# ID: svediakorp-gov332
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,850
# sentences: 2,570
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflig®
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Nionde Bandet.
Första Afdelningen.
STOCKHOLM,
Tryckte hos Olof Grahn, i8s4.
Fredagen den 3 October.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUlskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
Nio 213. I anledning af Kongl. Majlis Nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd och
behof i hvad den rörer RikeStatens Femte HufvudTitel.
Nio 214. I anledning af Kongl. Majlis Nådiga
Remiss uppå KronoFogden E. Lindbergs
underdåniga ansökning angående Löneanslag för
en ExpeditionsFogde m. m.
Nio 215. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå:
diga Remiss angående Sala Silfververk.
Upplästes Stats- och RancoUtskottens den 2
dennes under N.'o 498 afiåtne Memorial , hvaraf
inhämtades, att Herr Förste ExpeditionsSecreteraren
J. G, Richert förklarat sig icke böra emottaga
den kallelse af den 17 sistledne Septetn*.
ber, han af Rikets Ständers Fullmägtige öfver
4
Ben 3 Octoher j, m,
Banken och RiksgäldsContoiret erhållit att JustitiasOmbudsmans-Embetet
tillträda.
Herr Grefven och Landt Marshalk en hemställde
i anledning häraf, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle behaga å nästa Tisdag den 7 den^
ises förmiddagen utvälja 12 Electorer och 4 Sup4
pleanter till utseende af en annan Riksens Ständers
Justitieombudsman och dess efterträdare.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskottens
oen 23 sistledne September under N:o 475 aflatne,
och den 25 derpå följde förmiddagen på
bordet lagde, Memorial, med anmälan, att Herrar
Fullmägtige öfver Banken och RiksgäldsContoiret,
genom ProtocollsUtdrag af den 17 isarajma
månad, kallat Herr Förste ExpeditionsSecreteraren
och Häradshöfdingen J. G. Richert,
att, i följd af det för honom af Riksens Ständer
utfärdade förordnande, JustitiseOmbudsmansEmbetet
tillträda.
Friherre Cederström, Jacob: Då frågan här
förra gången förevar om den af Grefve von Rosen
väckta Motion angående Val af Electorer till
utseende af ny Justitieombudsman, utvecklade
jag de skäl, sorn legat emot de Elfva Herrar
Fullmägtige* åtgärd att utkora en JustitiseOm—
budsman, när Ständerne äro närvarande. Det är
således öfverflödigt, att upprepa hvad jag i dea
Deri 3 Oclober /, m.
5
delen yttrat. Nu återstår den omständighet att
pröfva, hvilka af Fullmägtige rigtigast svarat exnot
Ständernes förtioende, antingen de elfva,
som velat insätta Suppleanten till Justitieombudsman,
eller de jo, hvilka ansågo denna rättighet
ensamt tillhöra Eiksens Ständer såsom deras
Principaler. Jag framställde förra gången
just den händelse, sorn nu inträffat, nemligen,
att Herr Richert aflagt sig att blifva Justitieombudsman,
och att de ii Fullmägtige, genom,
sitt beslut, som de blott till en del behagat fullgöra,
i det de insatt Suppleanten i OmbudsmansEmbetet,
men icke valt annan Suppleant,
utsatt Riksens Ständer för den händelse, att möjw
ligen blifva utan Ombudsman till nästa Riksdag,1
i händelse Fullmägtige ej skulle anse sig berättigade
att välja en ny. Likväl fann Pluraliteten
då Fullmägtiges åtgärd icke verkar derhän,
att Proposition borde göras till val af Electorer.
Nu deremot hafva samma Fullmägtige, sorn då
trodde sig berättigade att till Ombudsrpan utkora
Suppleanten, men icke utsago ny Suppleant, ansett
sig icke kunna välja Suppleant eller Ombudsman,
åtminstone företer sig af deras skrifvelse
ingen anledning, att något sådant val blif.
vit Förrättadt. I alla fall har jag, på det Em betet
icke skulle bli vacant, lemnat mitt bifall till
Electorers utseende nästa tisdag, och i voteringen
varit en af dem, som då blifvit öfverröstade.
Nu är likväl bestämdt att valet af Riksens
Ständer skall förrättas. Det är således klart, att
de 11 icke iakttagit rätta meningen af den lag
de utöfvat, utan att de Xo haft rätt. Men då
följden icke^blifvit, att Ständerne aro vordne på
-
6
Ben 3 O cl ober /. ni,
trugade en Embetsman, sorn de ej sjelfva ut~
valt, och med hvilken många kunde hafva blifvit
ganska missnöjde, hemställer jag, om icke
saken må förfalla, på den grund, att det icke är
mödan värdt att upptaga den.
Herr von Heyne, Georg: Den händelse, har nu
inträffat, att JustitiseOmbudsmansEmbetet för 3;dje
gången är ledigt under innevarande Riksdag. Då
skaparne af vår Constitution måtte ansett detta
Embete af högsta vigt, lärer det vara nödigt, att
det icke förblifver länge vacant. Vi hafva redan
sett att det fordrat tid innan Ständerna blifvit
upplysta om, huruvida Herr Richert ville emottaga
det eller icke. Skulle nu en förfrågan skett
af Fullmägtige hos Rikets Ständer; sä hemställer
jag, om icke en ännu längre tid fordrats. Jag
vill icke ingå i någon enskild framställning af
min opinion, huruvida Fullmägtige handlat rätt
eller icke. Jag är öfvertygad att tillsättandet af
Rikets Ständer skulle dragit ännu längre ut, om icke
denna åtgärd af Fullmägtige blifvit vidtagen. Ingen
Representant lärer beklaga sig öfver Riksdagens
längd, så länge den upptages af vigtiga
öfverläggningar, och vigtiga Resultater, äfven
om den förorsakar dem enskildt uppoffring.
Men jag tror, att många dela med mig den öfvertygelse,
det man icke, med långa discussioner
i mindre vigtiga ämnen, bör förlänga en tid, sorn
kan nyttigare användas Jag anhåller derföre endast
om Proposition, att förevarande skrifvelse
må lägga? till Handlingarne.
Många hördes häruti instämma.
Herr Hammar/köld, Lorenzo: Jag finner i hög
Dm 3 Octolcr f- ml
7.
grad skäligt hvad Friherre Cederström önskat, ati
Siats- och JBancoXJtskottens förevarande skrifvelse
ml läggas till Handlingarne, då redan 3 Stånd deröfver
fattat sitt beslut, och således den öfverflödiga
frågan, om antingen de 11 eller de loFullmäg—
tige förfarit orätt, blifvit dubbelt öfverflödig.
Troligtvis skulle ej Ridderskapet och Adeln vilja
göra sig skyldig till att hafva yttrat missnöje öfver,
att visse af dess Ledamöter följa Lagen, andre åter
sin öfvertygelse. Att den person, som Fullmägtige
inkallat i ett Embete, hvartill han af Ständernq
blifvit vald, skulle undandraga sig att efterkomma
denna kallelse, kunde ingen förutse; och att
föress, det Ständerne och Nationen skulle kunna
blifva, då han in nctu borde tillträda sitt Embete,
missnöjde med en person, som de förre sjelf—
ve patentialiter dertill utvalt: dertill fordras ver;;
keiigen en profetisk förmåga, som få äga.
Herr Cederfchjotd, Pehr Guftaf: Uti en omständighet
instämmer jag med Friherre Cederström,
nemligen att det icke var mödan värdt,
att han yttrade sig i ämnet. Grunden för mitt
gillande af Fullmägtiges förhållande, är i korthet
följande: 26 af JustitieOmbudsmans Instruction
innefattar 2:ne Delar, den ena: att blott
verkställa Rikets Ständers beslut, och i JustitiasOmbudsmans-Embetet
insätta den man , som
Ständerne dertill utkorat. Häri finnes ingen ting,
som synes strida mot Grundlagens anda. Den
andra delen innefattar, att Fullmägtige skola ut»
kora ny Suppleant. Detta bud synes deremot vara
mot Grundlagens anda stridande och mindre lämpligt
så länge Riksens Ständer sjelfve äro till
-
8
fi*n 3 Oc laber /. m.
städe». Jag finner således billigt, att Fullmäktige
efterkommit Instructionen så vidt dess bokstaf
öfverensstämde med Grundlagens anda; men
deremot uppskjutit bokstafvens efterlefnad, hvarest
denna bokstaf tycktes vara i strid med Grundlagens
anda. Jag får derföre anhålla, att målet
matte läggas till Handlingarne.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Till en början
nödgas jag förklara min enskitdta tanka, det jag
anser mödan värdt, att Representationen yttrar
»ig öfver frågor sådana som denna, då fråga är
otit Grundlagen blifvit rätt tolkad af dem, som
skola hafva den till rättesnöre. Jag nödgas ytterligare
framställa min öfvertygelse, det jag
icke anser några minuters eller timars uppehåll,
böra afhålla mig från discussion i ett ämne af
denna beskaffenhet. Jag har tegat under de mångå
onödiga discussioner, som föregått, och icke
XÖrt hufvudfrågan. Jag har med uppmärksamhet
hort Fullmägtiges Protocoll, och de Talare, som
yttrat sig deröfver, men anhåller att få framställa
Smnet under ännu en synpunkt, hvarur det icke
blifvit batraktadt. Då jag ämnar bevisa, att Full»
roägtige icke handlat enligt Dagens anda, och blott
till hälften efter bokstafven, får jag på förband
förklara, att jag alldeles ogillar det påstående, att
Fullmägtige, om de än skulle misstagit sig, derigenom
skulle förlorat någons förtroende, minst
Rikets Ständers, Jag anhåller få fästa uppmärksamheten
derpå, att så väl större delen af de
Fullmägtige, hvilka yttrat Big för det fattade
Beslutet, som åtskillige Representanter inom deN
ta Hus klarligen hafva angifvit den öfvertygel
-
Ben 3 October f. mt
9
se, att Rikets Ständers Fullmägtige utgöra en
permanent Corporation, sorn har sig uppdraget
att insätta i JustitiasOmbudsmannens Embete
dess Suppleant, och välja en annan i dess ställe.
Af detta som mig synes felagtiga omdöme om
Grundlagens anda och bokstaf, härfiyter det beslut
Fullmägtige vidtagit. Jag anhåller, att Ridderskapet
osh Adeln behagade fästa uppmärksamheten
derpå, att y8 §. säger : ”Supplea.nten skall
”inträda i JustihseOmbudsmannens Embete, i hän.
”delse denne innan nästföljande Riksdag med dö”den
afgår.” Deraf följer, att han icke skall
inträda deri genom någon extra Auctoritets åtgärd,
i händelse JustitiasOmbudsmannen dör, sedan
nästa Riksdag ingått. Ordalydelsen synes vara
klart bestämd, att Suppleanten upphört art vara
Suppleant, när nästa Riksdag irträdt, emedan han
icke kan komma att inträda i Ombudsmans Embetet
annorlunda än innan nästa Riksdag. Med
den strängaste tydning finnes således ingen Sup.
pleant, sedan Riksdag begynt och ingen Auctoritet
äger rätt, insätta i Ernbetet någon person,
som icke existerar. Skulle man åter i följd af
praxis anse Suppleantens befartning existera äfven
sedan Riksdag börjat, och deraf söka anledning
för Fullmägtige, att inkalla efterträdarn, så
utber jag mig att få åberopa 26 §. i Instructionen,
hvilken Fullmägtige citerat. Der står, att
om Justitieombudsmannen dör innan nästa Riksdag,
Fullmägtige genast skola sammanträda och i
Ernbetet insätta den man, som Ständerne valt
lill hans efterträdare. Då hemställer jag, huruvida,
i fall Ombudsmannen dör under Riksdag,
Fullmägtige hafva rätt att inkalla Suppleanten.
IS
Den 3 Octoler f. m.
Det är således ordalydelsen i samma §■ som förbjuder
dem att vidtaga denna åtgärd, sedan Riksdag
begynt. Jag har således, som jag tror, utan
någon tydning, blott med en klar citation bevisat,
att Fuilmagtige icke haft någon rätt att inkalla
Suppleanten till Justitieombudsman ifrån
den 15 Januarii och åtminstone till det nya valet
skedde. När således under denna tid de icke
agde en sådan rättighet, och man icke gerna kan
göra någon skillnad mellan Riksens Ständers nya
och gardia Fullmägtige, tror jag ingen annan
utväg återstår, än att förklara Grundlagen i stället
att följa dess bokstaf, för att tillegna Fullxnägtige
egenskspen af epermanent Corporation,
med beständig rättighet till Suppleantens insättande
i JustitiaäOmbudsmanBEmbetet. När det
nu är bevist, att Fullmägtige nödgas anlita en
tydning af §lns anda, emedan bokstafven icke
så klart medger denna magt, såsom Grefve
von Schwerin, samt Herrarne Hjerta och Ullberg
velat anföra, så tror jag Ständerne vara lika
cbetaget som Fullmägtige, att tyda Grundlagen.
När jag nu slår upp 66 §• Riksdagsordningen,
sorn talar om sättet att välja Fullmägtige i Banken
och RiksgäldsContoiret, så står der: ”Rik
sens
Ständer välje vid hvarje Riksdag genom
”slutna sedlar, hvart Stånd för sig samfäldt och
”ej medelst Electorer, sine BancoFullmägtige
”3 af hvarje Stånd, börande valet förrättas så
”tidigt, att desse Fullmägtige må kunna, medan
”Riksens Ständer ännu äro församlade, sin befatt.
”ning tillträda.” När vi kommit så långt, att
vi mäste* se på andan af Grundlagen, så frågar
jag, oui icke den af mig nu citerade punkten i
J)en 3 OcÅobtr f, m.
66 §. utmärker, att Lagstiftaren fruktat, att valet
af Fullmägtige skulle för länge uppskjutas, så att c!e
icke kunna tillträda sin befattning under Riksdagen.
Härmed är ock bevist, att Lagen fråntager
de nya Fullrnägtige rättigheten, att under
Riksdagen inkalla Suppleanten, och att Fullmägtige
skola väljas i slutet af Riksdagen, blott så
tidigt att de hinna tillträda sin tjenst, hvaraf
Ster följer, att de icke äga befatta sig med inkallande
af Suppleanten, så länge Ständerna Kjelfve
äro närvarande. Det har blifvit sagdt af
Herr Hjerta, att Ständerne icke kunde så skyndsamt
gå i författning härom, som ämnets vigt
fordrar; deraf skulle följa att skyldigheten at åtlyda
Grundlagens anda och bokstaf skulle stå
tillbaka för tillfällige åsigter, Jag anhåller, att
detta mål blifver lagdt till Handlingarne, men
tillika, att Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade inhämta Ståndets tanka, huruvida Fullmägtige
följt Grundlagens bokstaf, eller tillåtit sig
tolka dess anda; ty hafva de gjort det sednare anser
jag Grundlagen vittna emot deras åtgärd.
Ehuru 3 Stånd redan lagt målet till Handlingarna,
torde nödvändigt vara att Ridderskapet
och Adeln förklarar sin tanka, huruvida Grundlagen
i detta fall är rätt tydlig, på det icke Fullmägtiges
åtgärd må lända till något prsejudicat
för framtiden. Jag har trott mig skyldig och be-,
rättigad till detta yttrande, men anhåller, att de
Herrar, emot hvilkas åtgärd jag höjt min röst,
icke må tro, att sådant skett för att kasta skugga
på personer , hvilka jag högaktar.
Herr Roos, Jonas Emanuel; Då jag första
13
Den 5 Oclober f. ni.
gången begärde ordet i denna aktningsvärda och
upplysta samling, hade jag Grundlagens anda tili
stöd, samt till föremål för mina yttranden. Riksens
Ständers rättigheter, och öfvertygeisen om
rättvisan af mina påståenden skall följa mig i
grafven.
Efter Fullmägtige säga sig i denna fråga
hafva fullgjort Grundlagens bokstafliga fordringar,
och deras Ordförande liknat dem vid bokstafvens
Soldater, så inser jag icke, hvarföre de
uraktlåtit att äfven välja Suppleant, då föreskrift
/erne i detta ämne härtill gifvit lika mycken anledning.
För öfrigt har saken nu mera tagit den
vändning, att någon vidare öfverläggning derom
vore utan allt ändamål, hvarföre jag med nöje
samtycker att målet får nedläggas, hellst jag genom
den anställda Voteringen funnit, att så många
värde Ledamöter dela med mig lika tänkesätt
i ämnet.
Herr Uggla, Göran Gustof, anförde skrifteligenf
(Se Eilagan N|o l.)
Askillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Stråle, Nils Wilheim'. Sedan genom
det förändrade förhållande, att ingen Just itiaeOmbudsman
mera finnes, saken erhållit ett annat
skick, och Fullmägtige icke hafva rätt att välja
Ordinarie Ombudsman, samt i följd deraf icke
Ben 5 Oclober, f. m,
13
heller dess Suppleant, så har all fråga förfallit
om någon åtgärd i anledning af Fullmägtiges första
anmälan, och intet annat återstår, än att lägga
målet till Handlingarne. Man har Täckt fråga
om Fullmägtiges förhållande, men månne sådant
verkligen varit af nödvändigheten påkalladt.
Den väg Grundlagen för dylika anmärkningar
utstakar, är, att Revisorerne skola melian Riksdagatne
granska Fullmägtiges åtgärder, BancoUtskottet
eller StassUiskottet deiöfver utlåta sig,
och Rikets Ständer derefter stadga sitt beslut. Om
vi äfven nu lägga Fullmägtiges anmälan till
Handlingarne, är en pröfning af deras förhållande
likväl vid nästa Riksdag öppen. Det torda
vara lämpeiigare att då granska Fullmägtiges förhållande,
i fall sådant kommer i fråga, än att
nu upptaga tiden med en discussion , hvaraf dock
intet resultat i afseende på nytt val till Fullmägtige
uppkommer. Jag tror att vi skola undvika
måtsga obehagligheter , om vi sålunda uppskjuta
frågan. Då man ser sakerne på afstånd
visa de sig ofta uti ett helt olika tillstånd, mot
det man vid första intrycket tror sig förmärka,
då passionen ofta beherrskar omdömet. Jag vill
blott yttra mig i afseende på en anmärkning af
Herr Lefrén. Han har sagt, att genom det i
98 §. förekommande ordet: innan nästa Riksdag,
vore klätt, att Fullmägtige icke efter Riksdagens
början hade rätt att insätta Suppleanten i JustitiseOmbudsmaos-
Embete! , och deraf dragit den följd,
att förhållandet vore detsamma äfven sedan det
nya valet blifvit verkställda Det är likväl en
stor skillnad emellan dessa begge fall. Det är
klan, att Lagstiftaren ansett det beslut, sorn fat
-
14
pen g Öctober f. m.
tas vid en Riksdag, icke kunna under densamma
ändras, förr än vid en kommande; och i
följd deraf är det klart, att den Man Ständerna
vid en Riksdag valt till JustitiasOmbudsmannens
Suppleant, icke kan anses obehörig att inträda i
sitt kall under samma förhållande som ban blifvit
vald; men vid en kommande Riksdag åter
hafva Riksens Ständer magt att upphäfva alla de
beslut de vid förra Riksdagen fattatj så vida da
ej äro Grundlag, och anställande af nya val till
Justitieombudsman och dess Suppleant är uttryc.
keligen föreskrifvet. Lagstiftaren är således ganska
consequent, då han later Suppleantens rätt
att blifva verkelig JustitiasOmbudsman upphöra
med den kommande Riksdagen, och då öfver*
lemnar återbesättande af en tilläfventyrs ledig
blifven JustitiseOmbudsmans plats åt Ständernes
förnyade val. Jag kan således icke upptäcka den
likhet Herr Lefrén tror existera mellan dessa
båda fall. Man har icke fästat nog uppmärksamhet
dervid, att i 26 §. ej står: vid nästjöljande
Riksdag, Lagbudet är ovilkorligt. Den 66 §.
omtalar väl, det Fullmägtige skola väljas så tidigt,
att de innan Riksdagens slut hinna inträda
i sin befattning} men deraf kan jag icke förmås
att erkänna, att icke Fullmägtige skola vara den
Corporation, som äger insätta Suppleanten, emedan
de gamle Fullmägtige alltid fortfara med sin
befattning, tills de nya inträda deri} och tror således
icke, att de anförde skälen kunna godkän-'
Oas. Jag förnyar min anhållan, att målet måtte
läggas lill Handlingarne, då Ständerna hafva full
rätt att framdeles yttra sig deröfver.
Ben 3 Qclober f, m.
Friherre Cederström-. Jag anhåller; att till
en början få besvara en del af den sista värda
talarens yttrande, för att sedan komma till de
förres. Herr Stråle har förklarat, att ett bedö_.
mande af Fuilmägtiges åtgärder endast kan uppkomma
i följd af Revisorernes anmärkningar.
Han lärer dervid hafva förgätit , att Stats- och
Ranco-Utskotten hafva anmärkningsrätt emot
så väl Revisorer som Fullmägtige , då de åsidosatt
föreskrifters noggranna efterlefnad , och att
det är Riksens Ständer obetagit , att när hälst
de finna några af dess Embetsman hafva förgått
sig j eller missbrukat det dem lemnade förtroende
, upptaga målet , och yttra sig deröfver, hvartill
allt ingen prsescriptionstid uti våra lagar finnes
bestämd. Hvad sjelfva saken angar, har
Herr Cederschjöld yttrat, det han instämde med
mig deruti, att det icke vöre mödan värdt, att
jag yttrade mig. Det förundrar mig icke, att
Herr Cederschjöld sålunda tillagt mig ett yttrande,
som jag icke haft, ty det är ej första gången
han på detta sätt förfarit. Jag har förklarat, att
det icke vore mödan värdt ingå i någon pröfning,
antingen de Ellofva eller de 10 biand
fullmägtige haft orätt ; men jag har alls icke sagt,
att jag icke ansåg mödan värdt yttra mig i ämnet.
Herr Uggla har, såsom en bland de Ellofva
yttrat åtskilligt till deras försvar, bland
annat, att Fullmägtige genom den åtgärd , att
insätta Supleanten i Ombudsmans-Einbetet, men
icke välja någon annan Suppleant, beredt Ständerne
tillfälle , att sjelfva verkställa detta val.
Het är i sanning rätt beskedligt handlat af de
Ellofva j hvarföre Rikets Ständer, (i Talarens
rS
Ben 3 Öctober /. m.
tanka,) synas dem skyldige tacksägelse. Jag
skulle dock förmoda , att fullmägtige bort tillämpa
andra delen af 26 §., då de tillämpade den
lista, i hvilket fall det ovilkorligen ålegat
dem , att välja en Suppleant i Herr Hichens
ställe; ty den tolkning Herr Uggla framställt,
att det fordras den utnämnde personens bifall ,
innan han kan sägas vara Riksens Ständers Justitiae
Ombudsman, lärer icke kunna gillas, hälst
Riksens Ständer sjelfva, med stöd af grundlagar,
nes föreskrifter, aldrig afvagta Ombudsmannens
svar, för att välja Dess Supleant. Till den
stund en person afsäger sig ett erhållet Embete,
innehar han det verkligen. Således skulle ock
Fullmägtige genast välja Suppleant, om de velat
consequent följa lagens ordalydelse, på sätt
de sjelfva tolkat den. Herr Hammarsköld har
framkastat den tanka, att Riksens Ständer icke
kunna blifva missnöjde med den person de sjelfve
valt. Ett sådant förhållande synes dock mig
ganska möjligt, helst så väl de väljande, som
den valde, äro menniskor , roen derom är nu
icke egentligen fråga, utan endast huruvida Rikets
Ständer , såsom sjelfve närvarande, sjelfva
må förrätta valet , på det deras Justitiae-Onabudsman
, utkorad under loppet af Riksdag, icke endast
må blifva försedd roed ett ProtocollsUtdrag
af Fullmägtige, utan, enligt antagne former,
med Ständernas ordentliga Constitutorial. Då
nu fråga uppstått, om de , som i Embetet insatt
Herr Richert , handlat rätt; så måste i sådant
fall de öfrige bland fullmägtige handlat
orätt, hvilket jag likväl icke skulle förmoda
kunna
Den 3 Oddner /, >n.
17
tunna bevisas. Jag har trott en utveckling af
detta ämne i Protocollet vara tillräcklig, att fö-'
rekomma dylika missbruk af myndighet för framtiden
, men vill icke med Herr Stråle att händelsen
skall alldeles glömmas, hälst erfarenheten
visat, att Ständerne kunna komma i behof
af att mera än en gång under samma Riksdag
förrätta Jnstitise-Ombudsmans val. Hade nu de
Ellofva Fullmägtige fullgjort föreskriften, att
välja ny Suppleant, då Herr Richert insattes t
Embetet, så hade de naturligtvis äfven Ständerne
oåtsporde , när Herr Richert afsade sig kallelsen
, insatt sin egen nyvalde Suppleant i Om*
budsmans-Embetet , samt utkorat ännu en ny ;
och då hade den händelse inträffat, att Fullmägtige
tillsatt så väl Omhudsman som Suppleant i
Ständernes närvaro , och utan att derom vara
eller kunna vara anmodade.
Herr Munck af Rosenfkjöld, Eberhard: Jag
anhåller att få meddela mitt omdöme öfver detta
ämne i det skick det hade vid förra Plenum
Hvarefter
Herr Munck af Rosenschjöld uppläste
följande:
(Se Bilagan ii:o 2.)
Friherre Åkerhjelm , Gustaf Fredric : Då jag
har äran vara en bland dem , hvilka Ridderskapet
och Adeln hedrat med sitt förtroende att
hafva vården öfver ett af Rikets pennin&everk,
Ridd'o. Ad. Fröt. IX Band.
2.
Den g Octoher fm.
si är det med känsla af tacksamhet) jag anset
min pligt vara, att framlägga de skäl, som föranledt
mitt handlingssätt i detta fall. Fullsnägtiges
i Banken och RiksgäidsContoiret åliggande
vid detta tillfälle kan delas i 2:ne afdelningar:
Den ena utgör endast verkställandet af
ett redan förrättadt val, den andra är deremot
ett alldeles nytt val. I förra fallet synas 96 ,
97 och 98 §§. Regeringsformen tydligen föreskrifva,
huru dermed skall förhållas, och den reglementariska
delen af g8 §■ utgör lika tydligen
en del af 526 § uti JustititeOmbudsmans-instructionen
hälst denna sednare är på den förra grundad.
98 §■ RegeringsFormen bjuder ovillkorligen,
att den till JustitiseOmbudsmans efterträdare
utsedde person, skall honom efterträda, i fall han
innan den nästföljande Riksdagen skulle med döden
afgå. Orden; innan nästföljande Riksdag utmärka
tydligen den bestämda tidepunkt, hvars
början inträffar vid JustitiseOmbudsmannens död,
vare sig under eller efter Riksdag, och slutar
vid nästföljande Riksdags början. Valet till Justitia^
Ombudsman verkställdes i Julii månad och förordnandet
daterades den 11 Augusti. Herr Ehrenborg
afled den 16 September och den 17
sammanträdde Fullmäktige, i grund af följande
föreskrift i Justitias-Ombudsmans-Instructionens
26 §• ”Dör Justitieombudsmannen sammanträde
”genast Fullmägtige öfver Banco- och Riks*
”:.;äldsverken och insätte i Embetet, genom Pro”tocoilsUtdrag,
den person Riksens Ständer till
”hans efterträdare utsett.” Denna föreskrift, den
enda vi äge utom Grundlagen , syntes så tydlig,
att jag icke trodde mig äga rätt tveka om mitt
J)en 3 OcloberJ. «,
bifall till ProtocollsUrdragets expedierande för
Herr Richert. Jag hade trott Fullmägtige tillåta
sig en tydning af bokstafven, om de icke genast
följt denna föreskrift, utan dröjt med expeditionen,
hvilken jag ansåg, ingen consideration böra
uppehålla, då lagliga föreskrifter ej sådant föranledde.
Jag har således handlat efter min öfvertygelse
om Grundlagens och dessa föreskrifters
innehåll , och uppbär hellre föreb-åelsen derföre,
än om detta öde drabbat mig för ett motsatt
handlingssätt. Hvad åter den andra delen af
frågan beträffar eller uppskofvet med val af Suppleant,
så kan dervid visserligen fråga om anmärkning
äga rum, hvilken, idet fallet, icke allenast
träffar de 11 Fullmägtige utan äfven de lo,sotn
j förra förhållandet utgjort minoriteten. Men vare
därmed huru som hälst, erkänner jag, att, vid
frågan om detta val, betänkligheter hos mig i
första ögonblicket uppstodo, hälst jag ej i Full—
mägtiges första Session, som var dagen efter
JusiitiseO nbudsrnannens död, kunde vara beredd
på eit val af så vigtig beskaffenhet, sorn det ifrågavarande.
Emellertid ansåg jag att ett uppskjutit
val icke var detsamma sorn ett instäldtj och
trodde, att då Rikets Ständer sjelfve voro församlade,
att uppskof deruti var en skyldig gard
af agtning mot dem. Om likväl någon anmärkning
mot Fullmägtiges underlåtande af detta val
skulle göras, torde den kunna synas af mindre
vigtig beskaffenhet, då Rikets Ständer nu kommit
.i tillfälle, att enligt Egen önskan kunna välja
både Justit‘seOrnburtsman och ness Suppleant,
hvilket icke inträ; ät, om Fu imägti .e genast
skridit lill val af den sednare. Eet skulle vara
Den 3 Octohcr f. m.
tolg smärtande, om Bidderskapet och Adeln ett
ögonblick kunnat förmoda, att något annat än
lagens föreskrift, och begreppet om det sanna
och rätta ledt mitt handlingssätt; då just dessa
hafva utgjort, och skola alltid utgöra de enda
motiverne derföre.
Herr von Hohenhausen, Michael: Jag hade icke
ämnat yttra mig i förevarande ämne, sedan det
kommit i detta skick genom Herr Richerts afsägelse
j men sedan proposition blifvit begärd pi
ogillande af Fullmägtiges åtgärder, kan jag icke
annat än motsätta mig sådant, helst det måtte
■vara mig tillåtit, som var en bland de J22, att
tro, det de fleste gillat Fullmägtiges förhållande/
Jag skulle tro, det Herr Lefrén icke så noga
följt Grundlagens anda, då han ansett Fullmägtige
hafva brutit deremot, och deraf pjort,'
en tydning. Ej heller skulle jag tro något vin»
nas härmed, om icke att forcera till proposition,
och få frågan hänskjuten till ConstitutionsUfskottet.
Herr Lefrén har argumenterat en sak, sorni
ingen dragit i tvifvelsmål, nemligen att Fullinägtige
icke under Riksdag innan nytt val af
Justitieombudsman blifvit verkstäldt, äga rätt att
förordna Suppleant, Men sedan detta nya val blifvit
förrättadt, utgör det början af den tid, som i
Grundlagen räknas inträffa innan nästa Biksdag.
Jag skulle tro, att detta är allt hvad i ämnet
behöfver förklaras. Om man då erkänner, att
Fullmägtige uppfyllt bokstafligen sin Instruction,’
så vöre det icke högsint utan högdraget af Riksens
Ständer att fordra det Fullmägtige skulle
af defirence mot sina principaler bryta deremot,'
Ven 3 Octo ber f. m,
Ingen större vördnad kunde de visa Ständerne, ari
när de noga följa deras Föreskrifter, och jag
skulle tro, en sådan artighet, sorn afviker derifrån,
icke äga något värde hos ett fritt Folk.
Hvad beträffar det Friherre Cederström anfört
och åter upprepat i sin controvers om de elofva
och de tio, så vill jag icke bestrida Hans skicklighet
att uttyda och förstå Grundlagen, ehuru
jag icke fattat nyckeln dertill, då den stundom,
består i bokstafven, stundom åter i andan deraf.
Jag finner således, att om det icke lönte mödan
att ogilla Fullinägtiges åtgärd, så lönte det a£
samma orsak icke eller mödan för Friherre Cederström
att försöka det. Jag förenar mig likväl
deruti, att Fullmägtige genast bordt efter Herr
Richert välja en annan Suppleant. Ty skulle
det mellan Riksdagarne inträffa, att de alltid
skulle afbida den utsedde Ombudsmannens svar
för alt utröna, om han mottog Embetet eller ej,
och han först, sedan Riksdagen blifvit afblåst, af*ade
sig det, voro de i följd af Grundlagarna
icke i stånd, att välja hvarken Ombudsman eller
Suppleant. Jag finner derföre, att de endast bort
följa den bokstafliga föreskriften, som jag icke i
något fall kan finna stridande mot andan deraf.
Sluteligen får jag anhålla, att frågan här lika som
i de andra Stånden må läggas; till Handlingarne.
Herr Roos: Jag önskade till mitt sednaste
anförande få tillägga, att, då den förklaring gifves
på ordet verklig, att Suppleanten icke är Justitieombudsman,
förr än han svarat, om han
vill emottaga det erhållna Förordnandet eller ej,
s| bör jag etindraj alt i sjelfva Förordnandet till
Deri 3 October /. m,
Suppleant uttryckligen nämnes att lian skall,
j händelse af dödsfajl, Ombudsmannen efterträda.
Suppleanten är således genom dödsfallet
verkelig Ombudsman, och den åtgärd, som sedermera
återstår, är alltså blott en formalitet,
hvarigenom han kallas till tjenstgöring, men
denna kallelse bör af Ständerne, och icke af deras
Fullmägtige, under påstående Riksdag, utfärdas,
Slutligen får jag anföra : att om Ridder
skapet
och Adeln af mina förra yttranden icke
tillfyllest kunnat inhemta mitt ogillande af Fullmägtiges
förfarande, så får jag nu högtidligen
förklara det, men anhåller för öfrigt att målet
måtte läggas till Handlingarne,
*
Herr Lefrén: Jag vågar smickra mig dermed
att Riddersakpec och Adeln icke ogillar,
det jag åter begärt ordet. Lika med Herr vört'
Hohenhausen var jag en bland de 122 som
voterade emot Grefve von Rosens motion, på
den grund, att jag (rodde det böra vara Riksens
Ständers första åliggande att vara consequente,
hvarom jag icke kunnat vara fullt öfvertygad, i
fall ett nytt val inträffat. Da, förra gången, Örn*
budsman tillsattes, önskade jag, det Herr Ehrenborg
måtte erhålla denna befattning framför Herr
Richert, emedan jag icke kände den sednare.
Jag har likväl voterat emot Grefve von Rosens
Motion. Det hindrar dock icke, att det varit
Ständernes rätt att inkalla Herr Richert, och det
är för att bevisa detta, sorn jag anmält mig. För
min del anser jag nödvändigt, det Ridderskapet
och Adeln drifver saken derhän,' att vj få uttrycka
vår tanka öfver Fullmägtiges handlingssätt.
Sen 3 Öctobcr J. m.
*5
Di Riksdagen ännu icke är slut, kunna vi ännu
en gång komma i samma ställning, i fall den
Ombudsman, som härnäst väljes, äfven afsäger
sig. Herr Stråle har anmärkt, att Fullmägtige
aldrig kunna komma i tillfälle att välja JustititeOmbudsman.
Jag nödgas motsäga denna sats, ehuru
jag derigenom kan synas motsäga mig sjelf.
Den händelse kan ju inträffa, att om, sedan
Riksens Ständer åtskiljts, Justitieombudsmannen
och dess Suppleant afledo på samma gång, eller
så nära efter hvarandra, att Fullmägtige icke under
mellantiden hunne välja en ny Suppleant i
den föjre efterträdarens sfälle, de blefvo tvung.
ne att anställa val både af den ena och deri andra,
om vi icke skulle, mellan Riksdagarne,
blifva alldeles utan JustitiseQmbudsman. Vidare
harman anmärkt mot Fullmägtige, att de icke varit
fulltalige. Uti denna anmärkning kan jag icke
instämma, emedan 6 6 §. Riksdagsordningen tyd*
ligen säger: ”Yppas vid deras öfverläggningar
”skiljagtighet i meningarne, böra de till Protokollet
afgifva sina röster, hvilka per capita bekäknas;
i de fall då rösterne äro lika, äge Ordköranden
afgörande röst.” Örn. meningen varit,
att de skolat vara fulltalige, skulle der stått: i
det fult; ty om alla äro närvarande, så kunna
blott i ett fall paria vota existera. Nusä'gerlik.
väl §:n de fall. Således supponeras, att paria
Vota kunna uppkomma i närvaro af 22, 20 eller
färre Ledamöter.
Herr Hjerta* Gustafi Jag ber de värde Ledamöter
,, sorn, sjelfve Fullmägtige, här försvarat
FuUuiägtlgss^ förhållande s icke misstycka, att jag
Den 3 Oclouer f, m.
förklarar min öfvertygelse, det jag icke äger, att
samma förhållande här försvara. Jag ber dem
påminna sig, att 70 §. Riksdagsordningen ut»
tryckeligen bjuder, huru Fullmägtige skola ansvara
för sitt förfarande. Jag gör det icke för
egen skuld, utan för att, såsom Representant afleda
möjligen origtiga beslut af det Stånd jag
tillhör. Jag vill således endast påminna, att de
ifrågavarande Fullmägtige varit af 4 Stånd; hvar.;
före Ridderskapet och Adeln bör besinna sig,
innan Ståndet låter hänföra sig att ogilla, hvad
andre Stånds Fullmägnge gjort, hälst desse Stånd
sjelfva gillat deras åtgärder. 70 §:n förklarar,
huru de skola tilltalas , i händelse de förhålla
sig origtigt, hvarföre ett tilltal här icke kan
komma i fråga. Jag önskar således blott att få
varna för ett misstag, icke att inlåta mig i försvar
för en sak, som skett i följd af en gifven
föreskrift, hvilken pluraliteten tolkat efter öfyertygelsen
om tydliga Svenska ord och språkbruk.
Herr von Hartmansdorff, Angust: Jag har,
under öfverläggningen om detta ämne, iakttagit
tystnad, emedan jag ansett mig jäfvig att tala
deröfver, Jag bryter den nu, endast för att förbehålla
mig, att, sedan Ridderskapet och Adeln
fattat sitt beslut, och då ett yttrande af mig icke
mera kan tydas till fördel för mig, eller nackdel
för någon bland de aktningsvärde Män, som före
mig och jemte mig haft och hafva Högh Ridderskapets
och Adelns förtroende, att vara deras
Fullmägtige, rättfärdiga mitt handlingssätt inför
dem af Ståndet sorn möjligen ogilla det. Jag
förklarar dock imedlertid f att jag icke ämnar
D*n 3 October /. m.
25
pellera till någon Rätt, i fall Ridderskapet oell
Adeln skulle finna mitt förhållande hafva varit
origtigt; utan jag tror, att Ridderskapet och Adeln,
som skänkt mig sitt förtroende, äfven äger,
ehuru srnärtande det för mig skulle vara, att öfver
mig, såsom dess Fullraägtig, sjelf utsäga sitt
ogillande.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansig öfverläggningen
fulländad.
Ropades Ja.'
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalhn
hemställde, att Stats- och BancoUtskottens
ifrågavarande Memorial måtte läggas till Handlingarne.
Bifölls.
Föredrogs a nyo StatsUtskottets den 2o sist—
ledne September under Nio 477 afgifne.samt den
25 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande,angående General AssistanceContoiret.
Herr Montgommcrie, Gustafs Det kan icke
nekas, att StatsUtskottet gjort sig mycken möda,
att utreda ifrågavarande ämne. Men äfven i detta
måls behandlande har Utskottet icke iagttagit
nog consequence. Också har Herr Prosten Ostberg
innom Utskottet ganska träffande anmärkt,'
pen 3 Oetober /. m,
att Utskottet mera afsett GeneralAssisfancens Tjenttemäns
fördel, än moralens och Staten* fordringar.
Jag har redan, uti min motion om afskaffande
af NummerLotteriet och General AssistanceContoiret,
(hvilka inrättningar jag ansåg hafva så
nära gemenskap, i anseende till deras omoraliska
beskaffenhet, att jag hänförde dem, såsom aine
lika brottsliga Sta lbröder, under samma ämne,
att samfällt bedömas och afskaffas) haft tillfälle
ådagalägga , i hvilken hög och vanärande grad
dessa inrättningar äro stridande mot moral , rättvisa
och billighet, och jag tror mig således nu
icke behöfva upprepa, hvad jag förut anfört;
men då Utskottet medgifvit, hvad Herr Prosten
Ostberg lika med mig yrkat , att AssistanceContoiret
åstadkommer och befordrar lättjaf misshushållning
och tjufnader, och då man lägger härtill,
att Staten på denna inrättning under de sednare
5 åren förlorat öfver 100,000 R;dr B:co, för att
tillskynda hvarken det enskilta, än mindre det
allmänna något godt, utan tvärtom ganska myc*
ket ondt både i moraliskt och Oecononiiskt afseende,
tyckes mig allt detta bevisa, att Utskottet
åtminstone icke handladt cousequent, då det —
ehuru under vissa vilkor — föreslagit AssislanceContoirets
fortfarande ännu i 5 år, på det StatsCassan
ännu en gång på ett föga hedrande sätt
måtte bortkasta mer än 100,000 R:dr Banco. Sålunda
vore det mycket ända målseniigare, att rent
af såsom gåfva gifva åt de fattiga, för hvilka
denna inrättning säges vara uppfunnen, en stör.
re elier mindre del af nämnde förlust, eller för
Den 5 October f. nu
att få densamma genast eller så snart ske kan att
upphöra, efterskänka åt de medellösa ägarena och
ägarinnorna de byltor och trasor , sorn i AssistanceContoiret
äro belänade och icke utlöste, och
sorn i värde otvifvelagtigt icke skulle uppgå tili
tiondelen af den summa StatisCassan, under ett
eller flere år, örn inrättningen tillätes att fortfara,
kommer att förlora. Lägger man till denna
betydliga förlust hyran af och Capitalet för
AssistänceContoirets stora hus och byggnader,
samt räntan af ds 300,000 R:dr, hvilka såsom
beläningsfond årligen utgå, eller Stå att dispone*
ra af Statsmedlen,
torde hvar och en finna,
att. det till och med vöre en Oeconomisk fördel
att genast afskaffa denna omoraliska inrättning,
äfven under villkor att dess på Stat uppförde
och med ve seliga fullmagter försedde Tjenstemän
skulls vederbörligen pensionerar.
Men örn der är en sanning, att ett upplyst och
fritt folks, det vill säga en Constitutionell Stais,
inrättningar böra hära stämpel af sannt och rättt
och att medborgare endast böra göra uppoffringar
för det, som kan åstadkomma något verkeligeil
godt och nyttigt,
då må man med skäl förundra
sig deröfver, huru Nummerlotterie- och
Assistance-Inrättningar hos oss ända hittills kun»
nät , och kanske ännu länge komma att hyllas.
Jag Bkulle tro att inrättningar, som äro så o moraliska,
så stridande mot all rättvisa och billighet,
så kränkande lagens och ärans heliga fordringar,
som dessa, borde »rskaft'as, om också
medborgare och Staten derföre voro nödsskadt? att
göra stora uppoffringar. Nu kan det Jérra ske,
23
Den 5 October J. m.
utan att det $ednare lyckligtvis behöfves, och
ändå tvekar mani* Jag vet, att det är lika svårt
att ändra gamla institutioner, som att aflägga gam.
la ovanor, om aldrig så origtiga, om allrig så
klandervärda; man söker för båda outtömliga,
ehuru svaga, ofta för person och saken vanhedrande
ursägter; det påtagligt onda och origtiga
vill isynnerhet på allt sätt och i det längsta bibehålla
sig. Så yrkar man t. ex. nu, att AssistanceContoiret
är en välgörenhetsinrättning för
de egenteligen medellösa och fattiga, och att
dessa, den förutan, blefvo blottställda för nöd och
elände. X/ikväl skulle jag tro, att de trasor, som
dessa der beläna, blifva till så ringa värderade,
att de i hvad klädstånd som helst finge för dera
lika mycket, om ej mer
och troligen äfven,
i afseende på räntan, med icke större präjeri än
vid AssistanceContoiret, der io a ii procents
ränta genast afdrages. Också detta präjeri är olagligt
och origtigt, och sätter lagens bud i strid,
vid tillämpningen på en Corporation och enskildte.
Samma sak, som är tillåtlig för den /orra, är
olaglig, vanhederlig och straffbar för de sednare.
Denna motsägelse är ju orimlig och blott derföre
borde ifrågavarande lag och moral kränkande
inrättning upphäfvas.
När man nu lägger härtill att AssistanceContoiret
är en tillflyktsort för allt slags tjufgods,
att det åstadkommer och uppmuntrar misshushållning,
lättja och tjufnader, äfvensom direct
och uppenbart emot l3g och rätt idkar procenteri
isynnerhet med den förfelade framgång, att
StatsCassan ganska betydligt förlorar pä satarna
Ben 3 October f. mi
29
rörelse, sorn eljest för enskildta sh‘ges vara särdeles
lönande, __ då tyckes det mig som intet
enda talande eller ens rimligt skäl skulle återstå,
i stöd hvaraf man, med hopp om någon framgång,
borde kunna yrka på dess vidare fortfarande
på Statens bekostnad under hvad förändrade
administrationsvillkor som helst; och det är
på sådana grunder jag vördsamt anhåller, att
StatsUfskottets betänkande måtte återremitteras,'
så att Utskottet må komma i tillfälle, att närmare
pröfva Herr Östbergs och isynnerhet Herr
Hjertås förslag, i afseende på AssistanceContoirets
snara upphörande, och öfverlemnande till.
enskildta bolag innom Hufvudstaden.
Herr af Uhr, Gustaf: Jag för min del tror
tvärtom, att Assistanceinrättningen bör behållas,
ty, om jag ock skulle medgifva, att åtskilliga
skadliga följder deraf uppkomma, innebär dock
detta ingalunda, att ju icke inrättningen, rätt administrerad,
medförer mera godt än ondt. Otti
nemligen denna allmänna .Låninrättning icke v»,
re tillfinnandea, skulle utan tvifvel mycket mera
moraliskt ondt ega rum. Den fattige lånbeböfvande
skulle då nödgas vända sig till enskilde
procentare, som visserligen taga långt högre ränta,
än As8istansContoiret, ehuru detta äfven beräknar
mer än laglig ränta,
men låntagaren har
åtminstone der den fördelen, att hans pant
är i säkert förvar, och ovillkorligen till honom
återstå i I es, när han inom förfallotiden anmäler
sig till dess inlösen.
Återigen hvad den om
ständigheten
beträffar, att AssistansContoiret,
skall, såsom man säger, vara en tillflygtsort för
3»
©ew 3 Oetoler f, m.
tjufva? och skälmar, der de hafva sig öppet att
pantsätta stulet gods, så bör raan ihågkomma, att
den som bestjäles, äfven har i AssistanceContoiret
tillfälle att fl reda på och igenlösa det
Stulna *, och att det således för honom är en lycka,
om tjufven burit det dit.
Friherre Hjerta, Fredric. Da jag deltagit
Utl beredningen af detta Betänkande, har jag visBerligen
väntat mig anmärkningar dervid. Dock
trodde jag ej, att beskyllningen örn bristande consequens
skulle kunna Utskottet i denna fråga tillerkännas.
Måhända hade Utskottet kunnat undvika
denna beskyllning,* om det uppgjort det historiska
något kortare. Jag får emedlertid nämna,
att StatsUtskotteis Betänkande innehåller, att
det just för influencen i moraliskt hänseende
icke velat tillstyrka AäsistanceContoires upphäfVande;
och jag tror i öfrigt, att så länge vi i så
mångå andra fall, sorn Bränvinsbränning, kroghållning
m. m. icke inskränkt medlen till den befarade
demoraliseringen, vh icke böra göra början med
den ifrågavarande inrättningen» __ En af Mo~
tionairerna i ämnet, Herr Prosten Östberg, inlemnade
till StatsUtskottet den uppgift, att en
betydlig mängd stulet gods insattes uti AssistanceContoirer.
J anledning häraf infordrade StatsTJiskottet
från vederbörande en förteckning så väl
på personer, hvilka i AssistanceContoiret pantsatt
stulet gods, som på värdet deraf, och man
inhemtade af denna förteckning, att dylika insättares
anta! under ett år uppgått till i6, och värdet
af der pantsatte tjufgods till 273 Rldr. Det
är vä! åberopadt, att mycket dylikt godä aldrig
Den 3 Octoler /. nh '
efterfrågas,- eller igenlöses, men summan blir i
alla fall icke betydlig.
Skälet, hvarföre jag
för min del tillstyrkt Assistanceinrättningens bibehållande
till en kommande Riksdag, är, att då
Riksens Ständer beslutat län-anstalter för alla
näringsgrenar, och för alla meia bemedlade classer,
skulle, i ' fall AssistanceContoiret indroges,
den ringare och fattiga classen icke hafva någon
annan utväg, än att vända sig till ockrare,
hvilka, efter hvad man berättat mig, skola fordra
ända till sexton skillingar på Rijksdalern i
veckan.
Att ju flerehanda missbruk kunna vid Assistance-inrättningen
ega rum, vill jag ej neka,
men den lemnar deremot också tillfällen till
nödhjelp för de fattiga, dem do icke kunde få å
andra ställen. Den som tagit kännedom af inrättningen,
måste medgifva, att der exaisterar en
ordning och säkerhet för lånen, som verkeligen
är utmärkt.
Det är äfven omtaladt, huru stor förlust
Staten skall göra på denna inrättning; men hela
denna förlust har hittills utgjort omkring 12,000
R:dr per medium under fem år. Den är derjemte
i aftagamle, då, jemlikt hvad räkenskaperne
utvisa, förlusten år I822 besteg sig föga utöfver
9000 R:dr och under första hälften af
detta år uppgår den enligt provisioneie beräkningar
till 2600 R:dr,
Här har vidare blifvit nämndt, att man skulle
vilja gynna Assistance Contoirets Embets- och
3? Dm 3 Octoler /. ml
Tjensteman.' Detta vederlägges bäst deraf, att
bemälde Embets- och Tjenstemän fått vid sista
Riksdag af Riksens Ständer den försäkran, att
alia de, som voro försedde med Fiällraakter, skulle,
i händelse Tjensterne indrogos, får behålla
sina löner, och någon förändring uti detta be-,
slut har icke utan största orättvisa kunnat af nu.'
varande Statsutskott sattas i fråga. Jag hemställer,
vid sådant förhållande, om icke bemälte Tjen.
steman borde vara mera interesserede af Verkets
indragning, då de fingo bibehålla deras löner som
pensioner.
Hvad sedermera det vidkommer, att Ässi^
stanceinrättningen icke borde vara ett Statens
Verk, så har Utskottet jemväl delat denna öfvertygelse,
och i följe deraf tillstyrkt, att AssistanceContoiret
framdeles må öfvertagas af Stockholms
Stad, eller ett privat bolag, och Utskottet
har till och med föreslagit, att denna öfverflyttning
skulle underlättas, derigenom att AssistansContoirets
hus finge hyresfritt begagnas af den
nya administrationen, hvilken tillika skulle förses
med ett creditif.
Herr Montgommerie har
nämnt, att Herr Hjertås serskildte förslag vöre
det, hvarvid han egenteligen sig fästar, och sorn
han önskade måtte gå i verkställighet. Men det*
ta förslag motsägas icke af StatsUtskottets. Det
skiljer sig icke annorlunda från Utskottets, än
att Herr Hjerta ansett vissa lombardinrättningar
för hvarje trakt, böra, på sätt i Berlin nu skall ega
rum, organiseras, i hvilket fall han uppgifvit en
fullständig plan till reglementariska föreskrifter}
hvaremot
Den 5 October f. nt.
33
hvaremot Utskottet icke kunnat annat än i generela
termer tillstyrka den åsyftade förändringen
med Stockholms AssistanceContoir,
Jag har emedlertid för min del ingenting,
deremot» om Herr Montgommerie anmärkningar
föranleda till iterremiss af Betänkandet ; men
jag får dock gifva) tillkänna, att i PresteStåndef,
der Herr Prosten Öst herg ytterligare sökt göra
tin sats gällande, Betänkandet redan blifvit
bifallet.
Herr Montgommerie: Flere värde Ledamöter
hafva sökt uppfinna alla möjliga skäl, såsom talande
för Assistance-Contoiret* nytta. Jag tror
mig hafva redan i förhand vederlagt dem alla
uti mitt första anförande. Blott ett bör jag nu
tillägga, nemligen hvad Herr Prosten Östberg
ådagalagt, att vid denna inrättning consumeras
tjufgods bevisligen för icke mindre än 800 Ridt
Blco om året; men om man beräknar härtill det
tom icke kommit i dagsljuset, är lätt att förstå,
hurusom denna summa skulle kunna kanske mångdubblas.
Sålunda kan jag icke begripa, huru
man, med känsla för rätt och sannt, vill yrka
att en så beskaffad moralisk inrättning vidare bör
fortfara, då den, utan serdeles eller rättare ingen
uppoffring, kan afskaffa till lika tnyckert
tillfredsställelse, sora heder för Rikets nu församlade
Ständer.
Att Högvördige PresteStåndet bifallit Ut
-
Rid .0. Ad. Prot, IX Band lista Afd. 3.
54
pen 3 Octo ber J. m»
skottets Betänkande, bevisar beklagligen ingen ting
annat,än aH detta Stånd icke noga öfvervägat ämnet,
och kan lyckligtvis icke verka något på Ridderskapets
och Adelns beslut. Detta bevisade sig
vid frågan om NummerLotteriet, hvilket PresteStåndet
också bibehöll, men Ridderskapet och
Adeln genom enhälligt beslut tillintegjorde, ehuru
beklagligen förgäfves mot 3 Stånds motsatta beslut.
Jag får således förnya min vördsamma anhållan
om återremiss och att Herr Hjertås förslag
måtte tagas i noga betraktande.
Herr ¥011 Hohenhousen, Michael: Jag förstår
icke den Statskunskap, som vid afvägandet af
fördelarne af en allmän inrättning, kastar i den
ena vågen den moraliska nyttan, och i den andra
penningevinsten; men, om jag äfven skulle
godkänna detta beräkningssätt, så då jag finner
inrättningen både vara omoralisk såsom
en privilegierad gömma för tjufgods och utgöra
ett nödigt bihang till NummerLotteriet, samt tillika
förorsaka Staten en icke obetydlig kostnad,
kan jag äfven efter denna beräkningsgrund icke
annat än ogilla, att inrättningen vidare bibehålles.
På denna grund förenar jag mig ock nu
med Herr Hjerta deruti, att AssistanctContoirec
bör upphöra, men jag tror icke, att frågan derom
bör behandlas såsom blott en önskan för framtiden,
utan att Riksens Ständer nu böra bestämdt
tillkännagifva, att AssistanceContoiret innan nästkommande
Riksdag skall upphöra, på det att såmedelst
tillfälle må beredas åt Stockholms Stads Auctoriteter,
för hvars fattige ifrågavarande lån-anstalt
påstås vara vidtagen, att på egen bekost
-
Btn 3 Octoier f. m,
is
nåd organisera en pantbeläningsinrattning, om
de skulle pröfva det nödigt.
Jag kan icke med
gifva,
att Lagen om jemlika rättigheter för aila
Medborgareklasser brytes derigenom, att man i
H ufvudstaden indrager en inrättning, som der
möjeligen någongång kunnat vara en tillflyktsort
för den fattige lånbehöfvande, men också oftast
blifvit missbrukad, och utgjort ett säkert
förvaringsställe för tjufgods. Jag anhåller således,
det Ridderskapet och Adeln täcktes bevilja
återremiss af StatsUtskottens Betänkatde, så att
Herr Hjertås förslag må närmare skärskådas, och
bestämdt beslut af Riksens Ständer må kunna fattas,
att AssistanceContoiret skall upphöra, och
inom hvad tid sådant må ske. Att, såsom Herr
Hjerta, föreslåvissa reglementariska föreskrifter
för den anstalt, sona kan anses nödvändig i AssistanceContoirets
ställe, skulle jag för min del anse
icke tillkomma Riksens Ständer, helst Kongl;
Majit, i händelse Han finner en sådan anstalt för
Staden nyttig, säkerligen lärer gerom OfverStåthåhareEn
betet låta vidtaga de dervid erforderliga
åtgärder.
Grefve Crnnhjtltn, Polycarpus: Det är ej för«
sta gången, som man, vid genomläsning af Stats.
Utskottets Betänkaoden, funnit att Utskottet medgifva
den omoraliska principen i vissa Statsinrättningar,
och sådant oaktadt yrkat deras fortfarande.
Sä vidbeck Utskottet vid ett föregående
tillfälle, då NummerLotteriet var i fråga, att
denna anstalt verkeligen vore mindre moralisk,
m; n anföde såsom eo motvigt, den deraf härflytande
penningevinsten,
Här åter har Utskot
-
Den 5 Octöbcr f, m.
te» väl medgifvit, att en årlig förlust för Staten
uppkommer, men ändå tillxtyrkt, att inrättningen,
må tillsvidare oförändrad fortfara, för att sedermera
af enskilde öfvertaga». Jag finner visserligen
den förra delen af detta tillstyrkande besynnerlig,
men ännu besynnerligare förefaller det
dock, att Utskottet vill bortkasta det omoraliska
af Assistanceinrättningen från Staten på enskilde,
genom den önskan att de må öfvertaga denna inrättning.
