# ID: svediakorp-gov329
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,949
# sentences: 2,375
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P rotocoT,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln»
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åi 1823.
Åttonde Bandel
Ändra Afdelningen*
STOCKHOLM,
tryckte i Maä<jva»B8**, Boktryckeriet, 1834»
t
Tisdaden den 16 September,
Plenum klockan g förmiddagen»
justerades följande i
Utdrag af Protocollet, håilit hos Hög4
loflige Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 13 September x 8 st 3*
S. D. id fö ”I föredragning af Stats* och
BancoUtskotténs den . y sistlldne Augusti under
50 afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottens förut meddelte
Betänkande j samt de dervid såsom Bilagor
fogade särskilte Utlåtanden, rörande Rikets pentiingeväsende
och de dermed gemenskap ägande
ämnen, stadnade Ridderskapet Och Adelil 1 föl4
jande beslut:
t:o Att, som Ridderskapet och Adeln re*
dan bifallit dé af Utskotten i usta, 5tte, 6'te t
lätte, i3tde,
jDen 16 September f, m.
och 26;t(ö puncterne framställde ämnen, Ridder^
skåpet och Adeln hu ansåg sig böra förblifva
(vid dess i berörde delar förut fattade beslut.
a:o Att Jtdje, 4:de, njte och 2o=de puncterne,
isamt första alternativet i 2a:dra puncten af Ridderskapet
och Adeln gilladeSé
3:0 Att 7:de; 8:de och g:de puncterne af
Ridderskapet och Adeln förkastades, hvaremot
Ridderskapet och Adeln i stället beslöt, att Riks-»
gäldsContoirets functioner och förhållande, i anseende
till Banken, borde fortfara på det sätt Riksens
Ständer vid sista Riksdag derom förordnat,
endast med den förändring, att någon ränta af RiksgäldsContoiret
icke vidare till Banken erlägges.
4:o Att nedannämnde puncter borde erhålla
följande lydelse:
•Andra Puncten;
s,Af Bankens behållna vinst bör en summa
>5af 266,666 R:dr 32 sk Banco Transportsedlar
?’årligen afsättas och anslås, att för Bankens räk-j
’ ning inköpa myntbara metaller af Guld och Silfver
’*efter den Instruction för BancoFullmägtiges författande
i denna del, som serskildt varder fastställd.’5
Tionde Puncten t
’’Hväd som af Bankens behållna vinst för
’’hvartö år återstår, sedan dess förvaltnings-kost’’nader
blifvit bestridde, och afdrag skett för den
Den i6‘ Sepiemiér j. m; §
”till inköp af myntbara metaller anslagne winman;
fföres, vid ett påföljande års början, på särskild
”räkning till RiksgäldsContoirets disposition, att
’’användas till de utbetalningar och anslag, som Riksens
Ständer vid denna Rikdag föreskrifva; äfven»
”sorn öfverskotten uppå Statens ordinarie och extra
”ordinarie inkomster användas till de utbetalning
’’gar, som möjligen kunna komma att äskas å det
”mindre creditivet, hvilket till utgående från Riks»
#’gäldsContoiret anvises,”
Adertonde Punctiri:
’’Oinskränkt rättighet till beläning af Guld
”och Silfverparjt, samt af LäneBancocapitaler, må
”fortfara att vara gällande: dock med de andrin»;
”gar deruti, hvilka, rörande ej mindre belånings*
”sättet ä'n lieläningsvärdet å Guld och Silfver, fram»
-,3deles vid denna Riksdag kunna bestämmas.5*
Nittonde Puncten:
Första alternativet bifölls endast med deri
ändring, att sådane metall-effecter, hvilka behof*
ya inom hus förvaras, böra vara brandförsäkradei
Tjugandeförsta Punetén»
”Odlings-RåneFonden bör från dess nuva*
”rande belopp förminskas till 300,000 R:dr Banco;
”i följd hvaraf hälften af den hädanefter infly*
”tande årliga Gapital-afbetalningen bör till andra
”ändamål användas, till dess att fonden icke ut*
*’gör mera än’berörde belopp» men den andra half:
Den 16 September f. m.
”ten utgår i enahanda låneväg, dock efter förän*
?,drade grunder, hvilka särskildt komma att be*
”stammas, till befrämjande (och understöd för så»
”dane större odlingsföretag, hvilka öfverstiga den
”enskilta förmågan, samt förde kostnader till ut"'flyttningar,
hvilka vid enskiftes och storskiftes
''förrättningar pröfvas nödvändige.5?
Tjugondetredje Puncten \
”De Capitalafbetalningar, hvilka från och med
''nästa års början, ingå å Bankens särskilde, emot
”fastighetspant utlånte, fonder böra till ny utplåning
emot pant af fastigheter på landet utgif’’vas;
kommande den högsta summa, som en
''Låntagare må undfå, att uti det reglamentari»
5,ska bestämmas.55
Tjugondefjerde Puncten |
’ A dessa nya fastighetslån kommer, såsom
'ränta och capital-afbetalning, att årligen erläggas,
”efter hvarje Låntagares egit godtfinnande, antingen
Två procent i silfver, eller ock Sex procent
*’Bancosedlar, hvilka Bancosedlar af BancoFull*
”mägtige sedermera komma att användas till upp»
”köp af silfver.5? Ut supra.
Herr Montgommerie, Gustaf’ anförde skrif-,
teligen:
(Se Bilagan Nm i.)
Herr vOn Törne, Michäel: Jag skulle icke
förra gången hafva besvarat Herr Montgommeries
Den 16 September f. ml
anmärkningar, om de icke angått ämnen; hvilka
jag ansett mig skyldig att närmare utreda. Denna
pligt är fullgjord, och jag vädjar till hvarje
inedlem af detta upplysta samfund, hvilkendera
har rätt i sina åsigter rörande ifrågavarande Provincers
sammanslående, Herr Montgommerie, eller
jag. Sedan saken genom mitt förra anförande
blifvit tillräckligt upplyst, vore det utan ändamål
att vidare upptaga Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid med en ytterligare vederläggning, serdeles
som ganska litet af det Herr Montgommerie
nu andragit förtjenar att besvaras,
Följande utbeder jag mig dock att få nämna
Herr Montgommerie har sagt: att den nya vägen
emellan Jemtland och Herjeådalen nästan aldrig
begagnas, Sorn denna väg nyligen blifvit
färdig har den icke förut kunnat nyttjas, Afven
denna Herr Montgommeries oriktiga uppgift bevisar
ett fortsatt bemödande att missleda allmän-’
na omdömet, *
Herr Montgommerie har vidare sagtj att min
uppgift om afsättning för Herjeådalens invånare,
i Ostersund, är stridande emot min egen
fem-års-berättelse, der nämde Stad uppgifves blot*
som en stor By. Mitt yttrande innehåller: att
på Östersunds Marknader kunna Herjeådalens invånare
både köpa sina behof och föryttra sina
varor, hvilket fullkomligt är enligt med sanningen,
och innefattar ingen motsägelse.
Om i'Herr Montgommeries skrift skulle fia
-
8
Deri, 16 Sept ernber 'f% ni»
Kjä§ något, sorn vidare förtjena* vederläggning, oeS
$iu undgått min uppmärksamhet, lplir jag i tillfälle,
at,t deröfver yttra mig, då saken till pröfning
förekommer i Utskotten, der jag hat dea äran. att
.vara .Ledamot.
Herr Grefven och L.andtMar&Malken hemställ»-  de, att så val Herr Montgomrneries ofvannämnda
Memorial, sorn innefattade svar å Herr von Törnes
anförande, i anledning af Herr Montgommeries
anmärkningar vid Stats- samt Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottens den a a sistledne Augu.*
sti eftermiddagen återremitterade Utlåtande, orra
ateria ”gande af Herjeådalen till.
Jemtland till WesterNorrlands Län, gom ock Herr
von Törnes, rörande samma ämne, nu afgifne jtÉfc».
sande, måtte till bemälte. Utskott remitteras..
Bifölls.
Företogs till pröfning BancoUtskottetS den 2gj
sistledne Augusti under N.’o 49 afgifne, sami
den 2 dennes eftermiddagen på bordet lagde.
Betänkande, innefattande generelt förslag, till reglementariska
stadganden för de serskildta afdeL
ningar af BancoDisconten, sorn Stats- och Banco~
Utskotten tillstyrkt böra inrättas för Rikets Vestra
och. Södra Landskaper.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm t
Hå denna fråga förevar uti BancoUtskottet, utgick
jag till en del utur samma åsigt som pluralite
-
Dea 16 Septemlet f. nii 9
(en, derutinnan nemligen, att reglorne för de bilf-*
vande bånContoiren borde vara af sådan beskaf"
fenhet, att säkerheten vore fullkomligen bevarad,
men jag kunde ej instämma i vidtagandet af så*
dane reglementarisk» föreskrifter, genom hvilka
kostnader för Banken onödigtvis uppkommo och
olägenheter i öfrigt uppsfodo som skulle motverka
ändamålet. Hufvudsakligen består origtigheten
af förslaget deruti, att Utskottet tillstyrkt,
det hela Discontrörelsen vid frågavarande båneCohtoir
må ske med Bancosedlar. Jag har uti
det ProtocollsUtdrag, som åtföljer förslaget, och
här blifvit uppläst, förklarat min mening vara,
att assignationsrätt å Banken borde åt berörde
Contoir ofverl åtas.
Uti min reservation utvecklade jag icke närmare
giunderne för denna mening, emedan jag
ganska väl vet, att det i hvarje RiksStånd är bättre,
att res.ervanten sjelf i Ståndet framförer sin tanka.
Jag skall derföre nu anhålla om några ögonblicks
uppmärksamhet. Den gifna följden af Bancosedlars
begagnande vid båneContoiren är ostridigt
den, att desse Contoir skulle beständigt få en
stor contant Cassabehållning ; sorn alltid är farligt
i anseende till svårigheten att hålla behörig controll
derå. Derföre har man ock i alla lånverk
sökt i möjeligaste måtto undvika danna olägenhet,
och ansett assignation å Banken lämpligast.
Detta senare sätt medför ock den besparing för
Banken, att icke behöfva betala transportkostnader
för oupphörliga remisser af sedlar fram och åter-,
io Dea 16 September f. ro»
BancoUtskottet har väl föreslagit ett visst maximi-belopp
för Götheborgs Låncontoirs Contant^
Cassa, samt att hvad som öfverskjöt denna sura»
ma skulle öfversändås till DiscontDirectionen i
Stockholm. Den, som känner det ringaste af Discont-rörelsen,
måste medgifva, att låncassan ena
dagen kan utgöra 150 a 175,000 IBdr, och den
andra dagen vara mycket eller helt och hållet,
medtagen, Det skulle då kunna inträffa, att, i
fall öfverskott egde rum den ena Dtscantdagen,
och detta öfverskott således måste genast uppskur
kas, Discontstyrelsen nödgades nästa dag åter efterskrifva
penningarne, Detta allt vore förekommit,
om assignationer fing0 begagnas; och jag anser
för min del, att, i händelse roan ej antager idéen
om assignatiorisrätten, bättre är att rent af icke
uppgöra ett reglemente, utan lemna alltåt Banco»
Fullmägtiges godtfinnande. År roan fördomsfri,
så måste man ock, — enär sådana omständigheter
iakttagas, att assignatonsrätten medförer lika säker»
het, — föredraga den, framför den contänta lån»
rörelsen. Jag har trott, att dervid borde så för*
faras, att till assignationerne begagnades Bankens
papper, försedt roed Nummer och Hvitstämpel;
att deraf öfversändes en viss qvantitet i Blanketter,
hvilka antecknades i DiscontContoirens utlåningsböcker,
samt att DiscontDirectionerne å
vissa tider tillkännagåfvo hos Discontstyrelsen i
Stockholm, hvilka assignationer utgått. Med sådana
försigtighetsmått skulle Bankens säkerhet va-'
va fullkomligen betryggad. Dessa assignationblanketter
kunde icke eller, i händelse af stöld,
användas, enär de icke vore af vederbörande underskrifne.
Om deremot tjufnad begås i en cas»
Den 16 September f. m.
11
sa, eler Bancosedlar förvaras, så kan tillgriparen
lättare döljas, emedan sedlarne genast äro gångbara.
Jag får på grund af allt detta vördsamt föreslå,
det Ridderskapet och Adeln behagade återremittera
BancoUtskottets ifrågavarande Betänkande.
Saken är af så stor vigt, att detta misstag
icke kunnat af mig lemnäs utan anmärkning, och
jag är förvissad, att hvar en skall finna, att Be*
tänkandet, dervid förmodeligen flera anmärkningar
komma att göras, äfven blott för den af mig
pmförmälda omständighet, förtjenar en återremiss.
Herr Tham , Wollrath; Jag förmodar med
tämmelig visshet, ätt det nu upplasta Betänkandet
skal], i anledning af hvad den sjste Talaren
ganska rigtigt anfört, blifva till BancoXJtskottet rejnitteradt,
och jag anhåller derföre, att få nämna
några anmärkningar, dem jag önskar att vid återremissen
få bifoga.
I det1 egentliga Betänkandet, i hvad det röjer
förcfelnlngen af Discontsumman imellan Contoiren
i Götheborg och Skane, saknar jag ali u ppgift
örn grunden till denna fördelning. Het hade
dock varit önskligt — och jag hade trott —
nödvändigt, att Utskottet uppgifvit den; ty det
blifver i annat fall icke möjligt för Riksens Ständer
att bedömma om fördelningen är riglig , och
om den bör ske antingen efter personalen i de
provincer, som tillhöra lån districtet, eller med
afseende å den rörelse, handel och näringar, sorn
inom detsamma är till finnandes. Hetta önskade
jag få upplyst af Utskotten, till ledning för Rik
-
iDen 1*6 September f, nt.
sens Stander, hvilka annars sköka härvid dömma
sorn den blinde om färgen* Vid fördelningen
skulle jag imellertid teo , att Halland lämpligare
kunde förenas med det Skånska lån-districtet, eftersom
denna province, såsom jag vill minnas,'
äfven står under Skånska Hof-Rätten , och häri-i
genom således vunnes mera enhét.
I förslaget har Utskotten nämnt,' hvad ränte»
och capital-afbetalningen beträfFar, att densamma
borde blifva alldeles lika, som hittills för BancoHiscontverket
i Stockholm blifvit beslutadt. Jag
har äfven dervid en anmärkning att göra, icke i
afseende å ränte- eller capital-afbetalningsrbelop»
pet, xnen rörande tiden, för lånens återbetalning
och de så kallade respit-inånaderne. Jag anser
för min del förlängda terminer i allmänhet, till
beredande af uppskof med en redan förfallen betalning,
alldeles icke nyttiga. Jag tror, på grund
häraf, att respit-ipånaderne kunde inskränkas ifrån
två till en, ty jag anser hvar och en , som,
gör lån, böra, bereda sig att i rätter tid och ordning
betala det, och att fördelen för låntagaren af
en längre tid att rangera sig till betalningen icke är
någon.. Deri förmån åter, som man trott dessa respitmånader
medföra för Cautionisten, som derunder
linge rådrum att underrätta sig, om låntagaren
fullgjoit sin bstalnings-skyldigbet, kunde lättare
och bättre erhållas, om anmanitigsbref afginge till
Cautionisten vid samma tillfälle, som till låntagaren,
på lika satt sorn nu är öfiigt i JemContoiret.
Med denna inskränkning af respit-månader
-
Den a 6 September /. m- 13
öe , vill jag deremot tillstyrka en förlängd betalningstid
från sex till nie månader. Med sex månader
är köpmannen belåten, men sällan landtrnannen.
Denne kan icke realisera sina varor,
så fort som den förre : behöfver således en mera
utsträckt omsättningstid för sitt förlags-capital ;
och jag skulle äfven tro, att enär respit-månaderne
minskas, och lagsökningarne fermt verkställas
både DånContoirens säkerhet skall vara bevarad
och låntagaren vara bättre belåten.
I afseende å Utskottets förslag angående DiseontDirectionernes
till- och afsättande, kan jag ej
afhålla mig från en anmärkning.
Directeurerne skola nemligen väljas af Riksens
Ständer , men kunna endtledigas af Banco*
och RiksgäldsContoirets Fullmägtige. Med allt
förtroende för Fullmägtige, hemställer jag dock,
om icke det innefattar en contradiction , att de
lunna afsätta den Riksens Ständer förordna.
Det går visst an, om Riksens Ständer så säga ,
men det blir i alla fall ett ganska besynnerligt
förhållande, dag öfverlemnar derföre till BancoUtskottets
bedömmande, om den säkerhet som
fordras, icke må kunna vara bevarad på annat
sätt, t. e. derigenom, att då Fullmägtige funno
någon oordning vid DiscontContoiren hafva fö.
relupit, de anmodade DiscontRevisorerne inom
districtet, att derom anställa undersökning, samt
i följd af de dervid befundna omständigheter,
samfäldt med desse Revisorer suspenderade DiscontDirecteurerne
ifrån deras befattning intill Riksens
Ständer nästa gång sammanträdde^ och uridet
14 Den 16 September f. m
tiden läto suppleantetne inträda i de afgång»
nes ställe.
Det förslag Utskottet gjort, i afseende på
Contoirs-betjenirigens till» och afsättande genom
BancoFullmägtige , Ifan ej eller undgå uppmärk»
samhet. Om Directionerne vid JJiscontContoiren
skola kunna svara emot det dem lemnadé
förtroende, måste de ovilkorligen ega befallande
rätt öfver betjeningen, jag tror således, att i fall
Biksens Ständer icke uppdraga åt DiscontDirectionerna,
att oberoende af andre tillsätta Contoirsbetjeningen,
hvilket jag anser Vara det rätta, åtminstone
bör stadgas, att af de personer, sorn Directio»
nerne uppföra å förslag, skall ovillkorligen den
ene eller andre antagas af BancoFulimägtige, ty
annars och om personer nedsändas, sorn icke kan»
na verket, och icke 'äfo af DIscontDirectionen be*
pröfvade, kan verket icke styras med den ordj
ning, som är nödig på elt ställe; der lydnad och
förtroende äro oundgängeliga. Hvad betjeningen
afsättande vidkommer, så tillstyrker jag, att detta
ina helt och hållet få bero af DiscontDire'
ctionerne sjelfva, ty de äro de ende, sora kunna
bedöma, onj Betjeningen fullgjort dess skyldig'
heter eller icke; och tror jag i öfrigt, att denna
betjening bör, lika som i de förra FilialDisconterne,
förses med ConstitUtorial och kunna af DiscontDirectionerne
suspenderas, till dess ordentelig
undersökning försiggått; ty om betjeningen endast
kunde af Fullmägtige i Banken skiljas från
sin befattning, skulle stridigheter lätteligen upp-*
stå emellan Directionerne och Betjeningen, och
Deri 16 September f. m. 15
•Jenna, sorn trodde sig ega ett försvar att påräkna,
möjeiigen vägra att lyda.
Hvad assignationsrätien beträffar, bar Hére
Morath redan Utförligen derom yttrat sig. Jag
ian lika med honom icke tro, att den farhåga, som
de förra FilialBisconternes asSignationsrätt möjligen
qvarlemnat, hu bör verka. Man bör nem»
ligen påminna sig, att denna assignationsrätt vac
grundad på Tre procentslån. Hen nu ifrågavarande
åter blir endast grundad på en gifven fix
summa, och det torde icke vara omöjligt, att med
de Controller, Herr Morath omnämnt, förekomma,
att den ej öfverskrides. Het är väl möjligt,
att fördom emot assignationec ännu kan hos en
och annan existera, men den skall småningom försvinna,
Ått på annat sätt Verkställa Biscontliqvider,
i synnerhet då enligt Utskottets förslag
HiscontContoiret i Götheborg äfven kommer att
meddela Bancolån å exportabla effecter, anser jag
alldeles orimligt, och medförande den största oreda.
Mycken kostnad skulle ock följa af nödvändigheten,
at{ beständigt upp- och nedföra penningar
emellan Stockholm och LånContoiren. Beremot
och i fall Assignationer dervid begagnades,
Skulle icke någon annan kostnad erfordras,
än den för utfärdandet af assignationerne, hvilka
kunde nedsändas till Contoiren, då sådana
småsedlar, som ej längre kunna gå i rörelsen, till
Stockholm uppskickades, skall åter hela BiscontFunctionen
bedrifvas med Bancosedlar, serdeles
om beläningsrätt å exportabla effecter dermed
kommer att åtfölja, så frågar jag, huru härmed
skall tillgå. Sistnämda beläning kan ensam sti.
16 "Den 16 September f. m.
ga till en million; och hurn långt forslår då en
Gassa af 150,000 R:dr ehuru den är stor nog,
att vara högst obehaglig att vårda, samt retande
till stöld, och utsatt för flera vådor, hvilka helt
och hållet kunde undvikas genom assignationers
begagnande.
Att erhålla Directeurer, som kunna i allo
motsvara Riksens Ständers . förtroende, torde icke
vara så lätt. Desse Directeurer borde derföre ic~
ke rent af misshandlas. De äro det i BancoUtskottets
Betänkande. Jag vill ej nämna om det
föreslagne arfvodet. Det är så ringa, att ingen
lärer för detsamma åtaga sig Directeurs’ befattningen.
Det är visserligen orätt att ett sådant åtagande
icke bör bestämmas af penninge-vedergäll.
ningen, men denna tyckes dock böra blifva i nå»
gon mon motsvarande det offer man gör, nar man
mottager en så besvärlig Och ansvarsfull post. Jag
hemställer om 333 R-'dr 16 sk. då är rimligt,
eller ens passande, att i arfvode erbjuda. Torr
hända borde summan fördubblas, men åtminsto»,
ne förhöjas till 500 R;dr.
Men en annan sak förefaller mig ock besyri*
nerlig. Utskottet vill nemligen Förneka desse Di»
recteuret all lån tätt i DiscontContoiren. Att Directeurerne
så val som Betjeningen icke böra gå
i Caution för låntagare uti Disconteu är en sak,
som jag tillstyrker mätte stadgas,, icke blott föC
säkerheten, utan äfven för att befria Directeurer»
ne och DiscontBetjeningen från den obehagliga
ställningen, att behöfva ikläda sig Cautioner. Meri
tält
Den 16 Septejnber f. m*1 *7
att förneka dem att låna, och att, för det deni
lemnäs ett förtroende, nödga dam att Inbetala deras
redan egande Discontlån, anser jag alldeles
oriktigt och högeligen att klandra} men hoppa*
dock att Riksens Ständer skola ändra detta för*
slag, så vida de eljest önska att få någre Directeurer;
ty i annan händelse lärer ingen annan än dert
rike Capitalisten kunna åtaga sig förtroendet, och
denne torde icke dertill vara så alldeles benägen.
I afseende å Belåningen, har Utskottet gjort
ett stadgande, som jag icke kan för min del god'
känna; det nemligen, att Cautionister skola ovilkorligen
vara boende inom samma destrict, som det
DiscontGontoir, der lånet upptages. Detta tyckes
vaca för långt gånget i försigtighet. Då Cautionisten
har vederhäftighets-betyg, tror jag det böra
stå Låntagaren fritt, att anskaffa Cautionist hvarifrån
som helst han behagar, i synnerhet sorn
DiscontDirectionen kan afslå lånet, om den ej
känner Cautionisten. Jag skulle således tro, att
detta tvång, att nödvändigt taga Cautionist på ett
visst ställe, icke bör existera, ty det kan ju äfven
hända, att de personer, som bäst känna mig
och mina affairer, bo uti ett annat Län utom
Ländistrictet; och de synas för denna orsak icke
böra utestängas från möjligheten att tjena mig
med en Caution.
Huruvida lånrätten i öfrigt bör ovilkorligen
inskränkas till ett visst DiscontContoir, lemnar
jag ock derhän. För mig tyckes det vara orig
-
Ridd. och Ad. Prot. VIII Band.
*
i 8, Den 16 September f. m.
tigt. Det kan handa att en person, sorn bor i
Wermland, och i följd deraf enligt Utskottets förslag
skall upptaga lån i Stockholm, har alla sinä
affairer i Götheborg* Han skulle genom en sådatl
omväg mycket generas.
Jag tror således, att hvar och en Låntagare
är bäst belåten, att få begagna lånrätt i hvad Dis*
contContoir som helst, och att sådant derföre må
tillåtas; men att han må vara skyldig, enär han
vänder sig till ett DiscontContoir utom Districtet,
att med bevis ifrån Disconten inom detta set
nare styrka, att han icke är derstädes skuldsatt.
Vidkommande derefter DiscontBetjeningehä
aflöning, så får jag anmärka, att efter min öfver»
tygelse Kikäens Ständer Svårligen kunna rigtigt
afgöra denna sak.
Jag hemställer således, att den må öfverlem»
nas till DiscontDirectionerne; och att, om någon
controll dervid anses af nöden, BancoFullmägti»
ge då må ega, att fastställa de blifvande lönebeloppen;
•— men Directiönerne äro i alla fall i
bättre tillfälle än någon annan, att dertill uppgöra
förslag, ty om Hiksens Ständer sjelfve vilja befatta
sig dermed, kunde det möjligen hända, ätt
de antingen anslogo för mycket eller för litet. —
Om man vill hafva ordning,' så måste aflöningert.
vara sådan, att betjeningen icke rent af tvingas,
att söka andra än lofliga utvägar till förtjenst.
Jag anser derföre det böra ankomma på DiscontDirectionerne
att föreslå, om icke att ensamme
bestämma, den blifvande aflöningen.
Den 16 September f. rri.
