# ID: svediakorp-gov335
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,422
# sentences: 2,176
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


i)en 29 October f, m,
467
£it till grund, och då tror jag ej, atf en bestämd
exeptionslag bör bestämmas för HöfTjenster. Jag
anhåller således, att Ridderskapet och Adeln måtte
förblifva vid sitt redan fattade beslut.
Herr Grefven och Han dt Mars kalken lät
uppläsa de öfrige RiksStåndens, i; detta ämne9
ankomne ProtocollsUtdrag af den 4, 7 och itj
dennes, hvaraf inhämtades, att Präste- och BondeSiånden
afslagit StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande,
med förklarande, att Riksens Stander borde
hädanefter som hittills, äga att pröfva hvars
och ens rättighet till Pension, i moa af tjenstetid
och behof; men BorgareStåndet åter bifallit
berörde Utlåtande, med det tillägg, att såsom villtor
för åtnjutande af Pension, börde föreskrifvas
skyldigheten, att styrka sitt behof deraf.
Herr Grejven och LandtMarskalkeh hem^
itälide, om Ridderskepet och Adeln behagade^
med förkastande af StatsUtskottets Utlåtande, förblifva
vid dess i detta ämne redan fattade beslut^
Ropades Jas
Företogs till pröfning StatsUtskottets den 14.
dennes nnder N:ö 537 aflåtpe, samt den 17 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial,
med förslag till förnyad Instiuction för Riksens
Ständers Revisörer, i hvad som rörer deras befattning
med Statsverket.
ii 8
Sen 2g October f. m.
Friherre af Nordin, Carl Johan, anförds
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o i.)
Hvarefter Friherre af Nordin tilläde muntligen
:
Jag instämmer för öfrigt i den tillstyrkan,
som Herr Lagman Noréus i dess Betänkandet
åtföljande reservation gjort, att då Fullmäktige i
Riksgälds - Contoiret låta till trycket befordra
Riksens Ständers Bevisorers Berättelse, dervid
måtte fästas det vilkor, att de förvaltande Verkens
förklaringar äfven må varda tryckta och viss
tid fl en sådan åtgärd föreskrifven af 2, högst 3
månader, räknade ifrån Revisionens slut.
Hans Excellence Herr Grefve af IP et -  lefstedt, Gustafi Innan jag går att afgifva de
anmärkningar emot StatsUtskottefs Betänkande,
som påkallas af förslaget till Instruction för
Biksens Ständers Revisorer , anhåller jag att få
framställa en fullständig berättelse om denna
fråga från dess början. Om jag härvid skulle
komma att återupprepa, hvad jag i början af
Riksdagen i detta ämne haft äran anföra, hoppas
jag att min ursägt ligger i sjelfva ämnets
vigt; och i min alfvarliga öfvertygelse, att det
i hela sitt sammanhang måste betraktas, för att
opartiskt och rätt kunna bedömmas,
Biksens Ständers Revisorers rättighet att
granska Statsverket Räkenskaper och Förvaltning
Den 29 Ocleber f, m.
var först bestämd genom 68 §• RiksdagsOrdnin*
gen, och fanns endast der stadgad. Vid l8t3
års Riksdag inlemnade Riksens Ständer till Kongl,
Majit , med underdånig anhållan om dess utfär_
dande, en Instruction för deras Revisorer, hvilken
år 1810 blifvit uppgjord. Denna Instruktion
blef ock utfärdad den 10 Junii jgl2 , och
följdes derefter i alla delar vid de Revisioner,
som ägde rum ända till år 1818, då fråga för
första gången uppstod om granskning af flera
Cassör ock Verks Räkenskaper , än dem , som
finnas i Instructionen upptagna , der endast Stats^
Contoirets räkenskaper omförmäias , såsom föremål
för denna granskning. Derefter blef en
betydlig förändring i afseende på denna Instruction
vidtagen derigenom , att Riksens Ständer
beslöto, att deras Revisorers Berättelser skulle
genast till trycket befordras , i stället för att
1312 års Instruction innehåller, att de skulle
förseglade förvaras intill nästa Riksdag. Detta
beslut blef ej en gång hos Kongl. Majit anmäldt.
Till stöd för de nya anspråken anfördes
Växelvis vigten af Grundlagen och af Instructionen
, allt i mohn af den större verkningskrets
, dessa särskilda stadganden lemnade Revigorerne.
Enligt hvad jag förut nämnt , innew
höll Instructionen blott rättighet för dem att
granska Stats-Contoirets särskilda Räkenskaper.
Detta ansåg man vara allt för inskränkt J och
derföre åberopades, emot Instructionen , 68 $.
Riksdagsordningen , der det står, att Revisorerpe
skola granska Stats-Verkets Räkenskaper, sty
-
47° den 29 October /. m.
reise och förvaltning , och man afgjorde, genom
tolkning af detta ord, att därmed borde och 'skulle
förstås alla allmänna Cassör och Räkenskaper.
Instructionens 2 §. stadgade åter: ’5att Revi
”sorerne
skola äga tillgång till alla Stats-Contpi”rets
Räkenskaper, Protocoller och Handlingar,
”icke allenast för de år, till hvilka Revisionen
sträcker sig , utan ock , likmätigt 42 §• i Riksdagsordningen,
äga rätt att af StatsContoiret
”undfå de upplysningar och handlingar , som de
”i öfrigt finna nödige, för att efterse och granska,
”huruvida utgifterne äro icke allenast öfverensT
”stämmande med de fastställde Staterne, och
Ogrundade på så väl dem, sorn Kongl. Maj'.ts särskilda
Nådiga Förordnanden , der sådane legat
”till grund för utbetalningarne , utan ock med
”behöriga qvittencer verificerade af dem , som
’’ägt de anordnade medlen uttaga och djspone5’ra.
” Med stöd af denna §. fann man orden i
68 $. Riksdagsordningen , der det endast talas
om "två års af slutade Räkeipkaper" medgifva allt
för liten utsträckning af Revjsions-åtgärcien,
Man hänförde sig derföre ifrån Riksdagsordningen
till InstruGtionen för att anskaffa alla handlingar
, och kunna verkställa granskningen intill
den dag, då Revisprerne sammankomma.
Hvad sjelfva tryckningen af Revisorernes
anfnärkningar vidkommer, kunde man hvarken
åberopa Ckrundlagen eller Instrpctipnen, hvilken
sednare man i detta afseende bestämdt hade e~
mot sig. Denna del af frågan står således all-s
deles enstaka, och sig sjelf lämnad.
Ven 29 October ft ni.
Då under dessa omständigheter tvifvelsmål
således uppstod om hvilketdera i detta afseende
vore ligtigt , aflat Kongl. Majit den 28 Febr.
innevarande år en Nådig Skrifvelse till Riksens
Ständer , hvaruti Kongl. Majit förklarade Big vilja
samtycka, att Tullverkets räkenskaper, såsom
ock Räkenskaperna för de under KrigsCollegium
ställda Militiss-Boställs- och KrigsmanshusCassorna
må hädanefter af Riksens Ständer eller deras
Revisorer granskas ; äfvensom att ett lika förhållande
lomme att äga rum med den. del af SeraphimerGillets
fonder , som af Allmänna medel
utgöras ; men att Kongl, Majd , sorn härigenom
gifvit ett förnyadt bevis af Sin afsigt , att , uti
allt nyttigt och billigt , gå Rikets Ständers önskningar
till möies , ville, såsom en motsvarighet
för Dess ofvannämnde Nådiga medgifvande,
af Rikets Ständer äska , att de meddela mera bestämda
föreskrifter än hittills , för deras Ombud
vid de Revisions förrättningar, som, emellan
Riksdagarne , inträffa , och således Instructionen
af år 18.12 erhålla en ytterligare utveckling.
Det är i följd häraf, StatsUtskottet nu inkommit
med förslag till en ny Instruction för
Riksens Ständers Revisorer. Ridderskapet och
Adeln torde nu tillåta mig undersöka, huru den
föreslagna Instructionen är beskaffad, och om
Riksens Ständers StatsTJtskott genom detta förslag
verkligen gått Kongl, Majtts önskan till,
inötes,
3 §. i förslaget, till Instruction innehlllerförteckning
på alis de fonder, till hvilka Re*.
47* Z>en *9 October /. m\
•Hsorerne bora sträcka deras granskning , med
tillägg att detta gäller äfven i afseende pl sådane
Cassör, som hädanefter genom allmänna bidrag
tillkomma; äfvensom att Kongl. Mcij.t vid
början af hvarje Revision täckes till Revisorerne
låta öfverlemna de vid föregången lämpelig tid
infordrade och till Kongl. Majit ställde underdåniga
Berättelser från de särskilda Embstsverken
, om hvarje, under dem beroende , Cassas
tillstånd , styrelse och förvaltning. Detta är något
alldeles nytt och af Kongl, Maj ts Nådiga
Skrifvelsej i intet afseende, påkalladt.
5 §• innehåller ett bestämdt stadgande , att
Revisionen skall sträckas till den dag, Revisorer-'
ne sammanträda s utan afseende på den i Grundlagen
föreskrefne tid af 2 års afslutade Räkenskaper.
Jag instämmer i denna omständighet
fullkomligen med Friherre af Nordins Betänkan*
det åtföljande reservation , och med hvad han ,
vid detta tillfälle, före mig yttrat. Jag tror mig
blott böra tillägga , att hvad StatsUtskottet uti
premisserne anfört , såsom stöd för Revisorernas
förmenta rättighet att utsträcka granskningen öfver
de tvänne åren , enligt min öfvertygelse,
icke är förenligt med Grundlagens bokstaf, ehuru
Utskottet behagat åberopa dess anda , som likväl
, efter 83 §• Regeringsformen , torde få gifva
vika för bokstafven. Stats - Utskottet säger
nemligen, att efter ö8 §. Riksdagsordningen fö—
reskrifver, att Revisorerne böra sammanträda så
ofta , att hvarje Revision tua kunna omfatta 2:ne
års afslutade Räkenskaper , skall deraf vara klart,
$tt Revisions-åtgärderne kunna sträckas längre.
*9 Oetobsr /. m.
För min del åter kan jag éj af orden sS öjia
draga annan slutföljd, än att när Grundlagen
medgifver fern års mellanrymd emellan Biksdagarne,
skola Bevisorerne 3.1 ofta sammankomma,
att de kunna revidera 2;ne Irs räkenskapor på
en gång ; och då det i afseende på dem ytterligare
heter , att de skola vara a/slutade , äro endast
så dane Bevisorernes granskning underkastade.
StatsUtskottet har hämtat stöd för sin framställning
af 4a § BiksdagBOrdningen , hvarmedelst
det blifvit Siats-Contoiret ålagdt , att omedelbarligen
lenina alla äskade upply silinge r; men
der står ock, att dessa upplysningar skola affordras
i och Jör medlens redovisning. De måtte således
endast angå de räkenskaper , som skola
granskas, och hvilka äro bestående att omfatta
endast 2:ne år. I detTna Instruction har StatsUtskottet
äfven upptagit ett stadgande , sorn jag
medgifver väl förut finnes i den gamla , att
nemligen Bevisorerne kunna , med anledning af
af 30 §. BiksdagsOrdningen , hos Kongl. Majit
i underdånighet anmäla de af dem gjorde anmärkningar:
men hvilket, då fråga är om upprättande
af en ny Instruction , desto mindre der
bordt intagas, som det icke är öfverensstämmande
med Grundlagens bokstafiiga innehåll. Jag
får derföre fästa Bidderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå , att ofvannärnnde 30 §, endast
lemnar Biksens Ständers Statsutskott vid
Riksdagarne rättighet att inkomma med sådana
anmärkningar ; hvaremot jag för min del ej tror,
att samma rättighet kan eller bör utsträckas till
Biksens Ständers Revisorer mellan Riksdagarne.
471
Den 29 Octobcr f, m.
Uii sista §. af den nya Instruclionen ha^
Utskottet föreslagit, att Revisorernes Berättelser
genast, genom Fullmäktiges i RiksgäldsContoiref
försorg , skola till trycket befordras och jemte
.Allmänna Tidningarne utdelas» På sätt jag
förut haft äran anföra , står detta i rak strid mot
5 §. i 1812 års Insiruction , som bjuder, att
dessa berättelser skola förseglade förvaras i Riddarhus-
Canzliets Archiv till nästa Riksdag, för
att då till Riksens Ständer a Aemnäs.
Af allt detta torde Ridderskapet och Adeln,
upplyst finna , att den tvetydighets, undanrödjan.
de , som Kongl. -Majit asyftai: , i afseende på hvad
Riesens Ständers Revisorer äga lagligen göra eller
låta, långt ifrån att för de bägge StatsMakterne
, sorn häröfver hyst olika meningar , vara
håfven , endast för den ena vunnits , genom ett
ihärdigt fortfarande 5 de anspråk, hvars läglighet
af den andra varit , och är bestridd ; samt
att StatsUttkoitet i det hela til! besvarande af
Kongl- Majtts Nådiga framställning, ej gjort annat,
än tillstyrkt , det dan, efter Utskottets åsigt,
upprättade Instruction mätte insändas till Kongl,
Majit med underdånig anhållan om utfärdande
deraf. Det må således först vara mig tillåtet
att fråga, hvad meningen är med. denna anhållan
om Instructionens utfärdande ? Ä,r det nemligen
att derå erhålla Kongl. Maj;ts Nådiga sanction
? Jag finner väl, att ingressen lill 1812
års Instruction lyder på följande sätt ;
”Att, som till Oss Riksens Ständer vid innevarande
Riksdag öfverlemnat den fö?
Den 59 Octo l/er f. m.
,?Revi«orer öfver Stafs- Banco- och Riksgälds”Veiken
fastställda Instiuc'iof] , roed underdånig
”anhållan örn dess utfärdande till vederbörändes
”efterlefnad, alltså håfve WI, med Nådigt bifall
”cjert/ll, nu velat densamma, i sådant ändamål,
”allmänneligen kungöra, lydande ord från ord
”sorn följ r, roed mera , ’ roen jag förutser , att
roan möter mig roed orden i 68 §• Riksdagsordningen
der det står, att Revisorerne skola verkställa
granskningen, ”enligt af Riksens Ständer
”utfärdad instruciion och att man derjemte åberopar
hvad 70 §. Riksdagsordningen innehåller ,
att nemligen ”Fullmäktige och Revisorer ej kun”na
i och för deras befattning , emottaga batalion
ingar utan af Riksens Ständer allena , och enligt
”de Instriictioner desse stadgat hafva'' Med antagande
således deraf, att Instructionen öfverlemnas
till Kongl. Majli endast i ändamål alf blifva
utfärdad , mäste åtminstone ej af Riksens Ständer
befallningar af den beskaffenhet i Instructionen
gjlvas, sorn ej kunna uppfyllas utan
|£ongl. Majns medverkan , eller sådane, sorn
Riksens Ständer icke äro berättigade att lemna ;
ty i annat fall mot vägas dessa befallningar af
andra, hvarigenom de förra blifva omintetgjorda.
Sådarif är förhållandet roed de speciella Räkenskapernas
afgifyande , hvarom 3 §. i den föreslagna
nya lnst 1 irctionen handlar ; stadgandet i
5, <Jj. om skyldighet för Srats-Go itoiret att meddela
Revisorerne o/la handlingar, intill den dag,
då de sammanträda } föreskriften om revision af
alia d© öfriga Cassurnas Räkenskaper} h vilkas.
Stn *9 fiel ober J, m.
granskning Önnu ieke af Kongl. Maj:t är medgifven,
och hvarom man likväl tillåter sig att
förordna, utan att ens medgifva hvad sorn har
för sig tydliga bokstafven i Riksdagsordningen.
Sådant är oek slutligen förhållandet med den pä«
bjudna tryckningen och utdelningen af Revisorernes
Berättelse.
Uti intet annat Constitutionelt Land än
Sverige finnes en sadan mellanmakt , sorn Riksens
Ständers Revisorer. Orsaken , hvarföre
den hos oss blifvit införd , är, att vär Lagstiftande
makt en längre tid är åtskiljd , och att
det »kulle blifva allt för tidödande , om granskningen
af Statsförvaltningen blott under Riksdagarna
finge äga rurn. Ingalunda malte deremot
ändamålet hafva med dessa Berättelser varit , att
de såsom eldbränder skulle kastas ut bland Nationen
; och just derföre fordrar rättvisan , att
anmärkningarne om de nödvändigt skola tryckas,
åtföljas af deras förklaringar, emot hvilka ds
blifvit rigtade.
Det är på grund af hvad jag niä i korthet
anfört, som jag ej tror, att Kongl. Maj:t kan
med Sin underskrift utfärda den föreslagna Instruetionen
, ty Han behöfver ej, till allmän efterlefnad,
utfärda något annat än, det han gillar,
och detta förslag kan han icke gilla.
Hvad skall väl då följden blifva af denna
fortsatta brytning emellan de tvenne Samhällsmakterne
, hvaraf den ena anser sig kunna lagligen
vägra , hvad dgn andra tror sig kunna lag
-
Den 39 Otta ber f, rm,
ligen begära; om icke den, alt brytningen skall
fortgå , utan att ändamålet å någondera sidan Tinnes.
Är det då icke bättre, att mötas genom
ömsesidiga begifvande» , än att beständigt yrka
det man icke äger i lagens tydliga bokstaf rätt
att fordra ? J3g yttrar här blott min enskilda öfvertygelse
, och medgifver att StatsUtskottet på
sätt och vis varit bundet af förut vidtagne partiella
beslut. Men jag tror, att Utskottet handlat
bättre och ändamålsenligare , om det i stället för
att , på ett afgörande sätt, förklara klart och bestämt,
hvad som aldrig, utan vrängd tolkning;
al Grundlagens ord, kan blifva; dst» medgifvit,
att Kongl. M3j:t haft grundad anledning att vägra
revision af andra Cassör, än dem, som hitintills
varit Revisorernes granskning underkastade
} genom det uttryckliga stadgandet i J8l2
års Instruction, inskränkt till StatsContoirets Räkenskaper
allena, och som , härledands sig från
Rikets Ständer sjelfva, borde å deras sida anses,
såsom en bestämd tydning af hvad med Statsverk,
efter 6 8 §• Riksdagsordningen, skulle förstås
, så mycket mera som i g år, efter Grundlagens
antagande, inga anspråk utöfver denna tyd-’
ring, gjordes ; men derjemte tillstyrkt Riksene
Ständer, att, med fästadt afseende på de allmänna
grundsattserne för ett Constitutionelt Regeringssätt
, hemställa till Kongl. Maj;t om en mera
utvidgad granskningsrättighet ; att frånträda all
utsträckning af revisions- åtgärderne utöfver de i
68 §• Riksdagsordningen och 1812 års Instruction
utstakade två år ; och alt Riksens Ständer
sjelfve måtte erkänna billigheten deraf, att de
anmärkningar, 50m geno» trycket »
Den ag October J. ni.
varda beledsagade af deras gensvar, emot livilkå
anmärkningarne blifvit rigtade.
Pä sådant sätt förmödar jag , att man snarare
skulle hafva vtinnit ett godt slut pi denna
tvist, än genom fortsatta anspråk, som icke kunna
erkännas; och hvats ofelbarhet icke är gijven,
ehuru StatsUtskottet så benämnt den, i ett föregående
Betänkande om sammi ämne.
Tyda oss icke de så kallade tidens teckeriörd,
som jag inom detta Hus förr hört användas, att
all brytning emellan Regeringen och Lagstiftande
Makten i synnerhet i den lika vigtiga som ömtåliga
frågan om deras inbördes lagliga rättigheter,
bör nied sorgfällighet undvikas, och att
hvarjs seger af den ena, köpt på på den andras
bekostnad, medför blott en gemensam ofärd för
dem båda. Då vi äro lycklige nog att tillhöra
ett Land, dör ingeri fråga är pitt eri sådan brytning,
der ännu mindre fråga örn någon seger
kärr Uppkomma, börä vi desto iorgfälligåre tagai
oss tili vara för allt, som ens krinde gifva en
förevändning till den förmodan ; att en sådan
tvist vore möjlig. Vi behöfva ej tro, att. till
försvaret af hvad vi lagligen äga fordras några
lätta, ströfvahde anfall å den andra Maktens område;
ty detta verkar blött, att deri angripne håller
ännu mera sluten och befästad den gräns,
sorn lagén Utstakat, och som, lefvande och inpräglad
i allas hjerian, ej, för det helas väl, bör
behöfva några andra råmärken, än dem det Inbördes
förtroendet satt.
ben 29 Oclober f. m,
479
I anledning af dessa anmärkningar, anhålhr
jag att StatsUiskottets ifrågavarande Betänkande
må varda åferremitterädtt
b ,, ,
Atskilligö yttrade härtill deras bifall.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Då jag anser vig-'
ten af Riksens Ständers Revisorers befattning
hufvudsakligen hvila derpå , att granskningen må
kunna så lätt seht möjligt följa på sjelfva åtgärderne,
kan jag ej annat än instämma med Stats -  Utskottets åsigt af den tid , till hvilken, Revisorerne
böra sträcka deras granskning. Det stadgande
i Grundlagen , att ReVisOrerne böra sammanträda
sä ofta, att hvarje Revision må kunna
omfatta tvänne års afslutade Räkenskaper, • synes
egentligen åsyfta-, dels att Revisörerne böra under
två år vara åtskiljde* men genast derefter
träda i verksamhet, och dels att de icke kunna
fordra verificafioner till ändra Räkenskaper än
deni-, sorn tillböra de två åren, hvilka utgöra
'granskningens hufvudsakliga föremål. Då likväl
Constitutionen i detta fall så allvarsamt bjuder
en granskning af Styrtisens åtgärder, synes den
mig, på sätt jag nyss hade äran anförå, böra, så
fort ske kan* följa på verkställigheten af Regeringens
beslut. I händelse detta föranleder en
anmärkning, föreställer jag mig, ätt Kongl. Majit
med Nådigt välbehag skall anse, att det felaktiga
ju förr desto helldre blifvit till rättelse anmäldt.
Detta är jus( hvad Kongl. Maj:t Sjelf lärer
önska. Skulle åter denna granskning af förvaltningen,
hvilken StatsUYskottet vill utsträcka
lill den dag, Revisörerne sammanträda, föranlg-®
Den 29 October J, m,
da till en öfvertygelse, I följe hvaraf någon origtig
anmärkning blefve framställd, förmodar jag
likaledes, att Kongl, Majit skulle med välbehag
emottaga upplysning derom, så fort ske kunde,
att anmärkningen varit obehörig. Jag kan ej inse
något hinder för hvilken som helst, att bos
Revisorerne göra anhållan om utbekommande af
Revisionshandlingarne, ej eiler för Revisorerne,
att utgifva och låta trycka dem. Jag känner ingen
myndighet , som skulle kunna förbjuda sådant.
Juikväl finner jag ej någon makt ligga derpå,
att anraärkningarne förr till allmänhetens
kännedom ofverlemnas, än de förvaltande Verkens
förklaringar hunnit afgifva*j och tror således,
att Instructionen derefter kunde jemkas^
Omfattningen af Revisionen, eller hvad sorn ut.
gör dess föremål, synes mig vara både af Grundlagen
och uti Kongl. Majne Nådiga Proposition
så bestämd, att StatsUtskottet haft fullt skäl till
hvad det härutinnan tillstyrkt. StatsUtskottet har
nemligen föreslagit, att de Csgsor, som hädanefter
inrättas, raå varda underkastade granskning
af Riksens Ständers Revisorer. Jag kan ej inse,
att detta är något ingrepp i Konungamakten, eller
att icke Riksens Ständer skulle kunna förbehålla
sig en sådan granskningsrätt, da dylika Cassör
organiseras. Jag tror tvärtom, att alltid detta
förbehåll kan göras, likasom med allmänna
medel i öfrigt. Jag finner dessutom denna granskning
vara så fullkomligen öfverensstämmande med
andan af var Grundlag, att den ej kan derifrån
skiljas. Derföre kan jag icke inse, huru denna
utsträckning af Revisionens omfattning kan säga*
-
Den 29 Octobcr J. ni. 4ji
gas ingripa på Konungamaktens område, när den
har Consiitutionen till grund. Jag Föreställer
mig, att den instruction, Riksens Ständer önska
Utfärda för deras Revisorer, kommer att ställas
under fullkomlig subordination af Grundlagen.
Till följe af denna öfvertygelse förmodar jag instrUctionen
icke böra innehålla annat, än Riksens
Ständers föreskrift för deras utvalde Ombud.
I sådan anda författad, kommer den visserligen
icke att ogillas af Kongl. Majit, då Riksens
Ständer ej kunna önska någon annan åtgärd, än
som är enlig med Grundlagen. Likväl anser jag
det vara alldeles nödvändigt, att denna instruction
ina vinha Kongl. Maj:ts Nådiga bifall, och
genom Dess åtgärd blifva allmänt bekant. Jag
föreställer mig, att en så beskaffad Grundlagsenlig
Instruction ej kan lända till strid emellan de
begge Statsmakterna. Jag erkänner vigten deraf,
ätt en dylik strid ej må uppstå; och tror ätt desse
makters bestånd hvilar på ep rigtig afvägning
äf deras ömsesidiga verkningskrets} men jag tror
éj, att något förslag är å bane, sorn kan göra
ingrepp i Konungamakten; ty att ifrågavarande
Instruction öfveren sst arti mer nied Grundlagen, är
klart. Alla försök, som skulle leda till inskränkning
af Konungamakten, anser jag för min del
lika Skadliga, som säkert, att de skulle misslyckas*
Mig synes en i detta afseende tillkämpad
seger, i synnerhet i våra tider, vara på en gång
olämplig och fruktlös. Jag föreställer mig, på
grund af hvad jag nu anfört, att StatsUtskottets
förslag kan tåla ött undergå någon jemkning, dock
Ridd. o. Ad, Prut. IX Band, stdra Afd. 31*
482
Den 29 Octoler J, m.
hufvudsakligast i afseende på (ryckningen af Revisoremes
berättelse; I följd hvaraf äfven jag an*
håller om återrerniss af Betänkandet.
Herr Hjerta, Guftaf: Det skulle vara eri
olycklig dag i min lefnad, om jag på detta rum
behöfde yttra mig i en sak, som skulls föranleda
till en strid emellan Konung och Folk! mendet
skulle vara den olyckligaste, om jag i egenskap
af Representant ej vågade yttra, att liär på sin
höjd är fråga om en strid emellan Nationens Ombud
och Konungens Embetsmänl Jag ber om
förlåtelse örn jag tröttar Ridderskapet och Adeln
med något vidlyftig framställning, men det ifrågavarande
ämnet är af yttersta vigt, det rör Svenska
Folkets i Grundlagarne förvarade granskningsrätt,
och rör den på ett sätt, att ett motsatt förslag
tili det StatsUtskottet nu afgifvit, eller ett
sådant som man här hört tillstyrkas, skulle förvandla
Riksens Ständers Revisorer till blott eii
”ÖfverKammarRättj” som endast ägde granska
siffror, men icke StatsVerkets tillstånd, styrelse
och förvaltning. Man säger att 68 §• Riksdagsordningen
berättigar Revisorerne att sträcka sin
granskning till blott två års räkenskaper. Det är
emedlertid af yttersta vigt att läs3 §:n från början.
Den lyder nemligen såt ”Derjemte skola
”Riksens Ständer, i den ordning Stånden hvart
”för sig lämpligast finna, vid hvarje Riksdag förordna
om Revisorer att emellan Riksdagarne, en~
9ligt nf Riksens Ständer utfärdad Instruktion, öfverse
neli granska StatsVerkets, Bankens och
”RikgäldsContorets tillstånd, styrelse och förvaltEtling,
likväl hvad Stats Verket avgår, utan rättig
-
Ben 29 Oetober /, rHi
ISI
”het att meddela föreskrifter eller förändringar be”sluta.
Dessa Revisorer, som »kola vara Sex af
”hvarje RiksStånd, böra emellan Riksdagarne sam.
”manträda så ofta, att hvarje revision må kunna.
!’omfatta tvenne års afslutande räkénskapét 8Cc.”
ttu Frågar jag, synes häraf éj tydligt, åtf
första Momentet innehåller föreskrifter angående
granskningsrätten, samt att det andra icke har af- *
seende på annat än att två års räkenskaper ovik
korligen skola af hvarje Revision granska», och
att Riksens Ständers Revisorer äto förpligtade att,
efter verkställd granskning, så Utsätta kalleigssn
till nästa Revision, att den må kunna omfatta
tvenne års afslutade Räkenskaper? Grundlagen
har till hela Revisionsförrättningen bestämt en
tid af 5 månader. Tre års Räkenckaper hade således
ej medhunnits, att inom så kort tid granskas.
Ett års åter hade varit för litOt, oeh vållat,
att nästa Revision eller Statsutskott lått flera
års granskning »ig pålagd. Ärlig Revision
hade varit för dyr. Det är ej annat än dylika
oordningar, som man genom föreskriften om rä«
kenskapernes granskning för 2:ne åt velat förekomma,
men ej är 1 Ista Momentets föreskrift dm
granskningen af styrelsen och förvaltningen och.
Tilljiåndet derigenom upphäfd» Med ullftand
i ett Verk , mätte väl ej imnäs Verkels fordna
Ullftand'. Jag kan icke undertrycka min ledsnad
deröfver, att Motiverne till 1809 åra Cöristitution
icke äro tryckta och åtkomliga för hvar och.
en. Denna tvist skulle då lättare vara sliten!
Om man ej skulle utgå från den principen^
484
Den 29 Ocloler /- m.
alt Revisionsarbetet kan indelas i tvenne delar,
den ena omfattande tillståndet, styrelsen
och förvaltningen, den andra åsyftande endast
räkenskapernes granskning till siffran, så frågar
jäg, tili hvilket resultat man väl skulle komma?
Jo, till det, att siffran, den minst vigtiga vid utöfningen
af Folkets granskningsrätt, blefve allts
och att Riksens Ständers och deras Revisorers
énda göromål blef, att söm siffror granska siffror.
Man säger, att det ej går an, att Revisorerne på
en gång granska tvenne års afslutade Räkenska*
per och tillika läsa Protocollen intill sista dagen.
Hvarföre detta ej skall gå an, kan jag icke inse,
då det hitintills låtit sig göra.
Att det är nödigt, inser jag deremot bestämdtj
om SiatsVerkets verkliga tillstånd skall vara Folket
bekant. Nog finnér jag, att om man tillba—
kåsätter granskningen af 5,tiilståadet och förvaltningen”
i ärne hela år, skola de största missbruk
kunna råda i styrelsen, under det Revisorerne
aro sysselsatte med granskning af de, dessa 2lne
år föregående årens Räkenskaper, och det utan
att de skulle få hos Kongl, Maj;t i underdånighet
anmäla bristerne, till vinnande af rättelse.
På detta sätt skulle äfven StatsUtskottet blifva
satt i nödvändighet att genomläsa 3ine års Protocoller
och Handlingar; då nämligen 1825 årå
Revisorer icke fingo sysselsätta sig med annat ari
hvad sorn skett under loppet af l8s2 och 1823
samt 1827 års Revision endast kunde omfatta åren
3824 och 1825, skulle 1829 års Statsutskott få
att göra med granskningen af 5 års förvaltning.
Häraf är klart, att genom en sådan tillbakasätta
Den 2g Octobsr f, m.
485
»ing af granskningen, skulle den komma att öka
morlan i betydlig mån för StatsUtskottet, och göra
den antingen omöjlig eller åtminstone så lam
och förfelad, att den ej skulle tjena till någon
ting. Om man hittintills icke fått, i afseende
på granskningen, följa med tiden, skulle man tilläfventyrs
ännu ej i denna stund med säkerhet
hafva vetat, huru det stålt till med Allmänna
MagazinsInrätCniogen% och detta enda exempel
visar, huru ytterst vigtigt det är, att Riksens Ständers
Revisorer få läsa Protocoller intill Revisionsdagen.
Det förefaller mig verkligen besynnerligt,
att samma Talare, sorn yrka inskränkning i Revisorernes
granskningsrätt till blott tvenne års
Räkenskaper, medgifva, att tillåtelsen till en mera
utvidgad revisionsåtgärd finnes i den gamla
instructionen. Man skulle då tänka sig, att denna
varit olaglig. Man skulle då tänka sig, att
den Konung, sorn låtit sätta Rikslnseglet å densamma,
med sitt namn bekräftat en olaglighet.
För min del kan jag ej hysa en sådan tanke,
och för min öfvertygelse i detta afseende är det
tillräckligt att läsa ingressen af instructionen för
Riksens Ständers Revisorer, som är underskrifven
af Sveriges förste Grundlag-krönte Konung
under vårt nu varande samhälsskick. Den, lyder
sålunda; ”Vi Carl &Cc. Gore Vetterlig!: Att sorn
”till Oss Riksens Ständer vid innevarande Riksdag
(1812) öfverlemnat den för deras Revisio”ner
af Stats-, Banco- och RiksgäldsVerken fast—
”ställde Instruction, med underdånig anhållan
”om dess utfärdande till vederbörandes efterlef
-
I
neri 2<f Qclober /. m,
*naåi Alltså håfve Vi, medj Nådigt bifall der»*
“till, nu velat densamma i sådant ändamål ali—
Vmanne ligen kungöra, m. m.”
♦ *
Häraf synes huru Konung Carl den Trettonde
ansåg de saker, som rörde Folkets granskningsrätt.
Häraf synes, att Han trodde Sig ej;
böra träda emellan Riksens Ständer och deras
Revisorer, utan så vidt något olagligt blifvit de
»ednar© af de förre uppdraget; ’*och olagligt är, i
"detta afseende, ej annat, än om Revisorerne vil,
"ja befatta sig med att lemna föreskrifter för*
"StatsVerkets förvaltning,*1 Om deremot Riksens
Ständer uti Instructionen för deras Revisorer yr-r
fat, a it desse skulle läsa eller ieke läsa Protokoll
fen intill den dag Revisionen täger sin början ,
*å är min öfvertygelse att Konung Carl den Trettonde
icke skulle hafva ställt Sig emellan Ständerne
och deras Revisorer, och att Han då först
»kulle hafva sagt: Nej! om de hade gifvit föreskrifter
eller befallningar i Förvaltningsverken,
På denna grand har jag ej heller, under utarbetandet
af denna nya insttuction, ett enda ögonblick
fruktat, att vår nu regerande Konung skult,
le behandla ämnat på annat sätt; och om möjligen
någon tvehågsenhet kunnat hos Honom uppstå,
i fall han hort detsamma språk, som vi; här
hafva hort föras, är jag likväl innerligen öfveytygad,
att Han skall göra rättvisa åt Sin företrädares
minne och handlingssätt, samt hellre låta
oss få bibthålla l81a års Instruction, i fall Han
skulle anse Sig böra vägra att utfärda den, i min
öfvertygelse vigtiga och fullständiga, sorn ITtskot.
%9* tua framlagt, än sanktionera en ny, af dea
Ben 29 Oelober ). m.
48?
beskaffenhet, att gransknings-rätten ej gagnade
Svenska Folket.
Man har mycket onlat om den föreskrifna
tryckningen af Bevisorernes Berättelser. Jag anhåller
att i detta afseende få fästa uppmärksamheten
på Tryckfrihetslagens stadgande, som tillerkänner
hvarje Svensk man rättighet att uttaga
och trycka allmänna Handlingar, som icke äro af
hemlig natur. Man invänder väl, att föreskriften,
det Bevisorernes Berättelse skola förseglads
förvaras intill påföljande Biksdag, skall vara ett
bevis derpå, att de ej dessförinnan få tryckas.
Jag kan ej inse detta. Jag tror endast detta vara
föreskrifvet för kontrollens skull. Väl med-’
gifver jag, att då ifrån början dessa Berättelser
ej trycktes, var det en nyhet, då Bikets Ständer
sista Biksdag derom beslöto; men sedan detta
skett, sedan Kongl. Majit icke ansett sig böra
hindra detta Ständernes beslut, utan till och med
befallt, att Embetsverkens förklaringar äfven skulla
tryckas och medfölja, såsom ock skett, så tror
jag StatsUtskottet hafva, handlat ganska rigtigf,
gom ej gjort någon ändring deruti, samt att, hvad
Embetsverkens förklaringars tryckning angar,] det'
ta icke tillkommer Ständetne att befalla, utan
verkställande Makten sjelf; hvarföre Utskottet gör
rätt, att sig dermed ej befatta. Hvad angår, att
BiksgäldsGontorets Full mäktigs fått sig uppdraget,
att besörja tryckningen, är detta derföre, att
kostnaden förut bestreds af ”Öfverskotten” på in*
komsttitlarne. StatsUtskottet har i ett Betänkande
som Ständerne redan gillat, hindrat dessas anländande
af Begeringen. Som de lill Riksgälds
-
Den 29 October f. m.
Contoret inga, har alitsa detta Verk medlen, och
kan således bäst ombesörja tryckningen*
I öfrigt anser jag mig böra försäkra, att i
förslaget till den nya Instructionen inga andra,
föreskrifter, ej en gång uttryck finnas, än de, som
förekomma i 68 §. Riksdagsordningen och i den
gamla Instructionen, utom den punkt, hvaruti
uppräknas, hvilka de Verk äro, som skola undergå
Revisorernes granskning. Anledningen till
denna föreskrift, innefattad i 3 §., anser jag mig
böra vidröra. Riksens Ständers Statsutskott emqt-.
tog af S.tatsContorets Ombud en Promemoria an^
gående en ny Instruktion för Riksens Ständers
Revisorer. Detta kunde väl synas mången underligt,
emedan Ombudet endast äger afgifva de
upplysningar man af detsamma kan finna sig befogad
begära; men förslaget var likväl i manga
delar bra, Man fann dock, att genom dess an»
tagande, granskningsrätten skulle blifva eftersatt;
hvarföre Utskottet ansåg sig ej höra begagna mera
af detsamma än det, som finnes inryckt i 3
Det förefaller måhända besynnerligt, att nu specificera
Verken, då sådant i den gamla Instructionen
ansetts öfverflödigt; rnen då denna punct
är af den beskaffenhet, att, i fall Konungen gil-,
får Ständernes underdåniga anhållan om Kassor-*
nes Revision, den gör Instructionen fullständig,
och i annat fall Konungen icke lär till allmän
efterrättelse utlärda Inxtrwctionen, synes detta
Utskottets förslag vara ganska passande. Otn det
är ett fel, är det åtminstone det enda man har
fog att foiebrå Utskottet,
Dm 29 Octobcr /. m.
483
I öfrigt får jag tillägga, att, då StatsUrskottet
klandras för att ej hafva föreslagit Riksens
Ständer att gå Kongl. Majus Nådiga önskan till
inötes, svarar jag, att då sådant ej i förevarande
fråga skett, har det varit af den grund, att denna
önskan, sadan åtminstone som den här blifvit
förklarad, ej kari uppfyllas, utan att inskränka
Svenska Folkets granskningsrätt af StatsVerkets
tillstånd, styrelse och förvaltning, Är,åter Kongl.
Majus önskan sadan, som den hufvudsakligen i
dess Nådiga Proposition blifvit framställd, nämligen
att bestämda föreskrifter lill Revisorerne
höra förekomma all oreda emellan dem och Kon,
Vingens Embetsmän, så har Utskottet afgifvit till
Ständerne ett förslag, sådant, att Rikets Ständer
kunna gå Konungen till mötes såsom redlige
Svenske Män, och Utskottet har endast genotn
ett sådant handlingssätt ansett sig kunna tjena på
en gång sin Konung och sitt Fädernesland.
Friherre Ceclerjiront, Jacob: Till hvad
tvänne af StatsUtskottets Uedamöter i deras .Betänkandet
åtföljande reservationer anfört, samt
Friherre af Nordin och Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt här nu yttrat, anhåller jag
att ytterligare få foga några anmärkningar,
Med desse Herrar instämmer jag deruti att
den föreslagpa instructionen icke kan förenas med
en rigtig tolkning af Grundlagen i 68 §• Riksdagsordningen.
Jag förbigår hvad derom blifvit tillräckligen
yttradt, för' att hufvudsakligen uppehålla mig vid
490
Den 59 O cl ober J. m.
frågan om tryckningen af Revisorernes Berältelsa.'
I>et ar angeläget, att då Xnstruction för Ravisorerne
uppgöres, Riksens Ständer taga i betraktande
sin egen granskningsrätt öfver Statens Erobetsmän
och Embetsverk, och icke tillerkänna sina
Revisorer en mera utvidgad makt i detta hänseende,
än de sjelfve ägaj ty annars har man förbisett
Grundlagens syftning. Om denna slatsatts
är rigtig och det ej kan bestridas, att anmärkningar,
som under Riksdagar göras emot förvaltningen,
skola framställas under en bestämd ordform,
och icke få till Riksens Ständers kunskap,
komma, innan de blifvit granskade af ett Utskott
som för bedömandet ensamt äger tillgång på nö4
diga upplysningar, samt att om dessa anmärkningar
befinnas ogrundade, de då förfalla, utan att
allmänheten får någon kännedom om det hos detta
Utskott förda Protocoll; så måste man Väl er«
känna att en anmärkning, som af Revisorerne göres
i samma anda, och kommer till allmänhetens
kunskap, innan den ännu blifvit pröfvad, lätt kart
leda till ett oriktigt omdöme , och hvarjehanda
misstag, da åtgärder dem Riksens Ständer sjelfve
gilia, tilläfventyrs förut blifvit af deras Revisorer
tadiade. Jag hemställer om ett sådant förfarande
är consequent och enligt med våra constitutionella
förmer.
Jag medgifver att Revisioner äro nödvändige,
då Riksdagar så sällan inträffa; men om det
anmärkte förhållandet skulle under en påstående '
Riksdag hafva ägt rum, så vore Revisioner mellan
Riksdagarne en löjlighet. Härmed åsyftas in.
genting annat än alt en granskning så val tili ziIfrån
Dm 2g Odober J. m.
491
gom hvad förvaltningen angar, skall för 2:ne år
hafva föregått, och tjena till ledning för Riksens
Ständers slutliga granskning. Då nu Grundlagen
icke hindrar Riksens Ständer, att bedöma sina
Revisorers anmärkningar, och ogilla detri, eyiaes
mig ock deraf följa, att när Revisionsberättelserne
skola förseglade förvaras intill nästa Riksdag,
den föreskrift är i strid mot nämnde stadgande,
som säger, att Berättelserne skola tryckas; ty det
måtte vara alldeles ändamålslöst att försegla conceptet
till något som är tryckt. Må det gärna
vara Herr Hjerta förbehållet att finna, det någon
motsägelse emellan dessa begge föreskrifter ej äger
rum ; jag för min del åtminstone anser förhållandet
vara annorlunda. Jag skulle tro, att
då man läser 3 momentet af 4Jde puncten i 2
§. Tryckfrihetslagen, der det står att Revisorers
öfver Banco- och RiksgäldsVerkens Protocoll rörande
samma Verks hemliga ärenden icke kunna
till tryckning fordras; så måste Revisorernes handlingar
ock vara af beskaffenhet, att böra hemliga
hållas, och således likmätigt den nyss anförde §:n
i Grundlagen , från tryckning undantagne. Den
slutsatts SiatsUtskottet velat draga af 30 §. Riksdagsordningen
är ytterligare en utsträckning af
Grundlagens bokstafliga föreskrift; ty denna §.
handlar ensamt om Riksens Ständers Statsutskott,
men alldeles icke om deras Revisorer.
I 8 §• af Instructionen är föreslagit, att räkenskaperne
skola hafva undergått den speciella
Revisionen i Kongl. Kammar Rät ten, innan de till
Revisorernes handläggning förekomma. Ehvad den«a
speciella revision föregått, eller icke, anser jag
493
Den 29 Oetober J. m.
Riksens Ständers eget interesse fordra J att dessa,
räkenskaper jemväl granskas till ziffran. I annat
fall vöre hela Revisiansförrättningen både öfver»
flodig och otjenlig,
I händelse Ridderskapet och Adeln lika med
mig finner tryckningen af Revisorernes Berättelser
icke böra äga rum, förr än Riksens Ständer
dem emottagit, och de vunnit slutlig handläggning
, lärer ock den fråga af sig sjelf förfalla,
som blifvit framställd i Herr Norsei reservation,
att nemligen Berättelserna ej fingo tryckas, utan
att vara åtföljde af de Förvaltande Verkens förklaringar.
Skulle man åter, emot hvad jag förmodar,
ej finna någon stridighet emellan stadganderne
om Revisionsberättelsernes försegling
och deras tryckning, utan att hvad hitintills sedan
sista Riksdag i detta afseende ägt rum bör
fortfara, så kan man icke utan en bestämd obillighet,
och utan att vilja missleda allmänna omdömet,
undgå att jemväl föreskrifva tryckning af
deras förklaringar, mot hvilka anmärkningar blifvit
riktade,
Dst har blifvit yttradt, att vid detta tillfälle
striden endast skall vara emellan Konungens
Embetsman och Nationens Ombud, men icke emellan
Representationen och Styrande makten.
Jag har svårt att finna, hvaruti denna åtskillnad
egenteligen skall bestå. Rättigheten att göra anmärkningar
blifver i aila fall öppen både för Rik.
sens Ständers Revisorer, och för hvarje enskild
Representant vid Riksdagarne. Dessa anmärkningar
kuitna likväl icke framställas eller pröfvas
Den 29 October f, m.
493
1 annan ordning, än den Grundlagen föreslcrif—
Ver. Sådant skulle dock inträffa, om på sått tillstyrkt
blifvit, Revisionsberättelserne trycktes; och
ehuru detta kan vara temligen likgiltigt för Embetsmännen
sjelfve, är det icke så för Folket,
sorn möjligen genom dylika anmärkningar kunde
fatta misstroende till sin Styrelse, och först efteråt
komma i erfarenhet deraf, att omdömet blifVit
missledt.
£>et har ytterligare blifvit sagdf, att granskningen
till zifFran ej tjenar till något. Om med
denna granskning endast förstås en enkel addition
för att se efter, huruvida hopsummeringen är rig«
tig, och man ej tillika genomgår anordningarne,
då är det ganska sannt, att hela Revisionsåtgärden
är högst öfverflödig. Men om deremot ReVisorerne
sätta sig hed, att granska förvaltningen,
utan att tillse, huruvida utbetalningarne
skedt i öfverensstämmelse med anordningarne, så
skulle jag tro, att granskningen af förvaltningsitgärderne
vore lika ofullständig.
Man har anfort till stöd för den mening,
att Revisionen borde sträcka sig intill dagen för
Revisorernes sammanträde. Allmänna MagazinsInrättningeu,
hvars ställning i annat fall förmo,
das ej hafva varit känd. Jag lernnart rfgtigheten
af denna anmärkning derhän. Det är likväl ett
factum, som är allmänt kändt, att detta Verks
upphandlingar och förvaltning i flera år städse
medfört förlust, och att det saknade tillräcklig
credit, för att kunna utöfva <ie functioner, sorn
detsamma tillhörde. Jag förmodar således att man
494
Dm 29 Octoler /. ni,
kunnat bedöma detta Verks oförmåga, utan ätt
hafva tillgäng pä andra handlingar, än afslutade
Räkenskaper.
Det har vidare blifvit påstått, att samma
stadgande äfven innefattas i den gamla JfnstrUctionen,
hvilken Högstsalig Konung Carl XIIÉ
i lifstiden godkänt. Jag medgifver, att Revisorerne
ty dt både derina Instruction och Grundlagen
si, att granskningen blifvit sträckt utöfver da
två Iren. Ordagrant tagen innehåller dock Inslructionen
alldeles icke något sådant, Utan det
är blott genom slutledningar , Utskottet kommit
dit. Om dessa skulle befinnas vara origtige, lärer
detta inkast af sig sjelf förfalla,
I anledning at hvad jag nii anfört och det
som i öfrigt blifvit emot ifrågavarande Betänkan-,
de ytträdt, anhåller jag om detsammas återremitterande.
Herr "Lefren, ffohctn Pehr: Förevarande
ämne anser jag varn ett af de vigtigaste, som vid
denna Riksdag blifvit ställdt under Riksens Ständers
pröfning. Det delar sig hufvudsakligen 1
3:ne punkter. Den första angar frågan om antalet
af de år, hvarje Revision bör omfatta; den
andra huruvida flera cassör skola revideras, än
Kongl. Majit hitintills medgifvit: och tredje punk.:
ten om de förvaltande Verkens förklaringar öfver
Revisorernes anmärkningar jemväl skola i
sammanhang med RevisionsBerättelserne tryckas.
Dessa tre omständigheter åro, efter mitt sätt att
86, hufvudsakligen stridande mot våra nu gällan-j
r>en 29 Öcloher f, m.
4S5
äe förmer.' Dä man p! dem fäster ett uppmärksamt
öga, befinnas alla tré, att jag så må säga, ligga
på ena sidan. Det kan och. bör dock ej vara
tvänné sidor af ämnen, sorn gemensamt röra Konung
och Folk. När nu så är, hemställer jag,
om det ej är angeläget, att Riksens Ständer vidtaga
sådane åtgärder, att denna anledning till brytning
i stället för att fortfara, må alldeles försvinna.
Jag instämmer derföre i de åsigter som
blifvit framställde af Friherrarne af Nordin och
Cederström samt Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt. Jag är af dem förekommen i åtskilligt,
som jag ämnade anföra, i synnerhet i afBeende
på 2 §. TryckfrihetsLagen, som kan bestämdt
tillämpas på förevarande casus. Den innehåller
i 5 punkten af 4fde momentet: ”Att i
”hvad Rättegångsmål som helst, en Rart väl ina
”vara tillåtet, att innan Dom eller Utslag fallit,
”efter eget val, genom tryck kungöra Inlagor,
”Besvär och Anklagelse; men att en sådan Part
”äfven åligger vederpartens förklaringar derå, jem”le
Domstolens utlåtande deröfver och Ledamö”ternes
i Domstolen särskildta vota, genom tryck
”kunnige göra, så att allt hvad som hörer till en
”fullständig upplysning örn sjelfva saken, dess behandlingssätt
och Utslagets grunder, må till Allf’mänhetens
kunskap komma.”
Då nu en sådan grundsatts blifvit af Riksens
Ständer stadgad för offentliggörande af ett
vanligt Rättegångsärende, måste orsaken dertill
vara, att raan velat freda den anklagade för alla
misstydningar, och således lägga för allmänhetens
ögon allt hvad stim hörer till målst, samt ej pä
496
ben 29 October f. ni,
eif oärligt sätt deraf blott framställa en del. Debi
ta låter väl icke fullkomligen tillämpa sig på ifrågavarande
fall; men om man någon gång vill
lemna uppmärksamhet åt Lagens anda och ej
blott fästa sig vid den crassa hokstafven, lärer man
finna, att en likhet dessa begge förhållanden emellan
verkligen äger rum. Jag tillstyrker derföre
^ att icke allenast tiden för Revisorerneä
granskningsrätt må inskränkas till de i Grundlagen
stadgade 2tne år, utan äfven att alla de förklaringar}
som i anledning af Revisorernes anmärkningar
afgifva?, må på samma gång söm deras
Berättelse, tryckas och offentliggöras. Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt har yttrat
sig för dess enskilda del vara öfvertygad, att den
Strid som uppstått, skulle nå sitt slut, i händelse
Riksens Ständer gingo Kongl. Majrts Önskan till
mötes i detta afseende. Hans Excellence hat således
icke otydligt gifvit tillkänna^ hvil ket, sätt mari
härvid borde följa; och om man deraf ville draga
någon slutsatts, skulle den behandling, Friherre
af Nordin föreslagit, lättast leda till målet, och
den befarade slitningen helt och hållet upphöra^
hvilken, om den förlänges, endast befordrar motSattsen
af hvad man önskar befrämja.
Herr Grefven och Landt Mar falken tillkänhagaf,
att Plenum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då jag
nu gar att till besvarande upptaga åtskilliga mot
försTäget till lastruetion för Riksens StänderS
Revisorer
Den 29 October f, m,
497
Revisorer gjorda anmärkningar , får jag till en
början förklara , a't jag anser af ali strid, den
emot Grundlagen vara dan äfventyrligaste , och
af ali brytning , Grundlagens sönderbrytning för
den vådligaste. Dat är derföre jag alltid tror ,
aft man hellre bör halla sig till Grundlagens
bokstafliga föreskrift, än till hvad hvar och en
efter sitt omdöme anser vara dess anda och syftning.
Grundlagen stadgar i 68 §• Riksdags
ordningen
, att Revisorerne böra meitan RiVsdagarne
sammanträda så ofta , att hvarje Revision
må omfatta 2 års afslutade Räkenskaper. Der
finnes alldeles icke förbudet , att de ju må kunna
sträcka sig längre; utan föreskrilten gäller
endast att de skola omfatta Räkenskaperna för
minst 2 år. Det synes således tydligt , att ordet
minst här blifvit utelemnad!. Sådant är alldeles
icke ovanligt i vära Grundlagar. I 38 §• nya
Redactionen af Riksdagsordningen , sorn handlar
om Votering per capita, heter det till exempel;
”inom Banco-Utskottet skola, i de mål, der Ut’’skottet
med Riksens Ständers rätt besluter , två
”tredjedelar af hvarje Stånds Ledamöter vara när^varande”
Nu frågar jag hvar och en om meningen
icke tydligen är, att mera ån två tredjedehr
af BancoUtskottets Ledamöter vid sädane
tillfällen få vara närvarande ; och att följrkteligeu
orde: minst förslås derunder ?
Den andra anmärkningen mot den försslagne
Xnstructionen angår tryckningen af Revisorernes
Berättelser, Dervid bör man först besvara
Kidd. o. Ad. Prof, IX. B. And. Afd. 32
498
Den 2 g October f. m,
den frågan , om Revisorerne äga rättighet att
medgifva en sådan tryckning i händelse någon
skulle till tryckning utbegära deras berättelser ?
Då jag härtill säger ja, heimar jag stöd för min
öfvertygelse af 2 $. 4 momentet TryckfrihetsFörordningen,
der, ibland handlingar, hvaraf
tryckning ej får vägras , jemväl finnas uppräknade
Publika Corp orationer t Relationer. Mig synes
nemligen Revisorernes Berättelse böra anses lör
en Publik Corporations Relation. Men bland
undantagen från rättigheten att utbekomma handlingar
till tryckning upptagas i 3:dje punkten af
samma moment Revisorernes öfver Banco- och
Riksgälds-Verken Protocoll och handlingar, rörande
samma Verks hemliga ärenden, hvilka icke
kunna tryckas, utan oederbörandes tillstånd.
Följaktligen gäller undantaget blott för dessa Revisions
berättelser, hvarunder de om Statsverket
ej äro inbegripne; och äfven hvad de undantagne
angar , finnes intet absolut hinder för tryckningen
, utan tvärtom ett medgifvande äfven af deras
tryckning, nemligen med vilkor af vederbörandes
tillstånd. Örn nu dessa vederbörande,
som väl lara vara Revisorerna sjelfva , dertill
samtycka , äro således alla hinder i detta afseende
hafna. Jag kan derföre ej annat finna, än
att Riksens Ständer kunna berättiga Revisorerne,
att låta trycka deras berättelser. Man har väl in—
vändt , att det vore orimligt låta trycka något ,
som skail försegladt förvaras. Härvid får jag
dock påminna, att det icke är Grundlagen, sorn
föreskrifver, att dessa Berättelser skola Jörseglade
aflemnas. De kunna allt för väl öppet öfverlämnäs.
Det förra stadgandet, hvilket endast
Den ag October f, m.
499
finnes i Srändernas Instruction för^ Revisorerna;
har sannolikt tillkommit blott för att förekomma
all misstänka om förfalskning , såsom ett ytterligare
säkerhetsmått.
D?t återstår nu endast att besvara den frågan
, huruvida Riksens Ständer kunna förbjuda
tryckningen af Revisorernes Berättelser? Detta
anser jag icke kunna ske : ty den upplästa strophen
om Tryckfrihetslagen berättigar tydligea
hvar och en , att, lill tryckning ovägerligen utbekomma
Revisorernas berättelser rörande Statsverket,
och med ett ord alla utom dem , sorn
kunna röra Bankens eller RiksgäldsContoirets
hemliga angelägenheter.
Jag anhåller vördsamt att desse anmärkningar,
i händelse af återremiss , må få densamma
åtfölja.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Gåran: Till hvad ‘Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt så väl anfört om det
sätt , på hvilket man växelvis begagnat orden i
Grundlagen och i Instructionen, för att utsträcka
Revisorernes åtgärder , och dymedelst inkräkta
rättigheter , som Riksens Ständer i början sig ej
förbehållit , torde icke något behöfva att tilläggas.
Jag utbeder mig blott få fästa uppmärksamheten
på egentliga ändamålet med en Revision
; ty derigenom tror jag man bäst skall komma
i tillfälle att bedöma , hvilka stadganden i
detta afseende verkligen bör vara gällande. Revisionen
af StatsVerkets räkenskaper har för af
-
500 Den 29 October f. m.
sigt, att bereda kännedom om de medels förvaltning
, som Riksens Ständer för vissa ändamål
och behof beviljat och anslagit. Då en del af
dessa behof dels icke kan i förhand bsräknas ,
dels icke sä noga på förhand bestämmas ,
att ju anslagen kunna Ömsom blifva öfverflödiga
eller otillräckliga , är det af dessa sammanlagde
skäl, sorn Rikets Ständer och deras Ombud böra
få en noga kännedom om sättet, huru dessa
medel blifvit förvaltade; men denna kännedom
kan ej blifva fullständig , innan både Protocoll,
som bestämma motiverne och ziffror, som utvisa
Verkliga beloppet af utgifterna , blifvit granskade
och med hvarandra jemförde. Följaktligen måste
både räkenskaper och dit hörande handlingar
utgöra föremålet för Revisorernes befattning. I
enlighet härmed är det ock stadgadt, att Revisionen
skall omfatta 2 års afslutade Räkenskaper;
och i en annan §., att StatsGontoiret skall tillhan.
daga med upplysningar, för att utreda, om förvaltningen
varit sådan , som Räkenskaperna utvisa.
Utaf detta senare Stadgande , har man
hämtat anledning att sträcka Revisionen utöfver
den tid, som i den förstnämnde §. var utstakad;
Men då det icke är blotta Stats Contoirets handlingar
('ty Protocolleti, som blifvit där förda,
åro också handlingar,) sorn skola upplysa hvarannan,
blir alltid på sådant sätt Revisionen ofullständig.
