# ID: svediakorp-gov330
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,847
# sentences: 2,173
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B en i 5 September f. m.
301
pets och Adelns Ledamöter vanligen äro hindrade,
att till slut bivista Riksdagarne, och
da det är rättvist, att alla få deltaga uti val
till de femtletbn, sorn enligt lagarne skola af
Ståndet tillsättas, anhåller jag att uti RiddarhusOrdningen
det tillägg måtte göras, att i
händelse Riksdagen räcker öfver 3 månader.
RiddarhusBiréctionen likväl ovilkorligen må
väljas inom 4. månader ifrån den dag, di Kongl.
Majit afgifvit sin Nådiga proposition bm StatsVerkets
tillstånd och behof.
Lades på bordet.
Föredrogs å hyo och bifölls RancoUtskottets
deri 8 dennes under N;0 33 afgifne, samt
den 13 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande^ rörande det vid sista Riksdagen
anslagne lane-biträde för återuppbyggande
af Gymnasii och Skolehuset i Calmar.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 8 dennes under Nio 55 afiåtne, samt
den 13 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde memorial , angående nödvändigheten af
en förklaring öfver 17 Capitlet 8 §♦ HandelsBalken,
rörande skuld till Kronan för Uppbörd;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
3&2 Dm 2 5 September /. trn
med bifall till BancoUtskottets hemställan, samt
ma Memorial till ^Lagutskottet remittera.
Föredrogs a nyo och remitterades till
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet S
Herr Cedersehjölds, Fehr Gustaf, den $
dennes eftermiddagen på bordet lagde motiori,
angående behofvet af nya åtgärders vidtagande
till förekommande af oägta barns långsamma
förstörelse i Stockholm genom nöd och
elände*
Företogs till pröfning Uag- samt Allmän'»;
na Besvärs-och OeconomieUtskottens deri 2g
sistledne Augusti under N:ö 16S afgifne, samt
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
angående yrkad ändring uti Kongl. Förordningen
den 32 Julii 1803 örn Räntegifva»
res och Räntetagare» ömsesidiga rättigheter och
och skyldigheter:
Herr Printzensköld, Carl} anförde skrifteligen.
(Se Bilagan N:o 1.)
De/i 25 September f. m. 303
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke, enär Utskottens först afgifne
Betänkande redan blifvit af de öfrige 3;ne
RiksStånden gilladt, Ridderskapet och Adeln
behagade, för dess del» dervid låta bero,
prfölls
Herr Grefven och LandlMarskatien tillkän*
nagaf, att Förstärkta StatsUtskottet sistlidne gårdag
icke kunnat till handläggning företaga de
på Utskottet beroende mål, i saknad af till»
räckligt antal Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, oaktadt de af Ridderskapet och Adeln
utsedde fyra Suppleanter bland de ordinarie
Ledamöterne intradt, och hemställde Herr LandtMarskalken
således om icke, till förekommande
af dylika händelser, Ridderskapet och Adeln
behagade å nästa Lördag den 27 dennes eftermiddagen
ytterligare utvälja åtta Suppleani
Förstärkta StatsUtskottet; hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af Serskildta
Utskottets den 25 sistlidne Augusti afgifne
samt den 27 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Betänkande, rörande reglering
af Rikets Styrelseverk; heslöt Ridderskapet
och Adeln, uppå derom af Herr Grefven och
Landt-Marskalken gjord proposition, att tilt
Constitutions och LagUtskotten remittera J&bngL
304 Den C 5 September f. mi
Maj'.ts ilen 4 sistlldne Mars i detta ämne till
Rikets Ständer afilåtne nådiga Skrifvelse, jemte
utsedde Comiterades deruti åberopade för*
slag till förändrad organisation af Styrelse Verken,
samt öfrige tillhörande Handlingar, äfven
som Serskildta Utskottets Betänkande och dervid
'fogade Bilagor, med anmodan till Constitutions
och XiagUtskötten, att, öfver de i Comiterades
förslag och Serskildta Utskottets Betänkande
förekommande Grundlags- och Uagfrågor, sine
Utlåtanden till Riksens Ständer afgifva.
Herr von Hartmansdorff: Uti Särskildta
Utskottets Betänkande förekommer en fråga ,
som fordom var Grundlagsfråga, men som nu
mera efter 1809 icke är dtet, hemligen frågan
om Collegiernes tillvarelse- I särskildta Utskottets
Betänkande är föreslagit , att de Collegier
skola upphäfvas, som hafva befattning
med näringarne. Jag hemställer om icke, vid
remissen till GonstitutionsUtskottet , Ridder»
skåpet och Adeln med detsamma behagade begära
dess yttrande, huruvida Utskottet anser
upphäfvandet af dessa Collegier, som, ehuru
icke speciel t nämnde i Grundlagen, likväl till
deras tillvaro äro på åtskilliga ställen påräknade,
öfverensstämma med Grundlagens anda,
Herr Grefven och LandtMarsknlken hemställde,
att då Bergs- och CommerceCollegiernes
indragning blifvit af Särskildta Utskottet
tillstyrkt, ConstitutionsUtskottet måtte, på sätt
Herr von Hartmansdorff föreslagit, anmodas
jemväl
Den 35 September f. m< 303
jemväl meildela yttrande, rörande derinä åtgärds
nytta och öfverensstämmelse med andan
af RegeringsFormen, der Collegiernes tillvaro
i vissa afseenden fösutsättes och påräknas.
Bifölls.
30a hU å nyo föredröge StätsUtskottéts
den 4 dennes under N:o 468 afgifne, samt den
-16 derpå följde eftermiddagen på bordet lagrie,
Utlåtande , i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
i frågan om den genom Allmänna MagaainsDireCtionen
år 1821 föranstaltade export
af säd till Italien; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att, enär senare Alternativet
i sistnämnde Betänkande redan blifvit af ds
öfrige 3:ne RiksStånden godkändt, fö$ dess
dél dervid låta bero*
tlöglofligé Hidderskapet: och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen*
in fidem Prötöcolli
Ö. ,7. Lagerheim*
Kidd. ocii Äd. PrOU [VIII Band*
'306 Den 2 5 September e. m.
Thorsdagcn den 25 September*
Plenum klockan half Sex eftermiddagen:
Öppnades Herrar Electörers Lista till val af
én Ledamot i BevillniiigsUtskottet efter
Herr von Ovantert j Carl; och befarins dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 2097. Herr vori Francken; August
Fredric. . ,,
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskotfets
den 4 dennes under N:o 472 afgifne, samt dea
j6 derpå följde eftermiddagen på hordef lagde,
Utlåtande, i anledning af CasSeuren Israel Tingbergs
ansökning om afsked med pension.
Vid förnyad föredragning bifölls RiddarhusUfskottets
den 6 dennes aflåtne, samt den 9 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Memorial,
innefattande Utlåtande, i anledning af Kongl.
Majus Nådiga Skrifvelse till Ridderskapet och
Adeln, angående val af Revisorer ; hvarjemte
RiddarhusUtskottets förslag till Ridderskapets och
Adelns underdåniga svar till Kongl. Majit godkändes.
Den 7 5 September e. rri.
307
Företogs till pröfning StatsUtsJcottets ej mindre
den 26 sistl. Maji under N:o 20g afgifne
samt den 6 derpå följde Junii eftermiddagen på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af Kongl.
Majtts Nådiga Proposition om afskrifning för ett
qvantum Råg, användt till brödbakning åt Hufvudstadens
fattige ; än ock den 4 dennes under
N:o 470 meddeldte , samt den 16 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, öfver
de vid förstnämnde Betänkande gjorde anmärkningar.
Herr von Hartmansdorff, August: StatsUt*
skottet har endast tillstyrkt att de medel, som sedan
sista Riksdagen blifvit använda till brödpri-'
sernas hållande vid lägre belopp, må afskrifvas ,
men icke föreslagit någon underdånig anhållan hos
Kongl. Maj:t, att sådana kostnader i framtiden
icke må göras , hvilket jag tog mig friheten begära
sista gången detta ämne förevar. Nu då
tre Stånd hafva bifallit Betänkandet, återstår i afseende
på det förflutna ingen ting vidare an af«
skrifningens beviljande, hvilken jag äfven får
tillstyrka , men med det tillägg , att Riksens
Ständer, vid anmälan af deras samtycke till afskrifning
af de medel, som sedan sista Riksdag
blifvit använda tili brödprisets nedsättande
i hufvudstaden, och som i StåtsUtskottets Betankande
äro uppgifna, måtte, då något anslag till
detta ändamål nu icke eller af Riksens Ständer
blifvit gjordt, förnya deras vid berörde Riksdag
yttrade anhållan, att några Statens medel icke vidare
må i sådant afseende varda påkostade. Om
denna framställning vinner Ridderskapets och A
-
'308 T)en 25 September é. ni.
delns bifall, anhåller jag att att den må coftt3
municeras med de öfrige Stånden Och dessä
inbjudas att sig med Ridderskapet och Adeln
förena.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Fullkomligen
instämmande uti hvad den siste värde Tala»
ren synes åsyfta, skulle jag blott hemställa,1
om man kan inkomma till Kongl. Maj:t med
en sådan anhållan, då Kongl. Maj:t har sig öppet
lemnadt, att dertill använda extra Utgiftsmedl^n
och då ingen fond annorstädes finnes.
Herr von Hartmansdorff i Det är visser*
ligen Konungen obetaget, att använda extra
utgiftsmedlen, på sätt Han finner för godt.
Men jag tror icke, att ifrågavarande anslag utgått
af desse medel; ty då hade ingen afskrifning
behöft af Biksens Ständer beviljas.
Herr Grefven Och Landt Marskalken gjorde
proposition till bifall af StatsUtskottets först
afgifne Betänkande, likväl med det tillägg, att
Biksens Ständer vid anmälan af deras samtycke
till afskrifning af de medel, sorn sedan.sista
Riksdag, blifvit använde till brödprisets
nedsättande, borde, då något anslag till deltar
ändamål nu icke eller af Biksens Ständer blifvit
gjordt, förnya deras vid samma Riksdag yttrade
underdåniga anhållan, att några Staten®
medel icke vidare matte i sådant afseende Varda
påkostade.
Bifölls»
lien 2 5 September é. ni. 309'
Hvarefter Herr Grefven och LaudtMärskal«
ken hemställde, om Ridderskapet och Adeln
önskade, att de öfrige RiksStanden skulle inbjudas,
att uti enahanda beslut med Ridder*
skåpet och Adeln sig förena»
Ropades Ja.
Föredrogs ä nyo och gillades Stats* och
BancoUtskottens den 10 Kdennes under N=o
'473 afgifne, samt den 16 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af Kongl, Maj:ts Nådiga proposition,
angående bidrag till utförande af Hjelmare
Canal och Slussverks ombyggnad.
Föredrogs å nyo Eag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottens den 6 dennes
under N:o 179 afgifne, samt den 16 derpå
följde eftermiddagen på bordel lagde, Be*
tankande, i anledning af vackt fråga om upp^
häfvande af Landshofdingarnes Domsrätt i
Enskiftes mål.
Herr Dankwardt, Magnus Georg, anhöll atf
Råg- och Oeconomie* Utskottens förevarande
Betänkande måtte hvila på bordet till nästa
Plenum.
Den 25 September e. rn.
Friherre Cederström, Jacob, förenade sig
med Herr Danckwardt.
Herr Grefven och JiandtMarskalken förklarade,
att den af flere Ledamöter sålunda gjorda
begäran, att Lag- och OeconnmieUtskottens förevarande
Betänkande måtte ytterligare hvila
på bordet till nästa Plenum, icke kunde, en*
ligt 49 §. Riksdagsordningen, förvägras.
Föredrogs å nyo Herr Hjertås, Gustaf deri
13 dennes eftermiddagen på bordet lagde motion
angående en assignerings fond för Hy»
potheks- eller FastighetsBanker.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, hade
inlemnat ett så. lydande Memorial:
(Se Bilagan N=o 1)
Grefve von Rosen, Axel: Då Herr Hjertas
motion åsyftar lindring för den förlägenhet,
hvaruti jordbrukaren befinner sig, kan jag
ej annat än beundra hans fintlighet, att hafva
föreslagit den summa, han till ändamålet anser
lampel ig, inom kretsen af den bestämda
circulerande pgnningestocken; men jag tror, att
lians motion är ingra eventuel och att sum.
man säkrare skulle tillkomma Jordbruket, om
i stället för att lämna Assignations - rätt å
Magazinslnrättningens fond, man heldre lät
den utgå uti fastighetslån emot två procents
Silfverränta. Jag gillar visserligen hypotheks=
Den 25 September e. m. 311
janker, men fruktar, att om asslgnatlonsrätt
jernnäs å en fond, sorn af nästkommande Riksens
Ständer kan på annat sätt disponeras, skaij.'
svårligen någon på denna korta tid v 1 i ja ingå
uti att inteckna sin egendom för en sådan
inrättning, och prn så skulle hända, klefve
dessa inrättningar alldeles discrediterade för
framtiden. Jag anser således bättre, att använda
denna summa till fastighetslån med silfveriänta*
Detta har dgn fördel, att det kommer
jordkruket mera direct till pytia; flet skaffar
silfver in i Banken, och man går BondeStåndets
önskningar till mötes, ett Stand spm hittills
vid denna Riksdag ej fått någon lindring,
om ej genom minskning i Bevillningen, men
hvilken minskning, sedan öfyerflödsafgiftpp,
hvilken mest drabbade de högre classerne, blif.
vit borttagen, icke kommer detta Stånd mycket
till godo. Jag anhåller, att då motionen
remitteras , dessa mina anmärkningar matte
få åtfölja.
Herr Tham, Wollrath t Jag vill I3I0U förena
mig med Grefve yon Rosen. Jag fruktår
att tiden ännu ej är inne att införa HypotheksBanker,
men så använd spm Grefve von Rosen
föreslagit, skulle den i fråga varande
summan komma både jordbruket och Banken
till nytta.
Herr von Hohenhausen, Michael: Jag tror
att i fastighetslån så mycket redan är utgifvit,
sorn med våra financiela inrättningars säkerhet
kan förenas. Det är ej förenligt med Batt
-
3* 1 Den 3 5 Septérriber e. m.
len,’ att utgifva fastighetslån, sorn återbetalas
på 33 år, och sora motverka möjligheten. a£
en realisation.
Grefve von Rosen har anfört, att intet
fHrect blifvit gjordt för BondeStåndet vid denna
Riksdag. Jag får då fästa uppmärksamhet
ten deruppå, att fastighetslånen hos Ridder*
jgkapet oqh Adeln blifvit föreslagne att utgå iele
till 3000 B:dr sorn Utskotten föreslagit,'
titan till 1000 R:drs maximum, just derföre att
fle mera uteslutande skulle komma detta Stånd
till gagn, emedan BondeStåndet önskat sådane,
ehuru man erkänt att de för det allmänna^
ej vora gagneliga ; och ar ett definitift afgörande
af detta förslag blott uppskjutit, tills det
jeglementariska i financerne skulle inkomma.
Grefve yon Rosen: Jag medgifver den si
ste
värde Talaren, att det första alternativet
angående fastighetslån af oss blifvit bifallit,
fnen jag kan ej dela hans tanka, att det föreslagne
Maximum af 1000 R;dr skulle göra
lånen exclusive användbara för BondeStåndet,
utan tror, att dessa lån komma lika mycket
att begagnas af mindre pessessionater, hvilka
derutaf ära Vdi i^a storf behof.
Herr Grefven och JLandtMarslalken hemställde,
att så val Herr Hjertås ofvanherörde
motion, som de, i anledning deraf» nu afgifne
yttranden måtte till Stats- och BanCpGtr
2&0]jen femitter^si hvilket bjföfls,
Tiert 25 September e. m- 313
Herr Munek af Rosenskjöld, Eberhard- Hå
jag np erfar, att denna motion blifvit remit»
terad, så anhåller jag att få beledsaga den med
ett pär anmärkningar. Det var ej egenteligen
Hi scopternes crediuf på Banken, som var skulden
till att de misslyckades, Utan det vac
att förvaltningen öfverskred sitt Reglemente-
När dess redan då kända betydliga fel--  Steg uppgåfyos 1815 till Banco - Utskottet,
fästade Utskottet derå ej något afseende, utan.
lemnade åt Malmö DiscontDirection att sjelf
rätta hvad som kunde vara felagtigt. Detta
hindrade val icke Ridderskapet och Adeln
samt Presteståndet, att hos Konungen i underdånighet
anhålla -om undersökning af Discont
- Directicnens förhållande, meri de för
detta ändamål flere gånger af styrelsen vidtagne
åtgärder föranledde till intet annat resultat,
än de dertill utsedde Auctoriteters
loford öfver Hirectionens berömliga förvaltning.
J öfrigt äro de i frågavarande fastighetslånen
i det afseende olika mot de som förut
varit, att de böra utgå mot siifverränta, och
öka således Bankens soliditet. Jag vet ej eller,
att BondeStåndet uteslutande för sig föreslagit
dessa låp, pitan för fastighetsegare i
allmänhet.
Herr Grefven och Land t Mar sk al keti hemställde,
att Herr Munck af Rosenskjölds anförande
afven måtte åtfölja den nyss beslutade remis*
gpu till Stafs- och BancoUtskoften.
■Pifölls,
314 Den 25 September e. m.
Föredrogs å nyo pch bifölls Bevillning^
Htskottets den 15 dennes under N.'o 3g aft
låtne, samt den j8 derpå följde eftermiddagej|
på bordet lagde, Memorial, med förslag till en
förändrad tariff för husbehofs- bränvjnsbrännings
afgiften.
Företogs till pröfning LagUtskottets dea
4 dennes under N:o i§o afgifne, samt den
a8 derpå föl Ide eft ermiddagen på bordet lag*
de, Utlåtande, i 'inledning af gjorde anmärk^
ningar vid UtsKottets förut meddeldte Betänkande
angående yrkad ändring uti Kongl. För;
ordriingarne den 24 Augusti 1813 emot FyjU
leri och Dryckenskap; samt den 20 December
1815 i hvad denne sednare angår loga Domstol!
för åtal emot oloflig bränvins,försäljning.
Herr von Hartmansdorff, August: Då författningen
emot oloflig bränvins försäljning och fylleri
hittills visat sig hafva haft en välgörande
verkan, afstyrker jag allt slags förändring
deri för närvarande, utom den Herr Ehrenborg
föreslagit , och Utskotten tillstyrkt, rörån:
de bestraffning för derri, som flere gånger beträdas
med oloflig bränvins minutering.
Friherre Cederström Jacob'. Jagfår till alla
delar instämma med Herr von Hartmansdorff,
och yrka afslag å Utskottets Betänkande, i allt
öfrigt, utom den af Herr Ehrenborg föreslag
-
Den 95 September e. mi 315
I
na puncten. En af de mest obeliagliga funcfioner,
sorn t i 11 lici ra Eandhöfdingarne, är Defattningen
med dessa maij ehuru den är nödvändig,
till dpss HäradsEätterne blifva permanenta.
Annars leande, sorn Herr Ribbing yttrar
i sin reservation, måleri komma att utdragas
så länge, att rättegångs-utgifterne vida kotnmo
att öfverstiga plikten.
Herr Tham, Wollrath: Jag instämmer till
alla delar med Herr von Hartmansdorff och
Friherre Cederström. Erfarenheten har bestyrkt,
att då flen olofliga hräny intibränningen
och fylleriet ständigt tilltog, efter den förra
författningeps utfärdande, hafva de deremot,
sedan den sista författningen utkom, betydligen
aftagit. Jag tyor det således vara orätt,
att genom en förändring häruti, likasom gifva
privilegium på fylleri.
Jag får derföre tillstyrka afslag å Betänkandet,
och bibehållande af den gamla författningen,
med tillägg af Herr Ehrenborgs
förslag.
Herr Lefrén, Johnn Pehr, förenade sig
äfven med Herr von Hartmansdorff.
Herr Danckwardt, Magnuz Georg: Jag kan
för min del icke förena mig med de värde
Talare, sorn tillstyrka bibehållande af det nu
srädgade forum för fylleri och brännvins-ininuterings-mål.
Jag tror icke, att fylleriets aftagande
kan tillskrifvas den författning, att
Den 25 September é, ni.
Landshöfdingarne böra handlägga dylika roll,'
utan att det mera är en följd af en inskränktare
brännvins-tillverkning i grund af de sednare
lämpligare brännvins-förordningame. 1
följd af JustitireCanzIersE mbetets anmälan, huruledes
det ändamål, sorn med berörde författning
varit åsyftadt, nemligen ett skyndsamma'
re afgörande af desse mål föga vunnits;men
parter deremot besvärats med obehöriga kostnader
och flere missbruk deraf uppstått, blefvo
samtlige Befallningshafvandes yttranden af Konungen
i ämnet infordrade, och de fleste hafva
dervid på de af Utskottet upptagna skäl instämt
i denna tanka, och tillstyrkt fylleri och brännvins
minuterings-målens öfverlemnande till
ÖäradsRätterne
Jag
tillstyrker för min del bifall på' Utskottets
Betänkande, så mycket mera, som jag
anser det äfven högst olämpligt att Xjandshöfdingarne,
hvilkas tid är så upptagen för
vigtiga göromål, skola besväras med handlägg-,
ning af ifrågavarande mål, hvilka för ett helt
Län icke äro obetydlige.
Herr von Heynei Georg! Jag kati icke an ■
nät än instämma i deras mening, som önska
de nuvarande författningarnes bibehållande.
Jag har icke hort någon af Landshöfdingarne
klaga öfver ökade göromål derigenom, utan
tvärtom, att de varit belåtne att på sådant sätt
kunna vaka öfver Polisen i Länen. Jag hyser
den öfvertygelse, att tillvaron af Stockstraff
är nödvändig. Det tillämpas sällaxi på Ian
-
Den 25 September e. frii 317
feSfet, men är likväl nödigt; emedan man Icke
gerna kan ge aflat för fyllerilaster»
Friherre Cederström: Det vöre visst ert
förmon för Éandshöfdingarne, örn de kunde
befrias frän befattningen med dessa mål, och
Polisen lika väl vidrnagthållas; men då det
vid Tingen är omöjligt att hindra, det-malen
Uppskjutas, och oordningarne fortsättas under
samma plikt, hemställer jag, om en ändring
deruti är med allmänna ordningen förenlig»
Derföre hafva desse mai blifvit öfverlemnade
åt Jjandshöfdingarne, på det de städse med
activitet matte kunna behandlas. Jag yttrade
förra gången att, då HäradsPätterne blifva
permanenta, de äro behörige Domstolar i dessa
mål, men intilldess vågar jag tro, att det
närvarande förhållandet icke bör rubbas.
Herr Cederschjöld: Jag vill icke bestrida
jjandshöfdingeÉmbetenas behörighet såsom forum
till fylleri-mål, men jag bestrider på det
högsta StoCkstraflet3 bibehållande. Erfarenhe.
ten visar bäst, att det icke är detta straff,'
som här i Hufvudstaden gjort fylleriet mindre
allmänt, helst det nu mera nästan aldrig
har tillämpas. En Talare har. trott det böra
bibehållas såsom ett skrämskott i hopp, att det
sällan skulle behöfva användas. Jag tror, att
man aldrig bör stadga något straff, sorn man
icke arnar ovilkorligen tillämpa. Det är våd»
ligt, att införa sådana straff, som endast skola
tjena till skrämskott, emedan de dels alstra
förakt för lagen och dels blifva redskap för
3*8
Den 25 September e. m.
det enskilta hatet och hämndlystnaden. Jag
tillstyrker derföre att Utskottets Betänkande
måtte i den delen bifallas.
Herr Tham: Friherre Cederström har tillräckligt
visat olämpligheten af dessa frågors
upptagande af Domstol. Hvad Stöckstraffet
angar, får jag erinra, att, enligt författningen
om KyrkoRåden, dessa hafva erhållit rättig*
het att tillämpa Stockstraff. Så länge de kun»
na tillämpa detta straff för buller, oljud, slags*
mål m. m. till ock med 3 Söndagar å rad,
ser jag ingen fara uti, att äfven låta Dandsliöfdingarne
tillämpa det. Den , som 4 resor
genom sitt uppförande ger anledning till att
blifva lagförd för fylleri, på dess förbättring
är föga att lita. Utomdess afhålläs många från
fylleri, af fruktan för vanäran af detta straff.
Herr von Hohenhausen, Michael , förenade
sig med Herr Tham.
Herr Cederschjöldt Herr Tham har ansett,
att stockstraff bör bibehållas derföre, att Kyrkoliden
i alla fall ha rätt att tillämpa det;
men jag skulle tro, att just denna omständigbör
göra Riksens Ständer så mycket angelägnare,
att högt yttra sin opinion emot detta
slags straff.
Herr Ribbing, Arvid■ Af Herr Cederschjöld
Ilar blifvit anfördt, det stockstraff icke
tillämpades vid Domstolarne. Orsaken, hvarföre
det icke ofta äger .runn, är att sällan nå*
Den 25 September e. m. 319
gori anklagas för 4:de resan fylleri. Af KyrkoRådet
få inga fylletimål upptagas, således
Icke eller hågra straff derföre derstädes utdelas.
Herr Cederschjöld.- Till de skäl, söm för.
ut blifvit anförde möt stockstraff, anhåller jag
få tillägga ännu ett. Jag tror nemligen knappt
att detta straff blifvit tillämpadt eiler skulle korn.
ma att tiliämpaå på så kalladt bättre folk , för hvilka
således intet straff skulle finnas: och jag vill
fej hafva sådanå strafflagar, sorn endast äro gjorde'
för vidsa folk classer. Ålla böra vara lika
inför lagen. Det kunde hända mången bra
man, att blifva i ett gladt lag öfverlastad.
Jag har känt ganska högt uppsatta Män,
feom på det viset kunnat blifva befordrade till
stockstraff. Det är naturligt, attEiscalen skall
hafva desto mer consideration med dem, ju
orimligare straffet är: och det är just sådane
consideratiöner, Sorn jag icke anser nyttige vid
Lagens tillämpning.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus;
Jag instämmer i deras mening som yrkat afslag
på Betänkandet. De nu gällande författningarne
äro, enligt min erfarenhet, oklander,
liga. Lika med Herr Cederschjöld önskar jag
likväl att stockstraffet måtte afskaffas. Skall
någon dömnras dertill, så bör det åtminstone ske
genom ordentlig Domstol, icke extra judicia.
liter, såsom på befallning af LartdshöfdingeEmbetef,
inför hvilket föga bevisning äger rum.
I öfrigt passar detta straff icke mera- till våra
begrepp, seder -och bruk. Öfver allt i Euro'
g 'sjö Den i 5 September é. rti;
pa förändras och mildras straffen i deS risön
som civilisationen tilltar, stockstraffet är ibland
dem, som man nu mera icke tåL
Det är sant, hvad Herr Cederschjöld påå
Står, att då det lyte, sorn man vill bestraffa^
kan finnas inom hvarje Stånd, så bör ock straff
fet vara af den beskaffenhet, att det kan tilläm™
pas på alla; annars skulle förmodeligen ölångs
Undantag komma att äga rum.
Hvad sjelfva fylleriet beträffar, Sa blir deé
stundom en obotlig sjukdom. ^Lyckligtvis är
antalet af dessa olyckliga icke stort, och min*
skås hvarje dag. Der sjukdomen är obotlig,-  är stock straffet icke mera straff, utan endast etÉ
spectakel åt pöbeln.
Jag anhåller om preposition på afslag a $
Betänkandet, dock att Ridderskapet och Adelil
måtte uttrycka sin önskan, att stockstraffet må afj
skaffas.
Hörr Tham: Jag anhåller, ätt få rätta några
misstag, sorn här blifvit begångnö. Mari
har sagt, att ingen bevisning i' fyllerimål hos
Konungens Befallningshafvande äger ruth. För»
hållandet är likväl icke sådant? ty samma
Författning tillåter vittnens afhörande, och
det är- på deras Intyg, sorn Domen fäller.'
Härå kunna flere bevis skaffas. Det har äff
ven blifvit sagt, att folket icke tål sådana straffa
Det ar icke min- öfvertygelse. Svenska Folk
Jse«
Den 25 September é. fn; 334
Icet är sedligt nog, för att med lugn kunna
se brottslingen straffas. Det utgör alltid stämpeln
på en bra karl, att han icke vill se ostraffadt
ett brott, hvilket kastar skugga på folket.
Bet har äfven blifvit anfördt, att samma straff
aldrig tillämpas på personer af högre Class;
men sådant har sin grund deri, att högre personer
aldrig exponerat sig för att blifva för
sådana brott lagförde.
Friherre Cederströmi Jag är till det mesta
förekommen af Herr Tham. Bevisen i
dessa mål äro till form och resultat lika beskaffade,
som inför hvilken annan Domstol
som helst. Det har ock blifvit yttradt, att
stockstraffet icke står tillsammans med Sven-]
ska folkets lynne. Det är likväl besynnerligt,
då Författningen om KyrkoRåd står qvar, och
man icke kan visa, hvarföre stockstraff för fylleri
är mera skändligt. Det utgör ett straff
för felsteg, icke för brott, om man jemför det
med straff af spö och ris. Den som gör åverkan
på ett planteradt träd, får sitta i stocken
roed en qvist i handen, och jag inser ej, hvarföre
det icke äfven kan ske för fylleri.
Grefve von Schverin: Då jag nämnde, att
vid FandsCancellierne ingen bevisning äger
rum, rnente jag, relatift till den bevisning, som
vid Domstolar äger rum. Man torde medgej
att det icke är detsamma, att der höra personer,
som blifva inkallade för att vittna, som
Ridd. och Ad. Fröt VIII ]pand« .2*
ben 2 5 September e. ni.
att höra dem vid HäradsTing i en hel Allmoge!
närvaro. Om någon skulle frestas, att i utöfningen
af sitt Embete rn3nquera Publiqueri,
så vöre det den, sorn icke har någon publik
omkring sig. Det har blifvit sågclt, att jag skulle
yttrat, det Svenska folket icke tål stockstraff.
Det tolde instämma med allas erfarenhet, sorn
uppmärksamt följa gången af menniskans utbildning,
att straffen successift kunna mildras,
der hederskänsla hunnit bildas, och när de kunna
mildras, mäste de mildras ; godtycket får ej
lägga hinder i vägen derföre. Ingen Skolmästare
begagnar nu mera det straff, som nyti
jades för 100 år sedan, att hänga en målad
åsna på gossen, och gossen skulle icke tåla
det. Visserligen har Lagstiftaren tillagt Kyrkoledet
rättigheten att tillämpa stockstraff, men
jag åtminstone känner ingért ort, der detta
Straff af KyrkoEådet användes.
Lagen säger ock, att en Hållkarl, som understår
sig att besvära en förnäm resande med
anhållan om drickspenningar skall ha sex par
spö. Men jag frågar om det nu mera skulle
låta sig göra, att spöa en Hållkarl derföre.
Herr af Uhr, Gustaf: Jag kan icke un
derlåta
att, nu som förr, i min nion ifra root
bibehållande af Stockstraff. Jag hemställer till
den Talare, som med så mycken värma yttrat
sig för detsamma, hvad verkan det skall
göra på det ringare folket , då det ser en af
sine likar sitta i stocken, och vet, att mången
Herreman, kanske Tjenarens egen husbonde,
Den 25 September e. m. 323
bättre förtjent det; sådant måste åstadkomma
mycken förbittring, och alldeles motverka ändamålet.
Det sorn brister det ringare folket
hos oss, är icke heder och tro, utan en förädlad
känsla deraf, hvartill Lagstiftaren måste
söka så mycket som möjligt bidraga. Detta
skall man likväl förgäfves vänta, så länge
stockstraff och dylika inrättningar bibehållas.
Herr von Heyne: I anledning af hvad den
siste varde Talaren yttrat om jemförelsen mellan
bättre och ringare folk, får jag nämna,
att jag tror orsaken ligga deruti) att om någon
gång så kalladt bättre folk, (jag vill dock
icke så kalla dem, som fjerde gången lagsökas
för fylleri,) utöfvar denna last, sker det vanligen
i slutet sällskap eller i enrum. Sämre
folk straffas vanligen icke heller för det de
varit druckne, utan för det de begå oljud eller
blifva liggande på vägar och stigar. Således
kan jag för det närvarande icke frångå
min öfvertygelse, att stockstraffet bör qvarstå,
emedan Allmogen, genom dess borttagande,
skulle bibringas den öfvertyggelse, att det vöre
mindre lastbart, att supa sig full nu, än förr.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner, Adolph
Göran: Jag utber mig att vid detta tillfälle
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamt
het derpå, att här icke är fråga om att undandraga
den, sorn begår fylleri, från straff, utan
endast örn lämpligheten af stockstraff Jag tror
att detta straff, som i fordna tider var mer att
anse såsom ett correctiv, nu mera är mindre
334 Den c5 September e. mi
lämpligt i anseende till det dermed förenade
begrepp om vanheder. Också har Kongl. Maj:t
vid alla tillfällen begagnat sin rätt att göra
Nåd i detta fall, genom befrielse från stockstraffet,
hvilket Kongl. Maj:t icke ansett förenligt
ined närvarande tiders seder och tän *
kesätt. Jag skulle således tro, att, om Rid»
derskapet och Adeln ville antaga något annat
straff i stockstraffets ställe, sådant skall af
Kongl. Majit nied välbehag anses.
Herr vön Hohenhausen' Efter hvad Hére
Grefve Mörner nu anfört, är det visserligen,
med mycken tvekan om riktigheten af mitt
omdöme, Sorn jag fullgör hvad jag tror mig
vara skyldig, att yttra min stridiga enskilta
öfvertygelse. Eör mig synes ej något straff
lämpligare för ofta upprepadt fylleribrott än
stockstraffet; emedan bestraffningen dervid ut-]
göres af skammen, utan ärans förlust. Vid
hvad Grefve von Schwerin anfört, får jag hemställa,
huru kraftiga KyrkoRådets varningar
kunna blifva, om man borttager medlen att
kunna göra dem kraftiga. Jag tror således,
att detta straff, som är allmänt i landet, bör
bibehållas, emedan det endast länder till skam
för dem, hvilka böra skämmas för ett skamligt
förhållande, men icke till ärans förlust, och
icke eller förderfvar fysiken. Af sådan orsak
vågar jag äfven yrka proposition till afslag af
Betänkandet.
Herr Cederschjöld' Jag har alltid trott, att
man vid bestämmande af straff bör lämpa dera
Den i 5 September e. m. 325
efter brottets natur. Jag vågar derföre,’ dä
en, som är begifven på fylleri, icke kan sköta
sina affärer, i stället för stockstraffet, föreslå,
det han på viss tid, till exempel ett halft år,
må ställas tinder förmyndare.
Herr Ribbing'. Herr von Hohenhausen
har så fullständigt'utvecklat mina tankar om
stockstraffet, att jag sjelf blott ville hafva äran
tillägga, det man i sednare tider tyckts antaga
den princip, att skam består blott i det som
på ett eller annat sätt minskar ens yttre anseende,
och att gerningar, sorn åtminstone borde
medföra den största inre förebråelse, opåtalt
kunna öfvas, blott de icke medföra något yttre
hinder eller olägenhet. Det är äfven ur
samma synpunct härfluten, som förföljelsen emot
stockstraffet utgått, ehuru för läran om
brott och straff och ett tillbörligt förhållande
dem emellan ingenting synés vara mera riktigt,
än att den, som ena dagen lagt alla sina
lemmar under fylleriets fjättrar, utan att
derunder veta af sin skam, den andra dagen,
med vett och förmåga af omdöme får i sig
sjelf, fast blott till en del, betrakta belägenheten,
hvaruti han sig befann. Man har sagt, att
närvarande tids lynne och seder icke medgifva
tillvaron af detta straff; och välan jag kan
icke invända, att ej så är; jag blott invänder, att
réflectionen är så inskränkt, och medgifver mycket
mer, ty närvarande tids lynne är sjelfsvåld ,
och medgifver icke annat. Grefve von Schwerin
liar yttrat, att detta straff i hans ort icke
Varit vanligt. Xdkväl tillätes det af Kyrko
-
326 Den 25 September e. m.
lagen och brukas i andra orter. Han har äfven
yttrat, såsom bevis root lämpligheten af
stränga straff, att det icke, ehuru i lag föieskrifvit,
går ann att ålägga en hållkarl spöstraff
för det han ber om drickspenningar; men
händelsen är att det icke är begära drickspenningar
utan att fordra drickspenningar som efter
lag straffas. Het har ock blifvit yttradt,
att förhören äro mera offentliga vid HäradsRätterne
än hos Uandshöfdingarne, och att
Folket vid de förra är närvarande i större
mängd. Under de dagar deremot, då, fylleriförhör
inför UandshöfdingeEmbetet pågå, äro
ty värr LandsC a neel lierne mera besökte, än
någonsin Landt-domstolarne bruka vara det.
Man har slutligen trott fylleri-lasten vara en
sjukdom, och äfven för detta godtrogna bedömande
synes mig, att så vida närvarande
Författning deremot visat sig såsom ett godt
botemedel, är dermed icke något skäl an förd t
för författningens upphäfvande. Beträffande
att Stockstraffet skulle förfela sin verkan, då
det tillämpas flere gånger, får jag erinra, att
efter det författningen utstakat detta straff, att
blott en enda gång tillämpas, följer för iteration
strängare straff eller fästning.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen
fulländad.
Ropades Ja,
Herr Grefven beli LandtMarskalken gjorde
Hen 25 September e> m.
proposi 1 ion till bifall af EagUtskottets förevarande
Utlåtande.
Ropades starka Nej, blandad,s med Ja.
Herr Cederschjöld- Jag anhåller, att Herr
Grefven och EandtMarskalken täcktes inhemta
Ståndets tanka pm det af mig framställde
förslag, att, i stället för Stockstraff, ställa en,
på fylleri begifven person, under förmyndare*
Herr Ribbing: Herr Cederschjölds begäran
tror jag redan vara besvarad genom afslag
af EagUtskottets Betänkande, hvilket innehöll,
att detta straff borde upphöra.
Herr Tham: Jemte det jag förenar rnig
med Herr Ribbing angående det redan jemnade
afslaget, får jag, i afseende på Herr Cederschjölds
förslag, tillägga, att jag icke tror,
det man bör befria fyllehundar från straff, och
i stället lägga detta straff på nyktra personer,
derigenom att nödgas bli förmyndare för
de förra.
k
Herr von Hartmansdorff’. Hå Herr Tham
så väl vederlagt, hvad Herr Cederschjöld yttrat,
får jag endast vördsamt hos Herr Grefven
och IjandtMarskalken anhålla om proposition
på Herr Ehrenborgs Förslag.
Herr Cederschjöld: Enär den siste värde
Talaren trott, att mitt förslag blifvit så väl
vederlaggt af Herr Tham, får jag förklara det
iffcS? Deii 3 5 September e. tri,
Jag häldre ville blifva Förmyndare för en
fyllehund, än gifva bifall till en strafflag, sorn
jag anser obillig. Jag vigar hoppas, att det
icke skall saknas menniskovänner, sorn häldre
yilja underkasta sig besväret af förmynderskap
öfver fyllehundar, än att genom stockstraff se
dera afklädas all återstående hederskänsla.
Herr Grefven och LandtMarslialken hemställde,
om Bidderskapet och Adeln behagade
afslå XiagUtskottets Utlåtande, i allt öfrigt utom
hvad angick den utaf Utskottet, uppå
Herr Ehrenborgs Motion tillstyrkte Eagförilaring,
rörande ansvar för flere gånger förnyad
oloflig brännvins - minutering, som af
iUdderskapet och Adeln torde gillas.
Bopades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Cederschjöld? Sedan Herr Grefvert
och EandtMarskalken nu utrönt Ståndets tanka
i denna del, vågar jag anhållaj att Herr
Grefven och EandtMarskalken äfven täcktes
inhemta dess mening om mitt Förslag.
Herr Ribbing.- För fullständigheten af
samma förslag , vigar jag till Herr Cederschjöld
hemställa, hvad straff den skall hafva,
soto redan står under JTörmydare och super ändå.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Bidderskapet och Adeln instämde i Herr
CederschjöJds förslag, att den, som öfverlastat
sig af starka drycker, och efter nu varande
Den 25 September e. m. 329
författning vöre skyldig, att derföre undergå
stockstraff, borde i stället ställgs på sex månajder
tinder Förmyndare.
Ropades Nej,
Hvarefter Herr LandtMarskalken fö rnya4e
den af honom förut gjorde proposition ,
att Z/agUtskottets Utlåtande matte i allt öfrigt
afslås, utom] hvad angick den utaf Ut»
skottet tillstyrkte Lagförklaring, rörande an'
svar för flere gångor förnyad oloflig brännvinsminutering;
hvilken Lagförklaring Ridderskapel
och Adeln torde finna skäl bifalla.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
Herr Grejven och LandtMarskalken förklarade,
att som, efter hvad han tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, propositionen blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Crusenstolpe, Magnus, anmälte till
Protocollet sin Reservation emot Ridderskapets
Och Adelns beslut.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 15 deni
pes under N:o 181 afgifne, samt den 18 derpå
följde eftermiddaggen på bordet lagtte, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte .Betänkande, angående
yrkad ändring, dels uti Kongl. R refve t den 6
339 Pen 2 5 September «■ m.
Maji’ 1767, i afseende pä skyldigheten för scjr
kander uti utsökning.?-mål hos Kongl. Majus
Befallningshafvande , att anmäla, när sådane mål
genom förlikning eller annorledes förfallit;
dels uti Kongl. Förordningen den 31 Julii
1315, så vidt den innehåller, att vitén vid
förklaringars infordrande ufi förenämnde mål
skola förklarande parter föreläggas,
Friherre Cederström, Jacob: De vid detta
ämne, förra gången detsamma förevar, af Herr
Ehrenborg gjorde anmärkningar äro så väl
grundade, att jag skulle önska, det Ridderskapet
och Adeln utan afseende på tre Stånds redan
lemnade bifall, ville afslå Betänkandet.
Ty ett i nförande af den deruti föreslagne författning
skulle medföra den största oordning.
Den, som har kännedom om göromålen på
EandsCancel lierne, finner, att sådana omgångar
äro oförenliga med den nödvändiga hastigheten
af executiva mål. Deremot skulle samma
ändamål fullkomligen vinnas genom bifall till
Herr Ehrenborgs förslag , att ansökningarne
alltid böra inlemnas; in dupplo, hvarigenom
ett exemplar af handliogarne alltid skulle finnas
i LandsCancelliet, och sorn af Konungens
Befallningshafvande kunde handläggas, äfven
om förklaringen och den communioerade acten
uteblefvo.
Jag tror, af sådan anledning, att Ridderskapet
och Adeln icke bör lemna sitt bifall
till Utskottets Betänkande,
Den 25 September e. m•
331
Herr Grefven och LandtMarshilken gjorde
proposiiion li l bifall af LagUiskottets föievarande
Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven peli Landt Mar si diken
hemställde om Ridderskap®! och Adeler
behagade afslå berörde Utlåtande.
Ropades Ja.
Föredrogos ånyo och gillades följande Allmänna
Besvärs- och Qeconomje-Utskottets den
15 dennes afgifne, samt den j 9 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkanden J
N:o 180 Om en jemnare reglering vid
de Indelte Regementerne 5 Stain- och HjelpRotarne
emellan.
N:o 181. Om upphörande af de Stockholms
Stad anslagne sä kallade, Hamn , Bro ,
Torg- och Renhållnings afgifter för vissa va.
ror, som Band- eller Sjövägen till Staden
införas.
Nto 182. Örn Saköres .Längders allmänna
kungörande.
N:o 183- Om förhöjning i Tullen å Finskt
'33*' Hen 25 September e. m
och
Eyskt glas, samt dess framlida förbjudande
till införsel med mera.
Vid förnyad föredragning af All manna Be»
svars- och Oeconomie-Utskottets den 15 dennes
under N:o 184 afgifne, samt den 19 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets foru| meddeldte Betänkande,
angående yrkad likhet uti rättigheten till nya
Smidens anläggande så i Södra, som Norra orterne;
fann Ridderska*pet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af Bidöerskapett
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till hand*
lingarne.
Herr Grefven och LandtMärskalien hemställde,
om icke Bidderskapet och Adeln behagade
utse en Eedarnot efter Herr Ehrenborg,
Casper, som med döden afgått, för att, å Bid*
derskapets och Adelns vägnar, deltaga i deså
kallade Talmans Conferenceme.
Herr Tham, Wollrath: Jag förmodar med
visshet, att Bidderskapet och Adeln nu, likasom
förra gången, öfverlemnar till Herr Grefven
och EandtMarskalken sjelf, att utvälja den*
na person,
Den 25 September e. m. 333
Då Ridderskapet cedi Adeln hördes häruti
allmänt instämma, hemställde Herr Grefven
och LandtMarskalken om Ridderskapet och'
Adeln behagade, på sätt Herr Tham föreslågit,
uppdraga åt Herr LandtMarskalken att utse
den ifrågavarande personen.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Händ t Mar sk alben ånmoJ
dadé, i anledning deraf, Grefve Posse, Arvid^
att hädanefter deltaga i de vanliga TalmansConferencerne.
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 15 dennes under Nio 182 afgifne,
samt den 19 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
^Betänkande, angående yrkad befrielse från bysättning
för Löftesman, som ingått proprie borgen,
så länge sjelfva gäldenären är inom Riket
tillgänglig.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 6 dennes under N:o 48 aflåtne,
samt den 11 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, innefattande åtskillige
334
Den q 5 September e. m.
Grundlags ändrings förslag, Ssyftande RiksdagsArendernés
skyndsammare gång.
Grefve flur /. Carl Gustaf, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 2 )
Herr Tham, Wollrath-. Jag irjstärrircer full»
komligt i det yttrande af Grefve Hård, sorn
nyss blifvit uppläst. Jag tror, ätt Ståndens
Secreterare häfva fullt upp att göra med Protocollet,
antingen det kommer att föras summariskt,
eller på samma saft som hittills; ty
myCken tid åtgår i förra fallet att tänka sig in
i ämnet, och i det senare till det vidlyftiga
skrifveriet. Deremot tror jag, att ett sumrnarikst
Protocoll skulle vida bättre tjena till ledning
för Utskottens Ledamöter och Secreterare, då
innehållet deraf skal I upptagas såsom grund för
Utskottens öfverläggningar.
Herr Cederschjöld. Pehr Gastaf: CoristitutionsUtskottet
trodde, att det icke skulle möta
så mångå svårigheter för Ståndens Secreterare,
att ur Memorial Protocollen utdraga kärnan af
de anmärkningar, som göras, helst erfarenheten
tyckts visa, att denna kärna vanligen icke
är särdeles voluminös i förhållande till skalet.
Dessutom kunna ju Secreterarne hafva särskilta
Notarier, endast för att under discussiorten
anteckna, hvad sorn egentligen^ hörde till
saken. t
Sä
Den 2 5 September e. m.
335
Jag hemställer derföre, om icke Ridder*
skåpet och Ådeln finner Utskottes åsigt val
grundad.
Undertecknad RiddarhiisSecreterare t Herr Cederschjöld
har anföri såsom skäl fdr Utskottets förslag,
tvenne omständigheter. Den erta, att det
skulle vara för Ståndens Secreterare temmeligen
lätt, att ur MemorialProtocoIief excerpera
hvad som har afseende på sjelfva saken, och
deraf författa en korrt redaction; den andra att
Utskottet förmodat , der Secieterären kunde
begagna serskildte Notarier, för att under discussionen
endast upptaga, hvad som angidge
Sjelfva saken. Hvad den första omständigheten
beträffar, eller lättheten att ur MernorialProtöcollet
sammanfatta en korrt redaction medger
jag visserligen möjligheten deraf att det
kan låta sig göra, men vågar tillika försäkra,
att, om en sådan Redaction skall blifva ordentligt
och rigtigt verkställd, hvartill fordras att
Secreteraren måste fullständigt läsa sig in i
ämnet, skall dertill åtgå nästan lika lång tid
som till en fullständig uppsättning af sjelfva
Piotocollet, hvilken uppsättning likväl ännu
skulle återstå sedan utdraget blifvit fullbordadt.
En så beskaffad dubbel Redactions befattning
fruktar jag kan icke af Ståndens Secreterare medhinnas.
Det är mycket lättare för Utskottens
Secreterare, hvilka vanligen hafva författat Utskottens
Betänkariden, o h således måste noga
känna de deruti förekon mande arn nen, att utur
ett fullständigt Proocoll sammanfatta en
kort Redaction af de ani närkningar, hvilka Ut*
336
Den 25 September e. m.
skotten skola besvara. Den andra omständig»
lieten åter, eller att Ståndens Secreterare skulle
för ifrågavarande andamål kunna begagna
serskildta Notarier, synes mig i verkställigheten
möta stora svårigheter. Det går nemligen
väl an, att föra MemorialProtocoll öfver allt,
hvad som förefaller och yttras, hvartill huf,
vudsakligen fordras en redig och spänd uppmärksamhet,
jemte physik färdighet; men skall
man under en slik memorial-anteckning derjemte
jugera, huru mycket af det sorn talas
rätteligen angår sjelfva saken, och på sådan
grund förtjenar antecknas eller icke, fruktar jag,
att man lätteligen kan råka på villovägar samt
till och med alldeles förfela hufvudrnålet, eller
sjelfva anteckningen. Den som skall föra
ett MemorialProtocoll måste visserligen förut
hafva en historisk öfversigt af saken, men under
sjelfva anteckningen är han nästan att anse
såsom er. machine, den der icke får med
något annat sysslosättas, än blotta åhörandet af
hvad som yttras; ty om han derunder skall ingå
i pröfning af sjelfva saken, och, såsom Herr
Cederschjöld sig yttrat, åtskilja kärnan från skalet,
blir lian alldeles uturståndsatt, att med den
hastighet och tillförlitlighet, som vederbör,
föra MemorialProt°collet,
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Grefve
Hårds vid Constituticns-Utskottets memorial
gjorde anmärkning böra förklaras utgöra Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, samt
berörde
Ven 25 September el m. 337
berörde memorial på sådan grund böra till
Utskottet återförvisas.
Ropades Ja.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Riksens Ständers underdånige Skrifvelser till
Kongl. Majit»
N;o 2os. Rörande anslag till inköp af
Instrumenter för Astronomiska Observatorium
i Stockholm.
N.o 203. Angående Wadstena Kloster^
kyrkas öfverlåtande åt Stads- och LandsFör»
8amlingarne derstädes.
N:o 204. Om åtskilliga nya PostContoirs
inrättande m. m.
N:o 205. I anledning af Kongl. Maj;ts
Nådiga Remiss rörande nedsättning i Arrén."
det för Högsta och Lunda Hemman.
Nto 206. Rörande grunderne för orga»
nisationen af Rikets Landt- och SjöFörsvar.
N:o 207. F anledning af Kongl. Majtts
Ridd. och Ad. Prot, Vill Band. »*
33® 22e« 25 September e. m*
Nådiga Bref rörande föreslagen försäljning till
skatte af Jiungsgärdar och OfficersBoställen.
N:o 208. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Bemiss uppå HäradsSkrifvaren Bydings
underdåniga ansökning om utbekommande af
innehållen MantalsSkrifningsProvision.
Njo 20g. Angående upplåtande af Bo»
sersbergs Kungsgård tili Enkesäte för Hennes
Majtt Drottningen, i händelse Hennes Maj=t
blefye i Enkestånd försatt.
Upplästes och lade6 pä bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne memorial
och Utlåtanden.
Frän ConstitutionsUtskottett
'Af den 17 dennes!
Njo 51. Angående tillägg i sjunde Momentet
första §. och fjerde Momentet andra §.
TryckfrihetsFörordningen.
N:o 52. Angående förslag till ändring i
63 §, BegeringsFormen,
Frän StatsUtskottet:
Af den 20 dennes:
Den 25 September e, m.
339
No 476. Angående Revision af Mana*
facturDiscontRondens förvaltning och räkenskap
per för år 1822-
N:o 477- Angående GeneralAssistance*
Contoiret.
Fran Stats- och BancöUtskotten :
Af den 23 dennes:
N:o 57. Angående de af RiksStåndeh
fattade serskildte Beslut, i anledning af Utskot»
tens hemställanden, rörande Rikets Penningeväsende,
och de dermed gemenskap ägande
ämnen, tillika med förslag till sarnmanjemk*
ning af de dervid förekommande skiljaktigheter.
Fran Bevillnings- samt Allmänna Besvärs* och
Oeconomie Utskotten:
Af den 15 dennes:
N:o 40. I anledning af gjorde motioner
om upphörande af bötesansvar för de skattskyldige,
som från KronoUppbördsStämmor och af
RegementsSkrifvare utsatte Uppbörsdmöten förfallolöst
uteblifva.
Fran BancoUtskottet:
Af den 20 dennes:
N:o 56. Rörande en af Casseuren vid Stock;
34» Den $ 5 September e. m.
holms Stad AuctionsVerk, P. N. Looström, gjord
anhållan, om utbekommande af 2000 Enir, som
till en Bankens Casseur, mot serskilt Recipisse,
blifvit aflemnade.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeco'
nomieUtskotten;
Af den 17 denne*:
N=o 183. I anledning af gjorde anmärka
ningar vid Utskottens förut afgifne Betänkande»
öfver väckte frågor» om öfverseende och
förbättring af Rikets Oeconomiska och Politie*
Författningar, samt om Landshöfdingarnes ratt
att utfärda vites-förbud m. m.
N:o 184. I anledning af väckt fråga om
utfärdande af en Författning, som bestämmer
ordningen för stadfästelse och ändringssökande,
i afseende på af Landtmätare verkställde Gärdesgårds-del
ningar.
N:o 185» Angående väckt fragaom Lagfartts
beviljande å sådane lägenheter, sorn blifvit
inköpta för att derå uppföra Mechaniska
Inrättningar.
Frän Allmänna Besvärs• och OeconomieUtslottet':
Af den 15 dennes 3
N:o 185. Öfver gjorde anmärkningar vid
Den 25 September e. m*
Utskottets förut meddeldte Betänkande i anledning
af föreslagen förändring uti examina
för inträde i de civila EmbetsVerken.
