# ID: svediakorp-gov331
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 31,584
# sentences: 719
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dett 9 September j• nt,
73
ligt hvilka värdet af de från Finland årligen
h i t förde vahror syne» vida öfverstiga värdet
af dem som härifrån ditföras, och man härefter
Järan om en Handelsbalance, denna förvillande
och i sitt yttersta resultat sig sjelf
förstörande lära ganska lätt och conseqvent
deraf dragit den slutföljd, att Sverige förlorar
på handeln med Finland. Jag vill ej beträda
tillförlitligheten af dessa beräkningar, som åtminstone
torde tåla någon afprutning. Jag vill
ej heller, mot den nog allmänt rådande meningen
om skadligheten af Finska handeln,
göra den invändniug, som äfven med antagande
af theorien om handelsbalancen, kunde begagna»;
att nemligen denna handel, ehuru directe
medförande förlust, likväl indirecte skulle
kunna bidraga till en större vinst på Svenska
handeln med andra länder. Det är på en
annan och fastare grund jag stödjer mitt omdöme
i detta ämne, acK sorn jag anser Finska
handeln förmånlig lika ‘u väl för Sverige
som för Finland: på den grund nemligen att
ali handel Nationerne emellan är och miste
vara ömsesidigt förmånlig. Det är derigenom
den uppkommit och fortgår oaktadt alla hinder
och inskränkningar, som göra den mindre
gagnelig än den eljest skulle vara. Handeln
har åt sig sjelf lemnat intet annat ändamål än
utbyte af det ena landets produkter emot det
andras, eller, hvad som är detsamma, emot d#t
tom dermed blifvit förvärfvadt: penningar.
Dea aanna ömsesidiga vinsten deraf består just
uti detta utbyte, som åt serskilda Länder för*
Ikaffar hvad de mera behöfva och mer å«tuo
-
74
Den 9 September /. m.
da i stället för det som de kunna umbära eller
mindre värdera. Jag inser nogsamt att härvid
än för det ena än för det andra landet,
och för enskilde handlande både kunna och
måste tillfälligtvis uppkomma förluster; men
sådana tillfälliga förluster bevis* ingalunda att
sjelfva den fris handelsgemenskapen länderne
emellan är skadlig. Också är det förmodeligen
icke så beskaffade, ingen beräkning underkastade
förluster som man menar, då man
påstår att ett land i allmänhet och på det hela
förlorar på handeln med ett annat; utan
man gör vanligen blott en jemförelse af införsels-
och utförsels värdet; och man tror, sällsamt
nog, att det Landet som fått vahror för
ett högre värd® förlorat, och att deremot det,
som fått för ett mindre, vunnit på handeln;
eller med »ndra ord: att den egentliga handelsvinsten
består uti hvad sorn icke blifvit
liqvideradt för Exporten, således uti en fordran,
som man tager för gifvet nödvändigt förr
eller »ednare måste gäldas med penningar; icke
eftersinnandes, att, då Nationerne icke utgöra
stora handelsbolag, uti hvilka delägare ansvara
alla för en och en för alla, det lättligen
kan hända och verkligen stundom händer,
att åtminstone en del af denna fordran aldrig
betalas, och att följaktligen det,är den Nationen,
som gifver, icke den som begagnar, Credit,
den som mest exporterar, icke den som
mest importerar, som är blottställd för en dylik
förlust; och att det dessutom ingalunda är
en följd af Räkningarnes årliga uppgörande,
afet det tilläfventyrs uppkommande Saldo hvar
-
Den g September j. in.
75
je Sr ordentligen med penningar godtgöres,
utan att det ganska väl kan blifva innestående
till ett annat år eller en annan tid, och
sluteligen genom det skyldiga Landets ökade
export directe eller indirecte afbördas. Men,
säger man, detta inträffar ej med Finska handeln,
Väre Köpmän få intet eller obetydligt
på Credit, och Finnarne som sälja till Sverige
för mer än hvad de härstädes uppköpa och
härifrån dem tillsändas, taga contant betalning
för öfverskottet, och draga våra penningar ur
Landet. Må vara: det betviflas icke att så
tillgår: desse penningar hvad äro de? BancoSedlar,
fordringsbevis på Svenska Banken, som
•icke inlöser dem och ej heller derföre godtgör
någon ränta, och hvilkas värde således ej
annat kan än vara obestämdt, vacklande och
merendels till försämring lutande. Desse BancoSedlar
emottager den Finske Säljaren tf den
Svenske köparen: i stället för att sälja sin
vara på den enskilde köparens Credit, säljer
han den, om jag så må säga, på Bankens Credit.
Att häraf någon förlust skulle förorsakas
Sverige kan jag icke finna, utom i den händelse
att Banken framdeles inlöste sina sedlar
till ett högre silfvervärde än det hvartill Finnarne
dem emottagit; men sorn denna händelse
ar föga att förvänta; så torde man i det
hänseendet kunna vara obekymrad; och det är
troligen icke med uträkning på förbättring af vår
Vexelcours och vårt sedelvärde, sorn Finnarne
gerna emottaga Svenska BancoSedlar, utan emedan
de här efter behof kunna köpa varor
eller vexlar för desse sedlar, som de cmedler
-
Den g September J'. m.
tid använda såsom bytesmedel inom sitt eget
Land. Sådant var törbållandet äfven den tid
Finland lydde under Svensk spira, och det är
lyckligt att det icke med detta Lands afträdande
alldeles upphörde. Kanske håfve vi
till en det att tacka denna omständighet, nemligen
vårt sedlars användbarhet i Finska handeln,
för det att deras värde någorlunda bibehållit
sig desse sednare åren, och på det hela
icke undergått en betydligare försämring än den
redan nog betydliga, som Finske ej mindre än
Svenske innehafvare af Bankens Sedlar eller
derpå lydande fordringar måste vidkännas i
följd af den stora Sedelutgifningen åren 18oy
och 1810, hvarigenom på en gång desse sedlars-och
fordringars verkliga värde tild mer än
hälften förminskades.
Man torde medgifva att de Svenske BancoSedlar
som äro i Finland elier komma dit,
antingen qvarblifva der eller återkomma hit.
1 förra fallet fortfar Sverige att tillgodonjuta
en Credit, sorn ingen ränta kostar; i det sed-,
nare betalar det med produeter eller med för
produeter erhållne vexlar en Credit, som det
åtnjutit å erhållne Finska varor. Uti intetdera
fallet uppkommer, så vidt jag förstår någon
förlust för Sverige. De förbrukade Finska varorne
hafva underhållit och lifvat den Svenska
idogheten, lika som de Svenska varorne
och penningarne bidragit att underhålla och
lifva den Finska; båda Länderne hafva genom
Den ^ September J. nt.
77
handeln blifvit försedde med förnödenheter
till lindrigaste pris; och resultatet visar sig
sorn det bör vara förmånligt för dem båda.
Om deras förmögenhet och industrie det oaktadt,
under tiden aftynat, så måste orsakerne
dertill ligga uti andra förhållanden och icke
uti handeln; uti naturhändelser, olyckor, eller
hvad helst för öfrigt minskar och hämmar jördens
och arbetets produetionskraft} uti produeternes
ofruktbara användande, och icke uti
deras utbyte, vare sig sins emellan inom Landet
eller mot främmande Länders produeter.
Detta utbyte kan till sin natur och i allmänhet
ej sonat än vara samfällt nyttigt och
förmånligt för alla särkilda Stater i den handlande
verlden, likasom för alla särskilda orter
och inbyggare ioom en och samma Stat, fastän
desse ömsom vinna och förlora derpå, såsom
de äfven ömsom vinna och förlora på andra
yrken och näringsfång. Oklok ej mindre
än ovärdig är den handelspolitik som utgår
från afsigten att vinna på andra Länders bekostnad,
och sådan är den sorn, under omvexlande
former, i Europas fleste Stater, ty värr alltför
länge gjort sig gällande och ännuafmån^
ga yrkas, som uppfunnen af den enskilda snikenheten
och byggd på spetsfundiga theorier,
förvillat Staternes oftast välmenande Lagstiftare
och Styresmän, och som så intrasslat afla industriella,
mercantila och financiellaförhållanden,
att de nu mera icke utan största svårigheter
och ganska kännbara olägenheter kunna redas
och återbringas till naturlig och rättsén
-
Dm 9 September /. m.
lig ordning. Att återbringa dera dertill bör
likväl, som jag tror, vara ett syftemål för all
Lagstiftning i desse ämnen, och således äfven,
hvad utrikes handeln beträffar, i möjligaste
måtto åsyftas, jemväl vid tillfälle af HandelsTractaters
afslutande och förnyande. Med tillämpning
häraf på HandelsTractaten emellan
Sverige och Ryssland kan jag, långt ifrån att
tillstyrka någon inskränkning af den nu tillåtna
Handeln emellan Sverige och Finland,
ej annat än önska dess utvidgande, så vidt de
Respective makternes politiska interresse medi
gifver, och att den måtte befrias ifrån alla da
pålagor och band som icke befinnas nödvändiga
i anseende till det ömsesidiga behofvet
af Tullinkomster och angelägenheten att före-,
komma deras försnillning. Det öfriga torde
för den Finska handeln liksom för handeln i
allmänhet reglera sig bäst af sig sjelft, då de
handlande få sköta sine egne saker efter sitt
eget omdöme, utan tvång eller ledning och
utan annan uppmuntran än frihet, beskydd och
rättvisa.
Den g September e, m. 79
Bilagor
till PleniProtocolIetför elen 9 September,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Ribbing, Arvid:
Då Höglofl. Besvärs, och EconomiUtskot-i
tet med bifall till det Förslag jag vågat framställa:
”att i likhet med hvad Motionairen
framställt äfven under inträffande ledighet i
Consistorielt pastorat, förening om blifvande
Fastors rätt må kunna verkställas,” så synes
väl genom orden: i likhet med, ingen tvifvel
vara att ju Förslaget är bifallet, sådant som
jag framställt det; msn då vi ofta — ej längesedan
inom detta rum
haft exempel på
olägenheten af mindre bestämda uttiyck i Betänkanden,
anhåller jag att Utskottet matte,
genom återremisä sättas i tillfälle, att, i stället
för hänvisning till min hemställan, densamma
i sitt utlåtande intaga.
Herr Biskopen af Wingård har vät i sin
reservation ansett 3 månaders tid otillräckelig
för Föreningsförrättningen, och att den således
ej kunde hinna att ske före valet. Detta äc
endast att befara, i den händelse Consistorium
dröjer, att om Förrättningen förordna, hvilket
möjeligen skulle kunnaj föranledas af en
8ö
Den 9 September t. 'm.
mindra bestämd Redaction i den blifvande För.
fattningen^ ty det är bekant, att om än Pastor
icke med Församlingen öfverenskommer
vid förrättningen, Verkar detta icke hinder emedan
Kongl. M«j:t i alla fall sluteligeri bestämdt
algor frågan. Emedlertid, till förekommande
af alla betänkligheter, torde följande
förändrade lydelfe af Betänkandet möjeligen
kunna »ntagas: ”När ett Consistoriel
Pastorat blir ledigt, skall Consistorium genast
g* j Författning om förenings upprättande,
jemlikt Koogl. Brefvet dea 3 April 1816 och
Kongl Förklaringen den 12 November 1819,
sä att denna förrättning, så vidt möjeligt är,
inom Församlingen kan för sig gå förr än Förslaget
uppgöres; börande Consistorium förden
blifvande Kyrkoherden utse en Fullmägtig,
som hans rätt bevakar och hvilken jemte KroooOmbud,
ConsistorieFullmäktig och Ordföranden
i Sockenstämman bör vara närvarande.
Vid desse föreningar kungöres Församlingen
uttryckeligen, att ingen annan grund kommer
att gälla för Prestera t tig heternes utgörande äö
den förening, som af Kongl Majit, efter redan
stadgad ordning, på 25 eller 50 år i Nåder
fastställes
Herr
Biskop af Wingård framställer medbroder
bästa såsom motiv för sin reservation
emot Utekottets Betänkande, men jag tror icke
att Presterskapet i allmänhnt förlorat på de
hittills upprättade föreningar och äfven jag afsag
med motionen våra Religionslärares bästa1
&e'i t) September e, rn.
il
fatt icke deras sorn vingla sig tiil Pastorater
på bekostnad af redliga medsökande, hvilk»
kanske under hela sin lifstid lått gå miste om
ett bröd, för det de icke varit nog oförsynte
att bjuda Församlingen materiel ersättning at
tin-j Löneiörmoner, för hvad i »ndeligt afser
ende brister.
Emedlertid är jag gl*d öfver att i »11-  inänhet bättre tänkesätt råder hos det Prästerskap
och den Biskop åt hvilka Keligionsvården
är anförtrodd i den ort jag bebor; då de
medrden öppenhet deni ägnar, icke nöja sig
med att undangömma och öfversmeta den
mensklig» skröpligheten, utan inom sitt stånd
söka, att med rotterne borrträosa ogräset. Vid.
sista'Prestmöte i Linköping beslöts nemligen'
en underdånig anhållan hos Kongl. Majd, det
de herdar, hvilka på sådan: ^smygvägar ville
Församlingen åtkomma, måtto förklaras ovärdige
Embstet. Detta skedde under Ordförande
af vår nu varande Ärkebiskop och det
är ej mindre med hans, än Biskopens i Linköp
piag vettskap, som jag ingifvit den motion
hvarom nu är fråga.
Med *11 den agtning man är skyldig andras
motsatta mening tror jag dock, att hvad,
sorn mot mitt Förslag blifvit anfört, är tillräckeligen
vederlagdt, ej mindre i Utskottets
Betänkande, än uti de yttranden PresteStåndets
egne fleste Ledamöter afgifvit. Dst skäl, att,
i. Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. VIII Band, 6
St
Den 9 September e. m,
genom upprättande conventioner det ömsesidiga
beroendet hvaruti Församlingen och deras
Kyrkoherde stå till hvarannan upphäfves och,
med detsamma, tillfället att vid de obestämda
rättigheternes aflstnnande och emottagande visa
sin välvilja å ena och eftergifvenhet å den
andra sidan saknar visserligen icke sitt värde;
men härför är tillfället öppet vid erläggandet
af de eventuell utskylderne, sorn s&ilun kunna
upptagas, ej heller vanligen blifva upptagne
i föreningar otn Prästerättigheter.
Då jag sluteiigen, ehuru oförväntad!, likväl
finner, att Herr Biskop af Wingård j“mte
2:ne af bans stånd gagnat dera# plats såsom
Ledamöter af ett Utskott, att inför Rikets
Högloflige Ständer för it la ra mine framställningar
för gissningar och omtalt, huru misstankar
kunna sjelfbehageli^t sväfva, simt ändteligen
förkunnat att hvad jag yttrat varit o
betänkt och utan åsyftad följd, så hoppas jag
.att Högloflige U>skottet i sitt svar på den återremiss
jag nu begär, täckes låta inflyta de
tankar och yttr*de ändamål, 10m efter förmåga
jag har sökt ådagalägga, på det äfven jag
måtte kunna vara obekymrad om de vrånga
omdömen, hvarom Herr Biskop af Wingård
och medre6ervanter talat.
Då emedlertid Utskottets Betänkande blifvit
i PrästeStåndet afsiagit , ehuru de fleste,
som yttrat sig varit för detsamma, så, på det
Utskottet icke måtte utestängas från de upp"Jj-saingar,
sorn å eaa och andra sidan blifvit
Den g September r. n>.
öfver ämn»t meddelade, anhåller1 jag , alt deSJinm»
huvid i a loga, med tillagg af denna
mm enskildt* tanka; att sedan en Coovention
biifvit tor rf» Pastorat uppiättad, med Uttryckelig!
tdlkännigitvande, att densamma, i hvad
Kongl Maj.t d-n stadfäste, vöre det enda,som
Romme att till efrerrätreise tjena, så synes Församlingen
härigenom tihräckeligen hafva blib
vit undervist om ändamåUIöshiten med Contr»ct,
som nu ej så sällan upprättas och om
hvilka Församlingen törst etter lång process
med Läraren, bi i r underrättad, att ett sådant
Confract sä,om före valet uppräitadt är olagligt
och till intet gällande.
Är man öfverens att sveket icke kan föda
goda känslor tor Lärare, och har man allvare
med dessa mycket ointalta bildningsanstalter
till en förbättrad motalué hos allmänheten, sä
må man vara angelägen att ej i en ofördelagtig
dager stålh den , som i lärt och lefverne
skall föregå oss i ett godt efterdöme,
N;o 2.
Friherre Hjerta, Lars:
Ehuru jag erkänner att Höglofl. Bevillningsutskottet
i dess afgiine Betänkande rörande
Curhusafgiftens bestämmande och sättet
-att densamma utgöra sorgfälligt omfattat detta
angelägna ämne och i hvad det Reglementarisk»
ingår uppgifvit veckställigbebgrunder, ta
84
t):n 9 Xoftltmber f. m.
torde mig tillåtas att i anledning af 6:te Momentets
innehåll anmärka följande:
Utskottet yttrar i nämnde Moment, ”att
inom Länen bör genom SockenFullrnägtige en
Deputerad väljas Jrån hvarje Härad , hvilka
deputerade sammanträda på viss tid och ställe,
Landshöfdingen utsätter, för att under dess Ord
förande sjeifve öfverlägga och i händelse af
olika meningar genom Votering per Capita ,
deruti Landshöfdingen äger deltaga , besluta
huru den Commitme bör sammansättas, sorn
skall årligen intill nästa Riksdag stadga den
för följande året nödige afgiften, samt äfven
sättet för de till liåkenskapernes granskning
årliga Revisorernes utseende; häruti deltaga
äfvenledes Fullmägtig* från hvarje af de Städer,
som begagna samma Curhus som Landet.
Jag medgifver att vid första påfeendet
kan den före sia g ne M;ximi eller Minimi afgiften
ej sakna billighet, men jag anser stora
svårigheter om icke omöjsligheter att tillvägabringa
den enstämmighet i besluten som fordras
tili ändamålets vinnande. Mångårig ärfarenhet
vittnar derom, att sammankomster sorn
angå större eller mindre penningebidrag sällan
mnottages med den benägenhet som utgör frsmställarens
föremål; ehuru billigheten och nyttan
tolkar ett önsksdt bifall. Redan för flere
ir sedan då Veneriska smittans tilltagande väckte
uppmärksamhet, ansågs nödvändigt att vidtaga
kraftiga anstalter för att åtminstone mini
ska dess rysliga följder. .
Ben 5 September e. m.
Uppå Kongl. Maj:te Nådiga befallning att
g«nom sammanträden med Länens innevånare
öfverenskomma om en årlig: utgifts åtagande
af hvarje Mantalsskrifven persen kunde allmänheten
ej öfvertalas att lämna bifall, Meningarne
voro delade och fastän bsveksamhetsskäl
sorgfälligt användes kunde i de flästa Län
ej den öfvertygelsen bibringas, att afgiften var
lika nyttig som af behofvet påkallad. Då
dessa åtgärder ej värkade åsyftad framgång ,
vidtogs af Riksens år 1818 församlade Ständer
den Författning att intill påföljande Riksdag
ante algiften såsom hörande till en allmän be
villning, och alltsedan hir 3 sk. Banco af
hvarje Mantalsskrilven Person årligen utgått,
utan att mig vetterligen detta obetydligs bidrag
förordsakat någon klagan. Ett annat förhållande
tror jag ej förestå då efter Utskottets
betänkande afgiften hädanefter blir ett frivilligt
åtagande, hvars förberedelse anstalter så
viii i detta som alia andra dylika fall aro
högst obehagelige för Länsstyrelsen; ty hvem
känner ej den oftast obetydliga värkan af sammanträden
i Landsorterne, vare sig under hvilken
benämning som häiät. Min fasta öfvertygelse
är den, att ett önskadt resultat ej är stt
vänta, då det skall ankomma p» vederbörande
Deputerade , att afgöra frågan, och dertill
åger jag ytterligare anledning af de särskilta
betäakanden, sorn i Utskottet blifvit Enförda af
cagre till BondeStåndet hörande Ledamöter.
jag bsrt)EtäileT vördsamt till Herr Grefves
och LsatUmarskalken samt Högled. Ridder
-
si torn i) September t. m.
ikapet och Adeln hvad utvägar böra vidtaga*
Om vid förbcröide sammanträden den äskade
afgiften antingen helt och hållet skulle förnekas,
eller ock beviljas til! ett under det verkelig*
behofvet oumgängcligt belopp. Länsstyrelsen
jemte LasaretsDirection stadnar ju
då uti eö så mycket mer bekymmersam bi-lägenhet,
som det ringa bidrag Kongl. SeralimerOrdensGillet
meddelar ej tillåter att ens kunna
hoppas det sjukvården inom Länet möjeligen
k»n befordras. Af locala omitändighHer beror
ock hulvudsakeligen att det bidrag sorn
fordras «f allmänheten ordentligen utgår ■, ty i
Jönköpings Län hvars Styrelse Konungen mig
Nådigst anförtrott inträffar den händelsen, att
dervarande Lasarett länge sedan är sorn gammalt,
odugligt och tiångt alldeles otjeniigt.
En ny byggnad är af största angelägenhet, så
vid* en verksam och ändamålenlig sjukvård
skall äga rum och Direction, som förutsett
krafvet af ett nytt Lasarett, har med sorgfäi1g
omtanka redan inköpt en för nybyggnaden
passande Tomt , samt i förväg samlat nödig
Slen till grundläggningen. Längre har ej inkomsterne
medgifvit tillgörande!; ty så länge
den begtämda 3 sk- afgittens utgörande, ej längre
varit bestämd än till nä^ta Riksdag, så har
Dirnctiorjsn ej vågat ingå i ett kostnadsförslag,
för h vars följder Dirtction endast skulle kunna
anses ansvarig.
Utan anspråk att gsnom denna min framställning
värka eller förändra andtts öfvertygelse,
kan jag då ett för det allmänna 6å vig
-
Den September c. rn.
87
tigt ärende är i fråga ej underlåta, att ödmjukast
föreslå, det mätte afgiften hädanefter sorn
hittills bestämmas af Riksens Ständer såsom
ett vanligt B villningsmål , och om hvad till
älventyrs ej torde kunna stadgas, vissa år till
exempel 5 skulle vara den tid inom hvilken afgiften
ej kunde upphöra, så tror jag attoni ock
ej högre bidrag än 3 å 4 sk af hvarje Mantalsskrifven
person erlades, försattes LasareitsDirectionerna
derigenom i tillfälle, att för
Sjukvården vidtaga sådane anstalter, hvilka i
möjeiigaste måtto skulle befordra det välgörande
ändamål som åsyftas-»•
Hvad det bidrag angår eom kommer att
utgöras af OrdensGillet, tror jag största billighet
vara deruti att det to:a!a anslaget , ehuru
efter min tanka allt för mycket nersatt emot
hvad det förut varit, bör tili hvarje Län i ptoportioneradt
förhållande till antalet af sjuka ut
betalas , och att OrdensGillet allt efter intradernes
belopp lämpar utdelningen, dock att
den efter Utskottets Betänkande ej understiger
den anslagne summan.
a
N:o 3.
Hörsamste Memorial!
Jemte anmodan till Riddarhusutskott,
att skyndsammeligen inkomma, så väl med
utlåtande sorn med Förslug ti 1T Ridderskap ts
och Adelns underdåniga svar till Kongl. Maj:t,
Ben g September c. m.
htr Höglofl. Ridderskapet^och Adeln , gsnom
ProtocollsUtdrag af den 5 dennes, behagat till
Riddarhusutskott^ remittera följande:
”Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till
Ridderskapet och Adeln , angående
val af Revisorer} Gifven Stockholms
Slott den a September 1823.
”Det har till Kongl. Maj ts kunskap kommit,
att fråga inom Ridderskapet och Adeln
blifvit vackt, att icke allenast , sedan de sex
Revisorer blifvit valde, hvilka på sätt 47 §.
RiddarhusOfdaingen föreskrifver, emellan Riksdagarne
skola öfverse och granska StatsVerkets,
Bankens och RiksgäldsCootoirets tillstånd,
Styrelse och Förvaltning, afven med tillämpning
af dét allmänna stadgandet i 68 § Riksdagsordningen,
ytterligare sex Revisorer af
Ridderskapet och Adeln , vid denna Riksdag,
skulle utväljas, för att förrätta den, efter Grundligen
år 1827 infallande Revision.
”Vid jemförelse af Riksdagsordningens 68
som åt Rikets Ständer , i deri ordning de,
hvart för sig, lämpligast finna, öfverlämnar
rättigheten, att, vid hvarje Riksdag, förordna
om Revisorer, med hvad 47 §, Riddarhusordningen
innehåller, i kraft hvaraf Ridderskapet
och Adeln, vid hvarje Riksdag, vare sig Lagtima
eller Urtima, väljer 6 Revisorer, har
Kongl. Maj:t uti denna afvikelse från RiksdagsOrdningens,
vid sjelfva rättighetens uttryckande
oinskränkte stadgande, till ett, utan
JOcn 9 i September e. ut,
yttra dt förbehåll för hvarjs Revision, bestämdt
antal a( sex Revisorer, ägt anledning, att dervid
afse en af Ridderskapet och Adeln uti
RiddarhusOrdningen sjelfmant upptagen och
faststäld Ordning för Revisorsvaiens förrättande.
”
”Men då Kongl. Maj:t förmodar, att vid
RiddarhusÖrdningens öfverlemnande till Kongl.
Maj ts Nådiga sanction det törbända icke varit
Riddersitapets ‘och Adelns afsigt, att, i afseende
på dessa val, betaga sig den rätt, som Rikets
Ständer i allmänhet, efter Grundlagen,
tillkommer, och då denna förmodan vinner en
ytterligare styrka af det öfverlåtande på RiddarhueDirsctionen,
som hittills, i afseende pi
de ofvanförmälte valen, åge rum, enär en rätt,
för att kunna ötverlåtas , nödvändigt efter e~
gen öfvertygelse, måste finnas, har Kongl.
M*j:t endast till bevarande af d<?n tydlighet
och helgd, sorn Lagars ordagranna iakttagande
mellan de serskildta Samhällsmagterhe så oumgängeligen
fordrar, härmedelst gf Ridderskapet
och Adeln velat äska ett tiilkännagifvande af
den mening, Ståndet fästar vid 47 §, Riddarhusordningens
stadgande, i afseende på val af
sex Revisorer.”
”Kongl, Majtt vill i förväg förklara sin beredvillighet,
att anse Ståndets häröfver yttrade
tanka för sin egen. så att det valsätt, vare sig
för blott en elier för två Revisioner, som deln*
af skulle blifva en följd, genast äfven vid innevarande
Riksdag, må kunna sättas i verk
9» Det i 5 September t. m.
ställighet; men Kongl. Majit anser att, i detta
senare fall, den i frågaställde 47 §. Riddarhusordningen,
må. till undvikande af all framtida
osäkerhet elier skiljaktig tolkning, i öfverensstämmelse
med 68 §:s j Riksdagsordningen
ordagranna lydelse, rättas och förändras.”