Orsaken, hvarföre Utskottet nu ansett
Slaten ej böra längre befatta sig dermed, måste
nemligen igenfinnas i det immoraliska deraf,
och om Utskottet medgifver detta, hemställer
jag om icke det immoraliska är lika skadligt i
fall det lemnäs i enskildes händer?
Om man
imedlertid önskar, att en låneinrättning till förmån
för Stockholms fattige
en förmån, den
jag dock icke föreställer mig si högst väsentelig,
må finnas, bör man åtminstone ställa så till, att
denna inrättning blifver lika fördelaktig för den
ärlige Medborgaren, som för tjufvar och skälmar.
_ För min del känner jag åtminstone icke någon
annan fördel af nuvarande AssistanceContoir,
än att man der kan under Biksdagarne för
godt köp inhyrt sina åkdon.
I öfrigt instäm
mer
jag i Herr von Hohenhausens tillstyrkande,
att AssistanceContoiret må vid nästa Biksdag ovillkorligen
upphöra.
Friherre Cederström, Jacob; Lika raed de
värde Ledamöter, som sist yttrat sig, har jag
alltid ansett NammerLotleriet vara en högst omoralisk
inrättning, som inleder Allmänheten i
apeltörluster så mycket mera, som grunden der
-
Dtn 3 Oetoher f. m.
57
före är, att förlust icke kan drabba Lotteriet, men
är bestämdt gifven för spelarne. Men förhållan.
det är ej enahanda med AssistanceContoiret; och
med all aktning för StataUtskottets utlåtande, tror
jag dock, att, om man behagat närmare undersöka
och granska, huru det tillgick med belåningen
af panter, innan AssistanceContoiret inrättades,
man nogsamt skolat finna, att oordningarne
och oredan vid dylik beläning voro sådane,
att de måste förebyggas och påkallade en allmän
anstalt i detta ändamål. Om nu den öfverklagade
kostnaden för denna anstalt kunde genom en
förbättrad organisation undvikas, men genom inrättningens
upphörande samma oordningar och
oreda, som före densamma egde rum, skulle ä
terställas
hemställer jag till de värde Talar
ne,
om icke en vida större immoralitet skulle
komma att ligga i de inrättningar, som sedermera
och i följd af AssistanceContoirets indragning
bildades.
Man har anfört, att tjufgods kunde i berörde
Contoir insättas och belänas. Kan detta icke
äfven ske hos enskilde långifvare? Och är det
icke den stora skilnaden emellan ett publikt låncontoir
och en enskild procentare, att man å
förra stället kan efterhöra och återbekomma hvad
man förlorat? — Dervid kan val invändas, att
man måste utlösa det stulna. Men detta är en
af de omständigheter, som tillhöra .det reglementariska,
och möjligen kunde förändras. Dock,
om det stulna och pantsatta godset förvarades hot
enskilde, hemställer jag på hvad giund man
skulle kunna bos dem göra en ransakning der
-
j)cn 3 October J. m,
örn. Visitationer i enskildes hus äro, som bekant,
icke af lagen iPiåtne. Den bestulne måste
således vid slika tillfällen afvakta tiden, för
att få sin egendom tillbaka.
Efter min öfvertygelse är det visserligen
ganska vigtigt, att Assistaticeverket blifver reorganiserad!
både i afseende på behandlingen af
det stulna gods, som dit inlemnas, och hvad
den ökade Tjenstemannapersonalen beträffar. Men
jag tror mig böra fästa uppmärksamheten å det
förhållande, som inträder, i händelse Verket
upphörer. Den Utgift, som nu drabbar Staten,
skulle då blifva än »torre, ty hela personalens
aflöning kornme att belasta Statsverket. Det är
väl sannt, att i tidens längd och i den mon
tjenstemännen afgingo, skulle expectancelönerne
minskas, men under tiden kunde alltförväl hända,
att Riksens Ständer funn.o, det alla de oordningar,
som voro följder af Assistance-inräitningens
upphörande, påkallade dess återupplifvande,
i dess fordna eller ett förbättradt skick,
och dervid hade då Staten endast gjort en förlust
af några tusende Riksdaler mera, rnen saken
i alla fall blifvit bibehållen.
- I
Herr von Hartmansdorff, August: Jag är hufvudsakligen
förekom rnen af Friherre Cederström.
Afven jag ogillar AssistauceContoirets tillvaro,
eå vidt afseende göres å det moraliska förderf,
den kan åstadkomma; men jag skulle dock tro,
att ett större förderf uppkomme genom AssistanceContoirets
upphörande, och det är derföre jag
tillstyrker, att detsamma må än vidare fortfara.
Ben 5 Oclooer. J. mu
39
En värd Ledamot har anmärkt, att ingen jemförelse
borde ega rum imellan moralisk fördel
och skada, samt materiel fördel och skada. Jag
tror dock, att man aldrig kan upphöra med denna
jemförelse, emedan fattigdomen är såsom ordspråket
lyder, alla vackra förslagers graf. Här är
tillika händelsen den, att utom det, att det moraliska
förderfvet ofelbart blefve långt större, om AssisianceContoiret
indroges, skulle Staten derigenom
förlora 6000 R:dr mera om året, än den nu gör
genom dess tillvaro, StaisUtskottet har icke föreslagit,
att AssistanceContoiret skulle för ali
tid qvarblifva,
blott att det må på försök fort
fara
till nästa Riksdag, så att man må erfara, i
hvad rnon kostnaden derföre kan minskas och att,
i händelse man funne anstalten kunna under .enskildes
förvaltning bära sig , den då till dem öfveriåtes.
Saken är således densamma i Utskottets
som i Herr Hjertås förslag. Men Uokottet
har valt en långsammare och som mig synes säkrare
utväg, än Herr Hjerta. Jag kan ej inse,
hvarföre man icke skulle bifalla Utskottets betänkande.
Jag tror ej eller det vara möjligt, att
utsätta en bestämd tid för indragningen af Assistanceinrättningen
, om man icke ville utsätta
sig för en lika bestämdt gifven förlust; och äfven
lemna derhän, huruvida det moraliska onda
blefve större, än nu, da Staten har sin hand i
styrelsen. Man har sett, att Staten uti andra
förbindelser, hvaribland den väsentliga, att inlösa
sina sedlar , icke alltid inom viss tid uppfyllt
hvad den sig åtagit. När denna noggranhet
icke egt rum i större fall , tyckes det som
ulan afvert kunde hafva någon fördragsamhet otg
4Q
Ben 3 Oetober f. m.
Staten i detta mindre , icke kan genad gälda dan
förlust, sorn ett hastigt upphäfvande af AssistanceContoiret
skulle medföra.
På grund häraf tillstyrker jag bifall å StatiUtskottets
betänkande*
Herr Hjerta'. För min del tror jag, att
man gör ganska orätt, om man fördömer all
pantheläni ng, såsom omoralisk. Man må väl
kunna medgifva, att, på det sätt AssistanceContoiret
hittills blifvit förvaltadt, detsamma måhän*
da bidragit till den mindre sedlighet, sorn innom
Hufvudstaden ibland de ringare folkklasserne på»
stås ega rum. Men alt pantlåning i allmänhet
skulle vara något omoraliskt, kan jag ingalunda
vidgå, så snart den sker på ett lagligt och öppet
sätt. Helt annat är förhållandet, då detta låningssätt
är hemligt, och öfvergår till ocker, ty
ifrån detta ögonblick är det lika skadligt som omoraliskt.
Men i förra händelsen deremot kan
jag icke föreställa mig ett pantlån värre än ett
namnlån. Jag kan således icke hnna, att de vär.
de Ledamöter, som talat emot AssistanceContoirets
(unctioner, rigtigt uppfattat idéen deraf,
då de kallat dem omoraliska, ty tvärtom skulle
det synas mig, som uti denna lånväg funnos
medel till beredande af en större moralitet, äa
som annars skulle vara att förmoda. Det gifves
nemligen vissa folkklasser, som icke hafva någon
arbetsförtjenst på vissa tider af året, och hvilka,
i händelse af tillfällige behof, sjukdom m. m,
icke hafva annat medel i nödens stund att tillgripa,
än alt beläna sina möbler och verktyg.'
2)«« 3 Ottober f. nij
41
Det är för sådane personer, sorn man mäste tänka
och sörja i en stor stad, och blott der kunna
dylika panllåneanstalter uppsta. Men jag skulle
deremot tro det vara origtigt, att Staten uppställer
sig till förvaltare af en läneinrättning för
desse lånbehöfvande; ty dermed skall, utom annat,
äfven följa en betydligare kostnad. Om
åter omsorgen i denna väg lemnäs ät enskilde,
och bestämde villkor, rättigheter och skyldigheter
för dem utstakas, så vågar jag tro pantlån
kunna ske utan några skadliga följder, och jag har
derföre föreslagit ett sätt, att hastigt upplösa det
nuvarande AssistanceContoiret, utan att bestämma
någon viss tid. Jag är inom mig öfvertygad,
alt, om man tilläte enskilde personer, att i min.
dre scala iorätta dylika Iåns-bolag, två år icke
skulle gä förbi, innan man hade flera sådana bolag
, och saken skulle då lyckas, utan att man behofde
frukta, att den fattiga klassen skulle befara
att råka i den bekymmerfulla ställning, sorn
man trott sig kunna genom Assistanceinrättningen
förekomma. Det är väl sannt, att det numera
kanske är den fattige, sorn minst begagnar
sig af inrättningen; och sådant har ofelbart kommit
deraf, att den blifvit utsträckt vida utöfver
hvad den borde vara. Så hafva t. ex. Fabrikan.
ter fått beläna sina varor, utan någon norm, äfvensom
nipper och andra dyrbarheter blifvit b*>.
länte med stora summor, hvilket till betydlig
del borttagit lånlillgången och ledt till förstörande
resultat. Detta skulle dock föickommas,
om. såsom jag i min reservation föreslagit, ett
maximum för utlåningen funnes, så att ändamå
-
4 i
Den. 3 Oclobcr J. »i.
let endast blefve att hjelpa låntagarne från ögon^
blickiige behof.
Herr von Hohenhausen har väl yttrat, att
några reglementarisk» föreskrifter icke borde förekomma
i den underdåniga önskan i ämnet, s-om
Rik sens Ständer eniigt StatsUtskottels tillstyrkan.*
•le kowme att Kongl. Maj:c förelägga. Jag har
icke eller bestämdt föreslagit några sådana, men
jag har trott det vara nyttigt, att föreslå några
allmänna erunder, hvarpå en beslut tili en förändrad
Assistanceanstalt kunde byggas, och jag
har i Hena hänseende hufvudsakligen uppgifvit:
ett maximum för utlåningen; öppen bok; policeuppsigt
m. rn. samt några andra mindre försigtighetsmått,
som vid första påseendet förefalla såsom
reglementarisk» föreskrifter, men vid närmare
betraktande säkerligen gkola finnas vara blotta
utkast till hufvudgiunder för den blifvande inrättningen.
Jag tillstyrker återremiss af StatsUtskottets
betänkande, på det att man så hastigt som möjligt
må fä slut på den nuvarande Assistance-in
rättningen
ett ändamål, som med antagande
af Utskottets förslag icke nog tidigt skulle kunna
ernås.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustafi Om jag kun.
de inse, att Asststanetinrättningen verkeligen
vore omoralisk, skulle jag visserligen icke tveka,
att tillstyrka upphäfvandet deraf, äfven om den
lemriade aldrig så stor vinst åt Staten,
och
än mindre skulle jsg tveka att gota det, enär
Ven 3 Octolitr /. «.
43
den medförde ärlig förlust. Men jag kan deremot
icke finna, att i denna inrättning ligger
något omoraliskt, utan är tvärtom öfvertygad, att
den bidrager till förekommande af brott, och således
är till sin tendens moralisk, Jag hemställer
nemligen, hvarthän den nödställde skulle taga
sin tillfiygt, då hungern och behofven plågade
honom, om icke han hade depna nödanstalt
att anlita, till dess han genom arbetsförtjenst
åter kunde bereda sig uppehälle? Hankan
icke med någon' säkerhet påräkna lånbiträde hos
enskilde personer, emedan så få af dem viga alt
mottaga panter af okändt folk, enär de hafva att
befara der panten är stulen; och jag undrar så
mycket mindre derpå, att enskilde hysa denna
fruktan, som exempel finnes, att den, sorn köpt
kreatur på öppet torg, förlorat varan, emedan
den var stulen. Man har sagt, att Assistanceinrättningen
vore omoralisk derföre, att den gifve
anledning till lotterispel. Jag hemställer dock,
om icke Dlsconter, fastighetslån, odlitagslån m.
m. äfven på samma grund äro omoraliska, enär
de gifva anledning, om icke tiil lotterispel
åtminstone till Pharso och Wira, som förmodligen
äro lika fördömliga.
Man säger också, att AssistanceContoiret är
en tjufgömma. Men om det är så, mäste man
dock medgifva , att det flir tjufveri är den aldrafarligaste;
ty tjufven bör alltid befara, att egaren
är före honom på Assislancen ; och att hart
således risquerar både att förlora sitt tof, och
att blifva gripen, hvilket verkligen mer äu en
gång lär hafva skett.
44
Den 3 October f. tn.
Jag får således tillstyrka bifall å StatsUtskoltets
betänkande, ehuru jag visserligen hade
önskat, att sådane anstalter blefvo vidtagne, att
kostnaden för Staten kunde minskas; och detta
ändamål skulle efter min öfvertygelse kunna åstadkommas,
om Öfverstyrelsen af AssistanceCnntoiret
förvandlades till en Municipal-styrelse,
sålunda att Borgare i Stockholm åtogo sig befattningen
dervid, likasom nu sker vid flere
barmhertighetsverk. Men då denna förändring
af inrättningen i alla fall icke nu kan påräknas,
skulle jag vördsamt tillstyrka, det Höglofl. Ridderskapet
och Adeln täcktes till tidens vinnande
bifalla StatsUtskottets förevarande betänkande»
Herr Grefven och LandiMarskalken till känna
8 a f, att Plenum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr Rosenblad, Bernhard'. Jag tror mig först
böra fästa uppmärksamhet på ett misstag, som
jag tror, insmugit sig i den näst för den siste
värde talarens yttrande. Han har nemligen trott,
att man här såsom omoraliskt ogillat lån på pant.
Jag deremot tror, alt man endast såsom omors.
liskt ogillat lån på misstänkt gods. Det förra är
ett förhållande, som med ett odladt samhälles
mångfaldiga nyancer af behof och af ögonblickliga
utvägar för dessas tillfredsställande ofta måste
inträfla.
Vill man hafva ett praktiskt bevis
för den theoretiska sanningen af olämpligheten
utaf en viss maxirniräntas stadgande
och af
StatsNäringsföretag; så behöfver man endast skida
^.ssistanceContoiret och dess resultater. Sven
-
Den 3 Ortober f, m.
45
ska Lagen förbjuder såsom ocker hvarje enskilt
mans lån åt annan enskild inan mot högre ränta än
6 procent.(vissa Förlags- och Bodmerilån undantagne).
Staten deremot uppoffrar såsom en barmhertighetsgerning
årligen circa 29.000 B:dr Jhco,
för att låna ut 200,000 s:m R:dr åt behöfvande mot
7 åj 14 procent och deröfver. Enskilte Associerade
drefvo först denna inrättning med vinst j Staten
nu med en årlig förlust af 8 i 9 procent utom
räntan. Jag medgifver, att så länge Lag och Opinion
såsom brott stämpla hvarje utlåning mot en
ranta, som kan vid lån på lös pant motsvara de
större omkostnaderne, besväret och risquerne, och
således hederligt folk sällan utan förlust kan befatta
sig med en sådan rörelse, torde någon anstalt för
att hindra de fattiga att falla i verkliga ockrares
och Judars händer, vara nödig. Men jag
inser intet skäl, hvarföre Statskassan skall bestrida
kostnaderne för en sådan inrättning i Stockholm
mer än i hvarje annan af Bikets Städer,
der behofvet med svårare tillgång på förtjenst
för den fattigare klassen snarare torde påkalla en
dylik. Men skulle man anse Stockholm ega några
anspråk, efter en sådan inrättning redan finnes
här, så tror jag, att Staten gjör mer, än hvad billigen
kan fordras, om den till Stockholms Stad
öfverlåter hela Assistanceinrättningen med dess
Hus och alla tillgångar, mot villkor att Staden
sedan bestrider dess underhåll. Skulle likväl
icke detta förslag vinna bifall, utan man anser
Staten böra fortfara såsom Priviligerad Procentare,
så torde en total reorganisation af ifrågavarande
Verk böra ega rutn och haren af Verkets äldre
Tjenstemän dertill redan 18to uppgifvit ett för
-
46
Ben 3 Oclobtr J, m.
slag, som torde förtjena afseende. Det lärer idta
behöfva bevisas, huru olämplig en Collegialfor—
vältning är af ett Verk, hvars enda föremål är
att utlåna på pant 200,000 R:dr, äfvensom att
fördetta Föremål underhålla en Eivbetsmannarkara
af egenteligen endast hvad i Handels- och Krämarestil
kallas Betjenter.
Rörande den kostnad Staten kunda få vidkännas
vid indragningen af AssistanceContoiret,
genom pensionering af dess Tjenstemän, så torde
jag få fästa uppmärksamhet vid den betydliga
skillnad, som inom denna personal eger ruin.
Ringaste delen består af verklige Embetsman,
som efter uppoffrande af sin hästa tid i det allmännas
tjenst, stadna! inom Assistancen. Billighet
och rättvisa kräfva, att desse, i händelse af
en indragning, bibehållas vid de lönevilkor, de
innehafva. Ett annat förhållande äger deremot
rum med de tjenstgörande personer, sorn på
samma sätt, som man ingär i tjenst hos enskiidta
, ingått vid Assistancen. Ehuru hediade
med Embetsmannavärdighet, har deras tjenstebefattning
vid Assistancen, hvarken fordrat några
uppoffringar eller afbrutit för dem tillfället,
att i annan dylik väg söka sin lycka. De kunna
således utan billigt anspråk p| annan ersättning
vid en blifvande indragning, vara tillräckligt ihogkomne,
om de erhålla till exempel 3 månaders
gratification, för alt hinna skaffa sig annan
con dilion.
Grefve Cronhjelm: Det har under discussionen
blifvit nämndt, att Assistance-inrättningen
D*n o Octoler f, m.
i?
»kall vara gjord för ett godt ändamål. Men di
den period nu inträffat, att man funnit det dåliga
ändamålet af flera anstalter och inrättningar
som tillkommit på samma tid, som AssistanceContoiret,
må det åtminstone vara förlåtligt, om
man misstänker grunden för detta barmheitighetsverk,
som tager icke mindre än fjorton procenta
ränta af den fattige låntagaren.
Man har sagt, att ändamålet skulle vara att
förekomma pantlån hos enskilde. Men denna
lånmethod fortfar i alla fall ännu. Låntagaren
mister i sinom tid panten å båda ställena; och
fördelen för den, som lånar i Assistancen , måtte
vara ganska obetydlig mot den , som är att påräkna
hos den enskilde; men skilnaden är egentligen
den, att AssistanceContoiret lånar mera på
panten, än den enskilde procenfaren, och det är
således lättare för låntagaren, att igenlösa den
hos den senare.
AssistanceContoiret mottager också allt hvad
som bjudes det att belänas; de enskilde se sig
ater mera före oell akta sig, alt icke gifva lån å
tjufgods.
Här har ock blifvit omtaldt, att de
som yttrat sig emot AssistanceContoiret, skola
tadlat all pantbeläning. Jag har icke kunnat förmärka
en sådan intention , och hos mig har den
åtminstone icke funnits. Men jag bar trott, att man
möjligen skulle kunna inrätta en pantlåneanstalt
så, att icke tjufvar och skälmar derigenom gynnades;
och om sådane anstalter skola existera,
sä made vara ät den enskilda industrien för behållne.
Här har jern val blifvit yttradt, att kia
-
43
Den 3 Octobe.r /. m.
des oell andra fabriksvaror, till betydlig del upptagit
lånefon.den; men jag tror mig veta, att de
upptagit den betydligaste delen deraf) ty om man
dermed jemförer de fattige* län, skall man finna
att desse utgöra en ganska liten summa-
En
värd Talare har anmärkt origtigheten deraf, atc
' Hufvudstaden ensamt skall tillgodonjuta fördelen
af AssistanceContoiret; och jag instämmer destoheldre
deruti, sorn i Hufvudstaden under de senare
åren de mästa penningarne circuierat eller
qvarstannat, och där i öfrigt alltid är tillfälle
till arbetsförtjenst. Jag har i öfrigt icke något
att invända deremot, att Staten afstår till enskilde
AssisunceContoiret med dess tillhörigheter,
men jag kan ingalunda gilla, att Staten inbjuder
enskilde att öfvertaga det. Jag förnyar slutligen
min anhållan om återremiss af betänkandet.
Grefve von Sehwerin, Fredric Bogislaus,
Herr Cederschjöld har redan ådagalagt, att, om de
anstalter, sorn nu finnas vidtagne, för att bispringa
de arbetande och under vissa tider lånbehöfvande
folkklasser, skulle upphöra, innan åtgärder
hunnit vidtagas att pi annat sätt hjelpa dem, så
skulle derigenom sannolikt flere brott föranledas.
Jag får vidare fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet, att då vår Lag innehåller stadganden
om penningeförsträckningar mot pant,
kan hvarken upplåning pi pant eller utlåning
mot pant, anses för uågon ting, sorn är tadelvärdt.
Det torde också vara mången bekant, att i alla
små Städer finnas små Astistancer, eller folk, ägande
små capitaler och för gamla till arbete,
hvilka
t)en g Öctober J. iil,
49
livilka mot vissa styfver på plåten låna mot pant.
Vinna de härpå något mera, än de stora kapitalister
vinna, så hjelpa de ock manga, som de
stora lemna ohjelpté.
När först mäldpenningar kortimo i bruk, oell
seden upphörde att låta de fattige mätta sig af
de smulor, sorn folio ' äf de rikas bord, blef det
en födkrok för mången att, under tider, då ut~
Vägarne till loflig penningeatkömst vörö stängde,
utlåna penningar mot underpant af persedlar, sorn
agde penningevärde, men räntan, Som derföre
fordrades, gick till 50 och §0 procent. Då trädde
styrelserne emellan, och så kallade Monts dé
piete, lioräbarder och Assistancer inrättades. Andamålet
med dem var att förebygga, att arbetarens
nöd ické skulle rhissbrökas. Men det har
bandt desäe anstalter, hvad söm s allmänhet hadder
alla skyddsanstalter, när de icke strängt bevakas,
ätt de blifvit förtryckande, ifrån att vara
skyddande. De måste då upplösas, och har man
emedlertid lärt känna handteringens natur, så ätt
man förstår att motverka det skadliga och olofliga],'
så gör man också bäst att låtä handteringen återgå
till sitt första Och naturliga Sskick.
1 Berlin och i flere andra storå Städer utgör
pantutlaningen en örganiseråd Näringsgren. I
Stadens sérskilfa qvårter etablera sig pantutlånare
eller Assistenter, hvilka, Örn jag mips rätt, ej
få sträcka sin rörelåe utom deras qvarter. Deras
höcker äro öppna; d’e äro policen ansvarige, att
Ridå. b. Ad. Prof. IX Rand. irsla Äfd. 4.
50
Den 3 O&tooer f, rn.
den pant, mot hvilken de låna, icke är stulit
gods. Alven der tiliåies, att uppbära högre ränta
för lån på vecka, än för lån på månad. Mari
misstar sig, då man kallar ocker den högre ränta,
som fordras för små lån på korta tider. Panternas
vård och alla de anstalter, sorn fordras till
en sådan Närings bedrifvande, absorbera den del
af räntan, som öfverskjuter den vanliga.
Jag tillstyrker åtérremiss, på det Ridderskäpet
och Adeln må komma i tillfälle, enär betänkandet
återkommer, att understödja den åsigt, sorn
Herr Hjerta i sin reservation framställt. Dea
förändring, som Utskottet förslagit, att lånerörelsen,
jemte creditivets begagnande å 2 procent
äfven som husens utan hyra, skulle Öfverlämnäs
ät ett Bolag, kan jag icke gilla- Bolaget skulle
kanske begagna de detsamma öfverlåtne förmåner
till utförande af andra speculationer, än att bispringa
penningebehöfvande arbetare med lån, och
emedlertid,-under åberopande af sitt monopol*
neka andra att utlåna mot pant,
Jag hoppas, att i den mon, som sparbankerna
komma i gång, också hågen hos de lägre klasserna,
att i kläder och husgeråd lägga sina besparingar,
försvinner, och i och roed detsamma
behofvet att pantsätta, enär sjukdom inträffar eller
arbetsförtjenst tryter. Att denna håg hittills va.
iit rådande hos de lägre klasserna hareina goda
skäl; erfarenheten har gjort dem försigtige; de
äro icke så starkt begifne på Lotteriet och Hazardspel,
sorn man anklagar dem före. De veta, att
då de lägga sine besparingar i det så kallade
Ren 3 Or. t o it fr f. m. g t
gångbara myntet, siarö sediarne, som <!e erhålla,
blott Lottsedlar i det stora Stats- BancoLotterief,
på hvars dragningar få vinna och mängden förlorar.
Herr von Hartmansdorff: Grefve von Schwerin
har nyss leninat oss den historiska upplysningen,
att grunden till Ässistance-inrättningen
var åsyftningen af en from stiftelse. Således
torde hvad en annan ädel Grefve här anmärkt
öm den mindre göda afsigten dermed förfalla, oberäknadt
att, i fall det anses för ögonblicket
nyttigt, att inrättningen fortfar, roan icke lärer
böra återgå till den fordna bevekelsegrunden för
dess upprättande. Man har uppgifvit deri vanliga
procenten å lån i ÄssistanceContoiret till 12
öller 14 procent. Jag vågar icke lita på mitt
minne, och således icke bestämdt uppgifva den,
men om jag icke bedrar mig, så innehåller Statsfjtskottets
hetänkande, att berörde procent nu
utgör 8 för hundrade, eller 2 procents provision,
utom laga ränta. Den var dock högre i början.
Örsakén, hvatföre inrättningen nu icke kan bä«
ra sig, såsom i begynnelsen j tigger för öfrigt
deruti,- att då var Discon (rättighet dermed före.
nåd. Conloiret hade ett creditiv på Banken till
penningars erhållande mot 3 procent och utlånade
dem åter för 6. Men denna rättighet upphörde
§r 1792, i anseende till dén då under Riks?
gäldsContoiret inrättade ÅU manna Di3conten} och
30m Ässistanceverket icke kunde bära sig utan
Discont , blef detsamma åt RiksgäldsContoiret öfverlemnadt.
Nu vill man icke allenast bibehålla
, utan äfven utvidga de stora Disconterne, sorn
52
Den 3 \)c!ober /. m'.
äro inrättade för de stora gäldenärérne , meri deremot
indraga Assistance-Contoiret, som är til 1—
jkommit för de små, Jag hemställer om det är
billigt. En'Ledamot har anmärkt,att AssiatanceContoiret
ar ett lämpeligt stalie att göma tjufgods.
En annan Ledamot har redan upplys!, att
det är lättare, att der igenfinna, hvad man förlorar,
än annorstädes. JDetta gäller om varorne?
och hvad de personer beträffa, som insätta dem,
så blifva de sedda på ett publikt stalie af flere
personer, än hos en enskild utlånare pl pant,
och äro således lättare att ertappa. Skall åter
tjufveri vända sig till den enskilde ockraren, si,
för att freda pantén, nedsmälter han måhända
silfret, förändrar kdäderne m. m. så att det blif—
ver lika svårt, att igenkänna godset, som att få
rätt på tjufven.
Hvad åter beträffar, att den största delen af
utlåningen i AssistanceContoiret skulle bestå i
lån å Manufactur- och Fabriksvaror, så har StatsUtskottet
i dess betänkande upplyst, att af de
250,000 R;dr som sedan sista .Riksdag varit för
detta ändamål anslagna, hafva sällan något år
mera än 150,000 Xtldr blifvit begagnade. Man
ser följagtligen, att Manufacturlånen icke varit
starkt anlitade.
Jag bör sluteligen fästa uppmärksamheten
derpå, att det icke är blott de fattigaste af den
arbetande klassen, S3tnt ijufvar och bedragare,
som insätta gods och varor i AssisianceContoiret.
Det är många så kallade pauvres- horteux, som
der insätta cina tillhörigheter, måhända sina vin
-
Ben 3 Or. t ober /. m. gj
ferplagg om sommaren, och sina somrnarplagg orri
vintern, och såmedelst dr3ga sig fram.
Mig synes i (ifrigt, att de skäl, Grefve von
Schwerin nyss anfört, snarare skulle föranleda
till bifall än till återremiss af StatslTtskottets betänkande,
och jag tillstyrker för min del destoheldre
att betänkandet må genast bifallas, gotia en
återremiss deraf endast synes leda till tidsutdrägt.
Herr von Hohenhausen'. Då fråga nu uppstått
att bifalla StatsUtskottets betänkande, tror jag mig
böra fästa, Hpglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
å några af Herr von Hartmansdorff*
anmärkningar. Han har ibland annat sökt viss,,
att AssistanceContoiret vore den enda låninrättningen
för små låntagare i stället att vi bafve
så månge dylika för de stora. Skulle man se
saken utur denna synpunkt, så frågar jag, hvad
rättvisa är deruti, att en sådan lånanstalt blott
finnes för Stockholms Stad, utan afseende å de
öfrige Städernes och landets behof deraf. Billig,
heten skulle då möjligen påkalla inrättandet af
HilialAsihtancer i landsorterna. Jag har icke tält
hvarken emot pantbelåning, eller motsagt den
respectabla åldern af detta iånesätt, ty. med afseende
ä tidens, anda vet jag ganska väl, begagnande
ett biukeiigt talesätt, att det vore att tala
hufvudet af sig,
att yttra sig emot detta el
ler
hvad annat lånesätt som helst. Men jag
har detta tillfälle blott afsett, att man må anskaffa
ett slags garantie, att icke tjufgods i AssistanceGontoiret
insattes och utlöses, utan att man
bfihöfver efterfråga insättaren.
Jag skulls jern
-
54
Den 5 Octo ber J m.
val tro, att om man vill betrakta Assistancpr
Conloiret såsom en nödvändig inrättning ti ll hjelp
för Stockholms Stads fattige, inrättningen också
bör bedrifvas ensamt för denna Stad och genprn
den. I sådant fall borde inrättningen stå under
Pplicens öfverstyrelse, som äfven kunde undanrödja
missbruken. Men att en hel Stat, eller
sorn är detsamma att Statsverket skall underhålla
denna partiella anstalt, deruti finner jag alldeles
icke någon billighet. Icke eller kan jag inses
att så stor förlust skulle för Staten uppstå af
Assistanceppntoirets indragning, ty jag torde väl
få fråga, om Contpirets Embetsmannacorps kai}
fordra att bibehållas vid dess lönpr, såsom 1 ifs—
fidspensioner. En sidan förmån kupde icke gerna
tillkomma andre, än nggre åiderstegpe personer.
För min del tror jag icke någon Embetsr
man, hvilken det ock må vara, hafva ovilkorlig
rättighet, att fordra att Staten , i fall det yerk?
hvari han tjenar, indrages, skall, om han än är
i blomman af sin ålder, pndfå en stadigvarande
fifslidspension. Och jag torde i detta afseende
få fästa uppmärksamheten derå, att indragningar
$kedt af Militairecorpsen, af ett helt Regempnte,
hvarvid af Staten garanterade accord blifvit af
hefälet erlagde, utan att detta befäl fått annan
ersättning, än allenast åtta års lön, jemte öppen
rätt att söka annan befordran,
men ingalun
da
att tiligpdo beräkna någon lifstidspension. Detta
har jjg velat anföra, såsom ett bevis, att def
jpke är någon nödtvångslag, som bjuder Riksens
Ständer, att åt Assi statret Conioirets alla Tjenste?
fnan anslå expectancelöner eller pensioner.
Den 3 Oda ber J. m.
Herr Grejven och LandtMarskalken frågade,
om Bidderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
betänkande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras»
Hopades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grejven och Landt«
Marskalken förklarade, att som, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Bidderskapet och Adeln bifallen.
Herr von Hohenhausen, Michael, anförde skriftligen:
(Se
Bilagan Nio 3.)
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo Stats- och Bevillningsutskottens
den ao sistledne September under N.'o
488 afgifne, samt den 27 derpå fuljde eftermiddagen
på berdet lagde, Utlåtande, i anledning af
väckt fråga om alla Tullumgälders lirjViderande
i Svenskt mynt.
Friherre Cederström, Jacob samt Hans Excellence
He<r Grejve Mörner, Adolph Göran, anhöllo,
att berörde Utlåtande måtte ytterligare hvila
på bordet till nästa plenum ; hvilken anhållan
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade
icke kunna enligt 49 §. Riksdagsordningen för-,
vägras.
Föredrogos å nyo och bi föl I o* följande Stafs—
Utskottets den 20 sistlidne Sppternher algifne,
samt den 27 derpå följd© eftermiddagen p§
bordet lagde, Utlåtanden;
BCn 3.: Octohsr f\ m.
N‘.o 489- I anledning af Kong!. Majrts Hl*,
diga Remiss på Olof Söderbergs underdåniga ansökning
om nedsättning uti arrendet för Betesmarken
Rebbelberga Broar i Christianstads Län,
N.;o 490, Om Passevolance-afgiftens upphörande
eller nedsättning.
N:o 491- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
uti frågan om fastställande af en årlig underhålls-,
summa och Enkesäte för Hennes Kongl. Höghet
Kron-Prinsessan, i händelse Hennes Kongl. Plog?,
het blefve i Enkostånd försatt.
Herr von Hauswolff, Carl Gusfaf Retnkqjdf
anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N,:o 4.)
Eades på Bordet,
Föredrogs å nyo SratsUtskoUefs den 2-D.sistledne
September under Nto 492 aflåtne, samt den,
27 derpå följde eftermiddagen på bordet i agde,.
Memorial, angående RiksStindens serskildta beslut
uti frågan om anslående af ett årligt arfvode för
Ofver Directeuren Schvarts;,
Herr Lefrén, Johan Pehr'.- Som jag, är Mo.
tionair i denna fråga, hoppas jag Bidderskapet, och
Adeln ej illa upptager^ att jag anmält mig.
jica 3 Octobcr /, iu.
5?
StatsUtskotfets Betänkande innehåller 2:ne Afternativer,
hvaraf det ena blifvit bifallit af aine
Stånd, det andra af de båda öfrige. De medel,
sorn skulle utgå, om nstsr Alternativet öller min
Motion bifölls, äro naturligtvis Statens medel.
Enskiidte kunna icke komma i fråga, ej eller sådana,
sorn redan äro anslagne till andra företag:
Då här således blott är fråga om Statsmedel, anser
jag. njiåjet icke kunna förfalla. Man vill val
stödja sig på §-,n-om Statsregleringen: men ett bifall
eller afslag roullerar nu blott på en utgift,
aom i ena, fallet kommer att gravera Staten,, men
icke i det andra. Jag anhåller derföre, att detta
må! må, återremitteras roed anmodan till Utskottet,
att som målet icke kan förfalla, uppsätta
förslag till voteringsproposition uti Förstärkta
StatsUtskottet.
Grefve af Ugglar, (xU&tnfi Jag underställer,'
huruvida återrcmiss af detta mål kan ega rum.
Det är icke StatsUfskottet tillåtit, att förklara
Grundlagen, 75 §. Riksdagsordningen innehåller
att för beslut i alla Öfriga ärender, dem undantagne
, hvarom i 66 , 69 > 70, 71 och 72 §.
§ RegeringsFormen serskildt är förordnadt, galle,
jemte Konungens samtycke, o Stånds mening.
Men skulle 2 Stånd, stadna mot 2 förfaile frågan
och förblifve vid det, som tillförene stadgadt varit,
utan att samma fråga må kunna vid deri
Riksdagen ånyo väckas eller upptagas. Att först
och främst, denna fråga icke är af natur, att kun.
na förfalla, kari jag ej medgifva. Det är StatsUtskottets
tillstyrkanden om Statens reglering, sorn
tj får för,iafla; ilten här är ej fråga dosom, utan
45 en 3 Octo bfr J. m.
blott örn en underdånig anhållan till Jvongl, Maj:t,
att ansia en summa af de medel, som redan stå
under Konungens disposition, och detta måtte
icke höra till Statsregleringen, Så hafva äfven
Ständerne vid detta och förra Riksmöten ansett
förhållandet, hvilket dessutom var lika i frågan
om hamnbyggnaden i Jönköping, som äfven förföll.
Jag kan icke tro, att någon annan åtgärd
nu kan vidtagas, än att Betänkandet Olifver lagdt
till Handlingarne,
Herr Lefrén■ Jag anhåller att a nyo f|
upprepa den mening i 75 §, sorn Herr Grefve
af Ugglas uppläst, för att deraf draga en annan
slutsatts.
—
”men skulle 2 Stånd stadna mot 2tne, förfaller
”frågan och förblifve vid det sorn tillförene stad”gadt
varit, utan att samma fråga må kunna vid
”den Riksdagen å nyo väckas eller upptagas*
Här start förblifve vid hvad tillförene stadgadt
varit. Detta förutsätter sådana frågor, hvari någon
reglering förut ägt rum, Men denna fråga
är af egenskap, att icke kunna förblifva vid hvad
förut blifvit stadgadt, ty ingenting är stadgadt
derom. Jag inser icke något skäl, hvarigenom
en utbetalning från Statsverket kan komma under
annan cathegorie, än den af en Statsreglering,
Skulle vi gå så fint och spetsfundigt tillväga, att
skiIja ämnena under vissa former, så skulle vi
snart så fördjupa oss, att vi aldrig komma till
hvad vi kalla Statsreglering. I händelse Herr
Grefven och LandtMarskalken skulle anse sig icke
kunna meddela proposition å mitt förslag, och
Ståndet likväl sådan fordrade, torde Corrstitutions
-
Den 5 Octo ber f. nu
59
fJtskottet böra upplysa, antingen SlatsUiskoiteta
eller min mening öfverensstämmer med Grundlagen,
Herr Cederschjöld, Pehr Gusta]’. Jag får blott
hemställa, om icke denna fråga har någon likhet
med frågan örn anslag till Observatorium. Der stadnade
äfven 2 Stånd mot 2, och frågan gick till
förstärkta StatsUtskottet.
Grefve af Ugglas; I fall den af Herr Lefrén
citerade 75 §:n ej kan vara lämplig, då
den förutsätter, att Statsregleringen ännu icke
är uppgjord^ så får jag åberopa den 69, som är
ett undantag derifrån, hvilken torde vara mer
applicabel. Hvad beträffar den sednare af Herr
Cederschjöld omnämnda frågan, så är dervid den
skilnad, att Rikets Ständer, emot Utskottets tillstyrkande,
då beslöto, att ett nytt anslag skulle
uppföras på Stat. Hade det blifvit föreslaget, att
anslaget skulle utgå af extra utgiftsmedeln, så
skulle jag tro, att frågan, såsom icke tillhörande
Statsregleringen, kunnat förfallajj ty uti sådana
frågor beror det af Kongl. Maj.t ensamt, att gjöra
och låta.
Herr LefrénTill svar å den siste värde
Talarens anmärkning får jag anmäla, att en dylik
fråga här förevar, rörande KrigsAcademien,
för hvilken begärdes ökadt anslag. Ständernes
pluralitet bifoll, att dess behof skulle fy lias af besparingarne
pi 3*dje hwfvudtiteln. Nu hemställer
jag, om inga besparingar funnos, eller Konungen
ej ville anvisa något på dem, huruvida det icke
Ben 3 Oclaber f, m.
vore en Statsregleringsfråga. Frågan är nu enahanda;
(y örn Rikets Ständer bifalla på förhand;
ett anslag ät Herr Schwartz, och Konungen finner
för godt anvisa det, så tillhör! det bestämdt
Statsregleringen, enär Statens medel äro i fråga.
Jag fortfar således i mitt yrkande, att ConstilulionsUtskottet
må slita tvisten om §lns mening,
Herr Hohenhausen, Michiael-}Ehuru jag skulle önska
att vi kunde inom Fäderneslandet genom en
pensions bibehålla den man, sorn nu är i fråga,
tror jag dock ieke, att er> pension åt honom kan
betraktas, som ett anslag å Stat, ty hvar och en sorn
sökte pension, utan att erhålla den från en viss
Titel, skulle ds- få den under namn af Statsanslag.
När detta ämne är vackt geno i enskildt
motion, och 2 Stånd deröfver stadnat emot 2,
Ber jag icke enligt 75 §. möjlighet att kunna
hänföra den till nämnd. Helt annat var förhållandet
med Krigs Acaderoien, för hvilken man
ansåg ett ytterligare anslag nödvändigt att tagas af
öfverskotten. Men hade nu Utskottet, i frågan
om Herr Schwartz pension, förvisat detta anslag
å öfverskotten, ellet1 på.,någon viss Titel, så hade
målet, under sådan rubrik, kunnat komma, eiler,
rättare sagt hårdragas till Nämnd. Det är endast
Eevillningsfrågor, som kunna på ett Stånds
beslut förvisas tili Nämnd. Ehuru jag således
skulle önska kunna medverka till pensionens beviljande,
ser jag icke, huru Grundlagen möjligen
kan gifva rätt dertill.
Grefve af Uggla51 Den citerade jemforelsen
med anslaget till KrigsAcademien är icke rigtig.
Den 3 Öétobcr /, m'.
61
i allo; ty Riksens Ständer hade bifallit, att det
skulle utgå af gtdje Hufvudtilelns besparingar;
således kunde ingen tvist derom uppkomma. Att
Konungen , när besparingar icke funnos, skulle
hafva rätt taga anslaget af öfverskotten, tror jag
vara stridande mot ali Statsreglering. Om Rik-,
sens Ständer icke bestämdt å Stat uppfört ett anslag,
kan Kongl. Majit icke eller anvisa det af
andre medel än sådane, sorn finnas ställde tili
Dess höga disposition. Dessutom underställer jag,
huruvida man i denna fråga bör afvika ifrån hvad
man hittills ansett vara enligt med Grundlagen,
Herr ■Lefrén'’, Herr von Hohenhausen har
n *
ansett ifrågavarande anslag såsom en pension,
men icke så StatsUtsfcöttet, som förklarat arfvodet
böra åtnjutas emot tjenstgöring. Hvad är väl
detta annat, än en Statsreglering i* Vöre fråga orra.
en pension, så kunde icke Utskottet neka, stt
upptaga frågan, ty då hade man härda former
för sig. Jag har tagit frågan om KrigsAcade*
mien till exempel, när 2 Stånd stadna mot 2*
Jag tror, att beslutet rörande denna fråga innefattar
ett berättigande för Konungen ätt begagna
medel af 3:dje Hufviidtiteln för Krigs Academien,
Frågan om anslag för Observatorium har rigtigt
blifvit citerad , som prsejudicat. Vi vele att detta
anslag utgår, på 3 år , emedan vi derom voterat.
Herr Hjerta, Gustaf: Det är isynnerhet a^
det skäl Herr Lefrén sist anfört, som Utskottec
ansett denna fråga böra förfalla. Det har varij
fråga om att meddela Herr Schwartz en viss år*
Ben 3 Öctober j. m.
lig Summa, emot hans förbindelse att hålla föreläsningar
i något visst ämne. Då i sådant fall
2 Stånd stadna! mot 2, så följer, att frågan af
sig sjelf skall förfalla. Jag finner detsutorn grund,
lagén tydlig, och att 75 §. här är den enda sorn
kari tillämpas, emedan det icke är ovilkorligen
nödvändigt, atf detta ämne skall afgöras, eller
höra till Stafsregleringen; Jag skulle derföre
tro Utskottets förslag vara rigtigt,- ehuru jag icke
deltägif i beslutet derom, utan varit bland dem*
som yrkat bifall till Motionen.
Herr Grejven och Landt Mar skalken frågade*
orri Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Memorial böra, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, tilt Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, att berörde Memorial måtte läggas
till Handlingarne, hvilket bifölls.
Herr Lefrén: Ar det mot Constitutioneri
stridande, att Herr Grefven och LandtMärskalken
medgifver proposition: att ConstitutionsUt
skottet
ml höras öfver denna fråga? Jag anser
Grundlagen vara ganska tydlig, och ej neka eri
sådan åtgärd.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade
att, då Ridderskapet och Adeln icke godkänt de
vid StatsUtskottets Memorial gjorde anmärkningar,
samt Utskottet icke eller föreslagit, att Con
-
Dm ,? October /. /??.
63
SfntitionsUlskottet skulle öfver ifrågavarande ämne
höras; ansåg Herr LandtMarskalken för dess
del det böra vid Ridderskapets och Adelns redan
fattade beslut förblifva; hvaruti Ridderskap
pet och Adeln äfven hördes instämma.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan a eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Fredagen den 3 October.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Föredrogs 3 nyo och remitterades till
Allmänna Besvän- och OeconomieUtskottet:
Kongl. Maj:ts den 18 sistledne September
äflåtne, samt den 30 derpå följde förmiddagen på
bordet (agde, Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer
angående en af PresteStåndet gjord underdå
-
Z>en 3 October e. m'.
ilig framställning om den nya EvangeliiBokens
antagande.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den 50
sistledne September, under 493 aflåtne, samt den
27 derpå följde eftermiddagen på bordet Iagde,
Memoria!, i anledning af gjorde anmäskningat
vid Utskottets förut meddelte Betänkande, uti
frågan oin anslag af Allmänna Medel till repationskostnaden
å Kongl. Svea LifGardies Cassern.
Friherre Cedcrjlrörii, jfacobi -Tåg kan väl icke
bestrida-, att målet är afgjordt, enligt tre Stånds
beslut* men slutmeningen i Betänkandet, alt inJcomsterne
skulle vara lika stora af Regementet,
om det bestar af 800, eller af 1 aoo man, är i
alla fall origlig. Regementet har Isagit sig att be^
sörja underhållet af FredricshofsCassern , då
det ägde rätt till inqvartering för 1,200 man.
Det är nu mera reduceradt till blött 800 man,
eller till två tredjedelar. Jag anser mig derföre
böra reservera min öfvertygelse i Prötocollet,
nemligen att Regementet har fullkomlig och laglig
rätt att utsöka skillnaden eller en tredjedel af
Underhållskostnaden hos Statsverket.
Herr Grefven och Landt MarJkalhen hemställde
om icke, enär sednare alternativet i StatsUtskottets
Betänkande redan blifvit af de öfrige
gine RiksStånden bifallit, Riddefskxpet och Adeln
behagade, för dess del, dervid låta bero. -
Bifölls*
Föredrogs
Den 3 Cfc t ober e, ml
85
Föredrogos 5 nyo och gillades följande fråti
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 37
sistledne September eftermiddagen pi Sordet lag*
de, Utlåtanden!
Från Stat&Utskottet:
Af den 20 sistledne September;
N:o 494. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angående
de för beklädnaden vid Nerikes Regemente anslagne
liemmansräntorne.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotteii;
Af den 15 sistledne September t
N:o 496, i anledning af väckte motioner,
rörande indeldta Cavalleriets samt Rote Båtsmännens
beklädnad, equipering m. m.
Föredrogs å nyo och lades till handlingarne
Stats- samt Allmänna Besvärs— och OeconomieUtskottens
den i5 sistledne September under
N:o 495 aflåtne, samt den 27 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, om utgörande
af Stora Barnhusets i Stockholm anslagne
Kronotionde.
Ridd. o. Ad, Prot, IX Band* 1 :sta Afd. 5.
Den 3 Ortoin; «. m.
Föredrogs I nyo och remitterades till
Riddarhusutskott et:
Grefve Cronhjelm», Polycarpus, ilen 25
sistledne September förmiddagen på bordet lagde
motion, att val af RiddarhusDirecteurer må vid
hvarje Riksdag verkställas, senast inom fyra månader
efter den dag Kongl. Maj.t afgifvit Dess
Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof.
Vid förnyad föredragning bifölls Stats- Lagsamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 15 sisiledne September under N-.o 497
afgifne, samt den 30 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, angående en friare
disposition af Ekeskogarne i Riket.
Företogs till pröfning LagUtskottets den 26
sistledne September under N:o 186 afgifne, samt
den 30 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af
1:0 BancoTJtskottets Memorial angående det
äfventyr, som för Banken uppstår af omöjligheten
att få tillförlitligen upplyst, huruvida dess
läntagare mot inteckning i fast egendom äro frie
från förmynderskap, eller förvaltning af andre
förmånsrätt ägande medel.
210 Herr W. Pereswetoff Moraths motion
Ven 3 Oetober e, m. Sy
om ändring af 17 Capitlet 8 §• HandelsBalken,
och inrättande af Förmyndare-kammare i alla
Rikets Provincer samt
3:0 Vice Talmannen Jan Janssons Memorial
med förslag till en förändrad Hypothekslag
m. m.
Herr Per et wetnff Morath, Anders Wilhelmi
Da jag i början af Riksdagen väckte den motion,
som nu blifvit af Lagutskottet besvarad, förutsåg
jag, att den idée jag deri utvecklat, må hända
icke skulle vid innevarande Riksdag hel och hål»
len genomgå. Jag säger med flit hel och hållen;
ty Utskottet har gillat en del af motionen, men
icke allt, ehuru, om man noga granskar förhållandet,
samma skäl borde gälla för bifall till mitt
yrkande så väl om förmyndaremedels som uppbördsmedel
mindre rätt än inteckningar i fast
egendom. Det är icke af egenkärlek jag nu söker
bestrida antagandet af Utskottets Betänkandei
Det är långt ifrån mig att härvid tänka på något
annat, än de stora följderna för Samhället i allmänhet
deraf, att fast pant må kunna medföra
verkelig säkerhet. I detta afseende finnas för
närvarande tvänne stora fel i vår Lag. Det första,
att jorden icke kan uppskattas efter allmänt
öfver hela Riket antagne och gällande grunder:
det andra, att inteckning ej kan ske med fullkomlig
säkerhet att blifva gällande. För att erhålla
visshet i sistnämnde afseende fordras sä
många åtgärders vidtagande och så många documenters
anskaffande, att blotta kostnaden för erhållande
deraf betungar låntagaren öfver höfvan,
63
ven 3 Octole.r c. m,
och dessutom är det nästan omöjligt att erhålla
bevisen om icke ägande förmynderskap eller upp.;
börd så bestämde, att de medföra den säkerhet,
som deras kostsamma anskaffande skulle åsyfta.
Då jag varit den förste, som vid innevarande
Biksdag väckt denna fråga, har jag haft den tillfredsställelsen
att finna den af mig yrkade grundsats
inom Utskottet gillad af en minoritet utaf
fem personer, och att afslaget uppkommit medelst
pluraliteten af en enda röst. Denna fråga
blir med hvarje dag mera interessant för Nationen;
ty både långifvare och låntagare inse nu,
att utan en lagförändring i detta afseende, kan
troligen icke landets financiella ställning förbättras,
och fasthet deruti tillvägabringas. Da stadganden,
som i detta hänseende ägde rum före
Konung Carl Xlltes tid, voro mest enlige med
sakens natur. Då funnos ännu icke dessa tacita
contracta, hvilka bedraga långifvarne; ty bedrägeri
är det, att på god tro lemna sitt Capital
emot fastigbetspant i den ordning vunnen
som lag bjuder, och dock omsider finna, att panterätten
allt efter omständigheterna kan vara och
icke vara gällande. Den som med opartiskhet
betragtar den tid, då ifrågaställde förmånsrätt för
omyndige på de myndiges bekostnad stadgades,
skall finna, att lika mycket ofn icke mer än vården
om de omyndige, den tidens rikes och mägtiges
begär att i deras familier bibehålla en stor
förmögenhet, och med detsamma stort inflytande,
hufvudsakligen bidragit till desse skadlige
föreskrifter, som allt sedan af Sveriges lagstiftare
bibehållits. Vår tid är ej utan bedröflige exempel
af följderne af lagens stadgande i detta
Den 5 October e. nu
69
hänseende. Det har ej längesedan inträffat, att
en person till en annan utlänat penningar och
derföre erhållit som inteckning jemte gravationsbevis
öfver egendomen, och på grund deraf förmodade
sig äga en verklig pant för lånet, sedermera,
då låntagarens tråkade obestånd blef kändt,
upptäcktes, att denne innehaft förmyndaremedel
för mångfaldige år tillbaka dem han ej redovisat,
genom hvilket förhållande långifvaren helt
och hållet förlorade capitalet. Vid ett sådant
förhållande kan ingen, som nitälskar för tro och
redlighet, vara liknöjd, och det synes vara hög
tid, att en lag, så kränkande medborgares säkerhet,
måtte ändras. Jag kan likväl ej pretendera,
att min röst allena skall befordra denna ändring,
och jag begär derföre endast i det fall
återremiss för ändrings vinnande i Utskottets betänkande,
att någon annan Ledamot af detta Hus
förenar sig med mig. Sker det icke, så är det
ett bevis, att man ej ännu lidit nog af den felagtiga
lagen, för att söka fa den ändrad, och
jag får då tåla, att ännu i flera år se lagens origtighet
verka bedröfligt, men äger åtminstone
den tillfredsställelsen, att hafva fullgjort min
pligt såsom folkrepresentant.
Herr Hjerta, Gustaf, anhöll att LagUtskottets
förevarande Betänkande, såsom innefattande
ett vigtigt ämne, måtte ytterligare få hvila på
bordet till nästa Plenum,
Herr Tham, Wollrath, förenade sig med
Herr Hjerta.
fa Den 3 October e. m.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att då flere Ledamöter begärt, att LagUtskottets
förevarande Betänkande måtte hvila på
bordet till nästa Plenum, en slik anhållan icke
kunde, enligt 49 §. Riksdagsordningen, förvägras.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets den 20 sistledne
September under Nio 187 afgifne, samt den 30
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, i fråga om utvidgad
frihet till Väder-mjölqvarnars uppbyggande, med
rättighet att därå mala för tull, samt upphörandet
af den omgång, som efter nu gällande FörJ
fattningar erfordras, för vinnande af tillstånd
till anläggande af TullMjölqvarnar i allmänhet j
fann Ridderskapet och Adeln , att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde lägg?s till Handlingarne.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OcconomieUtskotten:
Herr von Hohenhausens, Michael , den 30
sitledne September förmiddagen på bordet lagde
Motion, angående undersökning om de Civile
Läroverkens närvarande beskaffenhet.
Den 3 October t.
Föredrogs å nyo Allmänna Fesvärs- och’
OeconomieUtskottet s den 20 sistledne September
under N:o 188 afgifne, samt den 30 derpåföljande
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande, rörande
jemnkning af Extra Roteringen i Riket*
Herr Tham, Wollrath, anhöll, att OeconomieUtskottets
förevarande Utlåtande matte hvila på
bordet till nästa Plenum.
Herr Carlsson, Jacob Edward, förenade sig
med Herr Tham.
Herr Grefven och Landt Mar shalk.e.n förklarade;,
att den af flere Uedamöter sålunda gjorde anhållan,
om Utlåtandets ytterligare hvilande pa
bordet till nästa Plenum, icke kunde, enligt 4<J,f
§, Riksdagsordningen, förvägras.
Företogs til! pröfning Lag» samt Allmänna
Besvärs- och OecononriieUtskottens ej mindre
den 29 sistledne Maji under N-:o 92 afgifne „
samt den 25 derpåföljde Junii eftermiddagen pa
bordet lagde, Betänkande, i anledning af väckte
frågor om öfverseende och förbättring af Rikets
Oeconomiska och Politie Författningar, sa ks
om I.andshöfdingarnes rätt att utfärda vitesförbud
m. m , än ock deri 17 sistledne September
under Nu> 183 rneddeldte, samt den 2,5 derp|-  iöljde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande.,
7*
Den 3 Oclobev e. mi
i anledning af de, vid förstnämnde Betänkande,
gjorde anmärkningar.
Herr Ribbing, Arwid: Utskotten hafva tillstyrkt,
att Biksens Ständer mätte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om upphäfvande
af 1787 års Författning emot vrånga och obehöriga
omdömen öfver Kongl. Majtts, till Rikets
nytta och fördel vidtagne, Författningar, vid
ansvar som för lastelig! tal emot Konungens person.
Vid början af Riksdagen aflät Kongl. Maj:t
en Nådig Skrifvelse, hvaruti med öfverlemnande
ät Riksens Ständer att bestämma proportionen af
straffbestämmelserna, proponerades, att Lagen mot
lasteligt tal om Ofverheten skulle mildras, och
dödsstraffet borttagas. Då denna fråga hos LagUtskottet
förevar, ansågs hittills gällande Lag i
detta afseende ej böra undergå någon den ringaste
förändring. Emot denna framställning reserverade
jag mig. Jag trodde nemligen, att tiden, hvaruti
vi lefva, och våra nya Grundlagar kräfde, att
straffet för ifrågavarande brott lämpades derefter.
