# ID: svediakorp-gov336
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 61,280
# sentences: 1,694
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ög 1 o fl i g e
Riddcrskapct oell Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tionde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergi83o.
.i . '■ :
Thorsdagen den i5 Januarii 1829.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Upplästes till Justering följande
Utdrag af Protocollet, hållet hos Ilögloflige
Riderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 12
Januarii 1829.
S. D. Beslöt Ilögloflige Ridderskapet
och Adeln anmoda StatsUtskottet, att till
Rikets Ständer afgifva, inom den 24 nästkommande
Januarii, det så kallade InkomstBetänkandet,
samt inom den 10 nästkommande
Februarii det så kallade UtgiftsBetänkandet.
Ut Supra.
Herr Hjertas Gustaf: Sedan Ridderskapetoch
Adeln i sista Plenum bifallit, att StatsUtskottet
skall anmodas, att till RiksStånden
inkomma sednast den 24 dennes med InkomstBetänkandet
och sednat den 10 Februarii
med UtgiftsRetänkandet; får jag
4
Den i5 Jann ari i.
vördsamt anhålla, att de öfrige MedStånden
måtte inbjudas, alt i Ridderskapets och
Adelns beslut instämma.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att de öfrige
RiksStånden skulle inbjudas, att uti det af
Herr Hjerta omförmäldte beslut med Ridderskapet
och Adeln sig förena.
Ropades Ja.
I följd hvaraf vid slutet af ofvanberörde
ProtoeollsUtdrag tillädes följande mening:
Uti hvilket beslut de öfrige Respective RiksStånden
skulle inbjudas att sig med Riddcrskapet
och Adeln förena; hvarefter samma
ProtoeollsUtdrag af Ridderskapet och
Adeln godkändes.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet oell Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den 12
Januarii 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 23 sistlidne December
aflåtne, och den 5 dennes på bordet
Den i 5 Ja n u a r i i.
5
lagde, Memorial angående från RiddarhusDireclionen
infordrad upplysning, om och
hvilka åtgärder RiddarhusDirectionen vidtagit
i afseende å den nuvarande RiddarhusOrdningens
promulgerande; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial
borde läggas till Handlingarne. Ut
Supra.
Justerades 7 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 12 dennes i öfrigt fattade beslut.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
hade inlemnat ett så lydande Memorial:
Då i sammansatte Stats- och BancoUtskotten
nu lärer till pröfning och afgörande
förekomma den vigtiga fråga, huruvida
en realisation eller myntbestämning
nu bör tillstyrkas, eller icke, torde det icke
anses obehörigt, att, uti sammanhang med
Konungens nådiga framställning och enskilte
motioner i detta ämne, cn af Ridderskapets
och Adelns äldste härvarande
Ledamöter, som under tvänne olika Regeringssätt
följt och stundom närmare deltagit
i öfverläggningar om Rikets financielle
angelägenheter, äfven nu och till Höglofli
-
6
Den t5 Januari i.
ge Stats- och Banco-Utskottens upplysta
pröfning underställer sina åsigter, i förevarande
ämne, under känslan af obehaget
att, ehuru öfvertygad om nyttan af myntvärdets
bestämmande, likväl icke i närvarande
förhållande kunna densamma tillstyrka
eller medgifva. Skälen dertill hämtar
jag hufvudsakligen ifrån erfarenheten,
denna säkra ledare af tvänne föregående
realisationers missöden, under ett halft århundrade,
icke mindre än ifrån särskilte
förhållanden, som sedermera till stöd för
detta omdöme sig framställt. Under loppet
af 5o år hafva tvänne realisationer i
Sverige gått i verkställighet, bägge började
under fördelagtigare förhållanden emellan
silfvertillgång och Bancosedlarnes belopp,
än den som nu kan föreslås, med
beräkning af Bankens nuvarande silfverfond,
omkring 5,600,000 R:dr och 3a,000,000 BancoSedlar,
som efter 128 sk. cours komma att
med 12,000,000 R:dr motsvara det metalliska
myntet. Begge föregående realisationerne
hafva likväl misslyckats, så att inom
få år efter deras början SpecieMyntet ifrån
Banken utgått; Bankens räkenskaper utvisa
nogsamt detta förhållande, och torde derifrån
kunna hemtas rättelse i det möjeligen
felagtiga i uppgifterne, som i saknad
af närmare kännedom torde i detaillerne icke
äga behörig fullständighet. Bankens redbara
fond var sisla December 1778: 4>G68,36y
Den 15 J a n u a r i i.
7
och dess utelöpande sedlar 7,388,337 R:dr
och således mera än hälften närmare {
silfver emot sedlar; man ansåg likväl denna
realisation, som beräknade behofvet
af silfver till f- emot sedelstocken, verkställd
med mindre silfver än BancoFörfaltningarne
föreskrifva, vara ett vågsamt företag,
men det gynnades och understöddes
af det för Svenska handeln så fördelagtiga
Amerikanska Kriget, så all med mindre
betydlig förminskning af SilfverFonden
realisationen fortgick tills 1788 års krig inträffade,
som deri föranledde till så betydelig
rubbning och sådane menliga påföljder,
att redan år 1793 var hälften deraf
försvunnen. Är 1798 återstod blott
1,334,177 och de följande fem åren var ungefärligen
samma belopp eller omkring halfannan
million i silfver,' under hvilken
längre tid, den sedermera klandrade hemligheten
af Bankens financiella ställning
likväl sannolikt beskyddade Bankens återstående
Metalliska förmögenhet, obetydelig,
i jemförelse till dess utelöpande sedlar,
ifrån en total utvandring, som lätteligen
torde hafva kunnat till vägabringas, om denna
förmögenhet hade varit officiclt kand.
Då den sednare realisationen verkställdes
åren i8o3 och 1804 var Bankens silfverfond
omkring 3,400,000 och sedelstocken
omkring 5,000,000 R:dr, och således silfvertillgången
öfver mera än hälften närma
-
8
Den i 5 Jann ari i.
re | emot utelöpande sedelbeloppct, men
denne realisation blef äfven efter få år afbruten,
och genom följderne af 1808 års
krig tillintetgjord, då, genom för vidt utsträckt
Bancosedel-utgifning, Banken blef
urståndsatt att sina sedlar med silfver vidare
inlösa.
Bägge dessa misslyckade realisationer
började med, i jemförelse till Bancosedelbeloppet
större silfver-tiIlgSng än nu skulle
i enahanda ändamål framställas, och
hvarigenom Bankens genom utrikes lån och
egen vinst samlade redbara förmögenhet
förlorades, samt lemna varnande exempel att
icke på vinst och förlust och utan betydligare
tillgångar och säkra beräkningar åter ingå
i ett lika äfventyrligt försök, som nödvändigheten
icke nu ovilkorligen påkallar; och
om vid medgifvande af otillräckligheten af
Bankens silfver-tillgång allena till behörig
motsvarighet, emot de utelöpande sedlarne,
anledning icke saknades till förmodan
af det förslag, att, till styrka för realisalions-företaget,
Staten skulle till Banken
återbetala på dess fordran 5,333,333f R:dr
svarande emot 2 millioner i silfver, så mötes
detsamma skäligen med den erinran,
att Statens skuldförbindelser till deras användbarhet
i realisationsväg icke äro detsamma,
som tillgång till reelt mynt, som
är ett oeftergifligt vilkor för en realisation,
Den 15 J a 11 u a r i i.
9
och endast bör kunna ingå i beräkning för
inynlbestämning. Skulle raan likväl antaga
en så beskaffad fordran såsom reel tillgång,
som icke meddelar tillbörlig styrka åt realisationen,
då i behofvets stund densamma
icke meddelar silfver till Bancosedlars inlösande,
så uppkommer likväl icke bättre
förhållande emellan silfverfond och Bancosedlar,
än vid de föregående realisationerne;
men om ock det vore ännu fördelagtigare,
drager jag icke i betänkande att för
min del vägra understöd för en myntbestämning
på det sätt, att Staten äfven i
den vägen skulle intrasslas utan tvingande
behof, i det landsförderfliga Statslåns-systemet,
hvarigenom förmodeligen utländske
långifvare, innehafvare af Statsobligationerne,
skulle beredas räntevinst genom Svenska
medborgares derföre ökade bevillning.
Ett lånsysteme i sine följder är möjeligen
skadligare än en misslyckad realisation , och
som icke bör med densamma inblandas
eller till stöd för densamma medgifvas. Då
en total myntförändring ställes i fråga,
som för dess bestånd bör afse ej allenast
det korta mellanrummet af tid till en påföljande
Riksdag, utan äfven tiden af mansålder,
bör man taga i beräkning möjligheten
af för realisationen inträffande ofördelagtiga
conjuncturer, och angelägenheten att
genom en större styrka i redbar förmögenhet
ställa sig i motvärn emot följderne
deraf, för tryggheten hvaraf fordras större
10
Den 15 Januarii.
redbar tillgång, än fordom, i afseende
på flere i sednare tider föräudrada förhållanden,
hvaribland först må nämnas den
för få år sedan medgifne allmänna kännedom
af Bankens linanciella ställning, som
utan att fästa noga erinran vid det rättsenliga
i stadgandet derom, framställer ett
behof af större silfvertillgång nu, än den
tid Bankens tillgångar icke voro allmänt
lände, och som, vid enahanda • korijuncturer
och högre cours, framställer för utväxling
ett större äfventyr, lättare verkställd,
då i ett större Bancosedel-belopp, större
utväxling kan äga rum, bredvid den allmänna
penningerörelsens behof, än då sedelbeloppet
var så betydeligen mindre än det
närvarande; hvartill kommer, att i den
mohn speciemyntet utväxlas, försämras proportionen,
emellan det qvarblifvande af
silfver och sedlar, som vid missgynnande
händelser otvifvelaktigt skall påskynda speciemyntets
uttagande ur Banken. En större
utvexling af speciemynt måste äfven
blifva en följd af vårt förändrade förhållande
till Finland, der, efter förra realisationerne,
sedelmyntet qvarblef i rörelsen,
då deremot nu ej allenast der, utan äfven
i de tvenne öfrige af våra grannriken, de
der till större belopp befintlige Bancosedlar
otvifvelagtjgt komma att inlösas, i tveläldigt
afseende för oss skadligt, då det
torde föranleda lill afbrott i våra handelsrelalioner,
bestridde å ömse sidor med vårt
Den i5 Jann ari i.
eget mynt, ej mindre än till minskning i
vårt behöfliga rörelseCapital, då de utrikes
ifrån inkommande Bancosedlarne tili
utbyte emot speciemynt blifva i Banken
dödade. Det betydeliga inflytande, som de
oundvikeliga temporära Bankolånen kunna
äga i, för realisationens bestånd, bekymmersamma
tider, bör icke förbises, och
verkningarne deraf på en mindre tillräcklig
kilfverfond beräknas. Desse lån, hufvudsakligen
på guld, silfver, jern och andra
exportabla effecter hafva, i anseende
till deras beskaffenhet, i allmänhet blifvit
ansedde att icke behöfva ingå i beräkningen
af proportion emellan speciefonden
och de utelöpande sedlarne; men i brydsam
belägenhet kunna äfven desse till deras
verkan blifva af betänkelig beskaffenhet,
och må till bevis anföras det förhållande,
som visade sig flere påföljande år
vid stagnation i utrikes jernhandeln, i synnerhet
åren 1809 och'1810, då jernexporten
var hämmad och jernlånen uppgingo
till mera än dubbelt emot vanliga förhållandet,
nemligen till öfver 2 närmare till
3 millioner R:dr. Ett sådant förhållande
kan vid missgynnande conjunclurer åter inträffa
, och betydligare händelser af flere
missväxtår, behof af utomordentlige försvarsanstalter,
eller andre händelser af vidt
utseende beskaffenhet, kunde vid Coursens
stigande inträffa, så att de icke på bestämde
lider uterbetaltcs, men penuingarne der
-
12
Oen i5 Januari i.
emot med större fördel begagnades i myntliandel
till utväxlig, och betydligen medverkade
till påkänningar i sådan väg, sorn
kunde hota med rubbning i realisationens
bestånd, då, som ordspråket säger, den sista
villan kunde blifva värre än den första,
och man kunde möjeligen icke hafva
qvar af minnet af resalisationen mera än
förbindelsen att inlösa Statsobligationerna.
Till hvad jag nu anfört emot realisationen
med nuvarande tillgångar, anhåller jag vördsammeligen
att få foga några betänkligheter,
hämtade från ekonomiska förhållanden, som
sig nu förete. Allmännare är den mening
erkänd, att penningeförlägenhet existerar i
landet, och svårighet att utväga sig till afbördande
af allmänna utgifter, som efter
allt utseende lära, åtminstone denna Riksdag,
icke nedsättas. Erkändt är äfven, att
de gäldbundne genom Credit eller penningebrist
sakna tillgångar att uppfylla deras
förbindelse, och, med afseende derpå, synes
mig tiden icke nu vara för handen till
vidtagande af Författningar, som åtminstone
för någon längre tid skulle verka till
ökade svårigheter och bekymmer i desse
afseenden. Erfarenheten vid föregående realisationer
har upplyst, att den förorsakar
en choque eller skakning i penningerörelsen,
som föranleder till ökad dyrhet i visse
afseenden, och till minskning i penningetilIgångar,
till sin effect detsamma, som
minskning i rörelseCapitalet. Förhöjning
Den i5 Januarii.
i pris å Stadsmannavaror, arbetslöner, tjenstefolks
löner m. m. hafva varit följder af
föregående realisationer, och man har snart
måst betala lika mycket till Riksdalertal
i silfver, som man förut betalt i Bancosedlar;
sannolikt skall ock speciemyntet efter
realisationens början icke blifva så gångbart
som sedlarne , och derigenom en stagnation
i penningerörelsen uppkomma, emedan
det utkomna speciemyntet för nyhetens
behag torde till en del skrinläggas,
der förmögenheten sådant medgåfve och i
synnerhet hos Capitalisterne, i början åtminstone,
i speculation eller förhoppning
om vinst, vid en framdeles förmodad högre
cours. De på Banken i sednare tider
ställde större creditiver för JernContoiret
och Manufacturfondcn föranleda äfven till
betänkligheter emot realisation. Icke kunde
de efter realisationen vidare utgå ifrån
Banken, men den sednare större lånerättigheten
åtminstone kunde omöjligen indragas,
och livar skulle utväg för densamma
sökas, som likväl vid myntets nuvarande
skick oafbrutet kan begagnas till dess
välgörande föremål. I sammanhang härmed
anser jag tnig icke böra med tystnad
förbigå, att då frågor om myntbestämning
uppstått, har man alltid ansett en alfvarlig
föresats till allmän och enskild hushållning
med beslut derom stå i oskiljaktig
förening, och prohibitivförfattningar stundom
nödvändiga, hvaruti likväl realisatio
-
•4
Den io Januari i.
nen för det närvarande förgäfves torde söka
något stöd.
Vid frågan om myntvärdets ovillkorliga
bestämmande anhåller jag att få fästa uppmärksamhet
derå, att man i sednare tider
funnit, det coursen icke har så bestämdt inflytande
på penningerörelsen och varuvärden
inom landet, som man fordom ansett,
samt att varuvärden, beroende allena af
tillgång eller brist, icke i den inre rörelsen
äga med coursen något sammanhang,
som be vises dermed, att spannmålspriset
är stundom högt vid låg cours, och stundom
lågt vid hög cours, utvisande att
det är den utländska handeln , som af coursens
förändringar hufvudsakligen beror, och
för densamma synes mig man går längre
än. vederbör, om genom realisation man
sätter den allmänna nyttan på vågspel, och
tillstyrker jag derföre, att frågan om myntbestämning,
icke af Rikets ovillkorliga kraf
nu till afgörande påkallad, må uppskjutas
till nästa Riksdag, med uppdrag till BancoStyrelsen
att emellertid vid tjenlig cours
uppköpa silfver äfven för af Banken utgifvande
nya sedlar, hvarigenom en tvefaldig
nytta vinnes, nemligen tillökning af
Bankens reela Fond och utvidgande af rörelseCapitalet,
med bibehållande af sedelinyntets
värde; och då jag med tillfredsställelse
erfarit den mening vara allmänt
gällande, att Bancosedelvärdet borde åtmin
-
Dän i5 Januari i.
i 5
stone bibehållas i nuvarande förhållande,
gör jag mig försäkrad, att inga heslut denna
Riksdag vidtagas, som genom tillökning
af Bankosedelstocken skulle lägga hinder i
vägen för en framtida realisation. Jag anhåller
vördsammeligen, att detta /införande
må till Stats- och BancoUtskotten remitteras.
Remitterades till Stats- och BancoTJlskotten.
Herr Törnebladh, Carl, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Det synes väl, som upplösningen af
Problemet: om den, sorn eger skog, beteshage,
eller utmark bör taga del i hägnad
emot åker, äng, eller plantering, skall ligga
i svaret på den frågan: bör det åläggas
antingen boskapsegaren, att värda och afhålla
sina kreatur ifrån ohägnad, eller
jordegaren att hägna och försvara sin gröda
för andras boskap? Men grunden till
stängselskyldighet, såsom servitut, är icke
så lätt funnen. Man må affirmativt besvara
frågans första del och antaga den satt•sen
såsom både rättvis och billig, att boskapsegaren
är åtminstone lika förbunden
och pligtig att bidraga till fredande af grannens
åker eller äng, som jordegaren, att
sätta sina ägor och grödor i försvar emot
andras boskap; men deraf följer likväl ej
i6
Den i5 Januarii.
annat, oller mera än skyldigheten för boskapens
egare, att genom vård eller fängsel
afhålla den ifrån ohägnad å andras egor,
och derifrån kan ej annorlunda än godtyckligt
göras sådan tillämpning vid stängselskyldighetens
fördelning emellan grannar,
som skulle egaren af utmark eller beteshage
taga del i hägnaden emot angränsande
Hemmans inegor. Ty om man besinnar
endast huru många de gårdar äro,
hvarest boskapen icke vallas å utmarken,
men hålles inom sådana beteshagar, som
af jordegaren sjelf instängas, emedan de
icke stöta intill grannars egor: och huruledes,
inom skogsbygderna i allmänhet,
stängselskyldigheten för en vidsträckt utmark
emot en annan bys långt bort belägna
åkergärden, eller ängar, blefve högst
betungande äfven i afseende på förbindelsen,
att gälda skadan af boskapsbet å dessa
egor, hvilken måste följa af skyldigheten,
att hålla en hägnad, så aflägsen, att
brister, som af tillfällighet eller handaverkan
uppkommit, icke genast kunna yppas
och botas; så antyda dessa förhållaiv
den, att det varit på goda grunder, som
vår lagstiftning ifrån äldsta tider, i Uplandslagen
ViderboaBalken XVII Cap., 16
§. Landslagen XXVI Cap. 6 §. Byggn.Balk.
lika som Allmänna Lagen stadgar, alt der
skog, beteshage, eller utmark möter åker
eller äng, skall den hålla gärdesgården allena,
Den i5 Januarii.
*7
lena, som åker eller äng eger. Det är ock
han, som ensam drager nyttan af sådan
hägnad, hvilken fredar för boskapsbet; och
vid stängselskyldighetens åläggande, såsom
servitut, för hvilken Utilitets-principen är
den enda giltiga, synes det mig klart, att
endast nyttan, som praesumeras vara ömsesidig,
då egorne på hegge sidor äro lika
beskaffade, bör bestämma skyldigheten, alt
i hägnad taga del. Med serskildt afseende
på betänkligheten att rubba dessa urgamla,
i landets beskaffenhet grundade, förhållanden,
hvilkas olägenheter blifvit genom tiden
och vanan mindre känbara, än de af
en lagförändring följande rättegångar och
missnöjen skulle blifva, kan jag följagteligen
icke tillstyrka den i Nåder proponerade
ändringen i sista mom. af 2 §. i V
Cap. Byggn.Balken.
Emot den föreslagna nya delningsgrunden
förekomma äfven stora betänkligheter,
som, efter min tanka, öfverväga fördelen
af dess lätthet i tillämpningen. Den
angifna svårighet, som ligger i nu gällande
beräkning efter egodel och hemmantal,
är oskiljagtig ifrån Exceptionslagar, hvarunder
servituter kunna hänföras, men träffar
egentligen Domare och Embetsman,
som skola tillämpa delningsgrunden, hvilken
icke derföre bör upphäfvas, om den
i öfrigt är, sorn jag tror, mera rigtig än
ro H. 3
Den i5 Januari i.
den föreslagna, att hvar och cn, som annan
med egor möter, skall i stängsel taga
del till hälften, utan afseende på egorymd,
eller hemmantal, å ena eller andra sidan.
Min erfarenhet, under mångfaldig tillämpning
af den gällande delningsgrunden,
har aldrig mött någon ovanlig svårighet
dervid, men öfvertygat mig derom, att
hägnadsbesväret blifver rätteligen fördeldt
efter samma grund, som egorne blifvit skiftade.
Men jag tror icke samma följd uppkomma
af det nya delningssättet; och de
Historiska bevis, sorn för detsamma blifvit
anförda, nemi. våra Landskapslagar och en
Kongl. Dansk förordning af den 23 April
1781, äro icke särdeles öfvert}'gande, emedan
den grund, hvarå stadgandet i Landskapslagarna
hvilar, att nemi. endast för
inegor borde hägnas, men skog och utmark
vara fri, skulle genom lagförslagets antagande,
komma att förfalla, och det gamla
lagbudet att förlora sin fordna läiupelighet,
då för andra än lika beskaffade egor
skulle i hägnad dem emellan tagas del.
Och beträffande Danska Förordningen, så
ligger ett misstag i den gjorda citationen
deraf; ty den stadgar verkligen Hartkornet
såsom Delningsgrund förmellanhägnad inom
by, så att del är endast vid framdeles
skeende utskiftningar, som, emellan byar,
gårdar och lottegare, hvilke utgå af Fäladskapet,
skall tilldelas halfva hägnaden
Den i5 Januarii.
*9
åt hvardera, efter gradering. Skälet dertill
uttrjekes i Danska Lagen, att det, som
ena året är fälad, blir andra året gärde;
och detta förhållande» som inom vårt land
är sällsamt och nästan endast i Skåne inträffar»
styrker min mening, att en sådan
lag blott för Skånska slättbyggden vore
lämplig. Den Danska Förordningen blef
aldrig gällande i Norrige, hvarest areal
eller egodel utgör delningsgrunden.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar
fernot sjelfva grunderna för Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition måtte få densamma till
Lagutskottet åtfölja.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om icke Herr
Törneblahds Memorial, som innefattade anmärkningar
vid Kongl. Maj:ts deli 12 dennes
till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
ÉkonomiUtskotten remitterade Nådiga Proposition
angående en liy stängsel-förordning,
äfven måtte till bemalte Utskott förvisas.
Bifölls*
Föredrogs å nyo Friherre Anckarswärds,
Carl Henric, den 12 dennes på
bordet lagde Motion angående formen för
Slatsreglcringens uppgörande.
20
Den i5 Januari i.
Friherre Anckarswärdj Carl Henric ^
uppläste följande:
Då den motion' jag haft äran framställa,
nu åter till öfverläggning förekommer,
inträder för mig förbindelsen, att å nyo
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
vid grunderne till det förslag,
hvaruti jag önskade att Ridderskapet och
Adeln med mig ville öfverensstämma.
Jag hav utur en inom BondeStåndet
i detta ämne väckt motion hämtat anledningen
till det förslag jag tagit mig friheten
föredraga.
Jag har funnit den uti BondeStåndets
motion föreslagne fördelning af Statsregleringens
föremål, vara både ändamålsenlig
och riktig.
Jag anhåller således att få återupprepa
denna fördelning, såsom bestående uti:
1:0 Hvad som fordras för underhållet af
Statsinrättningens jemna och oafbrutna
gäng.
2:0 Hvad som af Styrelsen nubegäres, såsom
tillökning uti de vid sista Riksdag
beviljade anslag.
3:o Alla sådane tillfällige anslag, hvilka
till bestämda föremål vid sista Riksdag
beviljades, och hvars fortsättande nubegäres.
Den 15 J a n u a r i i.
21
4:o Hvad som nu af Styrelsen begäres,
såsom utomordenleliga bidrag, och lill
hvars fyllande låne-utvägen är föreslagen.
5:o Styrelsens, så viii sorn enskiltes, fordrade
Statsbidrag, till mera eller mindre
allmänna föremål.
6:0 Hvad RiksgäldsContoiret fordrar för fullgörande,
af sådane skuldliqvider och räntebetalningar,
som Rikets Ständer redan
erkänt, och å RiksgäldsContoiret anvisat.
Då det troligen af ingen lärer kunna
bestridas, att dessa Statsregleringens föremål
befinna sig ganska bestämdt ifrån
hvarandra skiljete, så lärer det äfven icke
böra förnekas, att hvarje af dessa föremål
kunna hvart för sig pröfvas och afgöras.
Det är på denna grund jag begärt
Ridderskapets och Adelns verksamma biträde,
till vinnande af StatsUtskottets afseende
å det förslag jag framställt, att till Rikets
Ständers pröfning och afgörande i
första rummet öfverlemna ett förslag lill
Statsreglering, endast uppfattande de föremål,
min motion, egenteligen innehåller.
Det är denna del af StatsregleriJigen,
öfver hvilken, snart sagt, inga olika åsigter
kunna komma att äga rum. Staten måste
ovillkorligen uppehållas uti en jemn
och oafbruten gång, och hvad som dertill
Den i5 Januari i.
oundgängeligen erfordras, måste lika ovill-,
korligt anslås.
Det är på denna grund jag hade trott
ett sådant Betänkande, som det jag föreslagit,
böra få företräde framföre Betänkanden,
som uppfattade öfrige med Statsre-.
gleringen gemenskap ägande föremål.
Då, i anseende till dessa, i min tan-,
ka, den första punkten underordnade föremål
säkerligen blifva underkastade de
olikartade åsigternes vidlyftiga pröfning; då
de Betänkanden, som komma att innefatta
dessa efter min åsigt underordnade föremål,
utan all tvifvel komma att återremitteras,
med anmärkningar, som kunna för-,
anleda en för Utskottet mödosammare omarbetning,
än man må hända nu anar eller
föreställer sig, anser jag för min del
origtigt, om man, genom bristande föreseende,
icke skulle undanrödja nödvändigheten,
att i och med detsamma äfven behöfva
återremittera Betänkandet, i de delar
det afsåg de uti min motion upptagna Stats-»
regleringens oumgängeliga föremål.
Jag är öfvertygad, att Rikets Ständers
pröfning af Utskottets Betänkande skulle
oändligt lättas, om en sådan arbetets fördelning,
som den jag tagit mig friheten
föreslå, kunde vinna något afseende, och
det är förgäfves jag för min enskilta mening
vågar hoppas något sådant, om Rid-*
Den j5 Januarii.
2.3
iier.sk
mig instämma uti den.
För lagligheten af min motion, anhåller
jag att åter få upprepa Rikets Ständers
rätt, att i enlighet med 44 §• Riksdagsordningen
kunna genom Ståndens pluralitet,
när så nödigt pröfvas, förelägga Utskotten
tid, till angifvande af deras Betänkande»»
Detta
är hvad som redan uti sista Plenum
skedde.
Jag finner på intet ställe i Grundlagen
något som föreskrifver formen för Utskottens
Betänkande». Men jag finner icke
Reller uti Grundlagens ordalydelse något
hinder för ett eller flere Stånd, att lemna
Utskotten del af pluralitetens åsigt och önskan
i anseende till formen för Betänkanden
eller desses fördelning uti flere, hvilket
utgör egentliga föremålet för min motion.
Jag anhåller att vidare få fästa uppmärksamheten
å den föreskrift 109 §. Reger
ingsFörmen lämnar, att Riksdag ej må
räcka längre, än, högst l\ månader från den
dag, då Konungen låtit, om Stats"Verkels
tillstånd och behof Rikets. Ständer eller
deras Statsutskott underrätta; äfvensom
derå, att Lagstiftaren uti samma §., såsom
en oförmodad händelse anser möjligheten
att, vid denna tidens utgång, Rikets Slän
-
24
Den i5 Januarii.
der icke hade reglerat Staten, eller någon
ny bevillning till bestämt belopp sig åtagit.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten
på, att lagbudet innebär, att Konungen
skall vid sådant tillfälle kunna Rikets Ständer
åtskilja, och att den förra bevillningen
i sådan händelse fortfar intill nästa Riksdag.
Är det väl möjligt, mina Herrar! att
StatsUtskottet kan hinna, till oss afgifva ett
förslag till fullständig reglering ej allenast
af Statens redan erkände behof, utan äfven
af sådane, hvilkas pröfning på oss nu ankommer?
Är det väl möjligt för StatsUtskottet,
att fullgöra ett sådant deras åliggande
inom den tid, som oss höfves, för
att moget pröfva och efter fullkomlig öfvertygelse
besluta, ej mindre om behofvens
verklighet, än om bästa och tjenligaste
utvägarne för deras tillfredsställande?
Jag tror det icke, och jag har i följd
deraf ansett, såsom en ovilkorlig pligt, att
söka en utväg för Rikets Ständer, att förflytta
sig uti en bättre ställning, än denna
för mig synbart brydsamma belägenhet
företer; och jag har dertill icke funnit
någon annan utväg, än den jag tagit mig
friheten föreslå; och jag är, efter lugn och
mogen öfverläggning med mig sjelf, fullkomligt
säker, att den ifrån flere synpunkter
är den enda rätta.
1 Den i5 Jan u ari i.
Jag har tagit mig den friheten visa
Konungens rättighet alt efter den 14 Mars
lata afblåsa Riksdagen, när honom godt
synes; jag har ådagalagt, att den gamla
bevillningens fortfarande derutaf blefve en
följd.
Månne icke härifrån uppkommer en positiv
pligt, att i första rummet stadga ett
bevillningsbelopp, hvarigenom Rikets Ständer
åtminstone försattes uti mera säkerhet,
i anseende till den tid, som oundgängeligen
fordras för de stora samhällsangelägenheternas
afgörande, på ett sätt, som ej
lemnar någon anledning till det olyckliga
omdöme, att det möjligtvis varit förhastadt.
Jag skulle med fog kunna skattas såsom
orättvis, om man härvid skulle finna tillfälle
påbörda mig, alt ej vilja erkänna, det vi
ifrån framfarna tider äga tillräckliga anledningar,
att hysa förtroende till Styrelsens
undseende med den långsamhet, som, i
följd af våra, jag vågar säga, odrägliga former,
nödvändigt måste vidlåda våra arbeten.
Men, detta oaktadt, kan jag icke frångå,
mine Herrar! att tiden äfven hos oss
uti detta fall utkräfver sin rätt lill utbildning
af former.
Jag tror det icke vara rigtigt, jag tror
det icke vära rätt, att folkets representanter,
i anseende till tiden föi behandlingen
36,
Den 15 Januarii
a.f folkets angelägenheter, ställa sig uti
ett absolut beroende af Styrelsens en gäng
möjligen inträffande Grundlagsenliga god-»-  tycke uti denna del.
Medgifvom, mina Herrar! att pennin-,
gebidragen uti den Constitutionella sam-,
hälls-inrättningen ensamt utgöra folkets
egentliga andel uti magtbestyret, och besinnen,
att J icke börén, utan moget bepröfva
nde , eller af blott fördom mot en
motionair, förkasta en motion, hvars hufvudfö,
remål är, att bibehålla folkets representanter
uti den oberoende ställning, sorn
alltid blifver ett oeftergiflig! vilkor för de
större samliälls-angelägenheternes ändamåls-,
enliga behandling uti lagstiftningsväg.
Lagstiftaren har äfven föresett det för»,
hållande, hvarom nu är fråga.
Då man såsom tänkare läser iog§. RegeringsFormen,
så finner man förnyade
anledningar, att prisa Lagstiftarens föreseende
omtanka, att på allt möjligt sätt bibehålla
Svenska Folket den andel uti magtutöfningen,
efter hvilken andra Constitutionella
Folk förgäfves sträfva, men sorn
det på Svenska Folkets representanter ensamt
ankommer, att begagna.
Uti ioq §. RegeringsFormen heter det:
”Är åter hela Bevillningens belopp bestämdt,
”men Riksens Ständer icke om fördelnin
-
Den i5 Jan nar i i.
27
”gen deraf ense, då skola, efter den fastställda
BevillningsSummans förhållande till
”den, som vid föregående Riksdag blifvit
”fördelad, de i den sista BevillningsFör”ordningen
stadgade Artiklar jemlikt ökas
”eller minskas; och uppdrage Riksens Stän”der
deras fullmäktige i Banken och Riks”gäldsContoiret,
att en ny BevillningsFör”ordning
på sådan grinlid uppgöra och nU
”färda”
Lagstiftaren har här anvisat en ovill-,
korlig nödvändighet för Rikets Ständer, att
framför allt inom den föreskrifna tiden bestämma
ett Bevillningsbelopp; Lagstiftaren
har föresett möjligheten af sådane omständigheter,
att Rikets Ständer, oaktat en sig bestämdt
åtagen bevillning, icke om dess fördelning
blifvit ense; Lagstiftaren har således
undanröjt alla de hinder, för bestämmandet
af en bevillning, hvilka äfven ifrån
ett Bevillningsutskott möjligen kunnat uppkomma,
i anseende till fördelningen afBevillningsSumman,
inom den i Grundlagen
föreskrifna tid, och jag hämtar härifrån en
ny och ökad anledning, att begära Ridderskapets
och Adelns biträde till den motion
jag framställt, om nödvändigheten , att
StatsUtskottet täcktes inkomma med ett
Betänkande, som i första rummet upptager
de föremål af Statsregleringen, jag yrkat,
på det alt Rikets Ständer, genom ett sådant
Betänkande, må sattas i tillfälle, att
Reti i5
ju föry degs häldre bestämma ett Bevil!-  ningsbelopp, hvilket ingen ting kan hindra
dem att öka, så länge de af Styrelsen
tillåtas, att, efter den i Grundlagen bestämda
tiden, få fortsätta deras öfverläggningar.
Det tillhör ieke mitt sinnelag, mina
Herrar! att uti mine förslager dolja någon
syftning eller någon annan plan, än den
jag önskar öppet synlig för hvarje blick,,
och tillgänglig för hvarje pröfning.
Jag anser mig i sammanhang härmed
äfven böra öppet förklara min öfvertygelse
vara den, att Rikets Ständers första åtgärd
alltid borde vara, att ofördröjligen
efter deras sammanträden besluta ett Bevillningsbelopp,
som icke omfattade andra
föremål, än elem jag i första punkten af
mina tankar om Statsregleriugcns fördelning
uppgifvit.
Jag har sökt utveckla motiverne till
denna åsigt, i anseende till ett i min tanka
förevarande behof af säkerhet för Rikets
Ständer, att ostörde få tillgodonjuta
den tid, som oundgängligen erfordras för
sakernes bringande till något slut; och jag
önskar, att Rikets Ständer, genom den ul~
väg jag föreslagit, sätta sig i besittning af
denna säkerhet , som icke j)å någon annan
väg kan ernås; ty Ministeren skulle icke
kunna bibringa någon lugnande försäkran
Den i5 Januarii.
29
i anseende härtill; dess tystnad vitsordar
denna förutsättning; och den blotta möjligheten,
att Konungen kan omkring den
14 Mars, eller vid hvilken tidpunkt som
hälst förändra Ministéren, rättfärdigar mera
än något annat Ministrarnes tystnad i
denna fråga.
Men icke nog härmed, Mine Herrar!
det förslag jag afgifvit, innebär äfven den
enda utvägen folkets representanter eger,
att med något slags eftertryck fordra de
concessioner, som folkets bästa kräfver; och
Konungamakten kommer sällan i tillfälle,
att erfara folkets behof på annat sätt, än
genom dess representanters vilkorliga beviljande
af de äskade Statsbidragen.
Jag vill göra mig begriplig genom det
exemplet, att vi behöfva återställandet af
en oss under fagra löiten aflockad tryckfrihet;
och jag påstår, att det är en Rikets
Ständers pligt, att genom Bevillningsbeloppets
bestämmande till den lägsta punkt,
som kan förenas med Statens jemna och
oafbrutna gång, sätta sig uti en ställning,
att kunna bevilja skattebidrag, såsom vilkor
för Styrelsens begifvanden, i anseende
till sådane Nationens fordringar, som afse
lika mycket den styrandes, som de styrdas
sanna och verkliga fördelar. Det gifvcs
icke något annat sätt, att bibringa Konungamagten
ett sant begrepp om folkets
förtroende till verkställande magtens för
-
3o
Den i 5 Ja n u a r i i.
måga, att leda de allmänna angelägen»
lieterne till det för folk och Konungamakt
gemensamma föremål, af ett jämt stigan»
de inbördes förtroende* såsotn följd af ett
åskådligt begär hos Styrelsen, att utan åter»
båll befrämja tillfredsställandet af folkets
billiga fordringar och oemotsägeliga behof.
— Jag bar nu belt öppet sökt utveckla
grunderne till dett medverkan, jag af Ilid*
derskapet och Adeln tagit mig friheten begära
för framgången af mitt mötiott; jag
bar trott mig böra verka till en fullkomlig
öfverensstämmelse i beslut inom Ridderskapet
och Adeln och BondeStåndet uti en
fråga, vid hvars Utgång Svenska folket, med
mer än vanligt spända blickar, fäster sig;
det är derföre jag antagit BondeStåttdets
motion, som grund för dett öfvertygelse*
jag velat åstadkomma;
Ben sats jag bär yrkat, är så obestrid»
ligt sann, att felet säkerligen är mitt, om
det icke lyckats mig, att vid detta tillfälle
göra mig begriplig, och jag vågar tro, att
de, som förstått mig> icke skola kunna bestrida
rättvisan, eller nyttan af hvad jag
begärt; jag har härvid ingenting fördolt;
måtte man göra mig den rättvisan, att min
motion icke innehåller annat, än den enk*
la syftningen, att komma ett steg närmare
det constitutionela mål, hvartill pligten li*
ka mycket som känslan manar oss att sträfva
, och måtte utgången af denna sak äfvert
Den i5 Januarii.
3t
blifva en offentlig tacksamhets gärd åt de
lagstiftare, som uti RegeringsFormens 109
§• så fullständigt och väl visat den väg
Rikets Ständer hafva alt gå, för att upphinna
det constitutionella mål, hvarförutan
den constitutionella friheten vöre ett blott
meningslöst ord.
Under uppläsningen af detta Friherre
Anckarswärds anförande hade en Deputation
ankommit från Hedervärda BondeStåndet,
anförd af RiksdagsFullmagtigen från
Elfsborgs Län Anders Danielsson, hvilken
aflemnade tvänne BondeStåndets ProtocollsUtdrag
af den 9 dennes, det ena innefattande
BondeStåndets inbjudning, att de öfrige
RiksStånden måtte med BondeStåndet
förena sig i det beslut, att ett särskildt Utskott,
bestående af 3 Ledamöter ifrån hvarje
Stånd, må sättas till upptagande, utvecklande
och meddelande af fullständigt Utlåtande
i alla de inom BondeStåndet samt
Ridderskapet och Adeln väckte frågor, dels
0111 jemkning i StåndsPrivilegierne och
Jordnaturen, dels om undanrödjande af den
nuvarande olikhet i jordens beskattning,
genom införande af en enda allmän Beskattningsmethod,
lämpad efter inkomsten,
dels ock om jemkning i Rusthålls- och Roterings-skyldigheterne;
samt det andra ProtocollsUtdraget
af innehåll, att sedan Anders
Danielsson uti till BondeStåndet ingilvct
Memorial, yrkat: 1:0 att i afseende
✓
3*
Den i5 Januarli.
på StatsRegleringen, som ansågs i första
rummet fordra underhållet till Statsbcstyrets
vanliga gång, StalsUtskoj.tet mätte anmodas,
att sist inom i4 dagar till RiksStånden
inkomma med ett sådant Förslag
till StatsReglering, som blott upptoge de
AnslagsSummor, hvilka vid sista Riksdag
under de särskildta Titlarne beviljades,
med undantag af hvad som på Öfverskotten
för 3:dje och io:de HufvudTitlarnes
förstärkande anvisades, och med iagttagande
endast af den tillökning, som mader 8:de
HufvudTiteln hegäres i och för Fångars
skjuts och underhåll; hvilket Förslag borde
i följd deraf innefatta Summan af den
Statsbrist, som vid ett sådant förhållande
lomme att genom Allmän Bevillning fyllas;
att derefter i den mån tiden medgåfve,
inkomma med de öfrige med StatsRegleringen
gemenskap ägande Betänkanden;
och att, då Statsinkomsternas beräkning
troligen långt för detta vore af Utskottet
verkställd, ofördröjligen lemna RiksStånden
del af ett InkomstBetänkande, som
tillika upptoge de å hvarje InkomstTitel
för hvarje år, sedan sista Riksdag, uppkomne
öfverskott, på det Inkomstberäkningarre
måtte kunna ventileras, under afvagtan
af Förslag till StatsReglering; samt 2:0
att BevillningsUtskottet mätte, i sammanhang
dermed, anmodas att sist inom 3 veckors
tid uppgifva grunderne för Allmänna
Be~
t
Den i 5 Januari i.
33
Bevillningens fördelning, samt för Tallen
och öfrige Bevillningars utgörande; så hade
BondeStåndet beslutat, det skulle de
öfrige RiksStånden inbjudas, att med BondeStåndet
förena sig uti Remiss till Statsoch
BevillningsUtskotten, med anmodan,
att inom de, af Anders Danielsson föreslagne,
tider till RiksStånden inkomma med
Utlåtande i de ämnen Anders Danielssons
Memorial innehåller.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att hvad angick
frågan, huruvida för pröfning af de hos
Ridderskapet och Adeln väckte ofvanberörde
motioner om all jords lika beskattning
m. m. ett särskildt Utskott kunde finnas
nödigt, hade Ridderskapet och Adeln redan
den 22 sisth December e. m. fattat sitt
beslut, hvilket skulle blifva Hedervärda
BondeStåndet meddeladt; och skulle de ämnen,
hvilka i Hedervärda BondeStåndets
sednare ProtocollsUtdrag innefattades, med
första varda inför Ridderskapet och Adeln
föredragne.
Sedan Deputationen blifvit på vanligt
vis utbeledsagad, upplästes och lades på
bordet BondeStåndets berörde tvännne ProtocollsUtdrag.
Hvarefter och sedan Friherre Anckarswärd
uppläst till slut dess ofvannämnde
io H. 3
34
Den i 5 Jann ar i i.
anförande, Friherren munteligen tilläde:
Jag får fö'rnya min begäran om Proposition
derå, alt Ridderskapet och Adeln behagade
instämma uti den af mig gjorde
ifrågavarande motion.
Grefve von Schwerinj Fredric Bogislaus:
Friherre Anckarswärd har begärt,
att genom proposition måtte inhemtas, huruvida
Ridderskapet och Adeln behagar instämma
i hans motion. Jag får härvid fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att i den motion, som först för
oss upplästes, stod: ”att det måtte före”läggas
StatsUtskottet att inkomma med si”na
Betänkanden om Statsregleringen efter
”gifna föreskrifter.” Friherre Anckarswärd,
såsom talande öfver ämnet, har nyttjat andra
termer. Han har till och med gått så
långt, att han hemställt, huruvida Utskottet
täcktes göra afseende på den form lian
dertill uppgifvit. Angående formen måste
vi först vara öfverens, huruvida nemligen
Propositionen skall lyda på att förelägga Utskottet
en åtgärd, eller allenast på meddelandet
af en tanka, för att väcka Utskottets uppmärksamhet
och måhända gifva ledning åt
dess arbete. Hvad det sednare beträffar,
så är jag för min del färdig, att lyssna lill
hvarje tanka, och, då den instämmer med
resultatet af min fria pröfning, underkasta
min vilja och min åsigt dess ledning. Men
jag får derjemte yttra, att jag, den der
Den i 5 Januarii
35
äger rätt att fritt tala och utlåta mig här
och i Utskott, icke underkastar mig några
föreskrifter, huru jag bör inrätta det förslag,
eller rättare, deltaga i uppgörandet
af Utskottets förslag till Ständerna. Sådant
ager ingen enskild medlem af Ståndet : icke
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, icke Rikets
Ständer att föreskrifva Utskottet. Kongl.
Maj:ts rätt är det, att vid början af hvarje
Riksdag i Dess Nådiga Proposition meddela
sina åsigter af Rikets tillstånd och behof;
och sådan Kongl. Maj:t framställer
denna sin åsigt: är det Utskottets ovilkorliga
pligt att taga frågan i betraktande.
Det är dess pligt, att pröfva, huruvida det
finnér sina åsigter dermed öfverensstämma,
eller ock att uppgifva skälen, när det finner
afvikelse!’ derifrån böra ega rum. Den
verkställande makten är icke tillåtet, att
skilja emellan en Stat , som blott vegeterar
och en Stat, som lefver. Sådan är dock
syftningen af Friherre Anckarswärds förslag
att göra skillnad emellan hvad Staten
behöfvertill sin jemna gång, och hvad den
kan behöfva, för att utveckla sina krafter
i lika mån med andra Stater i Europa, att
Statens medlemmar måtte kunna följa det
stora budet, att växa till och föröka sig.
Jag bekänner, att jag icke kännes vid någon
sådan theori. Jag ser Staten, sådan
den är i det ögonblick, då mig ålägges
skyldigheten, att sörja för Staten och dess
framtida tarfvor. Friherre Anckarswärd har
36
Den i 5 J a n u a r i i
sagt, att penningens utgifvande eller till»
bakahållande är den enda maktutöfning,
som Ständerne ega. Att bevilja pennningar
är, som ordet lyder, ett samtycke,
icke en maktutöfning. Är fråga om att vägra
penningeanslag, då kan termen vara
riktig; men må det tillåtas mig säga, att
det gifves andra krafter att göra gällande,
än dylika maktutöfningar. Det finnes intet
land, intet folk, der icke moraliska krafter
kunna användas. Det är dessa moraliska
krafter, som jag tror verka och uträtta mera
för det stora målet att växa till och föröka
sig, än att bevilja en penning eller afslå
den. Sådane krafter äro verksamma i
Folkförsamlingar; de yttra sig i deras öfverläggningar,
deras beslut; och må det
vara mig tillåtit säga, hvad jag är innerligen
öfvertygad om, att nemligen under
20 år hafva dessa krafter• verkat, och med
framgång. Jag ser en annan tid än jag
har sett, och jag anar en bättre än jag nu
ser. Jag vill heldre hugnas af detta hopp,
än lefva i den misströstan, att det vore genom
nekade penningar allenast man bör
framtvinga det goda. Vill man tala om
de förflutna tiderna, så vöre mycket att säga
så om den ena som om den andra. Om
Ministrarne skulle fråga Ständerne, på hvad
sätt de skött Banken och Myntväsendet;
hvad svar äga de väl att gifva? Och hvarmed
urskulda de brister, hvaraf folket lider?
Men hvari ligger orsaken till den
Den i5 Ja n ua r i i.
37
Brist på ordning, som man allestädes varseblir,
till detta allmänna slarf? — Jag ber
om förlåtelse att jag nyttjar ett sådant ord
— hvad annat har varit orsak dertill, än
ett förstördt myntväsende? >— Må derföre
första föremålet för våra bemödanden blifva,
att i detta afseende sätta oss i samma
skick, som andra länder, hvaruti vi icke
varit på 200 år; och må vi sedan glömma
det förflutna, omfamna hvarandra och förhoppningsfullt
gå en bättre tid till mötes.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Andbar swärd: I anledning
af Grefve von Schwerins anmärkningar vid
ordalydelsen i min motion, får jag nämna,
att jag emottager med tacksamhet Herr
Grefvens tillrättavisning, och anhåller att
få ändra den skriftliga motionen efter
den utveckling jag deråt gifvit i hvad jag
nyss uppläste. Min motion uppställdes under
sista debatten öfver Herr Hjertås motion.
I stället för att förelägga Utskottet
det sätt för ärendernas utarbetning, jag deruti
föreslagit, anhåller jag att få framställa
delta sätt såsom en önskad ledning för Utskottets
åtgärder. Hvad Grefve von Schwerin
i öfrigt yttrat om motiverne i mitt
skriftliga anförande, nödgas jag uppriktigt
bekänna, att jag icke fullkomligt uppfattat.
Jag kan icke dela den åsigt, att de moraliska
krafterne äro så mägtiga, som Herr
Grefven föreställt sig. Jag delar visserli
-
38
Den i5 Januarii.
gen den tanka, att tiden oupphörligt går
lill ett bättre; men jag tror det vara menniskornas
ovillkorliga förpligtelse, att bidraga
till fortskyndandet deraf, Jag kan icke
frångå begreppet om vigten af den säkerhet
jag yrkat för Rikets Ständer i anseende
till en nödig tid att tillvägabringa de
Statsangelägenheter, hvarom vi håfve att
öfverlägga. Äfven rörande den frågan, vid
hvilken Grefve von Schwerin mäst fästat
sig, nemligen vid myntbestämning: äfven
i anseende härtill har jag ansett nödvändigt,
alt det beredes Rikets Ständer lid
till fullföljande af de åtgärder, som dermed
äro förknippade, Om Herr Grefven beliagat
fästa en närmare uppmärksamhet vid
min motion, skulle lian funnit, att jag utgått
från den utveckling af tidens kraf, att
man icke bör ställa sig i beroende af Styrelsens
grundlagsenliga godtycke i afseende
på Riksdagens upplösning; ty Styrelsen
äger bestämdt en sådan rättighet. Hvad
för öfrigt beträffar Grefve von Schwerins
klander af den åsigt, att genom hushållningen
med penningebidrageii söka göra de
moraliska krafterna gällande, så tror jag
alla folkslags exempel skola visa, att på de
ställen der de bordt göra sig mäst gällande
till menniskoslägtets väl i följd af en
friare yttrande rätt, en större upplysning
och en lifligare tankeväxling, har det likväl
endast varit penningen, som kunnat
Den i5 Januarii.
39
lägga Landet pä Styrelserna, då de Leliöft
fordra nya anslag af folkets Ombud.
Friherre Sparrej Sixten: Jag får inskränka
mig till det yttrande, att jag icke
för min del kunnat finna deri obestridliga
sanningen af Motionairens utvecklade åsig—
ter. För öfrigt är jag af Grefve von Schwerin
förekommen, och förenar mig med honom
i afseende å skiljaktigheten uti den
motion, som Friherre Anckarsvärd i förra
plenum afgifvit, och den han nu uppläst,
samt anser hans yrkande förra gången icke
kunna blifva föremål för Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
Friherre Cederströmj Jacob: Då Friherre
Anckarswärd begärt, att nu få ändra
dess skrifteligen aflemnade motion, måste
jag deremot protestera; förbehållande mig,
att den må oförändrad företagas till pröfning.
