# ID: svediakorp-gov334
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 77,588
# sentences: 2,840
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 20 October e. m.
kan blifva stor för Landshöfdingarne att ikläda
sig samma ansvar, som ComittéernaB Ledamöter;
skulle jag dock gerna vilja lära närmare känna
Riksens Ständers rättighet, att ålägga Landshöfdingarne
detta ansvar , blott med iöranledande af
Kongl. Maj:ts förslag , att de skulle vara Ordförande
i nämnde Comittéer Dermed är likväl icke
åsyftad någon personlig ansvarighet, utan blott
en ledning. Det är ej till Landshöfdingen penningarne
lemnäs; utan till Staden. Väl har jig
mig bekant, att Riksens Ständer då de bevilja
ett låne-biträde, äfven kunna föreskrifva villkoren
för detsamma; men endast för dem, som
blifva delaktige af lånet. Man skulle annars nog
långt kunna utsträcka sina fordringar å Konungens
Embetsman; och jag anhåller derföre om
Herr Grefvens och LandtMarskaikens Proposition
till afslag på denna del af Betänkandet.
Herr Hjerta". Det är just derföre, att Betänkandet
i denna del ej innehåller andra ord
än de. hvilka finnas i Kongl. Majtts Nådiga Proposition,
som jag anhåller att detta stadgande
måtte få stå qvar. Utskotten hafva icke tillstyrkt
någon ansvarighet för Konungens Embetsman ,
som ej med samma ord finnes föreslagen i Dess
Proposition. Dt t är blott Grefve Posst-s farhåga,
som vållat discussionen. Hvar och en kan
lätt ölvertyga sig, att Utskottens mening cj varit
att föreslå någon ändring i Propositionen.
Har således Kongl. Majit åsyftat, att Landshöfdingarne
skulle vara Ordförande i Comittéerne
utan ansvarighet, lärer någon sådan ej kunna
drabba dem; och tvertom, Här är blott fo*
Bea 5» Btiober i. na.
reslagit, att Landshöfdingarne skoja vsra Cuajittéemes
Ordförande, och icke taladt om dera»
ansvarighet, ehuru Utskottens Ledamöter inom
sig varit öfvertygade, att en sådan ansvarsskyldighet
nödvändigt är en följd af deras Ordförandeskap.
Jag vågar derföre anhålla, att Ridderskapet
och Adeln måtte bifalla Betänkandes
oförändradt.
Herr von Hohenhausen : Jag får vördssmt
hemställa till Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt» eget bedömande, hvad säkerhet des
skulle vara för Riksens Ständer, att bevilja dessa
anslag som lån, när det först är öfverlåta åt
Städerne sjelfve, att välja Comittéer utan andra
reglor, än att Landshöfdingarne i dem skola vara
Ordföranden, och när sedermera icke Städerne
i massa skola ansvara för medlen* användande
och återbetalningen deraf? Det lärer derföre
icke vara öfverflödigt, att någon del af ansvarig,
heten jemväl drabbar en person, vid hvilken allmänna
förtroendet genom det innehafvande Embetet
redan är fästadt; och jag förnyar derföre
mitt tillstyrkande af bifall å Betänkandet i hela
dess vidd.
Herr Cederfchj åld, Pehr Gujiaf: Sa vidt
^ig kunnat fatta discussionen, äro Herr Hjerta
och Grefve Posse fullkomligen Öfverens. Den
förre anser nemligen Landshöfdingen alltid böla
vara närvarande i Comittéen, och att denna
således ej får sammanträda, utan då Landshöfdingen
dervid kan vara tillstädes. Grefve Posse
£air åter raedgifvit, att Landshöfdingen bör vara
»«;; jo Oktober t. m.
ansvarig för alia åtgärder, Comittéen i dess närvaro
vidtager och beslutar. Landshöfdingen kommer
följaktligen au dela ansvaret för alla €)-  mitiéens åtgärder.
Grefve af Ugglas, GuJtaJ: Jag anser mig
böra nämna, att de Utskott hvilka det ålegat att
afse säkerhet för da beviljrd-» linén, i detta afteende,
hufvudsakligen rakrs-it derpå, att Lands,
böfdingarne skola vara Ordföranden i ela föreslagne
Comitteerna. Om Utskotten förutsett , att
ansvarigheten ej skulle delas af Landshöfdingarne
är det mycket möjligt, att lånen ej blifvit
tillstyrkte att beviljas,
Hvad beträffar svårigheten för Landshöfdingen
att, ehuru ej alltid närvarande, dela Gomittéens
ansvarighet, sa synes den mig icke vaxa
sl stor, som man föreställer sig Vid medlens
utdelande måtte väl Landshöfdingen kunna
•vara tillstädes; och i afseende på piöfningsn af
Lånehandlingarne m. m., kunna ju dertill sådana
terminer utsättas , som Landshöfdingen dertill
sjslf pröfvar lämplige.
I afseende slutligen på sjelfva byggnadernas
utförande synes det mig icke omöjligt att
Landshöfdingen kan skaffa sig en person på
stället för hvilken han hyser förtroende, och som
genast tillkännagaf , om någre afvifeelser ifrån den
anbefallte Byggnads ordningen agde rum , då rättelse
kunde meddelas. Jag tror att ingenting bör
xubbas i förslaget, hvilket åsyftar säkerhet i det
|$ela, utan får för min d§l tillstyrka Högloft.
i?o
Dtn io October e. m.
Ridderskapet och Adeln att bifalla Utskotten*
Betänkande oförändradt.
Herr Grefven och LandtMarjkalken pjorde
proposition till bifall af Stats- och BancoUtskottens
förevarande Utlåtande; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Upplästes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUtskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdånige Skrifvelser till
Kongl. Maj:t :
N:o 239. Angående verkställigheten af RiksHufvudBoken
m. m.
N.o 240. Angående beräknings-grunden för
BiksMarkegängs-priset å den under Rikets Embets-
och TjenstemannaStaten med Penningelöner
uppförde Spannemål.
Nio 241. Om användandet af Djeknepenningame
i Hernösands Stift.
N.o 242. Angående lindring uti Inqvarterings-besväret
för Städerne i allmänhet, samt
särskildt för Malmö, Warberg och Wadstena.
N:o 243. Angående SpannemåiS-anslag till
lönefyllnad för Stockholms SkoieLärare.
Nio 244. Angående biträde af Statsverket
till Mossodlingar i Skaraborgs Län.
Oen 20 October c. m,
N:o 245. Angående påskyndan de af LagComittéens
arbeten och granskning deraf.
N:o 246. Angående granskning och omar
betning af de till efterrättelse nu gällande EdsFormulair.
N:o 247. Angående ett tillägg uti nu gällande
StorskiftesFörfattningsr.
N:o 248. Om undsättning för rådane Jordbrukare,
hvilkas växande gröda skadas af frost
eller hagel.
Herr Grefven och LandtMarfkciHen anmodade
Herrar Electorer att innan nästa Plenum
sammanträda, för att utse en Ledamot i
Lagutskottet efter Herr von Hausvolff, Ciri
Gustaf* Reinhold, som, med Herr Grefvens och
LandtMarskalkens tillstånd, från Riksdagen afrest.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden ‘
Frän Conjiitutions VIskottet •.
Af den 16 dennes:
N:o 68- Med föreslående af ett tillägg i
102 §. RegeringsFormen.
»o Geisler a, rn.
Frän. Stais Utskottet:
Af Hen 16 Hennes;
Nm 542, Öfver gjord motion om nedsättning
af Qvarantaines-afgifterne vid Känsö för
Svenska Fartyg.
Frän Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Af den 10 dennes:
N:o 543. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande, angående
Communications öppnande med Gellivare
Jernmalinaberg i Luleå Lappmark.
Frän Stats- Jämt Bevillnings Utjkotten ;
Af den 16 dennes.
Nto 544. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut afgifne Betänkande,, öfver
Kongl. Majtts Nådiga Proposition om -Extra
Grufvehjelpen i Stora Kopparbergs Län.
Från Stats- Banco- farnt Allmänna Bef v års
och OeconomieUlfKotten'.
Af den 10 Hennes.
N;o 545. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut afgifne Betänkande,
rörande Allmänna Magazinslnrättningen,
*> m 9 o O et ober >**)
Frän Lag Vtjkottet:
Af den 13 dennes.
N:o igg. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkan}
de, angående yrkad föreirädes-rätt för Jordägaro
till betalning af Brukares lösa egendom.
N:o 200. I anledning af gjorde anmärkning
gar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående jordägares rättighet till Arrendators afbysande,
när ArrendeContract ej uppfylles.
N:o sot. I anledning af de utaf RiksStanden
fattade skiljaktig© Beslut, i frågan om förbud
för Ledamöter i HofRätt, att sig emellan
byta lottade mil.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hillet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 20 October 1823.
S, D. Föredrogs 3 nyo och Bifölls Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den 6
dennes under N;o 1 g 1 afgifne, samt den n derpåfoijde
eftermiddagen pi bordet lagde, Utlåtande
i anledning af vackt motion, om större frihet i
Jerntillverkning och försäljning* Ut supra.
S, O, Vid förnyad föredragning af StatsUt
-
flért 2o October r. rrt.
8kottets den 6 dennes under N-.o 519 afgifne
samt den 11 derpäföljde e, in. på hordet lagde,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus Nådiga
Proposition, om ändring i de nu gällande föreskrifter
om ArrendeSpannmålens utgörande af
Kungsgårdar, samt derunder iydande hemman och
lägenheter} blef samma Utlåtande på grund af
dervid gjorde anmärkningar ti 1 f Stats-Utskottet
återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och befölls Bevi'1-  uingsUtskottets deri 2 dennes under Nio 44 afgifrie
samt den 4 derpäföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Betänkande, angående en förnyad
ChartseSigillataeFörordning. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremmitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 17 sist 1. September under N:o
193 afgifne samt den 11 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, öfver Kongl. Majus
Nådiga Proposition, med förslag till Författning
otn Fast Egendornsförsäljning å Lotteri. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande,
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 15 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Af den 24 sistledne Semtember:
N:o 527. I anledning af gjorde anmärk
-
gtn SO fictabtr t. nu. Ty 5
ningar vid Utskottens förut meddelte Betänkande,'
angående en förändrad reglering af HospitalsInrättningarne
i Bikel»
Från Stcits-Utskottet;
Af den 10 dennes;
N‘.o 530. I anledning af gjorde anmärkuingar
vid Utskottens förut meddelte Betänkande,
i frågan om Skånska Roteringen.
Från Bevillnings- Utskottet:
Af den 10 dennes:
N:o 47. Angående aflöning för a:ne Extra
Cancellister. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 10 dennes under Nlis 53a och
533 afgifne, samt den 15 derpåföljde e. rn. på
bordet lagde, Utlåtanden, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkanden ;
1:0 I frågan om Grefliga Gyllenstjernska
Eamillens påstådde fordran hos Staten,
2:0 O m uppgift öfver hvad Staten påkostat
Götha Canal;
fann Ridderskapet och Adeln för godt att,
enär sistnämnde Betänkanden redan blifvit af de
öfrige 3lne RiksStånden bifallne, för Dess del
låta bero. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats*
®#w 50 öcfabcr «. ;>*■,
Utskottets Jen lo dennes under N:o 535 »fgifnej
samt den 15 derpåföijde eftermiddagen pä bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
angående vackt fråga om Revision af Lästafgifts.
Foncens förvaltning ; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, med förkastande af samma Utlåtande,
besluta, det underdånig anhållan borde hos
Kongl. Maj:t göras, derom, att LäsufgiftsFonden
mätte hädanefter i vanlig ordning så väl af
KammsrRätten som af Riksens Ständers Revisorer
granskas; uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
skulle inbjudas, att sig med Ridderskapet
och Adeln förena. Ut supra*
S. D. Då nu å nyo Föredrogs "Bevillningsutskottets
den 8 dennes under N:o 46 afgifne
samt den 15 derpåföijde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte förslag till
en förändrad Tariff för Husbehofsbränvins-brännings-afgiften;
fann Ridderskapet och Adeln ,
att, enär berörde förslag redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingarna.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskotteis
den 29 sisth September under N:o 196
afgifne, samt den 15 derpåföijde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddelte
Betänkande, angående mildring i Straff*lagarne;
fana
Wrn sa Ocieber e. m.
finn Ridderskapet och Adeln, alf, enär sistnämde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Alein bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och EoconomieUtskottets den 6 dennes
under N'.o I g 6 afgifne, samt den 15 der påfölj —
de eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, i frågan om yrkad
rättighet till utvidgande af Stångjerns- och Amnessmidet
i Riket; fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af För -  Stärkta StatsUtskottets den 16 dennes under N:o
536 aflåtne, samt den 17 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde , Memorial , angående åtskillige
anslag för FörsvarsVerket; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial borde
till StatsUiskottet öfverlemnas. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet ho* Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Uagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 20 October 1825.
S. D. Vid förnyad föredragning af Consti-v
Ridd, o. Ad. Prat, IX. B. And. Afd. 12
178 Ben 20 P< löher r, m.
fntionsUtskottets elen 8 dennes under N:o 5S
aflaine, satnt den 11 derpäföljde eftermiddagen
på bordel lagrie, Memorial, i anledning af Herr
C. G. Trfffenbergs från Ridderskapet och Adela
remitterade anledning lill anmärkning mot Konungens
Rådgifvare i Commando-mål för Arméen;
fann Ridderskapet och Adeln, ait samina
Memorial borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S, D. Föredrogs å nyo och bifölls Statssamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 6 dennes under N:o 528 afgifne, samt
den 15 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, öfver åtskilliga motioner, dels
om all jords lika beskattning, dels om förändring
i sättet för skatternas utgörande. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskotteis
den 29 sistlidne September under N.'o
194 afgifne, samt den 15 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottet förut meddeldte
Betänkande, om upphäfvande af de Författningar,
som hindra Sakägares fria val af Rättegångso
mbud; blef samma Urlåtande af Ridderskapet
och Adeln afslaget. Ut supra.
S. D. Förtdrogs å nyo och gillades LagUtskottets
den 6 dennes under N:o 195 afgifne,
samt d. I 5 derpåföljde eftermiddagen pä bordet
lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande, rörån
-
f)cn 20 flrtnher r, rt.
de> u(mätning och försäljning af fast Egendom.
Ut supra.
S. D Föredrogs å nyo och återremitterades
på grund af dervid gjorde anmärkningar, Ali
manna Bssvärs- och OeconornieLTisiottets den 6
dennes under N;o 195 afgifne, samt den 15 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagda, Betänkande,
om Allmänna Författningars utgitvande
från Trycket pi ett för Allmänheten mera tillgängligt
sätt. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotiets den 6 dennes
under Nio 197 afgifne, samt den 15 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, öfver väckt fråga,
angående förändring i allmänna Skjutsnings*anstalterne,
Postvagnars inrättande och Skjutslegans
nedsättning ; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att samma Utlåtande gilia, endast med undantag
af Utskottets tillstyrkande, att Bonden
måtte förklaras berättigad, att sjelf köra, då man
begagnar hans åkdon; hvilket tillstyrkande af
Ridderskapet och Adeln förkastades. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning biföll Statsoch
BancoUtskottens den 14 dennes under N:o
541 afgifne, samt den 17 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddelte Betänkande,
i anledning af Kongl, Majus Nådiga
IJo Dt» sa Öctober e. m.
Proposition, angående Låne-understöd för Städerne
Norrköping och Borås. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Proloeolli
O. J. Lagerheim„
Thorsdagen den 23 October.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lista till val
af en Ledamot i Lagutskottet efrer Herr von
Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd :
Njo 1563, Herr Cederstråle} Fullmägtig Herr
Kuylenstjerna, Eric Magnus.
Föredrogs 3 nyo Exeyedition*Ulsko(tet* den
Ben 25 October f. nt.
lO denne* aflåtuc, samt den 11 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i anledanledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under Nto 170 meddedlte Förslag till Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl.
Majit, angående Riksens Ständers granskningsrätt
af Tullverkets Räkenskaper rn. ra.
Herr von Hartmansdorff, Augujt: Emot
Expeditions-Utskottet nu upplästa Memorial kan
jag naturligtvis ej hafva något att invända ; men
önskar att händelsen med denna expedition måtte
föranleda Utskotten, i allmänhet att hädanefter
icke inlåta sig i raisonnementer, sorn ej tillhöra förslagen
; äfvensom att man häraf matte vid en kommande
Riksdag hemta anledning att antaga något
förslag, liknande det, jag vid början af den innevarande
gjorde, men hvilket då förkastades , att
nemligen Utskotten böra vid slutet af deras Betänkanden
i bestämda resuméer sammanföra hvad
som bör blifva Riksens Ständers beslut i de behandlade
ärenderna, och föremål för Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelser derom till Kongl.
Maj:t, hvilket ock af BevillningsUtskottet redan
vid denna Riksdag blifvit iakttaget.
Herr Grefven och LandtMarfkalken hem.
ställde, om icke, enär ExpeditionsUtskotrets ifrågavarande
Förslag redan blifvit af de öfrige 3\ne
RiksStånden godkänd!, Ridderskapet och Adeln
behagade för dess del dervid låta bero.
Bifölls,
Den 20 Odolf er j. m.
Dl nu I nyo föredrogs LagUtskotiets dea
29 sistledne September under N:o 197 afgifne;
samt deri 15 dennes eftermiddagen på bordet lagrie,
Ut Utande, i anledning af gjorde Anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
angående åtskilliga föreslagne Lagförändringar;
fann Ridderskapat och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne.
Vid förnyad Föredragning af följande ConstitutionsUtskottets
den 13 och 14 dennes aflåtne,
samt den 17 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial;
N:o 60. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets å 5ite punkten af Memorialet
Nto 58 förut meddelte ändringsförslag, åsyftande
Riksdagsärendernas skyndsammare gång.
N:o 61. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Förslag till ett
tillägg i 37 §. Riksdagsordningen.
Nio 65 I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Förslag till ändring
i 33 §. Riksdagsordningen;
Fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
ConstitutionsUtakotteis berörde Förslag, till den
behandling 56 §. RegeringsForrnen föresljrifver,
godkänna.
Bm 25 öetobcr f. m.
183
Upplästes till Justering och godkändes Ex -  peditionsUtskottets under N:o 208 insände förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Majtt, i anledning af dess nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof, i hvad
den rörer allmänna IndragningsStaten.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 13 dennes under N:o 62 aflåtne, samt den
17 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde, Memorial
med föreslående af tillägg i 98 §• Regeringsformen
och 63 §• Riksdagsordningen,
Herr von Hartmansdorff, Augujl: Jag har
för någon tid sedan yttrat min åsigt al delta ämne
uti en särskild motion, rörande förändring af
Justi titeOmbudsmannens Instruction. Innan denna
min motion hann remitteras till ConstitutionsUtskottet,
hade emedlertid Utskottens förslag
till ändring af 93 §. Regeringsformen blifvit
Riksens Ständer understäldt. Utskottet har
i afseende på nämnde icke gjort annat , än
borttagit det otydliga uti den gamla redactionen i
frågan , antingen Ständerne eller deras Fullmäktige
i Banken och RiksgäldsContoiret skulle, då
en ny vald Justitieombudsman under Riksdag
afgår, tillsätta hans efterträdare; men Utskottet
har deremot icke borttagit tvetydigheten , huru
förhållas bör , om Justitieombudsman under påstående
Riksdag afginge jåre det lagtima valet.
Det tyckes väl vara natu i ligt, att detta val i sådan
händelse genast skulle för sig gå , mert då man
Onr, 23 Oelelrr t. ml
derom hort *1 många olika meningar och tydninpar
, skulle jrg önska , alt redactionen bestämdt
uttalade huru dermed skulle förhållas;
och att den korr.me att lyda sålunda; ”afgår Ju”stiiiaeOmhudsman
ifrån Embetet under påstående
Riksdag, före eller efter det Lagtima valet
"till detta Embetes besättande, förhålles med ul”seendet
af en efterträdare på sätt 97 §, Rege”ringsFormen
föreskrifver.” Uti det andra förslaget
sorn äfven hör hit, är fråga om Suppleanten.
Efter orden uti redactionen : i/all han,
barde efter mitt förslag tillsättas: ”melian Riks”dagarne
från Embetet afginge. Skulle denne
”man , under påstående Riksdag, blifva till Justitieombudsman
utsedd, eller afsäga sig rättigheten,
att honom mellan Riksdagarne efterträda elter
eljest derifrån afgå, utväljes, på ofvan stadgade
”sätt, en annan behörig man i hans ställe.” ConstiiutionsUtskottet
har nemligen ej förutsatt mera
än tvenne möjliga orsaker till afgång, död
eller afsägelse. Jag har i mitt Memorial sökt
visa, att åtskilliga andra tillfällen kunna dertill
föranleda, och således trott det vara nödvändigt,
att tillsätta orden eller eljeft afginge. Jag underställer
således , om icke en återrerniss är nödig.
Herr Hjerta, Gujlaf: Äfven jag anser återremiss
nödvändig. Jag vill ej yttra mig,
huruvida drdet behörig man är passande beskrifning
uti ert Grundlag pä en man, som Riksens
Ständer skola utvälja. I den gamla §. står
en man af de egenjkaper, fa/n hos JnjiiticeOmlmdsmannen
erfordras. Jag tror detta vara
rättare! Hvad sjelfva saken angar, ti har det
DM iS Oclober /. m.
155
förefallit mig besynnerligt, att man icke påtänkt
huru Riksens Ständers Justitieombudsman eller
dess Suppleant må kunna med Riksens Ständer
communicera. Då Fullmäktige i Banken och
JFksgäldsContoiret ville underrätta Ständerne om
JustitiaeOmbudsmannens död, uppstod fråga derom,
att en Shrifvelse från dem ej var föredragnings-ämne
hos Riksens Ständer. Talmännen
förklarade, att de ej kunde taga emot en Skrifvelse
ifrån Fullmäktige. Men med lika litet skäl
kunna de emottaga någon sådan ifrån JustitiseOmw
budsmannen. Således ser jag ej, huru den, som
vill afsäga sig, har möjlighet att göra det , på
annat sätt, än enligt 2b §:ns föreskrift hos den
Auctoritet, som utväljer ny ; nemligen Banco-och
RiksgäldsFuIlmäktige. Denna authoritet är satt
uti en sådan förening med Justiti«-Ombudsmannen
, att den kan emottaga skrifvelser af, och
utfärda skrifvelser till, honom. Men oin Justitieombudsmannen
är ej stadgadt, att han kan
utfärda sådane till Riksens Ständer ; ej heller att
Fullmäktige kunna det ; ej eller att någon enskild
man får det. Derföre anhåller jag, att
få fästa Utskottets uppmärksamhet på detta , och
att Utskottet måtte bereda denna sak , så att föreskriften
blifver tydlig. Hvad saken angår, har
jig förut yttrat mig, och anhåller att det måtte
få åtfölja återremissen , jemte det jag nu anfört.
Herr Cederfelt]6ld , Pehr Gujiaf: En värd
Ledamot har förment, att ConstitutionsUtskottet
endast föreslagit, huru Suppleanten skall insätta»
i Embetet, nemligen af Riksens Ständer sjeifve,
om den Ordinarie JusliiiasQttibudsmaunen afgår,
Ben 23 October f. ni.
medan Ständerne äro församlade. Jag utbeder
mig få påminna, att Utskottet äfven föreslagit,
hvem som skall välja Suppleanten, nemligen, ej
sorn hittills Fullmäktige, utan Riksens Ständer.
Dessutom har samma Ledamot framställt den fråga
, huru förhållas skulle om Justitieombudsmannen
afgeck under Riksdagen, innan nytt val
hade skett P och har trott Utskottet hafva försummat,
att derom stadga. Men detta har ej
skett af försummelse, utan väl betänkt; emedan
Utskottet ej trott, att tvekan skulle uppsla hos
något Stånd, huru förhållas borde, helst det ej
är föreskrifvet någon bestämd tid för valet af
Justitieombudsman. Om derföre JustitiasOmbudsmannen
doge samma dag Riksdagen börjas, är
det ej något hinder, att dagen efter anställa valet.
Dessutom har samma Ledamot klandrat,
att Utskottet ej uppgifvit andra orsaker till afgång,
än död och afsägelse, och trott att afgång
kunde äga rum af andra orsaker. Jag tror att
Utskottet gjort val, då det i en Lag begagnat
bestämda ordalag, och ej lemnat spelrum för
möjliga misstydningar. Mångahanda omständigheter
skulle kunna blifva ansedde böra föranleda
till afgång: och att förekomma detta, har
Utskottet gjort väl, då det bestämdt sagt, vid
hvilka tillfällen Embetet är ledigt, nemligen då
Justitieombudsmannen dör eller afsäger sig. Utsko
ttet hyste den öfvertygelse, att ingen skulle
blifva JustititiasOmbudsman, som, ifall han för
skuld bysattes, tj hade den aktning för Riksens
Ständer, att harr ju nedlade sitt Embete. Hvad
beträffar den siste Talarens klander af ordet behörig',
»å har Utskottet nyttjat det, lör att slip
-
pin 23 ©elobcr /. m.
pa upprepa hvad som i samma §. förut förekommit.
Salunda kan jag ej finna, att något
skulle vinnas genom en återremiss, helst den frågan
, som den siste Talaren framställt, huru Jus
itiseOmbudsmaonen skall commuoicera med Riksens
Ständer, är en ny motion, som jag anhåller
att den värde Talaren måtte väcka i ConstitutionsUtskottet,
då j3g ej finner något hinder
att derom förordna.
Herr von Hohenhausen , Michael: Då ConatitutionsUtskottet
i det uppläste förslaget till
tillägg i 98 §;n bestämdt uttryckt att, om Suppleant
under varande Riksdag afgår, en ny af Ständerne
åter skall väljas, tror jag det vara skäl,
att fästa Utskottets uppmärksamhet på de orden
uti Herr Stråles yttrande, der han yrkar, att det
måste ske, innan dag för Riksdagens afblåsande
blifvit utsatt. Om Suppleanten dör om natten j
och Riksdagen afblåses påföljande morgon, så är
det omöjligt för Ständerne att välja, och Fullmäktige
äro genom det nya stadgandet betagne
rättigheten att verkställa detta val; på denna grund
tror jag det vara nödvändigt, att återremittera
Utskottets Memorial, på det man ej måtte komma
i värre bryderi än förut , och på det ConstitutionsUtskottet
må få tilliäile föreslå en bestämdare
föreskrift.
Herr Cederfchjöld'. Jag trodde ej, att den
omständighet behöfde upptagas, hvarom Herr
Stråle talat. Ty det kunde ju hända att , örn
JustitisOmbudsmannen dog, innan den lagliga
Uden för Ständerne åtskiljande vote tilländalut
isä
D n fä October J- m.
pen, Fullmäktige då kunde blifva berättigade att
välja JustitiisOrnbiudsman under Ständernes närvaro,
och det var det man ville förekomma. Då
Grundlagen utsätter viss tid, hvarutöfver Riksdag
icke bör räcka, så är detta just den lagligen
bestämda dagen för dess afslutande. I öfrigt om
ock underrättelse om JustitiseOtnbudsmannens död
komme dagen före Riksdagens afblisande, hade
Riksens Ständer tid att välja honom. Kom den
en dag sednare , så ignorerade de händelsen.
Herr Hjerta: Denna öfverläggning öfver—
tygar mig ännu mera, att jag haft rätt, då jag
ansåg de nuvarande föreskrifterne lil Iräcklige.
Jag har så väl nu som vid flere tillfällen funnit,
att de bestämmelser som vår gamla redaction
af Grundlagen gifver , äro så mycket öfver
hvad man nu för tiden hör föreslås, att vi hafva
orätt att för mycket lappa densamma. Jag
tror blott, att det är en ambitions-fråga , om
Ständerne skola välja sin Justitieombudsman ge«
nom 48 eller 24 Ledamöter. Så hafva Riksens
Ständer vid i8cg års Riksdag ansett saken, och
ansett det vara lika godt, att öfverlemna saken
åt 24 personer, ifall Justitieombudsmannen dog
efter valet. Derföre kan jag ej annat finna, än
att alla nya föreskrifter äro öfverflödiga , och an.
håller att, om återremiss beslutes, mitt förra yttrande
måtte Tå åtfölja, I afseende på hvad jag
anfört om brist i corn rnunicationssättet mellan
Ständerne och J ustitiasOmbudsmannen, så kan jag
visserMgen följa Herr Cederscbjöids anvisning,
men jag har trott att, om man här gjorde en anmärkning,
den likaväl kunde föranleda Utskottat
Den i~, October f. m.
sjelf, att föreslå en ändring eller ett tillägg,
hvartill det har rätt. Jag kan e j föreställa inig ,
huru det kan vara möjligt att i en Grundlag in.
föra allt, som skall iakttagas uti alla fall, då
en Justitieombudsman dör vissa dagar eller timmar
före Riksdagens slut. Föreskriften bör vara
allmän, och liksom Riksens Ständer ej mer
än en gång kunna besluta öfver samma sak, likaså
torde de ej böra mer än en gång välja till
lamma plats. Jag kan således ej finna någon
förändring i 98 §• vara af nöden , och yrkar
derföre återremiss.
Herr von Hartmansdorff: En värd Ledamot
har yttrat, att om Justitieombudsmannen
skulle aflida i begynnelsen af Riksdagen, vore
det intet hinder för Riksens Ständer att välja
en annan genast. Jag får erinra, att innan Riksens
Ständer hinna välja fordras anslag, val af
Electorer m. m., hvaremot Fullmäktige i Banken
och RiksgäldsContoiret kunna 2 timmar efter
Justitieombudsmannens död vara samlade till
valförrättning. Finnes di intet stadgande sorn
sager, att Fullmäktige ej få göra det, si är man
icke säker på, att det icke sker. Man har sagt,
att de mångfalldige orsakerne till afgång ej borde
specificeras. Det yttrande jag afgifvit innehöll
ej , att orsakerne skulle specificeras, blott
att man skulle säga dier eljeji från Embetet
af ginge. Samma Talare har trott, att JustitiseOmbudsmannens
aktning för Riksens Ständer skulle
förmå honora att nedlägga sitt Embete, om
hvarjehanda sådana fall inträffade, som hindrade
honom alt Embetet förrätta. Jag vill ej betvifla
19®
Den *!> Octoler f. rut
att han ju skulle visa tillbörlig aktning för Riks
Bens Ständer; men likväl har man nyligen i alla
Ständ hört klagas öfver bristande aktning
mot dem i fråga om JustititE - Ombudsmannens
tillsättande. Samma Talare har trott, att om
3u3tit!32-Ombudsmannen afled dagen före Riks.
dagens afblåsande, kunde Ständerne ignorera
händelsen^ och saken således lemnäs åt
Fullmäktige. En annan har trott, att en sådan
föreskrift, som Herr Stråle omtalat, icke bshöfdes.
Örn än så vore, kan jag likväl icke tro,
att Fullmäktige i Banken och RiksgäldsContoiret
få ignorera att Justitieombudsmannen dött,
under det att Riksens Ständer varit tillsammans
och då lärer man ej kunna fordra, att de emot.
ordalydelfen böra insätta en efterträdare. Jag
vågar således tro, att en Iterremiss varder nödig.
Herr von Hohenhaufen: Herr von Hart
mansdorff
har förekommit mig, i afseende på
det af Herr Cederschjöld anförde, att Riksens
Ständer kunde ignorera Justitieombudsmannens
död. Fullmäktige få ej vara i okunnighet om,
när den skett, emedan de då skulle uraktlåta att
fullgö ra sitt åliggande. Således tor hans anmärk»
ning fordra afseende i detta fall. Men beträffande
hvad Herr von Hartmansdorff i öfrigt yttrat,
får j3g anmärka en sak. Han har sagt, att
om JustitiasOmbudsmannen dör före det nya valet,
kunna Fullmäktige sammanträda, och förordna
en annan man i hans ställe; men det är
ej förhållandet, emedan de då ej hafva någon
man att sätta i hans ställe, ty Suppleanten upphör
att finnas, så snart Riksdagen inträdt.
Herr Cederfelt] åld\ En värd Ledamot har
Ven 23 OffMer J. nr.
ytterligare insisterat på nödvändigheten att, i
stället för dåd eller afsågelje, utsattes afgång
ifrån Embetet. Jag hemställer då, p| hvilket
annat sätt än genom död eller afsägelse han kan
afgå? Skall han kunna dömas ifrån Embetet, så
måste en särskilt Lag derom utlärdas. Skall han
af Ständerne eller deras Fullmäktige kunna från.
Embetet skiljas? Härom finnes åtminstone ännu
ingenting stadgadt, och lär väl aldrig böra blifva.
Intet annat sätt för hans afgång finnes således
, än död eller afsägelse. Hvad beträffar den
andra anmärkningen, huru förhållas borde , i handel
fe han dog dagen fåre Riksdagens afbldfande
t så får jag påminna, huru lång tid det med
våra förmer erfordras, innan Fullmäktige erhålla
underrättelse om dödsfallet, och de genom
Stais- och BancoUtskotten kunna anmäla det till
Ständerne, hvilka således icke behöfde anse honom
hafva a fl i d i t under påstående Riksdag. Jag
tror derföre icke, att någon återremiss behöfves;
men om så skulle vara, är det blott denna sednare
punkt som kan tarfva en visserligen mindre
nödig närmare bestämning. Jag instämmer
i öfrigt med Herr Hjerta att den ändring icke
kunnat behöfvas, att Riksens Ständer skola genom
särskilta Electorer välja JustitiseOmbudsman
eller Suppleant efter den sorn under påstående
Riksdag aflidit eller afsagt sig förtroendet; men
jag har tillstyrkt denna ändring af eftergift för
den grunden som visat sig rådande, ehuru jag
anser 24 Fullmäktige likaså väl sorn 4g Electo»
rer, kunna uttrycka Riksens Ständers mening.
Herr Hjerta\ Sorn jag är osäker, liuruvi
-
•f)2
Ben 23 Oetehrr J, m.
da, vid en återremiss af ett ConsiitutionsUtskotfets
GrundlagsMemorial , det ej är, förr än andra
gången , som det skall vara å t följd t af yttrandet
om någon Ståndets bestämda åsigt; så underställer
jag, huruvida nu en återrerriiss kan ske
dessförutan; men likväl, då Utskottet här föreslagit
en föreskrift , huru Suppleanten skall insättas,
och en annan , huru nytt val af Suppleant
skall ske, underställer jag, om icke Herr Grefven
och EandtMarskalken till Ridderskapet och
Adeln ville framställa den Proposition; ”att
”Ståndet måtte förena sig att uti aterremissen till
”ConstitutionsUtskottet yttra den önskan , att Utskottet
icke måtte befatta sig med någon annan
”sak, än valet af ny Suppleant, när den ny”valde
Justitieombudsmannen under Riksdagen
”aflider.” Det är blott denna fråga , som egenteligen
är af vigt; allt annat föranleder endast
till oreda. Jag får derföre anhålla om en sådan
proposition. I annat fall får jag begära vanlig
återremiss, om en sådan kan, enligt Grundlagen,
tillåtas.
Herr Lejréni Johan Pehr-, Om denna fråga,
som påkallats af en händelse under Riksdagen,
hafva Opinionerne varit delade, och ingen
kan säga, på hvilken sida Opinionen väger öfver,
antingen på deras, som anse att Fullmäktige,
eller deras som anse att Riksens Ständer böra insätta
Suppleanten i Embetet, och utse den nya
Suppleanten. Denna skadliga ovisshet är en följd
deraf, att Riksens Ständer lagt Stats- och BancoUtskottens
rörande samma ämne afgifne Memorial
-
Den 23 Oclober /. nu 3gJ
Hal till Handlingarne, i stallet att yttra sig deröfver.
ConstitutionsUtskottet har nu lemnat tillfälle
att yttra denna opinion. Då tror jag att
om detta Stånd , som nu måste yttra en gemensam
tanka, har den öfvertygelse, att Riksens
Ständer böra befatta sig med denna sak, är det
rättast, att Ridderskapet och Adeln nu yttrar ,
att så länge Riksens Ständer äro samlade, böra
de befatta sig med JustitiseOmbudsmannens tillsättande
och Suppleantens inväljande, och attingen
annan communication mellan Justitieombudsmannen
och Ständerne äger rum, än genom
deras Expeditionsutskott, emedan detta Utskott
expedierar Fullmakterne, och dessutom under
Riksdagen bäst är i tillfälle att communicera med
Ständerne, om Justitieombudsmannen dödt ellet
afsagt sig. Skulle åter Ståndets opinion vara*
att det gamla stadgandet är tillräckeligt, och att
man bör så tillsägandes gilla den tydning, som
ägt rum genom Stats- och BancoUtskotteng nyssnämnde
Memorials blott läggande till Handlingarne,
så tror jag att Ståndet bestämdt bör yttra
denna opinion. För min del anser jag , att Fullmäktige
hvarken genom Grundlagens anda eller
bokstaf Varit berättigade att sig dermed befatta,
och derföre tillstyrker jag, att Ståndet må stanna
i motsatt opinion mot Fullmäktige,
Friherre Cederftr6m, Jacobi Det förslag
ConstitutionsUtskottet inlemnat till förändring i
98 §.‘n RegeringsFormen anser jag icke vara förenbart
med den ordning, som jag finner nödig,
Ridd. o. Ad. Fröt. IX B. And. Afd, 13.
19^
Den 25 Octoler f. m.
då en Justitieombudsman afgår. Jag tror att
stadgandet borde vara, att i händelse Justitise-J
Ombudsmannen vid samma Riksdag, då han vald
blifvit, afgår, förordne Riksens Ständer, i ilen
ordning 97 §. innehåller, hans efterträdare, och
icke som här är föreslagit, att de skola insätta
den, som till Suppleant blifvit utsedd, ty ordningen
för utseendet måste vara fri, så väl första
sorn sista gången, emedan olika motiver kunna
ligga till grund för val af Suppleant, och val
af Justitieombudsman. Sedermera i afseende på
hvad som här blifvit yttradt, rörande underrättelsen
om en JustitiseOmbudsmans död, si finner
jag ej anledning dertill af ConstitutionBUt—
skottets Memorial. Underrättelsen om en JustitiseOmbudsmans
död måste , om icke annorlunda,
komma, genom Styrelsen, Riksens Ständer tillhanda.
Det är ej föreskrifvit, att Fullmäktige
skola gifva den , det är dein ej tillåtit, att comxnunicera
med Riksens Ständer; de sortera under
Riksens Ständers Utskott. Således underställer
jag, om icke förändringen helt enkelt borde blifva
den: att om Riksens Ständers JustitiaeOmbudsjnan
afgår under Riksdag, skola Riksens Ständer,
enligt g7 §., utse en annan Ombudsman, och att,
i händelse Suppleanten afgår, eller afsäger sig,
blifver förhållandet med han3 utseende på samma
sätt. Man har anfört, attAvid detta tillfälle,
då Utskottets Memorial första gången vore före,
skulle det kunna återremitteras, utan att Ståndet
förenade sig om en viss anmärkning, men det
är stridande emot formen, ty om ej Ståndet godkänner
någon af anmärkningarne, hvilar förslår
Den 55 Oetoler f. ml
195
get till nästa Riksdag.' Endast om någon anmärkning
godkännes, blifver det återremitterade
Herr Hjerta i Som jag nu vid läsningen af
56 §. RegeringsFormen finner det vara bestämdt
föreskrifvit, att Ståndet första gången ett Con-i
stitutions-förslag är före, måste, om det skall återremitteras,
förena sig om en gemensam tanka;
så anhåller jag, emedan jag anser ämnet vara af
vigt, och tror det vara nödvändigt att skrifteli—
gen uppställa de anmärkningar jag vill göra, att
Memorialet måtte få hvila på bordet till en ann?
nan gång.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus, instämda
uti Herr Hjertås anhållan , att ConstitutionsUtskottets
Memorial måtte ytterligare hvila på borä
det till nästa Plenum.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill blott"
anföra ett par ord, föranledda af andras yttran-j
den. Man har sagt, att det ej vöre mer» ärt
tvenne sätt, hvarpå en JustitiasOmbudsman kunde
afgå, nemligen död eller afsägelse. Jag vilt
då nämna ett tredje, nemligen sinnessvaghet, ehuru
ingendera delen ägt rum, afgång från embetet
likväl måste ske. Man har nu anmärkt att
i början af Riksdagen före valet ingen Suppleant
funnes. Jag har förut yttrat samma mening;
roen vill påminna mig, att den då bestriddes.
Friherre Cederström har redan utvecklat detta
ämne; äfvensom att då med valet borde förhållas
enligt 97 §. Deruti instämmer jag fullko
mligen,
Den 25 Oclober j. m.
Herr Ilammarjkj6ld, Lorenzo \ DI frågan
nu ytterligare blifvit lagd på bordet, vill jag ej
yttra mig i hufvudsaken, utan blott anmärka,
det jag finner de senare Talarne riktigt hafva
stridt om Påfvens skägg, enär Herr Hjerta i sitt
yttrande så tydligt visat, att ingen ny LagbeBtämmelse
behöfves , utan att alla nya tillägg och
förändringar blott inveckla målet , och göra stadgandet
mera otydligt.
Herr Grefven och LandtMarJkcilken yttrade,
att den af flere Ledamöter Framställde
begäran , att ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
Memorial måtte ytterligare hvila på bordet till
nästa Plenum , icke kunde, enligt 49 §. Riksdagsordningen,
förvägras.
Föredrogs å nyo Herr von Hartmansdorff*
August , den 9 dennes förmiddagen på bordet
lagde motion , angående föreslagne ändringar i
25 och 26 §. §. uti Instructionen för Riksens
Ständers Justitieombudsman.
Herr von Hohenhaufen , Michaél, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o I.)
Herr Hjerta, Guftaf '• Jag förenar mig till
alla delar med Herr von Hohenhausen , och
anhåller endast att mitt yttrande , då Herr von
Hartmansdorff* motion upplästes s måtte fä till
Utskottet åtfölja.
Den 23 O cl ober J- m. 197
Friherre Ceclerftråm, Jacob: X anledning
af hvad Herr von Hohenhausen yttrat, rörande
Herr von Hartmansdotffs anförande, anhåller jag
att få nämna några ord, sorn äfven torde fä åti
följa till Utskottet. Det förefaller mig besynnerligt,
att man anser lämpeligt och enligt med
andan af Grundlagen, att Fullmägtige uii Banken
och RiksgäldsContoiret, under Riksens Ständers
närvaro, skola äga att insätta Suppleanten
uti Embeten Det förefaller inig ännu besynnerligare,
att man det oaktadt anser lämpligt, att
Riksens Ständer, om tiden det medgifver, skola
välja ny Suppleant, om den ordinarie Suppleant
ten inträder uti Just i t iae- Örn bud sman s~Em betet.
Antingen måste Riksens Ständer utöfva sina functioner
in allo, eller tillhöra de dem icke; men
att Fullmägtige skola fråga Riksens Ständer, om
de sjelfve vilja utöfva deras rätt att välja, eller
öfverlemna den åt Fullmägtige, det anser jag aldeles
opassande. Riksens Ständer skola sjelfve
utöfva allt hvad som tillhör dem, och få ej hafva
för liten tid. Om nu Riksens Ständer skola
välja Justitia»-Ombudsmannens Suppleant, så skulle
det vara besynnerligt, om de icke äfvenväl
skulle tillsätta JustititeOmbudsmannen; mig förefaller
dessa påståenden till den grad obetänkta, att
jag ej med visshet kan finna afsigten, om ej uti
en vilja, att af Fullmägtige tillskapa en authoritet,
som i vissa fall är förmyndare för Riksens
Ständer och i denna egenskap i Ständernas ställe
tillsätter deras Embetsman. Ett sådant uppdrag
tror jag likväl ej, att Riksens Ständer vilja gifva
sina Fullmägtige,
*93
Den 23 Oclolcr J, m.
Herr Cederfchjold, Pehr Guftaf: Öfver
Herr von Hartmansdorffs motion får jag i afseende
på hufvudsaken tillfälle att i Utskottet yttra
mig; men jag ber, alt få framställa mina tankar,
öfver ett ämne, som uti Motionen utgör en bisak,
men sorn synes mig förtjena mera afseende
än sjelfva Motionen. Det är nemligen den fråga
Herr von Hartmansdorff fram kastat ”om Kongl.
Maj:t äger rätt att utnämna Survivancierer till
Bysslor i allmänhet”. Herr von Hartmansdorff’
medgifver att det icke är i Grundlagen bokstafligen
förbjudet, och söker bestrida denna rättighet
med sådane bevis, som synas mig föga bättre, än
dem som vissa Fritänkare anföra till låtsadt försvar
för Bibeln: Herr von Hartmansdorff har
nemligen citerat 60 §. af RegeringsFormen, enligt
hvilken ”ej monopolier få beviljas,” äfvensom
den 2Stde som bjuder ”att vid befordringar
blott förtjenst och skicklighet får afses”. Jag hemställer,
hvad dessa citationer bevisa; hvad afseende
de förtjena? Mig synas de icke utgöra något
bevis; i synnerhet som Herr von Hartmansdorff
uti den senare citationen utelämnat det väsendtligaste,
nemligen att afseende endast skall göras
på den ”sökandes” förtjenst och skicklighet. Ordet
”sökande” är det enda sorn gifver denna §.
någon bevisningskraft; hellst förmodligen ingen
ansökning kunde göras om Survivance. Emedan
derföre denna fråga skulle tilläfventyrs kunna
blifva frö till en skadlig frugt, anser jag angeläget,
att i tid söka upprycka det. Jag får dervid
först påminna, hvad vi så ofta hört upprepas
af Regeringen, att allt är i Grundlagarne förbudet,
som ej är uttryckligen tillåtits Så länge
Den 23 October A m.
399
det följaktligen ej är tillåtit i Grundlagenj att utä
nämna Sarvivancierer, måste det vara förbjudit. Det
är väl sannt, att Kongl. Majit lernnat Survivans
cer på Hofsysslorj men med dem äger Kongl.
Maj:t, enligt 48 § RegeringsFormen, att förfara
efter behag. Derjemte får jag erindra, att uti
andra befordringsmål har Grundlagen tydeligen
föreskrifva, huru förhållas skall. Jag kan derföre
ej tro det ens vara med Grundlagen fullt öfverensstämmande,
att Kongl Majit utnämner till
”titllar,” hellst 98 §. RegeringsFormen endast
omtalar befordran till ”Embeten och Tjenster.5’,
Orden lyda nemligen sålunda; ”Konungen äger
att i StatsRådet utnämna och befordra infödde
Svenske Män till alla de Embeten och Tjänster
inom Riket, högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap att Konungens Fullmagter derå utfärdas,
dock böra vederbörande förut med Förslag hafva
inkommit, der sådane hittills ägt rum”. Här stad-;
gas således tydeligen att det är till ”Embeten och.
Tjerister” som utnämning får ske, men ej till
”hopp om tjenster” eller ”tilliar”. Dessa anmärk;
ningar anhåller jag måtte få åtfölja remissen.
Herr von Hartmansdorff; Jag vill ei trötta
Ridderskapet och Adeln med något tal om
den forrs frågan rörande Justitieombudsmannen,
men i afseende på Herr Cederschjölds sista yttrande,
så tror jag att hans påstående, det allt,'
hvad som ej är tillåtet, skulle vara förbjudet, innebär
ett mycket djerfvare fritänkeri i grundlagsyäg,
än det, hvarföre han beskyllt mig.
Herr Cederfchjöld1 Jag har likväl så ofta
Ven 2D October /. m.
bort den sattsen yrkas emot Riksens Ständer sam.
fällt, samt Ridderskapet och Adeln särskilt, att
jag trott mig böra anse den för ganska orthodox.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde
, ait så val Herr von Hartmansdorffs ifrågavarande
motion, som de af Etskillige Ledamöter,
rörande samma ämne, nu afgifne yttranden
matte till ConstitutionsUtskotiet remitteras; hvilket
bifölls.
\rid förnyad föredragning af ConstitutionsTJtskottets
den 14 dennes under Nio 64 aflatne,
Samt den 17 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, i anledning af Herr von
Hohenhausens, M, Motion, om ett tillägg i AnsvaxighetsLagen
för Fullmäktige i Riksens Ständers
JtiksgäldsContoir, med afseende å utbetalningen
»f mindre Creditivet,* fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att samma motion till Lagutskottet
remittera,
Föredrogs å nyo Stats- Banco- samt Allmänna
Besvärs- oeh OeconomieUtskottens den
jo dennes under N.'o 545 afgifne, samt den ao
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddelte Betänkande rörande Allmänna
Magazinslnrättningen,
Herr Munck af Rofenjkjöld, Eberhard}
ijen 23 Octo ber /, m.
201
anhöll , att Utskottens ifrågavarande Utlåtande
mätte ytterligare få hvila på bordet till nästa
Plenum.
Herrarne Montgommerie, Guftaf, och TVefifeldt,
Nils Chriftojfer, förenade sig med Herr
Munck af Rosenskjöld.
Herr Grefven och LandtMarfjällen förklarade,
att då flere Ledamöter begärt att Utskottens
Utlåtande måtte ytterligare hvila på bordet
, kornme detsamma ock, att, jemlikt 49 §•
Riksdagsordningen, derstädes förblifva hvilanda
till nästa Plenum,
Företogs till pröfning ConetitutionsUtskottels
den 14 dennes under N’.o 66 aflåtne, samt den
37 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, angående ett föreslagit tillägg i 28 §.
Riksdagsordningen.
Herr Lefrén, lohan Pehr Jag får underställa
Ridderskapets och Adelns bedömmande,
huruvida det föreslagne tillägget uttrycker den
tanka,, som grundlagt motionen till förändring.
Orsaken var, att sedan votering per capita inom
Utskotten nu äger rum, önskade man att de
måtte vara fulltalige. Derföre föreslog man att
Suppleanter skulle väljas. I den nya redactionen
står, att 2 Suppleanter skola väljas, som
hvar i sin ordning inträda i Utskottet, när Ledamot
af laga förfall hindras. Om detta stad
-
201
Den 25 October f, m,
gande nu vore Grundlags §. , skulle deraf följa,
att Suppleanten, när han inträdf, är verklig Ledamot
, och då behöfdes en annan §• som sade,
att den ordinarie Ledamoten skulle förvandlas
till Suppleant, Derföre hemställer jag, om icke
redactionen skulle blifva bättre, sålunda1... samt
”derjemte för hvarje Utskott Två Suppleanter,
”hvilka inträda, hvar i sin ordning, i Utskottet
”när Ordinarie Ledamot af Laga förfall derifrån
”är hindrad, och intill dess Ordinarie Leda”mot
sitt rum åter kan intaga.” Jag får vördsamt
hemställa , om icke Memorialet bör återremitteras
, i följd af denna anmärkning , och anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition derå.
Herr Hjerta, Gujtaf: Jag kan ej finna annat,
än att uttrycket uti förslaget är tydligt. Det
är ju blott, när den ordinarie Ledamoten är borta,
som Suppleanten inträder, och när han ej
är borta , är hans rätt att inträda tydlig.
Herr von Hartmansdorff-. Jag tror äfven,
att ordalagen uti Betänkandet äro riktige , emedan
det kunde hända, att begge Suppleanterne
voro tillstädes, och att tvist uppstodu, hvilkendera
borde inträda. Men jag anser 2 Suppleanter
vara ett för litet antal, synnerligen uti Oeconomie-
och BevillningsUtskotten, samt hvad
vårt Stånds Ledamöter beträffar. Mig synes följaktligen
att det borde stå högjt 4 Suppleanter,
emedan de öfrige Stånden ej kunna lemna så
inånga.
Den 23 October J. /«.
203
Herr Lefrén'. Uti den sednast af Herr von
Hartmansdorff framställda förändring förenar jag
mig; jag vågade ej komma fram med ett förslag
till en så stor förändring,'- som detta. Jag
anhåller blott, att det måtte blifva ett förtydligande
af §ln , emedan det ej lär gå ann, sorn
Herr Hjerta anfört, att tolka §:ns mening efter
behofvet, då Grundlagen skall efter ordalydelsen
tydas. Vi hafva haft nog exempel vid denna
Riksdag på långa discussioner i detta ämne. Då
man nu stiftar en Grundlags §. tror jag det såSedes
vara riktigt, att sätta prick öfver i.
Herr Cederfelt]öld‘, I afseende å anmärkningen
af Herr von Hartmansdorff, att 2 Supp.
leanter äro för litet, får jag upplysa, att Presteoch
BorgareStånden näppeligen kunna lemna 2:ne
och omöjeligen flera, emedan alla deras Ledamö.
ter redan äro upptagne uti Utskotten. De villa
således knappast medgifva detta antal och skola
visserligen ej medgifva ett större. De öfrige
Stånden hafva ock mindre behof af Suppleanter
än Ridderskapet och Adeln, hvers Ledamöter
ofta äro af enskilta angelägenheter tvungne att
för någon tid aflägsna sig. Hvad åter beträffar
det förtydligande Herr Lefrén yrkat genom sin
prick öfver i, så får jag påminna, att otydlighet
skulle kunna uppkomma, om öfver i sättes mer
ån en prick.
Herr Hjerta; Jag är förekommen af Herr
Cederschjöld, att det för Preste- och BorgareStinden
är omöjligt, att åstadkomma ett större
antal, Riksdagsordningen säger, huru manga få
2o4
Den 23 Octo ber /, m,
permittera®, och huru många böra vara närvarande
så att Utskottet skall vara complett. Hvad angår
det yttrande af Herr Lefrén, att jag uraktlåtit
att söka få Grundlags §:n tydlig, så får jag anmärka,
att jag finner den tydlig genom den enkla
framställning, som här är gjord; ty det är gifvit,
att ej den ordinarie Ledamoten upphör att
vara ordinarie Ledamot, då det ej finnes stadgadt.
Stod det, att han upphörde, då vore det
helt annat. Jag Jror, att stadgamdet skulle snarare
blifva otydligt genom den dubbla framställningen.
I öfrigt anser jag det som min pligt ,
att alltid följa Grundlagens ordalydelse.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag ville endast hemställa, om
icke, till undvikande af de svårigheter, som i an»
seende till Ståndens olika talrikhet uppkomma
vid utsättande af en viss mängd suppleanter, och
då Grundlagen ej bör vara en reglementarisk Författning,
utan blott innehålla grunderna för de
allmänna förhållandens bestämmande, ändamålet
bäst vunnes om man sade, att RiksStånden äga
att, efter förekommande omständigheter, och i
förhållande till UtskottsLedamöternes antal, utse
det antal Suppleanter, som skola intaga de Ordinarie
Ledamöternes rum,
Friherre Cederflråni, Jacob\ Det har blifvit
yttradt, emot den af Herr Lefrén föreslagne
förändring, att, då flere RiksStånd äga en så liten
personal, att de ej kunna utse flere Suppleanter,
man nödvändigt borde bibehålla stadgandet om
Sine Suppleanter. Mea då förhållandet är olika
Ben 2 5 October f. m.
med Ridderskapet och Adeln, och de öfrige Ståndens
Ledamöter, hvilka äro hetalte å Riksdagsorten,
så äro de senare så tillsägandes mera skyldige,
att infinna sig uti Utskotten. Ridderskapets
och Adelns Ledamöter hafva väl ej eller
rätt, att få permision till mera än ett bestämdt
antal, men med permision menas ej laga förfall,
och det kan hända, att flere hafva sådant. Dessutom
innehåller Grundlagen, att man först sedan
man 3lne gånger efter hvarandra förfallolöst ifrån
Utskottet uteblifvit, kan derifrån uteslutas. Derföre
instämmer jag med Hans Excellence Herr
Grefve Mörner uti den mening, att RiksStånden
måtte äga, att utse så många Suppleanter} sora
de hvar för sig besluta. Hvad i öfrigt §:ns redaction
angår, tror jag att den tarfvar förändring.
Efter den skulle ej Suppleanter äga inträde i Utskott,
förr än någon Ordinarie Ledamot vore af
laga förfall hindrad, ty orden lyda sålunda: ”samt
derjemte för hvarje bland dessa Utskott två Suppleanter,
som, hvar i sin ordning, intiäda i Utskottet,
när Ledamot af Laga förfall hindras”. Om
ej 5upp!ear>terne hafva rätt till inträde uti Utskottet,
antingen det är fulltaligt eller icke, äro
de ej närvarande, när de hehöfvas, utan man
nödgas skicka Staden omkring för att söka dem.
Således bör det ej stå ordet intråclaf utan uti
anslaget samtlige Ledamöter och Suppleanter städse
kallas, att infinna sig, men desse senare ej få
deltaga uti öfverläggningarne, när de Ordinarie
Ledamöterne äro tillstädes.
Herr Hjerta'. Jag anser den mening var gan.
ska farlig att Suppleanter skulle kunna inträda uti
20É>
Den sö Octo Ler /. m,
Utskott, då någon Ledamot utan laga förfall vora
hindrad. Derigenom vore stora missbruk att befara,
och föga uppmärksamhet å ärenderne vore
att frugta hos Ledamöterne. Man kunde supponera
rent af öfverenskommelser; och komma
dertill, att besluten fattades af andra personer, ände
som utarbetat målen. Man bör betänka, huru
det Arbetssätt är, hvarpå Utskotten bereda
målen. -Utskottens arbete gå ut på, att målen
först föredragas i en beredning, och sedan föredragas
uti Utskottens Plena. En viss arbetstid,'
och en viss arbetsmetnod är således gifven, och
andra än de, som öfvervarit målen ifrån deras
början, böra ej uti besluten deltaga. Om man
nu skulle låta Suppleanten inträda, för det att
man vore bortbjuden på en Soupé, eller något dylikt,
så skulle göromålen lida. Det är väsendtligt,
att man är au courant med målen. Jag tror, att
det är hvarje Ledamots skyldighet, att icke vara
borta utan laga förfall. Derföre anser jag Utskottets
Memorial äfven i detta fall grundadt, och
anhåller om proposition till bifall derå.
Herr Cederfchjöld: Såsom jag fattat discusionen,
är det ett missförstånd emellan Friherre
Cederström och Herr Hjerta. Den sednare har
trott, det Friherren menat, att Suppleanterne skulle
få deltaga uti öfverläggningarne, när Ordinarie
Ledamot vore frånvarande, äfven utan laga
förfall. Detta har Utskottet äfven ansett olämpligt.
Men som jag fattade Friherre Cederströms
yttrande ville han blott att det skulle stå Supplianterne
öppet att öfvervara Utskottets öfverläggningar
såsom åhörare. Det haner jag ganska
Den 2o Octoher f. m,
207
oslcyIdigt, nyttigt och önskansvärdt; och jag hade
ej trott, att den föreslagne redactionen derföre
skulle lägga något hinder, emedan ordet inträda
vore detsamma, som att med sin röjt deltagai
Men om Ridderskapet och Adeln skulle anse den
föreslagne Redactionen af §ln förmena Suppleanteme,
att vara närvarande, så tror jag att det
förtydligande vore nyttigt som Friherre Cederström
yrkat.
Herr von Heijne, Georg’. Om meningen
med det tillägg Friherre Cederström yrkat, ej
innefattar annat än tillträde för Suppleanter,
såsom åhörare, så tror jag, att det är ej blott
rättvist, utan äfven nyttigt; men skulle det innefatta
rätt för dem att, om en Ledamot är frånvarande
utan förfall, inträda uti voteringsrätt,
så anser jag, att det bör förekommas. Att de
eljest fingo vara närvarande, vore så mycket mera
nyttigt, som, om en Ledamot finge förfall
eller permission , hvilken jag anser lika med laga
förfall, den Suppleant, som inträdde, genast
hade kännedom af affairerne. Således vill jag
visserligen icke bestrida Friherre Cederströms
tillägg, men så att Suppleanten ej kari kallas till
votering , om ej den frånvarande Ledamoten har
sådant förfall, som jag omtalat. Hvad åter angår
antalet af Suppleanter, tror jag det vara vigtigt
för Ridderskapet och Adeln, att ej hafva
det bestämdt till 2. Jag finner att det bör på
Ridderskapet och Adeln ankomma, att sjelf bestämma
antalet. Dels är Ståndets talrikhet obestämd,
dels är det ovisst, huruvida Ledamöterne
kunna vara uti Utskottet beständigt. Det torde
Ben 23 O el ober /, m.
ej vara lämpligt, alt Ridderskapet och Adelfi
uti Utskotten blott har Ledamöter, som äro boende
uti Stockholm. Det måtte vara nyttigt, att
der äfven sitta personer ifrån Landsorten; men
dessa kunna ej mottaga ett sådant förtroende om
de ej äga rätt, att någon gång under Riksdagen
aflägsna sig, för att se om sitt hus. Således biträder
jag den mening Hans Excellence Herr
Grefve Mörner yttrat, att redactionen måtte blifva
sådan, att Ridderskapet och Adeln kan komma
i tillfälle att utse så många Suppleanter, sorn
Ståndet finner kunna erfordras.