Kongl Majit förblifver Ridderskapet och
Adeln med ali Kongl, nåd,och ynnest städse
väl bevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN
G.
af Wetterstedt.”
I anledning häraf får RiddarhusUtskottet
yttra, att om 47 § RiddirhusOrdningen, i af—
s ende på den händelse, som nu är i fråga,
böt utan hänsigt till de allmänna grunder, som
i Riksdagsordningen äro uttryckte, aldeles for
sig sjelf tydas och tillämpas på det sätt, Kongl.
Majus högstberörde Någiga skrifvelse gifver
Utskottet anledning att förmoda, om hvilket
tolkningssätt likväl olika åsigter må hända
skulle kunna uppstå, tror Utskottet dock, att
för vinnande af en fullkomlig klarhet öfver
da bud som i Riddarhusordningen innnefattas,
det är angeläget, att tillika afse den öfvereass»ämmelse
hvari denna Författning, såsom underordnad,
bör stå lill Grundlagarna. Och då
i sådant afseende förekommer, att 68 §, Riksdagsordningen
stadgar: ”det Riksens Ständer
skola i den ordning Stånden hvart för sig
Den 5 September t. m.
9'
lampeligast finna, vid hvarje Riksdag förordna
om R*v sorer att emellan Riksdagarnc, enligt
af Riksens Ständer utfärdad Instruction, öfverse
och granska Statsverkets, Bankens och RiksgäldsContoirets
tillstånd, styrelse och förvaltning:,
” äfvensom längre ned i samma § namnes
afgående Revisorer och deras skyldighet,
att utså ta t'd till näst på följande Revision;-och
dessa ‘önskrifter synas sätta utom allt tvifvel,
att ett R.iksStånd äger rätt både att, efter godtfinnande
förordna huru Reviforer skola tillsättas,
ej blott vid den första, utan jemväl vid
den andra af de Revi nonsförrättningar, som emellan
Lagtima Riksdagar böra äga rum, och
att åt särskildte personer uppdraga en sådan
befattning, anser RiddarhusUtskottet, att Riksdagsordningen»
berörde föreskrifter, genom
deras tydlighet i detta fall, sprida öfver meningen
af Riddarhusordningens 47 §. det ljus,
att, om än ordställningen i denne senare: att
nemligen, vid hvarje Riksdag vare sig Lagtima
elier Urtima, vcilje Ridderfkapet och Addri
sex Reviforer, alf emellan Riksdvgarne öjverfe och
gran/ka Statsverkets öch de flere deri omnämnde
Verks Styrelse och Förvaltning, skulle till
äfventyrs lemna rum för möjliga tvifvelsmål
och olika tolkningssätt, berörde §. likväl bör
så förstås, som i Riksdagsordningen finnes utnyckt;
hälst Riksdagsordningen» 12 §. bjudfer,
det Riddarhu: Otdningen bör, lika med alla öf
riga Stånds ordningar vara i öfverensstämmelse
med Grundlagarne författad. Men då Kongl.
Maj t behagat genom högst berörde skrifvelse
förklara sig finna, till undvikande af all fram
-
B en 5 September r. m.
tida osäkerhet eller skiljaktig tolkning, det 47
§ Riddarhus Ordningen bör i öfverensstämmelse
triad 68 § Riksdagsordningen ordagranna
lydelse, rättas och förändrar, samt Ridderskapet
och Adeln torde vilja begagna detta tilliaile
för att gå Kongl. Maj:ts yttrade Nådiga
önskan tillmötes, får Utskottet hemställa, om
icke, enär Ridderskapet och Adeln i allt fall,
vid denna Riksdags början varit betänkt på utarbetandet
af en förbättrad redaction af nuvarande
Riddarhusordning, och i sådant afseende
jemväl uppdragit åt Riddarhusutskott att
Förslag dertill uppgöra, hvilket ock är vordet
till Ståndet afgifvit, ehuru samma Förslag ännu
ej blifvit st Ridderskapet och Adeln pröfvadt,
Ridderskapet och Adela skulle behaga
hos Kongl. Maj t, jemte anmälan derom, i underdånighet
tillkännagifva, att Ridderskapet
och Adeln skall i sammanhang med den förbättrade
redaction till Riddarhusordning som
af Ståndet framdeles kan varda antagen^, i underdånighet
föreslå och till Kongl Majus Någa
stadfästelse öfverlemna den förändrade lydelse
Ridderskapet och Adeln anser oftanämnde
47 §. *1 1818 års Riddarhusordning böra,
af ofvanberörde anledning, erhålls, för att bringas
till ordagrann öfverensstämmelse med hvad
Grundlagarne i förevarande ämnen stadga.
I enlighet med dessa åsigtcr har Riddarhu.
Utskottet uppgjort Förslag till underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, som RiddarhuiUtskottet
får härjemte öfverlemna- Hvilket allt
Ben § Septeinbrr t. m.
ar
Högloft. Ridderskapcfs och Adelns vidare pröfning
vördsamt underställas.
Stockholm den 6 September 1S23.
På, RiddarhusUtskottets vägnar
C. G Tr effe oberg.
N. Snoilsky.
Stormägtigst» Allernådigste Konung!
Genom Nådig skrifvelse af deo 2 i denne
Månad, har Eder Kongl. Majrt behagat gifva
Ridderskapst och Adeln tillkänna, att till
Eder Kongl, Majs kunskap kommit, det fråga
inom Ridderskapet och Adela blifvit väckt,
9tt sedan ds 6 Revisorer blifvit valda, hvilka
på sätt 47 § RiddarhurOrdningen föreskrifver
emellan Riksdagarne skola öfverse och granska
StatsVerkets, Bankens och RiksgäldsConloirets
tillstånd, styrelse och förvaltning, äfven,
med tillämpning af det allmänna stadgandet
i 68 §• Riksdagsordningen, ytterligare
sex Revisorer af Ridderskapet och Adeln vid
denna Riksdag skulle utväljss, för ali förrätta
den efter Grundlagen år 1827 infallande Revision;
men då vid jemförelse af Riksdagsordningens
6S §, sorn åt RiksStånden, i den
ordning de hvart för sig lämpeligast finna,
öfverletnnar rättigheten att, vid hvarje Riksdag
förordna om Revisorer, med hvad 47 §.'
94
Den g Srpft-mfcr e. tn.
Riddarbo-Ordningen innehåller, i kraft hvaraf
Rtdder^kipet oell Adeln vid hvarje Riksdag,
vare sig Lagtima eller Urtima, väijsr 6 Revisorer,
Ejer Kongl. Maj:t i Nåder förklarat
sig uti »denna afvikelse ifrån Riksdagsordningen,
vid sjelfva rättighetens intryckande oinskränkta
stadgande, till ett, utan yttradt förbehåll
lör hvarje Revision, bes'ämat antal af
sex Revisorer, äga anledning att dervid afse
en af Ridderskapet och Adeln uti RiddarhnsOrdnb-gen
sjelfmant upptagen och fasstäild
ordning för RevisorsvsLns förrättande samt
Eler Kongl. Majt lörmod3t, att vid RiddarhusOrdningens
öfveilemöande till Eder Kongl.
Maj ts Nådiga ssnction, det tor hända icke
varit Riddeiskapet och Adelös afsigt, att i af
sende på dess val betaga sig den rä‘t; sorn
Riksens Ständer i allmänhet, efter Grundagen
tillkommer, och hvilken förmodan vunne en
ytterligare styrka af det öfveilåtande på RiddarhusDirechoncn,
som hittills, i afseende på
de 0'vanförmälte valen, ägt rum, enär en
rätt för att kunna öfverlåta*, nödvändigt, efter
egen öfvertygelse, -näste finnas, har Eder
Kongl. Majit, endast till bevarande af den tydlighet
och helgd, som Lagars ordagranna iakttagande
emellan de särskildta samhällsmagterne,
så oumgängligen fordrar, velat af Ridderakapet
och Adeln äska ett tillkännagifyande
af den mening Ståndet fästat vid 47 §• RiddarhusOrdningens
stadgande, i afseende på val af
Sex Revisorer; dervid Eder Kongl- Msj:t, i
förväg täckts förklara sin beredvillighet, att
anse Ståndets häröfver ytrade tanka för sin e
-
f)en 9 September e, m, 9 7
gen, så att dess valsätt, vare sig för blott en
eller för tvenne Revisioner, sorn dera! skulle
blifvit en följd, genast ätven vid innevarande
Riksdag må kunna sättas i verkställighet; dock,
ansåg Eder Kongl. M*j:t i detta senare lall,
den ifrågastä lide 47 § RtddarhusOrdningen,
böra, till undvikande af ali Iramttda osäkerhet
eller sk il ja gt ig tolkning, i öfverensstämmelsa
tued 68 §:s i Riksdagsordningen ordagranna
lydelse rattas och förändras.
Ridderskapet och Adeln som noga öfvervägat
hvad Eder Kongl. Maj:t sålunda täcks
Ståndet meddela, får i anledning deraf i underdånighet
yttra, att om 47 §. RiddsrhusOidningen,
i afseende på den händebe, som
nu äf i fråga, bör utan hänsigt till de allmänna
grunder som i Riksdagsordningen äro uttryckte,
alldeles lör sig sjelf tydas, och tillämpas,
på det sätt Eder Kongl. Majus Nådiga
skrifvelse gsfver Ridderskapet och Adeln
anledning att förmoda, om hvilket tolkningssäit
likväl olika äsigter må hända skulle kunna
uppstå; vågar dock Ridderskapet och Adeln
i underdånighet tro, att för vinnande af en
fullkomlig klarhet öfvar de bud sorn i Riddar-^
husOrdningen innefattas, det är angeläget, att
tillika afse den öfverensstämmelse hvari denna
Författning, såsom underordnad, bör stå till
Grundlagarae. Och då i sådant afsönde förekommer
att 6g §. Riksdagsordningen stadgar:
”det Riksens Ständer skola i den ordning Stånden.
hvart för sig lämpeligast finna, rid hvarje
Riksdag förordna om Revisorer, att »mellan
M)en * (Septernber.c, rn.
Riksdagarne, enligt af Riksens Ständer utfärdad
Instruktion, öfverse och granska Statsverkets,
Bankens och RiksgäldsContoirets tillstånd styrelse
och förvaltning;” äfvensom längre ned i
samma §, nämnas afgående Revisorer ”och deras
skyldighet, att utsätta tid til! näst påföljande
Revision, och dessa föreskrifter syrus
sätta utan allt tvifvel, att ett' RiksStånd
äger lätt både, att efter godtfinnande förordna
huru Revisorer skola tillsättas, ej blott vid
den lörsta, utan jemväl vid den andra af de
llevisionsförrättniagsr som emellan Lagtima
Riksdagar börs äga rom, samt att st serskildta
personer uppdraga en sådan befattning, anser
Ridderskap»! och Adeln, att Riksd-igsOrdnm*
geDs béröide föreskrifter, genom deras tydlighet
i detta fall sprida öfver meningen af RiddarhusOrdningens
47 §, det ljus, att om än
ordstallningen i denne senare: att nemligen vid
hvarje. Riksdag, vare sig Lagtima eller Urtima,
”välj’ Ridder/k”.pst och Adsln Sex Revisorer, att
emelian Riksdagarne öfverse och granfa Statsver.
kets och .de flere deri omnämnde verks styrelse
och förvaltning, skulle tilläfventyrs lemna
rum för möjliga tvifvelsmål och elika tolkningssätt,
berörde § likväl bör så förstås, sorn
i Riksdagsordningen finnes uttryckt 5 helst
RiksdagOrdningens 12 §. bjuder; det RiddarhusOrdningen
bör lika med alla öfriga Stånds
ordningar, vera i öfverensstämmelse med Grundlagarna
författad. Men då Eder Kongl. Maj:t
behagade g®nom högstberörde Nådiga^ skrifvelse
förklara sig finna, till undvikande af ali
fram™
Den 9 September e, m.
97
framtida osäkerhet eller skiljagtig tolkning,
Bet 47 §. RiddarhusÖrdningen bön i öfverensstämmelse
med 68 §. i RiksdagsOrdningens
ordagrahna lydelse; rättas och förändras, samt
Ridderskapet och Adeln omfattar med begärlighet
detta tillfälle, att gå Eder Kongl Majrta
yttrade Nådiga önskan till mötes, får Ridderskåpet
och Adeln, som i allt fall redan vid
denna Riksdags början anrnodat dess Riddarhusutskott
att utarbeta ett Förslag till en förbättrad
redaction af nti varande Riddarhusordning,
i anledning hvaraf Utskottet ock med
ett Förslag i detta afseende inkommit, ehurd
detsamma ännu icke hunnit »tt af Ståndet
jjröfvas, i underdånighet tillkännagifva, att
Ridderskapet och Adeln, skall, i sammanhang
m«d den förbättrade redactioneh till Riddarhusordningen;
som af Ståndet framdeles kan varda
antagen i underdånighet föreslå, och till Eder
Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse öfverlemna
den förändrade lydelse Ridderskapet och Adelö
anser oftanäninde 47 §. af 1818 års Riddarhusordning
böra af öfvahberörde anledning, erhålla,
för att bringas till Ordagrann öfverensstämmelse
med hvad Grundlag&rne i förevå^
rande ämne stadga.
Ridderskapet och Ådeln framhärdar Bie.
ÉiL till Ridd. a. Ad. Pr. Vili. Baöd. f
D&n JI September 'mi
Bilaga
till PlemProtocollet för den 11 Sept
tern b er,
förmiddagen.
N:o t.
Friherre Wrangel, Henningi
Då mig veterligen ännu icke något Riksmöte
ägt rum, utan att fråga blifvit väckt om
jämnkningar Och ändringar uti Financerna , så
vore det Önskeligt, att nu församlade Ständer
måtte vidtaga ett beslut, i detta vigtiga ämne
som kan tillfredsställa Nationen, och lämna
den hopp att kommande Ständer icke må sättas
i nödvändighet, att åter helt och hållit ändra
hvad vi nu besluta. Uti en fråga der stridiga
interessen lika som afvisa den lugna och
djupsinniga eftertankan kan man med skäl
irukta ensidiga åtgärder, men i samma stund
som känslan för allmänt väl höjer sin röst för
att framkalla ett beslut sorn skall afgöra Folkets
framtida Öde, kan jag icke ett ögonblick
betvifla, dm patriotiska anda, som bör hanlö
ra hvarje Riddersman; och må det tillåtas
•-uig, att lör Ridderskapet och Adeln framställa
de allmänna åsigter, som leda mitt begrepp
i detta afgörande ögonblick.
Pen i i September j. m,
Den sanning att ett stadgadt myntvärde,
ytgör Landets trefnad och välmåga, har så ofta
varit ett örverläggningsämne , att för närvarande
föga vöre att tillägga; men må det
tillåtas mig, att härvid göra den anmärkning,
att man vid denna frågas afgörande, bör noga
besinna, Folkets och i synnerhet de Skattdragandes
ställning, innan man genom ett penndrag
tillämpar Theoriens läror utan besinning
af Individuens ställning; då först blifva Theo*
rierna användbara, då de föreda Statens och
de enskiltas fördelar; men då frågan nu sålunda
visar sig för mina ögon att något interesse
måste vika, så kunna vi icke med nog uppmärksamhet
påminna oss Jordbrukarens belägenhet.
Jag vill derföre icke föra den nog
allmänna, men i min tanka falska klagan alt
Landtbruket såsom Modernäringen är ensamt
lidande, och bör ensamt underhjelpas. Nej! jag
ställer alla Näringar uti samma cathegorie, de
behöfva hvarandra och fordra ömsesidigt understöd,
för att räcka hvarandra handen. Det
är icke sällan som man finner att Hufvudstadens
interesse leder Opinionen och vill bestämma
våra beslut, men så mycket mera fordrar
Nationen af oss, att uppträda med sanningens
språk midt ibland detta förbländande
hvimmel, utan annat afseende än Folkets lindring
i sina bördor , och förmåga att med ökade
anledningar försvara sin sjelfständighet.
Vårt Fäderneslands och alla Länders erfarenhet,
har visat, att en hastig öfvergång fråa
ett Systeme till ett annat föranledt de olyckeligaste
hvälfningar, I en Stat, der 1 ikoöjdhe—
It)®
DmIJ September f m.
ten träder i stället för det varma deltagandet
uti Nationens öde, och i sednare åren tyckes
Sveriges händelser besanna denna Lära, ej aflägsnad
från en fullkomlig utveckling, om maä
icke i tid söker hämma olyckan i dess strida
lopp. Redan vid förra Riksdagen, förespådde
jag de vådor, som af då varande Stäöders Finansiella
beslut skulle blifva en följd % med
djup smärta ser jag mina aningar nära att
fullbordas, öch jag önskar med det varmt nit,
som följer mili känsla för allmänt välj ätt våra
Öfvetläggningar skola lämna motsitta resultater
då man icke, utan orättvisa, kan
neka att de sammansatta Utskotten i många
delar, med alfvar, sökt bereda Landets väl, ehuru
jag ej i alla afseenden delar deras åsigter;
titan kan ej annat än berömma den verksamhet
, sorn dess Ledamöter användt för utarbetandet
af denna Financeplan. Må man för*
låta denna långa ingress, men jag har enligt
min tanka, funnit den nödig för att påminna
oss om vådan af att upplifva det förflutna j
och om närvarande tiders kraf, samt afleda för*
förvillande Theoriers inverkan att, med glömska
af praktiken, grundlägga Folkens olyckor.
Financerne kunna enligt miö öfvertygelse beä
traktas på s;ne sätt.
i:moi deras fullkomlighet sådane sorn dé
befinnas uti välmående länder, der enskilte ärö
förläggare och Staten endast genom välgörande
Författningar understödjer dessas välmåga.
2:do Der omständigheter föranleda till deli
T)t n 11 September J. m. ioi
onaturliga följden att Staten är förläggare, och
Individuerna af densamma understödde. I förra
fallet äga Myntets CreditSedlar ett bestämdt
Värde, ägande rätten, en obetviflad helgd , genom
hastiga och rättvisa ExecufionsLagar; ömsesidigt
förtroende gifvet penningen en liflig
circulation, och befordrar industriens hastigare
utveckling. I sednare fallet der allmänna
Lånebiträden anlitas, erfar man vacklande myntvärde,
och deraf följande misstroende och penoinge-förlägenhet,
hvilken förlägenhet, i vårt
Land öfvergådt till en direct penningebrisf,
då alla Cassör och Skatter samlas inom Hutvudstaden,
belägen på Rikets gräns, och således
motarbetande den allmännare circulation
af penningen inom Landet , hvilken om den
verkeligen existerade skulle göra ett mindre
behof af mynt.
I sådan sakernas ställning, är Lagstiftarens
första pligt, att söka jemnka Statens och
Individuernas intressen, genom en sakta öfvergång
, ifrån det onaturliga i våra Financer,
till det mera fullkomliga , hvarom jag förut
nämndt; och för att tillvägabringa denna önskan
anser jag följande Financiel ia principer
utgöra enda rätta grunden, hvarefter man bör
betrakta detta ämn©.
1:0. Consoliderande af Bankens Silfverfotsd,
tili en framtida möjelig realisation , eller
rättare sagdt utredning i. likhet med hvad Utskotten
föreslagit.
J*2
Den 11 September f m.
2:0. Att BancoSedelstocken så mycket
fnöjeligt är, bibehålles vid hvad den är, så
att en allt för stor utsläppning icke kränker
Capitalistens ägande rätt och en alltför stor indragning
icke skall sätta Näringsidkaren i den
Författning, att han ej kan utgöra Statens oundvikeliga
fordringar och bereda sin egen
välmåga.
3:0. Beklagligtvis är Landet alltför skuldsatt,
och fordrar stora Lånebiträden, och de
Lånetillgångar, som lämnas till årliga productionen,
anses af många otillräckliga; må Inanda
att de hafva rätt men jag vill för min del
blott ärindra om nödvändigheten att medelst
stränga Författningar lämna fria händer åt enskilta
Creditens begagnande hos den redlige,
och stränga band på den oredlige, det är endast
på sådant sätt, som man i naturlig väg
så småningom öfvekflyttas från ett sämre tillstånd
till ett bättre.
4:0- Då Spannemålen utgör en handelsvara,
men ej saljes af brist på Contanta köpare,
då Kronoutlagorna m d så mycken visshet
utprässas på de hårda vilkor, att oftast Bondens
sista Ko och gryta, gångkläder och öfriga
Lösören å flera orter föras Fögderjet öfver för
att försäljas och uppfylla Statens fordringar y
så frågas om man icke bil ligt vis kan påstå, att
ej allenast Creditbrist hos de högre Classerna,
utan äfven den mäst tryckande penningebrist
bos de lägre NäringsClasserna verkeligen ära
för handen, och att denna brist omöjeligcn kan
Den ii September f. mi
io3
2Fhjelpss utan minskning i skatterna, och ett
i proportion af den ökade productionen lämpoiigt
RöielseCapital, hvilket bör i min tanka
till en början underhjelpas af Staten , genom
ett sådant StatsLåneSystem, som gör allmän och
icke enskild eller Monopolisk nytta.
5:0. I stället för detta i 4:de punkten
artificiella medel, skall det visserligen hos manga
synas lämpebgare och förmonligare för Samhällsbeståndet,
att på hvad sätt som hälst, ja
till och med genom Utländskt Lån, få metalliskt
mynt i omlopp i Sverigej men erfarenheten
visar huru länge dessa metaller hafva
haft trefnad i vårt Fädernesland, innan de öfvergått
till andra Länder med stor befolkning,
utvidgad industrie , och der ett stadgadt och
utsträckt Creditväsende , till största delen ersätter
bristen på mynt, eller der en jämt tili
tagande näringsflit och varumängd snart inlockar
de ädle Metallerna i tillräckelig myckenhet.
Genom det förvridna begreppet man i ali
mänhet har, att anse Guld och Silfver såsom
förmögenhetsrepresentanter, faller man ofta.
i det misstaget, att icke jämnföra Penningens
värde , med hvad man derföre kan erhålla i
, nödvändighetsvaror Hvarföre kan man icke
lika så val mäta förmögenheten med Säd ,
Kreatur och varor af alia slag? då enligt den
förstnämnde felagtiga principen Peru och Mexico,
nied sina outtömmelig,} Guld och Silfver*
gruivoi skulle vara iikare än England och
104
Den i i September f. m.
^nnkrik» med sin industrie och stora varut
1 verkning) men förhållandet är alldeles tvärtom.
För öfrigt tror jag mig med ali trygghet
kunna påstå, att Sverige med ett upplyst
användande »f dess skogar, Bergvak, Stiömmar
och på fleste ställen förträffcdiga jordmån
äg* fördelar, hvars välgörande inverkan, till
Landets förkofran, äro oberäkneliga, och kunna
ti\fU med hvilket iand som helst; men roan
synes vilja motarbeta utvecklingen af dess förmåga
emedan den l;an hända vore piindre fördelaktig
för några Individuer; men har väl
det i tio år bepröfvad» besparings* och indragningssystemet
varit mera gynnande för
det allmänna välståndet, eller för Bankens Credit,
än det systé.me som genom en liflig circulatron
sätter krafterna uti dea verksamhet,
sorn är så gagnelig för den stora allmänheten.
Då man uppgör en jemförelse af det allmänna
förmögenhetstiliståndet nu och för tio år
tillhaka, huru utfaller den till näringarnes
fördel äfvensom pra man antager möjeligheten
att undvika alia missbruk, hvilken är det, utom
Hpfvudstaden, som vid denna jämförelse icke
ser mera välmåga *och mera rikedom i senare
ä,n i förra fallet, då fattigdomen och vanmagten
nu mera med hvarje dag tiijvexa. Hvad
vöre. Skåne utom den så mycket öfverklsgade
MalraöDiscont hvars tillvarelse upphört? och
hvad. hade Sverige varit utan dé flera millioners
tillökning sf RörelseCapitalet år 1809?
kanske hemsökt af Rikets Fiender i denna
Hu-vudstad, för hvilken det nq synes att landels
interesse mätte yika. Det stora misstaget
Den II September f. m.
J°5
hvilade derpå, att då varande Ständer ej skilj—
de Sistern skuld från Bankens, men då detta
sorgfälligt undvikes, hvarföre uppställa så
många hinder emot de systémer som satt England
på höjden af sin rikedom och politiska
Styrka, som kommit förenta Staterna att förkofra
sig till en förökad rikedom, ojemförlig
med andra Staters, i anseende till den hastighet
hvarmed den till vext.
Hade icke hos oss det en gång utgångna
RoreiseCapitalgt så hastigt blifvit indragit, ocf^
på samma gång den enskildta Crediten blifvit
bunden, hade icke ett förvändt yrkande af besparingssysteme,
förenadt med felaktiga Tull-,
författningar motverkat utveckling af all handel
och Industrie inom Riket, så skulle man
nu icke höra klagan öfver det missförhållande
sorn man anser vara en följd af pappers myn-:
tets myckenhet. I följd af dessa betraktelser
kan man icke hysa betänkligheter att använda,
sådana medel, som hvarken försämra Bankosedelns
värde, eller minska productionens
framgång. Att beständigt uppskjuta det godås
och nyttigas antagande, under förevändning
af bristande mognad är lika beqvämt för
de styrand*, -om skadeiigt för de styrda.
Skall då menniskan aldrig börja att utveckla,
sina krafter, elier att förbättra sin belägenhet
förr än det erta och andra hunnit en viss grad
af mognad, så är det så godt vi återgå till
yårt fordna VikingaHf.
Det problem, att med minsta kostnad
reS Den 11 September f. m,
förskaffa sig största vinst, kan endast lösas
med biträde af kunskaper och Capitaler, ulora
hvilka ett Lands förmögenhet och Industrie
alltid skola skrida tillhakars. Utan kunskaper
som lära att på det mest ändamålsenliga sätt,
anyända arbetskrafterna skulle man arbeta förgäfves,
och utan Capitaler skulle man icke
kunna förskaffa sig kunskaper.
6:0. Under så väl detta sorn förra Riksmötet
äfven som uti Sainhällslifvet, utropas
Hushållning såsom nott plus ultra för Folkens
uppkomst och sällhet; detta ord så ofta användt,
men i min tanka lika ofta missbrukadt
giiver mig anledning att inför Ridderskapet
och Adeln utvekla det begrepp jag -gör mig
derom. Med hushållning förstår jag, de Capitaler
som samlas, för att genast utgå i allmänna
Rörelsen till reproöuction, således äfven
den som genom luxe utsprider sina inkomster
verkar reproduction på dylika inom
Landet tillverkade Luxartikiar, och ät’
en nyttig medborgare: då först får han namn
af misshushållare, då han tillgriper Capitalet
för att tillfredsställa sitt luxbehof, och jag kallar
den hushållningsprincipen, att bära valmar,
då msn har råd att bära kl le leda tili
en för det allmänna, stor misshushållning.