Huruvida det kan vara nödvändigt att för
feh Cassakista hafva, såsom Utskottet föreslagit, feni
lås och fem nycklar lemnar, jag derhän. Det förhtsätter
åtminstone, att alla fyra DiScontDirecteu»
terne jemte BancoOmbudet skola beständigt vära
närvarande. Jag skulle dock tro, att tre lås
■Vöre för ändamålet tillräckligt*
I 16 §. förekommer ett ordj sorn torde borå
ändras, eller förses med ett tillägg. Der stårnem4
ligen: Ingen person—får såsom låntagare pä
kitt blötta hamn MC. Det bör lörmödeligert
vara namn med. Caution Och. detlä tillägg tötdö
Således införas*
Orsaken, hvarföre Directionen ej ina utlerrt}
ha iån till mindre belopp, än reversalet innehål,
ler, kan jag icke inse. Öm Directionen skulle
hnna Sig böra utlåna én mindre summa, än det
begärda, så ser jag éj något hinder derföre ; ty
Säkerheten för Öiscönten är densamma, och Låntagaren,
soth eljest genom tidsutdrägt kunde för*
lora, risqverar ej eller något genom nämnde afbetalning,
då anteckning derom sker i böckerne.
Sådaha händelser hafva Ofta förut inträffat, men
jag har éj höri omtalas någon olägenhet deraf;
öch tror Således hyssberördä föreskrift vara alldeles
öfverflödig. *
"Vid stadgandet, angående Discont-révisionerha,
får jag anmärka den del deraf, som innehåller
att de af Riksens Ständer valde Revisorer
Skulle kunna, emellan de årliga ordinarie Revisionerne,
resa ned tvä och tvä till Disconhorternej
jö Dén 16 September /. ni.
och der anställa injprovisoriska revisioner, Dq
må gerna revidera så ofta som helst, men jag kari
ej gilla, att blott två Revisorer kunna göra det,
utan tror för min del, att alla fyra böra vid så*
dane tillfällen vara närvarande. Det blir annars
en fiscalisation — icke en revision, så mycket mer,
onödig, som Fullmäktige i Banken ega rätt, att
låta hålla extra revisioner, örn de af sitt Ombuds
anmälan finna sig dertill föranlåtne; och jag skufij
le vid sådant förhållande förmoda, att det obehagliga
af den förenämnda improvisoriska revisionen
kunde undvikas.
Det har här inom Ridderskapet och Adeln blsfh
vit fråga väckt om beläningsrätt å' import-artik*
lar. Denna beläningsrätt har af BancoUtskottet
blifvit afstyrkt; men jag ville dock hemställa till
Utskottet, om icke den kunde medgifvas för sådana
varor, som directe införas i Riket, och här
mäst consumeras, samt under förutsättning att
sådant kunde ske utan skada för Landtmannen och
öfrige Näringsidkare. Det vill säga, att i fall
uti Disconterne låg en större summa obegagnad,
Köpmän, söm egde goda och specificerade varor
att prestera såsom säkerhet, då kunde få beläna
dem på korrt tid och ovilkorlig återbetalning, med
en större summa af t. ex, 10 å 12,000 R:dr.
Jag har åtminstone den erfarenhet af Götha CanalDiscont,
der dylike lån utgåfvos ända till be^
lopp af 18,000 R:dr å hvarje låntagare, att desamma
medförde största förmån för Verket, för
handeln, och äfven för Landet i allmänhet.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar
Dpi 16 September f. ni
räkning och förlaster, jemte en dryg Jcpstnafl
vid transporterne af alla de sedelmassor, sorn k°n|*
ina at* begagnas i lånrörejsen,
Det är sagdt, att Oassan skulle förvaras inont
5 lås; men man har svårt att få en så stor Ca§-s
sakista, att millioner i större och mindre sedlar
kunna der förvaras, och till en sådan kan mata
knapt öppna locket. Dessutom skulle tjufyar alltid
yara att befara.
När Riksens Ständer funnit, att 8* millioner
böra i Discontväg utgå, så lärer ock meningen
vara, att dessa millioner skola circulera; mera
då den större delen deraf blifvit antagen för
(Stockholms Discont, så tyckes billigheten fordra,
att, om här yppades öfverskott, rpen i Dandsor*
ternö åter brist på lånmedel, deras lånsökande då
fingo adressera sig hit; eller rättare sagdt, att örn
ett minimum bestämdes för de båda DiscontContoiren,
de^uppdroges åt BancoFuIlmägtige, att i.
fall öfverskott här vid Stockholms Discont uppstod,
detsamma då nedsända till DiscontContoirens
disposition, i mon af den säkerhet, sorn kunde
pras steras.
I öfrigt får jag blott yid hvad Herr Tham
yttrat rörande beläning af yar°r, vördsamt anmärka,
att, i händelse denna beläning bifalles, tiden
för lånens begagnande aldrig bör få gå öfver
6 månader med 14 dagars respif.
Friherre Cederström, Jacob - I afseende på
organisationen af ifrågavarande låncontoir, finner
;Dera i G September f. m:
ina få åtfölja återremissen af Betänkandet, i fall
den, såsom jag förmodar, varder beslutad.
Grefve von Rosen, Axel: Jag är till det me
sta
förekommen, i livad jag ämnade anmärka vid
jBancoUtskottets förevarande Betänkande, och jag
instämmer således fullkomligen med de värde
Talare, som redan derom yttrat sig. Jag anhåller
dock, att få tillägga en och annan anmärkning.
Delande de värde Talares tankar, i afseende å
de för DiscontDirecteurerne föreslagna arfvoden,
tror jag för min del, att Kamererarelönen borde
vara lika vid båda Contoiren, så att den blefve
för Kamereraren vid Götheborgs Contoir nedsatt
till 666 R:dr 32 sk.
Denna Tjensteman får visserligen mera ar*
bete, än hans vederlike vid Malmö DiscontContoir,
men har deremot den största ersättning i
provisions- och commissions-arfvoden; så att hans
löninkomst på det hela alldeles icke blifv#r minskad.
I 6 §. af det föreslagna reglementet står, att
en Ledamot af Ridderskapet och Adeln skall vara
Ordförande i DiscontDirectionen. Jag hem»
ställer dock, om icke redactionen borde vara
den, att Första Ledamoten inom JJirectionen förer
Ordet.
t
Jag instämmer med de Herrar, sora förut
yttrat sig, afven deri, att assignatii.msrätt är af högsta
nödvändighet för ifrågavarande DiscontContoir.
Jag kan icke göra mig hegripeligt, huru det skulle
i annat fall vara möjligt, att förekomma miss-;
T)en i6 September f. mi 33^
jag det vara en högst besynnerlig åtgärd, att Riksens
Ständer skola välja Directeurerne vid dessty
Contoir, och i sådant fall en lika olämplig åtgärd,
att Riksens Ständers Fullmäglige skola ega rätt
att afsätta dem. Jag skulle för min del förmoda,
att det är Riksens Ständers Fullmägtige i Ranken,
sorn ensamme böra ansvara för öfversigten
af det hela, och således icke mindre för Bancopisconten,
än dess utgreningar, Det är följaktpligen
BancoFullmägtige, sorn böra tillsätta en Chef
för hvarje utgrening, och denna Chef bör det tillhöra,
att inom gtationsorten utse sig till biträde
en Magistratsperson och en Handlande. Jag finnér
icke något skäl, hvarföre man skall mångdubbla
personalen i styrelsen, när den derförutän
kan blifva ordentelig. Detta är hvad jag har &tf
anmärka i afseende å organisationen!
Af Herr Morath är redan åtskilligt yftradf,'
angående assignationsrätt för Discont-Contoiren,
i stället för den föreslagna sedelcassan. Till hans
anförande behöfverföga tilläggas; men jag tycken
det vara naturligt, att nästan ingen säkerhet skulle
finnas, om transporter af betydliga penningégummor
oupphörligt måste gå imellan aflägsna orter,
och en Gassa af 150,000 R:dr i sedlar förvarades
i hus, der ej någon serskild, och i alla
fall icke någon fullkomlig, säkerhet vöre att påräkna;
tyx om ock Cassän nedsattes i Landtränte*
rierqe, vöre den ej ens tillräcklig; erfarenheten
har nogsamt- bevittnat det. Deremot vöre det ganska
lätt att införa^en controll å assignafions-rättens
begagnande. Den skulle bestå deruti, att Discontpirectionerne
månadtligen uppsände till Öfver
-
toen a 6 September f. rrii
•tyfelsen i Stockholm en förteckning på alla under
<Jen förflutna månaden ifrå Contoiret utgifna assignationer
till innehåll och numertal, hvarjemte siSta
numertalet på hvarje serskild valeur af assignationen
infördes i allmänna tidningarne.
t)et har blifvit yttradt af Herr Tham, att
Halland borde tillhöra Skånska Låndistricter, ernedgn
Halland skulle lyda under Christianstads
Hof Rätt» Men sådant är ett misstag. Halland
hörer till Götha HofRätt, och ligger, hvad
lånerörelsen beträffar, vida bättre till att räknas
till Götheborgs district, än något annat.
I afseende å Malmö, sorn blifvit föreslagit
till station f»r det södra LånContoiret, skulle jag
underställa, om det icke vore mera förmånligt för
Landets interesse, att, genom Contoirets etablerande
i Landscrona, söka leda handeln dit, hvarest
tillfälle finnes för eri fördelagtig rörelse, och der
en verkelig hamn redan är att tillgå, då deremot
Malmö blott eger en eländigt byggd hamn med en
ganska farlig redd.
Het har ock blifvit af Herr Tham omförmäldt,
att, i händelse Riksens Ständer skulle vilja
sjelfve utvälja HiscontHirecteurer, BancoFulImägtige
samfäldt med DiscontRe' isorerne borde
ega att, på sig företeende skäl, suspendera nyssnämnde
Hirecteurer, i stället att, såsom BancoUtskottet
föreslagit, rent af afsätta dem. Jag skulle
för min del tro dessa båda åtgärder vara lika
felaktige. Hela organisationen af ifrågavarande
(eyisioner måste efter inin tanka blifva enahanda^'
Hen 16 Sepiemier f. rri: $5
som den Regeringsformen stadgar, i afseende å
Banco- och RiksgäldsContoirens Fullrhägtiges förvaltning.
Revisorertie hafva nemligen vid dessa
tillfällen val rätt att anmärka, hvad sorn kan finnas
anmärkningsvärd!, men alldeles icke att afsätta
Riksens Ständers Fuilmägtige.
Jag anhåller, att hvad j3g nu anfört, må få
åtfölja deri blifvande återremissen af BancoUtskottets
Betänkande.
Herr von Heyne, Georg: Jag har tillförene
inom de sammansätta Stats- och BancoUtskotten
yttrat den öfvertygelse, att man borde göra Dis.
contrörelsen så litet skadlig, sorn möjligt, och, i
afseende å ränteberäkningen, så brukbar för Randtmannen,
att han utan men kunde deraf sig begagna.
Men jag har ock i följe häraf trott, att
man borde tillvägagå med mycken försigtighet vid
inrättandet af de båda Discont-utgreningarne, dem
jag icke annorlunda gillat, än att de skulle utgöra
egenteliga DocumeritContoir. Man har hufvudsakeligen
ansett det vara svårt för lånbehöfvande
i aflägsne orter, att i Stockholm kunna undfå
lån, derföre att deras namn oftast icke voro
der kände. Jag hade förestält mig, att ändamålet
kunde vinnas, om säkerheten vid slika tillfällen
pröfvades af en a-uetoritet inom den sökan,
des ort, och Fånemedlen .sedermera utassignerades
i Stockholm.
Nu har jag väl. hört talas om vådan, att sän^
da pengar fram och åter mellan DiscontContoiren
och BancoDisconten i Stockholm, och såsom en.
26
JDen 16 September f.
hjelp deremot, har man föreslagit assignationer,
Jag medgifver fullkomligen, att svårigheter m,öta
vid transporten af Bancosedjar; röen jag tror af*
ven det vara lika olämpligt, om icke olämpeli*
gare, att.å nya lemna de blifvande FilialDisconterne
assignationsrätt. Det. vöre ett nytt tillska*
pande af sedlar, som blifva gångbara man och
man emellan, och allmänheten skulle snart tro
den gamla oredan vara återställd. Jag önskar derföre,
att blotta DocumemContqir i Landsorternp
anätte inrättas. Jag anser visserligen, att tidsutdrägt
derigenom skall uppstå för lånsökanden, och
möjligen äfven kostnad vid lagsökningar m, m-;
pren då räntan blifvit nedsatt, torde det i alla fall
hära sig; och på samma gång jag anser Discontens
Gäldenärer böra underlättas, i afseende å
ränteberäkniqgen, tror jag dock att lånevilkoren
icke böra göras så lätta, att personer, som glömt
den förra oredan, blifva inlockade att skuldsätta
sig, så alt vi vid en kommande Riksdag nödgas
för deras sk tild utgifva ännu mera penningar.
Herr Munch af Rosenskjöld, Eberhard: Jag
är i liufvudsaken förekommen af Herrar Mo•
rath och Tham, Friherre Cederström och Gref*
ve yon Rosen ; men det må tillåtas mig att
tillägga ett pär anmärkningar till hvad desse
Värde .Ledamöter i ämnet yttrat. Jag tror nemligen
att, utom de skäl sorn blifvit nämnde
för nödvändigheten att betaga Riksens Ständers
Fullmägtige en godtycklig' rättighet att
afsätta de blifvande HiscontHirecteurerne, äfven
bör tagas i betraktande det, att man m|.
ftP söka få tili dessa befattningar väl kända
Deri 16 September f. m. 27
och ansedde män i Staten , och detta bllfver
|>anska svårt, örn icke alldeles omöjligt, i händelse
då lönerne tillika ära högst små, desse
jnän icke blifva försäkrade mot all godtycklig
behandling, hvilken ej kan förekommas om
DiscontDirecteurerne skulle af Fulhnägtige i
Banken och RiksgäldsflontQiret kunna afsättas.
Med den erfarenhet jag äger om förhållandet
i Malmö f. d. Discbqt kan jag intyga, att
det var vida förmonligare att innehafva Camereyare-tjensten
än att vara Directepr, Man liar
sett, att ur nämnde Discontverk afgingo de
sista Directeurerne medellöse , men Camerera*
ien ganska rik.
Då man jemförer rörelsen och folkmängden
i Stockholms föreslagna Discont Jjåne-district
med dem i Götheborgs och Malmö Dåne-district,
skall man genast finna, att de för
dessa senare district anslagna Discont Rånesummor
äro alldeles för små, i synnerhet när
man besinnar, att penningebristen derstädes äc
vida större än i Stockholm, hvarest någon klagan
i denna del mindre eger rum, och desto,
mindre bör ega rum, sorn, i fall man ville lik-,
na penninge-circuladonen med blodens omlopp
i menniskans kropp, man skulle kunna säga
att det är för mycket blod i hufvudet, men
för litet i de öfriga lemmatne.
Öm således icke någon större fond ärr
den föreslagna kunde anvisas för Götheborgs
och för Malmö Disconter , skulle jag furesl|8
*8 Den 16 September f. m.
så framt en större summa längre tid lage har
i Stockholms Discont outlånad , densamma då
för lånsökande inom ProvinceDisconfernes districker
anordnas. Den fria assignationsrätten,
som så mycket underlättar penninge-transactioner,
begagnas dessutom mera i Stockholms
lane district än i de öfriga, och torde
således göra den föreslagna Discont-fonden för
densamma mer än tillräcklig.
Jag förenar mig ock med de ' värde Ledamöter,
som ansett DiscontGontoiren böra ega
rätt, att assignera å Banken, helst det vore
besynnerligt, om icke Biksens Ständers egna
Verk skulle tillgodonjuta samma assignationsrätt,
som enskilde personer få utöfva.
Man har inom BancoUtskbttet föreslagit ,
att Christianstad skulle blifva station för den
södra Disconten, i stället för Malmö, sorn Utskottets
pluralitet dertill utsett; men hvaremot
Friherre Cederström trott Landscrona vara
för ändamålet tjenligare. Om man vill jemföra
Landahöfdingarnes femårs-berättelser örn
tillståndet i de bada Skånska Länen, skallman
nogsamt finna, huru obetydlig handeln i Landscrona
och Christianstad är, i förhållande till
Malmös. Det är väl sannt, att sistnämnde
stad har en dålig hamn, men denna hamn är
dock långt mera begagnad än de förras, och
är dessutom i senare tider mycket förbättrad.
Landscrona har väl god hamn, men den beSökes
föga. Den mesta spannmåls-handeln drif.
jyes också, såsom bekant^är, uti Malmö, så att
Den i 6 September f. m.
en stor del af de Jordbrukare, som bo när»
mare Landscrona, ändå hellre skicka sin säd
till Malmo , der i öfrigt en större penningeförmögenhet
ännu är samlad. Malmö är således,
efter mitt begrepp , för närvarande bäst
passande för det blifvande I.,ånCoutoiret.
Utomdess är det skäl, som blifvit anfördt
emot Disconrens förläggande i Malmö, det
mest talande för detsamma. Då man derstädes
har för ögonen de förut varande , svårt straffade
och ännu i Gitadellet förvarade DiscontDirecteurers
öde , matte detta tjena till ett
mer varnande exempel än om det ses på afstånd.
Jag kan icke trö, att några ytterligare
missbruk skola vara att befara, derföre att de
förut egt rum, enär dessa blifvit strängt beifrade;
och jag tillstyrker derföre så mycket
mer , att låne-inrättningen må stationeras i Malmö,
som jag icke är rädd för Spöken, och icke
kan befara att de brottslige, Malmö f. d. Dis*
contDirecteurer skola gå igen.
I öfrigt anhåller jag om återrémiss af Bed
tänkandet.
Herr von Hohenhausen, Michael: Jag är till
det mesta förekommen i de anmärkningar, jag trott
mig böra emot BancoUtskottets Betänkande fram"
Ställa; och jag vill således blott fästa uppmärksamheten
vid några serskilda under discoursen förekomna
omständigheter. Hvad Herr Tham an^
fört rörande Halland, har redan af Friherre Ge^
derstruin blifvit rättadt> mea Herr Tham has
30 Den 16 September f. m.
tillika föreslagit, att jemte det respitmånaderne skulle
minskas från två till en, utlåningstiden borde
utsträckas från sex till nio månader. Jag hemställer
om icke, sedan man nu beviljat en nedsättning
af Disconträntan från sex till fern prö*
cent, en ytterligare utsträckt Iåntermin skulle bidraga
att öka begäret efter Discontlån, och såmedelst
minska låntillgångarne för de verkeligeii
lånbehöfvaftds. Vöre åter en serskild fond i Öis.
conterne afsatt för Lahdtmän, så kunde en sådarl
anstalt vara rigtig4 men i allmänhet är fiiscöntrörelsen
beräknad på en hastig omsättning, ödti
så länge den fördelning, jag omtalt, icke vidtages,
skulle den företagna förlängda terminen icke
vara fördelagtig för mängden af lånsökande, öller
för Disconteri.
Af Friherre Cederström har åtskilligt, blifvit
anmärkt, beträffande tillsättandet af DiscontDirec^oneme.
' Utan att kunna bestämdt äfgöräj
antingen det sätt hart föreslagit, eller det Utskottet
Uppgifvit, är det bästa, tror jag dock det vara
nödvändigt, så vida mati'Vill.tind vika collisiöh
emellan Banken och filial -fördelningarna i —att
man uppdraga? åt BancoFullmägiige, att tillsättä
Directeurerne vid dessa fördelningar, och i sådant
fall .Ser jag icke eller någon o/ägenhét deraf,
att Fullmägtige äfven förordna de dervid nödige
Tjenstemän! Här har äfven blifvit af Herr
Munck af Bösenskjöld anställd en jemförelse emel.
lan städetne Christianstad, Landscrona Och Malmö,
i afseende på tjenligheten att utgöra station
för det blifvande södra DiscontContoirét. Man
har dock härvid förbigått én liufyudsakelig om*
D«fj 16 September }■ m. 31
Standighet,— den nemligen, att äfven Blekinge
Skall begagna ifrågavarande Discont, och då' man
antager, att Disconter egenteligen inrättas fdr handelsstäder
, så är onekeligen Carlshamn i närvai
tande ögonblick den förnämsta af de Södra handelsstäderrje,
nemligen jemförd med Malmö, Christianstad,
Ystad och Landscrona. Af de 4 sistnämnde
är Christianstad den lämpeligaste för Discontinrättningen,
emedan denna Stad ligger på
gränsen af de båda provincerne.
Här har vidate blifvit nämnt örn lån å
import-artiklar, och att de borde beviljas ända
till belopp af 12,oooR:dr; hvarvid man åberopat
Götha CanalDiscorit, som fordom äfven skall med
förmån meddelt dylika lån till ig,öoo R:dr å
hvarje låntagare. Det torde, dock vara nödvändigt,
att ihogkomma, det de sUmmor, som nu
äro anslägne, att i Discöntväg utgå, icke böra
förblandas ined det serskildte creditif, som varit
1 fråga till beläning af varor. Hvad import belåningen
i öfrigt vidkommer, så utgör den ep serskild
frågaj hvars nytta är underkastad mycket
tvifvel, snarare har mycket emot än för sig, och
är dessutom ännu Oafgjord. I alla fall, om för
en kort tid 100,000 K:dr mer eller mindre skulle
i Disconten Vara odispönerade * hvem kan
garantera, att icke dagen1 efter kunna inkomma ansökningar
om lån till dettai och långt högre
belopp p
Herr von Heyne har föreslagit, ätt Discont-®
Contoiren måtte förvandlas till blott DocumentContoir,
som egde pröfva säkerheten af de lån
-
3? Den 16 September f. ni.
I ' ,
sökandes inlemnade handlingar, men jag (ror för
min del, ehuru medgifvande den nytta en sådan
inrättning kunde å ena sidan medföra genom en
ökad säkerhet för Banken, att likväl deraf skulle
å ändra sidan uppstå så många olägenheter för
de afiägsne provincernes lånbehöfvande i drygare
kostnader m. m., att inrättningen ej skulle mott
svara dess egenteliga ändamål.
Hvad den föreslagna assignationsrätten för Dis«
contContoiren beträffar, så anser jag den sårigtig, att
jag till alla delar instämmer uti hvad, till stöd derföre,
redan blifvit yttradt. Jag inser blott en olägenhet
deraf, den nemligen , att assignationerne möjligen
kunna lättare förfalskas och utspridas, då-man vet, att
detta brott icke är belagdt med samma straff, sorn
förfalskning af vanliga sedlar. Om nu assigna(ioner
skulle få ifrån desse DiscontContoir utgifvas,
så och då de på sätt och vis kunna anses så'
som ett Statens mynt, emedan de dragas af BancoDiscontens
fördelningar på Banken, bör ock, i
afseende å bestraffningen för deras förfalskning, någån
uppmärksamhet ega rum.
Vid det föreslagna sättet, att välja Discont-;
[Revisorer, skulle jag vilia anmärka, att det synes
något inveckladt. BancoFuIlmägtige skola lemna
decharge åt Discont Directioneme, och Fullmägtige
erhålla sjelve af andre en dylik decharge.
JSfu kommer 1 härtill, att BiddarhusDirectionen har
sig af Bidderskapet och Adeln uppdragit, att årligen
utse Bevisorer för BancoDisconten i Stockholm.
Jag skulle vid sådant förhållande tro,,
al*i
Deri 16 September f. m.
3 3
ött RiddarhusDirectionen äfven kunde utse Revisorer
i FilialDisconterne, och att hvarje af de
öfrige RiksStånden på hittills brukligt sätt äfven
förordnade sine Revisorer, hvarefter och då Riksens
Ständers Revisorer sammankommo de äfvenväl
efter slutad Revision kunde nedsända en af
hvarje Stånd ibland sig, for att revidera FilialDi
sconterue»
Herr Rosenblad, Bernhart!Då ändamålet
med allmänna lånebiiräden, så hinge sådana finnas,
hör vara att underlätta den enskildes företag till
egen och Statens förkofran, men icke att orsaka,
den lånbehCfvande onödiga omvägar och kostnader;
så kan jag ej annat än förena mig med de värde
Ledamöter, som ansett de i 12 §. af förevarande
Discont Reglemente stadgade formaliteter
böra försvinna. Då afsigten med utgreningen at
BaneoDisconten är att jemna och förkorta vägen
för de lånbehöfvande, skulle deremot denna väg ganska
mycket försvåras, i händelse» såsom sistnämnde
§. innehåller, hvarje lånsökande nödgades hålla
sig uteslutande till Disconten inom det drstrict,
der hkn vöre boende, och icke finge i något fall
anlita Stockholms Discont; men hufvudsakligen
skulle vägen försvåras, om lånsökanden äfven å*
lades att anskaffa cautionister, boende inom Discont
districtet. Den dermed åsyftade säkerhet kunde
ganska väl vinnas, genom de i 10 §. omnämde
adviser. I afseende på 7 , instämmer jag
fullkomligen med dem, sorn yrkat, att assignationer
föieträdesvis böra i lånerörelsen användas, i
Ridd. och Ad. Prut. VIII Band.
3
34
Den 16 September /• m.
stället för sedlar, såsom BancoUtskottet föreslagit*
Då undvikes faran af stora Cassabehållningar, oell
någon missbrukad assigneringsrätt bör icke kunni
ega rum vid Verk, hvilka ej, såsom fordna Filial*
Disconterne, äro enskilta institut, utan blott utgreningar
af Banken * med Directioner Under ständig
controll af Bankostyrelsen, och vid strängaste ansvar
bundne vid lemuade föreskrifter.
Hvad DiscontDirecdonerne beträffar, så, då
nödvändigheten fordrar att BancoDiscontens afdelningar
stå under BancoFullmägtige, kan jag ej finna
annat än olämpligt, att dessa afdeiningar för-'
valtas af på samma sätt söm Herrar Fullmägtigö
■utsedde Directeurer, utan anser tjenligast, att Baned.
Fullmägtige tillsätta, utom det refererande ombu*
det, tvenne andre sakkunnige män att förvalta hvarjé
afdelning. Dessa tvenne borde naturligtvis förses
med högre aflöning, än den, Utskottet för dö
fyra Directettrerne föreslagit. t öfrigt anhålie?
äfven jag om återremiss af Betänkandet*
Herr Tham.- Jag har blott några ord att tillägg
ga, i anledning af hvad nu här blifvit yltradt.