Friherre Cederjtrom: Jag ämnar ej inga
uti någon vederläggning af Herr Hjertås farhåga,
att låta Suppleanter bevista Utskottens öfverJäggningar
, och deltaga uti besluten, när någon
Ledamot är frånvarande. Jag skulle tro, attnär
Suppleanter utses, måtte meningen vara, att* när
en ordinarie Ledamot är borta, Suppleanten skall
utöfva sin bestämmelse. Af sådan anledning får
jag iterera, hvad jag förra gången yrkat. Det
är allmänt bekant, att Ridderskapet och Adeln
till en stor del består af Embetsman. Man kan
ej utesluta Embetsmän ifrån Utskotten , om man
vill hafva sakerne rätt utredde. Det är för dem
som tillhöra EmbetsVerken i Stockholm omöjligt
att alltid vara närvarande i Utskotten, emedan
de måste vara närvarande på andra ställen;
de måste aflägsna sig, då deras tjenstepligt det
fordrar. Vid sådane tillfällen är det väl nödvändigt,
då en votering inträffar, som nu sker
per capita, att Ridderskapet och Adeln har sin
rätt
Tfr.n 35 Octo lier f. »s.
rätt gällande, att med lika manga Ledamöter,’
som de öfrige Stånden, deltaga uti besluten. Jag
tror således att anslagen till Utskott böra gälla
så väl för Suppleanter, sorn UtskottsLedamöter,
i likhet med hvad söm är förhållandet vid Nämnder.
Då Utskottet samlas erfara Suppleanterne,
tom någon ordinarie Ledamot är borta med förfall
eller eljest, och då inträder Suppleanten uti
Utskottets öfverläggningar. Skulle han ej vid
sådane tillfällen få inträda, så skulle afsigterr
förfelas. Jag instämmer med Hans Excellence
Herr Grefve Mörner, att ordet tvä mätte utgå
och det stå hvarje Stånd fritt att bestämma det
antal Suppleanter Ståndet kan finna af nödenj
äfvensom jag ytterligare får yrka att orden inträda
uti Utjkottet äfven måtte utgå, och att
det blifver en skyldighet för Suppleanter , att
lika med ordinarie Ledamöter hörsamma kallelsB
till Utskotts Sammanträde»
Herr von Hartmansdorff: Jag trodde mig
i mitt första yttrande hafva gjort afseende på
Preste- och BorgareStåndens mindre talrikhet,
då jag föreslog, att man skulle sätta hågfi 4
Suppleanter. Jag finner dock Hans Excellence
Herr Grefve Mörners förslag bättre, emedan det
ej binder oäs vid ett bestämdt antal. För öfrigt
och i afseende på Suppleanters rätt att ersätta
ordinarie Ledamöter, hyser jag den mening, att
vid hvarje uteblifvande, ehvad, det härrör af
laga förfall eller annat hinder, Suppleanten bör
inträda i den frånvarandes ställe. Detta har
Ridd, o. Ad. Prat, IN. B. And. Afd. 14
21®
Den ir> ©ctoler f. m,
blifvit satt i fråga derföre att, sedan votering
per capita blifvit antagen, alla fyra Ständen, genom
samtelige Utskptts Ledamöters deltagande i
omröstningarne, ändock må bibehålla ett lika inflytande
på besluten. Skulle man nu ej vilja
tillåta Suppleanten inträda, utom då någon af
de ordinarie Ledamöterne hade laga förfall: så
åsyftade man blott , att de ordinarie Ledamöterne
skulle deltaga i besluten, men afsåge ej,
att hvarje Stånd finge sin röst i Utskotten fullt
ut. Det sednare anser jag mera rigtigt och väsendtligt
, emedan hvarje Stånds Ledamöters mening
i det hela, bör i Utskotten blifva uttryckt,
men öfvervigt åt vissa individers åsigter icke
beredas. Således hyllar jag den grundsatts, att
Suppleanter, ehvad de ordinarie Ledamöterne
hafva laga förfall, eller eljest uteblifva, måtte i
Utskotten få inträda. En värd Ledamot har talat
derom, att öfverenskommelser kunde äga rum;
mellan ordinarie Ledamot och Suppleant. Men
likaväl, som detta är möjligt, kunna ordinarie
Ledamöter låta sig öfvertalas, att, utan laga
förfall, uteblifva en eller två gånger, och sålunda
åt förekommande saker gifva den utgång öfyertalaren
åstundade.
P8' Herr Cederfchjold: Uti Consti(utions-Ut
skottet
hafva vi af den erfarenhet, som vunnits
genom BondeSiåndets bruk af Suppleanter, något
hvar stadgat vår öfvertygelse, att det ej är nyttigt,
att Ordinarie Ledamöterne kunna efter godtycke
och utan förfall skicka' Suppleanter i sitt
ställe; ty det har, i synnerhet mot slutet sf Riksdagen,
ej sällan handt, att målet blifvit uppläst
Den 23 October f. m.
uti vissa Ledamöters närvaro, discuteradt uti andras
samt slutligen afgjordt uti ännu andras. Der«
före tror jag, att det vöre bäst, att Suppleanter ej
fä inträda utan vid laga förfall. Deremot skulla
jag önska, att Ridderskapet och Adeln ville ingå
pä den mening Hans Excellence Herr Grefve
Mörner yttrat, att det måtte ankomma på hvaH
je Stånd att efter råd och lägenhet tillsätta Sup-,
pleanter.
Men det faller mig nu in en annan omständighet,
som jag anhåller lå framställa. Den nemligen,
att denna förändring ej bör intagas uti 28
utan i 79 $. Riksdagsordningen, med hvilken den >
äfven har sammanhang. Den handlar om, huru
ledighet uti Utskott kan erhållas. Det vari början
äfven ConstitutionsUiskottets mening, att införa
förändringen i denna §. Härigenom vunnes,
att Ridder skåpet och Adeln kunde, oberoende
af de öfriga Stånden, vinna ändamålet genom en
ändring uti RiddarhusOrdningen, emedan §in slutas
med dessa ord : ”Ridderskapet och Adeln
ställe sig, i dessa sednare fall, RiddarhusOrdningen
till efterrättelse”.
Herr von Haijne'. Jag kan för ingen del
gilla Friherre Cederströms tanka, att Suppleanter
ovillkor'igen borde vara förbundne, att efter
kallelse infinna sig uti Utskott. Det är för Utskottens
Ledamöter v yl en så lång Riksdag nog
trälsam!, då de flesta Utskott ofta arbeta 8 a 9
limmar om dagen, och Ledamöterne hafva åtminstone
rätt och tillfälle, att yttra sig öfver sakerne,
tåen skuile Suppleanterae vara tvungne,
»5 <9 tlöher f, rrt,
att under en si långvarig Riksdag blott Tara åhö^
rare, så vore det ännu svårare. Jag anser ej
lämpligt att någon sadan föreskrift gifves ,
men att Suppleanferne böra äga rätt, att såsom
åhörare inträda uti Utskotten, utan rätt likväl
att intaga säte och stämma, eller afgifva votum,
förr än Ordföranden tillkännagifva, att en Ordinarie
Ledamot har laga förfall, eller permission/
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Lika med
H err Hjerta tror ock j3g, att flere missbruk kunde
äga rum, om Suppleant ägde rätt, att, så snart
en ordinarie Ledamot vore borta, inträda uti Ut4
skottet. Jag anhåller få fästa uppmärksamheten
derpå, att Suppleanter ej mera än Ordinarie Ledamöter
kunna tvingas , att bevista Utskottens
sammankomster, och då kunde det möjeligen inträffa
den omständighet, att ingen infann sig, emedan
den ena litade på den andra. Jag anser
således väsendtligt, att icke Suppleanter inträda,
förr än ordinarie Ledamot hindras af laga förfall.
Likväl får jag fästa uppmärksamheten derpå
att med laga förfall blott menas efter nu gällande
Riddarhusordning, hvad lagen uti ia Cap.
RättegångsBalken dermed förstår, och således ej
erhållet tillstånd, hvarföre jag tror, att sådant
äfven bör omnämnas, och Ordalagen blifva; ”laga
förfall eller erhållet tillstånd.
Herr Hjerta i Det är ej första gången som
jag i dag finner, att bifallet till voteringen per
capita varit en lyckelig slump emot mångas öfvertygelse.
Herr von Hartmansdorff har anfört,
att Ledamöters individuella äsigter ej borde göras
jten S5 Oclooer f.\ m,
91|
gällande uti Utskotten, utan egenteligen Ståndsintressen.
Jag åter tror, att man i de beredands
åtgärdern* alldeles bör åtskilja Ståndsintressen, och
att detta är den hufvudsakliga förmånen af voteringen
per capita, hvilken äfven motiverat Ståndens
beslut i detta afseende, och Konungens derpå
följande sanction, Jag anser det således vara
af liten vigt, om en eller annan Ledamot är
borta eller icke. Det bästa är, att ärenderna blifva
klart framlagde för Riksens Ständer, utan afseende
a Ståndsintressen. Det är likgiltigt, om
ett visst antal af Adeln eller PresteStlndet eller
något annat Stånd är närvarande. Men man bör
dock ställa så till, att platserna någorlunda aro
uppfyllde, och att, när Ledamöter för längre tid
äro borta, de blifva ersatte. De andre Stånden
hafva också iakttagit detta, och det händer sällan,
att, när Ledarnöterne af Preste- och BorgareStånden
varit borta, Stånden ej genast ersatt dem.
De hafva då anmält sig med behörige ProtocollsUtdrag,
och det är blott BondeStandets Suppleanter,
sorn man vägrat röstningsrätt, emedan de
varit valde såsom Suppleanter, hvartill Grundlagen
ej ger anledning samt ej hart ProtocollsUtdrag,
och till och med ibland anmält sig, då
ej Principalen haft laga förfall. Jag anser mig
likväl böra afstå från mitt yrkande, att få Memorialet
bifallit till behandling efter 56 RegeringsFormen
af det skäl, att Herr Grefve Mörners
förslag synes mig böra antagas, äfvensom
Herr Gederscbjölds, att detta stadgande bör intagas
uti 79 §. Jag önskar, att såsom Ståndets gemensamma
tanka yttrades, att antalet af Suppleanter
ej bör bestämmas, och att stadgandet i stäf*
Ben 83 ©ctober f, m.
let för i 28 §• bör införas uti 79$- RiksdagsOrdr
ningen.
Friherre Cederjtröm: Det är besynnerligt
nog, att man fäster sarri rna åsigt vid skyldigheten
att infinna sig uti Utskott, sorn vid den att förblifva
åhörare där uti lo timmar. Det är likväl
en stor skilnad, När Utskottet sammanträder,
synes det, örn Ledarnöterne äro tillstädes, eiler
icke; då yppas äfven, om Suppleanterne äro behöflige,
eller ej, och då kunna de aflägsna sig,
om de ordinarie Uedamöterne äro tillstädes. Aro
de ordinarie ej närvarande, sa blifva Supplean—
terne af Ordföranden kallade, att inträda. Det
har af Herr Hjerta blifvit yttradt om de öfrige
Ståndens Ledamöters bruk, att tillsätta nya Ledamöter.
Om den värde Talaren hade läst igenom
79 §. Riksdagsordningen så hade han funnit, att
det är deras lagliga skyldighet, att genast utse
Ledamöter i stället för en afgången, när han afxest
ifrån Riksdagsorten, eller erhållit perrrjision.
Uet är just denna skyldighet, som ej hittills ålegat
Ridderskapet och Adeln, men på det att
Ridderskapet och Adeln ej måtte undandraga Utskotten
de upplysningar, sorn af oss ofta nog
framför andra kunna fordras, emedan vi äga per -  söner som äro eller varit Embetsman, och således
äro skyldige att äga kunskaper i en mängd
detailler, tillhörande deras Embetsbefattningar, så
tror jag det vore nyttigt, om Utskotten blefve
fulltalige, och detta ändamål vinnes, om Ridderskapet
och Adeln förenar sig om den förändring
att de Suppleanter, som utses, de må då vara
flere eller färre, blifva ålaggde, alt efter anslag
Den 23 Oclober /. m.
2*5
infinna sig i Utskotten, hvarifrån de sedan afträda,
om de icke hehöfvas.
Herr Cederfchjåld: Någre Ledamöter haf
va
yrkat, att Suppleanter skulle äga rätt att intaga
säte uti Utskotten, äfven då ordinarie Ledamöter
hafva permision. Detta lärer likväl för
de 3 öfriga Stånden icke låta sig göra , utan, en
särskilt ändring uti 79 §., hvarest det är stad
gadt,
att om Riksdagsman af Preste-, Borgareelier
BondeStånden är Ledamot uti ett eller flere
Utskott, skall han först anmäla sig derstädes till
ledighets erhållande, och derefter gifva sådant i
sitt Stånds Plenum tillkänna, hvarest, om ledigheten
beviljas, nytt val till UtskottsLedamot genast
förrättas. Men just deraf styrkes jag i den
tro, att desse Stånds Ledamöter uti ConstitutionsUtskottet
så mycket hellre skola medgifva, att
etadgandet om Suppleanter intages uti 79 § , som
de då ock få tillfälle att borttaga nämnde föreskrift
rörande ny Utskotts Ledamots utväljande
efter den, som erhållit ledighet. Således förnyar
jag min hemställan, om icke uti återremissen
kunde ingå, att förslaget om förändringen införes
•uti 79 §, i stället för uti den 28ule, med den
redaction, som Hans Excellence Herr Grefve
Mörner föreslagit; och torde till förmån för MedStånden
böra stadgas, att Suppleanter skola inträda
ej blott, då ordinarie Ledamot är hindrad af
laga förfall, utan äfven då han erhållit permision.
Herr von Hartmansdorff: O n man skulle
utvälja Suppleanter, utan att begagna dem, när
de behöfdes eller då ordinarie Ledamöter ute
-
Ben 23 Oclober j, m.
blifva; så inser jag ej, hvartill det skulle tjena,
att antaga de förra, Det synes mig vara en motsägelse
att föreslå flere Suppleanter, och likväl
inskränka deras inträde i Utskott, blott till händelsen
af ordinarie Ledamöters laga förfall. Mig
synes då bättre, att ? b'ott Ledamot fattas, fylla
hans rum, genom Suppleant, på sätt redan lärer
hafva skett bland Bonde-Ståndets Ledamöter,
Hvad voteringen per capita angar, så är det visserligen
stridande emot en sjelf—enIig grundsats
att votera annorlunda i Utskotten än inom KiksStånden.
Men för att få slut på sakerne, har
man nödgats afvika från grundsattsen; dock Ii3r
Grundlagen i sådan händelse ansett nödigt, att
alla Utskotts Ledamöter skulle vara tillstädes,
och derföre har fråga om Suppleanter blifvit
vackt. Jag kan ej med Herr Hjerta tro, att det
är likgiltigt; om flere eller färre Ledamöter af
de särskilta Stånden äro närvarande, och det ej af
Stånds-intresse, utan af nit lör sakernas behandling.
Jag hemställer, huruvida frågan om Skol-ordningeri
skulle blifva bäst handlagd , i händelse BondeStandets
Ledamöter derå utöfvade ett öfvervägande
inflytande; frågan om Näringsfriheten
i händelse Borgareståndets Ledamöter vore flera
i Utskottet än alla de öfriga Ståndens tillsammans;
frågan om Beviliningen i händelse PresteSiåndets
Ledamöter vöre likaså, eMer frågan
om befordringsj-rätten ; i hvilket fall den genom
de öfrige StåndsLedarnöternes fåtalighet, komma
att af de Adaliga allena bestämmas. Grundsatsen
för sammansättningen a.f hvarje Nationa!-  Församling »natte vara den, art alla Sambällsrciasserne
skola representeras, och det ut; ett siv
Ben s5 Octo ber f. m.
217
dant förhållande, som Lagstiftaren funnit mest
öfverensstämmande med det allmännas bestånd
och förkofran.
Herr Cederfelt] åld * Den siste värde Talaren
har trott , att Suppleanter vore onyttiga , om
de ej skulle inträda uti Utskotten, förr än ordinarie
Ledamöter hade laga förfall. Men jag
får förklara, alt jag trott mig bevaka just Ridderskapets
och Adelns enskilta intresse, då jag
föreslagit Suppleanter. IJti ds öfriga Stånden,
åro Ledarnöteine genom Riksdagsmanna-arfvodet
förbundne, att jemt qvarblifva vid Riksdagen ‘ detta
kan man icke fordra af Ridderskapet och Adeln,
sorn underhåller sig sjelf. Följaktligen
måste uti vårt Stånd ledighet oftare inträffa, än
i de öfriga. Dessutom är det nogsamt bekant,
huru långsamt det hos oss eår; att få UtskottsLedamöter
tillsatta, isynnerhet sedan Riksdagen
något framskridit. Electorerna skola in plena,
om valet anmodas- Anslag skall göras till sammanträde
följande dagen. Sedan skall Val-listan
i nästföljande Plenum öppnas. Nar man ännu
ytterligare hågkommer, att Electorerna ofta måste
åtskiljas med oföirättadt ärende, i brist på
fulltalighet: så lär det vara o.tvifvelaktigt, att
Ridderskapet och Adeln har mer än något annat
Stånd behof af Suppleanter, om Ståndet eljest
viii behålla sin fjerdedel uti inflytandet på
besluten.
Grefve Crorthjelnu Jag anser ifrågavarande
ämne af stor vigt, ty af beslutet beror, örn Utskottens
arbeten såsom hittills skola ske med
2l8
Den a5 Oclober /. m.
noggrannhet och grundlighet. Jag bestrider högeligen,
att Suppleanter tnå få inträda oftare, än
när de ordinarie Ledarnöterne hafva laga förfall.
Då sådant är stadgadt, är det öfverlemnadt åt de
ordinarie Ledamöternes ambition, att ej vara
frånvarande, men om uti Grundlagen infördes
ett stadgande, att Suppleanter alltid skola få inträda,
så sanctionerades likasom en rätt för de
Ordi narie, att vara frånvarande. I öfrigt instämmer
jig med Herr Cederschjöld, alt förändringen
bör införas uti 79 §. , och förbehåller
mig att , i anledning af frågan om laga förfall,
få motivera en förändring uti RiddarhusOrdningen,
då den till öfverläggning förekommer.
Uppå derefter af Herr Grejven och LandtMarskalken
framställde särskildte Propositioner,
fann Ridderskapet och Adeln för godt, förkasta
Friherre Cederströms anmärkning vid ConstitutionsUiskiittets
ifrågavarande Memorial, men deremot,
i anledning af de utaf Hans Excellence
Herr G refve Mörner samt Herrarne Lefién och
Cederschjöld dervid gjorde anmärkningar, hvilka
Ridderskapet och Adeln förklarade utgöra dess
gemensamma tankar , berörde Memorial till Utskottet
återförvisa.
Herr Grefven och LandtMarjhalken tillkännagai,
att Plenum kornme klockan half till 6
i eftermiddag att fortsättas.
Den 23 Octobcr f. m.
Föredrogs a nyo och biföll» SialsUiskoitets
den t4 dennes under N:o 538 afgifne, samt d. 17
derpåföljde eftermiddagen på bordet iagde, Utlåtande,
öfver väckt motion om Häst vacance-afgiftens
utgörande vid Östra Härads Sqvadron af
Smålands HusarBegemente.
Företogs till pröfning Stats- och Bar.coUtskottens
den 14 dennes under N:o 540 afgifne,
samt den 17 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde , Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande
om anslag af Allmänna medel för Södertelje
CanalVerk.
Herr von Huherihciufen, MichaelDe anmärkningar
hvilka jag, dä detta ämne föna gången
förevar, hade äran framställa , äfvensom den
särskildta (anka jag bifogat Utskoitens svar på
återremissen upplysa, att det egenteligen är formen
af anslagen, som jag bestridt. Jag tror icke
att den omarbetning Betänkandet i Utskotten
erhållit , undanröjt grunden för mina anmärkningar,
Men som ingen anledning är att kunna
i 4 särskildta Stånd tillvägabringa en likstämmig
ändring i formen af låne-anslaget, vill jag
inskränka mig blott till den begäran, alt detta
anslag, som erfordras jör jullbordun af Aen redan
fegeljårdige Canalen må, i likhet med anslaget
lill Götha Canal, endast utgå under namn
af låne anslag.
Herr Hjetta , GuJiaJ-. Jag vågar nu, lika
Sfen- 23 Oelobev /, m.
som vid öfverläggningen om anslaget till Götha*
Canal, bestrida, att detta anslag skal! kallas låneanslag,
så mycket mer som man vä! kan säga R
att aldrig SöderTelje CanalBolag för sina Actiepapper
kan komma att påräkna någon behållning.
Det är således tydligt, att, om man ökar Bolagets
skuld af 100,oo0 R.'dr med ytterligare 75
procent, skall hela inkomsten af Canalen åtgå
till räntans betalande å denna skuld. Det har
derföre varit Utskottens mening med alla dessa
anslag, att de icke borde gifvas såsom låne-an~
slag , utan såsom andra bestärnda anslag af Starten
; och jag måste så mycket mer dela denna
t3nka, sorn jag icke vet, huru Canalen eljest
skulle kunna underhållas. Man kan väl i fram--  tiden vänta, att den skall bättre bära sig, men
dertill fordras en total ombyggnad af Södersluss.
Jag inser också, att om Ständerne endast unde»
namn af låne-anslag bevilja detta understöd ,
blir det för Bolaget icke möjligt, att emottaga
det. Dfi måste då heldre låta hela Canalen rasa.
ifag vill blott förklara, det Utskottens öfvertygelse
varit, alt Ständerne nu genom ett direct
anslag, under nästföljande fem år, skola understödja
Canalens reparation, på det den sedermera
må kunna underhålla sig sjelf. Aclie-ägarne
hafva ändå gjort en uppoffring af ungefär 24Q
y'oeent, för hvilka de aldrig åtnjutit någon
) ärna.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: För min
del kan jag ej inse något skäl vara för handen,
hvarföre Bidderskapet och Adeln nu skulle frångå
den princip, sorn fattades vid frJgan ©m Gö
-
t?«rt 33 Ocloher/. ra, **i
t ha Canal. Jag vet icke, hvarföre kommande
Iständer skulle visa mindre generositet, än de
närvarande. Om inkomsterna blifva så små, att de
icke betacka omko3tnaderne> kan man likaväl räkna
på en present af kommande Ständer, som af de
närvarande, och de skola da säkert icke underlåta
att lemna uppskof med afbetalningen. Jag
vill endast fästa uppmärksamheten der vid * att sådane
fall möjligen kunna uppstå, att inkomsterné
blifva tillräckligt dryga för att kunna göra en af.
betalning,, hvarföre jagar af den tanka, att Staten
icke bör onödigtvis efterskänka sin fordran.
Friherre Hjerta, Fredria: Den enda Ledamot,
som i Utskotten skiljt sig från det afgifne
Betänkandet om SöderTelge Canal, är Herr
von Hohenhausen, och jag nekar icke, att med
den farhåga Ständerne hysa för vådeliga pra?judicater,
skälig anledning därtill varit, men i det
sednare Betänkandet hafva Utskotten, sorn mig
tyckes, så fullständigt utvecklat så väl skälen för
anslagets beviljande, sorn GanalBolasels billiga
anspråk derpå. Att ett kostnadsförslags angifvande
skulle behöfvas, trodde jag icke; ej eller att det
skulle fordras af ett Bolag, som bevisligen uppoffrat
öfver a4o R:dr per actie i stället för åtagne
100 R:dr, som ordenteligen liqviderat räna
torne å Baricolånen, redan afbetalt på Capitalet
33,333* R:dr, och afsatt ytterligare iö,666f R:dr
till samma ändamål, samt för dessa betydeliga bidrag
icke uppburit en skillings ränta.
Företagets Riksgagnelighet har i långliga tU
der'yrkats, och de framfarne 4 årens lättade cora
-
22«
Den 25 Oclöbtr /. tu,
munications progressiva begagnande vitsordar nyttan
däraf för det allmänna, men för CanalBolaget
lära minga år framskiida, innan någon afkastning
kan förväntas, hvilket bestyrkes däraf,
att då detta år nu nära 600 större Fartyg förutan
smärre Båtar begagnar denna cornmunication, ut.
gör afgiften för dem icke fyllest 2400 R:dr.
Skulle nu Bolaget få de 15,000 R:dr årligen,
som gifvas under tittel att fullborda de återstående
arbeten, (hvaribland en nyss fulländad
kostsam Bro) endast i egenskap af L>dneanslag,
så nödgas jag för första gången undanbedja
Bolaget detta anslag, och tillstyrka delägarne,
att oagtadt alla hittills gjorde uppoffringar
likväl afstå från fortsättningen af arbetet, samt
aflemna hela Canalen till Statens disposition.
Uti Directionens år 1819 afgifne tryckta Be.
rättelse till Bolaget, hvilken till sammansätta Utskottens
samteiige Ledamöter blifvit öfverlemnad,
finnes sluieligen ett bedömmande om Ganalens
nytta, som jag nu åter vagar åberopa, såsom ett
bevekande skäl till bifall å Utskottens Betänkande,
af hvilken Berättelse jag, till vidlyftighets
undvikande, endast får uppläsa ett transurnt, innehållande
följande:
”1 öfrigt må den reflsction här kunna tillåtas,
att sådane företag, sorn SöderTelge Canalarbete,
äro samhällets, och böra alltså med en viss
allmänlighet betragtas.”
”De böra ej ställas i verket annorledes än i
jjen 2$ Oclobtr J• m.
323
den mohn deras allmänna nytta fullkomligen ärkännes.
Har åter ett Sidant ärkännande ägt rum,
då bör den enskiltes förmögenhet, som framlockas
till deltagande däruti, därföre att samhällets
allmänna bidrag icke förmådde att jemte Statskroppens
behöriga vidmakthållande för den närvarande
tiden, utföra ett sidant arbete åt den föll
jande, anses såsom ett it Samhällets vård anförtrodt
gods, som hvarken får sjunka eller brinna,
men för hvars skäliga afkomst det åligger efterkommande,
som däraf draga den under loppet af
tiden flerfaldigt utvecklade nyttan, att ständigt
ansvara.”
”Genom en så beskaffad communication som
denna Canal, öppnas efter hand helt nya källor,
hvilka under flerfaldig utveckling sprida verksamhet
och lif, med däraf följande bidrag till
Statens uppehåll och förkofran. Skogar, som, i
anseende till transportens svårigheter, ej lönade
att fällas till ved, blifva genom den nya farten
förvandlade till penningar, och denna opåräknade
inkomst gifver kraft och förmåga, att uppbruka
den afröjda marken till fruktbärande fält. Det
vundna området får nya Innebyggare, som i de<)
ras tour skatta till Staten, oell lifva andras näringsföretag,
genom utbytet af ömsesidiga producrer.
Nya farkoster byggas, för att transportera
sådane ömsesidiga 'p+oducter på den nya vägen.
Arbetande händer sysslosätlas med dessa till re—
delser, och föcverfva dacligt bröd, genom tillfället
till en sådan förut okänd verksamhet.’!
”Finska handeln på Stockholm lemnar ett
024
#Wf jj Ociöber f m.
talande bevis ej mindre pl fördelarrie af en direct
och gen communicatiön, än pl inflytandet af
en stadgad vana, Finlands clirnat är ej fördelagtigare
för productionen, än Sveriges; men likväl
har detta Land ett sa betydligt öfverskott af
lefnadsproducter att föra till Sveriges Hufvudstad.
Seglations lätthet, vissheten om ersättning^
och vanan att frän detta ställe påräkna en contant
penning, antingen till allmänna Utskylderj
eller såsom behållit öfverskott^ gör, att den Finska
Bohdenj dels lifva* till ett verksammare arbete,
för att producera mer, dels för sin person
och hushåll iagtager den yttersta sparsamhet utan
att likväl hvarken sakna, eller neka sig, det nödvändigaste”i
'‘Finska
bonden gör ofta i resor till Stockholm,
då en Östgöthe- eller CalmareBo gör enj
j anseende lill omvägen, och de många vindar, som
för den sednare farten ärlordras. Deras vara blir
derigenom dyrarej den Finska Bonden kan undersälja
dem, nedslagne återvända de, mista hågen
att vidare anstränga sina bemödanden, och
Finska handeln fortfar, att utsuga våra krafterr
Om nu geravägen, som SöderTelge Canal öppnat^
i loppet af tiden kunde i sin rnon bidraga, att
jemna förhållandet och sålunda i en naturlig
ordning befordra det mål, hvartill man fåfängt
skulle sträfva, att med konstmedel och prohibitiva
Författningar hinna, så vore det väl ganska
Obilligt, att låta enskiltes tillskott till fett företag
af så allmännelig! gagn, sakna sin lämpeliga afkomst,
under samma tid sorn Nationen anvisar
be
-
Drn 23 Octobe.r /, m,
325
betydeliga Summor att utgå årligen af en förut
hardt anlitad Banks Fonder för att på fjärmare
afstånd och i en längre aflägsen tid bereda samma
slags fördelar och ändamål, som nu, genom
den fullbordade Canalen, här hunnit blifva satt
i verksamhet,”
”Det är på ett sådant förhållande med enskildtas
bidrag lil! transportens lättnad och cornmunicationers
öppnande, som man billigt grundar
det omdöme, att de böra anses såsom allmänna
Fonder, hvaraf ingen öfverdrifven vinst någonsin
bör förväntas, *men däremot en säker fast
lägre ränte-afkomsc ej heller någonsin saknas.
Penningar, använde i handeln, kunna gifva hastig
vinst, men sällan utan i sammanhang med
en motsvarande våda; företaget misslyckas, eller
har det framgång; den ena speculanten går under,
den andra blir rik: det ene af dessas enskilta förhållande
qvittar det andra, Staten har härmed
ingen ting att skaffa. Men om ett företag framställe»
såsom af en allmänlig gagnelighet, och
medborgarne uppmanas till bidrag, tro derpå, och
använda sina tillgångar att det ärna, så är det
deras rätt, att icke svikas i beräkningen på .en
måttlig afkastning. De autoriteter, som äro satte
i verksamhet för ett sådant företag, skada samhället,
och rubba den allmänna creditens grundval,
om, vare sig genom ofullständiga beräkningar
eller tidens förändrade skick i sakerhes betragtande,
hvad som en gång under en sådan slags
garanti haft värde, såsom egendom, får falla till
Ridd, o. Ad, Prot. IX- B, And. Afd, 15.
Den 25 October /. m.
intet. Verkningarne häraf bade i moraliskt J
politiskt och oeconomiskt afseende äro oberäknelige,
och sträcka sig ej blott omedelbarligen lill
dem, som gjort den felslagne speculationen, utan
vida längre.”
”Staten vinner för öfrigt genom den enskiltes
bidrag, att den ej, för ändamålet sorn sökes
behöfver försvåra sin egen financeställning, eller
der Pappersmynt är gängse, rubba dess credit ge-*
nom en ökad sedelmassa; den vinner särskilt genom
den circulation, som penningarne ärhålla,
serdeles som kostnaden egenteligen användes för
lefnadsproducter, dem arbetarne consumera, och
materialier, hvilkai inom landet produceras och
förädlas. Samhället och ActieAgarne vinna gemensamt
de fördelar som lago till grund för företaget,
och beräknades att derigenom ernås; gemensamt
böra alltså äfven bidrag lemnäs, och
bristerne göras, så att ingendera af de interesserade
derpå förlorar.”
”Man bör så mycket mindre tveka, att dessa
allmänna grundsatser, så vida de uthålla en allvarlig
granskning, och förtjena att ärkännas, äfvenledes
skola blifva det, som Bolaget redan vid
så manga tillfällen fått röna kraftiga vedermälen
af Konungens nådiga hägn, och Riksens Ständers
ädelmodiga omvårdnad och understöd.”
Det hoppas jag ock nu, samt anhåller vördsamt
om proposition till Bifall å Utskottens Betänkande.
Den 1~> October f. rn.
Herr von Hohenhausen-. I’ min bifogad»
reservation har jag uttryckeligen förklarat, att jag
Icke kunde se; något förfördelande deruti, om Ständerne
efterskänkte hela Rånebeloppet till SöderTelge
Canal, äfvensom om, med afseende 5 hvad
Götha Canal kostat, roan äfven lemnade SöderTelge
Cana! ett ytterligare biträde. Men hvad
jag ansett nödvändigt, är, att Rikets Ständer böra
tydligt uttrycka sitt Beslut, på det man icke sedan
må gifva en falsk förklaring deråt. Det är
ock derföre jag har trott, att man icke borde,
under namn af anslag, till en redan färdig Canal
lemna ett understöd, för att ersätta Actieägarne
deras ränta. Ej eller lärer SöderTelge CanalBoJ
lag böra frukta, att Ständerna skola vara mindra
genereusa mot dem, än de förut varit mot ett annat
CanalBolag. Örn hela anslaget lemnäs såsom
lånebiträde, behöfver man icke frukta, att kommande
Ständer icke skola afväga den motsvarande
nyttan af detta Bolag emot andra. Men det
enda jag önskar, är att anslaget icke må meddelas
blott såsom ersättning för räntan å Actierne.
Skulle likväl Ridderskapet och Adeln finna, att
den sednare meningen bör antagas, sora grund för
anslagets beviljrnde, skall jag visserligen icke
längre uppehålla disscusionen, ehuru jag synnerligast
för pittsjudicatets skull, högeligen ogillar
saken.
Anmaltes och emottogs Hans Excellenoe
Hof ■ Cancelleren Herr Gr ejvo G. af (HetterJiedt,
hvilken, å Kongl. Maijts Höga vägnar,
aflernnade D^ss den 16 dennes aflåtne Nådiga Proposition
tili Rikeis Ständer, angående upphäf
-
Ben så Ortober /• m.
vande af I03 §. Regerings Formen, och 64 §;
Riksdagsordningen m. m.
5
a
v Herr Grefven och LandtMarJkalken anmodade
Hans Excellence Herr HolCancelleren,
att till Kongl. Majit framföra Ridderskapets och
Adelns underdånige vördnad, jemte försäkran, att
Kongl. Majtts Nådiga Proposition skulle med första
varda till handläggning företagen.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och.
HofCancelleren blifvit på vanligt vis utbeiedsagad,
upplästes och remitterades till ConstitutionsUtskottet
Kongl. Majds Högstberörde Nådiga Proposition.
Herr vonJHeijne, Georg'. Då jag inom Un
skotten röstade för det anslag till SöderTelje Canal,
sorn nu är i fiåga , hämtade jag dertill anledning
från den stora skillnad , sorn företer sig
mellan denna och Götha Canal. Då Götha CanalsActier
tecknades, viii jag icke bestrida, att
Acrie-teekningen föranleddes af patriotism, ehuru
kanskenågot utspädd med hoppet om Discont-vinst.
Något sådant låter icke tänka sig om SöderTelje
Canal Bolag. Dessa Actie-ägares point de vue
kunde icke vara Discont-vinst, utan endast patriotism.
De hafva derföre gjort betydliga uppoffringar,
hvarigenom Canalen blifvit så nära.
färdig, att numera endast något arbete återstår,
för att gifva den stadga. De hafva äfven inbetalt
2 och en half gånger den tecknade summan,
då Götha CanalActier endast till nio tiondedelar
blifvit inbetalta. Det visar sig således en fee.
Den 23 Octo ber /. rn.
829
tydlig skillnad i forhållandet mellan dessa BoJ
lag, samt deras oegennytta och patriotism. Då nu
Gotha Canal erhållit så ofantliga anslag, har jag
icke tvekat, att tillstyrka det för SöderTelje Canal
ifrågasatta, ej som låne-anslag, utan såsom en
ersättning till Actie-ägarne, att freda dem från
ytterligare omkostnader. Det har icke till ziffran
kunnat bestämdt uppgifvas; men om ock något
öfverskott skulle uppstå, skall jag icke bestrida
denna lilla fördel för Actie-ägarne. Skulle det
sålunda anses mera lämpligt, att bevilja anslaget
såsom en Ränte-ersättning åt Bolaget, skall jag
gerna medgifva, att Betänkandet förändras i likhet
dermed. En annan omständighet företer sig
afven, i afseende på denna fråga. Då man endast
i egenskap af låne-anslag beviljade Summor
åt Götha Canal, skedde likväl detta med full öfvertygelse,
och under öppet tillkännagifvande,
att detta lån aldrig kunde komma att betalas.
Dessutom , då SöderTelje CanalBolag hittills upp.
fyllt alla sina förbindelser , förutsätter detta både
vilja och förmåga att betala sina skulder. Jag
kan således icke annat än instämma med de Herrar
, hvilka tillstyrkt summan såsom ett direct
anslag.
Grefve Cronhjelm: För min de! kan jag
icke inse annat, än att det ju vore en fördel för
CanalRolaget , att erhålla den föreslagna summan,
äfven endast såsom lån, då Ständerne blott förbehålla
sig betalning , när afkastningen ökas. Jag
anhåller derföre ånyo , att summan endast såsom
låne-anshg måtte beviljas, under samma återbetalnings-vilkor,
som fastställdes för Götha Canal.
23°
Den 20 Octoher j. rn.
Herr Hjerta: Utskotten hafva icke trott
sig böra föreslå Rikets Ständer något, som ej varit
öfverensstämmande med hvad Actie-ägarne
begärt, och Kongl. Majits Nådiga Proposition innehåller.
Utskotten ha icke trott sig böra påtruga
Bolaget något lån, utan endast bevilja ett
anslag, för att underhålla Canalen, till dess den
San bära sig sjelf. Utskotten hafva utgått från
den synpunkt, att frågan endast vore om att
hjelpa fram Canalen, till dess inkomsterne ökades,
väl vetande, att de skulla blifva ganska
betydlige genom en ombyggnad af SöderSluss.
Utskotten trodde först, att allt skulle vara hjelpt
med skuldens afskrifvande, men funno sedan ,
att derigenom likväl icke blef möjligt underhålla
Canalen, emedan flere arbeten, broar m. m. ännu
fordras. Canaibanken’måste repareras efter åtskilliga
ras, och afsatser gjöras i vallen. Det är för
att sätta Bolaget i stånd att garantera Ständerne,
det Canalen hålles öppen, som Utskotten föreslagit
i’dessa 15,000 R:dr på fem år. Man har
icke trott, att något öfverskott deraf skulle uppkomma,
emedan man icke ens tillåtit Bolaget,
att beräkna sig någon ränta på Actierne under
dessa fem år. Jag nödgas således förnya mitt
yrkande, att bidraget icke må lemnäs under namn
af låne-anslag , utan att inan då häldre må afskrifva
Bolagets skuld, emedan jag är öfvertygad
att Bolaget i förra händelsen icke är i stånd att
emottaga det.
Herr von Hartmansdorff, Auguji; De värde
Talare, som yttrat sig emot bidragets benämning
af lane anslag^ hafva ansett ett sådant för
Den 23 October j< m.
ani
Bolaget icke vara af någon nytta. Jag har icke
hört Herr von Hohenhausen yrka , att detta anslag
skulle genast, eller framdeles , blifva räntebärande,
utan endast kallas och erkännas för lån.
Med tillhjelp af ett sådant, utan ränta, måtte
det väl blifva lättare för Bolaget att fortsätta
Canal byggnaden, än att verkställa den utan allt
biträde, såsom den siste värde Talaren yttrat.
Det har äfven blifvit satt i fråga, att Bolaget
skulle afstå hela Canalen , och öfverlemna den
åt Staten. Men då jag hört en StatsUtskottets
Ledamot yttra, att detta företag vore mera lofvande,
än Götha Canal, hvilken icke ännu är
färdig, och vi tillika af den man, som förestår
Götha Canal, inhämtat, att en vinst deraf kan
blifva möjlig, så måtte en sådan ännu mer kunna
vara att påräkna af SöderTelje Canal, som
redan är utförd och begagnelig till genomfart.
En Ledamot har anmärkt, att ökad vinst för SöderTelje
Canal skulle uppkomma, genom ombyggnad
af Söder Sluss här i Stockholm. Detta
är en annan sak, skiljd från den närvarande.
Jag vågar således tillstyrka, att, på det Ständerne
må äga något band på Bolaget, att det återstående
arbetet med möjligaste drift verkställes, det
bidrag, som lämnas, må gifvas under benämning
af läne-anslag utan ränta, intill dess en sådan
genom förökad afkastning, kan komma i fråga.
Herr Tham, Wollrath: Jag hyser visserligen
den fruktan, att en ombyggnad af Söder
Sluss är ett oundvikligt villkor för ett förmonligt
resultat af SöderTelje Canal; men jag är
äfven öfveilygad, att denna ombyggnad icke be
-
Den 25 Oclober J. m.
ror af Bolaget, utan af Stockholms Stad och dess'
handels interesse, och således icke ar så säker
att påräkna, om äfven Bolaget bade penningar
att sjelf ^låta ombygga den. Hvad det yrkade
tillägget af benämningen låne-anslag beträffar,
tillstyrker jag derutinnan Utskottens Betänkande,
men om det nödvändigt skall kallas låne-anslag,
hemställer jag att, äfvensom för Götha Canal,
ingen återbetalning eller ränta må fordras, förr
än de ökade inkomsterne det medgifva, Örn roan
endast utsätter, att ingen ränta nu genast skall
betalas, hjelper det ganska litet, ty Staten har
då rättighet att återfordra Capitalet, utan afseende
på afkastningen. Om man icke kan bestrida
att SöderTelje Bolag gjort stora uppoffringar, bör
man icke eller beröfva dem allt hopp om någon
inkomst i framtiden. Jag tillstyrker derföre, i
fall understödet endast såsom låne-anslag beviljas,
det uttryckeliga tillägg, att ingen återbetalning
kommer att äga rum till Capital och Ränta
, förrän Actie-ägarne erhålla 5 procents afkastning
å den tecknade Summan,
Hevv von Hohenhausen: Det åf Herr Tham,
äfvensom förut af Grefve Cronhjelm, föreslagna
tillägget, har jag ingen ting emot. Det kan lätt
innefattas i den första delea af Beslutet, och kommer
då att lyda sålunda :
Att det SöderTelje CanalVerk beviljade anslag
af Allmänna Medel må utgå under namn af
Läneanslag, hvilket likväl icke behöfver åter-,
betalas under andra villkor, än de, som för de
Oen 23 Octobcr f. m.
233
Götha CanalBolag ineddelte allmänna Lånebiträden
blifvit fastställde.
H err Barnh;elm, Axel Otto: I anledning
af det uppkomna raisonnementet otti Södet Telje
Canal, får jag äran för Ridderskapet och Adeln
tillkännagifva, att år i8iO och 1 l sprängdes sten
för ungefär 40,000 R;dr Banco för att stenlägga
Canalen. Detta verkställdes likväl icke, och omkostnaden
var således en förfelad speculation.
Dessutom är en sådan Taxa satt på alla genomseglande
Fartyg, att Skeppare gjerna undvika, att
passera Canalen, om de kunna. Om Taxan nedsattes,
skulle trafiken blifva större, äfvensom inkomsterne.
Jag tilltror mig icke, att på andri
grunder tillstyrka det begärda anslaget, än att en
sådan nedsättning i taxan kommer att ske.
Herr Grefven och LandtMarJkalken gjor.
de Proposition till bifall af Stats1- och BancoUtskottens
förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkcilken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla Utskottens Utlåtande med den
förändring, att det SöderTelje CanalVerk nu beviljade
anslag af allmänna Medel borde utgå under
namn af Bäne anslag, hvilket likväl icke behöfde
återbetalas under andra villkor, än de, sorn
för de Götha CanalBolag meddeldte Allmänna
Xiånebiträden blifvit fastställde.
Ropades äfven Ja och Nej,
334
Sm 23 §cteler f. m.
Herr Grefven och Landt-Mar&kalken förnyade*
derefter Dess till bifall å Utskottens Utlåtande
förut gjorde Proposition.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Herr Grefven och Landt Mar falken förklarade.
att som, efter hvad Han tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, Propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Grefve Cronhjelm’. Som jag icke finner
något skäl vara för handen, hvarföre Ridderskapet
och Adeln nu varit befogad att frångå en
princip, »om förut alltid varit följd vid beviljandet
af dylika anslag, så får jag emot det fattade
beslutet anmäla till Protocollet min reservation.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 23 Octobcr e, m. s5ä
'] horsdagen den 23 October.
Plenum kl- half till 6 eftermiddagen.
Upplästes till justering och godkändes följande
ExpediiionsUtskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdånige Skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
N;o 249. Med underdånig anhållan att
Riksens Ständers beslut, angående CapitationsFyllnads-
osli Öfverflöds-afgifterne, måtte genast
kungöras.
N;o 250. I anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om en årlig Pension till f. d.
^Landshöfdingen m. m. Hans Järta.
N:o 251. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå RiksdagsFullmäktigens för
Hernösands Stad underdåniga ansökning, angående
Landshöfdinge-ResidenceHuset derstädes.
N:o 252. I anledning af Kongl. Majlts Nådiga
Remiss uppå Befälhafvarens för Konungens
Eif- och HusTroupper underdåniga Memorial,
rörande anslag till reparationskostnad å Kongl.
Svea LilGardets Cassern.
N:o 253. I anledning af verkställd granskning
af Wadstena KrigsmanshugCassas Räkenskaper.
256
Den 23 October e, m.
N;o 254. I anledning af den vid inneva*
rande Riksdag verkställde granskning af Allmänna
Magazinslnrättningens Förvaltning.
Föredrogs å nyo Bevillnings- samt Allmän*
na Besvärs- och OeconomieUtskottem den 8 den»
nes under N;o 45 afgifne , samt den 17 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckte motioner om ändring
i nu gällande prohibitiva Författningar, samt om
antagande af ett friare Handels-systeme.
Herr Lefrén, Johan Pehr : Jag har ansett
min pligt, såsom medborgare, att, så ofta tillfälle
dertill yppat sig, höja min obetydeliga röst,
för att motverka ett förslag till ändring uti Svenska
NäringsFörfattningarne af den genomgripande
natur, att det häfver grundvalen för dem alla.
Jag har gjort det flere gånger, och jag fruktar,
att jag ofta tröttat Ridderskapet och Adeln
med min ihärdighet, att försvara hvad jag tror
vara rätt, men detta kan ej afskräcka mig den.
na gång. Jag har äfven förklarat, och gör det
ännu, att min oryggeliga grundsatts är, att icke
söka upprifva beslut, som redan äro fattade,
elier att göra uppehåll uti en sak, som så ofta
varit före. När således Ridderskapet och Adeln
vid Tui [bevillnings-frågan fattat det beslut som
nu, ehuru med variationer är framstälidt i närvarande
Betänkande , anser jag det vara min
skyldighet , att anhålla om afslag å desse grundsattsers
framställande inför Thronet) , emedan
Den 53 Oclobcr e. m.
1^7
Konungen ager rätt, att derom besluta efter sitt
skön, utan att Riksens Ständer hafva att sig dermed
befatta annorlunda, än uti Önsknings väg*
Jag hemställer dä, om, på de lösa pia?misser,
som blifvit framställde, det är skäl att draga
fram inför Thronen Badane patenter af önskningar.
Mig synas Utskotten hafva svalnat i sin
ifver, och mera hafva framställt detta för con.;
sequencens skull, än af nlgen innerlig öfvertygelse.
Jag hemställer derföre, om icke det är onö.
digt , att denna Skrifvelse afgår till Konungen,
så mycket»niera, sorn i jBevillningsFörordningeti
samma önskan framkommer.
Herr Tham, Wolrath'. Den mängd af särski
1 te motioner, som i detta ämne inkommit, och
som, enligt Betänkandet, blifvit remitterade dels
till Bevillning»- och Oeconomie-Utskotten, dels
till hvardera Utskottet särskildt, hafva föranledt
det sammanträde, hvaraf närvarande Betänkande
är ett resultat. Utskotten hafva, efter ett par
dagars discourser, och sedan de genomläst hand—
lingarne, uti deras sammansatte Beredning funnit
skäl, att förena sig uti samma åsigter, som Be-<
villningsUtskottet förut lagt tili grund för TullBevillningtn.
Beredningen ansåg sig ej böra
utsväfva uti långa pisernisser, utan upptog helt enkelt,
hvad å båda sidor blifvit framställdt, och
det må tillåtas mig att uppläsa det korrta yttrande,
som Beredningen afgifvit.
Härefter uppläste Herr Tham följande:
”Till den förenade Beredningen af Bevill
-
238
Den 23 Octoler e, m.
nings- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
hafva blifvit remitterade åtskilliga till
de Respective RiksStånden ingifna Motioner, angående
de för allmänna handeln nu gällande Författningar;
flera af Motionairerna hafva yrk3t ändring
dels uti förbuden emot införsel af Utländska
varor, dels uti StraffLagarna för Lurendregerier
och Tullförsnillning, samt äfven uti ProductPlacater,
och de flera i afseende på Seglationen
i allmänhet gällande Författningar; hvaremot andra
yrkat bibehållande af de flesta Prohibitiven,
såsom nödiga för Fabriquernas bestånd, och ett
correctif emot Luxens tilltagande. Dessa Motioner,
hvaraf en utförlig Resumé finnes uti Beredningens
Protocoll af den 8 Augusti som härvid
bilägges och åberopas, har Beredningen genomläst
och granskat, samt får nu äran aflämna
det förslag, hvarom Beredningen efter öfverläggning
öfverenskomma. Prohibitif-Författningarna,
som varit gifna, i afsigt att uppmuntra och skydda
Svenska Fabriquerna, att emot skadlig Utländsk
täflan freda Svenska Handeln, och att hämma
bruket af Utländska öfverflödsvaror, anses ännu
af många såsom mer eller mindre oumbärliga till
dessa ändamåls vinnande och välgörande i sina
följder, samt att deras upphäfvande skulle medföra
Fabriquernas fall, göra deras arbetare näringslösa,
ordsaka Tullförsnillning och öfverhand
tagande Luxe, samt håg för Utländsk Mode-granlåt.
Deremot hafva de flesta andra funnit sig
öfvertygade, att nämnde Författningar icke medfört
den af dem beräknade förmonliea värkan.
O r
hälst de föranledt ett öfverhand tagande Lurendregeri,
hvilket tillvägabragt öfverflöd af Utländskt
Den 23 October e. m.
gods på det för Ilandet mäst stadeliga sätt, dl
det föranledt moraliskt förderf, förbrytelser och
förakt för gällande lagar, och tillskyndat Lurendrägaren
en betydelig vinst, som genom mera
lämpeliga Stadgar kunnat tillflyta Staten, samt
den redlige Köpmannen; och då Lagbunden frihet
är det enda villkor för tillväxt och förkofran
uti hvad yrke som hälst, har man dessutom trot,
att friare införsel emot lämpelig Tull, under en
val organiserad vaksam Tullbevakning, skulle mera,
än förbud, öfverensstämma med så väl Näringarnes,
som Handelns förkofran. Då alla dess*
utom förenat sig i den tanka, att förbud emot
bruk och nyttjande af vissa articklar aldrig kunna
till efterlefnad handhafvas, samt att Hans
Maj:t Konungen bäst är i tillfälle, att urskilja,
hvad som i dessa Oeconomiska ärender befordrar
Fäderneslandets väl, så hafva Beredningens Ledamöter
beslutat föreslå:
”Att Riksens Höglofl. Ständer skulle hos
Hans Maj:t Konungen yttra den underdåniga
önskan att de nu gällande allmänna Förbud af
införsel emot Tull af mångfalldiga utländska varor
antingen måtte upphäfvas, med afseende på
af Utländska Makter medgifven reciprocitet, eller
ock inskränkas till minsta möjliga antal articlar
vid sådane tillfällen, di Hans Maj:t Konungen
finner dessa Förbud af allmänt väl nödvändigt
påkallade. Hvarjemte Riksens Ständer i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj;t låta
undersöka, huruvida ProductPlacatet och öfrige
Författningar angående mer eller mindre fri
Seglation, hel eller half frihet, Skeppsumgälder
24a
Dm 2*> Octoher e, nu
med mera dermed sammanhängande, kunna tili
Landets sanna väl undergå förändring i jemföreli
se med de mera gynnande Författningar, rom
främmande Makter torde medgifva,”
Hvarefter Herr Tham mundtligen fortfor;
Detta sista är äfven resultatet af Utskottens
Betänkande, Hvad första frågan örn Handels,
friheten angår, så står den i fullkomlig förening
med hvad Ridderskapet och Adeln förut i TullBetänkandets
första punkt antagit, att nemligen
principen för Handeln skall vara frihet; men det
är ej endast denna fråga, som här ingår, här är
äfven fråga om Product Placatet, hel och halffri—
het för Svenska Fartyg, m. rn, Desse Författningar
torde fordra mycken förbättring. Jag känner
visserligen, att Kongl. Maj:t kan ändra dessa
Författningar, utan önskningar derom ifrån Riksens
Ständer, men jag har funnit, att Ridderskapet
och Adeln ej tvekat, då en sak varit nyttig
att derom frambära sin mening inför Thronen.
Frågorne om Klink och Crawel, hel- och half—
frihet, äro mycket vigtige. De Författningar,
som äro gifne om CrawelFartyg, äro gifne för
att uppmuntra att bygga Fartyg på Crawel. Nu
äro Hamnarne öfverfyilde af Fartyg, sorn vi ej
kunna begagna. KlinkFartygen äro mycket fördelagtigare
till Kusthandeln med Bräder och Ved.
Det är nu fråga om, att väcka uppmärksamheten
deruppå, huruvida desse Fartyg hädanefter ?om
hittills skola vara belagde med högre umgälder,
än andre Fartyg. Desse frågor sammanhänga
med
Den 23 October e. ni.
ined Handelns väl. Derföre, utan afseende på
några långa praemisser, hvilka härleda sig ifrån
dem, hvilka äro emot saken, och villa hafva vidlyftiga
motiver, tror ]3g, att skrifvelseo kan innehålla
nyttiga önskningar} och tillstyrker bifall å
Betänkandet.
Herr Rosenblad, Bernhard'. Det är visserligen,
som Herr Lefrén anmärkt} att 89 §•
RegeringSFormfen lemnar Kongl. Maj:t ensam afgörande
rätt uti allt, hvad som rörer Rikets allmänna
hushållning, men då samina §. lemnar
Riksens Ständer rätt, att framställa önskningar,
och de hittills gällande Författningar om handeln
fordra betydliga förändringar, emedan de
medfört de starkaste band på den industrieusa
förmågari, öfch gifvit anledning till lagbrott, så
tror jag det vara riktigt handladt af Riksens Ständer,
att framställa önskningar rörande förändring
i detta afseende; nemligen en förändring, som
lösSar banden på industrien, utan att derföre
qväfva den, som under skydd af nu gällande system
uppstått. Dä den nuvarande höga Tullen
å Utländske Fabrikater försvårar dessas crincur—
rens med våra egna, så tror jag, att allt blifvit
gjordt, sorn Fabriksidkaren billigt kan fordra,
j afseende på Pröduct Placatet anhåller jag, att
få anföra ett ex tripel. Jag har i sommar varit
iil i en af Rikets fordom blomstrande HandelsStäder}
som, då Fröduct Plac*tet h vilade, hade Fartyg
till 2 a 3000 Läster, drifvande bland annat
en fördelaktig frakthandel på Medelhafvet, då nu
Ridd. O. Ali. Prot, IX. B. And. Afd. 16
-Den 23 Octobcr c. m.
deremot, sedan ProductPlacatet ater är i kraft,
och reciprocitetsförhåUanden i följd deraf uppkommit,
lästetalet sjunkit till 1200 Läster, och
Fartygen anses göra lång resor, när de någon
gång kunna expedieras till Flensburg.
Herr Cederfchjold,Pehr Gujtaf: Till hvad
den siste värde Talaren anfört, såsom bevis för
skadligheten af ProductPlacatet, får jag tillägga
något, som jag nyligen läst uti en skrift: Om
iällorne till Sveriges vanmakt, utgifven af Rydelius
på i/GoUälet. Deruti bevisas, att samma
år, som ProductPiacatet sattes i verkställighet,
började jernprisen att falla, och att de inom 3
år efter utfärdandet af den skärpta förklaringen
öfver nämnde Placat, redan hade fallit öfver 16
procent.
Herr Manner7i erla, Ulric Emanuel: Långt
ifrån att instämma med Herr Lefrén att Utskottets
Betänkande är byggdt på lösliga grunder;
tror jag det vara framstäildt på goda skäl, och de
enda, hvilka böra vara gällarrde för hvarje Stat,
»om önskar att hafva en förmånlig handel. En
grundval till frihet i handeln är väl redan lagd;
genom den af Riksens Ständer antagna Tullbevillningen,
men jag tror likväl, att, hvad detta
Betänkande särskildt innehåller, bör frambäras
såsom en Riksens Ständers önskan, fullkomligt
värdig tidens anda, som insett skadligheten af det
gamla Prohibitiv-systemet. Dess skadlighet är
genom erfarenheten så besannad att, hvad man
till dess loford nu derom säger, kommer för sentf
Den 2 5 Octo ber e. nt.
Jag tror att tidselementerne äro för fasta i detta
hänseende och hafva för mycket utvecklat sig,
att något hinder, som man vill lägga i vägen,
förmår återhålla deras framgående. En hvar torde
minnas följderna af de många förbud, som inom
vårt land ägt rum emot caffe, emot vissa
kläders nyttjande m, rn. hvilka alltid varit skad.
lige för allmänna industrien och endast gagnat
dem, som ej fruktat att för egen vinning sätta
sig öfver Lagarne, Jag anhåller således om proposition
till bifall å Betänkandet.
a
Herr Lefren', Den siste Talaren har sagt
att frihet i handeln redan vore stadgad, genom
Riksens Ständers beslut, i anledning af BevillningsUtskottets
Betänkande, rörande Tullen. Om
så vöre, hvilket jag ej förrän nu hört påstås, emedan
punkten derom uti Betänkandet innehåller,
att Kongl. Maj:t äger rätt att förbjuda varor,
så skulle, om beslutet vore stadgadt, det vara en
tämligen besynnerlig sak, att vi nu önskningsvis
framträdde till Thronen med detsamma, Då vi
nu önskningsvis kunno framgå med denna sak,
måtte den ej under en annan form förut vara
afgjord. Hvad åter det angår, att jag med mina
grutidsattser framträder för sent, så kan jag alici
ti g tro, att man kotnmer för sent, när man efter
öfvertygelse ifrar för sattser, som man tror
vara öfverensstämmande med Landets väl. Jag
medgifver, att <j:ne system finnas, och jag
kommer ej dictatoriskt fram med mitt, och säger
det vara det rätta, men jag tror, att man ej utan
goda skäl bör gå ifrån ett sysierne, sorn medfött
Den 23 Qctober e, m.
mycken nytta. Sällan höres, hvad motparten säger.
Mig synes, att man tämligen allmänt vid
denna Riksdag underlåtit alt gå till roten af frågan,
och jag får förklara min enskildta öfvertygelse
vara den, att den lid »kall komma, och
torde komma snart, då Vi skola yttra en annan
öfvertygelse, än den, som nu framslälles, och jag
anser, att man ej handlöst bör kasta sig in i nyä
Systemer, hvilka ej erfarenheten har visat hafva
lyckats , men hvarå manga exempel, ehuru ej
fullständiga, blifvit framställde, att de misslyckats.
Jag önskar således afslag I Betänkandet. Det innefattar
väl en mängd frågor, som kunna förtjena
att skärskådas, men de äro bisaker, i jemförelse
med den egentligen framställda grundsatsen,
som är vådlig.
Herr Tham: Ofvertygad derom, ätt det goda
sällan kan komma för sent, har jag uppmanat
TJtskoften, att framkomma med hvad de
trott vara Nationens önskan, att få rättadt. Jag
är ofvertygad, att Herr Mannerhjerta ingalunda
i den stränga bemärkelse, som Herr Refrén förmodat,
ansåg Handels-friheten vara afgjord, men
att han, likasom jag, ansåg att frihet i handel
vöre den principe, hvarifrån mån borde utgå,
och hvilken borde inför Thronen frambäras*
Denna fråga är så afgjord, att den ej nu kan
ändras; men i sammanhang med Skrifvelsen derom,
hafva Riksens Ständer nu full anledning
att framställa Nationens önskan i detta fall, och
jag är ofvertygad, att Kongl. Majtt derå skall
fästa det afseende, sorn Nationens Väl fordrar,
Ren 23 Oclober e, m,
245.
och jag kan ej (ro, att saken dä skall inedföra
någon fara, ty Konungen lär väl veta att använda
sin makt så, att Han afvander den.
