# ID: svediakorp-gov333
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 75,292
# sentences: 2,530
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den ix Octoher 0. m.
pnt och AtJeln, att få utnämna ett visst antal
Adelsman , hvilka ovilkorligen borda introduceras.
I anledning af allt detta tror jag, att, om
man pröfvar saken, skall man icke med minsta
sken af skäl kunna påstå, att RiddarhusUtskottet
åsyftar, att kränka sin Konungs rättigheter.
Friherre Cederström-. Jag anmälte mig, i an-'
ledning af hvad Grefve von Schwerin nyss yttrade,
alt nemligen han anser nyttigt å nyo infora
den ceremoriie, som var bruklig i forntiden.
Jag skulle deremot tro, att det politiska lif, vi
skola söka bibehålla, daterar sig från år 1809, och
ej bakom den tidpunkten. AHt sedermera hafva
introduetioner ej tillgått på annat sätt, än att Herr
I,andtM irskalken tillkännagifva , att prcestanrfa
blifvit fullgjorde, och i anledning deraf frågat,
om Ridderskapet och Adeln beviljat den nya ättens
introducuon under den eller den nummernj
men personen har dervid hvarken varit närvarande,
eller blifvit införd, utan detta allt har
för sig gått i hans frånvaro.
Hvad åter beträffar frågan om de öfriga Ståndens
skyldighet att legitimera sig, så består den
ud företeende af deras fullmagter, och deras granskning,
på det ingen obehörig person må intränga
i National Representationen. Detta sätt att legitimera
svarar emot, när någon hos Ridderskapet ‘
och zAtleln begär ur sin pollet. Jag skulle förmo
la, att de (örmer, sorn stadgades år 1809, ej
medgifva återinförandet af hvilkendera, som helst,
Den xi Octoher e. ms,
af förra tiders vanor; och ännu mindré rtt medelst
afsiag å sökt introduction inskränka KongU
Maj:ts rättigheter.
Jag kan således ej inse någon nytta af föri
slagets antagande; på grund hvaraf jag förnyar
min anhållan om afsiag deri.
Herr Hjerta, Gusta/'. Då Friherre Wrangel
Väckte denna motion, hade jag den äran inorrt
Ståndet yttra, att jag ansåg saken vara ganska oskyldig
i sin natur, men tillika böra med yttersta
sorgfällighet behandlas, på det den allt frarns
gent måtte blifva det; emedan jag befarade , att
ett ögonblick kunde inträffa, då Ridderskapet och
Adeln, tvertemot 37 §. Regeringsformen, kunde
svara nej till frågan om introductiona beviljande
och derigenom föranleda till en ledsam brytning
emellan Konungens och Ståndets rättigheter. På
den grund afrädde jag då motionen. Riddarhus*
Utskottet har nu efter allt mitt begrepp klokt behandlat
ämnet, då Utskottet föreslagit, att 51
RiddarhusOrdningert ej skall förändras, utan blott
RiddarhusDirectionens Insruction. Jag anhåller,
att få uppläsa denna 51 emedan den innehåller
något, som synes mig bevisa, att Memorialet
ej innefattar en olaglighet; Det heter nemligen
i 51 §. ”De personer, hvilka af Kongl- Maj;t
”blifvit till Greflig eller Friherrlig värdighet uppi
”höjde, eller med Adelskap benådade, men inom
”tvenne år efter utnämnandet icke hafva sig ttU
”vinnande af introduction å Riddarhuset anmält,
”hafva ali vidare rätt dertill, enligt Kongl. Förordningen
af den 8 Maji J775 och Kongl. Bref»
fien Ii Oct-ooer c, m.
303
af den II Februarii 1800, förlorat, så framt
5*ej Kongl. Maj:t täckes» genom serskild Nådig
”Resolution , den försuttna tiden återställa; å~
”liggande RiddarhusDirectionen noga tillse, att
”hvad ofvanberörde Författningar så val härom ,
”sorn i öfrigt rörande introductioner Btadga, var.»
”der noggrann! iakttaget»”
Jag utber mig att få fästa uppmärksamheten
på detta slut. Står det nu föreskrilvet i 1775,
års Författning eller i 1800 års Bref, att RiddarhusDirectionen
skall meddela introduction , då
hafva de orätt, sorn yrkat, att Utskottet behandlat
saken rigngt; men åsyftar denna Författning,
Som jag tror» endast immatriculering, kan jag ej
förstå annar, än att introductioneö skall ske inför
Ståndet» Det är derföre jag anser intet iagstfidigt
finnas i Utskottets Förslag. Det var just
jag, sorn yttrade farhåga för något missförstånd
genom motionens antagande: men detta är helt
och hållet undanröjdt derigenom, att Ridderskapets
och Adelns rättighet att vägra introduction ej
ens blifvit satt i fiåga; och jag ber att få fästa
uppmärksamheten derpå, att om en sådan rättighet
förefanns, skulle nu RiddarhusDirectionen af
samma skäl kunna vägra introduction, hvilket
dock ingen lärer vilja påstå.
Jag tillstyrker på dessa skäl bifall till ^Utskottets
Memoiial»
Herr Lt/rén: Man kan icke korrtare och meja
expressift uttrycka hvad man önskar säga, äa
Bisont Grefve von Schwerin nyss gjort mtd or
-
Den j! Ot /ober r in .
dpn : siå utanjore och längta att slippa in. Siå
utanföre behöfver likväl ej dennyadlsde emelian
han kan träda in. Anspråk att blijVn vahl lär
val ingen vilja tillvälla sig; men att kunna blifva
ridt, <lerti!l ar hvarje Adelsman berättigad,
sorn i kraft af 3 §. RiddarhusOrdningen äger säte
och Stämma på Riddarhuset. Diplomens uppläsning
vore nog en ganska vacker ceremoni?; roen
den, sorn finner sig road af att läsa dem, ksn
hafvi tillfälle dertill i RiddarhusCanz:iet. Att
uppläsa dem på detta rom, synes vara temlicen
likgiltigt. Detta må snarare ugöra en enskild
sysselsättning.
Hans Excellence Herr Grefve MörnerJag
har ansett det vara min lika som andras rättighet,
;-tt på aletta ruin yttra mig öfver förekommande
ämnen efter det begrepp och den öfvertygelse
jag ont ämnet kunnat uppfatta. Om jag tycker
en förtydning äga rum, måtte jag ock vara berättigad
att säga det utan omsvep, äfvensom utan
förevisning. För öfrigt lärer väl Utskottet med
sitt förslag hafva åsyftat en påföljd ; och det är vid
denna jag hållit mig. Frågan är, att Ridderskapet
och Adeln sjelf skulle pröfva behörigheten
af de introduetioner, som sökas. Så vida detta
blott skall vara en formalitet, och om Ridderskapt*t
och Adeln endast vill förbehålla sig att undersöka
beskaffenheten af fullgjorde pr®s'anda så
hat jag för min del hvarken något emot ssken,
elier att man säger det vara fullkomligen 1 ikgii —
tigi, antingen sådant sker af RiddarhusDirectionen
, eller af Ståndet. Men om man med intro
duetion
-
Den II October t, m.
Auction förstår annat, än en formalitet, och för
dess beviljande vill stadga några särskildta vilkor,
anser jag sådant innefatta ett ingrepp uti de
Kongl. Maj-.t i §. RegeringsFormen förbehållne
rättigheter. Kär genom de författningar Ut-’
skottet citerat, nemligen 1775 och 1800 årens
Kongl. Bref, det finnes bestämdt sagdt, hvilka
prsestanda skola fullgöras; när dessa äro uti RiddarhusOrdningen
åberopade; när denna är af
Konungen sanetionerad; när praxis allt sedan
1809 varit, att de personer, Kongl. Majit till
Adelsmän utnämnt, blifvit, enligt dessa författningar,
introducerade: då vågar jag påstå, att det
åligger RiddarhusDirectionen, att iakttaga dessa
författningars föreskrift. Då man talar om immatriculering,
måste man äfven förutsätta introduction;
ty den förra vore annars en nonsens,
len tid, då Adelns nästan enda rättighet består i
deltagandet uti Ståndets öfverläggningar, kan jag
ej finna annat, än att det är jen förtydning af
författningarne, att vilja inskränka följden deraf
blott till en bokstafsmening, utan att vilja tillerkänna
den immatriculerade förmånen, att komma
i åtnjutande af den med en sådan actus förknippade
rättigheten. På grund häraf har jag
ansett och anser ännu Grundlagens så väl som
Författningarnes föreskrift i detta afseende vara
bestämd och klar, och hvad som deremot strider,
innefatta en kränkning af Kongl. Maj;ts höga
rätt.
Herr Roos, Jonas Emanuel: Då jag ej kan
Ridd, o. Ad. Prof, IX Band- Usta Afd. 30,
Den tt Ort ober e m.
inse något ändamål med en förändring i detta
afseende, så vida Ridderskapet och Adeln i alla
fall icke är berättigad att vägra introduetion, och
då jag ej eller hört RiddarhusDirectionen tillvitas,
att mellan Riksdagarne hafva uraktlåtit iakttaga
nödiga' formaliteter och erforderlig accuratesse;
skulle jag för min del anse rättast vara,
att bibehålla den ordning, hvilken hitintills ägt
rumj helst ifrågavarande förändring möjligen
lunde bära sken af det syftemål, att vilja kränka
den rätt Regeringen, genom nu gällande författningar,
äger, att se den följd och verkan af
utnämningar lill Adelig värdighet, hvarförutan
en sådan utnämning vore utan allt ändamål. Jag
tillstyrker således afslag på Utskottets Memorial.
Hans Ex celim te Herr Grefve af Wetter si edty
Gustaf: Efter den långvariga öfverläggning, som
i detta ämne förefallit, skall jag ej länge upptaga
Ridderskapets och Adelns tid. Jag arnar ej
yttra mig om nyttan af den föreslagna förändringen.
Jag vill icke ingå i pröfning af de slutföljder,
som kunna dragas, i afseende på Ridderskapets
och Adelns rättighet eller icke rättighet,
att vägra introduetion. Härom har jag redan haft
äran gifva mina tankar tillkänna, då frågan första
gången förevar. Jag skall blott inskränka mig,
att granska sättet, på hvilket denna förändring
begäres,
Herr Hjerta har uppläst början af 51 §. RiddarhusOrdningen.
Mig torde tillåtas, att fortsätta
läsningen till närmare §;ns slut. Efter den me;
m 11 ') •/ e. m.
ning Herr Hjerta åberopat , förekommer en annan,
som lyder sålunda:
"Under Riksdagar må likväl introduction ej
”beviljas förr än RiddarhusDirectionen hos Rid”darhusU(skottet
tillkännagifva, och Riddarhus”Utskottet
lios Ridderskapet och Adeln anmält,
”det vederböilige prestanda blifvit fullgjorde,
”samt Ridderskapet och Adeln derefter till in”troductionen
in Pleno tillstånd gi f vi t.’’
Denna mening synes ock kunna berättiga till
den öfvertygelse, jag hyser, att spår i §. jemväl
finnas dertill, att RiddarhusDirectionen kan bevilja
introduction mellan Riksdagarne. Så måtte
äfven Motionairen hafva ansett frågan, efter han
begärde, att den förändring, han åsyftade, skulle
iakttagas i den nya redactionen af 51 §. RiddarhusOrdningen.
Detta har väl Utskottet ansett ej
vara nödigt: men som denna Motionaircns mening
öfverensstämmer med min egen , alltså får
jag, under åberopande af Herr Hjertås ord, i af.
seende på det skick, hvaruti målet nu är, anhålla
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens preposition
till afslag å Utskottets Memorial,
Grefve Cronhjelm: Jag ber om tillgift, att jag
ännu en gång talar utom ämnet; men det yttrande
jag nu går, att afgifva, anser jag mig vara skyldig
såväl mig sjelf, som det vördnadsbjudande rutnj
inom hvilket jag har den äran att yttra mig.
Det är alltid obehagligt för en yngre Medborga,
re ur samhällets obemärktare kretsar, att försvara
3©8 Den i\ October e. m:
sig mot tillvitelser gjorde af Regeringens organer;
men jag känner för djupt värdet af yttrande
rätten, För att tillåta, att jag angripes, för att halfva
velat bestrida den. Jag har aldrig bestridt någons
rättighet alt yttra »in uppfattning af hvad här
blifvit sagdt, men att gissningsvis yttra en uppfattning
af hvad som icke blifvit sagdt, detta är
en rättighet, som jag aldrig ämnar medgifva. För
öfrigt vädjar jag till Pluraliteten inom denna
aktningsvärda samling, om icke de svarat på sam-’
ma sätt som jag, om de varit i mitt ställe.
Flere hördes häruti instämma.
Herr Hjerta: Man har förebrått mig, att ej
hafva uppläst hela 51 §. RiddarhusOrdningen,
Orsaken dertill är den, att jag läst uti 1810 års
Riddarhusordning, och Herr Grefve af Wetterstedt
uti den af år 1818• Jag medgifver, att
detta var en förseelse af mig , vållad deraf att
denna gamla RiddarhusOrdningen råkade ligga
här framme, inbunden ibland nyare Handlingar;
men denna besynnerliga händelse har emedlertid
gifvit mig anledning, att finna, att 18 IO års Riddarhusordning
sprider ett nytt ljus öfver ämnet;
då man nemligen läser den, finner man deraf
klart, att meningen aldrig varit att uppdraga åt
RiddarhusDirectionen annat, än att tillse, det pras.
standa blifva fullgjorde. I 1818 års Riddarhusordning
har åter något mera blifvit tillsatt, hvaraf
handt, att om vi nu vilje bifalla motionen,
synes man kunna hafva någon anledning att påslå,
att sådant strider emot RiddarhusOrdningen.
Jag skulle derföre nästan vara böjd, att låta hela
saken förfalla. Jag har deraf lika så litet för
Ståndet väntat någon stor fördel, som jag kunnat
Den 11 October e. m,
3°9
inse någon fara af alt bifalla förslaget. Det är
nemligen af Grundlagen tydligt, att introduction
ej kan vägras; frågan är blott, att Ridderskapet
och Adeln vill bibehålla sin gamla rättighet att
sjelf in phno bevilja densamma; en rättighet,
som ej bör Ståndet fråntagas; så mycket mindre,
sorn den aldrig kan anses afstådd, äfven om Ståndet
någon gång uppdragit åt sin Direction att göra
det, ett uppdrag, som jag dock icke iinner ännu
vara så alldeles rigtigt documenteradt.
Herr von Hohenhausen: Det är efter j 818 års
Riddarhusordning Utskottet bedömt frågan, och ej
funnit den strida emot hvad Utskottet tillstyrkt. Örn
introductions beviljande af RiddarhusDirectionen
finnes endast stadgadt i den för densamma utfärdade
instruction. Det är således blott der, denna
förändring bör iakttagas, men icke i RiddarhusOrdnirigen.
I öfrigt skulle jag tro, att Herr Hjerta i
detta afseende skall finna samma mening i i8ioårs
Riddarhusordning, som i den afår I 8 l 8 • I begge
finnes ej något som strider mot Utskottets framställning,
hvilket Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt ej eller påstått, utan blott ansett
den dertill kunna föranleda. Af samma skäl eller
med tolkning af §;ens anda skulle Ridderskapet
och Adeln uti instruction kunna föreskrifva
RiddarhusDirectionen, att i vissa fall vägra introduction.
När Riddeiskapet och Adeln till prof.
ning företager RtddarhusOrdningen, är det tids
nog att öfverlägga, huruvida Ridderskapet och Adeln
äger rättighet; att vägra introduction elier
Ben xi Octoler e. lii.
icke. För min del tror jag ej, att Ståndet hvarken
äger, eller bör hafva, denna rättighet.
H err voll Hartmansdorff: I händelse man bifaller
RiddarbusUtskottets framställning, att nemligen
ur instructionen borttaga tillåtelsen för Pirectionen,
att meddela introduction, men sådant
oaktadt lemnar 51 §. RiddarhusOrdningen oförändrad,
skulle anledning tili tvekan för RiddarhusDirectionen
kunna uppstå, huruvida hon icke
i alla fall vore förbunden, att mellan Riksdagarne
bevilja introduction. Ordalysen i 51 §. är
följande;
”De personer, hvilka af Kongl. Majit blif—
”vit till Greflig, eller Friherrlig värdighet upp”höjde,
eller med Adelskap benådade, men inom
”tvenne år efter utnämnandet icke hafva sig till
”vinnande af introduction å Riddarhuset anmält,
”hafva all vidare rätt dertill, enligt Kongl. Förordningen
af den 8 Maji 1775 och Kongl. Bref”vet
af den 11 Februarii 1800, förlorat, såframt ej
”Kongl. Majit täckes genom serskild Nådig Resolution,
den försutna tiden återställa; åliggande Rid”darhusDirectionen
noga tillse, att hvad ofvanberörde
"Författningar så väl härom t som i öfrigt rörande in—
”tioductioner, stadga, varder noggrant iakttaget,'*.
Stå dessa ord qvar, och Författningen afår
1775 omtalar sättet, huru introduetioner skola af
Riddarhus Direct ionen beviljas, så frågas, om icke
Directionen af denna §. bör anse sig förpligtad,
an meddela introduction P Om pröfniogen deraf
hlifve ölverlemnad åt Directionen sjeif, skulle
Ten Ii October c, m,
lion försättas i en brydsam belägenhet. Äfven
al: delta skäl och af klokhet, ehuru dess användande
vid våra öfverläggningar bli i vit af en äldre
man, än jag, tadladt, bör jag tillstyrka Ridderskapet
och Adeln, att, hellre än att äfventyra
förlusten af en ägande rättighet, endast lägga
Memorialet till Handlingarne. Jag tror ej, att
ett afslag derå vore rigtigf, och då jag befarar,
att Herr Grefven och LandtMarskalken ej gör
proposition till bifall; så återstår endast den 3=dje
ntvägen att lägga Memorialet till Handlingarne.
Herr Grejven och Landt Mar skalk en yttradej
att han redan, då detta mål förra gången förevar,
tillkännagifva sin enskilta öfvertygelse, hvilken
sedermera icke eller förändrats. Herr Landt-:
Marskalken förklarade således, att, enär 51 §. i
RiddarhusOrdningen stadgade , att de personer,
hvilka af Kongl. Maj:t blifvit till Grefvelig eller
Friherrlig värdighet upphöjde, eller med Adelsskap
benådade, men inom 2:ne år efter utnämnandet,
icke sig till vinnande af introduction å
Riddarhuset anmält, hade all vidare rätt dertill,
enligt Kongl. Förordningen af den 8 Maji 1775
och Kongl. Brefvet af den 11 Februarii 1800
förlorat, så framt ej Kongl. Maj t täcktes, genom
serskilt Nådig Resolution, dan försutne tiden å,
t erst älla; Och skulle det åligga RiddarhusDirectionen
noga tillse, att hvad berörde Författningar ,
så val härom, som i öfrigt rörande introduction
ner, innehöllo, blef nogsamt iakttagit: men att
under Riksdagarne introduction likväl ej finge beviljas,
lörr än Riddarhu&Direciionen hos Riddar,
UusUtskotict Ullkännagifvit 3 och Riddarhus-Ut*
3i*
Deri 11 Oclober e. rn.
slcottet hos Ridderskapet och Adeln anmält, det
vederbörlige prestanda blifvit fullgjorde; samt af
detta stadgande, enligt Herr Grefvens och Landt.
Marskalkens omdöme, syntes följa, att RiddarliusDirectionen
vore pligtig emellan Riksdagarna
meddela introduction åt dem , hvilka i sådant afr
seende företett behörige prestanda; Oell Friherre
Wrangels af RiddarhusUtskottet tillstyrkte
motion, att introduction å Riddarhuset hädanefter
icke må emellan Riksdagarna af RiddarhusDirectionen,
utan endast af Ridderskapet och A-.
deln under påstående Riksdag meddelas, sålunda
innefattade en förändring uti den, rörande In—
troduetioners meddelande uti 51 §. RiddarhusOrdningen
befintelige föreskrift, samt en slik
förändring icke kunde på annat, än det i 52
RiddarhusOrdningen stadgade sätt, lagligen till—
vägabringas, men RiddarhusUtskottet icke funnit
51 § RiddarhueQrdningen vara i behof af någon
särskild omarbetning eller förändring i och
för antagandet af ifrågavarande motion; alltså och
då Herr LandtMarskalken ej heller, jemlikt 45 §,
Riksdagsordningen, ägde att föreslå något som
vöre mot RiddarhusOrdningen stridande, utan
endast hvad som fordrades till verkställighet af
det Grundlagarne eller RiddarhusOrdningen föreskrifva;
ansåg Herr LandtMarskalken sig icke
kunna meddela proposition till bifall å RiddarhusUtskottets
Memorial uti dess närvarande skick,
utan finge hemställa att berörde Memorial måtte
läggas till Handlingarne.
Ropades Ja och Nej.
Deri 11 Octooer c. rn.
3i3
Grefve Cronhjelm : Jag anhåller, att Herr
Grefven och LandtMarskälken täckte* inhemta,
huruvida Ståndet yrkar proposition till bifall af
Riddarhus Utskottets Memorial.
Grefve von Schwerin '. Då frågan sista gången
förevar, påminner jag mig, att äfven jag "hemställde,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra proposition, att Utskottets Memorial endast
måtte läggas till handiingarne, emedan när
frågan förekommer otn instruction för RiddarhusDirectionen
, tillfället alltid är öppet, att deruti
göra de jemkningar, hvartill Ridderskapet och
Adeln kan finna omständigheterna föranleda. Jag
har från början betraktat saken såsom en opinionssak;
men möter den svårigheter; finner Herr
Grefven och LandtMarskalken det strida emot sin
pligtkänsla, att framställa proposition, så vill jag
för min del ej yrka derpå.
Herr Grejven och Landt-Mariholken frågade,
om Ridderskapet och Alein yrkade proposition
till bifall af RiddarhusUtskottets ifrågavarande
«* Memorial.
Ropades starka Ja och Nej.
Herr Hjerta’. Det är ganska ogerna jag nu
går att yttra, hvad jag anser min pligt vid detta
tillfälle fordra. Herr Grefven och Landt™
Marskalken har vägrat framställa proposition till
bifall på Utskottets Memorial. 55 §. Riksdagsordningen
innehåller uttryckeligen, att Herr
LandtMarskalken äger fullkomlig rättighet lill en
314
Den 11 October e, m.
Bailan vägran, när saken strider emot Grundlagarne.
Det har mången gång utgjort ett ämne
för mitt begrundande, huruvida detta kunde äga
rum med något, som angar StandsOrdningarne.
Med dem synes mig dock vara ett annat förhållande.
Jag håller före, att då LandtMarskalk
är pligtig att bevaka, det ej Grundlagarne varda
för när trädde, sådant likväl ej kan komma i fråga,
i afseende på StandsOrdningarne. Det må
vara Ståndet obetaget, att handla efter gifna forJ
mer, eller icke, då det endast angar dess egne
angelägenheter. Annat är förhållandet, då Baken
angar Grundlagarnes helgd. Jag anhåller att Herr
Grefven och LandtMarskalken måtte upptaga detta
endast såsom ett uttryck af min enskilda öfvertygelse,
oberoende deraf, att den är i strid
mot en Mans, som har Ståndets odelade förtroende,
och som förtjenar att äga det. Jag har
länge befarat, att något dylikt skulle med RiddarhusOrdningen
inträffaj hvarföre jag ock nu
begagnar tillfället, att förena mig med Grefve
Cronhjelm i begäran om proposition , huruvida
Ridderskapet och Adeln yrkar bifall å RiddarhusTJtskottets
Memorial, på det ConstilutionsUtskottet
må kunna slita tvisten.
Herr Grefven och LandlMarJkalken uppläste 55
Riksdagsordningen, samt erinrade, att då Herr
LandtMarskalken redan haft äran tillkännagifva
sin öfvertygelse, att ett bifall till RiddarhusUtskottets
Memorial skulle strida mot hvad 51 §.
RiddarhusOrdningen, rörande Introduction föreskrifver,
och 4 5 §. Riksdagsordningen förbjuder
Herr LandtMarskalken att föreslå något, som
Den n Oclobcr e. ni,
315
fe mot RidJarhusOrdningen stridande, ansåg Herr
HandtMarskalken, i följd häraf, sig icke eller
kunna meddela den till bifall å RiddarhusUtskot£ets
Memorial begärde proposition.
Herr Lefrén: Jag anmälte mig, endast för
att göra den framställning af 45 §. Riksdagsordningen
, som nu af Herr Grefven och LandtMarskalken
skedt.
Friherre Cederström: Till hvad Herr Grefven
och LandtMarskalken nyss anförde, skall jag
utbedja mig att blott få tillägga, att då Grundlagen
bestämdt innehåller, det StåndsOrdningarne
skola i enlighet med densamma författas, så följer
deraf ock, att om ett förslag förekommer till
ändring i StåndsOrdningarne, som ställer dem i
strid mot Grundlagen, åligger det LandtMarskalk
eller Talman, att derå vägra proposition;
och detta är fallet här.
Herr von Hartmansdorff: Jag är af Herr Gref.;
ven och JLandtMarskalken, samt de värde Ledamöter,
som efter honom sig yttrat, hufvudsakligen
förekommen i hvad jag ämnade säga. Jag
får blott tillägga, det jag ej tror något Stånd böja
handla mindre väl betänkt, när det angår dess
enskilda angelägenheter, än när det angår allmänna
frågor. Det torde synas öfverflödigt af
mig, att vidare orda härom, sedan Grefve von
Schwerin förgäfves yrkat Memorialets läggande
till Handlingarne; men jag vill dock fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet å faran, afj.
hänskjuta ärnrigt till ConslitutipnsUlskottets be_
5i6 pen ri October e. m.
dömande, emedan det möjligen delar Herr Grefvens
och LandtMarskalkens åsigt. Vi skulle då
endast komma att förlora på ett dylikt steg,
Herr Hjerta: Hvarföre jag ej afskräckes af
den fruktan, Herr von Hartmansdorff hyser, är,
att jag anser bättre, att nu genom ConstitutionsUtskoitets
svar få frågan afgjord, än att striden
vid en kommande Riksdag skulle fortsättas,
Dessutom anhåller jag att ännu en gång få
fästa Herr Grefvens och LandtMarskalkens uppmärksamhet
derpå, att RiksdagsOrdningens 45 ock
5 5 §• §• innehålla föreskrifter, hvilka till deras
natur äro ganska skiljaktiga. 55 (jj. gifver nemligen
vid handen, när LandtMarskalk eller Talman
skall vägra proposition j men den 45:te åter,
hvad de hafva att sjelfva innom Stånden föreslå.
De få väl föredraga, hvad af andra föreslagit
blifvit, men ej sjelfve föreslå något, sorn är
emot Grundlagarne stridande. Således kän dervid
ingen fråga uppstå om mål, sorn varit till Utskott
remitterade, och rörande hvilken åtgärd
blifvit af Udskoft föreslagen. Då nu 55 §, uttryckligen
stadgar :
”LandtMarskalk eller Talman må ej kunna
”vägra proposition, utom i det fall, då han fin”ner
en väckt fråga bokstafligen strida mot Grund”lagarnes
lydelse; börande förut hafva skälen till
”sitt vägrande anfört," synes det, att det således
är emot Grundlagens bokslajliga lydelse ett förslag
skall vara stridande, för att ej kunna till antagande
framställas. Det är just derföre jag bes
Den ii Oc t ober e. m:
gsgnar min rättighet att få den frågan besvarad,
huruvida detsamma äfven gäller i afseende på
StåndsOrdningarne; och jag hemställer, otn det
icke är skal att underställa denna sak ConstitutionsUiskottets
närmare betraktande, för att få saken
en gång för alla afgjord P
Herr Grefven och LandtMar%ka'lk«:n förnyade
dess förut gjorde hemställan , om Ridderekapet och
Adeln yrkade proposition till bifall af RiddarhusUtskottets
Memorial.
Ropadeä starka Ja och Nej.
Herr Grefven och Landtmarskalk en förklaradet
det han vid åhörandet af svaret å den nyss
gjorde proposition icke med tillförlitlighet kunnat
utröna Ridderskapets och Adelns pluralitet.
Herr von Hartmansdorff". Till förekommande
af allt tvifvelsmål skall jag begära votering, emedan
pliäralitetens mening ej på annat sätt torde
med säkerhet kunna utrönas.
Herr Grefven och Landt Mar skalk en framställda
derefter följande voteringsproposition:
Den som yrkar proposition till bifall af Riddarhus
Utskottets Memorial angående Introductio*
ners meddelande voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
3H Ben 11 Öclohcr e. m.
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
icke yrka berörde proposition, och Utskottets Memorial,
i följd deraf, böra läggas till Handlingar—
ne. Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §, §, i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan tre qvart till g eftermiddagen; och befunnos
vid voteringens slut klockan tre qvart sill
10 om aftonen, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallirj
som föijer.*
Ja __ 56.
Nej — 53.’
I följd hvaraf, och sedan det öfver votering
gen särskildt förde Protocoll blifvit uppläst, Herr
Grefven och Landt Marskalken yttrade , att dl proposition
till bifall å RiddarhusUtskottefs ifrågavarande
Memorial nu mera blifvit af Ridderskapet
och Adeln yrkad, finge Herr J,andtMarskalken,
jemlikt 55 §. Riksdagsordningen, förklara
öfverläggningen hvilande, och förvisa frågan till
ConstitutionsUtskottet, som borde, öfver densammas
stridighet eller enlighet med Grundlagen,
sig utlåta.
Herr Hjerta: Då jag anser denna sak vara
af yttersta vigt, mindre för sjelfva frågans skull,
än för behandlingssättet; och då den nu kommer
?tt underkastas bedömande af ett Utskott, sorn
Den T i Oc! ober e , tfi.
Hr sammansatt af älla fyra RikeStåndens Ledamö.-  ter, anser jag det äfven vara högst angelägit, att
dessa sättas i tillfälle att fälla ett rigfigt omdöme.
Detta lärer ej kunna ske, med mindre än
att hela discussionen blifver dem meddelad. Jag
anhåller derföre, att den vägrade propositionen
ej måtte remitteras till ConstitutioasUtskottet, innan
de i dag afgifne yttranden hinna blifva justerade,
äfvensom att justering måtte med första
särskildt företagas af Protocollet för detta Plenumi
Grefve Cronhjelm förenade sig med Herr
Hjerta.
Herr Lefren: Efter mitt sätt att första Grund»
lagen, är en så beskaffad remiss, som den Herr
Hjerta nu yrkat, icke enlig med våra former, utan
lärer det endast vara en framställning om den
vägrade propositionen, som kommer att till ConstitutionsUtskottet
afgå.
Herr von Hartmansdorff: Jag hemställer till
Ridderskapets och Adelns eget bedömande, huruJ
vida något annat härvid kan åtgöras, än att till ConstitutionsUtskottet
remittera frågan, om Herr
Grefven och LandtMarskalken haft rätt eller icke
i vägrandet af den begärdta propositionen? Utskottet
kan då icke göra annat än yttra sig om lagligheten
af denna vägran, utan afseende på discussionen.
Herr Hjerta: Jag instämmer fullkomligen
med den siste värde Talaren deruti, att om sa-]
ken angick något, som vöre stridande mot GruntJj
320
Den ii Octoher e. m.
lagarne, sltulle discussionens insändande till Utskottet
vara öfverflödigt; men då frågan endast
rörer StåndsOrdning, är,det vigtigt, att ConstitutionsUtskottet,
som till trefjerdedelar består af
de andra Stånden , måtte rigtigt känna, hvad de
skola bedöma. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå , att den vägrade propositionen angår
en instruction, som Ridderskapet och Adeln
för sin RiddarhusDirection utfärdar. Det beror
således hufvudsakligen på, att kunna för de andra
Stånden klart framställa saken. Jag yrkar
visserligen icke, att hela discussionen i detta ämne
må sändas til! ConstitutionsUtskottet, utan blott
att ProtocollsUtdraget, fullständigt utredande frågan
, här må varda justeradt, emedan hvart enda
ord kan gifva en förändrad tydning ät framställningen,
Det är derföre angeläget, att allt
varder här justeradt, innan remissen afgår.
Herr Grejven och LandtMarskalken erinrade
att något ProtocolIsUtdrag ännu aldrig från RiddarhusCanzliet
afgått, sorn icke förut blifvit inför
Ridderskapet och Adeln justeradt.
Herr von Hohenhausen'. Om ConstitutionsUtskottet
blifver i behof af förklaring och upplysningar,
lär Utskottet ej underlåta att från Ridderskapet
och Adeln begära del af discussionen
öfver detta ämne. När det icke står i §:n} att
discussionen skall till ConstitutionsUfskottet remitteras,
och man bör vara noggrann om ordalydelsens
iakttagande , lärer det ej eller nu gå an
ätt
Den u Octo t er e, m.
321
att remittera discussionen. Eidderskapet och Adeln
äger dessutom här närvarande Ledamöter
uii Utskottet, hvilka kunna, om så nödigt pröfvas,
sjelfve föranstalta, att densamma varder a£
Utskottet remitterad.
Herr Hjerta: Jag ber att få rätta hvad jag
yttrat i så måtto, som min mening ej varit, att
hela discussionen skulle remitteras, utan blott
att hela saken må varda framställd i sitt rätta
ljus, och att visa, huru mycken vigt ligger på
det i frågavarande ProtocollsUtdraget.
Till bevis på rigtigheten af den sats, jag i.
afton drifvit, samt origtigheten af, att i icke bokstafligen
grundlagstridiga fall proposition vägras,
komma nu Ledamöter af de öfrige Stånden att
bedöma, huruvida vi handlat i, öfverensstämmelse
med vår egen SlåndsOrdning, hvaremot ett sådant
förhållande efter min öfvertygelse endast
kan uppstå i frågor som angå grundlagarne. Det
är derföre jag är så angelägen, att ProtocollsUtdraget
i detta ämne må varda fullständigt.
Herr von Hartmansdorff-, Den omständig-i
het att de öfrige Stånden komma att med pluralitet
afgöra en sak, hvilken endast angår Ridder*'
skåpets och Adelns enskilda SlåndsOrdning, hade
den värde Talaren bort taga i närmare betraktande,
innan proposition af honom yrkades.
Nu mera lärer det vara utan ändamål, att fästa
uppmärksamheten derå.
Hvad vidare beträffar den omständighet, att
större tydlighet för ConstitutionsUtskottet skulle
beredas derigenom, att hela discussionen dit åt
-
Ridd, o. Ad, Prot. IX Band. irsta Afd, 2 (.
Den il October e, m:
följde remissen, så fruktar jag att någon säkrare
ledning derigenom icke vunnes. Jag skulle tro,
att då Constitutions-Utskottet har tillgång till
Grundlagarne och StåndsOrdningen, hvarom fråga
är, samt till en del utgöres af medlemmar fran
detta Stånd, hvilka sjelfva afhört discussionen,
torde något annat meddelande än genom ProtocollsUtdrag
vara öfverflödigt. Jag instämmer derföre
i hvad Herr von Hohenhausen nyligen
yttrat.
Herr Grefven och Landt Mar skalken yttrade, att
sedan Herr Hjerta nu mera inskränkt sig till den
önskan, att Ridderskapets och Adelns ProtocollsUtdrag,
som kommer att till ConstitutionsUtskottet
afgå, måtte blifva så fullständigt, som möjligt,
trodde Herr LandtMarskalken, att rätta tiden
att bedöma ProtocollsUtdragets innehåll och
beskaffenhet, torde blifva då det samma till justering
förekommer. För egen del ansåg Herr
Grefven och TjandtMarskalken någon annan åtgärd
icke tillhöra Constitutions-Utskottet, än att bedöma
Herr Grefvens och LandtMarskalkens förfarande,
i afseende på den vägrade propositionen,
men alldeles icke att ingå i pröfning af Hufvudfrågan,
angående Introductioners meddelande.
Grefve Cronhjelm' Jag anhåller endast, att
RiddarhusUtskottets Memorial må få åtfölja ProtocollsUtdraget
till ConstitufionsUtskottet.
Herr Lefrén'. För min del kan jag ej finna
det vara origtigt, utan tvärtom öfverenstämmande
med Grundlagarne, att denna fråga hän»
skjutes till ConstitutionsUtskottets bedömmande.
Jag tror att Utskottet ej har att utlåta sig öfver
annat, än Herr Grefvens och IjandlMarskalkens
Dm II Octoher e.m.
vägran af proposition? Till svar å hvad Herr
von Hartmansdorff anfört, anhåller jag få uppläsa
12 §. Riksdags-Ordningen. Den lyder, som
följer :
”Ridderskapet och Adeln infinner sig till
”Riksdag och representeras enlige RiddarhusOrd.
”ningen, hvilken, lika som öfrige StåndsOrdnin”gar,
bör vara i öfverensstämmelse med Grundla”garne
författad.”
Således lärer Constitutions-Utskoftet, såsom
väktare öfver Grundlagarnes helgd, äfven vara berättigad!
att upptaga denna fråga, emedan det är
dess skyldighet, att bevaka formen och följaktligen
jemväl att tillse, det RiddarhusOrdningen
öfveienstämmer med Riksdagsordningen.
Herr Grejven och LandtMarskalken hemställde
om icke, då, enligt 55 §. Riksdagsordningen, en
viss kort tid borde föreläggas ConstiiutionsUtskottet,
Ridderskapet och Adeln skulle finna lämpligt stadgai
att Utskottet borde inom 14 dagar härefter afgifva
dess Utlåtande.
Bi föl Is.
Grefve Cronhjelm: För min del har jag
visserligen ingenting att invända emot den föreslagna
tiden; men då jag ej af Herr Grefven
och RandtMarskalkfn erhållit svar å min förra
anhållan, torde jag få förnya densamma. Ett
Memorial har från RiddarhusUtskottet inkommit
som vidlyftigt afhandlar de grunder, på hvilka
dess tillstyrkande i denna del hvilar. Herr Grefven
och UandtMarskalken har funnit sig förantåten,
alt derå vägra proposition. Det tyckes vara
3$4 &*n U Oettier *.~m.
gifvitj att ConstifutionsUtskottet är i behof af att
känna, hvad RiddarhusUtskottet härutinnan tillgjort,
och jag anhåller derföre om proposition
derpå, att RiddarhusUtakottets Memorial må få
beledsaga remissen.
Herr von Haitmanidorjff: Sedan jag förnummit,
att Herr Hjerta inskränkt sitt yrkande der.
hän, att ProtocollslJtdraget må blifva fullständigt,
har jag visserligen ej något att deremot invända.
I anledning åter af Grefve Cronhjelms anhållan,
att RiddarhusUtakottets Memorial måtte
åtfölja remissen, får jag anmärka, att ConstitutionsUtskottet
ej kan ingå i bedömmande af sjelf,
▼a hufvudfrågan, utan blott yttra aig öfver formen,
hvilket synes kunna ske, utan remiss af
sjelfva Memorialet.
Grefve Cronhjelm: Den af mig gjorde begä.
zan torde så mycket mera böra bifallas, som Rid.
darhusUtskottets Memorial just innehåller en vederläggning
af de skäl, man anfört för den satts,
att förslaget skulle vara mot Grundlagarne stridande,
' och då Herr Grefven och LandtMarskalken
ej gillat Utskottets framställning, synes det
mig vara så mycket större skäl, att lemna Con•titutionsUtskottet
del af berörde Memorial.
Herr Hjerta: 55 §. Riksdagsordningen stadgar,
att målet skall förvisas till ConstitutionsUtakottet.
Jag frågar nu, om målet kan vara nå«
got annat, än Memorialet. Jag anhåller derföre,
att detsamma må få åtfölja remissen, hvarigenom
ookså ändamålet lättare vinnes, än genom et!
t)m 11 Oetober e, nt. 325
ProtocollsUtdrag , möjligen alltför korrt och ofull;
ständigt.
Hans Excellens Herr Grefvi af Wetterstedt t
Jag torde få underställa Höglofl. Ridderskapet och
Adelns eget bedömande, huruvida något annat är
behöfligt, att till ConstitutionsUtskottet remittera,
än ett ProtocollsUtdrag, som upptager; att RiddarhusUtskottet
föreslagit en ändring af den praxis,
som hitintills 1 afseende p§ introductioner
ägt rum, att de nemligen hädanefter endast skulle
meddelas vid Riksdagar; samt att då Ståndet
yrkade proposition häri, Herr Grefven och Landt»
Marskalken, som ansåg förändringen strida mot
51 §. RtddarhusOrdningen, vägrade, att en sådan
gora. Jag hemställer, om, viddetta förhållande,
ConstitutionsUtskottet behöfver ingå i
pröfning af de skäl, som dels här, dels inoos
RiddarhusUtskoltet blifvit anförda; och äfven,
om ConstitutionsUtskottet behöfver veta mera än
hvarom frågan är, samt besvara den, huruvida
Herr Grefven och LandtMarskalken handlat rätt,
eller icke. Då ProtocollsUtdraget, som skall in$
Behålla berättelsen härom, kan göras så vidlyftigt,
sorn man behagar, och då det i alla fall
skall inför Ridderskapet och Adeln justeras, tror
jag detta vara nog, och afstyrker för min del
remiss af något annat, än ett sådant ProtocollsUtdrag.
Herr Grefven och LandlMankalken yttrade,
det han för sin del trodde, att rätts tiden till
bedömande, huruvida RiddarhusUtskottets Memorial
borde åtfölja remissen till ConstitutionsUt
-
3^6
Ben Ii October e, m.
slcottet, eller icke, inträffade, när Ridderskapets och
Adel ns ProtocollsUtdrag vid början af nästa Plenum
lcomme att för Ståndet justeras. Om Ridderskapet
och Adeln tilläfventyrs dl skulle finna ProiocollsUtdraget
vara så fullständigt, att RiddarhusUtskottets
Memorial ingalunda behöfde åtfölja remissen,
komrae naturligtvis all fråga derom att
förfalla. Herr Grefven och LandtMarskalken ansåg
det således vara mindre lämpligt, att nu genast,
innan ProtocollsUtdraget blifvit uppsatt och
justeradt, i omförmälte afseende fatta något beslut;
hvaruti Ridderskapet och Adeln äfven hördes
instämma.
Upplästes och lades på bordet följande, från
nedannämnde Utskott inkomne, Memorial och
Utlåtanden:
Från Constitutions Utskottet;
Af den 8 dennes :
Nio 5§. Öfver Herr C. G. Treffenbergs från
Ridderskapet och Adeln remitterade anledning
till anmärkning mot Konungens Rådgifvare i
Commandomal för Arméen.
Från StatsUtskottet;
Af den io dennes:
N:o 516, Öfver gjorde anmärkningar vid
Den II October e. m, 3ij
Utskottets yttrande, om ytterligare anslag för
Tredje HufvudTitelns behof.
Af den 6 dennes;
N:o 517. I anledning af erhållen återremiss
af åtskillige hos BondeStåndet väckte frågor,
angående Kronans fisken.
N:o 519. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå-'
diga proposition om ändring i de nu gällande
föreskrifter om Arrendespannemålens utgörande af
Kungsgårdar, samt derunder lydande hemman och
lägenheter.
N:o 520.’ I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss uppå Lieutenanten O. M. von Fieandts
underdåniga ansökning om ersättning för
liden förlust å dess Boställe Fullstad.
N;o 521. I anledning af Riksens Ständers
till Stats-, Banco- och RiksgäldsVerkens öfverseende
år 1822 församlade Revisorers afgifne
Berättelse, rörande förvaltningen af de till Strömrensningar
anslagne medel.
Från Stms- och BaiicoUtskoiten;
Af den 6 dennes;
N:o 522. I anledning at gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
angående väckt fråga örn Låraebiträde af Allmänna
medel för Trollhätte CanalVerk m. m.
,328
Dm xi Oclober e, ni.
N:c 533- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
rörande väckte frlgor om anstalter till understöd
och uppmuntran för Sparbanksinrältniogarne i
Riket.
Från BevillningfUttkottet:
Af den 2 dennes:
N:o 44. Angående en förnyad Charlas Sigillatas
Författning.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
Af den 17 sistledne September:
N:o 193* Öfver Kong). Majjts Nådiga proposition
med förslag till Författning om fast Egendoms
försäljning å Lotteri.
Från Allmänna Befvärs- och OeconomieUtJkottet:
Af den 6 dennes:
N:o I91. I anledning af vackt fråga om
större frihet i Jerntillverkning och försäljning.
Nio 192. I anledning af gjorde anmärk-,
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
om vidsträcktare frihet i afseende på Tackjernstillverkningen
och Tackjernshandeln.
Ben II Oda ber t. m.
Från ExpeditionsUt&kottet:
Af den io dennes:
I anledning af åtskillige anmärkningar vid
Utskottets under N:o 170 förut meddeldte förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit, i anledning af Dess Nådiga
Proposition, angående Riksens Ständers granskningsrätt
af Tullverkets räkenskaper m. m.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen den
11 October 1 833.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagLTtskottets
den 26 sistledne September under N:o
189 afgifne, samt den g dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
om befrielse för Riksens Ständers Bank från
skyldigheten att i Concurser och årsProclarna bevaka
sine mot lös pant egande fordringar} fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls RiddarhasUtskottets
den 23 sistledne September aflåtne,
■arnt den 3 dennes eftermiddagen på bordet lag
-
330 ven 11 O&lober e. m,
ide Memorial , i anledning af Herr Franc Sparres,
Bengt Erland, motion om Stipendiers anslående
åt Adelige Ynglingar, hvilka egna sig åt Nä-:
ringarne. Ut supra.
Utdrag af Protocollef, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Slockholm eftermiddagen
den 11 October 1823.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
BancoUtskottets den 2 dennes afgifne, samt
den q derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande n:
N:o 58. Om Bancolåns meddelande emot
pant af tackjern.
N:o 59. Om utsträckning af den medgifne
Lånerättigheten i Banken å de såsom pant antagne
metalleffecter. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 26 och 29 sistledne September
under Ntris 190 och 192 afgifne, samt den 9
dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkanden;
I:o Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående förklaring öfver 5 §, uti 25 Cap. RättegångsBalken,
samt 4 §. uti 3 Cap. MissgerningsBalken.
Den II October e. m.
2:o Angående Expedifionssättet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Resolutioner i besvärsmål.
fann Ridderskapet och Adeln., att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till Handlingarne. Ut
supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 26 sistledne September under N.'o
191 afgifne, £ samt den 9 dennes eftermiddagen
på bordet lagde , Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande öfver väckt fråga örn mildring i straffet
för Vaktkarl, som af försummelse eller vangömmo
släpper fånge lös. Ut supra.
Högl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart lill 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
0. J. Lagerheim.
332 &*» 15 Oclober /. n.
Onsdagen den 15 October.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Uppläste* till Justering Ridderskapets och
Adelns ProtocoIlsUtdrag för den u dennes förmiddagen
, i anledning af BevillningsUtskottets
under N:o 42 afgifne Utlåtande, angående PostVerket,
och de deraf inflytande Bevillningsmedel.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Jag får anhålla,
att redactionen af en perriod uti andra
Punkten i ProtocollsUtdraget må förändras på
följande sätt: hvilka Chartor borde förse» med
ställets äldste Magistratsperson namntekning, utan
densammes vidare ansvarighet därvid, än att han
med omgående Post öfversände dem, under Stadens
insegel, till GeneralPoStContoretj etq.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag tror det vore bäst,
att Redactionen blott sålunda förändrades: ”hvila
ka Chartor därefter borde genom Magistraten öf*
versändas till Hufvud PostContoret.” Det uteglömdes
vid beslutets fattande, att uppsändningen
borde ske genom försorg^af annan authorite, an
Postmästarne.
Herr Treffenberg: Det är ändå icke tillräck
lig
controll, om Magistraten ondait uppsänder
Chartorne, de böra äfven vid uthängandet vara
försedde med Magistratens påskrift, ty annars kun
-
ptn 15 Oclober /, m.
na andra chartor blifva till Magistraten Öfverlämnade,
för att vidare affärdas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att, på aätt Herr Hjerta föreslagit, uti 2:dra
Puncten efter orden: derefter bordes måtte tilläggas:
genom Magistraten.
Bifölls.
Härefter godkändes ofvanberörde ProtocollsUtdrag,
sa lydande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den ii Ociober 18*3*
S D Då nu å nyo föredrogos Bevillningsutskottets
ej mindre den 16 sistledne Maji och
den 3 sistledne Julii under N:o 9 och 18 aflat—
ne, samt den 6 sistledne Junii förmiddagen och
den 10 sistledne Julii eftermiddagen på bordet
lagde Betänkanden, det förra öfver Herr Treffenbergs,
C. G., Motion om ett förändradt Uppbördsocb
Controllsätt å de Staten från Postverket tillflytande
inkomster, samt det senare angående
Postverket och de deraf inflytande Bevillningsmedel;
ändock den 26 sistledne September under
^j:o 42 meddelte, samt den 3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
de vid berörde tvänne Betänkanden gjorde anmärkningar;
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att samma Utlåtande gilla, likväl med iakttagande
af följande förändringar:
334
Ben 15 Octoler /. m.
ilo Alt den i Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
af den 13 October 1785 å Inrikes Bref
öfver 8 till och med 48 lods vigt medgifne eftergift
i Posiporto elier så kallade Moderation
borde hädanefter som hittills bibehållas.
2:0 Att den af Utskottet föreslagne Controll
öfver Post Expeditionen genom den åt Herrar
Ivandshöfdingar öfver PostFörvaltarne uppdragne
tillsyn af Ridderskapet och Adeln förkastades,
hvaremot Ridderskapet och Adeln ansåg PostFörvaltarne
böra vid ansvar åläggas att dagen efter
det hvarje Post afgått till Allmänhetens åskådande
uthänga Collationerade douppletter af PostChartorne
öfver de med den sist afgångne Posten
expedierade Bref, hvilka Chartor , sedan de sålunda
varit intill näst derpåföljande Post åt samma
Ort för en hvar tillgängelige, derefter borde
genom Magistraten öfversändas till HufvudPostContoret,
för att vid granskning af Räkenskaperne
lända till Controll, i hvilket afseende underdånig
anhållan, om behörig föreskrift i detta ämne,
borde till Kongl. Majit i underdånighet framställas.
3.o Att Riksens Ständer borde hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det afgiften för
recommendation å Bref hädanefter icke må utan
Riksens Ständers hörande förhöjas.
4:0 Att så väl RiddarhusCanzliet, sorn de
öfrige RiksStåndens Canzlie Expeditioner, borde
V s/i i5 October /.' m,
var» befriade fran erläggande af Losen för de till
dem ankommande Fribref.
jio Att Utskottets Utlåtande öfver Herr
Hjertås, Gustaf, Motion angående franquering af
Bref, lades till Handlingarne;
Och skulle de öfrige RiksStånden inbjudas,
att uti de, i afseende å 2, 3 och 4 Punkterne,
här ofvan fattade Beslut med Ridderskapet och
Adeln sig förena. Ut supra.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos HöglofJ.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den H October 1823.
S, D. Sedan hos Högloft. Ridderskapet oell
Adeln motion blifvit väckt om ett sådant tillägg
uti 51 §. af nu gällande Riddarhusordning, att
Introduction å Riddarhuset hädanefter icke må
emellan Riksdagarne af RiddarhusDirectionen,
utan endast af Ridderskapet och Adeln under
påstående Riksdag meddelas; Och RiddarhusUtskottet,
efter erhållen Remiss af berörde motion^
uti deröfver afgifvit Utlåtande, sig yttrat, att
sorn frågan huruvida Introduction må endast vid
Riksdag eller deremellan ega rum, syntes vara
beroende af Ridderskapets och Adelns godtfinnande,
och den föreskrift , som, i öfverensstämmelse
dermed, kunde blifva rörande detta ämne
336 Den 15 Oetoler f. m.
uti RiddarhusDirectionens Instruction införd,
hälst Ridderskapet och Adeln, och således äfven
RiddarkusDirectionen, i allt fall, i afseende på
förekommande frågor om introduction, icke ägde
någon annan ledning för sin åtgärd i denna del,
än hvad som vöre med Ståndets Privilegier och
Rikets Grundlagar instämmande, samt ett uppskof
med Introduction8 erhållande, intill dess Riksdag
inföll, icke kunde innebära ett förnärmande
af den adlades eller upphöjdes , på grund af en
sådan nådebevisning vundne anspråk på Representationsrätt,
enär densamma ej kunde komma i
fråga att utöfvas förr än vid allmänt Riksmöte,
och det, jemlikt ordalydelsen i Kongl. Förordningen
den 8 Maji ja775 , jemförd med Kongl*
Brefvet den xl Februarii 1800, måste antagas,
att den adlade eller upphöjde ägde att ifrån den
stund han fullgjort prestanda, och sig till Introduction
hos RiddarhusDirectionen anmält, tillgodonjuta
alla de fri- och rättigheter, som den
förlänte värdigheten i öfrigt åtföljde; Alltså och
då Utskottet ansåg den föreslagna förändringen
icke medföra några olägenheter, utan fastmer befrämja
en nödig ordning, och bereda ett tillfälle
för Ridderskapet och Adeln, att sjelfve lära
känna de Ledamöter, som med dem införlifva»,
innan något allmänt förtroende blef å Slåndels
vägnar dem uppdraget, fann Utskottet icke något
hinder för tillstyrkande af den förändring, som
åsyftats, att nemligen Introduction hädanefter ej
må rneddelas af annan, än Ridderskapet och Adeln
under påstående Riksdag, men icke deremellan;
hvarjemte Utskottet ansett 51$ Riddarhus
-
Den iy October /. nu
'37
husOrdningen icke vara i behof af någon serskilt!
omarbetning eller förändring i och för antagandet
af ifrågavarande motion; samt Herr Grefven
och Handt Marskalken tiilkännagifvit, att enär 51
§. i Riddar husOrd ni Ogen stadgade, att de personer,
hvilka af Kong!. Maj:t blifvit till Greflig
eller Friherrlig värdighet upphöjde, eller med
Adelskap benådade, men inom tvenne år efter
utnämnandet icke sig till vinnande af Introduction
å Riddarhuset anmält, hade all vidare rätt därtill,
enligt Kongl. Förordningen af den 8 Maji
1775 och Kongl. Brefvet af den 11 Febr. 1800
förlorat, så framt ej Kongl. Maj:t täcktes genom
särskild Nådig Resolution den försuttne tiden iterställa;
Och skulle det åligga RiddarhusDirectionen
noga tillse, att hvad berörde författningar
så väl härom, som i öfrigt rörande Introductioner,
innehöllo, blef noggrant iakttagit* men
att under Riksdagarne Introduction likväl ej finge
beviljas, förr än RiddarhusDirectionen hos
RiddarhusUtskottet tillkännagifvit, och RiddarhusUtskottet
hos Ridderskapet och Adeln anmält,
det vederbörlige prestanda blifvit fullgjorde;
samt af detta stadgande, enligt Herr Grefvens
och Land t Marskalkens omdöme, syntes följa, att
RiddarhusDirectionen vöre pligtig emellan Riksdagarne
meddela Introduction åt dem, hvilka i
sådant afseende företett behörige prestanda, och
berörde af RiddarhusUtskottet tillstyrkte motion
sålunda innefattade en förändring uti den rörande
Introductioners meddelande uti 51 §. Riddar*
husOrdningen befintelige föreskrift, samt en slik
Ridd 0. Ad. Pvot. IX. Band. lista Afd. s*.
55a
Ven r5 Octoler f. m.
förändring icke kunde pä annat än det i 52 §{
RiddarhusÖrdningen stadgade sätt lagligen tillvägabringas;
Herr LandtMarskalken, hvilken ej
eller, jemlikt 45 §. Riksdagsordningen, ägde att
föreslå något, »om vore mot RiddarhusOrdningen
stridande , utan endast hvad som fordrades
till verkställighet aF det Grundlagarne elier RiddarhusOrdningen
föreskrifva, följaktligen icke ansett
sig kunna meddela proposition till bifall å
RiddarhusUtskottets Utlåtande uti dess närvarande
skick; men en slik proposition likväl blifvit
af Ridderskapet och Adeln yrkad ; så förklarade
Herr LandtMarskalken, jemlikt 55 RiksdagsOrd-'
ningen, öfverläggningen hvilande; Och blef frågan
förvisad till ConstitutionsLJtskottet som borde,
inom fjorton dagar härefter, öfver deBsammeS
stridighet eller enlighet med Grundlagen sig ut*
låta. Ut supra.
Upplästes till justering och godkändes ExpeditionsUtskottets
under Nto 227 insände förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Majit angående nytt val af Riksens Ständers
Justitieombudsman och dess Suppleant; äfvensom
ExpeditionsUtskottets under Niris 228
och 22g afgifne förslag till förordnanden dels
för HofRättsRådet, Häradshöfdingen Carl Petter
Törneblad, att vara Riksens Ständers JustitiasOmbudsman,
dels för Lagmannen, Häradshöfdingen
och Borgmästaren Nils Callerholm, att vara
Riksens Ständers JustitiseOmbudsmans Suppleant»
'pm 15 Octöbtr f, m.
339
Företogs till pröfning Stafs- och BancoUtslcottens
den 2 dennes under Nio 513 afgifne*
samt den 7 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens förut
meddeldte Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition, angående ytterligare
anslag för fullbordandet af Götha Canal.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus'. När mari
lätt kati förutse , att denna fråga kommer ätt genom
votering afgöras, får jag på förhand deröni
anhålla, sedan discussion i ämnet föregått. Jag
gör det, för att hafva den förmån föreslå contraproposition,
hvilket afven i sinoria tid skall
ske. iag skall ock dessförinnan yttra mig i saken.
Herr Dalmant Lars Jöhan, anförde skrifte—
ligen;
(Se Bi lagari N:o r.)
Herr Hjerta, Gustajl Öfver Götha Canal är
Vedan så mycket ördadt, och Verket har redan
hunnit så långt, att jag artser vara högst öfverflödigt,
att vidare öfverlägga orri nyttan deraf.
Jag hemställer således, örn icke discussiohen kunde
få en bestämd riktning derigenom , att Beiänkändet
punktvis föredrages, i hvilket fall deri
första punkten handlar öm ; huruvida anslag skall
gifvas eller ej.
Herr Grejven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
Utlåta, att §tau~ ögIi BancöUtikbiténs förevarari
-
34°
Den 15 October j. m.
de Utlåtande finge punktvis till pröfning och afgörande
företagas.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
att Utskotten i första punkten af sednare Utlåtandet
frångått den i första Betänkandet gjorde
alternativa framställning, i afseende 3 anslaget
ät Götha Canal, samt i stället tillstyrkt, att, under
loppet af fem år, eller från och med 1824
till och med 1828 , en sammanlagd Summa af
1,650,000 R;dr Banco måtte såsom byggnadsbiträde
anslås.
Herr Stråle, Nils Wilhelm'. Då frågan om
Götha Canal förra gången inom Utskotten förevar,
yttrade jag den öfvertygelse,’ att man borde
noga undersöka, hvilket ändamål vore angelägnare,
Penningeväsendets reglering, eller fullbordandet
af Götha Canal. Jag var af den mening
att det förra var af mera vigt än det sednare;
men nu har genom Riksens Ständers beslut blif.
vit stadgadt, att någon egentlig finance-reglering
icke kommer vid denna Riksdag att äga rum.
Det stora ändamålet är således förfeladt, och det
är blott en besparing i utgifterne, som kan till—
vägabringas derigenom, att den föreslagne anslags-»
summan icke bevilljas. Ehuru denna visst är
ganska stor, också betydlig, att genom dess indragning
all upplåning mot 3 procents obligationer
kunde förfalla, är dock föga hopp, att icke
Riksens Ständer nu bevilja det begärdta anslaget.