Numera, sedan Utskottets berörde Betänkande exnedlertid
af samtelige RiksStånden blifvit gilladt,
vill jag visserligen icke vidare framställa min oförändrade
och tvärt deremot stridande öfvertygelse,
hemställande blott, om, sedan man i det
hela afslagit ali förändring, det skulle passa
»ig, att komma efteråt, och begära ett ensidigt
upphäfvande i en Lag, som nyss förut var sa
fullkomlig. Jag har i de förenade Utskotten reserverat
mig mot denna del af Utskottens Betänkande,
och tillstyrker nu afslag dera.
Ben 3 Öclober e. m,
Herr von Hartmansdorff, Avgud'. Sorn Utskottens
Första Betänkande innehåller åtskilliga olika
punkter, bland hvilka Ridderskapet och Adeln
tilläfventyrs kunde finna för godt att gilla några
och förkasta andra; anhåller jag att de måtte särskildt
föredragas, de nemligen öfver hvilka något
beslut skall fattas.
Herr Grefven och Landt Mar skalk en hemställde,
om icke, enär Utskottens första Betänkande
innefattade flere särskildte punkter, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att hvarje punkt finge
serskildt för sig företagas och pröfvas
Bifölls.
l:sta Punkten, angående PoliceLagttiJtningen.
Herr Cederschjöld, Pehr GustafDen fråga
som jag väckt om PoliceLagstiftningen, och hvilken
utgör föremål för Utskotten3 behandling i
denna punkt, är kanske ännu allt för ny, att opinionen
kunnat derom tillräckligen stadga sig. Jag
har derföre icke något emot, att Betänkandet, i
denna del, nu må bifallas, i hopp'att en opinion
i detta hänseende må hinna fullkomligt utvecklas
till en kommande Riksdag.
Herr Grefven och Landt Mar skalken gjorde
proposition till bifall af’ första punkten i iJtskot-:
tens Betänkande; hvilken proposition med Ja besvarades.
a:dra Punkten, angående Oeconomiska och PollituFörfattningars
öfverseende och förbättrande-, blef
Den 3 October c, m,
1
uppå gjord proposition af Ridderskapet och Å-4
deln bifallen.
3 Mjs Punkten , angående dels upphäf vande ,
dels mildrande, af åtskilige Författningar♦
Herr CederschjöldDet är i afseende på Utskottens
yttrande om 1787 års KonungaBref angående
la st eli g t tal om Kongl, Maf.ts Författningar,
sorn jjg nu går att yttra mig.
Utskotten
hafva tillstyrkt en underdånig anhållan om det»
ta Brefs upphäfvande. Jag deremot tror, att Riksens
Ständer endast behöfva och böra i underdånighet
anmäla, att det icke är någon lag och och.
följaktligen ej kan af Domstolarne tillämpas* _
47 §. RegeringsFormen föreskrifver nemligen, att
Rikets HofRätter och öfriga Domstolar skola efter
Lag och laga Stadgar döma; men då detta
Kungabref, såsom jag fprut haft äran nämna,
aldrig blifvit af Ständerna faststäldt, och Kongl.
Maj:t äfven enligt 1772 års Regeringsform uti
40 §, betogs rättigheten att stifta Lig utan Stan.
demas samtycke, så är klart att detta Kungabref
saknar egenskap af lag, åtminstone ifrån den stund
Ständerna gifva sin vägran af bifall tillkänna»
Då detta Kungabref dessutom är, såsom, jag förut
sökt bevisa, tydligen stridande mot vår nuvarande
Regeringsforms anda, samt kan anses vara
af TiyckfrihetsFörordningen bokstafligen upp.
häfvit: sä får jag vördsammast hemställa, om ej
Ridderskapet och Adeln skulle finna lämpligast,
att endast besluta en underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit med tillkännagifvande, att nämnde
Kungabref saknade egenskap af Lag, och således
nen 5 Octol>er c, rn.
75
hädanefter icke mer måtte af någon Domstol åberopas
eller tillämpas.
Utskotten anföra i senare Betänkandet såsom
skäl emot det af mig foreslagne behandlingssättet,
alt Kongabrfvet funnes infördt i en allmän Lagsamling
Emot detta besynnerliga skäl torde
vara tillräckligt att påminna, att nämnde Lagsamling
utkom år 1807, och sålunda före den Revolution,
hvarigenom vi erhöllo våra nuvarande
Grundlagar.
Slutligen anhåller jag att få med några ord
möta, hvad af Herr Ribbing nyss blifvit anfördt.
Den värde Talaren antog nemligen, att ifrågavarande
Bref angick lasteligt tal om Konungens
person. Det förhåller sig likväl icke så; ty det
rör endast Dess Forfattningar. 5 Capitlet MissgerningsBalken
handlar om lasteligt tal om Konungens
höga person och det Kongl. Huset. Den
proposition, Kongl. Maj:t vid Riksdagens början
aflat om mildring i straffbestämmelse för sådant
lasteligt tal, angick således ett helt annat brott ,
än det som här är i fråga. Jag kan föijakteligeti
ej inse något sammanhang mellan Herr Ribbings
anförande, och det KonungaBref om hvilket Utskottens
Betänkande i nu förevarande punkt
handlas.
Herr von Hartmansdorff\ Här yppar sig åter
en strid mellan arida och bokstaf. Håller man
sig till den sednare, så är det otvifvelakiigt, att
en Författning, som af högste makten blifvit utfärdad,
samt i flera och 30 års tid, tjenat till
76
Den 5 October e, tu.
efterrättelse, ej kan af sig sjelf upphöra att vara
gällande. Men haller man sig till Lagens ande,
så synes det å andra sidan vara lika tydligt, att
om denna Författning ej kan stå tillsammans med
Grundlagen, är hon äfven genom densamma i
sjelfva verket upphäfven, emedan i annat fall
de speciella Lagstadgarne voro stridande mot det
allmänna, som ligger till grund för dem samtelige.
Vi hafva ock exempel derpå, att när en
mans lif blifvit hegardt efter denna Författning,
har HofRätten icke ansett en så svar påföljd kunna
ä'ga rum. Det tyckes således, som hade Författningens
upphäfvande blifvit äfven offentligen erkändt,
genom det exempel HofRätten gifvit på
hennes åsidosättande. Skulle nu Riksens Ständer,
det oagtadt, framkomma med en anhållan, att
denna Författning måtte upphäfvas’, eller med
en förklaring att de ansåge henne vara upphäfven,
så kunde det hända att man finge afslag på
bägge delarne och derutöfver möjligen ett förständigande,
att Författningen ännu vore gällande.
.Vi hafva redan vid en föregående Riksdag haft
ett sådant exempel, då nemligen Riksens Ständer
anslgo att adoptioner borde bestämdt förklaras va»
ra förbudna. Denna framställning afslogs och
med detsamma yttrades indirecte, att Regeringen
ansåg sig äga denna makt. Verkan af 1787 års
KonungaBref förfaller säkrast derigenom, altman
ej vidtager något steg hvarigenom man, mot sin
ovilja, kunde gifva det kraft.
Herr Ribbing: I fall jag yttrat att' Ko
nungens
person vore nämnd i 1787 års Författning,
hvilket jag dock ej påminner mig
$cn ö Octaner, e, m,
77
hafva gjort, är Jet lika säkert ett misstag af
Herr Cederschjöld att yttra, det Konungens person
omtalas i 5 Cap. MissgerningsBaiken; ty ordet
person finnes icke på någotdera stället. Samme
värde Talare har anfort, att då lagen utkom-’
mit, utan Riksens Ständers sanction, borde man
blott Förklara att den vore ogiltig. Om han än
saknade denna bekräftelse, vore det i alla fall
oklokt att derförfe förkasta denna och andra sålunda
tillkomne Lagar. Om till exempel någon förordnade,
att en byggnad skulle uppföras af en viss
Architect, men för denne uppstode ett ovilkorligt
hinder, att vara tillstädes under inläggning af visse
hvarf i byggnaden, hvilka således under en annans
inseende blefvo uppförde, skulle man väl derföre
till tak och väggar nedrifva huset blott för att
utrifva dessa hvarf, mot hvilka man för öfrigt
icke hade något att anmärka.
Hvad emedlertid förevarande ämne beträffar,
så har 1787 års Författning icke tillkommit utan
Riksens Ständers medverkan. Den är nemligen
blott en förnyelse af en år 1767 utkommen författning,
hvilken lyder sålunda:
”Att förekomma och hindra såda
”ne
förderflige verkningar, häfver Kongl. Majit
”af en faderlig ömhet, huldhet och välvilja för
”alla Dess (rogne Undersåtare funnit sig högst
”föranlåten, att utfärda denna sin nådiga varning
”emot alla slika grundlösa rykten, omilda uttyd”ningar
och vidriga omdömen öfver Kongl. Majas,
”på Riksens Ständers underdåniga begäran, vid
”sista Riksdag vidtagne mått och författningar,
7®
Dm 3 Ocloher e, ni.
”sa ltärt vederbörande är, alt undvika Laga tilltal
och näpst. Allmänna Lagen 5 Cap. 1 §.
”och 6 Cap. 5 §. MissgerningsBalken , Riksdags”JBesIutet
af år 1741, 11 §. och 1747, 16 §. samt
”Förordningen af den 2 sistlidne December stad”ga
nog tydeligen, huru förgripelser och brott uti
”så beskaffade mål straffas böra. m. m.”
För att icke trötta Ridderskapets och Adeina
tålamod, vill jag blott korteligen citera innehållet
af det ena i denrra Författning åberopade
Riksdags-Beslut elier det af år 1747.. 16 §.
”De kunna ej underlåta (Riksens Ständer nemligen)
att uti detta öppna Baslut omröra, huruledes
den uti 1 1 § af 1741 års RiksdagsBe”slut
gifne trogna varning föga eller 211 sin t et ver”kat,
så att mången, af en inbillad eller sjelftagen
"frihet, trott sig ega rätt saklöst att tadla och vrångt
”uttyda de Författningar, sQm på Riksdagar göras
Nu som
”denna lyckliga Regeringsacten, å ena sidan till-]
”städjer en anständig och beskedlig frihet , att
gyttra sig öfver de förevarande oafgjorde mål,
» ”så länge nemligen de äro, eller innan de komma
”under öfverläggning; men å den andra åter påyr”faar
en tystno och lydno, så snart Riksens Stän”ders
Beslut, Kongl. Maj:t med Råds Råde, till
”verkställighet öfverantvardade äro _
”Så hafva Riksens Ständer, enligit grundlagarne
” —
härmedelst stadgat och förafskedat,
”det eho, som pä något vis, hemligen eller up.
”penbarligen, eftertraktar, att förringa Ofverbe”tens
höghet, störa Ständernes fri- och rättighe”tei
och Lagens helighet och myndighet, den
-
Den 5 Ocloler t. ml
79-
3,samma skall, såsom en orolig och skadelig lemj
5,iiageligen anses och straffad varda.”
Af desse författningar och BiksdagsBeslut,
af h vilkas innehåll Bidderskapet och Adeln inhämtat,
att flere likadana, sedan längre lid, funnits,
är gifvet, att 1787 års Författning grundar
sig på Konungs och Ständers gemensamt fattade
beslut. Att den jemväl har sammanhang
med allmänna lagen, torde bäst, upplysas af des*
innehåll och af det exempel, att den af Domare
blifvit tillämpad, hvarom äfven Herr von
Hartmansdorff nyss talat. Att den är stridande
emot Grundlagens anda, är just hvad jag påstått,
och derföre yrkat,5 att både denna författning och
5 Cap. MissgerningsBalken skulle ändras och jern.
kas derefter.
Herr Hjerta, Gustaf'. I anledning af hvad
den siste värde Talaren anfört, får jag nämna,
alt, enligt min öfvertygelse, har ursprunget till
1787 års författning lika mycket sammanhang med
allmänna Bagen, sorn Konung Gustaf III:s
Bränningsförfatlningar med våra nuvarande Bränvinsbevillningar,
ty den föranleddes nemligen af
Bränvinsbränningen för Kronans räkning, och
detta är så väl känt, och sä ofta på detta iurn
omtvistadt, att man ej kan tveka att dertill sätta
tro. Således är den grund Herr Ribbing till
denna författning uppgifvit origtig, och om man
vill söka den ur äldre författningar, så bevisar
det blott, att makten alltid sökt omgärda sig för
anmärkningar och klander öfver dess obehöriga
eller godtyckliga utöfning. Detta ansåg äfven
B en 3 O do l>rr t. tn.
Guslaf III vara nödigt, dl han utgaf sina Bränvinsförfattningar,
hvilket är rätta orsaken till 1787
ars Författning, sorn ej kan sättas i bredd med
stadgandet i MissgerningsBalken, hvilket ej afser
något annat än Koaungens person} ty der stlc
ordet Konungen, då i 1787 års Bref, står: Konungens
Författningar. Således kan jag ej föreställa
mig annat än att denna §. genom3 var nu
gällande Grundlag bör anses vara försvunnen. Gerna
skulle jag instämma med Herr von Hartmansdorff,
att ingen åtgärd i anledning häraf behöfver
vidtagas, emedan vi redan lett en HofRätt
icke tillämpa Författningen; men det utvisar
bra litel förtroende till sin Konung, att ej
våga begära upphäfvande af ett stadgande de facto,
som redan länge varit det de jure, men som genom
Actors oförsigtighet åter kommit i Iråga,
på ett för Svenska Folket alldeles oväntadt sätt.
Herr Cederschjöld; Herr Ribbing har ganska
rigtigt erinrar, att i MissgerningsBalkens 5 Capitel
ej står ”Konungens person", utan blott Konungen.
Men med ordet Konung, lär på detta ställe väl ej
kunna menas annat, än Konungens höga person.
Detta synes åtminstone hafva varit Lagstiftarens
öfvertygelse uti 4:de Momentet i 3 §. TryckfrihetsFärordningen
der samma sak uttryckes sålunda:
”Allt slags Iasteligt yttrande om den regerande'Konungens
höga person eller gerningar
”
straffas enligt MissgerningsBalkens
”5 Capitlet 1 §•”
Herr von Hartmansdorff har ansett olämpe
ligt
-
Ken 3 Octo ber e. m,
St
ligt, att blott hos Kongl. Maj:t anmäla, det För-*
fattningen vore till kraft och verkan upphäfven,"
derföre, att hon i 30 år» tid varit gällande. Härvid
torde jag blott behöfva påminna, att om en
Lagförklaring lemnäs af Riksens Ständer oanmärkt
i 30 ar, är det dem likväl det 31 :sta året
öppet, att då förklara henne utan kraft och verkan,
i händelse de ej förut åt densamma lern-;
nät deras sanction. Da nu den ifrågavarande
saknar en sådan sanction, står det Riksens Ständer
öppet att när som heldst förklara, det hon
icke mer får tillämpas.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaut: Det
är i anledning af Herr von Hartmansdoiffs anförande
jag hegart ordet. Det kan icke förlikas
med mitt begrepp om Lagstiftningens värdighet
att till grund för allmänna beslut lägga klokhetsberäkningar;
sådan omsorg tillhör blott individen,
som tänker på sin egen lilla person, och dess
framtid. Det är ej till Konungen såsom person;
det är till andra delen af Lagstiftande Makten,
Riksens Ständer i detta afseende skola vända
sig med deras förklaring.
Herr von Hartmansdorff har äfven begått
en irring i sin historiska framställning om 1787
års Författning. Det är för några månader sedan
sorn det första gången uppstod fråga om dess
tillämpning och påföljd; det vit* af 33^ R;dr,
som Domstolen ålade parten, får ej anses såsom
tillämpning af Författningen; det ådömdes Rätte
-
Ridd. o. Ad. Prat. IX Band. lista Afd, 6.
83
Bern ■) Octobrr f, m.
gångsbilrädet för det skrifsätt, sorn han nyttjat,
I sä beskaffade frågor, som dessa, är det af vigt
att göra sanningsenliga citationer. Ridderskapet
och Adeln täcktes påminna sig innehållet af x §,
1 Momentet TryckfrihetsLagen, der det heter,
”att alla förut gällande Laga stadganden och Fö-i
”reskrifter i afseende på Tryckfriheten eller Bok”handeln
vare härmed upphäfvne.” ao §. uti
Instructionen för Riksens Ständers Justitieombudsman
lyder sålunda t
”Anmärker JustitiasOmbudsmannen, att nå”gon
Författning icke efterlefves, utan fallit i
”glömska och finner tillika det vara utan nytta,
”att den skulle i kraft och verksamhet återstäl—
”las, må han, om det beror af Kongl. Majit att
”en sådan Författning upphäfva, göra derom underdånig
hemställan, (således icke anhållan, på
”sätt Utskotten tilistyrkt) eller i annat fall för”hållandet
för Riksens Ständer anmäla. På enahanda
sätt förfar JustiticeO.mhudsmannen vid
”sådane Lagar och Författningar, hvilka han fin*
”ner ej stå i förening med nu antagne Rege™
”ringsLagar.”
Det hade således långt för detta ålegat JustitiseOmbudsmannen,
att hos Kongl. Majit göra
underdånig hemställan, att ifrågavarande Författning
rnåtte upphäfvas. Då Justitieombudsman^
nen likväl underlåtit detta, åligger en sådan skyldighet
Principalerne sjelfve, dock ej i form af
anhållan, utan blott såsom en anmälanj och derom
utbeder jag mig, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa proposition.
T)fh 3 Octoher e, ml
Herr von Hartmansdorff: Min mening var
att ifrågaställde Författning redan är upphäfveri
de facto, änskönt hon ännu icke blifvit det dé
jure. Dessutom får jag fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på den motsägelse, hvari
vi skulle raka, om, sedan Ridderskapet och Aiieln
icke antagit den Proposition, Éongl. Majit
äflåtit, i ändamål att mildra straffet för omförrnäldte
förbrytelse, Vi nu förklarade en sadan
mildring likväl vara af nöden. Det exempel
Herr Cederschjöld anfört rörande Riksens S(än.a
ders rättighet ätt förklara en af Kongl. Majit
brfärdad Lagtolkning för oriktig, synes här ickö
vara tillämpligt, emedan 1809 års Grundlag icke
lärer kunna återverka på tillkomsten af FörfatthingSr,
som dessförinnan voro gällande, och utfärdandet
åf den ifrågavarande följaktligen icke;
jpå sådah grund, kunna förklaras ogiltigt.
En värd Ledamot har anmärkt att ciiationér
i mål af sådan beskaffenhet, som detta , ärd
åf betydenhet. Jag har ej heller sagt, att Förfat
tningen blifvit uti den omnämnde saken tillämpad,
utan tvärtom, att hon icke blifvit det.
Fastän en äldre mari ansett klokhetsberäk*
bingen ej böra läggas till grund för Riksens Ständers
beslut; skall åsrninstone aldrig jag blifva den^
söm tillstyrker Riddetskapet och Adeln att hand;
la erhot hvad klokheten bjuder; och derföre hemi
Ställer jäg ytterligare, om ej hela denna fråga
kunde få förfalla,
Herr Cederschjöld. Den åUi» Värd* Talanm
S4
Ben 5 Octobcr a m.
har förment det vara en motsägelse, att nu förklara
denna Författning såsom icke ägande I^aga
kraft, sedan man förut afslagit Konungens omJ
förmäldte Nådiga Proposition. Jag får derföre
ännu en gång påminna, att det endast var mildring
i det uti i §. 5 Capitlet MissgerningsBaiken
stadgade straff, hvarom Kongl. Majit gjorde pro.
position. Men likaså väsendtligt Konungens peri
son är åtskild från Dess Författningar, lika litet
lär någon motsägelse kunna uppstå deraf, att vilja
bibehålla lifsstraffet uti i §. 5 Cap, Missgernings4
Balken, och derjemte upphäfva I7&7 års Kungabref.
Samme värde Ledamot har tviflat, huruvida
Riksens Ständer äga rättighet att upphäfva
en Lagförklaring, sedan den vid en Riksdag blifvit
lemnaå utan anmärkning. Härvid får jag erinra,
att just denna fråga ingick uti Konungens
proposition om upphörande af Dess röster i Hög^
sta Domstolen. ConstitutionsUtskottet afstyrkte
äfven detta förslags antagande, emedan det skulla
medföra en inskränkning i Ständernas Lagstiftningsrätt.
Dessutom skulle det kunna hända, att
en Riksdag tilläfventyrs afbiåstes, innan LagUtskottet
hunnit att till Riksens Ständer inkomma
med Utlåtande öfver de af Justitieombudsmannen
uppgifne Lagförklaringar. Det skulle
till och med kunna hända, och är tilläfventyrs redan
icke alldeles utan exempel, att Lagförklaringar
utfärdades, utan att ens komma till JustitiseOriibudsmannens
kunskap Lagförklaringar skulle
således kunna, om jag så får säga, smygas fram,
hvilket deremot är förekommet genom det nuvarande
stadgandet i 88:de §. RegertngsFormen,
så lydande!
kitti 3 October e. m.
85
”Med förklaring ofver Civil och Criminal»
”samt Ky> koLag förhålles, som med sadan Lags Stif”tande.
De förklaringar, som, lill svar pä inkomne
”förfrågningar om Lagens rätta mening, Konungen
”genom Dess Hopslå Domstol emellan Riksdagarne
”gifvet-, kunna af Riksens Ständer ogillas, hvarefter de
”icke längre vare gällande, eller af Domstolariie läkt
”tagas
eller åberopas må.”
—
Här är ingen prcercxiptionstid för ett sådant ogillande
utstakad; utan så länge Riksens Ständer ej åt
Lagförklaringen lemnat deras sanction, hafva de
äfven rättighet, att densamma, när som helst, ogilla.
Grefve von Schwerin", Jag har redan yttrat
den öfvertygelse jag ager, att det är af
vigt att citationer äro rigtiga. De kunna förvilla
besluten, och kunna för en framtid be'
reda vådliga prejudicater. Jag måste förklara
att jag hört Herr von HartmansdosiF bestämdt
nyttja ordet påföljd; och jag kan icke tillåta att
det lägges Svea HofRätt till last, att hafva
låtit 1787 ars Författning få någon påföljd.
I den af mig citerade 20 §. af Instruciiouen för
Justitieombudsmannen står med klara ord sagdt,
att han skall hos Konungen göra underdånig hemställan
om sådane Författningars upphäfvande,
dem han finner ej sta i förening med nu gällande
Regeringslagar, då han underlåtit delta, oell
den-händelse inträffat, att Författningens tillämp.
ning blifvit af åklagare yrkad, anser jag mig
äga skäl att säga: det Embetet blifvit vanvårdade
Jsg finneg mig derföre böra tillstyrka att
Jp«A £ Oclobet: t. m.
Ständerna gå i författning örn att fö densamma,
annihilerad, och det äi derpå jag anhåller ort»,
proposition.
Herr Ribbing'. lag öfverlemnar till Ridder*»
skåpet och Adeln sjelf att bedöma, huruvida da
handlingar jag uppläst snarare böra anses liggs
till grund för 1787 års författningän den. förmodan,
Herr Hjerta yttrat, att hon skulle hafi
ya sin upprinnelse från Konung Gustaf IILdjes
JJ.ränvinsförfattninga.r. Man behöfver ej tillvita
någon, brist på förtroende till Konungen , för detA
att man ej vill begära upphäfvande af Lagar,
hvilkas förändring Konungen aj.elf i afgifven proposition
förkiarat sig önska. Om denna förlatt-?
ning dessutom, sorn man påstår, är Utan a.1.1 gäl,
lande kraft, hvad bghöfyer den dä upphäfvasS
Qch, om. än denna författning aldrig bade varit,
eller, genom dess tillkomst, vöre att anse sorn
en nyllité, samt, i och med detsamma, försvunnen,
så hade likväl statt q var de stadganden, sorn,
j?g uppläst, och af hvilka jag tror det ifrågavarande
bärledt sig. Grefve von Schwerin hgr väf
anfört, a.tt alla sådgne skulle vara upphäfne genom
den citerade strophen i Tryckfrihetsförordningen.
Härvid har jag ej någon annan,anmärkning
att göra , än att denna stropb angår tryck,,
och 1787 års Författning, tal oph skrift..
Herr Hjerta: Den siste värde Talaren har
åter påmint om de äldre författningar, enligt
hvilka ingen ägde att klandra Riksens Ständers
beslut- Han tro--, att örn äfven 1,787 års, Författning
uppliäldes skulle dc lutra likväl fölblif
-
' Dm 3 Oc toler t, m. 87
>
va quarstående i deras fulla kraft. Han tror
slutligen , att 1 §. Tryckfrihetslagen ej har afseende
på annat än tryckta skrifter. Nämnde
1 §. handlar örn yttrande rätt; och fastän denna
endast omtalas i en Lag , som angar tryckta yttranden;
omfattar stadgandet icke desto mindre
yttrande rätten i allmänhet innom Fädernesland
det, Jag kan derföre ej finna annat,*än att Författningen
är de jure genom Tryckfrihetslagen
upphäfven, och att hon således blott behöfver
de facto omintetgöras genom ett Nådigt bref till
Domstolarne med underrättelse örn förhållandet.
Största beviset, att man icke behöfver frukta, att
de omnämnde äldre förordnanderne skulle komma
att qvarstå, ligger öppet för hvar och en,
då man dagligen ser, att det gåran att säga hvad
som helst om Riksens Ständer och deras åtgärder;
det är endast 1787 års Författning, som å
nyo upplefvat. Det är derföre jag förenar mig
med den värde Ledamot, som yrkat, att hos
JCongl. Maj:t måtte göras underdånig hemställan,
om Nådigt Bref till Domstolarne, med underrättelse
derom att 178.7 års i fråga varande Författning
äs; upphäfven.
Friherre Mannerheim, Lars August: Då nu
fråga blifvit väckt örn underlåten Em bet såtgärd
under den tid jag JustitiaeOmbudsmsns-lämbetet
förvaltat, får j^g härmed ådagalägga mia öfvertygelse
rörande förevarande ämne.
jtte Gap. 1 §. MissgerningsBalken och Tryckfrihets
Grundlagen äro de enda grunder, hvarefter
sidane fall, sora innefattas i 1787 års.braf,
If
Igen J Cfc t ober t. Ht,
Böra bedömmas. För Grundlagens föreskrifter
böra alla sådane Lagar gifva vika, som ej med
densamma srå i öfverensstämmelse, och de voro
ock, i samma stund upphäfne, som Grundlagen
antogs, ulan att anhållan derom var af nöden.
Herr Cederschjöld; En värd Talare har yttrat,
att om också 1787 års Författning blef upp.
håfven, skulle i alla fall de aldre af honom
sjelf uppläste stadganderne komma att qvarstå.
Om förhållandet är sådant, beklagar jag blott, att
LagUiskoltet försummat, att anmäla dem till
upphäfning. Jag föreställer mig likväl, att sådant
ännu ej måtte vara för sentj och tror att
cn god början emedlertid är att göra med ifrågavarande
Konungabref.
Herr von Hartmansdorf: Om Lagutskottet
•kulle genomgå och föreslå upphäfvande af alla
de författningar , som ej de jure blifvit undanröjde,
men hvilka likväl stå i strid med Grund,
lagen, så befarar jag, att detta Utskott finge en
allt för långvarig befattning. Jag föreställer mig,
att LagCommittéen haft och ännu har just ett
•ådant arbete för händer och vi se att den dertill
behöft och ännu lärer behöfva flera år. Hvad
jag yttrat om Lagutskottet i detta afseende gäller
äfven om Justitieombudsmannen j ty han
hade ej kunnat med mindre besvär genomgå alla
dessa stadganden.
Slutligen får jag anmärka, att då Betänkandet
i denna punkt innehåller tvenne olika ämnen
, det ena om upphäfvande af 1787 års Kon
-
ten 3 October c. ra.
unga Bref, hvarom 33g anser frågan böra Förfara,
och det andra otn undanrödjande af förbud emot
TalareSällskap, hvilket synes mig böra bifallas,
hemställer jag, om icke Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes ä dessa ämnen framställa särskildta
propositioner.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställde,
att då Kongl. Kungörelsen af den 7 December
1787 icke till sine grunder och innehåll öf.
verensstämde med nu varande Grundlagar, underdånig
anmälan borde hos Kongl. Majtt göras
derom, att berörde Kungörelse icke vidare må
af vederbörande Domare åberopas eiler tillämpas.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff ■. Jag får vördsamt
anhålla, att Herr Grefven och LandtMarskalken
äfven täcktes göra den proposition, att all fråga
örn 1787 års Författning måtte förfalla.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
om Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att all fråga om 1787 års Kongl. Kungörelse
finge förfalla.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag täger mig friheten föreslå
den utväg, att Riksens Ständer matte i underdånighet
fästa Kongl. Majds Nådiga uppmärksamhet
derpå, att oordningar kunde uppkomma der*
af) att det ännu icke blifvit Domstolarne till
-
£0 pal g Octootr e, irt,
iännagifvit, att 1787 års Författning är tipphäf.
ven, oell anhålla, det Kongl. Maj:t må täckas,
underrätta Domstolarne derom, att ett sådant upphäfvande
likväl skedt genom i §. i TryckfrihetsLagen,
Herr Tham, Wollrath-, Om sedan 1809 års.
BegementsFörändring någon olaglig åtgärd blifvit
enskild Part tillfogad i anledning af 17S7 åcs
Författning, skulle äfven jag hafva tillstyrkt den
underdåniga framställning, Herr Hjerta föreslagit;
men då, enligt min öfvertygelse, denna Författning
nu mera endast är en nullitet, så förenar
jag mig med Herr von Hartmansdorff, att
det är öfverflödigt besvära Kongl. Majit med ansökning
om upphäfvands af en Lag, hvilken ej
haft någon kraft och verkan sedan år 1809.
Herr Cederschjöld: t- Mig synea Domaremakten
ej beit och hållet anse denna Författning till
sin kraft och verkan undanröjd, emedan Konungens
egen Åklagare icke längesedan åberopat
henne såsom grund för sitt åtal. Vid ett sådant
förhållande kan jag ej annat än anse den af mig
föreslagna underdåniga skrif vefsen vara icke allenast
lämpelig, utan äfven af behofvet verkligen
påkallad.
Herr Grefven och Landt Marskalken förnyade
den af honom, förur gjorde proposition, att då
1787 åts Kongl. Kungörelse icke till sina grun^-  der och innehåll öfverensstämde med nu varan*
de Grundlagar, underdånig anmälan borde af
Biksens Ständer göras hos Kongl, Majit derom,
i)eu 3 Och) ka - t, ,7j.
att berör de Kungörelse icke vidare måjaf veder-?
börinde Domare åberopas eller tillämpas.
Kopades starka la, jemte några Nej.
Herr von Hartmansdorff". Jag är af samma
mening,, sorn den Herr Grefven och Landt Marskal
ken framställt i början af propositionen, att
nemligen Författningen är i sin grund upphafv«n.
Men just derföre kan jag ej instämma i
sednare delen af propositionen, eller deri, attén
anmälan skulle hos Kongl. Majit; göras om ett
Uttryckligt upphäfvande af samma Författning.
Således vågar jag vördsamt anhålla, att derest frågan
om §n såefan anmälan skall framatällas såsom
Ja-proposition, Nej-propositionen matte lyd» på,
sakens förfallande.
! Grefve uon Schwerin'.- För min del kan jag
ej annat än fullkomligen gilla den proposition,
sorn Herr Grefven och LandtMar,skalken fram.
atallt, och jag t.yckt.e mig höra den allmänt af
Ståndet bifallas. Det vore kanske mindre lämp.-  ligt, om vi såsom orsak till denna anmälan anförde,
att tillämpningen af denna Författning
blifvit för Nio månader sedan af offentlig åklagare
yrkad.
Herr Grejven och Landt■ Marskalken förklara,
de, att som, efter hvad han tyckt sig finna, Ja
Öfyerröstat Nej, den af Herr, LandtlVIarskalkeii
sist gjorde proposition, således blifvit af Ridderskåpet
oell Adeln bifallen.
Den 3 Octoler e. m.
Herr von Hartmansdorff: Bespecterande det
pTuralitetens beslut, som man redan tror sig hafva
utrönt, vill jag ej yrka votering, uran får
endast härmedelst till Frotocollet anmäla min
reservation.
Herr Bibbing förenade sig med Herr von
Hartmansdorff.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition , fann Bidderskapet
och Adeln för godt, att 3Idje punkten i allt öfrigt
gilla.
4lde Punkten^ angående TullRätternes afskaffande.
Herr Tham: Jemte det jag tillstyrker bifall
£ Utskottens Betänkande i denna punkt, anser
jag mig böra nämna , att Särskildta Utskottet hand.
lagt ungefär ett lika beskaffadt mål,, thuru jag
ej tror, att afgörandet af det nu förevarande
derföre bör uppskjutas.
Herr VOn Hartmansdorff; Jag får, i anledning
af hvad Herr Tham anfört, upplysa, att Särskildta
Utskottet väl fått till sin behandling remitteradt
ett Memorial angående Tuli Ratternea
upphäfvande; men då detta rörde Domstolarnes
organisation, hvarmed Utskottet ej äger sig befatta,
har det ansett sig icke kunna upptaga detta
ärende.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorda pro*
jsrii .? 0(löher *, m.
positon till bifall I 4:de punkten i Utskottens
Betänkande; hvilken proposition med Ja besvarades.
5:te Punkten, angående KammarRåttens rättighet,
att till Laga kraft och verkan fullfölja anmärkningar
emot högre Redogörare för allmänna
medel:
Herr von HartmansdorJ: Uti en §. af KarnmarRättens
instruetion har alla Collegiers och dar
ras Ledamöters förvaltning blifvit undantagen från
Kimmai Rättens granskning, så att åtal icke mot
dem kan anställas, utan på grund af Kong!. Majtts
eget beslut. Mig synes alla redogörandes förhållande
så väl de högres, som lägres, böra vara
vederbörlig eftersyn underkastadt; hvadan jag till.;
styrker att Höglofl. Ridderskapet och Adeln ville
besluta, att ur a §. I Morn. af Kongl. KammarRättens
instruetion föl jande ord må utgå; ”Lik.
”val bör iakttagas, att, i händelse frågan skulla
”angå något Kongl. Majtts och Rikets Collegeium,
”eller annat publikt Verk, med lika värdighet,
”eller någon deras Ledamot, eller ock sådan hö”gre
Embetsman , som för sin befattning är
”endast Kongl. Maj:t redo skyldig, KammarRättens
”åtgärd icke må sträcka sig längre, än att, sedan
”vederbörande fått del af anmärkningen, och der”öfver
sig yttrat, samt för öfrigt nödiga upplys”ningar
blifvit inhenitade, till Kongl. Maj:t i un.
”derdånighet insända Handlingarns, jemte eget
”Utlåtande i målet.”
Detta stadgande fanns icke i Kammar-Rät
-
!>*
Xitn .? Ort eber e. m.
tens Föregående instructioner; Utan har år IBi4J
på ett oväntadt satt, tillkommit. Jag vet ickej
hvilka Statens Embetsman, och andra kunnaické
komma i fråga, äro, efter 18og, till ansvar skyl&
dige, endast inför Konungen; hvarföre jag tillstyrker
en underdånig anmälan hos Kongl, Majtt
om Momentets uteslutande ur instriictionen,
Herr Hjerta: I saken instämmer jag med
Herr von Hartmansdorff, men tror att derom ické
kan af Riksens Ständer beslutas, utan att deras
åtgärd måtte inskränkas blott till en underdånig
anhållahi
Herr Uggla, (jöran Gustafi jag instämmeiså
mycket mer med Herr von Hartmansdorff i
sjelfva Baketr, som KammarRäiten är en Domstol,
och dét synes vara med rättsprincip oförenligt,
att mål, hvilka tillhöra en Domstols handläggning,
undanryckas dess sliiteliga pröfning^
Partén vare sig hög, eller låg. I afseende på
formen för beslutet förenar jag mig nied Meri
Hjerta, och anser det samma böra genom en um
derdånig skrifvelse Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
underställasj Om hvilket allt jag vördsamt utbeder
mig Herr Grefvens och LandtMarSkallens propositions
Herr
Von Hartmansdorff’, Om jag uttryckt
Thig annorlunda, än att en underdånig anhållan
hofde hos Konungen göras, har jag haft orätt*
och jag får nu förklara, att min mening tarit sif
dan, Herr Hjerta yttrat.
Ben 3 Öctoltr t. nit
95
Herr Grefven och LandtWIar/kalken gjorde proposition
(ill bifall I 5;te punkten i Utskotten*
Betänkandei
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och
hen hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade,
på sätt Herr von Hartmansdorff föreslagit,
besluta, att Riksens Ständer borde hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att utur 2 §. i
Kongl. KarnmarRättens nuvarande Instruction ,
måtte utgå och upphäfvas den inskränkning i berörde
Verks befattning med granskningen af allmänna
medels förvaltning, hvilken innehålies uti
det af Herr von Hartmansdorff omförmäldte
stadgande,
Bifölls.
Herr Uggla'. Sedan Ridderskapet och Adelli
nu i ämnet fattat sitt_ beslut anhåller jag, att da
öfrige RiksStånden måtte genom ProtocollsUtdrag
derom genast underrättas, och inbjudas att sig med
Ridderskapet Och Adeln förena.
Herr Hjerta: Jag anhåller att samma ProtocollsUtdrag
äfven måtte upptaga inbjudning till
de öfrige Stånden, att vidtaga enahanda beslut,
som Ridderskapet och Adeln, i afseende på 1787
års författning.
Och fann Ridderskapet och Adeln förgodt,
att, uppå derom af Herr Grefven och Landt-Mar
-
Den å October e, m.
»kalken gjord proposition, besluta, det de Öfriga
RiksStånden skulle inbjudas, att uti Ridderskapets
och Adelös, rörande nyssnämnde 2;ne omständigheter,
fattade beslut, instämma.
6:te Punkten, angående Kongl Ma'.ti Befall•
ning shaj vandes rättighet att utfärda Plites för budi
blef, uppå gjord proposition, af Ridderskapet och
Adeln gillad.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial oeh Utlåtanden;
Fran
ConstitutionsUtskottet:
Af den 24 sistledne September.
N:o 53. Angående Förslag till några smärre
ändringar och tillägg i 19 och 22 .§ §. Riksdagsordningen.
N:o 54. Angående förslag till en ändring
i 13 §. Riksdagsordningen med afseende å Universitetens
representationsrätt.
N:o 55. Angående förslag till en ändring
i 13 §. Riksdagsordningen för bestämmandet af
Universitetens Representanters valbarhet.
N:o 56. Rörande några mindre Grundlagsändringar,
föranledda af det innom Utskotten
införda omröstningssätt.
N:o 57.
lOen 3 Öcloter <?-, ml
§f
&\'o 57. Angående förslag till lindring i 4
Momentet 2 §. TryckfrihetsFörordhingen0
Från StatsUtskottet:
ÄT den 20 sistledne September ;
Nio 500i t fråga om hvad Casseurerne vid
RiksgäldsContoirets CreditSedelVerk, såsom miss*
räkningspenningar tillkomma bor.
Af den 2 dehnes;
N:o 566. Angående den Summa, som för
Stats- och RiksgäldsVerkens behof erfordras, att
genom Allmänna Bevillningen utgöras*
Äf den 24 sistledne September;
Nio 5°7* Angående verkställd granskning
af redogörelsen för 1817 och 1818 årens Riksdagskostnader.
N:o 508. Öfver gjerde anmärkningar vid
tJlskottets förut meddeldte Betänkande, i fråga
örn grunders bestämmande för pensioner åt innehafvare
af HöfStatsTjenster.
N.o 500. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut nfgifne yttrande, i frågan
om ersättning för förlorade Angar hl. tn. vid
granslinien emot Ryssland.
md.o. Ad. Prat, IX Band; lista Äfd. f.
B*n 3 öctober e. m.
Från Förstärkta StatsUtskottet:
Af den 29 sistledne September;
Klo 501. Angående sättet för kostnadernas
bestridande till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
Förmälning och verkställde Utländska resa.
N:o 502. Angående värderingsgrunden till
Bevillnings utgörande af Brandförsäkrade Hus i
Städerne, samt om den af Städerne utgående SaluAccisen.
Nio 503. Angående löntillökning för Seereteraren
och Cantzlisten vid ÖfverlntendentsEmbetet.
N‘.o 504. Angåenda understöd af Staten
till någre Inqvarteringsskyldige Städer.
Nio 505. Angående pension För framlidne
RiksRådet Grefve Liljencrantz’s Dotter Friherrinnan
Tornerhjelm.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottcn:
Af den ao dennes:
Nio 510. Om Skattläggningsmethoden af
Såg- och Mjölqvarnar.
Från BevillningsUtj kottet:
Af den 26 sistlidne September:
K;o 4i, Angående förelag till jemkning af
Dtn 5 Octootr, t. m.
91
de skiljiktigheter, som inom RiksStånden yppat
sig i afseende på deh de grunder, hvarefter
de genom stora Sjötullen inkommande Bevillningsmedel
skola utgå, dels ock den derföre
upprättade BevillningsTariff.
Nio 42. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande om Postverket
och de deraf inflytande Bevillningsmedel.
Nio 43- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande, rörande
lindring i Bevillningen för Brandskadade
i Madänga By af Wartofta Härad och Skaraborgs
Uän.
Upplästes följande från RiddarhusUtskottet
ankomne 2:ne Memorial:
(Se Bilagan N:is 1 & 2.)
Lades på bordet.
Justerades följande :
Utdrag af ProfoeoUet hållet hos Högloflig»
Ridderskapet och Adeln vid .Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 3 October 1823.
S. D. Upplästes Stats- och BancoUtskotfens
den 2 dennes under N:o 498 aflåtne Memorial,
lfs
Ren 5 OchhT e, )n.
hvaraf inhämtades, att Herr Förste ExpeditionsSecreteraren
J. G. Richert förklarat sig icke böra
emottaga den kallelse af den i 7 sistledne September
han af Rikets Ständers Fullmägtige öfver
Banken och RiksgäldsContoiret erhållit, att JusfitiaeOmbudsmansEmbetet
tillträda ; Och fann
Kidderskapet och Adeln, i anledning häraf, för
godt besluta, att å nästa Tisdag den 7 dennes utvälja
12 Electorer och <1 Suppleanter, till utseende
af en annan Riksens Ständers JustitiesOmbuds*
man och dess Efterträdare. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
BancoU(5kottens den 23 sistledne September
under Nio 475 allatne och den 25 derpåföljde
förmiddagen på bordet lagde Memorial, med an.
malan att Herrar Fullmägtige öfver Banken och
RiksgäldsContoiret, genom ProtocollsUtdrag af
den 17 i samma månad, kallat Herr Förste ExpeditionsSecreteraren
och Häradshöfdingen J. G.
Richert, att, i följd af det för honom af Riksens
Ständer utfärdade förordnande, JuslitiasOmbudsmans-Embetet
tillträda; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial endast borde
lägga3 till handlingarne. Ut Supra*
S. D. Försdrogos ånyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 20 sistledne September afgifne,
samt den 27 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtanden!
N-.o 489. I anledning af Kongl. Maj:ts
Rådiga Remiss på Olaf Söderbergs underdåniga
*)en 5 Q »leiber e, m>
ansökning, om nedsättning uti Arrendet för Betesmarken
Rebbelberga broar i Christianstads Lin,
Nio 490. Om Passevolanceafgiftens upp-;
hörande eller nedsättning.
Nio 49». I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
uti frågan om fastställande af en årlig underhållssumma
och Enkesäte för Hennes Kongl. Höghet
Kronprinsessan, i händelse Hennes Kongl.
Höghet blefve i Enkestånd försatt. Ut Supra.
S. 1). Vid förnyad föredragning af Statä—
Utskottets den 20 sistledne September under N:o
477 afgifne, samt den 25 derpåfoljde eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående Ge»
neralAssistanee-Contoiret, klef samma Betänkande,
i anledning af åtskillige Ledamöters dervid
gjorde anmärkningar, tili StatsUtskottet åierremitteradt.
Ut Supra»
S, D. Föredrogs, å nyo och lades till liand—
lingarne StatsUtskottets den 20. sistledne September
under N:o 4.92, aflåtne, samt den 27 derpäföljde
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående RiksStåndens särskildta Beslut uti frågan
om anslående af ett årligt arfvode för OfverDirecteuren
Schwartz. Ut Supra..
Utdrag af Protocollet, Hållet hos Höglo!?.
Bidderskapet och Adeln vid. Lagtima
102
Ven 3 Öctober e. m.
Riksdagen i Slockholm eftermiddagen
den 3 October I823.
S. D. Föredrogs å nyo och remitterades till
Allmänna Befvärs- och OeconomieUtJkottet:
Kongl. Majus den 18 sisiledne September
aflatne, samt den - 30 derpåföljde förmiddagen på
bordet lagde Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer,
angående en af PresteStåndet gjord underdånig
framställning om den nya EvangeliiBokens
antagande.
Stais- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
Herr von Hohenhausens, Michaél , den 30
sistledne September förmiddagen på bordet lagde
Motion, angående undersökning om de Civile
Läroverkens närvarande beskaffenhet. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 20 sistledne September under N;o
493 aflåtne, samt den 27 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, uti frågan om anslag af allmänna
medel tili reparationskostnader å Kongl*
Svea LifGardets Cassern; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att enär sednare alternativet a
berörde Betänkande redan blifvit af de öfrige
Trenne RiksStEnden bifallit, för dess del dervid
läts bero. Ut Supra*
Den 3 Oclohtr e, m. loj
S. D. Föredrogos I nyo och gillades följan^
de fran nedannämnde Utskott inkomne, samt den
27 sistledne September eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden:
Från SiatsUtikottu:
Af den 20 sistledne September:
N;o 494. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angående
de för beklädnaden vid Nerikes Regements
anslagne hemmansräntorne.
Från Stats- samt Allmänna Besvärt- och
OeconomieUtskotten:
Af den 15 sistledne September:
N:o 496. I anledning af väckte motioner,
rörande Indeldta Cavalleriets samt RoteBåtsmännens
beklädnad, equipering itn m. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och lades till handi
litigarne Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 15 sistledne September under
Nio 496 aflåtne, samt den 27 derpäföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, örn utgörande
af Stora Barnhusets i Stockholm anslagne
Kronotionde. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning bifölls
Stats- Lag. samt Allmänna Besvärs- och OectgomieUtskotteus
den x sistledne September ut.-
IStn 3- Oktober c, ni-.
der Nio 497 afgifne, samt den 30 derpå följde,
eftermiddagen pä bordet lagde, Betänkande,, angående
en friare disposition af Ekeskogarnq i
Riket. Ut Supra,
S. D> Vid förnyad föredragning af Allmin*,
na Besvärs- och Oeconom ieUiskottets den 20 sist4
ledne September und.er jfSfta, 1&7 afgifne^ saint
den 30 derpåföljde eftermiddagen pi bordet lagade,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, i fräga om
Utvidgad frihet till Väder-Mjölqvarnars uppbyggande
med rättighet att dqra mala för Tull, samt
upphörande af den omgång, sorn, efter nu gallan-,
de Författningar, erfordras för vinnande af till—
stånd till anläggande af Tuli*-Mjölqvarn»? i; allmänhet;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enä&
sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingarne».
Ut Supra,
S. U» FöredTogs å nyo och remitterades,
lill
Riddarhus Utskott et :•
Grefve Cronhjelm», Polycarpus, dsn 55' sisK
l.edpe September förmiddagen på hordet lagda
Moti.oij, gtt val af RiddarhusDirecteurer må vid,
hvarje Riksdag verkställas senast inom 4
der efter den dag, Kongl. Majit afgifvit Dess
Nådiga Proposition om StatsVerkgts tiLiatånd och
behof. Ut Supra.
Ben 4 OtLobcr f, lif, i9^
Höglofl. Bidderskapet ooh Adeln åtskiljdes
klockan half till io om aftonen,
In fidem Protocollt
Q< J. Lagerheim,^
Lördagen den 4 October*
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Företog Bidderskapet och Adeln Val af 1g.
Ordinarie Ledamoten och 8 Suppleanter uti Förstärkta
Stats- och BancoUtskotten 5. och befunno*
efter Valförrättningens slut, följande Herrar haL.
■va blifvit utsedde till
Ordinarie Leda mot er t:
Nto 246. Friherre Manderström,’
Adolph Ludvig - 116 rösleel
329* Friherre Adlerbeth, Jacob 1-15 d.o
—— 335* Friherre v. DöbelnjFullm.
Herr Franc Sparre, Bengt
Erland - - - 116 d:o
io8
N:o 473*
814-
1x42.
— 15*9.
— 1722.
— 1877,
S2I8.
2 *4 5’
— *275,
Nio 115.'
— 53*
t)en 4 OctoberJ. m.
Herr Coijet, Carl Fredric 83
Herr Gyllenhaal, Lars
Herman - 115
Herr Anckarstjerna;Fullm.
Friherre Lagerbjelke,
Johan 83
Herr von Döbeln, Johan
Wilhelm - - 83
Herr von Wulfschmidt;
Fullm. Herr Elgenstjerna,
Wilhelm . ■ 116
B. Herr Carleson, Carl
Fredric - - 82
Herr von Weigel, Christian
Ehrenfried - 82
Herr von Hedenberg,
Carl August - 8o
Herr Lefrén Johan Pehr
109
Suppleanter:
Grefve Lagerbjelke,Axel 6 i
Friherre Leyonskjöld ,
Fullm. Herr Tham,Wollrath
- - -61
d:o
d;o
d:o
d:o
d:o
d:o
d;0
d;o
röster.
d:o
d„®
jpen 4 October J. m,
IC7
3097.
Herr von Francken, Fre»
dric August
61
d;o
36.
Friherre Mörner af Tuna;
Fullm. Grefve Posse»
Clas Fredric
58
d:o
1117*
Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf
58
d:o
1867.
Herr Stenfeldt; Fullm.
Grefve von Rosen, Axel
58
d:o
2067.
Herr Crusenstolpe, Mag-  nus ...
58
d:o
31 52*
Herr af Uhr, Carl Da-  vid
58
ros tesi
Högi. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 qvart till I eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
SOS
Ben 4 Osioitr #, rfil
Lördagen den 4 O cl o ber.
Plenum kl. half 6. e. i».
justerades följande:
Utdrag af Protocollef hållit hos Högloflig»
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Slockholm eftermiddagen
den 3 October 1823.
S> D. Yid förnyad föredragning af Lagtamt
Allmänna Besvärs- och QeconornieUtskotrens
ej mindre den 29 sistledne Maji' under N:o
92 afgifne, samt deni 25 derpåföljde Junii eftermiddagen
på hordet lagd.e, Betänkande, i anledning
af väckta frågor om öfverseende och förbättring
af Rikets Oeconomiska och PoiitiePör.
fattningar, samtgom ILandshöfdingarnas rätt att
utfärda vitesförbud m. m. än ock den 17 sistledne
September under N:o 133 meddeldte, samt
den 25 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagda,
Utiåtandes i anledning af de vid förstnämnde
Betänkande gjorde anmärkningar7 fann Ridderskapet
och Adeln för godt, alt berörde tvenne
Utlåtanden gilla, likväl med iagttagande af
följande förändringar:
Irme Att då Kongl. Förordningen den J
IJecember 1787, angående lifstraff för obehöriga
omdömen öfverse af Kongl. Maj:t vidtagne Författningar
icke^tii! gina grunder och innehåll öf
-
&*n 4 Ociober t, nf.
109
verensstämde med nuvarande Grundlagar, un**
derdånig anmälan borde af Riksens Ständer göras
hos Kongl. Maj;t derom, att berörde Förordning
icke vidare må af vederbörande Domare åbero*
pas eller tillämpas;
2:0 Att Riksens Ständer borde hos Kongl»
Majit i underdånighet anhålla, att utur 2 §. i
Kongl. KammarRättens nuvarande Instruction
måtte utgå och upphäfvas den inskränkning i berörde
Verks befattning med granskningen af allmänna
medels förvaltning, hvilken inbéhåiles uti
följande stadgande __
"Hvarvid likväl
”bör iagtagas, att i händelse frågan skulle angå
”något Kongl. Majus och Rikets Collegium, eller
”annat publikt Verk med lika värdighet, eller
”någon deras Ledamot, eller oCk sådan högre
”Embetsman, som föl sin befattning ar endast
”Kongl. Majtt redo skyldig, KammarRättens åtgärd
icke må sträcka sig längre, än att, sedan
”vederbörande fått del af anmärkningen, och deröfver
sig yttrat, samt för öfrigt nödige upplys”ningar
blifvit inhämtade, till Kongl. Maj;t i un”derdånighet
insända Handlingarne, jemte eget
”Utlåtande i målet;”.
Uti hvilka tvenne sistnämnde beslut de of-1
råge RiksStånden skulle inbjudas, att sig med Rid-j
derskapet och Adeln förena. Ut Supra.
Vid förnyad föredragning åf följande CoasfstuiionsUtskottets
den 24 sistledne September
U» Den Å Oetober *,m.
aflåtne, samt den 3 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial:
!N:o 53. Angående Förslag till några smärre
ändringar och tillägg i 19 och 22 §. §. Riksdagsordningen.
N:o 54. Angående förslag till en ändring i
13 §. Riksdagsordningen med afseende å Universitetens
Representationsrätt.
N:o 55. Angående förslag till en ändring i
13 §. Riksdagsordningen för bestämmandet af
Universitetens Representanters valbarhet,
N:o 56. Rörande några mindre Grundlagsändringar,
föranledde af det uti Utskotten inför
de omröstningssätt.
Nio 57. Angående Förslag till ändring i
4 Mom. s §• TryckfrihetsFörordningen.
Fann Ridderskapet och Adeln, uppå derom
af Herr Grejven och Landt Marskalken framställde
särskildte propositioner, för godt, att ConstitutionsUtskottets
berörde förslag, till den behandling 56
§. RegeringsFormen föreskrifver, godkänna.
Då nu å nyo föredrogo3 Förstärkta Statsutskottets
den 29 sistledne September aflåtne,
samt den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial;
J9tn 4 Octobtr e, m.
III
N.'o 501. Angående Bältet för koätnadernes
bestridande till Hans Kongl. Höghet KronPrin^
sens förmälning och verkställda Utrikes resa.
N.‘o 502* Angående värderingsgrunden till
Bevillnings utgörande af brandförsäkrade hus i
Städerne, samt om den af Städerne utgående Sar
lu-Accisen;
Fann Ridderskapet och Adeln, att berörde
a;ne Memorial borde till Bevillnings Utkottet
öfverlemnas.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta Stats.
Utskottets den 29 sistledne September afgifne,
samt den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagJ
de, Memorial;
Nio 503. Angående Löne-tillökning för
Secreteraren och Cantzlisten vid ÖfverlntendentsEmbetet.
Nio 504. Angående understöd af Staten
till någre Inqvarteringsskyldige Städer.
N;o 505. Angående pension för framlidne
RiksRådet Grefve 1/iljencrantz’s dotter Friherrinnan
Tornerhjelm;
Fann Ridderskapet och Adeln, att berörde
g;ne Memorial borde till StatsUtskottet öfverlemnas.
112
Den 4 öclöher e, tn'.
Föredrogs i nyo StatsUtsköttets den 2 deSj
nes under N:o 506 afgifne, samt den 3 derpåföljd©
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, angående
den summa, sorn för Stats- och Riksgäl dsVerkens
behof erfordras, att genom Allmänna Bevillnihgen
utgöras? och fann Ridderskapet och
Adeln^ att samma Utlåtande borde till Bevillningsutskottet
öfverlemnas.
Föredrogos å nyö och gillådes följande från
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 3 dennes
eftermiddagen på bordel lagde, Utlåtanden:
Frän Stat&Utskottetl
Af den 20 sistledne September:
N.o 500. I ifråga ötai hvad Casseiirérné
vid RiksgäldsContoirets CreditSedelVerk såsom
missräkningspenningar tillkomma bör.
Af den 24 sistledne September:
£tf:o 509, I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkam
de i frågan om ersättning för förlorade Angaf
tn. m. vid gränslinien mot Ryssland :
Från Stats- samt Allmänna Sefvärs- och
OecononiieUtft.otten i
Af den 20 sistledne September!
N:o 510. Om Skattlägghingsmethoden faf
Sågj och Mjölqvarnar.
Vid
9m 4 Octoier e. mt
ri3
Vid förnyad föredragning af Bevillning!--  Utskottets den 26 sistledne September under N;q
43 afgifne, samt den 3 dennes eftermiddagen p|
bordet lagde, Utlåtande} öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande}
rörande lindring i Bevillningen för brandskadade
i Madäng* By af Wartofta Härad och Skara?
borgs Län; fann Ridderskapet och Adeln, att, e—
när sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavssande
Utlåtande borde läggas till Handlingarnej
Föredrogos å nyo och remitterades till
ConstitutionsUtskottet:
Iso Herr Stråles, Nils Wilhelm,1 den 30
sistledne September förmiddagen på boTdet lag^
de Motion, att, i händelse den till JustitireOm-s
budsmannens efterträdare utsedde person, under
varande Riksdag, afgår eller varder till verklig
Justitieombudsman förordnad , med nytt val måtte
förhållas, på sätt 97 och 98 §. §* Regering»-  Formen samt 63 §. Riksdagsordningen utstakar.