N:o 186. I anledning af uppgifvet förslag
till förändrade grunder för ett nytt Beskattnings-sys
terne.
Fran ExpeditionsUtsiottet 3
Af den 23 dennes:
I anledning af gjord anmärkning vid Utskottets
förut meddelte förslag till första §• a£
Rikdagsbeslutet.
Justerades följandes
Utdrag af ProtoeoIIet, hållit hos Hug«
loflige Ridderskapet och Adeln vid
^Lagtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 25 September 1823.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från StatsUtskottet inkomne, samt den'
5, 11 och 16 dennes eftermiddagarne på bordet
lagde, Utlåtanden:
Af den 2i sistlidne Augusti:
Den s 5 September e. m.
N:o 448- I anledning af ej mindre Friherre
C. H. Anckarsvärds anmärkningar vid
Riksens Ständers Revisorers år 1822 afgifne
berättelse, rörande då verkställd granskning af
Allmänna Magazins-Inrättningens förvaltning
under de sednare åren; än äfven de af Fri.
herre C. J. af Nordin och Herr C. D. af Uhr öfver
berörde anmärkningar meddeldte yttranden.
Af den 8 dennes:
N:o 461. Öfver gjorde motioner angående
hemmansräntornes utgörande efter en
förenklad beräkning, eller sammanslående af
Jordebokspersedlarne.
N:o 46a. Öfver väckt motion rörande de
för Örlogsflottans behof disponerade Statsmedel.
Af den 3 dennes:
N;o 465 I anledning af Riksens Ständers
Revisorers åren 1820 och 1822 aftjifne
Berättelser angående de under Kongl. Majus
och Rikets CommerceCollegium ställde fonder
och medel.
Af den 4 dennes :
N:o 466. Om anstånd för Fabriksidkaren
Frisk med inbetalning af ett lån i Manufac
Ju rDiscont Fonden.
Den 25 September e. hi. 343
N;o 467. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i afseende pä det af 2822 års Riksens
Ständers Revisorer klandrade inköp för Allmänna
Magazinslnrättningens räkning, af den
så kallade Eldqvarnen här i Hufvudstadem
Ut Supra.
S D. Vid förnyad föredragning af Lagsamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 5 dennes under N-*o 178 afgifne, och.
den 16 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande, i
anledning af Kongl. Maj=ts Nådiga Proposition
om antagande af en författning, angående förändring
eller utdömmande af Vattenverk, som
genom uppdämning skada jord eller hindra dess
odling, blef samma Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallit, dock med den förändring,
att uti det föreslagna tillägget till författningens
första §. orden: den uppdämda jorden, borde
rättas till - den genom uppdämning lidande
jorden. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning bifölls
LagUtskottets den q6 sistlidne Augusti under
N:o 171 afgifne, saint den 12 dennes öfter»
middagen på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af gjorde motioner angående dels afskaffande
dels inskränkning af Borgenärs by*
sättningsrätl för skuld, den Gäldenär ej inäk*
tar godtgöra. Ut Supra*
344 ®en *5 Septembtr e. m.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 8 dennes linder N:o 53 afgif*
ne, samt den 13 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, rörande det vid
sista Riksdag anslagne lånebiträde för återuppbyggande
af Gymnasii* och Skolehuset i
Calmar. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 8 dennes under N.-o 55 aflåtne,
samt den 13 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, memorial, angående nödvändigheten
af en förklaring öfver 17 Capitlet
8 §. HandelsBalken, rörande skuld till Kronan
för uppbörd} fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, med bifall till BancoUtskottets
hemställan, samma memorial till Lagutskottet
remittera,
S. D. Remitterades till t
Allmänna Besvärs- och OecönomieZhskottet!
Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf, den g
dennes eftermiddagen på bordet lagde motion
angående behofvet af nya åtgärders vidtagande
till förekommande af oäkta barns långsam,
ma förstörelse i Stockholm genom nöd och
elände. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag'
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den *9 sistlidne Augusti under N;o 168
afgifne, samt den 5 dennes eftermiddagen på
T>éii 8 5 September e. m.
345
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddel*
dte Betänkande angående yrkad ändring uti
Kongl, förordningen den 22 Jul i i 1803 om
Räntegifvares och Räntetagares ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär sistnämde Betänkande
redan blifvit af de öfrige irenne RiksStånden
gilladt, för dess del dervid låta bero.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Serskildta
Utskottets den 25 sistledne Augusti
afgifne, samt den 27 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, rörande Re.
glering af Rikets StyreUeVerk; beslöt Ridderskapet
och Adeln, att till Constitutions» och
LagUlshotten remittera Kongl. Majus den ^
sistlidne Mars i detta ämne lill Riksens Ständer
aflåtne Nådiga Skrifvelse, jemte utsedde
Cornmitterades deruti åberopade förslag till
förändrad organisation af StyrelseVerken samt
öfrige tillhörande handlingar, äfvensom Serskildta
Utskottets Betänkande och dervid fa.
gade Bilagor, med anmodan till Constitutionsoch
LagUtskotten- alt öfver de i Comitterades
förslag och Serskildta Utskottets Betänkande
förekommande Grundslags- och Lagfrågor sine
Utlåtanden till Riksens Ständer afgifva; hvarjemte
och då Bergs och CornmerceCollegiernes
indragning blifvit af Serskildta Utskottet
tillstyrkt, ConstitutionsUtskot tet borde meddela
yttrande rörande denna åtgärds nytta och
öfverensstämmelse med andan af Regerings*
34^
Den 2 5 September e. m.
formen, der Collegiernes tillvaro i vissa afseenden
förutsattes och påräknas. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 4 dennes under N:o 468 afgifne,
samt den j6 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
betänkande, i frågan om den genom Allmänna
MagazinsDirectionen år 1821 föranstaltade export
af säd till Italien; fann Ilidderskapet och
Adeln för godt, ått enär sednare Alternativet
i sistnämde betänkande redan blifvit af de
öfrige trenne RiksStånden godkänt, för dess
del dervid låta bero. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Bidderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 25 September 1823 .
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Stats*
Utskottets den 4 dennes under Nio 472 afgifne,
samt den 16 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, j anledning af
(Jasseuren Israel Tingbergs ansökan om afsked
med pension. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats*
Utskottets ej mindre den 26 sistlidne Maji under
N'o 209 afgifne, samt den 6 derpå följde
Junii eftermiddagen på bordet lagde , Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition om afskrifning för ett qvantum
Den 25 September e. m. 347
råg, användt till brödbakning at Hufvudstadens
fattige, än ock den 4 dennes under N o
470 nieddelte, samt den 16 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande öfver de
vid förstnämnde Betänkande gjorde anmärk,
ningar; fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att berörde Betänkande gilla; likväl med det
tillägg, att Riksens Ständer, vid anmälan af
deras samtycke till afskrifning af de medel,
som sedan sista Riksdag blifvit använde till
brödprisets nedsättande, borde, då något anslag
till detta ändamål nu icke eller af Riksens
Ständer blifvit gjordt, förnya deras vid samma
Riksdag yttrade underdåniga anhållan, att
några Statens medel icke vidare mätte i sådant
afseende varda påkostade; uti hvilket beslut
de öfrige RiksStånden skulle inbjudas, att
sig med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
Supra.
S. D. Föredrogs % nyo och gillades Statsoch
BancoUtskottens den 10 dennes under Nto
473 afgifne, samt den 1.6 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande i anledning
af Kongl. Majus Nådiga proposition,
angående bidrag till utförande af Hjelmare
Canal och SlussVerks ombyggnad. Ut Supra.
S. D. Remitterades till
Statt' och BancoUiskottm:
Herr Hjertås, Gustaf, den ^3 dennes eftermiddagen
på bordet lagde'Motion, angående
en assignerings-fond för Hypuiheks- eller, Fa
-
34»
Hen 3 5 September' e. m.
stighetsBanker, jemte de af åtskillige Ledamöter,'
i anledning deraf, afgifne yttranden. Ut Supra.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls BeviliningsUiskottets
den 15 dennes under Nio
39 aflåtne, samt deri 18 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, med förslag
till en förändrad Tariff för Husbehofs-brännvinsbrännirgs
afgiften. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets
den 15 dennes under N:o 181 afgifne,
samt den i§:de derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående yrkad ändring, dels uti
K°ngl. Brefvet den 6 Maji 1767, i afseende
på skyldigheten för sökander uti utsökningsmål
hos Kongl. Majtts Befallningshafvande
att anmäla, när sådane mål genom förlikning
eller annorledes förfallit, dels uti Kongl, Förordningen
den 31 Ju!ii 1815, så vidt den innehåller,
att vilen vid förklaringars infordrande
uti förenämnde mål skola förklarande parter
föreläggas; blef samma Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln afslagit. Ut Supra.
S. D. Föredrogos ä nyo och gtllades följande
Allmänna Besvärs-och OeconomieUtskattets
»len 15 dennes afgifne, samt den 19 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Be*
tänkanden:
N:o 180. Om er, jemnare reglering vid
Den 25 September e. m> 349
de indeldte Regementerne, Stam- och HjelpRotarne
emellan.
Wto 181. Om upphörande af de Stockholms
Stad anslagne så kallade Parm-, Bro-, Torgoch
Renhållnings-afgifter för visse varor, som
Land- eller Sjövägen till staden införas.
N:o i83- Om saköres längders allmänna
kungörande.
No 183. Om förhöjning i Tullen a
Finskt och Ryskt glas, samt dess framtida förbjudande
till införsel m. m. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den
15 dennes under N:o 184 afgifne, samt den
19 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående yrkad likhet uti rättigheten till
nya smidens anläggande så i södra som norra
orterne; fann Ridderskapet och Adeln att, enär
sistnämde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Ut Supra.
S. D, Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 15 dennes under No 182 afgifne,
samt den 19 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande angående yrkad befrielse från
bysättning för Löftesman, sorn ingått proprie
borgen, så länge sjelfva Gäldenären är inom
Riket tillgänglig. Ut Supra.
350
T)en 2 5 September e, m.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 6 dennes under IST:o
48 afiåtne, samt den 11 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial , innefattande
åt sk il 1 ige Grundlags - ändrings-förslag,
åsyftande Riksdags - ärendernas skyndsatnmare
gång; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att samma Memorial, i anledning af Grefve
Hårds, Carl Gustaf, dervid gjorde anmärk,
ning, hvilken Ridderskapet och Adeln förklarade
utgöra dess gemensamma tanka, till
Constitution3-Utskottet återförvisa. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag
Utskottets den 4 dennes under N:o 180 af*
gifne, samt den 18 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut medueldte
Betänkande angående yrkad ändring uti
Kongl. Förordningarne den 24 Augusti 1813,
emot fylleri och dryckenskap, samt deii qo
December 1815, i hvad denne sednare angar
laga Domstol för åtal emot oloflig bränvinsförsäljning;
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, med undantag af den utaf Utskottet
uppå Herr Ehrenborgs, Casper, Motion, tillstyrkte
Lagförklaring, rörande ansvar för flere gånger
förnyad oloflig brännvins-minutering, som
af Ridderskapet och Adeln godkändes, Utskottets
Utlåtande i allt öfrigt afslå. Ut Supra.
S. D, Vid förnyad föredragning bifölls
RiddarhusUtskottets den 6 dennes aflåtne, samt
Den 25 September e. m. 351
elen 9 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, innefattande Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj'ts Nådiga skrifvelse till
Ridderskapet och Adeln, angående val af Revisorer;
hvarjemte RiddarhusUtskottets förslag
till Ridderskapets och Adelns underdåniga
svar till Kongl. Majit godkändes. Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem ProtoColli
O. J. Lagerheim•
Lördagen den 27 September.
Plenum klockan 9 förmiddagen.-
Vid förnyad föredragning af ConstitmionsUtskottels
den 17 dennes under N:ris och
35* Den 2* September f. m.
52 afgifne, samt den 25 derpå följde eftermid*
dagen pä bordet lagde, -2:ne Memorial, inne»
fattande, det förra föreslagne tillägg i ^ide
Momentet 1,§. och 4:de Momentet 2§.TryckfrihetsFörordningen,
samt det sednare förslag
till ändring i 63 §. RegeringsFormen; fann
Ridderskapet och Adeln for godt, att, uppå derom
af Herr Grefven och Land t Mar skalken framställde
serskilte propositioner, berörde förslag,
till den behandling 56 §> RegeringsFormen
föreskrifver, godkänna.
Herr perqhman, Ambrosius Magnus'. I sista
Plenum förevar hos Riddersttapet och Adeln ett
Betänkande från Stats- och Banco - Utskotten om
Hjelmare SlussVerk. Jag hade icke läst det, men
man sade mig, att det angick ett ärligt anslag af
8,000 R:dr att utgå i fem år. Det tyckes någorlunda
gå an, men jag har sedermera hört,
att Utskotten föreslagit en rund summa af
4go,ooo R:dr. Jag finner obilligt, att Staten
graveras med en så stor summa, vid hvilkens
användande minsta delen af landet har någon
förmon. Det är billigt, att de Städer och X-,andsorter,
som hafva mesta nytta deraf, ensamme
bidraga till denna summa.
Jag anför detta, för att till Protocollet re.
servera mig ©mot en sak, hvilken jag ansejr
obillig.
Förediogs
Den 27 September f. m.
355
Föredrogs å nyo Grefve von Bosens, Axel,
den 25 dennes förmiddagen på bordet lagde,
Motion, angående nytt val af Electorer till utseende
af Biksens Ständers Justitieombudsman,’
efter framlidne Justitieombudsmannen Casper
Ehrenborg.
Herr Hammarsköld, Lorenzo: Då Bikets
Ständer i laga ordning valt sin Justitieombudsman,
och sedermera anställt val af Suppleant,
hvarefter denna genom ordentligt Gonstitutorial,'
underskrifvit af alla fyra Talernännen, blifvit
förordnad att, i händelse JustitiseOmbudsman.
nen skulle aflida innan nästa Biksdag, inträda1
i dess Embete; så bekänner jag , att för hvar och
en som vet, hvad en Suppleant vill säga, och
att Ståndens Taleman icke underskrifvit något
falskt Chartek, synes icke fråga kunna
uppstå om nytt val till Justitieombudsman,
utan blott, att den lagligen valde Suppleanten
skall insättas i Embetet. Hvem som skall insätta
honom deri, förklaras af 26 §. i JustitisOmbudsmans
Instructionen. Jag finner således icke deruti
något afträdande af välde, å Biksens Ständers,
eller något tillgrepp deraf, å Fullmägtiges sida.
Bokstafven hafva Fullmägtige noggrant följt.
Till det hos Fullmägtige förde Protocoll
har en ^Ledamot anfört en liknelse, deruti han
betraktar Bikets Ständer såsom en husbonde,
och Fullmägtige såsom en Inspector, saint lagger
den sednare på hjertat, att söka bibehålla
Ridd. och Ad. Prot. VIII Band* 23
354
Den 27 September f. m.
husbondens gunst. Om husbonden är rättvis,
kan han icke fordra annat, än att Inspectoren
skall handla noga efter en gifven föreskrift.
Xåknelsens värde Författare torde väl hågkomma
den gamia Sentensen, att den, som vet
sin Herres vilja, men handlar icke derefter,
är dubbelt hugg värd; och huru kan man bättre
få veta denna vilja, än när man har den
lagd framför sina ögon, uttryckt med stora
MittelStilar.
Jag tror derföre, att denna Inspectorsliknelse
har ett gifvet värde för den, som vet
sin Herres vilja.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den akt.
ning jag hyser och alltid skall hysa för andras
meningar, förmår mig, att till vederläggning
upptaga Grefve von Bosens Motion, men den
aktning jag är skyldig Ståndets omdömes - förmåga
gör, att jag skall vara korrt. Orden i 98
5. BegeringsFormnen äro klara. Der står, att
Electorerne skola vid samma tillfälle de JustitiaeOmbudsmannen
utse, och på enahanda sätt,
välja en man af de egenskaper, som hos denne
Embetsman erfordras, att honom efterträda^
i fall han, innan den nästföljande Biksdagen,
skulle med döden afgå. Detta beslut har af
Ständerne blifvit fattadt, och underskrefs den
11 sistlidne Augusti. Följakteligen om Herr
Ehrenborg med döden afgick emellan den da.
gen och nästföljande Riksdag, skulle Herr Bi*
Den 557 September f. ml
355
ehert, efterträda honom, till följe af denna §.
och Ständernes uttryckliga beslut.
Den Motion, sorn nu blifvit väckt, är således
ingen ting mindre än ett försök att tilli
intetgöra ett af Ståndet redan fattadt beslut,
hvarföre jag tror, det ingen proposition derå
kan meddelas , utan anser, att Motionen ovilkorligen
måste förfalla*
Herr Roos, Jonäs Emanuel: jag skall i
största korrthet taga mig den friheten fästa
Ridderskapets och Adens uppmärksamhet på
obilligheten af den fordran Herr Cederschjöld
funnit i Grundlagens föreskrift. Han påstår
meningen vara, att, i händelse JustitiasOmbuds.'
mannen dör innan nästa Riksdag, det vore Fullmägtiges
rätt att välja en annan. — Hurudant
hade förhållandet varit, om JustitiseOmbudsmannen
dödt, innan Rikets Ständer hunnit
förrätta val af nya Fullmägtige.
För de gamla gälde ordén: innan nästd
Riksdag, som en Dag till denna Riksdagens
början,, och dessa hade förmodeligen icke kun«
nät sammanträda till valets förrättande, om
äfven dödsfallet inträffat under deras Fullmägtigskap,
efter den föreskrifna tiden redan var
för handen, inom hvilken deras åtgärd i detta
fall upphörde.
Jag skulle alltså troj att andan af Grundlagen
är den, att Fullmägtiges rätt upphör, se-,
dan Ständerne sammanträd t. Jag kan omöjli
-
356
Den 27 September /. m.
gfen inse, hvarföre icke Ständernes rättighet
är lika Stor dagen, efter som före valet af Fullmägtige;
vore det väl tänkbart, att Riksens Stan-*
der skulle medgifva större rätt ät sine FulJinägtige
den sednare hälften af Riksdagen, än
den föregående, hvilket blefve fallet, om de
sist valde Fullmägtige ansågos berättigade att
förrätta ifrågavarande OmbudsManna-val, ty
orden innan nästa Riksdag hindrar äfven dem,
att efter nästa Riksdags början, om ett sådant
val gå i författning ; deras magt vore således
större nu än då, hvilket sunda förnuftet säger
icke kunnat vara ^Lagstiftarens mening.
Beträffande nu, det Rikets Ständer skulle
försaka att välja en ny Ombudsman; så, otn
den händelsen skulle inträffa, att både Justitieombudsmannen
och Suppleanten afledo korrt
efter hvaran, vet jag icke något stadgande,
som förmår Fullmägtige att skrida till nytt
val, om de icke fästa sig vid andan af Grund,
lagen. Hvad skulle dessutom kommande Stan.
der säga, om ett sådant prasjudicat, att det lyc*
kats Fullmägtige att för denna godtyckliga åtgärd
skydda sig med ordalydelsen. Följden af
denna vår efterlåtenhet kunde till och med
blifva den, att, om Fullmägtige mellan Riksdagarne
valt Suppleant, och han inträdt i Justitie»
OmbudsmansEmbetet, men korrt derefter med
döden afginge, det folie Fullmägtige in att
säga: Vi hafva redan en gång förrättat valet, samt
fullgjort Riksens Ständers fordran , och Grundlagen
säger icke , huru många gånger vi skola
välja.
Dm 27 September /. m
-
S 5 7
Jag tror således Motionen böra, i anseende
till denna betänklighet, tagas under ompröfning,
på det Ständerne icke vid något tillfälle komma
i saknad af sin Justitieombudsman.
Herr Tham, Wollrath: Då Herr Cederschjöld
så väl nu > som i förra Plenum, yrkat,
att Grefve von Rosens Motion icke må upp*
tagas till pröfning, anhåller jag, att Herr Grefven
och LandtMarskalken först behagade deröfver
meddela Ridderskapet och Adeln sin öfvertygelse,
på det tiden icke onödigt ma förspillas
Herr
Cederschjöld: Jag har begärt ordet, L
anledning af det yttrande Herr Roos afgifvit,
och får blott föra honom till minnes, att Fullmägtige
icke anställt något nytt val, utan blott
insatt den i Embetet, som Rikets Ständer dertill
utkorat.
Jag arnar för öfrigt icke ingå i den laby.
rint af om, uti hvilken den värde Talaren synes
hafva invecklat sig, utan blott påminna
honom ane;doten om käringen , som frågade
Presten , öfver hvilket Evangelium det skulle
predikas, om Långfredagen infölle pä
Söndag ?
Herr von Hohenhausen, Michael, förenade sig
med Herr Tham.
Herr Heykensköld, Ludvig Detloff: Jag trörj
att, i anledning af 83 §. RegeringsFormen,,
'358 Den 37 September f. m.
denna Motion till sjelfva sitt ämne är sadan, att
den icke kan upptagas» I anseende till formen
kan den det icke eller, emedan den innebär
en förklaring af Grundlagen, och sisum sådan,
får den icke väckas här, utan enligt 81 §- i
Constitu tionsU tskotte t.
I anledning häräf, förenar jag mig med
Herr Cederschjöld, och anhåller om proposition,
att Motionen, såsom icke grundalagenlig , må
förfalla»
Herr Roos: I anledning af hvad Herr
Tham nyss yttrat, torde jag få påminna att
Herr Grefven och EandtMarskalken redan i
sista Pleno tillkännagaf sin öfvertygelse om lag.
ligheten af Grefve von*Rosens ifrågavarande
Motion.
I öfrigt och hvad angår den anmärkning,
sorn blifvit gjord vid ordet om, får jag förklara,
att det icke varit utan sin nytta, om någon,
då Grundlagen stiftades, haft detta ord i
Uninnet. Vi hade då säkerligen icke saknat en
föreskrift, rörande valet af Justiti. Ombudsman,
i händelse han med döden afginge, under det
Ständerioe voro församlade
Erfarenheten
har nu lärt qbs, att ett sådant
stadgande är af vigt, och jag har derföre
inför Ridderskapet och Adeln framställt de
betänkligheter, hvartill nu gällande författningar
föranleda, på det de för framtiden må
kunna .undanrödjas- Herr Cederschjölds kä
-
Den 27 September f. m
-
359
ring - anecdot synes vid detta tillfälle således
alldeles obehörig.
Friherre Cederström, Jacob: Då fräga förut
här blifvit väckt om Fullmägtiges åtgärd, och
den står i bestämdt sammanhang med Grefve
von Kosens Motion, måste man till en början
granska, om Fullmägtige iakttagit den bokstaf i
Grundlagen de åberopat. Då företer sig den
omständighet, att icke alla Fullmägtige, utan
blott en del af dem sainmanträdt, och deremot
lärer ingen ursägt finnas deri, att tvåtredjedelar
af dem äga fatta beslut i BanccmfU. Den
andra omständigheten är, att Fullmägtige, då de
förordnat efter den bokstafliga ordalydelsen, Herr
Richert till Justitieombudsman, uraktlåtit att
vid samma tillfälle utse annan Suppleant.
Dertill kan icke som ursägt förebäras, att Suppleanten
icke ännu antagit kallelsen; ty i
hvilketdera fallet som helst, sakna Ständerne
Suppleant, och Fullmägtige kunna icke välja
Just itiasOm budsman.
Herr Grefven och LandtMarskalken erin;
rade, att hvad Friherre Cederström nu anfört
egenteligen angick en annan fräga, eller
den , angående Herrar Fullmägtiges åtgärd, i
afseende på den inträffade JustitiasOmbudsmans»
ledigheten, men hvilken fråga för närvarande
icke vöre föremål för Ridderskapets och Adelns
pröfning.
Friherre Cederström'. För att kunna rätt
Utreda Grefve von Rosens Motion, är det
$6o
Den a 7 September f. ni.
nödvändigt visa, i hvad sammanhang Fullmägtiges
åtgärd står till Rikets Ständers; ty orri
det Iean bevisas, att Fullmägtige icke haft skäl
och rätt att göra hvad de giort, så följer äfven
deraf klart, att motionen är laglig, och att
nytt val måste anställas. Om Herr Grefven
och XiandtMarskalken är af annan tanka, så
anser jag först den frågan böra afgöras, emedan
resultatet annars kunde blifva, att Ständerrte
bli utan både Ombudsman och Suppleant
till nästa Riksdag.
Jag anhåller derföre, att Herr Grefven
och XiandtMarskalken täcktes tillåta, att båda
frågorne må på en och samma gång till afgörande
företagas, eller, om Herr Grefven och
XiandtMarskalken icke skulle finna detta lämpeligt,
att åtminstone frågan om Herrar Fullmägtiges
åtgärd först måtte behörigen pröfvas.
Herr Grefven och. JLandtMarskalken förklarade,
det, han ansett frågorna böra föredragas i
den ordning de blifvit väckte, och kunde Herr
XiandtMarskalken för dess del icke finna, att
Grefve von Rosens förevarande Motion ägde
ett så nära sammanhang med frågan om Herrar
Fullmägtiges åtgärd, att den ju icke lämpeligen
kunde från sistnämnde fråga åtskiljas, och
»ärskilt afgöras.
Friherre Cederström*. Riksens Ständers FuIIinägtige
hafva, med en majoritet af 11 personer
utaf 2i beslutat att genom ProtocollsJJtdräg
underrätta Herr Richert, att Herr
Den 57 September f. m. 361
Ehrenborg^.blifvit död, och att Herr "Richert i
följd deraf vore Justitieombudsman. Denna åtgärd
har af deöfrige 10 blifvit bestridd, den måste,
örn tydlig lag derföre funnits, Svårligen kunnat
vacka en sådan skiljaktighet i opinionerne.
Antingen äro de 10 skyldige, att hafva missbrukat
Ständernes förtroende, i det de icke
iakttagit deras föreskrifter, eller hafva de 11 gjort
det, i det de öfverträdt en ordalydelse, hvilken
de velat följa
Nu återstår en jemförelse emellan Natin*
nens interesse i ena och i andra fallet. Nationens
interesse är, att ständigit hafva en
Justitieombudsman. Genom de 11 personernes
handlingssätt är den möjlighet uppkommen,
att ingen Justitieombudsman innan nästa Riksdag
skall finnas; ty efter den ordalydelse man
här åberopat, kuuna icke Rikets Ständer, utan
endast Fullmägtige skrida till nytt val af Suppleant.
Jag frågar hvar och en, som med lugn betraktar
saken, om det möjligen kan kallas, att
Fullmägtige lydt den bokstafliga föreskriften,
och om ett val af Rikets Ständer kunnat anses
ingripa i föreskriften af orden: innan nästa
Riksdag, eller om denna beräkning inträffat
förr än efter denna Riksdags slut.
Jag skulle tro Rikets Ständer böra sjelfva
utöfva detta vigtiga kall, och att valet icke bör
verkställas af de personer Ständerne sjelfve utseHelt
annat är förhållandet mellan Riksdagar*
36a Den 27 September /• m.
ne, ty då finnes, såsom Herr von Hartmansdorff
anmärkt, ingen annan, som kan representera
Rikets Ständer. Men då de sjelfve äro
närvarande, behöfva de icke representeras.
Af alla dessa skäl, anser jag de 11 Fullmägtiges
åtgärd olaglig, först emedan de icke
varit fulltalige, sedermera, derföre, att de icke,
genast efter Suppleantens utkörande till
Justitieombudsman , valt en ny Suppleant ,
hvarigenom, i händelse deras åtgärd blifver
gillad, Svenska Folket möjligen kan gå rakt i
mistning af Justitieombudsman.
Jag underställer om icke i senare fallet.
Grefve von Rosens Motion är nödvändig, till
att förekomma en sådan händelse, och om icke
Rikets Ständer böra vaka öfver, att Nationen alltid
må hafva en Justitieombudsman, samt i
följe deraf skrida till lagligt val.
Herr von Heyne, Georg'. Utan att ingå i
någon pröfning, huruvida Grefve von Roséns
Motion ar laglig, eller icke, vill jag blott besvara
ett uttryck af Herr Roos, att Herr Grefven
och UandtMarskalken redan skulle hafva
förklarat sin öfvertygels3 derom. Herr Grefven
och UandtMaiskalkens i sita Pleno med.
deldte yif rande innehöll blott, det Herr I^andtMarsknlken
ansåg Motionen hehörig att hvila
på bordet till nästa Plenum, men icke att den
var lagenlig. Jag förenar mig således i Herr
Thams anhållan, att Herr Grefven och LandtMarskalken,
till förkorrtande af en obehaglig
Den 27 September f. m. 363
discussion, täckes förklara sin öfvertygelse, huruvida
Motionen kan upptagas eller icke.
Jag förmodar , att den är åtminstone för
tidigt vackt, och tror äfven, att, när striden
blott utgör en opinions-strid , måste opinionen
stadgas efter vissa lagar.
Herr Cederschjöld: En värd talare har yttrat,
att, då 10 Fullmägtige varit af olika tänka
emot de 11, som utgjorde pluraliteten, borde
antingen de 10 anses hafva handlat orätt,
och förverkat Ständernas förtroende, eller ock
de lj, sorn ansågo saken klar och tydlig, oaktadt
den bestriddes af de andra 10, till förment
bevis, att saken icke borde kunna anses tydlig.
Jag påminner mig, att mgningarne i högsta
Domstolen ofta kunna vara olika, och kan
hända alldeles motsätta, i frågor om lif och
död. Vid hvarje sådan omröstning måste ju
nödvändigt den ena meningens försvarare hafva
orätt. Men jag hemställer, örn någon derföre
ville > att de skulle ställas under tilltal
inför RiksRätt? Förhållandet är här enahanda.
Emedan menniskornas förstånd icke är
stöpt i samma form; så gifves det också ganska
få föremål, hvilka icke af särskilta meriniskor
olika bedömmas. Just de"rföre är det
också, som i alla corporationer besluten bestämmas
af de flesta rösterna, utan att minoriteten
kan klandras för dess förhållande. Det
finnes menniskor, som icke kunna åtskilja vissa
färgor, hvarföre skall man då förundra sig
364 Den 27 September f. m.
öfver, att nästan ingen sanning finnes så klar
och tydlig, att den icke blifver bestridd. Jag
skall derföre icke yttra något kiander deröfver,
att de 10 sett olika med de n och ined
mig.
Beträffande för öfrigt den erinran, att, i
händelse Herr Richert icke emottager JuslitiseOmbudsmänsEmbetet,
Riksens Ständer skulle
blifva utan både O rnbudsman och Suppleant;
så tror jag, att det, tili förekommande af en
sådan händelse, vore bäst, att Rldderskapet och
Adeln beslutade, att ofördröjeligen skrida tili
val af ny Suppleant.
Grefve von Rosen, Axel: Enär ämnet redan
blifvit så mycket veniiieradt, skall jag blott
tillägga några få ord. Då den obehagliga händelse
inträffat, att Justitieombudsmannen dödt
under Riksdagen, har jag begagnat min rättighet
såsom Riksdagsman , att väcka fråga otn
nytt val. Kanske har jag deruti handlat orätt, men
jag trodde att man icke bättre kunde bibehålla
Ståndets värdighet, an genom tillämpning af
97 §. RegeringsForraen. Jag väckte denna
Motion , okunnig om det beslut Fullmägtige
vidtagit , men kan likväl icke afstå derifrån,
sedan jag hört detta beslut uppläsas. Fullmägtige
hafva framställt 26 §. i JustitiaOrabudsmanneas
Instruction till stöd för sin åtgärd.
Som jag förstår Svenska språket, måste orden
deruti kunna olika tillämpas; det vill säga, att
det finnes ett skyndsamt genast och ett lång
-
Ven 37 September /• m.
365
samt genast. Det ena inträffade inom 24 timmar,
det andra har redan dröjt 11 dygn.
Jag vigar förnya min anhållan om proposition
på min Motion.
Herr af ZJlir, Carl David: Närvarande discussion
innefattar tvänne särskildta ämnen,
det ena Grefve von Rosens i föria Plenum
väckta Motion, om nytt val af JustitiasOmbudsman;
det andra om Herrar Fullmägtiges åtgärd,
att till Herr Richert utfärda det omnämde
ProtocollsUtdraget. Enligt min öfvertygelse
, äga dessa ämnen föga eller ingen gemenskap
med hvarannan, och böra derföre särskildt
behandlas.
98 och 83 §§• EegeringsFormen bestämma
tydeligen , huru förhållas bör med en så
beskaffad Motion, hvilken , enligt 49 §. Riksdagsordningen,
nu bör afgöras, och hemställer
jag derföre, om icke Herr Grefven och LandtMarskalken,
med stod af 55 §. Riksdagsordningen,
behagade framställa proposition, till af.
slag å Grefve von Rosens Motion, hvarefter
Herrar Fullmägtiges åtgärd kan komma under
pröfning.
Herr Sträte, Nils Wilhelm: Om jag rätt
förstått Grefve von Rosens Motion, innefattar
den blott en anhållan hos Herr Grefven ochLandt- .
Marskalken, att utsätta dag för val af Electorer
till utseende af en ny JustitiaeOmbudsman. Saken
ltaö således inskränkas, och lättast afgöras genom
366
Den a 7 September f. m.
ett förklarande af Herr Grefven och LandtMarskalken,
huruvida Herr Grefven och LandtMarskalken
anser sig kunna för ett sådant val
dag utsätta, eller ej. Fråga om Fullmägtiges åtgärd,
i afeende på Suppleantens inkallande till
Justitieombudsman , är icke i sammanhang
dermed vackt; den hörer ej hit, utan bör upptagas
i sammanhang med anmälan från Statsoch
BancoUtskotten om Fullmägtiges förhållande.
Då den likväl blifvit så mycket ventilerad
, anhåller äfven jag att få yttra mig deröfver.
När en lag skall tillämpas, så måste den
tydas; tydningen åter lemnar alltid rum för
misstydning.
Vill man med redligt uppsåt undvika detta,
så måste man söka uppfatta Dagens anda;
men hvar skall Lagens anda sökas, om ej uti
dess bokstaf? Om man icke vill finna meningen
af bokstafven, utan söker den utom Lagen,
i sitt eget omdöme, skall man nödvändigt blottställa
sig för stora misstag. Ar ordalydelsen
så tydlig, att den bestämdt uttrycker meningen,
så behöfver ingen fråga uppstå om andan;
är bokstafven åter otydlig, då måste man gå
till de grunder, som af Lagstiftaren blifvit
följde. Om man i förevarande fall går så till
väga, tror j3g ej, att man länge bör vara tvehogse,
om hvad Lagens mening är.
Grundlagen stadgar, attén JustititeOmbudsman
skall af Rikets Ständer väljas vid hvarje
Riksdag. Det är redan fullgjordt, och kaa
icke ir.er komma i fråga. 98 §• Regerings
-
Den 27 September f. m. 367
Formen säger, att Electorerne böra vid samma
tillfälle, då de Justitieombudsmannen ut.
se, ach på enahanda sätt välja en annan af de
egenskaper, som hos denne Embetsman erfordras,
att honom efterträda, i fall han innan
den nästföljande Riksdagen skulle med
döden afgå. Här står således, att Electorerne
skola utse en Suppleant. Hvad skall han göra
? Han skall efterträda Justitieombudsmannen
i fall han skuile med döden afgå. Under
hvad tid? frågar man nu. Paragraphen
innefattar en tidsrnening, sorn börjas med orden:
vid samma tillfälle, och slutas med: innan
den nästföljande Riksdagen,
För mitt omdöme är det således klart, att
denna paragraph bestämdt utsätter den tid, under
hvilken ilen valde Supp'eanten är behörig att
efterträda Justitieombudsmannen, i fall han med
döden afgår, nemligen: ifrån det tillfälle då
valet sker, och intill nästa Riksdag. Det är
således gifvit, att han äfven under Riksdagens
fortgång är Suppleant.
Vill man, för att ännu mera stadga sin
öfvertygelse, undersöka, hvarpå detta stadgan,
de grundar sig, så finner man, att Lagstiftarens
mening måtte vara, att JustitiasOmbudsmansEmbetet
icke någon tid bör vara ledigt,
utan en person finnas, sorn genast kan inträda
i utöfning deraf, om den förut valde derifrån
afgår. Man måste , efter min tanka, såsom bestämdt
afgjordt antaga, att Riksens Ständer till
Justitieombudsman utse den person de ansa
368 Den 27 September f. ml
dertill mäst lätnpelig, och till Suppleant den
sora dernäst innehar deras förtroende. När
den förra bortgår , måste den andra vara den , sorn
Riksens Ständer vilja skall blifva Justitieombudsman
; ty man kati val icke föreställa sig,
att en person kan väljas endast till Suppleant,
utan afsigt att verkeligen komma till Embetef.
Är det nu gifvet att Suppleanten skall efterträda
Justitieombudsmannen, så uppstår blott den
fråga , huru han skall inkallas i Embetet på
det mest hastiga och lämpliga sätt. Då finner
man, att Rikets Ständer uppdragit åt Full*
mägtige, att utfärda kallelsen, hvilket går för sig
fortare, an om Riks Stånden, hvart för sig i sina
Plena skulle underrättas otn dödsfallet, besluta
Suppleantens inkallande, derom underrätta
ExpeditionsUiskottet , dess skrifvelse justeras,
renskrifvas, underskrifvas och sluteligen expe.
dieras. Jag kan således icke hvarken fin na någon
otydlighet i detta stadgande, eller någon
Strid erne!'an ordalydelsen och andan deraf.
Det är på denna grund jag tror, att i denna
stund verkeligen finnes en Justitieombudsman
, tillkommen på lagligt sätt. Är detta
sannt, så kan icke något nytt val nu äga rum,
och Motionen är således stridande mot Lagens
1 icke berättigar Rikets Stän
-
ligen valde Justitieombudsman.
Jag anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
häröfver behagade förklara sin tanka.
Åtskillige
under samma Riksdag, lag
-
T)m 27 September f. m. 369
O
Åtskilige yttrade härtill deras bifall.
Herr Hammarsköld', Jemte det jag förenar
mig med Herr Cederschjöld i hans erinran
til! Herr Roos derotn, att Fullmägtige icke anställt
något nytt val, vill jag( med afseende å
det öm, som Herr Roos vill foga in i Grundlagen
, för att förklara den, erinra, det fråga
icke kan blifva, att både Ombudsman och Suppleant
på en gång kunna felas, emedan Fullmägtige
alltid äga, att välja ny Suppleant.
I afseende på Friherre Cederströms ytt- -  rande, att alla Fullinägtige bordt vara samlade,
får jag erinra, det jag icke känner/det nå-,
got stadgande finnes i deras Instruction, som
bjuder, att de alla skola vara tillsammans för
att utöfva en verkställande åtgärd, och annat
ha de här ej gjort. Att de icke på samma
gång, Protoco]IsUtdraget utfärdades, valde ny
Suppleant, har sin grund deri, att Grundlagen
lemnar Suppleanten fritt val att emottaga detta
Embete, eller icke. De kunde således icke
välja ny Suppleant, förr än Herr Richert förklarat,
om han kunde mottaga JustitiasOmbuds-’
roansEmbetet eller icke; ty i annat fall skulle
antingen Rikets Ständer fått tvenne Suppleanter,
eller Fullmägjige gjort om ett val, som'
Ständerne verkställt. Så fort Herr Richert
förklarar sig vilja emottaga Embetet, lära ej
Fullmägige underlåta, att skrida till val af ny
Suppleant, och då försvinner den besynnerliga
Ridd. oeh Ad. Prat VIII Band.
>4’
Den 2 7 September f, m.
distinction Grefve von Bosén gjort, emellan
ett skyndsamt genast, och ett långsamt genast.
X anledning af hvad Friherre Cederström anfört,
får jag erinra, det Fullmägtige, om de
icke genast sammantradt, hade uppenbarligen
handlat emot grundlagen. När de trädde tillsammans,
hvad skulle de då göra? skulle de
då gå in till Sländerne med en förfrågan, om
de borde lyda Grundlagen? Att de gjort hvad
de borde är tydligt, då de utfärdat ProtocollsUtdraget,
äfvensom att de icke annat än verkställt
Ständernes önskan, hvilka, när de valde
Herr Bichert till Suppleant, förklarade honom
vara den, som näst Herr Ehrenborg hade deras
mesta förtroende.
Herr Koos! Samma dag, som denne Motion
väcktes, förklarade Herr Grefven och
EandtMarskalken, att den kunde bordläggas,
och detta hade förmodeligen icke skett, om
den varit olaglig. Herr Stråle har med sin
framställning åsyftat, att rättfärdiga Fullrnäg.
tiges förfarande, hvaraf ändamålet vore skyndsamhet.
Jag hemställer om man vid pröfningen
af sådane frågor, som den ifrågavarande,
bör göra afseende på mer eller mindre omvägar
till ämnets fullkomliga utredande. Jag
tror, att Bikets Ständer icke utan allt förmycken
efterlåtenhet kunna frånsäga sig rättigheten,
att välja Justitieombudsman, och att om
sådant sker, det följer af sig sjelf, att Fullmägtige
genast sammanträda, för att välja Suppleant.
Den 27 September f. m. 371
Rikets Ständer böra, enligt min öfvertygelse,
icke efterge sin rätt i detta fall, och jag
tror att, i frågor om Grundlagens stadganden,
äfven andan deraf måste granskas. Man hade
med skäl kunnat vänta af Fullmägtige denna
urskillning.
Jag anhåller, i Stöd af allt detta, alt Rid*
derskapet och Adeln täcktes låta saken stadna
dervid, att uttrycket innan nästa Riksdag må
beteckna tiden emellan Riksdagarne, och således
godkänna Rikets Ständers rättighet, att sjelfva
ovilkorligen under påstående Riksdag förordna
sin Justitieombudsman.
Friherre Cederströmt Herr Cederschjöld
har framställt högsta Domstolens exempel, för
att bevisa, att olikheten i opinion icke kan leda
till ansvar. Det må vara honom förbehållet,
att finna någon likhet i denna jemförelse.
Samme värde Talare har yrkat, att Ständerne
skola skrida till val af Suppleant, men bestridt
dem rättigheten, att välja Ombudsman. Kunna
de icke göra det senare, så kunna de ock
omöjligen verkställa det förra. Om Ständerne
åter icke kunna detta måste Fullmägtige gjöra
det, och i sådant fall hafva Fullmägtige försutit
rättigheten dertill, emedan det står, att det skall
ske genast. Herr Stråle förmenar, att valet
af Suppleant är ett serskilt ämne, som icke
rörer denna fråga. Då likväl i lagen står,
att Fullmägtige genast derefter skola invälja
ny Suppleant, när Suppleantskapet blifvit ledigt,
skulle, efter den prägtiga tolkning man
37? Den 87 September f. m.
gör af bokstafven, Riksens Ständer bli allden
les utan Suppleant; ty om de då sjelfve utvälja
honom, har man i dubbelt afseende handlat
mot formen.
Herr Stråle har sedan framställt sin tan;
ka, huru Suppleanten lämpligast bör insättas i
JustiliaeOmbudsmansEmbetet, och dervid utgått
från att beräkna ordet innan från den
stund valet sker, till nästa Riksdag. Det är
just denna fråga hvarom tvistas, men som
Herr Stråle visligen förbigått. Det är lätt
sagd t, men icke så lätt bevist. Det är gifvet,'
att detta sätt att insätta efterträdaren i OmbudsmansEmbetet
mellan Riksdagarne är icke
allenast det bästa utan äfven det enda möjliga;
ty Rikets Ständer hafva då inga andra
Representanter.
Den omgång Herr Stråle befaratj genom
val af Electorer, förordnandets uppsättande och
renskrifning m. m. är en detail som icke hör
till ämnet. Någre af Herr Hammarsköld till
mig framställde frågor, anser jag honom bäst
sjelf kunha besvara. Men, i afseende å sjelf*
va saken, anhåller jag, att Ridderskapet och
Adeln ville betänka, att i händelse Fullmägtiges
åtgärder gillas, är det bestämdt klandervärdt,
att de icke tillika valt ny Suppleant; örn det
åter icke gillas, så måste Riksens Ständer,Renligt
Grefve von Rosens Motion, välja ny JustitiasOmbudsman.
Nu hafva Rikets Ständer, genom
Fullmägtiges halfva åtgärder, intet annat val,
jin att antingen gilla demj och blifva utan
Den 37 September f, m.
Suppleant, eller att ogilla dem, och sjelfve
välja en sådan; ty jag kan icke förmoda, att
då man säger sig gilla en åtgärd, som är efter
ordalydelsen, man äfven kan gilla en annan,
som afviker derifrån.
Grefve vön Schverin, Fredric Bagislaust Fie
re bland Ridderskapets och Adelns Ledamöter
hafva yttrat den önskan, att frågan om
Grefve von Roséns Motion genast må afgö*
ras. Jag ber om förlåtelse, att jag icke kan
dela denna åsigt. En fråga af denna beskaffenhet
kan väl tåla någon betänketid, helst
jag tror det vara nyttigt, att den med lugn
granskas.
Det är egentligen Friherre Cederström
jag skall söka vederlägga, då det är han, som
anser en granskning af Fullmägtiges åtgärd
nödvändig, för att kunna fatta beslut öfver
Motionen. Det är icke min afsigt, hvarken
att rättfärdiga de ellofva, som ägt den erta åsigten
eller tadla de 10, som ägt en annan;
jag äger dertill icke någon rättighet; ty de
kunna ej här ställas till rätta Deras forum
är icke Ridderskapet och Adeln, utan Svea
HofRätt; deras anklagare är Riksens Ständers
Justitieombudsman. Jag har således anmält
mig blott i afsigt, att till vederläggning upp*
taga de satser Friherre Cederström yttrat.
Han har först anmärkt, att Fullmägtige vid
ifrågavarande tillfälle icke varit fu Italige.
Jag förstår icke, hvad han menar härmed.
Antalet af Riksens Ständers Fullmägtige
374
Den 27 September f. m.
i Hanken och RiksgäldsContoiret utgör 24.
Enligt ansvarighets - lagen får intet beslut
fattas, utan att 16 äro närvarande, och närvarande
voro 21. Den första åtgärden var
dessutom blott en Expeditions-åtgärd, hvilken
jag tror, att Fullmägtige kunnat vidtaga, utan
att alla behöfde vara närvarande, likasom ExpeditionsUtskottet
kan utfärda en Expedition,
utan att alla JLedamöterne äro tillstädes.
Friherre Cederström har äfven förebrått
Fullmägtige, att de icke genast valt ny Suppleant.
Då skulle kanske behofvet af deras
fulltalighet varit framlysande, eftersom Riksens
Ständers Electorer vid alla va} måste vara
fulltalige. Friherre Cederström har äfven
velat afmåla de stora vådor, som skulle upp»
stå, om Suppleanten afsade sig Ombudsmans*
Embetet, eller dog, och Embetet blefve vacant.
Det gifves andra större vådor, som Grundlagen
föresett såsom möjlige, såsom om Konunga-huset
skulle utdö. Det består för när»
vararande blott af 2:ne medlemmar. Jag vet
ej, hvad det är för stora vådor, som ej Svensk^
Folket, eller Rikpts församlade Ständer, skulle
veta att finna råd före, nu som förr. Den
åtgärd Fullmägtige vidtogo, dåde genom ProtocollsUtdrag
insatte i Embetet den person.
Riksens Stander dertill utsett, var en Expeditions
åtgärd, uppdragen af Ständerna åt deras
Fullmägtige, så väl under, sorn mellan
Riksdagarrie.
Den andra frågan var, om de genast skul
-
Den 8 7 September /. m. 375
le skrida till val af Suppleant. Enligt mitt
begrepp gjorde de rätt, sorn ej verkställde detta
val, mest derföre, att Ständerne voro för^'
samlade, och sjelfva kunde afhjelpa förhållandet,
i händelse Herr Richert afsade sig embetet-
Manga skäl funnos dessutom i detta
ögonblick för de ellofva att icke vilja påtruga
de 10 sin öfvertygelse Efter min tanka böra
Ständerne anses hafva verklig rätt, att utse
efterträdaren eller Suppleanten. Det finnes
icke mer än ett ord i grundlagen som möjligen
skulfe kunna hindra Riksens Ständer härifrån,
nemligen orden vid samma tillfälle. Funnos
ej desse ord, så kunde Ständerne förordna
om utseende af Suppleant, som dem lämpligast
synes. På efter Friherre Cederströms mening
det blir Ridderskapets och Adelns åsigt af Fullmägtiges
åtgärd, som kommer act bestämma:
huruvida Grefve von Roséns motion skall upptagas,
eller icke, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att Riksens Ständers Ombud, hvilka,
i samma ögonblick de blifvit valde, kunna
anse sig såsom Nationens Ombud, mäste handla
annorlunda än Eedamöter inom en KämnärsRätt
kunna tillåta sig, då de hoppas, att i
händelse de skulle misstaga sig, det i RådstufvuRätten
finnes personer, sorn veta bättre till
sig. De få ej heller anse sig såsom diplomatiska
Agenter, med hvilka man på förhand
öfverenskpmmit, att de, om deras åtgärd lyckas,
skola få beröm, men annars bli desavouerade.
Fullmägtige äro Rågens Soldater, som stå
på sina poster. Den lag de fått böra de lyda
men icke tyda, och icke under förevänd
-
376 Den a 7 September f. mi
ning att söka dess mening ditlägga sin egen.
De handla såsom Nationens Ombud; de handJa
för quinquennier, rnen gagna eller skada
för Secler. Det äro dessa tankar jag anhåller
att Ridderskapet och Adeln behagade fästa i
minnet, för att i sinom tid bedöma Grefve
von Rosens motion, hvilken jag anser ej kunna
upptagas.
Herr 'Cederschjöld: Friherre Cederstöm har
sagt, det jag skulle y ttrat, att Ständerne böra ofördröjligen
välja Suppleant; men om mina uttryck
så fallit sig, har det likväl icke ovilkorligen
varit min mening; utan tror jag att Rid.
derskapet och Adeln skulle- alltför val kunna
inbjuda de öfrige Stånden, att påminna Fullinägtige
om detta vais förrättande.
Friherre Cederström: Jag anhåller, att
först få besvara Grefve von Schwerins yttande,
att Fullmägtiges forum icke är Ståndens plena,
utan Svea HofRätt. Deri har han rätt,
då fråga är om ersättnings-ansvar. Men i afl
seende på frågor, som blott angå Riksens Ständers
fortfarande förtroende, har forum alltid
varit Ståndens Plena, der domsrätten äfven
stundom, efter våra nu gällande former, varit
utöfvad. Han har yttrat, att frågan om fulltaligheten
icke inträffar vid blotta Expeditions,
åtgärder. Af samma anledning skulle afven
■Ordföranden, ensam närvarande med Secreteraren,
kunna utfärda ProtoeollsUtdraget. Antalet
af två tredjedelar 3ngår sådana beslut, sora
föra Ranken# och RikgäidsContoirets förvalt
-
Deri 27 September f. m.
377
ii Ing, mea icke sådana, der Fullmagtige afgöra
med Riksens Ständers rätt.
Grefve von Schwerin har vidare sagt, att
Fullmagtige handlat rigtigt, sorn icke valt
Suppleant, medan de ellofva icke borde' påbörda
de tio en handling, hvari de icke ville
deltaga, samt att Ständevne sjelfve närvarande
kunde utöfva denna rättighet, hvarifrån
de icke voro hindrade, genom något annat,
än orden; vid gamma tillfälle, sorn skola utan
anda stå i 98 §. Dessa ord, tror likväl jag
hafva en bestämd anda och bemärkelse. Den
värde Redamoten har ytterligare anfört, att
Banco- och Riksgälds-Fullmägtige äro Nationens,
icke Ständernes, Ombud, och att de
äro Dagens Soldater, som verkställa lagbudet,
utan att tänka på andan deraf. Om den varde
Redamoten hade behagat genomläsa Futlmägtiges
Instruction, skulle han funnit, att
desse Nationens' Ombud icke blott äro underordnade
Riksens Ständer, då. de äro närvarande,
utan äfven deras Revisorer.
Herr Cederschjöld har förklarat, att om
han yttrat, det Riksens Ständer borde välja
ny Suppleant, har likväl hans mening icke
varit sådan, utan att Ständerne derom borde
anmoda Fuiltnägtige. Denna förändrig i Herr
Cederschjölds mening gör den icke mera laglig,
ty om Ständerne skulle på sådant sätt an.'
moda Fullmagtige, hafva de likväl öfverträdt
lagen, som säger, att valet till Suppleant skall
ske genast, eiler, som Grefve von Schwerin
378
Den *7 September f. mi
åberopat, vid samma tillfälle. Då detta likväl
ännu icke skett, hoppas jag att RiketsStänder
icke skola begå någondera af desse olagligheter,
utan sjelfve utse både Ombudsman
och Suppleant.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner, Adolf
Göran: Med dea öfvertygelse, att här icke
sökes något anpat, än att på bästa möjliga vis
inse hvad sorn är lagens mening och afsigst,
utber jag mig, att få yttra mitt enskildta begrepp
derom, till en stor del stadgadt under
den öfverläggning, som här förevarit, och hvilken
jag sökt med uppmärksamhet följa. Jag
har tyckt mig under hela öfverläggningen finna,
att, oaktadt allt hvad »naii talat om Lagens
bokstaf, har man ändå å båda sidor funnit
sig nödsakad, att återgå derifrån, för att
söka Lagens mening. Den ene har sökt den
i Stadgandet om Suppleantens utnämnande,
jen annan deremot har stadnat i ovisshet, huruvida
Suppleant nu genast borde utses. Jag
har följagteiigen icke kunnat fatta annat än
att, om man lugnt betraktar saken, det visar
sig, att för närvarande fall ingen ting finnes
i Grundlagen stadgadt, och att Riksens Ständer
således äro i tillfälle, att vidtaga den åtgärd
de finna tjenlig. Då en värd Ledamot
sagt, att det är från den tid Justitieombudsmannen
blifvit vald, som Suppleantskapet räknas,
så har han likväl med detsamma gjort en
förklaring af Grundlagen; ty ordet nästföl’
jande har afseende på en annan Riksdag och
icke på deu närvarande. Let är lika mycket
Den 27 Septtmber f■ m. 379
en tydning af Grundlagen, om man säger, att
tiden skall räknas från valet, sorn från den
dag då Riksdagen slutas Men om man således
är osäker om Lagstiftarens mening, så är
det efter vanlig Lagtolkning af påföljderna
och Stadgandernes afsigt, som man bör sluta
till Lagens mening, och då Visar sig att när
det är stadgadt i Grundlagen, att en Justitieombudsman
skall utses af Ständerne och hafva
deras förordnande det likväl kpnde hända
genom det nu antagna sätt att tillvägagå,
att både Ombudsman oph Suppleant blefyp
utsedde på helt annat sätt, än Grundlagen
föreskrifyer. Jag vet således icke om det är
ratt, att tolka Grundlagen, såsom Fullmägtigg
gjort. Jag vill dock icke ogilla den enes eller
andres mening, eller yrka något klander
å Fullmägtige5 men den (delning, som vjs^t
sig i deras tankar, bevisar än mera att Lagens
Bokstaf icke är tydlig, och jag måste säga, att
i följe af dep öfvertygelse jag har, i följd af
den del jag hade i en del af Gruödlagarnes
författande 180g, jag icke trodde det kunna
komma i fråga, att under Riksdag Riksén^
Ständers Justitieombudsman pch dess Suppleant
skulle kunna förordnas på annat sätt,
än Grundlagen föreskrifver. Jag har således
trott, att man snarare borde följa hvad som är
Grundlagens anda och mening, pch hålla sig
vid den tolkning, hvilken är mest enligt dermed,
och som bäst bibehåller Riksens Ständers
anseende. Jag skulle derföre anse det vara
tjen 1 igast att Riksens Ständer, utan att bestämdt
ogilla Fullmägtiges åtgärd, likväl förklarade
38°
Den a 7 September f. m.
sig vilja sjelfve välja sin Ombudsman och i
gådant afseende återkallade det af Fullmägtige
utfärdade förordnande.