Jag hade trott, att den egenteliga orsaken, hvarföre
man önskat, att få BancoDisconten utgrenad,
öch söm jag ansåg såsom den mest talande, är
•svårigheten för BancoFullmägtige, att kunna bedomina
säkerheten hös persöner, Sorn bo i aflägse
örter. Det är just denna Svårighet, som talar
så mycket för Discontens fördelning, och hvilken
hittills verkat, att många ganska goda lån blifvit
vägrade, då andra mindre säkra blifvit bifallne;
i anledning af den förlåtliga okunnighet öm per
-
Den 16 September f. rtl. 35
Sonernes förmögenhet, sorn icke kunnat undan*
rödjas Men, om man vili häfva denna olägenhet,
tror jag dock, att ändamålet ej vinnes derigenom,
att DiscontDirecteurerné tillsättas af Pull.
triägtige i Kanken, utan anser jag för min del
det vara högst nödigt, att de utses af Riksens
Ständer, och att man dertill väljer ieke Stockholmsboer
Utan sådahe personer, söm ärö 1 Discont
- orten boende och der hafva förtroende.
Hvad den oreda beträffar, som Hetr von Heyne
befarat af assignationsrätten, så är denna farhåga
af den sist talande Ledamotens yttrande Vederlagd.
Jag tror aldrig, att begäret att låna i Disconten
någonsin fattats, men väl att utvagatne att tillfredsställa
detta begär försvårats genom omöjligheten,
att alltid hafva kände namn att förete.
I öfrigt förnyar jag mitt yttrande, att om
det vöre blott köpman, sorn länte i Disconten,
sex månaders låntid skulle Vara fullt tillräcklig,
ty jag ät öfvertygad, att så lång termin sällan
begagnades, helst hvad de förutnämda lånen i
effecter vidkommer, desamma icke ofta utestode ofver
två månader; men då det mest är Landtman,
som anlita Disconten, är förhållandet icke
detsamma, och jag tror då det vara bättre, att
hjelpa kraftigt på en gång.
Grefve vört Schwerin, Fredric Bogislaus: Af
det förhållande till Bancostyrelsen, i hvilket Rik*
Sens Ständer finna godt, eller anse sig böra, ställa
Directionerne för de blifvande DiscontContoiren,
beror allt hvad Som hörer till det reglemeri:
tariska, hvars föremål är ordning och säkerhet,
T)en 16 September f, m.
Skulle Riksens Stander anse de blifvande Dis«
eontContoiren, såsom helt och hållit hesta rotle för
sig, så behöfdes ej mera än att gifva dem ett
creditif å Banken; de fingo då sköta sig sjelfve.
Man bör förmoda, det Riksens Ständer blifva grannlaga
i valet af Directeurer, och skulle, detta oaktadt,
något hända, som vore Ständerne oangenämt,
så fingo Ständerne räkna sig sjelfve detta till last.
Skola åter BancoFuIlmägtige blifva Nationen
ansvarige för hela lånrörelsen, så inträder ett annat
förhållande. I förra fallet bör det tillhöra
DiscontDirecteurerne, att tillsätta alla Embetsman
vid Contoiren, och besörja förvaltningen, antingen
rörelsen bedrifves med contant Cassa eller
med assignationer, I senare fallet deremot måste
det tillhöra BancoStyrelsen, att förordna Be*
tjeningen och reglera allt hvad som hörer till
medlens vård. Jag skulle i det senare fallet tro,
att allt, hvad som kan räknas till vården af medel,
borde tillhöra Bankens Embetsman å stället,
och att Directionen blott borde hafva pröfningen
af hvars och ens anspråk på credit och lån sig
förbehållen. Derjemte borde Directionen controllera
Betjeningen på det sätt nemligen, att hvarje
vecka, å Discontdagen, böckerne borde afslutas,
rapport afgifvas till Bancostyrelsen och Directionen,
efter förrättad collationering, genom sina
namns underskrift bestyrka rapportens enlighet med
böckerne. Derigenom skulle en ganska god con.
troll å Betjeningen vinnas. I detta fall skulle
jag ock tro, att allt hvad som tillhörer Directio.
nernes förhållande, boide bero af Riksens Ständer
icke af deras Fullinägtige; men att deremot hvad
Ven 16 September /• m.
37
sorn beträffar dassan, dess vård och tjenstemanna.
personalen, ensamt borde bestämmas af Bancostyrelsen.
I sådant afseende skulle jag vidare tro, att
blott några få allmänna principer, rörande det reglementariska,
borde af Riksens Ständer fastställas;
såsom att för DiscomContoiren i provinserna korn*
me att gälla de reglementariska föreskrifter, som
för BancoDisconten i Stockholm äro eller blifva
fastställda jemte hvad afståndet från Bancoverkets
öfverstyielse kan göra nödigt.
Den andra principen skulle afse lånerörelsen,
och afgöra antingen den bör verkställas med
assignationer, eller coutanta medel. Jag för min
del anser det vara vådligt, om icke alldeles omöjligt,
att härvid begagna blott transportsedlar. Men
S en annan sida finner jag det vara i hög grad
generande för publiken, om rörelsen drifves endast
med assignationer. Jag skulle derföre vilja
föreslå , det Riksens Ständer för rörelsen inom de
nya Disconternas gebiet fastställde ett minimum
för assignationen, och ett maximum för transportsedeln.
Om den minsta assignationen blefve ioo
Hulr, kunde den största transperisedehi blifva $o>
IRdr; och större sedlar, hvilka genom ufbetalningar
på erhållne lån inflyta i DiscontContoi■
rens (lassor, borde genast öfverkorsaa, uppskickas
och inrättas i Banken. Jag tror, att detta borde
vara det generella förhållandet, och alf. i öfrigt
kunde ät Bnncosty reisen öfver lemnäs.» att reglera
Cassa be loppet efter omständigheterna Om Riksens,
Ständer besluta, att allt hvad som böter till
38 Den 16 September f. in*
förvaltningen af medlen, bör bero af Banqostyrel*
sen, borde ock i och med detsamma regleringen
af lönerne för Discont Betjeningen p| Bancosty»
reisen ankomma. Ibland desse tjenstemän är en,
af hvars nit hela verkets gäng hufvudsakligen be-»
ror. Det är BanepOmbudet. Han miste lönas
tållräckeligt, ty han hör ej hafva någon andel i
hvad man kallar Dispontprovision. Ef an miste
således hafva en löninkomst åtminstone jemlik
med deras, sorn stå under hans inseende och hans
lön bör derföre blifva större än den lltskottet före»
slagit Hvad de öfrige Tjenstemännen angar, så
kommer allt an derpå, huru man anser det för»
hållande, som här under discussionen blifvit om*
nämndts huruvida nemligen Discontverkens betjente
kunna få vara commissionairer för Jånsökande,
och derföre att de ikläda sig ansvar för lån*
documentens rigtighet, kunna få åtnjuta en billig
provision, lag tror för min del, att det är vida
bättre att tillåta, det DiscontContoirets betjening
får åtaga sig commissioner för de lånsökande, än
att det för detta ändamål bildar sig serskildta Corn*
missionsContoir i Staden- Sådana CommissionsContoir
skulle nemligen kunna sätta sig i relation
med någon eller några af DiscpntDhecteu*
rerne, och deraf uppstå högst obehagliga förhållanden,
då Directeureme hvarken fa hafva pras*
dilectioner eller preventioner under uiöfoingen
af deras befattning Det är derföre äfven nöd*
vändigt, att uttryckeligen stadga, att ingen Discont*
Duecteur f|r sjelf ikläda sig något ansvar för lån*
sökande inom Disconten, Att lian icke eller må
tillåtas att sjelf eler göra lån v tyckes vara något
för långt gånget. Hvad åter vidkommer de Corn-,
Den 16 September /. m. 39
missioner, som Contoirens Kammererare, Ombudsmän
och Bokhållare m. m., kunde tillålas att
för lånsökande ombesörja, och de dervid vanliga
provisioner, så, enär detta egenteligen icke tillhörer
lagstiftningen, vöre det måhända bättre, att
denna fråga hel pch hållen öfverlemnades till
Baricostyrelsen; men bäst är«.dock att man talade
öppet derom, Det är dessa så kallade provisioner,
sorn bereda så mycken osäkerhet, när de äro
till beloppet fullkomligen obestämda. Det säges,
att lånsökande i provinserne ofta erlägga 5 till och
med en prosent af lånsumman,
jNär en Commissionaire har så stor fördel
af en lycklig utgång af lånansökningen, är det
naturligt, att han dervid skall mera se på sin
Clienst förmån, än på Verkets. Jag skulle derföre
tro det vara bäst, att legalisera etc förhållande,
som icke kan forekommas, rnen sorn, lernnadt åt
sig sjelf, leder till QQrdningar, sålunda nemligen,
att man bestämde den proyision, sorn den lånsökande,
som vill begagna Commissionair, kommer
att till honom erlägga; till exempel * eller
g procent. Hälften häraf borde tillfalla den en*
skilta Commissionairen; den andra hälften insättas
pti en sportel cassa, sorn vid årets slut fördelades
emellan alla*
Om denna ordning infördes, så skulle alla
Verkets Tjenstemän blifva lika interesserade, att vara
så facile som möjligt ? men ock bevaka hvar
serskild Commission så, att Verket i det hela ej
må lida deraf. I öfrigt får jag förklara, det jag
anser den af Orefye von flosen gjorda anmärk
-
De-n i6 Sept ernber f. m.
ning var riktig, att nemligen, Riksens Ständer blott
bora bestämma ett minimum för premncernes Dis*
cont-rörelse eller ? WtHinner för Götheborg, och i
million för den södra Öis.cQnten» men att det
må bero af Rancos.tyrelsen, att» i händelse den
för BancoDisconten i Stockholrn anslagna sunaman
ej fullt utgår, då kunna förstärka lan-fonden i Götheborg
peli Malsna.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar
må få åtfölja återremissen till RancoUtskottet.
Herr Munck af Rosenskiöld: X anledning
af hvad här blifvit yttradt, sedan jng senast fram*
ställde mina tankar i detta ämne, anhåller jag att
få tillägga några ord. Att Carlshamns handel för
tio år tillbaka var en tid bort åt betydligare ari
Malmö, vet jag ganska väl, men denna handel
är deremot för- närvarande två tredjedelar mindre,
än den var den tiden, och torde minskas än vi*
dare. I dess ställe tilltager handeln 1 Malmö
beständigt, i samina nion som spannemålsproduetionen
i kringliggande trakt ökas, utomdess är
Malmö Stad nära dubbelt så folkrik som Carlshamn^
Folkmängden i Christianstads och Blekinge
Jhan tillsammantagen är knappast större, än den
i Malmo Dan ensamt. Utomdess ligger Ystad
närmare Malmö än Christianstad; hvilket äfven
talar för att välja Malmö till station för den
blifvande Disconten 1 alla fall kan det komma
på ett ut, och vara för lånsökanden likgiltigt, om
han har några mil längre eller icke till Disconten.
Af mera vigt är, att Disconten förläggas i den
Stad, sorn hat mesta handelsrörelsen.
Den 16 September f, nu j) 41
Öra frågan emedlertid vore att valja emellan
Landscrona och Christianstad, skulléljag visserligen
anse Landscrona bättre och mera passande, äfven derföre
att genom tillökning af personalen i en stad,
tikes äfven dess välmåga i mer eller mindre nion, i
synnerhet då den, sorn Landscrona, har öfverflöd på
goda byggnader. Men äfven af detta skäl skulle
jag föredraga Malmö för Christianstad. Byggnader,
som nu der till en del stå öde, af brist
på hyresman, skulle blifva bebodde, och boningshusens
vanvärde försvinna. J Christianstad är
förhållandet icke sådant, ty der är brist på byggnader,
och denna brist kari ej afhjelpas emedan
der är en viss inskränkt gräns satt för Stadens
område,
X öfrigt får jag, i afseende å hvad bär blifvit
anfördt, rörande lånsökandes rättighet att bereda
stig lån i BancoDisconten äfven utom Låndijtrietet,
vördsamt erindra att ett sätt dertill skulle
vara, att nemligen, enär ej fonderne för Götheborgs
och Malmö Discouter lemnade någon
tillgång, man finge vända sig till BancoDiscouteri
i Stockholm, liksom innan sistlidne Riksdag.
Beviljandet af lånet berodde naturligtvis alltid af
Discont styre Isen och Discontens Cassatillgång.
Herr Hjärne, Carl Jacob, hada inlemnat
ett sulydande Memorial:
(Se Bilagan N=o a.)
t i
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställs
42
Den 16 September f, in
-
de, om Ridderskapet och Adeln ansåg BancoUtskottets
förevarande Betänkande höra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitterades.
Ropades Ja,
Föredrogos å nyo och biföllos följande Stats*
och BancoUtskottens den 8 sistledne Augusti afgifne,
samt den 14 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, jBetänkanden <
N,*o 383. I anledning af väckt fråga om
låneunderstöd af allmänna Medel för hamnbygg.
naden i Ystad,
ISTto 384* O”2 förändrade vilkor för det af
Riksens Ständer vid sistledne Riksdag beviljade
låneanslag till Consistorium i Calmar, för uppbyggande
af ett Gymnasii- och Scholsehus derstädes;
äfvensom om tillökning af detta anslag,
Ffo 38b. Om understöd af allmänna Me*
del, eller iåne-bidrag, till uppförande af ett nytt
gcholtehus i Örebro,
N;o 387 Om anslag af låne-bisläden till
understöd för Kyrkobyggnader uti Kumla och
Halsbergs, Tvings, Herrestads och Jemjö församlingar.
Den j6 September f. m.
43
H:<> 38 3. Örn län af allmänna Medel till
Jnteressenterne uti Reina Koppargrufva i Fryxdahl
Härad al Wermlands Län
N:o
389 Om lån af allmänna Medel, till
anläggande af en Hamn uti Wadstena Stad.
Vid förnyad föredragning bifölls Stats-Ut*
Kottets den *8 sisiledne Augusti under N'0446
afgifne, samt den 2 dennes eftermiddagen på bor»
det lagdt-, Utlåtande, öfver väckt fråga, om tillökning
i det af ManufacturDispont-fonden bestäm*
de länsanslag för Glasbruken,
Vid förnyad föredragning af StatsUtskoltets
den 3 denne under Hlo 430 och 451 aflåtne,
samt den 5 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagdt, arne Memorial, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Ee(ankanden;
j.
-'o Om ExpectanceUön för Cornetten FrU
herre Casimir Sparre,
2H) I frågan om pension för Enkefru Gref»
vinnart Adlercreutz,
Fann Ridderskapet och Adeln för godt, alf,
enär sistnämnde Betänkande!! redan blifvit af dö
44 Den lG September f. m.
öfrige 3:ne BiksStånden bifallne, för dess del
dervid lata bero.
Företogs till pröfning Stats-, Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottens »len
19 sistledne Augusd under N-o 45 3 afgifne,
samt <len 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckte Motioner,
angående en jemnare fördelning af Postföringsskyldigheten,
tillökning i den bestådde PostskjutsLegan,
Postens förskaffande genom Gästgifvare
skjuts, med flere till Postväsendét hörande ämnen.
Herr Gyllensvahn, Hindric Adolfh, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 3)
Herr Tham, Wallrath'. Vid öfverläggning
gen om »let nu uppläste Betänkandet, erforo de Förenade
Utskottens Ledamöter så olika åsigtet och
påståenden, i synnerhet ifrån det Stånd, som remitterat
motionerna i detta ämne, eller Hedervärda
BondeStåndet, att desamma ingalunda syntes kunna
med hvarandra sammanjemkas. Somlige yrka.
de, nemligen, att Postförings skyldigheten måtte bibehå!
las, sådan den är;] andra begärde hjelp til! dess
fullgörande, och andre åter ville ej gå ifrån hvad
motionairarne föreslagit. Att nu. stadga en generel
åsigt i en fråga, till hvars bedömande såmyckenlocalkännedorn
fordrades, var för de förenade Utskotten
alldeles icke möjligt. Utskotten ansågo det derför®
Dm 16 September f. m. 45
Vara bättre, att afgöra såket) långsamt än illa; och Ut*
skotten fnnno i sådant hänseende, och då ett afslag
och ett bifall syntes lika olätnpeliga, icke någon annan
medelväg, än att hemställa, det hos Kongl. Maj:t
måtte i underdånighet anhållas om anställande afen
ordentelig undersökning till ändamålets vinnande.
Vid detta tillfälle ingick äfven den åsigten, att
framdeles kunna förena forvagns, och postföring»
inrättningen i ett. Jag tror också, att detta icke
kan gå så hastigt för sif, eller attalia erforderliga
upplysningar kunna samlas så snart, att någon
Resolution från Kongl, Maj:t i detta inål vore att
förvänta före nästkommande Riksdag; och om, såsom
Herr Gyllensvahn 1 nu yrkat, Postskjutslegan
dessförinnan skulle för en del Posthemman förhöjas,
vore naturligtvis ett nytt anslag af nöden,
som Riksens Ständer då skulle vid denna Riksdag
anvisa, men hvilket icke kunde på förhand beräknas.
Vid sådant förhållande, och då icke nå.
gon annan skilnad är emellan den värde Ledamotens
förslag och Utskottens, än att Kongl,
Majit skulle, efter skeende undersökningar, utan
Riksens Ständers hörande, bifalla en reglering af
Postförares onera, då deremot Utskotten ansett
Riksens Ständers yttrande derom böra afvaktas,
finner jag för min del icke något skäl för den
åferremiss deri värde Ledamoten begärt; och tror
mig kunna försäkra, att dermed icke vinnes annat,
än att Betänkandet kornme tillbaka sådant det är. Af
sådarl anledning vagar jag anhålla ombifall derå*
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anser mig skyl
dig
tillkännagifva, att ett sådant förslag, som det
Herr Gyllensvahn nu framställt, äfven af StatsUtskoG
4 6
Den 16 September /. m*
tet blifvit väckt, och genom ProtoCollesUidrag (lil
de förenade Utskottens plenum ankommi.t. Stats
Utskottet hade nemligen ansett postskjutslegari bu*
ra, såsom Herr Gyllensvahn äfven nU yrkat, förhöjas;
men när frågan förekom vid de förenade
Utskottens sammanträde, var det en så bestämd
pluralité för den meningen, att man icke nu botde
ingå i någon närmare profning af mäle t, Utart
uppskjuta dermed till nästa Riksdag, att jag inom
mig är fullkomligen bfvertygad, att man Svårligen
kan genom en Sterremiså vänta något annat resultat,
eller någon ändring af beslutet. Man tanke
sig den talrika samling, söm hildas af tre de största
Utskotten, och att de remonstrationer, sorn då
gjordes af ett helt Utskotts Ledamöter, icke kun*
de tillvägabringa en annan opinion, än den som
Utskottens Betänkande angifver, — och man må sedan
besinna, om någon rubbning deri iäter kunna
genom den begärda återremissen åstadkommas.
För min del skulle jag således önska, att saken
itu genast blefve afgjord, oaktadt jag visserligen är
öfvertygad, att Stats Utskottets förslag var det bästa*
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Utskottens Be"
tänkande böräj i anledning af Herr GyllenSvahnS
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej<
Herr Gyllensvahn t Jag torde få Uplyåä, att
BondeStåndet återremitterat Utskottens förevarande
Betänkande) och da således målet 1 alla fall
Den 16 September m.-
47
återkommer till Utskotten, för att å nyo handlägga,
vågar jag anhålla, att Ridderskapet och Adeln
äfven täcktes meddela återremiss deraf, i annat fall
hödgas jag begära voterhg.
tlrefe von Schtverih, Fredric BogislausDen
första proposition, som af Herr UandtMarskalken
göres vid sådana tillfällen sorn detta , är vanligen
den; om 11idderskapet och Aeln anser återrernisS
vara nödig* Denna proposition besvaras
efter hvars öfch ens öfvertygeie, och efter som
han finner anmärkningame vara beskaffade. Men
här det sedermera begäres votering, hemställer
jag, örn det kan anses Vata ett afvikande från en för
Ut yttrad mening, om man pär cornplaisance beviljar
återremissen. Öch jag öfverleronar till Herr Grefven
och UandtMarskalken, huruvida icke förnyad
proposition må derom framställas.
Uppå derefter äf Herf Grefven och LandtMarskalken
förnyad proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Utskottens Betänkande,
i anledning af Herr Gyltensvahns dervid gjor:
de anmärkningar, till Utskotten återförvisa.
föredrogs å nyo Uag- samt Allmänna Besvärs-
och OecohomieUtskoftens den 29 sistledne
Augusti Under Nto i6i afgifne samt den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af vackt motion om FabriksGesällers
ställande under TjenstehjonsStadgan.
48
Den 16 September f. m.
Herr von Hartmansdorff, Augustt)’ Betänkandet
angående Näringsfriheten förevar, gjorde*
åtskilliga anmärkningar emot det deruti forslagne
stadgandet, att handtverks gesäller skulle ställas
under Tjenstehions - stadgan. ' I händelse någon
ändring deiuti, eller ett afslående beslut skulle
äga ruin, bör förmodligen beslutet rörande FabriksGeSäller
äfven rättas derefter. Jag hemställer
derföre till Biddr-rskapet och Adeln om icke
förevarande Betänkande tnå få hvila, till dess frå»
gatt om Näringsfriheten till afgörande förekommer
Herr Lefrén, Johan Pehr, förenade sig med
H err von Hartmansdorff.
Friherre Cederström Jacob: Jag har visser
ligen
icke något deremot, att Betänkandet bvilaf
på bordet ännu ytterligare, i fall Ridderskapet
och Adeln så prbfvar nödigt. Men jag hemställer
dock, huruvida den förevarande frågan om FabriksGesäller
har något direct sammanhang med
Nä ringsfriheten och frågan om HandtverksGtSälle
rnes ställande under Tjenstehjons stadgan, De
förre liro ej i samma förhållande med de senare
— hafva inga nilfen, höra icke till skrän tn. rn.
Utskotten hafva d cöre äfven måst betrakta Fabriks-arbetarne
serskildt.
Herr Lefrén '■ Jag hemställer till Ridderska*
pet och Adeln, om det icke lärer vara nödvändigt,
att den folkciass, hvarom nu är fråga, må
tillgodonjuta samma rättigheter som andra i lika
förhållanden, beslutet må i öfrigt blifva, att den
skall
- >
lien 16 September /. tfi,
ii
Skall ttå under Tjenstefajcns-stadgarieller icke*
Och jag hemställer vidare, om det är tänkbart, att två
olika författningar kunna gifvas för samma slags
personal, och hvartill sådant skulle leda. För
min del kan jag icke annat än yrka, att Betänkandet
måtte få hvila, till dess frågan om Närings»
friheten förekommer till slutligt afgörande.
Herr Grefven och Landtmatskalkeh hemställ»
de, om Ridderskapet och Adeln behagade tillåta, att
!Lag- och OecpnomieUtskottens förevarande Utlå»
tande finge hvila på bordet, intilldess frågan om Nä»
tingsFriheten till slutligt afgörande förekommer.
Biföllsi
Vid förnyad föredragning af tåg- samt Allmänna
Besvärs» oell OecönomieUtskottens, den 29
feistledne Augusti, under N:o 162 afgifne, samt
den 5 dennes eftermidagen på hordet lagde, Utlåtande*
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut medeldte Betänkande, om yrkade utvägar
till förekommande äf löse tnfeti arbetsföre personers
kringstrykande och betlande; fann Ridderskapet
bch Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adelfi bifallet, Utskottens
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till
handlingarne.
Hidd. och Ad, Prut. VIII Band»
4
5»
Den 16 September f. m
-
Herr Grefven och LandtMarskalben tillkänna»
gaf, att Plenum komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Föredrogos ånyo och gillades följande från
nedannämde Utskott inkomne, samt den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
Fran StatsUtskottet:
Af den 3 dennes:
Nto 449. I anledning af Kongl. Majhs NåS
diga proposition, angående upplåtande af Rosersbergs
Kungsgård till Enkesäte för Hennes Maj:t
Drottningen.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs. och
OeconomieUtskotten C
Af den 26 sistledne Augusti:
N'o 165. I anledning af väckt fråga, att, vid
en blifvande ny Domstols organisation, förlikningsåtgärderne
matte skiljas ifrån Domstolarne, och.
uppdragas åt särskilte Näinder.
Af den 39 sistledne Augusti:
N:o 160. I anledning af yrkad rättighet
för Norrlands Allmoge, att i Stockholm få sälja
sina Victualievaror och Fogel i Bodar,
Den 16 September f. nt.
5*
N:o 163. Angående yrkad ändring uti KongU
Brefvet den 14 April 1791 samt Kongl. Förordningen
om Eandtmäteriet i Riket den 13 Augusti
1783 i livad rörer Föreskriften om skiftens antal
vid storskiftes-förrättningar.'
N:o 164. I anledning af yrkad förändring
Uti Enskiftes - Förordningen, i hvad den angår
huru med föregången storskiftesdelning förhållas
bör, då Enskifte begäres.
N:o 166. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
angående byggnads -skyldigeten vid KyrkoherdeBoställen.
N:o 167. I anledning af gjorde anmärkning
gar, vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,’
angående rättighet till grustägt å andras ägor, för
underhållande af allmänna vägarne, samt sättet
och ordningen till samma rättighets bestämmande
och begagnande.
Herr Silfverberg, Magnus Didrichade in*
lemnat ett så lydande Memorial t
(Se Bilagan N.-o 4.)
Herr Grefven och LandtMarskalken hema
ställde, att Herr Silfverbergs Memorial, som innefattade
anmärkningar vid Friherre Cederström*j
Jj-f tftn i 6 September f. ni.
ifacobj den i3 dennes eftermiddagen till Baneot/f*
skottet remitterade motion, att Ian äfven må med*
delas å utifrån införskrifne Artiklar, hvilka här
i Riket förädlas och exporteras, finge till bernalt©
Utskott förvisas.