2*.o Herr von Hohenhausens, Michael, dera
den 3 dennes förmiddagen på bordet lagde Motion,
angående ett tillägg i Ansvarighetslagen för
Herrar Fullrnägiige i Riksgäids-Contoiret, i afseende
på utbetalningen af det mindre Creditivet.
Ridd, o. Ad. Fröt. IX Band. irsta Afd. g.
114 D*n 4 Octobtr e. m.
LagUt /kottet:
Herr von HauswoliFs, Ciri Gustaf Reinhold,
den 3 dennes förmiddagen pl bordet lagde Motion,
alt utur Under-Rätts Allmänna Sak-Protocoll
och Dombok ma utskrifvas endast da mål,
som angi ägande rätt till fast egendom eller ock
ägoskillnad eller delning af gjord eller annan fastighet;
Och att detta renskrifna Exemplar mä
af Domaren till Öfver-Domstolen insändas inom
slutet af nästföljande äret; men alla öfrige mål
utur det renskrifna Exemplaret uteslutas.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets
den 18 sistledne Juli aflåtne, samtn derpiföljde
Augusti eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande Utlåtande öfver RiddarhusDirectionens
RiksdagsBerättelse.
Herr von Hohenhausent Michael: Det lär vara
brukligt att RiddarhusUtskottets Utlåtande öfver
RiddarhusDirections Riksdagsberättelse, utan
att behöfva återremitteras, af Ridderskapet och
Adeln pröfvas, och derföre anhåller jag, att det
må punktvis företagas, derom Herr Grefven och
EandtMarskalken torde täckas framställa propo»
sition.
Herr Grefven och LandtMarshalken hemställda,
om icke, enär RiddarhusUtskottets förevarande
Memorial innefattade flere serskihe punkter,
Ridderskapet och Adeln behagade tillita att
T)en 4 Oetober e. m.
115
hvarje punkt finge särskildt för sig företagas och
pröfvas.
Bifölls.
i Punkten.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus'. Det var
en särdeles utväg, som Utskottet uppfunnit, att
godtgöra en förlust, tillkommen genom Directio—
nens försummelse och ovarsamhet. Ridderska
pet
och Adeln har i många år måst erlägga Capitationsafgift
för reparationer på Riddarhuset
och dylikt; men när Directionen åsidosätter sina
skyldigheter, och förorsakar en betydlig förlust^
är det obilligt att Ridderskapet och Adeln skall
ersätta den samma. Directionen lånte nemligen till
Major Prinsensköld på ett konstigt betyg af Major
Matärn, af hvilken Prinsensköld köpt fastigheten.
Betyget innehöll, att köpesumman var betalt
på sätt köpebrefvet utvisade. Detta innehöll,
att sådant skett genom skuldsedlar Directionen
lät således narra sig, och följden deraf blef, efter
yppad Concurs, en förlust för Cassan, som
Directionen bi Iligt vis bör betala. Den har li—
qvist år 1818, fått decharge och dessutom L,edamöterne
till en del med döden afgått. Men nu
är åter fråga, om icke de personer, som vid sista
Riksdag utgjorde RiddarhusUtskottet, och lem.
nät denna decharge, böra träda i ansvarighet.
Jag underställer detta Ridderskapets och Adelng
eget bepröfvande, och supplicerar om proposition
derå, under protest mot ali Capitations-afgift till
betäckande af bristen.
Ren 4 Oclobcr e. ns.
Herr von Hohenhausen: RiddarhusUtskottet
h*r med ledsnad funnit sig föranlåtir, att föreslå
Ridderskapet och Adeln en utgift, men det har
trott sig vara skyldigt sådant åt den ädelmodiga
känsla, som bör vara rådande inom Ståndet. En
JLegataire har anförtrott åt Ståndet att besörja val.
gerningar, denna Cassa har lidit förlust genom
ovarsamhet hos Directionen, hvars förvaltning
blifvit granskad af ett Utskott, hvilket för den
förra tillstyrkt decharge, som ook af Ridderskap
pet och Adeln vid 1818 års Riksdag lemnats.
Jag nämner detta, för att besvara Herr Berghman*
anförande, och påminna att det icke är Utskottet,
som gifvit decharge, och, att då frågan är om att
i laglig väg åläggas betala en penningsumma,
hvarken Directionen eller CJtskotfet nu mera dertill
kan förpligta*. När dertill kommer, att tillställningen
var så fin, att den slugaste lätt blifvit
narrad, samt sådana försigtighetsmått blifvit
för framtiden vidtagne att dylika förluster icke
yidare kunna inträffa, har Utskottet enhälligt ansett
sin pligtkänsla fordra, att till Ridderskapet
och Adeln framställa det sätt för ersättnings vinnande
som skett, och hvarå jag vördsamt vågar
tillstyrka bifall.
Herr Berghman: Det var ett misstag, då jag
säde, att Utskotttet gifvit decharge. Jag hade
bordt säga; att Utskottet tillstyrkt det, men detta
kommer på ett ut; ty Ridderskapet och Adeln
kunde ej sjelf granska Handliugarna, utan det
måtte ske genom Utskottet, och när detta tillstyrkte
dechargan, stadnar skulden på Utskottet,
Skälmstycket var ej eller så fint. Hvar och en,
Den 4 October e. ;ni
117
sorn länar ut penningar, mot pant af fastiffhet,
begär Gravationsbevis, Om RiddarhusDirectionen
haft tillbörlig omtänksamhet, hade den låtit
skaffa ett sådant, och det hade då varit lätt sett,
om egendomen varit graverad för hela köpesumman.
Jag nödgas således insistera på mitt förra
yrkande, att process måtte anställas mot dero,
som vid sista Riksdag tillstyrkte decharge.
Herr Tham, Wollrath\ Huruvida skälmstycket
var fint eller groft, gör här ingenting till saken.
Sedan Ridderskapet och Adeln frikänt Directio^
nen, lärer icke vidare någon fråga om ersättning
i ordentlig väg kunna förekomma. Jag afstyrker
således på det högsta all rättegång, hvilken blott
skulle lända till chican, utan någon slags förmån*
Herr Ribbing, Arvid'. Förekommen af Herr
Tham afsäger jag mig, för min del, allt inblandande
i en sådan process.
Herr Berghman". Det tillhörer vårt tidehvarf»
upplysning att räkna för chican, da man blott utfordrar
sin rätt.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjorde
proposition till bifall å i:sta punkten i RiddarhusUtskottets
Memorial.
Ropades Ja och Nej.
Herr Berghman'. Jag begär votering, om RidJ
derskapet <>ch Adeln skall betacka förlusten genom
Capitationsafgift.
»18
pen 4 Octobrr e. m.
Herr Rosenblad, Bernhard: I händelse Herr
Berghman begär votering berov det af honom att
föreslå Contraproposition. Skall denna innehålla
Stal mot RiddarhusDirectionen, vore det intressant
att veta huru det skulle verkställas.
Herr Grejven och L a nät Mars kalk en förklarade»
det han icke ansåg sig äga rättighet framställa
proposition derå, att Ridderskapec och Adeln skul.
le låta anställa Rättegång mot RiddarhusUiskoU
tet vid sistledne Riksdag, enär den af bemälte Utskott
tillstyrkte decharge för RiddarhusDirectionen
jemväl blifvit af Ridderskapet och Adeln
vid samma Riksdag bifallen. ;
Herr Berghman: Jag insisterar ej på Rättegången,
ehuru jag anser den med fog kunna anställas,
då RiddarhusUtskottet ej sett upp med
ögonen.
Herr Grefven och Landt Marskalk en frågade om
Herr Berghman således behagade afstå ifrån des3
anhållan om votering.
Herr Berghman: Nej, jag ber ödmjukast.
Herr Grefven och Landt Marskalken framställ*
de derefter följande voteringsproposition:
Den som bifaller i:sta Punkten uti Riddarhus*
Utskottets Memorial,om ersättning till Stjerncreutska
Fonden genom en Capitationsafgift, voterar
Ja;
Dera 4 October e. m.
*‘9
Den det ej vill, voterar
Nejj
Vinner nej anses berörde ersättning vara
af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt antogs.
Sedan 43, 44 } 45 och 46 §. §. uti RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan en qvart tili åtta eftermiddagen i och
befunnos, vid voteringens slut klockan en qvart
till 9 om aftonen, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrig*
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 45.
Nej — 23.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grejven och Landt-Marskalken förklarade, det
usta Punkten uti RiddarhusUtskottets Memorial
således blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
2:dra och 3:dje punkterne blefvo, uppå gjorde
propositioner, af Ridderskapet och Adeln gil*
lade.
4:de Punkten ansågs icke erfordra någon
åtgärd.
5tte Punkten bifölls»
fttn 4 Otto ber e. mi
6;te Punkten erfordrade ieke nSgon åtgärd,
7sde Punkten bifölls»
8:de Punkten erfordrade icke någon åtgärcL
9’da Punkten blef af Ridderskapet och Ådeli»
gillad.
10:de Punkten ansågs icke erfordra någor»
åtgärd.
nite och |3;te Punkterna blefvo, uppå
gjorde propositioner, utaf Ridderskapet och Adela
bifallne.
Vid i jrde Punkten erfordrades icke något»
åtgärd»
34;de Punktera
Herr Riben, Carl Wilhelm'. Den om ständighet,
att Ridderskapets och Adelns protocoll för
»ista Riksdag ännu efter fem långa års förlopp
icke äro för allmänheten tillgänglige är af för
stor vigt att kunna undfalla någons uppmärksamhet.
Redan för 4 månader sedan väcktes en
motion utaf Herr Rosenblad om anmodan till
StatsUtskottet att upplysa, huru stor del af nämnde
Protocoll vöre till utdelning färdig , , hvarvid
jag fogade den anhållan, att Utskottet ville uppgifva
orsaken, hvarföre icke Protocollen voro cornplett
tryckte. Denna remiss har ännu ej af StatsTJtskottet
blifvit besvarad, och det är således välj
Den 4 October t, m,
att Riddarhusutskott genom en sl ganska utförlig
framställning beredt oss kännedom af ämnet.
Anledning till anmärkningar tyckes här
icke saknas. Till en början befinnes, att tvenne
.Boktryckare äga en ännu oliquiderad fordran af
881 R:dr för verkställd tryckning af Ståndets
Protocoller, hvarföre de med qvarstad belagt så
mycket deraf, som i värde uppgår emot denna
ford rån. Det synes emedlertid, som penningarne
blifvit af Herr Rothlieb i StatsContoiret 1 yf—
tade. Jag erinrar mig icke bestämdt ordalydelsen
i det uppdrag Herr Rothlieb vid sista Riksdag
i delta afseende erhöll; men troligen innefattade
det ett åläggande för honom, att besörja
tryckningen. Det är likväl en stor skilnad emellan
att lyfta penningar och att besörja tryckning.
Herr Rothlieb hade, som jag tror, blott
det sednare uppdraget, och det förra tillhörde
Boktryckarne sjelfva, i grund af Räkningar, verificerade
af Herr Rothlieb. Härmed må nu förhålla
sig, huru som hälst, så är dock ett factum,
att flere månaders Protocoller äro sequestrerade.
Frågan är nu, huru skola de komma lösa; ty så
länge de ligga i Boktryckarnes Magaziner, är det
detsamma, som om de icke voro tryckte. Utskottet
tillstyrker en anmälan hos Kongl. Maj:t,
och att medel måtte anslås till godtgörande af
Boktryckarnes fordringar. Jag vill ej precist sätta
mig mot detta förslag, fastän jag fruktar, att
det leder till tidsutdrägt , och jag tror att nödig
upplysning skyndsammast kunde fås från Stat*—
Utskottet. Enligt RiddarhusUtskottels uppgift äro
äfven några Protocoller ännu ej ens tryckta, af
dea anledning j alt RiddarhusSecreteiarens göro
-
Ven 4 October e. m.
mai ej skola tillåtit honom, att gifva Prolocollerne
ett städadt språk. Jag begriper icke, hvad
härmed menas, ty Protocollerne måste väl vara
justerade, och sedan kan ingen städning äga rum.
Summan är, att det är omöjligt förutse, närl8i8
års Protocoller i complett skick kunna blifva tillgänglige.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustafi Jag tycker
mig vilja minnas, att vid det uppdrag Herr Rothlieb
fick, det vilkor var fästadt, att tryckningen
skulle med skyndsamhet besörjas. Då man nu
såg densamma afstadna, och på tvenne är intet
enda ark utkom, tog jag mig friheten i memorial
till RiddarhusDireclionen hemställa, om icke
dess skyldighet vore, att vid detta tillfälle bevaka
Ståndets och Nationens rätt. Jag förmodade
att det uppdrag Ståndet lämnat åt den enskilde
mannen hade upphört, i samma stund han
försummat det dervid fästade vilkoret; och jag
trodde Bidderskapet och Adeln ej skola underlåta,
att hålla Directionen räkning för dess förhållande
härutinnan. Följden häraf blef en
skriftväxling mellan Directionen och Herr Rothlieb,
som icke lemnade några Resultat. För att
derföre undanrödja alla de hinder, som Directionen
anförde till sin ursägt, utverkade jag slutligen
af Herr Rothlieb en afsägelse från all befattning
med tryckningen. Detta skedde i8.3f.
I Januarii l8ti fann ändtligen Directionen för
godt, att skrida till tryckning; men på hela året
trycktes blott sju veckors pleniprofocoller. Detta
synes hafva gått nog långsamt. Äfven hade jag
trott Directionen kunnat vidtaga någon åtgärd,
Dtn 4 Octoher e. ni.
123
att befria de redan tryckte Protocollen från qvarstad,
helst något annat dertill icke hade fordrats,
än all blott stämma den Person, som fått sig
uppdragit att liqvidera tryckningskostnaden. På
dessa skäl kan jag ej alldeles undertrycka min
känsla; utan anhåller om Herr Grefven* och
DandtMarskalkens proposition derå, att Ståndet
betygar sin ledsnad, öfver dröjsmålet med tryckningen
af dess Protocoll.
Undertecknad RiddarhnsStCreterare: Den teckning
Herr Cederschjöld gjort af siBta Riksdagens
Protocollers tryckning, är fullkomligt öfverensstämmande
med rätta förhållandet. Berättelsen,
vid RiddarhusUtskottets memorial bifogad, upp,
tager omständligen, huru härvid förelupit. Vid
genomläsning deraf, skall man finna, att Directionen
i början varit uturståndsatt skilja Herr
Rothlieb från dess ifrågavarande befattning , och
att Directionen , sedan hon blifvit i tillfälle dertill,
vidtagit sådana åtgärder, som befordra! tryckningens
fulländande. Vid 1815 års Riksdag hade
äfven en enskild person fått sig uppdragit, att
besörja tryckningen af Ridderskapets och Adelns
Protocoll ; och ehuru tryckningen bragtes till slut
straxt efter Riksdagen, var dock redovisningen
icke fulländad förr än 2 och ett halft år derefter.
Vid 1818 års Riksdag blef omsorgen om
protocollstryckningen jemväl åt en enskild person
anförtrodd. Då nu Ridderskapet och Adeln i
afseende å sistnämnde tryckning ej åt Directionen
lämnat något uppdrag, ej för verkställigheten
gifvit nödige medel, och ej eller uppdragit
Directionen någon granskning öfver användandet
Dtn 4 Octobtr e, nr.
af berörde medel, utan öfverlåtit detta åt Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret; sa förmodar jag, att
Directionen miste anses hafva saknat all anledning,
att inblanda sig uti ett krångligt och obehagligt
ämne. SI snart Herr Rothlieb afsade
sig befattningen, skref Directianen till Fullmägtige
i RiksgäldsContoret, och begärde, att redovisning
för de af Herr Rothlieb uppburne medlen
matte honom affordras, samt anhöll i underdlnighet
hos Kongl. Majjt att nödiga medel till
den återstående protocollstryckningens fullbordande
matte Directionen tillhandahlllas. Ehuru sedermera
blott sju veckors Protocoiler blifvit färdigtryckte,
vill jag dock minnas, att det utgör
öfver 120 ark, hvilket åter gör öfver tvl ark i
veckan, som visserligen ej är mycketj men Boktryckare
pläga i allmänhet ej åstadkomma mera.
Tryckningen af de fl ännu återstående Protocollen
hade visst kunnat taga slut straxt efter början
af innevarande Riksdag, om icke andra högst
angelägna göromål förhindrat mig, att därvid foga
erforderlig åtgärd. I afseende på hvad Herr
Riben anfört derom, att protocollen icke borde
få städas, sedan justeringen för sig gatt, får jag
äran upplysa, det jag inför RiddarhuslJtskottet
ådagalagt, att sådant är alldeles nödvändigt, ej i
afseende å sjelfva meningen , men hvad språket
och uttrycken beträffar. Ridderskapet och Adeln
har redan beslutat, att Protocollen skola utdslas.
RiddarhusUtskottet har nu hemställt, att under,
sökning i afseende på Herr Rothlieb» förhållande
måtte varda anställd, samt att utan afbidan I
utgången däraf, underdånig anhållan måtte hos
Kongl- Maji» göras om nödige medel till betal
-
Ben 4 October e, tn,
ning af *:ne Boktryckares räkningar. Om Kgl.'
Majit i näder bifaller detta, förmodar jag, att
intet hinder vidare skall möta för utdelningen;
Da Utskottet vidare tillstyrkt, att inseendet öfver
protocollstryckningen hädanefter under påstående
Riksdag må tillhöra RiddarhusUtskottet, och mellan
Riksdagarne RiddarhusDirectionen , samt att
tiyckningen skall vara fullbordad innom ett år
efter Riksdagens slut, vid äfventyr af tjenstens
förlust för RiddarhusSecreteraren; vågar jag hop^.
pas att någon svårighet för framtiden i detta afseende
ej skall uppstå. Den obehaglighet, sorn,
i anseende till ifrågavarande tryckning, ägt rum,
är visserligen högst ledsam, men den härleder
sig från det uppdrag, Ridderskapet och Adeln
sjelf lämnat en person, hvilken illa motsvarat ett
sådant förtroende, och derigenom åstadkommit
flera oredor.
Herr Cederschjöld: Jag fruktar visserligen ej,
att samma händelse åter kunde inträffa; emedan
jag vet att den nya instructionen förebygger sådant.
Men då det icke är möjligt att förutse
allt hvad, sorn kan inträffa, har jag trott denna
sak nu böra beifras, på det Directionen må blifva
varsammare och så mycket bättre behjerta den
föreskriften i Instructionen, att i alla sådanefall,
hvarom ingen ting der finnes stadgadt, sorgfälligt
iakttaga och bevaka Ståndets bästa.
Den siste värde Talaren har sagt, att Bokr
tryckarne ej lämnat mera än två ark i veckan.
Jag medger, att detta är det vanliga^ men jag
vet ock, att Boktryckarn Grahn lämnat sex ark,
Drn 4 Octobtr #. m.
så länge han hade tillgång på manuskript' och
att han kunnat fördubbla arktalet, otn han fått
trycka tvenne torner på en gang.
Herr von Hohenhausen: Ridderskapet och Ådeln
är visserligen skyldig Herr Cederschjöld
»törsta ärkänsla för dess berömvärda nit, att förmå
Herr Rothlieb afsäga sig rättigheten, att trycka
Ståndets Protocoll: en rättighet, som var honom
af Ståndet beviljad, och svårligen i laglig
väg kunnat honom fråntagas. Sedan detta skett,
har Directionen ej försummat, att vidtaga mått
och steg för tryckningens besörjande. Jag läm_
nar derhän, om det varit Directionen möjligt,
alt förmå Herr Rothlieb till den afsägelse, som
Herr Cederschjöld utverkat. I alla fall hemställer
jag, huruvida detta kan gifva Ridderskapet
och Adeln anledning, att, genom uttrycket
af sin ledsnad, tillika förklara missnöje med hela
Directionen.
Herr Cederschjöld: Jag*har förut yttrat, och
upprepar det åter, att det är mig okärt tala i äm«
nen, som röra personer. Jag har äfven vid detta
tillfälle undvikit, att tala om dem, och derföre
blott föreslagit, att Ståndets ledsnad öfver saken,
t] missnöje med personerna mätte uttryckas. Dröjsmålet
må hafva sin grund uti hvad som heldst.
Om Directionen eller någon annan dertill varit
vållande, så må han eller de känna tyngden af
Ståndets yttrade ledsnad. Den ledsnad jag häröfver
känner, är så stor, att jag önskar inhämta,
om icke Ridderskap*! och Adeln delar denna
känsla.
i)»n 4 October t. m.
Herr Grejven och LandtMarskalken yttrade,
att det visserligen vore dess skyldighet att framställa
den af Herr Cederschjöld begärde proposi*
tion, enär den samma icke funnes mot Grundlagarne
stridande; men Herr LandtMarskalken ansåg
sig dock först böra underställa Herr CederBchjölds
pröfning, om icke uttrycket af Ridderskapets
och Adelns ledsnad, i afseende å RiddarhusDirectionens
befattning med ifrågavarande
Protocollstryckning, tillika skulle innefatta liksom
ett förklarande af Ridderskapets och Adelns missnöje
med Directionens åtgärder, hvilka likväl af
RiddarhusUtskottet, efter en noggrann undersökning
af ämnet, blifvit lemnade utan anmärkning.
Herr LandtMartkalken hemställde derföre om icke
Herr Cederschjöld behagade tillåta, att den af
honom begärdte ifrågavarande proposition kunde
få förfalla.
Herr Cederschjöld: Jag afstår från min be*
gäran, emedan saken rör personer ; och det si
mycket heldre, sorn jag för dem alla serskildt och
hvar för sig, hyser en sann högaktning; samt åtnöjer
mig således med att till Protocollet endast betyga
min enskildta ledsnad öfver hvad som skett.
Herr Grefven och Landt- Marskalken gjorda
derefter proposition till bifall å 14 punkten i
RiddarhusUtskottets Memorial; hvilken proposition
med Ja besvarades.
15 Punkten blef, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln gillad.
laj Sert 4 Öetoler *. m,
Höglofl, Ridderskapet och Adeln åtskiljde»
klockaa half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Loger heim.
Tisdagen den 7 October.
Plenum klockan half (ill 9 förmiddagen.
Företogs val af 12 Electorer och 4 Suppleanter,
hvilka, enligt 97 och 98 §. §. i RegeringsFormen,
skulle utse Riksens Ständers Justitieombudsman
och dess efterträdare; och befunnos
vid valförrättningens slut klockan en
qvart till Ett eftermiddagen, följande Herrar
hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Electorer:
N:o 89. Grefve Höphen; Fullmäg
tig
Grefve Posse, Arvid, ioi röster.
115. Grefve Lagerbjelke, Axel, 197 dito.
N;o 276.
Den 7 Oetober /. m, 12$
N:o 276. Friherre Löwen, Axel, loi röjter.
— 3*9- Friherre Adlerbeth,
Jacob, - . 103 dito;
362. Friherre Haji} FuIImägtig
Herr Hjerta, Johan
Gustaf, i . i io 1 dito.
_ 1033. Herr Hammarhjelm, Carl
Fredric, i - - io4 dito.
__ II17. Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf, - - - 10I dito.
__ 1594. Herr von Heijne, Georg 102 dito.
j  1870. Herr von Rappolt; Full
mägtig
Herr Uggla, Göran
Gastaf, - - 103 dito.
1877. B. Herr Carleson, Carl Fr. 1 97 dito.
2152. Herr af Uhr, Carl Dav. 102 dito.
i,-. 2204. Herr Gahn af Colquhoun}
Carl Pontus, - ; 197 dito.
IStippleanter:
N.-o 1 i 7Herr Hjerne, Carl Jacob 100 röster.
-  105. Grefve af Ugglas, Gustaf 99 dlo.
Ridd o. Sid Prut. IX Band lista Afd. 9,
IUn 7 Oflohw f, m.
55. Friherre Leijonsköld*
Fullmägtig Herr Tham,
Wollrath . - gg d:«.
_ J636. Herr Reuterskjöld, Axel gg röster»
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 4 October 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af följani
de ConstitutionsUtskottets den 24 sistledne September
aflåtne, samt den 3 dennes eftermiddt'
gen pi bordet lagde, Memorial;
N:o 53. Angående förslag till några smärre
ändringar och tillägg i 19 och a2 §. §. RiksdagsOrdningen
5
N:o 54. Angående förslag till en ändring i
13 §. Riksdagsordningen, med afseende å U~.
niversitetens Representationsrätt ;
N:o 55. Angående förslag till en ändring
S 13 §. Riksdagsordningen, för bestämmandet af
Universitetens Representanters valbarhet;
N:o 56. Rörande några mindre Grundlagsändringar,
föranledde af det inom Utskotten
införda omröstniogssätf 5
'Otn y Octoher f, mi
*5*
Nio 57« Angående förslag till ändring i 4
Momentet 2 §. TryckfrihetsFörordrvängen j
Fann Ridderskaper och Adeln för godt.att ConstitutionsUtskottets
berörde förslag,tillden behandling
56 § RegeringsFormen föreskrifver, godkänna.
Ut supra.
S. D. Da nu å nyo föredrogos Förstärkta StatsUfskottets
den 29 sistledne September aflatne,
earnt den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial:
N:o 501. Angående sattet för kostnadernes
bestridande till Hans Kongl. Höghet KronPrin.
sens förmälning och verkställda Utländska resa.
N:o 5O2. Angående vätderingsgrunden till
Bevillnings Utgörande af Brandförsäkrade hus i
Städeme, samt om den af Städeme utgående Salu-Accisen
;
Fann Ridderskapet och Adeln , att berörde
2ine Memorial borde till BevillningsUiskouet
öfverlemnas. Ut supra.
S, D. Vid förnyad föredragning af Förstärkta
StatsUiskottets den 29 sistledne September afgifne,
samt den 3 denneB eftermiddagen på bordet lagä
de, Memorial;
Nio 503. Angående Lön - tillökning för
Secreteraren och Cantzlisten vid Öfverlntendent».
Umbetet.
Ben 7 October f. m.
N:o 504. Angående understöd af Staten
till någre Inqvarteringsskyldige Städer.
N:0 j05i Angående pension För framlidna
RiksRådet Grefve Liljencrantz’* dotter Friherrin*
nan Tornerhjelm;
Fann Ridderskap®! och Adeln, att berörde
gine Memorial borde till StatsUtskottet öfverlemna*.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den a dennes under N:o 506 afgifne, samt
den s derpåföljde eftermiddagen på bordet lagdé,
Utlåtande, angående den summa, sorn för Stats- och
RiksgäldsVerkens behof erfordras, att genom Allmänna
Bevillningen utgöras; fann Ridderskapet och
Adeln, att samma Utlåtande borde till BevillningsUtskottet
öfverlemna*. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följan*
de från nedannämnde Utskott inkomne, samt dén
3 dennes eftermiddagen på bordel lagde, Utlå*
tanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 20 sistledne September:
N-'o 50Ö. I fråga om hvad Casseurerné
vid RiksgäldsContoirets CreditSedel Verk såsom
miseräkningspenningar tillkomma bör;
Af den 34 sistledne September;
509. 1 anledning af gjorde anmärk*
Den 7 Octo her /, vt.
131
ningar vid Utskottets förut meddeldta Betänkan,
de i frägan om ersättning för förlorade Angar
m. m. vid gränslinien mot Ryssland ;
Brån Stats- samt Allmänna B ejvår t- cck
Oeconomit Ut/botten:
Af den 2o sistledne September;
N:o 510. Om Skattläggningsme hoden af
Såg' och Mjölqvarnar. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevill-'
pingsUtskottets den 26 sistledne September under
N;o 43 afgifne, samt den 3 dennes eftermidj
dagen på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
rörande lindring i B.evillningen för
brandskadade i Madängs, by af Wartofta Härad
och Skaraborgs Län; fann Ridderskapet och Adeln.
, att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande barde läggas till
Handlingarna». Ut Supra.
S., D. Föredrogos å nyo och remitterades till
(konstitutions Utskottet;
i:o Herr Stråles, Nils Wilhelm, den 30
sistledne September förmiddagen på bordet lagda
motion, att I händelse den till JustitiasOmbudsmannens
Efterträdare utsedde Person, under
varande Riksdag^afgår , eller varder till verklig
JustitiseOmbudsman förordnad, med nytt val
Jfen 7 Öctober J. ml
jnåtte förhållas, på sätt 97 och 98 §■ §• RegeringsFormen
samt 63 Riksdagsordningen utstaka
;
a;o Herr von Hohenhausens, Michaél, den
3 dennes förmiddagen på bordet lagde motion,
angående ett tillägg i ansvarighetslagen för Her«
rar Fullmägtige i RiksgäldsConloiret, i afseende
på utbetalningen af det mindre Greditivet.
LagUiskottet:
Herr von Hauswolff» , Carl Gustaf Reinhold,
den 3 dennes förmiddagen på bordet lagde motion,
att utur UnderRätts allmänna SakProtocoll
och Dombok må utskrifva» endast de mål, som
angå ägande rätt till fast Egendom, eller ock
ägoskillnad eller delning af jord eller annan Fa*
stighet ; och att detta renskrifna Exemplar må af
Domaren till O-fverDomstol insändas inom slutet
af nästföljande året; men alla öfrige mål utur
det renskrifna exemplaret uteslutas. Ut Supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 18 sistlidne Julii aSåtne8
»arnt den 11 d.rpåföljde Augusti eftermiddagen
på bordet laede, Memorial, innefattande Utlåtande
öfver Riddarhus Dirtctionens Riksdags berättelse,
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
hvad Riddarhu-Uiskonet i betörde Memorial till»tyrkt
och hemställt, till alla delar bifalla» Ut
j»en * Oclobtr f, rit.
Företogs till pröfning Allmänna BesvSrsoch
OeconomieUtskotiets den 20 sistlidne Sep—
tember under N:o 188 afgifnp, samt den 30 derpåföljde
eftermiddagen pl bordet lagde, Utlåtande,
i anledning *f gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande rörande jemkning
af Estra Koteringen i Riket.
Herr Heykensköld, Ludvig Detlof'. Jag har
med verkelig förundran hört, att OeconomieUtskottet
i dess senare Betänkande frångått hvad Utskottet
i det första yttrat, och i stället föreslagit
, att Extra Koteringen ovilkorligen bör i
manskap utgöras. För min del skulle jag emel»
lertid tro, att det sällan är brist på folk som förlamar
operationerna ä krig, utan snarare bristen
på penningar- Alla anstalter i öfrigt, som kunna
lända till besparing af KrigsCassau, anser jag
förmånliga och välgörande; och den proposition
Kongl. Maj:t framställt, att de Extra Roterade
mätte i stället för Soldater, halla hästar, är, efter
min öfvertygelse, ganska väl betänkt. Kongl.
Maj t har icke eller slagt dem sådant såsom skyldighet,
utan endast frågat, om de ville gå in
derpå; och ganska många Rotehållare hafva också
gjort det, och finna sig dermed ganska belåtne.
Jag k an derföre icke instämma i OeconomieUtskottes
mening, utan förenar mig u'i Friherre
Cederströms reservation, och yrkar således afslag
af Utskottets Betänkande i denna del.
Friherre Björnstjerna, Magnust Ehuru jag
visserligen skulle anse det föidelakligt, att Argié«.
n i krigstillstånd kunde förstärkas med d*
Dc/i 7 Ociober f. m.
g4oo nummer, sorn OeconomieUtskottet nu omförmält,
bör jag likväl fästa uppmärksamheten
derä, att med dessa nummer möjeligen, och i
händelse samtelige Extra Rotehållare ingingo på
att hålla hästar, på sätt större delen redan gjort,
kunde en besparing göras af 3400 hästar för Arméens
räkning.
För att sättas i marchefärdigt tillstånd behÖfver
Arméen, med afdrag af redan befintelige;
omkring 4500 hästar. I stället för att nu uppköpa
detta antal, erfordrades blott t too, enär de
öfrige lefvererades af Extr^ Rp.tehålUrnej och då
vid dylika tillfällen en häst kan beräknas till 150,
B:dr B:co, skulle genom behofvets, minskande på
nu föreslaget sätt, uppkomma en hesparing af
icke mindre än 510,000 R;dr Blco, hvilken utgiftssumma
eljest skulle borttaga en betydlig def
af det större creditiver. — Det af OeconomieUtskottet
åberopade skäl, som förmått Utskottet
at,t; frångå t^ess första Betänkande, är egenteligen,
att Extra Roteringens utgörande var ett hufvudsakligt
vilkor för Beväringen, Men detta vilkor
uppfylles ju i alla fall,; antingen Rotehållarne utskicka
häst eller karl: och i öfrigt är Ridderskapet
och Adeln så mycket mindre fästad genom
detta vilkor, sorn troligen icke något Stånd,
i jemförelse till antalet af dess Ledamöter , bidrager
med så mångå combattans till Rikets forsvar,
som Adeln,
Jag får således, afstyrka Utskottets förevarande
Betänkande, och tror det vara lämpe ligast, att
förblifva vid hvad Utskottet första gängen löre
-
gen 7 October J m.
137
slog, att nemligen, efter' Rotehållarnes hörande,
det må stå hvar och en /ritt, att, till fullgörande
aj Extra Roteringeni lemna häst eller karl.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Då O.econom ieUtskottet
forsta gången utlät sig öfver frågan ,
föseslog Utskottet icke allenast, att de redan med
Extra Rotehållare uppgjorde contract om hästars
lelv^rerande i stället för Soldater skulle stadfästas,
utan ock att till Kongl. Majit måtte öfverlemna,
att för framtiden ytterligare ingå dylika
contract. Jag var då den förste, som har talade
emot Utskottets Betänkande- Utskottets senare
Utlåtande skiljer sig från det förra, och är rät.
tadt efter de åsigter, jag hade äran framställa. Jag
utber mig derföre, att till försvar för detta stst^ämndf
Utlåtande, få ropta några af de anmärknin.
gar, man deremot framdragit. Jag tror till en
början, att si^iljaktigheten emellan Utskottets och
de sist talande värde Ledapiöternes åsigter är ganska
lätt funnen.
Friherre Björnstjerna liar betraktat frågan
utur en helt och hållit mililairik synpunkt. Ut.
skotten har ansett den såsom en rättsfråga. Bedömer
man saken i egenskap af Militaire, så är
del obestridligt, att, såsom Friherre Björnstjerna
anmärkt, Sverige, sedan det fått en conscription,
är i större behof af hästar, än af Soldater. Men det
är äfven lika obestridligt, att i fall man betraktar saken
såsom rättsfråga, och återgår till 1810, rnan
måste finna det icke vara rigtigt, att nu återkalla
det löfte, roen då gaf BondeStåndet, i afseende
på dess deltagande i Conscriptionen. Det är bättre,
138 Den f October J, ni.
att hafva en conscripiion med Extra Rotering, Sn
ati hafva Extra Roteringshästar utan conscripiion.
Skrifvelsen angående Varieringen lyder sä här;
”Såsom det första medel till Rikets ökade försvar,
”bör all nu inom dess gränsor varande jord , af
"hvad namn och beskaffenhet den vara må, de
”Boställen endast undantagna, som af i tjenst va”rande
militaira personer innehafvas, så snart Ri”ket
med krig hotas eller oroas, genast uppsätta
”och ined beklädning förse det emot samma jord
”svarande Försvar smanskap, hvilket Kongl. Majit
”äger att på en gång med ordinarie Arméen lå«
.”ta uppbåda och utcommendera.
Jag hemställer nu till hvar oc-h en, om det
Sr möjeligt att med ord tydligare uttrycka beslutet,
att extra Roteringen skulle med Manskap utgöras.
Då ämnet första gången förevar, rrv ed ga f
jag, liksom jag nu medger, att det i milifairiskt
afseende kan vara bättre, att extra Roteringen
utgjordes, i hästar, och jag yttrade då, att, i händelse
BondeStlndet antone OeconomieUtskotten*
Betänkande, sådant det då var, detta kunde blifva
en anledning för Ridderskapet och Adeln,
att betrakta frågan utur annan synpunkt, än den
juridiska. Men så länge det löfte , hvarunder
Conscriptionen är medgifven, icke blifvit återtaget,
tillstyrker jag för min del bifall till OeconomieUtskotlets
betänkande, sådant dst nu är.
Deruti förekommer likväl en .punkt, vid
hvilken jag önskar fästa Ridderskapets och Adeina
W*n 7 Octoler. J. m, »5g
uppmärksamhet. Utskottet hade nemligen uti det
första Betänkandet föreslagit, att all jord af Krono,
skatte- eller Frälse natur, hvilken år 1810 blifvit
med rotering belagd, skulle få densamma förändrad
till permanent, dock mot förbehåll, att mot
viss afgift hålla roten vacant. Jag tog mig friheten
visa, att denna åtgärd vore overkställbar.
UtBkottet har numera frångått sitt förslag i denna
del; men deremot förklarat, sig anse lgio års
beslut endast böra gälla för privilegierad jord.
För att vederlägga detta påstående torde jag
jemte åberopande af den redan upplästa Punkten
uti 1810 års beslut, äfven få anvisa på
den följande, der det heter: ”Under för
behåll
, att ofvannämnde extra Rotering af
”den hittillr oroterade jorden vid påkommande krig
”ofelbart blifver verkställd, samtycka Rikets Stan.
”der etc. Huru det nu går an, att tyda dessa
ord så, att de blott röra privilegierad jord, kan
jag ej inse. Jag tror tvärtom, att t8to års Riksens
Ständer rigtigt insogo, att det icke ginge för
sig, utan stor villervalla, att belägga med ordinarie
rotering den jord, sorn då var oroterad.
I allmänhet ssgdt, så tror jag att man mycket
miSstagit sig, om man föreställer sig att Konung
Carl XI lade vigt deruppå, att hvar enda jordlapp
skulle blifva roterad. Carl XI gjorde mycket
mindre väsende af sitt Indelningsverk, än efterverlden
trott. Han raisonerade så här: ”Jag
”vill hafva en stående Armée. Dertill jyr jag
”två skäl. Den blir ett stöd för thronen, och
”är bättre för detta behof än Natjonalmili»; och
140 Ben 7 Ocleber f. m„
”för öet andra kan jag derigenom undvika d® lr--  ”liga utskrifningarne.”-
Han inhemtade derföre» huru mycket Man-'
skap hvarje provins, presterade. Han fann, att
t, ex. Westmanland gaf 3000 Soldater. Di,
sade han skall Westmanland roteras till 2000
nummer. Detta är också orsaken, hvarföre gränseprovincerna
Småland och Jemtland bl.efvo sträne
gare roterade, än andra Landskaper.. Men icke
långt derefter eller på 17so-(alec _ jag ber, att
i Föregående få anmärka, att först då fa.ststälde»,
flere knecktecontrakt  , men redan, ifrån denna
tiden håfve vi Författningar, som stadga,, att Capellaner,
Postförare, Gästgifvare m. fl, sorn kun-'
de uppgifva hemman å oprivilegierad jord, hvilka
saknade rotering, finge tillstånd, att, få sin ro-,
tering öfverflyttad på desse hemman. Dessa Författningar
innebära redan ett erkännande- deraf,
att inom Riket finnes oroterad jord af oprivilegierad
natur; och derpå hafva Riksens Ständer vid.
1810 års Riksdag satt sanction. Jag ville väl se,
huru det skulle ga, om det decreterades , att ali
oroterad jord skulle med ordinarie Rotering beläggas.
Huru skulle då alla de deraf uppkommande
månglaldige processer och reconventionspåståen-.
den af Ca pel laner och Gästgitvare rn. fl. kunna, afgöras
och slutas? Det blefve i sanning ett bråksamt
arbete. OeconomieUtskottet har emedlertid, för att
uppställa ett correctif mot de missbruk Utskottet
trott sig kunna befara, föreslagit, att endast den
oroterade jordlott, som kunde jemföra» med ett
t (s(dels Mantal borde undergå rotering. Då fråga
är örn att bestämma värdet af jord, är det lik
-
pen 7 Octol/er _/, m.
l4l
Väl icke möjligt att uppgifva någon mera osäker
•lier bedräglig grund , än hemmantalet,
'i
För min enskilda del anhåller jag således
tom afslag å den punkten i Betänkandet , som
rörer den oroterade jördens beläggande med ordinarie
rotering.
Herr von Heijne, Georg: Då jag vid 1815
års Riksdag först gjorde motion om en förnyad
och jemnare fördelning af extra roteringen, sorn
då och ännu är blött provisionel , utgick jag
härvid från den synpunkt, att en sådan tunga,
som nu blifvit ålagd blott en del af Rikets innebyggare
, Utan ätt någöh motsvarande börda
tillskyndats den ändra delen, vöre lika orättvis,
Sorn Roteringsbördan från sin början varit ojemt
tryckande. Jag ansåg derföre angelägit, att, vid
en förnyad jemkning, hufvudsakligt afseende bor.
de fästas derå , att man icke gjorde ifrågavarande
onus <för mycket betungande å sådände hem.
man, sorn under tiden gått i köp och arf med
beräkning af deras Rolefrihet. Jag vågade således
föreslå, att, vid utbrott af krig, hvarje
extra rote skulle få afbörda sin roteri ngsskyldighet
med spannemål. jag hemtade anledning der.
till af en år 1812 ifrån Regeringen gjord proposition',
till extra Rotéhållarne, att med spannmål
utgöra roteringen på sådant sätt att 5 lunhor
årligen under fern år skulle af hvarje Rute
betalas Det var ett litet försök till införande
af permanencen, men som ej antogs. Mitt förslag
innefattade åter, att en sadan vacanceafgift
Skulle erläggas ifrån den dag krigets utbrott blif
-
ven 7 ÖctoberJ. m.
•vit allmangjordt, och till det årets förlopp, dl
fred blifvit afslutad. Detta förslag motsades då
af Friherre Mannerheim, sorn förklarade sig ega
samma åsigter, sorn Ekonomiutskottet nu yitrat,
att nemligen vilkoret för Conscriprionens utgörande
vöre, att extra Roteringen skulle med manskap
uppsättas. Jag kan dock ej tro, att så huf.
vudsakligt afseende bör fästas å minskningen af
Conscriptionsmanskapet, att ju icke ett vida större
bör göras å extra Rot hål lames tunga, så att
den blefve mindre tryckande.
Jag skulle derföre tro, att om spannmål fin'
ge erläggas af somlige Rotar och manskap eller
hästar lemnäs af andra, samt det blefve fritt för
Rotehållarne att välja emellan dessa tvenne betalningssätt,
sådant vore en billighet, som, om
den också klandrades af BondeStåndet, likväl
vore lämpelig, i fråga om ett onus, som är större
än alla andra, och som Ba väl behöfver lättas.
Jag inser lika med Friherre Björnstjerna,
att Arméen äfvensåväl har behof af hästar, som
af manskap. Jag tror jemväl, att hela provinser
och många individuer finna», som anse för en fördel
att få, i stället för manskap, hilla hästar. Jag
vill således icke tillstyrka, hvad Ekonomiutskottet
nu föreslagit, angående ett ovilkorlig! förbud
att ingå contract om hästars uppsättande. Men jag
har vid detta och andra tillfällen framställt min
öfvertygelse, att de flere sammankallelser till
Uandshöfdingarne länsvis, hvilka under senare
tider egt rum, hittills verkat det myckna och
öfverdrifvet kostsamma i gamla roteringen, sora
Btn ^ Octobtr /, »,
MS
man na öfverklagar. Jag skulle derföre tro, att
dylika sam manka Heiser icke vidare böra tillåtas.
Det är onekligen mera lämpeligt, att genom
kungörelser inom Länen gifva tillkänna, att
hvarje extra Rotehållare hade tillfälle att hos
Landshöfdingen enskildt anmäla , om han ville
hälla häst, eller karl, eller gifva säd. Om sålunda
tillgår, skall man icke hafva att befara de
följder, som nu föranledt så många klagomål,
och senast i Skåne visat sig, der de frånvarande
fingo åtnöja sig med de närvarandes beslut.
Friherre Cedentrfim, jfctcch; I anledning af
hvad Herr Riben yttrat, anhäiler jag, att få fästa
uppmärksamheten på en och annan omständighet,
som rörer den förevarande frågan.
Herr Riben yttrade, att extra Roteringen*
utgörande med manskap var vilkoret för Con—
seriptionen, och att således BondeStåndet egentligen
borde afgöra, om detta vilkor kunde efterskänkas.
Den värde Ledamoten har först
glömt, att då extra Roteringen beslöts, den Conscription,
som nu är i fråga, icke var till finnandes,
utan att det var Förstärkningsmanskapet,
som då existerade. För det andra Har han glömt,
att det icke är BondeStåndet ensamt, utan Svenska
folket, som deltager i Conscriptionen, utan
afseende på Stånd eller vilkor. Ytterligare bar
den värde Ledamoten uppläst förre Riksens Ständers
beslut, och påstått att detsamma icke kunde
omgöras, likasom vore det mer än en Grundlag.
Han borde dock hafva påmint sig, att Riksens
Ständer icke äro bundne af föregående Stän
-
144
Den 7 October f. m.
ders beslut, synnerligen när dessa äro overkstälia
bara. Så skulle t. ex. om, såsom den värde Ledamoten
tyckes yrka, beslutet, att all oroterad
jord endast borde lika med den nu roterade deltaga
i extra Rotering, sattes i verkställighet, enskildes
rätt blifva våldförd, ingångne contract
rubbas, och hela provinser lida. För att närmare
upplysa detta, torde jag få nämna, att Westerbottens
Regementes Rothållare hafva sig förbehallit,
att, i den rnon Nyhemman anläggas och
blifva till skatt upptagne, desamma skola anslås
Rotehållarne till hjelp. Nu är likväl, enligt ordalydelsen
i i8ie års beslut, denna liksom ali
örnterad jord belagd med extra rotering. Om således
dénna anstalt icke upphäfves, kunna icke
Westerbottens Rotehållare Undfå deri jemkning,
som är dem utlofvad. Sarbina förhållande eger
runi i Jemtland. Sluteligén har dén värde leda
mot en ock yttrat, att, i händelse den oprivilegiérade
jorden skulle åläggas ordinarie, i stället
för extra, rotering, mångfaldiga rättegångar
och svårigheter Skulle uppstå. Jag lemnar derhän,
hvad Större svårigheter den ordinarie roteringen
skulle medföraj än den extra. För min del
skulle jag tro dem blifva lika. Det af OeconomieUtskottet
föreslagne stagdande, att icke några
lägenheter under ett sextondedels mantal borde i
rotering upptagas, ar icke någonting nytt, utan
har äfven vid föregående roleriogsförrättningar
iakttagits, Det är tillkommit, på det att ej torpställen
tnå upptagas serskildt, utan ingå uti herrti
mansväidet. Af sådan orsak hat Utskottet också
förklarat,
t
jjen 7 Octoher f. nu
145
förklarat, ätt all sadan jord, som förut ej ingått
i beräkning vid rotering, skulle jemväl nu derifrån
befrias.
Vid sådant förhållande underställer jag de
Ledamöter, som varit närvarande, då concessionerna
gjordes vid 1809 och I8IO arens Riksdag,
då man åtog sig inqvarteringsskyldighet m. fl.
mera för den privilegierade jorden, om det i någöns
tanka var fråga om annan än den privilegierade
jordens deltagande i extra Roteringi
Vid verkställigheten af beslutet har det likväl
befunnits, att åtskillig oprivilegierad jord ,
som icke var roterad, jemväl existerade, och
denna kunde ej ingå uti extra Roteringen , så
framt ej Riksens Ständer ville deraf inrätta ett
nytt slags privilegierad jord. Det är skäligen naturligt,
att jemnkningen af jordens onera under
krigstid varit meningen, och ändamålet af extra
Roteringen. När detta ändamål ej misskännes,
och del är utrönt, att extra Rotering icke kan
i vissa landsorter lagligen införas, hemställer jag,
om icke det är mera med ordning och rättvisa
instämmande, att förklara, att den oroterade jorden
i dessa orter skall ifrån ali extra Rotering
uteslutas. OeconornieUlskottet hade uti lörsta Betänkandet
tillstyrkt, att nämnde oroterade jord
skulle med extra Rotering beläggas; men Utskottet
har sedermera frångått detta förslag, och ansett
samma jord böra uteslutas ifrån all dylik rotering.
Om nu detta erkännes vara på goda Bkäl
Ridd, 0. 'Ad. Prot. IX. Band. Usta Afd, 10.
f)' n 7 O,'löher f. m.
grumladt, sa frågar jag hvad harva! Landet eller
BondeStåndet för ondt deraf, alt Anréen hålles
i stridbart skick: att densarpraa får directe uttaga
sina förnödenheter utan krigsgärd: att de närliggande
provinceme icke blifva i nödens stund förstörde
genom uttagandet af hattar oell fordon, nard
ett ord, hvad ondt är väl deruti, alt Riksens
Ständer genom en klok åtgärd jemna och förena
det allmännas nytta med enskildes interesse?
På sadane grunder hade OpcomieUtskottet
stödt sitt första Betänkande i denna fråga, och
jag får, med åberopande deraf, tillstyrka, att den
punkten uti det senare Betänkandet , som innehåller
att endast Manskap skulle i extra Rotering
få presteras, mä förkastas, samt att deremot må
lemnäs öppet åt Kongl, Majit, att med Rotehällarne
ingå contract om lefvererandet af hästar i
stället för Soldater,
I afseende på hvad Herr von Heijne yttrat,
angående sättet att afsluta ifrågavarande contract,
får jag erindra, att OeconomieUtskottet uti dess
första Betänkande föreslagit, att dylika contract
borde inför serskildta Jemknings-Commissioner afslutas.
Da behöfves icke några Läns-sarnmankomster,
som jag fruktar icke eller i något fall äro
nödvänd iga.
Herr von Hartmansdorff, Augast: Friherre
Öderström har hufvudsakligen förekommit mig,
i utredandet af de ämnen , hvilka jag ämnade
vidröra.
Dhn 7 Oktober f. m.
i/tf
Jag skall således blott tillägga några ord. _
Herr Riben har indelat sina anmärkningar under
2:ne synpunkter: den ena i afseende å den
Militairiska nyttan deraf, att icke hela Roteringen
utginge i manskap, i hvilket fall, den värde
Ledamoten erkänt rigtighefen af den utaf
Friherre Björnst jernäs föreslagna förändring. Idet
andra afseendec åter, frågas, huruvida det vore
juridiskt rätt, att göra någon blandning af hastar
och Manskap. Hvad denna del af anmärkningarne
beträffar: så är det af Friherre Gederström
upplyst, att, när extra Roteringen åtogs, Beväringen
ännu icke var beviljad.
Vid beslutet om Beväringen fastades i öfrigt
icke något sådant vilkor, sorn Herr Riben
påstått. Genom Beväringens tillkomst har tlock
imedlertid iiändt, att tillgång på Manskap,
utöfver extra Roteringens belopp, blifvit beredd
till den grad, att hennes utgörande i annat ärv
Manskap varder, enligt Herr Ribens eget med_
gifvande, för Lmdets försvar fördelaktigt. Och
hvarföre skulle ej BondeSiåndet, enligt hans påstående,
vi ja underkasta sig conscripi otten, orri
extra Roteringen på blandadt sätt uigirtgep Det
vore ju derföre, att dess Söner derigenom skulle
blifva mera inskrifna, än om hela extra roteringen
utgjordes i Manskap? Menotti nu en Här af Mana
skap utrustades, utan erforderlig tillgång på hästar,
så skulle ju följden blifva, att tropparne omkomma
af brist på tillförsel och hvarjehanda
förnödenheter, att den större afgången materned
desto mera Manskap ersättas, och att utskrifnin'
gen följaktligen också blefve betydligare. Di
i48
Den ” October /. m,
Arméen (värtom håde tillräckligt antal hästar, s3
tande dess förnödenheter lättare anskaffas och då
skulle, på sätt de senare krigen utvisat, icke så
stor manspillan äga rum.
BondeStåodet skall
följakteligen, om det handlar så, som Herr Riben
befarat, just ådraga sig den olycka, det ville afböja.
Jag kan för öfrigt icke finna, att denna fråga är
ett juridiskt tvistemål, utan anser densamma såsom
ett förvaltningsärende. Det vore i sanning
besynnerligt, om de Statsbidrag , som i äldre tider
blifvit till vissa behof anslagna, icke skulle,
när dessa upphört, och andra i stället uppkommit,
kunna användas till de sednare, ehuru de
ej ifrån början varitftagne i beräkning. Ville man
vara conseqvent i ett sådant påstående, så skulle
man kunna komma ända derhän, att Kronohemman,
som, till en stor del, härleda sig från en*
skildta gåfvor under Catholska tiden till Kloster
och Själamässor m. m. dylikt, icke nu borde få
användas till Boställen åt Officerare och Embetsman.
För min del tillstyrker jag att OeconomieUtekoitets
senare Betänkande må förkastas, och
det först afgifne i stället gillas.
Herr Riben: Det är enkannerligen, i anledning
af den mig påbördade glömska, som jag önskar
att få yttra några ord. Friherre Cederström
har tält om de generela uttrycken i 18 io års beslut,
hvilka, efter hans hegrepp skola utröna, att
blott den privilegierade jorden dervid var i fråga.
Må det tillåtas mig, att hemställa, huruvida
icke Friherre Cederström sjelf glömt ordalydel
-
Den 7 Octoher f m,
149
sen af den ifrågavarande punkten. Der star tydeligen:
"af hvad namn och beskaffenhet den vara må."
Om det i stället blott stått: "den oroterade,” så
hade uttrycket varit genereh; nu åter är det så
specielt som möjligt.
Friherre Cederström har vidare erinrat , att
det år 1810 ej var fråga om någon Conscription,
utan blott om Förstärkningsmanskap. Det är
sant, rrien vilkoret för Förstärkningsmanskapets
utgörande var, att extra Roieringen först skulle
utgå, som bestämdt stadgas uti 1810 års beslut,
ehuru Friherre Cederström behagar bestrida det.
Vidare har Friherre Cederström, och Herr
von Hartmansdorff med honom ansett närvarande
Ständer hafva rättighet, att ändra hvad föregående
Ständer beslutat. Denna rättighet har jag
visserligen icke velat bestrida, men jag beklagar,
blott, att den behöfver så ofta användas, ty följden
skall nödvändigt blifva, att icke någon säkerhet
i ekonomiska beräkningar är att vänta.
I afseende på det ömtåliga förhållande med
Vesterbottens Rotehållare, som Friherre Cederström
omnämnt, finner jag honom hafva rätt,
och instämmer derföre med honom i tillstyrkande
af bifall till Utskottets hemställan i detta falU
Friherre Cederström har sluteligen förmalf
sig icke kunna inse, hvilka svårigheter skulle
uppstå deraf, att den oroterade jordens rotering
i stället för extra förvandlades till permanent,
dag liar egentligen haft afseende å den jotd,
T)di 7 Octobtr j. ur.
sorn, fordom belagd med ordinarie rotering, fått
den utbytt emot extra Rotering, och derföre att
egarne af denna jord uppgifvit andre, oroterade
hemman, att öfvertaga deras egen ordinarie rotering,
Konstiga reconventionspäståenden skulle
ofelbart genom förändringar af dessa förhållanden
uppstå,
Herr Tham, Wollrath: Det är blott i en enda
fråga , sorn jag utber mig alt för några ögonblick
.fa upptaga liden, och det är just den, uti
hvilken Oeconomic Utskottet ändrat sitt förra Betänkande.
Utskottet har nemligen i det senare
Betänkandet fork larat, att extra roteringen hädanefter
skulle ovilkorligen utgöras i manskap och
icke pi annat sätt. Jag får först och främst hemställa.
, hvad verkan deraf skulle uppkomma i afseende
på de contract, som redan på god tro blifvit
emellan Regeringen och Rotehallarne uppgjorde
om hästars anskaffande i stallet för Soldater.
Skulle dessa contract upphäfvasp Sådant vore
åtminstone icke bidragande lill att ingifva ett
allmänt förtroende för Regeringen. Hvad sedan
beträffar sjelfva saken, så skulle jag förmoda, att
den bör bedömas efter den olika localen. Då förekommer,
att en del Bergslagsorter, som hafva
contanta penningar, och förmåga att anskaffa förnödenheter
vid ett utbrytande krig, heldre åtaga
sig att hålla hästar, än alt uppsätta Manskap.
Orsaken dertill är helt enkelt den, att om
de vid hvarje krigsrillfälie skulle låta utskrifva
sina unga karlar,  och detta utgjorde ett betydligt
antal, ty det finnas många Bergslagsorter, som
äro extra roterade; skulle deras bergsbruk stanna af
Den 7 October f. in.