Den nya motion, som i dag blifvit
väckt, är det min rätt att i behörig ordning
lägga på bordet. Den är för öfrigt
icke i laglig form, och kan således icke
af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Grefve Horn> Claes Fredric: Då jag
äfven instämt i Friherre Anckarswärds på
bordet lagde yttrande, såsom allenast en
utveckling af Herr Hjertås redan af Ridderskapet
och Adeln bifallne förslag, anser
jag mig pligtig tillkännagifva, att jag
icke af de tvänue sista Talarne blifvit rub
-
4o
Dea i5 Januarii.
bad i den öfvertygelse, att denna motion
bör remitteras till StatsUtskottet, såsomen
ledning för Utskottets handlingssätt. Jag
anser det vara omöjligt för StatsUtskottet,
att i ett enda Betänkande innefatta hela
Statsregleringen, eller allt, hvad som är
en följdså väl af Kongl. Maj:ts Proposition,
som af enskilde Motionärers yrkanden om
ökade Statsbidrag. Det måste, på sätt Friherre
Anckarsvärd föreslagit, vara nödvändigt,
att åtminstone UtgiftsBetänkandet
fördelas i särskilde afdelningar. Detta finner
jag äflren vara öfverensstämmande med
Grundlagen; tydå 44 §■ 1 naom. Riksdagsordningen
tillägger Stånden rättighet, att
förelägga Utskotten en viss tid för afgifvandet
af deras Betänkanden, innebär detta
äfven begreppet om att kunna föreskrifva
till hvad del man vill hafva ett Betänkande
inskränkt. Med tillämpning häraf på
ifrågavarande ämne, finner man Grundlags
§:n förtydligad genom 3o §. Riksdagsordningen
der det står: ”Vidare åligger detta
”Utskott, att utröna> pröfva och föreslå
"det j som till Stats- och RiksgäldsVerkens
"behof erfordras, sedan nödige indragnin"gar
och besparingar blifvit iakttagne."
Det är just i afseende på denna fordran,
som Ridderskapets och Adelns beslut om
föreläggande af tid tyckes vara taget; nemligen
för att erinra om nödvändigheten att
iagttaga besparingar, samt att i InkomstBetänkandet
upptaga öfverskotlsmedlen och
Ben i 5 J a n u a r i i.
alla BevillningsAvtiklarna. Jag anser det
således vara en gifven rättighet för Ridderskapet
och Adeln, alt förelägga, eller
åtminstone att, såsom en ledning meddela
Utskottet, hvilken del af Statsregleringen
Ridderskapet och Adeln önskar först afgifven.
Det är Stats-och Bango- äfvensom BevillningsUtskotten
sedan förbehållet, att när
det visar sig att Styrelsen och Representationen
äro i behof af hvarandras hjelp, för
att komma ur den financiella oredan, dertill
föreslå de utvägar, som finnas tjenliga.
Friherre Anckarswärd: Jag hemställer
till allmänheten inom detta Hus, huruvida
det kan finnas öfverensstämmande med ett
rigtigt förstånd af Lagen, att, då en ledamot
erkänner ett misstag uti ett uttryck,
och begär att få i stället sätta ett annat,
som är en följd af ämnets vidare utveckling,
detsamma må kunna honom förvägras.
Sådant visar sig tydligen det förhållande
jag åsett. Jag frågar, huruvida uti
Friherre Cederströms yrkande finnes någon
slags liberalitet, oell om det icke skall
föranleda till blott tidsutdrägt utan någon
nytta, då vi ännu en gång skulle återfå
samma discussion. Jag hemställer således
å nyo, om det icke må tillåtas mig rätta
ett ord, i analogie med det öfriga af mitt
anförande, och hvilket Grefve von Schwerin
sjelf erkänt stå i strid med det öfriga
af motionens ordalydelse. Jag anhåller att
42
Den I5 J a n u a r i i.
få veta af Herr Grefven osli LandtMarskalken,
om denna rättighet förunnas mig, och
om det följagteligen tjenar till något ändamål
att discussionen fortgår; ty om Friherre
Cederströms begäran skulle bli den
gällande, vore det blott att nu onyttigt upptaga
tiden, att orda ett ögonblick vidare,
innan jag får omskrifva en ordställning,
den jag ingalunda bestridt må förändras.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt.
, Gustaf: För min del har jag visserligen
ingen ling emot, alt den rättelse,
som Friherre Anckarswärd begär, nu
matte kunna göras; men jag får derjemte
hemställa till Ridderskapet och Adeln, om
något annat förhållande egenteligen kan sägas
uppstå genom denna förändring. Om
jag rätt fattat Grefve von Schwerins yttrande,
ansåg han sig, med den rätt Ridderskapets
och Adeins förtroende lemnat
honom, att vara Ledamot i StatsUtskottet,
och att således sjelf uppgifva och pröfva de
förslag, som Utskottet ålåge att afgifva,
likväl med nöje vilja lyssna till hvarje
enskildt tanka, som kunde honom meddelas;
men jag hemställer huruvida den
fråga, som nu är å bane, kan komma under
benämning af enskild tanka, då man
önskar att ett helt RiksStånd skall deruti
instämma. Jag hemställer derjemte, hvad
det är för skillnad emellan ett beslut, hvarefter
Utskottet ovilkorligen bör rälla sig,
Den i5 Januarii.
43
ocli en önskan af Rikets Ständer, i afseende
på formen, hvari Utskottet bör låta
sitt Betänkande uppställas. RegeringsFormens
53 §. innehåller: Riksens Ständer'välja
genast sedan Riksdagen blifvit öppnad
de Utskott , hvilka skola ärenderna bereda.
I samma §. står: Ett Statsutskott, att utreda
och för Riksens Ständer uppgifva
StatsVerkets och RiksgäldsVerkets tillstånd,
förvaltning och behof I 59 §. står: Efter
Rikets och StatsVerkets tillstånd och
behof läte Konungen till Utskottets öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva
utöfver de ordinarie inkomsterj och hvilka
behof genom Bevillningar böra fyllas.
I 62 §. säges: Sedan StatsVerkets behof
blifvit af StatsUtskottet uppgifne och af
Riksens Ständer pröfvade &c. 3o §. Riksdagsordningen
innehåller: StatsUtskottet,
som skall bestå af 36 personer, bör granska,
utreda och till Riksens Ständer uppgifva
Stats- och RiksgäldsVerkens tillstånd,
förvaltning och behof &c. &c. Alla desse
Grundlags-stadganden utvisa, att det är
StatsUtskottet som, oberoende af Rikets Ständers
föreskrifter, skall med förslag i ofvananförde
ämnen inkomma. Skulle nu likväl
inom RiksStånden, det vare sig genom beslut
eller yttrad önskan, de grunder förcskrifvas
StatsUtskottet, hvarefter ärenderna
borde utredas, så är det icke mera StatsUtskottet,
det är Rikets Ständer, som verkställa
denna utredning, och ett sådant för
-
44
Den i5 Jan uar i i.
farande vore, efter min öfvertygelse, icke
förenligt med Grundlagen. |Här är dessutom
icke allenast fråga omgrunderne, som
skola uppgifvas, utan äfven om beloppet
af den Summa, hvarmed i första rummet
StatsUtskottet skall, i sitt förslag, inkomma:
hälst beräkningen hämtas från i8a3 års
UtgiftsBetänkande, med särskilda föreskrifter
i afseende på 3, 8 och io HufvudTitlarne.
Då det i RegeringsFormens 56 §.
är uttryckligen bestämdt: att allmänna
frågor, som uti Riksens Ständers plena
väckas, må ej till ett omedelbart afgörande
der upptagasj utan skola öfverlännäs
till behörigt Utskott , som ega att dem utreda
och deröfver sig yttra, så hemställer
jag, om icke i det hela Friherre Anckarswärds
motion skulle leda till en sådan
förberedande åtgärd inom RiksStånden, som
icke förenar sig med nyss upptagne Grundlags
stadgande. Det man således, efter
min öfvertygelse, icke Van besluta, utan att
strida emot lag, bör och kan man ej heller
önska. Antingen skall väl en önskan betyda
något, eller också tjenar den till ingenting;
och att Rikets Ständer yttrat sig i denna
form lill ett Utskott, har mig- vetterligen
ännu icke inträffat, då Utskottet har sig i
Grundlagen föreskrifven rättighet, att fritt
handla och pröfva, och det först, sedan
detta skett, på Rikets Ständer ankommer
att Utskottens förslag antaga eller förkasta.
Jag kan således icke annat än tillstyrka,
Den i5 Jann ar ii.
45
att den förevarande motionen icke må upptagas.
Friherre Cederström: Lika med Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt hade
jag ämnat upptaga och besvara Friherre
Anckarswärds motion, i händelse fråga
blifvit om dess upptagande till beslut. Men
som jag ansåg motionen grundlagsvidrig,
har jag trott hvarje debatt vara öfverflödig,
intill dess Herr Grefven och LandtMarskalken
härom tillkännagifver oss sin
tanka. Jag bestrider all förändring i ordformen,
mig- obetagit att lägga Friherre
Anckarswärds nu gjorde motion på bordet,
och, om jag finner äfven den Grundlagsvidrig,
icke eller tillåta dess upptagande.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag vill
önska, att ingen må sätta i fråga, att jag,
såsom Utskotts-Ledamot, skulle hafva den
minsta obehagliga känsla vid att mottaga
ledning för mina åtgärder; men jag önskar
tillika, alt man icke må misskänna
mina afsigter, då jag i egenskap af StåndsLedamot
icke biträder Friherre Anckarswärds
förslag, hvilket jag anser stridande
emot Grundlagens anda och ännu mer dess
bokstaf. Det har vid denna Riksdag blifvit
ett bruk, ehuru icke inom detta Hus, att
Ståndet mera allmänt instämmer i en eller
annan motion, då remissen sker, men
hittills har man icke yrkat som rättighet,
46
Den i 5 J a n u a r i i.
att viel sådana tillfällen fatta formligt beslut.
Jag hemställer, huru det vill falla
sig, att vara UtskottsLedamot, om man på
en gång får att strida emot de skiljagtiga
åsigterna i Utskottet, och emot ett eller flere
Stånds på förhand yttrade mening. Jag
känner mig derföre af min pligt manad
att sätta mig emot motionen i egenskap
af beslut, ty vi äga ej rättighet att fatta
något öfver en allmän fråga, innan ett Utskott
yttrat sig. Det verkligen förundrar
mig, att Friherre Ånckarswärd, under föregifvande
af, att vinna ordning i ärenderna,
skall vilja göra gällande ett olagligt
sätt för deras behandling. En ledning för
denna öfvertygelse hem tar jag från det sätt,
som Grundlagen föreskrifvit för åtevremiss
af ett ConstitutionsUtskottets Betänkande,
der det särskildt stadgas, att Stånden skola
sig om en gemensam tanka förena. Yid
alla andra tillfällen är det individens eller
individers tanka, som går till Utskottet.
Jag anhåller derföre, att Utskotten
måtte blifva bibehållne vid deras rättighet,
att vid målens beredning öfverlägga man
emot man, icke man emot Stånd, sä kärt
oss är, att bibehålla friheten i våra öfverläggningar.
Friherre Cederström har, efter
min tanka, rätt, då han klippt sönder
frågan i tvänne delar, och påstått, att Friherre
Anckarswärds i dag gjorde framställning
är en ny motion. Det är nödvändigt
att vara allvarlig vid formernas bibehållan
-
Don i 5 Januari!.
47
de äfven i detta fall. Den, sora följer göromålen,
och yttrar sig öfver dem, bere-^
der sig att bestrida eller försvara den motion,
som ligger på bordet, icke den sorn
göres i Ståndet i ögonblicket, då öfverläggningen
börjas. Friherre Anckarswärds rätt
är visserligen att göra flere motioner, men
vår rätt är också att särskildt behandla
dem. Jag hoppas Ridderskapet ock Adeln
häraf icke skall draga den slutsats, som
skulle jag frukta för flen ena eller den andra;
men jag ber Ridderskapet och Adelil
icke låta hänföra sig af uttrycket om vådan
af frihetens förlust derigenom att StalsUtskottet
framlägger förslaget till Statsreglering
i den ena eller andra formen. Jag
är lika nion som någon om ärendernas
skyndsamma gång, men jag känner inga
genvägar; jag känner endast en stor stråtväg,
och det är Lagens. Den böra vi vandra,
utan afvikelse till höger eller venster,
lill målet för alla våra bemödanden, som
är: Fäderneslandets väl.
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall.
Friherre Anckarswärd: Jag tar mig
friheten fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet vid ett, som jag tror, af
Herr Grefve af Wetterstedt begånget misstag,
då han trott, att min motion innefattade
något Summa-belopp för Statsregleringen.
Jag har blott uppgifvit ett före
-
43
Den i5 Januari!.
mål för beloppet i det Betänkande, som
StatsUtskottet i min tanka borde afgifva.
Jag kan således icke finna mig hafva derigenom
trädt för nära StatsUtskottets rätt,
att efter Grundlagen pröfva och bestämma
summorne. Det är blott en fördelning af
föremålen, som jag åsyftat. Händelsen är
den, att på intet ställe i Grundlagen någon
form finnes gifven, hvarken för UtskoltsBetänkanden
i allmänhet eller förStatsregleringen.
Alltsedan vårt nya Statsskick
hafva Utskotten hittills, utan att Stånden
dervid fästat någon uppmärksamhet, fått
behandla målen efter som de sjelfve velat.
Nu tror jag icke något intrång i Utskottens
rättigheter vara å bane bragt, derigenom
att jag, såsom enskild Motionär, önskat att
få fästa uppmärksamheten på den nödvändighet,
som företer sig af en skyndsammare
behandling. Det har blifvit sagt, att
min motion är grundlagsvidrig; men jag
anhåller, att få veta, om icke hvad mine
motståndare anfört, måste delas i tvänne
frågor, härrörande från olika åsigter i
anseende till grundlagligheten, nemligen
min rätt alt väcka en fråga, som icke strider
emot Grundlagen, och som kan tjena
lill ledning för StatsUtskottets handläggning;
denna rätt är obestridlig och
bar icke ens af Herr Lefrén blifvit förvägrad.
En annan fråga är, huruvida jag
enligt Grundlagen äger rätt begära Ridder
ska
-
Den i 5 J a n u a r i i.
49
skåpets och Adelns instämmande i min motion.
Det är helt naturligt, att den, som
tror sig äga rätt och som tror sig åsyfta
ett stort ändamål, det må vara rätt eller
orätt, söker de medel, hvilka kunna leda
till detta ändamål. Jag tror det icke kunna
tillvitas mig, att hafva undandöljt mina
afsigter; ty jag hav med all öppenhet
framlagt moliverne dertill. Jag har begärt
Kidderskapets och Adelns biträde, för att
vinna Utskottets uppmärksamhet, då jag
icke kunnat göra mig förhoppning derom,
såsom enskild motionär. Detta måste medges
vara en naturlig åtgärd. Huruvida det
kan vara stridande mot Grundlagen heror
på olika åsigter deraf; men ännu är jag
icke rubbad i min öfvertygelse, att Ståndet
äger rätt att i delta fall uttrycka för
Utskottet sin önskan. Jag får dessutom tillägga,
att då jag erbjudit mig förändra min
motion, för att göra den mera formenlig,
tror jag frågan absolut måste blifva: hvad
det är, som kan vara Grundlagsvidrigt;
huruvida det är motionen i hela sin omfattning;
och om jag icke äger rätt dertill
med den utveckling, jag deråt gifvit, eller
om det blott gäller för min begäran om
Kidderskapets och Adelns instämmande.
Det är detta som jag anhåller få afgjordt
af Herr Grefven och LandtMarskalken, emedan
det annars är utan ändamål att tala
om saken. Hvad Herr Lefréns yttrande
10 II 4
-5o
Den i 5 Januari i.
beträffar, så, med all aktning för Herr Lefréns
frihetskänsla, likasom allas öfvertygelse,
får jag säga, att jag aldrig tilltrott mig
gifva annan syftning eller andra bevekelsegrunder
åt saken, än dem jag lågt i de ord,
som här blifvit yttrade. Jag har icke velat
verka på andras känsla genom hotet af
någon fara för frihetens förlust; men jag
tror att de, som tillvita andra att genom
fraser vilja sålunda verka på känslan, äro
de, som sjelfve återkomma med en sådan
syftning. Jag har helt enkelt framställt
nödvändigheten för Rikets Ständer, att i
anseende till tiden sätta sig i ett oberoende,
hvaruti de utan denna åtgärd icke kunna
komma.
Herr Lefren: Om jag icke missförstått
en del af Friherre Anckarswärds sista
yttrande, synes han deruti hafva gjort ett
misstag. Ingen anledning för Friherrn finnes
att påstå det någon velat bestrida motionens
remitterande såsom enskild; åtminstone
har Friherrn då origtigt uppfattat
hvad min yttrade tanka innebar. Det var
endast uttrycket af Ståndets gemensamma
tanka jag ansåg grundlagsstridig! att begära
och gifva. Således bör Friherrn åtminstone
icke förebrå mig den syftning, som
skulle jag vilja förneka motionens remitterande
i vanlig ordning till Utskottet.
Men lika högtidligt får jag, för min del,
yttra, att jag icke kan underlåta efter för
-
Den i5 Januari i.
måga motverka fattandet af ett prteliminärt
beslut, innan Utskottet ännu fått se motionen.
Deri tror jag det lagstridiga består,
och det är dertill jag anhåller att Herr
LandtMarskalken må neka sin proposition,
äfvensom att de öfrige talarne, som redan
anmält sig, täcktes uppskjuta att yttra sig,
tills Herr Grefven och LandtMarskalken ju
förr dess häldre behagade tillkännagifva
sin tanka, huruvida proposition derå kan
meddelas.
Herr Thani_, Wolrath: Det lär förmodligen
icke vara någon, som bestrider Friherre
Anckarswärd, rättigheten att för dess
enskildta räkning få sin motion till Utskottet
remitterad såsom innefattande dess enskilta
tanka; men jag måste i öfrigt förena
mig med de Herrar, som anse lagstridigt,
att Ridderskapet och Adeln skall som
dess beslut eller önskan på förhand föreskrifva
Utskottet, huru det skall tänka, eller
med hurudana förslag det till Ståndet
skall inkomma öfver de till Utskottet i ordentelig
väg remitterade mål. Jag anhåller
äfven få fästa uppmärksamheten derpå,
huruvida det är passande och öfverensstämmande
med Ridderskapets och Adelns
värdighet, att framställa ett beslut eller
en önskan till ett Utskott, som Utskottet
icke är skyldigt efterlefva och således icke
eller bry sigom, i fall det icke så för godt
finner.
5a
Den i5 JanuariI.
Herr •von Hartmansdorff> August:
Jag instämmer hufvudsakligen med den Talare
som sist yttrade sig och äfven med.
de föregående, som talat i samma mening.
Men särskildt vill jag vid detta tillfälle fästa
uppmärksamheten derpå, att om Ridderskapet
och Adeln fattade ett beslut, det
vare sig såsom ett rent föreläggande eller
blott såsom en önskan, huru StatsUtskottet
borde sig förhålla i afseende på sättet
att behandla en fråga, så gjorde sig sjelfva
Ståndet till en beredning i ämnet och
ginge Utskottet i förväg. Detta vore att
vända bakfram på den ordning, som, efter
sakens natur och våra Grundlagar, bör iagt—
tagas, att nämligen ärenderna först skola
i Utskotten beredas och sedan i Stånden
afgöras. Sjelfva denna öfverläggning hos
Ridderskapet och Adeln bevisar, att saken
förekommit i omvänd ordning emot den föreskrifna;
ty vi äro redan inne på roodificationerna,
innan frågan i sin helhet ännu
varit till Utskott första gången remitterad,
och Betänkande deröfver inkommit; oagtadfc
grundlagarne föreskrifva, att inga modificationer
få göras, förr än en återremiss blifvit
af Utskott besvarad. — Dessa modificationer
på förhand kunna fortgå i oändlighet, om
man genom afprutningar på den ursprungliga
motionen får minutera ut ett mål från ett
plenum till ett påföljande, då den öfverblifna
delen upptages af en annan Ledamot,
o. s. v. i veckor och månader. Jag
Den i5 Januarii.
53
anhåller derföre, att Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes ju förr dess heldre
meddela Ridderskapet och Adeln sin
åsigt af saken; ty för att döma efter förhållandet
de sista plena, lärer man nu mera
sällan komma till slut, utan en vägrad
proposition, eller en votering.
Friherre Anckar swärd: Mine Herrar!
Jag utber mig att ännu få fästa Eder uppmärksamhet
på möjligheten af ett sådant
behandlingssätt af frågan, som det, jag föreslagit.
Här har ännu af ingen blifvit åberopadt
innehållet af 37 §. Riksdagsordningen.
Den lyder i 2 mom. sålunda: Intet Utskottj
Constitutions- och Banco-Utskotten
allena undant agne j 'vare berättigadtj att
'väcka frågor till afgörande i Riksens Ständers
Plena j eller att upptaga andra ämnen
j än de frän Plena remitterade; så vida
ejj hvad StatsUtskottet särskildt angår,
Konungens Propositionj, enligt 27 §. till
detsamma omedelbarligen öfver lemnäs. Nu
har Kongl. Majrts Proposition icke omedelbarligen
blifvit öfverlemnad till StatsUtskottet,
och således anser jag Utskottet
utan någon yttrad ledning icke kunna förelägga
Ständerna en fråga, huruvida Rikets
Ständer anse lämpligt, alt få Statsregleringen
fördelad, såsom jag föreslagit.
På denna grund har jag trott ett Stånd
kunna förena sig i en Motionärs förslag i
ett sådant ämne; men då flere Talare här
54
Den i5 Januari i.
anfort motsatsen, och hemställan blifvit
gjord till Herr LandtMatskalken alt yttra
sig i ämnet, så får jag, för att visa möjligheten
att äfven komma ifrån denna sak
utan votering, på förhand tillkännagifva,
att j stöd af det verkliga förtroende, jag
alltid haft anledning att sätta till Herr
Grefvens och LandtMarskalkens omdöme vid
sådane tillfällen, der meningarne varit delade,
förklarar jag mig på förhand nöjd
med det yttrande Herr Grefven och LandtMarskalken
alger öfver lagligheten af min
begäran om Ridderskapets och Adelns instämmande;
dock under mig förbehållen
rätt att få min motion, jemte den i dag
gjorde utvecklingen deraf, tili StatsUtskottet
remitterad.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: På
det sätt jag fattat åtskillige Ledamöters yttranden,
har det blifvit Friherre Anekarswärd
bestridt, att få förändra ordalagen i
sin motion från ett föreläggande för Stats"Utskottet
till en önskan i det afseende motionen
omförmäler. Om denna förändring
vägras Friherre Anckarswärd, hemställer jag
hvart det skall leda oss; den äskade förändringen
blir då en ny motion, som lägges
på bordet för att upptagas och behandlas
i ett annat plenum och då åter borttaga
vår tid. Det synes mig icke liberalt,
att neka den begärdta förändringen och,
efter hvad jag kan påminna mig, har sådant
Den i5 Januari i.
55
tillförene icke blifvit vägradt. Jag hemställer
således, att motionen må få förändras,
på det vi denna gång må komma
ifrån saken.
Flere hördes häruti instämma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att hvad först
angick frågan, huruvida Friherre Anckarswärd
ägde att, på sätt han föreslagit, förändra
sin motion, hade Hans Excellence
visserligen flere gånger tillförene, enär ingen
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
bestridt dylike ifrågaställde förändringar,
funnit sig böra jemväl för dess del
desamma tillåta; men då, såsom nu inträffat,
en Ledamot yrkat, att den af Friherre
Anckarswärd gjorde förändring borde anses
såsom enny motion, i hvilket afseende
den äfven blifvit begärd på bordet, trodde
Hans Excellence det vara mest öfverensstämmande
med formen, att frågan, i dess
sålunda förändrade skick, borde såsom en
ny motion behandlas. Hvad åter beträffade
Friherre Anckarswärds i sista plenum
väckte ursprungliga, samt i dag skriftligen
ytterligare utvecklade motion, ansåg Hans
Excellence densamma vissei ligen kunna, i
egenskap af Friherre Anckarswärds enskildta
framställning, till StatsUtskottet remitteras;
men som Friherre Anckarswärd i
berörde motion yrkat, att Ridderskapet och
56
Den i5 Januarii.
Adelil skulle bestämma en viss form för
Slatsregleringens uppgörande, hvarvid Frilierren
sedermera behagat tillägga det förklarande,
det han vore nöjd med det yttrande
öfver motionens Grundlagsenliga beskaffenhet,
som Hans Excellence kunde finna
för godt afgifva, fann Hans Excellence
sig först böra för denna förklaring betyga
Friherre Anckarswärd sin enskildta tacksamhet,
och ansåg Hans Excellence detta
såsom ett nytt bevis på det dyrbara förtroende,
hvarmed Hans Excellence så ofta
tillförene blifvit af Ridderskapet och Adeln
hedrad, och hvaraf Hans Excellence, under
ett djupt erkännande af värdet derutaf,
skulle söka att alltid göra sig förtjent. I
afseende dernäst å beskaffenheten af Friherre
Anckarswärds motion, finge Hans
Excellence förklara, att ehuru 44 §• Riksdagsordningen
innehåller, att Rikets Ständer
kunna genom Ståndens pluralitet, när
så nödigt pröfvas, förelägga Utskotten tid
till deras Betänkandens afgifvandej likväl
och som hvarken i nyssnämnde §, eller
på något annat ställe i Grundlagarne funnes
stadgadt, att Rikets Ständer skulle äga,
att, innan Utskotten ännu sig yttrat, genom
beslut föreskrifva dem vissa former
för uppgörandet af deras Betänkanden, efter
hvilka de borde vid målens pröfning
sig rätta; samt, hvad StatsUlskotlet serskildt
angick, 3o §. Riksdagsordningen uttryckeligen
stadgade, icke allenast att Stats
-
Den i5 Januarii.
57
Utskottet borde granska, utreda och till
Rikets Ständer uppgifva Stats- och RiksgäldsVerkens
tillstånd, förvaltning och behof,
utan ock att det ålåg detta Utskott,
att utröna, pröfva och föreslå del', sora till
Stats- och RiksgäldsVerkens behof erfordras,
sedan nödige indragningar och besparingar
blifvit iakttagne; alltså och då det
förslag, hvarå Friherre Anckarswärd begärt
proposition eller, att StatsUtskottet
måtte åläggas att rörande Statsregleringen
afgifva ett Betänkande, som i första rummet
upptager, hvad Staten kan tarfva till
en fortsatt och oafbruten gång, med undantag
af alla vid sista Riksdag beviljade anvisningar
å öfverskotten, och med iakttagande
af endast den tillökning, som under 8:de
IIufvudTiteln blifvit af Kongl. Maj:t begärd,
i och för fångars skjuts och underhåll, efter
lians Excellences tanka, ostridigt skulle
föranleda till inskränkning och hinder uti
den fria gransknings- och pröfningsrätt, som
i afseende å Statsregleringen, enligt nyssnämnde
Grundlags stadgande, StatsUtskottet
tillkommer, ansåg Hans Excellence sig
icke kunna å Friherre Anckarswärds berörde
förslag meddela någon proposition.
Herr Lefren: Sedan Friherre Anckarswärd
förklarat sig så till vida vilja ändra
sin motion, att han, i stället för ordet instämma,
som deri gör den egentliga svå
-
%
t
58
Den i5 Januarii.
righeten, Stnöjei’ sig med att få motionen,
såsom sin enskilda önskan remitterad, får
jag hemställa, om icke, då detta är ett nytt
förslag, den föregående motionen numera
må anses såsom alldeles förfallen.
Friherre Anckar swärd: Det förslag
Herr Lefren behagat framställa, kan jag icke
ingå uti, utan förbehåller mig att min motion,
åtminstone såsom enskild, må få gå
till Utskottet. I sådant afseende får jag
nu härmed förnya berörde motion sålunda,
att jag önskar, att StatsUtskottet måtte,
i stöd af 44 §. Riksdagsordningen, inom
möjligaste korta tid, rörande Statsregleringen
afgifva ett Betänkande, sorn i första
rummet upptager, hvad Staten, med ledning
af de vid sista Riksdag fastställde stater,
kan tarfva, till en fortsatt och oafbruten
gång, med undantag af alla, vid sista
Riksdag beviljade anvisningar å öfverskolten,
och med iagttagande af endast
den tillökning, som under 8:de HufvudTiteln
begäres, i och för fångars skjuts
och underhåll, på det Rikets Ständer måtte,
inom den uti RegeringsFormen föreskrifna
tid, komma i tillfälle att åtminstone
pröfva de sålunda af StatsUtskottet uppgifne
oundgängligaste behof, och att fastställa
den bevillningssumma, hvarom Rikets
Ständer i följd deraf i första rummet
böra besluta.
Den 15 J a n u a r i i.
5g
Herr Lefren: Jag ber, att Ridderskapet
och Adeln icke täcktes taga illa, att
jag ännu en gång yttrar mig, och jag ber
Friherre Anckarsvärd ej göra mig den orättvisa
att tro, det jag någonsin velat bestrida,
eller ett ögonblick sätta i fråga dess
rättighet, att få motionen såsom enskild
remitterad. Mitt sednaste yttrande afsåg
endast den motion, hvarå Herr Grefven
och LandtMarskalken nu vägrat proposition.
Friherre Anckarsvärd: I anledning af
hvad Herr Lefren sednast yttrat, får jag
erinra, att jag mycket tydligt redan på
förhand förklarat mig nöjd med den tanheyttring
Herr Grefven och LandtMarskalhen
ville gifva öfver ämnet. Således var
den saken icke vidare i fråga, och jag kunde
icke upptaga Herr Lefrens yttrande annorlunda,
än såsom ett inkast emot min
enskildta motionsrätt.
Herr Lefre’n: Jag får hemställa, om
Friherre Anckarswärds begäran, att hans
enskilta motion måtte remitteras, kunde
anses för något annat, än en invändning
emot de Talare, som påstått, att proposition
bör vägras på Ståndets instämmande.
Det är då naturligt, att jag skulle vara angelägen
att ej lemna den minsta skugga
qvar af den förmodan, som skulle jag vilja
inskränka Friherrns rätt att såsom enskild
Ledamot gå med motionen till Utskottet.
6o
Den i5 Januarii,
Friherre Cederström: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken yttrat sig öfver
beskaffenheten af motionen, och Friherre
Anckarswärd förklarat sig dermed nöjd,
samt jag begärt den förändrade motionen
på bordet, lärer någon discussion nu mera
icke behöfvas.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Efter hvad Friherre Anckarsvärd
nu tillkännagifvit, hemställer jag, om icke
Friherre Cederström behagade afstå ifrån
att begära den förändrade motionens lrvilande
på bordet.
Herr von Hartmansdorff förenade sig
med Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade om icke Friherre
Cederström behagade afstå från bordläggning
af Friherre Anckarswärds numera
förändrade ifrågavarande motion.
Friherre Cederström: I händelse Friherre
Anckarswärd till sin korta motion, som
visserligen synes fullkomligt oskyldig, icke
hade uppläst motiver, dem jag anser böra
besvaras, skulle jag gå in härpå; men då
jag önskar få läsa dessa motiver, kan jag
icke afstå från motionens bordläggning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Friherre Ce
-
Den i 5 Januarii.
61
(lerström ägtlc att äfven, efter det Friherre
Anckarswärds motion blifvit remitterad, deremot
afgifva de påminnelser, hvartill han
kunde finna sig befogad.
Friherre Cederström: Herr Grefven
och LandtMarskalken torde finna, att motionen
icke är att tillgå på bordet, sedau
remissen afgått.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Jag får underställa
Friherre Cederström, om icke,
enär remissen ej kommer att afgå, förr än
ProtocollsUtdraget, som skall åtfölja densamma,
är justeradt, motionen intill dess
lärer ligga qvar, och Friherren således har
fullkomligt tillfälle, att yttra sig deröfver.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde ånyo, om icke
Friherre Cederström, med anledning af hvad
Grefve af Ugglas nyss anfört, behagade afstå
från bordläggningen af Friherre Anckarswärds
motion.
Friherre Cederström: Efter den upplysning
Grefve af Ugglas lemnat, afstår jag
från motionens bordläggning.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken föreslog, att Friherre
Anckarswärds ifrågavarande nu mera
förändrade motion måtte, tillika med Friherrens
rörande samma ämne denne dag af
-
62
Den i5 Januarii.
gifne skriflliga anförande, till StatsUtskot
tet
remitteras.
Bifölls.
Grefve Horn: Sedan Friherre Anckarswärd
inedgifvit, att hans förslag må afgå
till StatsUtskottet i form af enskild
motion, står alltid den önskan qvar, att
Ridderskapet och Adeln dermed måtte
förena sig, och anhåller jag för min del,
att i Protocollet få antecknadt, det jag
till alla delar instämmer i Motionairens
förträffligt utvecklade motiver för förslaget.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 2 dennes
under N:o 6 afgifne, och den g derpåföljde
på bordet lagde, Betänkande, rörande
föreslagne åtgärder till Skogs besparande,
dels genom trädens qvistning vid
allmänna vägar, dels genom grenars eller
qvistars begagnande vid uppstakning af vintervägar.
Friherre Palmstjerna j Carl Otto: EkonomiUtskottets
Betänkande upplyser om en
Författning af år 1734» sorn förbjuder unga
träds användande till gärdesgårdsstör. Det
är ett förbud, som hittills varit mig alldeles
okändt, fastän jag många år varit Landtman.
På de orter der jag bott, hafva i allmänhet
Den i5 Januarii.
63
och nästan uteslutande unga träd blifvit
nyttjade till sådane stor, och aldrig har
jag hört, att åtal deruppå skett. Detta är
ett bevis på, att författningen i allmänhet
är okänd och icke efterlefvad, och derjemte
är det en uppmaning att taga sig till vara för
att önska eller begära författningar af den
beskaffenhet, alt de icke kunna efterlefvas
eller göras gällande. Jag fruktar, att ifrågavarande
Betänkande just gifver anledning
till en sådan författning, om Kongl.
Maj:t skulle behaga bifalla Rikets Ständers
önskan uti detta fall. Ty, huru skulle man
uti verkställigheten kunna hindra jordbrukaren,
han må vara hvem som helst, ifrån
att utruska sin vinterväg med sådant, som
kostar honom minst, och hvarpå han har
lättast tillgång? Och hvarföre skulle man
tvinga väghållaren, att till utruskning anskaffa
sådant, som han har svårare att få,
och som derjemte på många ställen ej skall
uppfylla sitt ändamål. Jag säger uppfylla
ändamålet — som är att tjena till vägledning
för den resande. Vi se nu, att på
stora slätter, de utsatte störarne ofta med
svårighet motstå urvädren och stundom alldeles
höljas af drifvorne. Huru skulle det
gå, om qvistar eller grenar, hvilka alltid
äro krokiga och ofta slokande, finge dertill
ensamt nyttjas? Och hvarifrån skulle sådane
fås på slättbygden på stundom flera
mils afstånd från skogen? Och huru skulle
det förefalla Bonden, att, måhända 3 å 4
\
64
Den i5 Januari i.
mil, hemköra grenar och qvistar, blott för
att utruska sitt vägstyske? Dessutom, hvad
afsaknad gör det uti skogen, om, der den
är för tät, eller der tynande småträd finnas,
en del borthugges? Jag afstyrker förslaget,
och anhåller om återremiss, egentligen
på den grund, att Landtmannen bör
uti sin enskilta hushållning, lika litet sorn
någon annan, besväras utaf Styrelsens förmynderskap,
hvilket ofta är skadligt och
alltid utan verklig nytta.
Herr af Sillén, Georg Axel, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Utskottet har anfört, att det anser trädens
qvistande i stället för nedhuggning,
och ett påbud i sådant hänseende, dels ledande
till olägenheter för de väglottsegare,
hvilka bo på större afstånd från den väglott
de böra underhålla, dels att det blefve
svårt om icke omöjligt påbudets efterlefnad
behörigen controllera; af hvilken anledning
Utskottet för sin del icke understödt
motionen; men föreslagit den ändring
uti de i ämnet gällande författningar, alt
från föreskriften om skogs eller buskars undanrödjqnde
på ömse sidor om allmän väg
må undantagas höjder, hvarest vattnet hastigt
afrinner, samt sådan mark, der träden
stå så glest, att de icke hindra vägens
uttorkning.
Ehuru
Den i 5 J a n u a r i i.
65
Ehuru jag visserligen icke har något
enskilt intresse deri, på hvad sätt motionen
afgöres, emedan jag endast af öfvertygelse
om billighet och allmän nytta af
hvad jag föreslagit den framställt, får jag
likväl vördsamt anmärka, att Utskottet icke
uppgifvit, hvilka de olägenheter skulle vara,
som mera drabbade fjermare boende
väglottsegare, än de närboende, om träd
vid väg afqvistas, i stället att nedhuggas.
För min del kan jag ieke inse några olägenheter
deraf mera för den ena än den
andra väglottsägaren. Icke heller kan jag
förstå, huru det skulle kunna blifva omöjligt
att controllera det Påbuds efterlefnad,
hvilket forordnade att Träd på ömse sidor
om allmän väg skulle afqvistas, men ej
nedhuggas. Intet måste vara lättare, än
att se, om träd och buskar äro afqvistade;
och till skådandet häraf skulle naturligtvis
vägsynens åliggande i detta fall inskränkas.
Jordegarens sak blefve åter att controllera
om man så öfverträdt Påbudet, att man
nedfällt träd eller buskar i stället att dem
afqvista. Jag kan således ingalunda finna
den inskränkning uti det af mig föreslagne
Påbudet, som Utskottet anser böra ega rum,
vara behöflig. Träden kunna icke hindra
vattnets afledande mera på lägre ställen,
an på höjder. Emellan träden måste alltid
finnas rum för vattnets aflopp åt sidorna
, och skulle de stå så tält, att något det
io H. 5
GG
Den i5 Januari i.
liinclrade, borde det naturligtvis bortrödjas.
Man vet dessutom, att på åtskillige
ställen Landsväg löper genom alléer, der
träden nästan som en Berceau öfvertäcka
den, t. ex. vid Ekolsund i Upsala Län och
Thorsåker i Stockholms; men ehuru läget,
der dessa ganska långa alléer framlöpa, är
lågt, vet man icke att någon klagan af de
väghållande blifvit gjord, eller föi’sök att
bortskaffa dessa alleer.
Utskottets Förslag lemnar dessutom för
öppet fält för godtycket att spela sin röle.
Hvem skall afgöra, hvar marken är så hög,
att vattnet hastigt afrinner; Jordegaren eller
Länsmannen? Hvem skall afgöra, hvar
träden stå så glest att de icke hindra vägens
torkning, Jordegaren eller Länsman?
Den förre kan säga de stå glest, när dem
emellan är en half aln. Den sednare, när
de äro 2 å 3 famnar från hvarandra. Hvem
har då rätt? All Lag, alla Författningar 1
ett Constitutionelt Samhälle böra vara enkla,
klara, och icke lemna rum för godtycket.
Saken är i sig sjelf så enkel, att inga
exceptioner erfordras; och mycket bättre
vore, om solen ej så hastigt upptorkade
någon fläck på en väg, än att lemna öppet
för maktspråket, det missförstådda tjenstenitet
och chicanen, alt yttra sig emot den
fria medborgaren.
Enär härtill kommer, alt Utskottet
icke uppgifvit, hvilka de Författningar äro,
Den 15 J a n u a r i i.
hvarpå sig grundar det nu brukliga förfarandet
af de vägrödjande, att nedhugga
skog på ömse sidor om väg; så anhåller
jag vördsamt att Betänkandet må till Utskottet
återremitteras, beledsagadt af dessa
anmärkningar.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg EkonomiUtskotlets
ifrågavarande betänkande böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Hopades Ja.
Föredrogos ånyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottels
den 3 dennes afgifne, och den 9 derpåföljde
på bordet lagde, Betänkanden:
N:o 11. Rörande föreslagen ändring i
nu gällande stadgande om vintervägars underhållande
genom såkallade Ploglag.
N:o 12. Rörande väckt fråga om Hemmansdelars
sammanslående under en rök,
utan afseende på deras olika Nummer.
N:o 14. Angående föreslagen förändring
vid uppbådandet af skallgång till rofdjurs
dödande.
N:o i5. Angående väckt motion, det
Beväringsynglingarne icke måtte samlas till
68
Den i5 Januari i.
vapenöfning, förr än de uppfordras för
Rikets försvar.
N:o 16. Rörande yrkad jemnkning i
Beklädnads-bidragets utgörande af SoldatRotarne
i Piteå Socken.
N:o 17. Angående väckt motion om
Marknaders aflägsnande från Kyrkors grannskap.
N:o 18. I anledning af väckt fråga
om förbud mot utgräfning af myror och
kärrängar på Gottland, då tvist derom
emellan delegare uppstår, intilldess att
Ägodelnings rätten pröfvat ochafgjort, både
om behofvet och tjenligheten af dylike
utgräfningar, och jemväl om den framtida
fördel, som deraf kan vara att påräkna.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 3 dennes
under N:o 10 afgifne, och den g derpåföljde
på bordet lagde, Betänkande angående
yrkad rättighet för KronoHemmans
och Nybygges Åboer i Norrbottens Län att,
utan utsyning m. m., få till tjärubränning
använda stubbar, vindfällen och förtorkade
träd å deras område.
Friherre Anckar swärd, Carl Henric
anförde skriftligen:
Vid Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkande, rörande rättighet för Nybyg
-
Den i5 Januari i.
69
gare och KronoHemmans-Åboer i Norrbottens
Län, att till Tjärubränning, utan afgift,
eller föregången utsyning, få använda
stubbar och vindfällen, tager jag mig friheten
göra den anmärkning att ehuru Utskottet
synes hafva befrämjat Motionärens
önskan, den åsyftade fördelen likväl icke
lärer vinnas, om, med stöd af de uti Betänkandet
nyttjade ordalag, en Författning
skulle utfärdas, som medgåfve de ifrågavarande
nybyggare och KronoHemmansÅboer
rättigheten, att endast å deras områden,
fritt och obehindradt begagna stubBär,
rötter och vindfällen, emedan många
sådane Åboer ännu icke äga några sig tilldelade
marker, hvarföre jag för min del
skulle vilja tillstyrka det tillägg uti Utskottets
Betänkande, att den ifrågavarande
friheten utsträcktes till begagnande, å de
tiil sådane åboers områden angränsande ännu
ofördelta marker.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken gjord Proposition,
blef EkonomiUlskottcts berörde
Betänkande, på grund af Friherre Anckarswärds
dervid gjorde anmärkning, till Utskottet
återremitteradt.
Friherre af Nord in ^ Carl Johan, hade
inlemnat ett så lydande Anförande:
Efter inhämtad närmare kännedom af
det Memorial Herr Grefve Frölich, David,
7°
Den i5 Jantiarii.
i Plenum elen i5 sisth Dec. e. m. uppläst,
och hvaruti han yrkar: ”att all påbörjad
”eller verkställd indelning af jord, vare
”sig priviligierad eller af Krono, Skatte el”ler
Frälse natur, till ständig eller ordinarie
Rotering, derigenom ordinarie Kneck”tehållet
skulle ökas utöfver det i Kneckte”Contractet
bestämde antal, inåtte genast
”varda inställd bar jag trott mig böra vördsamt
meddela några upplysningar i afseende
på de förhållanden Herr Grefven i
sitt Memorial uppgifvit, såsom anledningar
till den af honom sålunda väckte motion,
I öfverensstämmelse med Allmänna Be»
svärs- och EkonomiUtskottets den 3i Marlii
1810 afgifne och af Rikets då församlade
Ständer, såsom innefattande Ständernes beslut,
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnade
Betänkande, skulle all i Riket
befintlig oroterad jord, med undantag af
Boställen, som af i tjenst varande Militaire
personer innehades, beläggas med extra
Rotering. En sådan Rotering verkställdes
följande året af dertill förordnade Comiterade,
enligt en för dem under den 5
Februarii 18x1 utfärdad nådig Instruction.
Sedan fråga uppstått om jemkning i
denna Rotering, anmälte Rikets Ständer uti
underdånig skrifvelse den 17 December 1823
de grunder, Rikets Ständer ansågo dervid
böra följas; och borde, enligt Ständernes
✓
Den i5 Januarii.
7i
Beslut, från extra Rotering undantagas all
sådan jord, sotn i följd af dess natur vore
ordinarie Rotering underkastad.
Hvad Rikets Ständer för deras del i
detta afseende stadgat, täcktes Kongl. Majit
i Nåder gilla och fastställa. Men då det
härvid icke undföll Kongl. Majits uppmärksamhet,
att Hemman och Lägenheter, hvilka
enligt deras natur borde draga ordinarie
Rotering, likväl genom detta sednare
beslut blefvo från allt Roteringsbesvär frikände,
under det att största delen af Rikets
jord måste numera vidkännas antingen
ordinarie eller extra Rotering, och Kongl.
Majit ansåg denna ojemna fördelning af ett
allmänt onus framdeles böra rättas, desto
häldre som den Rotefrihets-afgift, hvilken
oroterade Hemman, enligt BevillningsFörordningen
utgöra, så länge de Rotefriheten
åtnjuta, icke kan anses motsvara den tunga
Roteringen medför, så fann Kongl. Majit
lämpligt ålägga de till förrättande af jemkning
i extra Roteringen förordnade Comiterade,
att icke allenast upprätta längder
öfver förenämnde Hemman och Lägenheter,
utan ock desamma uti ordinarie Rotar indela
efter enahanda grunder, som vid det
gamla Roteringsverkets uppgörande blifvit
inom Länen följde, jemförde med dem,
som för extra Roteringarne blifvit stadgade,
och på det all noggrannhet vid indel
-
Den i5 Januarii.
ningen måtte iakttagas, blef det såsom en
controll derå Hemm ansi irnelia fvarne öppet
lemnadt, att om de så åstundade, öfver
Committerades åtgärder underdåniga be-»
svär anföra.
Utan särskild kostnad för StatsVerket
bar detta uppdrag af Commiterade blifvit
verkställda och de Berättelser och Förslag
Commiterade derom afgifvit, hafva till vederbörande
Collegiers utlåtanden blifvit remitterade,
och, så snart de från Collegierne
inkommit och af Kongl. Maj:t blifvit
behörigen granskade, lärer Kongl. Majit visserligen
till Rikets Ständer aflåta en Nådig
Proposition i ämnet, dervid de på ofvananförde
sätt beredde upplysningar komma
att meddelas, så att Rikets Ständer må
blifva i tillfälle, att med fullkomlig sakkännedom
i frågan fatta deras beslut.
Endast nödige förberedande åtgärder,,
i afseende på en blifvande Rotering af för
närvarande oroterade Hemman och Lägenheter,
hafva således egt rum, och är det
efter min öfvertygelse otvifvelaktigt att
frågan, innan den slutligen kommer att afgöras,
meddelas Rikets Ständer. Ått Styrelsen
utredt förhållanderne i alla delar,
innan Proposition till Rikets Ständer afgifves,
det torde af Ridderskapet och Adelu
icke ogillas.
Den i 5 Januarii.
Jag anhåller att detta anförande får
åtfölja Herr Grefve Frölichs motion till
det Utskott, dit den blifvit remitterad.
Remitterades till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
bade inlemnat följande, som upplästes:
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln
till BancoUtskottet redan remitteradt mitt
den i5 sistlidne December ingifne Memorial,
angående LifsAssurance, och fonds
anslående dertill; får jag vördsammeligen
anhålla, att härvid bilagde tryckta skrift,
hvilken närmare utreder ämnet, måtte blifva
till BancoUtskottet öfversänd, tillika
med den plan Pelican-Compagniet i London
utstakat, vid dess tecknande af Assurance
på Lif,
Hvarvid voro bifogade tvenne tryckta
Afhandlingar, den ena med Titel: Ovanlig
hjelp vid den allmänna Penninge-förlägenheten
och Creditbristen till behjertande vid
närvarande Riksmöte; och den andra under
Titel af: PelicanCompagniet i London tecknar
Assurance på Lif, och lemnar lifstids
Räntor.
Remitterades till BancoUtskottet,
74
Den i5 Januari i.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredrik,
hade inlemnat ett så lydande Memorial:
Jag instämmer till alla delar i Herr
Grefve Barcks motion, att en Landtbruksskola
måtte inrättas, hvarest ynglingar,
som det åstunda, skulle kunna erhålla theoretisk
och practisk kunskap i de många
grenarne af Landthushållningen. Till följd
af Rikets Ständers anslag vid Riksdagen
i8i5, inrättades Bergs-Skolan i Fahlun,
Jordbruksyrket tyckes ostridigt påkalla lika
skydd och hägnande omtanka,
Om man genomgår mängden af våra
nuvarande Possessionaters lefnadsöden, så
finnér man, att de vanligen, efter inhämtande
af första undervisningen i Föräldrarnes
hus, tillbringa några år vid Universiteterne
eller KrigsAcademien, der de erhålla
någon, ofta ytlig kännedom i språk
och sådane vettenskaper, hvaraf de sedermera
hafva föga practisk nytta. På sin
höjd taga de någon publique Examen, och
blifva derefter engagerade i Civile eller
Militaire tjenstebefattningar, hvarest de ofta
sluta i de mäst underordnade graderne.
Nu blir deras öde, att emottaga större eller
mindre Egendomar tili skötsel, utan
att hafva inhämtat några kunskaper i yrket,
och det är, genom oändliga misstag, som
de slutligen skola köpa visdom och erfarenhet.
Följden blir också, att en del ruinera
sig sjelfva och andra, och det är en
-
Den 15 Ja n u ar i I.
75
dast lyckliga anlag och ett alfvarligt bemödande,
att, genom läsning och närmaste
omgifningars nndervisning, söka kännenedom
af yrket, som hjelper de öfrige, att
icke äfven bli onyttige och för Staten förlorade
Medborgare.
Skadligheten af ett sådant förhållande,
att Landtman af de förmögnare elasserne,
som borde kunna föregå Landtmän af de
mindre bemedlade med exempel, sjelfve
sakna tillfälle, att få lära ett vigtigt yrke,
är ögonskenlig. Oro en ändamålsenlig Landtbruksskola
vore inrätttad, likasom utrikes
lärer finnas, är det otvifvelaktigt, att många
ynglingar derstädes skulle placeras till
undervisnings erhållande, och genast derifrån
gå ut till Landthushållare, i stället
för att trängas några år i de mindre
tjenstgraderne. Bergsskolan i Fahlun har
redan gifvit frukt af mången i practiska
Bergshandteringen väl kunnig yngling, och
utan tvifvel skulle ett lika förhållande
inträffa med den blifvande Landtbruksskolan.
För att, så vidt möjligt är, bespara
Statens utgifter lill detta ändamål, föreslår
jag vördsammast, det Rikets Ständer
ville förena sig i den underdåniga framställning
hos Kongl. Majit, att Hans Majit
i Nåder täcktes anslå någon del af Kongl.
LandtbruksAkademieus Fonder, som lamp
-
76
Den t5 Januari i.
ligt kunde synas, till Fond för en Landtbruksskola.