Herr Stråle.- XTti mitt förra yttrande sökte
jag visa, att det, efter mittsätt ätt se, är enligt
ej blott med lagens bokstaf, utan äfven med dess
mening, att samma person, som Riksens Ständer
utsett till Suppleant, äfven bör blifva Justitieombudsman.
Jag kan icke fatta, att Suppleanten
endast skall väljas till Suppleant.
Jag fästade mig således vid de ord i §., sorn
■utmärka tiderymden för dessa befattningar,
hvaraf början finnes vara vid sjelfva valet,
och slutet vid nästföljande Riksdag. Jag trodde
, att frågan om val af ny Suppleant vor©
en serskildt sak, sorn ej hör hit, och icke angår
Grefve von Rosens Motion.
Friherre Cederström bar likväl hemtat
grunden för sitt påstående örn olagligheten af
Fullmägtiges förfarande deraf, att Fullmägtige
ej varit full tal i ge, och att de icke valt
någon Suppleant. Det står likväl icke i 26
att tle skola vara samteligen närvarande;
således måste man äfven till detta fall tillämpa'de
föreskrifter, sorn i öfrigt finnas, i afseende
på det erforderliga antalet af Fullmägtige,
för att fatta beslut. När detta iakttages, så
inser jag icke, huruledes Hagen kan anses vaxa
bruten.
Hvad den andra frågan beträffar, att Fullmägtige
bordt genast välja Suppleant, så är
Den a 7 September f. m.
det en särskildt fråga, som bör afskilja*. Öm
det också är olagligt?, kan det icke verka på
den första, lagliga åtgärden.
Jag kan dock icke dela med Grefve von
Schwerin den tanka, att orden: vid samma tillfälle
hindra Riksens Ständer ifrån att välja
Suppleant, i synnerhet om a 6 §. blir ändrad.
Ty om den under Riksdagen till Suppleant
utsedde personen, under Riksdagen afsade sig
denna befattning, eller med döden afginge, vore
det väl en gifvep följd, att Riksens Ständer sjelf*
ve genom sineElectorer, skulle v alja en ny Suppleant;
ty det finnes ej något stadgande, som berättigadeFullmägtige,
att i detta fall verkställa valet.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har å~
beropat sinfdelagtighet uti Grundlagens stiftande,
såsom borgen för sin försäkran, att Lagstiftarens
mening icke varit sadan, som den i orden
finnes uttryckt. Om så är, gläder det mig
mycket, att orden fallit sig bättre, än Lagstiftarne
menat. Kan hända var det vid 83:dje
§. icke heller Lagstiftarens mening, att Grundlagarne
verkligen skola efter ordalydelsen tillämpas?
Men denna §. är icke dess mindre lika
herrlig, om man ock skulle hafva slumpen att
tacka för dess tillkomst.
Den V ärde Talaréns och samtlige Lagstiftarnes
mening må således hafva varit hurudan
som helst, så böra vi glädjas åt, att den
öfver Sverige vakande Försynen^ så styrt deras
pennor, att den princip allestädes finnes i
bokstafven uttryckt, att fattade beslut icke kung
382 Den 27 September /• m.
na upprifvas. Salunda har till exempel hvarje
Rikstånd blifvit i 581de §. Riksdagsordningen
förbjudet, att ens vid Protocolls- justeringen
ändra ett fattadt beslut. Så har det uti
75:te §. till och med blifvit förbjudet att vid
samma Riksdag ånyo väcka en fråga, vid hvars
afgörande 2 Stånd redan stannat emot q. Då
således ett nytt val skulle innefatta ett upp*
rifvande af det beslut, som togs den 11 Augusti,
att Herr Richert skulle efterträda Herr Ehrenborg,
kan jag icke föreställa mig, att någon
Motion härom möj igen skulle kunna upptagas:
utan måste Riksens Ständers lagliga beslut ofurkränkt
förblifva beståndande.
Jag anser af yttersta vigt, att forgfälligt
bevara den helgd, Grundlagen gifvit åt fattade
beslut: ty i samma stund man kunde skrida
till nytt val af Justitieombudsman , skulle också
ingen ting hindra Ständerna, att kunna tillexempel
å nyo välja Revisorer, och upphäfva
beslutén om Statsanslagen.
Herr Hammarsköld: Sedan en värd Talare
framställt, hvad han ansett följden skola blifva,
om den litterata åsigten af Grundlagen
skulle få gälla, så anhåller jag att få framställa
den följd jag tror skulle uppkomma, om den
spiritualistiska åsigten gillades. Om nytt val företoges
af Justitieombudsman, så göres det
Constitutorial, sorn, underskrifvet af de 4 Talemännen,
blifvit utfärdadt för Suppleanten, till
noll , ehuru Lagen innehåller , att, vid Justitieombudsmannens
afgång, Suppleanten bör
Den 27 September f. m. 383
kallas att inträda i dess Embete. Blir nu detta
Constitutorial af noll och intet värde, sä
liafva Ständerne tvingat sine Taleman att underskrifva
ett falskt document , utom det att
Ständerne, i händelse af ett nytt val, vid samma
Riksdag fattat tvä olika beslut öfver ett och
samina ämne.
Ständerne hafva 1 det de valde JustitiajOmbudsmanneii
och dess Suppleant^ med detsamma
bestämt den senareä ovilkörliga rättighet
att efterträda den förre utän nytt val.
Skall étt sådant likväl förrättas, så är det förra
beslutet alldeles förkastadt.
För öfrigt hafva flere Ledamäter omtalt,
och till stöd för deras mening åberopat, att
bokstafven icke kan vara klar, då tio bland
Fullmägsige varit af olika mening. Om man
noga genomläser Fullmägtiges Protocoll, skall
man finna, att icke alla dessa 10 personer varit
af den mening, att Fullmägtige hade orätt, titan
flere bland dem ansago blott höflighes pligten
fordra, att först anmäla förhållandet för Rikets
Ständer, likasom , efter hvad en bland dem
yttrat, en Inspector först bör fråga sin husbonde
, när han är närvarande, om han vill,
att Inspectoren skall följa den föreskrift husbonden
en gång gifvit honom.
Friherre Cederström: Jag vill endast, i anledning
af Herr Stråles yttrande, det Lagen
icke stadgar, att samtelige Fullmägtige skola
yara närvarande, fästa Ridderskapets och A.-
3 §4 Hen 2 j September f. m.
delns uppmärksamhet derpå. att 26 §. 1 Justitieombudsman
trens Instruction innehaller, det
Fullmägfige skola sammanträda. Detta har in*
tet sammanhang med det stadgande, att två
tredjedelar fordras för att fatta beslut. Om de
skola sammanträda, så måste alia vara närvaran»
de> ty annars kunna de icke anses såsom sammanträdde,
och hafva icke eller sammanträde.
Herr Roos • Den framställning Grefve
von Schwerin gjort, är af Friherre Cederström
vederlagd, hvilken' dock förbigått en omständighet.
Grefve von Schwerin har yttrat, att Fullmägtige
i detta fall icke ägde rätt, att tyda
eller tolka Grundlagen, Straxt derefter säger
han likväl, att Svenska folket icke bör tvifla
på Fullvnägtiges rådighet, äfven om en större
olycka påkallade densamma, än den nu ifrågavarande,
såsom till exempel Konungahusets
utgång. Jag tror, att om man vill åberopa
rådighet i ett fall, så hade man bordt begag*
na den i ett annat, och hvad Stadgandet rörande
Ombudsmannayalet beträffar, skulle, enligt
min öfvertygelse, den rådigheten icke varit
öfverflödig eller ur vägen, att här tolka
Grundlagen efter dess anda, eller också i ämnet
hos Ständerne göra hemställan.
Hans Rxcellence Herr Grefve Märner: Jag
utbeder mig endast, att få förklara, att hvad,
jag nämnde^om mitt deltagande i Constitutlonst
Utskottet
Den 57 September /. ni. '3S5'
Utskottet 180g, visserligen icke hadé för afsigt,
att öfvertala någon annan, att tro lika
med mig, eller att påtruga någon min mening.
Jag känner i detta afseende alltför väl min
förbindelse, sorn enskild person, att icke vil- »
ja förklara grundlagen; men det kan icke hindra
mig, att yttra mitt begrepp om dess mening,
och att anföra de anledningar och grunder,
hvaraf jag hemtat det. Hvad nu det fattade
beslutet om Suppleanten vidkommer, så
innehåller hans förordnande, det han skall äga
efterträda Justitieombudsmannen, i fall han
innan nästföljande Riksdag med döden afgår.
Således beror alltsammans på tydningen af detta
ordet; innan.
Herr Grefven 6ch LandtMarskalken yttrade,
att då Herr LandtMarskalken nu för första
gången hade äran tillkännagifva dess enskilta
åsigt af förevarande ämne, trodde Herr
LandtMarskalken det vara dess pligt, att nu
såsom alltid icke eftersöka eller se in i Grundlagens
anda, utan endast bokstafligen följa dess
ordalydelse; och finge Herr LandtMarskalken
således förklara, att, sedan Riksens Ständer
vid samma tillfälle de utsågo deras nu mera
aflidne Justitieombudsman, äfven, enligt g8
§. i RegeringsFormen, utvalt en man af de
egenskaper, som hos denne Embetsman erfordras,
att honom efterträda, ifall han innan den
nästföljande Riksdagen skulle med döden afgå;
och denna Suppleant följaktligen vore be
-
Ridd. och Ad. Fröt. VIII Band. % 5
386 Den C7 Septeinher f. m.
rättigad, att, vid JustidasOmbudsmannens nu
inträffade beklagliga frånfälle, honom efterträda,
ansåg Herr LandtMarskalken, på denna
grund, och då Grundlagarne, enligt 83 §. i
RegeringsFormen, skola efter deras ordalydelse
tillämpas, sig icke kunna meddela proposi-'
tion å den väckte Motionen om nytt val af
Eleetorer, till utseende af JustidaeGmbudsman;
och öfverlemnade Herr LandtMarskalken
denna dess enskilta öfvertygelse med full tillförsigt
till Ridderskapets och Adelns egen pröfning
och bedömande.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve von Rosen i Delande med hvarje
Svensk Riddersman den varmaste känsla af tillgifvenhet
och aktning för Ridderskapets och
Adelns beslut, anhåller jag dock, att Herr
Grefven oph LandtMarskalken täcktes framställa
den begärdta Propositionen.
Friherre Cederström: Sedan Herr Gref
ven
och LandtMarskalken förklarat sin öfvertygelse,
kan ingen vidare Proposition i saken
begäras. Men jag vågar anhålla, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes framställa
den fråga, huruvida Ridderskapet och A‘
deln yrkar någon Proposition.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln yrkade proposition å den af Grefve von
Rosen väckte Motion, om nytt val af Ele:
Den 2 y September }. m.
cforer till utseende af Riksens Ständers Justitieombudsman.
Ropades starka Ja och Nej; hvarjemte
votering från flera ställen i Salen begärdes.
Herr Grefven och LandtMarsbalken framställde
derefter följande voterings-propositiont
Den sorn yrkar proposition å den af Grefve
von Rosen väckte Motion, om nytt, val af
Electorer till utseende af Riksens Ständers Justitieombudsman,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
icke yrka berörde proposition, samt Grefve von
Rosens Motion, i följd deraf, böra förfalla.
Hvilken voterings proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att Plenum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§. i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, började3 voteringen
388
Den 3 7 September /•
ilockan treqvart till 12 förmiddagen, och be-*
funnos vid voteringens slut klockan en qvart till
5 eftermiddagen, sedan en voterings-sedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voterings-sedlame öppnade, rösterne hafva uU
fallit som föijer:
Jai — 90;
Nej — las
i
följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
det Grefve von Rosens ofvanberörde Motion
således komme att förfalla.
Föredrogs a nyo och bifölls SancoUtskottefs
den 20 dennes under N:o 5 6 afgifne, samt
den 25 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, rörande en af Casseuren vid
Stockhlms Stads AuctionsVerk , P. M, Roström
gjord anhållan om utbekommande af 2,000
R:dr, som till en Bankens Casseur mot särskilt
recipisse blifvit aflemnade
-
Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
den 23 dennes aflåtne, och den 25
Den i*] September f. m. 389
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,'
Memorial , i afledning af gjord anmärkning
vid Utskottets förut meddeldte förslag till 1 §.
af Riksdags-Beslutet; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att Utskottets nu afgifne förnyade
förslag tilli berörde §. godkänna; hvarjemte
i sammanhang dermed Utskottets förslag
till 2 och 3 §§. af RiksdagsBesIutet jemväl af
Ridderskapet och Adefn gillades»
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
afgifne förslag till 4:de, $:te, 6:te, 7=de
pch 8:de §§. af Riksdags-Beslutet.
Begärdes på bordet.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning af
ExpeditionsUtskottets nu uppläste förslag till
4 §. af Riksdags Beslutet , deruti den af Riksens
Ständer vid denna Riksdag antagne nya
xedactionen af 38 §. Riksdagsordningen äfven
förekommer, så lydande: Alla omröstningar i
Utskotten skola ske per Capita, mellan Utskottets
samtelige Ledamöter, utan afseende pä Ständ, anhåller
jag att få fästa Herr Grefvens och EandtMarskalkens,
samt Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på nödvändigheten, att vidtaga någon
sådan åtgärd, att Utskottens samtelige Feda-;
möter städse må vara närvarande, på det arbetet
ej må varda paralyseradt. Het lärer derföre vara
nödigt, att ändra den hitintills brukliga
390 Den 77 September f. m.
ordningen, att Electorerne ej sammanträda,
förrän efter tillsägelse af Herr LandtMarskalken.
Då ledigheter inträffa i Utskott, och Plenum
ej äger rum dagen derpå, torde vara bäst,
att Ordföranden i Utskottet om förhållandet
underrättar Ordföranden bland Electorerne, af
hvilken senare de då genast kunna blifva sammankallade.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag hemställer,
om icke det åsyftade ändamålet vunnes
derigenom , att Ridderskapet och Adeln
vidtog samma utväg som BondeStåndet, att
välja Suppleanter. Önskeligt vore dock att
dessa ej togo plats i Utskotten oftare, än Ordinarie
Ledamöterne voro hindrade af laga
förfall.
Friherre pederström’. Det förhållande Herr
Cederschjöld anmärkt äga rum i jBondeStåndet,
är ej enligt med de i Riksdagsordningen
stadgade former; ty dep står, att antalet skall
completteras, icke genom Suppleanter, utan genom
ständige Ledamöter. Det skulle visst gå
an, att äfven af Ridderskapets och AdelnsLiedamöter
utse dubbletter, om sådant icke stred
emot Riksdagsordningen , hvilken bestämmer,
huru mångå Ledamöter skola väljas i hvarje
Utskott.
Herr Cederschjöld: Den siste Talaren anser
begagnande af Suppleanter strida emot Riksdagsordningen,
emedan der står, att sådana
Den 27 September f, m. 3gi
ledigheter, som uppkomma genom UtskottsXiedamots
afresa från Riksdagen, skola genast
ersättas Detta har dock endast afseende på
längre tids ledighet. Helt annat är förhållandet,
då någon af opasslighet eller annat förhinder
för dagen är urståndsatt, att biträda
Utskottet. I sednare fallet kan rummet fyllas
af en Suppleant, och endast, då fråga är
om längre frånvaro, bör Ordinarie Ledamot
.yälja?.
Herr von Heyne, <GeorgFörhållandet hos de
tre Ofrälse*Stånden är helt olika mot det hos
Ridderskapet och Adeln. De förre hafva ap«
pointement under Riksdagarne, men vi icke.
Sådane Ledamöter, som äro långväga bo»
ende, och göra den uppoffringen att vara vid
Riksdagen’, under det de likväl hafva enskilta
göromål att sköta hemma, kunna väl anses
jnera berättigade, än andra, att någon gång
pnder Riskdagen hemresa , för att se om deyas
hus. Om yid dylika tillfällen nya Ledamöter
skulle väljas med uteslutande af de
permitterade, kunde lätt hända, att Ridderskapets
och Adelns Ledamöter i Utskotten blefyo
helt och hållet ombytte. Det är derföre
nödvändigt, att Suppleanter Väljas och att afresa
från Riksdagen på kort tid icke hindrar,
.att åter inträda såsom Utskotts Ledamot, ef.
ter permissions-tidens begagnande, då den icke
jifverskrides.
Grefve af Ugglas, Gustafi Jag tror, lika
39» Den 27 September f. ni;
med Friherre Cederström, att sedan votering
per Capita blifvit införd i Utskotten, är det af
,vigt, att deras samtlige Ledamöter af alla Ständ
infinna sig. Likväl finner jag icke, att ordet
samtelige bör tydas så ovilkorlig!, att alla Ler
damöterg närvaro skulle fprdras vid en votering.
Samtelige står här i motsats med särskil.
le, och uttrycker, att Ledamöter af allq Ständen
skola vara tillstädes, samt kan icke rimligen
tydas derhän, att icke en enda finge vara frät}.*
Varande; ty i annat fall kundg man oftast ej
fatta beslut. Deremot är det magtpåliggande,
att Ståndens Ledamöter äro completta.
De Ofrälse Stånden hafva förutsett detta;
pch enahanda anstalt torde kunna vidtagas
hos Ridderskapet pch Adeln. Likyäl lärer
det icke gå an, att välja dubbelt antal Ledamöter,
på sätt Friherre Cederström synes åsyfta
; ty sådant står intet att förena med
Grundlagens föreskrifter. Deremot kunna Ledamöter
väljas i de afgångnas ställe, lika väl här,
sorn i de öfrige Stånden, och Electorerne ber
höfva då icke så ofta sammanträda.
Herr von Hohenhausen, Michaél: Jag instämmer
i den tydning Grefve af Ugglas gifvit åt ordet
$amtelige, hyijket jag tror ipke beteckna annat,
an samtelige närvarande Ledamöter. XUtskotf,
lika som i Rätter, bör ett visst antal vara
fixeradt, spm minst skall vara tillstädes.
Hvad åter beträffar den särskilte ålagdg
pligt, för att förrpå Utskotts-Lpdamöterpe af
Den 27 September f. m.
393
vårt Stånd att mangrant infinna sig, kan någon
ändring i RiddarhusOrdningen icke nu
genast vidtagas ; den kan blott blifva gällande
för en kommadde Riksdag.
Dessutom tror jag icke, att Suppleanter?
tillförordnande, genom särskilt ProtocollsUttjrag,
är enligt med Grundlagens anda, än min*
dre med dess ordalydelse.
Friherre Gederström'• I anledning af hvad
Grefve af Ugglas yttrat, om betydelsen af ordet
samtelige, och de slutsatser han deraf velat
hemta , får jag erliindra, att enahanda förhållande
äger rum i fråga om Nämnd. Om en
enda Ledamot der uteblifver, paralyseras de
öfrige 11g.
I Utskott är det åtminstone den fördel,
att samtelige Ledamöter endast behöfva vara
närvarande vid voteringar, men då är det ock
alldeles nödvändigt, enär, enligt 38 § i Riks*
dagsOrdningen , alla omröstningar 1 Utskotten
nu mera skola ske per Capita. I följd häraf
är icke eller den tydning lämplig, som Herr
von Hohenhausen velat gifva, att ordet samteJige
endast skulle hafva afseende på de för tillfället
närvarande.
Hvad sorn blifvit yttradt derom, att jag
skulle hafva föreslagit Suppleanter, är ett missförstånd.
Grefve Snoilsky, Nils1 Då den framställ[*
394
Den 27 September f. m.
ning Herr Friherre Cederström gjort j lärer
böra betraktas såsom en ny Motion , och den
tillika, efter hvad jag i hast kunnat fatta, syV
nes innebära en syftning, sorn måhända skulle
kunna leda till förändring af Grundlagen, anhåller
jag att berörde framställning måtte få
hvila på bordet, för att ^underkastas en närmare
granskning.
Herr Lefren, Johan Pehrt JTag delar Grefve
af Ugglas’s och Herr von Hohenhausens
åsigt. Då i nya redactionen hvarken står ordet
närvarande eller valde, förstås endera af dem
inunder- Mar. är då, utan afseende på de öfriga
§§., berättigad, att anse hvilketdera af dem
sorn helst vara derunder begripet. Lagstiftaren
måtte då antagas Jiafva menat, det, som
sätter oss i stånd, att tillämpa öfrige §§. i
Grundlagen. Då det blifvit bestämdt föreskrifvit,
att ingen får vara frånvarande Ur
Nämnd, måste detta stadgande äfven vara till
efterrättelse gällande; men något sådant har
aldrig blifvit stadgadt i afseende å Utskott,
Hvarföre skulle man nu göra det, då en svårighet
deraf uppkommer, från hvilken man icke
kan reda sig.
Herr Tham, Wollrath: I Grundlagen finnes
ett stadgande, som tillåter Ordförande i
Utskott, att på viss tid lemna permission åt
Ledamöter, utan att fylla deras platser. Detta
stadgande har aldrig blifvit upphäfvet, och
så lange detta ,ej skett får icke den tydning
Den 27 September f. rn. 395
gifvas åt 38 §•, sorn Friherre Cederström yrkat;
ty då skulle ofta ipgen votering under
3 veckors tid kunna äga rum. Jag förenar
mig derföre med Grefve af Ugglas- Att
jemföra Utskott med Nämnder är i,eke lamp.
ligt, ty för dem väljas Suppleanter, just i det
ändamål att ingen Ledamot der må fattas.
Fidderskapet och Adeln har ing? Suppleanter
i Utskotten ; och örn Grundsattsen skulle adopteras,
blef det således nödigt att välja en
mängd Suppleanter.
Herr von Hartmansdorff, August: Denna
dag synes bestämd att visa svårigheten, att förena
Grundlagens anda med Grundlagens bokstaf.
För min del finner jag det lärorikt, att
just då man som bäst ifrat för den sednares
öfvervigt, skulle, om man äfven nu ville göra
den gällande, på sätt Friherre Gederström
yrkar, nian finna sig så snärd i bokstafvens
garn, att Utskotten klefve satta ut stånd fullgöra
sina pligter.
Jag instämrper således med (J-refve af Ugglas
i den mening, att ordet sapttelige har afseende
på de fyra Stånden samfäldt. Vill man gö*
ya denna tolkning af bokstafven, till förmån
för en sund slutkonst, bör äfven det tillägg
ske, att ett minimum af erforderligt antal Ledamöter
bestämmes. Eljest kunde hända, att
ett mål blef afgjordt af fyra personer, eller en
af hvarje Stånd. Om Utskottets Ledamöter
an äro fulltaligt närvarande, så kail det härr
-
39 6 Den 27 September f. ml
da, att somliga äro jäfviga, ock att samtelige
icke för den skull kunna i målens behandling
deltaga. Afven derföre fordras en tolkning
af ordalydelsen.
Friherre Cederström: Till en början får
jag till besvarande af den anmärkning att mitt
förslag skulle vara stridande mot Grundlagen,
upplysa att, om något sådant af mig blifvit
giordt, detsamma icke ens kunnat här upptagas;
ty frågor om Grundlags-förändringar fd
icke här väckas. Jag har blott åsyftat en utväg
för Ridderskapet och Adeln, att kunna
tillämpa det nya stadgandet.
Hvad Herr Tham anfört, om permission
på tre veckors tid, står icke att förena med
ordalydalsen i 79 §. i Riksdagsordningen, der
det heter, att nytt val skall äga rum vid sådana
tillfällen. Frågan bör i alla fall till Riddarlms-Utskottet
öfverlemnas, för att få en
plats i RiddarhusOrdningen.
Herr Grefven och Landt - Marskalken förklarade,
att den af Friherre Cederström väckte
fråga borde, såsom redan begärd på bordet,
derstädes förblifva hvilanda till pästa
Plenum.
Den 27 September /. m. 397'
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till Tre eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
Q. J. Lagerheimi
Lördagen den 2? September»
Plenum klockan 5 eftermiddagen:
Företogs val af 8 Suppleanter uti Föri
stärkta StatsUtskottet, och befunnos vid valförrättningens
slut klockan tre qvart till 8 eftermiddagen,
följande Herrar dertill hafva blifvit
utsedde:
398 T)en 2 7 September e. nr
N:o 1033. Herr Hammarhjelm, Carl Fr6«
dric, 88 rötser.
N;o 814. Herr Gyllenhaal, Lars Herman.
81 röster.
Nu 25. Grefve Wachtmeister, Hans,
80 röster.
N:o 335.' Friherre von Döbeln; Fullmägtig
Herr Franc Sparre, Bengt Erland, 80
röster.
N:o 87. Herr Stråle af Öknaholm, Nils
Wilhelm, 79 röster.
N:o 1418. Herr Ädelberg; Fullmägtig
Herr Danckwardt, Gustaf Magnus, 79 röster
No
246, Friherre Manderström, Adolph
Ludvig, 76 röster.
N:o 21 G. Friherre Bibbing, Fullmägtig
Herr Flach, Eric, 67 röster.
Justerades PleniProtocollen för deri 20
Julii eftermiddagen och; för den li Julii förr
middagen.
Den 27 September e. m.
Grefve Horn, Claet Fredric, hade inlemna!
ett så lydande anförande:
(Se Bilagan Nto 1.)
Justerades PleniProtocollen för den 11
Julli eftermiddagen, den 12 Julii för- och.
eftermiddagarne, den 14 Julii-för- och eftermiddagarne,
samt den 15 Julii förmiddagen.
Friherre To l, Gustaf Philip, hade inlem*
nät ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se Bilagen N:o 2.)
Justerades PleniProtocollen för den 15
Julii eftermiddagarne, den 19 Julii för-och eftermiddagarne,
den 22 Julii för- och eftermiddagarne,
den 59 Julii för-och eftermiddagarne,
samt den 1 Augusti förmiddagen.
Upplästes och lades bordet följande från
hedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden:
400
Den 27 September e. m. j
Frän StatsZJtskottetl
Af dea 20 dennes:
3ST:o 478. I fr aga om Krono Utskyldernes
debiterande och qvittering med mera.
N:o 479- I anledning af Kongl. Majas
Nådiga Remiss, i fråga om Begrafningshjelp
efter Capitai nen Carl Åke Sabelfelt.
N.-o 480. I anledning af gjord anmärk
ning
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
, i fråga om Accords-ersättnings*utgifvande
till Öfverste Silfverskjöld.
Nio 48g. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss på Olof Söderbergs underdåni
ga
ansökning om nedsättning uti Arrendet för
betesmarken Rebbelberga Broar i Christianstads
Län.
N:o 4go. X anledning af väckte Motioner
om Passevolance-afgiftens upphörande eller
nedsättning.
N:o 491. I anledning af gjorde anmärki
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
om fastställande af en årlig underhållgsumma
och EnkeSäte för Hennes Kongl. Höghet
Kronprinsessan, i händelse Hennes Kongl.
Höghet blefve i Enkostånd försatt.
N:o 49*.
Den 27 September e. m. 401
N:o 492. Angående Riks-Ståndens olika
beslut, uti frågan örn anslående af ett årligt
arfvode för ÖfverDirecteuren Schwartz.
N:o 493. I anledning af återremiss, uti
frågan om anslag af Allmänna Medel till repa
ration s-kostnader å Kongl. Svea EifGardets
C assern.
K:o 494. Ofver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut tneddeldte Betänkande, angå*
ende de för beklädnaden vid Nerikes Regemente
anslagne Hemmans>räntorne,
Frän Stats- och Bevillnings-Utskotten:
Af den 20 dennes:
Nto 488. I anledning af väckt fråga om
alla Tullumgälders liqviderande i Svenskt
Mynt.
Frän Stats• samt Allmänna Besvärs• och OeconomieUtskotten.
Af den 20 dennes:
N:o 484. I anledning af gjorde anmärk*
ningar vid Utskottens förut meddel te Betanleande,
öfver frågan om förseglade anbuds afskaffande
vid Entreprenad-Auctioner.
Ridd. och Ad. Fröt. ,VIII Sand* £6
Den 2 7 September e. m.
Af den 15 dennes:
N:o 486. I anledning af väckt Motion,
örn ändring uti de, angående Mörums KronoXiaxfiske,
utfärdade Författningar.
N:o 487. I anledning af väckte Motio
ner
om upprensning af Clara sjön.
N:o 495. I anledning af väckt Motion,'
om utgörande af Stora Barnhusets i Stockholm
anslagne KronoTionde.
Njo 496. I anledning af väckte Motio
ner,
rörande Indelta GavaJleriets, samt RoteBåtsrnännens
beklädnad, Eqviperirig m. m.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Jjagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 27 September *823.
S. I). Vid förnyad föredragning af Constitu*
tionsUtskottets den 17 dennes under Nhs 51 och
52 afgifne, samt den 25 derpåföljde eftermid*
dagen på bordet lagde, a:ne Memorial, innefattande,
det förra föreslagne tillägg i 7 Momentet
x § och 4 Momentet 2 §. Tryckfri
hetsFörordningen,
samt det sednare förslag
Den 27 September e. ni. 403
till ändring i 63 §. RegeringsFormen; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att berörde
förslag, till den behandling 56 §. Regerings»
Formen föreskrifver, godkänna. Ut Supra.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls BancoUtskottets
den 20 dennes under N:o 56 af»
gifne, samt den 25 derpåföljde eftermiddagen
på bordet Iagde, Memorial, rörande en af Casseuren
vid Stockholms Stads AuctionsVerk P.
M. Roström gjord anhållan om utbekommande
af 2000 R.‘dr, som till en Bankens Casseur, mot
serskildt Recipisse, blifvit aflemnade. Ut Supra*
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt.;
kiljdes klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolii
O. y. Lagerheim.
Tisdagen den 3o September,
Plenum klockan Nio förmiddagen.’
Upplästes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUtskottets insände Förslag
Den 30 September f. m.
till Biksens Ständers underdånige skrifvelser till
Kong!. Majit:
Nio 2lo. I anledning af Kongl. Majit*
Nådiga Bemiss uppå Öfversten G. Silfver»
skjölds ansökning om accords-ersättning.
Nio 311. Börande verkställd granskning
af redogörelsen för de till Veneriska smilianS
hämmande anslagne medel,
N:o 212. Angående Militair • Undervis*
nings - Verket.
Herr von Hohenhausen, Michäel: Sedan gersom
den nu justerade och godkände underdåniga
skrifvelsen N.o 212, är upplyst, att 3ine
Stånd antagit ÖeconomieUtskottets Betänkande
om KrigsAcademien, hvaraf följer, att Biksens
Ständer beslutat att till H. M, Konuni
gen ingå med en underdånig anhållan, att
Militair Verket i hela sin vidd och omfattning
måtte af sakkunnige män undersökas jemi
te de Mili faire. un der visnings-anst a It er ne; så
lärer Utskottet icke kunna förändra sitt beslut,
i anledning af Bidderskapets och Adelns
återremiss i ämnet, hvilken, föranledd af Friherre
Björnstjernas förslag om en gemensam
undersökning af de Civila och Militaira BaroVerken,
hade till föremål att verka på Utskottets
öfvertygelse till antagande och föreslående
deraf. Då jag är öfvertygad att, .för att
i denna väg åstadkomma någon verklig och.
Stor nytta för Fäderneslandet, åtminstone en
Den 30 September f. m.
40 5
liktidig undersökning bör ske af de civila EäroVerken;
så får jag, med stöd af den rätt 56
§. BiksdagsOrdningen tillägger, att väcka ny
Motion, vördsamt hemställa, att de Civila EäroVerken
måtte i hela deras vidd och omfattning
af sakkunnige män undersökas, för att
intill nasta Riksdag sätta Riksens Stander i
tillfälle att öfverskåda det hela uti ett sammanhang,
samt föreslå och vidtaga de åtgärder
i denna väg, sorn för Fäderneslandet finnas
nyttigast, och hvartill mer än tillräckliga
medel torde förefinnas,
Af Friherre Anckarsvärd har redan under
Riksdagen blifvit påmint, att Riksens Ständer
härom anhöllö vid 1809 och 10 arens
Riksdag uti en underdånig skrifvelse af den 2
April 18x0, som visserligen haft den nyttiga
påföljd, att Gymnasier och lägre undervisningsverk
blifvit granskade, och en ny Skol-ordning
utfärdad; men till Universiteten, hvarest Statens
tillkommande Embetsman utbildas, har
denna undersökning icke fått sträcka sig, och.
likväl torde dessa förtjena den största uppmärksamhet,
hvartill anledningar kunna hämtas
vid deras jemförande med Europas berömda
Universiteter, hvarutaf få lära äga så stora
medel-tillgångar, som Upsala Academie.
Jag har så mycket mera trott mig förbunden
till denna framställning, som det synes
mig af högsta vigt, att icke åter en tid
af 5 år eller den för en Academisk Cours erforderliga,
ina utan ökad nytta gå förlorad;
Deri '30 September f. ni.
De liberala tänkesätt, som af Utskottet städse'
blifvit yttrade, ge mig hopp att denna Motion
icke med ovilja af Utskottet skall emottagas,
helst jag är öfvertygad, att den icke skall borttaga
någon betydlig del af en för Utskpttet§
pfriga göromål dyrbar tid?
jLades på bordel?
Upplästes till justering och godkändes Ext
peditionsUtskottets afgifne, samt den 27 dennes
förmiddagen på bordet lagde, förslag till
4> 5» b. 7 °cb 8:de §§. af BiksdagsBeslutet.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
85 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
Frän
StatsUtskottetl
Af den 20 dennes:
N o 476. Angående Revision af Mant*r
facturDiscontFondens föryaltning och rakenskaper
för år i83 2.
Frän Lag~ samt Allmänna Besvärs• och OeconomieUtskotten:
Af
den 17 dennes:
Ben 30 September f. m. 407
N:o i84. I anledning af väckt fråga orri
Utfärdande af en Författning, som bestärnmep
ordningen för stadfästelse och ändrings-sökande,
i afseende pä af Landtmätare verkställde
gärdesgärds-delningar.
Nto 185* Angående vackt fråga om Lag-;
forts beviljande å sådane Lägenheter, sorn blifvit
inköpte, för att derå uppföra Mechaniska,
^inrättningar.
t
frän Allmänna Besvärs- och Oeconorniez
Utskottet:
Af den 15 dennas?
N:o 186. I anledning af uppgifvit Förslag
till förändrade grunder för ett nytt be-,
skattnings-systemf
Företogs till pröfning Bevillnings-; samt
Allmänna Besvärs- och OeconornieUtskottens
den 15 dennes under Nto 4oafgifne, samt den
derpå följde eftermiddagen på bordet lag*
de, Utlåtande, i anledning af gjorde Motioner,
om upphörande af bötes.ansvar för de skattskyldige,
sorn från KronoUppbörds - stämmor
och af Regements-skrifvare utsatte Uppbörds*
möten förfallolöst uteblifva.
Herr Ribbing, Arvid: Den föreslagna
*408 T)en 30 September f, m.
nedsattningen ifrån en Riksdaler till tolf skil -  lingar af böterne för uraktlåten inställelse vid
Uppbörds• stämmor, skulle jag för min del
tro vara mindre rimlig och rigtig, derföre att
dessa boters belopp sällan öfvergår räntan för
den tid, man underlåtit ait erlägga sine utskylder.
Skola böterne qvarstå, så böra de
åtminstone vara sådane, att de göra någon
verkan. Och om det vite af en Riksdaler,
som sedan långliga tider varit bestämdt och
efter ett försämradt myntvärde oförändradt
qvarstått, nu ytterligare nedsättes, blir det otvifvelaktigt
utan allt ändamål. På dessa skäl
tillstyrker jag afslag å denna del af Betänkandet,
hvilket jag 1 öfrigt gillar.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Tvärte;
mot hvad den sist Talande Ledamoten yttrat
och tillstyrkt, skulle jag tro, att jemväl de
böter af tolf skillingar, som man nu vill bibehålla,
borde afskaffas; ty den, som uteblifver
ifrån Uppbörds-stämman, blifver ju tillräckligt
straffad genom lagsökningen för utskylderne.
Och då Allmänna Lagen tillåter en
anklagad att neka för brottet, utan serskildt
straff för nekandet, tyckes det af samma ana»
logie, att icke något serskildt straff borde för
uteblifvandet ifrån Uppbörds-stämman ega
rum, helst all den upplysning, som erfordras,
vinnes genom sjelfva uteblifvandet, nemligen
att den skattskyldige förklarar sig icke kunna
eller icke vilja betala, och följaktligen gör sig
förfallen till utpantning.
Den 30 September f. m. 409
Jag får således hemställa, att Betänkandet
må bifallas, eller ock, att de nu föreslagae
böterne af 1 St sk. äfven må afskaffas.
Grefve Posse, Arvid: I anledning af Herr
Ribbings yttrande, torde jag fa upplysa, att
den i Betänkandet föreslagne nedsättning af
boterne ifrån en Riksdaler til! tolf skillingar
ingalunda har afseende på Uppbörds-möten i
allmänhet, utan blott å deni, sorn af RegementsSkrifvarne
hållas. Vid öfriga, vanliga, Uppbörstämmor
är bötesbeloppet för närvarande icke
högre än tolf skillingar, och Utsi otten hafva
trott detta belopp jemväl i förra fället vara
tillräckligt, helst likhet synes här äga rutn vid
båda händelserne.
På grund häraf tillstyrker jag, att Betänkandet
må bifallas.
Herr Ribbing: Jag var visserligen icke
okunnig om det förhållande, Grefve Posse nu
omnämnt, efter som jag nyss hört Betänkandet
■uppläsas. Men frågan är likväl om Uppbörds-,
möten , och vid sådane måste förhållandet va.
xa enahanda.
Herr Cederschjöld har trott den Skattä
skyldige vara nog straffad genom den utmätning
han undergår, men denna senare innefattar
i så måtto ej något straff, som betalning för
utmätnings-kostnaden icke eger rum, då utmatning
verkställes för Krono.restantier,
410
Den 30 September f. m.
Herr Cederschjöld: Jag Ian ej förest älla
mig, att Uppbördsmannen vinner något annat;
genom den Skattskyldiges personliga insta!lel~
se, än ypplysning deram, att denne icke kan
betala*
Jag skall dock förmoda, att utebljfvande
ifrån stämman upplyser alldeles datsamma; och
om, till ytterligare ordning, en viss tid utsattes
till exempel klockan 12 å dagen, efter
hvars förlopp den Skattskyldige ausåges icke
hafva sig inställt, behöfde icke Uppbördsman*?
nen försumma sin tid genom yäntning, eller
den Skattskyldige genom personlig inställelse,
Hvartill skulle då pligten tjena, om icke för
att lägga sten på bördas*
Herr Ribbing: Visserligen vöre det erf
genväg, att slippa betala sina utskylder derigenom,
att man icke inställde sig vid Upp-?
börds-stämman, och alltså ansåges vara oförmögen
aft desamma erlägga. Men detta kan emedlerrid
icke vara händelsen här* då fråga
egenteligen är pm Hemmans-egares räntor, och
alldeles icke om fattige personer, sådane, sorn
senare delen af Betänkandet omtalar.
Herr Jåunck af Rosenskjöld > Eberhard: Onf
jag icke hört galet, hvad Herr Bibbing nyss
yttrade, så är hans tanka, att utmätningskostnaden
icke besalas af den, sorn blir tvungen att
erlägga sina Skatte-restantier, Jag kan dock
intyga , att medellöse Torpare fått* i och för
Den 3° September f. rri‘
dylik omkostnad betala större summa, än dpn
man hos deni utsökt.
För min del tillstyrker jag sälecjas bifall
till Fetänkandet,
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorda
propositiotj till bifall af Fevillnings- och Oeconomie-Utskottens
förevarande Utlåtande; hvilr
jlten proposition med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo Stats- och Banco Utskott
itens den 23 dennes under N:o 475 afgifne,
samt den 25 derpå följde förmiddagen på bor.,
det lagde, Memorial, med anmälan, att Herrar
Fullmägtige öfver Banken och RiksgäldsContoiret,
genom ProtocoIlsUtdrag af den 1 7 dennes
kallat Herr Förste ExpeditionsSecreteraren
J. H. Richert, att JustiiiieOmhudsmanS'
Etnbetet tillträda.
Grefve Hard, Carl Gustaf, hade inlgrpnat
ett sä lydande Memoril 5
(Se Bilagan N:o 1.)
Friherre Cederström, Jacob , anhöll, att Stats»
och BancoUtskottens förevarande Memorial måtte
ytterligare hvila på bordet till nästa Plenum,
4 t 2
Den 30 September /• m.
Friherre Toll, Gustaf Philip, och Herr
Roos, jonas Emanuel, förenade sig med Friherre
Cederström.
Herr Grefven öch LandtMarskalken förklarade,
att den af flere Ledamöter salunda gjor.
de anhållan, att Stats- och Banco-Utskottens
ifrågavarande Memorial , matte ytterligare hvila
på bordet till nätsa Plenum, icke kunde enligt
49 §. RiksdagOrdningen förvägras.
Herr Stråle,- Nils Wilhelmi I anledning af
dea anmälan, sorn af Stats- och Banco-Utskotten
blifvit gjord derom, att Fullmägtige uti
Banken och RiksgäidsContoiret, uti JustitiasO
mbudsmansEmbeiet insatt den af Riksens
Ständer till JustitiasOrnbudsmannens efterträdare
utsedde man; meri att någon ny Suppleant
icke genast blifvit af Fullmägtige utvald, får,
med stöd af 56 §. Riksdagsordningen, och i
afseende på den således under Riksdagen ti.
made händelse, jag väcka Motion om ändring
uti 26 §. af JustitiasOmbudsmans Instruciionen,
Henna §. innehåller, att Fullmägtige genast böra
utse Suppleant, för att efterträda JustitiesOmbudsmannen,
Anledningen till detta stadgande har efter
alla anledningar varit det af Lagstiftaren
afsedde ändamål, att JustitiasOmbudsmansEmbetet
aldrig rnåtte komma att stå ledigt, utan
att alltid en Suppleant måtte finnas, som, i
händelse Justitieombudsmannen afginge, kun<1®,
utan omgång inträda i Embetets utöfning.
Den 30 September f. m.
413
Dä likväl d en meddelade föreskriften för Fullmägtige
icke blifvit efter bokstafven verkställd,
och nu mera icke lärer kunna användas, anser
jag för min del något bestäthdt stadgande för
det närvarande icke finnas, huru med val af
Suppleant bör tillgå. Så väl af denna anled*
ning, sorn att det synes närmare öfverenststäm
rna
med Grundlagens anda, att, då val till
Suppleant bör anställas, och Riksens Ständer
äro församlade, och sjelfva kunna utvälja Suppleanten,
sådant val bör förrättas, på sätt 98
§. RegeringsFormen i allmänhet stadgar, får
jag föreslå följande tillägg uti 26 §. af JustitiaeOmbudsmans
Instructionen: Afgår , under varande
Riksdag, och förr än dag till densämmas
afslutande blifvit utsatt, den till J ustidaeOmbuds-'
mannens efterträdare utsedde person , eller varder
till verkelig JustidaeOmbudsman förordnad, förhälles
med nytt val, på sätt 97 oclt 98 §. Reger
ringsFormen och 63 §. Riksdagsordningen utstaka.
Denna Motion torde få hvila på bordet,
för att sedermera remitteras till ConstitutionsUtskottet,
som haft befattning med Justitisel
Ombudsmans Instructionens uppgörande. Antages
detta tillägg af Riksens Ständer, och varder
af Kongl- Majit godkänd, torde hinder ej
vara, att sedermera företaga val af Justitise»
Ombudsmannens Suppleant.
Lades på bordet.
4U
Den 30 September f. m.
Företogs till pröfning Stats* och BancoTJtskottens
den 23 dennes under N:o 57 afgifne,
samt den 25 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, med anmälan otn
de af Riks-Stånden fattade serskilte beslut,! anledning
af Utskottens hemställ anden, rörande
Fikets penninge-väsende och de dermed geinensoap
ägande ämnen, tillika med förslag till
sammanjämkning af de dervid förekommande
skiljaktigheten
Herr Grefven och LandtMarsRaikeri hemställde,
om icke, enär Utskottens Betänkande innefattade
åtskillige puncter, hvarje punct finge
särskildt för sig företagas och pröfvas.
Bifölls.
Första oell Andra Puncterhé ansagos leks
erfordra' någon åtgärd.
Tredje Putictert.
Herr Grefvén odli LandtMarskalken hemställ-4
de, om Ridderskapet och Adeln behagade, under
förbli,fvandé vid dess, 1 afseende å denna
punct, förut fattade beslut, godkänna den af Utt
skotten föreslagne voterings-proposition.
Ropades Ja.
Fjerde Puncten ansågs icke erfordra någon
Den 30 September f. m. 415
Femte Pujicten.
Herr Stråle, Nils Wilhelmi Da de förena»
da Utskotten i HufvudBetänkandet hemställt,
att den årliga Capitalafbetalningen å StatsVerkets
skuld , af 150,000 R:dr måtte fortfara,
sökte jag visa , att denna summa verkeligen
borde komma Banken till godo , och blifva
oförändrad bibehållen; men detta lärer icke kunna
ske, om denna summa skal! utgå till allmänna
företag, på sätt två Rikstånd nu beslutat,
Det tyckes vara stridande emot sunda
principer, att först pålägga folket skatt, för att
anskaffa penningar att göra afbetalning på cäpia
talet af Statens skuld till Ranken, och sedermera
skänka borrt den till allmänna arbeten.
Det vore då otvifvelaktigt redigare, och bättre
utvisande sanna för hållandet, att afskrifva skulden
till Banken, och af Bevillningen directe göra anslag
till allmänna arbeten.
Nu hafva emedlertid tvenne Stånd beslutat,
att till allmänna företag bortskänka summan
; och i sådane omständigheter tror jag det
vara bäst, att Ridderskapet och Adeln för bli fver
vid dess i detta fall förut vidtagne beslut,
med det tillägg, att de ifrågavarande 150,000
B:dr, må, såsom Apdra puncten ornförmäler,
användas till uppköp af silfver- Det kunde
eljest hända, att i fall ej medlen kunde disponeras
till silfverköp, de skulle komma att utgå
till Canal-arbeten; och det är derföre som jag
anser härmed böra förhållas likasom med de i
Andra puncten nämnde summor. Jag anhål,
ler således om proposition å detta tillägg.
416 Den 30 September f. m.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Jag har te*
dan förut vid detta tillfälle fästat Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet å vådan af
det utaf de sammansatta Utskotten föreslagne
alltför stora silfver - uppköp. Enligt andra
pancten utgör det till detta ändamål dispone*
rade beloppet 266,000 R:dr, och efter 5 punCten
skulle ytterligare 150,000 R:dr tillkomma.
Jag hemställer, huru en så stor silfver*
upphandling skulle kunna ske, utan att betydligt
stegra coursen. Om åter, såsom andra
puncten föreskrifver, Uppköp af silfver icke
finge äga lura, när coursen stiger, skulle ju
följden blifva, att penningarne komrrso att ligga
utan nytta, åtminstone om Ridderskapets
och Adelns beslut härvid blef det gemensamma.
Jag hemställer emedlertid, huruvida det
kan vara förenligt med en sann hushålls-princip,
att å ena sidan använda stora summor af
sina penningar till silfver-uppköp, oell å den
andra pkä sin skuld. Jag skulle tro det va*
ra lämpligare, att Ridderskapet och Adeln
förenade sig i BorgareStåndets beslut, att använda
de ifrågavarande 150,000 R:dr till ali*
manna arbeten. Sedelstocken skulle då ej ökas,
ty obligationerne kunde i sådant fall minskas.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard: Jag
har ifrån början, och redan vid den sistförflutua
Riksdagen, föreslagit den nu beslutade inyexlingen
?f silfver mot nya sedlar; men jag
är
Den 30 September f. ni. "417
är lilsa sa mycket emot det föreslagna uppkö'
pet af silfver för Hankens behållne vinst, så
väl på de grunder Friherre Björnstjerna anfört,
som äfven emedan jag anser denna sist»
nämnde mesure skadlig både för Capitalistec
och Gäldskyldige: nemligen i början för de
förre, genom coursens möjliga höjning deri*
genom, att efterfrågan af Hamburger Banco
blir större, och i längden för de senare, enie»
dan silfverfonden derigenom i längden och.
efterhand ökas, utan att sedelstocken derjemte
tillvexer.
Herr Stråle' Jag får fästa uppmärksamhet
ten derå, att frenne Stånd redan beslutat, att
Capital-afbetalning å StatsVerkets skuld till
Banken skall äga rum. Denna fråga är således
afgjord. Det återstår blott att bestämma,'
huru medlen skola användas. De förenade
Utskotten hafva föreslagit, alt de måtte disponeras
till uppköp af silfver, derföre, att de
annars icke skulle komma Banken till godo,
och att sedlar såmedelst skulle för silfret utgå
i rörelsen. Derigenom förenades Bankens
consoliderande med afsigten, att bibehålla den
nuvarande sedelmassan i rörelsen. Men skuls
le åter de 150,000 R:dr, såsom BorgareStåndet
beslutat, användas till allmänna arbeten och
företag, blefve Banken i sjelfva verket i saknad
af den beslutade Capital - afbetalningen*
Jag tror likväl att de farhågor, Friherre
Ridd. och Ad. Prat .VIII Band.
^i§ Hen 36 September f. m.
Björnstjertta yttrat för ett blifvande silfveruppköp
icke 1111 mera kunna komma i fråga,
sedan förslaget i denna del är bifallit, och
jag föreställer mig, att faran icke eller blir
serdeles stor deraf, att penningarne tomine
att ligga utan nytta, enär BancoBullmägtige
få sig, uti det reglementariska, uppdraget, att,
1 händelse silfver-upphandling ej kan ega rum,
Ida i Stället uppköpa Obligationer. I sådant
fall utgå sedlarne i rörelsen, och Banken får
Blott en ökad fordian hos StatsVerket, —
Jag förnyar således min anhållan, att vid
'jVte puncten må göras det tillägg, att med
ifrågavarande 150,000 Bhlr må förfaras lika
30m med den i a puncten omnämnda summa,
nemligen, att penningarne Icke komma att
qvarligga i Banken, utan utgå i rörelsen, antingen
till uppköp af silfver, eller till upphandling
af StatsÖbligationer. Annars skulle
de möjligen blifva liggande i Banken, och detta
är visserligen icke någons mening.
Uerföre anhåller jag om proposition å
^terörde tillägg, hvilket uppfyller det ändamål,
aom synes utgöra allas önskningar , men
tillika förekommer det sig sjelf motsägande
heslutet, att göra afbetalningar till Banquen,
och sedermera bortskänka samma eapital-summa.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag är till det
mesta förekommen af Herr Stråle, Trenne
JUkg-Stands beslut har redan afgjort, att 150,000
Btdrj årligen skola å Statsverket» skuld till
T)m 5,0 September f, m> 41$
Banken inbetalas. Någon jemkning uti detta
beslut kan således icke ega rum. Det blix
derföre nu endast fråga om användande af den.
na Capital afbetalning, oöh *1 detta afseende instämmer
jag med Herr Stråle.
Jag tror derjemte, att de öfrige RiksSiånden
få genom ett sådant tillägg, som det
af Herr Stråle föreslagne, vidard tillfälle att
öfverlägga om summans användande, när de
reglementariska föreskf ifterne rörande Andra
puncten förekomma.
✓
Hvad beträffar den fara, friherre Björnstjerna
tror sig se uti up}>köpet af silfver, så
Sr densamma lika mångå gånger yrkad, om vederlagd,
Friherre Björnstjernas ord folio sålunda,
att det vöre origtigt, att på ena hållet
för sina penningar uppköpa silfver, och sedötV
mera på det andra hållet låna.
Här förekommer likväl den skiljaktighet,
att det icke är samrnå person, söm i bada fallen
handlar. ^Man kan ej Säga, att det är Statsverket
som uppköper silfret; ty det är Banken,
och man kan lika litet påstå, att det äe
Banken, sorn lånar, ty det är Stats Verket. De
äro två alldeles olika personer; ot‘h den énö
har ej rättighet att disponera dén andras pén-*
ningar. Men Banken har förbindelser till hvaf
och en , sorn har dess sedel i Sin hand; och
man måste skilja emellan de båda personérhe,
om man vill utreda saken, i stället att inveek*.
Z, - «- - • • ■- - - - - —
la den
-
Den 30 September f. m.