Följaktligen när man ej känner både
Protocoll och Räkenskaper, kan man göra anmärkningar,
som möiligtvis äro origtige, och på
sådant sätt meddela Rikets Ständer och Allmänheten
origtiga uppgifter. Det ligger derföre i
sr-kens natur, att granskningen ej kan sträcka;
Den 29 Oc laber /, m.
längre , än lill de tyå år , för'hvilka Räkenskä-'
perna äro aislutade.
Hvad åter angår de Verk, dem StatsUtskottet
föreslagit att undergå Revi6orernes granskning,
får jag anmärka , att Riksens Ständer uti
Instructionen för deras Revisorer af %r 1812
sjelfve fövkhrat det begrepp , som bör fästas vid
ordet Stcits-Verk i 6§ §. Riksdagsordningen, då
de uti Instructionen närmare bestämt ä hvilka
Verk eller Cassör som skulle revideras. Sedermera
hafva Riksens Sländer begärt tillgång till
granskning af flera Cassör; och Kongl. Majit har,
vid de tillfällen det pröfvats tjenligt , dertill
lemnat sitt Nådiga bifall. En sådan granskning
har likväl åldrigt ägt rum , utan Kongl. Majtts
samtycke. Huru kan man då i Inslructionen påbjuda
granskning af Cassör, till hvilkas revision
något samtycke hvarken blifvit hegardt eller lem
nadt
? Man lärer då förutsätta, att det skall er
•
&
hållas , eller att Kongl. Maj:t skall blindvis utfärda
en Instruclijn till hvilken man ej vill beJ
gära Hans sanction. Jag åter tror . att en sådan
Instructions utfärdande icke beror af Rikets
Ständer ensamt. Den blir i sin nuvarande egenskap
en förklaring af Grqqdlagen , och ålägger
Embetsverk förbindelser, samt inför uti
Stats - Förvaltningen förhållanden, som hittills
varit okända. När man då dräger sig till minnes
, hvad uti ett constitutionelt Iand ligger till
grund för utfärdandet af en författning , så lärer
man inse, att Kongl, Majlis sanction äfven i
detta hänseende erfordras. Just derföre att denna
Instruction ingriper i förvaltningen 3 mjh
Den 29 October f. m.
ste det bero af Kongl. Maj:t att gilla den , eller
icke. Det är således endast på grund af en
dylik supposition , jag kan föresiälla mig, att
man föreslagit införandet i Instructionen af stadgandet
om en mängd Cassors granskning.
Man har talat om ett förslag , som skall
blifvit lemnadt af ett StatsContoirets Ombud.
Härmed må nu förhålla sig , huru som helst ;
hvad ledning man deraf hämtat , bryr jag mig
alldeles icke om; men deremot tror jag, att
Kongl. Maj:ts afsigter voro uti Kongl, Maj:ts
skrifvelse om utfärdandet af en ny Instruction
tillräckligen ådagalagde , och StatsUtskotlet synes
mig icke hafva bordt tillstyrka Riksens Ständer ,
att definitift besluta om en sak , som innefattar
ett ämne , hvilket beror på Kongl. Majlis Nådiga
pröfning
Slutligen
kan jag ej undgå att fästa uppmärksamhet
vid det bemödande man ådagalägger ,
att, medelst förklarande att den eller den §:n i
Grundlagen synes åsyfta det eller det , att en
annan borde lyda, så eller så, samt med tilläggande
af ord , som der icke finnas , bereda sig
ett förträffligt tillfälle att förklara meningen , huru
man behagar. Jag vet, att inom alla Representerande
Församlingar är tendensen att ufutvidga
sina rättigheter. Jag vill troj att detta
mången gång kommer af förmodan, att utbreda
allmänt gagn ; men ofta också deraf, att den enskildte
Representanten på sådant sätt tror sig utvidga
sitt anseende, och vinna betydenhet inför
Allmänheten. Man vill, alt Revisorerne skola
Ben 29 Oetober /, m.
503
ansvarsfritt lunna öfverallt utbreda Hinder och
ogillande; ocb man har ej betänkt , att allt sådant
delar och afleder Styrelsens uppmärksamhet
ifrån det rätta föremålet , att genom ärendernas
snabba gång bereda allmänt gagn , och att mati
löper fara att försätta Etnbetsmännen i overksamhet,
derest de äro svaga nog, att låta ett dylikt
klander verka på deras handlingssätt. Det
är dock ofta för hvad man underlåter att göra,
mera än för hvad som är gjort som man borde
klandras. Dit kunna likväl Revisorerne icke
sträcka deras granskning. Van, att ehvar jag höjer
min röst, Iritt och oförstäldt säga min tanka,
hoppas jag, att ett yttrande deraf, vid detta tillfälle
, ej må varda misstydt. Riksens Ständer
eller deras Revisorer skulle, för min del, gerna
få granska allting , ty sådant är mig fullkomligen
likgiltigt. Men principen, att de egentnäks
tigt tillvälla sig denna granskningsrätt , bereder
på en gång frihetens och Constitutionens förfall,
om denne princip ej hejdas ; och just derföre är
jag öfvertygad , att den Konung , som nu styr
oss, skall veta stadna med eina concessioner, der
de böra upphöra,
Hans Excellence Herr Grefve af JVäterftedt".
Jag utbeder mig blott, att tå besvara några
af Herr Hjertås anmärkningar. Jag har aldrig
omtalat någon strid emellan Konungen och
Lagstiftande makten. Jag har tvertom sagt, alt
vi tillhöra ett Land, der ingen sådan strid kan
uppkomma. Jag har endast yttrat, att skiljaktiga
asigter i detta ämne uppstått  och Kongl. Majit*
Nådiga Skrifvelse vittnar för denna min olver
-
504
Den an Qflopcr /. to.
tygelte. Jag har troit, alt då fråga är om en
tolkning af Grundlagen, tillhör det hvarje med
borgare att yttra gin mening; att vigten af detta
ämne fordrar, att allas tankar blifva framställde}
och att vi icke på lietta rum borde låta hänföra
oss till någon classification emellan Konungens
Embetsman och Folkets Ombud , emedan vi häl"
alla blott utöfva vår Riksdagsmanna-rält,
Jag är förekommen af Friherre Cederström
i livad hafi anfört, angående Herr Hjertås tydning
af Grundlagen, att nemligen handlingarne
skulle kunna infordras till den dag, Revisorerne
sammanträda , oaktadt. 68 §. Riksdagsordningen
stadgar, att revisionen blott skall omfatta 2tne års
afslutade Räkenskaper. Jag tror icke med honom,
att Riksens Ständers granskningsrätt tillintetgöras
derigenom, att Grundlagens föreskrift
bokstafligen åtlycies; däremot tror jag att da man
granskar a års afslutade Räkenskaper, blifver
förvaltningen för dessa 2:ne år i och med detsamma
granskad, Jag kan icke af den åberopade
§.'n hemta stöd lör den tydning, att revisionsåtgärden
kan styckas i t v änne delar, och hänvisar
i detta afseende till det yttrande, Hana Excellence
Herr Grefve Mörner nyss afgifvit. Det
har blifvit ssgdt, att efter sådant gatt an hitintills,
kunde det älven hädanefter fortfara. Jag har
dock tagit mig friheten Visa, att ett motsatt för*
hållande härutinnan tillförene ägt rum och kun»
de således, med lika örn icke mera skäl säga,
att det, sorn under samma beslående Grundlag,
gått an till J 8 t 8, älven hädanefter kan följas.,
Fastän Revisionerna förut endast sträckt sig lill'
' nen 29 October /, m,
Q.-ne ar , utan att deröfver ingå i de förvaltnings,
åtgärder , närmare deras sammanträde, som Herr
Hjerta nu anser så oundgängligen nödigt, kanner
jsg icke , att några så grufliga missbruk och oordningar,
som dem Herr Hjerta synts befara, blifvit
af följande, mera anspråksfulle, Revisorer
upptäckte och anmärkte- Denna farhåga synes
eåieues snarare vara en skugglinie i den teckning
man sjelf vill uppdraga, än en, på erfarenhet
, grundad uppgift. Det säges, att den på
hvilken Herr Hjerta stöder sin mening, finnes i
den garcia Instructionen, och att, om inan nu
ändrar dens3inma, skulle den derigenom kunna
förklaras halva olagligen tillkommit. Jag har för
min del aldrig gifvit en sådan tydning af denna
a §. i 1812 års Instruction, utan tvärtom påstått,
att den, i fullkomlig öfverensstämmelse med 68
§. Riksdagsordningen, och oberäknadt dess, äfven
i motsatt fall, underordnade egenskap, icke
lemnar Revisorerne någon rätt tili alla handlingar
mera än inom de 2 år, hvarom i Grundlagen
stadgas; så har deri äfven blifvit tydd af de
Revisorer, som föregingo 1820 års Revision. Jag
delar fullkomligen med den värde Talaren den
hyllning, han lemnat en afliden Konungs minne;
och jag hör, med glädje, att han hyser samma
förtroende till vår nuvarande Konungs handlingssätt,
Jag känner ganska väl, att Carl XHI.-de
satt sitt namn under Grundlagarne; men just emedan
Han gjort det, är jag öfvertygad, att om
de, under Hans lifstid blifvit så tolkade-, som
anan nu vill göra, hvilket i afseende på Revisionsförrättningarne
icke ägde rum, emedan hantjj?
bprtrycktes af döden i början af det år, då fråga
506 Den 29 Oetober J. m.
först uppstod om den nya tolkningen, skulle Han
säkerligen hafva satt sig emot en sadan. Detta
ärofulla värf har Han ock, i arf, lemnat åt sin
Efterträdare, som ej eller skall ställa sig emellan
Riksens Ständer och deras Revisorer, om
Han icke dertill uppmanas af den högre pligten,
att bibehålla sina rättigheter, sådana de efter
Grundlagens bokstaf blifvit utstakade.
Herr Hjerta har ytterligare anfort, att det
skulle varit orätt, att i denna Instruction föreskrifva
de förvaltande Embetsverken, alt låta
trycka deras förklaringar öfver Revisorernes anmärkningar;
men då så mångå andra speciella föreskrifter
blifvit i detta förslag intagne, kan jag
ej inse, hvarföre just denna skulle anses mera
öfverflödig än någon annan.
Herr Hjerta har underrättat oss derom, att
ett så kalladt StatsGontoirets Ombud lemnat ett
förslag till Instructionen, af hvilket 3 §. blifvit
hämtad. Jag är icke i tillfälle att dömma derom.
Det var lyckligt för honom , att åtminstone
en af hans förslag af StatsUtskottet godkändes
j men förmodeligen lika beklagligt, att ej en
lika lycka vederfors de öfrige. Jag håller före,
att då man ur ett helt Reglemente lösrycker en
§., lönar det icke stort mödan, att nämna, hvarifrån
det hela sig härleder.
Jag har aldrig betvifla! de redliga afsigter,
éom legat till grund för StatsUtskottets förfarande;
jag har blott visat, att man icke gått K,ongl.
Maj.ts Nådiga önskan till mötes. Herr Hjerta
Den 39 October f. m.
5°7
påstår mosatsen, och jag är således nödsakad, att
närmare förklara min mening. Kongl. M tj:t yttrar
nemligen uti ifrågavarande Skrifvelse:
”Kongl. Maj:t har likväl erfarit, att ifrån
”denna, för aila tillfällen gällande, grundsats na.
”gon gång tfvikeleer blifvit gjorda. Rikets Stän”ders
Revisorer hafva understundom ej slädnät
”vid den för deras verksamhet utstakade gräns,
”i det Revisorerne, oaktadt bokstafliga stadgandet
”i den för dsm utfärdade Xnstruction, äfvensom
”af 68 § Riksdagsordningen, att hvarje Revision
endast bör omfatta 2lne års afslutade Räkenskaper,
dock icke sällan utsträckt sina anmärkningar
och omdömen till förvaltningsåtgär”der
hörande till en påföljande tidpunkt med
”mera.
' J \
På hvad sätt har nu StatsUtskottet besvarat
detta? Genom ett bestämdt stadgande i förslaget
till den nya Instructionen, att sträcka granskningsåtgärderne
utöfver de föreskrifne tvänne åren.
Om detta, på sätt Herr Hjerta ansett, är att gå
Kongl. Majlis önskan till mötes, så lärer han i
moralisk bemärkelse fästa samma begrepp vid att
gä till mötes som att gä emot.
Herr Cederschjöld har, om jag rätt fattat
hana mening, yttrat den förmodan, att ordet
minst kan anses uteglömdt i' 68 §. Riksdagsordningen.
Om så förhåller sig, känner jag icke;
men att detta ord icke finnes i §:n, är hvad jag
med visshet vetj och att det deremot står att
läsa i flera andra Grundlags §• §. åtager jag mig
5os
Den 29 Octo lier J. m,
att bevisa. Det skulle leda till svara påfö'jder,
om roan under tillämpning af Grundiagarne vid
förekommande tillfällen fick tillsätta det lilla or
»
iji'
det minst, eller anse det vara uteglömdt»
Jag förnyar således min anhållan om åter-*
remiss.
Grefve von Platen, Balzar Bogislaus;
Svårligen torde jag kunna påfinna några nya skäl
för min mening, och får derföre till tidens vinnande
förklara, att på de skäl H#rr Norseus, Friherre
af Nordin och Hans Excellence Herr Grefä
ve af Wetterstedt anfört, är jag af den tanka,
att StatsUtskottets ifrågavarande förslag icke kan
gillas, utan således bör återremitteras. Det torde
dock tillåtas mig, att på grund af egen erfa^
renhet om en Redogörelses beskaffenhet få yttra
några ord. Jag kan , i anledning af hvad jag
sjelf under 13 år erlarit, ej begripa, att revision
Iean ske å annat, än en afslutad bok. Väl vet
jag, att Revisorer äfven kunna företaga en granskande
öfversigt för att i allmänhet bilda sig ett
omdöme öfver ställningen. Så tilIgår det äfven
i en mindre gren , hvarmed jag har befattning,
och hvilken i detta hänseende kunde citeras som
exempel. Revisorerne besigtiga verket om sommaren,
innan boken är afslutad ; men just derföre
kunna de ej då afgifva något bestämdt yttrande
om förvaltningen, hvilket först sker vid
slutet af året. Det miste ock falla hvar oell en
klart i ögonen, som äger ringaste erfarenhet 1
dessa ämnen, att de upplysningar man hämtar af
en afslutad bok ofta blifva helt annorlunda, än
Ben 29 October J. m.
509
de mari dessförinnan samlat. Jag instämmer allt*
så i flen mening, att Revisionen endast kan stranius
till den tidpunkt, för hvilken boken är afsluiad,
och jäg kan ej finna annat, än att ordalagen
i C8 §• Riksdagsordningen dermed står väl
tillsammans.
Hvad tryckningen af Revisorernes Berättelser
angår, förenar jag mig med Friherre Cederström.
Jag kan icke förstå annat, än att den afgörande
rätten öfver Revisorernes anmärkningar
mot förvaltningen är Lagstiftande makten ensamt
förbehållen; när härtill kommer, att dessa Berättelser
skola till Riksens Ständer förseglade aflejnnas,
det må nu ske till följd af bokstaflig
föreskrift, eller enligt praxis, hvilken, dåden ej
strider mot något tydligt stadgande, bör följas;
måste för dessa Berättelsers kungörande tiden afbidas,
då Lagstiftande makten sammanträder, på
det hon vid sitt bedömande ej må vara hindrad
af en på förhand bildad opinion.
Det bar vidare blifvit yttradt, att Riksens
Ständers Revisorer skola äga samma rättighet, att
göra anmärkningar, som blifvit deras Statsutskott
tillerkänd uti 30 §. Riksdagsordningen.’
De nna finner jag åter för min del icke kunna på
Revisorer.ne tillämpas, utan anser, att man endast
bör hålla sig till tydliga föreskriften, hvarigenom
utöfningen af denna anmärkningsrältigheC
endast tillkommer StatsUtskottet. Afven är jag
af den tanka, att vid alla föreskrifter, sorn skola
leda till någon verkställighet , måste Konungens
51° Den 29 Octo ber /. m.
gillande erfordras; och jag kan för min del ej
begripa, huru saken eljest skulle gå.
Man har sagt, att Instructionen bör följas
och detta är ganska rigtigt; men då det b'ifvit
förutsatt, att sjelfva Grundlagen kan vara felaktig,
emedan den kan ändra», så bör man, när
man finner Instructionen vara 1 strid mot Grundlagen
, i den förra tillvägabringa nödig rättelse,
utan att tänka på hvem, som med sitt namn undertecknat
densamma. Det är i alla fall gjordt
af menniskohand. Då man antager den sats,
att vi alla felat eller kunna fela, finner jag ingenting
förolämpande uti att rätta ett begånget
misstag, i synnerhet hvad detta ämne angar, då
det är gifvet, att Grundlagen medför större förbindande
kraft, än Iustructionen.
Det har slutligen blifvit sagdt , att ingen
Strid hos oss kan äga rum. Likväl synes mig,
att med yttrande rätten i det constituiionella lifver
följa olika meningar , och deraf uppkommer
tvist. Antingen vi vilja kalla det tvist elier
stridt; nog af, att saken fur två sidor, och måste
afgöriis. Jag kan ej finna, att någons rätt derigenom
blifver för nära trädd.
Få dessa skäl anhåller jag om återremiss af
Betänkandet; äfvensom att Hans Excellet ce Herr
Grefve af Wetterstedts yttranden må med de öfrige
Resp. RiksStånden communiceras.
Herr von Hartmansdorff, August‘ Då en
strid i meningen uppstått mellan Regeringen och
Den 29 October f, m,
5U
Riksens Ständer i ett så vigtigt ämne, som det
förevarande, tror jag ej det går an, att utan saken»
utredning tillsluta ögonen öfver rätta förhållandet.
Derigenom skulle blott föranledas
hvad som händer, då man endast läker ett sår
utvändigt, att nemligen det bryter upp igen. Den
ene contrahenten säger; sådan är min öfvertygelse;
den andre yttrar en aldeles motsatt och ingendera
kan, eller må, tvingas att gå in på den
andras mening. Vid ett sådant förhållande återstår
ej annat än att gifva och taga skäl å Ömse
sidor, för att komma lill en slutföljd, hvarmed
man gemensamt kan vara belåten.
Under loppet af denna öfverläggning, har,
såsom mig synes, man förblandat den lägre och
speciella granskaingsåtgärd, som tillhör KammarRätten,
med den högre och allmänna, som Riksens
Ständer äga utöfva genom StatsUtskottet och
StatsRevisorerna. Den förra granskningen tillkommer
Styrelsen, och fick af Carl XI ett bestämdt
skick, sedan han bemägtigat sig enväldet.
Den högre granskningsrätten, som utöfvas af Rik.
sens Ständers Revisorer, kan blott finnas hos ett
fritt och redofordrande folk, sorn äger tillse huruvida
de högsta embetsinännen rigtigt förvaltat
och användt Statens medel. Denna kunde först
uppkomma, då Riksens Ständer fingo någon betydelse.
. Den infördes således icke förr än vid Stats1)välfningen
efter Carl Xllts, död, och fortfor så
länge 1720 åis RegeringsForm var gällande. Enär
den 1772 förändrades och Riksdagar ej mera
skulle hållas på bestämda tider, borttogs äfven
Ständernas rätt att granska förvaltningen af Sta
-
Xen 29 Octoher f, m.
t*ns medel. Endast öfver Banken behöllo de sin
granskningsrätt 5 den utsträcktes vidare till det
1789 återupprättade RiksgälsCoritorer, och deras
Fullmägtige i dessa bagge Verk, berättigades t8oo,
att åriigen få se det föregående årets afslutade
Rikslut. Sluteligen blef Ständernas granskningsrätt
5809 utsträckt till hela StatsVerket- Men
hurudant var detta Statsverk? liknade det sig sedan
Carl XI:3 tid? Nfj: Han sammanförda
hela Drätseln till ett Verk, StatsContoret, hvars
befattning dock redan i Carl XIIjs tid splittrades
genom Upphand ligsDeputationen.] En mängd
Contoir, Deputationer och Comrrtissioner, med
särskildt uppbörd och redovisning tillskapades sedermera
under 1 vädräststiderna. Redan blef icke
mycket större, efter antagandet af 1772 års RegeringsForm.
Således då 1809 års Statshvälfning
inträffat, pch man efterfrågade medels förvaltningens
tillstånd, befunnos åtskilliga Statsmedel
icke ingå till StatkContoiret, utan viss®
Collegier och andra Em bets myndigheter hade omedelbart
uppbörden ooh utbetalningen deraf. När
man talade om StatsVerket, var det följagteligen
outredt, om dermed skulle förstås alla Statsmedel,
ehvart de ingingo, eller blott dem, sora under
StatsContoiret inbegripas. I 58 §. RegeringsFormen
och 30 §. Riksdagsordningen stadgades •
att Statsverkets tillstånd i alla dess delar skulle
för Ständernas granskande ombud uppvisas. I
dessa ord ligger, efter mitt begrepp, en fullständig
instruction för StatsRevisorernej men då en
sådan år 18 I 2 af Ständerna sjelfva sppgjordes,
omtalades endast StatsContoirets räkenaper. Nu
hål
-
Den 29 Octo ber /. m’,
häller sig styrelsen till ordalagen i Instructionen,’
och den dermed till någon del öfverensstämmande
häfden. k Ständerna åter, inseende sitt
misstag, åberopa grundlagarnes tydliga bokstaf,
lietta gäller om sakens formella behandling, I
sjelfva verket åter, har Regeringen å ena sidan
ej velat medgifva, att förvaltningen af alla medel
som till Statens behof utgått, mätte af Riksens
Ständers ombud granskas, såsom händelsen
varit med flera större cassör, att förtiga den obe*
tydliga X/ästafgiftsfonden, hvarom fråga nyligen
varit; och gamla Statsmedel, som förut gått till
SiatsContoireJ, t. ex. Saltpetter fondens, hafva blifvit
dragna derifrån; hvilket naturligtvis vållat
misstroende hos Ständerna. A andra sidan hafva
de, utom den till RiksgälsContoiret redan gående
Allmänna Bevillningen, sökt draga Tullmedlen
dit från StatsContoiret, hvilket åter föranledt till
farhoga hos Regeringen, för ännu vidsträcktare
påståenden. Jag frugtar således, att fel är å Ömse
sidor. Hvad rättigheten att granska Statsmedlens
förvaltning beträffar: Ba är den af grundlagen
så tydligen Riksens Ständer tillerkänd, att
den ej genom några invändningar kan bestridas,
och så vigtig att den för ingen del bör efterskänkas.
Men hvad sättet för dess utöfning beträffar:
så torde Riksens Ständer böra gå till väga med all
möjlig lämpa, på det Styrelsen ej må befara, att
man vill träda hennes rätt för nära i förvaltningsåtgärder,
elier ensidigt framställa de anmärkningar,
Revisorerna göra.
Ridd.o, Ad. Prof. IX Band. 2:dra Afd. 35,
£14
Den 29 O cl ober f, m.
Bland de 3lne Punkter, hvarom fråga nu
egenteiigan är, handlar den första derom, huruvida
StatsRe visorernas granskning må sträckas utöfver
tvänne års afslutade Räkenskaper. För min
del tror jag den kunna det, emedan stadgandet
om 2:ne år blott är ett minimum. Farhågan för
en vidsträcktare granskning gifver anledning miss.
tänka, det förvaltningen kunde förhålla sig annorlunda,
än räkenskaperna sedermera utvisa. Jag
hoppas, att så icke är, och just derföre anser jag
det ej heller vara skäl, att vägra Riksens Ständer
hvad de i detta afseende kunde önska. Skulle
än Regeringen vid något särdeles tillfälle finna
nödigt vidtaga åtgärder, dem hon sedermera ej
ville hafva kända, och de voro af så lindrig beskaffenhet,
att sporr derefter icke syntes i räkenskapen,
när den blefve afslutad: så synes de mig
vara föga frugtansvärda. Man torde derföre, och
då Styrelsens organer tyckas fästa så stor vigt
dervid, att StatsRevisorerna ej må sträcka sin
granskning utöfver de inom behörig tid afslutade
räkenskaperna, böra låta dervid bero. Likväl
skulle jag tro, att Revisorernes granskningsåtgärder
borde, under detta förbehåll, sträcka sig
till så många år som möjligt, emedan StaisUtBkottet
i annat fall skulle vid inträffande Riksdag
blifva så öfverhopadt af granskningsgörornål,
att det ej finge nog tid öfrig till löpande förrättningar.
Den enda frågan är, huruvida Revtsorerne
må kunna hos Kongl. Majit till den påföljd 30
§. Riksdagsordningen förmår, anmäla de anmärk,
ningar, sorn af dem mot vederbörande Etr.bets
-
Den 89 Octoher /, nt,
515
män göras! Jag kan icke betrakta Revisorerna
annorlunda, än såsom ett emellan Riksdagarne endast
granskande Statsutskott. Detta åter under
Riksdagarne, utöfvande sin fulla magt, äger ej
rättighet att omedelbart vända sig till Kongl.
Maj:t med några anmärkningar; utan till Riksens
Ständer, sora i sin ordning yttra sig till Kongl.
Majit. Hvad sjelfva StatsUtskottet icke äger göra
under Riksdag, dertill anser jag Revisorerna
ännu mindre berättigade mellan Riksdagarne, och
tror följagteligen, att detta stadgande borde ur
Instructionen borttagas. Verkan af Revisorernas
anmärkningar blifver oivifvelagtigt i alla fall densamma,
antingen de anmälas hos Kongl. Majit
eller icke; ty de innehållas i Berättelserne, sorn
tryckas och utlemna* bland allmänheten; och då
de förvaltande Verkens förklaringar infordras, så
lära de nog rätta sig, om de felat.
Hvad 3;dje frågan, eller alhnängörandet a£
Revisorernas Berättelser angår! så tror jag det ej
nu längre vara tid, att påstå, det de förseglade
böra förvaras, så att ingen om dem skall förr än
vid en kommande Riksdag erhålla kännedom.
Orsaken till den ännu gällande föreskriften derom,
var .troligen, att man 1812 ville, efter gammalt
biuk, hålla Statsverkets förvaltning hemlig, så val
sorn Bankens. Men då denna hemlighet nu mera
äfven är yppad, lärer någon slöjas qvarhållande
öfver StaisVerket ej böra yrkas. Billigt finner
jag det deremot vars, att Revisorernas an—
mätkningar icke tryckas utan att Vederbörande®
förklaringar åtfölja; ty saken bör från bägge sidor
Den 29 October J. rn.
Sunna betragtas. På det likväl ej allt för långt
matte dragas på tiden med afgifvandet äf vederbörande
Verks förklaringar, torde en prasscri
ptionstid
böra bestämmas 3 inom hvilken alltsammans
skulle vara tryckt; och jag hemställer om
icke fyra, eiler högst sex månader dertill skulle
vara nog.
Man har påstått att Kongl. Maj:ts sanction
erfordras till denna Instruction. Detta behöfver
icke ens nämnas! ty vi äro i dsn lyckliga belägenhet,
att Riksens Ständer med få undantag,
hvartill detta fall icke hörer, ej kunna något sluteligen
afgöra, utan Kongl. Maj:is begifvande.
Således i händelse anhållan om sanction fattas i förslaget,
är det ej af något inflytande på sjelfva saken.
Man invänder måhända, att ordet sanction
borde nätnnss i vehicklet; roen jag inser ej hvar»
till det skulle tjena för Regeringen, om ej att
vinna större visshet ora en magt som redan är
henne genom Grundlagen försäkrad.
Man har sluteligen satt i fråga, huruvida
Riksens Ständers Revisorer borde befatta sig med
allmänna räkenskapers granskning tili zjfFran»
Därvid får jag erinra att så länge KammarRättens
granskningsrätt ej är fullständig, (ty den bexor
af Kongl. Msjtts godtfinnande så väl i anseende
till menigheters, sorn de högre Embetsverkens
och Ernbetsmännens redogörelser,) och så
Jange det icke blifvit föreskrifva, att alla Räkenskaper
skola af KamtnarRätten granskas, är det
af vigt, att StatsRevisorerne jemväl kunna granska
till ziffran. Man bör icke föreskifva, att de
})<tn 2g Cfctober/. m.
/hola göra elef, emedan det blefve omöjligt i verkställigheten
; men då tiden medgifver och omständigheterna
dertill föranleda, må det kun-*
na ske
Jag
förenar inig roed de värde Ledamöter,
som yrkat återremiss af Betänkandet, och anhåller
att dessa anmärkningar nu få densamma åtfölja.
Herr II/erta\ För att gifva ett riktigt begrepp
om halten af de anmärkningar, som blifvit
rigtade mot ifrågavarande förslag, torde jag
endast behöfva uppläsa i o §• deraf, sorn handlar
om, huru Revisorerne skola förhålla sig med
de anmärkningar, hvilka af dem göras. Denna
§ lyder på följande sätt:
”Finna Revisorerne något af Riksens Ständer
”fastställdt anslag vara öfverskridet, eller något i
”öfrigt vid förvaltningen att erinra, böra Revisorer,
”ne sådant uti deras till Riksens Ständer afgifvande
”Berättelser anmärka och sitt Utlåtande deröfver
”meddela, samt derjemte, med anledning af 30 ,§. i
”Riksdagsordningen, dessa anmärkningar hos
”.Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla.”
Den gamla §:n lyder åter sålunda:
”Likmätigt 68 §. Riksdagsordningen, äg»
”Revisorerne icke rättighet, att meddela några föreskrifter
eller besluta några förändringar, hvad
”Statsverket angår; men om Revisorerne finna
”något af Riksens Ständer fastställdt anslag vara
<tS
Ctn 2g Octobtr J.
”öfverskridet, eller något i öfrigt vid förvaltningen
att erinra, sa bö.a Revisörerne sådant uti
”deras till Riksens Ständer afgifvande Berättelser
”anmärka, och sitt utlåtande deröfver afgifva, samt
”derjemte, med anledning af 30 § i Riksdagsordningen,
dessa anmärkningar hos Kongl. Majit
”i underdånighet anmäla.”
Emellan dessa båda är ingen annan skillnad,
än att början af dea sednare blifvit nr den
förra utesluten, hvilket kommer deraf, alt den innehåller
något, sorn på annat ställa är sagdt, och
icke behöfver särskildt stadgas. §:n är således
ordagrant densamma i förslaget till den nya Instructionen,
som i 181* års Instruction, och då
synes det besynnerligt, att nu först sätta i fråga
, att den ej skulle vara enlig med Grundlagen.
Hvad åter beträffar förseglandet af Revisoxernes
Berättelse, har en annan värd Ledamot,
Herr Cederschjöld, redan upplyst, hvad jag ock
tror mig hafva i mitt första yttrande nämnt, att
detta endast varit ett försigtighetsmått, på det att
sjelfva bufvudakten ej måtte förfalskas. Det är
på grund deraf man ansett denna föreskrift kunna
utgå, enär derom ingenting finnes stadgadt i
Grundlagen. Må Friherre Cederström bäst han
gitter, vilja göra TryckfrihetsFörordningen till
en Lag, som föreskrifver hemligheten i Statsverket.
Hvarifrån han kunnat draga en sådan
slutsatts, förstår jag för min del alldeles
icke.
Dan 29 October /. m.
5'9
Grefve von Platen har beskrifvit bruket vid
revisionen af Götha CanalBolags räkenskaper. Jag
önskar att denna jämförelse ej måtte Förleda någon.
En sådan grundnäs är icke i detta fall
användbar. Denna ziffergranskntng tillhörer
KammarRätten ; Revisorerne deremot att tillse det
ej Ti (larne blifva öfveiskr;dne, och att de påräknade
beloppen ordentligt inflyta. ZifFer-gransknirigen
är, så att säga, endast behöflig derföre, att
ej alla räkenskaper revideras af KammarRätten,
samt att RiksensStänder böra äfven utöfva en
slags Comroll på KammarRätten , såsom högsta
Revisions åtgärden.
Det bar blifvit yttradt, att fullständig kännedom
ej kan inhämtas, så vida ej sjelfva räkenskaperne
jemföras med de förvaltande Verkens
handlingar. Jag tror att dessa saker utan olägenhet
kunna åtskiljas, och jag stöder min öfvertygelse
derom på nu varande praxis. Revisorerne
organisera sig nemligen på två afdelningar, af
hvilka dem ena kallas Caroli Afdelningen , och
den andra Räkenskaps Afdelningen. På det sättet
verkställes denna förrättning, och annars kunde
den ej medhinnas, utan den ena Afdelningen
sysslosättc-r sig med granskning af räkenskapen, och
,den andra med Protocollen. Nu frågas, hvad
tillhör Revisorerne, för att efterse om förvaltningen
är rigtig? Blotta bokföringen upplyser
det icke, men Protocoll och Konungabref göra
det fullkomligt.
I anledning af den tillvitelse man gjort
SiatsUiskcttet, att det skall haft orätt i att begag
-
520
Deni g Octolcr f, m.
ina de upplysningar man fått af StatsGontOrets
Ombud, och derföre insatt 3 §. i förslaget till
Instruction, får jag förklara, att sådant skedt på
ganska god grund; den nemligen att om Kongl.
Maj:t bifaller revision af dessa cassör, är instructionen
fullständig. Skulle åter emot förmodan
Kongl- Maj t vägra en sidan revision , är det
gifvet, att Kongl. Maj:t ej utfärdar denna Instruction,
utan då blifver den gamla qvar, och
deruti består hela 'Vidan.
Då jag yttrade att StatsUtskottet tillstyrkt
Rikets Ständer, att gå Kongl. Majus önskan till
xnötes, såsom redlige Svenske män, vid bibehållandet
af Folkets granskningsrätt, var det icke meningen,
att StatsUtskottet velat villfara några enskilda
åsigter. Det var det Konungsliga i den
Kongl Propositionen , hvari Utskottet åsyftade,
nian skulle gå till mötes, genom ett förtydiiganaf
Instructionen, nemligen upphäfvandet af all
tvist emellan Riksens Ständers Revisorer och
Konungens Embetsmän; och detta har Utskottet
gjort- Man har aåledes gått dessa önskningar på
det sätt till mötes, att hufvudsaken blifvit afsedd
och man har icke låtit hänföra sig af några biafsigter,
eller af de enskilda yttranden här blifvit
afgifna, och å hvilka den Kongl. Skrifvelsen
ej gifver anledning, att någon särskildt vigt bordt
fästas.
Herr von Hartmansdorff, som har den lyckan
att uti sina yttranden såsom Representant,
kunna mera afse klokhetsberäkningen, än känslan
för fevad tom ät jätt, är tnig i detta sorn i flera
Dtn 29 Octobcr j. m\
6*1
afseenden vida öfverlägsen. Jag erkänner, att jag
saknar denna förmåga. Jag 3nser mig böra yrka,
så länge som möjligt, hvad jag lior vara rätt och
sannt ledande till allmän nytta; och jag skulis
skulle tro mig misskänna Siyrelsens tendens , om
jag förmodade att Lagstiftande makten behöfde
köpa sig till utöfvandet af sina rättigheter.
Jag tänker blott på hvad rätt är, och pa
möjligheten för folket att uthärda med dryga
skatter, som ständigt ökas , under det att deras
ofta digra cassakistor omgifvas med töcken.
Herr Lagerhjelm : Några Talare hafva
vid saken fästat den vigt, att ett bifall till
StatsUtskottets ifrågavarande förslag skulle innefatta
ett ingrepp i Konungens makt, och de rättigheter,
Honom uteslutande tillhöra. Det öfvergår
likväl mitt begrepp om Monarkisk Stat,
att någon åtgärd, åsyftande granskning af förvalt»
ningen, kan vara stridande mot Regeringens önskan.
Jag föreställer mig, att aktning för allmänna
rösten är enlig med den Monarchiska
principen, äfvensom att det mätte vara Konungens
önskan, att både genom den offentlighet
tryckfriheten bereder, och medelst Representationens
framställningar, få emottaga uttrycken af
Folkets allmänna önskan. Då jag ej eller kan
inse, att en granskning af-Styrelseåtgärder inskränker
Konungens makt, mätte den också ej
höra till klassen af ämnen, sorn kunna verka en
strid emellan Konung och Folk. jag tror dessutom
icke, att detta förslag innebär något annat,
«n en utbildning af Slatsprincipen, åsyftande ord;
528
Den 29 O et ober J. m.
ning och reda. Hvem önskar ej den , och alt
principen måtte blifva klart uttryckt; och jag frågar,
om ej andan af vår Grundlag öfverallt innebär
en sådan granskningsrätt? Om denna skall
motsvara ändamålet, måste den vara skyndsam,
offentlig och fullständig. Efter den bör vara
skyndsam , är det af vigt, att granskningen fortgår
ända till dagen, då Revisorerna sammanträda;
offentlig, derföre måste Berättelserne tryckas
och utdelas. Det innefattar dessutom ett medel
till förkortning af Riksdagarne, om de ämnen,
som förekomma, äro förut kända, och öfveriäggningarne
ske med hänsigt till en sådan på förhand
inhemtad kännedom. Till fullständigheten
hör, att revisionen sträcker sig till alla cassör,
dit allmänna medel inflyta.
Jag kan icke finna, att stadgandet om Revisionsbérältelsernes
allmängörande genom trycket
är något nytt. I händelse någon hade begärt,
att få del af Revisorernes berättelser åren 1820
och 1822, och de blifvit uilemnade, skulle det
förundrat mig, om hinder laggts i vägen för tryckningen
deraf, äfvensom om något ansvar drabbat
dem bland Revisorerne, sorn bifallit utlemnandet.
Ja g kan ej finna, att Tryckfrihetslagen förbjuder
sådant; ty 2 §• deraf, som talar om hvillta
handlingar ej få till tryckning utlemnas, ålägger
Auctoriteten, hvilsen har desse handlingar
under sin vård, ansvaret för deras utgifvande.
Att Kongl, Maj:ts sanction äfven i detta af2
{leende är af nöden, har jag förut medgifvit. Jag
Den 29 Oelober f. m.
5*3
yrkar och tror, att uti hvarje Constitutionel Srat
icke något kan verkställas emot Konungens vilja;
ty Kongl. Maj;t bör o3tridigt äga veto.
Det har b' i f v i t sagdt, att om revisionen utsträckes
utöfver de två åren, skulle det kunna
medföra collision emellan de olika Revisorernes
åtgärder. Jag föreställer mig, att denna olägenhet
kan häfvas med ett enda penndrag, derigenom
att man förklarar, det de åtgärder, som blifvit
vid en Revision granskade, ej äro någon ytterligare
granskning underkastade Man har vidare
sagt, att ingen annan revision vore fullständig,
än den, som verkställdes å en afslutad räkenskap.
Om man antager detta , hade det varit
omöjligt, att revidera Statsförvaltningen, innan
Rikshufvudboken blifvit färdig. Jag öfverlernnar
till hvar och en, som någonsin granskat en
förvaltning , om det ej är af vigt att granskning
följer tätt på förvaltningen? eller af hvilket skäl
vill man väl månatiigen ja veckotals få rapporter
rörande de fleste förvaltningar,, utan att afvagta
Bokslut ? innebär ej denna önskan af tidig
insigt i förvaltningens gång något väsendtligen
nyttigt; hvarföre skulle den då infinna sig vid
all förvaltning? Ar denna tidiga insigt nyttig;
Hvarföre vill man då undandraga förvaltningen
en så nära granskning, som möjligt? Jag kan
icke eller inse, att der ligger något frö till strid
eller tvist deruti, att folket önskar, ju förr desto
hellre, bilda sin opinion öfver allmänna ärendemas
gang.
Herr Cederjeh old', Emot mitt yttrande
/
824
Den 29 Oclober f. m.
om tiden , sorn revisionsåtgärden bör omfatta,
har en värd Talare anmärk:, att jag skall
grundat mitt raisonnemerit på den supposition,
att ordet minst vore uteglömdt i 6S § Riksdagsordningen.
Jag vågar dock hoppas, att uttrycket
uteglömdt icke undfallit mig, emedan sådant varit
ett klander af Lagstiftningen. Väl har jag
deremot sagt, att det viii synas, sorn om ordet
minst blifvit atelemnadt, och således borde förstås
derunder, Jag vädjar till hvar och en, som med
uppmärksamhet och lugn genomläser nämnde §.
om icke sjelfva ordställpingen är sådan, att lankan
suppleerar ordet minst.
Herr von Hohenhausen , Michael'. Hufvud-'
sakligen delar jag »amma öfvertygelse , som af
min värde vän , Herr von Hartmansdorff, blifvit
framställd , och i de delar, han af en annan
Talare blifvit missförstådd , vill jag icke gå
hans »var i förväg. Det enda , hvaruti jag i
detta afseende är med honom af olika mening ,
är, att jag önskar vid alla tillfällen bålla mig
till Grundlagens bokstafliga lydelse. När jag således
i 6S §, Riksdagsordningen läser, att Riksens
Ständers Revisorer skola mellan Riksdagarna,
enligt af Riksens Ständer utfärdad Instruction,
öfverse och granska StatsVerkets, Bankens och
RiksgäldsContoirets tillstånd, styrelse och förvaltning
; så anser jag det endast vara öfver dessa
saker , sorn Räkenskaperna ovilkorligen skola till
granskning öfverlemnas. Då jag vidare läser i
samma att hvarje Revision må kunna omfatta
2:ne års afslutade Räkenskaper; så finner jag
af denna ordalydelse ingen annan mening, än
Dm 29 ödal er /, m,
525
att (va års afslutade Räkenskaper skola af Revisoi
rerne granskai; och jag vill ingalunda ärkänna
meningen vara någon annan, än bokstafliga lydelsen
utvisar. Jag haller mig således , med
stöd och åtlydnad af 83 §• Regerings - Formen ,1
endast vid uttrycket. Väl medgifvar jag , att
Construction af meningen gifver anledning att
utaf orden 2 år kan dragas den slutsatts , att det
menats minst 2 år; men hvad som i alla fall
står qvar , utan möjlighet af annan tydning , är
att Räkenskaperna, för att Undergå granskning,
skola vara af slutade.
På samma sätt när jag , för att efterse ,
hvilka cassör skola undergå revision, slår upp 30
§. Riksdagsordningen , som handlar om StatsUtskottets
functioner, står där : ”för detta Utskott
”late Konungen uppvisa StatsVerkets tillstånd i
”alla dess delar, till inkomster och utgifter, fordringar
och skulder, äfvensom, i händelse ge-'
”norn trsctater med främmande makter några me”del
Riket tillflutit , för dem på lika sätt skall
”redovisas.” Här innefattas hvad af StatsUtskottet
skall revideras. Samma grund måtte äfven
gälla i afseende på Revisorernes granskningsrätt,
nemligen att den skall sträcka sig till Statsverket
i allis dess delar , hvaruti inbegripas alla grenar
af Statsförvaltningen, och således icke blott
StatsContoirets Räksnskaper.
Men efter en sådan förklaring öfver denna
punkt, tror jag likväl, beträffande den andra,
eller tiden , söm Revisionen skall omfatta , att
sedan olika meningar uppstått hos Styrelsen och
IXrn 29 O cl ober /. ttt.
Representationen , i afseende på denna granskningsrän;
när Kongl. Majit ansett instructionen
för Riksens Sländers Revisorer vara ofullständig,
och begärt rättelse uti densamma ; vi böra stadna
vid Grundlagens bokstafliga lydelse. För min
del inser jag visserligen ej någon olägenhet af ,
att granskningen sträckes utöfver de två åren ;
men hvad sorn i alla fall står fast , är , att räkenskaperna,
sorn skola undergå revision , böra
vara af slutade. Lika litet tror jag det vara enligt
Grundlagen , att Revisorerne hos Kongl.
Maj t göra underdånig anmälan om fel hos Em
betsmännen
i förvaltningen. Rättighet till en
sådan anmälan gäller endast för StatsUtskottet ,
enligt 30 §- Riksdagsordningen , men icke för
Revisorerne. Hvad föröfrigt tryckningen af deras
Berättelser angår , synes det tydligt af hvad
sorn blifvit stadgadt om deras förseglande , att
kunskap om innehållet icke kan lemnäs någon
annan utan Riksens Ständers samtycke. När nu
R ksens Ständer på förhand sådant bifallit, är
hvarje hinder i dettta afseende häfvit. Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff deruti,
att någon viss tid för tryckningens verkställande
bör bestämmas på det Ernbetsverkens förklaringar
må kunna åtfölja Re visions-berättelserne. Jag
anser detta vara nödigt , emedan Statsmakterne I
sina handlingar alltid böra iakttaga den värdighet,
som tillkommer desamma , för att icke förblandas
med enskilde. Jag håller före, att utsättandet
af 4 månaders tid efter slutad Revision
för detta ändamål är lämpeligt.
Det har val blifvit anfördt , att om icke
T>m 29 October f, rn.
SV
förslaget till den nya Redactionen antages , hela
■vådan deraf är, att den gamla stadnar qvar 3 men
om man äfven medgifver, att ingen egentlig våda
är att häraf befara , anser jag dock Riksens
Ständer böra så ställa sina föreskrifter, att de sta
i full harmoni med Styrelsens,
Revisionens ändamål är att granska förflut11a
åtgärder, men icke att såsom en permanent
Auctoritet bevaka, hvad forn tilldrager sig för
ögonblicket; att beifra hvad sorn skett ; icke att
föreskrifva, hvad Regeringen bör göra.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar jemväl
nu få åtföiji årerreaiissen.
Herr von Hartmansdorff: Då jag ej kun
nat
fatta annat , än att det hvarvid Styrelsens
medlemmar egentligen fästar sig, är, att
de räkenskaper, som skola undergå Revisorernes
granskning , ma vara afslutade , men icke att
Revisionen blott skulle inskränkas till två år, anhåller
jag att närmare få uppgifva skälen, hvarföre
jag lagt vigt på utsträckningen af tiden för
Revisions åtgärderne. Sista Revisionen slutade t.
ex. med 1821 års Räkenskap. Om nu den nästkommande
blott finge omfatta 2 år, eller åren
1822 och 1823, samt den derpå följande 1824
och 1825; så skulle 1826 och 1827 arens Räkenskaper
icke vara granskade , nar Riksens Ständer
nästa gång 1828 till Lagtima Riksdag sammankomma
Till undvikande af det myckna
granskningsarbete , som derigenom skulle förestå
Statsutskott et, är det jag anser Revisionerna bo
-
529
Ben 29 October f. m.
ra ställas sä och sträckas så långt, att Utskottet
sjelft i möjligaste måtto blefve fran granskningen
befriadt.
T afseende på hvad har blifvit yttradt om
skillnaden emellan det kloka och det rätta, i
måls behandling ; så får jag yttra min mening
vara , att det aldrig är rätt spänna bågen så högt
att han brister , eller att handla så , att det åsyftade
ändamålet förfelas. Om Riksens Ständer nu
kunna vinna Kongl. Maj;ts bifall till granskning
af alla cassör, emot det, att de, hvad formen angår,
lämpa sig efter Styrelsens önskan: så är intet
förgäfves bortgifvit å någondera sidan.
Jag har vid ett föregående tillfälle på samma
sätt , sorn nu, fått uppbära förebråelser för
yrkandet att man med klokhet borde gå tillväga.
Utgången har dock redan visat , huru nyttigt det
skulle hafva varit, att så göra, hvarföre jag äfven
nu vågar tillstyrka Ridderskapet och Adeln,’
att iakttaga klokhetens bud.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus;
Jag har anhållit om ordet, i anledning af hvad
jag hörde en värd talare på denna sida säga att
i alla Constitutionella Stater, det röjer sig hos
dem, som uppträda , såsom ombud för Nationens
erhållna garantier , ett bemödande att utsträcka
dess rättigheter. Om detta förhållande skulle synas
äga rum hos oss , bör sådant icke förundra
någon. Det är icke sagdt derföre, att det finnes
rättigheter medgifne, att man vet begagna dem,
eller
Den t<) Ocleber f. m,
529
eller att ombudet som bar skyldigheter sig fö skref
na
, förslår att fylla dem. De, som förr varit
kal!aHe,i att inöfva Ständernas granskningsräft, utöfvade
den länge inom den trånga kretsen af
Bankens och RiksgäldsGontoirets angelägenheter;
det är ej så latt ait, i den trion sam kretsen för
granskningen vidgar sig, finna de arbetsn ethoder,
som förändringen gör nödvändig. De Riksdagar,
sorn följt på Constituiionsriksdagen , voro alla
föranledde af
mindre vanda Riksdagsmannen litar vid sådana
tillfällen gerna på dem , hos hvilka han förutsätter
större erfarenhet och insigt. Men till .denna
Lagtima Riksdag , har något hvar , som åtagit
sig otnbudsmanriaskap , sökt att förbereda sig, för att
k unna efter egen insigt af hvad Grundlagen tillåter
och bjuder, bestämma sina åtgärder. Deraf kommer
det apparenta bemödandet , att utsträcka
gransknings-rättigheten, hvaröfver man beklagar
sig. Granskningsrättigheiens gränsor äro af
Grundlagen bestämde ; stadnar man vid gränsen
så sträckes den icke för långt, fastän den ut.
sträckes längre, än man förr gjort.
Samma värde talare har trott, att man i allmänhet
gerna anmärker brister , och granskar
strängt, för att förskaffa sig betydenhet i folkets
ögon. Det må förlåtas den unga Riksdagsmannen,
om Ivan önskar genom sitt förhållande kunna
fäsia allrnänhbtens blickar på sin person; men
»leri , hvilken, såsom redan känd, kallas til! utöfvande
af en befattning, Sorn vittnar om förtro
-
Ridd, o Ad. Prot, IX Band. 2:dra Afd. 34*
530
Den 29 Oetober /, m.
ende, behöfver ingen betydenhet söka; Han béJ
hofver blott söka att behålla den betydenhet,'
han redan förvärfvat, eller ock paotsvara , hvad
man af honora väntar, och dertill fordras, att
han vet åtnöja sig med deraä bifall, hvilkas intresse
han är kallad att vårda, Napoleona nyligen
utkomna Memoirer vittna , huru vådligt det
är, att låna örat åt deras bifall och beröm , sorn
äga ett interesse, stridande mot deras, för hvilka
man är ombud*
Hvad Revisionerna beträffar , så anser jig
ziffergranskningen för ett lappri. Anordningar,
ne äro , hvad som karakteriserar styrelse och förvaltning
; de utgöra ideerna, och zilfrorna äro
deras döda former. Hen, som förstår sig på rä.
kenskaper, kan, när han ser de förra, lätt före.
ställa sig, huru den framdeles afslutade räkenskapen
kotntner att se ut ; och jag anser icke blott
tiliåtligt , utan äfven nödvändigt, att den afgåenda
revisionen fäster den biifvarfdes uppmärksamhet
på sådant , som lätteligen skulle kunna
undfalla dess blick , om ziffergranskningen anses
vara hufvudsak.
Hvad publiciteten beträffar, så äro alla de
förhållanden uppgifna , då hemlighet skall ia r> t tagas.
I alla sådana frågor, der hemlighet icke är
uttryckligen föreskrifven, ser jag ej , hvarföre
man skulle förtiga hvad man sett, och ej eller
känner jag någon authoritet , som kan förneka ,
hvarken den etisk i t ta revison, eller dem aila,
att munteligen , skrifteligen eller genom trycket
för andra omtala hvad de erfarit.
jOtn 29 October f, ni,
53*
Man har sagt, att den utsträckning , som
granskningen tid efter annan erhållit, har vunnits
på grund af gjorde concessioner, och att tiden
för concessioner nu torde vara förbit Jag skulle
tro, att ingen af dem, som veta att värdera
deras förtroende, som kallat dem, att å deras vägnar
granska och anmärka , någonsin begärt eller
komma att begära några concessioner. De söka
blott, att fullgöra, hvad Lagen ålägger dem såsom
pligt- Lör min del, långt ifrån att tacka
för gjorda concessioner, skulle jag tadla den rådgifvare,
sorn tillstyrker concession , der Lagen
icke föreskrifva den. Skulle han åter vilja bestrida
en rättighet, som Grundlagen ger , så be*
höfva vi icke på förhand tvista derom. Det
fins en annan authoritet
eller det blifvande
ConstitutionsUlskottet, sorn pröfvar, huruvida
rådslagen äro enliga med grundlagen , eller stridande
deremot.
Herr Hjerta' Jag ber Ridderskapet och
Adrin om ursägt, i händelse jag vid detta tillfälle
pröfvar dess tålamod ; Men jag kan icke
lemna oanmärkt , hvad jag hört af flera Talare
yttras, att nemligen det blott vöre Räkenskaperx>,
3 , som skulle undergå Revisorernes granskning:
Må det derföre tillåtas mig att förklara , det jag
anser ziffrorna vara det minst vigtiga af hela revisionen
, och att , vid en noggran tolkning af
30 §. Riksdags-Ordningen , StatsUtskottets minst
väsendtliga åliggande består i granskning af Räkenskaperna,
utan fastmera i tillsynen , huruvida
Titlarne blifvit öfverskridne, och lör vattningen
i öfrigt varit rigtig. Således kan jag alldeles ia
-
631
Deri 2g October e m,
]le dela Herr von Hohenbausens och Friherrg
af Noidins åsigt att §:ns liela vigt är concentrerad
i ordet Räkenskaper. Jag anser tvertom hela
kraften hvila derpå , alt tillståndet skall re videras ;
ty det andra har blott afseende på verkställigheten
af Revisionen, Kan ej hvar man inse , att
föreskriften om de två åren tillkommit endast
derföre, att Revisorerne, tiil undvikande af allt
för stor kostnad , ej skulle hvarje år sammanträda,
och ej eller hvarje tredje år, på det tiden
ej måtte blilva för lang? Jag lian derföre alldeles
icke instämma deruti , att här blott är fråga
om en revision af sjelfva Räkenskaperna ; och
Revisionens sammansättning bevisar detta tillräckligt.
SlatsUtskottet skulle i annat fall hafva
svårare, att kunna medhinna granskningen i
händelse till exempel det fordrades att granska,
tre års förvaltning. Jag hemställer huru detta,
ihop med alla andra åligganden skall kunna ske
under loppet af de i Grundlagen för Riksdag
föreskrifna 4 månader. Och detta blef annars
fallet; ty 1825 års Revisorer skulle då endast
kunna befatta sig med 1&22 och 1823 Ers Räkenskaper;
Revisionen för ar-i823, 1824 och
J825 årens bokslut, och så vidare, hvarigenom
3829 års Statsutskott skulle hafva att granska för.
valtningen för åren 1 S 2 6 , 1827 och 1 8 a 8• Detta
vore svårt för SlatsUtskottet att medhinna ,
utom det att Representationens egen kraft derigenom
skulle tilibakasattas.
Det har blifvit taladt örn förhållandet i an--  dra constitutionella länder; men man har icke
kommit ihåg, att hos oss ej finnes någon _Bt-.d
-
Dtn 29 OetoLcr /. m.
get i hvilken händelse föreskriften i 68 §. Riks-'
dags-Ordningen vore tillräcklig, ty man behöfde
då endast efterse rubrikerne och summan.
Men då nu Riksens S,änders Revisorer måste se
sin kraft tillbakahåiien derigenom, att anslagen
ske under en mängd spridda titlar, så är det af
vigt att Ständerna tryggas i afseende på medlens
användande till de afsedda ändamålen. Jag anhåller
derföre om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition på bifall till Betänkandet.
Jag kan icke finna, att de tillägg i Instructionen
här blifvit föreslagne, behöfva underkastas någon
sanction.
Hvad åter angår tryckning af EmbetsVerlcens
förklaringar, så enär Riksens Ständer ej kuni)
na densamma anbefalla, och det är möjligt, att
JCongl. Majt fj infordrar några sådane, är det
äfven nöd vändigt, att den tryckning som af dem
kommer att äga rurn, må ske oberoende af Revi-j
sorernes Berättelser.
Friherre Boije, Fredric; Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt har uppmanat alla,
eller önskat att hvar och en här mätte fritt gifsin
tanka tillkänna; jag vill derföre gå Hans Excellence’s
önskan till mötes, och äfven yttra min,
om också under äfventyr, att derigenom synas
icke kunna skilja emellan gå till mötes och gå
emot. Jag tar mig således friheten vördsammast
hemställa, om icke Höglo fl i ge Ridderskapet och
Adeln skulle viljä,, på Ståndets särskilta bekostnad,
låta trycka Haris Excellence’s vackra, (jag vill
icke säga mer) Dictamen eller tal i ämnet, ehn
-
JS4 ®era 39 October /. »t.
juväl Jag till alia delar är af en motsatt tanka
med Hans Exeellence, hvarföre jag också hos
Herr Grefven och UandtMarskalken anhåller om
proposition till bifall af Utskottets Betänkande.
Herr von Hohenhousen : Jag kan icke an
nat
än bestrida det begrepp man synes fästa vid
ordet Räkenjkaper, att nemligen dermed blott skulle
förstås squelettet eller den magra räkenskaps—
boken. Jag har uppläst en del af 30 §. Riks
dagsordningen,
sorn föreskrifver sättet, huru Stats^
Verket skall revideras, och deraf lärer man finna,
att granskningen ej skall inskränkas endast
till ziffran.
Hans Excellence Herr Grefve af TVetterstedt;
I anledning af en värd Ledamots
begäran om tryckning al hvad jag i början af
denna discussion yttrat, nödgas jag beklaga, att
jag icke kan gå hans önskan tili mötes. Jag hoppas,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln ej yrkar
en sak, som jag tror ej böra äga rum med
särskildta yttranden, emedan, enligt min öfvertygelse,
öfverläggningame alltid böra i ett sammanhang
komma till allmänhetens kännedom. I
öfrigt är jag den värde Talaren oändlipen förbunden,
för det han behagat anse mitt Dictatnm
vackert', men icke till den grad, att vilja öka
dess skönhet genom särskild tryckning.
Herr Grefven och Gandl Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
förevarande Memorial böra, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet åter*
remitteras.
Repades Ja och Nej,
HOsn 59 Önioker /, m.
Herr Hjerta begärde votering.
Grefve af Ugglas, GustaJ: Ingen lärer neka
, att ju ämnet är af den vigt och beskaffenhet
, att betänketid erfordras för att stadga sitt
omdöme, och fatta beslut. Då de vid StatsUtskottets
förevarande Betänkande gjorde anmärkningar
ovedersägligen äro af den betydenhet, att
de förtjena begrundas, och då Ridderskapet och
Adeln tillförene merendels tillåtit återremiss, äfven
på grund af mindre vigtiga anmärkningar;
så hemställer jag till den värde Talaren, som
yrkat votering, om han ej skulle behaga derifrån
afstå, samt om icke Ridderskapet och Adeln
skulle vilja visa samma uppmärksamhet åt de anmärkningar,
hvilka blifvit emot detta Betänkande
framställde, sorn vanligen plägar ske?