Jag vill således icke tala deremot, utan blott yr
-
Den 15 October J, m.
ka, att få villkoren för beviljandet så säkra, som
möjligt är, och Aciie-Ägarnes rättigheter och
skyldigheter så bestämda, att man må veta, på
hvad fot man står med dem, och i framtiden
undvika alla vidare tvistigheter derom. Man har
flere gånger sett, huru ActieÄgarne framkommit
med påståenden, att de hafva lagliga anspråk på
allmänt undeistöd, ehuru octroyen från början
grundades derpå, att de sjelfve skulle bestå med.
len till gräfningen, utan au någon på minsta vis
satte i fråga, att Staten dertill skulle bidraga annorledes,
än genom det af Banquen lemnade DiseontCreditivet.
När man nu besinnar, huru Actie-*
Ägarne uppfört sig, sedan sista Riksdagen , tror
jag för min del, att Riksens Ständers värdighet
fordrar, att icke ytterligare lemna Bolaget tillfälle,
att fortsätta sitt förra trotsiga uppförande. Då
hvad vid förra Riksdagen tilldrog sig till äfventyr*
nu mera fallit många utur minnet, utbeder
jag mig att i korrthet få anföra förhållandet, för
att bevisa hvad jag har sagt. Hvar och en vet,
att Bolagets Discont kom på obestånd, derigenom
att en million Rtdr af Discontens medel användes
till Canalbyggnaden, Disconten ägde ej förmåga
att betala sina skulder, fråga uppstod dl,
att Staten skulle öfvertaga utredningen af Discontens
affairer. Innan något beslut i detta ämne
fattades, framställde BancoUtskottet till Bolaget
genom ProtocollsUtdrag af den 3 Januarii 1818
följande fråga; ”Huruvida sedan Götha CanalDiscontsVerks
Creditiv på Banquen nu mera befinnes
till fullo begagnadt, men Verkets Assignationer
derutöfver bland Allmänheten utelöpande,
hvilka, i brist af Bond till deras inlösen, utaf
Dea ig Öctober J. m,
Banquerv blifvit afviste, Bolaget nu vöre sin na dt,,
samt sålunda beredt, pch i tillfälle, vidtaga sådana
medel och utvägar, hvarmedelst de 5 DiscontVerkets
sida ingångne förbindelser, genom Bolagets
försorg må varda behörigen uppfyllde, och,
såsom en följd deraf Di.scontrorelsen återbringa^
uti sitt förra skick, till begagnande för Bolagets,
räkning under den octroyerade tiden, enligt det;
till grund derföre utfärdade Reglernent,en; med,
förklarande tillika, att derest Bolaget saknade utväg
dertill sådant borde utan allt uppehåll till.»
kännagifvaSj emedan den väsendtliga rubbning uti,
de allmänna Låneanst af terne, sorn derigenom skulle
uppstå, ofelbart komma att inflyta uppå den
reglering, hvilken, i följd af Rongl, Majlts Nådiga
Rropositiot) qm allmänna Renningqrörelsen och,
Myntvärdets upprätthållande, hos Rikets ny för--  samlade S,tänder är undqr öfvervägande;”
Rå denna fråga,svarade,Bolaget ingenting hpslämdt,
utan åberopadeCanalDirectianens qjodjar, dqn,
Itpde December i 8 1.7 gjorde framställning i ä,mnet;
sorn innefattade begäran om ytterligare lånebiträ.den,
och uppskof med fullgörande af de Disconten åliggande
utbetalningar till sine Borgenärer; hvarvid.
Bolaget yttrade sig sålunda; ”CanalBqlaget åberopar
således vördsamt hvad på nyssnämnde sätt,
redan blifvit föreslaget, rörande sättet att fullgöra,
Bolagets förbindelser, emot fortsatt åtnjutande af,
de, vid dessa förbindelser* ingående, af Riksens,
Ständer ui fästade motsvarande förxpåner, och underlättade
åfelt tempoiairt Rånebiträcle, lika angeläget
för allmänna rörelo.ens, gagn, sorn för Cana!
B o] a gets.1'
Den 15 October f. »»♦
345
Directionens i ämnet infordrade Utlåtande,
gom dl bilades Bolagets Memorial, innehöll en
Strof, som jag anhåller få uppläsa. Directione»
säger; ”Lika omöjligt som det måtte synas. Directiojien
och, som den förmodar, äfven Bolaget, att på
nyssnämnde sätt. genast uppfylla Verkets förbindelser
igenom skyndsamt utkräfvande af Verket»
fordringar j lika förvissad vågar I>irectionen ock
vara, att Riksens Höglofl. Ständer ej skola betvifla
Bolagets förklarande, att vara sinnadt, beredt
och i tillfälle, att med endast erhållande nödvändigt
rådrum, utredningstid och något temporairt
X,ånebittäde, med användande för öfrigt af Canal*
och DiscOntVerkens egne tillgångar, noggrant upp^
fylla alla sina förbindelser.”
Bolaget förklarade således, att det blott behöfde
rådrum och biträde med mera, men und-i
yek att yttra, huru det skulle förhålla sig, om
det icke feck dessa förmåner. Allt detta innefattade
blott ett bemödande, att få tillfälle befria
sig från sina Borgenärers kraf, men utgjorde
icke protest mot den utredning, som sedan kom
i fråga. Någon sådan protest afhördes ej eller
under hela Riksdagen. Hvad särskilde ActieAgare,
som i egenskap af Riksdagsmän ägt att
Uti RiksStåndens Plena, yttra sig, Riksens Ständer
m| hafva sagt, kan ej anses utgöra Bolagets
Samfällda, förklaring, och icke läggas till grund
för ett Riksens Ständers beslut. När således Bolaget
förklarat, att det endast med ett temporairt
lånebiträde kunde reda sig, måste det ock antagas
hafva ärkänf, att det i annat fall var fullkomligen
utur stånd satt, att fullgöra 3ine för
-
344 Den r5 October /. m.
bindelser, hvilket dessutom Bolagets allmänt uppgifna
ställning tiilräckeligen ådagalade. Då frågas,
hvad följden blifvit, om icke Lagstiftande
Magten befattat sig med utredningen P Fordringsägarne
hade säkerligen tvingat Disconten till Concurs
; de hade då öfvertaga Discontens rätt emot
dess Gäldenärer, och, för att betala skulderne,
hade fordringarne, som alla voro förfallne, inom
sex månader derefter genast skola indrifvas. Man
kan svårligen föreställa sig, att Borgenärerne läranät
något anstånd, isynnerhet som den enskilte
egennyttan troligen velat begagna tillfället att
slå under sig de Egendomar som till gäldande
af Discontens fordringar otvifvelagtigt kommit
att å UtmätningsAuction försäljas. Häraf hade
svåra olägenheter för Bolagets Gäldenärer uppstått,
i stället att de nu genom Riksens Ständers
beslut fått fem års rådrum att betala sin gäld,
och verkligheten af deras trångmål bevises ostridigt
deraf, att den beviljade tiden måst af Riksens
Ständer vid denna Riksdag ytterligare med
tvenne år förlängas. Detta hade blifvit förhållandet
å Gäldenärernas sida. Fordringsägarne åter
hade icke så snart kunnat utfå sin rätt, om icke
Staten mellankommif, ty säkerligen hade lång tid
åtgått, innan den från Discontens Gäldenärer utmätte
Egendom hunnit att realiseras. Fordrings,
ägarne hade troligen genom en brådstörtad utredning
kommit att förlora en del af sitt Capital,
i stället att de nu endast vidkänts förlust af en
påräknad räotevinst. Hvad sjelfva CanalBolaget
angår, vet hvar och en, att den, som gör Concu
rs, nödgas afstå alla sina tillgångar. Bolaget
hade således icke allenast förlorat Discontrörel»
*
Den 15 Oclober /. ni.
345
sen, utan afven sjelfva Canalbyggnaden hade
mäst till Bolagets Fordringsägare afträdas.
Desse hade hafi laglig rätt att drifva den förra
för egen läkning, och hade inträdt såsom Actieägare
i den sednare, utan att likväl derigenom
full ersättning för Bankens och enskildte fordringar
uppkommit. De förra Actie-ägarne hade
således varit skiljde från all befattning med
C8nalen och ijgt intet för hvad de tillskjutit till
Canal byggnaden. Nu frågas, vid dessa förhållanden
och då Staten eller Riksens Ständer icke
hade någon skyldighet sig ålagd , eller på något
sätt åtagit sig att förunna Bolaget flere förmåöer,
än dem detsamma redan erhållit, om icke den
utredning sorn skedt, medfört en verklig fördel
för Bolaget, och bibehållit dem vid förtnåner,
som de, i saknad af Riksens Ständers mellankomst,
alldeles förlorat. Likväl har Bolaget
sedan Kongl. Majit och Riksens Ständer
vidtagit en talan åtgärd, efter Riksdagens
slut emot nämnde åtgärd protesterat, och påstått
sig vara i sina lagliga rättigheter förnärmadt.
Jag tror knappt att någon annan i Svea Rike än
Götha CanalBolag hade vågat vidtaga ett sådant
steg, och om det skedt, hade detsamma säkerligen
icke aflupit så lindrigt, som det för denna
Corporation lyckats, att vanvörda Lagstiftande
Maktens beslut. Ett sådant förfarande mätte emedlertid
kräfva, att man nu vidtager sådana
försigtighets-mått, som förekomma dylika händelser
för framtiden. För min del har jag derföre
velat yrka, att vid anslaget följande vilkor matte
fästas:
I Den 15 öctober /. m.
”'Att Riksens Ständers Fullmäktige i Riks”gäldsContoiret
erhålla den föreskrift, att innan,
”någon utbetalning af anslaget ma äga rum, asks,
”ett uttryckligt förklarande af Bolaget, huruvida
5\iet, utöfver de förmåner Riksens Ständer vid
”denna Riksdag bevilja, emot Riksens Ständer
”eller deras Verk, eller Staten i allmänhet, tilltror
sig, att något anspråk af hvad beskaffenhet
”sorn helst ^ göra gällande, samt att, i händelse
”Bolaget icke med bestämdt nekande besvarar dent,-  ”na fråga, tills vidare inställa all utbetalning af
”de anslag Riksens Ständer bevilja.”1
Genom stadgandet af denna föreskrift skulinman
erhålla ett bestämt förklarande af Bolaget ^
oro hvad detsamma anser för sin lagliga rätt,
elier ej, och Bolaget blefve derigenom satt utu.r
stånd att framdeles komma fram med y.t*
redigare fordrings-anspråk oqh åberopa lagliga
rättigheter, der inga finnas. Jag vet allt för väj^
att man vill antyda möjligheten, att Bolaget kunde
neka att antaga villkoret och inställa Cana!.-  hyggnaden ; men denna fruktan syne* mig alldeles
öfverflödig. Någon förmån af Canal-byggnadens
inställande kan Bolaget icke påräkna. Möjligheten
till utdelning blef derigenom ännu mera
afiägsnad. Dessutom är Bolaget i alla fall,
beratligadt, alt inställa byggnaden, om och när de.t
vill; ty densamma besörjes icke af någon person,,
å Statens vägnar , utan af Bolagets enskilta Direction
, som efter dess eget godtfinnande kan
afsättas. Då således Bolaget äger en dylik magt,
är det så mycket mera nödigt, att ställa saken på
red;ga lotter, och att affordra Bolaget ett bestäm^
Den i5 Oelober f, m.
Yttrande, Jag anhåller derföre, att det af mig
föreslagne tillägg måtte vid första punkten göras.
Afven får jag nämna anledningen , hvarföre
detta icke influtit i Utskottens Betänkande
Orsaken är den, att, när ämnet dit återkom,
uppstod fråga inom Preste- och BorgareStånden
om ytterligare villkors bestämmande af annan
beskaffenhet än det nu föreslagne. Votering blef
deröfver anställd, då Ja-propositionen, hvilken
»egrade , icke innehöll något villkor. Detta är
emellertid icke något hinder , det ju, ett sådant
tillägg nu kan göras.
Herr H]erta: Afven jag skulle, fika med
den siste Talaren, hälst hafva önskat, att det vax;åC
möjligt först reglera penningeverket, innan
man behöfc tänka på arbetsföretag, sorn af föregående
Riksens Ständer blifvit beslutade , och
hvilka fordra understöd; men då detta ej skett,
tror jag mig ej vidare pligtig , att fortsätta roleri
af Concursutredningsman, utan anser det vara
bättre, att tänka på det stora hell, än på Bankens
enskilda financex. Det är derföre jag röstat
för denna punkt, sådan den befinnes, och
går nu, att derföre framlägga mina skäl.
Vid ett så stort arbetsföretag är det ej nog
med kostnaderna för. dagsverkarne; en betydlig
del af dem åtgår till uppsigten och ledningen af
det hela, och dessa måste kastas på dagsverks-sumiiian,
hvadan tvenne serskilda slags dags verks-kostnadsberäkningar
uppslå. Det är gifvit, att hvarje
år ett sådant arbete drager ut på tiden, blifva
kostnatfexpe således större för de effectift åtgåen
-
joen 15" Oclobtr f. m.
de dagsverken. Jag tillstyrker i följd deraf att
sådana mått och steg må vidtagas, att arbetet kan
vara fullbordadt Sommaren år 1828- Jag ber,
att få fästa uppmärksamheten derå, att skilnaden
mellan den summa, som härtill åtgår, och det
anslag, som förut ägt rum, gör per medium
35,000 R-'dr. Genom sättet att använda dem,
uppstår en stor besparing på effectiva dagsverken,
och Utskotten kunna väl icke bestämt säga, men
äga dock grundad anledning förmoda, att en besparing
af innemot 120,000 R:dr uppkommer derigenom,
alt Canalen göres färdig på fem år. Herr
Stråle har yttrat, att det vilkor Utskottet fästat
vid anslagets beviljande icke gör tillfyllest. Den
värde Ledamoten vill omgärda Riksens Ständers
beslut med en skyddsmur, genom stadgandet, att
Actieägarne först skola förklara sig icke hafva
någon laglig rätt till ytterligare bidrag elier ersättningar
å Statens sida. Jag hemställer, hvad
resultatet häraf skulle bli; och om ej en sådan
tanka förutsätter, att frågan kunde till Domstols
afgörande hä"nskjutas, enär Riksens Stander ansett
sig böra gifva på hand, för att befria sig från
lagliga anspråk i en framtid. Detta bestridde jag
i de sammansatta Utskotten och voteringen afgjorde,
att vilkoret endast blef sådant, det nu är.
Jag bestrider det äfven nu. Jag begriper ej, huru
Herr Stråle kan påstå, att den antagne propositionen
lagt hinder i vägen för stadgandet af
andra vilkor, i händelse pluralifeten ansett sådana
vara af nöden. Hvad angår Bolagets rätt, att
fordra ersättning för förlusten af dess Discont,
lärer ali fruktan derföre vara håfven, derigenom
atl denna rättighet blifvit Bolaget betagen^ ge
pen 15 Octoher /, m.
349
nom Kongl. Maj:(s och Riksens Ständirrs gemensamma
beslut vid sisla Riksdagen j och hvad dessa
salunda samfäldt stadga, är lag. Det vors att
misskänna Landets Domstolar, att tro dem kunna
se saken ur en annan synpunkt, ellet att förmoda
CanalBolaget vara island, att fiamställa ett
lagligt åtal emot Riksens Ständer. Sådant är nu
mera för sent. Det försök, som i detta afseende
gjordes, blef af Kongl. Majrt afviat. Helt annat
hade förhållandet varit, om Bolaget icke anmält
sitt klander genast efter Riksdagens slut, eller
om Kongl Majit icke derå svarat, elier ock om
svaret blifvit af ConstituiionsUtskottet ogilladt»
Någon efterräkning kan, efter min öfvertygelse, nu
mera icke komma i fråga. Den enda tvätydighet,
sorn äger rum, är, i afseende på räntan under
byggnadsåren, I skrifvelsen om Götha Canal
Disconts öfvertagande af Staten, står nemligen,
att skulden till arbetscasSan skulle afskrifvas,
mot det att allt anspråk på ränta efter Byggnadsåren
försvunnit. Af detta uttryck skulle den
slutsats kunna dragas, att Staten icke afskuddat
sig åliggandet att ärlägga ränta under Byggnadsåren.
Men om man närmare betraktar saken,
finner man, att der äfven står, det räntan skalf
utgå af Bolagets egna medel. Då nu icke Bolaget
äger andra sådana än inkomsten af Canalen,’
följer ock deraf, att endast denna kan till förenämnde
ändamål användas. Jag reserverade mig
dock mot detta beslut, derföre att Actiepapperens
värde derigenom skulle försvinna, emedan detta
beror på vinsten af företaget, hvilket ej blir färdigt
för än år i8äS , hvarigenom Actieägarna
således under 3 år skulle komma att sakna all
35°
B en 15 Octoler f, fn.
inkomst. Derföre har jag ansett riktigast, att
lemna Actieägarne rättighet att lägga denna ränta
till Capitalet, så att detta år 1828 utgjorde 120
procent. Jag medger, att denna begäran synes
hafva till ändamål framtida ränteersättningar; men
förhållandet är dock icke sådant, och hade ej
heller misstänkts vara det; öm Bolaget i stället
begärt att få beräkna ända till 6 procent af Canalvinsten,
innan Staten fordrar återbetalning; hvilket,
till sin följd, Varit detsamma, som capitalets
ökande till 120 procent. Hvad den ifrågavarande
punkten angår, vågar jag i öfrigt försäkra;
att den efter noga granskning blifvit af Utskotten
föreslagen, sådan den nu befinnes. De hafva åByftat
att Riksens Ständer år 1828 måtte komma
ifrån Götha Canal, och de anslag, sorn hitintills
för detta ändamål blifvit använde: anslag; som
ehuru de, efter min åsigt, icke äro så utomordentligt
kännbara, jag likväl önskar måtte upphöra,
emedan de alltid utgöra ett trätofrö innom
National Representationen och öka striden emellan
d« skiljagtige orts-intressena.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Ämbets
vigt bjuder mig, att i dag icke vara stillatigande,
ehuru flere Talare redan upplyst åtskilligt,
som härmed har gemenskap. Jag anhåller emel
lertid att få närmare yttra mig öfver hvad af
dem här blifvit framsälldt, på det allmänna omdömet
derefter må kunna definitift stadga sig.
Det har blifvit sagt att arbetet blifvit grundad!
på calcyler, som varit till den grad felaktige,
att exempel ej kan uppvisas på något dylikt,
Den 15 October /. m, 351
Vilt sedan räknekonsten blifvit uppfunnen. Öm
förhållandet vore sådant, skulle ett billigt misstroende
äfven uppkomma till de calcyler, som
hu äro gjorda för arbetets fortsättning. Det är
derföre jag skall söka, så korrt sorn möjligt, att
Upplysa denna phnktr Man grundar ett sådant
omdöme derpå, att 180g en beräkning framlades*
enligt hvilken kostnaden för Canalens byggnad
skulle utgöra 1,600,000 R:dr; och att denna
kostnads beräkning i nästa förslag uppsteg till
fi,000,000 B:dr. Man bör likväl påminna sig,
att det första förslaget hvarken tillhörde Bolaget,
eller dess Direction, utan uppgjordes af en visserligen
ganska ärfaren man, men Sorn dervid uttryckligen
förklarade att han icke vöre tillräckligen
underrättadt; att han likväl ville göra det
så godt han kunde och endast för att lyda hvad
honom var ålagdt, sedan det förslag man väntat
sig af Telford icke kunde erhållas. Han måsté
då beräkna dagspenningarne efter ditintills gängse
pris för arbetscommenderingar, hvilket intill
1809 utgjorde högst 8 sk. R:gs om dagen. Titan
att villja upprepa, på hvad sätt det skedde*
men allt nog, för den första arbetseommenderingen
vid Canalen påfordradés 24 sk. om dagen.
'■Nu hemställer jag, om icke deraf skulle uppstå
en ofantlig förändring, och nästan hela missräkningen
är upplyst, när man besinner, att snart
sakt allt beror af dagspenningen vid detta arbete,
der den största delen malerialier äro rudimaterier
i naturtillståndet, hvilkas Första behandling
Vérkstälies vid verket. Den foreslagne dagspenningen
ansågs också öfverdrifven, att man vid Callen
sökte nedsätta deu> och lyckades äfven deri
55® , Den 15 October f rn.
til! ao sk. Rlgd medelst införande af en ny eller
betingsmetod. Om man nu reducerar 1,600,000
dagsverken efter proportionen af förhållandet
mellan 8 och 20 sk. så följer endast deraf, att
man förvandlar 1,600,00o R-.dr till 4 millioner.
Om man sedan tillägger de vid 1B15 utredde
omständigheter af oväntade krigskostnader, stegrade
priser å Spannmål och öfrige effecter, förbättrade
vilkor för trouppen m m. hvilket allt blifvit
här undersökt och godkänt, torde man finna,
att i ett arbete af denna omfattning, hvarpå hitintills
ej kan uppvisas exempel inom detta Land,
och sorn på en gång måste företagas var ej missräkningen
så oerhörd. Jag frågar hvilken
sorn haft med vidsträckta arbeten att göra, om
ej vanligen omkostnaderna tre gånger öfverstiga
förslaget Detta förslag af 1815 hade dock mot
sig, att den man, hvilken ifrån 1810 till 1815
som första Mechanicus ledde Bolagets affairer,
och som borde utföra förslaget, omkom, samt
med honom räkenskaper, cajcyler och flere af
hans biträdare. Detta skedde Sommaren 1814,
under det följande årets arbeten med ett nytt
förslags upprättande nalkades. Det skulle då mottagas
af personer, som förut icke till den grad
haft tillfälle att befatta sig med verket. Hagström
hade som andre Mechanicus biträdt, och
måste nu tillträda Hufvudmannens plats utan
råd och knappt försedd med ett enda papper.
Han erhöll till biträde trenne unga män, som
nyss hemkommit från en utländsk resa, men icke
ännu voro i detta ämne fullkomligen bevandrade
eller voro bekante med localen. Jag frågar
då
Den 15 October f. m.
•?53
dl, med hvad billighet man kunde fordra, att desse
skulle på en utsträckning af 2 1 mil, med dea
ytterst tänkbara ja oerhörda noggranhet, då för-;
slag aldrig på ziffran slå in, bedrifva detta ömtåliga
arbete? Jag hemställer, huru man med
billighet kan fordra sådant af menniskor, sorn.
icke göra anspråk på fullkomlighet utan blott på
nit? Jag är öfvertygad , att hvilken fördomsfri,
som granskar 1 8 15 års förslag, skall förundra sig
Öfver den noggranhet, hvarmed det samma blifvit
uppgiordt, och som under åtta års tid bekräftat
sig i verkligheten ; ty det har sedermera blifvit
följdt, och icke, som jag här hört någon uppgifva,
vid hvarje Riksdag undergått förändringar.
Förhållandet är icke sådant. Det lades till grund
för alla beräkningar vid 18x5 och x8l8 årens
Riksdagar. Man hade väl ännu ej samlat nog
ärfarenhet, för att riktigt bedöma det inom verket,
ehuru jag hort manga utom det samma, sorn
derom fällt ett afgörande omdöme. Med den ärfarenhet
jag under 13 års tid inhämtat, försäkrar
jag, att jag icke öfver hvilket kostnadsförslag,
som hälst, vågar fälla ett bestämdt yttrande. Val
kan jag äga tnin öfvertygelse derom, men icke
för rigtigheten deraf gå i borgen; jag skulle då
i sanning anse mig sjelf för en obetänksam menniska.
Men när jag säger, att man från första
stunden iakttagit den noggrannaste redogörelse
för hvarje dag och månad: ait man sökt afsöndra
hvarje arbete särskilt, och derigenom vunnit täflan
hos alla arbetarne, och blifvit iståndsatt, att
beräkna kostnaderna af hvarje arbete} när detta
Ridd, o. Ad. Prot. IX Band; lista Afd. 23,
354
Den 15 Oetoler f. m,
jemte de nya profbitarna och mätningarna på
stället blifvit lagde till grund för det förslag
sorn nu blifvit Framlaggdt, så är det mer än troligt
att om den nuvarande personalen qvarbtifver,
samt vi få behålla fred, och arbetet fortsattes efter
den uppgjorda planen, skall densamma slå
val ut; och jag tror detta så mycket säkrare som
för fullbordandet häraf all den säkerhet blifvit
lämnad, sorn i dylika fall kan åstadkommas. Jag
har ansett mig böra så utförligt som skett anföra
delta för att skingra misstroendet mot förslaget,
men jag upprepar det ännu en gång: Jag vågat
Icke ställa mig i borgen för verkställigheten,
lien första frågan är dessutom om Bolaget förklarar
den anslagna summan tillräcklig. Det kun.
de väl härom tillfråga sin första man: borgar du
oSs för förslagets riktighet? Men, mina Henar,
med all den hog jag inom mig känner, att uppoffra
mig för företagets fullbordan, skulle jag likväl
på denna fråga svara rent af, nej. Jag skall
göra allt hvad i min magt står; men gå i bor^
gen för resultatet kan jag icke.,
Det har blifvit sagt af en annan Ledamot,
att Discontens fall J 817 vållades deraf, att Discöntens
medel användes till arbetet. Att dessa
blifvit dertill använda, är sant, men att Disoontens
fall derigenom blifvit förorsakad^ äfvensom
att dess affairer ej stått att utreda, är mig obegripligt
och obekant. Den, som med noggranhet
betraktar 1815 års plan, hvilken af Riksens
Ständer blifvit uttryckligen laggd till grund för
arbetet, skall firma, att Discontens anlitande till
en viss grad blef nödvändigt. I följd häraf bör*
Den 15 October f. m.
iss
jades utförandet, och Discontens behandling; och
jag vågar än en gång upprepa, att man icke genom
lösa ord, utan med documenter och handlingar
bör bevisa, att Disconten i en enda punkt
öfverträdt gifna föreskrifter. Så länge detta icke
lagligen är bevist, miste milt nej vara lika godt,
sorn en annans ja. Hvad Discönt-Direetioneti
angår, får jag alltså här på mitt ansvar förklara,
ätt den alltid hållit sig långt innom gränsorne af
den utstakade Rålinien. Den värde Ledamoten
har yttrat, att, genom medlens användande tilt
Canalbyggnaden, blef det Disconten omöjligt , att
göra tete emot sina Borgenärer. Hvar och en
känner skälet till det inträffade obeståndet. Det
är ej obekandt, att Malmö Discont vållade de
händelser j sorn slutade hela Discontsystemet,
Men en sanning är det, att, om de omnämnde
1,083,877 Rdr ej blifvit använda på arbetet,
hade Disconten ännii mindre varit solvendo, ty
inan hade icke kunnat så illa hushålla, att ju
icke dessa pengar äfven varit utlånta, och då
hade* lika som nu skedt, ett deficit, men större,
mäst äga rum. Den värde Talaren har nämnt
om Bolagets protest. Jag utber mig få yttra, att
denna åtgärd icke bör skådas ur den synpunkt,
ur hvilken man stundom sökt framställa densamma.
Jag vågar hoppas, att både jag och Bolaget
vid alla tillfällen visat oss såsom laglydiga undersåtare.
Vi hafva ej velat något annat, aldrig
tält om annat, ehuru rmn sökt gifva den såkallade
protesten en annan färg. Jag får blott påminna,
att, då man säger, det Bolaget bordt protesterat
vid Riksdagen-, var detta så mycket svå
-
Den 15 Öctober f. m'.
rare för Bolaget, som^det da var afskildt, och
hade lemnat sin Jullmagt till Directionen, att
besörja dess angelägenheter. Jag kan således ej
finna, huru Bolaget i sådan hast skulle kunna
samlas. Protester hafva blifvit gjorda så väl här,
som i de andra Standen. De lära ej .kunnat göras
här, hvarken af Bolaget i massa, eller af
Directionen, såsom Direction. För min del har
jag i protocollet förvaradt, att jag emot de ifrågavarande
besluten formligen protesterat både här
och i de öfriga Stånden. Således förstår jag ej,
hvad man menar med förevändningen, attingen
protest blifvit gjord under Riksdagen. Efter dess
slut sammanträdde Bolaget, och fortfor isamma
protest, hvilken var ställd icke till Riksens Stan.
der, utan till Kongl. Maj:t. Då man så ofta åberopar
denna protest, torde det tillåtas mig, att
uppläsa densamma, hvilken man velat stämpla
med namnet af en otillbörlig uppstudsighet. Jag
hemställer, hvad namn sådane försök att verka
på den mindre underrättade förtjena. Vi få se,'
om Svenska Lagstiftningens sannt constitutioneila
anda i denna protest finner annat, än den enskildes
bemödande, att erhålla, hvad han enligt
lag och rätt äger åberopa och fordra. Protesten,
hvilken af mig, på Directionens vägnar, under
Riksdagen till Konungen underdånigst inlemnades,
lyder, som följer;
”Stormägtigste Allernådigste Konung!
”Det är med fullkomligaste tillförsigt till
,”den dyrbara försäkran Eders Kongl. Majit hög
-
jjän i5 öctober f. rn,
3S?
”tidligeo lemnat Svensta Folkst, som jag å G'62
”tha Canal Directions vagnar i dag vigar, i stöd
”af Regeringsformens 16 §., inför Eders Kongl,
”Maj:t i djupaste underdånighet bönfalla om Nå”digt
hägn och beskydd vid de rättigheter, hvil”ka
såsom laglig och välfången Egendom blifvit
"Götha CanalBolag tillagde, genom det Privile”gium
och öppna Permebref, eom, i stöd af Rik”sens
Ständers beslut och underdåniga begäran,
”Eders Kong!. Majit täckts förunna detta Bolag.
”Detta Samfund består af mera än Två tusende
”Eders Kongl. Majus trogna Undersåtare af alla
”stånd och åldrar, ej undantagne Enkor och Fa”derlösa
Barn, hvilka redan med 1,884,720 R:dr
”bidragit till ett National-företag, och återstå än”nu
med 1,256,480 R;dr för samma ändamål. De
”äro spridde öfver Sveriges område från' Ystad
”till AngermannaElfven, från Strömstad till Wis”by
J Deras rättigheter äro af Rikets Höglofl.
”Ständer under 3:ne sedermera framfarne Riks”möten,
1810, 1812 och 1SI5) hällne helige,
”bekräftade och förökade!”.
”Då jag är öfvertygad att Bolaget samfält,
”så snart det blir i tillfälle sammankomma, skall,
”med samma tillförsigt och med samma skäl, uti
”sitt betryck ila till Eders Kongl. Majus Thron,
”för att anropa Dess i alla Eander kända rättvi”sa,
så är det blott som en provisorisk åtgärd
”intill dess, och i stöd af den pligt, hvilken å”ligger
Götha CanalDirection att iakttaga Bolagets
rättigheter, som jag nu vågar inför Eders
”Kongl. Majit allerunderdånigst förbehålla Bola
-
Den rg October f.m.
”gets lagliga lätt emot Riksens Höglofl. Ständer?
”Beslut af den.atdra i denna månad, hvarigenom
”Bolaget afhändes sin Discont-rättighet till 1835,
”utan motsvarande ersättning, och utan att något
”afseende göres på huruvida Bolaget, sorn ena
”Partén, med den,na åtgärd är eller kan vara
”nöjdt , då i stället för en uti första Privilegium
”förunnad Discont-rätt allt till 1835,, som vlt*
”1815 års Riksdag af Rikets Ständer sjelfve blef
”beräknad till 120,000 R:dr årligen, och dessutom
Götheborgs Discont-rättighet , när dess
”Octroj skulle tilländagå 1818, Bolaget tillagd
”och ansedd värd årlige 30,000 R:dr, Bolaget,
”genom nu varande Ständers Beslut, ej erhållit
”annan ersättning, än afskrifning af en skuld,
”stor 1,083,877 R:dr, hvars fulla värde jag oj
”vill bestrida, ehuru de Utskott, som grundlagt
”Riksens Höglofl. Ständers Beslut, sjelfve förut
”förklara^ den alldeles icke kunna beräknas som
”någon tillgång vid utredningen af Bolagets Discont;
hvarförutan intet afseende blifvit gjordt på
”den belaningsrätt för sina Aqtier, som Bolags”männen
från början varit tillagd igenom Eders,
”Kongl. Majus Nådiga Reglemente af den 1 1
”April 18 io, och som 1815 |rs Riksmötes Be-,
”slut än vidare utsträckte.”
”Genom Eders Kongl. Majlis Nåd utsedd
"bland de flera af Götha CanalRolag i underdånighet
föreslagne, att vara dess Ordförande, har
”i’gj er|Iigt pligt och öfvertygelse, bordt framställa
dessa skäl, och vågar till Elers Kongl.
”Majit ny älven i djupaste undefdånighet upp
-
Den 15 OctoberJ.m.
”gifva de följder, enligt min öfvertygelse, skofla
inträffa; då Actie-egarne genom detta beslut,
”sorn helt rubbar ägande rättens helgd, se sin redan
använda förmögenhet af I,§84,720 R:dr
”förlora dess värda, och troligen af en sådan o.
”säkerhet, måste afskräckas ifrån att med åter”stoden
vidare bidraga; så blir häraf en följd,
”att hela detta Samband upplöses; En betydlig
”Embetsmannacorps med, som jag vågar säga,
”mer än vanlig skicklighet , som förtjent ett bätt”re
öde, och hvilken tryggat sig vid Bolagets
”lagligen fångne Privilegier och Rättigheter,
”skall lemnäs obelönad och i behof, samt för”modligen
till en del förloras för Fäderneslandet
tillika med kunskaper och erfarenhet, hvil”ka
ej mera ersättas i vår tidj Arbetare, som
”med en hittills okänd skicklighet blifvit vid det”ta
företag danade, äfvensom alla för ändamålet
”anskaffade Hus och Inventarier, komma iförtid
”att förskingras, och kunna sedan med rnångdub”bel
kostnad ej återfås ; Hela Inrättningen faller,
”och den allmänna nytta man kunde vänta af redan
använda Summor, försvinner! Då skola
”färdige och halffärdige Slussar och andra Byggdader,
slående utan nytta på torra höjder för
”att åter förfalla: Gräfde men vatfentomme Cadaler:
Hela anläggningen utförd till 2~3:djede”lar
men ock åter förfallen i roägtiga ruiner, å
”In- och Utlänningar, å Samtid och Efterverld,
”göra ett intryck, som ej blir fördelaktigt för
”närvarande tidehvarf.”
”Den noggranhet alt bevara Lagarnes kraft,
pen is Octobcr /. m,
”den ömma omvårdnad om enskifte lidandes rätt’
”som Eders Kongl, Maj:t på ett så lysande sätt
”visat vara oskiljaktig från Dess ädla tänkesätt,
”bland annat medelst Dess af Riksens Ständers
”Beslut 1815 och t 8 r 8 föranledda Nådiga Resolution
af den 7 sistledne April om Löfås Silfververk,
uti dylika förhållanden som de, hvil”ka
nu med Götha Canal inträffat, gifva en ny
”trygghet, en 6äker ledning åt CanalBolaget; då
”Directionen med lugn och glädje skall emotse
”hvarje ytterligare undersökning Eders Kongl.
”Majit skulle i Nåder finna nödig, för att stadga
?’Dess Höga omdöme.”
”1 stöd af allt detta, och med åter åberopande
af 16 §. Regeringsformen, samt Sveriges
”Allmänna bestående urgamla Lagar, vågar jag
”alltså, med förvarande af Bolagets lagliga rätt
”intill dess det hinner sammankomma, i djupaste
”underdånighet, på Götha CanalDirections vägnar,
”bönfalla, det Eders Kongl. Majit i Nåder täck”tes
skydda Götha CanalBolag uti sina välfångna
”Privilegier och Rättigheter emot det lidande, de
”svåra förluster, som blifva en följd af Riksens
”Höglofl. Ständers beslut, så vidt det rörer Bolagets
lagliga rätt till full ersättnings för dsn Dis”cont-rätt,
som Götha CanalBolag i öfrigt ej ne”kat
att till Staten öfverlemna, samt upphörandet
”af dess Belåningsrätt å Actierne i både Stockholm
och Götheborg, hvilken varit Götha Ca”nal
Actie-egare tillförvissad, och hvarförutan
”Staten sjelf, vid nu förestående DiscontUtred”ning
äfven utsattes för betydliga förluster.”
joen 15 October f. m.
361
”Med djup undersåtlig vördnad trohet och
”nit framhärdar
Stormägtigste Allernådigste Konung,
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste tropligtigste
tjenare och undersåte
På Götha Canal Directions vägnar
Stockholm d. 8 Julii 1818.
B- von Platen.
C, A. IVarbe ig?'
När nu, fjäg vill icke trötta Ridderskapets
och Adelns tålamod med uppläsningen), Bolaget
ineden alldeles likstämmig af mig i handen hafvande
Skrift, vände sig till sin Konung, hemställer
jag hvaruti det olagliga består, fastän Kongl.
Maj:t fann Sig icke kunna göra afseende på Bolagets
begäran. Jag åkallar Sveriges Ridderskap3
och Adels behjertande icke för Canalen och dess
rättigheter, om hvilkas bevarande mot allt intrång
, jag är för mycket förvissad ; men för vigten
af våra personliga rättigheter, såsom Svenskar.
Kan man väl anses brottslig , för det man
yrkar en laglig undersökning? Mina Herrar!
Jag har aldrig varit af den tanka, och veridshändelserna
gifva ej eller dertill någon anledning,
att någon Magt i Staten bör finnas utöfver
Lagen. De största despotef hafva icke jäfvat
denna satts. Jag behöfver ej påminna mera,
än att Carl XI:te, Gustaf II;dre Adolf och
Fredric Iltdre i Preussen befallt Domstolarne>
3^2
pen 15 October f. m.
att döma mellan dem och deras undersåtare. Hat*
man väl glömt, att Bolaget öfverlemnat allt till
Hagens och billighetens pröfning. —
,
Men jag kommer den närvarande tiden närmare.
Man har om det närvarande förslaget sagt, att
det torde förhålla sig med detta, som med de
föregående. Det är emellertid genom den utredning,
som i åtta Månaders tid varit allmänt
bekant, bevist , att allt hvad i förslaget blifvit
framställdt, grundar sig på noggranna beräkningar,
och att den öfverstigande summan tillkommit
i följd af sådana forbättringar , som icke
kunnat förutses vid uppgörandet af 1815 års förslag;
och hvarföre? Jo, emedan vi äro kunnigare
år 1823. Att neka det, vore ytterlighet af
egenkärlek , och detta hoppas jag icke skall blifva
mitt felsteg. Så snart man funnit någon
ny och nyttig förbättring, har man varit skyldig
saken och Fäderneslandet, att bringa den i
verkställighet. Jag vill härpå anföra blott några
få exempel. När det är gifvit, att till Canalen
fordras 116 par Slussportar, och att, örn de göras
af träd, deras brukbarhet beräknas på 20 årj
så följer deraf , att sex par nya behöfvas om
året. Utom den stora kostnaden för Verket
skulle härigenom nödvändigt inträffa uppehåll i
seglatlonen. J3g frågar da , när man sedermera
fick tillförlitlig kunskap, att Jernportar kunna
anskaffas , sorn bestå val 1 50 år , om raan borde
tveka, att införa dem, ehuru de kosta 132,000
R:dr mera. På samma sätt förhåller sig vid
Norsholm , der ett bottenlöst kärr lade hinder i
vägen för gräfningen , isynnerhet sedan erfarenheten
visat, atl Roxen undergår en bestämd och
ipr« 15 Octooer /. m.
363
högst betydlig förändring i vattenhöjden af 8 a
g fot. Det fanns da ingen annan utväg, än att
afvika från första planen. Denna förändring granskades,
och underställdes Konungens pröfning,
som gillade den på de framställde skälen. Genom
denna förändring förorsakades en betydlig
kostnad, men utom hvilken Canalen troligen aldrig
kunnat fortsättas genom Norholms kärr. Så
hände vid flere itillfällen, och de häraf uppkomne
förändringarna biefvo årligen uppgifne.
Derigenom uppkommo på hela detta ofantliga arbete
väl flere förändringar, men endasten egentlig
missräkning af högst 4 procent. Jag frågar
örn detta är så oerhördt? Väl när man räkpar
436 procent på 6 ä 8 millioner, bhfver
Summan ganska betydlig, ehuru det står fast,
?tt den som missräknar sig på 50 procent å ett
finga belopp, begår ett större misstag, än den,
som tar felt på 4 procent på ett högre. På dessa
grunder vågar jag inom denna aktningsvärda
samling uppträda med vederläggning mot alla
dern j sorn tala mot ett företag, hvars nytta i
krig och t fred Svenska Nationen och dess Styrelse
ej misskänt; sorn sammanbinder Östersjön
med Nordsjön; som således i krig gör det lätt
för Flottorna vid Sveriges och Skandinaviens
kuster, att räcka hvarandra handen; och som
gi i vit anledning till upprättande af en CentralFästning,
hvars vigt och gagnelighet jag alltid
är färdig att försvara, man ina derå gifva hvad
färg man behagar. När härtill kommer, att Ga.
nalén tjenar till att förena en Insjö-kuststräcka
af ungefär 143 mil i hjertat af Riket, samt 2Ine
en händelse , som icke i något annat land
Den 15 Octo per j. m.
tnträffar , så frågar jag , om icke ett sådant företag
förtjenar all uppmärksamhet, och om det icke
är skäl, att, sedan 6 millioner R:dr blifvit
derpå använde, och trefjerdedelar af arbetet redan
är färdigt tillskjuta hvad som erfordras för fullbordandet
af den sista fjerdedelen , isynnerhet
då effecter finnas på stället till ett värde af
250,000 R:dt. Jag vill då fråga,- om man skall
stadna vid de utgifter som redan skett, helst man
icke kan neka att, på sätt Herr Hjerta anfort, ett
större anslag på en gång medför en god hushållning.
På grund af hvad jag således haft äran anföra,
tillstyrker jag bifall å första punkten af
Betänkandet.
Grefve von Platen aflemnade derefter till
Protocollet en så lydande Skrift:
Stormäktigste Allernådigste Konung !
”Vid den sammankomst, som den I4:de innevarande
September med Götha CanalBolag
”blifvit hållen, har Bolaget erhållit del af de
”beslut Riksens Höglofl. Ständer vid sistförflutne
”Riksdag fattat, i afseende på Bolagets angelägenheter.
Bolaget har ej utan särdeles bekym”mar
kunnat erfara, att, utan Dess hörande, ge”nom
desse beslut, åtskilliga rubbningar blifvit
”gjorda i det Contract, hvilket då Bolaget, i
”följd af Kongl. Majus och Riksens Ständers beslut,
stiftades vid inbjudningen, att till Canal”byggnaden
medverka, lades till grund, såsom
bestämmande Bolagets pligter och rättigheter ;
rvcn 15 Öctflher f, m. 365
”samt derigenom förmåner Bolaget afbanda dem
”det, efter sin oförgripliga öfvertygelse, ej lagligen
förverkat. Bolaget har likväl , med full
”tillförsigt, trott sig finna en säker tröst , när
”det kan vända sig till Eders Kongl. Maj;t och.
”i djupaste underdånighet bönfalla om Nådigt
”hägn och beskydd för dess rättigheter, öfvertv”gadt
att Eders Kongl. Maj:t i Nåder täcke» till
”rättvisas åtnjutande befordra trogna och utan
”eget förvållande lidande undersater.
”Riksens Höglofl. Ständer hafva fråntagit
”Bolaget den rättighet till särskild Discont, sem
”genom Privilegier, af Riksens Ständer sjelfve
”hegärde, af Kongl. Majit Nådigst bifallne, stad”fästade
och kungjorde, före .Actie-teckningen
”blifvit Bolaget tillerkände, samt dessutom uppJ
”häfvit den rättighet Bolaget äfven af den Lag.
”stiftande magten erhållit att beläna Actierne. GÖ”tha
CanalBolags medlemmar, trogna den Ed de
”svurit Konungen och Rikets Grundlagar, anse
”sig böra, jusr af redligt nit för dessa Lagars
”helgd, för allmän och enskild säkerhet, föc
”Samhällets trefnad och Regeringssättets bestånd,
”hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet högtidligen
protestera mot Riksens Höglofl. Stän”ders
ofvannämnde beslut, hvarigenom ett lagligt
”och offentligt kontract mellan Staten och enskilda
blifvit brutit och dessa förlorat sin lagligen
förvärfvade egendom.”
”Jemte framläggande af denna högtidliga
”protest, vågar Bolaget, under förklaring af dess
”underdåniga tacksamhet emot de Nådiga tanke
-
.566
Den i5 Oclober f. m.
”sätt Eders Kongl, Maj:t särskildt för Bolaget
”täckts yttra, äfven underdånigst anropa Eders
''Kongl. Maj:ts nåd, med underdånig anhållan, det
”täcktes Eders Kongl. Maj:t hos tillkommande
”Ständer antaga Sig Bolagets sak , ech ej blott för
”Bolagets fördels skull, utan äfven för betryg”gandet
af allmän rätt och säkerhet, i Nåder be”rnedla
återställandet af de rättigheter och för”måner
Bolaget blifvit afhända, eller befordra
"Bolaget att derföre vinna en rättvis och billig
”ersättning. Men då Bolaget hvarken kan eller
”bör hoppas, att härtill vinna Eders Kongl. Maj:tS
”Nådiga bifall, utan så vida det lagligen blifvit
”utrönt, att Bolaget, som utan föregången lag”lig
undersökning af Riksens Ständer blifvit från”känd
en del af sina rättigheter, detta öde ej
”förtjenst; får Bolaget ytterligare hos Eders Kongl.
”Maj:t i underdånighet bönfalla, det täcktes Eders
”Kongl. Maj;t, genom en Sveriges Lagar I i k—
”mätig undersökning , låta pröfva, huruvida Bo”laget
i någon del brutit emot eller förverkat
”dess Privilegium, på det, enär denna undersökning
efter vår öfvertygelse till vår fördel
”utfaller, Eders Kongl, Majit så mycket krafti —
”gare derå må kunna stödja de åtgärder Eders
”Kongl. Majit i Nåder täckes vidtaga, att göra
”Lagens skydd gällande för undersåter, som der”till
anropa Eders Kongl. Majits Nådiga bistånd.
”Götha CanalBolag har äfven vid detta tillfälle
”trott sig bos Eders Kongl. Majtt i underdånighet
böra reservera sig motal! delaktighet i den öka”de
kostnad och tidsutdrägt med Canalarbetets
"full bordan, hvilka blifva ofelbara följder af ge,
’nom Riksens Ständers beslut redan för detta år
Den if Octoler /t m.
"vållade betydliga uppehåll, äfvensom af den
‘'minskning af tillgängar till arbetets bedrifvande,
som under tillkommande åren möjligen kan
‘'inträffa.”
''Det är efter dessa underdåniga förklaringar
”Götha CanalBolag hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
får anmäla, att Bolaget, till åtlydnad
af .Riksens Ständers af Eders Kongl. Maj:t
”i Nåder sanctionerade beslut, åt dess Discont”Direction
uppdragit, att till Herrar Riksgälds"Contoirets
Fullmägtiges Ombud öfverlemna Gö"tha
CanalDiscont med alla dertill hörande handlingar,
böcker och räkenskaper, emot det att en
”ordentlig revision deraf måtte föregå å Actie"ägares
så väl som å CanalDirectionens vägnar,
”efter vanlighet och Reglementets föreskrift, samt
"under åberopande af Riksens Höglofl. Ständers
”förordnande Om särskild decharges lemnande af
”RiksgäldsContoiréts Herrar Fullmägtige; samt af
”behörigt qvitto på aflemnade handlingar och rä«
J’kenskaper, till säkerhet för den afträdande Di
•
i 9
recttonen.
”1 sammanhang härmed oell under hopp om
”Eders Kongl. Maj;ts Nådiga beskydd, får Bolaget
i underdånighet förklara sig färdigt, att uti
”allt hvad det förmår, gå Eders Kongl. Majtts
"Nådiga önskningar till mötes, samt beredvilligt
"att äfven med inbetalningen å Actier fortfara;
"i hvilken föresats Bolaget uppdragit sin Direktion,
att en sådan Actieinbétalning, med 10
"proCent å tecknade Gapitalet efter afdrag sf de
”(vänne sistförfluirte årens räntor å förut inbe
-
363
Ven 15 October /. m.
”talte 60 procent nu infordra. Bolaget har likväl
”under närvarande bekymmersamma förhållande
”och med särdeles hänsigt till den i Riksens Stän”ders
beslut innefattade totala rubbning och upp”häfvande
af den Bolaget af Kongl. Maj:t Nådigst
”liilförvissade belåningsrätt a deras Actier, vid
”ett sådant tnedgifvit infordrande af ytterligare
”inbetalning, icke ansett sig hvarken kunna eller
*böra underkasta några Actieägare den hittills
”under goda och jämna förhållanden lämpliga och
”af Bolaget strängt iakttagna påföljd af Straffrän”ta
och Actiernas förlust för dem, sorn med ytterligare
kontanta bidrag uteblifva; utan anhåller
”underdånigst om Eders Kongl. Majtts Nådiga
”Stadfästelse på en sådan dispence af föreskriften
’’uti 6 Art. 9 Mom. i Kongl. Maj:ts Nådiga
”Reglemente för Götha CanalBolag af den x I A”pril
1810, att för denna gång och intill dess
”Riksens Ständer i alla delar återställt Bolaget
’’i sina välfångna rättigheter och förmåner, eller
”beviljat deremot svarande ersättning, dessa påföljder
ej vid infordran och försummad inbetalning
måtte äga rum. Enär Bolaget således,
”med afseende på Actieagares möjligen bristande
”förmåga, trott sig böra upphäfva de vådliga på.
”följderne af försummad inbetalning, intill nästa
”ordinarie Bolagsstämma, likväl med förbehåll af
”den förändring i nämnde uppskofstid, hvartill
”Riksens Ständers blifvande beslut vid en möjligtvis
dessförinnan inträffande Riksdag kunna
”föranleda, och då Bolagets tillgångar för arbe’.
tets drift ej tåla någon förminskning, hafva vi
”öfverenskomma att den å det insatta Kapitalet
för
-
Den 15 Oetobcr f. m,
369
”förfallna tvenne års räntan, nu, genom insättning
”å Actierne, må qvittas, och, på det lika rätt indora
Bolaget måtte iakttagas, den Actieägare sorn
”nu icke insätter skillnaden mellan oftanämnda
”ränta och 10 procent af det tecknade Kapitalet,'
”vid framdeles skeende insättning, böra godtgöra
”ränta ä § procent i Månaden för denna skillnad,
”från ultimo December innevarande år, hvaremot,
”i afseende på denna inbetalning, all straffränta
”äfvensom Actiemas hemfallande till Bolaget för
”de uteblifvande försvinner.”
”Med dessa underdåniga framställningar nal”kas
Götha CanalBolag Eders Kongl. Maj:ts (Thron
”med fullkomlig underdånig tillförsigt, att Eders
”Kongl. Maj:t i Nåder deri skall täckas finna ett
”nytt prof, ej allenast af den aktning Bolagethy”ser
för allmän rättvisa och billighet, utan äfven
”af dess oförfalskade trohet och tillgifvenhet fpr
”Eders Kongl. Maj:t och de Lagar som stadgat
”sambandet mellan Öfverhet och Undersåter, samt
”slutligen af Bolagets uppriktiga Nit, att, under
”Eders Kongl. Maj:ts Regeringstid, föra till fullbordan
ett Verk, som både i afseende på dess
”vigtighet för Sveriges sjelfständiga välstånd,-(och
”på den aktning Svenska Folket för sig sjelf bör
”hysa, icke kan öfvergifvas och, redan så nära
”bragt till fullbordan, lemnäs tili ödeläggelse och
”förfall.”
”1 dessa tänkesätt hafva Vi blifvit styrkte,
,’och tili dessa ytterligare uppoffringar kraftigt lif.
Ridd. 0. Ad, Pvot. IX. Band. Esta Aid. 34.
Den 15 October f m'.
'vade, genom det Nådiga Äandbref till Bolagets
Ordförande, hvaruti Eders Kongl, Maj:t
'täckts lemna en lika dyrbar som oförgätlig försäkran
om de Höga tänkesätt, hvarmed Kongl.
’Maj:t omfattar Bolaget och dess företag.”
”Med etc. etc.
PI Götha CanalBolags vägnar:
”Linköping den 18 September 1818.
B. v. Platen*
N. R. Kruse. J. Wegelin. B. H. Santesson.
IL v. Steyern. 1. C, Kuylenstjerna.
C F. v. Otter. V. Tham.
,G A, SilJ ver stolpe"
0
Herr Stråle: Det är verkeligen en tung pligt,
att uppträda för att tala mot Herr Grefve von
Platen; en man för hvilken jag hyser den största
vördnad; men då jag en gång inlåtit mig i
detta ämne , mäste j3g utveckla de skäl, på hvilka
jag grundar min öfvertygelse. Afven jag deltog
i beslutet år 1809 om Götha Canals byggande
och kände mig stolt öfver, att ett så stort
företag kunde bringas å bane innom mitt Fädernesland
vid eri tidpunkt, då det nyss utstått svåra
olyckor och förluster. Jag ansåg Canalen vara
af stor vigt i många hänseenden, och anade
icke att, genom de medel man använde tillmar
-
Den 15 October J. m.
betets påskyndande, verkningarne af denna anstalt
skulle blifva så högst menliga, som erfa-:
renheten sedermera ådagalagt. Det är icke blott
Statens medel, som blifvit medtagna: de enskildes
hafva gått i bredd med de förra. Det är
mindre den stora summa, som till arbetet blifvit
använd, än den mängd enskilda familjer, hvilka
blifvit ruinerade, eller åtminstone bragte i mycket
trångmål genom följderna af ett allt för
långt utsträckt Creditsystem, som föranledt allmänhetens
ovilja mot Ganalen- Då jag för en
stund sedan nämnde att öfver 1,000,000 R:dr
blifvit af Discontens medel använde på Canalbyggnaden,
anförde jag detta icke såsom ett klander
mot Directionen. Jag vet att Reglementet
innehåller, det förskotter kunde af Discontens
medel göras till Canalarbstet; och att under skygd
af denna bokstaf, Directionen kunnat undgå laga.
tilltal för sitt förfarande; men jag hemställer, om.
icke dessa förskott gått till en ytterlighet, som
föranledt den inträffade brytningen. Bolaget skul.
le bygga Canalen med Capitalet af de tecknade
Actierne. För att under byggnadsåren kunna erhålla
ränta å Actie-Capitaiet inrättades Disconten,
till hvars drifvande ett Créditiv på Banken
af 800,000 R:dr meddelades. Benna summa jemte
hvad af enskilde kunde insättas emot 3 procent
utgjorde Lånefonden. Verket drefs således
blott med lanta penningar. Då frågas med skäl,
om den styrelse, kan anses handla klokt, sorn
af de således upplånte penningar, hvaraf en stor
del, vid uppvisandet, eller efter en månads upp.
sägning, skulle återbetalas, använder 1 Million
till Canalbyggnaden, som hvarken kunde återgäl
-
872
Sen 15 Öetobej' /. m.
da Capitalet, eller derpå gifva någon ränta. Grefve
von Platen yttrade, att om desse penningar
icke blifvit i Canalen r.edgräfne, hade de i alla
fall icke utgjort en contant tillgång. Detta är
på Batt och vis sant; men då hade Bolaget åtminstone
haft en Million R.'drs skulder mindre»
eller en Million säker tillgång mera, i fall penningsmo
blifvit till säkre personer utlånade.
Hvad protesten angår, är förhållandet sådant,
att Kongl. Majit sanctionerat Riksens Ständers
klandrade beslut och att Bolaget sedermera deremot
protesterat. I händelse det hade tillkom.,
mit blott genom Ständernes åtgärd, skulle jag ej
tala derom; ty äfven jag är öfvertygad, att Riksens
Ständer icke äro betattigade, att beröfva någon,
eho som hälst, sin lagliga rätt. Deremot
måste det vara den Lagstiftande Magten förbehållit,
att förfara på det sätt, som synes den
mäst ländande till det allmännas bästa; och då
ett beslut blifvit af Konung och Ständer fattadt,
samt genom en allmän författning kungjordt,
måste det, så framt samhällsordningen skall förblifva
orubbad, anses såsom en lag, hvilken alla
böra lyda, och emot hvilken ingen äger att proteslera.
Förhållandet med X,öfås Silfververk var
helt annat. Något beslut var ej fattadt, som betog
Arrendatorn rättighet, ätt vid Domstol utfö*
ra sin sak; och Kongl. Maj:t hade ej till något
beslut i detta ämne lemnat sin sanction; utan
frågan blef öfverlemnad att lagligen utföras vid
Domstolen. Således kan något skäl för protesten
icke hemtas af detta förhållande. Det är icke
min mening, att åter väcka fråga om hvad som
redan förflutit; jag vill endast söka förekomma.
Den 15 Octoher /, m,
37-5
att icke något dylikt ml efter denna Riksdaga
slut inträffa. Actieägrarne pasta sig vara berättigade,
att åtnjuta ränta under Byggnadsåren. Om
detta icke af Riksens Ständer beviljas > riskerar
man att Actieägarne åter protestera, och väcka
nya anspråk. Aro de dertill berättigade, ml så-?
dant. lagligen pröfvas; men om Actieägarne, sora
jag tror, framställa df.ras yrkande utan att dertill
äga laglig grund, och likväl fortfara uti en högljudd
klagan att deras rättigheter äro kränkte,
anser jag Riksens Ständer icke böra bevilja utbetalning
af vidare tillskott till Canalbyggnaden,
förrän frågan kommit i ett redigt skick och Actieägarne
antingen nedlagt sine anspråk, eller Domaren
deröfver yttrat sig. Man har såsom grund
för påståendet om Actieägarnes rätt, att njuta
ränta under byggnadsåren, åberopat Riksens Ständers
skrifvelse till Kongl. Maj;t, der det heter,
att fordran hos Canalbolaget skulle afskrifvas, mot
vilkor att ingen räntebetalning kunde äga rum
efter byggnadsåren. Actieägarne hade fordrat ränta
efter desses förlopp, hvilket afslogs, och detta
var orsaken, hvarföre detta tillägg kom att äga
rum; men icke hade någonsin fråga varit om
räntas ärläggande linder samma tid af Statens medel.
Således försvinner helt och hållit det skäl,
man häraf velat hämta; och när härtill kommer,
att Canalbyggnaden, enligt den vid sista Riksdag
uppgjorde planen, skulle vara färdig år 1824,
och att en tillgång fanns i Bolagets egna medel,
det vill säga ActieCapitalet, hvarutaf ränta under
de således påräknade byggnadsåren kunde föras
Actieägarne till godo, tror jag ej, att någon
med sken af billighet bör kunna påstå, att Rik
-
3'4
Den 15 October J. m.
sens Ständers ofvannämnde skrifvelse innefattar
något beslut om räntebetalning å ActieCapitalet
för de byggnadsår, som kunde inträffa efter år
1834.
Herr von Hohenhausen, Michael: Man har
•vid detta, som vid föregående tillfällen, hört att
[Riksens Ständer trädt Götha Canal för nära. Den
dom Svenska lagstiftande makten i detta afseende
fällde år 1818 var likväl, ehuru för tillfället
stiftad, en lag, uti hvilken ingen resning kan
äga rum. Min öfvertygelse är således att Rikets
Domstolar ej kunna tillerkänna Bolaget någon
laglig rätt i detta afseende. Bolaget har väckt ett
annat anspråk, att under arbetsåren åtnjuta fem
procents ränta å actie-capitalet. Denna ränta,
som stadgades vid octroijens beviljande, skulle
utgå af Bolagets egna medel. Några sådana finnas
icke vidare, ty det är Staten allena, som
skall lemna biträde till byggnadens fullbordan,
och Staten har ingen förbindelse att betala räntan.