7:0. Den medelväg man bör följa, föranlåter
mig att göra Ridderskapet Och Adeln
uppmärksam deruppå, att dä man ständigt
och med 6käl beklagar penningekarlens minskade
förmögenhet, genom ett försämradt mynt,
Den 11 September j. m,
107
bör man icke aflägsna från sin tanka, landt-’
mannens ännu svårare belägenhet, som får
för sin vara i nominalt värde hälften så mycke,
sorn han förr erhöll i bättre mynt. De små
Capitalisterna och Jordägarn® äro mäst att beklaga
och då de sednare utgöra det största antalet
och deribland vår aktningsvärda Allmoge,
sorn mäst bidrager till Statens bestånd, så
lämnar jag åt Herrarnas eget bepröfvande,
huru man rättvisligen bör behandla Financerna.
För den större Capitalistea, och större
Jordägaren, bör det vara likgiltigt, hvad Financeplan
som användesj deras öfvervigt är
gifven, det gifves ingen conjunctur som de ej
kunna molsta, då de förstå att rätt använda
de håfvor, som Försynen lemnadt i deras händer.
För dem bör samvetets fordringar utgöra
högsta belöningen.
8:0. Till slut har jag som hufvudgrund
för alla Financiella principer att tillägga, det
hvarje Financeplan, som ej tillika åtföljes a£
en lika hastig ExecutionsLag, som här istockholm,
skall föranleda till Creditbrist och deraf
följande penningebrist.
Då jag nu, efter bästa förmåga, och renaste
uppsåt, sökt inför Ridderskapet och Adeln
anföra, från hvilken synpunkt jag betrak*
tar Financeplanens i Sveriges närvarande ställning,
skall mitt bemödaude blifva, att vid discusionen
af hvarje punkt ihågkomma, hvad
sorn bör utgöra ledningen för de skäl jag
loS Ben 11 September f. m.
använder och i hopp att härutinnan vara conseqvent
är jag förvissad, att mina välmenande
afsigter vinna rättvisa äfven af dem, sorn
må hända ogilla mina principer.
För Riksens Ständer kan det ej vara främmande,
med hvilken bäfvande otålighet våra
Comittenter vänta uppgörandet af en länge
omtalad och pmtvistad Financeplani jag kan
?j dölja för mig sjelf och vill ej heller göra
det för eder mina Herrar, den känsla mellan
hopp och fruktan hvaraf jag vet, att Nationen
ålerväntar sina Ombud, såsom deras välgörare
eller pjycksförebud; hvad hafva de väl hört
intill denna stund, såsom följder af våra 8:ta
månaders öfverläggningar annat än ökade skat-r
ter och ökad förlägenhet, är detta en tröst då,
de redan åtagne utgå under klubban? Måtte
då uti denna angelägna sak våra beslut blifva
sådana, att vi, utan att rodna, kunna återvända
tilj våra hemorter, utan att anklagas,
såsom de, hvilka under larfvén af frihetens
språk, blott här njutit behagen af sällskapskretsarnas
nöjen; Svensken i allmänhet, och dess
Representanter i synnerhet, äro alltid måne
om deras sjelfständighet, de hafva aldrig upp*
hört att vara det, icke en gång vid branten
af dess fall, men mina Herrar vaktorn oss från
denna brant till hvilken vi må hända, kunna
närma oss hastigare ärv vi i detta ögonblick
föreställa oss, om-den Konung som Svenska Folket
sjelf kallat på Sveriges Thron, och vid
hvilken v» fästa vår kärlek och våra förhopp
-
Den 12 September J, m. j£- 109
ningari genom de beslut vi här fatta, skulle
komma att regera öfver ett olyckligt Folk.
Bilagor
till PleniProtocolIet för den i 2 September,
förmiddagen.
?Jto i.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel:
Jag hade icke tänkt yttra mig något i anseende
till de åtgärder Rikets Ständer vidtogo
för Financernas uppbjelpande, emedan jag är
öfvertygad om* att huru man opererar utan
att skänka BancoSedelri ett bestämdt fortfarande
värde^ blir det endast paillativer och
tjenar blott att försvåra en Realisation i framtiden.
Jag kan dock icke för min egen tillfredsställelse
undgå att vid nu ifrågavarande
inte puncten af sammansatta Utskottens Betänkande
förklara, att jag med min röst protesterar
mot allt utgifvande af StatsObliga~
tidner.
II»
Den i2 September J. ml
Japj unser dem icke vara af högsta behof,
ock så iänge bör dyiikt mynt efter mine åBigter
icke komma ifråga. Om Nationen icke
på annat sätt kan utgöra Anslagssumrnorne, är
rättast att säga det korta ordet Nej, till allt
som icke är af högsta nöden på kalladt, och
sådant är i sanning elter min slutförmåga, mycket
som blifvit begärt, dels af Regeringen, dels
af enskildte Motionairer. Jag förutser, att om
vi väl börja med detta skuldsättningsystéme
har det ingen gräns med reqvisitioner från
alla hålk Ce n'tji que le premier pas qui comte
lyder Fransyska ordspråket och det besannas
alltid.
För att undgå framtida förebråelser ber
jag att till Protocollet få dictcra för min räkning
Nej till alla vidare Anslag och Nej till
StstsObligationerne.
N;0 2.
Friherre Ankarfvärd, Carl Henrici
Den Ellofte punkten uti de Sammansatte
Utskottens Betänkande, lemnar ett allt för vidsträckt
fällt för uppmärksamheten för att icke
påkalla några anmärkningar ; den lemnar efter
min tanka ett allt för obegränsadt tillfälle för
en ytterligare Statens skuldsättning. Utskotten
visa sig ej otydligt derom öfvertygade
att de vid denna Riksdag blifvande Anslagen,
komma att öfverstiga de vanliga tillgåogarne i
'Z)*r. ra September e, *»,'
i rl
vanlig väg; och nian föreslär således aft bristen
skall fyllas medelst at RiksgäldsContoiret
upptagne Lån, emot Obligationer tiil Sedelbafvaren
att af RiksgäldsContoiret inlösas vid
anfordran jemte Ränta efter Tre procent om
året.
I anledning härutaf ber jag att å nyo få fästa
uppmärksamheten på den frågan, om det är bestämdt
afgjordt att de behof som ifrån Folket
påkalla så stora skatter, förknippade med så stora
enskilta uppoffringar undergått en undersökning,
som bordt tillvägabringa öfvertygelsen
om derss Qumgängelighet. Då jag nu icke
anser denna undersökning vara för sig gången
på sätt och ifrån grundsatser som jag hade
önskadt, så anser jag mig icke kunna tillstyrka
att uti Länsväg fylla dessa föregifne be*
hof, hvars riktighet, hvars närvarande eller
framtida nytta jag ännu icke erkändt. Genom
de föreslagna Treprocenssedlarnes utställande
hvilka vid sikt af Banken skola inlösas, skall
sedelstocken ökas i och för fyllandet af Statens
behof och således samma systémeaf tvångslån
ifrån Bancosedetns innehafvare följas, och
den en gång oundvikeligen inträffade liqvidationsperioden
skall såmedelst ännu ytterligare
försvåras. Man torde härvid vilja invända,
att det är RiksgäldsContoiret som utställer dessa
Obligationer, hvilkas efterfrågan genom sin
tre procensts ränta bör blifva begärlig; mea
Jag ser detta oaktadt ingen ting som tryggar
mot möjligheten af dessa Obligationers hastiga
företeende till inlösen i Banken, hvarigenom
H2
Ben 11 September J, m.
beloppet utom allt tvifvel kommer att betunga
BankoSedelstocken med en ytterligare tillök^
ning af sedlar utan någon slags motsvarande
fond och icke ens försedd med Riksens Ständers
förbindelse till Banken, att såsom Statens
6kuid godkänna den sålunda ökade Sedelutgifningen,
som utom allt tvifvel ännu ytterligare
skall öka penningeförsämrlngen.
jag ogillar allt StatsLinesysteme, söm ej
af högsta nöden är påkalladt. Jag ogillar detta
skuldsättnihgssystem på den grund att jag
ännu ej kunnat öfvervinna mina betänkligheter
i allseende tili den mofäliska beskaffenheten
af dess egenskap. Jag tror det tillhöra
den stora naturinrättningen, att Menniskans
drift är ett sträfvande; för att åt ett kommande
slägte lemna en besparing elle^ nfverskottet
af det härVarandes behållning utaf arbetsprodukt.
Man bestrider också icke detta förhållande,
men man använder det; i min tanka
felaktigt, då man drifver den sats, att en
Statsskuld!, utan förbehåll är en till den kommande
generationen lemriad skatt, jag inser
visserligen tänder hvilka förhålländen och hu
ru man under tillhjelp af någon findtlighei
kan understödja denna sats; men jag kftn omöjligt
fatta huru den någonsin eller ifrån
någon synpunkt kan blifva användbar
i anseende till de dagligt tärande bebofven
för Staten i allmänhet, hvilka i min
tanka aldrig kunna hänföras till annat än uppäten
mat. Jag förkastar således Förslaget 1
dea
-
Den 12 September f. tn'. 113
na del. Men vid valet emellan Statsobligationer,
då det icke mera vore möjeligt attfcestrida
nödvändigheten af deras utställande,skulle
jag alltid företrädesvis rösta för fern procent60bligationer,
ställde på viss betalningstid ,
och grundade på en gifven och bestämd Amortissements
Fond. Endast på detta sätt blifva
Statsobligationer en formdig Statsskuld;
för hvars återgäldande hela Samhället måste
ansvara, då deremot de föreslagne TreprocentsSedlarne,
i fall jag ej misstagit mig om meningen,
blott komma att utgöra ett ytterligare
intrång uti den redan nog mycket förnärmade
Sedelinnehafvarens rätt. Jag inser nog de vådliga
följderne af sådane fern procents Obligationer
uti Landets närvarande enskilt gäldbundne
tillstånd; jag inser tydligen huru alla penningeägare
skola uppsäga till och med sine
intecknade fordringar för att företrädesvis insätta
sine penningar uti RiksgäldsContoiret emot
sådane Obligationer, till undvikande af
kostsamma Lagsökningar, och det ofta i penningeaffairer
ännu obehagligare tvånget af enskilta
considerationer. Jag erkänner således
gerna att jag utaf införandet af ett sådant LåneSysteme
ej kan beräkna alla de vidt utseende
följderna af ett sådant Systéms införande,
och jag vill också icke åtaga mig någon delaktighet
uti ansvaret för deni. Jag tillstyrker
derföre Ridderskapet och Adeln att låta sakerna
förblifva uti sitt orubbade skick i denna
del, derigenom att inga högre anslag bs»
Bil. till Ridel. 0. Ad. Prot. VIII Band. 8
ji4 Dan ij September f. m.
viljas, än som kunna utgöras genom de garn*
la utvägarne i bevillningsväg.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 12 September,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr von Francken, Augitjl'.
Jag får vördsammast underställa Högvälborne
Herr Grefven och Lan dt Marskalken samt
Höglofl, Ridderskapet och Adeln om ej nu ifrågavarande
I3:de punkt borde slutas med
ordet Effecter, samt sista meningen: ntnjver
hvad hittits, per medium i jr an och med. 1817 till och
med 1822, varit vanligt, alldeles bortgå, då derigenom
de 1,200,000 R:dr, som äro anslagne
till Jernlån kunde blifva beräknade utöfver
de i föregående punkt nämnde 30 Millioner,
»■ch tillfälle derigenom lämnas til! större fastighetslån.
Jagjinser ganska väl,att en förökad och
Dtn 12 September f. m.
följaktepgen försämrad Sedelstock, som endast
uppehåller några få individuer, onekeligen
för det hela allmänna medför skadliga följder;
jag inser äfven, att en för långt utsträckt Fastighets
beläning lika skadar den låntagande
som Staten, men jag anser skyldigheten
fordra, att i hvad tjenligt kan vara, gå det
Hedervärda BondeStåndet till mötes, och genom
den af mig nu begärta förändring kunde
vi äga tillfälle dertill, utan märkelig våda,
helst följden å andra sidan torde äfven ej vara
så förmånlig, om dessa 1,200,000 R:dr
blefvo inberäknade i de 30 millionerna, och
Conjuncturen gjorde Jernlånen öfverflödige, si
minskades onekeligen Sedelstocken till ej fullt
29 Millioner, hvilket vore lika obilligt som
ovärdigt handlat mot Jordbrukaren, hvÄrs belägenhet
är lika som vid Riksdagens början,
och hvarom den Riksdagsman, om sådan skul
le finnas, som genom sitt långa vistande i Hufvudstaden
glömt hemortens ställning, troligen
vid återkomsten erhåller en obehaglig påminnelse
J*g
får derföre ödmjukeligen anhålla om
Högvälborne Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition på min nu föreslagne förändring
af i3.*de punkten.
1x6 Dm iS September f. m.
Bilagor
till Pleni-Frot o collet för elen 16 September
,
förmiddagen,
N:0 Ii
Herr Mont gömme rie, Guftaf:
Emot Herr ro» Törne, Michaels, upplästa anmärkningar
i plenum den 5 dennes f. m. mot
mitt .anförande i plenum den 22 nästförflutne
Augusti i afseende pä vackt Motion om Jemtlands
återförenande .med Wejler Norrlands och
Herjeådalenr med Gefleborgs Län, anhåller jag att
vördsammeligen få göra några erinringar.
I förbigående kan jag icke uragtlåta att
förklara Herr von Törne min förbindelse öfver
den uppmärksamhet hvarmed jag ensamt
personligen med svar och anmärkningar blifvit
hedrad, ehuru jag uti mitt första anförande
icke ens nämndt Herr von Törnes namn och
ehuru fEre i frågan sig yttrat, bland dem Herr
af Uhr hos Ridderskapet och Adeln samt Anders
Mårtenfon, Eric Andersfon Bång och Carl
Bergman inom Hedervärda BondeStåndet, hvaraf
de 2-,ne förstnämnde dessutom äro de, hvil*
ka framställt ifrågavarande ämne. Men åsidosättande
denna ensidighet, detina personlig
-
Den 16 September f. m,
117
het uti Herr von Törnes anmärkningar, detta
bemödande, att concentrera anfallet på anenda,
ehuru tillhörande flere, skall jag dock, så vidt
jag förmår, söka att försvarara icke blott min,
utan äfven deras, som med mig delat enahanda
öfvertygelse i detta ämne.
Herr von Torne börjar med att till styrka
för sin tanka åberopa en af 30 jemtlands Invånare
utgifven underdånig skrifvelse och ”anhållan,
att intet affeende matte göras pä denna mo.
tion (nemligen om Jemtlands önskade återförening
med Wejler Norrland, och Herjeådalen med
Gefleborgs Län) som emot deras vilja blijvitframftälld
och font rakt flrider mot Folkets önfkan och
fanna interesse." Då denna underdåniga skrif
velse är införd i Allmänna Journalen N;o 203 den
3:dje dennes, har hvarje läsare af denna Tidning
varit i tillfälle att göra sig bekant med
dess innehåll. Det kan icke undgå någon läsares
uppmärksamhet, ja förvåning hvilket också
bevisar sig af en Artikel i gårdagens Allmänna
Journal, hurusom denna skrifvelses Författare
vågat nalkas KonungaThronen med anklagelser
mot och missgillande af Riksdagsmanna
personliga åtgärder, i synnerhet som
allt hvad deruti anföres är grundadt på blotta
berättelfer och rykten, så mycket mera som då
denna underdåniga skrifvelse blifvit författad,
Motionen inom de Högloft Utskotten ännu
icke ees blifvit behandlad, mindre inom Ståndens
plena till pröfning upptagen. Dessutom
är det Serdeles djerft att 30 personer tro ftig
msd den säkerhet kunna bedomina och känna
llS Den 16 Septemberf. m.
36,000 personers öfvertygelse att dessa 30 anse
sig, på deras vägnar kunna tolka den inför
Thronen, och i följd deraf missgilla och klandra
sina Riksdags Ombuds åtgärder. Jag tror icke
att ett sådant förfarande är värdigt, är öfverg
ensstämmande med Riksdagsmanna helgden, är
förenligt med Grundlagen, eller med den medborgerliga
pligt som bjuder att Riksens Ständers
öfverläggningar böra vara fredade för
klander, impulser och anklagelser, af hvad
namn Osh beskaffenhet som helst. Det hör
icke hit att utforska upphofvet och egentliga
ändamålet och syftningen af denna underdåniga
skrifvelse, underteknad af ÖfversteLieutenanten
vid Regementet, af 4 f. d. Officerare,
f. d- RegementsLäkare, Rector, Apothekare,
Postmästare, Gästgifvare, Källarmästare m. flere
Ståndspersoner samt 15 å 16 Bönder, hvaraf
likväl Olof Nilsfon under 1818 års Riksdag förenade
sig, såsom dåvarande Riksdagsman, uti
den äfven dä väckta Motion om Jemtlands återförening
med WesterNorrlands Län, utan
att denna fråga då möttes af något missgillande
eller klander inom Orten. Sålunda är det
iner än oväntadt, att nu finna 30 personer yrka
hvad Herr von Törne åberopat, att nemligen
intet ajfeende måtte göras på denna motion,
som mot deras vilja blijvit fr amf åld och forn rakt
)hider mot Folkets önfkan och Janna interesfe,
Det skulle, i sanning blifva ett besynner •
ligt förhållande, om Nationens Representanter
vid hvarje Motion de ämnade väcka, vora
jiödsakade att förut underrätta sig, huruvida
Den iS September e. m.
densamma öfverensstämde med visfa perfoners
eller Corporationers vilja och önjkan, och om
också dervid alltid inträffade den sällsamma
omständigheten, sOm vid den väckta motionen i
detta ämne, att nemligen såsom man vill yrka
sjelfmanda förklaranden sig framställde med
den oväntadt djerfva omfattning att 30 perso,
ner tro sig kunna uttrycka pluraliteteos vilja
och önfkan bland 36,000 menniskor hvilka icke
blifvit rådfrågade, icke hörde, tyckes detta
förfarande likväl så problematiskt, så litet
antagligt och fögaeller intet ändamålsenligt, att
denna utväg hos ingen rättskaffens Riksdagsman
lärer vinna ringaste afseende: det torde alltså till.
komma vederbörande Ut/kott och vidare Rikfens
Högloft.Ständer attensamt upptaga, pröfva ocha/-  eller tillfyrka så väl denna Motion som alla andra
inom nuvarande Riksdag tillbörligen väckta
och till behandling remitterade Motioner. Hvad
Herr von Törne sålunda åberopat till 6tyrka
för sin öfvertygelse, nemligen att flere aj Jemtlands
Invånare hafva till Hans Majit Konungen
inkommit med underdånig anhållan, att intet ajfeende
måtte göras på denna Motion, forn mot deras
vilja blifvit frnmjläld, torde hvarje opartisk finna
icke gälla för ringaste skäl mot Motionär
rernas och min tanka, och jag vågar tillägga
icke eller till någon ledning eller grund för
U<skottens åtgärder eller Kongl. Maj:ts Nådiga
afseende, emedan det icke lärer undgå någon
upplyst och erfaren granskare, att inse, det
rätta värdet af dylika underdåniga skrifvelser,
som, likt den ifrågavarande, ingenting upplysa
otn sjelfva .Siken, och såledei till intet an
-
120 Dm 16 Septemberf. m.
nät tjena, och kanske dess Författare icke eller
dermed annat ändamål haft, än att leda
uppmäksamheten från saken och på dea person,
som, under utsmyckadt, något för obsgräasadt
loftal, synes deri utgöra egentliga
ämnet, åtminstone grundtonen med blott några
mer och mindre derifrån aflägsnade variationer.
Derefter anför Herr von Törne: att Jemllänningen
vid Norr[kci granfen har omkring 4) mit
till Herulf and • och tillägger: hvem kan betvifla
de fvårigheter, forn mota alt pä fädant af/tänd vidtaga
endajl vanliga adminiftrativa åtgärder, forn äligga
alla Lane fyr elfer'* Jag g varar den kan betvifla
dessa [bärigheter, sorn vet, att man icke
bör räkna vägalängden efter den aflägsenhet
en och ennan ytterst vid Norrska gränsen boende
enskildt perfon, eller hushåll har till Hernösand:
I sådant fäll skulle särskildta Läns
styrelser
erfordras på mångå ställen, bland
andra en i ÖjverTorneå} emedan der finnes Nybygge
och således några innebyggare, hvilka
hafva circa 45 å 50 mil till deras Länestyrelse
i Piteå, och af enahanda skäl ett serskildt
Militärbefäl, emedan en och annan Soldat der
har 30 mil till Compagn iesmligsplatsen. Hvem
inser icke det ensidiga , det ytterligt oantagliga
af sådana beräkningar? Säkerligen äfvea
Herr von lorné, och således tillika lämpligheten,
åtminstone möjligheten deraf, att Invånarena
i Jemtland framdeles, likaväl som tillförene
skulle kunna äga deras Lane flyr elfe i Hernesand,
dit de öfverhufvud tagit icke äga mer
Den 16 September f, m, 121
än 13, 20 a 08 mil. Således torde detta Herr
von Tornes skäl, utan att man äger någon speciel
kännedom af en Landshöfdingen göromål också
kunna anses bland de problematiska, sona
tåla en närmare bevisning.
Likanå med Herr von Törnes uppräknade
skäl, hvarföre Herjeådalen bör vara förenadt med
Jemtland, nemligen : att J,nu mera allmän Landsväg
emellan Jemtland oell Herjeådalen, pä Statens bekostnad
blifvit anlagd, alt den sistnämnde Provinsens
invånare lufva i allmänhet längre väg till GtflCj än
till Östersund och pä de marknader, sorn. hällas ä
sistnämnde ställekunna de, både köpa sina behof och
afyttra sina varor; oell bland annat: att ajviltringsverket
derstädes lärer komma att besörjas genom Jemtlands
u/vittringsdomare/’ Åberopande Motionairernes
samt Höglofl. Utskottens skäl för Herjeådnlens
önskade återförening med Gefleborgs
Län, behöfver jag blott mot Herr von Törnes
föregående yrkande tillägga: att den på Sta
tens
bekojlnad anlagde Landsvägen emellan Herjeådalen
och Jemtland, beklagligen icke talar för
dessa provincers förening, eftersom Innebyggarena
i Herjeådalen sällan och nästan aldrig
begagna den, emedan de så mycket möjligt är,
undvika att hafva någon communication med
Jemtland, aldramingt med Ostersund, der de
visserligen hvarken köpa sina behof eller afyttra
sina varor; detta sker alltid i Städerna
inom Gefleborgs Län; också strider Herr von
Törnes uppgift, utom mot rätta förhållandet,
äfven mot dess egen 5 års berättelse der
nämnde Stad uppgifves sorn blott en stor by och
IS2
Den i6 Septemberf, m.
der Handeln ej är lifl i gar c 'än i Jemtlands större by-*
ar, med undantag dä. marknader hällas, Och deSSe
bevistas nästan aldrig af Innevånarena i Herjeådalen,
emedan de hafva mera fördel att afyttra
sina varor och att uppköpa sina förnödenheter
i Hudiksvall, Söderhamn eller Gefle.
Att vidare den förmodan, gissningen eller
aningen: att afvittringsverket derstädes lärer komma
att besörjas genom Jemtlands Af vitt ringsdomare,
skulle kunna anses, såsom Herr von Törne
påstår, för skäl mot Herjeådalens afskiljande
från Jemtlands Län, är icke eller för mig
möjligt att fatta, och torde af hvar och en
som håller sig inom verklighetens, icke blott
möjlighetens och derpå grundade gissningarnes
område bedömmas under all vederläggning.
Ändå drager Herr von Törne häraf den bestämda
slutsats att: ”alla dessa omständigheter skulle göra
den föreslagne förändringen pä det högsta olämplig
Jag öfverlämnar detta påstående, säker om en
bättre slutkonst hos hvarje opartisk, till Riksens
Höglofl. Ständers närmare afgörande.
Nu återgår Herr von Törne till Jemtland,
börjar med att uppräkna hvad der bör göras
nemligen : ”flodeima böra göras flottbara, nya vägar
böra anläggas, Kronans agor böra skiljas ifrån
enskiltas, nya bostäder hyggås, sädane arbetsföra personer
b Dalarna och IVer inland öfvértalas att nedsätta
sig som Kronohemmans äfioerf oell Irågar i
följd häraf: ''Manne icke till alla dessa anstalllerfordras
Lätte styrelser, som utan för långt afstånd frän
den ort. der förbättringarna \böra göras med uppmärksamhet
kunna f ölja Sch befrämja dessa vigliga
Den 16 September e. m.
»*Ä
företag? Han svarar väl sjelf: nD;tta förekommer
åtminftont mig oftridigt.” Men hvem inser
icke huru ringa skäl dylika yrkanden innebära,
ty om det fordras nya Läneftyrelfer till alla
förbättringar man inom hvarje vidsträckt landsort
skulle kunna företaga, hvar funnes då
gränsen för nya Landshöfdingars tillsättande?
Dessutom finnes redan och har i flere år funnits
en StrömrensningsComité, som besörjt och
besörjer ännu om uppränsningen af dervarande
Floder, storskiftet fortfar ju äfven och arbetsföra
perfoner måtte väl hvarken från Dalarne
eller Wermeland behöfva inför6krifvas, så länge
sjelfva orten icke saknar arbetsfört och arbetsvandt
folk , som i alla afseenden är jämförligt
både i arbetskraft och konjlindujlrie , om ej öfverträffande
innevånare i hvad provins sorn
helst inom Sverige. Någon serskildt Länestyrelse
torde således icke eller i dessa afseenden
af någon serdeles nödvändighet påkallas i Jemtland.
Derefter kommer Herr von Torne troligen
på sjelfva egenteliga ämnet af dess anförande.
Men det har också fordom funnits ett
Land, der Regeringen hade sina Loftalare, der
Folket månadteligen underrättades om Regeringens
storverk och der Embetsmannens duglighet
beräknades efter loftalets mer och min:
dre lyckliga uppfattning. Men dessa loftal
gjorde, oagtadt de berömvärdaste bemödanden,
detta land icke lugnt, icke lyckligt. Mera välgörande
följder hoppas jag dock, af varmaste
bjerta, för mitt Fädernesland! jag hoppas att
124
Den 16 September f. m.'
allt prål, all flärd, all lux i lefnadssätt och
tal, måtte ge vika för den redbara tankan, den
sanna, oegennyttiga handlingen, om också oberömd,
och då jag så önskar , bör jag äfven
förbigå att anmärka något vidare om de flora
anflalter, sorn i Jemtland blifvit gjorda , och
hvarpå Herr von Törne med så mycken fjelfförfakefe
och blygfamhet öfverlemnar en ganska
omständlig uppgift, ehuru jag likväl icke kan
frångå min öfvertygelse, att man nemligen på
[tället icke derom kan jå någon ferdtles patagelig
erfarenhet.