Skulle Ridderskapet och Adeln ej vilja
instämma i Herr Stråles mening, så får jag för
min del anhålla, att Högloft. Ståndet måtte
qvarblifva vid dess redan fattade beslut, att för
de ifrågaställde 150,000 R:dr uppköpa silfver,
emedan, om Ridderskapet och Adeln vidhåller
detta beslut, Ståndet åtminstone skall hafva
den fördel, att hela verlden ser, att Svenska
Riddarehuset ej velat rubba Bankens förhållanden,
utan snarare i möjligaste måtto stärka
den och dess credit. Och må då de öfrige
Riks-Stånden taga på deras räkning följderne
af att gripa med båda händerne i Bankens Cassahvalf,
såsom innehöllo de besparde StatsMedel,
i stället att de innehålla Sedelinnehafvarnes
egendom.
Friherre Björnstjerna ’• Ö/n den i Ändra
puncten omförmälda summan till uppköp af
silfver icke kunde för ändamålet användas, skulle
beloppet till nästa Riksdag utgöra Två millioner.
Alla till Canal-arbeten med mera erforderlige
anslag bestiga sig till endast i,goo,ooo
Riksdaler; och jag hemställer alltså, huruvida
det kan med sann och klok hushållning instämma,
att hafva två millioner liggande ofrukt-1
bara, under det man utgifver Obligationer, för
hvilka man betalar ränta. Denna ränta måste
nödvändigt blifva en ren förlust.
Herr Munck af Rosenskjöld : Det torde tilllåtas
mig att få fästa uppmärksamheten å skilnaden
imellan uppköp och invexling af silfveiy. Det
förra bringar in silfver i Ranken, utan att nå
-
Den 30 September f. m>
gon ny sedel för det uttages, och ökar sålunda
blott SilfverFonden, men minskar Sedel-stocken,’
då deremot den senare eller invesdingen bringar
in silfver mot nya sedlar, men dock i en
för Bankens SilfverFond förmånligare proportion
än den, som förut befinnes emellan Silf;
verFonden och den utsläppta Sedelstocken.
Den, som med mig delar Öfvertygelse!!
om nödvändigheten , att bereda en tillökning
af SedelCapitalets numeraire med bibehållande
af dess silfver-värde och af Bankens soliditet,
kan ej annat än motsätta sig förslaget, att använda
en större summa till sifver-uppköp;
helst ju mera silfver köpes in i Banken, desto
mindre återstår i landet till ofvannämde
invexling mot nya sedlar.
Här har blifvit sagdt, att hvad Friherre
Björnstjerna nyss yttrade, blifvit förut vederlagdt.
Men man måste göra skillnad emellan
vederläggning och försök till vederläggning.
Det är blott erfarenheten, som kan vederlägga
i financiella tvister; och jag våger säga, att
de yttranden, jag vid förra Riksdagen i financerne
framställde, val då blefvo af FinanceUtskottens
samt flere Ledamöters yttranden
motsagde, men icke af framtiden eller utgången,
och Friherre Björnstjenas skola ej heller,
blifva det.
Herr von Hohenhausen, Michaell Skillnaden
torde , efter mitt begrepp , icke vara så stor
emellan de båda förslagen, antingen att anvan
-
Den 30 September f, m*
da summan till fullgörandet af de arbeten,
sorn enligt Riksens Ständers beslut skola nied
Rankens gevinst verkställas, eller att använda
penningarne till silfver-uppköp , samt för bri*
sten utgifva Obligationer, som i framtiden skoIg
ined Bankens gevinst inlösas,
Det vöre således blott räntan, som ginge förlorad,
i den händelse att silfver uppköp ej kan
ega rum* Men då det tillika blir för Ranken
både en möjlighet och en skyldighet, att, i
den mon silfveruppköp ej kan verkställas, inlösa
StatsObligationer, besparar ju Ranken denna
ränta, och jag skulle derföre tro, att Ridderskapet
och Adeln icke behöfde frångå sitt
första beslut i ämnet, att nemligen för capitalafbetalningen
å StatsVerkets skuld uppköpa
silfver.
Det är således mera för att bibehålla bestämd
klarhet i räkningarne, och för att utmärka
, att man följer en viss princip, än för
att åstadkomma någon skiljagtighet i behandlingen
af frågan , som jag tillstyrker att Ridderskapet
och Adeln må qvarblifva vid dess
förra beslut rörande förevarande punct, med
det tillägg, Herr Stråle föreslagit.
Herr Lefrén: Jag ber om ursägt, att jag
i korrthet besvarar Herr Munck af Rosen*
skjölds anmärkning, som tycktes vara rigtad mot
min egenkärlek. Det var ej af öfvertygelse
om min egen infallibilitet, sorn jsg yttrade, aft
Friherre Rjöjrnsijernas farhåga for silfver-upp
-
peg ja September /• w.
4*3
köp blifvit vederlagd. Det var icke eller derföre,
att jag sjelf försökt att vederlägga dea?
men jag grundade mitt yttrande derpå, att då.
Ridderskapet och Adeln fattat det beslut i af«
seende å silfver-uppköp lör Bankens räkning, att
de anslag, som i Andra och Femte punctee*
ne omtalas, borde användas till nämnde ändamål,
jag för min del trodde, att Ståndets pluralitet
vederlagt farhågan ; och det var således denna,
pluralitet ■— icke min egenkärlek , sorn öfvertygade
mig, att Friherre Björnstjerna var
vederlagd,
Herr von Hartmansdorff, August'- Jag fruk.
tar, att närvarande öfverläggning fortgått estan
eger.teligt ändamål. Örn Ridderskapet och
Adeln nu åter skulle debattera igenom FitisnceBetänkandet,
och möjeligerr äfven derom votera,
ser jag ej, hvartill det skulle tjena, stt
redan hafva pröfvat det ; emedan alla fyra
Stånden möjligtvis kunde fatta nya, med de
förra olika beslut,.
Meningen med förevarande Betänkande
kart endast vara, att gifva tillkänna Standert*
beslut i hvad de ärq skiljaktige, och att föreslå
votedngs-propositioner till deras sainmanjiemkande
genom Nämd.. Jag får derföre tillstyrka,
att Ridderskapet och Adeln, utan att
fortsätta discussionen såsom onyttig , endast
behagade pröfva voterings-propositionerne; och,
hvad denna punct beträffar, bifalla Herr Stråles.
förslag, hvilket icke innefattar någon än*
<lriug af Ridfjerskjpe.ts och ^A-tlelns förut vi.<i*
Den 30 September f. rm
tagne beslut, utan blott innebär ett förtydligande
deraf.
Herr Muncl af Rosenskjöld: I anledning
af hvad Herr Lefren senast yttrade, får jag
endast förklara, att då han anser pluralitetens
mening vara en vederläggning af en motsatt
mening, jag icke har något vidare att erinra,
serdeles som han derigenom sjelf medgifver
sig flera gånger hafva på detta sätt blifvit ve*
derlagd. Men skulle ej Ridderskapet och Adeln
vilja afslå proiectet att använda de
350,000 R:dr endast till silfverköp, så måste
jag begära votering.
Herr Stråh: Som jag tyckt mig finna, hafva
åtskillige Ledamöter icke riktigt fattat den
förevarande frågan. Den af de förenade Utskotten
anmälda skiljaktighet emellan RiksStlndens
beslut rörande 5 puncten består nemligen
deruti, att Ridderskapet och Adeln biföll,
att capital*afbetalningen å StatsVerkets
skuld finge användas till silfveruppköp. PresteStåndet
beslöt, att capital-afbetalningen skulle
ega rum, men tilläde, att den borde utgå till
allmänna företag, hvilket, efter min tanka, föranleddes
af den förmodan, att Banken i stället
skulle få en motsvarande fordran hos andra
auctoriteter: BorgareStåndet beslöt åter,
att medlen skulle i lånväg utgå till åtskilliga
städer; och BondeStåndet afslog för dess del
all inbetalning af StatsVerkets skuld. Säledes
uppkommo fyra olika åsigter.
Den 30 September f. m. 425
Hvad jag yttrade, hade blott till syfte*
mai, att Hankens capital icke skulle skänkas
bort; hvilket synes stridande mot ali rättvisa,
sa länge Banken ej sjelf fullgör sin betalnings-skyldighet,
och den summa, man vill
bortskänka, ej utgör någon Bankens vinst.
Derföre tillstyrker ja^ ett förtydligande
af Ridderskapets oell Adelns förra beslut i
ämnet, och hvarigenom de öfrige RiksStåndens
beslut äfven varda så jemkade, att Bankens capital
icke blifver rubbadt.
Herr von Hohenhausen: Som Ridderskapet
och Adeln redan fattat dess beslut uti förevarande
ämne, att nemligen silfver - uppköp
skall ske, och något jemknings-förslag i denna
del icke blifvit ifrågasatt, tror jag att vi icke
äga rättighet att upprifva ett på lagligt sätt
tillkommet beslut, och kan således icke eller
anse Herr Munck af Rosenskjölds yrkande
lagligt.
Herr Lefrén förenade sig med Herr von
Hohenhausen.
Herr Munck af Rosenskjöld'• Med full tillförsigt
till Herr Grefvens och RandtMarskalkens
bedömmande, får jag till Herr Grefvens
och GandtMarskalkens afgörande hemställa, 7iuruvida
Ridderskapet och Adeln, sedan de Irenne
öfrige Stånden icke förenat sig i samma,
mening, må ega att jemkningsvis frånträda sitt
beslut, och instämma i BondeStåndets, hvar*.
426 Den 30 September j, m.
om jag för min del anhåller. Det är i öfrigt
icke farligare, att Banken eftergifver och afSäger
sig dess fordran hos Staren, än att, på
sätt i gär här å detta rum afgjqrdes, jordbrukaren
ensam kotnmer att utgöra hälften af H,
K. H. Kronprinsens rese- och förmälning^:
kostnader,
♦
Jag anhåller således, att, i händelse Herr
Gretven och I/andtMarskalken ej godkänner
Herr von Hohenhausens mening, votering
må anställas, samt att BondeStandets beslut i
detta fall må utgöra contra-proposition.
Herr Cederschjöld: 73 §. i Riksdagsordningen
medgifver visserligen, att ett Riksstånd
kan frånträda sin mening, då derigenom
möjeligeti pluralitet kan vinnas för någon viss
gak. Men sådant plägar merendels då ske genom
inbjudning från ett annat RiksStånd, Ovanligt
vöre det deremot att i en fråga, der
meningarne äro så delade, som i den föreva»
rande, det ena Ståndet skulle kasta sig på ett
annat Stånds sida , utan att pluralitet deri
genom åstadkommes. Det kunde derföre till
det nesta anses högst oformligt, örn Ridderskapet
och Adeln nu skulle frångå sitt. i ämnet
en gång fattade beslut, helst detsamma är
gå fullkomligt väl grundadt.
Hvad beträffar de flere här fä liche yttranden
örn vådorne af silfveruppkön för Bankens
läkning, äro de redan tillräckligen veder
Den 30 September /. m.
457
lagde. Det är alldeles icke att frukta, att cour»
sen skall falla under j2o ski 11 ingar; emedan
Bankens rättighet och skyldighet, att mottaga
silfver till invexling emot nämnde summa,
leinnar fullkomlig garantie emot etc sådant
fall. Icke eller behöfver man befara, att coursen
genom silfverköpet skall uppjagas öfver
128, emedan invexlingen och uppköpet af
silfver upphör, dåjcoursen uppnått denna punct.
Jag får på dessa och i öfrigt anförde skal
tillstyrka, att Ridderskapet och Adeln må qvarblifva
vid sitt förra beslut; och skulle näppegen
tro, att någon annan proposition kan göras,'
enär ingen pluralitet är att vinna genom ett
upprifvande af berörde beslut.
Herr Munch ef Rosenskjöld l Jag skall utbedja
mig, att få den §. uppläst, som Herr
Cederschjöld nyss anfört.
Sedan 73 §. i Riksdagsordningen, i anledning
häraf, blifvit uppläst, fortfor
Herr Munck af Rosenskjöld: Såsom jag förmodade,
förekommer ej i denna något stadgande
, som säger , att ett Riks-Stånd icke får
frångå ett fattadt beslut, och förena >sig med
ett annat Stånd, så vida ej pluralitet derigenom
vinnes; tvärtom innehåller , att resijN
tatet kan blifva, att frågan till Nämd öfver*
lemnäs. Sådant blefve ock förhållandet bär»
om Ridderskapet och Adeln vill instämma 5:
BondeStåndets beslut. Jag vill dock icke, si
4*8
Deri 30 September f. m.
vida meningarne derigenom kunna förlikas,
motstrida den del af Herr Stråles förslag, som
angår de 150,000 Riksdalernes användande äfven
till andra ändamål, än silfver uppköp.
Om jag nemligen ej irrar mig’, hade Herr
Stråles förslag äfven ett Alternatif, nemligen
att summan skulle vid vissa omständigheter
utgå till amortering af StatsObligationer; och
jag skall icke tveka att derom förena mig med
Herr Stråle, om vi härigenom kunna undgå
votering.
Herr Rosenblad, Bernhard; För min del
kan jag ej inse, huru sammanjemkning är möjelig
emellan tvenne alldeles stridiga och mot'
satta beslut, och jag finner derföre icke någon
anledning, hvarföre Ridderskapel och Adela
skulle uti ifrågavarande fall förena sig med Bon*
deStåndet, destomindre som Ridderskapets och
Adelns beslut nu är i fullkomlig öfverensstämmelse
med den financeplan, vi antagit att
bereda för framtiden större tillgångar för en realisation
, i stället att såsom hittills alltjemt
söka förstöra Bankens utvägar alt verkställa
densamma.
Herr von Hohenhausen : Hvad beträffar Herr
Munck af Rosenskjölds första förslag i detta
ämne, så är motsatsen deraf redan af trenne
Riks-Stånd beslutad, nemligen att 1 50,000 R:dr
skola användas till afbetalning å StatsVerkets
gäld till Banken.
Den 30 September fm. 439
RondeStåndet Eler, uti hvars beslut Herr
Rosenskjöld inbjuder Ridderskapet och Adeln
att instämma, har stadnat i den mening, att
nämnde afbetalning skall upphöra, samt räntan a
skulden icke Vidare beräknas. Det är således tyd*
ligt, att de tre Ståndens beslut i detta fall utgöra
Rikens Ständers. Hvad sedermera vidkommer
det i andra rummet af Herr Munck af Rosen»
skjöld Väckte förslag angående medlens användande,
så innefattar väl detsamma en jemkning,
som icke strider emot de tre Ståndens meningar;
men jag finner för min del icke den
ringaste fördel deruti, och kari på denna grund
ej frångå hvad jag förut yttrat.
Herr Cederschjöld, i Jag skall blott taga mig
friheten nämna , hvarföre jag anser ett Riks*
Stånd icke kunna frånträda sin mening, utan
så vida derigenom vinnes pluralitet. Uti 73
§. Riksdagsordningen stadgas nemligen, att
Riks-Stånden kunna öfver ett jemknings-förslag
dejinitift besluta. Följaktligen måste det
beslut, som då fattas, blifva definitift och gif.
Va bestämd pluralitet åt Riksens Ständers beslut.
Jag skulle derföre näppeligen tro någon
proposition kunna göras till frånträdande af ett
redan fattadt beslut, enär detta frånträdande icke
blir något definitift beslut, så att Ståndens
pluralitet derigenom utgöres.
Herr Munck af Rosenskjöld.- Sedan Herr
Cederschjöld medgifvit, att Ridderskapet och
Adeln kan frånträda dess beslut, sä vida nå
-
43°
Den 30 September f. m?
got ändamål derigenom vunnes, hvilket Herr
Cederschjöld för sin del betviflar, så har jag
icke något annat att tillägga , än att jag tror
det föreslagna beslutet verkeligen icke vara
utan sitt ändamål. Men jag har nu blifvit af
Herr Stråle särskildt upplyst om syftningen af
hans förslag, och i anledning deraf förenar jag
mig också nu i detta förslag, helst detsamma
icke innefattar bestämd föreskrift otn användandet
af de 150,000 R.‘dr, utan tvärtom, att detta
kommer att bero af en framtida reglementarisk
pröfning.
Jag anhåller således om proposition å.
Femte puncten, med Herr Stråles tilläggas.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade»
att, enär den i 73 §. Riksdagsordningen omför*
malde ordjemnkning endast syntes innefatta ett
tillägg till , eller en modification utaf ett re*
dan fattadt beslut, men ingalunda en fullkomlig
öfvergång till ett alldeles motsatt, alltså
och då, efter Herr LandtMarskalkens omdöme,
BondeStåndets, i afseende å denna punct, vidtagne
åtgärd vore rakt motsatt Ridderskapets
och Adelns derutinnan fattade beslut, ansåg
Herr LandtMarskalken för dess del Ridderskapet
och Adeln icke äga rättighet, att, med
frånträdande af dess eget, instämma uti BondeStåndets
motsatta beslut. Hvad åter det af Herr
Stråle föreslagne tillägg angick, fann Herr LandtMarskalken
desamma icke medföra någon rubbning
af Ridderskapets och Adelns förra beslut,
joch angag följaktligen Ridderskapet och Adeln
Tim 30 September f. m.
431
Elinna, om Ståndet annars så aktade nödigt,
detsamma antaga.
Herr Grefven ock t.andiMarskalken hem*
ställde derefter, om Ridderskapet och Adeln
behagade, under förblifyande vid dess, i afseende
å denna punct, förut fattade beslut, der*
vid likväl göra det tillägg, att i händelse de
såsom Capilal-afbetalning å StatsVerkets skuld
till Ranken ingående 150,000 R:dr icke skulle
kunna till silfver-uppkcip användas, med de sam.
ina korame att förhållas på enahanda sätt, sorn,
i afseende på den i Andra puncten, nämde
summa, särskildt varder stadgadt.
Bifölls*
Herr Lefrén t Jag menar; att frågan om
sättet att använda de 150,000 R;dr skall i sammanhang
med detaillerne, som rör Andra puticten,
blifva föremål för särskild öfverläggning}
och det är på denna grund jag tillstyrkt Ridderskapet
och Adeln att ingå i Herr Stråles
förslag.
Herr Stråle anhöll, att de öfrige Riks-Stån*
den måtte inbjudas, att uti Ridderskapet9 och
Adelns nyss fattade beslut instämma.
Och blef denna Herr Stråles anhållan,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Sjette ös/i Sjunde puncterne ansågos icke erfordra
någon åtgärd,
4 32
Den 3 0 September /. m.
*»
Åttonde Punden.
Herr vön Hohenhausen', Orsaken, hvarföre
denna punct senast bief hos Ridderskapet och
Ädeln afslagen, var den, att redactionen tyck*
tes innebära, dels att inlösen af Riksgälds-sedJarne
skulle af Ranken verkställas, dels, att en
successif minskning af dessa sedlar komtne att
ega rum. JVär deremot vid öfverlägningen
inom de förenade Uts'kotten ingendera af dessa
omständigheter lärer varit i fråga att inbegripas,
torde icke någon olägenhet af bifall till
Utskottens hemställanden i dessa delar uppstå.
Jag har velat till Protochllet anmärka det*
ta, till dess det reglementariska kan komma
att afhandlas.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Jag får underställa,
huruvida Ridderskapet och Adeln anser
sig böra stanna vid dess förra beslut, då puncten
är af trenne Riks-Stånd afgjord, så till
vida, att puncten, hel och hållen sådan den
är, blifvit bifallen af Preste- och BorgareStånden:
den senare delen deraf åter blifvit
gillad af BondeStåndet, och den förra af Ridderskapet
och Adeln. För hvardera delen finnes
alltså tre Stånds beslut, och jag skulle således
förmoda, att någon förändring icke nu
torde komma i fråga.
Herr Grefven och LandtMar skalken gjorde pro
position till bifall af den utaf U tskotten af Åt.
tonde
Den 30 September f. rri.-
fonde puncten föreslagne nya redaction ^
hvilken proposition med Ja besvarades.
Nionde, Tionde, Elfte och Tolfte puncternt
ähsagos icke erfordra någon åtgärd.
Trettonde Puntten.
Herr Grejven och LandtMarsiålken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade, under
förblifvande vid dess i afseende å denna
punct förut fattade beslut, godkänna den af Utskotten
förslagne vpterings-prOpositiotié
Hopades Ja.
fjortonde Puncten
Herr
vbn Hohenhausen: Jag önäkar blott ätt
få fästa uppmärksamheten derå, att här icke
éndast är fråga om én redactions.förändring;
Som gör §. tydligaré. Det är äfven ett nytt
förhållande i sak, sorn genom den nu föreslagbe
14 §. uppstår, det nemligen, att, då förut
500,000 R:dr varit afsatte för beläning af publika
papper, men erfarenheten visat, att denna
summa ej alltid utgått, beloppet nu mera,1
enligt ifrågavarande redaction, skulle äfven £
Discontväg få användas.
Jag tror icke, att denna omständighet kan
verka särdeles menligt på rörelse-capitalet, och.
tillstyrker derföre Utskottens förslag; men jag
här trött mig dessförinnan böra upplysa, att
detta förslag äfven rörde sak,
jR/dd. oth Ad. Prut, VIII Band. 11
434
Den 30 September f- m.
TTppå derefter af Herr Gaefvert och Landt*
Marskalken gjord proposition, blef den af Utskotten
utaf 14 §. föreslagne nya redaction a£
Eidderskapet och Adeln godkända
Femtonde, Sextonde, Sjuttonde och Adertonde
puncterne anslgos icke erfordra någon åtgärd»
Nittonde Funden.
Eidderskapet och Adeln fann för godt, ätt*
under förblifvande vid dess förut fattade beslut*
godkänna den af Utskotten, 1 afseende åden*
na punct, föreslagne voterings-proposition.
Vid Tjugonde puncten Var icke någon åt*
gärd att vidtaga.
Den af Utskotten utaf Tjuguförsta och Tju*
guandra pUncterne föreslagne saramandragne nya
redaction, blef, uppå gjord proposition af Rid*
derskapet och Adeln gillad.
Tjugutredje och Tjugufjerde puncterné.
Grefve af Ugglas i Jag torde fa äran för Rid-'
derskapet och Adeln redovisa grunden till de
båda Alternativen, äont innefattas uti den af
Utskotten, i afseende å förevarande puncter,
föreslagne voterings-proposition,
BorgareStåndet har beslutat, att utlåningen
å fastigheter skulle förblifva vid hvad hittills
agt rum, och att räntan Och capital-afbetalnm
-
Détl 30 September f. m%
43S
gen stculle erläggas med ses procent i sedlar.
Ridderskapet och Adeln har fattat enahanda
beslut, hvad utlåhings-summans belopp vid*
kommer, men ansett låntagaren böra hafva op»
tionsräit, att erlägga räntan och capiial-afbe»
ialnihgen antingen 1 sedlar med sex för hundrade,
eller 1 silfver med två procent. Hessa
beslut hafva Utskotten ansett sig kunna sammanslå
till ett, att nemligen summan må blif*
Va lika sorn hittills, rnen räntan och capitalafbetalningen
utgöras med 6 procent i sedlar;
hvilket allt innefattas t lista alternativet eller
ja-propositionen. Det andra alternativet har
tillkommit af PresteStåndets beslut, sorn anvisat,
såsom en ytterligare tillökning a fastig*
hets-lånéfonden, 1,200,000 Riksdaler , att utgå
mot ränta och capital - afbetalning 1 silfver,
RondeStåndet har åter beslutat ett ännu störte
anslag, men hvilket tjtskotten trott sig kunna
jemka, såsom redactionen utvisar. Hvad
räntan och Capitål-afoetalningen å ifrågavarande
fastighetslån angar, hade Ror.deStåndet förklarat,
att desamma borde utgöras antingen
med två procent 1 silfver, eller med deremot
efter cours svarande belopp 1 sedlar. Hetta
hafva Utskotten ansett kunna med PresteStåndets
sålunda SåmtnanjemkaS, att räntan och
Capital - afbetalningen utsattes t * i 1 två procent
ovillkorligen uti silfver. Hå desse två pro*
Cent beräknas att fortfara uti 33 år, sVarade
emot sex procent i. sedlar»
Dm Ridderskapet och Adeln nu behagar god
-
Den 30 September f. mt
Jianna de‘ på detta sätt Uppgjorde alternativer,
Sommer frågan sedermera att genom en enda
votering afgöras inom Förstärkta Stats- och
JBancoUtskotten.
Herr Lefrén.- För min del vågar jag öfverlemna
till Ridderskapets och Adelns pröfning,
om icke uppställningen af denna Voterings-propoaition
ä'r sådan, att icke något Stånds
Committenter få tillfälle, att riktigt uttrycka
sitt Stånds tanka. Adeln instämmer med iiondeStåndet
i den mening, att svårighet och
måhända omöjlighet kunde uppstå för fastighets-låntagarne,
att anskaffa silfver, och Adelli
har derföre ingått med BondeStåndet deruti,’
att öfverlåta åt låntagarne, att liqvidera räntan
med sex procent i sedlar, utan att likväl
störa ändamålet, söm var att inskaffa silfver
i Banken. Hetta är en hufvudsaklig omstän:
dighet, som man ej kan eller lior frånträda; ty
skulle Adeln göra det, så blefve BondeSiåndet
i denna del lemnadt åt sitt eget öde- Äfen
i annan händelse blifva två Stånd emot två,
i afseende på grunden för räntans och capital*
afbetalningens erläggande. En annan sak blif.
ver summans bestämmande. jag skulle der-'
före tro, att det borde blifva tvenne voteringspropositioner,
hvilka borde uppställas sålunda,
att den första innefattade frågan om summan
skall blifva större eller mindre, och den andra
åter afsåge räntans och sapital-afbetalningens
lägre eller högre belopp och beskaffenhet.
Jag önskar derföre, att den af Utskotten
Den 30 September f. m^
foteslagne Nej-proposition så jemkades, ali nian
kunde i Förstärkta Utskotten votera 1:0 om
räntan och capital-afbetalningen finge erläggas
med 6 procent i sedlar, då silfver icke kunde
anskaffas; och 2:0 huruvida summan skall blifya
sådan de Förenade Utskotten den föreslagit,
eller såsom Preste- och BondeStånden
hesi utåt.
Grefve af Ugglas: Jag torde få nämna, att
idéen af jemkning innehar, att alla skola gifva
litet med sig eller, såsom man säger, gå
halfva vägen hvar. Det är detta, sorn de
Förenade Utskotten afsett. Jag får äfven1
upplysa, att i fall den af Utskotten föreslagne
Ja-proposition bifalies, Ridderskapets och A-,
delns mening är bibehållen och bevarad,
blott med den skillnad, att räntan ovilkorligen
skail i papper erläggas.
Hvad Nej-propositionen, angående räntan,1
Feträffar, torde jag få nämna, att PresteStåndet
bestämdt fastställt, såsom vilkor för dess bifall
till fastigbets-låne-anslagets ökande med
1.200.000 R:dr, att räntan å lånen skall i silfver
erläggas. Blifver PresteStåndet nu ej förvissad
t pm, att räntan på sådant sätt utgår,
så anser Ståndet sig ej bundet, att låta de
1.800.000 R:dr i förberörde ändamål användas.
Utskotten hafva derföre trott samma resultat
kunna med liten jemkning å båda sidor vinnas.
Herr Strålei Ett ibland dg skäl. sorn för
-
43$ 3° September f. m*
inålt Utskotten, att framställa de ifrågavaran’1
de båda alternativen, är den omständighet,
?tt Utskotten trott sig finna, att om inbetal*
ping ji lånen tillätes att ske ömsom i sedlar och
dm sorn i silfver, sådant skulle leda till en inveck*
lad bokföring i Hanken, och medföra svårig-»
fiet vid bestämmandet af huru mycket utgjorde
capital-afbetalningen, och huru mycket vo’
re ränta, HondeStåadets beslut innehåller ic*
ke, huru lång tid capital-afbetalningen skall
fortfara och det är således omöjligt, att sätta
deras beslut, sådant det nu är, i verkställighet,
utan en ytterligare bestämning af vilkoren
för lånen måste ovillkorligen äga rum. Vible
man tillåta att lånen skulle liqvidera* om,
sorn i silfver, och ömsom i sedlar, blir det
nästan omöjligt, att härföre stadga en grund,
sorn icke skulle medföra mycket besvär vid
utredningen af hvad som å capitalet ingått»
och hvad som i ränta blifvit erlagdt*.
Uet är derföre sam Utskotten ansett det
ma eller andrei sättet böra antagas, Bidderskapets
och Adelns beslut innehåller ej eller, ona
optionsrätten skall årligen bero af låntagaren
att begagna, eller vid länets utgifvaode en
gång för alia honom tillkomma. Jag tror e,’
medlertid, att man. icke kan sammanjemka meningarne
annorlunda, än som Utskotten nu
föreslagit, medelst tvenne alternativ, ty att
framställa ett Stånds tanka såsom alternativ
emot ett annat Stånds, och utesluta de tvenpe
öfrige* meningar lärer val icke gå an; då
ett sådant sätt att förfara icke lärer kunna
komma under benämning af jemkning.
Den 30 September f, ni. 43 g
Herr Lefrén■ Jag tror för mia del, att
$å vida icke de Förenade Utskotten haft för
afsigt, att bespara en votering inom Förstärkta
Utskotten, alla de serskilda frågorne kunnat
blifva behörigen utredda och afglömda.'
Om man nemligen, i stället för en, gör två
voteringar i den förevarande frågan, är jag
öfvertygad att den läte? reda sig. Örn vid
den första afgjordes, antingen räntan och capital-afbetalningen
skall ovilkorligen erläggas i
silfver, eller med sex procent i sedlar, att för
silfverfondens förstärkande användas, och den
andra voteringen innefattade frågan, huru stor
Utlånings summan borde vara, antingen den,
Rreste- och RondeStåndet beslutat, eller den,
Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
anslagit, så skulle jag förmoda, attalia menius
garne kommo under votering som sig bört
Det har blifvit framställdt, att bokföringen
i Banken skulle i vissa fall blifva sä besvärlig,
att man i och för densamma barde
förändra grundsatserne.
Jag kan dock ej tro detta, ty om man ena
året fär in två Riksdaler i silfver, och
det andra året sex Riksdaler i sedlar, och
lägger dessa medel i särskilta lådor, torde
svårigheten vid bokföringen blifva ganska o*
betydlig, och fonderp.e blifva dä ej eller förblandade.
Och icke kan det vara särdeles
brydsamt, att om två columner inrättas i räkei/skaperne,
teckna i stället för 2 Riksdaler
i silfver, sex uti sedlar. Åtminstone bör ie^
ke sådant verka på grundsatsen.
Den 30 September f. ni.
Herr von HohenhausenAf de tvenne
alternativ, som de förenade Utskotten vid förevarande
punct framställt, innehåller det ena,’
sorn omfattar Preste- och BondeStåndens be:
slut, den mening, att nya sedlar till ett belopp
af 1,200,000 It:dr skola utgå i fastighetslån
emot vilkor, att räntan skall betalas i silfaer.
Jag får nu hemställa, huruvida ej, i händelse
så skulle inträffa, att detta alternativ vid
.Voteringen vunne, Pidderskapets och Adelns
Pluralitet skulle önska, att PresteStåndets Be:
slut blefve beståndande, att nemligen verkeligt
silfver skall för lånen ingå. Om åter det
andra Älternativet, eller Adelns Beslut, att
fastighetslånen skulle förblifva sådane sorn hittills,
erhölle pluralitet, så lärer visserligen BondeStåndet
icke finna sig uti, att i silfver erlägga
räntan. Jag skulle alltså tro, att skäf
icke förekomma till ändringar i dessa afseenden,
utan att lämpeligast är, att antaga den af
\Utskotteiji
Grefve af Ugglas'- Om det alltid vore en
!>estämd cours, antingen 144 skillingar såsom
Herr ^Lefren tyckes åsyfta, eller 120 sk. eller
pågot annat belopp, som i jemt Zilfertal motsvarade
SilfverRiksdalern, så blefve det visserligen
icke svårt för Banken, att hålla räken*
skaper öfver ifrågavarande fastighetslån, men
då coursen ofta varierar och då medelcoursen nästan
beständigt lyder på udda runstycken, skulle,
i händelse låntagaren det ena året inbetalte
Sex procent i sedlar, och det andra året två
procent i silfver, genom dessa olika liqvider,
Den 30 September /. m.
44 *
som gjordes efter olika cours, och hvarvid en
del borde afgå å Capitalet, och en annan å
räntan, uppstå så skiljagtiga räkningar för hvari
je individ, och så inånga verkeliga olägenheter,
att jag högeligen afstyrker ett sådant betalning*
sätt. Jag anser deremot nödvändigt, att afbetalningen
bestämmes antingen i sedlar, eller i
silfver. Dessutom torde jag få fästa uppmärksamheten
derpå, att då ett af BiksStånden,
nemligen PresteStåndet, beslutat den större utjåningen
å fastigheter med uttryckelig! vilkor,
att ränta och capital afbetalning skola erläggas
i silfver, och ett annat åter, eller BorgareStåndet
bestämt en mindre utlåningssumrna,
men emot pappersränta, skulle, i fall des»
sa förbehåll ifrån besluten afsjcildes, de öfrige
BiksStånden ej på någotdera ingå. Af dessa
skäl anhåller jag, att Bidderskapet och Adela
täcktes bifalla hvad de förenade Utskotten i
denna del tillstyrkt.
Herr Lefrén' Jag ber örn ursägt, för det
jag nödgas framställa motsatsen af hvad deri
sist talande värde Bedareoten yttrade. Jag har
aldrig funnit, och trodde ej eller nu att rättigheten
att betala sex procent i sedlar skulle
anses annorlunda, än som om låntagaren erlade
två procent i silfver, antingen man för sedlarne
finge mer eller mindre af denna vara,
utan förmodade, att de två procenten i specie
alltid skulle afskrifvas, lika ehvad iic]vidationssatt
låntagaren än begagnade. Jag kan således
icke föreställa mig något krångel i räkenskaperne
genom en dylik åtgärd; ty oin t. e. 33 år
Den 3 q September f. ;«<
erfordrades att fullt inbetala lånet med ränta,
korame ju ^ hvarje år att afskrifvas. Och
någon skilnad vöre ej i fråga, antingen låntagaren
erlade två procent i silfver, eller ock
jkctinme med sex Riksdaler i sedlar, och begärde
att Banken ville i hans ställe uppköpa silf-,
ver, Rå sådant sätt kunde ju icke någon shillings"
eller runstyeksberäkning komma i fråga
Utan när de 33 åren vore tilländalupne, vöre
liqviden slutad, utan afseende på om lånta*
garen någon elle? några gångar betalt med
sedler eller icke
Friherre
Björnstjerna: Då jag visserligen
till en del förenar mig med Grefve af Ugglas
derom, att det leder till ordning att räntan å
fastighetslånen erlägges i silfver, tror jag likväl
den hufvudsakliga omständighet härvid böra
iakttagas, att ett sådant liqvidations sätt icke
bär ega rum, i händelse coursen går öfver
144 skilUngar- Jag hemställer hvilken klok
hushållare eller omtänksam fajer skulle göra
lån å sin egendom emot vilkor, att räntan ali*
tid och i alla omständigheter skulle utgå i
tolfver. Han kunde ju blott ställa sina efterkommande,
, att fa betala tio procent, och låneanslaget
skulle på sådant sätt blifva en snara,
ett förderf för jordbruket i ställe att vara en
fisa och lättnad. Min tanka är derföre, atf
räntan bör bestämmas att utgå med två procent
i silfver, såvida ej coursen stiger öfver
344 skilltugart men i sådant fall få betalas med
gedlar efter sex för hundrade. Jag önskade
älledes, att propositionen ställdes så, att silfver
-
J)m 3Q September f. m.
443
jänta leke korinne i fråga, enär éoursen upp*
gått till mera än 144 skillingar
Herr
Munck af Rosenskjöld i Jag är nu
Som förr af den tankan, att räntan å fastighetslånen
bör ovilkorligen till -Banken erläggas,
j silfver, ty först och främst bör afseende göras
å Bankens säkerhet, då den utgifver lånen?
och denna säkerhet är bättre bevarad,
om räntan ingår i silfver, än om den erlägges
1 sedlar, ehuru dessa för närvarande, enligt
förslaget, hafva större värde än den motsvarande
silfverräntan; ty silfret blir bibehål-,
let i Banken, men sedlarne kunna möjligen af
kommande Biksens Ständer blifva använda till
andra ändamål än att consoltdera Banken,
JJesutom äco de ifrågavarande lånen så förmånliga,
att om ock coursen steg öfver a 44 skillingar
till och med ags?, blefve desamroe ändå
åtminstone så begärliga) sorn de hittills varande
Bisccmt-lån,
Jag tillstyrker derföre, lika med Grefve
af Ugglas, bifall till de förenade Utskottens
förslag
Herr
Rosenblad1- Att Herr Befrén misstagit
sig i den lankan, att i PresteS,(andeis beslut,
angående räntans erläggande med två procent
i silfver» innefattades att denna ränta
vöre utsatt efter en hestämd cours af 144 skitlingar,
synes af sjelfva stadgandet härom, sorn
förutsätter, att lånet skall på 33 år vara till
fullo inbetalJt. 0,m nu ränta och capital afa
444
Den 30 September f. ms
betalningen varit beräknad efter 144 sk. cours
hade, efter vanlig Banco-method, endast 28 är
för liqviden erfordrats. Det synes deremot
tydligen, att PresteStåndet beräknat en cours
af 128 sk.
Jag får således förena mig mert deml
som tillstyrkt bifall till Utkottens förslag.
Herr Stråh'- Jag får fästa uppmärksamhe»
ten derå, att det af Utskotten framsta!dfe förslag
icke innebär någon annan jemkning uti
Hidderskapets och Adelns beslut i denna fråga,
än att låntagarne icke få rättighet att betala
räntan i silfver, utan ovilkorligen mäste erlägga
densamma i sedlar. Då man, i afseende
på fastighetslånen, bestämt räntan till fyra och
capltalafbetalningen till 2 procent, så skulle
jag tro, att vilkoren äro så förmånliga, att de
icke tåla någon lindring. En sådan skulle dock
Adelns beslut innebära om, i händelse cour*
sen nedföll till iso sk., låntagaren linge göra
sin afbetalning och ränteliqviu med två procent
i silfver. Han skulle då betala mindre
än hittills. Jag fruktar äfven, att så vida icke
det senare alternativet, eller att räntan alltid
skall gäldas i silfver, får stå fast, PresteStåndet
skall frångå sitt beslut, att ökä fastighets*
låne-fonden.
Jag kan ej dela Friherre Björnstjernas öfvertygelse,
att någon orättvisa skulle kunna i
framtiden tillskyndas låntagarne genom förbindelsen
att erlägga räntan i silfver, ty de komr
Den 30 September f. m. 441
mo ända icke att betala mera, än am de nu
lånat efter is8 sk. cours; och de lida således
icke genom coursens stigande, ty en längre
tid fortsatt hög cours skall onekeligen äfven
efter hand medföra andra varors stegring och
Låntagaren återfår således i en högre betalning
för sin product hvad hän mera måste erlägga
i afbetalning å det erhållne lånet.
Det af Utskotten uppgifna förslaget är
Således det endas som kan förena meningarn©
i detta ämne.
Herr Tham, Wollrath', Det af de förena,
de Utskotten uppgjorde andra alternatif, att
tillöka fastighetslånefpnden med 1,200,000 K;dr
emöt silfverränta, är så fullkomligt öfverensstämmande
med min mening, att jag derå tillstyrker
bifall. Det förenar begge de mål, sorn
man sökt Vinna. Det förskaffar ökade I ane ti f i -  gångar åt jordbrukarrie , och säkerhet åt Banken,
att nå tidepunkten för verkställandet af
en realisation. Man har väl befarat, att en
möjligen stigande cours skulle göra lånen för*
mycket oneretiSa, men då det är förut stadgadt,
att silfveruppköp icke skall ega rum, så
vida coursen går öfver 128 sk.; är det ej att
frukta; att silfverräntan skall komma att utgå
efter högre cours än den sistnämnde. I alla
fall och så länge coursén icke stiger öfver
144 sk., äro lånen förmånliga för jordbruket,
och skulle coursen, i följd af krig eller andra
omständigheter stegras öfver 144 sk. så är det
gifvet, att äfven jordbrukets producter skola
44 6 JDen 30 September f. m.
betydligen stiga i pris. — Det ar i öfrigt af
Grefve af Ugglas så fullkomligen upplyst, att
ifrågavarande alternativa förslag endast är ert
jemkning af de fyra Ståndens beslut, att jag
för trtin del får anhålla öm proposition till
bifall äf nämnde förslag.
Herr Lefrén t Jag anhåller, ält för min
enskilda tillfredsställelse få till Brotoeollet
förklara, ätt då man ofta, enär jäg sökt försva*
ra Bankens rättigheter, ansett mig hafva trädt
Jordbrukarens interesse för nära, jag nu Omöjligen
kan fatta, huru åtskillige Ledamöter filt
härvarande kunna yttra sig emot Jordbrukarens
Safina interesse, sedan dé förut gjort tnig
en sådan förebråelse. Man har nemligen här
hemställt* ätt två procent i silfver ovillkorll*
gen borde å lånen erläggas. Jag har åter
trott, att det kunde vara likgiltigt, och börde
af låntagaren få bero, ätt erlägga räntan och
Capital-afbetälningen i silfver med två pro1
cent, eller i sedlar med ses.
Jag yrkar emedlertid icke någon förän*
dring af de Förenade Utskottens alternativa
förslag, emedan sjelfva de Herrar, som- tall é*
mot mig förut, äfven nU gjort det, ehuru jag
lyckt mig hafva ingått i deras mening, då
jäg ansett det Vara lika, om Bonden betalar
i sedlar directe till Banken, elier först går till
Guldsmeden och köper silfver för sedelmyntet,
Herr Grefven och LandtMarskalten hem*
Ställde, om Ridderskapet och Adeln behagade,
Den 30 September f. m.
under forblifvande viri dess förut fattade beslut,
godkänna den af Utskotten i' afseende å
q3 och *4 puntterne förestagne votCrings-pro»
positioni
Ropades Ja.
Vid tjugu femte puntten Var icke någon åt‘
gärd. att vidtagai
Den äf Utskotten utaf tjugugjette puntten.
föreslagne nya Redaction blef, uppå gjord pro»
position* af Ridderskapet och Adeln gillad»
Deri- Grefven och Landt ■ Marskalken till»
kannagaf, att Plenum lomme klockan half till.
Sex i eftermiddag att fortsättas.
Ånmältes och emottogs Dans Lxtellehté
HofCanceller en Herr Grefve G. af Wetterstedt,
hvilken, å Kongl. Majus höga vägnar, aflem»
iiade Dess den i8 dennes aflåtne Nådiga Skrif»
velse till Riksens Ständer, angående en af Pre*
steStåndet gjord Underdånig framställning om
den nya EvangeliiBokens antagande.
Jt Herr Grefven och Landt Mar skalken atimö»
dadé Hans Excellence Herr HofCanCéllerea
* att till Kongl. Maj:t framföra RidderskapetS
448 Den 30 September f. nu
och Adelns underdåniga vördnad, jemts försäkran,
att Kong!. Maj=ts Nådiga skrifvelse skullé
med första varda t ill handläggning företagen.
Sedan Hans Bxcellence Herr Grefven
och HofCancelleren blifvit på vanligt sätt ut"
beledsagad, upplästes och lades på bordet KooghMajus
Högstberörde Nådiga skrifvelse.
Herr von Heyne, Georg: Vi finne öCh kahne
något hvar, att Riksdagen blir längre, än
vi föreställt o'ss, o'C'h mycken fråga är ännu in*
om oss när den slutas. Då vi, sorn i arbetsväg
följa ärenderna, kunna göra en sådan fråga,
så är det visserligen mindre underligt, att dörj
i landsorterne tidt och Ofta framställe^, Jag;
vågar derföre förfråga mig, hvarföre de bulletiner,
Som tillförene hos Ridderskapét och Adeln
trtgåfvos, na mera upphört. De gifva
visst icke många upplysningar om resultaterne
af de ämnen, sorn här förekomma, mert
man ser dock' deraf, hvad som verkeligeri
blifvit discuteradf. dag hade för min del derföre
önskat, att bulletinerne blifvit fortsatte;
och har äfven hört flere både här och i lands*
oiterne yrka det, samt skulle tro, att dét för
Ridderskapet och Adeln vore tillfredsställande,
att det blef bekant, hvad Riksdagsmål här
behandlas och afgöras. Väl inser jag, att RidtdarhusSecreteraren
och vårt Cansli h:
Jtet att göra, men ^ag tiTlförsér mig c
Din 30 September f. fris 44g
Herr RiddarhusSe'creterarens yttrande i början
af Riksdagen; och anhåller, att om icke
något särskilt beslut sedermera inställt|bulletinerne,
desamma hädanefter ina fortsättas.
Undertecknad RiddarhusSecreterare s Det å’r
en sanning, att sedan medlet af Junii månad,
icke någon af ifrågavarande bulletiner varit uti
Tidningarne införd. Anledniugen härtill
har varit, att den enda TidningsRedactionJ
sorn anmält sig till bulletinernes utbekommande,
nemligen Allmänna Journalen, tycktes redan
under loppet af Maji månad vara mindre
nöjd roed införandet af nämnde bulletiner,'
emedan de upptogo ett större rum uti Tidningen
än andra artiklar medgåfvo. På denna
grund förmodar jag, att TidningsRedactionen
upphört, att vidare efterfråga bulletinerne,
eller att låta dem vara i Tidningen synliga.
Jag bör ej heller dölja, att uppställningen
af dessa bulletiner, ehuru korta och torra
de må synas, dock medtager någon tid.
Detta är också klart, då roan besinnar, att under
Riksdagen hittills inkommit mer än 800
JJetänkanden, hvilka alla skola irenne serskil*
te gånger till rubrikerne införas uti bulletinerne.
Sådant hindrar likväl ingalunda, att de
ju kunna åter komma i behörig gång, men,
om de skola svara emot ändamålet, är det ej
nog, att de här i RiddariiusCancelliet utskrifvas,
utan de måste äfven i Tidningarne införas,
och omsorgen derom kan ej tillkomma
RidiL och Ad. Fröt, yill Band- a 9
1
450
Den 30 September f. m.
Cancelliet. Jag skall likväl med första lata efterhöra
hos Redactionen om den skulle vara
hugad, att åter införa bulletinerne, i hvilket
fall något hinder hos RiddarhusCancelliet icke
skall möta för desammas behöriga meddelande.
Föredrogs å nyo ocfi bifölls Constitutionö
Utskottets den 6 dennes under N:o 49 aflåt»e,
samt den 18 derpåföljde eftermiddagen pä
bordet lagde Memorial, angående ett föreslaget
tillägg i 14 §. af Instructionen för Riksens1
Ständers Justitieombudsman.
"Vid förnyad föredragning af Constitu»'
tionsUtskottets den 6 dennes under N.o 50 aflåtne,
samt den 18 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, innefattande ett
Förslag till ändring uti 33 §. Riksdagsordningen;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att berörde Förslag, till den behandling
§. RegeringsFormen föreskrifver, godkänna.
FÖredrögs å nyn Särskilta Utskottets deri
26 sistlidne Augusti afgifne, samt följande
dagen på bordet lagde, Utlåtande, angående
till Utskottet remitterade enskilte Memorial,
i afseende på indragning af visse Embeten och
tjenster; och fann Ridderskapet och Adeln, art
Den 50 September, f. m. 45?
samma Memorial endast borde låggas till hand»
Hogarne.
Herr Grefven och LandtMarsbalken liemsitällde*
om Ridderskapet och Adeln behagade
åtskiljas.
Ropades Nej.
Herr Hjzrid, Gustaf: Anledningen, hvaf»
före detta svar följt å Herr Grefvens och
RandtMarskalkens proposition, lärer vara den,
att Ståndet önskar för några ögonblick få öfverlägga
om en enskild angelägenhet, som per«i
sönligen rörer Herr Grefven och LandtMarskalken.
Då detta icke kan ske på annat sätt,
än att Herr Grefven och JjandtMarskalken
täcktes afsluta Ståndets plenum, i hvad detsamma
angår allmänna ärenden; så får jag
hemställa, det Herr Grefven och HandtMarskalken
behagade proponera Ridderskapet och
Adeln att skiljas åt, sedan den ifrågavarande
enskilda saken blifvit afgjord; samt visa Ståndet
det förtroende, att öfverlemna klubban, i
och för ofverl ägg ningen om denna enskifta
angelägenhet, till den äldsta Grefven.
Herr Grefven och LahcltMarskalken yttrade,
det han med förundran afhört det svar, som
följt å Herr RandtMarskalkens nyss gjorde proposition;
men då Herr Hjerta förklarat, att
anledningen dertill torde vara, att Ridderska*
4 5 2
Den 30 September f. m.
pet och Adeln önskade öfverlägga uti ett ämne,
som personligen rörde Herr LandtMarskalken,
samt Herr IjandtMarskalken både nu och vid
andra tillfällen ansåg för sin pligt, att gå Rid.
derskapets och Adelns önskningar till mötes, trodde
Herr LandtMarskalken sig böra på någon
stund aflägsna sig, samt emedlertid anmoda Grefve
Gyllenstolpe, Nils, att under tiden föra klubban»
Sedan Herr LandtMarskalken härefter aflemnät
klubban till Grefve Gyllenstolpe, afträdde
Herr LandtMarskalken.
Friherre Wrangel, Henning: Vid de fle
ra
tillfällen jag haft den äran yttra mig inför
detta upplysta och aktningsvärda Stånd,
har jag mera varit lifvad af nit för allmänt
väl än begäret att täfla i vältalighet. I detta
ögonblick känner jag mig eldad af Ridderskapets
och Adelns allmänt delade erkänsla och
tillgifvenhet för vår ovärderliga LandtMarskalk:
och då jag för min enskillta del äfven
hänföres af vänskapens tillfred^tällande minnen,
är min innerliga Önskan, att lifligt uttryc”
ka, hvad jag för det närvarande känner inom
mitt bröst för den person, som med lugnets
och alfvarets oemotsiåndeliga kraft leder våra
öfverläggningar.
Jag har trott det vara värdigt Ridderskåpet
och Adeln att på ett högtidligt sätt uttryck
a sina tänkesätt för Grefve Carl De Geer,
och jag får således proponera Ridderskapet och
Adeln att förena sig i det beslut, att på sin
Hen 30 September f- m.
bekostnad låta slå en medaille till minne af
den LandtMarskälk, hvars förtjenster och ovanliga
egenskaper aldrig böra utplånas ur Sven-»
ska Riddersmäns minne.
Om för kostnaden häraf någon brist skulle
yppa sig i anseende till det inskränkta antal af
ledamöter, som nu finnas närvarande, så föreslår
jag, att den iriå fyllas af RiddarhusGassan. ,
Om detta bevis af Ridderskapets och Adelns aktning
och tillgifvenhet på ett mindre vanligt sätt
uttryckes, må sådant ingalunda blifvit ett prasjudicat
för framtiden. En ovanlig förtjenst måste
på ett ovanligt sätt utmärkas, och ty värr kan
Ridderskapet och Adeln ej hoppas, att alltid
erhålla en Grefve Cari De Geer, eller någon
som med honom kan jemnföras, till EandlMar^
skalk. Sedan jag med full öfvertygelse framfört
denna motion, och för sista gången under denna
Riksdag talar inom detta rum, återstår blott
för mig den önskan, att jag må föra med mig
den tilifredställande öfvertygelsen, att äfven
jag genom denna motion, under mina bemödanden
för sanning och rätt, leinnat ett behageligt
minne hos Högloflige Ridderskapet och Adeln;
då, i hvad skiften som helst, min varma känsla
aldrig kan svalna |ör Sverige och dess
ädla Representanter.
inånga ropade på Proposition.'
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,'
om icke, till betygande af Ridderskapets och
Adelns synnerliga erkänsla och aktning för
4|54 Den 30 September f. m.
Herr LandtMarskalken Grefve Carl De Geer,
i afseende på det utmärkt skickliga och oväldiga
sätt, hvarpå Herr LandtMarskalken fört
Bidderskapets och Adelns öfverläggningar un»
der detta Riksmöte, Ridderskapet och Adeln
behagad.®, på sätt Friherre Wrangel föreslagit,
besluta, det måtte en Medaille uppå Ridderskåpets
och Adelns vid denna Riksdag närvarande
Jierrar Ledamöters bekostnad, genom
visse utsedde Deputerades föranstaltande , slas
öfver Herr Grefven och LandtMarskalken;
samt att, i händelse den till Medallien erfor*
derlige kostnad skulle öfverstiga hvad bland
Bidderskapets och Adelns Ledamöter till detta
ändamål varder irisamladt, bristen mätte a£
RiddarhusCassan utgå»
.
Ropades ett starkt Ja»
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Sorn det möj.-  ligen lika lätt kunde hända, att ett öfverskott
å anslags-summan uppkomrne, sorn att brist
skulle yppas, underställer jag, om icke det
blifvande öfyerskotte.t må anslås åt RiddarhusCassan,
såsom ett godtgörande i opinionen för
det ansvar denna Gassa nu ikläder sig.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
att i fall nyssberörde insamling skulle blifva
större, än den till Medaillen åtgående kosinads-summa
, öfverskottet måtte RiddarhusCassan
tillfalla.
Bifölls»
Den 30 September f. m.
45 5
Herr von Hartmandorff, August’• Jag får
underställa Ridderskapet och Adeln, om vilcke
borde begagna detta tillfälle, att äfven besluta
föranstaltande derom, att Herr Grefven
och LandtMarskalkens Portrait måtte blifva
måladt för Riddarhusets räkning, på sätt hit«
tills öfligt varit.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,1
(Om Ridderskapet och Adeln behagade anmoda
RiddarhusDirectionen, att föranstalta, det
Herr Grefvens och LandtMarskalkens Portrait
jmå, på RiddarhusCassans bekostnad, varda förfärdigadt,
för att blifva uppsatt bland de öf*
rige, som förvara minnet af dem, hvilka före
Herr Grefven och LandtMarskalken innehaft
samma befattning.