Utskotten hafva tillstyrkt, att blott en del
af revenuen af den redan färdiga Canalen skall
öfverlemnas till Bolaget, Deremot har jag reserverat
mig, ty på denna färdiga del hafva både
Statens och Bolagets medel blifvit använde.
Då det likväl är nödvändigt att precavera Riksens
Ständers för blifvande pretentioner, får jag
föreslå den förändring, att i stället för namn
af anslag må sättas lånebitiäde. Det är bäst, att
bibehålla det gamla namnet, till förekommande
af alla anspråk; ty i annat fall skulle Riksens
Ständer, om de biföllo, att actieägarne fingo beräkna
sina tecknade actier till 130 procent, för~
Den 15 October f, m. 375
anleda att Statens ägande rätt uti Canalen minskades
på samma gång Staten med ökade omkostnader
der ensam bestred byggnadens fullbordan.
Det är derföre jag tror försigtigheten bjuda, att
bibehålla det gamla namnet Lånebiträde med hvilken
förändring jag icke finner någon betänklighet,
att bifalla första punkten.
Herr Von Heijne, Georg’. Mig synes, som
discussionen något afvikit från egenteliga föremålet
för första punkten. Den innefattar ej annat,
än huruvida ett fortfarande anslag må bavilljas,
eller afslls. Jag har vid tvenne föregående
Riksdagar tillkännagifva min öfvertygelse,
en öfvertygelse, den jag hyser ännu, att Götha Canal
aldrig kan uppfylla något så vigtigt ändamål
att det kan motsvara den derpå använda kostnaden,
än mindra godtgöra det onda, som dess förra
Discoatrörelse verkat, och hvilken efterlemnat
sådana följder, att vi icke utan förvåning kunna
följa deras utveckling. Nu mera hafva Götha
Canals affairer upphört att vara inblandade i rikets
financieila ställning. Frågan är således endast,
huruvida Canalbyggnaden skall fortsättas,
eller icke. Min åsigt af företagets nytta har jag
förut tilikännagifvit j och jag tror, att hela saken
nu mera endast är en nationens ambitionsfråga.
Jag ansåg redan vid förra Riksdagen canalanläggningen
vara allt för kostsam, för att öfverlemna
den åt efterveriden, såsom ett minnesmärke af
ett förhastadt beslut, och nationens oförmåga.
Den har sedermera blifvit ännu kostsammare,
och jag anser derföre nationen icke kunna upphöra,
att bedrifva verket, Jag har derföre ej
376
Dm 15 Octobcr f. m.
annat kunnat än instämma i Utskottens förslag,
under hopp att Canalen dymedelst någon gång
må blifva färdig, och att detta mindre agreabla
öfverläggningsämne, som hittills upptagit så mycken
tid vid alla våra sednare Riksdagar, måtte
upphöra att vara ett trätofrö inom Riksens Ständer.
Sedan man funnit, att Westgöthe linien,
genom Directionens försorg, redan blifvit färdig,
gifver detta ett grundadt hopp, att den återstående
delen kan fullbordas till den stadgade tiden
ar 1828.
Herr Grefven och Landt Marskaiken tillkäniiagaf
att Plenum komme klockan half till 6 i
eftermiddag att fortsättas.
Grefve von Platen-. Då en vida mera lagfaren
man än jag, sorn i detta afseende icke äger någon
kunskap, yttrat, att Riksens Ständers beslut väl
lyda under Dagen men icke Kongl. Majus och
Riksens Ständers gemensamma , nödgas jag förklara
mig vara af en annan tanka, att nemligen
dessa både Auctoriteters sammanstämmande beslut
ingalunda äro öfver all Lag. Sa vidt jag
förstår, utgöra dessa Auctoriteter den Lagstiftande
Magten; men det finnes i samhället en annan
magt hvilken icke tillhör Kongl. Maj:t och
Riksens Ständer, nemligen den Lagskipande, och
det är till denna man vädjat , med den enkla
anmärkning , att man öfverJämnar frågan till de
lagklokas bedömmnade. Vidare får jag anmärka,
att samma värde talare irrat sig, då han ansett
den uppläste protesten vara rigtad emot ett af
Kongl. Majit sanctioneradt beslut; ty af datum
Den i5 October f, m.
377
Inhämtas, att protesten inlämnades, innan underrättelse
inlupit om Kongl. Maj is gillande. Detta
förändrar dock intet i min grundsatts. En annan
värd Ledamot har talat om det namn, som bör
gifvas det bidrag, hvilket man vill lämna Canalen.
Häremot har jag icke något att invända.
Jag instämmer deruti, att det må kallas länebiträ.
de. Ehuru här flere gånger blifvit yttradt, att
ett sådant lån aldrig ian återgälldas, får jjg dock
yttra min öfvertygelse vara, icke allenast det sådana
händelser kunna inträffa, som sätta Bolaget
i tillfälle att återbära lånet, utan ock att förmodeligen
sådana händelser verkeligeri inträffa. Detta
må för min räkning stå i Protocollet. Mea
efter man nödvändigt vill hafva zifferberäknin.
gar, vill jag blott upplysningsvis, och med den
varsamhet ärfarenheten lärt mig, nämna, att om
roan efter regula de rri uppställer vägens längd, varornas
belopp, och dylikt skall man komma långt.
Redan under loppet af förflutna roånsderne i år,
har inkomsten för den lilla del af Canalen som
är färdig stigit till 10,000 R:dr; då deremot afIcastningen
vid Trollhettan första året blott utgjorde
7000 R:dr, ehuru den nu mera uppgår
till 38,000 R:dr. Således anser jag det icke så
ändamåls-löst att gifva ifrågavarande bidrag namn
af lånebiträde. I Öfrigt har jag uti en skrift för
tre år sedan inför allmänheten framträdt med den
må hända vågade framställning, att Götha Canal
är utförd med blott hälften af den kostnad, hvilken
skulle åtgått, om vid denna anläggning samma
method varit följd, som vid andra företag af
samma beskaffenhet innom Fäderneslandet: at»
det skett med hälften mindre personal, och in
-
578
Den 17 Oclober f. m.
om en tid, som i anseende till sin inskränkta
rymd icke står i något förhållande till hvad här
förut skett. Dessa, visserligen mycket starka,
satser hafva ett års tid varit af allmänheten kände.
Jag adresserade skriften till den Corporation,
hvarest behörigs Domare finnas, nämligen till
Svenska VettenskapsAcademien, hvars Reglor föreskrifva
en granskning, hvilken ock åge rum,
och jag uppmanar de Herrar, hvilka deraf äro
ledamöter och nu finnas här härvarande, så vida
någon af dem gjort sig mödan att gå igenom raina
beräkningar, att förklara om de funnit dem byggde
på rätta grunder. Jag anser mig berättigad
antaga detta, då ingen försökt vederlägga mig.
Jag förnyar således min anhållan om Proposition
till bifall å första punkten. Det skall visserligen
icke vara mig emot, att Riksens Ständer en
gång för alla slippa detta trätofrö, ehuru det kanske
är slägtet nyttigt, att hafva något att träta om;
Friherre Cederström, Jacob; Dat skulle visserligen
synas öfverflödigt, att under denna Discusion
upprepa, hvad som vid föregående Riks*
dagar blifvit af Riksens Ständer besiuiadt; men
då möjligen någon kunnat blifva missledd, genom
en oriktig framställning af föregående beslut, torde
det icke sakna ali nytta, att i minnet återföra
hvad i detta ämne sig förut tilldragit.
Herr Stråle har, i afseende på Bolagets uppförande
efter sista Riksdag, framställt en anmärka
ning, hvilken han sjelf sedermera vederlagt. Han
har uppläst en tryckt handling, innefattande Bolagets
svar till BancoUtskoftet, Han har seder
-
Den 15 O et ober f, m.
379
mera medgifvil, alt delta ej innehåller något afslag.
Han har anmärkt, att Bolaget ej dä genast
protesterat mot Riksens Ständers beslut. Det var
dock tämligen svårt, att göra det, emedan något
beslut då ännu icke var fattadt. Den värde Talaren
har vidare yttrat, att om icke Riksens Ständer
lämnat bidrag, hade fordringsägarna tvingat
Bolaget till concura. Detta är möjligt, men sådant
hade då skett utan Directionens förvållande.
Dåtom oss betrackta, huru förhållandet, blifvit,
i händelse af Concurs. Fordringsägarna hade då
inträdt i full dispositionsrätt af ÖiscontrÖrelsen in.
till dess skullden varit gullden , hvarefter Bolaget
återträdt i utöfning af sina rättigheter. Det
är ej möjligt att föreställa sig, att de förstnämde
skulle nedlägga en rörelse, som lämnade en årlig
inkomst af 150,000 R:dr. Om således massan
bibehållit Disconten, är det högst sannolikt, att
långt ifrån att inskränka dess rörelse, den samma
tvert om blifvit i möjligaste måtto utvidgad. Då
hade ej det missförhållandet, hvilket nu ägt rum,
kunnat inträffa, att Riksens Ständer frånkänt Bolaget
dess Disconträtt utan ärsätining. Det vöre
intressant att veta, efter hvilka §.§ i Grundlagarne
Riksens Ständer äga, att dornma i egen
sak- Jag hade ej förmodat få höra den satsen
inom Lagstiftande församlingen, att Riksens Ständers
beslut äro lag, då de angå enskilt person.
Den inlämnade Protesten, som blifvit så mycket
klandrad, är endast en åtgärd af Direetionen till
bevarande af Bolagets rätt; och hvarken Riksens
Ständers Beslut, Kongl. Majlis derå lemnade Nådige
sanclion, eller införandet deraf i Riksdagsbeslutet,
bär kunnat hindra Bolaget, att göra si
-
389
Den 15 October /. m.
na anspråk gällande, då det dertill fann sig befogadt.
Den värde Ledamoten har tillstyrkt, att
Bolaget måtte tillspörja, huru vida det ansåg sig
äga skäl till ytterligare pretentioner. Jag hemställer
dock, om Riksens Ständer kunna anse sig
vara fria från vidare förbindelser till Bolaget genom
det af Utskotten nu föreslagna bidrag? Jag
förmodar, att sedan Riksens Ständer en gång gifvit
Bolaget en rättighet, de icke lära underlåta
att uppfylla den ingångna förbindelsen.
Herr von Hohenhausen har yttrat, att Riksens
Ständers vid sista Riksdag i ämnet fattade
beslut icke blott vöre en lag, utan äfven en dom,
hvaruti någon resning ej kunde äga rum. Således
voro Riksens Ständer vid 1 8 5 8 års Riksdag
förvandlade från en Lagstiftande, till en dammande
och verkställande Corporation. Ett sådant
missbruk af magt skulle ej särdeles hedra Riksens
Ständer, men deras beslut bär icke stämpeln
deraf.
Med det, som blifvit yttradt mot tillåtelsen
för Bolaget,(fatt få genom förhöjd insättning öka
ActieCapitalet, till betäckande af den ränta Riksens
Ständer garanterar, kan jag icke förena mjg.
Då Ständerna icke vilja anslå ärforderliga medel
till denna ränta, kan det icke förvägras Bolaget,
att medelst fortsatt insättning bereda sig utväg
till skadestånd. Jag tillstyrker bifall å första
punkten.
Herr xon Hartmansdorff1 Första frågan, huruvida
anslag skall|^äga rum], eller icke, sy ■
Den i y Octoler /. mi
*8i
nes redan vara sait utom tvifvel, så att all vi^
dare discussion derom lärer vara öfverflödig. An»
dra frågan är, om anslaget skall gifvas, på sätt
Utskotten nu tillstyrkt, eller enligt första alternativet
i förra Betänkandet. Skilnaden är, att
bidraget i början är större efter det ena och mindre
efter det andra förslaget j men förhållandet
blir dock i sjelfva verket, att kostnaden genom
det större bidraget i begynnelsen varder mindre
i längden, elier det hela. Följagteligen blifver
det en ren besparing, att bevilja det högre bidraget
i början, hvilket jag således tillstyrker.
Bifalles det, så följer vidare i ordningen alt afgöra,
om några ytterligare vilkor än dem Utskotten
föreslagit, skola vid bidragens beviljande fästas,
hvilket jag för min del icke anser nödigt.
I afseende på den såkallade Protesten som
ägt rum, delar jig Herr Grefve von Plåtens öfvertygelse,
att Riksens Ständer lik® litet som Regeringen
kunna öfverträda lagen, utan att begl
väld. Man må kalla dessa tänkesätt för revolutionära,
men ds äro just inotsattsen, och våldför-’
blifver alltid, hvad det är. De, som lida derigenom,
måtte i ett fritt samhälle åtminstone äga
rättighet att omtala det, och beklaga sig,
Hvad framtiden beträffar synes det icke vara
fruktansvärdt, att Bolaget kan tillvälla sig något
utöfver hvad Kongl. Maj;t och Riksens Ständer,
såsom samhällets högsta myndighet, beviljat.
Men i händelse Bolaget skulle kunna göra sina
anspråk gällande inför Domstol frågar jag, om
det vore Riksens Ständer värdigt, att nu på den
582.
Veu 15 Octoler f. m.
förhand vilja aftvinga Bolaget ett löfte, att icke
inför Domstol yrka sia lagliga rätt*
Jag frågar ock hvartill ett sådant löfte skulle
tjena. Ty om Bolaget ej kan uppfylla sitt åtagande:
hvad skola val Riksens Stander göra? Skola
de utmäta den Egendom Bolagets ledamöter
personligen kunna äga? och lämna Canalen ofullbordad?
Hvad vunne Riket på dessa våldsamma
åtgärder? Jag tror således att då Riksens Ständer
hafva sig öppet att granska de anslagna medlens
behöriga förvaltning, äga de den säkerhet, som
på förhand kan begäras. Hvad slutligen redactionen
beträffar instämmer jag med Herr von
Hohenhausen deruti, att anslaget bör kallas lönebidrag.
Herr Hjerta: Jag har begärt ordet, i anledning
af den redäctionsförändring Herr von Hohenhausen
föreslagit. Det namn Utskotten hafva
ansett böra gifvas åt bidraget, är en product
af den öfvertygelse, sorn intill denna dag varit
inonf alla Stånden rådande, att nemligen Götha
Canal icke kan directe ärsätta de på den samma
använda kostnader. Deremot har det ej undfallit
Utskottens uppmärksamhet, att företaget indirecte
kan återgällda de summor, som dertill
åtgått, genom betydliga fördelar för allmänna rörelsen
i en framtid ; och Utskotten hafva derföre
tillstyrkt Riksens Ständer vid denna Riksdag,
att, i stället för lån från Banken, göra anslag
till Canalens fullbordande. Jag ber att få fästa
uppmärksamheten på skilnaden emelian, då man
har hopp, att få en utgift contant ärsatt, och då
Den 15 Octoher f m '.
383
man anser denna ärsättning endast kunna ske indirecte,
genom påräknad allmän nytta, hvilken
icke kan förvaras i en cassa. Af denna orsak
hafva Utskotten tillstyrkt ett direct anslag. De
hafva icke ansett möjligt, att någonsin återfordra
en försträckning af 6,000,000 B;dr, och om än
Grefve von Platen anser GanalBolaget blifva i
tillfälle, att återgällda en så ansenlig summa,
hafva Utskotten dock ej vågat hysa en sådan
tanka. Med Herr von Hartmansdorff instämroei;
jag deruti, att det icke anstår Riksens Ständer
visa fruktan för Domaremagtens åtgärder. Saken
har dessutom en annan sida. Det är nemligen
en ärkänd sanning, att få bland oss finnas, som
icke anse Canalens fullbordande af yttersta vigti
Om Herr Stråles förslag vunne bifall, skulla
blott en enda rösts pluralitet bland Actieägarne
göra tillfyllest, att hindra hela fortsättningen af
företaget. Jag hemställer då, ora man bör utsätta
detsamma för denna fara, detta Hazardspel?
Första känslan hos Bolaget måste nödvändigt blif-J
va, att det äger rätt att fordra bidrag, eller ersättningar
af Rikets Ständer, efter ett afsägande
deraf kan sättas i ,fråga. Följden deraf blir troligen
en omröstning, då anläggningens öde kan
komma att bero på en enda rösts afgörande. Jag
förnyar derföre min anhållan om proposition till
bifall å första punkten; och torde, i händelse
redactionen ej får blifva sådan Utskotten föreslagit,
frågan derom komma att bero på den blifvande
redan begärta voteringen.
Herr Bergman aflemnade ett Memorial hvilket
upplästes, så lydande:
(Se Bilagan Nio a,)
384 Den *5 Octobcr /. m.
Hvarjemte, på Herr Berghman* begäran,
upplästes Friherre Pheiff*, Adolph och Grefve
Ankarsvärds, Michael, till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll den 16 Junii förmiddagen
18 tB rörande Götha Canal afgifne anföranden.
(Se Ridderskapets och Adelns Protocoll vid
1817 och 1818 årens Riksdag 7 Bandet 2 Afdelningen
pag. 58 5g och 66__7 5.)
Herr Rosenblad, Bernhard: Lika med Herr
von Hohenhausen anser jag det vara lämpligast
alt så länge Canalen ännu är enskildtes Egendom,
alla allmänna, således äfven detta, bidrag till dess
byggnad ma utgå, såsom lån; och att dervid må
fästas samma villkor, som skedde vid 1815 års
Riksdag: att nämligen ingen återbetalning bör sättas
i fråga, innan Bolaget kommit i åtnjutande
af 5 procents ränta för det tecknade Actieeapitaiet.
Herr Stråle: I anledning af hvad Herr
Hjerta sist yttrat, vill jag blott fästa uppmärksamheten
derå, att då Riksens Ständer kunna vägra,
att lämna bidrag till Canalen, lärer det ock
vara deras rättighet, att säga: vi bevilja det under
de och ahe vilkor, och med förutsättande, att
Bolaget förklarar sig dermed tillfreds. Om Riksens
Ständer finna det passande, att Bolaget efter
Riksdagens slut kan komma med en protest
emot beslutet samt klandra Riksens Ständers Beslut
och likafullt erhålla de medel Riksens Ständer
till Canalbyggnaden bevilja, har jag för öfrigt
-
g>en 15 Ot toler f, DU 38$
irigf Ida något deremot, sedan tnln mening blifj
vit i Protocollet förvarad,
Herr von Heijne *. För min del anser jag
Bolagets hörande öfverflödigt. Jag kan ej föreställa
mig annat, än att när Directionen uppgjorde
ett förslag, hvilket Kongl. Majit gillat, och i
enlighet hvarmed Proposition blifvit till Riksens
Ständer framställd, samt Utskotten tillstyrkt bevill—
jandet af den summa Directionen begärt, måsteman
antaga, att Bolaget häröfver förut blifvit hördt
och lämnat Directionen förhållnings-ordres och!
att Bolaget således på förhand förklarat sig nöjdt
med de villkor som kunna föreslås. Man har
derföre ingen anledning, att befara ett klander
af dylik beskaffenhet, som år 1818» och jag förmodar,
att Kongl. Maj:ts svar å Bolagets di gjor^
de protest är tillräckligt varnande för sådana åtgärders
förnyande.
Herr von Hohenhausen: Jag anser mig bora'
insistera på antagande af orden; såsom låntbiträde.
Af Ledamöters bland Directionen, äfven
Sorn andras, yttrande synes tydligt, att Bolaget
anser sig äga en fordran hos Riksens Ständer.
Det är derföre nödigt, att icke helt och hållet
bortskänka summan, och då Herr Grefve von
Platen icke funnit skäl, att bestrida redactionsförändringen
torde den kunna antagas.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Det är blott, f
afseende på den äskade förändringen af ordet ob
Ridd,
o. Ad. Prat. IX( Band. i,‘su Afd. 35,
386
Den 15 October J, m.
ilag till lånebiträde, som jag utber mig fl fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet pl olikheten
i förhållandet, nu mot förra Riksdagen.
Da utgick detta bidrag fran Banquen, och blef
en Bolagets skuld. Nu deremot skall det utgå
fran RiksgäldsContoiret, och genom Obligationer.
Jag hemställer, om det ej äkulle blifva en sammanblandning
af dessa lånebiträden pl olika hän.'
der, om man nu skulle besluta, att detta skall ut2
gå i egenskap af lån, Jag tror äfven, att hufvfidafsigten,
hvarföre de förra bidragen blifvit
lämnade såsom försträckning, endast var, att äga
ett band I Bolaget; och jag förmodar, att de sum.
mor detta redan ärhållit, i sådant afsende göra
tillfyllest.
Herr Hjerta : Jag utber mig få fästa upp
märksamheten
derå, att detta Betänkandet helt och
hållet är grundadt på Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
och denna åter på CanalBolagets skrifvelse.
Nu har Bolaget begärt anslag, icke lån,
så vidt Canalens fullbordande till ar 182g skall
blifva möjligt. Om detta rubbas, kan sådant af.
skräcka Bolaget från arbetets fortsättande.
Herr von Hohenhausen: Det var den sista
värda Talaren, som innom Utskotten bestred den
af mig föreslagna redactionsförändring. Jag kan
dock icke inse, att detta kan verka någon rubbning
i arbstjplanen, osh tror ej eller, att en skänk
nödvändigt bör meddelas, på Bolagets blotta begäran
derom. Jag finner så mycket mindre skäl
dertill, sora dess egen generositet i intet afseende
förtjenar att prisa*. Jag fortfar således att yi>
D»n i5 Octo ber f. m.
ka redaction sförändringen, i synnerhet da Bolagets
hufvudman medgifvit densamma.
Herr af Uhr, Gustaf', Det är si mycket meia
skäl, att antaga ifrågavarande redactionsförändring,
som äfven samma vilkor blifvit stadgadt
för Hjelmare Slussverk, hvars Direction förklarade
sig vara urståndsatt, att återgällda medlen.
Då dessa likväl icke lémnades nämnde Bolag på
annat sätt, än såsom lån, lärer väl enahanda förhållande,
äfven i afseende på Götha Ganalbolag,’
böra ägå rum.
Herr von Hartmansdorff; Én värd Talare har
påstått, att uttrycket länebiträde icke vore lamp.
ligt, emedan understödet icke kommer att gifvas
directe från Banken, utan genom Statslån. Örn
denna grund vors iicktig, borde ock alla de bidrag,
sorti genom RiksgäldsContoiret skola lemnäs
till den ena elier andra Staden eller InrättJ
ningen, möt deras obligationer, icke meddelas i
egenskap af lån, utan såsom anslag. Sådant är
dock stridande mot det begrepp Riksens Ständer
kynäs hafva gjort sig om de behofj för hvilka
Statslån skola upptagas.
Herr Rosenblad: Under åberopande af hvad
jag nyligen anfört, instämmer jag med Herr von
liarimansdorff deruti, att bidraget rxiå lemnäs såsom
lån£ likväl mot samma vilkor, söm vid 1815
år3 Riksdag, att återbetalning ej må sättas i fråga,
förr än Bolaget kommit i åtnjutande af g
ptoeents ränta ä AcikCapitalet.
£>en 15 O et eber J. m.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
det han ansåg sig böra hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle behaga öfver den
af Herr von Hohenhausen väckte fråga, huruvi*
da det till Götha Canals fullbordande blifvande an>!
slag endast borde, i egenskap af Länsanslag)beviljas
först fatta sitt beslut, emedan det sedermera torde
blifva lättare, att, i afseende å hufvudsaken,
i händelse votering komme i fråga, uppgöra vo^
teringspropositionen. Herr Grefven och LandtMarskalken
tyckte väl för dess del, att det nästan
kunde vara likgilltigt, antingen man nyttjade
ordet Anslag eller Låneanslag, enär, efter hvad
flere värde Ledamöter upplyst, föga hopp vöre,
att berörde anslag någonsin skulle kunna ersättas;
men det nu ifrågavarande anslag kom mera i likhet
och öfverensstämmelse med de förut meddeldte
Lånebiträden, om det utgick endast i egenskap
af Låneanslag. Herr Grefven och Landt Marskalken
hemställde således, att det, i afseende å Götha
Canals fullbordande tilläfventyrs blifvande anslag
endast, i egenskap af Låneanslag, måtts
utaf Ridderskapet och Adeln beviljas.
Bifölls,
Herr Grefven och Landt-Marskalken hem*
Ställde vidare, om Ridderskapet och Adeln be.
hagade bifalla det af Utskotten i första Punkten
af Utlåtandet åt Götha Canals fullbordande tillstyrkte
låneanslag,utgörande tillsammans 1,650.000
R,‘dr Banco, under de af Utskotten stadgade
villkor och förbehåll.
X)en ig Oetoher f. m, 3%$
Ropades starka Ja, jemte nSgra Nej.
Herr Berghman begärde votering.
Herr Grejven och Lan dt Marsh alken yttrade,
att sedan votering blifvit begärd, finge Herr
LandtMarskalken hemställa, om Ridderskapet och
Adeln önskade, att det af Herr Stråle under discuBsionen
föreslagne tillägg skulle i Contrapropositionen
intagas.
Herr Berghman". Det lärer vara jag som bör
föreslå contrapropositionen. Jag tillstyrker der—'
före, att den må innehålla afslag å alla vidare
bidrag till Götha Canal; men att Staten må efterskänka
allt hvad hitintills dertill åtgått, mot
förbehåll, att Bolaget ersätter de förluster, som
genom anläggningen uppkommit.
Herr Stråle', Om jag är ensam af den nei
ning jag yttrat, vill jag icke derå yrka proposition,
utan reserverar mig endast emot det blifvande
beslutet.
Herr van Hartmansdorff: Mig skulle synas,
fastän en Ledamot sådant bestridt, som första
frågan borde blifva, huruvida något anslag skall
äga rum eiler ickej och att första voteringen
således borde afgöra det med ja eller nej. I händelse
ja vunne, skulle, efter min mening, stunden
först vara inne, att afgöra, huruvida något
nytt villkor borde dervid fästas eller icke.
Herr Grefven och Landt Mat »kalken frarar
ftällde följande voteringsproposition;
390 pen 15 Octobcr /. m.
Den som bifaller det af Utskotten i första
Punkten af Utlåtandet åt Götha Canal tillstyrkte
Låneanslag, utgörande tillsammans 1,650,000
R;dr Banco under de af Utskotten stadgade vill*
kor och förbehåll, voterar
J3?;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer, med afslag å i:sU
punkten af Utskottens Utlåtande, något Låneanslag
till Götha Canal icke att ega rum.
Herr Berghman : Det skulle kanske passa att
tillägga, det Staten efterskänker alla föregående
bidrag till canalen.
Ropades Nej.
Jierr Berghman; Qm Herrarne ej vilja efterskänka;
icke skall jag göra det!
Herr Grefven och Landt Marskalken förnyade
den af honom nyss gjorde Voteringsproposition;
hvilken af Ridderskapet och Adeln godkändes,,
samt anslogs.
Sedan 43, 44, 4$ och 46 § i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades vorerin-.
gen klockan 2 eftermiddagen; Qch befunnes vid
Den ig October /. m'. 391
voteringens slut, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
föijer:
Ja
138.
Nej _ 56.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt Mar skalken förklarade, det
ijsta Punkten af Stats- och BancoUtskottens Utlåtande
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Höglofl, Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Profocolli
O, J. Lagerheim.
5g« Ben i5 Oclober t. wj
Onsdagen den 15 October.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Fortsattes den i FörmiddagsPIenum, började
profning, af Stats- och; BancoUtskottens den 2:dra
dennes under N:o 513 afgifne, samt den 7:de
derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottens förut meddelte
Betänkande i anledning af Kongl. Majtts
Nådiga Proposition, angående ytterligare anslag
för fullbordandet af Götha Canal.
2:dra Puncten, som innehöll att till jemkning å
arbete ochkostnad, när omständigheterne så fordra^
CanalDirectionen må äga att lyfta högst 5o,oooR;dr
utöfver det belopp, som för hvarje år blifvit bestämdt,
under vilkor att motsvarande afdrag kom—
me att ske å anslaget för det efterföljande året ;
äfvensom att samma ordning för uppbärandet af
arbets-anslagen, sorn hittills ägt rum, må bibehållas,
eller att 100,000 B:dr må lyftas i början
af Januarii månad hvarje år, och återstoden först
utbekomma» efter slutad Revisions-förrättning j
samt
3:dje Puncten ; sorn stadgade, att inbetalningen
de af ännu återstående 10 procent å tecknade
Actie-Capitalet jnå till] nästkommande ås
*>cn l£ Ottoler 0. tn%
tippskjutas, blefvo uppi gjorde propositioner,
af Ridderskapet och Adeln bifallne.
4'.dePunden, som innehöll att i afseende 5 det
af CanalDirectionen föreslagne »ätt , för liqvideran.
de till Actie-ägarne af ränta å deras insatte Capital
under de ännu återstående Byggnads åren, till
och med 18285 förmedelst en antagen insättning
å deras sida af 20 procent af hvardera» Actie,
belopp, utöfver det ursprungligen tecknade, hvar.’
emot denna ränta skulle anses qviltad, Utskot.
ten funnit denna framställning icke vara grundad
å de rättigheter och förmåner, som hitintills
blifvit Actie-ägarne förunnade, samt på sådan
grund ansett den väckte frågan böra förfalla;
men deremot förklarat Actie-ägarne berättigade
att ifrån och med år 1825, till och med år
1828) såsom utdelning åtnjuta hvad Vestgöthalinien
af Canalen möjligen kunde inbringa, sedan
dess färdigbyggande samt underhållandet deraf
blifvit bestridt, och uppbörds-kostnaderna afgått;
dock så att bland inkomsterne ej finge beräknas
de afgifter, hvilka, vid transporter af Bo,
lagets effecter, arbets-manskap m. m., erlades.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Då fråga nu egenteligen är om räntas utgörande
för de sista 4 åren nödgas jag, ehuru ogerna,
förklara, att jag ej är af samma tanka, som Utskotten.
23 §. uti Bolagets Privilegier är klar,
den lyder sålunda: ”under byggnads-tiden, eller
?’intilldess Canalen blifver till genomfart färdig,
Dm 15 October e> nt.
”bör af Bolagets medel till Actie-ägarne ärligen
”utbetalas fem procent för deras insatta Capital.”
Efter denna §:s ordalydelse kan val ingen
sätta i fråga, att ju, enär byggnads-årens slut;
och den tidpunkt, då Canalen öppnas till segelfart,
ej inträffa förr än 1828» och det är uttryckligen
sagt, att Bolaget under denna tid skall
hafva 5 procens ränta af egna medel, en sådan
utbetalning, så länge privilegier skola hållas i
helgd, måste äga rum, om några Bolagets medel
finnas. Då nu Actie-ägarne specielt erbjudit,
att göra insättning å Actierne af egne medel,
så måste det ej kunna bestridas att detta
äro Bolagets medel. Det är ingen gräns satt
för insättnings-procentens storlek, således beror
det på Actie-ägarne , huru mycket de vilja insätta.
Häruti ligger mitt första skäl, enligt hvilket
det efter min tanka, ej ens kan förvägras
Actie-ägarne stt sätta in på Actierne, och så
liquidera sina räntor; men att taga af Arbets-;
capitalet, ehuru efter min tanka äfven billigvore
att för mycket anlita de verklige tillgångarne,
och derföre har man gjort det förslag
som nu blifvit framstalldt. Då det nu med Utskottens
förslag är förknippadt, att inkomsten af
den redan färdiga Canalen skall utdelas till Actieägarne,
finner jag ett nytt skäl, hvarföre det
af Kongl. Maj;t föreslagne sätt att liqvidera Actie
ägarne bör antagas. Direetionen har uppgifvit
detta i sin plan, Och Kongl. MajU framställt
det såsom ett factum, som komme att äga
rum. Deriger-ai inträder den omständighet, att
den årliga inkomsten, som^möjligen kan koinm*
Den 15 October e, w,
395
att ga till betydliga lummoc, blifver att påräkna
till arbetet. Deruti tror jag således ett nytt skäl
finnas, hvarföre denna utväg bör begagnas. Detta
hvad angår sjelfva Verkst; men i likhet med
hvad jag förut anfört, anhåller jag fä påminna
om vigten deraf, att man såsom en allmän rättsfråga
nogå iakttager privilegiers helgd. Jag hemställer,
om ett privilegium, pä Riksens Ständers
begäran af Kongl. Majit utfärdadt, är något annat
än ett Contract. Detta är lika heligt å ömse
sidor,antingen det är den starkares eller den svagares
rätt som är i fråga; eller ock är samhällsordningen
i fara att skakas. Jag får påminna,
huru vigtigt det är, att iakttaga den minsta individs
rätt, så väl sorn den mäktigastes. Detta
ar grunden för det constitutionella lifvet; detta
är vår skyldighet att försvara. Skälen äro sa
gifna och klara, att för en hvar ligger tydligt,
att det jag yrkar, med billighet och rättvisa är
öfverensstämmande. Våra tider häfva lemnat
oss nog exempel på den starkares ingrepp i den
svagares rättigheter, föl att göra oss uppmärksamme
på oss sjelfve, och det är ur denna synpunkt
jag nu, såsom Svensk representant, hemställer
till Ridderskapet och Adeln, huru viktigt
det är att låta ett Bolag förblifva vid sina väifångna
rättigheter, hvilka jag vågar säga att ,
om ock den strängaste lagliga undersökning gjordes,
man icke kunde visa någonsin vara af Bolaget
öfverträdde. Det har blifvit mycket talade
derom , att man vågat åkalla denna rätt, men med
djup känsla af undergifvenhet för Kagen, hvilken,
är min och allas första pligt, är min andra pligt den,
ätt försvara de rättigheter som tillkomma hela
Utn xg Oet»ler e, mi
Samhället> och det är efter den satts, att hvad
corn händer en i dag, kan hända en annan i
morgon, och hela Samhället en annan dag, som
jag anser mig skyldig att ej tiga, när jag bör
tala, och att försvara Lagarnes helgd med alla
de laglig3 vapen och rättigheter, som uti ett
constitutionelt samhälle äro medgifne. På sådane
skäl yrkar jag att i denna punkt den ändring
måtte göras, att, då Bolaget, på sätt planen innehåller,
insätter iO procent, det må tillåtas, att
den i privilegierne föreskrifne Ränte-utdelning
å Actierne verkställes,
Herr von Hohenhausen, Michael: Då vi höra;
att en laglig undersökning är hvad som troligen
i en Jramtid kommer att äskas, då nemligen
när ej mera något hopp är om ytterligare biträde
från Riksens Ständer, eller om Stats-anslag till
bestridande af räntan, så torde det vara skäl,
att Riksens Ständer å sin sida skydda sina rättigheter
så, att de ej påtrugas för stora kostnader.
Det är i 23 §. af BoIagsReglorrae Actie-ägarne
medgifvit, att få ränta af deras eget Capital.
Detta finnée ej annorstädes, än uti den färdigbyggda
Canalen,och der blott till en ringa del i
jemförelse med Statens. Om nu Riksens Stän~
der skulle medgifva Bolaget, att draga vinsten
af Canalfarten icke allenast å Westgötha-linien,
utan på hela Canalen allt efter som den blir
färdig, så synes det sorn hade Riksens Ständer
lemnat Bolaget fullkomlig frihet att tillgodonjuta
hvad 2.5 §. rnedgifver. Att åter nu tillåta ,
att Actie-ägarne utan att ytterligare biträda med
en skilling till Canalens färdigbyggande, skulle
15 m i5 C*t»btr «, mi 5$f
fä öka ilna Actier genom ärlig påteckning utan
någon inbetalning vöre, enär dertill kommer,
att anslaget af Staten ej kan anses som ett lånebiträde,
emedan de 3 Stånden bifallit den första
punkten utan förändring, att i sjelfva verket
minska Statens inteckning i Csnalen, (under
det Staten gifver ytterligare anslag) i samma
mort som Bolaget endast genom en påteckning
finge större värde på sine Actiar. Kär således
efter allt utseende en Rättegång, hvilsten jag
lemnar derhän , huru den kan slutas, framdeles
torde komma att ägc rum, anser jag att Staten
bör bevara, sin rätt, och ej tillåta en högre teckning.
Då man åt Bolaget öfverlemna hela Canalen
att draga vinsten af, haj ej Bolaget skäl
att klaga , att den starkares rätt utöfvss på den
svaga. Jag önskar , att i en framtid Riksens
Ständer ej må få skäl att beklaga sig deröfver,;
att den sluges rätt blifvit öfvad på den, sora varit
utan misstroende*
Herr Stråle, Nils Wilhelm'. Idka med Herr
Grefve von Plaien ifrar jag för, att Götha CanalBolag
måtte bibehållas vid sina lagliga rättigheter
j men jag kan icke inBe, att man gått något
utöfver dem. Man säger att, då Bolaget nu genom
teckning på Actierne skulle godtgöra sig 5
procents ränta , vore det endast Bolagets medel;
hvaraf det skedde. Men sådant är ej förhållandet.
Riksens Ständer hafva förklarat år 1815,
då de beviljade anslag åt Canalen, att det skedde
med vilkor, att Staten ej fordrade någon ränta,
förrän Canalen gaf en sådan inkomst, att Bov
faget kundo fä & procents utdelning af yiust®n:
398
Ven i5 Octoler e. m.
Genom det förslag, som nu blifvit gjordt skulld
Actie-insättningen gå till iao procent, och således
Actie-ägarne erhålla 6 procent pl det först
tecknade Capitalet, innan Staten kan erhålla någon
inkomst af Canalén. Detta tyckes väl ej
vara någon stör uppoffring , här man i allmänhet
tror , att Canälen ej skall lemna någon inkomst
i men vi håfve i dag hört yttras så mycket
hopp, att Canalen skall kunna betala hvad
den kostat, och att ingen eftergift skulle behöfvas,
så att man väl måsta trd något. Det tyckes
nödvändigt att, om ej Canalen är färdig
1828, skulle Bolaget äga rösträttighet efter summan
af det insatta Capitaletj derföre tror jag ,
att man bör vara försigtig, att ej lemna någort
ökad förmån, och att det skulle vara Bolagets
rätt kan jag ej finna, då en påteckning å Actierne
ej kan vara detsamma, sorn ett godtgörande
af pränta» med egna medel. Deremot har Bolaget
full rätt, att få sirt Utdelning af Canalens afkastning
, så snart den blir färdig, Det är denna
rätt jag försvarar emot Herr Grefve von Platen,
Man säger, ätt afkomsten af Canalen dessa år
Skall uppgå till yö a 80,000 K;dr. jag tror ej,
att den blir så Stör, när förvaltnihgs-kostnaderne
afdragas, men öm så är kan jag ej finna,
huru det kan förvägras Actie-ägarné att få utdelning
deraf i contant, hvilken jag tror, att de
heldre emottaga, än en påteckning å Actierne,
Således skulle jag förmoda, att, om någon behållning
uppkommer, är detta en verklig förmån
för Actie-ägarne , hvilken ej bör dem betagas.
Det är derföre jag försvarar Actie-ägafi
nes autt i delta fall, men ej vill tillåta Aötifla
Den 15 Oetober e, m,
599
Capitalets ökning utan att något verkelig! bidrag
till Canalens byggande derigenom blifvit lemnadt.
Grefve von Platen'. Jag bör börja med att
förklara, att då man yttrat sig kunna motse en
laglig undersökning i detta ämne, har det ej varit
min mening. Tvertom tror jag, att ingen
sidan undersökning kemmer att anställas, så vidt
det beror på Bolaget; men i öfrigt ser jag ej,
hvarföre man å den ena eller andra sidan skutle
frukta eller förebygga en laglig undersökning
i ett samhälle, som äger Lagar. Jag tror att
Bolaget handlade ganska orätt, om det hyste någon
fruktan för hvad Lagen kan bjuda; äfven så
litet kan jag föreställa mig, att Lagstiftningen
skulle vilja vidtaga en åtgärd, som kunde förebygga
en laglig undersökning. Jag anser, att
man då ej handlade i consequence med den allmänna
rättsgrund, som råder i Lagstiftningen;
En värd Ledamot har sagt, att det i 23 §. blott
är fråga om Bolagets tecknade Capital; om så
vore, så medger jag att dermed vore slut, när
de återstående 10 procenten blifvit inbetalte, ty
Actierne lyda blott på 100 R:dr; men nu är det
den omständigheten, att ordet Capital ej står i 23
, utan der står Bolagets medel, och sådana
blifva att tillgå , så länge Bolaget vill något insätta,
och om man säger, att Bolaget ej får qvitta,
så kan det lätt hjelpas, ty Actie-ägarne kunna
göra insättning den sista Februarii och uttaga
räntan den 1 Mars. Om man dermed kan
hjelpa saken , så gifves ingenting lättare. I öfrigt
har man sagt , att Bolaget icke kan betagas
revenuen af den färdiga Canalen. Det tror jag
4c» Pen ig &ct»l>er o. mi
ock, men hela förtlaget grundas på den plan,
aom förelädes Bolaget samt af detsamma gillades
, och det ar först derefter, som Directionen
ansåg sig berättigad att framkomma mod planen
till Kongl. Majit. Jag tror således ej, att nå-'
got i den vägen blifvit försummsdt. Hvad åter
det inkast angår, att derigenom att Actierne höjdes
till iso procent, tide» skalla afläganas, då
det allmänna skulle upphöra med sina lånebiträden
till Canalen , su förklara! jag att jag icka
allenast bifaller , att tillskottöi sC Staten m?i heta
låne-biträde, utan vågar äfver. oiga, att Actieägarne
®j skola hafva något dervid att erinra.
Men det är besynnerligt stt höra desammu Herrar,
sorn jag förut hort yrka, att Götha Canal ej
skall lemna någon inkomst, och att cj en skilling
skall bli öfver till utdelning åt Actie-ägarne
, nu på en gång hysa så mycken farhåga, att
Actie-ägarnes Capital skall förstoras, och den tid
derigenom uppskjutas, då det Allmänna kan få
sitt tillbaka. Åtminstone hafva de en gång misstagit
sig i sina slutsattser. För min del måste
jag säga , att huru än Actie-ägarne göra sin insättning
, kan jag ej finna annat, än att den ar
en i laglig form gjord insättning.
Herr Rosenblad, Bernhard: I händelse från
de andra Stånden något ProtocollsUidrag ankommit
rörande deras beslut i denna sak , anhåller
jag att det mätte blifva uppläst.
Herr Tham , Wollrath : Den farhågan , att,
nkr Canalen £lir färdig, en Rättegång skall upps
»ti
Den 15 O t löher t. m.
it5 emellan Bolaget och Staten , delar jag ej.
Jag vet ej hvarom de skulle tvista. Isynnerhet
ser jag ingen dager, huru en sidan skulle kunna
uppstå i händelse det förslag , som af Dire—
ctionen blifvit framlagdt, rörande Ränte-beräkningen
, blef bifallit, ty i samma stund vore ju
den enda fråga afgjord, om hvilken nu dispute kan
uppkomma. Om ock detta förslag afslås tror jag
ej, att Bolaget derom börjar någon rättegång;
åtminstone skulle det strida emot min känsla.
Men skulle något sådant befaras, så vore all
fruktan undanröjd, örn man bifaller Directionena
framställning. Det är med verklig förnöjelse,
som jag här hör, att det allmänna har något att
påräkna i framtiden, och sora jag hör det åberopas,
att Directionens förslag skulla aflägsna möjligheten
för Staten att återfå hvad den tillskjutit.
Detta bör i sanning gifva mycken tillfredsställelse
åt Actie-ägarne. Jag delar till en del
Grefve von Plåtens mening, att Actie-ägarne
kunna få någon vinst, och det allmänna äfvert
något, men jag finner ej anledning, at( derföre
betaga Actie-ägarne någon rättighet. Hvem är
det, som skall hafva största nyttan af Canalen^
Jag tror att det är Staten. Den inkomst, sora
Canalen kan gifva under arbels-åren är beräknad
att afgå å kostnaderne till Byggnaden intill 1828-  Om sa är, blir det ej Directionens och Bolagets
fe! , om det kommer att brista så mycket
sora denna summa utgör. Afven för att undanrödja
detta , tror jag det vore nyttigt att ej
dela inkomsten, och ej eiler afräkna, hvad som
B;dd,o. Ad, Prot, IX Band- lista Afd, 36,
402 ven j s October e. m.
åtgår till förvaltningen , utan låta allt gå till Ca*
nalena fullbordande. Såsom sjelf Actie-ägare ,
finner jag väl att jag derpå skulle förlora, men
j3g anser det nyttigt och rätt, samt förenar mig
således med Grefve von Platen.
Friherre Cederström, Jacob: Det har blifvit
yttradt af någre Ledamöter åtskilligt till styrka
för hvad Utskotten anfort, att Bolaget ej skulle
äga rätt, att genom insatte medel på Actierne
sjelfve godtgöra sig räntan; Bland de skäl, sota
blifvit anförde, är först det, att Statens fordran
derigenom skulle förminskas. Statens rätt till
interesse skulle visserligen stå tillbaka så mycket,
som 20 procent öka Actiecapitalei; men å andra
Bidan, hvar finnes den utväg , sorn kan berättiga
Riksens Ständer , att frånkänna Bolaget sin lagliga
rätt, att nemligen åtnjuta 5 procent af Actie,
capitalet under Byggnadsåren. Det har blifvit
yttradt , såsom svar å ett uttryck om den starkes
rätt emot den svage, att den sluges rätt utöfvas
mot den, som är utan misstroende. Den sluge;
Hvem var väl det? Var det Bolaget, sorn ingick
i företaget, och som uppoffrade en så betydlig
summa till ett allmänt ändamål med så liten
utsigt till vinst, men med en känsla af medborgerlighet,
som tilläfventyrs saknas hos dem, hvilka
ansågo Bolagets Interessénter som sluge. Det
var icke möjligt att bilda ett sådant Bolag, om
ej i en tidpunkt, då endast en känsla var rådande,
den att sammanknyta Nationen, och att bereda
alla de tillgångar , som kunde i alla afseendea
bidraga till dess välgång. Man såg ej på
sitt närvarande nu, man handlade med afseende
Den 15 Octeier e.m,
403
på kommande slägfer. Det är sedan man är t
lugn, sedan värmen försvunnit, som man återgår
till den kalla beräkningen af enskild nytta,
af hvad Staten har att fordra. Men om man noga
afväger, torde man finna, att den uppoffring
Bolaget gjort, skall väga högre hos den rättskaffens
medborgaren i framtiden, än hvad Staten
tillskjutit. Det är högst olika för Samhället, att
gifva några millioner till ett allmänt företag, och
för enskildte att sammanskjuta 3 millioner, för
hvilka de ej fingo mera än 5 procent, och tillstånd
till en Discontinrättning, som blef tillbakatagen
utan någon ersättning. Således om icke
Riksens Ständer vilja å nyo våldföra Bolagets
rättigheter, böra de bifalla dess förslag, att bered
da sig ränta under Byggnadsåren. Den inkomst,’
sorn under tiden kan inflyta af Canalen, är beräknad
att användas till arbetet, och jag tror ej,
att man bör göra någon rubbning deruti. Ju före
Canalen blir färdig, ju förr har Fäderneslandet
nytta deraf. Det är landets interesse, det är det
allmännas gagn, som skall beräknas, ej -Bolagets,
Herr Stråle', För att göra sig ett redigt begrepp
orri detta ämne, bör man påminna sig, i
hvad skick det var, då man skref Canalreglemen^
tet. Man afsåg di, att Canalen skulle kunna
byggas med det tecknade Actiecapitalet, och att
Discontvinsten skulle förslå, att godtgöra Actieägarne
ränta å deras Capital, samt äfven möjligen
lemna något öfverskott till Canalbyggnaden.
När Disconten kom på obestånd och upphörde,
Var äfven den effectivt påräknade tillgången till
räntan försvunnen. Hade man då velat förfara
4°4
Den ig October «. m:
strängt, så hade man sagt, att Actieägarne ej
hade någon rätt till ränta. Dan qvittning, sorn
hittills skett, är ej annat, än att en mindre summa
blifvit tillskjuten af Actieägarne; men di
sådant allt hitintills fått äga rum, och bokstaf—
ven är för Bolaget, vill jag ej mera tala örn den
saken. I afseende å framtiden åter, så enär det
slår, att räntan skall utgå af Bolagets egna medel,
och några sådane ej finnas, är det klarr, att
det ej mera kan verkställas. Man har sagt, att
Bolaget kan insätta medel i Februarii, och utta.
ga dem i Martii, och att Riksens Ständer ej kun.
na bestrida det; men Riksens Ständer, af hvilka
man nu fordrar ytterligare tillskott till Canalbyggnaden,
måtte ostridigt vara berättigade, att
såsom vilkor derföre föreskrifva , att Actieägarne
ej måga öka sin Ca pita Isum ma, utan att någre deras
medel användas till Byggnaden. Hvad angår
deri uppgift, att genom beviljandet för Actieägarne
att uppbära afkomst af Canalen, en tillgång
till kostnadernas bestridande skulle förloras,
får jag blott påminna, att i den calcul, som af
BolagsDirectionen är uppgjord, öfver kostnader
och tillgångar, är ej någon afkomst af Canalen
påräknad till Byggnaden, och således kan ej eller
någon tillgång härigenom vara borttagen. Jag
tror ock, att om man afskiljer den del, som är
färdig, får man snart se, huruvida Canalen bär
sig eller ej, och i det fall att den lemnar något
öfverskott, är det väl fördelaktigare for Actieägarne
att få någon utdelning, än att med en
fingerad summa få öka sitt Capital. - Uti bedömande
deraf, huruvida Canalen skall lemna nå-,
gon afkomst eiler icke, har jag ej ingått, erne-;
Den 15 Octaler *. rit.
40$
idan jag dertill saknar nödig sakkännedom. Jag
liar litat på Grefve von Flåtens yttrande, oell
då Herr Grefven försäkrar oss om Ganalens förmåga,
att betala hvad Staten derå kostat, följer
deraf cstridlgt, att den nu ifrågavarande förhöjningen
å ActieCapitalet ej kan äga rum, utan
att derigenom efterskänkes en rättighet, som Staten
förut sig förbehållit, och dertill lärer ej några
gällande skäl förefinnas.
Herr von Hohenhausen: Herr Stråle har redan
sagt, hvad jig ämnade yttra. Jag får blott
tillägga, att, ehuru jag ej vill bestrida den ined.
borgerliga anda, som rådde hos dem, hvilka tecknade
sig till CanalBolaget, måtte likväl ej
uppoffringen hafva varit så stor för dem, då de
betingade sig 5 procents ränta under arbetsåren.
De, soto låna till Staten emot obligationer, erhålla
ej mera. Detta Bolag fick äfven en Discont,
hvars vinst kunde gå ganska högt, och det
betingades, att Cmalen skulle gifva Actieägärne
9 procent, innan Staten deraf fick draga fördel
för sina tillskjutna Capitaler. Emedlertid visar
SöderTelje canal ett annat resultat, och de stora
uppoffringarne för Götha Canal, som lära gå till
en inbetalning af knappa 3 fjerdedelar af den
tecknade summan, synas ej vara så Öfverdrifna,
att ej hvad Riksens Ständer gjort under flere år,
kan sägas vara vida mer än fullt motsvarande.
Jag tror ej eller, att det kan sägas vara att våldföra
Bolagets rätt, hvad Utskotten föreslagit, att
åt Bolaget öfverlemna fördelen af Canal-vinsten.
Det ordet våldföra tyckes redan vara en början
tili en py protest, och den värde Talaren, sorn
40 6 ven iy Otto lier c. ///.
yttrat det, har ytterligare påmint om de kränkta
xättigheterne, och att om man ej vidare vill
kränka Actieägarnes rätt, bor man tillåta dem,
att öka sin insättning till 120 procent. Jag finner
likväl, att Riksens Ständer roed godt samvete
kunna vägra det. Jag har ej sagt, att af
den sluge någon rätt blifvit utöfvad, roen att den
kunde hlifva utöfvad, och jag tror verkligen, att
den skulle utöfvas, om man sade, att roan ansåg
den million 600,000 R:dr, sorn Riksens Ständer
i låneväg beviljat såsom en skänk ät Canalen, af
aktning för den hos Bolaget visade patriotiska
andan, och derföre ville lemna Bolaget förmåner,
då det likväl på andra sidan framställde, så,
som här yttras, lagliga anspråk på undanhållna
större förmaner. Detta har helt enkelt varit min
mening. Jag anhåller om bifall å Utskottens
förslag i denna punkt, dock med det tillägg att
åt Bolaget må erkännas rättigheten att åtnjuta
VinBten af hela Canalen, i mån den hillver färdig.
Grefve von Platen'. Jag är till det mesta förekommen
i hvad jag ville säga. Likväl får jag
upplysa något utur Bolagets reglor, hvilket ej
torde vara kändt: nämligen att inkomsten är någon
ting, hvaröfver det allmänna ej förbehållit
sig dispositions-rätten , då Bolagsreglorne i to
Articklen 2ldra Momentet säga; ”Skulle någon
del af Canalen blifva till nyttjande färdig, innan
durclifarten i det hela kan öppnas, och Landets
Innevånare önska, att af den färdiga delen
sig begagna, så skall det ankomma på Directionen,
att sådant tillåta, och en skälig afgift där.
före uppbära.’’
Den rg Oelober e. m. 407
1
Således synes det, att detta varit aruedl så?nm
Bolagets ensak. Utan att ingi uti hvad, sorn
blifvit yltradt om slughet i den ena, och godtrogenhet
å den andra sidan, tår jag påminna, att
ifrån första stunden har allt, hvad som annar
Canalen, varit genom trycket offentligt gjordt, och
stige den fram, som kan bevisa, att något förbehållits,
alt något ej blifvit bokfördt, eller att
någon fyrk influtit i Cassan, som ej blifvit redovist
; och jag vågar ansvara, att hvad som hädanefter
användes äfven skall för Allmänheten
blifva framlaggdr. Man har i alla andra afseenden
lika litet sökt att inleda någon, eller brukat
andra än offentliga medel. Det är i synnerhet
ett misstag, hvilket jag bär fcirrnärkt, sorn jag anser
mig böra rätta. Man har vant sig, att be
handla
Canalen såsom en enskildt tillhörighet, ej
viljande inse, att den är ett Statens företag, hvil.
ket ock Konungen och Ständerne i deras Skrifvelser
förklarat den vara, och båda hafva yttrat
sig önska att kunna utföra den med allmänna medel,
och alt det blott varit brist på tillgångar,
som bragt dem att söka ett Bolag, som genom
egne medel skulle åstadkomma det, och tillika
lemna den nogare uppsigt, som följer med enskildta
företag framför allmänna, en sanning, sorn.
i alla I,änder är erkänd. Om man utgår från denna
punkt, så är det klart, att detta är ett allmänt
företag, kostnaden må vara bestridd af hvil,
ken som hälst, här till en del af enskildtes och
till en annan del af Statens medel. Det är vanligt,
då enskildtä lemtia bidrag till allmänna företag
att de få uppbära ränta för sina capital. Detta
är hvad Lagstiftningen äfvert bär afsatt» Dan
4o§
Den z5 Oeiober t. ml
bestämdes till 5 procent, och på det att den ej
skulle gravera Arbetscassan, skulle den utgå af
discontvinsten. Den bestred också räntan rundeligen,
och så hade det framgent fortgått, orri
omständighelerne hade gjort, att Disconter.ie fått
bestå, ©etta blef ändradt, men för det att Actieägarne
förlorat Disconten och utsigten tili Ca*
Dalens fullbordande, borde de väl ej förlora äfven
de 5 procenten, hvilka äro en måttlig vinst
i ett Band, der lagliga räntan är 6 procent, och
der ännu i dag betalas 12 procent på penningar,
utgifne för 8o år sedan till ett företag, som totalt
misslyckades. Jag hemställer då när det gamla
TrollhätteBoiaget för sitt misslyckade företag,
får uppbära 12 procent, om det kari anses öfverdrifvet
att Götha CanalBolag, sorn visst mycket
har sin lycka, men ock nårot sitt nit och sine
åtgärder, att tacka för framgången, får under
Byggnadsåren åtnjuta 5 procent, med den utsigt,
att möjligen i en framtid, och när det allmän -  Da blifvit betaldt för sina förskotter, få uppbära
9 procent. Jag skulle tro, att en hvar, som öfverväger
dessa Omständigheter, skall finna, ait
Bolagets väntan ej är öfverdrifven uti en sak,
sorn är ett allmänt företag. Ty om man ock kallat
Statens bidrag en skänk, om man ock omtalat,
att Bolaget ej haft generosité, tror jag likväl
icke, att man af så många ofta upprepade skäl
kan anse Götha Canal som ett enskildt verk.
Herr af Uhr, Gustaf: Jag får blott, sedan
åtskillige åter åberopat Bolags-reglorne och privilegier,
fästa uppmärksamheten derpå, att då så
väl privilegierne, som reglorne, utfärdades, sked
-
Dtn iy OeteLir t. m'.
de det med förutsättning, att Bolaget, oell ej Siaten,
skulle bekosta arbetet. Det hade ej varit
skäl, att lemna sådane förmåner åt ett Bolag, om
Staten skulle hafva bekostat byggnaden; det var
just för det att Staten skulle slippa det, som förmånerne
beviljades. Nar nu likväl Staten far
bekosta företagets fullbordan j sa kan den ej tillika
kännas skyldig, att uppfuila de loften, sorn
gåfvos för att blifva frikal lael från byggnads.biträden.
Grefve von Platen; Jag får härvid blott anmärka
, att om man skulle antaga deri grund,
att hela företaget är byggdt derpå, att Bolaget
skulle utföra det, så måste man ock antaga,
att det skulle ske med i,600,000 Riksdaler,
efter sorn det var denna grund, som blef Bolaget
förelaggd, aj af Directionen, ej af någon Bolagsman
utan af Lagstiftningen; ty denna summa af
j ,600,000 R:dr var uppgjord »809 i Junii månad,
såsom en provisorisk beräkning, och det var
såsom sådan deri blef öfverlemnad till Lagstiftningen
af Kongl# Maj t i dess Nådiga Proposition.
Allmänheten emottog förslaget i början af
år 181 o, men Bolaget blef ej organiseradt förr
än i Maji 18 IQ, utan att någonsin känna en enda
punkt af Canaleti; utan att känna större delen
af Bolagsmännen, och utan att i sin Direction
hafva någon, som kunde göras ansvarig för
beräkningens rigtighet. När det nu är bevist,
att Bolaget utan qvittning af räntan bidragit med
I,8oO,oco R:dr, så är redan den första förslagssumman
öfverskriden med 2oo,OOo R:dr och således
intet att säga om Bolaget, som ej har uppgjort
eller kunnat uppgöra förslagöt. Jag får så?
J)en 15 Oclober e. m.
ledes anhålla om Proposition, att om Bolaget
ytterligare tecknar sig för 20 procent, ilet roå enligt
previlegierne få godtgöra sig 5 procents ränta.
Herr af Uhr-: Jag hade förut trott, och de
fleste af Riddersfcapet och Adeln med mig, att
det var Bolaget, Directionen eller Grefve von
Platen, sorn föranstaltat om kostnadsförslaget, och
öfveriernnat det till Lagstiftningen; men sedan
jag nu hör, att det var Lagstiftningen, som öfverlemnade
det till Bolaget, så finner jag för rein
del inom mig en ny anledning att tro, att hvad
Herr von Hohenhausen anfort om slughet, ej,
varit utan all anledniug.