Ift
t i S1 skada för dem sjelfva och Slaten. Farhågan
att behöfva lega Soldater skulle ock stegra Irtjan
i orter, der daglönerne redan äro uppdrifne öfver
ali proportion, emedan behofvet af arbetsfolk
blefve större.
Det skulle således vara för Bergslagsorterne
vida förmånligare, om de, i stället för Soldater,
finge hålla hästar Denna samma omständighet
kan till en del influera äfven på Slättbygden.
Der är folknummern vanligen ej så talrik, som i
skogsbygden, och tillgången på Manskap att lega,
är således också mindre betydlig. Der nyttjas
jemväl mycket hästar, emedan skogen är aflägsen,
och tillgången på dessa är alltså större. För dessa
orter skulle jag således tro det vara förmånligare
^att kunna få utbyta sin roteringsskyidighet root
förbindelsen att anskaffa hästar. Hvad åter beträffar
den egentliga skogsbygden, sorn icke tillika
innefattar bergslag, skulle jag förmoda att densamma
heldre vill behålla roteringen sådan den
nu är, emedan hemmansegarne derstädes hafva
godt om folk, men brist på hästar. Denna sak
är derföre helt och hållet local.
Jag tror i öfrigt, att, om ock ordaförståndet
af 1810 års beslut kan tydas derhän, att extra
Roteringen borde vara uppsatt, innan Förstärkningsmanskapet
upprättades, samt att i anledning
deraf enahanda vilkor gälde för den nuvarande
Beväringen, detta likväl ej hindrar närvarande
Riksens Ständer, att härvid göra den förändring,
som kan anses nyttig. I följd häraf tillstyrker
j*g, att OeconomieUtskottets senare föreslag i det-.
152
Den 7 October J. m.
ta hänseende må förkastas, och att det lemnäs Styrelsen
öppet, att med Rotehällarne afsluta contract
om hästars anskaffande i stället för Soldater.
Rika med Herr von Heijne har jag icke
nigot tycke för Länssammankomster till afgörande
af frågor, som tillhöra Riksens Ständers och
Konungens pröfning. Sådane sammankomster böra,
efter min tanka, icke få ega rum, ty jag har den
erfarenhet, att de sällan verka lill förtroende,
utan blott missförstånd emellan undersåter och
Regering; men, på sätt Friherre Cederström anmärkt,
kunna frågorne om omförmäldte contract
lämpligast afgöras vid JemkningsCommissioner,
och jag får således i denna del förena mig med
honom.
Friherre Cederström: Jag ämnar ej till besvarande
upptaga hvad Herr Riben anfört rörande
mitt med åtskilliga variationer citerade yttrande.
Det var enkelt och klart. Det är blott
i afseende på två omständigheter, som jag utber
mig Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Först i afseende på Herr Ribens önskan, att
Riksens Ständer icke mätte ofta komma i tillfälle
att ändra, hvad andra Ständer före dem
gjort. Derpå svaras, att så länge Riksens Ständer
äro menniskor, måste det vara en följd, att *
deras beslut och meningar äro underkastade ändringar,
allt efter det större mått af erfarenhet,
som vinnes. Den andra omständigheten, soto
skulle kunna synas af vigt, var den af Herr Riken
åberopade händelse, att sådane hemmansdelar
möjligen firmas, sorn förut varit roterade,
Den 7 Oelober J, m.
153
men nu utgått utur ordinarie rotering, och i
stället blifvit extra roterade. Om Herr Riben
emedlertid läst OeconomieUtskottets Första betänkande,
skulle lian deraf hafva funnit, att alla
sådane hemman, sorn tillförene varit roterade,
borde uteslutas ifiån allt slags rotering, såsom
redan i sjelfva verket roterade, ehuru ej belag
de
med Soldat. Här är således nu blott fråga
om sådan privilegierad jord, som hittills icke
varit roterad; och efter all rättsgrund bör densamma
blifva lika roterad med den ordinarie roterade
jorden, så vida den skall roteras.
Jag får för öfrigt förnya min anhållan om
afslag å den delen af Betänkandet, som innefatiar
hemställan, att extra rotering endast med manskap
ina utgöras; och tillstyrker, att Betänkandet
till alla andra delar må bifallas.
Friherre Björnstjerna : Denna fråga är redan
så väl utredd, att föga återstår att tillägga. Likväl
skulle jag önska, att få fästa uppmärksamheten
å ett beslut, sorn Ridderskapet och Adeln
redan vidtagit, och som har gemenskap med förevarande
ämne, det nemligen! att extra Rotehållare
få lega manskap inom beväringsåldern.
Genom detta beslut har Ridderskapet och Adeln
redan frånträdt möjligheten, att gå BondeStåndet
till mötes deruti , att extra Roteringen ovilkorligen
skulle genom manskap utgöras; ty BondeStåndets
syfte är att medelst extra Rot°ririgens
utgående i manskap minska antalet utgående Beväringar,
hvilket icke inträffar, så fort legtiingeu
tillätes inom Beväringsåldern, och sota jag
•54
Den j\October J. m.
skall söka bevisa. Kongl. Majit ville Öka Ar*
méen med (iil exempel 25,000 man} härtill er.
fordras (vanne Glassér af Beväringen, utgörande
22,000, samt exira Roteiingen 3000 sum>
ms 25.000; men om legning inom beväringsåldern
blifver bifallen, så är det gifvet, att Rotehillarne
heldre lega sine Soldater ibland Beväringen,
ty kostnaden måste naturligtvis vara
mindre. O n nu 3000 extra Roteringsnumer tagas
inom Beväringsåldern, återslå icke mer än
19,000 sådana i de båda Classerne, hvilka med
de 3000 (ill extra Roleringar legde Beväringsynglingar
göra 22,000 man; felas således i alla
fall 3CO0 man i det fastställda antal af 25.000,
och nödgas Kongl. Majit, för att få detta cornplett,
ytterligare utcommendera 3000 man af en
äldre Class Beväringar , så att BondeStåndets syfte
i alla fall blifver förleladt. Vid sådant förhållande
samt då det måste vara förmånligare för
Rotehållarne, att efter eget val lemna manskap
eller hästar: då det enligt Kungörelser blefve
dem öppet lemnadt, att behörigen anmäla, antin*
gen de ville utgöra den ena eller andra af dessa
prsestationer, och då sluteligen de, Born vilja
bibehålla soldater, och hvilke senare för närvarande
utgöra ett antal af 1500, orubbadt få på si«j
dant sätt afbörda sin roteringsskyldighet; så skulle
jag för min del tro, att allas interessen bäst
förenades , om ifrågavarande punkt uti OeconomieUtskottets
Betänkande afsloges.
Herr RibenI händelse Ridderskapet och
Adeln skulle hnna för godt, att alsia den delaf
OeconomieUtskottets Betänkande, hvari Utskottet
Deri 7 Ociober J. ut.
155
yrkat, att roteringsskyldiglieten matte ovilkorligen
verkställas med manskap, anhåller jag, att på
samma grund, som Ridderskapet och Adeln för
några veckor sedan, då fråga var om beklädnadspassevolancen,
vid de indelta CavalleriRegementerne,
beslöt att de Rusthållare, som icke afläto
något svar å Regeringens framställning i ämnet,
skulle anses neka, äfven nu på lika sätt de extra
Rotehållare, som icke svara å de propositioner,
hvilka uti ifrågavarande hänseende kunna
dem meddelas, må anses nekande, och få förblif.
va vid ptsestationen af manskap.
Friherre Cederström: Det är i anledning af
det utaf Herr Riben föreslagne tillägg till beslutet,
att nemligen de extra Rotehållare, hvilka
icke voro närvarande, skulle anses neka, som jag
får fästa uppmärksamheten derå, att, om det senare
Betänkandet afslås , och Ridderskapet och
Adeln i stället bifaller OeconomieUtskottets uti
första Betänkandet gjorde förslag , att contracten
skola uppgöras vid JemkningsComrnissioner, den
omständighet icke möjligen kan inträffa, att någon
är borta ifrån JemkningsCommissionen, ty de
måste antingen sjelfve eller genom ombud infinna
sig där.
Friherre Björnstjerna: I anledning af Herr
Ribens förslag, får jag upplysa,'' att alla Rotehållare
redan blifvit tillfrågade i ämnet, och att
en seiskild förtekning å dem finnes att tillgå.
Den utvisar äfven, att i5oe Rotehållare vilja
fortfara att prassteia Soldater, men att de öfriga
ingått uti att hålla hästar.
I56
Den 7 Oclober J, rn.
Herr von Heijne', Tiden är ej bestämd, under
hvilken ifrågavarande contracter skola fortfara.
Jag kan icke föreställa mig, att en nuvarande
egare skulle för alla tider ingå, att för sitt
hemman hålla häst , likasom ej en annan hem-:
mansegare, som afsäger sig^rättigheten att prestera
häst, borde kunna göra det för everldeliga
tider. Jag skulle således tro det vara rättast, att
någon viss tid bestämdes för contractets förnyan*
de, t. e. 3 eller 10 år, så att icke förbindelsen
för beständigt ålades jorden på ett ställe, der
en egare nu funnes, som vore road af att
hålla hästar. I en skogsort t. e. der det vanligen
är svårt att hålla hästar, kunde sådant väl någon
gång inträffa, men derföre kunde en annan egare,
sorn icke hade samma råd och lust som föjeträdaren
att hälla etc vackert stall, vara bäst
belåten med att afsäga sig rättigheten, att utgöra
roteringen med häst. Jag anser i öfrigt, att, i
fall contracten om häst-prsestationen skall uppgöras
vid så kallade JemkningsCommissioner, meningen
kunde vara att afsluta dess contract för
alla (ider. Detta åter är i min tanka icke rigtigt
utan tror jag bäst vara , att Rotehållarne
hvart femte år må tillkännagifva , huruvida de
vilja fortfara med sin praestation, eller på tillåtet
sätt densamma förändra.
Att binda ett så be
tydligt
onus vid jorden för evigt, kan aldrig vara
rätt.
Herr jBerghman, Ambrosius Magnus: Jag anhåller,
och jag förbehåller mig på det kraftigaste,
att den lag måtte etableras, att den frånvarande
Rotehållare!! ma anses nekande till propo
-
Den 7 Odolerf, m.
*57
Bitlonen, och ingalunda att, såsom Friherre Cederström
nyss påstod, en sadan skulle anses hafva
bifallit den.
Hvad Herr von Heijnes för
slag
i afseende på contractstiden beträffar, så kan
jag ej deruti ingå, ty det vore då icke någon säkerhet
för Regeringen: utan jag skulle tro, att ett contract
af ifrågavarande beskaffenhet bör utsträckas
åtminstone till nästa krig. Hvarje roterad hemmansegare
har väl en häst.
Herr Rosenblad, Bernhard'. Så'vida jag fattat
meningen af JemkningsCommissionerne, är den
endast, att de skola verkställa en jemkning i fördelningen
af Rote-numrorne, men icke pröfva
sättet för roteringens utgörande Och i afseende
derå instämmer jag med Herr von Heijne deruti,
att contracten om häst-prsestation icke böra
uppgöras för beständigt. Men deremot kan jag
ej antaga Herr von Heijnes förslag, att sätta contracten
på så kort tid som 5 till lo ar, utan anser,
att minst 25 å 30 år böra i detta fall“bestämmas.
Friherre Björnstjerna'. lag är helt och hållet
förekommen af Herr Berghman; och Får blott
erindra, att ordalydelsen i contracten bör blifva:
till och med nästa krig.
Herr Grejven och Landt-Mankalken gjorde
proposition till bifall af OeconomieUtskotlets förevarande
Utlåtande.
Ropades Nej.
H varefter Herr Grejven och Landt Nior skalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behaga
-
Den 7 OctolerJ.m.
de gilia OeconomieUtskottets Utlåtande , endast
med undantag af hvad Utskottet tillstyrkt i fråga
om beståndet af ds emel'an Kongl. Majtt octi
Kronan samt extra Rotehållare redan ioglngne
confrater örn förvandling af extra Roteringspligten
från skyldigheten att uppsätta Manskap
till den, att utgöra andre praestationer; samt örn
rättigheten för Kongl. Majit att äfven framgent
sadane öfvenskommelser med extra Rotehållare,
hvilka hvar för sig derom anmälan göra, afsluta;
i hvilken omständighet Ridderskapet och Adeln,
med förkastande af Utskottets hemställan, torde
finna lämpeligt besluta, att icke allenast de emellan
Kongl. Majit och Kronan samt extr,a Rotehållare
redan afslurade contracter, vid hvilka ds
sistnämnde, uppå af dem hos Kongl. Majlis Befallningshafvande
förnyad anmälan, önska förblifva,
utan ock de, hvilka i enahanda afseende,
hädanefter kunna ingas af Rotehållare, som sjeIfve
eller genom lagligen befullmägtigadt Ombud
sig dertill frivilligt anmäla, må, till och med
nästa krig, fortfara att vara gällande.
Bifölls.
Sedan vid pröfning af BancoUtskottets den
28 sistiedne April under No io afgifne, samt
den 30 derpåfölj ie eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande Publicitet af Bankens angelägenheter, Ridderskapet
och Adeln den 7 sistiedne Maj för
-
Den ~ October /, rn.
middagen stadgat, att frågan om ock huruvida
någre uppgifter, rörande BancoVerkets ställning,
framdeles under Riksens Ständers sammanvaro,
eller äfven dess emellan, antingen årligen efter
afslutade räkenskaper, elier efter hvarje Revisionsförrättning,
må komma att allmängöra», borde hvila,
intill dess Ridderskapet och Adeln öfver den
blifvande Financeregleringen fattat sitt beslut; så
hemställde Herr Grefven och Landt Marskalken nu,
om icke sedan Financeregleringen redan blifvit
af Riddersskapet och Adeln afgjord, Ridderskapet
och Adeln behaeade företaga berörde fråga
till pröfning och afgörande.
Ropades Ja.
Herr Rosenblad, Bernhard; Jag får vördsam -  ligen föreslå, att Högh Ridderskapet och Adeln
måtte besluta, att, oberäknadt vid Revisioner och
Riksdagar, Bankens hela Status årligen må allmänheten
meddelas på sarnmma sätt som nu sker
med RiksgäldsContoirets. Sedan den slöja, hvilken
i 150 år betäckt Banken, nu lyckligtvis
blifvit undanryckt, har all möjlig tjus
ningsförmåga
af ett rner eller mindre utsträckt
hemlighetssystem upphört. Deremot äga våra
Ombud i Banken anspråk, att, i afseende på de
ras verkställighet af våra beslut, bedömrms efter
en öppen granskning, att ej underkastas giftet af
den dolda  oupplysta. Och hvilken af oss , Mine
Herrar, bestrider, att de financiella beslut, Rik
sens
Sländer nu vidtagit, djupt ingripa i alla en.
skilta intressen — ehuru deras verkningar olika
förespås, allt efter olika åsigter. Det är säle
-
nen ? Octoler f% m.
des en obestridlig rätt hos Nationen att lära leanna
__ hos oss en helig pligt att bereda våra
Medborgare kännedom af dessa verkningar, så
vidt möjligt är, nog tidigt, att de derefter kunna
lämpa de försigtighetsmått, som fordras för att åtminstone
rädda en del af den deras egendom, det
tillhört Lagstiftningen att skydda. Skulle Högl.
Ridderskapet och Adeln godkänna denna min
tillstyrkan, så får jag lika vördsamt föreslå , att
Respective MedStånden måtte inbjudas, att uti enalianda
beslut med Ridderskapet och Adeln sig
förena.
Herr Grejven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln skulle finna lämpeligt
besluta, det en fullständig uppgift om Hankens
hela ställning hädanefter borde årligen, genom
Herrar BancoFullmägtiges föranstalltande,
tryckt meddelas, samt äfven Allmänna Tidningarne
åtfölja.
Eifölls.
Hvarefter Herr Grejven och Landt Mar skalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln önskade, att
de öfrige RiksStånden skulle inbjudas, att uti detta
beslut med Ridderskapet och Adeln sig förena.
Ropades Ja.
Upplästes Hedervärda BondeStåndets Proto-’
collsIJtdrag för den 25 sistledne September, af
inne
-
r
igen 7 Oclober ,/. m, i6l
innehåll, att Siandet till StatsUtskottet remittsrat
Anders Danielson* Motion om anordning af
Stånds och UtskottsCa r z! ierntfs aflöning för Junii,
Julii, Augusti och September månader; uti hvilt
ken Remiss, de öfrige RiksSiånden blifvit inbjud,
ne att sig med JBoniieStåndet förena.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade uti den
af RondeStåndet beslutade ofvanberörde Remiss
instämma.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
det Herr Uggla, Carl, i anseende till dess
förestående afresa från Riksdagen, afsagt sig den
honom uppdragne befattning, att vara Ledamot i
BeviHningsUtskottet; i anledning ' hvaraf Herr
Grejven och Landt Marskalken anmodade Herrar
Electorer att med första sammanträda, för att utse
en annan Ledamot i BevillningsUtskottet e£-  tei Herr Uggla.
Upplästes och lades på bordet följande från
redanrtämnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden:
Ridd. o. Ad, Pvot. IX Band- lista Afd. n.
Den 7 ö< taber J. m.
från Stats Ut&koitet'
Af den 6 dennes:
N:o 5 I <• Angående RiksStåndens olika beslut
i fråga om Itskillige anslag för FörsvarsVerket.
Från Stats- och BancoUtakotten-.
Af den 6 dennes :
N;o 6t. I anledning af de beslut RiksStanden
fattat till sammanjemkning af deras förut
yttrade skiljaktiga meningar, i frågorne röran,
de Rikets penningeväsende och de med detsamma
gemenskap ägande ämnen»
Af den 2 dennes*.
N:o 513. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, i anledning
af Kongl. Maj;ts Nådiga proposition, angsende
ytterligare anslag för fullbordandet af Götha
Canal.
Af den t dennes:
N=o 514 Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens fot ut meddeldte Betänkande, i anledning
af lörekotr.riten haga om Lånerätt uti Rik.
sens Ständers Bank för Allmänna Brandförsäkrings
Verket.
Dtn 7 October f. m.
165
Från Staff- samt Allmänna Be tvärs- och
OsconomieUtskotten:
Af den 20 sistledne September;
N:o 5 I I. I anledning af Kongl. Majtts Nådiga
proposition, rörande Kronoskogsrne, samt
öfver åtskilige dermed gemenskap ägande Motioner.
Från Allmänna Befvårs- och Oeconomie
Ut foot te t;
Af den 20 sistledne September:
N:o 189. t anledning af väckt Motion om
ökadt antal besigtningsman a Ekeakogarne i Riket.
Af den 6 dennes:
N:o 190. Angående anslag af ett Ordinarie
Camelis!arfvode lil* fördelning-emellan 2:ne
Extra Car.zlister.
Justerades följande ;
Utdrag af Protocoilef hållit hos Hög’of]ige
Riddtrskapet och Adeln viii Lagtima
Riksdagen i Stockholm ilen 7 Oktober
1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs och Oeconom ielJi skot tets den 50
sistledne September under tö8 afgilne, samt den
T>en 7 Oi taber f, m.
30 derpåföljie eftermiddagen pä bardet lagde,
Utlåtande , i anledning af gjorde anmärkningar
vid||Utskoifet8 förut meddehe Betänkande, rörande
jemkning af extra Roteringen i Riket: fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att samma Utlåtande
gilla, endast med undantag af hvad Utskottet
tillstyrkt i fråga om beståndet af de emellan
Kongl. Majit och Kronan samt extra Rotehållare
redan ingångne coniracier, orri förvandling
af extra Roteringspligten, frän skyldigheten
att upprätta Manskap till deri, att utgöra andre
prtsuationer, samt om rättigheten för Kongl.
Majtt att äfven framgent sådane öfverenskotnrnelser
med extra Rotehå! are, hvilka hvar för sig
derom anmälan göra, afsiuta; i hvilken omständighet
Ridderskapet och Adeln, med förkastande
af Utskottet* hemställan, beslöt, att icke allenast
de emellan Kongl. Majit och Kronan samt extra
Rotehållare redan afslutade Contracter. vid hvilka
de sistnämnde, uppå af detri hos Kongl. Majus
Befallningshafvande förnyad anmälan önska förblifva,
utan ork de hvilka i enahanda afseende
hädanefter kunna ingås af Rotehållare, som sjelf,
ve eiler genom Lagligen befulimägtigadt ombud
sig dertill frivilligt anmäla, må till och med nästa
krig fortfara att vara gällande. Ut supra.
S, JD Sedan vid pröfning af BancoUtskot.
tets den 28 silst!edne April under Nio toafgifne,
samt den 30 derpålöljde eftermiddagen på bordet
(agde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottels förut meddeldte Betänkande,
rörande publicitet af Banquens angela
-
Pen i Octobcr /. m.
genheter, Ridderskapet och Adeln den 1 sist—
ledne Maji förmiddagen stadga!, att frågan om orh
huruvida någre uppgifter Jdrande Banco Verl e 5
stallning framdeles, under Riksens Smndets sam»
manvaro, eiler afven dess emellan, antingen årligen,
efter afslulade räkenskaper, eller efter hvarje
Revisionsförrättning må komma att allmängöra»,
borde hvila, intill dess Ridderskapet och Adeln
öfver den blifvande Financeregleringen fattat sitt
Beslut; så fann Ridderskapet och Adeln nu för
godt besluta, det en fullständig uppgift om Bankens
hela ställning hädanefter borde årligen genom
Herrar BancoFuilrnägtiges föranstaltande tryckt
meddela^ samt äfven Allmänna Tidningarne åtfölja;
uti hvilket beslut de öfrige RiksSiånden
skulle inbjudas, att sig med Ridderskapet och A~
deln förena. Ut supra.
S. D. Vid föredragning af ' Hedervärda
BondeSiändets ProtocollsUtdrag för den 25
sist ledne September af innehall , att Ståndet
till StatsUiskottet remitterat Anders Danielssons
Motion örn anordning af Stånds- och Utskotts—
C!anzliernes aflöning för Jonis, Julii, Augusti och
September månader; uti hvilken Remiss de ofri.
ge R ksStånden blifvit inbjudne att sig med BondeStåndet
förena; fann Ridd* rskapet och Adela
för godt, att uti den af BondeSiåndet beslutad©
cfvanberörde Remiss instämma. Ut supra»
l66 iDen 7 October f. m.
Hop!. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan % eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Luger heim.
Thorsdagen elen 9 October.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
1
Öppnades det inför Riksens Ständers Herrar
Eldctorer den 7 dennes haline protocoll vid valet
af Riksens Si änders JustisiaeOinbudsrnan, saint
Upplästes, sä lydande:
År 1823 den 7 October sammanträdde Riksens
Hoch.fl. Ständers valde Electorer för att ut.
se Riksens Ständers Justitieombudsman, och be.
funnos, vid vaIsrd[arnes öppnande, rösterna halva
utfallit, som fjöler:
HofRättsRädet, Häradshöfdingen Carl
Petter Törneblad - . 22 röster.
JustitiosBådrt, Juris utriusque Doctorn
gamt Commendeuren af Kongl,
Pert 9 Octcber /. m. ltf7
Nordstjerneorden Grefve Gustaf
Watheir Hamilton - - 17 röster.
Lagmannen, Borgmästaren, Juris utriusque
Doctorn Jonas Ullberg - 8 röster.
RevisionsSecreteraren Nils Wilhelm
Stråle .... i röst.
I följd hvaraf, och sorn således ingendera
erhållit den i 63 §. Riksdagsordningen stadgade
pluralitet, votering anställdes öfver följande Voteringsproposition:
Den
sorn bifaller, att HofRättsRadet Törneblad
skall blifva Riksens Ständers Justi! iseQin.
budsman, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nejj
Vinner Nej, kommer ny votering att anställas,
huruvida den person, hvilken 1 ordnin.
gen, näst efter HofRättsRadet Törneblad, erhål.
lit de fleste rösterne , skall till JustitiasOmbudsman
varda utsedd.
Efter voteringssedlarnes öppnande befunnos
rösterne hafva utfallit, som foijer:
lflg
Den 9 O cl ober f. rn.
I Följd hvaraf, och som således Nej vunnit,
ny votering anställdes öfver följande Voteringsproposition
:
Den som bifaller, att JustitiasRådet och Cornmendeuren
Grefve Hamilton skall blifva Riksens
Ständers Justitieombudsman, voterar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer ny votering att anställas,
huruvida den person, hvilken i ordningen,
näst efter Just itifflRådet Grefve Hamilton,
erhållit de fleste rösterne, skall till Justitieombudsman
varda utsedd.
Efter voteringssedlarnes öppnande befunnos
rösterne hafva utfallit, som följer;
Ja
22.
Nej __ 25.
I följd hvaraf, och som således Nej vuni
nit, ny votering anställdes öfver följande voteringsproposition:
Den
som bifaller , att Lagmannen Ullberg
skall blifva Riksens Ständers Justitieombudsman,
voterar
Jas
Den 9 Oclober J, m, itg
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer ny votering att anställas,
huruvida den person, hvilken i ordningen,
näst efter Lagmannen Ullberg, erhållit de
fleste röeterne, skall till Justitieombudsman varda
utsedd.
Efter voteringssedlarnes öppnande, befunno*
rösterne hafva utfallit, som föijer;
Ja
16.
Nej — 31.
I följd hvaraf, och som således Nej vunnit
, ny votering anställdes öfver följande vote-3
ringsproposition:
Den som bifaller att RevisionsSecreterareri
Stråle skall blifva Riksens Ständers JustitiseOmr
budsman, voterar
Ja;
Den det ej vill^voterar
Neji
Vinner Nej, kommer enligt 97 §. RegeringsFormen,
ny omröstning att anställas öfver
alia dem, som vid fötsta voteringen kommit i fråga.
Den 9 Odober f. m,
Efter voteringssedlarnes Öppnande befunnos
röslerne hafva u t fa 11 i t 9 som föijer:
Ja __ II.
Nej — 36.
DS således ingen af de personer, pi hvilka
vid den forsla voteringen blifvit röstadt, genom
de förnyade voteringarne erhållit Electoremes
kallelse att vara Riksens Ständers JustitiseQmbudsman,
företogs, enligt 97 §. RegeringsForrnen,
ny omröstning öfver alia dem, som vid första
voteringen kommit 1 fråga, då, efter valsedlarnes
öppnande, rösterne befunno» hafva utfallit, som
följer:
HofRättsRådet Törneblad s6 röster.
JustitiseRådet Grefve Hamilton • 15 d:o.
Lag mannen Ullberg . . 7 d:o.
Varandes alltså till Riksens Ständers Justitia»-  Ombudsman utsedd Herr HofRätiRådet, Härads,
höidingen Carl Petter Törneblad. (Jt supra.
Arv. A rursan Posse. Ludvig Mörner.
H. A. Falkman. Johan Olsson Longberg.
Öppnades det inför Riksens Ständers Herrar
Electorer den 7 dennes förde Protocoil vid
valet af Riksens Ständers JustitiseOmbudsroans ef.
terträdare, samt upplästes så lydande:
o
A.r 1823 den 7 Oet. sammanträdde Riksens
H.öglofi, Ständers valde Electorer, för att utse den
man, sorn skali efterträda Riksens Ständers Ju.
• c
Den g October f. rn. 171
stitiajOmbudsman, i fall han innan nästföljande
Riksdag skulle med döden afgå; Och befunnos ,
vid valsedlarnes öppnande, rösterne hafva utfallit
som följer:
Lagmannen , Häradshöfdingen och
Borgmästaren Nils Callerholm - 29 röster.
Lagmannen, Borgmästaren Juris utrius
que
Doctoren Jonas Ullberg - 10 röster.
RevisionsSecreteraren Nils Wilhelm
Stråle 5 röster.
Lagmannen och Riddaren af Kongl.
Nordstjerneorden Juris utriusque
Doctorn J. Notaeus. - 2 röster.
Förste ExpeditiorisSecreteraren P. N.
Poignarit - - 2 roster.
Varande alltså Lagmannen, Häradshöfdingen
och Borgmästaren Nils Callerholm utsedd an efterträda
Riksens Siänders JustitiaeOmbudsman , i
fall han innan nästföljande Riksdag skulle med
döden afgå. Ut supra.
Arv. Arv.son Posse. Ludvig Mörner.
H. A. Falkman. Jjohan Olsson Longberg.
Herr Grejven och Landt Marsk olken hemställde,
om icke, sedan Riksens Ständers Herrar Eleetorer
således utsett HofRättsRådet, Häradshöfdingen
Garl Petter Törneblad, att vara Riksens Standers
Justitieombudsman, samt Lagmannen, Borgmästaren
och Häradshöfdingen Nils Callerholm,
alt JustitiasOombudsmannen efterträda, i lali han
innan nästföljande Riksdag skulle med döden afgå,
Ridderskapet och Adeln skulle finna lämpe
-
17*
pen § Oclober /■ m.
ligt anmoda EspediiionsUtskottet, att för dem uppsätta
behörige förordnanden, samt att jemväl derom
föreslå en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:c.
B fölls.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och Banco(Jtskottens
den 6 dennes under N:o 61 afgifne,
samt den 7 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af de beslut RiksSlånden fattat
till sammanjemkning af deras förut yttrade skilj,
aktlga meningar i frågorne rörande Rikets penningeväsende
och de med detsamma gemenskap
ägande ämnen.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottefs
den 6:te dennes under N;o 512 aflåtne, samt derr
7 derpåföljde på bordet lagde, Memorial, angående
RiksStåndens olika beslut i fråga om åtskilliga
anslag för Försvarsverket; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, under godkännande af de
Utaf StatsUtskottet föreslagne voteringspropositioner,
öfverlemna denna fråga till förstärkta StatsUtskottets
afgörande.
Föredrogoså nyo och gillades följande Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 20 si stled
ne September och den 6 dennes afgifne, samt
den 7Jde dennes på bordet lagde, Utlåtanden :
Nio 18g. I anledning af vackt Motion om
Ökadt antal Besigtningsman å Ekeskogarrae i Rikes,
Den 9 Oclober f, m, I
N.'o 190. Angående anslående af ett ordinarie
Canzlislarfvode till fördelning emellaa
Sine af Utskottet antagne extra Canzlister.
Vid förnyad föredragning af Stats- och
BmcoUtskottens den t dennes under N;o
514 afgifne, samt den 7 derpåföljde på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, i anledning
af förekommen fråga om l.ånerätt uti Riksens
Ständers Banque för allmänna Brandförsäkringsverket:
fann Ridderskapet och Adeln atr, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Företogs till pröfning LagUtskotfats den 26
sistledne September tander N-o 186 afgifne, samt
den 30 derpåfölj.le eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande i anledning af
1:0 BancoUtsicotteis Memorial angående det
äfventyr, som för Banken uppstår af omöjligheten,
att få tillförlitligen upplyst, huruvida Dess låntagare
emot Inteckning i fast egendom äro frie
från Förmynderskap eller förvaltning af andre
förmånsrätt ägande medel.
2:0. Herr A. W. Pereswethoff Morats Motion
örn ändring af 17 €$p. 8 §. HandelsBalkertj
}}'>> 9 Octobet f. m.
och inrättande af FörmyndareKamraare i aila Ri,
kei* Provincer, samt
3to. ViceTalemannen Jon Jonssons Memorial,
med förslag tillen förändrad HypotheksLag rn, m.
Herr Hjerta, Gmtaf: Jag finner väl. att Ut.
skottet handlat ganska försigtigt, dl det icke föreslagit
några hufvudsakliga förändringar i InteckningsLagen,
emedan det är bäst att vänta till
nya Lagen utkommer; men jag trodde likväl,
att matt hade kunnat begagna det förslag, som
en redan förstörd Credit päfordrar, att nemligen
söka skaffa inteckningar en osviklig rätt framför
alli tysta företräden Afven hvad barnarf beträffar,
hade Utskottet icke handlat olärnpeligt, om
dd kunnat uppge ett sätt att gifva mera kraft åt
inteckningar, utan att betaga omyndiga deras rätt.
Jag skulle viga föreslå ett sådant. Man kan icke
blifva förmyndare mer än i tva fail , antingen
har man sin egendom intecknad förut, eiler efteråt.
I förra fallet är det en tydlig orättvisa,
att barnarf skall taga företräde framför en redan
existerande inteckning. I sednare fallet åter, är
det ingen orättvisa, arr inteckningen skall stå efter.
Men säkerheten hvilar ila endast pä allmängörandet
af kännedomen om förmynderskapet. Om
detta allmängörande icke blott skedde vid Domstolen
i orten, utan i allmänna Tidriingarne, så
vore det nödiga correctivet häruti vunnit, emedan
då alla dc, som äga fordringar hos en För.
mvidare, hade tillfälle att i tid uppsäga dem;
och då kunde Förmyndaren inteckna de omyndigas
medel i sin egendom att utlösa dessa för
-
Ven 9 October f. ni.
öringar. Om åter förmyndaremedlen aro förut in.
tecknade, ser hvar och en, att egendomen redan
är graverad, och utlånar icke mer än han kan
vara säker att återfå. Således är ett offentliggörande
i Tidningarne det säkraste och enda cofrectivet
i detta fall. Det är hufvuds.kligen på
denna punkt jag velat fästa uppmärksam heten.
Det är möjligt, att jag bedrager rriig i resultaten,
men mig synes förhållandet klart. Utskottets
Förslag, att förmynderskapet blott skall kungöras
i orten, är icke tillräckligt, emedan det blott gäl •
ler till säkerhet för deni , sorn taga inteckning,
sedan låntagaren blifvit Förmyndare. På denna
grund får jag anhålla om atem miss. Jag skulle
väl hafva mera att anmärka vid detta ämne, men
jag vill hufvudsakligen fästa mig vid det uttrycket,
att en intecknad fordran ej kan anses, som
löpande mynt. Denna grundsats synes väl för
ögonblicket rigtig, men blir i tillämpningen origtig;
ty Statens sträfvande bör vara, att göra alla
vardén så säkra som möjligt, derigenom , att de
af Lagstiftaren blifva lika tryggade, och i samrna
rnon så sker, skall ock deras omsättning med samrna
lätthet kunna verkställas. Jag anser den första
punkten vigtigast, och lår derföre anhålla om
återremiss, på det Utskottet må kunna ändra densamma.
Herr Ribbing, Arvid'. Jag skulle visserligen
icke söka bestrida en återremiss af detta ämne,
om ej Herr Hjerta grundat sin anhållan derom
på en anmärkning, den jag anser vara lätt ve
derlagd. Han har ansett såsom det egentliga
skälet emot Betänkandet, att sådana intr.kningar.
Den g Oetober /. m.
sorn skett, innan låntagaren blifvit Förmyndare,
skulle Förlora sin förmonsrätt. Detta har likväl
ej varit förhällandet. 8 §. i 17 Cap. HandelsBalken
lyder sålunda: ”Häfver någon intekning
”å hans fasta gods innan han förmyndare, föreståndare
eller uppbördsman blef; njuta tå sin in”tekning
till godo.” Denna anmärkning förfaller
således helt och hållet. Ytterligare får jag
vid Herr Hjertås anmärkning nämna, det jag
tror, att det vore mera besvär för en person, sorn
ville lemna lån, att genomsöka alla tidningar lör
att efterse , om låntagaren är förmyndare , än att
directe vända sig till Domstolen i orten. Det
sednare synes mig dessutom mycket säkrare. Förra
gången Betänkandet förevar, gjordes dervid
en anmärkning af Herr Morath , hvilken jag anser
mig skyldig besvara. Han anförde, att före
Ciri XT;s tid existjrrade ingen lag om omyndiges
förmonsrätt. Det är ock sannt , ty under hans
tid infördes icke blott denna fromma stiftelse,
utan ock sjelfva Kyrkolagen. Det nr väl möjligt,
att under en föregående tid, Creditförhållanderne
åtminstone i moraliskt afseende voro bättre,
och, om så var, lärer bristen af detta stadgande
haft lill orsak, att det då icke behöfdes. Men
sedan erfarenheten visat, att, såsom i senare tider
skett, mången omyndig endast genom denna lag
fått behålla sin egendom , så bör man icke undanrycka
detta stöd, innan man satt ett pröfvadt
och lika tillförlitligt i stället. Skulle likväl några
olägenheter af den öfverklagade lagen visa
sig, kunna de häst afhjelpas genom vidtagande
af sådane Författningar, hvarigenom kunskapen
om
J9m «> Oetobtr f. tfi,
om den lansökande blir saker och latt. Detta
har RagUiskottet sökt tillvägabringa genom sitt
förslag, och om man gjort sig den rnödan att deraf
taga närmare kunskap, tror jag att de fleste in*
vändningarne redan skulle funnits vederlagde.
Omyndiges oförmåga att under spädare år bevaka
sin rätt, synes mig tala nog högt mot dem, som
nu söka borttaga ifrågavarande skyddslag. Man
har föreslagit som surrogat för den omyndige#
förmonsrätt, att förmyndarens egendom derföre
skulle inteknas; Men utom det, att mången förmyndare
icke har någon fast egendom och oberäknat
svårigheten att få dem, som hade någon,
då intekning vore oundviklig, så skulle ändå den
omyndige derigenom förlora en nu egande säkerhet
i förmyndarens lösören. Dessutom blef derigenom
nödvändigt, att ofia förnya intekningen, och
hvarje ir anskaffa sådane i samma mon, som den
omyndiges egendom förkofra*. Af Herr Morath
har ett annat surrogat blifvit föreslagit, nemligen
att Förmyndarekammare skulle inräitas. Om än
detta vore möjligt i Släderne, der populationen
är större och mera lösegendom finnes, synes det
likväl på landet vara otjenligt. En god förmyndare
på landet får ej vara Kammarförmyndare;
han måste tillse den omyndiges fastighet, hvilken
det blir omöjligt att anförtro åt en corporations
vård. Det vore äfven ganska svårt att anj
förtro alla omyndigas förmögenhet och välfärd i
ett helt Eän eller Härad i en enda från de fläsie
aflägsen corporations hand. Sluteligen har
Generalskälet vid denna Riksdag, Creditens stär
-
Ridd 0. då. Prof. IX, Band. lista Afd. 12
*7*
Den g October J, m.
leande blifvit åberopadt för de nya förslagerna;
Men då man i ett fall beräknar Creditens osäkerhet,
bör det äfven ske i ett annat, så vida icke
ensidighet skall uppkomma: och är det så att
Crediten hos de myndige behöfver stöd, huru kan
man då sätta i fråga, att tiden är inne att undandraga
stödet för de omyndige. Annu hafva
de omyndige att tacka samhället för vården af
deras egendom: Denna tacksamhet framkommer
i sinom tid i fruktan af trogna tjenster åt fäderneslandet;
Och borttager man denna Lag, så lossar
man ett af kärleksbanden emellan medborgaren
och hans land.
Herr von Heijne, Georgl De mångå försigtighetsmått,
som förr varit mindre påtänkta och
mindra nödvändiga, visa, huru allmänna förtroendet
till enskildes uppgifter mer och mer minskats.
Jag anser nu nödvändigt, att bestämma
något stadgande i detta afseende. Jag hade förut
dea öfvertygelsen, att barnarf ej verkade till
förmonsrätt framför redan tagen intekning; men
jag vill icke bestrida, att man ju bör för de omyndigas
rätt ha all möjlig uppmärksamhet, och
icke heller medverka till någon förminskning deri,
då man kan ha hopp, att i myndige år denna
omsorg Bkall återgäldas. Men hvad jag önskar
är, att den som ger lån, må lättare kunna erhålla
laglig uppgift, huruvida den lånsökande är
förmyndare, hvilket hittills mott många svårigheter.
Nu har Lagutskottet uppgifvit en sådan utväg,
men om jag icke fattat dess förslag origtigt, skulle
hufvuddepoten för alla sådana upplysningar
hlifva Nedre JustitiseRevisionen. Jag deremot
å)«n g Or t ober J jh,.
m
»kulle tro, att ifrån hvarje Domstol, dessa upp.
lysningar borde communiceras med HofRätterne,
der en förteckning pä alla förmyndare borde stå
att finnas, hvarigenom flere omvägar skulle undvikas.
Jag har föreställt mig den möjlighet, att
»älunda vid hvarje HofRätt, genom ett utdrag af
detta Förmyndareprotocoll erhålla en deciderad
uppgift. Skulle förslaget vara annorlunda, får
jag med Herr Hjerta förena mig i anhållan ora
återremiss.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelmi
Jag hade i förra Plenum den äran i korthet framställa
mina åsigter i detta ämne, vid hvilket till-'
fälle jag äfven anhöll om återremiss. Jag skall
derföre nu icke länge upptaga Ridderskapets och.
Adelns lid. Man har här upplyst, hurudant
förhållandet före Carl XI:s tid varit med de omyndiges
rätt. Det har äfven, i likhet med hvad
en värd Talare ansett, tyckts, som den af Carl
XI vidtagna åtgärd varit för omyndige nyttig.
För min del har jag, då jag väckte motionen i
delta ämne, trott, att de omyndiges fördel ej
borde sättas i strid med det allmännas. Väl har
jrg dervid funnit stora svårigheter möta, då man
ville gifva skydd åt bägge intressena; men jag
har likväl trott, att desse svårigheter kunde öfvervinna?,
och i det af mig uppgjorde reglementet
punkt för punkt föreslagit, huru detta skydd
skulle gifvas. Det är visserligen möjligt, att min
idée nu ej kan gå igenom. Den har mycket emot
sig, men är till grunden obestridligen rigtig.
När si är, bör man väl antaga det rätta, och arbeta
sig igenom de hinder, som lägga» emot ett
»s«
»■tu g öctober /. m,
nyttigt förslag. Jag har äfven funnit, att man i
stället för FörrayndareKammare velat göra en annan
inrättning till säkerhet för de omyndige,
nemligen att deras egendom skulle inteknas i
förmyndarens, sä snart han dertill blefve förordnad.
Deremot är mycket att erinra.
En omyndig, som har stor egendom, skulle
då möjligtvis ej kunna få en förmyndare,
som kunde praestera tillräcklig intekning derföre.
Om någon till exempel ärfver En Million i fa.
stigheter eller lösören, så frågar jag, hvar man
väl i Sverige skall finna en person, som, om
den ock ägde en sådan förmögenhet, vill underkasta
sig den olägenheten att intekna sin egendom
för en så stor summa. Detta har jag noga
öfvervägt, och funnit, att en sådan idée icke är fullt
ledande till ändamålet. Jag insåg visserligen med
bekymmer, att många hinder giltige eller icke
skulle mot mitt förslag framställas, men trodde
mig likväl pligtig, att, i närvarande financiella
ställning framträda med något.
När nu fråga uppstår om återremiss, kant
jag icke neka, det jag med tillfredsställelse hort
flere Talare inse nödvändigheten af att betrygga
hvars mans rätt, och jag vågar hysa den tro, att,
i händelse af återremiss, majoriteten i Lagutskottet
skall finna vådan af den tysta förmons*
rättens bibehållande större, än att sätta mynd.
lingens rätt näst efter intekningshafvarens. Ju
längre jag tänkt öfver detta ämne, destomer har
jag funnit, att den omyndiges säkerhet mäst består
uti förtroendet till förmyndarens person; ty
Ven 9 October /. m.
äfven med intekning, finnes intet hinder för en
oredlig förmyndare, att förstöra pupillens egendom.
Han behöfver blott emottaga ett större
contant förmynderskap, än hans egendom motsvarar,
och derefter successivt förslösa öfverskottet
och göra bankrutt. Öfvertänker man detta,
och den omständigheten, att redogörelsen för
förmynderskapet nu mäst för syn skull uppvisas
för slägtingarne, men sällan af dem granskas,
så måtte jag säga, ätt i valet emellan ett fortfarande
af det hittills varande förhållandet, eller
en förändring deruti, man icke lär kunna vara
tveksam.
Jag har föreställt mig, att Nationens intresse
borde stå främst, på det samhället ftiå bestå
med trefnad. Dernäst kommer omsorgen om det
växande slägtet, hvilken bör stå efter den att
bibehålla Statens trygghet.
Detta är ett skäl, som talar för minoritetens
af Utskottet förslag, och jag skulle tro, att, om
detta förslag antoges såsom lag, den nu varande
vådan för det allmänna skulle upphöra derigenom,
att credit och säkerhet för hvar man beredes,
och man hade då de facto gjort mer för
den omyndige, än genom den lag man nu vill
bibehålla. Jag hoppas, att, i händelse af en återremiss,
Lagutskottet skall taga dessa omständigheter
i öfvervägande.
Herr Ribbing: Det var i anledning af den
framställning Herr von Heijne gjorde, som jag
anmäldte mig, Jag ville hafva äran upplysa, atj
D*n 9 October J m.
IjagUtskoatet* Betänkande innefattar just hvad
Herr von Heijne önskat. Utskottet har föreslagit,
att intet förmynderskap kan tillkomma Förmyndaren
utan genom den Domstol, under hvil.
ken den omyndige hörer. Hvarest antekning om
bans förordnande således kommer att ske. Herr
Morath har till stöd för sitt Förslag anfört, att
han icke lättsinnigt, utan noga öfvertänkt de reglementariska
Stadganden han framstält. Jag vill
icke bestrida delta, men då Herr Morath sjelf
yttrat, det han dragit i betänkande, om Förslaget
för nätvarande vore antagligt, synas vi åtminstone
icke vara af alldeles motsatt tanka.
Herr Morath har sluteligen nämnt, att intekning
af omyndiges medel icke torde lända till fullkomlig
säkerhet. Deruti förenar jag mig med
honom, och det utgör ett ytterligare skäl för hvad
jag anfort. Till slut har Herr Morath omtalt
den tillfredsställelse han funnit af andre Ledamöters
instämmande i hans begäran örn återremiss.
Men om dessa Ledamöter äro tillfreds—
ställde med det svar jag gifvit på deras anmärkningar,
torde icke deras yttranden af Herr Marath
kunna åberopas såsom grund för återremissen.
Herr Morath har ytterligare anfört exempel
derpå, huru en Förmyndare kan åtkomma
myndlingens egendom derigenom att han förstör
sin egen. Det skulle likväl vara en särdeles
hätskhet emot den omyndige, att utan egen
fördel blott efterstå den omyndiges värsta. Herr
Moraths yttrande, att Nationens interesse fordra
denna nya lag för Allmänna Creditens återställande
har jag redan besvarat, och inför mig gäller
icke det skäl, sora för ögonblickets förkofringsbe
-
Den 9 Gctober f. m'.
*83
gär uppoffrar bandet mellan det uppväxande slägtet
och dess Fädernes-vård och land. Om nu
denna lag, såsom Herr Morath sjelf vidgått, skulle
leda till upplösning af detta band, hemställer
jag, hvad Nationen dervid vunnit.
Herr Strålet Nils Wilhelm: Utskottet har rätt
anmärkt, att dess befattning icke tillhör annat än
att gifva svar på motionen , och att det således
icke kan ingå i granskning af några andra lagstadganden,
som äga sammanhang med den, hvaruti
ändring blifvit föreslagen. Men just denna
omständighet har hos mig stadgat den öfvertygelse,
att Lagutskottet bör sparsamt tillstyrka lagförändringar,
enär Utskottet icke är i tillfälle,
att granska Lagen i det hela. Jag har flere
gånger förut yttrat, det jag tror trycken varsamhet
vara nödvändig i alla de lagförändringar,
som röra grundsatser. Det är egenteligen blott i
det fall, då någon del af Lagen finnes vara i strid
mot den princip Lagstiftaren i öfrigt antagit, som
partiella förändringar böra ock kunna vidtagas.
Man har nu funnit förmånsrätten för omyndige
menlig för intekningshafvare, emedan det minskar
den säkerhet, som annars kunde lemnäs. Ett
borttagande åter af förmånsrätten för Omyndiges
medel förutsätter, att man bär undersöka, hurn
den omyndiges rätt annorlunda skall kunna bevaras.
Förslaget om Förmyndarekammare är af
större omfattning, än att det under en Riksdag
kan tillräckeligen utvecklas, emedan man dervid
tillika noga bör granska alla stadgar om förmynderskap
i allmänhet, att icke en lagförändring
deruti må medföra olägenheter. Jag tillstyrker
i 84 9 G cl aber /. n.
derföre Riddersbapet och Adeln, att icke nu ingå
i någon sådan partiel lagförändring, man heldre
låta det felaktiga vara, lill dess det i ett sammanhang
kan pröfvas. Jag vågar derföre föreslå
att, 1 stället för återremiss , hänskjuta frågan till
EagCommitéen för att vid nästa Riksdag öfverväga
detsamma. Skulle likväl Ridderskapet och
Adeln nödvändigt vilja återremittera ämnet , så
får jag göra en anmärkning vid det Förslag, att
Domstolen icke skall äga att förordna någon person
till Förmyndare utom den Domstols domVärjo
hvarunder den omyndige lyder, utan att
sådant blifvit anmäldt vid den Domstol, hvarunder
den omyndige lyder. Deraf fruktar jag flere
olägenheter skola uppstå. Tingen hållas vanligen
på samma tid i flere Härader. Om Förmyndaren
icke genast kan förordnas, innan Rapport
afgått till annan HäradsRäft, kan lätteligen hända
att denna Rapport icke hinner framkomma förr ärt
Tinget redan är slutadt. Först vid nästa Ting
kan således anmälan ske, och derigenom , då i
mångå orter Ting endast 2:ne gånger om året
hålles, kan möjligen hända, att ett år åtgår, innan
Förmyndereförordnandet blir utfärdadt. Häraf
ser jag stora olägenheter för de omyndige. Visserligen
vore den lättaste utvägen, att något Verk
blefve uppdraget att samla förtekningar på alla
Förmyndare, såsom den lättaste och mest verkställbara
controllen. Enda olägenheten deraf vore,
att man ifrån en aflägsen landsort fick söka
den äskade upplysningen i Stockholm. Men i
alla fall skulle det medföra mindre olägenhet än
andre utvägar; ehuru äfven denna utväg ej medförde
någon fullkomlig säkerhet, Det kunde t.
Ben 9 Octobcr ft rn.
«x. hända, att en Domare underlät lemna sin
Rapport, och Förtekningen blefve således icks
fullständig. Blefve någon derigenom bedragen,
hade han ej annan utväg, än att söka sitt åter a£
Domaren, och, efter flere års förlopp, kunde denne
vara död, eller oförmögen att gälda skadan.
Herr Rosenblad, Bernhard'. Jag bekänner visserligen,
att alla medel att återställa Crediten äro
förgäfves, så länge det vacklande myntvärdet
åstadkommer orättvisa enskildte emellan, och att
alla bemödanden till Creditens återställande skola
vara fruktlösa, så länge vi äge ett sådant mynt.
Men det hindrar icke, att vi ju må göra det lilla
vi kunna. Det är omöjligt för en HofRätt eller
HäradsRätt, att alltid så noga känna alla personers
förmögenhet att de med visshet kunna bestämma,
hururuvida den kan blifva tillräcklig till de omy-ndiges
garantie. Jag anser således af högsta
vigt Herr Moraths förslag om en FörmyndareKammare.
Så vida man finner oöfvervinneriiga
svårigheter möta inrättningen af FörmyndareKatrimare
öfver mindre dist rict på landet, så kunde
endast Läns-Förmy ndareKammare tillsättas, hvilka
i alla fall hade bättre tillfälle till tillsyn öfver
de omyndiges egendom än en HofRätt, hvars
dist rict omfattade flere Län. På detta sätt tror
jag att både de vådor för omyndiges egendoms
förskingring kunna förekornmas, som nu äga rut»,
och att tillika undanrödjes ett betydligt hinder
för allmänna Crediten.
Herr von Hartmansdorff, Augusti Samhällets
första pligt är att skydda sine medlemmar och
Den g Otlober J, m.
främst dem, som ännu icke kunna skydda sig sjelfva.
Ur denna grundsats har vår visa lagstiftning utgått,
då den gifvit omyndige barns medel förmonsrätt
i Förmyndares egendom. Detta företrä,
de vill man nu genom de motioner, LagUtskot»
let efter min mening rätteligen afstyrkt, förringa.
Utskottets skäl hafva blifvit så rigtigt framställda,
att jag icke behöfver upprepa dem ; utan
vill endast i vissa fall göra några anmärkningar
mot hvad här blifvit anfördt. Man har talat om
den tysta förmånsrätt, som skulle hindra personer,
att belåna sin egendom. Denna tysta förmonsrätt
är genom LagUtskottets Förslag håfven; hvarföre
man borde, antingen upphöra att klaga deröfver,
eller ock uppge, i hvad måtto den icke är
häfven. Jag delar med Herr Morath öfvertygelsen
om en FörmyndareKammares gagnelighet.
Men den värde Ledamoten har sjelf medgifvit
ämnet vara af en sådan vidlyftighet, att det icke nu
ian fullständigt utvecklas. Jag är af samma mening:
Och då man af Utskottets Betänkande horf,
att en Kongl, proposition i detta ämne varit att
vänta, ehuru den icke till Ständerne ankommit,
så är detta ett ytterligare skäl att närmare begrunda
detta vigtiga ämne, för hvars afgörande
rätta tiden torde vara då , när den nya Lagen
kommer under Ständernes pröfning. Imedlertid
är hvar och en skyldig Herr Morath erkänsla,
tior den möda han gjort sig att utreda ämnet.
Men för närvarande finnér jag intet skäl, hvarföre
vi ej skulle antaga LagUtskottets Förslag,
ratan att göra någon vidare hemställan till Kongl.
Majit; ty det faller af sig sjellt att, om Kongl.
Majit redan arnat till Ständerne afgifva en pto
-
Dtn g Oclöher f, m.
position i detta ämne, sa lärer han icke eller underlåta
det framdeles, när det blifvit fullständiga,
re utarbetadt. Man har sagt att en myndling
icke har något gagn af förmånsrättens bibehållande,
emedan Förmyndaren ändock kan, den förre
till förfång, förstöra allt hvad han sjelf äger. Redan
har en värd .Ledamot fästat Ståndets uppmärksamhet
på orimligheten deraf, att en Förmyndare,
för att skada sin myndling, skulle vilja
förstöra sig sjelf. Dertilll vill jag lägga, att en
sådan grad af illvilja lika litet kan förekommas,
som en Förmyndare kan hindras att stjäla sin Pu.
pills egendom. Men vanliga förhållandet blefve
förmodligen mindre våldsamma utvägar, uppdigtade
skuldsättningar och hvarjehanda bedrägerier.
De omyndiga hafva redan lidit så mycket genom
myntförsämringen, att det icke vore skäl ytterligare
tillskynda dem förluster, genom osäkerheten
att återfå det lilla, som af deras Capital kan återstå.
Man säger, att Nationens interesse bör ställas
främst, och att detta fordrar vidtagande af de
åtgärder man här mot Utskottets Betänkande föreslagit.
J3g kan icke göra mig annat begrepp
om en Nation, än att hon består af irtdividuer,
och familier till hvilka de omyndigas föräldrar, och
de sjelfva äfven hört eller höra. Hvarpå utgå
väl dessa förslag att upphäfva de omyndiges företrädesrätt,
om icke derpå att hämma den omtanka,
hvarmed gamla föräldrar samla medel åt
sina barn, och att störa det lugn, hvarmed en
döende far eller mor tänker på sina barns framlid
då han eller hon vet att deras förmögenhet
I)en 9 October f, m.
blifver bevarad framför andras möjliga kraf hos
förmyndaren. Dessa grunder för inedborgares
trefnad äro icke si lätta att återställa, om man
uppoffrar dem för tillfället och lusten att skuldsätta
sig Jag anhåller om bifall till Utskottets
Betänkande.
Herr Pereswetoff Morath: Jag har nyss så
tydligt utvecklat mina åsigter och motiverne derföre,
att jag icke ytterligare vill uppehålla Ridderskapet
och Adeln med besvarande af Herr
von Hartmansdorffs anmärkningar, hvarigenom
min öfvertygelse icke blifvit rubbad; jag har egenteligen
begärt ordet för att besvara en anmärkning
af Herr Ribbing. Säkerligen har jag
varit otydlig i min framställning, då den blifvit
så fattad, att en förmyndare skulle vilja förstöra
sjelf sin egendom, i följd af en gifven föresats,
att göra myndlingen skada. Sådan har min mening
visst icke varit. Det är kändt, att en ruinerad
person ofta seker sig ett förmynderskap,
för att ännu en tid uppehålla sin existence. När
en sidan är skyldig allt hvad han äger, kan det
icke kalias en bestämd illvilja, om han begagnar
den omyndiges Egendom i hopp att sluteligens
kunna reda sig, men följden af egendomens begagnande
blir oftast den samma, som örn förmyndaren
efter en öfverlagd plan sökt bereda sin
myndlings undergång. Jag har som Domare erfarit,
att personer handlat på detta sätt, och an*åg
mig böra i denna fråga lemna upplysning om
ett sådant förhållande.
Herr Ribbing'. Herr Stråle har mot Lag
-
$rn g Oétober f. m.