Dessutom talar allt sådant ändå icke för
nödvändigheten af en serskildt Länestyrelse i
Jemtland, ty om också denna provins hört,
såsom tillförene, under VästerNorrland , hade
visserligen hvarken Kongl. Maj-.ts landsfaderliga
omsorger och Nådiga penningeunderstöd till
premier för TUeväjnoder , eller till Kongl, HitshållningsSällJlwpet
fa/om gafva, eller Riksens Högloft
Ständers af Kongl. Maj:t sanctionerade
önskan om jemtlands FältJägareRegementes
minjkning ifrån iooo till Sos man, ute blifvit, lika
litet soan det Nådig/l förordnade florfkijtet, upphyggandet
af ett SpannemåltMagazin, anläggandet
af 7 Schqfferier och nya Landsvägar till
Norrige och Herjeådalen eller hvad andra företag
som hälst, hvilka likväl kunnat ske och
säkerligen äfven skedt om Jemtland också icke
haft en serskildt Länsstyrelse. Dessa flora an-ftalter
kunna sålunda icke räknas till Läne~flyr
eljene, åtgärder, emedan de utgått från
Ben 16 September f. m.
i2y
Kongl Maj:ti och Rikfens Högloft Ständers tillgörande.
Till stöd för Sädesprodaction anför Herr
von lorné att: J,i en del Socknar odlas Säd Died
samma fördels sorn i Rikets sydliga provincerda ett
medium beräknas af 10 är; i andra åter kail icke med
fördel odlas annat än foderväxter. Att uti ett sådant
land söka införa blott en odlingsmcthod vore oklokt
och skadligt; och detta är just hvad jag påstådt,
men i hvilka Socknar Säd odlas med samma fördel
som i Rikets sydliga provincer> Qm man också beräknar
ett medium af 10 år, påkallar en närmare,
mera omständlig och bevisande uppgift
än denna obestämda, som ingalunda låter trolig.
Mina befkfilningar tyckas således icke vara
ogrundade eftersom Herr von Törny inst immer
uti de samma , så väl i afseende pä produetionssättet,
som i afseende på det så kallade
FörvaltningsUtfottet, hvars utsträckta skrifveri
Herr von Törne icke kunnat vederlägga ,
men deremot sökt bevisa nyttan af Sockenberedningar
i Statijlifkt, Ekonomijht och Topograffkt
hänseende; medgifvande denna nytta, betviflar
jag ändå att just för dessa Sockenberedningar
en serskildt Länt flyr elfe, såsom Herr Von
Törne yrkar skulle deraf vara en följd. Herr
von Törne medgifver sjelf fördel&n af Municipalfly
ref er, hvaraf Sockenberedningar äro en härmning
j men hvarföre de samma icke skulle direct
kunna Correspondera med LandtbruksAcademten,
ser jag inga hinder, intet skäl? Och
det vore genom så beskaffade, frivilliga Municipciljlijrelfer
inom hvarje Socken, som flere Ljj«'
126 Den 16 September /. m.
nesiyrelser kunde indragas till betydlig bespa;
ring för StatsCassan, utan att Provincernas administration
derigenom skulle något förlamas,
utan tvärtom bringas uti en mera direct bero.
ring med sjelfva Regeringen , och den medborgeliga,
constitutionela andan så medelst
kraftigast lifvas och underhållas. Sålunda finge
Regeringen Embetsman icke blott för Löner
och Penfioner såsom nu, utan Embetsmän för
äran och tillfredsjl&llelfen att kunna gagna sitt
Fädernesland. Denna slags Patriotism är den
berömvärdaste, den minst tvetydiga, och mest
gagneliga: uppoffring af lif och lemmar för det
allmänna bästa kommer lyckligtvis, icke alltid
i fråga; men ständigt behöfver vårt fattiga Fädernesland
Embets- och Tjenstemän , hvilka så
litet som möjligt äro Statens blott tärande, dess
tillgångar utsugande medlemmar. Frivilliga
öfvertaganden af administrativa åtgärder är det
enda sättet hvarigenom många kostsatnma, med
ständigt uppdrifna Accorder och vid afskedstagande
med stora pensioner begåfvade Embets-
och Tjenstemän, skulle kunna undvaras.
Också kan jag icke nog beprisa Herr von Törnes
erfarenhet och intygande om Municipalsty.
relsers nytta. 1 Jemtland är ådagalagdt huru
mycket genom dem kunnat tillvägabringas, utan
att några serskilda Embetsmän med löner
och arfvoden behöft tillsättas; det mångfaldiga
de uträttat har Herr von Törne uppräknat,
men beklagligen för min motpart, bevisa de
derjemte att der sådane finnas, blifva Lcinejlyreljerna
mer och mer öfverflödigaj hvaraf föl
-
Den 16 September f. m.
137
jer att den serskildta Läneftyrelfen i Jemtlandsl.
mycket mindre är af nöden.
Ifrån frågan om SockenSållfkaperna och FårvaltningsUtJkottet,
öfvergår Herr von Törne till
teckningen af ”de svårigheter och stridiga meningar,
som merendels mola. alla. allmanna Förslag, just derföre
alt de åro allmänna, och således ej lämpligaför
allas närvarande cnskilta interessenSanningen af
detta yrkande bevisar just Herr von Törne så
tillämpligt på sig sjelf genom sitt bemödande
att motverka det nu ifrågavarande allmänna För.
Jlug till indragning af öfverflödigt anfedde Embeten
och Tjenfler, hvaremot det sårade tnfkildia
intereflet gör så många fvårigheter och upphäfver
sig med så mycken bitterhet, hvaraf dessa
Herr von Törner, såsom det märkes af gammal,
fast icke berömlig vana, lånade fraser om
jördomen forn Jöth afl ar, om afunden som svärtar
eller elakheten som förlöjligar, jemte lika beskaffade
här mindre lyckliga liknelsen om dessa
insekter, hvilka födas, lefva och dö i fläckarna på
ett lif, bära det ojäfagtigaste vittnesbörd.
Deremot torde det tillåtas mig att under
en mera omisskännelig tillämpning erinra, huruledes
det finnes vissa Lysnmjkar som väcka
uppmärksamhet, blott i mörkret och genom
landt ljur, och huruledes man äfven han pryda
fig med lanta Fjädrar eller hvad ett gammalt ,
Svenskt ordspråk säger: plöja med en annans
Kalf. Då Herr von Törne klandrar mina fin a 11,
cielia åfigter, gör hart det efter en förutsänd ,
verkcligen djup och sann Financiel taokepe
-
128
Den 16 September f, m.
riod, hvari utvecklas „ett på ämnet vä! afp3Ssadt
och träffande system, som icke annat kunnat
an rättfärdiga Herr von Törnes, säborn han
sjelf påstår, mig vida öfverträffsnde f mund ella
åfigter, men huru förvånad biet' jag ej vid det
jag händelsevis uppslog P,iddcr skåpets och Adelns
Protocoll för 1818 ars Riksdag, 5,-te Bandets första
Afdelning pag. 165 ifrån och med 16 raden,
pag. 186 ifrån och med 22 raden, och der igenfann
icke blott samma idé, eller samma
tankegång, utan ord ifrån ord detsamma, som
Herr von Törne nu yrkar, då aofördt i Plenum
den 23 April nemligen 1S18 af en värd Ledamot
inom detta rum, Herr Munk 3! Rosensköld,
så lydande: ett land, sorn har ofantliga
sträckor af ouppodlad men till sm natur fruktbar
mark och likaledes ofantelige massor af rå-ämnen,
som duga till förädling, men ckrcfnot jå enskilta Capilaler,
i ett sådant land ar det af en stor nytta att
kunna mot låg ränta undfå lån af allmänna medel
, sorn klokt använda i Näringarne gagna
både Staten och den enskildta genom mångdubblad
produetion, öka rörelsen och befordra
derigenom en lifligare omsättning och circulation
af RörelseCapitalet, som 1 ett glest lebodt land behof
ver i förhållande till folkmängden vara större,
än i ett mycket befolkadt land.”
Så litet sjelftänkande är Herr von Törne,
men blyges ändå icke att göra denna slutsats:
”Således synes Herr Montgomerics flnanciella äsigter
icke vara byggda på säkrare grunder 'än hans Stats
EkonemiskaDerpå
kac jag icke annat svara,
än
Den 16 September /. m.
än att om också mina åsigter icke äro byggda
pH /åkra grunder; bedömmandet bör dock bero
af någon annan än Herr von Törne, så äro de
åtminstone byggde på egna och icke, såsom
Herr von Törnes så väl financielia åsigter,
sorn vältalighet, på andras grunder, likasom
sjelfva hans Anförande på blotta loftal och
lånade gr ailfia frafer.
Sålunda har Herr von Törne icke kunnat
ens motsäga mindre vederlägga Motionairernas
och mina på fact* och sanna förhållanden
grundade egenteligs yrkanden till bevis
deraf att en särskildt Länestyrelse i Jemtland
icke är påkallad af någon nödvändighet; mint
jemnförelser med ett angränfande Län sorn till
folkmängd, Statsbidrag och Industrie är vida
större än Jemtland och WesterNorrland samtnanslagne
och ändå med fördel styrdt. af en
Landshöfding} mina ytterligare skäl för denna
återförening, hemtade från erfarenheten att
Innebyggarne i Jemtland alltid hafva communication
med Hernösand och Sundsvall, der
föryttra sina vahre, der uppköpa sina förnödenheter
och ickei Östersund, med mera har Herr
von Törne, såsom sagt är, icke ens sökt att vederlägga,
icke eller Anders Mårtenssons all
uppmärksamhet värda yrkande: ''att Jemtlands
Invånare skolat vara i större välstånd och med hvarandra
lefvat mera fridsamt och enigt före Länets inrättande;
att den fördel Landet njuter genom egen
Landshöfding, är endast en heder som icke svarar
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. Vill Band, 9
Den rS September f. m'.
mot deu förlust Staten och landet lider för underhållandet
af Landshöfding, LandsSecreterare, Lands Kamerer
med flere Tjensteman,- och att o/n gör om ålen
ökats, sa torde just tillfallet ej sällan 'thira orsaken
till dc tratgiriges ansökningar och tvister, hvilke i
saknad af sådant tillfälle j)fta skolat biläggasV
Såsom slutföljd af alif: detta tror jag att
detta ämne ifrån mer än en sida bör betraktas,
och anhåller derföre att dessa mina vördsamma
erinringar vid Herr von Törnes anförande,
måtte fä åtfölja återremissen till Högloft
Stats- samt Allmänna klefvan- och EconomiUtjkotten.
N:o 2.
Herr Hjärne, Carl Jacob’.
Vid det af BancoUtskottet föreslagna Reglemente
för de blifvande UtgreningsDiscontertie
af BancoDisconten, får jag äran göra följande
anmärkningar.
1:0. Anser jag benämningen af det föreslagne
BancoOmbudet, vara origtig- Då Directionen
utgöres af Fullmägtige, valda af Riksens
Ständer, måtte väl de kunna anses, såsom
fullkomlige Ombud, för ett Verk som är Rikets
Ständers egendom, och hvaremot Verket
icke måtte behöfva någon'-försvarare eller Ombud.
Personen med de föreskrefne functionerne
bestrider jag ej, om den anses så nödig,
Den 16 September j. m,
(ehuru-jag finner den fullkomligt öfverflödig»
då dea vid Veiket antagne Ombudsmannen
bör kunna uträtta allt hvad för denna person
är föreskrifva), inen den bör då kallas Banco-*
Commissarie; och bör ej hafva afgörande, blott
delibererande röst,
2:0 Bestrider jag helt och hållit att
dessa Riksens Ständers Fullmägtige, må kunna
afsätta», annorlunda än hvad för de öfriga
Riksens Ständers Fuilftiägtige är föreskrifvit.
3:0- Då på Betjeningen® tiUsättande lig,*
ger mycken vigt iör de ansvarige Directeurerne,
så mäste om de ej sjeifve få utnämna den
B^ncoFullmägtige ^vilkorligt förpliktas att
antaga den af Directionen föreslagne personal
samt dem endast med Constitutorial förse, på,
det att Directionen må kunna deni endtlediga,
då vigtiga anledningar förekomma dertill. Då
Götheborgs Contoiret äfven får befattning med
belåning på metaller och exportabla effscter,
kan icke Bokhållaren der umbärag; men i Malmö
föreslår jag indragning af denna person,
emot aco R:dr Banco anslag för Kamereraren,
sorn derföre bör hålla och afsluta Böckerne.
4:0. Directeurerne kunna ej rimmeligea
föreslås mindre arfvode än 666 R:dr 32 ski
Banco eller lika med öfrige Riksens Ständer*
valde Fullmägtige: hvaremot jag anser BancoOmbudet
om det skall existera ej böra ha me
ra än 666 R:dr 32 sk. Banco utöfver dess i
Baoken innehafvande lön, som han vid denna
V/ i7)2 Ben 16 September J, tn,
befattning, ansedd såsom tjenstebefattning, bor
tillfullo utan annat än vanlige afdrag åtnjuta.
De för Registratorerne och Bokhållarne|föreslagne
arfvoden böra nedsättas i Malmö till
333 R:dr 16 sk., och i Götheborg till 500
R:dr, men deremot Waktmästarne* ökas i Malmö
till 133 R:dr 16 ak. samt i Götheborg till
200, hvarunder man ej kan få någon dugelig
peraon, på hvars säkerhet likväl ganska mycken
vigt ligger. Efter de«se förändringar fö»
reslås för Malmö Contoir.
4 Directeurer å 666: 32
. 2,666; 33*
1 Ombud om det anses nödigt
. 666: 32.
1 Kamererare
. 666: 32»
Dito för Bokföringen . .
200: _
1 Registrator . . ,
• 333: 16.
1 Ombudsman . . ;
; 333: »6*
1 Waktmästare . .
i 133: 16:
t
5,000;
För Götheborg.
4 Directeurer å 666: 32 sk. .
. 2,666: 32.
1 Ombud om det anses nödigt
. 666: 32.
1 Kamererare
800:
1 Ombudsman
• 500:
1 Registrator . .
. 500: —
1 Bokhållare . .
500;
1 Vaktmästare . *
200:
5,835: 16.
Skull* någon af Bankens ordinarie Tjen
-
Den 16 September /. m.
*33
steman anställas tillftjenstgöring vid Contoiren,
så böra de lika med Ombudet behålla och åtnjuta
hela deras i Banken innehafvande Lön.
Äfven alla sådane Bankena Embetsman böra
räkna sin tour Och befordran inom Bancoverket
till godo. De utgifter sorn för tjenstgöringens
bestridande inom Banken genom deras afgång
kan erfordras bör af Banken bestridas af DiscontFonden
Resepengar till och ifrån Contoiren
erhållas för alla sådane Embetsman efter
Fullmägtigeg i Bankens beslut, men den för
BancoOmbudet föreslagne eqvipering, anser jag
så högst ovanlig att jagden alldeles bestrider och'
anser denna endast vara upptagen 6åsom ett sätt
att föröka till det aldrahögsta den för det synbart
gynnade BancoOmbudet föreslagne aflöning.
Directeurer j sorn bo utom station böra endast
erhålla resepenningar till och ifrån station för
en gång: men deremot då jag anser det
högst nödvändigt, att Directionen alltid bör
finnas på stället, bör lämpelig inqvartering så
väl dem, som betjeningen anslås.
5:0. Då så mycken vigt synes läggas på
det föreslagna Ombudet, anser jag fullkomlig
contrast ligga deruti att Utskottet föreslår, att
Directionens Ledamöter böra förrätta hans tjenst
då han är frånvarande, som genom inträffad
sjukdom skulle ganska väl kunna räcka längre
tid, men deremot föreslår att ingen Directeur
får i hvad fall som häldst vara frånvarande
öfver 3 veckor, utan att hans supple-i
ant skall inträda i dess ställe. Jag deremot
anser ingen Directeurs plats böra af Suppleanten
fyllas, så framt ej Directionens antal ge
-
i54
Den 16 September f. ml
nora en sådan frånvaro understiger det föreskrifne
antal af 3 personer.
6:0. Assignaiionsrätt på Banken anser
jag icke kunna undvaras: det miste efter min
tanka medföra en mängd olägenheter sorn blifva
ganska store. Den större Cassan om ej Assignationer
tillåtas, bör ej heller kunna förvaras
utan olägenhet med flere än 3 lås; Ordföranden,
er» annan Directeur växelvis och Om«
fcudet, böra hafva hvar sin nyckel. Att insända
hvad som möjeligen för en å två utlåningsdagar
kan öfverstiga 150,000 i Götheborg och
75,000 i Malmö, anser jag högst inconseqvent,
då det icke är troligt’att Lånesökande lemna
en så slör summa länge obegagnad, och mati
genast derpå skulle åter reqvirera för attcompletters
denna summa, sorn minst bör hållas
Lånesökande tiohanda.
7:0. Det vore oå tvistaft förneka Direction*ns
Ledamöter att iå Lånerättigbet sorn andre
medborgare för det de åtagit sig besväret med
dess DiscontContoir, och högst orättvist, att
lör detta åtagande tvinga dem att nu till fullo
inbetala förut innehafvande Lån och derigenom
fråntaga dem omsättnings! ätten, sorn är
löiuonad alla andra,
8:0. Hypothekshandlingarne böra förvaras
lika med stora Cas«?n under Ordförandens,
en annan DirecU-i^s och Ombudets vård, hvilka
böra hafva hvar sin nyckel till de 3 lås
som böra förvara handiingarne,
Den 16 September f. m.
9:0. Sorn jag ej kan anse någon^Revision
ai Revisorer laglig, så framt de icke äro
närvarande, så bestrider jag den föreslagna
Revisionen af endast 2, af Revisorerne: men
anser deremot att någon af Herrar BancoFullmägtige,
minst en gång om året, böra åläggas
att förrätta inprovisoriska Revisioner vid
Contoiren. Äfven bestrider jag att de valda Revisorerne
skulle anses skyldige inhemta BancoFullmägtiges
samtycke, innnan de skulle
kunna lemna Contoiren decharge. Det voro
en högst ovanlig mesiire, då Revisorerne
vanligen kunna gifva Fullmägtige befallningar,
i stället att, som här föreslås vid sine göromål
och beslut bero af dem eller behöfva de1^
ras samtycke. I stöd af desse anmärkningar
vågar jag ödmjukeligen begära återremiss på
förevarande. Betänkande.
N;o 3.
Herr Gyllen/valin, Henric /Idolph:
De värda Motionairer, som yrkat en förändring
och rättelse i den för en del af våra
Landsmän öfvermåttan tryckande Postföringsskyldigheten,
hafva efter min tanka på ett så
öfvertygsnde och nöjaktigt sätt i full dag,
framlagt, så väl den orättvisa sorn de Postskjutsande
vederfares, som nödvändigheten-af
att snart lätta dessa tryckande bördor, att det
skulle vara öfverflödigt och utan ändamål att
ingå i några vidare detailler i detta ämne. De
135 Den 16 September j. nt.
förenade Utskotten hafva äfven erkänt denna
sanning; men i stället för att enligt de rättsgrunder,
som af Riksens Ständer vid deras be.
slut vanligen blifva följde, föreslå ett kraftigt
och i möjligaste måtto, snart verkande medel
för det ondas afhjelpande, hafva Utskotten åtnöjt
sig med att erkänna dess tillvarelse, och
först i en aflägsen framtid tillstyrka dess rättelse,
hvilket jag ej anser uppfylla tidens fordringar
och de lidandes billiga kraf.
Genom antagande af Utskottens Betänkan.;
de skulle det nu varande Postforingssättet,
hvaröfver de skjutsande med så mycket skäl
klaga, troligen komma att fortfara ännu en 6
å 7 år. Jag hemställer om detta förhållande
är billigt, och med rättsgrunder enligt, di
man besinnar att Riksens Ständer funnit nödvändigt
sedan 1680-talet, då Postskjutsen organiserades,
fyra serskildta gånger förhöja
Gästgifvareskjutslegan, från 4 ända till 16
sk. milen, utan att ihågkomma de Postskjutcande,
ehuru dessas åligganden och skyldigheter
så väl på r68o-talet snm nu, ansågos
och ännu anses mera svåra och omsorgsfulla.
Jag kan icke heller med de förenade Utskotten
dela den åsigt, 60m deras utlåtande i 4
punkter af Betänkandet synes åsyfta, nemligen
att den sökta rättelsen skall bestämmas
*f, huruvida Statsverket derigenom skulle komma
att vidkännas någon ytterligare gravation,
eller om de genom Posthemmanens Rotering
ingående medel skulle vara motsvarande den
kostnad, som till den förhöjda Postskjuts*
Den^iS September J.m. X37
legan kan erfordras. Jag tror att då en del
Medborgare äro orättvist betungade, böra deerhålla
rättelse, om det också skall ske med någon
uppoffring å Statens 6ida. De friheter
aom posthemmanen åtnjuta ifrån rotering
och sorn Utskotten åberopar, föteslås af de
fleste Motionairerne skola upphöra emot det de
blifva befriade från Postföringen, och anhålla
de att i likhet med Kronans öfrige Hemman
blifva roterade eller få betala Rotefrihetsafgift.
Häraf synes tydligt, att JV?otionairerna ej handla
egennyttigt, utan lära hafva giltige anledningar
till 6in klagan, ty annars skulle det
vara orimmeligt och bevis på särdeles sjelfförsakelse,
om de skulle vilja erbjuda en större
fördel i utbyte mot en mindre.
Då den ringare personal medborgare sorn
lider, och i många år lidit genom Postföringsskyldigheten,
icke i likhet med de Gästgifvareskjutsskyldige,
förmått förskaffa sig en mot
besväret någorlunda afpassad Skjutslega, ehuru
de haft mycket skäl dertill, anser jag nu så
mycket mera billigt och rättvist, att Riksens
Ständer icke vidare lägga hinder i vägen för
dem att'så snart som möjeligt erhålla den sökta
rättelsen, och föreslår derföre ödmjukast att
Riksens Högloflige Ständer, i enlighet med de
förenade Utskottens förslag, till Kongl. Maj:t
i underdånighet inkomma med anhållan att
samtelige Herrar Landshöfdingar, med snaraste,
blifva anbefallte förrätta undersökningar i ofvannämnde
ämne, jemte öfriga omständigheter
} hvilka med Postföringen kunna äga
i38
Den 16 September j. m.
sammanhang, samt att Kongl. Maj:t sedermera
täcktes i Nåder tilldela de postföringsskyldige
som af de inkomne handlingar finnas vara
hårdt betungade, förhöjning på Skjutslegan från
och med 4 till och med 8, samt från och med
8 till och med 16 sk. för milen, då skäl till
denna förhöjning förefinnes, och att denna förhöjda
Skjutslega kommer att utgå intill dess
den af de förenade Utskotten föreslagne förändring
i Postföricgsskyldigheten, (hvilken jag
likasom Utskotten anser nödig och af behofvet
påkallad), hinner blifva reglerad. Jag an-,
håller att Betänkandet må blifva återremitteradt,
och desse mina anmärkningar måtte få
åtfölja det samma till de förenade Utskotten.
Nto 4-
Herr Silfverberg, Magnus Didrik:
Vid den af Herr Friherre Cederström väckte
och af Herr Tham samt med vissa modificationer
af Herr Grefve von Rosen understödde
motion om beläningsrättighet i Rikets Ständers
Bank af importvaror och hvilken blifvit till
Höglofl. BancoUtskottet remitterad, anhållerjag
vördsamt att få afgifva några anmärkningar.
Att en sådan belåningsråttighet vore förmånlig
för de Handlande, är utom ail tvifvel, men
då hvarken någon enskild Corporations fördel,
eller den chimerika nyttan af förslag som grun* '
da sig endast på theoder, icke på ledning af
föregående års erfarenhet, kunna motivera Ri
-
Den 16 September j. m, 139
kefs Ständers beslut vid afgörandet sf en dylik
fråga, så får jag på det högsta afstyrka beviljandet
deraf, emedan jag anser den icke allenast
onyttig utan ock skadlig.
Om man kastar en blick på Sveriges Geografiska
läge. öfvertyga* man lätt att vårt land
af naturen ej är egnadt till Transitohandel i
stort; det nästan enda ställe, dit man har utväg
afyttra Nederlagsvaror är Finland, afsattningen
är dock icke så betydelig , att icke
tillräckelige Capital till denne handels bedrifvande
förefianas, sorn äfven bevisas deraf att
då Finland tillhörde Sverige och hämtade alia
sine förnödenheter härifrån , inga beläningsanstalter
sorn de ifrågavarande behöfdes; följaktligen
mäste de vara så mycket onödigare
nu, då Finnarne hämta större delen af de varor
de behöfva från utländsk» orter directe.
Då den betydligaste delen af importen således
åtgår till Sveriges egen consumtion, frågas, om
det med sunda Statseconomiska principer kan
vara öfverensstämmande, att befordra införsel
af en emot behofven öfverdrifven Varumassa,
sorn otvifvelagtigt klefve följden af den ifrågasatte
beläningsrättigheten, hvarigenom VäxelCoursen
nödvändigt skulle uppjagas, och Sedelmyntets
värde genom en utsläppnin g af flere
millioner BancoSediar ytterligare försämras,
rakt. stridande emot de åtgärder Höglofl. Ridderskspet
och Adelm genom Sedelstockens ungefär»
bestämmande och Bankens consoliderande
vidtagit till myntvärdets upprätthållande,
oberäknadt den nära till omöjlighet gränsande
Den 16 September f. m.
svårighet, att på säkra grunder inrätta en sådan
Låneanstalt, att icke förlust för Banken
skulle uppkomma. Hvad Herr Tham yttrat
om fördelarne af Varubeläningarne i Götheborg
genom Götha CanalDiscont, skulle jag
tro ingen ting bevisa i närvarande fall, då
man besinnar, att detta skedde under Continentalsystemet.
då communicationen emellan England
och de fläste Östersjöhamnar var aldeles
stängd, och derföre alla Handelstransactioner
dem emellan skedde öfver Sverige, särdeles
Götheborg, en omständighet, den jag tror
Herr Tham vid flere tillfällen lemnatur sigte,
då han yrkat och trot, att liflighet i Handeln
och deraf följande förkofran genom upphäfvandet
af alla importförbud och obegränsad
frihet skulle kunna återställas och vinnas, men
hvilket jag af anförde skäl nödgas betvifla.