Herr Hjerta: Det Betänkande, hvarom nu
är fråga, har en längre lid hvilat på Ridderskapets
och Adelns bord. Hvar och en synes mig
derföre hafva haft tillräckligt rådrum, att i detta
afseende stadga sin opinion. De anmärkningar,
som vid detta tillfälle blifvit gjorda, äro inga andre,
än de, hvilka förut varit afsedde. Det är
på grund deraf, och då en återremiss, innan den
hinner blifva expedierad , stundom behöfver en
tid af 2 å 3 veckor, jag vill våga försöket alt
pröfva, huruvida opinionen i detta ämne ännu
är fullkomligen stadgad, och jag förblifver således
vid min förut gjorda anhållan.
Herr Grejven och LandtjllarJJuilken fram.
Ställde derefter följande Voteringsproposition
Den som bifaller StatsUtskottets Memorial
jne4.förslag till förnyad Instruction för Riksens
Ben 29 October J. rn.
Ständers Revisorer, i hvad som rörer deras befattning
med Statsverket, voterar
Ja j
Den det ej viii, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde Memorial, att,
jemte de dervid gjorde anmärkningar, till Stats—
Utskottet återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan tre qvart till 3 eftermiddagen, och fortsattes
sedermera, hvarunder Herr Grefvert och
Landt-Marskalken öfvertemnade klubban till
Grefve Frölich, David Harald, samt bortgick.
Efter voteringens slut, och sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, befunnos
rösterne hafva utfallit, 30m följer:
Ja
40.
Nej 53.
I följd hvaraf och sedan det öfver Voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Ordjoranden förklarade, att
StatsUtskottels Memorial således blifvit i anled
-
Den 2g Octoler /. m. gjy
ning af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteradt.
Herr Uggla, Göran Gu/taf: Hindrad att
deltaga uti sjelfva öfverläggningen om det Betänkande,
som genom votering nu blifvit till SfatsUlskottet
återremitteradt, anser jag mig likväl
pliktig, att i ett så vigtigt ämne yttra min öfvertygelse-
Jag begagnar derföre med tillfredsställelse
tillfället, för att öppet förklara, det jag med
gillande af Betänkandet i alla dess delar vid voteringen
röstat Ja, och anhåller att uttrycket af
denna min från pluralitetens beslut skiljagtiga
tanka måtte i Protocollet inflyta.
Grefve von Schwerin Curt Philip och Friherre
Boi e, Fredric, anmälte till Protocollet deras
reservationer emot Bidderskapets och Adelns
beslut.
Höglofl. Bidderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim,
(T'*S JD«/i *9 Otlobtr t, mi
Onsdagen den 29 October.
Plenum kl. 5 eftermiddagen.
Upplästes till justering och godkände» följande
ExpeditionsUtskottets insände förslag till Riksén»
Ständers underdånige Skrivelser tili Kongl.
Majit--
N:o 363. Rörande ytterligare understöd för
Nybyggare i de Norra provincerne,
N:o 2264. Angående förklaring af 10 Capi
$ §, HandelsBalken.
Nto 265. Rörande ett sf Fabriksldkaren
Frisk innehafvände Lån ur ManufacturDiscontFonden.
N:o 266. Rörande nedsättning af den så
kallade efverräntan för Lin utaf ManufacturDiscontFonden.
N;0 267. I anledning af verkställd granskning
af redogörelsen för 1817 och 1818 årens
Riks dagskostnadar.
Nio 268- Rörande utarbetande af Förslag
till förenkling af hemmansräntornes debitering
Och utgörande.
Ceri 29 Get ober e, m/t
»39
N:o 5269. I anledning af Riksens Ständers
arén 1820 och 182a församlade Revisorers Berättelser
om förvaltningen af de under CommerceCollegii
vård ställde Fonder och medel.
N:o 270. I anledning af Kongl. Majlis
Kådiga proposition om afskrifning för ett qvantum
Råg, användt till brödbakning åt Hufvudstadens
fattige m. m.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets den
16 dennes under N:o 48 afgifne, samt den 23
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
med Förslag till en blifvande Bevillningsförordning.
Herr H erta, Guftaf'. Om flere förena sig
med mig, anhåller jag, att detta Betänkande må
blifva ytterligare hvilanda pä bordet, i hvilket
fall det torde vara lämpligast, att ej borttaga tiden
med uppläsning deraf.
Grefve Lagerbjelke, Axeli Jag förenar mig
med Herr Hjerta i den anhållan, att Betänkandet
må blifva ytterligare hvilande på bordet, på det
flera af Ridderskapets och Adelns Ledamöter må
komma i tillfälle, att derom taga en närmare kännedom.
Friherre af Nordin, Carl Johan ^ förenade sig
afven med Herr Hjerta uti dess anhållan örn
JSetänkandeu ytterliga hvilande.
Hill 29 October e. m.
Herr Grefven och LandtMarsvalken förklarade,
att den af flere Ledamöter, sålunda gjorde
begäran, att BevillningsUtskottets Betänkande
matte ytterligare hvila på bordet till nästa Plenum,
icke kunde, enligt 4g §. Riksdagsordningen,
förvägras.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvär- och Oeconomie-Utskottens den 10 dennes
under N:o 549 afgifne, samt den 23 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
rörande Dykeri-Verket.
Herr Hammarsköld, Lorenzo, anhöll, att
ifrågavarande Betänkande måtte ytterligare hvila
på bordet till nästa Plenum.
Herr Montgommerie, Gustaf, förenade sig
med Herr Hammarsköld.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att då flere Ledamöter begärt, att Statsoch
Oeeonomie Utskottens Betänkande måtte ytterligare
hvila på bordet, kornme detsamma ock,
att, jemlikt 49 §. Riksdagsordningen, derstädes
förblifva hvilande till nästa Plenum.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna Beivars*
och Oeconomie-Utskottens den 13 dennes
under N.o 550 afgifne, samt den 23 derpåföljde
Den 2g Otloler t, ml
eftermiddagen pl bordet lagde, Utlåtande, i fräsan
örn understöd för Dykeri-Commissarien
Westbeck.
Herr a} Uhr, Carl David: Då af de till
Utskotten inkomne handlingar är tillräckligt vitsordadt,
att Herr Westbecks uppfundna verktyg
åstadkommit en betydlig nytta, finnes skäl nog
att bifalla det sökta pensionsbeloppet; och då han.
tillika bergat saker af stort värde i öpna-sjön på
öfver 30 famnars djup, hvilka ända till 8 å i O
år af Dykeri-Compagniet varit öfvergifne, och
derföre ansetts förlorade, lärer hans skicklighet ,
äfvensom dess anspråk på belöning vara tillra k—
ligen bevist. Frågan är således endast här, huru
man För framtiden skall kunna begagna de uppfinningar
han gjort. På denna grund hade jag
fästat Utskottens uppmärksamhet på delta ämne,
som af Utskotten blifvit ganska historiskt behandladt.
Jag anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln måt-'
te tillåta återrerniss af Betänkandet, emedan j3g
fullkomligen förenar mig med Friherre Cederströms
framställning uti hans Betänkandet åtföljandet reservation,
att den sökte pensionen bör Vestbeck
beviljas; och att Utskotten måtte vid samma tillfälle
anmodas utse och uppgifva medel , att hans
uppgifter må genom trycket allmänheten medde.
las, på det icke dessa nyttiga uppfinningar vid
Westbecks kanske snart nog inträffande bortgång,
för alltid måtte upphöra, utan all nytta för Fäderneslandet.
H*rr Lefrén, Jahan Pehr: Det
84* Vtn *9 October e. mt
sorn Herr Westbeck, i fullkomligt förlitande derpå
, att en allmänt erkänd skicklighet ej skulle
sakna belöning, på god tro upplåtit större delen
af sin upptäckt åt det anit, som dermed har befattning.
Det synes äfven vara skäl , att cj vidare
inlsda honom uti att allmängöra sina upptäckter,
så vida de ej af Staten ersättas, emedan
annars de, som görs uppfinningar, noga lära akta
sig, att låta dem blifva kände och komma till
allmänt gagn.
I öfrigt instämmer jag uti hvad Friherre
Cederström uti dess reservation yttrat», med tillstyrkande
att pension måtte Herr Westbeck beviljas,
icke för det att han är gammal, utan för
hans skicklighets skull; och anhåller jag således,
att Ridderskapet och Adeln, af akt ning för skick,
lighet och förtjenst, täcktes, i anledning af den-:
na reservation , återremittera Betänkandet,
Herr Grefven och Landt dlarfalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats—
och OeconomieUtskottens förevarande Utlåtande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.'
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och Ban-;
coUtskottens den 14 dennes under Nio 552 af—
gifne, samt den a3 derpå följde eftermiddagen
Ven 59 Oetober », mfl {$}
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af KongR
Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående nödige med»I
för en projecterad vattenledning till Carlscrona.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den 21
dennes under Nto 560 afgifne, samt den 27 der*
påföljde eftermiddagen på bordet lagdc? Utlåtande,
i anledning af Väckte motioner, om Pensions
anslående åt förre JuBtitiseOmbudsmannen
xn. rn. Herr Friherre L, A. Mannerheim.
Friherre Cederftrom, Jacob: Utskottet har
yttrat, att det är af granlagenhet, det ej tillstyrkt
Riksens Ständer, att anslå pension åt Friherre
Mannerheim. Jag hemstället? då, hvad
granlagenhet kommit i beräkning, när Utskottet
föreslagit pensioner åt Directeur Löfving, JustititfiRådet
Blom och Landshöfding Järta ; äfven,
som Utskottet tillstyrkt bibehållande af lönerne
för samtelige Tjenstemännen vid Allmänna MagazinsDirectionen,
utan afseende på ålder och
andra löneinkomster. Hvad granlagenhet är det
väl, att sedan detta föregått, ej bevilja pension
åt Riksens Ständers Justitieombudsman, hvilken
i 14 års tid så förvaltat sitt Embete, att Svenska
Folket genom sina Ombud, Riksens Ständer,
vid hvarje Riksdag deröfver förklarat honom sitt
nöja. För min del kan jag icke förena detta
förfarande med den omvårdnad Utskottet bör
hafva för framtiden och Riksens Ständers eget
interesse, Örn de vilja blifva väl betjenade, få
de ej handla orättvist, ej en gång af granlagenhet;
oeh jag skulle tro, att Riksens Ständer böra
544
Dcrr~*9 öetober e, mi
vara mine om, att belöna sine Embetsman , dl
de Väl fullgjort deras åligganden.
Deremot instämmer jag fullkomligen i Utskottets
åsigt, att man ej bör reglera en PensionsStat
för JustitiaeOmbudsmannaEmbetet i framjidenj
utan vid hvarje förekommande särskildt tillfälle
derom förordna. Men jag förmodar, att då
Riksens Ständer godkännt denne sin Embetsmans
förvaltning , böra de göra det på sådant sätt, att
han blifver bibehållen vid åtnjutandet af sina
löneinkomster, i synnerhet om han uppnått den
ålder, att han i andra Statens tjenstebefattningar
varit dertill lagligen berättigad.
På dessa grunder anhåller jag om återremiss
af Betänkandet.
Grefve von Platen, Ballzar Bogislaus;
Uti det särskilda förhållande, jag (vänne gånger
blifvit försatt genom Ridderskapets och Adelns
förtroende, anser jag mig skyldig att vid detta
tillfälle yttra några ord, då jag ej kan dela Utskottets
åsigt. Väl instämmer jag i Utskottets
mening, att Riksens Ständer hvarje gång böra
bestämma, huruvida och till hvad belopp pension
skall deras afgående Justitieombudsman beviljas.
Må hända äro omständighet er ne i detta
afseende så besynnerlige, att en särskild pröfning
för hvarje tillfälle är behöflig; men då miste
den ock ske med yttersta noggranhet. Di måste
man först betrakta hvad detta är för en post, och
sedan huru den afgångne utöfvat densamma. Här
är
Den 29 October c, m.
S45
Sr fråga om en man, som Grundlagen satt tilt
dess högste Väktare under Frånvaron af Folkets
Ombud. Hans befattning är lika vidsträckt, som
bekännom det
ej angenäm. Det fordras
för dess tillbörliga handhafvande en mer än
vanlig skicklighet. Det är för honom ej nog att
aga kunskaper, han måste ock hafva en oafbruten
och spänd uppmärksamhet på sitt eget uppförande
i detta kinkiga kall. Det är ej blott hvad
som faller i ögonen , hvilket utgör hans förtjenst;
måhända ligger den största just i det, som icke
synes. Detta Embete är af en art, att intet ani
nät Land kan framvisa något dylikt J och detta
har Friherre Mannerheim beklädt i 14 års tid.
jag har haft tillfälle att göra hans bekantskap vid
grundläggningen af vår frihet $ då han uppstod
ibland oss på RiksSalen år 1809. Sedermera har
jag jsmte honom medarbetat till vår närvarande
Statsförfattning; derefter har jag vid flsra tillfällen
sett verkningatne af hans åtgärder; och sist
har jag vid denna Riksdag i egenskap af Ordfö'5
rande i ConstitutionsUtskottet granskat de Diarier*
som upplysa hans åtgärder; och jag bekänner, på
grund af allt detta, att efter min öfvertygelse
har Friherre Mannerheim uppfyllt sina pligter,
söm en wier än vanlig medborgare. Han behöfVer
visserligen icke mitt beröm; men sanningen
kräfver sitt vittnesbörd, och jag vill önska, att
de, som efterträda honom, lika väl komma atif
fullgöra deras åligganden. Nu står ban efter en
så beskaffad tjenstetid af 14 år och uppnådde 74
ars ålder, vid grafvens brädd. Vi hafva en ali
-
Ridd. o.Ad.Prot. IX. B. And. Afd. 35
Den 29 October e. m.
man författning, sorn utan allt afseende tillerkänner
en afgången Embetsman fulla lönen såsom
pension vid 65 års ålder , om Konungen så för
godt finnér; och nu sätter man i fråga, om denna
man, som 4 gånger blifvit underkastad allmänna
omdömet, och dervid hållit profvet, skall
åtnjuta samma rättighet, sorn aldrig nekas en medelmåttig
tjensteman vid 10 års yngre ålder. Jag
tror och hoppas, att sådant ej kan vinna bifall
af detta upplysta Stånd, jag aktar väl de skäl
Utskottet anfört för sitt afstyrkande; men jag kan
ej gilla resultatet. Hvad vill man väl föreställa
sig , att i framtiden följden skulle blifva , örn
Svenska Folket med liknöjdhet ansåg det bemödande,
en gammal man i 14 år användt, att
lämpa sig efter Folkets önskan. Jag gör härvid
ej afseende på Friherre Mannerheitns enskilda
förmögenhet, den jag ej kanner; men jag fäster
afseende på Svenska Folkets ära, emedan Nationen
bör Uttrycka nöje eller missnöje öfver sättet,
huru detta Embete blifvit förvaltadt. Då nu ingen
lärer bestrida , att ju Friherre Mannerheim
en längre tid utöfvat detta, sorn sig bordt, då vi
4 gånger lemnat honom detta vittnesbörd ; böra
vi ej eller sätta i fråga, att med 1 50Ö Riksdalers
årlig pension belöna hans förtjenster.
Få dessa skäl anhållet äfven jag öm åter»
temiss af Betänkandet,
Herr Berghman, Ambrosius Magnlis; Sedan
tvfnne så lyckliga Talare satt Friherre Mannerheims
Förtjenster i en så fullkomlig dager tor»
de det vara öfverflödigt att tillägga något om Na
-
r Den 29 October e, ml
tionens skyldighet, att visa sin erkänsla för det
sätt, på hvilket han förvaltat den befattning ho- 9
nom längre tid varit anförtrodd. Jag förenar mig
således med Grefve von Platen och Friherre Cederström,
samt stadnar vid den anhållan, jag gjorde
förra gången detta ämne här förevar, att Utskottet
måtte tillstyrka ten jténeiön af åtminstone
i 500 Ridr. Detta är en gärd sorn Nationen är
skyldig utgöra. Jag anhåller derföre äfven örn
iterremiss, i händelse hvaraf Utskottet torde täc- <
kas närmare besinna de skäl, söm nu blifvit anförde,
och hellre föreslå beviljandet af något
lämpligt pensionsbelopp för Friherre Mannerheim,
ati afspisa honom med granna tirader.
Friherre Cederström-. Dst är i anledning
af den nu föreslagna nedsättningen af
pensionsbeloppet, som jag anhåller få fästa Ridderskapets
öch Adelns uppmärksamhet på, huru
obetydlig skillnaden är i dessa summor, men att,
1 , i afseende på opinionen, förhållandet är olika;
ten afprutning af några Riksdaler bär stämpeln af
en njugghet, sorn i min tanka verkar menligt,
jag tror att i en fråga om anslag af Riksens
Ständer för deras förnämsta Embetsman j det är
vigtigt att stadga opinionen om Riksens Ständers
frikostighet; och att Nationen vinner mera derpå;
än genom besparing äf några lumpna Riksda.
ler , hvilka tej kunni falla tungt på de skattskyldige.
Herr Grefven och Landt Marskalken henrij
ställde, om Ridderskapet och Adelö ansåg StatsUtskottets
Utlåtande böra i anledning af de der
-
543
Den ag Oclober e, m.
vid gjorde anmärkningar, (iil Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefve af THetterJledt,
GastafJag kan ej annat än instämma
med de värde Ledamöter, sorn med begäran om
återremiss af Betänkandet, tillstyrkt pension för
Riksens Ständers f. d. Justitieombudsman, Herr
Eriherre Lars August Mannerheim. Då jag
nämner detta i Sveriges häfder historiska namn,
måste ja.g genast bifoga den anmärkning, att jag
finner honom redan betala sin gärd It det rum, han
i dessa häfder skall intaga, då hans enskilda omständigheter
tagas i betraktande vid det prof
af erkänsla, Nationen vill honom lemna. Jag
förflyttar mig i mitt sinne, tillbaka till den Statshvälfning,
hvarigenom vår nu gällande Constitution
grundlädes, och som, utförd med ett så manligt
lugn, visade att ädelheten i utförandet stämplade
ädelheten af företaget med minnet fästadt pi
den 10 Maji 1809 vigar jag hoppas, att Högloflige
Ridderskapet och Adeln den 29 October 1823
ej vägrar den pension, hvarom nu är fråga. Den
gifyes icke för att lifnära honom; men för att
lemna Baron Mannerheim ett vedermäle af aktning.
Må det bero af honom, att tacka oss för
vår välvilja, och vägra emottaga uttrycket deraf.
En blick kastad utom oss bör öfvertyga, att sedan
fråga om pension inom oss blifvjt väckt, bör
den af Riksens Ständer beviljas. Jag anhåller
derföre, att Herr Grefven och LandtMarskalken
Den 2g Oelober c. m.
54 9
täcktes förnya propositionen om återremiss a£
Betänkandet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus',
Jag instämmer i de Herrars önskan, som anhållit
om återremiss af Betänkandet, på det Ridderskapet
och Adeln, enär Betänkandet återkommer,
må äga tillfälle att bestämma, hvad Ståndet finner
sig böra göra för Friherre Mannerheim.
Denna min önskan motiveras hvarken af jemförelsen
med andras större eller mindre förtjenster,'
sorn erhållit pensioner eller af de bevis på förtroende,
som Friherre Mannerheim af förra Stan.
der åtnjutit. Jag känner blott ett skäl: det är
minnet af den io Maj 1809, som här blifvit åberopadt,
eller minnet af mod och af hängifvenhet
för fäderneslandet. Sådana tider kunna återkomma,
då den enskilta miste kunne resignera sig,
och det är nationens pligt alt ära den dygd, som
dertill fordras. Jag tror dessutom Friherre Mannerheims
förmögenhetstillstånd vara sådant, ate
ett bidrag af Rikets Ständer , som lättade hans
omsorger på ålderdomen, blefve honom kärkommit.
Jag är öfvertygad, att han i annat fall Ilande
tillkännagifvit, att han ingen pension behöfver,
då den motion som blifvit gjord, icke kan
vara honom obekant. Genom detta stillatigande
kunna vi anse oss förvissade, ali han för Makas
och barns skull, finner sig icke böra neka den
pension, som Riksens Ständer anvisa åt honom.
Uppå derefter af Herr Grej ven och Landt-i
Marjkalken förnyad proposition, fann Ridder—
»kapet och Adeln för godt, att StatsUtskottets Ut-?
Deri 29 Oclober c m.
låtande, i anledning af de dervid gjorde anmärk-;
ningar, till Utskottet återförvisa.
Föredrogos å nyo och gillades följande från,
nedannämnde Utskott inkoinne , samt den *7
dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
Från
Stats- och LagUtskotten:
Af den 21 dennes:
N:o 558. Om Statens ansvarighet för ensk
il tes af publike Embets- och Tjenstemän förskingrade
medel.
Från StatsUtskoltet:
Af den 21 dennes•
•' 1 « i '■ A
N:o, 56 ii I anledning af vackt fråga, , at^
IIp.p börd en och Redovisningen af alla Allmänna
rnedel måtte Öfverlemnas åt Riksgälds-Contoiret,
eller ock detta Verk aldeles upphöra.
Från Bevillnings Utskottet;
Af den 22 dennes:
N^o 50 Rörande jemkning i TuIlB.eyillb,!inge
n. å Rhum.4
Den 29 öctober c, m<
551
frän LagUt [kottet:
Af den 4 sistledne September;
‘ ' - ’ I , '
Nio 187. Öfver Kongl. Maj;is Nådiga Proposition,
angående upphäfvande af 8 §• i 1 Cap,
XJtsökningsBalken, samt ändring af 2 §, i 45 Cap.
MissgärningsBalken, och öfverskriften till samma
Capitel och Balk.
«
N:o 188,. Angående bestämmande af lika
ansvar för LandsSecreterare och ConsistoriiNotartor,
som förskingra allmänna eller enskilde medel,
med hvad Lagen uti 45 Capitlet Missger-«
ningsBalken stadgar för Uppbördsman,
Af den g t dennes;
N:.o 2o4. I anledning af väckt motion om
förtydligande af Kongl. Förordningen den 13
Junii 1800 angående Städsel och Lego af Jord på
Landet i visse uppgifne omständigheter.
# ;• - . v.
[rån Lag- samt Allmänna Befvärs- och
OeconomieUtJJwtten:
Af den st dennes;.
Nto 202. I anledning af väckt motion om
rättighet att obehindradt la uppföra VäderTuJlqvarnar.
Sfs
Pen 19 October e, »«.
/'rt?» Allmänna Besvärs- och Oeconomi#Utskottei \
Af den 18 dennes i
Nio 205. I anledning af gjorde anmärkning
gar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande yrkad befrielse för Gottlands hemmansägare,
att underhålla Lastage bryggor vid de på
Ön varande Landthamnar, samt de för Tullbe--  vakningen inrä(tade så kallade StrandridareBo^
ställen.
Företogs till pröfning LagUiskottens den 21
dennes under N:o 203 afgifne, samt den 27
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver Kongl. Maj:ts Nådiga proposition^
angående vidtagande af en ytterligare anstallt till
ilörekomgiande ?tf fångars, flykt.
Friherre Cederström, Jacob.: Uti den, af
Utskottets Ordförande Grefve Wachtmeister emot
Betänkandet gjorda reservation instämmer jag till
alla delar. Det är nästan omöjligt, att med de
fcevakningsanstalter, v.i för det närvarande äga,
hindra fångar från att practisera sig ur fängel^
serna ? Erfarenheten har lärt raig , att fångar
förmått under . bevakningens ögon rymma öfver
en hög mur , ehuru de varit belagde med fängsel
, hvilket ej på flere, dagar kunnat afiagas.
O111 fångvaktaren haft rättighet att skjuta på den
flyende, hade hans flyckt ej kunnat verkställas
9,eh denna rymmare var just en af de grofsta
Den 29 October e. m.
5-53
brottslingar , som under sjelfva flykten föröfvade
mordbrand. Jag skulle tro , att blotta vissheten
derom, att bevakningen vöre berättigad att
skjuta på fånge, som rymmer, skulle afhålla honom
från dylika försök,
Ett annat förhållande inträffar i afseende på
forslingen. Åkdonen kunna inrättas med lock
och fångarne fastläsas med händerna. Men uti
häktena , och då fånge flyttas ur vagnen , bqr
Vaktkarlen vara försedd med omförmälds rättighet
, så vida ej allmänna säkerheten skall löpa
fara att rubbas. Jag hemställer derföre, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle behaga återremittera
Betänkandet, på grund af dals hvad jag
nu anfört , dels hvad Grefve Wachtmeisters reservation
innehåller.
>. _ I
Herr Grefven och LandtlUarfkalken frågade
, om Ridderskapet och Adelu ansåg LagUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af Friherre
Cederströms dervid gjorde anmärkningar s
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
LandtMcirskalken gjorde proposition till bifall
af UagUtskottets berörde Utlåtande,
Ropades äfven Ja och Nej,
Herr Ribbing, Arvid: Ehuru jag icke i
55 ^ Pen 2g October e. mt
Utskottet öfvervarit behandlingen af detta mål j
och kanske till och med ej äger fullkomlig kan-*-  nedom om Betänkandet, torde det dock tillåtas,
mig, att fästa Ridderskapets och Adelns upp^
märksamhet på några omständigheter.
Den föreslagna Lagen innehåller, att det
skulle 2:.ne gånger ropas åt den flyende , innan,
man vore berättigad skjuta på honom. Jag underställer
Ståndets bedömande, huru man skulle
få lagligen styrkt , att ropen behörigen för sig
gått, då fånge befunnes tbjälskjuten. Jag förmodar,
att eontrollen blef i de flesta fall både svår
och osäker; och jag tro.r vidare, att om Fångvaktare
ägde rättigheten att skjuta på arreslanterne
, skulle sådant förorsaka, att han, förlitande
sig på denna rättighet., uturagtjät den omtanka
och noggrannare tillsyn äfven å sjelfva fängslet ,
som i alla fall synes utgöra ett säkrare och lämpligare
medel, till fångars qvarhållande i häkte ,
än skottet i Fångvaktarns skutgevär.
Det är ytterligare föreslagit^ att skottet skulleVigtas,
så* att det ej blifver dödligt. De fleste
fångvaktare torde dock vid dylika tillfällen vara
mindre säkra på, handen. Då man dessutom är
angelägen om högsta noggranhet och rättvisa vid
dömande till döden , huru mycket mera bör man,
icke vara det i fråga om verkställande af döds-*
straffet utan föregången dom eller ransakning.
På dessa skäl tillstyrker jag bifall af Be*,
tänkandet.
Pen 29 Octobcr e. m.
555
Friherre Cederström : Det mäste vä/ ta
gas
i betraktande, då fråga är om gröfre brott—
^lingar , hvilka antingen afbida dorn , eller
gro fftrvundne till så grofva brott, att deras lösiornmande
är af stor våda för både enskild och
allmän säkerhet, att dessas qvarhållande i häckte
ar af den största vigt. Det är dessutom ganska
troligt, att, i händelse Lagförslaget vinner
bifall, farhågan skall afhålla fången fiån rymningsförsök.
Jag kan ej inse , hvarföre man icke
skall kunna sätta sig i säkerhet emot en våldsverkare
, song redan blifvit öfverlemnad till Lagarnes
straffande hand , och att man , för att ömtåligt
bevara hans rätt, skall eftersätta samhällets
lugn. Må man härvid ej invända , att fången
möjligen kan mista 1 ifvet på försöket t ty
detta är hans egen risque. Vi hafva ej något
annat correctif , emedan fängsel , enligt erfarenhetens
vittnesbörd , ej göra tillfyllest.
Grefve Hamilton, Gustaf TfTalfhier'. Jag
medgifver vissersigen, att allmänheten äger rätt,
att, så vidt möjligt är, genom försigtighetsmått
| Statens, sida blifva fredad för brottslingars företag'
men brottslingen har ock sine rättigheter
sig i Lagen förvarade , och, ibland dessa i
främsta rirmmet, att blifva bibehållen vid sitt
fif, intill dess han detsamma förverkat, och
till mis.tningen deraf blifvit lagligen dömd. Denria
rättighet skulle aldeles till intet göras, om
Gagförslaget antages; och en sådan magt, sorn
deruti tillägges Vaktkarl , kan efter min öfvertygelse
Jelte utan den största våda äga rum, hvari
Pert 59 Octobsr t. m.
/
före äfven jag för min del tillstyrker bifall a
Utskottets Betänkande.
Grefve Cronhjelm , Polycarpus ;• Jag kan
Icke dela den öfvertygelse, att kännedomen om
ett utsatt straff skulle vara tillräcklig, att rättvisa
dess hårdhet; ty, enligt den principen, ve£
jag ej , hvarföre icke dödsstraff stadgas för tjufnad.
Det ligger dessutom i rnenskliga naturen ,
att söka friheten i och en lösdrifvare, hvilken
forslades såsom Arrestant, skulle möjligen, orri
förslaget antogs , fa umgälla ett ryraningsförsök
med döden..
Jag anhåller således om proposition till bifall
af Betänkandet.
Herr Treffenberg , Curry Gabriel: Det
gifves tillfällen, då förföljelser för politiska tänkesätt
drabba personer. Dessa gå ofta så långt
att man kan blifva under bevakning insatt i allmänt
fängelse. I händelse lagförslaget gick ii
genom , skulle det möjligen lemna en förevändning
till sådané personers ur vägen röjande.
Jag kan således för ingen del lemna mitt bifall,
till ett dylikt förslag.
Friherre Cederftröm: I anledning af hvad
den siste värde Talaren behagat yttra , får jag
blott hänvisa honom till Grefve Wachtmeisters
reservation, der de brottslingar äro uppräknade,
emot hvilka ifrågavarande försigtighetsmått skulle
få utöfva». Deribland Ennas alldeles icke så
m^n 2 g Ost oler e, nt,
55 7
kallade politiska brott, utan mord , stöld och
dylika.
Herr Treffenbergs Det har verkligea
undfallit mig, att de brott finnas uppräknade, 1
afseende på hvilka den ifrågavarande rättigheten
skulle få utöfvas. Det kan dock i alla fall ej
sättas i fråga , det ju en sådan rättighet vore en
allt för stor makt, lagd uti en fångvaktares hand.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus»
En Lag af den beskaffenhet, som den nu
föreslagna, skulle möjligen blifva ett förebud till
en så kallad Martial-Lag. En sådan är likväl ej
enlig med vår Nations lynne, men äfven om
den kunde införas, borde dess utöfning 1 alla
fall ej anförtros åt personer , som äro befälhafvare
öfver fångar. Jag är fullkomligen öfvertyg
gad , att en dylik Lag skulle revoltera den Svenska
känslan, äfvensom att, om Herr Grefven
och LandtMarskalken ännu en gång täekes frarns
ställa proposition till bifall å Betänkandet , den^
samma varder med ja besvarad.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förnyade
dess till bifall af LagUtskottets förevarande
Utlåtande förut gjorde proposition , hvilken a i
Itidderskapet och Adeln bifölls.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 21 dennes
under N:o 205 afgifne, samt den 27 derpå
följde e. m. på bordet iagde, Betänkande öfver
Den 29 Octeber e. m.
Herr von Hartmansdorff), A., Memorial , innéfatlande
förslag om hvad vid .Lagförklaringars utfärdande
bör iakttagas.
Herr von Hartmansdorff, August; Lagutskottet
har ansett öfverflödigt föreslå, att Lagförändringar,
söm tima mellan Riksdsgarne, skola
offentligen kungöras, emedan Utskottet trott
någon underlåtenhet deraf ej kunna äga fum.
Utskottet hade för ätt finna motsatsen , ej behöft
‘sträcka 6in undersökning längre än till det factum
jag uppgifvit, nemligen en Lagförklaring, af deri
12 November ]8r2, angående förbindelsen för
a'gta makar att personligen inställa sig vid DofriCapitléri^
då äktenskapsskilnad skall äga frim.
Denna författning kungjordes icke annorlunda, än
genom Cflreulaire till Consistörieme. På detta
sätt häfva de flesta icke vetat , att den funnits
förr än nu , då fråga blifvit väckt om dess upj)-  liäfvattde. Detta exempel tycks ådagalägga behofvet
äf den åtgärd, jag föreslagit. Jag har
derigenom för ingen del åsyftat inskränkning i
rättigheten att göra Lagförklaiingar, utan blott,
ätt en hvar måtte komma i tillfälle att känna
dem, sedan de skedt. Om Ridderekapet och Adeln
skulle finna, att det factum, jag åberopat,
påkallar rättelse för framtiden , så torde en åteftemiss
till Lagutskottet i sådant ändamål beviljas.
Herr Ribbing, Arvid', Jag hemställer, om icke
det åsyftade cofrectivei redan finnes deruti, att alla
Lagförklaringar skola meddelas Riksens Ständers
Justitieombudsman, sorn således om dem ej bör
kunna sakna erforderlig kännedom. Att så ej
jyen 29 Octoher «. m.
älcedl med den ifrågavarande Lagförklaringen, litJer
val vara enligt med förhållandet; men då
redan ett stadgande finnes, som föreskrifver en
sidan åtgärd, synes mig Lagstiftaren hafva gjort
hvad på honom ankommer. En ny Lag i detta
afseende skalle möjligen på samma sätt blifva utan
efterföljd.
Herr von Hartmansdorff', Det förhållet
sig verkligen si, att Riksens Ständers Justitieombudsman
skall underrätta sorn alla skeende Lag.'
förklaringar, och att, om han ej erhåller något
meddelande derom , sådant härrör af vederböran-'
de Embetsmäns försummelse. Men på det att
äfven denna matte förekornmas, och då Underrättelsen
till Justitieombudsmannen först skall
meddelaB, sedan de skedt, är det som jag tillstyrker
j att, innan de göras, hans Utlåtande öfver
dem måtte infordras , emedan man då vid deras
pröfning otvifvelagtigt skall märka, örn J risti ti ae—
Ombudsmannens utlåtande saknas, och infordra det*
Herr Ribbing : För en sådan åtgärd, att
Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans Utlåtande
skulle infordras, innan Lagförklaringar göras, torde
ConstitutionsUtskottets behandling af ämnet
vara behöflig. Jag anser åtminstone detta inner
fatta en förändring i Grundlagen»
Herr von Hartmansdorffi Den hittills gällande
föreskriften, att Riksens Ständers JustitiasÖmbudsman
skall underrättas om skeende Lagförklaringar,
står införd i 18 §, af hans InstruCtion,
som ej är någon Grundlag. Det af mig
t
560 Den 39 Octobcr a. m,
nu föreslagna stadgandet synes äfven lunna det
införas, och då behcifves för denna ordsaks skull
ingen grundlagsändring, utan blott en remiss till
ConstitutionsUiskottet, sorn behandlar frågor, rörande
Justitieombudsmannens Instruction.
Herr Grefven och LandtMar[Kalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskottets
förevarande Betänkande böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återförvisas»
Ropades Ja.
föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
ÖeconomieUtskottets den 18 dennes under it:å
201 afgifne, samt den 27 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, om utsträckning
i Seglationsfriheten emellan Blekinge och
Skåne
Herr
frejfenherg, Curry Gabriel, anhöll,
att ÖeconomieUtskottets ifrågavarande Betänkande
måtte ytterligare få hvila på bordet till nästa
Plenum.
Herr Printzensköld, Axel, förenade sig med
Herr Treffenberg.
Herr Grejven och LandtMurshalketi förklara^
dé, att, då flere Ledamöter begärt, att Oeconö
mie
-
Den 89 Oetobtr e, nt.
f6i
inieUtskottets Betänkande matte ytterligare hvila
på bordet, komme detsamma ock att, jemlikt
49 §. Riksdagsordningen, derstädes förblifva hvilande
till nästa Plenum;
Pöredrogs å nyo och remitterades tili
RiddarliurUtskottetz
RiddarhusDirectionens den 20 dennes aflat.1
ne, samt den 27 derpåföljdé eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial * angående behofvet af en
hy brygga Vid Riddarhusets Tomt åt Sjösidan»
Herr von Hohenhausen, Michael: Då flera
Memorial under Riksdagens lopp inkommit till
Ridderskapet och Adeln från RiddarhusDirectio—
nen * och sedan från Plena blifvit till RiddarhusUtskottet
remitterade, har jag ansett mig bö.
ra väcka den motion i ”att sådana Memorial hädanefter
böra* med anledning af stadgandet uti
”51 §• RiddarhlisOrdni egen* inlemnas till Rid—
”darhusUtskottet, hvilket bör dem med bifogade
”Utlåtande till Ridderskapet och Adeln insända.”
Jag föranlåtes till denrta motion* icke allenast för
ätt undvika en onödig tids utdrägt med den
dubbla remitteringen, u an äfven i ändamål att
ätt förebygga en möjlig collision mellan den redogörande
och den granskande Auctoriteten, ty
iltom ett sådant stadgande kunna särskildta Memorial
i samma ämne på en gång inkomma (ill
L Ridd. o. Ad. Fröt. IX Band. 2:dra Afd. 36.
562
Ven 29 O sieler e. m,
Ståndet, ifrån RiddarhusDirection och Riddarhus*
Utskottet.
Med hämtad analogie utaf 51 §. RiddarhusOrdningen,
torde man kunna sluta stt den darild
stadgade ordning bör vara gällande för alla
fall , då andra bestämda föreskrifter häruti saknas.
Ty hvad RiksdägsBerättelsen beträffar, sorn
af Directionen inlemnas directe till Ridderokapet
och Adeln vid Riksdagens början, så är RiddarhusUtskottet
då ännu icke tillsatt, och var
dessutom förut detta förfaringssätt en nödvändighet,
emedan Directionen upphörde vid Riksdagens
början, men hädanefter synes mig RiksdagsBeräitelsen
äfven kunna aflemnas till RiddarhusUtskottet.
Det är vid denna Riksdag, som
Direction för första gången ej vid begynnelsen
af Riksdagen upphört, enligt den förändring,
som i I 8 r 8 års Riddarhusordning blef intagen,
hvilket jämväl är orsaken, att anledning till ifrågavarande
förhållande icke förr kunnat uppstå.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag in?
stämmer så mycket hellre i Herr von Hohenhau»
sens åsigt, som den står i fullkomlig öfverensstämmelse
med de stadganden, hvilka gälla i afseende
å communicationer från Fullmägtige i
Riksens Ständers Bank och Riksgälds-Contoir,
hvilka icke omedelbarligen, uran endast genom
Banco- och StatsUtskotten kunna vända sig till
Riksens Ständer,
Herr Grejven och LandtMar skall en föreslog,
att Herr von Hohenhausens ifrågavarande
Den Sf Öatoler a» ml
553
motion matte, jemte Herr von Hartmansdorffs, i
anledning deraf, nu afgifne yttrande, till RiddarhusUtskottet
remitteras; hvilket bifölls,
Föredrogs å nyo och remitterades till
RiddarkusUtskottet;
RiddarhusDirectionens den 20 dennes aflat-*
he, samt den 27 derfåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial med anmälan, att Rid-:
daihusKamereraren RevisionsSecreteraren N. W,
Stråhle återkallat sin anhållan om Lönetillökning
vid RiddarhusKamereraretjensten.
Expeditions TJtskotteU,
Herr Rosenblads, Bernhard, Aen 27 den~
nes förmiddagen på bordet lagde Motion, om
åtgärders vidtagande till vinnande af besparing i
kostnaden för Riksdagshandlingarnes tryckning
ra. ra.
Herr Grefven och LandtMarfkalken anmodade
Herrar Electorer, att med första sara-i
manträda, för att utse en Ledamot i EevillningsUtskottet
efter Herr Tham, Wollrath, sorn
begärt och erhållit Herr Grsfvens och LaudtMarskalkens
tillstånd, att från Riksdagen afresa.
564 &en 29 Octobcr c. nt.
Upplästes och lades på bordet följande frän
nedannämnde Utskotts inkomne Memorial och
Utlåtanden :
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUiskotten t
Af den 18 dennest
N:o 562. I anledning af väckte Motionei
om inrättande af en Fristad för mindre brottslingar,
och om försvarslösa personers användande
till uppodlingar och colonisering.
Af den 21 denness
N:o 563. I anlndning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut, under den 27 Junit
och 30 Julii serskildt afgifne Betänkanden, angående
understöd af Staten för Höganäs Stenkolsverk.
Från Stats- och BevillningsUiskottetti
Af den 14 dennes:
N;o 564. Angående Postfrihet för Utkommande
Tidningar, och deras förseende med Chartas-Sigillatre
Stämpel.
Från Expeditions-Utskottet*
Af den 28 dennes!
Angående kallelse till nästa Riksdag,
Den 29 Octobtr «, m.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållet hos Höglofliga
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen den
29 October 1823.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från StatsUtskottet inkomnes samt den 3 och
23 dennes eftermiddagarne på bordet lagde, Utlåtanden
;
Af den 24 sistledne September:
N;o 507. Angående verkställd granskning
af redogörelsen för 1817 cch 1818 årens Riksdagskostnader.
Af den 21 dennes ;
N;o 551. I fråga om aflöning för någre
biträdande uti sammansatte Stats- och BancoUtskotten
samt Serskildta StatsUtskottet, äfvensom
angående ökadt anslag till Riksdagskostnadernes
bestridande,
N.‘o 5 53i Angående Svenska Sjöfartens
skyddande mot Spanska Kaperier.
7 - » \* ■
Af den 16 dennes;
Nio 556. I anledning af Slussmästaren Per
Adolph Dahlstedts ansökning om förnyelse af
Den $9 Octobtt e; nit"
én förkommen Riksgälds - Contoirets Obligatlöäl
XJ£ Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsoch
BancoUtskottens den 14 dennes under Nto
555 afgifne, samt den 23 derpåföljde e. m. pä
bordet lagde Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om Riksgälds-Contoirets öfvertagande af Banken.
Ut Supra.
S. D. Då nu ånyo föredrogs Förstärkts
Stats- och BancoUtskottens den 16 dennes under
N:o 548 afgifne» samt den 24 derpåföljde
på bordet lagde. Memorial, angående beläning i
Banken af exportable effecter; fann Ridderskapet
och Adeln , att samma Memorial borde till
BancoUtskottet öfverlämnäs. Ut Supra»
S, D. Vid förnyad föredragning af All*nänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 18
dennes under N:o 199 afgifne, samt den 23 der^
påföljde e. m. på bordet lagde. Utlåtande och
förslag angående RiksStåndens olika beslut i frågan
öm inrättande af Directionet till det Indeldta
Cavalleriets beklädnad; fann Ridderskapet och
Adeln, att, sedan Högvördige PresteStåndet, enligt
ProtocollsUtdrag af den 24 dennes, med
frångående af sitt i denna del fattade beslut , i
bifall till Utskottes Utlåtande med Ridderskapet
och Adeln samt BorgareStåndet sig förenat , berörde
Utlåtande nu endast borde lägga3 till handlihgarne.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 24 sisiledne September under N:o
&Ö8 afgifne, samt den 3 dennes e, m. på bordet
I
Den zyOctober e. m, 567
lagde, förnyade Utlåtande , ifråga om grunders
bestämmande för pensioner åt Innehafvare
af Hof-Stats-Tjenster ; fann Ridderskapet och
Adeln för godt , att 9 med förkastande af samma
Utlåtande , förblifva vid Dess i ämnet redan fattade
beslut. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar, StåtsUtskottets
den 14 dennes under N.‘o 537 afla t—
ne, samt den 17 derpåföljde e. m. på bordet Iagde
Memorial med förslag till förnyad Instruction
för Riksens Ständers Revisorer , i hvad som rörer
Daras befattning med Statsverket. Ut- Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 29 October 1823.
St D. Vid förnyad föredragning af Statssamt
Allmänna Besvärs- och OeconmieUtskottensden
1 o deunes under N.'o 55oafgifne, samt den
23 derpåföljde e m. på bordet lagde, Utlåtande,
i frågan örn understöd för Dykeri-Commissarien
Westbeck j blef samma Utlåtande, på grund af
dervid gjorde anmärkningar , till Utskotten återremitteradt.
Ut Supra.
S, D. Föredrogs a nyo och bifölls Stalsoch
BancoUtskottens den 14 dennes under N:o
552 afgifne, samt den 23 derpåföljde nftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse , angående nödige
medel för en projecterad Wattenledning till
Carlscrona- Ut Supra.
Dtn sg Oetober e. m.
S. D. Vid förnyad föredragning af Staf»;
Utskottets den 2 1 dennes under N:o 560 afgifne,
samt den 27 derpåföljde e. m. på bordet lag.
de, Utlåtande, i anledning af väckte motioner
örn pensions anslående åt förre Justitieombudsmannen
m, rn. Friherre L. A. Mannerheim ,
blef samma Utlåtande, på grund af dervid gjorde
anmärkningar, till StatsUtskottet återremitte-i
rädt. Ut Supra.
I
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den 27
dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
Fran
Stats- och LagUtskotten:
Af den 21 dennes:
N:o 558. Om Statens ansvarighet för en-s
skiltes af publike Embets- och Tjenstemän förskingrade
medel.
Från StatsUtskottet \
Af den 21 dennes:
N:o 561* I anledning af vackt fråga, att
Uppbörden och Redovisningen af alla Allmänna
medel måtte Öfverlemna» åt Riksgälds-ContoUi
ret, eller ock detta Verk aldeles upphöra,
Den 2 g Oetober e. m. §6<)
%
Frän Bevillnings Ut/kottet:
At den 22 dennes:
N;o 50 Rörande jemkning i TuIlBevillningen
å Rhum,
Frän LagTJt[kottet'.
Af den 4 sistledne September:
Nio 187* Öfver Kongl. Majlis Nådiga Proposition,
angående upphäfvande af g §. i 1 Cap,
XJtsökningsBalken, samt ändring af 2 §. i 45 Cap.
MissgärningsBalken, och öfverskriften till samma
Capitel och Balk.
N:o 1S8» Angående bestämmande af lika
ansvar för LiandsSecreterare och ConsistoriiNotayior,
sorn förskingra allmänna eller enskilde medel,
med hvad Lagen uti 45 Capitlet MissgerPtngsBalken
stadgar för Uppbördsman,
Af den q 1 dennes;
-t . t
N',o 203. Öfver Kong!, Maj:ts Nådiga Pro:
position, angående vidtagande af en ytterligare
anställt, till förekommande af fångars flykt.
' v • *. •
N:o 2o4< I anledning af väckt motion om
förtydligande af Kongl. Förordningen den 13
Junii 1800 angående Städsel och Lego af Jord på
Landet i visse uppgifna omständigheter.
Sy&
Den 29 Oetober e, m,
Bran Lag- samt Allmänna Btfvars- och
OeconomieUtJkotten:
Af elen 21 dennes:
iN:o 202. I anledning af väckt motion om
rättighet att obehindradt iå uppföra VäderTullqvarnat1.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
Af
den 18 dsnne3 :
t
N:o 202. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut medd«ldte Betänkande
TÖrande yrkad befrielse för Gottlands Hemmansägare,
att underhålla Lastagebryggor vid de p!
Ön varande Landthamnar, samt de för Tullbevakningen
inrättade så kallade StrandridareBoställen.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 2i dennes under N:o 2o5 afgifne,
samt den 27 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, öfver Herr von Hartmans.'
dorfFs, August, Memorial, innefattande förslag om
hvad vid Lagförklaringars utfärdande bör iakttagas;
blef samma Betänkande, på grund af Herr
von HartmansdorfFs dervid gjorde anmärkning,
till Lagutskottet äterremitteradt. Ut supra.
toen 29 Öelober e, nu
s. D. Remitterades till
Riddarhusutskott et:
liO RiddarhusDirectionens den 27 dennes
teftermiddagen på bordet lögde, Memorial, angåen-S
(de behofvet af en ny brygga vid Riddarhusets
Tomt åt Sjösidan,
2:0 RiddarhusDirectionens den 27 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial , med
anmälan, att RiddarhusKamereraren, RevisionsSecreteraren
N. W. Stråle återkallat sin anhållan
om Iönetillökning vid Riddarhua-Kamereraretjensten.
3:0 Herr von Hohenhausens, Michael, motion,
att RiddarhusDirectionens Memorial till
Ridderskapet och Adeln hädanefter böra inlemnas
till RiddarhusUtskottet, hvilket skulle åligga
att de samma med bifogade Utlåtanden sedermera
till Ridderskapet och Adeln insända, jemte
Herr von Hartmansdorffs , August, i anledning
deraf, afgifne yttrande. Ut Supra»
S. D. Remitterades till
ExpediiionsUt/hottet:
Herr Rosenblads, Bernhard, den 27 dennes’
förmiddagen på bordet lagde motion om åtgärders
vidtagande, till vinnande af besparing i kosina
-
C72
lien 5l Ocloler f. m.
den för Riksdagshandlingarnes tryckning m, ml
Ut Supra*
Höglofl. Bidderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till io om aftonen.
In fidem Protocolli
Q. J. Lagerheim5
Fredagen den 3l October.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers lista till Val af
en Ledamot uti BevillningsUtskottet efter: Herr
Tham, Wollrath; och befanns dertill hafva bilf"
vit utsedd:
N:o 792. Herr Lagerhjelm, Pehr,
Z>en 31 Oetobtr /, m.
573
Herr Grefven och LandtMarshalken till—
kännagaf, att tid efter annan mtur Förstärkta StatsUtskottet
afgått:
Grefve Posse, Arvid;
Friherre Wrangel af Adinal, Henning*
Herr Tham, Wollrath;
Herr Uggla, Carl;
Herr Hammarhjelm, Carl Fredric, och
Herr Flach, Eric;
efter hvilka 6 Suppleanter bland de Ordina*
rie Uedamöterne inträdt; och hemställde Herr
Hand t Marskalkon | i följd häraf, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade å nästa Måndag den
3 November utvälja 6 nya Suppleanter i Förstärkta
StatsUtskottet»
Bifölls.
Upplästes en till Herr Grefven och LandtMarskalken
ankommen så lydande skrifvelse:
Högvälbornö Herr Grefve och LandtMarskalkl
jag har i dag haft den äran emottaga det
Constitutorial, hvarigenom jag blifvit kallad, att
i Embeset efterträda Riksens Höglollige Ständers
Justitieombudsman, i fall han innan nästa Riks^
dag med döden afgår.
Af alla händelser i min lefnad Var mig ins
574
Dan 31 öst ober J, ni.
gen mera oväntad än denna. Djupt rörd af Riksens
Högloflige Ständers förtroende och lifligt
kännande min skyldighet, att för allmänt väl uppoffra
alla mina krafter, har jsg bordt för mig sjelf
redogöra, om min förmåga möjligen kunde svara
emot de pligter jag skulle mig åtaga, Jag har
dervid noga begrundat, hvilka åligganden tillhög
ra JustitiseOmbudsmannens Embete och funnits
atc man af denne Embetsman bör fordra, att han
med fullkomlig kännedom i alia administrationens
och Lkgskipningens grenar, med fasta och orubbeliga
grundsattser samt med en, genom erfaren»
heten förvärfvad säker blick skall följa dera båda,
vaka öfver Lagarnes efterlefnad och rätta inträffande
mkstag. Möjlighetén ätt uppfylla dessa
pligter förutsätter både en uppfostran , rigtad åt
högre Embetsmanna-yrken och en i dessa yrken
redan vunnen vidsträckt kännedom af Landets
tillstånd så väl i oeconomiskt som juridiskt afseende.
Då JustitiseOmbudsmannens Suppleant
icke mindre än Justitieombudsmannen sjelf bör
vid förtroendets emottagande vara beredd att uppfylla
Riksens Högloflige Ständers fordran, måste
jag öppet förklara, att sådant Öfverstiger min förmåga
Allt ifrån mitt inträde i Rikets tjenst var
det min enda önskan, att vinna befordran till en
Häradshöfdingebeställning , och jag rigtade hela
min bildning åt detta, men endast Et detta föremål.
Genom min Konungs Nåd tidigt befordrad
till en sådan tjenst i en af Rikets vidsträcktare
Domsagor, har jag efter bästa öfvertygelse sökt
uppfylla mina pligter, men nöjd thed min lott
och aldrig syftande till ett högre mål, icke elier
förvärfva!, eiler ens funnit tid öfrig att förvärf’
pen 31 October f, ml
va de mera fullkomnade kunskaper, som hos den
i en upphöjdare krets verkande Embetsmannen
åcke få saknas»
Lugn i medvetandet deraf, att endast öfver-'
tygelsen om bristande skicklighet bestämt mitt
beslut, att undanbedja mig det dyrbara förtroende
Riksens Högloflige Ständer behagat lemna mig
och tröstad af det hopp att detta beslut icke skall
klandras af någon som anser det säkra medvetandet
af egen förmåga böra vara första vilkoret
för ett Embetes emottagande, anhåller jag ödmju*
kast att Herr Grefven och LandtMarskalken täckes
till Riksens Högloflige Ständer framföra denna
min vördsamma afsägelse ifrån den vigtiga
befattning, till hvilken Riksens Högloflige Ständer
behagat kalla mig.
I '
Med djupaste vördnad har jag den äran framhärda
Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
ödmjukaste
tjenare,'
N, Callerholm.
Tingsstället Smedby den 25 Qctober 1823.
Och skulle denna skrifvelse med de öfrige
RiksStånden corninuniceras. J
' 1 t '
Ben 31 öetober J. m.
Företogs till pröfning EevillningsUtskottéts
den i 6 dennes under N.o 48 afgifne, samt den
23 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande med förslag till eil blifvande BevillningsFörordnin
g.
Herr Grefven och LandtMarskalken tilikännagaf,
att Plenum komme klockan half till 6
i eftermiddag att fortsättas.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett.^ä lydande Memorial t
(Se Bilagan N.o i.)
Grefve Lagerbjelke, Axel; i anledning af
de emot Betänkandet nu gjorda anmärkningar >
anhåller jag att få anföra några ord. Den från-,
varande värde Ledamoten har först anmärkt, att
en nedsättning i hemmansVärdet af 10 procent
vöre för litet. Utskottet hade väl önskat, att
kunna göra den större, men ej funnit tillgångar—
ne för Bevillnings-Surnmans fyllande sådant med;
gifva. Om man besinnar att redan genom Riksens
Ständers beslut hela öfverflödsafgiften 146,000 R:dr
blifvit afskafFad, och att likaledes fyllnads-afgiften
110,000 R;dr försvunnit, lärer maninna, atr tvänne
bf tydlige inkomstkällor äro borttagne. Man har
äfven bordt påräkna en lindring i den Personela
eiler Capiiations-afgihen , den mäst tryckande af
alla för Allmogen , Och ehuru ringa minskningen
är för hvar och en, utgör den likväl för hela
antalet af_ Skattskyldige öfver go,ooo Ridn
Uus
-
Den 3i Octebtr J. m. 577
Husägare i Städerne hafva rättvisligen blifvit tillerkände
någon lindring sedan husens värde och
hyrorne fallit i pris. Samma förhållande äget j
äfven rum, i afseende på de icke sjelfständiga
Bruken , som de sednare åren endast haft en ringa
inkomst, och varit för hardt taxerade,
i
Vidare har Grefve Gyllenborg yttrat, att
den medgifne nedsättningen å Hemmansvärden
borde fördelas lika pä alla.
Utskottets förslag hoppas jag skall finnas
rigtigare, att nemligen genom jämnkning innom.
TaxeringS-Districterne , så vidt möjligt är , rätta
den öfverklagade olikheten i taxeringsvärden
a Hemman , hälst , enär på hela Districtet en
nedsättning af 10 procent får äga rum, men oBtridigt
på många ställen finnas Hemman, sorn
dels alldeles icke äro för högt uppskattade , dels
i förhållande emot andra böra få en mindre nedsättning,
andra deremot i värde för högt upptåg^
ne, kunna blifva tilldelade en behöflig storrö
nedsättning, än desse 10 procent.
Herr Grefven begär derefter upplysning,
hvarföre icke samma Edsformulaire, som förr va.'
rit brukligt, blifvit bibehållit? I denna omständighet
har den värde anmärkaren irrat sig; ty
formulairet är verkligen oförändradt.
Grefve Gyllenborg har ock funnit oriktigt,
att både Berednings- och Taxerings-Committéen
Ridd.o, Ad, Prot. IX Band. 2ldra Afd. 37,
5;-*
Den 5l Octeber f. m'.
blifvit bibehållne. Utskottet liar sorgfälligt of-;
vervägat denna omständighet; och inom detsamma
hafva isynnerhet BondeStåndets Ledamöter
yrkat bägge desse Committéers bibehållande, såsom
åstadkommande större säkerhet, utan att
medföra några betydliga olägenheter.
Slutligen har Herr Grefven ansett föreskriften
, att husbonde skall ansvara för sin torpares
utskylder, vara orättvis. Detta är likväl
ej någon nyhet , och kan jag icke finna orättvisan
deruti, men väl den åsyftade nyttan.
Jag hemställer , om hvad sålunda blifvit emot
Betänkandet anmärkt, och hvilket jag nu
sökt i korthet besvara , må anses föranleda till
återremiss ; samt om icke, till undvikande af
tidsutdrägt, Betänkandet kunde af Ridderskapet
och Adeln bifallas.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard'. Då
jag är öfvertygad , att anmärkningar, vid Betänkandet,
i händelse de till Utskottet öfverlemnades,
ej skulle föranleda någon hufvudsaklig förbättring
; vill jag ej göra några, i ändamål att
vinna återremiss , utan blott framställa den geneJ
lelia anmärkning, att då BevillningsBumman blifvit
så obetydligt nedsatt , och samma grunder för
dess utgörande äro bibehållne , som allt sedan år
1812 varit följde; men deremot fastigheter och
hufvudsakligen jordegendomar fallit i värde 30
procent, och deröfver, och kanske ännu mera
skola göra det efter denna Riksdag ; så lärer re»ult»tet
af detta Bevillningsutskottets arbete blif
-
Den 31 öctober /. m.
579
va, att bevillningen, i stället för att minskas,
kommer att betydligen ökas, i förhållande till
fastigheters och isynnerhet jordegendomars oell
deras produeters värde.
Jag vagar i öfrigt hemställa, om Bruksegendomar
i allmänhet fallit lika mycket i pris, som
Land t egendo mar, ehuru jag tror , att enahanda
nedsättning i beviilningen nu kommer dem till
godo.