Utskottet* Betänkande anfört skadan af den långf
samhet, som uppkommer derigenom, att man,
innan förmyndareförordnandet utfärdas, skulle
förfråga sig hos den Domstol, dit förmyndarn
hörde. Utskottets Betänkande gar ej derpå ut.
Det innehåller blott, att förordnandet skall aflemnas
till den Domstol, der förmyndaren bor,
för att genom densamma förmyndaren tillställas
och i dess Protocoller antecknas. Detta skäl torde
således icke böra föranleda till en återremissr
Herr Rosenblad har godkänt förslaget om Förmyndarekammare,
och ansett nyttan deraf obestridlig.
Jag vill dervid blott ytterligare anmärk
ka, att redan på den korta tid jag varit Domare,
jag erfarit att omyndiges medel ofta åtgått endast
för förmyndares resor till Tingen , hvilka
skulle ännu mera ökas , orri Förmyndarekammare
blefvo inrättade. Herr Morath har yttrat, att I
stället för att mena såsom orden förra gången
föllo, det förmyndare skulle kunna göra den omyndige
skada, genom det att han förslöside
sin egendom, meningen varit, att han, sedan
denna redan var förstörd, skulle vilja förskaffa
sig förmynderskap. Det är visserligen Sannt, så
vida det skulle lyckas en alldeles ruinerad person
att blifva förmyndare. Om så vöre, hjelpes i
alla fall icke detta genom frirmonsrättens borttagande
, i hvilket fall de omyndige skola få alldeles
intet, i stället för att ega något.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus'. För min
del tror jag, att samhället iJce har någon heligare
pligt än den, att omgärda omyndige barns rätt.
Sajpvetets lag bjuder det, och allmänna Lagen sy
-
Den t) Octobr.r f. rn,
nes böra uppfylla detta ändamål. Också har LagUtskottet
välbetänkt icke föreslagit någon förändring
häruti för framtiden. M»n vill nedsätta
omyndiges rätt till likhet med andras; men sådant
borde icke kunna komma i fråga. Den o
myndige
skall och får ej bevaka sin rätt eller
tala för sig sjelf, hvaremot en fullmyndig man
kan göra det och har att skylla sig sjelf, om han
ej ser sig före. Jag förenar mig således i allo
roed Herr von Hartmansdorff i bifall till Utskottets
Betänkande; men skulle en ålerremiss beslutas,
får jag till Utskottet framställa ett medel,
hvarigenom skulle vinnas hvad Herr Morath åsyftat,
att nemligen förekomma, det ingen må
bli narrad att utlåna penningar (ill en person
som vore Förmyndare, men dolde det. Jag vågar
föreslå till Utskottets bepröfvande, om ic ke
sådane bedrägerier kunde förekommas derigenom,
att den Låntagare, som vid ett låns erhållande
dolde, att han vore Förmyndare, straffades med
Schavotten och ärans förlust.
Herr von Höhe maur en, Michael: Den värde
Ledamot, som väckt denna moden , har sjelf erkänt,
att inrättningen af Förmyndarekammare är
en åtgärd af så omfattande beskaffenhet, att den
svårligen nu skulle lunna bringas till fullbordan.
Sedan det är gifvit , finnes ock klart, att det nu
icke förmår gifva något ökadt skydd åt omyndige.
Han har äfven erkänt, att den dolda förmonsrätten
blir håfven genom den förändring LagUtskottet
föreslagit; och Herr von Hartmansdoiff
bar uppmanat den värde motionairen, att uppgifva
något fall, der denna förinonsrätt ändock
Sten 9 O et ober /. M
»91
skulle äga rum. Under sådant förhållande föri
faller det af Herr Morath framställda exempel.
Detta synes nog för rnig, som icke har juridisk
kunskap, att derefter bedömma frågan, Man bör
Icke undanrycka de värnlösa det skygd de hittills
ägt, hälst under närvarande Credit-förhållande, då
så lösliga principer om mitt och ditt äro gängse,
annars kunde man med rättvisa förebrå Riksens Ständer
att,sedart de lättat utvägarne till låns erhållande,
de skulle frukta, att dessa lån icke blifva begagnade,
utan att ‘<!lika öka antalet af låntagare.
Herr Stråle'. Den vederläggning Herr Ribbing
velat göra mot mina anmärkningar har jag
icke kunnat fatta så, att jag deraf kan förmås att
frångå dem. Jag misstog mig kanske förra gången,
då jag trodde, att icke förordnandet kunde
gälla förr än efter anteckning deraf vid behörig
Domstol; men i Utskottets Förelag står orden .* ej
tillträda. Jag hemställer, om icke detta i sjelfva
verket är detsamma, som att, ej förordnandet gäller.
Om nu den egendom, som anförtros Förmyndaren,
ligger i annan Domsaga, än den,
hvarunder han sjelf lyder, och Tinget på sednare
stället är slutadt, innan förordnandet der hinner
uppvisas, så kan icke anteckningen verkställas förr
än vid nästa Ting. Då det nu är sagdt, att icke
förmynderskapet skall förr tillträdas än efter denna
antekning, är det ju en följd, att Förmyndare
förut icke är behörig, att sköta den omyndiges
egendom, och hvem skall väl under tiden vårda
den samma, och tillse, att den omyndige icke
sker någon orätt? Någon controll borde väl äfven
vara derå, att anmälan vid vederbörlig Dom
-
Vrn 9 Oeto&er J, m.
stol verkeligen skedde; och denna synes ej kunna
äga rum på annat sätt, än att förordnandet icka
meddelas förr än Lagens föreskrift i nämnde omständighet
blifvit fullgjord ; rnen om det äfven
kan sägas, att Domaren kan utfärda Förordnandet,
innan anmälan vid annan Rätt skedt, så upp.
Stå likväl flere olägenheter och möjligen stora
förluster deraf, att förvaltningen af Pupillens e.
gendom ej genast får tillträdas , utan att en ytterligare
åtgärd dertill erfordras.
Herr Tham, Wollrath: Om det kan förenäs
med de former, som äro föreskrifne för behandlingen
af ett mål, då det första gången hos Standen
förekommer, att, såsom Herr Stråle föreslagit,
hänskjuta hela saken till LagComittéen , för
att, på grund af de upplysningar Ständernes öf—
verläggningar kunna innehålla, utarbeta, och till
kommande Ständer öfverlemna samma fråga, förenar
jag mig deruti , men får i annat fall instämma
med dem, som yrkat återremiss. Utan
att ingå i någon öfverläggning, huruvida Riksens
Ständer genom antagande af lösliga grunder i
Financefrågorne gjort sig skyldige till ansvar emot
Nationen, tror äfven jag de omyndiges rätt
böra bevakas. Utskottet har föreslagit, att Pupillens
egendom skall intecknas i förmyndarens.
Detta går ej an. Lagen ålägger vissa personer
, att närmast åtaga sig förmyn Jerskapet.
Jag frågar di, om en fattig man råkar vara slägt
med en rik myndling, skall hans lilla egendom
dä kunna intecknas för det stora arfvetp Den rike
myndlingen är icke heller bestjent dermed. Det
andra
Ven 9 Ötiobtr f. m.
195
indra förslaget öm sättet^ för anteknin&feo vid
Domstolen år vål gjordt i god afsigt , men göt
icke tillfyllest. Handlingarne blifva allt för svåra
att åtkomma, bär icke Domhafvande!! är på
Stället, eller den Ordinarie har permission och
den tillförordnade icke är tillstädes. Deremot vöre
ändamålet bade lättare och säkrare vunnit, om
ten sådan smekning för hela Riket funnes på ett
ställe att tillgå', hvarigenom icke något kunde undandölja*.
På dessa grunder får jag förnya mia
anhållan om återremiss, så framt ej Ridderskapet
och Adeln skulle förena sig i Herr Stråle* förslag,
att hänskjuta Saken till LagComittéen4 i fall
detta ej är stridande mot formen.
Herr von Höhenhautni: jag lärer icke tili Pro-'
tocollet hafva yttrat, att Ständerne vid denna Riksdag
antagit lösliga grunder i financerne, utan endast,
att sådana nu äro gängse, jag har icke erig
sagt, att de blifvit hos Riksens Ständer tillstyrkte-
Hvar och en må med sitt samvete sjelf aFgöra
det. Hvad angar den andra delen af frågan
örn en underdånig hemställan till Kongl. ftlaj:t
att öfverlemna saken till LagComitteen, så matte
detta icke vara rakt stridande mot Grundlagen,
emedan det icke innefattar någon förändring äf
Liagtltskottcts Betänkande, utan blott ett serskildt
heslut, sorn kundé meddelas de öfrige Stånden
under inbjudning, att deruti deltaga. Det torde
Vara angelägit att få ets snart slut på frågan om
desse intekningar. Örn derföre Herr Grefven och
Ridd 0. Ad Pro!. IX Baad- lista Afd. ] 3,
J94
T)en 9 Octobe.r f. m.
LawdtMarskalken finner det förenligt med formen,
instämmer jag i Herr Stråles förslag.
Herr von HartmansdorffEnligt hvad jag forarn
yttrat om Förmyndarekammare , är jag i grunden
icke emot den mening ett sådant tillägg som
det ifrågavarande skulle innebära; men tror det
vara öfverflödigt, emedan Kongl. Maj:t redan förut
fästat sin uppmärksamhet vid detta ämne. Ett
dylikt tillägg skulle icke heller kunna stå tillsammans
med f,6 §. RegeringsFormen, som stadgar,
att Utskottens förslag först skola framställas
till antagande eller förkastande, utan förändringar
eller tillsatser. Således kan denna tillsats icke nu
äga rum. Likväl tror jag ej, att det derföre
blifver nödigt återremittera Betänkandet. Man
ihogkomme dessutom, att 5 särskildta Betänkanden
om intekning i fast egendom för närvarande
ligga på bordet Återremitteras förevarande
Betänkande, så måste vä! de öfriga ytterligare
hvila, till dess det förra från Utskottet återkommit.
Om en så obetydlig omständighet, sorn den
ifrågaställde, skall vålla så vidlyftiga omgångar:
när skall väl något slut vinnas på ärendet i det
hela? Jag anhåller derföre om bifall å Utskottets
Betänkande, så mycket mer, som den af Iierr
Tham omtalade intekningen af myndlings egendom
i förmyndares aldrig blifvit af Utskottet föreslagen.
Jag förnyar min anhållan om bifall
af Betänkandet.
Herr Ribbing'. Jag skulle icke längre uppehålla
Ridderskapet och Adeln, om jag icke ansåg
min pligt vara att lemna en upplysning, i
Vin i) Octoltr /, m.‘
s<,b
anledning af de mindre grundade anmärkningarj
s'om göras mot Utskottets Betänkande. Herr von
Hartmansdorff har förekommit mig i afseende ä
hvad Herr Tham yttrat, om inteknande af den
omyndiges egendom i förmyndarens. Herr Ståla
har ytterligare andragit, att uppehåll måste orsakas
derigenom, att förmyndareförordnandet först
mäste kungöras vid den Domstol, hvarest Förmyndaren
bor. Förhållandet är icke sådant. Jag
anhåller att fa uppläsa denna punkt i Betänkandet,
hvilken lyder som föijer:- ”Ar den, som till
”Förmyndare förordnas, ej innom samma Rätts
”Domsaga boende; då må han förmynderskapet
”ej tillträda, innan förordnandet blifvit kungjorde
vden Rätt, hvarunder hän lyder och i dess Pro”tocoll
tecknadt.”
Det är således intet hinder emot utfärdandet,
som genast kan ske, emedan antekningen
först efteråt verkställes- Hvem som skulle vaka
öfver förmyndaremedlen under tiden, har Herr
Stråle äfven satt i fiåga. Det måtte förmodligen
blifva samma förhållande, som när en annan
person skall Uppbära penningar, att han skall
styrka sin bfhörighet, på det icke den, som är
God Man eller Utredningsman i huset, må sjelf
Stadna i ansvar. Jag vill icke bestrida en återremis3;
jag har endast sökt vederlägga anmärkningarne
såsom origtiga.
Herr Grefven och Landt Mar skallen yttrade,
att da LagUtskottets förevarande Ut låtande pu för
första gången vöre under Ridderskapets och A-^-  detrr pröfning , och således, jemlikt 56 §. Hege
-
ifI B*» § Ortöhrr /. >»
ringsFormeh, icke kunde med nlgot tillägg an»
tagas, trodde Herr Landt Marskaiken sig böra
hemställa, om Ridderskapet och Adeln antåg be*
rörde Utlåtande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar,'till Utskottet återremitterar
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grtjvm och LandtMartkalkm
gjorde preposition till bifall af LsgUtskottets Ut*
låtande.
Ropades starka Ja, jemte nlgra Nej.
Herr Grefven och LandtMankalktn förklarad
de, att sorn, efter hvad han tyckt sig hnna , Ja
bfverröstat Nej, propositionen blifvit af Ridder»
skåpet och Adeln bifallen.
Föredrogos å nyo och biföllos följande Lag*
Utskottets den 26 sistledne September afgifne,
samt den 30 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtandens
N:e 186. Litt. A. I anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte Be*
tänkande om ändring uti 13 §. af Kongl. Förordningen
den 13 Julii iSlb angående Intekning
i fast Egendom.
N:o rfS. Litt, B. X anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottet» förut meddeldte
Pmt $ Ocithtr /, »*.
Skakande, angående dela ändring uti 13 §. af
Kongl. Förordningen den 13 Julii ilig om
Inteckning i fatt egendom, dela tillägg till denna
författning,
Hurr Gr »/vin oek Landt- Mai't kaiken till—
Hnnagaf, att Plenum lomme klockan half till 6
i eftermiddag att forcsättaa.
Företogs til! pröfning Lagutskottet» den 96
aistledne September under N:o 186. Litt. C. med.
deldtc, samt den 30 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande}
angående föreslagen ändring uti 24 »f
Kongl. Förordningen den 13 Ju!ii 1818* englea*
de Intekaing i fäst egendom.
Herr ron Hartmansdorff Allgust: För mira
de! vågar jag tillstyrka den förändring, aom Herr
Bibbing i ain reservation föreslagit, i afseende på
sättet att döda de intekningar i egendom, försåld
på utmätningsauction, till hvilkas gäldande försäljningssumman
icke förslår. Som ett sådant dödande
hittills ofta varit ogörligt, och det är en
utväg både till att lätta sådan egendoms förmonliga
försäljning, och förvissa köparen om sin ägande
rätt, tillstyrker jag förslagets godkännande.
Herr Ribbing, Arvid: Den serskildta tanka jtg
vågat bifoga Utskottets Betänkande går derpå ut.
Bett $ Odder f. m.
att köpare, »om vid auctionen visa tig hafva betalt
köpeskillingen, och insatt den i Banken , eller
Ränteriet, derigenom bör hafva full ägande
rätt till egendomen. Denna ägande räst har han
likväl icke, förr än alla intekningar äro dödade ,
emedan han förr ej kan pantsätta egendomen. Nu
underläter mången köpa egendom, emedan han
icke vill inblandas i långa processer. Det vore
således ett medel att befordra den Allmänna Crediten
och förtroendet, om mitt förslag antoges.
När en pant realiserar Btg i contant köpeskilling,
blifva alla fordringar ditflyttade. Står denna köpeskillingen
på säkert ställe, så skulle jag tro ,
att alla inteckningshafvande böra afstå från sina
anspråk på sjelfva panten. Jag vågar således
tillstyrka bifall till hvad jag i min serskildte reservation
anfört, och j3g styrkes så mycket mer
häri, som en Ledamot, nu icke mera här, hvilken
i afseende på Lagfrågor ägde Ridderskapets och
Adelns odelade förtroende, intämde i denna taqka,
när Betänkandet första gången förevar.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjord®
proposition till bifall af LägUcskottets förevaran,
de Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marskalken
hemställde, om Ridderskapet ooh Adeln behagade
gilla berörde Utlåtande, med iakttagande af den
förändring, sorn uti Herr Ribbings till Utskottets
Protocoll afgifne, och vid Utlåtandet fogade, ser»
skiidta tanka innefattas,
Bifölls,
Dea 9 October f. m.
199
Herr Ribbing anhöll, att de öfrige RiksS-.
Inden måtte inbjudas, att uti detta Beslut .med
Ridderskapet och Adeln sig förena.
Och blef Herr Ribbings berörde anhållan,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet och A- :
deln bifailen.
i Herr von Hartmansdorff, Augnst, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anhåller, af t detta
anförande måtte få hvita på bordet, emedan
jag önskar, ntr deröfver framdeles få yttra migj
men ber tillika, att genast få fästa uppmärksamheten
på det oriktiua i den framställning, att det
ej fin nes föreskrifva, huru förhållas skall om
Justitieombudsman dör, innan det nya valet är
förrättadt. Mjg synas Instructiopen och Grundlagen
vara ganska bestämda och rikliga. Grundlagen
säger; ”Vid hvarje Riksdag skola Riksens
”Ständer förordna en för lagkunskap och utmärkt
”redlighet känd man SCc.” Om således Justitiae—
O mbudsman dör innan valet, så händer intet an-r
nät, än att Riksens Ständer sammanträda för att
välja en ny Ombudsman, äfvensom dess Efterträdare.
Är åter valet förrättadt, sa har man
redan valt både Ombud :rnan och Efterträdare,
och då måtte ock den senare skola efterträda den
förre. Hörr von Hartmansdoiff tänker s g så
gärna en Suppleant, vald pär convenance; icke
Den 9 Cktober j. Ht.
fD, sorn är vald med alfvar, Basom den person
man ville hafva att efterträda JuititiasOmbudsmannen.
Detta är en tanka, gom vår Grundlags
stiftare icke haft. Tvärtom hafva de tänkt,^
att, när man valde t vänne personer, den ene
till en tjenstutöfning och den andra för att efterträda
denne, skulle man dertill utvälja de
bästa för sin tid, Derföre synes mig Suppleanten
ovilkorligen böra efterträda Ombudsmannen*
så mycket heldre, s<jm han kallas på Svenska,
Grundlagsspråket Efterträdare, och det lärer vara
det Franska språkbruket, som här förvillar begreppen,
ända ti,|l att man skulle tro, att meningen
med denna efterträdare icke vore att supléera,
Utan att sous-pliera. Huruvida nu en särskild
föreskrift rörande Suppleantens insättande i Erabetet
skall behöfva*, när Riksens Ständer äro
närvarande, synes mig likgiltigt, ty det är ej ett
nytt val sorn sker, utan blott en underrättelse,
som utfärdas., ett kallande till Efterträdaren, att
göra tjenst, efter ej Suppleanten okallad kan börja
sin befattning. Mig synes det af liten vigt*
hvem som härmed besväras, Fullmäktige eller
ExpeditionsUtskottet. Hvad åter angar Supplear.tsvalet,
är jag af den öfvertygelse , att i. 2 6 §. J*uBtitiseOmbudsmansInstructionen
eller ock i Ban.
co- och RiksgäldsFulImägtiges Iristruction bör.
föreskrifva*, om Fullmäktige eller Ständerna
skola föirätta det. Herr von Hartmansdorff har
dsserat Fullmägtiges åtgärd att vä!ja vid detta,
tillfälle, emedan de äro för få och ej de rätta.
Hvad det förra angår, så är det osäkert, om man
vinner derigenom att de väljande åro manga ; Mea
det som man vinner genom vakt hus Ful lia äg
-
9tn 9 October f. ni.
lige är offentlighet, emedan valen där ske öppna
och ej slutna. Man får ej där sticka framen
»luten sedel, Deruti ligger ett ganska vigtigt
porrectif. Hvad åter angar den åsigten, attFulh
mägtige ej skulle vara de rätta att välja, så får
jag underställa vigten af denna anmärkning, då
Fullmägtige väl äfven måtte vara valde, med
afseende på att kunna lill Ständernes nöje verkställa
ett sådant förtroende. På dessa skäl kan
jag ej finna anledning, att någon förändring skulle
behöfvas uti 98 §• RegeringsFormen; uuu
allenast uti Instructionen.
Herr von Huheuhausen, Michael: Sedan mo
tionen
nu är begärd på bordet, torde »let vara
öfverflödigt, att derom ingå uti discussion; således
skall jag uppskjuta de anmärkningar jag äm.
uade göra till ett annat plenum, då remissen beilutes.
Gref ve von Schwerin, Fredric Bogislaus '■ Jag
delar lika åsigt med Herr von Hartmansdorff, att
så ofta Riksens Ständer genom särskilde för till^
fället valde Electorer lunna utöfva sin valrätt,
böra de göra det. Således om Justitieombudsman
dör, och Suppleanten efterträder honom, är
det lämpligast, alt Riksens Ständer utse en ny
Suppleant. Någon annan förändring uti 26 §.
af Instructionen torde icke hehöfvas, än att dar
»äges: Dör JustiticeOmbudsman,, enar Riksens
Ständer äro åtföljde Offe., det är då bestämdt
lagdt, nar Fullmägtige skola suppléera Riksens
Ständer Herr von Hartmansdorff har vidare talat
ara 55 §:n. Jag tror den ej behöfva någon
901
Den g Octo ber /. m.
förändring. Denna §. berättigar blott Justitieombudsmannen,
att påkalla Suppleanten till tjenstgöring,
äfvensom den ålägger Suppleanten att åtlyda
kallelsen.
Herr von Hurt mans dorff: Om Herr Hjerta
hade behagat uppskjuta sitt yttrande til! dess ban
läst mitt anförande, skulle han hafva funnit
flere af sina anmärkningar redan besvarade. Dock
får jag nu upplysningsvis upptaga några af dem,
äfvensom Grefve von Schwerins. I afseende på
ordalydelsen, trodde Herr Hjerta, att det ej finnes
nå ;ot stadgande, hvarigenom bestämmes att
Suppleantsrätt att efterträda upphör, när Riksdag
börjar. 98 §. RegeringsFormen innehåller likväl:
”i fall han, innan den nästföljande Riksdagen,
skulle med döden afgå.” Då det står innan
den nästföljande Riksdagen, så måtte han upphöra
att vara Suppleant så snart Riksdagen börjar,
så vida ej den värde talaren nu vill förkasta
den af honom tillförene förfägtade bokstafliga
efterföljden af lagens föreskrifter. Uti a b §. JugtitiaeOmbudsmans-Jnstruction
star ej bestämdt,
huru förhållas bör, när Justitieombudsman dör
under Riksdagen, emedan ingen tid utstakas.
Det står blott dör Justitieombudsman &7c. Herr
Hjerta h ar trott, att Suppleanten alltid vore den
person, sorn borde efterträda Justitieombudsmannen
, emedan han alltid vore den andre person
i ordningen, som ägde Riksens Ständers förtroende.
Detta vore ganska rätt, örn Justitieombudsmannen
dog samma dag, han, blifvit utvald;
mensm det droge ut en månad eller längre,
och Suppleanten blifvit bysatt eller andra
Den g Octobcr /. m.
dylik* missöden drabbat honom, så vore förhållandet
annorlunda; och erfarenheten visar, att
Justitiestaten ej mera än andra är befriad från
bysätcning. Herr Hjerta har sagt, att det vore
likgiltigt, om Suppleanten får kallelsen från Rik.
sens Ständer, eller genom ProtocollsUf drag från
Fullmägtige. Det kan medgifvas; men i fall det
stadgas, att han skall hafva Fullmakt af Riksens
Ständer, så förloras en utväg att invända, det
Riksens Ständer ej äga rätt att sjelfve välja, när
de äro tillsammans ; och jag tror möjlighet att
göra invändningar på grund af tvätydighet städse
böra törekommaä. Herr Hjerta nar trott mig an.
se Fullmäktige vara för få till att välja Suppleant.
Jag har blott anmärkt orsaken, hvarföre ett otillbörligt
inflytande snarare kunde äga rum på färre,
än flere personer; men hvad deras skicklighet
att välja angår, så har jag ej påstått eller
kunnat påstå den vara mindre, än hos andra Electorer;
jag har sagt att Fullmägtige ej kunde
anses för mera tjenlige, eller mera ofelbare, än
andra. Hvad offentligheten i voteringen angar,
så motväges den derigenom, att det tysta inflytandet
kan vara så mycket större, då man känner,
hvilka som äro Fullmägtige, och så edes
kan söka verka å dem på förhand, hvilket ej är
si lätt, när Electorerne väljas samma dag, sora
Justitieombudsmannen skall utses. Hvad beträffar
Grefve von Schwerins anmärkning om 2 5 §.
i denne Embetsrnans instruction, så får jag erinra,
att örn, sorn Grefve von Schwerin yrkat,
man skulle göra förändring i 26 bör den ock
göras i den 2 5-te , emedan där redan står: att
honom efterträda, i fall han innan nästföljande
•04
»m 5 Oeloker f. nt.
Riksdag ifcc. Finner man en förändring nödig
på det ena »tället* si, blifver den äfven nödig pt
det andra.
Herr Hjerta£ Jag har blott begärt ordet, fö#
att sätta ett misstag, sorn den värde Talaren gjort*
då han förmodat* att jag trodde, det Suppleant
tens befattning ej upphörde, när en ny Riksdag
inträffade. Det är just det jag sagt, och jag försvarar
ännu* att det är rätt; ty Riksens Ständer
kunna då alltid i välja en ny Ombudsman; men jag
har sagt, att sedan valet är skett, dä skall Suppleanten
efterträda. Herr von Hartmansdorff fäster
synnerlig vigt dervid, att omständägheterne med;
Suppleanten kunde efter valet förändras* att personen
kunde undergå en stor förändring, oell synnerligen
att han kunde blifva bysatt eller fi lyten-
Jag tror ej*, att då Suppleanten är vald aftt
bestämdt efterträda, man skalf befara sådane olägenheter
för den, som fått Ständernes förtroendet
men val inser jag att om Suppleanten bl ef sådan,
sorn Kerr von Hartmansdorff föreslår nemligen en,,
som icke bestämt skulle efterträda, utan först efter
föregångit nytt val; då skulle man visserligen
hos honom i hast kanhända finna ofantligt
mångå lyten. Jag kan ej annat än yttra, att För-,
fattningen synes mig fullständig. Likväl vill jag
ej neka, att ju Ständerne kunna äga skäf* att sjelfve
villa välja Suppleant, när den förut valde
under varande Riksdag int.rädt uti den ordinarie
platsen; men detta är det enda fallet, hvarvid jag
kan medgifva någon förändring; och den beredes
lätt på del sätt Grefve von Schwerin föreslagit.
Jag tror dock för min det, att äfven detta icke
0tn 9 Otto itr f. w,
feehttfdcs eller borde påkalla en förändring af §:nj
hälst den öppna voteringen är ett tillräckligt correctif
emot antalets ringhet, och af böjer ali inverkan
på Fullmäktige. __ Om jag således ej
skulle vara närvarande hästa gång, då denna sak
föredrag©*, anhåller jig att mina anmärkningar
måtte få åtfölja remissen, med förklarande, att jag
anser de nuvarande föreskrifterne tillräckelige.
Herr Roos, Jonas Emannel; Ehuru jag icke
baft den förmån att Vara härvarande från discus»
sionens början, och således icke så fullständigt ;
aom jag önskade, känner ämnet, har jag likväl
af den siste värde Talarens yttrande anledning
förmoda, att denne discussion är föranledd af deri
oreda, sorn inträffat vid valet af JustitiaeOmbudsman,
hvarföre jag tager mig friheten fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på nödvändigheten
af någon förändring uti JustitiaeOmbudsmannens
Instruction rörande detta val, pi
det man, så vidt möjligt är, må kunna afböja en
dylik oreda för framtiden; och anser jäg således
de äaE Herr Hjerta mot denna förändring anförde
skäl fej förtjena afseende, enär den önskade
förändringen aldrig kan vara annar, än gagnelig»
Herr Grefven och LandtMarskathen, förklarade,
att så väl Herr von Hartmansdorff* ofvanberörde
Motion, som hvad» i anledning deraf, nu
blifvit anfördt, koni me att, jemlikt 4 9 §. Riksdags»
Ordningen, hvila på bordet till nästa Plenum,
j6Ö Dtn g Ör.toåer f. m.
Högl- Ridderskapet och Adeln åtskiljde*
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
0. J. Lugnhem.
Thorsdagen den 9 October.
Plenum kl. half till 6 e. m.
Öppnades Herrar Electorers Lista till val af
en Ledamot i BevillningsUtskottet efter Herr
Uggla, Carl, och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 367. Friherre Ulfsparre: Fullmägtig
Herr Blomstedt, Hans.
Upplästes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUtskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdånige skrifvelser till
Kongl. Majt;
JHn y Octon »r e. m.
»07
N:o 218. Angående upphörandet af det så
kallade Klamparelaget i Götheborg.
N:o 219. Angående ägares af skattlagde
Husbehofs- eller Lego-Sågqvarnar sågningsrätt.
N:o 220. I anledning af Kongl. Majtts Nå«
diga Proposition angående den i Hufvudstaden
anlagde Veterinairlnrättning rn. m.
N,o 221. Med anhållan om tillåtelse för
Noirländska Allmogen, att i bodar vid Allmänna
ställen inom Stockholm försälja väfnader m.
m. som denna Allmoge dit införer.
N:o 222. Angående förändring i tiden för
Mönstringars fö rrättande.
N.'o 223. Med öfverlämnande af ett förslag
angående inrättande af FörlikningsNätnnder.
Nto 224. Angående anvisande af medel
lill Extra Löner inom de 4 StatsExpeditionerne
af Kongl. Canztiet.
Företogs till pröfning Bevillningsutskottets
den 26 sistledne September under Nto 4j afgif.
ne, samt den 3 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, förslag till jemkning af de skiljaktigheter,
sorn inom RiksStånden yppat sig, i afseende på
dels de grunder, hvarelter de genom stora SjöTullen
inkommande Bevillningsmedel skola utgå,
dels ock den derföre upprättade BevillningsTariff.
■Den ^ October t. m.
lista Punkten ansågs icke erfordra någoS
Ilgard.
Sidra Punkten:
Herr von Hohenhausen Michael". Sedan UtskcsU
tels betänkande nu undergått en sådan förändring'
att det blifvit medgifvit, till vinnande af en
förmonljg reciprocitet; att Kongl. Maj;t bör sättas
i tillfälle, att vidtaga nödiga förändringar i af
seende på Tulltariffen , samt det klart blifvit he;
stämdt, att Kongl. Maj;t äger rätt jämka Tullafgifterna,
då omständigheterna sådant fordra, har
jag icke något att emot förslaget invända, utan
är tvärtom min önskan fullkomligen vnnnen.
Det är blott en Redactionsförändring jag ville
föreslå. Det står nemligen i Betänkandet, att
Riksens Ständer ej kumla bestämma någon annan
tull. Meningen måtte väl vara, att de ej hafvet
någon annan grund för hvad de nu föreslå.
Herr Tham, Wollrath : Det är väl niöjligt;
att något ord kan jämkas och förtydligas. Meningen
har ej varit att säga, det Riksens Ständer
ej kunnat göra annat, än de gjort; men att man
bör anse dem ej hafva kunnat föreslå annan tullj
Un den, sorn är förenlig med Statens interesse.
Herr Grefven och Landt Marskalken Frågade,
om Ridderskapet Och Adeln önskade förblifva
vid dess, i afseende a öennå punkt, förut fattade
Kesiut.
Ropades Nej.
H var
-
0m 9 Octobtr «. m,
809
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar skatten
hemställde om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla 2:dra Punkten af BevillningsUlskottets JemkringsFörslag,
endast med iakttagande af den Redactionsförändring
att i stället för ordsn : ”Att
”sorn Riksens Ständer i den TullBevillnings”Tariff,
som kommer att utfärdas, icke kunna bestämma
annan Tull ä varor, än den Scc.” borde
införas: ”Att som Riksens Ständer i den Tull.
”BevillningsTariff , hvilken kommer att utfärdas,
”icke äga annan grund för bestämmande af Tull
”å varor, än den &c.”
Bifölls,
3'dje Punkten.
Herr Lefrén, Johan Pehr, Å tvenne omständigheter
får jag, i anledning af denna punkt,
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Den första att BevillningsUtskottet, så väl nu,
som förut, ej gjort skillnad emellan, att Kongl.
Majit är berättigad, i följd af reciprocitetsförhållande,
att höja och sänka Tariffen; och den andra
att man bort åkalla Regeringens medverkan,
vid uppgörande af denna Tariff. Nu har detta
blifvit förhlandadt. De 3 öfriga Stånden hafva
icke biträdt Ridderskapets och Adelns beslut,
att anhålla, det Kongl. Majit täcktes nedsätta
Tariffen, då omständigheterne så kräfva, och
hvaraf Utskottet nu tagit sig anledning, att framställa
Ridderskapet och Adeln såsom det Stånd,
Ridd, 0. Ad. Prof. XX. Band, HstaAfd. 14
210
l
Ben 9 October e, m.
hvilket i detta fall ensamt har skiljaktig tankat
Jag får dock upplysa, att Utskottet i 8:de punkten
uppgifver, att PresteStåndet åt Kongl. Majit
uppdragit både att hoja och sänka tullen. Afven
står i samma punkt, att BorgareStåndet bibehållit
åt Kongl, Majit en dylik rättighet. När
således dessa Stånd ej allenast bifallit Ridderskapets
och Adelns mening, utan till och med åt
Konungen uppdragit en dubbelt så stor rättighet,
lärer vårt beslut endast stå i strid mot BondeStåndets.
Jag tillstyrker derföre, att vi må qvar.
blifva vid .vårt förra beslut; och anser det vara
mera skäl inbjuda BondeStåndet, att antaga hvad
de öfriga Stånden beslutat.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anser det vara bättre,
att ingå på de öfriga Ståndens mening, än vidhålla
ett beslut, som tillkommit genom tvenne
olika behandlingssätt. Jag ber, att få påminna
derom, att sedan Ridderskapet och Adeln bifallit
förra punkten, sorn förutsätter reciprocitetsförhåilanden,
är det likgiltigt, om vi t denna punkt
vidhålla det förra beslutet eller icke. Jag tror,
att om man uppgjort tariffen så, att den icke
medför något menligt inflytande på Fabrikerne,
är det en onödig försigtighet, att tillåta nedsättning i
dea Taxa Riksens Ständer på billiga vilkor stadgat.
Derföre tillstyrker jag, att Ridderskapet och
Adeln må frånträda sitt förra beslut, sam icke är
af något annat Stånd gilladt, emedan jag icke af
hvad nu blifvit yttradt kan leda mig till samma
siutsatts som Herr Lefrén.
Grefve Cronhjelm, Polycarpue: I afseende å
den olikhet Herr Hjerta trott sig finna i hvad
Herr Lefrén yttrat, angående tullafgifternes sänk
-
f>*n 9 Öetobtr t, nu
SI 1
sing, haller jag före att Borgare- och Preste-”
Sunden bifallit, det Kongl. Maj t genast må kunna
vidtaga en sådan nedsättning. Vi åter hafva
bifallit det samma, med någon inskränkning. Saken
är så vigtig, att jag på förhand nödgas anhålla
om votering, så vida fråga uppstår derom ,
att Ridderskapet och Adeln icke skulle vidhålla
sitt redan fattade beslut.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställ.'
de om Ridderskapet och Adeln behagade förblifva
vid dess i afseende å denna punkt förut fattad@
Beslut.
Ropades Ja.
4:de Punkten.
Herr von Hohenhausen : Som jag fattat
Utskottets jemkningsförslag, hade Utskottet föreslagit
Ridderskapet och Adeln, att frånträda Sitt
beslut ”att på Kongl. Maj:t må ankomma, om ef”ter
ett års förlopp utvägar skulle finnas till en
”ökad eontroll, att då vidtaga de åtgärder, sora
”för ett sådant ändamål äro tjenliga.” Utskottet
har väl anfört, att, oaktadt de anmärkningar, som
blifvit mot Betänkandet gjorda, ingen enda till
förbättring ledande upplysning varit lemnadj men
jag måste likväl erhindra, att under discussäonen
flere erhindringar blifvit föreslagne, hvaraf BevillningsUtskottets
dä närvarande Ledamöter icke
bestridt nyttan; äfven som de förenade sig deruti:
att till Kongl. Maj:t öfverlemna, att efter ett ar*
förlopp vidtaga förändringar, i afseende på verkställigheten,
så vida det redan föreslagne sättet
icke befunnits ändamålsenligt. Detta var också
högst angeläget, emedan det annars, å ena »idan,
IIS
r>'n 9 Öetober e. m,
kunnat medföra tving, och I den andra minska da
tullintrader Ständerne beräknat, hvilket åter kunde
föranleda lill Riksens Ständers tidigare sammankallande.
Jag anser således allt skäl vara, att
Hidderskapet och Adeln förblifver vid sitt redan,
fattade beslut. BorgareSlåndet har till Kongl,
Majit helt och hållet öfverlemnat, att förordna i
de reglementariska delarne. PresteStåndet åter
Ilar icke funnit nödigt härom yttra sig, sedan det
redan förut beslutat, att till Kongl. Majit öfverlemna
hela jämkningsrätten. Det är således en*
dast BondeStåndet, som gillat Utskottets åsigt.
Herr Lejrén: Jag är till största delen förekommen
af Herr von Hohenhausen. Han har
upplyst, au Ridderskapet och Adeln, efter en
långvarig discussion, och efter pröfning af flere
fra mställda förslag om erforderliga reglementarisk»
anstallter, stadnat i den tanka: att det säkrast
vore åt styrelsen öfverlämna, att under loppet
af ett år försöka den method Utskottet föreslagit,
och att efter denna tid vidtaga de förändringar,
som kunde pröfvas vara af nöden. Ridderskapet
och Adeln beslöt detta , för ätt undgå
förebråelsen, att hafva trott sig kunna nu genast
åstadkomma ett helgjutit system, som skulle räcka
för fem år.
Herr Grefven och LandtMarsftalken frågade
om Ridderskapet och Adeln behagade förblifva
vid sitt, i afseende å denna Punkt, förut fattade
beslut.
Ropades Ja.
5:te och 6:te Pmkterne ansågos icke erfordra
pagon åtgärd.
Den g October e, m%
7:de Punkten.
Herr von Hohenhausen-. Jag har visserligen
ingen ling att invända mot sjelfva saken; men
tror att ämnet icke bor framställas såsom ett Riksens
Ständers beslut i hela dess vidd , utan såsom
ett önskningsmål i vissa delar. Denna åsigt
har jag redan förra gången utvecklat. Riksens
Ständer äga visserligen rättighet, att bestäm,
ma afgifterne för credi(upplag; men icke att säga,
att, när tullafgifterne uppgå till det eller det
beloppet, skola nederlag äga rum, annars icke.
I denna del är ämnet ett önskningsmål och kan
icke anses såsom beslut uti en bevillningsfråga,
hvilken endast har afseenda på sjelfva taxan. Jag
har blott velat erinra detta, emedan jag tror, att
den önskan, Ridderskapet och Adeln uttryckt,
kunnat bibehållas.
Herr Lejrén: Min önskan hade visserligen
varit, att instämma i hvad Herr von Hohenhausen
senast yttrat; men jag tror sådant vara stridande
mot Ridderskapets och Adelns redan fattade
beslut. Då frågan förra gången tiil afgörande
förekom, var jag bland deras antal, som
yrkade, att förslaget var ett ingrepp i Konungens
höga rätt. Jag trodde nämligen, att BevillningsötskQttet
ej bort befatta sig med ett
önskningsmål, eller under en och samma rubrik
behandla både sådana och bevillningsärenden.
Herr Tham var deremot af den tanka, att frågan
icke var af oeconomisk beskaffenhet och således
ej ett önskningsmål. Då denna åsigt äfven
blifvit genom beslut stad/ästad, kan jag icke deta
v
314 Ven- $ Get ober r, m.
Herr von Hohenhausen» mening, Def gläder mig
emedlertid, att Utskottet genom en ordvändning
»ynes hafva närmat sig min öfvertygelse; och
jag beklagar blott, att detta kommit så sent, att
vi icke vidare kunna ändra, hvad sorn redan blif.
vit beslutadt.
Herr Tham'. Jag anser mig först skytdig för.
klara, att BevillningsUtskottet ej ändrat en enda
tanke, som grundlagt dess förra beslut. Detta
Sr en misstydning af Herr Lefrén, Utskottet har
blott tillkännagifva, att Kongl. Majtts rättighet,
att bevilja nederlag, såsom ej afsedd, icke eller
blifvit rubbad. Utskottet har således ej behöft
omändra sin mening. Att detta är en uppbörds,
anstalt, sade jag redan förra gången. Det är
just derföre Utskottet föreslagit, hvad det gjort,
och ansett sig berättigad dertill. Anledningen
är densamma, som till öfrige bevillningsåtgärderj
och denna, så väl som andra uppbördsanstalter,
har alltid tillkommit Riksens Ständer att bestämma.
Herr lion Hohenhausen', Jag har ingalunda va«
lat åstadkomma rubbning i ett redan fattadt be.
slut, utan Önskar , att Ridderskapet och Adeln
måtte vidhålla, hvad här senast blifvit beslutade,
emedan de önskningar, som skola för Thro.
nen frambäras, böra framställa rätta förhållandet
i så klar dag som möjligt, Det är derföre jag
tillstyrkt, att Ridderskapet och Adeln ej må, med
frånträdande af förra beslutet, bifalla BevillningsUtskottets
förslag, emedan vi böra försäkra
våra Fabriquer mot faran af en utsträckt Neder?
ffeu g Q viobar e, m.
215
lagsfrihet. Vi böra således hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla om vidtagande af nödvändiga
försigtighetsmått i detta afseende. Jag
tror icke, att åläggandet att underhålla niagaziner
är en tillräcklig garantie. Vi känna flere Stapelstäder
med obetydlig handel, der inga magaziner
skulle trygga mot missbruket. Det är der-‘
före jag åter upprepar mitt tillstyrkande, attRidderskapet
och Adeln ej må frånträda sitt förra
beslut, hvilket äfven innehåller, att ämnet bör
i önskningsväg framställas.
Herr Lefrén Jag är fullt ense med Herr
von Hohenhausen uti att yrka, det Ridderskapet
och Adeln måtte förblifva vid förra beslutet;
men jag fästade mig vid några ord, nemligen att
denna punkt skulle behandlas i önskningsväg.
Jag finner intet skäl, hvarföre icke det af Ridderskapet
och Adeln beslutade tillägg kan fä stå
qvar, hälst åttonde punkten äfven innehåller något
i detta afseende.
Herr Grefven och Landt Marjkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln önskade Förblifva
vid dess, rörande denna punkt, förut fattade
beslut.
Ropades Ja.
8;de Punkten,
Herr Lefréni Jag får vördsamt tillstyrka antagande
af den framställda Jemkningstariffen, rnen
med förbehåll, att delta beslut ej må ändra de före
-
216
Den 9 Octoéer e m.
gående om sjelfva grundsatsen för sammanjemkninf
gen. Det är redan anmärkt, att Preste- och BorgareStanden
öfverlemna! en sadan jemkningsrätt åt
Konungen intill nä«ta Riksdag. Om nu detta bi
falles, blifver Tariffen icke hänskjuten till Nämnd.
Herr Tham; Den jemkning, som i afseende
på Tariffen blifvit vidtagen, är föranledd af Ridderskapets
och Adelns samt BorgareStlndets olika
beslut. Om den nu blifver antagen, på sätt
Herr Lefren föreslagit, hvilket jag för min del
tillstyrker, till undvikande af en otalig mängd
voteringar, lagger sådant likväl icke hinder i vä*
gen för Ridderskapet och Adeln, att votera om
sjelfva propositionerne, sedan de blifvit uppgjorde,'
i öfverenstämmelse med samtelige RiksStåndens
be lut.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställ,
de, om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
8:de Punkten af BevillningsUtskotlets JetnkningsFörslag,
Bifölls.
9:de Punkten.
Herr Tham' Sedan Riksens Ständer granskat
den förra Tariffen, och fastställt den för lumpsocker
föreslagne afgift, har BevillningsUtskottet af
flere sammanstämmande och styrkte uppgifter erfarit,
att mycken oordning skedt med nu varande Taxa
på lumpsocker, hvilket stundom ieke är annat äq
Den 9 October e. ml
krossadt toppsocker, och som till skada för tull—
jntraderne i Landet införes. Ehuru det icke åligger
Utskottet, då ingen anmärkning mot dess
förra förslag i denna omständighet blifvit gjordt,
att härutinnan föreslå någon förändring, har Utskottet
dock trott sig böra i en serskildt punkt
fästa Riksens Ständers uppmärksamhet på förhållandet,
med framställning af det correctif, som
derjemte blifvit föreslagit.
Herr Grejven och Landt-Mar ek olken gjorde
proposition till bifall å g:de punkten af Utskottets
JemnkningsFörslag; hvilken proposition
med Ja besvarades.
loide Punkten blef likaledes uppå gjord proposition
utaf Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 2 6 sisth
September under N:o 186. Litt. D. meddeldte,
samt den 30 derpåföljde eftermiddagen på bardet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
angående föreslagen ändring uti Författningen örn
Intekning i jord och fast egendom å Landet.
Herr von Hartmansdorff, August: Hvad Herr
Ribbing i sin serskildta mening i detta afseende
föreslagit, anser äfven jag vara rigtigt; att
nemligen, dä flere egendomar äro inteknade för
ett och samma lån, summan må fördelas till ett
visst belopp på hvardera, så att, om låntagaren
Den g October t. m.
vill till förminskning af sin skuld försälja något
hemman af egendomen, han ma kunna lossa det
från intekningen, utan att behöfva inbetala hela
sitt lån. Som detta är ett sätt att hjelpa den
skuldsatte, utan att medföra skada för annan mans
rätt, så tillstyrker jag dess godkännande.
Herr Grefven och LaiidtMarskalken gjorde
proposition lill bifall å Lagutskottet* förevarande
Utlåtande.
Bopides Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade,
medförkastande af samma Utlåtande, godkän»
na de förslag, hvilka uti Herr Ribbings, Arvid,
till Utskottets Protocoll afgifne och vid Utlåtandet
fogade särskildte tanka innefattas.
Ropades Ja.
Herr Ribbing anhöll att de öfrige RiksStånden
måtte inbjudas, att uti detta beslut med Ridderskapet
och Adeln sig förena.
Och blef Herr Ribbings berörde anhållan,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 26 sistledne September under Nio 18G Litt.
Vtn 9 Octebtr e. m.
SIJ
£ afgifns, »arnt den 3o derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
återremisser utaf Utskottens under Nlris 67 och
6g förut meddeldte Betänkanden, angående yrkad
ändring uti 23 §. och upphäfvande af 3^ §, uti
Kongl, förordningen den 13 Julii iSib om Inteckning
i fast Egendom.
Herr Liljestråle, Gu$taft anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 1 )
Herr von Hohenhausen, Michaél: Min mening
Sr ingalunda, att motsätta mig förslaget. Jag vill
blott upplysa, att det af RiddarhusUtskottet projecterade
LåneReglemente hvilar på bordet, uti
hvilket alla de försigtighetsmått blifvit föreslagDe,
som kunna af en Cassa iagttagas, och isyn_
nerhet roed afseende å detta fall, l öfrigt får
jag erinra, att det icke är alla Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, och minst de medellösa, sota
bidraga till Capitatiensafgiften ; det äro blott sådane,
som hafva lön eller egen inkomst, för
hvilken de erlägga bevillning. Jag har endast
velat nämna detta, och tror icke, att någon vidare
åtgärd kan i sådant afseende af RiddarhusUtskottet
vidtagas; men om Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt att i Protocollet uttrycka
sin ledsnad öfver hvad som skett, vill jag
icke bestrida det.
Undertecknad RiddarhusScCreterarei Jag vill
icke ingå i pröfning af den obehagliga händelse.
220
Ben 5 Octo&er e. m.
sorn utgör föremålet för Herr Liljestråle* framställning
»helst jag inom mig delar öfvertygelsen,
att den tilläfventyrs kunnat före korn mas. Jag
utber mig endast få fasta uppmärksamheten deri,
att när hufvudfiågan Var under öfverläggning,
förekom ock den, om ansvar för RiddarhusDirectionen
och RiddarhusUtskottet. Under discussionen
yrkade Herr Berghman ett strängars
ansvar, än Herr Liljestråle nu gjort; nemligen
att Utskottet skulle ersätta förlusten, och rättegång
i sådant afseende anställas. Detta förslag
blef likväl icke antagit, utan Ridderskapet och
Adeln beslöt, att förlusten skulle betäckas genom
erläggande af en capitationsafgift. När denna
fråga således en gång verkeligen blifvit afgjord,
hemställer jag, om det kan vara lämpeligr, att å
nyo upptaga den till pröfning, samt om icke fast
häldre Herr Liljestråles nu gjorde framställning
skäligen kunde förfalla.
Herr Liljestråle'. Jag vill blott nämna, det
jag tror Herr von Hohenhausen hafva i så måtto
misstagit sig, att jag vill minnas eller tror, det
en adelig yngling, som vid 15 år skall mantalsskrifvas,
då äfven får betala capitationsafgift. Om,
i öfrigt det nya Reglementet stadgar alla nödiga
försigtighetsmått vid beviljande af dylika lån, begär
jag visst icke, att denna Motion ytterligare
må ventileras, utan åtnöjer mig med ett rum för
den samma i Protocollet.
Undertecknad RiddarhusSecreierarei Jag anser
mig skyldig upplysa, att Herr von Hohenhausen*
uppgift angående den ifrågavarande ca
-
Den 9 Octohr.r e. me.
ast
pitationsafgiften är fullkomligen enlig med rätta
förhållandet, och att följaktligen ingen Adelsman
erlägger denna afgift, som icke i öfrigt betalar
Bevillning til! Staten för lön eller förmögenhet;
Herr Grejven och Landt-Marskalken förklarade,
att Herr Liljestråles nyss uppläste skrifteliga
anförande endast komme, att, såsom hans en^
skildta Reservation, i Protocollet intagas.
Justerades Pleni Protocollen för den I Augusti
eftermiddagen, samt för den aldra, 4:de,
5:te och 6:te Augusti för- och eftermiddagarne.
Herr ’ Grefven och LandtMarjkalken anmodade
Herrar Bänkman, att med första sammanträda,
för att utse 6 nya Electorer efter;
Grefve Gyllenborg, Johan Henning;
Grefve Cronhjelm, Polycarpus?
Friherre Wrangel, Hennimg;
Herr von Stockenström, Salomon;
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard; samt
Herr af Rolén, Eric;
hvilka tid efter annan från deras Electorsbefattping
afgått.
*22
J9<w 9 fiel niet r. m.
Upplästes och lade* pS bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden;
Frän
StatsUtskottet:
Af den 2 dennes:
N:o 515. Angående väckte anspråk på ersättning
af Svenska Staten för Svenske Medborgares
lidne förluster genom uppbringningar åt
Magter, med hvilka Riket varit i fredligt förhållande.
Från BancoUtskottet:
Af den 2 dennes:
N:o 58. I anledning af väckt Motion ota
Bancolåns meddelande emot pant af Tackjern.
N:o 59. I anledning af väckte motioner,
om utsträckning af den medgifne lånerättigheten
i Banken å de såsom pant antagne Metaileffecter.
Frän LagUt/kottet:
Af den 26 sistledne September:
N;o 189. Ofver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angående
väckt fråga om befrielse för Rikets Ständers Bank,
från skyldigheten att i Concourser och Sr*-Bro
-
ffrn g O dohn' e. nu
dama bevaka sine emot lös pant ägande fordringar.
N.'o igo. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkan,
de, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
förklaring öfver 5 §. uti 25 Cap. RättegångsBalken,
samt 4 §. uti 3 Cap. Missgerning®.
Balken.
N:o 191. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande öfver
väckt fråga örn mildring i straffet för Vaktkarl,
sorn af försummelse eller vangömo släpper fånge
lös
Af
den 29 sistledne September:
N:o 192. I anledning af gjorde anmärk*
ningar vid Utskottets förut aflåtne Betänkande,
angående Expeditionssättet af Kongl. Maj-.tf Nådiga
Resolutioner i Besvärsmål.
Upplästes följande från RiddarhusUtskottet
inkomne Memorial:
(Se Bilagan N:o 2.)
Lades på bordet.
224
»#« 9 October e. m.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hillet hos Höglofligé
Bidderskapet och Adeln vid Lagtima
Biksdagen i Stockholm förmiddagen den
9 October 1833.
S. D. Sedan Biksens Ständers Herrar Electorer
den 7 dennes utsett HofRättsRådet, Häradshöfdingen
Carl Petter Törneblad att vara
Biksens Ständers JustitiseOmbudsman, samt Lagmannen,
Borgmästaren och Häradshöfdingen Nils
Callerholm, att Justitieombudsmannen efterträda,
i fall han innan nästföljande Biksdag skulle
med döden afgaj fann Bidderskapet och Adeln
för godt anmoda ExpeditionsUtskottet, att för dem
uppsätta behörige förordnanden, samt att jemväl
derom föreslå en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj;t. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsoch
BancoUtskottens den 6 dennes under N:o 61
afgifne, samt den 7 derpåföljde på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af de beslut BiksStånden
fattat, till sammanjemkning af deras förut yttrade
skiljaktiga meningar i frågorne rörande Rikets
Penningeväsende och de med detsamma gemenskap
ägande ämnen. Ut Supra.
S, D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 6 dennes under N.o 512 aflåtne,
samt den 7 derpåföljde på bordet lagde. Memorial,
angående RiksStåndens olika beslut i fråga
om
Ben 9 Öctebe.r t, m.
om 3(skiIlige anslag för Försvarsverket; fana
Ridderskapet och Adeln för godt, att, under
godkännande af de utaf StatsUtskottet föreslagna
voteringspropositioner, öfverlemna denna fråga
till Förstärkta StatsUtskottets afgörande. Ut supra.
S. D Föredrogos å nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskot,’
tets den a o sistledne September och den 6 dennes
afgifne, samt den 7 dennes på bordet lagda
Utlåtanden;
N:o 189- I anledning af väckt motion, om
ökadt antal besigtningsman å Ekeskogarne i Riket.
N:o 190. Angående anslående af ett ordinarie
Canzlistarfvode tillfördelning emellan tven*
ne af Utskottet antagne Extra Canzlister. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
BancoUtskottens den 1 dennes under N:o
514 afgifne, samt den 7 derpåföljde på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut rneddeldte Betänkande, i anledning
af förekommen fråga om Lånerätt uti Riksens
Ständers Bank för Allmänna Brandförsäkringsverket;
fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
Ridd, o. Ad. Pvot. IX Band- Esta Afd. 15,
Ben 9 October e. m:
S, D. Föredrogos å nyo och biföIloB föl.'
jande LagUtskottets den 26 sistledne September
afgifne, samt den 30 derpåföljde eftermiddagen
pä bordet lagde, Utlåtanden;
Nio 186. I anledning af
i:mo BancoUtskottets Memorial, angående
det äfventyr, sorn för Banken uppstår, af omöj.
ligheten, att få tillförlitligen upplyst, huruvida
dessa Låntagare mot inteckning i fast Egendom äro
frie från Förmynderskap eller förvaltning af andre,
förmonsrätt egande, medel;
2:0 Herr A. W. Pereswetoff Moraths motion,
om ändring af 17 Cap. 8 §. HandelsBaIken och
inrättande af Förmyndarekammare i alla Rikets
Provinser; samt
3:0 Vice Talmannen Jon Jonssons Memorial,
med förslag till en förändrad hypotekslag m. m;
Nio 186- Litt, A. I anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
om ändring uti 12 §. af Kongl. Förordningen
den 13 Julii 1818, angående inteckning
i fast Egendom.
Nio 186, Litt. B, I anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående dels ändring uti 13 §. af
Kongl. Förordningen den 13 Julii 18189 om inteckning
i fast Egendom, dels tillägg till denna
Författning. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 26 sistledne September under N:o
186 Litt. C. meddeldte, samt den 30 derpåföljde
Sfi 9 October e, m,
827
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, i ari*
ledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut aflåtne Betänkande, angående föreslagen än.'
dring uti 24 §. af Kongl. Förordningen den 13
Julii 1818 angående inteckning i fast Egendom;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att sam-’
ma Utlåtande gilla., likväl med iakttagande af
den förändring, som uti Herr Ribbings, Arvid,
till Utskottets Protocoll afgifne, och vid Utlåtandet
fogade serskilta tanka, infattas; uti hvilket
beslut de öfrige RiksStånden skulle inbjudas;
att sig med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 9 October 1823.
S- I>. Vid förnyad föredragning af BevillningsUtskottets
den 26 sistledne September under
N:o 41 afgifne, samt den 3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Förslag till jemkning
af de skiljsktigheter, som inom RiksStånden yppat
sig i afseende på dels de grunder, hvarefter
de genom Stora SjöTullen inkommande Bevillningsmedel
skola utgå, dels ock den derföre
upprättade BevillningsTariff; stadnade Ridderskapet
och Adeln i följande besluts
i;m3 Att någon åtgärd vid usta, 5:10 och
6;te punkteme icke af Ridderskapet och Adeln
erfordrades,
Ben 9 October t. m.