Biföllsi
Upplästes till justering oell godkändes följan*
de från Expeditionsutskott^ inkomne Förslag
till Riksens Ständers underdånige skrifvelser till
Kongl. Maj:t t
N:o 192. 1 anledning af Kotigl. Majtts
diga proposition om Pension fur Enkefru Gref»
finnan Adelcreutz.
N:o ig3. Angånde förrättad granskning af
Postverkets Räkenkaper.
3ST:o ig4- Rörande verkställd granskning af
Redogörelsen för Chartae-Sigillatse-roedlen,
Höglofiige Ridderskapet och Adeln åtskiljde*
klockan \ till 3 eftermiddagen.
In fidem Rrotocolli
ö. J. Lagerheim*.
Den i 6 September « m.
Tisdagen den 16 September,
Plenum klockan half till 6 eftermiddagar*
Upplästes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUtskottets insände förslag till JRiksens
Siänders underdånige skrifvelse! till Kongl,'
Majestät t
Nto 195. I anledning af Kongl. Majtts Nå*
diga Bemiss i fråga om ersättning af dé förluster
åtskillige Jordägare lidit genom Trollhätte
Slussverks uppdämning,
N:o 196. Börande Förvaltningen af Strömst
holms och Kongsöhrs Kongsgåidar och ' Stuteris
Inrättning.
Nto 197, I anledning af Kongl. Majtts Nl|
diga Bref, rörande JustitiseBådet m, m. J. B,
Bloms Pension, vid afskedstagande^
Företogs till pröfning StatsUtskottets den $
dennes under Ko 456 afgifne samt den 9 derpå
följde eftermiddagen, på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af gjord ansökning om liqvid
för Grefliga Gyllenstjernska famillens påstådde fordran,
i stöd af arfsrätt efter Konung Carl VIII
Knutson,
54 Den J6 September e. m.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus, anförde skrif»
tel igen:
(Se Bilagen Nto i)
Herr Hammarsköld, Lorenzo: Då det redan för
tjuge år sedan blifvit genom den strängaste histori.
ska forskning bevisadt af Rimkrönikan, Olaus Petri,
Lagerbring och Dalin, att Konung Carl VIII Knutsons
förmenta lån äc rent factice, och att hela denna
fordran endast är grundad på ett verkligt skälmstycke;
så är det klart, att om någon hade rätt att reclamera
utlemnade penningar, vöre det väl Staden
Danzig, men alldeles icke Gyllenstjernska familjen
hvilken hvarken genom Konung Carl Knutson eller
någon annan utbetalt eller lemnat en enda Örtug.
Derföre kan jag för min del icke annat än tillstyrka
bifall till StatsUtskottets i förevarande äm;
ne afgifne Betänkande.
Grefve Cronhjelms Utan att vilja med den
sist talande Ledamoten ingå i någon juridisk eller
historisk undersökning öfver de medels rätta
åtkomst, som en framliden Svensk Konung egt att
fordra af en främmande makt , anser jag tvärtom
denna fråga icke stå i någon gemenskap med ämnet;
allt nog då det af handlingarne är styrkt, att
Konung Carl XII uttagit summan i Danzig, såmedelst
sanctionerat Gyllenstjernska famillens fordran
och gifvit skriftelig förbindelse, att betala den.
Jag kan således icke anse, att det skäl, Herr
Hammersköld åberopat, är tillräckligt för att bestrida
den återremiss, hvarom jag anhållit.
Den 16 September e. m.;
55
Man kan väl säga, att det är olyckligt, att
under ett friare samhälls-skick få vidkännas och
återgälda en skuld, som blifvit gjord under envåldstiden,
men örn den enskilde, som i nodens
stund uppoffrade sitt goda för Statens räkning, då
kunnat förutse, att samhällets frihet skulle inom
loppet af ett sekel utvecklas, hade han åtminstone
icke kunnat ana, att denna lyckliga förändring
skulle åberopas mot honom, när fråga uppstod
att betala hvad han förskjutit.
Man har i senare tider så mycket och med
skäl ifrat emot hvarje orättvisa i juridisk väg,
begången mot enskilde medborgare; huru kan detta
förlikas med den opinion, att, då Staten i rättsfrågor
uppträder som individuum, deana skall
anses lossad från hvarje moraliskt och juri*
diskt band.
Jag kan icke annat än anse mina anmärkningar
ledande till återremiss af Betänkandet, och
jag förnyar min anhållan derom. Man begär icke
nu någon utbetalning af summan, icke ens en
concession till framtida utbetalning, utan endast
att en ytterligare undersökning af anspråken må
företagas. Jag tror i sanning, att det vore Ståndet
mindre värdigt, att neka en åtgärd af denna
beskaffenhet, en åtgärd, sorn vi äro skyldige åt
rättvisan, åt National-förtroendet och åt minnet a£
vår oförgätelige Tolfte Carl.
Herr von Heyne, Georg: Det bör visserli
gen
icke väcka någons förundran, om frågan angående
återbetalning af en så stor summa, som
5-6; lD«tt 16 September- «: m.
Gyllenstjernske famillens fordran, skulle åstadkom*
ma oro och skräck hos Riksens Ständer; men
mig förefaller dock, alt innan man afslår denna
återbetalning, man bör vara fullt förvissad, att i
nämnde fordran icke ligger någon rättvisa och
billighet. Jag har emedlertid icke kunnat finna,
att Gyllenstjernska farnilien nu directe återfordrat
summan, utan blott att den begärt, det ytterligare
undersökning derom må ske, hvilket lätteligen kan
verkställas. Jag tror ack, att så väl Statsutskott
tet, sorn Riksens Ständer sakna de upplysningar,
sorn genom en sådan undersökning vöre att inhemta.
Ar fordran orättvis så förfaller naturlif
gen hela frågan: arden åter rättvis, så kan någon
våda för landet att erkänna den, huru stor afbetaleingen
än må vara, dock icke afskräcka mig
från att yrka, det densamma må göras. Jag förenar
mig således i Grefve Cronhjelms anhållan
om återremiss af StatsUtskottets Betänkande, och
hoppas, att Utskottet skall finna skäl att tillstyrka
pn sådan närmare efterspaning i äldre handlingar,
sorn kan göra uppenbart, om ifrågavarande fordran
bör ersättas eller icke.
Herr Riben, Garl Wilhelmi I likhet med
de två siste värde Talarne tror jag, att detta Stats*
Utskottets Betänkande är af den egenskap, att det-?
samma bör till Utskottet återremitteras. Om dea?
na återremiss bifalles, så önskade jag att få fästa
Utskottets uppmärksamhet på en omständighet i
Betänkandet, sorn åtminstone för mig synes mörk.
Utskottet har nemligen stött sitt afslag å den grund,
att fatalierne voro för Gyllenstjernska arfvingarns
förlorade. Men Utskottet bestrider icke, att anr
Den 16 September e. m. 57
(Sotning om fordrans utbelcommande blifvit behörigen
anhängig gjord aderton år och tio måna*
der efter 2STys(adtska freden,
Jag skulle önska, att Utskottet ville meddela
upplysning om innehållet af de lagar, som då i
afseende å krigsskulderne voro gällande. Mitt minne
vill säga mig, att rättigheten till betalning stod
öppen i tjugo år efter nämnde fredsslut, och om
detta är rätta förhållandet, tyckes det som en slik
betalning icke kunnat vägras den, hvilken inom
praescriptionstidens förlopp derom sig anmält.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric : Mig förefaller
det alltför besynnerligt, att det skall vara
detta tidehvarf förbehållit, att få vidkännas betalningen
af Carl XII's skulder. Det förefaller
mig ännu besynnerligare, att sedan frågan om en
sådan skuld flera gånger förevarit, och äfven blif*
vit i Domstolsväg afslagen, densamma nu ater
väckes för att taga väg genom Riksens Ständer;
©huru vi hafva Domstolar, der den lagligen kan
behandlas, om vederbörande så godt synes. Men
det är, sådant oaktadt, icke min mening, att nu
bestrida den återremiss af Betänkandet, som här
blifvit begärd, emedan min tanka är, att en sådan
begäran alltid bör bifallas, orri målet genom ett
närmare skärskådande kan förete ett annat resultat,
än efter den första pröfningen. Men jag kan ej
undgå, att vid dega tillfälle fästa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet å vådan af sådana
händelser, som den nu förevarande. Om
mitt minne icke bedrager mig, så lära vi, enligt
Rivisorernes 3ista berättelse, ännu hafva Stats-obli
-
58
Deri i6 September e. m•
gationer till ett icke obetydligt belopp utelö*
pande, hvilka dock anses vara inlösta. Jag påminner
mig icke nu, huru de heta; men jag hemställer,
huruvida det ej må anses nödvändigt, att StatsUtskottet
anmodas att uppgifva, huru dermed
sig förhåller, på det att en ordentlig prtescriptionstid
för berörde Obligationers inlösen må bestämmas
och kungöras i in och utländska tidningsblad,
så att ej hundrade år efter oss en fordran
må uppstå, lika bekymmerfull för våra efterkommande
att gälda, som den ifrågavarande skulle
vara det för oss.
Jag anhåller, att mitt yttrande må få åtfölja
den blifvande återremissen.
Grefve Cronhjelm.- Den siste värde Talaren
liar yttrat, att det vöre olyckligt, att vi skulle få
vidkännas skulder, gjorda under en enväldig samhällsförfattning.
I afseende å detta yttrande får
jag hänvisa till hvad jag förra gången hade äran
derom nämna. Hvad sjelfva saken nu beträffar
har samma Talare uttryckt sig, att den förefölle
honom besynnerlig. Detta uttryck tyckes gifva
tillkänna, att han af Utskottets Betänkande icke
funnit densamma nog tydlig; och jag hemställer
då, om icke till tydlighets vinnande, han godkänner
den utväg jag föreslagit, eller en närmare undersökning,
helst denna alldeles icke innefattar någon
concession. Man har ock nämnt, att Gyllenstjern*
ska famillens ifrågavarande fordran blifvit af Högsta
Domstolen afslagen; men jag tror mig veta,
att ett sådant afslag aldrig blifvit med famillens
vetskap motiverdt eller expedierad!, utan att fa»
Den 16 September e. m. 59
millen derom varit i fullkomlig okunnighet, ända till
dess StatsUtskottet nu funnit och tillkännagifva,
att ett ProlocollsUtdrag från Högsta Domstolen, innehållande
ett beslut i förenämnde hänseende,
verkeligen existerar.
Grefve af Ugglas, Gustaf; I anledning af
hvad Friherre Anckarsvärd sist yttrade, och den
Upplysning han syntes önska, tror jag mig böra
nämna det som förmodeligen åsyftat den så kallade
gamla Riksgälden, som utgöres af Stats-skulder
från äldre tider. I afseende å denna Riksgäld,
har StatsUtskottet redan föreslagit en viss
prsescriptionstid, eller tre år, hvilket förslag äfven
blifvit af Riksens Ständer bifallet. Hvad den förevarande
frågan beträffar, så får jag, utan att vilja
bestrida den begärda återremissen, endast förklara
att StatsUtskottet, i stället att, som flere Ledamöter
nu trott, hafva afstyrkt utbetalningen af
Gyllenstjernska arfvingarnes fordran, blott ansett sig
icke kunna med denna fråga taga någon befattning,
utan förmodat, att Riksens Ständer, på sätt
de vid sistledne Riksdag beslöto, i afseende å
RiksRådet Adler Salvii arfvingars lika beskaffade
fordringsanspråk, icke skulle undandraga sig, att
förberörda fordran återgälda, i händelse lagligen
kunde bevisas, att de dertill voro skyldige. Vid
sådant förhållande vet jag icke, hvarföre Riksens
Ständer, såsom man nu yrkat, skulle, genom anhållan
om en undersöknings anställande, på förhand,
likasom tyst medgifva skulden. Ar den
obestridlig, lärer den i alla fall kunna med laga
bevis inför Domstol göras gällande.
6a Den 16 September e. m,
Herr vCn Hartmansdorff, Augustt Jag ut-<
beder mig att få göra några anmärkningar vid hvad
här blifvit af åtskillige Ledamöter anfördt. Man
har sagt, att Gyllenstjernska attén icke försummat
fataiierne, emedan hon ^anmält sina fordringsani
språk inom 20 år efter Nystadtska freden. Jag vet
icke, hvad sammanhang denna fred hade med
ifrågavarande fordran. Om den senare, såsom,
man uppgifvit, härieder sig från år I704, så lärer
förmodeligen fatalietiden böra derifrån beräknas.
Hvad sorn emedlertid är säkert, är att Ättens,
ansökning om sin förmenta fordrans utbekommande
blef den 14 April 1741 i Kongl, Rådkammaren
afslagen, såsom ogiltig, emedan fataiierne voro fövsutfne.
Samma ansökning förekom å nyo i Rådkammaren
1786, men saken ansågs förlorad, på grund
af de försummade fatalierna, Då pluraliteten i
Rådet likväl hemställde, huruvida resning kunde
beviljas, och arfvingarne ytterligare gjorde måle?
anhängig!, förklarade Kongl. Maj:t den 46 April
380 3, att fatalie-frågan redan var i Rättegångsväg
afslagen.
Arfvingarne anhöllo derefter hos Konungen
om resnings beviljande; men sarntelige Ledamö-,
terne i Högsta Domstolen afstyrkte densamma j
och Kongl, Maj.t biföll i StatsRådet den a»
Julii 1809. HögstaDnnistoJens mening. Gyllenstjernska
famillens fordran är således i ordentlig,
och laglig väg afslagen, både under fordna och
närvarande Regeringar. Jag kan då ingalunda inse,
huru SatsUtskottet skolat kunna hafva giltiga
grunder till annat tillstyrkande, än det Utlåtande
Den 16 September é. fri.
Rikets högsta myndigheter, som förut pröfvat denna
fråga, redan afgifvit»
Hvad den äskade undersökningen om denna
fordran i öfrigt angår, så har Grefve af Ugglas
redan förklarat^ och jag förenar mig med honom
deruti, alt Riksens Ständer icke böra genom underdånig
anhållan om en sådan undersökning tysst
medgifva, att Riket i någon måtto är skyldigt, att
Uppfylla Gyllefrstjernska arfvingarnes anspråk. Aga
de verkeligen någon laglig fordran, så må de i
laglig väg bevisa det. Kunna de det, så blir
den ock i laglig väg dem tilldömd. Gitta de det
icke, så bör ej Statsverket onödigtvis belastas mpd
utgifter.
jag tillstyrker på dessa skäl bifall till Stats-:
Utskottets Betänkande.
Grefve Cronhjelmt Med de trenne siste Talar»
ne delar jag ingalunda den öfvertygelsen, att en
Underdånig anhållan om anställande af en närmare
undersökning rörande Gyllenstjernska famillens
fordran skulle innebära ett medgifvande, att Riksens
Ständer voro skyldige att betala summan, ty
resultatet kan lika väl blifva motsatt, och Riksens
Ständer äro i alla fall icke bundne af undersökningen.
Det har blifvit nämndf, att saken skall
Vara af StatsUtskottet behandlad alldeles lika med
hvad som vid en dylik fråga under sistledne Riksdag
egt rum. Jag vet dock icke, hvarföre man
just skall citera den sista Riksdagens handlingssätt
vid detta fall, och hvarföre man icke heldre
kan åberopa sig 1766 års, då famillen fick sig
6 a T)en 16 September e, tn.
tilldömd liqvid för dess fordran. Det har vida»
re blifvit yttradt, att saken vöre 1 alla instantier
afgjord och afslagen. Detta kan jag åtminstone
icke finna, ty år 1766 godkändes fordrings-anspråken
af Högsta makten. Jag har ej nog juridisk
kunskap, men jag kan icke föreställa mig,
att ny resning kunde komma i fråga, sedan Rik*
sens Ständer en gång tillerkänt famillen dess fordran.
Hvad sedan beträffar, att en sådan fråga blifvit
af Kongl. Majit i Högsta Domstolen afgjord,
så vet jag icke, huru den derstädes blifvit väckt,
ty icke har mig vetterligen det skett å famillens
sida, och någon kännedom derom har icke eller
kommit famillen till godo, likasom icke någon
expedition af beslutet följt, utan lärer man härvid
endast åberopa sig ett Protocoll, sorn i Högsta
Domstolens /^.rchiv ligger förvaradt.
Här är emedlertid ej nu fråga om något bifall
till fordrans betalande, och jag kan icke ellet
finna, att en undersökning derom innefattar ett
sådant bifall; men gör mig förvissad, att, då ämnet
är grannlaga, och nu blifvit sedt på så olika
sidor, samt det torde vara svårt, att här pröfva
det, Ridderskapet och Adeln skall med nöje omfatta
tillfället att genom en undersökning få frågan
en gång utredd.
Man har väl äfven sagt, att denna fråga icke
tillkomme Riksens Ständer att afgöra, men då
Gyllenstjernska arfvingarnes underdåniga ansökning
jemte tillhörande handlingar blifvit från
Den 16 September e. m. 63
Kongl. Majit till Rikets Ständers Utskott remitterad,
torde detta inkast böra försvinna.
Herr Hammarsköld t Jag delar icke allenast
Friherre Anckars värds förundran deröfver, att Riksens
nu församlade Ständer skola besväras med
en fordran från Konung Carl XII.'s tid, utan denna
förundran är hos mig än mera uppstegrad derföre,
att Riksens Ständer hemsökas med en fordran
från — i40o:talet och som dertill är uppenbart
falsk. Jag kan åtminstone icke förstå annät,
enär icke några penningar blifvit till Danzig
lemnade, och det är bevist, att i det ögonblick,
då Carl Knutson, afsatt från Svenska Thronen, undfick
den ifrågavarande skuldsedeln af Staden Danzig,
han icke utlemnat ett enda öre till Stadens
Magistrat, utan att allt var en öfverenskommelse
emellan honom och Borgmästaren i Danzig; beräknad
på ett skälmstycke mot Carl Knutsons eget
fädernesland.
Då den förmenta fordran har ett sådant
Ursprung, så vet jag sannerligen icke, huru och
efter hvad rättsgrund den afsatte Konungens efterkommande
i sjunde eller åttonde led kunna
komma och utfordra penningar för en skuld, som
icke var någon skuld, och som de aldrig sjelfve
kunnat hos Gäldenären utkräfva. Att Carl XII
fick ut den, är ingalunda underligt; ty han hade
intagit det kringliggande landet; stod med
40,000 bajonetter omkring staden Danzig; och när
en Carl XII commenderar, så är det ej att undra
på, det en liten handelsstad betalar. Men i
alla fall måste man förundra sig deröfver, att
64 Den 16 September e. ni;
Gyllenstjerhska faroillen nu kommer med anspråk
på summan, till hvilken de icke hafva någon annan
raft än den, sorn förménes hemtas derifrån,
aft Carl XII tog ut den och gaf, hvad i sig sjelf
blott var en vanlig Brandskatt, namn af utkräfning
af en gammal fordran*
Jag vill dock icke för min del bestrida itet’
remiss af Betänkandet^ men jag förmodar och hop*
pas, att hvad jag anfört skall vara tillräckligt föf
StatsUtskottet, att återkomma med ett Betänkande
af lika innehåll, eller ännu skarpare, än det
förevarande* v
Grefve Cronhjelm: Den siste Talaren har
gått vida längre tillbaka i saken, än hvarom hält
bör vara fråga, ty det är icke nu meningen, att
Utkräfva någon1 fordran af eller för Danzig, utan
blott att utbekomma den summa, hvarå Konung
Carl XII gifvit skriftelig förbindelse till Gyllenstjernska
fainillem Om Danzig erhållit pengar af
Carl Knutson, eller icke, är en fråga, sorn alldeles
icke hörer till ämnet; men då den siste Talaren
åberopat sig Konung Garl Xllts bajonetter och
själs*storhet, må tillåtas mig säga, att då denne
allrådande Konung funnit sig icke böra neka
Cyllensijernska famillens fordran, det Höglofl. Stån-1
det icke eller nu hör neka en återremiss,
Herr Riben: jag anhåller att få besvara eli
anmärkning. En värd Ledamot har förmält sig
ej inse, hvad prmscriptionstiden för fordringar efter
Konung Carf XII hade att skaffa med Nystadtska
fredsslutet.-
T)en 16 September m. $$
fredslutet. Jag tror åter fur min del, att de med
hvarandra ha ganska mycket att skaffa. Gyllenstjernska
famiilens Fordran grundar sig nemligen på
Carl XIBs förskrifning. Den vnr således öppen
till dess en pnBscripiionstid blifvit utsatt, inom
hvilken alla fordringsegare skulle sig anmäla.
Denna pnescrlptionsiid blef åter först vid Nystadtska
freden, eller ock straxt efter densamma,
bestämd, oell dl den dervid fastställdes till ljug®
Sr, förblifver det åtminstone för mina sinnen ofattligt,
huru den fordringsegare skulle kunna förlora
fatäiierne, som anmält sin fordran, inan 18
år och 10 månader förflutit, och som detta dock
åberopas af dem, som anse fordringsanspråken böra
förfalla, vöre det önskeligt, att StatsUtskottet
ville något närmare upplysa verkeliga förhållandet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf : I händel
se
StatsUtskottets Betänkande återremitteras, an*
håller jag, att Utskottet ville mindre fästa sig vid
undersökningen, huruvida prasscriptionstid och fatalier
äro försutne eller icke, än vid frågan om
fordran är ursprungligen giltig; ty min känsla
säger mig, att jag för min enskifta del icke skulle
kunna åberopa en prascriptionstid för betalningen
af min skuld, så länge jag vore i stånd att
honorera den. Men om det kan ådagaläggas, att
hela låne-afhand!ingen endast genom flärd och
svek tillkommit, eller att lånesumman icke bevisligen
utgått af Carl Knutssons enskilta förmögenhet,
så bör i min tanka hela saken nu förfalla';
ty i förra fallet har intet lån ägt ruin} och i
Ridå. •eli Åå. Prat. VIII Ba»«ä. *
(j 6 J)étt 18 Scpttmltr *. m.
dét senare var det Statens egna mede! som utJSntes,
helst de möjliga besparingar en Konung
gör af Statens medel aldrig lära kunna upphöra
att vara Statens tillhörighet.
Herr Liljestråle, Gustaf: Med fästadt afse*
ende å hvad Grefve Cronhjelm och Herr Riben
anfört, får jag äran nämna, att det tyckes vara
mycket sensibelt för Gyllenstjernska slägten, sota
genom Grefve Stenbock gjorde Carl XII en försiräckning,
att nu förlora allt hopp att få denna
försträckning ersatt. Det kan väl hända, att familjen
försummat någon formalitet. Det synes
likvist af den här meddelade berättelsen, somen
sådan försummelse alldeles icke egt rum i början,
ehuru sådant sedermera blifvit glömdt.
Jag anser således för min del, att en närmare
undersökning bör företagas af aktning för
den store Stenbock och den Od ödel ige Carl XII,
och att slägten må utbekomma sin fordran om
den är giltig
Jag är ingalunda nuid dermed, att Grefve
af Ugglas sagt, det en sådan undersökning skulle
innefatta en tyst concession till sjelfva skulden
Det är ej nog, att man här förklatar Gyllenstjernska
famillens fordran ogiltig. Sådant mäste
undersökas; och denna tröst må man ej förneka
den ädla slägten.
Herr Rosenblad, Bernhard: I en tid punct,
då man förtnodeligen med alfvar är betänkt, ali
skapa en Stats-credit, och dermed skaffa sig resout.
JDeft 16 September e. rru 65
eer, utan att begagna de creditförstörande utvS*
gar, sorn, hiitills så ofta använde, skakat allmänna
välståndet i sjelfva dess grundvalar, torde det icke
vara utur vägen, då fråga är om fordna Statsskulder,
3tt f afseende å dem tillåta en undersökning.
När man erindrar sig de olyckliga llqvi.
dationssätt, som fordom ihom Riket blifvit begagnade,
såsom I,iqvidations commissionen- på i68o
talet; 1719 års Ständers Beslut om den såkallade
Nummergälden, och 1747 års Kon unga-bref
om liqviden af Bytes och Reducktions-fordringar,
så torde den önskan vara förlåtlig, au Staten åtminstone
en gång börjar blifva rättvis mot sina
Borgenärer. Och, i händelse af en undersökning,
Staten skulle befinnas lagligen skyldig Gyllenstjernska
Arfvingarne större elier mindre summa, si
skulle den utgift Statsverket härigenom fick vidkännas,
blifva rikligen ersatt genom det förtroende
till dess redlighet, som ensamt i nödens stund
kan skapa tillgångar utan behof af Riksförderfvan*
de åtgärder. Jag förenar mig således i anhållan
örn återremiss.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
örn Ridderskapet och Adeln ansåg SiatsUV
skottets förevarande Betänkande böra. i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återförvisas
Ropade*
starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, aff mm, eftet hvad han
Ij8 Den 16 September «. fm
fyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Företogs till pröfning StatsUfsJcotfets den 4
dennes under N-o 452 afgifne, samt den 5 der*
på följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddeldte Betänkande, i fråga om pension för
Herr Landshöfdingen H. Järta.
Herr von Francken, August, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan Nm a.)
Herr Hammarsköld, Lorenzo: Vi hafva då
sett det besynnerliga fenomenet, att StatsUtskottet,
vid besvarandet af en återremiss, alldeles ändrat
dess förut i ämnet afgifne Betänkande. Utskot.
tet förmäler ock. att Utskottet gjort det, till följe
af sin eftergifvenhet för den allmänna rösten. «—>
X sanning måste då StatsUtskottet ega högst besynnerliga
hörsel-organer, enär Utskottet hört en
sådan allmän röst, hvaraf ingen ibland oss andra
förnummit ett enda jota. Väl erindrar jag mig,
att, nar frågan om pension för Landshöfdingen
Järta första gången här förevar, det då iftån nås
got håll sades och repeterades, att det subjectet,
hvarom man då talade, vore ett så stort snille med
en så öfver all höfva stor kraft, att det icke kunde
passa in i Statsformerna, och ingalunda k - ridö
såsom Embetsman tjena Fäderneslandet. Men
Den 16 September *, m. 6 g
i alla fall, och för det att mannen vore ett så
stort snille, och en så obäklig kraft, skulle man
gifva honom penningar. Jag har visserligen märkt
och erfarit, att det hörer till dagens nysste theori,
att ett snille skall vara alldeles odugligt och
obrukbart på tjenstemanna* banan.