Det är blott detta jag Önskar, att nu få i
Protocollet för framtiden förvaradt, såsom ett uttryck
af min enskilde mening.
Hrr Grefven och LcmdtMarfkalken frågade J
om Ridderskapet och Adeln ansåg Bevillnings-;
Utskottets Betänkande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt.
Marskalken gjorde proposition till bifall af berörde
Betänkande, hvilken Proposition med Ja berj
svarades.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskottens
den 6 dennes under N.o 539 aflåtne , samt den
«5 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Memorial,
angående RiksStåndens skiljagtiga beslut, i frå
-
58o
Ben 31 Oetober f. m.
!ga om inlösen af f. d, Filial-Diseonternes ännu
utelöpande Skuld-förbindelser.
I sammanhang härmed upplästes Hedervärda
BondeStåndets ProtocollsUtdrag af den 34
dennes , hvaraf inhämtades , att BondeStåndet
förklarat målet vara af den beskaffenhet , att
detsamma borde af Förstärkta StatsUtskottet afgöra!.
Grefve Von Platen, Baltzar Bogislaus'.
I följd af hvad jag redan förut i detta ämne yttrat,
anhåller jag, att å detsamma få ytterligare fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Stats» och Banco- Utskotten hafva väl äfgjort ,
att då två Stånd slädnät emot två, i frågan om
f. d. Filial-Disconternes assignationers infriande
af Staten, borde den ock , enligt 75 §. Riksdagsordningen
, förfalla. Men på de skäl jag tillförne
andragit, och då frågan är ej blott om utbetalning
från en allmän cassa , utan om uppfylj
landet af en förbindelse , som ännu är giltig»
samt då det gäller fattige enskildes rätt, kan jag
icke dela Utskottens öfvertygelse. Tvertom, under
sådane förhållanden och då jag fast på ett
ganska obetydligt sätt medverkat till dessa personers
oskyldiga lidande , anhållet jag3 att Ridderskapet
och Adeln ville laga i betraktande, å
ena sidan helgden af en förbindelse, och å den
andra enskiltes lidande. Ar det icke då rätt,
att noga granska alla möjliga omständigheter ,
och söka alla utvägar, dem Lagen lemnar öpp-,
na, att komma till ett rigtigt beslut. Jag kan
ej hnna annat, än att enär Banken eller Staten
Den 3r Oeiobcr /, m.
Öfvertagit f. d. Filial-Disconterne, äro ock de
förre pligtige att inlösa de sednares assignationer*
Hvarom är val frågan , mine Herrar ! Jo, om
7 eller 8000 Riksdaler, som reduceras till 3
procents obligationer.
Enligt min öfvertygelse, bör ämnet behandlas
i Nämnd , på grund af 6g och 73 §§. Riksdagsordningen»
Jag anhåller derföre om Herr
Grefven* och LandtMarskalkens proposition på
remiss af frågan till Förstärkta StatsUtskottet,
och att den således ej må anses kunna förfalla»
Grefve von Schwerini Fredric Bogislaus;
Grefve von Platen har gjort Ridderskapet och
Adeln uppmärksam på , hvad billigheten i den--  na fråga fördrar ; jag går nu att framställa hvad
rättvisan i detta afseende kräfver. Här är folk
som säger ; det har skedt oss förnär { En makt
miste derföre äfven finnas , som säger : Ni har
rätt, eller Ni har orätt [ Den, som uttalar denna
dom, bör dock ej vara densamma , som deraf
drager fördel. Man invänder, att tid varit
de lidande för upprättelses vinnande lemnadi'
Men det finnes en makt, som kan återställa fatalier,
ialla andra fall, nemligen Kongl. Maj:t| men
vid detta tillfälle kan han det icke. Jag frågar då, om
Ridderskapet och Adeln ens skulle önska betaga
de olycklige deras rättighet „ att få saken i rigtig
form pröfvad ? Jag tror det ej , och förenar
mig med Grefve von platen i anhållan om proposition
på ärendets öfverlemnande tjll Förstärka
ta StatsUiskottets behandling,
58*
Den 3i October f- rn.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Jag har ej
Öfvervarit sakens behandling i Utskotten, och är
således oförhindrad, alt derom yttra mig vid det.
ta tillfälle. Jag tror då icke , att man med skäl
ian väcka fråga om några rätts-anspråk och någon
Statens skyldighet i detta afseende- Deruti
kan jag åtminstone icke instämma; ty när Kongl.
Majit utfärdade en allmän Författning hvarigenom
stadgas, att de assignationer , som inom en
viss tid till inlösen presenterades , skulle af Staten
betalas, men de andra icke, måste detta vara
en tydlig Lag, hvarefter rättsanspråken skola mätas.
Detta förmenta skälet af Laglig rätt lärer
således af sig sjelf förfalla.
Hvad åter formen för ärendets behandling
beträfFar, delar jag Grefve von Plåtens tanka; ty
då här i sjelfva verket icke är fråga om annat ,
än beviljandet af en Statsutgift , hvilken icke lä*
rer kunna förändra -sin natur derföre , att medlen
till äfventyra af Banken skulle komma att
förskjutas, och alla andra frågor om Statsutgifter,
uti hvilka 2 Stånd stadna emot två, afgöraS genom
Nämnd , bör , enligt min tanka , på samma
sätt förfaras med denna , emedan den icke kan
Born Oeconomisk eller Lagstiftningsfråga betracktas.
Men om den icke i egenskap af anslagsfråga
hör till Nämnd, hade förhållandet naturligtvis
bordt blifva enahanda med alla andra frågor
af dylik beskaffenhet , hvilka dock blifvit på ett
sådant sätt behandlade.
Herr von Heijne , Georg: Såsom rättsfrå
ga
betraktad, är det visserligen rigtigt, att alla
/
Den 5l Octo Ler f, m.
58*
skuldsedlar böra bevakas 1 Cessionanteris concursJ
Här har väl något sådant ej ägt rum ; mea likväl
förhållandet varit i så måtto enahanda , att
en viss prsescriptionsiid varit för i frågavarande
assignationers inlösen stadgad. Om dessa bestått
i vanliga skuldsedlar , hade ingen innehafvare a£
dera kunnat ursäkta, att han underlåtit bevaka
sin i öfrigt ostridiga fordran. Men då desse
aBsignationer gällde som mynt, och som sådant förvarades,
utan att man kunde förmoda , att någon
prasscriptionstid skulle utsättas för penningars emottagande,
så har jag varit och är af den öfvertygelse,
att man i detta fall bör låta nåd gå
för rätt, och att frågan följaktligen nu bör öfverlemnas
till Förstärkta StatsUtskottets afgörande.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har
visserligen ingenting emot, om samtlige RiksStånden
tillåta frågans afgörande genom Nämnd ;
men i annan händelse lärer det svårligen gå an
besluta , att den skall öfverlemnas till Nämnd ,
då två Stånd stadnat emot två, och den är af beskaffenhet
att kunna förfalla. Sådant är förhållandet
här; ty det kommer ej att rubba Statens
hvarken inkomster eller utgifter , om denna fråga
förfaller. Skulle emedlertid alla fyra Stånden
önska frågans behandlande af Nämnd, har
jag för min del visst ingenting deremot. Xjik—i
väl får jag, i anledning af hvad Grefve von
Schwerin nyss yttrat, fästa uppmärksamheten derpå
, att om Nämnden blifver af samma tanka ,
sorn de Stånd hvilka afslagit motionen , uppstår
lamma förhållande, sorn Grefven ansett vara »å
58^
Den 51 October J. m.
obilligt. Nämnden ät sammansatt af alla fyra
Stånden, hvilkas Ledamöter naturligtvis böra äga
samma opinion, som deras Respective Stånd. Det
torde således blifva hasarden, hvilken voteringssedel
förseglad aflägges, som kommer att bestämma
sakens utgång. Jag hade trott , att en
sådan fråga borde vara antingen så klar, att den
ej är underkastad någon tvifvel, eller ock synes
det tydligt, att den ej är grundad på rättvisa.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Ehuru jag i e
genskap
af Ledamot utaf StatsUtskottet , der öfvervara
frågans behandling, i afseende på hvilken
jag der delade deras öfvertygelse, som ansågo,
att d6 , hvilka försuttit tiden för Assignationernes
inlemnande, icke borde få dem nu mera
infriade, kan jag dock ej neka, det saken må
blifva ordentligen afgjord ; hvarföre jag förenar
mig med de värde Ledamöter, som yrka frågans
hänskjutande till Nämnd.
-..'‘'V >
Herr Uggla , Göran Gujiaf: Utan att nu
ingå i pröfning af sjelfva saken, anser jag 69 §.
EegeringsFormen vara deruti klar, att frågan böp
hänskjutas till Nämnd, emedan det är i RiksgäldsContoiret,
som Assignationerne skola inlösas,
derest en förlängd praescriptionstid skulle
fastställas. Jag åberopar för öfrigt Herr Hjärnes
reservation, och hvad Herr Stråle nu anfort.
Herr von Hartmansdorff, August: Sjelfva
saken är redan af Lidderskapet och Adeln pröfvad
och afgjord. Nu återstår endast formen,
JUllighe-ten, att lemna Assiguationernes innehaf
-
Ven 31 October f. ni.
585
vare ytterligare rådrum till deras infriande har
Ridderskapet och Adeln erkänt. Men då fråga
nu är, att RiksStåndens olika beslut i ämnet skulle
öfverlemnas till Nämnd, tror jag, att den al.
drig kan få någon befattning härmed, på den
grund Friherre Cederström anfört , att det nemligen
hvarken angår någon utgift eller inkomst
för Staten, hvilken ej är af natur, att kunna förfalla.
Hvad Herr Hjärne anfort, kan jag ej finna
vara på något sätt bindande. RiksgäldsContoiret
är, i afseende på Discontutredningen, éndast
commissionaire åt Banken. Vill man, att
saken skall komma till Nämnd derföre, att RiksgäldsContoiret
med ärendet har befattning, så bör
man äfven betrakta hvarje utredningsman i ett
falleradt bo såsom gäldenär sjelf. Jag kan således
ej finna någon annan utväg för till vägabringandet
af ett lagligt resultat , än att antingen Ridderskapet
och Adeln , eller öck något annat af
RiksStånden, sä jemka deras beslut i soken, att
tre Stånd öfverensstämma i samma mening} eljest
måste frågan, efter mitt begrepp förfalla.
Grefve von Platen; Jag anhåller, att med
några få ord få fästa uppmärksamheten på hvad
här vid detta tillfälle hlilvit y tt rad t. - Målens behandling,
då tvänne Stånd stadna i olika beslut
mot de tvänne öfriga, är antingen sådan, an de
förfalla, eller gå tili afgörande genom Nämnd,
Förfalla är icke att afgöra} ty det vill säga, att
vi kunna ej komma till något beslut, så edes måste
saken afstadna. Af denna egenskap arn besluten
i afseende på hvarjehanda inrättningar om
förändiingar, sorn kunna anstå och uppskjutas.
536
Cili 31 Ociober /. m.
Här är åter frågan om tredje mans rätt; och den
måste väl ordentligen pröfvas och afgöras. Till
den värde Talaren, som rubricerat mål, hvilka
skola till Nämnd hänskjutas, för sådane, som
rubba Statens utgifter eller inkomster, får jag
hemställa, om icke det ifrågavarande just är af
af en sådan art?
Herr von HartmansdorffDen siste värde
Talaren har yttrat, att förfalla ej vore detsamma,
som afgöra. Jagtrorlikvälförhållandet vara sådant,
då fråga är om utgifter. Alt frågan förfaller,
vill då säga detsamma, som att penningar till
utgifter icke beviljas- Dessutom torde jag få erinra
om en annan utgifts fråga, som under lopi
pet äf denna Riksdag förklarats böra förfalla,
nemligen anslaget till ÖfverDirecteuren Schwartz.
Vill man, att Banken skall betraktas lika som
StatsCassan, då torde väl saken kunna bringas
till Nämnd. Jag tror dock, att Banken ännu
icke blifvit så ansedd, samt att denna fråga är
af beskaffenhet, att kunna och följaktligen äfven
böra förfalla.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf'. Den siJ
ste värde Talaren har förenat sig med Friherre
Cederström deruti, att denna fråga ej bör till
Förstärkta StatsUtskottet hänskjutas, af det skäl, att
den kan förfalla, och således ej bör genom Nämnd
afgöras. Jag vill ej inlåta mig i en undersökning
om betydaisen af ordet förfalla in abstracto;
jag anhåller blott , att få påminna den värde Talaren
om ett exempel in concreto. Herr von
Hartmansdorff gjorde nemligen sjelf motion, om
Ben 3 \ Öctober j. m. 587
étt anslag för Observatorium Astronomicum här
i Stockholm. I denna fråga stadnade två , Siånd
mot två. Oaktadt frågan om detta nya anslag
visserligen synes hafva kunnat förfalla, blef den
likväl hänskjuten till Förstärkta StatsUtskottet,
och Herr von Hartmansdorff gjorde dervid ej
någon erinran. Jag hemställer derföre, om Herr
von Hartmansdorff hör kunna misstycka, att den.
na fråga behandlas på enahanda sätt?
Friherre Cederjlrömt Det är otvifvelaktigt,
att om alla fyra Stånden sammanstämma i att till
Nämnden öfverlemna frågor sora kunna förfalla,
hafva de ock till Nämnden öfverlåtit sin decisionsrätt.
Men i den händelse, alt två Stånd
stadna mot 2 i sjelfva saken , och de tre Stånden
öfverenskomma att hänskjuta frågan till
Nämnd, kan deras röst ej blifva gällande emot
det 4tde Ståndets, som yrkar, att frågan skall
anses vara förfallen; ty dertill fordras allas gemensamma
vilja.
Grefve von Platen : Jag nödgas fortfara i
mitt påstående, att förfalla och afgöra ej är detsamma.
Hvar och en lärer finna, att för det en
fråga|förfallit, sådant ej hindrar, det hon ju åter
kan upptagas; ty beslutet är blott suspenderadt.
Deremot, sedan hon blifvit afgjord, kan hon ej
ånyo upptagas till pröfning, så vida icke falalierna
blifva^återskänkta.
Hvad åter beträffar ] huruvida liänskjutandet
till Nämnd skall ankomma på tre eller fyra RiksStånds
röst, så förstår jag i sanning icke, i hvad
583
Den 31 October f, m.
afseende della lior till ämnet; ty det är Ridder*»
skåpet och Adeln, hvilket, såsom ett enda Stånd,
nu skall i saken fatta sitt beslut.
Herr von HartmansdorffI afseende på
det exempel, Herr Cederschjöld åberopat, får
jag blott anmärka, att det är ett olika förhållande
med utgifter ur Statens cassa, och ur Banken*
Hvad åter angar skillnaden deremellan, att
en fråga förfaller eller af gores, så tror jag, att i
händelse någon ville söka å nyo upptaga ett förfallet
mål, såsom icke afgjordt, Herr Grefven och.
JLandtMarskalken ej skulle tillåta det.
Grefve von Platen: Till svar å hvad Herr
von Hartmansdorff sist anförde, får jag blott på-,
minna, att jag alldeles icke sagt, det frågan skulle
kunna vid denna Riksdag åter upptagas, utan
vid ett kommande Riksmöte,
Herr von Hartmansdorffderemot har jag
jag icke något att invända.
Herr Grefven och LandtMarjkalken gjorde
proposition till bifall af Stais- och Banco-i
Utskottens ifrågavarande Memorial,
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marjkalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln be,,
lragade instämma uti BondeStåndets beslut, hvarigenom
målet förklaras vara af den beskaffenhet*
Den 5l October f, nu
att detsamma bör af Förstärkta SfatsUtskottét afgöra».
jRopadeS starka Ja jemte några Nej.
X anledning hvaraf Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att som, efter hvad
han tyckt sig finna, 3a öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Fidderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogs I nyo Allmänna Besvärs- och
ÖeconomieUtskottets den 18 dennes under N:o
200 afgifne, samt den 37 derpåföljde eftermiddagen
pä bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande om Inrättning af Porto Franco,
samt åtföljande Nederlagsrättighet för Ön
Gottland»
Herr Hjerta, Guslaf, anhöll, att OeconomieUtskottets
Utlåtande måtte ytterligare få
hvila på bordet till nästa Plenum.
Herrarne Riben, Carl JVilhelm, och Hani.
marskold) Lorenzot förenade sig med Herr
Hjerta*
Herr Grefven och Landt-Mar skalk en förklarade,
att den af flere Ledamöter sålunda ejor
de begäran, att ÖeconomieUtskottets Utlåtande
måtte ytterligare hvila på bordet till nästa Ple
-
Sgo D*n 3r October /. m.
num, icke kunde, enligt 49 §. Riksdagsordningen,
förvägras.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets den i 8 dennes under
N:o 201 afgifne, samt den 27 derpaföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, om utsträckning
i Seglationsfriheten emellan Blekinge
och Skåne.
Herr Munck af Rosenfkjöld, Eberhard-.
Det skulle nästan kunna anses otroligt, att ända
intill sista Riksdag, då jag i ämnet väckte motion,
ägde ej Skåne och Blekinge rättighet , att
fritt begagna den vattenväg, naturen sjelf åt dessa
Provincer beredt, och det på samma tid som.
man användt millioner Riksdaler på inrättandet
genom konst af en annan vattenväg, emellan provincer
som mindre behöfva hvarannans producter
än de tvänne förstnämnde. Jag har af det nu
upplästa Betänkandet inhemtat, att Riksens Ständers
önskan blott till en del blifvit uppfylld, och
att transporten ännu försvåras derigenom, att det
är förbjudet taga mera , än tolf famnar ved i
hvarje fartyg. Jag skulle allt för mycket misskänna
Riddorskapets och Adelns upplysta åsigter,
om jag trodde mig behöfva anföra några ytterligare
skäl för bifall till Utskottets Betänkande,
hvarmedelst blifvit tillstyrkt en underdånig anhållan
I102 Kongl. Majit, att denna transporten
försvårande författning måtte upphäfvas. Ty värr
Den 31 Ociober f, m,
59*
finner man lätt bevis af enahanda beskaffenhet
på svårigheter och hinder , sam författningarne,
men icke naturen, lagt i vägen för en fri communication
Provincerne emellan? och man kan
icke nog förundra sig deröfver, att Finland ännu
skall äga större frihet, att sjövägen hit införa
sina producter, än Blekinge att till Skane samma
väg föra sina. Det vore derföre önskligt, att
Regeringen ville fästa sin uppmärksamhet åGrefve
von Plåtens motion, om upphäfvande af sådana
band, som äro hinderliga för den inrikes
handeln. Utan ett behörigt afseende härå, kan
Rikets välstånd ej tillväxa. Såsom ett bevis på
rigtigheten af min klagan, att sådane hinder för
communicationen verkligen finnes, må det tillåtas
mig att anföra ett factum , hvilket nyligen
blifvit mig bekant. Sedan Södertelge Canal blifr
vit färdig, uppstod först mycken tvekan, huruvi-i
da Skånska fartyg skulle få passera derigenom till
Arboga. Lyckligtvis var landets interesse vid
detta tillfälle äfven Cartalens, och detta segrade
på hufvudstadens interesse. Nu önskade dessa
fartygsägare, för att göra farten desto förmonligare
att taga last med sig tillbaka. Detta blef dem
blott till en del medgifvet, nemligen med vilkor,
att lasten ej skulle förås till Stockholm, utan
till Skåne, ty för Canalens interesse var »let nog,
blott last för återresan togs. Jag hemställer till
hvars och ens eget bedömande, om sådane band
på den inre communicationen kunna medföra nytta
för Riket i det hela, och om man skulle kunna
tro dem finnas, i fall man ej hade uppenbara
bevis derpå. Jag tillstyrker derföre, och ur me
-
59* Beti 31 Octoler f. m.
ra än ett skäl, bifall å Betänkandet, samt anhåller
att Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
derå framställa proposition.
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af OeconomieUiskottets
förevarande Betänkande, hvilken proposition med
Ja besvarades.
Upplästes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUtskottets insände Förslag till Riksens
Ständers underdånige Skrifvelser till Kongl.
Majit:
N:o 272. I anledning af Kongl. MajitS
Nådiga proposition, angående bidrag till utförande
af Hjelmare Canal och SlussVerks ombyggnad.
N:ö 273. i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss, 1 fråga om utgörande af Statens
ordinarie räntor uti Skåne, Blekinge samt Göthe
borgs
och Bohus Län.
N:o 274. Rörande undersökning i afseende
på MörutnB KronoLaxfiske.
Höglof
-
D<sn 31 October «. m. 5<j3
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan St eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 31 October.
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Föredrogs å nyo och lades till handlingarne
StafsUiskottets den 26 sistledne Maji under N;o
191 aftjifne, samt den 6 derpå följde Junii eftermiddagpn
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af Riksens Ständers Revisorers ar 1830 gjorde
hemställan, rörande Spartnemåls-upphandling i
de orter, der klen skörd inträffat.
Föredrogos ånyo och gillades följande Stat*-  Ridd. o. Ad. Prof, IX. B. And. Afd. 38
594
Sen 31 Octo ber c. m.
Utskottets deti 26 sistledne Maji afgifne, samt den
6 derpåföljde Junii eftermiddagen på bordet lagda,
Utlåtanden:
N:o 200. T anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 5 822 gjorde hemställan, rörande
betalningssättet vid skeende försäljningar af persedlar
och effecter för Allmänna Magazinslnrättningens
räkning.
x
Nto 203. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers gjorde hemställan örn räntas erläggan-:
de å förskotter.
Vid förnyad föredragning af Bevillningssarnt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 24 sisliedne Julii under N:o 25 afgifne,
samt den 29 i berörde månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning af väckt
fråga om nedsättning i Tullen å utgående Tjära
och Beck} fann Ridderskapst och Adeln, att, sedan
Riddefskapet och Adeln , vid granskning af
den utaf BevillningsUtskottet föreshgne TullTariff
å varor i allmänhet, jern väl bestämt Tullprocenten
å Tjära och Beck, Utskottens ifrågavarande
Betänkande nu endast borde läggas till
handlingarne.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs-; och OeconomieUiskottens den 10 den
-
Ben 31 October e, m.
59'
nes under N:o 549 afgifne, samt den 2.5 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
rörande Dykeri Verket.
Herr Montgommerie, Gujiaf, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o i.)
Herr Blomjiedt, Hans, uppläste följande:
(Se Bilagan Nto 2.)
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag öfveren
Btämmer
nied Utskotten i den tanka , afl en allmän
dykeri-inrättning är nödig; jag öfverensstämmer
också deri med Utskotten, att 60 §. RegeringsForinen
icke är hit lämpelig, då frågan hvarken
rör Ordinarie Stats- eller Bevillningsmedel, utan
ett industrielt företag* att minska de af Skeppsbrott
och dylika . olyckor härflytande olägenheter,
men jag kan ej med Utskotten instämma i deras
tillstyrkan, att denna nyttiga inrättning efter upphörandet
af närvarande BolagsOctroj ånyo må
ofverlemnas åt enskildte. Tvärtom tror jag, att
den bör af Staten öfvertagas , och Utbeder mig
att nu få framställa de skäl, som grunda denna
min öfvertygelse. Det är visserligen en af håde
theori och erfarenhet vitsordad sanning, att näringsföretag
med mindre kostnader och större
vinst, samt således med vida större förmån, kunna
tinder vanliga omjländigheter drifvas af enskilte,
än af det allmänna, men då orsaken hanni
jgS Dtn SI Oetober g. m.
igenfinnes så väl i den af enskildta intresse!, för
de enskildta speculationer, man sjelf ombesörjer,
underhållna omtankan, som i den enskilta Entreprenörens
Förmåga och rätt, att efter omständigheterne
välja målet för och vidden af sin verksamhet;
så försvinnar detta företräde, under sådane
förhållanden, der vilkoren äro alldeles lika,
om företaget drifves för enskildt eller allmän räkning.
Således har man, sedan orsakerne förderas
uppkomst upphört , sett alla såkallade HandelsCompagnier
gå under, så snart de ej af Monopolier
varit understödde. Detta af mig nämnde
förhållande äger rum med Dykerilnrättningen.
Drifven för allmän eller enskildt räkning, fordrar
den i begge händelser en Styrelse, Embets.
män och Betjening, dess verksamhet bör åtminstone
vara den samma; endast den skillnad förekommer,
att under ett enskildt Bolag, finnes vinst
åt Intressenterne, sorn af inflytande afgifter måste
ersättas, utan att genom någon minskning i
kostnader, motsvarande lindring kan vinnas. Deremot
om verket öfvertages af Staten , behöfver
denna ej påräkna någon särskildt vinst, dess största
vinst består i det skydd och den säkerhet en
sådan inrättning lemnar Rikets handel. Således
skulle i senare händelsen afgifterne kunna nedsättas
med så många Procent, som motsvara det
enskildta Bolagets vinst, och må man erinra sig
att för den sorn förlorar sin egendom, betyder en
räddning af några procent mer än mycket. Jag
delar ej eller Utskottens farhåga, att vid inrättningens
öfvertagande af Staten , den i och för
anskaffande af nödige instrurnenter m. ro. skulle
få vidkännas så betungande utgifter, Om gamla
Sen 31 Oetober e, m.
bolaget stegrade öfver billighet sina pretentioner,
kunde nya förlager anskaffas, och tillgång för
denna utgift, som efterhand af inflytande afgifter
ersättes , finnes i de under denna Riksdag på
RiksgäldsContorets 3 procents kredit så rikhaltig!;
öppnade och så frikostigt begagnade nya rikedomskällor.
Slutligen måste jag bekänna, att min känsla
högligen funnit sig sårad af det Utskottens
förslag, att Svea Rikes Ständer på EntreprenadAuction
skulle åt den mestbjudande öfvarlåta rättigheten
att bistå nödlidande medmenniskor.
Herr Mannerhjerta , ZJlric Emanuel : Då
Motionen om Dykeri- och EergningsCompagriets
upphörande , väcktes inom detta Hus, och
Motionären, till grund derföre, beskylte Compagniet
för prejeri, och stämplade sjelfva Inrättningen,
såsom barbarisk, ansåg jag det för en pligt, att vederlägga
sådane orättvisa beskyllningar. Det är
derföre med tillfredsställelse , som jag ur de sammansatte
Utskottens Betänkande inhämtat , att
samma åsigt jag äger i detta ämne, legat till
grund för Utskottens yttrande.
Jag har icke öfvervarit detta ämne från dess
början och med en mindre vana , att för ögonblicket
ordna mina tankar, bör jag misstro min
förmåga , att fullständigt kunna vederlägga de å
nyo gjorde anfall, hvarföre, i händelse det skulle
finnas nödigt att återremittera målet, jag vörd«
samt anhåller , att till nästa Plenum få inkomma
med mitt skrifteliga anförande. Må det likväl
tillåtas mig, att vid det jag afhort få göra några
anmärkningar. Man tyckes i allmänhet, under
698
Den 5l Oclober' e. t/t.
detta ämnes behandlande, hafva förbisett en tredje
mans rätt, en rätt, sorn har ett nära samband
med BergningsGompagniets närvarande skick, och
genom detsamma betryggas. Denna tredje man,
eiler denna Persona Moralis, är Assurance-InTättningarne.
Man målar det rysliga af ett
Skeppsbrott, och vill sa gärna förhöja det mörka
at taflan , med att klandra den afgift, som erlägges
af Sjönödlidande för det bergade godset J
anén förglömmer , att det sällan är den synliga
godsägaren eller dess skeppare, som lider förlusten,
utan att det i London , Amsterdam, Hamburg
eller Stockholm finnas personer, som gjort
till sitt yrke , att ikläda sig risquen för det på
Hafsvågarna förda godset, och hvilka, i händelse
af Skeppsbrott, få vidkännas förlusten deraf.
Dessa personers stora intresse är derföre, att detta
gods , i sådant fall blifver af säkra autoriteter
bergadt , vårdad! och bevaradt från att falla i
händerna på en, möjligtvis mindre rättskaffens
skeppare och dess besättning, eller rofgirige invånare
af en vidsträckt och föga bebodd kust.
"Man har ansett den tid af 60 timmar , under
hvilken det endast är Skeppare tillåtit , att med
egen och främmande hjelp, försöka sin räddning,
vara otillräcklig och allt för korrt; men jag vågar
fästa uppmärksamheten på den skada, hvaraf
en vahra skall lida, då den en längre tid genomiränges
a£ vatten, hvilket inträffade, i fall någon
räddning af ovane personer icke under dessa
Sextio timmar kan äga rum. Jag tror således,
att Utskotten i de föreslagna grunderna för ett
blifvande Reglemente ganska visligen uppfattat
ämnet. Det har ytterligare blifvit sagdt, att 60
Den 31 Ociobcr e. m.
599
§. Regeringsformen, som förbjuder monopoliers be^
viljande, vore ett hinder, för att, vid upphörandet
af Dykari-Compagniets närvarande Octroj, kunna
öfverlåta denna befattning åt enskilte personer. T
denna tydning af nämnde paragraf kan jag icke
instämma. Caracteren af ett Monopoliurn är enskilt
vinning , grundad på en beviljad förmån,
utan motsvarande pligt. I förevarande fall är
förhållandet annorlunda; ty här är fråga om ett
Contract emellan Staien och enskilte personer ,
hvarvid de senare , i det de blifvit (i Hägde förmåner,
och må hända stora förmåner , åtagit sig
uppfyllandet af stora pligter och skyldigheter 5
och dessa hafva de oklanderligt och ofta med
beröm uppfyllt; enär, mig vetterligen, de, som
egenteligen äro denna Inrättnings Vederdeloman,
nemligen Assuradörerna och de Trafikerande i
allmänhet , aldrig mot dess åtgärder fört någon
befogad, eiler på facta grundad, klagan. Om
tillfällige missnöjen , som jag anser oskiljafetige
från dylika befattningar, under tiden inträffat,
är jag öfvertygad, att de blifvit afhulpne. Den
Önskan , att Staten skulle öfvertaga Dykeri, och
Bergnings-Inrätlningen , kan jag icke annat finna
, än mycket Contrasterande , emot det nog
allmänt hörda yttrande, att EmbetsmannaCorpsen
är för stor och fordrar indragning, äfvensom
n.ot den tanka: att , i ett Constitutionelt land;
det vore af medborgerligt intresse , att enskilte
personer, oberoende af Regeringens åtgärder 3
förenade sina olika krafter till nyttiga och gagnande
företag. Också äga vi hos oss flere särskilta
Inrättningar , grundade på Contracter enskilte
personer emellan 3 hvilka vunnit helgd och
Boo
Den 31 October t. m.
stadfästelse genom Konungens Sanction. Jag
vill blott anföra Försäkrings - inrättningarne ,
hvilka hvila på olika grunder , men äga det gemensamma
, att, pä det de fortfarande mä kunna
vara det Allmänna till gagn, afse och iagttaga
den egna fördelen. Som dessa Inrättningar i
allmänhet åt sina Actionärer lemna enicke obetydlig
vinst , skulle med samma skäl, som man nu vill
att Staten öfvertager Dykeri-Inrättningen, Staten
äfven öfvertaga nämnde Inrästningar, då deras
Octrojer , tid efter annan , tili ända löpe.
Jag anhåller vördsamt om proposition till
bifall å Betänkandet, och skulle det icke beviljas,
förnyar jag min förut gjorde anhållan , att mera
fullständigt få skrifteligen vederlägga de vid Betänkandet
gjorde anmärkningar.
Herr Hjerta , Gujiaf: Jag har visserli
gen
icke i allt varit af samma tanka med Utskotten;
men jag har åtminstone vid öfverläggningarne
i detta ämne fått den öfvertyge/se, att
opinionen derom är så stadgad , att en återremiss
icke skulle tjena till någonting. Jag anser
således för en pligt, att hellre tillstyrka antagande
af Betänkandet sådant det är , än att onödigtvis
borttaga tiden med en återremiss, i synnerhet
om ändamålet dermed endast skulle vara ,
att göra de anmärkningar gällande, sorn vid detta
tillfälle blifvit framställde ; hvilka synas mig
vara origtige. Om man eftersinnar syftemålet
med en sadan räddningsanstalt, skall man lätt
finna , huru olämpligt det vore att deruti inblanda
Staten. Man finner genast, att här icke är
Ben 31 öctoher e. m.
Coi
så mycken fråga om, att på Statens bekostnad
underhålla en räddningsanstalt för personer, som
fastrhera att betrygga dem för förlusten af varor.
Syftet är till större delen , att kunna skydda sjöfarten
, så att assurance må blifva möjlig , och
att så laga, att Assuradörerne må vara betryggade,
att vid inträffande olyckor kunna få något
tillbaka. Om ej detta vore förhållandet, skulle
jag för min del önska, att hvem som helst kunde
få öfverenskomma med de skeppsbrutna , och
rädda allt hvad de förmådde, men då härigenom
all verkan af assurance skulle upphäfvas , är det
bättre, att i Staten finnes en inrättning, åt hvars
omsorg denna befattning är uppdragen. Jag tror
det vara liufvudsaken att laga så , att den blifver
så litet kostsam som möjligt. Skall Staten öfvertaga
en dylik inrättning, blifver följden deraf
förlust, antingen för Staten eller för dem , som
tvingas att begagna inrättningen. Då man åter,
på sätt i Betänkandet är föreslagit, uppdrager
denna befattning åt dem, som för minsta kostnaden
vilja åtaga sig bergningen, har man gjort
allt hvad man i detta afseende kunnat åstadkomma.
När bergningen skall ske efter en viss tax3,
och när den vid flera tillfällen erbjudes åt flera
personer, förmodar jag, alt resultatet blifver det
minsta pris, som står att erhålla. Då blifver det
äfven möjligt, att erhålla sjöassurance, sedan våra
strander ej mera anses vara så farliga. På sådant
sätt vinnes det goda ändamål, man åsyftat. Jag
tror derföre, att Utskottens betänkande hvilar
på ganska goda skäl. Skulle denna inrättning åter
öfvertagas af Staten, måste den antingen öfverlemnas
åt tillsyn af Flottans personal, hvari
-
602
Dm 31 Octobcr e. m,
igenom onder Krigstid brist på tillsyn vid Inrättningen
skulle yppas ; eller ock åt enskilda
Embetsman ; och då antingen dessa skulle utan
controll spridas längs kusterne, eller ock under
en sadan vara hindrade att skyndsamt verka, samt
Statens myndighet så lätt öfverflyttas af sådana
ensamme Embetsman på sig sjelfve , skulle då
först fara uppstå, att de skeppsbrutne blefvo
plundrade eller beskattade , utan att våga bestrida
det, hvilket åter icke gärna kan befaras af enskild
bolag och deras underlydande.
Man har nu som vid andra tillfällen, då
man velat drifva igenom en mening, gripit till
Regeringsformen , hvars 60 §. man nu åberopat.
Men detta vederlägges läst deraf, att flera Bolag
blifvit stiftade emot åtagande af vissa skyldigheter.
Således är detta icke stridande mot Grundlagens
anda 5 och att det ej eller är det mot dess
bokstaf är gifvet ; ty i nämnde §. står det : ”Ej
”eller må Konungen Statens inkomster förpakta ,
”eller till vinning ftir Sig och Kronan, eller enskilda
personer och corporal ioner, några mono”polier
fastställa.”
Det är således Konungen, men icke Kikrens
Ständer, sorn ej kunna monopolier bevilja ; skulä
le de önska det gemensamt tned Kongl. Maj:t,
finnes ingenting, som dervid kan lägga hinder i
väggen.
Hvad man egentligen fäster sig vid, är, att
viss tid är föreskrifven, innom hvilken de egna
försöken lill räddning skola upphöra. Man har
peil 5i ©claier e, m.
603
yneil 3käl anmärkt, att 60 timmar äro en för inskränkt
tid. En värd Talare har sökt visa, hvarföre
detta är nödigt. Jag har äfven trott , att
den kunde något längre utsträckas, till exempel
till fulla tre dygn. Men då man å andra sidan
betraktar all den fara , godsägaren löper genom
skeppsfolkets försummelse eller rofgirighet s tror
jag att detta motväger olägenheterna.
Af dessa skäl , och då jag för min del ej
har annat emot Betänkandet att anmärka , än att
dykeriet borde uppdragas åt flera Bolag, tillstyrker
jag hellre bifall, än återremiss.
Herr Rosenblad'. Jag medgifver gerna, att
jag lärer misstagit mig om det af Utskotten fö«
reslagna sätt att bortauctiomera Dykeri- och Bergningslnrättningen;
men jag måste äfven tillstå,
att jag ej af den siste värde Talarens lemnade
upplysningar kunnat fatta ett redigare sammanhang,
huru härmed skall förhållas. Han har
tyckts både omnämna en fastitälld Taxa och
Minimi Anbud, hvarmed af den värds Ledamoten
lärer menats lägsta Afgifter, och förstår jag ej,
huru sådana kunna förenas med en fastställd Taxa.
I alla fall torde sätten, att göra Minimi Anbud,
vara underkastade någon svårighet, då mycken
olikhet i afgifter för olika biträde äger och
måste äga rum. I afseende på hvad en annan
värd Talare anfört om 31dje Mans rätt, tror jag,
att Staten åtminstone måtte äga förmåga att lemna
så mycket skydd åt denna rätt , som ett enskildt
bolag , samt att således denna 5:dje Mans
rätt, hvilken lärer ej vara mindre helig, då den
6«4
tDen 5i Oetober «. m,
2ir varuägarens, än då den är varuförsäkrarens,
är sä mycket bättre förvarad, ju mindre afgifter
des3 beskydd och räddning underkastas. Slutligen
vill jag tillägga , att jag på intet sätt deltagit
i de mot hittills varande Bolag vid flere tilly
fällen riktade anfall. Dertill saknar jag all anledning
Utan orsaken, hvarför jag deltagit i
discussionen och nu förenar mig med de Herrar,
som yrka återremiss , är den, att jag anser
Statens öfvertagande af DykeriVerket kunna medföra
lindring för de olyckliga, som behöfva denna
inrättning; och nytta af en sådan återremiss
kan jag aldrig sakna, så länge Riksens Ständer
sjelfve äro maktägande, och ej underkastat sig
sina Utskotts förmynderskap.
Herr Blomstedt: Det är blott i anledning
deraf, att man yttrat, det jag skall hafva förbisett
assuradeurernes säkerhet, som jag utbeder
mig få förklara, att denna alldeles icke af mig
blifvit lemnad ur sigte ; ty enligt de tillförlitliga
underrättelser, jag under flera Sjöexpeditioner
varit i tillfälle att inhämta, återstår litet eller
intet af det bergade godsets värde, sedan Dykeriets
räkningar blifvit betaldte.
Hvad för öfrigt anmärkningen om Grundlagens
åberopande i detta fall angår, fortfar jag
icke desto mindre, att, sorn man behagat kalla
det, gripa till den , och att anse monopoliers stadfästande
vara Grundlagsstridig!.
Herr af Uhr, Gustaf: Den afsky, Herr
Montgommerie yttrat Öfver Dykerilnrättningen,
Den 5l öetober t. /».
här äfven hos mig varit rådande; men den har
blifvit ändrad deraf, att jag hört en ovanligt
skicklig SjöCapitaine anse Sverige hafva hemtat
nytta af denna inrättning, hvilken, enligt hans
tanka, snarare är gagnelig, än skadlig. Dess hufvudfel
trodde han bestå deruti, att Inrättningen
har så dåliga Machinerier; men att sjelfva Inrättningen
f j är att förkasta , och at» man ej har
orsak att vara missnöjd med densamma.
Af de anmärkningar, som blifvit emot Be3
tänkandet gjorda, är det isynnerhet en, som för-'
tjenar att vederläggas. Det har nemligen blifvit
sagdt, att det blott vore sådan® företag, som Entrepreneurerne
sjelfve besörja, hvilka borde af
enskilde bestridas, samt att, då Dykerihandteringen
ej vöre af denna beskaffenhet, kunde den
lämpligen drifvas för allmän Räkning. Detta
anförande är dock ej fullkomligen öfverensstäm*
mande med förhållandet; ty fastän vid en Inrättning,
sådan som denna, Eotrepreneuren ej
sjelf kan utöfva den yttersta verksamheten, kan
han likväl för densamma uppgöra den bästa planen
, dertill anskaffa de lämpligaste instrumenterne
för billigaste pris , och utse den skickligaste
betjeningen. Allt detta kan icke Staten göra,
som alltid måste handla genom Ombud. Om
det derföre är en allmänt giltig sats , att man uträttar
bättre sjeif, än genom andra, måste detta
äfven i detta fall vara förhållandet. Endast i
det afseende torde Betänkandet behöfva rättas, att
samma omsorg bör lemnäs utländske, som in-r
hemske fartyg.
6o6
Dm 31 Octoher e. 711.
Herr Hjerta: Det är visserligen möjligt, alt
jag origtigt uttryckt min méningj men jag (ror
det vara gifvet , att dä ett Bolag erbjudes att för
en mindre afgift uträtta något , och delta fastställes
af Kongl. Majit, så är det en Minimitaxa,
som blifvit fastställd. Det lärer nemligen vara
gifvit, att först erbjuda sig de Bolag, som vilja
åtaga sig Dykeriet, och derefter fastställer Kongl.
Majtt inrättningen. Då blifver den grundad på
minsta pris; och detta är den hufvudsakliga afsigten.
Hvad 60 §. RegeringsFormen beträffar, anhåller
jag, att man må gifva akt derpå, att der
står : ”Ej må Konungen SCc.”
Jag glömde 1 mitt förra yttrande att nämna
en Bak. Jag tror, att man i all mänhet fäster mera
uppmärksamhet vid Dykerilnrättningen, än
den förtjenar. Man ser icke så mycket på hvad
den borde vara, nemligen en Statens räddningsanstalt
för personer, som att den befattar sig
med att berga skepp och gods. Utskotten hafva
tillstyrkt ett anslag för anskaffandet af tvänne 11fräddningsbåtar.
Detta är allt hvad häruti blifvit
tillgjordt, och hvilket väl synes vara för litet;
men man bar ej kunnat tillvägabringa större
anslag intill nästa Riksdag.
Hvad räddningen af skepp och gods beträffar,
anser jag den lämpeligast kunna fördelas på
flera Bolag. Man invänder väl, att en stor anstalt
har den förmån, att om förlust drabbar på
ett håll, kan man taga sin ersättning på ett an
-
Den 31 October e, m. 607
naU Men detta är i förevarande fall origtigt; ty
det synes billigt , att de fartyg få betala mera,
som strandat, der bergniogen är svår, än de, som
strandat, der den är lätt; och detta är ej möjligt,
att tillvägabringa, utan genom flera smärre
Bolag.
Jag anhåller, att ytterligare få förklara, det
jag afstår från mitt förslag, hellre än att tiden
skulle horttagas med besvarande af anmärkningar,
detri Utskotten på förhand öfverväga!. Det
lär icke kunna kallas , att göra Utskotten mera
maktegande, att man besparar dem återremisser,
som icke innehålla någon enda ny uppgift, eller
obetragtad anledning till förändrade Betänkanden*
Friherre Cederftröm, Jacob: Det har blifvit
yttradt, att 60 §. RegeringsForrnen ej skall
hindra Dykeriets upplåtande till ett enskildt Bolag
vid den nuvarande octrojens slut , på den
grund, att monopoliers beviljande endast är Kongl;
Majit förbudet; men icke Kongl. Majit och Rikfens
Ständer. Det är väl sannt, att om fem röster
sammanstämma, Kongl. Majit och Riksens
Ständer äga rätt att ändra Grundlagarne; men dertill
fordras likväl förberedande åtgärder. Så länge
Grundlagen ej kan anses för ett monopolium,
lärer något sådant hvarken kunna beviljas af Jen
ena, eller af den andra Samhällsmakten, icke en
gång af begge gemensamt.
Det har vidare blifvit sagdt, att Utskottens
opinion i detta ämne är så orubblig att ingen
ändring deruti skulle genom en återretniss stå att
ÖOS D en 5l October e. m,
»
vinna. Den värde Ledamot som yttrat detta,
har förbisett att örn Betänkandet återkommer oförändradt,
Riksens Ständer dock ej äro förbundne
att göra afseende på Utskottens envishet, utan
kunna lämpa och ' rätta det efter godtfinnande.
Nu deremot miste Riksens Ständer antingen bi.
falla Betänkandet i dess närvarande oantagliga
skick, eller afslå detsamma, och i sådant fall ingenting
besluta. Jag tror derföre att Riksens
Ständer göra bäst , att återremittera Betänkandet,
och såmedelst öppna vägen, att, när det återkommer,
fatta det beslut de anse vara nyttigast.
Man har äfven yttrat, att om Flottans per}
sonal öfvertog Dykeriet, skulle det i Jcrigstid blifva
i brist af nödig betjening; och att om det
öfverläts åt Statens Embetsman blefvo de skepps,
brutne underkastade plundring. Jag hemställer
till hvar och en att dömma, huruvida Statens
Embetsmän hafva lättare tillfälle att anställa
plundring, än enskilda personer och corporationer.
Jag tror motsattsen. Då ett sådant verk
skall organiseras, kunde i alla fall ej andra Embetsman,
som äro i tjenst användas, än de som
hafva ledighet, att uteslutande sysselsätta sig med
inrättningen. Med samma organisation som Bolaget
nu bedrifver den, kunde hon af Staten öfvertagas.
Det medför ingen rubbning i verket,
om Staten successive använder vinstén till complettering
af instrumenter, som behöfvas.
Jag yrkar således återremiss.
Herr
Den 31 October e. m, 609
Herr Mannerhjerta: Då jag yttrade atf
rÄssuradöremes intresse i denna fråga vore
förbisedt, var det mindre för att dermed vilja
såga, att detta interesse icke äfven kunde vårdas,
om än Staten skulle komma att öfvertaga
Bergningsfunctionen, utan fast mera för att afvända
blicken från det rysliga, som man så gerna
fäster dervid, att den sjönödlidande, efter sin'
olycka, skall betala för bergningen af dess gods:
Jag vågar likväl ännu be Höglofiige Bidderskapet
och Adeln lästa uppmärksamhet derpå, att
efter närvarande Handelsusancer, icke ett bland,
tjugu Skepp går utan assuranoe, och att denna i1
sig sjelf välgörande inrättning ofta gifvit vinningslystnaden
den för moraliten beklagliga riktning
att mången Skeppare gerna ser ett Skepps-1
brott, och kan hända någon godsägare hälldre önskar
taga sin ersättning af AssuradÖrerne, än att
dess gods framkommer till sin destination. I
afseende på Statens öfvertagande af Dykerilnrättningen^
får jag likväl anmärka, att under de
invecklade förhållanden, som uppstå vid Avariejnål,
och då en Dispasche skall uppgöras, anser
jag ett lättare och snarare resultat vinnas, då en
enskild man kan vända sig till annan enskild
tean, och afgöra ett sådant tvistemål, så till sä*
gandes, som man uppgör en Börsaffair, än om
ett dylikt blefve underkastadt den Collegiala formen,
i all dess långsamma vidlyftighet. Då det
i handeln så mycket beror på affairers skyndsamma
afslutande, ser jag i denna förändring af så--  kens närvarande skick, ingen vinst, utan är för
Ridd, 0, Ad^ Prot{ IX Band. 2:dra Afd,. 39*
6io
Den 31 Octeber e, m.
min del benägen tro, att Assuradörernes och dé
trafikerandes interesse i allmänhet är mera bevaradt
under den enskildta åtgärden, än genom Statens
mellankomst. Jag hämtar ett ytterligare stöd
för denna min förmodan af HerrafUhrs yttrande,
då han anser: att den enskildte kraften alltid
användes fördelagtigare, och med färre omkostnader,
än hvad af Staten i lika fall åstadkommes;
hvaraf följer att den enskildte kan hafva vinst,
der Staten kan förlora. Men deremot delar jag
icke den värde talarens förmodan, att icke närvarande
DykeriCompaghie skulle fullgjort sine åligganden,
och lemnat de sjöbrutne en snar och
verksam hjelp. Mitt omdöme i detta fall har ej
allenast blifvit stadgadt af hvad jag erfarit inom
Landet, utan äfven af hvad jag i detta ämne
läst i både äldre och nyare Utländske förfaltare,
som med loford omtala den Svenska DykeriInrättningen:
och säkert är, att fastän de afgifter,
sorn nu för bergningar erläggas, någon gång
jeunna synas höga, resultaterne vid dessa tillfällen
likväl uifalla vida fördelagtigare här i landet
än på de fläste främmande orter, dSr oftast ingen
behållning, utan snarare ytterligare förlust, uppstår
för godsägarne.
Herr Hjerta har yttrat, att han trodde det
Vara fördelagtigare, om Dykerilnrättningen fördelades
i flere Compagnier, Uti denna del af
dess värda anförande kan jag icke instämma, utgående
från den princip, att den kraft som äf
concentierad , yttrar sig med mera styrka , och
mera ändamålsenligt, än den, som är delad.
Herr Rosenblad : En värd Ledamot har an
Den Si Oclohar e. m.
61 i
forti såsom ett talande skäl för en enskild Dykerilnrättnitvj,
att interessenterne skulle vara i
tillfälle, att tillhandagi med upplysningar om
plan, instrumenters anskaffande och uppsökande
af tjenlige sujetter till tjenstémän. Denna tanka
kan jag ej dela. Till allt detta fordras sakkännedom,
och den lär svårligen kunna förutsät;
tas hos Äciieägarej som endast deltaga i Bolaget
för att draga ten fördelaktig vinst af sina ca.
pitaler. Tvärtom tror jag, utan att på något sätt
äga anledning) att så hittills inträffat, att möjligen
enskilta interessen hos Bolagsdelägare skulle
kunna komma i strid med de iritteresseri inrättningen
är ämnad att beskydda, élt förhållande ö.
möjligt under Statens förvaltning. I afseende på
det af en anhan värd Talare omnämnde vigtiga-i
re föremålet j än att berga varor, det hemligen
ätt rädda menniskör, tror jag, att man kan vänta
meta af Staten, sorn ej påräknar vinst, men
är skyldig skydda siria medlemmar, än af ett en;
skildt Bolag, som raåsté afse vinst, och en sådan,
åtminstone af den beskaffenhet, att den kan
tjena till Utdelning på actier. Hvad återremissfrågän
betiäffatj har jag visserligen ingen ting
imöt bifall å Betänkandet , öm Ståndet delar Utskottens
tänka, men i annan händelse lärer, så
länge 56 §. RegeringsFormen icke tillåter antagande
af ett Betänkande med förändring, första
gången det från Utskott inkommit, återremist
tjena till någon ting, ehvad Utskotten för godt
nnna att ändra sin tanka eller ej.
Herr vört Hatmansdoff, jfugust,* Det j
hvaröfver man i detta afseende hitintills mest
612 Ven 31 Octoher g. m,
klagat, är, att viss tid varit föreskrifveh, efter
hvars förlöp de skeppsbrutne varit förfallne under
Dykeriet. Denna tid har nu blifvit sa ansenligen
förlängd, att först sedan främmande hjelp
varit förgäfves använd, under två Och ett halft
dygn, vidtager Dykeriets befattning med det förolyckade
godset. Detta är således redan en betydlig
förändring»
1
Ytterligare har man klagat, att 'afgifternä
vöre för höga. Nu hafva Utskotten föreslagit,
att Inrättningen skall öfverlåtas åt den minstbjudande,
det vill säga åt den, som åtager sig att
bedrifva verket för lägsta afgift» Mig synes, då
några vissa procent ej på förhand torde kunna
bestämmas, Utskottens förslag i bägge dessa afseenden
vara rigtigt.
Man-har förmodat, att emedan nu varande
Dykeri- och BergningsCompagnie af Inrättningen
skördat en betydlig vinst, skulle dess öfvertagande
af Staten äfven tillskynda det allmänna en
sadan. Jag kan ej dela denna mening, utan befarar
tvärtom en betydlig förlust för Staten, i
händelse den skulle öfvertaga nu varande DykerieGompagniets
hela betjening, som lärer utgöra
öfver 1100 mer eller mindre aflönta personer.
Man kan lätt föreställa sig, hvilken kostnad
de skulle åstadkomma, antingen de fingo löner
på Stat, eller tillfälliga arfvoden.
Man har åberopat 60 §, RegeringsFormen 9
såsom ett hinder för Bolagets förlängande efter
octroyens slut. JSJen orden lyda sålunda;
Den 31 Öctober e, m' 613
3,£j eller må Konungen Statens Inkomster
”förpakta , eller till vinning för sig och Kronan,
”eller en»kilte personer och corporationer, några
”monopolier fastställa.” Här är nu icke fråga otu
bortförpaktandet af någon Statsinkomst, eller att
skaffa vinst åt enskildta actieägare j utan blott att
för minsta möjliga afgifter bereda räddning ät
förolyckadt gods. Kan det ske utan kostnad för
Staten, och med ringare afgifter för enskilte, så
är det ju förmonligt å bägge sidor? Utan någon
fördel för DykeriBolaget kan det naturligtvis
icke ske, emedan dess Ledamöter icke åtaga
sig besväret för intet.
Det har ytterligare blifvit sagdt, att det voä
re nyttigt, om Verket öfverlemnades åt flera finå
Bolag. Mig synes det vara tvärtom, och att
Utskotten hafva rätt; ty då Bolaget omfattar he-l
la Rikets kuster, böra delägarne kunna påräkna,
vinst å det ena stället, när förlust drabbar dem
å det andra , och således kunna upprätthålla sig
med mindre inkomst procent, såsom förhållandet
plägar vara med all större rörelse. Vore Bolagen
inskränkta till smärre kretsar, så skulle det
ena möjligen blifva ruineradt, under det ett annat
utan ersättning at det förra ansenligen förkofrade
sig; och då risquen blefve större, nödgades
man tillåta drygare afgifter, för att hålla
Bolagen skadeslösa,
En värd Ledamot har äfven anmärkt, a<£
man borde göra mindre afseende på att kunna
rädda varor, än personer. Denna fråga, hvarom
äfven jag talat, hör till ett annat Betänkande\
Den 31 Odrier e, m.
angående DykeriCommissarien Westbeck, hvarest
lifräddningsbåtar omtalas, j
y - 1 •
Man har jemväl föreslagit, att afgifterne för
inhemska och utländska fartyg skulle blifva lika.
Utskotten hafva ej talat dero.m, förmodligen emedan
de ansett detta böra öfverlenanas till Kongl.
Majus afgörande , i sammanhang med det regler
mentariska. Det är således ingalunda gifvet, att
det olika förhållande , som i detta afseende hitintills
ägt rum, äfven kommer att framgent fortfara.
Jag hemställer på dessa skäl, om ej Betänkandet
nu kunde bifallas , isynnerhet , som en
återremiss endast skulle draga ut på tiden, utan
att troligen leda till det ändamål, sora med an-,
märkningarne är åsyftadt.
Herr Toll, Florus., hade inlemnat ett så
lydande Memorial f
(Se Bilagan N;.o 3 )
Herr. Grefven och LandtMarJkalken frågade
, om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsoch
O.economieUtskottens förevarande Betänkan-,
de böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskogen återremitteras.
Ropades Ja och, Nej,
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar-i
Peri 31 October e, m.
Svalken gjorde proposition till bifall af berörda
betänkande,
Ropades äfven Ja och Neij.
Herrlow Heijne, Georg'. Ehuru jag delar
lika öfvertygelse i denna fråga med Herrar Hjerta
och von Hartmansdorff, att Utskotten ej ändra
den tanka, de efter långvariga öfverläggningar
fattat, torde det dock kanske vara nödigt, att
bevilja återremiss, då meningarne i detta ämne
synas vara så delade, och månge äro. af en annan
mening, än Utskotten,
Herr Grefven och LandtMarskalken förnyade
de af honom förut gjorde propositioner
till återremiss och bifall af Betänkandet; men å
båda propositionerne svarades endast Ja och Nej.
Friherre Ijagqrhjelke % Johan, begärde votering.
Herr Hjerta', Då en votering vanligen medtager
2:ne timmar, och en återremiss i alla fall
ej verkar på saken> emedan de tre Stånden troligen
redan bifallit Betänkandet, hälst deras Le«
damöter derom varit inom Utskotten ense; så
underställer jag, om vi ej skulle kunna undgå
votering, och i stället bevilja återremiss.
Friherre Hjerta, Fredric’. Om Friherre
Lagerbjelke afsiår från sin begäran om votering,
så instämmer jag i anhållan om återremiss, ehuT
Den 31 October e. m'.
iru jag inom Utskotten deltagit i ärendets behandling.
Friherre Lagerbjelkei Jag skulle gerna afstå
från min begäran om votering, i händelse
någon tid derigenom besparades; men jag finner,
att då en votering på sin höjd drager ut 2;ne
timmar, är detta vida korrtare, än tre veckor,
som åtgå till expedierande och besvarande af en
återremiss.
Herr Grefven och Landi Marskalken framställde
derefter följande Voterings-proposition :
Den som bifaller Stats- och Ekonomiutskottens
Betänkande, rörande Dykeri-Verket, voterar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer nämnde Betänkande atta
jemte de dervid gjorde anmärkningar,, till Utskotten
återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i Riddarhus-,
Ordningen blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan en qvart till 9 eftermiddagen, och befunnos,
vid voteringens slut, klockan 9 om aftonen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
Den 31 Octohcr *. m; 617
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarné
öppnade, rösterne hafva utfallit, som föijer:
Ja
42»
Nej _ 27.
I följd hvaraf och sedan det öfver Votér
ringen serskildt förde Protocoll blifvit qppläst,
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
att Stats- och EkonomiUtskottens Betänk
kande således blifvit af Bidderskapet och Adeln
bifallit.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden :
Frän StatsUtskottet:
'Af den 25 dennes;
N:o 565» Angående förrättad granskning
af Kongl. Nummer-Lotteriets Bäkenskaper för
år 1821.
N:o 566. I anledning af Kongl. Maj!ts
Nådiga skrifvelse, angående intraderne från Ön
St. Barthelemy.
N:o 567. Börande granskningen af Milina5-Epstall§:Cassans
Bäkenskaper,
6i8 Den 31 October e. »1,
N:o 568. I anledning af väckt Motion
om undersökning af orsakerne till Mantalspen.
ningarnes förminskning,
* i s
N:o 569. Rörande Creditiven , ^enligt 63,
§. uti Regeringsformen.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och,
OeconomieUukotten:
Af den 2 5^d.ennejt;
N:o 570. Ofver väckt motion om rättig—,
het för Listers och Bräkne Häraders Innevånare
att lefverera deras Kronotionde och AfradsSpan-.
nemil till J£ronoM,agazinet i Carlshamn.