2:o Att Ridderskapet och Adeln fann för
godt förblifva vid dess, i afseende å 3:dje, 4Jde
och 7:de punkterne, förut fattade beslut,
3:0 Att de af Utskottet i 2tdra, 8:de, 9:de
och io;de punkterne framstäldte förslag af Ridderskapet
och Adeln gillades, endast med iakttagande
af följande reductionsförändring uti 2:dra
punkten, att i stället för orden: ”Att som Riksens
Ständer i den TullbevillningsTarifF, som
”kommer att utfärdas, icke kunna bestämma an”nan
Tull å varor, än den 8cc.” borde införas:
”Att som Riksens Ständer i den Tullbevillnings”TarifF,
hvilken kommer att utfärdas, icke äga
”annan grund, för bestämmande af Tull å varor,
"än den 8Cc.” Ut supra.
S. D, Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets
den 26 sistledne September under N:o 186
Litt, D. meddeldte, samt den 30 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
aflåtne Betänkande, angående föreslagen ändring
uti Författningen om Intekning i Jord och fast
Egendom å Landet; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, alt, med förkastande af samma Utlåtande,
godkänna de förslag, hvilka uti Herr Ribbings,
Arvid, till Utskottets Protocoll afgifne och vid
Utlåtandet fogade serskilda tanka, innefattas; uti
hvilket beslut de öfrige RiksStånden skulle inbjudas,
att sig med Ridderskapet och Adeln för
ena. Ut supra,
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Lag:
Ben g Octobtr e, m. jjj
Utskottets den 26 sistledne September under N:o
186 Litt. E. afgifne, samt den 30 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, i an~
ledning af återremisser utaf Utskottets under N: ris
67 och 69 förut meddeldte Betänkanden, angående
yrkad ändring uti 23 §. och upphäfvande
af 25 §. uti Kongl, Förordningen den 13 Julii
1818 om Intekning i fast Egendom. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lörclagen den II October.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Vid förnyad föredragning af LagUtslottets
den 26 sistledne September under N:o 189 af.
gifne, samt den g dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande om
*3®
Den i r October j. rn.
befrielse för Riksens Ständers Bank fran skyldig»
heten, att, i Concourser och årsProclama, hevaka
sine emot lös pant ägande fordringar, fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingame.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets
iden 23 sistledne September aflåtne, samt den 3
dennes eftermiddagen på bordet lagde, memorial,
i anledning af Herr Franc Sparres, Bengt Erland,
motion, om Stipendiers anslående åt Adelig®
Ynglingar, hvilka ägna sig åt Näringarne.
Herr vow Hartmansdorff, August', Jag utbeder
mig, att få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på origtigheten af det nu upplästa
Memorialet, ej mindre om man betraktar saken
i och för sig sjelf, än om man bedömer
densamma med afseende å tillfälliga yttre omständigheter.
Det är i sig sjelft orätt, att betala
någon, för det att han lärer sig ett yrke, hvilket
under sjelfva lärotiden gifver lärjungen sin
utkomst. Endast den, som icke förr än efter
flera år kan hafva sin bergning af det yrke, hvartill
han bildar sig, bör hafva anspråk, att njuta
understöd under läroåren. Uti förevarande händelse
är förhållandet just omvändt; ty lärlingen
af ett näringsyrke kan, såsom erfarenheten hittilIs
visat, och dagligen visar, under sjelfva lärotiden
förtjena nog med sitt arbete, för att hafva sin
Den 11 October /, m.
bergning. Det vore således, efter mitt begrepp,
öfverflödigt och origtigt , att dessutom gifva honom
särskildt understöd.
I afseende äter å andra för handen varande
omständigheter, synes det äfven origtigt, att använda
de nu uppgifna eller andre allmänna medel
för att föra Adelsmannen, som genom börden
är ämnad till det offentliga lifvet, till att
föra det allmännas talan på detta rum, in bland
Näringsidkarne, dit han egentligen icke hörer,
så länge han kan användas i eller egna sig åt det
allmännas tjenst. Om han der icke finner utrymme
för sin verksamhet, må det på honom
sjelf ankomma, att vända sig åt andra håll. Hos
oss gör man för manga nya Adefiga slägter, och
deruti ligger felet. Detta vill man nu afhjelpa
genom de öfverflödige Adelsmännens återförande
till näringsyrken. Rättare vore, att förekomma
det onda, genom sparsammare utdelande af adeliga
värdigheter, än att vilja bota det, sedan det
uppkommit, i synnerhet med otjenliga medel.
För öfrigt och utan de skäl jag redan anfört
mot närvarande förslag, bör man taga i betraktande,
att erforderliga penningar till förslagets
verkställande icke finnas; att något Läroverk,
hvarest ynglingarne skulle kunna få begagna en
sådan undervisning som den ifrågaställde, icke är
att tillgå; samt sluteligen, att de af RiddarhusUtskottet
omförmäldle stipendier äro anvistJI på
en fond, som vid nästlidne Riksdag redan blifvit
till annat ändamål ariBlagen. Vill man nu
icke agta det dä fattade beslutet, i afseende på
23*
Ben II Octobcr f rn.
denna fond , så fean ju äfven Ridderskapets och
Adelns nu vidtagande beslut i ämnet vid en
kommande Riksdag lika lätt upprifvas. Afven
till förekommande af denna ostadighet i det
Högloft. Ståndets åtgärder , önskar jag att Utskot.
tets Memorial må afsila.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland: Jag anhåller,
att. få i korthet besvara det af Herr von
Hartmansdorff nu framställe inkast, hvilket äfven
uti RiddarhusUtskottets Memorial förekommer,
att nemligen de personer, sorn -egna sig åt
Näringarne, icke behöfva genom understöd under
uppfostringstiden dertill uppmuntras, emedan
det skall ligga i Näringarnes natur, att de sjelfve
löna Lärlingarne. Jag torde, i anledning häraf ,
få fråga, om man icke med samma skäl skulle
kunna säga, att stipendier icke böra gifvas åt studerande
Ynglingar, eftersom de framdeles i egenskap
af Embetsman blifva lönade. Jag tror nernliden
icke, att Lärgossen har sin lön af yrket,
utan att det först är, sedan han bi.fvit utlärd och
fullbordat sin uppfostran, som han deraf kan påräkna
sin utkomst. I öfrigt har min mening med
förslaget aldrig varit, att de Ynglingar, som erhöllo
de ifrågavarande stipendierne, skulle blifva
endast mechaniskt uppfödde menniskor, såsom vanligt
är i Handtverkerien. Asigten har tvärtom
varit, att de, jemte practisk färdighet, skulle tillika
vinna den bildning, som kan fordras af män,
hvilka i framtiden kunna komma, att, i egenskap
af Representanter, och vid andra offenteliga befattningar
uppträda.
Ben Ii Octoher f, m, 533
I afseende på Herr von Hartmansdorff* anmärkning,
att någon passande skolinrättning icke
ännu skulle för ändamålet vara att tillgå, får jag
erindra, att redan en konstskola är anlagd vid Motala.
Detaillerne deraf känner jag likväl icke.
Herr Riben, Carl Wilhelm Jag vördar och
högaktar de motiv, sorn ligga till grund för den
Motion, hvaraf RiddarhusUtskottets förevarande
Memorial är föranleda men jag bekänner upprig.
tigt, att jag icke kan förena dess innehåll med
min öfvertygelse. Här har redan blifvit af en
Ledamot rätteligen anmärkt, att Adeln är ämnad
till det offenteliga lifvet; och det är verkeligen
för mig förvånande, att man, i en Stat, der en
representerande Adel finnes, offentligen vill bereda
Adelig ungdoms danande till Handtverkare.
Det är då ej nog, att man redan 1809 hindrat
fideicommissers stiftande , och att man dageligen
genom intekningars beviljande i de gamla Fideicommiss-egendomarne
sökt att småningom draga
förmögenhet ifrån detta Stånd, man vill gå
ännu längre^ man vill till och med genom pennioge-understöd
locka våra barn, in i Näringar,
till sin natur hörande åtminstone icke till Adel,
om man får taga detta ord i sin ursprungliga be.
märkelse. För min del kan jag icke annat än ,
lika med Herr von Hartmansdoff^ yrka afslag å
Memorialet.
Herr Lefrén, Johan Pehr', Ifrån dan stund
jag började tänka sjelfständigt, har jag fattat den
idée om Adelskap och en Adelsmans egenskap,
att det är hans skyldighet att föregå sine med
-
834
JDcn xi Oclober /, m.
borgare i allt; hvad som kan lända till Statens
gagn,
i all .dygd och försakelse. Jag tror i
följd häraf äfven nu, att, när Staten behöfver
en ledare till nyttiga yrken, Adeln icke bör un,
dandraga sig att medverka till ändamålet, i stället
att såsom hittills afleda sitte yngre medlemmar,
och andre deras jemlikar, ifrån sådane yrken
till en bana, hvilken för närvarande är så
öfverlastad , att vi alla dagar äro sysselsatte med
förslag, att tillvägabringa en inskränkning. Jag
inser ej, huru man i denna enkla fråga vill se
och finna något anti-aristocratiskt. De Herrar,
som yttrat sig i denna anda, tyckas mig också
blott vilja frälsa några Iumpna spilror af forntidens
missförstådda Adelskap.
Jag tillstyrker
antagandet af Utskottets förslag.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Jag
har under discussionen öfver ifrågavarande ämne
hört yrkas, att Adeln i Sverige endast tillhörer
det olfenteliga lifvet. Ifrån den tid jag först
kunde tänka, trodde jag visserligen, att Adelsmannen
i synnerhet tillhörde Staten , och borde
gagna densamma, men kuru han gagnar den, beror
af ödet mera, än af honom, att bestämma;
alltnog att han är gagnelig. Jag vill äfven bevisa,
att han just derföre icke bör inskränka sig
inom de fördomar, sorn en värd Ledamot här
så rigtigt kraftigt uppställt från forntiden. lag
frågar t. ex. om Sverige kan vara utan en Sjömakt:
om icke för denna Sjömakt behofvas kunnige
SjöO^ficerare och örn i vårt land det är
möjligt med så otillräcklige medel till öfning att
få nödig kunskap i sjöväsendet, utan att idka
den 11 Oetober f. m.
Coopvardiefart. Jag har sjelf försökt det, och
mina afkomlingar, och hvilken som helst, sOin
vill strida emot Sveriges fiender tillsjös skall
jag rada att först börja sorn jag. Jag har lärt,
att det är yrket, som adlas genom det sätt, hvarpå
det handhafves; och yrket, då det är lofligt,
kan ej förnedra personen. Detta är en sats, som
jag alltid skall drifva.
Men vidare säger man, att Närings- och
Fabriksidkare äro blott Handtverkare. Hvarföre
åsyftar man en gammal vana? Hvarföre ihagä
kommer man ej, eiler huru vill man neka, att
vår tids näringar, så vida deras afkomst skall
komma till någon höjd, mäste vara grundade på
vettenskapliga kunskaper
på kännedomen af
matbematik, af chemie m. m.? Hvarifrån skall
nu den blifvande Näringsidkaren få dessa kunskaper,
utan undervisning, och utan medel att
erhålla den? Jag kan dock ej annat finna, än
att, lika väl sotn den till Embetsman ämnade
ynglingen, under läroåren får en anvisning på
lönen i framtiden
äfvenledes den, som eg
nade
sig åt ett produetift yrke, kunde erhålla enahanda
anvisning i afseende på detta yrke.
Man har ock sagt, att det vore med AdelsStåndet
oförenligt, och att man icke kunde göra
sig någon idée om, att Adelns barn i ett consiitutionelt
land skulle deltaga i Näringarne. Det
finnes ändock ett någorlunda gammalt constitutionelt
land, som heter England, der blott den
äldste sonen i en Adelig famille blir Representant,
och de öfrige sönerne få söka sig in uti
23S ven 11 October f. m,
Näringarne, hvarföre man ocks! dageligen ser,
huruledes desse Näringsidkare, enär den äldste
brodern fallit undan, träda upp ibland Lorderna
i Parlamentet, och må hända är det just denna
af mången kanske öfversedda omständighet, som
mer än något annat verkat ej allenast denna Adels
och dessa näringars ofanteliga rikedom och
förkofran, utan ock StorBrittanniens makt.
Sluteligen har man sagt, att Svenska Adeln
dageligen^ blifver fattigare. Detta är beklagligtvis
sannt; men Adelns medlemmar äro måhända
sjelfve skulden dertill, dels derigenom att
de misshushållat, och dels genom beslutet af år
1809
ett beslut, som jag skulle önska, att det
icke vore förhastadt. Men sedan olyckan en gång
•*r skedd, bör man söka afhjelpa den; och jag
frågar, om det är ett sätt att hindra detta ändamål,
om man bereder Adelns söner tillfälle att
inga i näriragsyrken, der man, såsom bekant är,
vanligen ökar sin förmögenhet, och således äfven
finner den utväg till representantlifvet, som anses
så nödvändig.
På dessa skäl tillstyrker jag bifall till JRiddarhusUtskottets
förslag.
<
Herr Riben'. Jag arnar alldeles icke att
uppträda såsom försvarare af den Arislocratiska
principen; men Herr Lefrén har yttrat
ett missnöje ,
hvilket jag ock anser ganska
rigtigt
deröfver att Adeliga ynglingar för
närvarande lockas in på en bana , der de hafva
mycken svåiighet att erhålla sin bergning; och
jag vågar, i anledning häraf, hemställa om icke
Vtn ii. OctoberJ. m, *37
det förslag, hvilket Herr Lefrén försvarat, hvilar
på samma felaktiga grund, som den anstalt
han klandrat. Ty ofn man anslår stipendier för
handtverkslärlingar, lockar man dermed in personer
uti ett yrke, utan att veta, om det i fram
tiden
Jemnar sin idkare utkomst.
Jag har haft
den olyckan, att blifva missförstådd af de två sist
talande Ledamöterne. Jag har aldrig varit emot,
att Ädelige Ynglingar af eget fritt val slå sig
på Näringar, men jag bestrider offentliga uppmaningar
dertill, inrättningar, hvarigenom Svenska
Adtrlns Söner skulle inlockas och öfvertalas att
ingå i dessa näringar} hela förslaget synes mig
dessutom ganska nära beslägtad! med det härliga
projectet, att göra Svenska Bondesöner till Cadetter.
Verkställigheten af detta senare lärer nu
vara upphörd} åtminstone finnes icke nu mera någon
Cadett af BondeSiåndet vid Carlberg. Erfarenheten
lärer hafva visat, att en Bondeson, blottad
på alla resourser och utan släktrelationer i de
bildade Classerna, icke är särdeles lycklig; och
lika litet lycklig tror jag, att den adeliga ynglingen
skulle bli, som för ett stipendium föredrager
Nålen för Svärdet. Jag fortfar att yrka afslag
å Memorialet.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Mig synes, att
discusionen något öfvergått ifrån föremålet för
RiddarehusUtskottets Memorial till ett annat äm«
ne, derigenom att någre betraktelser blifvit framställde,
i afseende på frågan, huruvida Adelsmäns
ingående uti Näringarne skulle stå tillsammans
med Ståndets värdighet. Derom ämnar jag icke nu
yttra mig. Ottar blott om fördelen eller ofördelen
>38
Ben 11 Oelober /. m.
af de föreslagne stipendierne, som jag anfört några
ord inom RiddarhusUtskottet; och som jag der varit
af olika tanka med Utskottets öfrige Ledamöter ,
torde jag få för min mening redovisa, ehuru jag
äfven uti min serskilda reservation sökt utveckla
densamma. Jag har deruti sökt viss, att stipendier
i allmänhet endast äro inrättade för att under
lärotiden understödja sådane fattige ynglingar
sorn sysselsätta sig med vettenskapliga studier,
hvilka icke under nämnde tid lemna idkarne berg.
ning. En värd Talare har trott sig finna samma
förhållande med Näringarne ; men jag anser
det vara tillräckligen gifvet, att hvarje, vare
sig Borgerlig- eller Landtmanna-Näring , är af
den beskaffenhet, att den föder utöfvaren deraf
jemväl under lärotiden, Vi se dageligen fattige
barn gå in och uppfostras i Näringen och Handt-'
verk, och dervid hafva sitt underhåll, utan anvisning
på någon framtida inkomst. Jag föreställer
mig, att det varit Motionairens tanka, att
vid Lärlingarnes practiska bildande för yrket tillika
skulle medfölja en vettenskaplig bildning för
yrket. Men en sådan är omöjlig utan handläggning.
Denna bereder ett värde, och der detta
uppkommer, gör den enskilda industrien till fyllest,
att bringa yrket, såvida det eljest är lönande,
till möjligaste förbättning. Man kan väl icke
gerna föreställa sig en Fabriksidkare eller en
Handtverksmästare med så liten insigt, och så föga
mon om sitt eget interesse, att han icke skulle
låta sine Lärogossar och Gesäller begagna tillfället,
att få afhöra teckneologiska föreläsningar,
om de ock skulle borttaga en liten tid; helst han
derföre skulle i längden erhålla full ersättning.
Ben 11 Ocloher /, m.
Jag medgifver, att det kanske ännu finnea
en fördom emot Adelsmäns inträde uti practiska
yrken: men denna fördom har dock i det närmaste
mast vika för nödvändigheten, och man ser
derpå exempel sätdeles i en af våra sydligare provincer,
känd för sin mindre bördighet, der en
mängd fattige Adelsmän äro bosatte på ofta ganska
små hemmansdelar. Men om denna fördom
ännu här och .der existerar, hvilket jagiingalunda
vill neka, skulle jag tro det tillhöra tiden, att
afnöta den; men icke att det bör eller kan ske
genom stipendier, ty om yrket ej är lönande, lära
väl icke Eöräldrarne för 200 E;dr inkasta sitt
barn i detsamma.
Jag har uti min reservation blott i förbigående
nämnt några ord om Adelns egenteliga tendens,
och kan icke eller nu dem frångå, Jag
har sagt, att lika skadligt som det vore att gifva
Adeln en uteslutande tendens för Statens tjenst,
lika olämpeligt vore der, att genom konstlade anstalter
inlocka dess medlemmar uti Näringarne.
Jag tror tvärtom, att det tillhörer Svenska Adelns
försakelse-anda, att ingå i det offenteliga lifvet
eller med andra ord på Embetsmanna-banan, så
vida den der kan gagna; men att i annat fall den
icke bör uteslutande egna sig åt Statens tjenst utan
resignera: och på samma sätt tror jag äfven det
vara orätt att locka eller uppmuntra den ena eller
andra, att ingå i Näringar, utan kännedom om
huruvida Näringen är lönande, och utan att man
vet, om icke subjectet skulle göra mera nytta i
det offentliga lifver, än i en verkstad. Efter mitt
340 Den 11 October /. m.
begrepp tillhörer det subjectet i båda fallen , att
sjelf välja.
Herr von Haf Unans dorff". En värd Ledamot
har redan antydt, hvad jag ville säga, att nemligen
man söker vända upp och ned på det vigtiga
förhållandet mellan de olika Samhällsklasserne
Man har begynt med att genom fri undervisning
vid KrigsAcademien locka in Borgare-
och Bondesöner från näringsyrken till det
allmännas tj rist i MilitaireStåndet. Detta var
det första steget. Det påkallade det andra, nemligen
att tvärtom draga ned Adelns barn från
Statens tjenst till näringsyrken, dem Borgare och.
Bönder hittills utöfvat. Vill man änteligen gifva
stipendier åt Adeliga ynglingar, så bör man, på
sätt förut blifvit beslutadt, och af skäl, som jag
nyligen anfört, tilldela dem till sådane , som egna
sig åt Statens tjenst, Om man framtager kalendern,
och genomgår Embetsverken, skall man
finna, att när fordom 'Adeln nästan ensam utgjorde
Embetsmannaklassen, äro deremot nu ganska
få Adelsmän anställde vid de civila verken.
Hvarföre? Jo, emedan den efter hand försvagade
Adeln saknar medel till att underhålla sina
söner vid Universiteten. Vill man nu förskaffa
dem en utväg, att genom allmänna understöd
erhålla uppfostran , så synes mig lämpligare att
anslå stipendier, för-att förmå Adeliga Ynglingar
att, som sig bör, gå i Statens tjenst, än att inlocka
dem i Näringarne, dit de endast må vända
sig i nödfall.
En
Ven 1.1 Q cl nhtr /, m
En värd Ledamot har sagt att Adeln skulla
föregå sina medborgare I dygd och försakelse»
Detta gör Adelsmannen just genom det att han
tjenar Staten , att han blottställer sitt lif i den
raska striden mot Rikets Render, eller låter helsa
och krafter långsammare föistöras i lagskipningens
eller statsförvaltningens trägna värf. Det
ar det offenteliga eller tjenstemanna-lifvet, soiri
är det oegennyttiga, emedan Staters tjenst skall
gå framför allt. Det är Näringsidkarens lif, sorn
är det egennyttiga, 'emedan förmögenhets förvärfvande
är hans syftemål» .  Man har sagtj
det vara angeläget att bilda sig till det offentliga
lifvet genom Coopvardife fart, m. fl. näringsyrken»
Det må vara , och jag har ej något att invända
deremot, ty dessa yrken tjena då blott till medel
för Adelsmannen att blifva hvad han bcir.
Man har åberopat att det gifves Pairers söner
i England , som sysselsätta sig med näringar oell
handtverk. Här är icke eller något förbud, som
hindrar en Friherres eller en Grefves söner, att
göra detsamma. Men jag frågar, om stipendier
i England äro anslagna, för att förmå Pairerne»
Söner till sådane steg, på sätt man här vill göra;
och det är blott denna åtgärd, som jag och flere
med mig bestrida. Ar det, såsom en vard Le.
damot påstått, endast behöflig! , att befordra vetenskaplig
bildning hos den blifvande Näringsidkaren
, så kan han ju gå till våra allmänna Lä*
roverk och der såsom studerande erhålla understöd
af stipendier. Det beror dock sedermera af
honom sjelf att, efter lärotidens slut, välja hvad
yrke han behagar.
Ridd. o. Ad. Prof. IX Band. lista Afd. ig.
5*3
Den ii öctober /. m.
Jag förnyar på dess» skäl ruin anhållan om
ogillande af Utskottets förslag.
Herr Lefrén: En Ledamot har emot hvad
jag senast hade äran anföra, anmärkt, att jag talat
utur en åsigt, som öfverensstämde med den
värde Ledamotens egen. Jag skulle beklaga mig,
om jag uttryckte mig så oredigt, att man kunde
fatta annat af otina ord än jag verkligen sagt
och menat. Jag har icke sagt, att någon borde
tvingas , att ingå i näringarne. Men jag kan ej
inse något ondt, ulan snarare trott något godt,
ligga deri, att fattige Adeliga Ynglingar ega färdighet
att sysselsätta sig med handarbeten, enär
de icke kunna fortgå å Embetsrnannabanan,
hvilken jag nu hörer borde vara, eller åtminsto,
ne önskas vara, uteslutande tillhörig Adein. Jag
skulle beklaga Adeln, om den ville göra sig till
en Hindostanisk Cast — som ej tillät, att från
en annan Frisk rot finge jemte den uppstiga nya
stammar med friskare krafter _ hvilka hindrade
de gamla att aftyna och falla likasom t. ex. den
fordne Egyptiske Regent-familjen.
Jag har trott, att jag i detta ämne talat i
den anda, som lifvade Sveriges Adel i äldre tider
och lifvar den äfven i den närvarande , då
jag öppet förklarar, att icke någon Svensk Adelsman
kan anse vanhederligt, att en medlem af
hans Stånd deltager i ett hedrande näringsyrke.
Jag delar ej den (ankan , att man itiger ned, då
man gör något nyttigt, i stället att osakligt yf,
vas öfver Förfädrens bragder.
t)rn ii Oktober f. m,
*43
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislmir: Jag
utbeder mig att få underställa de Herrar, sorn (a.
lat mot Utskottets Memorial, om de rietigt upp»
fattat Utskottets satser och förslag. Frågan är,
att söka förmå unge Adelsman, att beflita sig
em den vetenskapliga bildning oc.b underbyggnad,
som fordras för att kunna rätt bedrifva vissa
närincsyrken. Deraf torde icke ovilkorligen
följa, att man vill förmå dem, att sjelfve ingå i
näringar och handtverk. Men Herrarne behagade
finna, att då flere Embetsman äga det bestäm,
da åliggandet, att leda näringarne, såsom t. ex.
förhållandet är med ComtrierceCollegium; då
Konungen är Oeconomisk Lagstiftare, och då
han af desse Embetsrnän skall hemta ledning för
sine beslut i mål, som röra näringarne, — en
anstalt ofelbart skall bli nyttig, som har för ändamål,
att bibringa en fullkomligare vetenskaplig
insigt i hvad till näringsväsendet hörer. Detta
skäl anser j>g för min del ensamt tillfyllest
för rnig, att bifalla memorialet. Men om ock
så skulle hända, att detta bemödande, att öka
deri technologiska insigten , skulle göra dem, sorn
söka den , angelägne att tillika förskaffa sig mechanisk
färdighet, så frågar jag, om deruti är
något ondt. Det finnes knappt någon Adelsman,
sorn icke lär sig att dansa, och efter mer och
mindre fa Ilen het äfven deruti vi nner färdighet;
det är likväl icke derföre sagdt, att han skall eftersträfva,
att blifva en dansmästare.
Men jag
anhåller att få fästa uppmärksamheten derå, huru
nyttigt och förmånligt det är, att kunna föda.
sig med andra yrken, än Embetsmannayrket i
Slaten, och hvilken sjelfständighet det måste gif*
1W*n ii 0>taler f. m
va åt earaeteren, att icke behöfva gora till sJti
högsta mål, att erhålla en pension, utan att,  i
om så skulle vara att man hunnit högsta branten
vid en förtroendepost, och finner sig i belägenhet,
att antingen försaka den och svälta,
eller handla emot bättre öfvertygelse, då Jeunna
gå bort och föda sig sjelf. Jag tillstyrker bifall
å förslaget.
Herr von Hohenhausen, Michaell Jag skall an-’
hälla, att få redogöra för de grunder, på hvilka
JRiddarhusUlskottets Memorial sig stöder, och att
vederlägga hvad som har blifvit origtigt anfördt»
Man bar ibland annat åberopat, att några penningar
till de föreslagne stipendierna icke skulle
vara att tillgå; att icke någon passande läroanstalt
finnes, och att beslutet om dessa stipendier skulle
upphäfva ett föregående Adelns beslut. Hvad
nu först medlen beträffar, så är den ifrågavarande
fonden af den beskaffenhet, att den går i stan»
digt tilltagande, och Utskottet har jemväl meddelat
underrättelse, att medel innan korrt komma
att för ändamålet vara tillgängliga. Hvad sedan
vidkommer läroanstalten, så är här redan nämnt,
hvad som i afseende på undervisningen i Mechaniken
för närvärande är gjordt, äfvensom man
dermed bör ihågkomma LandtbruksAcademiens inrättning
i detta fall, och att det allmännas önskan ärj
att en dylik inrättning i stort mitte tillvägabrin»
gas. RiddarhusUtskottet har icke eller tillstyrkt,
att stipendierne må, förr än sådant skedt, utgifvas.
Vid en af de förflutrje ‘Biksdagame fogs det
S*n 11 Get oler /, /»,
beslut, att af den fond, som var anslagen till
underhåll för Adeliga ynglingar, som studera
krigsväsendet, hvilket är Adeln* äldsta syftemål,
hvarannan gång, i mon tillgångarne ökre sig, skulle
anslås stipendier för dem, som egnade sig åt
civila studier. Detta beslut tillkom, på den grund
som förebars, att man fruktade, att Adelns hog
skulle för mycket dragas åt militaire yrket. Således
när icke något så fixt är för fondens användande
föreskrifvet, att det hindrat frånträdande
af primitiva ändamålet, lärer icke haller denna
gången mera än den förra hvarken upphäfvandet
af ett beslut vara i fråga eller något nytt
ske, derigenom att man nu meddelar en ytterligare
och mera bestämd anvisning. Frågan är
icke eller, att anslå fonden till sådana stipendier
för framtiden åt Adelsman, som ingå i Näringsyrken,
utan endast att för en gång bestämma tvenne
stipendii-suinmor för Adelige ynglingar, som
inhemta practisk och teckneologisk kännedom af
något dylikt yrke. Det synes således klart, att
meningen med Utskottets förslag allenast är, att
motarbeta den skadeliga fördom sorn hotar att
åter vilja uppstiga ifrån medeltiden. Den Tyska
anda, som söker påföra 19 Sedet föråldrade
Institutioner, och hvilken för 20 år sedan icke
vågade höja sin röst. Det ä,r på denna grund Ufc,
skottet tillstyrkt förslaget.
Man klagar allmänt öfver en fördom , som
skall herrska inom Fäderneslandet, att hvar och
en. som förvärfvat sig förmögenhet, titlar eller
Adelskap, nödvändigt måste öfverföra sine barn
och barnbarn på den tarande klassen. Ar detta
Den 11 Octobrr f. m.
sannt, och medger man skadligh6ten deraf, så frågar
jag, om något värdigare sätt gifves, att motarbeta
fordomen än det, att Sveriges första Stånd
genom ett offenteliget beslut visar, att det icke
anser sig öfver att ingå i Näringarna. Man har
redan här anfört den nytta, som för det allmänna
skulle vinnas deraf, om åtskillige Embetsman,
före inträdet i Statens tjenst, förskaffat sig närmare
upplysningar om beskaffenheten af Näringar
och mechaniska yrken och angelägenheten
deraf vid rner än ett tillfälle att äfven medlemmar
inom detta RiksSlånd i dessa grenar ega sakkännedom,
torde icke betviflas. Jag skulle sale.
des tro, att, enär vid denna Riksdag fråga är att
att införa Näringsfrihet, tiden jemväl är inne
Ridderskapet och Adeln att visa, att Ståndet anser
Näringarne med aktning. Jag önskar att Ridderskapet
och Adelö må vid 1823 års Riksmöte
gifva ett föregående yttrande en formelig dementia.
Det var nemligen år 1720, som Adeln beslöt,
att om någon skulle fot esias lill inträde å Ridi
dårhuset af Handtverksclassen, eller som sysselsätta
sig med bedrifvandet af någon Slöjd eller Näring,
så skulle en sådan person icke emottagas.
Det är således icke dit jag önskar att vi skole
återgå, utan att vi åtminstone må stanna vid
den upplysning, hvartill verlden nu hunnit. Och
hvem garanterar i öfrigt, att ibland Adelns söner
hos alla just skola finnas anlag för Statens
tjenst? Kunna icke äfvert stora anlag för industrida
yrken ligga hos dem fördolda; och skall de»
ras utveckling deras användande till Landets
Den ji Cetober J. m.
*47
båtnad hindras och förbjudas genom en allman
stämpel-act?
Jag är åtminstone för min del öfvertygad,
att det är stora skäl och tid, att antaga Motionen.
Grefve Cronhjelm: Den siste värde Talaren,
har besvärat sig med att bestrida en opinion, som
jag icke här hört yttras, den nemligen : att det
icke skulle med Adelns värdighet instämma, att
låta dess barn ingå uti Näringarne. Sådan har
icke eller min tanka varit. Men min öfvertygelse
är, att stipendier ej äro tjenliga medel att häfva
en fördom; och att det icke är Adeln värdigt,
att locka sine Medlemmar in uti ett yrke
företrädesvis framför ett annat, utan att valet bör
vara fritt. Den unge Adelsmannen må gerna
välja Näringsyrket framför Embetsmanna-banan,
det förra är icke i någon mon vanhederligt, _
men han bör ej lockas dertill.
Jag har begärt ordet, egenteligen för att upplysa
ett misstag af den ädle Grefven, som nyss
yttrade sig. Han har talat emot Motionen; men
tillstyrkt bifall till Biddarhus-Utskottets Metno-:
rial. Denna motsägelse härleder sig förmodeligen
deraf, att han trott Memorialet innehålla,
att stipendierne icke voro ämnade för andre än
sådane personer, som först förvärfvat sig en vettenskaplig
bildning, och derefter ingingo uti Näringarne,
Motionen åter föreslår stipendier för
de Adeliga ynglingar, som allvarligen egna sig
it practiska yrken. Men Utskottet bar gjort ett
undantag af de egentliga handtverkeri, och tyck»*
*48 9*fl It Oetober J. m:
syfta derhän, att stipendierne skola tillkomma sida.
ne ynglingar, sorn inga i jordbruks-, manufacturoch
fabriksyrkena, och pract'i6kt egna sig åt dera»
Sådan är Utskottets mening, men ingalunda, att:
stipendierne skulle vid de allmänna Läroverken
användas. Ty vore förhållandet sådant, behöfdes
icke några särskildta medel i detta afseende
anslås, då de redan befinteliga Universitets-stipendierne
kunde göra tillfyllest. Men nu skola
stipendierne gifvas för det att stipendiaterne ingå
i yrket, och det blifver således nästan en
skyldighet för dem, att beständigt deruti qvarblifvä>
Och i sådant fall har man onekeligen,
lockat dem in på en hana, som mången möjligen
i framtiden ångrar, att, han beträdt.
Herr Von Hartmansdorff: Är det fråga ont,
att genom stipendier bi Ida ynglingar för att tjena
Staten i CornmerceCollegium, så torde man,
äfven böra ihogkomma Bergscollegium och andra
verk, sorn hafva att göra med iräringarne.
För att dana unga män till dessa embetsvärf,
finnas redan vid Universiteten Professorer i Fysik,
Kemi, Oeconomie in. m. och de fleste, sorn,
der studera dessa vettenskaper, lära dem i högre
mått, än som för handtverkare och näringsidkare
plägar komma i fråga. Adelns söner, sorn begifva
sig till Universiteten, kunna således der
få all den undervisning i dessa delar, sorn ds
för framtida näringsföretag kunna Önska sig.
Samm* värde Talare, sorn yttrade sig i nyssnSmnde
afseende, har ock sökt vis», huru väl
^ch nyttigt det vöre för en Adelstuan, att kunna
B*n II 6*tobtr /.ht.
»4I
»töfva ett handtverk, i händelse han icke lyckades
pä ijenstemannabanan. Detta påminner mig
9m, att då jag vistades vid Universitetet, hade
föräldrar redan insett nyttan af att barnen, utom
studierna, lärde något handtverk. Man brukade
då lära sig svarfva; och det skedde utan att nä--  got stipendium derföre erhölls.
En annan värd Ledamot har anmärkt, att
den ifrågavarande stipendii-fonden icke brister,
utan beständigt tilltager. Delta är ganska »igtigt;
dock bör inan ihogkomma, att denna fond borttages
från det ändamål, hvartill Ridderskapet och.
Adeln vid sista Riksdagen egnade den. Man vill
visserligen dermed rätta något som man finner
skadligt i Samhället; men utvägen är sådan, att
man, efter mitt begrepp, kommer till att bota
ondt med hälften värre. Huruvida det må vara
nyttigt, att ibland oss här på Riddarhuset hafva
näringsidkare, då vi skola besluta öfver mål, rörande
Näringame, är en fråga som har gemenskap
med den om nyttan af lagfarne och andre
studerade mäns befintlighet bland näringsidkande
stånd, der lagstiftningens och andra klyftiga mål
förekomma, eller med frågan om en förbättrad
representation; men hörer icke till förevarande
ämne.
Man har yttrat sin förundran deröfver
att någon i dessa upplysta tider djerfts låta höra
sådane yttranden, som dem jag fällt i detta ämne.
Jag hoppas dock, att de Ledamöter, sona
sjelfve värdera upplysning, skola erkänna rättigheten
för andis, att skilja emellan den falska och
den sanna, samt att tala såsom den sednare synes
kräfva. Hvad mig beträffar, så vill jag al;
*5»
pen II Octobcr J. tn.
drig undandraga mig att för samtidens och eftervertdens
omdöme stå till rätta för hvad jag
efter bästa förstånd och öfvertygelse yttrar.
Herr Grefven och Landt Mar [hälben gjorde pro:
position till bifall å RiddarhusUtskottets förevarande
Memorial.
Ropades starka Ja och Nej, hvarjemte votering
begärdes.
Herr Grejven och Landt Mar sk olken framställde,
i anledning deraf, följande voteringsproposition.
Den som bifaller RiddarhusUtskottetB Memorial,
angående stiftande af 2 ;ne Stipendier it
Adelige Ynglingar, som egna sig till Näringar-!
ne, voterar
Ja j
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses nämnde Memorial hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskap
pet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i Riddar
husOrdningen
blifvit uppläste, börjades vateria
-
Den 11 Oclober f, ni.
*51
gen klockan 11 förmiddagen, och befunnos vid
voteringens slut klockan ett qvart till ett eftermiddagen,
sedan en voteringssedel blifvit undan,
tagen och förseglad , samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer
Ja
88*
Nej _ 60.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grejven och LandtMarskalken förklarade, det
RiddarhusUtskottets Memorial således blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallit.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf,
att Plenum komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas,
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets ej
mindre deri 16 sistledne Maji och den 3 sist—
ledne Julii under N;ris 9 och 18 aflåtne, samt
den 6 sistledne Junii förmiddagen och den 10
sistledne Julii eftermiddagen på bordet lagde Betänkanden,
det föria öfver Herr Treffenbergs C.
G. motion om ett förändradt uppbörds- och controllsätt
å de Staten från Postverket tillflytande
inkomster , samt det senare, angående Postverket
och de derunder inflytande Bevillningsmedel
; än ock den 26 sistledne September
under Nio 41 meddeldte, samt den 3 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, an
-
B«n i! Octuier /. nu
ledning af de vid berördeaine Betänkanden gjn*-»
de anmärkningar.
Herr von Hartmansdorff, August'; Sorn Bevillningsutskottet,
så vidt jag kunnat fatta dee
nu upplästa Utlåtandet, i allo för blifvit vid dess
tillstyrkanden uti första Betänkandet öfver ämnet
N.o 18, så anhåller jag dst Herr Grefven och,
Bandtmarskalken täcktes låta sistnämnde Betänkande
jemte förstberörde Utlåtande N.'o 42 punkt»
yis föredragas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ
de, on icke, enär Bevillningsutskottets af Herr
von Hartmansdorff omförmäldte Betänkanden N.;t>,
18 och 4* innefattade flere särskildte punkter,
Bidderskapet och Adeln behagade tillåta , att
hvarje punkt finge särskildt för sig företagas och,
pröfva3.
Bopades la.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel. anförd#,
ak r i ft el igen :
(Se Bilagan Nio i.)
Ksta Punkten angående hittillsvarande PostTaxars
bibehållande m, m. bief, uppå gjord propor
sition, af Bidderskapet och Adeln bifallen»
a:dra Punkten
Angående den &å kalladt mocLeratiönens upp,
hörande.
11 Ctlober /,
Öerr Hjerta, Gustaf : Utskottet yttrar väl,
latt det ^nser porto.möderationen kunna försvinna,
emedan den försvårar controllen, och iror
sig sedan hafva föreslagit en eontroll, som skall
blifva tillräcklig, jag åter anser denna ‘sehar*
ingalunda vara tillfyllestgörande, och finnér det
vara så olämpeligt, att upphäfva den nu gällande
föreskriften om möderationen, att jag för min del
önskar, att antingen förevarande punkt må få
hvila, till dess slutet af Betänkandet förekommit,
och man haft tillfälle se, hurudan den åberopade
controllen är, eller ock, att portomoderationen
må få fortfara såsom hittills. Utskottet har väl
redogjort forsin åsigt i denna del, men Utskottet
har dervid glömt de tyngder, sorn skola drabba
det Allmänna vid Rättegångshandlingars afsändande
med posten, vid litteraire acters kringspridande,
och vid småsedels-remisser , till och från
landsorterne, m. m. Om man hädanefter vid
sådane tillfällen nödgas erlägga full postafgift ,
skall det blifva ganska drygt , att begagna allmänna
posten, och följden måste då blifva, att
Kronans inkomst deraf betydligen minskas, ty redan
nu söker man gerna, att med enskiidte bud
fortskaffa större paketer; och öm afgiften än vidare
ökas, skall naturligtvis denna Utväg i ännu
större grad begagnas. Jag anhåller derföre å.nyö
hos Herr Grefven och LandtMarskalken, att förevarande
punkt antingen må lemnäs oafgjord,
till dess de för controllen föreslagrie stadganden
blifvit granskade, eller och nu alldeles afslås.
Herr Tham, Wolrath: Jag får g;fva tillkänna,
att efter den underrättelse jag förleden går
-
S54 r}en I* October f. m.
t"
dag erhöll, Vällofl, BorgareStåndet redan skall
hafva afslagit ifrågavarande Betänkande, och dervid
yttrat den önskan, att postbevillningen matte
fortfara, att utgå i enlighét med i 8 t 8 års beslut,
tätan annan förändring , än i afseende å recommendalionsafgiften.
Deremot lärer Hederv, Bon.
deStåndet hafva bifallit allt öfrigt af Betänkandet,
undantagande den punkten, som angår controll
å Postförvaltarne genom vederbörande Herrar
iLandshöfdingar, derföre att Ståndet fruktat för
den utgift till resepenningar, som härvid kunde
uppkomma. Jag nämner det ta, emedan då 2 :ne
RiksStånd sålunda afslagit den tillstyrkta controllen,
och detta är en så reglementarisk fråga, att den icke
kan dragas till Nämd utan måste förfalla, det icke
är af nöden, att länge dermed uppehålla sig. —
Min åsigt är i öfrigt, att i samma ögonblick som
man borttager controllen, så är äfven ändamålet
med moderationens borttagande förfeladt. Och då
må den heldre bibehållas.
Herr Grefven och LcmdiMarskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln önskade, att, på sätt
Herr Hjerta föreslagit, förevarande punkt skulle
hvila , intill dess frågan om controllen förut
blifvit af Ridderskapet och Adeln afgjord.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror , att man
skulle kunna bifalla förslaget att upphäfva porto*
moderationen, utan att dertill behöfva lägga den
speciella controll, som BevillningsUtskottet tillstyrkt.
Jag kan icke för den förra åtgärdens vidtagande
finna något hinder af den sednares underlåtande.
Van M October/. m,
*55
Herr Hjerta'. Jag förenar mig visserligen i
Herr von Hart mansdorffs åsigt ; men jag är öfvertygad
, att motivet för Utskottets förslag,
att upphäfva moderationen, just varit det, att kunna
få en säkrare controll på Poätförvaltarne. Om
således Utskottet tillstyrkt en controll, som kunde
anses tillförlitelig, skulle äfven jag vara för,
att moderationen afskaffades. Men som Utskottet
tvärtom icke föreslagit en sådan controll, är jag
för rnin del af den tankan, att moderationen bör
bibehållas, ty dess afskaflande skulle onekligen
verka till ökade kostnader för correspondenter,
synnerligen dem som hafva affairer med hufvudstaden,
dit all rörelse nu vänder sig och följakteli.
gen leda till minskning af Postverkets inkomster.
Herr von Hartmamdorff: Jag har icke menat
någon annan controll, än den särskilda genom
vederbörande Landshöfdingar, som Utskottet tillstyrkt,
Jag förmodar controllen ligga just deruti,
att icke någon moderation äger ruin, ty derigenom
bIif verdet icke, såsom för värvarande, möjligt,
att försnilla Kronans medel , derigenom, att
flere särskildt betaldta bref sammanslås i ett paket
hvarå moderation sedan beräknas. __ Ar således
controllen genom Landshofdingarne utan
något egentligt gagn, så finner jag ej skäl att
uppskjuta frågan om moderationens afskaffande,
till dess punkten, som rörer denna controll, förekommer,
utan anhåller att nämnde fråga må
nu genast företagas lill afgörande.
Herr Treffenberg: Det är alldeles icke någon
controll på Postförvaltarne, att moderation för
-
ti 'Oktober J, m,
svinner, ty »n» t* ex. femtio Bref inlemna* pS
PostContoiret, hvardera skrifvit pl ett halft ark
eller 2.'ne qvartblad, inflyta efter 8 sk. för hvarje
B ref, 50 åttaskillingssedlar; men nu siar Post',
förvaltaren ihop alla dessa Bref i ett enda Paquéttéi
sorn då icke väger mera än tjugu lod*
emedan 5 qvartblad går på lodet, och Kronans
betalning blir derefter beräknad. Controllen är
alltså ingeri.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde proposition
till bifall å 2:dra punkten i Bevillning**!
Utskottets Betänkande.
Bopides Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Riddérskapet och Adeln behagade,
med afslag å berörde punkt, stadga, att deh i
Kongl. Kungörelsen af den 13 October 1785 ä.
inrikes Bref, öfver 8 till och med 48 lods vigt,
medgifne eftergift i Postporto eller så kallade
moderation bordé hädanefter söm hittills bibehållas.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt.
Marskalken förklarade, att som, efter hvad harl
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridoerekapet Och Adeln bifallen,
gidje Punkten:
att stadgandet beträffande Pott frihetsrättighet en
för
gen it October f, ml £ö?
för de fattige och Allmogen i Rättegångsmål
må åberopas uti de nu gällande Författningar,
, och äfven hädanefter tjena till efterföljd%
samt tilde Punkten', att hos Kongl. Majit må
i underdånighet anhållas, det PostTaxan af
den 12 December 1692, Kongl. CancellieCollegii
Jnstruction får sarntelige Postf orvaliarne af den
16 Februarii 1707 11 jS\, och Kongl. Kungörelsen
den i3 October 1785 md blifva genom en
ny Författning vpplifvade, blefvo, uppå gjorde
propositioner, af Ridderskapet och Adeln gillade*
5: te Punkten :
Angående, en säkrare controll, i afseende på de
från ett Post Contoir till ett annat afgående Bref.
Herr Hjerta: Jag tillstyrker, att denna punkt
måtte afslås. Jag tror nemligen för min del, att
den deruti föreslagna tillsyn'af Landshöfdingarne
visserligen icke kunde hafva de svåra följder,
som en och annan befarat; men jag är öfvertygäd,
att den icke skulle tjena till någor, och
detta i synnerhet, då moderationen å portoafgiften
blifvit som jrg tror, på goda grunder, ännu
bibehållen. Det är gifvet, att förevarande punkt
tillkommit i sammanhang med tillstyrkandet angående
moderationens afakaffande, och den skulle
också blott då kunna medföra någon controll. Men
controllen är otjenlig på mångå sätt, och skullesåsom
BondeStåndet rätteligen trott, öka resekostnaderne
för Herrar Landshöfdingar, och kanske
Ridd. 0. Ad, Prof. IX Band. Usla Afd. 17.
258 Den I* Oclober J. ml
vålla, att desse kostnader framdeles inkastades på
PostCassan, och följaktligen på den brefskrifvande
Allmänheten,
Herr Tham: Jag har förut haft äran förklara,'
att det visserligen är likgiltigt; om den förevarande
punkten antages eller afslås, ty i alla händelser
kommer den att förfalla; men jag vill anmärka,
att fruktan för Eandshöfdingarnes resekostnad
icke bör föranleda afslaget, ty desse Embetsman
hafva resekostnads.ersättning å lön sig
anslagen.
Herr Grejven och Landt- Mar skalken hemStällde
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla 51te Punkten.
Ropades Nej.
Hvarefter den af Utskottet i berörde punkt
föreslagne Controll öfver PostExpeditionen, genom
den åt Herrar Landshöfdingar öfver PostEörvaltarne
uppdragne tillsyn, uppå gjord proposition,
utaf Ridderskapet och Adeln förkastades.
6:te Punkten:
Rörande Utrikes brefvexlingen ,
Eifölls.
71de Punkten :
Angående Svenska Postverkets fordran hos
Kongl, Norrska Regeringen, ansågs icke erfordra
någon åtgärd.
Den 11 October /, m.
5-r>9
8,'de Punkten:
Angående den sa kallade reconimendationsafgiften.
Herr von Hartmansdorff: Den ifrågavarande
recommendationsafgiften är otvifvelaktigt en beskattning.
Det förhåller sig med den, på samma
sätt, som med Papperlösen, hvilken äfven gar
till aflöning för vissa EmbetsmannaCorpser. Regeringen
har imellertid tillerkänt sig rättigheten
att höja dessa afgifter, utan att förut höra det dem
betalande eller skattdragande folket. Tiden tyckes
dock nu vara inne, att upphöra med sådane åtgärder,
och då fråga är att gifva bestämda löner
åt Embetsmännen, sa böra ock dylika obe*
stämda sportler upphöra, eller gå till StatsCassan,
Då vi redan, under sjelfva denna Riksdagslopp,
haft exempel, att recommendationsafgiften blifvit
af Regeringen, utan Ständernes hörande, fördubblad;
hvarföre skulle den icke kunna likaledes
fyrdubblas. Om man låter det första steget vara
opåtaldt, så finnes icke något hinder mot det
andra; och för min del, tror jag det vara Sven»
ska folkets ostridiga rätt, att sjelf bestämma alla
slags Postafgifter, likasom annan Bevillning. På
sådan grund tillstyrker jag ock, att vi må afslå
BevillningsUtskottets hemställan i denna del ,
förena oss med BorgareStåndet, och anhålla, att
ifrågavarande afgift icke må behandlas såsom hittills,
utan få anses för hvad den verkeligen är,
en Bevillning.
Herr Hjerta'. Då Betänkandet förra gången
®en 11 Octoler f. ni;
här förevar, gjorde jag det förslag, att recommendationsafgiften
skulle utgå i Bevillningsväg, och
uttryckte da den Önskan, att endel af den procent*
som Postförvaltarne hittills åtnjutit, måtte
för dem bibehållas, men att tillika en‘ serskild
afgift skulle tillkomma Staten, och att i det-3
ta afseende hela Specie recommendationsafgiften 3
beräknad efter den recommenderade summan,
måtte ingi till Staten,
Jag forde nu få fästa uppmärksamheten å
skiljaktigheten af den fördel man njuter, då man
skickar större eller mindre penningebelopp. Desse
belopp miste föreställa något verkeligt; och förmanen
är då naturligtvis betydligt större för den,
som skickar en större qvantitet med posten, Om
jag t. ex. under recommendation afsänder io,ooo
.R:dr, så har jag io gånger större fördel, änden,
som skickar blott 1000 B;dr, hvarföre denna förj
del kan anses Vara progressif, emedan , om jag
försändt dessa 10,000 R:dr i något verkelig!, i valör
och dylikt, massan skulle hafva blifvit ojemförligt
mycket större och besvärligare att transportera.
Jag föreslog derföre en sådan progressions-tabell
som vore svarande mot billigheten ,
och den större nytta, som afsändaren har att påräkna
; hvaremot Statens ansvar för de recommenderada
brefvens innehåll borde blifva, så strängt
som möjeligt; men JBevillningsUtskottet bar icke
fästat sig vid detta förslag. Jag medger ock, att
icke allt kan vid en Riksdag medhinnasj och
BevillningsUtskottet har vid denna , så, att säga ,
concentrerat sin kraft vid Tullväsendet; men äf
-
Den II Octo lier /, ra. 2Ö£
ven derföre hade Utskottet icke bordt lemna Poeten
handlöst.
För min del instämmer jag med Herr von
Hartmansdorff, att man nu ml nöja sig med att
finna sig i BorgareStåridets beslut, men jag hoppas,
att man framdeles må kunna bestämma e-i
progressiv recommendationsafgift»
Herr Tham1. BevillningsUtskotten har leka
fästat sig vid blott en enda del af de Utskotten
tillhörande åtgärder. I detta påstående har Herr
Hjerta orätt, och torde hända skola de Betänkanleanden,
som snart ifrån Utskottet inkomma, än
vidare upplysa det. I öfrigt får jag gifva tillkänna,
att icke samma personer inom Utskottet
behandlat den nu förevarande frågan, och Tull—
Bevillningsärendef, ty olika Afdelningar hafva
med det ena och andra tagit befattning. Då jag
förra gången omnämnde BorgareStåndets beslut ,
sade jag aldeles icke, att detta Stånd behandlat
frågan örn recomrnendationsafgiftsn såsom en Bevillningsfråga,
utan blott, att .Ståndet beslutat, att
i den underdåniga skrifvelsen i ämnet begära,
att recommendalionsafgiften icke måtte förhöjas
innan nästkommande Riksdag; och jag har för
min de! icke något deremot att invända; jag får
endast upplysa; att de öfrige Stånden bifallit BeyillningsUtskoftets
förslag i denna del.
Herr Uggla, Göran GustaJ: Jag förenar mig
b! mycket mer med Herrar von Hartmansdorff
och Hjerta, som jag i BevillningsUtskottet yrkat,
att ifrågavarande afgift är en Bevillning, hvil
-
Ven 11 Octoier /, »i.
ien Rikets Ständer ensamt ägde, att till beloppet
bestämma; och får jag i sldant afseende åberopa
min Utskottets Utlåtande bilagde Reservation.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus', Då Bevillningsutskottets
Betänkande N:o 18, angående Postverket,
och de deraf inflytande Bevillningsmedel,
förra gången härstädes den 29 sistledne Julli förmiddagen
till pröfning förevar, framställdes dervid
af Grefve Spens, C. G„ åtskilliga anmärkningar,
bland hvilka jag anhåller, att få återföra en,
sorn icke blifvit af BevillningsUtskottet i dess nu
afgifne Utlåtande besvarad, i Rjdderskapet och
Adelns minne, så lydande;
”Sist förekommer frågan om , huruvida nå”gon
serskildt afgift bör finnas för emottagandet
”af recommenderade bref eller ej.” En dylik har
”alltid existerat, och sådant synes billigt, men o"likhet
förefinnes i detta afseende emellan olika
”emottagares vilkor, och detta har förefallit mig
”obilligt. En enskildt Man , som i ett Fribref
”emottager penningar, betalar ej Fribrefsafsända”rens
postpenningar; men alla de allmänna Cas”sor,
sorn hafva egna Fonder , lära vara ålagda
”att ersätta Postverket dessa Postpenningars be”lopp.
Ridderskapets och Adelns egna Cassör
”hafva i detta afseende fått vidkännas åtskilliga
”utgifter, och hemställning derom är af Riddar”husDirectionen
gjord till Ridderskapet och A”deln,
i anledning hvaraf ett yttrande från Rid”darhusUtskottet
nu med första inkommer, i sant.
”sammanhang med dess Utlåtande öfver Directio”nens
öfriga RiksdagsBerättelse; men då frågan är
Ben 11 October J< m.
a6i>
”af allmän natur, och grunderna för helaPostupp”börden
nu äro före, utber jag mig, att få fästa samt.'
”lige Riksens Ständers och deras BevillningsUt.
”skotts uppmärksamhet på frågan, och yrkar att e”mellan
Cassör och enskiita i detta afseende ingen
”skillnad må äga rum, utan de med Fribrefsbok
”försedde Auctoriteter, som afsända bref under
”recommendation, antingen icke få begagna den,
”när afsändandet anses ske för ett icke allmänt
”ändamål, eller ock, då afsändandet å Embete*
”vägnar åligger dem, ingen skillnad göras emellan
”olika emottagare,”
När RiddarhusUtskottet afgaf sitt Utlåtande,
i anledning af RiddarhusDirectionens RiksdagSBerättelse,
yttrade Utskottet i 13 §•;
”Sedan RiddarhusBirectionen uppå gjord förfrågan
hos Öfver Post Directeurs Embetet inhäm”tat,
att, till följd af de, angående Postverket i
”Riket gällande Författningar, nemligen Kongl.
”Brefven till CancellieCollegium af den 21 Ju”lii
1752, och den 27 November 1772, Rid”darhusDirectionen
icke kunde undgå, att utbefala
lösen för de till Directionen ankommande
”fribref; har RiddarhusBirectionen, på den grund,
”att berörde Fribref endast innesluta antingen
”Genealogiska Förteckningar från Rikets Consi”storier,
eller räkenskaper öfver RiddarhusCapi"tations-afgiften
från Kongl. Maj:ts Befallnings”hafvande,
samt att lösen för sådane bref årli—
”gen uppgår till ett ganska betydligt och Rid”darhusCassan
betungande belopp, uti 15 §. anil’*nält
detta förhållande till den åtgärd , som Rid
-
264
Dea II Octobtr f. m,
”derskapet och Adeln kunde finna lämplig, 1
”anledning häraf bör Utskotlet upplysa, a't vid
”efterseende i Räkenskaperne, det funnits, att
”den sålunda af RiddarhusGassan utbetalte lösen
”för ankommande Fribref till RiddarhusDireciio”nen,
årligen uppgått till omkring 80 R:dr Ban”co;
och får Utskottet för egen del yttra, attén
”ändring i Författningarnes föreskrift, angående
”ifrågavarande lösens erläggande, synes så myc”ket
mera vara af rättvisa och billighet påkallad,
”sorn, efter hvad dagliga erfarenheten visat,
”en slik debitering af Postporto icke drabbar en”skilta
personer, som med publika Verk, hvilka
”tillgodonjuta fribrefsrättighet , hafva något att
”gora, och derföre måste med dem brefväxla; äfvensom
det må hända i denna del olika förfa”res
i afseende å andra Directioner, sorn med
”Riddarhusets kunna jemförasj men då denna
”fråga i och för sig sjelf är af Bevillnings egenskap,
såsom ledande, ehuru obetydligt, till minsk”ning
af Postverkets inkomster, och Riddarhus”Utskottet
dessutom har sig bekant, att en dess
”Ledamot vid denna Riksdag serskildt väckt mo”tion
om afskaffande i allmänhet af en slik betalning
för ankommande fribref; hvilken motion
”blifvit till BevillningsUtskottet remitteradj an”ser
RiddarbusUtskotter, vid ett sådant förhållande,
sig nu endast böra inför Höglofl. Ridder”skapet
och Adeln tillkännagifva sin tanka i detta
ämne, utan att likväl deri meddela något
”serskildt tillstyrkande.”