Jag lemnar likväl derhän i om förhållandet
lan vara sådant för det härvarande; men icke var
det så hos oss dea tiden, då vi hade en Oxensjerna,
en Unné, en Rudbeck, en Höpken, som
voro Statens tjenstemän så länge de lefdé. Ingen
af desse gick, till följe af ett ögonblicks nyck,
eller harin, bort och undandrog Fäderneslandets
allmänna värf sin förmåga, för att i stället fordra
pension. Hetta var den fordna åsigten, och
jag skulle tro, att landet funné sig bäst vid, att
än vidare hylla samma åsigt af snillenas natur.
För öfrigt beklagar jag mycket, att jag ej
ian finna, hvarigenom ifrågavarande person docu.
menterat sitt stora snille. Jag må vända mig till
hvad håll som helst, är jag dock icke i stånd att
upptäcka, hvarken i Sveriges Litteraturs, Hushållseller
Handels.Häfder eller i. dess Handtverks eller
dess Politiska Historia, något Let., hvaruti härs
utmärkt sig. Het är sant, man aneifver honom
såsom Författare till en liten brochur, tryckt på
17gottalet, om ett och ett halft ark, och sorn
är putslustig nog att läsa, men har mycken likhet
med mångfaldiga andra skrifter i enahanda,
amne, som vid samma tid utkomma, och is
mindre qvick än dessa.
T)en 16 September e. m
-
Sedan, säger man, alt han hufvudsakligen deltagit
i utarbetandet af vår nuvarande Constitution.
Det vore sannerligen ett stort verk, men jag
hemställer, örn icke erkännandet af detta påstående
innebar en förebråelse §f 1809 års Riksens Ständer.
Då de valde ett ConstitutionsUtskott, så var
det deras föresats, att invälja de kunnigaste män,
och då de satt dem i Utskottet, trodde de väl
icke, att de ditsatt ziffror, som skulle ledas af
Secreteraren, och en sådan tro hafva de icke
ens i denna stund.
Jag fö'rmodar således, att ConsiitutionsUtskbttets
Ledamöter hade fullkomligen så mycken
del uti Gonstitutionens utarbetande, som Secreteraren.
Ty en Secreterare har ju blott, att redigera,
hvad Ledamöterne uttänka och besluta.
Aro nu dessa bevisen för snillrikheten borta,
så vet jag icke något annat mera, än Ledamotskapet
i Svenska Academien. Men skall blotta vadet till en
sådan plats gälla såsom document på snille? Kanhända.
Men jag fruktar dock, att valet kommer
trettio år för sent, för att i berörde ändamål åberopas.
Ar det således af alla dessa omständigheter
icke documenteradt, att Landshöfdingen Järta är
ett stort snille, så skulle jag tro det i och med
detsamma vara gifvet, att icke någon säker grund
finnes, hvarföre man skall åt honom anslå en
stor pension, då han har vigeur, och icke saknar
utväg, att underhålla sig och de sina.
Jag »nser tvertom det vara ett farligt prse
-
Den 16 September t. m. ji
judicaf, om Riksens Stander beslölo, att gifva en
betydelig pension åt en Embetsman, som, sedan
han tjenat två i tre år, gick bort och sade, att han gjorde
det, emedan han vore för stor man, att tjena Staten.
Jag kommer, i anledning häraf, i liog en historia.
Det varén tjensteman för ett par ?ir sedan, jag minnes
ej om det var i Mesopotamien eller Tungusien; alltnog
lian sade: jag går bort, och bryr mig ej om
att göra min tjenst; ty om jag försummar den*
skall jag nog få en beqvämare syssla. Det gick
som han S3de. Han fick en bättre tjenst, och
följden blef, att en mängd andre Tjenstemän ville
gå samma väg.. — Om man anser i denna fabel
ligga något, som har tecken till sanning, hemställer
jag, om icke deruti tillika ligger något,
som är vigtigt att eftersinna. För min del tror
jag åtminstone, att, om vi nu besluta att tillägga
Herr Järta en pension derföre och emedan han
är ett stort snille, vi skole till nästa Riksdag fä
höra talas om åtta å tio personer sorn gatt bort,
lagt händerne i kors, och fordra pensioner för det
att de äro snillen.
Jag tillstyrker således afslag å StatsUtskottets
Betänkande.
Grefve von Platen, Baltsar Bogislaus'- Ehuru
tvenne värde Talare gjort ganska vidsträckta,
och väl tournerade anmärkningar öfver de personer,
som vågat tala för Kerr Järta, måste jag
■ dock erkänna, att jag är en af dem. Jag bör likväl
nämna, att jag ej minnes, det jag yrkat Herr
Järtas snille var* det hu.fvudsakliga skälet för b®-
7*
X)eti i6 September e. m
-
viljandet af den i feiga varande pensionen. Tvärtom,
utan ålit anspråk på snille sjelf, vågar jag icke
döma om andras. Och jag har icke eller framställt
Herr Järta® snille, till stöd för förslaget,
om jag ock icke kunnat underlåta, att i förbigående
derom påminna. Men jag har tält om hans
förtjenster mot Fäderneslandet t om hans oegennytta,
hvaraf jag rönt beständiga prof, under ali
den tid jag med honom samman verkat. Jag vet,
att min framsta lini ngsgåfva är svag; men jag har
trott raig vara skyldig denna gärd åt Herr Järta,
hvars förtjenster hafva ett så giltigt skäl att varg
da ihågkomna, det nemligen, att Fäderneslandet
icke må sakna sådane män som han, när de
be höfvas,
JDat må vara huru det vill, med den sist
talande Heda morens kännedom af Herr Järtas
förtjenst inom 1809 års ConstitutionsUtskott, så
tror jag likväl, att jag, sorn hade den äran att
vara en medlem af detta Utskott, torde ega någon,
mera kunskap,, om hvad Herr Järta der uträttat
än de Herrar, som nu aå afgörande derom yttrat
sig. Jag vet val, aa jag var kanske en af de
minst skicklige ibland Utskottets ledamöter, men
jag tror ändå icke, att mitt vittnesbörd skall jäfva»
af dem ibland Uedarnöterne, sorn ännu lefva, att
nemligen Herr Järtas arbete i Utskottet var af
lika mycken • vigt sorn förtjenst. Jag tviflar, att
det yttrande kunnat undfalla mig, art Herr Järta
ensam uppgjort Sveriges Constitution, men jag
kan med ansvar helt upprigtigt säga, att han der- ■
uti hade en ganska stor, ja l kanske den största
%ndel, som någon enskild raan kunde hafva.
Dtn 16 September e. nt, 53
Men det är icke blott detta jag borde nämna,
utan, eftersom man jemfört Herr Järta* handlingssätt
med andre Embetsman*, herntade utur
Historien för hundrade år tillbaka, och dervid
ointalt, huruledes den ene tagit afsked, men
de andre ej, — hade jag val kunnat ännu utur
Svenska Historien framleta rätt goda skäl, hvarföre
den ene icke sökte afsked, då den andre
gjorde det.
Men jag vill ej trötta med upprepandet af
hvad som förut blifvit oagdt; och jag eger tillräcklig
tillfredställelse, om min lilla gärd af
aktning och erkänsla bidragit till StatsUtskottets
förändrade Betänkande i denna fråga.
Hvad jag vet, är att de skäl, Betänkandet
innehåller, redan öfvertyga! tvänne af MedStånden,
som bifallit det; och jag skulle förmoda, att, i
afseende på det serskildta förhållande» hvari Herr
Järta står till Högloft- Bidderskapet och Adeln
alltsedan år 1800, det icke skall blifva detta
Stånd som afslår Betänkandet.
För min del anhåller jag om proposition
till bifall derå.
Herr Rosenblad’, Bernhardt Jag bekänner
upprigtig!, att jag icke känner Herr Järta af
annat, än af mitt Fäderneslands och min samtids
annaler; meri så länge osparda offer och osparda
mödor fiir Sveriges frihet och vä! gifva anspråk
på Svenskars erkänsla, lärer den man icke sakna
sådane, sorn den 29 Majt 1800 offrade allt fö*
j4 Den 16 September t. m.
Nationöns fri och rättigheter, som s5 kraftfullt medverkat
till sammansättningen af den grundlag,
hvilken under århundraden skall trygga vår frihet
och sjelfständighet. Hans anspråk på Ständernes
uppmärksamhet behiifva således icke grunda sig
på egenskapen af snille. Huruvida denna egenskap
för öfrigt tillkommer honom, derom må de 4
domina, som sjelfva äro eller tro sig vara snillen.
Man har ansett såsom ett fel af Herr Järta,
att han, vid en. ålder, då han ansågs ännu äga
all den fysiska förmåga, hans Embete fordrade,
likväl derifrån afgick. Men man har förgätit,,
att detta Embete var en förtroende-post, och att,
i ett Constitutionelt land, det gifves andra förhållanden,
andra omständigheter än ålder eller sjukdom
som kunna och böra förmå en sådan Embetsman
att nedlägga sitt Embete; tillexempel den egna
öfvertygelse» att icke mera kunna på sin plats
gagna och hvem tillhör omdömet i detta fall
med mera rätt' än en sjelf? Månne icke ett af det
constitutionella systemets fastaste stöd just utgöres
af denna de ledande Embetsmannens granskjningsrättr
öfver sig éjelfve j och manne icke ett a f
deri lagbundna frihetens skönaste fenomener är
art uppväcka och påkalla en sådan sjelf-granskningsrätt?—Man
har vidare satt i fråga giltigheteu
af Herr Järtas förtjenster. Detta, om det
beliöfdes, har en värd Talare nyss så tillräckligen
bevisat, at Herr Järtas anspråk i denna del ettan,
tvifvel af alla måsta erkännas. -
Sedermera har man ansett de belöningar,
Herr Järta redan emottag», vara tillräckliga gärder
af erkänsla. Men hvilka hafva då dessa belöningar
Dén 16 September e. m. 75
varit t — Den första och den andra, att — tillsättas
till tvänne FörtroendeEmbeten. I enStit, såsom
Sverige, måste sådant likväl ej innefatta någon
belöning, utan blott vara ett bevis på Regeringens
förtroende till den utnämdes skicklighet, och
jag tror, att både lefvande och i skriftförvarade
Handlingar bevittna, att Hére Järta ej svikit detta
förtroende.
Den tredje belöningen, sorn man omnämnt,
är haris Nådigst erhållna afsked utur Statens
tjenst, mer. efter mitt begrepp kan detta för en
nian, som Herr Järta, aldrig få namn af belöning.
H uru den i öfrigt allmänna rösten är, det känner jag
icke , men ur djupet af mitt hjerta känner jag
en röst, sorn högt säger mig, att äfven om Ständerne
skulle afslå det föreslagna understödet,
och Herr Järta gå att öka antalet af de förtjente
män, hvilkas belöning varit fattigdom ocb brist,
så skall dock en tid komma, då de enskilta passionerna
slumra, och då rättvisan tillätes allmänt erkänna
Herr Järta för en 3f sitt Fäderneslands mest
förtjente Statsmän och Medborgare.
Herr von Hartmansdorff, August: Nästan
hårdare, än att behöfva pension, anser jag def
vara, att blifva utsatt för sådane personalier, som
dem Herr Järta här varit underkastad. , Jag tror
icke, att Ridderskapet och Adeln béhöfvér vädja
till någon röst utom lietta Hus, då fråga ar att
belöna en förtjent Medborgare, en sådan sornFädernelandet
sällan ägt. Jag tror det vata tilli
räckligt, alt endast vädja till den rösti som talar
inom våra bröst, och jag beklagar*, att: an stämma
76 Den 16 September e. rri.
i dag för alltid tystnat för sitt Fädernesland, hvilken,!
jag är öfvertygad derom, skolat, orri han vid detta
tillfälle kunnat höja sig, hafva biträdt mig, att
yrka bifall till den sak, hvarom StatsUtskottets Betänkande
handlar, och hvarå jag nu anhåller om
Herr Grefvens och XjandtMarskalkans proposition*
Herr Grefven och. LandtMarsAalken gjorda
proposition till bifall å StatsUtskottets förevarande
Utlåtande.
Ropades starka Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff begärde votering*
Herr Grefven och Landtmarskalken framställde
derefter följande voterings-pioposition:
Den som bifaller StatsUtskottets Utlåtande i
Mga om pension för Landshöfdingen Järta, voteras
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses nämnde Utlåtande hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslaget.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln gillades, samt anslogs.
Sedan 43, 4,4, 45 och 46 §§. i Riddar
husOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan half till åtta eftermiddagen, och befunnos
jjpd voteringens slut kl. tre qvart till 9 om aftonen,
Den 16 September e. rtu
77
sedan en volerings sedel blifvit undantagega och
förseglad, samt de öfrige voterings-sed larne öppnade»
rösterne hafva utfallit, som följen
Ja — 63.
Nej — 52.
I följe hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Lan dt Mar skalk en förklarade ,
att StatsUtskottets Utlåtande således blifvit af
Hidderskapet och Adelen bifallit.
Herr Hammarsköldjag anhåller, att emot
pluralitetens beslut fa min reservation uti Protocollet
antecknad: öfvertygad, att framtiden skall likaså
val göra rättvisa åt mina åsigter i detta fall, som
allmänna opinionen redan gjort det §t den olycklige
Oxelberg.
Föredrogos å nyo och biföllos följande från
nedannämde Utskott inkomrie samt den 9 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
Frän StatsXJtskotteti
Af den 3 dennes.
.N:o 457. Ofver väckt motion om ändring
i tiden till redovisningen för Statens inkomster.
N’o 458. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
7g Den }ft September i. m.
i frågan om yrkad ränta för fordringar bos Kro^
nan, enligt General KrigsCommissariatets vid f. d.
Arméen emot Norrige åren 1815 oc^ l$i6 utställde
fordrings-bevis.
Frän Banco Utskottet:
Af den 3 dennes:
N-*o 51. Öfver den i 1822 års Revi$ionsBerättelse
§ 1. gjorde framställning, i fråga om
prägling af runstycken.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconOmie
Utskotten:
Af der» 39 sistledne Augusti:
N:o loa Öfver väckte motioner, angående
yrkad skärpning i ansvaret för skogsåverkan.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets,
den 3 dennes under N.'o 45g afgifne, samt den
9 derpå följde eftermiddagen på bordet ingde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande, i frågan om
byra för Lantlsliöfdinge Residencet i Hernösand;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallet- Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne.
Den 16 September e. m.
19
®å nu å nyo föret!roj;» Stats- och Bevillningsutskottens
den 6 dennes under 2ST:o 460
aflåtne, samt den y derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Memoria], ofver gjorde anraärkningar
vid Utskottens förut medrielte Utlåtande,
om tryckning af handlingaine i Beviflnirigs- ftagan
vid 1815 års Riksdag, fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att, enär sistnämnde Utlåtande
redan blifvit af de öfrige frenne RiksStänden^ bifallit,
för deS3 del dervid låta bero.
Föredrogs §. nyo och bifölls BancoTJtskottets
den 3 dennes under Jf:o 52 afgifne, samt den
y derpå följde eftermiddagen på bordet lagrie, Utlåtande,
angående anslag till kostnaderne för MyntVerkets
iståndsättande.
Friherre Cederström, Jacob; I anledning a?
det nu bifallne Betänkandet, anhåller jag att få
väcka den motion, att Riksens Ständers Fullmagtige
i Banken må anmodas, att uppgöra förslag till en
sådan förändring i rnyntningen, att kostnaden för
densamma eller den i andra länder så kallade
slagskatten må uti sjelfva myntet in beräknas.
|^err Bjerta, Gustaf.- I anledning af den
motion, Friherre Cederström nu framställt, anser
jag mig böra gifva tillkänna, att Rikets mynt icke
kan till dess skrot och korn förandras i annan väg,
än när Konungen derom gör proposition, och.
Riksens Ständer densamma bifalla, hvadan det
således icke lärer tillkomma Fullmagtige, att
So
Den 16 September e, m.
uppgöra förslag till en sådan förändring. Allt
hvad Ständerne kunna i thy fall göra, vöre att
hös Kongl. Maj't underdånigst begära en sådan
proposition.
Friherre Cederström: Det är aldeles icke
min mening, att tillstyrka en förändring af Rikets
mynt i annan väg, än den Grundlagen föreskrifver.
Helt annat är att nu införa förändring af
Rikets mynt till dess skrot och korn; helt annat
är, att för en kommande tid skaffa sig ett förslag,
huru en sådan förändring i uppgifne ändamål ml
kunna ske; och jag förmodar att ett sådant förslag
är både nyttigt och nödvändigt för en möj*
ligen blifvande realisation.
Uades på bordet.
Vid förnyad föredragning af Dag* samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den q g
sistledne Augusti under N:o 175 afgifne, samt
den g dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, öfver
väckte förslug, dels i afseende pa grunden för hemmans
skyldighet, att deltaga i Kyrko- och Prestegårds
byggnad , samt dels, att sådane Kronobeten
eller andre dylike Kronans odisponerade lägenheter,
sorn uti Extra Roteringen ingått, borde få
vidkännas berörde skyldighet, och utgörande af
Kyrko-Tiande; fann Ridderskapet och Adeln,
att
Den 16 September e. m.
att, enar sistnämnda Betänkande redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottens
ifrågavarande Utlåtande borde läggas tili harid*
lingar ne.
Upplästes och lades på border följande
från nedanOämnde Utskott inkomne Utlåtanden!
■Frän S tnts Utskottet ■
Åf den 3 dennes t ,
Rho 465. t anledning af de Berättelser^
»örn Riksens Ständers, åren 1820 Och 1822 för*
Samlade Revisorer afgifvit, angående de underKongl.
Majus och Rikets ComniereeGollegiuia
»tällde Fonder och Medel,
Af den 4 dennes :
Kso 466'- Öfver gjord héttjsfällän om äffi*
Stånd för Fabriksldkarén Frisk med inbetal*
ning af ett lån i ManufacturÖiscöntfonden.
Kho 467, i anledning af gjorde anmärk*
flinga r vid Utskottets förut m erid el dre Betänkande,
i afseende på det af 11,22 års Revisorer
klandrade inköp för Allmänna Magasins*
Inrättningens räkning af den såkallade Eld1
qvarnen här i Hufvudstaden,
Midd. eth Ad. Pr<»t. VTII Rand, S
T)tn i# Stptembtr «. m.
Nrn 468. I anledning af gjord anmärk'1
ning vid Utskottets förut afgifne yttrande, 1
frågan om den, enligt 1822 år» RevisionsBerättelsé,
genom Kongl. Allmänna MagafcinsDirectionen
år 1821 föranstaltade export af säd
till Italien.
N:ö 470. 1 anledning af gjord anmärkning
vid Utskottets förut meddelte Betänkan,
de, om afskrifning å kostnaden för ett qvan»
tum Råg. använd till Brödförbaknitig åt Hufvudstadens
fattige.
N:o 471. i anledning af gjorde anmärk^
ningar vid Utskottets förut meddeldté Betänkande,
öfver en del af 1820 och 1822 årens
Revisions-Berättelser om Allmänna MagasinsInrättningens
förvaltning
Nro
472. I anledning af CaSseurens Vid
General Assistånce - Contoiret, tillförordnade
Casseurens vid RiksgaidsContojrets Credit-sfdelverk,
Kammereraren Israel Tingberg* ansö®
kan om afsked med pension*
Frän Stats- och B ancoTJts kotten ■,
Af den 10 dennes:
N:o 4731. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga proposition, angående bidrag till utfö*
rande af Hjelmare Canal, och Slussverks om*
byggnad.
Frän Lag - sarfit Allmänna Besvärs- vali
Oeconomi e Ut si otten t
Af dea 5 denne* :
Dttt *6 Sfpitmber .« m. S-f
N:o 1*78- Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande i anledning
af Kongl. Majtts Nådiga Proposition ,
örn antagande af en Författning, angående fårändring
eiler utdömmande af Vattenverk, soM
genom uppdämning skada jord. eller hindrfc
dess ödling.
Af den 6 dennes ;
N-o i7g. t anledning af väckt frlg* oö*
Upphäfvande af LandshöfdingarneS domsrätt 1
Bnskiftesmål»
Justerades följande :
Utdrag af Prötocollet , hållit hos Hög*
Sofi. Ridderskapet Och Adeln vid
Lagtima Riksdagen 1 Stockholm ,
förmiddagen den i6 Sept* 1833.
^ S. i>. Remitterades till:
Siats- samt Allmänna Besvärs- befi Öest»-  homieUtSiotten t
Herr Montgomméries, Gustaf, Memorial*
Innefattande svar å Herr von Törnes, Michael,
anförande, i anledning af Herr Montgomme*
ries anmärkningar Vid Utskottens den a t sist"
ledné Augusti eftermiddagen återremitterade
Utlåtande, om återläggande af Herjeådalen till
Gefleborgs, och af Jemtland till WesterNorr*
rands Län*, jemte det af Herr von Törne, rö*
Unde samma ämne, denne dag afgifne, yttrande*
n
Rfi% jf Stpttmier t. «»
BancoUtskottet t
Herr Silfverbergs, Magnus Diedric, Memorial,
innefattande anmärkningar vid Friherre
Cederströms, Jacob, den 13 dennes e. m. till
Utskottet remitterade motion, att lån äfven må
meddelas å utifrån införskrifne artiklar, hvilka
här i Riket förädlas och exporteras. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 23 sistledne Augusti under
N:o 49 afgifne, samt den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, innefattande
generelt förslag till reglementariska stadganden
för de särskilta afdelningar af BancoDisconten,
sorn Stats- och BancoUtskotten tillstyrkt
böra inrättas för Rikets vestra och södra
Landskaper; blef samma Betänkande, i
anledning af åtskillige Ledamöters dervid gjorde
anmärkningar, till BancoUtskottet åierremitteradt.
Ut supra.
S. D. föredrogos å rtyo och biföllos följande
Stats- och BancoU(6kottens den 8 sistledne
Augusti afgifne, samt den 14. derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkandent
N:o 383. I anledning af väckt fråga om
låne-understöd af allmänna medel för Hamnbyggnaden
i Ystad,
N:o 384. Örn förändrade vilkor för7 det
af R iksens Ständer vid sistledne Riksdag beviljade
låneanslag till Consistorium i Calmar,
för uppbyggande af ett Gymnasii- oeh Skole-*
3}tn 16 Stftemiep •> m|
hu* derstädes} äfyepsom om tillökning a£ det
ta anslag.
Nio 386. Om understöd af allmänna me*
del, eller låue-bidrag till uppförande af ett nytt
Skolehus i Örebro.
N:o 387. Om anslag af lane biträden till
understöd för Kyrkobyggnader nti Kumla och
Halsbergs, Tvings, Herrestads oehs Jemjö Församlingar.
Nio 388. Öm lån af allmänna medel till
interessenterne uti Röna Koppar-Grufva i
Fryksdahls Härad af Wermelands JLän.
N;o 389* Om lån af allmänna medel till
anläggande af en Hamn uti Wadstena Stad.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning bifölls
StatsUtskottets den * 3 sistledne Augusti under
N:o 446 afgifne, samt den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver
väckt fråga om tillökning i det af ManufactutUiscontfonden
bestämde låne-anslag för Glasbruken.
Ut supra
S. I). Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 3 dennes under Njo 450 och
451 aflåtne, samt den 5 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, 2Ine Memorial, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskott#^
förut peddeldte $et®oJfandeg,;
t
S€-
Then 16 September e. m.
3:0 Örn Expectance Uöq för Qornetten Fri»
herre Casimir Sparre,
2:0 I frågan om pension för EnkeF?i*
grefvinnan Adlercreut %.
Fann Ridderskapet och Adeln för godt,
Itf, enär sistnämnde Betänkanden redan hUfvit»
*f de öfrige irenne RiksSl Inden blfaline, fö?
dess del dervid låta bero. Ut supra.
S, D. Föredrogs a nyo och återremittera*
des, på grund af Herr Gyllensvahns, Henrie,
Adolph, dervid gjorde anmärkningar, Stats-, Re.
yillnings- samt Allmänna Besvärs- och Oeco-v '
nomie-Utskattens dea 19 sisth Augusti unde?
H;o 4 53 afgifne, saint, den 5 dennes e- m. på
Eordet iagde, Betänkande, i anledning af väck*
10 motioner, angående en jemnare fördelning af
Rosiförings-skyldigheten, tillökning 1 den niy
bestådde Pospskjutslegan, postens fprtskaffand©
genom Gästgifvareskjuts-, med flere till Pots/s
Väsendet hörande ämnen, Ut supra*
S. D. Vid förnyad föredragning af Uag*
samt Allmänna Eesvärs-och OeconuimeUrskot*
tens den 29 Aistlidne Augusti under N:q 363
afgifne, samt den 5 dennes eftermiddagen på
bordel Sagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärk*
ningar vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
om yrkade utvägar till förekommande
af löse, mön arbetsföre personers kringstrykande
och hellande; fann Ridderskapet och A*
deln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
feiifvii Ridderskapet och Adela bifallit ?
Ifren 16 September «. m, g#
Utskotten* ifrågavarande Utlåtande bord® Hg*
ga* till Handlingarne. Ut Supra
S.
D, Föredrogos å nyo och gillades följande,
från nedannämde Utskott iokornne, samt
den 5 dennes e, ir,. på bordet lagde, Utlitandeai
frän SfatsUtsiottet {
Af den 3 dennes?
N;o 449. I anledning af Kongl, Maj:ti
Kådiga Proposition, angående upplåtande af
Bosersbergs Kungsgård till Enkesäte för Hennes
Majit Drottningen.
från Lag• samt Allmänna- Besvärt* dfih O®*
conamieUtskottenl
Åf den *6, sistledne Augusti-,
Nto 165. I anledning af väckt fråga,
stt , vid en blifvande ny Domstols Organisation
, förliknings-åtgärderne måtte skilja*
ifrån Domst olarne, ock uppdragas It särskilta
Nämnder.