— Den underdåniga framställningen
härom torde kunna vinna Nådigt
afseende, så mycket häldre, som en reorganisation
af den Kongl. Akademien lärer
vara ifrågasatt. Kongl. LandtbruksAkademien
erhöll, vid sin stiftelse i8i3, enFond
af 170,000R:dr af uppbringningsmedlen, och
har från 1823 till 1827 af g:de HufvudTiteln
samt för innevarande år af atdra HufvudTitelns
besparingar uppburit 1700 R:dr
årligen till det Statitiska Archivet. Om utom
den Fond, Kongl. Maj:t skulle täckas finna
för godt att anslå från LandtbruksAcademien,
Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställa, att, vid inträffande arrende-ledighet,
anvisa någon tjenlig Kronan
tillhörig Egendom till begagnande som experimentalfält,
samt Rikets Ständer derjäinte
åt Landtbruksskolan ville anslå lika summa,
som åt Bergsskolan i Fahlun, så tviflar
jag ingalunda, att icke medlen skulle bli
tillräckliga, för att inrätta en ändamålsenlig
Undervisningsanstalt i Landthusliållningens
många vigtiga grenar.
Jag anhåller vördsammast, att detta Anförande
måtte få åtfölja Herr Grefve Barcks
motion, samt att densamma måtte bli remitterad
till Stats- och EkonomiUtskotten.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om icke enär
Den i5 Janunrii.
77
GrefveBarcks, Nils, motion, angående inrättandet
af en Landtbruksskola, blifvit den
19 sisth December e. m. till Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet remitterad,
Herr Hammarhjelms i anledning deraf nu
afgifne Memorial äfven måtte till bemälte
Utskott förvisas.
Bifölls.
Herr Estenhergj Pehr, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Det anslag af 120,000 R:dr B:co, som
uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposiston föreslås,
till fullbordan af Kongl. Allmänna
GarnizonsSjukhusbyggnaden i Stockholm,
anser jag ej tåla någon förminskning, i
anseende till Byggnadens storlek och vidlöftighet.
Att denna Byggnad blifvit företagen
i den stora scala, Iivari den sig befinner,
är, i min oförgripliga tanka, icke
ett fel, så vida dermed åsyftades icke ett
Lazarett, endast för den i Hufvudstaden
förlagda Garnizonen, utan tillika för de
Trupper, som här möjligen kunna blifva
sammandragna, helst om smittosamma sjukdomar
bland dem blifva gångbara. 1808
är ännu hos oss i för friskt minne, och
ehuru vi hoppas för framtiden blifva förskonade
för den tidens öfriga tilldragelser,
kunna vi icke vara säkra för de då herrskande
sjukdomar. Provisoriska Sjukhus
78
\
Den i 5 J a n u a r i i.
uppfylla vanligen illa sitt ändamål, de kunna
icke ega de för en Sjukinrättning i stort
nödiga beqvamligheter, de äro endast i
nödfall att anlita* Men på det denna stora
och kostsamma Sjukhusinrättning, icke
under de tider, då inga främmande Troupper
äro härstädes förlagda, må endast för
Garnizonens sjuke begagnas, så vågar jag
vördsammast föreslå, att den stora mängd
fross-patienter, som merendels hvarje år
bär insjukna, och, af bristande tillsyn och
vård, till stor del dö i elände, måtte der,
så vidt utrymmet tillåter, intagas och skötas.
Bland alla sina barmhertighetslnrätlningar,
saknar hitintills Hufvudstaden en
till flygt för desse slags sjuka, som ingenstädes
emottagas. Församlingarnes Pastorer
torde bäst vara i tillfälle att bestyrka
huru stort deras antal årligen är, som dö
af vanvårdade frossfebrar. Att omsorgen
och kostnaden för en sådan Inrättning icke
bör tillkomma Stockholms Stad endast, utan
hela Landet, tror jag vara med billighet
och rättvisa, så mycket mer öfverensstämmande,
som årligen ett större antal
personer af båda könen, från alla Rikets
Provincer, till Stockholm inkomma,
för att söka dels tjenst, dels insigter i alla
möjliga Handaslögder, och det är framför
allt, efter hvad jag med säkerhet har mig
bekant, dessa obemedlade och oförståndige
hit sökande tjenstehjon, som antingen genast
efter hitresan, eller icke långt deref
-
Den i5 Januari!.
79
ter, insjukna i denna på de sednare åren
tilltagande Landsplåga. Och på det att
icke Staten måtte betungas med dessa frosspatienters
Läkarevård och underhåll, vågar
jag, särskildt för detta ändamål, vördsamt
föreslå en förökad Capitationsafgift af 6
r:st. på hvarje person, en utgift, icke en
gång känbar för den aldrafattigaste Dagsverkare,
men som icke dess mindre uppgår
till den för detta behof erforderliga
Summa,
Om dessa mina vördsamma tankar, i
afseende på den Nådiga Propositionen, i
någon mån synes förtjena Höglofl. Ridderskapets
och Adelns upplysta uppmärksamhet,
så anhåller jag Ödmjukast, att de blifva
den Nådiga Propositionen till vederbörligt
Utskott följaktiga,
Remitterades till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten.
Herr Estenberg, Pehr, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Vid Herr af Grubbens väckta Motion,
uti eftermiddagsplenum den 8 sisth Dec.
om Correctif, till hämmande af den tilltagande
skadeliga böjelsen för bränvin hos
Arbetsklassen, får jag vördsamt anmärka.
Det synes hårdt, om icke fullkomligen orättvist,
alt belägga arbetare, som lagligeneg
-
8o
Den 15 Januari i.
nät sig till vissa Borgerliga yrken, med 3
å 4 gänger högre Bevillning, än deras vederlikar,
af det skäl att deras valda yrken
äro af den natur, att de ej kunna få mat
och husrum hos sine Mästare, utan nödgas
bo, arbeta och äta på olika ställen kring
hela Staden» Vissa Näringar skulle genom
en sådan uppdrifven beskattning blifva i
brist af arbetare, och Samhället komma i
mistning af det biträde behofvet oundgängligen
påkallade. Af dessa skäl vågar
jag ödmjukast föreslå följande, efter min
tanka, billigare och rättvisare åtgärder till
ändamålets lättare vinnande: 1:0 Att hvilken
som helst, som gifver försvar åt arbetare,
utan att kunna dem begagna, vare
sig af penningevinst, genom viss erhållen
betalning för försvaret, eller andra
lika föraktliga motiver, och på detta
sätt drager arbetaren från åkerbruket eller
näringarne, under mångfaldiga föregifvanden
och benämningar, bör anses vara förfallen
till 5o R:dr B:co böter för hvarje
sålunda försvarad person, af hvilka böter
§■ böra tillfalla Kongl. SeraphimerOrdens
Lazarettet och j- angifvaren. Dessutom må
sådane försvarstagareblifva just de, och de
endast, som efter Herr af Grubbens förslag
böra till Staten betala 4 gänger högre Bevillning
än deras, hos viss Husbonde arbetande,
vederlikar. På detta sätt skulle
ock Staten erhålla billig ersättning i sina
in
-
Den i 5 Janna l ii
81
intrader för hvad den förlorar, genom de
Borgerliga Näringar, som af denna orsak
måste di ifvås med ett mindre antal arberare,
och såsom en följd deraf till Bevillning
lägre taxeras. Desse åt sin egen frihet
lemnade arbetare, hvilka dels såsom
handtlangare, dels såsom fuskare i något
handtverk, förtjena sitt uppehälle, öfverlemna
sig, såsom icke stående under någon
Husbondes eller Förmans tillsyn, merendels
åt den mäst utsväfvande lefnad,
åstadkomma förargelser i Samhället och förföra
andra till lättja, sjelfsvåld, fylleri och
alla de laster, som deras egen frihet lemnar
dem sjelfve tillfälle att utöfva. Nödigt
synes derföre alt på sådant, eller lill
äfventyrs annat, sätt, afhålla så väl försvarsgifvare,
att ej lägga hyende under lasten,
som försvarstagare, alt ej låta bruka
sig till verktyg åt låga och vinningslyslna
afsigter. Skulle extra personer fordras vid.
de Publike Verken, så torde del blifva nödigt,
att Kongl. PoliceKammaren tecknade
på sådane extra personers fullmakter, sitt
bifall till antagning, för MantalsCommissariernes
efterrättelse, emedan PoliceAuctoi iteten
säkrast är i tillfälle, att bedömma beliofvet
af fleres eller färres antagande. :>:o
Att de Borgesman eller Näringsidkare, sorn
sjelfve beträdas med öfverdrifvit njutande
af starka drycker, må förbjudas att försvara
arbetare, till drifvande af sin rörelse,
io H. 6
82
Den i5 Januari i.
intill dess kändt blifvit att en sådan hus->
bonde öfvervunnit en last, hvilken utöfvad
af honom sjelf, ännu mer måtte verka på
underhafvandes, så väl physiska som moraliska
försämring. 3:o Att vid Brännerierne
inga andra personer måtte blifva begagnade
än de, som derstädes äro ordentligen
lagstadde och mantalsskrifne. Denna
ordning skulle i betydlig mån motarbeta
det öfverdrifna bränvinssupande, som med
så stora steg nu tilltager i Stockholm, af
den orsak, att vissa här i tjenst varande
arbetare, såsom Timmermän, Murare och
andre idkare af sådane yrken, som från
Höst- till Vårtiden medgifva mera ledighet,
emedan byggnader Vintertiden ej så allmänt
fortsättas, i stället för deras på denna
mellantid vanliga och för deras bergning
tillräckliga sysselsättning med vedhuggning
och dylikt, söka sin binäring vid
de mångfalldiga Bränneriet hvarest de blifva
emottagne och nyttjade, till dess byggnadsarbetet
Vårtiden åter börjar och Brännerierna
afstanna , då desse arbetare återkomma
till sine Mästare, vanligtvis förändrade
från ordentlige, omtyckte, skicklige
och friske arbetare, till sjuklige och ohjelpelige
drinkare, som sedermera kringsprida
denna olycksaliga smak till mängden af
sina likar. Att bränvinssupare lättare inöfvas
vid de nu varande privata Bränvinsbrännings-inrättningarne,
än vid de fordna
IironoBrännerierna, härrör efter min
Deh i 5 januari!.
83
tanka deraf, att vid dessa sednare icke
nyttjades andra än lagligen stadde arbetare*
sorn vanligen i flera år, om ej hvad
ofta hände* hela lifstiden qvaistannade,
och för hvilka sådaiie försigtighetsmått voro
vidlagne* att de omöjligen kunde åtkomma
mera bränvin än dem, efter nödtorften, för
dagen tilldeltes. 4:o Att dä bevist blifvit,
å hvilken krog en arbetare erhållit sitt
rus, bör Näringsidkerskan böta 6 R:dr 32
sk, B:co, som tillfaller angifvaren, samt
dessutom utan skonsamhet genast förklaras
förlustig sina Krogrättigheter. 5:o Att arbetare,
som försumma de arbeten, deras
mästare dem anförtrott, och befinnas samlade
hemma hos hvarandra* för att med
kort eller andra hasardcspel fördrifva arbetstiden*
till bränvins vinnande, böra med
Stockstraff beläggas, och dessutom, till deras
säkrare upptäckande, böta 3 R:dr 16
sk. B:co* Som borde tillfalla angifvaren;
derigenom skola andra arbetare sky sädaiie
skymfligt bestraffade personers sällskap,
Och deras förledande inbjudningar, till en
förderflig njutning, blifva fruktlösa,
Jag anhåller vördsamt* att dessa anmärkningar
må få åtfölja Herr af Grubbens
motion till det Utskott, hvartill remissen
blifvit beslutad.
Remitterades tili Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet,
84 Den i5 Januarii.
Herr Montgommerie, Gustafhade inlemnal
följande, som upplästes:
Att min vördsamma motion om en
ökad Bränvins-beskattning, skulle väcka
mångens ovilja och mycket motstånd, hade
jag förutsett. Ett ämne, som så nära
träffar det enskifta interesset, kan man icke
opåtaldt vidröra. Att så hårdt pröfva beredvilligheten,
att för det allmänna och
enskildta bästa, till Moralens och Statens
Ekonomiska fördel, och derjemte till hämmande
af ett verkligt och känbart, mer
och mer öfver handen tagande, missbruk af
bränvins-production och consumtion, göra
så stora uppoffringar, som jag vågade projectera,
skulle naturligtvis icke blott klandras,
utan äfven anses såsom orimligt och
overkställbart. Orimligt i afseende på rlet
uppgifna tillverkningsbeloppet och derpå
kalkulerade beskattnings-summan; overkställbart
i anseende till sättet och controllen
af bränvins-afgiftens möjliga utgörande.
Det första inkastet sökte jag genast,
då det gjordes, vederläggande besvara; men
jag kan icke nog ofta upprepa denna bevisning,
för att icke försumma något tillfälle
att göra den gällande och få sanningen
erkänd, i trots af egennyttans starka
rop deremot, eller fördomens icke lätt undanröjda
förblindelser.
Att här införa ett detailleradt utdrag
af 1825 års RiksHufvudbok och de derupp
-
Den i5 Januarii.
85
tagna pannerymcler af olika storlek, sorn
vid de årliga Mantalsskrifningarna till beskattning
blifvit anmälda, anser jag icke
af nöden. Ilufvudsaken är, att denna grund
för beräkningen af Sveriges bran viustillverkning,
är den enda ovedersägliga jag
åtminstone känner, emedan den är den enda
authentika vi för närvarande äga. Den
angifver pannerymden till 3,6‘ii,3o2 kannor.
Antar man nu, att åtminstone § kannas
tillverkning om dygnet på kannerymden
kan äga rum, och detta lärer ingen
sakkunnig anse för mycket beräknadt, och
medgifver man derjemte, alt till verkningstiden
öfver hufvud tagit för hela året, utgör
2:ne månader eller 60 dagar, hvilket
ingalunda är stridande mot verkligheten,
enär man eftersinnar att många bränna året
om, flere i 9 månader och de fleste i 6
eller 3 månader, om också några Bönder,
egande små pannor, derifrån kunna undantagas;
så uppkommer ett årligt tillverkningsbelupp
af 108,339,060 kannor bränvin;
ty hälften af den uppgifna pannerymden
eller | kannas tillverkning är:
i,8o5,65i som multipliceradt med
60 dagars tillverkningstid
gör 108,339,060 k:r bränvin.
Men som detta lillverkningsbelopp naturligsvis
skulle anses ändå orimligare än
det jag upptagit, så antagom att tillveik—
ningsliden i allmänhet för året är mindre
Den i5 Januari i.
ä» aine månader, att den icke är fullt ij
månad, utan t. ex. blott 4° dagar; så uppstår
likväl, enligt nyssnämnde beräkningssätt
eller
I,8q5,65i multipliceradt med
4o en årlig productiun af ej mindre
än 72,226,040 k;r bränvin.
Orimligt torde det sålunda icke vara
hvad jag i min motion upptagit, nemi. att
6q millioner kannor bränvin årligen tillverkas,
Vanskligare är deremot, utan tvifvel,
deras kåikul, sorn beräkna denna varas
procluctiorij efter den såkallade möjliga
consumtion deraf. Min beräkning är
grundad på factax och kan derföre controlleras,
Deras är bygd på suppositioner, hvilkas
mer eller mindre rigtighet ingen kan
controllera, ty om också de supandes antal
ytterst kan beräknas, är det deremot
omöjligt att med ringaste grad af visshet
eller ens sannolikhet, beräkna huru mycket
som dessa supponerade supare och drinkare
kunna förtära, emedan begäret att njuta,
är icke mindre olika, än som förmågan
dertill och vanan, hehofvet, tillfället och
tusende andra omständigheter, verka, äfven
i detta olyckliga fall, olika, på olika
menniskor. Det är således mina motståndares
beräkningssätt, som med skäl kan
anses för orimligt.
Den i5 Januari i.
87
Nu återstår för inig att vederläggande
besvara deras andra inkast »m overkställbarheten
i anseende lill sältet och controblen
af bränvins-afgiftens utgörande.
Nu beskattas den olika pannerymden,
och erfarenheten harbeyist, att författningarne
i detta, likasom i mångå andra fall,
nog uppenbart illuderas, i synnerhet genom
de så kallade Pistoriska pannorna , och
sådant har skedt och sker också med de
vanliga, genom mer än ett sätt. Att således
begära af mig ett alldeles ofelbart beskattningssätt,
vore högst obilligt. Likväl
hoppas jag kunna uppgifva ett förslag, som
innebär sin egen controll, och, i afseende
på missbruk, icke är för StatsCassan af så
kännbar egenskap, sorn det nuvarande.
Ehvad nu bränvinsbrännings-afgiflen
må bli, såsom jag förut projecterat, iösk,,
eller såsom en annan värd Ledamot, föreslagit,
blott 4 sk- hvarje kanna, sorn
tillverkas; så bör beskattningen och coiit
trollen på följande sätt verkställas.
Till Mantalsskrifningen åligger hvar och
en jordägare att, såsom nu sker, uppgifva
j:o om, och med huru stor pannerymd,
han ämnar tillverka bränvin; 2:0, i sednare
fallet, ifrån hvilken och till hvilken tid
lian vill bränna; och 3:o hvilket ungefärligt
tillverknings-belopp, lian, under denna
tid, tror sig kunna åstadkomma. Närpiaste
KronoLänsman åligger att, biträdd af
88
Den i5 Januarii
en Nämndeman, i följd deraf, bryta förseglingen,
likasom alt, efter till verkningstidens
förlopp, åter försegla bränvinspannorne inom
sitt district, samt om så väl den förra sorn
den sednare förrättningen, underrätta närmast
varande Socken- eller Capell-Prest,
som, på vanligt sätt, ifrån Predikstolen,
påföljande Söndag, allmän Kungörelse derom
utfärdar, oell densamma derefter på
Kyrkodörren eller annat oifeiilligt ställe
låter anslå. Häi adsskrifvaren uträknar och
på den vanliga Debetsedeln uppför beloppet
af bränvinsbeskattningen, hvilken, likasom
den öfrige Krono-uppbörden, af
KronoFogden, i vanlig tid och ordning
uppbäres, qvilteras och redovisas.
Vid Berednings- och Taxerings-Commileema,
der Mantalslängden^ äro att
tillgå, må ytterligare controll äga rum, både
huruvida någon, i afseende på pannerymden
och tiden för bränningen, uppgifvit
för ringa tillverkningsbelopp, som der,
på ed och samvete, skäligen, men icke till
högsta möjligheten, får höjas, eller huruvida
någon, af mellankomma hinder, icke
kunnat tillverka så mycket, som förut är
angifvit, hvarefter nedsättning bör, i följd
af anförde skäl och bevis, i den uppförda
bränvins-beskattningen beviljas. Den härmed
missnöjde har att, såsom BevillningsFörordningen
det utstakar, klagomål deremot
anföra.
Den i 5 Ja nu arii.
89
Denna beskattningsmethod för bränvins-till
verkningen, anser jag, såsom den
mäst ändamålsenliga, med det öfriga beskattningssättet
närmast öfverensstämmande,
minst besvärliga och kostsamma, icke
ledande till split och rättegångar, icke förnärmande
någons frihet, icke belastadt med
skymfande och missnöje väckande Fiskaliska
och således förhatliga controllör, utan
i allt öppet och enkelt, lätt öfverskådlig!,
och således långt ifrån overkställbart.
Jag smickrar mig med det säkra hopp,
att Rikets nu församlade Ständer lemna åt
detta förslag all den uppmärksamhet, jag
tror det förtjena, och åt bränvins-beskattningen
det afseende denna vigtiga sak, oagtadt
egennyttans skrik och mångarlade inkast
deremot, icke lärer kunna undgå att
lästa, om eljest tvänne generationers intellectuclla
och materiella väl är värdt ett
allmänt behjertande.
Om Premier för export af bränvin,
och högre eller högsta möjliga afgifter på
Näringsställen, Krogar och Distillatorer derjemte
blefvo faststälde, så mycket bättre,
emedan dessa afgifter tillika med förhöjda
Lränvinspriser otvifvelagtigt skulle åstadkomma
både minskad tillverkning och minskad
consumtion, de enda billiga molkrafter,
en i öfrigt gagnelig oell rättvis näringsfrihet
tillåter att begagna lill hämmande
9°
Den i 5 J a n n a r i i.
af det oberäkneliga moraliska och fysiska
onda den nuvarande syndafloden af bränvin,
med en peslhk härjning, rundt omkring
oss bereder.
Jag anhåller slutligen, att detta vördsamma
anförande må förvisas till samma
Utskott, till hvilka min motion i ämnet
blifvit remitterad,
Remitterades till Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet!,
Herr Adlerbrant, Thure, hade inlem-?
nät ett så lydande Memorial;
Det tillkommer icke mig, att vedetv
lägga Herr Bråkenhjelm^ anmärkningar mot
Communicationssättet af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss; men jag skulle tro, att detta
sätt icke är så alldeles origtigt, när man öfverväga!’
frågans beskaffenhet, hvilken den
värde Motionären icke synes känna. Jag
får derföre till Herr Bråkenhjelms upplys-,
ning i sjelfva saken meddela, att hvarken
jag, eller CanzliRådet af Wetterstedt, förut
begärt de under Ädelforss lydande Hemman
som ersättning för våra godkända kraf,
utan att Rikets Ständer sjelfve på samma
Hemman gifvit oss anvisning vid 1818 års
Riksdag, samt att delta beslut synes vara
vid 1823 års Riksmöte ytterligare confirmerat.
Jag drager häraf den slutsats, att
Den i5 Januari i.
9l
nuvarande Sländer hvarken vilja eller böja
ändra hvad föregående Ständer härutinnan
förordnat. För att icke lemna den
andra origtiga uppgiften, att byggnaden
och vattenverken vid Ädelforss ära af betydenhet,
obesvarad, utbeder jag mig att
få andraga, att byggnaden består allenast
af ett gråstenslag under högt spåntak, innehållande
på nedra bottnen 4 stycken kamrar,
kök och skafferi med låga fönster, och
på öfra säl och 5 kamrar, roed högre fönster;
att vattenverken äro: 1:0 en qvarn,
som , då den af ägaren underhålles, gifver
3o tunnor, hvaraf en tredjedel allenast är
råg och resten hafre och qvarnmäld; 2:0
En knipsmedja nu bortarrenderad för 100
R:dr, och 3:o en husbehofssåg, som skattar
bräder till 5o ä 60 R:drs värde. CanzlieRådet
af Wetterstedt och jag hafva icke
dolt det ringaste. Af oss har till Kongl. Maj:t
i underdånighet blifvit inlemnad Geometrisk
Charta med beskrifning på lägenheten
Ädelforss, och dervarande verk, som
bör finnas bland remitterade handlingar;
och vi önska, att Högh StatsUtskottet täckes
infordra uppgift på beloppet af de arrenden,
som utgöras af de begärda Hemmanen,
då deraf nogsamt skall inhämtas,
att nämnde Hemman ej äro af särdeles värde.
Efter de anteckningar, som finnas i
Kongl. KammarCollegium, hafva de ej eller
kostat Staten mera än omkring Sjutusende
Femhundrade R:dr, Jag har glömt i min
92
Den i 5 J a n u a r i i.
motion att förmäla, det arrendena på hela
Ädelforssgodset tilländalöpa den i4 nästkommande
Mars, så att Höstutsäden äro för
Kongl. Maj:ts och Kronans räkning verkställde;
och jag får härom nu erinra, för
att visa nödvändigheten af frågans skyndsamma
behandling, hälst af dröjsmål uppstår
ofelbart den händelsen, att flere Hemman
komma att till våren ligga obrukade
och sakna åboer.
Jag anhåller ödmjukast, att detta tillägg
måtte få åtfölja min förut afgifna motion
och Herr Bråkenbjelms dervid gjorde
anmärkningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Herr Adlerbrants
ifrågavarande Memorial, i anledning
af Herr Bråkenhjelms, Pehr Reinhold, anmärkningar
vid Herr Adlerbrants, den 29
sisth December e. m., till StatsUtskottet
remitterade motion, om Skatteköp af Kronolägenheten
Ädelfors, med derunder lydande
Hemman och Lägenheter, äfven malle
till StatsUtskottet förvisas.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets under N:o 11 insände
förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående tryck
-
Den i 5 J a n u a r i i.
9^
ning och utdelning af Kongl. Maj:ts Befall
ningsliafvandes FemårsBerättelser.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkorane Memorial
och Utlåtanden:
Från BevillningsUtskottet:
Af den 5 dennes:
N:o 5. Om återlemnandet af Petter Anderssons
från Hallands Län inom Hedervärda
BondeStåndet väckta Motion, angående
förbud mot införsel af utländska yppighetsvaror.
Frun Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
:
Af den 2 dennes:
N:o 7. I anledning af väckt fråga oin
rättighet för Nämndemän till Skjuts och
Tractamente för alla förättningar i tjenslen.
Af den 3 dennes:
N:o i3. I anledning af väckt Motion
ora olägenheterne för Linköpings Stad deraf,
att Lif-Grenadier-Regementernes MusikCorpser
bo i Staden och ej på Rotarne.
Af den 7 dennes:
N:o 19. Rörande väckt Motion om upphäfvande
eller nedsättning af vitet för försummad
anskaffning af karl till Recruteringar.
Ben i 5 Jn h u a ri i.
Från ExpeditionsUtskottet:
Af den g dennes:
N:o 13. I anledning af väckt Motion, att
RiksStåndens ProtocolIsUtdrag icke matte
till deras fullständiga innehåll i Prolocollen
tryckas;
N:o i3. I anledning af Vackt Motion ont
upprättande och tryckning af förteckning
öfver Kongl, Propositioner, Motioner och
Remisser,
Upplästes ett från RidddarhusUlskottet
inkommit, så lydande
Ilörsamste Memorial!
Under elen 23 sistledne November hav
HÖglofl. Ridderskapet och Adeln behagat
till RiddarhusUtskottets utlåtande lemittera
en af Grefve Frölich, David, den 20 i
samma månad väckt Motion, angående offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningaf,
jemte de af åtskillige Ledamöter
rörande samma ämne afgifne yttranden.
I afseende å sättet för berörde offentlighets
införande, hvilket Motionären ansett
helt och hållet bero af Ståndets välbehag,
och kunna tillvägabringas, utan att
de, i anledning deraf, nödige åtgärder hvarken
behöfde råka i stridighet med Grund
-
Den 15 Januari!.
95
lagarnc, eller erfordrade liägot tillägg eller
ändring i RiddarhusOrdningen, liar Grefve
Frölich föreslagit följande Reglementarisk»
stadgaiideil, nemligen i
1:0 Alt så framt Ridderskapets och
Adelns tillstädeskomne Ledamöter under
detta Riksmöte ej öfverstiga 800 till antalet,
Läktaren måtte upplåtas till plats för
100 främmande personer såsom åhörare,
under vilkor, att, vid äfventyr att af vakten
blifva utförde, iagttaga fullkomlig tystnad
och att genast afträda, enär, i anledning
af derom väckt och af Ridderskapet
och Adeln bifallen Motion, LandtMarskalken
dertill gör uppmaning.
2io Då Läktaren i enlighet med förestående
punkt upplåtes, skulle, genom RtddarhusFiscalens
försorg, hvarje gång anslag
till Plenum göres, en Öppen lista upprättas
till inskrifvande af 100 personers namn
under lika många särskildta Ordningsnumror.
Denna lista skulle finnas att tillgå i
RiddarliusCantzliets Förmak, ifrån den tid
anslag göres till och med slutet af hvarje
plenum; och skulle en hvar ega att, i
den ordning anmälan sker hos Yaktbetjeningen,
få sine namn antecknade till erhållande
af inträdesbilletter, så långt de
räcka, och hvilka billetter, gällande endast
för de under samma dag påstående plena,
alltid vid utgåendet från Läktaren skulle
aflemnas till den vakthafvande.
Den i 5 J a n u a r i i.
3:o En Kungörelse, i enlighet mecl
förestående 2:ne punkter, skulle anslås å
Riddarhusdörren lill vedcrbörandes efterrättelse,
samt en lämplig korrt annonce
tillskickas Redactionen af ett bland Stadens
Dagblad vid samma tid, som anslag till
Plenum göres.
4:o RiddarliusFiscalen skulle i enlighet
med förestående beslut indela bänkarnia
åt Ridderskapet och Adeln ned i Salen,
låta numrera Bänkarne å Läktaren, samt
jemväl ega inseende öfver anteckningen,
billet-uldelningen och annonceringen.
Under den, i anledning af Grefve
Frölichs ofvannämnde framställning, hos
Ridderskapet och Adeln uppstådda discussion,
hafva följande Herrar Ledamöter uti
hufvudfrågan instämt med Motionären, de
flesta likväl under skiljaktigt yttrade meningar,
i afseende å de för offentlighetens
införande nödige iakttagelser, nemligen:
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf, Grefvarne Horn, Clas Fredric,
Hamilton, John, och Spens, Carl
Gustaf; Friherrarne Sprengtporten, Jacob
Wilhelm, och Åkerhjelm, Gustaf Fredric;
samt Herrarne Rothlieb, Carl Fredric, Rosenqvist,
Fredric Leonard, Lefren, Johan
Pehr, von Becker, Carl Johan, Tham,
Wolrath, Cederschjöld, Pehr Gustaf, von
Heijne
Den i5 Januarii.
97
Heijne, Georg, von Hartmansdorff, August,
samt Rosenblad, Bernhard; hvaremot Friherre
Boije, Ludvig, och Grefve Gyldenstolpe,
Carl, ansett främmande personers
tillträde vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
icke böra för närvarande äga
rum.
Då Utskottet nu går, att uti detta ämne
sig utlåta, har Utskottet, hvad sjelfva
hufvudfrågan angår, i främsta rummet trott
sig böra hänvisa till den i Utskottets tanka
fullständiga och tillfredsställande undersökning
och utveckling af skälen för och emot
offentlighetens införande, som igenfinnes i
det utaf sistledne Riksdags Riddarhusutskott,
med anledning af Friherre Åkerlijelms,
Gustaf Fredric, då i ämnet väckta
Motion, afgifne, och bland Bilagorne till
Ridderskapets och Adelns Protocoll för den
ii Mars i8a3, införda Betänkande.
Utskottet inskränker sig således nu till
en korrt framställning af den åsigt, som
bestämt Dess öfvertygelse i denna fråga.
Offentlighetens principe i vår Statsförfattning
är erkänd redan af 1809 års
Lagstiftare. Ty det är, i Utskottets tanka,
utur en sådan anda, som RegeringsFormens
5p §. anbefallt meddelandet genom
trycket åt Allmänheten af RiksStåndens
förhandlingar, och uti 86 §. infört Tryck10
H. 7
9S
Den i 5 J a n u a r i i.
friheten, såsom hvarje Svensk mans constitutionella
rättighet. Tiden har likväl sedermera
gått framåt. Den framställer nu
än vidsträcktare önskningar — att ej säga
fordringar. Om dessa, i förevarande hänseende
härröra från en stigande upptysnjng,
ett lifligare intresse för Fäderneslandets
angelägenheter; om tillfredsställandet
deraf är en utväg, att småningom bilda ett
närmare samband emellan Folket och dess
Representanter, och derigenom skänka en
fullkomligare utveckling åt den constitutionella
styrelseformen, — då blir eftergiften
för dessa önskningar ett steg, som måste
både gillas och befordras.
Utur denna synpunkt bar Utskottet
ansett frågan böra bedömas. Derigenom,
att man införlifva!- det enskilda med det
offentliga lifvet, befästar man säkrast den
fria Statsförfattningens varaktighet, och fortskyndar
föi bättringarne deri. Öppenheten
inger förtroende. Alt hos Folket vinna detta,
i den möjligen högsta grad , tillhör närmast
Folkets egna Ombud. Vägen dertill
är, att i sitt handlingssätt hylla de sanningar
och grundsatser, som utbildat sig
i Folkets sinne. En af dessa är offentlighet.
Om således Ridderskapet och Adeln
medgifver denna, så stadgas derigenom
förtroendet till Ståndets upplysning
och handlingar. Utskottet har likväl trott
ett sådant medgifvande icke böra fastställas
Den i 5 Januari i.
99
såsom för alltid orubbligt, utan faslhcldre
vara fortgående, på det Ridderskapet och
Adeln ej mindre i närvarande ögonblick, än
i en framtid, städse må sättas i tillfälle,
alt hvarje gång Ståndet öppnar sitt öfverläggningsrum
för åhörare, gifva en ny försäkran
på sina tänkesätt, ett nytt offer åt
tidens fordringar och Folkets önskan. Med
tillämpning häraf har Utskottet förmenat
tillåtelsen för personer utom Ridderskapet
och Adeln, att såsom åhörare öfvervara
Ståndets öfverläggningar icke böra bestämmas
eller sanclioneras, såsom en laglig rättighet,
utan såsom ett begifvande från Ridderskapets
och Adelns sida, och, i denna
mening, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att offentlighet vid nämnde öfverläggningar
må kunna ega rum, med de vilkor
och iakttagelser, i afseende å verkställigheten,
som nedanföre omförmälas.
Utskottet torde böra förbigå vederläggningen
af de anmärkningar, som af en värd
Ledamot, Friherre Boije, Ludvig, blifvit
emot offentlighetens medgifvande framställda;
ty äfven i detta hänseende kunde Utskottet
åberopa hvad sistlidne Riksdags Riddarhusutskott
derom anfört. Men Utskottet
har likväl velat yttra, att dessa anmärkningar
synas röja sådane farhågor, i afseende
å den så kallade opinionsmagtens inflytelse
på Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
samt de främmande åhörarnes
7*
100
Den i5 Januari i.
benägenhet och förmåga att göra denna
magt gällande, att Utskottet, för att dertill
finna någon giltig anledning, skulle nödgas
förbise både Ridderskapets och Adelns
från sekler tillbaka ådagalagda sjelfständighetskänsla
och Svenska folkets lugna, fridälskande
sinnelag — att icke nämna det
ringa antal åhörare, om hvilkas inträde fråga
blifvit väckt
Man
har vidare sagt att då Högloflige
Ridderskapets och Adelns förhandlingar under
innevarande Riksdag meddeltes i dagbladen
12 å 18 timmar efter hvarje sammankomst,
så förefunnes i sjelfva verket ali
den offentlighet, som allmänheten kunde
fordra, och att lemna inträde åt några få
personer på läktaren, vore endast att tillfredsställa
”den populära nyfikenheten.”
Utskottet har härvid bordt fästa uppmärksamheten
derpå, att Ridderskapet och
Adeln nu med tyst bifall tillåter offentliggörandet
af sina förehafvanden, i annan väg
än genom tryckningen af de justerade Protocollen;
och ett sådant offentliggörande
torde ej eller kunna förekommas, enär personer
inom Ståndet icke kunna förvägras,
att biträda Tidningsredactioner, eller sjelfva
utgifva Tidningar, samt uti desamma,
under äfvcntyret af lagligt ansvar, berätta
hvad de hört eller sett. Men månne icke
just detta förhållande innefattar ett god
-
Den i 5 Januari i.
IOl
kännande af en vidsträcktare publicitets
nytta, och en uppfordran, att icke längre
dröja med att uttryckligen tillkännagifva
sådant? Huru troget än en discussion må
återgifvas på papperet, eger den likväl der
ett långt underlägset interesse emot det,
att densamma åhöra; och, utan att ledas
af nyfikenhet, finnes det säkerligen mången
aktad och upplyst medborgare, som, otillfredsställd
med Dagbladens nästan oundvikligen
stympade meddelanden, önskar att
roed egna ögon se, med egna öron höra,
huru det på Riddarhuset tillgår. Medgåfve
roan derföre främmande personers inträde,
så skulle, såsom en värd Talare, Herr von
Hartmansdorff, yttrat, ”Ridderskapet och
Adeln icke vara utan o jäfaktig a lefvande
vittnen huru Ståndet sig förhåller, och huru
det blifver hehandladt.” Klagan har äfven
någon gång försports deröfver, alt Dagbladen
vanställa och ensidigt referera i
Ståndet afgifne yttranden. En eontroll häremot
igenfinner Utskottet just deruti, att
opartiska personer, sorn sjelfve ej ära Ledamöter
af Ståndet, sättas i tillfälle att,
utan afbidan af en Protocoiis-justering, lemna
tillförlitlig upplysning om misstagen eller
misstydningarne. En Tidningsskrifvare,
nu någon gång ursäktad genom nödvändigheten,
alt, så framt han ej är Riddarhus-Ledamot,
förlita sig på andra personers
berättelser och mer eller mindre rigtiga
uppfattning af ämnena, saknade, i hän
-
102
Den i 5 Jan ua l ii.
eleise han hade utväg att sjelf öfvervara
sammankomsterne, all ursäkt för en vrängd
eller stympad framställning. Han vore då
underkastad icke blott det Juridiska ansvaret,
utan äfven det honom ännu vigtigare:
förlusten af allmänhetens förtroende, och
interesset för hans Tidning.
Sedan Utskpttet sålunda yttrat sig öfver
sjelfva principen, har Utskottet, ehuru
det anser frågan derom böra, såsom det
tillgick vid sistlidne Riksdag, serskildt afgöras,
dock skolat nu jemväl afhandla sättet
och bestämmelserne för offentlighetens
medgifvande, emedan mången torde anse
möjligheten att kunna besvara quaestio qvo
modo, såsom vilkor för besvarandet af
qvaestio an.
Det har blifvit ifrågasatt, att stadganderne
i i3 och 18 §§. RiddarhusOrdningen,
angående utdelningen af Inträdespolletter,
skulle lägga hinder i vägen för meddelandet
af tillåtelse åt främmande peroner att
öfvervara Ståndets öfverläggningar; i följd
hvaraf det skulle blifva nödigt att, innan
publiciteten medgifves, på lagenligt sätt
tillvägabringa ändring i nämnde §§.; äfvensom
tillåtelsen af offentlighet ansetts böra
i RiddarhusOrdningen införas. Men då
Utskottet härvid tagit i betraktande, att
RiddarhusOrdningen är utfärdad och gällande
endast för Ridderskapet och Adeln, så
-
Den 15 Januari). io3
sorn RiksStånd, det vill säga för de Ledamöter
deraf, som på Riddarhuset äga säte
och stämma; att det är i denna categorie
föreskrifterne om Inträdespolletternes utdelning
finnas meddeldte och höra bedömas;
att någon tillåtelse till dylik polletts erhållande
icke ens funnits behöflig i RiddarhusOrdningen
fördem, likväl deri omnämnda,
af Riddarhusets Canzliebetjening, hvilka
ej äro Riksdagsmän, eller för Vaktmästare,
som hafva i Salen att uträtta, ehuru
man svårligen lärer neka, att dessa personer
äro* i följd af Ståndets begifvande, behörigaj
att vinna inträde, samt att följakteligen
andra främmande personers behörighet
till ett slikt inträde icke eller erfordrade
någon annan qvalification, än ett lika
beskalfadt tillstånd; alltså har Utskottet
ansett någon ändring i RiddarhusOrdningen
icke vara i detta hänseende erforderlig; och
emedan Utskottet, på ofvan anförde grunder,
äger den öfvertygelse, att offentligheten
för närvarande bör införas endast
såsom ett af Ridderskapets och Adelns godtfinnande
beroende begifvande, i naturen
hvaraf det ligger, att när som helst kunna
inställas eller återtagas, har Utskottet ej
eller trott det vara lämpligt, att ett sådant
stadgande får ett rum uti en StåndsOrdning,
som, i dess nuvarande skick, icke af Ståndet
enskildt kan förändras.
I öfverensstämmelse med Utskottets
ofvan framställda åsigt, att hela frågan an
-
Den i5 Januarii.
går en Ridderskapets och Adelns enskilda
policerätt, och således är af en hel och
hållen Reglementarisk egenskap, har Utskottet
icke eller funnit någon serskild
strafflag böra komma i fråga för af de främmande
åhörarne befarade oordningar. Genom
föreslåendet af en dylik lag torde Ridderskapet
och Adeln anses, åtminstone indirecte,
erkänna skyldigheten att alltid öppna
sitt öfverläggningsrura för åhörare. Men
denna skyldighet tror Utskottet icke böra
erkännas. Af den allmänhet, sorn med ett
lämpligt sätt för inträdesbilletternes utdelning,
såsom åhörare vinner inträde, tror
Utskottet, för dess del, sig icke ega anledning
alt frukta några sådane oordningar,
hvilkas afhöjande skulle erfordra en egen
lagstiftning. Ty emot de mindre missbruken
af stoj eller buller finnes en säker garanti
i den rättighet, som icke torde kunna
Ridderskapet och Adeln förvägras, att,,
om än af blotta godtycket, ur deras eget
samlingsrum låta utvisa dem, de till följd
af sitt godtfinnande låtit dit inkomma. Jemnförelsen
af det ringa antalet på Läktaren
med Ståndets egen talrikhet synes ock vara
ett tillräckligt bevis emot farhågan för
ett våldsamt förolämpande från åhörares
sida; och skulle sådant, emot ali förmodan,
inträffa, sä torde de i Regerings-Formens
110 och iii §§. samt 77 §. Riksdagsordningen
meddelcite stadganden härvid
icke sakna tillämplighet.
D£n i 5 Januari i.
jo5
På dessa grunder har Utskottet ansett
några andra bestämmelser eller vilkor för
närvarande icke vara nödige i afseende ä
tillåtelsen för främmande per sotters tillträde
såsom åhörare vid Ridderskapets och
Adelns öfverlägga in gar, än sädane som enligt
/f $• RiddarhusOrdningen lämpligen tillhöra
Ridderskapets och Adelns Ordningsstadga;
och utur denna synpunkt har Utskottet
upprättat följande:
Förslag till Tillägg uti Ridderskapets och
Adelns ÖrdningsStadga :
« §•
Tid de Ridderskapets
och Adelns plena , som
af till Ståndet ej hörande
personer få bevistas
, upplätes ät dem
den i Stora Riddarhussalen
befintlige läktare.
2 §.
Landtmar skalken, eller
den hans ställe
företräder äger, när
han sä nödigt finner,
att vägra främmande
personers inträde, antingen
för ett helt plenum,
eller för en del
Man har ansett sig
höra uttrycka heslutet
om offentlighet vid
Ståndets öfverläggningar
på ett sätt, som
innebure ett begifvande
från Ståndet, utan
att medföra rättighet
för allmänheten.
Man har trott sig
kunna undvika, att bestämma
de fall, då ett
plenum hör vara slutet,
genom den vidsträckta
rättighet, som
blifvit Landtmarskalken
förbehållen att af
-
io6 Den i5 Januarii.
deraf, äfvensom attj
under varande plenum,
anbefalla närvarande
främmande
personers aflägsnande.
3 §.
Om under varande
plenum 3:ne Ledamöter
af Ståndet äska
främmande personers
aflägsnande, utan, att
de på tillfrågan af
Landtmarskalken vilja
derifrån afstå, må
sådant ej kunna förvägras.
Detsamma gälle
ock, derest en Ledamot,
under tillkännagifvande,
att han
är sinnad väcka en
motion uti någon fråga,
som i hans tanka
icke bör af främmande
öfvervaras, begär
åhörames aflägsnande.
4 §•
iVid de i båda näst
föregående dS\$*. omför
mäldt c fall böra de
främmande personerne
genast aflägsna sig.
visa åhörare, hvarförutan
samma rättighet
under vissa förbehåll
blifvit Ledamöter af
Ståndet förvarad. Det
af Grefve Frölich föreslagna
vilkor afRidderskapets
och Adelns
bifall till åhörarnes
aflägsnande, först efter
Landtmarskalkens
derom framstälda proposition,
samt en i
följd deraf möjlig votering,
har Utskottet
icke ansett kunna utan
svårighet verkställas,
men har deremot uti
den Ridderskapets
och Adelns Ordförande
och Ledamöter lemnadeofvanberörde
rätt
trott sig finna ett Correctiv
emot all möjligen
befarad olägenhet
af Publicitetens medgifvande,
hvilket Utskottet
till en början
ansett mera angeläget
än att, å andra sidan,
förekomma en allt för
stor inskränkning i
dess begagnande.
Den i5 Januari i. 107
uppå dertill af Landtmarskalken
sjelfeller
genom Riddarhus-Fiskalen
på hans befall71
ingj meddelad tillsägelse.
5 §.
Platserne å läktaren
numereraSj och
lika många InträdesBilletter
utfärdas, som
platser finnas.
6 §.
sif dessa Billetter
utdelas en till hvarje
Bänkmans - afdelning,
och blifve för innehafvaren
gällande
högst en vecka. De
öfriga öfverlemnastill
Landtmarskalkens dispositionj
och gälla så
lång tid af Riksdagenj
han finner skälatt
vid hvarje fall serskildt
bestämma.
I afseende på gillet
- utdelningen , har
Utskottet icke eller
kunnat godkänna Motionairens
förslag, dels
emedan det förefaller
ganska svårt, om icke
omöjligt, att behörigen
vaka öfver ordningen
vid anteckningen
på en Öppen lista, dels
med hänseende dertill
att låta en hvar
Riddarhusets Ledamot
komma i tillfälle, att
deltaga i dispositionen
af Billetterne till de
personer, som hvar
och en för sig Önskar
lemna inträde. Efter
jemnfÖrelse af flere utvägar
i detta hänseende,
har Utskottet funnit
det vara lämpligast,
att en Hillet till
-
t
io8
Den i5 Januarii.
delas hvarje Bänkmansafdclning,
att med
utdelandet deraf förfara,
såsom densamma
finnér för godt, antingen
genom att låta billetten
circulera bland
alla afdelningens medlemmar,
eller att dispositionen
deraf uppdrages
åt en eller flera
af (lern. — I denna
mening eller på
det flera personer måtte
kunna både disponera
och begagna dessa
billetter, haren kort
tid för deras gällande
egenskap bordt fastställas.
•— Återstoden
af Billet-antalet har
Utskottet trott böra
öfverlemnastill Landtmarskalkens
disposition,
och gälla för så
lång tid Landlmarskalken
bestämmer, på
det Ridderskapets och
Adelns Ordförande, efter
sitt godtfinnande,
måtte kunna sätta de
andra Ståndens Ledamöter,
Tidningsutgif
-
Den i5 Januarii.
vare med flere i tillfälle,
att få bevista
Ridderskapets och Adelns
öfverläggningar.
7 §■
Pä Inträdes - billetterne
sättes utom
Numrorna följande
ord: såsom vilkor för
begagnande af denna
Billet åligger Innehafvaren,
att ställa sig
till noggrann efterrättelse
de föreskrifter
j som finnas anslagne
vid uppgången
till Riddarhus-salen.
8 §.
Under varande plenum
åligger de främmande
pä Läktaren
placerade personer,att
iakttaga tystnad, och
icke visa sig med betäckta
hufviulen. Allt
uttryck af bifall eller
klander är på det
strängaste förbudet.
Den, som deremot bryter,
är skyldig att ge
-
I IO
Den i5 Januarii.
nast afträda. Såsom en
oeftergiflig regel vare
stadgadt, att hvarje
åhörare äger att
ställa sig till skyndsam
efterrättelse, hvad
Ridderskapet och Adeln
genom sin Fiskal
i sådant afseende
förordnar.
Derest Ridderskapet och Adeln skulle
öfverlåta Läktaren åt åhörare, torde RiddarliusFiskalen
böra anbefallas upprätta ett
förslag till en ny Bänk-indelning; äfvensom
ett tillägg i RiddarhusFiscalens Instruction
derigenom blir nödigt.
Slutligen anser RiddarhusUtskottet sig
böra anmäla, att Läktaren rymmer endast
omkring 80 personer, och att en uppgång
dertill, antingen utifrån förstugan kan öppnas,
och en provisionel spiral-trappa der
anbringas, eller ock, om ingången finge
blifva genom dörren till Riddarhus-Salen,
beredas genom den ena trappans förändring
och en derifrån ända ned till dörren gående
barriére.
Åtskillige Ledamöters, dels i hufvudfrågan,
dels i vissa omständigheter rörande
sättet för verkställigheten, skiljaktiga me
-
Den i5 Januarii.
in
ningnr varda liärhos bifogade. Stockholm
den 10 Januarii 1829.
På RiddarliusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
IV. F. Dalman.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
RiddarhusUtskottet vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 10
Januarii 1829.
S. D. Vid justering af Utskottets Memorial,
i anledning af Grefve Frölichs, David,
Motion om offentlighet vid Högloft.
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
hegärde nedannämnde Herrar Ledamöter,
att deras skiljagtiga meningar måtte till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtfölja Utskottets
Betänkande, och anförde i anledning
deraf följande skriftliga reservationer,
nemligen:
Grefve Snoilsky > Nils: Utan att nu ingå
i en närmare undersökning om behofvet
eller nyttan af offentlighet vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar, eller om
sådant, med behörigt afseende på nödigt
utrymme förStåndets egna medlemmar, ens
för närvarande kan medgifvas, hvilka frågor
äro af den beskaffenhet, att deras besvarande
mer eller mindre beror af de förutsättningar,
som dervid göras och dc syf
-
112
Den i 5 Ja nu ar ii.
tcmål man vill uppnå, torde jag blott, med
den erindian, att den grundsatts, hvaråt
Herr Grefve Frölich genom sitt förslag velat
bereda tillvarelse och bifall, nemligen
att det vore ett anspråk, som nära nog gränsade
till rättighet för allmänheten, att få
åhöra Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
hvilken endast i 2:ne uppgifne fall
af Motionairen ansetts böra inskränkas eller
upphöra, icke synts mig så aldeles obestridlig
som Herr Grefven förmenat, utan
i flere afseenden på goda skäl tåla motsägelse;
få utbedja mig att fästa uppmärksamheten
på 2:ne betänkligheter, som rörande
ifrågavarande motion, betraktad i den
syftning och omfattning, som författaren
deråt sjelf gifvit, hvarinom min pröfningsrätt,
jemlikt 87 §. n mom. Riksdagsordningen
är inskränkt, i synnerhet synts mig
vara af vigt att öfverväga.
58 §. Riksdags-Ordningen medgifver
Riksdagsmän, att vid Protocollets justering
göra tillägg, hvarigenom ingen ändring i beslutet
uppkommer, samt stadgar, att med
Ståndets bifall och den talandes eget begifvande
må uteslutas dess egna uttryck och
äfven deliberationer, som deraf följt. Tillämpningen
af en sådan, åt hvarje Riksdagsman
förvarad, rättighet skulle likväl
komma att af sig sjelf upphöra, derest en
främmande folkhop i RiddarhusSalen inslapp
-
Den i 5 Januari!. 113
släpptes, för att nied nyfikenhetens spända
uppmärksamhet uppfatta hvarje Talares ord.