Af den 21, dennes;-
N:o 571. I anledning af gjorde anmärkning
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande, om
upphörande af KrigsAcademien , och inrättande
af Professioner i Miiitaira vettenskaperna vid
Rikets Universiteter,
N:o 572. Öfver väckt motion om undersökning
af de Civile LäroVerkens närvarande
beskaffenhet.
Från Stats- och Bevillnings Utskotten:
Af den 18 dennes:
N:o 573, I anledning af väckt motion, an
-
Den Ji October e. m.
gående så väl minskning uli StämpelAfgiften för
Spelkort, som förändring i afseende på sättet för
KorlbevillningsStärnplingens verkställande m. rn.
Från Stats- och BancoU t (kotten ;
Af den 28, dennes,:
Nio 574- Angående tiden för nästa Revi»!
sion af Stats- Banco- ochj RiksgäldsVerkens Räkenskaper,
Från Bevillning s Utskotten;.
Af den 30 dennes: ' *
N:o 51- I anledning af Högvördig© Pres.
teStåndets samt Vällofl. BorgareStåndets Remisser ,
rörande de af, Utskottet förut framställde VoteringsPropositioner
, om TulBBevillningens utgörande.
Från Bevillningr-, Lag- Jamt Allmänna Befuärtoch
Qeconomie-Ut (kotten:
Af den 25 dennes:
N:o 20-q. I anledning af gjorde anmärkntngar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
öfver det af Comitterade till utarbetande af
plan för en förbättrad Fattigvård underdånigst inlemnade
förslag lill en allmän stadga för Fattigvården
i Riket och tiggeriets hämmande, jemte
flere härmed sammanhang ägande ämnen.
620
Ven 31 Oetobcr e. m,
Frän BalleoUtskottet j
Af dea 25 dennes ;
N:o 62. Angående förrättad Revision öfver
BaneoDiscontVerkets förvaltning och Räkenskaper
för år 182 2 och någre föreslagne stadganden
för framtiden 3 sonj med samma Verk äga gegemenskap.
N:o 63. Öfver väckte motioner i afseende
på BancoDiscontStyrelsens sammansättning och
det Reglementariska för samma DiscontVerks förvaltning.
N:o 64. Öfver väckf motion om räntans
nedsättning för 2:ne Iånebiträden hvilka föredetta
blifvit fran Banken meddelade till Uddevalla
Stads publike byggnaders iståndsättande, och till
inredntDg af Uddevalla Stads nybyggda kyrka.
Från LagUt/kottet'.
Af den 25 dennes^
N.'o 206I Angående förklaring öfver 17
Cap. 8 §. HandelsBaiken, i afseende på skuld till
Kronan för uppbörd.
Nso 207. X anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
angående Borgenärers skyldighet, att .jemte Gäldenär,
äfven uppsäga löftesman, och huruvida
försummelse att bevaka fordran i Gäldenärs Con™
/ , ' , - '
Den 31 Octobcr e, ml
621 1
curs, må medföra befrielse för löftesman fxSii
betalningsansvar.
N:o 208. Öfver väckt motion, angående uteslutande
af alla andra mai, än de som angå ägande
rätt till fast egendom, eller ock ägoskillnad,
eller delning af jord, eller annan fastighet,
från det renskrifna exemplar af UnderRätts allmänna
Sakprotocojl, som till ÖfverRätt insändes.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofligä
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen dfn
31 October 1823.
S. D. Föredrog å nyo och bifölls BevillningsUtskottets
den 16 dennes under N:o 48 af-'
gifne, samt den 23 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Betänkande, med förslag till en,
blifvande BevillningsFörordning. Ut Supra
Si
D. Vid förnyad föredragning af Stats'
och BancoUtskottens den 6 dennes under N:o
539 aflåtne, samt den 23 derpåföljde e. ra. pa
bordet lagde, Memorial, angående RiksStåndens
skiljaktiga beslut i fråga om inlösen af f. d. FilialDisconternes
ännu utelöpande skuldförbindelser;
fann Ridderskapet och Adeln för godt instämma
uti Hedervärda EondeStåndets, enligt
PrqtocollaUtdrag af den 24 dgrtnes, fattade Beslut
622 Den 31 October e. ni.
hvarigenom målet förklarades vara af den beskaffenhet,
att det samma bör af Förstärkta SiatsUtskottet
afgöras. Ut Supra,
S. D. Vid förnyad föredragning bifölls
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets den
18 dennes under N:o 201 afgifne, samt den 37
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde, Betän
kande
om utsträckning i SegIa+ionsfrihelen emellan
Blekinge och Skåne. Ut Supra;
Utdrag a t Protocollet j hållet hos Höglofl;
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 3 i Udlöbet 1823;
S. D. Föredrogs å nyo och lades till hand;
lingarne StatsUtskottets den 26 sistledne Maji un:
der N:o 191 afgifne, samt den 6 derpå följde
Junii eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtandej
i anledning af Riksens Ständers Revisorers år
1820 gjorde hemställan rörande spannemålsuppliandling,
i de orterj der klen skörd inträffat;
Ut Supra;
S. D. Föredrogös å nyo och giiiadeé följande
StatsUtskottets den 26 sistledne Maji afgifne,
samt den 6 derpåföljde Junii eftermiddagen
på bordet lagde,'Utlåtanden:
No 2Co. I anledning af Riksens Ständer*
Revisorers år 1822 gjorde hemställan, rörande be*
talningssättet vid skeende försäljningar af persed
-
*
D*n 31 October e. m.
623
)är och effecter för allmänna Magazinslnrättningens
räkning.
N:o 203. I anledning af Riksens Ständer*
Revisorers gjorde hemställan, om räntas erläggande
å förskotten Ut Supra.
S. D, Vid förnyad föredragning af Bevilliiings-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 24 sistledne Julii under N;o 25
afgifne, samt den 29 i berörde minad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckt fråga olia nedsättning i Tullen å utgående
Tjära och Beck; fann Ridderskapet och
Adeln, att sedan Ridddéskapet och Adeln,
vid granskning äf den utaf Bevillning* - Utskottet
föreslagne TullTarifF å varor i allmänhet,
jemväl bestämt Tullpröcenten å Tjära och
Beck, Utskottens ifrågavarande Betänkande nu
endast borde läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs i n^o och bifölls Stats—
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 10 dennes under Nto 549 afgifne, samt
den 23 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde*
Betänkande, rörande DykeriVerketi Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
Bilagor
tili
Högloflig©
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
Vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm*
Ar 1B23.
Nionde Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckte lios Olop Grahn; 18*4.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 3 October,
förmiddagen.
N;o i.
Herr Uggla, Göran Guftaf: 1
Den hufvndfrågä, söm är öfverläggbingehå
föremål, eller Stats- och BancoUtskottens memorial,
angående den af Rikets Ständers Fullmägtige
öfver Banco- och Riksgäldsverked
vidtagne åtgärd, att genom Protocölisutdrag i
JustitiasOmbudsmansEaibetet insätta den af Rikets
Ständer till JustitiäaOtnbudsmannens efterträdare
utsedde man, har endast i och för
sig sjelf och utan alla personliga attributsr
betragtad, synts mig äga en så fast stödjepunkt
5 Lagens bestämds kraf, att jag trott den sakna
alla verkliga element för strid- De inom
detta Hus i ämnet redan haline discussioner
hafva ock tili en del rätt visat denna min åsigt,
under det en annan del hyllat motsatt*
grundrstser. Under Grundlagens och godtyckets
serskildta egider hade tvenne med [»varannan
stridande opinioner uppstått och på kard
-
4
Den 3 Octobcr f, m.
pens utgång berodde, om Rikets Grundlagar
borde tydas eber deras ordaförstånd, eller en
hvars godtyckliga tillämpning. Constitutionen
gick segrande ur denna första strid. Rikets
Ständers i öfvesensstämmelse med Statsförfattningen
fattade beslut blef respecteradt. Hufvud
föremålet för striden ligger således icke
nu mer inom densamas område och har genom
-en sednare händelse blifvit än mer derifråo
afiägsnadt Men valplatsen är blott förändrad.
Det återstår ännu att värja sig för sidöhuggenj
och utan öfvermod, men med den frimodighet,
som känslan af en uppfylld pligt, som
medvetandet af egra afsigters renhet ingifver
och befästar, går jag att mig försvara. Mert
då för utvecklingen af detta försvar de grunder,
som föranlsdt Fullmägtiges åtgärd, måste
i ett sammanhang framställas, oberoende af
beslut och händelser, hvilka under tiden inträffat,
har jag för fullständighetert i min framställning,
icke kunnat undgå, att vidröra arn-'
nen, sorn ehuru redan således de facto undanröjde,
med den öfverkbgade åtgärden likväl
äga en så nära gemenskap,' att man icke kati
rigtigt bedömma den sednare, utan att träda
inom de förras område.
Det är i sådant afseende, som jag till ed
början får åberopa det stadgande uti 98 § af
Kongl. Majrts samt Rikets Ständers faststälde
Regeringsform af den 6 Junii 1809, och som
uti 63 '§. af Riksdagsordningen den 10 Februarii
1810 jemväl finoss intaget, hvilket är
af följande lydelse; ”Electorerne böra vid
Den 5 Oktober J. m.
i
vid samma tillfälle, då de Justitieombudsmannen
utse och på enahanda sätt, välja en
man af de egenskaper, rom hos denne Embetsman
erfordra», att honom efterträda, i fall
han innan den nästföljande Riksdagen skulle
med dqden afgå. Vidare innehåller den af
Konung och Rikets Ständer för Rikets Ständers
Justitieombudsman den 27 Februarii 1810
utfärdade Iostruction uti dess 26 §. följande
föreskrift: ”Dör Justitieombudsmannen, sammanträde
genafl Fullmägtige öfver Banco- och
Riksgäldsverken och insätte i Embetet genom
protocollsutdrag, den perjon, Riksens Ständer
till hans efterträdare utsett.” Och sluteligen
hafva Rikets Ständer på grund af ett. i behörig
ordning anstäldt val, medelst utfärdadt samt
af Herr Landtmarskalken och samtelige Herrar
Taleman underskrifvet förordnande den n
Augusti i innevarande år utsett Herr Förste
ExpeditionsSecreteraren och Häradshöfdingen
Johan Gabriel Richert, at t efterträda Rikets Ständers
Justitiae Ombudsman, i händelse han inom
nästkommande Riksdag skulle genom döden afgå,
eller genom något i Lag stadgadt förfall hindras,
att sitt Embete sjelf utöfva, samt förordnat
honom Richert, att i dessa fall JustitiaeOmbudsmansEmbetet
tillträda.
Det lärer väl icke kunna bestridas, att
den af Rikets Höglofl. Ständer vid denna Riksdag
valde Justitieombudsman Herr Casper
Ehrenborg med döden afgått inom den i RegeringsFormens
98 §• för hans efterträdares insättande
i Embetet förutsatte tid, eller inora
Den ä Chlober f. ni.
den näfbjoljande Riksdagen, då den offenfellga
sorgen anno vid, denna klagar öfver förlusten
af en man, som i medborgerlig dygd ägde få
sina likar; det är af orden i omförmälte förordnande
ögonskenligen klart, att Herr Richert
utan alla undantag blifvit tili hans ebertia,dare
utsedd och det är i 26 §. af Justitieombudsmannens
Instruction Fullmägtige öfver Banco,-  Och RiksgäldsVerken ovilkorligen ålagdt, atfc
vid Justi t iasOsnbudsma noens död dess efterträdare
i Embetet insätta.
Jag frågar: hvad hafva au desse Full
sjiägtige
annat gjort, än ofvanåberopade Lagar,
Instruction och Förordnande uttryckeligen
föreskrifva?
Rikets Ständer hafva i den ordning Grundfagarne
stadga, vid denna - Riksdag valt sin
JustitiaeOmbudsman. De hafva likaledes på
enahanda sätt valt den man, sorn borde honom
efterträda, i fall han innan den nästföR
jsnde Riksdagen skulle med döden afgå; Rikets
Ständer hafva för denne JustitireOmbuds*
mannens Efterträdare utfärdat vederbörligt
förordnande, att i detta fall JustititeOmbudsmancEmbetet
tillträda; och Rikets Ständers
^ullmägtige öfver Banco* och Riksgäldsverken
hafva till åtlydnad af tydeliga föreskriften i
JustiticeOmbudsrnans Iöstructionen, vid JustitiseOmbudsmacnens
inträffade död, i Embetet insatt
den person, Rikets Ständer sjelfve förordna!
till hans efterträdare. Här var således icke
fråga om ett nytt val och kunde aldrig
Den 5 October f. ni.
7
blifva det, om Grundlagarne och Rikets Ständers
egne i laglig form utfärdade förordnande
s^ola äga gällande kraft och icke i en död
bokstaf förvandlas. Herr Richert var i kraft
af Rikets Ständers förordnande deras Justitieombudsman
de jure i samma stund Herr Ehrenborg
med döden afgick. Detta förordnan •
de är icke vilkorligt; successionsrätten på Embetet
är deruti utan alla undantag tydeligen
bestämd och måste således ifrån den dag
det utfärdades, ovilkorligen gälla, ehvad JuatitiaeOmbudsmannen
skulle genom döden afgå
tinder, eller ejler Riksdagen. Det återstod derföre
endast, att iagttaga de^i Instructionen
stadgade former, för att sätta den af Rikets
Ständer valde Efterträdaren i tillfälle att sitt
Embete utöfva. Fullmägtiges åtgärd har ock
inskränkt sig inom denna af Instructionen utstakade
gräns, den nemligen att honom i Embetet
insätta och derigenom till verkställighet
befordra ett af Rikets Ständer redan fattadt
Beslut, en åtgärd, hvilken är i allmänhet för
Fullmägtige lika litet ovanlig ocbffrämmande
under det Rikets Ständer äro församlade, som
emellan Riksdagame. Häraf följer äfven ostridigt
och klart, att, em än Rikets Ständers
Fullmägtige icke haft sig någon i ofta åberopade
Instruction åliggande pligt, att i detta fall
fullgöra, Rikets Höglofl. Ständer sjelfve i sådan
händelse icke ägt, att tvärtemot hvad Grundlagen
och deras eget utfärdade förordnande ut.
tryckeligen innehålla, vidtaga någon annan åtgärd
vid Justitieombudsmannens död, än den
deras Fullmägtigtige nu vidtagit, att hans lag-i
8
Den 5 Oclaber f. m.
ligen valde Efterträdare i Embetet insättaDerföre
kunde frågan om ett nytt val af Justitieombudsman
icke vara annat än olaglig,
såsom kränkande ett af Rikets Ständer redan
fattadt beslut, och i ett Riksstånd, som njuter
den oskattbara lyckan, att äga Carl DcGéer
till vårdare af den Constitutionella friheten i
dess öfverläggningar, biel ock den af Grefve
von Rosen derom väckta motion enligt 55 §.
Riksdagsordningen behandlad och, såsom bokstafligen
stridande emot Grundlagarnes lydelse
förkastad.
Det har emot Fullmägtlge blifvit ^nmärkt^
att ifrågastälde angelägenhet, såsom af en från
Fullmägtiges egenteliga förrättningar aldeles
skiljd och olika natur, endast emellan Riksdagarne
skulle tillhöra Fullmägtiges befattning:
att 26 §. af JustitiaeOmbudsmannens Instruction
sorn blott för en sådan tidepunkt skall hafva
afseende icke vöre användbar, då principalerne
sjelfve voro tillstädes och man har i sammanhang
dermed jemförelsevis liknat Riksens Ständer#
Fullmägtige öfver Banco och Riksgäldsverken,
vid en Inspector, för hvilken det
skulle vara både anständigt och klokt, att om
Tjenstefolks väljande rådföra sig med sinklerre,
(eller Husbonden), hvilken serdeles om
han vore en determinerad man, väl kunde uppsäga
en Inspector, som * oträngdt mål ville
agera Förmyndare: vidare att Fullmägtige icke
vid samma tillfälle de vidtogo den nu öfverklagade
åtgärden, genast skredo till val af
JuititiceOinbudsmannens efterträdare och ilute*
Den 3 October f m,
9
ligan att då icke flere än Tjugoen Fullmägtige
vid ifrågavarande tillfälle varit tillstädes, deras
åtgärd till Formen icke varit behörig.
Jag får häremot påminns, att då på sätt
jag oivanföre anfört, 98 §. Regeringsformen
och 63 §. RiksdagsGrJningen tydeligen och
utan undantag bestämma den påföljande Riksdagen
såsom den terminus ad qvein, inom
hvilken händelsen förutsätteg inträffa, någon
annan tiUämpninng deraf, än som skett, så
mycket mindre bordt äga rum, som jemlikt
RegeringsFormens 83 §, Grudlagarre skola efter
deras ordalydelse i hvarje särskildt fall
tillämpas. Om Lagstiftarens mening, hvarom
jag uti en emot ordalydelsen stridande tydning,
icke ansett mig befogad, att i pröfning ingå,
endast åsyftat inträffande händelser mellan
Biksdagarne, så frågar jag: hvarföre har en
sådan mening ej blifvit uttryckt så väl uti 98
<y). Regeringsformen och 63 §• Riksdagsordningen,
som deri blifvit det uti RiksdagsOrdningeng
69 der, i afseende på andra val, ordet:
'"'mellan Riksdagarw” finnes tydeligen utsatt?
Förmodeligen derföre, att en sådan mening
icke varit Lagstiftarens. 26 § af JustitiaeOmbudsmannens
Instruction bjuder likaledes
ovilkorligen hvad Riksens Ständers Fullmägtige
olver Banco- och Riksgäldsverken hafva
a$t isgttaga vid en JustitiseOmbudsmans död.
Hvarken ordet innan eller ordet emelian finnes
der nämndt. Denna författning borde i förevarande
fall desto mer lända till efterrättelse,
som Kongl. Majit i inledningen dertill beha
-
I©
Den 3 October /, m.
gat i Nåd^r förklara, det Kongl. Maj:t icke
funnit densamma innefatta några föreskrifter,
hvilka kunna anses stridande emot de för Ja.
stitimOmbudsmannens Embetsbefattning i Regeringsformen
lagda grunder. Och har det
varit Fuilmägtige så mycket mindre tillständig!
att ifrån så uttryckelig! bestämda föreskrifter
afvika, eller förvandla ärendet till ett
föremål för en, förfrågan, som, utom det, att
Fuilmägtige då med skäl kunnat tillvitas, att
i oträngdt mål hafva Rikets Högloft. Ständer
besvärat, Fuilmägtige äro, i stöd af de för dem
utfärdade Ansvarighetslagar och Instructioner,
vid strängt ansvar förpiigtade, att noga efterkomma
hvad dem till efterrättelse blifvit föreskrifva.
Rikets Ständers säkerhet bvilar ock,
på en sådan Deras Fullmägtiges lydnad och
på rättigheten, att den vid alls tillfällen kunna
påyrka. Aldraminst bör det då vara Stäodernes
Fuilmägtige tillåtit, att, emot det klart
uttryckta orda förJlåndet, i möjligheternes obegränsade
rymder uppsöka a/Jigter och andemeningar,
sorn med Lagens bokstaf icke äro förenlige.
Hvad angar anmärkningar rörande det
af Fuilmägtige beslutne uppskof med valet
af Justitieombudsmannen* efterträdare, åberopar
jag hufvudsakeligen hvad Herr Stråle en
förfluten Plenidag derom anfört. Jag får endast
tillägga, att Fuilmägtige ansett sig äga så mycket
iner anledning till detta uppskof, som sednare
Momentet i 26 §. af JustitiaeQmbudsmansiens
Instruction bjuder_: ”Rlifver den person,
Ben 3 Oclober /, m„
Ii
sorn Riksens Siänder utsett, att Justit:asQ:nbudsmannen
efterträda, till verkelig Justitieombudsman
förordnad, väije genast bemälte
Fullmägtige samfält och per capitalen annan."
Fullmägtige hafva icke kunnat linna annat än
att ordet: verkelig Justitieombudsman efter Sven*
eka språkets ordbestämning uttryckte det begrepp,
att ders till Justitieombudsman förordnade
efterträdaren skulle vara verkelig Justi—
tiasOmbudgman, innan val af hans efterträdare
borde komma i fråga och att han som sådan
icke kunde anses förr , än han erhållit del af
ProtocollslJtdraget och befattningen verkeligen
emottagit, om annars detta verkelig, som endast
på åberopad® ställe i Instructionen finnes
närnndt, icke endast är ett tomt ord, utan både
förstånd och mening. Hafva Fullmägtige häruti
misstagit sig, så synes mig misstaget vara
mera Författningens, än Fullmägtiges fel. Emedlertid
lära Fullmägtige åtminstone icke ge.
norn nämnde uppskof kunna anses hafva föregripit
fina principaler i deras åtgärder. Det är
således anmärkningsvärdt, att samme adle Friherre,
som med en tactik , hvilken är honom
så egen, *å6om en kränkning af Rikets Ständers
rätt, till allmänt åskådande framställt
Fullmägtiges för långt utsträckta åtgärd i förra
händelsen, eller att utfärda ett Protocollgutdrag,
hvilket Konung och Siänder uti en allmän
Författning dem anbefallt, med icke mindre
ifver klandrat Fullmägtige, för det de icke
gått ännu längre i sednare fallet, eller skridit
till ett ordenteligt val. Likväl lärer det
icke kunna neka?, att det är endast i följd af
?2
Den 3 Oclober /, rn.
denna utaf Fullmågtige icke vidtagna åtgärd,
som Rikets Högloflige Ständer, förmedelst den
afsägelse hvilken under tiden mellankommit,
nu komma i tillfälle, att lagligen besluta om
Bytt val af Justitieombudsman. Det är ej
genom ett sådant handlingssätt, sorn principalers
rätt blifver för nära trädd, eller Rikets
Ständers förtroende missbrukade, och den dom
en annan värd Ledamot, Herr Roos med ett
tnagtspråk redan i förväg behagat fälla öfver
Fullinägtige, lärer åtminstone häraf ej hämta
ett stöd.
Beträffande anmärkningen, att endast Tjuguen
Fullmågtige vid ifrågavarande til 1 tälle
varit tillstädes, så har Grefve Hård af 26 §.
JustititeOmbudsmanns Instructionen sökt hemta
styrka för den mening, att alla Tjugufyra
Fullmågtige bordt beslutet öfvervara, om det
ej för en nullitet skulle anses och i sådant afseende
förment, att med orden i ssmma §.
”Dör Justitieombudsmannen, sammanträde gensst
Fullmågtige öfver Banco- och RiksgäidsVerken,
” utan serskildt b-stämmande, hvilka
eller huru många, vore efter enkla ordalydelsen
utan tydning sagdt: ”sammanträde de personer,
som till Fullmågtige uti desse Verk äro
utsedde, utan undantag, och de äro Tjugufyra.”
För mio del måste jag yrka rakt motsatsen af
denna Grefvens mening och det efter sjelfva
enkla ordalydelsen utan tydning och jag behöfver
härföre endast åberopa Grefvens egna ord; att
§. icke serskildt bestämmer hvilka eller huru
mångå, som skola sammanträda. Dea fråga
Den ? October f. m.
13
torde nu vara lätt att besvara, antingen det
varit Fullmägtige, eller elen ädle. Grefven,
sorn gifvit åt denna §. en tydning, som i dess
ordalydelse icke finnes. Dä således åberopad®
§., elter orden och utan tillskapade tillsatser
läst och förstådd, icke bestämmer Fuilmägtiges
antal, måste de för Fullmägtige utfärdade
Reglementen vara den Lag, som bordt lända
Fullmägtige till efterrättelse. Enär nu dessa
Reglementen, hvaraf Reglementet för BancoFuilmägtige
icke på sätt Grefve Hård synes
åsyfta, lärer kunna anses mindre gällande för
det, att detsamma blifvit utfärdadt af. BancoUiskottet,
deruti för båda Verken öfverensstämma,
att Sessioner ej må hållas då Fullmägtig
för ettdera af de fyra Riksåtånden icke
är tillstädes, ellef beslut i vigtigare mål
fattas, så framt icke minst tvåtredjedelar af
Fullmägtige äro närvarande, så lärer, enär
tjuguen Fullmägtige af alla Stand vid ifrågavarande
tillfälle voro tillstädes, denna endast
på falska slutsatser och godtyckliga förklaringar
grundade anmärkning desto mer böra förfalla,
sorn det icke var något nytt val, utan
blott en verkställighets åtgärd, som utgjorde
föremålet för Fullmägtiges sammanträde. Dessutom
torde här böra erinras, att om Fullmägtiges
fulla antal för en sådan händelse vore
af nöden, skulle det ofta blifva en physisk omöjiighet
för Fullmägtige, att, vid förekommande
fall vidtaga de i JustitiaeOmbudsmaanens
Instruktion dem anbefalde åtgärder, så
länge Reglementet icke förbjuder Fulimägtig,
att blifva sjuk, eller på permission resa bort
14
Den 3 October f, m.
och Fullaiägtige8 Supplsanter från de flesté
Stånd endast genom Fullmägtigs afgång kunna
tili tjenstgöring inkallas.
Sluteligen har jag, i afseende på den ofvan
anförde liknelsen angående Husbonden
och Inepectoren, trott mig endast böra förklara*
att.Styrelsen öfver Banco-och RiksgäldsVerken
utgöres af fria och sjelfständäga män, hvilka,
undsr utöfningen af deras från Medborgerligt
förtroende härflytande kall, utan all beröring
med Husbondaväldets rörliga Satelliter, med
Lagen till rättesnöre och kraft att följa den,
äga en säkerhet och fasthet, som sätta dem
öfver en Herres enskildta godtycke.
Sådane äro mina åsigter af förevarande
fråga, sådane de bevekeleegrunder jag följt
hos de förenade Fulimägtige öfver Banco-och
RiksgäldsVerken. De stödja sig på Lag, pligt
och öfvertygelse. Jag har ansett mig vara
skyldig min hög6ta principal, det Svenska
Folket, att i öppen dag framlägga, om jag
tom Representant ömt vårdat den heligaste
garantien, för dess frihet: Rikets Lagarj jag
har trott mig skyldig, att inför det Riksstånd,
af hvars dyrbara förtroende jag ännu njuter
den lyckan, att innehafva ett medborgerligt
Embete inom ett af Rikets Ständers Verk, behörigen
redovisa, om jag, som Deras Fullmägtig,
fuiigjordt min pligt; och det är för
mitt handlingssätt under utöfningen af detta
Enbet!, jag sökt att mig försvara- Höglofl;
Ridderskapets och Adelns egen rättskänsla
Den 5 October J, m. 15
bestämmer nu resultatet. Striden är redan
spelad in på den allmänna opinionens stora,
stormiga område. Med o»örfäradt lugn och
oföränderlig öfvertygelse afvaklar jagdese dom.
N:0 3.
I 1
“T
Herr Munck af Rofenfchjnld, Eberhard:
För mig som 6Ökt till att med uppmärksamhet,
köld och oväld skärskåda det ifrågavarande
ämnet, är det klart, att då våra Grundlagar
författades, förutsåg man ej, och tänkte
ej på den nu inträffade händelse, då Justitieombudsmannen
dör under Riksdagens lopp.
Jag tror derföre att för detta färskildtä fall intet
finnes stadgadt i våra Grundlagar, eller något
stadgande ämnadt och be/låmdt för detta fall.
Men Riksens Ständer behöfva derföre icke
komma i någon förlägenhet, ty de hafva redan
då de valt en suppleant äfven valt dmi
sora i fall den på samma gång valde JustitiEeOmbudsmannen
innan nästa Riksdag dör eller
af annan orsak afgår, skulle efterträda honom.
Om Riksens Ständer sjelfve eller deras Fulimägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret utfärda
förordnandet till denna Suppleant, är en
formalitet, som i anfeende till refultatet är likgiltigt
ty i begge fallen förblifver den redan
valde Suppleanten Justitiac-Ombudsman. Nämnde
Fullmägtige hafva haft skälig anledning begagna
Grundlagens ordalydelse , ehuru ej be
-
Den 3 October f. m.
stämd för denna casus, för att utfärda Proföcollsutdraget
med förordnandet. Det var dock
enligt min tanke en tillfällighet, att detta
Grundlagens stadgande kunde nu rimligen af
Fullmägtige så användas. Att det var bestämdt
blott för dm händelse, att JustitiaeOmbudsmannen
doge emellan Riksdagarne, visar
sig deraf, att något särskildt stadgande för
detta dödsfall allsicke behöfdes, om det inträffade
under Riksdagarne, ty så länge Riksens
Ständer äro tillsammans, bora och vilja
de naturligtvis /elfve utöfva sin rätt, att välja
justitieombudsman och Suppleant. De
hafva redan valt den aflidne* efterträdare, således
kunde ej fråga uppstå om val till justitieombudsman,
utan cm val till den afgångne
Suppleantens efterträdare, och detta val borde
Riksens Ständer sjelfve utöfva. Fullmägtige
hafva derföre rigtigt handlat deri, att de icke
gjort det. Motivet för detta deras handlingssätt
förmodar jag varit den skyldiga aktningen
för Riksens Ständers rättigheter, och icke
farhågan , att nu varande Justitieombudsmannen
Richert skulle afsäga sig ett förtroende*
som han en gång emottagit. Ty med mer*
skäl borde dröjas att välja Suppleant vid de
tillfällen, då Justitieombudsman samma gång
skall väljas, emedan den, som än icke mottagit
förtroendet, bör snarare kunna supponeras
vara i stånd att afsäga sig det, än den sorn
redan det mottagit, hvilket Herr Richert gjort,
då han mottog Fullmakt till Suppleant, och
således äfven Fullmakt att vara JustitiaeOra
bude*
-
Den 3 October f. tn.
budsman i det ögonblick Herr Ehrenborg upphörde
att vara det.
Sedan derföre nu Sverige genom Herr
Ehrenborgs död och Herr Richerts afsägelse
lidit en dubbel och kan hända oersättelig Nationalförlust,
återstår blott för Riksens Ständer
att vidtaga den nödiga åtgärdj hvaruti Fullmägtige
ännu icke gatt dem i förväg, nemligen
att välja Suppleant, och för Ridderskapet
. och Adeln att utse Electorer dertill, samt att
hlbjuda sine MedStänder att göra detsamma;,
N:o 3.
Herr von Hohenhaufent Michaél:
Sedan utbetalningen af det mindre Creditivet,
på sätt Regeringsformens 63 §. fastställer,
blifvit anvisadt uppå Riksens Ständers RiksgäldsCöntoir,
torde uti ansvarighetslagen för
Fullmägtige i RiksgäldsContoiret, äfven böra
införas det lagstadgahde, som med afseende uppå
denna utbetalning finnes uti 2 §. r Mom.
af Ansvarighetslagen för Fullmågtige i Banken.
Samma Lagstadgande torde dock böra qvarstå
i Ansvarighetslagen för B»ncoFullmägtige,
emedan Riksens Ständer möjeligen vid
kommande Riksdagar kunde finna tor godt, att
åter uppå Banken anvisa det mindre Creditivet.
Bil till Ridd. o. Ad. Pr. lx Rand, a
l8 Den 3 Octobcrf. m,
Nio 4.
Herr von Hamsvotff, Carl Gnjlaj Reinhold:
Då Grundlagen , eller Riksdagsordningens
56 §. tillåter, att sådana frågor måge, oaktadt
den stadgade Motionstiden af en Månad ifrån
Riksdagens början enligt 27 §, tiliändalupit,
väckas, hvilka- af redan fattade beslut, eller
redan upptagne ärenden, eller under Riksdagen
inträffande händelser omedelbarligen föranledas
; får jag med begagnande af denna lämnade
frihet, vördsammeligen göra nedanstående
hemställning.
Hos de Respective RiksStånden har förevarit
öfverläggning om Höglofl. LagUtskottets
i anledning af derom väckt Motion affattade
Betänkande, angående tiden då till vederbörande
Authoriteter böra insändas Domböcker
jemte så kallade SmåProtocoller, eller Protocoller
öfver Inteckningar, Ägtenskapsförord,
Lagfarter och Förmyndaremål, och om det
ansvar Domaren ådrager sig, som icke inom
föreskrifven tid denna sin ovilkorlig» skyldighet
fullgör. Men då härvid bör i skjälig congideratioo
komma, hvad allmänt kändt är och
erfarenheten nogsamt vitsordar, att genom folkökningen,
hemmans klyfning, tilltagande serskildte
förhållanden i anledning deraf, fattigdom,
bristande tillgång till sysslosättning och
hvarjehanda särskildte tillfälligheter; rättegångar,
tvister och göromål, vid så väl Undersom
ÖfverDomstolarne årligen allt mer och
Den 5 October f. m.
»9
mer i antal och genom allmänhefeni så kallade
stigande upplysning, hvarigenom saker oftast
försättas i invecklad beskaffenhet, ansen-:
ligt förstoras; att i åtskilliga, i synnerhet aflägsne
Landsorter, svårighet möter för Under-*
Domare, att erhålla erforderligt antal af påli—
telige biträden, utom hvilka Domaren sjelf är
ur stånd satt, att hvad utskrifning angår fullgöra
inom stadgad tid, den skyldighet Lagarne
likväl utan undantag honom åligga;
Och att många mål och ärender äro af den
särkildte beskaffenhet att det icke medförer
den ringaste angelägenhet eller nytta, att utom
det protocoll som finnes på stället hvarest målen
förevarit, renskrifne exemplar ofta in dupplo
skola öfversändas till och förvaras uti högre
Autboriteters Archiver, utan blott föranleda
till onödigt förödande af papper, till ett ändsmålslöst
vidlyftigt skrifveri, som öfver behofvet
betungar i synnerhet Underdomare,
hvilka ensamt sakna på stat aflönte biträden,
och således sjelfve af deras tillgångar måste
sådane löna och underhålla nog dyrlegdt, emedan
sådane skrifvare icke njuta den förmån
såsom andre Tjenstemän, att få i befordringsväg
beräkna dsn tid, de hos Underdomare använda,
hvilket afskräcker dugelig» Sujetter
att sålunda bortslösa år; och till ett synnerligt
besvär vid högre Autoriteter att vid inkommande
réele tvister, hvilka hafva gemenskap
med äldre afgjorde, " bland dessa vidlyftiga
hoppackade luntor, utsöka det mål hvarom
fråga är, äfvensom vid inträffande olyckshändelser
genom eldsvådor, många nyttiga
*3
Deri 3 October J m.
handlingar varda ett rof för lågorne, emedan
allt icke i brådskan kan räddas eller det nyttiga
utgallras, hvilket likväl kunde ske, om
icke andra än till upplysning för Efterverlden
gagneliga handlingar, hvaribland ingalunda
kunna beräknas brott och så kallade injuriemål,
slagsmålssaker roed flere merendels af
den vidlyftigaste beskaffenhet uti Archiver, Källare
och hvalf förvarades. Hvarföre ock uti det
af tillförordnade Kongl. LagCommittéen å trycket
utgifne Förslag till en ny förbättrad Civil
Lag blifvit projecteradt, uti Rätte gångs B alfonz
i Cap. S $• att ofvanberörde Småprotocoller,
hvilka måste in extenso innehålla Inteckningar,
Äktenskaps förord, Testamenten, Afhandlingar
om lifstidsränta och Bolag, Lagfart om
fast Egendom och FörmyndareÄrender, böra
enligt hvad ock nödvändigt synes, fullständigt
renskrifne, vid förelagd tid till ÖfverDomstolen
ovagerligen insändas. Men deremot uti berörde
Capiteis 16 §., af ofvan anförde skäl blifvit tillstyrkt,
att ur UnderRätts Allmänna Sakprotocoll
och Dombok utskrifvas endast alla de mål,
som angå ägande rätt till fast Egendom , elier
ock ägoskillnad eller delning sf jord eller annan
fastighet; men allt öfrigt uteslutes såsom
icke för samtid ännu mindre för Efterverld interrestant,
och hvaraf dessutom de vigtigare
mål antingen underställnings- eller Vad- och
Besvärsvis inkomma till ÖfverDomstolen, och
således finnas i deras Protocolier vidare förvarade
och att detta renskrifne Exemplar af
Domaren insändes ir om slutet af det påföljande
året  anser jag mig befogad vördsamt
Den 3 Octöher f. m.
31
hemställa, att i likhet med hvad rörande åtskilige
andre föreslagne lagstadganden blifvit
vidtagit i anseende till den tidsutdrägt, som
måste inträffa innan Förslaget till en ny allmän
Civil- och CriminalLag kan komma till
Riksens Höglofl. Ständers skärskådande, åtminstone
detta ofvanberörde nya och nyttiga Lagstadgande
måtte genast antagas, och af Riksens
Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
tillstyrkas, så att medelst utfärdande
Nådig Förordning, deS samma må gälla
till ofelbar efterlefnad vid utskrifning och försändande
till ÖfverRätt af UnderRätternes Domböcker,
ej mindre hädanefter än ock för den
framfarne tid, hvarunder Domböcker hittills icke
till behörigt ställe blifvit öfversända.
Anhållandes vördsammast, att denna min
motion må till Höglofl. Lagutskottet remitteras,
att benägit och ofördröjligen sitt Betänkande
i likhet dermed affatta, för att Riksens
Ständers pröfning underställas, så att deras
tillstyrkande må på en gång med underdåniga
skrifvelsen till Kongl. Majrt om Lagförklaringen
angående ansvaret för uraktlåtenhet, att
Småprotocollerne och Domböckerae till Öfver*!
Rätt insända, kunna expedieras.
Den 3 Oclober e. in.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 3 Oetober,
eftermiddagen.
N:o i.
*
Hörsamste Memorial!
Uti afgifvit Betänkande af den i6:de sistledne
Julli, rörande Förslag till en ny InBtruction
för RiddarhuaDirectioncn , har Riddarhusutskott
väl såsom skäl hvarföre Utskottet
då ännu icke företagit till pröfning det
utaf 1817 och 1818 årens Riksdags RiddarhusUtskottet
uppgjorde, af RiddarhusDirectionen
sedermera öfversedde och till RiddarhusUtskottets
utlåtande vid nu påstående Riksmöte
remitterade Förslag till ett nytt Reglemente
för Läns beviljande från de under RiddarhusDirectionens
förvaltning ställde Fonder,
anfört, att en sädin pröfning synts lämpeligast
böra uppskjutas intill dess sig visat om
och hvad förändring rörande bypotheksväsendet
som under denne Riksdag kunde blifva
af Riksens Ständer beslutad; och ehuru gruodadt
detta skäl i och för sig sjelf än är; dock
sorn dan tädepunkt med hvarje dag synes allt
mera nalkas, då Riksens Ständer må hända
önska att åtskiljas, o<.'i till deras hemorter sig
begifva; och något beslut som i omförmältc
Ben 5 October e. nu
23
afseende knöde vägleda Utskottets omdöme vid
berörde granskning ännu icke blifvit vidtagit och
till äfventyrs ej förr än nära intill Riksdagens
slut torde vara att förvänta, samt i öfrigt, för
att döma af hvad hirths under denna Riksdag
blifvit tillgjordt, rörande åtskilliga motioner
som med detta ämne statt i sammanhag, någon
särdeles anledning icke synes vara till dea
förmodan, att betydlig ändring i Hypotbeksväsendet
sker, har Utskottet trodt omförmälte
betänklighet nu mera böra gifva vika för den
skyldighet Utskottet å en annan sida finnér
vara sig ålagdt, att så tidigt afgifva sitt ifrågsvarande
yttrande, att Ridderskapet och
Adeln må kunna detsamma behörigen öfverväga;
och det är af sådan anledning sora
Utskottet omsider företagit sig omförmälte
granskning, dervid Utskottet hufvudsakligen
gillat det Förslag, som af RiddarhusDirectionen
blifvit öfversedt, utom i hvad det angår
2, 3 och 4 §. i afseende på hvilka Utskottet
trodt förändrade siadganden vara af nöden,
och hvartill! Utskottet jemväl bemtat anledning
deraf, att RiddarhusDirection i dess Riksdags
Berättelse på anförde skäl hemställt om
en sådan förändring i berörde LånRsglementet
i:o att när större penningesummor inflyta och
icke kunna snart, emot inteckning i fast egendom
enligt Reglementet utlånas, RiddarhusDirectionen
må äga, att endast intill dess tillfälle
dertill yppas, emot annan af RiddarhusDirectionen
godkäccl säkerhet samma penningar
på korrt tid utlåna. 2:0 att lån må elter
de i öfrigt i Reglementet stadgade grunder, å
Den 5 Octo ber f, /»,
Kronoskatte hemman meddelas till lika belopp,
som å Frälsehemman, eller hälften af värdet,
3:0 att Lån så val å Kronoskattehemman, scm
å Stenhus i Stockholm må beviljas, äfven då
sådane fastigheter ägas af andre än Adelsman
och 4:0 att derest lån sökes på det sätt, att
Directionen måtte efter behörig transport ina
fria något till annat publikt verk stäldt, och
med inteckningibevis barsedt Skuldebref, och
finnes det huivudsakligen innefatta sådane förbindelser
som det faststälde formulairet till
Skuldsedlar innehåller, Directionen då må af
Skuldebrefvets olika lydelse med samma formulaire
i öfrigt, icke vara hindrad , att sådan
ansökning upptaga och dermed enligt de eljest
j Reglementet stadgade föreskrifter, samt efter
förekommande omständigheter förfara. Och
får Utskottet till befrämjande af en lättare pröfning
för Ridderskapst och Adeln af berörde
LånReglemente nu härhos öfverlemna ett exemplar
deraf, hvari de förändringar Utskottet
ansett behöfiige äro vordne intagne, hvarjemte
Utskottet i afseende på de skäl, som till de
samma föranledt anhåller få följande anföra,
v
Utskottet, har nemligen, lika med hvad
RiddarhusDirectionen i denna del yttrat, icke
funnit någon anledning att anse Kronoskattehemman
utgöra mindre aniagelig säkerhet, än
annan fastighet å landet, hvartill Låntagaren
innehafver full ägande rätt, hälst då, vid värderingen
iagttages att hemmanets ornera afräkxi,
SS å gfkastoingen, i följd hvaraf värderingssumrnan
blifver i proportion mindre-, än den å
Den 3 October e. m.
25
Frälsehemman, och säkerheten således enahanda,
hvadan ock Kronoskattehemman blifvit i
Reglementet uppförde bland de hypothekers
hvarå lån till hällten af värdet må meddelas.
Vid frågan om sättet att utröna en till
pant erbjuden egendomsvärde, har Utskottet
väl funnit, att de föreskrifter för värdering
efter Bancomethod, som ännu äro gällande»
torde i flere delar tarfva rättelse och förbättring;
men då det icke tillhörer Utskottet, att
afgifva något Förslag i detta ämne, hvilket,
innefattande frågor om ändringar uti en allmän
gällande Förordning, endast såsom lagstiftningsärende
kan af Höglofl. Ridderskapet
och Adela jemte de öfrige RiksStåndenpxöfvas,
har Utskottet icke funnit skäl grunda sitt Förslag
å annat än de hittills gällande föreskrifter
om värdering af fast egendom. Fråga har
väl inom Utskottet' blifvit väckt, att såsom
vilkor för Låns erhållande af Riddarhusets
Cassör stadga någre serskilde föreskrifter i afseende
på sättet, huru värderingen skulle vara
inrättad, men Utskottet har ansett 6å mycket,
mera betänkligt, att sådant tillstyrka, som dessa
föreskrifter, utan att äga gällande kraft af
lag, icke kunna till efterlefnad förbinda vederbörande,
sorn borde de samma vid värderingsförrättningen
iagttaga, hvarigenom en Lånsökande
möjligen kunde blifva ur ståndsatt att
fuPgöra de vilkor, som för lånets erhållande
sålunda voro föreskrifne; och det har dessutom
synts Utskottet mindre äfventyrligt, att;
följs ea från längre tid gällande bestämd fjät--
Den 3 Octobcr e. ni.
fattning, som erbjuder rtminstone några fasta
stödjepunkter för bestämmandet af en egendoms
värde, ehuru samma Författning kan
till äfventyra i andra delar linnas ofullkomlig,
än att genom en utsträckt beräknicgsgrund för
värdet, lemna rum för en alldeles godtycklig
behandling, som ehvad correctiv deremot än
må föreskrifva», svårligen kan upptäckas, och
hvarigenom osäkerhet för Cassan måst® i större
mån uppkomma.
Då sednare tidens erfarenhet visat, att
svårighet ofta uppstår, att genast kunna utlåna
influtne penningar emot säkeihet af första
Inteckningen eller Inteckning näst Banken,
har Utskottet trodt det blifva nödvändigt, att
nu lemna Directionen rättighet, att i nödfall
äfven bevilja Lån på andra Inteckningen eller
emot särskildt hypothek eller borgen. Dervid
har det dock ej undfallit Utskottet, att då,
genom meddelande af ett lån mot första In,
teckningen, Cassan möjligen, ehuru föga troligt,
kan äfventyra förlust till någon del af
räntan eller Capifalet, mer. aldrig till det hela
deraf, en sådan total förlust ännu snarare
kunde uppkomma på ett lån till säkerhet hvarföre
funnes gifven en Inteckning sora vöre
sednare än den första; och Utskottet har således
ansett sig böra föreslå gådane föreskrifter
i detta afseende, som i möjligaste måtto trygga
för förluster, och sorn förhindra att den
lemnade rättigheten icke utan i verkligt behof
varder af Directionen begagnad, hvilket
åtef, om tillåtelsen blefve ovilkorlig och lem
-
Den 3 October e.m, , 27
nåd utan annat förbehåll, än att en viss proportion
af värderingssumman icke öfverskreds,
lätteligen kunde vara att befara.
Deremot har Utskottet uti 4 §. genom det,
att något i ordalydelsen bestämdt fornmlaire
icke ovilkorligen för låns erhållande blifvit
föregkrifvit, sökt bereda tillfälle för Låns
upptagande å redan intecknade skuldsedlar,
och derigenom förekomma de olägenheter,
eom för lånsökande tillförene ofta uppstått
genom tvånget, att nödgas låta intekna
eo skuldsedel enligt Cassans formulaire och
deremot döda en äldre inteckning å samma
summa, hvilket jemväl fordrat sednare iateckningsbafvarens
begifvande, samt deraf följande
tidsutdrägt och kostnader. Derigenom är äfven
uppfyldt hvad Directionen åsyftat genom sin
hemställan om frihet, att få belåna till andre
verk ställde skuldsedlar, då de å RiddarhusCassan
transporteras. Utskottet har jemväl
trodt det böra vara RiddarbusDirectionen under
vissa vilkor tillåtit, att på sätt den föreslagit,
utlåna penningar mot hypothek eller
borgen på högst ett halft års tid, dervid Utskottet
likväl, för att i denne del betrygga
Cassans säkerhet fästadt det förbehåll, att de
i beslutet deltagande RiddarhusDirecteurerne
böra vara ansvarige såsom för egen skuld för
lånets återbetalning.
1 öfrigt har Utskottet tillstyrkt bifall å
Directionens Förslag, att Stenhus i Stochkolm
28
Den 3 October c. W
-
må belånas afven i det fall, då de icke agas
af Adelsmän. Hvilket allt jemte sine Ledamöters
yttrade serskildta meningar till Ridderskapets
och Adelns vidare pröfning vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm den 29 Augusti 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Polycarpus Cronhjelm.
N« Snoilsky.
Utdrag af Protocollet, hållit i RiddarhusUtskottet
vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm den 29 Augusti 1823.
S. D. Vid granskning af det till Utskottets
utlåtande remitterade Förslag till ett
nytt Reglemente för Låns beviljande från de
under RiddarhutDirectionens förvaltning ställde
Cassör, voro Herr Grefve Spens, Carl Gu«
Staf, samt Herr Treffenberg, Curry Gabriel, i
afseende på 2, 3 och 4 §. §. uti samma Reglemente
af ikiljagtige meningar och yttrade:
Herr Grefve Spens'. För min del reserverar
jag mig mot Utskottets beslut i afseende
på ?:dra och 3-dje §4ne af LåneReglemeqtet.
Andraes sista Moment föregkrifver värdering
efter Bancomethod. Hvar och en kans
uer denna methoda orimlighet. Hvar och en
Den 3 Öctober e, m.
99
vet, att enligt den summeras varuvärden, beräknade
efter det ena århundradets skick, med
varuvärden efter det andra; en Bancovärdering
ger just då, när ban är ärligt uppgjord
af värderingsmännen, ett lika confust begrepp,
60m de Förslager till Riksstat, der man summerat
ziffror efter kronovärdi, efter statspris,
efter Riksmarkegång och efter verkligt saluvärde.
Det är orimligt af ett Riksstånd,
att såsom grund för sina Deputerades omdömen
fastställa sådana reglor. Det är ännu mer
opolitijkt, ty ju mer Orimlig en Författning är,
ju lättare är den att eludera.
Ändamålet med värdering ar en Sann egendoms
beskrifning. Det är icke eå nödvändigt
att slutsumman af värderingen är lagom
Stor, som att grunderne för calculen äro uppgifne,
och att de data, som på stället må/le anskaffas,
äro sannas Värderingen kan sedan göras
om lika lätt och lämpligt af Directionen,
efter de grunder den godkänner. Det bör vid
stadganden härom ihågkommas, att eget intresse
drifver Lånsökanden, att skaffa värderingssumman
hög; och likaledes, att Domare äfven
derpå arbetat någon gång; åtminstone har det
sedt så ut. Det är vidare tydligt, att enär
sådana band finnas på värderingsmännen, att,
då Regeln stricte följes, den egendom, hvars
hufvudsakliga inkomst är af Ladugårds vahror,
blir tre å sex gångor mindre i proportion
mot den som ger spanmålsafkastning,
år frestelsen stor att jämka denna exstanta obillighet,
genom uppgifvande af annat korntal,
5o
Den 5 Octohar e, m,
annan åkerjords natur, och så vidare, -än sorn
man annars hade uppgifvit: och der billighet
frestar till afsteg från Författning, blir författningens
påföljd ofta skadlig. Blifva de data,
som Directionen ej kan pröfva, härigenom förfalskade,
så är för den origtigheten ingen hjelp,
och Directionens Beslut bestämmes ändå slutligen
efter godtycke. Mitt Förslag är derföre:
”Fast
egendom på landet bör vara värderad
af Domaren, med biträde af 2tne i orten
boende i Landtbruk kunnige, ojäfvige,
män, som dervid fogat en fullständig egendoms
beskrifning, upptagit afkastningen i varor,
och nödige utgifter efter det förhållande
de tilltro sig, att på ära och tro uppgifva,
samt beräknat sedermera dea behållna egendoms
alkastningen efter noga utsatte grunder.
Directionen infordrar dessutom PröfningsCommittéernas
taxeringsvärden, jemte uppgift af
Länets Markegånggpriser, under de sista åren;
och tager sedan, med noga afseende på C*ssans
säkerhet, Och med anförande till Protocollet
af grunderne derföre, sitt beslut om hvad behållen
årlig afkastning, som minst K.*n anses
böra af egendomen förväntas, hvarvid likväl
all sådan inkomst, hvars fortfarande ej
anses säker, icke tages i beräkning. Värdet
på egendomen beräknas sedan tfll Capital å' 5
procent.”
Härigenom är en bestämdt större pröfningsrätt
gifven Directionen, än i Utskottets
De n 3 Octo ber e. m',
Förslag; men sådant är tillbörligt, dä man har
så vidt möjligt är föranstalltadt om, att data
blifva säkra, hvarefter Directionen skall döma;
är deremot anledning lemnad till dessag
förfalskning, då är all Directionens pröfningsåtgärd
mer eller mindre oiämpelig. Skulle
Bancomethod antagas, så borde man förut hafva
öfvertygat sig, att det ena dervid skeende
afsteget från sanningen så corrigerar det andra,
att värdet sluteligen blir ett säkert minimum;
vöre man derom öfvertygad, borde
Directionen sedan icke få pröfva värderingssumman.
Man h»r inom Utskottet anfört, att Domare
icke äro i lag ålagde, att göra någon
annan värdering, än efter Bancomethod, och
att deras ansvar för en värdering af annat
namn vore litet eller intet; jag tror den säkerhet
Cassan katr få genom möjligheten att
fordra ansvar framdeles på värderingsman, vira
lika liten, som Discontens säkerhet genom
så kallade vederhäftighets betyg af auctoriteter.
Allt sådant är blott en ledning för en
pröfvande Directions omdöme, hvarvid ett
förhållande af förtroende fordra# emellan
denna Direction och Auctoriteten; så endast
bör åtminstone i min tanka saken betraktas.
Dessutom kan, endast genom ofvanstående
Förslag, RiddarhusDirectionens Protocoll
bli i dessa delar hvad det bör vara* annars
undandrager sig den egenteliga pröfnings»
åtgärden allt profocoll; manga fall uppstå, der
verkliga rättelsen för Directionen måste bli
3*
Den 3 October e. m.
Underrättelser, som icke produceras, och Prö^
locollets grunder rättas efter det förut uppgjorde
resultatet. Missbruket häraf kan blifva
Vådligare, än den mindre ansvarsskyldigheten
för värderingsmännen, hvilka i alla fall icke
måtte ha särdeles svårt att undvika ansvar.
Hvad åter angår fruktan, att Domaren skulle
kunna neka förrätta annan värdering än efter
Bancomethod, synes sådant böra bli den Lånesökadens
ensak att förekomma. I annat
fall är ingen egentlig skada skedd, d å lånet
uteblifver.
Utskottet har vidare i 3;dje §• utsträckt
Directionens rätt att utlåna penningar äfven
till sednare Inteckningsbypotheker, när den omedelbart
forsta prioriteten ej kan anskaffas;
men fastat dervid tvenne vilkor, att utom Bancolån
endast sådane Cassalän, å hvilka uppsägning
ej befarades, borde tillåtas varå prioriterade
framför RiddarhusCassans hypotheker,
och att i alla sådana händelser egeria
domens gravationer, inberäknadt det sökta lånet,
och 3:ne års ränta på de äldre, skulle vara
en tredjedel mindre, än i fall Cassans intekning
antingen vöre den första, eller endast företrädd
af Baöcolån.
Senare inteckning medför i flera afseenden
mindre förmån än den första. Man kan i senare
fallet aldrig förlora hela Capitalet; man
erhåller åtminstone allt hvad som fås för egendomen,
ehuru stort Vanpriset än må blifva*
Hen
Den 3 October c. m.
Den hufvudsakliga olägenheten är, att forsta
inteckningshafvaren kan ålägga ett brådstörtad
salu, i afseende hvarpå Utskottet föreslå*
git det första vilkoret, att aldrig taga inteckningar
efter andra Cassör än der uppsägning
ej befaras. Vidare har inora Utskottet blifvit
anfört, att Bancolån försvinna småningom, och
andra Cassalfin fortfara, till sitt hela belopp;
Utskottet har derföre föreslsgit det ytterligare
correctivet, att i alla dessa fall minska belåi
ningsråtten med en tredjedel.
J«g tror för min del, att då man i alla
fall icke utlånar mera än § på Säteri, och § af
värdet på hemman af annan natur, är ytterligare
nedsättning icke nödig, då blott Cassalån
företräder den inteckning, som sökesj na*
turén af ett Bancolån, som med några få pro^
cent årligen minskas, ger härtill i min tanke
icke tiilräckelig anledning. Det fordras så månW
ga år, innan Bancoafbetalningen sätter den sednare
inteckningshafvaren i samma ställning,
som om primitiva gravationssumman varit en
tredjedel mindre, att innan dess,kan i alla fall egendomsvärdet
hafva mångdubbeltförändratsig.
Det är dessutom ingen princip i attigrunda sitt
beslut itfseende på Creditgifning, på den ställning,
som många fir hädanefter skall blifvaj
detta beslut bör grundas på närvarande ställning
ensamt. Långt innan Bancolånet hunnit
afbetalas, kan en senare prioriterad fordringsägare,
eller ock en ägarens enskilta borgenär,
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. IX. Band. 3
34
Den 3 October r, m.
tvinga egendomen att bortgå under ufmätningsklubba;
och aDger man i sådant fall Låssan
löpa fara, när den efter en annan Cassa
har beviljat Län inom halfva värdet af ett
Frälsehemman, fordrar man för dessa händelser
i det stället en tredjedel mindre proportion,
då synes det mig, att alldeles samma försigtighetsmått
behöfves, när den Cassa som äger
företrädesrätt är Riksens Ständers Bank.
jag har inom Utskottet yrkat, att när senare
inteckning, i brist af den första, af Directionen
blir beslutad att kunna antagas; skulla
summan af gravationerne med inberäknad tre
års ränta, vara en tredjedel mindre än annars,
så snart det äldre länet vore af enjkild man lernnadt,
eller af en Gassa som kan behöfva sannolikt
uppsäga sina Capitaler; det är nemligen
då, som den största risquen uppstår genom
möjligheten, att fastigheten kan tvingas
ned genom påstående af omedelbar betalning.
Utskottet har deremot alldeles afstyrkt
all utlåning på säkerhet efter enskild, man
eller Cassa, hvaraf uppsägning befaras; jag
tror att detta är för långt gångit. |ag
tror att enda möjligheten att få goda hypotheker,
är att icke onödigtvis inskränka genom
lagdt band, eoncurrencen af Lånsökande;
likasom det i allmänhet medgifves, att man
lättare får goda vabror i handel när måoga
concurrera örn att sälja. Till concurrence af
Lånsökande fins ingen annan utväg, än att,
när tillfälle blifver till utlåning, tillåta, att, så
vidt det med Lassans säkerhet kan förenäs*
Den 5 Oclole.r e. m.
55
redaa färdige sedlar må Få bslånas; Cassans
behof att få sine mede! fruktbara medgifver
ofta ej det dröjsmål till nästa Ting, som inteckningsLagcn
töreskrifrer, och måste före'
skrifva. Hvar detta dröjsmål erfordras, blir
ingen annan Lånsökande, än den, sorn genom
privat bekantskap inom verket, fått veta
en tillräcklig tid förut, att Cassan skulle
snart få penningar att utlåna, eller ock den,
sorn kan lemna in sitt hypofhek flera år kan.
ske förr, än han utfår iånet.