Härefter upplästes de öfrige Respective RiksStandens
ProörcolIsUtdrag af den 11 dennes och
denne dag, hvaraf inhämtades:
Att PresteStåndet bifallit Stats- och BancoUtskottens;
förevarande Utlåtande;
Att BorgareStåndet Beviljat anslag till det
belopp, so.m i dst sist afgi.fne Utlåtandet tillstyrkes,
saint under alla de vilkor och förbehåll A
Utskottens båda Betankanden innefatta, endast
med de ändiingar;
1) A<t den inbetalning af Tio procent å
det tecknade AetieCapitalet, sorn bordt ske under
innevarande år, bor oafkortad verkställas inom
Februari! månads slut nästkommande årJ
samt
Den 15 Octoher e, m.
411
9) Ad Actie-ägarne berättigas ifrån och
iner! år 1825 lill och med årlSrS, såsom utdelning
åtnjuta, hvad Canalen möjligen kan inbringa,
st-dan dess färdigbyggande sarut underhållandet
deraf blifvit hestrid! , och Uppbörds-kostna -  derne afgålt, dock att bland inkomsterne ej få
beräknas de afgifter , hvilka vid transporter af Bolagets
effecter och Arbetsmanskap in. m. erläggas; och
Att BondeSiåndet godkänt hvad första Be.
tänkandet innehåller, med de rättelser och ändringar
sista Utlåtandet innefattar; i följd hvaraf
alla ytterligare anslag, utöfver hvad VU blifvit
df Utikolten föreslaget, för framtiden komma att
upphöra, i likhet med hvad i sistnämnde Utlåtande
är omförmäldt.
Herr U\ Via, Johan Qudaf'. Äfven jag, har
enligt min reservation, varit af den Öfvertygelse,
att det är bäst att helt och hållet bifalla
Konungens Nådiga Proposition, och öfverlemna
till Actie-ägarne, att genom insättning öka sina
Actier med ao procent, såsom en ersättning lör
dfct lidande, att ej få någon ränta under 4 år.
Jag finner likväl nu, att i denna fråga redanär
3 Stånds beslut, och hemställer dä, om det är
värdt att göra någon förändring mot detta beslut
gällande. Oaktadt jag sålunda anser, att det
hade varit bättre, om ett annat beslut hade kunnat
fattas , får jag dock nu förklara mig för hvad
Utskotten föreslagit , emedan deruti är stadgadt ,
att blott vinsten af Westgötha Canalen hör oiverlemnas
till Actie-ägarne; j t g gör det derföre
att annars Controllen försvåras, och man betager
4l2
Den 13 öctobtr t. ni.
sig en inkomst, som kan vara god att påräkna
arén 1827 eller 18285 i fall brist då skulle fö*
refinnas.
Herr tion Hohenhausen: BorgareStåndet härj
enligt dess ProtocollsUtdrag , medgifva It Canal*
Bolaget rättigheten att draga vinsten af all den
färdiga Canalen, hvilket synes vara det rättaste.
Jag vet ej eller anledningen hvarföre man favo.
ritvis skulle utsätta den ena delen framför den
andra. Det finnes på flere ställen redan Canal
färdig i Östergöthland. Har Bolaget rätt till den
ena delen, så har det äfven rätt tili den andra.
Det lär ej eller förekomma någon svårighet vid
Controllen å inkomsterne. Redan då WestgöthaCanalen
på sina ställen var färdig, upptagos sådana,
och deröfver fördes särskild räkning. Sådant
måtte ej vara svårare i Östergöthland, och,
då det är en förmån för Actie-ägarne, kan jag
ej finna, hvarföre man skall undandraga dem
den. Jag kan ej se detta på annat sätt, än att
det annars skulle gifva Bolaget en verklig anledning
till att framföra klagan; och då Riksens
Ständer böra undvika det, anhåller jag om proposition
å det beslut, som BorgareSiåndet fattat
om Canal-vinsten. Det lär ej eller kunna blifva
en så betydlig summa i Östergöthland, att
några större företag dermed skulle kunna bestridas
till år 1828. Således anser jag, att man utan
bekymmer kan lemna denna vinst åt Bolaget.
Grefve von Platen : Utan att frånträda min
första mening om utdelning till Actie-ägarite af
oafkottade 5 procent, får jag dock förklara, att
JDen lj ficlebtr t, m.
jag finnér mig böra instämma i hvad Herr von
Hohenhausen yrkat, att om inkomsten i den ena
provinsen bör tillkomma CanalBola^et, bör den
äfven göra det i den andra. Att deri verkligen
tillkommer Bolaget, har jag trott mig tillräckligen
hafva bevisat genom i o §. i EolagjReglorne.
Hvad ater angar det, sorn en Ledamot yt«
trat , att det skulle väll» oredor och svårigheter,
vigar jag förutsäga, att svårigheterna skola blifva
ringa, enär Canalen med år 1825 blir fullbordad
allt intill Rosen. Det är aåledss egentligen
om den delen, som är från Roxen till Oj
stersjön, som det blir fråga, men jag tror, att
det ej skall blifva svart så afsöndra saken , att
ing® oredor uppkomma. Visserligen kan det hända,
att, så länge arbetet påstår, villrådighet kan
uppkomma örn fördelningen af vissa administrativa
kostnader , såsom aflöning m. m.; men svåv
rare frågor än dessa, har man sett lösas , och
man kan bestämma dem pro rata parte. Jag finner
då mera principe , att samma förhållande
äger rum i båda provincerne. J3g får likväl yr^
ka proposition på min förra mening , att Actieägarne
må bibehållas vid sin ränta.
Herr Rosenblad". Så vida jag riktigt fattat
de uppläste ProtocollsUtdragen , äro de ej alldeles
öfverensstämmande. Jag har tyckt mig finna
, att Preste- och BondeSiånden bifallit Utskottens
förslag, hvarigenom Actie-ägarne blott
få komma i åtnjutande af inkomsten af Westgötha-linien,
då deremot BorgareStåndet fattat
beslut i öfverensstämmelse med hvad, som blifvit
föreslagit af Herr von Hohenhausen, Då
414
Den 15 Octobrr e. m.
detta efter min öfvertygelse instämmer med den
stränga juridiska rätts-principen, sa förenar jag;
wiig i begärah om proposition till bifall å den.
na punkt på det sätt, sorn BorgareStåndet beslutit,
eller så att inkomsten af Östgötha-linien
äfven må komma Aciie-ägarne till godo.
Herr Stråle'. Jag finner visserligen ej nå*
gon i sakens natur grundad anledning, hvarföre
man skall inskränka sig till Westgötha-linien,
men man måste med omsorg tillse, att
genom hvad man beviljar Bolaget, ingen anledning
kan uppkomma till framtida tvister om uträkningen
af hvad Born bör beräknas såsom in*
komst. Det måtte vara gifvet att när en del af
Canalen står under byggnad, och bär samma förvaltning
som de färdiga delarne, det måste blifva
svårt att bestämma , huru mycket som utgör
förvaltnings-kostnaden , för hvad sorn är färdigt
och huru mycket, sorn bör beräknas såsom tillhörande
byggnaden. Derföre har jag ansett, att
nian borde inskränka sig till Vestgötha-linien,
emedan deri, såsom redan färdig, kan anses såsom
en Canal för sig sjelf, och kan förvaltas af
egna Tjenstemän, då Controllen blir redig. Deremot
örn det vore fråga om inkomsten af mindre
delar af Östgötha-linien , skulle tvistigheter
uppsta, och då frågan ej är så väsendtlig, att Bolaget
derigenom kunde blifva lirfcsnde, tror jag
det vara säkrast att bifalla Betänkandet.
Herr Hjerta'. Jag hoppas att man alltid
skal! finna, att jag sorn Representant skall bemö.
da mig att skydda hvar och en vid sin rätt, li*
Den T5 Öctober e, m.
kasom jac» strängt fordrar, att en hvar gör sin
pligt. Min egen pligt har jjg ansett det vara>
att underrätta mig om förhållandet; och deraf
länner jag, att Actie-ägarne hafva ingen rätt
att få en partiel inkomst af Götha Canal, förrän
man öppnat hela linien. Derföre har jag ej ansett
någons rätt kränkas, öm blott inkomsten af
Westgötha-linien lemnäs åt Bolaget. 10 §. af
BolagsReglorne tillåter väl Directionen att öppna
Canalen der den är färdig; men der det skett ,
frågar jag Grefve von Platen , om någon inkomst
deraf influtit, som ej gått till ArbetsCas8an ? På
detta skäl har jag afstyrkt något annat beslut;
och jag gör det nu äfven derföre att vi ej må
komma i den belägenhet, att 2 Stånd stadna emot
2 i en fråga, som är af den natur, att det
är kinkigt bestämma, huru den då skall behandlas.
Jag önskar således bifall till Utskottens förslag.
Hvarföre jag yttrat, att det vore rätt nyttigt
att 1828, om det behöfves, hafva den hjelp,
sorn kunde uppkomma genom inkomsten af de
dittills färdige delarne af Östgötha linien är ,
att jag gjort för mig tydligt, att Canalen mellan
Roxen och Wettern, hvilken blir färdig år
1825, kommer att gifva den största inkomsten
hvilken väl torde komma att behöfvaS till bygg*
iiads-biträde 1827 och 1828.
Herr Tham: I anledning af hvad Herr
Stråle anfört, får jag äfven med någon kännedom
af CanalBoIagets räkenskaper, der jag varit
CassaDirecteur i 8 år nämna, att räkcmkaperne
föras särskildt, och att således ingen oreda kan
äga rum. Hvad Vestgötha Canalen angar, upp
-
4l§ Ben i3 öcteher e. m.
göras rakenskapsrne särskildt, afslutas särskildt af
särskildta Embetsman, och den har ej något gemensamt
med den öfriga Canalen utom Ordfö—
rangen i Direction. Hvad åter beträffar den sidste
Talarens yttrande, att Canal Bolaget ej fått
till utdelning den inkomst, sorn hittills fallit, har
han rätt deruti, men Bolaget har alltid hittills
beräknat de 5 procenten, och så läng» det fått
dem, har det ej haft tätt lill något annat, men
tagas de borrf, så har det rätt till annat i deras
ställe,
Heir von Hohenhausen: Herr Tham har
yttrat min mening. Det kan ej nu, då Bolaget
yrkat 5 procents ränta, såsom dess rättighet, vara
fråga om att undanhålla en viss del af Canalvinsten.
När dertill kommer, att Herr Hjerta
ansett den kunna blifva ganska betydande, så får
Bolaget endast nytt skäl att beklaga sig. På denna
grund, och, då jag ej vill motverka någons
honom tillkommande rättighet, har jag ej kunnat
förena mig u(i Utskottens beslut, utan däremot
afgilvit min reservation. Jag hemställer nu, om
det ej vore visast, för att undvika alla framtida
anspråk, klagoskrifter och protester, att bevilja,
hvad som beviljas bör.
Herr Rosenblad: Då rättigheter och skyldigheter
mellan det allmänna och enskildta, äro
tvifvelaktiga så är det en pligt för det allmänna,
sorn äger makten, att snarare medgifva för mycket
än för litet, hvarföre jag ej kan tillstyrka bifall
å den tydning af 1 Ottie Bolagsregeln, som
Herr
Den - 5 •Octohe" c. m
4 17
FT^rr H j ■rf a gjort a'f nemligen Bolaget ej skulle B
beräkna någon inkomst lili utdelnig, så'lange, utgifter
lil! Byggnidskost nader f ga rum. Således tror
jag, at! Riksens Ständer handla sig värdigt, da
de bevilja Bolaget alla de inkomsier, gom ku,uria
tillkomma der, enligt privilegierna. Jag anser äfven,
a;t, otn vi insfämme med BorgareStindtt,
kan frågan ej förfalla, ty uti 6g:de §. RegeringsForrnen
står: ”Uppstå antingen hos Riksens Ständers
Plena gemensamt, eller uti något af RiksStanden,
betänkligheter att antaga hvad Stats -  Utskottet tillstyrkt uti det, som rörer antingen
Statens reglerande, eller Bevillningens derefter
lämpade hela belopp, eller hvad till RiksgäldsContoirets
utgifter och inkomster hörer, eiler
grunderne för RiksgäldaComoirets styrelse och
förvaltning, då böra SCc.
Stadna 2 Stånd
emot 52, då skall SiatsUtskottet förökas med så
många Ledamöter af RiksStånden, i vanlig ordning
valde, att de blifva 30 af h varje Stånd 8Cc.”
Denna fråga måtte ovilkorligen tillhöra RiksgäldsContoirets
utgifter, då medlen skola derifrån utgå
och bör, i händelse af olika beslut inom Stånden,
således öfverlemnas till åfvannämde i RegeringsFormen
stadgade förstärkta Statsutskott. Jag
får derföre ödmjukeligen förnya min anhållan örn
Proposition i enlighet med BorgareStåndets beslut.
Herr Grejven och Landt-Marskalken yttrade,
att, ehuru under Dissussionen tvenne memeningar
blifvit framställde, sorn voro skiljaktige
från Utskottens rörande sältet för liqvideranda
Ridd. 0. Ad. Prat. IX Band, Usta Afd. *7.
41g Ren »5 October e. m.
till Actie-ägarne af ranta å deras insatte Capital,
under de ännu återstående Byggnadsåren till Och
med 1828j i fjerde puncten gjorde hemställan,
ansåg Herr LandtMarskalken, i öfverensstäm-,
melse med hvad flere Ledamöter jemväl yrkat,
sig dock först böra göra Proposition till bifall å
berörde 4tde punkt i Utskottens Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet oeh Adeln behagade
gilla 4 punkten i Betänkandet, med det tillägg,
att äfven inkomsten af den färdigblifvande Östgötha
Canal Linien mi af CanalBolaget tillgo—
njutas och begagnas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Stråle: Om ett Badant tillägg skall äga
rum, hemställer jag, om det icke bör ske med de
ordalag, som BorgareStåndet nyttjat, att nämligen
transporten af Bolagets egna effecter ej skola ingå
uti inkomstberäkningen, och med det villkor
för öfrigt, att Canalen skall göras färdig utan vidare
tillskott af Staten.
Herr Rosenblad'. Som Ridderskapets och
Adelns beslut ej annorlunda kan utrönas, får jag
anhålla om votering, och att contrapropositionen
di måtte blifva i enlighet med hvad Herr von
Hohenhausen yrkat, eller hvad BorgareStåndet i
denna punkt beslutit.
Den i5 October e, mt
Herr Tham: Lika med Herr Rosenblad:
får jag anhålla, att Contrapropositionen måtte blifva
i öfverensstämmelse med Herr von Hohenbausens
reservation, eller BorgareStåndets beslut»
Herr Grefven och LandtMarskalken yttra-i
de, att som det ankomme på Ridderskapet och
Adeln, att bestämma Contrapropositionens innehåll,
samt, utom Herr von Hohenhausens mening,
en annan jemväl blifvit af Grefve von Platen,
framstäld, ansåg Herr LandtMarskalken, sig bö-,
ra inhämta Ridderskapets och Adelns tanka, hua
ruvida Herr von Hohenhausens eller Grefve
von Plåtens mening borde i ContraPropositionen’
upptagas.
Grefve von Platen: Sa gerna jag skulle *
möjligaste måtto söka, att förkorta öfverläggning
gen, hemställer jag huru vida jag kan cedera
någon efter min öfvertygelse gifven rättighet för
Bolaget. Jag hoppas således, det ingen lär taga
illa, att jag nu yrkar Proposition å min framställning.
Jag skall visserligen icke uppehålla
tiden med begäran om votering, men anhållec
blott, att Herr Grefven och LandtMarskalken täckes
meddela Proposition å hvad jag yrkat.
Herr Tham: Vid detta tillfälle, äfven sorn
Tedan i många år förut, igenkänner jag Grefve
von Plåtens nit för Götha CanalBolag och dess
bästa, men hemställer, hvad vinst i aila fall kan
hämtas af bifall till dess framställning, enär da
3 andra Stånden redan fattat ett deremot stridanjj
de beslut. Jag underställer således, om icke Herr
42»
Den 15 Oetober r. rn.
Grefve von Platen vilie förena sig roed Herr
von Hohenhausen. Jag tror ej, att någon enda
ActieAgare derföre skall misskänna, att ju Grefve
Platen gifvit planen till, och ledi utförningen,
af Canalen, äfven som han deraf skall hafva äran,
då alen blifvit utförd.
Herr Hjerta: Grefve von Plåtens önskan
synes vara, att få ett uttryck af Ridderskapets och
Adelns tanka i denna sak. Jag är rädd för att
pluralitetens tanka är så bestämd, att vi kunna
anhålla först om Proposition på Herr Grefve von
Plåtens framställning, hvarefter vi sedan få
votera om bifall till Utskottens förslag, eller instämmande
i BorgareStåndets beslut rörande denna
punkt*
Herr Stråle: Jag skulle ej hafva något att
påminna emot Proposition på Grefve von Plåtens
framställning, men då efter Grundlagen, när
en Proposition blifvit gjord, samt med ja och
nej besvarad, och votering begärd, densamma ovilkorligen
skall ske, tror jag det vara ledande till
den minsta tids utdrägt, att ej nu göra proposition
å Herr Grefve von Plåtens förslag, emedan
vi svårligen derigenom kunna komma ifrån
att votera öfver denna frågan.
Herr Cederschjöld: Till hvad Herr Tham
sednast yttrat får jag tillägga, att, i händelse Ridderskapet
och Alein bifaller Grefve von Plåtens
framställning, vöre Bolaget minst belåtet, ty då
vore det blott ett stånd, som hade yrkat den saken,
och de andre 3 utgjorde en motsatt plura
-
Dm 15 Octobcr c, m.
421
Hiet. Men om Ridderskapet och Adeln deremot
instämmer med BorgareStlndet, stadna 2 Stånd
emot 2, då saken kommer till Nämnd, och det
kan blifva möjligt, att den kan utslå till förmån
för Bolaget.
Grefve von Platan: I fall Herr Grefven och
LandtMarskalken finner, att min yrkade Proposition
gör någon svårighet att komma till slut
roed saken, vill jag afstå derifrån, och blott, i
afseende på de andra omständigheterne, iakttaga
mina rättigheter.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Ef.
ter det är tillåtet i Grundlagen att fråga, huruvida
ej de personer, som begärt votering, vilja
derifrån afstå, tager jag mig denna frihet. Annu
återstå flera punkter, och jag skulle nästan tro,
att, i händelse Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyade den Proposition om icke Ridderskapet
och Adeln ville förena sig med BorgareStåndet,
skulle svaret blifva tämligen allmänt,
sådant att vi kunde slippa votering.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln behagade instämma
uti BorgareStåndcts, rörande 4:de punkten, fattada
beslut.
Ropades Ja och Nej.
Herr Tham- Jsg vill visserligen instämma i
det beslut, som nu till bifall blifvit framställd t ; men
önskar, att Propositionen måtte blifva sådan, sorn
^52 Den 15 Octoler c. m.
Herr Grefven och LandtMarskalken första gången
framställde den, eller som Herr von Hohenhausens
reservation är, ty annars skulle den blifva
stridande mot hvad pluraliteten önskar, nämligen,
att man instämmer i Herr von Hohenhau»ens
reservation, att ali inkomsten af hela Cana-*
len bör tillkomma Bolaget.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
£:de punkten, med det tillägg, att äfven inkomsten
af den färdigblifvande Östgötha CanalLinien
må af Bolaget till godo njutas och begagnas.
Ropade^ åter Ja och Nej samt Votering.'
Herr Grefven och Landt Mar skalken yttrade,;
att sedan votering nu ytterligare blifvit begärd
och således ej eller kunde undvikas, finge Herr
OLandtMarskalken framställa följande voteringsproposition
;
Den, sora bifaller 4:de punkten uti Statsoch
BancoUtskottens Betänkande rörande sättet
för liquiderande till Actieägarne af ränta å deras
insatte Capital, under de ännu återstående Byggnadsåren,
till och med 1828, voterar Ja j den det
ej vill, voterar Nej j vinner Nej, kommer 4ide
punkten i Betänkandet att gillas med det tillägg,
att äfven inkomsten af den färdigblifvande Östgötha
CanalLinien må af Bolaget till godo njutas
och begagnas.
Sen 15 Oetober e, nt,
425
Hvilken voteringsproposition af Ridderskap
pet och Adeln godkändes, saint anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen,
klockan tre qvart till 8 eftermiddagen: och befunnos
vid voteringens slut klockan tre qvart till
g om aftonen, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
föijer:
Ja _ 37.
Nej «... 89.
I följd hvaraf , och sedan’ det öfver voteringen
särskilt förde Pvotocoll blifvit uppläst,
Herr Grejven och LandtMarjkalke» förklarade det
4;de punkten således blifvit , med tillägg att äfven
inkomsten af den färdigblifvande Östgötha
Canal-linien må af Bolaget tillgodonjutas och begagnas
, af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Utskottens yttrande i s;te punkten, 5 afseende å
frågan huruvida Actie-ägare må erhålla någon
försäkran att, sedan Canalen blifvit fqllbordad,
få under vissa uppgifne vilkor af allmänna medel
åtnjuta ränte-tiliskott å Actierne , blef, uppå
gjord proposition , af Ridderskapet och Adeln
gilladt.
Herr von Hartmansdorff, Augit fl: Sedan detta
ämne nu blifvit afslutadt, vågar jag underställa
Ridderskapet och Adeln , om ej en inbjudning
424
Den 15 O cl o ber c. m.
hör görs» (Hl de öfrige Ståndrn, a't sig förena
i deri ord-förändring sorn blifvit införd i i sta
punc.ten, nemligen af ordet Låne-anflng, och
snhål er orri Herr Grefvens och LandtAlarskalkens
pioposifinn derå.
Herr 7fl M : Jag förenar mig mycket gerna
med Herr von Harl mansdorffV, men får da
anhålla, att de öfrige Stånden äfven måtte inbjudas
311 finens sig i <bt beslut, sorn Ridderskapet
och Adeln nu fattat, rörande 4:de punkten.
Grefve von Platen: Jag får blott härmedelst
till Protocoliet anmäla min protest emot det fattade
beslutet, i anledning af BolagsPrivilegiernes
C^ldje § och de deruti lcmnade förmåner, hvilka
jag ej anser kunna franhändas Bolaget utan
laga ransakning och dom.
Herr Hjerta-. Då Utskotten skola inkomma
med ett jetnnitigs-Beiänkanrie, tror jag ej, att någon
inbjudning hillver nödvändig. Jag anser således
, att begäran till de öfrige Stånden , att de
matte förena sig med oss , kari inskränkas till
första punkten, eller hvad Herr von Hartmansdotff
yrkat.
Herr von Hartmansdorff: Jag inser ej, hvartill
det skulle tjena att hindra denna inbjudning,
om ej det vore for att lemna Utskotten tillfälle
att jemka , och det är just det, sorn jag velat
förekomma genom inbjudningen.
Herr Hjerta ; Hvarföre J3g yrkat att inbjud
-
Den iy October e. m.
4a 5 *
ning ej matte ske rörande <}:de punkten, är, att
jag tror det Ridderskapet och Aoeln bör vara
försigtig vid sina inbjudningar , på det Ståndet
ej måtte fa det svar , att de öfrige RiksStåntien
ej kunna frångå sina beslut. D rföre har jag
trott det rätta vara att, då jemkning*-Betänkan,
det inkommer, man blifver i tillfälle frångå
sin mening.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill blott fästa
uppmärksamheten deruppå, att mitt förslag endast
angick ordet Läne-anslng, och hvad det beträffar,
att de öfrige Stånden icke skulle göra
afseende på Ridderskapets och Adelns inbjudning,
så har jag haft den tillfredsställelsen, att knappt
veta något tillfälle då jag föranledt en sådan
inbjudning , utan att något af de öfrige Stånden
förenat sig i Ridderskapets och Adelns beslut.
Herr Grejven och LandtMarfkalken hemställ,
de , om Ridderskapet och Artéin önskade att de
öfrige RiksStånden sku le inbjudas, att uti Ridderskapets
och Adelös, i afseende å lista och
41de punkterne nyss fattade beslut, instämma.
Ropades Ja.
Grefve von Platan , Baltzar Bogislausznledning
af det i dag, rörande Götha Canals fullbordande,
fattade beslut, anhåller jag att få göra
en motion.
4**
Den 15 October e, m,
Hvarefter Grefve von Platen uppläste följande;
(Se Bilagan N;o I).
Lades på bordet*
Öppnades Herrar Bankmäns Lista till val af
Sex Electorer efter:
Nio 42. Grefve Gyllenborg, Johan Henning.
N:o 69. Grefve Cronhjelm, Polycarpus.
Nio 199. Friherre Wrangel, Henning.
N:o 1599. Herr Ehrenlund; Fullmägtig Herr
von Stockenström, Salomon."
Nio 2160. Herr Munck af Rosenskjöld,
Eberhard samt
N:o *217. Herr af Rolén, Eric.
Och befunnos dertill hafva blifvit utsedde.*
N:o 119. Grefve Ridderstolpe, Carl.
Nio 789. Herr Plaan ; Fullmägtig Herr
Elgenstjerna , Carl Magnus.
N:o 1092. Herr Leijonmark, Gustaf Adolph.
Nio 1586. Herr Raab, Axel Arvid.
N:o 1794. Herr von Hoffsten, Bengt August
; samt
N;o 2020. Herr Conradi; Fullmägtig Herr
af Zellén , Nils Wilhelm.
Ven 15 October e. m.
427
Upplästes till justering och gotikandes följande
ExpeditionsUtskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdånige Skrifvelser till
Kongl. Majit:
N:0 23O. I anledning af Kongl. Majit? Nådiga
Semiss uppå Lieutenanten B. Berghrnarks
underdåniga anhållan om förlängning å arrendet
af Klabböhle Krono Laxfiske.
N:o 231* I anledning af Riksens Ständers
R3visorers år 1822 framställde anmärkning rörande
oredoviste Spannemåls-upphandlingB-medel
i Wermlands Län.
Nio 232. I anledning af Kongl. Majlts Nådiga
Proposition om pension åt framlidne RiksRådet
Grefve Liljencrantz’s Dotter Friherrinnan
Tornerhjelm.
N:o 233. Rörande beviljad Pension för Dilecteuren
J. D. Löfving.
N:o 234. Med hemställan om nedsättning
1 terminen för Civile Embets- och Tjenstemäns
rätt, att taga afsked med bibehållande af deras
löne-förraåner.
N:o 235. Angående upphäfvandet af stadgandet
uti 5 Mom. 46 §. af Kongl. Förordnin.
gen om Skogarne i Riket den 1 Augusti I8O5.
423
T>m io October e• m.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus, anförde skriftellgen
:
(Se Bilagan N:o 2.)
Lades på bordet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 6-te och io:de dennes under Nlris 516 och
517 afgifne, samt den 1 1 ;re derpåföljde eftermid
dagen på bordst lagde, Utlåtanden, öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
1)
Om ytterligare anslag för 3'dje HufvudTitelns
behof ;
2) Angående Kronans Fisken;
Fann Ridderskapet och Adelnatt, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till Handlingarne.
Då nu ånyo föredrogs Stats- och BancoUfskotfens
den 6:te dennes under N:o 523 afgifne,
samt den litte derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte Betankande,
rörande väckte frågor om anstalter till
understöd och uppmuntran för Sparbanks-inrättningarne
i Riket; fann Ridderskapet och Adeln
Den 15 Ocloher r, rn.
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskotten*
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till Handlingarne
-
Föredrogs å nyo och remitterades till
BaiicoUtskottet;
Friherre Cederströms, Jacob, den 16 sistledne
September eftermiddagen på bordet lagde Motion,
angående förslag till en sådan förändring i
myntningen, att kostnaden för densamma, eller
den så kallade slagskatten må uti sjelfva myntet
inberäknas; jemte de af HerrHjsria, Gustaf, och
Friherre Cederström, i anledning deraf, afgifna
yttranden.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och OeconornieUtskottets den 6:te dennes
under N:o 192 afgifne, samt den ri derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande om vidsträcktare frihet
i afseende på Tackjernstiilverkningen och Tackjernshandeln
; fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit.af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas lill Handlingarne,
433
Ven 15 Octobcr e. m.
Upplästes och lades pl bordet följande frari
nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUiskotten:
Af den 24 sistledne September:
N:o 527. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
angående en förändrad reglering af Hospitalslnrättningarne
i Riket.
Af den 6 dennes:
N:o 528* Öfver åtskillige motioner, dels
om all jords lika beskattning) dels om förändring
i sättet för skatternes utgörande.
Från StatsUtskottet:
Af den 10 dennes:
N:o 530. I anledning af gjorde anmärka
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i frågan om Skånska Roteringen.
Nto 532. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut aflåtne Betänkande i
frågan om Greflige Gyllenstjernska Famillens påstådde
fordran hos Staten.
N:o 533. I anledning af gjorde anmärk-’
sen 15 Oclober e, ml
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
öfver väckt motion om uppgift öfver hvad
Staten påkostat Götha Canal.
Nto 535. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkan]
de, angående väckt fråga om revision af Läst;]
afgiftsfondens förvaltning.
Frän Bevillningsutskottet:
Af den 8 dennes:
N:o 46. I anledning af gjorde anmärkning
gar vid Utskottets förslag till en förändrad Tariff
för Husbehofs-Brännvinsbränningsafgiften.
Af den 10 dennes:
Nto 47. Angående aflöning för tvänne E?]
tra Canzlister.
Frän LagUt[kottet'.
Af den 29 sistledne September^
N:o 194. I anledning af gjorde anmärk-]
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkan]
de, om upphäfvande af de författningar, sorn
hindra Sakägares fria val af Rättegångsombud.
Af den 6 dennes t
N;o 195. I anledning af gjorde anmärk
-
432
Den 15 October e. m.
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande utmätning och försäljning af fast egendom.
Af den 29 sistledne September:
N:o 196. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående mildring i straffiagarne.
N:o 197. I anledning af gjorde anmärk
ningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
angående åtskillige föreslagna Lagförändringar.
Frän Allmänna B ef vars- och OeconomieUtfottet
Af den 6 dennes:
N:o 195. I anledning af väckt fråga om
Allmänna Författningars utgifvande ifrån Trycket
på ett för Allmänheten mera tillgängligt sätt,
N;o 196. I anledning af gjorde anmärk
ningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i frågan om yrkad rättighet till utvidgande af
Stångjerns- och Ämnessmidet i Riket.
N:o I9J. I anledning af gjorde anmärk,
ningar vid Utskottets förut aflåtne Betänkande,
öfver väckt fråga, angående förändring i allmänna
Skjuttsningsanstalterne, Postvagnars inrättande
och Skjutslegans nedsättning.
J usterades
Ben 15 October c, m; 433
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Eidderskapet och Adeln vid Lagtima
Eiksdagen i Stockholm eftermiddagen'
den 15 October 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 6 och 10 dennes under N:ris 516
och 517 afgifne , samt den 11 derpåföljde efter-!
middagen pl bordet lagde, Utlåtanden, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkanden:
1 :o Om ytterligare anslag för Tredje HufvudTitelns
behof j
2:0 Angående Kronans Fisken ;
Fann Eidderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit af Eidderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Då nu ånyo föredrogs Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets den 6 dennes
under N:o 192 afgifne, samt den ) I derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande , om vidsträcktare frihet
i afseende på Tackjernstill verkningen och
Tackjernshandeln; fann Eidderskapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
Eidderskapet och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
Ridd, o. Ad, Fröt, IX Band. lista Afdt 28.
t . ~ - • - *— -
434
Ven l5 Octobei c, w„
S. D. Remitterades til!
BancoUtskoitei:
Friherre Cederströma, Jacob, den 16 sist—
ledne September eftermiddagen pi bordet iagde
Motion, angående förslag till en sådan förändring
i myntnsngen, att kostnaden för den samma
eller den s§ kallade slagskatten må uti sjelfva
myntet in beräknas; jemte de af Herr Hjerta,
Gustaf, och Friherre Gederström, i anledning
deraf, afgifne yttranden. Ut supra.
S, D. Vid förnyad föredragning af Stats,
och BancoUtskottens den 6 dennes under N.o
15a3 afgifne, samt den Ii derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens förut med.
deldte Betänkande, rörande väckte frågor om anstalter
till understöd och uppmuntran för Sparbanksjnrättningarne
i Riket; fann Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit,
Utskottens ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till Handlingarne; Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till to om aftonen.
In fidem Prolocolli
O. J, Lagerheim.
P r o t o c o 11,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Nionde Bandett
Andra Afdelningen,
STOCKHOLM;
Tryckte hos Olof Grahn, i8ai.
Freclagen den 17 October.
Plenum klockan 9 förmiddagen;
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.'
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 15 October 1823.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats- oell
BancoUtskottens den 2 dennes under N:o 515
afgifne, samt den 7 derpå följde på bordet lagdej
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid Ut-'
skottens förut meddeldte Betänkande, i anledning
af Kongl. Majlts Nådiga Proposition, angående
ytterligare anslag för fullbordandet af Götha Ca-?
nal, fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
samma Utlåtande gilla, likväl med iakttagande
af följande förändringar:
1:0 Att det af Utskotten i afseende å Gö3
tha Canals fullbordande tillstyrkte anslag endast
i egenskap af Låne-anslag utaf Ridderskapet och
Adeln beviljades.
s:o Att, utom den af Utskotten Canalfiolaget
tUligde utdelning af hvad yestgötha Canal
-
4
Ven 17 Oc toler f. m.
linien möjligen kunde inbringa, inkomsten af
den färdigblifvande Östgötha Canal-linien äfven
må af Bolaget tillgodonjutas och begagnas. Uti
hvilka tvänne omständigheter de - öfrige RiksStånden
skulle inbjudas att sig med Ridderskapet
och Adeln förena. Ut supra.
Herr Dalman, Lars Jolian, anförde
•krifteligen :
(Se Bilagan N:o I.)
Föredrogos å nyo och gillades följande StatsUtskottels
den 6 dennes afgifne, samt den 11
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
Nio
520. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå Lieutenanten O. M. von Fieandts
underdåniga ansökning om ersättning för liden
förlust å dess Boställe Fullstad.
Nio 521. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1822 afgifne Berättelse rörande
förvaltningen af de till Strömrensningar anslagne
medel.
Vid förnyad föredragning af Stats- och BancoUtskottens
den 6 dennes under Nio 522 afgifne)
samt den 11 derpåföljde eftermiddagen på
Den 17 October /. /«,
5
bordet lagde utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
i anledning af förekommen fråga om låne-biträde
af allmänna medel för Trollhätte CanalVerfc
m. m.; fann Ridderskapet och Adeln att, enär
senare alternativet uti sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit,
Utskottens ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till Handlir.garne.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den 20 sist—
lidne September under N:o 51 1 afgifne, samt
den 7 dennes på bordet lagde utlåtande, i anledning
af Kongl. MajU Nådiga Proposition, rörande
KronoSkogarne, samt öfver åtskilliga dermed
gemenskap ägande motioner.
Grefve von Rojen, Robert, anförde skrift
teligen:
(Se Bilagan N:o a).
Herr Danckwardt, Magnus Georg: På sätt
de förenade Utskottens betänkande innehåller,
hafva Utskotten i det bufvudsakligaste tillstyrkt
antagandet af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i förevarande ämne. Likväl hafva Utskotten föreslagit
åtskillige modificationer deruti och det är
vid 2:ne af dem, jag anhåller att få göra några
anmärkningar. 1 Kongl. Majus Nådiga pro.
position är deri allmänna grund lagd för dispositionen
af de Xronoparker, hvilka icke borde för
Deri 17 October f. rn.
Kronans räkning bibehållas, att sedan nödig mark
för Skogs- och mulbetes-rättigheten blifvit afsatt
åt de hemman, som dertill ägde laglig rätt,
återstoden skulle fördelas i lotter af från »5 till
I40 tunneland hvardera, och med åsatt ränta i
Spannemål derefter å offentlig Auction försäljas åt
den, som derföre erbjöd den högsta Skatteköpeskillingen.
Nu hafva väl Utskotten tillstyrkt
denna grund, men tillika dervid föreslagit, ”att,
s,såsom det lämpligaste sättet för upplåtelsen vid
•”de tillfällen, då största delen af en Park skulle
■”åtgå till ersättning åt de hemman, som derå
■”åtnjutit mulbetes- eller utsynings-rätt, icke nå”got
af Parken skulle föryttras, utan densamma
”helt och hållit fördelas emellan berörde herneman,
emot åsatt skattläggning, hvarigenom skogens
bibehållande och vård sannolikt skuFle me*’n
befordras , än om nya lägenheter medelst
”försäljningen tilldanades med behof af utrymme
”till odling samt af virke och vedbrand.” Jag
Iean icke för min del anse de anförde skälen för
ett sådant afvikande från den stadgade allmänna
principen giltige, då det icke kan tagas för gifvet
att de Lotter, som försåldes, i stället att såsom
Skogsmark bibehållas , uppodlas och bebyggas ;
»en isynnerhet fäster jag mig vid orden: JtörJia
delen af en Parle, hvilka, efter mitt begrepp,
äro alltför obestämde och skulle leda till
en vida utsträckt arbitrage vid tillämpningen.
Om till exempel en Park bestode af 400 tunneland,
deraf vid skeende undersökning 201 tunneland,
som ostridigt utgjorde största delen af
Parken, ansågs åtgå till ersättning för hemxnans-ägares
mulbetes och utsynings-rätt, skulle
Den 17 Octoler /, m,
9
]Uj efter den conclusion , hvartill Utskottens Förslag
ger anledning, hela Parken kunna komma
att emellan hemmans-ägarne fördelas. Ifrågavarande
tillägg anser jag derföre icke lämpligt;
Kronan skulle derpå förlora hela Skatteköpsskillingen,
ty säkert blifver ingen mark öfrig för
försäljning; och jag tillstyrker således för min del
att detsamma må förfalla. Dernäst hafva Utskotten
föreslagit något, som egenteligen icke hörer
till saken, det nemligen, att då flere enskilde per»
soners de sednare åren till Kongh Maj:t ingifna ännu
oafgjorda ansökningar om tillstånd att upptaga
odlingslägenheter å Kronoparker och Allmänningar
skulle, före verkställigheten af de nu tillstyrkte
anstalterne med desse skogar, enligt nu
gällande Författningar afgöras. Jag får i anledning
häraf upplysa, att jemlikt nuvarande skogsordning
är enskilde tillåtit, att å Kronoparker
och Allmänningar emot frihets år och ränta samt
under laglig besittning i odlings ändamål erhålla
upplåtelse af oländiga och i deras närvande skick
till skogsväxt och bete oduglige kärr och mossar,
och att alla ansökningar, angående dylika odlingar
å Härads-Alltnänningar blifvit behörigen afgjorda;
men redan år 1814 fann man, att å Kronoparkerne
för mycken mark, genom beviljandet af
dessa ansökningar bortgår, helst understundom äfven
fastare och till skogsväxt duglig mark under namn
af kärr blef i odlingarne inbegripen; att dessa i
allmänhet små lägenheter icke af sig sjelfve kunde
bestå utan att deras innehafvare hämtade till en
del sin Näring af den kringliggande skogen och
såmedelst bidrogo alt Öka antalet af skogstjufvar.
Detta gaf ock anledning till det beslut Kongl.
Den 17 Öctoler /. m.
Majit nämnde ar fattade, att någre odlingar å
Kronoparkerne icke skulle tills vidare beviljas;
och i följe häraf hvila oafgjorde 278 serskildta
sedan den tiden inkomne ansökningar om odling
af 5278 Tunneland å 14 Kroooparker i Skaraborgs,
Elfsborgs, Calmare och Upsala Län. Likaledes
har, sedan Riksens Ständer vid sista Riksdagen
beslöto, att Kronoparkerne och Allmänningarne
skulle försäljas, Kongl. Majtt ^ansett sig icke kun.
na bifalla de redan begärde odlingar å de så
Itallade KronoAllmänningame inom Skaraborgsoch
Elfsborgs Län, emedan deras natur af Kro«
nopark eller Allmänning och om de tillhört
Kronan eller enskildte icke förr än nu varit utredd;
och på detta skäl hvila jemväl 77 serskildte
efter 1818 års Riksdag inkomna ansökningar om
odling af 2581 Tunneland å 13 Allmänningar i
dessa Län.
Att nu såsom Utskotten tillstyrka alla dessa
hvilande ansökningar skola före den nya regleringen
med skogarne afgöra*, och i följd deraf jemväl,
enligt Författningarne bifallas, kan jag icke finna
lämpligt. Sant är väl, att sökanderne bekostat
lägenheternes afmätning, men derföre må de icke
anses vara ovillkorligen berättigade att dem erhålla,
sedan Kongl. Majlts och Riksens Ständers ofvan,
nämnde beslut mellankomma; och skulle någon
vara, som redan odlat och bebyggt en sådan lägenhet,
är ingen fråga att Kongl. Maj:t ju icke
bibehåller honom dervid. Genom desse ansökningars
bifallande skulle deremot ytterligare mark
skogarne frångå, ytterligare små lägenheter uppkomma,
allt ledande att ännu mera försvåra verk;
Den 17 Octo ber J. ni.
9
ställigheten af den nya anstalten med skogarne.
För att sätta de redan varande odlingslägenheternes
innehafvare i tillfälle att kunna bestå, kommer
nödig mark af skogarne att till dem anslås;
och enahanda åtgärd blefve äfven nödvändig för
de lägenheter, som ytterligare tillkommo, hvarigenom
på sådant sätt ännu mera mark af AIImänningarna
skulle medtagas. Hvad serskildt
beträffar de sökte odlingarne å Almänningarne i
Skaraborgs- och Elfsborgs Län, så synes nu mera,
sedan de blifvit för Härad Allmänningar och således
för enskildt Egendom förklarade, så mycket
mindre skäl vara att desse odlingar bifalla,
som man derigenom fråntoge vederbörande Jord.
ägare hvad dem tillhörer. Af desse skäl tillstyrker
jag derföre att jemväl Utskottens hemställan
i det.a ämne må förfalla, och öfverlemnar jag
till Ridderskapets och Adelns bepröfvande, huruvida
icke de af mig gjorda anmärkningar' må
leda till återremiss af Betänkandet.
Herr Tham, Wolrath'. Jag hade icke arnat
yttra mig öfver förevarande fråga, men då redan
anmärkningar blifvit gjorde, sorn torde föranleda
återremiss af de förenade Utskottens betänkande,
anhåller äfven jag att dervid få framställa ett par
omständigheter.
Det är så väl i Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
som i Utskottens afgifne betänkande
föreslagit, att hvad som af Kronans Parker blifver
öfver, sedan afsatt blifvit, hvad som för
Kronans behof erfordrades, eller enskilde till—
korn me a skulle, fördeladt i lotter af vissa tunne--
1«
Den 17 Octoler /. m„
land, till den mästbjudande försäljas. Men jag
fruktar, att en omission i detta fall linnes både
i Betänkandet och i den Kongl, propositionen.
Det är nemligen icke någonstädes utsatt, hvad
slags tunneland, som menas : antingen det skall
vara i uppskattad jord, eller efter arealen. Jag
skulle således önska, att detta blefve rättadt, sä
att det bestämdt utmärktes, antingen ett geometriskt
tunneland, eller ett tunneland uppskattad
fullgod mark är i fråga. Ty det senare kan ofta
hafva mera värde än 10 å 12 tunneland oländig
mark., och det är således af vigt, att häruti förekomma
misstag. __ Dernäst tror jag mig böra
nämna, att det, efter min öfvertygelse, icke
går an, att till Kronobetjeningen öfverlemna
vården af Kronans skogar. Denna betjening medhinner
omöjeligen, att behörigen fullgöra ett sådant
uppdrag och är för öfrigt i allmänhet så illa
lönad, att fruktansvärdt vore, att dess befattning
med Kronoskogame snarare skulle leda till dessas
förstöring, än till någon verksam vård deraf.
Deremot skulle jag tro , att de medel som inflyta
vid Allmänningsskogarnes försäljning bäst användas,
om de, framför allt annat, anslås för att
ordentligen och väl löna den Jägeribetjening,
som redan finnes, så att densamma icke behöfde
lefva af skogen. I sådant fall voro dessa medel
ändamålsenligast disponerade, och först då kunde
man vänta sig en säker skogsvård.
Sluteligen får jag äfven instämma i de anmärkningar
Herr Danckwardt framställt. De intägter
å Kronoskogarne, som hittills beviljats,
hafva, långt ifrån att gagna, snarare skadat det
Den 17 öet ober /. nu
11
allmänna. Sådana nemligen, som iclce äro af den
vidd, att de kunna föda innehafvarne, medföra
största förfång för skogen, ty desse innehafvare
äro , såsom lössläppte Getter, blott förstörare af
den kringliggande skogstrakten. Skola de blifva
mera oskadlige, måste de nödvändigt hafva så
mycken mark, att de kunna lefva deraf. Men
dessa backstugulägenheter leda i allmänhet endast
dertill, att lösdrifvare gifta sig, och af nöd eller
fallenhet blifva verkliga skadedjur För orten, i
stället för att, som man föreställer sig, varda
nyttige medborgare. Erfarenheten har åtminstone
i Skaraborgs Eän tillräckligen vitsordat detta,
der mångfaldiga sådane lägenheter blifvit upptagne,
och det är ganska väl betänkt af Regeringen,
att den inställt fullföljden af detta odlingssystem.
Jag öfverlernnar emedlertid till vidare
pröfning, om icke det må stadgas, att lägenheter
af omförmälde beskaffenhet icke få bebyggas,
så vida de ej kunna till minst ett sextondedels
mantal uppskattas, utan bör3, i alla andra fall, då
odling tillätes, tilläggas något närbeläget hemman,
emot utgörande af den åsätta räntan.
Dessa mina anmärkningar torde få åtfölja
betänkandet , i fall detsamma till Utskotten återremitteras.
Herr Danckwardt'. I anledning af den sist
talande Ledamotens hemställan, huruvida meningen
är, att tunnelandtalet af de skogslotter, som
skulle försäljas', bör utsättas efteruppskattad jord
eller arealen, torde jag få upplysa, att dermed
så mycket mera menas det senare,^som i Kongl.
12
Den 17 Octoler J. ni.
Majds Nådiga proposition dervid står : ”Och bors’de
hvarje lott utsättas från 15 till 40 tunne.
'Mand, allt efter markens mer och mindre godhet,
härifrån likväl undantagne, så väl impedimen”ter,
hvarmed förstås sjöar, kala berg och de i
”deras närvarande skick oduglige kärr och rnos”sar
, som ock sådane kärr och mossar, som äro
”till odling tjenlige 8Cc.” Och vidare att'dea
årliga räntan af den sålunda i lotter uppsatta jorden
skall, efter markens godhet och skogens beskaffenhet
bestämmas från en half till 3 kappar
spannemål för tunnelandet.
Herr Grefven och LandtMarskalfcen hen%
Ställde , om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats,
och OeconomieUtskottens förevarande Utlåtande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Upplästes PresteStåndets ProtocollsUtdrag af
den 3 dennes, hvaraf inhämtades, att sedan Riksens
Ständer genom Förstärkta StatsUtskottet redan
den 24 sistledne Julii afgjort:
ilo att Capitationsafgiften ej erlägges förr
än efter fyllda 17 år, och upphörer vid fyllda
60 år för alla, som icke af Egendom, Tjenst
eller Rörelse äga en inkomst af 50 R;dr; eller
icke efter 2 Art. utgöra Bevillning af Lön, Egendoin
elier Rörelse.
Den 17 October f. m.
2:0 att Fyllnadsafgiften eller ersättningen
för Landttullarne ml försvinna.
3:0. Att all Bevillning för bruk och nyttjande
af vissa öfverflödsvaror ml upphöra; Pre-*
gteStåmlet beslutat, det borde Riksens Ständer i
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit så väl anmäla
detta förhållande, som i anledning deraf i
underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Majit
till samtlige Dess Befallningshafvande i Nåder låta
utfärda en skrifvelse derom, med förständigande,
att detta Riksens Ständers beslut må genast inom
hvarje Län blifva allmänt gjordt, till upplysning
och rättelse vid förestående Maritalsskrifningar,
heldst den nya BevillningsFörordningen, som för
år 1824 kommer att blifva gällande, ej hinner
till Mantalsskrifningen blifva känd, och mycken
tidsspillan för Förrättningsmännen, samt mycken
oreda och ovisshet för de skattskyldige härigenom
undvikas: uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne, att sig med PresteStåndet
förena.
Herr Gr ufven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade uti
PresteStåndets nyssnämnde beslut instämma, hvilket
bifölls.
Föredrogs å nyo Stats- och Bevillnings-Utskottens
den 20 sistlidne September under N:o
488 afgifne, samt den 27 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
M
Deri i7 Octo lier /". m.
väckt fråga om alla Tullumgälders liqviderande i
Svenskt mynt.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetter-t
stedt, Gustaf: Jag kan ej annat, än instämma i
den reservation, som Herr Eckhoff afgifvit, rcH
rande Tullmedlens öfverflyttande på RiksgäldsContoiret.
Jag tror med honom, att det skall^leda
till onödig omgång och snarare medföra oordning
i räkenskaperna, än någon lättad controll. Jag
tror ock, att ett sådant beslut är i rak strid
med beslutet om Rikshufvudboken, att nemligen
alla inkomster böra centraliseras och synas på ett
ställe ingående. Riksens Ständer hafva ock beslutat,
att Tullstaten skall aflönas å Statsverkets
Stat. Efter detta beslut hemställer jag, om det
icke är rättast, att StatsContoiret eller det Verk,
som uppbär och fördelar medlen, äfven redovisar
dem, och öfverlemnar afverskogen till RiksgäldsContoiret.
Jag tror ock att, då 66 §. i Regeringsformen
omtalar RiksgäldsContoirets befattningar,
och der ej finnes upptaget, att det skall
hafva att göra med Tullverkets medel, så bör äfven
i framtiden förblifva vid hvad hittills varit
brukligt. Det är på dessa skäl samt de, hvilka
blifvit anförde uti Herr Eckhoffs reservation, att
nemligen med samma anledning ChariseSigillatas—
och Postmedlen äfven borde till RiksgäldsContoiret
ingå, som jag anhåller om återremiss.
Herr Hjerta, Johan Gustaf: Då det un
der
närvarande tid har varit af yttersta vigt, att
sätta RiksgäldsContoiret i den ställning, att man
genom en klok Statsfinance kunde bespara ökade;
Den 17 O et ober f. mi
1?
räntor, och da ett Statslånesystem är börjadf, vid
hvilket räntebesparing är af mycken vigt , hafva
Utskotten trott sig böra tillstyrka, att Tullmedlen
må ingi till RiksgäldsContoiret. Hvarföre Utskotten
ej tillstyrkt, att de öfrige Bevillningsmedlen
äfven skola dit ingå, är att öfverskotten derå icke
äro så betydliga. Tullmedlen åter gifva ansen-:
liga öfverskott, och Utskotten hafva trott att der»
igenom, att desse genast ingingo till RiksgäldsContoiret,
och ej såsom hittills, först efter 2'.ne års
förlopp, dit öfverlemnades, skulle man sättas i
tillfälle att bespara räntor. Det är visserligen
sannt, som Grefve af Wetterstedt yttrat, att vid
beslutet om Rikshufvudboken var meningen den,
att få alla intrader på ett ställe, men något direct
hinder derföre finnes ej, ty de kunna i alla
fall upptagas i Boken, och i öfrigt står det i samband
med beslutet om Allmänna Bevillningen.
Afven får jag nämna, a*tt det ej lärer vara någonting
olagligt i Förslaget, då 3 Stånd redan gillat
Setänkandet. Jag tror således, att Ridderskapet
och Adeln äfven bör bifalla det; till en stor del
är 3 procentslåningen grundad deruppå , att de
penningar, som måste finnas i Cassorne, skola anländas,
och räntor derigenom besparas.
Herr Thami Wollrath: Fullkomligt förenande
mig med hvad Herr Hjerta yttrat, anhåli'
ler jag upplysningsvis få nämna, att öfverskotten
å Tullmedlen för åren 1816, 1817 och 1818 ej
förr än 1820 blefvo till RiksgäldsContoiret från
StatsContoiret uppgifne till belopp och icke förr än
I821 RiksgäldsContoiret ersatte med 66,000 R:dr.
1819 års öfverskott blefvo ej eller aflemnade förr
Den 17 October f. m.
jin 1821. Enligt de underrättelser, jag inhäm*
tat, var åtminstone den 5 Maji innevarande år
ingen uppgift eller redovisning lemnad till Riks»
gäldsContoiret i afseende å de öfverskott, som
uppkommit sedan år 1820. Jag medgifver, att
detta hittills icke orsakat Slaten någon skada, då
RiksgäldsContoiret ej varit i behof af att begagna
öfverskotten; men då, på sätt Herr Hjerta yttrat,
RiksgäldsContoiret får stort behof deraf, när mindre
creditivet äfven skall utgå från RiksgäldsContoiret
och då det är angeläget att i minsta
möjliga måtto söka begagna 3 procentssedlar, så
hemställer jag, om det ej är nyttigast, att Tullmedlen
i första hand blifva att tillgå för RiksgäldsContoiret,
så att någon besparing derigenom
kan äga rum. Anledningen hvarföre frågan denna
gång blifvit väckt, har varit den oskyldiga
tanken, att om Riksens Ständer biföllo Tulltariffen
och det friare Tullsystemet, skulle inkomsten
blifva större, hvarföre medlen äfven genast borde
blifva emottagne af Ständernes egne Ombud, Af
denne anledning förenar jag mig med Herr Hjerta,
som äfven tillkännagifvit de öfrige 3 Stånr
dens beslut.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag beklagar rätt
mycket, att de 3 Stånden redan fatt,at sitt beslut
i enlighet med Utskottens Betänkande. Jag tror
likväl, att detta ej bör hindra Ridderskapet och
Adeln att återremittera förslaget, eller afslå den
Grundsatts som blifvit framställd. Jag får härvid
anmärka 2lne omständigheter; nmo finner
jag det mera öfverensstämmande med Grunderne
för
Den 17 Oitoler f, m', 17
för Uppbörd, att intraden ingar till det Verk,
som i allmänhet har att uppbära Statens intrader:
2:0 är det en särskild omständighet för Sverige,
som medför betydliga svårigheter, den nem3
ligen ätt, som vi alla känna, intraderne här ej
ingå på bestämda tider, hvarföre det öfverskott;
som kan hafva uppstått, behöfver begagnas, intill
dess de ordinarie intraderne kunna inkomma. Att
betaga Staten denna utväg, vore att betaga’densamma
regelbundenheten uti dess utbetalningar. Försla-i
get är således onödigt och oformligt, då vi i allmänhet
betrakte, huru med uppbörden tillgår
Hans
Excellence Herr Grefve Mörner',
[Adolph Goran: Jag vill ej misskänna den goda
afsigten, som legat till grund för Utskottens förslag;
jag vill tro, att det ej varit annat, än omtanka
att skaffa BiksgäldsContoiret nödiga tillgångar,
som föranledt den ovanliga utväg, hvilken
nu är föreslagen; men jag kan ej undgå
finna, att den är stridande emot Grundlagens anda
och föreskrift, skadlig i tillämpningen, vådlig
i utföringen. Jag tror den vara stridande emot
Grundlagen, emedan den, som i 57 §. innehåller,
att ”Svenska Folkets urgamla rätt att sig
”beskatta utöfvas af Riksens Standar allena vid
”allmän Riksdag,” icke derföre säger, att Riksens
Ständer skola hafva uppbörden af de medel,
hvilka de bestämma, utan tvärtom i 64 §. lyder:
”Så väl Rikets ordinarie Statsmedel och Inkomster,
som hvad, på sätt omförmäidt är, under
Ridd, o. Ad, Prof, IX, B. And. Afd. 31
#*/i 17 Qttoier J, nl.
"namn af Extraordinarie Utlagor, eller Bevil!-*
”niogar till Statsverket af Riksens Ständer anslås,
”vare under Konungens Disposition, att till de
”af Riksens Ständer pröfvade behof och efter
”den upprättade Staten anordnas.” Sedan i 66
§. förekommer att; ”Riksens Ständers Riksgälds”Contoir
förblifver, såsom hittills, under Riksens
”Ständers styrelse, inseende och förvaltning; och
”då Riksens Ständer åtagit sig ansvar för den Ri”kets
gäld, Contoiret ombesörjer, så komma Rik.
”sens Ständer, sedan StatsUtskottet öfver Contoi”rets
tillstånd och behof sig utlåtit, att genom
”serskild Bevillning tillskjuta de medel, som för
”betalande af denna gäld, till ränta och capital,
”oumbärlige finnas, så att Rikets credit varder
”bibehållen och vårdad.” Det är således endast
i afseende på Rikgäldens betalande, som Riks -  gäldsContoiret har sig uppdraget att besörja om
dispositionen utaf den andel af Bevillningen,
som till RiksgäldsContoiret blir anslagen. Det
är den Extraordinarie Bevillningen, som innan
1809 egentligen var utmärkt med ordet Bevillning,
och sorn kallats så hittills, det är den, 80m
ingått till RiksgäldsContoiret, emedan den varit
ämnad til! Riksskuldens betalande. Som en liten
summa deraf, varit anslagen till Statsbristens fyllande,
har den från RiksgäldsContoiret blifvit
afiemnad till StatsContoiret. Men om RiksgäldsContoiret
nu skulle blifva ett UppbördsVerk, som
skulle emottaga de serskildt inflytande eventuela
inkomsterne, (och Tullen blir alltid eventuel,
då den beror på varuproduction och Handelsförhållande,
^ så blir frågan, om RiksgäldsComoirst
eller dess Full magt ige skola coniroliera
Den 17 October J, m.
*9
Uppbörden och Förvaltningen af TuIIraedlen?
Jag frågar, om det står tillsammans med egenskapen
af RiksgäldsConfoiret och dess Fullmägtige
alt hafva en: sådan Uppbördsbefattning, som
har så manga detaljer, hvaruii så mångfalldigt
olika göromål och ämnen ingå, hvilka Riksens
Sfänders Ombud ej rätt kunna pröfva? Jag finner
sedan, att saken i afseende på sitt äadamåf
ej uppfyller det, emedan man sagt, att det är
för att fylla RiksgäldsContoirets stundeliga behof,
som åtgärden blifvit föreslagen j meri RiksgäldsContoiret
kan icke comrollera, huru hastigt medlen
inflyta? följaktligen om man ej vill lemna:
dem, kan ej Contoiret få dem, förrän hela uppbörden
aflemnas, ty man har ej berättigat Fullmägtige
att hålla ebni roll. För öfrigt får jäg
gifva tillkänna att, som jag en tid varit Ledamot
i Tull Directionen, har jag varit i tillfälle'
erfara, att medlen inflyta på olika tider; att ofta
hvad sorn bort inflyta ett år, ej inkommit förrän
i början af nästföljande året i smärre summor,-  och allt som liquiderne kunnat uppgöras. Dessutom
i fall nu, enligt Riksens Ständers förslag,
creditupplag och nederlagsfrihet komma att ega
turn, så uppkommer deraf uppskof i bt l, Intagen
af medlen controllen blir således än örnöjligare
och för RiksgäldsContoirets Fulirnägtige kunna
alldeles icke beräkna hvad som influtit .Jag finnér
dessutom att, om summorne till RiksgäldsContoiret
successiv© aflemnas, så komrSa små summor'
efterhand in. Hvem skall då Controlleray att
Statsverket får sina behof fyllde i den mån de
inträffa? Man bör besinna att nu, då StafsContoiret
emottagit Tullmedlen alltefter sutn de
2#
Den 17 Öctoler /. nt,
influtitj har detta Verk, när de ordinarie rän»
forne saknats, varit i tillfälle att, genom begagnande
af dessa medel, fylla de dagliga utgifterne,
och hålla Statsmachinen i jemn gång. Men
om nu RiksgäldsContoiret skall uppbära dessa
medel, och StatsContoiret ej förr än sednare får
dem, så blifver det ett deficit, och Löntagarna
blifva en längre tid i saknad af sina inkomster.