A? den 89 sistledne Augusti:
N-'o 160. X anledning af yrkad rättighet
för Norrlands Allmoge, att i Stockholm få sälja
sine victualie varor och fogel i Bodar.
lif:* i6|- Angåend* yrkad Saring
#| Ven 16 September «. m.
Kongl. Brefvet deri 14 April 1701, sann Kongl,
Förordningen örn Landtraäteriet i Riket den
22 Augusti 1783 i hvad rörer föreskrifter
0111 skiftens, antal yid Storskiftes-förrattningar.
Klo 164. I anledning af yrkad förän-,
dring uti £ ask iftes-förordningen i hvad den,
angar, huru med föregången Storskiftes-dels
»ing. Förhållas bör; då Enskifte begäres,
N.o 3,66. I anledning af gjorde anmärk"*
singar vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
angående byggnads-skyldigheten vid Kyr
koherde*
Boställen,
3Sf:o 167. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddelte Betänkande,
angående rättighet till grustägt å andras
ägor för underhållande af allmänna vägarne,
samt sättet och ordningen till samma
rättighets bestämmande begagnande, Bt
Supra,
Utdrag af Protocoilet hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Eagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 1 6 September 38? 3,
S. B. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 3 dennes under N-o 456 afgifne
samt den 9 derpå följde eftermiddagen på
bordel lagde , Betänkande, i anledning af gjord
ansökning om liqvid för Grefliga Gyllenstjern-.
Bert 16 September e. m- 89
ska familjens påstådde fordran, i stod af arfsrätt
efter Konung Carl den VIHtde Knutson;
felef samina Betänkande, på grund af dervid
gjorde anmärkningar , till Utskottet återremit*
teradt, Ut Supra.
/
S. D. Vid förnyad föredragning bifölls
StatsUtskottets den 4 dennes under Nto 45a
afgifne, samt den 5 derpå följde eftermiddagen
pi bordet lagde , Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i fråga om pension för Herr Landshöfdingen
H. Järta, Ut Supra.
S, D. Föredrogos å nyo och biföllos följande,
från nedannämde Utskottet inkom ne,
samt den 9 dennes eftermiddagen på bordet lag-,
de. Utlåtanden;
Frän StatsUtskottetl
Af den 3 dennes:
N,’o 4 5 7- Öfver vackt Motion, om ändring
i tiden till redovisningen för Statens
inkomster
Nto 458. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
i frågan om yrkad ränta för fordringar koa
Kronan, enligt GeneralKrigsCommissariatets vid
för detta Arméen emot Norrige åren
och i815 utställd® fordrings-heris*
9® tjen i»
Frän Banca Utikottet.
/Lf dea 3 dennes;
N:o 51. Öfver den uti 182», års Kevt»
sionsBerättelse i §, gjorde framställning, i frå*
gan ota prägling af runstycken.
N*q 53. Angående anslag till kostnaderne
för MyntVerkets i ståndsättande,
Från Lag■>., samt A/lmärtta Besvärs- och Oecm&-  rnie Utskotten c
Af
den *9 sistledne Augusti:
N:o 17a. Öfver väckte Motioner, angående
yrkad skärpning i ansvaret för Skogsåverkan.
Ut. Supra,
S, D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
dea 3 dennes under N-'o 459 afgifne,
samt dea 9 derpå följde eftermiddagen på
bordét lagde, Utlåtande, i anledning af gjord©
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, i frågan om hyra för LandshöfdingeRecidenset
i Hernösand; fann Ridderskap
pet och Adeln, att, enär sistnämde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallit , Utskottets ifrågavarande Utlåtande bor.
de läggas till Handlingarne. Ut supra.
D. Då nu å nyo föredrogs Stat*» e,c,k.
Den 16 September «. m.
91
Revillnings-Utskottens den 6 dennes under
JJ.-o 460 aflåtne, samt den 9 derpå följde ef.
termiddagen på bordet jagde, Memorial, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Utlåtande, örn tryckning af Handltngarne
i Eevillningsfrågan vid 1815 yrs Riksdag; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, enär
sistnämnde Utlåtande redan blifvit af de öfrige
trenne RiksStånden bifallit, för dess del
dervid låta bero. Ut supra
S.
B. Vid förnyad föredragning af Bagsamt
Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottens
den 29 slstledne Augusti under N;u 175
afgifne, sanit den 9 dennes, eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande öfver väckte förslag dels i af*
seende på grunden för Hemmans skyldighet, att
deltaga i Kyrko- och Brestegårdsbyggnad, samt
dels, att sådane Kronobetet! eller andre dylike
Kronans odisponerade lägenheter, sorn uti
extra Roteringen ingått, borde få vidkännas
berörde skyldighet och utgörande af Kyrko*
Tionde; fann Ridderskapet och Å-deln att, enär
sistnämde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adela bifallit, Utskottens i frågavarande
Utlåtande borde lägga® lill HindUtl*1
garne-. Ut supra.
gjlj Den 18 September f. m.
Högloflige Ridderskapet och Adeln mt«
»kiljdes klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protoeolli
O. J. Lagerheim*
Thorsdagen den 18 September,
Plenum klockan 9 förmiddagea
Poretogs till profning StatsUtskottets ej
mindre den 27 sistlidne Junii under N:o 244
afgifne, samt den q8 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
st Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Stats"Verkets
tillstånd och behof uti hvad som ro*
ler BiksStatens Tredje HufvudTitel; än ock
den 29 sistlidne Augusti under N:o 423 med*
te, samt dea 20 derpå foljds eftermiddage:®
Den 18 September f. m.
§8
på bordet lagde, Utlåtande, öfver dé vid be*
rörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag an*
håller, att StatsUtskottets senare Utlåtande må
varda punctevis föredraget, på sätt med de
öfriga HufvudTitlarne skett.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställ*
de, om Ridderskapet och Adeln behagade til*
låta, att StatsUtskottets sednare Utlåtande, som
innefattade flere särskilte puncter, finge pune*
Sevis till afgörande företagas.
Bifölls.
3:std puncten, angående anslaget för Lots*
och Dåkinriittningarne.
Herr vort Hartmansdorff t Stats - Utskottet
har icke vid denna punct besvarat de anmärkningar,
jag särskilt gjort i afseende på beloppet
af den till fyringarnes underhåll anslagna
summa, jag trodde den vara för ringa både l
förhållande till behofvet, och till den inkomst
af 55,000 B;dr som derigenom till Staten
inflyter.
Herr Bruncrona har sedan närmare utvecklat
de af mig i detta hänseende anförde skäl, och till-,
styrkt ätt ett anslag af 2 5,000 Rldr måtte till Fy*
xingarne beviljas. Såsom ytterligare stöd är åbero»
padt, att Riksens Ständer hos Kongl.Majit i under*
fånighet anhållit, om anläggande af en ny fyr:*
*4
Den iS September f. ni.
bak. Åro hu tile ansiagne 20,00» RMr förnåga
att underhålla de redan befintliga fyrbålcarnet
så matte de ännu mindre racka till
anläggningen af några nya» Jag har ingen*
ting emöt den erindran Statstjrskottet gjoft,
att ailä Statsinkomster böra inflyta på fett stal*
le; och vill ej heller att Döts-(och Råkmed*
len skola dragas Tran StatsVerkets Uppbörd;
men finnér blött, att då en så betydlig sUriis
ma inflyter för Håkar nfe, borde matt äfven ari*
slå en större andel deraf till deras underhåll»
jag tillstyrker således att Ridderskapet och Ådein
matte för detta ändamål bevilja ett anslag
af a5)Ooo Rtdti
Grefve 0/ Ugglas, Unstaf: Jag får döri
Srån först upplysa, att de 30,000 R:dr, den siste
Värde Talaren åsyftat, äro för Lotsen, meri leks
för Fy ringsStaten. De ärO på Stat uppförde»
enligt Kongl. Majus begäran» Annat är FyJrings
Staten» . ,
Utskottet ian ej eller medgifva sig hafva
lemnat anmärkningen utan svar, då Utskottet
änfört skälet» hvarföre det icke trott, det någon
SUmma för Fy rihgattte borde särskildt a Stat
Uppföras; men likväl fästat Kongl. Majits Nådiga
Uppmärksamhet å angelägenheten* att till
detta ändamål använda en större summa, än
hitintills skett. Då beloppet nU skall tagas äf
anslaget för Flottorne» biefve detta naturligt»
Vis i Samma mon minskadt* och jäg förstår icke,
, hvarföre man icke skall trygga sig vid fen
$Deh 18 September /• >n.
anhållan hos Konungen» om särskildt afseende å
Fyringarnes behof.
Friherren Cederström, Jatot: Det kan väl
låta säga sig, att Fyrings-staten tillhör tredje
HufvudTiteln , efter det hitintills blifvit så*
lunda praetiseradt; Daen då man närmare betraktar
saken, finnér man att fyrings ansta!ten
är en alldeles enskild Öeconomisk inrättning,
till betryggande af seglaiionen, hvilken mest
begagnas af de handlande, oell af deni betalas.
Om nu fyrings-anstähen försämras, genom
ett för knappt anslag» uppkommet deraf
mindre skeppsfart i en sed na fe årstid.
Derföre skulle jag ej anse det vara öfverfiödigt
, om man anslog några iooo:de R‘-df
mera åt en inrättning, söm inbringar betydligt
i Statscassan; hvadan jag ock tillsyr ket
bifall till hvad Herr Bruncrona föreslsgit.
Herr Grefven öch UandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af första puncten i Utskottets
Utlåtande.
Äopades la och Nej.
Grefve df Ugglas: Jag utbeder mig blott
få fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns upp4
märksamhét derpå, att, om ett särskildt anslag
kommer att för fyrings-staten äga rum»
Imåste detsamma afdragas å hvad som blifvit
änvissdt till underhålla-summa åt Flottorna»
^6 Den »6 September f. m.
Eljest tnåste en okad utgift nödvändigt Uppitftnma.
Friherre Cederström•• Skillnaden emellan
det anslag, IotsBirecsionen begärt, och det
Utskottet föreslagit, kan ej afdragas från hvad
söm blifvit påräknadt för Flottornes behof»
D et är hvad Utskottet af FyringsMedlen påräknat,
som kommer att afdragas.
Grefve af Ugglas: Utskottet har icke föreslagit
någon viss summa tili utgift för Fyrings-staten
; utan den,ar inberäknad bland dö
585,000 B:dr, som äro anslagne till Flottornas
materiel. Annat är Eotseri-stafen, som, enligt
Kongl. Majus egen begäran, är särskildt
tippförd.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Efter
hvad jag kunnat fatta, är Friherre CederströmS
mening, att öka anslaget för sjöförsvaret med
5000 B;dr.
fférr Hjerta, Grustaf: Jag vågar utbedja
mig Bidderskapets och Adelns uppmärksamhet
å min i detta ämne gjorda reservation. Jag
har deruti sökt visa nyttan deraf, att inrätta
en särskild rubrik för fyringarne. Det är naturligt,
att när detta anslag står hopblandadt med
Flottans , beror det af SjöFövaltningen, att disponera
besparingarne å denna rubrik, inora Titeln»
Eatia vållar, att man ej använder dessa.
Med#!
Den 18 September f. m.
9'7
Medel till rätta ändamålet i hela sin vidd; och
Sorn detta är för handen vigtigt, bör det skiljas
Från Flottans anslag*
-lag tillstyrker således den äskade förän»
dringen. Då likväl anslaget är mera tillfälligt»
torde Vara lämpligast, att uppföra det på åttonde
HufvudTitejn.
Mert Bruncrona, Nils'. Till livad i ämntet redan
blifvit anfördt anhåller jag få foga ett bevis
på Otillräckligheten af det hitintills Varande an»
staget för fyrings-staten» Redan år i8jö besluts
att en fyrbåk skulle uppföras 5 Holmö vid vestra
^Varken; men i brist på medel, hat sådant ännu
icke kunnat verkställas; hvilket ock blifvit ho*
Borgare - Ståndet vid innevarande Riksdag anmäldt.
I öfrigt anhåller jag, att antingen denna stim»
Bia må skiljas från det öfriga anslaget, eller ock
5000 R:dr, på sätt Herr Hjetta tillstyrkt, intill
hästa Riksdag för ändamålet anvisas, emedan jag
förmodar att så stora behof i detta afseende då
icke skola förefinnas, sorn för det närvarande, och
anledningen till anmärkningen emot fyrinrättningens
ofullkomliga skick här i Riket ej eller ägä
rom, men jag vill för framtiden urskulda mig,
örn, i saknad af tillgångar, icke allt hvad Riksens
Ständer önska, i afse tule på fyrväsendets
fullkomlighet, kan blifva verkstäldt» emedlertid
Och detta Oaktadt lärer Förvaltningen af Sjö»
Ridd. t>t.h Åd. Prm VIII Band.
rg8
jDen j8 September f. m.
Ärenderna, hvars medlem jag har äran vara, i cfc*
mindre hädanefter, än hittills skett, fästa synner.
lig uppmärksamhet å vidmagthållandet af dessa
för handeln och sjöfarten magtpuliggande anstalter,
i den mån tillgångarne det medgifva.
Herr von Hartmansdorff: Då detta anslag
egentligen ej utgår för Militair - behof, utan
för handelns beskydd, instämmer jag i Herr Hjertås
mening, att det borde uppföras på åttonde
Hufvudiiteln.
Grefve af Ugglas: Jag anhåller, att ännu en
gång få fästa uppmärksamheten deruppå, att de
af Utskottet uppförde tjugo tusende Riksdaler äro
för Uotseri, men icke för Fyrings Staten anslag*
ne. Det för sistnämnde Stat erforderliga anslag
innefattas i det för Flotterne i allmänhet anslag,
ne total - belopp. Huruvida ett serskildt anslag
må för Fyrings-Staten anses nödigt att uppföras
å åttonde eller tionde Hufvudiiteln, synes vara
likgiltigt; ehuru då Fyrings-Staten står under SjöForvaltniifgens
uppsigt, berörde Statsanslag likväl,
i likhet med öfrige för Flottorne erforderlige medel,
snarare tyckes tillhöra tionde hufvudsiteln.
Herr Riben, Carl Wilhelm■ Jag är alldeles
förekommen af Herr Grefve af Ugglas, i
hvad jag ämnade anföra. Om, som Gere Hjerta
yrkat, anslaget korinne att på en annan HufvudTitel
förflyttas, blefve det nödigt, att fixera
en viss summa för Fyrings staten, hvilket
hitintills ej skett.
Deli i 8 September f. tft.
Hert Lefrén, Johan Pehr.- Då här iclce är fråga
om annat, än til! hvilken föredragning Medlens
anordnande skall höra, kan jag ej ins©
någon förmån af en dubbel omgång i detta
fall, och hvarföre icke detta kan besörjas af
Stats-Secreteraren för KrigsÄrenderne. Sådant
Sr både enklare, och mindre besvärligt
Fri herre*' Anckarsvärd ' Jag linner icke, att
Stats-Secreteraren för KrigsArenderna ät utestängd
från föredragning af Medel, sorn tillhöra
Åttonde HufvudTiteln, mera än någon
annan; men jag anser deremot lämpeligt, att
Flottornas Fond befrias från en utgift,sorn ick®
hör dit»
Herr vört Hartmansdorff • Mitt misstag, sorn
här blifvit anmärkt, härrörer deraf, att endast
för LotseriStateU men icke för Fyringarne eu
hesta md summa blifvit på Stat updförd. Om
någon Ledamot af StatsUtskottet behagade upp»
lysa, huru mycket hitintills gifvits åt de sed»;
na re, kunde summan ökas med 5000 R:dr.
Grefve af Ugglas: Det är icke möjligt, ätt
för närvarande lemna den af Herr von Hart
mansdorff begärda upplysning, emedan Stats»
Utskottet ej ansett summan behöfva särskildt
bestämmas» Denna upplysning torde emedlera
tid bäst kunna meddelas af Chefen för Lots»
Verket.
Herr ÉruncPonal jag får den aran upplysa, ätt
inder de sista iren har fjrrings-staten, sorn ejj fått
100
Den 18 September f. m>
förblandas med I/Ofseri-Btatefi, uppgått per me»
diura, ehuru jag ej kan på några R:dr mer eller
mindre bestämma beloppet, till vid pass
18,000 E:dr, Detta är dock alldeles otillräckligt;
emedan FyringsStatens aflöning bestiger
sig till 1700 R:dr samt olja och kohl till 14,000
Rtdr. Således återstå för byggnader och underhåll
endast 3300 R:dr, hvarmed 10 fyrbåkar
och 8 5 känningsbåkar skola repareras och
underhållas.
Jag hemställer,huru sådant är möjeligt med
ett så ringa anslag? Till anskaffning och repa”
ration af Ducd’AlbeS, bergringar och motings-ankar,
med mera äro blott 3 ao Ridr årligen anslag»
ne, då likväl en bergring per medium kostar
50 R:dr innan den är på sitt ställe, hvilka 320
R:dr, dragne från ofvanstående 2300, stisar en
återstod af 19&0 R:dr Banco, hvarmed förenämde
kostnader omöjeligen kunna bestridas.
Herr Hjerta.- Jag underställer, om ej beslutet
kunde så ställas , att StatsUtskottet fick
sig ålagd t, att, efter beräkning af hvad fyrings*
medlen hitintills utgjort, Uppföra detta anslag
å åttonde HufvudTiteln, med en tillökning af
5000 R:dr, sorn kunde från Flottornas stat af”
dragas,
Med Herr Bruncrona instämm t jag i
den uppgift han gjort rörande ungefärliga be»
loppet af fyrings-siaten de sednare årén. Det
är just på dessa af honom nu meddelade upplysningar
min reservation sig grundar; och jag
J)ert 18 September f. m. 101
anhåller derföre om Herr Grefvensoch LandtMarskalkens
proposition på det af mig nu fram»
Ställde förslag.
Herr von Hartmansdorff förenade sig med
He rr Hjerta.
Friherre Cederström! Också jag förenar
mig i anhållan om proposition på det beslut,
Herr Hjerta nu föreslagit, likväl med den förändring,
att tillökningen af 5000 R:dr för fy.
rings-staten ej bör minska anslaget för tiond©
HufvudTiteLn.,
Herr von Hartmansdorff t X händelse Herr
Hjertås mening är sådan , den nu blifvit af
Friherre Cederström uttydd, kan jag icke uti
densamma instämma. Jag har trott, att från
Flottornas stat ej mera barde dragas, än som
hitintills för fyriugarne åtgått.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg anslaget för
Fyrings-Staten, böra. till åttonde HufvudTitein
efverflyttas,
Ropades Ja. och Nej.
Herr Nordensköld, Otto Gustafi I händelse
fyrings staten afskiljdes från tionde Huf.
vudTiteln, skulle deraf den olägenhet uppkomma,
att om brist uppstår, kan den ej betäckas.
Flottornas anslags-summa får nu åter vidkännas
alltsammans. Jag tror således, %tt detta anslag
so* flen ig September f. mf
lämpligast qvarblifver under tionde Hufvud*.
Titeln ; hvaremot, \ händelse ett särskildt aaslag
göres till båkb.yggnader, detsamma tande
isoleradt i Stat uppföras, om man sa behagar^
Herr 'Hjerta: Just med anledning af de t
skäl Herr Nordensköld anfört för anslagets bibehållande
I tionde. Hufvu d T iteln, afstyrfcer j ag*
detsamma,. Jag. anser nemligen en sådan samman,-.
blandning vara högst skadlig, äfvensom att, örn be»,
hofvet kräfver, fylla detsamma roed Flotternes an--  slags-summ a, och om Fyringsmedlen lemna öfverskott,
använda dem till Flotfornes behof. Hots-,
styrelsen är underordnad Förvaltningen af Sjö--  Ärenderna. Man finner således, hurudan ställningen
häraf nödvändigt mäste blifva, och att Fy^
ringa ene få stå tillbaka för Flottornes mera gynnade
interesse. Om åter anslaget blifver afskildt^,
får styrelsen dermed hushålla, såsom den för
ändamålet finner tjenliga-st, och de besparingar,,
som kunna göras, komma i framtiden samma
administration®-detai-1 tillgodo, som frambringa!!}
dem. Af lika anledning och till åstadkommande
af ett'dylikt resultat blef äfven tionde Hufvud'-  Titeln afsöndrad från den tredje, med hvilken
Flottornas anslags-sununa förut varit gemensam*.
Friherre Gederström har missförstått min
mening, sorn är att endast hvad hitintills för Fyringarnes
underhåll åtgått, må från Flottornes an»
slags-summa afdragas.
Friherre Lägerbjelke, Johan', Het vöre en bell
Den i 8 September f. m.
annan sak, om de inflytande Båkafgifterne helt
och hållit användes för det verket,
X sådan händelse skulle jag anse nyttigt,
att fä ett serskidt Fyringsanslag, afskiljdt från
tionde HufvudTiteln. Men sorn förhållandet hittills
varit, är det en obestridlig sanning, att Fyrings-ansta
Herne med det anslag, sorn derå blifvit
användt, och vanligen uppgått till omkring lg,ooo
B:dr årligen, blifvit mycket förbättrade. Två
nya Bakar äro sedan sista Riksdag uppbyggde,
och åtskillig© förbättringar i öfrigt verkställde.
Hvad Herr Hjerta synes frukta, att pltiral?-  teten i Förvaltningen af SjöArenderne skulle i
frågor om FyringsVerket öfverrösta Chefen för
XiOtsVerket, kan icke inträffa, helst den senare
sjelf föredrager sådane ärenden.
Jag tillstyrker således, att, i afseende å FyringsStaten,
må i allo förblifva vid hvad hittills
varit stadgadt.
Friherre Cederström'* Tionde HufvudTi“
teln tillhör egentligen FörsvarsVerket men icke
utgifterne för Båkarnas underhall. Detta är en
anstalt för handeln. Då denna betalar afgiften,
ar det ock billigt, att de handlande må vara förvissade,
att den ändamålsenlig! användes, och att
medel ej må brista till behofvet, då afgiften årligen
lémnar betydligt öfverskott. Derföre tillstyrker
jag anslagets söndrande från tionde HufvudTiteln
, hvarigenom Riksens Ständer äfven
blifva i tillfälle att framgent bedöma, huru myc^
*G.^ Den i§ September f. rn.
let till Båkaynes underhåll atg§r och enfordras.
Betta ka>t oj ske, om anslaget qvarstår 3 tionde
HufvudTiteln, emedan FyringsStaten då kommeratt
stå tillbaka; till exempel { händelse af e.r\
utrustning.
Herr VAR Harlmånsdorff% Jag anaer- hufvud”
sakljga frågan vara, om Ridderskapet och Adeln
vill bevilja 5000, R:dr utöfver det förra anslaget;
hvaremot frågan, huruvida detta skall uppföras, å
åttonde eller tionde Hufvud Thein, kan yar^
likgiltigt. Jag ar, då medlens förvaltning rätteligen
bör stå under det Verk, som har Fyrhåkarne%
vidtnagthåIlande om händer, yid. närmare eftersinnande
böjd frånträda tratt förra yttrande om
detta anslags uppförande å åttonde Hufvud Titeln^
ty- Arn, en bestämd summa anslås till Fyringarne,
s,a kan, man äfven, i anseende till räkenskapernas
granskning af Riksens Ständers Revisorer, göra, sig
förvissad arn, att dessa penningar icke dragas;
från sitt rätta, and a. mål,.
Herr Grefven och Landt Af ar skalk en frågade.^
om Ridderskapet och Adeln behagade tillåta, att
anslaget för Lots- och Båklnrättningarne finge %
tionde HufvudTiteln qvarstå.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven oell LamltMarskaIfen,
föreslog, att StatsUtskottet måtte anmodas öka anslaget
för FyringsStaten med 5000 R:dr årligen
Utöfver det hittills per medium under de sist för*,
hulne åren åtgång ne belopp.
Bifölls.
£>cn 18 September f. m, 105
Herr Hjerin' Jag anhåller att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes framställa! pro*
position örn anslagets upp,förande unde? särskild
fub.uk,.
Herr- drefven.: och LandtMarskalien hemställde,
om Bidderskapet och Adeln fann nödigt att
det fötp- Ey tings,Staten, nu; beviljade anslag borde
■under en ny rubrik, med namn, af JFyringsStatj
å, tionde fcfufyudTifeln, uppföras.,
Ropades, Ja,.
Friherre, fknckareyäedii Hl- Kerr von Hartmansdorff
begärde, att StatsUtskoftets,. Betänkande
rörande Tredje BufyudTiteln skulle punctvis
föredragasföreställde jag mig, att äfven Statsutskottets
i: anledning af, Kongl, Majrts sista Kådiga,
Skrifvelse angående tredje Hufvud-Titelns
behof, afgifne särskilta Betänkandet, skulle till
pröfning företagas. Jag anhåller nu att äfven
detta. Betänkandet må varda uppläst, på, det. saken,
må kunna, afgöca.s, i ett sammanhang.
Herr Grefven, och fund td\ I Ar ska lien förklarade,
a.tt han, ä.mnat för Bidderskapet och Adeln
föredraga SfatsU(skottets af Friherre Anckarsvärd
oroförmälte Betänkande, så snart Utskottets, nu,under
pröfning varande Utlåtande blifvit afgjordt,
lyten då Friherre A.nckajsyärd önskab, att försinamn-s
de Betänkande måtte nu.genastijppläsas, för att, i sam.
inanhang med förevarande Utlåtande, pröfvas, Anie
Herr Grefven, och. Uaud.iMarskalken hemsiaL.
Den 18 September f. m.
la, om Ridderskapet och Adeln behagade Friherr®
Anckarsvärds berördte anhållan bifalla»
Ropades Ja»
Härefter upplästes StatsUtskotteis den 4 deta»
mes under N."o 454 afgifne, saint den g derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, t
anledning af Kongl. Maj:fs Nådiga Skrifvelse an~
gående tredje HufvudTitelns behof.