Herr von Hohenhausen, Michaeli På del
sätt som denna motion blifvit framställd, och
Uu inkommit, nemligen i önsknings-väg , tror
jag visserligen ej det vara någon fara underkasiadt,
att med den till Kongl. Majit ingå, ty j'g
är öfvertygad, att Kongl, Maj:t med sin skyddande
hand, skall vaka öfver Statens och Medborgares
interesse, och tillse, att ingen brytning
sker, sorn kan vara skadlig. Jag vill derföre
på intet vis, ehuru ej delande deras öfvertygelse,
som. vilja extendera handels-friheten, mot*
Bätta mig bifall å Betänkandet, och, derigenom
orsaka tids-utdrägt.
Herr Grefven cch LandlMarfkalken gjorde
Proposition till bifall af Utskottens förevarande
Betänkande, hvilken Proposition med Ja
besvarades.
Herr Lefrén'. Jag anhåller blott att till ProtocoUet
få anmäla min särskildta reservation. Den
sker egenteligen på grund deraf, att detta mål
först blifvit behandladt af BevillningsUtskottet ,
och ej, som det hade vederbort, genast i förening
med Oeconom i eUt skotte t. Derigenom har
ett beslut förut blifvit fattadt, sorn nu hindrar
öfverläggningen. Jag tror, att ett sådant sätt ,
att handlägga ärenden , är att hindra represen
-
246
Deri 2 5 Octoöer e. m,
tantens rätt att handla, när det rätta Betänkandet
kommer i fråga.
Företogs till pröfning LagUtskottets den 6
idennes under N:o 198 afgifne, samt den 17 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, öfver väckte
frågor om förändringar i BrottsmåisLagstiftningen,
Herr von Hartmansdorff, Auguft•• Det är
endast vid en punkt i Betänkandet, som jag anhåller
att få göra anmärkning. Det är i frågan
om Kyrkoplikt. Sådant som stadgandet blifvit
genom Kongl. Brefvet af den 23 Mars 1807 ,
är det bestämdt , hvarest Kyrkoplikten skall
undergås, nemligen der största brottet blifvit
föröfvadt, Detta föranleder till fångars transporterande
af och an, rymning och onödige kostnader.
Den andra olägenheten är, att i samma
Bref vissa tvangs-medel utsättas, hvarigenom Fånge
skall förmås, att erkänna sin ånger. Men
tvånget leder ofta derhän, att fången förhärdas,
och på Prästens förfrågan, om han ångrar sig
svarar nej i stället för ja, och sålunda vållar förargelse
hos Församlingen, Det förslag, Utskottet
afgifvit, afhjelper ej denna olägenhet, ty i
fråga om stället, hvarest Kyrkopligten skall unflergås,
är ingen ändring tillstyrkt. Man har blott
föreslagit, att förmaning och förbön skola göras i
stället för frågan tili brottslingen, innan aflösning
meddelas. jMen detta hindrar ej en obotfärdig
fånge att ändock genom sitt förhållande i kyrkan
1'jcrt 20 Octo,ber e. ?n.
247
väcka förargelse i Församlingen, sa alt förekommandet
deraf icke heller vinnes. Jag får derföre
fäsla uppmärksamheten pä den Reservation,
30m inom Utskottet blifvit gjord, hvaruti föreslås
att, till afhjelpa tule af dessa olägenfieter, man
hos Kongl- Majit måtte anhålla om upphäfvaride
af 1807 års Kongl. Bref, och återställande lill
sin kraft och verkan af Kyrkolagens 9 Gapite!,
och de Stadgande i allmänna Lagen, som före
1807 voro gällande. I KyrkoLagens I, 2 och.
3 §.§. omtalas hvarken orten, der Kyrkopligten
skall undergås, eller några bestämda tvångsmedel
emot en treskande. Der står blott att, när fängen
finnes botfärdig, skali han af Prästen åter
upptagas i Församlingen och om fånge treskas,
skola Konungens Befallningshafvande räcka Presterskapet
handen, och så laga, att hvarken plikten
för länge uppskjutes, eller alldeles nederlägges.
Om man återginge till desse Stadganden,
voro begge oiägenheterne förekomna. Jag anhål.
ler således, att Ridderskapet och Adeln, med ogiliaride
sf Utskottets Betänkande i denna del,
ville fatta det beslut, jag nu föreslagit, och sorn
innehålles i Herr Ribbings särskildta Reservation.
Herr Grefven och
de Proposition till bifall af LagUtskattets föreyarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
H varefter Herr Grefven och Landt MarJkalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla samma Utlåtande; endast med un
-
248
Den 23 Ocloler e. m.
dantag af hvad angick den allmänna ky rkoplikfpn,
och i denna omstäudighet, i enlighet med deq
af Herr Ribbing, A., vid Utskottets Utlåtande
fogade särskilta mening, besluta att Kongl. Förklaringen
den 23 Martii 1807 borde upphäfva?,
i afseende 1 utsättande af viss ort för Kyrkopliktens
undergående, tid dertill för Fästningsfånge
och sältet att behandla en vid slikt tillfälle
motsträfvig, samt att, hvad g Cap. Kyrkoiagen
härom bjuder, börtie i stället till full kraft och
verkan åter uppUfvae, hvarigenom det skulle dels
lemnäs öppet för Själasörjaren, inom hvilkens För.
samling brottslingen vistas, att bereda honom till
den allmänna Skriftens undergående, dels undvi»
kas Fångars onödiga forslande och qvarhållande
1 häckte efter utständen bestraffning j dels, ock fö—
rekommas, att ingen derutöfver, genom ytterligare
kroppsligt lidande, tvingas betyga bort färdighet,
och göra afbön utan mening, eller retas, att
till allmän förargelse i Församlingen yttra motsatsen.
Bifölls,
Herr von Ilart mati sd o rjjSedan Ridderttkapet
och Adeln fattat detta beslut, vigar jag
för öfverensstämmelsen deruti hemställa, orri ej
inbjudning måtte göras, till de öfrige RiksStånden,
att sig med Ridderskapet och Adeln förena.
Och blef Herr von Hartmansdorff? berörde
hemställan, uppi gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
pen 20, Octo ber e. m.
24 9
VM förnyad Föredragning af ConsfitutionsUtskottets
den 16 dennes under Nio 6$ aflåtne,
samt den 20 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, angående ett föreslaget tillägg i
102 §, RegeringsForrnen ; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att berörde förslag, till den behandling
56 §. RegeringsFormen föreskrifver, godkänna.
Föredrogos å nyo och gillades följande f>ån
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 20 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden;
Frän Stats-Utskottet;
Af den 16 dennes;
Nio 542, öfver gjord Motion o,m nedsättning
af Quarantainsafgifterne vid Känsö för Svenske
Fartyg.
Fran Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Af den 10 dennes*.
N:o I anledning af gjorde anmärk
ningar
vid Utskottens, förut meddeldte.Betänkande,
angående Communications öppnande med GMfivare
JerumaimsBerg i Luleå Lappmark.
2 5 o
Den 33 Oclober e. m-,
Från Stats- och BevillnirigsUtjkotten;
Af den 16 dennes.
N.'o 544. Öfver gjorde anmärkningar vid,1
Utskottens förut meddeldte Betänkande, i anledning
af Kongl. Majus Nådiga Proposition orri exr
tia Grufvebjelpen i Stora Kopparbergs Län,
Fran Lag Vtjkottet:
Af den 13 dennes:
N.o 199. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,,
angående yrkad företrädesrätt för Jordägare, till
betalning af Brukares lösa egendom.
Vid förnyad föredragning af Lagutskottet»
den 13 dennes under N:o 200 afgifne, samt den
20 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angående
Jordägares rättighet till Arrendators afhysande
när ArrendeContract ej uppfyllesj fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af de öfrige 3:na RiksStånden
bifallit, för dess del dervid låta bero.
Företogs till pröfning LagUlskottets den 13
dennes under N:o 201 afgifne, samt deri 20 derpåiöljde
eftermiddagen pä bordet lagde. Utlåtande,,
Dea Öctober e. ni.
i anledning af RiksStåndens ski 1 jagtiga beslut, i
frågan om förbud för Ledamöter i HofRätt, att
sig emelian byta lottade mål.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag får begära,
att detta Betänkande måtte fä hvila på bordet
till nästa Plenum.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Bä Utskottet
i detta Betänkande endast anfört de olika
meningar, hvaruti RiksStånden stannat, och tillstyrkt
de öfrige, att instämma i samma beslut sorn
Ridderskapet och Adeln fattat, inser jag ej, hvartill
det skulle tjena, att låta Betänkandet ytterligare
hvila hos oss. Jag tror, att inom vårt Stånd
ej annat är att göra vid detta Betänkande, än att
lägga det till Handlingarne,
Ilcrr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att då icke någon annan Ledamot instämt uti
Herr Lefréns anhållan, att JjagUtskottets förevarande
Utlåtande måtte hvila på bordet till nästa
Plenum, kunde berörde anhållan, enligt 4g §.
Riksdagsordningen, icke eller bifallas.
Herr Lefrén: Sedan ingen förenat sig i min
begäran, så är det naturligt att den förfaller. Jag
får således blott anhålla, att Ridderskapet och
Adeln måtte förblifva vid det förra beslutet. Jag
är ej fullt säker, om detta Betänkande är dermed
öfverensstämmande.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att då Lagutskottet uti förevarande Utlå
-
252
Den 20 October e. m.
tande endast tillstyrkt, att de öfrige RiksStånden
måtte instämma uti Ridderskapets och Adelns uij
detta amne fattade beslut, finge Herr LandtMarskalken
hemställa, att berörde Utlåtande, vid hvilket
någon Ridderskapets och Adelns åtgärd icke
erfordrades, måtte läggas till Handlingarne.
Bifölls,
Föredrogs å nyo och remitterades till:
Allmänna Besvärs- och Oeconomie- Utskottet ;
Herr Treffenbergs, Curry Gabriel, den 20.
dennes eftermiddagen på bordet lagde Motion, angående
en underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t
att Vederbörande måtte i nåder förständigas, att
hädanefter, dä någon annan uppföres på Förslag,
än den, hvilken efter tour och eficiennité dertill
är närmast berättigad, ordsaken till ett’ dylikt
förbigående uppgifva, och bifoga ingående förslaget;
äfvensom att den, hvilken förbigås, vid samroa§j(ilIfälle,
må erhålla en lika lydande commu-~
iiication derom.
Upplästes och ladea på bordet följande från
nedannamnde Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden
:
Frän Stats- och BancoUlskotlen:
Af den£6 dennes;
N o 539. Angående RlksStåndens. skiljagtiga
Den 23 October e, m.
255
beslut i fråga om inlösen af f. cl. FilialDisconternas
ännu utelöpande skuldförbindelser.
Af den 14 dennes:
Nio 552. I anledning af Kongl. Majits Nådiga
Skrifvelse angående nödige medel för en
projecterad vattenledning till Carlskrona.
Nio 555. I anledning äf väckt fråga om
RiksgälsContoirets öfveriagande af Banken,
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Åf den i o denhés:
Nio 549 Rörande DykeriVerket.
Af den 13 dennes:
N;o 550. I frågan öm understöd för Uykevi-Gornrnissarien
Westbeck m. rn.
Från Stats Utskotteti
Af den 21 dennes i
N:o 551. I fråga örn aflöning för några biträdande
uti sammansatte Stats- och BancoUtskotten,
samt Serskildta Utskottet, äfvensom angående
ökadt anslag till Biksdagskostnadernes bestridande.
N:o 553. Angående Svenska Sjöfaitens skyddatidé
mot Spanska Kaperier.
254 ^en 25 October e. m,
Af elen ! 6 dennes ;
N:o 556. I anledning af Slussmästaren Pelis
Adolph Dahlstedh ansökning om förnyelse af sn
förkommen RiksgäldsContoirets Obligation,
Frän Bevillnings- Utskottet:
Af den 16 denness
N;o 48. Med förslag till en blifvande BeyillningsFörordning.
Af den 22 dennes!
N:o 4g. Angående VoteringsProposidoner
I afseende på de om TuliBevillningens utgörande
Respective RiksStånden emellan yppade skijj—
agtiga meningar.
Flan Allmänna B ef öar s- oell OeconomieUtjkottet;
Af
den 18 dennes:
Nio 199. Angående RiksStåndens olika beslut,
i frågan om inrättande af Directioner till
det Indeldta Cavalleriets beklädnad.
Upplästes PresteStåndets ProtocollsUtdrag af
denne dag innehållande , att, då de vigtigare
Riksdagsgöromålen, antingen voro eller snart kunde
blifva afgjorde, PresteStåndet , uppå derom
väckt Motion och med enhälligt yttrad önskan,
att detta långvariga Riksmöte snart måtte nå sitt
sen 23 Öctoler e, ml
2bå
slut, funnit godt besluta, att Ifrån hvarje afRik?
sens Ständers Utskott infordra skyndsam uppgift
af huru mångå, och hvilka, mål ännu fordrade
Utskottens behandling, samt att anmoda Herr ArkeBiskoppen
och Talemannen att, efter samråd
med Herr Grefven och LandtMarskalken samt de
öfrige Herrar Talemännen, med Utskottens samtalige
Herrar Ordförander rådgöra om den ordning
-uti återstående ärenders handläggning, genom
hvilken deras snara afgörande bäst kunde befordras,
och hvartill i Ståndets tanka hörde, att de
vigtigaste först företogos; efter hvilken öfverlägg.
ning tiden för Riksdagens slut skulle kunna bestämmas,
och anmälan derom, med anledning af
81 j§. Riksdagsordningen, hos Kongl. Maj:t i un-;
derdånighet göras; hvilken åtgärd de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne, att äfven hvar för sig
vidtaga.
Lades på bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hogloflige
Ridderskapet och Adeln vid Uag-i
tima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 23 October 1823.
S: D' Remitterades till
Constituiions Utskottet:
ilo Kongl. Maj:cs den 16 dennes aflåtne
Nådiga Proposition till Riksens Ständer , om upp
-
V<"n 23 Octobcr e. m.
häfvandet af io5 §. RegeringsFormen och 64 §.
Riksdagsordningen m. in.
2:0 Herr von Hartmansdorff®, August, den g
dennes förmiddagen på bordet lagde Motion, ani
gående föreslagne ändringar i 25 och 26 §.§ uti
Instructionen för Riksens Ständers Justitieombudsman;
jemte de af åtskillige Ledamöter, rörande
samma ämne, äfgifne yttranden; Ut supra;
S. D. Vid Förnyad Föredragning af ExpeditionsUtskottets
den 10 dennes aflltne, samt den
Il deipåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Förslag till Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse tilt Kongl. Maj:t N.‘o 170
angående Riksens Ständers granskningsrätt af TullVerket»
Räkenskaper m. m ; fann Riddérskapet
och Adeln för godt, att, enär berörde förslag redan
blifvit af de öfrige Trenne RiksStånden godkändt,
för dess del dervid låta bero. Ut supra.
fe, D. Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets
den 29 sist 1. September under N:o 1 g7 afgifne,
samt den J5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
angående åtskillige föreslagne Lagförändringar;
fann Ridderskapet och Adeln att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adelö bifallet, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde laggss till Handlingarne. Ut
supra.
S. D.
Dera 23 Öctoher c. m.
S. D Vid förnyad Föredragning af följana
de ConstitutionsUtekottets den 13 och 14 denne»
aflåtne, samt den 17 derpåföljde eftermiddagea
på bordet lsgde, Memorial:
N:o 60. I anledning af gjorde anmärkning
gar vid Utskottfets i 5'.te Punkten af Memorialet
N.'o 58 förut meddeldte ändringsförslag, åsyftande
RiksdagsÄrendernas skyndsammare gang.
N:o 61. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeidte förslag till ett tillägg
i 37 §. Riksdagsordningen;
N;o 65. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Förslag till1
ändring i 33 §• Riksdagsordningen;
Fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
ConstitutionsUtskotfets berörde Förslag, till den
behandling 56 §, RegeringsFormen föreskrifver,
godkänna. Ut supra.
S O. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskotrets
den 14:de, dennes underN:o64 aflåtne,
samt den 17 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, i anledning af Herr von
Hohenhsusens. M., Motion om ett tillägg i ansvarighets-lagen
för Fullmagtige i Riksens Stan*
ders RiksgäldsContoir med afseende å utbetalningen
af mindre Creditivetj fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att samma Motion till Lagutskottet
remittera. Ut supra.
Reiaf. o Ad. Prat. IX B And. Afd, 17.
258
Deli 23 Odblcr 6, m.
S. D. Då nu å nyo föredrogs ConsiiftjtionsUtskottets
den 14 dennes under N:o 66 aflätne,
samt den 17 derpiföljde eftermiddagen på
bordet lagje , Memorial , angående ett föreslaget
tillägg i 28 § Riksdagsordningen j fann Bidderskapet
och Adeln för godt, att berörde Memorial,
i anledning af de utaf Hans Excellence
Herr Grefve Mörner, Adol! Göran, samt Herrarne
Lefrén, Johan Pehr, och Cederschjöld
Pehr Gustaf, dervid giorde anmärkningar, hvilka
Ridderskapet och Adeln förklarade utgöra
dess gemensamma tankar, till ConstitutionsUtskottet
återförvisa. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 17 dennes eftermiddagen på berdet lagde
Utlåtanden:
Från Stats Ulbölle t:
Af den 14 dennes:
N:o 538. Öfver vackt motion om Hästvacance-afgi
flens utgörande vid Östra Härads
Esquadron af Smålands HusarRegemente.
Frän Stats- och Banco Utjkotten:
Af den 14 dennes:
N:o 540. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte Betänkande
om anslag af allmänna medel för Södertelje CanalVerk,
Ut supra.
R'en 25 October c, m.
titdr.ii»
Ridderska per oell Adeli! vid Lag: i ma
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 23 October 1820.
S. D. Remitterades till
Allmänna B ef v års- och OeconomiäUtJkaitet:
Herr Treffenbergs, Curry Gabriel ,fden so
dennes eftermiddagen på bordet Ugdp, motion,
angående en underdånig anhållan hos Kongl.
Msj:t att Vederbörande måtte i Nåder förständigas,
att hädanefter, då någon annan uppföres på
förslag än den, hvilken efter tour och ancien—
neté dertill ar närmast berättigad, orsaken till ett
dylikt förbigående uppgifva, och bifoga ingående
förslaget, äfvensom att den, hvilken förbigås,
vid samma tillfälle må erhålla en lika lydande
cooimunication derom. Ut supra.
S. D. Föredrogs 3 nyo och bifölls Beviilnings-
samt Allmänna Besvärs- och OecooomieXJtskottens
den 8 dennes under N:o zfgifne,
samt den 17 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagd®, Betänkande, i anledning af väckte motioner
om ändring i nu gällande prohibitiv» Författningar,
samt om antagande af ett friare Handels-system.
Ut supra.
S. D. Vid fö-nyad föredragning af LagUtskottets
den 6 dennes under N:o 198 afgifne,
samt den 17 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
Dtn 23 Octoirr e. m.
anmärkningar vid Utskottets förut meddelte Be^
tänkande, öfver väckte frågor om förändringar i
Brottmåls-Lagstiftningen; fann Ridderskapet och
Adeln 'för godt, att samma Utlåtande gilla, endast
med undantag af hvad angick den allmänna
Kyrkoplikten, i hvilken omständighet Ridderskapet
och Adeln, i enlighet med den af Herr
Ribbing, A. vid Utlkottets Utlåtande Fogade
serskildta mening, ansåg att Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807 borde upphäfva», t hvad
den angår utsättande af viss ort för Kyrkopliktens
undergående, tid dertill för Fästningsfånge,
och sättet att behandla en vid »likt tillfälle motsträfvig;
samt att, hvad 9 Capitlet KyrkoLagen
härom bjuder, borde istället till full kraft och
verkan åter upplifva»; hvarigenom det dels lemnäs
öppet för Själasörjaren , inom hvilkens För»
samling brottslingen vistas att bereda honora till
den Allmänna Skriftens undergående, dels undvikes
Fångars onödiga forsslande och qvarhållande
i häkte efter utstånden bestraffning; dels ock
förekommes att ingen derutöfver, genom ytterligare
kroppsligt lidande, tvinga» betyga botfärdighet
och gora afbön utan mening , eller retas
att till allmän förargelse i Församlingen yttra
motsattsen; uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
skulle inbjudas att sig med Ridderskapet
och Adeln förena. Ut supra.
S‘ D. Vid förnyad föredragning af ConatitutionsUtskottets
den 16 dennes under N;o 68
aflåtne, samt den 20 derpåföljde eftermiddagen pl
bordet lagde, Memorial, angående eit föreslaget
tillägg i X02 §, RegerjngsFormen; fann Ridder
-
Dtn 23 Octobcr e, m,
stapet och Adeln för godt , att berörde förslag ,
till den behandling 56 §'. RegeringsFormen föreskrifver,
godkänna. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följan.
de från nedannärnde Utskott inkornne, samt den
aO dennes eftermiddagen på bordet lagda, Utlåtanden
:
Från StatsUtskottet:
Af den 16 dennes.
N;o 54a. Öfver gjord Motion om nedsättning
af Quaraniaines-afgifterne vid Känsö för
Svenske Fartyg.
Från Stats- Jamt Allmänna Befvårs och
Oeconomie Utjkotten;
/
Af den 10 dennes.
N:o 543. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte -Betänkande
angående Communications öppnande med Gellivare
Jernmaimsberg i Luleå Lappmark.
Från Stais- och BevillningsUlskotten:
Af den 16 dennes.
N:o 544- Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut afgifne Betänkande, i anledning
262
Den aS Oclober e- m.
af Kong!. Maj.ts Nådiga Proposition om Extr,-)
Gruvehjtlpen i Stora Kopparbergs Län.
Från Lagutskottet:
Af den 13 dennes.
Nto 199. I anledning af gjorde anmärkning
gar vid Utskottets förut meddelte Betänkande angående
yrkad företrädesrätt för Jordägare tili be^
lalning af brukares lösa egendom. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 13 dennes under Nto 200 afgifne,
samt den 20 derpåföijde eftermiddagen pä bordef
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
angående Jordägares rättighet till Arrendators afhysande,
när ArrendeContract ej uppfylles; fann
Bidderskapet och Adeln för godt, att, enär sisi—
nämde Betänkande redan blifvit af de öfrige irenne
RiksSsånden bifallit, för Dess del dervid lita
bero. Ut supra.
S. D. Dä nu ä nyo föredrogs LagUtskot •
tets den 13 dennes under Nto 201 afgifne, samt
den 20 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af RiksStåndens skiljaktiga
beslut i frågan örn förbud för Ledamöter
i HofRätt, att sig emellan byta lottade mål; fann
Bidderskapet och Alein, att samma Utlåtande,
vid hvilket någon Ridderskapets och Adelns ät,—
Den 23 Oclober e. m.
«6j
gärd icko erfordrades, bordo läggas lill Handlingarne.
Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln itlkiljdvt
klockan I qvart till xo oro aftonen.
In fidem Protocolli
G. J- Lagerheim*
Fredagen den 24 October.
Plenum kl: 9 förmiddagen.
Uppläste» till justering och godkändes följande
Expeditionslltskottet* insände förslag till
Riksens Ständers underdånige Skrifvelser till Kgl.
Majit:
N:o 255. I anledning af Kongl. Majlis
Nådiga Remiss uppå Consistorii i Calmar under.
darriga anmälan, rörande det vid sednaste Riksdag
beviljade lane-biträde för uppbyggande af
oti Gymnasii- och Skole-hus derstädes in. m»
264
Den 24 Octoher f rn.
N:o 256. I anledning af Kongl. Magta
Nådiga Remiss uppå f. d. Handlanden P. YV.
Bergs gjorde ansökning, i afseende på liqvidexandet
af dess skuld till Götha CanalBolags f. d.
DiscontVerk.
N:o 257. I anledning af Kongl- Majus
Nådiga Remiss, angående Grefliga Gyllenstjernska
Familjens förmenta fordran hos Staten.
Företogs till pröfning Stats- Banco- samt
'Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens ic.
lee allenast den al sistlidne Augusti under N:o
'434 afgifne, och den 25 i samma månad e. rn på
bordet lagde, Betänkande, rörande Allmänna Magazinslnrättningen;
utan ock den 10 dennes under
N:o 545 roeddeldte, samt den 20 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, öfver
de vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Grefve af Ugglas , Gicjiaf: Då Utskottens
första Betänkande innehåller flere punkter af olika
syftningar, underställer jag, om det ej för
mera lätthet skull, må punktvis föredragas.
Herr Grefven och LandtMarJkalken herrn
ställde, om icke, enär UtBkottens första Betänkande
innefattade flere särskildte punkter, hvaraf
endast någre, i anledning af dervid gjorde
anmärkningar, uti Utskottens senare Utlåtande
förekommo, Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, alt hvarje punkt uti första Betänkandet
finge särskilt för sig företagas och pröfvas.
Bifölls.
Ben 24 Octoier J. m.
*65
1 Punkten:
Angående upphörandet af Allmänna Maga
zins-Jnr åttilia gens befattning med Kronans
ordinarie Spannmåls-intrader, och derus användande'
får Arméens samt Flottornes och
St ater nes behof.
Friherre Rudbeck, Alexander, anförds
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 1),
Herr Munck af Rofenjkjöld, Eberhard:
Innan jag särskilt yttrar mig öfver i:sta punkten,
anhåller jäg få anföra något öfver det hela.
För att kunna undgå att blifva missförstådd, får jag
anmärka , att jag väl känner de sattser af fria
handels-systemer , som i vår tid blifvit rådande,
och är öfvertygad om riktigheten af dessa principer.
Jag skulle ock, så snart de blefvo införde
i sitt sammanhang, aldrig yrka på några It.
gärder , som ej dermed stodo i gemenskap; men så
länge vi bibehålla prohibitif-systemet, måste vi
laga så, att vi använda dét consequent i ett sammanhang,
och icke mera til! skada för den ena
än den andra Närings-idkaren. Då det alltså är
fråga om en inrättning för att förebygga så väl
alltför höga , som alltför låga pris å Spannemå.
len, måste jag säga, att jag ej nog kan förundra
mig ofver dem, sotn på samina gång tala mot
upprätthållande af dessa priser, men tillika medgifva,
att Författningar må fortfara, och anstalter
vidtagas, som höj* prisen på andra produ
-
Den 24 October j. m.
centers tillverkningar, Korteligen elen vigtigaBie
af alla classer, Jordbrukaren, är missgynnad
ej blott af elimar och jordmån, utan äfven af
Forfattningar. Detta är hvad jag skall taga mig
friheten korteligen bevisa. Alla andra producenter
hafva alla år lika förmoner af förbud eli"
ler hög Tuli å deras produeter; de hafva äfven
sila Er ii&a ex port-ratt. De få således alla år
taga för sin vara så mycket som de kunna få.
Den, sorn följaktligen har export-rätt, kan tvin»
ga sint? medborgare, att gifva lika mycket för
hans vara som Utländningen. Men huru förhåller
det sig med Jordbrukaren? Så enart minsta
farhåga för brist uppkommer, förbjudes ututförseln,
eller upphöjes UtförselTullen, och.
InförselTuilen nedsättés. Han har således ej
för en misslyckad produetion ersättning i högre
pris 3 han har ej tillstånd att alla år taga forsin vara
, så mycket han kan Få. Då detta nu är förhållandet,
och icke kan andras, emedan man ej
kan utsätta Nationen för brist på en nödvändighets-vara,
tå måste man söka bereda Jordbrukaren
ersättning för detta tvång, eller derföre att
han måste sälja för eamrra pris sorn Utländniogen
, isynnerhet nar man vet, att Jordbrukaren
kan lemna I ka god vara, som Utländningen,
och att en del andra producenter ej kunna det.
Detta hafva våra Förfäder insett af instinct, och
derföre sökt bereda sådana åtgärder, som försäkra
Jordbrukaren för sine produeters vanpris, i ersättning
för det man hindrat honom att sälja för
högt pris. Sådana inrättningar hafva MagrzinsItirectioher
varit , ehuru ändamålet ej blott varit
att höja prisen, då de varit för låga, utan
Bea 24 Oclolcr j, m.
2 67
ock att sänka dem, da de varit för höga, ehuru
ändamålet egentligen borde hafva varit att förvara
det ena årets öfverflöd till ett annat år, då
brist kunde uppstå. Men, sorn en Talare förut
y( traf, Allmänna Opinionen har fällt sin dom
öfver denna insättning. Den har blifvit så styrd,
och haft sådana missöden, att den icke mera kari
tänka på att fortsättas, såsom den hittills varit
organiserad. Så vidt jag likväl kunnat fatta det
nu upplästa Betänkandet , är den nu i Magasins*
Directionens ställe föreslagne znstallt af sådan
beskaffenhet, att den alldeles icke är bättre,
och att ingen dermed kan vara belåten, ehuru
man har den tillfredsställelsen, att se Handelssystemet
antaget i denna punkt. Jag tror dock
att , om man ville i vissa delar förändra Utskottens
Betänkande, skulle någon fördel för Riket
och Jordbrukaren kunna beredas. Den väsendtligaste
omständighet sorn bör ändras, är den ,
att det föreslagna creditivet skulla användas, då
det inom landet är öfverflöd af Spannmål, och ej
när dg t är missväxt. Härföre tala flere skäl.
Ett är, att man då kan göra uppköp inom landet
, och bereda afsättning för Jordbrukaren ;
det andra är , att roan får mera Säd för samma
penningar. Ett år sådant som nu, kan man för
1 million Riksdaler få ett dubbelt qvantum Spannernål
mot för 2 a 3 månader sedan, innan denna
gröda var inbergad. Annu större kan skilnaden
blifva, om grödan slår felt nästa Sr; man kan
då få betala 2 a 5 gånger mera. Jag kan således
ej annat , än tillstyrka den förändring i Utskottens
Betänkande , att creditivet bestämmes till
uppköp iii' Spannmål inom landet du är , då gro*
263
Den 24 October /, m,
dan är ymnig. Det förstår sig att, vid förevarande!
af denna Spannmål, måste förekommas
de missbruk som hittills ägt rum , hvartill hörer
att man ej får köpa annat, än duglig och till förvarande
ändamals-enlig Spannmål. En värd Ledamot
har föreslagit, att blott torkad Spannmål
skall få köpas, men af erfarenheten kan jag försäkra
att om säden torr inbargas, låter den väl
förvara sig i flere år. Ett af hufvudskälen emot
Statens inblandning i denna sak är , att den en -  skildté industrien hindras , men den lider ej af
så litet , då blott öfverskottet köpes ; och ifall
äfven Staten ej blandade sig deruti? är dock den
enskildta industrien hindrad enär Styrelsen äger
att nedsätta Tullen. Jag hemställer till denna
upplysta Församling om det är tänkbart , att i
denna tidpunkt Köpmän skulle vilja använda ett
så stort Capital å betydliga uppköp af Spannmål,
för att förvara förrådet deraf till ett kommande
år , då man ej är säker, om ej möjligen Tullen
S denna vara , hämtad utifrån, kunde både nedsättas
och tili och med helt och hållet upphäfvas. Ty
fastän missväxt här inträffar, kan skörden möjligen
blifva rik Utomlands, och fö'jiktligen Spanmålsprisen
låga. Således skulle jag ej tro , att
Statens inblandande, under närvarande ställning
och Författningar är öfverflödig. Det är den
anmärkning jag nu har att göra. Emot den för»
sta punkten af Betänkandet har jag icke något
att erindta.
Herr Hjerta, Guftaj: Jag hade trott, med
anledning af det beslut, som Ridderskapet och
Adeln har fattat, att Magszins Directionens Be
-
Den 24 O et ober J. nu
269
gräfnings-act skulle ske på sådant sätt, att hvar
lem jordades särskildt, men då jag nu hör, att
hela kroppen på en gång med Ceremonie skall
bringas i grafven, så anser jag det vara min skyldighet,
att yttra mig. Det har blifvit sagdt emot
Betänkandet, att Utskotten letnnal åt slumpen,
om Svenska folket »kall få mycket, litet eller intet
för sin spannmål. Det är visserligen sant, att
man lernnat det åt slumpen, trien då jag afgaf
min röst, har jag ej funnit annat, än att i denna
slump låg enda säkerheten för våra Sädespriser.
Det är ej tänkbart, och erfarenheten har äfven
visat omöjligheten, att kunna hålla Sädesprisen
vid ett jemt belopp genom konstlade åtgärder.
Man har försökt det, och man har gatt emot Naturen,
så att man fällt prisen, då de af naturen
ville höjas, och höjt dem, när de af naturen ville
falla. Hvar och en inser, att hvarje bemödande
att hämma Naturen, skall fordra uppoffring
af kraft och tid. Dessa kosta ansenligt i
ett samhälle. Och det hela får betala, till några
Individers fördel. Så får hela Folket Bkatta,
för att bålla jemna pris på Säd i några ödemarker,
och de som i Sädesfattigare orter odla, få
nöjas med onaturlig» priser, emedan Staten förenar
hela sin kraft, att undersälja dem, med mera,
som ej nu behöfver beskrifva*. Nog af, att
man, genom dessa försök, gjort mera ondt än godt.
Det har blifvit anfördt, att våre Förfäder insågo
nyttan deraf, att ej lemna sig åt slumpen , men
j g tror tvärtom, att våra Förfäders erfarenhet
bör visa os», att det är bäi tre att göra det, sedan
vårt Fädernesland kommit till den grad af kultur,
som det nu äger. Den stigande industrien och
270
Den 24 Oclohcr f. in.
Potatoesodlingen hafva gjort» att en missväxt ?f
den svåra följd, att hungersnöd deraf skulle upp.
komma, nu mera icke är, att befara. Utskotten
hafva da ej gjort orätt, att öfverlemna saken ät
slumpen. Att föreslå, såsom Friherre Rudbeck,
ett Spannmåls-uppköp under goda år genom Ständernes
ombud, visar oss en ny Magazins-I nrättning,
men mattare än den förra, som ägde kraft
att rätta besluten efter ornständigheterne, och att
åstadkomma en hastig verkställighet. Utskotten
hafva ej eller kunnat öfverlemna hela Summan
till Kongl. Maj:t, emedan hvar och en, äfven dea
minsta Summa, lemnad till Regeringen i ett sådant
ändamål, skall sätta hela den enskildes industrien
uti stagnation, då den ej äger någon sä.
kerhet för sine speculationer. Om man ger ett
creditiv så stort, att det kart förstöra Spanmålshandeln
öfver hela Riket, eller så litel, att det
blott kan göra det på en viss punkt, så är dst
lika skadligt. Hvarje punkt nemligen frugtar att
kraften kan rigtas emot den; och i handeln, som
i alla andra menskliga företag, är frugtan största
hindret för framgåendet, och största beviset för
frihetens nödvändighet. Att återkomma till de
generella åsigferne, får jag fästa uppmärksamheten
på origtigheten af den sats, att Handelsfrihet
blott i ett sammanhang och i alla grenar bör införas.
Jag nekar icke, att ju det vöre väl örn
den, i alla delar, vore införd; men, i vårt gamla
Samhälle, kan det ej så ske. Allt skulle derigenom
ändras, och fastän jag gillar principens
införande i Samhällslifvet, tror jag att verkställigheten
deraf får ske, på sådant sätt, att den måste
under en jemn strid af intressen, och allt efter
Den"24 Orlolcr f nr.
771
sorn man känner behofven. införas i de delar af
Samhället, der den i synnerhet är af vigt och
att man således gar succ,ssift till målet. Alt 7]‘
I,an;ltmannens producter här skyddas af importförbud,
af hög införseltull o. s. v. är o ^attser, som
jag ej finner besannade of närvarande Författningar.
Hvad import-förbuden angar, lionas de gillade
gerson de Betänkonden, rörande Tullbeviliningstaxan,
sorn af Riksens Ständer redan äro
bifallne. Visserligen är det Konungen tillåtet,
att sänka Tullen, men man kan ej tänka sig att
Han skall göra det utan behof. Att åter tro, det
man skulle kunna hålla Spannmåispriaen vid etc
jemnt belopp, det är omöjligt. Jag har sökt göra
mig ett begrepp om, hvartill Magasins- Directionen
skulle tjena, och funnit att enda vinsten
vöre, att sedan den uppgifvit sitt pris voro en
hop derangeiade Possesiouater i ständ att beräkna,
om de skulle göra Banqueroutte 6 Månader förr
eller sednare. Om det skulle sa vara, att allmänna
opinionen fällt sin dom, så är den, som mig
synes, väl grundrad; nemligen på våra cassör och
magar. Jag tror saken i det fatlet vara afgjord,
och anhåller om bifall till denna första punkt.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Uti ett ämne af en så grann
laga
beskaffenhet, som detta, hada jag önskat äga
tid, att kunna skriftligen författa mina tankar. Jag
tror, att en noggrann undersökning och ett noga
öfvervägande ej blott af hvad allmänna Grundsattser
föranleda utan ock af framfarna förhållanden,
äfvensom af Sveriges, local-skiljaktigheter
hade utvecklat åtskilliga omständigheter, sorn
27*
Den 24 October J. m.
i Betänkandet hade kunnat göra förändring; men
då jag saknat tid til! ett sådant arbete, får jag
endast i korthet fästa uppmärksamheten pä hvad
hittills varit, och hvad i anledning deraf synes
erfordras. Vt kunne ej neka, att, sedan
M agazi nsln rätt ningen uppkom, har allmänheten
vänjt sig att vid den fästa uppmärksamhet, att vänta
undsättning af den i mindre goda år, och vid
öfv eiflöd, biträde att upprätthålla Spannmålsprisen.
Jag tror, att de fordringar, man gjort sig
af MagazinsDirectionen i dessa afseenden, och
den utsträckning, man vid senaste Riksdagar velat
gifva åt dess befattning, har varit egentliga
och verkliga orsaken till det missnöje, sorn sedermera
emot densamma uppkommit. Uti ett
anförande 1815, hade jag den äran gifva tillkänna
min opinion, att jag ej trodde det vara möjligt,
att ett allmänt Verk genom artificiella anstalter
kunde bibehålla prisen vid jemnvigt. Jag
har ej trott, att sådant kan erhållas, och tror, att
erfarenheten sedermera ådagalagt, att ett sådant
företag i den omfattning, som Ständerne vid sednaste
Riksdag gifvit det, ej är verkställbar!. Men
då jag således å den ena sidan gillar Utskottens
åsigt, att man ej kan genom en allmän upphandlingsanstallt
bibehålla j-emna Spannemålspriser, tror
jag å den andra, alt man bör fästa uppmärksamhet
å hvad, i afseende på ersättningar, erfordras,
och hvad som i afseende på allmänhetens hittills
varande vana oekså kan behöfvas. Jag tror, att
hvarje hastig öfvergång från ett systeme till ett
annat är skadlig. När en sådan skall ske, bör
den ske med försigtighet. Allmänna grundsatser
orri
Dtn 24 Octeber f. m.
S73
om Handelsfriheten och Handelsrörelsens Öfverlemnande
till enskildta, blifva endast rigtiga i dea
man, raan gör rigtig tillämpning deraf, och iden
man man ser gällande vanor och locala förhållanden
medgifva »lerås utförande. När vi nu påminne
oss, att Svenska allmänheten är van att se
Regeringen mellankomma, så tror jag att, när
Riksens Siänder lemna Regeringen ett creditif
till undsättningsförerriål, vöre det ej rigtigt, om
man inskränkte användandet deraf blott till de
tillfällen, då brist yppats Hvarföre ej tillåta,
att Regeringen i förhand får vara betänkt på behofvens
fyllande, då det kan ske med minsta
kostnad, när tillgången är ymnig? Då man är
inskränkt till ett v sst belopp, dl Regeringen känner
sig ej vara förbunden att upprätthålla prisen,
utan blott att bereda undsättnings utvägar, så lärer
ej böra supponeras, att creditivet så skall användas,
att det kan störa enskiidta Speculationer,
utan att det blott i små delar och i mindre
partier någon gång kan komma enskildte behöfvande
Producenter till undsättning. Derigenom
vinnes ändamålet mera fullkomligt, utan att man
störer principen för en verklig Handelsfrihet.
Hvad åter angår de Lagar, som man bestämt till
ett visst inskränkt belopp, får jag blott fästa uppmärksamheten
deruppå, att Magazins-Directionen
nu har betydliga Lager inne. Om de Lager, som
finnas, ej få vara, och man vill, att de ej få öfverstiga
85)000 tunnor, men Magazins Directionen
till exempel har 120 å 130 tusend tunnor
inne, och skillnaden således skall försäljas, så blir
Ridd. o. Ad. Prot, IX. B. And. Afd. 18
874 V,n 24 Vctobcr J\ m.
det en ny tunga för Lsndtmannen i stället föt
en lindring, och det blefve ett non-sens att hafva
samlat sädana Lager, och sedan påbjuda en
hastig och ovillkorlig afsättning deraf. Sedermera
i afseende på den förflyttning, man gjort af
administrationen, då man upphäft MagazinsDirec*
tionen, och förflyttat Förvaltningen till StatsComoiret,
så har jag väl ej något emot sjelfva
saken, men tror, att den, enligt constitutionen och
sakens natur, hade bort anmälas till Kongl. Majus
bifall, huruvida Han ansåg den lämplig, och ej
Biksens Ständer derom fatta ett formligt beslut.
Det fordras, för att verkställa det, att känna, om
StatsContoirets personal medgifver en sådan omflyttning.
Vill man deremot, att MagazinsDirectionens
Betjening skola användas och öfverflytras,
så blir det blott en förändring i sjelfva Directionen.
Deremot har jag väl ej något att säga,
men jag tror ej, att Biksens Stander äga förordna
öfver ett förvaltande Verk annorlunda, än i
önskningsväg. Man bör således skilja emellan
hvad som hörer till Ständernes beslutande rätt,
och hvad som hörer till önskningsmål. Till det
förra hörer besluten om anslagen i Säd och
Spannmål, och deras ändamålsenliga användande.
Men sättet, huru de skola förvaltas, måtte ej
kunna blifva annat, än önskningsmål, emedan det
är en administrationssak, hvars pröfning tillhörer
Konungen, Jag kan också, efter sorn målet är
handlaggdt af 2;ne Utskott, dels som oeconomiskt,
dels såsom en anslagsfråga, ej förmoda annat, än
att Utskotten ansett saken af sådan beskaffenhet.
Det är i följe deraf, som jag tror, att frågan om
Uppbörden i denna första punkt bör öfverlemna*
Din ?4 öctober /. m,
*75
lill Kongl. Majit emedan Ständerne ej kunna säga
att det eller det Verket skall öfvertaga Förvalt-:
ringen. Det var egentligen i detta afseende,
som jag nu anmälte mig. I öfrigt får jag yttra
mig vid de andra punkterne.
Herr Munk af Rofenjkjöld: Att dömma
af det sätt, hvarpå Herr Hjerta besvarat mitt anförande,
skulle man tro, att ämnet ej vore af nå«
gon vigt. De grundsattser, Herr Hjerta yftrat,
äro af den beskaffenhet att, om de antagas, skola
de ej blott begrafva Magszinslnrättningen, utan
äfven Jordbrukarens återstående välstånd. Den
tankan, att man bör styckevis införa Handelsfriheten,
och sålunda hjelpa somliga näringar,
må Herr Hjerta behålla för sig. Man bör ej
hjelpa den ena, pä den andras bekostnad. Då
andre Producenter få Prisen på sine varor höjde
och uppehållne, medelst förbud, så har man tvärt^
om vidtagit åtgärder, för att nedsätta Jordbrukarens
pris, och ett märkligt bevis är den öfverimport,
som gifvit anledning till lankan om öfver-produetion,
och hvilken uppgick till minst
400,000 R:dr 1819 och 18 so, Det är detta för
stora qvantum, sorn ännu visar sin verkan, och
som gör, att det finnes öfverskott, då det annars
hade varit brist. Jag har visst ej bestridt, utan
känner ganska väl Kongl. Majds rätt att nedsätta
Tullen å Spannmål, men just det gör, att enskildte
Speculanter ej kunna med säkerhet använda
sina capitaler i Spannmålshandel. I öfrigt
har jag ej yttrat, att man borde söka hålla pri-i
sen vid jemnt belopp, ty det är omöjligt; men
hufyudorsaken, hvarföre Magaeins-Tnrättningeq
S7^ ven 14 Ottobtr J. m,
misslyckats, och motverkat sitt ändamål är, att
Styrelsen för densamma behöll samma grundsats
ser, som i Betänkandet äro yttrade, att man nämligen
skall köpa upp Spannmål, när brist yppar
sig, och prisen äro höga. Jag skulle tro, att
man borde begagna föregående misstag. Då det
oagtadt Utskotten ej velat öfvergifva denna
princip för Handeln, som ligger den nu varande
Directionen till last, så måtte jag säga, att
vi hafva allt skäl att ursäkta den föregående
Directionen, som ej haft en sådan erfarenhet
och en sådan varning. Hvad Herr Grefve Mörner
påmint om dess tanka vid 1815 års Riksdag,
och att ett hufvudfel då var, att man gaf
Magazins-Directionen en för stor utsträckning,
vill jag ej bestrida, men det var ock ett lika stort
fel å Riksens Ständers sida, att de icke klart bestämde
ändamålet för det stora creditivet. Man
borde hafva yttrat, att endast inländsk Spannmål
i goda år borde uppköpas. Då hade man ej fått
se de menliga följder, sorn sedan visat sig. Afven
jag yttrade mig då i detta ämne, och var af
samma tanka då, som nu.
Jag får sluteligen tillägga att, om Regeringen
uppköper Spannmål, borde priset tidigt om
året uppgifvas, så att enskildte derefter kunna
rätta sigt äfven som om någon förändring i Tullen
skall göras, den lika tidigt bör tillkännagifvas.
Friherre Cederjtröm, Jacob: Jag ämnar ej
ingå uti något svaromål, i afseende på hvad man
i allmänhet yttrat, emedan de, sora talat, ej anfört
något emot den nu förevarande punkten,
Dtn 24 Octoher /, m.
277
utom Hans Excellence Herr Grefve Mörner, som
ej rätt fattat den. Utskotten hafva pl intet vig
föreslagit Ständerna, att besluta, en förändrad organisation
af Mag»zin«Inrättningen, annorlunda,
än i önskningsväg, Betänkandet lyder sålunda:
”Utskotten få vördsamt hemställa, det Rikets
Ständer må besluta, att ej vidare med några bidrag
eller Creditiv upprätthålla Allmänna Magazinslnrättningen,
samt därjemte hos Kongl. Maj:t
frambära sin underdåniga önskan om denna Inrättnings
upphäfvande, och sådant under de vilkor
och stadganden här nedan finnas föreslagne."
Utskotten hafva således icke tillstyrkt Riksens
Ständer att besluta Allmänna Magazinslnrättningens
upphäfvande, utan endast, att därom
frambära sin underdåniga Önskan till Kongl. Maj:t.
Jag anhåller om Proposition till bifall ä första
punkten i Betänkandet.
Herr Cederfchöld, Pehr Gujlaf: En värd
Talare har medgifvit, att Statens inblandning i
Spannemålshandel qväfver den enskilta Speculationen;
men likväl yrkat dess fortfarande, emedan,
såsom jag fattat hans mening, denna Speculation
i alla fall qväfves af Kongl» Maj.ts rättighet,
att efter behag förändra tullen på inkommande
och utgående Spannemål. I anledning
häraf vill jag först förklara, att jag hoppas och
är öfvertygad, att Kongl. Maj t visserligen icke
i oträngda fall begagnar rättigheten att förändra
Spannemåls tullen, utan dervid noga afser det allmännas
baita: men dernäst torde jag få påmin
-
57S
Din 24 Octabcr /. ni.
faa, att eni blotta fruktan för Sp3nnemalstulleng
möjliga förändringar är menlig för den enskilta
Spannemålshandeln, så skulle statens inblandande
i denna handel ju vara att lägga sten på börda.
Herr Munk af RofeJiffåld: Jag vill blott
förklara, att jag ej sagt, att Statens inblandning i
Spannmåls uppköp förstörer enskildtas speculationer,
om den inskränker sig endast till öfverskotten,
eller de år, då grodan är öfverflödig. De år,
då man kan uppköpa öfverskotten, äro desamma
så stora, att våra enskildte speculanter ej kunna
göra så betydliga uppköp.
Herr Grefven och LandtMarJkalken gjorde
proposition till bifall å lista punkten i Utskottens
förra Betänkande5 hvilken proposition
med Ja besvarades.
2\dra Punkten, att får Statens Rakning
någon Spannmålshandel ej måtte bedrifvas,
utan denna handelsgren oberoende öfverlämnäs
till den enjkildta speculationens omsorger j
blef, sådan den i Utskottens första Betänkande
finnas upptagen, af Ridderskapet och Adeln bifallen.
3 :dje Puncten, angående af sättande af ej
mindre ett Spannmåls -partie om 60,000 Tunnor
Råg, Korn eller Hofra utaf Allmänna Magazinslnrättningens
nu ägande behållningar för
JDiftrict - Magaziners anläggning uti Gefleborgs,
TKeji er Norrlands, Jemtlands, TFefterboti
tens och Norrbottens tillika med Stora Köp
-
Ben S4 O cl ober f. m,
*79
parbergs och Wermlands Lån, der Jkörden ej
sällan Jkadas och utfaller mindre fördelaktig;
ari ock ett Spannmålspartie af 28,000 Tunnor,
under enahanda vilkor, får de öfrige
Lånen i Riket, der ftården i medelmåttiga är
Jtundom slär felt, och der inbyggarne ånjha,
att erhålla bidrag till egne Spannmåls]örräders
anläggande.
Friherre Björnstjerna, Magnus' Elium jag
ej har något att invända emot den af Utskotten
föreslagne princip, att DistrictMagaziner för de
Norra Provincerne skola inrättas, förekommer
dock i slutet af Betänkandet Utskottens afstyr*
kande utaf en Ledamots proposition, att ytterligare
en behållning af r 00,000 tunnor skulle förvaras
i Magazinerne för att begagnas vid missväxtår.
Uti en sednare punkt är val sagdt, att
de öfverskott, som MagazinsDirectionen äger,
skola efterhand försäljas, men det torde vara lika
lämpligt, att nu göra den anmärkning jag ämnar
framställa. Enligt de uppgifter jag ifrån MagazinsDirectionen
bekommit, äro behållningarne
135,000 tunnor. Edligt Betänkandet skola 85,000
tunnor aflemnss till DistrictMagaziner. Således
återstår ett qvantum af 50,000 tunnor. Ehuru
jag medgifver, att det ej är möjligt uppehålla
prisen bestämdt, tror jag dock, att något hvar
lär finna, att det vore ett lyckligt förhållande,
om ytterlighet i prisen kunde förekommas. Någre
hafva trott, Magazinsinrättningen bäst skulle kunna
bidraga till denna jemnhet, och det är ej blott
våra Förfäder, som hyst denna tanka, utan äf
-
2 So
Den 24 Ost ober f. m.
ven Riksens Ständers Revisorer 1820. De föreslå
i deras sistnämnde år afgifne berättelse:
”1:0 Att Magazinslnrättningen aldrig måtte
”sysselsättas med annat, än Spannmålsuppköp och
”utdelning deraf.”
”2:0 Att dessa uppköp endast borde verk”ställas
inom landet, och under ymniga sädesår,
”då prisen äro lindrige. Härvid anmärkes, att
”om någon gång Utlänningens sädestillgåug skulle
i nödens stund anlitas, sådant kunde ske
”genom Regeringens directa uppdrag till Stapel”städerties
Handlande.” ,
Således hafva de yttrat en alldeles motsatt
princip mot hvad Utskotten framställt, att nemligen
uppköp blott skulle ske, när missväxtår inträffa.
Den andra opinionen är, att prisen bäst up.
pehållas genom enskilda handels-speculationer. Jag
medgifver visserligen, att ett stort spannmålslager,
och en stor spannmålshandel för Statens
läkning gör, att den enskilte är osäker, och jag
medgifver, att, innan Magazi ns-Inrättningen
existerade, var den enskilta spannmålshandeln starkare,
men jag hemställer, om icke det härrörda
från andra omständigheter. Den tid MagazinsDirectionen
ej fanns, hade Sverige en gifven
underproduction. Köpmannen var då säker, att
blifva af med den införskrifna säden. Nu åter
ar lyckligtvis förhållandet sådant, att Sverige, ehuru
det ej har öfverproduction , dock kan, om
det förvarar sitt öfverflöd det ena året, fylla bristen
det andra. Då hemställer jag, hutudant
Den 24 Oelober /. m.
förhållandet nu skulle blifva, ty få a‘ro de hand.
lande, hvilka lägga capitaler i en vara som 2 å
3 år kan blifva liggande. Jag kan åtminstone
ej tro det, men enär opinionen är så bestämd,
vill jag ej strida emot Inrättningens upphafvande,
utan blott, då man i alla fall är ense om
principen, att jemnhet i sädesprisen är bäst, och
att Riksens Ständer åtminstone ej bora vidtaga
någon åtgärd, hvarigenom sädesprisen sänkss,
hemställa , om1 icke, i fall de 50,000 tunnorne
nu genast säljas, sädesprisen ännu mera skota
försämras. Ehuru Utskotten afslagit den Ledamots
framställning, som tillstyrkt, att 100 ono
tunnor måtte bibehållas i Magazinen, hemställer
jag likväl, om ej den del af Magazinslnrättningens
behållningar, som finnas i Magazinen, bör
där tills vidare förvaras, äfvensom Bränvinslagren,
Jag föreslår således, att Följande tillägg
må göras antingen vid denna punkt, eller ock en
af de kommande, där det talas om MagazmsInrättningens
behållningar att desamma icke må
försäljas, så länge de nuvarande låga sädesprisen
fortfara, utan först, när de senare uppnått en
skälig höjd, varsamt realiseras.
Friherre Cederström: Det af Friherre Björnstjerna
föreslagne tillägg hör egentligen ej till
förevarande punkt, utan till den, sorn handlar
om inventariernes försäljning. Denna punkt har
dermed ej något annat sammanhang, än besvarande
af Herr Noréi Motion, att ett stående lager
af 100,000 tunnor bör finnas i Kronans Magaziner.
Men det vore vidlyftigt att besvara
detta, och det är redan visadt, att det skulle 1«;
2S'J Den 24 Octolcr f. m.
da till en ännu större Spannmålshandel, än hittills,
ty lagret skulle omsättas. Det är således
bäst, att frågan om Friherre Björnstjernas tillägg
får dröja till en annan punkt, och får jag nu
anhålla om proposition till bifall å den förevarande.
Herr von Heijne, Georg: Jag anser det vara
alldeles nödvändigt, att Statens inblandning i
spannmålshandel ej får äga rum. Jag ville egentligen
yttra mig öfver densak Friherre Björnstjerna
framställt, att man borde förvara de
50,000 tunnorne uti Kronans Magaziner. Jag
hemställer, huru det kan blifva möjligt, utan
att, som Friherre Cederström yttrat, de få omsättas,
ty de kunna ej förvaras i flere ar, utan
måste ombytas, genom försäljning och uppköp af
nytt lager. De fleste Talarne hafva fästat sig
vid inträffandet af ett godt skördeår; men vi
hafva nu haft prof på 3 goda år efter hvarandra.
Om nu första årets uppköp hade skett, hade sådant
ej kunnat äga rum de andra; och det är således
omöjligt, att en sådan spannmålshandel kan
upprätthålla prisen.
Friherre Björnstjerna: I anledning af hvad
de 2:ne siste Talarne yttrat, får jag upplysa, att Staten
årligen utlemnar nära 30,000 tunnor , och
således är det icke svårt, att omsätta dessa 50,000
tunnor, hälst Staten i alla fall måste hafva Magazinsförvsltare
och Magaziner till 70 ä 80,000
tunnor. Dst blifver derföre ingen svårighet, att
bibehålla detta återstående qvantum utan att det
kämmes, och det är^dervid ej sagdt, att Statgn
Den *4 Octoler,/. m'.
»kall inblandas i spannmålshandel. Jag vill blott,
att man ej, för att afyttra nuvarande lager, skall
qväfva sädesprisen. I öfrigt och om Ridderskapet
och Adeln ej finner lämpligt, alt vid denna
punkt pröfva detta ämne, vill jag alltför gerna
medgifva, att det ej förr än viden sednare punkt
företages till afgörande.
Herr Munck af Rosenjkjöld: Till hvad
Friherre Björnstjerna anfört får jag tillägga, att,
om försäljning af Allmänna Magazinslnrättningens
behållningar nu skall ske, så skadar det ej
blott producenterne, utan äfven inrättningen, ty
det gör, att den får mindre betalning för sin vara.
Herr von Heijne har väl trott, att 3 års på
hvarandra följande god gröda har inträfFat, men
jag får anmärka, att vi visserligen icke haft så
många års god skörd i alla provinser, ty 1821
var det full missväxt i Norrland, och föriidet år
var ej korngrödan ymnig i Skane. Det är visserligen
en gifven följd af Sveriges jordmon och
climat, att vi ej kunna påräkna allmänt god skörd
3 år å rad.
Hans Excel lenea Ilerr Grefve Mörner:
Vid ifrågavarande punkt viii jag endast erinra,
att DistrictMagsziner äro ett nytt försök. Jag
tror, att det kan hafva nytta med sig, och jag
får äfven nämna, att Kongl. Maj:t nyligen bifallit
, det en början dermed skulle göras i Jemtland,
i anledning af innevånarnes begäran att på
vissa orter få anlägga egna Magaziner, i stället
att införa Spannemålen till Ostersuud , hvilket
Sr en lang transport fram och tillbaka. I följd
234
Vai 24 October J, rn.
deraf har Kongl. Maj:t tillåtit, att sådane Magaziner
på försök i den orten må inrättas- Jag tror
också, att de kunna vara nyttiga, men jag tror
isynnerhet att alla sådane försök böra med varsamhet
göras. Då nu Utskotten föreslagit, alt
hela det qvantum, som är till de Norra Provinserne
ämnadt, skall användas till sådane DistrictMagaziner,
anser jag det vore bäst, att det
icke skedde annorlunda, än att Riksens Ständer
förklarade, att det kunde så ske, meri icke att
det borde så ske, emedan en sådan föreskrift
kunde blifva omöjlig att efterfölja, och skadlig,
då det beror pi innevånarnes önskan, om de vilja
dermed befatta sig, och det dessutom möjligen
kan hända, att DistrictMagazinerne blifva ansedde
såsom SocfeenMagaziner, och behandlade som
Socknarnes enskilta tillhörighet. Derigenom beräknar
hvar och en den tillgång han har att
förvänta ur Magasinet , och afsätter så mycket
mera spannemål; då blifver det ej allenast de
egenteligen behöfvande, utan ock de förmögnare,
som komma att begagna Magazinen; och då
blifva de otillräcklige för de nödställde. Dpt är
detta, sorn jag fruktar möjligen kunde hända,
och hvarföre jag tror, att det nämnde anslaget
af Spannemål endast permissive bör anslås. För
öfrigt instämmer jag i det tillägg, som af Friherre
Björnstjerna blifvit föreslagit, och fägnar
mig, att han bestämdt uppgifvit Magazinslnrättningens
behållning, hvilken jag hade glömt att
infordra.
Herr von Hartmansdorff, August: Den
aiste Tataren har föreslagit, att det blott skulla
V*n 34 OctoberJ. m, 285
•vara pä försök, som spannemålen borde lill menigheter
öfverlemnas, emedan det vore möjligt,
att de ej ansågo sig dermed belåtne. Jag för
min del tror, att om de äro så likgiltige för Magazinslnrättningen,
att de ej vilja sjelfve hemta
och förvalta spannemålen, så bevisar det, huru
onödig hela anstalten är. Jag inser då ej, hvarföre
man skulle påtruga dem något understöd,
utan de må häldre blifva utan. Om säden, såsom
Utskotten föreslagit, öfverlemnas till menigheterna
att förvaltas på deras eget ansvar, så
(kulle de nog vårda den, af fara för förlust. Skall
åter säden vårdas af en allmän Magazinslnrättning,
så går förlusten på Statens räkning och
torde lika litet kunna undvikas hädanefter, som
hittills. Man har fruktat, att sedan sådane Di(trictMagaziner
blifvit inrättade, beräkning skulle
göras på deras ägande^ qvantum säd, så att både
behöfvande och icke behöfvande begagnade dem,
och att man derigenom siode på samma punkt
af behof, i händelse af missväxt. Dessa anmärkningar
bevisa just otillräckligheten af alla försörjningsanstalter,
då egen omtanka brister; men
till det reglcmentariska höra de stadgar, som
böra vidtagas inom menigheterna, för att ej tillintetgöra
den enskilta omtankan. Hvad för öfrigt
blifvit anfördt, synes mig ej höra hit. Jag
får anhålla om proposition till bifall å denna
punkt.