Utskottet har gått ett stort steg ifrån den
hittills antagna, i min tanka högst korttänkta,
administrationsmethoden för Cassör, genomföra
slaget i 4 §., att ej bestämdt fordra någon
Skuldsedel efter visst formulaire, utan tillåta
Directionen emottaga hypotheker, sådane de
vanligen brukas man och man emellan, och
endast afse, att det som kunde intecknas, och
behöfde intecknas, verkligen var intecknadt,
samt dessutom pantens säkerhet, som alltid är
det hufvudsakliga, Concurrence af Lånsökande,
att välja på, skall härigenom betydligen
ökas, och de fall, då Tinget beböfver afvaktas,
blifva mindre täta än hittills. Men efter
alldeles samma princip synes det mig orätt,att
utestänga hela det stora antalet egendomsägare,
som kunna ha sin egendoms äldsta inteckning
pantsatt hos enskildte, och icke tillåta
concurrence af andra än dem, som lyckats få
förut ett annat Cassalån. Jag tror derföre, att,
om med anledning af den olägenheten, sorn
uppsägning af ett äldre lån medför för sena
-
56
Den 3 Octobcr e. m'.
re inteckningshafvare, man för denna händelsen,
att Lån 6öktes efter ett annat, som ansågs
mindre stående, nyttjade det correctiv,
som Utskottet föreslagit äfven för Lån efter
andra stående, enär de lemnats af Cassör utom
Banken, skulle man ha mycket mer afeett Cassans
säkerhet, än som Utskottet har föreslagit.
Man hade då inskränkt behofvet af handlingar,
60m Lånsökanden i och för lånet behöfde
anskaffa, endast till värderingsacten, som
icke kan undvikas, och gravationsbevisen, som
han alla tider på året kan få; och jag upprepar
ännu en gång, min öfvertygelse, att möjligheten
af den säkerhet, som sökes för Cassör,
' ligger efter min tanka ytterst i concurrencen
al Lånsökande, hvarigenom Directionen
får att välja på; ju mer man ställ«r så till, att
endast de lån kunna beviljas, som länge förut
varit beredde, och hvarvid samråd med
Embetsmännen inom Verket ofta varit ett behof,
ju mer kan möjligen man risquera, att,
oagtadt ständigt ökad försigtighet, se sina
Ombud förda bakom ljuset och sina Författningar
eluderade. Att detta ej af mig befaras,
då jag betraktar Riddarhusets närvarande
Embetetsmanna personal, hoppas jag är tydligt,
eftersom jag deltagit i granskningen af
deras åtgärder; men principen är sann, och torde
förtjena någon uppmärksamhet.
I ett serskildt fäll skulle jag vilja föreslå
ett ytterligare correctiv, än Utskottet föreslagit.
Jag tror nemligen att i intet fall RiddarhusCassan
borde belåna en fastighet till hö-.
Den 3 October e. m.
57
gr» belopp, än att gravationen med 3 årsrän;
ta uppgick till 2u,ooo å 25,000 R:dr Banco.
Större egendomar falla i proportion lättare,
och jag för min del anser en inteckning för
10,000 R:dr uti «n till 200,000 R:dr värderad
egendom mycket sämre än en på samma summa
i en fjerdedelen mindre egendom.
Herr Treffenberg; För min del kan jag
icke instämma uti det stadgande Utskottet föreslagit
i 4 § af ifrågavarande LånReglemente.
Jag anser detsamma i betydlig mohn för
svåra, kanske omöjligt göra, erhållandet af
Lån ur Riddarhusets Fonder, för Personer,
hvilka till äfventyra icke hafva förbindelser i
Stockholm eller det utsatta districtet deromkring;
och detta fallet inträffar säkert med
mångå särdeles med dem, hvilka bo i de från
Hafvudstaden aflägsnare Provincerne.
Dessa personer kunna ofta hafva att erbjuda
den i LåneReglementet föreskrifna fullgoda
Fastighets säkerheten, och derjemte fullkomlig
vederhäftig borgen för räntans rigtiga
erläggande, men lör sådane vilkor som de i
4 §. föreslagne, Iro de urståndsatte att negociera
ur dessa Cassör.
Det är sant, att Riddarhusets fonder icke
äro anslagne i egenteligt ändamål att vara en
publique Låneinrättning; de äro så til Isägan—
des en Corporation» egna tillhörighet, hvilken
således äger att föreskrifva de vilkor, sorn sy
-
38
Den 3 Qc.tober e. m.
nas den tjenligast, för att görs dessa medel
fruktsamma och vinna nödig säkerhet för deras
återfående; meo, det är Sveriges Ridderskap
och Adel som är denna Corporation
och hvars medlemmar, hvar och en för sig,
kan anses hafva eller få sin röstandel om dessa
medels förvaltning, hvarföre detisynes mig,
orättvist, om de få Ledamöter af vårt stånd,
hvilka såsom här närvarande nu äro i tillfälle
anordna om RiddarhusFondernes utlåning,
dervid göra sådant stadgande, sorn det hvaremot
jag härmed reserverar mig, och hvarigenom
det må hända för många af de frånvarande
blir omöjligt att erhålla ifrågavarande
Lån, som likvist enligt en annan punkt i Reglementet
företrädesvis borde lemnäs åt Ridders
och Adalsmän.
Och skulle dessa serskildta meningar genom
Protocollsutdrag åtfölja det Betänkande,
som rörande den af Utskottet verkstälde granskning
af omförmälte LånRegiemente kommes
att till Höglofl- JRidderskapet och Adeln afgifvas-
Ut supra
Ex
Protocollo
N- Snoilsky.
LånR egt emen te
för Läns beviljande frän de under RiddarhusDirectionens
förvaltning stcillde fonder.
l §.
RiddarhusDirectionen äger tillse, att de un^
Den 5 October e. m.
59
der dess inseende ställde fonder, så vidt tillgången
det medgifver, må göras fruktbars och
till den ändan tillåtas Directionen, att, emot
pant af fast egendom och laglig ränta samt
sex månaders uppsägning, lån meddela utur
alla de Cassör och Fonder, der ej särskildta
Testamenten annorlunda föreskrifva, dock aldrig
öfver 10,000 R:dr Banco; hvarken tillen
och samma person eller på en och samma pant.
2
Hypotheker hvarpå lån får göras äro:
I ;o. Frälfe Säterier, till högst tvåtredjedelar
af värdet.
2:0. Frälfe, Frälfe [katte och Kronojkattehernnan
till högst halfva värderingssumman.
3:0. Försäkrade, väl underhåline och
fördelaktigt belägne Stenhus i Stockholm, då
BrandförsäkringsContoiret Fribref derå usgifvit
till högst halfva Brandförsäkringsvärdet.
Sorn denna utlåningsproportion är dea
högsta, som får komma i fråga, så böra assecurance-
och värderingsinstrumenterne noga
pröfvas. De senare böra vara upprättade enligt
Bancomethod, och äger Directionen, att
äfven infordra uppgift på det värde hvartill
panten blifvit till bevillning taxerad under de
sist förflutne fem åren, samt sedan efter omständigheterne
låaingssumman så jemka, att
4o
Den 3 October c. m.
Casaan i alla hänseenden må äga full säkerhet.
3 §.
Uti den egendom hvarå lån af Riddarhusets
Cassör meddelas, må ej annan gällande
Inteckning med förmånsrätt framför Cassan äga
rum, än ett proportionerade Bancolån,hvarvid
dock alltid iakttages, att sammanräknade
beloppet af Bancolånet, och det som från Cassan
beviljas, ej må öfverstiga den för panten
i 2 §. medgifna högsta Linesumman.
Finnes, då låa sökes, annan Inteckning i
panten än ofvan nämndt är, och begär Låntagaren,
att densamma må, med först utfallande
del af lånet infrias, då äger Directionen,
derest olägenhet derigenom ej uppstår, sådant
tillåta, och bör Directionen i sådan händelse
meddela nödige föreskrifter för verkställigheten,
samt tillse, att den med Cassans medel
infriade Skuldsedeln genast varder försatt i det
skick, att denssmmaa ej vidare kan blifva gällande,
äfvensom, att Inteckningen inora ett
års förlopp varder i laglig ordning dödad.
Skulle jDirectioen sakna tillfälle till penningars
utlånande mot förstajlnteckningen näst
Banken, på sätt ofvan nämndt är, må det vara
Directionen tillåtit, att så länge detta förhållande
fortfar, och sedan ett allmänt beslut
derom blifvit af Directionen fattadt, bevilja
Dan 5 Octobe.r c. m.,
4i
lån mot inteckning efter annan allmän Cassa ,
af »ådane, hvilka vanligen icke uppsäga sine
utestående fordringar, hvarvid dock bör iagttagas:
Att
beloppst af de förr varande Inteckningar,
jemte å hvarje Capital-summa beräknad
Tre års ränta, sammanlagdt med det lån,
sorn af Cassan utgifves, icke må öfverstiga
tvåtredjedelar af det värde hvartill enligt 2 §.
fast egendom högst må belånas:
Finner Directionen sig äfven på detta sätt
icke kunna mot säker inteckning göra Cassans
medel fruktbara må den äga, att på högst
ett halft års tid utlåna dem emot säkerhet af
hypotheker eller borgan; dock vare, i sådant
fall de i beslutet deltagande Direcfeurerne ansvarige,
såsom för egen skuld, för Lånets återbetalning
På detta sätt må dock ej utlånas
mera än högst 10,000 R.dr Banco.
4 §•
Skuldebref hvarå Lån meddelas, bör innehålla:
iso.
Förbindelse, a!t efter högst 6 månaders
uppsägning lånet återbetala.
2:0. Åtagande, att]hvarje halftår tills betalning
följer betala ränta å 6 piOCt-nt för
äret.
Den 5 O cl ober c. m.
3:0. Att räntan till det årets slut då lånet
medelås, skall liqvidera!?, och föriallodagarne
sedan derifrån räknas, vid äfventyr, att
om räntan inom utsatt tid ej erlägges, anses
Capitalet till betalning förfallet.
4:0. Att alla inbetalningar till Cassan
böra verkställas genom insättning i VexelBanken,
för Casgans räkning och BancoAttcstens
aflemninde.
5;o. Att alla de omkostnader, som Cassan
till Intecknings förnyelse eller fordringens
utsökande kan komma att vidkännas, böra af
gäldenären ersättas.
6:0. Rättighet för Directionen , att Skuldebrefvet
Låntagaren ohörd å annan man öfverlåta.
Skulle de uti 3:dje, 4:de och 5;te punkterne
nämnde vilkor uti Skuldebrefvet saknas,
äger Directionen, att derå taga gäldenärens
serskildta förbindelse.
För uppfyllandet af de i ofvanskrifne 2:drai
3:dje och 4:de puokterne föreskrifne åtaganden,
bör Directionen fordra borgen såsom för
egen skuld , af någon inom Stockholms Stad
eller Stockholms Län boende och af Directionen
godkänd person.
I öfrigt äger Directionen, att, i enlighet
med olvan stadgade grunder upprätta forinus
Den 5 Ocloher e, m.
45
laire till Skuldsedel, hvilket Lånsökander, då
de derom sig anmäla, till efterrättelse meddelas.
Anmärkningar;
1:0. Då Lån på hus sökes, ingifves BrandförsäkringsContoirets
Fribref i hufvudskrift eller
ock, om huset är förut uti Banken pantsatt,
en af Bankens Registrator bevittnad afskrift
deraf, hvarförutan bevis från BrandförsäkringsContoiret,
huruvida Huset häftar för
Premielån eller ej, skall ansökningen åtfölja.
2:0. Vid lån å Landtegendomar af här i
2 §. uppräknad natur, ingifves ordentlig värdering,
upprättad af Domaren i Orten på sätt
nämnde §. föreskrifver.
3:0. Om Panten är af Säterie eller Frälse
natur, ingifves Kongl. KammsrCollegii bevis,
att den ej häftar iör bytesbrist eller annan
Kronogravation.
4:0. Handlingar som styrka Lånsökandens
ägandp rätt till Pantén, såsom KöpeBytes-
eller Gåfvobref, jemte Fastebref, eller
bevis om oklandradt Laga stånd. Har
Lånsökanden sedan sådan åtkomst blifvit Enkling
eller i annat gifte trädt uppvige han
ock behörigt afvittringsbevis. Är Egendomen
ärfd, företes Arfslnstrumentet med bevis derom,
att det är oklandradt, samt förre ägarens
åtkomst handlingar.
44
Den 3 Octo ber e, m,
5'0, Protocollsutdrag öfver meddelad Inteckning,
hvarom bevis jemväl bör vara skrifvit
å sjelfva OriginalSkuldebrefv*t.
6:0. Gravationsbevis, upprättadt after de
10 föregående årens InteckningsProtocollers
föranledande, utfärdadt antingen af Domaren
i den Orten der egendomen är belägen, eller
ock af AdvocatFiscalen i den HofRätt, under
hvars Jurisdiction fastigheten lyder; börande
detta bevis innefatta ej mindre upplysning om
de inteckningar som i egendomen för penningelån
eller andre skulder, kunna vara meddeldte
och gällande, än ock huruvida något
Egendomen till större eller mindre del angående
ArrendeContract deruti är intecknadt. För
Landtegendom skola sådane bevis utfärdas efter
det Tingets slut, då Inteckningen för lånet
meddeltes, och i Staden minst dagen efter
den då Inteckningen blef faststäld.
7:0. Sökanden vare pligtig förete behörig
Domstols- samt LandsContoirs eller Förmäns
bevis, att han ej är Uppbördsman, eller
Föreståndare för Magaziner eller Fattiginrättningar,
eller om han tillförene haft upp*
börd, eller annan så beskaffad befattning om
händer, att han för densamma fullkomligen
reda gjort, och derföre på intet sätt häftar,
samt att han ej, är Förmyndare, eller har för
Barna arf att ansvara, ej eller häftar för någon
annan skuld hvarigenom Cassans Inteekningsoch
förmånsrätt,kan göras stridig, eller dess säkerhet
vara något äfventyr underkastadt.
Dt/n 3 Octolr c. m.
45
8:0. Är den erbjudne Panten förut behäftad
med Bancolån, skall med uträkning från
Banken styrkas,fliuru mycket derå återstår, sä
till Capital som upplupen ränta.
9:0. Söker Förmyndare Lån på omyndigs
fasta Egendom, skall ej mindre Förmyndareförordnandet,
än Öfver Förmyndarens eller
behörig Domstols samtycke till lånet in-:
gifvas.
5 §•
Åtkomstbandlingarne skola ingifvasi huf.
vudskrift, men skulle Låntagaren åstunda att
återtaga hufvudskrifterne, böra behörigen vidimerade
afskrifter af de samma i stället till
Directionen aflemnas.
Protocollsuidrag eller bevis, som af HäradsRätt
eller annan Domstol afgiives böra
vara med Rättens eller Domarens vanliga sigill
försedt, äfvensom å enskildt mans betyg,
bör finnas under namnet utsatt utgiivarens
tjenst eller yrke, jemte sigill derunder.
6
När lån utur någon af Cassorne åstundas,
skall skriftelig Ansökning derom göras hos
Directionen, hvarvid bifogas de säkerhetshandlingar,
detta Reglemente föreskrilver och
hvilka äfven i ansökningen böra finnas upp
-
46
T)en. 5 October r. m.
räknade. Bevis öfver ingifvandet meddelas af
RiddarhusSecreteraren då sådsnt äskås.
7 §•
Om Directionen finner Lånehandlingarne
fullständige och den erbjudne panten fullgod
samt bifaller länet, utässigneras antingen hela
summan eller delar deraf, i den mohn pennin»
gar i Cassan äro att tillgå, för att Låntagaren
eller dess lagligen antagne Fullmägtige
tillställas.
Afslås gjord anhållan om lån, äge Lånsökanden
sina handlingar återtaga. Samma
rätt äge äfven den Lånsökande, hvars anhållan
blifvit bifallen, ehuru penningar ej genaät
kunna erhållas, . om denne sedermera icke
skulle finna sig belåten, att afvakta den tid, da
lånet kan utbetalas.
8 §•
Hvarje Lånsökande erhålle lån i den ordning
han sig anmält och fått sine handlingar
prölvade samt godkände.
Skulle på en gång tvenne eller flere sig
anmäla, erhålla den eller de företräde, sorn
minsta sutnman äska. Äro summorne lika,
blifve då den först hulpen, som bäste pantén
bjuder. Inträffar den händelse, att Adelsman
och ofrälse person på samma gång söka lån,
äge Adelsman företräde.
Dun 3 Odder e, m,
47
9 §•
Om inbetalning af ränta eller hufvudstod
eller afbetalningar å hufvudstoden skola gälla,
måste de, enligt hvad ofvan är föreskrifvit,
ske genom insättning i Banken för Cassans
räkning och Attesten lemnäs till Kamereraren
emot undfående af ett utaf honom undertecknadt,
samt af RiddarhusSecreteraren annoteradt,
tryckt och nummereradt qvittence.
10 §.
Allt hvad Cassan till Capitalets eller Interressets
infordrande äfvensom till inteckningars
förnyande samt lånens bevakande i hvad
måtto det vara må, nödgas förskjuta, kommer
Låntagaren till last, och skall af honom, jern.;
te årliga räntan , ' eller på derom skeende tilli
sagelse, ovägerligen återbetalas.
il §.
Så länge Låntagaren i rätt tid erlägger
räntan, och i öfrigt fullgör sina skyldigheter,
samt någon anledning till osäkerhet för Cassan
ej förekommer, må länet, om Cassan icke
är i behof af sine penningar, hos honom innestå.
RiddarhusFiscalen bör göra sig underrättad
i Brandförsäkringsverket, om något af
RiddarhusDirecuonen belänt hus skulle försämras,
så att Brandförsäkringssumma!! nedsättes,
på det Directionen då må kunna lånet uppsäga?
4å Ben 3 Octo ber e, tn.
12 §•
Underlåter Låntagare att, då han sig dertill
förbundit, vid årets slut inbetala den då
upplupne ränta, bör han genom RiddarhusFiscalen
genast anmanas att sådant fullgöra,
och: om det oaktadt med räntana inbetalande
tvenne månader skulle fördröjas, bör Lagsökning
för Capital och ränta genast varda afFi-,
scalen anstäld.
13 §•
När någon till Cassans säkerhet intecknad
egendom genom köp kommer utur förra
ägarens hand, åligger pantens nya ägare, sedan
han första uppbudet erhållit, om han lånet
bibehålla vill, sig hos Directionen härom
ovilkorligen anmäla.
N:o 2.
Hörsamste Memorial!
Uti ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
den 5:te dennes ingifvet Memorial , har
Herr Sparre, Bengt Erland , anfort, att ehuru
Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallit Statsoch
Economie Ut skott ens Betänkande, angående
den sf honom väckta Motion om åtskilliga
åtgärders vidtagande, för att rigta de bildade
-
Den 3 Oeloher e. fri.
49
dadé MedborgareClasserne till deltagande i
Samhällets produetiva yrken, hvarigenom
blifvit »illstyrkt, att ho3 Kongl. Maj:t måtte i
. underdånighet anhållas, att uppmärksamhet åt
denna angelägenhet kunde lemnäs saint att någre
utvägar till ändamålets vinnande måtta
anvisas; återstode likväl, efter Herr Sparres
tanka en vigtig ofnständighet, den, att genom
allmänna uppmuntringar och genom ett offenteligt
gillande af grundtankan, förmå personer,
att gå den nya väg man önskade} och
då Utskotten ansett de för Lärdomsyrken stiftade
Kongl. Supendier icke kunna från sina
stiftelser rubbas och på nya föremål öfverflyttas,
men det vore af vigt, att något äfvert
i denna del af ämnet tillgjordea, om ändamålet
skulle vinnas, enär den enskildte medborgaren
lättare kunde inse nyttan af en ny •»-  hernas ordning, än verkställa sådant som strider
emot gamla vanor, fattade fördomar och
falske åsigter, derest hael ej i sitt bemödande
underlättas af allmänna anstalter; har Herr
Sparre föreslagit, det Ridderskap^! och Adeln
måtte af de Fonder, som RiddarhtisCassan ägde,
eller så fort sig göra lät, af sådane som
framdeles inflyia, eller ,af enskildtes till Riddarhusets
disposition lemoade medel till studerandes
understöd, vid hvilka något bestämdt
vilkor om sättet icke vöre fästadt, stif.
ta tvenne stipendier, hvardera af roo eller
150 R:dr årligen för Adeliga ynglingar, sorti
alfvarl.gen ägna sig åt cäringarne, helst vigilia
till Ridd. 0, Ad. Prof. IX Band. 4
Den 3 October e. m.
ten icke läge för närvarande på gåfvan* storlek
utan fastmera på Ridderskapets och Adelnä,
genom sjelfva stiftelsen, högtidligen lemnade
godkännande af den grundsats , att det icke
vore oförenligt med Adelig Börd och vårdad
uppfostran, att ägna sig åt näringarne; hvarjemte
Herr Sparre, till vidare utveckling af
sitt i berörde måtto gjorda förslag, på anförde
skäl, hemställt, att af de föreslagne Stipendier
ne må förbehållas sådane Adelige ynglingar,
hvilka ingå i någon Fabriks-, Manufactur-
eller Handtverksrörelse och dertill inhämtat
studier vid det Institut för Tecknisk
undervisning, som i öfverensstämmelse med
hvad Stats- och EconomieUtskotten, i deras
omförmäldte Betänkande, tillstyrkt,-framdeles
torde blifva i Hufvudstaden inrättadt, eller i
händelse ett sådant icke skulle komma till
* stånd, skaffa de bevis, att han på annat sätt,
och förenadt med verkelig handläggning, söker
förvärfva de kunskaper, som höra till det
valda yrket, samt att det andra Stipendium
måtte tå begagnas af sådane Adeliga ynglingar,
ifrån i6:de till 2ode året, hvilka, i brist
af någon allmän skolinrättning för Landtbrukets
practiska utöfning, på större Landtegendomar,
och der Landtbruket vetterligen systematiskt
drifves, 6tudera detta yrke; och har
Ridderskapet och Adeln förstnämnde dag behagat
samma Memorial, tillika med de af Herr
Hammarsköld, Lorentzo, Friherre Ankarsvärd,
Carl Hindric, Grefve von Schverin, Fredric
Bogislaus, Friherre Björnstjerna, Magnus, samt
Herr von Hartmansdorff, August, i anledning
Dan 3 Oe taber e. nt.
Hl
deraf gjorde anföranden till Riddarhusutskott
tets utlåtande remittera;
Då Utskottet nu går, att sådant åligga»*
de fullgöra, anser Utskottet sig först böra, efter
sin åsigt, bestämma det begrepp Utskottet
fästat vid uttrycket Stipendium, och hvad
sorn vid tilldelandet deraf egenteligen synss
hafva varit åsyftadt. Utskottet tror nemligen,
att Stipendiers tillskapande förnämligast varit
föranledt å ena sidan, af Statens behof af kunnige
Embetsman och vetenskapsidkare, Och
å den andra af meddellösheten hos storrå delen
af Nationen, hvarigenom föräldrar betagits
tillfälle, att gifva åt sina barn den vetenskapliga
bildning, som de under en lyckligare
Ställning kunnat emottaga, och som för Statens
tjenst är behöflig. Bevis för detta förhållande
finnes på många stallen uti Fäderneslandets
Historia under början gf Konung
Gustaf I:s Regering, der denne store Konung
ofta utbrister i klagan deröfver, att skicklig»
Embetsman af landets egne barn saknades, hvarigenom
Han fann sig nödsakad , att anförtro
flere vigtiga delar af Statsförvaltningen åt Utländska
personers händer. Det var för att tf«
hjelpa denna brist och för att sätta obemedlade
Svenska ynglingar i stånd att besöka Lärosäten,
der en högre förstånds odling kundä
.vinnas, som denne Konung först, och eft»C
Honom flere Sveriges framfarne Regenter äfvensom
enskildte Medborgare anslogo summor
till understöd för fattige ynglingar Vid
deras studiers fortsättande. Få detta sätt haf*
52 Dtni 3 Ocloher e. m.
va stipendier fått deras upprinnelse och sedermera
blifvit i enahanda afsigt bibehållna;
och ett stipendium torde således egenteligen
böra anses icke såsom en belöning, utan såsöm
ett bidrag till den Studerande ynglingens
uppehälle under det'han, såsom Herr von Hartmansdorff,
'ganska rigtigt anmärkt, uppoffrar
sin tid och sin möda på förvärfvande af sådane
kunskaper, hvilka ej under läroåren och
må hända ej på lång tid derefter gifva deras
Idkare en inkomst, hvarifrån han kan hämta
en tarflig bergning. Utgående från denna synpunkt,
tror Utskottet, att om Stipendilnrättningen
skall bibehållas vid sitt rätta ändamål,
så måste de summor, sorn dertill anslås endast
komma sådane personer till godo, hvilka hafva
för afsigt att vid ett Läroverk förvärfva
kunskaper, som i vidsträcktare mån kunna bidraga
till att öka subjectets intellectuella bildning,
han må sedermera använda den skörd
han sålunda upphemtat till gagn, antingen för
Staten directa derigenom, att han ingår i
dess tjenst eller för sådane näringsyrken,
hvilka äro i behof af vettenskapernes biträde
för att bringas till en högre grad af
fullkomlighet; men deremot synes det vara
aldeles främmande för berörde anstallt, att tilldela
stipendium åt personer, hvilka blott vilja
sysselsätta sig med yrken sorn inom kort
tid lätt kunna lärår, och för hvilkas skickliga
utöfvande endast vana, eller hvad nian kallar
'handlag fordras, enär nybegynnaren uti slike
yrken redan under lärotiden kan genom defc
arbete han förrättar, erhålla åtminstone uppe
-
Den 3 Oc Laber e. m.
hälle: och till detta slag af näringsyrken anser
Utskottet allt hvad som vanligen förstås
under namn af handtverk böra räknas.
Utskottet kan icke förena sig med Motionairen
i den öfvertygelse, att någon verklig
fördom inom AdclsStåndet finnes deremot, att
dess Medlemmar ingå i de productiva Mariagarne
, enär flere exempel på motsatsen kunna
anföras. Tvertom synes det tankesätt alltmera
försvinna, som i allmänna samhällslifvet uteslutande
gör afseende på bördens företräda
eller de yttre utmärkejser, hvilka vanligen åtfölja
Statens Tjenstemän, utan man önskar häldre
att bestämma Medborgarens värde after en
annan mera säker och mera rättvis måttstock,
den — sf ädelhet i tanke- och handlingssätt,
förecad med redbarhet i kunskaper.
Utskottet nekar . dock icke att åtskilligt
kan göras för befrämjandet af en sådan tankesättets
utveckling, hvarigenom den uppväxan«
de Adelige ynglinge» må lära , att icke blott
de offentelige Statens värf, krigsyrket elier
Embetsmannens kall, aga rätt till hans bemödande
och ait: att äfven det enskildta lifvet,
då det användes till det allmännas gagn, äger
anspråk på hvar tänksnde Medborgares aktning;
att Laödtmannens eller varuförädlarens
fredliga yrken äro förtjent®.af Rans uppmärksamhet
och äga sitt. värde, helst de både öppna
för sine idkare, ehuru med mindre yttre
utmärkelse, ett lika rikt* tillfälle med de föregående,
att gagna det allmänna, samt erbjuda
åt dem genom tidigare utsigter till trefnad och
54
Deri 5 October e, m.
välstånd, en mera snar belöning för försa™
keiser och mödor, än den andre sysselsättningar
må hända förmå gifva.
Det bör ej kunna med skål häremot in™
vindas, att Adelsmannen om han inträder bland
Näringsidkares Class, afviker från sin egente™
Hg* bestämmelse, att vara medlem af Representationen
och föra Folkets talan i allmänna
angelägenheter. Utskottet är åtminstone öf™
vertygadt, att icke allenast det allmänna utan
äfven Ståndet enskildt skulle vinna derpå, om
bland dess medlemmar på Riddarhuset män
funnos hvilka i särskildta näringsgrenar äga
grundeliga kunskaper, ty derigenom skall otvifvelaktigt
en mångsidighet i sanna och gagncliga
åsigter uppkomma, hvaraf åter visa beslut
och en förbättrad allmän hushållning och
cconomiak ställning inom landet skola blifva
välgörande följder.
I frägan åter om medels erhållande till
*å beskaffade stipendier som nu äro i fråga,
får Utskottet upplysa, att alla de Fonder hvarifrån
Riddarhusstipendier nu utgå, med undan*
tag af den så kallade Adeliga CadettskoleFonden,
hafva tillkommit genom enskildta personers
donationer, dervid det uttryckeliga vilkor
blifvit fästadt, att Stipendierna böra tillgodonjutas
endast af sådana Adeliga ynglingar,
hvilka vilja studera vid Rikets Universiteter,
och i hvilken föreskrift således någon rubbning
icke kan göras; att deremot CadettSkoleFooden,
hvilken egentligen tillkommit ige
-
Den i October c. m.
55
nom de afgifter, som vid Introductioners erhållande
till Riddarhuset erläggas,kan i en Iram.!
tid, genom den tillväxt Fonden på detta sätt år*
ligen vinner, lemna tillgång för inrättandet af
Stipendier, hvilkas föremål Ridderskapet och
Adeln synas vara oförhindrade att sjelfve bestämma;
dock bör Utskottet härvid icke obemäldt
lemna,|att Ridderskapet och Adeln redan
vid 1817 och 1018 årens Riksdag förordnadt,
att i den mån afkastningen på denna Fond tillväxte
skulle deraf alternativt tillskapas ett
högre Academiskt stipendium på 240 R:dr
Banco, och ett FriCadettrum på Carlberg, hvilket
beslut, så vidt tillgsrgarne det medgifvit,
äfven gått i verkställighet, och att följagteligen,
derest Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt, att Fondens blifvande odisponerade
afkastning borde till förut icke vanliga
ändamål användas, berörde förordnande måste,
på längre eller kortare tid blifva hvilande.
På dessa grunder, och då det synes vara
Ridderskapet och Adeln värdigt, att, genom
lemnadt understöd åt sådane obemedlade Adaliga
ynglingar, hvilka uti de närande yrkena
önska söka deras utkomst och i sådant afseende,
utom praktisk färdighet vilja vid något
Läroverk inhemta de vettenskaper, som kunna
befrämja en fullkomligare utöfning af det
yrke de valt, gifva, på sätt Herr Sparre 6ig
yttrat, ett högtidligt godkännande af den grundsats,
att det icke är oförenligt med Adelig
Börd och vårdad uppfostran, att Ståndets medi
<5 Den 3 Octobtr e. m.
lemmar ägna sig åt näringarne; får RiddarhusUtskottet
i sä måtto tillstyrka bifall å den af
Herr Sparre framställda Motion, att i den man
blifvande Rärtebesparingar å Adaliga Cadettskolefonden
det medgifva, och då tjenliga Läroanstalter
fö,r näringarne och jordbruket kunna
varda inrättade, *:ne Stipendier till lika belopp
med de nu varande lägra Academiska
Stipendier^», elier 160 R;dr Banco hvardera
om året må berörd» fond anslås, för alt, enligt
de hittills gäibnds allmänna grunder för
stipendiers bortgifvande, tilldelas åt de Adeliga
ynglingar, hvilka på sätt berördt är åstunda
at* förvärfva sig vetenskaplig underbyggnad
för näringarnes fullkomligare bedrifvande;
och att det må öfverlemnas åt RiddarhusDirection*n,
«tt i »fseecde på tid och vilkor
för dylike supsndiers inn*hafvande, lör
hvarje stipendiat serskildt göra de bestämmelser,
som efter hvarje Näringsgrens olika be-i
skaffeobet och andre omständigheter kunna
finnas nödige; dock att eu ifrågavarande stipendier
ej må under längre tid, än högst 5 år
af en och samma person åtnjutas, Och kommer
»agoni en följd af detta tillstyrkande, så
vida Ridderskapet och Adeln dertill lemnar
dess bifall, enär Riddarhu&Directionen finner
oftanämode stipendier i afseende på de dervid
fästads vilkor kunna utgå, den af Ridderskapet
och Adeln år 1818 meddeldta föreskrift
om'den behållne räntans användande,,
att förblifva hvilande intill dess den summa,
»om för oftanämnd» tvenne Stipendier erfordras,
blifvit till fullo afsatt ; hvilket allt jeta*
i
Den 3 Oclober c. m,
56
te tvenne Ledamöters serskildta mening till
Höglofl. Ridderskap; ts och Adelns vidare prof*
ning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm din 33 September 1823.
Få RiddaihutUtskottets vägnar
Polycarpus Cronhjelm.
N- Snoilsky.
A
Utdrag af Protocollet, hållit i RiddarhusUtskottet
vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm den 33 September 1823.
S. D. Vid afgörande af den utaf Herr
Sparre, Bengt Erland, väckta och till RiddarhusUtskottets
utlåtande remitterade Motion
angående Stipendiers anslående till de Adelig©
ynglingar, hvilka allvarligen ägna sig åt Näringarne,
var Grefve Cronhjelm, Polycarpus, af
serskild mening och yttrade-,
Lik* med Motionairen tror visserligen jag
det vara önskeligt, att de bildade SatnhällsClasseraes
barn, så väl Frälse som Ofrälse*,
mera än hittills, ägna sig åt de så kallade närande
yrken; men jag tror icke att detta ändamål
vinnes genom utdelning af stipendier.
Ursprunget till Stipendier har varit, att åfr
meddellösa ynglingar bereda tillfälle, att, utan
hinder af knapphet i egna tillgångar, kunna
Ben 3 Or t ober e. m.
vid Läroverken förskaffa sig de kunskaper,
sorn i framtiden skola gagna Staten eller det
allmänna. Men om man abstraherar från behofvet
och föreställer sig detta fullkomligen
uppfyldf genom andre tillgångar, så kan jag
icke finnai att stipendierne i och för sig själf—
ve innefatta någon uppmuntran till ytterligare
framsteg; ty de låna sitt värde endast af
detta behof och kunna icke ställas i samma
cathegorie med de distinctioner af Ordnar, Jetoner,
Medailler m. ra., som det allmänna utdelar,
och som hafva till ändamål, att verka
på den oegennyttiga hederskänslan. Nu är
förhållandet vid de så kallade närande yrken,
(hvilka jag häldre ville benämna enskilde, emedan
alla yrken äro närande och således äfven
det allmännas eller Statens,) att ingen
skicklighet deruti kan vinnas, utan practisk
handläggning, att denna, 6åvida yrket eljest är
lönande, och andra än lönande yrken vore orätt
att uppmuntra, måste äga sitt värde och kunna
uppfylla individens , mot yrket svarande behof,
och stt således inga Stipendier der äro
af nöden. Det är visserligen sannt, att de
bildade MedborgareClasserne, mera än de må
hända borde, inkasta sina barn i de allmänna
yrkena eller Statens, men detta begär har
synts mig några år vara i aftagande, och i
alla fall anser jag det icke kunna modifieras
genom den åsyftade inrättningen af Stipendier,
Utan endast af tiden, sorn har sig ensam förbehållit
att afhölja de fördomar, hvilka ännu betacka
sundare idéer, och tiden föres troligen icke
fram genom Stipendierne.Hvad Landtbruket seri
Den 3 October e.m.
59
skildt beträffar, så är det, såsom Motionairen
anför, beklagligen ssnnt, att för vårt Fädernesland
ännu mycket deraf återstår att lära;
men orsaken ligger visserligen ej deruti, att
icke de mera bildade SamhällsClasserae egnat
sig åt detsamma, ty man finner i alla provincer
ett betydligt antal af deras individer,
så väl Adeliga som Ofrälse, hvilka öfvertagit
arrenden eller sköta egne större eller smärre
egendomar. Men den rätta och enda orsaken
synes mig ligga i aftynandet sf rörelsens liflighet;
ty der denna är verksam der växa Capitaler
, Och der sådane finnas der lockas den
enskilda industrien af sig sjelf till nya försök
Och förändringar, och detta endast genom hoppet
och möjligheten af vinst. Dessa orsaker
existera äfven vid Manufacturerne och förkla*
ra hvarföre de Svenska ligga under de utländske,
hvarföre de ej kunna drifvas i stor Scala
eller Fabriksmässigt, hvarföre de således äro
mindre lönande och mindre locka till concurrens.
Men en annan orsak; hvarföre Manufacturerne
äro mindre 6Ökte af bildade individer
än de kanskevannars skulle vara, synes
mig ligga uti den med skråväsendet upp.
vuxne barbariska sed, att Lärlingen de första
åren är föga annat än betjent åt Mästare och
Gesäller och i egenskap af sådan ofta blir ganska
illa behandlad; och så länge detta bruk
icke är häfvit, må man fåfängt vänta, att bildade
Föräldrar, måne om sine barn, skols,
vare sig af Stipendier eller af en förutsedd
vinst af yrket, förmås att insätta dem i Manufacturyrken,
der de befara, att blifva ut
-
Den 3 October e. m.
satte för så väl fysiska som moraliska misshandlingar.
Jag tror mig nu hafva anfört orsakerne,
hvarföre bildade ynglingar i allmänhet, mindre
äa man kanske har rättighet att önska,
egna sig åt enskilde närande yrken, och dessa
orsaker anser jag icke kunna häfvas genom de
ifrågavarande Stipendierne. Men jag tror mig
med serskildt afseende å Adlige ynglingar böra
tillägga, att lika skadligt det skulle vara,
att uteslutande egna dem åt Statens tjenst,
lika skadligt vöre det å andra sidan, att söka
bibringa dem uteslutande tendens till eöskilte
productive yrken j ty "Adelsmannen är, såsom
Herr von Hartmansdorff i ämnet yttrat, genom
födseln bestämd till det offentliga lifvct
och att såsom Representant föra Folkets talan
i allmänna angelägenheter. För att kunna
uppfylla detta kall åligger honom att skaffa
sig kunskaper och kännedom om menskliga
angelägenheter i allmänhet, ty det är hans
pligt att sysselsätta sig med Staten, icke med
hushållet allena-” Först d4, när hos honom
saknas kropps- eller själsförmögenheter för att
på ett utmärkande sätt gagna det allmänna i
offentelig väg, då först bör han efter min
tanke ute/lutande egna sig åt enskilde yrken,
och ifrån det offentliga Ståndet, *om’han egenteligen
tillhör, inträda i det enskilda, för
att der ehuru på ett mera obemärkt sätt, vara
nyttig för sig sjelfsj för Medborgare och för
Fäderneslandet.
Ben 5 Ocloler e. m. Gr
Härmed förenad» sig Herr af Lehnberg,
Carl Magnus: och skulle bemälte Herrars sålunda
yttrade skiljagtiga tankar genom Protocollsutdrag
åtfölja Utskottets Betänkande- Ut
supra.
Ex Profocollo
N. Snoilsky.
Bilaga
till PleniProtocolIet för den g October,
*
förmiddagen.
N:o x.
Herr von Hartmansdorff, Augujlt
I anledning af de olika meningar, sorn
uppstått om rätta förståndet af de stadgar , som
bestämma sättet huru förhållas skall med tillsättandet
af JustitiaeOinbudsmannens efterträdare,
då den förre under påstående Riksdag
aflider, har jag anhållit alt få framställa min
åsigt af saken, enär ingen annan åsyftning
62
Den g October f, m.
dermed, än reda och rättelse för framtiden
kunde sättas i fråga. Detta ögonblick tror
jag nu vara inne; och jag vill hegagna det för
att i följe af de slutledningar, hvartill jag kommer,
föreslå ändringar i 25 och 26 §. §. af
JustitiaeOmbudsmannens Iustruction.
Ordalydelsen 1 dessa lagrum är för närvarande
så obestämd att den, efter mitt begrepp
icke kan tillämpas utan jemnförelse med
andre lagbestämmelser, eller utan uppfattning
af meningen med de stadganden i Grundlagen,
hvaraf denna §. i JustitiaeOmbudsraannens Instruction
är en följd. Svårligen lärer någon
Lags ordalydelse kunna göras så tydlig eller
fullständig, att man icke vid tillämpningen måste
göra afseende på de allmänna Jårnuftsgrunderna
för ali Lag, och på Lagstiftarens nppfåt i
hänseende till de färfkildia förhållanden som aga
rum hos det Folk, för hvilket Lagen är
gjord. Dess tillämpare skulle elje6t icke behöfva
äga hvad man hittils af honom fordrat,
nemligen kännedom af den allmänna rattsläran,
och af sitt Land>; allmänna Författning, utan vara
belåten med att bloitförstå, uppläsa och afkunna
den bokstafligalydelsen afsärskildts § §. lemnande
derhän huruvida påföljden deraf vore förenlig
med rättsläraos allmänna fordringar, och med
andan af det Samhälles serskildta Lagstiftning,
der tillämpningen skedde Ett sådant läsande
af lagens bokstaf utan eftersinnande afLagens
mening skulle leda till sjelfmotsagelser som
äro alltför ögonskenliga, för att behöfva med
Den 9 Octo ber J. mt
65
exempel upplysas. Jag antager således, att
Lagens anda alltid först bör betänkas och tillämpningen
ske derefter, 6å vida icke ordalydelsen
är så bestämd att afvikelser från bokstafven
kunde leda till Lagens förtydning.
Från dessa grunder vill jag draga de slutledningar,
jag nu går att göra.
Huru förhållas skall med tillsättandet af JustititiaeOmbudsmannens
efterträdare mellan Riks.
dagarne är iotet tvifvel underkastadt. Återstår
således att först utreda frågan om nytt val
af JuflUitvO mbuds man bör, under det Riks dagarne
pS/lå af Rikfem Ständer förätias, ehuru de redan
Valt en Suppleant att honom efterträda? Derpå
svaras /a, ehvad man vill hemta svaret från
allmänna förnuftsskäl, eller från andan af vår
Statsförfattning. Suppleanten är eljest JustitiaeOmbudstnannens
ovUkorliga Surviuancier, och
tillvarelsen af en sådan, då det icke behöfdes,
är stridande både mot rättsgrunder i allmänhet
och mot vår Statsförfattnings fordringar.
Eftertankan måste nemligen säga en hvar,
att då ingen våda genom brist på Survivancier
uppkommer, bör en sådan icke finnas, dels emedan
det kan hända, att Survivancieren, innan
företrädaren afgår, varder genom moraliska
eller physiska fel oskicklig, eller mindre
skicklig, ändå han valdes, dels emedan en annan
mera tjenlig person till efterträdare, kan
under tiden varda bekant. Derföre är det ock
sorn grundlagliga Författningar i allmänhet äfvensom
vår, vanligen icke erkänna några andra
Survivancierer än till Thronen och till
64
Den 9 Oetoherf. ni,
vissa rum i den Lagstiftande Församlingen!
Likaså vådligt som det skulle vara, att, synnerligen
i första fallet, för hvarje gång bestäm*
ma efterträdaren genom nytt val, likaså litet
farligt synes det vara, att göra det med Justitieombudsmannen;
och då bör valet förnyas.
Men invänder mtn, Grundlagen förbjudet
icke bokstafligen att utnämna Survivancierer på
Embeten! Jag medgifver det; men 60 $. Regeringsformen
förbjuder Konungen, att bevilja
några monopolier hvilket Survivancer ostridigt
äro; och 28 §. Regeringsformen stadgar, att
endast förtjenst och skicklighet skola vara
grund till befordran, hvilket icke kunde uppfyllas,
om man på förhand bortgifva ett Embete,
utan att kunna veta huru det framdeles^
riå tjensten blefve ledig, kunde stå till med
Survivancierens egenskaper, i jemförelse med
di blifvande medtäflares. Också har Regeringen,
iagttagande Grundlagens anda i detta fall
icke sedan närvarande Regeringsform blef gällande,
mijf veterligen beviljat Survivancier i
något till Statsförvaltningen hörande embete,
ehuru deras meddelande å Hofsysslor och Ordens
värdigheter, eller i sådane "afseenden ,
sorn för Samhället äro likgiltiga, bevisar, att
sjelfva saken hvarken är giömd, eller kommen
ur bruk. Äro Survivancer stridande mot Grundlagens
anda, då det Engar Etpbeten, som tillsättas
af Kongl. Maj;l så måtte de äfven vara
det, då fråga är om de beställningar, som Riksens
Ständer meddela. Hvarföre har då Grundlagen
likväl förordnat cn Survivancier åt Justi,
Den 9 Ocioler f. m.
6$
stitia?Ombudsmannen? Jo, rimligtvis derföre,
att Ständerna icke, såsom Regeringen,
alltid äro tillstädes, och kunna tillsätta en efterträdare,
samt emedan de icke velat öfverlåta
sitt val åt någon annan. Men under påstående
Riksdag äro Ständerna tillstädes och kunna
tillsätta en justitieombudsman efter deras
sinne. Skälet att begagna Survivancieren förfaller
således och följaktligen äfven påföljden
deraf. Nytt val syne* derföre efter allmänna
förnuftsskäl och enligt andan af vår Grundlag,
böra äga rum under påstående Rikadag, då
Embetets ledighet dertill föranleder. Men det
hindrar icke Ständerna att låta sitt val falla
på den redan utsedde Suppleanten, i händelse
inga mellankommande omständigheter förbjuda
det. Sådane kunna dock finnas j ty man
måtte väl erkänna, att längre tid än som
behöfvca för Ombudsmannen till att dö, fordras
icke heller för Suppleanten till att begå
ett brott, eller en ehuru må hända inför Lag
icke strafFar, dock i allmänna omdömet förklenlig
handling, eller att vara sinnessvag, eller
bysatt för gäld o. s. v.
Man torde ej heller vilja bestrida attdefJ
sa händelser kunna ganska väl inträffa undet
tiden" mellan en ny vald Justitieombudsmans
insättande i Embetet, och hans dödliga frånfällej
och att de ehuru ej bokstafligen omtalade
i de lagrum, som angå Suppleanten, likväl
äro vigtiga nog, för att. böra befria Rik
-
Bd. till Ridd. o. Ad> Pr. IX Band* S
66
Den 9 O cl ober f. m,
sens Ständer från ett sådant Ombud, och tillåta
dem välja ett annat.
Betragtar man efter Lagens bok/inf frågan
om anställande af nytt val till JustitiaeOmbudsman,
under påstående Riksdag, ehuru Suppleant
är till: så finner man 98 §. Regerings
Formen
ovilkorligen stadga, att denne Lör JustiticcOiubudfmannen
efterträda, i fall han, innan den
näjlföljande Riksdagen, (kulle med döden afgå. Och
då 83 §. Regeringsformen bjuder, att Grundla:
g ar ne, i hvarje får földt fall (kola, efttr deras 0 ri
daly delfe, tillämpas, så bör intet nytt val äga
rum utan Suppleanten vara JustitiaeOmbuds-i
mannens ovilkorlige Survivancier. Om hvad
jag förut anfört, äger någon grund, 6å synes
detta stadgande vara både förnufts- och grundlagsvidrigt.
Men då så mycken klokhet och
sammanhang framlysa i Grundlagens öfriga
Stadganden, bör man icke obesedt taga för afgjordt
att någondera delen saknas i det förevarande.
Vid närmare eftersinnande lärer man
rimligtvis icke kunna antaga annat än att med
orden innan den näflföljande Riksdagen menas /•
mellan Riksdagarne, emedan Ständerne då icke
äro församlade, eller kunna förrätta nytt val.
Att meningen är sådan, synes 6å mycket tydligare,
som Grundlagens berörde ordahjdelfe,
enligt hvad Herr Lefrén redan anmärkt, till,'
kännagifver, att fedan en efter sista Ombudsmannens
val nästföljande Riksdag begynt, har
äfven Suppleantens rätt att efterträda JustitiesOmbudsmannen
upphört, i händelse denne af»
ginge innan Riksens Stander förrättat det val,
Den 9 October f. m.
6 7
till detta Embete, hvilket de, enligt 96 §. Regeringsformen
vid hvarje Riksdag skola göra.
Hvad som gäller om Suppleanten i början af
Riksdagen, eller före valet, måtte äfven gälla
i slutet af densamma eller efter valet, emedan
grunden i bägge fallen är enahanda, eller den
att Riksens Ständer äro tillsammans, och icke,
så länge det räcker, behöfva tillita den Survi;
vander, som endast för deras frånvaro är påräknad
Om
än emot såsom jag förmodar sunda
förnuftsslut och Grundlagens anda Lagens iden-i
na del mindre vårdade bokstaf ovilkorligen
stadgar, att en Survivancier för JustitiseOmbudsmanöen
bör finnas, när det icke behöfves, och
följakteligen att Suppleanten skall, under påstår
ende Riksdag tillträda sysslan utan nytt val, så
frågas ytterligare om Fullmägtige i Banken
och Rik6gäldsConfoiret skola befatta sig med
att infatta honom i Embetet enligt 26 §. Justitia^—
Ombudsmannens instruction ? — Derpå svaras
neji
Ty enligt hvad jag redan hos Herrar
Fullmägtige haft äran anföra finnes ingen rimlig
grund, hvarföre icke de skulle hafva fått
detta, hvarken Banken eller RiksgäldsContoiret
angående uppdrag, om icke af orsak, att inga
Representanter af samtelige RiksStånden mellan
Riksdagarna äro att tillgå. Men under desamma
finnes icke skälet till b fattningen, fÖljagteligen
bör den sednares äfven upphöra och den
första åtgärdens eller Justit:a50mbudsmannens
insättande i embetet, leder till den andra, eller
val af Suppleant genom Herrar Fullraäg-i
63
Den 9 Octoler /. m.
J
tige, ehuru Riksens Ständer åro tillstädes och
kunna göra det. Detta gäller om man icke
ingår i någon pröfning huruvida nytt val af
Justitieombudsman bör anställas, eller ej. Ingår
man i denna pröfning, så lärer man svår,
ligen kunna förbise motsägelser mellan Grundlagarnes
anda och dess bokstaf, och Fullmägtige
deätomera böra undvika att gå Riksens
Ständer och ConstitutionsUtskottet i förväg, i
afseende på tillämpningen, som 26 § Justiti*-  Ombudsmans Instruction ej i afseende på Supple*
antens insättande, gör någon skillnad emellan
Riksdags och annan tid, emellan Riksdagens
början eller slut. Det står blott: dör JuftiticeOmbudsmannen,
så skola de insätta Suppleanten
i embetet. Men i början af en Riksdag
eller innan Ständernas Lagtima val föregått,
kunna ej Fullmägtige göra det, emedan ingen
Suppleant finnes, ty suppleantskapet räcker
enligt 98 §• Regeringsformen icke längre än
till Riksdagens början. Får och bör man antaga
conseqvence i lagstiftningen, så väl vid
slutet, som i begynnelsen af ett Riksmöte, så
är det äfven klart, att Survivancen efter det
Lagtima valets förrättande icke påräknas taga
sin början förr än den behöfves; eller elter
Riksens Ständers åtskiljande.
Origtigheten, att Banco- och RiksgäldsFullmägtige
befatta sig med Suppleantens insättande
i JustitiasOmaudsmans-embetet, eiler
med väljandet af Suppleant under Ständernas sammanvaro,
synes älven af det föreskrifna sättet
dertill.
Den g Octo ber e, n\. 69
Enligt 98 § Regeringsformen skall Justi—
tiaeOmbiulsmans Suppleant väljas af 48 Ständernas
Electorer, hvaraf öfver hälftens röster,
eller minst 25 erfordras för att blifva vald;
och man har hittils förstått Lagens mening så,
som skulle ingen af detta antal få fattas. Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret utgöra
såsom bekant är, tillsammans 24. Enligt
g ä BancoFuilmägtiges och 9 §. af RiksgäldsFulimägtiges
Ansvarighetslagar af den 1
Maji 18so, behöfva blott tvåtredjedelar vara
tillstädes, då ämnen af vigt, och sysslors tillsättande
skola afgöras. Följagfeligen erfordras
endast 16 närvarande Fullmägiige, ochendast
8 röster då Ordförandens är deribland,
lör att i Embetet insätta Justitieombudsmannen,
och välja hans efterträdare, eller blott en
tredjedel så mänga röster för att göra det, när
Fullmägtsge utöfva Riksens Ständers rätt, som
när de utöfya den sjelfva, hvilket synes mig
vara ett tydligt missförhållande» Ville man
nu föreställa 9ig möjligheten, att någon sökte
utöfva ett otillbörligt inflytande på detta val,
och att någon väljande kunde af mensklig
svaghet duka under för hot eiler frestelse, så
6ynes det vara lättara att verka på färre, än
på flere personer, så framt man icke vill antaga
att Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret
äro mera ofelbara, än andra Riksens
Ständers Electorer, hvilket hvarken lärer kunna
påstås eller medgifvas.
Endast genom ett Protocollsutdrag från Rik*
aens Ständers Ombud i Banken och Riksgälds-j
7 o
Dm 9 Oclober f. m.
Contoiret, insattes Suppleanten i JustitiaeOmbudsmansembetet,
enligt 26 §. i dennes Instruction.
Hvarföre får han icke Fullmagt, så väl
60m andra och ringare Embetsmän ? Jo rimligtvis
emedan de som skulle utfärda henne,
eller Ständerne äro frånvarande mellan Riksdagaroe,
och icke kunna göra det. Mea under
påstående Riksdag äro de i stånd dertill. Följ—
agteligen böra de äfven gifva Fullmagt åt den
andre likaväl som åt den förste Justitieombudsmannen,
hvilken under tiden blifvit tillsatt.
Hvad sorn gäller om val och befullmägtigande
af Justitieombudsman under Rikdagarne,
gäller naturligtvis i alla afseenden, äfven om
hans Suppleant, och hvad som gäller om enderas
afgång genom döden, måtte äfven gälla
Om embetet nedlägges^ emedan ingen lärer
kunna emot sin vilja tvingas att vara Justitieombudsman,
mera äc att bibehålla något annat
embete.
På sådaoe grunder vågar jag föreslå, att,
i 25 § af JustitiaeOmbudsmans Instruction, orden:
innan näjlinf allande Riksdag, med döden
af ginge: måtte förändras till: mellan Riksdagarne
från embetet afginge-, samt att 26 §. af samma
Instruction måtte erhålla följande förändrade
ordalydelse:
■Afgår JiistiticeOmbudsman från embetet, under
påstående Riksdag, före eller efter det Lagtima valet
till detta embetes besättande, förhålles med utseendet
*f en efterträdare på sätt 97 §, Regeringsformen fo
-
Den 9 Oelober f, m.
7*
r eskr ifver: afgår Justitieombudsman mellan Riks daguene,
sammanträde genast Fullmägtige ofver Bancovcli
Riks gäld sverken, och insatte i embetet genom Protocollsutdrag,
den person, Riksens Ständer till hans
efterträdare emellan Riksdagarne utseclt. Blifver denne,
till verklig JustiticeOmbudsman förordnad, viilje
genast be malte Fullmågtige samfäldt och per Capita,
en annan, Lag samma vare, om denne person rättigheten
tilt efterträdandet sig, mellan Riksdagarne afsäga-
eller eljest derifrån afgår, Under påstående
Riksdag förhålles dermed enligt g§ §, Regeringsformen.
Om denna framställning godkännes, så förmodar
jag, att Högloft. ConstitutionsUtskottet,
till hvilket jag annåller att denna motion måtte
remitteras, lärer hos Riksens Ständer föreslå
de ordförändringar i Grundlagame, hvilka
dermed stå i förbindelse, och till hvilkas föreslående
jag på detta rum icke är berättigad.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den g October,
eftermiddagen.
N;o II
Herr Lilljeftråle, Gu fl af i
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln uti
Plenum d. 4 sisth beslutat en förhöjd Capitations
-
7*
Den g October e, m.
afgift för Ridderskapets och AdelnsLedamöter till
nästa Riksdag, för att betacka brist uti RiddarhusCassans
Fonder, egenteligen deraf föranledd
att en RiddarhusCassans fordran hos aflidne
Majoren Axel Printzenskjöld, genom på god
tro snart sagdt, lemnadt lån, gått förlorad;
och då Höglofl. Ridderskapet och Adelö funnit
betänkligt att för uragtlåtenhet af vidtagande
nödige försiktighetsmått, som denna olycka
kunnat afböja, någon recherce eller
Rättegång anställa, synes mig likväl vara välbetänkt
och med rättvisan enligt, att så vidt
möjeligt är, söka praecavera dylika misstag för
en framtid. Jag vågar derföre föreslå att Höglofl.
Ridderkapet och Adeln genom aflåten
skrifvelse till Höglofl. Riddarhusutskott, dels
behagade uttrycka sitt verkeliga misshag och
sin ledsnad öfver ofvannämnde olyckliga tillfällighet
och derjemte ålägga Höglofl. RiddarhusUtskottet,
att jemte tillkännagifvande af
dessa Höglofl. Ståndets tänkesätt allvarligen
tillsäga närvarande eller blifvande RiddcrhusDirection,
att vid tillkommande frågor om utlåningar,
emot Intekning uti Landt- eller StadsEgendomar,
på det nogaste ställa sig till efterrättelse,
Lagar, och Jaga stadgar, samt icke
utan fullgiltigt Gravationsbevis, och alla öfriga
nödige och allmänneligen vidtagne försigtighet*-
och säkerhetsmått, några Lån mede
dela, så kärt det Directionen må vara, att ej
dechsrge undfå eller sjelf derföre stadna uti
ansvar. Hvilken påföljd likväl lika rättvist
bör förfalla , sedan Riddarhusutskott vid nu
skeende Riksdag fuonit rättvist att gilla aila
Den 9 Oktober e. m.
RiddarhusDirectionens i thy mål vidtagne åtgärder.
Ehuru den föreslagne Capitationsafgiften
ej för alla af Ridderskapsts och Adelns medlemmar,
kan vara betydlig eller kännbar,
drabbar den dock aldratyngat de meddellösa
bland Adeln, ty ofta händer att Försynen låter
en fattig man få stor famille och rnång»
söner, då den rike deremot erhåller få eller
inga. I den händelse Höglofl. Ridderskapet
och Adeln skulle behaga gilla denna min på
billighet och goda skäl grundade framställning,
anhåller jag ödmjukast, att Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken behagade görs
Höglofl. Ståndet, en i sammanhang härmed
lämpelig och tjenlig proposition.
N;o 2.
Hörsamsfe Memorial!
Under den 3 i denna månad har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln behagat till RiddarhusUtskoitets
Utlåtande remittera en af Grefve
Cronhjelm, Poiycarpus, gjord motion, att
då erfarenheten visat, att en stor del af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter vanligen voro
hindrade att till slut bevista Riksdagarne,
och enär det syntes vara rättvist, att alla finge
deltaga uti val till de embeten, hvilka enligt
Lagarne, af Ståndet böra tillsättas, ett sådant
tillägg uti RiddarhusOrdningen måtte götas,
att, i händelse Riksdag skulle fortfara
7*
Den 9 Octobcr e. m.