Ehuru det ej kan gillas, torde det likväl
Vara förtjent af öfverseende, om en Talare
under behandlingen af ett ämne, sotn
upplifvar och intager hans själ, skulle, i
ett ögonblick af förhastande, fälla ett uttryck
eller väga ett omdöme, som han sedermera
vid en lugnare pröfning önskade
få emot ett mera passande ord utbyta eller
till beskaffenheten mildra; och jag är
öfvertygad, att alla tänkande medlemmar
inom Ridderskapet och Adeln skola med
benägenhet anse en sådan Talarens visade
stränghet mot sig sjelf och grannlagenhet
emot sina medbroder, hälst det icke lärer
undfalla desse medlemmar, att de sjelfve
inöjeligen en annan gång kunna komma i
samma belägenhet och då hafva behof af
ett lika öfverseende. Men kan man väl med
något sken af sannolikhet vänta sådana tänkesätt
af fremmande personer vid ett lemnadt
tillträde till öfverläggningarne? Jag
tror det ej. De skola tvärtom med begärlighet
uppfatta ett dylikt begånget felsteg,
för att, efter slutad Seance, kringsprida sig
i Staden och för alla omtala, hvad som inträffat
såsom ett ämne för deras förnöjelse,
dervid må hända icke alltid nogräknade,
att till vinnande af ökad effect, göra sådane
transpositioner, hvarigenom uttrycket
erhåller en caracter, svårare och vida skiljd
10 H. 8
Den i 5 Ja nu ar ii.
från den, som deråt i födelsen ämnades.
Och under sådana förhållanden frågar jag:
hvartill tjenar, om Talaren flere veckor derefter,
vid en blifvande justering ändrar uttryck,
som redan äro stadskunnige? —det
han då för honom vara likgiltigt, om uttrycket
finns qvar i Protocollet, och jag
tror, att slutet blir, att det förblifver oförändradt.
Härvid hörer jag någon invända,
att sådant obehörigt kringspridande af förhastade
uttryck redan äger rum genom den
hastighet, hvarmed, genom hjelpsamma biträden,
åtskillige Tidningsredacteurer nu
veta förskaffa sig och i tryck meddela underrättelser
om hvad inom RiksStånden sig
tilldrager, och genom hvilken åtgärd justeringsrätten
för en SlåndsLedamot de facto
är gjord onyttig. — Ja! jag medgifver väl
att det blifvit 1828 års Ständer förbehållit,
att erfara ett sådant förut icke spordt
oskick. Men ett oskick är icke någon rättigne
t. Dertill fordras en Auctoritets föregående
beslut, som äger att derom förordna,
och som kan en sådan öfverlåta; och
jag anser Ridderskapet och Adeln sanctionera
ett slikt-förhållande, om främmande
personer utan urval, på sätt Motionajren
föreslagit, insläppas vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar. Men lika litet som
Ridderskapet och Adeln, i afseende på sine
MedStänder eller på Regeringen, har i
sin magt alt vidtaga beslut, hvarigenom de
dem i Grundlagen försäkrade friheter eller
Den i5 J a n 11 a r i i.
fördelar skulle kunna pä en sidoväg uppliäfvas
eller om intetgoras, lika litet äger
Ridderskapet och Adeln, efter hvad mig
synes, alt genom ett af pluraliteten bestämdf
beslut förlama, vore det blott för ett ögonblick,
verkan af ett Grundlagsbud, som
gifver åt hvarje Representant ett skydd eller
en fördel, den må vara i andras ögon
så ringa eller obetydlig som hälst. Vill
man gifva åtLagarne deras kraft, skallman
respectera deras bokstaf.
Dessutom är uti 54 §• Riksdagsordningen
och i likhet dermed 3g §. af 1823 års
Riddarhusordning föreskrifvit, attalia propositioner
skola af Herr LandtMarskalken
göras till bifall, så att den, som samtycker,
kan svara Ja, och den, som bestrider,
Nej. Om nu främmande personer fingo inträda
i RiddarhusSalen, och en liflig debatt
blandad med någon oro hos Ridderskapet
och Adeln till äfventyrs uppstode, huru
skall, med bibehållande af nämnde sätt
för Propositionens Grundiagsenliga framställande
och besvarande, Herr LandtMarskalken
och Ståndets medlemmar kunna erfara,
om de rop, som hörts, icke äfven till
en tiel kommit från åhörarne? Jag anser
det icke vara möjligt, och är man icke berättigad,
att, med afseende härå, anse en
ovald menighets inträde i RiddarhusSalen
såsom oförenlig med det nu anförda Grund
-
I
n6
Den i5 Januari i.
lagsbudets tillämpning? Jag skulle anse ett
sådant inträde öppna en ny dörr för oordningar
af förut okänd beskaffenhet, hälst
enär man på förhand kan antaga, att vid
tillfälle af en jäsning i sinnena, den delen
af Ståndets medlemmar, sorn tro deras åsigter
understödjas af Galleriet, med den högsta
ifver äfven skola försvara ett sådant
Galleries förmenta oskuld, hvilket åter måste
föranleda lill en särskild strid inbördes
emellan Ståndets medlemmar, och man måste,
för att omsider reda sig utur en Lahyrinth
af obehagligheter och sluta tvisten,
skrida till en eljest må hända icke behöflig
votering. Visserligen kan härvid erindras,
att åhörarne kunna afträda innan Propositionen
framställes; men denna anmärkning
vederlägges blott genom den erindran,
att om åhörarne skola aflägsnas hvarje gång
en Proposition skall göras, hvilket under
elt Plenum kan inträffa mer än 20 gånger,
skulle icke då den prisade offentligheten af
sig sjelf förfalla?
På dessa skäl och då jag anser étt bifall
till Grefve Frölichs motion i dess närvarande
skick dels leda till godkännande
af en åtgärd, som innefattar ett undanrödjande
af en rättighet, som i Grundlagen är
hvarje Representant förbehållen, dels ock
lägga hinder i vägen för tillämpning af de
föreskrifter, som, i afseende på utrönandet
af Ståndets tankar i förekommande ämnen.
Den i 5 Januari i.
1*7
lili Grundlagen äro gifna, får jag för min
del samma motion afstyrka.
Grefve Mörner, Carl: Jag kan icke instämma
i den af Högloll. Utskottets pluralitet
yttrade mening, att, i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle bevilja inträde åt
främmande åhörare vid dess öfverläggningar,
de Reglementariska föreskrifter, sorn
deraf blifva en följd, böra innefattas såsom
tillägg i Ridderskapets och Adelns Ordningsstadga.
För min del anser jag denna stadga
förnämligast afse den ordning, som bör
bibehållas inom Ridderskapet och Adelli
under dess plena, samt att således det Reglemente,
hvilket lärer vara erforderligt för
ordningens vidmagthållande bland främmande
åhörare, icke bör uti nämnde stadga inflyta.
Jag är likväl ense med Utskottets pluralite,
om de grunder, som Utskottet trott
sig böra följa vid uppgörandet af förslag
till ifrågavarande Reglemente, ehuru jag anser
de sex första punkterne deraf fordra
tillägg i RiddarhusOrdningen.
Under förutsättning deraf, att det antal
åhörare, som medgifvas inträde i Riddarhussalen,
äga den bildning och den urskiljning,
att några uppträden af straffvärd egenskap icke
af dem äro att befara, skulle det väl synas,
sona någon annan påföljd icke behöfde stad
-
Den i 5 Januarii.
gas för sådane förbrytelser, hvilka i 8 §.
af Reglementet omförmälas, än förbindelsen,
att på tillsägelse aflägsna sig; mendet
skulle ju kunna inträffa, att åhörare vägrade
åtlyda denna tillsägelse, och att de på
flere, nu oförutsedde, sätt kunde förgå sig
mot Ridderskapet och Adeln allmänt, eller
någon af dess Ledamöter, och vid alla sådane
händelser skulle jag tro, att ansvar,
lämpadt efter brottets beskaffenhet, borde
vara stadgadt, särdeles då ett så lindrigt
beifrande, som det, hvartill allmänna Polisbestämmelser
gifva anledning, icke tillräckligen
lemna det för nationens representanter
nödiga skydd, samt det strängare ansvar
som innefattas i 77 §. Riksdagsordningen
icke i min tanka synes tillämpligt å förseelser
af mindre svår beskaffenhet. Då enligt
iio §. RegeringsFormen och sistnämnde
§. i Riksdagsordningen det ankommer
på Riksens Ständer gemensamt, att låta beifra
sådane förbrytelser mot Riksdagsmän,
som der omtalas, anser jag den strafflag,
som skall kunna tillämpas, böra hafva i vederbörlig
ordning tillkommit, derest den
skall förbinda till efterlefnad, och jag är
derföre af den tanka, att, om främmande
åhörare beviljas inträde vid Ridderskapets
och Adelns sammankomster, en i öfverensstämmelse
med 87 §. RegeringsFormen stiftad
lag för tilläfventyrs inträffande förbrytelser
är nödig.
Den i 5 J a n u a r i i.
Herr Bruncrona, Gustaf Adolph: Ehuru
jag med pluraliteten af Utskottets Ledamöter
deltagit på uppgifne grunder i tillstyrkandet
af offentlighet vid Ridderskapets
celi Adelns öfverläggningar, da frågan såsom
grundsatts varit betraktad, har jag vid
tillämpningen deraf trott mig i ett och annat
afseende böra afvika från Utskottets
yttrande.
Utskottet har, såsom grund för dess
tillstyrkande, väl anfört dels nyttan af den
ifrågasatte offentligheten äfven enlig med
en länge stadgad opinion, tidens kraf och
bruket i andra constitutiaoella Stater, dels
ogiltigheten af de inkast, som emot en sådan
offentlighet, hunden inom föreskrifne
gränsor kunnat göras; men då Utskottet
derföre för ingen del erkänt allmänhetens
rättighet att vinna tillträde vid Ridderskapets
och Adelns sammankomster, utan ansett
detsamma endast hero af Ridderskapets och
Adelns begifvande, hvilket efter dess behag
kunde inställas eller upphäfvas, så ville
jag att denna tanka, i Betänkandet endast
i förbigående vidrörd, mera omfattande
och bestämdt målto uttryckas. Jag hade
således önskat, att, då Ridderskapet och
Atleln kotnrne alt medgifva publicitet vid
dess öfverläggningar, under förutsättning
att några olägenheter ej skulle uppkomma,
del skulle ske med uttryckligt vilkor, att i
denna oförmodade händelse ulan hinder af
\
120
Den 15 Januarii.
berörde dess medgifvande, kunna på lungre
eller kortare tid eller i allo upphäfva
den medgifno publiciteten. Detsamma borde
äfven stadgas, derest Ridderskapets och
Adelns egen personal fordrade upptagande
af alla platser. Den rättighet, att förklara
ett plenum slutet, som innefattas i 2 och
3 §§. af det föreslagna reglementet, synes
ej lemna rum till en så vidsträckt återkallelse,
utan inskränker sig till inställelse för
tillfället och dagen af det allmänheten medgifne
tillträdet; en inställelse, som ej ens
får vara följd af hela Ståndets beslut. Då
farhågor för framtiden hos många Ridderskapets
och Adelns Ledamöter väckt betänkligheter,
synes, för att lugna dem och bereda
ett önskadt resultat, all möjlig våda
böra förebyggas, hvilket vinnes, då ett fullständigt
correctif ligger i sjelfva stadgandet.
Utskottet har tillagt 3:ne förenade Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln myndigheten,
alt aflägsna åhörare, utan att ens
skäl dertill behöfva uppgifvas. Jag fruktar,
att en sådan rättighet, af missnöje till
anstalten eller af kitslighet, möjligen skulle
kunna leda till chican, för hvilken en bildad
allmänhet ej ville blottställa sig. Om
en sådan rättighet öfverlemnas åt LandtMarskalken
ensam, såsom ägande Ståndets
högsta förtroende och ledare af ordningen
inom Huset, så kunna på ena sidan missbruk
ej befaras, och på den andra Ståndets
Den r 5 J a n u a r i i
121
fördel och värdighet lika myckel vara bcvarade,
hälst om hvarje medlem tillägges
rätt att proponeaa LandtMarskalken otnförmältc
åtgärd, ehuru det endast skulle af
honom hero att dervid fästa afseende eiler
icke.
Måhända vore ej ur vägen att uti reglementet
infördes de Policeanslaller, som kommo
att begagnas. Således torde böra omnämnas,
att poster eller vakter skulle placeras
inom läktaren, utan hvilkas intyg
svårligen lärer kunna urskiljas, hvilken den
varit, som begålt sådan förseelse, att dess
utvisning deraf skulle blifva en påföljd; ty
cn inquisitorisk undersökning bland åhörarne,
der ingen lärer vilja uppträda såsom
anklagare, måste ej kunna sättas i fråga.
Äfvenledes torde böra omnämnas, att, i händelse
RiddarhusFiscalens tillsägelse, att lemna
rummet, ej åtlydes, hand räkning till verkställighet
må känna begäras och erhållas
af den utanför RiddarhusSalen anställda vakt.
Instruction härom till vakthafvande UnderOfficeraren
torde en gång för alla på begäran
af ÖfverCommendanten kunna utfärdas,
i likhet med hvad som äger rum vid andra
tillfällen, der dylikt biträde påkallas.
Tilläfventyrs kunde dock författning härom
vidtagas, utan att derom oundvikligen i
reglementet behöfde nämnas, ehuru visserligen
kännedomen häraf skulle medföra sin
nytta.
122
Den ;5 Januari;.
Den, som i mer eller mindre måtto
stört öfverläggningarne eller satt sig emot
Fiscalens tillsägelse att lemna rummet, borde
efter min tanka förmenas att någonsin
vidare derstädes vinna inträde, hvilken påföljd
äfven kunde sträckas till den, som
oaktadt tillsägelse intränger sig i representanternes
egentliga samlingsrum, till annan
aflemnar sitt inträdeskort, eller, då det cj
blifvit begagnadt, icke detsamma lill vederbörande
återlemnar.
Dessa stadganden kunna utan formelig
lag föreskrifvas såsom vilkor, dem livar
och en i ordningsväg måste underkasta sig,
som vill vinna inträde. Men han bör känna
föreskrifterne noga till alla deras delailler,
för att ej öfverraskas af iakttagelser,
hvilka tilläfventys skulle motverkat hans
önskan, att vinna ett sådant inträde. Jag
tror ock att det ej vore olämpligt, att i en
§. erinra, alt de förbrytelser af svårare
beskaffenhet, som inom Riddarhuset i en
eller annan måtto af främmande person begås,
straffas enligt lag och gällande författningar.
Deraf inses, att man ej träder Domaremagten
för nära, och en sådan hänvisning
är ej ovanlig i Policeordningar.
För min del har jag ansett hufvudstadens
Tidningsförfattare eller deras ombud
företrädesvis böra lemnäs tillträde vid
Ridderskapets och Adelns sammankomster,
Oen i5 Januari i.
123
så vida den liufvudsakliga verkan och nyttan
af offentligheten skall vinnas. Detta
har Utskottet likväl förbisett. Betraktas
hvarje åhörare individuel^ så blefve det
en nog inskränkt publik, som under loppet
af en Riksdag finge tillfälle att om Ständernas
förhandlingar göra sig närmare underrättad.
Resultatet af offentligheten blefve
då i det hela mera att tillfredsställa enskild
nyfikenhet, än att tillvägabringa de
frukter man dermed afsett. Tidningar äro
medel att sprida underrättelser bland den
läsande allmänheten icke allenast i Hufvudstaden,
utan ock öfver hela Riket. De utgöra
en tummelplats för stridiga opinioner,
hvarvid sluteligen det rätta och sanna utredes.
Understundom blifva de organer af
allmänna opinionen, emedan allmänhetens
tänkesätt genom dem kunna yttra och stadga
sig. När Tidningarne äro, hvad de böra
vara, så utgöra deras redactioner en vigtig
del af allmänheten, eller så lillsägandes en
allmänhet ensam i smått, emedan de föredraga
och samla allas interessen, emedan de
äro föreningslänkar emellan Nationen och
dess representanter, på ena sidan görande
redo för de sednares åtgärder, på andra
sidan meddelande egne och andre medlemmars
af Nationen åsigter i allmänna ämnen.
Jag vet att mången nedsätter Tidningars
värde. Starkare och lyckligare pennor
än min hafva likväl i andra constitulionellu
länder visat viglen och uyllan af
124
Den i5 Januarii.
riem. Om våra Tidningar ej röja den fullkomlighet,
hvartill de i England och Frankrike
hunnit, finnes dock mycket läsvärdt i
flere af dem, och man måste i allt fall besinna,
att deras läsning, om än ej fullt
tillfredsställande den veltgirige, emedlertid
utgör mängdens enda litteratur, enda medlet
att lära känna fäderneslandets allmänna
förhållanden; och ehuru en och annan med
cn viss litterär förnämhet påstår sig icke
taga kännedom af Dagbladens innehåll, torde
man i allmänhet, om man är uppriktig,
erkänna sig ej vara alldeles likgiltig för ett
gillande eller ogillande omdöme deri. Tidningarne
sakna således icke heller hos oss
deras moraliska inflytande, hvaraf vigten
inses, att söka gifva dem en behörig rigtning.
Min öfvertygelse är ock, att ju större
uppmärksamhet, som lemnäs goda Tidningar,
ju större fullkomlighet skola Redactionerne
eftersträfva, och desse, sluteligen
bildade såsom i anförde länder af de
mäst upplyste och kunskapsrike medborgare,
sprida ljus, underhålla National-anda,
lifva kärlek för frihet, fädernesland och
styrelse, med ett ord blifva en af de nyttigaste
nalionalanstalter, utan minsta uppoffring
å Statens sida. Man har ock sagt,
att i Franska Deputerade Kammaren en
särskild tribun skall vara inrättad för Tidningsskrifvare.
Jag tillstyrker således, att
Tidningsförfaltarne eller deras ombud en
gång för alla måga erhålla inträdeskort,
Den i 5 J a n u a r i i.
125
hvarvid de böra underkastas samma vilkor,
som öfrige åhörare blifvit föreskrefne, samt
mera än förr det ansvar, hvartill de för
ett oriktigt kungörande af tilldragelserne
inom Riddarhuset enligt Tryckfrihetsförordningen
kunna anses skyldige. Saken betraktad
ur ekonomisk synpunkt gifver mig
ökad anledning till mitt förslag, emedan,
sedan Redactionerne fått tillfälle att noga
och i sammanhang antekna och meddela
allt det vigtiga, som inom Ståndet förefallit,
torde tryckning af de vidlyftiga protocollerne,
till betydlig besparing för Statsverket,
kunna inskränkas. Man har invändt,
att det vore Redactionerne obetagit, att
liksom andre förskaffa sig inträde. Det
blefve likväl alltför besvärligt för dem, att
för hvarje serskilt sammanträde söka utverka
sig rättighet dertill, hvilket ej heller
alltid må hända skulle lyckas vid det utdeiningssätt
af inträdeskort Utskottet föreslagit,
i hvilken händelse publicisten komme
att förlora det samband i kännedomen
af förhandlingarne, som bör utgöra
föremålet af bans närvaro. Jag går så långt,
att, om i allmänhet inträde vägrades, borde
dock undantag gälla för Tidningarnes
Redacteurer eller deras snällskrifvare.
Jag har trott, att utdelning af inträdeskort
borde ske för hvarje särskilt plenum.
Den publik, som komme att öfver
-
126
Den i5 Januari).
vara sammankomsterne, Liefve föga talrik,
så framt omväxling af personalen hindrades,
enär antalet af platser ej lärer komma
att öfverstiga 80. För att sprida en
allmän kännedom af ärendernas behandling,
hör tillfälle lemnäs åt så många, som möjligt
är, att bevista sammankomsterne, hvilket
icke är fallet om, på sätt Utskottet
tillstyrkt, hvarje hillet gälde för en vecka.
I afsigt att göra utdelningen mera spridd
och allmän, torde ock höra stadgas, att
icke mera än ett inträdeskort åt hvarje åhörare
finge utdelas. Till missbruks förekommande
borde kortet för hvart plenum påtryckas
en särskild bokstaf, på sätt som
sker vid de Kongl. Spectaclerne. Efter
min öfvertygelse skulle utdelningen af dessa
kort lämpeligast verkställas genom någon
Riddarhusets tjensteman, en timma före
det plenum, som ej på förhand i anslage-t
förklarats slutet. Vida större billet-utdelning
besörjes ulan olägenhet på sådant sätt
vid andra sammankomster t. ex. till Svenska
Akademiens högtidsdag. Att öfverlemna
utdelningen lil! Bänkmännen har mycket
emot sig. Utdelningen skulle kunna
blifva nog ensidig och möjligen föga begagnas,
det förra i anseende till godtycket,
det sednare för svårigheten att känna, till
hvilken person man borde adressera sig
och hvarest finna honom. Om deremot
uppå en skriftelig anmälningssedel af arne
Ridderskapets och Adelns representerande
Den i 5 Januarii.
127
medlemmar inträdeskort nflemnas, s5 Liefve
det lättare att vinna det Önskade inträdet,
under det, att de, som underleknat anmälningssedeln,
för den anmältes förhållande
trädde i moraliskt ansvar. Utdelningen
kunde ske i RiddarhusDirectionens
förmak, eller i det yttre af de så kallade
Secreta-Utskottsrummen. Att öfverlåta sitt
inträdeskort åt annan, borde vara förbjudet
vid äfventyr för den, som verkställt öfverlåtelsen
att, såsom jag förut yttrat, ej vidare
tillåtas inträde såsom åhörare, och för
den som samma inrädeskort orätt begagnat,
att såsom obehörig blifva utvist.
Sista momentet af 8 §. synes kunna
försvinna. Antingen är föreskriften ett öfverflödigt
upprepande af hvad 4 §• redan
innehåller, eller förutsätter densamma en
pröfning af hela Ståndet, hvilket man genom
stadgandet i 2 och 3 §§. velat förekomma
af skäl Betänkandet upptager.
Dessa mina anmärkningar får jag till
Högloft. Ridderskapets och Adelns ompröfvande
öfverlemna. Jag hyser icke någon
förkärlek för dem, och skall icke påkosta
något ord lill deras vidare försvar; men jag
har trott det icke vara utan nytta, att väcka
olika ideer till den uppmärksamhet desse
i mer eller mindre nion kunna förtjena.
Friherre Stael von Holstein, Jacob
Salomon, yttrade, det lian för dess del icke
i aB
Den 15 Januari!.
kunde instämma i den af Utskottets plura->
litet föreslagne utvägen af ett visst antal
Uilletters utdelande genom Bänkmans-afdelningarne.
Sedan Ridderskapet och Adeln
medgifvit främmande åhörares inträde, hörde,
i Friherrens tanka, allmänheten jemväl
sättas i tillfälle att sjelf söka att få begagna
denna tillåtelse, i följd hvaraf Billetter
troligen icke af någon Ridderskapets
och Adelns Ledamot utlemnades till andre
personer än dem, som först tillkännagifvit
deras önskan att erhålla sådane. En slik
anmälan torde likväl blifva särdeles besvärlig,
om Billetterna kornmo att circulera, i
anseende till svårigheten att skaffa sig kunskap
om, till hvilka Ledamöter af Ståndet,
man i sådant afseende borde addressera sig.
Med hänseende härtill ansåg Friherren sig
böra tillstyrka, att näst före hvarje Plenum
en lista i RiddarhusCanzliet funnes alt tillgå,
med lika många numror, som de billetter,
hvilka voro disponibla, å hvilken
lista Ridderskapets och Adelns Ledamöter
skulle ega att, så långt billetternes antal
medgåfve, uti nästföregående Plenum anteckna
sig, hvar och en till erhållande af
en hillet, hvilken dock borde blifva gällande
endast för den påföljande Plenidagen.
Genom denna åtgärd lemnade man icke allenast
tillfälle åt främmande personer, att
på ett lättare sätt vinna deras åstundan om
inträde, emedan de i sådant afseende endast
-
Den 15 J a n u a r i i.
däst behöfde vända sig till någon medlem
af Riddarhuset, som derefter finge antekna
sig till hillet, utan man befrämjade ock, i
Friherrens mening, enahanda ändamål, eller
billetternas disposition af serskildta Ledamöter,
som det pluraliteten åsyftat med
billetternas öfverlemnande till Bänkmansafdelningarne.
Och skulle dessa särskildta meningar
genom utdrag af Protocollet åtfölja Utskottets
Betänkande. Ut Supra.
Ex Protocollo,
IV. F. Dalman.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 21 Januarii 1829.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades 4 Protocolls-Utdrag, för den
i5 dennes, innehållande Ridderskapets och
Adelns i Plenum samma dag fattade beslut.
13o Den 21 Janiiarii.
Hans Excellence Herr Grefve De La
Gardie, Jacob: I anledning af den för Konungahuset
och hela Fäderneslandet fägnade
händelsen af den nja ArfFurstens födelse,
får jag till Ridderskapet och Adeln
hemställa, om det icke skulle vara passande
och af erkänslan påkalladt, att en stor
Deputation under Hans Excellences Herr
Grefvens och LandtMmarskalkens anförande
afgick, för att inför Hans Majit Konungen
och Dess Höga Famille betyga Ståndets
vördnad och lyckönskan. Jag får äfven,
i fall denna framställning vinner bifall,
anhålla, att de öfrige Stånden genom
ProtocollsUtdrag inbjudas, att sig med Ridderskapet
och Adeln förena, oell att ExpcditionsUtskottet
anmodas uppsätta LyckÖnskningsAdressen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridd. o.
Adeln behagade besluta, att, i anledning
af Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessans
i dag på morgonstunden inträffade lyckliga
förlossning med en Prins, Rikets Ständer
måtte, genom en stor Deputation, inför
H. M. Konungen och det Kongl. Huset,
frambära deras underdåniga vördnad och
lyckönskningar uti en adresse, den ExpeditionsUtskottet
kunde anmodas skyndsamligen
upprätta, samt att de öfrige RiksStåuden
måtte genom ProlocollsUldrog nu ge
-
Den 21 Januarii.
nast inbjudas, att uti detta beslut med Ridderskapet
och Adeln sig förena.
Ropades Ja.
Herr Rothliebj Axel: Jag vågar föreslå,
att inbjudningen till de öfrige Stånden
måtte ske genom en Deputation, i stället
för ProtocollsUtdrag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Ridderskapet
och Adeln redan beslutat, att de öfrige
RiksStånden skulle endast genom ProtocollsUtdrag
inbjudas, att uti Ridderskapets
och Adelns beslut instämma.
Friherre CederströmJacob: Det är i
min tanka ingen förändring af det redan
fattade beslutet, om ett ProtocollsUtdrag
öfverlemnas till de öfrige Stånden genom
en Deputation, och jag förenar mig således
med Herr Rothlieb.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att det ProtocollsUtdrag,
som komme att innehålla Ridderskapets
och Adelns nyss fattade beslut,
borde genom en Deputation till de öfrige
RiksStånden öfverlemnas.
Ropades Ja och Nej.
9*
132
Den 21 Januarii.
Herr Rothlieb: Då Ridderskapet och
Adeln tyckes icke kunna förena sig om bifall
till mitt förslag, vill jag derifrån afstå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade , att då Herr Rothlieb
numera afstått från dess förslag, alt
Ridderskapets och Adelns beslut skulle genom
en Deputation meddelas de öfriga
RiksStånden, ansåg Hans Excellence sig
böra hemställa, om icke Ridd. och Adeln
behagade förblifva vid Dess i denna omständighet
redan fattade beslut.
Ropades Ja.
Herr af Stenhoff Christian, hade inlemnat
följande som upplästes:
En värd Ledamot uti Högv. PresteStåndet
har framställt nödvändigheten, att
upplösa det monopoliska band, som ännu
qväfver en allmännare tryckning af Förslaget
till en ny Evangelii- och Rönebok
för Svenska Församlingen, hvilket inskränkta
förhållande med tryckning af ett på Statens
bekostnad med något öfver 23oo R:dr
Banco utarbetadt Verk fullkomligen är upplyst
af den rycktbara rättegången emellan
Boktryckaren Norstedt och Söner här i
Staden, å ena, samt BruksPatronen och
Boktryckaren Lindh i Örebro, å andra sidan.
Det är af denna anledning och i
Den 21 Januari i.
133
sammanhang härmed jag utbeder mig få
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på befordran af ändamålet
med förenämnde af en tillförordnad Comité'
utgifne Förslag till en ny Evangeliioch
Bönebok; men då frågan om dess
granskning äger ett nära samband med Bibel-öfversättningen,
har jag trott utvecklingen
af dennas tillkomst och fortgång böra
föregå en liten del deraf, eller meranämde
Förslag till Evangelii- och Bönebok. I
i4 Sedet anser man, fast på mindre säkra
grunder, att den Heliga Brita först på Svenska
språket läst den Heliga Skrift; sedermera
begynte Reformatorerne i det i6:de århundradet
sitt verk med Bibliska föreläsningar;
på Mötet i Örebro iöay stadgades,
att dagligen åtminstone ett Capitel i Bibeln
skulle i alla Domkyrkor föreläsas och
förklaras, hvilket äfven i sednare tider till
i74i blifvit fortsatt i Upsala, och till en
del fortfarit äfven i Stadskyrkorne. På
Gustaf den I:s befallning verkställde Presbytern
i Strängnäs Laurentius Andreae Svenska
öfversättningen af Nya Testamentet,
som fullbordades i52i3, och utkom tryckt i
Julii i52Ö; då varande ErkeBiskop Laurentius
Petri jemte dess Broder Olaus och
förenämde Laurentius Andreae begynte år
1531 öfversättning af hela Bibeln, efter
gamla Grundspråket, men synnerligen begagnades
dervid första upplagan af Luthers
öfversättning utgifven 15345 förenämde 3:ne
134
Den ai Januarii.
Mäns öfversättning utkom i54o och 1541 »
litet folioformat, samt blef derefter nyttjad
som KyrkoBibel; Gustaf den I:s nit för. Religionen
stadgade för Bibeltryckningen, att
kostnaden skulle bestridas med en tunna
Korn af hvarje Sockens Kronotionde, och
skulle efter fulländad tryckning ett exemplar
deraf lemnäs till hvarje Kyrka. Andra
fullständiga Bibel-upplagan utkom 1618
på den Store Gustaf Adolphs föranstaltande
, hvarvid omkostnaderne bestriddes
med BibeltrycksKornet, och hvilket arbete
besörjdes af ÖfverHofPredikanten Johan
Rudbeck och Theologie Professoren
Johan Lenasus, tillika i ekonomiskt afseende
biträdde af Kongl. Secreterarne Jonas
och Johan Burseus, hvarvid texten i den
första upplagan blef oförändrad, men endast
ortographien förbättrad, jemte Summarier
och paralellställen m. m. Konung
Carl den XI:s utmärkta nit för Kyrkan och
Religionen insåg, att den sista upplagan af
Luthers hand icke blifvit nyttjad, oaktadt den
i alla afseenden förtjente det, samt förordnade
derföre en Commission af tre andelige
under Biskoppen i Strengnäs Doctor
Eric Benzelii Prsesidum, som skulle, på
grund af sistnämnde Lutherska Bibel-upplaga,
företaga ändringar, samt förevisa sitt
arbete tili pröfning af ErkeBiskoppen och
Theologiska Faculteten i Upsala, fa äfven
af 5o sammanträdande Biskopar och Präster,
om så äskades j detta arbete blef fär
-
Den 21 J a n u a r i i.
*35
digt 16p3, och ej mindre samma år, än
j6q5 uf flere Biskoppar i Upsala granskadt>
dock öfverlefde Konungen ej tryckningen.
Men under hans Son Konung Carl den XII
hlef Verket genom en Commission fullbordadt
med någon förändring i Konung Gustaf
den I:s Edition, och utkom Konung Carl
den XII:s Bibel in folio år 1703, äfvensom år
1709 in qvarto. Efter denna tidpunkt lär
Bibeltrycks-Korntunnan ej till dess förut
bestämda ändamål blifvit helt och hållit
begagnad, utan fördelad till upplag af andeliga
skrifter, samt till förmon för Wadstena
Krigsmanshus och Skolor m. m.; en
Bibel-upplaga i stor octav blef år 1729
föranstaltad, särdeles för fattige och troligen
genom GeneralMajor Hjelms Testamente,
ifrån hvilken tid den Heliga Skrift
bland allmänheten blifvit mera kringspridd.
Likaledes påkostade Kyrkoherden Båld år
1740 en upplaga af nya Testamentet, som,
lian utdelade i sin Församling på Wermdön.
Vid 1761 och 1766 årens Riksdagar ifrade
ej mindre Ridderskapet och Adeln än
Ilögvördige PresteStåndet för den möjligast
fullkomliga öfversättning af den Heliga Srift,
hvaraf Resultatet slutligen blef, att till förbättring
af Svenska Bibel-öfversättningen år
1773 Konung Gustaf den III utnämde en
Commité af 21 både Präster och Lekmän,
bland hvilka sednare må nämnas den
vidtberömde Linne och den skarpsinte Språkkännaren
Ihre. Vid Jubelfesten i Upsala
136
Den 21 Jannaril.
1^3 blef förenämnde Comites öfversättning
af hela Bibeln tryckt, och Prästerskapet
förelagd. Men ticlerne ändras, och vi
med tiden. Nyssnämnde Bibel-öfversättning
bl ef väl klandrad, dock utan uppgift af
någon bättre. Följden blef, att en ny Commission
nedsattes under framledne ErkeBiskoppen
Lindbloms Presidium; arbetet
af denna Commissions bemödande visade
sig deruti, att år 1816 i Strengnäs utkom
Nya Testamentets öfversättning tryckt, hvaraf
alla Kyrkor fick gratis ett exemplar, i
följd af framledne Bikop Tingstadii derom
förut gjorde Motion den 12 Junii 180g.
BibelComissionens verksamhet i sednare tider
, under 2:ne borrtgångne ErkeBiskoppars
tillvaro, synes ej kunna öfverlefva den nu
varande ErkeBiskopens nitfulla verkningsförmåga.
Jag återkommer härvid till hufvfldämnet
för min framställning angående
befordran af en lika behöflig, som efter^
längtad, ny Evangelii- och Bönebok, såsom
ett nödvändigt motstycke till vår uppbyggeligt
förträffliga Psalmbok. Tiden är gynnande
vid nuvarande Riksdag, dervid alla
Biskoppar och hela Svenska Presterskapets
Representanter kunna, genom ett särskildt
dertill satt Utskott, utreda ämnet, och till
Sanction af begge Statsmakterne öfverlemna
dess utlåtande; och som de fleste texter
i Förslaget till Evangelii-boken äro
hemtade utur nya Testamentets skrifter,
samt ofvannämde 1816 års öfversättning
Den 2i Januari!.
deraf skall vara efter de bästa tolkningsreglor
förbättrad , synes Vederbörandes
granskning och arbete med nuvarande 5y
Sön- och Högtidsdagars Epistlar och Evangelier
hvarken bli brydsam eller vidlyftig.
Dessutom, och i fråga om Bibel-öfversättningen
idet hela, är det anmärkningsvärd^
att genom de så kallade Bibelsällskaperne
många tusende både hela Biblar och särskildte
upplagor af Nya Testamentet blifvit i
sednare tider både inom Fäderneslandet
och utrikes tryckte och utspridde, samt dels
gratis dels ock root ett ganska lågt pris,
3o sk. banco exemplaret, utdelade, så att
det uppenbarade Guds Ord ej bör kunna
saknas hvarken i kojan eller hos den bättre
medborgaren ; enär alla desse Biblar
innehålla Guds Ord rent och klart uttryckt
och fattadt, så bör tvekan uppstå om nödvändigheten
att afbida en ny Bibel-öfversättning,
hälst alla förenämde bland allmänheten
utgifna Biblar ej derefter kunna ändras,
och få individer torde finnas, som
belasta sig med en ny upplaga, hvilken
åsigt Comiteen till förslaget af Nya EvangeliiBoken
jämväl sjelf delat, då uti den
Förslaget åtföljande underdåniga skrifvelsen
yttras: Utan att EvangeliiBoken kunde af
Postilla ersätta Bibeln, hvilket nu mera
icke eller behafdes, då den är snart i
allas händer; bör likväl Evangelii-Boken
såsom ett sammandrag uti det afseende
gagnas, att det befrämjar dess bruk och
138
Den 21 J a n ti a r i i.
rätta förstånd. I följd af allt detta hemställes
vördsamt, om icke, utan afvaktan af
någon vidare Bibel-öfversättning eller tolkning,
Comiteens ifrågavarande Förslag till
Nja Evangelii- och Böneboken måtte på
förenämde sätt blifva befordradt till granskning,
äfvensom jag anhåller, att detta Memorial
måtte med de öfrige Respective
RiksStånden communiceras; i hvilket afseende
3:ne särskildte Exemplar häraf medfölja.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet; Och skulle Herr af StenholFs
berörde Memorial med de öfrige RiksStånden
communiceras.
Grefve Hornj Claes Fredrikanförde
skrifteligen:
Jag begär, att vid remissen af min Motion
om förändring i allmänna skjutsinrättningarne,
få bilägga ett yttrande, påkalladt
af de anmärkningar som, förnämligast af
Grefve Posse, blifvit emot densamma gjorda.
Grefven klandrar, att Motionen icke innehåller
något förslag till förändring uliden
öfverklagade skjutsinrättningen, och tror
att dess uteblifvande från min sida skulle
bevisa svårigheten att uppgöra ett sådant.
Jag medgifver ej detta skäl hvarken för
klandret eller mot verkställigheten; emedan
jag tror mig nog tydligt hafva tillkännagifvit,
att min önskan inskränker sig dertill,
att Rikets Ständer skulle hos Kongl
Den 21 Januarii.
Maj:t i underdånighet begära: att ett fullständigt
utarbetadt förslag till en ny skjutsinrättning
i förening med bref posten, måtte
till nästkommande Ständer öfverlemnas.
Det vore väl icke tänkbart, att ett till
sina detailler sä vidt omfattande Förslag
skulle af en representant kunna utarbetas
med anspråk på någon fullkomlighet, hvarförutan
dess vidrörande blef ett alldeles
onyttigt arbete. Dertill fordras en speciel
kännedom af hela Postverket, en noga beräkning
af stationerne för Bref och Paquetposten,
jemte en fullkomlig kunskap om vägarnes
sträckning och beskaffenhet öfver
liela riket och andra locala förhållanden,
allt förberedande upplysningar, lika svåra
för den enskilte, som lätta för Styrelsen,
alt erhålla.
Att håll- och reserv-skjutsen, under tiden,
måtte ställas på entreprenad, strider
mot Herr Grefvens öfvertygelse om nyttan
för håde resande och skjutsande, stödd på
erfarenhetsbevis; desse äro visserligen alltid
de säkraste, då de rätt uppfattas, men
jag tror icke, alt olägenheterna vid skjutscntreprenaderne
inom Skaraborgs Län bevisa
annat, än att desamma icke voro ordnade
i systéme.
Första villkoret för deras uppgörande
måste vara skjutslegans förhöjning i förhållande
till vägarnes beskaffenhet och de orter,
hvarigenom de löpa; ty det faller sig
ganska naturligt, att skjutsningsbesväret uti
Den 21 Januarii.
det tätt bebodda slättlandet blir belt olika
med samma börda i Skogs- oell Bergsbyggden,
som vanligtvis företer vidsträckta ödemarker,
der de skjutsskyldige bo aflägset
frän gästgifvaregårdarne och från hvarandra,
i trakter, der ofta nog den högst
drifne odlingsmöda på en otacksam jord är
otillräcklig för hästars underhåll, eller der
Bruksrörelsen upptar mycket arbete med
forslande. Sålunda föreslår jag att, om
Skjutslegan på Slättlandet, der vägarne äro
jemna och goda, höjes med 5o procent, denna
förhöjning å andra orter dubbleras, ja
någon gång tredubblas, allt efter omständigheternes
kraf. Det andra villkoret är
upphörandet af Kronoskjuts-skyldigheten,
emedan det är denna, som egenteligen motverkar
forslingsbestyrets concentrerande i
närheten af allmänna stråtvägarne, som ger
föda åt den olyckliga vanan vid skjutsande,
och sprider kring hela landet denna (sorn
Grefve Posse ganska riktigt anmärker) för
jordbruket skadliga binäring. Kronoskjutsskyldigheten
tvingar nu de aflägsnaste hemmansboer,
att underhålla en eller två hästar
mera, än de eljest för eget behof torde
hafva af nöden. Om nu jordbrukare,
som icke förstå sitt sanna interesse, oftast
falskt beräkna den ringa penningevinst, som
skjutsandet för ögonblicket gifver, kommer
sådant utan tvifel deraf, att bonden ser sig
nödsakad alltid vara beredd på allmän uppbådning
lill Kungs- eller Kronoskjuts; hans
Den 2i Januarii.
Bestämmelse är sålunda att vara forman;
lian ser sig derföre ofta nödtvungen att äga
hästar utöfver sitt behof; han äger ej insigt
eller förlag att förmånligt använda den
öfverflpdiga arbetskraften, hvilken han derföre
missbrukar, till erhållande af den säkra
men verkliga nödpenning, som skjutslegan
lemnar; ett förhållande hvilket de talare
förbisett, som trott sig finna, att Svenska
bonden ömsom är stålt öfver, ömsom belåten
med, sin tjenstepligt och sitt forslingsbestyr.
Men borttåg Kronoskjuts-skyldigheten,
och jag är viss uppå, att de fleste
jordbrukare skola skynda att friköpa sig
från gästgifveriskjutsen. Många hemman erlägga
nu från 20 till /[o R:dr om året för
denna frihet, oagtadt den andra skjuts-skyldigheten
qvarstår; men jag vill antaga, att
öfverhufvud endast 10 R:dr B:co erlades
för hvarje hållskjuts-skyldigt hemman, och
jag är öfvertygad om, att de närmast Gäslgifvaregårdarne
belägne, till reservskjuts anslagne,
hemmansägare, skulle med fördel
kunna öfvertaga hållskjutsen, äfvensom reservskjutsen
för de mer aflägsne. De hemman
eller gårdar, som, i följd af sitt läge
och möjlighet att framföda ett större antal
hästar, kunde vidtaga denna industrigren,
skulle naturligen stiga i värde uti de ägares
händer, som ägde böjelse och skicklighet
för en sådan rörelse; och jag förutser,
att man på denna väg skulle ganska
lätt kunna ordna en ändamålsenlig skjuts
-
Den 21 Januarii.
entreprenad. Det torde vara öfverflödigt
erinra, att densamma måste vara fullkomligt
frivillig, och att Styrelsens enda åtgärd
dervid bör vara att upplysande och ledande
bereda öfvergången, med den varsamhet,
som fordras vid upphäfvandet af urgamla
inrotade missbruk och vanor hos en
allmänhet, hvilken ej erfarit den verkställande
magtens mellankomst i afsigt att lindra
dess skattebördor.
Jag vill i korthet uppställa en calcul
för en skjuts-entreprenad. Antagom, att
4o Hållskjuts-skyldige hemman för året
lemna iooo hästar eller 3:ne hvarje dag;
hvardera hemmanet erlägger till entrepre
neuren
R:dr B:co io 400,
Skjutspenningar beräknade efter 2
å 3 R:dr om dagen, jemte vagnspengar
upptagas till 900,i3oo
Denna Hållskjuts bestrides med 4
hästar, hvilkas uppköp och underhåll
samt möjliga förluster,
: jemte underhållet af en forman
och nödigt anspann, upptagas
för året till goo.
Således uppkommer en vinst af •4°°’I300t
som gör i ren behållning för hvarje häst
100 R:dr, eller ungefär lika många procent.
Om öfverhufvud för hvarje station på de
största vägarne erfordras i5 håll, och lika
många reservhästar, tillsammans 3o stycken
Den 21 Januarii.
i43
för dagen, så bestrides denna skjuts ganska
väl med 4° hästar, hvaraf följer: enligt förestående
calcul, att en årlig vinst af omkring
4ooo R:dr B:co beredes entrepreneurer
för hvarje station; men antagom att
denna beräkning tålte 20 a 3o procents afprutning,
så tror jag ändock, att skjuts-entreprenaden
skulle vara tillräckligt lönande,
för att framkalla många deltagare deri. En
noga controll öfver verkställigheten af entrepreneurens
åtaganden blefve nödig; dess hästar,
kanske äfven forman, borde ordentligt
approberas och inmönstras i rullor.
Vidare antar jag, att inrikes handeln
och transitorörelsen, inskränkt till de större
vägarne, sysselsatte ett betydligt antal
hästar, hvilka, dessutom tillhörande jordbruket,
kunde uppskattas till minst samma
antal som skjutshästarne, hvaraf följer, att
omkring hvarje station på de stora communicationsvägarne
skulle för hvarje ombyte
finnas circa 100 hästar, att i behofvets
stund kunna påräkna för allt slags forslande.
Grefve Posse tror det ej vara väl betänkt,
att upphäfva Kronoskjuts-skyldigheten,
förmodeligen på andra, ehuru icke uppgifna
skäl, än att sådant skulle påkalla mera
omtanka och hushållning vid bestyret
med Kronans transporter; men jag anser
Styrelsens åliggande i denna del vara af behofvet
tillräckligt angifvit, att nemligen begagna
samma transportmedel, som alltid
erbjuda sig åt de enskillu behofven eller
i44
Den 21 Januari!.
inre handelsrörelsen. Jag liar dessutom i
jnin motion skiljt mellan freds- och krigstillstånd,
i hvilket senare fall, lagen viker
för nödvändigheten och våldet. Skulle man
invända, att trouppers och i synnerhet Båtsmännens
tåg genom Landet vanligen sker
med marche-force, eller med Kronoskjuts;
svarar jag, att bruket icke bevisar nödvändigheten,
ehuru Båtsmäns-marcherna synas
svåra, att vissa årstider verkställa annorlunda
än som nu sker; dock torde den brådskande
farten för denna trouppe äfven vara
öfverflödig i fredstid, förutsatt, att denna
onaturliga bemanning för Flottan allt
framgent äger bestånd. Jag har ofvanföre
calculerat tillgången på lejda hästar vid de
stora vägarne till minst samma belopp med
ordinarie skjutshästarne, och jag tror, att
detta antal skall blifva fullt tillräckligt för
Kronans transporter och skjutser i fredstid.
Men att dessa transporter blifva dyrare än
nu, är en sanning, så vidt omkostnaden
derföre directe träffar StatsCassan; om man
likväl beräknar den verkliga förlust jordbruket
lider, genom nu varande Kronoskjuts,
torde en ren Statsekonomisk vinst blifva
följden af jemnade bördor i och för uppfyllandet
af detta Statsbehof; och tror jag
dessutom, att det hittills öfverdrifna behofvet
af Kronoskjuts endast bibehåller sig af
gammal vana från den tid, då alla Kronotransporter
skedde kostnadsfritt, hvarföre
de
D c ii 21 J a n u a r i i.
»45
tle administrativa myndigheterne blifvit invända
vid misshushållning häruti.
Jag anser mig i förestående hafva tillräckligt
ådagalagt min öfvertygelse derom,
att Skjuts-Legans villkorliga förhöjning och
Kronoskjuts-skyldighetens upphörande äro
villkoren för ett bättre ordnadt skjutsväsende,
hvilket kunde anses som en förberedelse
till ett ännu fullkomligare, nemi.
en Systematisk Post- och Forvagns-inrättning
öfver hela landet. Under tiden borde
bref-posten färdas med Gästgifvarskjuts
och Posthemmanens särskilta natur upphöra.
Jag har sålunda sökt utreda syftemålet
för min Motion, det nemi. att den så högst
förderfliga allmänna skjutsskyldigheten, som
med få undantag tungt hvilar öfver hela
Svenska jordbruket, malte upphöra eller
åtminstone i möjligaste mån inskränkas inom
de naturliga gränsorna för ett frivilligt
åtagande af denna skyldighet, genom uppväckandet
af en särskilt industri med skjutsoch
forslingsbestyret i närheten af Landsvägarne.
Behofvet och vanorna hafva sedan
längre tid tillbaka gjort, att Landtmännens
boningar i dessa trakter äro härbergen
och stationer för den allmänna Landttransporten,
hvarföre jag tror, att denna för
jordbruket i allmänhet skadliga, den morn
H. io
\
146
Den 21 Januarii.
raliska bildningen rakt motverkande, binäring
bör förflyttas från det inre af Landsorterna
till communications-linierna, på sätt
jag föreslagit. Lättheten att inom en trångare
krets finna skickliga forman och ett
större antal hästar underhållne, egenteligen
för forslandet, torde derigenom vara gifven.
Hästafvelns allmänna upphjelpande
kan endast på detta sätt beredas; ty mången
Landtman, (vill säga skjutsbonde) sorn
nu icke kan anses rå om sin häst, skall då
finna sin uträkning vid att väl vårda denna
dyrbara kreaturs-afvel, och det skulle ganska
säkert kunna beräknas, att om Landet
förlorade ett större antal oduglige eller förstörde
hästar, ökades likväl den fysiska
dragkraften inom ett mindre antal goda och
väl uppfödda, hvarpå staten skulle vinna
både i ekonomiskt och militairiskt hänseende.
Jag tillräknar äfven våra skjutsförfattningar
och deras missbrukande, att i Provincer
med Indelt Cavalleri, t. ex. Nerike,
det anses för en högst ovanlig händelse att
erhålla en Remont af ortens afvel.
Uppkallad af en Ekonomi-Utskottets
Ledamot, att afgifva förslag till det ondas
afhjelpande, hvarom min motion handlar*
för hvilket ämne den värda Ledamoten
synes mindre känslig, än för de ord, hvarmed
jag uttryckt mina åsigter, ord lämpade
efter det omilda i saken; har jag velat
närmare utveckla mina tankar, men anhål
-
1) e n 2r Januarii.
»4?
ler derjemte att till Utskottet få öfverlemna
en skrift, rörande Sveriges Skjuts-Inrättnings~historia
med anmärkningar deröfver,
samt förslag till förbättring i verkställandet>
författad af en erfaren Landtman;
ett meddelande, som jag nu begagnar
i afsigt att alternativt deruppå fästa Utskottets
uppmärksamhet, ehuru jag ej in
stämmer i författarens utveckling af ämnet.
Det återstår mig ännu att möta det egna
försök till vederläggning af min motion,
hvilket Grefve Posse, som det synes, med
stor fördel begagnat, det nemligen att ogilla,
hvad den värda Ledamoten tror sig
finna stridande mot verkliga förhållandet
uti mina uppgifter rörande elen så kallade
Kungsskjutsens existerande utom Lag, då
Herr Grefven tror sig kunna bevisa dess
lagenlighet genom åberopande af uråldriga
och senare tiders författningar. Men om
det lyckas den nämnde Ledamoten, att alstra
den blinda tro hos andra, som följt
den väg han utvisat, så uthärdar likväl icke
de angifne bevisen en nogare granskning.
Genom denna skall det snart visa sig, om
jag ej haft rätt att säga: det intet Lagstadgande
ifrån våldgästningens tider intill våra
dagar finnes för Kungsskjuts utgörande.