Följagtligen är förslaget i detta hänseende skadligt
och vådligt. Jag tror det ock vara vådligt
att sälta Fullmägtige i ett Rikets Ständers Verk
i contact med Statens Uppbördsman. Jag har varit
i tillfälle se, att man i RiksgäldsContoiret ej
alltid undgår att göra misstag, och tror således
att, om man ökar uppbörden, utan att öka personalen,
skall det leda till missbruk och bristande
controll. Följakteligen tror jag att för redigheten
och säkerheten skull blifver det nödvändigt;
att att låta förhållandet förblifva sådant, som det
hittills varit, enligt Grundlagen. Afven får jag
anmärka, i afseende på hvad man sagt om afsigten
att fylla RiksgäldsContoirets behof genom
de inflytande medlen, att den långsamhet i deras
aflemnande, som man anmärkt, torde härflyta
deraf, att man sagt, att ej blott öfverskotten af
Tullen, utan äfven af de andre inkomsterne,
skall till RiksgäldsContoiret aflemnas. StatsContoiret
har vid Hufvudbokens slutliga uppgörande,
funnit hvad som varit öfverskott, och först
då aflemnat det. I det hela är deruti ej något
ondt, det ligger i sakens natur att då alla uppbördsmedel
räknat* tillsammans, går det långsammare,
emedan man ej känner öfverskotten, utan
i den män, sorn allt blifvit gcanskadt, Om nu
Den 17 Öitohér /. m,
21
deremot Riksens Ständer i stallet för att, som Utskotten
föreslagit, begära det Uppbörden borde gå
till RiksgäldsContoiret, hade yttrat den önskan,
att Kongl. Maj:t mitte befalla StatsContoiret att
afskilja öfverskotten af TuUmedlen, förrän öfver
skotten af de öfrige inkomsterne och att hvarje
år, så snart öfverskottet af Tullinkomsten blifvit
utrönt, öfverlemna det till RiksgäldsContoiret, så
tror jag, att ändamålet säkrare blifvit vunnit.
Ingen förändring hade då ägt ruin, och Kongl.
Majit hade visserligen ej haft någon betänklighet
att bifalla detta, som åsyftat möjlighet för RiksgäldsContoiret
att fullgöra ingångna förbindelser
Följaktligen får jag hemställa, om icke betänkandet,
oaktadt det af 3 Stånd lär vara bifallet, af
Ridderskapet och Adeln bör ogillas. Jag tro*-,
att nan bör bibehålla principen, och icke gilla
en sak, som är Bkadlig och stridande emot Grunlagen.
Friherre Cederjiröm, Jacob: Det har blifvit
yttradt, såsom skäl för betänkandet, att StatsContoiret
så sent aflemnat öfverskotten. Likväl har
af StatsUtskottet ingen anmärkning i denna del blifvit
gjord emot StatsContoirets befattning. Det följer
således deraf, att StatsUtskottet nödgats erkänna,
det StatsContoiret, så fort Räkningarne
blifvit alslutade, och så fort ske kunnat, aflemnat
dem. Då ingen anledning till anmärkning
ägt rum emot förvaltningen , så är det besynnerligt,
att man på det andra skälet, att nemligen
sätta RiksgäldsContoiret i ställning, att äga mera
penningar under sin förvaltning, velat till detsamma
öfverlemna denna inkomst, då det lik
-
Den 17 October /. m
val är ganska bejern, art Statens utgifter till bestämda
ändamål afgå , och att inkomsterne ej i
samma successiva ordning inflyta, utan rester
uppkomma, så att ofta de ordinarie räntorne cj
inflyta, förrän i Maji och September det påföljande
året. Dm då RiksgäldsContoiret genom ett
särskildt 3nordnadt Greditif skall fylla bristen i
Stats,Contoiret, så uppkommer en mångdubblad
räkning och Controllen blir ganska svår. När
således RiksgäldsContoiret skall förlägga StatsCon—
loiret, kan det ej få en erida skilling i besparing,
förrän alle andra inkomster ingått, och det
åsyftade ändamålet att skaffa RiksgäldsContoiret
Fon der blifver förfeladt, det enda som blir qvar,
är oredan, och i stället för att RiksgäldsContoiret
instuckit de influtna medlen uti 3 procents-rörel,
sen, måste det anlita sitt creditif i Banken.
■Petta står ej tillsammans med dep vanliga ordningen
, och med hvad som blifvit föreslaget,
ty creditivet är blott ämnat till inlösen af 3 procents
och RiksgälrisSedlarne, ej till att fylla de
vanliga och de extra-ordinarie behofven, då
brist finnes i StatsContoiret. När man dertill
lägger, att StateContoirets Hufvudbok skall upptaga
alla i nkoms!_tiiiar, och redovisa allt, sa
hemställer jag, huru den åtgärd, som nu är föreslagen,
kan gå för sig att, ehuru medlen inflyta
till RiksgäldsContoiret, de skola redovisas och
bokföra? i StatsContoiret. Kan den, sorn der har
bokföringen ansvara , att upphörden är vigtig,
pcb att verificauonerne äro k‘ara, då uppbörden
ej dar cpntrolleras ? Skal! Riksälds-Contoirets
anordningar tjena sorn verificationer för StatsContpiret
, så inträffar den omständighet, att"df{
Den 17 Octobtr f. m,
ena Verkets uppgift tjenar till verification för ett
annat. Derigenom kunde Itända, om RiksgäldsContoiret
lemnade en origtig uppgift, att Hufvudboken
lemnade ett olika resultat mot speeialerne
i Tullen. Alla sädana oordningar kunna
ej stå tillsammans med en förnuftig Statsförvaltning,
och jag skulle förmoda, att då afsigten
är, att Styrelsen skall kunna bestrida utgifterne
med de medel, som dertill blifvit bestämde, man
ej bör förrycka utvägarne dertill. Om ej StatsContoiret
har överskjutande roedel -på en titel
att använda, så kan det ej bestrida qvartals-utbetalningarna.
Jag anhåller således om afslag i
betänkandet.
Herr Hjerta; Det var mig verkligen oförväntad!,
att i detta fall emot sådane tillvitelser
behöfva försvara ett betänkande, soia är stödt
på enkla grundlags-enliga principer. Hvad grundsatsen
angår, i anledning af hvad Herr Lefren
yttrat, hafva Utskotten gjort sig till en heligare
pligt att följa Grundlagen, än grundsatsen; men
äfven denna har ej laggt något hinder för Utskotten
att tillstyrka, hvad de gjort. 64 §. säger,
om man lägger torivigten der den bör läggas:
såväl Statens ordinarie Statsmedel och inkomster,
forn hixid, pä sätt omförmäldt är, under
namn af extra-ordinarie Utlagor eller BeviIIningar
till Statsverket af Riksens Ständer
anslås, vare under Konungens disposition 8Cc. 8Cc.
Således är det blott fråga om dst, som af Staten*
Ordinarie och Extraordinarie inkomster till Statsverket
anslås. Då Riksens Ständer nu bestämt
ansUgit en vis* summa af i,goo,ooo Rdr Tull
-
Den i'7 O cl ober J. rn.
medel till Statsverket, så finner man, att inga
brister kunna uppkomma , emedan behof och tillgångar
äro beräknade, och man derjemte dels
öfverlemna! öfverskotten å ChartaeSigillatac och
Postmedlen m. rn,, dels ock yttrat att om det
kunde hända, att en brist uppstode hos Statsverket,
är SlatsContoirets Assignations-rätt på
PiksgäldeContoiret öppen; och det har aldrig
händt, att icke StatsContoiret påföljande morgon
haft hvad det assignerat om aftonen. Man har
försökt , att uppkalla spöken, för att förskräcka
dem, som med rädda blickar skåda Rikets Ständers
Bank, och sagt att BiksgäldsContoiret skulle
behöfva anlita Banken för att fullgöra sina förbindelser.
Äfen detta är ej möjligt ; ty om icke
RiksgäldsContoirets inkomster räcka till, och om
behofven öfverstiga Stats-regleringen, så hemställer
jag, om icke det är afgjordt, att Riksens
Ständer sammankomma, och dessa lära nog hädanefter
icke tillåta en sådan skuldsättning. Hvad
nu 66 §. angar, så innehåller den, huru RiksgäldsContoiret
skall förvaltas, nemligen: af Rikets
Stander, forn hittills. Om nu hittills RiksgäldsContoiret
alltid haft att göra med uppbörd,
och uti all Svensk uppbörd funnits något, som
beter RiksgäldsContoiTS-rnedel, så är det ej något
nytt, om ock Tullmedlen dit ingå. De gingo
1809 till TullArrendeSocieteten, och derifrån
till StatsContoiret. Således kan jag ej finna
det vara stridande, hvarken mot Praxis eller
Grundlagen, att BiksgäldsContoiret eller ett annat
Verk uppbär dessa medel, och om 66 §•
verkeligen tillkommit endast med iner afseende
få hvad 30m existerade, då Grundlagen förfat
-
Ben 17 October f. 111.
2?
tades, så ar det väl alt Riksens Ständer deraf
nu kunni hämta nägol, som kan tjena till nytta
äfven för framliden. Man säger, att denna
åtgärd ej uppfyller ändamålet; då måtte man tänka
sig ett ändamål och, om detta är, alt utan
redovisning behålla medlen 2 år i StatsContoiret,
så vinnes det ej; men om meningen är,
att Staten så litet som möjligt skall generas
roed bevillningar, så blifver det vunnit; och
jig får yttra, att om RiksgäldsContoirets förvaltning
sker sorn sig feör, och på sätt den, enligt
Utskottens förslag, kan ske, skall 5 procents-räntan
blifva så obetydlig , att det skall förundra
kommande Ständer, huru låne-systemet med så
litet kunnat drifvas. Hvad angar det Grefve
Mörner yttrat, att Räkenskaperne ej skulle behöfva
vara färdige i Tullverket, och att Riksens
Ständers RiksgäldsContoir ej skulle halva
rätt att granska dem och efterse, att de finnas
ordentligt forde, så får jag fråga, om icke Riksens
Ständers Revisorer numera äga att granska
dem? När detta är förhållandet, synes mig som
jag icke borde tänka mig något sådant. Jag har
väl kunnat tänka mig möjligheten af en Styrelse
som kan göra misstag; (y detta är menskligt; men
jrg har aldrig, som representant, och skall aldrig
som sådan, tänka mig den omoralijk; således
ej befara att den skulle ställa sig rent af upp
emot Riksens Ständer, och säga till sine underordnade
Verk; J behöfven ingen reda göra! det
har jag ej kunnat tänka mig, såsom Svensk; det
fruktar jag ej heller, Hvad åter angår controllen
derpå, att Staten skall få sina behof fyllda,
så iytr jag yttrat3 att samma comroll redan firl
-
Den lj Oelober /. m.
nes och ligger i RiksgäldsContoirets Fullmäktiges
ansvarighet, dl de äro förpligtade, att så
snart StaisContoiret requirerar, genast assignera.
Således kan dermed ej dröja öfver en dag, och
denna dag miste till och med vara en Söndag.
Att deruti skulle vara ett hinder, att ej RiksgäldsContoirets
personal blifvit ökad, och att den
nuvarande ej skulle medhinna göromålen, måtte
blifva Riksens Ständers egen sak. För min del
tror jag det vore skäl, att Riksens Ständer i sin
eida gjorde ett försök att tillvägabringa mera ,
med samma personal; sidane exempel torde väl
behöfvas. Min enskildta öfvertygelse är, att
Fullmägtige och Verket kunna hinna med göromålen.
Friherre Cederström har gjort flere anmärkningar
af besynnerlig natur. Han har sagt,
att Rikshufvudboken ej skulle kunna fullständigt
författas, ont Tullmedien ingingo till RiksgäldsContoiret.
Jag får fästa uppmärksamheten deruppå,
att allmänna Beviliningen i alla tider ingått
till detta Verk. £)en finnes ock upptagen
i Rikshufvudboken; men det är möjligt, altman,
ej velat se, huru mycket den gjort. Jag är äfven
öfvertygad , att StatsContoiret trott RiksgäldsContoirets
uppgifter , rörande Allmänna Bevillningen
, och att det kommer att tro de, sorn
lemnäs otn Tultbevillningen. Af al la dessa skäl %
och dä rnecMen äro nödvändige för RiksgäldsContoiret
, om man vill tillvägabringa ränte-besparing
för Staten , samt om dess kraft och medel
skola concentreras och sålunda fullkomligare
gagna, tillstyrker jag bifall ä detta Betänkande,
som rent af är ett foster af den nya liden och
dess behof, samt det derföre börjande StatsLan©».
Dea ij Oclober f. m.
»7
systemet, och således ej bör förskräcka någon ,
äfven om det skulle synas för ögonblicket stridande
emot gammal praxis.
Herr Tham: Föga återstår för mig att tillägga
til! den sidste Talatans yttrande, men jag
anhåller att få Fästa uppmärksamheten vid den
emot Betänkandet gjorde invändning, att det
skulle strida emot Grundlagen. Det kan jag omöjligen
finna, ehuru jag sökt att med uppmärksamhet
läsa den. Qrsaken ligger i en annan omständighet,
den nemligen att före 180g Tullen
*j yar Bevillning; den berodde af Regeringen,
,och det var en grace, att beloppet deraf uppgafs
för Riksens Ständer- Jagvet ej hvad mening Lagstiftningen
hade 1809, da den upptog Tullen
bland Be vinningen. Kanske har man sedan glömt,
att Tullen verkligen är Bevillning, derföre att
paan åt Regeringen någon gång har öfverlemnat
att bestämma Tullen. D fia hafva Riksens Ständer
ej nu gjort, och jag fruktar, att det är denna
vana, som varit orsaken, att man tror detta
strida emot Grundlagen, Jag är öfvertygad att
då den innehåljer, att Riksens Ständer ega sig
sjdfve beskatta, och dess 6o:de §. upptager Tullen,
såsom Bevillninng, så ega Riksens Ständer
rätt att med Uppbörden af Tullen samt redovisningen
och cpntrollen för densamma förfara på
samma sätt, som med den serskildta BeviIlningen,
och ingenting har blifvit anfördt, som kunnat
rubba min öfvertygelse i detta afseende, örn icke
Grundlagen förtydes. Det har blifvit sagt, att
StatsGontoiret ej skulle kunna bestrida de ordinarie
ulgi{'terne, om det ej får Uppbörden i
S§ T)tn 17 Oclobtr f. m.
första hand. Den sldste Talaren har tillräckligen
upplyst, att StatsContoiret har en ovillkorlig
assignationsrätt pl RiksgäldsContoiret.
Det har
ytterligare blifvit sagt, att StatsContoiret behöfver
en summa att förskottsvis disponera. Nå väl,
det har öfverskotten på CharceSigillaOs och Postmedlen.
Skulle StatsContoiret behöfva en Fond
till förskott, så rn.å det då behålla hvad det haft
och ej redovist sedan 1820. Det är bättre, att
StatsContoiret får behålla detta, än att oredan årligen
fortfar. Blott det, som hädanefter blir öfverskott,
genast är tillgängligt för RiksgäldsContoiret,
så vinnes ändamålet. Jag kan icke förena
mig med den tanka, som omtalar osäkerheten
af RiksgäldsContoirets uppgifter till StatsContoiret.
Jag skulle icke förmoda, att Riksén»
Ständer valt sädane Fullmägtige, utan är deremot
öfvertygsd, att uppgifterne skola blifva lika
pä 1 i tel i ge hädanefter, som hittills; annars hade
Riksens Ständer grufiigen misstagit sig i valet.
De oordningar som blifvit framställde, såsom följder
af det gjorda förslaget, hvila ej på sanna
grunder, utan på origtiga framställningar. I öfrigt
har jag intet att tillägga, utan förenar mig
endast med Herr Hjerta.
Herr von Hartmansdorff, Augujt: Jag
anser förevarande Betänkande vara oriktigt, så
väl enligt grundsats, sorn Grundlag, och utbeder
mig få utveckla skälen till min mening.
Till Grundfatsen i Statsförvaltningen , synes mig
nämligen, uti ett väl organiseradt samhälle, höla
att Folket skall bestämma skatteme, men Regeringen
uppbära dem, hvarefter åter Folkel*
iten 17 Öctoher /. m;
sätt kommer att tillse, huruvida Uppbörden ordentligen
ingått och medlen blifvit till sina bestämda
ändamål använde. Att den Allmänna
Bevillningen kommit på afväg från StatsContoiret
och inflyter till RiksgäldsContoiret, härleder
sig ifrån Carl XII:s olyckliga krig. Riksens
Ständer inrättade då RiksgäldsContoiret för att
betala räntorna på Rikets gäld, samt inlösa mynttecknen
och mynt-sedlarne. Den Bevillning sorn
dertill åtogs öfverlemnades å Contoiret, och dervid
förblef det tills vidare. Under tvedrägtstjderne
drogo Riksens Ständer åt sig allt hvad
de kunde af StatsFörvaltningen. och insatte i
hvarjehanda EmbetsVerk sina deputerade, såsom
ombud mellan Riksdagarne. I RiksgäldsContoiret
gick det så långt, att de, sorn hade löner att
fordra, fingo sig dem anviste i RiksgäldsContoiret,
hvars Fullmagtige till ock med erhöllo domsrätt.
När delta missbruk nått sin höjd, och
Riksens Ständer vid 1765 års Riksdag sökte återbringa
enhet i Statsförvaltningen, och inskränka
skaran af Ernbetsinän, anhöllo Ständerne hos
Kongl. Maj:t, att RiksgäldsContoiret måtte indragas
under StatsContoiret, och uppbörden ske
genom det sednare. Så skedde äfven , och Bevillningen
ingick sedan till StatsContoiret, och
har ej, som Herr Hjerta förmenat, alltid ingått
till RiksgäldsContoiret, Detta förhållande fortfor
till 17781 då Kongl. Majst åter skilde Riks-i
gäldens liquiderande från StatsContoiret, och upprättade
den såkallade Kongl. RiksgäldsDirection.
Den utgjorde ett slags fördelning af StatsContoiret
till 1789, då kriget och de skulder, som
Regeringen sig åsamkat, föranledde henne, för
Den 17 (fetober f, m.
att förmå Ständerne åtaga sig skulden, att åt dem
sjelfva öfverlemna dess liquiderande, och då inträdde
oordningen i Statsförvaltningen å nyo.
Den fortgick till statshvälfningen 1809, och har
äfven sedan för bl i f v i t sig lik. Nu då Rikets
skuld, såsom vi känna, blifvit liqviderad, så
borde RiksgäldsContoiret des t ornera hafva upphört,
och Beviltningeri ingått till St äts God t dir et,'
Som hufvudsakliga skälet för uppbördens ledande
på afväg försvunnit. Hvad är väl följden? Jo,
att allmänna Bevillnirsgen i Ränterierne och
DandsContoiren måste särskilt bokföras och redovisas,
hvarigenom onödigt skrifveri åstadkommes.
Om den rättelse i S yrelsevérkens organisation,
och den minskning i Em bet små: ines antal,
som Riksens Ständer åsyftat alltsedan 1803,.
skola gå i fullbordan, si måde fördubblade och
onödiga embets- förrättningar upphöra,- och hvarje
gren af Statsförvaltningen biingas till ett enkelt1
skick. Dertill hörer äfven, att Uppbörden skalf
ske på ett ställe, och i sådan mening har älven'
StatsUtskottet afgift it ett af Ridderskapet och
Adeln redan bifallet Betänkande om Rikshufvudbokens
uppgörande, .Knappt har en månad’
sedan dess förflutit, förrän man redan är färdig,
att söndra Kronans uppbörd från StatsContoiref
mera ärt lion hittills varit; i stället för att göra hvad
man, efter min ianka snarare bordt, nemligen
äfven skilja allmänna Bevillningens uppbörd ifrån
RiksgäldsContoiret. Detta, hvad grundsattsen i'
allmänhet beträffar. I aheende på det särskilta
stät- sorn blifvit anfördt, för Tulirnedlens ingåer
da till RiksgäldsContoiret , att det nemligen
skutie vara nyttigt , till att betacka räntorna
jpen 17 October f. m.
5i
3 procents Obligationeme, sS får jag tillägga,
att denna åsigt är öfverensstämmande med den
vid denna Riksdag oftast rådande} att uppoffra alla
andra förhållanden för Låne-rörelsens befrämjande.
Vill man undantaga StatsContoiret rättigheten
att uppbära Tullbevillningen, så bör
man äfven undandraga det skyldigheten att honorera
löner, och andra ordinarie Stats-utgifter.
Det återstår eljest ingen annan utväg, än att
RiksgäldsContoiret måste lemna StatsCoptoiret ett
motsvarande större förskott på de årliga inkomsterna,
hvarigenom Tullmedlen, ehuru först ingående
till RiksgäldsContoiret, dock i sjelfva verket
måste ställas StatsContoiret tillhanda. Hela
skillnaden blir i sjelfva verket blott den, att de
summor, som omsättas fram och tillbaka mellan
Kronans ot>h Rikens Ständers Verk, varda större.
För närvarande är derutinnan en sådan förvirring,
att somlige medel lefvereras från StatsContoiret
till RiksgäldsContoiret, och somliga från RiksgäldsCoutoiret
till StatsContoiret, utan någon annan
märkelig verkan på det allmänna, anat åtskilliga
Embetsman fördenskuld mäste onödigtvis underhal*
lag. Det torde ej tagas väl, att jag nämner Norrige^
men förhållandet är der sådant, som det skulle
blifva här, om Betänkandet antoges, utan att
RiksgäldsContoiret ålades att gifva StatsContoiret
större förskott. Statsinkomsterne kunna ej så hastigt
ingi för det löpande året, som de äro påräknade
att utgifvas, och en stor del inflyta merendels
under loppet afdet följande. Emedan nu Staten
i Norrige ej haft tillgång till förskott från något
RiksgäldsContoir, så hafva Statsutgifterna icke
kunnat ordentligen bestridas, Etnbetsmännen hafva
ven 17 October /.ml
blifvit utan sina löner, och Svenske Cassör utan
sina fordringar. Vill man ej följa sina Grannars
efterdöme i det som är godt, så bör man
åtminstone icke följa dem i det sorn är felaktigt*
I afseende på Fullmäktiges i RiksgäldsContoiret
ansvarighet vet jag ej, att den för Riksens Ständer
är mera tillfredsställande, än ansvarigheten
hos andra Embetsman. Den Ledamot, som åberopat
ansvarigheten hos Fullmägtige, har vid ett
annat tillfälle anmärkt, att de ej voro godtyckligt
afsättliga; och deras ansvarighet endast inför
Svea HofRätt omtalades då äfven. Jag vet således
icke, hvilken större säkerhet Riksens Ständer
kunna hafva hos dem, än hos Embetsman i
allmänhet. Skulle man behöfva en tillökad personal,
sade Herr Hjerta, så kunna Riksens Ständer
besluta den. Men RiksgäldsContoiret kostar
redan öfver 30,000 R;dr eller mera än hela StatsContoiret,
och jag ser ej hvarföre man skulle
öka denna summa blott för att få äfven denna
del af Bevillningen till alt ingå på afvägar från
det rätta Uppbördsverket. I afseende på Grundlagen,
så behagade en värd Ledamot uppläsa
första delen af 64 §. RegeringsFormen. Jag får
påminna, att Han, vid ett föregående tillfälle,
beklagat det man ej läste §. §. till slutt nu måste
jag beklaga mig, Öfver detsamma. § lyder
sålunda; ”Så val Rikets ordinarie Statsmedel och
”Inkomster, som hvad på sätt omförmäldt är un”der
namn af Extraordinarie Utlagor eller Be”villningar
till StatsVerket af Riksens Ständer
”anslås.” __ Der slutades läsningen förra gången;
nu föijer; ”Vare under Konungens disposition,
”att
Den 17 October f, m.
31
"att lil! t!e af Riksens Ständer pröfvade behof
?,och efter den upprättade Staten anordnas.’’ Jag
frågar, om Grundlagen tydligare kan säga, att
hvad som blifvit anslaget till Statens behof, skall
af Kongl. Maj t disponeras. Detta är ock det
rätta och naturliga. Blott granskningsrätten är
Riksens Ständers sak, och den har jag under
detta Riksmöte sökt att försvara, men att betaga
Regeringen den myndighet henne med rätta tillkommer,
skall jag aldrig Försöka, emedan det vore
ett sönderslitande af Samhällsbanden, hvilket förr
eller sednare skulle bestraffa sig sjelft Jag har ej
vidare att tillägga, utan får blott förena mig med
dem, sorn yrkat, att Betänkandet antingen måtte
återremitteras eller afslås, och det så mycket mera,
som, om än de 3 öfriga Stånden bifallit Betänkandet
bör åtminstone det Stånd, sam till en stor
del utgöies af Embetsmän, ej bifalla något så
oiigligt som detta.
Hans Excellence Herr Grefve af TV ett er ~
stedt: Jag instämmer fullkomligen med Herr
Hj ^rta deruti, att de grundaattser, å hvilka Utskottens
Betänkande blifvit byggdf, äro enkla,
men jag kart ej instämma deruti, att de äro Grundlag«eniige.
Ehuru jag således hyser med honom
en skiljaktig mening, skall jag hvarken framkalla
spöken eller söka att ur någons öfvertygelse aflägsna
hvad man här behagat kalla grundade farhågor.
Efter allt hvad Herr von Hartmansdorff anfört,
har jag föga att tillägga, utan. förenar jag mig
med honom. Det är blott några få omständig
-
Ridd. o. Ad. Prof. IX B. And. Afd. 3.
54
Den 17 O claier /, m.
heter sam af Herr Hjerta oell af Herr Tham blifvit
omnämnde, vid hvilka jag viii fästa mig.
Herr Hjerta har sagt i anledning af 66:te ,
sorn handlar örn RiksgäldsContoiret, att efter me'
del redan funnits under namn af RiksgäldsContoirets
medel, vore det ej något nytt. Vid ordet
nytt kari jag ej fästa annat begrep;), än det sorn
ej hittills varit brukligt, och hittills hafva Tullmedlen
ingått till StatsContoiret; nu föreslås der*
emot att de skola ingå till RiksgäldsContoiret;
deruti miste således ligga någon afvikelse från
hittills iakttagne former. HerrTham har ansett och
förmodat samt yttrat sin bestämda öfvertygelse
vara att, emedan Tulimedlen uti 60 §. Regeringsformen
äro betraktade såsom Bevillning, äga
Riksens Ständer att bestämma om deras uppbörd
och disposition. Då en sådan öfvertygelse här
blifvit framställd af en Ledamot i Bevillningsutskottet,
hade det varit önskligt, att Utskotten
kommit på en gång med denna öfvertygelse i
sin tillämpning, och sagt sig föreslå, att alla de
medel, sorn i 60 §. äro upptagne, ovillkorligen
böra ingå till RiksgäldsContoiret, ty, om Grundsattsen
är rigtig för en af desse tittlar, aå måste
den äfven vara tillämplig för alla, och då borda
äfven CharlseSigillatas och Postafgifterne ingå till
RiksgäldsContoiret. Men jag frågar, hvar i Grundlagen
det står skrifver, att Riksens Ständer kunna
anbefalla ett Statens Verk, att lemna in en
intrad till något annat Verk, än som hittills
skett. Om Riksens Ständer hafva rätt au bestämma
intraden, så hafva de likväl ej rätt att
befalla, att Uppbörden skall göras utaf det eller
det Verket, utösa af det, som Riksens Ständer
Den 17 Oetober f, m.
35
sjelfve tillsätta, ty skulle en så obegränsad di~
spositionsrätt öfver de Administrerande myndig-»
heternas åtgärder anses såsom ett vehikel till sjelf»
beskattningsrätten, så skulle hela Statens organisation,
ställd under Konungens uppsigt och vård,
till sin grund förryckas. Det är af dessa skäl
och ännu flere, sorn jag anhåller otn återremiss
eller afslag å detta af en Ledamot så kallade foster
af den nya tiden»
Herr Lefrén: Det är i anledning af hvad
Herr Th arn sednast yttrat, som jag anhåller få
anföra några ord. Hittills håfve vi uppehållit
oss vid att på goda skäl uppoffra vår tid med att
discutera ett vigtigt ämne, ehuru vi redan i
början af öfverläggningen erhållit den uriderrättelsen,
att 3 Stånd fattat sitt beslut: hvarföre discussionen
blott varit för att utreda en Grundsatts.
Herr Tham har lyckligtvis gifvit denna
discussion en verklighet. Han har gifvit mig
anledning fråga, om han önskar göra ett tillägg
till beslutet, hvaruti de öfrige Stånden skulle
inbjudas alt instämma eller, ifall han icke vill
det, om han tillåter, att jag adopterar det. Då
Herr Tham medgifvit, att en fond för StatsGontoiret
redan hittills existerat, så hemställer j3g,
om icke det tillägg till beslutet, som Herr Tham
omtalat, kunde göras: att nemligen nuvarande
förskott årligen får påföras och afföras, hvarigenom
den våda förekomrnes, att StatsContoiref
skulle komma i momente! brist i väntan på de
Ordinarie rantornes inflytande. Jag hemstället
till Herr Tham 3 otn han sjelf behagar göra
50 Den 17 Oetobsr /. nt.
detta tillaggj aller om jag får tillegna mig det,
såsom min egendom.
Herr Hjerta: Jag borde visserligen misstro
min erfarenhet och kunskap i saken, då jag
Jior åtskillige af Särskildta Utskottets Ledamöter
anse frågan ej tillhöra RiksgäldsContoiret. Om
jag trodde, att det vore följden af djup forskning,
skulle jag afstå; men om det blott är ett
foster af en centralisations-ifver, så tror jag mig
hafva rätt; och just de bevis man anfört, nemligen
RiksgäldsContoirets periodiska upphäfvande
och införande hafva visat, att detta Verk har
ett väsendtligt sammanhang med National-representationen;
ty så snart den har visat kraft, har
den behöft Contoiret. Vi böre komma ihåg, att
beskattningen här sker efter andra grunder, än
i de flesta andra länder, och att det i följd deraf
är vigtigt, att Riksens Ständer hafva ett Contoir,
dit intraderne inflyta. Vi uppgöre ej en
årlig boudjette, utan sammankomme hvart femte
år. Det är detta, som öfvertygat mig om vigten
deraf, att RiksgäldsContoiret finnes, och jag
anser mig derföre alltid böra föreslå, att det
måtte sättas i tillfälle att kunna fullgöra sina åligganden.
Hvad angår, att allmänna Bevillningen
ej städse ingått till RiksgäldsContoiret,
så har jag ej yttrat, att detta städse skett, utan
att det så varit sedan 1809 och äfven förut. I
afseende på hvad man sagt, att Utskottens Betänkande
ej skulle vara conseqvent med Betänkandetom
Rikshufvudboken , så får jag blott åberopa,
att här ej något finnes som motsäger, att
inkomsten skall i Rikshufvudboken uppiagas, och
Den 17 Oclober /. m.
i det förra Betänkandet är blott taladt om nyttan
deraf, att alla inkomster synas i Rikshufvudboken.
I öfrigt, om en sådan förvirring äger
rum emellan RiksgäldsContoiret och StatsContoiret,
som en RiksgäldsContoirets Fullmägtig säger,
så lärer det blifva en kär pligt för den värde
Ledamoten, att derom upplysa Riksens Ständer
vid en kommande Riksdag. StatsUtskottec
har nu ej kunnat upptäcka den; allt har varit
mycket redigt i begge dessa Contoir, och man
kan svårligen tänka sig något ordentligare, än
deras styrelse och förvaltning nu en tid varit*
Att jag skulle hafva yttrat, att RiksgäldsContoi*
ret skulle behöfva flere Embetsman, lärer Prolocollet
kunna intyga ej vara förhållandet. Jag
har S3gt att, om de behöfvas, så kunna Riksens
Ständer tillsätta sådane; men att just Rikets Ständer
borde i deras Verk visa, det mera arbete kan
förrättas med samma personal. Orsaken, hvarföre
jag ej utläst §., är den, att Grefve Mörner
uppläst den, men så att det ej märktes, att der
endast är fråga om de medel, som till StatsContoiret
anslås. De andra stå ej under Stats*
Contoirets disposition, utan böra stå i RiksgäldsContoiret
för att användas till de utbetalningar,
sorn af Riksens Ständer beslutas. Grefve af Wetterstedt
har yttrat något, som i sin grund är
ganska rigtigt, att man nemligen för att vara
consequent borde låta alla Bevillnings-medien
ingå till RiksgäldsContoiret; men jag får upprepa,
hvad jag först anförde, att förslaget är en
följd af tidens behof; de öfrige intraderne lemna
ej sådane öfverskott, att de äro ,af vigt att
påräkna. Jag är ©fvertygad med Herr yon Harti
Den tn Öctober /. m.
jnansdorff, att det rätta är, att Folket beskattar
sig , Regeringen uppbär medlen, och Folket sedan
eontrollerar deras användande. Men jag frågar
, om icke dertill fordrades en hel omstöpning
af nuvarande FörvaltningsFormer , och om sådant
är möjligt, så länge Folkets Representanter
blott sammankomma hvart femte år. Man måste
Fålla sig vid bokstafven, och lemna grundsattsen
för Grundlagen. Derföre kan jag ock icke ett
ögonblick tveka, hvad resultatet skall blifva inom
detta Stånd; ty om det oek utgöres till en stor
idel af Embetsman, hafva de likväl alltid visat’
att de satt Embetsmannen åsido , då allmänt väl
fordrat att de skulle vara medborgare.
Herr Grefven och Landt Marskalken tilllännagaf,
att Plenum komme kl. half till 6 1
«fternriddag att fortsättas.
Friherre Cederström'. I anledning af hvad
Herr Hjerta och Herr Tham anfört, anhåller
jag få fästa uppmärksamheten på några omständigheter,
Först hvad angår den trovärdighet,
som tlesse Herrar påstått, att uppgifterne från
RiksgäldsContoiret skulle äga, såsom verificationer
till RikshufvudBoken, så hade jag icke vänTat,
att personer, som haft att göra med Rikers
PenningeVerk, skulle godkänna sammandragna
■uppgifter derom. Jag hade ej trott, att man exempelvis
skulle anföra den del af Reviilniogen,
sorn nu ingår till RiksgäldsContoiret, då man
hade bordt veta, atr denna Uppbörd finnes verificerad
i de från Länen till StatsContoiret ingående
Landsböcker. De måste tros, emedan de
Ddi 17 Oclobi r f. m.
39
äro autentique, men en enskild uppgift af ett Verk
kan icke anses, såsom en verification. 1 afseende
på hvad Herr Tham yttrat for andra gången
om öfverskottet på Tulluppbörden föri8so, och
att det ej till RiksgäldsContoiret influtit, hade
jag trott det tillkomma en Riksdagsman att, då
han yttrar sig öfver en sak, äfven göra sig underrättad
om orsaken. Orri han hade sökt den i
StatsUtskottet, så hade han funnit, att skälet,
hvarföre 182® års öfverskott ej] tili RiksgäldsContoiret
ingått, helt enkelt är det, att Tullbevillningen
då lemnade brist, och att det således varit
svårt för StatsContoiret, att öfverstyra 1820
ars öfverskott då något sådant icke fanns. "Ytterligare
har blifvit yttrajdtj att i StatsContoiret
brist ej kan uppstå, då detta Verk har obegränsad
credit-rätt på RiksgäldsContoiret, men man
bör väl veta, hvad fonder RiksgäldsContoiret har,'
och då det ej är detsamma tillåtit att genom myntning
af nya Sedlar fylla bristen, så lär det ej
hafva någon annan tillgång att tillgripa, än creditivet
i Ranken, och då inträffar, att det afgår
ifrån de bestämda instructioner och functioner,
som för Verket äro föreskrifna. Skola deremot
Tullmedlen ligga i Cassan för att användas
till detta behof, så lärer ej det förhållande kurr-j
na inträffa, som Herr Hjerta åsyftat, att de skulle
minska 3 procentslånen.j Orri de minskas, lärer
ock RiksgäldsContoiret sakna förmågan att fylla
StatsContoirets behof. 1 öfrigt, i afseende på
sjelfva principen och lagligheten af förslaget, har
Herr von Hartmansdorff och Grefve af Wetterstedt
redan anfört så mycket, ati jag anser öf
-
40
Den 17 Odoher f. rn.
verflödigt derom vidare orda, utan anhåller nu
blott om proposition tili afslag å Betänkandet.
Herr Tham: Det har väckts fråga om,
hvilket Verk skulle kunna befallas att till RiksgäldsContoiret
inlemna Tullmedlen. Jag finner
ej hvad som hindrar, att Tullstyrelsen inlemnar
dem till RiksgäldsContoiret med samma skäl,
sorn Konungens Befallningshafvande fä göra med
en del medel. Det ena är ej mera emot Grundlagen,
än det andra. Det har blifvit anfördt,
att ingen verklig r.ontroll kunde hämtas af Riksgälds-Contoirets
Fullmägtiges uppgifter. Hvad
hindrar väl, att de tillika med dessa uppgifter
aflemna deni, som de erhållit ifrån de redovisande
Verken. Jag har ej klandrat StatsContoiret
och ej gjort anmärkning deremot, jag
har blott omtalat, att Tullmedlen ännu ej
äro öfverlemnade till RiksgäldsContoiret eller
redoviste, och jag har sagt att jag trodde, att
det fortare skulle ske, örn RiksgäldsContoiret fin-;
ge Uppbörden. Jag har i öfrigt ej Framställt
något klander, och behöfver således ej ingå uti
något svar. I afseende på hvad Herr Lefrén
anfört, får jag yttra, att jag ej säger något, som
jag ej tänker, mea jag vet ej, om något tillägg
kan ske första gången ett Betänkande! är under
pröfning,; mig vore det kärt, om det går an,
hvarom icke kan det framställas såsom en serskildt
motion.
Herr ven Hartmansdorff: En värd Ledamot
har trott sig finna ett bevis på kraft hos
National-rcpresentationen deruti, att den dragit
Dill 17 Oclober /, ni.
41
St sig Uppbörden af Statens mede!. Det må sä
vara, men otn det är ett bevis pä kraft hos Ständerna,
sä daterar det sig ifrån de mindre berömliga
tider, dä genom felagtiga inrättningar Regeringen
var högst kraftlös Jag tror dessutom ej, att
en serskildt medels förvaltning genom RiksgäldsContoiiet
kan såsom man, till skal för dess
behöflighet anfört, hindra Regeringen att skuldsätta
Staten, om Regeringens Ledamöter vöre
nog illvillige för att göra det. Det är icke RiksgäldsContoirets
Fullmägtige, utan RiksRätten, sorn
kunde derifrån afskräcka Konungens Rådgifvare.
En serskild uppbörd af Bevillningen genom Riks -  gäldsContoiret kunde vara af vigt, frän 1789 till
180g, då Riksens Ständer ej ägde rätt att granska
Statsverket och inga bestämda Riksdagar
funnos, men nu är förhållandet helt annat. Skulle
man i Betänkandet om Rikshufvudboken blott
hafva talat om nyttan af reda, utan att vilja
tillvägabringa den, så hade man så gerna kunnat
underlåta allt ordande derom. Samma Ledamot har
yttrat, att sedan jag blifvit Ledamot i RiksgäldsContoiret
borde jag afhjelpa den förvirring, jag funnit
ega rurn emellan RiksgäldsContoiret och Stafs
Contoiret. Må hända var fÖrvirring icke det
rätta ordet; något annat hade kanske bort nyttjas,
svarade emot det Tyska wirrwarr. Jag mente
dermed ett onödigt öfverlemnande af medlen åter
och fram. De Ledamöter, som med mig
deltagit i SärskildtaUtskottets arbeten, känna, att
man der sökt ådagalägga origtigheten att så behandla
Uppbörden och att söndra den. Om den
värde Talaren, som mot mig gjort anmärkningen,
i afseende på RiksgäldsContoirets indiagning, be
-
42
fira 17 Osloker J, tit.
hagat taga kännedom af r-tt Htet sammandrag af
mitt arbete, om Statsförvaltningen, sorn i början
af Riksdagen utkom, skulle han funnit, att jag
redan då föreslagit upphörandet af RiksgäldsContoirets
befattning. Han har anmärkt mot 64 §.
BegeringsFormen, att Tullmedien vore Bevillning,
och således ej kunde anses höra till anslagen
åt Statsverket. Men jag frågar, hvart TuIIbevillningen
så väl som den öfriga går, om ej
till Statsverket, sedan Riksskulden nästan försvunnit?
Man har trott, att nu, då det är så
långt emellan Riksdagarne, vore en centralisation
af Uppbördsverket ett ondt, emedan den skulle
göra Statsrevisionen svårare. Ffter mitt begrepp
skulle det göra den lättare, om man kunde öfverskåda
allt på ett ställe och i ett sammanhang, utan
att behöfva jemnföra så många serskildta Verks
böcker och räkenskaper. Den värde Talären har
ock gjort skillnad mellan Medborgare och Embetsman.
Jag deremot skulle anse den, som ej
ville till det allmännas bästa begagna den erfarenhet
och de kunskaper, han, såsom Embetsman,
varit i tillfälle förvärfva, för en icke god Medborgare,
och för en ganska slät Riksdagsman.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus',
Det är för första gången, som jag, vid alla ds
Riksmöten, hvilka jag öfvervara, horten formlig
anmaning till Riddarhuset ställas, att förvandla
sig till ett Embetsmannabus, och då den
Ledamotens grundsattser, som framställt denna
anmaning af flere närvarande Ledamöter, som
bestridt Betänkandet, blifvit åberopad, så anser
jag det vara min pligt, att vederlägga deni. Herr
Dan \] October j. m.
Von Hartmansdorff hämtar sina skäl dels ur Philosophiens,
dels ur Historiens gebiet. Han säger
först , att Grundsattser, som strida emot en
ilok Statsförvaltning, ej böra godkännas. Jag
tror att ett Betänkande, som hvilar pä Ilandets
Grundlagar, ej har med Philosophiens grunda
sattser att göra. 3 Ständ hafva redan gillat det,
och jag förmodar att Ridderskapet och Adeln äfven
skall deruti instämma. Herr von Hartmansdorff
har gjort oss uppmärksamme på, huru Riksens
Ständer ofta, alltsedan Carl XILs tid, dragit
åt sig uppbörden , men Herr von Hartmans-'
dorff har förtegat, huru Styrelsen dragit pi sig
jmer, än den orkat bära; den nödsakades då skjuta
ifrån sig; det ar ej den andra Statsmakten,
som dragit åt sig. Herr von Hartmansdorff säger,
att år 1812 Statens skulder blifvit liquiderade,
och att således RiksgäldsContoiret ej mera
behöfves; men det lär hafva fallit honom ur
minnet, att Staten ännu ansvarar för 13 millio_
ner Riksdalers skuld, och att nu ett syäteme blifvit
antagit, sorn går ut på en ytterligare skuldsättning.
Då tror jag det vara lika så godt, att
'Riksens Ständer bibehålla garantien för denna.
Jag får erinra, att, då TullArrendeSocieteten ej
fann svårighet att uppbära Tullmedlen, ser jag
icke någon svårighet, att ju Summorna kunna
gjutas i RiksgäldsContoiret. Herr von Hartmansdorff
vili, såsom flere anmärkt, central isera. Derföre
vill han ock, att RiksgäldsContovet ej skall
hafva med skulden att göra, utan att StatsContoim
skall dermed befatta sig; ty säger han, vill
Styrelsen skuldsätta sig, hvem kan hindra det?
'Efter den principen skulle vi äfven åt StatsConj
^4
Ben lj October /. m.
toiret öfverlemna Banken och Disconl-rörelseni
Herr von Hartmansdorff har slutat med att anmoda
Ridderskapet och Adeln att betrakta detta
ämne, såsom det tillhör Embetsman, och att fatta
sitt beslut, till ogillande af de 3 Ståndens och
isynnerhet BondeStåndets, der enligt Grundlagen
ingen Embetsman och ingen Ernbetsmanna-vishet
får linnas. Långt ifrån att tro, det Bidderika
pet och Adeln bör ogilla deras beslut, är jag
öfvertygad, att Ridderskapet och Adeln skall instämma
i de 3 andra Ståndens mening.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner;
Oagtadt den visshet, med hvilken den sidste
värde Talaren förklarat, att Ridderskapets och
Adelns pluralitet skall instämma i de 3 andra
Ståndens beslut, utbeder jag mig att ännu en
gång få fästa uppmärksamheten på den omständighet,
som här af en värd Talare blifvit framställd,
Hvad är det väl för i Grundlagen,
eom berättigar Riksens Ständer, att befalla ett
EmbetsVerk, att leverera Uppbörden till RiksgäldsContoiret,
eller till något annat Verk, än
det, till hvilket den hittills blifvit öfverlemnad?
Det är danna fråga, som man hade bort fatta,
icke såsom den af en annan Talare blifvit framställd,
utan sådan, som den var i sitt sammanhang;
och då man nu derjemte tadlat den Talare
som yrkat att Ridderskapet och Adeln borde påminna
sig, att en stor del af Ståndets Ledamöter
äro Embstsmän, så får jag förklara, att jag
icke fattat detta annorlunda, än sorn ett vädjantill
Ridderskapets och Adelns vidsträcktare erfarenhet
och högre upplysning, och som en an
-
Den 17 October f. m.
45
maning att ej rubba förhållanden, som af ålder
ägt rum, då ej dermed vinnes något ändamål.
I grund deraf, får jag vidare påminna, att 59 §.
RegeringsFormen innehåller följinde: ”Efter Ri”kets
och StatsVerkets tillstånd och behof lite
”Konungen till Utskottets öfverläggning framställa
hvad Staten kan tarfva utöfver de Ordinarie
inkömsterne, och hvilka behof genom Be”villningar
böra fyllas.” Den derpå följande 60
”säger; Till desse sednare räknas Sjö- och Eandt”Tulls-
samt Accisafgifterne, Postmedlen, Charthas
”Sigillatas afgiften, Husbehofsbrännerimedlen samt
”hvad Riksens Ständer dessutom serskildt hvarje
”Riksdag, såsom Bevillning, sig åtaga. Ej rnä
”några allmänna afgifter af hvad namn och beskaffenhet
som häldst utan Riksens Ständers samtycke
kunna förhöjas, Stora SjöTullen å inkom”mande
och utgående Spannemål allena undantagen.
Ej heller ina Konungen Scc ” Ar det då
icke för att fylla hvad som brister i Statens ordinarie
Inkomster, som Bevillningen erlägges, och är
det ej derföre att dessa afgifter ej skola kunna villkorligen
förhöjas, som 180g års Ständer införde
dem i denna §., såsom Bevillning? När ö/jide
§. vidare säger, ”att hvad under namn af extraordinarie
Utlagor eller Bevillningar till Stats”Verket
af Riksens Ständer anslås, skall vara unter
Konungens disposition”, så finner jag deruti
en gifven grund, att desse medel, sorn skola
af Statsverket utdelas till anviste behof, äfven
skola frän början till Statsverket aflemna^. Man
har sagt, att blott den delen borde öfverlemnas,
som åtgår att fylla S atsVerkets behof, rnen då
större delen af Tulirnedlen utgår till detta ända
-
46
Den 17 Od eler /. tu.
mai till ett belopp af goo,ooo Riksdaler, och dl
man ej vet, huru stort öfverskoitet blir, så frågar
jag, om man bör förflytta Uppbörden till ett an-f
nät Verk? Det blir en dubbel omgång, ty Uppbörden
kommer då att gå först till Tull Directioneri,
sedan till RiksgäldsContoiret, och derifrån
till Statsverket. Om nu intet öfverskott inträffar
, %å har RiksgäldsContoiret ingen fördel deraf
, och hela det ändamål man åsyftat, vinnes
ej. Vidare står i öbfte om man behagar läsa
den tili slut, ”att Riksens Ständers Riksgälds”Contoir
förblifver såsom hittills under Riksens
”Ständers styrelse, inseende och förvaltnings
”och då Riksens Ständer åtagit sig ansvar för deri
”Rikets gäld Contoiret ombesörjer, så komma
”Riksens Ständer, sedan SiaisUtskottet öfver Con”toirets
tillstånd och behof sig utlåtit, att?genom
”sdrjkilt Bevillning tillskjuta de medel, sorn] för
”betalande af denna gäld, till Ränta och Capi”tal
oumbärlige finnas, så att Rikets credit var”der
bibehållen och vårdad. Det är således ej
dessa allmänna Bevillningar, hvilka skola fylla
Statens behof, utan den särskilta Bevillningen ,
hvilken utgår till Riksskuldens betalande, sorn
skall ingå till RiksgäldsContoiret och som det
skall förvalta. När nu Grundlagen så'" mångfalldigt
stadgar att den makt, som har styrelsen af
Rikets Uppbörd och ansvaret för Controiien, äfven
skall hafva dispositionen af de medel som
för dess behof äro anslagne , så hemställer jag ,
om det är rätt instämmande med Grundlagen ,
om det är nyttigt och ändamåls-eniigt att deruti
göra någon förändring. Om nu 3 RiksStånd bifallit
Betänkandet utan att gifva akt derpå , tror
Den 17 October f m.
47
jag ej det bevisa annat , än att de ansett »aken
som en likgiltig förändring, vid hvilken de ej
fästat någon uppmärksamhet. Men jag tror det
vara Ridderskapets och Adelns högre upplysning
värdigt att fatta ett beslut , sorn ar rigtigt och.
öfverensstämmande med Grundlagen, det allmännas
fördel och sakens natur,
Herr Lefren: Som detta Betänkande första
gången är före, och således icke kan med förändringar
eller tillägg antagas, hemställer jag,
om icke det af Herr Tham gjorde förslag må
anses, såsom en sära k i 11 motion, uppkommen i
anledning af detta måls behandling. Om Herr
von Hartmansdorff tagit Philosophien och Historien
till hjelp, när han utredc denna fråga,
så lärer det ej af Ridderskapet och Adeln ogillas.
Jag tror mig böra förklara, att jag för min
del ej förstått Herr von Hartniansdorffs uppmaning,
att vi skulle behandla denna fråga, såsom
ett Embetsmanna-stånd, i den stränga tydning
som man velat gifva den, emedan han menat,
att man ej bör frånsäga sig sin Embetsmannaerfarenhet,
derföre att man är Representant. Om
det vore en gifven salt , att man ej skulle som
Representant, få taga hjelp af denna Embetsinanna-erfarenhet,
så hemställer jag, om man
hade någon annan utväg, än att återgå till att
taga Philosophien till biträde. Beträffande det,
att Ridderskapet och Adeln ej borde vidtaga ett
beslut, stridande emot de 3 öfrige Ståndens, så
bafve vi gjort det flere gåriger och senast i
Xotteri-frågan. Det bör ej derföre tydas så’,
sorn om man ogäilar hvad de 3 Stånden gjort;
•iS
Den 17 October f, m.
det är ej ett Censorskap som man ulöfvar. SknlJe
Ridderskapet och Adeln, sorn ofia fattal sina
beslut efter de 3 öfrige Stånden, lala binda sig
af den ömtåligheten, art icke gå ifrån de 3 ar>-  dre Ståndens beslut, efter som sådani skulle inneftalia
ett censur eller ogillande, så lärer Ridderskapet
och Adeln hädanefter ej hafva annat
att göra, än att fråga hvad de 3 Stånden beslutit,
och helt beskedligt rätta sig derefter. Jag
tror icke att något moraliskt band är lagdt på Rid -  derskapets och Adelns frihet att fatta hvad bes
ut sorn hälst. Jag anhåller om Proposition till
afslag å Betänkandet, samt remiss och communication
af den nya motionen.
Herr Hjerta'. Det skulle vara öfverflödigt,
att ytterligare öka öfverläggningen med en discussion
om Betänkandets enlighet med Grundlagen
eller ej För mig talar i detta afseende 3 Talmäns
derå gjorda proposition. Hade det varit
stridande emot Grundlagen, så hade de säkert
vägrat den. Hvad angår det, att Utskotten skulle
hafva föreslagit något så stridande emot ordning
och skick, sorn en befallning af Riksens Ständer
till ett Embets verk att aflemna Uppbörden till
RiksgäldsContoiret, så får jrg fästa uppmärksamheten
deruppå, att det blott står, att Riksens
Ständer skulle hos Kongl. Maj.t anhålla, att Han
ville utfärda befallning till vederbörande Embetsverk.
Hvad åter beträffar, att man här skulle
vilja upprifva sjelfständighetskänslan, och att man
cj borde vika fpr 3 Stånds beslut, så har derom
tj varit fråga, utan man har yrkat bifallet på
grund*
t>tn I y 'Git ober f. m.
grundliga skäl och blott anfört de Öfrige Stlndens
beslut, såsom ett bevis, att saken ej vora
olaglig. Hvad angår den faran, att brist för
StatsContoiret skulle kunna uppkomma; så får
jag nämna, att StatsContoiret ännu aldrig, sedan
l8»5, på 800,000 R;dr när assignerat fullt ut,
på sitt Credit i RiksgäldsContoiret. Således behöfver
man ej hysa den farhågan. Slutligen får
jag anhålla om proposition till bifall å Betäakandet.
Herr Uggla, Göran Guftaf: Såsom Fullmägtig
i Rikets Ständers RiksgäldsContoir, anser
jag mig pligtig att vitsorda den uppgift, som
Herr Hjerta lemnat, och hvad saken i öfrigt angår
tror jag det vira förenligt ej mindre med
Riddersfeapets och Adelns värdighet, än med dess
såkallade högre upplysning, att bifalla Betänkandet,
hvarom jag vördsamt anhåller om Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition.
Herr Grejven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af Stats- och Bevill-.
ningsUtskottens förevarande Utlåtande.
Ropade* Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJkalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade afslå berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Ridd, o. Ad. Prof, IX. B. And. Afd»
S*
Den 17 Octoler f. m,
Herr Tham begärde votering.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt Mar/kalken föreslog följande voteringsproposition:
Den
som bifaller Stats- och Bevillningsutskottens
Utlåtande om alla TulI-umgälders iiqviderande
i Svenskt Mynt, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses nämnde Utlåtande hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit
Friherre Cederjtrom: Jag underställer om
ej uti propositionen äfvenväl bör intagas: Statsoch
BevillningsUtskottens förslag om TuIIinedlens
öfverflyttande på RiksgäldsContoiret, Det
torde vara nödvändigt för dem, som uppkomma
under voteringen, ej känna saken, och ej öfveryarit
öfverläggningen.
Herr Grejven och Landt Marskalken yttrade
, att Ja- propositionen vore af alldeles enahanda
lydelse med rubriken å Stats- och Bevills
DingsUtskottens förevarande utlåtande.
Herr Tham: Frågan om Tullens utbetalande
i Svenska BancoSedlar är redan afgjord
genom bifallet till Tull-betänkandet, men hän
-
Den 17 Oetoher /. m.
delsen är, att båda frågorne här varit förenade.
Den fråga som nu egenteiigen är före, är blott
den , om Tull-medlen skola ingå till RiksgäldsContolret.
Grefve won Platen, Baltzar Bogislaus:
Då jag af Talarne hört flere , som yrkar återreniiss
än afslag , så hemställer jag , om icke contra-propositionen
borde blifva till återremiss på
ett så vigtigt Betänkande , heldre än afslag.
Grefve Lowenhjelm , Carl Axel 3 förenade
sig med Grefve von Platen.
Hans Excellence Herr Grefwe Mörner:
Jag skulle gerna instämma med de siste Talarne,
i deras begäran om återremiss, om vi ej hade hort
så många gånger, att de tre öfrige Stånden redan
fattat deras beslut. Då är det ej fråga om
annat, än att Ridderskapet och Adeln fattar sitt
till bifall eller afslag. Att frågan är om Tullmedlens
ingående lill RiksgäldsContoiret, tror
jag böra uti propositionen införas.
Friherre Cederftröm", I afseende på frågans
afgörande här, sedan 3 Stånd bifallit Betänkandet,
har Herr Grefve Mörner upplyst, att man
genom en återremiss blott uppskjuter det afgörande
ögonblicket, emedan svaret från Utskotten endast
blifver en anmälan om det af de 3 Stånden
fattade beslut. Då likväl rubriken i Betänkandet
innefattar en redan afgjord fråga men icke
den, sorn nu är under pröfning, anhåller jag att
den sistnämnde måtte i ja-propositionen upptagas.
ben T? Ort o!,er /. m
Herr von Hartmansdorff: Jag får ock anhålla,
alt rubriken på Betänkandet mätte förändras,
så att man vet, hvarom man voterar, hvilket
ej är händelsen , om man bibehåller den rubrik,
sorn på Betänkandet är utsatt.
Herr Hjerta'. Atskillige värde Talare tyckas’
mycket räkna på andra uppropet. De,
som nu äro närvarande, lära nog veta hvad
saken angar, och således tror jag det ej tjena till
någon ting, att gå ifrån ordningen; att utdraga
en viss del går ej an, emedan det är första gången
sora Betänkandet är före. Det får då ej
styckas. Och derföre anhåller jag, att den proposition,
som Herr Grefven octi LandtMarskalken
framställt, måtte godkännas.
Friherre Cederjtröm'. Det må gerna vara
Herr Hjerta förbehållit, att tro, det Ledamöter
här räkna på andra uppropet; men det är min
rätt, sorn Riksdagsman, att veta hvad voteringspropositionen
innehåller, och hvad man voterar
om. Då det befinnes, att rubriken på Betänkandet
är lika oriktig, som hela Betänkandets in>
nehåll, enär den ej innefattar det, hvarom beslutas
skall, så vore det att just fullborda detta
origtiga förhållande om i propositionen intages
en sak, hvarom redan är beslutadt, men icke det,
hvarmed nu beslutas skall.
Herr von Hartmansdorff'. Om man I ena
sidan vill förmoda att någon genom anhållan om
utsättande af en riktig rubrik på målet, räknar
pS andra uppropet, så kan man och förmoda att
Ben 17 October J, n»,
d
någon genom den oriktiga rubrikens bibehållande
räknar på dem, sorn ej genomläst Betänkandet.
Jag tror föröfrigt att Lagarne räkna på andra
uppropet, emedan de anbefalla propositionens
uppslående.
Hans Exceller.ce Herr Grefve af WetterJiedt:
Jag öfverlemnar åt den värde Ledamoten
Herr Hjerta sjelf, att uppgöra en arithmetisk
Tabell på dem, som räkna då andra uppropet ?
Utan art ingå deruti, får jag blott hemställa, om
det ej är rättast, att först uppgöra en riktig proposition,
hvarom man skall votera. Den fordran
tror jag ej är mycket stor. Derföre anhåller jag,
att, om Herr Grefven och LandtMarskalken bibehåller
rubriken å Betänkandet, dertill måtte läggas,
att det ock är fråga om Tullmedlens ingående
till RiksgäldsConioiret.
Herr Grefven och LandtMarJkalken framställde
derefter följande Voterings-proposilion t j
Den som bifaller Stats- och BevillningsUtskottens
Utlåtande, om alla Tull-u-mgälders li—
qviderande i Svenskt mynt; äfvensom Tullmedlens
ingående till RiksgäldsGontoiret, voterar
Ja;
Dea det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses nämnde Utlåtande hafva
blifvit af Ridderekapet och Adelö afslagit,
54
Den 17 OcColcr f. m,
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskåpet
och Adeln godkändes, sanet anslogs.