öfver 3:ae månader, RiddarhusDirectionen likväl
ovilkorligen må väljas inom fyra månader
från den dag, då Kongl. Maj:t afgifvit dess
Nådiga proposition om Statsverkets tillstånd
och behof. Ock får Riddarhusutskott i anledning
häraf yttra, det Utskottet, efter pröfning
af Motionen, icke funnit hinder för densammas
antagande, hälst det stadgande som
derigenom velat tillvägabnngas icke innefattar
något som kan anses stå i strid med Grundlagarne.
I följd hvaraf, och derest Ridderskapet
och Adeln skulle behaga gilla denna Utskottets
åsigt vördsamt tillstyrkes, att 48 §. uti
det af Utskottet uppgjorde, och på Ridderskapet
och Adelns pröfning nu beroende för-j
slag till en förändrad redaction af Riddarhusa
Ordningen, må sålunda ändras, att orden: vid
flutet af hvarje Riksdag, borttagas, och i stället
införas ; ovilkorligen inom fy ra' mannder fran den dag
dd Kongl. Maj:t afgifvit Dess Nådiga proposition till
Rikets Ständer angående. Statsverkets tillstånd och behof,
af Ridderskapet och Adeln &c. samt att
vid periodens olut det tillägg göres: ,JOch bör
Directionens RiksdagsBerattelse sä tidigt af RiddarhusUtskottet
granskas, att Ri åder skåpet och Adeln, i
anledning af det yttrande, Utskottet deröfver bör afgifva,
md kunna inom nämnde tid pröfva samma Berättelse
ock huruvida Directionen md hafva dess åliggande
i afseende på Riddarhus- och Sliftsärendernesförvaltning
rätteligen fullgjort. Äfvensom att 1
3 §. af x Art. uti Förslaget till Instruction för
RiddarhusDirectionen, de orden: vid fuiet af
hvarje Riksmåle, må utbytss mot orden: på fatt
48 §. i RiddarhiuOrdningen fad gar.
Dm 9 October c. m, y5
Hvilket dock alif, till Ridderskapets och
Adelns vidare pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 8 October 1823.
På Riddarhusötskottets vägnar
Polucarpus Cronhjelm.
N. Snoilsky.
Bilaga
till Pleni-Protocollet för den 11 October,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr Treffenberg, Cuny Gabriel:
Då detta ämne förra gången här discuterades
tillkännagaf jag det föga hopp jag ägde,
att denna Riksdag se realiseradt mitt Förslag
om stämpladt papper tili begagnande vid postuppbörden,
så till vinnande af en bestämd controll
öfver densamma, som till införande af
den berömda frankeringsmethoden.
Flere personer, som vid första påseendet
76
Den ii Octoler f m.
ansågo saken invicklad och ogörlig hafva, sedan
de närmare undersökt detaillerne, funnit
den klar och verkställbar, hvilket gifvit mig
anledning förmoda, att den vid ett annat
tillfälle kan vinna flere anhängare och möjeligen
gå igenom samt visa det gagn den medför.
Då jag således anser'ett ytterligare utvicklande
öfver denna särskildta fråga i Utskottets
Betänkande för det närvarande vara
öfverflödigt, bör jag, för att ej onödigt upptaga
tide..', endast hvad densamma angår nämna:
att den ökade personal för pappers stämplande
och de ökade utgifter, som detta papperets
kringspridande i landet, enligt Utskottets
mening skulle medföra och i betydlig mohn
belasta PostCassan, hvaral Utskottat ock hemtad
förnyad styrka tili afslag å min Motion,
efter min tanka, icke kan jemföras mot den
nytta, gom med detta fötalags antagande hade
varit förenad, enär, hvad stämplingen beträffar,
mekanikens begagnande j betydlig mohn
skulle minska behofvet af en stor personal för
detta ändamål, och kringsändandet af det stämplade
papperet är lätt och mindre dyrt, genom
de flera sjöcommunicationer vi äga.
Det torde nu blifva mig tillåtit att göra några
anmärkningar vid Utskottets egna förslager,
hvarvid ibland annat förekommer, Utskottets
tillstyrkan, att den så kallade moderation å
Brefporto borde försvinna. Efter min öfvertygelse
är det först och främst i betraktande med
Postverkets] ändamål, ett högst onaturligt me,
Den il Octoter e. m,
77
del, att på detta sätt beskatta den enskilte
correspondenten, för att söka befrämja controll,
och det innebär i sig sjelft ingen sådan, hvilket
jag i mitt yttrande, som medföljde återremissen
i detta ämne, meddelst calcul bevisat.
Vi böra ihågkomma vårt Lands geografiska
läge, och att emellan Torneå och Ystad afhandlingar,
som uppgå till flere lodtal, möjeligen
behöfde afsända* med posten; att de rätt*
sökande i Nordliga delen af Sverige, här i
Stockholm hafva närmaste HofRätt att flere
Medborgare tilläfventyrs, skulle vilja meddedela
hvarandra Litteraira arbeten af Manuscripter,
uppgifter m m. och för all sådan communication
blir det kännbart om moderation skulle
komma att försvinna, och missnöjet hos den
enskilte öfver ett dyiikt beslut, alltid så mycket
rättmätigare och säkrare, som det ligger
för öppen dager, att ingen fullkomlig controll
derigenom ändå vinnes för det allmännas
bästa.
Åtminstone får jag för min del helt och
hållit reservera mig emot ett så menligt och
ändamålslöst beslut.
Utskottet tillkännagifver såsom ett stöd
för dess Förslag om Landshöfdingarnes resor,
med uppdrag att för sig låta uppväga Bref
”att bland de flere Herrar Landshöfdingar som
inom Utskottet deltagit i öfverläggningarne
derom har ingen sig deremot yttrat, och, att
Utskottet icke kan inse huru en sådan uppsigt
skulle kunna medföra någon våda i af
-
78
Den Ii Octoher f. ml
seende på den frihet, som utgör ett vilkor för
Brefvexlingen.” Hvad det förra beträffar, eller,
att Herrar Landshöfdingar, ej yttrat sig emot
Förslaget, så, då fråga var, om att pålägga
dem en ökad, besvärlig Embetsbefattning, får
man väl mera 6ätta detta på deras mode/lies
Conto, än tro. att de fullkomligt delade de
öfrige Ledamötemes åsigt af saken, nemligen;
att en ofelbar controll derigenom var gifven.
Hvad det sednare eller Utskottets säkra
blick i framtiden vidkommer, om fortfarande
oberoende i Brefväxlingen, oagtadt dessa föreslagna
visitationer i Postväskorne, så må det
ursägtas mig, att jag nyttjar repressalier, och
icke tror på . inmaginéra satser, då Utskottet
icke behagat antaga mina zifferbevis.
Jag kan således icke på någon grund tillstyrka
bifall åt ett sådant uppdrag som det
ifrågavarande, åt någon authoritet, hvarken
Tromän eller Trotjenare, såsom efter min tanka,
endast medförande onyttig kostnad för. Staten,
tidsspillan, misstro, oro och obehagligheter, utan
någon enda förmohn för det allmänna.
Icke eller kan jag dela Utskottes mening
i afseende på den af en värd Ledamot här
framställda fråga, om eo progressif afgift för
recommenderade Bref. Grundlagen hindrar icke
på något ställe, genom någon föreskrift
Bevillningsutskottet, att i en fråga af denna
art föreslå Ständerna ändringar och tillägg,
ulao ger 31 §. Riksdagsordningen deremot full
Den ji Octo ber f ni.,
79
latilude åt Utskottet, att handlägga sila Bevillningsämnen.
Postintraderne utgöra en Bevillningspost,
och en progressif recomendationsafgift,
kunde komma att öka Bevillningsinkomsterne
genom det, att Staten sjelf bestod Lack
och Segelgarn, som Utskottet talar om, till de
recommenderade Brefvens säkrare förseende,
och de medel som nu tillfalla Postförvaltarne
såsom ersättning för dessa reqvisita i stället
uppburos för Statens räkning; således tyckes
denna punkt, lika så väl som alla. andra, hvilka
angå vinst af Postverket, tillhöra Bevillningsutskottets
handläggning, och tror jag
detsamma opåtalt, och utan att hafva trädt
ömsesiga rättigheternas gräns för nära kunnat
upptaga denna proposition, till Förslags afgifvande
deröfve'r. Likaså vill j?g tro, att Utskottet,
utan att befara klander, hade kunnat
föreslå beloppet af ett premium, att utgå af
Postmedlen, åt den som inkommer med ett
Förslag till Controll öfver Postverket hvilket
af Ständerne antages; jag kan icke Frångå den
tanka, att allt hvad som i financiel! hänseende
rörer Postverket har gemenskap med Bevillningsärender,
och således ensamt af Bevill-i
ningsUtskottet bör behandlas.
Emedlertid och intill dess någon säkrare
controll blir uppgifven, och antagen, torde den
enklaste och tjenligaste finnas i uthängande
af Copior ur Specialen öfver afgående Bref.
Det förutsätter en ovanlig djerfhet hos PostFörvaltare,
om detta icke skulle förekomma
försnillning* Utskottet låter förstå, att hvem
8o
Ben u October f, m.
sorn vill äger tillträde till Specialen pä PostContoiren.
Detta var icke allenast förut af mig
kändt, utan har jag sedan längre tid tillbaka,
flere gånger begagnat mig deraf för att efterse
om Bref rigtigt afgått, hvilka icke framkommit
på behörig tid. Man får dock medgifva,
att dels skulle ett sådant efterforskande af tilläfventyrs
flere personer på en gång, i lika äfende,
sammanstötte i PostContoirets rum, var»
besvärligt och hinderligt; dels icke innebära det
correctif, som Copior ur samma Special, uthängde
till allmänt åskådande, hvarvid vore fästadt
den hufvudsak, att dessa samma Copior, underskrifne
af förste Magistratsperson på stället,
af honom skulle till GeneralPostContoiret
mgd omgående Post ölversändas.
Jag tror lika med Utskottet att icke mäng.
den af Correspondenter lära befatta sig med att
genomgå och granska 114 st. särskildte PostChartor,
men osäkerheten om, att en person,
utan att man vet hvilken denna person är, eller
vid hvad tid och stund han fiscaliserar
(om det så nödvändigt skall kallas), gör efter
min tanka tillfyllest för att få Brefven rigtigt
upptagne så till lod sorn antal på dessa försnillningsfjättrar,
och, då dessa sedan inkommit
till GeneralPostContoiret för att jemföras
med dem, sorn vanligen annars från PostContoiren
dit insändas, och efter hvilka liqviden
hittills controllerats, upptäckes ofelbart, om försnillning
skedt. Dessutom är det högst få ställen,
hvarifrån Posten ej afgår åt olika håll, på
olika
Pen XI October f. m.
8r
olika dagar i veckad, och således kan man åtminstone
dela dessa H4i2:ne delar, då Chartornes
antal ej blir mer än 57 hvarje gång,
hvartill äfven kommer, att icke alltid Bref afgå
till hvarje af dessa 57 serskildta ställen;
och många Chartor innehålla få namn, samt,
den som afsändt Bref, och är på stället i ändamål
att efterse om det rigtigt afgått, icke
om han ej har dess bättre tid, bryr sig om, att
genomse någre andre Chartor än de, som upp*
fatta Brefven till det ställe han skrifvit.
För sådane copiors utskrifning vill jag ej
medgifva behofvet af en fördubblad betjening.
Att 6 personer här å PostContoiret, för att
inskrifva 500 å 800 Bref dageligen , ofta behöfva
biträde, vågar jag icke bestrida; men
deremot tillkännagifver jag min förundran öfver,
att det antages så högst tröga skrifvare
till sådane Poster, då 8oo;de namn beqvämligt
kunna skrifvas på 5 å 6 timmar. Man kan
således med allt skäl fordra dessa Copiors bä^
de utskrifvande och uthängande, dagen efter
Postens afgång, utan att behöfva gifva hvarken
nya Tittlar eller nya Löner. Jag anger det
vara en mycket för utsträckt liberalité och ett
oförlåtligt vanvårdande örn allmänna medel,
örn man underlåter att stadfästa denna controll
sedan den kommit i fråga, och någre giltigare
skäl <j äro framlagde, till vederläggning af dess
nytta och bevis af dess olägenheter.
Bil till Ridd. o. Ad. Pr. IX. Band. 6
Sa
Den il October f. m.
Sluteligen får jag ödmjukast hemställa till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt, att
i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj;t framföra
den anhållan, att ingen förhöjning å afgiften
för recommenderade Bref hädanefter må
äga rum, utan Riksens Ständers hörande deröfver.
Välloflige BorgareStåndet, lär hafva
beslutat en dylik Skrifvelse och jag tror anledning
vara att instämma i en likalydande underdånig
anhållan.
Då Utskottet icke meddelat något yttrande
öfver den här af Herr Grefve Spens väckta
motion om upphäfvande af det stadgande
i Kongl. Brefven till Dess CancellieCollegium
af den 21 Julii 175a och 27 November 1772,
hvarigenom enskilte verk åläggas, att för, till
dem ankommande Fribref betala lösen, får jag
ödmjukast anhålla att proposition till bifall åt
denna Motion blifver gjord, och att de öfrige
respective MedStånden inbjudas att i ett lika
beslut instämma i händelse Höglofl. Ridderskapet
och Adeln icke skulle anse Utskottets vidare
hörande häröfver vara nödigt.
I RiddarhusUtskottets utlåtande öfver Rid—
d*rhusDirectionens Berättelse, »örn nyligen här
förevarit äro motiverne för en ändring i dessa
författningar upptagne och så talande att jag
tror mig icke behöfva tillägga något derom.
Den l5 October f, m, 83
Bilagor
till PleniProtocollet för den i5 October,
förmiddagen,
N:o 1.
Herr Dalman, Lars Johan-,
Min öfvertygelse och min röst har alltid
varit emot ökade bördor för hela Nationen genom
det landet i allmänhet få litet, fastän för
någre enskildte localt få mycket gagnande företaget
med Götha Canal. Statens gemensamma
Casfa, samlad för dess underhåll, tyckes
väl af en förvaltare eller Fullmägtig ej böra få
disponeras utan till gemensamma fårdelar, hvilket
man väl ej alfvarsamt kan påstå Götha
Canal skall åstadkomma: sådane slags utgifter
synas böra bestridas endast genom Actier och
frivilliga sammanskott eller Collecter öfver hela
Riket, som nu för nya Kyrkors byggande
ofta beviljas, hvarigenom en verklig samfundskänsla
kan sig uppenbara; men ej tvungit utgöras
af äfven den torftige Dagkarlen och andre,
som aldrig af arbetet kunna draga något
parti; minst tillåtas förstöra Crediten för fsfationalskattkammaren,
då den, i stället att med
sina inkomster få skaffa valuta för dess oconsoliderade
depositionsbevis, tvungits dermed
bygga Canalen, hvilket, enligt det af Bolaget
åberopade Contract åligger Bolaget en
-
84
Den i5 O c Löher f. m.
famt\ ännu värre än att det allmänna nu nöd -  gas sätta sig i betydlig ränteskuld, utan säker
jnlösningsfoad för denna ett privat Bolag tillhörige
Canalbyggnad; hvilka alla mesurer så
uppenbart synas mig skada hvarje msos enskildta
välmåga. Detta i allt för stor Schala
entamerade skrytverk öfvertogs i början af ett
bolag visst ej af Medborgerlig uppoffringskängla,
utan i beräkning på enjhilt vinji och af hunger
efter lån af en enskilt Discont. Nu då
calculerne felslagit mer än calculer gjordt, sedan
räkning i verlden existerat, eftersom ett
Förslag slutande sig med i,600,000 R:dr måst
redan ökats till 8 å 9 Millioner, samt den påräknade
Disconten blifvit bragt i oemotsägeligt
concurs tillstånd (Bolaget må så i det ena
som andra afseendet vara oskyldigt, resultaterne
äro dock ostridiga); nu vill man påtruga
det allmänna de afgjorda förlusterne och hela
arbetet 6aint helt comode taga 5 procent på
sina — kanske någon gång för en bagatelle
erhållne Actier. Denna åsigt af saken har ej
blifvit rubbad af hvad jag denna Riksdag kunnat
förnimma, icke ens af hvad det snillrika
jag dessa dagar läst i en Tidskrift, nyligen
utgifven af en Statens pensionaire f. d. Landshöfdingen
Hans Järta, som vill banlysa Nyttans
principe såsom ändamål vid vårdandet af
Nationens angelägenheter och substituera idealismen;
en man, som förlöjligar realitetens
åsigter och på phantasiens vingar vill lyfta Fäderneslandet
till andra spherer. I detta systéme
kan försvaret för Götha Canal, såsom allmänt
företag i det fknldfatta Sverige, blifva en bruk
-
Den 15 Octo ber f.m.
85
bar länk, men för mig som lika myckef afskyr
Egoismen, flet är, principer af blott individuella
fördelar, sorn jag ogillar satsen af ett Romaneskt
Speculatift Fädernesland; för mig, som
dessutom , i motsats af den vittra Författaren,
tror på ett samfundsContract ock aldrig kan se
Konungamakten under samma synpunkt sorn
fadersmyndigheten; som älskar svärmeriet i
mångå fall, men finner det rent af opassande
i Statijlikm och enfalldigt tänker, att romanen,
aplicerad utom de enskildte förhållanden, blir
löjlig om ej skadlig; för mig blir pligten alltid
lika helig, att med min röst, äfven under
för enskilt del upprigtig beundran af det stora,
dristiga och sköna i idéen om Canalbyggnaden,
under beklagelser, att ej enfrldta Capitaler
och nog uppoffringsmod finnes till desB
realisation afstyrka vidare bidrag från NatioJ
nens gemensamma Cassa eller genom Statens
skuldsättning. Jag anser dock fyllnaden af de
påräknade 7 millioner, enligt Utskottens Betänkande,
nu böra utgå, enär det förut utgifne
annars vore ä pure perte, men mot det uttryckelig»
vilkor och, om möjligt, vederhäftig
borgens sättande af Bolaget, att det dermed gör
Canalen fullt färdig och allt framgent underhåller
den utan Statens ringafle ytterligare tillfkott.
Nio 2-
Herr Berghman, Ambrojius Magnus:
Om jag iakttog tystnad, då frågan är om
86
D«n t5 October f. m.
ytterligare bidrag till fullbordande af Götha Canal,
skulle jag tro mig fela i denr pligt mig
åligger såsom Riksdagsman att ifra emot alla
anslag af Statens medel till företag hvilkas
nytta antingen icke svarar mot derå anländande
kostnad, eller ej kommer hela Riket i
allmänhet till gagn. Ibland desse, får Götha
Canal, efter min och mångå andras tankar, första
rummet. Det var vid 1809 års Riksdag,
som fråga derom först blef framställd för allmänheten.
Man hade den skickligheten, att
begagna den öfverspända sinnesstämning, som
var föranledd af de stora olyckor, hvilka dels
redan öfvergått Riket, dels ännu hotade detsamma,
och hvarvid man så lätt fattar intryck
af föreställning, som gifva hopp om förbättring
i ens vilkor. Canalanläggningen afskildrades
såsom i högsta måtto Riksgagnelig. Den
skulle verka allmän och enskild båtnad, derigenom
att lätta communication emellan nästan
alla Rikets provincer, och gifva lif åt alla näringar.
Jag skulle aldrig sluta, om jag ville
uppräkna alla de fördelar den kom att medföra.
Man åberopade utur Historien, att framfarne
Konungar ansedt Östersjöns förening med
Westerhaget, medelst en Canal, högst förmonlig
; men man frågade sig icke, hvarföre ingen
af dessa Konungar företagit detta arbete?
Sverige var då i största flor och med sina många
och vigtig* ultramarinska Besittningar ägde
det flerdubblade resourcer emot nu, då det
är reduceradt till det minsta möjeliga. Svaret
hade ej kunnat blifva annat än^att desse Konungar
voro för mycket kloke, upplyste och
Den i5 October J. m.
87
om landets vål sorgfällige, att belasta det m«d
en kostnad, som skulle i allt för stor mohn
öfverstiga nyttan. Man ansåg siken annorlunda
år 1809. Ritningar uppvisades till Canaien
och ett Förslag till hela kostnaden framgafs,
som slutade sig på 1,600,000 R:dr. Intet understöd
begärtes af St3ten. Kostnadssumman
skulls inbringas af ett Bolag, igeoom Actier,
hvilka genast skulle gifva 5 procent om året.
Allenast begärdes att Bolaget måtte få inrätta
en egen Discont. Entusiasmen för denna nyhet,
Och lättrogenheten att få 5 procent för
det Capital man tecknade, var så stor, att
Actier togos till nära dubbelt emot kostnadssumman.
Det funnos dock tänkande män, som
bedömde saken annorlunda och'betviflade den
8å högt beprisade nyttan af företaget; men d«
fleste tego, för att ej compromettera sig; ty det
ansågs nästan för skam att yttra sig deremot.
Så var tonen stämd för saken. Likväl, och
då ämnet förekom hos Ridderskapet och Adeln,
talade den Hedersmannen och Patrioten,
nu mera salig Baron Corfits Ludvig Stael von
Hollstein med styrka och nit emot Förslaget
till Canalanläggningcn. Men förgäfves. Det
bifölls; privilegium beviljades af Ständerne dertill
för Bolaget, och det fick ock rättighet till
inrättande af en Discont. Derefter företogs arbetet
i planens största Scala, man påstår i
20 serskildte ställen af Canalens hela sträckning,
hvilket haft den påföljd, att man ej
kunnat inskränka sig till en viss del och småningom
fullborda arbetet. Detta fortgick till
18 '*5 års Riksdag, då Bolaget redan lärer fun«
89
Den l5 October f ml
nit att företaget ej kunde verkställas för uppgifne
Förslaget och öfverstiga dess förmåga,
oansedt allt hvad Digconten med yttersta utsträckning,
kunde inbringa. Bolaget begärde
derföre understöd af Staten och, utan att på
minsta sätt, hvarken igenom löften eller förbindelser,
dertill vara obiigerade, beviljade
Riksens Ständer 300,000 R;dr årligen, till nästa
Riksdag. Om Ständerne då afslagit allt
understöd, hade de undvikit, att vid hvarje Riks.
dag besväras med pretentioner på nya bidrag.
Canalen hade väl troligen sent blifvit färdig,
men den skadan hade varit mindre, än uppoffringen
af de stora summor, som sedan dertill
blifvit anslagne och nu än vidare påfordras.
Vid 1S17 års Riksdag blef CanalDisconten,
på goda skäl, indragen; men Bolaget
fick dock 300,000 R:dr årligen bevilja till
nuvarande Riksdag. Men dessa grofva summor,
oberäknadt den förlust af nära 1,100.000
R:dr som Banken lidit på CanalDisconten och
hvilken summa blifvit eftergifven, hafva dock
icke knnnat fullborda Canalen, utan pretenderar
man dertill ännu 1,650,000 R:dr; hvilket
förenade Stafs- och BancoUtskotten funnit för
godt tillstyrka att medgifvas; ehuru de dertill
ej hafva annan tillgång att uppgifva, än tillgörande
Statslån. Det felade i Csnalens Historia:
att, sedan Nationen med mångå Millio.
ner understödt byggnaden, hvilka kunnat betydeligen
minska de tunga Stat&bördor Allmänheten
bär, skall den nu skuldsätta sig för
att ytterligare bidraga till Canalen och betala
ränta för hvad således uppoffras. En sådan
Den i5 Octobcr j. ml
8»
Statseconomi kan icke annat än leda till ruin.
Vid det nu hegärde anslag för Canalens färdiggörande,
företer sig den vigtiga anmärkning:
atf, nedan många Millioner blifvit använde
till arbetet, fordras nu för dess fullbordande
lika stor summa och 50,000 R:dr derutöfver,
som hela kostnaden uppgafs blifva,
efter första Förslaget: En missräkning som vis
serligen
icke haft, eller nånsin kan få, sin like.
Missräkningar kunna ej förekommas: aldraminst
vid omfång som det ifrågavarande:
de i några år uppstegrade, men de sista åren
åter nedfallne priser på iörnödenheter för Canalarbetet,
kunna i någon, fast ringa, mohn öka
kostnaden; men att föreslå i ,600,000 R.dr
för bela kostnaden, då 9 å 10 Millioner redan
blifvit använde, utan att den ännu nådt
sin fullbordan, är högt oförlåteligt om det
skedt af okunnighet, och straffvärdt om det
skedt af uppsåt. Hade ett omkossnadsFöfslag
på 8 å 10 Millioner för 1809 års Ständer blifvit
franilagdt, skulle de säkert nekat privilegium
till företaget: i öfvertygelse att det öf
versteg
privatas krafter att påkosta och säkert
ligen inga Actietagare anmält sig. Efter hvad
Herr Gustaf af Uhr uppgifvit, hafva misscalculer
i de årlige arbetsplanerne stundom ägt rum.
Och då, allt ifrån början, man så gräseligen
missräknadt sig, vet jag ej hvad förtroende
sorn bör sättas dertill, att för de nu pretenderade
1,650,000 R:dr Canalen skall blifva färdig.
Hvem går i borgen derföre: att icke
den summan 2 eller flere gånger dertill åtgår?
Få sädanj sätt hafva Riksens Ständer, tid ef<
9o
Deri |5 October f. m,
ter annan blifvit inledde i desse oerhörde kostnader
och de veta icke i denna stund deras utgift
härvid, plade StatsUtskottet, efter den proposition
derom, jag haft den äran att göra,
af Kongl. KammarCollegium infordrat uppgift
på de Hemman, Boställen, Soldaterotar, hemmansräntor
m. m. som Staten mistadt igenom
Canalgräfningen; så skulle man noga kunna
beräkna hela omkostnaden för Staten. Lika
som en hembghetsslöja betäcker den så mycket
prisade nyttan af ifrågavarande Storverk;
så synes en sådan undanhålla kännedomen af
dess kostnad. Vid sådant förhållande och då
sista kostnadsförslaget ej bör hafva mera förtroende
än det första, anser jag klokast att
Riksens Höglofl. Ständer, en gång för alla
nu afsäga allt vidare understöd till Canalbyggnaden,
men skänka Bolaget alla de summor,
hvarmed Staten understödt arbetet: Likväl att
Bolaget hädanefter ersätter Boställshavare med
flere, deras årliga förluster: äfven sådane räntetagare,
som eljest af Kronan skulle hållas
skadeslöse. De sammansatte Utskotten anse
nödigt att fortsätta understödet för Canalbyggnaden,
emedan den eljest icke kan fullbordas,
i hvilket fall allt hvad Staten bidragit, vore
utan nytta användt och bortkastadt. Detta låter
något och synes hafva vigt; men då man
af circa 8 Millioner kan bespara 3me, tror jag
det vara än vigtigare, i synnerhet, dä man
skall låna penningar till anslaget. Men frågar
man, huru skall Canalen då blifva fullbordad?
Jag svarar att Actieägarne hafva endast att
följa det vsckra patriotiska Exempel Söder
-
Den i5 October f. m. 91
A
Telje CanalBoläg gifvit. Det samma har redan
betalt 250 procent på sine Actier och icke af
Staten fått, eller ens hegardt, aldraminst pretenderadt
något understöd, annorledes än med
lån, och äfven det till högst obetydlig summa:
icke en procent af hvad Götha Canalg
Bolag erhållit, troligen och åtminstone efter
mitt Förslag, till skänks. Det skulle blifva
kännbart för de af sistnämnde Bolagslnteressenter,
60m ifrån början contribuerat för sine
Actier; men ganska lätt för de speculanter,
hvilka, för någre få procents betalning blifvit
innehafvare af Actier till betydeliga summor.
De förre äro ej olyckligare än många andre
Medborgare som blifvit lidande på ill? beräknade
företag af egendomshandel, odlingar m.
m. De hafva alldeles icke att skylla Riksens
Ständer för den förlust de kunna göra.
Bilagor
till PleniProtocolIet för den 15 October,
eftermiddagen.
N:o 1.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Då för utforingen af det utaf Riksens
Höglofl. Ständer nu fattade beslut om Götha
92
Den lo Octoher e. m.
Canalbyggnad, och i anseende till den långt
framlidna tiden, det är nödvändigt att de beviljade
förskotten på nästkommande års anslag
kunna disponeras, men inga treprocents lån
förr än efter 1824 års ingång lära kunna upptagas,
äfvensom af Bankens vinst ej heller förr
än nästkommande år något torde utan särskilt
Riksens Höglofl. Ständers Beslut kunna disponeras;
så får jag vördsammeligen föreslå, att
för så väl de 50,000 R;dr,som i år förskottsvis
få lyftas, som för de 100,000 R:dr, hvilka
genast vid Nyårets ingång få användas,
säker utväg måtte beredas; som sådan får jag
föreslå, att Banken på dess nästa års vinstbehållning
förskjuter nödige medel härtill;
och anhåller jag att denna min Motion måtte
till Stats- och BancoUtskotten remitteras.
N:o 2.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus'.
Då jag nu går att väcka den Motion, att
RiddarhusSecreteraren ej i framtiden skall få
innehafva något Embete i Statens tjenst, anhåller
jag få fästa uppmärksamheten dervid,
att denna Motion aldeles icke åsyftar den nu
varande RiddarhusSecreteraren, hvilken erhållit
tjensten utan detta vilkor, och att tillämpning
af Förslaget således ej förr än vid dess
afgång från tjensten kan komma i fråga.
Den l5 Oclober é. m,
93
Jag anser verkställandet af detta Förslag
vara både nyttigt, billigt och möjligt.
Nyttigt torde det vara att RiddarhusSecreteraren,
som af Ståndet ensamt tillsättes, ej
får vara i beroende af någon annan Auctoritet,
vare sig i anseende till det dagliga Förmanskapet
eller i anseende till möjliga loften
om framtida fortkomst på Embetsmanna banan.
Vida skild från det påståendet, att en sådan
inverkan för det närvarande blifvit försökt eller
skulle lyckats, anser jag dock för en frarns
tid kunna ligga inom möjligbeternes gräns, och
jag anser Representanten lika pligtig att söka
förebygga de misssbruk som kunna hända, som
att rigta sin blick endast inom det närvarandes
inskränkta område.
Men rättigheten, att jemte ett Embete i
Statens tjenst äfven innehafva RiddarhusSecreteraretjensten,
kan, utom olägenheten af en
möjlig främmande impuls, äfven medföra den,
att tjensten i en mindre nitisk innehafvares
hand vårdslösas. Rikets Höglofl. Ständers särskildta
Utskott anför i dess Betänkande pag.
ao8, att genom det föränderliga värde af Rikets
Creditmynt, sorn ofta inträffat, lönerne vid
åtskilliga vigtiga Embeten sluteligen blifvit så
försämrade, att deras innehafvare varit nödsakade
bereda sig utkomst dels genom biförtjenster
och dels derigenom att de sökt sig löner
i flere Verk, hvaraf de följder uppkommit, att
icke allenast Statens tjenst på ena eller andra
g4 Den ig October e. ra.
stället blifvit försummad eller mindre väl förvaltad,
utan ock att Tjenstemännen genom åtskilige
delade befattningar ej sällan blifvit
hindrade att förvärfva sig de iosigter, sorn för
utöfvandet af en enda erfordras. Det har icke
tillhört Utskottet att utsträcka denna åsigt
af tjensters förening äfven till enskilde Verk,
men tillämpningen dit blir densamma och olägenheten
bör så mycket mera afhjelpas då
den drabbar på en gång de allmänna och enskilda
Verken.
Ehuru stora orsaker Ridderskapet och Adeln
än kan hafva att vara nöjde med nuva«
rande RiddarhusSecreterares förvaltning af sin
tjenst, kan dock i framtiden hända, att samma
menliga följder, som erfarenheten visat att
flere tjensters förening medfört för Staten, äfven
kunna drabba Riddarhuset, Och det är
dessa olägenheter, som antagandet af Förslaget
äfven skulle afböja.
Förslaget innefattar äfven en billighet till
förmohn för tjenstsökande i allmänhet i så
måtto, att det tillstyrker att icke på en person
hopa tjenster, sorn hvardera kunna underhålla
dess innehafvare. Det tyckes ligga
en inconseqvens deruti, att man klagar öfver
för stort antal tjenstsökande och vill rigta en
del af den bildade Classens barn till Näringame,
under det man på samma gång tillåter
tjenster att förenas, utan att sådant af behofvet
påkallas.
Ben l5 Octoher e. m.
95
Möjligheten af Förslagets antagande anhåller
jag få visa genom en kort calcul af RiddarhusSecreterarens
inkomster och genom en
jemförelse mellan dem och de sorn njutas af
andre Tjenstemän» RiddarhusSecreterarens lön
är 600 R:dr Banco; dess tractamente under
Riksdagarne är 300 R-.dr Banco i månaden.
Ifrån och med 1809 till och med 1823 eller
under 15 år, hafva Riksdagarne upptagit en
tid af 43 månader, som per medium för året
gifver s:ne månader eiler 900 R:dr Banco.
Enligt Ridderskapets och Adelns beslut vid
förra Riksdagen tillkommer RiddarhusSecreteraren
för hvarje diplom# 50 R:dr Banco; från
och med 1809 till och med 1822 eller under
14 år hafva 173 introductioner ägt rum, hvilket
per medium för året gifver minst 12 Introductioner
eller 600 R:dr Banco. Upptages
nu Boningsrum, Uthus, Ljus och Vedpenningar
till 300 Rtdr Banco, hvilket kanske ej är
för drygt beräknadt, så uppstår ett resultat af
2,400 R.dr Banco för året, hvari dock ej är inberäknade
de särskilda discretioner sorn erhållits
då Riksdagarne hållits utom Hufvudstaden
samt respenningar och resetractamenten vid
sådane tillfällen. De fleste af Statens embeten,
så i civil som militaireväg, och deribland sådane,
som icke allmännast uppnås och som anses
underhålla sine innehafvare, medföra på långt
när icke så betydlig inkomst.
Enligt de underrättelser jag varit i tillfälle
förskaffa mig, tjena Assessorer i Hof«
Rätter och Collegier för endast jooo R: lr Ban
-
g6
Den 15 October c. mi
co, HofRätts- och CollegialRåd för 1,400 R:dr
Banco, RevisionsSecreterare för 1800 R.dr Banco,
BancoCommissarier ej öfver 1700 R:dr Banco
o. 8. v; Efter denna jemnförelse hoppas jag
änga tvifvel skola uppstå om Förslagets verkställbarhet,
och jag anhåller att Motionen må
blifva till Riddarhusutskott remitterad.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 17 October,
förmiddagen.
Nio 1.
Herr Dahlman, Lars Johan:
Jag anhåller vördsamt att få anmäla min
reservation mot de genom votering sista plenum
tagne beslut, att Götha CanalBolag får,
under hvad benämning sorn helst, arbetsbidrag
eller rättare sagt genom Statens skuldsättning
utan att afgifva en Jadan förbindelfe forn blifvit fö.
rejlagen-, äfvensom emot resultatet af den senare
voteringen, att Bolaget njuter al! Canalerig
afkastning, utan att med clemia inkomjl öka Byggnads
-
Den 17 October f. m.
97
nndfCassnn, ander dit mer än 4 Millioner räntefritt
tagas till Bolagets arbetskaflnad utaf det allmänna.
Det uigör min högsta förundran , att
ej någon med mera erfarenhet och talent uppstår
såsom det allmännas förespråkare, och att
ett så ytteist lamt motstånd vid detta tillfälle
blifvit gjordt. Jag får nu underkasta mig den
Starkare t rätt och frågar ”om det nu mera är
tvifvelaktigt, hvem jorn är den /larkare; det allmänna
eller Bolaget? Sannerligen efter hvad jag
nu erfarit, anser jag Bolaget, under Herr
Grefve von Plåtens anförande oö/vervinnerligtt
och innan Campagnens slut, vinnas thy värr
ännu många segrar; ty nar var ej egoismen
med patriotismen i skölden starkare, än den
ouppblandade ensamma patriotismen? Då det
lyckats Bolaget allthittills, att ej gå suplicando
tillväga, men blott anmäla sig till tvångslån
eller utskrifva gärder, bör man val ändå väga
ödmjukt anhålla, att dess Coryphéer täckas
upphöra attsmäda Representationen och påbörda
den, att hafva våldfört Bolagets rättigheter:
detta ädelmod bör väntas af segraren
slug
var emedlertid den som vetat ingå och hålla
ut i detta efter vanlig beräkning ej särdeles
låfvande Bolag: nu visar det sig. emot de ordinsirt
klokas förmodan, att Bolaget får allt
hvad det åslundar. Det torde i alla fm 11 bäst
upplysa min mening, att ställa Södertelje CalialBolag
sorn ett frappant motstycke. Säkert
gör det, utan skryt och fordringar på Staten
med tredubbelt större egne uppoffringar mer
Bil. till Ridd. o Ad. Prat. IX Band. 7
g3 Dm 17 Octobff. m,
allmän nytta __ än genom Gotha Canal någonsin
kan verkas, men jag glömmer, att nyttan
ej får vara Statsmannens ändamål blott bisak.
Jag hemställer sluteligen till allmänna
omdömet, hvem är största patrioten, den sorn
oponerar sig alltid och allestädes emot sitt Fäderneslands
skuldsättning samt sjelf gör och
jfrar för enftildta uppoffringar efter råd och lägenhet
till gagneliga och ärorika företag; eller
den, som på det allmännas bekostnad bygger
sig ärestoder och segrande befordrar corporationers
fördelar?
N:o a»
Grefve von Rofen, Robert'.
Som detta är första och förmodeligen det
sista tillfälle jag haft att inför Höglofl. Ridderskapet
och Adeln tala om skogshuahållning
i allmänhet, hoppas jag Högloflige
Ståndet ursägor mig hvad jag nämner innan
jag skrider till hufvudsaken nemligen Höglofl.
Utskottets Betänkande.
Vid de flesta Riksdagar jag öfvervarif, har
blifvit taladt om en förbättrad skogshushållning,
man ingenting derom faststäldt. Men
vid 1817 års Riksmöte fann Kongl. Ms;jt och
Rikets Ständer den af stor vigt och nödvän
-
Dan 17 Oolober f. «>.
cl i gnet. I anledning häraf har Kongl. Maji
gjord allt hvad sorn kunde väntas och önskas;
Hans Kongl. Majit har befallt alla de Authoriteter
sorn remi detta ämne hafva att befatta
ingifva Betänkande — har gifvit uppmuntringar
samt utsatt en belöning för utgif varén afdet
bästa Förslag till en förbättrad skogshushållning
hvaraf redan tvenne lemnadt pressen. Resultatet
af allt detta, sorn mig synes, är ingen
annan än Ekeskogarnes försäljande och det nu
af Högloft. Utskottet uppläste Betänkande
Utskottet
tillstyrker försäljande af alla de
Kronoparken som ej skola behållas för Kronans
räkning, tili Arméens och Flottornas behof.
Må det tillåtas mig att korteligen få framställa
några af de betänkligheter som jag tror
måste uppstå i fall af en sådan upplåtelse.
1:0. Äro dessa Kronoparker de enda skogar
som directe höra under Kongl. Majits Egen
höga disposition; med deras afiåtands till
enskilda personer, fruktar jag att hoppet om
en snar och förbättrad skogshushållning, åtminstone
förminskas, då fältet försvinner för
vår Nådige Konunge verksamhet.
2:0. Äro de fleste af desse parker belägne
i Skoglösa Orter, och fordrade en ganska
noggrann och rättvis répartition, om ej en stor
del alldeles skoglöse och på längre afstånd
belägne trakter skola befinna sig utan all tilltillgång
på de nödvändigaste skogseffeetcr, el.
100 Den ly October /, m,
' , N t
ler ock nodgas lösa dem för ett obilligt beli
ruinerande pris.
3:0. Trör jag att om de på nyssnämnde
orter, belägne Boställen, ej skola lida för mycket,
måste största delen af den nu å dessä
parker befintliga timmerskog för detta ändamål
seqvestreras, emedan ingen annan tillgång
finnes, och således all försäljning å dessa pär-,
ker svårligen kan verkställas»
Sluteligen för ätt ej trötta Höglofl. Rid—
derskapets och Adelns tålamod, får jag nämna:
att om alla de anmärkningar om intäckter
till odlingar, söm inkommit blifvit beviljade
vOre skogen säkert till det mästa fexpedierad.
Må det äfven tillåtas mig, sorn en slag!
Chef för Skogs- och Jägeristaten, nämna något
som rörer dets. Ett af de skäl, Utskotten
tager till försäljande af Kronoparkerne är att
de svårligen kunna beVakas; jag är af samma
tanka, så länge Staterne Förblifva organiserade
som de för närvarande äro; men tillåt mina
Herrar göra Eder uppmärksamme på deras nuvarande
ställning; dessa stater hafva dels inga
dels otillräckeliga löner, inga befordringar utom
tittlar, föga utsigt om pension, och den
trägnaste och mödosammaste tjenstgöring, då
skyldigheterne fnllgöras rätt, hvad kan man
vänta af allt detta. Och huru lätt vöre icke
det att med de löner denna stat nu innehar,
ökad med högst fjerdedelen af hvad som nu
Den 17 Oktober f.m, 101
Stjäles af skolarne, reglera en ordentelig slat,
forn snart skulle visa att Svenskar kunna både
akta och sköta skog lika så väl som flere andra
Nationer göra det.
Bilaga
ti ll Pleiu-Protokollet i or deri 17 Oktober,
efterinidclagen.
N;q r.
Herr Tham, Wolrat ht
Principen att RiddarhusSecreleraren icke
bör bekläda annat publikt Embete, godkänner
jag ej Orsakerna äio att jag tror det inom
Svenska Adeln ännu finnas män med ära och
kunskaper.
Att Ridderskapet och AdelD vid val tili
RiddarhusSecreterare måste lästa sig och säkerligen
fäster sig vid dessa egenskaper-^
Att RiddarhusSecreteraren om Iian icke
får bestrida annat Embete, blir skild från allt
103
Dc »37 Oct ober e. m.
tillfälle att ^emellan Riksdagarne verksamt följa
landets angelägenheter och uppöfva sina
kunskaper och sjäisförmögen heter genom annat
än speculatioQer, hvilka, ehuru ganska nyttiga,
likväl icke efter min öfvertygelse verka
lika med en god Embetsmannapraktik.
Att om Ridderskapet och Adeln väljer så
illa, att deras Secreterare täger impuls af högsta
magten eller af andra personer, så linnas
många andra sätt att på honom inverka äts
genom det publika Embete han bekläder.
Att Ridderskapet och Adeln genom ett
sådant stadgande som Motionairen föreslagit,
binder händerna på sig sjelf att välja den mäst
skickelige, ty denne om han äger vigeur*
torde sällan’och kanske aldrig lemna utsigten
af Embetsmanna vägen, för att, för hela
lifstiden binda sig vid en minndre förmånlig,
syssla, hvars göromål under Riksdagarne
fordra mera skicklighet, tålamod, ansträngning
och försakelse än som är mängden medgifven.
Om RiddarhusSecreteraren innehafver Domaresyssla
är han fullt oberoende, ty från
denna kan han ej skiljas utan Embetsfel; lem»
nas honom annan syssla, hoppas jag, att alltid
Svenska RiddarhusSecreterara skola så väljas,
att de lemna sådane Embeten hvarje gång
deras innehafvande skulle sätta dem i förbindelser,
oförenliga med Ståndets förtroende:
Dm 17 Oclobcr s. m, I®3
framfarna Exempel ge mig full rätt till denna
förmodan.
Att den publika tjensten icke bor hindra
RiddarhusSecreteraren att uppfylla 6ina plig—
ter emot Ståndet
behöfver ej bevisas; ty
erfarenheten, äfven den vi nu dageligen ha,
bevisar detta, då vid infallande Riksdagar, annor
man alltid förordnas att bestrida den publika
syssla, RiddarhusSecreteraren innehafver.
Då man vill uppgöra beräkningar som
skola grundlägga beslut, böra dessa vara säkra;
Motiooairens beräkninger angående RiddarhusSecreteraren6
lönevilkor äro icke allenast
osåkra, de äro äfven påtagligen origtiga. Han
har beräknadt RiddarhusSecreterarens arfvode
under Riksdagarne till 300 R;dr Banco månatligen,
detta har icke alltid så varit; vid 1809
års Riksdag sora ensam räckte 12 månader,
hade då varande RiddarhusSecreteraren icke
mer i ett för allt än 1,000 R:dr Banco. Vid
3810 års Riksdag gom börjades dan 23 julii
och slöts den 33 November hade han 3 R:dr
Banco om dagen samt 300 R:dr Banco i arfvode.
Det är sagt att ifrån och med 1809 till
och med 1823, eller under 15 år, 43 månaders
Riksdag förkaffat RiddarhusSecreteraren 900
R:dr Banco årligen; *tt uppgiften är origtig,
bevisas af det anförda, dessutom ordsakas en
mindre missräkning deraf att 3 gånger iSjgör
45; ej 43*
Den 17 O et ober c. m.
1809 irs Riksdag ordsakades af krig, revolu
tion
och total Regementsförändring.
1810 års Riksdag af KronPrinsen Carl Augusts
död.
18 12,års Riksdag af Continentalkriget.
1815 års Riksdag af freden, som slutade detta
krig och af föreningen med Norrige.
1818 års Riksdag af Disconternas fall.
1823 års Riksdag är ensam ordinarie enligt
Constitutionen, således 6 Riksdagar på
15 år.
Krig, revolutioner, Kongl, personers dödsfall,
förening med andra Na tioner, allmänna
Banqueroutter, måste ej nödvändigt skola
inträffa inom hvarje tidrymd af ]5 år, således
ar icke nödvändigt att under samma tid sk -1 i
finnas mer än 3 Riksdagar. Antagas dessa till
8 å 10 månader hvardera, så uppstår en Riksdagstid
af 24 eller 30 månader, hvilka om man
antager det uppgifna månatliga arfvodet å noo
R:dr Banco sorn bestämdt, i förra fallet på 1$
år gör 480 och i sednare åter 600 R:dr om
året.
Ordsaken att ifrån och med i8°9 till och
med 1822, 173 Introductioner ägt rum lärer
lätt finnas deruti att under tiden flera ovanliga
händelser inträffat; Regerande personers till
-
Dm 17 October c. m.
träde till Regeringen, samt kröning, krig och
fred, som gifvit anledning till flera benådningar.
Det är hvarken bestämdt gifvit att sådana
händelser alltid under hvarje tid af 15 år
jofva lika anledningar till benådningar, icke
heller, att den Regerande lika begagnar dem;
således är den deraf hämtade grund till löneberäkning
alldeles osäker. Ändteligen är äfven
misstag deruti begått att RevisionsSecreterarelön
är utförd till i.Soo R;dr Bjnco,
då den likväl är lika med HofRätts- och
CoUegialRåders.
Jag har icke varit Embetsman, men 30
års verksamt deltagande så väl uti allmänna
som enskildta göromål hafva hos mig stagadt
den öfvertygelse, att alla Emlsetsmanna Corpser,
lika som alla andra Medborgareclasser äro
blandade af mer orh mindre goda, redebga
och verksamma män, och att om deruti någon
gång träffas verkeligen elaka!, deras antal
uppväges af verkeligen fullgoda; jag
skall derföre aldrig deltaga uti den syftningen
att frän öfverläggningar och förtroenden som
angå de constitutionella göromålen vilja utesluta
Embetgmännen, så mycket mindre som
dessa för sina befattningar nödvändigt måste
förskaffa sig kunskaper, hvilka icke lika nödvändigt
måste förvärfvas af dem, som ensamt
egna sig åt Landtmannens, den handlandes eller
Näringsidkarens yrken; jag delar häruti
icke den stränga åsigt som jag tror mig finna
uti Motionen, och jag frågar sluteligen hvad
IOG Batt 1,2 October e, n.
fira det kan vara, att den man som skall föra
Ridderkapets och Adelns protocoller och
den Ridderskapet och Adeln sjelfva välja
efter deras högsta förtroende är Embetsman, då
äldre och yngre Embetsmän deltaga uti de be;
slut som den förre endast på papperet uppfattar,
redigerar och för sina hufvudmän justerar.
Vittnar erfarenheten för eller emot Embetsmännen
inom Riddarhuset må Protocollerna för
Riksdagarne 1786, 1789? 1792, 1800, ej mindre
än sednare tiders derom rådfrågas och
hvad RiddarhusSecreteraren serskildt angar vågar
jag påstå, att om också hos honom pligt—
känslan för Fädernesland och dess Stånd vore
svag eller svigtande, är hant ställning sådan
att den alltid måste föras till rätta målet sä
länge Ridderskapet och Adeln sjelfva icke
svika det hopp och de fordringar, Fosterlandet
vid dem äga rätt att fälta.
Jag afstyrker således helt och hållit den
gjorda Motionen, den jag ej allenast anser för
icke nyttig, utan äfven skadelig, och anhåller
att dessa anmärkningar få till Utskottet med-:
följa.
Den 20 Octaber e. »».
107
Bilaga
till Pleiu-Protocollet för den 20 Octobcr,
eftermiddagen
N;0
1»
1
Herr Treffenberg, Curry Gabriel •.
ConstitutionsUtskottet anför att utfärdandet
af ett miiitairiskt TjenstgöriogsReglemente
inskränkt till sammandragningen i ett helt,
af spridda, hvar för gig lagligen meddelte föreskrifter,
och bland annat, af de hvarje Tjenstegrad
inom Reglementet åtföljande skyldigheter,
utan tvifvel måste tillhöra Konungens
omedelbara besörjande, genom hans rådgifvare
i Commandoärenden och jag instämmer fullkomligt
deruti 3 tilläggande» likväl min öfvertygelse
vara den: att denne Embetsmans åliggande
vid ett sådant uppdrag, icke inskränker
sig till att endast låta afskrifva och till
ett helt sammanfoga fordna stadganden, utan
bör han äfven med sorgfällighet tillse, att allt
hvad som tarfvar ändring och förbättring, får
densamma i öfverensstämmelse med det rätta.
Så länge vi äga en Constitutionel Statsförfattning,
bör vid dylika tillfällen, i första
rummet för uppmärksamheten, sättas alla punkter,
gom på något sätt röra Medborgares rättigheter,
så att de blifva olörryckta. g
Den 50 Oelober e. m.
' Jag sträcker åtminstone mina fordringarså
långt, stt Konungens Rådgifvare i Commandomäl
för Arméen, då det ifrågavarande
Tjenstgöring*Reglemei|tet skulle utfärdas hade
bordt, i stället för att till efterlefnad låta copiera,
de fordne lagligen tillkomna, i mitt anmärkningsmemoriai
öfverklaga olagligt}?,terne anmärka
dem, och redigera stadgandet i enlighet med andan
och bok stafven i 16 §, Regeringsformen.
Vid ett sammandrag af olika föreskrifter,
som äger till den grad stämpel afnogrannhet,
stt det till och med destinguerar den yttre
sorgebeteekningen efter afledne Föräldrar och.
Syskon, hade eder min öfvertygelse det varit
en skyldighet, att äfven fästa uppmärksamheten
åt lefvande personers rättigheter och tim*
liga väl.
ConstitutionsUtskottet finner likväl denna
enkla verkställighetshandling, (sorn det kallar
den ifrågasatta öfverklagade Föredragande och,
Rådgifvareåtgärden), vara sådan, att det yrkade
åtalet icke kan äga rum, och jag skall
icke eller ytterligare fordra något sådant, men
jag tror mig deremot icke hafva fullgjort min
skyldighet sorn Riksdagsman, om jag dervid
lärer bero, hvarföre jag med stöd *f 56 §. Riksdagsordningen
anhåller att få väcka följande
Motion, nemligen:
Att Riksens Ständer i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Majrt anhålla: att vederbörande
Actoriteter, så Civilesom Militaire* hvila
Den 20 October c, m, log
Va tillkomma att ingifva Förslager till befordring
gar för de dem underlydande Tjenstemän, blifva
anbefalde: att hädanefter, da. någon annan upp.
fores på Förslag, lin den, hvilken efter tour och ancinnété
dertill dr
orsaken till ett dylikt förbigående uppgifva och bifoga
ingående Förslaget, idan åfvan att den som förbi'gås,
vid samma tillfälle erhåller en likalydande cornrnunication
deroth,
I ett land* hvars lagar äro grundade pä
'elen sköna regel att det är bättre tio brottslingar
gå fria än en oskyldig dömeg, tyckes
ett dylikt stadgande vara både rättvist och behöfvas;
och hos ett Folk med en Constitutionel
Statsförfattning bör hvarje väg för godtyckligheten
tillspärras.
Örn Lagstiftande magten vill bibehålta sitt
förtroende måste den åt allt hvad sorn kan
gynna våld och orättvisa lemna sin uppmärksamhet
och begagna de tillfällen Grundlagarne
medgifva» att inlör Thronen yrka rättelse i d«
bristet som tilläfventyrs finnas. Riksens Ständer
handla icke eller rätt mot styrelsen om de
dölja en upptäckt stig, som leder till våldförande
af i b §. Regeringsformen. Först då Regeringen
blifvit visad hvar den finnes och icke
sätter hinder för dess begagnande faller
missnöjet och oron med rätta på densamma.
Jag bör vid detta tillfälle åberopa hvad
jag redan hos ConstitutionsUtskottet anfört,
nemligen: att med den egna organisation af en
110
Den 20 Ocloher e. m.
Indelt Armée, som vi äga, der snart sagt, Soldatens
både underhåll och eqvipering direct
måste ntgå frän de Rust- eller Rothallssky 1 dige
är det af största vigt, att ej sakna Medborgerlighet
hos Befälet. Detta skulle dock
blifva fallet, om i en framtid Regementerna
tilläfventyrs endast fingo sådane Chefer, hvars
egenteliga nit röjde sig i en öfverdrifven god
hållning inom deras Corpser, utan afseende på,
med hvad rätt och på hvad sätt medlen dertill
af Indelniagsgifvarne uttogos. Dessa Chefer
skulle då med lätthet, om endast deras ocontrollerade
vitsord inför Konungen, vid fråga
otn befordringar gällde, blott framdraga
sådane Sujetter, sorn hyllade samma godtyckliga
tankesätt som de sjelfva, för att så mycket
snarare vinna ändamålet, hvarigenom Indelningsverket,
såledea kunde komma att på
ett högst tryckande sätt förvaltas.
Man bör ihågkomma: att snart sagt ur
alla SamhällsClasser personer hafva ingädt till
Civila och Militaira Tjenster; att de fleste Representanterna
hafva närmare eller fjermare anhörige
som skola framkomma på Embetsmanna*
vägen genom Förmäns intyg; att dessa Förmän
äro Menniskor och således kunna vara
svaga, orättrådige, egennyttige, hämdgirig?, m.
m., att inom sjelfva Representationen, likasom
vid alla de tillfällen då Medborgarnas röst är
af offentlig natur, skyldskapsn kan gifva anledning
till en återverkan, som är så mycket
farligare, som den är orättvisare än all direct
personlig förföljelse, och sorn kunde undanhål
-
Den 20 Oot&her e, rn., xil
la mycket godt och nyttigt för vårt Samhälles
lycka och sjelfständighet.
Då icke den rättighet kan medgifvas, att hindra
en sysslas bortgifvande genom tidsutdrägt
intill dess bevis och dom erhållits, utan endast
genom detta Förslag, möjlighet beredei, att
om man fant sig dertill befogad, vid vederbörlig
Domstol söka upprättelse af den, som
tilläfventyrs inför Majestätet framlagt en falsk
uppgift och dymedelst beredt ens ofärd, finneg
efter min tanka ingen ting, som bör hindra antagandet
af min motion, och det öppna handlingssätt,
sorn härigenom föregkrifves, skall
efter min öfvertygelge medföri de bästa följder,
för Regeringen, »åsom aflägsnande från
densamma alla misstankar om enakildtas förföljelser,
och för Folket, beredande hvarje Tjena
steman hvad han har rätt att fordra, skydd
mot godtycklig behandling, i en dess vigtigaste
välfärdsangelägenhet.
Jag anhåller att min Motion blifver till
Allmänna Besvärs- och EconomiUtskottet remitterad.
Den 23 October f. m.
Bilaga
till PleniProtocollet för elen 23 October,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr von Hohenhausen, Michaél'.
Vid genomläsandet af Herr von HartmansdorfTsanförande,
har jag funnitmigvaraafen helt
motsatt tanka, och har derföre uppsatt de skäl
på hvilka jag anser mig böra afstyrka hans
Motion.
Herr von Hartmansdorff har anfört, ’’att
Lagens anda alltid först bör betänkas, och tillämpningen
ske derefter, så vida icke ordalydelsen
är så bestämd, att afvikelser från bokstafven
kunde leda till Lagens förtydniug ” Om
Lagen skall vara öfver hvarje individs vilja
och ännu mer öfver mängdens, tror jag rådligast
vara, så vida Lagen icke är alltför ofullkomlig,
att först efterse Lagens böks af,
och följa den om den är tydlig, och endast
när den är otydlig efterforska och utleta andan,
för att genom analogie sluta till Lagens
mening i den mörka punkten- Andan af en
Lag är icke alltid en lätt sak att utfinna, tillämpad
till hvarje serskilt fall, de upplystaste
män
Den 23 October /, ml i»5
män hafva deruti ofta skiljaktiga tankar: Men
bokstafven måste yaia klar, då lagen ej står
skrifven i ett mystiskt språk eller med en för
närvarande tid oförsvarlig vårdslöshet» Om
en orättvisa eller mindre billighet skulle vederfaras
en person, fördrager han den nästan
alltid vida häldre om den kommer från La»
gens bokstaf, än ifrån Medborgare, som tillämpa
Lagens anda utan förening med bokstafven»
MotiODairen anförer att han sjelf anser, att
enligt §3 och 98 §■ §. Regeringsformen ordalydelfen
bjuder det intet nytt val bör förrättas till
Justitieombudsman, om han dör under påstående
Riksdag, sedan han under samma Riksdag
dertill blifvit utvald, utan Suppleanten ovilkorligen
vara TustititiaeOmbudsmannens sur»
vivancier intill nästa Riksdag, men att detta
lagstadgande är både förnuftvidrigt och stridande
mot Grudlagens anda.
Jag hyser likväl en helt annan tanka, och
skall i korthet anföra skälen till, att jag i denna
Grundlagens ordalijdelfe igenfinner både förnuft
och Grundlagens esprit.