Herr Grefve von Rosen har yrkat att till bea
fordrande af NordAmerikanska Handeln beläningsrättigheten
borde beviljas för åtminstone
4 importarticlar, Hudar, Socker, Bomull och
Tobak, hvarförutan och af brist på afsättning
i Sverige, Americanerne nödgas sälja sine laster
på annat håll , hvarigenom vi åter skola
försättas i nödvändighet att förskrifva nämde
varor ur andra hand till högre pris Om afsigten
med denne framställning varit att väcka
farhåga för en minskad Jernexport, sä förmodar
jag att den bäst vederlägges genom detta
års erfarenhet, ty jag tror att exporten på Norra
America aldrig varit från Stockholm och
Den 16 September /, m. 141
Götheborg si stor Born nu, oagtadt Americaneme
ej hitfört hela skeppsladdningar af egne
producterj de hafva dock sedan desse på andra
orter blifvit afyttrade, i stället för ballast medtagit
så mycket de ansett sig kunna här afsätta,
hvarföre ock på Amerikanske producter,
för consumtionen ingen brist varit, hvaribland
dock Socker och Hudar icke få inräkna!, såsom
icke der producerade.
J«g skulle vidare tro att det för Rikets
Handel, Penningeverk och sannskyldiga fördel
är vida förmonligare att våra exportvaror
betalas med växlar, än att vi på en gång öfverhopas
med flere &rs behof af importartiklar.
-
Af hvad jag nu haft äran anföra, synes
mig tillräckeligen{styrkt, att deni fråga satte
beläningsrättigheten af importvaror, vare sig
generel eller partiell, hvarken är behöflig eller
nyttigt och anhåller jag vördsamt att desse mine
anmärkningar må till Höglofl. BancoUtskottet
blifva remitterade.
*43 \Den iG September c. ml .
Bilagor
till PleniProtocolIet för den 16 Septernberg
eftermiddagen.
Nto i.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus:
Då min aktningsvärde vän Friherre Nils
Gyllenstjerna lemnat Riksdagen och således är
hindrad att sjelf yttra sig uti ifrågavarande
ämne, anser jag mig så val genom personlig
tillgifvenhet sorn egen rättskänsla förbunden,
att vid Utskottets Betänkande göra några anmärkningar,
hvilka jag förmodar föranleda till
dess återremitterande.
Det är icke enligt med Handlingarne, att
några fatalier å Familjens sida från början varit
försummade- Tvärtom visa de, att först
framlidne CanzliPresidenteo Grefve Horn såsom
gift med en Grefvinna Gyllenstjerna år
*73*» och sedan samtelige Gyllenstjernska arfvingarne
1740, 18 år och to månader efter
Nystadtska fredsslutet, i föreskrifven ordning
fordrat deras ersättning, inom den af allmänna
Lagen Och serskildta Författningar om Statens
skulder efter Carl Xlkteskrig, utstakade 20 års
praescriptionstid. På denna grund ändrade ock,
efter dä gällande .Regerings Lagar Riksens
Den 16 September c. m.
143
Ständers Secrete Utskott vid 1766 års Riksdag,
den afslagsresolution, som Konungamakten år,
1741 på töregifven anledning af försutten tid,
emot Famillen låtit expediera»
Efter detta ådagalagde förhållande, kaa
ett sednare försök att' behandla Famillens anhållan
om verkställighet af högsta samhällsmagtens
år 1766, beslutade liqvidation, såsom
å nyo väckt resningsfråga, destomindre betraktas
annorlunda, än såsom en fullkomlig
nullitet, då högstsalig Konungen 1809 aldrig
låtit förmå sig att utfärda eller underskrifva
någon Resolution i öfverensstämmelse med
Högsta Domstolens afstyrkande mening- De
utur KammarCollegii Betänkande hemtad* gissningar,
dels att Konung Carl Knutsons åt Staden
Danzig försträckte penningar kunde hafva
varit tagne ur StatsCas6an, dels att lånet möjligen
blifvit Famillen ersatt innan Konung
Carl Xlhtes march till Ukraine , förtjena såsom
obestyrkte ingen serskild vederläggning.
Af Historien är likväl bekant att Carl Knutson
Bonde, både för och efter sin upphöjelse
på Thronen och afsättning derifrån, ägde och
bibehöll en ganska stor enskildt förmögenhet.
Om någon inbetalning hade skett på Kronans
ifrågavarande skuld; så bör den af allmänna
handlingar kunna bevisas, hvartill dock icke
ringaste anledning förefinnes. Enär SecretaUtskottet
under den så kallade Frihetstidens
Riksdagar i ftnancielle, lika eå väl som rninisterielle
ärender, innehade Ständernes hela
magt och myndighet, oeh vid utöhiingen der*
l44 Den 16 September e. m.
af, vanligen gaf directa uppdrag åt Konungen,
lärer hvar och en finna, huru en försummad
formalitet att blott upplysningsvis lemna RiksStånden
underrättelse, om sitt i Hufvudsaken
vidtagne beslut, om den ock vöre bevist) ej
kunna förändra saken eller lagligen verka till
förminskning af Gyllenstjernska Famillens rätt,
att utbekomma sin fordran, som för öfrigt
grundar sig på de mest authentika handlingar;
Fältmarskalken Grefve Stenbocks utgifoa qvitto
för hypotheket och af Konungen approberade
redogörelse öfver medlens användande till
Statens tjenst, samt Konung Carl XII:tea, Familjen
gifna högtideliga försäkran om ersätta
ning. Vid sådana omständigheter skulle ingen
enskildt gäldenär, utan att fela emot samhällslagarna
kunna söka att på så yteliga skäl,
som dem StatsUtskottet begagnat, undandraga
sig att underhandla om betalningen af
sin skuld, med en Borgenär som lemnat öfver
joo.dt åra anstånd.
Efter vanlig ränteberäkning, har den ifrågavarande
skulden under detta långa uppskof,
stigit till en ganska betydlig summa,
hvilken enligt RiLegäldsContoirets åberopade
Reglemente i laglig rättegångsväg kan utsökas;
men genom underhandling och förlikning torde
kunna miaskas. Emedlertid och då det i
allt fall icke synes vara Riksens Högloft. Ständer
värdigt, att utan föregången närmare undersökning,
hvarken afslå eller bevilja, hvad
å Famillens sida blifvit ifrigaställdt; så är min
tanka,
Den 16 September e, m, I
tanka, att Statsutskottet, hvilket i anseende
till Riksdagens annalkande slut,sjelf icke lärer
medhinna utvecklingen af alla till saken
hörande omständigheter, hade i stället både
kunnat och bordt tillstyrka någon sådan förberedande
åtgärd, hvarigenom hos Kongl. Maj:t
i underdånighet begärts, att antingen något
Embetsverk, eller någon dertill hörande enskilt
Embetsman, känd för insigt och erfarenhet
i så beskaffade utredningar, måtte i Nåder
få sig uppdragit, att företaga ärendets fullständiga
utarbetning och derom inkomma med
Embeteutlåtande; på det Riksens Ständer ;vid
ett kommande Riksmöte deraf må lemnäs del,
till upplysning och vägledning vid målets
slutliga afgörande med nödig sakkännedom.
Då Ridderskapet och Adeln vid Rikets
allmänna Firsancereglering nyligen funnit för
godt, vidtaga den utvägen att anlita Statsoch
NationalCrediter» om inhemske Lån, är
min öfvertygelse: att ingångne äldre skuld
förbindelser
matte honoreras och aktning viBas
för sådane Medborgares grundade recijmationer
, sorn under den förflutne tiden gjort uppoffringar
för Staten och redan länge varit i
saknad af deras tillständiga rätt — framgången
af den nya Creditoperationen torde med skäl
till en betydlig del blifva beroende af den noggrannhet
hvarmed denna princip iagttageff.
Jag anhåller om återremiss af BetänkanBil
till Ridel. o. Ad. Pr. VIII. Band. to
14S Den 16 September e. m.
det och att detta mitt anförande måtte få åtfölja
återremissen,
N:o 2.
*
Herr von Franckent Augu/l;
StatsLJiskottet tyckes, som Orden i dess
Utlåtande lyda: funnit allmänna röjlen inom RiksSt
åliden förenad derutit att undantag från hvad
För fattningar ne fladga om penjion för af [hedstagande
Embet/män, bör g örat för LandJiå ding
Järta, och har ansett 6ig i följd häraf böra
tillstyrka ifrågavarande 2003 R:dr Banco. Jag
kan ej likt Utskottet tro detta vara allmänna
xöstens önskan, oaktadt några Ledamöter inom
3:ne Stånd yttrat sig derföre; tvertom jag
skulle an6e mig misskänna pluraliteten om jag
hyste den tanke att de i vår nu varande mindre
lyckliga financiella ställning skulle vilja,
sä misshushålla och 6å illa årligen använda
2000 R:dr, som, om de ej directe gåfa f Be vi Ilningen,
ändock i det hela utgöras af hvad
den skattgifvande tillskjuter.
Det passar mig ej att disputera det Herr
Järta varit en skicklig Embetsman. Höglofl.
Ridderskapet och Adeln känner det otvifvelaktigt
huru dermed förhållit sig, men det jag
vågar påstå, är, att många våra Embetsman
varit och äro i sine kall lika skicklige och
många såsom Embetsmän äfven förtjenstfullare
än han, utan att vi till dem hvarken vilija
Den 16 September e. m.
eller kunna lemna 2oco R:dr om året för cferas
öfriga lifstid. Som jag hoppas att denna
mening delas af pluraliten, så torde allt vidare
ordande Om Herr Järtas Embetsmanna förtjenster
vara öfverflödigt och han framför någon
annan ej erhålla den ifrågavarande stora
pension. Jag vill" således endast hålla mig vid
Herr Järtas förtjenst att år 1809 hafva sorn
Utskottet yttrar, ensamt uppsatt vår nu varande
RegeringsForm, och i fall Herr Järta
det skulle gjort medger jag, att vi varit skyldige
honom en gärd af vår tacksamhet, ocW
om detta är å Ständernes sida uraktlåtit, så
har vår Konung åtminstone 3:ne gånger sedan
nämnde år hågkommit honom med vedermälen
af sin Nåd, nemligen-, Nådigt utnämnande
till StatsSecreterare, derifrån Nådig transport
till Landshöfdinge öfver Stora Kopparbergs
Län och sednast äfven Nådigt afsked från
denna befattning; men hvad vi uraktlåtit om
vi varit något skyldige böra vi ändock ersätta
i synnerhet i denna tidepunkt, då både Konung
och Ständer gemensamt skörda välgörande
verkningar af denna Constifution, och
gemensamt erkänna den lycklig för Sverige
på samma gång sorn i öfrige Länder oenighet
om Constitutioners förmån så allmänt va*
rit rådande.
Efter dfenna ingress får jag åter upprepa,
att åro vi något skyldige så böra vi vår skuld
betala, och då kunde vi ju dertill välja sätt
som våra tillgångar medgifva samt vår egen
och Constitutionens ensamma Författares he
-
i48 Dan 16 September e, m.
der fordrar, då kanske tjenligare vore att till
efterverlden lemna någon hågkomst på sätt
skedt med Författaren af 1720 års Constitutionj
men äfven detta vedermäle, har jag endast
velat omnämna såsom mera tjenligt, än
att i vår medellösa tid anslå* årlig betydlig
penningeafgift till en man som både år, helsa
och själsförmögenheter tillåta att sora närande
medlem i Staten förtjena sitt och°de sinäs uppehälle
behöfva utan att endast vara StatsCassan till
last. Jag tror tvärtom att åt Herr Järta intet
bör vidgöras för RegeringsFormens författande
emedan det ej vcir han forn författade denfammct,
utan endast gemensamt med många andra
dertill utsedde delade besväret, och bland
hvilka framledne RiddarhusSecreteraren Silfverstolpe
torde hafva lika stor, om icke större,
förtjenst än Herr Järta, och när Herr Silfverstolpe
som tjenade till slutet af sin lefnad
och ej i några förmonliga vilkor efterlämnade
Enka och Barn, icke såsom Författare af RegeringsFormen
kom i åtanka af pension, så
vore det väl högst olämpligt att nu efter 14
års förlopp ensamt vilja belöna Herr Järta
för hvad flere, med onekeligt lika stor arbetslust
som han deltagit uti.
Redan för flere veckor sedan har ett Riksstånd
bestämt afslagit ifrågavarande pension,och
har säkert gjort det med mångdubbelt skäl,
ty just detta Riksstånd äger hvar och en i sin
hembyggd troligen ofta tillfälle att hos inhyses
nödtorftiga se armodet i hög grad och
husfader, som oaktadt de ej hafva utsigt för
Den 16 September c. /n.
morgondagens föda åt det käraste de ä>ga fina
barny ändock skatta till Stat®n och följaktligen
äfven bidraga till utgörandet af bättre lottade
Medborgares pension. Det vore väl om detta
motskäl äfven togs i öfvervägande af de
män, om på detta rum sådane finnes, som o -  aktadt de inse obilligheten af att gifva Herr
Järta 2000 R:dr Banco årligt underhåll, som
oaktadt de inse vådan af detta skadliga prejudikat,
ändock af gammal vänskap till den
ifrågavarande personen söka understödja denna
efter min tanke onödiga gåfva på äfven
den nödlidandes bekostnad.
Bilaga
till PleniProtocollet för den 18 September,
förmiddagen.
N:o 1.
Friherre Anckarfvärd, Carl Hindric:
StatsUtskottets Betänkande rörande tredje
HufvudTiteln, framställer sig nu nästan uti
150 Den 18 September/, m.
samma skick som före den, vid första föredragningen,
beviljade återrsmissen, och om Statsutskottet
icke funnit anledning, att till följe
utaf gjorde anmärkningar, ändra åsigter, så har
icke eller jig under tiden funnit några skäl att
ändra min öfvertygelse.
Jag förbigår att åter upprepa ds mindre
betydliga anmärkningar, hvarå jag redan förut
ta,git mig friheten fästa uppmärksamheten, utan
att de vunnit det Höglofl. Utskottets afseende,
men hvad den betydliga utgiften i och för
Andra Gardets Caserne vidkommer, anser jag
det af högsta vigt, att aldrig upphöra att söka
fäst3 det sunda omdömet vid olämpligheten
att fortfarandi bekosta dyra Militaireétablisementer
uti Hufvudstaden , på den grund Utskottet
föregifver, nemligen att tidpunkten ännu
torde vara långt aflägsnad för ett ändamålsenligare
behandlingssätt. Mig förefaller det
högst besynnerligt att Stockholms Garnizon
under en så lång tid kunnat vara dessa Allmänna
Caserneinrättningar förutan, och att deras uppförande
nu först sedan Stockholm blifvit en
gränseort, vunnit egenskap afgå högst nödvändige.
Då Stockholms Stad i alla fall bekostar
Inqvarteringen för de härstädes Garnizonerande
Trupperne , så synes mig, som do
till detta ändamål föreslagne 15,000 jl:dr B.co
om året skulle inom tredje Hufvudtiteln , för
nödvändigare behof vara erforderlige, eller i
annat fall Bevillningen åtminstone med denna
summa kunna minskas. Utskotffet företer ibland
ordsakerne för dess tillstyrkande af denna an-»
Den 18 September f. m.
»51
slagssumma, att Utfkottet anfer af vigty att orubbadt
bibehålla Rikfens Standert fattade befut och att
uppfylla gijne Jerfäkringar. Man skulle härutaf
lätteligen kunna draga dea slutsatts att förra
Riksens Ständer genom formeligt Contract med
Kongl. Andra LifGardesRegementet förbundit
s:g till den ifrågavarande Casernebyggnaden ;
som jag likväl icke tror förhållandet vara sådant,
så får det förlåtas mig, om jag icke anser
mig kunna tillstyrka fortfarandet af en utgift
, den jag icke finner påkallad af högsta
nödvändighet, och detta under en tidpunkt af
verklig förlägenhet, huru utvägar skola finnas
till de mera trängande Statsbehofvens fyllande.
Jag röstar således i denna del, likasom förra
gången Betänkandet förevar, endast för så stort
anslag, som erfordras att intill nästa Riksdag
uppföra en sådan byggnad, som i och för detta
ändamål för Kongl. Andra LifGardet sedan
sista Riksdag blifvit uppförd. Jag fortfar äfven
uti mitt påstående, att ingen löneförhöjning
för Chefskapet vid Östgötha LifGrenadierRegementet
måtte beviljas, och torde det äfven
härvid tillåtas mig, att anmärka, huru den
anledning till beviljandet af denna löneförhöjning,
man velat hämta ifrån Chefskapet vid
Nerikes Regemente, vid en noggran undersökning
skulle visa sig, icke vara af ett lika förhållande
, då den nuvarande Chefslönen vid
Nerikes Regemente blott är en af de mindre
förmonlige Majorslöner i Arméen, men deremot
den ifrågavarande LifGrenadierRegementets
Chefslönen är en gammal ÖfversteLieutenantslndelning.
Som jag hoppas att en ali
-
i5a
Den 18 September f. m?
män Lönereglering för Arméen icke måtte va=
ra allt för långt borta, så tror jag det vore i
högsta måtto origtigt att under hvilken förevändning
sorn hälst bifalla några partiella Löneregleringar.
Jag tillstyrker sålunda äfven i
denna del afslag å Betänkandet.
Sedan Tredje HufvudTiteln förra gången
förevar, har genom en Nådig skrifvelse en ytterligare
förstärkning för denna titel blifvit
äskad. J»g utbeder mig först och främst, att
såsom i min tanka anmärkningsvärdt få framställa,
att detta nya behof, är ifrån GeneralAdjutanten
för Arméen, och icke ifrån StatsSecreteraren
för Krigsärenderne till Kongl.
Majtt framstäldt. Under ett fullkomligt rättvisande
af Herr Friherre Björn6tjernas ofta visade
nit för Försvarsverket har det likväl icke
kunnat undfalla min uppmärksamhet, att jag
tror Statsförfattningen derutinnan vara ganska
tydlig, att allt hvad som rörer Försvarsverket i
anseende till dess behof och anslag tillhörer StatsSecreteraren,
och icke Konungens föredragande
i Commandomål, att undersöka, pröfva och
föreslå. Det är i min tanka af ganska mycken
vigt att administrationsgrenarne icke undandragas
sine rätta adminiBtratorer. Det är
StatfiSecreteraren för Krigsärenderne, sorn har
sig uppdragen omfattningen af Försvarsverkets
alla delar , det är StatsSecreteraren som bör
hafva sig bekant alla förhållanden inom detaillerne:
det är han som bör känna det fel»
agtiga, och genom tidförändringarna olämpliga
s inrättningarne*. det är han som bör kunna'
Ben |8 Sep tauler f. ml If3
uppgöra förslag till förbättringar: det är han
sorn bör känna huruvida tillgångar kunna finnas,
som med mera fördel kunde användas till
andra behof än dem de egenteligen afse, det
är med ett ord, StatsSecreteraren, som är Rikets
Ständer ansvarig för det mera eller mindre
nit, skicklighet och drift, som kan stämpla
dess Embetsförvaltning , då föredraganden i
Commandomål deremot med dessa administrativa
förhållanden hvarken i följe af Grundlagen
eller likmätigt dess Instruction äger någon
befattning; jag kan således icke tillbakahålla
min förundran deröfver, att den enda verkelige
StatsSecreteraren vi åge, så litet synes interessera
sig för den betydliga administrationsgren,
hvars ledare han borde vara, att han
låtit bero vid ett Memorial från General Adjutanten,
att i och för Tredje HufvudTiteln tillstyrka
nya anslag.
Då StatsUtskottet genom GeneralAdjutantens
Embetsmemorial, fått sig öppnadt ett förut
/ahrndt tillfälle, att i detail gran/ka behofvens
förhållande till an/agetsi synes detta tillfälle deremot
för en StatsSecreterare för Krigsärenderne
alltid varit öppet, och torde det icke böra
anses såsom en.allt för obillig fordran, att StatsSecreteraren
uti StatsRådet inför Kongl. Majit
framställt samma besparingsmöjligheter å GeneralAdjutantens
förslag , som StatsUtskottet ådagalagt
vara grundadt på de förflutne 5 årens
erfarenhet. När man nu tager i betraktande
huru det lyckats Utskottet, att endast genom
jämförelsen mellan hvad som blifvit fordradt3
Dm xg September f. m.
och det som verkeligen åtgått, afkorta en summa
af ej mindre än 85,000 R:dr utaf de äskade
beböfven , så ledes man helt naturligt åtminstone
till tvifvelsmål, huruvida icke ändå
betydligare besparingar kunnat vinnas, om man
varit i tillfälle att undersöka huru inom detaillerne
hushålladt blifvit, emot huru man möjeligen
hushålla kunnat: det måtte vara tillåtit
att yttra en känsla af bedröfvelse, då man vid
granskningen af dylika förhallahden finner, huru
Styrelsens organer endast anse sig såsom
blotta vehicler för öfverförandet af nya fordringar
till ökande af folkets bördor, föga till
fromma hvarken för Konung eller Folk. Det
måtte icke mycket kunna klandras om man
härvid helt oförtäckt yttrar , huru förtroende
till en Styrelse aldrig kan äga rum, der intet
bemödande visar sig, att, genom hushållning
nied den skattdragandes förmåga, öfvertyga, att
man beräknadt den, vid uppställningen af Statsbehofvens
föremål , och det måtte åtminstone
finnas consequent om Representanten uncfer
6ådane omständigheter , af alla sina krafter
motarbetar bifall till nya anslag, dem han icke
finner sig någon annan utväg att fylla, än att
på ett eller annat sätt betunga Folket , hvars
belägenhet han känner sådan, att den med
hopp om Samhällets välgång och trefnad icke
medgifver några hvarken direct eller indirect
Ökade bördor.
Tredje HufvudTiteln eller försvarsomkostj
naderna är den kräfta , som snart sagdt ifrån
urminnestider utsugit Svenska Statskroppens
Den j8 September f. m, i55
krafter, utan att lämna något annat resultat,
än förlorade länder, och ett jämnt aftagande af
enskildt välstånd. Jag bekänner upprigtig!
att, jag ej sällan förundrat mig, att ifrån det
enskildta lifvet såsom ett dageligt taleämne
hafva inhämtat dessa obestrideliga sanningar,
och att de likväl så litet göra sig gällande
vid vårs allmänna sammankomster i egenskap
af Lagstiftare. Utom kretsen af Styrelsens organer
tviflar jag att någon medborgare finnes,
sorn vill bestrida att serdeles Svenska Jordbrukaren
är tryckt af skatter, sorn ingalunda stå
uti förhållande till dess förmåga att utgöra
dem, att Rote och Rustningskostnaderne eller
de väsenteligaste utgifterne för Arméens underhåll,
nästan uteslutande drabba Jordbruket,
och att de nu för tiden äro mångdubbelt mera
tryckande än förr, med ett ord: att den
sjelfägande Svenske Jordbrukaren tsnart sagdt
icke är annat än Torpare åt Staten, och detta
allt hufvudsakligast för att tillfredsställa Tredje
HufvudTitelns fordringar, eller omtankan
för. försvaret, hvarigenom all möjlighet till förkofran
och stigande välstånd så länge varit
uppehållit.
Månne det ej vid anslagens beviljande
bordt framställa sig till Riksens Ständers forskning
, huruvida desse utarmande försvarsanstalter
under det framfarna verkeligen varit
tillräckelige för att uti behofvets stund kunna
lämna hopp om det åsyftade resultatet , eller
örn de blott varit gagnande att långsamt och
småningom förtära de verkliga krafter, tom i
Den 18 September f. m.
min tanka ensamt förmå att försvara frihet och
sjelfständighet, då den i verkeligheten skalle
hotas. Månne det vore olämpeligt att vid detta
tillfälle framkalla Historiens vittnesbörd -af
hvem, och af hvad anledning Sverige under
de sist förflutne hundra åren blifvit anfallit j
° jag tror att man ®n sådan undersökning
lätteligen skall komma till den öfvertygelsen,
att det varit Sveriges Styrelse allena, som un,
der vexlande former af Frihet och Envälde,
utaf enskildta passioner, för enskildta ändamål,
eller till det minsta genom olyckliga beräkningar
ådragit Sverige de politiska äfventyr
hvarifrån vi kunna härleda vårt financiela
så väl som vårt economiska bryderi.
För hvilken annan än mig borde det vara
öfverflödigt att härvid erhindra huru sorn
året 1809 utgör den gräns, å hvars andra sida
jag tillämpar mioa omdömen. Jag tror emedlertid
att man utaf det framfarna lätteligen
skulle komma till en grundad öfvertygelse,att
en stor del af uppoffringarne på våra försvarsanstalter
varit påkallade af inbillade behof,
lika såsom de sällan motsvarat sine beräknade
verkningar.
Om det nu är en obestridlig sanning, att
vi sedan hundrade år af ingen blifvit anfallne,
utan att vi sjelfve påkallat anfallet om
det af Historien omisskänneligen ådagalägges,
att vi under den sålunda förflutne tiden , ömsom
såldt våra stridskrafter åt främmande int
eressen, eller sett dem användas såsom försök
Den 18 September f. ml
*57
att tillfredsställa den inhemska äregirigheten,
så borde ett sådant förhållande i min tanka
lemna anledningar till det framfarnas rådfrågande
om nödvändigheten att stadga andra
grundsattser för framtiden.
Om vi således utan svårighet nödgas erkänna,
att Sverige icke äger några skatter, så
skola vi snart finna huru litet vi äfventyra
att nu mera än förr i sådant hänseende anfallas.
Jag inser icke heller hvilka anledningarne
kunna vara till -den minsta farhåga, att
väre constitutionelle förhållanden skulle kunna
föra oss uti nödtvång att mot främmande
inflytelser behöfva försvara dem; jag tror att
undersökningen om vårt Statsskick för den Monarckiska
principen skall lemna de mäst tillfredsställande
utslag; man skall hos oss finna
en redan från ålder lagbunden Monarki; en
Representation af fyra Stånd, som mera framställa
idéen af förra tidens Landt Ständer; än något
af den nyares conf} i tu tionella Lagftiftningar;
en Representation sorn sammanträder blott
hvart femte år, som till tvåtredjedelar utgöres
af Embetsmän och som genom 6in sammansättning
icke äger någon 6tycka, hvarken genom
sammanhag emellan de serskildte Stånden
och ännu mindre genom Representanternes
sammanhang med Folket i egenskap af deras
Comittenter. Undersökningen skall utan allt
tvifvel visa huru denna Representation genom
sin oformeliga och litet efter tidfordringarna
beräknade sammansättning från alla håll öppnar
tillgång för en indirect inflytelse, under
i58 Den ig*Sept ernber f. m.
det den på samma gang befriar Styrelsen från
tvånget, att genom dess orgaoers ofenteliga
uppträdande uti Representationen förskaffa sig
det på talanger och vidsträcktare insigter grundadé
inflytande, hvars välgörande verkningar
så väl i ledningen som uti initiativet i öfverläggningarne
finner ett så vidsträckt fält.