Grefve Posse omtalar 1642 och 1649 årens
Riksdagsbeslut, jemte Gästgifveri-förordnirigen
af i65i. Förstnämnde RiksdagsBeslut
10*
i48
Den 2i Januari».
innehåller, att alla frie skjutsfurder och’
gästningar må upphäfvas, undantagande desse
tvenne, när H. M. Drottningen i egen
person eller med sitt Idof reser i landet,
och då Krigsfolket tågar i fält eller åter,
hem igen. Detta stadgande var väl en ytterligare
inskränkning uti den af framfarne
Konungar begränsade våldgästningen, men
af Resolutioner på allmogens besvär 1644
oell af Riksdagsbeslutet 1647 synes klart,
att det icke blifvit satt i verkställighet.
16.49 års Riksdagsbeslut stadgar deremot
uttryckligen i dess 6:te punct: att, mot erläggande
af skjutsfärdspengar, krono- och
skatte- samt frelse-hemman, skola alldeles
vara obesvärade och frie för Kronans skjutsfärder
och gästningar, samt körslor och forslor,
undantagandes när krigsfolket tågar
bort eller hem; här lika litet som i alla
senare författningar kan jag ej finna någon
föreskrift om särskilt kungsskjuts; men klagas
ofta öfver fortfarande våld och förtryck
vid skjutsningar, som kan ses af Gästgifveriförfattningarne
af åren i65i och 1664;
Kongl, placaten af 1677 och 1678, samt af
Resolution på allmogens besvär år 1686 m.
fl. Då Grefve Posse till stöd för sin sats
åberopat i65i års Gästgifveri-ordning, ber
jag Herr Grefven antyda för Utskottet, hvarest
ett enda ord i denna stadga finnes, som
ger anledning till någon särskilt kungsskjuts
utgörande. Denna Lag är tvertom författad
i nära likhet med den senare Gästgif
-
Den 3 1 Januarii.
*49
veri-Stadgan af år 1664; der står följande:
”Vi Carl &c. &c., att eftersom i alle förbi
gc tider, fast af ålder liafver varit ihri”tat
ett stort besvär, för väre trogne Undersåtare,
enkannerligen allmogen, här”kommet
af många och stora Gästningar och
”Skjutsfärder, hvilka fuller till en del och
”haft sine skäl, och ländt Riket till nytta,
”till en del ock håfve haft sine oskäl och
”äro för Riksens infaline besvärligheter skull
”vuxne, och genom oordning så tilltagne,
”att de mången ärlig man hafva förarmat,
”hans ärliga näring och Landsens cultur
”afskurit, och der icke böter derpå finnes,
”skola de förorsaka mera skada och Land”sens
ödeläggelse än någon annan olägenhet.
Hvarföre håfve väre förfäder Sveriges
konungar esomoftast försökt att hota
■”och afskaffa detta besväret med åtskillige
”förslag och ordningar. Enkannerligen häfder
H. M. Drottning Christina, sedan den
”högste Gud häfver täckts med sin mildhets
ögon alt anse Riket och Fäderneslandet
stilla de utståndne svåra Örlogen och
”välsigna Riket med en önsklig fred, försökt
om några medel kunde finnas, den
”Jånglige och besvärlige tungan att afvända,
förutan Rikets stora afsaknad; lagt allt
”flitigt öfver med dess älsklige RiksRåd och
”Riksens Ständer på den Riksdagen som holts
här i Slockholm anno 1649, oc^ sisto”ne
beslutet att emot en årlig Contribution
”med hvilken dess och Riksens skjutsfärd er
I
i5o Den ai Januari i.
”kunde understödjas, dä skulle alla Hennes
"Maj:t och dess Tjenares, särdeles Lands”höfdingur
, fogdar och Jleres fria gästnin”gar
och skjutsningar upphöra och 'vara
”afskaffade, undantagandes krigsfolksens afnell
antågande, Regements eller Fänike”tals,
efter som sjelfva Riksdags-afskeden
”och Beslutet innehåller och utvisar.” Lika
liten anledning som denna förordning
gifva senare Riksdags - förhandlingar och
skjutsförfaltningar af åren 1723, 1727, 1734»
1763, 1766, 1776, 1791 och 1809, att den
så kallade Kungsskjutsen skulle vara någon
annan, än vanlig skjuts begagnad vid H.
M. Konungens och den Kongl. Familjens
resor. Jag frågar alltså: om de yttranden
ej äro enliga med sanna förhållandet, att
intet Lagstadgande finnes för uppbådande
och utgörande af en särskilt Kungsskjuts
såsom nu sker; att densamma endast utgår
i följd af gammal häfd, såsom en gärd af
undersåtlig sjelfförsakelse, och ej som en
medborglig pligt, emedan denna senare förutsätter
ett åliggande genom Lag; der ingen
lag förefinnes, inträffar laglöshet; att
der laglöshet råder, der härrskar godtycket
och medborgsmannarätt undertryckes.
Jag är viss derom, att den lagbundna
frihetens vänner med mig dela ett rättvist
bekymmer deröfver, att ett sådant tillstånd
annu kan förevisas inom Sverge på 2o:de
året af dess fria Statsförfattning. Jag är
Den ai Januari i.
i5t
viss derom, att, då de sanningar jag här
tolkat, kunna oförfalskade framtränga till
Tronen, skall den Lagarnes Högste Vårdare,
som der sitler, mera än någon annan,
bekymra sig öfver det tillstånd man undandölja
Den lagbundne Monarken skall,
jag är viss derpå, med större ovilja, änden
hans Tjenare yttrat mot uppdagandet af
missbruken, möta de städse återkommande
försöken alt göra smickret gällande framför
den fria mannens ärliga oförställda språk,
sorn icke alltid kan iklädas den behagliga
drägt, hvarmed man smyckar sina liyllnings»olfer,
Grefve Posse, Arvid: Den utveckling
Grefve Horn nu gifvit sin Motion, var för
mig ganska välkommen, och jag liar dervid
intet annat att anmärka, än att åtskiliige
misstag i uppfattningen af mitt yttrande i
anledning af Motionen ägt rum; ty detta
yttrande och Grefve Horns nu gjorda upp-;
gifter derom qvadrera ej med hvarandra,
hvilket förmodligen härleder sig derifrån,
att Protocollet ännu icke är justerad t, och
att Grefven rättat sig efter de stympade
uppgifterne i några Tidningar. Hvad åter
de åberopade författningarne angår, så kart
striden om deras innehåll afgöras blott genom
uppläsande af sjelfva författningarne;
men då det varit för mig aldeles o väntad t,
att denna fråga i dag skulle blifva väckt,
och jag således nu icke har dessa fö i fa 11-
Ben 21 Januari i.
ningar lill hands, måste jag begära Grefve
Horns skrifleliga anförande på bordet.
Grefve Horn: I afseende på livad den
siste värde talaren sagt, att mine citationer
af bans förra yttrande i ämnet icke öfverensstämma
med Protocollet, får jag förklara,
att jag endast rättat mig efter mitt
minne af yttrandet, sådant jag hörde det,
och tror mig icke hafva felat i uppfattningen
deraf, ehuru ordställningen kanske icke
är densamma, som jag nyttjat. Skulle någon
citation af de många skjutsförfattningar
här blifvit åberopade vara af mig oriktigt
uppgifven, är jag likväl säker derom,
att ingen af mig blifvit åberopad, som icke
innehåller de skjutsstadganden, hvilka Grefve
Posse anfört.
Grefve Mörner } Carl: Med Grefve Posse,
som redan begärt Grefve Horns anförande
på bordet, får jag i enahanda begäran
mig förena.
Justerades ett ProtocollsUldrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns nyss fattade
Beslut, angående en underdånig Lyckönskningsadress
till H. M. Konungen och
det Kongl. Huset, i anledning af H. K. H.
Kronprinsessans inträffade lyckliga förlossning
med en Prins.
Den 2i Januari i.
i53 .
Herr Rosenblad, Renihard: Som flere
motioner, rörande förbättring af Post- och
Skjuts-inrättningarne, vid denna Riksdag blifvit
väckte, torde det, i anledning deraf,
tillåtas mig att äfven yttra några tankar i
ämnet.
Hvarefter Herr Rosenblad uppläste
följande:
Bland de vigtigaste medlen till befrämjande
af en stigande industri, och bland
ett bildadt Samhälles oumbärligaste fordringar
är en god och ändamålsenlig Postinrättning,
denna tagen i sin vidsträcktaste
bemärkelse, nemligen såsom medlet att befordra
förbindelser emellan äfven de aflägsnaste
orter, sä väl genom brefvexling,
som medelst resandes och paketters fortställande.
Skyndsamhet, säkerhet och lindrig
kostnad äro vilkoren härvid, ehuru
bär, såsom vid alla industriella företag, olika
utveckling af Samhällens industriella och
moraliska bildning äger olika fordringar att
tillfredsställa — olika tillgångar att erbjuda
till besridande af de derföre erforderliga
kostnader, och äfven lokala olikheter
måste komma under afseende. En god
Postinrättning bör således vara beräknad
på det närvarande Samhället, men, lika
med detta sjelf, med riktning till oafbrutna
framsteg. Hvad som dock skiljer en
Postinrättning från andra vanliga industriella
företag, är dess behof af enhet i om
-
Den 21 Januari;,
fattningen för ett helt land och af det
omedelbara understöd af landets Styrelse,
som icke tillåter de omgångar , hvarmed i
vanlig ordning andra näringar söka hennes
skydd. Härigenom äger Postväsendets
bedrifvande af Regeringen sjelf ett företräde,
som omtankan hos den enskilte näringsidkaren
icke förmår ersätta, under det
att å en annan sida den stora omfattningen
af dess rörelse — sträckande sig öfver
ett helt Rike, —• icke tillåter den enskilte
entreprenören den omedelbara uppsigt,
sorn eljest lemnar honom så stora företräden
framför en Regerings näringsföretag.
En Postinrättning är således bland de få
näringar, som en Regering företrädesvis
kan bedrifva. Den lemnar henne ett tillfälle
att på en gång i omedelbar industriel
väg gagna deL land, hon styrer, och att
tillika derigenom anskaffa icke obetydliga
tillgångar för Statens utgifter, utan att
omedelbart behöfva beskatta näringarne.
Ett villkor för den vackra ställning, en
Regering här såsom producent intager, är
dock undvikandet af att tillintetgöra ofvannämnda
företräden, antingen genom afgifler,
så öfverstigande fördelen af Postväsendels
bedrifvande af Staten, att deraf
endast det förhatliga af ett mouopolium
Lomme att återslå, eller ock genom ingrepp
•— för sä kallade police-ändamål — i deri
säkerhet för brefvexlingens helgd, som utgör
en af fordriugarne för dess allmänna
Den 21 Ja n u a r i i.
nytta. Med tillfredsställelse och tacksamhet,
erinra vi Svenskar oss, alt det endast
är utländsk erfarenhet, sorn ingifver dessa
farhågor,
Redan i de äldsta tider saknar man i
Sverige icke spår af anstalter för resandes
befordrande, lämpade efter dåvarande iinga
rörelse. Från de gamla Landskapslagarne
öfvergick i K. Christoffers Allmänna
Landslag, skyldigheten att lenina dem, som
foro i Kronans ärenden, fri skjuts och fri
gästning, och Nordens af ålder kända gästfrihet
utsträckte denna frihet äfven till de
få resande, som foro i enskilta angelägenheter.
Dock tidigt uppstodo klagomål öfver
missbruk af denna förfädrens godvilliga
hjelpsamhet, och redan K. Magnus
Erikson fann nödigt, för alt förekomma
den så öfverklagade våld-gästningen , att
jemte stränga förhud deremot inrätta ta'verner
eller gästgifverier för enskilta resandes
befordrande och härbergerande, ett
stadgande, som sedermera upptogs i Allmänna
Landslagen. Denna inrättning, äfvensom
hela skjutsväsendet, var dock för
obestämd och för mycket öfverlåten godtycket,
för att kunna uppfylla ändamålet,
hälst under en lifligare rörelse; och ehuru
K. Erik XIV (under den 3i Aug.j i56i) utgaf
öfver skjutsfärder och gästningar ett Plakat,
som för sin tid kan anses för ett mästerstycke,
blefvo dock, så länge frigäslniug
156
Denar Januari i.
och friskjuts för alla resor i Kronans ärenden
voro rättigheter, tillfällena till undgående
af stadganderne mot våldgästning för
många, och kontrollen deremot för ringa,
för alt icke tillintetgöra hela verkan af
detta, under påföljande Regeringar, ofta förnyade
Plakat. Det tillkom först den Styrelse,
som, arfvinge och förtrogen af den
Store Gustaf Adolfs planer för sitt Rikes
väl, för första gången gaf Svenska folket,
såsom ett värdigt testamente af dess saknade
ädle och store Konung, en skrifven
Grundlag — att äfven i detta afseende afhjelpa
landets rättmätiga klagomål. Vid
Riksdagen 1642 förvandlades friskjutsen och
frigästningen till en viss afgift å hemmanen
[skjutsfärdspenningar), och härigenom
samt genom fasta gäStgifveriers inrättande,
och efter tiden lämpade anstalters vidtagande
till resandes befordring, befriades Svenska
allmogen från en börda, som, isynnerhet
sedan en lifligare rörelse gjort rörelsen
äfven på landsvägarne lifligare, i vissa
orter varit bland de mest tryckande.
Endast skyldigheten att lemna den
Kongl. Familjen sjelf och tågande trupper
friskjuts bibehölls. Den förra har längesedan
upphört såsom friskjuts, och hvad den
så kallade Kr ono sk juts en beträffar, så stadgade
K. Carl XII derföre en viss betalning,
och detta — under vissa krigstider
för Svenska jorden ganska kännbara onus
Den 21 Januari i.
liar sedan 180g blifvit betydligen minskndt,
dels genom en fyrdubbling i skjutslegan,
dels genom anstalters vidtagande
mot dess missbruk. Ännu ett dock i de
mästa orter föga kännbart — onus vidhänger
vissa hemman, såsom en lemning af
friskjutsen, nemligen bref bär i ngsskylfagh etcji
för Kronobetjeningens embetsbrefvexling,
hvaremot dessa hemman åtnjuta vissa
andra friheter.
Beträffande en Postinrättning i ordets
inskränktare bemärkelse, eller såsom en
allmän anstalt till brefs befordrande, på
bestämda dagar och timmar, så gafs i äldre
tider ingen sådan i Sverige. Allmänna
och enskilta bref befordrades genom bådbärare,
som fortställdes lika med andra resande.
När rörelsen blef lifligare , blef
denna budskickning allt mer och mer känbar,
icke endast för brefvexlande — som
för hvarje bref behöfde ett särskilt bud
— utan äfven och i synnerhet för allmogen
vid de stora stråkvägarne. Äran att
genom den första Svenska Postinrättning
hafva afhjelpt denna brist, tillhör också D.
Christinas Förmyndare-Regering. Kongl.
Förordningen om Postbåden af d. 20 Febr.
i636 införde i Sverige en ordentlig postgång.
Den första posten var löpande (lill
fots) dock med skyldighet för postförarne
att tillryggalägga minst x mil på 2 timmar.
Att hela inrättningen för öfrigt var
Den 21 Januari!.
mern ställd på besparingen oell fördelarne
för Kronan genom dess egen brefvexlings
befordrande genom en kombinerad postgång,
fin på Öppnandet för henne af en
ny inkomstkälla medelst enskilta brefvexlingens
fortställande, sjmes deraf, att hela
afgiften för enski ltabref (jå 2 öre = 3,^ li:dr
silfver för hvarje utan afseende på afståndet}
anslogs Postförvaltarne (^Postmästarnej)
till lön, Ehuru detta snart ändrades, finner
man dock ännu under K. Carl d. X.I:s
minderårighet, att Postverkets utgifter ofta
öfverstego dess inkomster, utan att likväl
i räkningen blifvit uppförda de Posthemmanen
beviljade friheter, och 1645 års
GeneralPoslOrdning af den a5 Februarii
är ännu gällande. Ehuru man med skyldig
rättvisa erkänner värdet af denna postordning
för sin tid^ så behöfver man blott
betrakta dess datum för att finna, huru litet
lämplig den kan vara för den närvarande.
Under de snart 190 år, som sedermera
förflutit, har Sveriges behof i postväg
visserligen ingalunda i mindre mån stigit,
än under den nära lika tiderymd.som
skiljer K. Christoffers Landslag, och den
första Svenska Postinrättning, som då ansågs
påkallad af Inrikes rörelsens ändrade
förhållanden, och likväl är det sedan i645
endast partiella förbättringar vårt PostVerk
erhållit. Under K. Carl XI fulländades
organisationen af denna förvaltningsgren,
dock med bibehållande af förut antagna,
0
Den 21 januari!.
i5g
för tidehvarfvet visserligen ändamålsenliga,
O o ”
grunder. K. Carl XII, hvars jättesjäl midt under
häftigaste lågan af ett krig, i dess innersta
hotande Rikets sjelfbestånd, icke hindrades
att uttänka planer för en reorganisation af
den inre Styrelsen, utgaf under deri jorde
Februarii 1718 ett påbud om inrättandet
af en 5-dubbel post, som förenande brefoch
farposterne skulle hafva gifvit inrikes
rörelsen en lättnad, den ännu 110 är senare
måste sakna. Men efter hjeltens död
blef det dagens ordning att förkasta allt,
livad dess senare regeringsår för landets
styrelse framkallat, och den nya Postinrättningen
blef således inställd, utan att man
äger spår, att den ens erhållit äran af en
granskning. Under påföljande såkallade frihetstid,
voro enskilta intressena de, som
hufvudsakligen drogo fördel af de förändringar
Svenska industriens femtiotreåriga
framsteg gåfvo Postverket. Under denna
tid — då man vid sjelfva Riksdags-öfverläggningarne
kallade embeten i Staten för
egendom — började också Postmästaretjensterne
blifva ett slags arf, och de så ryktbara
gamla bruken vunno häfd. Mot slutet
af K. Gustaf d. III:s regering förekom
frågan om Postväsendets förbättring, och
en Commité nedsattes till detta ändamål,
men dels vigtigare inträffande frågor, dels
måhända denna Commites mindre lyckliga
val af rådgifvare för den tillämnade
planens utarbetande, bragte hela frågan
Den 21 Ja nu ari i.
alt afstadna. — Det synes således vara förbehållit
den närvarande tiden, att äfven i
denna förvaltningsgren fullborda hvad fadren
grundlagt; och att vi i detta hänseende
med tillförsigt kunna motse resultaten,
det säger oss hvad som redan blifvit
gjordt, såsom, utom förut omnämda åtgärder
i afseende på Kronoskjutsen, och andra
till lindring i håll- och reservskjutserne,
skjutslegans förhöjning för postförarne,
postilloners införande på flere vigtigare
postkurser; flere gångor förnyade, troligen
endast genom deras isolering misslyckade,
försök, till farande posters inrättande; nya
postförbindelsers upprättande, så väl inom
Sverige som med BrödraRiket; förbättrad
postgång emellan Hufvudstaden och Götheborg;
d:o d:o emellan Ystad och Pommern,
en postgång, som med de nya förbättringar
medfört de vigtigaste fördelar i
afseende på förbindelsen med fasta landet.
Under sådane förhållanden torde det
få anses såsom en gärd af den medborgerliga
pligten, om äfven jag tillåter mig
framlägga de fragmentariska resultaterne af
hvad erfarenhet och under tjenstemannaförhållanden
förvärfvad kännedom af fädernesland
och främmande länder låtit mig
inse rörande en så vigtig på en gång förvaltnings-
och näringsgren. Ledningen för
hvad jag föreslagit, har, —- enligt den
grund
-
*
Den 2i Januarii.
grundsatts, som redan i början blifvit framstäld
— varit samtidens fordringar, men
med förberedande af de ännu större, en
bommande tid kan äga.. Jag liar erinrat
mig, huru de framsteg, senast förflutna
3o år gifvit samhälls-utbildningen — utan
jemförelse med något föregående tidehvarfs
— från alla håll framkallat nya anspråk
på lättade förbindelser, huru de politiska
band, denna tids märkvärdiga hvälfningar
knutit emellan jordens folkslag, ofta vid
skyndsamheten af de politiska förbindelserne
fästat en vigt, som förr åtminstone
varit mera sällsynt, huruvida den inre Statsorganismens
fullständigare utveckling gifvit
de särskilta administrerande autoriteterna
behofvet af en lifligare förbindelse;
— huru handeln med sina oändliga utgreningar,
förenande i ett band af gemensamt
intresse alla delar af jorden, också derigenom
gjort inflytelserik för dem alla hvarje
skakning, hvarje i dess förhållanden ingripande
händelse, äfven i den aflägsnaste
vinkel, och således vid skyndsamma och
lätta förbindelser fästat vilkoret för sin trefnad
och sina framsteg; huru detta behof
icke är mindre i afseende på de andra näringarne,
då deras afsättning just utgör föremålet
för handelns verksamhet — huru
de oberäkneliga eröfringar menskliga kunskaperne
under denna tiderymd gjort, knutit
ett litterärt samband emellan folken
10 H. 11
IÖ2
Den ai Januarii.
också med sina anspråk på laita förbindelsemedel;
— huru dessa förenade mägtiga fordringar,
hoe flerfaldiga nationer, inom korrt
lid framkallat förbättringar i Postväsendet,
som fadren ej en gång vågat ana. I StorBrittanien
var det på i^go-talet man förenade
bref-och far-posterne; genom att anförtro
de så kallade MailCoacks befordringen
af brefposten, en inrättning af den
vigt, att Parlamentet beviljade den, som dertill
gifvit förslaget, en belöning af 5o,ooo
P. St. Hvem känner för öfrigt icke, till
hvilken höjd skjmdsamheten, beqvämligheten
och elegancen blifvit drifna i detta lands
postinrättningar, der ännu oj helt och hållit
ur mannaminne en ridhäst och ett medelmåttigt
härberge på många ställen voro
de 'vanliga och på flere äfven de encia
beqvämligheter den resande kunde finna. —
I Tyskland har sedan i8i5 postväsendet
erhållit ett alldeles förändradt utseende. I
synnerhet äger detta rum i Preussen. De
obeqvämliga och tunga farposterne hafva
efterträdts af lätta och eleganta snällposter.
Posterne hafva fått ett mångdubbladt och
komhineradt lopp, efter fastställd plan skrides
till fulländade chaussebyggnader på alla
stora postvägar (denna kostbara utväg att
göra vägar goda är lyckligtvis hos oss med
ganska få undantag öfverflödig'), och hvarje
år ser någon kraftig åtgärd till förmån
förpostväsendet. Följden har ock varit, att
allmänhetens begagnande af denna inrätt
-
Den 21 Ja nu nr ii.
i63
liing mångdubblats, och Statsverkets behållna
inkomst deraf trotls de stora kostnaderne
betydligen tilltagit. — Äfven i
Frankrike har man bemödat sig att gifva
allmänheten i ökade beqvämligheter en ersättning
för de dryga afgifter till Postverket
och andra dermed förenade olägenheter den
måste underkasta sig. Och kunde jag betvifla,
alt icke samma orsaker äfven hos oss
framkallat samma fordringar, skulle detta
tvifvel försvinna vid erinran af sjelfva ordalagen
i en Svea Rikes Ständers inför Thronell
framburen önskan. Se Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse af d, 12 Julix
1823.
Vid betraktande af en Svensk Postinrättning
i hela dess vidd, förekommer: 1:0
Bref post en j, 2:0 Resandes och Paketters
fortställandej och 3:o Postfprvaltningens or~
ganisation och kontrollen.
1:0 I afseende på brefposten, hänvisar
jag till det förslag, jag derföre utarbetat,
med större fullständighet för hvad som rörer
dess ordnande, mera i utkast för öfriga
dermed sammanhängande frågor, — till
hvilket jag sedermera återkommer.
2:0 I afseende på resandes och paketters
fortställande. Denna fråga delar sig
naturligtvis i 2:ne, fortställande genom allmänna
anstalter elier genom enskilta. De
11 *
i64
Den 21 Januarii.
förra tror jag endast så småningom kunna
tillvägabringas till den grad, att de senare
kunna umbäras. Jag tror dock, att början
ej bör uppskjutas, att man, begagnande de
fördelar vår lokal — genombruten af segelbara
vatten
lemnar, bör söka att gif
va
sammanhang åt ångbåtsfarten, derigenom
alt man öppnade t. ex. en personlig och
pakettfart emellan Stockholm och Götheborg,
der ångbåtsfarten på Wenern och Hjelmaren
blef förbunden genom forvagnar, som
gingo emellan Örebro och Carlstad, kunnande
en sidogren af denna farpost utsträckas
åt Christiania. En dylik kunde ock öppnas
långs Rikets södra och en annan långs
dess norra kust. Meningen är derföre ej
att Postverket behöfde köpa ångbåtar för
hvarje af dessa farvatten. Det kunde —
som man i England gör med Mail-Coachs —
med de enskilta ägarne öfverenskomma om
frakten för sina resande och paketter. I
afseende på fortställandet genom enskilta,
tror jag ej, att ännu den vanliga tvångskjutsen
kan umbäras. Jag tror blott, att den
skulle kunna minskas och lindras, att t. ex.
skjutslegan borde efter en viss markegång
årligen fastställas, att för all Kronoskjuts lega
och väntepenningar erlades lika som för enskilt
skjuts; att för vinnande af samband
emellan skjutsningsanstalterne i riket, desse
sattes under en Centralautoritet, hvartill
Poststyrelsen vore mäst passande o. s. v.
KaminarCollegiujn lar ingen annan känne
-
Den 21 Janualii.
i65
dom om skjutsningen i Riket, än i besvärsväg,
och StatsSekreteriaterne äro, som man
vet, alltför mycket beröfvade all verkstcillighetsmagtj
för att härvid kunna något
tillgöra.
Jag kommer nu till 3:o Postverkets organisation
— den vigtigaste af alla frågorne;
ty mer än någonstädes är den vigtig
vid ett Verk, som, för att uppfylla sitt ändamål,
måste vara stäldt såsom ett urverk,
der hvarje tjensteman intager sin plats med
bestämd anvist gång, och om denna skulle
afstadna, hela verket kommer i oordning.
Till .
Jag skulle tro, att öfverstyrelsen öfver Postoch
Skjutsinrättningarne i riket borde anförtros
en Chef, biträdd för sin mödosamma
befattning, på samma sätt som GeneralTullDirektören,
af 2:ne DepartementsChefer med
rådgifvande röst; att i stället för nuvarande
Postlnspectorer, såsom sjelfva Postmästare
i samma ställning med dem, öfver hvilka
de skola vaka, arne å 3:ne PostFiskaler
förordnades; att vid alla större Kontor, i
stället för Postmästarnes enskilta skrifvare,
åtminstone en verklig tjensteman, PoslSecreterare
eller Kontrollör blefve anställd,
och slutligen, utom hvilket alla medel
lill förbättring voro förgäfves, att hela tjenstemannapersonalen
blefve försedd med fullt
tillräckliga ordentliga inkomster.
Då troligen Riksens Ständer icke kunna
medhinna alt föreslå fullständiga redak
-
/
0
i66
Den 21 Januari!.
tioner af allt hvad härvid ifrågakommit, skulle
jag vördsamt tillstyrka, att Rikets Ständer
till K. Maj:t„ jemte inlemnande af alla
de upplysningar i ämnet Utskotten kunnat
förbereda, afgifva den underdåniga anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och i
verket ställa en efter tiden lämpad förändring
i Rikets Post- och Skjutsväsende, samt att
Rikets Ständer, för att sätta Hans Maj:t i tillfälle
att bestrida de derföre nödiga kostnader,
till Dess höga disposition anslå alla de
öfverskott, som på Post-intraderne intill nästa
Riksdag kunna uppkomma, öfver hvad
1823 års RiksStat bestämmer.
Jag återkommer nu lill mitt förslag lill
PoslOrdning.
Förslag till en ny PostOrdning eller \
Reglemente för Svenska Postverket.
1 Kap. Bref/josten.
1 Art. Brefpostens ordnande.
1:0 Befordringen
af bref för betalning,
så väl emellan inrikes
orter, som till och från
främmande länder, vare
Postverket uteslutande
förbehållet, de
fall endast undantagna,
i afseende på h vil
-
Bevekelsegrunder.
Nödvändigheten att
gifva Postverket enhet
och allmän omfattning
fordrar också,att trygga
det mot all enskilt
täflan, som eljest kunde,
med begagnande
af dess uppoffringar
och anstalter för full
-
Deri 21 J a n u a r i i.
la Kongl. Maj:t i Nåder
skulle för godt finnabo'/’
tillfället annorlunda
förordna. Postverket
ansvare deremot
de brefvexlande
för brefs emottagande,
samt säkra och riktiga
befordrande och aflemnande,
på sätt och under
de vilkor denna
Ordning stadgar.
Såsom bref vare ansedda
papper eller packor,
som äro förseglade
eller slutna, och
icke i vigt öfverstiga
16 lod Svensk victualievigt.
ständiglielen af postgången,
beröfva det all
inkomst för de kortaste
och mest begagnade
kurserne. Alltså
måste brefs befordring
vara ett regale, endast
med öppen rätt för
Regeringen, att om det
skulle nyttigt pröfvas,
för vissa tillfälliga fall
anförtro vissa delar
deraf åt enskilta (såsom
t. ex. det närvarande
förhållandet
lärer vara med posten
inom Stockholm, samt
emellan Jemtland och
Trondhjem. Dock tror
man att med ett väl
ordnadt Postverk dylika
undantag sällan
eller aldrig skola finnes
nödiga.) Å en annan
sida fordra billighet
och förekommande
af det utseende af
chikan, som ingen lag
bör äga, att inskränka
denna uteslutande rätt,
till brefs befordring
för betalning, — att bestämma
gränsen emel
-
\
if>8 Den 21 Januarii.
Ian brefj hvars befordring
är ett regale,
och paketterj sora enligt
godtfinnande kunna
fortställas, — samt
att försäkra den brefvexlande
derom, att
hvad han icke äger
rätt genom enskilte anstalter
försända, ovilkorligen
af postverket
emottages och fortställes.
Hvad gränsen emellan
bref och paketter
beträffar, liar
man trottsigböra föreslå
den högsta vigt (48
lod), någon enkel packa,
som af postverket
såsom bref emottages,
får äga. Kontrollen mot
missbruk af rättigheten,
att fora bref utan
betalning, tillhör Lagert
om förbrytelser
mot Postordningen att
bestämma, och torde
böra bestå i fastställandet
af ett visst inskränkt
antal bref, som
sålunda få föras, då
ett större antal lemnar
rättmätiga anled
-
Den 2 i Januarii.
2:oBrefs emottagande,
afsändande och aflemnande
besörjes af
postkontor, förlagda på
de ställen, der de kunna
af Kongl. Maj:t
nödiga pröfvas. Till
dess annorlunda derom
stadgadt blifver,
gälle i afseende på deras
antal och förläggning
den Förtekning,
som efter af (Generalpoststyrelsen)
i underdånighet
afgifvit förslag,
af Kongl. Maj:t
nådigst kan blifva godkänd
och faststäld.
ningar att misstro underslef.
I dessa begge §§.,
äfvensom i de efterföljande
är förutsatt,
att en särskilt tillförordnad
Postkomite afgifver
förslag till den
Postordning,kurslistor,
Instructioner med flere
i förbindelse med
Postordningen stående
förordnanden, som
efter i StatsRådet förutgången
granskning,
af Kongl. Maj:t kunna
blifva godkända och
till efterlefnad faststälda.
För den händelse
att ÖfverPostdirektionen,
eller, sorn detta
embete här benämnes,
General-PostStyrelsen
deremot skulle få sig
detta förtroende uppdraget,
är nämda Embete,
vid förekommande
tillfällen, här i parenthes
uppfördt.
3:o Till efterrättelse Kurslistorne böra
för Inrikes Brefpost- upprättas med hänsigt
170
Den 21 Jan 11 ari i.
gången tjeno de kurslistor
, Kongl. Maj:t,
efter af den tillförordnade
Postkomiteen
(Generalpoststyrelsen)
underdånigst afgifna
förslag, i nåder kan
förgodt finna att fastställa.
För Utrikes
Brefpostgången lände
till efterrättelse så väl
dessa kurslistor, för
så vidt inrikes postgången
dermed står i
förbindelse, som de
särskilta stadganden
eller med främmande
makter afslutade konventioner,
som äro
eller kunna blifva med
afseende härå nådigst
faststälda.
att genom en kombinerad
postgång förena de
begge föremålen, beqvämlighet
och skyndsamhet
för den brefvexlaremöjlig
besparing
för postverket.
De böra, allt efter som
ändrade förhållanden
fordra och medgifva,
erhålla nya förbättringar.
Flere nya postkontor
torde af behofvet
påkallas. Deras inrättande
torde dock till
besparing i kostnaden
kunna, efter graden af
deras oumbärlighet,
fördelas på flere år.
Flere gamla postkontor
lära ock böra till
beqvämligare ställen
förläggas.
De friheter och företräden,
som de liittils
postföringen åliggande
så kallade posthemman
åtnjulit, bestå
dels i roteringsfriliet,
dels i vissa andra
Den 21 Januari i.
171
/[:o All postföring af
särskilt dertill anslagna
hemman, mot mindre
än vanlig skjutslega,
npphöre. De friheter
och förmåner,
som, i och för postföringen,
varit dessa
hemman beviljade, ingå
, på sätt Kongl.
Maj:ts särskilt derom
utfärdande Nådiga förordning
kommer alt
stadga.
genom Kongl. Förordningen
af d. 17 Aug.
1801 bestämda förmåner.
Att vid postförings
- skyldighetens
upphörande för dessa
hemman, dessa senare
utgörande frihet för
eller lindring i vissa
allmänna onera, skulle
komma bela den samma
onera underkastade
samhälligheten till
godo, förstås af sig
sjelf. Helt annorlunda
är deremot förhållandet
med roteringsfriheten.
Man har visserligen
velat påstå,
att, då de särskilta Rikets
landskaper genom
de med Kronan afslutade
knektekontrakterne
endast åtagit sig
ett visst antal soldater
att underhålla, skulle
hvarje tillökning af
roteringsskyldig jord
endast komma de redan
roterade till lindring,
utan att öka
Kronans anspråk på
nya rotar. Delta är
172
Den 2i Januarii.
dock icke förhållandet.
Kronan afslöt icke
knektekontrakterne
med de respektive
landskapernes hela
massa af jord— hvarken
rusthåll eller under
en eller annan benämning
privilegierade
hemman, till hvilka
dåvarande posthemman
hörde, voro
derunder begripna —
utan endast med de
hemman inom provincerne,
som då voro underkastade
den förut
brukliga utskrifningen
efter mantalj för hvilken
det ständiga knektehållet
skulle blifva
en ersättning. Alltså
är det endast i afseende
på de få nu roteringsfria
posthemman,
som efter indelningsverkets
upprättande
kunnat annorlunda
än genom b}'te
få sig denna frihet beviljad,
("om likväl ett
sådant fall alls förekommer),
sorn den
Den 21 Januari i.
>73
gamla roterade jorden
tan göra anspråk, alt
få sig dem till lindring
anslagna. För alla öfriga
tillkommer fördelen
af den uppkommande
roteringsskyldigheten
Kronan; dock
salunda, att sådane för
det närvarande ordinarie
roteringen underkastade
hemman,
som antingen vid första
roteringen oriktigt
Jdifvit deruti uppförda
(såsom vissa Säterier,
rå- och rörshemman
m. fl.) eller också
sedermera fått sig
roteringsfrihet beviljad
(såsom kappelans-boställen),
men ingendera
hittils kunnat göra
sin erkända roteringsfrihet
gällande,
emedan indelningsverket
icke får minskas,
och ingen roteringsskyldig
jord utan rotering
varit att tillgå
— må äga rätt, då genom
posthemmanens
underkastande ordina
-
174
Den 21 Januarii.
5:o Brefpostföringen
bestrides med de undantag,
efterföljande
§§. bestämma, genom
åkande poster_, sorn
fortskaffas från skjutsombytsställetillskjutsombytsställe,
på sätt
§. 6 till och med ()
komma att föreskrifva,
samt mot lika skjutslega
med den, som för
enskilta resande är eller
kan blifva stadgad.
Skulle något skjutshåll
befinnas för långt,
i afseende på den för
postens befordring nötliga
skyndsamhet, äge
rie roteringen, sådan
jord blifver att tillgå,
att på vissa af dem få
öfverföra den rotering,
de oriktigt varit underkastade.
Hela ämnet
tyckes likväl vara
af den beskaffenhet,
att dess afgörande fordrar
Kongl. Maj:ts och
Riksens Ständers gemensamma
beslut.
Då all postföring genom
särskilt dertill anslagna
och derföre privilegierade
hemman
upphörer, fordrar billigheten,
att de skjutsskyldige,
hvilka postföringen
lomme att
blifva ålagd, i och derföre
erhöllo i afseende
till postverket alldeles
lika rättigheter,
som i afseende till enskilta
resande, som de
likaledes äro skyldiga
att fortställa. Denna
grundsats har noggrant
bär blifvit iakttagen
och blefve derigenom
postföringen, såsom
Den 21 Januari i.
i?5
vederbörande Lands- mera än den enskilta
liöfdinge-Embete, ef- skjutsnings-skyldigheter
af GeneralPostSty- ten återkommande på
reisen gjord anmälan bestämda tider,ochsåoch
förulgängen un- ledes mindre än dendersökning,
på ett så- na underkastad den
dant båll, och der det fruktlösa afvaktan,
lämpligast pröfvas, att sorn kanhända är en
inrätta ett biskjutsom- af skjutsningsskyldigbytsställe.
betens största bördor,
en vida mindre tunga
förden skjutsande, än
hvad den enskilta skjutsen
kan anses vara.
Det lärer knappast
behöfva anmärkas, alt
med skjutsombytsställen
här förslås, hvad
man vanligen kallar
gästgifvaregård. Man
har valt det förra ordet,
såsom det der icke
endast bättre uttrycker
förhållandet till
postföringen, utan äfven
emedan det fall
kan inträffa, att ett
skjutsombytsställe finnes
nödigt att för postföringens
skuld inrättas
emellan tvenne
gamla gästgifvaregår
-
\
Den 21 Januarii.
6:0 Vederbörande
Postmästare, och på
de skjutsomby tsställen,
der inga Postkontor
finnas upprättade, eller
der Postmästarne
icke af denna rättighet
vilja sig begagna,
vederbörande gästgifvare
äge företrädesrätt
att åtaga sig postföringen
på i denna ordning
faststälda vilkor.
— Postmästare äge likaledes
företrädesrätt,
att postföringen öfvertaga
från de deras
postkontor närmast belägna
skjuts-ombytsställen
till nämda postkontor,
såvida icke på
stället varande Postmästare
eller Gästgifvare
sig denna postföring
åtagit, och under
jvilkor, att deräst
de på samma dagar från
post
-
dar, utan att man anser
erforderligt, att
dermed förena verkligt
gästgifveri.
Postföringens öfvertagande
af Postmästarne
äger den dubbla fördel,
att på en gång
lätta kontrollen, och
att från denna inrättning
borttaga ända till
skenet af en landsbörda.
Detta öfvertagande
bör således på allt
sätt gynnas. På det
regelbundna sätt och
med de afmätta tids—
afstånd postkurserne
äro föreslagna, bör det
i de flesta fall vara
förmånligt för Postkon
-
1
Den 21 Januari i.
177
postkontoret till samma
eller annat skjutsombyts-ställe
postföring
besörja, enligt den
föreskrifna kurslistan
minst 2:ne timmar finnas
för hästarne att
hvila emellan hvardera
postföringen, och att
den sammanräknade
postföringen med samma
hästar under loppet
af ett dygn icke öfverstiger
3:ne mil; försvinnande
dessa begge
senare inskränkningar,
då särskilta hästar
för hvardera postföringen
begagnas.
De Postmästare eller
Gästgifvare, som
vilja sig af den dem
i denna §. medgifna
rättighet begagna, äge
att inom 6 veckor före
början af det år,
under hvilket de vilja
sig postföringen åtaga,
sig derom behörigen
anmäla, Postmästarne
hos General10
H.
mästarne att åtaga
sig postföringen. Vid
Norrköpings postkontor
t. ex. komme posten
att hvarje vecka
föras 4 gånger och med
2:ne hästar till Norsholm
och Lilla Åby,
och 2 gånger samt med
en häst (troligen) till
Söderköping. Skjutslegan
härföre blefve,
efter nu gällande taxa,
8?- R:dr i veckan eller
för året 422! R:dr
B:co, sannolikt fullkomligt
tillräckliga att
underhålla derföre nödiga
3:ne hästar, för
hvilka mycken tid blefve
öfrig att användas
till Postmästarens egen
nytta och beqvämlighet.
Äfvenledes, ehuru
i mindre grad, är
det en fördel att postföringen
besörjes af
Gästgifvare, äfvensom
af Postmästare också
till deras postkontor,
dock äro för sista fallet
de försigtighets12
-
178
Den ai Januarii.
mått Poststyrelsen och
Gästgifvarne hos vederbörande
LandsböfdingeEmbeten,
hvilka
det åligger att inom
en månad derefter åansökningen
bifall utfärda,
så vida det genom
anställd undersökning
blifvit styrkt, att den
sökande är med goda
och tjenliga hästar och
åkdon försedd. Underlåtande
af denna
anmälan minske dock
ingalunda den gästgifvare
i vissa fall, på
sätt i efterföljande g §.
kommer att föreskrifvas,
åliggande skyldighet
att poslföringen
bestrida.
7:0 Vid de skjutsombyten,
i städer eller
på landet, hvarest
allmänna skjutsningen
besörjes antingen
af inrättade åkarelag
eller medelst genom
särskilt öfverenskommelse
Öfvertagen entreprenad,
och der
postföringen icke ge
-
nödige, som här blifvit
föreslagna, för att
förekomma, att icke
trötta hästar må användas
till postföringen.
Man har i dessa 3:ne
§§. sökt förena de begge
ändamålen, säkerhet
för postens oafhrutna
befordran, och
undvikande af en ny
tunga för landet. Att
den några gånger i veckan
inträffande skyl
-
Den si Januari i.
>79
nom det i föregående
medgifna frivilliga
öfvertagande beslrides,
åligge postföringenden
eller dem, sorn
allmänna skjutsningen
besörja,
8:0 På de skjutsom*
bytsställen, der hållskjuts
finnes, och der
ej postföringen genom
det i 6 §. tillåtna frivilliga
åtagande äger
rum, vare på den tid,
som i de faststälda
kurslistorne finnes för
postens ankomst utsatt,
det för dess befordring
nödiga antal
hästar att tillgå af hållet,
hvilka före postens
verkliga inträffande icke
mä från ombytsstället
bortföras eller
tili annan skjuts begagnas,
så vida icke
dessförinnan nytt håll
inkommer, af hvilket
det gamla aflöses,
g:o På de skjutsombyten,
hvarest hvär
-
digheten ätt forsla pbsten,
på de ställen,
der allmänna skjutsen
anförtrodd entrepreneurer
eller åkarelag,
frånen landsbörda förvandlats
till en näringsgren
— detta mål
för allas önskningar —
icke skulle försvåra utöfningen
af denna näring,
utan tvertom försäkra
den om en outeblifvelig
förtjenst, lärer
icke dragas i tvifvelsmål.
— På de ställen
, der hållskjuts ännu
måste bibehållas,
blefve dess skyldighet,
att dela skjutsningen
emellan enskilta resande
och posten visserligen
ingen ny börda,
hälst då man, efter
hvad en senare §•
stadgar rörande ersättning
för väntning, och
lättligen den anstalt
kunde vidtagas, att de
till postföring ämnade
hållhästar endastbehöfde
rätta tiden för
i8o Den n
%
ken allmänna skjulsen
genom åkarelag eller
entreprenad bestrides,
eller hållskjuts finnes,
eller postföringen genom
frivilligt åtagande
af Postmästare eller
Gästgifvare besörjes,
åligge vederbörande
LandshöfdingeEmbeten
att draga försorg
om brefposternes
noggranna fortställande,
antingen och så
vida ortliga förhållanderne
det tillåta, genom
gästgifvarnedfagd
postföring, eller i annan
händelse, dels genom
särskilt och endast
derföre anbefallt
hållskjuts, dels genom
uppbådade hästar af
de gästgifverierne anslagna
reserv-skjutslagen,
allt efter som
omständiglielernc låta
lämpligast finna.
För den sålunda uppbådade
hållskjuts galle
hvad förutgående §.
stadgar. Den reservskjuts,
som till post
-
anuarii.
sin ankomst till gästgifvaregårdarne
efter
den, som är utsatt för
postens inträffande. —■
I afseende på de skjutsombyten,
som komma
under den i 9 §>
omförmälta kathegori,
bar man ansett det vara
bäst, om postföringen
ålades gästgifverierne;
men när sådane
fall kunna förekomma,
då dessa antingen
icke äro med
någon skjuts-skyldig
jord förbundna, eller
endast för ett så ringa
antal hästar, att det
för postföringen funnes
otillräckligt, eller
ock för inträffande kurirers
eller förbuds
fortställande kunna anses
omisteliga, så måste
man för sådana
fall taga sin tillflykt
till de andra begge i
§. föreslagna utvägar,
af hvilka man dock
förmodar att den, med
afseende på en extra
hållskjuts, åtminstone
D e n 11 J
föling kan blifva uppbådad,
vare ovilkorligen
skyldig att afvakta
postens ankomst.
10:0 De gästgifvare,
som på sätt 6 och 9
§§. stadga, kunna få sig
postföring uppdragen,
äge att tillgodonjuta
motsvarande frihet
från annanskjutsningsskyldighet;
börandes
denna frihet noga antecknas
ochbestämmas
i de vid gästgifverierne
varande dagböcker.
Samma frihet tillgodonjute
de Postmästare,
som postföring bestrida,
och innehafva
skjutsnings-skyldighet
underkastad jord.
a nu ar ii. 181
sällan skall behöfva
komma i fråga.
Rättvisan af detta
stadgande äfvensom
nödvändigheten af
kontroll mot dess missbruk
ligga för klart i
dagen för att behöfva
bevisas. Ett upprepande
deraf, i afseende
på de håll- och reservskjuts-skyldige,
m.
fl,, som kunde komma
att föra posten, vore
så mycket mera öfverflödigt,
som de just vid
postens förande fullgöra
en vanlig skjutsningsskyldighet,
som
endast genom det olika
föremålet för begagnandet
skiljer sig
från annan skjuts, och
vore således ungefär
detsamma, som att säga,
”en i vanlig ordning
fullgjord skjutsningsskyldighet,
må beräknas
såsom en skjuts
-
102 Oen 3 1 Januarii.
u:o På de i 3 §.
anbefalta kurslistor,
som Lora noga utmärka
postgången emellan
samtliga Rikets
postkontor, vare noggrant,
till dag, timma
och minut, tiden
bestämd för postens ankomst
och afgång vid
hvarje skjutsombyte,
hvarvid iakttages, att
i allmänhet en timma
uppföres för hvarje mil
emellan skjutsombytena,
och i samma förhållande
för mindre
väglängd, dock så att
alltid fulla 5 minuter
beräknas, tilläggandes
hvad deri kunde fattas;
— att för de
skjutshåll, hvarest särdeles
svåra backar,
djup sand, smal och
mirfdre befaren väg,
eller andra omständigheter,
skulle göra nå
-
nings-skyldighet, ehuru
posten och icke någon
enskilt resande begagnat
sig deraf.”
Då denna §. är en
af de vigtigaste, såsom
bestämmande hela
postgången, har man
trott sig böra punkt
för punkt rättfärdiga
dess stadganden. Till
en början torde man
böra möta de inkast,
som, vid det stränga
bestämmandet af till
och med minuten, kunde
vilja fästa åtlöjet af
pedanteri. Om en postreglering
skall kunna
uppfylla sitt ändamål,
en skyndsam postgång,
utan att genom allt för
mångdubblade kurser
öka Postverkets kostnad
till en grad, som
skulle antingen medtaga
hela inkomsten, eller
betydligen förhöja de
brefvexlandes afgifter,
är det nödvändigt att
gifva de särskilta postkurserne
den noggran
-
Den ai Januari i.
i83
gon tillökning nödig,
antingen för någon viss
årstid eller för hela
året, behörigt afseende
derå blifver fastadt;
— att vid hvarje
skjutsombyte ett uppehåll,
i och för omspänning
m. m. beräknas,
af i5 minuter
der postkontor finnes,
och af 5 minuter vid
de öfriga; — att vid
de postkontor, hvarest
på en gång flere
poster äro att afsända,
utom de i5 minuterna
för den första, ett
uppehåll uppföres af
io minuter för den
andra och af 5 minuter
för hvardera af de
möjligen återstående,
dock så att hufvudposten
afsändes inom de
första i5 minuterna,
den närmast i vigt varande
inom de påföljande
10 minuterne o.
s. v.; — att vid de
postkontor, der, ehuru
med samma post,
flere särskilta väskor
naste förbindelse, så
att man för den betydliga
omväg brefven
ofta måste göra, måtte
finna en ersättning
i undgåendet af äfven
det ringaste, undvikliga
uppehåll. Dertill
fordras att postgången
ordnas såsom ett urverk,
hvarest om icke
hvarje enkel minut,
åtminstone såsom här
blifvit föreslagit, hvarje
femtal af minuter
äger sin anvista bestämmelse.
Detta har
också, såsom en conditio
sine qua non,
blifvit iakttagit vid
hvarje väl ordnadt
postverk, och det är
i synnerhet saknaden
deraf, som utgör det
Svenskas bristfällighet.
— Nu till de enskilta
beräkningarne.
Med den fasta mark,
som med få nndantag
utgör grunden för våra
vägar, samt med
dessas goda beskaffenhet
och goda under
-
iS4
Den 21 Januarii.
äro att på en gång afsända
, för att vid något
påföljande skjutsombyte
fördelas, att
afgå till särskilta postkontor,
för hvarje sådan
väska, utom den
första, ett tillökt uppehåll
af 5 minuter
upptages; —. att vid
de skjutsombyten, der
inga postkontor äro,
men derifrån på en
gång flere poster afsändas,
ett uppehåll beräknas
af 5 minuter för
hvarje af dessa poster,
men med iakttagande
af den ordning för deras
afsändande, som
är vid postkontoren föreskrifven;
— och slutligen
i afsende på sidoposters
ankomst till
de postkontor eller
skjutsombyten, der de
skola med någon hufvudpost
sammanstöta,
att de förra derstädes
inträffa åtminstone lika
lång tid före den
senare som den, hvilken
här ofvanför e blif
-
hållande, har man trott
sig, såsom basis„ kunna
antaga, att den åkande
posten kunde
fara i mil i timmen,
likväl med de undantag,
som särskilta omständigheter
för vissa
vägar eller skjutshåll
kunde göra erforderliga,
och utan att inberäkna
den nödiga tiden
för ombyte af hästar
m. m.; man har
också trott —- och denna
tro har varit grundad
på egen erfarenhet,
att pä de stora
mäst och jemnt hejarna
landsvägarne, för
så lätta åkdon, som vid
brefpostföring kunna
komma i fråga, icke
något undantag för vissa
årstider behöfde göras
i den vanliga tidsbestämmelsen,
då i alla
fall sådane händelser,
såsom svår snöyra
m. m., som oundvikligen
måste fördröja
postens fortkomst
icke till tiden för de->
Den 21 Jan ua f i i.