Friherre Anckar svärd anförde skrifteligeiK
(Se Bilagan N=o 1)
Friherre Cederströmi Jag har med förundran
afhört den sista Talarens skriftligen anföran*
de. Jag hade ej väntat få höra en uppställning
af sattser, dem erfarenheten jäfvat och vederlagt,
aldra minst inför Ridderskapet och Adeln, der
troligen ingen [Ledamot finnes, som icke känner
rätta förhållandet»
Friherren yttrade att sedan början af förra
sedet Sveriges styrelse allena invecklat landet i
politiska äfventyr, att Sverige under denna tid ali
drig blifvit med krig anfallit m. m,; tror väl för.
fättaren att man redan glömt Ryssarnes fiendtliga
anfall ernof Finland 1808, sorn skedde utan att
de ens förutsände en krigsförklaring? Hvem,
har vä! förgätit de sista Fälttågen, och deras resul*
later? Jag öfverlemnar åt en hvar bland eder
roine Herrar, att bedömma personen och dess
skrift, samt att gifva dem, de namn de förtjena?
Den i8| Sept ernber f. ni*
för min del förklarar jag ve Öfver det ögonblick,
då någon Svensk (jag menar i hjertat Svensk)
af dylika uppställningar later förleda sig, att tro
Sverige ieke vara i behof af försvar, och att ej
Vilja bifalla hvad sorn dertill fordras.
Friherre Björnstjernäy Ämnets vigt, dess
omfattning, och det skick, hvari det kommit,
genom Herr Friherre Anckarsvärds anförande,
Sorn rörer ej blott det’ ifrågavarande anslaget,
utan derjemte Ministéren, Reskattningen, Representationen,
lagstiftningen, IndelningsVer•
ket, kort sagt allt, hvad sorn constituerar samhället,
skulle, för a*t behörigen blifva ittredt,
erfordra en större Talare-fÖrmaga än min; jag
inskränker mig således att besvara den del af
Herr Fiiherrens anförande, som egentligen
rörer det under öfverläggning varande ämnet,
nemligen 3:dje HufvudTitelns anslag för Arméens
materiel.
Jag får börja med att upplysa Städerska»
pet och Adeln, att här alldeles icke är fråga
om ett öka dt anslag, utan blott om bibehållande
af hvad 3:dje HufVudTiteln, allt sedan
j8ia varit i åtnjutande utaf. Riksens Ständer
beviljade då, att öfverskotten på InkomstTitlarne
skulle få användas att fy'la bristen å
jrdje HufvudTiteln ; dessa öfverskott uppg ingo
lill betydligt belopp och ehuru Riksens,
Ständer vid 1815 års Riksdag ändrade sitt beslut,
förbief 3;dje HufvudTiteln igenom den i'
Statsmedlens uppbörd brukliga method) likväl
i åtnjutande deraf intill och sned år *8t 18»
Deri xS September /.. m
hvarefter åter lilla credit!vet begagnades (ö?
att fylla bristen. Utskottet, som infordrat
uppgift ofver medelätgangen under sednaste 5
år, har sjelf funnit den, för Arméen hafva varit
838.000 R:dr, bland hvilka inbegripas de
genom Saltpetter-skattens nedsättning nu be*
sparde 58,000 R:dr, så att återstoden är 780,000.
R:dr. Den speciella Budget jag till Utskottet
inlemnat öfverstiger ofvanoämnde i medeltal
af 5 år åtgångna summa, med 70,000- R:dr för
Arméen;, samt 15,000 R.dr för Carlscrona Ca*
stell-byggnad, summa 85,000. R:dr.
Denna defference härrör af följande om-*
ständigheter
itc* Norrtelje Gevärs-Factori äger efter
Contract att leverera 3,000 Gevär om året;
det har de sednare åren ej tillverkat mer än
a,000 hvarföre oqk. StatsUtskottet blott beräknat
kostngden för 2,000 Gevär, men sorn Fac*
toriet kan åberopa sitt Contract, och, Kongl.
Majt t och Kronan då blir nödsakad att, låta,
tillverka 3,000 Gevär, och således 1,000 Gevär
mera än de förra åren, mäste kostnaden,
för dessa x,ooo Gevär nödvändigt, uppföras i
Budgeten, hvilka, å 20 Rldr Geväret, utgöra,
en af Utskottet icke beräknad, summa, af
30,000 Rtdr»,
2lo Ärméens Utrednings-förråder, sorn ri->
Jteligen blefvo fyllda under sednare Krigsåren,
(ett lika lyckligt, som oväntad; förhållande,) haf*
Den 18 September f. tn.
Vä efter kriget, i brist på Slödigö anslag, allt
|ernt mäst minskas.
Minskningen bar skett .-lill följande belopp.
Ar 181.5 funnos i förråderne i
Kya Capeder s, » , 18,254.
Ku . •• v . 6,378.
Skor v » • » '-*9)8 52 •
Ku . „ 'l » 12,151.
Bandoler . t . 20,350.
Ku . •• » i *9,140.
Koppar-flaskor * -• » •. 20,796*
Ku • * » » 6,043.
Räntslar » i 1 3,339'
Ku * k » J 2,362.
Kläden Funnos ännu år 1820, 111,000 alnar;
nu finnas ej iner än 72,500, enahanda Förhållande
äger rum med alla öfrige Utredningspersedlar.
Jag hemställer ml till Rjdderskapets och
Adelns eget bepröfvande, huruvida ett sådant
förhållande kan. fortfara, utan att förråderne
helt och hållet blifva tömde, då de likväl under
fredens lugn borde ökäS. Söm jag ernod-*
lertid förutsåg, att anslag till förrådens okande
icke skulle erhållas, trodde jag mig åtminstone
höra grunda Budgeten derpå, att förråden
icke ytterligare skulle minskas. StåtsUtskottet
deremot har ej beräknat Värdet af dS
ofvan uppgifna Utur Fötråderfié årligen tagne
persedlar, och uppståt härigenom en dillö*
110
lien i 8 September f, m.
renee emellan StattUtskottets och min uppgift
af minst 40,000 R:dr.
3:0 BeväringsManskapets underhall un*
der den årliga öfnings-tiden har de sednare
åren i medeltal kostat 65,000 K:dr; men som
spannmål samt flere andra frido ämnen dessa
sednare Iren varit i ovanligt lågt pris, och
möjligen kunna stiga , har jag trott mig böra
uppföra 15,000 R:dr mera än som åtgått de senare
åren, eller 8o,o®o R:dr, hvilken summa
verkligen utgätt åren 1818 och 1819. åDessutom
linnes intet uppfördt på Tionde Hufvud*
Titeln (Flottans) för Sjöbevärings- manskapets
eXercice , i händelse detta skulle blifva sammandraget,
di den uppförda Summan af 80,000
R:dr till och med vore för lågt beräknad 5
differencen emellan StaisUtskottets och min
uppgift är här således 15,000 R.dr.
4:0 Byggnads kostnaden för Carlkrona Kasteller,
tillhörande ovedersägligen Flottan, hat
likväl icke å dess Stat blifvit uppförd, jag trodde
mig således böra omnämna denna Utgift,
pl det den ej sedan skulle drabba Arméen.
Arbetet derstädes har börjats för tvänne år sedan
, och synes således ej till sitt hela belopp i
den af StatsUtskottet för fem år gjorde medel-beräkningen,
hvarigenom äfven uppkom»
mer en difference af 10,000 B;dr.
Då nti dessa utgifter recapifuleras finna
vi minimi behofvet vara, utöfver hvad Utskot*
. föreslagit för 1000 Gevär 30,000 R-di
S>en 18 September f. m.
i a s
Fersedlar tagne nr förrå”
tåerne årligen för * « 40,©o© —
För BeväringsMansicapets
underhåll under vapen - öf
ningen
> » „ 15,0-0-0 *■**
Carlscrona Castellee » s0,000 —
Summa 85,000 R:dr
Fhuru medel-åtgången de sednare fem
arén för 3:dje HufvudTitelns materiel, enligt
Utskottets uppgift, således verkeligen differerar
85,000 R:de emot hvad jag till Kongl.
Majit samt Riksens Ständer uppgifvit, torde
Ridderskapet och Adeln likväl benäget inse
så väl nödvändigheten af anslaget, som skyldigheten
för mig att det i StatsFörslaget lill
sitt rätta belopp uppföra; hvilket allt således
nogsamt torde vederlägga Herr Friherre Anekarsvärds
tillvitelse mot mig, att pi Budgeten
hafva uppfört mer , än det verkeliga befi of vet
utgör, saint tillika vederlägger den mot StatsSecreteraren
och StatsRådet gjorde anmärkning
att de borde hafva föreslagit samma nedsättning
sorn StatsUtskottet, hvilket StatsRådet,
såsom bäitre ufiderrättadt än Herr Friherren,
af grundade skäl icke bordt göra.
Jag får Sfven Fästa Ridderskapefs och Adelns
uppmärksamhet på följderne af det nu
brukliga hushålls-systemét, att allt jemt taga
ifrån Förrådéme, utan att någonsin ater fyl—
112 Den 18 September f. ni.
la bristen ; att lita Fästningar, Fyg- och För*
radshus, Casserner och andia Militaire* bygg-*
nader, i brist af ur.derhills-anslag , allt niet
och rner förfalla , så att kostnaden slutligen
skall blifva tiodubbel , att låta Eavetagen å
FästningatnSs bestyckning ruttna bort i brist
på anslag till Uppförande af Skjul ; att förfär*
diga Arméens förtskaffriings.trösS af rädt Virke,
i brist på förlag till torrt, med flere dylika
förhållanden, hvilka alia kunna liknas vid
en detangerad Individués hushålls-sätt , som
slutligen måste medföra Krigs-materielens fullkomliga
förstöring, eller öck slutligen förort
saka en vida Större kostnad för Staten, än ont
det årliga anslaget Vöre någorlunda tillräck*
ligt för Matetielens behöriga vård och tlrt*
derhåll, hvarpå mitt förslag är, ödh borde Vara
grundad!,
Ett ännåt svårt förhållande Uppstår afven
äf detta hUshallssätt tned Elädesförråden, som.
allt mer och mer tömmas. KladesFabrikerne
få i flere år ingen afsättning, oCli mäste, i följd
deraf, minska Sitta stolar och förafskeda sina
arbetare, men när nu förrådet blifvit alldeles
iöfndt, måste ett större qvantum kläden på én
gång anskaffas! Fabriqueurerné kunna då ejie*
Verera detta, och då händer Verkligen hvad
värd Ledamot anfort, ätt Utländske kläden
till stort men för inhemsk industri mäste itt”
förskrifva^»
Kerr Friherre Anckarsvärd har klandrat,
att Budgeten kommit ifrån GeneralÅdjutantert,
Och
Den 18 September /■ ny, ii j
och ej från StatsSecreteraren; härvid får jag
anföra, att jag anser icke allenast mira rättighet,
utan äfven min skyldighet vara, att fä*
ata Kongl. Majlis uppmärksamhet på allt hvad
som röret FörsvarsVerket till lands, att jag
I behörig väg genom StatsSecreteraren för
KrigsÄrenderne ingått till Kongl. Majit med
underdånig anmälan om 3:je HufvudTitelns
hehofver, och att Kongl. Majits Nådiga Skrifvelse
till Riksens Ständer äfven ankommit i
behörig väg, nemligen contrasignerad af dea
nu tjenstförrättande Stats - Secreteraren Herr
Netzell, hvarföre skäl till anmärkning således
icke torde finnas. Denna Herr Friherre Anckarsvärds
tillvitelse förefallet mig så mycket
iner fremmande, sorn jag hört Herr Friherren
sjelf så ofta yrka, att den så kallade Ministé*
ren icke borde inskränka sig vid endast negativa
åtgärder, utan handla mera äctifit, samt
.gå Representanterne tillhanda med alia de
upplysningar och Förslag, sorn röra deras respectiva
befattningar; hvarföre äfven med erkännande
af denna princip jag inom Ståndet
första gången, då gtdje HufvUdTitein var ifråga,
uppgaf behofven till alldeles enahanda belopp,
Som uti mitt- till Kongl. Maj* inlemnade underdåniga
Memorial, hvilket nu åtföljt Dess
Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer. Utan
Ott med Herr Friherren ingå i någon historisk
Undersökning atti de förflutna K elgens olyckliga
resa!täter, måste’ jäg likväl anmärka, att
om Arméen icke lyckats ätt försvara Sveriges
Midd. 9ek Åd. Prnt VlH Baeå.
H4 Den 18 September f. m.
östra besittningar, härrör det till stur del af
det dåliga skick, i hvilket arméen befanns un»
der loppet af de 3:ne sista Finska krigen; den
största möjliga misshushållning är det visserligen,
att underhålla en Armée, hvilken, i brist
på öfning, brist på krigslydnad och brist på
krigsmateriel, är oskicklig att försvara Landet;
då är det bättre att hafva ingen Armée, och
spara in penningarne. Nu är förhållandet hos
oss helt annoriunda, och kan arméen i dess
nuvarande skick fullkomligen trygga fosterlandets
sjelfbestånd.
Herr Friherre Anckarsvärd har äfven
vidrört några detailler, och bland andre dyrheten
af Snör maka te-arbe te t vid LifRegementets
Hussarer; i anledning hvaraf jag få påminna
Herr Friherren att Oeconomielltskottet, enligt
en af mig leninad uppgift, uppgjort förslag
till ett Beklädnads-sätt vid Indelta Cavalleriet,
(hvars gillande å högre ort ej torde
felslå) enligt hvilket anskaffningen och underhållet
af hela Karl- och Häst-munderingen
vid LifRegementsHussarer kommer att uppgå
till 27 iRdr om året, då Herr Friherren i sina
Statistiska Tabeller beräknat samma utgift
till långt mera. Herr Friherren har likväl
förklarat, att han icke ingår uti att betala de
föreslagne 27 R:dr, hvilket tydligen torde ådagalägga,
att nämde Häste- och Karl mun
dering långt ifrån att kosta hvad Herr Friherren
uppgifvit om året, i verklighet lärer kosta
mindre än 2yR:dr, hvarförutan Herr Friherren
troligen skulle antagit propositionen.
Den 18 September /. nu
115
Men jag skall ej längre upptaga Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid, utan slutar
med anhållan, att Ridderskapet och Adeln
af ofvan uppgifne skäl täcktes lemna sitt bi*
fall till hela det af Kongl. Maj:t, såsom mi.
nimi behof för Jtdje HufvudTitelns materiel,
äskade anslag, ländande detta icke allenast till
FörsvarsVerkets behöriga upprätthållande, utan
äfven till en val beräknad hushållning, som ej
bör se på ögonblickets utgifter, när dessa i längden
kunna åstadkomma verkliga besparingar.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel: Jag ämnar
ej ingå i någon särskild vederläggning af långa
och utarbetade tal.
Friherre Anckarsvärd har, som upplyst är,
ej hållit sig vid ämnet, utan på en gång afhandiat
sin politiska troslära, rörande hela vår
Statsinrättning, hvaraf ingen del undgått hans
skarpsynthet. Tvenne värde Ledamöter hafva redan
besvarat Friherrens framställning på ett sätt,
som besparar mig en ytterligare vederläggning
deraf. Jag inskränker mig således till hvad som
angår tredje HufvudTiteln.
I sin första Nådiga Proposition hade Kongl.
Maj:t uppgifvit både denna HufvudTitels behof
af tillökning och medlen att fylla deri, utan att
betunga landets innevånare med någon ny skatt.
Kongl. Majit uppfyllde ock detta löfte genom anvisande
af de besparingar, som kunde i andra hänseenden
göras. StatsUtskottet har val begagnat des
sa, men icke användt dem till tredje Hufvud Ti
-
J)en ig September /, m.
telns okände, utan beräknat dem sam besparingar
inom de förut anslagne medel. Häraf uppkom*
mer den nu öfverklagade brist uli tredje HufVädTiteln»
Hade StatsUtskottet ökat tredje Huf*
-vudTiteln med de af Kongl. Majit föreslagne
besparingar uti Salpeterskatten, öfverförande af
Carlscrona arbets-compagnies kostnad på andra Huf«j
VudTiteln m. m.; så hade dessa summor, enligt
Konungens Nådiga Proposition, verkeligen forsett
tredje HufvudTiteln med dess behofver, utan
att öka folkets beskattning.
Med Friherre Björnstjerna instämmer jag deruti,
att misstag i beräkningen derigenom ägt rum,
att förråden årligen blifvit plundrade och minskade,
och att således mindre hitintills åtgått; äfvensom
jag lika med samme värde Talare hemställer,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt och med rättvisan mest öfverensstämmande,
att bifalla Kongl. Majsts Nådiga Proposition
angående tredje HufvudTiteln i hela
dess vidd.
Hans Excellence Herr Grefve af Iletterstedt,
Gustaf: Jag skall ej upptaga Ridderska
pets
och Adelns lid med besvarande af hvad Friherre
Anckarsvärd yttrat, i afseende på summorna
å tredje HufvudTiteln, Jag respecterar hvars
och ens öfvertygelse i ett constitutionelt land,
der alla äro berättigade att bedöma, huruvida
de anse de äskade medlen behöflige, eller icke.
Het vöre likväl önskeligt, att man höll sig vid
ämnet, och ej inblandade andra, sorn icke stå i
sammanhang med det förevarande. Jag ménar
härmed den Politie©'Qeconomiska undersökning,
Den 18 September /, m. ny
Iivari Friherren ingått om vår Statsförfattning, om
dess enlighet med den .såkallade Monarkiska priiv
cipen, och örn främmande Makters omdöme öfver
vår ställning och vårt förhållande. Jag bör bekänna
att jag. icke vet, hurudan dessa makters öfvertygelse
om oss är beskaffad, och jag tror ej eller
detta vara det rum» der en sådan fråga bör
väckas. De grundlagar, och den constitutioneila
frihet vi äga, hafva aldrig varit underkastade främmande
makters pröfning; och om de skulle vilja
tillåta sig en sådan, hoppas jag svaret ej skulle
blifva tvetydigt af den Konung, som nu bär Skandinaviens
spiror ”Men — säger Friherre Anckarsvärd
— *’det är just för det en sådan fråga ej
”kan väckas, sorn anslaget å tredje HufvudTiteln
’*ej behöfver ökas.’’ ”Det är således för det vi
?’icke kunna anfallas, som vi ej eller behöfva
’’sätta oss i försvars-tillstånd?’’ Jag svarar derpå,
att jag, lika med honom, anser oss äga både
vilja och förmåga, att möta hvarje anfall
mot helgden och sjelfständigheten både af våra
lagar och af vår jord; jag tror äfven, att med
denna, äfven hos främmande Makter bibringade
öfvertygelse, ali anledning är, att hvarje
sådant anfall skall uteblifva; men jag drager,
af dessa premissér, ehuru vigtjga de kunna vara,
icke samma slutföljd, sorn Friherre Anckarsvärd,
och det vöre lyckligt, om den värde
Talaren eller någon annan ville åtaga sig ansvaret
för ett orubbligt bibehållande af den
yttre trygghet vi åtnjuta. Det har blifvit sagdt,
att under den Regent, vi nu äro nog lycklige
att äga, fördubblas Nationens stridskraft
Det är ganska sant; men dessa krafter böra sara*
•. 'r'~ * ' -. 5
H$ Den 18 September /. m.
verka om derutaf någon varaktig verkan skall
uppstå. Regenten är icke ensam tillräcklig, ty
d§ behöfdes alldeles inga försvars-anstalter. Vi
hafva likväl sett, och se, att slitningen mellan
dispotismens och de constiiuiionella formernas
läror, icke inskränker sig blott till en
ordtvist, utan rustar sig i oppen strid. Ar
det väl då vi, som hora säga, att vi genom
belägenheten af vår,t land äro oantastlige? Och
hvem hafva vi väl dessutom att tacka för detta
läge, om icke vår Store Konung, som förskaffat
oss detsamma? Det är derföre jag
tror, att man ej borde begagna detta ögenblicfe
till minskning i utvägarne för vårt sjelfför*
svar. Man förmodade, icke utan anledning, att
efter den mäktige Mans fall, sorn höll Europa
i skakning, skulle de makter, som bidroga
till hans störtande, nedsätta sina stridskrafter.
Sådant är likväl icke' förhållandet. Orsaken
dertill vill jag icke undersöka, den ingriper uti
flere politiska betraktelser, sorn, ådagalagde tillfyllest
af dageliga händelser, blott behöfva antydas,
för att fattas. Jag öfverlemnär endast
till hvar en att bedöma, hvarthän det krig
syftar, som nu föres i Europa, Det är just
med hänsigt till möjligheten, att försvara våra
qonstitutionella former, sorn jag tillstyrker»
att vi icke må minska de medel» sorn skola,
sätta oss i tillfälle dertill,
Atskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Anckarsvärd t Jag delar fullkomligt
den siste värde Talarens öfvertygelse, att
Den 18 September f. m.
H9
Sverige har all anledning att trygga sig till
det svar, sorn af Konungen skulle lemnäs, om
någonsin vår frihet hotades, i anseende till
våra Constitutionella förhållanden; det ar också
icke detta, som jag någonsin satt i fråga; men
mine åsigter, i anseende till medlen, att bilda
verkeliga stridskrafter, äro desto mera skiljagtige
ifrån de rådande, och det lärer troligen nu
lika litet som förr lyckas mig att fästa något
afseende å min mening. Jag har trott, att
tidsandan omisskänneligen påkallade en under*
sökning, om de g millioner, sorn FörsvarsVerk^t
säkerligen kostar Landet, ej ändamålsenligare
kunde användas.
Friherre Björnstjerna har yttrat, att Statshushållningen
skulle hos oss kunna jernföras
med förhållandet hos en högst derangerad individue,
i fall Ständerne minskade de begärdte
anslagen, och jag beder blott, att få erin*
dra, huru anslagen måste utgöras af många
derangerade individuer, hvilka just genom dessa
anslag dageligen äfventyra, att blifva det ändå
mera» Den anmärkning, sorn emot mig blifvit
sjord, att, i anseende till mina politiska åsigterr
hafva frånträdt ämnet, kan jag icke godkänna,
då Statens politiska förhållande utan ali
tvifvel måste vara grunden för försvars-anstalternes
beräknande.
Min öfvertygelse har alltid varit, att det
vore utom Riksens Ständers omfång att, till
den grad här sker, bestämma hvarje detaillesumma,
och jag förnyar således min vördsam*
3fdt U«* 3:8 September /• «.
ma begäran, att Utskottets Betänkande icke
mätte punctvis företagas, utan att sjelfva hufvud»
summa nu måtte till Ridders.fcapets och Adeina,
bifall , eller jämkning framställas, då den jern»
na samman af 3 milliomer, sorn jag föreslagit,
torde kunna blifva c°ät,rarpj opoaitioor mea, ora
ixiin tanka icke bifalfes, vill jag ej med dess,
ytterligare utvecklande onödigt upptaga discus.-,
alonen utan får d| denna nan mening gälla
få som min enskilda reservation emot ett annai;
förfarande..
Herr Majiek af Rosenskjöld:, Eberhard: Konungen
har i sin Rådiga Proposition, förklarat
Sitt syftemål vara, att iakttaga en fullkomlig,
neutralitet. I ' en tidpunct, då du flesta
Europeiska Makter ära i strid , fean ett neup
saliiets..sy.st,em. lätt förvandlas, ull ett försvars?-  tillstånd.
Jag, anser således-, tiden Icke rast vara ktr
ne, att minska eller inskränka våra stridskrafv
ter. Man bör snarare,, under iakttagande af em
noggrann neutralitet, vara rustad tili; strida.
Mot StatsUtskottets förevarande Utlåtand®,
anhåller jag att få göra e-n anmärkning. StatsrUiskottet
kar tillstyrkt ett fortfarande anslag
för fullbordandet af Andra XiifGardets Caseinbyggnad.
Min mening är väl icke, att fortsättningen
af uppförandet af denna byggnad är
onödig; men den bör ske på Stockholms Stada
bekostnad , icke på Statens. StatsUtskottet säger
väl, att,, föregående Riksens Ständers be
-
Den 18 September f. m. isi
stut hindrar anslagets upphörande ; men detta
sträcker sig blot; till fem år. Här finnes dess*
utom ett äldre beslut af år 18Xb, sorn talar
för min mening.
Stockholms Stad har fatt Stallar och Ca
serner för flere hundra tusende R;drs belopp
|t sig uppbygde» då deremot ingen annan Stad
fått understöd utan genom, lån. Stats,Utskottet
uppgifver, alt S<aden erlägger inqvarteringspenningar
Jag får upplysa, att öfrige Städer
också göra det , ehuru jag ej vilt påstå att det
sker i så vidsträckt omfattning , sorn i Stockholm.
Men så mycket vet jag, att denna sistnämde
Stad ingenting betalar till stallar- Således
anser jag det vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att hvad sorn återstår
af Andra LifGardets Casernbyggnad må
gf Stockholms Stad fortsättas;; man må dertill
använda inqvarterings-penningarne, eller enskilda
tillskott. Hvilkendera, utväg man väljer,
blifver Stockholm i alla fall ej så vanlottad,
sora andrd städerna.
Jag tillstyrker derföre afslag å det begärda
anslaget för Andra Gardets Casern-byggnad»
och påräknär att härvid blifva understödd af
de Ledamöter, hvilka, lika med mig, anse Stålens
bästa böra föredragas enskildte fördelar.
Friherre Anckarsvärd: Jag anhåller, att af
Herr Grefven och JLandtMarrka!ken blifva upplyst,
antingen Betänkandet skall pu.nctevis af*
göras, elier på sätt jag föreslagit.
13*
Den 18 September f. m.
Herr Grefven och Landt Marskalken erindrade,
att Ridderskapet och Adeln redan, uppl
Herr von Hartmansdorff^ derom gjorde hemställan,
beslutat, att StatsUtskottets Utlåtande
skulle pundvis afgöras.