Friherre Cederström: I anledning af Herr
Grefve Mörners anmärkning vid denna punkt,
att de i densamma tillstyrkte Magaair,ers anläggning
borde ske villkorligt; får jag upplysa, att
IS©
Tirri 24 Oelobrr f. m;
tillstyrkandet verkeligen är vilkorligt, nemligen
i händelse invånarne finna sig dermed belåtne,
och anmäla sig dertill, inom ett år. Således är
det efter det första årets förlopp gifvet, om någon
provins anser desse Magaziner för sig nyttiga,
eller ej. I afseende åter på hvad som blifvit
yttradt om missbruken af denna inrättning,
och att den skulle föranleda tili misshushållning
hos de förmögnare, så, med de vilkor Utskotten
föreslagit, att blott hälften får till annat än till
utsäde användas, är egentliga undsättningsbehof-"
vet fylldt, och detta behof kunde förra Magazinslnrättningen
aldrig afhjelpa, emedan dess
spannemål aldrig varit duglig till utsäde för de
norra provinserne.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner'.
Då jag yttrade den anhållan, att förslaget orri
DistrictMagaziner måtte blott permissive bifallas,
var det derföre, att jag trodde, att det ej blott
borde bero af innevånarnes önskan, om sådane
Magaziner skulle inrättas, utan äfven af Konun.
gen, om han finner dem lämpelige. Det anslag
af 60,000 tunnor, som Utskotten föreslagit, är
så inskränkt, att det bör anses såsom ett verkligt
undsättningsmedel, ej såsom något medel för
hvarje behöfvande inom provinsen. Följakteligen
trodde jag, att det blott var ämnadt för de
egenteligen behöfvande, som ej annars kunna få
säd, och ej för de förmögnare, som kunna skaffa
sig den sjeifve. Derföre fruktade jag, att DistrictMagazinen
i det fallet kunde leda till missbruk,
och trodde fördenskull ej en bestämd föreskrift
böra stadgas, att man inom ett år skulle
Den »4 Del ober /, rn,
S87
hafva afgjort detta ämne. Jag trodde, att terminen
af ett år alltför väl kunde i allmänhet
stadgas, men att till Kongl. Maj:t borde öfverlemnäs
att pröfva, i hvad man åtgärden vidare
kunde utsträckas, ty när anslaget är gifvet, är
det ej onyttigt, att igenom ett sådant uppdrag ta^
ga en medelväg, sorn kan vara nödig. Följakteligen
var min anmärkning ej gjord derföre, att
jag ej sett, att det beror på Länens innevånare,
att ingå uti inrättningen eller ej; men derföre,
att jag trodde prasscriptionstiden kunna förändras.
^Att förvaltningskostnaderne genom detta sätt komma
att förminskas, vill jag förmoda; men man
bör gå varsamt tillväga, i anseende till missbruken.
Grefve von Platen, Ballzar Bogislaus:
Då jag förut varit af den mening, alt i detta
ämne så väl producentens som consumentens
nytta bättre beredes derigenom, att man öfver.
lemnar saken ål enskilt åtgärd, än derigenom
att man med en vidsträckt Magazins-inrättning
vill styra Spanmåls-handeln , så tillstår jag, att
af allt hvad jag hort , har ej denna mening kunnat
förändras , såsom grundad på långlig erfa-1
renhet. Likväl får jag säga , att förhållandet är
något olika i Sverige, som kan delas i tvenne
delar, den södra och den norra. Deri södra de^
len ligger nedanföre Mälaren , Hjelmaren oell
Wenern. Denna del är i den belägenhet , att
den kan helt oeh hållit öfverlemnas åt den enskylla
omvårdnaden. Jag är öfvertygad, att med
den tillväxande industrien, lättade transporter
och det ökade åkerbruket »kall der ingen brist
288
Den 24 O ti ober f. m.
uppsta. Till denna del ville jag till och med
räkna äfven Wermland, då hela dess södra kust
är tillgänglig för segelfart, och då provincen
har flera djupa inskärningar genom vattendrag ,
såsom Claraelfven , Norselfven, Fryken m. m. ,
hvarigenom transporterna lättas. I de nordliga
provincerne är det ett annat förhållande. Gerna
erkänner jag att jag ej derom äger tillräcklig kän-»
nedom , för att afgifva ett bestämdt yttrande,
och då jsg öfverväger de personers anföranden,
som derom hafva kännedom, ingår jag lätt på
den tanka , att särskilte anstalter för dem erfordras.
Men i alla fall bor man ihågkomma , att
principen skall vara en, ehuru den kan i utförningen
modifieras. Vi hafva i en lång tid utgått
från den princip, att öfverlemna undsättningsanstalterne
åt allmänna åtgärder. Nu är det
tid, att öfverlemna dem åt de enskilte, men en
hastig öfvergång är farlig, och jag anser således
Utskottens förslag vara ändamålsenligt. Hvad
DistrictMagaziner angar, så äro de ganska lämplige.
Derigenom lär hvar ort att känna sitt behof,
och om det äfven skulle hända, att sorglöshet
och nöd här och där uppstår, kan sådant
icke verka på det hela. Tillfälle är nu beredt
för hvarje ort, att få hjelp, och den, sorn ej
begagnar det, må tillskrifva sig sjelf skulden. Men
då ett visst spannmålsqvantum är bestämdt för
de norra, och ett visst för de södra provincerne,
kan jag ej finna, hvarföre detta qvantum ej må
lemnäs till Styrelsens disposition. Om det bestämda
qvantum spannemål ej kan användas första
året, hvarföre skall det ej öfverlemnas ät Styrelsen,
T)en 24 Octobcr /. m.
23.0
reisen, af t disponera återstoden net påföljande
äret, eMer åren derefter. Det tyckes mig vara
för hardt, att säga , att man inom äret skall hafva
inhämtat och erkänt nyttan af inrättningen,
och att om man ej afgör saken inom denna tid,
har man förlorat sin rätt. Deruti kan jag icke
instämma, utan tror, att detta bör lemnäs öppet
intill nästa Riksdag, och ma Styrelsen emedlertid
efter omständigheterne använda spannemälen;
går den till DistrictMagaziner, så,är det så mycket
bättre. Detta hindrar dock ej, att jag finner
det vara orätt, att Styrelsen ingår uti någon vidare
spannemålshandel, ty hvad handel sorn hälst,
blifver skadlig förden enskilta, och omöjlig för
Regeringen, när den drifves för det allmännas
räkning. Detta har erfarenheten visat bade här
och i andra länder. Jag kan derföre ej annat
önska, än att Regeringen ej måtte befatta sig
med någon handel, utan att den matte söka deri
möjligen gir.aste väg att komma tillbaka. Sist får
jag nämna, att det synes mig, som de föreslagne
föreskrifterne i denna punkt voro nog mycket
detaillerade, och nog mycket bestämda för
ett så vidsträckt land, som Sverige. Jag får derföre
föreslå, att, med bibehållande af punkten i
öfrigt, stadgandet om ett års prsetcriptionstid för
DistrictMagaciners anläggning må borttagas, samt
förslaget om dessa Dis t rict Magaziner framställas
mera såsom en önskan, och att Regeringen för
öfrigt må få lämpa åtgärderne efter Iocalförhållanden.
Ridd. o. Ad. Prut. IX Rand. aulra Afd, 19.
290
Den 24 October f. m.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det är denna punkt, hvarom det ofelbart är svårast
för Ridderskapet och Adeln att bestämma
sitt beslut, så att öfvergången till ett nytt systemo
ej blir vådlig för en del af Ilandet. Det är omöjligt,
att här handla efter allmänna principer.
Här mäste man fästa afseende ej mindre å eli—
matiska förhållanden, än å förr vidtagne oeconomiska
åtgärder. Ridderskapet och Adeln täcktes
tillåta mig att uppgifva, hurudant lörhållandet
är för det närvarande i dessa norra provincer.
För de fyra öfra Länen utgör Upplagsspannemålen
28,500 tunnor, och invånarnes skuld
går till 269,000 Riksdaler. Om dessa penningar,
hvilka, enligt Kongl. Majlts förordnande,
få utgå i säd, förvandlas, göra de omkring 80,000
tunnor spannmål för en folkmängd af omkring
*160,000 personers Tager man nu de öfriga Länen,
Gefleborgs, Fahlu och Carlstads, dertill,
der spannmalsbehofvet är obetydligt, och restantierne
äfven obetydlige , så finnas inalles 36,000
tunnor spannmål i lager, och skulderne gå till
404,000 R.'dr, eller ett spannmålsCapital af omkring
120,000 tunnor. Detta skall nu reduceras
till 60,000 tunnor. Dessa 60,000, fördelade på
hela folkmängden, som utgör 180,000 personer,
lemnar en så obetydlig tillgång, att dermed ej
kan afses annan undsättning, än till frösäde. Det
vill säga, att, när den ölyckan inträffar, att säden
fryser borrt, är afsigten ej att undsätta alla
dem, som härigenom blifva lidande, utan endast
att förebygga, det ett års missväxt ej måtte
medföra missväxt för -2 eller 3 år. Således är det
blott på frosäden, sorn man gjort afseende. Då
Den 24 Octo ber J. m,
hemställer jag, om det icke är i hög grad vådligt,
att utsätta en prsescriptionstid af blott ett år
för de nya anstalternas vidtagande, som komma
att bero af folkets insigt och beslutsamhet. Jag
tror, att SockneMagaziner , HäradsMagaziner m.
rn. kunna vara rätt bra, men jag är ock öfvertygad,
att det blifver svårt, att få folket i allmänhet
att deruti ingå. En ort må vata aldrig
så aflägsen, och aldrig så utsatt för frost, så finnes
dock alltid folk, hvilkas vanliga grödor ärt>
så stora , att de kunna aflåta något deraf, och
hvilka derigenom föranledas att speculera på andras
behof. De större Possessionaterne skola
motarbeta Inrättningen till och med i Jemtland.
Det är då egentligen blott de mindre och fattige
Hemmansägarne, som kunna önska, att sådana
inrättningar måtte blifva vidtagne, men de hafva
minsta utväg att göra insättningar. Således
tror jag, att Ridderskapet och Adeln borde i
denna punkt antaga det project, som Herr Noréus
uti sin reservation framställt, att, då 60,000
tunnor af Magazinslnrättningens behållningar,
som naturligtvis småningom böra omsättas till
frösäd, lemnäs till Kongl. Majus disposition, att,
efter Länens folkmängd, på lämpligaste sätt för,
delas, så böra de tjena till grundläggande af DistrictMagaziner
eller ock pä annat sått användas,
som får ändamålet kan finnas tjenligt.
O rn Ridderskapet och Adeln stadnar i detta beslut,
så kan i Jemtland, der vid Östersund ett
Magazin finnes af 5ooo tunnor, detta blifva för
orten användbart, hvilket åter blifver omöjligt,
om det fördelas i mindre associationer. Härup
-
292
Ven a4 Orinder /. m'.
på anhåller jag således om Herr Grefven» ocK
iLandtMarskalkens proposition.
Herr Tham, TV olli'aili'. Med Grefve von
Platen instämmer jag fullkomligen deruti, att
Staten ej bör blanda sig i privates handel. Jag
tror ock, att det blifver omöjligt för Staten med.
de penningetillgångar, Sverige äger, att bestämma
sädens pris. Detta kan endast ske genom
alla möjliga friheter i den inländska handeln,
och derigenom, att exporten upphjelpes. Hvad
den nu förevarande 3:dje punkten beträffar, sa
an»er jag, att praescriptionstiden är för korrt,
och instämmer med dem, som yrkat, att den
måtte förlänga*. Grefve von Schwerin har rigtigt
uppfattat de hinder, som vid verkställigheten
lunna uppstå. Skulle tiden inskränkas till ett år,
och säden derefter ovilkorligen försäljas, så skulle
denna anstalt, långt ifrån att gagna, blott göra
den skada, att genom ett gifvet försäljande
spannmålsprisen åter nedsattes, och de provinser,
ifrån hvilka nödhjelpen undanrycktes, ledo skada.
Jag tror deremot, att Regeringen icke bör
blanda sig i styrelsen af de DistrictMagaziner,
som i Provinserne blifva inrättade. Den hittills
varande Magazinslnrättningen har fått gifna föreskrifter,
huru den vid svåra år borde köpa af
den, som ej hade att sälja, och sälja till den,
sorn ej hade att köpa för. Följden har varit den,
att säden blifvit qvar, sedan anstalten likväl alltid
skadat, ty allt möjligt förmynderskap i sådana
småsaker måste alltid skad*. Jag tror, att det
bör blifva orternes egen omsorg, och de styrelsers,
sojn de utse, att si föranstalta, att ej de
Den 24 October J„ m. sgj
iförmögnare äta upp de fattige; men det är ett
stort misstag ait derföre utesluta de förrnögne ,
ty de blifva då sjelfve tiggare. Allt detta bör
baro på Directionerne sjelfve utan några föresk
rifter. Hvad åter beträffar, huru säden skall
användas, i händelse provinserne ej skulle vilja
ingi på att émottaga den, så instämmer jag med
dem, som yrka, att Regeringen måtte få disponera
den, och småningom försälja den mot ett
pris, som ej sätter Landtmannen i förlägenhet.
Det är äfven nödvändigt att spara något, och ej
sälja borrt allt, ty det kan väl hända, att en del
invånare ej fattar nyttan af Inrättningen, men
sedermera kan blifva i behof af undsättningshjelp.
Dessa 60,000 tunnor äro ej mera, än att de bö;
ra blifva oförryckte för de norra iiänen, äfven
om de ej vilja ingå i Utskottens förslag. Derföre
finner jag, att det bör blifva Regeringen
öppet, att till visse provinser disponera denna
säd. Omsättningen deraf bör ej blifva omöjlig.
Herr Hjerta: Hufvudfrågan synes vara om
den satts erkännes, att den Spannmål som blifver
öfver, sedan DistrictMagazinerne äro fonderade
, skall blifva qvar , och öfverlemnas till
Styrelsen intill nästa Riksdag, eller förvandlas
till penningar, för att dermed betala MagazinsInrättningens
skuld till Banken. Jag har ej funnit
annat, än att alla erkänt rigtigheten af Di—
strictMagaziner. Jag har väl hört invändas de
olika interessen j som inom Socknarne skulle äga
rum; men då det egentligen är för de Norra ProJ
vincerne , der få större Possessionaten finnas,
görn desse DistrictMagajsiner äro i fråga, så kan
Den 2 4 Oclober f. ml
'jag ej tro, att dessas interesse si skulle strida e3
mot Allmänhetens, att de önskade resultaten ej
skulle kunna tillvägabringa». Jag bör således endast
yttra mig om det, som här utgör största
tvifvelsmålet. Jag tror det vara nödvändigt , att
genom vart beslut nu betaga Styrelsen all disposition
af den säd som blifver öfver, sedan DistrictMagazinen
blifvit fonderade, eljest kunna
dessa Magaziner ej hafva framgång; ty oaktadt
jag tänker mig styrelsen sådan, som roan alltid
bör tänka sig den , nemligen utan allt interesse ,
skall likväl dess underordnade auctoriteters interesse
inverka på den, Jag har hört framställas,
äfven i våra dagar, huru styrelsen skall vara
landsfaderlig, och en fäderne-myndighet. Detta
origtiga, samt för vår tid och upplysning opassande,
system verkar ännu mera på de små samhällen,
der hvar och en Embetsman, om han ej
får kalla sig fader, åtminstone vill göra sig till
Förmyndare. Derföre bör man säga, att man
anslår fond till DistrictMagaziner i de orter, der
sådana inrättas, men ej på annat sätt hjelper de
öfrige. Om ej detta beslut nu fattas, så skola vi
i de Norra Provincerne kanske allt framgent se
FänsMagaziner, i stället för DistrictMagaziner,
oaktadt dessa Provincer säkerligen äro bäst tjente
med de sednare, hvarigenom deras tid och
kraftödande transporter upphöra emellan fjellen
och hafvet 30, 40 mil för att bereda Spannmålen.
Den bör således finnas i DistrictMagazinen,'
och när de en gång hafva dem, så måtte de sedan
genom omtanka och hushållning vara tryggade.
Derföre afstyrker jag all dispositions-rätt
åt styrelsen af denna Spannmål, Hvad Praescrip*
Den 24 Oclober f, mi
tions-tiden angar, så torde den vara för kort J
men det kan lätt hjelpas, och den kunde utsträckas
till 2 år, så att man får se, om hvar och
en ingår på förslaget. Detta anser jag såsom den
enda modification af saken, som bör äga rum ,
emedan jag ej föreställer mig att en så vidsträckt
prtescriptions-tid som till nästa Riksdag, kan vara
gagnelig. Samma debatter skulle då uppkomma,
och inrättningen vore då ej begrafven, hvil^
ket jag anser vara vigtigt, att det sker i dag.
Hvad åter angår den beräkning, som Grefve von
Schwerin gjort om de Norra Orterne, hvilka han
bättre känner än jag, så får jag fästa uppmärksamheten
deruppå, att han ställt upp sin beräkning
på den grunden, att skulden skulle betalas
i säd. Detta var ej meningen när Spannmålen
försträcktes, ty den skulle betalas uti penningar
eller Ortens produeter , och säd måtte ej kunna
göra ett af de Norra Orternas hufvud partier:
Då kan ej calculen ställas sä, att der finnes 120,000
tunnors capital, utan förhållandet är det att der finnas
1 20,000 tunnor, som i penningar skola ersättas
och då är calculen helt annorlunda. Hvad .Lag-'
man Noréi yttrande beträffar, så går det ut pl
att bibehålla ett lager af 100,000 tunnor , och det
är detsamma som en ny Magazins-inrättning. Jag
anhåller således om proposition till bifall på denna
punkt, blott med den förändring, att pras-;
8criptions-tiden förlänges till a år.
Friherre Cederftröm: Jag är till det mesta
förekommen af den sista Talaren, och anhåller
endast att få tillägga något. Man har yttrat betänkligheter
mot den af Utskotten föreslagne tid
af ett år, såsom för korrt , emedan man icke i
Deri <i 4 O‘Laber f in.
de Norra provincerne skulle vars ense om nyttan
af inrättningen , och man har således ansett
en längre tid böra bestämmas. Om man hade
tagit en noggrann kännedom af förslaget, och ds
billiga villkor, på hvilka Riksens Ständer erbjuda
Spanmåien till DisfrictMagazinen, så tror jag att
farhågan skulle vara håfven. Då man lem nar
säd, för att deraf formera Magaziner, utan ränta
och blott med en tiondedels afbetalning om året,
så matte hvar och en inse lättheten att deruppå
ingå. Exempelvis får jag anföra att, om en Socken
består at 50 mantal , så utgör det en fjerde»
dels Tunna, som i 10 år skall betalas af hvarje
mantal. Det är ej svårt att på 10 år betala
8 kappar säd. Således sätter jag ej i fråga nyttan
deraf att, sedan man bestämt en prsescriptionstid
, sorn är tillräckligt lang för Beslutets fattande
, man ej bestämmer den så lång , att tnan kan
uppskjuta till ett missväxt-år, att göra deta Det
är just nu, då vi håfve ett godt år, som det är
vigtigt att påskynda saken, sä att ej uppskof må
aga ruin. Vilkoret! äro så beräknade, att inga
farhågor kunna uppkomma- Man har anfört den
omständighet, att enskilta interessen skulle motverka
inrättningen, emedan det skulle finnas personer
i de Norra Provincerne , som speculera på
andras brist. Betänkandet innehåller ej, att hvar
Hemmansägare skall ingå uti iniättningen , men
det kan ej hindra de 3ndre , att deruti ingå, och
befria sig' från det inflytande, hvarunder de förut
statt. Jag underställer Ridderskapet och Adeln
dessa reflexioner, sora jag anser vara vigtiga
, ty om mai/ Itamar för lång pissscriptionstid
, så uppskjutsa öfyerläggningarce öar saken,
Den 24 Oclober J, m.
297
och resultaten blifva för sena, ifall en missväxt
snart skulle inträffa.
Herr af Uhr , Gujtaf: Herr Grefve Mörner
bar yttrat den öfvertygelse, att en sidan Ma4
gazins inrättning , som Utskotten föreslaget, skulle
vara nyttig, men fruktar att den skall mötas
med ovilja. Så framt man är berättigad att sluta
till tänkesätten i de Nordliga Provincerne af deras
härvarande Representanters tänkesätt , så kan
jag försäkra, att, om någon inrättning der skall
vinna förtroende, så är det den af sådana Di.
strictMagaziner. Då Betänkandet första gången
inkom till sammansatte Utskotten , utföll resultatet
annorlunda än sednare gången , som härrörde
af misstag om propositionen , och jag kan
förklara, att Riksdagsmännen af Allmogen från
de Norra Provinserne då äfven voro af samma
tanke, som nu i Betänkandet blifvit yttrad.
Den rådande tonen hos Riksdagsmännen derifrån
är , ätt de derigenom blifva mera sjelfständige.
De hafva trott inom Utskotten att, om sådana
Magazins inrättningar skulle komma till stånd ,
så skall de för framtiden ej behöfva anlita Staten.
I öfrigt får jag fästa uppmärksamheten
deruppå att, om man förändrar beslutet, såsom
Herr Noréi reservation innehåller, så har man
i och med detsamma beslutat, att sjelfva vår MagazinsDirection
skall fortfara.
Friherre Björnstjerna: Då jag egenteligen
ej hort någon bestrida nyttan af de utaf Utskotten
föreslagna DistrictMagaziner, hvilkas nytta
jag så mycket mindre sätter i fråga, som yisser-5
Ben 24 October f. m.
ligen Municipalitets-inrättn ingar tillhöra constitutionela
Staters organisation, och da jag i mitt
FinanceBetänkande äfven föreslagit sådana, får
jag nu hemställa, om icke Herr Grefven och
UandtMarskalken täckes göra Proposition på Utskottens
förslag, dock med uteslutande af Utskottens
svar på Herr Noréi motion; hvarigenom
Ridderskapet och Adeln, då punkten om
behållningarne förekommer, får fria händer att
bifalla eller afstå mitt tillägg.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner'. Jag
vill endast hafva den äran tillägga, att den afsigt
Herr Hjerta yttrat om LänsMagazinens upp^
hörande icke kan vinnas, äfven genom DistrictMagaziner,
emedan UänsMagaziner, i anseende
till vårt UppbördsVerk, då mycket af Räntorne
utgår i Spannmål, måste qvwbiifva till större
delen. Jag tror således icke, att Regeringen skulle
af sin Underbetjening blifva influerad, att
bibehålla LänsMagazinerne; och hindra DistrictMagaziner.
Jag har ock förut visat, genom
hvad jag nämnt om Konungens beslut i anledning
af åtskillige innevånares i Jämtland underdåniga
anhållan, att Kongl. Majit anser ideen
nyttig, och tillåtit dess verkställande. Jag tror
således Ridderskapet och Adeln kunna vara försäkrade,
att, om saken öfverlemnas till Kongl;
Majit, blifver den säkerligen, så vidt omständig,
heterna det medgifva, satt uti verkställighet. Att
det i öfrigt, om Herr Noréi förslag, hvilket jag
gillar, bifa 11es, skulle vara att bibehålla den gamla
Magazins-Directionen, kan jag ej finna.
Den ah October f. mi
299
Herr Norei reservation lyder salunda:
”Jag har således roed min röst sökt understödja
den mening, att Utskotten borde tillstyrka
Riksens Ständer, att 60,000 Tunnor Span”riemål
borde utaf Allmänna i\l a g a zins-i nr å 11-  ” ninn ens behållna tillgångar ajsättas till un”derjlåd
för ojvunnåmnde Lån, samt till Kongl.
”Majlis Nådiga disposition ofverlemnas, för att
”efter Lånens folkmängd och olika fädespro”duction,
pä lämpligajte fått fördelas, antin”gen
till inrättning af Dijlricts- eller Socken”Magaziner,
ifall vissa Orter derom Jkulle
”göra underdånig anmälan , och de prof valdes
nyttige och ledande till det flora anda”målet,
eller och på annat fått användas j
3 J of om en grundläggning för undjåttnings”anftalterne
Detta
förslag tycker jag innefatta så full-’
komligt hvad man åsyftar, å ena| sidan att DistrictMagaziner
måtte anläggas, och å den andra,
att , om de ej kunna anläggas, tillgångar måtte
finnas för de behöfvande, att jag ej annat kan
fin yrka proposition deruppå.
Herr von Heijne: Att något understöd för
de Norra Provinserne är nödvändigt, derom har
jag vid de sammansatte Utskottens öfverläggningar
blifvit öfvertygad af de personer af BondeStåndet
, som varit ifrån dessa Orter, och talat
om nödvändigheten dérutaf. Det har äfven blifvit
vitsordadt af ifrån samma provinser varande
Ledamöter af BorgareStåndet, samt Ridderskapec
5oo
Den 24 October /. m.
och Adeln. Jag vill således icke bestrida, att
det anslag af 60 000 Tunnor, som blifvit afsatt,
bör gå i verkställighet, men jag vagar betvifla, är
nyttan af sådana DistrictMagaziner i vanliga år
för de Södra Orterne. Jag betviflar både deras
behof och deras nytta. Jag har sett i de Församlingar
der jag bott i Östergöthland och Småland,
att hvarest genom donationer eller sammanskott
Magaziner tillkommit, der har välmågan
varit mera skakad, och mindre än i nästgränsande
Socknar, der omtankan varit nödsakad
att visa sig, utan att hafva i sigte Lånet i April
llsånad. Man har der varit tvungen, att skaffa
sig penningar till fyllande af sina behof, då deremot
de andra bjelpt sig fram, tills de kunnat
få lånet, och sökt att genom Wermläningar eller
annat arbetsfolk låta verkställa arbeten, som de
sjelfve kunna förrätta. Af dessa skäl, hvilka jag
tror förtjena uppmärksamhet, kan jag ej annat
finna, än att dessa inrättningar i de Södra Orterne
ej äro nyttiga. Visserligen kan der partiell
inträffa sämre och bättre skörd, men communicationeine
äro der sådane, att ingen fara
för hungersnöd kan inträffa. Jag har bort under
discussionen, att creditivet borde användas till
Span nmåls-uppköp, då priset är lågt. Det anser
jag ej vara lätt, ty då skulle man låta Spanmålen
ligga i flera år, om det ej blef missväxt eller
omsätta den.1 Att derigenom upprätthålla
Spannmålsprisen, blifver icke möjligt, och minst
genom den anstalten att lemna anslag till låns.
Det skulle minska afsättninys—tillfället, ty de,
sorn hade Spannmål att afsätta inom Socknarne,
kunde ej göra det, utan måste sälja den på af
-
Den 24 Odoler f. ml
301
lägsne Orter, när de behöfvande Inom Socknarne
fingo Spannmål ur Magasinet. Med eli ord,
jag tror att verkan skulle blifva ganska menlig
af DistrictMagaziner i de Södra Orterne, och afsiyrker
dem således.
Grefve von Schwerin; Den erfarenhet, Herr
von Heijne baft, att i de södra provinserne SockneMagaziner
föga nytta medföra, instämmer med
den jag har. Jag har hört flere tala väl om dem,
men J3g känner ej ett enda Magazin , der ej för.
hållandet har varit annorlunda, och der ej förmånen
varit blott på papperet. Detta hindrar ej,
att förhållandet kan blifva annorlunda i de norra
orterne, ty der äro andra behof, och annat
förstånd, men jag är öfveitygad, att det går lång
tid om, innan de komina i gång. Man behöfver
ej vara Possessionat, för att speculera på
andras behof; man behöfver blott vara rikare än
Bonden, som bor bredvid en. Man gör sig i allmänhet
origtiga begrepp om de norra provinserne.
De sädesbrukande invånarne i Jemtland
hafva alla säd till öfverflöd. När ej frost inträffar,
hafva de alltid säd att aflåta, men jemte
dem finnas Nybyggare vid fjellen, soin ej hafva
annat att lefva af, än Boskapsskötsel, och
desse köpa säd. Så är ock förhållandet i Ångermanland.
X de orter, som hafva säd att aflåta,
torde det gå långt om, innan man förenar sig
om sådana Magaziner. De orter åter , som ej
hafva säd, kunna inga insättningar göra. Dessa
omständigheter anhåller jag, att man måtte taga
i öfvervägande, och tror, att man ej bör brådstörta
saken. Herr Hjerta har klandrat den be
-
Den 34 Octoher f. m,
rakning, jag gjort, att skulderne skulle betalas!
spannmål. Det är likväl invånarnes effectiva rätt,
att göra liquiden i säd Och de åtminstone göra
det, som äro jordägare. De fleste hafva spannmål
, de öfrige köpa sådan från de spannmåbsrilare
trakterne. Penningar hafva de icke, och
det går många år om , innan de 4oo,ooo Riksdalerne
kunna i form af penningar erhållas. Jag
förnyar min anhållan , att Ridderskapet och Adeln,
med förkastande af denna punkt, ville antaga
det förslag, som Herr Noréus framställt. Jag
ser i detta förslag, lika med Herr Grefve Mörner,
ej ett ord, som kan väcka farhåga om en
ny och utvidgad Magazinsanstalt, icke ett ord om
ett hundradetusende tunnor, blott om de 6ö,ooO
tunnorne, som skola afsättas; det är medgifvit å
vår sida, att styrelsen må söka förmå folket till
inrättande af DistrictMagaziner, men att, om de
ej kunna gå i verkställighet, styrelsen då mi äga
att derom annorlunda förordna, så att den afsatta
fonden ej må gå förlorad för folket. Om ock
följden skulle blifva, att LänsMagaziner i de ‘k
norra Länen än vidare kommo att bibehållas, hvad
betyder väl den kostnaden emot säkerheten, att,
i fall frost inträffar, invånarne ej komma att llda
en tryckande nöd. Af dessa skäl förnyar jag mia
anhållan, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täckes inhämta Ridderskapets och Adelns mening,
om icke Ståndet finner den af Herr Noréus föreslagne
utväg lämpligare, än den Utskotten
uppgifvit.
Herr Hjerta: Jag har aldrig yttrat, att
LänsMagazinen borde, såsom sådane, upphöra,
Den October J, mi
303
men väl, att de borde upphöra med sin befattning
med spannmålshandel, ej med uppbörd. Rö;
rande Herr Noréi förslag, så lyder det så, att de
60,000 tunnorne skulle användas till DistrictMagaziner
eller ock på annat sått för de norra
JLänens behof. Der hafva vi nu detsamma,
som man läser uti 1811 års bref om Magazinsinrättningen.
Det behöfves då blott en ny inBtruction.
Det vöre icke att upphäfva Magazinsinrättningen,
men att ändra den på ett annat sätt,
och att inskränka den till de norra orterna. Om
man kan kalla det localt, så sträcker det sig likväl
till halfva Sverige, men denna del får säkerligen
samma nytta deraf, som det hela hittills
haft. På denna grund anhåller jag, att
Ridderskapet och Adeln icke måtte bifalla Herr
Noréi, utan Utskottens, förslag, blott med den
förändring, att piaescriptionstiden utsattes till j;ne
år eller kanske till den 1 October 1825 > då man,
innan det årets slut, kunde hafva reda på behållningarne.
Herr von Hartmansdorff-. Jag instämmer hufvudsakligen
med Herr Hjerta i det yttrande,
han nu afgifvit, men tror mig böra tillägga att,
om Ridderskapet och Adeln icke nu beslutade
något dylikt, sorn Utskotten föreslagit, likväl
med den modification som är i fråga, så skulle
vi vid nästa Riksdag ej blott komma att debat,
tera samma sak å nyo, utan äfven få uppräkna
de förluster vi under tiden lidit. Så länge det
någorledes bar sig med M»gazins-inrättnirigen ,
fortsattes den. Nu, sedan det gått olyckligt och
man ej har mera penningar, hvarmed de förlo
-
Ven 24 öctober /- m,
rade Jeunna ersättas, utan enda?t några fordringar
att inkräfva, synes man vilja förfara' sä att
äfven dessa, eller det enda man har qvar, likaledes
skola gå förlorade. Åtminstone tyckes mig
som skulle detta blifva följden , om man åt Regeringen
öfverlåter förvaltningen pä samma sätt
som hittills. Jag säger på samma sätt, emedan
man vet meningen dermed hafva varit, att Regeringen
genom sina EmbetsVerk skulle lösa den
svåra uppgiften, att på en gang gynna både köpare
och säljare. Hvad Herr von Heijne yttrat
om SockenMagaainers verkan i de Södra Otterne,
vigar äfven jag sorn ofta vistats der , vitsorda.
Jag anser DistrictMagaziner tjenliga endast såsom
en öfvergångs-punkt til! något bättre och öfverflödiga,
der man redan kommit sig före. Det
första i försörjningsväg inom hushållen är, att
föräldrarne mata barnen, sedan att de lemna detn
en täre-penning att lefva af, och sluteligen att
den vuxna mannen sjelf anskaffar sina behof. Så
förhåller det sig äfven i Statsförvaltningen; derföre
tillstyrker jag upprättandet af DistrictMagaziner,
ej för deras fortfarande beständiga nytta,
utan såsom en af Staten lemnad täre-penning ,
intill dess de ifrågavarande landskapen kunna försörja
sig genom egen omtanka. En värd Ledamot
har omtalat, att det vore Nybyggare och
Eoskapsskötare som skulle behöfva undsättning i
de Norra Orterne, men icke de åkerbrukande.
Jag frågar i alla fall, hvarmed skola de betala
säden, om de ej hafva något att köpa förp Äga
de intet att aflåta , och få de säden för intet, sa
skola dessa undsättnings-anstalter leda derhän, at£
fokt”
Den 24 Octoher f, m.
3o5
folkmängden ökas i de Norra Provinserne utöfver
det antal, sorn dei kan nära sig, ocfif de Nor3
ira blifva derigenom endast fattig-anstalter, sorn
de Södra mäste föda. Dä, när de sednare utarmas
af de förra, inträffar hvad Herr Tham yt.
trat , att båda blifva tiggare. Då har afven blifvit
taladt om de 25,000 Tunnorne, som äro arn-'
hade åt Södra delen af Sverige, och det torde vai
ra flera än jag, som anse dem Öfverflödige, så,
i händelse de äro inbegripne i denna punktj
anhåller jag att de mätte skiljas derifrån. Jag
vågar tillstyrka den termin Herr Hjerta föreslagit,
såsom bestämd prsescriptions-tid; ty utsätter
man ej en sådan biifver Följden förmodligen deh,
att de som vant sig iita på, att Styrelsen framgent
skall försörja dem , hvarken anmäla sig till
Upprättande af Magaziner, eller tänka på att försörja
sig sjelfve.
Herr af Uhr: Örn DistrictMagaisiner blifva
änlaggde , är onekligen ett frö laggdt till de norra
orternas Fortkomst, och hvilket är oförstörbart,
ty Magazinerne få ej medtagas till mera än halfva
beloppet. Således om ej några olyckor, såsom
eldsvådorkrig eller dy likt inträffar , kunna
de ej förstöras , men väl Förkofras. Det är derföre
något verkligen gjordt för dessa orter för
framtiden. Och örn åter denna inrättning dé
första åren, elier uhder det den stadgar sig;
skulle befinnas otillräcklig; så är just derföre cre.
ditivet i sådant fall ätt tillgå, hvilket åter för
framtiden ej bör blifva behefligt, Örn dessa Ma
-
Jiidd, 0. Ad. Prot. IX Band- aldra Afd. 20,
j©5 Den 54 October f. nu
gaziner lomma lill verkställighet, är åtminstona
något gjordt, hvarigenom provinserne kunna tilltaga.
Deremot om dessa 60,000 tunnor öfverlemnas
åt nödlidande, så går det väl lättare att
dela ut dem , än att formera Magaziner , men en
gång förtärde lemna de icke, såsom Magazinerne,
någon tillgång för hvarje år. Jag tror ej, att
Bidderskapet och Adeln skall länge besinna sig,
för att finna, hvad sorn är att föredraga.
Herr Tham.'. Jag har varit och är öfvertygad,
att någon Magazins-inrättning behöfves åtminstone
till frösäde för de Norra Orterne. Jag
tror den bästa inrättningen vara DistrictMagazinen,
men jag tror ock, att praascriptions-tiden
för deras inrättande bör Förlängas. Hvad åter
angår DistrictMagaziner i de Södra Orterne, så
har jag ej samma öfvertygelse örn nyttan och
nödvändigheten deraf; de blifva åtminstone ganska
sällan nödvändige för tillgång af frösäd, Jag
erkänner ock, att flere sådane redan finnas på
många ställen inrättade, och att de på vissa ställen
medfört nytta genom klok hushållning , och
genom förståndiga Directioner deröfver. Man
har genom öfverskotten skaffat Cassör, med hvilka
man bestridt Församlingens utgifter. Jag vet
ock att å andra orter, der de blifvit sämre administrerade,
hafva de gjort skada och blifvit
förskingrade eller bortsålde. Detta gör att jag
förmodar, det de 25,000 Tunnorne skola blifva
föga använde. Men det är just derföre, att jag
är öfvertygad därom, att de ej skola gagnas, och
att de för Norra Provinserne föreslagne 60,000
Tunnor ej eller skola uttagas, sorn gör att jag
/
Dm 24 Oetober /, m% Jo 7
återkommer till sättet, huru spannemålen skall arH
vändas, sorn blifver öfver. Jag instämmer i
detta afseende, hälst i den af Friherre Björnstjerna
föreslagne proposition, att nemligen Utskottens
förslag i denna punkt måtte antagas med
förlängning af prteacriptions-tiden, men att från
punkten uteslutes allt hvad som angår användandet
af de öfverskott, som ej begagnas till DistrictMagaziner,
och att afgörandet derom ma
komma till öfverläggning hos Bidderskapet och.
Adeln på samma gång, som den serskilta punkt,
hvilken angår de öfrige öfverskotten i Magazinerne.
Jag tror, att derom bör beslutas i ett
sammanhang, och att det på en gång bör bestämmas,
huru och när dessa öfverskott skola
försäljas eller disponeras. Detta är den förändring,
som jag skulle önska.
Grefve von Schwerin : Herr Hjerta tycke*
befara, att om uti en del af landet de idéer bi-'
behöllos vid lif, som emanerat iftån Allmänna
Magazins-Inrättningen, så kunde denna ena del
attrahera den andra, och störta den i den af.
grund, som Herr Hjerta ser för sig. Han upp.
gör beräkningen efter arealen. Det är sannt, att
om Sverige kunde delas i 2:ne delar, och häng.
de i luften , så vore det möjligt, att de kunda
attrahera hvarandra, helst den ena innehåller
mera granit än den andra. Men då folkmängden
är så olika, att den i ena delen utgör blott
j 60,000 personer, och i den andra öfver 2 mil.
lioner, så lärer för den Södra Folkmassan icke nå-j
gon våda vara att befara af hvad som göres för
de» Korta. Jag känner dessa Nona Isider, tj;
3c8
D-en 24 Oclober /. >».
jag har rest der , och jag är öfvertygad alt, or»
ej ett annat administrations-sätt der användes ,
än som kan vara lämpligt i den andra delen , så
gå de alldeles tillbaka fran den grad af välmåga,
som der nu herrskar. Herr von Hartmansdorff
tycker detta vara likgiltigt; och anser dessa aggregater
som en börda. Jag tror nog att de finnas,
som ville hjelpa de Södra Orterne ifrån denna
Jbörda, men jäg undrar, huru länge man då sjelf
skulle blifva uti rolig besittning af sitt goda. Så
länge dessa länder gemensamt utgöra den Svenska
Staten , så bör man ej låta den ena halfva
arealen lossa sig från den andra. Jag ser ej, huru
det kan vara att vilja fortfarandet af Allmänna
Magszins-Inrättningen , om för de 4 Öfra Lä»
nen, i händelse man ej, inom 2 år kan få deras
invånare att adoptera det system som Utskotten
Funnit ensamt användbart, det öfverleinnades
åt Styrelsen att disponera denna Spannmål, i
händelse frost och deraf följande missväxt skulle
inträffa. Det kan localt organiseras på samma
sätt sorn man föreslår för Umeå Län , hvilket dock
i vissa afseenden är olika de andra Länen. Jag
skall dock ej envisas, örn man ej vill lemna företräde
åt Herr Noréi fötslag , hvilket jag anser
rigtigt, utan ingår derpå, att Utskottets förslag
må framställas till bifall med vilkor, att ingen
prtescrhpiions-iid bestämmes.
Herr Rosenblad, Bernhard: Herr von
Hartmansdorff har så fullständigt utredt de grunda
sattser, jag hyser, att mig återstår blott, att förena
mig med honom. Jag anser ej, att de Norra
Länen för oss är.o en börda, men jag anser, att
Den 24 Oclober J. ml
ilen nytta, vi af dem kunna hämta, skall blifva
så tnycket fullkomligare, ju mera vi göra deras
industriella framsteg oberoende af vacklande understöd
af det allmänna, och, öfverlemnande dem
ät den enskilta omtankan och fliten, inskränka
Statens mellankomst till undanrödjande af de hinder
sorn kunna möta dessas fria verkningar. I
likhet med Herr von Hartmansdorff anhåller jag
örn proposition till bifall å Utskottens framställning
med tillägg af prasscriptionstidens ökande till
2 år. Om desse Orter ej inom denna tid skulle
vilja ingå på inrättningarne, så är det gifvit, att
de anse sig ej deraf kunna hämta någon nytta,
och de måtte väl i det afseendet vara de mäst
behörige domare. Afven deruti förenar jag mig,
att propositionen måtte afdelas så, att särskildt
matte framställas anslaget, för de Norra, och särskildt
det för de Södra Orterne, enär ingen anledning
förekommer att bifalla det sista»
Herr Lagerhjelm, Pehr: Jag hade verk
ligen
föreställt mig, att frågan till sin princips
i allmänna tänkesättet ,var bestämd, huruvida DistrictMagaziner
skola äga rum, enär Riksdagen så
långt framskridit. Jag täger äfven för afgjordt,
att Ridderskapet och Adeln beslutar deras inrättande.
Men då denna inrättning till sin principe
är ny, och således okänd för Orterne, och
jag icke kan föreställa mig, alt all upplysning är
samlad inom Riksens Ständer, siler deras Utskott
allena, har jag trott, att någon utsträckning vid
Inrättningens formation vore möjlig, äfven sorn
att en längre pisecriptionstid borde stadfästas, ej
blott derföre, att inrättningen är ny, utan äfven
5ia Ven 34 öctober f. m.
pt det att folket ml fa tillfälle att tänka i ett
ämne, som möjligen kan utföras pl mer än ett
sätt. För min del kan jag ej ingå i den tanka
Herr Noreus yttrat, att, i händelse Otterne ej
skulle iinski inrätta DistrictMagaziner, det måtte
lemnäs oinskränkt fält åt Regeringen för användande
af Spannmålen. Jag föreställer mig ändamålet
med Riksens Ständers sammanvaro vara,
att föreslå former för Styrelsen eller ändra de,
tom finnas, om det är nödvändigt. Således anhåller
jag om proposition på Utskottens förslag
med någon latitud för formens bestämmande,
samt så att en betydligt längre praecriptionstid
bestämmes.
Friherre af Nordin, Carl Johan-. Här har mycket
blifvit ordadt om DistrictMagaziner. Jag vill ej
nu best rida,att ju de i visst afseende,om de vinna tillvaro,
kunna möjeligen blifva nyttiga, men erfarenheten
har derom ej förvissat oss. Jag tror derföre,
att vi af erfarenheten böra söka stöd för denna
yttrade öfvertygelse, heldst tankarne härom
äro ganska mycket delade, och det tilläfventyrs
med mycket skäl. Min tanka är, att Ridderska—
pet och Adeln, med bifall till Utskottens förslag,
bör förlänga prajcsriptionstiden intill nästa Riksdag.
Jag ser ingen menlig följd deraf, att Riksens
Ständer vid nästa Riksdag komma att öfverlägga
om detta ämne, och anhåller om proposition
I Betänkandet, med förlängning af prasscriptionstiden
tiii den tid, jag haft äran föreslå.
Herr Hjerta: Jag ser mig blott nödsakad,
Den 24 Odalen J, m> gn
att i anledning af 2;ne Talares framställning, fästa
uppmärksamheten på föijderne, om man utsträcker
prosscriptionstiden till nästa Riksdag. Följden
blir, att Magazins Directionens liqvider ej
kunna uppgöras. Man kan ej afsluta räkningarne,
Banquen får af sina försträckningar t-j något åter,
och man kan ej afskeda Betjeningen. Det gör
beslutet osäkert, och vållar att hela MagazinsDirectionen
med alla sina minnen och sin anger
åter hälsas af nästkommande Ständer. På
denna grund anser jag vigtigt, att en prasacrip»
tionstid ej utsattes så obestämd som till nästa
Riksdag, ty den kan bli om ett år, eller först
om 5 år. Man har yttrat, att District-Magaziner
ej voro till sin nytta bestyrkte. Jag tror mig
kunna bevittna, att sådane redan finnas i de Norra
Orterne på flere Ställen, och der de finnas,
hafva de gjort nytta, de hafva stigit i SädesCapital,
så att en sann hjelp af dem kan hemtas,
då nian derigenom kan slippa de långväga transporterne.
Man önskar ej annat, än att få medel
att fondera Magaziner, och jag anser väl tiden af
ett år därtill vara tillräcklig, men skall dock med
anledning af någre yttranden medgifva att den be*
stämmes till 2 år. Hvad angår, att en särskild
opinion skulle vara rådande, att vägra de 25,000
Tunr.orne för de Södra Orterne, så får jag fästa
uppmärksamheten deruppå, att, om principen är
erkänd för de Norra Otterne, så bör den ock erkännas
flir de Södra, och det finnas uti Kronobergs
Län, Vestergötland och Halland några
ställen, som behöfva District-Magaziner, ehuru ej
så mycket sorn de Norra Orterne. Jag anhåller
således om Proposition pä Utskottens Betänkands
312
Den 24 Qctobcr f. 111.
med prsescriptions-tidens förlängning till dfn fort»
Sta October 1825.
Herr af Schmidt, Georg Lars: Med de
åtskilliga Talare, som yttrat sig för en förlängd
praescriptionstid, instämmer jag så mycket mera,
sorn jag finner den högst nödvändig. I de fleste,
orter, åtminstone i Westerbotten, är ingen sådan
?ak påtänkt, och ett viss tid fordras för öfverlägga
ningar mellan allmogen, och för uppbyggandet
af Magaziner Det är ej der, sorn i de södra
prterne, hvarest Possessionater finnas, hvilka,
snart kunna fatta sitt beslut. Det behöfves lang
tid för allmogen, att samtala sins emellan örn saken,
atl utse personer till förvaltningen rw. m.
Nödvändigheten fordrar, att man sammanslår flere
socknar. lag skulle derföre anse bäst, att tiden
bestämdes till nästa lagtima Riksdag ellet;,
om Urtima Riksdag dessförinnan inträffar, till
3 år.
Grefve vpn Platen: Med den localkänns
dom
jag äger, erkänner jag, att jag ej kan finna
de 25,000 tunnorne nödvändiga för de södra orterne.
Jag kan ej tänka mig, att i Småland och
'Westergöthland orter Jeunna finnas, sorn hafva,
behof af säd, lika med de norra orterne, sedan
communicaiionerne blifvit öppnade, och man
lika lätt kommer ifrån Ystad till fdjo och Jonköping,
som till S opkbolm. Men jag är lika öfvertygad,
att prsuriptionstiden bör vara öppen
till nästa Riksdag, ty det kunde hända, att man,
genom fruktan att förlora tid, kasta.Se sig i:i i. spekulationer,
sorn oj kunde var,a nyttiga. Jsg är
lien 24 Oc lo lier f. m. 313
» l
pck öfvertygad, att dessa inrättningar på mångå
ställen kunna vara lika skadliga* som på andra
nyttiga. Man bör ej forcera en sak, sorn kanske
ej passar. Om deremot tiden bestämmes till nästa
Riksdag, så är det ej farligt. Det är likgiltigt
, om Riksdagen då inträffar om 2 eller 5 år,
ty nästa Ständer kunna med erfarenhet derom,
besluta. Jag anhåller således om proposition på
Utskottens förslag utan fixerad lid, och att hvad
som ej åtgår till DistrictMagaziner, matte öfverlemnss
åt styrelsen.
Grefve af Ugglas,, Gustaf: Jag har blott
velat anhålla, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes hafva den godheten, att dela propositionen
å denna punkt i 2;re delar. Hvad
de norra Länen angar, och de 60,000 tunnorne,
har jag ej något att invända, ty jag tror det vara
nödvändigt, att ett effectivt qvantum spannmål
der finnes; men förhållandet är ej sådant med
de södra Länen, emedan, om der missväxt inträffar,
det alltid är tillfälle att få spannmål sjöledes,
och ingen fara, att ju spannmålen går tilt
såsom utsäde. Jag anhåller således om 2:rte serskildta
propositioner, den ena för de norra, och
dsn andra för de södra orterne, så att den förra
kan bifallas, och den sednare afsläs.
Herr Grefven och LandtMarJkalhen yttrade
, att, då 3:dje punkten i Utskottens senare
Utlåtande innefattade 2jne serskilde frågor, den
ena om ett artsl3g af 6o,&Oo tunnor spannmål
för de norra och vestra Länen, samt den puira
pra ett anslag af 2 5,000 tunnor för de södra Lä
-
314 Dtn 24 October f. m,
nen i Riket, ansåg Herr LandtMarskalken sig
böra hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta, att berörde 2.'ne frågor finge
hvar för sig serskildt till afgörande företagaa.
Ropades Ja.
Herr Grejven och LandtMarJkalken förklarade
derefter, det han, i anledning af flere
J_>edamöters under discussionen yttrade önskan,
ansåg sig böra hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade gilla Tredje Punkten i Utskottens
senare Utlåtande, i afseende å det till
de norra och Westra Länen anslagne epannmålsunderstöd,
med den förändring, att den deruti
stadgade prasscriptionstid af ett år måtte intill
nästa Riksdag utsträckas.
Ropades Ja och Nej.
H err von Hartmans elorjj: Jag anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
å Herr Hjertås förslag, att prsescripconstiden måtte
bestämmas till den t October 1825.
Herr Grej ven och Landt Marskalken gjorde
proposition till bifall å den del af Tredje
Punkten, som angick det till de norra och vestra
Länen anslagne spannmålsunderstöd, med den
förändring, att piasrcriptionstiden måtte till dea
x October 1825 utsträckas.
Ropades äfven Ja och Nej.
*>cn 3 4 Octoler /, m\
Herr von Hartmansdorff: Jas» farr anhålla
om votering i fall Ridderskapets oeh Adelns bifall
å det sist framställda förslaget eljest icke kan
bestämdt urskiljas.
Herr Hjerta: Om jag rätt fattat Herr von
Hartmansdorff* mening har han begärt votering,
endast i den händelse Herr Grefven och Landt.
Marskalken ej trott sig hafva kunna utrönt Ståndets
tanka.
Herr Tham'. Jag anhåller, att i Japropositionen
måtte upptagas bifall till Utskottens Betänkande
om användande af de 60,000 tunnorne,
med Herr Hjertås tillägg att piaescriptionstiden
bestämmes till den i October 1825, samt i contrapropositionen
Grefve von Plåtens förslag, att
berörde ptaescriptionstid bestämmes till nästa
Riksdag.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att då han icke med säkerhet kunnat utröna
Ridderskapets och Adelns pluralitet vid besvarandet
af den sist framställda propositionen , ansåg
Herr LandiMarskalken sig å nyo böra hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
gilla Tredje punkten , med den förändring,
att prasscriptionsliden utsträcktes till den 1 October
1825.
Ropades starka Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt.
Marskalken förnyade den proposition, att Tre
-
3i6
Den 24 Oelober /, m.
dje punkten måtte gillas, med den förändring,
att prasscriptionstiden intill nästa Riksdag utsträcktes.
Ropades äfven starka Ja och Nej,
Friherre Björnstjerna'. Ehuru jag varit en
bland dem , som ropat nej till den förra propositionen,
tror jag saken vara af för liten vigt-,
för att vi derom skulle votera, och jag afstår således,
i fall de , hvilka äro af samma menings
som jag, äfven afstå.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, faun Ridderskapet
och Adeln för godt , att gilla den del af
Tredje punkten i Utskottens senare Utlåtande, sora
angick det till de norra och vestra JLänen anslagne
spannemålsunderstöd , endast med den förändring,
att den deruti stadgade prasscriptionstid
af Ett år till den I October 1825 utsträcktes.
Grefve von Schwerin'. Jag anhåller, att till
Profocollet fä nämna, att på grund af den kännedom
jag äger om dessa provinseT, anser jag
tiden vara för korrt, och beslutet förhastadt.
Hans Excellenoe Herr Grefve Mörner: Jag
instämmer i Grefve von Schwerins reservation-,
och förklarar, att jag hade trott Herr Noréi förslag
vara det enda rätta.
Grefve von Platen', Jag förenar mig så myc
-
Den 24 Oct&ber /. m.
5ket mera med Grefve von Schwerin, som detta,'
beslut må hända blir ett nytt skäl till Riksdag.
Friherre Ridderstolpe, Fredric: Af de or*
saker, Grefve von Schwerin nämnt, får jag äfven
anmäla min reservation till Protocollet.
Herr af Schmidt; Äfven jag får reservera
mig mot beslutet, emedan jag anser praescriptionstiden
för korrt.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden:
Från ConsiitulionsUtshottcti
Af den 21 dennes:
Nio 69. Rörande en af Herr LandtMati
skalken vägrad proposition.
Från Stats- Banco- och LagUtskottenl
Af den 13 dennes:
N:o 546. I anledning af de inom Ridderskapet
och Adeln samt BondeStåndet gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande, angående
vilkoren för inrättandet af enskilts Banker eller
Disconter,
Nio 547. Öfver de inom samtlige Riks
-
»en 54 Oelober f. m.
Stånden gjorda anmärkningar vid Utskottens Betänkande,
angående väckta frågor om enskilde
personers rättighet att utfärda invisningar, ställda
till betalning af andre enskilte, samt beskaffenheten
af de fordringsanspråk, som derigenom
uppkomma.
Frän jårstårkta Stats- och Banco Utskotten:
Af den 16 dennes:
N:o 548. Angående beläning i Banken af
exportable effecter.
Högloft, Bidderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
[ O, J. Lagerheim.
Ven 27 Oetober /. m.
Måndagen den 27 Oetober.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Herr Rosenblad, Bernhard, anförde skriftligen
:
(Se Bilagan N:o 1.)
Lades på Bordet.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhardt
Sedan jag för några plenidagar tillbaka väckte
motion om publicitet vid öfverläggningarne inom
alla RiksStånden, såsom den enda Motion i detta
ämne, hvaröfver Ridderskapet och Adeln vid
denna Riksdag kan fatta beslut, emedan frågan
om publicitet vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
redan blifvit afgjord, har jag sedermera
blifvit upplyst derom, att en lika beskaffad
Motion blifvit förut framställd af Herr
Lefren, men att han erhållit tillstånd låta Motionen
hvila, intilldess Lag- och OrconomieUtskotten
utlåtit sig öfver frågan, och anhåller jag
således, att äfven min Motion emedlertid må få
hvila. Jag skulle återtaga den, om jag ej ansåg
mig böra bevara min rätt, att få den vidare
framställd, i fall Herr Lefrén skulls låta sin
M Olion förfalla helt och hållit.
320
Den 27 Octoltr f. m.
Fortsattes elen i sista Plenum började profning
af Stats- Banco- samt Allmänna Besvärs»
och Oeconomie-Utskottens icke allenast den 2i
sisth Augusti under N:o 434 afgifne, och den
25 i samma månad eftefmiddagen på bordet lagde,
Betänkande, rörande Allmänna Magazinslnrättningen;
utan ock den 10 dennes under N:ö
545 rneddeldte, samt den 20 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver dö
yid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Tredje Punkten; angående Utskottens hemStällan,
att under enahanda vilkor, sorn blifvit
för District - Magaziners inrättande uti
JSorra och en del af Westra Lånen stadgade$
åfven ett Spannmålspartis af 35,000 tunnor
må anslås för de öfrige Lånen i Riket, där
skörden i medelmåttiga år stundom slår felt,
och dår inbyggarne önska, att erhålla bidrag
till egne Spannmåls Förråders anläggande.
Grefve af Ugglas, Gu fia}: Då nu den
delen af 5;dje Punkten förekommer, som angår
de 25,000 tunnörne till District-Magaziner för
Rikets Södra Orter, tager jag mig friheten på de
skäl, jag i förra Plenum framställde, afstyrka detta
förslag. Förhållandet i de Södra Orterne är
så olika mot det uti de Norra. De förra ärö
alltid i tillfälle att skaffa sig Spannmål till brödföda
och utsäde, sä att jag tror det vara ohehöf.
ligt och orätt, att af MagazinsDirectionens tillgångar
borttaga ännu 25,000 tunnor. Jag underställer
eåledesj om icke förslaget bör afslås.
Den 27 Oetober /. m.
H err Roos, Jonas Emanuel; Om Vart Fädernesland
vore så lyckligt att öfver allt äga en
lika ymnig Sädesproduction, som i de Södra Orterne,
så vet jag icke, huru ett sådant förslag,
som det Utskotten nu gjort, rörande Spannmåls—
lagren kunnat framställas. Att Ridderskapet och
Adeln beviljat de Norra Provincerne, som ofta
härjis af frost och missväxt, ett sådant anslag,
förutsätter väl icke, att äfven de Södra dertill
skola vara berättigade Jag tror att, om man vill
handla eonsequent i detta fall, så bör man rätta
Anslagen efter behofvet, och der ej nöden påkallar
ett understöd, bör sådant icke komma i frå-i
ga. Jag skulle tro, att detta Förslag så mycket
häldre bör afslås, som de Södra Orternas invånare
annars t i 11 en del kunna se sin industria
förqväfd derigenom, att Lånetillgångarne minska
omiatikan och fliten, samt göra åkerbruket mindre
hufvudsakligt och magtpåliggande, efter det
gifves en mera beqväm utväg att erhålla det bröd,
som för dageri erfordras, utan att genom mödor
och arbete bekymra sig om morgondagen.
Herr Tham, Wollrath: Jag förenar mig
till alla delar med hvad Grefve af Ugglas anfört:
Jag gör det af den öfvertygelse att, om DistrictMagaziner
behöfvas i de Södra Orterne, så kunna
de ganska väl der inrättas utan något Lånebiträde
af Staten, ty det kan ske genom sammanskott
af invånarne, såsom i Skaraborgs Län
är värkställdt, utan att de till Staten skuldsätta sig.