185
vit föreskrifven, under
olika förhållanden,
böra åtskilja deras och
liufvudpostens afgång
på de ställen, der de
från densamma afsöndras,
dock så att de
sidoposter som foras
utan postilion, alltid
böra uppföras på det
ställe inträffa, der de
skola med hufvudposten
sammanstöta,
minst en half timma
före denna senaresfastctälda
ankomst,
ras inträffande kunna
så noga bestämmas,
att någon postkurs derefter
kan regleras, och
dessutom dylika händelser
lyckligtvis äro
så sällsynta, att det
måste anses för Postverket
fördelaktigare,
att vid deras möjliga
inträffande nödgas betala
väntpenningar, än
att i afvagtan af dem,
för hela årstider förlama
postgången. —-  Man har vidare trott,
att då allt, som vid
postkontoren skall lill
den ankommande posten
aflemnas, redan
£ timma före dess bestämda
ankomst bör
vara fullt färdigt att
aflefvereras, och hästarne
äro färdiga till
förspänning, i5 minuters
uppehåll vore tillräckligt
vid postkontoren,
och 5 minuters
vid de andra skjutsombytena.
— Man har
ytterligare trott, att
vid de postkontor el
-
186
Den 2i Januari i.
ler sk julsombyten, der
hufvudposten delar sig
i flere sidoposter, och
der således på en gång
afsändning af flere poster
förekommer, det
här föreskrifna ökade
uppehåll skall finnas
tillräckligt, hälst vid
postkontoren mycken
tid kan begagnas gemensamt
för de särskilta
afsändande posterne,
och har man
insett nödvändigheten
att vid de delade sidoposternas
återkomst
för att förena sig med
hufvudposten, åtminstone
lika lång tid för
expeditionen är att använda,
som vid deras
frånskiljande. Riktigheten
af den föreslagna
ordningen för posternes
expedierande,
der Heres afsändning
på en gång förekommer,
lärer icke bestridas.
För att upplysa
de under de senare
kalhegorierne förekommande
fall, vill
Den ai Januari i.
187
man ur de föreslagnå
kurslistorne anföra några
på de särskilta förliållanderne
tillämpliga
exempel. Enligt
postgången N:o 1 ankommer
posten från
Stockholm till Norrköping
Onsdags och
Lördags eftermiddagar
kl. 5, 35, och fortsätter
sin fart till Ystad såsom
hufvudpost, kl. 5, 5o
samt (enligt postgångenN:o
3) till "Westervik
, såsom sidopost
kl. 6. Den återkommer
Söndags och Onsdags
förmidd. kl. 11,
3o från Westervik, och
middagstiden kl. 12,
10 från Ystad. Enligt
N:o 1 kommer posten
från Stockholm till
Christianstad Fredagar
och Måndagar middagstiden
kl. 12, jo,
men afgår först kl. 12,
35, emedan de .väskor
måste afskiljas, som sedermera
från Nöbeled
och Brösarp enligt N:o
12 och i3 afgå till
i88
Den 21 Januari i.
Malmö och Cimbritshamn
5 minuter senare,
än hufvudposten åt
Ystad. Vid återvägen
är lika långt uppehåll
beräknadt i Christianstad,
men Cimbritshamnsposten
är uppförd
i N:o i3 att komma
till Brösarp 35 minuter,
och Malmö-posten
i N:o 12 att framkomma
till Nöbeled
också 35 min. tidigare,
än hufvudposten.
Orsaken till denna betydliga
skillnad emellan
den tid, som utsatts
för hufvudpostens
återkomst och den för
de utan postilion befordrade
sidoposters,
har varit nödvändigheten
att trygga mot
vådan af ett dröjsmål
förorsakadt af en gästgifvars
möjliga vårdslöshet
eller till och
med försenade ur.
Såsom ett hevis att
författaren icke beräknat
för kort tid på si
-
Den 21 Januarii.
lia föreslagna kurslistor,
må anföras, att
ehuru lian sjelf varit
Van, att i alla årstider
med en lätt vagn
(sora dock ej kunde
vara lättare än de, sorn
komma att för postföringen
begagnas) emellan
Småland och
Stockholm så snart
lian kommit på stora
landsvägen, fara i mil
1 timman, inberäknadt
omspänning, utan att
anstränga hästarne, eller
ens köra sjelf, har
lian likväl icke endast
för kursen N:o i, emellan
Stockholm och Ystacl,
på en med få undantag
af de hästa och
mäst befarna vägar i
Sverige, icke inberäknat
i den föreslagne
vanliga tiden uppehållet
vid gästgifvargårdarne,
utan ock
uppfört en särskilt tillökning
af io minuter
för hvardera af 6, och
af 5 för hvardera af
i3 skjutshåll, utaf de
>9°
Den 31 Janna r i i.
42, som förekomma på
denna kurs; alt på kursen
N:o i2 för hvarje
upptaget skjutshåll
emellan Wramb och
Malmö en tillökning
af 10 minuter uppförts,
ehuru det närvarande
hållet emellan
Wramb och Hörby
blifvit föreslaget alt
delas i 2:ne, —att på
kursen N:o i5, emellan
Ystad och Helsingborg
för hvarje skjutshåll
af mil och
derutöfver en tillökning
beräknats af 10
minuter, samt af 5 minuter
för hvarje af de
öfriga, varandes äfven
här det enda håll, som
för det närvarande utgör
mer än 2 mil, föreslaget
att delas, samt
emellan Helsingborg
och Götheborg en tillökning
upptagits af 10
minuter för hvarje
skjutshåll af if mil
och deröfver, samt af
5 minuter för hvarje
af de återstående, en
-
Den si Januari!.
>9'
12:0 För postföring
gen å de större och
vigtigare postkurser,
der så kan nödigt pröfvas,
äge Generalpoststyrelsen
att antaga ett
tillräckligt antal postiljoner,
sora af postverket
med goda och
proberadeur förses.—
Vid de skjutsombyten,
der icke någon postiljon
medföljer, ansvare
vederbörande postmästare
och gästgifvare
för postens befordran
i föreskrifven tid.
dast med undantag af
det utföre Hallandsås
och af ett annat, hvars
hela längd icke utgör
mer än § milj o. s. v.
Slutligen må anmärkas,
att, enligt Konung
CarlXIIrs Postordning
af 1718, ständige eller
brefposten borde färdas
minst i goda vägar
1 mil på | timmar,
och i elaka vägar 1 mil
på 1 timma, ryttare
eller rännposterne ännu
fortare.
För det närvarande
torde 12 högst 16 postiljoner
vara tillräckliga,
nemligen 3 för
kurserne från Stockholm
till Ystad och
Carlscrona (d från
Stockholm till Mjölby,
1 från Mjölby till Nåtebäck
och vidare till
Carlskrona, samt 1 från
Nåtebäck lill Ystad);
3 för kurserne från
Stockholm till Helsingborg
och Götheborg,
öfver Jönköping;
1 för posten emellan
Den 21 J a n u a-r i i.
Ystad och Götheborg ;
3 för postgången från
Stockholm till Götheborg,
vestra vägen,
hvaraf den ena besörjer
grenen åt Christiania;
kanhända i för
sommarposten åt Grisselhamn,
som också
jemte arne andra för
vintern bestred den då
vigtigare norra postgången,
samt i i reserv.
i3:o Hvarje post åtföljes
af en tryckt timlistaj
upptagande för
hela kursen samtliga
förekommande skjutsombyten,
vid sidan af
hvars namn och i särskilta
kolumner uppföres
till venster den
faststälda tiden för
postens ankomst och
afgång, samt till höger
lemnäs öppet rum att
anteckna den verkliga,
varandes dessutom
arne kolumner för särskilta
-
Då timsedlarne skola
utgöra kontrollen på
postiljoner och postförare,
har man trott
sig böra gifva dem all
nödig fullständighet,
utan att införa ettskrifveri,
som på en gång
vore tidsödande och
besvärligt för personer,
som med all skicklighet
för sitt kall sällan
kunna förmodas
besitta den att lätt och
väl uttrycka sig i skrift.
Man har trott sig finna
-
Den 21 J a n 11 a r i i.
skilta anmärkningar af
postmästare och gästgifvare
samt förklaringar
af postiljon eller
postförare, allt efter
faststäldt formulär.
I denna timlista anteckne
vederbörande
postmästare och gästgifvare
tiden då posten
ankommer, och
afgår, för delkurser,
der den af postiljon
åtföljes vid hvarje postkontor,
men eljest vid
hvarje skjutsombyte,
äfvensom de anmärkningar
som de för öfrigt
kunna anse nödiga,
ägandes posti 1 jonen
eller den postförande
att dervid fog^i
sin förklaring.
Denna timlista aflemnes
från postiljon
till postiljon eller från
postförare till postförare
samt stadne vid sista
postkontoret, hvarifrån
den såsom en
redogörelse för post
10
H.
na denna medelväg i
stadgandet af tryckta
timlistor, der postföranden
ser för sig enkelt
och klart utsatt
tiden då han bör afgå
och ankomma , der under
vanliga förhållandet
endast behöfva antecknas
några ziffror,
uttryckande tiden för
den verkliga afgången
och ankomsten, och
der, endast i fall af något
afbrott i de stadgade
förbållanderne, några
anmärkningar och
förklaringar kunna behöfva
införas. -— Efter
samma grundsats
att undvika allt onödigt
skrifveri, harman,
endast för de troligen
sällsynta fall, att i dessa
timsr lar någon anmärkr’
.g af vigt skulle
fordra snar rättelse
eller beifran, föreskrifvit
deras skyndsamma
insändande till
General Poststyrelsen,
under det att de i mot13
-
>94
Den si Jan u a ri i.
gången, till Generalpoststyrelsen
insändes,
med omgående
post, så vida någon
anrnärkningaf vigt deri
skulle förekomma,men
i annan händelse med
nästafgående Qvartalseller
Mänadsrapport.
ifco Postiljon eller
postförare vare skyldig,
alt i dagböckerne,
som vid hans fram
-
satt fall icke behöfva
med knappast en rad
öka vidden af de vanliga
rapporterne.—En
särskilt kontroll på postiljoner
finnes i de
ur, hvarmed de böra
af Postverket förses.
Hvarje postiljon bör
förses med 2:ne goda
och pröfvade fickur,
hvars gång är lika,
hvaraf det ena är försedt
med vanlig ziffertafla,
men på det andra
timmar och minuter
betecknas genom
chiffer, hvartill klaven,
sorn ofta bör förändras
, meddelas de vigtigaste
på kursen förekommande
postkontoren.
Dessa chifferur,
som hindra postiljoner
ne att egenmyndigt
rubba de öppna,
kunna fäs i Geneve för
circa t oo R:dr Sv. B:co.
I afseende på anteck
ningarne i dagböckcrne,
som skola utgöra
kontrollen på gäst
-
Den 21 Januarii,
*
komst till postkontor
eller skjutsombyte böra
honom ofördröjligen
tillhandahållas, anteckna
tiden för sin
ankomst och afgång,
äfvensom de klagomål,
hvartill han kan anse
sig befogad, ägande
vederbörande postmästare
och gästgifvare
rätt att dersammastädes
derå införa de förklaringar
och anmärkningar,
som de kunna
finna nödiga.
i5:o Antalet af de
vid postföringen begagnande
hästar äge
General-PostS ty reisen
att efter behofvet bestämma,
dock med iakttagande,
att, så snart
postiljon medföljer,
minst tvenne hästar
begagnas, och att olidlig
vigten efter bäst
kommer att öfverstiga
hvad allmänna skjutsordningen
fastställer.
Senast 6 veckor före
utgången af hvarje år,
gifvare och skjutsskyldige,
har Samma grundsats,
som, i äfseende
på timlistorne, blifvit
följd, nemligen att
undvika allt onödigt
skrifveri, och böra sällan
andra anteckningar
deri förekomma, än
tiden för postens ankomst
och afgång.
Då, oberäknad! de
alltid lätta åkdonen,
postföringen kom alt
för allmänna skjutsen
äga det företräde,
att aldrig mer än en
person, den skjutsande
inbegripen, korn alt
åka efter hästen, vore
en ny lättnad för dess
skyndsamhet vunnen.
Om författaren icke irrar
sig, är det i Sk@:s
tyngd man efter 1809
års Skjutsordning äger
rättighet att efter hä13
*
Den 21 Januari i,
åliggc Generalpoststyrelsen,
att meddela vederbörande
Landshöfdinge-Embeten
de förändringar
häri för nästföljande
år, hvilka den
kan finna af behofvet
påkallas, ägande nämde
Embeten att derefter
så tidigt gå i befattning
om de ändrade
åtgärder i afseende
på postföringen inom
deras Län, som deraf
blifva en följd, att de
nya ansta!terne kunna
med det ingående
året taga sin början.
16:0 De lill postföringen
bestämda hästar
inställe sig, vid
de skjutsombyten der
postkontor finnas, vid
postkontoret, eljest vid
sjelfva gästgifvaregården,
så vida ej denna
skulle ligga från landsvägen
aflägsen, då de
infinna sig vid den
hällstuga, som invid
sjelfva landsvägen bör
vara alt tillgå.
sten medföra. Ett enkelt
bref beräknadt till
| lod, utgöra i5 L©
12,800 enkla bref, då
med 5 Lffi öfriga för
vigten af väskor o. s.
v., visserligen en häst,
åtminstone för det närvarande
blefve tillräcklig
för de flesta —
måhända alla de smärre
postkurser, der ingen
postiljon medföljer.
I afseende på ira momentet
i denna §. torde
icke någon förklaring
behöfvas. Det senare
deremot är föranledt
af nödvändigheten
att trygga mot
uppehåll, tillkommet
af de skjutskyldiges
försenade ur, och då
på de kurser, der ingen
postiljon medföl
-
Den 2i Jann ari i. 197
I
Dessa hästar vare jer, dylik händelse äffärdiga
till förspän- ven med gästgifvarnes
ning på de kurser, der ur kunde verka särpostiljon
medföljer, i skilt uppehåll, har man
timma, och på de öf- trott sig föranlåten att
riga § timma före den på dem öka den tidi*
i kurslistan för postens gare bestämda tiden
ankomst utsatta tid. för hästarnes framDe
vare alltid åtfölj- komst. Likväl bör elda
af skjutsför karl. ter några omgångar
bekantskapen medgången
af postiljonernes
och postmästarnes ur
gifva ledning till rättelse
i gästgifvares och
skjutsskyldiges; äfvensom
erfarenheten af
det sällsynta uppehåll
enskiita resandes beställningar
mött genom
olikhet i urens
gång, bör gifva visshet
deråt, att — hälst
med de i denna §. vidtagna
åtgärder —postgången
icke deri skall
finna något hinder för
sitt oafbrutna lopp. —
Nödvändigheten, alt
skjutsför karl alltid
åtföljer posten, lärer
lätt inses. För öfrigt
tillhör det allmänna
Den 21 Ja nu »vi i.
17:0 Postiljon nyttje
alltid under postföring
den för honom
faststälda drägt (uniform),
och vare försedd
med ett posthorn,
genom hvilket han så
väl för de resande, med
hvilka han under vägen
kan sammanstöta,
som vid sitt annalkande
till postkontor eller
skjutsombyte, gifver
sin ankomst tillkänna.
Ett posthorn och en
läderkrage (läderkappa)
åtfölje hvarje post,
som icke af postiljon
föres, och åligge hvarje
postförande att det
förra begagna, på sätt
för postiljon i föregående
moment är föreskrifvit,
samt alt vid
nästa skjuts-ombyte
begge delarne till följande
postförare af
-
sk jutsordniugen att bestämma,
hvad med
skjutsför karl förstås.
Postiljonernes drägt
bör bestå i en varm
kappa med lös läderkrage
att nyttja vid
oväder, en öfverrock
och en frack, begge
med kragar af någon
särskild,Postverket utmärkande,
färg, (t. ex.
gul), vida benkläder
samt en läderhatt och
en mössa att omvexlande
nyttja, den förra
försedd med en plåt
med Postverkets vapen,
den senare utmärkt
t. ex. genom
2:ne i kors öfver skygget
befintliga posthorn.
— Skyldigheten för
Postverket, att förekomma
— så vidt
menskliga förmågan
sträcker sig — att ingen
genom postföring
blifver skadad till lif
och hälsa, har föranled
t förslaget om lädel
kragen, hälst mån
-
Den 21 Januari i.
*99
lemna, skolandes de
vid framkomsten till
sista postkontoret till
dervarande Postmästare
aflemnas.
18:0 Ankommer postiljon
till postkontor
eller skjutsombyte före
den i kurslistan föreskrifna
tid, stånde
det honom fritt, att
före den faststälda tiden,
derifrån åter afgå,
så vida de bestälda
hästarne redan äro
framkomna.
Samma rätt tillkomme
den nya postföraren
, der icke posten
af postiljon åtföljes.
19:0 Intet afbrott
vare tillåtit i posternes
faststälda gång, endast
uppenbar omöjlighet
eller ögonskenlig
lifsfara för den
postförande gore häri
ett undantag, vid inträffandet
af hvilka
händelserGeneralPostStyrelsen
åligge att
ga skjutsdrängar torde
vara illa försedda med
medel att bevara sig
mot köld och oväder.
Denna tillåtelse, underlättad
af den tidigare
beställningen af
posthästarne, än postens
ankomst är utsatt,
kom att gifva en
ny säkerhet åt posternes
beräknade gång,
och att lemna posti 1-  jonerne mera beqvämlighet
att ordna under
postföringen deras
måltider o. s. v.
Nödvändigheten af
postens oafbrutua gång
torde hvar och en inse.
Det enda afbrott
häri bor vara uppenbar
omöjlighet eller
våda för lifvetför postföranden.
I Sverige
lära de enda och sällsynta
fall, då sådane
hinder kunna vara att
aoo
Den 21 Januari i.
skyndsamligenäåta anställa
undersökning om
deras verklighet och
förhållanden.
Sjuk nar postiljon under
postföringen, så
att han icke kan densamma
fortsätta, fortställes
posten utan uppehåll,
på sätt för de
kurser är föreskrifvit,
der ingen postiljon
medföljer,ägandesdock
närmaste Postmästare,
som utau tidsförlust
kan en skicklig extrapostiljon
anskaffa, att
en sådan för den öfriga
delen af kursen
antaga.
Befara, vara sådane
oväder, i synnerhet
snöyra, som i vissa provincer
(såsom Skåne)
göra det på stora slätter
omöjligt att urskilja
vägen, och blottställa
den resande för att
råka i bottenlösa torfmossor
eller för annan
lifsfara. Huruvida
dessa faror på de
stora postvägarne icke
kunna förekommas, (såsom
genom trädplantering)
vill författaren
lemna oafgjordt, och
endast derpå göra uppmärksam,
att nödvändigheten
att förekomma,
att dessa hinder
icke nyttjas såsom förevändningar
af vårdslösheten
och lättjan,
fordrar den föreslagna
undersökningen om
deras verklighet. —
Vigten, att icke hufvudposternas
gång blifver
ensam beroende af
gästgifvare och skjutsande,
har föranledt
förslaget om extrapo
-
Den 2i J a n u a r i i.
20 L
20:0 Vederbörande
Landshöfdinge-Embeten
åligge att särdeles
vaka öfver postvägarnes
goda underhållande,
äfvensom att genom
Kronobetjeningen
i orten noggran hand
bålla deröfver, att de
tillfälliga hinder, som
genom snöyra eller andra
orsaker kunna i
afseende på dessa vägars
begagnande uppkomma,
varda ofördröjligen,
och pH sätt
författningarne stadga,
undanröjda.
stiljon, i händelse af
den ordinaries sjuknancle,
och så vida ett
skickligt ämne utan
tidsförlust kan anskaffas.
Våra i allmänhet väl
underhållna vägar intyga,
att i afseende på
dem förträffliga föreskrifter
finnas. (Jag
talar icke om sättet för
deras underhåll, ehuru
jag tror, att med
våra ortliga förhållanden,
der oftast en naturaprestation
icke är
hälften så betungande,
som motsvarande afgift
i penningar, åtminstone
på de flesta
ställen äfven sättet är
ännu det ändamålsenligaste.
) — Föreskrifterna
rörande plogning
och skålning efter starka
snöfall — det vanligaste
hinder för fortkomst,
för hvilket vå
-
'JO?.
Den 2i Januari!.
21:0 Postiljon 1
re för postföriugen
ra vägar äro utsatta —
lemna också föga eller
intet att anmärka. I
de flesta af författaren
kända provincer verkställes
de ock på ett
sätt, lika hedrande
för Kronobetjeningens
vaksamhet, och för allmogens
nit. I några
deremot tyckas de hafva
råkat i glömska.
Månne de icke skulle
vara gällande för alla?
Ehuru författaren erkänner
sanningen af
den grundsats, att ekonomiska
stadganden
måste modifieras efter
olika ortliga förhållanden,
tror han dock, att
föreskrifterne om snöplogning
och skåtning
lika väl. låta verkställa
sig på Norra Skånes
af skog och slätter
omvexlande mark,
som under alldeles lika
förhållanden på Östergötldands
så kallade
slätmark.
Nyttan af egna åkaf
don för postiljonerne
Den 21 Januari i.
203
General-Poststyrelsen
nied särskilt, för ändamålet
lämpligt åkdon
försedd. Skulle
detta söndergå, eller
på annat sätt urståndsättas
att för längre
eller kortare tid begagnas
, vare vederbörande
Postmästare eller
Gästgifvare skyldige
att från skjutsombyte
till skjutsombyte,
postiljonen, om
lian så äskar, med
passande åkdon, kärra,
släde eller vagn,
förse, äfvensom i händelse
af behof med
kälkar. På de postkurser,
der icke postiljon
medföljer, åligge
den postförande att
lämpligt åkdon medhafva.
För hvarje i och
för postföringen begagnadt,
enskilt man tillhörigt,
åkdon, erlägges
lega i öfverensstämmelse
med hvad allmänna
skjutsordningen
föreskrifver.
inses lätt. Derigenom
undvikes tidsförlusten
af dessas ombyte, och
man sättes i tillfälle
att gifva dem den mäst
ändamålsenligaste konstruetion,
hvartill man
påstår, att de så kallade
Engelska kärrorne
skola lemna en passande
modell. I händelse
postiljonens åkdon,
(som bör för
undvikande af tidsförlust,
i och för smörjning,
vara försedt med
metallbössor) skulle
gå sönder, och han
icke ägde tillfälle att
utan tidsförlust skaffa
sig annat, bör — för att
undgå afbrott i postgången
— nytt åkdon
hos vederbörande
Postmästare och Gästgifvare
vara att tillgå,
äfvensom dessa böra
vara skyldiga att förse
honom, i händelse
af behof, med släde,
eller kälkar.
ao4 Den ai J
22:0 Skulle vid bestämd
tid på något
skjutsombyte icke de
postföringen åliggande
hästar vara framkomna,
eller befinnas
för kraftlösa, att posten
inom faststäld
tid till nästa skjutsombyte
fortställa, äge
postiljonen att, för
hvad pris lian kan sig
betinga, andra hästar
skyndsamligen anskaffa,
och vare vederbörande
Postmästare och
Gästgifvare skyldiga,
att honom dervid med
all beredvillighet tillhandagå.
Lika rätt tillkomme
vederbörande Postmästare
och Gästgifvare,
der icke postiljon medföljer,
äfvensom dem.
åligge att, derest på
sådane kurser, der
skjutsen, i och för postföringen,
blifvit med
åkdon uppbådad,men
likväl inga eller obrukbara
medförts, egna
a n u a r i i.
Nödvändigheten af
detta stadgande inses
lätteligen. Det äger
redan vid Kronoskjuts
rum i afseende på uteblifvande.
Med det i
öfrigt här föreslagna
stadgandet, hör detta
fall högst sällan före*i
komma.
I
Den 21 Januari i.
2o3
dertill utlemna, för
tredubbel lega mot den
genom allmänna skjutsförordningen
föreskrifna.
Den skjutsskyldige,
hvars försummelse vållat
de i denna §. omförmälta
oordningar,
ansvare för all derigenom
uppkommande
kostnad.
n3:o Vid den i allmänna
skjutsordningen
anbefalta undersökning,
rörande gästgifverierne
och de dem
underlagda åkare eller
reserfskjutslag eller
skuts- entreprenörer,
åligge vederbörande
Krono- och Stadsbetjente,
att noggrant
tillse, alt de för postföringen
erforderliga
hästar,åkdon, och hvad
vidare denna postordning
föreskrifver, äro
i godt och för ändamålet,
brukhart stånd
alt tillgå. Håfve pqst
-
Författaren, som icke
äger tillhands 1809
å r s sk j u tsfö rörd n i n g,
kan ej bestämt erinra
sig, huruvida den der
föreskrifna, om han ej
mins orätt, månatliga
visitationen vid
Gästgifvarégårdnr och
skjutslag (kanske för
de senare mera sällan)
äfven är utsträckt
till städerne; skulle
delta icke vara fallet,
inser han dock icke,
hvarföre det icke borde
blifva det.
aofi
Ben 2 i
Januarii,
mästare sig postföring
åtagit, åge, i afseende
på dem, samma undersökning
rum.på sätt och
tid allmänna skjutsordningen
föreskrifver.
24^0 Då den till
postföring åliggande
skjutsskyldige icke äger
rätt, i annan ordningän
denna Postordning
föreskrifver, från
omby tsstäl let bortfara,
tillkommer honom
deremot ersättning af
Postverket för den tid,
han sålunda kan komma
att vänta, på sätt
efterföljande 3:ne §§,
stadga.
25:o De till postföring
uppbådade hå 11-  eller reserfhästar äge,
på sätt allmänna skjutsordningen
föreskrifver,
vänta 2:ne timmar utan
betalning. I enlighet
med densamma,
erlägges för hvardera
af de nästföljande 2:ne
timmar 8 skillingar
Banko för hvarje häst,
Den enda ökade skyldighet,
som i denna
postordning är föreslagen
för de skjutsande
i afseende på
postföringen, mot hvad
dem åligger mot enskilta
resande, är en
ökad väntning, men
då man närmare betraktar
de olika förhållanderne
emellan
postföring och enskilt
skjuts, och den fullkomliga
ersättning ,
sorn härförväntningen
beviljas, så upphör
denna ökade skyldighet
att synas en ökad
börda. För håll-och
reserfhästar är föreslagen
en ersättning
för väntning för de första
4 timmarne alldeles
i likhet med hvad
allmänna skjutsordnin
-
Den 2i Januarii*
207
samt sedermera för
hvardera af de 2:11c
derpå följande timmar
4 sk. och för derefter
följande 2 sk. B:co, allt
för hvarje häst.
26:0 För de postföring
åliggande, Postmästare,
gästgifvare,
entreprenörer eller åkarelag
tillhörande,
hästar, erlägges väntpenningar
till halft belopp
mot hvad föregående
§. stadgar.
27:0 Tiden för väntningen
räknas från den,
då hästarne bordt vara
vid ombytsstället
instälda, så vida de
icke bevisligen senare
dit ankommit.
Uppstår tvist om
rätta tiden, då posten
ankommit, tjene de i
timsedlarne och dagböckerne
införda anteckningar,
äfvensom
postiljonornes ernbetsur
härvid till ledning.
gen föreskVifver för bestäld
enskilt skjuts; för
de efterföljande tirnmarne
i ett minskadt
förhållande, då, sedan
genom väntpenningarne
för de första timmarne
den förlorade
tiden för hästar och
folk blifvit ersatt, efter
åt egentligen endast
kostnaden för deras
föda på väntningsstäl1
et ldifver alt ersätta;
och att begge dessa
ersättningar icke blifvit
för lågt beräknade,
finnes af följande
beräkning. För 1 par
hästar kom i väntningspenningar
alt erläggas
för 4 timmar f R:dr,
för 6 timmar 1 R:dr,
för 1 2 timmar i| R:dr,
och för ett helt dygn
2^ R:dr allt B:co, samt
i proportion för mindre
eller större antal
hästar. Att för de hållhästar,
som af nytt håll
i väntningen aflöses,
endast väntpenningar
komme att erläggas för
208
Den 21 Januari i.
den tid de verkligen
väntat, förstås af sjelfva
ordalagen i 25 §.
I afseende på de i 26
§. omförmälta hästar,
äger ett annat förhållande
rum, dåde finnas
på stället, och således
icke genom väntning
underkastas de
uppoffringar, som hålloch
reserv-hästar. Då
de likväl derigenom,
under tiden urståndsättas
att begagnas till
annan skjuts eller andra
behof, har man
trott sig höra föreslå
rättighet för dem till
half ersättning för
väntning mot hvad för
håll- och reserv-liästar
föreslagits. Ehuru således
väntningspenningar
blifvit rundligen
föreslagna, (då äfven
den rättvisa iakttagits,
att räkna tiden för
väntningen från den,
då liästarne varit bestälda,
och icke från
den då posten bordt
an
-
Den 21 Januarii
209
38:0 Postiljon erlägge
kontant, innan
afresa 11 från skjutsombytet,
legan för de
från förra skjutsombytet
begagnade hästar.
Gör han det icke,
anteckne postmästare
eller gästgifvare
denna uraktlåtenhet i
timsedlen, hvarföre
denna, så vida ingen
sådan anteckning deri
förefinnes, tjenar postiljdnen
till qvitto.
Vid de af postmästarne
uppgörande
qvartals- eller månadsräkningar,
äge de att
sig i kredit godtgöra,
hvad dem i skjuts- eller
åkdonslega eller föf
10 H.
ankomma) bör kostnaden
deraf blifva
måttlig för Postverket,
då väntning sällan
bör förekomma,
sd vida de i denna
postordning föreslagna
gtadganden efterlefvas.
Man har här följt
den grundsats, att, för
att undvika onödig omgång,
postiljon betalar
allt hvad som är bestämdt,
det vill säga
skjutslegan; det osäkra
deremot såsom vagnlega,
väntningspenningar
, äfvensom skjutslegan
på de kurser,
der ingen postiljon
medföljer, måste erläggas,
på sätt här
föreslås. De närmare
bestämmelserne rörande
ersättning oc]r bö
*4
-
210
Den 21 Januari].
v authin» under samma
tid kan tillkomma.
Vid början af hvarje
månad tillstä.lle Generalpoststyrelsen
vederbörande
Landshöfdinge-Embeten,
hvad
för under förutgående
månad bestriden postföring
kan tillkomma
Länet i skjuts- och åkdonslega
samt väntpenningar,
med undantag
af de i föregående
moment upptagna
poster, samt med
innehållande af den
skadeersättning och de
böter, hvartill Generalpoststyrelsen
kan
anse samma skjutsande
skyldige, börandes
en repartitionslista åtfölja
denna remiss.
Den, som sig icke
med GeneralPostSlyrelsens
uträkning åtnöjer,
äger att vid vederbörlig
domstol sin
förmenta rätt gällande
göra.
ter af vissa försumliga
skjutsskyldiga tillkommer
den förmodade
särskilta lagen om
förbrytelser mot postordningen
att bestämma.
Här är tillräckligt
att fastställa, att
postverket provisoriskt
innehåller deras belopp
på den samma
personer för postföring
m. m. tillkommande
ersättning, utan
att äga rätt, att på
Länets generalsumma
afdraga de återstoder,
som för vissa kunde
uppkomma. För öfrigt
, när postregleringen
kommer i riktig
gång, böra alla sådane
frågor blifva högstsällsynta.
Den 21 Januari i.
ar r
2<):o Postmästare vare
skyldig att hålla
lösväskor för de å landet
boende brefvexlande,
som kunna sådane
äska, för att genom
dem aflemna afgående
och emottaga
ankommande bref.
3o:o Postiljon och
annan postförare åligge,
att dessa lösväskor
befordra emellan det
postkontor, från och
till hvilket de afgå,
och hvilket skjutsombyte
på postvägen till
annat postkontor, den
eller de, som lösväska
hålla , och icke vid
sjelfva postkontoret aflemna
och afhämta
densamma, bestämma,
kunnandesdetta skjutsombyte
dock icke väljas
på andra sidan
om något på samma
postväg förekommande
postkontor. Den,
som lösväska håller,
åligger alt om dess
I Sverige, der i förhållande
till rörelsen
stora afstånd icke tillåta
kostnaden af postkontors
upprättande
på hvarje ställe, hvarest
allmänna beqvämligheten
kunde anses
fordra det, der arden
så kallade lösposten
af stor vigt. Oumbärlig
äger den också redan
rum, ehuru jag
ldlappast tror, att någon
ännu utkommen
författ ni ng trygga r d ess
bestånd, men dess ordnande
och lagliga försäkrande
fordra nya
åtgärder, hvilket äfven
intygas deraf, att
detta utgjort ett af föremålen
för de önskningar
i postväg, som
Svea Rikets Ständer
vid sista Riksdagen
inför thronen framburit.
— Då gästgifvarne,
genom sin dagliga
beröring med allmänna
skjutsen, mera
än fordna postbönder
i4*
Den 21 Januarii.
af hämtning ©ch aflemnande
vid skjutsombytet
sjelf draga försorg,
skyllandes sig
sjelf, om den försent
der aflemnad icke kommer
att posten medfölja,
då det strängeligen
förb judes, att derföre
i dennas oafbrutna
gång tillåta något
uppehåll.
3i:o På de skjutsombyten
der lösväskor
aflemnas, åligge gästgifvarne
att ombesörja
deras riktiga mottagande
och aflemnande,
så väl af och till postiljon
eller postförare,
som af och till
ägaren eller dess ombud.
vanda att läsa och skrifva,
samt till ordning,
de enda egenskaper
denna deras nya befattning
kom att fordra
— i afseende på
lösposten blefvo en art
landpostmästare, då
dessa lösväskor förseddes
med samma enkla
och klara kontroller,
som de stora postväskorne,
och äfven ansvaret
i afseende på
underslef eller vårdslöshet
med dem blefve
detsamma, förmodar
man, att denna
del af Svenska folkets
genom sina lagliga fullmäktige
uttryckta behof
och önskningar
skall finnas uppfyld.
— Å en annan sida
tror man, alt iförbudet
att låta lösväskor
föras förbi postkontor,
finnes en tillräcklig säkerhet
mot missbruk
af rättigheten till deras
begagnande. — I
afseende på den afgift
som för dem bör be
-
Den 2i Januarii.
2l3
32:o Vid hvarje postkontor
vare allt, som
med brefpost skall afsändas,
så tidigt färdigt,
att det kail medtagas
af densamma,
som ovilkorligen bör
på bestämdt klockslag
afgå, endast med undantag
för de särskilta
i 10 S. omförmälta
fall.
Vid de postkontor,
hvarifrån icke någon
postkurs utgår, utan
der posten med annan
ankommande brefpost
afsändes, vare allt, som
dermed skall afgå, och
på sätt närmare i 2
Artiklen bestämmes,
färdigt, senast | timma
före den för samma
posts ankomst faststälda
tid.
talas till postverket och
vederbörande gästgifvare,
som deras aflemnande
och emottagande
ombesörja, hänvises
till 2:dra Kapitlet.
Hvad som egentligen
är af oundviklig
nödvändighet, om man
vill ordna postgången,
är, att de publika verk
o. s. v., som den begagna,
bekomma de
strängaste befallningar
att icke försumma den
föreskrifna tiden för
brefs inlemnande, och
att nämde tid försutten,
inga bref, från
hvem det vara rnåj
emottagas. Utan en
sträng efterlefnad af
dessa stadganden är
ingen ordning i postgången
möjlig.
Den 2i J a n u a r i i.
33:6 Hvarje ytterväska
eller sådan, som,
innehållande hvad
med brefpost afsändes,
till postiljon eller annan
postförare öfverlemnas,
utan att vara
i annan väska innesluten,
vare af läder
förfärdigad, och försedd
med påskrift i
messing, innehållande
postkurs oell adress.
Hvarje brefvexlande,
som vill med postkontor
lösväska hålla,läte
göra den af läder,
likaledes försedd med
påskrift i messing, utmärkande
så väl adressen,
som det skjutsombyte,
der dea skall
aflemnas.
Nödvändigheten att
förvara de med posten
afsändande saker mot
regn o. s. v., fordrar,
att innesluta dem i
något, som står mot
väta, såsom läder. Till
förekommande af misstag
af postförare, är
äfven nödigt, alt med
outplånliga bokstäfver
enkelt och klart utsätta
adressen. En märkvärdig
rättegång, föranledd
af den med
bläck på en postsäck
af lärft skrifna adressens
utplånande, har
ytterligare öfvertygat
författaren om denna
nödvändighet. Sak
samma gäller för de
enskilta lösväskorna,
der förekommande af
förvexling fordrar att
tillägga skjutsombytets
namn, der de skola
aflemnas, till stället,
dit de lidra, och
som vanligen redan
med messingsbokstäfvor
å dem finnes utsatt.
I afseende på
Den 21 Januari i.
2l5
det praktiska användandet
må exempelvis
anföras, att stora
postväskan eller väskorna,
om flere skulle
anses nödiga, för
kursen emellan Stockholm
och Ystad elter
N:o i, fingo påskriften
N:o i Stockholm
— Ystad (utan afseende
på om posten
^ick till eller korn från
Stockholm); postväskan
för sidoposten,
utgående från samma
kurs åt Carlscrona,
N:o 2 Nåtebäck —
Carlscrona; en lösväska,
sorn på den sislnämda
postgången korn
alt aflernnas vid Lenhofda,
t. ex. Hofgård
— Lenhofda, o. s. v.
— Det är troligen öfverflödigt
anmärka, alt
det här begagnade ordet
väska icke utesluter
någon form eller
storlek för det ting,
hvari de med brefposten
afsåndande saker
skola förvaras.
2IÖ
Den 21 Januarii.
34-0 På deförbrefposterne
föreskrifna
timlistor, utsattes noga
och klart antalet af
de postväskor eller sådane,
som innehålla
Postverkets bref och
saker, som från hvarje
postkontor under
kursen skola medföras,
deras påskrift, och
hvarest de skola aflemnas:
-
Ändamålet åf de i
dessa begge §§. innehållna
stadganden, är
att fullända cyklen af
dem, som sträfva till
att göra en vårdslöshet
af postförare, af
vådligt inflytande för
Postverk eller brefvexlande,
nästan omöjlig.
35:o På hvarje postkontor
aflemnas till
postiljon eller postförare
en särskilt listcij,
noggrant och tydligt
utvisande antalet af
lösväskor eller förbudsedlar,
som böra
på hvarje skjutsombyte
till nästa postkontor
aflemnas, hvarvid
tillika de förras adress
och de senares nummer
bestämt böra vara
utsatta.
36:o För postgång Rännpost är beräktill
och från afsides nåd efter den för gä
-
Den 2i Januarii.
217
belägna postkontor,
och der det sig utan
skada för de brefvexlande
låter göra, kunna
rännposter inrättas,
dock icke emellan flere
än tvenne postkontor
eller för längre
afstånd än högst 6 mil.
37:0 Rännpost fortställes
af vederbörande
Postmästare, på sätt
de sjelfva lämpligast
finna, mot en ersättning,
utgörande hälften
af den lega, allmänna
skjutsordningen
bestämmer för en
häst, beräknad efter
det afstånd rännposten
tillryggalägger.
Der rännpost, utan
att under vägen sammanstöta
med åkande
post, emellan 2:ne postkontor
äger rum, besörje
begge Postmästarne
vexelvis dess
befordring, så vida de
icke sins emellan sig
ende nödiga lid, men
bör utan förlust kunna
af Postmästarne,
i de flesta fall, besörjas
ridande, då den
rundliga tiden tillåter
att för hela vägen använda
samma, egna
häst, och vanligen en
så kallad ölänning bör
kunna dertill begagnas.
Då man, så vidt
görligt är, söker förlägga
postkontoren invid
stora postvägarne,
bör [sällan behof af
rännpost uppkomma.
Likväl finnas dels mera
från dessa vägar aflägsna
orter, Sorn behöfva
särskilta postkontor,
dels gamla
städer, som hvarken
billigtvis böra förlora
dem de äga, eller kunna
indragas i de andra
postkurserne; alltså
böra de, till besparing
för Postverket,
på vissa ställen,
inrättas. Dock genom
inskränkning till 6 mak
218 Den 21 Januarii.
annorlunda derom för- som en sådan postgång
ena, hvilket då hos får omfatta, och geGeneral-Poststyrelsen
nom iakttagande af den
hör anmälas. grundsats, att icke be
gagna
denna post der,
38:o Rännpost till- hvarest samma bref,
ryggalägge minst 1 mil som ankomna med åpå
2§ timma, samt kande post, kunnat utstörre
eller mindre af- delas om aftonen, icke
stånd efter samma för- kunna med denna lihållande,
härunder in- digare framkomma, än
begripet hvarje uppe- att de först andra morhåll
under vägen. gonen kunna utdelas,
tror man att för de
3p:o Rännpost vare återstående postgånskyidig,
att, nelian gar, der den komme
postkontor o .1 under att begagnas, de brefvägen
förekommande vexlande skulle, i hvad
skjutsombyten, befor- de vunno genom ökad
dra euskiltes brefvex- skyndsamhet för med
landes lösväskor. rännposten i förbin
delse
stående åkande
poster, finna en riklig
ersättning för den ringa
tid, de genom dennas
långsammare gång
kommo att förlora, under
det att Postverket
vunne en besparing
i dess för de brefvexlandes
beqvämlig
-
Den 21 Januari i.
2I9
4o:o I allt öfrigt, och
i hvad icke i sistnämde
3:ne §§. för rännpost
särskilt stadgas,
galle för densamma
livad för åkande post
är föreskrifva, så vidt
det derpå finnér tillämpning.
41 :o Brefpost kan
under vissa årstider
sjöledes befordras,
nemligen der det med
visshet till tid och
utan förlust för Postverk
eller brefvexla nde
låter sig verkställa.
het sig åtagande stora
uppoffringar.
Såsom om liden för
färdighållande af livad
med posten skall afgå,
om timsedlar (dock
med någon förändring
i formulär), särskilt
lista, postväskornas beskaffenhet
ra. m., men
naturligtvis icke i allt
hvad som rör skjuts,
o. s. v., som icke vid
rännpost förekommer.
Det vill säga, der
postgången kan sättas
i förbindelse med ångbåtsfart.
Således t. ex.
om åkande brefpostcn
emellan Stockholm och
Götheborg, vestra vägen,
i gång i veckan
befordrades öfver Mariefred,
och den andra
öfver Westerås, så kati
hända kunde brefposten
emellan Stockholm
och sistnämda
släder ömsevis i gång
i veckan gå med vestra
Gölhcborgsposten
220
De'n 21 Januari!.
oell den andra sjövägen
med ångbåt. På
samma sätt emellan
Stockholm och Upsala,
Norsholm och Motala
med flere ställen.
Detta är dock endast
förmodanden, hvars
riktighet författaren icke
vågar garantera,
men hvad han tror sig
med fullt ansvar kunna
försäkra, är nyttan
af ångfartens begagnande
för postfart i afseende
på passagerare
och paketter, då derigenom
med Sveriges
vidsträckta kuster, stora
insjöar och kanaler,
emellan rikets förnämsta
städer och hör- *
digaste provincer en
förbindelse kom att
öppnas, som, rättad efter
våra ortliga förhållanden,
i beqvämlighet
och fördelar icke
skulle vika för kontinentens
Fahr- och
Sclinellposter, ärligencer
o. s. v., och tillika
skulle bereda lill
-
Den 2 i Januarii.
221
42:0 Skulle särskilja
förhållanden för en
eller annan postgång
erfordra andra åtgärder,
än hvad här föreslagit
blifvit, stadgas
särskilt för hvarje sådant
fall hvad nödigt
fälle, att efter hand
helt och hållit befria
allmogen från en afdess,
i ekonomiskt och moraliskt
hänseende, svåraste
bördor, hållskjutsen.
Men mera
härom på annat ställe.
Härmed menas sådane
särskilta anstalter,
sorn äro t. ex. nödiga
för postgången
till Tromsö och Alten
från Haparanda, eller
kanske rättare från ÖfverTorneå
eller Kengis,
dit ordentlig åkahde-post
torde kunna
och böra inrättas, åtminstone
till ÖfverTorneå,
om till Kengis
det ännu skulle anses
för kostsamt, i förhållande
till ortens närvarande
behof och rörelse.
43:o På de enligt 3 Ändamålet är att fö§.
upprättande kursli- rekomma egenmyndistor
för brefpostgån- ga förändringar,
gen utmärkes tydligt
och bestämt, huruvi
-
I
222 Den 21 Januarii.
ela befordringen sker
genom Akandepost s
Rännpost, Sjöposteller
i föregående §. omförmält
särskilt post.
44:o Skulle Generalpoststyrelsen,
emellan
den faststälda tiden för
brefposternes afgång,
finna oundgängligt nödigt,
att Extrapost afsända,
befordras denna
från skjutsombyte
till skjutsombyte, på
sätt allmänna skjutsordningen,
eller särskilta
stadganden för
befordringen af kurirer,
föreskrifva.
45:o Extrapost åtföljes
alltid af postiljon,
som, innan alfarten
från skjutsombyte,
erlägge b vad för förutgåendeskjutshåll
den
skjutsande i bäst eller
vagnlega 0. s. v.
tillkommer.
46:o General-Poststyrelsen
åligge, att för
hvarje postkontor, der
Då emellan Extrapost
och Kurir ingen
annan skillnad finnes
än namnet, har man
trott — för att undgå
de möjliga missbruk,
som lättheten att vältra
kostnaden på Postverket
kunde medföra
— rättigheten för publikt
Verk, att afsända
Extrapost, böra inskränkas
till GeneralPost-Styrelsen,
och i
vissa bestämda fall till
vissa postkontor, det
vill säga, iiär någon
vigtig post så sent ankommit,
att den vanliga
postens afgång icke
kunnat derföre uppskjutas.
— Då i Sverige
kurirer med skjutsskjldiges
hästar, och
icke med Postverkets,
utländsk eller sidopost
med någon hufvudpost
sammanstöter, bestämma,
huruvida, och i så
fall, huru länge dennas
afgång må vid utländsk
posts uteblifvande
uppskjutas, eller
huruvida elter hufvudposts
afgång ankommande
utländsk
eller sidopost bör genom
extrapost fortslällas,
eller skall nästa
ordentliga posts afgång
afvakta. Dessa
föreskrifter intagas på
kurslistorna.
47:0 Skulle Postmästare,
då han enligt
föregående §. äger
att extrapost afsända,
icke äga ordinarie postiljon
att tillgå, äge
han att för tillfället
extra-postiljon antaga,
kunnandes lian, om
garnison på stället finnes,
någon dertill tjenlig
af manskapet hos
vederbörande militärbefälhafvarc
begära.
fortskaflfas, liar man
destomindre trott sig
höra föreslå för enskilte
rätt, att, genom
Extraposts reqvirerande,
vinna hvad den i
vissa länder tillåtna
rättigheten att reqvirera
Estafette lemnar,
hälst denna rätt hos
oss, der så lätt och för
så lindrig kostnad en
privatkurir kan såsom
resande afsändas, är
mindre nödig. —I afseende
på möjligt uppehåll
i sidoposts ankomst,
hör aldrig afgången
af hufvudpost
uppehållas.
Sådane af Postmästare
afsändande extraposter
kommo egentligen
endast i Götheborg,
Ystad och Helsingborg
i fråga, der utländska
posternes försenade
ankomst kunde
sådane erfordra,
och der befintlig garnison
gifver lätt tillgång
lill Extraposti 1-  joner.
32,4
Den si Januarii,
48:o Vederbörande
Landshöfdiuge- Embeten,
Magistrater och
Kronobetjening gånge
General-Poststyrelsen
tillhanda i allt, som
han hafva afseende på
hvad för postgångens
ordnande är föreskrifvet.
49:0 Finner Landshöfdinge-Embete
något
i afseende på postgången
inom dess Län,
vara att anmärka, eller
att dess bättre ordnande
eller ortens behof
några förändringar
påkalla, äge detta Embete,
att sådant bos Generalpoststyrelsen
anmäla.
5o:o General-Poststyrelsen
äge, att hos
Kongl. Maj:t så väl i
dess afgifvande årliga
berättelse öfver brefoch
skjutsbefordringsväsendet
i riket, som
när den nödigt pröfvar,
Om General-PostStyrelsens
årsberättelser,
se mera annorstädes.
Den 21 Januarii»
var, anmäla de förslag
till ändringar eller tillägg
i här upptagna
stadganden för bref*
postgången, som deri
ian anse af behofvet
påkallas»
2 Art. Föremal för befordring
med Brefpost
och dervid iakttagande
föreskrifter, samt erläggande
af gift er.
1:0 Till befordring
med Brefpost emottages,
1:0 Brefj och 2:0
Slutna eller öppna
skrifna eller tryckta
Handlingar , i vigt icke
öfverstigande f.8
lod Svensk victualievigtj
3:o Förbudsedlar i
2:0 För de Postkurser,
der det kan pröfvas
nödigt, att antingen
inskränka den under
N:o 2 medgifna tillåtelse
till afsändning
med Brefpost* eller att
utvidga den till föremål
af större tyngd
10 H»
Bcvekclsegrunder.
För det närvarandé
är det (bref-)posten
endast tillåtit* att afa
sända bref j till en vigt
af högst 48 lod, ocli
tidningar» Man har
trott sig, utan att blottställa
hrefposterfie för
att blifva öfverlastäde i
kunna ytterligare utsträcka
denna tillåtel-s
se, genom att bestämma
den 1:0 för brefi
hvarunder enligt 1
i i:a artikeln af dettd
förslag endast förStås
de, sorn ej väga ofver
16 lod, och hvars befordring
är ett régale,
i5
Den 21 Januarii.
eller af annan beskaffenhet,
varder särskilt
deröfver i nåder förordnadt.
3:o Vid hvarje Postkontor
vare för brefs
eller handlingars aflemnande,
som med
derifrån afgående post
skall afsändas, enviss
tid utsatt, inom hvilken
de ovi Ikor ligen böra
aflemnas, och bör
denna tid tilländalöpa
minst en timma före
den, som är för den
ifrågavarande postens
afgång bestämd.
4:o Brefven kunna
dels aflemnas fria>
dels betalta dels obetalta.
Fribref må endast
af dertill särskilt berättigade
personer och
under särskilt stadgad
kontroll aflemnas.
Inga obetalta bref
stälda till Hans Maj:t
Konungen eller till nå
-
2:0 för (alla) slutna
eller öppna skrifna eller
tryckta handlingar
i vigt icke öfverstigande
16 lod v. v. Härigenom
blir tillfälle
öppet att med posten
afsända, utan att behöfva
inlägga dem i
slutna bref, böcker
pr iskur anter j, handelscirculärer
o. s. v. Den
härigenom uppkommande
ökade tyngd
för brefposterne blir
dock af intet inflytande
för dess befordring,
då man betänker, huru
få af de tyngre af
dessa saker (såsom
böcker) kunna bära
kostnaden af äfven ett
modereradt postporto,
under det att en lättare
spridning af de få,
som kunna bära en
sådan, såsom de hos
oss så sällsynta månadsskrifter
j ej ringa
skall bidraga till utvidgande
af allmänna
insigter. Man anmärker,
att det här be
-
Den ai Janu ari i.