Huru litet en sådan NationalRepreseDtation
som vår med den nu rådande monarkiskäprincipen
är i strid lärer icke kunna vara tvety -  digt , och detta torde så mycket lättare inses
då man betänker huru mycken svårighet man
haft att "ens kunna förfäkta den tankan, att
Sverige efter sine Grundlagar åtminstone borde
äga en Ministére och huru mycket man är
böjd att ännu bestrida denna mening. Såsom
motvigter till Regentmagten finnas ej heller hos
oss några municipalinrättningar; Styrelsen
sträcker obehindradt öfver allt sin långa och
inägtiga arm, utan att annorlunda än i önskningsväg
motas uti den economiska Lagstiftningen,
hvilken odelad tillhörer Konungen.
Man skali finna huru de fleste rättstvister eniellan
enskildte, och emellan enskildte och
Kronan i dylike fall afgöras af Konungen i
StatsRadet uti sista instantien; och man skall
sluteligen äfven finna huru genom den vidt
utgrenade Hierarchien, i Domaremagtens organisation,
* hvars alla organer af Konungen tillsättas
och befordras, icke eller uti denna nå>gon
kraftig motvigt emot verkställande magten
är till finnandes. Tryckfriheten hvilken,
såsom den vigtigaste och snart gagt enda möjliga
garantien, för menniskans rättigheter, ut
-
Den 18 September f. m.
gör en så ömtålig stötesten förde magtägandes
herskningslystnad visar sig äfven hos oss så
begränsad, att derutinnan förgäfves 6kulle sökas
någon förevändning till utvertes misshälligheter.
Jag kan således icke förstå hvad
som uti våra constitutionella samhällsförhållanden
skulle kunna blifva ett föremål för den
monarkiska principens förfäcktares farhågor.
Å andra sidan kan jag icke heller, sanningen
att säga, uii den anda forn vifat Jig
vid våra Rikedagar, igenfinna någon anledning
till de magtägandes deltagande uti våra inre
angelägenheter. Jag finner deremot huru de
med fullkomlig tillfredsställelse kunnat åse
väre åtgärder med tryckfrihetens inskränkande
1812, med de ultra marinska besittningarnes
öfverlåtande till Konungens fria disposition;
med Barthelemy och Gouadelupsmedlens underdåniga
afträdande; äfvensom vår anspråkslöshet
till RubalFonden med mera som genom
traktater med främmande makter kunnat vara
Kronan Sverige tiller kändt .De magtägande
skola likaledes vid en närmare undersökning
om Folkets lynne, och om tidsandan hos oss
säkerligen finna, huru bestämdt vi med ovilja
skulle se oss inblandade i alla för oss främmande
tvister; de skola inse huru Svenska
Folket under en stigen Nationalutbildning aflagt
fördomar och af styrelsefisten fordomdags
omsorgsfullt underhållen Nationalhat och
misstroendes; de skola finna huru under det
Nittonde Seculum, den frie JordbrukareClassen,
60m utgör en fjerdedel i Representationen än
-
|6o Den 18 Septemberf. m,
nu nödgas hos 089- på kallelse Spänna sin häst
ifrån sin plog eller sitt sädeslass, och kanske
lägga sädesskäppan bort , för att emot en betalning
af en fjerdedels Riksdaler i Silfver skjutsa
en femtedels grad.
Det bör således ursägtas mig om jag uti
beskaffenheten af våra Constitutionelle förhållanden
icke finner den minsta anledning
att befara deras antastande ifrån det Monarkiska
principförbundet, och jag finner således
icke hvarföre vi skola framhärda uti uppoffringar
för försvarsanstallter, hvars behöflighet af
sannolikheten icke rättfärdigas, och hvars otillräcklighet
varit omisskänneligen vitsordade
. af erfarenheten.
Sedan Svenska Folket utan afseende på
Stånd och yrke, uppdragit Landets försvar åt
sine söner ifrån 20 till 25 årsålder, synes mig
Tredje HufvudTittelns förnämsta behof bestå
utaf vapen och andra materiella krigsförnödenheter;
det visar sig alltid för mig såsom en
stor orimlighet att det fattiga Sverige skall
onödigtvis utarma sig, ej allenast på i min
tanka allt för vidt omfamnande försvarsplaner
utan äfven i detaillerne förslösa frukten af sitt
trälande på till allsintet gagnande Militairegranlåt
och pragt. Det har icke kunnat motsägas
att blotta Snörmakarearbetet till en beklädnad
för 5oo man Indelta Husarer uppgådt
till öfver 7,000 R,dr Banco och det torde blifva
en förlåtlig Militairephilosophie att påstå
det
Ihn 18 Ssplemter f. rn. }£{
det Landet likaväl försvaras med en rock utan
snören, som med en af sådane beprydd; om
detta är en sanning som icke äfventyrar någon
motsägelse, så borde utan tvifvel äfven slutsatsen
blifva den, att Lagstiftningen borde taga
ett sådant förhållande i närmare betraktande;
att Lagstiftningen borde behjerta huru
det är af Sveriges Jordbrukande menighet som
denna onyttiga grannlåt måst bekostas, ej sällan
onder, uppoffring af det lilla hushållets
mest oumgängeliga behof; att Lagstiftningen
härvid bör inse sin ställning såsom Konungens
rätte Rådgifvare och såsom den der bör kunna
oförfalskad! framlägga underrättelser om
Landets verkliga ställning Och om de följder af
tilltagande armod och aftagande välstånd, som
af sådane ordsaker för framtiden blifva ännu
mera att befara. Jag hade hoppats den tid
vara inne, då Rikets församlade Ständer skulle
inse huru bördorne bårås nästan ensamt af
Jordbruket, och att ettSkatteförhållande som vi •
sar 4 å 5 procent utaf Egendomsvärdet, hvarken
kan uppehållas genom Lånebiträden, ellet
hvid annan financeoperation som helst, än skatternes
nedsättande, Under fullkomlig kännedom
tf äfventyret utaf de förebråelser och af
det ogillande, som bittintills följdt, och troligen
ännu länge komma att ifrån den Minisiériella
granskaren följa mina yttrade meningar, kan
jag under en orubbad Öfvertygelse icke innehålla
den tankan, att Sverige oförståndigt utarmat
sig på sina försvarsanstalter och att för
Bil, till Ridd o. Ad. Prot. Vil Band. 11
.102
Den lo September/. m.
Sveriges framtida försättande uti ett lyckligare
och bättre tillstånd den enda säkra utvägen
är, att begagna förmonerna af dess enstaka läge,
genom krafternas hela användande ä den
econdmiska förkofran, som ensamt är i stånd
att lemna utvägar till verksamma försvarsanstalter,
hvilka äfven då först blifver af nöden
när Samhället verkligen känner sig äga något
att försvara. Ali upptänkelig indragning
utaf MHUairbehofven, ali upptänkelig förbättring
uti Svenska Jordbrukarens belägenhet så väl
i anseende till skatternas belopp, sorn till sättet
att utgöra dem hade varit de åtgärder hvilka
jag ifrån Riksens Ständers verksamhet hade
önskat, och jag tror att den enskildta finäncen
endast genom sådane medel kunnat förbättras.
Då StatsUtskottets Betänkande första gången
förevar tog jag mig friheten yttra, huru
jag änsig två Millioner för Landtförsvaret och
en Million för sjöförsvaret vara den summa
sorm icke borde öfverskrida»; men som det kan
hända såsom en följd deraf skulle synas mången,
att Svenska Folkets hela uppoffring till
Tredje BufvudTitteln endast uppginge till Tre
millioner, så utbeder jag mig att tå fästs uppmärksamheten
vid det förhållande, som genom
den nya RiksHufvudboken utvisas, och sora
för Landtmilicen gör , . . . 2,373,000.
öberäknadt Arméens beklädnad,
tross och utredning, Artilieriutgifier
och fästnings-byggnad
gom ut föres med . . . 700,000.
Den 18 September f. m, 163
Spannemål och Bagerikostnader,
Beväringsexcercice, Wanäs Fästningsbyggnad,
Wed och Ljus för
Garnizonerne, Skrifmaterialier, rese-
och tractamentpenningar,
Durchmarschkostnader, Casernebyggnader,
Garnizons sjukhusbyggnaden
, indelta Infanteriets
lifmundering, oförsedda utgifter 484*000
Boställflverkel beräknas till en årlig
afkastning för Öfver- och
Underbefäl af , 950,000
28,000 Torp med lega och årlig
lön, minst räknade till 3 dagsverken
i veckan å 16 sk. . 1,486,000
Passevolanceafgift « 1 ; 224,000
Indelta Cavalleriets rustningskostnad 280,000
Infanteriets beklädnad 1 . 95,000
Tillökning i Augumentsräntorne öf*
ver Kronovärdet * . „ . 3oo,ooo
6.862,000
Sjömilicen upptager ; : . 572,500
Flottornes nybyggnad, beklädnad
underhåll, samt fyringar . . 530,000
Flottornes handtverks och timmer
mansstaters
Spanneraåls aflöning 50,000
t84 Den 18 September J, m.
Vid betraktande af dessa summor skall
man finna huru de till det mästa upptagas af
personalen, att således någon ökad styrka för
försvaret af dem föga är att påräkna, och jag
hemställer, om detta är ett rigtigt, ett väl beräknadt
förhållande för ett land, sådant som
Sverige. Det är påtageligt att Folkets ansträngningar
på sådant sätt förtäras, utan att kunna
lemna något annat resultat, än ett jemt aftagande
af den enskildta förmögenheten, och
utan annat synbart ändamål än att under fredens
lugn upprätthålla stridskrafter, sorn icke
vid ett infallande behof kunna ytterligare ökas;
man måste äfven besinna, att uti här uppräknade
millioner, icke kunna upptagas de rustandes
besvär af skjutsningar, af torpsyner, af
mönstringar, drickspenningar, med flere osynlige
kostnader, som-till ej obetydedgt belopp
drabba Jordbrukaren i och för försvarsverket;
och månne Tänkaren och Philosophen, utaf
5809 års catastrophe, icke med något skäl
hemtade anledning att hoppas andra förhål 1 ao—
dt n; men menniskorne b räkna , och Försynen
styr, och synes ännu icke vilja tillåta Sveriges
Statseconomiska systéme att hafva uppnådt
sin Actimationspunkt, till inträde på en
ny och mera väiberäknad bana.
Det synes mig vara tid att Representationen
börjar frånträda sin gamla vana, att vid
Riksdagarnes slut lemna bifall till allt hvad
som äskås 5 det synes mig vara tid att Representationen
genom någon återhållsamhet uti
Pen 18 September J, m.
anslagens beviljande visar, att dess och Folkets
öfvertygelse kan uttryckas äfven utom
tillämpningen af 107 §, och jag tror att man
icke bör finna fordringarne vara särdeles öfverdrifne,
då man påstår att det blott tarfvas
en högst måttlig organisationsförmåga för
att inom Tredje HufvudTitelns åtta Millicner
göra en afprutning af några Hundrade Tusen
Riksdaler, till sine följder föga märkbara; och
om Riksens Ständer genom en sådan utväg
till ett annat Riksmöte förbant Ministéren
att genom någon mera verksamhet förbereda,
åtminstone de vigtigaste öfverläggningsäinnena
och i förväg uttänka utvägarne, 6å skulle jag
tro att detta Riksmöte i anseende till deraf
härflytande verkningar kan blifva mera
märkvärdigt, än man i annat fall har skäl att
hoppas.
Jag röstar för afslag å de af StatsUt
skottet för Tredje HufvudTiteln föreslågne
summor och anhåller att Contraproposition
måtte blifva den jag föreslagit.
t66
Den 19 September f.ml
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 19 September,
förmiddagen*
N;0 li
Herr af Ekenjlam , lfrael:
Ingen ksn lifligare än jag önska införandet
af den liberalitet, som länder till Näringarnes
förkofran, och det är just af detta skäl,
som jag haft äran göra det förslag till ändring
I den gällande Patentförordningen, hvarom nu
är fråga, Det är ej mitt fel, att så väl motionen,
som Utskottens Betänkande deröfver,
blifvit begåfvad med en rubrik, som stadnar
i halfva meningen, nemligen vid orden Previlegia
exclufivct, hvarigenom man ej förr, än inuti sjelfva
Betänkandet, kommer i erfarenhet af, att dessa
previlegia exclusiva angå endast Nya uppfinningar.
Denna nödvändiga specialitet är likväl
ett föremål för sjelfva Rubriken pä den Kongl,
Förordningen.
Vissa ord äro moderna pa serskildta tider,
vissa ord skrämma, då andra utgöra föreningspunkt
för sinnena, och det är derföre
som man, utan uppmärksamhet härpå, kan
lätteligen gonom fejötta rubriken- bereda mot
-
Den 19 September f. >n. 167
vilja för en sak, sora förtjenat ett allmänt deltagande.
Sådant är det närvarande förhållandet.
Förordningens tillvaro är dessutom en
helt annan sak än dess befkuffenhet. Ingenting
är förhatligare än mejlutande privilegier i dea
vanliga meningen; och det är just ur den synpunkten,
sora Patentförordningen tarf var ea
hufvudsaklig förbättring. 1 det skick den nu
är , kan beviljandet af ett Patent bero arbitrairt
af de personer, som deröfver skola yttra
sig, och sådant bör ovilkorligen undvikas.
Förordningens syfte är omisskänneligen godt;
men förfelar alldeles sitt ändamål, 6åvida ej
densamma genom en förändring, åtminstone i
redactionen, sättes i öfverensstämmelse med
närvarande tids liberala kraf. Alla personer i
samhället böra äga en lika rätt: hvarje person
sora nedlägger tid och kostnad på nya uppfinningar
till Näringarnes förkofran, bör, i händalse
han lyckas uti sine upptäckter, kunha
vars fullkomligen säker att komma i åtnjutande
af den ersättning, som Patentförordningen
åsyftar. Utan en sådan säkerhet lärer ingen
fördjups gig i kostsamma försök ; -och under
sådane förhållanden blifva uppfinningarns
o gjorde. Utskotten hafva genom framkastade
farhågor endast framstäldt skuggsidan af taflan.
Jag äger visserligen ej den egenkärlek, att tro
mitt förslag tili förändring vara det bästa i
form; men det hindrar mig ej att vara fullkomligen
säker, att Kongl. Förordningen, uti
nämnde omständighet, ovilkorligen kräfver en
förändring, så vida man vill, att den rättvisligen
dkall vara byggd på samma liberala
i€8
Den 19 September J. ni.
grund sojn Näringsfriheten; och 6§ vida man
vill att den skall äga en sådan inflytelse på
Näringarne som åsyftas.
Med största eftergifvenhet för Utskottens
Ssigter, återstå ändå 2:ne punkter uti Förordningen,
sorn ej med rättvisa äro förenlige:
i:o. Att den ena Medborgaren kan erhålla
ett Patent på en ny uppfinning, då den
andra Medborgaren, under samma förhållanden,
kan gå miste om ett sådant Patent, i händelse
CommerceCollegium ej skulle finna det samma
lämpligt. Detta senare ord uti Förordningen
upphäfver all säkerhet och all jemlikhet, medborgare
emellan, i detta fall; och denna arbitrage
är i det närmaste afhjelpt, om endast
ordet lämpeligt får utgå ur meningen.
2:d0. Den andra orättvisan består deri,
att en person, som genom fortsatte uppoffringar,
slutligen gjordt sig förtjent till den ersättning
som Patentet skall lemna , dömmes
förlustig samma ersättning, endast derföre, att
han sedermera ej äger fullt förlag för att sätta
sin uppfinning i verkställighet så hastigt som
honom ålägges- Att denna oförmåga oftast
just kan vara en följd af de föregående uppoflringarne
finnes solklart. - När Staten lernnat
honom Patent på vissa år, för upptäckandet af
sin konst, så synes väl dermed böra förstås,
att han under denna tid, oafkortadt, må begagna
sin uppfinning på sätt han bäst förmår,
och för sig tjenlighet finnér; utan ait Staten
Den 19 September f m. *69
bör kunna återtaga hvadden gifvit såsom belöning;
och ersättning för gjorde upptäckter och
uppoffringar. När Patenttiden är utlupen , så
är i alla fall den upptäckta konsten fri till utöfning
för hela Nationen.
Patent är i allo att anse i likhet med frihetsår
på Nybyggen: jag har aldrig hört, hvarå
ken att man ömsom nekat och ömsom beviljat
frihetsår för verklige Nybyggare med samma
rätt, under föregifvande af lämplighet eller
olämplighet, af större eller mindre fruktbarhet;
ej heller, att man efter beviljandet af frihetsår
velat återtaga dem, i händelse Nybyggarens
förlagstillgång och interessen vid brukningen,
skulle vara i strid med vederbörande Authoriteters
opinioner om Landtbruks drifvande.
Ytterligare utveckling af ämnet finnes uti sjelfva
Motionen, införd i Protocolierne för den x
sistledne Mars.
Då Utskotten ogillat mitt gjorda förslag
till ändring i Förordningen, så alstår jag derifrån,
men yrkar deremot endast, vördsammeligen,
i anledning af hvad jag nu haft äran an*
lora, att ordet lämpeligt i i;sta §., samt hela
3:dje §, måtte få utgå från Förordningen, utan
att något sättes i stället; och får derföre
anhålla om återremiss.
170
Den 19 Sept embar f, ml
N:o 2.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold:
Oaktadt en bland de yngste medlemmar
af Riddarhuset är det dock ej i dag den första
gång jag har den äran inför Högloflige
Ridderskapet och Adeln tillkännagifva mia
tacksamma vördnad för Rikets första Universitet.
Man säger att känslan kallnar med åren
och att minnet af åtnjutne välgerningar snart
förgår. Hos mig har åtminstone ej ännu tiden
hunnit att i stelnade former förvandla de höga
begrepp om mensklig bildning, frihet och
ära, som från ett någorlunda väl inrättadt universitet
äro oskdjaktige. Hos mig har ej
ännu tiden utplånat minnet af det Läroverk,
hvilket jag har att tacka för den redbaraste
bland alla kunskaper: att jag är en fri Svensk
medborgare, och genom mitt eget bemödande
kan blifva en fri menniska. Eft ibland de
hufvudsakligaste fordringarne uti eti offentelig
Statsuppfostran är att omgifva massan af de
unga Medborgarena med höga imponerade föremål,
sorn höja tankan öfver den låga smutsiga
sinnligheten och inviger det unga sinnet
i det offenteliga lif, der framdeles dess förstånd
och mandomsstyrka skola ptöfvas.
Således se vi bland forntidsns herrskande
folk. hos Romare, Greker och Ferser,., Ynglin
-
Den T9 September j, m, tyt
gen redan i sina spädaste år ryckt ur sina
föräldrars hus in i ett offentligt lif, för att
lära sig älska och dö för sitt fädernesland.
Således se vi Sveriges störste framfarne Konungar
hafva prydt visserligen icke Upsala stad
utan Upsala Universitet med många konstens
herrliga mästerstycken; och hvem vill beräkna
huru månget ädelt manligt beslut att blifva en
hedrande och nyttig medborgare, blifver af
ynglingen fattadt då han i Gustaf Adolphs Pelarsalar
uppträder för att höra sina förfäders
bragder och de dryga fordringar samtid och
efterverld af honom ha att utkräfva! sådant
har Regeringen och Academiens styrelse haft
för ögonen vid anläggandet af den nya Bibliotheksbyggnaden,
med örn faderlig omtanka
för Rikets ungdom, och har velat för dem,
som så gerna fästa sig vid något yttre, göra
synbart, att Gustaf Adolphs thron ännu står.
Utom det oumgängliga behofvet af ett större
förvaringsrum för ett ibland Europas större Bibliotheker,
så vida ej böckerne skola blifva
liggande i packlårar och likasom Kongl. Bi~
bliotheket blifva onyttiga derföre att de äro
otillgängliga, må detta vara nog sagt till försvar
för sjelfva byggnadens företagande. Jag
utbeder mig eu få ådagalägga, att Academien,
har ett ganska afgjordt anspråk på det Lånebiträde,
.sorn Consistorium Academicum begärt
och Utskottet bifallit. Utskottet har varit ganska
sparsamt i anförande af de slsäf hvarpå
detta bifall sig grundar, och jag har dessutom
funnit detts betänkande afven i afseende på
stilen sii doga lärepeiigt att leda til; insigt i
17* Ben 19 September J, m.
saken, att jag ser mig tvungen , att försöka
min egen ringa förmåga för att dertill bidraga.
Academien begär ett Lån på 50,000
R:dr af Banken, hos hvilken Academien har
att fordra insatte penningar till ett belopp af
73,000 några hundrade R.dr. Af dessa 73,000
R'.dr består en ganska betydlig del af hårdt
Silfvermynt, hvaremot Academien nu får tillgodonjuta
Bankens Pappersmynt, pti de derå
löpande räntorne. Dessa räntor utgingo i början
efter 5 procent, men afprutades till 4, 3*
och sluteligen såsom de ännu äro 3 procent.
Af dessa 73,000 R:dr äro vidare 8,888 R:dr
i Silfver deponerade med det uttryckliga vilkor
af Konungen sanctioneradt, att i samma ögonblick.
Banken upphörde att utbetala räntan derföre i
Silfver, skulle hela Capitalet af Academien få
lyftas. Att Academien blifvit lidande genom
sina penningetörhållanden till Banken lärer så«
ledes ingen kunna bestrida; och det till den
grad, att t. ex. det stipendium, på hvilket en
Student förr kunde företaga en utrikes resa öfver
halfva Europa, nu knappast förslår till ett
torftigt underhåll för honom vid Academien.
Riksens Ständer skulle således med största billighet
kunna rent af ur Banken skänka Academien
den summa, hvilken hon nu till låns
begär, och så mycket mindre vägra detta
lån, som Academien erbjuder Banken ytterligare
säkerhet derföre genom inteckning uti
sina ägande fastigheter. Hade ej Utskottets
Betänkande redan af s:ne stånd blifvit bifallit
skulle jag hafva yrkat återremiss deraf, för att
få Lånet rähtefritt beviljadt Academien ellar
Den 19 September J. m.
«?3
åtminstone mot samma procent, som Academien
beviljar Banken nemligen 3 för ioo:det; nu
inskränker jag mig till att hafva bevist huru
rättvisa och billiga ConsistoriiAcademici anspråk
äro, och till att göra Höglofl. Ridderskapet
och Adeln derpå uppmärksamt, attfUniversitetet
genom Byggnadens uppskof lider en'
ganska betydlig förlust och skada i synnerhet
på de dyrbara Boksamlingar , som nu måste
lemnäs obegagnade och vanvårdade.
Det är kanske första gången Upsala Universitet
anlitar Rikets Ständer om biträde i
sina utgifter. Om Högvördige PresteStåndetg
bifall härtill har väl Universitetet på förhand
kunnat göra sig tämmeligen förvissadt; men
det anser likväl RiddeTskapet och Adeln näst
Hrns Majit Konungen och Hans Kongl. Höghet
Canzleren för sin förnämsta beskyddare,
väl Vetaode att det fostrat många bland dess
fordne och nuvarande medlemmar af detta
ständ, som meden rik frikostighet ihågkomm t,
hvarifrån de hämtat förmåga att göra sig och
sitt Fädernesland en odödlig ära.
17^ Den 19 September e. to.'
Bilaga
till Pleni-Proto collet för den 19 September,
eftermiddagen.
N:o 1.
Friherre Fock, Berndt Wilhelmi
Höglofl. StatsUtskottet har i afgifvit utlåtande
besvarat de erinringar, sora af Herr
Friherre Ankarsvärd C. H, och Herr Tham
Wollrath i Ridderskapet och Adelns Plenum
frarastäldea vid föredragningen af Utskottets
Betänkande rörande de 5o,ooo R.dr, hvilka af
mig, såsom Landshöfding i Upsala Län, åren
j8i6 och 1817, uppburos till Spannemåls upphandling
för detta Läns nödstälde Innevånare.
Redan då detta ämne första gången i förening
med samfalle anmärkningspunkterne emot Styrelsen
af Magszinslnrättningen förevar, yttrade
jag min öfvertygelse, att på detta rum icke böra
upptaga Ridderskapets och Adelns dyrbara
tid att ingå uti en vidlyftig utveckling till
försvar af alla de anmärkte åtgärdeme, och
förklarade min önskan , delad af öfrige Directionens
Ledamöter, att när så fordras fullständigt
få rättvisa dem; i förhoppning om den
billiga gärd af rättskänsla, att opinionens omdöme
skulle känna sig återhållet likasom Lagens
intill dess förklaring blifvit gifven. Det
är med samma fortfarande tänkesätt, sorn jag i
Den 19 September e. m.
175
dag hegardt ordet; det har ej skett för att
motivera Ridderskapet och Adeln till förkastande
af Utskottets Betänkande, ett beslut likgiltigt
i sina följder då irenne Stånd förut redan
bifallit det samma och hvilket i öfrigt
skulle vara helt och hållet motstridande min
önskan, som ej är att undandraga någon af mina
enskildta handlingar, som Landshöfding en
rättvis undersökning. Men då förevarande anmärkning
är af en helt annan och ömtåligare
beskaffenhet, än den som drabbat mig gemensamt
med Directionens öfriga Ledamöter, så
har jag ansett sorn en skyldighet emot detta
Stånd, hvaraf jag har den äran vara medlem,
att åberopa och framlägga när så påfordras
Handlingar till upplysning af det anmärkte
förhållandet.
Den af mig såsom Landshöfding i Upsala
Län till Kongl. Directionen ingifna och godkända
redogörelseräkning för Spanneraålsupphandlingen
utvisar, att det af Directionen dertill
meddelade förskott varit otillräckeligt, och
att jag sjelf af egne medel dessutom nödgades
förskjuta emellan 3 och 4000 R;drJ för denna
summa använd utan enskild nytta t tvenne år
för ett allmänt behof, har jag likväl ej yrkat
någon ränta; nu ifrågasattes om jag icke bör
åläggas räntebetalning för en del af Statens,
förskott till berörde upphandling, ehuru Spanremåleo
måste uppköpas i ett främmande iand,
genom Commissionairer , hvilket naturligtvis
fördröjer Capitalets omsättning.
*7® Den i g September t. m.