Jag anhåller således om afslag, men gör det för
-
RicJd. O. Ad. Prot, IX. B. And. Afd, 21
D*n 27 Oetober f, m.
behåll, att Ridderakapet och Adeln sedan måtta
afgöra, huru de 25,000 tunnorne skola disponeras,
så att ej Landtmannen kommer i ytterligare
förlägenhet genom Prisens fällande.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Jag har föreställt
mig att, derest tillräckliga tillgångar på Capital
funnos, skulle icke allenast da 25,000 tunnor, titan
äfven de, som redan äro anslagne, vara öfverfiödige,
om nämligen den enskildta rörelsen
hade tillräckligt penningar. Erfarenheten har ock
■visat, att i de Södra Orterna det ena året kan
finnes brist, det andra tillräcklig tillgång: det ena
året äro prisen höga, det andra låga. Det natur-,
liga är, till förekommande af skadliga verkningar,
att den enskildta handeln upptager öfverskotten,
och det måste ske, om Capitalen finnas i enskildta
händer, men vi hafva sett, att prisen äro så olika,
att till exempel Hafran det ena året gällt 8,
det andra 2 Rtdr. Detta gifver tillkänna, att ej
tillräckliga Capital finnas. Det naturliga skulle
visst då vara, att Invånarne sjelfve sammanskjuta:
men en sådan åfgerd saknar verkställighet, och
skall uteblifva, så länge ej något finnes att börja
med. Jag föreställer mig således att, ehuru dessa
05)000 tunnor äro en ganska ringa summa, de
likväl kunna göra nytta såsom Basis. Der öfverflöd
är, lärer man ej begagna dem, och det
är hvars och ens frihet att göra det eller ej. Då man
bör tilltro dem, som bo på ställer, att säkrast bedömrna,
huruvida Inrättningen blifver nyttig eller
ej, så är min öfvertygelse, att man kan öfverlemna
det till hvar och en sjelf, och att dessa
g 5,000 tunnor kunna göra stor nytta \ de Södra
Dun 27 Cttoher J. mi
Otterne, hvarföre jag ock anhåller, att Utskotten*
förslag måtte bifallas. Man har väl anfört erfarenheten
af SockneMagaziner, såsom ett exempel
emot Inrättningen. Man har funnit, att Ari
befaren skuldsatt sig» då han annars, genom ökadt
arbete och nedsatt consumtion, skulle hafva försörjt
sig. De äro således ovillkorligen skadligei
Likväl får man ej förblanda SockneMagszinet
och DistrictMagaziner. I de sednare insattes och
uttages Spannmålen såsom ett depositum. De för-'
re åter äro en verklig Discont, sorn ockrar. Man
har anmärkt, att MagazinsDirectionen vore i behof
af dessa 25,000 Tunnor för att realisera sig.
Säkert behöfver den dertill både dessa och ännu
mera, men om det är gifvet, att det för Riket
är en lycka, att fä DistrictMagaziner inrättade, el
är det bättre att dertill använda dem*
Friherre Cederjirom, Jacob : I anledning
af hvad som blifvit yttradt emot anslaget a£
25,000 tunnor för de Södra Orterne, anhållet
jag få återkalla i Ridderskapets och Adelns min-’
ne, hvad Grefve von Schwerin anfört om Possesionater
i Norra delen af Riket, som skulla
motverka Inrättningen af DistrictMagaziner. Det
är naturligt, att i Södra delen af Sverige, der ea
omgifning finnes af Spannmåls-producenter, skall
interesse! vara emot sådane associationer. Der
är afsigten att kunna få Spannmål' till högt pris;
men orri det ej lärer vara Riksens Ständers sak,
att bilda en Monopolist anstallt på andras bekostnad,
så tror jag, att der det vore Invånarnes
fördel, att bilda sådana Magasiner, vore det val
en orättvisa att undandraga deta biträde dertill
524
Den 27 October j. m;
Vid ett sådant förhållande torde väl de af Herr
Tham anförde skäl förfalla. Han har yttrat, att
sådana förråd lättare kunna bildas utan skuldsättning.
Dervid har han uraktlåtit gifva akt derpå,'
att, om ett sådant Magazin bildas, uppstår väl efter
10 år en lika stor behållning, men Fonden
ian ej under tiden utlånas, hvilket åter kan eke
om det göres genom lån af Allmänna MagazinsInrättningen
hvarest ej ränta kommer i fråga.
Då detta lager af 25,000 tunnor är en sådan obetydlighet,
relatift till skulden till Banquen, hemställer
jag om en förlängd tid för inbetalningen,
nämligen af 10 år, ej bör verka särdeles
för att hjelpa de orter, som kunna vara i behof
deraf, och önska sig deraf begagna. För min
del är jag öfvertygad, att det är likgiltigt, om
Banquen får denna ersättning med en tiondedel
om året eller på 2 a 3 år.
Herr Munk af Rofenjkjåld, Eberhard:
I denna fråga, som angår de Södra Orterne, borde
jag hafva, om jag icke har, mera kännedom
af förhållandet, än de Herrar, som yttrat sig.
Jag må då uppgifva, att sjelfva Skåne till en 3:dje
del är en föga fruktbar Provins, så att i de Nordliga
Districterne deraf, såsom Göinge, Bjära och
ilere Härader, måste de merendels köpa Spannmål.
éåsom Spannmåls-Löntagare, och såsom
den der har sin Lön anvist i alla Härader af
Provincen, kan iag intyga, att vi i vanliga år ofta
fa 3 ä 4 Ridt mera för Säden af de Norra,
än af de Sydliga Häraderne. Så är det ock med
Småland. Der är ofta klen årsväxt. Lika sådant
är förhållandet med Halland. Då hemstäl
-
Den 27 O cl ober f. m.
3as
ler jag, om man bör låta missleda sig af ordet
sydliga, att tro, det icke Magaziner der skulla
behöfvas, när fråga blott är om 25,000 tunnort
Härtill kommer, att vägarne äro sämre i de Södra
Provinserne, hvilket gör Transporten mera
känbar. Jag har flera år sett Småländningar komma
resande 20 mil till det Sydliga Skåne, för att
köpa Spannmål. Härtill kommer ock, att Utskotten,
då de tillstyrkt 25,000 tunnor för de Sö«
dra Orterne, ej uppgifvit, hvarti 11 de skola användas,
om ej detta anslag till Södra Orterne
beviljas. Antages ej detta förslag, så är det att
befara, att dessa 2 5 000 tunnor skola försäljas,
för att realisera Magazinslnrättningens tillgångar,
och att de skola säljas, enligt den af Utskotten
fattade principe, att sälja då det är öfverflöd ocb
köpa då det ät brist, genom hvilken åtgärd prisen,
ännu ytterligare skola falla. Jag förenar mig således
med den siste värde Talaren i anhållan om
bifall till denna punkt.
Herr Roos’. Ehuru ifrågavarande anslag af
flere, sorn yttrat sig i ämnet, anses obetydligt, är
min öfvertygelse att, om ett stort anslag kan vara
skadligt, lärer äfven ett litet i sin mån skada,
hvarföre jag afstyrker detsamma. Jag tror, att
en forcerad Industrie är hufvudsakligaste medlet
för vårt Tands väl, och att vi derigenom bereda
större förmåner, än om vi genom lånebiträden
minskar densamma för kommande tider. För
min del kan jag ej inse, att de Södra Orterne
möjligen kunna vara så Sädesfattige att de för
eget behof sakna erforderlig tillgäng på denna
förnödenhets-vara, och dst vore en verklig olyc
-
Den S7 Oetoler f ni.
lea, om förhållandet Öfver allt i nyssnämnde Pro.1
vincer vore så bekymmersamt, sorn en värd Talare
yttrat och velat bevisa dermed att han uppräknat
de svagaste och minst frugtbärande ört erne.
Jag vet icke hvarföre man skall söka consequence
deri att för hela Landet bevilja Spannmålsanslag,
hvarigenom man för de icke vanlottade
gör det samma, som för de af Naturen och
läget mindre gynnade Provinserna. Behof bör
val åtminstone förefinnas, innan fråga om undsättning
kan blifva ett öfverläggnings-ätnne.
Herr von Hohenhausen, Michael: Jag delar
fullkomligt den öfvertygelse, Grefve af Ugglas
yttrat. En, värd Ledamot, Herr Lagerhjelm
har sagt, att SockneMagaziner äro och blifva
skadliga, att de medföra olycka för de Di st ricter,
der de äro, emedan de äro ett slags Disconter,
och begäret att låna hindrar annat omtänksamt
förskaffande. Härom har blifvit mycket talat,
och personer från alla provinser hafva vitsordat,
att det verkeligen varit följden 5 men den värde
Talaren har trott, att med DistrictMagaziner vöre
förhållandet annorlunda , emedan det man insatte,
uttog man en annan gang. Som nu säd
ej är, som silfver eller jern, en vara, som ej
Iean förskämmas, så måsteden utlånas, likasom
ur SockneMagazinen , emedan annars derå blifver
afgång eller total förlust; dessa lån till Magjainerne
skola nödvändigt jemte någon ränta till
förvaltningskostnadens bestridande betalas. Således
är det ingen tvifvel, att ju detta äfven blir
en slags Discont, lika som SockneMagazinerne,
och således j yisBa afseenden skadligt. JJistricG
Den 27 Octobcr /, m,
Msgszinerne äro egentligen bifallne för de norra
provincerne af det skäl, alt der är nödvändigt
att hafva ständig tillgång på utsädesspannmål, eroedan
transporten är lång, och sädesslag ifrån
de södra orterne der ej skulle trifvas. Detta är
ej förhållandet i den södra delen af Riket, der
man är omgifven af sädesrika provincer, och man
har hafvet å alla sidor, så att der är lätt tillfälle
bekomma utländsk spannmål, om så skulle
fordras. Brist behöfver man således icke befara.
Att få saken utrönt derigenom, att man lemnar
25,000 lunnor åt de södra orterne, tror'jag ej
tjenar till något gagn, när man kan vara öfver—
tygad, att saken ej derigenom blifver upplyst,
emedan nian här blott finge utröna det vanliga,
att der ett lån är alt få utan ränta, skall det uttagas,
om det ock vore 20 gånger större. Hvad
den principen angår, att sälja i goda, och uppköpa
i dyra år, så skulle väl de 25,°00 tunnor—
ne nu komma att försäljas, men det beror på
Ridderskapets och Adelns beslut i en annan punkt,
huru tillgångarne skola behandlas, så att marx
kan förekomma vanvärde. Således synes detta
skäl icke äga rum, enär Ständerne kunna hindra
en för tidig och skadlig försäljning.
Herr Munck af Rosenjkjold: Med Herr
Roos är jag alldeles ense deruti, att Sverige borde
kunna fournera sig sjelf, om jordbruket ej
vöre förmycket nedtryckt; men härvid fäster jag
det villkor, att man förvarar det bördiga årets
öfverskott för att fylla brist. Man har dock af
förhållandet i de sednare åren fått tillfälle att göja
sig ett högt begrepp om vårt Lands produ
-
E»n 27 Octoicr /. m.
erion, och isynnerhet deraf, att flere hundrade
tusende tunnor mera inköptes, än som behöfdes,
hvartill man föranleddes genom misstag om grödan.
Det gränsar till orimlighet, att ett Land,
som Sverige, kan räkna öfverproduetion, mendet
«ir anledning förmoda, att tillgangarne blifva tillräcklige,
örn man ej försummar att bevara öfverskotten
till den tid , dä brist uppkommer. Hvad
Herr von Hohenhausen tror mest verka pä min
öfvertygelse, det känner jag bast sjelf, och anser
det icke behöfva besvaras. Jag vigar hoppas,
att min vandel är ett tillräckligt intyg för mig.
Herr Lagerhjelm: Da det af en Talare
blifvit yttradr, att anläggandet af SädesMagsziner
i de södra orterne ej blott vöre likgiltigt, utan
äfven! skadligt, och att allt kunde vinnas genom
en forcerad industrie , så anhåller jag få framställa
något. Man föreställer sig, eftersom Sverige
är omgifvet af säd? sproducerande Länder
och af vatten, hvarigenom transporterne blifva
möjliga, att man i behofvets stund, skulle kunna
hemta säd från de orter, der verldshandel
laggt förråder. Det klokaste vöre dock, om öfverskottet
besparades för att ersätta bristen ett
annat år. Man vantar sig, att den enskilte handeln
skulle göra det. Dertill fordras C3pitaler,
och det synes ej tecken till, att de finnas. Detta
måtte vara orsaken, hvarföre sädesprisen här
en tid varit vacklande, än höga , än låga. Den
fasta tron på enskilta industriens allmakt, kan jag
ej biträda. Till all verklighet fordras ej blotc
form, såsom t. ex. frihet, utan äfven matiére,
nemligen tanka och penningar för handeln. När
Ben IJ October /. w».
Si 9
det felas förlag 1 Riket för inhemsk spannmålshandel,
bör något annat sättas i dess ställe. Det
är spannrnålsupplag. De medföra den förmån,
att handeln blir säkrare, och verkar till jemnare
priser. Detta är fördelaktigt så för producenten,
som consumenten, och bör di ej vara likgiltigt.
Man har anmärkt, att qvantiteterne, som här äro
i fråga, skulle blifva si ringa, att det icke visar
sig, otn inrättningen blifver nyttig elier icke,
hvadan den ej ens såsom ett Försök vore tjenlig.
Jag har anmärkt att, då handeln öfverlemnas till
enskildte, bör detta upplag blott räknas såsom
basis, och som sådant är det ej förliter. Huruvida
det då vore skadligt, tror jag vara bäst öfverlemna
åt enskiidte sjelfve att besvara. Man
har sagt, att säden äfven ur desse DistrictMagaziner
skulle utlänas, hvarigenom de blefvo lika
skadlige, sora SockneMagaziner. Jag svarar, att
sättet, hvarpå ägare af DistrictMagaziner omsätta
sin vara, är likgiltigt, om ock det skulle ske
genom utlåning. DtU felaktiga ligger ej uti utläningsprincipen,
utan i dess utförande, och det
blir de enskildas sak.
Herr von Hartmansdorff, August: För.
min del tillstyrker jag det förslag, Grefve af Ugglas
framställt, att ej de 25,000 tunnorne må åt
södra orterne beviljas. Man har anfört , att här
vore brist på omtanka och capitaler. Hvad är
väl orsaken dertill, att en särlan brist möjligen
finnes, otti icke MagazinsDirectionen ? När den
upphör, så bör spannmålshandeln äfven inställa
sig. Hvad Skåne beträffar , får jag yttra den me.
ning att om undsättningssäd äfven behöfves för
55o
Ijs« 27 ©eteber J. m.
denna province , sä erfordras för södra Sverige i
allmänhet visserligen mycket mera, än 25,005
tunnor. Men jag tror ej, att något sådant behof
finnes i Skane och, om der äro trakter, som behöfva
köpa spannmål, så är det ju en förmån för
andra orter i samma provins, att på nära håll få
en afsättning, öfver brist hvarå man förut klagat.
Då denna klagan förut beständigt försports,
ar det förvånande, att nu höra omtalas behof af
spannemål derstädes. Man har gått så långt i
bevisning deraf, att man till och med anfört de
svåra vägarne i Skåne. Det finnes dock knappt
någon stor backe i hela landet , och sand för vägarne
lärer ej Fattas, Skulle invånarne det oaktadt
icke hafva nog omtanka för att sätta dem i
stånd, så måtte sädesbehofvet ej vara särdeles
stort, eller påkalla något allmänt understöd. Sluteligen
får jag hemställa, ora ej frågan, rörande
dessa 25,000 tunnors användande, må blifva ett
serskildt öfverläggningsämne, när fråga varder
om de öfrige behåliningarne, vid hvilka flera
ledamöter tyckas fästa mycken vigt.
Herr von Hohenhausen: Jag nödgas helt
korrt upptaga Ridderskapets och Adelns tid med
det obehagliga af ett sjelfFörsvar , och förklarande
af mina ord. En värd Talare har missförstått
mig, och trott, att jag om honom anfort den
opinion jag yttrat. Jag får förklara, att jag blott
fästat mig vid hans ord , och icke vid annat, ”ån
”att följden skulle blifva en hastig försålj35ningI
öfrigt har jag ej framkastat eller skall
någonsin med insidieusa framställningar gifva några
sido hugg. I afseende på hufvudsaken, in
-
T>m 2" Ceteirer f. ny.
Brämmer jag i hvad af Herr von Hartmansdorff
blifvit yltradt, och anhåller om proposition på
det förslag Grefve af Ugglas framställt.
Herr Lagerhjelm: Jag nödgas ännu en gång
yttra några ord i detta ämne. Jag har sökt motivera
mitt bifall till Utskottens Betänkande på
nyttan af att äga spannmålsupplag, emedan vi
sakne capitaler. En värd Ledamot har sagt, att
det icke kunde bedömmas, om de funnos eller
fattades, emedan en allmän anstalt varit till, som
hindrat Capital att visa sig i handeln. Likväl
är det bekant, att MagazinsDirectionen flera år
varit alldeles oförmögen att handla , emedan medlen
varit fästade. Under denna tid har dock en
sådan variation funnits i sädesprisen , som bevisar,
att ingen haft styrka att begagna den vinst af
flere hundrade procent, sorn står att förena med
en sådan handel. Dst är Capitalen , som hafva
uteblifvit. Jag anhåller således om proposition
till bifall å Utskottens förslag.
Herr Manch af Rosenskjöld: Afven jag
måtte beklaga mig öfver det obehagliga ödet, att
få besvara tillvitelser för yttranden, som jag ej
haft. Jag har ej sagt, att de 25,000 tunnomes
försäljning skulle hafva menliga följder på spannemålsprisen,
ehuru jag verkligen tänkt det; men
hvad jag sagt och hvad jag tror kan verka på
Herr von Hohenhausen, är att, om de 25>oOO
tunnorne genast säljas, får Staten mindre för sin
spannemål. Jag har ej sagt, som Herr von Hart.
mansdorff vill påbörda mig, att Skåne behöfver
fädesmagaziner j men jag har påmint, att i nord.
33»
Den *7 Oclober /.
liga delen af Skane är jorden i allmänhet icke
bördig, och jag har sagt , att de dåliga vägarne
äfven borde beräknas , ty om Sroåländningen vid
klen årsväxt behöfver fara ned till Skånes södra
del eller den så kallade slätten, har han lang och
dålig väg. Jag har ej något emot Grefve af
Ugglas’s förslag, blott med det vilkor , att de
25.000 tunnorne ej genast försäljas till förlust
för Staten och Jordbrukaren.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Lika
med Herr Munk af Rosenskjöld anser jag de
Småländska Länen i behof af understöd, till anläggande
af DistrictMagazimer. De hafva ofta
svag årsväxt, och behöfva köpa Spannmål. Tillika
får jag anropa Ridderskapets och Adelns ömma
bshjartande för den delen af Skåne, som efter
en Löntagares egen uppgift nödgas betala honom
a ä 3 R:dr mera, än de öfrige. De måtte
visserligen äfven vara i behof af Magaziner.
Herr Hjerta, Gujtaf: Äfven jrg är, som
jag i förra Plenum yttrat, af den tanka, att de
25.000 tunnorne borde lämnas till de Södra Orterne.
Jag bör likväl ej neka, det min öfvertygelse
varit, att blott några få delar deraf borde
dervid komma i beräkning; men jag anser det
vara en så gifven följd af öfverlåtelsen, att det
ej behöfver spscielt utsättas. Jag får fästa uppmärksamheten
på den enkla saken, att det ej är
fråga om att tvinga på de Södra Otterne de
25000 tunnorne, utan blotr alt bsreda sådane
Orter, som äro i behof, utväg att fondera Spannmåls-Magaziner.
Då nu sådane Orter finnas,
CM ii Oktober J, m.
555
iom Kronobergs Län, Mark och Kinds Härader,
Halland med flera, så tror jag ej, att det är likgiltigt.
Denna åtgärd är således blott en förberedande
ansfalt. Ej eller kan jag tro, att den
verkar synnerligen på Magazinslnrättningens utredning.
Jag anhåller således om Proposition
till bifall å Utskottens förslag
Herr Ribbing, Arvid: Jag vill blott lem
na
den upplysningen att Småland nu och förr
ej är detsamma, i afseende på Sädes-productionen.
Jag tror mig äga nog kännedom af orten
för att intyga, att de 25,000 tunnorne, som här
äro i fråga, därstädes ingalunda beböfvas.
Herr Grefven och LandtMarJkalken gjorde
Proposition till bifall af Utskottets hemställan
i 3ldje Punkten om anslående af 25,000 tunnor
Spannmål för de öfrige Länen i Piket, i afseende
på DistriclMagaziners inrättande.
Hopades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet och
Adeln behagade Utskottens berörde hemställan
afslå.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Herr Grefven och LandtMarJkalken förklarade,
att som, efter hvad han tyckt sig finna
Ja öfverstiga Nej, Propositionen blifvit af Ridderskapst
och Adeln bifallen.
334
Din 27 Otteber /. nr.
Fjerde Puncten, avgående anslående xtf ett Creditiv
på En Million R:dr Banco utaf Allmänna
Medel, till uppköp cf Säd genom Regeringens försorg,
till nödlidandes bispringande, om Landet skulle
hemsökas af missväxt, och behofven icke medelst
andra utvägar kunna afhjelpas.
Friherre Björnstjerna, Magnus', Då jag redan
förut framställt min åsigt i ämnet, vågar jag
nu blott i korthet hemställa, huruvida det är förenligt
med en god hushållning, att man föreskrifver,
det creditivet ej får användas utan i högsta
nöden, och då ej Brödkorn pä annat sätt erhållas
kan. Hvad skall följden blifva annat, än att
' creditivet icke hinner till mera, än hälften a£
den Säd, som kunde erhållas, otn man uppköpte
den vid goda skördar. Hvad inträffar vidare?
Jo, just det, som man förebrått MagazinsDirectionen,
att nämligen undsättnings-spannmål blir
för dyr. Om man ej köper upp, förr än missväxt
inträffar, så skall ju detsamma hända, som
då 1818 Skörden bie? dålig, att undsättningsspannmålen
stiger till för högt pris. Detta har
man förebrått Magazins-Directionen, och nu vill
man fasställa samma sak såsom princips. Utskottens
Betänkande strider dessutom emot den åsigt,
sorn alltid förut vid denna Riksdag blifvit framställd.
Riksens Ständers Revisorer 1820 hafva
framställt några allmänna Reglor för MagazinsDirectionen.
hvilka jag anser så lämplige, att de
ej kunna vara bättre. Derföre hemställer jag,
om icke den förändring bör göras i Redactionen,
att creditivet får begagnas efter de grunder, som
Riksens Ständers Revisorer 1820 hafva uppgjort,
Pbu *7 0*1 eber ft mi
55 i
Jag anhåller, att desse grunder, hvilka finna*
tryckte i slutet af Revisorernes Berättelse måtta
uppläsas.
Friherre Ceder^råm: Uti den af Utskot
ten
föreslagna sldra Punct, hvilken af Ridderskapet
och Adeln redan blifvit bifallen, har Ståndet
beslutat, att Styrelsen ej skall befatta sig
med Spannrnålshandeln. Således kar fråga nu ej
uppstå om en sådan anstalt, som rubbar den 2tdra
Puncten, utan endast om något lämpligare sätt
att använda crediiivet, än det Utskotten föreslagit,
likväl alltid genom enskildt», tygenom Styrelsen
får det icka ske. Jag anhåller få fästa upp^
märksamheten deruppå, att det väl är sagdt af
Utskotten, att creditivet ej får användas, utan då
det genom missväxt behöfves; Men det är hvarken
sagdt eller an*dt, att man så skulle missförstå
Utskotten, att man skulle tro, det en total
missväxt öfver Sverige skulle äga rum, innan
creditivet finge användas. En sådan missväxt
kan ej med en million afhjelpas, men partielt i
ett District kunna de elaka följderne deraf genom
detta creditiv förhindras. Det är ej ett rigtigt
argument att derföre, att missväxt inträffat i en
ort, prisen skulle blifva höga. Det kan ofta vara
god tillgång i de öfrige Provincerne. Sålunda
kan det hända att i norra Orterne det är brist, och
i Skåne öfverflöd, och alt der uppköp kan ska
till lindriga priser af handlande, då de erhålla
till låns det capital, som fattas, hvarigenom Säden
kan, utan betydlig stegring, lemnäs till da
behöfvande, hvilket ej kunde ske, om ej ett Räntefritt
Lån iemnades till de Handlande mot fast
-
3}6 Den sy Oetober / m.
ställda villkor, och i allmän coneurrence. Jag
tror således, att de af Utskotten föreslagne villkor
öfverensstämma med behofvet och med ali-s
män nytta.
Friherre Björnstjerna: Jag hade icke trott
att, då en värd Ledamot gjorde Proposition, att
Betänkandet punktvis skulle genomgås, beslutet
vid en af de föregående punkterne möjligen kunde
binda händerne på Ridderskapet och Adeln i
afseende på en annan punkt. I öfrigt kan jag
ej tro, att Siåndet bundit händerne pi sig, genom
beslutet om andra punkten. Den innehål -  ler, att Magazins- Direcfionen skall upplösas, och
utredningen lemnäs till Stats Contoirer, hvilket
kommer att hafva befattning med de 6o,OOo och
de 25,000 tunnorne. Således kan jag ej finna
att, genom den förändring i Redactionert, jag föreslagit,
den af Utskotten följde principe, att Styrelsen
ej får befatta sig med Spannmålshandeln,
skulle rubbas, då jag nämligen blott yrkat, att
uppköp måtte ske, när tillgång finnes, i stället för
när brist uppkommit. Jag får derföre ytterligare
anhålla, såsom en sak af högsta’vigt för Landets
välstånd och trefnad, att Ridderskapet och Adeln
ej bifaller Utskottens förslag, sådant det är, utan
creditivet må få användas efter de af Revisorerne
år i 8-o uppgjorde grunder. Den af Friherre
Cederström såsom skäl framställde omständighet,
att Styrelsen, äfven om missväxt blott
vore i en province, kunde begagna creditivet, kan
jag ej finna af ordalydelsen i Betänkandet.
Herr
&en 21 Oclober /. m.
337
Harr Hjerta-, t min Reservation har jag
yttrat mig emot creditivef, äfven s°m emot de
ordalag, söm blifvit nyttjade, men ej af de skäl,
sorn dtn siste värde Talaren anfört, I Betänkandet
står en ”mera allmänt härjande missväxt”;
det lärer betyda "en mindre allmänt” härjande
missväxt. Man vill förmodeligen ej säga en
5’allmän” missväxt emedan det då vöre bättre, att
Italia Ständerna, ärt att hafva Directioner. För
min del hade jag trott det vara tillräckligt, att
man sagt, att det skulle användas, ”da missväxt
inträffar”, Hvad nu dét angar, att man skulle
öfverlåta creditiVet till Styrplsens disposition, så
har jag yttrat mig emot •''något” creditiv, men
skall ett Sådant lemnäs, så är det vigtigt, att det
sker på sätt Utskotten föreslaget. Jag ber att få
fästa uppmärksamheten på hvad följöerne skulle
blifva, om den principe vidhålles, att Staten i
goda år skall uppköpa Spannmål. Då skall man
altid få en MagazinsDirection med samma lyten
och bräckligheter, sorn den förra. Om man i
goda år fem nät åt den enskildta örrttankan ätt
spara något till ett annat år, och i hårda år att
minska cönsumtionen af Mjöl Articlar, så skall
troligen aldrig hagon brist uppstå sedan Potatoisodlingen
så ansenligt tilltagit. Jag har räknat ut
i Följd af hvad Orefve von Platen en gång här
yttrat, huru mycket den Svenska magén behöfde
minska i sin MjöScönsiimtiÖrt, för att ersätta ett
Creditiv, och då har det visat sig, att 4 millioners
creditiv till sin kraft svarar emot en inskränkning
af ii kapps på året för hvar menniska. Der*
Ridd, o. Ad. Prot. IX Band. 2:dia Afd, 2 a,
Bni 27 Octoitr f. »i.
före liar jig trott, attj något creditiv ej vor# af
nöden, men då man ser Styrelsens opinion vara
emot, att ej något creditiv lemnäs, så må det
blifva, som Utskotten föreslagit; jag anhåller blott
att Redactionen må blifva sådan, att uttrycket:
”förefallande missväxt” antages i stället för ”mera
allmänt härjande missväxt,”
Friherre Cederfirå/n* Den bifallna 2:drä
Punkten innehåller, aft ingen Spannmålshandel
för Statens räkning får bedrifvas. Detta lärer vara
tillräckligt bestämdt, I afseende på 4;de Puncten
och den tolkning man velat gifva den, att
creditivet blott skulle få användas vid en ällmänt
härjande missväxt, så får jag fästa uppmärk,
samheten derpå, ätt uppgiften är takt stridande
mot Utskottens Betänkande. Utskotten säga i afseende
på Spannmåls-tipphahdling ”utifrån” att
creditivet ej får begagna» till Spah nmålsupphandling
i främmande Länder, utan då éh rrierå allmänt
härjande missväxt inträffar. Det är Således
blott, när det är fråga orri iippköp utifrån,
Samma punct innehåller att creditivet skall stå
under Kongl. Majus Disposition vid inträffande
missväxter, vare sig i en Socken eiler en Prövince,
ty man har ej sagt öfver hela Riket, Oni
så edes creditivet blifver användbart, på sätt Utgkonen
föreslaget derigenom, att upphandling sker
af ehskiidfe, skulle jag förmoda att, här mari
jemnför detta Stadgande med det redan bifallna
i 2ldra Punkten, att Staten ej får befatta sig med
SpannmåMiandel, ingen anledning finnes till fö#*
ändring af 4;de Punkten*
jje/z *7 Oclober J, m.
33»
Hans Excellence Herr Grej ve. Mörner t
Adolph Gåran; Af hvad sorn blifvit beslutadt
i 2,‘dra Punkten tror jag endast följer, att en
Spannmålshandel i allmänhet efter det Systeme,
att upprätthålla prisen, ej får äga rum; men då
clet är sagdt, att ett creditiv skall gifvas, för att
vid missväxt förse lähdet med sitt behof, kan
jag ej annat fiririå, ari att creditivet måtte vara
ämnadt för att, med minsta möjliga kostnad, åstadkomma
den högstå effect. Men orri man Vill vänta
med användandet, till dess missväkt inträffat
och Spannmålen stigit i pris, så är verkan deraf
minskad, och ett mindre qvantum erhålles, än
man kunnat få under andra omständigheter. Jag
tror ej att, öm creditivet lemnäs till Kongl Majit
Märi någon bestämd föreskrift, när upphandling
skall ske, det medför någon varagtig allmän Spannmålshandel,
emedan Én Million är en så liten
Summa för detta ändamål, att ej någon kan försöka,
att med en sådan summa underhålla en
ständig rörelse, ett försök, hvilket allmänna MagazinsÖirectiori
efter r år måste afstå ilrån. Således
behöfver man ej hysa den fruktan, att Styrelsen
genom ett olämpligt användande af credilivet
skulle hnna sig frestad, att fortsätta en
Spannmålshandel, söm den flinnit vara olämplig.
Men jag tror att, orri män lemnar Styrelsen tillfälle
att begagna creditivet, då det tjenligast kan
åke, för att i tid anskaffa det förråd, hvarmed menigheten
kän understödjas, man gjort, hvad en
god hushållning fordrar, och att man vunnit
hvad man kan vinna. DiSsutöm anhåller jag få
lasta uppmärksamheten på en sakj att utom de
bCjOOu tunnör sorn till de hi öfra Länen äts Öf
-
§40 9*n 3/ €) et eber f.&n.
verlätnnade, finnas ännu uti Magastiserne en be*4
hållning af mer än 50,000 tunnor. Jag skulle
ej förmoda, att Ridderskapet och Adeln, ehuru
ej beslutet är fattadt, skulle vilja, under ett år,
då ymnighet finneg) att desse förråd brådstörtad!
skulle kastas i rörelsen för att än mera nedsätta
Spannmålsprisen. Så länge förråd finnes, påkallas
icke creditivet, förrän det är uttömdf, men
när det skett, så är det ej olämpligt, att man för
bästa pris uppköper säd. Derföre anhåller jag
det Ridderskapet och Adeln matte besluts den
förändring att, när Sädesbehållningarne blifvit
minskade till det belopp, som för de Norra Länen
är afsatt, Kongl. Majit rnå äga att begagna
Creditivet utan afseende på förekommande missväxter.
Herr Lagerhielm'. Till alla delar förekommen
af den siste värde Talaren, anhåller jag
blott få yttra några några ord i afseende på hvad
som blifvit sagdt, att det vore bast vara ifrån
alla Sädestillgångar, emedan nöden är den bästa
Läromästaren att hushålla. Jag kan ej Vara
af den tankan, och for ej att i Stater af en utvecklad
bildning sådant kan göras gällande. Man
har väl sett, äfven i sednare tider, att svälter
Infunnit sig i fattigare Orter. Närmaste följden
är en minskad pröduction; rnen blotta känslan
måtte förmå ir.enniskor att ej göra svälter till en
organ af styrelsen, för att minska consumtionen.
Herr Munck af Rosenskjöld: J3g tror med
flere, äfvensom med Utskotten, att Staten ej bör
befatta sig med spannmålshandel, men det är ea
Ben 27 (Selöber J, m.
sfor skillnad mellan fen sådan handel och en undsättningsanstalt.
Här är fråga om, alt Staten
skall uppköpa i goda år spannmål till låga pris
för att i svåra år kunna sälja till de behöfvande
för lägre pi's, än de gångbara. Om cn enskild
person af mensklighet, hvilken äfven folket bör
påräkna hos sina Representanter, skulle använda
sitt capital, att uppköpa spannemål för lågt pris,
för att sedan i en ond tid sälja för samma pris,
så kunde ingen säga, att han vore en speculatiorishandlande,
utan blott en person, sorn ville
undsätta de nödlidande med de medel, han äger.
Jag kan ej instämma med Hans Excelience Herr
Grefve Mörner, att Ständerne icke böra bestämma
, huru och när creditivet skall användas. Jag
medgifver väl att föreskrifter egentligen ej borda
gifvas, men att Ständerne dock böra bestämma
ändamålet, hvarföre creditivet gifves. Det kati
uttryckas i få ord, att nemligen uppköpa, när
och der yranig gröda finnes. Men jig tillätår
att, örn jag blott skulle välja emellan Utskottens
förslag och att öfverlemna saken åt Konungens
godtycke, skulle jag välja det sednare, emedan
det åtminstone lemnar hopp, att creditivet skall
användas till Landets val, hvilket hopp alldeles
betages, om Utskottens förslag bifalles. Riksens
Ständer kunna likväl bereda sig fult säkerhet, om
de bestämma, att uppköpet skall ske i goda är.
Utskotten tyckas hafva g'öm t*, att för en million
Riksdaler erhålles då dubbelt så mycket spannemSI,
sorn i missväxtår, och om man kunde befara,
alt något ginge förloradt, så kan det dock
ej svara deremot, att man blott erhåller hälften,
om man inskränker upphandlingen till onda år.
Ven 27 Qctaber f. >n.
Jag förenar mig i Friherre Björnstjernas begäran,
att creditivet malte blifva bestämdt tili användande
efter de af Revisorerne 1820 föreslag»
ne föreskrifter.
Herr von Hartmansdorff: 3ag instämmer |
den mening, att denna punkt genom beslutet vid
den föregående atdra punkten är så till vida af*
gjord, att jag icke inser, huru ett annat heslut,
än der, semi Utskotten föreslagit, kan fattas, emedan
det i 2:dra punkten blifvit bestämdt, att
ingen sädeshandel, genom Regeringens åtgärder,
må äga rum. Hvad sjelfva saken beträffar, ga,
$när flere omtalt fördeiarne deraf, att Styrelsen
genom uppköp i goda år kunde erhålla ett dubbelt
qvantum spannemål, får jag erinra, att det
är samma satts, som vid förra Riksdagar blifvit
yrkad för Allmänna MagazinsDirection , och sorn
later yäl, men ej kan utföras; ty den säd, sorn
skall förvaras, är underkastad förskämning och,
kostar så mycket i skötsel, räntor och afdrag, alt
den ofta. blifver dyrare, än den spannmål, sorn
uppköpes i svårare år* Således har man af allmänna
Tidningarne hos oss sett, att undsättnings,
säd kostat mpra än annan spannmål, gällt på torg
och marknader. Man har å nyo omtalat, att jemnhet
i prisen skulle tillvägabringas genom dessa
uppköp, MagazinsDirectionerr nar likväl hittills
ej kunnat göra det med större tillgångar; huru
skulle det hädanefter kunna åstadkommas med
mindre? Det är att arbeta emot sakens natur,
att vilja införa denna jemnvigt, hvadan de krafter,
som derpå användas, än ytterligare skola
förspika». Det rätta medlet synes vara, a,ti låta
Den 2? Oclober f. rn, 545
livar och en sorn det åstundar, speculera på spanna
mål. Vill man ej göra det, och Regeringen,
lisom hittills, skall åtaga sig orntankan för sädeshandeln
i Riket, så skola ock följderne blifva
desamma, som hittills, att Statens penningar fåfängt
användas. Man har sagt, att menskligheten
fordrade en sådan åtgärd, som denna, och
att det vore hardt, att vilja genom svält tvinga
pienniskor till omtanka. Min mening är, att,
Utan svält och nöd, bade menniskan ej komruit
till en sådan utveckling af sina förmögenheter;
sorn hon gjort. Vill man se ett stort exempel
på följderna af den enskilta omtankans, hvilanda,
så bör man läsa historien om Usuiternes välde
j Paragnay i S.ödra America, der innebyggarne
behandlades alldeles såsom barn, och äfven förb.
lefvo det; eller i Europa beträgta Påfvens Stater,
der en Magazinslnrättning hålles för allmän
räkning, och d© fruktbara fälten kring Rom ligg©
©.besådda..
Friherre Cederström: Det är i sanning med
förundran, som j»g hörer hvad afseende göres å
användandet af den million, som Utskotten tillstyrkt
för uppkom mande spannmålsbehof. Utskottens
Betänkande uttrycker öfver allt en tafla af
Otillräckligheten af de fonder, sorn användas för
en Spannmålslnrättning, och att ingen Nation i
verlden har Capital nog till undsättning vid en
allmän missväxt. Det är blott de enskildtes samlade
förmåga, sorn kan motverka bristen. Det
är denna förmåga, som Utskotten velat återställa
och lifva. Om man nu considererar saken ifrån
den enkla synpunkten, att i stället för en
34*
Den 27 O c Löher /• tn,
jnillion, som Staten skulle använda, det finnea
så inånga andra millioner att använda af enskilt?,
så skall man finna, att denna million blott är ett
eftergifvande för att lugna opinionen, och ett
vehikel, sorn roan snart skall finna öfverflödigt.
Men då man öfvergår ifrån en förmyndare-anstalt
t,ill frihet, så är det nödigt för att icke
skrämma folket, roen sätta Styrelsen i siånd att
på en gang lemna undsättning och lifva den enskilda
industrien, att man iemnar ett sådant cre->
ditiv att användas genom enskildte. Om nu detta
förryckes, och Ridderskapet och Adeln, aom
bifallit 2:dra punkten, skulle tvärtemot densam--  xna besluta, att credit!vet skall öfverlemnas till
Styrelsens Disposition för att användas till spannxnålsuppköp,
när säden är till lågt pris, så har
man rakt motverkat ändamålet eller upplösning
gen af SpannmålsDirectionen, och i stället för
den förra Mag3z.inslnrättningen tillsatt en roin-^
dre, som möjligen kan bereda en rigtig hungersdöd,
i stället för att dea förra hittills endast be~
xedt brist och förlust. Jag skulle förmoda , att
genom en sådan halfmesure, som att med en
summa af en million, nu i år uppköpa spannmål
och magasinera den, för att höja prisen, om vi
fipgo ännu ett eller flere goda år, skulle antingen
den uppköpta sp,ann,raåL.en för skam,urs f eller
lagret fa säljas, utan afseende på den inflytelse
en sådan försäljning skull® äga på spannmålsprisen;
och frågas, om icke Nationen i sådant fall
skulle med skäl klaga deröfver, att Styrelsen nedsatt
spann m å 1 s pr i se me? och deröfver att spannxnålshandeln
vöre ännu uti Styrelsens händer?
glen 27 fleicher J,
Jag anhåller således om preposition till bifall å
Utskottens förslag.
Herr hägerhjelm'. Jag hade önskat undgå
att ytterligare uppehålla Ridderskapets och Adelns
tid, men jag ser mig dertill uppfordrad af ä t s k i l—
lige Talare. Jag har tyckt, att den framställning
af ämnet, som Herr Grefve Mörner gjort,
var så klar, att det ej behöfde vidare utredas.
Dock har jag sedermera hört en värd Talare
framställa åtskilliga invändningar, som jag ej kan
undgå att söka vederlägga. Man har först an^
märkt, att beslutet om 2,'dra punkten skulle bin-,
dra all ändring af den 4Jde. Den £tdra punkten
innehåller blott det beslut, att ingen spannmålshandel
för Statens räkning skall äga rum.
Jag kan ej finna detta vara ett hinder , att ju den
million, som är i fråga, må på det klokaste sätt
användas. Vidare har man anmärkt, att den
giundsattsen, att spannmål bör uppköpas till låga
priser, äfven förut blifvit yrkad, och legat till
grund för förra beslut , att detta låter val, men
leder till högre pris på undsättningsspannmålen,
än om den skulle uppköpas för tillfället , dåden
behöfves. Jag har, som Revisor, deltagit i
granskningen af Allmänna MagazinsDirectionen,
och tror mig äga kännedom örn verkliga förhållandet,
och orsaken till de höga prisen i undsättningsväg
, hvarmed Landet betungades. De
berodde dels derutaf, alt varorne vore dyrt uppköpte,
dels ock af de långa transporterna. Ingendera
omständigheten behöfver nödvändigt bär
inträffa, ty jag föréställer mig meningen vara,
att använda dessa penningar, då säden gäller
34r
Den 27 Öcloher Jm.
minst: och när i orsakerne en sadan skilnad fö;-  refinnes, så bör den ock synas i efFecterne» Man,
bär anmärkt, att det ej vöre möjligt, att åstadkomma
jemnhet i spannmålsprisen. Denna anmärkning
synes mig öfverflödig, emedan ingen
yrkat, att fonden skulle användas till detta ändamål.
Man, har länge yrkat, att icke Styrelsen,
skall blanda alg. ufi dqn enskilda handeln. Man,
sager, att det är emot naturen att vidtaga åtgärder
i detta hänseende, när den enskilta friheten
är tillräcklig att göra allt. Jag skulle önska, att
man dermed kunde uträtta allt hvad man i en
lekande phantasie tror den kunn? verka. Jag
har dock haft anledning att lära mig skilja emellan
föreställning och verklighet. Jag bär med.
vördnad emottagit den hufvudsakliga upplysningen,
att i Kyrkostaten Regeringens MagazirisInrättning
qvarhållit invånarne uti okunnighet,
samt att svält och nöd äro de yätta yäckelserne
till omtanka; och skall alltid med uppmärksamhet
afhöra lärdomar. Jag skulle likväl önska
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samma tålamod,
sorn jag , att njuta denna fördel af upplysningen..
Hans Excellence Herr Grefve Mörner
Om jag vid detta tillfälle endast rådfrågade hvad
sorn vöre min fördel, såsom Embetsman, så skulle
jag tillstyrka hvad Utskotten föreslagit, emedan
Regeringens ansvarighet då vöre ingen, och
den då blott behölde fråga: är det missväxt ? och
sedan säga åt den enskildte säljaren: var god och,
låt betala eder, och ät de behöfvande , se här
hvad undsättningen kostar, och se här så långt
den täcker; (y Riksens Ständer hade då beslutit.
Sen 27 Octeher /. m.
347
säden skulle betalas det dyraste som mbjligt
är; och så snart Styrelsen hade verkställt detta,
Sa vore den fri ifrån ansvar, och ägde ej annat
qvar, än att kalla Ständerne och säga till dem;
håfven beredt denna stallning, svara nu sjelf -  ’*ve inför Nationen.” Det är mig obegripligt,
att man för blott theorier vill envisas att betaga
sig gagnet af hvad man vill använda för gifna
behof. Det var på Riksens Ständers beslut, ej
på Regeringens begäran, som det ålades SpanneniålsDirectionen
att upprätthålla Spannemålsprisen.
Jag hade då den äran inför Ridderskapet
pch Adeln förklara, att det var o v erks t ali bart.
Nu åter tror jag de( vara min pligt ali säga att,
nar man vill anslå en summa, så bör den användas
så, att den gör den största, möjliga verkan.
Jag finner frågan så enkel, att jag ej inser
huru man med afseende på missnöjet med det
framfarna , och på absoluta theorier , hvilka ej
hafva sammanhang med denna fråga , kan vara
derom oenig. Hvar och en mäste vara öfvertygad,
att man med I million ej lian drifva någon
spannemålshandel eller försöka att uppehålla
sädesprisen. Detta kan aldrig vara point de vue’11
fl os Regeringen, utan den måBte vara att använda
penninge-lillgången så, att största möjliga
qvantitet i säd derföre kan erhållas. Jag kan
således ej tro att man borde göra den föreskriften,
att Regerngen nödvändigt skall uppköpa
Spann rnåle.n i öfve:flöds-är, emedan jag tror alt
inan ej bör försöka det, när handeln går och pri.
sen äro någorlunda jemna. Men när en total
brist finnes på afsättning, så anser jag att man
gör väl, om man lemnar åt Regeringen tillfälle
Dtn *7 October /. m.
att använda några hundradetusende Riksdaler till
■upphandling af säd för godt pris. Man liar talat
om Magazinskostnader, men jag får påminna
att det alltid skall vara Magasinet för Kronans
Afrads-spannemål. När nu sådane finnas, så be-,
tyder det ingen ting, om några tusende tunnor
mera eller mindre der förvaras, och. man lemnar
åt Styrelsen större ansvar i sam ma man man lemnar
den en vidsträcktare verkningskrets. I öfrigt
får jag anmärka, att de sädes-skämningar, sort»
någon gång ägt rum, icke så mycket blifvit föranledde
af otidiga uppköp, som ej mera deraf att
öfverfiödiga undsättnings-reqvisitioner blifvit gjorda,
och att man då ej hade hvad man nu har,
nemligen en torkinrättning. Då man nu har en
sådan, bör man ej befara att spannemålen skämmes,
och man har ett gifvit varuvärde, som sedan
kan transporteras hvart behofvet fordrar.
Ett creditiv i varuvärde är vanligen fördelaktigare
än i penningar, när det väl användes. Således
anhåller jag om proposition, att creditiveÉ
måtte ofverlemnas till Kongl. Majit* disposition,
att användas åt behöfvande i missväxt-år, utan
föreskrift när upphandlingen skall ske.
Herr Munck af Rofenjkjold: Afven jag
har ej trott eller yttrat att' jemnhet i sädespriserne
skulle vara ändamålet rned användandet af
creditivet. Hufvudsta dana ålet är att förvara ett
års öfverskott till ett annat års brist , och om
deraf blifver en följd , att ytterlighet i vanpris
eller dyrhet förekommes, så är deruti ej något
ond t. Man har åberopadt förra Riksdagens beeiut,
soto bevis att ej följderne kunde blifva go
-
Ben s7 f)tloler f. m,
349
*5a, men jag har vid ingen Riksdag bestridt, att
Uppköpen endast borde ske i goda ar. Hvad Säter
beträffar att spannemålen blifvit förskämd, så
kommer det deraf, att uppköpen skett i svåra år,
och Magazinslnrättningen således icke kunnat
salja spaiinemålen i goda år, hvarigenom en lång
magszinering uppkommit. I ett iand som aldrig
3 år i rad haft en god årsväxt öfver allt, och.
der Kronan årligen förbrukar 30,000 tunnor, måtte
en omsättning lättiigen kunna ske. Just dera
principen som na flere Ledamöter i öfverensstämmelse
med Utskotten försvara, har varit orsaken
till Magazinslnrättningens förluster; mera
Directionen har varit mera att ursäkta för sina
upphandlingar i mindre goda år, då den ej haft
föregående exempel för ögonen. Jag vågar erinra
de Ledamöter som voro här yid sista Riksdagen,
att man då var mycket uppskrämd öfver
de här gällande höga prisen på korn och rågj
men på samma tid ville ej enskildte speculanter
i Skåne gifva hälften för samma sädesslag. Era
ersak var visserligen den, som Herr Lagerhjelm
yttrat, att enskildte ej ville inblanda sig i handeln
af brist på capital. På är© de i Skåne som
hafva nog Capital, att förvara spannemålen till
ett annat år, ty de kunna säkrare använda dem
på andra speculationer. Dessutom känner sig den
enskildte Speculanten icke säker så länge Styrelsen
äger rätt att nedsätta e!'er borttaga tullen å
utländsk säd, ty det kan hända honom, att äfven,
om ett sämre år skulle inträffa, han ej får mera
än han gi f v it
I
öfrigt kan jag ej annat} än anse ganska
350 Den 27 Oc toler ), m.
lämpligt, att Riksens Ständer sjelfve bestämma
vilkoren för användande af Creditivet i öfverensstämmelse
med de af Friherre Björnstjerna
citerade 1820 års Revisorers föreskrifter, på hvilka
jag anhåller öm proposition;
Friherre Björnstjerna-, jag skulle verkligen
lyckönska Sverige, om det vore uti det lyckliga
tillstånd sorn åtskilliga Ledamöter tyckas förmoda;
att missväxt icke skulle kunna inträffa ;
och att den enskildta handeln alltid skulle kiinnå
afvärja alla faror. Jag betviflar likväl dessa meningar.
Den första sattsen jäfv-as äfven af andrå
blidare länders erfarenhet. Vi håfve sett Tyskland^
der igåg feh så förfärlig missväxt inträffade,
att utvandringär mäste ske; Vi hafva sett det
serninanta Pohlen i fjpl, då flere tusende Bönder
gvulto ihjäl; vi hafvä sett hungersnöd i Irland,
ehuru i England den berömda principen af den
enskildta handeln är gällande. Man säger att det
afhjelpes i Sverige genom Potatoes; men i leland
är hälften af jorden potatoes-land. Under missväxten
i Irland $ förledit år exporterade Köpmännen
hela skeppsladdningar med spannemål
under det att de fattige Invånärhej sorn icke förmådde
köpa den efter Köpmännens höga priser^
och söm än mindre af Köpmännen it linde erhålla
den på credit; svtilto ihjäl. Följden skulle
blifva densamma här; jag anser derföre såsom
fett radicalfel att ritan lernnat åt köpmannen att
försälji spannetnålen. Jag hemställer örn han
väl känner Pehr Andersson i Noirby eller någon
ännärt bonde, och vill lemna honom credit;
jag anser således alt följderne kunde blifva våd
-
Den October /. m.
lige af Utskottens förslag. Hvad angår att spanremålen
ej kan Magazineras, så enär Kronan
årligen utger 00,000 Tunnor* matte tillfälle finnas
till omsättning, och då torkinrättningar dessutom
äro uppförde, måtte ali förskämning kunna
förekommas. En nyare uppläckt är äfven gjord
äf Herr Tourheaux, sorn visat att säd i flere år
i en grop 1 jorden kan förvarås. Otn det skulle
lyckas i Sverige j skulle alla fördelarne qvarstå
utan olägenheterne. Man åberopar allmänt att
MagazinsDirectionens undsättnings-spannemål varit
så dyr; orsaken dertill är att det stora anslaget
gjordes åren 1818 och 1819 då missväxt inträffade;
och det samma vill inan nu fastställa 1
princip, nemligen att uppköpen skola ske i onda
år. Jag får anhålla öm votering, emedan jag tror,
att opinionerne redati ärö tillräckligt debatterade.
Ja-propositiori skulle då blifva Utskottens förslag
bch Nej-proposition, att creditivet begagnas antingen
enligt de af l§2ö årå Revisorer lemnade
föreskrifter, eller sorn Hani Excellence Herr
Grefve Mörner föreslagit.
Herr Thärn, tVöllrath: Jag borde ej upptaga
Ridderskapets och Adelns tid med att anföra
något i detta ämne ; mén jag tycker mig finna
, att några synpunkter här äro förbigångne,
ilag vill ej uppehålla inig Vid den satts, att det
är nöden, som lärer fnenniskan. Den kan vara
theoretiskt sann, ehuru ej i tillämpningen utan
modificatiöner. Ej heller är den 1 iktigt användbar,
i afseende på det administrativa, och jag får
fäs ta uppmärksamheten derpa^. att Sveriges ställ -  bing m-t , och då Magasins! rirältning här först
5 53
Ben 2j Öf ioler f. m,
vidtogs, är helt plika. Det var efter flere miss^
växter, sorn den 1786 blef inrättad. Då ägde
ej Sverige äfven i de bästa sädesår nog spannmål
för stna behof. Några 100,000 tunnor miste
alitid införskrifvas. Nöden skulle dä naturligtvis
blifva ytterlig, när missväxt inträffade, och
förlagen hos köpmännen kunde icke blifva ti 11—
räcklige, Jag hemställer, om tillståndet nu väl är
detsamma. Erfarenheten har visat , att Sverige
i goda år har öfverflöd, och i vanliga år tillräcklig
tillgång på spannmål. Således kan en slå
dan nöd, som inträffade 1786, ej Vara att hefa.
ra. Den inrättning, sorn då anlades, var nyttig
och behöflig-, ty den var blott beräknad på undsättning,
och ätt upphandla spannmål för godt
pris, samt undanrödja nöden. Så länge Riksens
Ständer bibehöll© inrättningen vid en sådan befattning,
fanns ingen anledning ätt klaga, äfvert
som den ej gjorde någon skada för dert enskilt©
spannmålshandlaren. Det var forst då, när Riksens
Ständer ökade creditivet för att upprätthål—
la spanmålsprisen , som oredan började. Då Ute-,
stängdes den enskildte speculatiten ifrån handeln,
och MagazinsDirectionen kunde slutligen sjelf icke
kandla. Nu är det angeläget att akta sig > att
återgå tiil sådana händelser. Jag har alltid trott
det Vara nödvändigt, att hålla spannmål tillhan.
da, såsom nödhjelp åt vissa provinser, som oftä
iida af missväxt, utan att Ijandet i öfrigt har
känning deraf. Detta ändamåls vinnande hafva
iRiksens Ständer åsyftat med de 60,000 tunnorne.
Nu är det fråga, om något biträde för den öfriga
delen behöfves, Utskottens Betänkande är
byggdt
3>m 27 October f. Mi
m
byggdt på den princip, att spannmålshandel xåöp
ligen kan existera i Landet, ty om man tror en
sådan möj ig, sä speculerar man på att handla
upp spannmål det ena året, för att sälja det andra.
Utskottens förslag är då fullt rigtigt, ty det
förutsätter , att Köpmannen med vinst kan upphandla
spannmål, så att deraf alltid finnes till
utsäde, I)å kan den hjelp, som Utskotten föreslagit
genom creditivet och lån deraf till enskildte
spannmålshandlare , gifva tillräcklig tid att
från Utlänningen anskaffa hvad, sorn till brödfödan
behöfves. Förutsätter man åter, att spann-f
målshandeln ej kan blifva liflig, så tror jag ej,
att nian bör bifalla Utskottens förslag, utan är
det då bäst till Regeringen öfverlemna, att efter
godtfinnande förfara Således tror jag, att begrep,
pen, om en spannmälshandej kan hos oss existera
eller icke, böra bestämma vårt bsslut. I händelse
Ridderskspet och Adeln bifaller Utskottens
förslag, anhåller jag att få göra en anmärkning
till. Kronan har, utorn de ordinarie Bpannmåls-3
räntorne , sorn årligen ingå, äfven fått betydliga
spannmålsintrader i ds provincer, der cavallerierne
äro afsutne, nemligen 7 och en half tunna
per nummer, hvilket i Skaraborgs och Jönköpings
Län ensamt utgör i5,ooO tunnor. Kronan har
äfven betydliga spannmålsintrader af utarrenderade
Kongsgårdar. Jag hemställer, att, när Kronan
har betydliga öfverskott, sorn i vissa provin-i
cer ej kunna fullt användas, utan måste försäljas,
Regeringen ma, om detta inträffar i goda år, då
spannmålen faller, af creditivet lyfta så stor del,
Ridd. 0. Ad, Prof, IX Band. 2ldra Aid. 23,
354
Dm 27 Octoler /. m,
eom »varar emot de spannmålsposter , hvilka Krö»
nan ej, utan skada för sig och Landtmannen,
ian sälja, och hvilka möjligen kunna uppgå till
30,000 tunnor. Dessa kunde magazi neras och
vårdas, och Kronan sedan-, vid svårare år, sälja
denna spannmål, och återbetala hvad den äfcreditivet
uttagit. Härvid vunnes flera ändamål}
i:o komme ej Kronan i belägenhet, att nödgas
lemna bom sin säd för vrakpris} 2:0 blefvo ej
prisell fällde genom försäljning; och 3:0 uppkomme
en tillgång i nödår, för att hjelpa de lidande.
Jag hemställer* om icke detta tillägget
vore nyttigt, i händelse Utskottens förslag bifalles.
tierr Hjerta: Jag anser mig skyldig, att
yttra mig, enär jag af allt, hvad jag hört, ej
kan förstå annat, än att man missförstått punkten.
Man har yttrat, ätt följden skulle blifva
den, att Sädén upphandlades till dyra priser, och
man har siött allt på denna mening. Jag tror,
att detta är ett missförstånd, ty vöre frågan den>
att använda creditivBt si, att mah skulle inom
Biket upphandla säd, när missväxt inträffade, så
Bkulle det väl bidraga till prisens höjande} men
sådan är icke meningen. Frågan är, att genom
försträckningar åt Handlande skaffa säd utifrån,
för att under missväxten till lindrigt pris sälja
den. Således är icke fråga otti att köpa sädén
dyrt; ty den Handlande söker Val bästa priset,
och när alla Handlande hafva tillfälle att anmäla
sig dertill, så är ju följden den, att de underbjuda
hvarandra. Det är klart, som dagen,
•att crediuvet är gifvet i detta ändamål, icke fö£
Ben 27 Oclober J, m.
ått höja prisen inom Landet, utan blott för att i
missväxtår inköpa Spannmål utifrån. Det är verkligen
med förundran jag lior den satts att vid
frågan öm MagaåinSlnrätiriingens afskaffande, det
skulle vara theorierne, som strida. Jag trodde, ått
det vore erfarenheten, och flere års erfarenhet
Sorn nu strider emot theoden. Jag tror, att det
var theörien, som år 1815 följdes, då man’ gjorde
en Inrättning, hvars like jag ännu ej ftinnit,
om ej den, som omtalas i Bibliska Historien.
Hvad angar det jag yttrat, att missväxt ej vore
här att befara, så har jäg sagt, att en allmårt
missväxt ej gerna hos oss kunde inträffa £ jäg
tror det derföre, att Sverige ligger så vidsträckt,
Och jag påkallar hvar och en att uppgifva, öm
någon generel missväxt här funnits sedan 1781*
Jag får omnämna, att de Längder, sorn öfver
Sädes-productiön inkommit, visa att ifrårt 1809
productionen ökts å strid säd med 15 procent, å
blandsäd med 20 procent, och alt årliga potatoespröduction
ökts inom 12 år, med 12 och ■§ millioner
tunnor. Att jag någonsin skulle hafva
Vttrat, att roan genörn svält skulle lära folket att
tänka,- det har jag altdrig gjort, och Protocollet
kan intyga det; men jag har sagt, att bristen tvingar
folk att tänka för sig med enskilta upplaga
emedan allmänna upplag utan de mest öfverdrifva
kostnader ej låta tänka sig, och äfven om, enligt
hvad en värd Talare yttrat, det nya sättetj
ått förvara Spannmål i grop i jorden, skulle finnas
användba f, tror jag det vara bättre att de
Énskiidte gräfva sina gropar för sig, än att man
gör stora gropar för hela Samhället. J3g kan ej
finna i Herr Thatns Anslag något, sorn är nyt
-
356 Den 27 Octabcr /. m.
tigt. Om det skulle förekomma fallna priser det
ena året, så kunde de falla ännu mera det andra
såsom man nu i flera år sett. Derjemte skulle
då Säden ovillkorligen vara ritorr, och det blefve
svårt att ålägga Arrendatorerne eller Räntegifvare®,
att erlägga sådan Spannmål. Förvarandet
blefve alltid svårt, och i öfrigt vet jag ej,
hvad man fruktar af 30 ä 40,000 tunnors RänteSäds
försäljning mera eller mindre. De säljas
ej på ett ställe, utan på 4 eller 5 punkter af
Riket. Då är detta 3f ingen vigt, när productionengår
till g millioner tunnor, hvaraf i för—
säljning circulera emellan 2 och 3 millioner tunnor.
Jag anser af yttersta vigt, i fall man vill,
att en upphandling skall ske, att den göres, på
sätt Utskotten föreslagit; endast med den skilnad
att i stället för: ”mera allmänt härjande missväxt”
sättes blott: ”infallande missväxt”.
Friherre Cederström: Det har blifvit yttradt
att, i händelse Utskottens förslag blefve bifallet,
vore Styrelsen fri från allt ansvar, och från all
befattning med beredande af undsättning; att Styrelsen
knnde tillsäga de Handlande: tagen så mycket
J kunnen få, och att slutligen den mäste
sammankalla Riksens Ständer, och säga till dem:
svaren nu sjelfva inför Nuionen. Jag skulle tro
att, vid en rigtig genomläsning af Betänkandet,
denna uppställning ej möjligen kan blifva en
följd. Der står tydligen, att hugade Speculanter
skola inkomma med uppgift på de priser och
villkor, för hvilka säd kan levereras, och inom
hvilken tid den skall betalas, samt att Styrelsen
då skall begagna allmänna anbud, för att erhald
D*n 27 Oetober /, m.