227
gon Medlem af Kongl.
Huset, eller till något
Embetsverk, eller till
någon afSta tsrådetsLedamöter,
eller till någon
af Konungens Befallningshafvande,
eller
till någon Biskop
eller till någon Regementschef
eller till
ortens domare, eller
till utländsk ort, der
portotvång är pålagdt,
må emottagas.
5:o Porto beräknas
särskilt för bref, särskilt
för handlingar.
Det rättar sig efter
afståndet, beräknadt
efter det miltal posten
verkligen ti II rygga lägger
och efter vigten,
delar af lod räknade
för fullt.
6:oBrefporto utgöres
för hvarje lod efter följande
förhållanden:
t. 0. m. 2 mil 2 sk. Bro
— 5 — 3 „ „
— 10 •— 4 » >1
stämda maximum af
vigt för någon med
vanlig brefpost afsänd
handling, är just detsamma
som nu äger
rum för bref. Skillnaden
är, att man äfven
får skicka öppna
handlingar (såsom höcker
m. m.)
Då icke tiden tillåter,
att närmare hvarken
till redaction eller
motivering utveckla
denna afdelning af
postordningen, vill jag
endast såsom skäl för
tillstyrkandet af rättigheten
att få aflemna
obet alta (o flankerade)
bref, anföra den
af erfarenheten bestyrkta
sats, att äfven
i detta fall menniskans
tro till egen lycka verkar,
att flere finnas
som lösa ett bref af 0-  bekant innehåll, hvars
författare ej skulle sjelf
derföre hafva velat betala
samma porto, än
i5 *
Den 21 Jänuarii;
t. o. m. i5 mil 5 sk. Bro som, af farhåga att det
—
20 — 6 „ „ ta innehåll ej vöre
— 25 ■— 7 „ ,, värdt lösen, ej skulle
— 3o — 8 „ „ vilja utlösa detsamma,
o. s. v. med en till- För öfrigt hänvisar jag,
ökning af i skilling i afseende på de regför
hvarje 5:te mil. lementariska kontrol
-
7:0 För slutna hand- ling» till det bifogade
lingar eller öppna Preussiska PostRegu
skrifna
dro erlägges: lative (1 Silbergro
00
2 „i, n.,c\
hvarest med brefpost re vigt bör kunna tilhandlingar
af högre låtas och porto mera
vigt få emottagas, er- nedsättas) tillhöra pålägges
för 48 till 64 kettposten.
lod eller 2 © brefporto
för 8 lod, samt sedermera
för hvart © brefporto
för 1 lod.
8:0 Svenska tidningar
vare fria från all
annan afgift, än den
hittills vanliga till d,e
Postkontor, som de
-
lernes vidare utveck
-
för till och med a lod lika
som för tref från
21, o. m. 8 lod.hrefp.för 3 lod
8 — 16 — d:o för 4 —
16 — 24 — d:o för 5 —
24 •— 36 — d:o för 6 —
36 — 48 — d:o för 7 —
selien =nära 3sk.Bro)
Anmärkes, att enligt ira
§ i ira artikeln alla
slutna handlingar t.
o. med 16 lod anses
såsom bref, och att de
egentliga paketterne
(för hvilka både stör
-
Den 21 Januarii.
samma emottaga eller
dem till Prenumeranter
utlemna,
hvilken afgift för hvardera
postkontoret för
helt år och i lika förhållande
för kortare
tid bestämmes, för tidningar,
som minst 4
gånger i veckan utkomma,
till iR:drB:co
exemplaret, samt för
dem, som mera sällan
utgifvas, tili hälften.
9:0 För öppna tryckta
handlingar, hvarå
ej annat skrifvit må
finnas, än adressen, erlägges
£ af det i j:e
för skrifna handlingar
faststälda porto.
10:0 Vare tillåtet, att
bref särskildt rekommendera,
hvilka ej
må utan mot qvitto utlemnas.
Härföre erlägges,
såsom rekommendationsafgift,
half
porfo vid aflemnandet,
och half porto såsom
lösen vid emottagan
-
Den ai Januar
det, utom det enligt
6:e §. uppkommande
porto,
11:0 Vill man försäkra,
med rekommenderade
bref, afsändande
penningar, vexlar,
invisningar eller skuldebref,
vare det tillåtit,
och åtager sig Postverket
för sålunda försäkrade
summor allt
ansvar, mot en afgift
af | proc, af beloppet.
12:0 För rättigheten
att hafva lösväska, erlägges
2 R:dr i qvartalet
till vederbörande
Postkontor, och 1 R:dr
till vederbörandeGästgifvare.
i3:o För afsändande
förbudssedel, som
alltid skall vara öppen,
erläggas 4 sk. B:co.
i4:o För lösbref, eller
sådane bref, som
stadna inom det postkontors
distrikt, dit de
aflemnas, erlägges till
Den 2 t Januarii.
Postkontoret i sk., om
det är adresseradt till
det ställe, der Postkontoret
är beläget,
och ii sk. om det sedermera
skall med lösväska
befordras, allt
för hvarje lod räknadt.
5:o Alla i io:e, i2:e,
i3:e och 14‘e §§- Postkontoren
anvista inkomster
tillfalla Postmästaren
till | och
Postsecreteraren till |.
Finnes ingen sådan anstäld,
tillfalla de ensamt
postmästaren. I
afseende på denna fördelning
för Stockholms
och Götheborgs Postkontor,
finnes särskildt
stadgadt.
Hvarefter Herr Rosenblad till protocollet
särskilt aflemnade:
1:0 Diverse Postkurs-förslager;
2:0 Förslag till Timlista;
3:o Kongl. Preussiska PostRegulationeu
af 1824.
Begärdes på hordet.
Den 21 Janu ari i.
Föredrogs 3 nyo och bifölls Bevillningsutskottets
den 5 dennes under N:o 5 afgifne,
och den i5 derpåföljde på bordet
lagde, Memorial om återlemnande afen inom
BondeStåndet vackt Motion, angående
förbud mot införsel af utländske yppighets-,
varor m, m,
Föredrogos ånyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den a, 3 och 7 dennes afgifne, samt den
i5 derpåföljde på bordet lagde Betänkanden:
N:o 7, I anledning af väckt fråga om
rättighet för Nämndemän till Skjuls och
Tractamente för alla förrättningar i tjensten.
N:o i3. I anledning af väckt Motion om
olägenheterne för Linköpings Stad deraf,
att Lifgrenadier-Regementernes MusikGorpser
bo i Staden och ej på Rotarne.
N:o 19. I anledning af väckt Motion om
ypphäfvande eller nedsättning af vitet för
försummad anskaffning af karl till Recryteringar,
Föredrogs ånyo Riddarhus-Utskottets
den 10 dennes aflåtne, och den i5 der-,
påföljde på bordet lagde, Memorial i anledning
af väckt fråga om offentlighet vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
Den 21 Januarll.
a33
Friherre Palmstjerna_, Carl Otto^ hegärde,
att detta Memorial måtte ytterligare
få hvila på hordet.
Flere liördes häruti instämma.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalfcen förklarade',
att, sorn flere Ledamöter hegart, att
RiddärhusUtskottets herörde Memorial måtte
ytterligare hvila på bordet, detsamma ock
komrne att, enligt 4p §• Riksdagsordningen,
derstädes förblifva hvilande.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
ExpeditionsUtskottets den 9 dennes afgifne,
och den i5 derpåföljde på hordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 12. I anledning af väckt Motion,
att RiksStåndens ProtocollsUtdrag icke måtte
till deras fullständiga innehåll i Protocollen
tryckas.
N:o i3. I anledning af väckt Motion
om upprättande och tryckning af förteckning
öfver Kongl. Propositioner, Motioner
pch Remisspr*
Herr Nordenfalk„ Johanj hade inlemnät
följande, sorn uppläsles;
334
Den 2i Januarii.
Då, uti Ridderskapets och Adelns Plenum
den 22 nasti. December f. m., flere
anmärkningar, särdeles af Herr Friherre
Anckarswärd gjordes emot Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof, begärde jag ordet, för att desamma
besvara; men innan ordningen hann
till mig, var jag dels förekommen af andre
talare, dels var ock tiden så långt framliden,
att jag ansåg mig icke böra vid samma
tillfälle längre uppehålla Ridderskapet
och Adeln; hvarföre jag endast förbehöll
mig rättigheten, att efter tagen närmare kännedom
om discussionen i ämnet och om
hvad af de gjorde anmärkningarne ännu
kunde återstå obesvaradt, meddela de upplysningar,
hvarmed jag borde gå tillhanda;
Och det är en sådan mig förbehållen rätt
jag nu går att begagna.
Herr Friherre Anckarswärd har först
fästat uppmärksamheten vid det belopp
iji85j8jy R:drj hvilket angifves såsom det
ökade behofvet_, och icke kunnat förstå t
hvarföre detsamma ej genast blifvit utför dt
till verkliga summan.
Vid en fortsatt läsning af den Kongl.
Propositionen inhämtas, att Kongl. Maj:t
för Försvarsverket till Lands och Sjöss låtit
serskildt utföra de årliga löpande utgifterne,
hvilka af de årliga Stalslnkomsterne
skulle fyllas, och serskildt närmare emot
Den 21 Januarii.
235
slulcl af den Kongl. Propositionen sådane
utomordentlige, icke löpande utan framdeles
upphörande, kostnader till försvarsanstalternes
iståndsättande, för hvilkas bestridande
Kongl. Maj:t alternativt föreslagit beviljande
af räntebärande StatsObligalioner.
Af en sådan uppställning finner man lätt,
hvarföre Summan af de sednare utgifterne
icke bordt med de förre, eller på det af
Friherre Anckarswärd anmärkte ställe, sammanföras,
likasom alt, derest Rikets Ständer
ej antogo sistnämnde alternativ för
medlens anvisning, det blir en nödvändig
följd, att de årliga anslagen i förhållande
dertill ökas.
Friherre Anckarswärd har velat såsom
orsak till de nu erkändt nödige löneförbättringarne
antaga den är iSi3 gjorde
organisation med Armeen, i följd hvaraf
Öfverstelndelningarne lemnades Generalitetet.
Vid granskning af alla de SpecialTabeller,
som i detta ämne äro öfverlemnade
till StatsUtskottet, och hvaraf tillfälle
är att jemnföra inkomsterne för hvarje grad
för det närvarande och den tid, då Indelningsverket
stiftades, skall hvar och en finna
huru orättvist det vore, att tillskrifva
det ökade beliofvet en sådan orsak ensamt,
eller ens hufvudsakligen. Att så icke förhåller
sig, bevises bäst deraf, attbehofvefc
236
Den 21 Januari!.
icke är minst vid de få Regementen, der
Öfverstelndelningarne varit bibehållne till
sin primitiva bestämmelse.
Frågan om Regementernes fördelning
på 3;ne Ratailloner har förut varit föremål
för sakkunniges afhandling, och behöfver ej
vidare omförmälas.
Herr Friherren har bestridt det begärda
Creditivet af 100,000 R:dr till en Cassa,
genom hvars stiftelse man ville åstadkomma
en reglering af de inom Arméen
existerande accorder.
Att en sådan reglering vore för Ammen
af oändlig vigt och af en högst välgörande
inflytelse så i allmänna som enskildta
hänseenden, lärer ingen bestrida. Om
nu ett sådant nyttigt ändamål kan vinnas
utan ökadt anslag, utan olägenhet för Statsverket,
och endast genom beviljande af ett,
utan mehn för de påräknade Statsutgifterne,
utgående förskott, om hvars återbetalning
tvifvel ej kan uppstå, enär möjligheten
dertill ligger till grund för sjelfva förslaget;
så kan jag icke förmoda, att StatsUtskottet
skulle afstyrka, eller Rikets Ständer
afslå, ett sådant lånebidrag,
I anledning af Friherre Anckarswärds,
vid anmärkningarne emot Staten för Lifgardet
till Häst yttrade ovisshet, huruvi
-
Den 21 Januarii.
da Regementets mathållning och hästarnes
skoning liro ställde pä Passevolance, får
jag upplysa, att sådant ej är händelsen.
All passevolance grundar sig på fria aftal,
dervid Passevolanteurerne naturligtvis ej
lemna ur sigte möjligheten till utkomst;
och lärer det således vara högst problematiskt,
huruvida någon besparing i den nu
ifrågasatte summan derigenom kunde tillvägabringas.
Hvad mathållningen beträffar, är den
såväl vid detta, som de öfrige GardesRegementerne,
numera inrättad på ett sätt,
som visat ett högst tillfredsställande resultat
i afseende på besparing för manskapet
och ordning i deras lefnadssätt. Dem lemnäs
för ett afdrag af mellan 3 och 4 sk.
å deras gage en middag, som, i afseende
på qvaliteten och qvantiteten af födan och
snyggheten i dess serverande, ej lemnar något
öfrigt att önska.
De medel, hvarmed Statsverket bidrager
för uppköp och underhåll af kok- och
bordskärl, äro således väl använde, hvarom
manskapets friska utseende samt mer och
mer aftagande böjelse för fylleri vitsordar.
Då Herr Friherren vidare förklarar
sig emot Konungens Eget värfvade Regementes
öfvergående till Artillerie ej hafva
annat att invända> än att landets tillgån
-
r*38
Den 21 Jan aari i.
gar ej medgåfvo nya anslag dertill; så måste
uti detta yttrande ligga ett misstag. Genom
den anmärkte indragningen är ju, efter
hvad Kongl. Maj:ts Proposition bestämdt
utmärker, åsyftadt att vinna en besparing
att använda såsom tillgång till Artillerivapnets
nödvändiga förstärkning.
Vidare är serskildt till mig ställd en
fråga angående rätta förståndet af hvad
i den Kongl. Propositionen förekommer om
anbudet att prcestera hästar till Artilleriets
årliga exercice.
Kongl. Brefven af d. 19 Martii och d.
i4 Maj 1828 till StatsContoiret, af hvilka
det sednare är i den Kongl. Propositionen
endast åberopadt, ej till innehållet närmare
omförmäldt, lemna den rätta meningen
utom ali tvifvel. Det är nemligen erbjudet
Rusthållarne vid en del af de afsutne
CavalleriRegementerne, att åtaga sig hästars
praesterande för Artilleriets behof under
exercicetid emot befrielse från hästvacance-afgiften,
eller erhållande af ett deremot
svarande belopp, utom åtskillige andre
vilkor; och skulle jemväl anbudet få
sträcka sig till andre personer, hvilka i sådant
fall skulle godtgöras med penningar,
svarande emot hästvacance-afgiften eller
värdet af 'ji Tunnor Spanmål.
De sednare årens erfarenhet vitsordar,
att priset å Fouragerings-arliklarne ej är,
Den Januarii.
såsom Friherre Anckarswärd anmärkt, för
högt beräknadt.
Hvad vidare blifvit af Friherre Anckarswärd
anmärkt, är af andre talare besvaradt,
och för öfrigt skulle det medföra
en tröttande vidlyftighet att här utreda alla
de förhållanden, som föranledt till de för
Tredje HufvudTiteln upptagne summor,
hvarföre jag ej annat kan, än hänvisa till
alla de Speciela Stater och uträkningar, som.
äro till StatsUtskottet aflemnade, och hvilka
skola utvisa de grunder, som i hvarje
serskildt fall äro för beräkningen följde.
Jag anhåller, att detta anförande må
få åtfölja den redan beviljade remissen i
ämnet till StatsUtskottet.
Remitterades till StatsUtskottet.
Herr Nordenfalk., Johan_, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Herr Silfverstolpe, David Ludvig, har,
under åberopande af de förluster, som drabbat
en del innehafvare af MilitiseBoställen
genom nu gällande sätt för deras utarrenderande,
föreslagit, att, derest en arrendator,
som på 3o års arrende emottager ett boställe,
kommer på obestånd och arrendet
af honom eller cautionisten icke kan fullgöras,
Staten måtte garantera Boställshafvaren
för arrendet.
2ifO
Den 21 Januarii,
Af sjukdom hindrad att vara närvarande
den 2g sisth Dec. f. m,, då remissen
beviljades, har jag likväl ansett mig icke
höra underlåta att nu meddela de upplysningar,
sorn torde vara nödvändige vid den
gjorde Motionens pröfning, och af hvilka
upplysningar jemväl skall visa sig, att detta
visserligen vigtiga ämne icke eller undgått
Regeringens uppmärksamhet, fastän någon
framställning derom till Rikets Ständer
icke ännu blifvit gjord, och icke eller
lärer vid denna Riksdag komma att göras,
De serskilde Comiterade, åt hvilka
Kongl. Maj:t uppdragit att öfverse och granska
gällande författningar angående MilitiasBoställens
utarrenderande, och att deruti
föreslå förbättringar, hvarigenom de öfverJdagade
olägenheterne för framtiden kunde
förekommas, hafva, dels i anledning af detta
uppdrag, dels i följd af serskildte Remisser,
infordrat och erhållit uppgifter från
samtelige indelte Regementerne å de förluster,
som tillskyndats Boställshafvare genom
Boställens utarrenderande på 3o år.
Med det underdåniga Betänkande, sorn
Comitterade afgifvit i sjelfva saken, hafva
äfven följt de inkomne uppgifterne å förlusterne
och ersättnings-anspråken, hvilkas
sammantagne belopp uppgår, för tillsammans
45 Boställshafvare, till omkring 29,250
R;dr
Den 21 Januari!.
R:dr utom räntor* En summa, sorn jag för
det närvarande endast approximativt kan
nämna, emedan de uppgifne förlusterne dels
icke alltid varit så uppstälde, att de kunnat
till bestämda penningsummor sammanföras,
dels också till någon del så beskaffade, att
de, enligt min, på handlingarnes granskning
grundade, öfvertygelse, äro underkastade
nedsättning, då de närmare skärskådas.
Frågan om förbättring af Författningarne
af Militias-Boställens utarrenderande
bar ett nära oskiljagtigt sammanhang med
vissa delar af den till Rikets Ständer gjorde
framställning om förändring i aflöningssättetför
indelta Armeens Befäl, och derföre
kommer den förra icke att företagas till
slutlig pröfning, förrän den sednare är afgjord.
-— Ett lika förhållande inträffar äfven
med ersättningsfrågan, i så måtto, sorn,
derest det föreslagne aflöningssättet bifalles,
de förhållanden upphöra, hvilka hitintills
gifvit anledning till de förluster, som öfverklagas,
till de ersättningsanspråk > som
göras.
Dessförinnan, eller så länge annu årligen
enahanda slags förluster fortfara att
uppkomma jemte det fortfarande förarrenderingssättet,
kunde ersättningsfrågan endast
ofullständigt utredas, och det hade valdt
utan ändamål eller åtminstone ofullkom*o
B. 16
Den 21 Januarii.
ligt ledande till ändamålet, att företaga något
afgörande i detta hänseende, innan man
på en gång bestämt hände allt hvad som
borde ersättas.
Då nu emellertid sjelfva principen eller
frågan om Statens skyldighet, alt, vid
ofvanuppgifne förhållande, vidkännas godtgörelse
ät de lidande, blifvit genom den
ifrågavarande Motionen Rikets Ständers pröfning
underkastad, kan jag ej annat, än på
det högsta understödja Motionairens mening.
Boställshafvarne blefvo redan, genom en år
i8o5 vidtagen författning, utan deras hörande,
skiljde ifrån all disposition med sine
Boställen, hvilka sedermera upplåtits åt
Arrendatorer genom föranstaltande af Krigsoch
KammarCollegierne. Om det är utom
tvifvel, att Boställshafvaren, utan allt eget
förvållande, råkat i förluster genom desse,
honom oåtsporde, vidtagne åtgärder, — och
säkert är att mången Indelningshafvare, som
på detta sätt gått förlustig om större delen
af en till nödig bärgning påräknad inkomst,
derigenom sjelf råkat i oförtjent obestånd,
— om det, säger jag, är utom tvifvel, att
sådane förluster ägt rum, så måste det ock
vara den lidandes rättmätiga anspråk, att
för sålunda tillkomne förluster hållas skadeslös;
och orättvist vore det, lindrigast
sagdt, om en sådan ersättning af Staten vägrades.
Jfag tillstyrker alltså, för min del,
att motionen mätte på det sätt bifallas, att
Den 3i Januari i.
Rikets Ständer ville antingen till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemna, att låta,
på sätt som Kongl. Maj:t finner för ändamålet
lämpligast, undersöka de väckte ersättnings-anspråkens
riktighet, eller sjelfve
bestämma sättet för en sådan undersökning,
samt att, i båda fallen, sedan det rätta beloppet
sålunda är vordet ulredt, det måtte
vara Kongl. Maj:t medgifvet, att detsamma
å Öfverskotterne af StatsVerkets inkomster
lill betalning anvisa.
Jag anhåller, att delta anförande måtte
få remitteras till behandling af vederbörligt
Utskott i sammanhang med ofvannämnde
Motion.
Remitterades till StalsUtskottet.
Friherre Cederström , Jacobj hade inlemnat
följande, som upplästes:
Enligt Hr Grefvens och LandtMarskalkens
med Heres önskan, och på grund af
Grefve af Ugglas’s yttrande, att, ehuru Hr
Frihere Anckarswärds anförande blef remitteradt,
jag vid ProtocollsUtdragets justering
i nästa plenum vore i tillfälle, alt i
ämnet yttra mig, och jemväl få mitt yttrande
till Utskottet remittreradt, biföll
jag, att Friherre Anckarswärds anförande,
som af mig blifvit begärdt på bordet, fick
16*
»44
Ben 3i Januari!.
till remiss upptagas. Jag går nu att yttra
mig deröfver, under anhållan att mitt
anförande må fä åtfölja Friherre Anckarsvärd*
Memorial till StatsUtskottet.
Den första af Friherren den ra dennes
yttrade önskan, som den i5 upptogs,
befanns olaglig, hvarföre Hr LandtMarskalken
vägrade, att på den göra proposition;
i anledning af detta förhållande yttrade
Hr Friherren den förändrade önskan, som
samma dag, på sätt ofvan berördt är, blef
till StatsUtskottet remitterad; denna sednare
önskan, skiljer sig från den första deri,
att Ridderskapet och Adeln, enligt den
första, skulle instämma uti, att förelägga
StatsUtskottet, hvad, enligt den sednare,
Friherren önskar att Utskottet måtte, med
stöd af 44 §• Riksdagsordningen, inom
möjligaste korta tid, göra. I öfrigt äro
dessa önskningar ordagrant lika.
44 §• Riksdags-Ordningen gifver visserligen
Rikets Ständer rättighet, när sä.
nödigt pröfvaSj att förelägga Utskotten tid
till deras Betänkandens afgifvande, men då
dertill fordras pluralitet inom RiksStånden,
ser jag icke, på hvad grund en enskild
Riksdagsmans önskan, i dylikt fall, kan
blifva till Utskottet remitterad, och ehuru
Rikets Ständer kunna infordra Betänkanden
ifrån Utskotten inom bestämd tid, lemnar
dock Grundlagen ingenstädes rättighet åt
Den at Janus lii.
Rikets Ständer, än mindre för någon enskild
Riksdagsman, att föreskrifva Utskotten
beskaffenheten af deras Betänkanden;
detta är likväl hvad Friherre Anckarswärd
med sin önskan åsyftat, då det heter, att
StatsUtskottet rörande Slatsregleringep borde
afgifva ett Betänkande, som i första rummet
upptoge, hvad Staten, med ledning
af de vid sista Riksdagen faststälda Stater,
kan tarfva, till en fortsatt och oafbruten
gång, med undantag af alla vid sista Riksdag
beviljade anvisningar å öfverskotten,
och med iakttagande af endast den tillökning,
som under 8:de HufvudTiteln begäres
i och för fångars skjuts och underhåll,
på det Rikets Ständer måtte få bestämma
den bevillningssumma, de, i följd
deraf, i första rummet böra besluta.
5p och 62 §§. RegeringsFormen samt
00 §. Riksdagsordningen bestämma tydligen,
hvad så väl Rikets Ständer, som deras
Statsutskott, hafva att iakttaga, i och
för Statens Reglering; all annan ordning
dervid är lagstridig.
Önskningar äro för menniskan lika frie,
som tankar, men yttrade af en Riksdagsman,
för att verka på ärendernes behandling,
måste de vara i öfverensstämmelse
med Grundlagarna, eller förkastas.
44 §• Riksdagsordningen bestämmer tydeligen,
hvad med allmänna frågor förstås,
346
Den 21 Januari i.
nemligen de, som kunna eller böra komma
under samteliga RiksStåndens öfverläggning
eller pröfning; af sådan beskaffenhet är
icke Friherre Anckarswärds yttrade önskan,
som blifvit remitterad till Stats-Utskottet;
den är i rak strid med 5p och 62 §§. RegeringsFormen,
samt 3o §. Riksdagsordningen.
Jag trodde mig vid dess yttrande
finna den sådan; nu, sedan jag haft tillfälle
närmare granska den, får jag, med den
rätt 5o §. Riksdagsordningen mig tillägger,
till Protocollet förklara, det jag anser
remissen af denna Friherre Anckarswärds önskan
lagstridig, hvilket än närmare kommer
att utvecklas, genom granskningen af
Friherrens motiver för sin första önskan,
hvilka fått åtfölja den sednare, vid Remissen
till StatsUtskottet.
Friherren uppgifver sig hafva hemtat
anledning till sitt förslag från en i BondeStåndet
väckt Motion, hvilken sedermera
jämväl blifvit med Ridderskapet och Adeln
communicerad; och förklarar sig finna fördelningen
af StatsRegleringens föremål deri
vara både ändamålsenlig och riktig, samt
upptager den lika, nemligen:
1:0 Hvad som fordras för underhållet
af Statsinrättningens jemna oafbrutna gång.
Denna punkt är i fullkomlig öfverensstämmelse
med 5p och 62 §§. RegeringsFormen,
samt 3o §. Riksdagsordningen,
Den 21 Januarii.
247
men innefattar jemväl allt hvad Friherren
genom följande punkter söker att derifrån
förrycka.
2:0 Hvad sorn af Styrelsen nu begäres
såsom tillökning uti de vid sista Riksdag
beviljade anslag.
Så framt de begärda anslagen icke äro
till föremål främmande för Sambällsinrättningen,
hvilket Friherren förgäfves lärer
söka bevisa, höra de naturligtvis till första
rubriken, eller hvad som fordras för
Statsinrättningens jemna oafbrutna gång.
3:o Alla sådana tillfälliga anslag, hvilka
till bestämda föremål vid sista Riksdag
beviljades, och hvilkas fortsättande nu begäres.
Jemväl dessa äro påtagligen af samma
natur; eller höra icke desse till föremål
för Samhällslnrättningen? Kan Sarnhällslnrättningens
jemna oafbrutna gång beredas
genom afbrott i nödvändiga anslag?
Det må vara Friherre Anckarswärd förbehållit
alt påstå det. Afbruten och oafbruten
gång skulle då kunna betyda ett och
detsamma.
4:o Hvad som nu af Styrelsen begäres
såsom utomordenteliga bidrag, och till
hvars fyllande låneutvägen är föreslagen.
Enär behofven blifvit erkände, åligger
det Ständerne, enligt ofvan åberopade
Dea 21 Januärii.
i Grundlagarne, att fylla dem; hvarTid,
om lån icke äro af nöden, låneutvägen icke
eller behöfver vidtagas,
5:o Styrelsens såväl som enskiltes fordrade
Statsbidrag, till mer eller mindre
allmänna föremål.
Vid pröfningen af dessa förslager, måste
naturligen de, hvilka befinnas medföra allmän
nytta, ingå i Statsreglerjngen; de öfrige,
om sådane finnas, afslås.
6:0 Hvad RiksgäldsContoiret fordrar,
för fullgörandet af sådane skuldliqvider, och
räntebetalningar, som Rikets Ständer redan
erkänt, och på RiksgäldsContoiret anvisat.
Det vöre verkeligen ett sällsamt påfund,
för bibehållande af förtroende till,
Ständers beslut, om de härtill nödiga anslagen
blefvo skiljde från Statsregleringen,
och lemnades oafgjorde, då Rikets Ständer
åtskiljas; det skulle i sådant fall komma
att utgöra ett helt nytt slag af Credit-systeine.
Herr Friherren yttrar: ”Jag har tagit
”mig den friheten visa Konungens rättighet,
att efter den Mars låta afblåsa Riksdagen,
när honom godt synes. Jag har
”ådagalagt, att den gamla bevillningens fortfarande
derutaf blefve en följd; månne
*'jcke härifrån uppkommer en positiv pligt*
Den Ja nu a r i i.
"att i första rummet stadga ett Bevillnings”belopp,
hvarigenom Rikets Ständer åt"minstone
försättas uti mera säkerhet, i anseende
till den tid, som oundgängeligen
"fordras, för de stora Samhällsangelägenheternas
afgörande, på ett sätt, som ej
"lemnar någon anledning till det olyckliga
”omdöme, att det möjligtvis varit förhastadt.
”
Jag har redan uppgifvit de §§. i Grundlagarne,
som bestämma formen och ordningen
för Statsregleringens fastställande,
och att detta alldeles icke kan förenas med
Friherre Anckarswärds förslag. Men följom
yidare Hr Friherren; han yttrar:
"Jag tror det icke vara rigtigt, jag
"tror det icke vara rätt, att Folkets Representanter,
i anseende till tiden för behandlingen
af Folkets angelägenheter, stäl”la
sig uti ett absolut beroende af Styrel”sens
en gång möjligen inträffande Grund*
higsenliga godtycke, uti denna del,”
Så länge Folkets Representanter icke
låta förleda sig, att åsidosätta de Lagar
och Former, de för sig sjelfva bestämt,
kunna de, med fullt förtroende till Styrelsens
medverkan, rådslå och besluta öfver
Statens angelägenheter; först då (hvilket
jag hoppas aldrig måtte inträffa) Rikets
Ständer voro nog okloka, att göra sig dertill
skyldige, kan Hr Friherrens yttrade
a5o
Den 21 Januari i.
farhåga besannas, och måste det lör Samhällsinrättningens
bestånd.
Hr Friherren fortfar: ”Medgifven, mi”na
Herrar! att penningebidragen uti den
”Constitutionella Samhällsinrättningen ensamt
utgöra Folkets egenteliga andel uti
”magtbestyret, och besinnen, att J icke
”börén, utan moget bepröfvande, eller af
”blott fördom mot en Motionair, förkasta
”en Motion, hvars hufvudföremål är att bibehålla
Folkets Representanter uti den
”oberoende ställning, som alltid blifver ett
”oeftergifligt vilkor för de större Samhällsangelägenheternas
ändamålsenliga behandling,
uti Lagstiftningsväg.”
Den fienteliga syftning, Friherren här.
sökef uppställa såsom grund för den Constitutionella
Samhällsinrättningen, och som
längre fram återupprepas såsom medel till
förtroende, är ett, med sådana SamhällsInrättningars
bestånd , alldeles oförenligt
element; dessa Samhällsinrättningar fordra
enighet och förtroende, dermed kunna de
fortgå till allt större kraft och fullkomlighet,
genom motsatsen uppkomma brytningar,
hvilka förr eller sednare medföra Samliällsinrättningens
upplösning. Det tillhör
derföre hvarje rättskaffens Medborgare, alt
motverka hvarje försök, att bereda oenighet.
Friherren upprepar sednare delen af
iog §. ReggringsFormen, och yttrar:
Den 2,j Januarii.
”Lagstiftaren bar bär anvisat en ovilkorlig
nödvändighet för Rikets Ständer,
”att framför allt, inom den föreskrifna tiden,
”bestämma ett Bevillningsbelopp. Lagstif”taren
har förutsedt möjligheten af sådana
”omständigheter, att Rikets Ständer, oaktadt
en sig bestämdt åtagen Bevillning,
”icke om dess fördelning blifvit ense. Lag”sliftaren
har således undanröjt alla de
"hinder för bestämmandet af en Bevillning,
”hvilka äfven ifrån ett Bevillningsutskott
”möjligen kunnat uppkomma, i ansende till
”fördelningen af Bevillningssumman, inom
”den i Grundlagen föreskrifna tid.”
Detta Friherrens yttrande utmärker en
oväntad okunnighet om innehållet af 70
och 71 §§• RegeringsFormen samt 3i §.
af Riksdagsordningen. Af dessa §§. kan
Herr Friherren erfara, att det åligger BevillningsUtskottet
opåmint vid hvarje Riksdag
uppgifva de allmänna Grunderna för
den blifvande Bevillningens fördelning, och
alt derefter, sedan Bevillningssummans belopp
blifvit faststäldt, med tillämpning af
dessa grunder, författa förslag till Bevillningens
utgörande. Bevillningssumman skall
således enligt Grundlagarna icke i förväg
bestämmas. Och af 71 §. i RegeringsFormen
finnas Herr Friherren reflectioner öfver
109 §• vara alldeles origtige; det är
således icke underligt, att de slutföljder
Friherren häraf, genom sin origliga upp
-
Den ii Januari i.
ställning, dragit, jemväl äro i strid mot
Grundlagen, och att Ridderskapet och Ådelm
derföre icke kunnat biträda den gjorda
framställningen,
Herr Friherren yttrar vidare: ”Jag har
”sökt utveckla motiverna till denna åsigt,
”i anseende till ett i min tanka förevarande
behof af säkerhet för Rikets Ständer,
”att ostörde få tillgodonjuta den tid, som
”oundgängligen erfordras, för sakernas brinnande
till något slut, och jag önskar att
”Rikets Ständer, genom den utväg jag fö”reslagit,
sätta sig i besittning af denna
”säkerhet, som på ingen annan väg kan erbås,
ty Ministeren skulle icke kunna bibringa
någon lugnande försäkran i anseende
härtill; dess tystnad vitsordar denna
"förutsättning, och den blotta möjligheten,
"att Konungen kan omkring den izf Mars
"eller vid hvilken tidpunkt som hälst förandra
Ministéren, rättfärdigar, mera än nå"got
annat, Ministrarnas tystnad i denna
"fråga; men icke nog härmed, mine Herdar!
det förslag jag afgifvit innebär äf”ven
den enda utvägen Folkets Represen”tanter
äga, att med något slags eftertryck
”fordra de concessioner, som Folkets bästa
”kräfver, och Konungamagten kommer säl"lan
i tillfälle, att erfara Folkets behof, på
"annat sätt, än genom dess Represen tan”ters
vilkorliga beviljande af de äskade Stats-»
”bidragen,"
Den 21 Januari i.
a53
”Jag vill göra mig begriplig genom
”det exemplet att vi behöfva återställandet
”af en oss, under fagra löften, afloekad tryckfrihet,
och jag påstår, att det är en Ri”kets
Ständers pligt, att genom Bevillnings”beloppets
bestämmande, till den lägsta
”punkt, som kan förenas med Statens jemna
”oafbrutna gång, sätta sig uti en ställning,
”att kunna bevilja Skattebidrag, såsom vil”kor
för Styrelsens begifvande, i anseende
”till sådana Nationens fordringar, som afse
”lika mycket den Styrandes, som de Styr”des,
sanna och verkliga fördelar!”
Jag har nödgats upptaga denna långa
period af Friherrre Anckarswärds yttrande,
för att icke ur sitt sammanhang rycka taflan
öfver afsigten med dess yttrade önskan.
Af de anmärkningar jag redan i det
föregående har gjort, är jemväl detta till
det mästa vederlagdt. Jag har dock velat
fästa uppmärksamheten på Herr Friherrens
caracteristika medel, att sätta Konungamagten
i tillfälle erfara Folkets behof,
samt att kunna bevilja Skattebidrag, såsom
vilkor för Styrelsens begifvanden, i anseende
till sådane Nationens fordringar, som
afse lika mycket, den Styrandes, som de
Styrdes, sanna och verkliga fördelar, t. ex.
sådane, som Fri herr ens, jör Försvarsverket.
Herr Friherren fortfar: ”Det gifves
”icke något annat sätt att bibringa Konun
-
254
Den 21 Januarii.
”gamagten ett sant begrepp om Folkets
”förtroende lill verkställande Magtens förmåga,
att leda de allmänna angelägenheterna
till det för Folk och Konunga”magt
gemensamma föremål af ett jemt
”stigande inbördes förtroende, såsom följd
”af ett åskådligt begär hos Styrelsen, att
”utan återhåll befrämja tillfredsställandet
”af Folkets billiga fordringar, och oemot”sägeliga
behof.”
Det vore i sanning högst illa stäldt
med de Constitutionella Styrelseformerna,
om man skulle söka alt vidmakthålla förtroende
emellan Styrelse och Folk, genom
de af Herr Friherren föreslagne, allt förtroende
störande, åtgärder. Funnes en
faction, hvars hemliga syftemål vore samhällsordningens
upplösning, kunde den aldrig
ändamålsenligare handla, än att söka
tillvägabringa det Statsskick, Herr Friherren
anser för det Constitutionella mål,
dit vi böra sträfva; men Svenska Folket
behöfver lyckligtvis icke frukta för sådant.
Förtroendet emellan Regenten och Svenska
Folket rubbas icke genom en eller några
enskiltes skefva framställningar öfver vilkoren
för Samhällsskickets och den constitutionella
Samhällsinrättningens bestånd.
Begärdes på bordet.
Den ai Januari i.
a55
Herr Jennings, Georg, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Om flyttningsterminen på Landet utsiittes
till Midsommarstiden, uppkommer derutaf
för busbönderne ett ökadt beroende
af tjenstefolket; ty kort efter denna tid af
året börjar landtmannens angelägnaste och
svåraste göromål, då största delen af husbönder
nödvändigt böra vara försedde med
dräng och piga. Men det är också just vid
denna tiden, som ett tjenstefritt arbetshjon
får snart sagt bästa tillgången på förtjenst
ända till Michaeli. Efter all sannolikhet lärer
ett sådant förhållande hafva som oftast
den verkan, att tjenstehjonen, frestade af
den utsigt att rå sig sjelfva i tre månader,
och tillika uppbära en stor dagspenning,
lära vara mindre beredvilliga att på nytt
låta städsla sig; i den tankan, alt det värsta,
som kanhända dem, om de blifva utan
tjenst, är, att de få, från midsommarn ända
till hösten, hafva sin frihet och sin goda
utkomst. Kommer tid kommer råd blir
då de flestas slutsats, och de följa menniskans
naturliga håg för ombyte och för
begagnandet af närmaste fördelar, utan afseende
på framtiden, och till en ökad förlägenhet
för husbönderna. Samma förhållande
kan icke äga rum, om flyttningsterminen
är om hösten. Det drygaste arbete
är då förbi. Tillgången på förtjenst har
aftagit. Mantalsskrifningen instundar. Ett
arbetshjon är på intet sätt frestadt vid den
-
Den at JanuariL
ne tid af året att stadna utan tjenst. Dessutom
händer det ibland på landet, i synnerhet
hos bönder och torpare, att en husbonde,
litande för mycket på gifna löften
eller af någon annan oförutsedd omständighet,
förblifver utan dräng eller piga.
Sker detta om hösten, så får han rådrum
att höra sig efter ett annat tjenstehjon, och
kan emedlertid hjelpa sig, vid de mindre
kräfvande höstgöromål, med ett svagare biträde.
Midsommarn deremot blir lian alldeles
rådlös, om sådant händer, när starka
lijelptng äro honom oumbärliga. Slutligen
bör äfven anmärkas, att allt, hvad som gynnar
sinnets vankelmodighet hos tjenstefolket,
motverkar Patriotiska Sällskapernas välgörande
afsigt, alt uppmuntra tjenstehjonet
till långvarig tjenst lios en och samma
husbonde.
Af dessa anförda skäl tyckes, alt höstterminen
borde äga företräde, och jag förenar
mig derföre med Herr von Heynne,
som föreslagit, att utsätta flyttningstiden
på landet till den ii October, då potatoesupptagningen
är slutad, och de afgående
tjenstehjonen ej ännu fått tillfälle, att i någon
betydlig mån vårdslösa vinterfodret.
Remitterades till Allmänna Besvärs- oell
Ekonomiutskottet.
Hans
Den 21 Januari].
tians Excellence Herr Grefven ock
Landt Mar skalken tillkännagaf, att enligt erhållen
underrättelse, befunno sig H. K. H.
Kronprinsessan samt den nyfödde Arfprinsen
så väl, som man efter omständigheterne
kunde önska*
Justerades PleniProtocolIen för den 2ö
sistl. November, den 32 i samma månad
för- och eftermiddagen, samt den 24 och
25 i berörde månad.
Upplästes och lades på bordet följande
ifrån nedännämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 3 dennes:
N:o i3. I anledning af väckt Motion,
angående ett JordbruksContoirs inrättande.
N:o 14. I anledning af Kongl. Mäj:ls
Nådiga Remiss, angående af Marstrands Stad
sökt ersättning för utgjord inqvartering.
N:o i5. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss af handlingarne, angående
af Capellmästaren Häffner sökt ersättning
för innehafd lön.
10 H. 17
258
Ben 21 Januani.
N:o 16. I anledning af aflidne Kaméreraren
vid GeneralSjöTullsContoiret Anders
Peter Ewers Systerdöttrars, Enkan Maria
Palmbergs, född Lundström, och Annette
Lundströms, gift med Lieutenanten N. A.
von Scheele, genom Nådig Remiss af den
i3 sistledne November, till Utskottet öfverlemnade
underdåniga ansökning, att af
gunst och nåd varda befriade från den af
Kongl. KammarRätten sterbhuset ådömde
återstående ersättning af bevillning, som
Ewers i lifstiden icke behörigen beräknat
och innehållit å f. d. General-TullarrendeSocietetens
Fullmäktiges löner och arfvoden.
Af den io dennes;
N:o 17. Öfver väckt fråga, angående
raserandet af en gammal Kyrkogård vid
Landscrona stad, samt dess ordnande till
en allmän trädgårds- eller promenadplats.
N:o 18. Angående de i Arméen qvarstående
Officerares tjenstgöringsskyldighet.
N:o 19. I fråga om Stipendiers inrättande
för Arméens Officerare till bivistande
af krig utrikes.
N:o 30. Angående sökt befrielse för
FärjemansBolaget i Helsingborg från stämpladt
papper på deras båtpass.
N:o 21. Rörande Gustaf Hjortsbergs och
afl. Lagmannen Aspelins efterlemnade Enkas,
född Hjortsberg, hos Herrar Fullmäk
-
Den 21 Januari i.
lige i RiksgäldsContoiret gjorde ansökning
otn förnyelse af 2:né så kallade TrollhätteSlussverks
Lottsedlar.
N:o 22. I anledning af SlottsSnickaren
J. Duraraths till Utskottet stälde ansökning
om bestämmande af en viss tid, efter hvars
förlopp den uti sökandens här i Stockholm
belägna fasta egendom, RiksgäldsContoiret
beviljade, inteckning, till säkerhet
för meddelad förnyelse af en förkommen,
af nämnde Contoir på YexelBanken utgifven,
Assignation, måtte till all kraft och verkan
upphöra.
N:o 23. Rörande tryckningen af RiksStåndens
protocoll vid innevarande Riksdag
och hillänget dertill, försäljningspriset,
samt de medel, utaf hvilka tryckningskostnaderne
skola bestridas.
N:o 24. Öfver gjord hemställan om nedsättning
i priset för de Exemplar af Hedervärda
BondeStåndets tryckta protocoll vid
innevarande Riksmöte, å hvilka Ståndets
Medlemmar utfästat sig att prenumerera.
N:o 2Ö. Rörande tryckningen af Hedervärda
BondeStåndets Protocoll vid innevarande
Riksmöte, samt deras aflefverering
till RiksgäldsContoiret,
Af den 16 dennes:
N:o 26. Med anmälan, att, vid företagandet
till pröfning af Kongl. Majrts Nådiga
proposition om Statsverkets tillstånd och
*7*
Den ai Januari!.
Lehöf, jemte hvad till Statsregleringen i
dfrige delar hörde, det hinder för Afdelningarnes
arbete mött, att någre i de Respective
RiksStånden gjorde Motioner och
afgifne anföranden ännu icke till Utskottet
ankommit.
N:o 27. Angående anslag af medel för
fullbordandet af en Vatten-aflopps-trumma
i Landscrona stad.
N:o 28. Angående ett Tionde-anslag,
som år 1718 skall blifvit Lunds Kongl.
Academie frånkändt.
N:o 29. Angående af Herr Öfversten
Carl Silfverskjöld ytterligare sökt ersättning
för accord m. m.
N:o 3o. I anledning af väckt Motion
om uppförande af ett Kongl. Slott vid Helsingborg.
N:o 3i. I anledning af väckte Motioner,
om utdelning till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Medlemmar af Ridderskapets
och Adelns tryckta Protocoll vid 1817
och 1818 årens samt 1823 års Riksdagar,
samt om öfverlemnande till hvarje LandshöfdingeEmbete
af ett exemplar af så väl
nyssnätnde Protocoll, som af de 3:ne öfrige
RiksStåndens Protocoll vid ofvanberörde
2:ne Riksdagar, jemte Bihangen till dessa
Protocoll.
N:o 32. I anledning af BancoUtskottets
framställning, att aflöningen för Utskottets
Den 21 Januarii.
Secreterare, Notarier och Canzlister, jemte
Vaktbetjeningen, måtte från nuvarande Riksdag
anordnas utaf de för Riksdagskostnaderne
anslagne allmänna medel.
N:o 33. Angående väckt förslag, att
hvarje Utskott måtte undfå några tryckta
exemplar af de till dess handläggning remitterade
Motioner.
Af den 19 dennes:
N:o 39. Rörande verkställigheten af den
beslutade tryckningen af Landshöfdingarnes
sednast inkomne så kallade åFem-årsBerättelser.
N:o 4** I anledning af ett, af Herr
LandtMarskalken samt Herrar Talmän, upprättadt
och till Utskottet ingifvet förslag
till så väl Herr LandtMarskalkens och Talmännens
Representationskostnad, som till utgifter
för RiksStåndens Canzlier och Klubbar.
N:o 42. Rörande indragning af all mathållning
på Statens bekostnad vid dJ så
kallade LandtMarskalks-Klubben, samt' om
förminskning i Statens utgifter för Klubbinrättningarne.
Från Lagutskottet:
Af den 3i sistlidne December:
N:o 4. Öfver väckt Motion, om stiftande
af en Lag, hvarigenom må förekom
-
362 Den 21 Januari!,
Tnas, att gäldenär, medelst diktade köpeafhandlingar,
undanhåller sine borgenärer
de tillgångar, han kan ega till betalning af
sin skuld.
N:o 5. Öfver gjordt förslag till ändring
i 26 Cap, 1 ByggningaBalken,
Af den i3 dennes:
N:o 10, I anledning af väckt fråga, om
öfverseende och förbättring af Författningarne,
rörande Postverket,
Af den 17 dennes;
N:o 27. I anledning af väckt Motion,
om ändring i Instructionen för Rikets Ständers
Justitieombudsman,
Från Allmänna, Besvärs- och Ekonomiutskottet;
Af
den 7 dennes:
N:o 20. I anledning af väckt fråga om
den gamla Psalmbokens aflysande från bruk
och nyttjande vid offentliga Gudstjensten,
Af den 17 dennes:
N:o 21. Rörande Motioner, dels om tillstånd
att få anställa Marknader, som förut
icke ägt rum, dels att Frimarkader mätte
till enskilda Marknader förvandlas.
N:o 22. I anledning af väckt fråga om
inrättande afen Fiscalstjenst iConsistoriimål,
r
Den 21 Januarii.
263
N:o 23. Angående grunden för beräkningar
af planpenningar, eller det bidrag
Stamrotarne böra af Strörotarne erhålla.
N:o 24. I anledning af vackt fråga, rörande
sammanbyggande af Kyrkor.
N:o 25. I anledning af väckte Motioner
om vederbörandes befrielse från hjelpedagsverks-
och stängsel-skyldighetens utgörande
till vissa boställen,
N:o 26. Rörande yrkad förändring i
stadgandet, alt Rotehållare vid Båtsmansliållet
skola, vid äfventyr af böter, personligen
sig vid Generalmönstringarne inställa.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 1 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 26 Januarii 1829.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades 5 ProtocollsUtdrag af den
21 dennes, innehållande Ridderskapets och
Adelns i Plenum berörde dag fattade beslut.
a64
Den 26 Januarii f. ns.
Anmältes och emottogos arne Kongl.
Maj:ts ÖfversteKammarjunkare, Herr Friherre
Algernon Stjerneld och Herr Grefve
Carl Claes Piper, hvilka aflemnade Kongl.
Maj:ts den a/j. dennes till Rikets Ständer
skriftligen aflåtne Nådiga Kallelse att vara
Faddrar vid Hans Kongl. Höghets, Hertigens
af Östergöthland förestående dop, hvilket
den 28 dennes komme att äga rum;
och som, i anseende till bristande utrymme
vid nämnde Döpelse-act, Rikets Ständer
borde vissa Deputerade från hvarje Stånd
bland sig utse, alltså kommo Rikets Ständer
att på följande sätt föreställas, nemligen:
Ridderskapet och Adeln af Herr LandtMarskalken,
3:ne Grefvar, 3:ne Friherrar, samt
8 Ridders- och Adelsmän; PresteStåndet af
Erkebiskopen och vice Talmannen, 3:ne Biskopar
och 10 Ledamöter af Ståndet; samt
Borgare och BondeStånden, deras Talmän
och vice Talmän inberäknade, af i5 Ledamöter
af hvardera Ståndet, hvilka ägde att
sig på den i särskilt Ceremoniel utsatte tid
och ort infinna; hvarjemte Herrar ÖfversteKammarjunkare
tillkännagåfvo, att Ridderskåpets
och Adelns öfrige Ledamöter, hvilka
ej hörde till de Deputerade, funno vid
Högstberörde tillfälle rum för sig 1 Konungens
Stora Sal, invid den, der Döpelseacten
förrättas, och som ansågs deraf utgöra
en del.
Hans Excellence Herr Grefven och
EandtMarskalken anmodade Herrar öfver-.
Den 26 Januarii f. m.'
a65
steKnmmarjunkare, att till Kongl. Maj:t
framföra Ridderskapets och Adelns underdåniga
vördnad, jemte tillkännagifvande,
att Ridderskapet och Adeln skulle med underdånig
tacksamhet efterkomma Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga bjudning.