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 30 September 1823.
S. D, Till betygande af Ridderskapets
och Adelns synnerliga erkänsla och aktning
för Herr LandtMarskalken Grefve Carl De
Geer, i afseende på det utmärkt skickliga och
oväldiga sätt, hvarpå Herr LandtMarskalken
fört Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
under detta Riksmöte, beslöt Ridderska
-
tfiri jO SépUmber f. tfi.
|>et ocK Ädeln, det skalle icke allenast éii
Medaille, uppå Ridderskapets ech Adelns vid
denna Riksdag närvarande Herrar Ledamöters
bekostnad, genom visse utsedde deputerades
föranstaltande, slås öfver Herr Grefven och
Landt * Marskalken, hvars ovanliga egenskap
skaper och förtjenster Ridderskapet och Adeln
pnsag böra på ett högtidligt sätt förevigas,
utan ock, genom RiddarhusDirectlonens försorg,
Herr LandttMarskalkens porträtt, på Rid*
derhusCassans bekostnad, förfärdigas, för att blifva
uppsatt bland de öfriga, som förvara min-*
»et af dem, hvilka före Herr Grefven och
iLanutMarskalken innehaft samma befattnings
Icommande icke allenast, i händelse den till
Medailleu erforderlige kostnad skulle öfverstiga,
hvad bland Ridderskapets och Adelns Herlar
Ledamöter till detta ändamål varder in*
samladt, bristen att af RiddarhusCassan utgå,
Utan ock, deräst berörde insamling skulle blifva
större, än den till Medallien åtgående kost-»
jiads-summa, öfverskottet att Riddarhus-Cas*
san tillfalla. Ut Supra,
Herr Grefven och Ordföranden tillkännagaf,
911 Herr Grefven och LandtMarskalken ännu
upphöll sig uti RiddarhusDirectionens Sessions*
Rum, samt hemställde, om icke Ridderskapets
och Adelns nyss fattade Beslut borde Herr
Grefven och LandtMarskalken meddelas.
Sedan, i anledning häraf, flere Ledamöter
föreslagit, det en Deputation måtte afsändas,
fpr att anmoda Herr Grefven och LandiMar»
Den 30 September /. m. 457
svalken,' att uti Riddarhus Salen åter inträda,
beslöt Ridderskapet och Adeln, det en Deputation
i sådant afseende borde afgå.
Efter en kort stunds förlopp, afgick äfven
bemalte Deputation, samt återkom, och inbeledsagade
Herr Grefven och EandtMarskalken»
hvilken emottog klubban af Grefve Gyldenstolpe,
sorn dervid tolkade Ridderskapets och Adelns
tänkesätt, jemte de, i afseende å Herr
Grefvens och EandtMarskalkens person, nyss
fattade beslut»
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,’
det han vore alldeles öfverraskad af den oväntade
heder Ridderskapet och Adeln i dag täckts
visa honom. Herr EandtMarskalken, som redan
förut erfarit så mångå prof af Ridderskapets
och Adelns utmäikfa ynnest och välvilja,
önskade nu, att kunna på ett värdigt sätt tolka
dess erkänsla och tacksamhet; men då hjertat
vöre fullt, hände ofta, att uttrycket icke
blef sådant man önskade- Herr EandtMarskalken
hade flere gånger hos sig anmärkt detta
fel, hvilket han likväl hoppades Ridderskapet
och Adeln täcktes benäget öfverse. Herr EandtMarskalken
visste fullkomligen att värdera och
med vördnad emottaga de af Ridderskapet och
Adeln, rörande Herr EandtMarskalken, nyss
fattade beslut. Herr EandtMarskalkens högsta
bemödande skulle alltid blifva, att söka förijena^Ridderskapets
och Adelns fortfarande vän,'
skap, godhet och tillfredsställelse.
45^ Den 30 September f. m.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
derefter, om Ridderskapet och Adeln
behagade åtskiljas.
Ropades Ja.
jr"'1
Högloft. Ridderskapet och Adeln ålskilj<des
klockan 2 eftermiddagen.
Jn fidem Protocolli
,0. J. Lagerheirji.
Tisdagen ,den ;3o September,
Plenum klockan half till ;6 eftermiddagen.7
Föredrogs å n,yo Allmänna Besvärs- och
Oeconorme-Utskottets den ,15 dennes under
N:o 185 afgifne, samt den 25 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver»
Den 30 September e. m. 459
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut med?
deldte Betänkande i anledning af föreslagen
förändring uti Examina för inträde i de Civi';
la Embetsverkem,
Herr von Hartmandorff, August’- Det ärp*
ne, sorn utgör föremål för ifrågavarande Betänkande,
innefattas äfven i det, hvilket Särskilta
Utskottet afgifvit, angående StyrelseVerkens förändrade
organisation, hvarmed Embetsmanna»
bildningen jemväl äger sammanhang. .Då denna
fråga således förekommer i sistnämnde Betänkande,
underställer jag Bidderskapets och Adelns
bedömande, om det ej yore bättre, att
intill dess pröfningen deraf företages, upp?
skjuta afgörandet af det nu förevarande.
Uppå derefter a,f Herr Grejven fich Landt.
Marskalken framställd proposition fann Bidderskapet
och Adeln för godt tillåta, att OecpnomieUiskottets
förevarande Utlåtande finge
hvila på bordet intill dess Särskilta Utskottets
Betänkande angående StyrelseVerkens förän»
drade Organisation, till pröfning förekommer.»
Eoretogs till pröfning EägUtskottets den
26 sistledne Augusti under N:o 170 afgifne.
samt den a2 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärk,
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående skyldighet för Gäldenär, att
sin skuld med arbete aftjena, m. m.
Herr Ribbing, Arvid'- Jag har gjort mig
4 6°
Den 30 September é. m~-
underrättad, att detta Betänkande redan blifvit
af arne RiksStånd afslagit. Det är således likgiltigt,
i hvad Beslut vi stanna, enär i alla fall
frågan förfaller*
Jag anser mig skyldig att nämna detta»
jpå det tiden ej må onödigt borttagas genom
en öfverflödig och onyttig discussion.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkänfiagaf,
att UagUtskottets Utlåtande i en omständighet
innefattade alne Alternativer, samt att
första alternativet innehöll, att deri som bekommit
Bysättningsutslag å annan person bor»
de derå erhålla verkställighet, ehuru Gäldenären
hos annan Borgenär aftjenade sin skuld
med arbete, men det sednare Alternativet åter,
att Gäldenär, sorn först blifvit dömd till arbete,
icke borde kunna för annan, Bogenärs räkning
bysättas, innan den Borgenär, sorn förut
Arbetsdom vunnit, antingen blifvit för sin
fordran genom arbetet förnöjd eller ock anspråket
på Gäldenärs arbete fråuträdt.
Herr Grefven och LandtMarshalken gjorde
derefter proposition t ill bifall å första Alterna1:
tivet i LagUtskottets Utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
jLandlMarskalken hemställde, om Ridderskapet
Den 30 September e, m. 46.1
och Adeln behagade gilla andra Alternativet
i berörde Utlåtande.
Bifölls,
Uppå derefter af Herr Grefven och BandtMarskalken
framställd proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att BagUtskoitets
Utlåtande äfven i allt öfrigt gilla
Företogs till pröfning Bag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den G
dennes under Nio 17g afgifne, samt den 16
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckt fråga om
upphäfvande af Bandshöfdingarnes Domsrätt
i enskiftes-mål.
Herr Danchvardt, Magnus Georg, uppläste
följande;
Det Betänkande, rörande Agodelnings-1
Bätters inrättning för upptagande af skiftes,
mål, hvilket sammansatta Bag- och OeconomieUtskotten
afgifvit, instämmer i hufvudsaken
med Riksens Ständers vid sista Riksdagen
i ämnet fattade beslut; men innehåller derjemte
tvänne tillägg, i afseende på sättet dels för
EgodelnirigsDomares tillsättande, och dels för
verkställde skiftens fastställande, hvilka efter
46a Den 30 September e. m.
min tania "ätö mindre lämplige, och hvarföre
jag anhåller, att derå få fästa Höglofl. Ridderskapets
och Ådelnä Uppmärksamhet»'
Ändamålet med inrättning af Egodelnings*
Rätter är, att skiftesmålen blifva med skyndsamhet
och med minsta möjliga kostnad behandlade
af Domare, sorn, jemte'lagkunskap, äger
nödig kännedom i ^Landthushållning. Detta
ändamål vinnes, efter min tanka, icke’ genom
Utskottens förslag, att Ordföranden i ÉgodelningsRätten
skall utnämnas för ett visst
Disfrict, och jemte Eedamöterne i Rätten,
under åtnjutande af tractamente och resekostnader,
sammanträda på stället, antingen saken
érfordrar besiktning eller ej. Ju större Districfet
vore, desto större blefve ock resekostnaderne.
De skulle möjligen kunna blifva så
betydlige, att sådant på skiftes-verkets fortgång
kunde hafva skadlig inflytelse, och inrättningen
af EgodelningsRätter derigenom erhålla
en mot afsigten stridig verkan. Det synes
äfven vara mycket tvifvel underkast adt,
huruvida inom ett lämpligt District en sådan
person, sorn Utskottet föreslagit, allestädes
må kunna till Ordförande i ÉgodelningsEätten
erhållas, och hvilken mot den, på det hela
tagit, ringa inkomst, söm dermed körnme att
åtfölja, skulle vilja en sådan befattning sig
åtaga. Icke eller synes det vara lämpligt, att
den ena Domstolen skulle profva ett verkställdt
skifte, och den andra sedan derå meddela fastställelsen.
Den sednare åtgärden är en följd
af den förra, och båda böra derföre tillhöra
Den 30 September e. m. 463
samma myndighet. Innan fasställelse å ett
skifte får meddelas, bör Domaren, fastän ingen
tvist rörande skiftet uppstått , förut
pröfva, om detsamma är så beskaffad! , att
det enligt Författningarne må kunna till evärdelig
efterrättelse fastställas, uti hvilket beslut
vederbörande måste hafva öppet att söka ändring.
Skulle nU denna pröfning tillhöra HäradsRätten,
och tvistens afgörande EgodelningsRättén,
så uppkommer derigenom för handläggning
af likartade mål tvenne Domstolar i första
instantien, ifrån hvilka målen på olika
sätt finge fullföljas, nemligen från ÉgodelningsRätt
till Kongl. Maj:f, och från HäradsRätt till
Dagmans- eller FfofRätt, hvilket synes oformligt.
Och om båda dessa Domstolar vid skiftes
- författningarnes tillämpning följde olika
grunder, kunde sådant på SkiftesVerkets fortgång
äga skadlig verkan. Dessa olägenheter
skulle Undvikas, om Domaren i orten alltid
vöre sjelfskrifven Ordförande i EgodelningsEätten,
och om denne Domstol finge handlägga
alla Skiftes ärénder i hela sin vidd, och
hvad dermed gemenskap ägde, såsom angående
Skiftes-planen , delnings-grunden , ägornes
taxering, Utflyttning, ersättning för afstådde
uppodlade ägor, stängsel skifteStagarne emellan,
vattert-afledningar från sådane trakter, hvilka
såsom odlingsbar jord blifvit utdelte, Rågångst
tvister med flera vid delnings - förrättningen
Uppkommande stridigheter, som på dess fortHagäng
och ändamålsenliga verkställighet kunna
■Khalvä inflytelse
-
'464
Den 30 September e. m)
Det är ock derföre af högsta vigt, ätt
Ordföranden i EgodelningsRätten icke blott
äger Oeconomiska, utan äfven Juridiska kunskaper,
i anseende till de flere dervid förekommande
frågor, som röra EgandeRätten; och
om Landtmätaren, såsom nu vid Enskiften tillgår,
vid delnlngsförrättningen vore biträdd
af gode män, hvilka med sakkännedom utredde
frågorne, och deri afgåfvo deras förberedande
utlåtande, samt EgodelningsRätten i sine
Ledamöter ägde Personer med Oeconomiska insigter,
synes ingen fruktan böra uppstå, att,'med
Domare i orten till Ordförande i samma Rätt,
målen skola ändamåis-enligt behandlas.
Jag hemställer derföre vördsamt,' om icke
Utskottens ifrågavarande ^Betänkande må
återremitteras; då Utskotten torde taga i öfvervägande
följande förslag till hufvudgrunder
i ämnet, dem jag för min del tror vara lämpliga
och närmast uppfylla ändamålet, nemligen:
1:0 Att ordinarie Domaren i orten eller
den HofRätten, i händelse af hans förfall, till
EgodelningsDomare förordnar, må vara Ordförande
i EgodelningsRätten.
ato Att EgodelningsRättens öfrige Ledamöter
till ett antal af två eller fyra personer,
utan afseende på Stånd, väljas inom Häradet
bland sådane män, som i Landthushållningen
aro kunnige.
0 Ätt
D«i? 30 September e- rril
465
3:0 Att denna Domstol, hvars beslut ge*
nom de fleste rösterne bestämdes, sammanträder
en gäng vid hvarje ordinarie ting, ä den
dag Domaren utsätter, för att handlägga och,
om sig göra låter, utan syn på stället afgöra
alla anmäldte Skiftes-ärender, och dermed såsom
ofvan nämndt är gemenskap ägande frågor
, hvilka i stadgad ordning skulle göras
anhängige.
4:0 Att Rättens Ordförande eller Ledamöter
vid desse sammanträden icke af Parterne
skulle åtnjuta tractamente eller resekostnader;
men om saken till syn på stället utsättes,
och hvilken då ofördröjligen efter afslutadt
Ting borde hållas, .skulle med nämde Arfvodens
erläggande, hvilka enligt Taxa borde utgå,
efter lag förhållas.
5Jo Ått öm någon Delägare emellan de
ordinarie Tingen begär EgodelningsRättens
sammanträde för handläggning af ett anmäldt
Skiftes-ärende, Domaren derom skyndsamligen
bör föranstalta; då med kostnaden dertill förhålles
på samma sätt, lagen rörande särskildt
Ting stadgar, derest ej för sakens afgörande syn
på stället vore behöflig, och hvilket på Domarens
pröfning beror, i hvilken händelse kostnaden,
såsom i föregående punct sagdt är,
utgöres.
6:0 Att för målens behandling vid Ego
-
Ridd. och Ad. Pröt VIII Band.
30
^66 . Den 30 September e. m.
delningsRätten den i lag vid HäradsRätteri
stadgade Rättegångs-ordning må iakttagas; dock
så att ärenderne icke finge uppehå[Ias genom
Invändningar i Rättegången, hvilka deremot
borde pi en gång med hufvudsaken hos Kongl.
Majit i Dess Högste Domstol fullföljas.
7:0 Att EgodelningsRättens Ordförande
och Ledamöter böra för tjenste-försummelse
dömas i HofRätt, dit EgodelningsRättens dombok
inom den tid och vid det ansvar lagen
rörande HäradsRätts Dombok stadgar, bör in*
sändas. —
Herr Tham, Wolrath• För min del skul*
le jag tro, det man icke bör alltför ofta förandra
stadganden, som medfört verkelig nytta.
De hittills gällande förordnanden angående enskiften
hafva mig veterligen icke blifvit öfverklagade.
Val har en motionaire under denna
Riksdag väckt fråga om deras omstöpande,
men inga händelser, inga anförda facta hafva
dertill föranledt. Då enskiften i stort redan
blifvit verkställde både inom Skaraborgs Dan
och i Skåne: der haft den bästa framgång, samt
medfört mycken nytta, och detta allt med den
nuvarande författningens tillämpande, kan jag
ingalunda finna, hvarföre, enär icke någon skada
deraf är uppgifven, man nu åter skulle förändra
samma författning. Att på sådant sätt
beständigt skapa om Dagen, är ett direct medel,
att sätta Lagens tillämpare i ovisshet om
hvad rätt är; och ett sådant förhållande torde
icke vara att önska eller gilla. Af sådan or
-
Den 30 September e. mi
467
sak kan jag icke ellar instämma uti hvad Utskotten
nu i ämnet föreslagit. Jag anser det
vara vida bättre, att förblifva vid hvad sorn
förut är i förevarande fall stadgadt.
Landsliöfdingarne hafva ofta personligen
hållit de undersökningar å stället, som understundom
vid enskiften måste ega rum. Hela
handläggningen dervid är också mera Oeconomisk
än Juridisk, då hufvudgrunderne för
skiftet uppgöres af ömsesidigt valde personer.
Henna anstalt tyckes just visa, att saken bör
fortare bjelpas i gång, än andra. Men skulle
åter, såsom Herr von Hauswolff inom Utskotten
tillstyrkt, dylika frågor förvisas till ordinarie
Domstol, blefve ock, efter min öfvertygelse,
enskiftet lika onyttiga, som de hittills
varit gagneliga, genom den orimmeliga tids*
utdrägt Rättegångssätt^ vid HäradsRätterne kan
medföra.
Herr Danckwardt
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Munck eif Rosenskjöld, Eberhard * I*
Ftågavarande ämne är ett af de vigtigare, Sorn
under denna Riksdag förevarit, serdeles hvad
Malmö Län beträffar. Den enskiftes*författning,
sorn år 1803 utfärdades för Skåne, innebar alltför
mycket karacteren af den despotiska styrelse,
hvarunder den tillkom, och man kan med
skäl säga, att eganderätten icke blifvit så litet
hållen i helgd i något land sora i Malmö Län
468 Den 30 September e. m.
under de Iren, då_ Författningen ännu var gällande.
Författningen har sedermera nemligen
1812 blifvit så modifierad, att man något mera
iakttagit enskildes rätt. Jag medgifver, hvad
Herr Tham anfört, att enskiftningarne för Eilet
i det hela medfört mycken nytta; men
man måste dock göra skillnad emellan det
som gagnar en del, och det som gagnar det
hela. Man kunde till exempel möjeligen uppfinna
en finance-plan eller en bevillnings-författning,
som ålade endast de rike att betala
utskylderne, men befriade alla andra medborgare.
Det skulle visserligen gagna massan eller
det hela af Nationen, men vore i alla fall
en orättvisa mot någre medlemmar af den.
.Korteligen genom dessa, oftast med en brådstörtande
skyndsamhet och ej alltid Utan Väld
verkstäldta énskiften, hafva en mängd familier
blifvit förorättade och bragta till ruin eller nära
branten af den; och man har genom dem
tvingat mången, som förut icke var skuldsatt
och lefde i lugn och välstånd, att blifva invecklad
i låne-transactioner blott för att bestrida
de oundgängeligä kostnaderne vid enskiftet.
I Skåne och synnerligen uti Malmö
Hän äro redan de fleste byar på slättbyggden
enskiftade; men ännu finnas äfven der kanske
tusende jordägare som kunna blifva gagnade
af en mer grannlaga och rättvis verkställighet
i detta afseende, och jag får derföre helt
oell hållit förena mig med de värde Ledamöter,
som önska att en ordentelig rättegångsväg
må utstakas för tvister uti enskiftesmål.
Man liar sagt, att tidsutdrägt derigenom skul
-
Den 30 September e. m. ' 469
le åstadkommas; roen då rättvisan utdelas, torde
det äfven vara ett medel att förkorta Rät*
tegångar, ty dess mindre klagomål ega runi*
Jag känner i öfrigt enskiftes. tvister inom
Malmö Län, hvilka, oaktadt den förkortade
Rättegångs*vägen, fordrat frenne år, för att
bringas till slut. Orsaken till tidsutdrägteu
måste då ej legat uti RättegångsOrdningen, uta
n i de dervid föregångne åtgärder, som varit
af sådan beskaffenhet, att flera undersökningar
erfordrats, för att vinna ett riktigt resultat.
Som det nu mera lärer vara att hoppas,
att Nämdeman få väljas af menige man
pjelf, har maj? desto större skäl att yrka det
de ordinarie HäradsRätterne skola med enskiftesmålen
taga befattning. Detta hade varit
så mycket mer nyttigt i Skåne, den tiden
då Allmogen der icke ägde rättighet att till
Rrod man kalla en Bonde; utan i detta afseende
måste inskränka sitt val till Ståndspersonsklassen.
Om detta i sednare åren blifvit ändradt,
kan jag icke med säkerhet saga, men
att förhållandet var sådant jag nu .uppgifvit
det, tills 1812, yågar jag påstå.
I följd af allt flotta anhåller jag om återrerniss
af Betänkandet; i hvilken anhållan
jag förmodar, att alla, som i ämnet sig yttrat,
skola med mig instämma, så mycket hellre,sorn
det af en värd Ledamot anförde ändamålet
med enskiftes-verket : skyndsamhet och minsta
kostnad subordinerar under ett vida högre
ändamål: rättvisan.
47» D*n 30 September e, m*
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Ulan
att vilja bestrida hvad en värd Talare här
anfört, att nemligen med enskiftes-författningärne
följt flera missbruk, skadliga för enskilde,
torde jag blott fä påminna, att det oftast
icke är möjeligt att utföra allmänna mesurer,
så att icke någon gang en tunga deraf faller
på den enskilde. Då saken i alla fall är nyt»
tig för den stora menigheten, så må man väl
söka afhjelpa det missbruk, som kan vid verkställigheten
visa sig, men man må icke derföre
häfva det hela. Med den erfarenhet jag
förvärfvat mig inom Skaraborgs I<än, der jag
sjelf varit Landtman på den egenteiiga slättbyggden,
och flera gånger varit delegare i enskiftesmål,
kan jag icke annat än instämma med
Herr Tham deruti, att enskiftes-författningen
må, sådan den är, varda bibehållen. Jag an»
ser ämnet så rent Oeconomiskt, att om be*
liandlingen deraf skulle läggas under Juridiska
myndigheter, hufvudändamålet skulle i det när»
mäste förfelas. Det är nästan omöjligt, att afgöra
en enskiftes-fråga utan granskning å stället,
och denna granskning måste göras, mera
efter Oeconomlska, än efter Juridiska principer.
Det torde således vara tillräckeligt skäl,
att låta pröfningen i denna del hädanefter
som hittills, tillhöra Landshöfdingarne.
Jag kan i öfrigt ej vidgå att, såsom en
Talare här påstått, det skall finnas en författning,
som föreskrifver, att Bönder icke få väljas
till enskiftesmän. Jag vet åtminstone, att
ipotsatseij egt rum i Skaraborgs Län; och ora
Den 30 September e, m.
'47 i
ett sådant förbud funnits i Skåne är det ett
missbruk i tillämpningen af författningen, den
jag dock yrkar måtte till alla delar bibehållas.
Oin återrerniss beviljas, torde detta mitt
yttrande få medfölja,
Herr Tham ■ För mig är det alldeles obé:
kant, huruvida någon sådan författning om val
af Gode Män. som den Herr Rosenskjöld upp;
gifvit, veskeligen existerar. Att densamma åtminstone
icke gäller för Skaraborgs Jhan, känner
jag bestämdt, då jag vid en allmän sammankomst,
som derstädes för öfver arne år sedan
i Bandshöfdingens närvaro verkställdes,
hade tillfälle att bevista ett val af Gode Män,
hvarvid de fleste valdes inom BondeStåndet.
Gm missbruk skett med fordna enskiftesförfattningar,
vet jag icke, men det förefaller
mig oyänladt, att höra talas derom, då dessa
missbruk icke äro lagligen uppgifne, i synnerhet
dä samma värde Talare, som nu omnämner
dem, så ofta här upprepat de stora förmåner
Skåne njutit genom enskiften.
Om Domstolarne på landet voro annorluode
organiserade: om Domaren vöre af Sta*
tan väl lönad, och ej hans olyckliga aflöningssätt
snarare gjorde det till en förmån, att förhala
an att afsluta rätiegångarneskulle jag
visserligen ej strida deremot, att äfven enskiftesmålen
öfverlemnades till HäradsRiitterne;
men så länge dessa Domstolar icke fått
^72 Den 30 September c. m.
en förändrad organisation, anser jag det ingalunda
nyttigt, att åt dem uppdraga tillämpningen
af enskiftes-författningarne, hvilkas ändamål
då sannolikt skulle alldeles tillintetgörasJag
skulle anse en sådan åtgärd så mycket
mindre lämplig, som de fleste Domare redan
klaga öfver hopade göromål, och ofta icke ens
sjelfve hålla de ordinarie tingen.
Hvad skulle val följden blifva ? Jo, att
unge män, vicarier för Häradhöfdingen, och
möjligen väl kunnige i juridiken, skola döma
i Oeconomiske mål utan erfarenhet och döma
som den blinde om färgen. Annorlunda till*
går det, om Landshöfdingen har denna Domsrätt;
ty han tar sjelf del i hvad det Oeconqmiska
tillhörer*, och måste således göra sig
närmare underrättad derom, yi hafva'
gen ledsagat till grafven en man, sorn en
tid förestod ett Läns styrelse, och som nu af
ali a saknas. Han var sjelf närvarande vid alla
undersökningar om enskiften, och jag har
icke hort någon klaga öfver hvad han fastställa
de. På sådant sätt blifver enskiftesverket rigtigt
skött och bedömdt; men helt annat skall
inträffa, när Ynglingar från andra prövincer
och orter komma att döma i ämnen, som de
icke hunnit lära förstå.
Herr Munck af Rosenskjöld- Den, sorn blott
ytligt bedömt sakén, skulle lätteligen tro, att
jjg vore af olika tankar med den sist talande
värde Ledamoten. Detta är dock ingalunda
förhållandet. Jag erkänner nyttan af énskif*
Den 30 Septeiber e, m.
473
tes författningarne för dt hela af samhället.
Jag har också icke talat >m annat, än om enskildes
förorättande vic deras verkställande i
den ort jag närmast kännr. eller Malmö Bän.
Jag har siejf, sorn Depterad, tagit del uti
val af Gode män till mskiftes - förrättningarne
och jag betygar nt till Protdcollet, att
enligt första enskiftes-ftfattningen eller af
1803 för Skåne icke andr än Possessionater
fingo till Gode män väljas Om detta i den
senare 1812 utfärdade nskiftes-författning
blifvit ändradf, känner jagcke med säkerhet.
Och jag kan i öfrigt försåra såsom ett historiskt
factum, att, lå läng Hans Excellence
Grefve Toll var GeneralGp verneur i Skåne,
och han den tiden, men ick Jjändshöfdingarne,
afdömde enskiftes-tvistei knappast något
exempel gafs, att h§n icke aslog hvarje klagomål,
emedan han hade mer afseende å nyttan
för det hela, än å enkildes rätt. Jag
skulle dock tro, att en sak, sm rörer min eganderätt,
icke bor anses bltt såsom Oecohomisk,
utan äfven som jurdisk. Och jag
kan derföre icke undgå, att gdkänna de sammansatte
Utskottens bemödanu, att söka be
(
*•-'>< * • • f T* . ^ « • r 1 * .
reda en nogare granskning af uskiftes-förrättningarne
i allmänhet; hvarfurejag äfven med
bifall om Ufskottens afsjgt, mei med önskan
derjemte, att de ordinarie Dim.stolarne må
afdöma tvisterne i enskiftesmal, anhåller om
återremiss af Betänkandet.
u ’ « • . . t i : , '.. ; ; i . .
Herr Danckwardt: Jag skal utbedja mig
att få yttra några ord, i afseendt ä de betänk"
474 Den 30 iptcmber e. nu
ligheter man liär fraisiällt emot forslaget, att
lägga enskiftes-ärendna till någon del i juristernas
händer. Jag tror nemligen, att med
den af mig förestagn organisation af Egodel*
ningsRätter, då Raun, jemte ordinarie Domaren,
skulle bestå f två eller fyra i hushållningen
kunnige raä, med föreskrift att efter
plurima vota afdömrmålen, — jag tror, säger jag,
att, med dessa viror, någon fara för skiftes-verkets
ändarmsenliga gång icke kan af
juristernas befattnng dermed uppkomma.
Det torde oc böra anmärkas, att EgodelningsVerket
gnska nära rörer eganderätten,
och således r en fråga af blandad Juridisk
och Oeconorisk beskaffenhet; att det ock
derföre är af vit, att det besörjes af en Rätt,
der äfven juridik kännedom icke saknas. Också
hafva alltid dsse mål före EnskiftesFörfattningarnes
införads tillhört Allmänna Domstolarne;
storskifjs-målen behandlas ännu i dag
af dem, och ehiru i nämde Författningar enskiftes
verket öferlemnas åt Eandshöfdingarne,
bibehölls likväli sista instantien Domaren vid
desse ärendens ifgörande. Hvad som i öfrigt
blifvit yttradt «i möjligheten för Eandshöfdinne
att medhima desse ärender, att hålla undersökningar
]å stället rn. ni. anser jag icke i
allmänhet var grundadt och gäller dessutom
icke för den förändring och utsträckning af
SkiftesVerket som jog omnärrit vara i fråga,
och tror bort vidtagas.
Jag vet ganska väl, att det ä ett eiler
Den 30 September e. m.
475
annat ställe funnits Landshöfdingar nitiske och
skicklige nog att, såsom i alla delar vederhordt,
besörja handläggningen af desse mål, och att
äfven sjelfve hålla undersökningar på stället
då de erfordrats; men efter min tanka kan
det i anseende till de -Landshöfdingarne tillhörande
mångfaldige andra göromål, hvarken i
allmänhet fordras eller väntas, att de ägna en
sådan serskild uppmärksamhet och omsorg åt
desse ärender, och aldraminst, då hela skiftesverket
skulle dem uppdragas.
Herr Grefven och Landt - Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
I.ag- och Oeconomie - Utskottens förevarande
Betänkande böra, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs a nyo StätsUtskottets ej mindre
dea 3 sisdidne Maji under N:o 142 af*
gifne, samt den 7 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, öfver vackt
Motion om Embets- och Tjenstemäns behof, att,
innan 70 års ålder taga afsked med oafkortadt
åtnjutande af lönen; än ock den 26 sistlidna
Jutrii under N:o 267 meddelte, samt den 5 derpå
foljde Julii eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
47 G Den 30 September e. m.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag tror
inig veta, att Borgare- och PresteStänden afgjort
denna fråga 1 enlighet med Motionen,
derom ProtocollsUtdrag torde vara till Bidderskapet
och Adeln irikomne. I sådan händelse
får jag hos Herr Grefven och LandtMarskalken
vördsamt anhålla, att desamma
må varda upplästa,
1 anledning häraf upplästes Högvördige
PresleStåndets och Välloflige JBorgareStåndets
ProtocollsIJtdrag af den 10 och sistiidne
Julii, hvaraf inharntades, att bemäjte Stånd beslutat,
att hos Kongl. Maj.t borde i underdånighet
hemställas,' det terminen för .Civile
Embets- och Tjenstemäns rätt, att Jaga afcked
med bibehållande af sine Eone-förmåner oafkortade,
måtte nedsättas från 70 till 65' års
ålder, då, efter vid pass 40 års tjenstgöring,
lagligt Bakare- betyg styrker deras sjukliga
eller försvagade helsotillstånd.
Herr Davchivardt, Magnus Georg: Jag anser
det vara alldeles öfverflödigt, att ingå uti
någon lång öfverläggning och bevisning om
den allmänna nyttan och den ehskildta billigheten
deraf, att såsom Preste- och BorgareStånden
beslutit, Civile Embetsman efter 40
års tjenstgöring vid uppnådde 65 ars ålder,
då deras sjuklighet elier försvagade helsotillstånd
sätter dem ur tillfälle att besörja och sköta
sina tjenSter, berättigas, att derifrån erhålla afsked
med tillgodonjutande af sina löner såsom
pension för deras öfriga lifstid; helst jag är
Den 30 September e, m. 477
fullkomligt öfvertygad , att Ridderskapet och
Adeln i detta beslut instämmer.
Det är egenteligen i afseende på ordalagen
uti de tvenne Ståndens beslut, jag anhåller
få framställa en anmärkning. Enligt
Protocolls-Utdragen hafva nemligen berriälte
Stånd beslutat, det hos Kongl. skulle i
underdånighet anjiållas, att Civile Embetsman
vid 65 års ålder måtte få från tjensten afgå
med bibehållande af full lön. I detta beslut
finnes icke bestämdt uttryckt, att lönerne skola
uppföras å Allmänna IndragningsStaten, hvilket
synes vara desto mera angeläget, som hela
beslutet i annat fall blifver ulan ändamål,
då Kongl. Majit icke äger någre medel, att
för detta behof disponera, utom extra utgiftsmedlen,
hvilka deremot icke dertill kunna användas
såsom för andra ändamål anvisade.
Jag tillstyrker derföre, att Ridderskapet
och Adeln måtte instämma uti Preste- och
BorgareStåndens beslut, med det tillägg, att
ifrågavarande löner skola å Allmänna IndragningsStaten
uppföras.
Herr Tham, Wollrath: Då Nationen och Fäderneslandet
äro bäst gagnade dermed, att hafva
Embetsmäri, som äro i besittning af hela deras
arbetskraft, kan jag ej annat än instämma med
Herr Danckwardt i tillstyrkande af afsiag å.
Betänkandet samt bifall till Motionen på de
vilkor Borgare och PresteStånden bifallit densamma,
att nemligen de afskedstagande, hvil
-
4/78 Den 30 September e. m.
ka skota komma i åtnjutande af en sådan förmån,
böra hafva tjenstgjort 40 år och anskaffa
sjukiighets-betyg.
Jag tror det vöre bättre att Staten med
måttlig uppoffring, pensionerar desse Embetsmän
än att bibehålla dem, med risque, att de icke
kunna uppfylla sina åligganden, men likväl
framsläpa ännu fern år i utöfningen af deras
tjenster.
Herr jon Hartmansdorff: Jemte det jag
fullkomligen instämmer i det yttrande, den
siste värde Talaren afgifvit, bör jag upplysa,
att det tillägg Herr Danckwardt föreslagit måhända
är öfverflödigt, emedan, genom fattandet
af ett sådant beslut, som det, om hvilket nu
ar fråga, någon annan förändring icke göres
än att åldern för de Embetsmän, som berättigas
till lönens åtnjutande, såsom pension, nedsäftes
från jo till 65 år. I öfrigt fortfax förhållandet,
sådant det förut varit. Skulle man
likväl anse ett dylikt tillägg vara af nöden,
kunde det visserligen icke skada, ehuru det
synes följa af sjelfva sakens natur.
Jag anhåller derföre vördsamt om proposition,
i • enlighet med Herr Tham® framställning.
Herr Grefven och LandlMarskalken gjorde
proposition till bifall af StatsUtskottets före;
Svarande Utlåtanden.
Ropades Nej.
13en 3° Sephmbtr e. rn.
479
1 anledning hvaraf lhrr, Grefven och LandtMarskalken
hemställde, #m fiidderskapet och
Adeln hehagade, med förkastande af Utskottets
Utlåtanden, instämn.a u t i PresteStåndefs
och BorgareStåndetS ofvjnberörde beslut, med
tillägg , att de afskedstagande Embets- och
Tjensteoiännens Löner barde, såsom pensioner,
å Allmänna Indragnings Staten uppföras.
Bifölls.
Herr Danckwardt'. Jag Ur fullkomligen
©fvertygad derom, att Borgare- och PresteStånden
genom deras ifrågavarande beslut åsyftat
att lönerne för dem, sorn på grund af sjuklig,
het vid 65 års ålder erhålla afsked från innehafvande
Embeten, skola å Allmänna Indragnings-Staten
uppföras, ehuru sådant icke
b-lifviti beslutet uttryckt; men jag underställer
Ridderskapets och Adelns eget upplysta bedömande,
om det ej är nödigt, att detta af Stånden
bestämdt förklaras, och om icke Ridder»
skåpet och Adeln för sådant ändamål behagade
inbjuda dem, att biträda det tillägg till
deras Beslut jag föreslagit, satnt Ridderskapet
och Adeln äfven nu bifallit, emedan jag fruktar,
att då ärendet blifver öfverlemnadt till
ExpeditionsUtskotrets åtgärd, Utskottet ej kan
uppsätta förslag till den underdåniga Skrifve!»
sen i enlighet med Ridderskapets och Adelns
nu fattade beslut.
Och blef Herr Danokwardts berörde heen
-
48° Den 30 September e. m.
ställan, uppå gjord proposition, af Ridderska*
det oell Adeln bifallen.
Företogs till pröfning Rag- samt Allmän*
na Besvärs- och OeconomieUtskottens gen 19
sisledne Augusti under N:o 155 afgifne, och
den 271 samma månad eftermiddagen pä bordet
lagde, Betänkande, i anledning af Kongl.
Majus Nådiga Skrifvelse angående offentlighet
vid RiksStåndens öfverläggningar.
Herr von Hohenhausen, Michael: Hvad man
med fog kan anmärka emot Utskottens ifrågavarande
Betänkande ärt att det så sent till
Riksens Ständer inkommit. 44 §. Riksdagsordningen
innehåller: ”Vill Utskottet återlemna
”något från ett eller flera RiksStånd till det.
”samma remitteradt mål, såsom till dess befattning
ej hörande, åligge Utskottet, att sist
*'inom ätta dagar afgifva sitt utlåtande med der*
3’uti anförde skäl till det eller de Stånd, som
”remitterat.” Många åtta dagar äro förflutne
sedan den tiden Utskotten fingo frågan
till deras behandling öfverlemnad. Vidare tror
jag ej eller Utskotten hafva varit förhindrade
af 34 .§. Riksdagsordningen att taga befattning
med detta ärende; ty det har icke blifvit af
Konungen väckt i form af Grundlagsfråga, i
hvilken
Den 30 September e. m.
481
hvilken händelse det skolat af Coflstitutions*
Utskottet handläggas, ej eller har det på så*
dant sätt blifvit af något Stånd ansett. Med
den Kongl. Skrifvelsen synes ändamålet endast
hafva varit, att ett allmänt Reglemente
måtte uppgöras, huru tillgå skulle, derest publicitet
infördes, och att ett visst ansvar måtte
varda stadgadt för förbrytelser, som kunde begås
af de åhörare, hvilka vid RiksStåndens
öfverläggningar fingo inträde. Det hade således
varit lämpligt, att ämnet tagits i ett allmänt
öfvervägande. Det hade sedermera ef
behöfts behandlas såsom en Constitutions* fråga,
utan såsom en allmän plan, It hvilken Kongl.'
Majtt redan lofvat sin sanction. Införandet af
publicitet skulle naturligtvis i alla fall ber»
af hvarje Stånd särskilt; ty så snart frågan ej
är af Grundlags natur kunna Stånden i detta
hänseende besluta, oberoende af hvarandra*
Då likväl målet nu blifvit behandladt, på sätt
som skett, och ConstitutionsUtskottet ej är sa
öfverhopadt af göromål, att det ju icke Iean
medhinna ännu mera, tror jag det vore skäl,
att dit förvisa ärendet, icke derföre, att saken
bör såsom en Constitutions-fråga betraktas, utan
i kraft af 34 §• Riksdagsordningen, som.
stadgar, att Riksens Ständer kunna remittera ett
mål, sorn ej bestämdt tillhör något visst Utskotts
handläggning, till hvad Utskott dem godt synes.
Af sådan orsak föreslår jag, att Kongl.
Maj:ts ifrågavarande Nådiga Skrifvelse måtte,1
jemte det nu uppläste Betänkandet, varda tilt
Ridd. och Ad. Proh VIII Baud. 31
482 Den 30 September e. m.
Constitutions - Utskottet remitteradt, samt att
de öfrige RiksStånden genom Protocolls-Ut*
drag inbjudas, att sig uti enahanda beslut
förena*
Grefve Posse, Arvid: Det är endast i ariledning
af den anmärkning, den siste varde
Talaren framställt derom, att Utskotten ej in*
kommit med detta Betänkande inom den i 44
k. Riksdagsordningen föreskrifnä tid, som jag
anhåller få yttra några ord, emedan jag medgifver
rigtigheten af anmärkningen, och ansér
mig derföre skyldig) att förklara orsaken till
Utskottens förfarande i denna omständighets
Då remisser! från Pespective RiksStåndeii
ankom till Utskotten, Lief den till utarbetning
af en viss afdelning öfverlemnad. Denna upptog
målet* och afgaf förslag till Reglemente»
Derföre kunde en vägran att behandla målet
icke inöm åtta dagar till Piksens Ständer
inkomma. fSTär åfdelningens Utlåtande sedermera
förekom i Utskotten, blef detsamma afslaget,
och underrättelsen derom inom åtta dita
dagar derefter till Riksens Ständer aflemnad.
Detta har jag ansett mig böra upplysningsvis
nämna och får i sjelfva saken förena mig
med hvad Herr von Hohehhausen anfört*
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf'. Jag kati ej
föreställa mig, att detta ämne kommit i fråga
att af Riksens Ständer gemensamt behandlas
i annat ändämål, ari för stiftande af eri
Den 30 September e. m. 483-
Lag till bestraffande af förbrytelser, dem åhörare
vid RiksStåndens öfverläggningar, i händelse
offentlighet dervid blifver tillåten, kunde
begå, så vida eljest en sådan .Lag anses
vara oumbärlig. Deremot anser jag det vara,
olämpligt, att i ett Stånd besluta om offent*
lighet i de öfriga, samt till och med omöjligt
att uppgöra ett allmänt och gemensamt Reglemente
1 detta afseende för alla fyra
RiksStåndeti, emedan detta måste lämpas efter
local förhållanden. Jag kan således ej finna
annat, än att ärendet borde behandlas enskilt
af LagUtskottet för uppgörande af ofVannamnde
Lag, den jag likväl för min delånger
alldeles öfverflödig, hvarefter det sedermera
komme att bero på hvarje Stånd särskilt»
att låta öppna sina dörrar för Åhörare»
J?å sådan grund hemställer jag, om icke ären^
det borde till LagUtskottet återremitteras helst
jag dessutom ej tror något skäl förefinnas, att
öfverlemna detsamma till GonstitutionsUtskottets
behandling»
Herr fort Hohenhausen .• Det är ej endast
i afseende på en Lag emot förbrytelser, begångne
vid RiksStåndens Öfverläggningar, som det
torde behöfvas ett allmänt och lika stadgande
för alla fyra RiksStånden. Det gifves flera
andra föremål, i afseende på hvilka ett gemensamt
Reglemente kan vara af nöden, såsom
till exempel, om Stånden skulle önska
vid vissa tillfällen hafva sina sammankomster
slutna, och låta offentligheten dervid upphof
r4 84 Den 30 September e. m.
xa. Flera ämnen och discussioner kunna nemi
ligen förefalla, sorn icke böra offentliggöras.
Allt sådant är ConstitutlonsUtslcottet bäst i
tillfälle att uppgöra; och jag tror således, ätt,
om ämnet remitteras dit, detta Utskott, hvad
sjelfva lagens uppgörande angår, kan begagna
sin rätt, att sammanträda med Lagutskottet.
När frågan om offentlighet enskilt för Ridder*
skåpets och Adelns öfverläggningar här förra
gången förevar, yttrades af flera den mening,
att äfven denna vårt Stånds enskilta angelägenhet
bordt af Constitutions - Utskottet behandlas.
i _  ' r.  j
Herr von Hartmansdorff, August: Då detta
Sinne förra gången här förevar, anmärkte jag
iredan olämpligheten deraf, att afhandla sättet
huru med offentligheten vid RiksStåndens öfVerläggningar
skulle förhållas, innan förut
blifvit afgjordt, om den komme att' äga rum.
Då saken likväl nu åter kommit å bane, instämmer
jag i deras mening, som yrkat arn»
jaets öfverlemnande till ConstitutionsUtskottet,
emedan det har nära sammanhang med- de mål,
som af detta Utskott handläggas, och närmare
än med dem, Lagutskottet behandlar. I dessa
sednare gälla tre Stånds beslut, såsom Riksens
Ständers tanka. Men här synes det vaxa
otillräckligt, emedan det fjerde ej lärer kunna,
i afseende på ordningen inom sitt eget
samlingsrum, underkastas de öfrigas vilja.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Ef{er
sorn jag ser förevarande fråga, har Rid*
Den 30 September é. m< 48s
derskapet och Adeln tvenne omständigheter
att härvid taga i betraktande.
1:0 Sitt beslut i sjelfva saken; och 2:0
huru Kongl. Majit Nådiga Skrifvelse skall besvaras.
Ehuru -Lag- och OeconomieUtskotten,
efter min tanka, behandlat frågan riktigt, hafya
de likväl ej framställt någon sats, som kunde
blifva föremål för en proposition till bifall
eller afslag. Då nu Ridderskapet och Adela
tillförene betraktat saken såsom en sitt Stånds
enskilda angelägenhet, och redan deruti fattat
sitt beslut, hvilket ej för denna Riksdagen kan
omgöraS, skulle jag för min del tro lämpligast vara,
att ifrågavarande Betänkande lades till handlingarne,
och ExpeditionsUtskottet uppdrogs
att i den underdåniga Skrifvelsen till Kongl.
Maj: t anföra, att Ridderskapet och Adeln, genom
redan fattadt beslut, är hindrad att vid
denna Riksdag å nyo upptaga frågan.
Herr von Hohenhausen: Om jag ej vore
gf den tanka, att publicitetens införande för
framtiden gagnade på samma gång Ridderskapet
och Adelen samt Svenska Nationen, skulla
jag visserligen instämma i hvad den siste
värde Talaren förfeslagit. Fråga kan icke mera
uppstå, att vid innevarande Riksdag tillvägabringa
offentlighet vid våra öfverläggningar;
men frågan är, att bereda utvägar till dess
införande i framtiden, Och dessa utvägar lavi
ej låta gå oss ur händerna. Kongl. Maj t har
sjelf anvisat detta medel, och dervid endast
fästat delta vilkor, att publiciteten mätte blif
-
^85 lien 30 September e. ru
-
va lika hos alla fyra RiksStånden. Deraf följer
dqek ieke, att om principen gemensamt erkännes
af alja, ett eller anpat Stånds vägran
att sätta den i verkställighet gkuUe kunna
omintetgöra dess antagande för de öfriga.
D@t synes mig derföre vara skäl, att vid denria
Riksdag bereda en,sak, hvaraf vi i framtiden
skola komma att njuta futgten.
Jag kan således ej afstå fran min anhållan
om remiss till CopstitntipnsIJtskottet.
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel• Rör min
del håller jag före, att innan detta mål till
ConstitutionsUtskottet remitteras, hör i följd
af Kongl. Maj.-ts Nådiga Skrifvelse, först afgöras,
om Ridderskapet och Adeln önskar offentlighet
vid sina pfverläggnipgar, eller icke. Då
jimnet vid ett föregående tillfälle förevar, af*
gjordes genom votering, att Ridderskapet och
Adeln ej önskade publicitet. Sedermera har
den Nådiga Skrifvelsen i detta ämne blifvit
a flåten, i följd af BorgareStåndels beslut i samma
ämne. Om nu remiss i förväg sker till
GpnstitutionsUtskpttet, för aft få veta, huru
denna offentlighet borde sättas i utöfning, vöre
det att få methoden uppgjord innan saken
blifvit beslutad
3ag
skall visserligen aldrig opponera mig
emot hvad som anses lända till Rikets nyttaj
mern för ordningen skull, tycker jag att man
först borde afgöra, om publicitet skall införas
yld våra öfverläggningar, eller icke. Då nu
J)en 30 September e. ra. • 487
detta verkligen redan är afgjordt, förenar jag
jnig med Grefve von Schwerin, att ingen yt*
teyUgare remiss af detta tnål hör äga ram.
Herr Liljestråhle, Gustaf: Jemte det jag
till alia dpiar förenar mig med Grefve von
(Schwerin, får jag tillägga, n(t det torde vara
äodamålslöst, att nu meddela ny remiss a
detta mål, som tillhör GunstitutjonslJtskottets
behandling, då frågan kan vid nästa Riksdag
ånyo upptagas. Jivsd sjelfva saken angar, lä-,
rgr Ridderskapet och Adeln ej kunna hufvud?
sakligen yttra sig nu, sedan offentlighetens införande
blifvit genom votering afsjagen.
Herr yon Hohenhausen '. När Kongl, Mtj.:?,
Nådiga Skifvelse afläts till Riksens Ständer, vaj?
förmodligen l^ontingeq eller dess Rådgifvare
jcke i okunnighet om det beslut, Ridderskapet
och Adeln i detta ämne redan fattat. Här
ar dessutom ej fråga om publicitet enskildt;
för detta Stånd, utan gemensamt för alla fyra.
Vj veta, att HorgaréStåndet stadnat i ett motsatt
beslut tued oss, och att detta Stånd önskat
publicitetens införande, så fort möjligen ske
kan. Genom lietänkandets läggande till handling
garne, hvilket i öfrigt ej öfverensstärnmer med
dep. Nådiga Skrifvelsens innehåll, som torde
fordra en annan behandling, skulle man för
JlorgareStåndet aflägsna det mål, dit detta
Stånd öqskar komma. Samma resultat SKulle äfven
för Ridderskapet och Adeln inträffa.
Jag kan således ingalunda instämma uti
488 Den |ö September e. m.
Grefvarne von Schwerins och Lötyenhjelrns
förslag, utan qvarblifver vid män anhållan om
sernis? till ConstitutionsUtskottet.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag ber om förlåtelse,
att jag nu åter upprepar, hvad jag redan
vid ett föregående tillfälle yttrat. Jag
anser nemligen fråga om publicitet grundlagsenligt
på irenne olika sätt kunna förekommas
1.0 öm Kongl. Majit eller ConstitutionsUtskottet
skulle föreslå offentlighet vid RiksStåndens
öfverläggningar, såsom ett tillägg i
den Svensk* Folket, enligt 59 §§. RiksdagsOrd*
ningen, försäkrade rätt att äga tillgång til!
kännedom af hvad, sorn inom dess lagstiftning
förefaller.
2:0 Då hvarje Rik-Stånd äger laglig ratt
att besluta, hvad det i och för ordningen vid
sina sessioner finner nödigt, kan frågan äfven
såsom ett enskilt ordnings-mål , inom hvarje
RiksSiånd, enskilt väckas.
3:0 Om Stånden gemensamt öfverenskomma,
att under vilkor af gemensamt beslut och
gemensamma föreskrifter, införa offentlighet
;vid sina öfverläggningar. Att icke Ridderskapets
och Adelns sista beslut lägger något
lunder i vägen för bifall till saken i dess närvarande
förändrade skick, torde bäst kunna
finnas af uttrycket för närvarande, som inflöt;
i Ridderskapets och Adelös afslag å publicitetens
införande enskilt vid dess öfverlägga
Den 30 September e. m. 489
ningar. Äfven under sjelfva discussionen
yttrade flere varde Talare, sorn bestämdt för*
klarade sig emot publicitetens införande enskilt
hos Kidderskapet och Adeln, att de ha"
de ingenting deremot, om de infördes hos
Samtelige RiksStånden, och en af de Herrar,
som vttrade sig ifrigast emot bifall å RiddarliusUtskottets
Betänkande, Herr Grefve Lövenhjelm
föreslog sjelf såsom contra^proposition,
ej afslag utan att principen borde vara
gemensam för alla fyra RiksStånden , eller
just hvad sorn nu ar i fråga.
Af hvad jag således anfört, tror jag Ridderskapet
och Adeln vara obehindrad, att i
det skick, frågan nu befiri ner sig, vidtaga hvad
beslut, som anses mest befrämja det stora än-,
damålet allmänt väl.
Friherre Cederström, Jacob : Det är endast
i anledning af det svar, Grefve von Schive*
riri föreslagit skulle lemnäs å Kongl. Majtts
Nådiga Skrifvelse, jag anser mig böra fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att ett sådant svar icke ens vöre lagligt, ty
Ståndets enskilda beslut hindrar ej, att om
Kongl. Maj:t å nyo väcker samma fråga, Ståndet
måste upptaga densamma, med sig naturligtvis
förbehållen rättighet, att derå lemna
bifall eller afslag, hvilketdera anses lämpeligast.
Denna Kongl. Majtts rått att väcka frågor kunde
ej förblifva oförkränkt, om Ståndet agde
rättighet att dem ej upptaga. Jag har blott
velat anmärka detta i afseende pä formen.
Den 3Q September t. w
Hvgd ater fingäjr sjelfva saken , {lyse?
jag den öfvertygelse, att IJtskptten ganska väl
kunnat handlägga målet. Det är icke så, jnyepkladt,
att dess bearbetning fordrar mycken
tid, och jhag- samt QeeonomieUtskotten hade
lika val kunnat sysselsätta sig dermed, som
(jonstitittiens- Utskottet. Det är emedlertid
likgiltigt, hvilket Utskott får att skaffa med
detta ämne; och då ConstitutipnsUtskottet nu
mera bär ingen eljer åtminstone ringa sysselsättning,
hvaremot manga göromål för Uagsamt
Allmänna Besvärs-och QeconomieUtskotten
ännu återstå, tror jag bäst vara, att remittera
målet till ConstittitionsUtskpttet, hyared
ter beslut i ämnet k§P och bb? fattas,
JTerr Hjerta, Qu§laf: Jag fjöner yisserU*
gen, att Kidderskapet och Adeln genom deg
.Kongl. Skrifvelsen blifvit försatt i en bpsyn*
iierlig ställning, sedan Ståndet i hufvudsaken
redan fattat sitt beslut, samt alt Dag och QeConomie-Utskptten
ej kunnat yttra sig annorlunda,
än som skett, ^medlertid tror jag, att
pm någon anngn åtgärd i dettg afseende skalf
yidtagas, än den Cjrefve vpn Schwerin föreslagit,
skulle det vara mest enligt formen,, atf
återremittera Betänkandet ti 11 nämnde Utskott,
med uttryckligt förständigande att behandla
ärendet. Att remittera frågan till ClonstitqtionsUtskottet
anser jag deremot icke vara passande.
Jag anser mig likväl böra fästa uppmärksamheten
på onödighe-tén af en aterremiss.