$57
la de möjligen lägsta priser. Det lärer således
ej vara fråga oin att tillstyrka de Spannmålshandlande,
att taga det högsta möjliga för deras vara,
synnerligen som det bestämdt står, att tid, ort,
pris m. m. förut skola vara bestämde. Då alla
dessa villkor äro uppfyllde, är Styrelsen väl fri
från anmärkning, men i händelse den ej skulle
hafva iakitagit dem, sa tror jag, att anmärkning
tungt kommer att drabba Styrelsen Ytterligare
har det blilvit anmärkt, att ett creditiv i vara är
bättre, än ett creditiv i penningar» Om man
förutsätter, att varan ej är åtkomlig, när den behöfves,
så ar ett varu-creditiv visserligen bättre 5
men när det ej är förhållandet, och i fall säd här
ej kan fås, den alltid kan erhållas annorstädes,
(iy den händelsen är okänd i häfderne, att hela
Jordklotet har blifvit utan säd, emedan generationan
då skulle utdö) så tror jag det vara klokt
beräknadt , att undandraga Styrelsen befattning
med Spannmålshandel, hvilket alltid medför brisc
och nöd, samt öfverlemna den åt enskildta, hvarigenom
liflighet och trefnad uppkommer. Det
har blifvit citeradt, att säd blifvit exporterad
från Irland, då menniskor der dogo af hunger.
Jag tror ej, att vi här behöfye gå till exemplen
af Englands missbruk. I Sverige har Styrelsen
rätt att förbjuda utförsel, och belägga den med
hög eller låg lull, och jag förmodar, att Styrelsen
ej lärer tillåta utförsel, om den befordrar
hungersnöd. Slutligen har det blifvit föreslaget
af Herr Tham, att Regeringen skulle få begagna
medel af creditivet mot Spannmål af Räntorne.
Jag anhåller få fästa uppmärksamheten på, hvart
detta skulle leda. 1 stället för att försälja öfver-;
Ven S7 (Jetober / rn.
skotten, skulle Styrelsen tillita creditivef, nefi
lägga upp Spannmålslagret, Inom korrt tid skulle
credilivet hafva åtgåtr, och det stora lägret
skulle, i nian som det steg, väcka farhåga och osäkerhet
hos den enskilte, sorn då ej kpnde befatta
sig med denna handel. Således hur snan
vill vända den frågan, om man lemnar .credjtjvet
till Styrelsen, så förhindrar man al! liflighet
i den enskildta Spannmålshandeln, och då är det
bättre, att behålla den gamla MagazinsDi rectipnen,
och oka dess creditjv.
Herr von Hohenhausen’ Friherre Cederström
och Herr Hjerta synas mig så fullkomligt
hafva utvecklat alla möjliga förhållanden, utur
hvilka denna sak kan betraktas, att jag ej tvekar
att förena mig i deras mening. Hans Escellence
Herr Grefve Mörner har framställt de rys 1 iga följder,
som skulle uppstå, om Regeringen sattes ur
tillfälle att Jemna biträde åt nödlidande- Jag
skulle ej sätta i fråga att bifalla ett mera mamabelt
sätt af Fonden, om det förutan följden
kunde blifva, att man blottställde medborgare för
att svälta ihjäl, ty medborgares lif äro af högre
värde än alla andra considerationer. Men då
Herr Grefve Mörner inedgifvet, att en millions
creditiv ej är tillräckligt för att drifva en allmän
Spannmålshandel, och likväl yrkat, att uppköp
skall ske för att förekomma vanpris, så kan det
ej ske partielt för att gynna den ena eller den
andra Provincen, utan måste ske när såsom ntj
allmän ymnighet finns på Spannmål, öfverallt och,
i synnerhet i de sädesrikare Provincerne, såsoni
§kåne. Öster- och VesteiGöthland , Upland etc*
pen 27 October /, m.
559
Om nu det blir missväxt i de Norra Provincerne,
som först sent om hösten blir bekant,
så kan ej dittransporteras så hastigt som fordras
det man i goda år uppköpt i Rikets Södra Provincer,
utan stor kostnad. Då är det naturligare,
att uppköpen ske genom enskilte personers för-:
sorg de år, då verkeligen Spannmålsbiträde behöfves,
Derföre tillstyrker jag bifall på Utskottens
förslag, helst jag ej grundar min öfvertygelse
på någon enskilt omtanka, utan på den
allmänna erfarenhet, att i intet land Styrelsen
kan befatta sig med en sådan Spannmålshandel,
utan missbruk, och betydliga förluster för det
allmänna. En värd Ledamot har talat om Irland,
och tagit det sorn exempel och bevis på
att svält skulle kunna uppkomma, ehuru Spannmål
exporterades från Riket; men vi känna hvad
Handelsinteresset i England förmår, då4 deremot
vår Grundlag tillåter Konungen, att nedsätta införsel-tullen,
och förbjuda utförseln af Spännemål,
när så finnes af nöden. Derföre kan här
ingen sådan fara uppstå, hvadan jag tillstyrker
Utskottens förslag..
Herr Stråle, Nils Wilhelm'. Flere Ledamöter
hafva redan så utredt skälen, som tala för
afskaffande af Statens mellankomst, och således
instämt i Utskottens förslag, att jag blott åberopar
deras yttranden. Jag får endast tillägga, att
då ostridigt det ändamål, som bör sökas, är atfc
med mindsta kostnad kunna uti inissväxt-år skaffa
den största möjliga tillgång på Spannmål för
deras behof sorn deraf behöfva köpa, så vinnes
detta ändamål, efter min tanka, genom Utskot
-
Heil Vi O »t oéer /. m.
tens förslagj emedan man miste taga för afgjordt
att icke allenast de personer, som af allmänna
medel erhålla förskott till upphandlig af Spannmål,
skol», om en förmånlig afsättning är att vänta
af ett större qvantum, an som för de således
erhållne penningar då kan upphandlas, använda
på denna handel de egna tillgångar, som dertill
kunna finnas, utan ock att andre Speculanler, som
icke vidare befara att blifva undersålde af en
allmän inrättning skola lägga sig på spannmålshandeln
och söka täfla med dem, som erhållit förskotter.
Den concurrence som således uppslår,
miste ovedersägeligen både hålla priserne någorlunda
jemna, och lemna till salu ett vida större
Spannmålslager, än som för de anslagne allmänna
medlen äfven under det bästa sädes-år kunnat
upphandlas. Derjemte är det för mig klart,
att om man skulle uppköpa säd i god^ år för allmän
räkning, för att hållas till salu framdeles,
skulle sådant i möjligaste mån inskränka den enskilta
SpannmåJshandeln. Derigenom att ingen
betydande sådan enskilt handel nu varit, har det
kunnat blifva möjligt, att i svåra år prisen stiga
ofver höfvan, och falla likaledes i goda år. Detta
bär öfvertygat mig, att uppköp för Statens
räkning leder (ill ett skadligt resultat och jag håller
före att ett nu verkställdt uppköp af .Regeringen
skulle verka mera till Spannmålsprisens fällande,
än om MagazinsDirectionens lager genast
försåldes.
Grefve von Platen, Balzar Bogislaus:
Jag får bedja om förlåtelse att äfven jag upptager
Uden, tneq då jag varit en af de förste sorn yr
-
Ven 37 Oet ober /. m.
iat vissa sattser 1 ämnet, hvilka i dag blifvit behandlade
såsom tomma theorier , anhåller jag få
utreda hvad jag här anser såsom gifna sattser, och
som throrier, ej för det jag anser nödvändigt att
rättfärdiga mina meningar , men för att hjelpa
saken till det bästa. Också jag har haft någon
kännedom om theorier sf Struensee m. fl. som
•jag sett i studerkammaren, men detta gör ej till—
fyllest. Fast mera har jag af erfarenheten sökt
hjelp. Då har jag funnit tillräcklig grund både
af Sveriges, och andra länders förhållanden, och
om man fäger, att man mera skall rätta sig efter
Sverige, än andra länder, så tror jag dock att äf -  ven de hafva rätt som påstå , att man ock bör
begagna andra länders erfarenhet uti hvad sorn
på Sverige kan vara användbardt; ty sanningen
ligger i midten. Då är det klart att de rikaste
länder, Kyrkostaten, Cicilien, med flere, hafva blifvit
förvandlade till ödemarker genom Magazins»
inrättningar; hvaremot säd aldrig saknats i de länder,
där en fri Spannemålshandel fått äga rum,
såsom i Holland, och i Nona Amerika, der likasom
i Sverige en stor population finnes på ett
vidsträckt land med ödemarker emellan. .Likväl
har ingen der tänkt på någon Magazinslnrättning
och landet har gått till sin förkofran. Jag har
äfven sett Toscana, som hade en MagazinsInrättning
med stora underjordiska roagazinerj
det lemnade spannemålshandeln åt enskilte personer,
hvilket har ledt till lyckligare förhållanden
än i Öfriga Stater uti Italien. Men om dessa
exempel äro för långväga, så kommer jag till
ett annat Iand som är oss närmare, nemligen Norrige
då det var förenadt ored Danmark. Dan
-
362
Pen 27 October f. m.
mark var ilen producerande, och Norrige ständigt
j behof. Dock bär det aldrig tal 1 i c Norrige in,
att begära en Magazinslnrättning, och då det sön-^
drades från Danmark , ville det ej eller veta af
Magaziner, utan ville heldre, att spannemålsliandeln
skulle lemnäs |t den enskilta omtankan.
Detta angående principen af spannemålshandelns.
öfverlemnade ät enskilte. Man har vidare omtalt
en satts som jag framställt, att i behofyet
och olikheten af pris ligger correctivet. Det är
naturligt att när en sak är dyr, lefver en hvar
sparsamt, äfvensom man lefver öfverflödigt, när
deruppå är godt pris. Det gir an att gifva en
hvar sak en löjlighet genom öfverdriften , och
derföre har man sagt, att detta systeme grundar
sig på svält. Jag hemställer om någon betvifla?
att ju Sverige i vanliga år har tillräckligt spannemål
till brödföda, och öfverskott deraf till brän,
vin. Då blifver ock följden, att medelconsum-*
tionen kan tagas till g tunnor på personen. Nu,
hemställer j»g , om det icke är, möjligt utan att
svälta, att hushålla in en skeppa, eller att öda en
en skeppa mer, Jag tror att båda delarne kai\
äga rum, utan att populationen svälter eller förstöres.
När nu detta är gifvet, så gör det 750000
tunnor på hela populationen, och jag tror ingen
inrättning kunna åstadkomma så betydliga tillgångar.
I öfrigt bar jag hört citeras, att missväxtår
kunde inträffa och medger det 5 men att man
nu skulle kunna tro att ett sådant år skulle in-*
träffa söm år 1771 och 1783, det vågar jag bestrida,
och med minne af isynnerhet det sednare*
så sannt tecknadt af en af våra namnkunniga poe->
ter, krn jag ej tro, att ett sådant mera ?k*U in
-
pen 27 Q:tober fy m.
365
iräffi ; åtminstone skola då phennmener äga rum,
sorn hittills varit okända. Således har jag dea
öfvertygelse, att då Begeringen förut haft erfarenhet
af rn agazi ner, och landet kommit till den
punkt af odling, der det nu är, sa är det rätta att
lemna handeln åt den enskilta om ankan, mea
att en öfvergång fordras, kan jig ej bestrida, och
jag tror deri vara riktigt afsedd , såsom den af
Utskotten blifvit föreslagen. Om jag skulle tillägga
något, så vore det , att vissa band å den
inrikes rörelsen existera , som kunde först böra
borttagas, och hvilket kunde blifva ett föremål
för Riksens Ständers önskningar, men jag är öfvertygad
att de af Regeringen inses, Ett fartyg
till exempel som skal! gå ifrån de södra orterne
till de norra, och vill gå inomskärs', ar belagd
med sådane äfgifter, att det derifrån hindras. Meik
när nu Regeringen äger att uppsöka sådane enskilte,
sorn Utskotten uppgifvit, då den äger att
borttaga de band sorn hindra rörelsen , och då
den kan latta communicationerne, såsom nu sker,
så tror jag der vara det rätta, att lemna denna
gren af handeln ål enskilte, liksom uti andra lan.
der. Mm har talat om nyttan af Magazi ner men
de äro ojämförligt nyttigare under enskilt uppsigt
än under allmän. Man kan ej tänka sig den
uppsigten öfver magaziner i ett helt rike, sora
al enskifte kan lemnäs. Sverige med sitt läge,
med dess ovanligt lyckliga tillgång på communi->
canoner gertum sjötransport , med dess kuster,
insjöar, strömmar, har verkligen utvägar vida ofver
de fleste andra länder , och när Regeringen
.således får ett medel att lifva den sofvanda etivduha
industrien, så skall den taga den rigtning
3«4
Den 57 Oetober /. ni
-
vi önska. Hvarje dag sorn den allmänna inrätta
ringen räcker, är ett hinder för landets förkofran.
Man må aäga hvad man behagar om hvad som
finnes; jag har besökt flere magaziner, och kan
ej frångå hvad jag sagt. Väl har det blifvit yttradt,
att MagazinsDirectionen har torkinrättningar;
men huru de som äro 233 stycken skola
kunna verka öfver hela Riket, kan jig ej Förstå.
Under sådane förhållanden kan jag ej annat än
föreslå att Utskottens Betänkande måtte bifallas,
med tillägg af den önskan, att Regeringen måtte
tillse, att alla aidane band borttagas, som hindra
den inrikes rörelsen, såsom onödige lotspenningar
m. m.
Herr Grefven och LandtMarjkallen till—
kännagaf, att Plenum koin tile klockan half till 6
i eftermiddag att fortsättas,
Herr von Hartmansdorff: Jag har efter
hvad Grefve ven Platen anfort, blott ett par ord
att anmärka, nemligen att då man anfört exempel
från Irrland , der säd blifvit exporterad, oaktadt
missväxt varit i landet, så behöfver man
ej gå så långt för att finna dylika efterdömen.
Afven här i Sverige har man, då Magazinslnrättning
fanns, exporterat säd till Italien, under
det medborgare i Westerbotten varit i behof,
och såsom jag vill minnas, nödgats betala dålig
undsättniogs-spannemål dyrare än hvartill de kunnat
köpa god säd i Österbotten, Beträffande det
af Grefve von Platen föreslagne tillägg, rörande
en underdånig önskan om lättnad i afseende på
•eglationen inomskärs, så tror jag att Ridderska
-
Déll IJ Otfoitr j. mi
pet och Adeln redan fattat ett beslut, angåenda
undersökning om dessa afgifter. Motionen derom
gjordes i BondeSiandet af Vic* Talemannen
Jon Jonsson; och måhända tord* RiddarhusSecreteraren
kunna upplysa huru aaken blef afgjord.
Friherre Sköldebrand, Eric: Min öfvertygelse
har alltid varit, att MagazinsDirectionens
speculationer med spannmålshandel äro skadlige
för Riket, och att en ny spannmålsinrättning aldrig
borde blanda sig med spannmålsprisens styrande
j men jag har hört af de talare, som yttrat
sig, att de synas glömma, att vi hafva 6 månaders
vinter, att brännvinsbränningen gir i jemnt
stigande, och att brännvinaförfattningarne äro sadane,
att de tillåta hemmansägare att förstöra i4
millioner tunnor säd eller potatoes, ehuru de
ännu icke hunnit längre än till 4 millioner. Men
hvarje Landshöfding kan vitsorda, att Brännvins*
pannornes antal och storlek årligen ökas. Förhållandet
förledet år är kändt, att säden vanligen
gälde från 7 till 9 R:dr tunnan, men förra sornmarn
uppgick den likväl till i5 R;dr. Vi behöfve
ej citera andra Länder, hvad missväxt angår.
J819 var Södermanland, som vanligen varit
en sädesrik provins, skuldsatt i Kronans Magaziner
för 140,000 R:dr Banco. Jag är ej af
dem, som vilja lägga band pa den enskifta otntankan;
men det är nödvändigt, att Kronan är
försedd, innan missväxt inträffar, ty om man lernnar
saken helt och hållet åt sitt öde , så hinner
ej hjelpen komma förr än vintern gjordt dess
anskaffande från Utrikes orter omöjligt Man får
för theoretiskt liberala principer, och för att
566
jjen 27 Oetober /. m.
gynna någre enskiltes handelsinferesse, la (a orri-"
tankan för e(t helt land väl vika och öfverlemna
det åt möjlighet af hungersnöd. Beklagligen,
fast än Sverige haft några goda ar, kunna vi ej
hoppas, att det alltid skall fortfara. Jag har hört
jemnförelse göras emellan Sverige och Italien,
.Den är olämplig. Italien, sorn haf hela Afrikanska
kusten att hemta spannmål ifrån och ett
alltid segelbart haf, kan snart afhjelpa brist, om
den skulle inträffa, Jag har äfven hört jemförelse
emelian Norrige och Sverige. Äfven denna
är olämplig. Danmark har alltid öfverskott
af säd , och närheten gör att det alltid kan afsätta
till Norrige , sorn alltid har behof af spannmål.
Antingen måtte man finna, att Regeringen
ej behöfyef disponera creditivet af en million^
eller ock matte den få disponera det så, att den
har vara och icke blott penningar. Jag hemställer,
hvilket sorn är förståndigare, att i goda af
Uppköpa epannemåt innom landet för godt pris,
och förvara den ellef att vid missväxt och då
Sädén biifver mycket dyrare,- lemr.a åt handlande,
att kasta börrt penningarne åt Utlänningen.
SockneMagazinftr hafva i alla tider funnits i hela
Riket, och torde ktarina lemna upplysande exempel.
Undsättningen derifrån lemnäs ej mot
contant, utan emot ranta i säd. Förvaltarns,
utan att heta KammarRId , aflönas i spannemål,
Én större Magszinslnrättntng kunde vära inrättad
på samma vis , och skulle då vara en välgerning
för landet. Den kunde, såsom de fleste
SockneMagaziner, uppgå till 2 å 300 procent
mot första insättningen» Men skall en million
ben ä.- Öctober f. rit.
Öuponeras af Regeringen, så miste det ske på
sådant sätt, att man i goda år upphandlar och
lägger i förlag. Hufvudfrågan är ej här, att protegera
Vissa corporationer.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner i
Jag har funnit i dag, äfvensom flere gånger, att
jag ej haft den lyckan att göra mig begriplig.
Jag har från första början förklarat, att jag icke
ansåg frågan vara om någon fortsatt spannmålshandel
å Regeringens vägnar. Jag har alldrig
ansett en sådan böra drifvas, och förklarar det
Omöjligt, med det inskränkta creditiv af en mil -  lion , som blifvit anslagit. Följaktligen har jag
trott, att jag borde vara förstådd, när jag vid
hvarje tillfälle upprepat, att jag ansåg det ålig*
gandet att styra spannmålshandeln och bibehålla
jemnä priser vara en sak, hvarmed Regeringen
ej borde sig befatta, Jag har Upprepat det flere
gänget, och göt det nu för sista gången, men då
jag förklarar detj så ber jag äfven få förklara, att
jag anser frågan nu vara, om creditivet skall användas
så, att man för detsamma får det minsta,
eller det mesta qvantum spannemål. J^är nu fråga
är, att först, då missväxt yppats, lemna creditivet
åt enskilte handlande, så är det gifvet,
att prisen skola stiga. En talare, Friherre Cederström,
har sagt alt jag ej fb'r3tod Betänkandet,
då jag yttrat att man till de handlande kunde
säga: Ni skola taga det mesta J kutinen få; men
jag hemställer , om icke Upphandlingen blifver
dyrare , när roanbegynner den först i missväxfår,
och jag hemställer om någon handlande lär lemtia
spannmålen för bättre pris, än hvad dea i ali
-
3ö8
Din 2? ÖHoier /, m.
ttiSnhet gäller, och han vid marknaden kan fi
för den. Följaktligen kan jag ej finna annat, än
obestridligt, att crediiivet gör mindre verkan, då
man köper under missväxtår, än då man gör det
vid låga priser. Det är i det afseendet jag trott,
att ett creditiv i vara vora bättrs ä'n ett creditiv
i penningar. Man har sagt, att transponeme ej
kunna ske, när det erfordras, men jag tror ej,
att spannmålen blifver mera transportabel derföre,
att den köpes af enskild man, och sedan
transporteras, än om Regeringen har denna omsorg.
När 1812 örn hösten en till utseendet god
skörd förvandlades till missväxt, så erfor man,
att om ej Regeringen då genast hade gitt i för.
fattning om uppköp och afsändande af spannmål
till de norra provincerne, bade de svultit ihjäl.
Man har sagt, att Kyrkostaten och Cicilien visade
exempel på skadligheten af en Magaz nslnrättning.
Om Kyrkostaten och Neapel hade andra
StatsFörfattningar, så tror jag äfven, att deras
jords cultur skulls vara olika. Det är egentligen
StatsFörfattningarne, sorn der verka. Det är
derföre icke jag, Born någonsin yrkat, att Magaziner
skola till en viss grad utsträckas, eller att
icke den enskifta handelsindustrien bör få hafva
sin fria gång, men då man utsträckt frågan
till sättet att använda ett creditiv, hvilket för en
vidsträcktare spannmålshandel är obetydligt, så
kan jag ej finna annat än att man gått för Ungt,
och att dtt måtte vara mera uträkning , att få
mera säd än mindre. Om man ger t. ex. 5 R:d.
för tunnan, så får rpan 300,000 tunnor; german
lo R.dr så får man blott 100,000 tunnor. Detta
är
Den 27 Octoler /» ml
är en så enkel beräkning, att blotta gunda förnuftet
anvisar den; mén möjligen är köpmanna,
interesset bättre gynnadt med hvad Utskotten fö*
reslagit ; ty derigenom kom me man i beroende
ensamt af köpmännen. När nu menigheten en
längre tid varit vin att få understöd af Regeringen;
och när det kunde hända, att personer 1
goda år skulle nedsätta landtmannavarorne, och
köpa dem för laga priser, samt sedan vid missväxtår
låta betala sig drygt, så tror jag ej att det
allmänna skulle vinna, och att jordbrukaren dermed
skulle vara nöjd. Man medgifver , att vi
hafva tillräckligt spannmål; jag frågar då om det
systeme, sorn blifvit följdt, har nedtryckt jordbruket?
En värd Talare har sagt, att Magazins^
D irectionen först efter svåra missväxter blef inrättad,
och i ett föthållande, då vi bäst behöfde
importera spannmål, samt att den då var nyttig,
emedan den var en undsättningsanstalt. Jag tror,
att en Magazinslnrättning aldrig bör vara annat,
än en undsättningsanstalt; det är det enda ändamål,
den kan uppfylla, men för att det skall
vinnas , måste man söka att göra de tillgångar,
som anslås, så tillräckiige, som möjligt är, och.
sätta förvaltningen i tillfälle, att kunna uträtta
det mesta möjliga gagn. I anledning deraf förnyar
jag min anhållan, att propositionen måtta
blifva, att creditivet öfverlemnas till Kongl.
Majlis disposition, för att dermed bereda undsättning
åt allmänheten.
Herr Munck af Rosenskjold\ Det ä‘r ef
-
Ridd. 0. Ad. Prof, IX. B. And. Afd. a4
£tn 27 Octohtr J. m.
ter min öfvertygelse’ mera öfverensstämmande
med en sund tbeorie, och Rikets nytta, att alde.:
les alsia creditivet , än att bestämdt uppköpa
Spannmål till höga pris i svåra år. Man har
åbeiopat andra mera sydliga Länder. De hafva
bättre tillgång, och sällan missväxt. Den enda
jämförelse, som kunde äga rum, vöre emelian
Toscana och Skåne, oaktadt Hamnarne äfven där
någon tid af året ej medgifva tillförsel. Norrige
har aldrig tillräcklig Spannmål, och således är
der ej någon anledning, att genom allmänna anr
Btalter förvara något öfverskott. Vi hafva hört
af Herr Hjerta, att det af Utskotten föreslagna
creditiv skall användas till uppköp af Utländsk
Spannmål, hvarigenom hvarken consumenter eller
producenter vinna. Det är väl sannt, att i
missväxtår en minskad consumtion kommer till
hjelp att afböja bristen, men ej kari någon på
alfvare säga, att den ensam kan göra det, ty då
behöfdes ingen hjelp. Uppköp i de goda åren
af productionens öfverskott inskränka ej så myckel
den enskilta speculationen, sorn uppköp i onda
år, så att äfven om man blott afser den en~
skilta speculationens intresse, fordras det, att creH
ditivet användes till uppköp endast i bördiga år.
Jag uppmanar hvar och en att bevisa, att om
Magazinslnrättningen hade handlat, och kunnat
handla tväremot hvad den gjort, nemligen om
den upphandlat Spannmål i goda år, och sålt,
då prisen varit höga, den i sådant Fall varit skadebg,
eller gjort några förluster. Till och med
den så mycket klandrade expeditioneni till Italien
skulle då hafva medfört liten eller ingen förlust.
Men utgången {jorde blifva motsatt, då handlings
-
Den 27 October /. m, 571
sättet varit annorlunda. Jag hoppas, att Ridder.
skåpet och Adeln gör skillnad »mellan en verkelig
handelsanstalt, hvilken vi frånsagt oss i andra
punkten, och en undsättnings-anstalt hvarom,
nu är fråga. Jag hoppas ock, att Ridderskapet
och Adeln ej tillåter, att den vigtiga Jordbrukande
klassen på discretion lemnäs åt någre speculanters
och handlandes godtycke, utan alt dea
försäkras örn någon afsättning i goda år, likasom
om undsättning i de Provincer, där missväxt ofta
inträffar. För att afhjelpa den svåra belägen-;
heten hos Jordbrukaren, frågar jag, hvilken tidpunkt
man skall afvakta? För frie män finnes
väl ingen större nöd, än blygseln att icke kunna
uppfylla sine förbindelser till Staten och enskilte*
Jag får anhålla om Proposition å Friherre Björn*
stjernasdörslag, och således om afslag å Utskottens,"
Herr’ von Hartmansdorff: Herr Grefve
Mörner har yttrat, att om man uppköper säd i
goda år, så erhålles större qvantum än i de onda.
Det är sannt, inen då behöfves äfven ett större
qvantum; ty vili man ej tillåta prisen att stiga,
så motverkas ock den enskilta omtankan, emedan
ingen sparar Spannmål af frugtan för dess blifvande
dyrhet, eller upplägger den, af hopp att
sedan vinna derpå. Följden blifver då, att i
stället för det man eljest ej hade behöft mera än
15,000 tunnor dyr säd, behöfver man 30,000
tunnor mindre dyr, som åtminstone pläga tillsammans
kosta lika mycket som de förra. Man står
da i anseende till utgiften på samma punkt, men
i förra fallet hade ssken fått gå sin naturliga
gång; man hada låtit den enskilta omtankan ut^
373 pen 27 Oclöher /, m.
vecklas, och naringarne stadga sig till sjelfbestånd.
Allt delia motarbetas genom allmänna försörjnings-institut,
hvilka derföre ju förr ju häldre
torde böra upphöra. Man har sagt, att åkerbruket
blifvit upphjelpt genom Magazinslnräuningen.
Det må vara, sä länge Ständerne lemnade nya
summor att skänka borrt; men så snart dessa togo
slut, måste den öfver behofvet drrfna Productionen
minskas, i brist på afsättning. Man
har omtalat andra Lände.rs Författningar, och visat,
hvad inflytande de haft på folkens lynne.
Jag tror ej att vi behöfva gå längre, än till vårt
eget Dand, för att se, huru tanklösheten rotfästat
sig genom de anstalter man vidtagit! för Folkets
försörjande. Hvad man anfört »ra behofvet af
allmänna Magaziner, emedan folket vant sig att
räkna på understöd af Regeringen, bevisar sådant.
Jag anhåller således om Proposition till bifall å
Utskottens framställning.
Herr Cederfehold: Atskillige Ledamöter
hafva bedt att icke blifva missförstådde, såsom
skulle de velat yrka, att Staten borda
handla med Spannmål. Men oaktadt alla
dessa protester, har jag ej kunnat fatta annat, än
att de just yrkat det. Jag får i detta afseende
åtminstone beklaga min fattning. De hafva sagt,
att Staten bör ”uppköpa” i goda år, och ”sälja”
i onda. Således skall ju Staten ”köpa och säljs”;
och jag kan ej annnat förstå, än att den som
”köper för att åter sälja,” ju nödvändigt miste
sägas ”handla.” Det är naturligt att hvaije sådan
upphandlig hindrar den enskiite, att inga uti
pagra speculationer. Det är si tillräckligt uiredt,
Den 27 Octoler /. m. 373
att »letta måste qväfva ilen enskilta industrien,’
att jag blott viii förklara det jag anser en förminskad
Magazinslorättning ännu förderfligare än
den gamla, emedan den skulle lika mägtigt förqväfva
den enakiita speculationen, utan att likväl
kunna lika kraftigt bispringa den nödlidande.
Jag yrkar således bifall å deri af Utskotten föreslagne
4lde Punkt.
Grefve von Platen’. Jag anhåller blott att
få göra en anmärkning. Flere Ledamöter halva
sagt, att Utskottens mening vore, att endast uppköp
i dyrare år skulle ske. Den meningen kån
jag ej fatta af Utskottens redaction. Tvärtom är
meningen sådan, att det visserligen star i Regeringens
magt, att låta uppköpen ske blott i hårda
år, inen jag är öfvertygad, att Regeringen ej
skall så tillställa utan i tid öfverenskomma med
enskilte, att de anskaffa Spannrnälsbehofven. Betänkandet
[yder nemligen så här:
^Utskotten tillstyrka, att sedan LänsStyrelserne
i underdånighet hos Kongl. Majit i tid uppgifvit
Spannmälsbehofven, samt till hvad pris
och qvantum desamma af ortens innevårtarne
kunna anskaffas, sådant bör genom annonce i Allmänna
Tidningatne tillkännagifvas, på det att
anbud af hugade Sp xulantor må kunna göras om
lefverering af större eller mindre del, af det erfarde
lige Spannmåisbeloppet inom viss föreskrif.
ven lid pä bestämd phts och för bestämdt pris,
emot erhållande af dertill nödigt förskott utaf
Credit! v-Fonden, om sä oundgängeligen pålor
-
Ben 27 Oetober f. m.
dräs, och fullgod säkerheti för återbetalningen kan
lemnäs.”
Jag tror det vara möjligt, att finna personer,
som, emot en gifven säkerhet och ansvarighet ,
åtaga sig att hålla den eller den Orten tillhanda
ett visst qvantum Spannmål.
Herr Lagerh eim: Jag utbeder mig blott
för ett ögonblick Ridderskapets och Adelös uppmärksamhet.
Om Utskottens Betänkande innebure
den utsträckning i verkställigheten, som den
siste värde Talaren förmodar, si skulle äfven jag
vara färdig, att deruti instämma, men efter mitt
sätt att förstå, har jag funnit, att en annan ordställning
då vore nödig. Hvad angar det man i
öfrigt vidlyftigt yttradt, får jag anmärka, att, vid
alla jemfö elser emellan Sverige och andra Länder,
är det nödvändigt att ej alltför hastigt öfverhalka
alla de medverkande orsakerne af StatsFormer,
Naturrikedom, CapHalbrist, Folklynne
m. m. Således tror jag det framför allt vara
nödvändigt, att fästa sig vid den punkt af industriel
cultur och oapital-förraögenhet, som Svenska
Nationen äger samt Ciimatets hårdhet i detta
Land. Detta är en öfvergångs-åtgärd. Jag
tror dessutom, att det sättet, hvarpå man vill lösa
svarigheterne, ej är det bojia, men på grund
af hvad som redan är beslutadt, är det, det enda,
I öfrigt kan jag ej finna annat, än att, när man
vill ett ändamål måste man ock söka bästa sättet
att vinna det. Det är klarr, att Spannmålen skall
vara dyrast i missväxtår, och att uppköp deraf
då skall medföra största kostnaden. Jag anser
Dan *7 OetoberJ. m,
»Hedes Utskottets förslag vara rakt stridande emot
ändamålet.
Friherre Björnstjerna: Om man utaf Ut
skottens
Betänkande kunde draga den slutsätt*
som Grefve von Platen förmodat, skulle jag ej
hafva något deremot, men jag hemställer, örn, då
ordalydelsen på ett annat ställe i Betänkandet
är den, att creditivet endast i högsta nödfall skall
begagnas, Revisorerne kunde undvika att göra
anmärkning, i fall StatsRådet tillstyrkte, att i något
annat fall begagna creditivet. I öfrigt får
jag åter upprepa, att hufvudfelet är der, att det
är Köpmannen, som skall lemna denna undsättning:
han Iernnar ej något på credit åt den fattiga
Torparen. Jag kan således ej frångå min
begäran om votering.
Friherre Sköldebrand: Jag förenar mig med
de 2:ne sista Talarne, och får i anledning af
Grefve von Flåtens yttrande, göra den anmärkning,
att som Regeringen ej kan erhålla underrättelse
om Spanmålsprisen annorlunda än genom
Läns-Styrelserne, och desse genom Magistraterne
och Kronobetjeningen, samt underrättelse rörande
missväxt först kan af desse senare inhämtas
vid skördetiden, så drager det lång tid ut, innan
Regeringen kan bedömma, om spannmål, i fall
den ej finnes innom landet, bör införskrifvas,
och det kan omöjligen ske före vintern. Således
kunde hungersnöd ganska lätt uppkomma. Jag
hemställer, då man lägger på den ena vågskålen
förekommande af missväxtens följder, och å den
andra Köpmansintresset, om ej det förra bör få öf
-
375
Den 27 Octo ber f. m.
vervigt. Jag ser ej nyttan af öfverlemnande af
ett creditiv till Styrelsen, om det ej, pä sätt af
Styrelsen nödigt anses, får användas. Jag an>
l)ål!er således om afslag å Utskottens förslag, så
vida ej millionen blifver stäld till Kongl. Maj;ts
disposition för uppköp i goda år inom Riket.
Friherre Cederjtro/n: Det är i anledning
af den siste Talarens yttrande, som jag anhåller
få anföra några ord. I sanning är det med förundran
jag hort, att man icke förr, än efter slutad
skörd, skulle kunna bedömma, om vissväxt
inträffar. Jag hade ej väntat en sådan uppgift, ty
det är gifvet, att om en frostnatt eller mask förstör
grodan, på är det långt före skörden synbart,
och det är ej svårt för Landtmannen, att kunna
bedömma det mer eller mindre, som han kan
behöfva. Det har ock förut blifvit yttradt afen
Xiedamot, att Köpmanna-intresset endast vore afsedt.
Jag ber, att få fästa uppmärksamheten deruppå,
att creditivet just är ämnadt dertill, att sådane
Handlande, som sjelfve sakna capitaler, och
som ej hafva Spannmålsförlag , skulle kunna
blifva förlagde af Staten, och således kunna con*
currera med dem, som förlägga sig sjelfve. Derigenom
skall ovillkorligen Handeln blifva lifligare,
och undsättningen mindre dyr. Sluteligen har
det blifvit anfört af en annan Ledamot, att Torparen
ej skulle kunna få Spannmål på credit af
Köpmannen. Det matte ej vara obekant, att i
Ijandsorterne Socknar och communauteter få slå
sig tillsammans, för att uppgifva sitt totalbehof,
och för detsamma ansvara. Det blir då ej med
den enskilte Torparen, utan med communaute
-
Deri 27 Oetoher f. m.
377
(en, rom Köpmannen contraherar, och af hvilken
han får sin betalning. Det kan sedan ej ingå
uti hans beräkning, huru liqviden uppgöres, ty
fördelningen tillhörer Församlingarne sjelfve, men
den skall säkerligen likaså väl hädanefter sorn
hittills ske med samvetsgranhet.
Herr Lagerhjelm: I afseende på möjlig
heten,
att i förhand bedömma, orri en skörd är
god, eller icke, får jag blott anmärka, att Konungens
Befallningshafvande 1818 reqvirerade Spann-'
mål till ett belopp af 65,000 tunnor mera, än
man sedan kunde använda,
Friherre Björnstjerna'. I anledning af hvad
Friherre Cederström anfört, får jag påminna
om 1812 års missväxt. Grodan var förträfflig,
ända tills i September månad, och då först märktes
att det blef missväxt. Den var likväl' så
betydlig, att Expeditionen emot Norrige måste
inställas.
Herr Grefven och LandtMarjkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen
fulländad.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
att hvad först angick det af Herr Tham väckte
förslag, att Kronans Spannemåls-intrader i de
provincer, der Cavällerierne äro afsutne, samt af
utarrenderade Kungsgårdar icke måtte i goda år
försäljas, utan i stället vårdas och Magasineras,
*73
San 37 O al o ber J, m.
intill dess missväxtår infaller, samt Regeringen i
stället af Creditivet få lyfta så stor del, som svarade
emot berörde Spannemålsposter, ansåg Herr
Grefven och LandtMarskalken för dess del pröfningen
af detta förslag lämpligen kunna uppskjutas,
intill dess den punkt i Betänkandet förekom--  me, som rörde Allmänna MagazinsDirectionens
behållningar och öfverskott; hvaruti Ridderskapet
och Adeln äfven hördes instämma.
I ' •
Herr Grefven och LandtMarjkalken förklarade
vidare, att innan han framställde proposition
rörande 4tde puncten i Utskottens Betänkande,
hvarom tilläfventyrs serskildte meningar
kunde uppstå , ansåg Herr LaniltMatskalken sig
först böra hemställa , om icke Ridderskapet och
Adeln behagade gilla det af Grefve von Platen
vid denna punct föreslagne tillägg, att hos Kongl.
Majit borde i underdånighet anhållas, det sadane
band, h vilka i transportväg sjöledes Inrikes orter
emellan tilläfventyrs kunna finnas, mätte i möjligaste
måtto undanrödjas, samt en lättare cornmunication
icke på något sätt motverkas och försvåras.
Bifölls.
Herr Grejven och LandtMarskalken gjorde
derefter proposition till bifall å fjerde punkten
i Utskottens första Betänkande tillika med
det af Grefve von Platen dervid föreslagne
tillägg.
Ropades Ja och Nej, samt votering.
&e/i 27 Oiteber f, wi. 37g
Herr Grefven och LandlMarJkalken yttrade,
att spdan votering blifvit begärd, syntes den
af Herr LandtMarskalken nyss gjorda proposition
böra utgöra Ja-propositionen, och komme Contrapropositionens
innehall att bero på Itidderskspets
och Adelns godtfinnande och pröfning.
Herr Munck af Rofenjkjölcl: Jag menar
att Ridderskapec och Adain redan uppå derom af
Herr Grefven och LandtMarskalken serskilt framställd
proposition bifallit Grefve von Plåtens
föreslagne tillägg. Således hemställer jag om det
är nödvändigt, stt i Ja-propositionen åter införes
till afgörande, hvad som vi redan hafva bifallit.
Anledningen till denna min hemställan
är den, att det kunde hända, att flere ledamöter,
just derföre att de bifallit Grefve von Plåtens
tillägg, äfven ansågo sig böra bifalla Ja-propositionen,
Jag får således föreslå , att Ja-propositionen
endast blifver på Betänkandet.
Friherre Skjöldebrand förenade sig med
Herr Munck af Rosenskjöld.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att Grefve von Platons tillägg, som redan
vore af Ridderskapet och Adeln bifallit, visserligen
kunde ur Ja-propositionen uteslutas: och
hvad åter angick contra-propositionen, ansåg Herr
Grefven och LandtMarskalken Friherre Björnstjernas
förslag dertill så mycket mindre kunna
antagas, som första puncten uti de af 1820 års
Jtevisoxer föreslagne grunder för Allmänna Ma
-
380
Den 27 October f. rn.
gazinslnrättningens Förvaltning, hvilken Herr
LandtMarskalken nu uppläste, innehöll, att span—
nema! borde genom Magazinslnrättningens försorg
uppköpas, hvilket åter vore stridande mot
den af Ridderskapet och Adeln redan gillade
-2:dra puncten i Utskottens första Betänkande,
som stadgade , att någon spannemålshandel för
Statens räkning hädanefter icke finge bedrifvas,
utan alt denna handelsgren borde oberoende öflemnas
till den enskilda speculationens omsorger.
Herr LandtMarskalken hemställde alltså, att Contrapropositionen
endast måtte innefatta . att Creditivet
borde öfverlemnas till Kongl, Maj:ts Nådiga
disposition, för att på tjenligaste sätt användas
till undsättning åt behöfvande vid infallande
missväxter.
Friherre Björnstjerna: Ehuru jag för min
del visserligen helst skulle instämma i den af
Herr Grefven och LandtMarskalken sednast
framstälde contra proposition, skulle likväl deraf
kunna följa, att Ledamöter heidre voterade för
Utskottens förslag, än ingingo i denna proposition.
J3g hade trott, det man kunde sätta, att
creditivet skulle disponeras efter de grunder, som
af Riksens Ständers Revisorer 1820 blifvit framstälde,
blott med undantag af den utaf Herr Grefven
och LandtMarskalken' nyss anmärkte första
punkten deruti.
Haus Excellerice Herr Grefve Mörner t
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken upplyst
hvad sorn är rälta förhållandet mad de fattade
bjsiuten , vågar j3g ej yrka någon annan
contra -proposition, än den Herr Landt Marskal
-
Den 27 October f. nu
lien framställt. Jag tror, att de lemnsde föreskrifterne
skulle vara mera skadlige, än gagnelige.
Herr Grefven och Landt Marfkalken erinrade,
att dä äfven i ätskillige af de öfriga 1820
ars Revisorers omförmäldte puncter Spartnemåisuppköp
för Statens räkning omtalas och förutsattes,
men en slik handel enligt Ridderskapets och
Adelns vid stdra puncten i Utskottens första Betänkande
fattade beslut , bu mera ej finge äga
rum, ansäg Herr Randi Marskalken bemälde Revisorers
grunder icke eller kunna i Contra-propositionen
upptagas.
Herr Munch af Rosenfkjåld: Det må tillåtas
mig erinra, att dit ej är detsamma att köpa
upp spannmål, och att handla med spannmål.
För att förlika meningarne skulle jtg vilja föreslå
en annan contraproposition; nemligen; vinner
Nej, kommer crediiivet att användas, enligt de
af Revisorerne år 1020 föreslagne grunder, med
undantag af hvad som ej är i ö f vere nsstäm mel.
se med de beslut Ridderskapet och Adeln i of-;
rigt fattat.
Ropades Nej.
Herr Grefven och Landt.Marskalken yttrade,
att med ali aktning för Herr Munck af Rosenskjölds
mening om åtskilnaden emellan uppköpa
och handla med spannmål, trodde Herr LandtMarskalken
för dess del dessa sjne uttryck likväl
innefatta nästan detsamma ; och då antagandet af
352 Den s>7 Octoler /. ni,
1820 års Revisorers grunder skulle leda (il! rubbning
af Riddersfcapets och Adelns, i afseende å
spannmåls uppköp hädanefter, redan fattade be—
slut, ansåg Herr LindtMarskalken sig böra framställa
följande voteringsproposition : Den sora
bifaller ^'.de punkten af Stats- Banco- och Oeconom
ieUtskot tens första Betänkande, rörande anslående
af en million Riksdaler, såsom creditiv
till beredande af undsättning åt behöfvande vid
inträffande missväxter, under de af Utskotten
stadgade villkor och förbehåll, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde creditiv att
öfverleronas till Kongl, Maj:ts Nådiga disposition,
för att på tjenligaste sätt användas till, undsättning
åt behöfvande vid infallande missväxter.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. § i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen,
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen och befunnes
vid voteringens slut, sedan en voterinssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voterinssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit som följer;
Ja
90.
Nej _ 50.
Ven 27 Octohcr
383
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoli blifvit uppläst, Herr
Grefven och Landt-Marskalken förklarade, att
4:de punkten i Utskottens Betänkande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljde*
klockan tre qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
Måndagen den 27 October.
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen. '
Fortsattes pröfnirtgen af Stats- Banco- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotlens icke
allenast den 21 sistledne Augusti under Nio 434.
afgifne, och den 25 i samina månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, rörande Allmänna
Magazinslnrättningen; utan ock den Io
dennes under Nio 545 rneddeldte, samt den 20
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde, Utlå
-
5St
Den 27 Öctober e, m.
tande, ofver de vid berörde Betänkande gjorda
anmärkningar.
5. Punkten, angående försäljning af Alimanna
Magazinslnråttningens hus och byggnader\
Grefve
von Schwerin, Fredric Bogislaus :
flere värde Ledamöter hafva framställt bstänkligheter,
huru det skulle gå, om Magazinslnrätf.
riingens lager af säd och brännvin alltför hastigt
försåldes, då prisen i allmänhet skulle sänkas.
Jag får fästa uppmärksamheten deruppå, att om
berörde fråga skall ventileras , så är det vid denna
5;ta punkt, ty frågan förekommer ej sedan
uti Betänkandet. Jag tror, att i redactionen bor.
de efter orden ; Magazinslnrättningens hus och
byggnader j tilläggas; sarnt lager.
Herr Hjerta, Johan Gujiaf; Jag får upplysa,
att de hus äro ganska få, som tillhöra MagazinsDirectionen,
och hvilka ej behötvas för
Kronans behof. De som nu nyttjas, äro till
större delen sådane som MagazinsDirectionen af
Kronan öfvertagit, nemligen Läns-Magaziner.
Det är ej fråga om dem, utan blott de som endast
tillhöra Inrättningen. De äro icke flere än
5, när man undantager Brännerierne. I nästa
punkt förekommer frågan om Maga zins Inrättningens
lager. Jag tror således, att det går an, att
skilja dessa frågor.
Friherre Björnjtierna, Magnus: Så mycket
-
Ceri 27 Oclober c. m.
ket jag förstått Betänkandet, förekommer ej mera
någon fråga örn dessa lager. Då 3;dja Punkten
diseuterades, föreslog jäg ett villkor i detta
afseende, och jag afstod derifrån, blott med det
Förbehåll, att saken framdeles skulle förekomma.
Som 5:te punkten nu är redigerad, förekommer ej
mera någon fråga om lagret, hvilket är så mycket
betydligare, sorn Ridderskapet och Adeln denna
förmiddag beslutat, att de 25,000 funnorne skola
tillkomma; det utgör således nu 75'°°° tunnor.
Jag hemställer, om icke detta parti törtjenar att
afses. För min del kan jag ej finna att denna
sak förekommer i nästa Punkt,
Grefve von Schwerin; lag anhåller, det
jHerr Grefven och LandtMarskalken täcktes tillåta,
att den följande Punkten, där Hjerta tror att
frågan om lagret förekommer* måtte blifva uppläst.
I anledning häraf upplästes 6 Punkten.
Herr Hjerta: Utaf denna nu uppläste 6:te
Punkt lärer finnas, att alla Magazinslnrätlningens
tillgångar skola af Utrednings-Contoiret emottägas
och försäljas. Detta har ej kunnat inflyta uti
någon annan Punkt, emedan man ej utsatt någon
praescriptionstid, hvilken Ridderskapet och Adeln
likväl riu mera bestämt till den 1 Oct. 1825,
Här står väl ej ”lager’5, men det står ”tillgångar”,
oöh deruti matte lagren äfven inbegripas.
Derföre hade jag trott att mart kunde skilja 5;te
Punkten sorn angår husen, från lagren, emedan
Ridd. 0. Ad. Prot, IX Band, 2ldra Afd, 25,
336
Den 27 O cl ober e. m.
i 5:te Punkten blott är fråga om de hus, som egenteiigen
tillböra Magazinslnrättningen, och hvilka
behöfts efter 181 §, ej de, som förut voro Kronan
tillhörige. På grund häraf anser jag den 5
Punkten kunna till bifall föreslås.
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
att då vid 6:te Punkten förekom frågan om
Allmänna Magazins-Directionens fordringar och
öfrige tillgångar, samt den af Grefve von Schwerin,
i afseende å Inrättningens lager af Säd och
brännvin gjorde anmärkning, lämpeligen syntes i
sammanhang -med denna Punkt kunna till pröfning
företagas, ansåg Herr LandtMarskalken sig
nu endast böra hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade gilla 5:te Punkten i Utskott
tens första Betänkande,
Ropades Ja.
6:te Punkten, avgående Organisationen af dd
Utrednings Contoir, hvilket borde tilljöror dtrns, attj
under inseende och Styrelse a j Kongl. StatsContoret,
afsluta liqviderne för Allmänna MagazinsInrättningens
skulder samt dess ägande jordringar och
öfrige tillgångar.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Görant Om det är vid denna punkt,
som fråga skall förekomma om de behållningar,
hvilka öfverblifva, sedan de 60,000 tunnorne för
de norra Länen blifvit anslagne, så får jag till
Ridderskapet och Adeln hemställa, om icke i dessa
tillgångar bör inberäknas, icke allenast hvad
som nu utgör MagazinsDirectionens varande Sädesbehållningar,
utan äfven hvad som inflyter, i
Den 37 October e. m'.
387
följe af tillåtelsen att in natura betala den undsättnings-spannmål,
som ät åtskilliga norra Län
blifvit gifven. När de betala in natura, blifva
naturligtvis Directionens Sädestillgångar ökade.
Dä nu ej mera än 60,000 tunnor skola afdragas,
uppkommer etta öfverskott af mer eller mindre
än 50,000 tunnor. Kommer sedan en qvantitet
till, så ökas ju tillgångarne, och då frågas, hvad
som med deni skall göras. Efter min tanka vöre
det bäst att bibehålla dem, till dess ett inträffande
behof gjorde att de med förmån kunde försäljas.
Att nu genast realisera dem, och forcera
försäljningen, för att betala Banken, leder till en
sådan misshushållning och skada för det allmänna
och jordbruket att jag ej förmodar att Ridder^
skåpet och Adeln dertill lärer lemna sitt bifall.
Herr H erta’. Om Utskotten hade tillstyrkt
någon viss tid, innom hvilken säden skulle försäljas,
eller hemställt, att den utan alla considerationer
borde så plötsligen försäljas, som några
yttranden härstädes synas förutsätta, sä skulle
jag visserligen förena mig med den siste värde.
talaren. Men när intet uttryck finnes, sorn
dertill gifver anledning, och Utskotten just säga,
att de icke anse sig böra föreskrifva någon viss
lid för utredningen, utan öfverlemna det till
UtredningsContoiret och Kongl, Majtt, så kan jag
ej finna, huru någon särskild föreskrift behöfves
i afseende å öfverskotten. När man beräknar de
0ö,oOO tnnnorne, så gör det återstående ungefärligen
55,000 tunnor; det är allt. Om man.
vidare beräknar Kronans vanliga behof af spannmål,
sa torde man nog finna, att utredningen
Dea Q 7 October e. mw
icke behöfver blifva så långvarig och ej ellet
blifva så plötslig} hvarföre jag tror, att denna
punkt kan gillas. Här har ock på andra sidan
blifvit satt i fråga, om icke lagren skulle öfverlernnas
tiil Kongl. Mains disposition, i afräkning
på, eller till förstärkande af creditivet. Jag tror
det vara nödvändigt, ätt sätta dessa öfverskott på
Utredningsfot, ej på dispositionsfor. Det är enda
sättet att återfå medlen till Banken, sorn för
dem ligger i förskott. Man har afsett, att åtminstone
hälften skulle kunna återgäldas. Efter
uppgifterne skulle af de 2 millioners skuld, sorn
inrättningen har till Banken, en million kunna
anses såsom säker tillgång, och detta har till eif
Btor del legat till grund för Betänkandet om FinanceRegleringen.
På denna grund anser jag
det rigtigt , ätt låta utredningen hafva sin jemna
gång. Ingen skyndsamhet är föreskrifven} det
Itan anstå ändå till nästa JRiksdåg , men jag skulle
önska, att saken snart kunde taga slut, och ej
så mycket medel, så illa använda, finnas u'e. I
stället för det, att man i början beslutit, att hilla
sig vid 30 millioners rörelsecapital, har man
kommit till nära 32 millioner, och kommer till
33 miliioaer, om dessa medel ännu vidare blifva
utelöpande.
Hans Excellence Herr Grefve Mörneri Det
är mig angenämt att få höra, hvad som egentligen
varit Utskottens mening, af en af dess Ledamöter.
På sätt den nu blifvit förklarad, i af->
Seende på utredningen, att den får gå i mohn äf
behof och möjlighet ända till nästa Riksdag, har
jag ej något att invända.
Den 27 Octeber e. m.
38?
Friherre Björnstjerna : Ehuru en värd Ledamot
af Utskotten ansett tiden ej vara föreskrifj
ven, står det likväl , att försäljningen skall ske
efter hand. Del kan visserligen uttydas så, att
den skall ske småningom, inen äfven, att det
skall ske, så fort möjligt är. Enligt det förbehåll
jag gjorde, har jag föreslagit ett tillägg eller
förtydligande, att nemligen MagazinsXnrättningeos
behållningar icke skulle försäljas, medan
de låga sädesprisen fortfara, utan först när de fått
skälig höjd.. Jag tror, att redactionen derigenom
blef tydligare, än nu, och man undvek då att
explicera den. I följd af hvad Herr Hjerta yttrat,
får jag upplysa, att behållningarne ej, äro,
såsom han anfort, 55,000 tunnor, utan 75,000;
ty nu utgöra de 135,000, tunnor. Ehuru det ej
directe hör till ämnet, får jag likväl, för att besvara
samma talare, sorn yttrat, att, enligt FinanceRegleringen
, MagazinsXnrättningens förra creditiv
voro påräknade att inflyta till Banken, förklara,
att jag ej annorlunda förstått, än att de
30 millionerne skulle vara jemnt i rörelsen, icke
att alla creditiven, hvaraf blott em del utgår,
skulle vara deruti inberäknade. När Ridderskapet
och Adeln denna förmiddag beslöt, att nuvarande
creditivet för spannmåls uppköp ej skall
utgå, uta,n då missväxt inträffar, har Ståndet effectift
minskat rörelsecapitaiet med 1 million,
öaktadt jag vet, att reservationer ej till mycket
gagna, sä, enär jag nu kommit att yttra mig örn
detta ämne, begagnar jag tillfället, att högtidligen
reservera mig emot Ridderskapets och Adelns
beslut denna förmiddag såsom möjligen af garf*
39°
Den 27 Oclober e. ni.
ska menliga följder för fäderneslandet, och ledande
till många fattiga famillers undergång.
Herr Hjerta: Jag tror, att Utskotten skulle
hafva oräti behandlat frågan, örn de föreslagit,
att behållningen ej vid så låga priser, som nu
äro, skulle afsättas. Jag tror, att om spannmåls,
prisen än vidare nedsättas, är det en ren vinst
för mitt fädernesland, emedan detta är enda vilkoret
för de öfrige näringarnes tillväxt, hvilka
hos oss äro oproportionerligt obetydliga, och likväl
äro jordbrukets säkraste stöd. Jag tror derföre,
att det vore illa, om man gåfve några sida.’
ne bestämda föreskrifter. Jag kan således ej ani
se föreskriften, att spannmålen efterhand skall
försäljas, vara oriktig, emedan den iernnar åt
Styrelsen att verkställa försäljningen, det ena eller
det andra året, då det deremot vore orätt,'
om Riksens Ständer föreskrefvo, att försäljningen
blott skulle ske vid höga priser. Det kunde i
sådant fall hända, att vi, nästa gång vi sammankomma,
fingo höra, att behållningarne ej blifvit
afsatte, utan ruttnat bort i Magazinen. I afseende
på hvad jag yttrat om sedelstocken, så är
förhållandet, att Magazinslnrättningen nu har 2
millioners skuld till Banken. När man nu tillstyrkt
en millions creditif, och en million af
skulden ingår, så blifver det ingen minskning
af rörelsecapitalet, utan förhållandet blir detsamma,
med undantag af den ena millionen, som
blir Bankens verkliga förlust, Jag tror således,
att Sedelstocken ändå blifver fullt öfver 30 millioner,
och det är viktigt, att ej öka den med ännu
en million, hvilket blir förhållandet, om Ban
-
Den 27 Oclober e. ml
391
ken ej återfår hvad den kan få, och om man ej
bestämdt säger, att Magazinslnrättningen skall
realisera sina tillgångar. Det är derföre af vigt,
att bifalla punkten, sådan denar, och hvarje band,
som hindrar Styrelsen att sälja efter hand, motverkar
ändamålet. Om, såsom Friherre Björnstjerna
yttrat, behållningarne komma att utgöra
75,000 tunnor, så är det likväl först, när 3 Stånd
fattat samma beslut, som Ridderskapet och Adeln,
att de 25,000 lunnorne för de södra otterne
äfven skola deruti inberäknas. Afven om
så sker, är detta dock ej för mycket, att efter
hand sälja på 2 ä 3 år. Jag tillstyrker således
bifall å denna punkt.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard'. För
del min tror jag, att ehuru det möjligen kunde hända,
att jordbrukaren blefve gagnad derigenom, att
man uppskjöt försäljningen af lagren, tills högre
pris uppkomma, man dock icke bör yrka, att
försäljningen skall gå för sig, medan det vanpris
äger rum, som nu är, emedan försäljningssumman
då blir lägre. Jag anser således, att
man ej bör, för det att jordbruket ej skall vinna,
ådraga Banken en förlust, hvarföre jag äfven
förenar mig med Friherre Björnstjerna.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
att då Utskotten icke syntes hafva meddelat
någre bestämda föreskrifter, huru försäljningen af
Allmänna Magazinslnrättningens förråder och tillgångar
borde verkställas, ansåg Herr Grefven och
LandtMarskaiken, i anledning af flere Ledamöters
under discussionen derom yttrade önskan.
392
Den 27 Octobcr c. m.
sig böra betnsfälia, om icke, med bifall till 6l-ta
puncten i Utskottens första Betänkande, det tillägg
dervid likväl kunde äga rum, att försäljningen
af Allmänna Magazinslnrättningens lager
af Spannemål och Bränvin borde med varsamhet
verkställas , samt Riksens Ständer derföre hos
Kongl Majit i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes derå fästa Nådig uppmärksamhet,'och,
anbefalla vederbörande, att om försäljningen föranstalta,
på ett sätt, att ders ej må kunna medföra
någon menlig följd, i anseende till de nu varande
låga Spanneroålsprisen.
Herr von Hartmansdorffx August: För.
min del tror jag det vara rigtigt, att ej göra någon
vidare bestämning än som sker genom, orden
qfter hand på sätt Hetr Hjerta föreslagit. Man
säger att lagren skola försäljas så, att de icke
blifva skadlige för näringarne. Det blir svårt
att verkställa; ty möjligen kunde man vid en
kommande Riksdag vilja söka visa, att försäljningen
varit skadlig för näringarne, ehuru den
blifvit företagen under de mest gynnande utsigter
i motsatt afseende. Herr Hjerta bär såsom
^nig synes ganska riktigt anmärkt, att man ej bör
säga, det lagren icke få försäljas, förr än skälig
vederläggning erhåiles; ty huru mycket vill skålig
säga? Ljkadant blifver för hå i landet örn nian
Utsätter ett minimum. Det vore ju möjligt, att
säden folie, under sitt närvarande pris; o*;h örn
det anses vara för ringa, blefve sadan måhända
oförsäfd, Och multnade såsom Herr Hjerta befarat.
M!g synes töjjagteligen det tätta och -säkraste
vara, både för Susen och Konungens, yeik
-
pen October e. tit.
393
Stillands Embetsman, att man blott föreskrifver
det säden efter hand skall försäljas.
Herr Bjerta; I allmänhet jag har gjort det
till en föresatts, att vid alla tillfällen der saker
pfverlemnas till Regeringens omsorg bestämma
detailler så litet som möjligt är , men göra de
föreskrifter, som lemnäs tydliga. Jag är således
äfven här af denna tanka, och har ej trott något
bättre uttryck kunna användas , än ejler hand.