Sedan 43, 44, 43 och 46 §. §, i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voterin—
gen klockan' treqvart till 2 eftermiddagen; och
befunnos, vid voteringens slut, sedan en Voterings-Sedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige VoteringsSedlarne öppnade, rö~
sterne hafva utfallit sorn föijer;
Ja __ 74.
Nej — 53.
I följe hvaraf, och sedan det Öfver voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit uppläst, Herr
Grefven och LandtMarekaiken förklarade, det
Stats- och RevillningsUtskottens förevarande Utlåtande
således blifvit af Ridderskapet och Adein
bifallit.
Höglofl. Ridderskapet och Adela åtskiljdes
ilockan 3 qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim»
i17 Ortober e, m.
Fredagen den 17 Oetober.
Plenum kl. half lil! 6 e. m.
Upplästes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUtskottets insände förslag till
Kiksens Ständer underdånige skrifvelser till Kongh
Maj;t:
N:o 256. I anledning af Kongl. Majtts
Nådiga Proposition, angående StatsVerkets tillstånd
och behof i hvad deri rörer Riks-Staten*
2:dra HufvudTitel.
Nio 237* I anledning af Kongl. Majits Nådiga
Proposition, angående StatsVerkets tillstånd
©ch behof i hvad den rörer RiksStatens 8lde
HufvudTitel.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Stats- och BancoUtskotten:
Grefve von Plåtens, Baltzar Bogislaus, den
15 dennes eftermiddagen på bordet lagde motion,
att Riksens Ständers Bank jnå, på dess
nästa års vinst behållning, förskjuta nödige medel
till Götha Ganal-byggnad.
Ä nyo föredrogs Grefve Cronhjelm*, Polycarpus,
den 15 dennes eftermiddagen på borde
i*
©en 17 öctobtr e. w.
lagde motion, att RiddarhusSecreterareljensten icke
må i framtiden med något Embete i Statens (jent
förenas.
Herr Tham, Wollrath, anförde skriftligen :
(Se Bilagan N:o I.)
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: lig anhåller
att i korthet få anföra några ord till besvarande
af den siste värde Talarens anmärkningar. Den
■värde Talaren har först yttrat sig mot den princip,
hvarå min motion är grundad, och den han
icke gillar. Om jag ej hörde orätt, var första
orsaken till detta ogillande den, att ära och kunskaper
alltid skulle finnas inom detta Stånd. Jag
Iean väl icke så egentligen leda mig tili sammanhanget
emellan denna sats och hvad den
värde Talaren velat motivera, men jag skulle
dock deraf kunna förmoda, det han mente, att ära
och redlighet stridde deremot, att en RiddarhusSecreterare
möjligen skulle kunna vara susceptible
för beroen-de^och inflytande. Jag anhåller
emedlertid få fästa]uppmärksamheten dervid, att
vår Grundlag förutsätter ett sådant beroende såsom
möjligt uti flere högre Embeten, enär icke
får och son, eller tvenne bröder få på en gång
sitta i Konungens StatsRåd: och då visse personer
icke få inväljas i Utskott, och samma grund-!
sats torde och ligga till grund för den genom
Riksdags-Ordningen föreskrifna voteringen med
slutna sedlar.
Den värde Talaren har vidare trott, ätt i
Den 17 Octo ber e, m.
sr
fall man valde lill RiddarhusSecreterare en person,
som icke tillika utöfvade något Embete i
Staten, ban skulle imellan Riksdagarne sakna allt
tillfälle att uppöfva sina själsförmöeenheter.
Härom kunde mycket vara att säga, men man
behöfver i (Jetta fall blott halla sig till fordom
omnämnde Författningar, enligt hvilka RiddarhusSecreteraren
är ålagd, att, med begagnande af de
H istoriska samlingar, som inom Riddarhusets
Archiv äro tillfinnandes, utgifva af trycket hvad
i denna väg kan anses af vigt och interesse. RiddarhusSecreteraren
synes ock böra i egenskap af
den ende permanente Tjensteman inom National,
representationen, ensamt sysselsätta sig med hvad
till representationens nytta kan lända; och jag
frågar, om någon öfning för detta ändamål eng
står att vinna genom deltagandet i administrationens
oftast Collegiala göromål? RiddarhusSecreteraren,
som bäst af alla bör kunna upplysa om
hvad vid föregående Riksdagar blifvit beslutat,
och som alltid är tillstädes i de så kallade Talmans-conferencerne,
kan mycket verka- och bidraga
till ärendenas utgång genom de underrättelser
och upplysningar, han meddelar, och skulle
dessa ur en skef åsigt framställas, vöre Ridderskapet
oph Adeln samt Representationen i allmänhet
dermed föga belåten.
Den värde Talaren har ytterligare nämf, att
erfarenheten talade derföre, att med RiddarhusSecreterare-tjensten
kunde förenas annan tjenst.
Här är dock icke fråga om hvad erfarenheten
visat hafva skett, utan om hvad principen bjuder
Låra ske; och jag tror det vara origtigt,
Den 17 Octpber c■ m.
att harvid framdraga det närvarande förhållandet,
sådant det är. Åtminstone anser jag mig icke
hafva otydligt uttryckt min tanka derom»
Den värde Talaren tyckes emedlertid tro,
det RiddarhusSccreteraren icke kan betydligen
verka til! skada för representationen, och anser
de Embetsman , hvilka inom detta Hus äga säte
kunna i berörde hänseende verka långt mera,'
men jag torde till vederläggning häraf, såsom
nyss få fästa uppmärksamheten dervid, att Rid™
darhnsSecreterarens verkningskrets icke är inskränkt
inom Protocollets trånga område; att han
är mer än de fleste i tillfälle att gifva råd och
upplysningar, och att, om de än origtiga, kunna
de också visserligen medföra mycket skada.
Den värde Talaren har sluteligen kallat mina
beräkningar öfver RiddarhusSecreterarens Xiöne-inkornster
origtiga. Jag skulle dock önskat,
att Talaien, innan han bedömt dem , först genomläst
början af min motion. Der talas icke
om hvad RiddarhusSecreteraren ovilkorligen hädanefter
skall få uppbära i lön ni. m., utan om
den inkomst man hade att påräkna, ifall samma
Riksdagstid och samma antal introductioner hädanefter
inträffade, som inträffat efter år 1809.
Det är väl möjeligt, att detta antal hädanefter
icke skal! blifva lika stort , och mariga orsaker
kunde dertill förefinnas, men det är också icke
omöjeligt, att andra orsaker kunna uppstå, såsom ,
skäl för enahanda förhållande i detta afseende,
som hitintills; och dessutom, nai man gör en
beräkning, måste man grunda den på hvad som
Ven 17 Octobcr e, m.
59
varit och derutaf antaga ett medium för hvad
sorn skali ske. Af sådan anledning har jag icke
kunnat göra min calcul efter annat än förhållandet
från år 180g, Skulle den värde Talaren tro
beräkningen icke destomindre vara för hög, torde
jag få nämna, det nuvarande Riddar husSecreteraren
upplysningsvis meddelat mig en beräkning,
som icke så mycket skiljer sig från min.
Enligt densamma antages, att Riksdag endast
hvart femte år infaller och då räcker uti 9 månader.
Deraf uppstår, efter nuvarande aflöningsxnetliod,
för året i Riksdags arfvode 540 R;dr.
Den värde Talaren har sjelf upptagit värdet af
hushyran, ved m. m. till 100 R:dr mer än jag,
och såldes till 400 Rtdr. Introductions-afgifterne
hafva, efter hvad jag visat, gifvitenganska
bestämd inkomst alla år, utom år 1813, då,
till större delen derföre att Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen jemte Svenska Arméen voro i kriget,
endast 2 introductioner söktes; men deremot
har deras antal icke något annat år varit under
sju, och oftast långt derutöfver såsom 1809, gå
det var tjugutvå ; j B17, tjugo; 1819 sexton och
182O fjorton. Ooa man nu per medium antager
sex introductioner om året, hvilket visserligen
icke är för högt beräknadt, gör denna inkomst
300 Rtdr, eller tillsammans med lönen
och de förut omnämnde Summorne, 1840 R;dr
B:co. Detta belopp är så betydligt, attmigvetterligen,
icke någon Statens Embetsman, näst
efter Presidenter och JustitiseRåd, har en så hög
lön. Det är väl möjligt, att. då jag uti min
motion uppfört RevisionsSecretexare-lönen lill
Dm 17 October e. m.
1800 B.*dr, jag begått ett misstag, men detta Ht
då foxanledt af en mig meddelad origtig uppgift.
Det torde sluteligen icke vara ur vägen,'
att vid detta tillfälle nämna, att en på detta rum
oförgätlig man, RiksRådet Grefve Axel von Fer.
sen, i sin tid afstyrkte, att RiddarhusSecreteraren
skulle få bekläda någon annan tjenst, och jag
vill ej förmoda, att så vida principen är rigtig
och så länge Grundlagen sjelf uttrycker möjlighet
af beroende, man skall bestrida den satts,
hvarom här är fråga. Jag anhåller i öfrigt, att
detta mitt yttrande må få åtfölja min motion,
hvarå remiss till RiddarhiasUtskottet icke lärer
ej kunna förvägras.
Herr Hammarsköld, Lorenzo: Jag för
min del anser mig ej kunna annat än bifalla
Grefve Cronhjelms ifrågavarande Motion, först
af det skäl, att om RiddarhusSecreteraren skulla
fortfara att tillika innehafva ett Embete i Statens
tjenst, deraf lätteligen kunde hända, att Rid*
darehusets göromål blefvo eftersatte , och dessa
göromål äro icke så obetydliga mellan Riksdagarne,
som en värd Ledamot trott, förmodligen
derföre, att han ej taget notice om hvad son»
fordras för att uppsätta en genealogie och reda
alla dithörande saker. Det andra skälet för mitt
bifall, är att jag tror det icke vara Öfverensstämmande
med Högloflige Ridderskapeta och Adelus
värdighet, att hafva en Secreterare, som anser
sysslan hos Ståndet såsom en mjölkko, deraf han
blott hemtar ost och smör, men skaffar sig an-'
norstädes titlar och dtcoratiot.er, Derföre har
Den i* October $, mi
ock, alltifrån Riddarhusets upprinnelse, det varit
en pligt hos hvarje RiddarehusSecreterare, att
frånsäga sig ali annan befattning för att endast
tjena Ståndet. Så var det ock till salig RiddarhusSecreteraren
Silfverstolpes död, och först när
den nuvarande RiddarehusSecreteraren antogs,
blef det medgifvet att han skulle få bekläda en
syssla i Staten, af det skäl att lönevilkoren vid
Riddarhuset voro Bä små och otillräckliga. Då
emedlertid Grefve Cronhjelm nu upplyst, att de
icke äro så obetydeliga, och icke byggde på så
osäker grund, äfven om vi skulle antaga Herr
Thama beräkning, stödd på hans fromma önskan,
det vi måtte befrias från dödsfall, krig, bankrutter
och andra landsplågor
då, sorn sagdt är,
löningssumman i alla fall icke är si ringa, tillstyrker
jag högeligen, att vi för framtiden måtte
öfvergifva försöket, att hafva en Statens Tjensteman
till vår Secreterare. Jag borde visserligen,
och saknar ej goda skäl dertill, härvid göra
en exceptionf om jag icke ansåg det vara indelicat
att hålla en panegyrik öfver en person som,
sitter här närvarande. Herr Tham, som nyss
gjorde en sidan, yttrade att RiddarhusSecreteraren
nödvändigt borde vara Tjensteman i Staten,
och att han ej annorlunda hade tillfälle att uppöfva
sina själsförmögenheter. Detta yttrande förutsätter
i sanning en egen åsigt af RiddarehusSecreterare-tjensten,
och ännu mera af de Secreterare,
som Ståndet fordom haft. Det är likväl
bekant, att man ibland dem räknat personer, som
icke blott uppfyllt deras plats här vid bordet,
u:an äfven intagit ett utmärkt rum i Fäderneslandet»
JLätdoms- Historia. Detta skäl lärer så*
Den r7 Octoher e. m.
ledes icke tjena till vederläggning af Grefva
Cronbjeims Motion, om hvars remitterande till
R iddarehusljtskottet tillika med dervid gjorda
anmärkningar jag nu vördsamt anhåller.
Herr Riben, Carl Wilhelm’. Da jag nu
går att yttra mig i detta ämne, hvilket jag anser
icke vara utan vigt, börjar jag med att öppet
förklara, det jag delar den opinion, sorn inne^
fattas i Grefve Cronbjeims motion ; och då densamma
tvifvelsutan till Riddar hus Utskottet remitteras,
förmodar jag att Utskottet icke förbiser
att inför Ridderskapet och Adeln fullständigt
framlägga RiddarhusSecreterareEmbetets Historia.
Dels för att icke gå Utskottet i förväg, dels ock
derföre, att jag under loppet af de fem jir, som
förflutit sedan jag lade hand vid Riddarbus-ärender,
glömt mycket, som jag i detta hänseende
fordom varit skyldig att känna , inskränker jag
mig till den erida uppgiften, att det före 1818
icke varit någon RiddarhusSecreserare tillåtit att
tillika vara ordinarie Tjensteman på Rikets Staf.
När, genom Herr RiddarhusSecreteraren Silfverstolpes
år IS16 inträffade död, RiddarhusSecreterare-tjensten
blef ledig, fann sig den dåvarande
RiddarhusDirectionen försatt i en ganska svår
och kinkig belägenhet. Derförinnan bade alltid
RiddarhusSecreteraren blifvit af RiddarhusDirectionen
utnämnd, och vid först infallande Riksdag
Ridderskapet och Adeln föreställd' men
genom den för RiddarhusDirectionen år t8;oaf
Ridderskapet och Adeln utfärdade insfrucfioo, hade
Ståndet ålagt Directionen, att, i händelse af
RiddarhusSecreterarens afgång, endast genom för
-
Ven jj Or laber e. m.
63
ordnande återbesätta tjenste», hvilket förordnande
sedermera borde underställas Ståtidets bekräftelse
eller ogillande. När nu händelsen inträffade,
att tjensten skulle återbesättas, förekom å ena sidan
orimligheten af att ålägga en sökande att lemna
all publik tjenstebefattning emot ett blott förordnande
att till nästa Riksdag V3ra Riddarhussekreterare,
och å den andra aktningen för det
gamla aldrig öfverträdda bruket, att icke tillåta
RiddarhusSecreterare-tjenstens förening med annat
Embete. Directionen valde vid detta tillfälle
en, sorn mig synes, ganska klok och försigtig
medelväg, Directionen antog nemligen den
af de sökande, för hviken Directionen hyste det
mästa förtroende, och, då denne händelsevis var
Embetsman, ålades honom att till nästinfallande
Riksdag prsestera permission från utöfningen af
den publika tjenst han innehade. Directionen
gjorde således mannamån åt ingen, men hyllade
likväl en gammal i mitt tycke ganska vördnadsvärd
principe, att den som äger det förtroende,
att vara Ridderskapets och Adelns Secreterare,
äfven bör äta endast Ridderskapets och Adelns
bröd, ett uttryck som i fordom tima är fälldt af
någon lysande Riddersman, ekuru jag får erkänna,
att jag icke kommer ihåg, när och af hvem
det sades.
RidderBkapet och Adeln sammanträdde 18 »7
i November Månad. Frågan om den nya Rid~
darhusSecreterarens confirmerande förekom icke
förr än sedan RiddarhusUtskottet yttrat sig öfver
RiddarhusDirectionens RiksdagsBerättelse: Ut
skottet
förklarade , som jag tror, enhälligt, att
«4
Dm 17 October t. m.
i Utskottet* tanka borde Riddarhus - Secreleraretjensten
dädanefter lika litet som dittills fl med
annat Embete förenas; men denna tanka vann
icke Ståndets bifall, utan Ridderskapet och Adeln
tillät för första gången en eftermiddag ar 181®
sin Secreterare, att äfven vara Statens Embetsman.
Man linner således, att på olika tider en olikhet
existerat i öfvertygelsen om RiddarhusSecreterareijenstens
förenlighet med annan tjenst, och hvad
kan val hafva orsakat en sadan olikketP Må hända
hyste man i fordna dagar ett något vidsträktare begrepp
om RiddarhusSecreterare-tjenstens natur, och
jag vore i den hnädelsen icke obenägen, att instäm*
ma i den gamla tidens mening. Jag har mycket
svårt att familiarisera mig med den tankan, att
RiddarhusSecreteraren skulle vara endast en Ridderskapets
och Adelns enskilta Tjensteman. Ridderskapet
och Adeln representerar icke allenast
sig, ulan hvarje dess Ledamot är Svenska Fol.
kets representant. Ar då icke Ståndets Secreterare
Svenska National-representationens Embetsman?
Jo, han är det, och i och med detsamma
är han Folkets Embetsman, lika så väl som Justitieombudsmannen.
Man erindre sig att det icke
är uti RiddarhusOrdningen, som RiddarehusSecreterare-tjensten
äger sitt upphof. Sjelfva
Grundlagen har utsett RiddarhusSecreteraren till
National-repiesentationens enda permanenta Tjensteman.
Han är vårdare af alla Stånds- och Utskottstdandlingar;
Han är således Ständernas
Archivarie. Hvilka uppmaningar innefattar icke
denna befattning, åt RiddarhusSecreteraren, att
åt
Sm 17 Octoler c. m,
%
If efterverlden öfverlemna en historia örn siri
tids förhållanden, jero förda med en förfluten;
Men jag går än längre, och jag önskar, mer än
jag hoppas, att icke blifva missförstådd i hvad
jag nu går att yttra. Jag skulle nemligen önska,
att i en RiddarhusSecreterares person finna en
föreningspunkt för alia dem, som ämna egna sig
åt Riksdagsmanna-lifvet. Hvilken vore väl värdigare
än han, att åt den oerfarna ynglingen än
visa vägen på det constitutionella lifvets bana.
Hos hvilken skulle väl den äldre Riksdagsmannen
heidre söka upplysningar och råd? Och om
en man, sorn har sig en så vacker verkningskrets
öppen, säger man i dag, att han skulle ligga af
sig, om han icke hade en Embetsmanna sysselsättning
mellan Riksdagarna. Jag frågar hvad som
mest lifvar det Medborgerliga sinnet : lefvande*
i Historiska minnen, eller en mekanisk sysselsättning
med vanliga Embetsmanna Befattningar.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaust
Med åberopande af hvad Herr Tham redan i
amne t yttrat, kan jag ingalunda instämma i det
af Grefve Cronhjelm väckte förslag. Det lärer
icke kunna af någon bestridas, att till en sådan
syssla som RiddarhutSecreterarens fordras mer än
vanlig skicklighet. Jag tror således, att i Motionen
äro gjorda flere föga träffande jemförelser
imellan denna tjenst och HofRätts- samt Collegii-Råd,
Assessorer elier andra Tjensler, hvaraf
några äro nästan mechaniska, och sålunda icke
Ridd, v. Ad Prot. IX. B. And. Afd. 5.
65
ffen 37 0*tobcr <*, m'.
kunna med Riddarhus-Secreterarens befattning
förliknas. Men om det år en sanning, att mer
än vanlig skicklighet behöfves, för att fylla denna
befattning, kan jag icke finna, hvarföre denna
skicklighet skall beröfvas Staten igenom en syssla,
sorn icke synes böra från den allmänna regeln
undantagas. Jag icisiämmer fullkomligen i den
satts, att om vi hädanefter skulle komma derhän,
att ett mellanrum af fern år finge existera mellan
Riksdagarne, och följaktligen den man, som
rigtigt borde fylla RiddarhusSecreterare-platsen,
skulle under en så lång tid tvingas att icke sysselsätta
sig med annat än det Mekaniska Genea-r
logiers uppgörande och så vidare, det verkligen
Vore fruktansvärd!, att denne man skulle ledas
långt ifrån den mennisko-kännedom och den
erfarenhet, som fordras, för att kunni omgås i
en så stor krets, som det Svenska Riddarhuset.
Långt bättre skulle jag tro det vara att han med
mera utflygt i verldslifvet bibehölle icke blott
menniskokännedom, utan äfven kunskapen om
hvad tjensten tillhörer. En helt annan sak
vöre. om det verkeligen skulle kunna bevisas,
att Husets göromål derigenom försummades. Men
detta tror jag ej.
I öfrigt har man sagt, att RiddarhusSecreteraren
skulle äea ett betydligt inflytande å Rid*
derskapet* och Adelns öfvertygelse och beslut.
Jag kan åtminstone för min del icke förstå, huru
detta kan ega rut», och jag skulle minst tro, att
deruti låg någon compliment hvarken till Ridderskapet
och Adeln, eller till Dess Ordförande.
Secreteraren står yid sitt Protocoll, under åsyn
t? &etoi>ar e. ni.
6?
af Herr LandtMarskalken, under grar&kning af
Ridderskapet och Adeln, för hvilka alla ProtoColl
och expeditioner till justering uppläsas.
Om han skulle vilja eller viga bjuda tilly att
i något fall aflägsna sig från sanningen, tror jag
det ibland Ridderskapet och Adeln finnes så
mycken upplysning och kunskap, att han snart
skulle tillrättavisas. I öfrigt vét jag ej, hvarföre
i en samling, der åtminstone trefjerdedelar
utgöras af Em betsmän, som besluta och leda
besluten, mera än Secreteraren, hvarföre, säger
jag, när icke den sattsen hvarken kan eller får
efter Constitutionens anda antagas, att Representanterne
icke må vara Embetsman det der -  emot skulle stadgas, att den Secreterare, sorn blott
eger att utfärda våra beslut, skulle ensamt ifrån
Erobetsmanna-banan utestängas.
Det har blifvit citeradt, att, efter vår
Grundlag, vissa frändskap hindra ifrån utöfningen
af atskillige högre Embeten och förtroenden.
Men detta är dock icke något nytt stadgande för
Grundlagen, ty det har sin grund i Rikets allmänna
Lag, och är någonting så vanligt, att ex.
emplet deraf icke lärer kunna lämpas hit. Al t
hvad man nu föreslagit, grundar sig på en alltför
besynnerlig sats, för hvilken jag icke kati
göra mig redo, på ett misstroende för mensklig
svaghet, till den grad, att jag ville kalla det nå»
got annat, om jag icke borde akta mig att stöta
någon.
Man talar om Regeringens inflytande* och jag
har ofta hört derom ordas. Jag anhåller nu, att
éS
Den 17 Oclolrr e, nr,
ingen må förtyda mina ord, om något skulle
undfalla mig, som vöre mindre behagligt; men
jag tror det vara nyttigt för en Eepresentant att
någon gang göra sig reda för detta sa ofta åberopade
inflytande. Jag anser imedlertid för min
del, och jag har en betydelig auctoritet för mig,
att i hvarje Constitutionel stat finnes, samt bor och
jnåjle finnas ett inflytande af Styrelsen. Måhända
skall jag icke blifva rigtigt förstådd af
vissa personer, som anse Lagstiftningen böra vara
alldeles afsöndrad från Styrelsen, men icke kan
jag vara af deras tanka, ty då sådant handt i andra
Länder, hafva alltid vådor och olyckor följt.
När åter samband finnes imellan de bada StatsMakterne,
har Land och Folk trefnad; och jag
fruktar icke att öppet förklara, att det sämsta jag
vet är, når i ett\ Constilutionelt Liand Styrelsen
saknar allt inflytande. Men sedan jag
uttryckt detta i någras tankar så grufveliga ord,
skall jag ock söka att närmare utvickla min mening
derom.
Inflytande kan vara af olika beskaffenhet
Antingen ligger det i Folkets förtroende till
Styrelsen, grundadt på öfvertygelsen, att Styrelsen
förstår andemeningen af Constitutionens tillvaro,
och att den leder besluten till allmänt val. Med
ett sådant förtroende, som mer än allt annat bi
drager
till det helas bestånd, följer om man afven
icke skulle i alla småskaker med Styrelsen
öfverensstämma, att man dock bifaller och understödjer
dess planer, och dermed foijer äfven, ef-r
ter min öfvertygelse, att hvar individ dock anser
bättre att förlita sig på den styrandes
Ben 17 &ctoher *. mi
förmåga alt uppstalla och föra en plan till allmän
nytta, än au hysa denna lit til! sig sjelf, och
såmedelst möjeligen förrycka hela planen.
Ett annat slags inflytelse,som jag ofta hört stöta»
på, gifves äfven. Jag vill gifva det namn af
corruption. Denna må ske genom hvad medel
som helst: den blir alltid densamma, Men man
bör noga skilja emellan dessa båda slag af inflytande;
och när man nödvändigt vill vid alla
tillfällen ropa på den senare eller corruptionen : tala
om bommar, sorn derföre böra sättas : otn följ—
derne deraf och hindren deremot; då hemställer
jag, hvad tanka man väl skall göra sig icke blott
om Styrelsens moralité, Nej! Mine Herrar! men
om Folkets , ty en omoralisk Styrelse kan icke
verka på annat än ett så omoraliskt Folk, att jag
tviflar otn ett sådant Felks Constitutionella tillvaro
ens bör önskas; och Gud skall veta, att det
xyser i mig hvar gång jag hör talas om ett sådant
inflytande; och min fullkomliga öfvertygelse
är, att om detta inflytande någonsin verkar på
Lagstiftningen, så att den deraf ledes, då hjelper
icke någon Constitution mera: då går Lagstiftningen
och då går friheten i grafven; ty då är
ej blott Styrelsen omoralisk, utan hela Folket
förderfvadt. Jag kan dock icke, efter den erfarenhet
jag haft, låta öfvertala mig att tro, att
något Folk på jorden skulle till den grad kunna
förskämmas,! att det betydligtJ genom ett dylikt
medel skulle låta sig' ledas.
Jag vet också ganska väl, att man ofta hör
talas 023 Ministirens inflytande i ett anna: Land
?«
Vt» 17 Octoher #, tn.
hvilket att här åberopa flera gånger blifvit klandradt.
Men när jag (alar till en Sami:ng, sådan
som denna, i ett Land, som åtminstone i ett år.
tusende haft spår till Gonstitutionel fältet, torde
man tåla, att jag citerar såsom exempel ett
annat, hvilket lika länge haft en Gonstitutionel
tillvarelse, fastän ieklernes lopp gett den en an.
nan rigtning. Man märker lätteligen, hvilket
Land jag vill tala om, och den der åberopade
inflytelsen Ifrån Styrelsens sida. Men just der
skall man observera den åtskillnad på dylik inflytelse,
sorn jag nyss anmärkt. Jag vill i detta
afseende citera ett exempel, det nemligen, att
just under det man i hela Europa äfvensom i
det citerade Landet 10m mäst skrek på det förderfliga
af denna Styrelsens inflytelse framträdde
den starkaste makt, som der önnes , med en' anklagelse
mot en hög person, och hela Nationen
sattes i rörelse; men jag frågar om högsta makten
med corruption och allt hvad den beskylles
för var i stånd, att vinna sitt ändamål? om den
icke måste ifrån sitt företag afstå? och hvad bevisar
detta, om ej att corruption ej var i fråga, men
väl inflytande, ehuru äfven detta vid en gifven
origtig åtgärd icke kunde i längden något uträtta?
Och jag förklarar, med denna öfvertygelse om
egenskapen af inflytande, att hvad jag fruktar
mer än allt inflytande, är en allmän fruktan för
inflytande, ty denna förutsätter tänkesätt hos personen,
som hyser den, sorn icke, efter mitt begrepp,
göra honom fullt passande till Representant.
Då jag har den lyckan att höra till en representatif
församling, så förklarar jag inför Gud
och sicnniskor, att jag har mod att motstå och
&>en 17 Cctober *, m, % yl
aflägsna alls tillbud, sorn göras mig, och hvilka
min rättskänsla ej kan gilla; och med denna
känsla går jag min väg rätt fram: och går dä
lu£n till mötes alla öden, äfvensom alla beskyllningar,
som kunna göras mig. Jag är ock öfvertygad
att, inom denna aktningsvärd* Samling
af Embetsmän, det åtminstone är hundradetals,
som dela denna min tanka; och det är ej
att göra dem en vänlig hälsning, att framställa
möjeligheten af ett obehörigt inflytande från Regeringen
på dem, men väl må man förutsätta ett
inflytande af förtroende till Styrelsen.
För aft nu återkomma till det recept man
föreslagit, för att sätta RiddarhusSecreterare-fjenstens
innehafvare utom allt inflytande, genom
hans utestängande från alla Embeten i Statens
tjenst1, så ser jag här för mig en Ledamot, som
torde förlåta , att jag till vederläggning af nämnde
satts lånar hans qvicka yttrande, nemligen,
att den som har en tjenst, den är i tjenst; det
är en sanning; men lika sannt är det ock, att
den som ingen tjenst har, kan ju kumma i
tjenst. Jag får nu fråga, när man Förutsätter ett
allmänt förderf, om det icke är lattare att åt
den, som icke har någon tjenst, gifva en sådan
än det är att derifrån skilja den, som redan har
en tjenst, eller bruka hotelsen att skilja honom
ifrån densamma. Jag ber om förlåtelse; men vi
böra tala upprigtig!; tillfällets vigt kräfver det;
och om mina ord finnas stötande, är jag färdig
att taga dem tillbaka, men jag tror mig blott ha
biukat andras bevisnings-sätt, och anser mig skyldig
tala sanningens språk.
7*
Sen 17 0ctol>er t. m.
I öfrigt har raan gjort Calculer, i la v i I it a jag
icke nu kan ingå. Jag må gerna säga, att jag
härtill icke är nog bevandrad i Historien eller
Biksdagshäfderne, eller i förtekningen på de
emolumenter, sorn följa med RiddarhusSecretexare-tjensten;
men lät nu vara att han hade några
Hundrade Riksdaler mera än den Embetsman
, med hvilken, efter hvad jag för mig uppgjort}
han bör sättas i paralel; är det då ett så
stort fel , att det finnes Embeten med någorlunda
riktig inkomst ? De Herrar som säga sig tro,
att man så lätt underligger för frestelsen, må väl
medgifva, att man ligger lättar8 under, ifall man
tryckes af behof p Jag kan åtminstone icke se något
ondt deruti, att Ridderskapets och Adelns
Secreterare har några Riksdaler mera* Jag önskar
honom lycka dertill, och, sorn jag icke sjelf
duger till denna plats, så missunnar jag honom
ej den lön, han uppbär.
Sluteligen har man äfven sagt, aft RiddarhusSecreleraren
vöre en så ovanlig person, att
han icke kunde med någon annan Embetsman
jemföras, och man vill i följe häraf gifva honom
så ovanliga göromål, sorn det att samla hos
sig ett Seminarium af unga personer, som skulle
bildas till Representanter. Då skulle jag ock
tro, att man borde något öka hans lön och emolumenter,
ty annars fruktar jag, att detta förslag
utföll allt för tarfligt både för Seminaristerne,
och för Informatorn. Dessutom torde jag få påminna
, att RiddarhusSecreterare-tjensten icke är
något så ovanligt Embete, som man påstår. In-i
nehafyaren deraf är att anse lika med Secrete
-
Wen 17 O flater e, m.
73
rare hos andra RiksStånd; och jag vet icke, med
hvad rätt vi sätte vår Secreterare framför de andras.
Tvertom skulle jag tro, att i ett Stånd åtminstone
Secreteraren är något mera än RiddarhusSecreteraren
; och jag skulle förmoda, att om den
grundsats etableras, att Ridderskapets och Adelns
Secreterare icke må innehafva något Embete i
Statens tjenst, samma förhållande äfven bör gälla
äfven i afseende å de andra Ståndens Secreterare.
Någon skillnad borde väl icke dem emellan
äga rum derföre, att den ene emellan Rikgdagarne
skrifver genealogier.
H är har i öfrigt blifvit citeradt Bcsom auctoritet
ett uttryck af en man , som längesedan ligger
i grafven , och jag vill ej bestrida det.
Men andra tider } andra åsigter! Jag vill ej
extendera mitt yttrande längre, men jag vet,
att den person, hvars vitsord man nu åberopat,
oclfd mer ån mången annan , var af den lankan
, att man borde hafva inkomst för hvad man
hade att göra.
På alla dessa skäl anhåller jag , att motiotionen
mätte få förfalla.
Ålskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr von Hohenhausen, Michael: Såsom
ledamot af RiddarhusUtskottef, har jag trott det
vara min skyldighet att upplysa, det Utskottet
icke förbisett ifrågavarande ämne, vid författandet
af förslaget till Instruction för RiddarhusDirectionen
och Riddarhusets Tjenstemän. Utskottet
har varit af den öfvertygelse , att RiddarhusSecreteraie-ljenstens
innehafvare borde e
-
74
Den 17 Qctober e, m.
genteligen vara Ridderskapets och Adeln Tjensteman
, och hufvudsakeligen deråt egna sin tid.
Likväl har Utskottet icke trott det böra honom
förvägras, att tillika äga en annan tjenst, dl
denna icke hindrade honom att bestrida Riddar*
husSecreterare-sysslan, oGh i öfverensstämmelse
härmed har Utskottet föreslagit en särskild Artikel
i den Instruction, som nu hvitar å Ridderskapets
och Adelns bord.
Jag delar visserligen den tanka Grefve von
Platen i ämnet yttrat, öfvertygad om behofvet
och nödvändigheten i en Constitutionel Stat, att
Regeringen äger ett inflytande pl Representationen
, och jag täger det da i den vackrare mening
sorn Grefve von Platen förutsatt, men äf.
ven i denna väg torde en Ridderskapets och Adelns
Tjensteman böra vara ifrån allt slags inflytande.
Jag tror det hvarken behöfligt eller nyt»
tigt, att något inflytande å honom äger rum.
Men för öfrigt i afseende på Regeringens förhållande
till Representationen , så enär inflytandet
tages i en mera allmän bemärkelse, har jag
redan förklarat, att jag instämmer i den sats, att
det är för det helas väl nödvändigt. Jag vill i
öfrigt ej bestrida att Grefve Cronhjelms motion
niå till RiddarhasUtskoitet remitteras: och sedan
jag nu haft äran upplysa att Utskottet vid författandet
af den Instruction, som ligger under
Ridderskapets och Adelns pröfning, öfvervägt
ämnet, anser jag mig icke böra med något vidare
anförande derom upptaga Ridderskapets och
Adejns för andra göromål angelägna tidt
Den 17 Octo ber c. m, jb
Herr Hammarjkjöld, Jag vågar visserligen
icke täfla roed Grefve von Platen uti
u|.pgöranilet af en excurs af politiska fragmenter
och fermenter de rebus omnibus et nonnullis
aliis; roen jag anhåller blott att få fästa uppmärksamheten
vid en enda omständighet. Grefve
von Platen yttrade nemligen, att sysselsättningen
med uppgörandet af slägt-extracter och
genealogier vore så mechanisk , att, ifall Riksdag
icke: inträffade oftare än hvart femte år ,
denna sysselsättning skulle alldeles förslöa den
Embetsman, som icke under tiden hade några
andra göromål. Jag torde dock få erindra derom,
att för uppgörandet af en genelogi, om det
skall ske med besked, och ännu mera om fråga
är att vara Ridderskapets och Adelns Hisforicus,
fordras något mer än mechanisk färdighet.
Och dertill behöfvas så många historiska rechercher,
att roan väl må säga, att förutsättandet af
en sådan sysselsättning skulle förslöa, lika mycket
utmärker misstroende till RiddarhusSecreterarens
sinnes-förmögenheter, som suposition att
han möjligen skulle emottaga intrycken utaf förespeglingen
af heders-embeten och decorationer,
kan sägas utmärka misstroende till hans caracters
fasthet. Det ena misstroendet kan åtminstone
vara så godt som det andra.
Dessutom är det en sak, som tord® förtjena
uppmärksamhet, den nemligen, att den nuvarande
RiddarhusSecreterarens företrädare innehade
tjensten under en tid, dä på flere år icke någon
Riksdag inträffade, eller ifrån 1800 till 1803;
•ch likväl ansågs han så litet hafva förlorat er
-
?6
Den 17 Octo ber t. m.
farenhet och mennisko-kännedom,' att han genast
insattes i det vigtigäste Utskottet vid 1809
års Riksdag: i ConstitutionsUtskottet. Af dessa
jemte förut anförde skäl, anhåller jag ytterligare
om remiss af Grefve Cronhjelms motion.
Herr Cederschjöld, Pehr Guflaf', En värd
Talare har påmint örn oskadligheten af Regeringens
inflytande i Constitutionela Stater, och dervid
såsom exempel anfört den händelsen i ett
annat Land, att en anklagelse emot en hög person
måste af Regeringen nedläggas. Så vidt jag
kan erindra mig, var detta dock ingalunda någon
följd af bristande pluraliteten inom Representanternes
kamrar.
Jag hemställer emedlertid, huruvida den
Motion, Grefve^Cronhjelro här väckt, ännu kan
af Ridderskapet och Adeln till RiddarhusUtskottet
remitteras, då den nemligen för närvarande
kan anses blott såsom en anmärkning vid en punkt
i förslaget till Instruction för RiddarhusDirectionen.
Mig synes derföre Motionen böra hvila,
till dess berörda iustruction, sorn nu ligger å
Ridderskapets och Adelns bord, kommer under
öfverläggning, då Ridderskapet och Adeln, i fall
denna instruction blefve återremitterad, kunde
låta Motionen medfölja. Dessförinnan synes åtminstone
RiddarhusUtskottet ej kunna dervid
lägga hand. Omöjligen kunde Utskottet deröfver
annorlunda yttra sig, än Utskottet redan gjort i
Utlåtandet rörande instructionen, innan nemligen
Ridderskapet och Adeln derom fattat‘något beslut.
Så länge derföre dst är oafgjotdr3 buruvidfi
Sen i J7 Octoher e. m,
icke Ridderskapet och Adeln godkände den föreslagna
instructionen skulle det vara högst o—
lämpligt för Utskottet att inkomma med ett annat
förslag i samma ämne. Jag hemställer således
till Herr Grefve Cronhjelm, huruvida han
icke må anse lämpligast, att Motionen tills vidare
förblifver hvilande.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'.
I anledning af hvad en värd Ledamot
nämnt, utber jag mig få erinra, att den Motion,
som Herr Grefve Cronhjelm väckt, rör
ett Ståndets Oeconomicum. Herr Grefve Cronhjelm
har såsom medlem af RiddarhusUtskottef,
i följe af sin kännedom af Riddarhusets äldre
Handlingar, funnit anledning att väcka den. En
lå beskaffad Motion kan väckas när som helst
och det torde vara mindre billigt, om Ridderskapet
och Adeln, utan att pröfva den, ville
besluta att den skall förfalla. Motionen åsyftar
icke någon förändring i hvad som nu gäller, utan
blott ett förebyggande af hvad som i en framtid
hända kunde, och hvilka förflutna tiders erfarenhet
framställer såsom menligt. Lika med
Herr Grefve von Platen tror jag ej på vådan af
en allt för stor och menlig Styrelsens inflytelse,
ty fastän utöfningen af de rättigheter, som detta
folk från urminnes tider ägt, under ett eller annat
decennium varit suspenderad, så har det dock
alldrig förlorat minnet deraf. Men i helt annat
förhållande står den, som handlar sjelfständigt,
som handlar offentligt, och hvars handlingar i
en sen efterverld ännu utgöra föremål för bedömmaodet,
mot dea som handlar obemärkt.
?s
Ben 17 Octobtr e. m,
Denne sena), är mera blottställd*?för frestelser*
Lagstiftaren har afsett dessa olika förhallanden.
En mäklare, som skall medla emellan den säljande
och den köpande, får icke handla sjelf; en
Notarius Publicus får icke vara Embetsman. Lagstiftaren
förutsätter icke mindre dygd och ära
hos desse, än hos andra; men han har insett,
att det skulle tillfredsställa opinionen och trygga
dem, sorn behöfva desse medel personers biträde,
att veta, att de dervid sjelfve icke äro i
frestelse till partiskhet. En Prototocolls-förandes
befattning är att uppmärksamt höra hvad talaren
säger, och att troget uppfatta det i Protocollet;
det skall ofelbart trygga den talande, örn
han vet, att Protocollsföranden icke har något
intresse uti att förändra hans ord , och att han
är undan frestelsen, är göra det af eftergifvenhet
för mägtigare motståndares önskningar. Visserligen
är det Talarens rätt, att begära justering
af sina ord, men att vaka öfver, att ingen
ovårdsamhet må undfalla Protocollisten, som vanställer
hans yttrande, och att vara i ständig tvekan,
huruvida han är hans vän, eller hans fiende,
är icke det samma. Och det är skälet,
hvarföre jag förmodar, att pluraliteten af Ridderskapet
och Adeln helst såg att RiddarehusSecreteraren
endast och allenast tillhörde Riddarhuset,
och icke såsom tillika Tjensteman på något
sätt berodde af verkställande magten.
Då nuvarande Riddarhus-Secreteraren emot
tog
sin befattning, tror jag att fråga uppstod,
om han skulle få deltaga i öfverläggningarne,
och jag vill minnas att han, af aktning för opi,
9m 17 Octnber e, »k,
»jonens fordran, förklarad# sig Icke vilja i Öfvetläggningar
deltaga.
Grefve Cronhjelm : Det är några ströd
da
yttranden af en värd Talare, som jjg anhåller
att få besvara. Den värde Talaren har
nämnt, att det fordras mer än vanlig skicklighet
för att förestå RiddarhusSecreterare-tjensten,
och att någon jemförelse emellan densamma
och de Embeten jag omtalat, således icke
kunde äga rum, emedan vid dem endast behofdes
en mechanisk handläggning. De personer,
hvarom jag talat, äro Assessorer, HofRätts- och
CollegiiRåd samt RevisionsSecreterare; och jag
tror mig blott behöfva nämna dessa Embeten
för att vederlägga påståendet, att de blott gifva
mechanisk sysselsättning. Den värde Talaren har
vidare frågat, hvarföre Ridderskapet och Adeln
skulle beröfva Staten en skicklig Embetsman,
Staten lärer väl aldrig sakna flere sådane, och
när den har så mångå att välja p!, måtte det
väl icke vara Folket missunnadt, att välja en
enda ensam för sig. Den värde Talaren har
vidare sagt, att, om ej RiddarhusSecreteraren tillika
finge innehafva publik tjenst, han skulle genom
sysselsättningen med slägt-extracter och andra
mechaniska arbeten, komma ifrån den men.
nisko-kännedom, som för utofningen af hans
befattning erfordras. Utan att vilja påstå, att
något egenteligen interessant ligger i uppgörandet
af extracter och genealogier, tror jag mig
böra upprepa, hvad en värd Ledamot nyss yttrade,
att nemligen RiddarhusSecreteraren är Representationens
ende permanenta Tjensteman; att
8o
Den ] 7 Öclober e. m,
han shall lefva för den, och att det är bättre J
att han ensamt sysselsätter sig jör den , än med
någon af de befattningar, som den värde Talaren
gaf namn af mechaniska. Den värde Talaren
har sagt sig skola i mitt förslag instämma,'
om han trodde det kunna bevisas att Riddarhusets
göromål blifvit försummade. Jag har för
min del ansett bäst att icke fästa sig vid hvad
som skett eller hvad som är, utan vid hvad
som kan ske. Möjeligen kunde det ju handa,
att Protocollen icke blefve alldeles utskrifna, och
jag vill fråga om icke tjensten dervid led. Den
värde Talaren har ock funnit, det jag icke gjort
någon compliment åt Ridderskapet och Adeln
och Dess Ordförande, då jag yttrade, att ett menligt
inflytande i ärenderna genom RiddarhusSecreteraren
kunde ega rum. Men jag sade tydeligen,
att detta inflytande icke 1 annat fall vore
att befara, än om RiddarhusSecreteraren tillita—
des om upplysningar fran äldre Riksdagars Handlingar,
hvilka man ej med skäl kan vänta sig
hvarken af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
eller Ordförande. Den värde Talaren har sedermera
anfört, att, då så många Embetsmän finnas
å Riddarhuset, han ej kunde förstå, hvarföre
icke äfven RiddarhusSecreteraren skulle fä
vara publik Embetsman. Men jag torde fl fästa
uppmärksamheten derå. att om en Embetsman
såsom Ledamot har yttrar sig ensidigt, detta ingalunda
har ett så skadligt inflytande, som om
Secreteraren är ensidig, helst dä justeringen af
Protocollen tillgår såsom nu, då de blott til! en
del uppläsas. Den värde Talaren har i afseende
-
Den 17 Det ölen e. m.
8»
de på de citatloner, jag gjort utur Grundlagen
örn förbud för närmare fränder, att sitta på én
gång i StatsRådet rn. m, yttrat, att detta stadgande
hemtade siri grund från Allmänna Lagen. Nå
väl ! Hvad bevisar detta annat, än att äfven Allmänna
Lagen förutsätter beroende, och Allmänna
Lagen bör naturligtvis hafva mera helgd och
förtroende an all annan, eftersom deri är tillkommen
från mérinisköslagtets och samhaliéts
första civilisation. Men den värde Talaren har
utsträckt sitt yttrande blott till fråga o rn fränder
inom StatsRådet, é(huru jag äfven nämnde, att
RiksdagsÖrdningens 41 §. om val till Utskott
jemväl förutsätter ett beroende, utan ätt härföre
något stöd af Allmänna Lagen kari åberopas,
jaenna förekast har i berörde §. tillkommit under
deri period, då vår Statsförfattning utarbetades,
och bevisar således, att beroende' äfven i dea
blifvit förrhodadti Den värde Talarén här sagt,
ätt allt grundade sig å en satts, den hän ej för-'
stöde, att det grundade sig på ett misstroende,
sorn häri ville kalla något annat, om han ej fruktade
ätt det vere stötande. Jag vet ej hvad han
ville kallå dét, rilén orri benämningen ars bléfve
aldrig så stötaridé, skulle jag drick tro, att den
vore mera tillämplig till dem, srim sammanfattat
180*9 års Grundlag, der beroende på mera än ett
ställe är förutsatt, ari till deri enskilde motirirläiren,
60m väcker förslag om ett Ståndets oeeohomieurri.
i •. .
Den värde Talaren har vidare utbredt sig
JKéW, ». Ad. Fröt. IX. B, And, Afd. 6.
SS
Den 17 Octoler e. m.
Öfver Styrelsens inflytande. Ehuru detta egentligen
icke hörer till ämnet, har jag dock med nöje
afhört honom; och om jag ej kan ingå i allt hvad
dervid blifvit yrkadt, anser jag dock större delen
vara å goda grunder fotadt. Jag anhåller likväl
att få upptaga ett par omständigheter. Talaren
har anfört, att en omoralisk Styrelses inflytande å
Representanterne förutsätter immoralitet hos dem*
Men det må tillåtas mig anmärka, att icke blott
immoralitet utan äfven okunnighet kan bana väg
för ett sådant inflytande; och möjeligen skulle”,
för att göra tillämpning till vårt ämne, RiddarhusSecreteraren,
då han ensam är i tillfälle att
meddela upplysningar, dem andre ej känna, kunna
i högre grad än andre hafva ett inflytande,
äfven utan någon immoralitet hos dem, som behöfde
upplysningarne. Den värde Talaren har
väl nämnt, att mitt förslag skäligen kunde utsträckas
jemväl till de öfrige RiksStåndens Secreterare.
Jag vet dock icke, att något sådant nu
är i fråga, då det beslut jag tillstyrkt är detta
Ståndets ensak, likasom det lärer bero af de öfrige
Strnden, att fatta enahanda beslut, om de det
vilja. Men jag skulle likväl tro, att RiddarhusSecreterare-tjensten
är långt vigtigare, än de öfi
lige tillfällige StåndsSecreterarnes; ty RiddarhusSecreteraren
är den ende permanente Embetsman
inom NationalRepresentationen.
Här har slutligen blifvit ifrågasatt, om icke
min motion borde tills vidare hvila pi bordet. Jag
inser val, att måhända någon fördel deraf kupde
vinnas i afseende å göromålens hastigare gång,
men jag kan ej finna, hvarföre icke motionen
Den 17 Octoler e. m.
ti
lika gerna kan till RiddarhusUtskotfen remitteras,
dä dess göromål för närvarande icke äro öfveihopande.
Jag anhåller derföre, i afseende a
min rnoiion, om tillämpning af RiksdagsOrdnin
gens 49 §.
Grefve von Platen: Då jag nu åter be
gärt
ordet, är det ingalunda för att vederlägga
de anmärkningar, som vid mitt förra
yttrande blifvit gjorda, ty jag anser mig
icke vara af dem i någon måtto vederlagd. Jag
förmodar ock, att Ridderskapet och Adeln redan
tillräckligen hört hvad vi å ömse sidor kunnat
anföra, så att några vidare upplysningar torde
vara öfverflödiga. Jag anhåller derföre blott att
få fästa uppmärksamheten vid några få facta i
som böra närmare upplysas. Det är ganska sant,
att jag nyss gjorde allusion på en händelse i
England och då man sagt, att det var ransak
ningen
rörande Engelska Drottningen _ har
man sagt hvad jag menade. Jag får dock erinra,
att det icke var en förlorad pluralitet, men
tydeliga indicer till en förlust af pluraliteten,
som gjorde slut på Rättegången, ty emellan för-,
sta och andra uppläsningen af Ministrarnes bill,
blefvo rösterne inom Parlamentet så förändrade,
ehuru voteringen der sker offentligt, och hvarje
Lords namn med dess votum sättes i Allmänna
Tidningarne, att Ministrarne funno för godt,
oaktadt de vore förmådde till processens företagande
af en ännu högre auctoritef, att icke låta
billen komma till tredje uppläsningen. En värd
Talare har gjort anmärkning vid hvad jag yttrade,
angående RiddarhusSecreterare-tjenstens jemt
*4
Sin 17 Öciséer •* mJ
förlighet med några andra sysslor i Staten. Jag
trör mig hafva sagt några vissa sysslor och få t
hu nämna, att när jag uppräknat några sådane,
dem dén värde Talaren jemväi åberopat, jag dervid
glömde en, hvarom jag ej nu vill påminna.
I öfrigt mertgifver jag visserligen , att Riddarhusfiecreteraren
är en permanent Tjensteman,
men han är icke någon Folkets Embetsman*
ty, ehuru jag sätter ett ganska stort värde å det
DiksStånd, hvaraf jag har den oförtjenta äran
att vara medlem, skall jag dock aldrig vilja yrlea,
att detta Stånd ensamt representerar Folket,
eller att våra Embetsman böra kallas Folkets,
ty jag kan icke annat tro, än att vi alltid böre
sätta oss i parité med våra MedStander, och vi
må då äfven i detta fall gå tillväga med den
Varsamhet, som osa egnar.
Friherre Cederjirom, Jacob : Det är egentligen
tvenne af Grefve von Schwerin gjorda uppgifter,
som föranledt mig att begära ordet. Gref-*
ve von Schwerin har först yttrat, att en NotariiRublici
syssla icke vore förenbar med någon annan
befattning i Statens tjenst, jag kanner icka
den Författning, som skall förbjuda detta, mert
jag vet bestämdt, att Notarii Publici äfven hos
oss finnas, de der tillika äro Embetsman. Ueri
andra uppgiften är den, att Ridderskapet och
Adelh beslutat, att RiddarhusSecreteraren icke
skulle få deltaga i Ridderskapets och Adelns deliberationer.
Ett sådant beslut är dock alldeles
omöjligt , ty det är icke lagligt. RiddarhusSecreteraren
kan nemligen icke från Representationä-räften
uteslutas, »när haft är Adelsman,
len 17 Gtiebtr e, m. H
I afseende på sjelfva sa'ken , beder jag att
fä fästa uppmärksamheten derå, att RiddarhusSscre'erareo
visserligen är Rjdderskapets och Adelns
enskilde Embetsman’ men Riksens Ständer äga
Fullmäktige i Banken och RiksgähUContoiret; de
äga en Justitieombudsman, oell alla desse äro berättigade,
att innehafva andra sysslor i Staten.
Jag underställer nu, om desse Fullmäktiges
befattning är mindre ansvarsfull, än RiddarhusSecreterarens?
Om JuBtitiseOmbudsmannens
Embete är af beskaffenhet, att tåla mera inflytande
fran Styrelsen ? eller om icke snarare detta
sistnämnde Embete af alla minst tå! främmande
impuls, så vida det »kall till sitt ändamål
verka ?
Jag skulle emedlertid förmoda; att denna
öfverläggning egenteligen borde komma i flaga,
då Instructionen för RiddarhusDirectionen förekommer,
och att Grefve Cronhjelms motion då
bordt upptagas, såsom en anmärkning vid berörde
Instruction. Man hade derigenom feeredt
Ridderskapet och Adeln tillfälle, att företaga
pröfningen af Instructionen, utan att afbida svaret
å Grefve Cronhjelms motion, hvilket, efter
denna långa öfverläggning, icke kan så hastigt
från RiddarhusUtskottet inkomma, emedan hela
discussionen dessförinnan skall utskrifvas. Jag
Underställer derföre den Värde Motionairen, om.
icke han må vara bäst belåten, likasom Ridder—
skåpet och Adeln säkert skall vara det, i fall
frågan finge i sammanhang med Instructionen
afgöras, helst Ridderskapet och Adela hat rätt,
att utan åteirenxiss i ämnet besluta.
Den 17 October t. m.
Herr von Hartmansdorff, Auguft‘. Jag delar
fullkomligen deras mening, som tro, att
RiddarhusSecreterare-tjensten bör kunna, pl sätt
RiddarhusUtskottet jemväl lärer föreslagit i den
på bordet hvilande Instructionen för Riddarhusirectionen,
med annan tjenst förenas, enär
denna senare icke är hinderlig för utöfningen
af den förra. Saken är i öfrigt så väl utförd å
alla sidor, att föga torde vara att tillägga, och
hvad jag egenteligen ämnade säga, har Friherre
Cederström redan före mig anfört. Jag vill dock
lika med honom vitsorda, att en Svensk Notarius
Publicus kan tillika innehafva annan tjenst, och
jag är beredd att om så påfordras uppgifva den
person, hvarmed detta inträffar. Man har sagt,
att genealogiernas uppgörande mellan Riksdagarne
kunde tjena till att underhålla RiddarhusSecreterarens
verksamhet såsom Embetsman. Jag
bör dock anmärka, att en genealogie hvarken är
något snillefoster eller kan räknas för något tankeöfvande
etnbets-värf. Det fordrar blott att ordentligt
antekna hvad sig i detta afseende till*
drager, och sådant kan väl icke utgöra någon
öfning för efterfankan. Det har verkeligen förundrat
mig att höra samma värda Ledamöter,
som yrkade att Riksens Ständers Justitieombudsman
skulle få med denna befattning förena Embete
i Statens tjenst, nu icke vilja medgifva, att
RiddarehusSecreteraren må innehafva någon annan
beställning. JustitiiB-Ombudsmannen skall
likväl under fem år handla med full sjelf-verk*-  samhet såsom Ständernas Embetsman, och vaka
öfver samma Styrelses åtgärder, af hvilken han
tillika innehar ett Embete. RiddarhusSecrete
-
Den 17 Octo ier t. m.
27
raren skall deremot icke handla på egen hand, eller
med någon af Ridderskapet och Adeln oberoende
sjelfverksamhet; han är blott anteknare af hvad
i hvarje Plenum sig tilldrager. Man har anmärkt
, att justeringarne af de hos Ridderskapet
och Adeln förde Protocoll skedde alltför summariskt.
0<n detta är något fel, så är det förmodeligen
den värde Ledamotens eget, som hvarje
gång då Herr LandtMarskalken frågar, huruvida
Protocollet skall uppläsas in extenso, icke besvarar
frågan med Ja. Och om man från Plenum
så tidigt bortgår, att man hvarken får höra
eller besvara denna fråga, så är det äfven ens
eget fel.
Också jag tror visserligen, att ?den förevarande
frågan kunde hvila, intill* den dithörande
§. i RiddarhusDirectionens Insiruction till pröfning
förekommer; men måhända skulle denna
långa öfverläggning då förnyas. Till förekommande
deraf och då Grefve Cronhjelm uppgifvit,
att RiddarhusUtskottet för närvarande har
god tid, tilbtyrker jag vördsamt, att motionen
nu genast må till bemälte Utskott remitteras.
Grefve Cronhjelm'. Det skulis verfceligen
vara för mig ganska smärtande, om jag blifvit så
missförstådd , när jag sist yttrade mig , att man
deraf, att jag nämnde det RiddarhusSecreteraren
vore Folkets Embetsman, skulle kunna draga
den slutföljd, att jag ansett Ridderskapet och
Adeln ensam representera Svenska Folket. Jag
föreställer mig icke möjligheten af en sådan slutföljd,
men då jag hört en värd Ledamot taga
SS
Beti 17 Of t sier c. m.
idensamma för gifven, anhåller jag nu att få re»ervera
mig emot en sådan tydning af mitt yttrande.
Hvad i öfrigt angår frågan, huruvida mia
motion må förblifva hvilande eller icke, så tyckes
det alfvarsamma sätt, hvarpå denna motion
i dag blifvit behandlad, tillkännagifva, att den,
icke är utan interesse; och jag förnyar derföre,
min anhållan om remiss deraf,
Herr Riben: En värd Ledamot har anställt
t«n jemförelse mella,n RiddarhusSecreterare-Embetet
och Fullmägtigskapet i Banken och RiksgäldsContoiret,
och då det sednare icke är oförenligt
med ett Embete i Statems tjenst, så har
den värde Ledamoten trott, att äfven samma förhållande
borde vara med det förra. Det torde
dock dervid hafva undfallit friherre Cederström,
att Fullmägtige i Banken väljas endast från Riksdag
till Riksdag, dä deremot en RiddarhusSecreterare
troligen aldrig blir skiljd, från sitt Embete
annorlunda än genom döden, egen anhållan
em afsked, eller ransakning 9?h doga,
Herr Tham’. Jag ber, om förlåtelse att jag
ytterligare upptager tiden, men jag skall vara
ganska kort. Det är alldeles icke för att, ingå i
någon vederläggning af hvad sorn emot mitt anförande
blifvit yttradt efiersom. jag ingalunda
tror detsamma vara ved.erlagdt \ det är blott för
gtt rätta, ett misstag, sorn jag begärt ordet. Jag
tror det var Herr Hammarsköld, sprn talade om
RiddarhusS.ecreterä£ens befattning, med uppgör an
-
®e« 17 Cktober c, nu
jlet af genealogier och slägtextract, på hvilka dea
värde Ledamoten sätter så mycket värde. Han
bör emedlertid vela, att denna befattning icke
tillhörer RiddarhusSecreterarne, utan utgör den
ene RiddarhusCanzlistens göromål. Secreteraren är
således alldeles fiån detta genealoliska yrke. Herr
Hammarsköld har begått ett nytt misstag, då han
t trott, att jag gjort en panegyrik öfver RiddathusSecreteraren.
Jag gör icke några panegyriker,
och han behöfver dem ej. Den, som läser Protocollet
skall finna,j att jag talat om det framfarna
och orri det kommande, men icke «m de
lefvande. I öfrigt är allt, hvad man till stöd
för Grefve Cronfajslms motion här anfört, grundadt
på misstroende till personer, och detta misstroende
kan lika väl sträcka sig till personer
med publik tjenst, sorn till personer, sorn äro
utan sådan tjenst. Jag aphåller derföre att
få fråga de Herrar af denna aktningsvärda Samling,
sorn förut haft tjenst, om de ansågo sig
sämre, när de voro Embetsman än nu, och dem,
som ännu nu innehafva publik] tjenst, om de
tro sig vara sämre än de förre?