Det synes mig verkeiigen förnuftigt, att
den person, hvilken Riksens Ständer ansett näst
den till Justitieombudsman utvalda, äga derus
mästa förtroende att bekläda detta Embete, och
den de således dertill befullmägtigat i händelse
af den förres afgång, äfven böra vid ett
Bil. till Ridd. v. Ad. Pr, IX Band, 8
Den 23 OrtoLcr f. m.
inträffadt frånfälle af JustiticeObudsmanen, intaga
hans plats Hvad de suppositioner beträffar
att den af Riks ns Ständer utvalde Suppleant
under återstoden af Riksmötet efter valet,
kunde dertill gjordt sig ovärdig, så synés den
mindre möjelig än att Justitieombudsmannen
doge dagen före Riksdagens utblåsande eller
samma morgon innan det skedt, då tiden icke
medgåfve förrättande af något nytt val utaf
Ständerne.
Med Grundingens anda torde detta Suppleantens
inträdande således äfven vara förenligt,
då det icke någorstädes är stadgadt att Riksens
Ständer godtyckligt kunna endtlediga Justitieombudsmannen
utan endast finnes föreskrifvit
ett bestämdt sätt, nemligen genom nytt vals
anställande hvarje Riksdagjderföresynes ickeheller
en Suppleant, som af Riksens Ständer blifvit
utnämnd och befullmägtigad att efterträda
Justitieombudsmannen om han dör innan ncifla
Riksdag, godtyckeligt kunna beröfvas denna
rättighet. Dessutom då man lärer nödgas erkänna
att schismer mer eller mindre ofta vid
dessa val äga rum, torde det icke vara i enlighet
med Grundlagens anda, som söker att
föiebygga dem, i detta Gil genom ett onödigt
val dem åstadkomma. Ett helt annat förhållande
är om Justitieombudsmannen dör under
varande Riksdag, innan nytt val skedt, ty emedan
detta val o v i 1 korlig t skall förrättas, är
upphörandet af Suppleantens rätt att efterträda
vid början af en Riksdag, som föreskrifves af
Dm 23 Oe(ohm f. m.
irS
Grundlagens ord innan nfljla Riksdag" andan af
Grundlagen i fullkomlig harmonie med des#
bokstaf. Hvad Survivancebeställningen beträffar,
som förmenas vara i strid rmjd Grundlagens
esprit, så dä Grundlagen uttrycksligt
Stadgadt en sådan, på detta Embete, synes mig
det långa raisonementet sorn anföres, att det
först mellan Rikldagarne må äga rum, nog hår
dragit
och sluteligen hvad meddelandet af
Fullmagtsn beträffar, bekänner jag mig anse
den för en fullkomlig småsak} den lärer icke
kunna komma i fråga att uppvisas i rangtvist
med JustititeCancclleren. Deri Fullmakt
Suppleanten fått af Riksens Ständer att i häadelse
Justitieombudsmannen dör innan nästa
Riksdag, han skall honom i tjensten efterträdda,
synes mig göra alldeles tillfyllest.
Sålunda fattar jag Grundlagens enda, en
tredje och fjerde kan möjeligi n se den ännu
på ett annat särt, utan att någon trodde sig
förtyda Lagen. Det torde derföre vara nyttigast
att man städse tillämpar Grundlagen i
enlighet med andan och bokstafven af Regeringsformens
83 § Jäg alstyrker således ali
annan tydning af Grundlagen, än den som Motionairen
funnit enlig med bokstafven af 98 §.
Reg,“HngsFormen och tror det vara rakt stridande
mot andan af Grundlagen, att uti en
biförfattning som skall gälla vid sidan och
med stöd af G»undlatren, vid chaloner nyttja
andra uttryck, i synnerhet då de gifva en
n6 Den 1% Octolcr f m.
skiljaktig mening mot Grundlagens ord. Den
föreslagna ändringen af orden innan nästa
Riksdag till mellan Riksdagarne uti 26 §. af JuBtitiEeOmbudsmannens
Instruction, lärer således
vara Grundlagsvidrig.
Hvad åter beträffar utväljandet af Suppleant
under Riksdagarne, sedan den en gång
utvalde efterträdt Justitieombudsmannen i
Embetet eller annorlunda afgått finner jag
ganska lämpligt att Riksens Ständer sjelfva
utvälja honom om tiden det medgifver helst
ingenting i Grundlagen deremot lägger hinder
och då utväljandet af Suppleanten att efterträda
en afgående Suppleant, ännu blott finnes
uti JustitiaeOmbudsmans jnstruction intagit,
ser jag intet hinder att uti 26 §. af denna Instruction
införa följande ord: ojgdr Suppleant,
under varande Riksdag från Jin bejlällniug, inhemte
Fullmägtiqe Rikrens Ständers vilja, om de
fjelfva utvälja en ny Suppleant, eller öfverlåta valet
åt Fullmägtige,
Den 24 Octoler, 117
Bilaga
till PleniProtocollet för den 24 October.
N:o 1.
Friherre Rudbeck, Alexander:
Då de sammansatte Utskottens Betänkande
rörande Spanmåls MagazinsDirectionens be:
stånd eller upplösning nu förekommer till Högloft.
Ridderskapets och Adelns öfverläggning,
utbeder jag mig, att, med åberopande af hvad
jag, redan vid denna Riksdags början, anfört
rörande den nöd och penningeförlagenhet, som
låg tungt, i synnerhet, på den Jordbrukande
Classen af Nationen, nu fä göra de anmärkningar
och tillägg, hvartill Utskottens ifråga*
varande Betänkande synes mig föranleda.
Sedan, genom den uppmärksamhet Hans
Maj;t Konungen behagat nådigt lemna åt sitt
Folks underdåniga framställning af sina be.
hofver och omöjligheten, att-med fällda priser
på sina kostsamma produetioner, jemte eget
bestånd, längre utgöra tryckande Statsbordor;
och genom hvilket nådiga afseende,
ett tacksamt Folks kärlek och förtroende "för
sin Lan^sfaderliga Regering, om möjligt, ännu
närmare befästats  det blifvit Rikets nu församlade
Ständer möjligt, att genom Be vill—
niagens nedsättande med 460,000 R:dr och
Dan 24 October
Saltpsttergärdens minskning till circa ioq.oqq
R dr, verkligen lindra dessa bördor och lätta
medlen til! de återstående? utgörande, och hoppet
drrigenotn för kommande år ljusnat; synes
det mig af så mycket större vigt, att, genom
en klok reglering af Spannemålshandeln
och Magazinslnrättningen, som så omedelbart
verkar på den större mängdens väl eller ve,
för framtiden befåstii och stadga detta hopp;
men att, enligt Betänkandets innehåll, åt slumpen
öfverlemna Svenska Folkets öde, eller att
Jordbrukaren i goda år skall få litet eller intet
för sine producter och deremot under missväxtår,
af egna förråder, Sakna sina behof och
nödgas anropa Utländningen om sin lifsbergning,
förekommer mig vara, antingen mindre
öfverlagdt, eller planen uppställd af Handelsspeculationeo.
Enär Utskotten synas ämnat, att alldeles
upplösa Spanoemäis-MagazuisDirectionen, hade
man skälig anledning att vänta ett project,
som, på ett förmånligare sätt, uppfyllt
ändamålet och den allmänna önskan, hvilken
ofelbart måste bestå uti någorlunda jemkadet
och bestämda, ej som hittills, varierande Spanmålspriser.
Hvad de Sammansatt® Utskotten föreslagit
om En Million Rtdr Banco till Spanmål?
upphandling, anser jag, för min dd nyttigt
och antagligt; men hemställer, om ej sådane
uppköp böra verkställas tndujl under de goda
Den 24 Octoier
119
åren då Sadén gäller mindre än under de svåra?
och , ätt denna upphandling blott må ske
af torrkad Säd, samt att uppköpen matte verkställas
inom hvarje Län, af dertill utsedde Rikets
Ständers
inför deras Revisorer redovisning
skyldige
Ombud, hvilka, mer af
patriotism än vinningslystnad och dryg aflöning,
fullgöra sine åligganden. Om den af
Utskotten föreslagna Summan fördelas på Länen
efter dessas mer eller mindre gifvande
production, så kunna, i följd af verkställde
upphandlingar och Magazinering, de rikare
Magazinerne understödja d® behöfvande. Skulle
sådane, i min tanka de nyttigaste Magazinslnrättningar,
vid Riksdagens nu analkande
slut ej 6ynas antagelige; så anser jag visserligen
säkrast, att öfverlemna Summan till Sädesupphandlingen
åt Hans Maj:t Konungen,
då, med dess kända, sanna och verkliga omtanka
försitt Folks väl, ett vida bättre resultat
är att förvänta, än hvad ett, under så
många månader utarbetadt, Betänkande nu föreslagit.
Den 97 October f. mi
Bilaga
till PleniPyo to collet för den 27 October^
förmiddagen,
N:o 1.
Herr Rosenblad, Bernhard;
Den dryga Tryckningskostnad, Statsverkets
under närvarande Riksdag, fått vidkännas, till
en stor del förorsakad af den flera gåtiger
förnyade omtryckningen af åtskilige handlingar,
föranlåter mig att vördsammeligen föreslå
åtgärder, hvarigenom Riksens Ständer med betydlig
besparing, mot hvad hittils åtgått, kun:
na för kommande Riksdagar vinna så väl de
ändamål 59 §. Riksdagsordningen åsyftar, sorn
förmånen af ett skyndsamt utdelande bland
RiksStånden af de vigtigaste Konungens propositioner
och Utskottens Betänkanden.
Till detta ändamåls vinnande ganser jag
nödigt
1:0» I a/fiende på Tryckningen:
Att de så kallade Bihangen indelas, nästan
såsom hittils, i 10 Samlingar, hvaraf
hvarje utgifves för sig särskildt under tittel:
Bihang till Samtlige RiksStåndem Protocoller viå.
Rih&dadagen då och då $ lista Samlingen {2,dra.
Ben 27 O cl ober f. mi
121
j:dje &?c. innefattande det och det. Dessa Sam-'
lingar blifva följande.’
Usta Samlingen, Kongl. Maftt Nödige Propo.
ftiotioner och Skrifvelfer till Rikfens Ständer
eller deras Ut [kott, äfvenfom, pä Kongl.
Maj\ts Nådiga befallning ^aflemna de Betänkanden
m. ni. Då den vigtigaste och
vanligen äfven till arktalet betydligaste
delen af dessa Nådiga Propositioner
m. m. öfverlemnas tryckt till utdelning
bland RiksStåndens Ledamöter, så kunde
bela dan dryga kostnaden af dubbel
sättning undvikas, om Riksens Ständer
hos Kongl. Majtt utverkade, att den
.person åt hvilken tryckningen af de till
utdelande ämnade handlingarne finge be-'
fällning, att i en nummerföljd ombesörja
tryckningen af alla till denna Samling
hörande handlingar, och medåliggan^
de att låta afdraga utom de exemplar, som
skola utdelas, det för Bihangen bestämda
antalet, hvilket genast öfverlemnas
till Expeditions-Utskottets disposition.
Om än ett och annat hvitt blad måste
lemnäs vid vissa ark, svarade dock
denna olägenhet ej mot vinsten af att
bespara den dubbla sättningskostnaden.
Äfven den läsande Allmänheten drog
ej ringa fördel, genom den vinst i tid,
sorn erhölls, derigenom, att denna Samling
på detta sätt bltyfve vida förr fö?
preHumeranterne tillgänglig.
122
Dan 27 Ort ober f m.
2:dra Samlingen, Rikfem Ständers Reviforers
och JuftiticeOmbudsmans till Rikfens Ständer
afgifne Berättelfer; med flere dylika Handlingar.
De förut i denna Samling införda
RiksStåndens Protocollsutdrag, som
innefatta remisser till Utskotten, kunna
gerna utesluta», då icke 59 §. Riksdagsordningen
anbefaller deras tryckning i
Bihangen, då de förut finnas tryckta i
Ståndens Protocoiler, och då i denna isolerade
sammanfogning saknas allt' interesse,
De här bibehållna1 handlingar
deremot, ehurtt icke uttryckligen nämnda
i 59 §. Riksdagsordningen, och
som först vid j 818 års Riksdag lära i
Bihangen influtit, tyckas likväl fordras
för dessas fullständighet, men då åtminstone
större delen af dem redan före
Riksdagens början genom publik åtgärd
af trycket utgifvits och utdeldts, så kunde
den dubbla tryckningskostnaden besparas,
om Riksens Ständer uppdrogo åt
samma authoritet, som ombesörjer ofvannämnda
tryckning, att utom det förut
erforderliga antalet exemplar låta afdraga
ett för Bihangen tillräckligt antal;
och till så mycket större beqvämlighet
för Allmänheten kunde redan före
Riksdagen prenumeration å denna
Samling öppnas, då å Prenumerationssedlarne
öppet rum lemnades för Riksdagens
årtal och Samlingens t i ttel blad
etter Riksdagens början utdelades.
Den 27 Det ober f. m.
123
§;dje Samlingen, CoftnitntionsZJlfottets Betänk
anden.
S
4tde Samlingen, StatsUiJkottetf Betänkanden och
Förklaringar.
5;te Samlingen, BcvillningsUtJkotlets Betänkande»,
6-te Samlingen, BancoUt[kottet! Betänkande»,
7:de Samlingen, LagUtJkottets Betänkanden.
8:de Samlingen, Almänna Befvärs och Econo
miUtJkottets
Betänkanden,
gide Samlingen, Rikfem Ständers Protocollsut
drag,
forn innejatta BeJlut.
loide Samlingen, Expeditionsl/t[kottet* Memorialer
med Rikfens Ständers deröfver [attade
Be.flut, Rikfens Ständers underdåniga Skrifvelfer
och Riksdags Befllitet.
Samtelige dessa Samlingar borde på sätt
ExpeditionsUfskottets vid 1818 års Riksdag den
2 Februarii afgifna och af samtlige RiksStånden
bifallna Memorial föreslär, till skyndsam
tryckning befordras; med de tillägg, att då så
dane Betänkanden förekomma, hvaraf tryckta
Exemplar böra bland samtlige RiksStåndens
Ledamöter utdelas, Expeditionsutskott t ålåge
efter tillkännagifvande från Utskotten, att ombesörja
afdragningen utaf ett tillräckligt antal
12*4 ^ Men 27 Öctoler f. m.
exemplar; att då tryckning i och för en sådan
utdelning erfordrades af ett Betänkande, till
hvilket tryckningen af den Samling det tillhörde,
ännu ej hunnit fortgå; så kunde med
detta Betänkande en ny afdelning hörjås, försedd
med löst tittelblad, efter hvars slutade
tryckning, den af Samlingens förra afdelning
kom att fullföljas; att då flere Utskott afgifva
ett gemensamt Betänkande, detta införes i dea
Samling det första i ordning varande Utskottets
Betänkande tillhör; att i händelse ett eller flere
särskildta Utskott skulle af Riksens Ständer
tillsättas, dessa Utskotts Betänkanden i särskildta
samlingar infördes; att till lätthet för
både Bokhandlare som ombesörjer utdelningen
af Bihangen och för köparne de åtföljande
Tabellerne ovilkorligen förses med öfverskrift till
hvad samling och sida de höra; att till vinnande
af likhet i format emellan alla Samlingarna,
antingen i:sta och 2;dra Satnlingaroe
komma att i octav tryckas eller och jemte
alla de öfrige i qvart, på sätt hittils vanligen
förfarits med de särskildt utdelade Exemplar
af vissa Kongl, propositioner, Riksens
Ständers Revisorers Berättelser o. s. v.; och
slutligen att den Authoritet, som fått sig uppdragit
tryckningen af andra Samlingen, måtte
åläggas att innan Riksdagens början hafva fogat
snstallt om tillgång på nödige Tryckerier
för ea skyndsam tryckning,
2:0. 1 af fe ende på antal Exemplar och pris.
I händelse Riksens Ständer skulle finna
Den 27 Octoher fm,
125
nödigt vidtaga de åtgärder i afseende på Bi *
hangens tryckning, jag nu vördsamligen före-]
slagit, torde finnas nödigt förut bestämma upplagans
storlek äfvensom priset på de till försäljande
ämnade exemplar. För att vinna den
åsyftade allmännare spridningen, torde liksom
hittills en skilling arket böra bestämmas för Bihangen
till Riksens Ständers Protocoller vid
kommande Riksdagar, till dess annorlunda beslutas.
Äfven torde under samma vilkor upplagans
storlek bestämmas antingen till 500
Exemplar såsom nu lär vara förhållandet eller till
1,200; det senare i händelse Riksens Ständer
skulle för godt finna utdelning bland RiksStåndens
Ledamöter af samtlige Bihangen, ett
beslut, .om betydligt underlättande det åsyftade
ändamålet, skulle förorsaka obetydlig tillökning
i kostnaden, då en ganska dryg del af
dem i alla fall styckevis - lärer komma att
bland Stånden utdelas och för återstoden endast
papperets värde kom att öka kostnaden;
under det att genom de af mig föreslagna anstalter
betydliga summor genom besparad sättJ
ningskostnad kunde vinnas, och genom tryckning
af ett lika antal exemplar af alla till Bi*
hangen hörande handlingar betydlig lätthet för
ordning vid tryckningen bereddes,
Den 27 Oclober e. m.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 27 Oclober,
eftermiddagen.
N:o f.
Grefve CronhjelmPolycarpus :
Vid RöglofJ. Constitu* ionsUtskotteis na
uppläste Memorial är i afseende å sjelfva saken
ingenting att anmärka; Grundlagens fordringar
äro uppfyllde och desse böra vara helige,
i synnerhet för den som anser Representanten
icke böra egna sig åt försvar af andra
interessen än det allmännas. Men om Utskottet
i dess Betänkande öfverskridit gränsen för
sina rättigheter så är det en pligt lör Representanten
att fästa uppmärksamheten dervid
och först då, när hvarje offentlig åtgärd blir
underkastad det offentliga bedömmnndets lugna
och frimodiga granskning skola de consfitutionell*
formerne uppnå sin bestämmelse, fredade
för inverkan lika mycket af det hviskande
tadlet, som af den högljudda okunnigheten.
Vid granskningen a' det uppläste Betänkandet
framställer sig 01 vungit den anmärkning att
Utsko’tet med utesliitinde af slutmeningen, ha.
de tillfyllest gjort både sin egen ont ämnet
fattade öfvertygelse *och åliggandet i Riksdagsordningen®
55 §; och det utgör föremål
för cn billig fötundran, att det Utskott som
Den 27 Odobcr e. m.
127
bäst borde känns Grundlagens innehall, vid
detta tillfälle så alldeles förbisedt, innehållet af
Regeringsformens 83 §• Då denna §:s förea
skrift att Grundlagarfle skola endast efter deras
ordalydelse i hvarje serskildt fall åberopas,
tillämpas till det uppdrag som 55 §. Riksdagsordningen
ålägger Utskottet, hade jag
trodt det vara tydligt, att Utskottet ägt ingen
rättighet att yttra, att den förevarande frågan
var oförenlig med Grundlagens anda och i strid
med Regeringsformens 37:de och 8å länge
jag anser Utskottet obefogadt till detta yttrande
må det förlåtas mig att jag i detta afseende
jäfvar Utskottets bedömande och förklarar
mig af en helt motsatt öfvertygelse. Beträffande
sluteligen Utskottets yttrande, att Motionens
antagande skulle bidraga att inskränka
så väl den belönandes som den belönades rätt
kan jag lika litet dela denna åsigt, och hade
i sådant fall visst aldrig understödt Motionen.
Man kan icke inkräkta på andras rättigheter,
utan att öfverskrida gränsen för sina
egna, och delta mitt enskildta ogillande af slutmeningen
i Utskottets Betänkande hoppas jag
skall nogsamt viss under hvad synpunkt åtminstone
jag för min del betragtar ett sådant
förfarande.
N:o 2.
Vördsamste Memorial:
Sedan RiddarhusDirect onan uti Memorial
Dtn 27 Otlober e. nt'.
till Höglofh Ridderskapet och Adeln af detl
11 :te sistlidne Augusti till bifall hemställt RiddarhusKamereraren
Herr RevisionsSecreteraren
N. W- Stråles för Directionen anmälte anhållan
om ett ökadt anslag af Wadstena Adeliga
JungfruStiftets samt Adeliga CadettSkolans fonder
af tillsammans 100 R:dr Banco å de arfvoden,
sorn RiddarhusKamerararen af dessa stiftelser
hittils uppburit, för att dermed, till lindring
i göromålen vid RiddarhusKamereraretjensten
kunna aflöna en Skrifvare vid Rid-*
darhusContoiret eller ock att han måtte endtledigas
från Kamererarebefattningen vid Adeliga
JungfruStiftet; så har bemälte RevisionsSecreterare,
under förmälan det han vid den
tid då berörde anhållan af honom gjordes icke
kunnat förutse, att det arfvode af Ridderskapet
och Adeln täckts anslå för innevarande
Riksdag åt RiddarhushDmereraren skulle, genom
Riksdagens långvarighet uppgå till ett
betydligare belopp, hvarigenom han erhållit en
inkomst, hvilken under den tid som till nästa
Riksdag framlöper åtminstone till någon del
kunde anses svara emot den begärta skrifvarehjelpen,
numera hos RiddarhusDirectionen
skrifteligen begärt, att den anhållan han sålunda
framställt matte för det närvarande helt
och hållet få förfalla ; hvilket RiddarhusDirectionen
ansett sig böra hos Ridderskapet och
Adeln vördsamt anmäla och torde, i händelse
af bifall dertill, Ridderskapet och Adeln täckas
om ett sådant återkallande underrätta
Rid
-
Den 27 October «. m. j jg
RiddarhusUrkottct, der ärendet ännu lärer hvila
oafgjordt.
Stockholm den 20 October 1823*
Fredric Klingspor. G. M. Danckvardt.
C. F. Carleson.
N- Snoilsky.
N;o 3.
Vördsamste Memorial!
Under utöfningen af den, RiddarhusDirectionen
åliggande skyldighet att besörja nödige
förbättringar å Riddarhuset med dertill hörande
Byggoader och utrymme, har hos Directionen
förekommit den oundvikeiiga nödvändighet,
att i höst eller under instundande vinter
låta uppföra en ny Lastbrygga i stället för
den, vid Riddarhusets Norra Strandsida, af
träd nu varande, som ögonskenligen är vorden
så gammal och bräcklig, att den icke genom
en mindre reparation kan med någon säkerhet
i brukbart stånd återförsättas; hvarföre
ock Directionen till en sådan nybyggnad af
ungelär enahanda beskaffenhet med denna gamla
brygga, låtit af erfarne män upprätta ett
Förslag, enligt hvilket dertill skulle åtgå Pålar,
Bjelkar, Bräder, Spik, Dagsverken, Trans
-
Bil till Ridd, o. dd. Pr. IX Band. 9
Sten Gtetoler ». nu
porter och diverse annat, för en summa af
189 R:dr Banco; i förening hvarmed Directionen
äfven i betraktande tagit, det med sjelfva
Strandvallen på Östra sidan om berörde Brygga
varande förhållande, hvilket, genom den i
flere afseenden stadeliga åverkan som vattnet
gör på denna, utan någon betäckning, af tid
efter annan, för Byggnadernes säkerhet verkställde
utfyllningar, tillkomne Strandvall, visat
behofvet af en sådan betäckning derföre, medelst
en stenmur, som utan någon serdeles betydlig
kostnad kunde komma att motsvara
den, hvilken å Westra sidan om Bryggan redan
med så mycken fördel blifvit uppförd,
och i. likhet hvarmed, denna Stenmur skulle
bereda ett snyggare bruk af den uppfyllda
platsen, än det hvartill den nu gagnasj men
ehuru RiddarhusDirectionen sålunda för sin
del insett vigten och nyttan af desse förbättringar,
och äfven trott att de med mindre
svårigheter, och följagteligeo med mera besparing
kunde verkställas i ett sammanhang,
än om de serskilt, eller Bryggan först såsom
visserligen den angelägnaste, och Stenmuren
framdeles såsom i och för sig själf mindre angelägen
blefvo uppförde, utan att dervid beräkna
den större fördel, som annars för det he-»
la otvifvelaktig! uppkomine, dels genom det
stöd som muren gåfve åt Bryggan, dels af det
utrymme, som betydligen skulle lätta murlägningen
serdeles under och invid Bryggan, i
fall den icke vöre först uppförd; så har likväl
Directionen i anseende till både vidden af
desse förbättringar och den föga tillgång RidT
Den ij Oclober e. mi
dårhusets Cassa för närvarande dertill lcmnar,
ansett sig icke böra på eget bevåg ingå i några
närmare anstallter till deras verkställighet,
utan att förut hafva begagnat tillfället af Höglofl.
Ridderskapets och Adelns närvaro, till
erhållande af dess egit förordnande i detta
ämne; och då RiddarhusDirectionen således nu
får vördsammeligen anmäla berörde förhållande,
samt utbedja sig Höglofl. Ridderskapets
och Adelns föreskrift hvad Directionen i afseende
derpå har att fullgöra, bör Directionen
icke förtiga den åtgärd som Directionen trott
försigtigheten i förhand fordra, och derföre
vidtagit, att hos Stadens Styrelse, som i allmänhet
äger disponera stränderna inom Staden,
tillkännagifva behofvet af förenämnde ytterligare
strandbetäckning, i den förmodan, att ehuru
den sträckte sig något utom Riddarhusets
designerande tomt på sjösidan, Styrelsen
likväl icke skulls hafva något att påminna
deremot, lika litet som mot den förut verkställde,
hvarvid Directionen jämväl uttryckt
den önskan, att Styrelsen kunde finna utväg
låta på annat lämpligt ställe förflytta det så
nära Riddarhusets Strandvall i sjön stående
sprutakjul, sorn nu mera konnne att medföra
både trängsel och vanprydnad vid denna sida
af Riddarhusets egendom ; hvaröfver Directio -  nen dock ännu ej erhållit bemälte Styrelses
yttrande. Stockholm den ao October 1823.
Fredric Klingspor. G. M. Danckvardt.
C. F. Carleson.
N. Snoilsky.
Bart 2§ Oetoler f. m.
Bilaga
till7Plem-Protocollet för den 29 October,
förmiddagen.
N:o I.
Friherre af Nordin, Carl Johan:
Jag har varit af skiljagtig maning med
pluraliteten i Utskottet; jag anhåller alltså att
få redovisa för min åsigt af denna fråga.
Utskottet har ansedt att Revisionsarbetet
bör delas i a:ne delar, den första i Revision af
atne års afslutade Räkenskaper, den sednare I
granskning af förvaltningen för hela tiden intill
dess Revisorerne sammanträda. Den första står
i full enstämmighet med 68 §• Riksdagsordningen,
der orden lyda; det Revirorerne skola
sammanträda så ofta att Revision må kunna
omfatta s:ne års afslutade räkenskaper Grund,
lagen omtalar för öfrigt icke någon vidare utsträckning
och har grunden för denna utvidgning
måst, af Utskottet troligen sökas i föreskriften
att revision skall ske, enligt af Rikets
Ständer utfärdad Instructiom Utskottet har
ansett sig af denna Ständernes rättighet äga
fog framställa den utvidgning af granskningsrätten:
att förvaltningsåtgärderne skola granskas
ända intill den förevarande tiden; men
Den jg Oktober f. m.
jag hemställer om detta är i enstämmighet med
meningen i 68 §. och om Riksens Ständer kunna,
genom cn af dem författad Instruction, äga
rättighet, att emot Grundlagarnes tydeliga
mening tillvälla sig en utvidgning i deras
granskuingsrätt, sorn i verkställigheten medför
oordning och rubbar grunden för ali redovisningsskyldighet.
Gerom den föreglagne
förvaltningsgranskningen utöfver de 2:ne år«n,
inträffar äfven den händelse, att samma tids åtgärder
komma att undergå 2;ne granskningar,
så att, till exempel 1825 års Revisorer, hvilka
böra granska 1822 och 1823 årens afslutade
räkenskaper, derjemte skola ingå i granskning
af förvaltningsåtgärderne under loppet af
åren 1824 och 1825, för hvilka 2tne år det
tillhör 1827 åra Revisorer att granska de afslutade
Räkenskaperna. Jag hemställer vördsamt
till hvar och en, om det är med en sann
constitutionel anda öfverensstämmande att vid
olika tiden af samma auetoritet granskning af
samma åtgärder skola verkställas.
Det är en pligt för Styrelsen, att inför
Nationens Ombud redogöra för sin förvaltning,
men det är ock dess rättighet, att sedermera
vara befriad ifrån anmärkningar.
Det år
lätt tänkbart att åiigterne vid 2:ne Revisioner
kunna vara olika, att hvad den ena ansett origtigt,
den andra gillar, eller tvärtom, och
då 2:ne Revisioner, efter Utskottets Förslag,
skola granska samma tid, samma Förvaltnings*
åtgärder, hemställer jag hvilka besynnerliga
förhållanden uppstodc, om den ena Reviaioås*
*34
Sten 29 Octobev f m.
berättelsen blott kotnrae att innehålla en vederläggning
af den föregående.
1820 och 1822 årens Revisorer ansågo sig
böra ingå i en sådan granskning och jag delade
denna öfvertygelse, emedan den hittills gällande
Instructionen dertill gifveranledning; mtn
då nu fråga är att upprätta en ny Instruction
kan jag för min del icke underlåta att yrka
det den må blifva författad i enlighet med
Grundiagarnes bokstaf och med sanna Constitutiooella
principer. Den föreslagne Instructioneo
har för öfrigt, efter min tanka, ett utmärkt
företräde framför den af 1812, det vore
alltså af ett väsenteligt nyttigt inflytande för Samhället
att denna nya Instruction, genom Kongl.
Majtts promulgation blefve gällande, men föga
lära vi kunna sådant hoppas, örn Kongl. Maj:t,
Grundiagarnes högsta väktare, finner i dan
framställde Instructionen föreskrifter, hvilka efter
Dess bedömmande, äro i strid med Grundlagarne,
och att Kongl. Majit sålunda lärer bedomina
denna fråga, dertill hafva vi full anledning,
af Dess Nådiga skrifvelse till nu församlade
Ständer, rörande Revision af Tullräkeoskaperne.
På nu anförde skäl anhåller jag
vördsamt om återremiss.
Pen 34 Pettter f, m.
Bilaga
tili PleniProtocollet för den 5i Octo ber,
förmiddagen.
N:o 1.
Grefve Gyllenborg, Johan Hening'.
Efter en, af ohelsa föraranledd, längre
frånvaro ifrån Riksdagen, återkommen då
Bevillningsutskottets Förslag till Bevillningens
fördelning jemte Reglementariska stadganden
till pröfning hos Ridderskapet och
Adeln förekommer, och efter de upplysningar
jag erhållit, icke instämmande i en del af hvad
Utskottet föreslagit, anhåller jag vördsammeligen,
att i saknad af rådrum att nu derom
inhemta fullständigare kännedom, att få till
Utskottets pröfning afgifva utförligare erinringar
dervid, sedan betänkandet efter vanliga
förhållandet i detta ämne, förmodeligen blifvit
återremitteradt, hvarom jag anhåller, inskränkande
jag mig nu, blott till någre hufvudsaklige
anmärkningar vid Betänkandet. Oväntadt
förekommer, att den tillämnade nedsättningen
i Bevillningen till nära en half Million Riksdaler
årligen, icke föreslås komma ägare af
hemmanen tillgodo till större andel än omkring
en tionde del deraf eller något öfver
60,000 R:dr, då likväl ingen MedborgareClass*
af skattskyldig», ägt större anspråk än hem
-
Etill 5i Oi-lobrr /, m.
mansägare, sorn redan i jämnförelse med andre,
flere år blifvit lidande genom beskattning,
grundad pl högre beräkning af hemmans värden
än vara bordt, och hvilket förhållande,
redan vid Riksdagens början, var anmärkt och
allmänt erkändt. Icke dess mindre fortgår
Bevillningsutskott*! på samma väg, och af
jorden äskar, efter samma Beviliniugsprincipe
de samma 2 procent, efter redan åsatte värden,
men icke efter hvad hemmanen verkeligen
äro värde, hindrade af den för hvar province
bestämda B viijningssumma, i den nedsättning,
som nedfailne pri, å Landtmanna producter,
och i följd deraf fallne egendomsvärden rättvisligen
påkallat. Utskottet anser sig blott
kunna medgifva nedsättning till 10 procent å
hemmans värdet, sorn icke kan emottagas såsom
uppfyllande af rättvisans fordran, men
denna nedsättning är likväl sammanbunden
med en föreskrift, så förhatelig v:d dess tillämpning,
att den icke bör godkännas nemligen
stt desse 10 procent icke skulle lika fördelas
i mohn af de uppskattniogsvärden å hemmanen,
som nu i många år varit oförändradt
gällande i grund af mångfaldiga TaxeringsCommittéers
edeliga, så kallade pröfning och
omdöme, utan härefter, efter BeredningsCotnmittéernes
omdöme, fördelascch bestämmas, om och
till hvad belopp, nedsättning för hvarje hemman
borde äga rum. Att denna föreskrift skall
öppna häftig* stridigheter inom BeredningsCommittéerne,
utan att derföre rättvisan säkrare
nalkas, ligger i öppen dag, och jag föreslår
derföre den förändring i Betänkandet att
Den 3 T Get ober f. m.
137
den nc lifelt t uh/g i hetnmamvärden, forn medgifves för.
delas, i lika Jörhällande alle hemman emellan. Då
Bevillning å hemman icke mera får bestämmas
efter rälta hemmansvärdet, utan eber de, till
grund för Provincebevillningens beräkning,
förut åsatte hemmans värden , och således grunden
lör hemmansbevillningen icke mera kan
sökas i rättvisan och öfverensstämmelsen ilförhållande
till andre skattskyldige, hade det varit
enligare med det sanna, att rakt bestämma
att nemligen Bevillningsprocenten skulle utgå
efter förut åsatte hemmansvärden, ehuru desse
sannolikt, vid fallande Spannemålspris, alltid
skola till hemmansägarens ojämförliga betungande
öfverstiga hemmanens blifvande rätta
värden, till förekommande äfven deraf att
Taxeringsmän, vid tillämpning af deras Edsförpligtelse
icke må komma i förlägenhet huru
löreskrifterne i öfverensstämmelse med rättvisa,
skola tillämpas och efterkommas, särdeles
sorn den nya TaxeringsEden synes gifva
en större latitude för deras pröfning och åtgärder
till en mera godtycklig pröfning än
veder bordt, och önskas i anledning deraf, upplysning,
hvarföre icke det förut gällande Edsforinulair
fått bibehållas. Hvad åter angår
beloppet af nedsättningssumman å hemmansbevillningen,
så påkallar rättvisan att den åtminstone
blifver tjugufem procent i stället för
den till tio procent föreslagne. Att hemmansvärden
fallit, och ytterligare komma att falla
i anseende till alla Land t produ eters låga pris,
ligger i öppen dag, och att jämkning och större
nedsättning i Bevillning utgörande efter
»38
å?<7i 31 (Jcteler /. nr.
hemmansvärdeo, är en rätts fordran, så vida
man icke vill decretera att hemmansägaren
skall i jemförelse till andre skattskyldig# erlägga
högre Bevillning. Alle andre Medborgareclssser
hafva saknat skäl att yrka den
nedsättning i Beviilningea, sorn hemmansägaren
ägt rätt att yrka, särdeles som de consunrenter
af Undimannaproducter i de fallne pris
å landtmannavaror , ägt en icke påräknad fördel,
till lättnad i tillgångar tilt utskylders afbördaode
och inser jag således ick# hvarföre
BevillningsUtskottet medgifvit lika nedsättning
1 Bevilining#n för alle skattskylldige,
och till exempel för Jernbruk, till lika nedsättning,
eller tio procent, som för hemmanen
som likväl ifrån fjn rättvis fördelning icke
hämtar någon grund. Jag hade deremot trodt
att ej allenast ali nedsättning, som skulle kunna
äg* rum, skull# komma det tryckta Jordbruket
tillgodo, utan äfven, att vid Beviliningens
bestämmande och fördelning man skulle
ibogkomma att för alla Medborgareciasser,
blifvit, på Jordbrukets bekostnad, liqvideradt
hälften «f anslaget för Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens resa och förmälning m" m. genom
de 300,000 R:dr, som utgådt af Saltpetterfonden,
genom tvångslagar i administratif väg,
tillkommit på Jordbrukets bekostnad allena,
utan att ägare *f Bruk eller Hus i Städerna,
dertill något bidragit, och då, om detta ej
varit att tillgripa d«sse, och allexandra skattskyldige
rätteligen i Bevillningsväg, bordt i
denna summans anskaffande deltaga synes mig,
att BevillningsUtskottet, till beredande af jern»
Deri 3i Qctober J. m, 139
rättvisa, och lättnad för hemmansägare bordt
lemna ät detta förhållande den uppmärksamhet
att nedsätlningen å hemmansbevillningen
åtminstone icke borde åberopas såsom skäl för
en allmän lika nedsättning i Bevillningen, då,
till ett större belopp, alle, utom hemmansägare,
utan allt bidrag, begagnat Saltpstterfondens
tillgångar, att bestrida förenämnde Bevillningssumma,
som i någon väg borde Jordbruket
godtgöras. Jag anhåller vördsammeligen
att jemte desse anmärkningar Betänkandet
måtte till Utskottet återremitteras och mig vara
öppet att dervid afgifva flere erindringar
äfven vid de Reglementariska föreskrifterne,
i afseende å hvilka jag nu endast vill nämna
att jag tror att den andra Taxeringsinstancen,
till besparande af kostnad och besvär för vederbörande,
aldeles kunde indragas, varande
den icke annst än en confimatorisk instance,
utan ali nytta, som erfarenheten nogsamt upplyst.
Föreskriften att en husbonde skall ansvara
för bönders och torpares utskylder, saknar
all grund i rättvisa. Desse äro ju ej annat
än arrendators arrendatorer, då de äga
rätt till uppsägning och fardag och hvarföre
skall förhållandet i anseende till desse vara
olika. Detta obilliga stadgande är ett påfund
vid sista Riksdagar, som aldrig förr varit påtänkt,
såsom oförenligt med rättvisa beskattningsgrunder,
och lika så afgift för Inspactor
och Fogde efter Egendomars hemmantal.
Den 31 October e. m.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 51 October,
eftermiddagen.
t
N:0 I.
Herr Montgommerie, Gu/laf:
Lika med de Högloft. Utskotten anser jag
för evana tide annic• bland ett af de viktigare , sorn un~
der detta Riksmöte, utgjort föremål för Rikets Högloft.
Ständers öfverlaggningar, förtjena ett utmärkt
rum, i anseende till dess inflytande på Rikets handel
och sjöfart; och det var i följd deraf som de
Höglofl- Utskotten äfven ansågo sig, såsom
orden lyda, förbundne att deråt egna en färdeler
nppmårkfmusei; men denna uppmärksamhet har
dock icke sträckt sig derhän att Utskotten
behandladt detta af dem medgifoa vigtiga ämne
i sm helhet, eller ees noga upptagit och
utredt den del deraf, som af Motionairerna, likasom
af Utskotten sjelfva, afsetts såsom den
vigtigaste, nemligen Dykeri- och BergninggCompagniets
Reglemeotariska föreskrifter, hvilka,
med skäl, egenteligast blifvit klandrade,
och hvaråt alltså Utskotten, enligt min vördsamma
öfvertygelse, bordt ägna den största
och den noggrannaste uppmärksamhet. Ehuru
Utskotten också sjelfva rättvisligen medgifva,
att billigt afseende bör och kan fiistas å den klagan,
som allmänt fores öfver dt betungande vilkor, sam
Den 3T Celeber t, m.
141
uti nu gällande. Dykeri Reglemente äro föreskri/nej och
anse derjemte lindringen deruti rättast och ändamålsenligast
beredas om tillfället för den sjöfarande, att
genom egen omtanka hjelpa sig utur sin iråkade olycka,
giftes eri passande utsträckning. Och ehuru
Utskotten i sine förut åberopade prremisser ansett
ämnet af en särdeles vigt, fälla de Höglofi.
Utskotten allt detta oaktadt, följande slutsats:
att 1 sådant ändamål granska oftanämnde Reglemente
samt punktvis föreslå den förändring detsamma
borde undergå, vore en åtgärd sam icke ligger
inom gränsen af Utskottens pligter, och icke medgifves
af en för vigtigare ämnen ämnad tid. Jag
behöfver icke erinra huru litet denna slutsats
öfverensstämmer med Höglofl. Utskottens piaemisser,
icke eller huru oväntadt det åtminstone
förefaller mig, att Utskotten, erkännande
Motionairernas yrkande att nu varande DykeriReglementet
innefattar betungande och man
kan, utan öfverdrift, tillägga obilliga vilkor,
likväl icke anfedt det ligga inom gr ån fen af XJtJkottens
pligter, ehuru egentliga ändamålet af
Motionerna i detta ämne att grunfk<1 oftanämnde
Reglemente, hvari det obehöriga, det origtiga,
det tryckande, det mot Folkrätten och Medborgerliga
friheten stridande enkannerligen består,
än mer: Utskotten yttra till och med att
denna granfkning icke mtdgijves af en för nyttigare
ämnen ämnad tid, ehuru de nyss förut medgifvit
att ämnet vore ett af de vigti gare forn under
detta Riksmöte förekommit, hvadan Utskotten
i prasmisserna ansågo sig förbundna att deråt egna
en fårdeles uppmärk fain het. Hvilken motsägelse!
Hvilket bortblandande af egentliga ämnet med
142
Den 5i Orlo lier e. m.
vackra, lofvande praemisser, och utan conseqventa,
eller ens sammanhängande slutsatser,
1 ett så vigtigt ämne hade man haft skäl att
vänta ett annat, nemligen klarare, bestämdare,
noggrannare, egentliga ämnet upptagande behandlingssätt
eller granskningen af DykeriReglementets
allmänt öfverklagade, af Utskotten
sjelfve medgifna betungande och för den
olyckliga sjönödlidande prejande vilkor, men
kanske att ämnets vigt just påkallade ett mera
omväga, intrasslande, ministérielt behandlingssätt.
Så skulle kunna synas då man t. ex*
jemför Utskottens åberopade vackra yttrande
att lindring uti nämnde härda vilkor rättast ocli ändamålsenligast
beredcs om tillfället för den sjöfarande
att genom egen omtanka hjelpa sig utur sin iräkade,
olycka, gifvas en passande utsträckning, med Utskottens
straxt derpå följande i Reglementet
föreslagna hufvudgrund nemligen i;o att en
viss tid sedan hjelp vidtagit af minst 60 timmar
mätte bestämmas under hvilken tid det vore Skeppare,
Skepps- och Godsägare tillåtit, att sä val med
eget Folk som med biträde af främmande hjelp, till
beredande af bergning verkställa lossning af låsten,
utan• alt derföre vara förfallen under Dykerict.
Hvaruti består nu den passande utsträckning
Utskotten ville bereda de sjöfarande för att
kunna hjelpa sig sjelfva vid inträffad olycka?
Jo i nästan samma för DykeriCompagniet passande
60 timmar som förut finnes bestämdt och
som så ofta och med skäl blifvit öfverkiagadt
och kan icke annat än alltid högt öfverklagas,
sä länge känsla för rättvisa och känsla för olyckan
finnes, dea billiga, icke öfverdrifna
Dm 31 öctoler e. m. j45
Känsla nemligen, som om den icke lifvar den
fria, ädla Medborgaren att sträcka en hjelpsam,
en räddande hand it den olycklige, icke
brottsligt, naturstridigt förmenar, eller förhindrar
den af vågorna öfverhöljda, i deras djup
nedsänkte eller mot klipporna krossade, att
hjelpa sig sjelf och att rädda sio Egendom så
långt han vill och kan det. Denna lika billiga,
som naturliga rätt borde visserligen icke
komma i fråga att undergården ringaste inskränkning,
i synnerhet i ett upplyst, Constitutionelt
samhälle, då godtycket eller vinningslystnaden,
efter hvad jag vågar hoppas, icke lära kunna
föreskrifva lagar, som skulle bära stämpel af
mörker och veld, nemligen våld på Folkratten
och den medborgerliga friheten. Af så kraftiga,
så talande, så bevekande skäl yrkar jag således
på det lifligaste att denDa sf Höglofl- Utskotten
föreslagna onaturliga tidsbestämningen
måtte alldeles upphäfvas, och i stället uttryckligen
föreskrifvas, att DykeriCompagnieu åtgärd
icke förr får vidtags, än den Skepp-brutne
sådant sjelf åstundar eller lemnat allt hopp
förloradt att med eget folk elier legdt biträde,
kunna hjelpa sig sjelf.
Att ett strängare förhållande, eller med
andra ord: ett större prejeri Dykerirnrättningen
är medgifvit att iakttags mot utländska sjöfarande,
som tilläfventyrs hafva den olyckan att
blifva skeppsbrutna vid, eller stranda på våra
kuster, tyckes mig icke eller rättvist, och hade
således icke bordt undgå Höglofl. Utskottens
uppmärksamhet till granskning, och åt
-
Ben 5i Oclobef' e, m,
gärd till önskad rättelse. Ölyckan är för alla
menniskor lika helig, lika ömmande, utan afseende
till hvad Verldsdel och Stat den hör
som drabbas deraf. Moralens bud är detsamma
åtminstone i förhållandet mot den olycklige
öfverallt, i alla Länder, hos alla Folkslag till
och med hos de mindre upplysta, mindre bil—
dare. Jag kan icke dela Utskottens tanka,
att Staterne hafva till hvarandra i moraliskt
afseende annat förhållande än individernej Religionen
bjuder: att vi fkola anfe alla tnennijkor
för vår näfta, och detta bud är derjemte moralens
och samvetets gemensamma röst, hvilket
icke låter jäfva sig, hvarken af politikens någon
gång motsatta kraf eller andra tillfälliga
omständigheters olik3 fordringar- Det Svenska
namnet hsr åtminstone i fordna tider varit
öfver allt aktadt, såsom innefattande rättvisa
och ädelmod, och ädelt är det att icke se till
person i nöden; i olyckan, i lidandet och i
döden nemligen, äro alla menniskor ii ka , och
påkalla sjelfmant lika afseende då fråga är om
hjelp och räddning. Jag har på detta rum
en gång förut haft dc-n äran att yttra, att dej
tillhör den närvarande upplysta tiden åtminstone
hos oss att krossa allt barbariskt i Lagar
och Privilegier; blott derigenom uppkommer
en välgörande mild upplysning, en ädel
bildning, en sann medborgelighet och med det.
samma de ärofullaste, de skönaste bevisen på
en med den lagbundna friheten öfverensstämmande
constitutionel anda. Af sådane anledningar
yrkar jag för Svenska Lagarnas, för
Svenska
Den oi Oi toler e. m,\
Svenska namnets ära, att uti Dykeri Reglementet
måtte fastställas, att utländska sjöfarande
som tilläfventyrs på våra kuster lida skeppsbrott
eller der stranda, böra njuta samma afseende
och vård i ölyckan som våra egna
medborgare.
Hvad åter den frågan, vidkommer huruvida
ifrågavarande Inrättning vid Octroijeng
6lut bör öfverlemnss till Staten eller vidare
till enjliildt bolag, derpå torde icke eller vara
särdeles svårt att afgörande svara, då, såsom
Herr Friherre Cederström, Jacob, i dess, Utskottens
nu uppläste utlåtande, bilagde reservation,
hvarmed jag i alla delar instämmer,
tydeiigen ådagalaggt hvad några Motionairer
yrkadt nemligen, att denna Inrättnings upplåtelfe
åt enfkildta Bolag, är f ridande mot Regeringsjormtm
60 jf. De Höglofl. Utskotten hafva väl
varit af motsatt tanka, men cm man blott opartiskt
jämför Utskottens hårdragna, osammant
hängande skäl med Friherre Cederströms klsra
och bestämda motskäl, så kan man icke annat
än förena sig med nämnde Friherre i den af
honom fällda slutsats att "dessa, Utskottens slutledningar
egenteligen innebära deras egen vederlägga
ningj i det de gifva en tolkning åt Grundlagens stadgande,
grundad på äldre Inrättningar liiiaroni Grundlagen
ingenstädes handlar, dä denna Lags stadganden
endast liro gällande för hvad sorn skedt efter dess utfärdande,
så lärer icke eller någon ytterligare vederläggning
deraf vara af nöden," Det läret Salunda
Bil, till Ridd. o, Ad, Prat. IX Band. 10
i46
Den 5r October r. m,
icke vara någon tvifvel underkastadt att en
vidare upplåtelse af Dykerilnrättningen åt enskildta,
är stridande mot Regeringsformens auda
och bokstaf, och om jag också för min del
kunnat låta missleda mig af Utskottens ministériella
argumentationer deremot, skulle
jag dock genast blifvit upplyst och tillrättavisad
af den mans tanka i detta ämne, hvilken
i allmänhet ådagalaggt så mycken kännedom
uti våra Grundlagar som Herr Friherre Cederström,
och då han sä bevisande instämdt i
Motionairernas yrkande att ifrågavarande Inrättning
icke vidare kan upplåtas till enskildt
bolag mot Grundlagens bestämda föreskrift ,
följer deraf, om denna anstallt anses för nyttig
och således behöflig, att densamma af Staten
bör öfvertagas. Hvad Utskottens farhåga
att i händelse af ett sådant öfvertagande, StatsCassan
derpå komme att förlora, beträffar, synes
mig att någon förlust å Statens sida icke
skäligen borde vara att befara, då Inrättningen
under nuvarande enskildt administration
anses vara och troligen äfven är särdeles lönande,
eftersom det saken rörande enskildta
interresset med så mycken häftighet och värma
motsätter sig upphäfvandet deraf och till
och med hvarje den ringaste förändring deri:
sådan var äfven min obehagliga erfarenhet då
jag vid Riksdagens början på detta rum väck*
te motion i detta ämne. Sedan har jag baft
tillfälle att oaktadt allt det töcken hvaruti DykeriDirection
sökt insvepa sig och sin vinst,
till och med genom eds afläggande att densamma
förtiga, att säger jag med tämmelig sä
-
Den 31 October e, 7n.
kerhet upplysa mig derom att årliga viosten
på hvarje af de nio Actierna lärer uppgå tili
minst lagliga räntan af 100,000 R;dr Banco,
och ej sällan vida deröfver, hvadan Inrättningens
årliga Capitalvärde kan skattas tili
nära en Million R:dr Svenskt Banco, som således
utgör ungefärliga värdebeloppet af sjönödlidandes
inom årsloppet inträffade olyckor
på våra kuster, och tillika den afskyväckande
i full, ja brottslig motsatts så kallade välfignelfe
våra Stränder årligen gifva. Erfarenheten
häraf, ja blotta tankan härpå måste nödvändigt
åtminstone för hvarje mensklighetens vän
vara högst rysvärd, och jag kan icke annat
än äfven vid detta tillfälle uttrycka min förundran
deröfver att enskildta personer äga
hjerta att grunda deras lifsuppehälle, kanske
välmåga och rikedomar på dylika blodsinkomster.
Jag tror således att blotta misstankan på
så beskaffad flem vinning, innan den mera allmänt
förhärdar hjertat och hämmar medlidandets
vackra känsla, bör, såsom en klandervärd
och ofta klandrad moralisk fläck från Svenska
individuella namnet afskaffas, och denna inrättning
så mycket hellre af Staten öfvertagas
som den derigenom bör kunna blifva mindre
tryckande; mindre förhatlig och i följd deraf
ställd på villkor sorn innebära mindre ocker
på den olyckliges och moralens bekostnad, örn
Staten också icke komme att särdeles vinna
derpå.
i48
‘ Dan 3i October e. m.
Af sådana, såsom jag drisfar tro, vigtiga
och begrundansvärda anledningar anhåller jag
vördsaraligen oin återremiss af Höglofl. Stats-,
samt Allmänna Besvärs- och EconomieUtskottens
nu uppläste Betänkande, lifligt önskande,
att Höglofl. Utskotten måtte taga detta verkeligen
vigtiga ämne, och i synnerhet hvad defc
reglementariska deraf beträffar, uti ett nogsamt
och samvetsgrant öfvervägande.
N:o 2.
f' Herr SlomftedtJ Hansi
I följd af Utskottets förevarande Betäckande
utber jag mig att helt korrt få göra nå-i
gra erinringar.
Vid 1818 års Riksdag hade jag äran att
inför Ridderskapet och Adela i anledning af
en i Vällofl. BorgareStåndet väckt Motion, yttra
mina tankar rörande DykeriVerket sådant
det ännu i Sverige är beskaflädt.
Uti ett på nådig befallning år 1S2 r ingifvit
underdånigt utlåtande angående handelssjöfarten,
Tullverket m. m. blef äfven nödigt
att vidröra detta ämne, helst några då förefallna
händelser, genom Dykeriets onödiga
inblandning, lätt hade kunnat föranleda obehagliga
collisioner med främmande magter.
Dessa mina anföranden hafva synts såra några
få enskildta personers interesse och förorsakat
vissa både munleliga, skrifteliga och tryckta
Den 31 Octobcr e. m.
försök att försvara tili och med närvarande
skick af det verk, hvars grundval man trodt
vara skakad. Jag har icke ansedt mig tillständigt
eller ens värdigt att enskildt ingå i
pennkrig och försvar af de theser och facta,
jag i officiel väg trodt mig pligtig att framställa
och de åsigter, hvilka jag ännu tror bör
blifva gällande.
Jag bör ej heller nu då samma ämne på
rytt blifvit ett föremål för Riksens Ständers
granskning, åter upprepa hvad jag i åfvannämnde
yttranden anfört, utan blott åberopar
det. Utskotten tyckas förutsätta, att fråga vore
om en Dykerilnrättning skall existera eller
icke och ingått som mig synes, öfverflödigt
i cn sort bevisning för dess nödvändighet.
J«g för min del har aldrig bestridt den möjliga
nyttan af en allmän anstallts tillvarelse för ifrågavarande
goda ändamål och mig vetterligt
har ej heller någon annan gjort det. Jag har
deremot bestämdt sigt, att en depot af Dykeriredjkap
Jamt erforderligt Tjenftenidn och manjkap
för detta bihofy borde cvilkarligt vara att tillgå d
dertill utfedda tjenlig ajle Jlällen långs Sven/ka kuflen.
Jemte ifrande mot de grofva missbruk,
som äro en följd af Inrättningens nu varande
organisation och de åt densamma förunnade
monopoliska förmåner, hafva facta och förhållanden
uppgifvits, hvilka vitsordas af en allmänt
stadgad öfvertygelse och jag vädjar trygt
-till omdömet af den, som velat taga rätt kännedom
om detta ämne.
Btti 5i Octo ber e. m.
Ett upphörande af närvarande Octroij eller
hufvudsaklig fötändring, i annat än det regiementariska,
lärer icke enligt Svensk Lag kunna
äga rum, emedan detta Jernbref måste hållas
i lika helgd med hvarje annat Contract i
Samhället. Men vid Octroijens slut är det,
som man bör hafva beredt en mera rättsenlig
och nyttig inrättning för Staten och för individuer,
en anstallt sorn icke utgör ett exclusivt
previlegium för någon viss Corporation, Man
har i Betänkandet velat bibehålla den nu gällande
prescriptionstiden af 60 timmar, inom
hvilken endast, det skulle vara den skeppsbrutne
tillåtit att begagna främmande hjelp, utan
något beroende af Dykeriets arbitrage.
Jag anser ett sådant stadgande orättvist; ty
det är våld att neka den sakkunnige sjömannen,
att sjelf bestämma när och på hvad sätt han
vill begagna en hjelp, sorn betalas med dryga
procent af spillrorne från dess bergade förmögenhet,
Jag påstår således att det bör bero
på Skeppare och Godsägare sjelfva, att utan
förelagd tid anlita eller icke Dykeriets biträde;
de sjelfva och endast de, äro competenta domare
vid valet af medel och åtgärder som behöfva
påkallas till deras Skepps och Gods
räddning.
Vidare har Utskottet afstyrkt Inrättningens
öfvertagande af Staten på den grund att
man supponerat drygare aflöningar och mindre
piovenue; jag bestrider denna slutsats och
tror att en säkrare garantie vinnes för ända
-
Den 31 Qctober e. m.
målet genom den ansvarighet som bor åläggas
Dykeriets Committérade, lika med andre Statens
Tjenstemän.
Ingen vinst för det allmänna eller förenskildta
bör komma i Iråga för hvad som är en
välgörenhets anstallt. Den hemlighetssiöja som
omgifvit Dykeriet är nu lyckligtvis nära aftäckt.
Om ändteligen någon behållning skall
uppkomma genom de af Skeppsbrott redan nog
olycklige medborgares frälsning från total undergång,
så måtte då 6ådant öfverskott tillfalla
Staten och icke blifva en donation åt enskildta.
I öfrigt instämmer jag fullkomligt i en
värd Ledamot Friherre Cederströms reservation,
som åtföljt Utskottets Betänkande och i
hvilken finnes grundligt utveckladt allt hvad
gom har afseende på tillämpningen af 60 §, i
Grundlagen, som lörbjuder dylika monopilier.
Jag vågar således vördsamt föreslå; att i
den underdåniga önskan som för Kongl, kfajtt
kommer att frambäras från Riksens Ständer,
måtte bestämdt uttryckas; att Staten skulle
vid Octroijens slut öfvertaga Dykerilnrättnmgen,
att ett Reglemente dessförinnan bör emanera
i enlighet med de af Riksens Ständer, nu
beslutande grunder och slutligen, att all den
behållning som sedan aflöningar och omkostnader
äro bestridda af verket, kan uppkomma,
öfverlämnäs till Kongl. Ma:jts Nådiga disposition
för välgörande anstalltcr till handelns
152
Den 31 October r. t».
och sjöfartens bästa. Jag anhåller om proposition
till återremiss.
N:o 3,
Herr Toll, Florus:
Jag vill icke bestrida de skäl som kunna
föranleda till ändring i stadgarne rörande Dykeri
Inrättningen ; men då nu varande innehafvare
af DykeriÄctierne dem erhållit på ett sätt
som Lagen källan: laga fång och då jag bestämt
vet att hela Famillers väl och subilstance
bero på ägandet af dessa Actier, samt
då högsta föremålet för vara Lagars helgd
måste vara att hvarje medborgare skyddas
till sin egendom, så anser jag sorn en helig
pligt att högtideligen yrka, det nu varande innehafvarne
af DykeriActierne icke i deras rätt
förnärmas.
Jag yrkar på dessa grunder återremiss ä
betänkandet.