Likväl måste jag bekänna , att det förslag Herr
drefven och LandtMarskalken framställt, ejsynts
mig af annan beskaffenhet, än att det utvecklar
den tanka, sorn punkten innehåller. Således ser
jag ej något hinder, att bifalla punkten med detta
tillägg, så mycket heldre som vi vid detta Betänkande,
likasom vid andra , sorn varit följder
af Kongl. Majtts propositioner visat, att vi alltför
mycket ingått i detaiiler. Jag har ej gillat
det; oagtat jag ej heller har kunnat undvika, att
se de stora misstag, som insmyct sig i förvaltningen,
så snart ej Ständerne lemnat förslag till
detaillerade Reglementen. Sorn jag under önskan
att den tid må komma, då detta ej mera blir
Lagstiftande magiens åliggande, likväl ser att det
ännu behöfves; tillstyrker jag, att punkten ina
Vidare förklaras , anseende alla de omständliga
verksiällighersföre&krifter, somt än i, dag gifvas såsom
ett tidens tecken , och anhåller derföre att
punkten mane bifallas med Herr Grefven* och
Landt Marskalkens tillägg.
Herr Grefven och Landt l\Ia rf k al k en gjor
-
394
Dsn 27 October e- m.
tle proposition till bifall af 6:te puncten i Utskottens
förra Betänkande.
Ropades Ja, och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandlMarfkalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla berörde punct, med det af Herr
EandtMarskalken dervid nyss föreslagne tillägg.
Bifölls.
Herr von Hartmansdorff: Det är orden:
få att det ej kan hafva menliga följder för
nåringarne, som jag anser oriktiga, emedan jag
fruktar att de kunna leda till obestämda slutsattser
och åtal vid en kommande Riksdag , utan
gagn för Staten, men till osäkerhet för enskildta.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner: Efter
hvad jag hörde, stodo ej uti propositionen ori
den: får nåringarne, utan blott att försäljningen
skulle ske varsamt, och att uppmärksamheten
skulle vara fästad derpå, att den ej medförde några
menliga följder i afseende på de låga prisen.
Ehuru jag som Embetsman, visserligen skulle
vara mera belåten dermed, att det vore som
Utskotten tillstyrkt , ty deraf följde mindre ansvarighet,
tror jag dock att klokheten bjuder denna
föreskrift.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
att, efter hvad han lyckt sig finna, dea af
Ben. 27 Oclober e. m.
^95
Herr LandtMarskalken sist gjorde proposition blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
7:clö Punkten, angående löneregleringen får
ylllmdnna MagazinsDirectionens Embete- och
Tjenjtemån, Jamt Betjente, i händelse aj Inrättningens
upplösning, hlef fädan den i UtJkottensfenare
UtlåtandeJinnes upptagen, uppå
gjord proposition, af Ridder fimp et och Adeln
bifallen.
Föredrogs å nyo Högvördige PresteStåndets
iden 23 dennes afiåtne och samma dag på bordet
lagde, ProtocollsUtdrag, angående åtgärders vidtagande
till befordrande af ett snart slut på Riksdagen;
och fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, uppå derom af Herr Grefven och
LandtMarJkalken gjord proposition, äfven för
dess del, uti enahanda beslut med PresteStåndet
instämma.
, o-,
A nyo föredrogs Constitutions-Utskotlets
den 21 dennes under N:o 6g aflåtne , samt
den 24 derpå följde på bordet lagde, Memorial,
rörande en af Herr HandtMarskalken vägrad proposition.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus, anförde
skriftligen;
(Se Bilagan N;o 1).
5g6
Dea 27 Octo ber e. m,
Herr Hjerta, Gu fl af'. Det är ej första gången
som man från ConstitutiaosUtskottet denna
Riksdag sett, att ej Grundlagarne efter ordalydelsen
blifvit tolkade. Det är således ej för att ut...
trycka min förundran deröfver som jag uppträder
ej eller för att söka ändring i hufvudsaken..
Dertill äger jag ingen rätt. XJtskottet har afgifvit
sitt yttrande enligt constitutionen, och Rid-,
derskapet och Adeln är olyckligtvis bunden vid.
hvad Utskottet föreskrifvit. Det är blott för
en sak sorn jag anhåller om återreiniss. Utskottet
har nemligen aldeles öfverskridit sina rättigheter,
och då Utskottet sökt fullständighet, har
det gjort. Utlåtandet så ofullständigt], att det blifver
svårt för Ridderskapet och Adeln , att uppgöra
Instructionen för Riddarhus Directionen.
Det är just der Utskottet yttrat sig, att det vill
söka fullständighet, som jag tror att Utskottet hade
bort sätta gräns för sitt yttrande, och ej domina
orri en instruction , sorn ensamt tillkommer
Ridderskapet och Adeln att bedömma. Slutet a£
Utskottets Utlåtande lyder nemligen sålunda:
”Serskildt får dessutom, för Remissens full—
”ständiga besvarande, ConstisutionsUtskottet förklara
sin öfvertygelse om frågans (»förenlighet
”med Grundlagens anda, då upphöjelsen, hvilken,
”sker till Stind, ej måste antagas sorn fullkoen”nad,
innan dera medför utöfntngen, när helst det
”skulle inträffa, af alla Stånds Ledamots lagliga,
”friheter och förrnoner och då hvarje deremot i
”förväg uppställdt, af lag ej föreskrifvit hinder
”otvifveiagtigt inuebuie en modification af 37 §*
Den 27 Oclober e, m,
397
”RegeringsFormen med inskränkning i sa väl
”den belöntes som den belönandes rätt.”
Jag anhäller om återremiss, på det Utskottet
mi kunna utesluta denna del af Utlåtandet.
Kerr von Hohenhausen, Michael: Det är med
Stöd af 50 §. Riksdagsordningen, som jag anhåller
lill protocollet få yitra mina tankar, jag har
genom ConstitutionsUtskotiets gillande af Herr
Grefvens och LandtMarskalkens vägran å ifrågavarande
proposition väl fått ökadt det misstroende
jag hyste att jag misstagit mig i min opinion,
men dock ej af de skäl, som ConstitutionsUtskot.
tet framdragit. Utskottet har i frågan om 51 §.
RiddarhosOrdningen, förklarat de orden: under
Riksdägarne må likväl &tc. Af desse ord har
Utskottet slutat tili den mening, att mellan Riksdagafhe
skulle introduction ovilkorligen ske.
RiddarhusUtskottet har af dessa ord blott funnit,
att den kunde ske. 'Bada delarne äro obestridligen
en förklaring eller tolkning af 5t §:n,
och aldeles icke dess bokstafveliga lydelse eller, som
Constitut.-Utskottet säger, dess bokstafliga mening.
Skulle med mening förstås anda, så är detta ConstitUtiönsUtskottets
förfarande "i strid mot 83 §.
RegeringsFormen, RiddarhusUtskottet har haft
till stöd för sin tanka, att i 50 § RiddarhusOrdningen
är Instructionen för Riddarhus Directionen
omtalad, och i 51 §. är endast ointaladt sättet,
eller huru introduction skall meddelas, ej tiden.
De Kongl. Brefven som äro åberopade, ärrt
alla föranledde af Directionens anhållan om pitBScrijnionsiid,
inom hvilken man borde sigj till
308
Den 27 Octoler e. rit.
intrcductions vinnande anmäla, eller angifva så-’
som det i de äldre heter. ConstitutionsUtskottet
sorn fatt se ordet.’ introductions tagande i Kongl,
brefvet af 1800, har funnit det klart tillkännagifva,
att introductionen verkeligen skall tagas,
icke erhållas; hvarigenom i dess tanka knuten
blifvit afhuggen. Uti brefvet står likväl detta
ord ej uti en stadgande föreskrift, utan blott
uti en citerande af ett föregående stadgande.
Dermed innefattas blott diplomets uttaganda
från Kongl. Cantzliet, och således kan det för
mitt begrepp ej uttrycka något verkeligt stadgande
om introductionen. Detta är hvad jag till
protocollet velat anföra. Dessutom förenar jag
mig helt och hållet med dem, som ansett Con—
stitutionsUtskottet hafva öfverskridic gränsen för
det utlåtande, som blifvit detsamma affordradt.
Det yttrande att LandtMarskalken äger rätt att
vägra proposition är ej riktigt; det har aldrig
blifvit satt i fråga. Det torde vara lika angeläget
för constilutionaliteten , att ConstitutionsUtskottet
ej utsträcker sina afgörande yttranden till
andra frågor, eller längre än hvaröfver dess yttrande
är fordradtj som att Högsta Domstolen,
vid Lagförklaringar, ej afgifver dem öfver andra
frågor , än de som af Underdomstolar blifvit
väckte.
Herr Cederschjöld ,' Pehr Gustaf: Som
ledamot af ConstitutionsUtskottet får jag till pro.
tocollet anmäla, att jag inom Utskottet fann den
slutmening som nu är klandrad , vara högst olämplig,
och yrkade att den ej skulle intagas i
Deri 27 Öctober e, nu
399
Expeditionen, emedan den var af den beskaffenhet,
att det svarades pä mer än som af Ridder-!
derskapet och Adeln hade blifvit frågadt. Jag
fann det så mycket mera olämpligt, att åberopa
37 §:n RegeringsFormen , som den ej står uti
något samband med den fråga, som till GonstitutionsUtskottet
blef remitterad. Efter att hafva
framställt alla mina skäl, begärde jag votering,
och då den tappades, anmälte jag min reservation
uti Utskottet, och gör det nu här.
Herr Heykensköld, Ludvig Dettlof'. ConstitutionsUtskottet
har i sitt Betänkande åberopat
37 §. RegeringsFormen såsom skäl, hvarföre propositionen
borde vägras af Land t Marskalken. Sora
ledamot uti Utskottet har jag reserverat mig deremot,
emedan jag ansåg att uti RiddarhusUtskottets
Betänkande ej är fråga om någon inskränkning
i Kongl. Maj:ts prasrogativer, att upphöja
till adeliga värdigheter. Jag åberopade såsom,
skäl, hvarföre jag gillade LandtMarskalkens vägran,
23 och 45 §§. Riksdagsordningen, och i
synnerhet 51 §. RiddarhusOrdningen.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Utan att ingå uti pröfning af den förundran
flere Ledamöter yttrat öfver ConstitutionsUtskot_
tets förhållande så nu, som flere gånger förut, får
jag blott erinra att som jag varit en af dem, hvilka
gillat Utskottens Betänkande, skall jag äfven
söka att göra redo för de grunder, som ledt pluraliteten.
Det är just till följe af 55 §. Riks-j
dagsOrdningen som pluraliteten gått till väga.
Der står; ”Skulle ej Ståndet med LandtMarskal
-
400 Den 27 October e. m.
ken instämma i begreppet härom, utan ändock
yrka Proposition, äge han att förklara öfverläggningen
hvilande, och förvises målet till ConstitutionsUtskotret
hvilket åligger att inom kort förelagd
tid, inkomma med motiveradt och bestämdt
Utlåtande &c.” Motiveradt lär vilja säga, att
roan skall framställa sina motiver till beslutet.
Jag tror ickte, att hvarken ConstitutionsUtskottet
eller någon annan authoritet, som det åligger att
framlägga motiver till hvad den gör, kan inskränkas
innom vissa gränser, där déssä motiver skola
sökas, Utan hvar som helst den tror sig finna motiver,
måste den icke allenast vara berättigad, utan
äfven skyldig att framställa dem. Utan afseende
orri en remiss eller hemställan uppräknat samma
Motiver, måste det vara Utskottet tillåtit att
framställa sin tanka. Det är på denna grund,
sorn Utskottet, visserligen finnande dé motiver af
vigt, som vållat vägran af Propositionen, äfven
ytterligare såg igenom de §.§. hvilka angingö
detta ämne, och då under discussionen flere af
Utskottets Ledamöter med mig funno, att det ej
blott var fråga om dessa §.§. utan äfven att 37 §i
Regeringsformen kunde komma i fråga, så kan
jag ej begripa, hvaruti det stora misstaget ligger,
att den 37 §. blifvit åberopad. Då det är fråga
om dén Adeliga värdigheten, lärer én hvar vidgå,
att, så länge intröHuction ej är lerhmd, är den
Ådeliga ätten ej eller upptagen under någon numtiief,
Skölden ej här upphängd, eller namnet ins
matrikulr rädt, och så länge desse formaliteter ej
äro iakttagna, har alla t Ders erfarenhet visat, att
något felats. Bästa beviset är att flere Ädeligå
ät
-
Dm »7 Oetober c, m, iot
atter, sam ej blifvit introducerade, hafva förlorat!
sin rätt, och deras efterkommande hafva ej fått
begagna hvad deras Förfäder förvärfvat. Det äc
till och med bevis pi, att då man erlagt praestan-j
da, men ej introduction så för sig gått, som ve»;
derbordt, och ej eller inmatrikulering skett, efter?
kommande ofta måst å nyo söka introduction och
prestera utlagorne. Således är det, efter min öfvertygelse,
gifvet, att så länge introductionen ej
är skedd, är ej eller Adelskapet fullbordadt. När
det nu, till följd af det nya Stadgandet, kunde
ske, att en Adelsman, som straxt efter en Riksdag
blef nämnd, skulle kunna vara utan introduction
i 5 år efter utnämnandet, så är det häruppå
sorn omdömet är grundadt, att ett stadgande,
det introduction blott vid Riksdagar skulle få ske,
innebär en förändring af 37 §. RegeringsFormen.
Ingen lär kunna neka, att genom ett sådant stadgande
hvarken den benådade, eller den benådande,
fått njuta sin rätt till godo. Jag har noga
öfverlag! denna punkt, och rår icke för, att de,
som äro af en annan tanka, icke dela min öfvertygelse,
men jag finner mycken grund för min
mening, som ock af Utskottets pluralitet blifvit
delad. När förhållandet är sådant, tror jag, att
Utskottet ej hade bandlat rätt, om det ej hade
framställt denna öfvertygelse, som var motivet
för hvad vi gjorde; ty om en sak är remitterad
blott för ett enda skäl, kan jag ej finna Utskottet
vara liindradt, att framtaga tio andra skäl, om
Utskottet finner dem, helst då det har denovan.'
liga, rättigheten, att afgöra med Riksens Ständers
Ridd, 0 Ad. Prot, IX Band. a;di£ Afd. aGj
Den 27 öetober e, m.
lätt. Skal och motiver böra sökas, och med yttersta
noggranhet ådagaläggas vid ett så vigtigt
tillfälle, sorn då några och tjugo personer afgöra
road Ständers rätt; och enär det tydeligen står
uttrykt, att Utskottet handlar med Ständers rätt,
och ingen återremiss finnes i Grundlagen omtalad,
så kan jag ej finna, huru någon återremiss
kan komma i fråga, äfvensom jag ej eller af hvad
sorn här blifvit sagdt finner anledning, att förändra
något uti min öfvertygelse. Pluraliteten
är det, som deciderar; dess mening har blifvit
framlagd.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag skulle
uppriktigt önska, att kunna instämma med Herr
Hjerta om återremiss, men jag beklagar, att 55 §■
Riksdagsordningen deremot lagger oöfvervinnerliga
hinder. Den sanning, som af Grefve von
Platen blifvit framställd, att ett motiverande består
uti ett framläggande af motiver, kan ej bestridas,
men jag får anmärka att detta motiverande
är fullbordadt, där den så kallade slutmeningen
börjar, och att den således kunnat umbäras; och
så vidt jag förstår 83 §. RegeringsFormen hade
den ock bordt uteslutas. Jag anser mig som Ledamot
af Ridderskapet och Adeln ej äga rätt att
yttra mig vidare i ämnet då ingen återremiss kan
äga rum.
/':< ’.T7 ' 1">- V. '
Herr Munck af Rofenjkjold, Eberhard:
Det må äfven tillåtas mig såsom Ledamot af ConstitutionsUtskottet,
att göra redo för min öfverty.
geise. Om den ej öfverensstämmer tili alla dela?
med någons, si öfverensstämmer den åtminstone
r; Fi . ■. - . s. -
Den 27 October e. m, 403
med min egen. Uti ConstitutionsUtskottet hat
jag och Herr af Uhr varit de som ansett LandtMarskalken
böra, sedan ConstitutionsUtskottet blifvit
hört, framställa den af Bidderskapet och Adeln
begärte Proposition, men vi hafva tillika trott,
att LandtMarskalken haft skälig anledning att vägra
den, och jag går längre, då jag anser, au Landt—
Marskalken handlat riktigt däruti, att bsn hänskjutit
frågan till ConstitutionsUtskottet. Jag skulle
önska att vid alla tillfällen af skenbara stridigheter
j Grundlagarne, det blefve Talemännens
vanliga förhållande, att ej sjelfve afgöra, om Propositionen
är Grundlagsenlig eller ej, utan alltid
hänskjuta det till ConstitutionsUtskottet. Men,
sedan saken kom till ConstitutionsUtskottet, hade
Utskottet bordt öfverväga, huruvida Propositionen
var stridande emot Grundlagens ordalydelse.
Jag har då trott, att den ej var stridande emot
Grundlagen, och icke ens emot RiddarhusOrdningen.
När Ordförande i Stånden ej väljas af Stande
me, utan tillsättas af executiva Magten, så är
det den dyrbaraste rättighet att få en Proposition
framstäld, sora ej är stridande emot Grundlagen,
ty denna rätt garanterar ensam utöfningen af Riksens
Ständers rättigheter. Jag har öfveräefvai
Riksdagen i Norrköping, då Talemannen i BorgareStåndet
vägrade framställa Proposition uti ett
ämne, sorn längs blifvit discuteradt, och hvars
afgörande berodde af Riksens Ständer. Således
anser jag j tvifvelaktiga fall, om en Proposition
är enlig med Grundlagen elleT ej, det vaTa säkrare
att medgifva Propositionens framställande
än att afslå den. Tillika får jag tillkännagifva,
att jag reserverat mig emot tillägget i Utskottet#
404 Den 27 östoier f, »t.
Memorial, som ej är föranledt af den fråga Rid*
derskapet och Adeln remitterat och ej eller af
något föregående beslut af Utskottet, hvilket ej
förr än vid justeringen beslöt berörde tillägg. Då
jag nu reserverar mig, får jag tillika förklara, att
min tanka i denna icke remitterade fråga är, att
Ridderskapet och Adeln, enligt Grundlagen, ej
äger någon annan rätt, att vägra introduction, än
den RiddarhusDirectionen mellan Riksdagarne
äger, nemligen då piasstanda brista. Man har
sagt, att enär under souveraina Konungar Ridderskapet
och Adeln ägt rätt att vägra introduction,
borde Ståndet nu äfven äga denna rätt; under
en consiitutionel StatsFörfattning, Men jag
tror tvärtom, ty denna controll behöfves ej då
man har Grundlagen och dess 107 §. som kan
tillämpas, om man finner mindre värdige personer
hafva blifvit utnämnde till Adelsmän. Ehuru
jag således reserverar mig emot framställningen
af detta tillägg, då det ej varit föranledt af
Ridderskapets och Adelns remiss, eller RiddarhusUlskottets
Betänkande, erkänner jag likväl, att
örn en sådan fråga uppstått, hade jag varit af
samma tanka, som i tillägget blifvit af Ut3kottet
yttrad. Jag kan ej med Grefve von Platen instämma
deruti att detta tillägg kan anses såsom
ett motiv för Utskottets Utlåtande öfver Remissen,
ty här är blott fråga om motivet för den remitterade
frågan, Man har yrkat återrernäs*. dag
får erinra att i den remitterade frågan har ConstitutionsUtskottet
tagit sitt beslut, i egenskap af
en med Riksens Ständers rätt beslutande magt,
och att en återremiss således ej kan hafva någon
påföljd, Helt annat är förhållandet i inål, där
Von 27 öst ober ». m.
ConstifutiomUtskottet ej ensamt Iean afgöra frågan.
För min del tror jag det vara tillräckligt,
att Utskottets förevarande Memorial lägges till
Handlingarne tillika med de anmärkningar, sam
nu blifvit gjorde.
Herr Hjerta: Jag tror visserligen att det
kunnat vara åtskillige Ledamöters motiv till Utlåtandet,
att nemligen 37 §. innehåller, att Konungen
äger att upphöja till Adeligt stånd, men.
jag tror deremot att vid detta tillfälle motivet
verkat oriktigt, och anser derföre nödigt, att genom
återremiss fästa Utskottets uppmärksamhet
derpå, att det ej hade bordt yttra sig öfver annat
än det som blifvit remitteradt. Jag ber att få
fästa uppmärksamheten I103 de ledamöter af ConstitutionsUtskottet,
hvilka tillika äro ledamöter af
Ridderskapet och Adeln, deruppå, att genom tillägget,
som af Utskottet anses sorn en fullständighet,
har ConstitutionsUtskottet afskurit Bidji
derskapet och Adeln möjligheten att kunna förandra
dess egen Riddarhusordning, och deruti
föreslå den förändring, att introduetioner endast
vid Riksdagar få äga rum. Detta är nu afskurit
och ConstitutionsUtskottet, som består af alla
4 Stånden, bar satt sig emellan Konungen samt
Ridderskap©! och Adeln. Ståndet är således hindradt
att göra en ändring, som blott genom en
förändrad ordställning i 51 §;n RiddarhusOrdningen
hade kunnat verkställas, om roan nemligen
sagt Introduktion må ej under Riksdag cf. . 1
Derigenom hade det varit möjligt, att vinna det
ändamål att introduetion endast under Riksdag
får äga rum, Nu är detta afklippt, och derför©
406 Den 27 Oetober e. m.
yrkar jag återremiss för att fä det anmärkte tillägget
uteslutit. Jag kan ej finna, hvar Grundlagen
bokstafveligen föreskrifver, att en återre--  miss ej kan till ConstitutionsUtskottet äga rum,
lika väl som till andra Utskott. Det är ej i aaken,
sorn ändring sökes, utan blott i ett yttrande sora
kommit förskottvis, som hindrar oss, och som hindrar
Herr LandtMarskalken att göra proposition,
i händelse en sadan ändring i 51 §. RiddarhusOrdningen
anses nödig. Detta är högst otillbörligt
af ConstitutionsUtskottet dä det ej hörde till
saken. På sådan grund kunde man taga in hela
Grundlagen, såsom motiv; och motivet här är så
mycket mindre riktigt, som 12 §. Riksdagsordningen
innehåller, att Ridderskapet och Adeln
representeras efter RiddarhusOrdningen. Den
kan Ridderskapet och Adeln med Konungens
sanction förändra, och jag frågar om alla fyra
Stånden, och än mindre ConstitutionaUtskotlet,
kunna hindra en 3idan ändring? Detta anser jag
så vigtigt, att jsg anhåller om återremiss, och
gör det så mycket mera, som jag är öfrertygad
att om en återremiss beslutas , skola de andra
Ståndens Ledamöter i Utskottet, hvilka säkerligen
äro lika angelägna om sina StåndsOrdningar, afstå
från sin mening, hvarigenom man blifver i
tillfälle, att föreslå en ändring i RiddarhusOrdningen.
Herr Hammarjköld, Lorenzo'. Det är några
i anledning af målet yttrade sattser, vid hvilka
jag anhåller få anföra tvifvelsmål. Någre ledamöter,
och äfven ConstitutionsUtskottet i sitt
utlåtande, hafva likasom antydt, att för det at$
Dtn 87 Ost ober «• ni
44}
RiddarhusOrdningen är nämnd i Grundlagen^
skulle den få en Grundlags helgd. Det är’eti
sak hvaremot jag får högeligen protestera, då
ej kan anse andra akter som Grundlagar, än <fé
hvilka äro så i Regeringsformen kallade och uppräknade.
Skulle den omständighet, att en akt är
nämnd i Grundlagen, göra den sjelf till Grundlag,
så skulle många andra akter blifva af sådan,
natur, till exempel BoktryckeriReglementet, sora
där äfven är omtaiadt. Då skulle ej eller Rid—
darhusOrdningen kunna utarbetas, eller ändringar
i densamma föreslås af någon annan, än Consti—
tutionsUtskottet, ehuru det likväl är RiddarhusXJtskottet
som har sig detta uppdragit j och de
orden, att Ridderskapet och Adeln representeras
enligt RiddarhusOrdningen, tyckas snarare gifva fri*
het åt Ståndet, än inskränka dess representationsrätt;
ly det vill ju säga, att på sätt som Ridderskapet
och Adeln öfverenskommer, har Ståndet rätt att
låta sig representera. Hvad sedan sjelfva saken
angår, att RiddarhusDirectionen emellan Riksdagarne
skulle äga att bevilja introduction, och alt
det ej skulle tillkomma Ståndet att bestämma, om
det sjelf vill besluta om introductioner, så synea
det mig så mycket obilligare att neka Ståndet denna
rättighet, som Ståndet, enligt Förordningar,
hvilka uti tidningarne blifvit införde, tillerkänt
sig myndigheten att fråntaga redan introducerade
deras Riksdagsmannarätt, om de nemligen ej complottera
sine genealogier. 1 öfrigt får jag förklara,
att då introductionen ej gifver någon annan
ökad adelig rätt , än rum å Riddarhuset,
hvilken endast under Riksdag kan begagnas, sa
ser jag ej hvad ondt träffar den nyadlade, om
4<>& Ehn 27 Oelober t. ma
lian får vSnta i 5 Sr eller till nästa Riksdag på
introduction, da han ej kan under tiden repre•entera.
Jag förenar mig således uti anhållan
om återremiss.
Herr von Hohenhausen: Jag har visserli
gen
ej gjort någon anmärkning emot det vidsträckta
sättet att motivera, utan deremot att man
motiverat en annan sak, än den som är i fråga,
nemligen om vägran af introduction vore laglig
eller ej. Utskottet har inkommit på denna sak
genom orden mtroductionr tagande, ifrån hvilka
det härled! det tillägg i Betänkandet, hvarom nu
är fråga. Jag tror visserligen ej att återremiss
tan äga rum, ty 55 §. Riksdagsordningen uttrycker
tydel’y?o, ätt hvad Ut/kottet förklarar icke
vara deremot jhidigt, derå må propo/ition fedan icke
vägras. Men pröjvas det vars af moffatt bejkojfenhet,
må den forn motionen g,ort, vända /ig, der honom
få godt fynes, till ConftiiutionsUtfkottei, på fatt
forn Regerings Förment $4 f förejkr ifver. Då det
ej är tillåtet för någon annan än en enskilt Riksdagsman,
att vända sig till ConstiiutionsUiskottet,
mäste deraf f.ilja, att en återremiss ej är förenlig
roed Grundlagens bokstafveliga lydelse. Jag kan
ej eller med Herr Hjerta instämma deruti, att
detta tillägg lägger något hinder för ändring af
51 §. RiddarhusOrdningen. Ridderskapet och Adeln
lepresenteras enligt RiddarhusOrdningen. Det är
således helt och hållet öfverlemnadt åt RiddarhusOrdningon
attstadga ,huru representationen skall ske,
och tillägget innehåller endast: något af lag ej före(krifvit
hinder, och det måtte väl ej finnas ett af
Jag föreskrifvit hinder, om Ridderskapet och Adeln
samt Konungen fe?s]y£| en förändring i Rid,
Den 27 O elther e. m.
dårhus© rd ningen. Jag f5r väl medgifva, au meningen
är inbunden, men jag finner dock ej (ankan
sådan som Herr Hjerta faitat den. För öfrigt
delar jag den åsigt om rättigheten att vägra
introduetion , sorn Herr Munck af Rosenskjöld
yttrat, men hvilken fråga ej blifvit remitterad till
ConstitutionsUtskottet, ehuru Utskottet likväl oombedt
yttrat sig deröfver, hvilket vållat det obehaglig*
tillägget i Betänkandet. Jag hemställer
derföre att detta tillägg måtte förklaras och anses
såsom vore det icke influtit i Betänkandet.
Herr af Uhr, Carl Daviel'. Sedan ConstitutionsUtskottets
Betänkande föranledt närvarande
digcussion, får jag till protocollet förklara,
att jag inom Utskottet tillhört minoriteten både i
afseende på hufvudsaken, och tillägget. Jag anser
öfverflödigt att närmare utveckla de skäl som
legat till grund för min öfvertygelse, då hufvudsaken
är afgjord. Blott i afseende på slutmeningen
får jag anmärka, att jag ansåg den ganska
olämpelig synnerligen af det skäl, att 37
RegeringsFormon ej fanns vidrörd i remissen,
och ej eller ägda gemenskap tned det ämne, hvaröfver
Utskottet borde utlåta sig. På denna grund
reserverade jag emot tillägget, men hemställer om
någon återremiss kan äga rum, då den ej i Utskottet
kan upptagas, där blott 4 tillhört minoriteten.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning af
den discusaion, som uppstått öfver ConstitutionsUiskottets
Betänkande, anhåller jag få yttra några
ord forst i afseende a det tillägg, sorn in
-
4io
Den a T Ocloher e, m.
flutit efter det Utskottet besvarat frågan. Hade
denna slutmening varit intagen ibland motiverne,
bade icke ens någon discussion lagligen kunnat
äga rum. Nu är frågan, pro detta tillägg,
di det ej finnes inryckt uti sjelfva Betänkandet, är
utom dess gräns, och såsom sådant skulle anses
icke höra t i i 1 saken; men äfven i det afseende!
tror jag dwt vara tillräckligt , att Betänkandet lägges
till handlingarna. Det har blifvit yrkadt af
någre ledamöter, att Betänkandet borde återremitteras,
på det detta tillägg kunde uteslutas.
En återremisa af Riksens Ständers beslut till Riksen®
Ständer är något besynnerligt. ConsfitutionsUt3kottet,
corn i dessa frågor afgör med Riksén#
Ständers rätt, kan ej af dem emottaga någon
återremiss. Det har blifvit pistådt, att alldenstund
ConatitutionsUtskottet inkommit med ett
Betänkande, så vore det att anse såsom ett annat
Utskott j men den värde talaren har ej erinrat
sig, att ConstitutionsUtskottet i detta fall
handlat icke såsom sn underordnad, utan såsom
en, utöfver Riksens Ständers plena, tillsatt authoritet.
Afven har det blifvit yttradt , att Ridderskapet
och Adeln härigenom skulle vara hindrad,
att göra sådane ändringar uti Riddarhusordningens
51 §. som Ståndet skulle åstunda,
och att de andra Stånden inblandat sig uti ett
ämne, uti hvilket Ridderskapet och Adeln samt
Konungen ensamme äga att besluta. Dervid får
jag fästa uppmärksamheten på det skiljaktiga fortsättande
i denna sak, att i allt, hvad som rörer
Adelskap, tillhörer det alla 4 Stånden att tillse,
det Riksdagsordningen ej ötverskrides, och då
Grundlagen innehåller, att RiddarhusOidningen
Den 27 October e, »A
411
lika med andra StåndsOrdningar skall vara i öfverensstämmelse
med Grundlagen , sä lärer ingen
förändring deruti kunna ske, som är i strid med
Grundlagen, Jag har redan förut yttrat mig i
detta ämne, och anser det således nu vara öfverflödigt.
Jag får blott fästa uppmärksamheten
deruppå, att något beslut öfver Utskottets Betan»
kand® eller dess slutmening ej kan lagligen äga
rum, ty det är Ständers beslut; rnen alldenstund
frågan om tillägget ej innefattas i det svar ConstitutionsUtskottet
gifvit på frågan, så anser jag
att, om Ridderskapet och Adeln lägger Betänkandet
till Handlingarne , förfaller all fråga om verkan
af tillägget.
Hans Excellence Herr Grefve af Pietter i
stedt, Gustaf; Jag tror, att för bedömmande af
ConstitutionsUtskottets Betänkande bör man något
återgå till frågan, som föranledt detsamma,
En värd Ledamot i detta Stånd väckte fråga om
förändring i sättet för introduetioners beviljande.
RiddarhusUtskottet yttrade sig , och ansåg att introduetioner,
som förut skett mellan Riksdagar,
nu borde ske endaät vid Riksdagar, och att denna
förändring blott behöfde införas i instruetionen
för RiddarhusDirectionen. Derpå yrkades
proposition. LandtMarskalken ansåg, utan att
bedömma saken, att förändringen borde i RiddarhusOrdningen
införas. Deremot uppstodo skiljaktiga
meningar; LandtMarskalken vägrade proposition
på den grund, att han ansåg texten i
51 §. RiddarhusOrdningen lägga binder emot ändringens
blotta införande i Instructionen. Frågan
blef hvilande, och vägran remitterades till
4i2 Den S7 Octoler c. m.
ConstitutionsUtskottet.' Den var gjord i kraft af
55 §. Riksdagsordningen, men saken, sorn den
rörde, beträffade den omständighet, om en förändring
i det hittills varande introductionssättet
skulle stanna vid RiddarhusDireetionens instruction
elier införas i RiddarhusOrdningen. Um3
der sadane förhållanden anser jag ConstitutionsUtskottet
både hafva ägt anledning och rätt att
pröfva den § i RiddarhusOrdningen , på hvilken
LandtMarsfcalken stödde sin vägran. Det har
ConstitutionsUtskottet gjort, och ansett, att Landt.
Marskalken, likasom han besvär Grundlagen, äfven
besvär RiddarhusOrdningens hållande i helgd,
och om Utskottet dervid citerat andra §. §. än
den åberopade, berodde det på Utskottet, i synnerhet
när det står, att det skall afgifva ett motiveradt
Utlåtande. Det är derföre jag tror att
Utskottet haft full rätt att bedömma den nuvarande
texten , emedan det eljest ej kunnat afgöra,
om LandtMarskalken gjorde rätt, då ett stad^
gande i detta afseende ej kunde finnas i Grundlagen.
Lika med flere andre Ledamöter, som
yttrat sig , kan jag ej dela Herr Hjertås öfvertygelse
, att detta Betänkande afskär möjligheten
att begära en ändring i 51 §. RiddarhusOrdningen.
Jag tror, sora Herr von Hohenhausen, att
de ord, som stå i slutet af Utskottets Betänkande
: af lag ej jöreskrifvit hinder, fullkomligen
berättiga Ridderskapet och Adeln att göra och
Kongl. Maj:ts gillande underställa hvad ändring
i RiddarhusOrdningen, som Ridderskapet och
Adeln kan finna nödig. I öfrigt instämmer jag
med dem, som bestridt återremiss. Jag vet verkeligen
ej, hvartill den skulle tjena. Herr Hjer
-
j)en 27 Octohsr e, m.
4i5
ta har sjelf förklarat, att den ej kunde verka
något till saken. Således vore det blott i redactio:ten,
sora ändring skulle sökas, roen jag vet
ej, hvar det står skrifvit, att återremiss får ske
uti en sak som denna , blott fcr att få sakens
bestående resultat i en ny drägt fremställd. Det
s år dessutom i 55 §. Riksdagsordningen, att den
som ej instämmer i ConstiiutionsUiskottets mening
om en vägrad proposition, kan enligt 8^‘
§. RegeringsFormen enskilt vända sig till Utskottet.
Således om Betänkandet lägges till handlingarne,
är det ej förment de Ledamöter, som
det åstunda, att begagna dea rätt 55 §. rnedgifver.
Herr Hjerta’. Jag ber att först få göra eii
kort uppläsning af 55 §• och sedan visa, att det
just är derföre , att propositionen vägrades i stöd
af en annan än den, sam skall åberopas;
som frågan kommit i den obehagliga ställningenj
Det står; ”LandtMarskalk eller Taleman må ej
”kunna vägra proposition, utom i det fall, då
”han finner en väckt fråga bokstafligen strida mot
”Grundlagames lydelse.” Siledes . är det, när
frågan väckes, som fråga k:n uppstå om att vägra
proposition. Förevaranle fråga remitterades
likväl till RiddarhusUtskotttt. RiddarhusUtskottet
kom med sitt Utlåtande, men fann ej någon
ändring behöflig på annat stille än i RiddarhusDirectionens
instruction. Då vägrade LandtMarskalken
proposition. Jag yrkade, att det skulle
ske i stöd af 55 §. Riksdagsordningen, men
det skedde i stöd af den 45 som ej hör dit.
Ridare »tår: ”Skulle ej Ståndet med honom in -
414 Den 27 Oetober t. m.
”slämma i begreppet härom, utan ändock yrka
”proposition, ägs han att förklara öfverläggningen
”hvilande, och förvises målet till Constitutions”Uiskottet,
hvilket åligger, att, inom kort föresagd
tid, inkomma med motiveradt och bestämdt
”utlåtande öfver frågans stridighet eller enlighet
”med Grundlagen.” Här finner jag ej, att ConstitutionsUtskottet
afgör saken så med Riksens
Ständers rätt, att icke, om Utskottet stödt sitt
Utlåtande på oriktiga skäl, Betänkandet kan återgå.
Åtminstone är det icke förbjudit. Det står
dessutom, att det skall vara motiveradt, huruvida
frågan är stridande mot Grundlagen; men det
synes, att här ej är någon fråga om Grundlagen,
ty Utskottet nämner blott RiddarhusOrdningen i
början; först efteråt har Grundlagen blifvit nämnd,
och det så, att dea afsbär att möjlighet till ändring
i RiddarhusOrdningen. Sedermera står:
”Hvad Utskottet förklarar icke vara deremot strå—
”digt, derå må proposition sedan icke vägras.”
Således om Utskottet förklarar propositionen ej
stridande mot Grundlagen, så kan den icke förvägras.
Det står icte, att UandtMarskalken ej
kan göra proposition, äfven om ConsiitutionsUt.
skottet anser aaken strida emot Grundlagen. Derom
finnes ingenting nämndt. Sluieligen står:
”Pröfvas det vara af notsatt beskaffenhet, må den,
”sorn motionen gjort, vända sig, der honom så
”godt synes, till CorstituiionsUtskottet, på sätt
”sorn RegeringsFormens 84 §■ föreskrifver.” Här
ser man, att meningen är om en fråga, väckt af
en Riksdagsman, och stridande mot Grundlagen.
Då skall UandtMarskalken vägra proposition, och
sedan denna vägran af Utskottet blifvit gillad,
Sen a* Öctober e. m.
skall den enskilta Riksdagsmannen vanda sig till
ConstituiionsUtskoftet; och hvarföre? Jo, derföre
att fråga blott är om Grundlagsfrågor. Om
man nu i denna fråga skulle vända sig till ConstitutionsUtskottet,
så skulle man vända sig till
detta Utskott med frågor om RiddarhusOrdningen,
hvarmed det ej får befatta sig. Detta bevisar,
huru felaktig denna tydning är. Friherre
Gederström har sagt, att Adelskap för framtiden
vore en sak, som tillhörer alia 4 Stånden att befatta
sig med. Då kunde man sfven säga, att
Presterskap är en sak, som äfven tillhör alla 4
Stånden. Alla theologiska specimina skulle då
blifva underkastade granskning af BondeStåndet
och Ridderskapet och Adeln. Det är precist
samma fråga om prestexamina, som om introductioner.
Allt sådant är likväl endast ståndssaker.
PresteStåndet har gått så långt, att det ensamt
hos sig behandlat frågor om klockare- annex- och
mensalhemman, och dermed gatt directe till
Konungen. Jag vet då ej , hvad sora hindrar
Ridderskapet och Adeln, att behandla frågor,
som röra ändring i sättet att göra prester. På
samma sätt om JBorgareStåndet. Det skall hafva
3 Magistratspersoner från Stockholm. De kunna
väljas på flera sätt, genom Electorer eller af
samtelige Borgare, utan att Ridderskapet och
Adeln har dermed något att befatta. Nu är förhållandet
med oss precist detsamma. Om vi göra
en förändring i RiddarhusOrdningen, och
Konungen sanctionerar den, så är Ridderskapet
och Adeln, med anledning af 12 §. RiksdagsOrdn
ingen , berättigad att derefter representeras,
adelskapet må vara förklarad! ärftelig!, eiler ej,
4x6
Den 27 Oetoler e. nu
Således kan jag ej finna annat, än att jag äger
rätt att begära återremiss, för att, om möjligt är,
Öppna ögonen på de 3 andra Ståndens Ledamöter
i Utskottet, ty annars vore det möjligt, att
andra StåndsOrdningar lika väl^underkastades alla
4 Ståndens beslut, och att Tileraännen kunde
vägra Proposition på ändringar uti deni, så att
de altid skulle förblifva desamma, som de nu äro,
hvilket jag sannerligen icke skulle önska.
Grefve von Platen: Då Herr Hjerta tillå
tit
att mina ögon få blifva slutne, ehuru jag varit
af samma tanka som de öfrig* 3 Ståndens Ledamöter,
men han blott velat öppna Ögonen på
dem, har jag väl ej mycket att tillägga, ty jag
tillstår, att hvad han yttrat, ej ändrat min öfvertygelse.
Jag får således blott instämma uti hvad
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt anfört,
hvilken jag anser hafva ganska klart fram '
stalt saken. Grundlagen stadgar att RiddarhusOrdningen
skall följas, den kan ej ändras på mera
än ett sätt. Detta har Utskottet ej satt i fråga,
och det vore önskeligt att det hade skett. Om,
som Grundlagen föreskrifver, Ridd'.rskapet och Adeln
fattat sitt beslut och hemställt det till Kongl,
Maj:t, till erhållande af Dess sanction, hade vis.
serligen ConstitutionsUtskottet ej haft något att
erinra, om ock beslutet innehållit, att introductioner
ej borde äga rum annorlunda än vid Riksdagar.
Men intill dess detta skett, tror jag det
vara Grundlagsenligt, att RiddarhusOrdningen efterföres,
men ej öfverskrides, och att sådant skulle
strida emot 37 §. Regeringsformen. Denna
öf
-
Den 17 Dttober e. m.
Öfvertygelse har jag haft och har ännu. Derför»
får jag nu, såsom ConstitutionsUtskottets Förman,'
hemställa, huruvida, som här blifvit yttradt, någon
afklippning genom Ridderskapets och Adeina be<i
slut kan ske i ett ConstitutionsUtskottets yttrande,
uppsatt af de 4 Stånden, och i ett mål där
Utskottet afgjort med Riksens Ständers rätt. För
min del finner jag det så oförenligt med form
och rätt, att jag får deremot protestera. Vidare
får jag på Utskottets vägnar förklara att vi ej erkänna
några gränsor för de motiv vi anse os»
böra afgifva, utan förvarar jag denna Utskottets
rätt, att anföra sådane motiv, som det finner
tjenliga. Sluteligen har man sagt något om yttrandets
uppställning. Här vill jag ej inlåta mig
uti någon vidlyftighet derom. Jag har ej, och
har aldrig haft något anspråk på felfri uppställning
af hvad jag yttrar, skriftligen eller munteligen;
jag känner för väl, huru långt min uppfostran
har gått, för att hafva denna pretention,
men så mycket vet jag, att om vi börjat med att
säga: detta är vårt bestämda beslut; och visedan
uppräknat motiverne, så hade ingen kraft derigenom
gått förlorad. Gerna medgifver jag, att stilen
då ej bade blifvit så classisk och fullständig,
som man möjligen hade haft rätt att vänta af
andra mera undervisade Ledamöter. Jag kan
dock ej erkänna, att för det ett motiv följt efter,
det icke hör till saken.
Herr Frinizenfkold, Axeli Som jag till
alla delar är af deras tanka, som ansettifslutroe
Ridi.
o. Ad. Fröt, IX, B. Aod. Afd, 37
A
4i8
Den 27 Octoler e, m.
ningen i förevarande Betänkande ej tillhöra dea
remitterade frågan, får jag blott tillägga min öfvertygelse
i afseende på hvad Grefve von Platen
sagt, att ordet ”motiverade” varit den punkt,
på hvilken Utskottet stödt sig. Jag hade förestält
mig att när Utskottet skall motivera sitt beslut,
matte meningen vara, att det skall motivera
den stridighet emot Grundlagen, sorn 55 §.
Riksdagsordningen omtalar. Där står nemligen
att LandtMarskalken ej får vägra Proposition örn
icke den väckta frågan är ”bokstafveiigen” stridande
emot Grundlagens lydelse. Här åter har
Utskottet motiverat, huru den kunde vara stridande
emot andan utaf 37 §. i RegeringsFormen.
Grefve von Platen har ock erkänt, att om
Ridderskapet och Adeln hade bifall it RiddarhusUtskottets
framställning, hade 37 §. blott ”kunnat”
komma i fråga, När nu, att vara stridande
emot Grundlagen, och att ”kunna” hafva varit
det, är helt olika, samt GonstituiionsUiskottet
ej bör yttra sig öfver hvad som kan ske, tror
jag för min del, att Utskottet ej ägt att ingå uti
en sådan pröfning som det nu gjort. Skulle jag
sålades mera fästa mig vid Grundlagens anda, än
dess ordalydelse, så borde jag vara för en återremiss,
men som jag ej uti nämnde 55 §. finner
uttryckt, att en sädin vid dylika tillfällen sorn
detta kan äga rum, får jag blott till Protocollet
förklara min mening, att jag anser det Utksottet
ej haft full anledning att anföra det, som betänkandet
innehåller.
Herr vora Hartmansdorfft Auguft: Om
sjelfva saken kan ej nu mera uppstå någon ö£-
lidi 27 Octob r e )n.
41 9
■verlaggning; frågan har blifvit remitterad, Utekottet
har utlåtit sig och dermed är det slut.
Jag vill blott taga mig friheten yttra något öfver
formen för svaret. Då frågan förevar, vngade
jag tillstyrka Ridderskapet och Adeln, att ej bringa
saken derhän, hvartill den kom, emedan jag
både ansåg olämpeligt, att en pluralitet af de andre
Stånden skulle afgöra hvad Riddérskapet och
Adeln ensamt angick, och emedan det var fruktansvärd!,
att Ridderskapet och Adeln skulle förlora.
Nu har man fått röna den menliga följden
deraf; och jag inser ej hvartill en återremiss
skulle tjena. Man finge troligen samma svar,
som förut, men nied tillägg att återremissen ej heller
vore enlig med Författningame; och huru skulle
saken slutas om ConstitutionsUtskottet icke ägde
vitsord i sådana fall? Men Utskottet har svarat
på något, som ej blifvit satt i fråga, hvilket
jag anser lika origtigt, som den omnämnde återremissent
Ehuru den icke synes mig kunna äga
rum, tror jag det likväl vara Ridderskapets och"
Adelns rätt att vid samma tillfälle, då Ståndet
lägger Constitutions-Utskottets Betänkande till
Handlingarne, förklara sitt ogillande deraf; att Utskottet
svarat på något, hvarom ej blifvit frågadt,
ty det är klart, som Herr Hjerta anfört, att om
man godkänner detta förfarande så kan Utskottet
äfven svara på flera andra icke ifrågasatte saker.
Min hemställan är derföre att Betänkandet måtte
läggas till Handlingarne, med förfarande af Ståndets
ogillande deraf, att Utskottet sträckt sitt svar
längre, än tili den remitterade frågan.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Då det nu
4®*
I>cn sy Gelober e. m.
mera är olämpligt, att yttra sig i ämnet, får jag
blott möta en anmärkning mot det ogillande jag
lernnat åt slutmeningen. Tvänne Ledamöter hafva
trott, att derföre att 55 § innehåiler att ConstitutionsUtskottet
skall afgifva ett motiveradt
Utlåtande, skulle Uskotfet hafva gjört rätt, di
det yttrat sig om Grundlagens anda och 37 §.
Om man läser till punkt skall man finna att det
start ^Motiveradt och bestämdt Utlåtande öfver
frågans stridighet eller enlighet med Grund lagen.!*
Då det hänvises till Grundlagens tillämpning, är
det utan all fråga att Utskottet äfven hade bordt
ihågkomma 83 §in-s stadgande, att Grundlagen
skall tydas efter dess bokstafveliga lydelse. Ehuru
jag ej tror, att en återremiss kan äga rum,
har jag ej ansett mig böra låta Betänkandet läggas
till Handlingarne, utan att uttrycka mitt ogillande
af Constitut iöns Utskottets förfarande, och
jag tror, att om ett sådant Betänkande finge oanmärkt
passera, och det blef brukligt hos Utskottet,
att vid sine svar yttra sig om sin åsigt
af Grundlagens anda, så skulle det ej blifva mycket
qvar mera af Grundlagens bokstaf.
Herr Cederf di öld s Herr Hjerta har ,
för alt undanrödja inkasten emot återremiss,
uppläst och förklarat 55 §. Jag får der
före
till Protocollet yttra; huru jag förstår den.
Der står: ”Hvad Utskottet förklarar icke vara
deremot stridigt, derå må Proposition sedan icke
vägras. Pröfva» det vara af motsatt beskaffenhet,
må den, som Motionen gjort, vända sig, der honom
så godt synes, till ConstitutionsUtskottet, på
tätt sorn RegeringsFormens 84 §■ föreskrifver”.
Stin a 7 Otia lier e. m.
Denna §4 §• innehåller åter: ”Da Consultation**
Utskottet icke funnit skäl att gilla och till Riksens
Ständers p-öfning öfverlemna något förslag
till förändring eller förklaring af Gru ndlagarne,
som Utskottet af en Riksdagsman emottagir, vare
Utskottet skyldigt, om förslagets Författare det
yrkar, att meddela honom sitt ”yttrande” deröfver,
med tillstånd alt detsamma jemte förslaget
genom tryck allmänt göra, då han för det sistnämndås
innehåll sjelf i egenskap af Författare
må lagligen ansvara”. Då man jemlör dessa båda
Lagrum, synes tillämpningen på närvarande fall
ej innefatta annat, än rättighet för den, som yrkat
Proposition, att vända sig till ConstitutionsUtsknuet
ej blott med begäran att få del afProtocollp',
utan ock art besvara de anmärkningar,
sorn kunna finnas bifogade, och att sertan genom
trycket remittera hela målet till Svenska! Allmänheten.
H ms lixcellence Herr Grefve af [Hetterfiedi;
Till svar å hvad af Herr Hji-rta sednast
blifvit yttradt, torde jag i minnet få återkalla,
att då motion först gjordes, b-gardes remiss till
Riddarhus Utskotter om ändring i RiddarhusOrd.
ningen. LandtMarskalken kunde icke vägra Pro.
position å remiss till RiddarhusUtskoftet, då han
icke kumle veta, hvad Riddarhus-Uiskottet om
frågan skulle säga. Det hade således varit myc -  ket i förtid, om Landt Mai ska I ken då hade begagnat
den rätt 55 §. lemnäs honom. Dst var först,
sedan RiddarhusUtskottPt yttrat sig i ämnet och
Utskottet ansett det vara nog att ändring skedde
uti insituciiunen för Riddarkui.Directiou, som
422.
Den 27 Oclober e. m.
I.andtMarskalken skred lill det steg han tagit.
Herr Hjerta h3r ock ingått i förklaring af 55
och sagt, att <ler ej vöre LamltMarskalken förbjudet
att göra Proposition, i händelse ConstitutionsTJtskottet
hade förklarat Propositionen stridig
emot Grundlagen. Då likväl fråga n kommit till
ConstitutionsUtskoitet derigenom, att LandtMarskalken
vägrat Proposition,' så vöre det verkligen
besynnerligt, örn, då Utskottet instämt i hans
öfvertygelse, han skulle ändra den, sedan han
fatt stöd af GonstitutionsUtskottet. Förmodeligen
liar ritan ej ansett detta i Grundlagen behöfva
föreses utan däremot förutsatt, att LandtMarskalken
skulle bibehålla samina öfvertygelse, då den
af ConstitutionsUtskottet blifvit understödd, som
förut. Jag hyser för liten förmätenhet till min
öfvertygelse, för att vilja bibringa den ät andra,
och om jag således ej undrar på att Herr Hjerta
ej vill lyssna till mina rådslag, ej heller tilltror
dem kunna ”öppna ögonen” på någon, så måste
han ock förlåta, om jag gör mig blind för hans
pculistförmiga. Hvad i öfrigt angår Herr von
Hartrnansdorffs förslag, att Ridderskapet och Adeln
skulle förklara sitt ogillande af Betänkandet, så
ian jag icke deruti instämma, utan anhåller om
proposition sti det mätte läggas lill Handlingarrie.
Grefve von 'Schwerin, Fredric Bogislaus :
För en stund sedan instämde Ridderskapet och
Adeln i .den af PresteSiåndet yttradje önskan, att
till vinnande af snart slut på denna långa Riksdag,
Riksens Ständer blott skulle befatta sig med
de vigtigare fxågorne. Det är af detta beslut soia
Den 27 October e. m.
423
jag hämlar motif för hvad jag nu går att yttra.
Också jag hade önskat att ConstitutionsUtskottef
annorlunda motiverat sitt Betänkande, och att det
ej hämtat sina motiver så långt ifrån. Jag tror
likväl det icke vara rätt af oss, att återremittera
Betänkandet, eller någon våda härigenom kunna
uppkomma för farliga prasjudicater i framtiden.
Ridderskapet och Adeln lär vara nog öfvertygad
örn de brister Ri,ddarhusOrdningen äger, för att
ej deråt lemna sin åtgärd, sedan nu ett nytt Be-j
tänkande inkommit innehållande förslag till deras
undanrödjände. Jag är således öfrertygad, attén
fråga af denna beskaffenhet ej mera skall uppkomma.
Jag skulle helst önska den proposition
att Ridderskapet och Adeln enhälligt ville besluta,
att på sätt 56 §. Riksdagsordningen tillåter
hela detta ärende finge nedläggas; men i det
skick målet nu är, lär det icke kunna göras. Uti
det tillägg Herr von Hartmansdorff föreslagit kan
jag ej irfstämma, ty det skulle leda oss in uti
ett haf utaf öfverläggningar; och om man derom
skulle komma att votera vet jag ej om till beslut
fordradas enkel pluralitet, eller fern sjettedelar af
rösterme. Jag önskar således, att Herr Grefven
och J^andtMarskalken snart ville låta oss höra
den vanliga formeln: att nemligen Ridderskapet
och Adeln torde tillåta, att delia Betänkande får
läggas till handlingarne.
Herr von Hartmansdorff' Jag har blifvit
missförstådd af Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt, då han trott mig yrka ogillande
af Betänkandet. Det var ej af Betänkandet
i sin helhet, ty det måste läggas till hand
-
4*4
Ben *7 Oelobcr t m.
lingarne , men si vidt det innehåll ett yttrande
tom ej var påkalladt, som jag yrkade Ståndets ogillande
deraf. Jag vill likväl ej vidare begära
proposition derå, utan åtnöjer mig med att till
protocollet reservera mig mot denna, likasom mot
andra åtgärder, dem jag funnit olagliga eller oti
11 bör liga,.
Herr Grejven och LandtMarskcilken hemställde,
att ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
Memorial, som icke erfordrade någon åtgärd, måtte
läggas till handlingarne,
Bifölls.
Företogs till pröfning BevillningsUtskotteta
den 32 dennes under N.'o 49 aflåtne, samt
den 23 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, angående voterings-propositioner,
i afseende pl de om TullBevillningena utgöran.
de RiksStånden emellan yppade skiljaktige meningar.
Herr von Hohenhausen, Michaél: Uti förevarande
Betänkande förekomma åtskilliga delar
som förtjena att anmärkas. I de fleste voterings-propositioner
som äro framställde, lemnäs
alternativen uti contrapropositionen. Det tyckes
likväl, med all form vara enligt , att man först
afgör contra-propositionens beskaffenhet och innehåll.
Annars är en naturlig följd, att afven de,
\
Ben 27 Qelobtr t, m. 42a
ion finska ändring i Utskottets förslag , måste
votera för dess oförändrade antagande heldre, än
bifalla det andra alternativet. Då någon öfverläggning
ej får äga rum uti Nämnden , tyckes
det åtminstone vara rätt, att man först får votera
om contrapropositionen, så att man får den gifven.
Vidare förekommer en anmärkning vid
den föreslagne 5:1c propositionen om creditupplag.
Alla fyra Stånden hafva ingått uti det som
rörer tullbevillningen derföre , men de hafva
skiljt sig så vida i önskningsrnåbt , att BorgareStåndet
vill hafva credit-upplag utsträckt till alla
Stapelstäder , celi Ridderskapet och Adeln har
blott fästat det vilkor, att när creditupplag beviljas,
det måtte bestämmas, att Magazineme blifva
så inrättade, att ej våra fabriker lida mehn genom
underslef. Dessa båda saker äro rena önskningsmål,
och deruppå äro 3 Stånds beslut. Det förekommer
då det besynnerliga fall, att man i
önskningstnål skulle komma att votera , blott på
grund af ett Stånds beslut. Slutaligen livad tullumgälderne
angår, har BorgarsStåndet ingått deruppå,
att de skola utgå uti Svenskt Banco men
beräknas i Hairib. B;co. När Ståndet uti ett visst
fall uttryckt sig olika, lär det vara ett undantag
derifrån, och om jag ej misstager mig , är detta
ock särskilt i voteringspropositionen up tagit.
Afven torde det icke vata rätt att uti en propoBition
upptages, huruvida votering skall anställas
angående flere särskilta tullartiklar såsom handskar,
cabiljo &c. och jag tror att om BorgareStåndet
icke fioner sig deruti, kan det halva rätt
att fordra särskildte voteringar öfver dessa saker.
Detta torde ej böra bero af de öltige Ständen*
Den 27 Oclober e. m.
beslut i ämnet, och jag anhåller derföre om återremiss.
Herr Hjerta, Johan Gustaf \ För min del fean
jag ej tro återreraissen behöflig. Jag finner vis.
serligen med Herr von Hohenhausen, att det
synes underligt, att sakfr, som vid första betrak,
tandet anses som önskningsmål, sedan komma att
utgöra föremål fcr votering i Nämnd, men jag
tror, att när vi tagit för gifvit, att tulibevillningen
hörer till liksens Ständers bestämmande, så
är det ej orätt, att behandla målet såsom en bevillningsfråga
uti allt annat, än det, sorn är rent
oeconomiska detailler, om ock det skulle kunna
hänföras till önskningsmål. Hvad angår den satts,
att åtskilliga voteringspropositioner borde hafva
varit omställde, anser jag det vara en småsak, och
om man derigenom kunnat minska voteringarne,
är det ej eller utan nytta. Jag^ har gjort mig
möda att genomgå Betänkandet, och jag har ej
funnit annat, än att Utskottet gjort allt möjligt,
för att inskränka antalet af voteringar, och ändå
få alla särskildta beslut under votering. Hvad
angår det bufvudsakliga Betänkandet, är det endast
den andra och den sjunde punkten, hvarom
Stånden äro delade. Deruti har BorgareSfåndet
ensamt ut hållit; de 3 andre Stånden äro derom
enige. Jag Vagar således anhålla om proposition
tili bifall å Betänkandet, sådant det är, emedan
det ej är någon fara , att ju hvarje Stånds rätt är
iakttagen.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag ksn ej roed
den siste värde talaren instämma t den tanka,
2ten 27 October~c, m, 427
att, på sätt 71 § RegeringsForrnen för rena Bevillningsfragor
förtskrifver, besiämma Riksens
Ständers beslut ii elt verkligt öhskning#mål, såsom
frågan om KreditUpplagen obestridligen är.
71 §. RegeringsFormen säger: ”Yppar sig skilj
aktighet
emellan flere af RiksStånden om dessa
”grunder (dem för den blifvande Bevillningen)
”sätten af deras tillämpning och Bevillningens fors,
”delning till utgörande - - - då skall o. s. v.”
Då det nu icke är frågan om hvad afgift eller
Bevillning sorn i och för CreditUpplagen skall
erläggas, derom är särskildt beslutit, så vill jag
till Ridderskapet och Adeln hemställa, hvad gemenskap
denna fråga kan äga med Beuillningsgrundeme,
sätten af deras tillämpning eller Bevillningens
för delning, och om ej den, såsom ett mål
tillhörande Rikets Allmänna Hushållning, bör
såsom en oeconomisk fråga afgoras.
Herr Hjerta: Den värde Dedamoten lär ej
hafva varit här närvarande^ när den saken afgjordes
I103 Ridderskapet och Adeln, hvarom nu
är fråga. Hade han det varit, viste han säkerligen,
att den ej blifvit ansedd sorn önskningsmåi,
utan såsom Bevillningssak. Dst är ganska
vigligt, att den punkten får qvarstå ibland grunderne,
emedan Bevillningen är beräknad derpå,
att creditupplag skall äga rum. Det är ej ett så
beskaffad! önskningsmål , att det ej bör behandlas
som Bevillningsmål. Det är derföre jag önskar,
att genom votering malte utrönas, om creditupplag
skola finnas, eller ej. Huru saken sedan
skall behandlas, är sandt uti det allmänna Betänkandet.