Herr Grefven och Landt Ma rjk a t téri hemställde,
om icke Grefve Cronhjehns ifrågavarande
Motion hnge, tillika roed de af åtskilige Ledamöter,
i anledning deraf, nu afgifne yttranden,
till RiddarhusUtskottet remitteras, hvilket bifölls.
Företogs till pröfning StateUlskottets den 3
dennes under N:o 515 afgifne, samt den 9 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlå
-
9°
Den 17 Octoher c, m.
tande, angående väckte anspråk på ersättning af
Svenska Staten för Svenska Medborgares lidne
förluster genom uppbringningar af Magter, med
hvilka Riket varit i fredligt förhållandet
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus'.
Då jag nu uppstår för att yttra mig öfver Stats—
Utskottets Utlåtande, rörande reclamationsfrågan,
-torde det blifva ganska svårt att i ämnet säga
något, som icke är Förut sagdt; men jag nödgas
bekänna, att, efter flera gångers genomläsning af
Setänkandet, jag dock funnit det vara omöjeligr,
att komma till samma slutsatser och resultat som
det Högloflige StatsUtskottet. Om jag går till
sjelfva grunden, så finner jag, hvad vi redan
förut veta, att det egenteligen är fråga om den
besynnerliga händelse, som år 1812 inträffade,
att nemligen Sverige qvittade sin skuld till Fransyska
undersåter, till ett belopp af öfver 8 millioner
— ett steg, som föranleddes af de kränkningar
i folkrätten af alla slag, hvilka Franska
Regeringen antingen genom sine Auctoriteter
eller kapare emot Svenska Medborgare utöfvade.
Det är allmänt bekant, att långvariga negociationer
egde rum, hvarunder man söLte förmå Fran.
ska Styrelsen på alla sätt att lemna någon ersättning;
men förgäfves, allt afslops. Slutligen fann
man det vara omöjeligt, att tillvägabringa ändamålet
annorlunda än genom repressalier. Nu
frågar jag när ibland de lidanden, som inträffade,
och hvaribland äfven var occupationen af Pomern,
betydliga förluster tillfogades Svenska undersåter,
icke under öppet krig, ty då måste hvar
och en taga sitt öde, så som det faller sig, men
Den 17 Octobcr e. m.
91
under ett 6å kalladt freds—tilIständ, jag frågar, säg<?r
jag, om icke desse undersäter voro berättigade,
då tillgång fanns af Fransk egendom, att
deraf tillgodonjuta någon ersättning? Om icke de
Itta millionerne i silfver betraktats såsom Fransk
egendom, hade väl icke Svenska Staten kunnat
tillgripa dem. Nu var det dock, efter min öfvettygelse,
med fullkomlig rättvisa öfverensstäm.
mande, att, enär all ersättning nekades de Svenske
undersåterne, Svenska Kronan begagnade de
medel, som erbjödo sig, för att skaffa henne rätt.
Att göra annorlunda då, och låta tillfället gå sig
ur händerna, hade varit en löjelig laggranhet vid
denna tidpunkt, derom var jag då öfvertygad och
är det ännu , och sjelfva fienden skulle hafva
skrattat deråt. Men när imedlertid så skedde, att
vi nemligen qvittade vår gäld, lågo derföre till
grund de förluster, som genom Franska Styrelsens
mesurer drabbat Svenske underslter, och
hvilka Franska Kronan eljest rättligen bort betala.
Är det icke då tydligt, att, enär hvarken
Staten bemägtigade sig Fransk egendom, denna
äfven åtog sig att liquidera och godtgöra dem,
som dertill genom förlust gifvit anledning? Detta
synes vara en gifven följd, och den antogs
jemväl för en del af de Svenska fordringsägarne.
En deiliqviderades nemligen af Riksens
Ständer. Hvarföre skulle icke då äfven de öfrige
njuta samma förmån och rättvisa? sannt är
det väl, att alla anspråk på ersättning icke voro
■vid de senaste Riksdagarne utredda, men det, som
ej då hann utredas, hade ofelbart i alla fall lika
rätt. En Committé nedsaöes för att göra denna
utredning; och denna Comitté, lagligen tillkom
-
Éen \y Oetoicr e. m.
men, vnäste naturligtvis äga vitsord. Jag kan ät-?
rpinstone för min del så mycket mindre misstro,
dess åtgärder, då jag fin,rier, att så betydlig reductipn
egt rum, och Handlingarne bevisa, att
Comitteén ej gjort afseende på fordringar för
uppbringningar gjorda under kriget, elfer hvarvid
andra oformeligheter funnits vara begångne. Åtminstone
miste jag antaga detta för gifvet, intilldess
Lagligen blifvit styrkt, att Comittéen,
handfat orätt. Val ser jag, att man i Betänkandet
vill göra skillnad imellan, de förluster,
som härleda sig från kap.erier, och dem, : sota
förorsakats af Regeringens directa åtgärder. Detta
är dock något alldeles nytt, sorn icke förr varit
införde i StatsRättenutan vanligen har man vid,
dylika tillfällen hållit sig tili förl.usterne i massa,
eftersom alla kaperier mäste undergå pröfning af
sitt Lands Domstolar, innan de godkännas, och
således kaparnes åtgärd miste likaväl gillas af
Högsta Makten, suni de åtgärder dess auctorii.eter
rpera omedelbart verkställa»
Men för att komma ännu mera ifrån saken,
säger man, att något anslag till betäckande af
ifrågavarande förluster icke finnes att tillgå eller
blifvit gjordt. Man torde, dock kunna fråga, huruvida,
enär vi qvittat åtta millioner skuld till
Franske Dndersåter, man val då må kunna säga5i
att icke någob tillgång finnes. Jag medgifver
•gerna, alf om man hade en fordran hos Fran-,
ska Regeringen, men icke mede! att ersätta den
rmed, vore det ganska illa., att genom ett krig
söka skaffa tillgångar dertill. Men nit vöre dessa
tillgångar uti våra händer» Om ds ock blif^
Den 17 O cl ober e, m.
Vit använda till annat ändamål, sä lärer val ingen
kunna säga, att deras rätt derföre är mindre,
sorn ega lagliga anspråk på eh liten del af
berörda tillgångar.
På samma satt förehåller det sig med de i
Carlshamn och Götheborg, genom confiscationerj
tagne 1200,000 R:dr,ä dem vi öppet bekänna vara
till krigsrustningar begagnade. Ar då rättigheten
tili ersättning mindre, än om denna summa
icke redan blifvit använd?^
Mjen sluteligen torde jag få anmärka én
högst besynnerlig omständighet. Man lärer nemligen
draga sig till minnes, att utom de genoni
Pranska Regeringen Svenska Medborgare tillskyndade
förluster, och tiilgångarne att ersätta
dem. det jemväl är fråga om förluster, dem Svenske
Undersåter lidit genom Danska Regeringens
och dess Undersåters medverkan, och hvilka förluster
till beskaffenheten Undergått samma pröfning
som de förstnämnde. Det är bekant, att
äfven häröfver många hegociationer förehadesj
men att man förgäfves sökte i godo bilägga saken.
Sluteligen kom Sveriges Krigsförklaring,
hvari berörde förluster stå upptagne såsom etf
skäl till kriget; och utgången deraf är nogsamt
känd. De anledningar Danmark gifvit till krigsbrott,
och hvilka icke annorlunda kunna ursägtas,
än på den grund att detta Rike agerade under
Fransk impuls, vållade att Svenska Arméen
föll in i Holstein och kostade Danmark KonungaRiket
Norrige. Må nu hvar och en hafva siri
tanka orh värdet af denna aqvisitiqri för Sve
-
94
Den' 17 Otloher e, m.
rige. I min tanka är det den nyttigaste och den
största vinst, Sverige kunde göra; ty den consoliderar
och betryggar Svenska området; och jag
tror således, att aldrig något blifvit bättre användt
i Sverige, än det som tillfallit Danmark
i recompensation för den förlust det gjorde.
Ibland de ersättningar, som skola vara t
Kieler-friden uppräknade, säger StatsUtskottet,
att äfven reclamationer för de förluster, Svenske
Undersåter under kriget med Danmark lidit,
skola finnas intagna. Men då detta Freds-slut i
Utskottets Betänkande åberopas, sker det i öfversättning,
med den högst besynnerliga tillsatsen
af ett ord, som förändrar hela meningen,
och som jag hemställer till språk-kännare, huruvida
det i Fransyskan igenfinnes. Den åberopade
Artikeln lyder sOm följer: ’'Sa Mcijesté le
Roi de Suéde renonge en faveur de Sa JYlajefté
le Roi de Dannemark ä toutes les reclarnations
pour les navires et chargemens Suédios, cap~
tures par les Corsaires Danois> depuis Pepoque
de la paix de Jonköping, fitsqu' a celle
du commencement de la guérre actuelle.
Der är väl nu , si allmänt sorn möjligt, afgjordt
öfver alla de förluster , Svenske Undersåter genom
Danske kaperier lidit men deremot har dock
StatsUtskottet i sin öfversättning tillagt ett ord,
som jag icke kan utleta, hvarifrån det kommit
då Utskotten säger, att Konungen af Sverige
till förmän för Konungen af Danemark afstätt
Siue anspråk &c. Hvar finnes väl tecken
till detta ord Sine uti det Franska Originalet?
Oax någon kan utfinna det, bekänner
en 17 Octoier e. m.
95
jag, att jag är mycket okunnig iTFranska Språket,
och dess ordbemärkelse. Men, på sätt jag
visat, tror jag det varaj gifvet, att hela uppställningen
är alldeles falsk. Jag hemställer
således, när ett så hufvudsakeligt fel är begånget,
om icke hela det derpå bygde raisonnementet är
felagtigt ifrån början till slut? Och jag måste
bekänna, att ehuru svårt det än är, att afgöra
och besluta sig till en så betydlig utgift, som
den ifrågavarande, helst när icke tillgångar finnas
, jag ändock, ehvad jag är rik eller fattig,
måste låta rätt vara rätt, eller också risquerar mau
en dag, att sjelf få rätt bytt till orätt.
På grund af allt detta tror jag mig ega fullt
giltiga skäl, att yrka återremiss af StatsUtskottets
Betänkande, och jag vågar hoppas af Sveriges första
Stånd, att ehuru dess medlemmar icke hafva någon
andel i frågan, de dock skola af anboren
rättkänsla, den jag är öfvertygad aldrig skall försvinna
ifrån detta rum, finna en förnyad pröfning
af förevarande ämne vara nödvändig, och
ej tillåta, att hela meningen af ett beslut, genom
ett ord till eller ifrån förtydes.
Friherre Ceder/iröm Jacob: Med instämmande
uti hvad Grefve von Platen härstädes, samt
Fagman Noreus, Biskopp Wallenberg och en del
af hvad Herr Hjerta i StatsUtskottet anfört, anhåller
jag att få, jemte begäran af återremiss af
Betänkandet, yttta, det jag anser Utskottet icke
med det alvar och den lugna pröfning, som i
en fråga af denna beskaffenhet erfordrats, hafva
handlagt ämnet. Utskottet har icke uti sitt Ut
-
9$ Bm 17 Ö et oler t. m,
låtande ådagalagt sig hafva ingått i den speciella
pröfning af hvarje reclamations anspråk, sorn
likväl varit nödig, innan Utskottets afstyrkands
generelt för alla desse reclamationer blifvit afgifvet.
fjtskottét har, som det af Betänkandet
synes, icke ens serskildt Upptagit och granskat
de af Herrar (Comitterade godkände reclamations^
mål, utan summariskt framställt reclamations-anspråkehs
natur, och bestridt Statens skyldighet
ätt ersätta enskildes, genom uppbringriingar iråkade
förluster. Det fordras, i rbin tanka, för
ätt Riksens Ständer må komma i tillfälle, att
med någon sakkännedom 1 ämnet besluta, att
Utskottet uppgifver, hvilka grundet Herrar
Comitterade följt, vid granskningen af reclamations-anspråkén,
om några anmärkningar dervid
åro ätt göra böra de uppgifvas: äfvensom om, vid
behandlingen af desse reclamations- anspråk, skiljägtigheier
förefunnits, med ett ord, målet liadé
bordt varå så utbredt, att Riksens Stander kunnat
af Utskottets Utlåtande finna, hvilka bland reclamations-anspråken
äro mer eller mindre grundade
, eiler orri de älla äro af lika beskaffenhet
och således lika berättigade till ersättning.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm:
Grefve von Platen Har så tydeligen ådagalagt
orättvisan af det förslag, StatsUtskoitet i
detta ämne framställt, ätt jag icke har något hufvudsakligen
att tillägga. Jag vill derföre icke
uppehålla Ridderskapets bch Adelns tid med mera
än enda anmärkning, den hemligen, att StatsUtskottet
icke gifva akf på Riksens Ständfers deri
U 22
Den 17 October e'. m. g 7
§2 Maji J810 till Kongl. Maj;t aflåtne underdå-?
niga skrifvelse. Denna skrifvelse, jemförd med
allt hvad i öfrigt uti målet förekommit, synes
tydligen visa, att Riksens Ständer sjelfva redan
då ansett sådana ersättningar, som de nu ifrågavarande
böra äga rum. Jag vill ej här uppläsa
nämnda skrifvelse; men jag förmodar, att StatsUtskottet,
efter genomseende deraf, skall finna
nödigt att omändra dess nu afgifne Betänkande,
hvilket jag anhåller må varda återremitteradt.
Herr 7harn, Wollrath: Det är icke möjeligf,
att tillägga något till hvad Herr Noreus så
omständeligt och Grefve von Platen så väl utredt
till grund för deras tillstyrkande, att de, som gjort
ifrågavarande reclamationer, må få tillgodonjuta
full rättvisa, då deras förluster icke tillkommit
under en oloflig handel, eller under fullt krigstillstånd.
Jag har derföre endast ämnat tillägga
några ord till hvad Herr Morath nyss anmärkt.
Den af honom åberopade underdåniga skrifvelsen
innehåller helt enkelt, att sidane handlande,
som under varande krig förlorade fartyg genom
kaperier m. rn. borde af Staten få ersättning, samt
att den inkomst, som genom uppbringningar eller
condemnationer erhåiles, måtte tili förberörde
ändamål användas. Jag anhåller emedlerlid, att
denna skrifvelse, hvaraf jag nu eger en afskrift
i handen, må få medfölja till StatsUtskottet. Den
behöfver loke nu uppläsas; men jag skulle dock
förmoda, att StatsUtskottet, på de skäl densamma
innehåller, skall finna anledning att rättvisa hvad
Ridd. 0. Ad. Prot. IX. B. And. Afd. 7.
Pen j 7 Or toler t. m.
Rikaens Ständer är 1810 i förevarande ämne
beslöto.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel'. I hvad
jag ämnade anföra har jag blifvit förekommen af
Herrar Morath och Tahm. Det var nemligen
Riksens Siänders skrifvelse af år 1810 jag ämnade
åberopa såsom ett gällande skäl för StatsUtskottet,
att frångå dess nu meddeldte Betänkande,
hvilket jag anser bordt vara å billigare grunder
fotadl, och stödt på en rättvisa, som Riksens
Ständer framför allt böra gifva till efterdöme. Jag
får i öfrigt blott conformera mig med de värde
Talare som, inom, delta hus, före mig, sig yttrat,
äfvensom med de Ledamöter af StatsUtskottet,
som icke funnit Utskottets beslut på rättvisa
grundadt.
Grefve von Platen'. Jag vill blott' göra en
anmärkning dervid, att en värd Ledamot yttrat,
det UppbringningsComittéens åtgärd och förslag borde
granskas först i StatsUtskottet, och sedan af Riksens
Ständer. Jag hemställer dock, om detta är
den rätta vägen? Jag skulle för min del tro, att
denna Comitté, som afgjort öfver Svenska Undersåters
anspråk på ersättning för lidna förluster,
innefattade i 116 serskilda reclamationer, och som
efter noggran utredning nedsatt den reclarnerade
summan ifrån 1,642,97a R:dr 24 sk. 6 r.‘st. till
323,811 Rtdr iö sk. 3 r:st är att anse såsom en
Domstol, och frågan, huruvida den härvid procederat
efter de författningar, som borde ligga
till grund för dess beslut, torde icke tillhöra hvarken
StatsUtskottet* eller Riksens Ständers gransk
-
B*n tf Gétobtr t, mi
»§
olngs-rätt, lika litet, sorn den bör kafva elgot
inflytande ä de godkända fordringsanspråken. Ty
har Comittéen handlat orätt, skall sådant otvif—
vplagtigt afgöra* ensamt af Högsta Domstolen,
Jag anhåller att jemväl detta yttrande må få åtfölja
den blifvande återremissen.
Hans Excellence Herr Grefve af TH?fterjleclt,
Gujiaf: Jag får fullkomligen förena mig
med Grefve von Platen, äfvensom med de flere
värde Ledamöter, hvilka yrkat återremiis af StataUtskottens
Betänkande; och jag har visserligen
icke något att tillägga till4hvad Grefve von Platen
i ämnet yttrat, men som här varit fråga om en
öfversättning och rätta förståndet af 19 Art. i
Kielertractaten, torde det tillåtas mig få förklara,
att då jag, å Kongl. Maj:ts höga vägnar, underskref
nämnde Tractat, jag i afseende på ordaly-.
delsen af berörde Artikel hyste alldeles samma
öfvertygelse och begrepp, som Grefve von Platen
nu derom framställt, och ingalunda den me-’
ning som StatsUtskottet derom fattat.
Herr Munck af Rofenjkjöld, Eberhard:
Afven jag tror och skall alltid tro, att man först
bör utöfva rättvisa, innan man utdelar gracer,
och jag anser för min del den fråga, hvarom vi
nu öfverlägge, icke blott röra någre enskilde medborgares
interesse, utan hela Nationens. Att bifalla
StatsUtskottets Betänkande vöre i min tanka,
att sätta hela Nationens ära på spel Vi mi.
komma i hog, att en del af vare beslut införa*
uti Utländska Tidningar, och jag hemstäiltir, hvad
Humpa skulle döma om Sveriges Ständer, i full
100
Den r7 O cl ober e. m.
man finge lära, att sedan Staten tillegna! sig ana
millioner i silfver af Fransk egendom, för alt
bålla enskilde Svenske IJndersåier skadeslöse för
det lidande som Franska Regeringen och Franske
kapare dem tillfogat, likväl en del af desse
Svenske Undersåter alldeles icke kunna få någon
ersättning tillgodonjuta. Jag skulle icke tro någon
Svensk vara så likgiltig för det Svenska namnets
ära och anseende, att han ville, forén obetydlig
besparing af egne eller Statens medel, förneka
enskilde lidande Medborgare den ersättning,
sorn Staten redan i förhand för deras räkning
uppburit.
Herr von Hartmansdorff, Aitguft; Da så
månge värde Ledamöter yrkat återremiss af Statsutskottets
Betänkande i förevarande ämne, vill
jag , för min del visserligen icke bestrida den 5
rnen jag anhåller, att få bifoga en anmärkning,
den nemligen, att, om Staten erkänner sig vara
förbunden, att godtgöra de handlande sådana förluster,
sorn genom uppbringningar kunna dem
tillskyndas, och man antager till praejudicat det
besiut, som tillstyrkes af dem , hvilka yrka återremiss:
sa torde dylika ersättningar i en framtid
blifva nog dryga och betungande. Ty vill Staten
erkänna en dylik grundsats, så skall den
handlande icke hafva något att förlora, men desto
mera att vinna i critiska tider, och Staten i
samma teon utsättas för dryga ersättnings-kraf.
Detta är en omständighet, sorn synes mig förtjena
att tagas i betraktande. Afgörandet af en
stor del bland de nu anmäldte anspråken måtte
otvifveiägtlgt till hora Domstolarne; och att på.
Den* lj Oclobcr c. m. 101
,,
förhand tiga erjättningsgifvande för så afgjordt,
rom åtskiilige Talare här påstått, dertill skulle1
jag imedlertid tro att skäl icke vore för handen.
Herr Munk af Rosenskjöld: I anledning
af hvad den siste Talaren yttrat, vill jag blott
anmärka, att ett sådant prrejudicat, som det han
befarar, alldeles icke är farligt, utan tvertom ganska
fördelagtigt, i fall nemligen det blifver af
samma beskaffenhet sorn ifrågavarande händelse.
Ty örn Staten först får uppbära en mångdubbel
ersättning af utlänningen för de förluster Svenske
Medborgare lidit, och sedermera slipper att
utbetala mer än en liten del af uppburna surnrrian
till dessa Medborgare, så gör åtminstone
StatsCassan ingen förlust, och desse Medborgare'
borde väl ej heller vidkännas någon.
Grefve von Platén: Till svara hvad Herr
Hartmansdorff anfört, torde det tillåtas mig påminna,
att den nu ifrågavarande händelsen troligen
blifver för alltid utan exempel och efterföljd,
men skulle åter den händelsen inträffa, att
% Millioner i silfver och ett Konungarike med
så mycken rättvisa kunna ärhållas för några
100,000 Riksdalers ersättning till egna undersåter,
blir jag, och förmodeligen många med mig,
af samma tanka som nu. Jag har förut uttryckt
den mening, att Staten icke är skyldig att ersätta
hvad enskilde Medborgare genom kaperier
kunna förlora, så framt icke tillgång dertill fin-J
nes i våldsverkarnes egendom. Men här inträffar
just den besynnerliga casus, att Fransk egendom
till tjugo gånger högre värde, än deri r«~
B»n 17 Bctoher t. m.
elamerade gumman, fanns i Svenska Regeringen*
vald samt togs af den uti besittning, och denna
Ilegering måste således vara ovillkorligen skyldig,
att godtgöra de samma förluster, hvilka utgjorda
ett skäl till det steg man tog; eller ock skulle
man med delta steg hafva begått en oförräit; då
jag deremot tror att fullkomlig rättvisa utöfvadeg,
•när vi lade hand på de Frariske undersåternes
•gendom, till ersättning för våra egne medborgares
förluster. Jag mäste på grund af allt detta
förblifva vid mitt första yttrande, och förnyar
min anhållan om återremiss af Betänkandet,
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd proposition, fann Ridder»kapet
och Adeln för godt, att SiatsUtskouetS
förevarande Utlåtande; i anledning af de dervid
gjorde anmarkningar, till Utskottet återremittera.
Upplästes och lades på Bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden:
Frän Confiitutions Utskottet:
Af den 13 dennes:
N:o 60. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Memorial, innefattande
åtskilige Grundlagsändrings-förslag,
åsyftande Riksdagsärendernes skyndsammare gång.
Njo 61. Äfven gjorde »nmärkningsr rid
Den 17 Oclober e, m, lo5
Utskottets förut meddelte förslag till ett tillägg i
37 §. Riksdagsordningen.
N:o 62. Angående föreslagne tillägg i 98
$. Regeringsformen och 63 §, Riksdagsordningen.
Af den 14 dennes.
N:o 63. I anledning af väckt Motion om
ett tillägg i JustitiseOmbudsmannens Instruction.
N:o 64. I anledning af väckt Motion om
ett tillägg i AnsvarighetsLagen för Fullmägtige
j RiksgäldsContoiret.
N:o 65. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets lörut meddeldte förslag till
ändring i 33 •§. Riksdagsordningen.
Nto 66. Angående förslag till ett tillägg i
28 §• Riksdagsordningen.
Från Förjtårkta StatsUtJkottet:
Af den 16 dennes:
N:o 536. Angående åtskillige anslag för
FörsvarsVerket.
Från Stats Utskottet:
Af den 14 dennes.
N;o 537. Angående förslag till förnyad
I o4 Dan i;- Octo lier a. m.
Instruction för Riksens Ständers Revisorer i livad
som rörer deras befattning med Statsverket.
N:o 53S. Öfver väckt Motion, om Hästvacanceafgiftens
utgörande vid östra HäradsSqvadron
af Smålands Hussar Regemente.
Från Stats- och Banco Utskotten:
Af den 14 dennes.
N'o 540. Afven gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, i anledning
af väckt fråga om anslag af Allmänna medel
för SöderTelje CanalVerk.
Njo 541. Ofver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut afgifne Betänkande, i anledning
af Kongl. Majtts Nådiga Proposition, angående
lane-understöd för Städerne Norrköping och Borås.
Från Bevillnings- Jamt Allmänna Befvårsoch
OecouoinieUtJkutten',
Af den S dennes,
N:o 45. I anledning af väckte Motioner
om ändring i nu gällande prohibitiva Författningar,
samt om antagande af ett friare Handels^
Systeme.
Från Lag Utjlwttet;
Af den 6 dennes.
N;o I, anledning af gjorde anmärk
-
Den 17 Octvibcr c. m.
ningar vid Utskottets förut meddeite Betänkande
öfver väckte frågor om förändringar i Brottmåls-;
Lagstiftningen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapel och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 17 October i 823.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 6 dennes afgifne, samt
den »l derpåföljde eftermiddagen på Bordet lagde,
Utlåtanden :
N:o 520. I anledning af Kongl. Majts Nådiga
Remiss uppå Lieutenanten O. M. von Fieandt»
underdåniga ansökning om ersättning för liden
förl ust å dess Boställe Fullstad.
N:o 521. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1822 afgifne Berättelse rörande
Förvaltningen af de till Strömrensningar anslagne
medel. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats- och
BancoUtskottens den 6 dennes under N:o 522
afgifne, samt den 11 derpåföljde eftermiddagen
på Bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte Betänkande,
i anledning af förekommen fråga om Lånebiträde
af Allmänna medel för Trollhätte CanalVerk
Ben 17 Ocleber e. in.
m. m. fann Ridderskapet och Adeln att, enär
sednare Alternativet uti sistnämnde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit,
Utskottens ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till Handlingarne. Ut Supra.
S, D. Då nu a nyo föredrogs Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 20 sistledne September under N.o 511 afgifne,
samt den 7 dennes på Bordet iagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Pro*
position, rörande Kronoskogarne, samt öfver
åtskillige dermed gemenskap ägande Motioner;
blef samma Utlåtande, på grund af dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteradt.
Ut Supra.
S. D. Instämde Högloflige Ridderskapet och
Adeln i hvad Högvördige PresteStåndet, enligt
ProtocollsUtdrag af den 3 dennes beslutat, angående
en underdånig skrifvelse frän Riksens
Ständer till Kongl. Maj:t, i anledning af Riksens
Ständers genom Förstärkta StatsUtskottet
fattade beslut, om Capitations, Fyllnads- och
Ofverflöds-afgifteme. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning bifölls Statsoch
BevillningsUtskottens den 20 sistledne September
under 488 afgifne, samt den 27 derpå
följde eftermiddagen pa Bordet lagde, Utlåtande
i anledning af väckt fråga, om alla Tullumgälders
liquiderande i Svenskt mynt. Ut Supra.
j>tn 17 Octobtr e, m.
Utdrag af Protocollef, hållet) hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 17 October 1823.
S. D. Remitterades tills
Stais- och Banco Utjkott en:
Grefve von Platen», Baltzar Bogislaus, den
15 dennes eftermiddagen på Bordet lagde Motion,
att Riksens Ständers Bank må, på dess nästa års
vinstbehållning, förskjuta nödige medel till Götha
CanalByggnad. Ut Supra.
S. D. Remitterades till
Riddarhus Utskottet.
Grefve Cronhjelm,s Polycarpus, den 15
dennes eftermiddagen på Bordet lagde Motion,
att RiddarhusSecreterare-tjensten icke må i framtiden
med något Embete i Statens tjenst förenas;
jemte de af åtskilige Ledamöter i anledning
deraf afgifne yttranden. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning afStatsUtskotteis
den atdra dennes under Nio 5 1 5 afgifne, samt
den 9 derpå följde eftermiddagen på Bordet lagde,
Utlåtande, angående väckte anspråk på ersättning
af Svenska Staten för Svenske Medborgares
lidne förluster genom uppbringninaar af Magter,
med hvilka Riket varit i fredligt förhållande,
•ioS Vett 11 Octolier c. m.
Lief samma Utlåtande, pä grund af dervid gjorde
anmärkningar, till Stats-Uiskottei återremitleradt.
Ut Supra,
Höglofl. Eidderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart tili 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Mandagen den 20 October.
Plenum klockan g förmiddagen;
Föredrogs ä nyo och bifölls Allmänna Be^
8värs- och OeconomieUtskottets den 6 dennes
under Nio 191 afgifne, samt den XI derpäföljde
eftermiddagen pä bordet lagde , Utlåtande, i anledning
af väckt motion, om större frihet i Jerntillverkning
och försäljning.
Boreiogs till pröfning StatsUtskotlcls den 6
Den 20 October /. m'.
T og
dennes under Nio 519 afgifne, samt den 11 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtan-;
de, i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga proposition
om ändring i de nu gällande föreskrifter
om ArrendeSpannemålens utgörande af Kungsgårdar,
samt derunder lydande Hemman och lär
genheter.
Herr von Hartmansdorff, Auguft\ StatsUtskottet
har, i det nu upplästa Betänkandet,
tillstyrkt Riksens Ständer att bifalla Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående rättighet för Arr
rendatorer af Kungsgårdar att. när omständighet
terna dertill föranleda , få in natura betala arrendet,
på det att dylika arrendens betalning i
penningar icke må för Arrendatorerne blifva ruinerande
, då de sakna tillfälle att alsätra deras
Spannemål, utom till lägre pris , än dem, de sjelfva
till Kronan måste betala. Men detta galler,
enligt Utskottets förslag, endast för de arrenden,
som hädanefter blifva afslutade , icke för dem,
som redan äro uppgjorda. Det tyckes dock vara
mindre behöfligt, att bestämma ett sådant vilkor
för framtiden, ty blifvande Arrendatorer lära nog
akta sig , att icke utan detsamma ingå Coniract;
men undantaget är egenteligen nödvändigt för
detrs, som redan åtagit sig skyldigheter dem da
icke kunna utgöra. Om de icke få tillgodonjuta
den förmån, som Kongl. Majit åsyftat , skall följden
ofelbart i de flesta fall blifva, att man an4
tingen måste bevilja eftergift i arrendena, på satt
redan vid denna Riksdag mer än en gång skett,
eller ock , om arrendet ovillkorligen skall i penningar
uttagas, att Arrendatorn gör bankrutt, h var
-
tro
jjfin 30 Öctober f. m.
p5 Kronan alltid skal! mera: föilora, än vinna.
Med denna anmärkning anhåller jag om återremiss
af StatsUtskottets Betänkande.
Herr Tham, TVollrathi Lika med Herr
von Hartmansdorff anhåller jag om iterremiss af
Betänkandet. J3g tror det alltid vara bäst och
säkrast vid uppgörandet af ArrendeContract , att
iakttaga den billighet, att Arrendatorn möjeligen
kan verkställa sitt åtagande Eljest miste nödvän»
digt bankrutt, fallissement eller eftergift af arrendet
följa. Dessutom förefaller det högst besynnerligt,
att Utskottet som godkänt och bifallit
principen i Kongl. Majlts Nådiga Proposition,
afstyrkt dess tillämpning för nuvarande Arrendatorer
al Kungsgårdar , dem den Nådiga Propositionen
dock egenteligen afsell. Utskottet har väl
i afseende å dem gifvit en vacker uppmaning till
vederbörande Uppbördsman, att vid arrendenas
uttagande skulle förfaras varligt , men en sådan
uppmaning är ungefär lika med den, att tvätta
sig så, att man icke blir vät. Jag tror således lämpligast
vara, att i allo bifalla den Kongl. Propositionen,
och anhåller derföre att Betänkandet återremitteras.
Herr Grej ren och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
totti ic Octo lier f. m.
III
Föredrogs I nyo EevillningsUtskotfets den a
dennes under Nio 44 afgifne, famt den 4 derpåföljde
eftermiddagen pl bordet lagde , Betänkande,
angående en förnyad ChariseSigillatseFörordning.
Herr Cederfchjöld, Pehr GuftaJ: Såsom ett
slags Chef för Barnmorske-undervisningen, anser
jag som en pligt att göra en anmärkning vid förevarande
Betänkande. Kongl. Maj:t och Riksens
Ständer hafva redan gjort så mycket för
Barnemorskeyrkets befrämjande, genom undervisningens
kostnadsfrihet, fritt underhåll för ett
visst antal under lärotiden, samt frihet för Barnmorskorna
från Bevillning af deras praktik, att jagjår
hemställa, om det ej skulle synas med principen
öfverensstämmande, att från chartering fritaga så
väl ansökningarne om tillstånd att få lära Barnmorske-konsten,
sorn sjelfva BarnmorskeBrefvet,
och SumlhetfCollegii Examens-betyg. Hvad
Brefvet betriffar, torde j'g få nämna, att det vid
undervisningsinrättningen i Skåne med Charta
beläggas, men deremot icke här i Hufvudstaden.
Grefve von Rojen, Axel'. Jag får vid Utskottets
Betänkande göra den anmärkning, att en afgift
blifvit utsatt för Riddare af Konung Carl XIII:s
Orden. Orsaken , hvarföre de hittills varit undantagne,
är den, att i olikhet med förhållandet
vid alla andra Ordnar, inga RiddareBref fördem
blifvit expedierade.
Herr Thaml fFollrath', Jag får först besvara
den sista anmärkningen. Det är ej nova
-
/
U3 Ben 20 Octoler /. m,
rande BeviilningsUtskottet, sorn först föreslagit^
att Riddare-Bref af Kongl. Carl XIIRs Orden skola
charteras; Utskottet har blott afskrifvit Kuni
görelsen af 1818, ty der står, att för dem skola betalas
6 R;dr, Det är således ej något nytt. Hvad åter
angår Herr Cederschjölds anmärkning, kan jag ej
påminna mig, att Barnmorskor ens äro nämnde i
ChartasSigillatas förordningen, och således är det
ej eller utsatt, att de skola lösa några Bref. Deremot
kunna ej undantag göras för ansökningar
till SundhetsCollegium. Jag hemställer, om dessa
anmärkningar äro af den natur, alt de böra föranleda
till återremiss.
Herr Grefven och Landt Marjkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg BevillningsUtskottets
Betänkande böra , i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återförvisas.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
LandlMa rf alicen gjorde proposition till bifall
af berörde Betänkande; hvilken proposition med
Ja besvarades.
Grefve von Hofen anmälte till Protocollet sin
reservation emot Ridderskapets och Adelns Beslut.
Före
-
D+n ao Oétoitr _/. m.
Företogs lill pröfning Lag- »arnt Allmänna
Besvärs- och OeconornieUtskottens den 17 siat—
litine September under N:o 1 g3 afgifne, »arnt
den 1 1 dennes eftermiddagen pä bordet lagde,
Betänkande, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
, med Förslag tillförfattning om fast Egen
doms försäljning å Lotteri.
Herr von Hartmansdorff’ Auguff’. De förenade
Lag- och OeconomieUtskotten hafva väl
afstyrkt ifrågavarande förslag; men som Utskotten,
med anledning af Kongl. Majits i ämnet af~
låtne Nådiga Proposition, ansett möjeligt,att Kongl.
Maj;t ändock kunde i administrativ väg utfärda
en författning om fast egendoms försäljande å
Lotten, och detta försaljningssätt i ett och annat
fall är i strid med Allmänna Lagen, så hafva
Utskotten för sådane händelser föreslagit en förändring
af samma Lag. Jag kan, för min del,
ej föreställa mig, att Kongl. Maj-.t skulle vilja
eller kunna vidtaga en åtgärd, som vöre stridande
mot Rikets Allmänna Lag, så länge denna
icke blifvit af Riksens Ständer till förändring
anmäld. Då Utskotten dessutom vid egendomslotteriers
afstyrkande, utgått från den mening, att
dessa skulle vålla oreda och oordning i Samhället
men likväl, såsom förslagen till lagförändringarne
tvisa, förutsatt, det Kongl. Maj:t skulle
vilja, oagtadt Riksens Ständers afstyrkande tillåta
dem ; så hafva Utskotten äfven antagit, att
Högsta Magten skulle vilja föranleda icke blott
lagstridiga, utan och skadliga åtgärder, meningar,
Ridå Aå, Pr&t. IX, B, And. Ali t
Ben 20 Odaln /, m.
dem Riksens Ständer hvarken böra hysa elleS
framställa. Jag tillstyrker således att Betänkandet
må återremitteras. Om Utskotten verkeligen
anse fåken origtig, så böra de icke uppgöra fältet
att verkställa den; utan måste då, efter min
mening afstyrka formen tillika med saken.
Friherre Cederftröm, Jacob: Det är egen
teligen
icke fråga om någon förändring af Allmänna
Lagen, ej eller är någon sådan af de sam.
xnansatta Utskotten tillstyrkt. Det är endast ett
tillägg till stadgandet om bördesskilling. Detta
är också det enda, Utskotten ansett böra närmare
bestämmas, men derigenom är ingalunda någon
förändring af Allmänna Lagen, ifrågaställd.
Tillägget innefattar blott ett tillkännagifvande,
huru bördessumman vid egendoms försäljning
genom Lotteri bör beräknas. Detta är hvad jag
ansett böra svaras å anmärkningen. I sjelfve saken
har jag genom min vid Utskottens Betänkande
bifogade reservation yttrat, att jag anser
nyttigt alt för åtskillige Medborgare, söm icke
utan större förlust kunna försälja deras fastigheter,
bereda' tillfälle att afyitra dem, och såmedelst
fullgöra sina förbindelser mot andra Medborgare.
I detta afseende är författningen af
Utskotten föreslagen,
Herr Von Hartmansdorffi Den siste Tala«
ren har anmärkt, att icke någon förändring af
Utan blott ett tillägg till Allmänna Lagen
vöre i fråga. Jag underställer dock Högloflige
Ridderskapet och Adeln om icke ett tillägg
i Lagen äfven är en förändring, emedan
det kan göra ett den förra författningen upphäf
-
Ben 20 Oelober f. m.
Vande undantag. Ytterligare får jsg erindra, atit
det icke är flaga blott om stadgandet, rörande
bördeskilling, utan afven om laga fång. Ibland
dem står icke vinft å lotteri. Likväl torde det
vara nödvändigt, att detta fång afven i Lagen om--  nämnes, om eljest en sådan åtkomst skall inför
Domstol anses rigtig och gällande.
Herr Munck af Rofenjkjöld, Eberhard•
örn här blott vore fråga, att betrakta principeti
af ett Lotteri-spel ahsoiute, skulle jag ©tvifvelaktigt
tillstyrka bifall till Lag- och OeconomieUtskottens
förevarande Betänkande. Men mad
är nödsakad, att bedömrria denna, likasom andri
SfatsEconömiska principer relatift $ eller i förhållande
till landets närvarande ställning. Saken
ar nu ungefärligen Söm örn fråga Vöre öm nyttan
eller skadan af att genom publika län-tillgångar
skuldsätta Nationen. Vore ej en stor del
af Nationen förut skuldsatt och i händerne på
tenskildte Fordrings-ägarne, Skulle jag visserligen
sätta mig emöt ett sådant Lån-system. Öm vi
nu efterse tillståndet i landet, så är det étt historiskt
factum, att de fleste fastigheter äro graVerade
för gäld: att Capital af den störlek, att
de kunna honorera betydligare Egendoms-köp,
äro fördeldte på alltför få händer: att de persotter,
Sorrl äga dylika Capital, kunna förfflonligåra
använda dem i annan väg än till egendoms*
handel; och härtill kommer sluteligen$ att Capitalister
sorn hafva större Capital att köpa med ,
inerändela äro utur stånd att commendera sini
(penningar, emedan de icke kunna bestämma viss
tid för lyftningen deraf, Utan nödgas att geriorrt
Lagsökningar utkrälva dem, och genom anbud å
Ben so Octoler f. nt.
Utmätnings Auctioner bevaka sin rätt, ofta med
risque, att sedan sjelfve få den inropta egendomen
under Auctions-klubban. Man får således
härvid betrakta det hela, och man skall då finna,
att det icke blott är ägare af fastigheter,
utan äfven deras Fordrings-ägare , som skola skörda
vinst af en inrättning, hvilken sätter dem i
stånd att kunna påräkna en betalning, något när
lämpad efter fastighetens värde eller inteckningarnas
belopp. Man har sagt , att detta Lotteri
vore ett Hazard-spel som demoraliserar: men
jag skulle tro, att man kan göra denna beskyllning
emot hvartenda hazardspel; och jag hemställer
om icke en försäljning å UtmätningsAuction
äfven är ett Hazardspel, och om icke
i ett land, der myntvärdet är oupphörligt vacklande,
der StatsEconomiska principer nästan vid
hvarje Riksdag ombytas: der prisen å Jordbrukets
producter variera två till trehundrade procent
inom två eller tre år, och productions-kostnaderne
ieke i samma förhållande förändras, jag
hemställer om icke uti ett sådant Iand hvarje
speculation på Fastighets-handel eller å industrieusa
företag i allmänhet, det må ske genom
köp eller Lotteri, är ett verkeligt Hazard-spel.
Jag tror derföre, att man icke nog beräknat verkan
på Nationens moralité af de fmanciella beslut,
som vid sista Riksdag af Ständerne vidtogos.
Dessa beslut hafva icke blott åstadkommit en
Oeconomisk förstöring, utan jemväl en moralisk,
och det till den grad, att det numera är nästan
sällsyntare, att en förbindelse noggrant uppfylles
uti penninge-transactioner , än att Iiqviden
verkställas genom cession, eller genom för*
Ben 20 October f. m,
»»7
nekande af hand och förskrifning. Jag anser således
EgendomsLotteri för närvarande vara af
alla Hazard-spel det minst skadeliga. Åtminstone
medförer det icke den tidsspilian och det
tillfälle till andra utsväfningar, som en mängd
öfriga Hasardspel, och det förekommer, istället
för det andra Hazard-spel bereda en mängd Medborgares
mine, ja förekommer äfven de stora
Hazard-spel som idkas vid Utmätnings Auctioner.
Man har väl sagt, att mycket menliga följder
för Biket i det hela kunde af inrättningen uppsta.
Man ser dock af Ut- och Inländska Tidningar,
att EgendomsLotterier i flera är der ägt
bestånd, utan att man någonsin hört talas om de
menliga följder, som nu här befaras. Jag nekar
derföre icke att sådana ju möjeligen kunna komma
i fråga, men de böra otvifvelaktig! stå att
afhjelpa derigenom, att till Styrelsen öfverlemnas
fullkomlig rättighet, att vidtaga de åtgärder,
som kunde förebygga sådana olägenheter, hvarföre
jag med anhållan, att Betänkandet i förevarande
ämne varder återremitterad!, ville tillägga
det förslag, att i den blifvande underdåniga
Skrifvelsen framstäldes den önskan , att
Kongl Maj:t täcktes, sedan Riksens Ständer uppfyllt
det i Kongl. Majits proposition gjorde yrkande
, äfven i nåder vidtaga de anstalter sorn
ansågos nödiga, för att förekomma alla förStaten
menliga följder af den ifrågavarande Kotteriinrättningen.
Friherre Cederftrom: Det är endast i afseende
å hvad här blifvit yttradt, att Egendoms-försäljning
genom Lotteri icke skull* vara
11$- Rtn 20 Oetober f, m.
i Allmänna Lagen ibland Laga fäng uppräknatjj
tjorn jag anhäller alt fä upplysa, att det städse,
varit tillitit för Arftagare, att lotta om den arida
Egendomen, och detta sätt att förvärfva, hat
alltid varit ansett såsom laga fång.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus', I likhet
med, Herr von Hartmansdorff får äfven jag yrka
återremiss af Betänkandet. De förenade Utskotten
hafva icke ansett den föreslagna Lotteri-in*
rättningen såsom någon egentelig Lagfråga; men
jag hade dock trott, att Utskotten härvid bort
närmare observera innehållet af 89 §• • RegeringsFormen,
om hvars lydelse jag nu tager mig,
friheten påminna.
Herr Ribbing, Arvid'. Förenande rrtig med
Qrefve Cronhjelm och Herr von Hartmansdorff;
enligt innehållet af den serskilda reservation, jag
inom de förenade Utskotten afgifvit, får jag, i afseende
på Friherre Cederstrorns yttrande o.m lottning
af arf mellan syskon, vördsamt anmärka att
innan sådan lottning företages, den samvetsgrannaste
delning föregått, att f&rstj sedan rättvisan
sålunda gjort allt hvad den kunnat göra, det öfriga
lemnäs It slumpen.  Herr Munk af Rosenskjöld
har sagt och sökt bevisa, att egendomslotteri
vore nyttigt för den enskilde, som derigenom
med mera lätthet kunde försälja sin egendom.
Detta finner äfven jag, likasom att inrättningen
är, nyttig för den, som vinner egendo-,
men; men Herr Rosenskjöld har ock erindrat,
att ssken borde i det hela, betraktas, och sker det,
så finues att, genon? inrättningen, af fastighets
-
Ben g© Oolober J. mk
lotteri, till förmon för den, sorn aflåter egendom;
och dea som vinner, ioo;detals rnenniskor göra
förluster, hvilka bidraga i sin mon, att sätta dem
i samma belägenhet, som de hvilka skulle hjelpas.
Jag vill i öfrigt icke längre uppehålla Ridd.
och Adeln, eftersom alia tyckas vara ense om
äterrerniss, och fräga om ett hufvudsakeligt beslut
således icke är för handen.
Herr von Hartmansdorff: En värd Talare
har yrkat, att man borde betrakta denna friga, i
förening och sammanhang med den allmänna oredan
i penöingeförhållanderna inom riket och det
tillstånd, hvari jordbruk samt andra näringar sig
nu befinna, och hvilket skall vara sä beklageligt,
att den värde Talaren liknat dem vid Haaardspel.
Jag kan dock ingalunda tro, att, emedan oreda hittills
redan funnits, man hädanefter bör göra den
ännu större. Således, om vår Svenska allmänhet
icke är helt och hållet ryckt frän en fordom stadgad
öfvertygelse, att man endast genom ordning
och flit kan åt sig bereda och bibehålla egendom
och förmögenhet, sä bör denna öfvertygelse nu
mera genom Egendomslotterier skakas och rubbas.
Det vill säga ungefär detsamma som att den,
der redan vore med sjukdom besmittad, borde än
ytterligars smittas, på det att hans sjuktillstånd
måtte blifva än mera grundligt och radicalt. Man
har väl sagt, att egendomsförsäljning å ufmätningsauction
vore ett lika stort hasardspel, som det ifrågavarande
egendomslotteriet/ Det må sävars;
men jag skulle dock tro, att man icke a en dylik
auction, kan, för fyra Riksdaler erhålla en
egendom, som är, vard 10,000, hvilket deremoj
B»n 2© Qclobtr /, m.
Xr ganska vanligt vid egendomslotterier Manbar
vidare sagt, att fördelen af dessa lotterier tillkomma
icke blott de gäldskyldig®, utan jemväl fordringsägarne.
Jag vet ej, hvarföre man skall skilja
medborgare åt i särskildta intresserade classer,
och för några sådanes vinningsskuld infota en
X sig sjelf elak sak. Man har ytterligare sagt, att
egendomsspel vore mindre skadligt än andra hasardspel,
emedan det fordrade mindre tid. Ville
man vara consrquent i en dylik mening, så borde
man anse sådane spel för minst skadliga, der
spelarens hela förmögenhet utan tidsspillan vågas
på en gång, och följagteligen endast tillåta de höga,
samt förbjuda de laga spelen. Sluteligen har
man yttrat, att några skadliga följder icke försports
i de länder, der egendomslotterier längre tid ägt
rum. Men sådant kommer troligen deraf, att man
uti tidningarne icke uppräknar dem, som förlorat
på spel, eller omtalar följderna deraf, utan endast
vinsternas antal och belopp.
Herr Thamy Wollrath: I händelse Betänkandet
blifver återremitteradt, skall jag anhålla,
att få till d« redan gjorda anmärkningarne tillägga
hlott en enda. Jag ingår icke i någon pröfning
af nyttan eller skadligheten hvarken af det förslag,
som i den Nådiga Propositionen är framstäldt,
eller af det beslut, de Förenade Utskotten
nu tillstyrkt. Jag önskar blott, att Utskotten
behagade taga en sak i närmare öfvervägande,
den nemligen, att om det är skadeligt för Svenska
Medbotgare att spela bort sina penningar i
Svensk egendom, det måste vara ännu mer skadeligt,
att bortspela dem i främmande Lotterier.
9»n 30 Ottokar J, m,
Och om det således anses nyttigt, att icke tillåta
»pel inhämska egendoms-iotterier , skulle det
synas sorn Utskotten borde sträcka deras omtanka
derhän, att de föreslagit kraftiga anstalter för
att hindra allt spel å utländska inrättningar af
gamma slag, hvilka draga penningar atur Landet,
och troligen medföra lika omoraliska fö'jder,
»om de förre, och detta icke allenast för Ståndspersoner
eller de egenteligen förtnögne, utan äfven
för Allmogen, enär det gifve* exempel, att
Bondhustrur, i hopp om den rika vinsten, inköpt
egendomslotter, som kostat ända till 12 Riksdaler.
Herr Munck af RofenJkjold: Jag anhåller
att med ett pär anmärkningar få besvara hvad
Herr von Hartmansdorff sist yttrade. Jag får
till en början iterera hvad jag förut nämnt, att
jag nemligen anser hvart och ett hazardspel skadligt
i sin princip; men jag anser också det fallet
ofta inträffa, att man nödgas välja imellan tvenne
onda ting, och man bör då naturligtvis vä'ja
det minst onda, i synnerhet då det förekommer
ett större ondt. Jag kan icke, på sätt Herr Ribbing
framställt saken, anse ifrågavarande lotterispel
innebära en fördel ensamt för Säljare, utan
tror att denna fördel äfven och ofta isynnerhet
tillskyndas Fordrings-ägare. Jag har deremot föreställt
mig, att då man genom des medel, hvarom
nu är fråga, kan förekomma tusende Hemmang
utpantnlng och försäljning tili venpris samt
en mängd Familjers luin, Staten äfven skulle
skörda någon vinst. Herr von Hartmansdorff
har velat förklara fin och min mening tydliga
-
][)en 'io Ovtober f. m.
re under bilden af en elak sjukdom , den ma»
söker bota genom en ny sjukdom. Jag får här-,
vid erindra, att det verkeligen gifvas flere sjukdomar,
hvilka botås genom andra sjukdomar, men,
lindrigare likväl än de förra. Det är emedlertid
ej, stället här, att ingå i någon närmare förklaring
af detta ämne. Jag har icke nämnt, att en
Egendoms-försäljning åj Utmätnings Auction är
Hasardspel blott för köparen , den är det äfven och,
Isynnerhet för Säljaren eller Gäldenären äfvensom
för Intecknings-hafvaren. Jag har sjelf varit närva-.
rande vid en UtmätningsAuction, der Egendoms^
handeln återgeck första gången, emedan en formalitet
blifvit försummad, och följden blef, att
vid den andra Auctionen Egendomen betalade»
med dubbla beloppet af första AuctionsSumman^
Då Herr Tham redan gjort anmärkning dervid
, att våra egne medel bortspslas å Utländska
J.otterier, har jag för min del icke något vidare
att tillägga, utan anhåller endast om återremiss,
af Betänkandet, på den grund , att vi äro satte
i den olyckliga belägenhet, alt nödgas välja emelian
tvenne onda ting, oclr att vi då böra
välja det minsta..
Herr van Hartmansdorff -. Då jag sist yttrade
mig, glömde jag att besvara en anmärkning
af Friherre Gederström,. Han trodde nemligen,,
att egendomslolteri lika Val vore ett laga fång ,
sorn lottning imellan arftagare i bo. Men man
torde dock böra ihågkomma, att der icke lottas
om hvilka arftagarne skola blifva, utan emedan,
jpe/i 20 Öclöber j. m.
de genom lagens bestämmelser redan äro gifna,
lottas om hvilkendera af egendomarrie de skola få.
I öfrigt får jag erindra, att skadan deraf, att
Svenskar bortspela deras penningar a utländska
lotterier, kan ganska lätt förekommas, allenast Kgl.
Förordningen af år 1783? sorn förbjuder dylikt
spel, återställes i kraft och verkan.
Herr Grefven och LandtJTarJkaiken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Fagpch
Qeconomie.Utskottens förevarande Betänkande
höra, i anledning af de detvid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Herr Grefven och LandtMar skalken tilliännagaf,
att Plenum lomme klockan half till 6
i eftermiddag att fortsättas.
Föredrogos å nyo och gillades följande från.
nedannämnde Utskott inkomne samt den 15 dennes
eftermiddagen, på bordet lagde, Utlåtanden.'
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconornie- Utskotten.
Af den 24 sistledne September;
N:o 527. I anledning af gjorde anmärkningar,
vid Utskottens förut meddelte BeJänkan
-
lii Ben £• Odalen J. nu
de, angående en förändrad reglering af HospitalsInrättningarne
i Riket.
Från Stats - Utskottet;
Af den 10 dennes:
N:o 530. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskotrets förut meddelte Betänkande
i frågan om Skånska Roteringen.
Frän Bevillnings- Utskottet:
Af den 10 dennes:
N'.o 47 Angående aflöning för tvenns Extra
Canzlister.
Vid förnyad föredragning af StatsTJtskottet*
den 10 dennes under N:u 532 och 533 afgifnej
samt den 15 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkandent
i;o I frågan om Grefliga Gyllenstjernska
Eamillens påstådde fordran hos Staten.
2.'o Om uppgift öfver hvad Staten påkostat
Götha Canal;
Fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
•när sistnämnde Bstänkanden redan blifvit af de
t>»n so 0etöber f. m. {•*>
Mrige trenne RiksStånden bifallne i för dess del
dervid låta bero.
Företogs till pröfning StalsUtskottets den 10
dennes under N:o 535 afgifne, samt den 15 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utekottets förut meddeldte Betänkande, angående
väckt fråga om Revision af Läst-Afgifts-Fondens
förvaltning.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: SiatsUtskortet
har anfört, att närvarande fond icke
vore undantagen från all Revision, emedan den
granskas af KammarRätten. Förhållandet är sådant,
att denna Fond icke finnes upptagen på den
Förteckning, som är uppgjord öfver alla de Räkenskaper,
sora årligen skola granskas, utan det
beror på Kongl, Maj:ts välbehag, att för hvarje
gång skicka till Kammar-Rätten ett Bref, hvarigenom
Han uppdrager åt KammarRätten i allmänhet
eller åt några af dess Ledamöter särskildt
att förrätta granskningen. Så har det skett i flere
år, men, om ett sådant Kongl. Bref uteblifver, så
uteblifver äfven granskningen. StatsUtskottet har
anfört att, emedan förra Ständer icke yrkat, att
desse Räkenskaper skulle granskas, så skulle man
nu handla mot föregående Ständers Beslut, om
man stadnade i en annan mening. Vill man
fästa sig vid sådane skäl, så kan man, i afseende
på stridiga beslut, rörande Räkenskapsgransk ning,
lika väl som till förra Riksdagen bålla sig tillden
jyen 20 October /, ni.
närmaste tidepunkten, och dl står förevarahdé
Betänkande i strid med det Beslut Riksens Ständer
fattat vid denna Riksdag om alla offentligt
medels granskning. Hvad angar behofvet att gran.1
ska, huru fonden förvaltas, torde det tillräckligt
visa sig genom den uppgift jag hemtat utur (Granbergs
Statistik, att Lästafgiftsfonden, ehuru anslagen
till hemförskafiande af Svenskt Sjöfolk; sorti
genom olyckor kommit att Utrikes qvarstadna,
har likväl blifvit använd till Lönebidrag för Finance-Expeditionens
Tjenstemän. Jag tillstyrker
således; att Ridderskapet och Adeln, med ogillande
af StatsUtskottets Betänkande, måtte besluta*
att denna Gassas Räkenskaper varda granskadej
lika med andra Gassors.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner ±
Adolph Göran: tivad det angarp som först blifvit
anfördt, att ej den hu ifrågavarande Fonden står
på listan af Fonder, som granskas af KammarRälten,
så är det en naturlig följd af dess tillkomst
och egenskap. Den har ej til Ikorn mi t gerom
någon allmän beskattning, utan blott genoni
en särskildt Oeconomisk Författning, hvarigenom
Utländska Fartyg blifvit beskattade för att erhålla
NattrralisationsBref. Den är ej tillkommen af
Svenska Redare; Den kornmer dessutom snart
att upphöra, emedan den ej har inkomster, ty
Naturslisations-rätten upphörde 18 16. Således
är det nu blott med Räntorne af Capitalet, sorn
utgifterna bestridas; men som desse sednare ofta
öfvérsiigit Räntan; har Capitalet tillgripits, och
Fonden kommer troligen snart att medtagas, emedan
kostnaderr.e för^ Svenske j. Sjömäns hein
-
Ben 20~Öctober f, m.
12?
skaffande aro drygare ä'n inkomsterrté af Fonden.’
Sedan har det blifvit sagdt, att Fonden varit
använd till Löne-förbättring för FinanceExpeditionens
Tjenstemän. Detta har man hämtat ur
'Granbergs Statistik» Denna är ei någon ofelbar
Bok, ty den innehåller flera örigtighetei» Dock
är denna uppgift ej falsk, men det förändrar ej
sakens natur, emedan det tillhör Kongl. Majit
att disponera hela Fonden» Kongl. Majit hade
kunnat anbefalla indragning deraf helt och hållit,
och då vore intet qvar. Den kan ej räknas till
StatsVerkets vanliga inkomster, eller anses derutaf
utgöra en del, emedan Läst AfgiftsFonden
tillkommit på helt ändra grunder, och icke utgör
hvarken någon beskattning eller någon Bevillning,
Den är en tillfällig inkomst , hvilken
utan klander kunnat disponeras till ögonblickets
behof, hvilken Kongl. Majit fann för godt låta
förvandla til! Capital, för att dermed bestrida utgifter,
för hvilka förut icke fanns någon Fond,
men hvilka påkallade allmänt biträde, Det är
således en besparing för Stats-medlen, att den
användts till betalande af Consulernes afgifter»
Detta har skett utan anmaning af någon Revision.
Då inom FinanceExpedition Tjsnstemäninen
äro så ganska illa lönte, och flere’ ej på
lång tid kunna vänta befordran, samt Fonden
tillkommit genom en Författning, hvars ful!följd
tillhörde FinanceExpedhiönen att bevaka, så fänri
Kongl. Majit ingenting billigare j än att Tjenstemännert
genom denna Fond fingo en uppmuntran
då tillgångar kunde finnas. När saken är af er»
Sådan beskaffenhet , och Riksens Ständer vid eli
föregående Riksdag ansett ingen närmare käruie
-
&*n 20 öclobcr J. m.
Joni derom böra (agas , si hemställer jag , om
icke Ridderskapet och Adeln bör dervid iåta
bero.
I
Grefve af Ugglas, Gujtaf: Jag är egenteligen
förekommen af Hans Excellence Herr Grefve
Mörner; han har upplyst, att denna Fond
särskildt tillkommit genom Kongl. Majus tillåtelse
under Continental systemet , att täta naturalisera
några Utländska Fartyg. Den utgör en obetydlig
summa om jag ej misstager mig , af omkring
!2,ooo R:dr. Riksens Ständers rätt att
granska sträcker sig visserligen till alla StatsVerkets
inkomster , men en Fond, tillkommen genom
en afgift, erlagd i ofvannämnde ändamål af
någre Utländske Skepp, synes mig ej vara af
beskaffenhet att underkastas Riksens Ständers granskning.
Jag anhåller således , att Betänkandet måtte
godkännas.
Herr von Hartmansdorff-. Man har sagt,
att dessa medel icke ingått genom någon allmän
beskattning, utan erlagts af Utländska Fartyg.