Frågan är här om stifiandet af en lag, och
JJen 30 September e. m. 491
uppgörandet af ett Reglemente för offentlighet
vid RiksStåndens öfverlaggningar. Spm
utr offentligheten vid denna Riksdag icke kan
införas, har jag hela tiden ansett bägge delarnp
öfverflödig». Väj. har jag Jast i vissa Rc>-  maner, fmrn den sorn gatt att upptäcka nya
länder, i förhand uppgjort de Jagar, som der
skulle införas; men jag deremot tror rätt» sät*
tet vara, att först afgöra saken, och sedan stifta
lag för dess verkställighet,
För öfrigt har RorgareStandet lemnat etf
så godt exempel, huru man kan och hör behapdla
denna sak att jag tillstyrker Ridder*
skåpet och Ädeln, att j en framtid behandla
frågan på samma sätt. RorgareStåndet har an*
sett inga andra föresktifter i detta afseende
helmi vas, än de sam finnas i Grundlag pph
rillman Jhag, hvad Riksdägsmanqa-skydd o,Gh
hemfrid beträffar , oph det har visat , huru
Reglementet hlptt behöfver bestå af 5 tili b
erikla pungter, för att få allt hvad som för
verkställigheten erfordras j ordning. Jfag y?t
ej eller I sanning, hvarföre män snarare är
skar en enskild lag för åhörarnp vid RiksStåndens
öfverlägga ingar, äh vid Spectakler
och Goncerter. För min del kap jag ej län*
k» mig en sådan lag behöflig.
Jag tillstyrker, på grund af allt detta, aR
Retänkändet endast m|tie lägga» till handliqgärne,
och Ridderskapet peli A-deln i underdånigt
svar lill Kongl. Majit anmäla sig vara
hind råd t af förra beslutet att åter upptaga må
-
492
JDen 30 September e. ra»
let till profning. Vid en kommande Riksdag
torde man vara mera beredvillig att vidtaga
de åtgärder, som erfordras för att bringa offentligheten
i gång, och då är man icke vidare
bunden af de små iinpedirnenta, som vid denna
lägga hinder i vägen för verkställigheten,.
Herr Cederschjöld : En värd Talare har
förment, att Kongl. Majit ej vore hindrad af
Riksens Ständers beslut, att å nyo väcka samma
fråga till öfverläggning. Jag utbeder mig derföre
att få uppläsa några rader utur 75 §• Riksdagsordningen:
”skulle två Stånd stadna emot
5’två, förfalle frågan, och förblifve vid det,
”sorn tillförene stadgadt varit, utan att samma
”fråga ma kunna vid den Riksdagen å nyö
”väckas eller upptagas.,y Här är icke något undantag
gjordt, för Kongl. Majit. Frågan får ej
å nyo upptagas, då den blifvit afslagen utaf
tvenne Stånd, ännu mindre då den blifvit det
af tre, eller alla fyra RiksStånden.
Hetta vinner ett ytterligare stöd af stadgandet
i 58 §- Riksdagsordningen, der det heter»
att ”vid justering af Protocoll eller ProtocoUs'
^Utdrag kan ett beslut ingalunda ändras, men
”val sådane tillägg göras, hvarigenom ingen
”ändring i beslut uppkommer.” När ett beslut
icke kan ändras vid justeringen, så bör
det väl ännu mindre kunna ske senare, och
Högloflige Ståndet således icke nu till prufning
upptaga , huruvida publicitet bör äga
rum, då denna fråga redan en gång blifvit vid
denna Riksdag afgjord.
Den 30 September e. m. 493
Herr vo n Hohenhausen' X anledning af
hvad Herr Hjerta anfört, att detta ämne i afseende
på formen ej skulle kunna til! något
annat Utskott remitteras, utan blott återremitteras,
till de Utskott, som detsamma redan handlagt,
får jag blott erinra om innehållet af 44
§. RigdagsOrdningen, der det står: ^Vill Utskott
återlemna något från ett eller flere
'RiksStånd till detsamma remitteradt mål, såsom
”»till dess befattning ej hörande, åligge Utskot»
3,tet att sist inom åtta dagar afgifva sitt Utlastande
med deruti anförde skäl till det eller
5,de Stånd, sorn remitterat; hvarefter samtlige
,,Ständen, efter erhållen communication , böra
,,skyndsamt yttra sig, under hvilket Utskott de an>,
se målet höra
Då nu i kraft af detta stadgande ett sådant
yttrande måste afgifvas, finner jag för
min del lämpligt, att remiss sker till Constitu»
tionsUtskottet, helst, om man äfven tager tiden
i beräkning, detta Utskott, såsom för närvarande
minst sysselsatt, är bäst i tillfälle att
handlägga ärendet.
Frågan är icke nu derom; att Ridderska*
pet och Adeln skall antaga publiciteten, utan
blott att undersöka, huruvida principen i ali*
mänhet är rigtig, och om dess införande i
framtiden är önskligt eller icke. Jag kan ej
inse, hvarföre man icke skulle företaga en dylik
undersökning. Jag kan derföre alldeles
icke afstå från min anhållan om remiss till
494
Deri 30 September e. m.
Const it ut ion sUt skottet. Sedan ärendet derifrån
återkommit, blir först tid att tänka på, hvad
svar man bör lemna å Kongl. Majus Nådiga
Skrifvelse.
Herr Tharii, Wollraih 1 Öm Kongl. Majit
1 Kader proponerat Riksens Ständer att antaga
offentlighet vid deras öfverlägghingar, hade
Riksens Ständers pligt Onekligen Varit, att deröfver
lemna svar; men derest jag ej alltför myCket
misstager mig, är likväl förhållandet ej sådant.
Frågatl är blott, att om Riksens Ständer
vid en k Ömmande Riksdag önska publiciteténs
införande, Kongl. Majit på förhand förklarat
sig dertill vilja i Nåder samtycka.
När det nu förhåller sig så, hemställer
jag, om Ridderskapet och Adeln kart
lemna något annat sVar, än att Ståndet redan
besvarat denna fråga med Nej. Väl bekänner
Jag att detta skett emöt min önskan • men då
likväl sVaret redan en gång är gifvlt, anser
jag, lika med Grefve von Schwerin, att Rid*
derskapet och Adeln ej kart besvara den Nådiga
Skrifvelsen på annat sätt, an pluraliteten
af Ståndet, efter anställd Votering, redart
gjort. Huruvida publiciteten är önsklig tror
jag ej behöfva undersökas; derom förmodar jag
allmänna omdömet vara stadgadt, ehuru pluraliteten
har Slog ut på annat sätt, Möjligheten
äf dess införande är en reglementarisk åtgärd,
hvarom nu icke är fråga att Uppgöra reglemeniariska
föreskrifter för en sak, hvars antagande
■fejan ännu icke beslutat, synes mig vara för hastigt,
Först bör man Väi afgöra, ont man vill
Den 3p September e, m.
495
hafva publicitet, öch sedermera huru dermed
skall tillgå.
lag atihåilef derföre, alt Herr Grefven
beti LandtMarskalken täcks framställa pioposition
på bifall tili hvad Mert Grefve vöri
Schwerin föreslagit.
Friherre Cetleriiiröiii: Det äf mär kvärdlgt
ätt Herr Cederschjöld, sörn sjelf är Ledamöt
äf ConstitUtiönsUtsköttet, så ofta citerar Grundlagen
på fett sätt, som alldeles icke är tillämpligt
till de fall, han åberopar. Den §• häri
Uppläst handlar örn .allmänna Riksdagsärertden.
Det ifrågavarande målet har ej förut varit
Väckt. Det är således icke ett enskildt beslut,
sorn kan framställas till jemförelse med allmän»
ha bfeslut, söm blifvit vidtagne äf Riksens Ständer
gemensamt. Men hvad ifrågavarande Skrifvelse
angår, så i händelse icke Ridderskapet
Öch Adeln samt de öfrige RiksStånden skulle
anse publiciteten nyttig, tarfvas ej något svar;
ty Kongl. Maj:t här blott sagt, alt örn Riksens
Ständer förena sig bra publicitetens antagande,
Vill Röngl. Majit till dess införande lemna
feit t Nådiga samtycke. Skulle åter Riksens Ständer
anse offentlighet vid deras öfverläggningar
fördelaktig, skulle jag tro, ätt Utskotten
borde böreda frågan, och föreslå det svar, söril
i ämnet då skall till Kongl. Majit i Underdå»
nighfet afla ta s. Men ett sådant svar, söm det
Grefve von Schwerin föreslagit, är bestämdt
Olagligt.
4g6 Den 30 September e. in.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard'- Det
har blifvit sagdt, att dem fråga, hvarom Kongl.
Mnj:ts Nådiga Skrifvelse handlar, här redan
blifvit afgjord. Detta är icke min tanka* Man
bör skilja emellan publicitet inom endast ett
Stånd, och den inom alla fyrä Stånden. Jag
känner åtminstone ej, att Ridderskapet och
Adeln fattat något beslut om denna sednare,
helst flere Talare, på sätt Herr Rosenblad anmärkt,
då ämnet här ventilerades, yttrade sig
vara emot den föreslagna publiciteten, derföre
att den ej sträckte sig till alla Stånden. Således
kan Ridderskapet och Adeln ännu ,utan ett upprifva
sitt förra beslut, förordna om Publicitetens
införande här i förening med en lika beskaffad
offentlighet hos de öfrige Stånden. Herr Tham
yttrade, att hvar och en af Ridderskapet och
Adeln redan stadgat sitt omdöme i ämnet. Det
är väl sannt, då frågan blott angick detta Stånd;
men jag tror förhållandet blir olika, då den
äfven sträcker sig till de öfrige.
För Öfrigt anser jag det vara både möjligt
och troligt, att flere bestämt sitt omdöme
om publiciteten, i följd af den felaktiga underrättelsen,
som här meddeltes af flere Eedamöter
om öfverhuset i England att dess sessioner
ej äro offentliga, och att den Aristocratiska
principen der ej medgifver sådant. Denna
uppgift är ogrundad. Engelska Ofverhusets
öfverlägguingar äro lika offentliga, som
JUnderhusets. Det är afven ganska möjligt,
att då publicitets-frågan här första gången förevar,
Den 30 ^September e. m. 497
revar, flere bestämde sitt beslut på grund
af ett misskännande utaf Kongl. Majus liberala
tänkesätt i denna fråga. Nu deremot äro
vi genom Dess Nådiga skrifvelse öfvertygade,
att Konungen ej har något emot Pub) iciteten,
så vida den sträcker sig till alla fyra Stånden.
Således förmodar jag, att en och annan
rättar sitt omdöme derefter; och jag förenar
mig med de värda Ledamöter, som önskaj vidtagandet
af förberedande åtgärder, på det publicitetens
införande vid nästa Riksdag ej mätte
alltför länge dröja ; och det gå med den som det
gått med en äfven vigtig fråga, nemligen Bänkmäns
afskaffande, hvarom beslut redan vid
tre Riksdagar var fattadt, innan det blifvit
' verkställdt.
Jag tillstyrker derföre äfven, att ämnet
må varda remitteradt lill ConstitutionsUtskottet.
Herr von Hohenhausen'. Jag instämmer hufvudsakligen
med Herr Rosenblad, som tydligen
bevisat, att frågan nu är i annat skick,
än då hon förra gången såsom en detta Stånd*
enskilda angelägenhet förevar. När Kongl.
Majus Nådiga Skrifvelse till Ridderskapet och.
Adeln ankom, hade det förslag bordt göras,
som nu blifvit af Grefve von Schwerin framställdt,
ty saken har ej undergått någon förändring
derigenom, att den blifvit till Utskott
remitterad. Jag tror ännu lämpligt vara, att
öfverlemna ärendet till ett Utskott, som hand
-
Ridd. och Ad. Vrot. VIII Band.
498 Den 30 September e. m.•
lägger detsamma; ty jag har ingen anledning
att tro, det frägan om publicitetens nytta är så
alldeles afgjord, som Herr Tham förmodat, då
en så stor pluralitet af vårt Stånd förkastat
densamma. Detta synes mig tillräckligen åda»
dalägga nödvändigheten af frågans noggranna
utredande; hvadan jag ock förnyar min anhållan
om remiss till ConstitutionsUtskottet.
Herr Cederschjöldl En värd Talare har
emot mitt förra anförande anmärkt, att den af
mig åberopade 7 5 §. Riksdagsordningen ej
skall kunna tillämpas på ifrågavarande fall,
emedan den fråga om publicitet, som blifvit
afgjord, var.af enskild, denna åter är af allmän
beskaffenhet. Härvid får jag dock påminna,
att frågan om offentlighet vid öfverläggningarne
var i så måtto af allmän beskaffenhet, att
den blifvit väckt i tre Stånd och afslagen af
tvänne.
För öfrigt kan jag ej inse, huru RidderSkapet
och Adeln nu skulle kunna bedomina
publicitetens införande annorlunda än förut.
•Hvad Ståndet då ansåg icke vara för sig nyttigt
eller lämpeligt, har väl icke förändrat sin
natur derföre, att propositionen kommer ifrån
Konungen. Ehuru mycket således jag är älskare
af offentlighet, och ehuru gerna jag skulle
önska dess införande, skulle jag dock aldrig
vilja genom advocatur eller lagbrott ernå ändamålet.
Om emedlertid Ridderskapet och Adeln
skulle vilja besluta uppgörandet af en
Eag för den händelse, att någre elier något
Dm 30 September e. m. 499
Stand vid en kommande Riksdag skulle önska
sig deraf begagna, l*ar jag för min del visserligen
icke något deremot att invanda.
Herr Rosenblad: Friherre Cederström
och Herr Munck af Rosenskjöld hafva redan
så fullständigt utredt , att de citera
de
Grundlags §§. ej hindra ärendets behandling,
såsom en allmän fråga, då offentligheten
förut endast varit behandlad såsom en enskildt
Stånds angelägenhet, att i detta afseende ingenting
återstår för mig att nu tillägga.
Herr Cederschjöld har anfört, att frågan varit
förut väckt i tre Stind. Jag får dervid
erinra, att då väcktes endast fråga om offent
lighet
vid Ridderskapets och Adelns, vid BorgareStåndets
och vid BondeStåndets öfverlägga
ningar, hvar för sig. Efter mitt begrepp om
svenska språkets uttryck, är detta icke detsamma,
som offentlighet hos samtlige RiksStånden
i allmänhet. För öfrigt var Ridderskapets och.
Adelns beslut vilkorligt, och innefattade orden
för närvarande.
Införandet af denna ovanliga term, hvaf'
bm Grefve af Ugglas väckte fråga, och hvartill
hela Ståndet samtyckte, måtte väl något
betyda. Icke vill det säga, att beslutet ej binder
kommande Ständer; de lära i alla fall ej
af våra beslut vara hindrade att upptaga, och,
om de så för godt finna, annorlunda afgöra alla
mål, som hos dem förekomma, mot hvilkas
upptagande Grundlagen ej lagger hinder. Des
-
500 Den 30 September e. ml
sa ord mätte således betyd under närvarande
omständigheter, och att med dessa omständigheter
förstods frågans väckande för ett enskildt
Ständ ensamt, kan bäst upplysas af dé värde
Talares anföranden, hvilka, såsom jag förut nämt,
yttrade sig mot bifall å RiddarhusUtskottetS
Betänkande, derföre att det endast rörde offentlighets
införande hos ett enskildt Stånd, metl
förklarade sig godkänna dess införande hos atla
fyra RiksStånden, äfvensom af den kontraproposition,
som framställdes af en utaf dessa
Värde Talare, jag också åberopat, deri förslogs
bifall till principen med vilkor, att den borde
Vara gemensam för alla fyra RiksStånden.
Jag trör således, att vårt förra Beslut i
ämnet, långt ifrån att lägga något lagligt Ilin*
der i vägen för dess pröfning i det förändrade
skick, hvari det nu befinner sig, tvärtom
lika såsom uttrycker en benägenhet hos Ståndet,
att, under nu föreslagna vilkor, bifalla offentliga
hetens införande*
Kerr Printzensköld, Axel: Lika mfed den
siste värde Talaren får jag förklara, att jag an.
ser frågan nU varå i ett helt annat skick, än
då den första gången här behandlades; ty nu
angar hon én gemensam publicitet för samtlige
RiksStånden, hvilken Ridderskapet och Adeln,
enligt min tanka, utan hinder af sitt förra
beslut, kan bifalla; enär för verkställigheten deraf,
genom Kongl. Majjts Nådiga Skrifvelse, är
fästadt det vilkor, att de öfrige Stånden derom
på enahanda sätt besluta.
Den 30 September e. m, 501
I öfrigt anser jag mig böra vederlägga
Friherre Cederström, som bestämdt uppgifvit
att Herr Cederschjöld citerat en Grundlags §.
hvilken ej skall bört »ill ämnet, utan att Herr
Friherren likväl visat, hvaruti den anmärkta
origtigheten bestått eller sjelf anfört någon
mera tillämplig §. såsom stöd för sitt yttrande.
Jag kan nemligen ej annat finna , än att
§. Riksdagsordningen uttryckligen förbjuder
qpprifvande af fattade beslut, de må vara
å allmän eller enskild beskaffenhet emedan det
heter! ”Vid justering af Protocoll eller Proto”collsUtdrag
kan ett beslut ingalunda ändras,
?1men väl sådana tillägg göras, hvarigenom iri"gen
ändring i beslutet uppkommerOm detta galler
vid justering af ett mål, matte det än mer
gulla i afseende å ett justeradt beslut.
Om beslutet åter angår Ridderskapet och,
Adeln ensamt, måtte val 41 §. RiddarhusOrdningen
vara tillämplig, öen stadgar äfven, att
sedan en proposition blifvit ined Ja besvarad
må ingen försöka, att beslutet genom ny öfverläggning
upprifva.
Jag Inser således ej, huru ett beslut, allmänt
eller enskildt, kan, vare sig genom Kongl.;
Majus Nådiga Skrifvelse, eiler Riksdagsman?
Motion, ater upprifva».
Jag instämmer slutligen med de värde .Ledamöter
, sorn begärt remiss till Qonsiitutions^
Utskottet.
fjfn 30 September e. m,
Hans Excellence Herr Grefve Mörner, Adoph
Göran : Då frågan om publiciteten här förevar,
visade nian icke samma nit att följa ©rdaly
delsen af Regeringsformen och RiddartmsOrdningen,
som vid ett annat tillfälle ansetts vaxa
af yttersta vigt. Det står likväl i RiddarhusQrdningen,
att RiddarhusFiscalen skall tillse,
det ingen obehörig person må vid Riddorskapets
och .Adelns öfverläggningar inträdas
och rättigheten att justera sina ordalag finnes
der äfven hvarje talande Redamot förvarad.
Sådant oaktadt babandlades frågan, såsom ett
oecoaomicum, oberoende af författningar»
I anseende till de betänkligheter, som deraf
hos flera Ståndets mediemrner yppstodo, tror
jag det skulle vara nyttigt bereda saken' sa,
att frågan, utan kränkning af gällande föreskrifter
, må kunna vid en kommande Riksdag
afgöras.
Jag anser Ridderskapet och Adeln nu ej
behöfva fatta något beslut, om de önska-offent*
lighet vid sina öfverläggningar, eller icke, utan
blott, att Ridderskapet och Adeln, i anledning
af den nu i allmänhet väckta frågan om publicitet,
anser; sig böra vidtaga sådana förberedande
åtgärder, som sätta Riksens Ständer l
tillfälle, att vid en kommande Riksdag pröfva
ämnet i hela dess vidd, och hvarigenom följaktligen
äfven MedStåndens rätt i detta afseent
de bevaras,
Jag förenar mig således i anhållan om rQ;
miss till ClonstitutionsUtskoUet.
X)en 30 September e. m
-
503
Friherre Cederströmt Det mä gerna vara
Herr Printzensköld förbehållet, att tro, det
jag ej kan bevisa att citationenaf den forst uppläste
§. var origtig, utan att uppläsa andra.
Jag tror mig hafva ådagalagt, att Herr Ceder-,
schjöld olämpligt velat änvända 75 §• Riksdagsordningen;
och hvad den sist åberopade
£,8 §• Riksdagsordningen angar, kan den vär'
de Talaren referera sig tili sitt eget yttran:
de, att som ämnet nu ej är detsamma, som
förut varit afgjordt, kan ej eller det förra beslutet
upprifvas genom den åtgärd, som i afseende
på denna fråga nu vidtages,
Herr von Hartmansdorff: Det å’r, efter
mitt omdöme, ett origtigt sätt, på hvilket denna
fråga senaste gången blifvit behandlad, och
hvilket föranleder fortfarande stridigheter mot
formerna. Det är i den Nådiga skrifvelsen
Icke föreslagit, att offentlighet vid RiksStåndens
öfverläggningar skall äga rum; utan blott
sagdt, att om offentlighet varder beslutad af
Riksens Ständer, har Kongl. Maj:t för sin del
ej något deremot, så vida nemligen alla fyra
RiksStånden sig derom förena, i hvilken hant
delse Kongl. Majit önskar, att en stadga i afseende
derå, förut må uppgöras och stadfästa?.
Frågan kan nu icke vara att göra offentligheten
gemensam för alla fyra Stånden, sédan
den redan af tvenne under Riksdagens lopp,
blifvit afslagen, utan blott att söka göra sättet
för verkställigheten enahanda och gemensamt
i framtiden. Men då det icke tillkom?
$04 Den 30 September e, ra
-
mer oss eller nigot karsk 1!t Ständ, att besluta
hvad de öfriga, i afseende å ordningen vid
deras sammankomster skola göra eller icke;
sa synes mig tillräckligen bevist, att frågan
åcke är af beskaffenhet att tillhöra Dig- samt
Allmänna Besvärs- och QeconomieUtskottens
utan ConstitutionsUtskottets behandling. Så
framt saken nu icke rent af bör förfalla, hvilket
efter min tanka vore det lämpligaste, utan
den Kongl. Skrifveisen måste besvaras, så
anser jag följakteligen remiss till ConstitutiunsUtskottet
vara den mest syfteseniiga btväg att
vidtaga.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag får förnya
min anhållan att detta mål må varda
till Constitutions - Utskottet remitterad), och
utbeder mig, att i sammanhang dermed, få göra
den Motion, att publicitet vid alla fyra
RiksStåndens öfverläggningar må blifva för
framtiden stadgad, och vid nästa Riksdag taga
sin början. Äfven anhåller jag, att sedan den'
na Motion varit hvilande på bordet, densamma
må blifva med de öfrige Respective
Stånden communicerad. Jag skulle ej tro, att
jpan med fog kunde invända, att detta vöre
att upprifva ett redan fa 11 ad t beslut; ty hvad
sorn i detta amne vid innevarande Riksmöte
blifvit beslutadt, angick blott offentlighet inom
detta Stånd, utan att fråga då var derom, att
en lika beskaffad offentlighet äfven skulle äga
rum vid MedStåndens öfverläggningar.
Herr Printzenskjöld; Då jag sista gången
Den 30 September e. rn. 503
yttrade att jag ansäg Friherre Cederström haf*
va orätt uti sitt påstående, att Kongl. M.ijtt
genom Dess Nådiga Propositioner skulle kun"
na åter bringa å bane hvad som förut blifvit
i Stånden afgjordt, var tnin mening ingalunda,
att Friherren haft orätt i tillämpningen af
satsen på ifrågavarande ämne , ty Ridderskapets
och Adelns beslut i detta fall angick endast
Ståndet enskilt, hvaremot den Nådiga
Propositionen omfattar offentlighet vid alla fyra
RiksStåndens öfverläggningar; utan att bestrida
den principe Herr Friherren syntes
vilja etablera, som skulle Kongl. Majit kunna
när som helst bringa under ny öfverläggning
mål, som redan blifvit afgjorda.
Herr Roos, Jonas Emanuel', Efter min
tanka har denna discussion skridit allt för långt
från det egentliga ämnet. Jag tror frågan hufvudsakligen
hafva till föremål ordningens vidmakthållande
hos RiksStånden, i händelse pu»
blicitet vid deras öfverläggningar skulle komma
att äga rum. Nu åter tvister man, örn publicitet
skall äga rum eller icke. Visserligen
är det sannt, att allmänheten lifligt önskar publicitetens
införande och jag tror att hvar uch
en representant, sorn endast åsyftar det al 1 manna
bästa, äfven deruti instämmer med den
värde Talares åsigt, som ansett ordningsstadgan
vid spectacler och concerter kunna jeta*
foras med Stadganden i delta fall, kan jag icke
förena mig. Jag tror deremot, att vid allmänna
öfverläggningar rörande Statens vigtiga--  ste angelägenheter, Ahörarne möjligen, genom
Den 30 September e. rn.
ett yttradt bifall eller missnöje, någon gang
lunna störa den tystnad och uppmärksamhet,
som af ämnets vigt påkallas, hvarföre åtskilliga
reglementariska föreskrifter torde vara af
nöden så väl till ordningens vidmakthållande,
som äfven till bestämmande, huruvida tillträde
bör lemnäs allmänheten vid alla frågors behandling,
eller ej.
Jag anser således ett reglemente böra i
detta afseende på förhand uppgöras och anhåller
pä sådan grund att ärendet måtte till ConstitutionsUtskottet
remitteras.
Herr von Hartmansdorff.- Jag ville blott
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att den af Herr Munck af Rosenskjöld
nu gjorda Motion om offentlighet vid Samt«-  lige RiksStåndens öfvertäggningar, efter mitt
begrepp, är af Grundlags natur, eller af egenskap
att ej kunna inom något Stånd särskildt
väckas. Ty lika litet som vi skulle tillerkänna
andra Stånd rättigheten, att väcka fråga om
publicitet vid våra öfverläggpingar, lika litet
lära vi kunna göra Motion om offentlighet vid
deras. Sådant är en enskild Stånds-sak inom
hvarje Stånd för sig. Jag förnyar min vördsamma
anhållan om sakens Öfverlemnande till
Coust i t utionsUt skottet.
1
Herr Hjerta'. Jag anser mig böra erindra
denan, att första gången offentlighet vid våra öfverläggningar
här var under discussion, uppstod
fråga om remiss af ämnet till Constitu
-
Den 30 September e. m.
507
tlonsUtskottet. Ridderskapet och Adeln ansäg
ett sädant förfarande origtigt. Man yrkade då
ärendets hänskjutande till ConstitutionsUtskottet
i synnerhet, för att få detta Utskotts Utlå.
tande både oni sjelfva saken, och om de för*
sigtighetsmått dess antagande gjorde af nöden.
Ridderskapet och Adeln fana likväl denna remiss
ej böra äga rum.
Jag kan icke förena med begreppet om consequeris,
att Ståndet nu skulle ånyo besluta
om publiciteten derföre, att den lånat skenet
af allmän fråga, och derföre att vi nu handla
för kommande Riksens Ständer, men icke för
de närvarande. Om frågan blir att i samtli'
ga RiksStånden införa en stadigvarande offentlighet,
bör stadgandet derom i Grundlagen in*
föras; men om man icke vill detta, hvilket jag för
min del anser vara otjenligt, utan om man önskar
göra publiciteten till hvarje Stånds ensak för
hvarje serskild gång; då tror jag ej någon annan
åtgärd kan vidtagas, änden Grefve von Schwerin
föreslagit. Jag skall alltid bemöda mig,
att noggrant följa Grundlagens bokstaflig» föreskrift.
Vid discussionen här om offentlighet
vid våra öfverläggningar, förbisåg jag alldeles
icke att RidderhusFiscalen fått sig uti RidderhusOrdningen
ålagdt att handhafva, det endast
lehöriga personer måtte få inträde vid^Ridderskapeis
och Adelns sammankomster; men jag
trodde och tror ännu, att hvar och en är t>e-,
horig, sorn Ridderskapet och Adeln sjelf lernnar
sitt tillstånd att inträda, Således kan jag
508 30 Septembei m.
ej finna, att något skäl till afslag kunnat hemtas
från denna omständighet,
Hvad sedan angår den invändning, att pnbliciteien
skulle lägga hinder i vägen för begagnande
af justeringsrätten, är detta inkast så
fullkomligen vederlagt af RiddarhusUtskottets
Betänkande i ämnet, att jag ej behöfver med
ett återupprepande af de deruti anförde skäl
upptaga tiden- Saken synes mig varn tydlig
och klar, uch inga tvifvel kunna uppstå, det
ju hvarje Stånd har rättighet att sjelf förordna
i denna omständighet. Farhågan är blott för
huller och oordningar, som af åhörares närvä*
10 vid våra ofverläggningar kunde uppkomma,
eller, sorn en värd Talare, då ämnet härförevar,
yttrade, att åhörarne, hänförde af värma,
ej skulle kunna hindra sig från att högljudt
gifva tillkänna sitt gillande eller ogillande af
hvad sorn här föreföll. Men jag vet icke,
hvarföre man behöfver frukta sådant För min
del finnér jag endast det vara märkvärdigt, att
man gifvit så mycken vigt åt saken,
Jag underställer, om ett Riksstånd ville
hål a sina sammankomster i ett Rum med 3
vaggar, och en Colonnad i stället för den 4;de,
o,m detta vöre emot Grundlagen, eiler hvar
der finnes ett ord om , huru Hus och Rum
skola vata slutna, eller byggde, der RiksStån»
den öfverlägga. Jag har sjelf sett hforska NatiunalRepresentationen
hålla offentliga öfverJäggningar,
utan någon i sådant afseende gifven
Ras» mea nät StorThinget beslutar, att
Den 30 September e. m.
5 °9
dörrarne skola stångås, så blifva de stängda,
utan att något hinder derföre lägges i vägen.
Dessutom hafva vi af BorgareStåndets beslut'
erfarit att Grundlagens och Allmänna Ijagéns
föreskrifter ärö för ändamålet så till räck 1 ige,
att jag icke fean tveka ti lstyrka Riksens Ständer,
att nästa gång de sammanträda, Ständvis,
besluta på enahanda sätt. Men att Vi nu ge*
norn en Lag och ett Reglemente skulle lägga
hand på kotntnande Ständers fria VaL huru
de vilja tillvägabringa offentligheten, dertill
kan jag aldrig samtycka.
Grefve varl Schwerin: Riddersfeapet och
Adela torde föra sig till minnes, att när publicitets-frågän
här var a bane, b!ef piuraliletens
beslut, att hon var 6n Stånds sak. Jag
vill ock påminna mig, att när fråga uppstod
om remiss till Constuut tonslJtskottet, yttrade
Herr Grefven och LandtMarskalken, att
sadänt ej behöfdes. Hos oss var något annat
icke att iakttaga, än att då RiddarhUsOrdnin -  gen skall aF Kongl. Majit sanctioneras, borde
förändring underställas dess stadfästelse.
Det ät bekant, att BorgareStåndet behandlat
frågan såsom en enskild Stånds-sak. Det
är äfvert bekant, att Bo>gareStåndet i alla tider
och äfven ännu i denna dag anser den
på samma sätt, Och att publicitet der verkeligen
äger rum. Riddetskapet och Adeln lärer
också ej kunna, genom en remiss af ämnet till
ConstiuuionsHt-skottet, frånkänna BondeStåndet
en rättighet, som det i lår,g!iga tider ägt och
510
Den 30 September e. m.
utofvat. . Genom Kongl. Maj:ts Skrifvelse till
llorgareSijårulet, har väl saken, sorn det synes,
fått ett annat skick; men detta hindrar ej JRidderskapet
och Adeln att förblifva vid sitt redan
fattade beslut, att frågan rör hvarje Stånd
för sig.
■
Till de Herrar, sorn finska publicitetens
antagande, hemställer jag, hvad verkan en remiss
till GonstitutionsUtskoitet skulle hafva;
kan väl Utskottet betrakta saken annorlunda,
än sern en Grundlags fråga? Jag hemställer,
om vi komma ändamålet närmare, så vida äm.
net på det sättet behandlas. Jag tror derföre,
att otn målet skall ytterligare förevisas till
Utskott, bör det blifva till Tåg- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotten. Väl
har Ordföranden i det sednare Utskottet anmält
orsaken, hvarföre Utskotten öfverskridit
den stadgade tiden, med återlemnandet af den
erhållne remissen; men tiden har emedlertid
blifvit öfverskriden; och om målet skall förvisas,
bör det ske till samma Utskott, som förut
behandlat detsamma. För min del är jag
öfvertygad, att så väl publicitetens vänner som
de, hvilka hafva egard för andras öfvertygelse
göra bäst att endast lägga detta Betänkande
till handlingarne.
Jag har trott att ett svar borde till Kongl.
Majit afgå, innefattande underrättelse om hvad
Bidderskapet och Adeln i ämnet beslutat.
Friherre Cederström har sagt, att ett k sådant
jsvar vöre bestämdt olagligt. Jag åter anser, att
Den ) 30 September e. m.
5n
öm man får en Skrifvelse, och icke svarar der»
på, är sådant bestämdt ohöfligt*
Herr Roos: Då det ej lär kunna nekas,
att vid allmänna sammankomster oordningar
någon gång inträffat, torde äfven ett reglemente,
hvarigenom de, så vidt möjligt är, förekommas,
vara af nöden. Det är derföre jag
velat fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på vigten af en remiss till ConstitutionsUtskottet,
hvarigenom kommande Ständer,
vid hufvudfrågans afgörande, tunna hafva denna
angelägenhet på föthand. afgjord.
Herr Munck af Rosenskjöld: Herr Hjerta
har förmenat, att mitt nu gjorda förslag skulle
lägga band på kommande Riksens Ständer.
Jag kan ej inse detta; ty de handla alltid oheroende
af de föregåendes beslut. Man måste
noga skilja emelian hvad som är det rättaste,
och hvad sorn är verkställbar. Jag
tror visserligen, att i likhet med hvad sorn.
sker i kamrarne af Engelska Parlamentet, hvar.
je Stånd äfven här skulle i detta afseende kunna
handla oberoende af de öfrige. Men nu
har ställningen blifvit sådan, att Kongl. Majit
förklarat sig icke vilja samtycka till offentlighet
vid något Stånds öfverläggningar, så vida
den ej blifver gemensam för alla fyra. IJ»
tomdess har Ridderskapet och Adeln för denna
Riksdag vägrat publicitet vid sine öfverläggningar.
Jag förstår således icke huru män ntl
skulle kunna tillvägabringa publicitet enskildt
för ett Stånd, utin gemenskap med de öfrige.
512
Den 30 September e. m.
Vi Lafva nu blott valet emellan ingen publicitet,
eller ock på en gång hos alla fyra
RiksStånden. Det är i afseende å denna sednare
jag gjort Motion, och kan ej inse, huru
man med minsta sken af skäl kan kalla denna
Motion olaglig, derföre, att man anser hvarje
Stånd äga rättighet, att härutinnan fatta
beslut för sig. Motionen lärer i alla fall
komma att hvila pa bordet, och ej nu kunna
till remiss föredragas.
Friherre Cederström'. 1 hvad Grefve von
Schwerin sednast yttrat, att nemligen det är
ohöfligt, att icke besvara en undfången skrif*
velse Instämmer jag fullkomligen, om deri är
af beskaffenhet att påkalla något Svar. Den
ifrågavarande är det i ett fall, om Riksens
Ständer önska publicitet vid sina öfverläggningar.
Då blifver ett svar nödvändigt, och
då följer äfven Kongl. Maj:ts Nådiga sanction
på beslutet. Men annat är att besvara Kongl.
Maj:ts skrifvelse, och annat att förklara, att
man är hindrad af ett föregående beslut att
vidtaga någon åtgärd i saken; ty detta är, jag
Upprepar det ännu en gång, bestämdt olagligt.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Jag vill
påminna mig, att då remiss första gången skedde
af Kongl. Majtts Nådiga Skrifvelse i ämnet,
yäckte Herr Lefren en lika beskaffad motiont
soia den Herr Munck af Rosenskjöld nu gjort.
Jag
Dm 30 September e. rn. 513
Jag hemställer om det går an att nu upp.
taga den sistnämnde, sedan Ridderskapet och.
Adeln förra gången förmådde Herr Lefrén,
att återtaga sin motion.
Herr Grefven och Z-andtMarskalken tillkätimgäf,
att Preste- och BondeStånden lågt Lag.
och ÖeconomieUtskottens ifrågavarande Utlåtande
till handlingarne. BorgareStåndet åter
hade återremitterat målet till Utskotten, med
förständigande aU^ofördröjeligen, med Utlåtande
i hufvudsaken till RiksStånden inkomma*
Öm nu Ridderskapet och Adeln skulle finna
för godt besluta, att remittera frågan till Gon*
stitutionsUtskottet, komine densamma i ett be*
synnerligt skick. Herr LandtMarskalken tillstyrkte
således, för dess del, att, i händelse Ridderskapet
och Adeln ej skulle vilja, på sätt
0 refve von Schwerin föreslagit, lägga Utlåtandet
till handlingarne, Ridderskapet och Adeln
måtte förfara på enahanda sätt, som BorgareStåndet,
samt återremittera frågan.
Herr von Hohenhausen i Efter den upp*
lysning, Herr Grefven och LandtMarskalken
iiu behagat lemna, förändrar jag min anhållan
1 så måtto, att jag begär ålerremiss till Lagsamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskot*
ten, i stället för remiss till ConstitutionsUtskottet,
hvilken jag förut yrkat.
Herr Munck ef Rosenskjöld förenade sig
med Herr von Hohenhausen.
Riddk #eh Ad- Prat VIII Band. %%
Ji'4 Den 30 September e. m.
Herr Drefven 6ch LandtMarskalken héms
ställde, om Ridderskapet och Adeln behagade,’
•under åberopande af dess den 33 sistlidne
Maji eftermiddagen meddelte remiss, återförvisa
målet till Utskotten, med förständigande
att, i följd af nyssnämnde remiss, samt hvad
Riksdagsordningen uti 33 §, och sista inomen*
tet af 34 §• stadgar, ofördröjligen med Utlåtande
i hufvudsaken till RiksStånden inkomma.
Ropades starka la, jemte några Nej,
I anledning' hvaraf Herr Grefven och
Randt - Marskalken förklarade, att som, efter
hvad lian tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
propositionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Roredrdgs å hyo RancoUfskottets deri 20 -  sistlidne Maji under N:o 14 afgifne, och den
27 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckte motioner,
rörande förändringar i Bankens inre
Administration, dess Sedlars utgifvandé och beskaffenhet
m, m»
Herr Rosenblad, Bernhard: Då jag för
min del ej kan annat än instämma med Herdar
Rindström och Hagander i deras uti d*
Dm 30 September c, ni.
afgifne Reservationer framstäldte yttrande ora
beskaffenheten sf Bankens sedlar, med mera?
och då i alla fall Riksens Ständers beslut om.
Fi nance Regleringen föranleder till förändringar
vid ifrågavarande Betänkande} så får jag
anhålla om dess åter remiss, samt i sådant af«
seende anföra följande.
Härefter uppläste Herr Rosenblad ett så
lydande Memorial t
(Se Bilagan N:o s>.)
Herr Grefven och Leta dt Mar svalken fråga»
#e, om Ridderskap* och Adeln^ansåg Banco»
Utskottets Betänkande böra, i anledning af
Herr Rosenblads dervid gjorde anmärkningar»,
dil Utskottet ater remi t tetås.
Ropade* Sa.
l?öredrogös I nytt och. gsllädéä följande
från nedannämnde Utskott in komne, samt dea
a 7 dennes eftermiddagen på bordet lag de,
tilla landen *
it)"än StatsUtskottet*
Äf den so dennest
Nto 478- I fråga oih Kronoutskylder*
fees debiterande och qvittering m- nr
*j i 5 J>cn 3*8 September e. m,
Nio 470, I anledning af Kongl.
Nådiga remiss i fråga^ om begrafningshjelp ef«
ter Capitainen Carl Åke Sabelfeldt.
Bran Stats- Samt Allmänna Besvärs- och Oec6-  nomieUtskotten:
Af deii i 5 dennes»
N:o 486. Om ändring uti de angående
Mörums Krono Laxfiske utfärdade författningar*
N;o 487, Om upprensning af Clara Sjön»
Vid förnyad föredragning af StatsTJtslcoo»
tets den 50 dennes under N:o 480 afiåtne, samt
den 27 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, i anledning af gjord anmärkning
vid Utskottets förut meddelte Betänkande, i fråga
om accordsersättnings utgifvande till Öfverste G,
Silfversköld; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af de öfrige 3:ne RiksStånden gilladt, fö£
dess del dervid låto bero.
Då nu nyo föredrogs Stats- samt Allmän'na
Besvärs- och OeconomieUtskottens den a o
dennes under N-'o 484 afiåtne, samt den 27
Den 30 September e, nit 517
derpå följd© eftermiddagen på bordet lagde, Memorial,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande, öf.
ver frågan om förseglade anbuds afskaffände
vid EntreprenadAuctioner; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär sistnämnde Be*
tänkande redan blifvit af de öfrige S^ne Riks^
Stånden bifallet, för dess del dervid låta hero*
Herr Grejven och ZiandtMarstålken yttrade,
att, sedan Stats- och BancoUtskottens afgifne
förslag till jemkning af RiksStåndens skiljagtige
beslut uti åtskillige frågor, rörande finarice-regleringen,
nu mera blifvit af Ridderskapet
och Adeln afgjordt, dervid, någre frågor
blifvit till Förstärkta Stats- och BancoUtskottens
handläggning öfverlemhade, finge Herr
LandtMarskalken hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade å nästa Lördag den
4 nästkommande October förmiddagen utvälja
tolf Ordinarie Ledamöter och åtta Suppleanter
uti bemälte Förstärkta Utskott,
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marikalken
föreslog, att å hvarje ValSedel måtte upp.'
föras 2 0 personer, samt att de 12, hvilka ertalia
de fleste Rtisterne, må blifva ordinarie
30 September e, m.
JLedameter, og-h de åtta sorn bekomma det stäö
Ho. ^ntai, löstes,' 4ertiä%t va?4a. Suppleaate?»
Ropade^. Ja*.
<«siss®--« •“‘'-»"-»sa.
Upplästes, och, iades pl bardet ioij-åncfs
Irla n®da.on,äm.ode Utskott inko,nine Uiiåtandenj
k
£'um Stms,-, Lag-, samt Allmänna Besvärs,- pA
O.eco,namie Utskott em
Af dea, 15, deaaési
K-.o, 4;g:7.. Angående ®ö friare IHftp®ftUi:ea
.af Ekeäkagame. i Riket.,
Frän Lag Utskottet I
Af deri, 26 (lenn£3:,
Ht© 18& fritt* A. I anledning af gjord®
anmärkningar vid Utskottets förut med d eld ta
Uetaakande,. öfver väckt fråga ©m ändring uti
aa §• af Kong!» Förordningen den 13, Julii
3818 angående inteckning i fast egendom.
N'o ig6. Litt. B, Öfver gjord® anmärk*
ningat vid Utskottets förut afgifne Betänkan*
de, angående dels ändring uti 13 §. af Kongl»
Förordningen den 13 Juli i8u8 om inteckning
i fäst egendom* dels tUlägg lii! denna
Författning.
Den 30 September e. m.
N:o t86. Litt. C. I anledning af återiemiss
å Utskottets förut meddeldte Betänkan**
de angående föreslagen ändfirig uti 24 § af
Kongl. Förordningen den 13 Julii 18i8, om
Inteckning i fast egendom,
N:o 186. Litt. D. I anledning af gjor.
de anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande , angående föreslagen ändring
uti författningen örn inteckning i jord och fast
egendom å landet.
Nto 186. Litt. E. I anledning af giorde
anmärkningar vid Utskottets förut under N:ris
67 och 69 afgifne Betänkgnden, angående yrkad
ändring uti 23 §. och upphäfvande af 2 5
§. uti Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818
om Inteckning uti fast egendom.
Frän Allmänna Besvärs* och Oeconom hUtskottet:
Af den 20 dennes:
N;o 187. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande i
fråga om utvidgad frihet till VäderMjölqvarnars
uppbyggande, med rättighet att derå mala föf
Tull, samt upphörande af den omgång, sorn efter
nu gällande Författningar erfordras för
vinnande af tillstånd till anläggande af TullMjölqvarnar
i allmänhet
Nto 188. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betan
-
5 a o Den 30 September «. m.
iande rörande jemkning af Extra Eoteringen
i Riket.
Justerades följande!
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög.
loflige Ridderskapet och Adeln vid
lagtima Riksdagen i Stockholm för-»
middagen den 30 September 1823»
S. D< Eöredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämde Utskott irikarrine, sams
den 25 dennes eftermiddagen på bordet lagd©
Utlåtanden;
Frän StattVtskottet',
Af den 2 0 dennes?
Klo 476. Angående Revision af Mann»
fact urDiscontFondens förvaltning och raken»
skapec för år 1822,
Frän Bevlllnings- samt Allmänna Besvärs- och
QeconomieUtsiotten’
Af den 15 dennes?
N;o 40. X anledning af gjorde Motioner
om upphörande af Bötes-ansvar för de skattskyldige,
sam från KronoUppbördsStämroor och
af RegementsSkrifvare-utsatte UpphördsMöten
fö* fall olöst yteblifva.
Den 30 September e. m.
551
Dan Lag* samt Allmänna Besvärs•* och Qeco»
nomi eUt sko 11 en >
Af den 17 dennes:
N;o i84. I anledning af väckt fråga om
Utfärdande af en Författning, sorn bestämmer
ordningen för stadfästelse oeh ändrings-sökan.
de i afseende på af Landtmätare verkställde
gärdesgårds-delningar.
N:o 185. Angående väckt fråga ora Lagfarts
beviljande å sådane Lägenheter, som blifvit
inköpte för att derå uppföra Mechaniska
Inrättningar.
Frän Allmänna Besvärs* och OeconomieTJtskottet:
Af den 15 dennes;
Nto 186. I anledning af uppgifvit förslag
till förändrade grunder för ett nytt beskattningg-system.
Ut Supra.
S. D. Då nu å nya föredrogs Stats- och
BancoUtskottens den g3 dennes under N.-o 37
afgifne, samt den 25 derpå följde eftermiddagen
,på bordet lagde, Betänkande med anmälan örn
de af RiksStånden fattade serskilta beslut, i
anledning af Utskottens hemställanden rörande
Rikets penninge-väsende och de dermed
gemenskap egande ämnen, tillika med förslag
tili sammanjemkning af de dervid förekom-1
mande skiljaktigheter; stadnade Ridderskap^!
och A^flQ 1, följande beslut;
Dm 30 September t'. m»
TJO Att någon åtgärd vid Usta, 2:dra, 4:de,
6:te, 7:de, g:de, io:de, n:te, xatte, i5:de, i6:de»
i7:de, i8:de, 2cdde och 2 5:te puncterne icke
af Ridderskapet och Adeln erfordrades.
2:0 Att Ridderstenpet och Adeln anäag
nödigt vid déss rörande 5tte puncten förut
fattade beslut göra det tillägg, att, i händelse
de såsom Capital-afbetalning å Stats-Verkets
skuld till Banken ingående 150,000 R;dr icke
skulle kunna till silfveruppköp användas,
med desamma komme att förhållas på enahanda
sätt, som i afseende på den i andra puncten
nämde summa särskilt varder stadgadt.
Uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden skul.
le inbjudas, att sig med Ridderskapet oeh A»
deln förena,
3:0 Att Ridderskapet och Adeln, under
förblifvande vid dess förut fattade beslut, godkände
de af Utskotten i afseende å 3:dje»
i3:de, ig:de, a3.dje och 24:de puncterne före»
slagne Voterings-propositioner.
4;o Att de af Utskotten föreslagne nya
Redactioner af 8;de, i4:de, zitsta, 22:dra och
s6-te puncterne af Ridderskapet och Adeln gillades.
Ut Supra*
S, U„ Föredrogs å nyo och bifölls ConstitutionsUtskottets
den 6 dennes under N:o
49 afiåtne, samt den 18 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, angående ett
föreslagit tillägg i 14 §, af Instructionen för
Ven 30 September e- m. 523
Riksens Ständers Justities * Ombudsman, Ut
Supra.
S X>. Vid förnyad föredragning af CotistitutionsUtskoitets
den 6 dennes under N:o
50 aflåtne, samt den 18 derpå följde eftermid»
dagen på bordet lagde, Memorial innefattande
ett förslag till ändring uti 33 §. Riksdagsordningen;
fann Ridderskap.et och Adeln för godt
att berörde Förslag,, till den behandling 56
§. Regerings - Formen föreskrifver godkänna.
Ut Supra.
S. B. Vid förnyad föredragning af Ser»
skilta Utskottets den 26 sisth Augusti afgift
ne, samt följande dagen på bordet lagde, Utlåtande
angående till Utskottet remitterade
enskilte Memorial, i afseende på indragning
af visse Embeten och Tjenster; fann Riddecskapet
och Adeln, att samma Utlåtande en*
dast borde läggas till Handlingarne. Ut Supra.
Utdrag af Protocolfet, hållit hos Högloflig©
Ridderskap©! och Adeln vid
Hagarna Riksdagen i Stockholm, efter»
middagen den 30. September 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Eag»
Utskottets den 26 sistlidne Augusti under Nto
370 afgjfne, samt den 12 dennes eftermiddagen
på hordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddeldte Betänkande, angående skyldighet fös
Gäldenär, att sin skuld med arbete aftjena ra»
5 2 4 Deri 30 September e. m.
jn,; fann Ridderskapet och Adeln för godt,,
att, under godkännande af det i berörd© tlu
låtande upptagne sednare Alternativ, eller att
Gäldenär, som först blifvit dömd till arbete,
icke bör kunna för arman Borgenärs räkning
bysättas, innan den Borgenär, sorn förut ar*
betsdom vunnit, antingen blifvit för sin fordran,
genom arbetet, förnöjd, eiler ock anspråket
på Gäldenär* arbete fpånträde, samma
Utlåtande i allt öfrigt gilla. Ut Supra,
S. D. Föredrogs å nya och återrermtte»
xades, på grund af dervid gjorde anmärkningar,
Dag' samt Allmänna Besvärs- och OecQ-5
nomieUtskotten» den 6 dennes under N;o 17$
afgifne, samt den 16 derpå följd© eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckt fråga om uppbäfvande af Dandshöfdingarnes
Domsrätt i Enskiftesmål. Ut Supra,
S, D. Vid förnyad föredragning afStatsUtskottets
ej mindre den 3:dje sistlidne Majs
under N:o 142 afgifne, och den 7 i samma
månad eftermiddagen' på bordet lagde , Betänkande
öfver vackt Motion om Embets- och,
Tjenstemän® behof, att innan 70 års ålder taga
afsked med oafkortadt åtnjutande af lonén^
än ock den 26 sistlidne Junii under Nio 267
meddeldte, samt den 5 derpåföljde Julii eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande Öfver de
vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
med förkastande af Utskottets Utlåtanden, instämma
uti Högvördige PresleStåndets och
Den 30 September e. m.
585
Vällofl. BorgareStåndets, enligt ProtocolIsUt*
drag af den 10 och 12 sistlidne Julii, fattade
beslut, att hos Kongl. Maj:t borde i underdånighet
hemställas, det terminefi för Civile Em*
bets- och TjensteMäns rätt, att taga afsked
Sned bibehållande af sine lone-förmo ner oafkbrtade,
måtta nedsättas från 70 till 65 års
ålder, då, efter vid pass 40 ars tjenstgöring,
lagligt Läkare betyg styrker deras sjukliga eller
försvagade helsö-til Istånd; hvarjemte Ridderskapet
och Adeln för dess del ansåg nödigt
tillägga, att de afskedstagande Embets'och
Tjenste männens Löner borde, såsom pensioner,
å Allmänna IndragningsStaten uppföras;
uti hvilket tillägg Preste- och Borgare*
Stånden skulle inbjudas att sig med Ridderskåpet
och Adeln förena. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Lag- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 19 sisi led ne Augusti under A: o 155 afgifne
och den 27 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af Kongl. Majtts Nådiga Skrifvelse, angående
offentlighet vid RiksStåndens. öfverläggningar;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att, under
åberopande af dess den 23 sistledne Maji
eftermiddagen meddeldte Remiss, återförvisa
målet lill Utskotten, med förständigande att,
i följd af nyssnämnde Remiss, samt hvad Riksdagsordningen
uti 33 §. och sista Momentet
af 34 §. stadgar, ofördröjeligen med Utlåtande
’ i hufvudsaken till RiksStådden inkomma.
Ut Snora.
5 a 6 Den 30 September e, rm
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco»
Utskottets den 20 sistledqe Maji under N:o
14 afgifrse, och den 27 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande i an*
ledning af väckte Motioner, rörande förändringar
i Bankens inre administration, dess Sedlars
Utgifvande och beskaffenhet rn. rn.; blef samma
Betänkande, på grund af Herr Rosenblads,
Bernhard, dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitterade. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkornne,
samt den 27 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtandens
Fran StatsUtsköttet 5
Åf den 20 denness
K:o 478. I fråga om Kronotltskyldetn©*
debiterande och. qvittering m. in.
N:o 475. I ahledning af Kongl. Majus
Kådiga Remiss, i fråga om begrafningshjelp ef»
ter Capitainen Carl Åke Sabelfeldt.
Fran Stats- samt Allmänna Besvär*' oeft
OiconomieVtskotten t
Äf deri 15 dennes?
K:o 486- Om ändring uti dé, angående
Murums Krono Laxfiske, utfärdade författningar.
Dm 30 September «• rti. 4*7
N:o 487. Om upprensning af Clara Sjön.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 20 dennes under N^o 480 afiåtne,
samt den 27 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i anledning af
gjord anmärkning vid Utskottets förut, meddeldte
Betänkande i fråga om ackord-ersättnings
utgifvande till Öfverste C. Silfverskjöld,,
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
■enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
de öfrige Trenne RiksStånden gilladt, för dess
del dervid låta bero. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats- samt
[Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 20 dennes under Nio 484 aflåtne» samt
den 27 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, i anledning af gjorde anmärk*
Siingar vid Utskottens förut meddeldte Betänkande
öfver frågan om förseglade anbuds afskaffande
vid EntreprenadeAuctioner; fann Rid*
derskapet och Adeln för godt att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af de öfrige
trenne RiksStånden bifallet, för dess del dee«*
yid låta bero. Ut Supra.
Högloflige Ridderskap.et och Adeln åtskilja
des kl. tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
Ö. J. Lagerheim.
Bilagor
tili
Ööglöflxgé
Riddcrskapets och Adelns
Protocoll,
Vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm*
Ar 1825.
waammsmmmmmmmmmmrn
Åttonde Barideh
STOCKHOLM,
Trytkte ho# Oiof l8sf»
i
Bilagor
till PleniProtocollet för den l September,
förmiddagen.