Det skulle vara utan ändamål att på Riddarhusets
bord framlägga afskrifter af alla räkningar
och Bref ifrån min Commissionaire vid
ifrågavarande upphandling, för att sätta Ridderskapet
och Adeln i tillfälle att jemföra prij
seme och omkostnaderne för de serskildta
Spmnemålsposterna med det pris öfverhufvud
hvarföre det lefvererade totalbeloppet omkostnadsfritt
blifvit Directionen debiteradt. För
att i allmänhet bedöma spannemålspriset i Finland
år 1817 om våren och de inköpspriser
hvartill Råg och Korn af mig vid detta tillfälle
upphandlades, tror jag det vara tillräckeligt
kunna förete når det påkallas LefveransContracter,
upprättade emellan Åbo Academies
styrelse och min Commissionaire å mine vägnar;
hvaraf upplyses att jag för ritorra Råge».
sorn blifvit MagazinsDirectionen omkostnadsfritt
i Upsala lefvererad för 13 R:dr 16
sk. tunnan, nödgades sjelf bettla 11 R:dr 16
sk. på stället och att ritorra Kornet, debiteradt
Directionen till 10 R:dr 40 sk per tunna betaltes
till Åbo Academie med io: 10, 8 per
tunna, eller att Råg och Korn öfver hufvud,
utaf detta parti, lelvererades Directionen omkostnadsfritt
i Upsala för 12: 4, per tunna och
uppköptes till 10: 37, då differencen 1: 14, 8.
utgör ut- och inkommande Tullfragt ifrån
Christinestad , Wasa och Åbo till Stockholm ,
irån Stockholm till Upsala samt Mätare- och
Bärarepenningar m m enligt deröfver upprättad
vidräkning.
För
Den 19 September e, m. I77
För att sätta Ridderskapet och Adoln i
tillfälle att äfven sjelfva bedöma, huruvida do
af mig från Allmänna MagazinsDirectionen lyf-i
tade medlen varit hos mig liggande eller blifvit
till enskild nytta använde, åberopas äfven
vördsamt Postförvaltarens i Upsala qvittencer,
som utvisa att penningarne successive blifvit
genast öfverremitterade till min Commissionaire
i Finland för att verkställa Spannmålsupphandlingen.
Detta är hvad jag trott mig böra anföra
i hufvud6aken, och får allenast tillägga något
som väl synts mig en bisak utan all vigt, men
hvarvid likväl Höglofl. StatsUtskottet tyckes
hafva fästat en hufvudsakelig uppmärksamhet.
]ag skulle dock icke hafva yttrat min förundran
öfver att så skett, om saken rört mig men
då den angår en mig såsom Landshöfding
subordinerande Embetsman, så har jag ej ansett
mig tillständigt «tt i tysthet förbigå förhållandet.
StatsUtskottet har trott sig finna en
väsendtlig olikhet emellan det af MagazinsFörvaltaren
i Upsala utgifne qvitten<**t öfver
skedd lefvering, hvilket finnes bifogadt min till
MagazinsDirectionen ingifne redogörelse, och
det af samma Embetsman afgifne qvitto , sorn
af Herr Tham Wollrath blifvit åberopadt i dess
yttrande till Ridderskapets och Adelns Protocoll.
I all redogörelse har jag trott i granskningsväg
ej funnes andra väsendteliga omständigheter
att observera, än tiden och fimman el
-
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. VIII Band, 12
*78
Den 19 September <“ 111.
ler när emottagning elier utgifning af penningar
eller p.rsediar ägt rum och huru stort belopp
den utgjort, samt af hvilken och till
hvem den skett. 1 alia dessa omständigheter
äro de tvänne af MagazinsFörvaitaren Grandinson
utgrfne qvittencerne af enahanda lydelse.
Hvad är det dä för en olikhet Utskottet
dem emellan velat finna? Eller är det då någon
åtskillnad om MagazinsFörvaitaren emottagit
en del af den lefvererade Spannemålen
på Magazinstrappan eller om det skett vid
aflastningen från Fartyget? I bägge fallen har
han såsom behörig person emottagit den i sin
vård och på sitt anåvsrj och den som lefvererat
vahran är derifrån skiljd, sedan han. öfver
lefveringen erhållit qvitto Om derföre
MagazinsFörvaitaren i det ena qvittencet ut„
trycker sig att spannemålen blifvit lefvererad
till Magazinet, så betyder det ju ej annat än
att den till honom, såsom derföre redovisande,
blifvit öfverleinnad , hvilket är Just detsamma
sorn i det andra qvittencet blifvit med
andra ord sagd t, och med en närmare beskrifning
på lefvereringsstället som till och med
varit aldeles öfverflödig. Att emedlertid denna
närmare bestämning utaf lefvereringsstället
är öfverensstämmande med verkeliga förhållandet,
eller att Spannemålen till en del redin
vid lossandet från Fartygen blifvit öfveriemn*d
till MagazinsFörvaitaren och af denne
tili en mängd af undsättningstagarne i Länet
utlemnad är icke allenast inom Provinsen
allmänt kändt, utan älven säkert af Rid-e
Den ff) September e. >».
*79
der&kapats och Adelns Ledamöter ifrån Upsala
Län kan vittsordas.
Bilaga s
till PleniProtocollet för den 25 September,
förmiddagen.
N:o i.
Herr Printzenjköld, Cart:
Då dea låterremiss Höglofl. Lag- och EconomiUtskotten
besvarat, varit föranledd af ds
anmärkningar jag framställt emot Utskottens
första Betänkande i detta ämne, torde det benäget
ursäktas om jag äfven vid detta tillfälle
upptager några ögonblick af Ridderskapefs och
Adelns dyrbara tid för att något närmare utveckla
de åsigter 6om ledt mig vid frågans bedömande
och såmedelst visa, det begreppet om
sanning och rätt varit grunden för min yttrade
öfvertygelse , och att det misstag sorn jag
trott mig finna af Utskotten vara begånget ic*«
är vederlagdt, hvarken af någre i sådant af
-
i8o Den 25 September f m.
seende förebragte gällande skäl, ej eller af den
utaf Utskotten hufvudsakligast åberopade omständighet,
att Betänkandet redan blifvit af de
3:ne öfrige RiksStånden bifallit.
Härvid anser jag mig dock först böra
vördsamt fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på de mindre lämpeliga
ordalag, Utskotten begagnat uti dess nu uppläste
Betänkande. Jag vet icke om orsaken
härtill skall ensamt sökas hos Expeditionens
Författare, eller onj uppställningen, sådan den
nu är, skett på Utskottens befallning. Emedlertid
kan utlåtandet snarare anses för en emot
mig enskildt rigtad skrift, än ett Rikets
Ständers Utskott värdigt svar på den återremisg
Höglofl. Ridderskapet och Adeln beslutat;
och det synes mig, som skulle Utskotten högeligen
moquérat sig deröfver , att jag varit
nog förmäten att våga göra erinringar vid de
förslag, Utskottenuti deras vishet till Riksens
Ständer framställt.
Utan att med Utskotten vilja dela detta
anspråk på ofelbarhet, vågar jag likväl fortsätta
den förmätenheten att tro, det Utskotten på
ett min:lretilUred6ställande sätt behandlat denna
fråga, och öfverlemnar med full tillförsigt åt
den opartiske och mer upplyste granskaren att
bedöma, hvilkendera, antingen Utskotten eller
jag, som har rätt.
Hvarje uppmärksam läsare af 2 §. i Kongl.
Förordningen den 22 Julii 1803 skall säkert.
Den 25 September f. m, 18*
lika med mig, inse det Lagstiftaren omsorgsfullt
sökt bibehålla jemlikhet uti rättigheter
och skyldigheter Räntegifvare och Räntetagare
emellan, då han stadgadt: i 1 Mom. att, i
händelse tionde eller afrad fordras in natura
eller Räntegifvare åstunda den samma på detta
sätt lefverera, derom bör tillsägas vid, eller,
såsom Utskotten rätteligen föreslagit, före Thomä
dag: i 2 Mom. att, deräst Räntetagaren
utom Häradet är boende, Räntegifvaren må
fritt stå, att hos Kronofogden i orten eller Regementeskrifvaren
en sådan uppsägelse inom
den föreskrifne tiden anmäla , och sluteligen i
3 Morn. att, om hvarken å Räntegifvarens eller
Räntetagarens sida någon tillsägelse vid Thoma
dag skett, deraf bör ostridigt följa, att lösen
efter Markegång bör af Räntegifvaren erläggas
och att Käntetagaren dermed bör åtnöjas.
Att nu härutinnan göra den förändring
Utskotten tillstyrkt, skulle, efter min öfvertygelse,
i stället att förbättra Författningen,
snarare försämra den samma; ty ingen , utom
Utskotten , lärer underlåta att finna , det en
rubbning i likheten af Räntegifvares rättigheter
och förmoner ofelbart derigenom uppkommer,
emedan den ene Räntegifvaren skulle, i
sådan händelse äga rätt att, till e$r>, dagen före
Thomä dag uppsäga sin spannemål till lefverering
in natura, då deremot en annan, som
till äfventyrs är hans närmaste granne, skulle,
derföre att hans räntetagare tilMälligtvis bor
utom Häradet, få vidkännas en förkortning af
fjorton dagar uti den i allmänhet fastställds
Den 35 September f. m,
uppsägningstiden, Att Utskotten icke insett
rättvisan uti ett sådant förhållande, utan tvärtom
sökt försvara det, lärer väl förefalla något
hvar besynnerligt, hälst skälen för detta försvar
stå i uppenbar motsägelse med rätta meningen
af 1803 års Författning, hvars ordalydelse
svårligen lärer kunna föranleda till annan
slutföljd än den, att vederbörande tjenstemän
blifvit af Lagstiftaren förordnsde, icke
till Räntegifvarens biträd^., såsom Utskotten
förment, utan tili räntetagarnes ombud, på det
att derigenom måtte undvikas just den olikhet
S uppsägningsterminer, som Utskotten föreslagit.
Och jag skulle i sanning vara mycket
villrådig vid bedömmandet af orsaken till detta
Utskottens förfarande, om jäg för öfrigt uti
deras senare utlåtande kuade förmärka minsta
6pår dertill, att de rätt läst och rätt förstått
den författning, hvari ändring af dem blifvit
tillstyrkt^ men då man i stället erfar, det Utskotten
fästat så liten uppmärksamhet på innehållet
af den utaf mig åberopade 2tdra §.,,
att de till och med kunnat uppgifva, det ingen
tid är bestämd, hvarinom uppsägelsen hos
Kronofogde eller Regementsskrivare bör ske,
fastän sådant finnes uttryckeligen stadgadt genom
orden: ”inom den föreskrifne tiden” hvilka
ostridigt måste hafva afseende på Thomsdag,
som näst förut omnämnes; och då man
vidare finner huru. Utskotten, i anledning *f
mitt yrkande att få bestämdt inom hvad tiel
vederbörande Tjensteman ålåge att om den
hos honom skedde uppsägelsen underrätta tiondetagareo,
hvarom Förordningen nu ingenting
Ben 2“ September /. m.
innehåller, Förklarat denna omständighet redan
vara uti förra Betänkandet tydeligen upptagen,
enär der blifvit hemställdt, att ali uppsägning
skall $ke före Thoma dag, hvilket förklarande
icke otydligt ådagalägger det Utskotten med
hvarandra förblandat de etne ganska skiljaktige
omständigheterne, nemligen Räntegifvarens
uppsägning hos Tjenstemannen och dennes
anmälan derom hos Räntetagaren, hvaraf
åter följden varit den, att Utskotten , emot
Författningens klara ordalydelse, trott någon
verklig uppsägning icke kunna anses vara gjord
förr än den kommit till Räntet-agarens kunskap; så
torde man med skäl böra härleda orsaken till
det felaktiga uti Utkottens framställning från
bristande uppmärksamhet både på sjelfva frågans
beskaffenhet och syftningen af den Motion
som föranledt Utskottens förslag; och må
det då förlåtas mig om jag deraf hämtar ytterligare
stöd för min förut fattade öfvertygelse
, att Utskotten begått det misstaget att
föreslå Förbättringar der sådane ej äro af nöden,
men deremot underlåtit att göra det i da
delar, hvarest brister verkligen äga rum.
Jag kan således ej annat än fortfara uti
mitt ogillande af det Förslag Utskotten uti 2;dra
punkten af deras förra Betänkande framställt,
såsom saknande den enhet i principen och.
rättvisa i verkställigheten, hvilka böra utgöra
hufvudgrunden för all .Lagstiftning. Då likväl
det bifall, de 3:ne öfrige RiksStånden
lemnat å netta Betänkande i hela dess vidd
redan bestämt Riksens Ständers beslut i före-.
184 Dan a5 September f. m,
varande amne, vill jag visssrligen icke här söka
tillvägabringa någon skiljaktighet i tänkesätt
och åsigter, utan anhåller endast att detta
mitt anförande må såsom min enskilda reservation
uti Protocollet erhålla ett rum.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 25 September,
eftermiddagen.
Nto 1.
Herr Berghman3 Ambrotius Magnus:
Jag betviflar alldeles icke Herr Baron
Wrangels goda afsigt med dess väckta motion
om HypotheksBankers berättigande till Creditive
pä Riksens Ständers Bankj men jag fruktar
att hans eljest så prisvärda Patriotiska nit
hänfört honom, att till någon del adoptera det
nu gällande olyckeliga Lånesysféme. Det
är nog illa att man för Statens tarfvor och
upprätthållande, nödgas gifva Creditiver på
Den 25 September e. ml 185
Banken, men att lemna sådane åt private Associationer,
vore af yttersta våda för Banken;
Hvad som händt förr, kan hända om igen.
Den grofva förlust Banken gjordt på förre FilialDisconterne
hvilka hade haft begränsade
Creditiver; ber vara en dyr Lärospån. Hvem
kan gå i borgen derföre att icke Nordlindajr
och dylike innästla sig i hypothekBankens styrelse
och förnya Malmö Disconts bedrägerier.
Jag afstyrker således Herr Baron Wrangels ifrågavarande
Förslag under tillämpning af gamla
Regien: Vejligia me terrent.
N:o a.
Grefve Hård, Carl Gnjlaj;
Ibland de af Höglofl ConstitutionsUtskottet
föreslagne förändringar uti Riksdagsordningen,
till befrämjande af Riksdagsarbetets
skyndsammare gång, förekomma tvenne, som
med hvarannan stå i så nära sammanhang, att,
ehuru de röra serskildte paragrafer af nämnde
Grundlag, de likväl icke böra utan med hänsigt
till hvarandra behandlas. Dessa äro de
i första och femte puncterne af Betänkandet
oinförmälde.
Den första går derpå ut, att åt hvarje
Stånd skulle öfverlemnas, att förordna, huruvida
Protocollet öfver discurserne skall utförligt
eller summariskt sammanfattas. Detta sy
nes
mig ock vara iätt, ty förordnandet härom
lo5 Den ^5 September c.. m.
ar af en blott reglementairiek egenskap och hade,
elter mm tanka> icke bordt i en Grundlag
inflyta.
Hvad åter angår det i femte punkten ff>-  reslagne tillägg till 49 §. af Riksdagsordningen,
ätt, i händelse af återremiss, från Riksstånd
till Utskott, af ett utlåtande, StåndetsSecreterare
skulle punktvis och i korthet sammanfatta
alla anmärkningar, jemte hufvudsakliga
skälen derför, samt med uppgift af de
Ledamöters namn, som anmärkningarne framställt
eller biträdt, anser jag ett sådant stadgandes
användbarhet, såsom medel till »rbetets
påskyndande, helt och hållet bero af det sätt,
Born af Stånden vid Protocollsföringen före6krifves.
Om nemligen ett Riksstånd beslutar, att
dess Protocoll skall summariskt sammanfattas,
så att, utaf Ledamöternes anförande, blott det
hufvudsakliga, med uteslutande af alla digressioner
upptages, blir det visserligen lätt att
efterkomma ders i 5:te punkten föreslagna
föreskriften, ty Secreteraren behöfver
då icke vidare göra något utdrag, emedan
sjelfva Protocoilet icke innehåller annat,
än det hufvudsakliga af anmärkningarna och
skälen derföre; men om ett Riksstånd skulle
besluta att dess Protocoll såsom hittils, skall
utförligt sammanfattas, uppstår ett helt annat
förhållande. Secreteraren har då med Protocollsföringen
allldeles samma besvär sorn hittills,
men skulle derutöfver, utur det utförligt
Dm 25 September e. ni.
redigerade Protocollet, utdraga och punktvis
utföra hvarje anmärkning med de hufvudsakliga
skälen derför. Häiigenom skulle alltså
för Secreterare» uppstå ett betydligen ökadt
arbete, tili lindring endast i renskrifningen och
för Utskottens Secreterare, hvilka, i anseende
till den kännedom om ämnena, de nödvändigt
måste *äga mycket lättare böra kunna, utur
det meddelade fullständiga Protocollet, excerpera
det, som hörer till ämnet och sådant för
Utskotten framlägga.
Den ifrågasatte förkortningsmethoden,
skall, antingen den användes vid Protocollsföringen,
eller vid anmärkningars sammanfattning,
troligen föranleda till nya diseussioner,
och.dessa lätteligen öfvergå till kjelfva ämnet,
men den tids förlust häraf kan uppkomma,
motsvaras i förra fallet af en allmän förkortning
och förmonen af ett mera sak- än ordrikt
Protocoli, hvaremot i senare fallet denna
olägenhet ej mötväges af någon fördel.
Då det är af vigt, i synnerhet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, hvars Protocoli
redan öfverflödigt sysselsätter Secreteraren, att
icke dennes besvär okas, samt ett arbetssammare
uppsättande af ett förkortadt Protocollsutdrag
nödvändigt skulle upptaga mera, eller
åtminstone dyrbarare tid, än utskrifningen af
ett vidlyftigare, hemställer jag vördsamt, om
icke det föreslagne tillägget ^ till 49 §. Riks
dagsordningen
borde sålunda redigeras.
l88 Den 25 September c. ms
När utlåtande från Riksstånd till Utskott
återremitteras, böra anmärkningarne genom
utdrag af det justerade Protocollet Utskottet
meddelas
Bilagor
till Pleni-Pnotocollet för elen 27 Sep.
tember,
eftermiddagen.
N;0 IJ
Grefve Horn, Claes Fredric:
Vid Justeringen af PlcniProtocollet förden
II sistl. Julii, utber jag mig få tillägga den
förklaring, att jag, efter inhemtad kännedom
af Herr Grefve Posses anmärkningsmemorial,
som s:ne ConstitutionsUtskottets Ledamöter yttrat
vara förklenande för den afledne Grefvens
minne och sårande för dess Famille, såsom innebärande
tydlig stämpel af en mindre redig
sinnesstämning tvertom bos denne man, uti berörde
så bittert tadlade skrift, funnit ett så ljust
Ben 27 September f. m.
begrepp om vår Grundlags anda och syftning,
ett så ädelt nit för Lagens helgd och Medborgares
rätt, att jag sannerligen häpnar för ur~
sprunget till den tanke, sorn här yttrades, då
jag inför Ridderskapet och Adeln yrkade ett
meddelande af Grefve Posses ifrågavarande anmärkningsskrift.
N:o 2.
Friherre Toll, Gujlaf Philip:
Med säker öfvertygelse,det en realisation
af Sveriges Rikes RörelseCapital med utvexling
af silfver från Banken icke nu kunde
verkställas, på de verkelig» skäl som sig förete,
och hvarå flere af de respectiva RiksStåndens
värda Ledamöters så skrifteliga som munteligen
yttrade meningar gifvit mig fullkomlig
anledning stadga min, har jag med särdeles
tillfredsställelse sedt och genomläst det
Förslag, gom uti Högloflige Sammansatta Statsoch
BancoUtskotten blifvit framlagt till det
ondas afhjelpande som beror af myntets vacklande
värde, och deraf uppkommande (för allas
inre Industri och förkofran högst motarbetande)
flerfaldiga handelsspeculationer härmed. Jag
har funnit Utskotten vilja förekomma detta och
medelst bestämmelsen af Realisationsgrunderne
uti i:sta Alternativet till 128 sk, försäkra
så väl fordringsägare som Låntagare hvad de
härefter äga och böra betala. Antagandet häraf
hade i min tanka ofelbart medlört den sä
-
✓
xf)o 2? September e. m.
kerhet uti förut ingisngne pennisgetransacfioner,
att man i afvaktande det Realisationen kunnat
verkställas låtit dervid bero. Långifvare:!
hade dessutom blifvit förvissad, att dess säkerhet
genom Bankens progressiva soliditet ytterligare
förstärkts aldeles icke längre varit satt i (hittills
vanliga) behof att i anledning af Sedelmyntets
vacklande värde och dylika motiver
sjelf handtera sitt Capital såsom en vara, den
här icke allenast genom dess egen försorg i
mera lönande företag bör år från år förflyttas,
utan ock stundom för att vinna på andra speculationer
dermed dragas utur allmänna rörelfen,
hvilket förhållande i betydlig mohn tillväga—
bragt den enskilta Creditens förstörande. Men
dä nu Högled Pddderskapet och Adeln genom
voteringspluralitet antagit det e:dra Alternativet
hvarigenom ännu sakernas närvarande
skick får fortfara, utan att ens grund
blifvit lagd, för den blifvande realisationen, har
jag för enskildt del hindrad såsom frånvarande
vid öfverläggningen härom att afgifva något
yttrande, nu vördsamt trodt mig böra häremot
anmäla min Reservation, samt närmare
uppgifva do skäl hvarpå denna sig grundar.
I min öfvertygelse kan ett Folk af naturen
så val gynnadt som det Svenska, lemnadt
åt egen omtanka atf förvärfva (då inhemska
näringsfriheten under en vis och omsorgsfull
Regerings kraftiga skydd i förhållande till
frihet uti handel som säkrast framkallar Sveriges
naturliga induftrie) lättast fortgå till målet
af lin förkofran, om ett bland de största (i mia
Den 37 September «. m, igi
ranka det aldrastörsta) kinder häremot, någoa
gång och då för alla tider genom allmän Lagstiftning
'häfdes. Detta är Statens Förmynderskap
öfver, och inblandningar uti rorelseCapitalets
förvaltning; denna sarnmanföring af
“StatsLånesystéme och verkelig finance, som
under alla theoretiske och praktiske synpunkter,
uti former af financelåra öfver hela dess
verldsområde framvisar resultater i onaturliga
och motsatte förhållanden, kan ej annat än
medföra lika osäkre sorn olycklige följder; att
någon gång hafva fått denna utredning verkstäld
hvarigenom RörelseC*pualet försäkrat uti
Rikets Bank och Riksbehoivernes fyllnad genom
Riksskuld uti dess olika egne styrelser hade
jag ansedt såsom garanteradt vid antagandet
af r.sta Alternativet af Högloflig® Utskottens
Förslag, och då Bankens publicitet blifvit besluten
syntes mig möjligt att en myntbestämning
kunnat antagas. Jag hade trott stt ömsesidiga
förluster vore närmast sålunda beräknade
utaf så väl igogoch i81o, sora 1815 och
J 8 1S års Financeregleringar , Staten fullgjorde
sina förbindelser i anledning af dess inblandningar
med Banken, och borde härefter i likhet
med hvar och en privat man såsom gällande
betraktas och förblifva.
Jag hade trodt och måste uppriktigt bekänna
att jag fortfar i denna öfvertygelse,
det innan Staten kan garantera ägaren till contant
förmögenhet att icke i behofvets stund
rubba grundvalen af dess ägande rätt (dess
192
Den 27 September e, m.
bibehållna värde) och i samma motsatta förhållande
den skuldsatte näringsidkaren att RörelseCapitalets
förvaltning till Sedlarnes hastiga
förbättring genom indragning ur rörelse
till uppköp af Silfver icke undergräfde hans
erforderliga förlag, Staten ännu icke fullgjordt
dessa sine förbindelser. Då skulle jag tro i
sådant skick hvarigenom näringsförlagerna (källor
för famhälkts be/land) rubbade genom osäkre
penningeförhällanden, det blifver Statens
första omsorg och förbindelse med iagttagande
af ofvanskrifne hufvudprincip» skaffa erforderliga
tillgångar af Discont- och andre
Låneutvägar för de sistnämnde, på det att
desse under tiden icke måtte alldeles nedtryckas
uti armodets förtviflan och sjelfva näringarne
för hasigt aftaga. Huru allt detta i
sig sjelf skulle kunna verka till myntets förbättring
hvilket hufvudsakligast i min tanke
legat till grund för öfvertygelsen vid 2:dra
Alternativets antagande lemnar jag åt nästkommande
års resultat att bevittna. Jag tror
det icke.
Bilaga
Den 30 September j. m.
Bilaga
till Pleni-Prot o collet för den 3o Sep.
tember,
förmiddagen*
N:o 1.
Grefve Hardy Carl Gujlaj;
Då nu fråga förekommit om den af en
del Herrar Fullmägtige öfver Banco- och RikagäldaVerken
vidtagne åtgärd, att genom utfärdadt
ProtocollsUtdrag i Erabetet insätta den
person, sora Riksens Ständer till Justitieombudsmannens
efterträdare utsatt; såsom grund
föt hvilken åtgärd blifvit åberopad s6 §. JustitieOmbudsmansInstructionen
af den 27 Februarii
1810, lärer först böra undersökas), huruvida
desse Herrar Fullmägtige handlat i etir
lighet med samma paragrafs ordalydelse. Deruti
stadgas: ”Dör Justitieombudsman,sammanträde
genast Fullmägtige öfver Banco- och
RiksgäldsVerken”, utan serskildt bestämmande,
hvilka eller huru många. Efter enkla ordalydelsen,
utan tydning, är härmed sagdt: sammanträde
de personer, som till Fullmägtige uti
dessa Verk äro utsedde, utan undantag, och
de äro 24. Då nu, enligt det inkomne Pro-?
Bil. till Ridd. o. Ad. P% Viii, Band» 13
194
Den 30 September f. m.
tocollsUtdraget, endast 21 Fullmägtige deltagit
i öfverläggningen och beslutet, anser jag det
V3ra gifvet, att den åtgärd, de i detta afseende
vidtagit, icke skett i öfverensstämmelse
med Lagen och således är en nullitet, likasom
det beslut skulle vara, sorn af Konungen kunde
fattas i mål, hvaröfver StatsR&det bör höras,
om endast två StatsRåder voro närvarande.
När den mening, jag nu yttrat, under en
föregående discussion blifvit här framställd,
har, till vederläggning deraf, blifvit anfördt,
att, enligt 8 §. utaf AnsvarighetsLagen för
Riksens Ständers Fullmägtige i Banken, af dea
1 Maj i8lo, flere af Fullmägtige öfver båda
Varken i förevarande fall icke behöft vara
tillstädes, än som utgjort f:delar af deras fulla
antal. Jag kan icke gilla den mening, att en
Lag, som är gifven enskildt för Fullmägtige i
Banken, eller en annan, som är gifven endast
för Fullmägtige i RiksgäldsContoret, skulle aQ«
ses gällande för båda Verkens ,Fulimägtige,
der de handla samfäldt j men om än så vore,
skulle åtminstone dessa båda Lagar anses lika
gällande. Nu är händelsen med dessa AnsvarighetsLagar,
att, efter den för BancoFullmägtige
utfärdade, kunna beslut af dem fattas, då
två tredjedelar af deras antal, ntan afseende
på Stånd, äro närvarande, men, efter AnsvarighetsLagen,
för RiksgäldsContorets Fullmägtige,
kunna icke Sessioner hållas, eller beslut
fattas, då endera af d? Respective Ståndens
Den 30 September /.m. Ig3
Bilaga
till Pleni-Prolocollet för den 3o Sep.
terribel',
förmiddagen*
N:o 1.