Det må vara, men jag frågar, om Tull och
umgälder af Utländska Fartyg ej är en särskildt
afgift? och hvarföre undandragas de då ej från
allmän granskning? Man har väl gjort det förr,
men nu har det på Riksens Ständers begäran upp.
hört. Jag bestrider ej Kongl. Majds Dispositions-rätt
af dessa såsom af andra medel , ej
heller att de må till aflöning åt FinanceExpedi.
tionens Tjenstemän användas, i hätadelse de ej
(ill sitt egenteii&a ändamål behöfvas. Jag önskar
blott,
Birn to Ort öhr f. n>,
lif
blott , att ehurudan dispositionen tha fara, Biks
«ena Ständers gransknings-rätt måtte erkännas £
denna, som i andra delar. Följden deraf att man
vill neka Riksens Ständer hvad som Grundlagligm
är deras rätt, nemligen att granska Penninge-förvaltningen,
är den, att de gå för långt
på en annan sida, äfven vilja befatta sig nied uppbörden,
för att såmedelst vara desto säkrare om conW
trollen. Här såsom an norstädes leder den ena ytterligheten
till den andra. Man har äfven tagit till förevändning
mot granskningen, att Fonden är liten.
Den utgjorde dock vid slutet af förlidet år öfver
24,000 R:dr; och om man under förevändning
att Fonder äro ringa, ville undandraga dem Ständernas
granskning, sä kunde man snart få alltför
många små cassör. Vill man undantaga någon
del af StatsVerkets Räkenskaper från Ständernes
granskning, sä bör man ock ändra instructionen
för Revisorerne och specificera de Fonder
, som skola revideras, istället för att nu uti
Instructionen säga alla. Detta är min åsigt >
och jag underställer Ridderskapet och Adeln,
om det är skäl , att en månad efter det man tagit
ett sådant beslut, fatta ett annat. Jag vågar
således å nye yrka att Utskottets Betänkande må
ogillas, och desse Räkenskaper äfvenledes af Stattr
Revisionen granskas.
Grefve af Ugglas'. Då jag tog mig friheten
nämna , att Fonden var obetydlig, eller ej
mera, än omkring 12,000 R.dr, var det ej min
mening, att dess obetydlighet borde fritaga |den
från granskning, ty granskningsrätten öfver allt
Ridd. 0. Ad. Prot. IX B. And, Afd. 9.
130
Den 20 Octplu;r f. m.
Stadens medel anser jag helig; men, da fonden
endast tillkommit genom tillfälliga afgifter på Utländska
Fartyg, så tror jag deri principen vara
rigtig, att denna Fond ej bör; komma i samma
författning, som StatsVerkets genom allmänna bidrag
inflytande medel.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken gjorde
proposition till bifall af StatsUtskottets föreva?
rande Utlåtande.
Hopades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar-]
/kalken hemställde, om Ridderskapet och Adeln,
med förkastande af samma Utlåtande, fann nödigt
besluta, det underdånig anhållan borde hos
Kongl. Maj:t göras derom, att Läst-Afgifts-Fonden
måtte hädanefter i vanlig ordning, så väl af
Kammar-Rätten, sorn af Riksens Ständers Revisorer,
granskas.
Bifölls.
Hans Excetlence Herr Grefve Mörner, Jag
vill ej uppehålla tiden med att begära Votering
öfver en obetydlig sak, men jag reserverar mig
emot beslutet, emedan jag anser olagligt, att Riksens
Ständer förklara sig vilja revidera en sak,
som de ej äga rätt alt revidera.
Då nu å nyo föredrogs BevrllningsUtskottets
dsn 8 dennes under N;o 46 afgifne samt den
Ven 20 Oclobér /. mi
15 derpåföljdé eftermiddagen på bordet lagde, Ut2
låtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottet* förut meddeldte Förslag till en förändrad
Tariff för husbehöfs Bränvinsbrännings-Afgiften;
fann Ridderskapet och Adeln attj enär
berörde Förslag redan blifvit af Ridderskapet ocb
Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarnei
Herr von Hartmansdorff', Auguji: Jag glöm.
:de då Ridderskapet och Adeln byss fattade sitt
beslut om LästafgiftsFondén, att hemställa, om
icke Ridderskapet och Adeln ville inbjuda de
öfrige Stånden att sig deri med oss förena. Jag
får derföre nu änhålla om Proposition deri.
Hans Excellerice Herr öre/ve Mörner, Ad.
Göran: Då 2ine Stånd, sorn vi hört af Utskottets
Betänkande, redan fattat sitt beslut, och afslagit
Motionen, tror jag ej, att Ridderskapet och Ädela
uti en sadan fråga kan göra hagon inbjudning.
Herr von Hartmansdorff : Jag tror, att detta
skäl så mycket mindre bör gälla, som jag kart
anföra ett exempel, då 3 Stånd hade fattat deras
beslut, och ändå, efter gjord inbjudning, förenade
sig med Ridderskapet och Adeln.
Hårr Grefven och handl-Marskalken yttrade,
att då Ridderskapet och Adeln vid flere
tillfällen under denna Riksdag, ehuru ett eller
flera RiksSiårid redan afgjort en fråga, likväl
derutinnan till de öfrige RiksStånden afiåtit in~
Den 2o Öcto&er f, m.
bjudning, att uti Ridderskapet* och Adelns be»
slut instämma, och en slik åtgärd icke eller syntes
strida mot Formen, ansåg Herr LandtMarg
skalken, i anledning af Herr von Hartmansdorff*
derom gjorde begäran, sig böra hemställa, oro
Ridderskapet och Adeln önskade, att de öfrige
RiksStånden måtte inbjudas, att uti enahanda beslut,
i afseende på Revision af LästafgiftsFonden*
förvaltning, med Ridderskapet och Adeln sig
förena.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af L<agUtskottets
den 29 sistlidne September under N.o 196 afgifne,
samt den 15 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, angående mildring i StrafFLagarne ;
fann Ridderskapet och Adeln att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne.
Då nu å nyo Föredrogs Allmänna Besvfrsoch
Oeconomie-Utskottets den 6 dennes under
N:o 196 afgifne samt den 15 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut med.
deldte Betänkande, i frågan om yrkad rättighet
till utvidgande af Stångjerns- och Amnes-Smidet
i Riket; fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
B«n to October /, nt.
i55
sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskåpet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta Statsutskottets
den 16 dennes under Nio 536 aflåtne,
samt den 17 derplföljde eftermiddagen på hor*
det lagde, Memorial) angående åt sk i 11 i ge anslag
för Försvarsvärket; fann Ridderskapet och Adeln,
att samma Memorial borde till StatsUtskottet öfverlemna*.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljde*
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem. Protoeolli
O. J. Lagerheim,
Den *o Octo ber. f. mi
Måndagen den 20 October,
Plenum kl. half till 6 e. m.
Vid förnyad föredragning af CorjstitutionsUtskottets
den 8 dennes under N;o 58 aflätnes
samt den n derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, i anledning af Herr C. G.
Treffenbergs från Ridderskapet och Adeln remitterade
anledning till anmärkning root Konungens
Rådgifvare i Corn mandomål för Arméen; fann
Eidderskapet och Adeln, att samma Memorial
borde läggas till Handlingarne.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel, hade inlernnat
ett så lydande Memorial ;
(Se Bilagan N:o 1.)
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och Bifölls Stats- samt A,M"
manna Besvärs och Oeconomie-Uiskotteris den 6,
dennes under hJfo 528 afgiine, samt deri 15 derpå
följde eftermiddagen på-bordet lagde, Utlåtande
öfver åtskilliga motioner, dels örn ali Jords
lika beskattning dels om förändring i sättet för
Skatternas utgörande.
3Den 20 October e. m.
13S
Företogs till pröfning UagUtskottets den a9
sistledne September under N.'o 194 afgifne, samt
den 15 dennes eftermiddagen på bordet (agde,
Utlåtande, i anledniug af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande om
upphäfvande af de Författningar, som hindra
Sakägares fria val af Rättegångs Ombud.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: LagUtskottets
nu upplästa Betänkande åsyftar, att en
Förklaring skulle utfärdas af innehåll, att Författningen
den 27 Marti» 1807 »eko upphäfver
Ungens Stadgande i RättegångsBalken angående
Ombud. Denna omväg synes mig vara mindre
lämplig; ty det rätta vore val, att upphäfva Författningen
och derigenom återställa Allmänna Fägen
i sin fulla kraft. Men då en förändring af
denna Lag i allmänhet är under utarbetning, och
förmodligen varder Riksens Ständer vid nästkommande
Riksdag till pröfning förelagd; vågar jag
tillstyrka, att det stadgande, som för närvarande
gäller rörande ombud, må fortfara intill dess nya
Uagen Varder antagen , emedan detta ej medlör
någon olägenhet, men väl Ieranar vederbörande
Domare öppet, att hindra mindre (jeni i ga personer
från att vara sakdrifvare. lag tillstyrker derföre,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln ej
måtte bifalla Betänkandet, utan låta saken förblifva
sådan den för närvarande är..
Herr Grefven och LandtMarJkalken gjorde
Proposition till bifall af LagUtskoUets före -  varande Utlåtande.
Ropades .Nej.
S)*n 2* Oittbcr e, m.
Hvarefter Herr Grejven och Landt Mar*
»hålken hemställde om Ridderskapet och Adela
behagade afstå berörde Utlåtande; hvilken Preposition
med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo och gillades Lagutskottet*
den 6 dennes under N.o 195 afgifne, samt den
15 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddelte Betänkande rörande utmätning
och försäljning af fast egendom.
Företogs tilt pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottets den 6 dennes under
Nio 195 afgifne, samt den 15 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande om allmänna
Författningars utgifvande från trycket på ett
för Allmänheten mera tillgängligt sätt.
Herr von Hartrnansdorjf, Augujt: Ingen
Embetsman kan utan intresse läsa det Betänkande
tom nu utgör föremål för Ridderskapets och
Adelns pröfning. Det är blott i afseende på
verkställigheten af det deri innefattade förslag,
som jag anhåller få göra några anmärkningar. Om
den utväg vidtages, att utgifva en Statstidning,
sorn blott innehölle utkommande Författningar, så
skulle, i brist af ämne, denna Tidning ej kunna
bestämdt utgifvas en gång i veckan eller måhända
ej en gång hvar fjortonde dag, emedan man
bör hoppas, atc nya Författningar sällan skola
1ten So Otloher *. nu
utfärda» och emedan utfärdandet i alla fall ick«
kan bindas vid någon lika och jemn fördelning
på hela året. I sådan händelse skulle en Embetsman,
som ej kan umbära de legala annonserna,
hvilka nu införas i Post- och Inrikes
Tidningen, och hvilka mäste införas i något
Dagblad, som oafbrutet utgifves, antingen blifva
i saknad af dessa underrättelser, eller ock nödgas
hålla både denna och Siats-Tidningen, samt följ—
agteligen vidkännas en dubbel kostnad, hvariges
nom företaget skulle motverka sig sjelft. Om jag
ej bedrar mig, så är orsaken, hvarföre den StattTidning
icke utkom, hvarom förslag vid en föregående
Riksdag gjordes, att Post- och InrikeiTidningen
tillhör Svenska Aeademien, som skulle
gå i mistning af en påräknad vinst, om de
Officiella Artiklarne infördes i någon annan Tidning.
Jag tror, att Academiens fördel i detta
afseende skulle kunna förenas med allmänhetens
önskan och behof, att tidigt fa kännedom om utkommande
Författningar, samt att detta ändamål
skulle så mycket lättare vinnas, om dessa sednare
infördes i Post-och Intikes-Tidningen, hvilken,
i anseende till de rnånga ämnen den omfattar, kunde
fylla luckorna mellan Författningarne med utländska
nyheter och annat. Di, och enär de legala
Annoncerna redan införas i berörde Tidning, skulle
der på ett ställe finnas, allt hvad man i sådant
afseende behöfde veta. I alla fall lärer det
blifva nödigt, att utgifva en Lagsamling, eller
fortsättning af det så kallade Mudées Verk; hälst
det ligger i sakeus natur, att en sam ling af Författningar,
hvilken utgifves i form af Tidning,
alltid blottställas för att blifva incompjett, säiotuf#r~
i3S
Dea 20 Öctober e. nt.
hållandet vanligen är med andra Tidningar. Hvar]®
ung Embetsman som inträdde i Statens tjenst och
vore i behof af en fullständig .Lagsamling, skulle
snart se sig utur stånd att densamma erhålla. Det
händer äfven nu att då man vill köpa Modéea
Verk, äro completta exemplar svära att finna,
emedan der saknas vissa i Landsorterna och ej
från Kongl. Tryckeriet utfärdade Författningar.
Jag skulle derföre tro, att det i alla fall blifver
nödigt, under Vederbörandes tillsyn, utgifva en
beständigt fortgående och tillförlitlig samling af
alia utkommande Författningar, Resolutioner och
dylikt. 2:ne Åtgärder synas således böra i detta
hänseende vidtagas. Den ena att i Post och Inrikes
Tidningen låta införa utkommande Författningar
samt iegala Annoncer; och den andra att
ombesörja utgifvandet af en särskild Lagsamling,
ej i qvart-format, såsom de närvarande hvilket
är alltför vidlyftigt och obeqvämt utan i vanligt
octav format, och tryckt med små stilar.
Jag anhåller att dessutom fä fästa Högloft.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet å vissa
detaljer af förslaget. Man har tillstyrkt StatsTidningens
redigerande i enlighet med Modées
Verk. Men i sådan händelse bör man ej taga
den äldre tiden t. ex. före 1760, till efterdöme,
då verket är nog ofullständigt. Man har varit
så begifven på utdrag och förkortningar, att icke
ens vissa §.§. af 1720 års Regeringsform blifvit
helt och hållet tryckta, utan blott till en del, och
således utan motiverna.
Det har älven blifvit föreslaget, att i Tid;3
Den 20 Ocloben c. m.
Bingen skulle inflyta Coliegiernes och andra EmbetsVeiks
Circulairer. Dervid bör jag erinra, att
Särskildta Utskottet i sitt afgifne Betänkande om
Styrelse Verkens förändrade Organisation tillstyrkt,
att hädanefter Kongl. Majit aliena, men ej Gollegierne
skulle vara berättigade att utfärda allmänna
Författningar af hvad beskaffenhet som
hälst. Nu är förhållandet, att, i afseende på
vissa stadganden, Kongl. Majit endast aflåter Skrifvelse!:
till vederbörande Embetsverk, sorn, med
åberopande deraf, utfärda påbudet, under namn
af Universal-Circulaire &c.,' hvarigenom händer;
att Författningen får 2:ne olika data, nemligen
den af Kongl. Majas Skrifvelse och af Collegii.
Man har föreslagit, att Ecclesrastique förvaltningens
Chef skulle roed HofCanzleren deltaga
i tillsynen öfver Författningarnes behöriga
införande i StatsTidningen, Mig synes det vara
destomera olämpligt, att sätta tvänne StatsRådsLedamöter
till uppsyningsman öfver tryckningen,
sorn dels HofCanzlerens åtgärd ensam tyckes för
ändamålet vara tillräcklig, och dels han under
sin uppsigt äger Riks-Archivum, hvarest allmänna
Handlingar skola förvaras, Denna skyldighet
är redan genom Canzli-Ordningen BiksArchivo
ålagd, och bör icke tagas derifrån, helst
de sex. Tjenstemän, som der äro anställda, synas
hafva nog tid med detta uppdrag, utan att det
gifves åt någon särskildt person, på sätt Utskottet
föreslagit.
Sluteligen utbeder jag mig fa tillägga, enligt
det förslag, jag i Särskildta Utskottet gjort,
j»in jo Oclober t, m.
att sedan Kongl. Majit jemte Riksens Ständer be**
stämt uti hvilka och huru mänga grenar Statsförvaltningen
hädanefter skall indelas, borde Lagsamlingen
äfven utgifvas i lika mlnga fördelningar,
sa nemligen, att, örn de föredragande Förvaltnings
Cheferne blefve 5, 6 eller 7, skulle
fördelningarna af Lagsamlingen i en fortgående
följd blifva lika si. Otn en sidan utväg blefve
vidtagen, vore det möjligt för den, som tillhörde
en af de särskilda Förvaltningsgrenarne, att
fa köpa endast dithörande Författningar, utan att
nödgas äfven betala de öfriga, som han icke behöfde.
Genom denna fördelning af Författnin*
garne skulle det äfven blifva lättare att finna den
man sökte.
Jag har blott upplysningsvis velat anföra det
•ista; men om Ridderskapet och Adeln skulle anse
mina framställningar föranleda en återremiis,
•kulle den äfven i detta särskildta fall möjligtvis
kunna föranleda till ett derefter lämpadt tillstyr,
kande, af OeconOmie- och Besvärs-Utskottet.
Herr Hjerta, Gustaf: Till de anmärkningar,
Herr von Hartmansdorff gjort, anhåller jag
att få lägga ytterligare den, att då Utskottet tillstyrker,
att början med StatsTidningen skulle ske
skyndesamligen med införande af denna Riksdags
Beslut, och såsom vilkor för dess utgifvande förutsätter
irstryckets upphörande; anser jag dettas
försvinnande så mycket mera olämpligt, som
StatsTidningen icke skulle kunna ersätta årstryc|tt
för innevarande år. lag tillstyrker derföre»
thu 3o Oetoler t, m. »41
ett årstrycket må fortfara för hela detta år, såsom
förut varit vanligt.
Grefve Posse, Arvid: Herr von Hartmansdorff
har emot Allmänna Besvärs- och Oeconomie
Utskottets Betänkande anmärkt, att det åsyftade
ändamålet ej skall vinnas genom det af
Utskottet föreslagne sätt. Den värde Ledamoten
har ansett det vara bättre att införa Allmänna
Författningar i Post- och Inrikes Tidningen, än
i StatsTidningen, Jag får dock fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att den
förra omöjligen kan omfatta allt detta, Om till
exempel Riksdagsbeslutet der skulle införas, skulle
det komma att upptaga minga Numror, och
Prenumeranlerne, hvilka deraf ej voro interesserade,
skulle dermed finna sig illa belåtne. Herr
von Hartmansdorff har vidare trott ändamålet bäst
kunna vinnas genom en fortsättning af Modée»
Verk. Jag tror dock den föreslagna StatsTidningen
vara vida nyttigare; ty den skulle utkomma
månadsvis, men fortsättningen af Modée»
Verk i form af böcker, som för utgifvandet fordrade
längre tid.
Den värde Ledamoten har äfven yttrat, att
Utskottet föreslagit, det Författningarne i StatsTidningen
skulle redigeras på samma sätt, som i
Modées Verk. Om jag ej misstager mig, innehåller
Betänkandet blott, att rubrikerna på dessa
Författningar skulle införas, enligt hvad som
skedt i Modées Verk. Likheten skulle således
endast komma att bestå i rubrikerna, men icke
i någon förkortning af sjelfva Författningarne.
Den 5o Or. t ober cl m ,
Samma värde Talare har anmärkt, att de Verkf
hvilkas organisation Särskildta Utskottet föreslå-;
git, ej skulle få utgifva några Kungörelser, och
att således Oeconomie-Utskottets förslag öm införande
i StatsTidningen af sådane Kungörelser
ej vore lämpeligt. Jag får derå blott lemna det
svar, att om Särskildta Urskottets Förslag i detta
afseende vinner bifall, förfaller naturligtvis af
sig sjelf all vidare fråga om sådane Kungörelsers
införande i StatsTidningen»
Én annan värd Ledamot har anfört, att Utskottet
ej bort föreslå det StatsTidningen genast
skall taga sin början, hvilket han trott hafva
sketl derföre, att årstrycket genast skulle kunna
upphöra. Jag får i anledning häraf blott anmärka,
att Utskottet alldeles icke tillstyrkt något
dylikt, utan blott, att upplagan af årstrycket kunde
inskränkas. Jag anser, på grund af hvad jag
nu haft äran anföra, de gjorde anmärkningarna
ej vara af den beskaffenhet, att de böra föranleda
återremiss af Betänkandeti
Herr dora Hartmansdorff-. Den olägenhet,
att personer inom landel, som ville hålla Postoch
Inrikes-Tidningen, skulle finna sig besvärade
af att der se och beiala Författningar, hvilka
ej intresserade dem, vore lätt afhulpen derigenom,
att Författningarne medföljde såsom Bihang
till Tidningen, endast åt dern, gom Önskade hegago^
sig deraf och endast af dem betalades. Om
StatsTidningen kan qvartalsvis utgsfvas, sä kan
afven på samma sätt tillgå med den Lagsamling
jag föreslagit, att nemligen den häftesyis eller
Den 20 0ctaber e. mi
arktals utgäfves i bokformat. Inrättningen borda
naturligtvis blifva sådan, att de Föredragande efJ
ter hvarje föredragning, dl en ny Författning
blifvit beslutad, eller en gammal ändrad, skulle
meddela B ks-Archivum de vidtagna Förordningarne,
tili införande i Samlingen. Derigenom
och endast på sådant sätt kunde nödig säkerhet
vinnas, att alla utkommande Författningar blefvo
pa ett ställe samlade.
Jag delar fullkomligen Herr Hjertås mening,
att det är för tidigt börja ifrågavarande anstalt
vid slutet af innevarande Riksdag. Det erfordras
tid, för att skaffa prenumeranter, och ställa
saken i gång Att årstrycket bör fortfara är naturligt;
emedan Författningar, som skola kungöras
miste särskildt tryckas och kringskickas till
Kyrkorna. Den inskränkning, Utskottet Isyftat
i antalet af de Författningar, sorn skola utdelas,
kati när som helst ske, utan samband med StatsTidningen.
Fastän vi uti sednare tider förlorat
Finland, lärer,'" såsom jag tror mig veta, lika
stor upplaga af Författningarne tryckas nu, som
innan förlusten af denna Provins. Detta är visserligen
origtigt, men rättelsen och besparingen
kunna oberoende af detta ärende genast tillvägabringas.
Af dessa ytterligare skäl vigar jag förnya
min anhållan om atesremiss af Betänkandet.
Grefve Posse'. Sedan den siste värde
Talaren tillkännagifvit , att hans afsigt med
den föreslagna Lagsamlingens utgifvande varit,
T>*’> -9 fi«te/>rr » nu
att Förfsttningarne borde (ryckas, så for( el( ark
lunde utlemnas, är jag med honom fullkomligen
ense; ty saken blir då densamma, Utskottet föreslagit
i Form af Tidning. Herr von Hartmansdorff
har äfven ytlrar, att inskränkning i upplagan
af årstrycket kunde «ke genast, utan samband
med StatsTidningen. Jag erkänner, att detta helt
och hållet beror' på Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande;
inen jag befarar dock, att en sådan
inskränkning ej utan olägenhet kan ske, innan
Tidningen kommer i gång; ty flera Verk skulla
då komma att sakna kännedom om de Författnin
gar,
sorn under tiden blifva utfärdade,,
Herr von Hartmansdorff: Den adle Grefven
har misstagit sig om uttrycket, då han trott
mig hafva menat, att Lagsamlingen borde arktals
utgifvas. Jag har endast menat att den kunr
de således tryckas, för att vid årets slut genast
vara färdig. Annars skulle samma olägenhet
uppkomma, som den jag velat förebygga, eller
verkets förskingring.
Hvad beträffar inskränkning i upplagans storlek
utaf årstrycket, får jag blott anmärka, att långt
ifrån att det öfverflödiga antalet af Exemplar är
gagneligt för Verken, upptager det endast rummet
för andra Handlingar, som böra förvares.
Herr Grejven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet oth Adeln anaåg Oeconomie-Utskettcts
förevarande Betänkande böra i
Ven 20 Oclober e. m,
anledning af de dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet återremitteras,
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Herr von Hartmansdorff: Vid Betänkan;
det är bifogadt till en föresyn en Preusisk StatsTidning.
Slå det för jemnförelsens skuld tillåtas
mig, att såsom exempel på, huru en samling af
Författningar kan utgifvas, utan att upptaga, stor
volum, uppvisa ett exemplar af en Lagsamling
fran Norrige, hvilken är mycket compendieus,och
sorn torde få åtfölja åtetremissen till OeconomieUtskottet.
Och fann P.idderskapet och Adeln , uppå
gjord Proposition, för godt tillåta, att den af Herr
von Hartmansdorff till Protocollet nu afiemnade
örnförmälde Lagsamling äfven finge den redan
beslutade återremissen till Oeconömie-Utskottet
åtfölja.
Föredrogs å nyo Allmänna. Besvärs- ocli
Oeconornie-Utskottets den 6 dennes underNlo 197
afgifne, samt den 15 derpåföljdeeftermiddagen på
bordet lagde. Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
öfver väckt fråga , angående förändring
i allmänna skjutsningsanstalterne, Postvagnars infattande
och skjutslegäns nedsättning.
Hida Ad. Prat. IX. B. And. AfJ. lö
Den 20 Ocioler t, ht,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Uti
upplästa Betänkandet nödgas jag anmärka en sal ^
hvaruti jag icke kan instämma , den nemligen aft
skjutsbonden ovillkorligen sjelf skall köra sitt åkdon.
Jag anser vådligt att göra detta till en lagj
ty det kunde ju vära möjligt* att den skjötSande
vöre af starka drycker så öfverlasta?!, att han
Btjelpte den resande i Iandsvägsgröpen; och det
Bkulle vara rysligt för den resande att uppstå, för
att nödgas ånyo blottställas för samma äfventyr.
Jag tror derföre bäst vara , att frågan om hvem
som skall köra får såsom hittills bero på frivillig
öfverenskommelse emellan skjutsbonden och den
resande.
Grefve Posse, Arvid'. Då målet förevar 1
Oeconomie-Utskottet, reserverade jag mig icke
emot beslutetj att den skjutsande skulle sjelf få
köra sitt åkdöö, emedan jag förutsatte, ätt hvar
och en, som begagnar bondens åkdon, gerna öfverlåter
åt honom besväret att köra; men vid
närmare eftersinnande har jag funnit, att så väl
resäns angelägenhet, Söm den skjutsandes vårdslöshet
kan göra det för den resande nödigt, att
sj-lf köra. Jag förehar mig således i detta afseende
med hvad Herr Cederschjöld nyss yttrat.
Herr von Heijne, Georg: Jemte det jag
förenar mig med Herr Cederschjöld och Grefve
Posse, i afseende på rättigheten för den resande
att köra sjelf anhåller jag att ytterligare få anmärka*
det Utskottet synes mig icke hafva fästat
nog uppmärksamhet å den föreslagna förändringen
i Skjutsförfattningen , att tränne personer
Joen 20 Octoler e, nt',
14^
Vttltle tillåta* åka efter en häst, med förutsättande
deraf, att de ej medförde några saker. Jag
förstår icke, hvarföre detta icke nu mera skulle
gå an, då det Utan olägenhet låtit sig göra stör^
Sta delen af mi® lifstid, så vida nemligen den.
skjutsande i alla fall kunnat följa med. Detta
vill väl säga, att tre persöner skulle färdas efter
en hästj men många önska åka långsamt, eller
göra det gerna för dét nöjet, att hafva en bekant
till sällskap; och skjutsbonden är dessutom ic.
ke förpligtad, blott berättigad, att följa med. Här-?
af händer, att då man färdas en väg, der mångå
grindar finnas, och den skjutsande ej ät följaktig,
hödgas man sjelf stiga utaf, för att öppna dem*
hvarvid hästen lätt kan springa borrt. Derföre
yrkar jag, att tVänne resande må få färdas tillsammans
efter en häst, då åkdonet är af dert beskaffenhet,
att skjutsbonden kan åka bakpå, ellet
det köres sakta. Föreskriften att den skjutsande
övillkorligen skall köra sin egen vagn vöre att
äfventyra lifvet; ty de äro ofta rusige och sällan
skicklige kustar. Jag hoppas derföre RidderSkapet
och Adeln måtte ändra detta Utskottets
förslag, äfvensom stadgandet, att endast en persön
får färdas efter en häst. Då det är tillåtet,
alt efter en dragare medföra saker till étt Skeppunds
Vigt, ar det obilligt att, då man ej för några
saker med sig, man ej en gäng skall få vara
åtföljd af en liten gosse, hvilken till och med
kunde gå i backarna.
Herr Munch af Rosenjkjöld,[Eberhard: Detta
ämne har förevarit vid alla de P.iksdagar jag
bevistat. Redan år i8oo voro öfveriäggningarne
14»
Den 20 Oct ober e. nu
vidlyftige i detta Oeconomiska mål, och jag yt~
träde, mig då deröfver fullständigt. Må det ejn
ed lertid nu vara mig tillåtet, att framställa
några anmärkningar både vid Utskottets Betänkande,
och i anledning af hvad vid detta tillfälle
blifvit yttradt. Så länge samina principes
som den nu gällande i detta afseende bibehålies,
skall Skjutsförfattningen alltid förblifva ofullkomlig,
och beroende på deras conduite, som äro föremål
för densamma. När man således velat
imitera vissa andra länders bruk, och stadga en
viss tid för färdandet på hvarje naii, har man icke
kommit ihog, att i dessa länder medför Postiljonen
ett uhr, hvilket han icke kan öppna och
en biljet från Postmästaren, utvisande tiden, då
afresan derifrån skedde. Huru skall den skjut-;
sande annars kunna bevisa, huru länge den resande
varit på vägen? För öfrigt har man t. ex.
i Norra Tyskland lagt till grund för bestämmandet
af tiden för åkandet, det sämsta väglaget,
Förhållandet hos oss är helt annorlnnda. Vägar-*
jie här äro större delen af året på de flesta orter
förträffliga, och medgifva en mycket hastigare‘fart,
än på Norra Tysklands elaka vägar»
Författningen om en viss tids färdande på hvar
mil hörer derföre i vårt land till de lagar som
ej kunna värkställas och derföre ej bort utfärdas,
utan i förening med andra hittills saknade
anstalter och föreskrifter.
Man har befarat, att en skjutsande, somvyore
rusig, kunde, i händelse han fick köra sjelf,
sätta den resandes lif i fara; men correctivet lig-1
ger deruti, att Gästgifvaren är både berättigad och
Den 20 October e, m.
»49
pligtig att hindra en bonde i den författningen
att köra sjelf. Dessutom händer ofta, att den
resande eller hans dräng också äro rusige, och
då är skjutsbondens lif utsatt för samma fata.
För Öfrigt kan ingen rigtig reform af skjutsinrättningen
åstadkommas, utan att införa entre-i
penad af skjutsnings-skyldigheter och forvagnar;
och då man besinnar, hvilka stora förluster blifvit
jordbruket tillskyndade, medelst skjutsningsbesvär,
finner man, att dylika anstalter böra
understödjas af Staten., sorn ej genom anslagen
dertill kunde förlora så mycket, sorn genom nuvarande
skjutsinrättning. Forvagns-inrättningen
är utomdess äfven af mycken nytta för mindra
bemedlade resande; ty då vi å ena sidan känna,
att skjutslegan i Sverige är mindre än i de flesta
andra Länder; måste vi dock å den andra
medgifva att resor här äro dyrare för fattigt folk
än annorstädes; emedan blott en resande här får
färdas efter en häst, hvaremot i somliga andra
länder ända till 20 personer, ja ibland emot 30
åka efter 4 hästar. Man reser således i Sverige
både dyrare och för bättre pris än utomlands.
Den för låga skjutslegan hindrar Forvagnar att
bära sig, och saknaden af dessa gör enskifte personers
resande för dyrt. Skjutslegan är för hög
för den mindre bemedlade ensamme resande, Och
ändå för låg för den skjutsande.
Den föreslagna entreprenaden af skjutsen
kommer att gå så rnycl^et lättare för sig, som större
delen af de förut skjuts-skyldige på vissa orter
äro i behof af att få ingå i den, i anseende
i5o
Gen 20 Oetober e, m.
till nödvändigheten för dem att i alla fall hilla
hästar som de ej annars kunna hela året nog sysslosätta.
Där blir det således ej blott Gästgifvaren, utan
större delen af skjutslaget sorn åtager sig entreprenaden,
Framför allt vore det önskelig!, att
hållskjutsen skyndsamligen blef afskaffad, såsom t
synnerhet tryckande för Jordbruket, och bidragande
till Moralitetens förderfvande, hvilket skönjes
deraf, att pojkar så otta med hästarne skickas
till Gästgifvaregårdarne der de ofta af fåfäng väntan
på skjuts qvarhållas ett helt dygn, utsatte fö?
ininga slags förförelser.
Med anhållan att dessa anmärkningar, såsom
ett uttryck af min enskilda åsigt af ämnet, mi
varda i Protocollet intagne, tillstyrker jag i öfrig?
bifall till Utskottets Betänkande.
Herr von Hartmansdorff, Auguji: Jag in-’
Stämmer i allo med dem, som Önska, att förslaget,
det Skjutsbonden sjelf skulle berättigas köra
sitt åkdon, ej må bifallas. Den siste värde Talaren
har sjelf yttrat, huru hållskjutsen besörjes af
gossar, som derigenom blifva moraliskt Förderfvade,
Detta förderf matte förnämligast bestå i dryckenskap,
och att låta köra sig af Öfverlastade skjutsbönder,
vöre föga rädligt. Den händelse, samma värde
Ledamot befarat, att nemligen dqn resande sjelf
kunde vara rusig, till våda för Skjutsbonden ,
lärer mera sällan inträffa; och då har den skjutsande
i alla fall öppet tillfälle att hos Gästgifvaren
undanbedja sig faran att medfölja på resan.
Herr Liljestråle, Gustafi Denna fråga ha?
pen 20 OcLober t. m.
V-id flera Riksdagar utgjort föremål för Riksens
Ständers öfverläggningar; och orsaken, hvarföre
man tillåtit den skjutsande att sjelf köra, härleder
sig från det ädla motivet, att Bonden ej äger
något dyrbarare än sin hast, om hvilken mart
således bör tro, att han sjelf skall vara mest mohn.
Nog, kan det hända, att bonden för sparsamhets
skull någon gång sänder ett hain att skjutsa; men
Gästgifvaren kan ju hafva uppsigt ditöfver och
skaffa en annan person, då sådant begäres och
behofves. Jag tror icke det vara råd ligt att öfverlemna
en mans reelast® egendom i en persons
händer, sorn för begagnandet deraf betalar blott
några skillingar. Jag anser tvertom att man i
detta afseende rigtigt bedömt den skjutsskyldiges
belägenhet.
Herr PrintzenJkåld, Axeli Jernt© det jag
i allo förenar mig med de värde Ledamöter, som
ansett Qeco.noraieUtskottets Förslag till ett adl-»
mänt stadgande, att alla
föra egna åkdon, skulle få köra ajelfve, böra afslås,
får jag, till bemötande af hvad Herr Lilliestråhle
deremot anfört, erinra^ att om det motiv,
ba,n åberopat, kan lampis på några fall, sådant
dock ej är förhållandet med de fleste. Det
finnas i mångå Städer entrepreneurer, hvilka åt
pojkar som kringstryka på gatorne betala 3 till 3
skillingar, för att de skoia åtfölja skjutsen. Så
tillgår det till exempel i Norrköping. Skulle nu
det föreslagna generella stadgandet äga rums
kornato äfven desse pojkar att köra, hvarpå d§
jäsande äfventyrad© armar och ben,
Den 20 Oclobcr c, rn.
Herr Munck af Rofenjkjöld: I anledning
af hvad nu blifvet yttradt får jag anmärka, det
jag sjelf ämnat påminna om nödvändigheten deraf,
att pojkar ej måtte berättigas att köra. Författningen
lär ej eller åsyfta att någon annan, än
en till mogna år kommen person skulle dertill
vara berättigad. Också kan jag ej undgå förklara
min öfvertygelse vara, att en rusig bonde merändelskör
sina hästar bättre, än en resande i samma
belägenhet, hvarföre jag, som också rest mycket,
merendels låtit den skjutsande köra sjelf, 1
synnerhet i orterne norr om Skåne , och heldre,
låtit en rusig skjutsbonde köra, än en rusig kusk.
För öfrigt anser jag det i allmänhet vara lika
vigtigt, att vårda Bondens lif, som den resandes;
och derföre borde ej blott i det fall, cjå den,
skjutsande är rusig utan äfven då den resande
eller dess kusk är det, Gästgifvaren förekomma,
att någondera får köra.
Ifrågavarande ämne kunde föranleda till flera
anmärkningar, med hvilkas framställande jag
dock ej vid detta tillfälle vill upptaga Bidderskapets
och Adelns tid, helst frågan, såsom rent
Oeconomisk, i allt fall af Styrande Makten godtyckeligen
afgöres. Jag vill blott fästa uppmark,
samheten derpå', att så länge i ett land hvar och
en äger rätt köra andras hästar , är det lika rimligt
att konsten att försvarligen köra ingick uti
den allmänna undervisningen.
Herr aj Malmbärg, AbrDen, sorn yrkar,,
att de .skjutsande skola ovillkorligen tillåtas sjelfve
Den 2o Octo ber e. m.
153
köra deras hästar, tyckes visa, det han aldeles
icke frågar efter den resandes lif och egendom,
hvilken senare endast i ett Akedon kan stiga till
ett värde af 1000 R:dr, som ganska få skjutsande,
de der merendels äro tjenstedrängar, som ingen
ting ega, således icke skulle förmå ersätta,
om åkdonet, genom vårdslös körning, förderfvades.
Den skjutsandes häst, för hvilken man sa.
mycket ifrar, kan på det högsta vara värd 100
E;dr, hvilka den resande, om, genom hans vållande,
skjutshästen förderfvas, måste; enligt För—
fattningarne, ovillkorligen ersätta, innan resan
derefter får fortsättas, På den emellan resandes
och skjutsandes lif olätnpeligen gjorde jeronfprelse,
tror jag mig icke behöfva eller böra svara
annat, än att ingendera lärer hvarken vilja eller
vara skyldig våga eller blottställa det för den
andra. Under 70 års lefnad har jag rest mycket,
och derunder haft många tillfällen erfara , det
oberäkneliga olägenheter säkert skulle följa deraf,
att den skjutsande’, under här varande skjutsinrättning,
finge uteslutande rättighet, att sjelf köra.
Man föregifver väl, att, om han dertill funnes
otjenlig , Gästgifvaren då skulle kunna skaffa,
någon pålitelig. Men härpå svaras, att Gästgifvaren,
efter Lag, hvarken är skyldig att skfff*
eller berättigad befalla, någon annan, att köra, än
den sam fört hästarne till Gästgifvaregården, der
det äfven oftast skulle vara omöjeligt skaffa någon
annan körsven , om den resandes betjening
vöre förment sig dermed befatta.
Den, som icke' erfarit detta allt, tror jag
icke hafva rest långt, ty i annat fall skulle han
Din 20 Ck t ober e, m*.
•härutinnan icke sakna erfarenhet,' hvilken ee^
lärt mig, att ganska mänga Rättegångar emellan,
Besande och Skjutsande, uppstått cm ersättning
för skada, sorn t imat genom vårdslös körning af,
den Skjutsande : och flere sådane. tvister skulle,
säkert uppstå, o,m ifrågavarande rättighet för den,
skjutsande stadgades \ hvarföre jag vågar afstyrka
etet*
Herr Cederfchjold: Äfven jag är lika,
mån om bondens hästar, som de tvenne värda
Talare, hvilka yrkat den skjutsandes ovillkorliga
rättighet, att sjelf köra sitt åkdon. Men,
jag anser likväl .Lagstiftaren böra låta sig mera,
vårda om menniskors lif, än om hästars J; helst
hästens ljf och lemmar kunna af den Resande
ersättas, men icke den Resandes af Skjutsbonden»
Herr Danckvardt, Magnus Georg: Jemte,
det jag förenar mig med de värde Ledamöter,
hvilka afstyrkt stadgandet af en ovillkorlig rättighet
för skjutsbonde att sjelf köra sina hästar ,
får jag upplysa, att Kongl. Maj.t nyligen afslagit
en i detta afseende af åtskillige RiksdagsFulImäk(ige
vid denna Riksdag gjordf underdånig ansökning.
Herr von Heyne har jemväl yrkat, att 2:ne
Resande borde berättigas an färdas efter en häst.
Bet synes mig ganska betänkligt att vidtaga någon
förändring i hvad härutinnan för närvarande
är föreskrifva. Di Skjutsbonden är berättigad
att medfölja sin häst , och få platts i åkdonet ,
hlcive det då ^ne personer jemte åkdonet 3 sema
♦
Den 20 October c, rn,
i55
skulle utgöra lasset för en häst, hvilket ytterligare
ökades genom de saker, som de Resande vanligen
medföra. Detta är för rrsycket, och då på de
fleste enbets-åkdon äfven rum saknas för den
skjutsande , skulle följden af det föreslagna stadgandet
blifva , att den skjutsande ginge miste om,
sin rätt att medfölja på resan, och tillse, huru
hans häst af den Resande blefve handterad.
Herr Tham, Wollrath'. Jag kan. ej föreställa
mig att det varit af omsorg för Skjutsbondens
hästar , sorn stadgandet blifvit föreslaget,
att han skulle ovillkorligen berättigas att köra,
sjelf, då han medför eget åkdon; det måtte hafva
varit af omsorg för hans vagn. Derföre instämmer
jag i deras mening, sorn afslyrkt en dylik
föreskrift. Man har väl anfördt att när B.on?}en
vore öfverlastad, kunde Gästgifvaren tillse
att den förre ej fick köra; men jag hemställer
till Herrarnes eget bedömande, huru ofta Gäst—
gifvarne är i stånd, att meddela rättelse i denna
omständighet, då Randen sällan sjelf åtföljer skjutsen,
utan vanligen sänder pojkar i sitt ställe.
Herr Munck af Rofenjkjolcl : I an
ledning
af hvad Herr af Malmborg anfört,
får jag hemställa, om fråga under denna öfverläggningj
ens varit, att Skjutsbonden skulle vara
berättigad att kara, då den resande färdas i egen
yagn, Sådant har ej en gång varit nämadt.
I öfrigt tror jag, att vid alla de tillfällen ,
när en rusig vill köra, borde man vara berätti -  gad att hindra honom derifrån, ehvad han än är
i56
Ben 20 October tv »/«
Skjutsbonde, Resande eller Kusk. Dä frågan
om ett allmänt stadgande, och inför1 Lagen, bör
den förres lif anses fullt jemföriigt med de senares,
oaktadt Herr Lagman Malmborg finner jemförelsen
i detta fall vara olämplig. Dessutom
är meningen ej endast, att bevara Bondens ha.
star, utan fast mera hans lif och lemmar. Jag
tillstyrker derföre bifall å Utskottets Betänkande*
Herr von Heijne: Då jag yttrade den tanka
, att det ej vore vådligt, om tvenne personer
flngo färdas efter en häst, förutsatte jag lik-,
väl alltid, att Skjutsbonden skulle åtfölja, och att
de Resande ej medförde mycket saker. Jag anser
det vara af väsendtlig vigt, att den, som äs?
sjuklig men fattig, må kunna beledsagas af någon
under resan för att vårda sig. Detta mötes
ej af särdeles svårigheter, isynnerhet vintertident
då alltför väl tre personer kunna åka elter en
häst, emedan den skjutsande vanligen i alla fall
går i uppförsbackarne, och ofta springer på.
slätten.
Herr von Hartmansdorff' Såsom ett talande
skäl för hvad Herr von Heijne vid detta
tillfälle yrkat, så vida nemligen utrymmet i åkdonet
sådant hiedgifver, iår jag blott erindra,
att när en resande är berättigad efter en häst
medföra saker till ett Skeppunds vigt, synes han
ock kunna få istället hafva i sitt sällskap ett
annan person, som vanligen endast väger ett
halft Skeppund.
Grefve Posse: Orsaken, hvarföre i Skjuts
-
Den 20 Octoler e. m.
Eörfattningarne blifvit stadgadt, att blott en
tesande får färdas efter en häst, har förmedel
i gen endast varit, att bereda Skjutsbonden
tillfälle att medfölja. Och som, på sätt här blifvit
yttradt, ganska många Enbetsvagnar finnas,
hvilka rymma tre personer, skalle jag gerna förrena
mig i Herr von Heynes åsigter i detta fall,
om fråga nu vöre att, stifta en ny Lag med fö--  renämnde stadgande. Men då denna Lag redan
finnes, anser jag för min del det vara mindre
lämpligt att upphäfva den , helst den icke åstadkommer
någon allman olägenhet, utan snarare
medför den nytta, att Gästgifvarskjuts mindre
ofta begagnas. Ifrågavarande stadgande har varit
gällande sedan 180g; Allmogen är således
van vid den rättighet , som derigenom blifvit
de skjutsande beviljad, och en inskränkning
deruti skulle säkerligen väcka motvilja. Sådant
skulle likväl icke afskräcka mig, om nöden fördfade
en förändring, men vid det förhållande,
som här inträffar , tror jag att man icke bör
lemna dessa omständigheter utan afseende. Jag
tillstyrker således bifall till Utskottets Betänkande
i denna del.
Herr Grefven och LandtMarfalken gjorde
proposition till bifall af OeconomieUtskottets
förevarande Utlåtande,
Ropades Ja och Nej.
I anjedning hvaraf Herr Grefven och
L/ctncltMarJkatken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade gilla berörde Utlåtande, med
i5*
Den 2o Oclober e. >n,
Undantag af Utskottets derutinnan gjorde tillstyrkande,
att Bonden måtte förklaras berättigad
att sjelf köra, då man begagnar hans åkdon.
Bifölls*
Herr Grefven och UandtMaräkalken frågadö
derefter, om Ridderskapet och Adeln behagade
antaga det af Herr von Heijne föreslagna tillägg*
att 21ne resande måtte få färdas tillsammans efter
en häst* då åkdonet vöre af den beskaffenhet
, att Skjutsbonden kunde åka bakpå, eiler det
kördes sakta.
Ropades Ja och Nej.
Hvadan Herr Grefven Och tandtMarskaU
ken gjorde proposition till afslag å berörde til—
lägg , hvilken proposition tued Ja besvaradeSé
Herr Munck af Rofenjkfåld: Jag anhållet
att få till Prorocoliet anmäla min reservation
emot det tagna beslutet , att den skjutsande ej
skall vara berättigad sjelf köra, då haö färdas
med sin egen vagn. Jag medgifver dock undantag
från denna rättighet i de begge händelser
, då antingen den skjutsande är rusig ellef
en pojke blifvit medsänd istället för fullvuxen
dräng.
Herr Liljestråle, Gustaf, och Herr Gyl“
lensuan, Henric Adolph, förenade sig med Herf
Munck af Rosenskjöld.
Den 20 October e. fia
m
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 14 dennes under N:o 541 afgifne
samt den 17 derpåföljde eftermiddagen på bordet
Jagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte Betänkande i anledning
af ICongl. Majtts Nådiga Proposition,
angående Låneunderstöd för Städerne Norrköping
och Borås.
Herr Flach^ Carl’. Jag änhiliér ödmjukaåi;
att Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
tillåta, att den punkt iraå varda ånyo Upplästj
som innehåller tiden för penningarnes utlernöande.
Änmärkningarne vid förra Betänkandet i
ämnet åsyftade, att penningarne matte Utfalla
år 1824, enär Utskotten föireslagit, ätt det skulle
ske under loppet af åren 182^ och 1S a 5 j och
jag kunde vid uppläsningen ej rigtigt fatta, örn.
ordalydelsen i det sednare Betänkandet är densamma,
sorn i det förra.
Sedan Utskottens sednare Utlåtande blifvit
i den af Herr Flach omförmälte omständighet å
nyö uppläst, fortfor.
Herr Flach: Utskottens sednare Utlåtande
innéhållerj att medlen skola utgå åren 1824 eller
1825- Meningen måtte väl vara, att hela
summan kan utgå 1824* ty möjligen kunde den
tydning gifvas åt ordet eller, att inga penningar
utlemnas sistnämnde år, utan först I825»
hvarmed de Brandskadade i Borås Voro illa belåtne3
där nödvändigheten, att äga tak öfver Imf
-
Dån 20 Ociober e, ml
vadet, tvingat till en Byggnadsifver, vida öfveistigande
Xnnevånarnes närvarande förmåga.
Grefve Posse, Arvid'. Då Utskotten föreslagit
att lånen skola efter behafvet utgå, Iean
deraf ej dragas någon annan slutsats, än att hela
summan får lyftas x8a41 em behofvet det påkallar.
Det är en annan omständighet i Betänkandet,
vid hvilken jag anhåller få fästa Ririderskapets
och Adélss uppmärksamhet. Utskotten
hafva hemställt, att de be hofi i ge medlen skola utdelas
af en Comité; att denna skal! stå i an-'
svårighet för dem intill dess husen blifvit uppbyggde,
brandförsäkradé och intecknadé för ,Lånésurhman£
samt att Landshöfdingen skall i Comrhitteen
föra ordet. Om härmed åsyftas, att
Landshöfdingen skall ansvara för Lånesumman,
anser jag min pligt vara, att sådant bestrida. Vore
Residenset närbeläget de Städer, för hvilkas
räkning länet blifvit sökt, skulle jag ej vilja lägga
hinder i vägert för antagandet af detta förslag;
men då Landshöfdingens bostad är ifrån dém
aflägsen, och det ej är förenligt med hans Etnbstsbefattning,
att längre tid uppehålla sig på något
annai: ställe äf Länet, så fordrar billigheten,
att man ej ålägger honom andra förbindelser, än
dem ban kan uppfylla, Jag önskar derföre, att
förslaget n atte undergå den förändring att Landshöfdingen
väl förer ordet i Comittén, när hans
öfriga Embstsgöromål det medgifva; men icke
Ihtm I» thtö&er *C an f
ansvarar för andra åtgärder af Comittéen tu dcrnj
hvari han deltagit.
Herr Hjerta, Gujlaf: Först får jag upplysa,
att hvilketdera året medlen behöfva*, skola
de ock, enligt Utskottens förslag, utgå. Det är
således ingen tvifvel, det ju Staden Boris, som
genast är i tillfälle att begagna dem, och der
man redan betydligen börjat uppföra bygg.
nader i de nedbrändas ställe, kan få lyfta sin lånesumma
år l#3 4.
I anledning af Grefve Posses yrkande , det
Landshöfdingarne ej må stadna i ansvarighet för
andra medel, än de, som utdelas under deras närvaro
i Comittéerna, får jag anmätka, att Utäkotten
grundat deras Betänkande i denna omständighet
derpå, att det står i Kongl. Majlis Nådiga
Proposition, att medlen skola förvaltas af en Committée,
der Landshöfdingen förer ordet. Att
vil ja undandraga honom ansvarighet för dem på
den grund, att han ej bor i Staden, är icke något
gilltigt skäl; ty då Landshöfdingen skall för»
ordet i Comitiéerne, kunna de ej fatta beslut,
utan i hans närvaro. Derföre är det af vigt, att
samma ansvarighet är honom ålagd, som de öfrige
Ledamöterne. Och synes det mig icke en
gång varit origtigt, om Utskotten föreslagit att
den hufvudsakligen borde lästas vid hans person.
Det är första gången sådana betydliga låneunderstöd
beviljas af Statens medel, och då synes dat
vara en pligt, att trygga den för alltför stora för
l‘
. - ■ -
Ridd. o. Ad. Prut. JX B, Ani. Äfd. 1 i.
jyen 'lo Oktober t rrt.
luster. Om man kunde påräkna, att våra Local*
Styrelser i allmänhet vore oberoende af en pluralitet
utom dem, eller att en hel Stads menighet
kunde rätt besluta i dylika mål, då behöfdes
visserligen ingen Cornittée. Men nu deremot
tror jag det är väl att sådane Auctoriteter finnas,
som controllera medlens användande till det afsedde
ändamålet, samt att det är nyttigt, att dessa
Auctoriteter hafva anseende och kraft; hvarföre
jag finner det vara rätt, att Landshöfdingarne
i Comittéerna deltaga, samt således äfven
med de öfrige dela ansvarigheten.
Herr Flach: Sedan Herr Hjerta upplyst,
att penningarne till hela beloppet kunna utgå
I824 har jag ej vidare något att tillägga, utan
anhåller orri Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition till Bifall å Utskottens betänkande
Herr
von Hohenhausen, Michaél'. Jag instämmer
fullkomligen i hvad Herr Hjerta nyss
anförde. Ansvarigheten för Lånesumman är naturligtvis
fördelad på alla Ledamöter af Comittéerna,
och då Landshöfdingen i dem förer ordet,
lär han icke kunna från densamma undantagas.
Herr Hjerta har äfven visat, att detta
af flera skäl är nödvändigt; och jag tillstyrker
derföre bifall å Utskottens Betänkande i hela dess
vidd.
Grefve Posse: Afven jag har mig bekant,
att i den Nådiga Propositionen influtit, det
Landshöfdingen skall vara Ordförande i Comittéen.
Detta föranleddes troligen deraf, att Bor
-
D*n lo Octobtr e, m.
gerskapets Äldste i Norrköping lära begärt det i
deras underdåniga inlaga till Kongl. M.ij;t, hvarmed
likväl icke åsyftades någon ansvarighet för
Landshöfdingen, utan torde Borgerskapets begä.
rån endast böra tydas såsom ett bevis på förtroende
för Landshöfdingen , och såsom en önskan,
att åt Comittéen gifva nödigt anseende. Såso/n
endast för obestämd tid tjenstgörande Landshöfding,
hvaraf följer, att denna min befattning
kan hafva upphört innan Comittéen kommer i
verksamhet, har jag ansett mig berättigad, att
öppet yttra en sådan förmodan. Af samma anledning
borde det kanske vara mig likgiltigt,
hvilket beslut som nu af Ridderskapef och Adela
fattas. Men innerligen öfvertygad, att den af
mig anmärkte omständighet i Betänkandet innefattar
en obillighet, en orimlighet, har jag ansett
mig skyldig ifra mot dess antagande.
Herr Printzenjköld Axel: Lika med Grefve
Posse finner jag, att Landshöfdingen ej alltid
kan vara närvarande i Comittéerna; mea
då det förmodligen blifvit hans rättighet, att utse
Comittéen* Ledamöter, bör det så inycket
mera åligga honom, att ansvara för dess åtgärder.
Herr Tham, Wolrath'. Vid afgurandet af
denna fråga, bör man ej underlåta att taga i betraktande
hvad som är Lagenligt, eller icke.
Att Comittéerna i Norrköping och Borås, sorn
komma att bestå af Stadens egne innevånare sko*
la ansvara för medlen och deras användande är
gifvet, emedan da sjelfva äro låntagare. Deremot
(tor jag" icke, att Riksens Stäoder kunna u
-
Vett 20 October e. m.
tan någon serskild befallning af Kongl. Majit
lägga Landshöfdingarne ansvarighet för andra medel
än dem, till hvilkas utdelande de medverka!;
och jag anser mig förvissad, alt, i händelse
en dylik fråga blef dragen under Domstols pröfning,
Landshöfdingarne skulle blifva befriade
från all ansvarsskyldighet.
Herr Hjerta: Efter den tillämpning, den
siste värde Talaren gjort af allmänna Lagen, synas
Landshöfdingarne så mycket mindre hafva något
att frukta af ifrågavarande ansvarsskyldighet,
och de delar den utomdess med Comittéernas
samtlige Ledamöter. Faran för Landshöfdingen
år i detta afseende ej stor; men det har sin goda
verkan med sig på dessa Auctoriteter, att da
veta, det Landshöfdingen äfven är ansvarig för
medlens både utdelande och användande; ty derigenom
kan han uträtta mera, än om han der
blott förer ordet. Jag kan derföre lika litet inse
något skäl, att undantaga Landshöfdingen från
den förselagna ansvarsskyldigheten, som att det
kunde vara hans pligt att tillse huru byggnaderna
uppföras. Han skall blott hålla hand deröfver,
att lånen utgå, att rigtiga documenter aflemnas,
och att Byggnaderna blifva Brandförsäkrade.
Hvaruti består väl då den stora risquen ? Månne
ej Grefve Posse föreställer sig att Utskotten
tillstyrkt bifall å den Kongl. Propositionen i hela
dess vidd? I sådant fall hade hans farhåga
ej saknat all grund; ty der föreslogs ritningars
insändande till ÖfverlntendentsErnbetet och dylikt.
Utskotten hafva likväl ej inlåtit sig i dessa
detaljer utan utesluta! alla andra reglemente
-
Sinn 28 Octobcr c. rti.
xigka föreskrifter, än de högst r.ödvändigej men
de iiafva deremot påräknat den säkerhet, sorn beredes
genom Landshöfdingarnes ansvarsskyldighet,
och har jag aildrig föreställt mig, att någon
svårighet skulle vara för deni, att låta
efterse, huruvida hela byggnader innom deras
Län blifvit uppförda, när de icke behöfde lägga
sig uti någon granskning, huru de byggdes. Alt
de ej alltid äro tillstädes under byggnadstiden,
lärer göra ingenting till saken, blott de äro närvarande
i Comittéerna, då dessa byggnader*
uppförande beslutes, och deras fullbyggnad anmäler.
Grefve Posse: En värd Ledamot habänsen
Landshöfdingen af den föreslagne ansvarsförbindelsen
så mycket mindre hafva något att befara,
som det förmodas tillkomma honom, att
sjelf utse Comittéens Ledamöter. Detta är likväl
icke säkert, ty lätt kan hända, att de skola
väljas af Stadens Borgerskap, hvilket först bitr
afgjordt, då det Reglementariska skall öppnas.
I öfrigt får jag upprepa hvad jag för en
stund sedan yttrade, att det är nära otnöjeligt
för Landshöfdingen, att åt dessa ärenden lemna
den närmare tillsyn, som jag tror härvid erfordras.
Många olägenheter skola dessutom ovillkorligen
uppkomma för de Lånesökande, om deras
ansökningar må-ste ligga oafgjorde, till dess
Landshöfdingens öfriga Embetsbefattningar medgifva,
att han kan infinna sig i den Brandskadade
Staden, för att deltaga i Comitténs göromål,
^vilket dock blir ep gifven följd af ifrågavaran
-
166
Ven 20 öclol/cr e. m.
de förslag, emedan Landshöfdingen icke kan tillåta
alt honom ovetande beviljas Lån, lör hvilka
han är ansvarig.
Sedan Lånen blifvit utdflte miste man noga
tillse, att husen verkeligen uppföras efter föreskrift,
ty om till exempel en person erhållit
3000 R;dr Län på grund af företedt Förslag
och ritning till ett hus i värde fullt motsvarande
denna Summa, men efter fulländad byggnad
skulle finnas att huset, olikt ritningen, icke vöre
värdt mer än hälften, så lärer RiksgäldsContoiret
icke åtnöja sig med inteckning i ett sådant hus,
utan kommer Comittéen säkerligen att ansvara
för bristen. Nu frågas! Huru blir det rnöjeiigt
för Landshöfdingen, såsom aflägse boende, att
häråt lemna den tillsyn och uppmärksamhet som
hans egen säkerhet fordrar? Han måste förlita sig
på andra, hvilket är oangenämnt och stundom
vådligt.
Jag har icke tillstyrkt att Landshöfdingarnes
befattning i detta afseende skulle blifva så insignifiant
som Herr Hjerta föreställer sig. Tvärtom
har jag hållit före, att en fullkomlig ansvarighet
måtte dem åligga för alla de åtgärder och
beslut, som vidtagas, då de äro närvarande i
Comittéerne.
Hans Excellence Herr Grefve af IVetterfedt,
Gu fl eif: Med den öfvertygelse jag äger,
att de medel Riksens Ständer till ifrågavarande
ändamål ansia, skola blifva väl förvaltade, och
delande Herr Grefve Posse* åsigt, att faran ej