Sedan Herrar ÖfversteKammarjunkare
blifvit på vanligt vis utheledsagade, hemställde
Hans Excellence, på hvad sätt Ridderskapet
och Adeln behagade utse de Ledamöter
af Ståndet, hvilka borde såsom
Deputerade, i egenskap af Faddrar, bevista
Hans Kongl. Höghet ArfPrinsens dop.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Då Kongl. Maj:t i förra tider kallat
Rikets Ständer till Faddrar, har, om
jag minnes rätt, det bruk iakttagits, att de
enligt Matrikeln äldste på Riddarhuset blifvit
utsedde, alt föreställa Ridderskapet och
Adeln. Jag hemställer derföre, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes inhemta
Ridderskapets och Adelns tanka, huruvida
icke äfven nu så kunde få tillgå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LcindtMarskalken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln behagade antaga Grefve
von Schwerine förslag, i följe hvaraf de,
vid innevarande Riksdag närvarande, äldste
3:ne Grefvar, 3:ne Friherrar samt 8 Ridders-
och Adelsmän skulle komma att ut
-
266
Den 26 Januarii f. ra.
ses lill Ridderskapets och Adelns Deputerade
vid. ifrågavarande tillfälle.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Gref-,
ven och
enligt Ridderskapets och Adelns nu fattade
beslut, kommo följande Herrar Ledamöter
att, såsom Ridderskapets och Adelns Deputerade,
vara Faddrar, nemligen:
N:o 1. Grefve Brahe, Magnus.
N:o 2. Grefve Lewenhaupt, Gustaf.
N:o 3. Grefve De la Gardie, Jacob.
N:o 1. Friherre Oxenstjerna af Eka, Carl
Gabriel,
N.'o ir. Friherre Sparre, Carl.
N:o 16. Friherre Kurck, Claes.
N:o 1. Herr Lilljehök af Fårdala, Knut
August,
N:o 7, Herr Sparre af Rossvik, Gustaf
Mauritz,
N:o g. Herr Ulfsparre, Georg.
N:o 11, Herr Bonde, Knut.
N:o i3. Herr Natt och Dag; fullm. Friherre
Rudbeck, Alexander.
N:o i5. Herr Ribbing, Bo Gustaf.
N:o 16. Herr Boije af Gennäs, Carl Otto.
N:o 17. Herr Hård af Segerstad, Carl.
Friherre Boijej Fredrik: Jag hemställer
till Eders Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Ridderskapet och
Den a6 Januarii f. ra.
Adeln, huruvida det nu fattade beslutet att
de 8 äldsta Adelsmän skola vara Faddrar,
afser de äldsta Numror eller de äldsta Adeliga
ätter, och huruvida en fullmäktig, som
nyss nämndes, kan anses vara bland de
8 äldsta Adelsmän, eller om icke han borde
undantagas. Kanske har jag orätt i min
framställning; men jag anhåller, att Ridderskapets
och Adelns tanka deröfver måtte
inhemtas.
Herr von Heynne3 Georg: Då jag ej
kan föreställa mig annat, än att vi, sorn
nu till Riksmöte äro församlade, alla delat
glädjen öfver den nye Arffurstens födelse,
tror jag äfven, att det är Nationen, som
är bjuden att genom Rikets Ständer vara
fadder. Jag anser vid detta tillfälle ej vara
fråga om Rikets Ständers Representanter,
eller om några vissa personer, och tror
derföre bäst vara, att förblifva vid hvad
redan är beslutadt.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
till alla delar med Herr von Heynne, emedan
jag finner, att här blott är fråga om
de äldsta Ätterna, ej om personer, och att
således den, som är fullmäktig, han må
sjelf vara af yngre eller äldre Ätt, ej kan
förnekas till alla delar företräda den Ätt
han representerar.
Friherre Boije: Jag instämmer fullkomligt
med Herr Hjerta, emedan just de
208
Den 26 Januarii f. m.
äldsta Ätterna skola stå fadder. Det är också
just derföre som jag trott, att endast
Ättemän, ej fullmäktige, borde dertill utses.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att då en Ätts
fullmäktig, efter Hans Excellences tanka,
borde, så länge fullmägtigskapet fortfar,
anses innehafva och utöfva Ättens alla rättigheter,
trodde Hans Excellence sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln,
i tillämpning af dess redan fattade beslut,
behagade tillåta, att de af Hans Excellence
nyss uppräknade Herrar Ledamöter fingo
till Ridderskapets och Adelns Deputerade
utses.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att, i händelse någon af de till Deputerade
utsedde skulle af inträffande förfall hindras,
att sig infinna, Hans Excellence då måtte
äga att, utan serskild anmälan derom hos
Ridderskapet och Adeln, tillkalla den efter
Matrikeln närmast varande Ledamoten af
Ridderskapet och Adeln.
Bifölls.
Herr af Sille’n, Georg Axel, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Hos Ridderskapet och Adeln har åtskillige
gånger förevarit ett ämne af myc
-
Den 26 J a n u a r i i f. ra.
2G9
ken vigt: Bränvinsbränningen och skadligbeten
af det omåtlliga bränvinsförtärandet.
Ehuru jag långt före Riksdagen stadgat min
öfvertygelse i ämnet, har jag dock återhållit
framläggandet af min ide, i hopp, att
någon annan hade uppfattat och skulle framlägga
densamma; men då mitt hopp blifvit
bedragit, ber jag att med mina tankar få
öka, hvad redan är anfördt i ämnet, väl
vetande, att, om de förtjena något afseende,
de icke komma för sent, och att, om
de icke göra det, de i alla fall äro för tidiga.
Rikets Ständer lära desto mera allvarligt
taga detta ämne i öfvervägande, sorn
Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof der lill
uppmanat Ständerne.
Uti de särskilta förslag, rörande detta
ämne, hvilka hos Ridderskapet och Adeln
förekommit, finnes icke uppgifvet något sätt,
som skulle verka synnerlig förändring uti
hränvinsförtäringen. Väl har Herr af Billbergh
yttrat, att på den moraliska sidan
förbättringen bör åstadkommas; men något
förslag, huru det skulle tillgå, har den värde
Motionären icke uppgifvit.
Någon har ansett, att välmågan skulle
utestänga det omåttliga Bränvinsförtärandet;
jag tror att upplysningen skall mera verka.
370
Den 36 J a n u a i’ i i f. ra.
Jag har åtminstone ett färskt Levis på, att
välmågan i detta fall icke gör tillfyllest.
En välmående man med ograverad Egendom
värd minst 20,000 R:dr B:co, en i alla
öfriga afseenden beskedlig och välkänd man,
med stark kroppsbyggnad, föll nyligen vid
37 års ålder offer för bränvinsförtäringen,
af blott inrotad vana från yngre åren. Det
är dessutom icke möjligt alt åstadkomma
en sådan välmåga, att hvar och en skulle
hafva Egendom. Rom trodde på möjligheten
, men stadnade vid blotta försöket. Men
omöjligt ar det icke, att sprida förnöjelsen
och trefnaden ifrån palatset ända ned i
hyddan, om författningar och tänkesätt dertill
sammanverka.
En Ledamot har trott, att det onda *
skulle förekommas genom 16 sk. B:co i Bevillning
på hvar kanna Bränvin, erlagd af
tillverkaren. En annan har föreslagit, att
Bränvinspannornas största rymd bör nedsättas
till 3o kannor. Herr af Billbergh
har föreslagit 4 sk. Bevillning på hvar kanna
af tillverkningen, om jag fattat hans
mening rätt. Förslaget 16 sk. Bevillning
på kannan har blifvit bestridt, och jag anser
det vara en ren omöjlighet att, med
beräkning af 60 millioner kannor Bränvin,
inbringa 20 millioner R:dr B:co, en Summa,
som utgör f af Rikets rörelsekapital.
Om deremot antages, att, utan obehagliga
controller på tillverkaren, ett tillverknings
-
Den 26 Januarii f. ra.
271
telopp af 12 millioner kunde påräknas; så
erhölls på denna väg, efter 4 sk. afgift för
kannan, en Bevillning af En million R:dr
B:co. Ehuru mig synes, som man hvarken
genom någon consumtionsafgift, eller
genom någon förändring uti pannerymden
kan vinna någon synnerlig minskning uti
förtäringen, vill jag likväl biträda Herr af
Billberghs förslag af 4 sk- Bevillning för
hvar kanna Bränvin, på det salt, att denna
Bevillning beräknas på tillverkningen, utom
den förut af pannerymden utgående, och alt
denna Bevillning afsältes till Fond för Jordbeskattningens
jemiiande.
Jag håller således före, att de stora
pannorna och de stora Brännerierne må
fortfara och icke brådstörtande kullkastas.
Men försökom, att undergräfva dem genom
en moralisk förbättring, och vi böre icke
frukta, att de ju skola af sig sjelfve ramla.
Det är från grunden man bör börja hvarje
byggnad; det är vid barnauppfostringen
man bör grundlägga det ondas utrotande.
Consumtionsafgifter verka icke på det uppvuxna
slägtet. Om ock 16 sk. B:co kunde
läggas på hvar kanna bränvin, blefve det
ändå icke nu så dyrt, som år 1826, och
det förtärdes då icke mindre än nu.
För att åstadkomma bränvinsförtäringens
förminskning, bör öfvertygelse?! om
dess skadliga följder allvarligt inplantas
lyi Deri 26 Januarii f. rit.
hos folket. Hos hvarje Husfader och Hus*
moder bör stadgas den allvarliga föresatts,
att aldrig bjuda, än mindre truga, barnen
att smaka Bränvin. De hafva en naturlig
afsmak derföre, och denna afsmak bör
såsom en helgedom bevarasi Icke utan förvåning
har jag sett 10 å 12 års harn kunna
nedsvälja en hel sup, och hört gossar
vid den åldern, då de skjutsat fram tili
Gästgifvaregården, begära att få bränvin.
Med än större bestörtning har jag sett mödrar
åt vida smärre barn framsätta ett glas
eiler en så kallad tumlare med Bränvin,
att deli doppa bröd. Men jag har också
sett dessa barn icke frodiga telningar på en
välskött jord, utan tvinande växter på ett
ödelagdt fält. Ungdomens muntra lekar
hafva försvunnit för ett lefnadssätt, som
hotar att förvisa trefnaden och glädjen från
jorden. Under det bygdens fält digna af
välsignelse, höras icke mera derifrån dessa
glada genljud, sorn förr hemföljde arbetarne
från deras slutade dagsmödor till hvilans
tjäll. Höres nu någon visa, så är det
oftast oanständighetens uttryck, med ett
skrän af öfvcrmodet. Dagakarlen vandrar
från spaden och lian till krogen, och husbonden,
som ville återföra honom, skulle
se husbondeväldet hafva försvunnit för bränvinsväldet,
och den moraliska kraften vara
tillintetgjord. Från huru många makar
är icke för bränvinets skuld sämjan flydd?
I
Den a6 Janliarii f. »n.
I huru många hushåll trefnaden och ordningen
aldrig sedda gäster? men jag behöfver
icke måla förderfvet i alla dess ställningar.
Det är knappt någon med känsla
för menskligt väl, som gjort sig mödanatt
nedstiga till betraktande af samhällets lägre
förhållanden, hvilken icke skådat denna
mörka tafla. Lemnom då den, och låtom
oss återkomma till det ondas botande.
Sådan, som den i vår Almanacka för
förlidet år införda afhandling om bränvinets
skadlighet, anser jag vara välgörande
för att bidraga till förbättringen. I hvart
och ett aldrig så fattigt hus finnes Almanackan.
Om derjemte ReligionsLäraren,
som har mesta tillfälle, att komma i umgänge
med folkklasserne, vid husförhör,
bröllop, begrafningar och dylika samqväm,
sökte att inskärpa hos föräldrarne den pligten,
att afhålla barn och ungdomen från
bränvin, och förhindra, att de icke fingo
deltaga i dess förtärande; om han stundom
infann sig i husen, samt inträngdeder, icke
med en bestraffande myndighet, men med
en faders varnande och förtroliga råd; om
tillika de allmänna anstalterne och författningarne
medverkade och gingo hand i hand
dermed; så anser jag det icke vara omöjligt,
att på vår mull kan trampa ett slägte,
som ej behöfver en hundradedel så mycket
bränvin, som nu förtäres; att det nu
io H. 18
Den 26 Januarii f. ni.
evforderlige Statsanslag af icke mindre än
doo.ooo R:dr B:co årligen till de för Staten
förlorade menniskors vård och underhåll,
i samma nion som bränvins-consumtionen,
då kunde nedsättas; att de stora
Brännerierne skulle förvandlas till förrådshus
för spanmål, och att man skulle finna,
att det är bättre att gifva kreaturen den
föda, Naturens Herre åt deni anvisat (foder
och säd), än att utmärgla dem och
mjölken med drank.
Till ändamålets vinnande skulle dessutom
Piikets Ständer till Thronell frambära
den önskan, att en, kanske två gånger
om året, och det alltid då större församling
är tillstädes, i synnerhet emot flyttningstiden,
i Kyrkorna måtte uppläsas en på bevisning
om Bränvinsförlärandets skadlighet
grundad förmaning af nationens Fader, alt
Husbönder och Föraldrar ålåge att afhålla
barn och ungdom från bränvinssupande;
att Beväringsynglingarne, i stället att vid
Öfningslägren liksom påtrugas bränvin, der
afhöllos derifrån, och att all försäljning
och utdelning af bränvin vid Gästgifvaregårdar
och Tingsställen förbjöds; och jag
ty.iflar icke på möjligheten, att bränvinet,
efter åtnjuten iner och mindre hyllning i
Sverige under några århundraden, skulle
der kunna återkomma till sin ursprungliga
bestämmelse, att vara en läkedom, men
icke ett förstöringsmedel.
Den 26 Januarii f. m. 273
Men måhända irrar jag mig i min beräkning;
måhända skall den, som på sedernas
ruiner vill hygga sig palatser, föra
en annan lära. Och man mäste bekänna,
att det är mycket att befara af vinningslystnadens
inflytelse, när man hoppas allt
endast af patriotismens seger.
Jag hemställer vördsamt, om icke
detta anförande må till Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskolten
remitteras.
Remitterades till Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskolten.
Anmältes och emottogs Herr HofCancelleren
m. m. D. von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Maj:ts Höga vägnar, aflemnade
Kongl. Maj:ts den 16 dennes aflåtne Nådiga
proposition till Rikets Ständer, angående
den till undsättning i missväxtår anslagne
Creditiv-Fonden, samt f. d. Allmänna Magazinslnrättningens
slutliga utredning, med
flere dermed sammanhang ägande ämnen;
äfvensom Kongl. Maj:ts den 16 och 22 dennes
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga skrifvelser,
dels angående ytterligare åtgärder
lill Fårskötselns och Ullproductionens befrämjande
i riket; dels med förslag till förnyad
Instruclion för Rikets Ständers Revi
18*
-
276
Ben 26 Januaril f. m.
sorer, i afseende pä deras befattning med
StalsVerkets granskning.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken anmodade Herr HofCancelleren,
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts
högstberörde Nådiga proposition och skrifvelser
skulle med första varda till handläggning
företagne.
Grefve Snoilskjj JVilSj hade inlemna!
följande, som upplästes:
När jag emottog det hedrande förtroende
att vara Ledamot uti RiddarhusUtskottet,
skedde det under den förhoppning,
att sådane förhållanden, om icke strax, dock
framdeles skulle kunna beredas, hvarigenom
jag, skiljd från andra göromål, skulle
kunna odeladt ägna min tid och min
ringa förmåga åt handläggningen af de flere
vigtiga frågor, som till samma Utskotts
granskning kunde hänskjutas. Men sedermera
inträffade förut icke beräknade omständigheter,
hafva omintetgjort detta hopp.
Tiden är nu inne, då Kongl. Svea HofRätt,
hvaraf jag har äran att vara Ledamot,
åter skall för detta år börja dess trägna
göromål, hvarigenom, utom den tid som
hemma måste uppoffras, alla förmiddagar
äro för mig upptagne} och då jag anser
Den 26 Januarii f. iu.
allt annat böra vika för uppfyllandet af de
pligter, som tillhöra mitt kall såsom Embetsman,
och jag sålunda är lagligen hindrad
att längre uti RiddarhusUtskottet vara
Ledamot, får jag härmed ödmjukast inför
Hans Excellence Herr Grefven och La lid tMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln anmäla min afsägelse af den plats
jag innehaft i samma Utskott.
Och fann Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord proposition,
för godt bifalla, att Grefve Snoilsky
finge, på sätt han begärt, från befattningen
att vara Ledamot i RiddarhusUtskottet
entledigas.
Föredrogs å nyo Hedervärda BondeStåndets
den 9 dennes aflåtne, och den i5
derpåföljde på bordet lagde, ProtocollsUtdrag,
af innehåll, att, sedan Anders Danielsson
från Elfsborgs Län uti till BondeStåndet
ingifvet Memorial yrkat: 1:0 Att,
i afseende på Statsregleringen, som ansågs
i första rummet fordra underhållet till Statsbestyrets
vanliga gång, StatsUtskottet måtte
anmodas att, sist inom 14 dagar, till
RiksStånden inkomma med ett sådant förslag
till Statsregleringen, som blott upptoge
de anslagssummor, hvilka vid sista Riksdag
under de särskilta titlarne beviljades,
278
Den 26 Janu ari i f. m.
med undantag af hvad som på öfverskotten
för 3:dje oell jorde HufvudTillarnes förstärkande
anvisades, och med iakttagande
endast af den tillökning, som under 8:de HufvudTiteln
begäres, i och för fångars skjuts
och underhåll; hvilket förslag borde, i följd
deraf, innefatta summan af den Statsbrist,
som vid ett sådant förhållande komme att
genom allmän Bevillning fyllas; att derefter,
i den mån tiden medgåfve, inkomma
med de öfrige med Statsregleringen gemenskap
ägande Betänkanden; och att, då Statsinkomsternes
beräkning troligen långt för
detta vore af Utskottet verkställd, ofördröjligen
lemna RiksStånden del af ett InkomstBetänkande,
som tillika upptoge de å hvarje
InkomstTitel, för hvarje år sedan sisla
Riksdag, uppkomne öfverskott, på det Inkomstberäkningarne
måtte kunna ventileras,
under afvaktan af förslag till Statsregleringen;
samt 2:0 Att BevillningsUtskoltet måtte,
i sammanhang dermed, anmodas att,
sist inom 3 veckors tid, uppgifva grunderne
för allmänna Bevillningens fördelning,
samt för Tull och öfrige Bevillningars utgörande;
så hade BondeStåndet beslutat,
det skulle de öfrige RiksStånden inbjudas,
att med BondeStåndet förena sig uti remiss
till Stats- och BevillningsUtskolten, med
anmodan att, inom de af Anders Danielsson
föreslagne tider, till RiksStånden inkomma
med Utlåtancjen i de ämnen, Anders
Danielssons memorial innehåller.
Den 26 Januarii f. m.
279
I sammanhang hvarmed nu afven föredrogs
Hedervärda BondeStåndets ProtoeollsUtdrag
af den 21 dennes, innefattande
BondeStåndets beslut, att de i ofvannämnde
måtto utsatte tider borde i stället beräknas
från och med sistnämnde dag.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Då jag
nu yttrar mig i anledning af BondeSlåndets
Protocollsutdrag, utbeder jag mig, alt
äfven få besvara det af Friherre Cederström
i sisla plenum mot Friherre Anckarswärd
afgifue anförande.
Hvarefter Grefve Horn uppläste följande:
Sedan den af Friherre Anckarswärd
väckta Motion, rörande formen för Statsutskottets
infordrade Betänkande!!, genom
Herr Grefvens och LandtMarskalkens vägrade
proposition, ikläddes egenskapen af Frilierrens
enskilta begäran, att StalsUtskoltet
måtte fästa uppmärksamhet vid vigten
af de anförda skälen för motionen, yttrade
jag till Protocollet, att ehuru sjelfva motionen
sålunda ombytt natur, qvarstod alltid
den önskan i Motionairens förträffligt
utvecklade motiver, alt Ridderskapet och
Adeln måtte biträda den vigtiga frågan.
Friherre Anckarswärd har sedan offentligt
förklarat, alt, inom en samling å Riddarhuset
af mera än 5oo personer, han varit den
enda talare för sin egen motion, hvilken i
sanning misströstande uppgift ger ökad an
-
28a
Den 26 Januari i f. m.
ledning till den önskan, att Svenska Folket,
åt hvilket detta meddelande är ämnadt,
måtte erfara, att det visserligen kan gifvas
dem inom detta rum, hvilka, lika med mig
saknande förmåga att uppträda såsom talare,
likväl skulle med sina röster- gifva behörig
vigt åt en stor angelägenhet, om dessa
röster påkallades. Jag åter föres till detta
ämne i anledning af Friherre Cederströms
i plenum d. 21 dennes afgifne yttrande,
och emedan Ridderskapet och Adeln
äger att yttra sig Öfver communicationen
af Hedervärda BondeStåndets fattade beslut,
i nära öfverensstämmelse med Herr Hjertås
redan remitterade och vidare af Friherre
Anckarswärd upptagne motion. Jag
utber mig således af Ridderskapet och Adeln
en kort uppmärksamhet för den magtpåliggande
frågans vidare behandling.
Ett af RiksStånden har fattat det beslut,
att göra för StatsUtskottet begripligt,
hvad Ståndets pluralitet egentligen menat
med föreläggande af bestämd tid för Betänkandens
afgifvande. BondeStåndet synes
nemligen hafva antagit, att, då RiksdagsOrdningens
44 §• * i:a momentet uti bestämda
ordalag tillåter en sådan föreskrift
om tid, och a:a mom. omtalar, huru ett i
Ståndens plena framstäldt Förslag, må till
Utskott hänförvisas, det nödvändigt måste
vara fråga om, alt bestämma, hvilket ämne
som skall vara föremål för Utskottets
Den 26 Januar i i f. m.
bearbetande inom deri föreskrifne tiden, —•
en föreskrift, som ingalunda betar Utskottet
dess rättighet, att inom samma lid afgifva
de fullständigare Betänkanden, som
af detsamma, enligt Grundlagens särsk il te
stadganden, böra afgifvas. Den rimliga mening
man sålunda kan draga af ordalydelsen
i 44 §• Riksdagsordningen bestrider
Friherre Cederström uti dess den 21 dennes
på bordet lagde commentarier öfver
Friherre Anckarswärds yttranden i ämnet.
Friherre Cederström uppställer deremot 5g
och 62 §§. i Regeringsformen; men dessa
angifva endast föremålet för Kongl. Majrts
Nådiga propositioner till StatsUtskottet,
samt Rikets Ständers skyldighet att bestämma
blifvande Bevillning, sedan de pröfvat
StatsVerkets, af Utskottet uppgifue, behof.
Lika liten anledning lemnar 3o §. i Riksdagsordningen,
att tyda den 44 efter Friherrens
åsigt. Jag hämtar tvärtom derutur
ett stöd för det begrepp jag fästat vid föreläggande
af tid för Inkomst- och UtgiftsBetänkandens
afgifvande, emedan det visar
sig för min fattning tydligt, att Ridderskapet
och Adeln, likasom BondeStåndet,
velat väcka StatsUtskottets uppmärksamhet
på de nödvändigaste Statsbehofven,
som detta Utskott skall utröna,pröfva och
föreslå, samt jemväl antyda för Utskottet
vigten deraf, att åtminstone de oundvikliga
behofven för Statens upprätthållande
måtte kunna bestämmas inom den föreskrif
-
282
l>e 11 26 J a nuar i i f. m.
ne tiden för Riksdagens slut, oell att livad
derutöfver kan tarfvas för den nya Stalsregleringen,
måtte särskilt uppgifvas, profvas
oell af göras under en af Konungen
förlängd Rikets Ständers sammanvaro. Om
man å ena sidan önskar, att denna utväg
måtte följas af StatsUtskottet, bör man
likväl medgifva, att inom Utskottet, under
denna Riksdag, svårligen kan uppslå
fråga om en förändrad plan för Statsregleringens
uppgörande, emedan Riksdagsordningen
i 37 §. och 2 mom. förbjuder Utskott
att väcka frågor till afgörande i Ståndens
plena, eller alt upptaga andra ämnen
än de från plena remitterade; så vida ej,
hvad StatsUtskottet särskilt angår, Konungens
propositioner enligt 27 §. till detsamma
omedelbarligen öfverlemnas. Ilär synes
lagstiftarnes mening tydlig, att nemligen,
då Konungens propositioner icke öfverlemnas
omedelbarligen till StatsUtskottet,
utan, som nu skedt, till Stånden, desse
sednare måtte vara i tillfälle att, i anledning
af de Kongl, propositionerne, väcka
sådane frågor, hvartill Stånden, med
redan inhämtad kännedom om de Nådiga
propositionerna, kunna föranledas. Om denna
arbetsordning är ny, så är den likväl
icke Grundlagsstridig, emedan ingen §. i
Grundlagarne kan deremot åberopas; och
då LandtMarskalk eller Talman, enligt 55
§. Riksdagsordningen, ej kan vägra proposition,
utan i det fall, då han finner en
Den 26 Januarii f. in.
283
väckt fråga bokstafligen strida mot Grundlagarnes
ordalydelsej begriper jag sannerligen
icke, huru Friherre Cederström kunnat
förklara remissen af Friherre Anckarfiwärds
Motion vara lagstridig. Lika ofattlig
förekommer mig den tydning, som gifves
åt den sednares yttrade fordringar af
förnyade anslag för underhållet af Statsinrättningens
jemna oafhrutna gång, då Friherre
Cederström påstår, att denna ej kunde
beredas genom afbrott i nödvändiga anslag.
Med dessa anslag måste väl menas,
hvad Kongl. Majrt i dess Nådiga propositioner
begär utöfver den nu varande RiksStaten,
och då Friherre benämner dem nödvändiga,
har Friherre sjelf begått det fel
lian vill finna hos andra, nemligen att på
förhand pröfva anslagens nödvändighet, innan
StatsUtskottet derom yttrat sig.
I strid med Friherre Cederström synes
mig en af StatsUtskotlets verksammaste
Ledamöter, som i ett föregående Plenum
inom detta Hus sagt sig gerna se, att
StatsUtskottet tidigt vandes att icke sätta
sig i bredd med SecretaUtskottet; eller hvad
bör man väl förstå under detta yttrande,
om ej alt den värde Ledamoten medgifver,
det StatsUtskottet kan eller bör emottaga
en föreskrift för ordningen af målens behandling,
då denna föreskrift icke ingriper
så djupt i Utskottets granskningsrätt öfver
sjelfva frågan, att den kan sägas på för
-
284
Den 26 Januarii f. ni.
hand afgöra något annat, än forruen för
Utskottets Betänkande!!?
Huru man nu vill förklara de yttrade
åsigterna för och emot, står det fast, att
StatsUtskottet med iakttagande af den tid
Ridderskapet och Adeln föreskrifvit, ingalunda
kan vara i tillfälle att i ett fullständigt
helt sammanfatta UtgiftsBetänkandet,
utan måste detsamma növändigt sönderdelas,
på sätt Motionären tillstyrkt; hvilken behandling
jag vill påminna mig, att äfven en
StatsUtskottets Ledamot här medgifvit skulle
kunna äga rum. Då detta är, hvad som
egentligen åsyftas så väl med Hedervärda
BondeStåndets oss communicerade beslut,
som med Ridderskapets och Adelns eget i
anledning af Herr Hjertås Motion, samt det
tillika öfverensstäramer med hvad Friherre
Anckarswärd så förtjenstfullt utvecklat, tager
jag mig friheten vördsamt föreslå: att
Ridderskapet och Adeln måtte förklara StatsUtskottet
Ridderskapets och Adelns önskan,
att StatsUtskottet må, vid Inkomst- och UtgiftsBetänkandernes
författande, fästa det
afseende å Hedervärda BondeStåndets beslut,
rörande Statsregleringens uppgörande,
som kan förenas med StatsUtskottets Gruudlagsenliga
pligt.
Herrarne Hallenborg, Carl Johan, Gyllenkrook,
Johan Göran, Hjerta, Gustaf och
Rosenquist, Fredrik Leonhard, förenade sig
med Grefve Horn.
Den i6 Januari! f. m.
Hans Excellence Herr Grejven och
■Landt Mar skalken yttrade, att enär Hans
Excellence i Plenum den i5 dennes redan,
uppå anförde skäl, förklarat sig icke kunna
meddela proposition å Friherre Anckarswärds
Motion, angående formen för Statsregleringens
uppgörande, samt både Motionären
och Ridderskapet och Adeln vid samma
tillfälle behagade instämma uti Hans
Excellences åsigt, ansåg Hans Excellence
nu, då BondeStåndets inbjudning i denna
del åsyftade enahanda beslut som Friherre
Anckarswärds Motion, någon annan åtgärd
i anledning af berörde inbjudning icke erfordras,
än att underrättelse om Ridderskapets
och Adelns nyssnämnde beslut genom
Protocollsutdrag meddelades BondeStåndet.
Grefve Horn: I anledning af hvad
Herr Grefven och LandtMarskalken framställt,
tillstår jag mig ej hafva fattat, att
Ridderskapet och Adeln tagit något beslut
uti detta ämne; ty då någon proposition
icke gjordes, kunde ej heller något beslut
fattas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att, då Ridderskapet
och Adeln, efter det Hans Excellence
förklarat sig icke kunna å Friherre Anckarswärds
Motion meddela proposition, icke
yrkat någon proposition, följde ock deraf,
a86
Den 26 Januarii f. ra.
att Ridderskapet och Adeln instämt i Hans
Excellences åsigt, samt just derigenom uti
terörde ämne fattat sitt beslut. Hans Excellence
hemställde derföre ånyo, om det
icke vore tillräckligt att, i anledning af
BondeStåndets förevarande inbjudning, endast
lemna BondeStåndet del af Ridderskapels
och Adelns i ämnet redan vidtagne
beslut.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag vågar vördsammast
fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på olikheten emellan Friherre
Anckarswärds Motion och BondeStåndets
beslut i detta afseende. Här är fråga
om ett helt Stånds beslut, att inbjuda de
öfriga RiksStånden att hos StatsUtskottet
begära Betänkandets fördelning. BondeStåndets
beslut innefattar ej någon så uttrycklig
föreskrift, att StatsUtskottet tillförbi
ndes till något visst; det innehåller
blott en framställning af BondeStåndets
åsigter, hvilka skulle blifva en ledning för
Utskottet. Jag tror Grefve Horns framställning
på intet sätt vara Grundlagsstridig,
och ej eller kunna förliknas med Friherre
Anckarswärds motion. Emellan dem
finnes den skillnad, att, då Friherre Anckarswärd
bestämt yrkade, att Ridderskapet
och Adeln skulle instämma i den begäran,
att Utskottet på ett visst sätt måtte upp
-
Ben a6 J a n u a r i i f. m.
ställa Betänkandet, föreslår deremot Grefie
Horn en anhållan, att Utskottet vid förslaget
ville fästa den uppmärksamhet, som
är förenlig med Utskottets grundlagsertliga
pligt. Jag tror det ej vara lämpligt att
vägra remiss af BondeStåndets motion. Vid
nästa Riksdag, om ej vid denna, kan annars
en visad likgiltighet i detta ämne ådraga
Folket den svårighet, att en för hög
Bevillning får qvarstå; och jag finnér detta
så vådligt, så ingripande i BondeStåndets
rättigheter och skyldigheter, alt billigt
afseende derå hör göras. Jag instämmer
till alla delar i Grefve Horns förslag, då
detsamma förenar allas åsigter, såväl deras,
hvilka anse Grundlagen hindra remiss, som
deras, hvilka tro remissen ej vara grundlagsstridig.
Grefve Horn har gått en medelväg,
som ej är af grundlagsvidrig beskaffenhet,
och hvarå jag tror proposition
ej kan nekas.
Friherre TYrangelj Henning: För mitt
begrepp har det alltid varit klart, att om
vi med nytta skola begagna rättigheten att
oss sjelfva beskatta, så bör sådant ske på
det sätt, att vi, i utbyte för de extraordinaira
uppoffringar vi göra, må erhålla de
fördelar, som vi för vår samliällsfrihet finna
vara af nöden. Detta är ett förhållande,
som finnes hos alla andra constitutionclla
Stater; hvarföre skulle oss ensamt
denna fördel vara betagen?
aS8
Den a6 Januarii f. m.
På grund af dessa skäl, och i följd af
de discussioner, som redan förevarit, rörande
Friherre Anckarswärds motion, kan jag
icke neka, att jag i flera afseenden delar
hans åsigter, och jag styrkes ännu ytterligare
i denna min öfvertygelse af Herr Hjertås
nu afgifne yttrande.
Herr Tham_, Wollrath: Om en mot
Grundlagens tydliga föreskrift gjord motion
kommer från ett RiksStånd, lärer den ej
vara bättre, än om den kommer från en
privat person. Hvad BondeStåndet begärt,
är ordagrant detsamma, som det Friherre
Anckarswärd begärde. Jag tror att de Ledamöter,
som då voro närvarande, ej kunna
neka ett sådant förhållande; och som
Herr Grefven och LandtMarskalken då vägrade
proposition derpå, att Stånden skulle
gå framom Utskottet med sina beslut, lärer
han säkert nu äfven vägra proposition, synnerligast
som ej mindre Ridderskapet och
Adeln än Friherre Anckarswärd sjelf då
voro af hans tanka. Jag frågar, om Ridderskapet
och Adeln nu skall upprifva sitt
förra beslut, och huruvida vi skola votera,
om Ständerna skola föreskrifva StatsUtskottet,
hvad detsamma skall tänka och
föreslå. Jag har visserligen ingenting emot,
att Grefve Horns motion nu blir remitterad,
och lika litet, om flera vilja med honom
sig förena, men att till Ståndet framställa
-
Den 26 Januarii f. m.
289
ställa proposition derpå, deremot protesterar
jag på det högsta, under åberopande
af Herr Grefvens och LandtMarskalkens förra
vägran.
Friherre Cederström_, Jacob: I Grundlagen
är väl stadgadt, att Rikets Ständer
kunna förelägga Utskotten tid, men ej form
för deras Betänkanden. Att i önskningsväg
gå till Utskotten, finner jag opassande. För
öfrigt är här ej fråga om att upprifva något
beslut. Herr Grefven och LandtMarskalken
har en gång vägrat proposition på
samma sak, och kan följakteligen icke nu
framställa den; här är således blott fråga
om Ridderskapet och Adeln, tvärtemot hvad
som skedde förra gången, nu yrkar proposition.
Herr von Heynne_, Georg: Såsom Ledamot
i StatsUtskottet anser jag mig pligtig
förklara, att, då jag emottog detta bevis
af mitt Stånds förtroende, hade jag dock
ej så mycket förtroende till mig sjelf, att
jag icke gerna mottager ledning af andras
tankar, så vidt de med mitt begrepp om
saken kunna förenas. Jag är således ej
emot, om en allmän eller enskilt tanka
kommer Utskottet till handa; tvärtom anser
jag det kärt för mig, och i öfrigt icke
vådligt att remittera Grefve Horns motion,
äfvensom Friherre Anckarswärds. Jag har
10 H. 19
Den 26 Januarii f. m.
sagt det vara kärt för mig alt se andras
tankar, men jag förklarar också att, hvad
mig enskilt vidkommer, skall jag ej låta
mig missledas af någons mening. Jag tillhör
ej heller någon viss, utan den, som min
öfvertygelse, efter noga begrundande äfven
af andras meningar, säger mig leda till min
Konungs och mitt Fosterlands gemensamma
väl.
Grefve Horn: Herr Grefven och LandtMarskalken
har yttrat, att Ridderskapet och
Adeln redan fattat sitt beslut i afseende på
Friherre Anckarswärds motion. Jag får
dervid anmärka, att detta beslut, så vidt
jag förstår, ej kunnat innebära annat än
hvad Friherren sjelf yrkat, eller motionens
förändrande till hans enskilte tankar, sedan
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagifvit
sig icke kunna göra proposition på
Friherrens första framställning. Men om
också Ridderskapet och Adeln skulle hafva
vägrat remiss af Friherre Anckarswärds motion,
återstår nu att veta, om Ridderskapet
och Adeln äfven vägrar att biträda den
proposition jag haft äran föreslå. Jag anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
täckes låta uppläsa densamma, på det
Ridderskapet och Adeln må med säkerhet
erfara, i hvad öfverensstämmelse deri står
till Friherre Anckarswärds motion.
Friherre Sparre, Sixten: Jag bör yttra,
att jag ser saken utur samma synpunkt
Den a6 Januarii f. m.
sorn Herr Tham, och tror den redan vara
afgjord genom Herr Grefvens och LandtMarskalkens
vägran att göra proposition på
Friherre Anckarswärds motion. För öfrigt
förenar jag mig helt och hållet med Herr
Tham.
Herr Hjerta: Jag tror, alt något missförstånd
uppstått om Grefve Horns afsigt
med dess Motion. Här är ej fråga om att
remittera Friherre Anckarswärds Motion;
här är blott fråga om att Ridderskapet
och Adeln skulle ej förelägga Utskottet
vissa former och reglor, utan endast anmoda
Utskottet att, så vidt det vore förenligt
med dess grundlagsenliga pligt, fästa
afseende vid BondeStåndets förslag. Det
behöfves verkligen en viss böjelse för advocatur,
för att kunna göra Friherre Anckarswärds
motion och BondeStåndets Beslut
till samma sak. Den förra innehåller föreskrift
om 6 eller 7 särskilta afdelningar för
Betänkandet; BondeStåndets deremot endast
4; således finnes redan deri en stor olikhet.
Då Herr Grefven och LandtMarskalken
vägrat proposition, har deremot Talmannen
i BondeStåndet meddelat densamma;
en Talmans tanka står således i rak
strid mot LandtMarskalkens. Man kan derföre
ej handla med mera beredvillighet
emot Herr Grefven och LandlMarskalken,
som anser beslutet stridande mot Grund
-
Den a6 Januari! f. ra.
lagen, än att anhålla, på sätt Grefve Horn
gjort: '"'att Ridderskapet och Adeln måtte
”bevilja remiss af BondeStåndets motion,
”med den önskan, att Utskottet dervid vi 1-  ”le fästa det afseende, som vore förenligt
”med dess grundlagsenliga pligt.” Jag vill
blott fästa uppmärksamheten på den stora
skillnaden i frågorna. Jag vill ej upprifva
det förut fattade beslutet, ej yrka att Ridderskapet
och Adeln skall förena sig med
BondeStåndet, utan begär endast remiss af
nämnde Stånds Beslut, med anhållan att
Utskottet ville dervid fästa den uppmärksamhet,
som med dess grundlagsenliga pligt
kan vara förenlig.
Grefve Possej Arvid: Jag kan ej föreställa
mig anuat, än att det endast är BondeStåndets
Protocollsutdrag, som nu här
föredragits; och då detta är af lika innehåll
med Friherre Anckarswärds motion,
som ej kunde remitteras, emedan Herr Grefven
och LandtMarskalken ansåg densamma
grundlagsvidrig, och derå vägrade proposition,
finnér jag att Ridderskapet och Adeln
redan afgjort saken derigenom, att Ridderskapet
och Adeln instämde uti Herr Grefvens
och LandtMarskalkens yttrade tanka.
Något helt annat är Grefve Horns anförande.
Det är en alldeles ny motion, som slutar
med att begära, det Ridderskapet och
Adeln skulle remittera BondeStåndets motion
med det yttrande, att StatsUtskottet
Den 36 Januai-ii f. m.
dervid måtte fasta det afseende, som med
Utskottets grundlagsenlig;) pligt kan vara
förenligt. Det förefaller mig i sanning ganska
besynnerligt, att Ridderskapet och Adeln
ej sjelfva skulle kunna afgöra, hvad
som är grundlagsenlig! eller ej. Jag anhåller
att denna motion måtte få hvila på
bordet, i händelse proposition derå ej skulle
vägras.
Herr Rosenblad_, Bernhard: 83 §. RegeringsFormen
stadgar, att Rikets Grundlagar
skola efter deras ordalydelse tillämpas,
och i denna §. ligger en säkerhet mot
sådane successiva olyckliga förändringar,
som 1720 och 1772 års Regeringsformer undergingo.
Vår nuvarande Grundlag stadgar
sättet, huru frågor skola väckas: att
hvarje enskilt Riksdagsman äger rätt väcka
motioner; att hvarje medlem af ett Riksstånd
äger yttra sig deröfver, samt begära
remiss till Utskott, och att Utskottet skall
fästa afseende dervid; men ingenstädes tinnes
stadgadt, att ett RiksStånd kan framställa
önskningar till elt Utskott. Om en
ledamot gör det, om alla instämma deri,
så är det grundlagsriktigt; men RiksStånds
motioner finnas ingenstädes nämnde. Tvärtom
säger 44 §• Riksdagsordningen: Konungens
propositionerj äfvensom allmänna
frågorj hvarmed förstås sådanej som kunna
eller böra komma under sarntelige RiksStåindens
öfverläggning och pröfningj må
394
Den 26 Januarii f. m.
ej i Riksens Sländers Plena till omedelbarligt
afgörande upptagass utan skola öfverlemnas
till utredande af behöriga Utskottj
&c. Om således ett RiksSlånd genast upptagit
en sådan fråga till afgörande, så är
det grundlagsvidrigt. Jag tror, att om BondeStåndets
ifrågavarande Beslut öfverlemnas
till StatsUlskottet såsom enskild tanka
eller motion, och alla dermed förena sig,
formen är behörigt iakttagen; och då, men
icke annars, kan remiss ej nekas, och Utskottet
icke undgå att pröfva berörde beslut.
Herr Hjerta: Jag anhåller, att RiddarhusSecreteraren
måtte uppisa, om ordalydelsen
i Friherre Anckarswärds motion
och BondeStåndets ProtocollsUtdrag
är lika. Jag är ganska öfvertygad, att de
äro så olika, att den ena ej lägger hinder
i vägen för den andra. Deremot hyser jag
äfven den öfvertygelse, att de såvida äro
lika, att jag ej vill begära Ståndets bifall
till någon proposition med bestämd föreskrift:
så och så skall Utskottet afgifva sitt
Betänkande. Om Talmannen i BondeStåndet
kunnat handla grundlagsvidrigt (hvilket
jag likväl ej tror), vill jag visst icke
utsätta Ridderskapet och Adeln för detsamma.
Men Grefve Horns förslag, som endast
genom en förvillande ordvridning kan
kallas en ny motion, uppgifver ett lämpligt
sätt för remissen af BondeStåndets beslut.
Jag slutar med att anhålla, att Herr
Den 26 Januarii f. m.
Grefven och LandtMarskalken antingen ville
vägra proposition, då Ridderskapet och
Adeln kommer i tillfälle att densamma yrka;
eller ock alt proposition måtte meddelas
på remiss af BondeStåndets motion,
med tillägg alt Utskottet dervid ville fästa
det afseende, som med dess grundlagsenliga
pligt är förenlig.
Grefve Horn: Jag är hufvudsakligen
af Herr Hjerta förekommen i min vederläggning
mot Grefve Posse. Mitt förslag
är icke någon ny Motion, utan uppger blott
sättet för remissen af BondeStåndets Beslut.
Med afseende åter på hvad Herr Rosenblad
yttrat om Stånds motioner och 44 §• Riksdagsordningen,
hemställer jag hvad 2:a momentet
af denna §. då skall betyda? Det
lyder: Hvarje RiksStånd vare obetaget att,,
utan de öfriges hörandetill vederbörligt
Utskott hänförvisa ett i dess plenum framställt
förslag; dock må alltid MedStånden
underrättelse härom meddelas.
Herr von Heynne: Jag anser ändamålslöst,
att upptaga mycken tid med discussion
om remiss af BondeStåndets ifrågavarande
beslut; ty StatsUtskotlet får säkert, eller
liar kanske redan fått detsamma från BondeStåndet,
och det blir således ej undanhållet
Utskottet. Skulle Ridderskapet och
Adeln förena sig om att lägga Protocollsutdraget
till handlingarne, får Utskottet i
alla fall del af saken.
ag6
Den 26 Januarii f. m.
Herr Rosenblad: Jag skall blott anhålla
få uppläsa slutmeningen af 44 §• Riksdagsordningen,
som lyder: och kunna Riksens
Ständer genom Ständens pluralitet,
när så nödigt pröfvas, förelägga Utskotten
tid till deras Betänkandens afgifvande.
Här står ej, att Stånden kunna meddela
önskningar, huru Betänkanderne skola
afpassas. Först i nästa moment står: Hvarje
RiksStånd vare obetagit att, utan de
öfriges hörande, till vederbörligt Utskott
hänförvisa ett i dess plenum framställt
förslag; dock må alltid MedStånden underrättelse
härom meddelas.
Grefve von Rosen, Axel, förenade sig
med Herr Rosenblad.
Hans Excetlence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att BondeStåndets
Protocollsutdrag innefattade hufvudsakligen
2:iie särskiltd frågor; den ena angående
tiden och formen för Statsregleringens
uppgörande, samt den andra, angående
tiden, inom hvilken BevilluingsUtskottet
holde uppgifva grunderue för Allmänna
Bevillningens fördelning, samt för Tull
och öfrige Bevillningars utgörande. Hvad
angick den del af förra frågan, som omfattade
formen för Statsregleringens uppgörande,
och hvilken del nu vore föremål
för Ridderskapets och Adelns öfverläggning,
hade Hans Excelience redan tillkännagif
-
Den 16 J a n u a r i i f. m.
397
•vit sin öfvertygelse, att BondeStåndets derutinnan
fattade beslut vore alldeles öfverensstämmande
med Friherre Anckarswärds,
rörande samma ämne, väckte Motion, å
hvilken, i dess ursprungliga skick, Hans
Excellence icke ansett sig kunna meddela
proposition; hvadan Friherren ock sedan jemkat
Motionen till ett uttryck, endast af dess
enskilta önskan, under hvilken sednare form
den blifvit till StatsUtskottet remitterad.
Då nu fråga uppstått, att Ridderskapet och
Adeln borde instämma uti BondeStåndets i
denna omständighet framställde inbjudning,
ansåg Hans Excellence sig icke kunna derå
meddela proposition, utan hemställde, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpligt, att BondeStåndet endast underrättades,
att Ridderskapet och Adeln icke
kunde uti denna del af BondeStåndets omförmälte
beslut instämma.
Ropades flere Ja.
Grefve Horn anhöll, att dess förslag
mätte å nyo varda inför Ridderskapet och
Adeln uppläst; i anledning hvaraf
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken uppläste Grefve Horns
förslag, så lydande: ”Jag tar mig friheten
”vördsamt föreslå, att Ridderskapet och
”Adeln måtte förklara StatsUtskottet Rid”derskapets
och Adelns önskan, att Statsutskottet
må, vid Inkomst-och UtgiftsBe
-
Den 26 Januarii f. m.
”tänkandernes författande, fästa det afseende
å Hedervärda BondeStåndets beslut, rödande
Statsregleringens uppgörande, som
”kan förenas med StatsUtskottets grund”lagsenliga
pligt;” hvarefter Hans Excellence
yttrade, alt denna framställning syntes
egentligen angå tiden, inom hvilken
Statsregleringen horde uppgöras; och som
Ridderskapet och Adeln redan den i5 dennes
anmodat StatsUtskottet alt till RiksStånden
afgifva, inom den 24 dennes, det
så kallade InkomstBetänkandet, och, inom
den 10 nästkommande Februarii, det så
kallade UtgiftsBetänkandet, samt således i
denna del fattat ett med BondeStåndets
åsigt nära öfverensstämmande Beslut, trodde
Hans Excellence, att någon annan åtgärd
i anledning deraf numera icke eller erfordrades,
än att endast underrättelse derom
BondeStåndet meddelades.
Flere hördes häruti instämma.
Herr Hjerta: Hvad tiden beträffar, anser
jag den redan tillräckligt bestämd genom
vårt förut fattade beslut; den slår så
nära in med hvad BondeStåndet föreslagit,
att den ej mera än med en dag skiljer sig
derifrån i fråga om UtgiftsBetänkandet^ och
ingens mening lärer väl vara att chikanera
på en dag. Deremot tror jag den väsendtligaste
frågan vara, om Ridderskapet och
Adeln skall fästa något afseende på Bon
-
Den 26 Januarii f. m. agg
deStåndets heslut om sättet för Betänkandernes
uppgörande. Det vore önskligt, att
Ridderskapet och Adeln ville gifva BondeStåndet
bevis derpå, att ej Ridderskapet
och Adeln så likgiltigt som BorgareSlåndet
afgjort frågan. Grefve Horn har så
väl behandlat saken, att jag skulle tro oss
göra bäst, om vi, såsom han föreslår, åtminstone
öfverlemnade den till Utskottet,
att derom taga kännedom, och dervid fästa
det afseende, som kan vara förenligt med
grundlagen. Detta sednare tillägg om grundlagen
kunde visserligen uteslutas, och saken
ändå vara densamma; men jag tror det
vara oriktigt att använda denna term, när
i 2 Stånd .så olika meningar uppstått om ,
sakens lagenliga beskaffenhet. Jag får således
ännu en gång anhålla om proposition
derpå, att Ridderskapet och Adeln, jemte
remitterande af saken till StatsUtskottet,
ville yttra dess önskan, att Utskottet vid
BondeSlåndets beslut fästade afseende.
Herr Lefren} Johan Pehr: Jag har
blott begärt ordet för att upplysa, att StatsUtskotlet
den 24 dennes förehade InkomstBetänkandet
första gången. Oaktadt använd
flit hafva vi ej hunnit längre, än att det »
ännu ligger på Utskottets bord, för att innan
kort återkomma under öfverläggning.
Anledning är således, alt det ej skall dröja
många dagar, innan det till Stånden inkommer.
Hvad angår Grefve Horns Mo
-
3oo
Den 26 J a n u a r i i f. tn.
tion, kan jag ej bifalla elen, på den grund,
att BondeSlåndet i sitt beslut förenat 2:ne
frågor, dem Ridderskapet och Adeln åtskiljt,
nemligen frågan om tids föreläggande
med den om föreskrift af sättet för Utskottets
handläggning.
Herr Tham: Jag har alltid varit och
skall alltid vara böjd att gå MedStåndens
önskningar till mötes, men jag har ännu
större böjelse att efterlefva Grundlagen; och
om något Stånd gått Grundlagens ordalydelse
för nära, skall jag aldrig underlåta
att påminna Ridderskapet och Adeln om
dess skyldighet att vägra bifall dertill; ty
Grundlagens helgd måtte vara mera värd,
än den höfligheten att bifalla ett annat
Stånds deremot stridande förslag. Yi hafva
hört Herr Grefven och LandtMarskalken
förklara, att han ej kan göra proposition
på första punkten såsom grundlagsvidrig.
Om nu Ridderskapet och Adeln önskar,
att StatsUtskottet skall fästa uppmärksamhet
vid denna punkt, anser jag saken
vara lika beskaffad; ty önskan eller beslut,
som i olaglig väg tillkommit, kan ej binda
händerna på Utskottet, utan Ridderskapet
och Adeln nedsätter blott sin egen värdighet,
då Ridderskapet och Adeln yttrar en
önskan, hvarpå Utskottet ej är skyldigt fästa
något afseende. Jag anhåller således,
att Herr Grefven och LandtMarskalken ville
sluta denna discussion med bestämd vägran
att framställa den begärda propositionen.