Grefve Hård, Carl GuJlaJ:
Då au fråga förekommit om den af ett
del Herrar Fullmägtige öfver Banco- och Rika.
gäldsVerken vidisgne åtgärd, att genom utfärdadt
ProtocollsUtdrag i Embetet insätta den
person, som Riksens Ständer till Justitieombudsmannens
efterträdare utsatt; såsom grund
för hvilken åtgärd blifvit åberopad a6 §. JustitieOmbudsmansInstructionen
af den 27 Februarii
1810, lärer först böra undersökas^ huruvida
desse Herrar Fullmägtige handlat i enlighet
med samma paragrafs ordalydelse. Deruti
stadgas: ”Dör Justitieombudsman, samman*
träde genast Fullmägtige öfver Banco- och
RiksglldsVerken”, utan serskildt bestämmande,
hvilka eller huru många. Efter enkla ordalydelsen,
utan tydning, är härmed sagdt: sammanträde
de personer, som till Fullmägtige uti
dessa Verk äro utsedde, utan undantag, och
de äro 24. Då nu , enligt det inkomne Pro
-
fil/. till Ridd. o. Ad. Pr. VIII. Band* J3
194
Der* 30 September /. m.
tocollsUtdrgget, endast 21 Fullmägtige deltagit
i öfverläggningen och beslutet, anser jag det
vara gifvet, att den åtgärd, de i detta afseende
vidtagit, icke skett i öfverensstämmelse
med Lagen och således är en nullitet, likasom
det beslut skulle vara, som af Konungen kunde
fatta# i mål, hvaröfver StatsRådet bör höras,
om endast två SfatsRåder voro närvarande.
När den mening, jag nu yttrat, under en
föregående discussion blifvit här framställd,
har, till vederläggning deraf, blifvit anfördt,
att ,' enligt 8 §. utaf AnsvarighetsLagen för
Riksens Ständers Fullmägtige i Banken, afden
1 Maj 18 lo, flere af Fullmägtige öfver båda
Vsrken i förevarande fall icke behöft vara
tillstädes, än som utgjort -|:de!ar af deras fulla
antal. Jag kan icke gilla den mening, att en
Lag, som är gifven enskildt för Fullmägtige i
Banken, eller en annan, som är gifven endast
för Fullmägtige i RiksgäldsContoret, skulle aa^
ses gällande för båda Verkens Fullmägtige ,
der de handla samfäldtj rhen om än så vore,
Skulle åtminstone dessa båda Lagar anses lika
gällande. Nu är händelsen med dessa AnsvarighetsLagar,
att, efter den för BancoFullmägtige
utfärdade, kunna beslut af dem fattas, då
två tredjedelar af deras antal, ntan afseende
på Stånd, äro närvarande, men, efter AnsvarighetsLagen,
för RiksgäldsContorets Fullmägtige,
kunna icke Sessioner hållas, eller beslut
fattas, då endera af d; Respective Ståndens
Den 30 September f. m. 195
Ledamöter ej äro tillstädes, så att, efter den
förra, är ett beslut giltigt, som fsttas af 8.’
BancoFullmägtige , om än alla Ledamöter af
ett Stånd äro frånvarande, men, efter den senare,
är ett beslut ogiltigt, som i sådant fall
fattas af 9 närvarande Fuilmägtige i RiksgäldsContoret.
Då det icke lärer få antagas, att
det skulle bero af Herrar Fuilmägtige, att,
såsom gällande för deras gemensamma åtgärder,
»nse hvilkendera AnsvarighetsLagen, som
för tillfället kan passa, och dessutom deras så
väsendteliga skiljaktighet utesluter bådas tillämplighet
till andra än hvartdera Verkets
Fullmägtiges enskilda befattningar, så förfaller
allt deraf hämtadt stöd för en del Herrar Fullmägtiges
åtgärd, att här handla i någres frånvaro.
Lika litet kan ock det af BancoUtskottet
vid förra Riksdagen utfärdade Reglemente
anses, i förevarande fall, lända till efterrättelse,
enär det samma tillkommit utan Riksens
Ständers kunskap och medverkan och dessutom
icke kunde vara af RiksgäldsContorets Fullmägtige
officielt kändt.
Om det således år bevisadt, att den vidtagne
åtgärden icke i behörig ordning tillkom*
mit återstår att undersöka, huruvida, i det fall,
sorn nu inträffat, att Justitieombudsmannen
med döden afgått under loppet sr den Riksdag.
då han blifvit vald, Riksens Ständer sjelf,
ve äga vidtaga de åtgärder, som för elen upp*
komne ledighetens fyllande erfordras, eller om
196 Den 5o September J. m.
de skola anses för sådant fall vara rättigheten
dertill betagne.
Härvid förekommer, att RegeringsFormen
i dess 96, 97 och 98 §. §. ovedersägeligen
stadgar, att en Riksens Ständers Justitieombudsman
och dess efterträdare skola vid Riksdag
förordnas, samt att valrätten tillhör Riksens
Ständer, som skola den genom serskildt
valde Elecforer utöfva. Denna mening är med
ordalydelsen alldeles öfverensstämmande; och
om, under loppet afår 1809, efter RegeringsFormens
antagande, den händelse inträffat, att
dan utsedde Justitieombudsmannen eller dess
Suppleant med döden afgått, kan väl icke betviflas,
att ju Riksens Ständer, med stöd af
RegeringsFormens föreskrift, gått i Författning
om den uppkomne ledighetens ersättande. Hvad
Born då var Grundlagsenlig!, måste äfven nu
vara det, ty Grundlagen kan icke anses vara
hvarken ändrad eller i någon mon modifierad
genom JustitiasOmbudsmans Instructionen, utan
måste hvad i denna senare Författning, i afseende
på förevarande fråga innehålles, endast
kunna gälla i de fall, då Grundlagens föreskrift,
i anseende till Ständernes frånvaro, icke
kan efterlefvas. Om en annan mening antoges,
nemligen den, att Riksens Ständers i RegeringsFormen
medgifne rättighet blifvit, för
annat, än nyssnämnde tall, genom Justitieombudsmannens
instruction åt Herrar Fullmägtige
uppdragen, och att således hvad Ständerne
år 1809, utan hinder af Grundlagen, kunnat
Den 30 September f.m. 195
Ledamöter ej aro tillstädes, så att, efter den
förra, är ett beslut giltigt, som fattas af K.
BancoFullmägtige, om än alla Ledamöter af
ett Stånd äro frånvarande, men, efter den senare»
är ett beslut ogiltigt, som i sådant fall
fattas af 9 närvarande Fullmägtige i RiksgäldsContoret.
Då det icke lärer få antagas, att
det skulle bero af Herrar Fullmägtige, att,
såsom gällande för deras gemensamma åtgärder,
anse hvilkendera AnsvarighetsLagen, sorn
för tillfället kan passa, och dessutom deras så
väsendteliga skiljagtighet utesluter bådas tillämplighet
till andra än hvartdera Verkets
Fullmägtiges enskilda befattningar, så förfaller
allt deraf hämtadt stöd för en del Herrar Fullmägtiges
åtgärd, att här handla i någres frånvaro.
Lika litet kan ock det af BancoUtskottet
vid förra Riksdagen utfärdade Reglemente
anses, i förevarande fall, lända till efterrättelse,
enär det samma tillkommit utan Riksens
Ständers kunskap och medverkan och dessutom
icke kunde vara af RiksgäldsContorets Fullmägtige
officielt kändt.
Om det således år bevisadt, att den vidtagne
åtgärden icke i behörig ordning tillkommit
återstår att undersöka, huruvida, i det fall,
som nu inträffat, att Justitieombudsmannen
med döden af gå tt under loppet af den Riks
dag. då han blifvit vald. Riksens Ständer sjelfve
äga vidtaga de åtgärder, sorn lör den upp*
komne ledighetens fyllande erfordras, eller om
ig6 Den 5o September f. m,
åe skölt ansea för sådant fall vara rättigheten
dertill betagne.*
Härvid förekommer, att RegeringsFormen
i dess 96, 97 och 98 §. §. ovedersägeligen
stadgar, att en Riksens Ständers JustitiaeOmbudsman
och dess efterträdare skola vid Riksdag
förordnas, samt att valrätten tillhör Riksens
Ständer, som skola den genom serskildt
valde Electorer utöfva. Denna mening är med
ordalydelsen alldeles öfverensstämmande; och
om, under loppet afår 1809, efter RegeringsFormens
antagande, den händelse inträffat, att
dan utsedde Justitieombudsmannen eller dess
Suppleant med döden afgått, kan väl icke betviflas,
att ju Riksens Ständer, med stöd af
RegeringsFormens föreskrift, gått i Författning
om den uppkomne ledighetens ersättande. Hvad
sorn då var Grundlagsenlig!, måste äfven nu
vara det, ty Grundlagen kan icke anses vara
hvarken ändrad eller i någon mon modifierad
genom JustitiseO.nbudsmans fnstruetionen, utan
måste hvad i denna senare Författning, i afseende
på förevarande fråga innehålles, endast
kunna gälla i de fall, då Grundlagens föreskrift,
i anseende till Ständernes frånvaro, icke
kan efterlefvas. Om en annan mening antoges,
nemligen den, att Riksens Ständers i RegeringsFormen
medgifns rättighet blifvit, för
annat, än nyssnämnda fall, genom JustitiasOni"
budsmannens instruetion åt Herrar Fullmägtige
uppdragen, och att således hvad Ständerne
år 1809, utan hinder af Grundlagen, kunnat
Den 30 September f. m'.
*97
gc/ra, nu icke skulle kunna aga rum, vore med
detsamma medgifvet, att en Gundlag kan i an-i
nan ordning, än den i RegeringsFormens 56
§. föreskrifne, ändras och modifieraa, nemligen
genom förändringar och tillägg uti JustitiaOmbudsmans
Instructionen, eller andra Reglementen,
som kunna, vid samma Riksdag, sorn
fråga derom väcke», genom tre Stånds beslut,
förändras och, liksom nämnde Instruction, af
Kongl. Maj:t endast promulgeras.
Etablerandet af en sådan princip skulle
upphäfva all garanti för våra constitutionella
förhållanden, och som bevarandet af dessa är
Representationens hufvudsakligaste pligt, tvekar
jag icke, att vördsamt tillstyrka, att Ridderakapet
och Adeln mått® för sin del förklara
Herrar Fullmägtiges tillkännagifne åtgärd för
ogiltig, och gä 'i författning om den uppkomne
ledighetens återbesättande, i öfverensstämmelse
med Grundlagen och Riksens Ständers
förut tagne beslut; och torde de öfrige RiksStånden
böra om Ridderskapets Och Adelns
beslut härutinnan underrättas med inbjudande
att deruti deltaga.
198 Ben 30 September e. mi
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 3o September,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Dankvardt, Magnus Georgi
Det är väl sint, att vid Enskiftes Författningarnes
första införande man ansåg lämpligast,
att uppdraga behandlingen af Enskiftsmålen
åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
och jag tror att sådant då var nödigt, dels
för att bringa detta nya skiftessätt i gång, dels
för att undvika den långsamhet, som blifvit
en oundvikelig följd, om desse ärender liksom
andre skiftesmål skolat gå Domstolsväg instanceme
igenom, då säkert ' jordägare ännu
mer blifvit afskräckte från detta delningseätts
antagande. Nu, då man allmänt hunnit öfvertyga
sig om den stora nyttan af samma delningssätt,
då enskiften mer och mer tilltaga
och Storskiften deremot efter hand upphöja,
då man derföre är betänkt, att sammanföra Enoch
Storskiftsförfattningar till en enda Författning
och att låta alla frågor, som med ägodelningarne
få sammanhang i förening dermed afgöra®,
» följe hvaraf alla desse ärender måste
af en och samma Domstol behandlas och icke
sorn nu af 2 me så blir det icke mera nödigt
Den 30 September f. m. fjjr '
görs, nu icke skulle kunna äga rum, vore med
detsamma medgifvet, att en Gundlag kan i annan
ordning, än den i RegeringsFormens 56
§. föreskrifne, ändras och modifieras, nemligen
genom förändringar och tillägg uti Justitia;-  Ombudsmans Instructionen, eller andra Reglementen,
som kunna, vid samma Riksdag, sorn
fråga derom väckes, genom tre Stånds beslut,
förändras och, liksom nämnde Instruction, af
Kongl. Majit endast promulgeras.
Etablerandet af en sådan princip skulle
upphäfva ali garanti för våra constitutionella
förhållanden, och som bevarandet af dessa är
Representationens hufvudsakligaste pligt, tvekar
jag icke, att vördsamt tillstyrka, att RidderBkapet
och Adeln måtte för sin del förklara
Herrar Fullmägtiges tillkannagifne åtgärd för
ogiltig, och gå i författning om den uppkomne
ledighetens återbesättande, i öfverensstämmelse
med Grundlagen och Riksens Ständers
förut tagne beslut; och torde de öfrige RiksStånden
böra om Ridderskapets och Adelns
beslut härutinnan underrättas med inbjudande
att deruti deltaga.
198 Den 30 September e. m
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 3o September,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr Dankvardt, Magnni Georg:
Det är väl sint, att vid Enskiftes Författningarnes
första införande man ansåg lämpligast,
att uppdraga behandlingen af Enskiftsmålen
åt Kongl. Majtts Befallningshafvande,
och jag tror att sådant då var nödigt, dels
för att bringa delta nya skiftessätt i gång, dels
för att undvika den långsamhet, som blifvit
en oundvikelig följd, om desse ärender liksom
andre skiftesmål skolat gå Domstolsväg instancerne
igenom, då säkertjordägare ännu
mer blifvit afskräckte från detta delningssätts
antagande Nu, då man allmänt hunnit öfvertyga
sig om den stola nyttan af samma delningssätt,
då enskiften mer och mer tilltaga
och Storskiften deremot efter hand upphöra,
dä man derföre är betänkt, att sammanföra Enoch
Storskiftsförfattningar till en enda Författning
och att låta alla frågor, som med ägodelringarna
få sammanhang i förening dermed afgöras,
i följe hvaraf alla desse ärender måste
af en och särorna Domstol behandlas och icke
som nu af 2:ne så blir det icke mera nödigt
Den 30 September e. m.
*99
eller lämpligt, att bibehålla desse mål hoi
Kongl. Maj.ts Befallningshafvande. Skiftesmålen
skola vid sådant förhållande blifva ganska
många och af vidsträcktare omfattning,
syn på stället för deras ändamålsenliga afgörande
erfordras oftast, den Landshöfdingarne
icke kunna, särdeles på aflägsna ställen medhinna
att verkställa} och då i desse mål ingå flere
ägande rätten rörande frågor, hvilka helt och
hållit äro af juridisk beskaffenhet, så visar det
sig häraf, »tt ett annat forum för desse mål,
sedan de få denna förändrade rigtning och omfattning,
är nödigt: att öfverlemna dem till
Domstolarne , såsom nu med Storskiftsärender
tillgår, ä’r icke i fråga och skulle vara olämpligt;
meningen är, att förordna ägodelningsRätt
i hvarje Härad med en Lagfaren man till
Ordförande och kunnige jordbrukare till Ledamöter,
hvarjemte nödig både juridisk och ekono-’
misk kännedomskulle hos denna Domstol förenas.
Detta förslag är icke något nytt, icke
någre enskildte motionärers yrkande, vid denna
Riksdag; man har länge insett nyttan häraf
i förening med skiftesförfattningarnes sammanförande
, det har länge varit påtänkt och blef
sedan vid förra Riksdagen, på derom då gjorde
framställningar af förenade Lag- och Ekonomiutskotten
tillstyrkt och af Riksens Ständer
bifallit. För min del är jag fullt öfvertygad
om vigten af en sådan Domstol i ägodelningsmål;
och med den organisation deraf,
som jag idet nyss uppläste anförandet föreslagit,
tror jag att både säkerhet och allmän nytta,
i förening med nödig skyndsamhet skall vid
JOO Den 3o September e, m.
desse måls behandling vinnas. Öfver fortgången
af Ägodelningsverket inom Provincen bör
i alla fall Landshöfdingarne äga en allmän
uppmärksamhet, tillse att vederbörande eine
skyldigheter fullgöra, ingå obehöriga uppehåll
äga rum, intet försummas, att Författningarne
rigtigt tillämpas m. ro-, och denna
tillsyn är efter min tanka den enda och rätta
som i afseende på desse ärender bör Landshöfdingarne
tillkomma.
Nio 2.
Herr Rofenblad, Bernhard:
Sedan Riksens Höglofl. Ständer nu mera
till det hufvudsakligaste bestämdt Bankens
financiel)* ställning tili nästa Riksdag, så får
jag vördsammeligen framställa de anmärkningar,
hvartill jag trott Bancoötskottets nu mera
återremitterade Betänkande N.o 14 föranleda,
för så vidt detta icke har afseende på redan
afgjorde ämnen.
1:0. I afseende på Bankens Tjenstemanoa
Stat och kostoadskonto till nästa Riksdag,
anser jag att en fullständig uppgift bör till
Riksens Ständer af BancoUtskottet inlemnas,
med Förslag till de förändringar och indragningar,
Utskottet anser Verkets nytta fordra.
Utan att kunna ingå i pröfning, om en sådan
förändring nu bör vidtagas, tror jag för min
del
Den 30 September e. m.
*99
eller lämpligt, att bibehålla desse mål hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Skiftesmålen
skola vid sådant förhållande blifva ganska
många och af vidsträcktare omfattning,
syn på stället: för deras ändamålsenliga afgörande
erfordras oftast, den Landghöfdingarne
icke kunna, särdeles pä aflägsna ställen medhinna
att verkställa; och då i desse mål ingå flere
ägande rätten rörande frågor, hvilka helt och
hållit äro af juridisk beskaffenhet, så vi6ar det
sig häraf, att ett annat forum för desse mål,
sedan de få denna förändrade rigtning och omfattning,
är nödigt: att öfverlemna dem till
Domstolarne, såsom nu med Storskifaärender
tillgår, är icke i fråga och skulle vara olämpligt;
meningen är, att förordna ägodelningsRätt
i hvarje Härad med en Lagfaren man till
Ordförande och kunnige jordbrukare till Ledamöter,
hvarjemte nödig både juridisk och ekonomisk
kännedomskulle hos denna Domstol förenäs.
Detta förslag är icke något nytt, icke
någre enskildte motionärers yrkande, vid denna
Riksdag; man har länge insett nyttan häraf
i förening med skiftesförfattningarnes sammanförande
, det har länge varit påtänkt och blef
sedan vid förra Riksdagen, på derom då gjorde
framställningar af förenade Lag- och Ekonomiutskotten
tillstyrkt och af Riksens Ständer
bifallit. För min del är jag fullt öfvertygad
om vigten af en sådan Domstol i ägodelningsmålj
och med den organisation deraf,
som jag idet nyss uppläste anförandet föreslagit,
tror jag att både säkerhet och allmän nytra,
i förening med nödig skyndsamhet skall vid
300
Den 5o September e, m.
desse måls behandling vinnas. Öfver forfgångtn
af Ägodelningsverket inom Provincen bor
i alla fall Landshöfdingame äga en allmän
uppmärksamhet, tillse att vederbörande sine
skyldigheter fullgöra, ingå obehöriga uppehåll
äga rum, intet försummas, att Författningarne
rigtigt tillämpas m. m., och denna
tillsyn är efter min tanka den enda och rätta
som i afseende på desse äreoder bör Landshöfdingarne
tillkomma.
Nio 2.
Herr Rofenblad, Bernhard:
Sedan Riksens Höglofl. Ständer nu mera
till det hufvudsakligaste bestämdt Bankens
financielle ställning till nästa Riksdag, så får
jag vördsammeligen framställa de anmärkningar,
hvartill jag trott BancoLJtskottets nu mera
återremitterade Betänkande N-.o 14 föranleda,
för så vidt detta icke har afseende på redan
afgjorde ämnen.
1:0. I afseende på Bankens Tjenstemanoa
Stat och kostnadskonto till nästa Riksdag,
anser jag att en fullständig uppgift bör till
Riksens Ständer af BancoUtskottet inlemnas,
med Förslag till ds förändringar och indragningar,
Utskottet anser Verkets nytta fordra.
Utan att kunna ingå i pröfning, om en sådan
förändring nu bör vidt3gas, tror jag för min
del
Den 30 September e. tn.
*01
del, att det så kallade Commissariatet äfvensora
den serskildta DiscontStyrelsen kunna upp
lösas. Jag kan icke inse nyttan af en dubbel
CollegtalStyrelse, en högre och en lägre, håki
vid ett Penningeverk af sådan natur sora vsr
Bank. Också äger mig vetterligen ingen utländsk
Bank en sådan organisation, ehuru flere
af dem äga en verksamhet vida öfverstigande
vår; såsom t. ex. den Engelska hvilken utom
de egentliga Bancogöromålen bestrider hela
förvaltningen af största delen utaf den betydliga
Brittiska Statsskulden. Qtn i spetsen för
hvarje af Bankens serskilte afdelr.ingar satte*
en Commissarie, måhända för VexelBanken
a eller 3, med skyldighet att utom tillsynen
öfver sin afdelning, bereda de den tillhörande
mål, innan de föredragas Fullmägtige, så tror
jag att desse ganska väl kunna umbära biträdet
af ett Commi8sariatsCollegium- Men den
ökade sysselsättning, härigenom Herrar Full
mäktige bereddes, fordrade att de erhöllo sä
tillräckliga löner , att de kunde umbära andra
inkomstkällor, hälst i vårt Fädernesland, des
så sällan män finnas att tillgå som antingen
genom egen förmögenhet eller genom innehaf
vande af de hos oss lyckligtvis sällsynta sine*
curer, äro i stånd att utan ersättning offra si;i
hela tid och hela verksamhet åt det allmän
na. Äfven vid den mindre betjeningen borde
indragningar kunna äga rum, hälst om den förändring
med sedlarne vidtages , som här nedanföre
föreslås. Då man jemförer det stora
Bil. till Ridd. o. Ad, Prat. VIII Band. 14.
2o3 Ben 30 September e, ni,
a nial betjening, sorn användes vid LäneBanken
emot vid BancoDigcoaten, oaktadt den förras
rörelse obetydligt öfversdger den sensres ,
hvarest deremot roåagfaildigt hastigare omsättning
ökar göromålen , och likväl betjeningen
der äger nog tid öfrig att genom biträde it
easkilta förtjena stora summor; så måste man
förmoda, att vid den förra betydlig indragning
kan äga rum. Skulle nu indragningar vidtagas,
så fordra både rättvisa och billighet, att
de afgående Tjenstemännen bibehållas vid deras
innshafvaode löner till dess de till andra
tjänster blifva flyttade.
2:0. I afseende på beeka fren het en af Rån.
coSedlar, kan jag icke öfverensstämma med
Utskottet. Då föreskriften, att da skola transporteras
från man till man aldrig efterlefves
ceh'svårligen kan efterlefvas, da ingen säkerhet
för innehafvarcns behörighet vinnes gefiom
tmtsporfcering på viss man, ty hvarken
någon enskild eller ens -Ranken sjelf lärer undersöka,
om vederbörlig person på«krifvit den
ytterligare transporten; så kac jag icke finna
r<igon nytta vid SedeitransporteriDgen, men
många olägenheter. Mig vetterlig» fagttsges
den vid. ingen annan SedelRank, utan är den
0,!ånt från GiioBankar, hvilkas natur är helt Qlika.
Jag tror således att den bör alldeles upphöra-
Beträffande förmånen att erhålla de nu
varande Trsnsportsedlarne stälda på hvad
summor sorn helst, så inskränker den sig till
första innehafvare», ty sedermera i synnerhet
i Landsortcrne blir begagnandet af sådan® o
-
Den 30 September e, w,
jemna summor, endast förenadt med olägenheter.
För min del anser jag bäst om Sedlar
p* de mäst behöflige valörer till och med ioq
R:dr utgåfvos. (I ett i Mars månad inlemnadt
Betänkande har jag föreslagit Sedlar på 2, 3,
33» 5, 6|, to, i3f, i6§, 25. 333» 50, 66a,
100) öfver 100 R:dr kunde sedlar utgifvas på
hvid summa man begärde, dock. endast på
jemna ioo- och loootal. Till försvårande af
förfalskning kunde hvarje af dessa olika sedelsorter
förees utom den vanliga stämpela
med Hine robur et feeuritas (på hvilken må hän.
da borde tillsättas deejl) med en annan innehållande
valören. I afseende på företrädet
emellan fkritna och tn/ckta eiler graverade
valörer, si synes mig visserligen de senare äga
företrädet, bestyrkt af både Utländsk och Inländsk
erfarenhet. Det skäl, Höglofl. Utskottet
an fö/t, hvarföre RiksgäldsContoirets 100
Rtdrs Sedlar så sällan eftergöras, nemligen deras
inskränkta omlopp saknar all grund. Dessa
sedlar äro i Landeor-terne af de mest begärlige
och omisstänkte sakna de aldrig omlopp.
Deremot ligger mot aM eftergöring af
Sedlar utaf större valörer ett hinder deri att
större summor alltid väcka misstanka när de
finnas hos sådme personer, hvilka vanligen
idka ett sä vanäraode yrke som falsk myntning.
Som likväl denna fråga ännu torde
vara svår att bestämdt afgöra, skulle jag tillstyrka
att åt Herrar Fullmägtige öfverlemnades
att efter förutgången noggran pröfning
Och begagnande af den tryckta undersökning
rörande medlen att förekomma Sedalförfalsk
-
?o4 Den 30 September e. n.
»ing och eftergöriog pS Engelska Bankens bekostnad
blifvit föranstaltad, välja hvilketdera
ttet, de at-sågo med Bankens säkerhet mest
öfverensstämmande. Och anser jag mig börs
tillägga, att då sonr hittils, äfven efter träns.
pOrträkniogens upphö*ande, alia sedlar å högre
valörer k otum o att utgifva* direkte från
.Vexel Banke»,••--och unde* ontro'1 af samtlige
ne personer, h'vs^ åtgärd nu fordras för att
»atta ca skrifven transportsedel j i..!g;n-iiug,v tillstånd,
så kati jag för true del häri icke befara
, b »gon minskad säkerhet
-