Ehuru BevillningsUtskottetsåsom jag förut
nämnt, icke meddelat något yttrande öfver den
Den ii OcLohcr j. m.
265
äf Grefve Spens gjorde ofvannämnda anmärkning,
anhåller jag likväl, alt, enär Utskottets Betänkan—
de nu för andra gången föredrages, Bidderskapet
och Adeln täcktes fatta det beslut, som Grefve
Spens åsyftat, att nemligen BiddarhusDirectionen
Bia befrias frän att erlägga den ifrågavarande fribrefslösen.
Underteknad RiddctrhiisSeCr eter are: Den af
Grefve Cronhjelm framställde fråga förtjenar all
uppmärksamhet. Det är gifvet, att, enär publika
verk correspondera med hvarandra, det verket, som
emottager skrifvelsen, ingalunda erlägger någon
slags breflösen. Det är äfvenså gifvit, att, när
dylika Verk afskicka bref till enskilde personer,
desse icke eller betala någon sådan lösen. Endast
i afseende å enskildte Verk , såsom Banken, Allmänna
Brandförsäkringsverket, BiddarhusDirectionen
m. fl. finnes ett gammalt stadgande, sorn innehåller
, att de skola betala lösen för till dem
ankommande fribref. Hvad BiddarhusDireclionen
beträffar, så innefatta de till densamma ankommande
fribref icke annat, än genealogiska
upplysningar från Consistorierne, samt räkenska_
per ifrån EandtBänterien, rörande Capitationsafgiften.
Då BiddarhusDirectionens postporto under
dg senare åren vanligen uppgått till omkring
120 Bfdr, har deraf minst So B;dr åtgått till inlösen
af ankomne fribref, hvilka innehållit dylike
handlingar. När ett publikt Verk har rättighet
att afsända fribref i Embetsärenden, synes
det ock, som den Auctoritet, till hvilken de
Btällas,, icke borde med någon portoafgift för degamma
belastas: och med anledning häraf samt
266 Den Ii OctoberJ.m.
med afseende å den dryga kostnad, som dymedelst
tillskyndas RiddarhusCassan , får jag vördsamligen
tillstyrka bifall å Grefve Cronhjelms
i denna del gjorda framställning.
Herr Hjerta’. Afven jag instämmer i Grefve
Cronhjelms förslag, men jag utber mig, att
blifva upplyst, huruvida icke samtelige RiksStån.
dens CanzliDirectioner skulle kunna tilläggas enahanda
rättighet. Ett Canzli finnes för hvarje
RiksStånd , och jag tror , att RondeStändet är betänkt,
att sätta sin CanzliDirection i bättre skick,
samt att för ändamålet inköpa ett hus. I fall
dessa CanzliDirectioner hafva fonder om händer,
såsom BondeStåndets bestämdt har, men förhållandet
skulle vara, att de nu sakna förmånen att ej
betala Fribrefslösen, skulle jag förmoda , att de
äfven böra vara uti det ifrågavarande beslutet
inbegripas,
Herr von Hohenhausen, Michael, X det förslag
den sist talande Ledamoten frarnstält förenar jag mig
fullkomligen, att nemligen beslut må fattas, att sam»
telig3 RiksStåndens CanzliDirectioner måtte frikallas
ifrån erläggandet af frihetslösen; men jag
ian icke tillstyrka, att sådant utsträckes till alla
enskilda Corporstioner och Veik, ty detta skulle
ofelbart förorsaka en betydlig minskning i Postbevillningsumman.
Deremot synas Rikens Ständers
Canzlier böra vara ifrån afgiften fritagne,
emedan de icke kunna räknas till enskilda Corporationer.
Herr von HartniansåorjJ; Jag får äfven för
-
Ven n October J. m. 267
ena mig i tillstyrkandet, att Ridderskapets och A-'
delns beslut icke ml sträcka sig längre , än till
StåndsCanzliernt; ty ibland de enskilda Verk ,
som äro omnämnde, finnes f, ex, Brandförsäkringsverket,
sorn betalar ett ganska ansenligt porto.
Frågan huruvida fritagandet ifrån postporto skall
sträcka sig till detta, och likartade myndigheter
förtjenar något närmare begrundande, emedan Postverkets
inkomst derigenom skulle betydligen
minskas.
Herr Grejven och Landt Marskalken gjorde
proposition till bifall å Side Punkten.
Ropades Nej,
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå berörde punkt, samt i stället besluta dels
att Riksens Ständer borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det afgiften för recommendation
å Bref hädanefter icke må utan Riksens Ständers
hörande förhöjas , dels ock att så väl RiddarhusCancelliet
, som de öfrige RiksStandens
Cancellie Expeditioner borde vara befriade från
erläggande af Lösen för de till deta ankommande
Fribref.
Bifölls.
Herr von Hartmansdorff anhöll, att de öfrige
RiksStånden måtte inbjudas, att uti detta
beslut med Ridderskapet och Adeln sig förena.
Och blef Herr von Hartmansdorffs berörde hem
-
s6S
Den ii (Jetober ]. m.
ställan, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
g;de Punkten:
Angående så kallad frankering af bref.
Herr Hjerta; Dä Bevillningsutskottet ej gillat
min åsigt i afseende på frankering af bref „
och således icke gjort något förslag till en sådan
inrättning, skulle det nu vara förgäfves, att söka
tillvägabringa den» Man är vanligen aldeles isolerad,
då ett Utskott afslagit hvad man hemställt.
Jag vill således ej nu begära, att Ridderskapet
och Adeln skall besluta införandet af frankaring.
Men då jag anser förslaget rigtigt , och
icke kan gilla BevillningsUtskottets åsigt, att det
skulle åsyfta en rubbning af Regeringsformen ,
och derföre icke tillhöra Utskottets bedömrnande,
så anhåller jag, att förevarande punkt måtte varda
ogillad, på dst icke en sådan sats, lemrtad utan
närmare uppmärksamhet, må blifva ett prse.
judica! för framtida Bevillningsutskott, att icke
handlägga samma fråga; ty lika väl kan detta Utskott
besluta om frankering af bref, som om losen
till Mantalsskrifvare för debetsedlar m. m.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer med
Herr Hjerta i den mening han nu yttrat, men jag
hemställer.om icke Ridderskapets och Adelns beslut,
i stället för ogillande af Utskottets förslag, må
blifva, att punkten förföl’ej ty i sådant fall hade
man icke sagt .något, hvatken mot eller med.
Den 11 October /. m.
*65
Herr Grefven och Landt Mar/håthen gjorde proposition
till bifall å 9ide punkten,
Ropsdes Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar sk olken
hemställde, att Utkottet* i denna punkt öfver
Herr Hjertås motion, angående frankering af bref,
afgifne yttrande måtte läggas till Handlingarna.
Bifölls.
io:de Punkten:
Angående uträttande af en belöning för ett
fullständigt och säkert Förslag till en Jöibättrad organisation
af P osiver kr Inrättningen.
Herr Treffenberg: Jag anser äfven denna
punkt vara origtigt uppfattat af BevillningsUtekottet,
ty alla sådane åtgärder och ärender, sorn
ega afseende å organisation af Postväsendet, bora
af Riksens Ständers Bevillningsutskott upptagas.
Jag talar visserligen icke af egennytta, ty
jag skulle icke blifvit en af de (äflande; mea
Born jag trott, att man härvid bordt följa de rät,
tåste grunder, har jag ej kunnat gilla Bevillningsutskottets.
Herr Tham: Jag tror det vara Bevillningsutskottets
skyldighet, att uppgöra PöstBevillningen
; men att det deremot tillkommer StåtsUtskottet,
att decidera om de estra utgifter, som
i och för ändamålet komma alt utgå, Detta Ut
-
2?0
Ven 11 October f. >n.
skott är ensamt i tillfälle, att säga, hvarest, eliet
huru penningar dertill skola tagas; Bevillningsutskottet
kan icke göra det.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, blef loide punkten
utaf Ridderskapet och Adeln bifallen.
inte Punkten:
Om begagnande af stämpladt papper till ernt verter
å Bref, blef uppå gjord proposition af Ridder.
skåpet och Adeln gillad.
Herr Hjerta’. Det återstår en fråga, som icke
blifvit vidrördj den nemligen, huruvida duplett,
cliartor skola å PostContoiren uthängas- Något
beslut är icke derom fattadt, och yttrandet om
denna fråga lärer vara så uppstäldt uti Betänkandet,
att hvarken serskild proposition eller beslut
derpå kunnat följa. Jag vet val, att denna fråga
förekommit i tredje punkten, men den står
der blott såsom ett motiv, hvarföre Uandshöfdin
garnes
tillsyn å PostContoiren tillstyrkes  icke
såsom ett förslag, hvilket man till- eller afstyrker,
och på grund häraf äro vi ock ifrån den
saken, utan att hafva fått betrakta den, såsom sig
borde, enskildt för sig.
Jag anser emedlertid den controll, som skulle
vinnas genom duplettchartorne, vara så stor,
att ej någon annan behöfves, som icke innefattas
i en bestämd bokföring. Derföre har jag
också tillstyrkt det beslut, att sådane duplettchar»
lién Ir October /, m.
271
tor hädanefter måtte vid PostContoiren utskrif-'
vas och uthängas till Allmänhetens upplysande;
och jag kan omöjligen inse , hvarifrån BevillningsUtskottet
hemtat det mot förslaget anförda
skäl, att Postmästarne icke skulle medhinna ut-t
skifningen af chartorne. De behöfdes icke förr
än dagen efter postens afgång , men da borde
också hvar och en correspondent hafva tillfälle
att granska, huruvida hans bref verkeligen blifvit,
samt under serskild Nio afskickadt. Jag ber att
Eidderskapet och Adeln täcktes fästa sin uppmärksamhet
på de yttranden, som förut i detta
ämne blifvit framställde. Herr Treffenberg har,
ibland andre, på ett så tydligt och klart sätt visat
de bedrägerier , som vid brefafsändning kunna
ske, och huru all nuvarande controll tillintetgöres,
att jag icke tvekar, att anse hans förslag
och anmärkningar angående duplett-chartor
rigtiga; och af denna orsak kan jag ej annat än
anhålla om proposition , det Eidderskapet och Adeln
må besluta, att duplettchartor för afgående
bref hädanefter böra, för Allmänheten tillgänglige,
vid PostContoiren uthängas; i händelse af
bifall hvartill Bevillningsutskottet torde få sig
uppdraget, att närmare föreslå sättet och ordningen
dervid.
Herr Tham: Jag tror väl, att det vore moje-;
ligt för Postförvaltarne i Småstäderne, att medhinna
den nu ifrågastälide anstalten, att man hvar.’
ken i Stockholm eller i Götheborg låte det sig
göra; der poster komma och afgå hvarenda dag,
och der således förslagets verkställighet skulle leda
till en ökad pertonal. Och då i öfrigt någon
2“2
Ben 11 October f ni'.
serdeles controll deraf icke vore att förvänta, ernedan
det icke är att förmoda, att correspondenter,
boende på landet , skulle resa
till staden för att controllera Postmästaren ,
och de åter , som vistas i staden, snart skulle
tröttna att göra det, har BeviilningsUtskottet
trott sig sakna skäl, att tillstyrka bifall till projectet.
Dessutom är Utskottets Betänkande i
denna del redan bifallit af 2 Riksstånd och
det 3:dje har beslutat att förblifva vid j 818 års
beslut, hvarföre det torde vara bäst att låta frågan
lå förfalla,
Herr von Hartmansdorff', Jag bör först upp-!
lysa, att Posten i Stockholm ickej såsom här blifvit
sagt , afgår hvarenda dag, utan blott 4 dagar
i veckan, nemligen Mandag, Tisdag , Thorsdag
och Fredag, utom Posterne till Drottningholm
och Dalarö, som afgå Onsdagar och Uördapar ,
hvilket undantag knapt kan räknas. Det äro således
tvenne söknedagar i veckan qvar.
Jag
tror att den nu föreslagna åtgärden är vigtig;
samt att controllen icke ligger så mycket deri att
de, som med Posten afskickat bref, verkeligen
gå och efterse, huruvida de finnas å Chartan upptagna,
utan i möjeligheten för Correspondenter
att hinna göra det, hvilken injagar fruktan hos vederbörande,
att deras underslef skola upptäckas. _—
Hvad det beträffar, att 2=ne Stand redan skola fattat
deras beslut i »detta ämne, så bör denna omständighet
icke afskräcka Ridderskapet och Adeln
att ändock afgöra frågan, på det sätt Ståndet finner
vara rigtigt.
Äfven
Zkn i i Öctobtr f. m,
*n
Äfven om man är underlägsen till antalet t
synes man ej böra underlåta, att yttra en mening,
som stödes af öfverlägsna skäl.
lag tillstyrker bifall till Herr Hjertås förslag.
Herr Grefven och Landt Marskalk en hemställ.'
de om Ridderskapet och Adeln ansåg nödigt
att Postförvaltarne borde vid ansvar åläggas, att;
dagen efter det hvarje post algått, till Allmänhetens
åskådande ut hänga collationerade douppletter
af Postchartorne öfver de med den sist afgående
posten expedierade bref, hvilka Chartor,
sedan de sålunda varit intill nästderpåföljande post
åt samma ort för en hvar tillgänglige, derefter
borde öfversändas till HufvudPostContoiret, för
att vid granskning af Räkenskaperne lända till
Controll; samt att underdånig anhållan om behörig
föreskrift i detta afseende skulle till Kongl.
MajU i underdånighet framställas.
Ropades Ja.
Herr Hjerta anhöll, att de Öfrige RiksStänden
måtte in bjudas, att uti detta beslut med Ridderskapet
och Adeln sig förena.
Och blef Herr Hjertås berörde anhållan;
uppå gjord proposition, af Ridderskapet och A”
deln bifallen.
Ridd. o, Ad, Prot. IX Band» Usta Afd. 18,
274 II Octobtr f. tit,
Höglofl. Bidderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan a eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerhem\
Lördagen den II Öctober*
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Företogs till pröfning BancoUtskottets cleö
2 dennes under N:o 58 äfgifne, samt den 9 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
om Bancolåns meddelande emot pant af
^tackjern.
Friherre Cederström, jfacob\ Ifrågavarande
Betänkande har åtskilliga anmärkningsvärda punkter.
Det är nemligen ensidigt förmånligt för egare
af Siångjernsverk, hvaremot Bergmansrörelsens
interesse blifvit alldeles åsidosatt. Jag skulle förmoda,
att då fråga är om beläning af metaller^
den skillnad ej bör göras emellan deras olika t i 11-  verkare* att den enå tillerkännes éh rättighet, från
hvilken den andre helt och hållet uteslutes. f)et
Den II October e, m.
275
skäl Utskottet anfört emot beläning af tackjern,
att priset derå dymedelst skulle stegras, är icke
bevist. Ändamålet med beläningsrättigheten i allmänhet
är ingalunda, att höja priset på vahran,
utan att, genom lemnadt förslag, bereda möjlighet till
en ny och ökad production. Utskottet åberopar
ytterligare som skäl, att tackjernshandel ej är fri,
då denna product icke får säljas af hvem, och hvar
sorn helst. Detta tvång är dock genom en i sednare
tider utfärdad Kongl. Författning i det närmaste
undanröjdt.
Då Utskottets Betänkande således ej är grunidadt
på verkliga skäl j förmodar och anhåller jag, att
detsamma må varda återrémitleradt, och Bergsmän
hädanefter blifva berättigade till beläning af deras
production, hvarigenom en större tillverkning
af tackjern skall åstadkommas, och hvilket åter
i isin ordning jemväl kommer Bruksegaren
Itill godo.
Herr Hjerta, Gustaf: jag kan för min del
ej annat än tillstyrka bifall å Betänkandet. Det
synes mig vara grundadt på goda skäl. Tackjernet
är endast en rudimateria, som egentligen ej är af
något värde förr, än det blifvit bragt i en annan
form, Jag kan ingalunda, hvad mig angar,
infalla, att Bankens låneskyldighet utsträckes ända
derhän; ty ehuru Banken fick full säkerhet
så vidt den berot af valutans tyngd, kunde den
dock blifva oviss i afseende på varans värde; emedan
det kunde hända, att tackjernet så betydligt
föll i priset, att man ej kunde blifva utaf
dermed. Under det man begär lån på ett slags
Ven II Octaler t. m,
tillverkning, synes det vara nödigt att bestämma
några vissa principer för beläningsrättigheten ,
och ibland dem först och främst,att varan skall vara
färdig lill skeppning eller bruk; ty annars skulle
man slutligen komma till den punkt, att man vid
en annan Riksdag skulle sätta i fråga att beläna sjelfva
malmen, sedan den blifvit rostad, eller till
och med kanske medan den ännu vore rå.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelmi
Som jag varit en bland dem inom BancoUtskot*
tet, hvilka bidragit till ifrågavaranda Betänkande,
anser jag mig pligtig, att här anmärka, att då det
är allmänt kändt, att tackjern ej är tillåtet att
exportera, derföre att det icke kan betraktas annorlunda,
än såsom en rudimateria, hvilken bör
inom landet förarbetas. Och då, i händelse den
begärta beläningsrättigheten blifvit medgifven
deraf lätt kunnat uppkomma ett stegradt pris på
rudi materien, hvarigenom stångjernstillverkarne
skulle blifva lidande och sjelfva stångjernstillverkningen,
vår hufvudsakeliga exportartikel, förminskas;
hafva Utskottets flesta Ledamöter ansett
vådligt att belåningen medgifva, och tackjernets
höga pris de sednare åren synes bevisa, alt afsättning
af denna rudimateria ej bör saknas minst
i en tid, då en ökad export på Södra America är
att förvänta.
Dessa skäl för bifall af Utskottets Betänkande
äro ej vidlyftigt framställde hvarken af Utskottet,
eller nu af mig, men de torde vara så
giltige, att någre flere ej behöfva anföras.
Ven 11 Oclober c. m.
277
Herr von Hohenhausen, Michaél'. Jag har föga
att tillägga till hvad de tvenne siste Talarne
anfort- Jag vill blott fästa Friherre Cederströms
uppmärksamhet derpå, att då hans förslag om beläning
å alla vähror icke gick igenom, utan blott
2:ne slag deraf blefvo i Financeplanen beräknade,
så och då tackjern i följd deraf ej är en exportabel
vara , kunde fråga ej eller uppstå om
dess beläning. Hvad det tackjern angår, som på
grund af en serskild Traetat till Finland öfverföres,
så är dermed ett alldeles speciell förhållande,
och någon beläningsrätt derå torde icke
böra äga rum, då det på intet sätt är beböfligt.
Herr Tham, JVoWath ; Jag tror, att BancoUtskottet
uteglömt ett af de förnämsta skälen mot
beläning af tackjern. Det lär nemligen icke vara
möjligt, att beläna det annorstädes, än upplagdt
1 Stockholm. Här har åter Bergsmannen
ej något upplag. Det blef således Köpmannen,
som ensam skulle begagna lånorättigheten. På
detta sätt skulle, om Friherre Cederströms mening
bifölls, Bruksidkaren betydligen skadas, utan
att någon nytta derigenom tillskyndades tack.
jernstillverkaren. Detta skäl verkar hos mig till
bifall af Betänkandet.
Friherre Cederström: Det har blifvit yttradt
såsom orsak dertill, att beläningsrätt å tackjern
ej är medgifven , att detta icke år någon färdig
product, och att man i conc< quence af en sådan
tillåtelse slutligen skulle komma att beläna sjelfve
malmen. I händelse en redan frambringad metall
ej ansea färdig, hemställer jag, om man kan
Den ii Oclobtr e. rn.
anse stangjernet vara en färdig product, emedan,
det är långt ifrån att hafva upphunnit höjden af
förädling.
Man har sagt, att tackjern ej är tillåtet till
export; men det är likväl icke förbudet och ex-;
porteras derföre ock årligen,
Det har ytterligare blifyit anmärkt, att blott
exportvaror skola få belänas ; men detta är origtigt;
ty i Betänkandet står exportabla varor.
Herr Tham har yttrat, att taekjernet ej
skulle kunna med säkerhet uppläggas på något annat
ställe, än i Stockholm. Jag hemställer likväl,
hvad semi hindrar, att på alla andra vigar
fceläna tackjern på samma sätt, sorn stångjern; ty
säkerheten lär vara enahanda. Om Bergsmannen,
icke vill aflemna sin vahra I våg, blifver det;
hans ensak; ty vill han helana den, miste han
lika med Bruksidkaren vågföra densamma. Jag
förnyar således min anhållan om återremiss.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag utbeder mig,
att få anmärka, huruledes, efter mintanka, Friherre
Cederström lärer sammanblandat tvänne olika
frågor. Den första, om det är rimligt, att
tackjern är förbjudet till export; den andra, huruvida
denna vahra, hvilken ej får exporteras,
är att anse såsom en inhemsk exportabe! production;
(Emedan conventionen om tackjerns försäljning
lill Finland härleder sig från den tid,
då denna Province tillhörde Sverige.)
Den n Octobtr e, m, 37g
Hvad den törsta frågan beträffar, sa, antingen
det är rimligt eller icke, innefattas exportförbudet
i Bergslagsprivilegierna, hvilka icke äro
gifna för ro skull ; utan grundade på skyldigheten,
att underhålla Bruken med en rudimateria,
gom bör inom landet förädlas, och icke,, som fördom
skedt, utgå i egenskap af osmundsjern eller
malm.
Jag tillstyrker derföre. att Betänkandet må
bifallas.
Herr Pereswetoff Morath: Jag har anhållit
om ordet egentligen för att, i anledning af hvad
friherre Cederström anfört, upplysa, att, export
af tackjern ej är tillåten annorlunda, än på grund
af en Tractat mellan Sverige och Ryssland och
till ett ganska ringa belopp. Jag lärer förbigått
denna omständighet i mitt förra yttrande- Någon
allmän export^rättighet i afseende på tackjern
kan således ej anses vara medgifven.
Herr Grejven och, LandtMarskalken frågade*
om Ridderskapet och Adeln ansåg BancoUtskottets
Betänkande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärknjngap,, till Utskottet återremittas.
Ropades. Nej..
Hvarefter. Herr Grejven och Landt Marskalken
gjorde proposition till bifall å Betänkandet, hvilken
proposition med Ja besvarades.
friherre Cederström: Jag anhåller, att få till
Ven i| October e,m.
Protocollet anmäla min reservation mot Ridderskåpets
och Adelns riu fattade beslut, hvilket jag
anser sti i uppenbar strid mot det Riksens Ständer,
t afseende på Finaneema, redan vidtagit,
Föredrogs å nyo Stats,- och BancoUtskottens
den a dennes under 513 afgifne, samt den/ derpåföljde
på bordet lagde, Utlåtande ÖfveE gjorde an.
märkningar vid Utskottens förut rneddeldte Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, angående ytterligare anslag för Fullbordandet
af Gotha Canal.
Grefve Cronhjelm Polycarpus, anhöll, att
Stata- och BancoUtskottens förevarande Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet intill nästa
Plenum,
Herr Dalman, Lars jjohan, förenade sig med
Grefve Cronhjelm.
Herr Grejven ock Landt Marskalken förklarade,
att då flera Ledamöter önskat, att Stats-och
BancoUtskottens Tillåtande måtte ytterligare hvila
pa bordet, detsamma jemväl lomme, att, enligt
49 §. Riksdagsordningen, derstädes förblifva hviUnde
till nästa Plenum,
Föredrogs å nyo och bifölls Banco Utskottet#
dea 2 dennes under Nto 59 afgifne, samt dea §
Den l r October c, ni
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande
om utsi räckning af den medgifne Lanerättigheien
i Banken å de såsom pant antagne motaU-effecter,
Ä nyo föredrogs Stats- samt Allmänna Be«
svars- och OeconomieUtskottens den ao sisiledne
September under N:o 511 afgifne, samt den 7
dennes på bordet lagde, Utlärande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, rörande Kronoskogarne,
samt öfver åtskilligt dermed gemenskap
ägande motioner.
Herr Printzenskjöld,t Axel, anhöll, att delta
Utlåtande måne ytterligare fä hvila på bordet intill
nästa Plenum.
Herr Dalman, Lars ffohan} förenade sig med
Herr Printzenskjöld.
Herr Grefven och LandtMurskalken förklarade,
att den af flere JLedamöter sålunda gjorde
begäran om Utlåtandets ytterligare hvilande på
bordet intill nästa Plenum icke kunde, enligt 49
§. Riksdagsordningen, förvägras.
Vid förnyad föredragning af LagUtskottets den
26 och 2y sistledne Septembar under Nlis I90
och 192 afgifne, samt den 9 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtanden , i anledning af
Den ii October e. m.
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut med-,
deldte Betänkanden:
Ilo. Ofver Kongl. Maj;ts' Nådiga, proposition,
angående förklaring öfver 5.‘te §. uti 25
Cap. RättegångsBalken, samt 4:de §. uti 3:dje Cap.,
Missgerning Balken.
2:0. Angående Expeditionssättet af Kongl..
Majlis Nådiga Resolutioner i Besvärsmål;
Fann Ridderskapet och A,deln, att, enär sist
nämnde Betan konden redan blifvit af Rodderska.,
pet och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande.
Utlåtanden borde läggas, till Handlingarne,
Föredrogs å nyo, och bifölls Lagutskottet®,
den 26 sistledn,e September unde? N,!°. 191 af—
gifne, samt den 9 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande öfver
väckt fråga om mildring i BtrafFet för Vaktkarl, sorn
af försummelse eller vangömmo släpper fånge lös,.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets den(
*6 sistledne Augusti afgifne, samt den I si etle
d n e September eftermiddagen på bordet lagde
Memoiial, innefattande Utlåtande öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte Memorial,
angående Friherre Wrangel® H. Motion^
att Intioduction 3 Riddarhuset hädanefter icke.
Den 11 Octobcr e. m. 2S3
pgå emellan Riksdagarne af RiddarhusDirectionen,
titan endast af Ridderskapet och Adeln under på,
stående Riksdag meddelas.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus'. Då, i anseende
till de vigtigare ärenden, sorn en längre tid
påkallat Ridderskapets och A.delns uppmärksamhet,
Utskottets första Memorial i detta ämne redan
torde hafva undfallit de flestes minne, så
anhåller jag att, å Utskottets vägnar, få angifva
den synpunkt, hvarutur Utskottet betraktat så
väl sjelfva motionen, sorn de anmärkningar, hvilka
föranledde återremiss af Utskottets första Memorial.
Den n Junii väckte Friherre
JJenning, den motion, att introduction endast
rnåtte under riksdagarne beviljas, Under discussionen
upplyste Hans Fxcellenpe Herr Grefve
De la Gardie, Jacob, att detta bjist kunde vinnas
genom uteslutande i RiddarhusDirectionens
instruction af det stadgande, spm hittills berättigat
Directionen att mellan Riksdagarne bevilja
introduction. Den g:de Julii afgaf Utskottet dess
Memorial, hvari först uppgafs, hvad de äldste
Riddarhusordningar i detta afseende stadga, att
nemligen den af 1626 innehåller, att den adlade
skulle sig te på Riddarhuset, hälst när möten
hållas för att blifva inmatriculerad, att 1762 ars
Riddarhusordning icke stadgar något härom, och
att 1778 Konung Gustaf den 3:dje upplifvade
1626 års Riddarhusordning, som blef gällande
intill j 80g och 1810 årens Riksdag, då en ny
antogs, att denna icke tilläter Ditectionen, att
284 Den 11 Octobcr et m.
bevilja introduciion, att Matrikeln utvisar, att
ända tills på 177° talet, introductiorier aldrig
mellan Riksdagar ägde rum, men att sådant se.
dan någon gång skedt, förmodligen emedan det
ej var förbjudit, och slutligen att det nu gällande
bruket endast grundar sig på Ridderskapets
och Adelns enskilda instruction för RiddarhusDirection^n
af 1810 och 1818, hvilken det således
ankommer ensamt på Ridderskapets och A«
delns godtfinnande, att i detta fall förändra. Ulakottet
visat vidare, att genom denna förändring
icke den nyadlades eller upphöjdes representationsrätt
förnärmas, emedan fråga om en sådan
först vid Riksdag kan uppkomma, och att dessutom
ej heller förhindras öfrige fri- och rättigheter,
sorn den förlänte värdigheten åtfölja, emedan
de, enligt nu gällande författningar af
1775 och 1 8oo, vidtaga, så snart den adlade fullgjort
pras-itanda, och sig till introduction hos Directionen
anmält. Uf*kottet yttrar sig icke inse
någon olägenhet af den äskade förändringen, men
väl den fördel, att den befrämjar ordning, och
lämnar Ståndet tillfälle, att lära känna de nya
medlemmarne, innan dem lämnas något prof af
allmänt förtroende. Utskottet föreslår derföre,
att, till bibehållande af alla hittills gällande för.
fattningar rörande introduction, den adlade eller
upphöjde personen borde anmäla sig, innom 2:ne
års förlopp, hos Directionen till introduction,
och, efter fullgjorde piaestanda, åtnjuta de värdigheten
åtföljande öfrige fti- och rättigheter,
tnen först vid Riksdag introduceras, hvilket närmast
öfvereusstämmer med de äldre Riddarhusordningarue,
så mycket mindre genom nu gäl
-
Ben 11 October e, m, jg5
lande grundlag upphäfne, som denna grundlag*
l|4:de§. innehaller, att Ständerne »kola tillgodonjuta
sina oförändrade privilegiet, förmoner,
rättigheter och friheter.
Delta Utskottets Memorial blef med anmärk,
ningar återremitteradt, och det svar, Utskottet
deri i det nu upplästa Memorialet afgifvit, anhåller
jag att i korrthet få recapitulera. Utskottet
yttrar först, att rättigheten att vägra introduction
utgör en särskild fråga utom gränsorne
för memorialet, emedan den ej i motionen blif.
vit nämnd, eller eljest särskildt till Utskottet remitterad»
Utskottet delar derefter de öfrige anmärkningarne
i 3:ne slag: 1:0 sådane som innehålla,
att Memorialets antagande skulle medföra
inskränkning i Konungens rätt att adla eller i
Grefligt och Friherrlig! Stånd upphöja ; sto sådane,
som innefatta, att 51$. Riddarhusordningen
icke står tillsammans med förslaget, emedan den
förmenes innehålla yttranden hvaraf kan slutas,
att introduction mellan Riksdagar får äga ruin;
3.0 sådane, hvilka innehålla, att nu gällande författningar
af 1775 och 1800 om tiden för prestanda
och forum för anmälan till introduction
tillika utmärka en rätt å den upphöjdes vägnar,
att genast blifva introducerad, och att Utskottets
förslag således på origtig väg åsyftar en förändring
i dessa författningar. På första anmärkningen
svaras, att förslaget ej är i strid med Regeringsformen,
emedan denna grundlag, jämte
förklarande om de oförändrade privilegiernes lill.
godonjutande, innehåller, att Ridderskapet och
Adeln representeras, enligt Riddarhusordningen
286 Oen I1 Octobcr e. nii
Och således ingen strid kan med Grundlagen upp;’
stå om sättet för representation, hvaraf följer,
att ett bud, som stadgar, att den adlade eller
upphöjde ej förr än vid Riksdag kan introduceras,
eller, som är detsamma, få sin plats såsom
representant på Riddarhuset j då representation
först karl komma i fråga , ej ingriper på grundlagens
område. På andra anmärkningen svarasj
att Utskottet ej för sin del finner j att 51 §. Riddarhusordningen
berättigar till introduction mellan
Riksdagarne, hvarföre Utskottet, som i det
förslag till ny Riddarhusordning, hvilket redan
blifvit inlämnadt, bibehållit denna $. oförändrad^
och afvagtar Ridderskapets och Adelns utlåtande
däröfver^ Så mycket mindre tror sig före Siandet
böra ingå i ny granskning af denna §. Hvad
åter tredje anmärkningen vidkommer, erinrar Utskottet
å nyo j att 1775 och i8oö åfens åberopade
författningar innehålla , att man hos Directioneti
skall anmäla sig till introduction j och
icke att man hos Diréctiönen skall erhålla intröduction,
och att förslaget således alldeles icke
strider möt dessa författningar.
Sedan jag nu visat, att inga betänkligheter
mot förslaget förefinnas, anhåller jag om Herr
Grefvens och LandtMarskalkén* proposition , till
bifall därå.
Friherre Cederström, Jacob; Sedan RiddarhusUiskottets
Memorial blifvit uppläst, skulle jag
förmoda att Ridderskapet och Adeln tillräckligen
inherntat innehållet deraf. Jag vill således blott
lasta uppmärksamheten å eonclusionen derå, det
Den ii October e. m. 237
'påstås, att tillämpningen af 1775 års Författning
ej rubbas derigenom att introduction blott beviljas
vid! Riksdagar, hvilken tanka Utskottet stöder
på följande* ”att de, hvilka i Adeligt Stånd
”blifvit upphöjde, eller med högre värdighet bebådade,
skola komma i åtnjutande af alla värdig”heten
åtföljande företrädesrättigheter, så snart de,
”efter fullgjorda prestanda, sig till introduction
”anmält” Orden sig till introduction anmält har
Utskottet understrukit -t men icke orden ”sedan
”de sina diplomer uttagit” ty deraf följer, att detta
stadgahde har afseende på något annat , än att
betala afgiften, émedån dit äfven hörer den nya
ättens nummer. Det vöre interessant att veta,
om icke nummern hör tili diplömet, och huruvida
detta utlemnas, innan nummern blifvit af
RiddarhusDirectionen ditsait. Om detta icke sker,
lärer Utskottets slutledning Vara origtig.
Herr Lejrént Johan Pehr; jag kan ej finna
något skäl, att antaga det nya förslaget j och frångå,
hvad hittinlills varit öfligt. Det skulle innebära
en afsigt hos Ridderskapet och Adeln att
tillvälla sig rättigheten att hein introduction, hvilket
jag åter anser vara rakt stridande emot Grundlagens
både bokstaf och anda. Utskottet och
Grefve Cronhjelm hafva sökt göra den satts gällande,
att den åsyftade förändringen éj skall medföra
hagon rubbning i stadgandet af 1775 års Konungabref,
emedan den upphöjde ej skulle gå i misthing
äf sina rättigheter,allenast han fullgjorde piaestanda
och sig till introduction anmälte. Nu är
likväl förhållandet Bådant, att när Ridderskapet
toch Adeln sarnias till Riksdag, är dess första å
-
*83 B*n Ii Octoler e. nu
\
liggande, att välja Electorer, som äter utse UtskottsLedamöter,
hvarefter Riksdagsmålen blifva
föredragne. Den nyadlade blef således utesluten
frän rättigheten att välja, och väljas till Elector,
eller Utskotts Ledamot. Örn detta ej skulle
inträffa med dem, som blifvit upphöjde i Grefligt
eller Friherrligt Stånd, gingo de åtminstone mi.
steorn, att blifva Ordförande i de Utskott, hvar.
uti de invaldes. Jag hemställer derföre, om icke
en verklig rättighet blef den nyadlade betagen, i
händelse han nödgades afbida Riksdag, föt att
vinna introduction? Och måhända att en sådan,
ehuru nykommen, skulle kunna äga någras förtroende,
att utses till Elector eller Utskotts-Ledamot.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra,
yrkar jag afslag å Utskottets Memorial.
Herr Printzensköld, Axel: Jag vill ej ingå 1
granskning af hvad den siste värde Talaren anfört,
emedan jag tror det vara tillräckligt ordadt
om, huruvida Ridderskapet och Adeln är berättigad,
att vägra introduction, eller icke. Jag ära.
nar endast besvara slutet af hans yttrande dermed,
att valet till Electorer och UtskottsLedamöter ej
företages i Ridderskapets och Adelns första Plenum
vid Riksdagarne, och att innan något annat
sker, skulle ju Herr LandtMarskalken utan svårighet
kunna göra framställning om deras introduction,
sorn mellan Riksdagarne blifvit adlade,
eller i högre värdighet försatte.
Hvad
Den II Oclnber r, m.
Hvid Friherre Cederström yttrat om infö»
rande af ättens nummer i diplomet, lär vara ett
misstag, emedan diplomet utfärdas af Kongl. Maj:t,
och icke af RiddarhusDirectionen ; och detta diplom
mäste endast ä Riddarhuset uppvisas. Annat
är att fullgöra prestanda; och annat att Uppvisa
diplomet. Sedan detta skedt och introduction
blifvit beviljad, kan nummern på den nya
ätten ganska lätt införas.
Friherre Cederström: Jag anhåller, att Herr
RiddarhusS^creteraren måtte upplysa, om icke,
då diplomet uttaees, Attens nummer vid samma
tillfälle deruti finnes införd.
Undertecknad RiddarliusSecreterare: I anledning
af den fråga, som till mitt brsvarmde blif.
vit framställd, får jag äran upplysa, att då diplomet
från Kongl. Cancelliet utfärdas, finnes
deruti icke införd ättens nummer, utan blott upp.
taget Kongl. Maj:ts höga beslut, att personen
blifvit i Adelig!, Friherrlig! eller Gref] gt Stånd
upphöjd. Sedan detta diplom blifvit inför Riddarhus
Directioner. presenteradt, och anmälan skett
om fullcjorde piasstanda, meddelar Directionen
introduction, och anteckning så väl derom, sorn
om ättens namn och nummer a Riddarhuset göres
å Diplomet . Denna anteckning, som underskrifves
af RiddarhusSecreteraien, lyder sålunda;
t»
Ar den blef ofvanstående Diplom
inför Höglofl RiddarhusDueciionen anmäldt, samt
Ridd o Ad Prof. IX Bind, lista Afd. 19.
Dm i i Or! aler r. nu
Introduktion i anledning däraf under N:o
(biand Ridders- och Adelsmän, Friherrar, Grefvar,
) å Riddarhuset heviJjad It ; Betygat
Friherre Cederström'. Sedan nu blifvit upplyst,
att den Adlade ättens nummer införes å Diplomet,
hemställer jag, huru det kan stå tillsammans
med en sund slutkonst, att blotta anmälan
til! intfoduction skulle i detta afseende göra tillfyllest,
emedan, då diplomet från RiddarhusDirectionen
uttages, den actus redan är fullgjord,
att ättens nummer blifvit införd.
Herr voti Hohenhausen, Michael: Jag ämnar
icke vidlyftigt afhandla ett ämne, som förut blif.
vit tillräckligt utveckladt. Jag vill blott besvarafhvad
Friherre Cederström anfört. Det blef
nemligen förra gången klart upplyst, att det är
en väsentlig skillnad emellan immoirictilering och
introductian. RiddarhusDiteciionen har hitintills
befattat sig med begge delarne, hvarföre den ock
låtit påteckna diplomen, att den nya ätten blifvit
intagen under den och den nummern. Om
Hirectionens befattning med introductioner upphörde,
vore det i stället blott anteckning om fullgjorde
prestanda, som af Directionen skulle meddelas.
Detta är förut visadt , och Utskottet har
åberopat facta, på grund af hvilka jag för min del
ej annat kan än tillstyrka bifall å förslager.
Grefve Cronhjelm Jag uppträder icke för att
inför Ridderskapet och Adeln försvara RiddarbusUtskotter
emot det tillmäle af bristande slutkonst,
som blifvit detsamma gjordt af en värd
V*n It Öctober e.' m.
Talare midtemot. Utskottets förmåga art sluta
kan inherntas bade af detta och flera Föregående
Memorial. Men då den värde Ledamoten trott
sig finna en motsägelse deruti, att orden : ”sedan
de sina diplomer uttagit,” ej blifvit i Memorialet
understrukne, på sarbina sätt Böra skedt med
tittrycket; ”sig till introduction anmält," tror jag
mig böra nämna, att häruti likväl ingen motsägelse
finnes; ty det uppstår för den nyaulade
intet hinder att uppvisa diplomet , oaktadt ättens
nummer deruti ej blifvit införd ; och hela skillnaden
kommer a t bestå deruti^ att i stället för
att det nu heter ”uppvist inför RiddarhusDireétionen,
” skulle det framdeles heta ”uppvist inför
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, samt immatriculeradt
under den och den nummern.”
Herr bon Hartmansdorff, Augusr. Hvad sjelfva
frågan angar, har jag derom redan tillförene
inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln yttrat mina
åsigter; och jag vill således vid detta tillfälle
hufvudsakligen hälla mig till formen för ärendets
behandlingi
Bet finnes tré alternativ För afgöra ti (fet af
detta inål. Bet första är att bifalla Utskottets
Memorial, sorn går ut derpå j att hr Tnstructiöhen
för RiddarhusDirectionen borttaga tillåtelsen,
att embllan Riksdagarrie meddela iritrodiic ion ,
bch derjemte bibehålla den §. oförändrad, som för
härvarande, under nummer 51 , finnes uti nu
gällartde Riddarhusordning i händelse Ridder*
skaftet och Adeln yrkar proposhion derpå har
jag anledning befara, det Herr Grefven och LandtMarskalken
anser saken vara af beskafFebhet, att
29*
Den 11 October r. m.
proposition derå ej bör framställas, pa grund detC
af ati ordet likväl, sorn slår i ofvanriämnde 51 §.
anses syfia på introductionens beviljande af Directionen;
och att en dylik förändring skulle va.
ra stridande emot 1775 och 1800 arens Författningar,
som föreskrifva 2 år, inom hvilka den i.
Adelig, F riherrlig eller Greflig värdighet upphöjde
skall sig till introduction anmäla. Om Ridderskapet
och Adeln yrkar en proposition, sorn
H err Grefven och LandtMarskalken vägrar göra,
och frågan hänskjutes till Constitutions-Utskoctets
pröfning af formen, så är det fruktansvärd!,
att sjelfva saken icke får den vändning, som jag
och flera med mig skulle önska.
Det andra alternativet vöre, att ur RiddarhusDirectionens
instruction utesluta tillåtelsen att
meddela introduction, och efter denna förändring,
lämpa innehållet af 5» §. RiddarhusOrdningen,
i hvilken händelse jag förmodar, att Herr Grefven
och LandtMarskalken ej skulle draga i betänkande,
att framställa proposition. Men då skulle
måhända inträffa, att Kongl. Majit vägrade sin
ganction å RiddarhusOrdningen i dess förändrade
akick; hvadan Ridderskapet och Adeln skulle, äf.
ven i detta fall, förlora på företaget.
Den tredje utvägen vore den, att tillåtelsen
för RiddarhusDirectionen att meddela introduction
förblefve qvarstående uti instructionen , och att
man likaledes lät 51 § RiddarhusOrdningen, så
vidt den angar denna sak, förblifva oförändrad. Ridderskapet
och Adeln bevarade i det fallet sin rätt,
i afseende på introductionens beviljande, likadan,
Den 11 Oelober e, m.
293
som hitintills, utan att något vinna, men också
ulan att något förlora. Ehuru jag ännu är af
lika tanka i hufvutisaken, som jag förut ytfrat ,
anser jag dock klokheten bjuda, att ej äfventyra
hvad man äger, i afsigt att vinna något derutöfver.
Af sådan orsak til styrker jag älven Rid —
derskapet och Adeln, alt lemna Riddarhus Directioneis
instruciion i denna punkt oförändrad,
samt att endast lägga Utskottets Memorial till
Handlingarm, eller låta det förfalla.
Friherre Cedarström-. Det mågerna vara Grefve
Cronhjelm förbehållet, att origt igt uppfatta, hvad
jag yttrar. Jag har icke nämnt något om uppvisandet
af diplomet. Jag har endast uppläst orden,
sådane de finnas uti Utskottets Memorial, och der
star: diplomet utlega. Utskottet, som citerat 1775
års Författning, har trott den samma endast hafva
afseende å fullgjorde pitestanda, hvarefter den
upphöjde personen förmenats berättigad , att begagna
sitt nya vapen och titel, oaktadt ätten
icke blifvit introducerad, och et hållit
någon viss nummer. Det är just denna slutsats.
sorn är bestämdt oiiglig; ty di diplomet ätertages
från Riddarhuset, är ättens nummer deruti
införd hvilket utgör sjelfva den actus, sorn
nu mera med introduetion förstås. I öfrigt må
hvar och en allt för gerna anse Utskottets slutkonst
vara r igt ig. Hvad jag nu anfört, torde bevisa
motsatsen.
Herr Lefrén'. En värd Ledamot har, till besvarande
af mina emot Utskottets Memorial gjorde
anmärkningar, anfort, att den nyadlade kunde
Den 11 Oi t ober e. m.
lemnäs tillfälle, att genast vid Riksdagens början
erhålla intrrfäuetion, innan ännu val till Electore.
r och UtskottsRedamöter för sig gått. Jag torde
derföre få fasta upprrärksanaheten på inne*
hållet af 15 §. jemförd med jy och 2*1 §. §•
RiddarhusOrdningen, hvaraf synes, att ali rätt att
deltaga uti dessa val, eller blifva sjelf utsedd till
en sådan person är afskuren, såvida han icke erhållit
ger: ”Dagen förr än Konungen i Nåder kallar
”Ständerna på EiksSalen, sker äfven en dylik anteckning
med 2:ne upprop, dock ej under påstående
Plenum,” 19 §. innehåller; ”Sedan arj”teckningarne
äro förrättade, blifva bänkarne a.f
”RiddarhusSecreteraren och Fiskalen delte, h^rar”yid
iakttages etc ”
Början af 21 §. lyder sålunda: ”Sedan Riksdagen
af Konungen blifvit å Ri.ksSalen öppnad,
”böra nästa Söcknedag derefter, så vida Plenum
”Plenorum icke å samma dag ar anbefaldt, Bänk”mans-
och Electa,rsva'en verkställas.” Om nu
till exempel Kongl. Majit sammankallar Riksens.
Ständer till Plenum Plenorum B en Thorsdag',
så sker sista anteckningen dagen förut och Fredagen
an ställes Bankmans- ecb Electorsvaien. Jag
hemställer då, när den, sorn <-j före Riksdagens
början vunnit introduetipn, skall få deltaga i valen,
efter dessa äro den första förrättning , sorn
yerkställes ?
Herr von Hohenhausen: Jag uer icke, at$
Friherre Cederström ge corn du han yttra dt
Son Ii Octoöer e, m, *95
vederlagt , hvad jag förut anfort} |tmin»tone ian
jag ej finna, att så skedt.
I anledning af hvad Herr Lefrén nämnt
derom, att det ej skulle blifva möjligt för den
nyadlade, att utses till Elector, får j3g först förklara,
att jag anser sådant utan svårighet låta sig
göra, och detta ämnar jag bevisa. Men om ack det
icke förhöll elg på detta sätt, frågar jag hvad
rättighet derigenom biet en sadan person betagen?
Man måtte vät icke äga rätt till en plats ,
innan de föreskrifna formerrfia äro iakttagne. Nu
inträffar likväl vanligen ett uppehåll af flera, ända
till 8 dagar emellan begge anteckriingarne;
och jag inser ej, hvarföreucke hädanefter, på samma
salt sorn fordom, introductioner kunna beviljas
vid första Plenum. Dessa eke ej till följd af
någon Kongi. proposition; &j eller behöfva de,
som söka i utroduction, personligen inställa sig,
utan RiddarhusDirectionen kan endast inberätta,
hvilka dertill sig anmält , hos Ridderskapet och.
jA.deln, sorn då densamma beviljar. På detta sätt
biel det ju för de nyadlade möjligt, att vara tillstädes
vid andra anteckningen, och således äfven
att deltaga uti de derefter skeende valen.
Hnns
Göran? Det är första gången jag har den äran
deltaga i öfverläggningen om detta ämne. När
jag hörde frågan väckas, bekänner jag mig hafva
förmodat den vara af beskaffenhet, ätt ej föranleda
lång deliberation. Hvad jag sedan härom
hört yttras, har öfveriygat mig om en stor fint.
ligiiat hos både Utskottet och dess försvarare, att
Den i i Octobcr c, m.
förklara författningarries mening, 3(1 derunder
dölja målet, soin man har i sigte, och att söka
påskynda dess uppnående. För mindel utber jag
mig få fästa uppmärksamheten derpå, att frågan
här gäller Grundlagarnes helgd, författninrarnes
åtlydnad och Kongl. Majtts rättigheter. Grundlagarne
berättiga Konungen att i A leligt, Friherrlig!
och Grefligt Stånd upphöja förtjerite Män.
De lemna icke rurri för någon annan inskränkning
i denna rättighet, än a«t den nya värdigheten
endast får gå i arf till den äldste manlige
arfvingen, son efter son. Då förhållandet således
är bestämdt, tror jag icke att det tillkommer
hvarken Riddat husUtskottet eller h vilken annan
som helst, att ingå i tydning af hvad, son finnes
uttryckligen förtskrifvet. Nrr man derföre
icke lär kunna påstå, att den Adel, som hädanefter
nämnes, bör få mindre rättigheter än den,
som hitintills blifvit i detta Stånd upphöjd, kan
väl ej eller en författning vidtagas, som inskränker
dessa rättigheter Dä ytterligare, sedan RiddarhusOrdningen
efter tSotj års C institution antogs,
tvänne författningar deruti blifvit af Ridderskapet
och Adeln åberopade och godkände,
hvarigenom tydligen blifvit stadgadt, att den,
sorn blifvit Adlad, skall, efter fullgjorde ptasstanda^
uttaga sitt diplom, så är det väl förtydning
eller åtminstone misstydning att säga, det ingen introduction
deraf skall följa. Och hvad är väl afsigten
med ett 'uppskof 1 detta fall? Sägom det
rent ut! Den är, att Ridderskapet och Adeln
vill pröfva de nominationer, Kongl. Maj;t gör.
Delta är likväl ej enligt med go §. RegeringsFouncn
i och jag protesterar emot ali kränkning
Den 11 October c. m.
äf de rättigheter, sorn i Grundbgarne äro Kon ut -  gen tille i kände.
Herr Lufi éri : Herr von Hoht nhaws n, sorn
upptagil milt yttrande, lur fiägat. hva-i retlighet
de nyadlade kunna hafva att genast vinna
inträde på Riddarhuset, .lag tår , i anledning
deraf, svara, a 11 delia sker på grund af 177531»
författning. Om den ej funnits, hada.jag ej va.
rit berättigad, att deliaga i äreudernas behandling
här genast vid Riksdagens början. Skulle
nu förhållandet verkligen vara sådant jag tiel Uppgifvit,
lärer ock den bevisning förfalla, sora nuti
med de ganska skickligt hopställda meningarne
sökt åstadkomma.
Jag förnyar pä grund häraf mitt afstyrkande
af förslaget, och tillstyrker deremot, att det ina
få bero vid hvad i detta hänseende hit int tils varit
öfligt, enligt Grundlagar oell Furfattningar.
Grefve von Schwerin, Fredric Bagislaus i Jig
ser uti introduetionen ej annat än en ceremoni,
sorn under tvänne seklers lopp varit öflig : en
ceremoni, hvilken ofelbart medför god verkan,
så väl på dem, som vinna inträde, som på dem,
hffilka stå utanför och längta att slippa in.
När Ridderskapet och Adeln ar 1809 gjorde
concessioner, skedde det ti l sina medborgare, för
att bära lika bördor med alla andra medlemmar
af Staten; men man tänkte likväl ej att gifva
bort något, som tillhörde detta Riddarhus. Jag
upprepar det ännu en gång, introduetionea är
398
Den 11 October e. m.
endast en ceremoni; roen jag önskar alt den som
sadan må hibebåll3s, och vara oss helig. Vi
hafva sett den bevarad intill 1772. Ifrån dea
tiden, eller kanske rättare frän t 7S6 upplifvades
förhållanden , som då åtminstone ej vunno Ridderskapets
och Adelns bifall; och om någon nu
lefde, som var tillstädes, då acta publica år 1786
utkommo, så skulle dens känsla ofelbart finnas
öfverensstämmande tned Utskottets. Frågan är
nu ej om annat, än att återgå till ett förhål lånade,
sorn förr alltid ägt rum, att återtaga en rättighet,
hvilken år 1772 ej förlorades, utan blott
bie? suspenderad. Dertill fordras icke mera, än
att stadna vid hvad Utskottet föreslagit. Jag kan
ej finna att Kongl. Majps. höga rätt härigenom
förnärmas; och ingen klokhetsberähiing bör, på sätt
en värd Talare uttryckt sig, hindra oss att hand,
la annorlunda, än vår känsla säger oss vara rig~
tigt. Kongl. Maj.t kan ej vilja utnämna någon
tili Adelsman, sorn icke skulle af oss med öppna,
armar emottagas.
Herr Lefrén har yttrat, att i samma stund
en person här vinner inträde, skall han vara be,
rättigad alt blifva vald till Bänkman , Elector och
alla andra poster, hvilka bero af Ridderskapets
och Adelns förtroende. Då skuiie jag tro, ijfett
ett recommendajionsbref vore af nöden, och att
just derföre hans diplom borde bär uppläsas, på
det alla Ledamöter af Huset måtte öfvertyga^,
att han är förtjent, att genast omfattas med allmänt
förtroende, och ej endast inhemta detta af
ryktet. Dessutom får jag erinra, att då en Riks»
dagsman från en Stad, ett Stift eller ett Härad
Ben ii October e. n. 299
■»Siljes, får han viii från samma stund njuta Riksdagsmanna
rätt; men när han skall intaga sats
i Ståndet, måste han förut legitimera sig. På
samma sätt bör det ock förhålla sig med Adelsmannen
j sedan han anmält sig till infroduction,
det vill säga emottagit Konungens honom lemna,
de vedermäle af Dess nåd, och sedan han hos
Riddarhus Directionen såsom en underordnad Auctoritet
företett bevis öfver fullgjorda piaestartda,
är det mera i sin ordning, att han föres på listan
af dem, som vid Ridderskapets och Adelns första
Plenum må vinna ett högtidligt inträde.
För min del tillstyrker jag således bifall till
Utskottets förslag, såvida Herr Grefven och Landfg
Marskalken ej skulle finna andra lagliga hinde?
mota ett antagande, som jag förmodar utgöra Ridderskapets
och Adelns gemensamma önskan.
Grefve Cronhjelm; Hade en värd Talare midt
emot inskränkt sig att endast tala emot förslaget,
så skulle jag ej upptagit Ridderskapets och Adelns
tid med något yttrande emedan de anförde
inotskälen redan i mitt första anförande blifvit vederlagde.
Men den värde talaren har yttrat, att
han hos Utskottet och dess försvarare röjde en
serdeles fintlighet att, under sken af gällande
författningar, dölja de ändamål man har i sigte
in. rn. I anledning häraf ber jag, att få förklara,
det 'jag ej kanner den måttstock , hvarefter den
■Värde talaren bedötnmer fintlighet; men det känner
jag, att man bäst motsvarar rättvisans fordringar,
da hian i.cM gissningsvis anklagar för af
-
3oo Sen ii Odobcr e. ni.
sider, som aldrig under discussionerne blifvit
yttrade.
Atskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr von Hohenhausen', Hans Excellence Herr
Grefve Mörner har upplyst, att han nu för första
gången deltager i öfverläggningen om detta
ämne, och Herr Grefven har äfven genom sitt
yttrande ådagalagt, aii han ej läst Memorialet.
När frågan första gången förevar, yttrades
väl åtskilligt i afseende på Riddt-rskapets och Adelns
rättighet, att vägra introduction, hvilken af
några förfäktades, af andra åter bestriddes ; men
Herr Grefven och LandtMarskalken återförde discussionr
n till ämnet, hvarefter remiss skedde till
RiddarhusUtskottet, som, ehuru ett och annat i
debatten influtit om rättigheten att vägra inttoduction,
ansåg sig böra förbigå allt utlåtande i
denna omständighet och endast hålla sig vid det
egentliga ämnet. På denna grund måste jag ock
å egna och Utskottets vägnar afsäga mig allt anspråk
pa Advocatorisk skicklighet , ty säkert har
blifvit helt enkelt framställd, sådan den är. Den
Författning af 1775, å hvilken man sig beropat,
utfardades af Konung Gustaf Illjdje efter 1772 års
revolution, och de periodiska Riksdagarnes upphörande.
Den var föreslagen af RiddarhusDirectio.
nen, såsom ett medel att indrifva de afgifrer, som
vid imroductioner äga turn. Den kunde sä mycket
mindre hafva något inflytande på rättigheten
att bevilja eller vägra introduction , sorn Kongl.
Majit pa deri tiden förbehållit sig hös Ridderska
-