Nio i.
H*rr Lefrén, Johan Pehr:
Frånvarande sistledne Plenum på eftermiddagen
hade jag ej tillfälle deltaga i fortsättningen
af öfverläggningarne rörande Näringefrihetsfrågan.
Jag utbeder mig derföre att nu
få anföra några, som jag tror, tjenliga anmärkningar
och att desse må de öfrige till
Ekonomiutskottet åtfölja.
Sidan 98 3 §. står i slutet ”dock vare ej
Gerningsman förbudet, att till Jlikt biträde antaga
Gefäller och Lärlingar Jorn i fädan egenjkap Jörut
blifvit hot handtverkare Borgare antagneDetta
synes mig otydligt. Är meningen att gerningsman
ej må tubba andras folk? eller att honom
är förbudet att använda en Lärgosse som fått
vederbörligt afsked från Mästare eller Gesäll
som på Landsbyggdeo söker förtjenst? I förra
Den i September f. m.
händelsen ar Författningen rigtig, i den sednare
stridande mot allmänna medborgerliga rättigheter.
Sidar) io?, 4 §, står: forti för vifta Städer
och Handels Societ eter Öro utfärdade. Om dessa
äro i strid mot de nu stadgade grunder, så böra
de sfskaffiS, ty i annat fall käft hela denna
Författning hvarom nu så mycket tvistas blifc
va illusorisk,
Sidan 188, 2 §. Stadgandet ar ovedersäpeligen
rigtigt, men det bör äfven gälla för
HandtverksNlästarne, ty husbondeskyldigheter»
ne äro i detta fall lika.
V> Art. Sidan 109, 1 §. står: ”D<? perfaner
af qvinkönet forn endajt vilja idka Handel med egna
tillverkningar-, sidan 105, 2 §. står: ”forn af
nämnde kon ä/ladkomitiat här torde orden: efter
företedt till/lånd af vederbörlig Authoritet, böra tilläggas;
samt bägge dessa omredigeras så att
de komma i öfverensstämmelse.
N:o 2.
Grefve tiard } Carl Gu fl af-.
Vid den del af Höglofl. Stats- och LagUtskottefis
förnyade utlåtande, som angår behofvet
af den Skånska HofRättens inrättande,
vill jag icke göra någon hufvudsaklig anmärkning.
Det v.ore öfverflödigt 3 då min mening
&en [ September f. m.
ingalunda varit, att den en gång inrättad®,
HofRätten skulla indragas. Likväl må min
tystnad icke antagas såsom bevis på en än—
drad öfvertygelse, den LagUtskottcts förnyade
utlåtande icke förmått åstadkomma
Men
några biomständigheter har fästat
snin uppmärksamhet.
Lagutskottet förklarar sin åberopade erfarenhet
hafva grundat sig på HofRätternes
allmänt kungjorde ArbetsFörteckningar , der.
af en Arithmetisk framställning icke ansetts'
nödig, såsom i sllmäcna Tidniftgproe tdlgängelig
för hvar och et>.
Om detta LagUtskottets behandlingssätt
»kulle godkännas blefve deraf en naturlig
följd, att Utskottens Utlåtanden icke kommo
att innehålla annat, än resultaterne af deras
erfarenhet och opinioner, hvaremot Riksens
Ständer frngo besväret, att efter behof uppleta
grunderna dertill i allmänna Tidningar och andra
tillgängeliga Handlingar. Sådant öfverensjitämmer
icke med det begrepp jag gjort
mig om ändamålet med Utskotts tillsättande.
En annan omständighet är den , att Utskottet
, vid besvarande af en gjord anmärkning,
om behofvet för Rikets, norra orter af
en serskild HofRätt, förklarat, att ont en sådan
der varit inrättad, och fråga blifvit vackt
om df9s indragning, hade Utskottet skolat stadna
i samma tillstyrkande, sorn det a,u, afgifgiti.
6 Ben i September /. nt.
Då intetdera nu var i fråga, hade något yttrande
derom icke erfordrat*. Men då ett sådant
nu är meddeladt skulle des6 bifallande innefatta
ett erkännande af nämnde behof, och
således Riksens Ständer icke lämpeligen kunna
undandraga sig att bevilja anslag för en HofRätt
i de Norra orterne.
Om Höglofl. Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt, att bifalla de förenade
Utskottens utlåtande, hemställer jsg vördsamt,
att berörde tvånne punkter måtte från bifallet
uteslutas.
N:o 3,
Herr af Uhr, Carl David:
Under denna Riksdag, har fråga åter blifvit
Täckt att på en vidsträcktare Scala än hittills
kunnat ske, till nytta använda de flere
uti Norrbottens Län befintliga godartade och
mäktiga Lager af Jernmalm, dels genom Malmens
förbrukning till Tackjern inom orten ,
dels också att med desse Malmer förse andra
landskap i Riket, hvilka deraf redan äro eller
framdeles kunna blifva i behof.
Till vinnande af ändamålet; har Gellivare
JernMalms fällt, ansedts äg* företräde framför
d* öfrige Malmtillgångarne, såsom förande den
bästa malm, och belägit närmast hafvet. Det
har blifvit omnämnt att tvenne eommunica;
Deri 1 September f, m- 7
tionslcder derifrån till hafvet kunde begagnas;
den ena söder ut åt Luleå Elf, och den
andra österut, åt Calix Elf, af hvilka, den
förra, så väl i afseende på dess större farbarhet,
som de fördelaktiga lägenheter till nya
Anläggningar, hvilka der förekomma borde föredragas,
ehuru den sednare i en framtid äfven
förmodas blifva af vigt.
På grund häraf, har uti de till Riksens
Ständer ingifne motioner, blifvit föreslagit, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet borde anhållas,
det ett tjenligt MasuDgsställe med nödigt
skogsfång, måtte på den södra linien utses,
samt en Masugn på allmän bekostnad uppbyggas,
äfvensom att en tjenlig transportväg
öfver Land borde anläggas, från Gellivare till
Luleå Elf, och denna Eif medelst uppränsning
samt hamnställens och Lastningsplatser* utrymmande
göras beqväm för båtfart i stort,
hvarunder tillika lämpliga Vattenfall, Nybygges
lägenheter och skogstrakter borde för Iram.
tida anläggningar utses och afsättas, till hvilket
allt en fond af 50,000 R:dr Banco ansetts
nödig att efter behof utgå och användas.
Högloflige Stats- och EconomiUtskotten
hvilka till alla delar instämt, Uti de sålunda
framställde åsigter af ämnet, hafva uti deras
derom algifne Betänkande, likväl icke funnit
den tidepunkt ännu vara inne, då någon bestämd
summa af Statsmedlen borde sniiås
lör att genast verkställa de anläggningar, >om
till Berghandteringeris införande i Norrbottens
T)tn I September f 'mj
^äflj skulle på Statens bekostnad utföras, ufafl^
för närvarande inskränkt denna åtgärd, till
vissa förberedelser af detta vigtiga f öretag, och
hemställt att en fullständig undersökning måtte
anställas på allmän, bekostnad, sami att en,
fullständig plan i hels sip vidd uppgjord, till
en början barde föregå, äfvensom att denna
undersökning, borde anförtros åt någre, i hvarje
till ämnet hörande Vetenskapsgren utmärkt
kunnige personer, hvarjemte vissa grunder
för i fråga var* tide undersökning blifvit anvisa
ds©
De förenade Utskotten hafva härutinnan
ganska rigtigt behandlat frågan, de hafva ej,
kunnat pröfva något annat än det Förslag som
blifvit dera förelagt; men då Motion»irernes
af hvilken, anledning vet jag icke, med förbigående
af dö öfrige, endast sökt fästa uppmärksamheten
på Gellivare malmfälit, der likväl
flere betydliga hinder möts, att med dräglig
kostnad, och i någon större mängd, kunna
befordra MalrnlrsQ.sporten, är det i sådant afseende,
jag finner mig påkallad, att göra anmärkningar
och att tillika fä-ta uppmärksamheten
åt. ®n anngn trakt *f Lappmarken, des,
ändamålet med vida na födr» kostnad kati vinnas,
och på en större plan utföras.
Redan, vid.18,18 Riksdag, förealogo Rir
hets S*änder, rom insågo nyttan och behofvet,
»f en B-rgslagsin rättning i Norrbottens Län,
att början dermed borde görss, i den del deraf,
hvarest något farbar* vatten kunde under-,.
ifren i September f. m.
3
Sätta Malmtransporten. F)etta stadgande synnerligen
uti en så folkfattig ort, för det mästa
bestående af vidsträckta ödemarker, är af
sadan vigt, att om det åsidosattes, förfelas
ändamålet, i mer elier mindre grad, åtminsto-r
ne för en längre tid, torde händ* i flere mansåldrar.
Igenom en sedan sista Riksdag, och enligt
Ständernes då fattade beslut verkställd
undersökning, å en då uppgifven communication
ifrån Gellivare, är utrönt och upplyst,
att Malmtrafisporten med båt, icke han verk^
ställas närmare intill Berget, än att Malmen
först skall forss vst å 13 mil landväg, genom,
dessa ödsliga Lappmarker,
Man behöfver icke bevisa att århundraden
ännu framlöpa, innan någon Malmfors*!
i stort här blir möjlig j och transportkostnadén,
skall alltid blifva så dyr att Näringen
endast vid er, god eonjunctui; kan bära 6ig,
ler drifvas utan förlust.
I denna del, eller på denna sträckning if
Lappmarken är det i synnerhet myror, sorn
man har att påräkna för höbergning, men aila
dessa äro Fjällmyror, och så svaga, stt höbergning
å dem endast kan göras hvart annat
eller hvart tredje år, om icke gräsroten alldeles
skall utmattas, hvilket nogsamt bevisav
svårigheten att kunna underhålla tillräckligt,
^.nt&l dragare
10 Ben 1 September j, m,
Så länge tillräckliga medel äro att påräkna,
kunna äfven de största svårigheter öfvervinna®,
och förvånande arbeten kunna darmed
fullbordas; men har kostnaden icke på förhand
varit väl beräknad, och öfverstiger densamma
de fördelar man sökt att vinna, sä skola
dylika företag drifva» med förlust, eller ock
snart återgå till sitt förra intet. Den nogaste
pröfning måste således föregå verkställigheten,
alldrahälst om Statens bidrag skola påräknas,
och i detta afseende erbjuder sig inom Luleå
Lappmark, ett annat outtömligt rikhaltigt och
godartadt Jernmalmförråd, hvarifrån löper ett
stort sammanhängande vattendrag, som med
ringa kostnad kan göras segelbart. Vid detta
Vattendrag finnas stora odisponerade skogar,
tjenliga ByggnadBställen, ymnog tillgång på
hö, som bildas icke af myror, utan af träskens
och Elfvarnes årliga öfversvämmande,
samt dessutom goda och vidsträckta betesmarker.
Detta betydliga Jernmalmsförråd år Ruofivare
Malmberg belågit ij mil ofvanom Qvickjocks
Kyrka och Jockmocks Pastorat.
Malmlagret som här är blottadt, ifrån öfversta
spetsen af det fjällhöga berget, bildar
en stor vägg ända ned till foten; som är |
mil lång, och nära * mil bred. Enligt de försök
som framlidne BergsRådet Friherre Hermelin
derå låtit anställa, håller denna Malm
56 å 58 procent godartadt Jern, som skall vara
ingående, och lättsmält på Masugnen.
Nära intill Ruotivare framlöper Komojock
Den i September /, m, 11
eller Kaina Elfven, segelbara till Qvichjocksfots«•
sen, hvilken på ^ mils längd, har åtskillige
mindre forssar, hvilka måste ränsas för att
blifva farbara med större Malmbåtar.
Der Qvickjocks forssen slutar, börjar Sago
Träsk, 3 mil långt som löper ut i Tjomotijaur
genom en ström en half fjerdingsväg lång,
minst 6 fot djup i lägsta vatten. Denna har
endast 3 mindre forssar, som nu befaras med
vanliga roddbåtar, hvilkas rensning blir både
lätt och mindre kostsam. Tjomatijaur och Kaihajaur
(en och samma Sjö) 5 mil lång, är något
strid i början men 15 fot djup och stenfri.
Der nedanför är lutningen obetydlig,men
på tvenne ställen mindre djup, dock icke under
5 fot, hvars ränsning är lätt verkställd.
Pa/kejaur en mil lång, förenar med Randejaur
mil lång, genom en ström, omkring 300
famnar lång, som väl har 7 fots fall, men
densamma kan ränsas och göras farbar med
mindre kostnad. Vattenleden från Randejaur,
faller efter | mil in uti Vaijkejaur förmedelst
en | mil lång Eif, som har en svårare men
äfven ränsbar forss.
Vid utloppet af denna Sjö är bästa läget,
för börjsn af Masugns anläggningar, helst
som i detta granskap det redan är temmeligen
befolkadt och ypperliga Skogar stöta derintill.
Tackjernstransporten derifrån^bbr först 1^ mil
Sjöväg på lilla Luleå Elf och derefter 3 mil
Landväg på stora Luleå Elf till Storbacken.
Endast tvenne forssar hindra Luleå Elfa far
-
12
Den i September f. m*
barhef till hafvet, men dessa forssar kunna tfty
ven länsås och göras farbara.
Skulla en gång rörelsen här blifva liflig,
kommer trolige» denna väg öfver land, emeU
lan begge Elfvarne att utbytas genom Canalfart:
men detta bör lör b t i en framtid påtän-r
kas, sedan Bergslagen blifvit utvidgad och,
Malm härifrån på en större scaia behöfves hemtas
till andra orter inom Riket.
Till Masugn vid Vivjkaijaur kan kål veden*
flottas ned tili Hyttebacken, elier också kua-n
na kolen förås dit med pråmar.
Sandsten och öfrige ämnen för masugnsbyggnader
finnes des; till öfverflöd, och i trakten
deromkring förekomma derjemte, flere andra
godartade Jetnmalmer, hvilka ehuru fattigare,
dock, med fördel kunna tillsättas emot
dea rikare Ruoiivars Malmen,
Till Strömrensning och Segelledens uppr
hjelpande för Malmtransporten, erfordras Statens
bidrag och torde de o g amma kunna, verkställas
med i2 ä iö,oooR:dr Banco.
Äfven torde första Masugaabyggnadea,,
böra bekostas af Staten eller kanske häldre
bör den sorn vill ingå i företaget erhålla understöd
till byggnaden 8 å 9,000 R:dr Banco,,
samt Statens bidrag dermed upphöra. Tilt
besparande af menniskokraft, och att på enL
större. scaU kunna vgrkställs Maimtransporteh^
Den i September J. m'. l5
{förd* blifva nödigt a*t för densamma begagna
Ångfartyg. Ett sådant skulle på en gång kunna
boxera 8 Pråmar, hvardera af minst 300
Skeppund» drägtighet. Byggnadskostnaden
derföre borde äiveQ af Statsmedlen tillskjuta^
roen af Masugnsägatne återbetalas, inom viss
föreskrifven tid, Gcb till'Visst belopp åsiigén.
Om t. ex. 8 pråmarj förmedelst en ÅÄjgfnäschin
kunde transportera 2400 Skeppund Malm
£ Svensk mil på 1 timmes tid, edler en mil
på 2 timmar, så inses lätt, hvilken betydlig
Malmtransport med ringa personal och på kort
tid skulle kunna åstadkommas. Emellan Malmberget
och Masugnen vid Varkijaiir kiiade ert
sådan resa fram- och åter Verkställas på tvenne
dygn. Likväl torde återbctalningsvifkoren
för de af Staten lemnade bidrag, böra göras
ganska lindriga, emedan den ellet dt som
från första början grundläde denna rörelse i
Lappmarken, väl förtjena ert sådan förmån,
hälst han ändock måste vidkännas mycken möda,
mångå omsorger, och många uppoffringar,
särdeles för att bringa kolningärne uti riktig
Och vederbörlig ordning. ^
Emot erhållande af vis§a fördelar, kundé
deremot Masugnsägarne förbindas, att med
drift och ordning, fortsätta Hyttebruket, så
att t. ex. Första året tillverkades 500 Skeppund
Tackjern, Andra året 7 å 800 Skepp,,
Tredje året i,oöo å 1,500 Skepp, Fjerde och
Femte åren 1,500 å 2,000 Skepp, och sedermera
minst 2,öoo Skeppund Tackjern årligen, undér
öågra vissa år, hvarefter Näringen hunnit des»
l4 Den i September f. m.
stadga, att rörelsens egen vinst ersätter mödan,
utan biträde af främmande understöd ;
men om de öfverenskomne villkoren försummades,
borde Egendomen af Kronan kunna öf -  verlåtas till annan ellsr andre personer, att pä
samma vilkor drifvas, sedan full ersättning,
för den afträdande Egarens kostnader förut
blifvit erlagd.
Enligt de underrättelser jag erhållit om
locala förhållandet, är Ruotivare för närvarande,
det enda Malmfält inom Luleå Lappmark,
hvarifrån transporten med minsta kostnad kan
verkställas sjöledes, sedan Segelleden en gång
kommit sig i ordning. Densamma kan också
vidare fortsättas ända ned till hafvet. I granskapet
af detta Jernmalmsfällt, samt vattendragen
derifrån finnas betydliga Skogar ännu
odisponerade, hvaraf således synes följa, att
förenämnde trakt är den tjenligaste, som kan
utses för Tackjernstillverkning på någon större
scala , och med bestånd för framtiden, äfvensom
att ifrån detta fällt ensamt, andra på längre
afstånd derifrån belägna Bruk, framdeles
i behofvets stund, kunna påräkna Malm till
drägligt pris.
Skulle enligt den derom väckta motion,
understöd till Masugns anläggning beviljas å
något tjenligt ställe å Geliuare linien, kan nyttan
deraf visserligen icke bestridas, men först
i en aflägsen framtid, kan någon 6törre rörelse
der äga rum. Deremot kunna inom korrt
tid flere anläggningar företagas på Ruotivare
Den 1 Sept em hcr f. mi i5
Linien, endast Strömrensning för sig gått, och
den här ofvan omnämnde Segelleden blifvit
öppnad ifrån sjelfva berget , så vida anläggningen
af första Hyttan verkställes klokt, och
inrättningen derigenom vinner förtroende.
Om seglation öppnas, och malmtransporten
från Ruotivare till Vaykaijar verkställes med
Ångfartyg på sätt nämnt är, eller också med
Boddbåtar om 50 å 100 skepp, drägt, bör kostnaden
icke öfverstiga 16 skil lingar skeppundet,
men till Edefors invid Luleå Elf, som skulle
blifva närmaste Masugnsstället ifrån Gellivare,
lärer transportkostnaden af ett skepp. Malm,
ej kunna beräknas mindre än omkring 2 R.dr
16 sk. per Skepp, hvarförutan endast mindre
partier Malm, derifrån åtminstone ännu för en
längre tid och intill dess att landet blir mera
bebodt, kunna anskaffas, deremot Tackjernstillverkningen
på Ruotivare Linien, endast begränsas
af Masugnsägarnes förmåga att anskaffa
nödigt förlag till rörelsens bedrifvande,
då alla för en blåsning nödige materialier ,
här kunna anskaffas till större mängd, och
med mindre kostnad: omständigheter hvilka
hufvudsakeligen bestämma möjligheten af en
Bergslags inrättande i denna aflägsna del af riket,
samt det ena ställets företräde dertill framför
det andra.
Innan något sluteligt afgörande fattas i
denna angelägenhet, hvilket för Norrbottens
Län , skall medföra mer eller mindre lyckliga
följder för framtiden, allt i förhållande till den
Beri l September f. ni'.
flan sorn ifrån början uppgöres, mer eliel
mindre öfverensstämmande med locala belägenheten,
blir derföre en alfvarsam granskning
af mine här meddelte uppgifter af mycken
vigt. Dsn samma kan icke företagas utan genom
undersökning på sjelfva stället, och järn."
förelse af alla dervid förekommande locala förhållanden
: så mycket nödigare då fråga är
att för verkställigheten begagna Statens medel,
hvarförutan ändamålet icke eller möjeligen
kan vinnas. Jag anhåller derföre att Statsöch
EconomieUtskottens hu uppläste gemensamma
Betänkande måtte återremitteras* samt
att den af Utskotten tillstyrkte undersökning
åt Öellevari sidan, bå sätt föreslagit är, äfven
måtte utsträckas till vattenledningen åt Rnoiivnre
Malmberg * att denna undersökning till
förenämnde bägge imalmfällt, må Ske så fullständigt
som möjligt, och verkställas så tidigt
att Riksens Ständer vid deras Dästa sammanträde,
blifva i tillfälle att pröfva Förslagen öfver
transportkostnaderne från båda desse Malmfällt,
hvarefter det först blir möjligt att med
säkerhet besluta de åtgärder* hvilka till ändamålets
vinnande 4 efter sig då företeendé
omständigheterna kunna och böra vidtaga.
hj;o 4j
Herr af Robfan, CaA Magnni:
k
Utan bestridande deraf att ju Herr C. Ä
fl/
Den i September /. m. 3 7
af Uhrr uppläste anförande må föranleda till
återremiss al Stats- samt Allmänna Besvärs-och
Econom Utskottens Betänkande, uti frågan ora
nödvändigheten af en föregående undersökning
innan några Statens bidrag b,:gäras tili den redan
af Riksens Ständer föreslagne BergslagsInrättningen
i Luleå Lappmark och Norrbotten;
anser jag mig dock nu böra framlägga
åtskilige upplysningar och meddela några reflexioner
i anseende till den nya framställning
af äinnet Herr C D. af öhrs yttrande innefattar,
genom hvilket man tilläfventyrs annan
på förhand och innan någon undersökning förevarit,
kunde ledas till ofördelaktiga omdömen
om den del af Lappmarken, hvarest så utomordenteliga
skatter likväl erbjuda sig, gom dem
Gellivare Jernmalmsberg, endast på 18 mils
atstånd från hafvet företer, uti en trackt där
man hvarken saknar Skogar eller förmånliga
Ängsodlingslägenheter, och hvarest man ännu
to å 12 mil afskild från rätta Fjällbyggden,
finner ett mera lågt, jämnt och med sterila
Berg mycket mindre besväradt land , än maa
uti Lappmarken skulle sig förvänta.
Ruotivare Jernmalmsberg vid Qvickjock, är
deremot beiägit 31 mil fråo Bottniska viken,
i granskapet af det vattudrag som under benämning
af Lilla Luleå Eif, efter circa 19 mils
lopp förenar sig med Stara Luleå Eif, och vidare
efter ytterligare 12 mil gemensamt med
den utfaller i hafvet.
Bil. till Ridel o Ad, Prot. VIII Band. 2
i8
Den i September f. rn.
Detta Jernmalmsberg ligger dock icke nä.
ra ett för större transporter användbart vatten,
ty det är först vid Qvickjock eiler vid
pass 2 rnii från Malmberget, hvarest det stora
Saggat Träjk upphämtar de serskiite vattendragen
från Riksgränsen och formerar sig på
jqöo fots höjd öfver hafvet i den trånga och
med stupande klippor för det mästa omgifna
Fjälldahl, hvarest uti 3 mils sträckning från
N- V: och till S. O, man under de häftiga
Fjällvindar der ofta rasa, som knappast kan
finna landningsställe om man hehöfver bärja sig
undan sjögången, hvilken i anseende till belägenheten
här drifves ovanligt hög. Sedermera
möta forssar, som ehuru för det mästa
föga våldsamma dock i anseende tili sitt grunda
vatten samt lopp igenom långa holsterberg
eller stenras alltid skola blifva besvärliga äfven
för mindre båtar, och fastän lugnare vatten
sedan vidtaga, är man dock ännu 5 mil nedom
Qvickjock eller 7 mil nedom Ruotivare, inora
Fjällens krets. Mellan de sedermera vidtagande
Skalka, Parkijaur, Randijaur, Purkijaur och
Waikijaur träsken äro åter dels större dels
mindre forssar, som till en del, redan försmärre
Båtar, och så behjertade Båtförare , som
man endast kunnat hämta från Torneå , äro
farba re, och hvilket under Friherre S. G. Hermelins
tid bief ådagalagt och hvarom jemte
åtskilligt annat, som till iransportidésn denna
vägen hörer, upplysande Handlingar förmodeligen
finnas bland da papper, dass Herrar Söner
nyligen förärat Kongl. I>ndtbruksAcademien.
Dtn I September f. m.
19
Utan stt nu räkna de flera svårigheter, som
sig förete på de färsta 2 milen mellan sjelfva
Malmberget och Qvickjock, genom Strömdrag
och forssar, begränsade af oländiga stränder
och hvarest Kamaiocks vattudraget, dessutom
är allt för litet att för transport med stora båtar
kunna användas, afskäres den vidare Sjötransporten
under 12 mils längd från Qvickjock
tili Vaijkeijaur af 6 större och mindre v
Forssar, hvarefter något annat än Landitransport
förbi Jockmocks Kyrka ned till Storbackens
Lastageplats vid stora Luleå Eif af circa
5 mil hvarken rimligen eller möjligen lärer
kunna komma i fråga. Tillsammans (rån Ruotivare
vore man således nu kommen 19 mil
enär man vid Stöt barken råkar dsn gamla La -  (lägerplats sorn Gellivare ägt, och från hvilken
å Norra sidan om stora Luleå Elf detta Malmberg
ligger circa 10 mil aflägse. Dessa 10 miläro
visserligen endast landväg, emedan öjra delen af
stora Luleå Eif är ,i anseende till sin strida
ström, svåra Forssar och djupa, ända till 20 å
30 alnar i sand och lera nästan lodrätt nedskurna
strandbäddar, oanvändbar och den mellanliggande
Råneå Elfven alltför fattig på vatten
för transportinrättning i stort; men Landttransporten
åt Routivare-sidan bMr ej eller
mycket mindre, ty då de 5 mil som sluta
transporten innan rnan kommer till lastageplats
sen vid Storbacken sammanläggas med de 2 mil
gom kanske måste börja densamma ofvanom
> Qvickjock har man ju här 7 mil, och således
endast besparat sig 3 mil Landväg men bela^
stat sig med en tillökning af 1 a mils Sjöväg,
20
Deri i September f. m.
aemligen en sjöväg afbruten af 6 Forssafdelningar,
för att halva nedforslat en malm, hvilken,
efter hvad hittils genom små prof kändt
är, befinnes ända till io procent ringhaltigare
än Gellivare malmen, hvilken sistnämnde deremot,
enligt prof, uppstiger i halt ända till
68 a 72 procent och hvars utmärkta godhet,
allt ifrån den tid Meldersteins Bruk först och
Selets Bruk sedan anlades, constaterat säg i
stort} och under hvilken sammanlagde tid man
tord* kunna beräkna att åtminstone i o å 15,000
Skeppund, alltid utmärkt godt jern deraf varit
tillverkade.
Reflexionsvis kan i anseende till den från
Qvickjock föreslagna Sjötransporten anmärkas, att
om större Fragtbåtar skola begagnas på sjöarne,
så kunna ej de samma tillika nyttjas för atr
(efter skedd Strömrensning) löpa forssarne;
dertill måste nödvändigt mindre båtar användas
och således Lastageplatser för de större
upplagen finnas både ofvan och nedan hvarje
Forss. Skulle åter de smärre Forssbåtarne äfven
öfver Sjöarne bibehållas så måste man
betänk?, hvad ringa qvantitet derå kan förås,
relativt till den tidsutdrägt gom lör den u
mils långa färden fram och lika långt tillbaka.
erfordras, i synnerhet om vind och väderlek
missgynna. Lägg nu här till förhållandet
med vårens fina början, och Sjöarnes
olika tid 8tt bli isfris; ty vanligen då man redan
fiskar pä öppet vatten i Purkijaur, kan
man ännu köra isen på Skalka Träsk — och
då Skalka hunnit bii isfritt äro ännu så väl
Den i September f.m, 41
a
den nedanom densamma belägne ParkijaurSjön
som det ofvan belägne SagatTräsk till—
irusne. Lägg och ytterligare härtill den flod
sorn uppkommer af snösmältningen och den
vida större flod sorn sedermera inträffar genom
issmältningen i Fjällen efter Midsommar, och
beräkna den med September annalkande höflflodenså
skall man lätt inse hvilken korrt
mellantid här blifver att påräkna för en lång
och långsam Sjötransport, och hvilka stora arrangementer
således skola fordras, i synnerhet
om densamma under olika methoder och qvantiteter
behöfde indelas noder många serskildta
stationer.
Att vintertiden fortfara med Malmtransporten
från Ruotivare för att t. ex. befordra
de å vissa ställen nödige Malmupplagen, möter
ock de betydligaste hinder, ty LappAllmogen
lägrar sig aldrig under vintern annorstädes
än i Skogslandet och öfverger Fjälltrakterne
redan i September och October, utan
att dit återkomma förr än i Maij. Denna omständighet
skall alltid göra hela Qvickjocksnejden
öde under Vintermånaderne, undantagandes
af de få Nybyggare sorn der nu åro
och de få som kunna tillsättas (ty man misstager
sig ofelbart då man skattar trakterne
utmed Lilla Luleå Elf och i dess Fjällbygd
vara i jemnförclse med de Ängsodlingsutrymmen
man finner åt Gellivare), och desse Nybyggeslnvånare,
hvad betjening kunna de väl
förmå utgöra, om också med dragare försedde;
de skola bereda sig vägar för att fårclas, och(
Den i September f. m>
huru länge blifva desse, på hvilka ingen syn^
nerligsn trafique nu kan vara, beståndande i
ett klimat hvarest yrsnö nästan tillhör ordningen
för dagen; de skola ock medföra Betesfoder
åt kreaturen och matsäckar åt sig sjelfva,
på färder, hvilkas långvarighet man i anseende
till tillfällige oväder ej kan beräkna. Särskildt
afseende torde det ock fordra, att de a
milen efter Karna Elfven som äro mellan Qvickjock
och Ruotivare äro blottställde för en sådan
genomstöpning vintertiden af uppflödande
vatten, att Inbyggarne der med möda kunna
hemforssla sitt åt den sidan uppstackade höfoder
samt att aldrig LappAllmogen här
kan blifva till något biträde emedan de ej
vistas närmare Qvickjock än på io ä ji mil,
eller omkring Randijaur och Jockmock, och ej
kunna föra sina Renar dit upp af brist på Renmossa,
efter vattudragen och i Fjälltrakten»
deremot är det Land sorn omgifver Malmberget
uti Gellivare, älvensom hela sträckningen
åt stora Luleå Elfven, oberäknadt Nybyggare,
bebodt af ett större antal Lappar, och desse
gemensamt med de som finnas ide mera afla g—
sne skogslanden strömma alltid till den förtjenst
Malmtransporten erbjuder, och hafva icke
allenast måogfalldiga år kört Malm från
Gellivare till Meldersteins Bruks Lastageplats
vid Spiken, utan ock ända fram till dess Masugn
Strömsund, som ligger åtminstone 17 mil:
från Grufvorne. Priset har varit lindrigt och
skal! troligen alltid blifva det, emedan Lappen
i brist på ali annan förtjenst, hvarken är i
tillfälle att dyrka ej eiler att afhålla sig från
Den I September f. m. 23
dessa tjenstbarheter, ehuru afvand under sednare
tider han ock må hafva blifvit af lång
väntan eller ock tilläfventyrs alldeles underlåten
betalning.
Hvarje Lappman, som forsslar, bestrider
forsslingen vanligen aldrig annorlunda, än på
en och samma gång med flere DragRenar såsom
10 å 20 och derutöfver, hvilka med sina
Aktjor eller Slädar bindas i en Rojd efter hvarannan,
och ehuru desse belastas olika från 10
till 18 Lispund, så blir afförseln betydlig, då
mängden befordrar den, och härvid kan man
beräkna den långa vintern, som i dessa Landsändar
npptager den betydligaste delen af året.
Nu märke man väl, att dessa Lappmän icke
behöfva belasta sig med betesjoder ät sina dragare
, emedan dessa förstå att sjelfve uppkasta
Snön och finna mossan, ehvar hvilostället blifver;
ej eller kan Lappen sjelf bli i förlägenhet
om föda, då han vanligen af de Lösrenar
han till ombyte medför, ej gör afseende på att
förtära eller föryttra en och annan under resan s
alltsom bebofvet eller tillfället påkallar, och
man märke hufvudsakligen, att Lappmannen
med sina Dragare icke är beroende af väg, utan
finnér den hvar som hälst öfver Snömassorne,
i hvilka han obekymrad om väderleken
hvilar efter hvad resans öfrige omständigheter
fordra, och alltid oförvillad om sin rätta
kosa, fortsätter vandringen, än vid Solens
än vid Månans och Norrskenets lysning, enär
resostunden för Sällskapet" är inne, Detta
Folket, hvars rättigheter och snart sagt till
-
24
Den i September J. in,
varelse kanske länge varit betraktade med liknöjdhet,
upplefde en slör förändring under
Landshöfdingen Friherre G. A. Koskulls styrelse,
hvilken sjelf både vinter- och sommartiden,
besökte Luleå Lappmark och stadgade
åtskillige der dittills okände eller förgätne ordningar,
af hvilka omsorger dessa Fjällboer
med så mycket mera skäl tacksamt bevara
minnet, som hvad kan började icke eller nu
lämnas utan uppmärksamhet.
Med det företräde jag härigenom lämnat
transporten med Renar framför den med Oxar
och Hästar, har jag ingalunda velat säga , att
den transport som skall grunda en verklig
Bergslagsinrättning för framtiden skulle indränka
sig till denna utvägen; jag har blott velat
härigenom framställa möjligheten att småningom
framskrida med Landets bebyggande och
befolkande, utan att under tiden vara hindrad
från Malmens nedskaffande och Bergslagsrörelsens
början. Äfven sedan dessa Nybyggen
kommit till stånd, på Linien mellan Malmberget
och Lastageplatsen vid Stora Luleå Elf,
där en etablerad väg måste anläggas, kunna
dessa Lappman fortfara att vara till väsendtelig
nytta, om de ej onödigtvis undandrifvas
allt för långt; de vistas i alla fall, hela sommaren
vid Norrska Hafskusten och beta sedan
sina Renar i Fjällen , tills de om vintern
återkomma i Svenska skogslandet på trakter,
der Renmåssan växer.
Att Masugnslägenheter finnas åt Gellivare
Den i September f m.
2.5
$id»n, tyckes ej nu vara bestridt; och än mindre
skall det låta bestrida »ig sedan den undersökning
förevarit, hvilken Utskottens Betänkande
afse . Om möjligheten att sluteligen
ifrån Lastageplatsen vid Stora Luleå Elf, det
vare sig nied Qvickjocks eller Gellivare Jernmalm,
fördelaktigt och i stort kunna fortsätta
transporten till hafvet, därom tyckes man ock
redan nu vara ense, och kan det äfven med så
mycket'mera skäl, som detta, härstädes af
Forssar så litet besvärade vattendrag, utan
tvifvel lärer kuDna anses lör det största i hela
vårt Land. Enda skiljaktigheten i åsigterne
nu ligger således uti frågan om hvilketdera
må vara förmonligast, att rigta sina krafter,
åt Qvickjock y ellér åt Gellivarej ty att sprida
dem till bägge och derigenom tilläfventyrs görs
dem otillräckliga öfverallt skulle visst vara
att bereda en sen skörd åt Fäderneslandet.
Jag skulle kunna mycket specielt här än
vidare uppfatta de skäl hvarpå jag grundat
min motion rörande Gellivare, men det vore
att onödigtvis spilla tiden , då denna motion
liksom Utskottens Betänkande ej haft något
annat föremål, än att saken måtte under/ökar och
resultatet af denna undersökning sedermera
blifva grundan för frågan om Statsanslaget*
storlek och beskaffenhet.
26
Dm i September c, m.
Bilagor
till PleniProtocollet för den l September,
eftermiddagen.
N:o i.
Grefve Hård, Carl Gujlaj:
Ehuru Högled. Allmänna Besvärs- och
EconomieUtskottet erkänt nyttan af den föreslagne
rättigheten för ägare af enstaka hemman,
att derifrån under full ägande rätt afsöndra
någon del, och i följd deraf tillstyrkt en
underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t om utfärdande
af en Nådig Författning i ämnet, har
det dock skett med en inskränkning, större,
än den för hemmansbeskattningens utgörande
kan erfordras, och som troligen skulle motverka
de påräknade fördelsrne.
Utskottet har nemligen ansett rättigheten
till afsöndring icke böra längre utsträckas för
ägare af enstaka Hemman , än den förut finnes
medgifven för ägare af enskihade Hemman,’
så att endast ouppodlad jord finge upplåtar
Genom en sådan inskränkning vore flere olägenheter
beredde. En redan odlad, på viss
tid bortförpantad lägenhet kunde icke af innehafvaren
med äganderätt förvärfvas; icke heller
någon förut utaf utmarken upptagen Torp
-
Den t September e. m,
27
lägenhet. Den som köpte en jordryrad, vöre
alltså försatt i den ställning, att på de första
åren icke kunna af jorden påräkna det ringaste
bidrag till sitt upphälle; och en jordägare
skulle vara mindre hugad för odlingar af utmark.
, då han derigenom skulle betaga sig rättigheten,
att densamma försälja,
Någon inskränkning torda dock böra äga
rum, för att försäkra Hemmanets beståtid, och
j detta afseende anser jag det vara tillräckligt,
om ett Hemmans odala ägor alltid dervid skulle
bibehållas. De Hemman, som endast hafva
odalägor, äro vanligen högst inskränkta,
och, der utmark finnes, har dea samma icke
ingått i beräkning vid Skattläggningen. Från
de förra bör således ingea afsöndring äga rum,
och från dern , som hafva utmark, kan den
afsöndras utan fara för utgörandet af onera,
Jag anhåller på grund häraf, om återremiss
af Betänkandet, då Högloft. Utskottet komme
i tillfälle, att tillse hvad afseende denna
anmärkning kan förtjena; äfvensom till Utskottets
bepröfvande hemställes, om icke frågor
om afsöndring, tili större belopp, än tiondedelen
af Hemmanets rymd, borde hos Kongl.
Majtt af Dess Befallningshafvande anmälas, då
större skyndsamhet skulle beredas, än om afgörande!
skulle bero af KammarCollegium,
hvars utlåtande i alla fall torde böra underkastas
Konungens pröfning. De upplysningar,
som blefvo nödige kunde af Konungens BefalD
ningshafvande åstadkommas.
28
Den i September e. m.
N:o 2.
Hörsamste Memorial!
Sedan RiddarhusUtskottet under den 9 sistJ
lidne Julii meddelt utlåtande öfver Friherre
Henning Wrangels väckta, och till Utskottet
remitterade motion, att introductioner å Riddarhuset
hädanefter icke må emellan Riksdagarne
af RiddarhusDirectionen. beviljas, utan
ankomma på det beslut Ridderskapet och A -  deln in pleno derom fattar; har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vid företagen pröfning af
nämnde utiåtande, under den 6 i denne månad
behagat samma Mamorial, i anledning af
åtskillige Ledamöters dervid gjorde anmärkningar
till Utkottet återremittera.
Då Utskottet nu går att yttra gig öfver
de anmärkningar, som vid ifrågavarande utlåtande
blifvit framställde, får Utskottet tillen
början anmäla, att Utskottet trott den af någre
Ledamöter under disctissionen uppkastade
fråga, huruvida Ridderskapet och Adelö må
äga rätt vägra Introduction eller icke, böra
betragtas såsom liggande utom gränsen för
det yttrande Utskottet nu åligger afgifva, och
deremot utgöra ett från Motionen afskildt ämne,
enär en dylik fråga icke finneg vara hvarken
i berörde motion väckt, eller serskilt, i
anledning af discussion, till Utskottet remitterad.
Och då, beträffande de öfrige anmärkniogarne,
deras mångfalldighet gör det till ea
skyldighet för Utskottet, att, till unvikande af
Den i September e. m.
39
en tröttande vidlyftighet i ett ämne, deri redan
så mycket blifvit ordadt , urskilja de anmärkningar,
som kunna anses vara mindre betydliga
från de, hvilka äro mera väsenteliga;
har Utskottet i afseende på de förra, velat inskränka
sig endast dertill, att åberopa hvad
under discussionen utaf flere Utskottets Ledamöter
äfvensom af andre Ståndets medlemmar,
blifvit till vederläggning af de samma anfort,
samt vidkommande de senare trott att de lämpeligast
skulle kunna sammanfattas under 3:0»
serskildta synpunkter, nemligen: i:mo sådane
anmärkningar dervid afsigten varit att visa,
det ifrågavarande motion och Utskottets derå
gjorda tillstyrkande, borde, i afseende på det
deri föreslagne uppskof med Introductioner9
beviljande och i sammanhang dermed representationsrättens
tillgodonjutande, betragtås
såsom en inskränkning i Kongl. Maj:ts Höga
rätt, att i Adeligt stånd försätta, eller till Friherrlig
eller Grefvelig värdighet upphpja förtjente
män, samt på sådan grund vara i strid
med 37 §. Regeringsformen; 2:do sådane,
hvarigenom velat ådagaläggas, att 51 §■ RiddarhusOrdningen
icke kunde med antagande af
Utskottets Förslag till sin lydelse bibehållas,
utan påkallade en förändring dels derföre, att
samma efter hyad några talare trott sig fiona,
innehölle uttryck , af hvilka den mpning
borde dragas, att Introductioner, jemväl emelian
Riksdagarne, skulle äga rum , dels ock af
den orsak, att, såsom en Ledamot serskildt
förment, den i nämnde §. förekommande Formen
för Introductioner» meddelande, icke vore
5o
Den i September c, m»
roed Grundlagens anda förenlig, och 3:tio sådana
anmärkningar, hvilka skulle gifva stöd
åt det påstående, att den i Kongl. Förordningen
den 8 Maj I775, och Kongl, Brefvet dea
ti Februarii 1800 gifne föreskrift inom hvad
tid prestanda för Introductions erhållande bor.
de fullgöras och hvarest anmälan derom borde
ske, tillika utmärkte en rättighet ä den Adlades
eller upphöjdes sida, att sedan prestanda
blifvit godkände, jämväl genast erhålla Introduction,
och att såsom följd deraf, RiddarhusUtskottets
tillstyrkande, de RiddarhusDirectionen
borde pröfva prestanda och Ridderskapet
och Adeln sedermera vid allmänt Riksmöte bevilja
Introduction, åsyftade, att tillvägabringa
på origtig väg en ändring i dessa Författningar,
hvilka utgått från Högsta magten och
hvari således ändring icke annorledes , än med
dess bifall: borde verkställas.
Efter ett noggrant öfvervägande af hvad
sålunda förekommit, får Utskottet yttra, att
Utskottet hvad den första omständigheten angår,
så mycket mindre kan finna Förslaget,
att Introductioner endast vid Riksdagar må
beviljas vara i strid roed RegeringsFormen,
som denna Lag, jemte förklarande, att Konun-»
gen må låta samtelige Riksens Ständer deras
Privilegier, förmoner, rättigheter och friheter
åtnjuta, rörande förevarande ämne, endast förmår,
att Ridderskapet och Adeln representeras
enligt RiddarhusOrdningen och således, ehvad
sätt för denna Representation än må bestämmas,
de särskildta föreskrifter sorn utstaka
Ben i September c, m, 31
detts sätt, icke kunna komma i någon motsägelse
med Grundlagen, hvaraf åter följer, att
ett bud, som innehåller, att en Adlad, eller I
Friherrlig eller Grefvelig värdighet upphöjd
person icke må vinna Introduction eller,
sorn är detsamma, få sin plats såsom Repre
sentantå
Riddarhuset bestämd förr, än vid infallande
Riksdag, då hans Representationsrätt
först kan komma i sfråga att utöfvas, icke eller
kan anses ingripa på Grundlagens område;
och då i afseende på 2:dra anmärkningspunk
ten,
Utskottet af de yttranden, som inom Ridderskapet
och Adeln blifvit afgifne vid det
tillfälle, då Friherre Wrangels Motion första
gången remmitterades, inhämtat, att Ridderekapets
och Adelns flesta Ledamöter då synts
vara öfverens derom, att 51 §, RiddarhusOrdningen
icke vore i behof ai någon särskild
omarbetning eiler förändring i och för antagandet
af ofta'nämnde motion, hvadan och enär
Utskottet jemväl för sin del, instämt i ers
sådan öfvertygelse, Utskottet uti det uppgjorda
förnyade Förslaget till irsta delen af Riddarhusordningen,
hvilket förr, än ifrågavarande
återremiss kommit Utskottet tillhanda, är
vordet uti ett särskildt Betänkande underkastadt
Ridderskapets Och Adelns pröfning och
hvarpå det ännu beror, bibehållit samma §.,
så vidt den rörde Introductionsväsendet oförändrad;
vid hvilket förhållande Utskottet anser
sig icke böra ånyo ingå i granskning af ett
ämne, deröfver Ståndet ännu icke sig yttrat;
samt beträffande 3:dje anmärkningen, det af
äldre å Riddarhuset förvarade handlingar fio
-
52 Den i September e. m.
I ,
nes utredt, hvad jemväl blifvit af en Utskottets
Ledamot under discussionen upplyst, att
då en person tillförene skolat intagas på Riddarhuset,
han först borde i sådant afseende
derstädes Jtg angifva, hvilket nu mera uttryckes
med de i sednare Författningar nyttjade
orden: Jig till Inlroductlon ä Riddarhufet anmäla,
hvarpå, sedan en Deputation bestämt de afgifter,
som för detta ändamål borde af honom
erläggas, den Adlade blef genom en särskild
Ceremoni® införd i Ståndet, eller såsom det
fordom kallades, derstädes Introducerad, hvilken
åtgärd motsvarar den actus, som nu för
tiden äger rum, att tilldela den af honom bildade
nya ätt sin särskilta Numer och anteckna
den i Riddarhusets Matrikel; och vid ett så
beskaffadt förhållande, något tvifvelsmål icke
bör kunna uppstå derom, att den i 1775 års
Kongl Förordning befinteliga föreskrift, att
de, hvilka i Adeligt Stånd försättas, elier i
Friherrlig eller Grefvelig värdighet upphöjas
icke må antaga de dem förlänte Tittiar och
Sköldemärken, samt åtnjuta de privilegier och
immuniteter, som den nya värdigheten åtfölja,
innan de sina Diplomer uttagit och fig till lntr
oduction anmält, hvarpå (Soo års Kongl- Bref
sig åberopar, hsr afseende på något annat, än
den i:sta af ofvanberörde åtgärder, och icke
på den, hvarigenom Ättens numer bestämmes,
samt Utskottets Förslag, att skilja granskningen
af prestanda från sjelfva Introductionens
meddelande, hvilket skulle tillhöra Ridderskapet
och Adeln, således icke eller kan, såsom
några
Ben I September' e, ml
33
någre Talare velat påatå , anses innefatta en
inskränkning i nämnde Författnings tillämpning,
hvilken Utskottet tvärtom tillstyrkt
måtte i sin hela vidd bibehållas* alltså anser
Utskottet sig icke äga skäl, att på grund af
de i omförmälte måtto gjorde anmärkningar
frångå sitt i dess förra Betänkande afgifne yttrande.
Hvilket dock till Riddertkapeta och
Adslns vidare pröfning vördsamt öfverlemna».
Stockholm den 26 Augusti 1823.
C. G. Spen s.
N. Snoilsky.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 5 September,
förmiddagen.
Nio i.
Herr von Törne, Michael:
Sedan jag genomläst det anförande till
Högloflige Ridderakapets och Adeina Proto
l
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VIII Band. 3,
3$ Ben s September f, m,
eoll den 22 Augusti af Herr Montgommery®,
Gustaf, hvaruti han söker vederlägga Statsaamt
Allmänna Besvärs- och EconomiUtskotten
som afstyrka Motionerna om Wester- och
Norrbottens sammanslående till ett Län, äfvensom
Jemtlands återläggande till Westernorrlands
Län, men i fråga om Herjeådalens
återförläggande under Gefleborgs Län tillstyrka
närmare undersökning, anhåller jag vördsamt
att, vid detta Herr Montgommeries anförande,
få göra några anmärkningar.
Om någon ort är i behof af Länsstyrelse,
så måtte det väl vara den, hvilken i anseende
till sitt aflägsna läge, sitt oförbättrade skick,
sina stora obegagnade förmåner påkallar allt
möjligt bemödande, för att vinna economisk
förkofran. Af Höglofl. Utskottens Betänkande
idagalägges, som mig synes mer än tillräckligt
otjenlighetcn att förena Jemtland med
WesterNorrlands Län. Flere af Jemtlands Invånare
hafva till Hans Maj;t Konungen inkommit
med underdånig anhållan, att intet afgeeode
måtte göras på denna Motion, som mot
deras vilja blifvit framstäld och som rakt strider
emot Folkets önskan och sanna interesse.
Hvem inser icke olämpeligheten, att Jemtlänningen
vid Norrska gränsen skall, för att
söka rättvisa, nödga9 inlemna sina ansökningar
i Hernösand på ett afstånd af omkring 40 mil,
och hvem kan betvifla de svårigheter, som möta
att på sådant afstånd vidtaga endast vanliga
administrativa åtgärder, sorn åligga alla
Den 5 September /. m.
LineStyrelser? Ingen, sorn äger kännedom
a* en Landshöfdiages göromål, kan anse detta
tjenligt,.
Hvad Herjeådalen serskildt beträffar bör
det vara förenadt med Jemtland, med hvilket
det är, i alla afseenden, af mer* likartad beskaffenhet,
än med Gefleborgs Län. Sedan nu
mera allmän Landsväg emellan Jemtland och
Herjeådalen, på Stålens bekostnad, blifvit anlagd,
är communicationen ganska beqväm.
Herjeådalen* Invånare hafva i allmänhet
längre väg till G^fle, än till Östersund Och på
de marknader, som hållas & sistnämnds ställe,
kunna de både köpa sina behof och föryttra
sina varor. I öfrigt torde icke oanmärkt böra
lemnäs, att Härjeådalen är förenadt i en jurisdiktion
med Södra Jemtland, att en del af
Militairens LönsSpanmål i Jemtland utgår från
Herjeådalen, och att afvittringsverket derstädes
lärer komma att besörjas genom Jemtlands
afvittringsDomare. Alla dessa omständigheter
skulle göra den föreslagna förändringen på det
högsta olämplig.
Sveriges Norra Provincer erbjuda icke
blott fullkomlig ersättning för hvad som gerom
Finlands förlust saknas, utan kunna blifva
en rik kalla till hela Fäderneslandets upphjelpande,
om de tillfällen begagnas, som der
finnas, och som jag sökt att närmare utreda uti
mine anföranden till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll af d«n 5 Januarii och
Ben 5 SttpLtmltr /. 'm'.
15 April 1818, hvilka j«g nu tager mig den
friheten att åberopa.
Kraftiga förberedande anstallter böra vidtagas,
om ändamålet skall vinnas. Floderna
böra göras flottbara, nya vägar böra anläggas,
Kronans ägor böra skiljas ifrån de enskiltas,
rya bostäder byggas, sådane arbetsföra peraoner
i Dalarne och Vermland öfvertalas att
nedsätta sig, som Kronohemmansåboer i de
Norra Orterna, hvilka genom för stark hemmansklyfning
der de nu bo, sakna nödig utkomst,
men kunna, då deras små lotter försäljas,
erhålla ett litet Capital, som i förening
med något allmänt understöd, någorlunda kan
svara ernet behofvet. Månne icke till alle
dessa anstalter fordras LaneStyrelser, som utan
för långt afstånd från den ort, der förbättringaroe
böra göras, med uppmärksamhet kunna
följa och befrämja dessa vigtiga företag? Detta
förekommer åtminstone mig ostridigt.
Herr Montgommerie frågar hvaruti de stora
anstallter bestå, som i Jemtland blifvit
gjorda, och hvarom man på stället, efter hans
föregifvande, icke skall äga algon kunskap.
Ingen redligt sinnad Svensk man kan neka
Hans Maj:t Konungens Landsfaderliga omt
■•rger till Jemtlands förkofran, och de stora
förberedande anstalter, som i detta afseende
blifvit vidtagne, äro tämmeligen allmänt kända.
Mig torde dock tillåtas upprepa dem.
Dan » September f. tn.
37
Bestämda giäagor är första vilkoret för
möjligheten af odling och Jordbrukets förbättring
: väl utstakade och afskiljda Jordlotter
är det andra och sista. Afvittringsverket
har derföre med 10 Landtmätare och sådan
skyndsamhet blifvit'börjadt, att det inom få år
vinner sin fullbordan, då 275 så kallade Kronans
Afrad» land, innehållande 2,374,000 Tunland,
blifva att disponera för Statens räkning,
och är af mig i underdånighet till Hans Maj:t
Konungen inlemnadt Förslag, rörande en del
af dessa ödemarkers uppodling och befolkning.
Då lättade communicationer, vare sig
landväg eller sjöledes, otvifvelaktigt i betydlig
mån bidraga till ett Lands economiska för-1
kofran, måste des»a anstalter för Jemtland vara
af cå mycken »torre vigt, som genom strömmarne»
rensning, beredes tillfälle att transa
portera Landets betydliga Skogsproducter till
hafvet, för att dem föryttra. Jag åberopat
den relation Kongl. StrömrensningsComittéen
årligen låtit införa i allmänna Tidningarna 9
hvaraf • inhemtas huru dessa Strömrensningar
fortskridit.
Hvad åter de vägarbeten beträffar, »om
i Jemtland blifvit företagne, så äro de af stor
nytta för detta Land. Den nya vägen till
Norrska gränsen, som öppnar communicationen
emellan tvenne BrödraFolk, innefattar
i6,415 famnar fast mark och 3)609 famnar
kafvelbroar å den Norra, »arnt »2,529 famnar
fast väg och 3,565 famnar Kafvelbroar å Söi
Dan b September f tn.
dra linien, hvarjemte en ny väg blifvit sn]»gd
till Herjeådalen ifrån jemtland, utgörande
24,187 famnar.