4sg
27 Otlober f m.
Herr Lefrén, Juhan Pehr: Hufvudsakeli
gen
instämmer jag i hvad Herr von Hohenhausen
och Herr Rosenblad yttrat, men utbeder mig
att korteligen få besvara, hvad den siste värde
tala t en sednast yttrat. Jag hör nu det tagas för
afgjordt, som jag hittills sett, att man med skicklighet
sökt gå förbi, och icke upptaga. Jag har
nemligen ifrån början fruktat, och yttrat min
fruktan, att man ville komma derhän, att cre—
ditupplags-tnrättningen skulls vara afgjord i Bevillnings-väg.
Jag har alltid protesterat deremot,
och jag tror ännu #j, »tt Ridderskapet och Adeln
fattat något beslut, att detta blifvit afgjordt
i Bevillningsväg. Jag tror, att denna sak ännu
bar qvar sin natur af önskningsmål, och då Utskottet
ansett 3 Stånds beslut vara tillräckligt i
afseende på deu fiia import-grundsattsen, safina
det ej eonsequence i, alt icke anse 3 Stånds beslut,
i afseende på creditupplag, vara tillräckligt.
Herr Hjerta har anmärkt, att Ständen ägde rätt,
att uti Bevillningsväg behandla sådane ämnen.
Om man vill antaga en tädan gtundsatts, så ser
jag ej något rörande Svenska handeln, som ej
BevillningsUtskottet kan philosophera in i JBevillningsFörordtlingen
och ur Grundlagens anda.
Friherre Cederftrörn, Jacub : Det förefaller
mig, sorn om ett missförstånd här uppkommit
om frågans beskaffenhet , derföre att den genom
Nämnd skall afgöras. Frågan förvandlas ej der
igenom till B^villningsmål, ty alla sådane frågor,
som ej skola förfalla, mäste genom Nämnd afgöras,
de må vara af hvad be»kaff nhet -om helst,
då de skilja sig i detai.lenie. Hat lär förhållan*
1
IVen 57 Oeltbr.r e, m,
det vara precist sådant, och det involverar ej saken.
Del star i 7:de punkten af Betänkandet:
“Inrättningen af ett sa kalladt creditupplag, hvar"om
Ulskottets jemknings Utlåtande i 7:de punkten
utförligt förmäler, har ho* Högvördige Pre”steStåndet
och Hedervärda BondeStåndet vunnit
”fullkomligt bifall ; Högloflige Ridderskapet och
”Adeln har äfven antagit det härom gjorda för»
”dag, men dervid tillagt, att icke allenast de
”Städer, i hvilka creditupplag komme att anläg”gas,
borde anskaffa tjenlige byggnader, hvilka
”kunde till Magaziner användas, utan äfven underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t göras, det
”täcktes Kongl Maj:t i Nåder tillse, att, genom
”creditupplagels beviljande, någon skada icke
”matte tillskyndas de Fabriker och Näringar,
”hvilka, härstädes uppdrifna till någon höjd. lor”dra
Statens beskydd och omvårdnad; hvaremot
”Vällofl. BorgareStåndet funnit det bero på Kongl,
”Majus Nådiga pröfning, huruvida i alla Stapel”Städer
meranämnde creditupplag må äga ruin.”
Otn denna uppfattning är riktig, hvilket ej lär
kunna betvifla*, så följer deraf, att genom Nämnd
skall sfgöras, huruvida det af Ridderskapet och
Adeln gjorde tillägg, eller BorgareStåndets beslut,
eller Utskottets jemkni ngsförslag är det, sorn
skall utgöra Riksens Ständers gemensamma tanka.
Detta är det naturliga af saken. Här finnas flere
frågor af oeconomisk beskaffenhet, sorn komma
till jemkning och Nämnd. Af sådan beskaffenhet
är den om BeklädnadsDirectioner vid indeldta
Cavalleriet, den om Vattenverk, m. fl.
Herr H erta: Utan att vara af den öfver
-
lien ij October e. m.
tygelse, som Friherre Cederström att alla önskningsrnål
kunna komma under Nämnd, tror jag,
att sådane önsknängsmäl, sorn hafva sammanhang
med Bev.illningen, och verka pä Svenska Folkets
rätt, att sig beskatta, kunna och mäste komma
under Nämnd, enär de ej kunna förfalla»
Herr Lefrén, rom i allmänhet ifrar för att göra
allt, hvad handeln rörer, til! önskningsmål, finner
min satts oriktig. Jag förstår dock ej, hvarifrån
han hämtar anledning till sin mening; ty
jig finner ej , att Svenska handeln är ett önskningsmål,
eller att den är nämnd bland de rnål,
sora tillhöra OeconomieUtskottet. Det går ganska
väl an, att hvad som har gemenskap med
handel, af Riksens Ständer afgöres. Den nu förevarande
frågan är af den natur, att 2 Stånd
deruti stannat emot 2, dock så, att 2 äro enige,
och de andra sk i i ja k t ige. Nu måste tvisten slitas
genom Nämnd, emedan frågan ej kan förfalla,
såsom hörande till Kevillningen. Utskottet
har ock derföre föreslagit , att derom skall voteras,
och när propositionen är så uppställd, att
hvar och en får yttra sin mening , kan jag ej
finna annat, än att den är rätt uppställd , hvarföre
jag tillstyrker bifall å Betänkandet, Frågan
är af evar natur, ty skola vi här tvista om uppställningen
af voteringspropositioner, så ser jag
ej, huru vi någonsin skola få slut.
Herr votj, Hohenhausen'. Om man äfven
skulle medgifva, i stöd af 73 §. Riksdagsordningen,
att denna fråga ej kan förfalla , så återstå
dock flere frågor, som föranleda till återremiss,
hvilken ifrån UorgareStåndet ej lär uteblifva.
Den 27 Octo lier e.. m.
Den ena frågan är om trädhandeln ; den är lill
en del önskaningsmål. Icke lära Riksens Ständer
kunna ingå uti sådana administrativa åtgärder,
som att säg3, att dan ena Nationen skall
betala sådane umgälder, en annan sådane; och.
när 3 Ståntl förenat sig om fri träd,handel med
Norrige, synes den saken vara afgjord, enär det
dessutom åt Konungen är öfverlemnadt, att med
anledning af reciprocitetsförhållanden jämka tulltariffen.
Jag tycker således, att hela 25:te voterings
propositionen kan gå bort, och anhåller
om återremiss.
Herr Lefrén'. Jag anser, att denna fråga,
emedan man synes vilja tyda Grundlagens anda,
och ej följa dess ordalydelse, är af vigt , och
förtjenst några ögonblicks skärskådande , hälst
man ger sig god tid roed andra mindre vigtiga*
Det har blifvit anmärkt af Friherre Cederström,
att frågan är af natur , att ej kunna förfalla.
Jag hemställer, huruvida fråga om en inrättning
som Utskottet föreslår , rörande Svenska handeln
icke kan förfalla ? och hvad sammanhang frågan
om credit-upplag skola äga rum eller ej , har
med tullintägten? Jag kan ej inse annat, än att
denna fråga är så rent oeconomisk , som möjligt
är. Herr Hjerta har anmärkt, att i Svenska
Grundlagen ej står ett ord derom , alt Svenska
handeln vöre en oeconomisr sak. Jag tilltror
mig ej bestämt kunna säga, hvad Grundlagens
stiftare haft för afsigt, men ej läro de trott sig
behöfva serskilt berätta någon, hvad handel är,
hvilket hvar man vet. Dl grundlagen säger,
att det tillhör Konungen, att besluta otn Ian
-
43*
Den 27 Getober e. m.
oeconomic , så skulle jag finna rätr besynnerligt ,
om handeln skulle stä specificerad ibland det oeconomiska
j och då deri ej tillhör grundlagstiftDing
, Kyrkolagstiflning , Civillagstiftning, beskattning,
8Cc., så måste den tillhöra oeconomien.
Herr Hjerta har anmärkt , att oro man ej genast
biföll Betänkandet, så vöre det ledsamt, emedan
frågan är af svår natur. Derom är jag alldeles
ense med den värde talaren , och kan uppgifva
orsaken dertill. Man har nemligen infört en
oeonotnisk sak under Bevillningsrubrik , och derigenom
velat skaffa sig beslut på den vägen ,
och sålunda befordra favorit-systemets antagande»
Jag har gjort det till en pligt för mig, att draga
fram frågan ur det origtiga fac , dit man velat
instoppa den. Jag fin* er det således lagstridigt,
att ej anse en oeconomisk sak såsom afgjord’, då
3 Srand förenat sig derom. BorgareStåndet har
ansett frågan såsom rent ekonomisk , och de 3
andre Stånden , att den borde *i Bevillningsväg
genom Nämnd afgöras , meri deremot protesterar
jag, ty skall den gå fram lagligen, sä skall den
gå fram i oeconomisk väg, såsom Önskan. Jag
anhåller om aterremiss på de grunder jag anfört,
och de , som Herr von Hohenhausen förut fram
ställt.
Herr Rosenblad.: Ehuru frånvarande, då
Ridderskapet och Adeln fattade sitt beslut rörande
BevillningsUtskottets Betänkande om TullBevillningen,
tror jag mig likväl både kunna och
böra yttra min tanka rörande lagligheten af hvad
Bevill
-
Den 2" October e. m.
433
Bevillningsutskott et nu föreslagit, hvaraf förhållandet
ingalunda förändras, derigenom att Ridderskapet
och Adeln för godt funnit, att på samma
gång, sorn i afseende på Tullbeviliningen ,
fatta sitt beslut i åtskillige verklige Oeconomiska
mål. 71 §. RegeringsFormen, som jag redan
uppläst, säger uttryckligen , att det är i afseende
på yppade skiljaktigheter Stånden emellan, rörande
”grunderne för Bevillningen , sättet af deras
”tillämpning och Bevillningens fördelning till utgörande,
” som Riksens Ständers Beslut genom
Förstärkta StafsUtskottet kommer att bestämmas.
8g §• RegeringsFormen stadgar, att ”uti Riksens
”Ständers Plena må frågor väckas om förändring,
”förklaring och upphäfvande af Lagar och Författningar,
” som Rikets Allmänna Hushållning
röra; ”om sådane nya lagars stiftande . . . ,,
”hvilka frågor skola till utredning af Allmänna
”Besvärs- och OeconomieUtskottet förvisas. Rikfens
Ständer äge dock icke makt, att i dessa mål
”annat eUer mera besluta, än föreställningar och
”önskningar, att hos Konungen anmälas, och hvara
”Konungen, sedan StatsRådet deröfver blifvit
”hördt, gör det afseende, han för Riket nyttigt
”finnér - - Då det otvifvelaktigt lärer tillhöra
Rikets Allmänna Hushållning, huruvida och
på hvad sätt credit-upplag må tillåtas, så, i händelse
71 §. RegeringsFormen kunde på denna
fråga tillämpas, skulle äfven hvarje Oeconomisk
fråga kunna blifva en Nämdfråga.
Friherre Cederström: Det är i anledning aE
Ridd, o. Ad. Prot, IX Band. 2:dra Afd. 28.
m
Sen 2~ Oc.tdber e, m.
yttrandet, ait en oGcbnomisk fråga ej skalle Stina
na komma under Nämnd,, sorn jag anhåller få.
fästa upp ni ari jam het en deruppå, att 70 §. Riks-'
d«gsOrdningen innehåller: ”stadna RiksStåndsn
s’i sina beslut Öfver någon fråga', uti hufvudsakligen
eller till vissa delar skiljaktiga meningar,
”då skal! hvarje Stånds beslut genom Protocollj”Utdrag
remitteras tili det Utskotf3 som med må*
”let befattning haft, hvilket åliggs, att rasningar”ne
så nära möjligt är, sammänjemka, och tued
”Förslag Öfver" denna jemkning inkomma till Rik»1
''sens Ständars plena,-soia olver den yppade frågan
”sedermera' definitiv beslut®. Skulle detta försök
”till jemkning fruktlöst aflöpa, utväljs Riksens
”Ständer i slöa särskilta plena genom allmän om—
”röstning tili -t2 'nämnd att förstärka det Utskott,
”till hvars handläggning målet hört, så att jLe”damötetne
blifva trettio af hvarje Stånd, hvilka
”samfält och leks. efter Stånd röste, såsom 53 §.
”föteakrifver, ofver den t vistiga frågan, och äge
”att densamma mod Riksens Sanders rätt afgöra.’'
Deraf feijé? klart, att så väl GecoöömieU tökottet
som andra Utskott uti maij hvilka Riksens Stan*’
der äfpjert, och >r.ké kunna förfalla, men hvaruti
de skiljt sig i .ende & detaillerne, kunna föt*
stärkas till nämnd. Af sådan egenskap ligger på
Ridderskspetr. ~r Adelns bard -ett förslag frän
OeconoreieUrskettet till voteringspropositioner i
Förstärkt OeconomieUtskott, i frågan om tillsättande
af BsklädnadsDireetioner vid indelta Cavalleriet
sorn Ständerne beslutat, men hvaröfver
de Stannat i olika beslut rörande sättet. PresteStåndet
har likväl nu mera instämt med Ridder*
skåpet och Adal0} Sä att frågan cm Nämnd för*
Den 27 Octoher ct m'.
435
faijer.” Att återkomma tili försvarande fråga, så
ar det genom 3 Ståndsj beslut afgjordt, attcre«(
elit-upplag skola aga rum, men £i“aden hafva
sksljt sig i hagarne huru och hvarest de skela
inrättas. Öet är således i dessa dalar sera votoringsprdpööitioner
rätteligen aE Utskottet blifvit'
uppgjorde dil afförande af IJämnd ,< oå vida ■.]
Ridderskap.;! cali Adciu cchBorgareStliidet frånträda
da meningar hvilka dessa Stånd yttrad BE
förfaller visserligen närvarande fråga, men nu £a5’
iiehålier ej propositionen annat äa son; föijer is
”Den oom bifaller, att i alin ds. Stapelsfudej;
^hvarest Tulluppbörden, inberäknad' lils- och’
”Lotäafgister3 enligt lotti års Bokslut, up; guti t”?.
4,000 Riksdaler Banco, och således i Etäeerve
”Stockholm; Götheborg, Gefle, CsrlsLrona.
”hamn, Malmo, Norrköping^ Calmar, ' -y,~. • *
kingborg, Westervik, Ystad och Uddevalla, .'Cre-^
”ditupplag, skall äga rum, caliei dst al EevitH
”ningstJtskottet gjorda och fci HÖgvÖr-ugs Präster
”samt Hedervärda BondéStåiHét
voterar:” ’
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
”Vinner Nej, kommer serskild votering att
”anställas, till utrönande deraf , huruvida detta
”Creditupplag med det af HöglofHge Ridderskas,
pet och A.Jein föreslåsjne tillägg tr.ä äga rum,
geller om, enligt VäJlofiige BorgsreStåndets Ee-t
43o
Den 27 October e, rn.
”slut, det på Kongl. Maj;ts Nåfliga pröfning skall
”bero, huruvida ett sådant Credit-Upplag i alla
^Stapelstäder må införas.”
Denna voteringsproposition är fullkomligen
enlig med de meningar, som Ridderskapet oell
Adeln samt EorgareStåndet haft , och antingen
måste de frånträda sina iankar, eller frågan genom
Nämnd afgöras, Det är således icke för att
förvandla denna fråga till Bevillningsfrlga , som
den skal! genom Nämnd afgöras, utan för att få
något beslut.
Herr Hjerta: Jag ber att få fästa deras upp.
märksamhet, som tro, att ett Oeconomiskt mål ej
möjligen kan genom Nämnd afgöras, deruppå, att
det är ganska möjligt, ty om Riksens Ständer få
ett oeconomiskt mål från Kongl. Majit, äga ej
Riksens Ständer, att-icke lemna svar. På denna
grund kan förstärkning af OeconomieUtskottet
komma att äga rum. Hvad åter angar, att jag
fästat mig vid 34 §. Riksdagsordningen, så kommer
det deraf, att där ej finnes ett ord nämndt
om Handeln. Där talas om allmänna hushållningen,
fattigvården, m. m., men ej om handeln.
Derföre har jag trott mig böVa yttra, att allt som
har sammanhang med handeln, är Eevillningsfråga
och behöfver en särskilt behandling, så snart
det ej hör till allmän hushållning, eller ingriper
i rent oeconomiska frågor. Här är ej förhållandet
sådant, utan här äto 5 olika beslut, som måste
genom Nämnd saramanjemkas- Jag anhåller således
om Proposition till bifall å Betänkandet.
isen 27 Öetober e, m.
Herr Rosenblad'. Ehuru slutet af 75 §.
Riksdagsordningen torde tjena- till förklaring
af hvilka mål, som böra behandlas på det i 73 §,
Riksdagsordningen föreskrifne sätt, vill jag likväl
icke bestrida, att OeconomieUtskottet förstärkt
till Nämnd, kan komma att bestämma Riksens
Ständers Beslut i vissa fall 5 men jag hemställer
om ej i denna händelse frågan om credit-upplagen
bor också afgöras litaf förstärkt OeCononieUtskott.
73 §. säger; ”skulle detta försök till
”jemkning fruktlöst aflöpa, utvälje Riksens Ständer
i sina särskilta Plena genom allmän omröstning
till en Nämnd, att förstärka det Utskott
”till hvars handlciggningTmålet hört.” Lika så litet
som utöfningen af Riksens Ständers rätt, att
fastställa afgifterne å de varor, som införas, kan
förvandla sjelfva frågan, huruvida dessa varor må
införas eller ej, från oeconomisk till beviilningsfråga,
lika litet lärer bestämmandet af en afgift
för på creditupplag deponerade varor kunna verka
en dylik förvandling, rörande sjelfva frågan>
och på hvad sätt dessa upplag må tillåtas.
Friherre Cederjtråm; Jag har ej haft tillfälle,
att genomläsa Betänkandet, men om det
förhåller sig, Sorn Herr Rosenblad nu sednast anfört,
att BevillningsUtskottet skulle hafva föreslagit,
att ‘frågan af förstärkt Statsutskott skall afgöras,
så kan jag ej deruti instämma, ty det är
rakt lagstridigt. Enligt 73 § Riksdagsordningen
bör det Utskott, som med målet befattning
haft, aigöra det, sedan Utskottet blifvit förstärkt.
Detta är icke något Bevillningsmål, och hör sålades
ej till Förstärkta StatsUtskottet. Alla an
-
i. I '
'• • , ’
^53 Dr.n 27 Qclcber e, nu
(Ira mål, som af Bevillningsutskottet kunna be
handlas, och som måste afgöras, skola af Förstärkt
Bevillningsutskott afgöras.
Herr Rosenblad; Anledningen till hela
tvisten, är att BevillningsUtskottet ensamt behandlat
ett mål, som egenteligen tillhört OeconomieUtskottet,
hvilket jag också anmärkte, då Tullberänkando
första gången till discussion förevar.
XSå 73 §. Riksdagsordningen stadgar att det Utskott,
'till hvilket målet hört, ej det som målet beliandhst,
skal!, förstärkt till Nämnd, bestämma
Riksens Stunders Beslut, kan jag för ruin del ej
hnna något annat Utskott härvid komma i fråga,
än Oocojno.mieUfakultet. I ingen händelse ser jag,
huru'SfatsUtskottet, sorn hvarken behandla!, eller
hort .behandla detta mål, kan, förstärkt till Nämnd,
härvid efhåna afgörande rätten.
Friherre Gederjlrom'. Dl ämnet första.gången
försvar, gjordes visserligen af flera Ledamö.,
ter, äfvensom af mig, amnärknig, att Bevillnings--  LJtskottet företagit detaiifrågor son? tillhörde OecoEomieUtskcUst,
men det kan vara aldeles likgiltigt,
hvilket Utskott som handlägger ett mål, ty
sista Momentet af 34 §. Riksdagsordningen inne.
håller, att Riksens Ständer kunna ålägga hvilket
Utskott corn helst, att utarbeta mål. När nu Riksens
Ständer ej vid forsta handläggningen akiljt
målet ifrån BevillningsUtskottet, utan låtit det tilt
återgå,, för att afgöras, sä är det naturligt, att Stånden
ansett det bättre att låta målet där förblifva,
än att skicka dst .till något annat Utskott,'och då
inåste 7§ §. lillänt,pae pä samme Utskott, ty åtef
-
Den ij Q cl ober e. m,
remissen innefattar medgifvande, att Utskottet
skall handlägga mälet3 då visserligen de anmärk,
ningar, som blifvit gjorde, ej kunna anses mera
gällande, än beBlutet, Det vore besynnerligt om,
sedan ett Utskott behandlat ett mål, Riksens Ständer
skulle förstärka ett annat, för att afgöra det.
Herr Hjerta : Jag är till en stor del före
kommen
af Friherre Cederström! Riksens Ständer
hafva ansett målet höra till BevillningstJt-!
skottet, emedan det dit blifvit remitteradt. Således
måste det Förstärkta Utskott, hvilket afgör
Revillnings- frågor, äfven afgöra denna sak, men
detta Utskott är ej förstärkt Bevillningsutskott,
utan förstärkt Statsutskott»
Herr Rosenblad: Jag får vördsamt anhål
la,
att få uppläsa den af Friherre Cederström åberopade
slutmening i 34 §• Riksdagsordningen.
Der står: Hemlinge»; Vilja Riksens Ständer hellre,
än att tillsäga flere Utskott,- remmittera ”så5,
dane mål, till visst Utskott icke höra, an”dagen
t&f Besvärs» .och Oecononiie-Utskottet,
' uller något a. de ... ge fö. .t tillsatte Utskott,
vare samma Utskott pligtigty att mecl dess
^Utlåtande, i enlighet med erhållen remiss, in•
komma, och bestämma sjelfva ämnets beskaffenhet
efter Grundlagen, men icke den hvarje sär'skillt
Utskott i allmänhet uppdragna befattning,
huruledes ett mål i enlighet med Riksens Stan»
?*ders häröfver tillhöriga beslutande rätt må afifgörasJ’.
Här star således uttryckligt, att endast
sadana roal, sorn till visst Utskott icke höra, kunna-
af Jtliksebs bländer öfverlämnäs till behandling
, 44°
Len 27 October e m.
af hvilket förut tillsatt Utskott som hahlst, mea
detta tror jag ej är förhållandet med ifrågavarande
roal, som jag anser mig hafva bevist obestridligt
tillhöra OeconomieUtskottet. Och dessutom
innehåller nyss uppläste slutmening af 34 §, att
ämnets beskaffenhet, och ej Utskottets befattning,
bestämmer sältet för afgörande!. Häraf lärer ytterligare
finnas, att afgörandet af ifrågavarande
ämne aldrig grundlagsenlig! kan tillkomma förstärkta
SfatsUtskottet.
Herr Uggla, Gåran Gustaf: Åf öfverläggningens
gång har jag trott mig finna, att man
ej gjort tillbörlig redo för egentliga föremålet för
densamma. Att tullen är en Bevillning, lärer
man väl, emot ordalydelsen af f>o §. Regeringsformen,
icke vilja bestrida. Hvad är nu Credjt-upplag?
Ingen ting annat, än ett anstånd
med Tullens erläggande, med en Bevlllningsafgift,
hvarom Rikets Ständer äga rätt att förordna.
I följe häraf, och i öfverensstämmelse med
Grundlagarnes uttryckeliga föreskrift borde således
delta mål af BevillningsUtskottet behandlas,
och af Rikets Ständer afgöras, med den iält dem
allena enligt 57 §• RegeringsFormen tillkommer
; att utöfva Svenska Folkets rätt att sig beskatta.
Sådant har ock skedt. Hvarken har Bevillningsutskott
ansett sig fullständigt, att i ett
beskattningsmål rådföra sig med Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottet, eller hafVa Rikets
Ständer frånkänt sig deras beslutande rätt
derutinnan. Saken har ock på sådan grund blifvit
såsom ett bevillningsmål handlagd och afgjord.
Då man nu , mer än förr, syne& hafva
Den 27 October e, m.
441
funnif gränsen emellan Bevillnings- och OeconomieUtskottens
serskilda jnrisdiciioner obestämd,
då man i sitt nit att tillämpa 89 §. RegeringsFormen
understundom synes hafva glömt tillvarelsen
af den 60:de, och derföre sökt, att, under
benämning af allmänna hushållnirigsmål, utvidga
föremålen för det sednare Utskottets verkningskrets,
så frågar jag: hvilket ämne kan väl
mer ingripa i Rikets allmänna hushållning, än
till exempel reglerandet af Rikets financer? och
likväl har man ännu aldrig satt i fråga Rikets
Ständers rätt, att derom besluta. Men nu hafva
Rikets Ständer, hvad förevarande ärende angår,
redan tvänne särskilta gånger vid denna
Riksdag, i likstämmighet mot Grundlagens bud,
förklarat det samma icke vara ett önsknings- utan
ett bevillningsmål. Frågan derom är således afgjord,
och kan emot Bag ej mer utgöra ett ämne
för öfverläggning. Den kan nu lagligen éndast
aga rum, i afseende på den hos Vallöf],
BorgareStåndet uppkomne skiljaktighet från de
öfrige RiksStåndens beslut, angående grunderne
för Tull-Bevillningens utgörande, samt TullTariffen,
hvarom BevillningsUtskottet med Voteringspropositioner
inkommit; och att denna
fråga bör till förstärkta StatsUtskottets afgörande
öfverlemnas, uttrycker 71 §. RegeringsFormen
bestämdt och klart. Jag anhåller derföre om proi
position till bifall af Betänkandet.
Herr Hjerta'. Månne det ej skulle lyckas
mig, att öfverbevisa de värde Talarne, derigenom
alt mångå saker, som röra handel, ej afgöras af
OeconomifcUukottet, så lill exempel hvad som
. . 443 i'2f Octobsr e, m.
■ - ' 1 7.
rörör GonvoyCommissariatet ra, sa. Jag vet då
ej, hvarföre sadan Bevillning, sorn af handeln
härflyter, ieke skulle behandlas af Bevillningsutskottet,
då i 24 §. Riksdagsordningen ej ett
ord finnes om handel. Det är således blott hvad
som har sammanhang med allmänna hushållningsanscallernej
sorn hörer till OeconomieUtskottef,
3?å grund härafa och då det ej mera är fråga om
inrättande af ereditupplag, utan blott huru de
skola ske, kan jag ej ånna, hvarföre vi skola
debattera om det Utskott, som skall afgöra frågan.
Detta är ett Bevillningsmål, och bör således
af förstärkta Stats-Utskottet afgöras, Jag anhåller
om proposition till bifall å Utskottets
föi slag.
Friherre Cederström: Det är vigtigt, a£t
skilja frågan om Bevillning, från frågan om en
oeconomisk anstalt, för hvilken föreslås Bevillning.
I annan händelse kunde Riksens Ständer
lätt komma att besluta öfver aila Oeconomiska
inrättningar, under rubrik att man lade någon
afgift på en sådan inrättning. Men Riksens Ständer
och BevillniegsUtfckcttet hafva icke så besluta.
Sfänderne hafva beslutii en önskan på
BévillningsUiskottets tillstyrkan; de hafva ej afgjort,
att så eller så skall ske. Detta är således,
ifrån början ej behandladt, sorn vanliga Beviilningsfrågor,
hvilka skola afgöras af Förstärkt
Statsutskott. Denna frisa är alldeles skiljd ifrån
O •
de BeviliningsUtsfeottet egenteligen tillhörande
ämnen. Bet är ett ämne, om hvifeet flere vid
första behandlingen anmärkte, att det ej tillhörde
BeyiliningsUtskottet, och någre få* ätt det
Ben 27 Cktober c. m.
443
vore skadligt för näringarne, men Standen ansågo
ej mödan värdt, att skicka ämnet till ett
nytt Utskott. Vid s*dant förhållande är det klart,
att sluteliga afgörandet ock tillkommer det Utskott,
som med målet befattning baft, och då
kan det ej blifva Förstärkta StatsUtskottet; ty det
behandlar blott rena Bevillningsfrågor. Detta är
enkla förhållandet. Jag får anhålla om ptoposition
till återremiss»
Herr von Hohenhausen : Att Creditupp
lag
icke ensamt äro en Bevillningsfråga , finnes
deraf, att det på Kongl, Majit ankommer, att
säga , det de alldeles icke få äga rum. Riksens
Ständer hafva blott förklarat, att, örn da få äga
rum , det skall ske med den eller den afgiften.
Här är nu ej fråga om, utan hvar de skola äga
rum, och det måtte vara önskningsmåi. Jag
medgifver, att frågan ej kan förfalla , utan måste
behandlas af Förstärkt Utskott, men med Friherre
Cederström instämmer jag deruti, att det
ej kan vara af Förstärkt Statsutskott utan af Förstärkt
Bevillningsutskott» Flere anmärkningar
hafva dessutom blifvit gjorde , och det Silfver
säkerligen återremis3 från BorgaraStåndet. Jag
får på dessa skäl anhålla om återremiss, men afl,
pä det ej hela denna vidlyftiga discussion må
behöfva till Utskottet afgå, sorn skulle länge utdraga
på tiden, blott de anmärkningar hvilka influerat
till återremiss, må till Ufskottet öfverlemna®.
Största delen af discuseionen behöfver
ej meddelas Utskottet.
K :rr Lefrin-. Jag utbeder mig få göra en
444
Sen 27 October e. m.
anmärkning emot Herr Hjerta. Han har sagt ,
att frågan till exfempel örn ConvoyCommissariatet
äfven skulle kunna blifva bevillningsmål.
Jag får hemställa , om det beror af Riksens
Ständer , att i Bevillningsväg afskaffa an sådan
inrättning? Den frågan kan ej här tjena till'ledning.
Jag anser besvarandet af denna satts vara
af vigt , emedan man eljest leder sig in att
förklara constitutionen efter smak , ty blott man
lade en afgift på en sak , så hade enligt en sådan
lära Kongl. Maja ej vidare något veto*
Det är ett vådligt försök, att förklara Grundlagen
emot dess anda.
Herr Z^ggla: Jag anhåller att få lemna
iden upplysning , att nemi gen i sjelfva Tulltariffen
, som Ridderskapet och Adeln samt de öfrige
Stånden fastställt , finnes tydligen utmärkte
de artiklar, för hvilka Credit-upplsg får begagnas
, och till hvad belopp. Således har Ridderskapet
och Adeln redan då behandlat saken
såsom Bevillningsmål. I öfrigt får jag, i afseende
på Herr von Hohenhausens yttrande,
ytterligare anmärka , att så väl svaren, som anmärkningarne
, böra medfölja till Utskottet ; i
fall återremiss emot min förmodan skulle bifallas,
och hvad det angår, att bestämma Bevillningen
efter smak , så beror det derpå , om man
har god eller dålig smak. Jag får förnya min
begäran om proposition till bifall af Betänkandet.
Herr Grefven och Gun d 131 ar falken frågade
, örn Ridderskapet och Adeln ansåg BevillningsUiskottets
förevarande Memorial böra 3 i an
-
Den 37 October e.fm. 445
ledning af de dervid gjorde anmärkningar , till
Utskottet återförvisas,
Ropades Ja och Nej,
I anledning hvaraf Herr Grejven och
L/CindtMarJkalken gjorde proposition till bifall
af BevillningsUtskottets berörde Memorial,
Ropades äfven Ji och Nej.
Herr von Hohenhausen t När så mångå
anmärkningar blifvit gjorde mot formen , och, af
de Ledamöter som gjort dem, i den verkeliga
förmodan , att här finnes någon briat i form ,
så torde det ej vara obilligt , om man får en återremiss
, och ej ser sig tvungen att besvära
Ridderskapet och Adeln med begäran om votering
, helst då denna sak säkerligen ifrån Borgare
Ståndet
redan återgått,
Hvad jag yttrade, att
blott de egenteliga anmärkningarne borde till
Utskottet öfverlemnas , var för att vinna tiden ,
och derföre att de Ledamöter, som sjelfve sitta
i BevillningsUtskoitet , der kunna mundteligen
försvara sin mening. Jag hemställer således,
om icke Ridderskapet och Adeln för att vinna
tid täcktes bevilja återremiss.
Herr Hjerta; Jag tror , att då en votering
är verkställd på högst 2 timmar, det ej är
skäl , att taga ett steg , som förlänger Riksdagen
14 dagar. Enär jag af allt hvad som blifvit
anfördt, ej funnit något skäl att ändra min öfvertygelse
, och jag anser, att genom dq yote»
446 ' Den 27 Öåtober c» m.
rings-propositioner, som tJfskottet framgfallj , deS
är lemnacft hvarje mening öppet, att hunna blifva
gällande, så tillstyrker jag bifall dera. Änmärkningarne
behöfva cj föranleda -till åtsrré”
miss, då de blifvit vederlägde.
Herr Uggla ; jag vill blett, i anledning
åf Kerr von Hohenbausens anförande, upplysa
att af dem som under förevarande .diskussion söht
försvara BevillningsUtskottets betänkande , endast
jag är af samma Utskott Ledamot. Det
bör således, i händelse af återremiss, hvilken, jag
émedlertid^besf rider, vara i sin ordning att Utskottet
jemte anmärkningarns erhåller del al
svaren derpå. Hvad mig sjelf angår , är jsg .ej
Sa egenkär, att jag yrkar, det hvad jag anfört
små till Utskottets kännedom utskrifvas , rhen
hvad de öfrige svaren beträffar, så måste jag på*
bia det.
Herr&refvsn och Lanät-Marskalkar,; föriiyade
den af honom , till bifall s Utskottets
Memorial, nyss gjorde .proposition.
Ropades Js ebh ff ej
Friherre Cederström begärde Votering.
Herr Rosenblad: Ej för sakens skuld
dess afgörande kan vara likgiltigt, ej af misstroende
til! Förstärkta SlatsUtskottet , men af pligt
au efter förmåga försvara den bokstafliga tillämpning
rf Grundlagarne, 83 §• Regerings-Formert
föreskrilyer, ett stadgande, utan hvars ordagran
-
'Dea Ö7 Ocioher ev »i» <§47
éfjailefnad Rikets' Grundlagar öfverlemna? St
hela vidan af en godtycklig tolkning , anser jag
snig, sned lika fast öfvertygelse om olaglighetea
af ijtskotteta förslag, som Herr Hjertås om lag.
ligheten, böra instämma Sned 'friherre Cedera
ström i .den anhållan* ztt Eiddergkapets och Adeina
tanka i ämnet matts genom votering varda ut.'
EÖIit.
Kerr Hjerta' jag han åtminstone med full
tillförsigt, da Prope-rition blifvit gjerde af BandtMarskalken
och 3 Talsmän tro att Utskottets Betänkande
är enlig med Grundlagen. Här är .således
blott den enskilfa åsigton om Grundlagen, som är
i fråga. Sakens laglighet är redan afgjord genom
dess behandligssätt, och derigenom att Talemännen
gjort Proposition på återrexnisB. Det är blott
detta jag velat anmärka.
Kerr Rofenll d:. Det skäl dan sisto värde
Talaren anfört för absoluta lagligheten af hvad
Utskottet föreslagit hade jsg v.'.'"ärligen icke al
honom väntat. Bå det ej rubbat rbin öfvertygel-;
se, kan jag ingalunda flänga min anhållan om
Votering.
Herr Ugglas', jag anhåller, att till alla delar
få instämma i hvad Herr Hjerta sist anförde.
Herr Grejven och Lan dt Marskalken framställde
derefter följande Voterings-Propoäition •
Den som bifaller BevillnlngsUtskottets Me^
tnoriai, angående Voteungs-propositioner, i afse-1
44^ h>ed 27 Octobcr e. m.
ende på de, om TullBevillningens utgörande RiksStånden
emellan yppade skiljaktiga meningar,
Voterar
Ja;
Den det ej vili, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde Memorial, alf,
jemte de dervid gjorde anmärkningar, lill Utskottet
återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskspet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 § §. i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, börjades Voteringen
klockan g till 11 om aftonen, och befunnos vid
Voteringens slut klockan 11 om aftonen, sedan
en Voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige VoteringsSedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 31.
Nej „. 1 o.
I följd hvaraf och sedan det öfver Voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit uppläst.
Herr Grefven och LancltMarJlialken förklarade,
att BevillningsUtskottets Memorial således blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Fri*
Dm 27 Octeber e. m.
449
Friherre Cederström', Som jag anser Ridderskapets
och Adelns nyss fattade beslut strida
emot 73 §. Riksdagsordningen, får jag härigenom
till Protocollet anmäla min reservation mot detsamma»
Herr
Rosenblad: På de grunder, jag un
der
discUsSionen anfört, anser jag mig pligtig reservera
mig mot ett beslut, som jag icke finner
öfverensstämmande med 83 §• RegeringsFormens
föreskrift om Grundlagärnes bokstalliga efterlefnad;
Upplästes och lades på bordet följande fråri
hedahnämnde Utskott inkomne Utlåtanden i
Fran Stats- och LagUtskotten:
Åf den 21 dennes:
K:o 558. Öfver väckt Motion örn Statens
ansvarighet för enskildes af Publike JSmbets- och
Tjenstemän förskingrade medel.
Från Stats- Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUiskotten:
Af deh 25 dennest *
N:d 559; I anledning af värkte Motioner
öm ändring i nu gällande grunder för Miliria»-  Böställens och annan Kronojords utarreridering.
Ridd. ot Ad. Fröt, IX. B. And. Afd. 29
45°
Dan 27 öetoler e, ml
Frän StatsUtskottet:
>
Af den 21 dennes:
N:o 560, I anledning af vacka Mo(ioner3
om Pensions anslående åt förre JustsiiseOmbuds^mannen
Herr Friherre L. A. Mannerheim,
N-.o 561. I anledning af väckt fråga, atr
Uppbörden och Redovisningen af alla Allmänna
medel måtte öfveriemnas åt Riksgälds-Contoixetj
eller ock detta Verk aldeles upphöra.
Från BevillningsUtskottet:
Af den 2a dennes:
N;o 50 Rörande jemkning i TullBevillnin-:
gen å Rhum.
Frän LagUt(kottet:
Af den 4 sistledne September;
Nio 1871 Öfver Kongl, Majlis Nådiga Pro-?
position, angående upphäfvande af 8 §• i 1 Cap.
UtsökningsBalken, samt ändring afa §. i 45 Cap.
MissgärningsBalken, och öfverskriften till samma
Capifél och Balk.
N:o 188. Öfvar väckt Motion, angående
bestämmande af lika ansvar för LandsSecreteiare
och ConsistoriiNoiarier, sorn förskingra allmänna
Hen 27 Oetober e, 45i
eller enskilte Medel, med hvad Lagen uti 45
Cap. MisegerningsBalken stadgar för Uppbördsman.
Af den 21 dennes:
N‘.o 303. Öfver Kongl. Majds Nådiga Pros
position, angående vidtagande af en ytterligare
anstallt, till förekommande af fångars flykt.
N:o 204. I anledning af väckt Motion, om
förtydligande af Kongl. Förordningen den 13
Junii j 800 om Städsel och Lego af Jord på Landet
i visse uppgifne omständigheter.
N:o 205. Öfver väckt Motion angående förslag
om hvad vid Lagförklaringars utfärdande bör
iagttagas.
Frän Lag- samt Allmänna B ef v ars- och
Oeconomie Ulf lotten:
Af den 21 dennes:
N:o 203. I anledning af vackt Motion om'
rättighet att obehindradt få uppföra VäderTull•qvarnar.
Från Allmänna. Besvärs - och Oeconomie Utskottet:
J- - ‘ - ,
Af den 18 dennes;
N;o 200: I anledning af gjorde åtsmärkninS
gar vid Utskottets förut nieddeldte Betänkande
*52
Den yj Octeber e. m.
em Inrättning af Porto Franco samt åtföljande
Nederiagsrättigheter för Ön Gottland.
N:o 201. Om utsträckning i Seglations-frihj
heten emellan Blekinge och Skåne.
Nio 202t I anledning af gjorde anmärk^
ningar vid Utskottets förut afgifne Betänkande^
rörande yrkad befrielse för Gottlands Hemmansagare,
att underhålla LastageBryggor vid de på
Ön varande Landthamnar, samt de för TullBevakningen
inrättade så kallade StrandRidarer:
Boställen.
Upplästes följande från RiddarhusDireétioneii
inkomne 2.'ne Memorial:
(Se Bilagorne Njris 2 SC 3).
Lades på bordett
Justerades följandet
Utdrag af Protocolletj hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 27 October 1823.
S, D. Vid förnyad föredragning af 1-Iögvördige
PresteSiåndets den 23 dennes aflåtne, och
samma dag på bordet lagda ProiocollgtJtdrag, *n
-
Ven 27 Oélebcr e. m.
453
gående åtgärders vidtagande till befordrande af
ett snart slut på Riksdagen; fann Ridderskapet och,
Adeln för godt, att äfven för Dess del uti enahanda
beslut med PresteStindet instämma. Ut
supra.
S. Dl. Då nu 3 nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 21 sistledne October under N:o
69 aflåtne, samt den 24 derpåföljde på bordet
lagde, Memorial, rörande en af Herr Landtmarskalken
vägrad Proposition; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial endast borde läggas
tili Handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs I nyo och bifölls Eevilh-i
ningsUtskottets den 22 dennes under Nio 4p a§-  iåtne, samt den 23 derpåföljde eftermiddagen pi
bordet lagde, Memorial, angående Voterings-propositioner,
i afseende på de om Tullbevillningens
utgörande RiksStånden emellan yppade skiljaktig
ge meningar. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdea
klockan half till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli
Oi J., Lagerheim»
| Ben 29 October J. m.
Onsdagen den 29 October.
Plenum kl. g förmiddagen.
Justerades följandet
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflig©
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen dea
27 October 1823.
S. D, Vid förnyad föredragning af StatsBanco-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
icke allenast den 21 sistledne Augusti
under No 434 afgifne, och den 25 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
rörande Allmänna Magazinslnrättningen, utan
ock den 10 dennes under N:o 54 5 meddelte samt
den ao derpå följde eftermiddagen på bordet lagH
de. Utlåtande, öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar; fann Bidderskapet och
Adeln för godt, att samma Utlåtande gilla, likväl
med iaktagande af följande tillägg och förändringar:
ilo
Att den af Utskotten uti 3ldje punkten
i afseende å det till de Norra Länen anslagne
Spannernåls-understöd, stadgade prasscriptionstid
af I år till den 1 October 1825 utsträcktes.
alo Att Utskottens i 3idje punkten gjorde
Den 29 Oel9btr f. m.
tillstyrkande; angående anslående af 25,000 tunnor
Sparmemål för de öfrige Länen i Riket, i
afseende på DistrictMagaziners inrättande af Rid»
derskapet och Adeln förkastades.
3;tio Att vid fjerde punkten det tillägg skulle
göras, att hos Kongl. Maj t borde i underdånighet
anhållas, det sådane band, hvilka i transportväg
sjöledes inrikes orter emellan til] äfventyra
kunna finnas, måtte i möjligaste måtto undanrödjas,
saint en lättare communication icke på
något sätt motverkas och försvåras.
4;o Att vid 6:te punkten det tillägg skulla
äga rum, att försäljningen af Allmänna MagazinsInräitningens
lager af Spannemål och Bränvin
borde med varsamhet verkställas , samt att Riksens
Ständer derföre borde hos Kongl. Majit i
underdånighst anhålla, att Kongl. Majit täcktes
derå fästa nådig uppmärksamhet , och anbefalla
vederbörande, att om försäljningen föranstalta på
ett sätt, att den ej må kunna medföra någon menij
lig följd, i anseende till de nuvarande låga Spannemålsprisen.
Hvarförutan de i Utskottens första Betänkande
upptagne, men i det sednare Utlåtandet
icke omförmälte, punkter af Ridderskapet och A*
deln gillades. Ut supra.
Upplästes till justering och godkändes följan^
45® Den 29 Ceder f. m.
de ExpeditionsUtskottets insände förslag till RtkBenj
Ständer* underdåniga skrifvelser till Kongl.
Maj:t:
” v ' \
Nio 258* Angående pedsättnipg af stadgade
böter för utpblifvande, från Mantalsskrifning
in. m.
N:o. 259,. Om ökadt anslag å Stat för Kongt
Ribliotheket.
N:o 260, Angående uppgörande af Förslag
till pn förbättrad KyrkoLag ra. m.
N:o 261! Angående kfusbehofsMjölqvarnars
befrielse i yissa^ fall från Skattläggning ra. m.
N:o 262. I anledning af Kongl. Majas Nådiga
Remiss rörande yrkad begrafningshjelp efter
aflidne OpUainen C. A. Sabelfeldt.
Föredrogo* å nyo och gillades följande från.
Statsutskottet inkomne, samt den 3 och 23 den,
hes eftermiddagarne, på bordet lagde, Utlåtanden:
Af
den 24. sistledne September:
N:q 5O7. Angående verkställd granskning,
af. redogörelsen för 18 17 och 18 18 årens Riksdagskpstnader.
Ben 29 Qatobtr f m, 457
Af den 21 dennes:
N:o 553. Angående Svensea sjöfartens skyddande
emot Spanska Kaperier.
Af den 16 dennes:
N:o 556. I anledning af Slussmastaren Pehr
Ado.lph Dahlstedts ansökning om förnyelse af en
förkommen RiksgäldsContoirets obligation.
FöretogB till pröfning'StatsUiskottets den, sr
dennes under N:o 551 afgifne, samt den 23. derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande
i fråga om aflöning för någre biträdande uti
sammansatte Stats- och BanqoUtskotten samt Särskildta
Utskottet: äfvensom angående ökad; anslag
till Hiksdagskostnadernes bestridande.
Herr Hammarjköld, Lorenzo: Då Stats
utskottet
uti ett af sine föregående Betänkanden,
om StåndsCanzliernes aflöning, fastställt den princip
att dessa Cantzlier skola njuta aflöning envis*,
tid efter sedan Utskotten uppkört med sine, gör
lomål, tyckes det vara en uppenbar obillighet. «
förslaget, det afiöningen för Särskilta Utskottet
»kall upphöra, innan göromålen upphöra. Ännu,
i går var Särskilta Utskottet sammankalladt,. och,
således dess Canzii i function , och som jag hoppas
att nämnde Utskotts långa och i flera fall omogna
Betänkande bliiver återremitteradt, så L>liF—
458
B en 29 Octoler J. m.
ver dess Canlzli behöflig», och måtte i följe deraf
vara beräuigadt, att njuta samma formoner sorn
öfrige UtskottsCantzlier.
Grefve af Ugglas, Gujtaf: I anledning
af den siste tatarens anmärkning, får jag upplysa
att det tillstyrkande SrstsUiskottet afgifvit, grundar
sig på den af Ordföranden i Särskilta Utskottet
lemnsde uppgift. StatsUtskottet har ej bordt
tillstyrka mera, än som begärdes. Dessutom får
jag tillkännagifva, att vid förra Riksdagen samma
fall inträffade. Som det dåvarande Särskilta Utskottet
hade bestämde göromål , beräknades en
rund tid. Det kan väl hända, att Särskilta Utskottet
nu får någon sysselsättning efter October,
jnen deremot har det under September månad
kan hända ej haft betydligt att göra. Upplysningsvis
får jag nämna, att vid förra Riksdagen lemnades
4 månaders arfvode och nu 6 månaders.
I alla fall har StatsUtskottet ej kunnat tillstyrka
mera, än Herrar Talmän och Utskottets Ordförande
föreslagit.
Herr Grefven och Landt Marjkalken frågade,
om Riddersfeapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af Herr
Hammarskjölds dervid gjorde anmärkningar, tili
Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition tili bifall
Dea 29 Öcloher f, nu
4 5 9
af bsrörde Utlåtande; hvilken .proposition med
Ja besvarades.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och BancoUtskottens
den 14 dennes under N;o 555 af.
gifne, samt den 23 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om RiksgäldsContoirets öfvertagande af
Banken.^
Vid förnyad föredragning af Förstärkta Statsoch
BancoUtskottens den 16 dennes under N:o
548 afgifne, samt den 24 derpå följde på bordet
lagde Memorial, angående beläning i Banken
af exportable effecter; fann Ridderskapet och
Adeln, att samma Memorial borde till BancoUtskoitet
öfverlernnas.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OsconomieUtskoUets den 18 dennes under Nto
199 afgifne, samt den 23 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande och Förslag,
angående RiksStåndens olika beslut i frågan om
inrättande af Directioner till det Indeldta Caval;
leriets beklädnad.
I sammanhang härmed upplästes PresteStåndets
ProtocollsUtdrag af den 24 denne*;
Ven 2 g Oeiobev f m..
hvaraf inhemtades, att PresteStåndet med frångående
af sitt i detta ämne fattade beslut, i bifall
till Utskottets Utlåtande med Ridderskapet
och Adeln samt BorgareStåndet sig förenat,
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, att OeconomieUtskottet*,
ifrågavarande Utlåtande OU endast måtte läggas,
till Handlingarne.
Bifölls,
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 24 sist».
|edne September under N:o 5o8 afgifne, samt
dea 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde, förjpyade
Utlåtande, i fråga om grunders bestäm-?
enande för pensioner åt innehafvare af HofStatas
f|enster.
Herr von Hartmansdorff;, August: Dådet»
j,a ämne första gången förehades, yrkade jag, att
j^ågpt bestämmande mätte göras af hofpensionei;-  ua, på det att vid inträffande händelser man,
skulle hafva en regel att följa. Ehuru ej detta,
den gången af Ridderskapet ogh Adeln godkändes,
hafva dock anmärkningar från de andra
Stånden föranledt SntsUiskottet att tillstyrka så-?
dane reglor. Jag tycker likväl, att Utskottet föreslagit
dem nog lupdeligen, emot hvad åt civile
och mil itai re Embets- och Tjenstemän bestås.
Riksens Ständer hafva vid denna Riksdag
medgifvit , civile Tjenstemän, soia äxo, §5 år
ifen 29 Octöber j, riv. 461
^athlej oell (jent 40 eller 45 ar, må åtnjuta hela
lönen i pension , och detta är redan en stor
lörman. Nu föreslås likväl: ”1:0 Att de Em
”bets-
eller Tjenstemän samt HofFruntimmer,
”äfvensom den till uppvaktningen hörande Betjening,
söm vid Kongl. HofStaten eller något
”af de Fursteliga Hofven tjent a o år, må, utan
”afseende på lefnadsåren, undfå hela lönen i pen;
”sion.” Mig synes detta vara alltför frikostigt
mot hvad åt Statens tjenare bestås. Derföre till;
Styrker jag att tjenståren matte okas till 30. ”2:6
”Att de, hvilka uppnått en ålder af fexntiofem
”år, måga, Oansedt de blott 15 år varit i Hof”tjensten,
likaledes erhålla Pension, svarande mot
”hela Lönen.” På samma.grund som vid första
punkten tillstyrker jag, att, i stället för 55 år*
måtte utsättas 60. ”3:0 Att de, hvilka tjent
”femton år, men ej uppnått nämnde ålder, ina
”undfå trefjerdedelar af lönen i pension.” Af
redan anförda skäl tillstyrker jag, att här måtte
bestämmas 25 år. ”4:0 Att pension, till belopp
”af halfva lönen, må tilldelas alla efter 10 års
”tjenstetid.” Jag föreslår, att detta matte förändras
till 20 år. ”5:0 Att de af den lägre Betjeningen,
hvilka kunna räknas till tjenstehjon3-  ”classen, eller såsom handlangare äro att anse, så
”framt de upphunnit oftanätnnde ålder* eller
”varit 15 år i tjenst Vid Kongl. HofStaten, må”ga
kunna tilläggas Pension i mån af tjenstedreng
enligt förestående punktet, men i annat
”fall endast få gratiåcanoner, svarande mot lönen
”tor högst ett år från den tid tjenstén upphörer*
”hvarunder de kunna antida andre deester ellet
ii
: utvägar för sin bergning;’ 'Jag fåf iiäf i stället
462
Den 29 Octoler- /. m;
för 15 föreslå 25 år. ”6:0 Att för öfrigt såsom
^allmänt stadgande gäller, att ifrågavarande pen^-  ”siener itke kunna erhållas, eller måga åtnjutas
”af Em bets- eller Tjenstemän, HofFruntimmer
”ellar någon af Betjeningen, som innehar eller
”får tillträda lika eller högre lön eller pension
”på Rikets Ordinarie- eller IndragningsStat, vid
”något af de Kongl, eller Fursteliga Hofven, el”ler
ock på något Publikt Verks Staf. Men oin
”lönen eller pensionen, sorn sålunda innehafves
”eller erhalles, icke uppgår till det belopp, hvartill
nu föreslagne pension skulle bestiga, tnå
”skilnaden åtnjutas pä Allmänna IndragningsSta”ten;
och för öfrigt må icke i beräkningen af
”den lön sorn grundlägger pensionen, ingå andre
”förmåner såsom boningsrum, ved, ljus, equi”pager,
utfodring för hästar eller kostpenningar
”m. m„” Jag får tillstyrka, att delta mätte gälla
ej blott för de HofFruntimmer, som sjelfva äga
löner eller pensioner, utan ock för dem, hvilkas
män åtnjuta dylika inkomster. Sluteligen då Hoftjenster
äro obestämde lill antalet, så kunna de
blifva oberäkneligt många. Andra tjänsters antal
inskränkas af de stater, Riksens Ständer för
dem fastställa, men här finnas inga dylika. På
det således Statsverket ej pia belastas med för
manga Hofpensioner, tillstyrker jag att ingen må
komma i åtnjutande deraf, utan så vida den sökande
behörigen styrker sig deraf vara i verkligt
behof; och jag underställer Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, om icke dessa je,rakningar
böra göras i Utskottets betänkande.
Herr Hjerta, Johan Gustafi Detta Betän^
Den 29 Oetober f ml
463
kande, som nu ater synes, är visserligen icke
detsamma, sorn det förra, men sjelfva grundsattsen,
att göra något bestämmande rörande HofStatspensioner,
har blifvit af Ridderskapet och Adeln
afslagén. Jag tror derföre, att detta ock
bör afslås, och anhåller om proposition, att Ridderskapet
och Adeln måtte förblifva vid sitt redan
fattade beslut. Jag hada den äran då framställa
alla skäl, som tala emot fastställande af
sådane pensioner. Det är visserligen sannt, att
Ständerne möjligen vid en Konungs död kunna
komma i bryderi och omak , om ej en reglering
är gifven, men jag tror detta ej böra komma i
betraktande dä tjensternes antal aldrig kan bestämmas.
En person kan möjligen hafva haft
lön i 20 år, och blott tjent i ett år. Dessutom
blifver det omöjligt, att bestämma beloppet af
pensionerne. Utskottet säger, att pensionen skall
bestämmaä till en viss del af lönen , eller deäs
fulla belopp , och au deruti ej får ihberäknas
andra förmåner, såsom equipager m. m. Lönen
är så obestämd , då den ej är upptagen i Staten,
att den kan uppdrifvas, mot borttagande af andra
förmåner, så att Staten belastas med en oerhörd
pensionssumrr.a. Detta Betänkande, sådant
det är, finner jag med Herr von Hartmansdorff
vara högst olämpligt, då det gifver halfva lönen
i pension efter 10 års tjenst. Jag anhåller om
proposition, att Ridderskapet och Adeln mått^
förblifva vid dess redan fattade beslut.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag är huf
vudsakeligen
förekommen af den Taiare sednast
yttrade sig. Jag erkänner, att jag ej läst
4^4 örn 29 October /. m.
Betänkandet, men, så vidt jag kunnat fatta inne?
hållet, stå ej pusmisserne och conclusionen i sammanhang
med hvarandra. Utskottet börjar med
ait saga, att om oek Riksens Stäridet bestämma
ett visöt belopp, hindras dock ej kommande Ständer
att bestämma, hvilka som skola hafva meri
eller mindre.. Icke desstomindre slutar Utskottet
med att uppgöra en bestämdt calculerad pert-'
siönsstat. I anledning vidare af den jemförelse
Herr von Hartmansdorff gjort emellan Hofvets
Och Civile Tjenstemän, får jag nämna, att jag ej
tror jämförelsen vära lämpelig. En åldrig tjensteman
belönas för sine egne förtjenster. Hofvets
Tjenstemän åter belönas af aktning för den
persbns minne, till hvars uppvaktning de hört.
Jag tror ej, att man till grund för en sådan pén-^
»ionering kan antaga den civila embetstnanna Sta*
ten. Vid HofStatens Pensioner kan man ej antaga
den höga åldern, sorn grundsatts. En person,
sorn uppnått 65 års ålder, har föga viguetir
för att innehafva en Katnmarherretjenst, meri
han kan ganska Väl Vara Ledamot i ett Cöllegiurni
Jag förenar mig på dessa grunder med Herr Hjerti
i det tillstyrkande, att Ridderskapet och Adeln
måtte förblifva Vid sitt redan fattade beslut.
(Grefve Lowenhjelm, Cart Guftafx Utari
ätt inlåta mig uti någon discussion rörande gTiiri”
den för pénsionsregleringen, vill jag blott fästä
mig Vid ett yttrande, sorn utidfallit en värd talare.
Häri söker uppkasta eti skillnad emellari
Statens, och Konungens tjenare, eller HofStaten;
Jag hemställer, da Konungen är Gonstitutionel j
Om
Den 29 Octo lier J. m,
om iclce Tjenstemannen vid håfvet, hörer lika
väl till Slaten, som någon annan. Kanske är dess
tjenstgöring ofta lika bekymrande och mödosam,
som hvilken annan tjenst som häldst. Man kan
för öfrigt ej tänka sig en Konung utan uppvaktning.
Herr von Hartmansdorff'. Då endast 2
Stånd fattat sitt beslut, och således nytt Betänkande
inkommit, tror jag n.llet icke vara så afgjordt,
att något fornielt hinder möter för Rtdöerskapc-t
och Adeln, att upptaga frågan. Annars
bade Utskottet förmodeligen svarat, att målet redan
vore afgjordt. Jag anhåller derföre, att få
tillägga några ord om saken. Det har blifvit
aagdt, att man svårligen kunde uppställa någon
regel för Hofpersoners bestämmande, emedan de
lemnades efter dgn aktning man hyste för en afliden
Kongl. Persons minne. Jag erkänner svårigheten
att, efter en sådan norm, hvilken man
troligen skulle söka stegra vid hvarje dödsfall, bestämma
någon regel, och anser derföre den af
StatsUtskotfet framställda grund vara bättre än
Herr Ribens, Jag tror för min del att Staten
är skyldig, att visa aktning ej blott åt afledne
Begenters minne och deras tjenare, utan äfven
åt sig sjelf och åt sine embetsmän. Om jag än
antoge Giefve Löwenhjelm* satts, att Hohjenster
höra till Staten lika som andra befattningar inom
Samhället, så hade man ju en regel att följa,
men den blefve vida strängare än hvad jag föreslagit.
Hvad Hoftjensters besvärlighet bettäffar,
Ridd. 0. Ad. Fröt. IX Band. s?:dra Afd. 30,
46® Ben SQ Oeioltr J, m.
så tror jag att både civile och tnilltaire embeteö
äro något svårare att sköta, och man har sett på
ålderdomen af de personer, som vid Hofven förblifva,
att det går an att tjena där, äf iren vid högä
år. Huru nödvändigt det är^ att hafva en reglering,
torde jemväl synas deraf att då för Enkor efter
FältMarskalkar och alla Embetsman hörande till
de 4 första Numrörne på Rangordningen, endast
finnas5 pensionsrum, hafva i 5 StatsFruar pensioner
på Allmänna IndragningsStaten till flerdubbelt belopp
mot de förra. Skulle Ridderskapet och Adeln
ej finna lämpligt att fästa afseende på min framställning,
anhåller jäg att man åtminstone vid Utskottets
Betänkande måtte foga det tillägg, att ingen,
söm söker Hofpension, må komma i åtnjutande
deraf, utan att hän styrker sitt behof att
erhålla den. BorgareStåndet lärer redan hafva fattat
ett sådant beslut, och jag anhåller att ProtocollsUtdraget
derom, i fall det ankommit, måtte fl
uppläsas.
Herr von Hohenhausen Michaeli Det synes mig
vara lämpligast, att Ridderskapet och Adeln helt
och hållet stannar vid det beslut, söm redan är
fattadt. Att Hofsysslor ej hafva något bestämdt
löneanslag på Stat, är redan eagdt, hvilket t i 11—
räckeligen visar omöjligheten att bestämma vissa
grader. 1 öfrigt mäste man ihågkomma, ätt här
ej är fråga om afskedstagande, utan indragning.
Jag hat flere gånger yttrat mig deremot, att vid
indragningar det skulle vara ovillkorligen nödvändigt,
ätt Tjenstemännen bibehålla sina hela
löner, såsöm pensioner, äfven om personerne vöso
unga. Likväl har detta merendels blifvit tå
-