Af hvad jag nu haft den äran att anföra,
kan lätteligen inhämtas, huruvida icke sila
dessa nu nämnde arbeten, pä korrt tid verkställde,
med skäl af Höglofiige Utskotten kallas
stora anstalter, Mig synes det åtminstone
så, och när härtill lagges att 7 Schäterier äro
på serskildte ställen i Länet anlagde, att 300
R:dr Banco årligen under 5 års tid, at Harts
Majit Konungen äro lemnsde tiil premier för
Ylleväfnader, att dylika’ fabiicationer till betydligt
belopp blifvit tillverkade och afsättning
derföre äfven beredd, att 3 on R;dr Brno
äro genom Kongl M*j;ts Nädiga försorg lemnsde
Jemtlands Kongl. Hushållningssällskap
såsom gåfva, att ett SpanmålsMagazin för Länet
blifvit uppbyggdt, att Jemtlands Kongl,
Fält JagareReg-mente , som utgjort Ett Tusende
man nedsättes till 8.o:de för att lindra
Rotehållarnes för stränga Rotering, så synes
klart, att dessa af Hans Majit Konungen vidtagne
Nådiga åtgärder skola medföra de mest
välgörande verkningar, och i sanning förtjena
att benämnas för stora förberedande anstallter
till Jemtlands uppkomst.
Herr Montgommerie öfvergår ofta från
sjelfva ämnet, som icke synes hafva varit dess
hufvudSyftemål, för att klandra LäneStyrelsen
i Jemtland, och enär anklagelsen, ehuru på orätt
ställe, här blifvit gjord, utbeder jag mig Högloflige
Ridderskapets och Adelns tillstånd och
Pen S> Stflamitr J, «.
tålamod att fä vederlägga flera ogrundade beskyllningar.
Jag skall icke åberopa 90 §. i
Regeringsformen för att undvika svaromål.
Herr Montgommeri anför: ”«tt man blott för
att lästa cn slags uppmärksamhet, mot naturen
af saken och mot alla sanna StatsEconomiska
fordungar, söker att genom mer och
mindre lockande medel tvinga lnbyggarne i
detta hårda och kalla klimat att förgäfves använda
omtanka och kostnad på en större Sädesproduction,
som sällan lyckas och nästan
aldrig är lönande.
Denna uppgift är stridande emot sanna
förhållandet. I ett så vidsträckt Land sorn
Jemtland bör hvarje förbättring limpas efter
olika localers serskildta beskaffenhet. I en
del Socknar odlas der Säd med samma fördel,
tom i Rikets sydligare Provincer, då ett medium
beräknas af 10 år, i andra åter kan icke
med fördel odlas annat än foderväxter. Att
uti ett sådant land söka införa blott en odlingsmethod
vore oklokt och skadligt. Det
är en noga kännedom af bristerna som bör
föregå hvarje economisk förbättring, ty utan
en sådan kunskap kunde' botemedlen hafva
▼ådlig3re följder, än sjelfva de svårigheter man
ville afhjelpa. Dessa underrättelser äro på det
noggrannaste samlade och derefter hafva premier
blifvit utsatte i hushållningens alla grenar,
således icke, som Herr Montgomerie oriktigt
anfort, uteslutande för sädesproduetion.
Tvärtom, är Ångsculturen i betydligt tilltagande
i Jemtland ech framför allt uppmuntrad*
Dm 5 September J. m.
der sådane lägenheter fianas, sorn dertill äro
mäst tjenlige.
Herr Montgomerie klandrar vidare den
organisation som blifvit gjord genom ett förvaltningsutskott
och den skriftvexling sorn
detsamma besörjer med SockenSällskapernag
Ordförande. Han tror att denna anstallt icke
är nyttig. Blotta framställningen af denna organisation
skall 6om jag hoppas bäst vederlägga
alla Herr Montgomeries på endast suppositioner
byggda anmärkningar.
Vi sakna ännu den speciellare kännedom
af fäderneslandet som fordras för att rätt vägleda
Statsmannens, Economens , Financiérens
eller den Milhaire tänkarens nyttiga planerIntet
summariskt är pålitligt sorn ej grundar
sig på en noggran kännedom i detail: det är
denna, som fattas för Hans Msirt Konungens
välvilja, som fattas för Riksens Ständer, och
<jet faller lätt i ögonen, att denna kännedom
aldrig skall vinnas, utan ett steg som förer
uppmärksamheten serskildt till hvar enda Soc?
ken af Riket.
Men huru skall en så specialicerad kännedom
erhållas?
Omöjligen ensamt genom Kongl. LandtbmksAcademien
, Länestyrelserna eller HushållningsSällskapema
i Provincerne. Dessa
kunna föga mer än inhämta uppgifterne. Någon
annan utväg synes således ej återstå 3 ån
Den 5 September f, m.
att till denna kännedoms sammsnbringande,
utse serskildta personer eller så kallade MunicipalStyrelser.
Jemtlands Läns aktningsvärda invånare
hafva uppå min proposition frivilligt inrättat
dylika SockenBeredningar och verkan af denna
anstallt har öfverträffat hvad jag vågat
hoppas- Dessa Stiftelser , hvars medlemmar
äga kännedom om den ort, der de äro boende,
kunna bäst lämna de säkraste och tillförlitligaste
underrättelser både i Economiskt, Topografiskt
och Statistiskt hänseende. Derigenom
bildas Folket småningom till medvetande
af dess egen ställning och belägenhet, det
lärer känna det land det bebor, och de enakilta
medlemmarne fatta och begripa deras förhållande
till Staten och hvarandra. På detta sätt
erhåller Sveriges aktningsvärda Bondestånd ,
.denna i Statsärender deltagande Class, det inflytande
billigheten fordrar.
Förmin delanserjag dessa Sällskaper såsom
det verksammaste medel att väcka och underhålla
en allmän medborgerlig anda. Man må på
hvad sätt man vill sörja för Landtmannens
uppfostran, bildning och kunskaper; om han
är främling i sitt egit Fädernesland och icke
står i riktigt förhållande till den del af SamhällsOrdningen
, som honom närmast rörer,
skall han alltid blifva liknöjd om dess Lagar
och betrakta dem roed misstroget öga. Patriotiamen,
som grundlägger och vidmagthåller
samhällens välfärd, födes icke af ögnablickets
43
D«n 5 September f. m.
ingifvelsers den utvecklas och mognar långsamt
till sin fullkomlighet. Dess egentliga
väsende är verksamhet till Landets och Folkets
förädling. Den som aldrig lärt känna
och värdera sitt Fädernesland, dess företräden
och alla de välgärningar, SamhäiLLagen meddelar,
som aldrig blifvit tillvand att öfva, ja
icke ens hört nämnas, de piigter som åligga
hvarje medborgare; som frän ungdomsåren lärt
sic; betrakta dess Lagar och ordning blott såsom
bördor; som aldrig fått något högre mål,
något ädlare rättesnöre för sin verksamhet än
egennyitan: huru »kulle en sådan kunna lilvai
af medborgerliga tänkesätt? mea genom rättigheten
att få bereda , handlägga och yttra
sig i de allmänna ärender, som ligga inom
hans krets, blir han först verklig fri Medborgare.
Han blir trognare undergifven de åtgärder
och Författningar, hvilka han sjelf önskat
och föreslagit, han vördar ännu högre sin
Konung och sin Statsförfattning, i samma mohn
rom han slutes närmare intill administrationen
och kommer i tillfälle att inse att den oupphörligt
vill Folkets väl, och han älskar lifligare
den jord och det land han sjelf eller han*
förfäder beredf, ej mindre genom deras medborgerliga
omtanka och klokhet, än deras arbete
och moda.
MunicipalinrättDingarne i Jemtland bevisa
dessa sanningar. Följderna deraf hafva varit
att noggranna beskrifningar blifvit författade
öfver alla Socknar i Länet, att ganska betydliga
odlingar af både Åker och Äng blifvit
Den 5 September J. m. 43
verkställde, att Potatoeseulfuren mycket tilltagit,
att klokare hushållnings principer i allinär.
het följas än tillförne, att allt lösdrifveri,
genom Sockcm-ällskaperna och Ordningsmanna
inrättningen, förekommits, att orten blifvit
försedd med tjenliga gräsfrön, att allehanda
slöjder mera allmänt idkas, att saltpettertil 1—
verkningen vunnit en större förkofran, att flera
tusende tunneland sank mark , tjenlig till
äng, blifvit afmätte, afröjde, till beskaffenheten
beskrifne och på Charta lagde , att anstalter
vidtagits till Bsroaundervisningens ytterligare
befrämjande , att Socken Apothek anskaffats i
flera Församlingar, att Vetermarkunskapen blifvit
befrämjad, att hvarje
lemnats tillfälle att framställa sitt tillstånd och
sina behof samt blifvit hulpen efter sig företeende
omständigheter, att ett tusende exemplar årligen
utdelats af Länets HushåilningsSällskaps •
Handlingar , utan betalning m. fl. åtgärder,
som tiden ej nu medgifver att omtala.
Alla desse anstalter skulle till större delen
uteblifvit, utom en Länestyrelse på stället.
Förvaltningsutskottet verkställer utan tidsutdiägt,
och i förening med LäneStyrelsen, det
nyttiga förenämnde Sälskaper föreslå, och är
i beständig skriftvexling med SockenSälskapernas
Ordförande.
Svårigheter och stridiga meningar möta
merendels alla allmänna Förslag, just derföre
att de äro allmänna, och således ej lämpliga
för allas närvarande enskilta intereisen.
M
Den 5 September f, m'.
Vid hvarje försök till en förbättrad organisation,
måste alltid uppkomma några svårigheter,
och det ligger i sakens natur att ali
ordning af vissa personer klandras. Man motarbetas
vanligen af fördomen, som förkastar
det gagneliga, derföre att det är nytt eller af
okunnogheten, som ej inser planen i sitt hela,
eller af egenkärleken, som ogillar allt annat
än sitt eget, eller af afunden sorn svärtar, el.
ler af elakheten som förlöjligar.
Utan att känna eller vilja inse förmånerna,
se en del af dessa personer blott det, som
är litet i alla saker, ej olikt dessa insekter,
hvilka födas, lefva och dö i Bäckarne på ett
löf, som de föriära, utan att känna trädet eller
frukterna.
Herr Montgommerie yttrar vidare: ”att nu
varande LåneSysteme är egenteliga upphofvet
till Jordbrukarens bekymmersamma tillstånd
och hvad beträffar Jemtland, skulle man med
mycken anledning kunna påstå Och till Och
med bevisa att den tillkomna LäneStyrelsea
mera befordrat än sökt motverka det Onda.
Förmodeligen syftar förenämnde utlåtande
derpå att hushållningssällskapet i Jemtland iklädt
sig full ansvarighet och distributionsskyldighet,
genom sitt Förvaltningsutskott, af
den Lånesumma, som från Riksens Ständers Bank
kan blifva Länets Invånare beviljad , och har
ansett dstta så mycket mera vara en Medbor
-
Den 5 September J, mi
4a
gerlig pligt, sorn intet odlingslån förut der erhållits.
I ett Land som har ofantliga sträckor af
ouppodlad men till sin natur fruktbar mark
och likaledes ofantliga massor af råämnen, sorn
duga till förädling, men deremot få enskilta
Capitaler, i ett sådant land är det af stor nytta
att kunna emot låg ränta undfå Lån af allmänna
medel, sorn klokt använda i Näriogarne
gagna både Staten och den enskildta genom
mångdubblad production, öka rörelsen och
befordra derigenom en lifligare omsättning och
circulation af RörelseCapitalet, sorn i ett glest
bebodt land behöfves i förhållande till Folkmängden
vara större, än i ett mycket befolkadt
land. Sedelmyntets värde uppehälles icke
genom indragningar, utan genom den inre hushållningens
och industriens förkofran.
Således synes Herr Montgommeries financiella
åsigter icke vara byggda på säkrare grunder,
än hans Statseconomiska.
Mycket vore visserligen aSt ännu tillägga,
men det redan anförda torde göra tillfyllest
att vederlägga Herr Montgommeries anmärkningar,
och anhåller jag vördsamt hos
Herr Grefven och LandtMarskalken att mitt
anförande måtte få åtfölja Herr Montgommeriea
till Högloft- Stats- och EconomiUtskotten
-
46
Den 3 September f. nt.
N:0 2.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland:
Då Höglofl. Ridderskapet och Adeln antagit
Stats och EconomiUtskottens Betänkande
olver min, den 23 sistlidne Februarii gjorda
Motion om åtskillige åtgärders vidtagande,
för att rigta de bildade MedborgareClasserne,
till ^deltagande i Samhällets produetiva yrken;
är derigenom vunnit någon del af det ändamål
jag sökt, att nemligen, hos Kongl. Majit
i underdånighet måtte anhållas, att uppmärksamhet
åt denna angelägenhet må lemnäs, samt
att någre utvägar, till ändamålets vinnande
mätte anvisas.
Men den vigtigaste frågan återstår, den,
att genom allmänna uppmuntringar, och genom
ett offentligt gillande af grundtanken,
förmå personer, att gå den nya väg man önskar.
Då Utskotten icke ansett, de för lär—
domsyrken stiftade Kongl. Stipendier, från sine
stiftelser kunna rubbas, och på sätt jag föreslagit,
till desse nya föremål öfverflyttas, är
alldeles intet i detta afseende gjordt. Vigtigt
är likväl att något äfven i denna del af saken
tillgöres, om ändamålet skall vinnas, ty
den enskildte Medborgaren, kan lättare inse
nyttan af en ny sakernas ordning, än verkställa
sådsnt som strider emot gamla vanor, fattade
fördomar och falska åsigter, så framt han
icke underlättas af allmänna anstalter. Månge
af Högloflige Ridderskapet och Adelns Le
-
Den 5 September J, m. 4?
damöter, skulle, jag ar öfvertygad derom, heldre
se sina Söner och Anhörige försörjde i närande
yrken, än trängas på en knapp födande
tjenstemannabana: Men hvem vill vara den
första att öppna en ny väg. Förgäfves anförer
man, att det i England, och nu mera i
Frankrike icke är sällsynt att finna de yngre
Sönerne af Adeliga Familier, sysslosatte med
Näringsyrken; att desse Famillers anseende icke
deraf lider j att det är mera både hedrande
och tillfredsställande, att finna sig verksam,
nyttig och närande, än att känna sig öfverflödig
och tärande; att endteligen en sådan
rigtning, är den enda möjliga, för att bibehålla
något välstånd i Slägter, tom icke mera
äga, eller böra äga den tillgång, att genom
riktande privilegier och Statsförvaltningens
lucrativa egenskap, samla förmögenhet, hvilken
fordna tidehvarf# mindre utbildade Samhällsordning
lemnade en föga talrik AristocratClass.
Desse sanningar inses, men ingen vill
vara den förste.
På första Ståndets åsigter i detta afseende,
beror de öfrige bildade SamhälisClassernes
opinion och handlingssätt, Det är för mycket
begärt af den enskildte, att han på en gång
skall öfvervinna, både de verkliga hinder som
möta, och de som ligga i fördomar och vanor;
endast Högloft. Ridderskapet och Adeln i massa
kan göra det, och uppmuntrad af det bifall
min första motion rönte, vågar jag derföre
vördsamligen föreslå:
Åtl Högloft, Redder skapst oeh jideln ville af
48
Deri 5 September /", m.
de Fonder sorn RiddarliusCassan äger', eller sä fort
sig gor'a låter, af dem som inflyta, eller af enskildtes,
till Riddarhusets disposition lernnade medel lill
studerandes understöd', vid hvilka icke något bestämt
vilkor orri sättet blifvit fåstadt, stifta 2 ■■ne Stipendier y
hvardera af loo ellar i5o R.-dr årligen, för Adeliga
ynglingar, sorn allvarligen egna sig ät näringarne,
Dssse summor äro icke store, men de behöfva
icke heller vara det; jag är öfvertygad,
att om Höglofl. Ridderskapet och Adeln ger
exemplet, skall det snart följas af enskildte
donatairer, som i stället att använda deras välgörenhet’
på stiftandet af Stipendier för Studenter
och Kadetter finna tidehvarfvets större
kraf af dylika Stiftelser för näringarne. Och
vigten ligger dessutom icke nu på gåfvans
storlek, utan på Högloft. Ridderskapet och Adelns
genom sjelfva Stiftelsen, högtidligen
lemnade godkännande af den grundsats, att det
icke är oförenligt med Adelig börd och vårdad
uppfostran, att egna 6ig åt näringarne.
Då Utskotten bifallit mitt Förslag, till
inrättande af en Technisk undervisningsanstalt
i Hufvudstaden, med egenteligt afseende på
Näringsidkares behof, och föreslagit underdånig
anmälan till Kongl. Maj:t om en sådan inrättning,
eller rigtande till sådant ändamål, af
dem som redan förefinnas, och anledning torde
vara, att Kongl. Maj.‘t, på en sådan underdånig
anmälan ville göra nådigt afseende, får
jag vidare vördsammeligen föreslå; att ett af
Dtn 5 September f, m.
49
de pr oj
Adelige ynglingar, sorn inga- i någon Fabriksj Maniafartar
eller Handtverksrörelsej och dertill inhämtar
studier vid det blifvande Institutet, eller i händelse
ett sådant ieke kommer till stånd, skaffar bevis att
han på annat sätt, och förenadt med verkeligt handläggande
söker förvärfva de kunskaper, som höra till
det valda yrket.
Då Landtbruket är det vigtigaste af alla
Näringar, och lemnar så stort utrymme för
dem, som dertill vilja använda sig, föreslår jag
vördsammeligen, att det andra af ifrågavarande
Stipendier, måtte blifva dess idkare förbehållit,
Den practiska Landtbruksskola, jag
i 5.’te Momentet af min Motion vördsamt föreslagit,
hafva Utskotten så mycket mer ansett
öfverflödig, som 1811 års Kongl. Kungörelse
ålägger LandtbruksAcademien, att förbättra
den Landtbrukande Classens undervisning. DS
likväl sedan 1811 ingen Academiens åtgärd,
till bildande* af unge Landtman blifvit bekant,
synes mig, att tankans återförande på detta
ämne, icke kan vara alldeles obehörig, ty
äfven jag föreslog, att denna anstalt skulle
ställas under Academiens ledning, och jag ön*
skade blott det nya, att Academien , genom
anslående af något, Kronan tillhörigt Hemmang
måtte sättas i tillfälle, att inrätta den åsyftade
undervisningsanstalten , hvilken ingalunda
skulle bestå i nya rön med frön och plantorp
hvaraf ingen bildas till Landthushållare, utan
Bil, till Ridd. o, Ad, Pr, Vill. Band. 4
5»
Den 5 September f. m.
i handläggningen vid ett systematiskt uppstäldt,
fullständigt Landtbruk.
Det är 'mig ock bekant, att månge hysa
den tankan, att ingen undervisningsanstallt för
det egenteliga Landtbruket är lämpelig, och
att de skickeligbeter som för dess idkare fordras,
äro så Mechaniske att de icke genom
någon Skoleuppställning kunna inhämtas, på
annan tid och ort, torde tillfälle gifvas, att
närmare och fullständigare utveckla hvad en
sådan undervisningsanstallt skulle innefatta : nu
tillåter jag mig blott i förbigående säga, att,
då Sverige köper Kött, Talg, Smör och Ost,
från främmande Länder synes något i en vigtig
gren af Landthushållnjngen vara att lära;
att, då Landtmannen ännu oftare måste söka
sin vinst i producternes dyrhet , än i deras
mängd, så synes något vara att lära i afseende
på rörelsens allmänna industri: att, när Åkrar
alldeles icke sällan finnas, som gödas hvart
i5 eller ?o år, så synes något vara att lära, i afseende
på jordens fördelning till foder och andre
växter: att, då man ännu ser vidsträckta,
odelbara fält, användas till Fälader och Betesmarker
så synes något vara att lära i afseende
på jordens fördelaktigaste användande.’
att, när på vidsträckta Åkerfält, man nöjer sig
tned skördar af 3;dje, 4tde till 6:te kornet, och
nog allmänt bärgar Hö af Ängar som endast
gitva hallt och helt lass på Tunnelandet, så
synes något vara att lära i afseende på arbetskraftens
nyttigaste användande: att, när
oerhördt varierande Spanmålspriger} bevisa li
-
Den g September f. m.
ka varierande äringär, beroende nästan uteslutande
af väderleken , så synes något vara att
lära, i afseende på möjligheten att genom säkrare
brukningssätt, tvinga naturen till jemnare
grödor: att, då vid de fleste Laodtegendomar,
ingen ordentelig Bokföring är bruklig, och de
fläste ägare, genom saknaden häraf, icke kunna
göra sig reda för Förlags- och Arbetskostnadernes
förhållande, till vinsten af hvarje serskildt
gren af deras rörelse, så synes något
vara att lära, i afseende på Landtbrukets systematiska
behandling. Jag anmärker vidare,
att då man med skäl klagar öfver misslyckade
Landtbruksspeculationer , men i allmänhet torde
böra medgifva, att speculafionerne mindre
ofta misslyckats, för det de varit oförståndige
i sig sjelfva, än för det man misstagit sig, om
det förlag de fordrade, så synas någon brist
vara i allmänna och säkra beräkningsgrunder
för Landtbruks företag, hvilka kunde förtjena
att efterforska och och läras åt dem, som dermed
skola sysslosättas, så framt man icke vill
att hvar och en, skall lära af egna misstag.
Och jag anmärker slutligen, att i ett land,
der alla slags menniskor, Embetsmän, Köpmän,
Präster och till och med Fruntimmer, ej allenast
äro Egendomsägare, utqn sjelfve Landf-*
brukare, utan att till detta yrke anse sig behöfva
någre setskildte kunskaper: der i följe
deraf man finner, ett ständigt vacklande, mellan
den trögaste empirism, och det ytterligaste
experimenterande, utan att någon på ny
utvidgad tankeförmåga, och på gammal erfatenhetj
grundad, allmänt erkänd yrkets The
-
£2
Den J Septemia• f. m,
orie, kan 9ägas finnas; jag anmärker att i ett
sådant land, om ock icke i något annat, behöfves
en undervisningsanstalt, för att en gång
bilda en dass af Egentelige Landtbrukare, sorn
med mera tankeförmåga än den som fordras att
handtera spade, plog och yxa, både kunde
lyfta yrket ur routinens sömnaktighet och rädda
det från försökens vådor.
Jag har tagit mig den friheten anföra detta,
blott för att rättfärdiga mitt yrkande af en
Landtbruksskola, och för att framlägga de
grunder, hvarpå jag byggdt min öfvertygelse,
att den som från ungdomen studerar detta
yrke, likå så väl kunde förtjena att uppmuntras
med något Stipendium, som någon annan.
Då nu likväl icke någon Skoleinrättning i denna
väg blifvit bestämdt föreslagen, utan endast
emotsedt hvad LandtbruksAcademien kan
komma att göra, så hemställer jag vördsammeligen
till Höglofl. RiJderskapet och Adeln;
om icke det Stipendium jag föreslagit för Landtbruket,
kunde, till dess någon formelig Läroanstalt
blir inrättad få begagnas af Adelige
ynglingar från i %\de till 20-de året, font på Jlörre
Landtegendomar, och der Landtbruket vetterligen
Syjlematifkt drijves, /Indera detta yrke.
Jag anhåller, att detta mitt Memorial må
remitteras till Höglofl. RiddarhusUtskottets
granskning och utlåtande.
Den 5 September e. m>
Bilagor
till PleniProtocollet för elen 5 September,
eftermiddagen.
N;o i.
Herr Montgommerie, Guflaf: ",
1 Att nya SamhällsFörfattningar långsamt
mogna hör till den Allmänna ordningens, af
erfarenheten bestyrkta, jemna lugna gåDg. De
följa deruti Naturens efterdöme och hennes
successiva utveckling. Så många olika förhållanden
som ingå uti och hafva gemenskap
med ett nytt Samhällsskick, kunna icke på en
gång, af hvad mensklig förmåga som helst,
frambringas till ett fullständigt helt. Der ingå
mångfaldige elementer, fordringar af bud och
förbud af olikartade föreskrifter som dels skola
sammanhänga med det hela, dels, ehuru
tillfälligt afskiijde, utan att vara utryckta länkar
från den stora kedjan, gifva serskildta utstakningar
för särskildta förhållanden, och derigenom
bilda ett vidsträckt helt, hvaraf ingen
del likväl får stå utan sammanhang och utan
ändamål. En sådan byggnad kan, icke ens af
de största snillen, straxt uppföras, så att der
icke i detaiilerne skall finnas mycket att rätta,
förbättra, tillöka eller förminska, om ock grunden
vore den alldrabästa.
54
Den 5 September e, »t.
Sådant är förhållandet med nya StatsFörfattningar
i allmänhet; sådant ock*å med den
Svenska af år 1809.' Att deruti således kunna
förefinnas mer och mindre betydliga brister,
lacuner att fylla, fel och motsägelser att rätta,
ställen att jemka, andra att bättra, meningar
att ändra, ord att tillägga eller utesluta,
bör ock kan icke förefalla någon oväntadt.
Man måste ändå medgifva, än mer, man kan
berömma sig deraf, och vara såsom Svensk stollt
deröfver att Svenske män funnits, som i en sådan
förvillelsens och allmänna bestörtningens tidepunkt,
kunnat, j* kunnat på några veckor uppföra
en så beskaffad, verkeligen heroisk byggnad,
som denne vår StatsFörfattning: dertill fordrades
snillets och den ägta, fria, varma Fosterlandskänslans
förenade krafter, och dessa hafva aldrig,
minst i farans, i den stora nationela farans stund,
saknats inom Scandinaviens vidfräjdade område.
Sålunda kan icke min, icke någons tanka vara
att klandra, hvad blott rättas bör, nemligen
St^tsFörfattningens brister; de skola småningom,
•fter hand förbättras, och med tiden går det
lätt, obemärkt, utan det helas minsta rubbning,
emedan grunden är god, är hvad den för
Svenskar bör vara, byggd på Folk och Konung,
Lag och Rätt, Men opinionen, denna de ConStitutionella
Samhällens Lifsprincip borde hastigare
kunna utveckla sig, stadga, mogna: de
materiella förmögenheterna likom de politiska
formerna äro för mycket beroende af de yttre
tingen och deras mot eller medverkan, de intellectuella
till en del också, men uti ett annat mindre
motstånd rönande förhållande; deras mog
-
Den 5 September e. m,
55
nåd går hastigare och omfattar i fria Samhällleo
menniskans dyrbaraste], egentligaste fördelar,
der godtyckets eller enväldets materialism
icke, såsom uti tyranniska Samhällen , qväfver
all frihet, att förädling i intellectueli afseende.
Svenska friheten räknar dessutom sin tillvarelse
icke blott från 1809, med mer och mindre
korrta ehuru dystra, ja smärtsamma intervaller
af en annan, tryckande sakernas ordning, är
Svenska friheten lika gammal sorn den Svenska
jorden. Då är det i sanning oväntadt att
opinionen om det constitutionella lifvets villkor
och ändamål ännu icke hunnit så mycken mognad
att ens sjelfva denna Constitutionella StatsFörfattnings
väcktare förstå hvad dermed menas,
förstå hvad ädla, fria män höfves, för
*tt göra sig värdiga en Constitutio iel Konungs
och Constitutionella medborgares agtning och
förtroende. Man bör dock icke så tro om alla:
Sverige har aldrig haft brist på ärefulla Em -  betsmän, kanske brist på Rådgifvare sådane
som Axel Oxenstjerna; dock måtte det finnas
Herrar och Män, hvilka beträda hans fotspår
och hafva honom till eftersyn. Men bedröfligt
år det att anledningar till andra förmodanden
gifvas; att materiella fördelar synas
gälla mer än pligt och heder-, med ett ord att
9 och 38 § §• Regeringsformen icke förr kunna
äga någon vigt, icke förr behjertas, och med
smärta tillägger det fria,Svenska hjertat, icke förr
kunna efterlefvas än ”att de forn önjka förändring uti
den af dim nied benämningen af mini flere utmärkta
Corps, borde vara betänkte på någon Fond, hvarmed
afgående StatrRåd och StatsSecrettrare böra
pen..ioiisras} dd dc befinna fig utur Jlånd att gilla
56
Den 5 September efm
-
åt gntndfattfer, hvarpa befluien byggas och derföre
anses böra refignera.” Med hvad känslor man
sädgås upprepa att detta språk är fördt af ett
Svenfkt StatsRåd behöfver icke uttryckas^ än
mer», är såsom ep upprigtig, allvarsam önskan
motionerad inom Rikets nu församlad*
Ständer, är remitteradt till StatsUtskottet och
följagtligen af det besvaradt; detta svar motsvarar
lyckligtvis icke Motionärens förhoppr»ingar,
men så mycket mera Riksens Ständers
värdighet och hvarje Svensk medborgares väntan
; det tillrättavisar, att börja med Motionärens
ovetenhet om hvad som i detta fall angår
StatsSecreterarne9 hvilka, enligt 3.8 §■ RegeringsFormens
uttryckeliga och klara ordalydelse,
då de på sätt der utstakas sitt Embete nedfägga,
äro till Riksens Ständer deras förhållande
pröfvat och gillat vid lönen och öfrige tjenflen
åtföljande inkomfler bibehållne\ derefter tillägger
Utskottet: ått det tror fig deremot böra yttra den
förmodan att StatsRådets Ledamöter lika fcikert låra
uppfylla Svenfka Folkets billiga fordringar pä
ett redligt beräknande af Rikets fann/kyldiga nytt a y
utan affeende på de materiella fördelar, de kunna
åtnjuta eller förvänta, forn Rikets Ständer i den
oförmodade händelfe alt en noggrann utöfning af
StatsRådets pligt er /kulle aflägsna dem från Embe.
tet, icke underlåta, att i det fallet bereda elem nödig
nlkomfi; och lära Rikfens Hoglaft. Ständer alltfå
finna, att någon åtgärd i denna del af motionen
ej erfordras
Atf med min röst tillstyrka bifall till
detta StaUU*skottets Betänkande, är visserligen
icke af nöden, då en hvar med tillfreds
-
Y)m 5 Se.pieihber c. m,
67
stal leise torde finni huru utmärkt rigtigt Högloft.
Utskottet härutinnan förfarit och huru
fullkomligt Utskottet i detta måls behandlande,
i allo svarat mot Riksens Höglofl. Ständers
förtroende och rättmätiga förhoppningar- Men
må det förlåtas mig att jag icke kunnat återhålla
uttrycket af den, såsom jag tror, billiga
förtrytelse deröfver att det Höglofl. Utskottet,
att Riksens Höglofl. Ständer varit föranlåtna
att upptaga, pröfva och afgöra ett så beskaffadt
mål som det förevarande, och än mer att
Utskottet föranlåtits erinra ett af Svenska StatsRådets
medlemmar om och tillrättavisa honom
på den RegeringsForms ordalydelse, hvars väktare
han sjelf är, och om hvilken han således
närmare än någon annan, borde ägt en noggrann
kännedom till mening och bokfiaf till fyftning
och anda.
Kanske att denna fordran anses för vida
utsträckt, må hända, såsom förmäten, då, men
också blott då blir det förklarligt huru Mi
nifteren
kan befinna /ig utur finnå att refignera i
brift af en Jond hvarmed -afgående StatsRåd och
StatsSecreterare böra pen/murar? Här borde jag
tystna
här qväfva, tillintetgöra de mångar
tade,
duDkla, ja mörka föreställningar och betraktelser
som hopa sig på hvarandra i stigande
förtrytelser för det Svenska sinnet
detta sinne hvarom häfderne anföra så mycket
stort, ädelt dygdigt, oegennyttigt i tankar och
handling, hurudant är det nu? Det Höglofl.
Utskottet t röstar väl nied den förmodan att StatsRådets
Ledamöter fika säkert lära, uppfylla, Svenska.
58
Den o September e, ni.
Folkets billiga Jorclringar på ett redligt beräknande
af Rikets sannskyldiga nytta utan afseende på de
nialerieta fördelar de kunna åtnjuta eller förväntas
men hvem kan försäkra oss derom, då en af
Stats-Rådets Mtdlemmar motionerat motsatte
grundsatser, då hopp om penjioner tyckas galle
mer än Ära och pligt, då Gref rikedomar väcka
starkare driffjädrar än Arijlidis rätt finnighet?
Likväl äga vi en Constitution, en fri StatsFörfattning
och borde under sådane förhållanden
mera utbilda oss uti fria, ädla mäns intellectuella
dygder än det beroende sinnets åtrå
efter lumpna, materiella fördelar, de der ick®
gifva ära, icke sjelfständighet, icke mod i faran,
och icke en enda gnista af den sanna
dygd och den varma Fosterlandskänsla, som
uppoffrar allt för det allmänna bästa, för sin
Konungs och Sina Medborgares lugn och frihet}
må också deremot den, som icke kan och
icke vill värdera ära och dygd högre än lifver
och lifvets njutningar, aldrig trampa på
den urgamla, fria Svenska jorden, aldrig andas
Scandinaviens friska, fria luft, aldrig lefva
under en constitutionel Statsförfattning, och
minst bära namnet; Svenjh Man!
Nio 2.
Friherre Löfvenjhjåld, Salomon:
I anledning af flere inkomne Memorialer,
angående befrielse från Skattläggning af Husbehof
Mjölqvarnar samt att obehindradt utaa
Ben t Septahber f. rn.
?9
föregången syn på stället sådane qvarnar och
andre Vattuverk anlägga, hafva Rikets Siänders
Stats- Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EconomiUtskott i afgifvit Betänkande tillstyrkt
Rikets Ständer, i afseende på första frågan,
att med den afgörande rätt Rikets Ständer enligt
57 §• af RegeringsFormen uti frågor om
beskattning tillkommer, besluta att all den
skatt som efter det 1789 års Kongl, försäkran
utkom, kan hafva blifvit åsatt Hufbehofs Mjölq
var nar annorlunda än vid Jkattläggning å de
Hemman och lägenheter hvartill de höra, i enlighet
med hvarje orts skattläggningsmethod bör försvinna,
samt serskild skatt eller skattläggning
å sådane qvarnar hädanefter icke äga rum;
och i afseende på den andra alt då någre andre
hinder icke böra ligga i vägen för anlägning
af Husbehofsqvarnir och mindre Vattenverk,
än den skada , som genom vattenuppdämning
kan andras ägor tillskyndas, hvilken
skada åter icke kan ti 11 förliteligen inses och
bedömas förrän vattenverket är fullbordadt,
genom utfärdande Författning må stadgas, att
hvad 20 Cap. 4 §. ByggningaBalken föreskrifver
angående syn af Häradshöfding och Nämnd
å den lägenhet der vattenverk anläggas vill,
icke bör tillämpas, då fråga endast är om Husbehofsqvarnar
och mindre vattenverkslnrättningar,
hvilkas anläggning må vara hvar och en
ägare eller innehafvare af jord obetagit utan
annat vilkor dervid än att annans ägor, som
ofvan eller nedan ligga eller äldre vattenverk
som lagligen byggdt är, icke af uppdämning
mehn, lida, i hvilket fall Vattenvcrksägaren
6o Den 5 September e. mt
är underkastad den påföljd 2 §. 20 Csp. ByggningaBalken
utsätter.
Den af Utskotten tillstyrkte befrielse från
den skatt som blifvit Husbehofs Mjölqvarnar
åsatt, grundar sig egenteligast derpå, att den
qvarntull som genom 16*5 års RiksdagsBeslut
såsom Bevillning tillkom, och sedermera
blifvit förvandlad i Mantalspenningar, är ansedd
vara af samma Natur som Qvarnräntt,
Förhållandet är likväl icke sådant. Den
Qvarnar åtsatte ränta är en grundskatt, tillkommen
uti de äldsta tiderne.
Uti Wexiö stadga, den andra af år 1414*
stadgas; att alla Fotqvarnar, sorn ej gamla
qvarnställen äro, och ej upprifne eller fcattade
, äro efter Konungens och Riksens dom och
samtycke, skola utkastas; förthy Lagen utvisar
att ingen må bygga ny Byggning, gamla
odalverk till skada elier förfång.
Uti Calmare Recess den andra, afår 1483,
förklaras: att Fotqvarnar som ej skada gamla
odalqvarnar i deras mäld, måge stå, om de
kunna gå året omkring, att gifva Kronan eller
Jordägaren halfvan tull.
Herr Sten Stures och Riksens Råds stadga
af år 1485 innehåller: att de Fotqvarnar
som så ligga i landet, att *de äro allmogen
nyttige, och icke ligga gamla Odahlqvarnar
Den 5 September e. m.
61
till mehn, mage stå och gifva deras Hnsbönder
deraf half tull.
Uti 1568 års Jordrefningslnstruction föreskrifves
alla onyttiga Qvarnar och BäckeSqvaltor
skola läggas för SpsnmålsTull, eller
rifvas bort, sorn lägenheten tillsäger, och
bör ingen Qvarn blifva stående med mindre
der göres Tull af litet eller mycket, efter som
de kunna göra skäl före, hvilket skall i årin
ga räntan inskrifvas.
Konung Johan den Illts Bref till Fogden
Anders Månsson uti Vjfolkers och Bobergs
Härader den 4 October 1583 innehåller. Till
det sista hafva de ock begärdt att de måga få
njuta deras BäckeQvarnar, för de orsaker som
de förebära och efter de rätte Odalqvarnar
blifva för sådana Sqvalt- och Bäekeqvarnars
skuld ödelagd^, derigenom Kronans ränta och
rätta, tull blifver förminskad , för hvilken orsak
skull de ock äro i Sveriges Lag förbjudne
att hafvas uti bruk, derföre kunna och vele
vi ingalunda att de skola blifva ståndandej
utan efter lagen utrefne och omkullkastade;
dock der som någre viljt dem endteligen behålla,
och de kunna vara af nöden för det
att de ligga af vägen, och långt ifrån Tullqvarnarne,
då måge någre få blifva ståndande
med det besked att de skola läggas för en till.
börli g tull, att oss Och Kronan sker skäl
och du dervid kan vara för oss till svars,
och skola samma Qvarnar straxt uti årliga
Räntan blifva inskrifne, eljest skall ingen någre
sådane qvarnar njuta.
69
Den 5 September c. m.
Uti 1629 års QvarnTullsOrdning stadgas
bland annat, att uti visse längder under Hära.
dets SigiH,’ alle Odal eller andre Tull eller
SqvalteQvarnar böra antecknas , så ock huru
många tunnor hvar och en uti afrad eller
Spanmåls Tullräntor och uti Jordaboken är
påiörd och att på det Sqvalterne icke måge
vara Odal eller Tullqvarnarne till mehn eller
hinder, skola dc ock hvem de tillhöra, straxt
förstöras, men der någre sådane finnas som
OdalQvarnarne långt aflägsna och icke hinderlig*
och dock ännu icke skattlagd* äro, utan
allenast persedlar och penningar utaf utgå pläga,
då skola de samma skattas och för ett
visst afrad i Spanmål, det högsta möjligen vara
kan, läggas, osh den som sin SqvalteQvarn
således icke vill Afradsläggs, han skall henne
straxt afskaffa och ödelägga, samt att om någre
kunna finnas af dem, sorn af ålder och eljest
tillförene afradslagde äro, för ringa vara afradslagde,
då skall afradet deruppå så mycket
förökas, som görligen pröfvas Qvarnarne kunna
göra skäl före. Sedan skall ock allom vara
förbjudit någre nya Sqvaltor att uppbygga,
Odalqvarnarne till mehnj men derest någon
vore som en sådan SqvalteQvarn OdalQvarnarne
vidt aflägset, upprätta vill eller kan,
då skall den samma vara förpligtad then straxt
som förbemält är, att afrads lägga.
Sedan sålunda blef förordnat huru SqvaltQvarnar
skulle sittas till viss afrad, så föreskrifves
uti samma QvarnTullsOrdoing:
Den 5 September c, m.
Hvad sjelfva QvarnTullen anlangar, som
uti penningar af hvar Tunna Spanmål som
males utgöras bör, så skall den så härefter som
tillförene^ af then som till Qvams kommer och
mala vill, tillfyllest efter gjord ordning afläggas
Och den tillförordnade Mölnaren eller dea
Qvarnen äger och MjölTullen tager och åtnjuter
lefvereras, hvilken och med penningar,
ne till Terminens förlopp sin nytta söke, dock
så att han skall vara förpligtat ther till att
svara, och för hvar och en Tunna Spanmål
som Qvarnen är skattad och afrads lagd före,
utan någon gensägo eller någon förevänd unskyllan
3 Daler om året att gifva.
Häraf synes att den beviljade QvarnTullen
som utgick i penningar, och erlades af dem
som kommo till Qvarnen , icke förblandades
med Mjöl- eller Tulltäckten, som i förtnalningaartvode
betaltes och hvarföre Grannarne
voro till Ränta skattlagd*.
Af 1634 års Jordebok för Gestrikeland inhämtas,
att vid den Ransakning sorn Ståthållaren
Peder Nilsson hollt Hemmanens andel i
SqvalteQvarnar blifvit utsatt till visst Kannetal
Säd under namn af TullSpaonemål, ehuru
de förut icke varit för Qvarnlotter taxerade.
Af föregående är utredt att från de alste
tiderne det enda vilkoret för SqvalteQvarnars
bibehållande har varit att de lill afrad borde
skattläggas och att det icke upphörde genom
den år »625 beviljade QvarnTullen.
Den 5 September e. m.
Uti vissa af de Norra Provincerne beräknas
tillfälle till HusbehofsQvarnars anläggning
vid Hemmanens skattläggning, uti andre upptages
derföre serskildt så kallad TulJSpannemål,
sorn af ålder utgått, och i andre ökas
derföre Räntepersedlarne.
Sedan QvarnTuIlen enligt löSa och 1655
irens Riksdagsbeslut förvandlades till en ständig
afgift under namn af Mantalspenningar,
hafva icke dess mindre husbehofsQvarnar blifvit
till ränta taxerade.
Vid 1660 års Riksdag yrkades verkställighet
å 1638 års RiksdagsBeslut, att Commisarier
skulle förordnas i Landsäodame, för att
aila Qvarnar och Sqvaltor bese och då döma
ut eller till att stå.
På ytterligare anförde Besvär deröfver att
på alla orter enligt 1638 års RiksdagsBeslut
icke var ransakat om olagligen uppsatte Sqvalte-
och VäderQvarnar, beslöts år 1682, att vederbörande
Landshöfdingar derom skulle inquirert.
Uti 1688 års Kongl. Insdruction för KrocoFogdarne
förordnas: att Qvarnar med flere
lägenheter, sorn icke egentligen under något
Hemman höra och i dess ränta äro inbegripna,
borde efter Uandsortens bruk och maner
skattläggas och Kongl. Majit och Kronan till
räkning föras,
1690
t)4n 5 September f, m, 6$
1690 års Skattläggmngsmethod för Westmanland
innehåller, att SqvalteQvarnar, som
brukas allenast till husbehof, b5ra beläggas
med skatt, efter Strömmens vilkor, Stenarnei
storlek och Bondens hushåll.
År’ 1697 förordnades QvarnCommissionen
i alle provincer att ransaka ock döma öfvar
uppsatte Qvarnar till mehn för OdalQvarnaroe*
Enligt de deröfver förde Protocöller biet
vo Qvarnar dels utdömde dels bibehållne och
alla skattlagdt med undantag af sidane, som
vid Hemmanens skattläggning anaågos hafva
blifvit beräknade.
På Allmogens underdånigt Besvär, att små
Sqvalte- och BäckeQvarnar igenom något medel
utan Kronans Ingälders förminskande kunde
bibehållas, lämnades det besked, genom
1697 års Kongl. Resolution att dermed skulle
förhållas enligt den Instruction sorn Kongl. Majit
hide meddelt vederbörande Landehöfdiagar och
Commissarier.
Af hvad sorn blifvit anfördt inhämtas, att
hvarken Qvarntullen då den utgjordes, eller
Mantalspengarne, sora nu i dess ställe utgå ,
hittills hafva medfört befrielse från räntai utgörande
af HusbehofsQvarnaf.
Att styckevis borttaga grundräntor orh
Bil till Ridd. o Ad, Prat Vill Baad. 9
i
I
66 Ben 5 Sep t emter J, m.
fylla genom Bevillning den förminskning i
Statsbehofvet, som derigenom skall uppstå, är
icke allenast i principen en af de ömtåligare
grundlagsfrågor, utan kan äfven hafva de betänkligaste
följder pä Beskattningens jämna fördelning,
derigenom, att de Skattebidrag sorn
blifvit fästade vid visse Inrättningar för att utgöras
af ägaren eller innehafvaren, som deraf
hämtar förmohn , öfverflyttas från hohom på
andre medborgare.
Om Rikets Ständer, som de förenade Utskotten
hafva tillstyrkt, med utöfvandet af sin
beskattningsrätt, nu besluta, att ifrågavarande
grundränta skall upphöra och den skatt som
sedan 1789 blifvit åsatt Husbehofs Mjölqvarnar,
försvinna, och skatt derå hädanefter icke
äga rum, samt att den Statsbrist som härigenom
kommer att uppstå, skall fyllas genom
Bevillning, så skall det leda derhän, att andre
skattdragare äfvenledes yrka befrielse från visse
af de grundräntor som efter' nu gällande
beskattningsbar i behörig ordning hafva tillkommit,
för att genom Bevillning öfverflyttas
på andre Medborgare.
Så. länge all Skattläggning icke upphörer
och alla grundräntor icke försvinna samt Statens
hela behof icke fylles genom Bevillning, hvilket
åter lärer böra ankomma på de bägge Constitutionella
StatsMagternes gemensamma Beslut,
skall hvarje partiel befrielse från grundräntor,
sorn genom Bevillning skall fyllas, under
annat namn utgöras af endre Medborgare*
■»i
-
Den 5 September e. m.
och de Statsbidrag, som ansetts böra vidlåda
visse Inrättningar eller Näringar hvälfvas på
andre.
Af samma skäl som befrielse blifvit yrkad
och tillstyrkt från räntas utgörande af HusbehofsQvarnar,
kan befrielse yrkas af Hera-'
mansägare från vissa grundräntor, af Bruksägare
att utgöra Hammarskatt, af Masugmägare
att erlägga tionde och så vidare. QvarnRäntor
hafva från de äldsta tiderne blifvit räknade
bland Statens betydeliga inkomster; om HusbehofsQvarnar
befrias från räotas utgörande
och få anläggas utan föregången undersökning
huruvida skattlagde Qvarnars rätt derigenom
icke förnärmas, så öfverträdes den heligaste
pligten af Samhällsordningen, att vårda ägande
rätten, och skattlagde Qvarnar skola derigenom
sluteligen äfvenledes öfvergå till HusbehofsQvarnar,
men under tiden och intill dess
sådant inträffar, lära de icke , dä det behörigen
styrkes att deras påräknade milder afvärkas
vid HusbehofsQvarnar, kunna förväg-:
ras förmedling uti de dem nu åsätta räntor,
hvarigenom en ytterligare Statsbrist skall uppstå,
som äfven genom bevillning får fyllas.
Hvarföre de HusbehofsQvarnar, sora jeni»
te de Hemman och Lägenheter, hvartill de
höra , blifvit skattlagde icke skola komma i
åtnjutande af den tillstyrkte befrielsen från
ränta, kan af Betänkandet icke inhämtas.
,
Skälen till Skattefrihet för de sadan 1789
Der. g September c. ni.
anlagde Qvarnar , äro hämtade från den Allmogen
samma år giSne försäkran på fri och
rättigheter.
Märkvärdig nog är den epok till hvilken
man går tillbaka, för att dervid stödja beräkningen
af en vidtagande rättelse; men om nu
denna serskilda försäkran skulle anses föranleda
till en sådan befrielse för de Qvarnar som
tillhöra Allmogen, så synes den åter såsom
Stånds Previlegiurn icke kunna utsträckas till
de Mjölqvarnars innehafvare, som icke tillhöra
det Hedervärda BondeStåndet, eller sådaoe
sorn ej kunna räknas till något stånd.
Skulle åter desse fri och rättigheter 6å
tydas, att allmogen för de HusbehofsQvarnar
som för» 1789 tillkommit, icke får begagna
den föreslagna befrielsen , utan uteslutas från
de samhällsförmåner, som genom förändrade
förhållanden kunna tilldelas alle andre medborgare;
så blefve uti intetdera fallet en rätt
princip eller saken allena gällande, helst det
^finnas mångfaldiga före 1789 skattlagde Husbehofs
Mjölqvarnar, som dels innehafvas af
tllmogen dels af andre, hvilk» alla synas böra
komma i åtnjutande af den föreslagne befrielsen,
derest den skulle äga rum.
Att de före denna tidepunkt tillkomne
HusbehofsQvarnar, som äro skattlagde, och de
HusbehofsQvarnar, som jemte de Hemman och
Lägenheter till hvilka de höra , blifvit skattlagdt,
s»mt de Tullqvarnar för hvilka ägar
-
Pen .5 September -e. m.
6,
nes eller innehafvarnes husbehof?mahl vid deras
skattläggning till ränta blilvtt beräknad,
hvilket under loppet af omkring 50 år ägt
rum , sunt sluteligen att de Hemman i de
Norra Provincerne, som endast för tillfället att
anlägga HusbehoisQvarnar , för en sådan förmån
vid skattläggningen blifvit påförde serskildt
ränta, icke blifvit innebegripne uti den
tillstyrkte befrielsen , synes äfvenledes vara
stridande emot de för en rättvis beskattning
erkände obestridelige grunder, att de allmänna
bördorne böra, så vidt möjligt är, jemnt
fördelas.
Hvad sluteligen angår Utskottets Betänkande,
att ett serskildt Lagrum, rörande de
anläggningar af HusbehofsQvarnar och mindre
Vattenverk borde stadga', så anmärke' dervid,
att en lika uppdämning sorn kan förorsakas
genom större Vattenverks anläggningar , kan
inträiFa genom sådane smärre Inrättningar, då
innehll varen af ett större Vattendrag kart blifva
föranlåten göra lika uppdämning för en
HusbeholsQvarn med 1 par stenar, som för en
Tullqvarn med 1 2 par, och att innehafvare endast
af t Tunneland Jord, som genom uppdämning
af ett mindre Vattenverk kan öfversvämmas,
har lika rättighet till samhällets beskydd, jorn
en Innehafvare af 10,000 Tunneland jord,
hvilka genom ett större Vattenverks anläggning
kunna af vatten öfverskölja».
Ifrån århundraden tillbaka hafva Qvarn
-
79
Den 5 September e. m%
anläggningar nästan vid hvarje Riksdag utgjordt
föremål för RikfStånden, dels att ifra
emot obehörig®, Odalqvarnarne till förfång,
tillkomne qvarnar, dels att erhålla utvidgad
frihet för husbehofsqvarnars anlägggnings och
emellan Riksdagarne hafva ständiga strider
derom uppstått.
Anledningen till sådane stridigheter bör
»okas till en del uti icke nog tydeligt bestämde
gränsor för äldré Qvarnägares rätt, och icke
tillräckel i gen utvecklade grunder för nya qvarnars
anläggning, samt till en del uti naturen
af dessa frågor, hvaruti stridiga intressen så
nära beröra hvarandra, att de tydeligaste föreskrifter
ofta blifva otillräckelige att förekomma
alla tvister.
Å ena sidan, vilja äldre Qvarnagare från
deras förmalningsrätt hemta skäl att bestrida i
Båcfane nya anläggningar, och å den andra
grunda sökander deras anspråk till sådane
Verks inrättande ej mindre på deras rättighet
att begagna de Localförhållanden hvaraf de
äro i besittning, än på ortens behof af utvidgad
förmälning.
Genom parterfles ufitrackte Ömsesidiga j
förmente rättigheter och deras ej sällan sins e* j
mellan stridiga uppgifter af den ene om mai- !
derbrist Samt af den andre om så kallad mäldertrång,
blifva dessi frågor ofta så inveckla*
de, att understundom flere år åtgå innan de
komma i det utredda »kick, att de slutligen ;
H>en 5 September e. »i.
71
kunna afgöras. Förändrade förhållanden uti
Allmänna hushållningen genom Landtbruket#
förkofran uti alla dess utgreningar, folkstockens
tillväxt och lättade communicationer genom
Canal- och nya väganläggningar, näriogarnes
tilltagande utveckling ssmt det stora
inflytande sorn Vettenskapernes framsteg med*
fördt på alla Mechaniska Inrättningar, påkalla
derefter lämpade föreskrifter för anläggningar
utaf Verk af en sä allmän nödvändighet att
hvarje medlem i Samhället beböfver anlita
dem.
Gränsen för beloppet af hvarje qvarn#
förmalningsrätt är utsakad genom den skattläggningsränta,
som blifvit qvarnar åsatt, är
grundad på den Tulltägt, som genom uppgifven
årlig förmälning blifvit påräknade kunna
inbringas. Om hvarje Orts Spannemåls
förmalningsbehof, heräknadt efter visse Tunnor
Spanmål på hvarje person, ung, eller
gammal, förslagsvis fördelades på alle der inom
befintlige qvarnar i mohn af deras förmal*
ningsrätt, så skulle det utrönas huruvida nya,
vare sig Tull- elier Husbehofsqvarnar, voro
bchöflige, eller icke; i förra fallet borde ingen
kunna vägras att emot ränta anlägga qvar*,
men i det senare åter borde de äldre qvarnägare
åtnjuta ersättning för förminskning uti
deras vid anläggningen påräknade förmälning.
Genom en sådan förändring uti ordningen
för Qvarnanläggningar skulle alla6 rätt vårdas,
alla tvister deromförsvinna, och undersökningar
t>
7! &'■n 5 September e. m,
vid andra tillfällen än rörande frågor om vattenuppdäraningar
icke behöfvas.
Med en sådan utvidgad frihet uti qvarnanläggningar,
borde det vara hvar och en fritt
att nedlägga sin qvarn och med detsamma befrias
från- räntans utgörande.
Jag hemställer vördsammeligen till Hög*
Jofl. Ridderakapet i och Adeln, huruvida hvad
sorn blifvit anfördt kan föranleda till återremi»!.
Bilagor
till PleniPratocallet för den 9 September»
förmiddagen.
Pt o *«
Herr Hegardt» Chri ftjon Bernhar d\
J)et har varit länge omtvistad! huruvida
Fimka handeln är nyttig eller skadlig för
Sverige* Man h«r uppgjort beräkningar, ert
-