2:dra Pancten, angående anslag till dels un»
derhåll, beklädnad m. m. för allmänna arbetskarlarne
pä Kungsholms Castell och i Carlscronag
dels beklädnad, sängkläder, eldning m. m- för
de till arbete i ankarsmedjan dömdt fångar.
Herr von Hartmansdorff: Skalet* hvarföre
jag, då frågan förra gången förehades, tillstyrkte,
att anslaget för fångarne framgent skulle
förblifva på denna HufyudTiteS var, att jag
derigenom hoppades en noggrann eftersyn, att
de måtte användas så, att det mesta möjliga
arbete skulle af dem blifva förrättadt. Jag
har ingenting emot att den summa, 1,525. R:dr,
som Utskottet föreslagit skola föras på åttonde
HufvudTiteh), i stället må öka militaireanslagen.
Förhållandet blifver enahanda* i afseende
på StatsVerkets utgifter; men skillnaden
i sednare fallet är, att om besparingar kunna
göras, komma de FörsvarsVerket till] godo;
hvarigenom man bör kunna räkna på ett lif*
ligare interesse hos vederbörande MilitairBefalhafvare,
att på det nyttigaste vis sysselsätta
fästnings fångarne. Jag fruktar att de an»
nars icke blifva så val
vården varder allt mera dyr, i synnerhet som.
fängelsestraff, ju längre, ju mera. blifva använda-..
Den j8 September f m. 123
Grefve af Ugglas! Jag får upplysa, att
hufvudskälet, hvarföre StatsUtskottet på Konungens
begäran öfverfört desse fångars underhålls
kostnad på åttonde HufvudTiteln, var
att en del deraf förut gått på denna Titel,
såsom innefattande det allmänna anslaget för
fångvården. En del är redan af Riksens Ständer
bifallet. Följ len af antagandet utaf Herr
von HartrnansdorfFs förslag skulle således blifva,
att en del af underhålls kostnaden qvarstod
å tredje HufvudTiteln, under det en annan
vore på den åttonde öfverförd.
Jag kan derföre icke annat, an tillstyrka
bifall å Utskottets förslag.
Herr von Hartmansdorff: Min mening har
ingalunda varit att tillstyrka något nytt anslag,
utan blott att de 1525 R:dr, sorn StatsUtskottet
ansett böra till ifrågavarande ändamål utgå,
må hädanefter såsom hittills uppföras på
Militaire anslagen och utgå derifrån. Jag erkän
ner visserligen att den åsigt, Grefve af
Ugglas och StatsUtskottet framställt, är i grundgatts
den rigtigaste Men om ett undantag är
gagneligare i verkställigheten, vet jag icke,,
hvarföre man ej skulle gora det»
Erkänner man nyttan deraf, att de fångar,
som begagnas å Militaire-stationer skola af
Militttireanslagen Underhållas, så kan jag ej
finna, hvarföre denna kostnad ej må kunna a
tredje HufvudTiteln få uppföras»
Den 18 September f. m.
Herr Grefven öch Landt Marskalken gjorda
proposition till bifall af andra puncten i Utskottets
Utlåtande, hvilken propsition med Ja
besvarades.
Tredje puncten, angående TJtskottets afstyrkande
af Löne-anslag för en FältTygmästare och
Fjerde puncten, angående anslag för Kongl. Krigs•
Akademien, blefvo a,f Hidderskapet och Adeln
bifall ne.
Femte puncten? angående anslag till Ion för
sju nya TygstarsTjenster.
Herr von Hartmansdorff: Skälet, hvarför©
Utskottet föreslagit detta ökade anslag är, att
lönerne erfordras till följe af'en förbättrad organisation
af Artilleri-väsendet. Om denna
medför en ökad kostnad, anser jag den nya
organisationen mindre förtjena benämningen af
förbättring..
Jag afstyrker således bifall till denna
punct.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus’. Sorn jag fattat
Utskottets Betänkande, är skälet till det
tillstyrkta anslaget icke en förbättrad organisation
af Artilleri-väsendet , utan en förbätäi»
säd , ård af Artilleriet? ökade färråder.
Jag anhåller om proposition tili bifall å
Senna punct.
Den 18 September f- m. 1*5
Herr von Hartmansdorff: Hqglöfl. Ridder»
skåpet och Adeln har nyligen hört Konungens
”Tjenstgörande General Ad julant för Arméen,
förklara, att Militaire-förråden minskas i anseende
till bristande tillgång, att, i moa af förbrukningen,
ater anskaffa erforderliga förnödenheter
i stället. Således lärer hvad Grefve
Cronhjelm nu anfört om ökade Artilleri-förrå?
der vara ett misstag.
Grefve Cronhjelm'. Herr Von Hartmansdorff
och jag hafva på ett olika sätt fattat de yttranden
här blifvit afgifne. Enligt hvad jag
tyckt mig finna, talade Friherre Björnstjerna
endast om Arméens Utrednings förråd, som ärö
helt andra än Artillerie förraderne.
Herr von Hohenhausen, Michael'■ Med full*
komligt instämmande, Uti hvad Grefve Cron.
hjelm ^nfört, får jag fästa uppmärksamheten
derå, att en förbättrad organisation icke egenteligen
har att skaffa med förbättrade lönevil*
kof; ty eti förbättrad organisation kan möjeli*
gen lika Val ske roed en minskad som med ert
ökad personal. När nu tJiskottet funnit dessa
tjenster Vara behöflige, anser jag det ock vara
skäl, att bifalla deras uppförande å stat.
Herr von Hartmansdorff '• I anledning af
den uttydning Grefve Cronhjelm gjort af mitt
förmenta misstag 1 afseende på Artilleriets för*
råder, hemställer jag, örn icke Högloflige Itid*
derskapet och Adeln hört Friherre Björnstjer*
na tala äfven om dessa förråd och anföra de*
Den 18 September f. m.
ras tillstånd såsom ettskal, hvarföre ingen nedsättning
i anslagen åt tredje HufvuöTiteln
kunde äga rum, utan de i stället borde ökas.
Grefve Löwenhjelm: Genom ett ' jr issförstånd
af ord emellan t venne Talare, fruktar jag
man all iför mycket aflägsnar sig från egent"
liga frågan, sorn här helt enkelt är den, huruvida
Tygstats-lönerne äro behöflige e ler
icke Såsom den der varit Ordförande i Kongl.
KrigsCollegium, får jag intyga, att det är en
ren besparing för Staten, att så löna Tygstaten,
att Artilleriets förråder vårdas, och att
någon misshushållning i detta afseende ei
må äga ruin, hvarigenom Staten tillskyndas
förluster.
Friherre Björnstjerna: Då en värd Tala
re
uppmanat mig alt upplysa förhållandet med
de af mig förut uppgifne 33 000 R:dr, får jag
upprepa, att de härleda sig från de Gevär, till
hvilkas tillverkning Norrtelje Factorie var berättigadt.
Deri differancen. Hvad nu frågan
om Tygvacktarne angar , synes den väl vara
en småsak, rr.en förhållandet är dock sådant att
framlidne GeueralLieutnanten Friherre von
Cardell år 1816 ansåg dessa förråd kunna sammanslås
med F01 tificationens. Man fann dock
sedermera denna sammanblandning otjenlig ,
och har derföra åter delat dem, på sätt de
tillförne varit.
Herr von Hartmansdorff: Sedan det nu blifvit
upplyst att exempelvis endast 3000 Gevär
Den 18 September f. m.
blifvit afiemnade i stället för 3000, lärer det
vara ostridigt att förråden äro minskade, 1 detta
afseende; men då böra penningarne som de
skolat kosta, åtminstone vara i behåll. Hvad
sjelfva summan angår, så, enär 1500 R-’dr tilläggas
det öfriga beloppet, uppkommer dock
någon tillökning. Jag förnyar mitt yrkande,
att denna Förhöjning må varda afslagen.
Grefve af Ugglas t Då redan af en värd
Dedamot, som tillhör Vapnet, nemligen Grefve
Cronhjelm, blifvit intygadt, att förråden äro
ökade, föijer deraf ock, att flere personer’erfordras
till deras vårdande. Det lärer derföre icke vara
skäl, att till undvikande af några hundra
K:drs kostnad, risquera en vida störjre summa
genom bristande tillsyn.
Grefve Cronhjelm: Om det är ett factum,
att 3000 gevär årligen skola aflemnas, men
endast 2000 erhållas; hemställer jag, om icke
likväl förråden ökas med detta sednare belopp.
M en frågan är i alla fall icke här om hufvudstationernes
förråder, utan om Detachementernes;
och dessa äro betydligen ökade.
Herr Grefven och Land/Marskalken hemställ,
de, om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
femte puncten i Utskottets Utlåtande.
Ropades Ja.
Sjette puncten, angående anslag tilt Befälhafvuren
för Stockholms Kscade■■■•, af Armcent
12 8 Hen 18 September f. m.
Flotta; sjunde punden, angående anslag tili arfvoden
för en Tygmästare vid Arméens Flottas begge
Escadrer; och åttonde pant ten angående anslag till
expenter för AmiraiitetsGonsistoriam i Carlscrona
, bielvo, uppå särskildte propositioner, a£
Ridderskapet ock Adeln gillade.
Herr Grefven och EaridtMarskalken tillkänna
gaf, att Plenum . komme klockan half till é
i eftermiddag att fortsättas.
Nionde piincten, angående de af Utskottet
fores!agne tillökningar uti anslagen till ved och ljus.
i Fästnings- och Gärnizons otterne, samt till resor
och tradaments penningar för extra förrättningar
i Mili tair-ärender*
Sett von Hartmansdorff: Den föreslagna
förhöjningen af 3000 ftjdr ä artikeln Ved för
Garnizonsortetne , afstyrker jag, emedan det
skäl, Utskottet anfört, nemligen vedens dyrhet,
icke later Vara med förhållandet öfverensstämmande.
I Stockholm åtminstone fås den nu föt
bättre pris än under flera föregående år.
Dessutom yttrar Utskottet, att misshns*
hållning dermed hittills ägt rum, synnerligen i
Christianstad. Om densamma hädanefter före»
kommes, så torde anslaget blifva tillräckligt.
1 afseende då resepenningame säger Ut.
Skottet , att de ej kunna tagas från Paäsevo*
lanceCassan. Förslaget att så skulle ske, gjor»
des af mig; men återtogs genast, efter en anmärk*
kling
Den 18 September f. m.
liing deremot af Friherre Wrangel. I stället
föreslog jag, att de skulle bestås af Herrar In*
specteurer sjelfva, Söm ärö försedöe med an*
Wenliga löner. Utskottet, sorn afstyrker detta,:
yttrar, att örn icke anslag för ifrågavarande
ändåmål beviljas, nödgas man tillgripa öfver
äkotts-fhedlen, Som Utskottet således redan
Visat , huru desså behof skola fyllas , torde
hytt anslag dertill befinnas Varå öfverflödigt.
Friherre Bjornstjerhåi Jag trodde det icke
löna mödan, att upptaga tiden med öfverlägga
liing om én sådan småsak, sorn desså ljus- och!
Ved-penningar , hvilkas beviljande Herr vört
Hartmansdorff äfstyrkt.
Hvad åter rfespenningårne beträffar, åtgå
de blott till en ringa del för Jnspecteurerne.
Anslaget är beräknadt för alla Militaire-Etn*
hetsman SamfälJdti Ju mera “respenningar för
de Förrå åtgå, desto större är ock beviset p&
en större tillsyn. Dessutom aro dessa betyd*
ligen nedsatte. De utgå icke efter ResRegVev
mentet, utan blott med beräkning af J Hästar*
Inspecteurernes districtet öro för öfrigt alli
för vidlöftige, att de skulle kunna verkställa
dessa tesor på egen bekostnad; helst hVar oell'
ten jnspecteur bår Fyra a fem Dan att Ildigert
genomrestu
Mefr Mati ii af R-sensijnUi: Jag utbedeif
Hi4d> iifth Åd iPM* Ulli Fån %
12a Den i S September /- m.
wiig, att upplysningsvis få nämna, att i de StS«
der i Skåne, i hvilka Garnisoner äro förlagde,
har icke vedpriset, men Väl priset på ljus be*
tydligen fallit»
Grefve Lowenhjelm, Cart Axeli Hvad vedU
åtgången beträffar, har jag i KrigsColIegium haft
den erfarenhet, att de för behofVet anslagné
medel icke äro tillräckligt Det är väl möjligt,
att någon inskränkning i behofvet kan å*
stadkötnmas när Staterne hinda öfverses; men
för närvarande är anslaget för knäppt och di
föreslagna 2,ooo JGdr fullt behöflige.
Korande resepenttingårhe, kan jag ické
godkänna Herr von Hartmansdorff^ förslag ,
att GenerallnspeCteUrerne skulle sjelfve betala
dem. Jag kan ej finnä det rättsenligt att
Sedan bemälte Gétleralér, utom deras löner på
stat, äfven äro, genom upprättade städganded,
berättigade till liese- och *Tractaments pennin*
gar, så dictatcriskt, sorn nu är föreslagit, betaga
dem denna rättighet.
Grefve Cronhjelm:: Jag får till Herr - Gref*
ven och GandtMarskalken hemställa, om ické
propositioner kunde framställas, Särskilt på
artikeln ved Och ljuspenningar, och särskilt på
resepenningarne ?
Herr von JCartmansdorff: Jag ar förekom*
men af Grefve Cronhjelm i hvad jag nu arn*-  nät arjföra; meri får dessutom tillägga, att ord
en särskild tills n öfver Arméen, som förut
Hen j 8 September f, m.
icke ägt rum, föränledt dispositionen afbostal;
lett och anslag till Förut okända löner, så syttes
dénha betalning böra tillräckligt motsvara
befattningen, utan att Inspeeteurerne skola
Sär sk i 11 vedérgälläs för fullgörandet af de plig«
tet, i och för hvilka de erhållit dessa löner,
dé högsta, sorn finnas inom Arméen.
Herr Grefven och LamltMarskalken gjerde
proposition till bifall åf gtde puncten i Utskottets
Utlåtande.
RöpädeS Ja och Nej,
Herr Grejven och LandtMörskalken hemställde
derefter, om Riddérskapet och Adeln be*i
hagade gilla <gtde puncten , med undantag
hf den Utaf Utskottet tillstyrkte förhöjning af
ä,ööö Rtdr Uti anslaget till Rese- ochTraCtainentspenningar
för extra förrättninger i Mit
iitair-ärendef-.
Ropades starka Ja, blandade med Nej»
G-refve Cronhjelm :• Min mening Vär, ätt
Kerr Grefven och UandtMarskalken måtte tättkas
först framställa proposition öm tillökning
i anslaget för ved Och ljus, Och derefter ättgående
InSpeeteUrernes resfepenningar.
Henr Grefven och /'änåtMarkkaYlefi yttrade,
ätt sedan den af honom först gjorde proposii
tion till bifall af tpde puncten blifvit med Ja
Och Nej besvarad» hads Herr Grefven Och
i j* JDe« lS September f. m.
Handt Marskalken, enär den af Utskottet tillstyrkte
förhöjning uti anslaget till ved och
ljus icke blifvit synnerligen bestridd, trott
sig böra hemställa, om icke g.-de puncten kunde
gilias, med undantag endast af tillökningen
uti anslaget till rese- och t ractaments-penningar
för extra Militair-förrättningar. Orri likväl
Ridderskapet och Adeln skulle önska serskild
proposition i tillökningen uti anslaget
till ved och ljus, ville Herr Grefven och
UandtMarskalken en slik proposition gerna
meddela
Grefve
Löwenhjelm: Di jag befarar att
Eidderskapet och Adeln ej riktigt fattat den
af Herr Grefven och UandtMarskalken sist
framställde proposition, torde jag få anhålla
att densamma må varda förnyad.
Herr von Francken, August: FrSgan är redan
afgjord.
Grefve af Ugglas: Som jag lyckt mig
finna af Herr Grefvens Och Hand t Marskalkens
sista yttrande, att Ridderskapet och Adeln ännu
icke afgjort frågan om respenningarne, får
jag ytterligare fästa uppmärksamheten derpå,
att om tillökningen ej beviljas, kommer det
öfverskjutande beloppet i alia fall att utgå af
öfverskotten; och i det fallet anser jag det
vara bättre, att upptaga anslagen i Stat, så
att öfverskotten ej behöfva anlita*.
Den *8 September f. nv tfj;
Grefve Löwenhjelm: Sedan Grefve af
Ugglas tydligen upplyst, att i händelse de
2000 R:dr ej uppfdras å stat, komma de i allt
'fall'alt utgå, kan jag ej inse, hvartill det tje
nar, att förlänga discussionen, eller att afslå
Betänkandet i denna punct. Då man anser
inskränkning i utgifter nödig och grundar detta
på förment misshushållning , vore det skäl
att underrätta Ridderskapet och Adeln hvar»
Uti den består, och icke så generelt framkasta
en anmärkning af denna art. Om ett Utskotts
tanka är, att misshushållning ägt rum, bör
detsamma underställa sådant Riksens Ständer
och dessa åter Kongl. Majit, som ej lär underlåta
att för framtiden förekomma missbruken.
M en jag förmodar, att så lösligen uppgifna skäl
ej kunna utgöra grunden för ett afslag, helst
medlen ovilkorligen mäste utgå, så länge behofvet
räcker.
Herr von Hartmansdorff t Så vidt jag fattat
ropen, som besvarat den af Herr Grefven
och JLandtMarskalken sist framställde proposition,
är det redan afgjordt, att Ridderskapet
och Adeln icke beviljat 2000 R:drs förhöjning
till resepenningar, hvaremot puncten i öfrigt
lärer vara gillad. Jag anhåller likväl, att Herr
Grefven och DandtMarskalken täcktes härom,
yttra sin egen mening.
Grefve af TJgglas: I anledning af hvad
som blifvit anfördt om misshushållning i Christianstad
får jag upplysa, att förra anslaget till
wed och ljus utgjorde *4,0# * S?:dr att
Den 18 September f, m,
3§,ooo algått; men att Utskottet endast före,
slagit beloppets bestämmande till +6,ooo R-.dr,
just derföre, att man förmodat denna summa
Junna räcka till, med en strängare hushåll*
liing i Christianstad,
Herr Frane, Sparre, Bengt Erland: Jag
anser irrig böra tillkännagifva, att den förmo*
dadé misshushållningen å ved i Christianstad,
hvaraf åtgången af en större summa, än be*
hofvet synts påkalla, anse» vara Cöranledt, korn,
mer deraf, att Riksens Ständer vid sista Riks-s
dag bortfogo Tullveden, som förslog till var*
ina åt fångarne. Jag skulle dessutom ej tro
någon misshushållning vara möjlig, ty vissa
famnar ved ära anslagne till eldning i hvarje
rum, enligt bestämde Författningar, och ali
anskaffning af ved och lysniogsämnen sker gei
norn offenteUg auction,
Friherre Björnstjerna ; Sedan Grefve äf
Ugglas upplyst , att de verklige omkostnader*
ne till ved och ljus varit större, än det af
StatsUtskottet dertill nu tillstyrkte anslag, och
att fråga således icke är om någon ökad utgift;
anser jag mig höra upplysa, att förhållan*
det är enahanda, i afseende på resepenningar*
ne, De utgjorde förledet år X 6,0.00 R;dc och
fråga är nu om ett apslag af endast t?,ooo, P»:dc,
Jag kan i alla fall ej förena mig med Herr
von Hartmansdorffs åsigt, att undantag bör gö*
yas för Civile Embetsman ; ty ReseReglemen*
tet är lika för alla och de MUitaije Embets--
JHem 3.1 September f. m.
nonnen äro lika berättigade till ersättning,
SQin de Civile
Grefve
löwenhjelm: Enligt hvad Gene
ral
Sparre anfört, beror hela hushållningen med
ljus och ved på ett särskildt fastställdt Reglemente.
Pet är möjligt, att vissa delar deraf
äro för högt tilltagne; men om så förhåller sig
är det dock icke skäl, att minska det erforderliga
behofvet. Det synes mig således vara
häst, att bifalla Utskottets förslag, likväl med
underdånig hemställan till Kongl. Majtt att
tillse om och i hvad mon hesparing kan äga rum.
Herr Printzensköld, Carl." Ha Herr Grefvens
och LandtMarskälkens sista proposition,
innehållande bifall till StatsUtskottets Betänkande,
rörande ved- och ljuspenningar, men afslag
derå i hvad det angår respenningarne,
blifvit med en ganska betydlig pluralitet af
Ja besvarad, och detta Ridderskapéts och Auelns
beslut sedermera af Herr Grefven och KändtMarskalken
med klubbslag blifvit befästad; torde
någon ytterligare öfverläggning i ämnet nu
mera ej kunna lagligen äga rum.
Herr Hjerta: Äfven mig har det förekommit
, som vöre heslum redan fattadt; men då
jag hort flera yttra den mening,-att de partiella
anslagen borde upphöjas, till hvad man
kunnat visa dem htifva sednast uppgått, begagnar
jag tillfället fästa uppmärksamheten derpå,
att detta just är rätta sättet att ^oupphörligen
stegra Statsanslagen» belopp, och alt derin»
Den i3 September f. m.i
olägenhet skall fortfara, ända till dess vi, lik.
sorn flera andra folk, få en bestämd Budset
c
- O
Form. Så länge Utgifts.regleringen sker i den
anda, som den allt hitintills skett, och man
nu vill bibehålla, skall Sfatsbrist-sumrnan ständigt
gå crescendo, och.-HyfvudTitdarne o.ve--  dersägligen vid hvarje Riksdag blifva större.
lag anhåller, att Herr Grefven och Randi-,
Marskalken täcktes förklara sin mening, huru-,
vida Ridderskapets och. Adelns belsut i; äijjn-eS
ännu är fattadt, eller icke.
Friherre Björnstjerna v Jag förenar rai';«,
så mycket hellre med hvad den siste värdeTalaren
anfört > sorn det i alla fäll är Kongl;..
Majus ostridiga rättighet, att flytta och jemka,
inom Titeln. Jag skulle således tro, att Bia.
derskapet och Adeln besparade sig myckel besvär,
otu summan bifölls cakulationsv-is.
Herr von Hartmansdorff: Äfven jäg skulle?
anse rigtigast, om Riksens Ständer ånge hålla
sig tili en erida hufvud-surrima, utan att inlåta
sig i pröfning af detailier; men innan detta;
lyckliga behandlingssätt a£ frågorna antagen*
och vi således nödgas pröfva detaiTferna, tror
jag det äfven vara nödigt, att förhindra nya
anslag, sorn ej af behofvet påkallas, på det att
dessa icke , såsom en värd Redarn o t yttrat,
ständigt må gå crescendo.
Hvad nu den ifrågavarande tillökningen
ungar, så. är skillnaden, i händelse den b i fal
-
Dm 18 September f. m. »37
Hes, att bade den och Titelns besparingar tunna,
och för rii a del igen äfven tomma, att utgå;
hvilket åter endast kan ske med besparingarne,
om man afslår tillökningen
•> - ✓
Herr Grefven och LanltMarskalien förklarade,
ait, enär den af honom framställda proposition
till bifall a nionde puncten med undantag
af den utaf Utskotten tillstyrkte förhöjning
uti anslaget till rese- och tractaments-penningar
för Exträ Militair-föi rättningar blifvit
med Ja blandade med Nej besvarad, samt discussion
'genast derefter, uppstått örn framställande
af en förändrad proposition, ansåg
Herr Grefven och JjåndtMarskalken för dess
de), något beslut i ämnet ännu icke vara fa-ttadr,
samt Bidderskapét och Adeln följaktligen
äga öppen rätt att pröfva nionde puncten
i hela dess vidd.
Herr Cederschjöld t Sedan Herr Grefven och
JLandtMarskalken förklarat, att frågan ännu icke
är afgjord, torde det tillåtas mig att anföra nä.
gra ord. Jag hade trott att en Embetsman, som
har lön på stat, nästan endast för att göra resor,
icke borde åtnjuta särskilda respenningar,
desto mindre , som mångfaldiga Embetsman
finnas, hvilka, utan ringaste ersättning, nödgas
forn oftast resa omkring i sina district , såsom
till exempel MantalsCoaimissarier, Häradshöf»
dingar, med flere.
Jag afstyrier således de föreilagne ie*sS
peaningarnes uppförande på Stat.
*3$ Den ig September f. m-.
Herr von Hartmansdorff: Då frågan bilf*
vjt förklarad icke vara afgjord> anhåller ja^
att få tillägga en anmärkning i anledning af
hvad Friherre Björnstjerna yttrat, att'nemligen
åt General Jnspecteurerne borde bestås res,
penningar på samma sätt, sorn åt andre Finhetsmån
och Officerare, Detta talar just för afslag
af tillökningen, ty hvarken Officerare, eiler
andre Embetsman, njuta ersätt ning för sine resor,
då de ske inom deras Cömpagnier eller
■Districter. Följagteligerj bör likaledes förhållas
med Inspecteurerna, enär de resa iunrn kretsen
af deras Jnspeetioner.
Herr Hjerta5 Jag anser mig skyldig upplysa
orsaken, hvarföre rese pennin ga? blifvit
för desse Embetsman tillstyrkte-.
Skälet var att, då de från RegementsChefer
biefvo Inspectiqns. och Brigad Generaler, var det
icke billigt, att då skilnaden emellan deras tjenstgöring
var så stor, den deraf sig härledande
större kostnad icke skulle ersättas. Derföre föreslog
jag, att resepenningar borde fortfarande
anslås till dero, som år 1.816 bade sådana,
utan att sådant borde gälla för derefter befordrade
1 emedan de icke är o ålagde förändrade
tjenstgöringar med gamma lön, utan innan
deras befordran veta så väl deras åliggarK,
den, som hvad lönen derföre utgör.
Friherre Björnstjerna: Jag får den äran.
anmärka, att discussionen öfvergått från egentina
ämnet. Frågan är icke, huruvida Insp®*,
Den 18 September /• tn
-
»39
Cteurerne skola hafva respenningar, elle icke,
hvilket heror på Kongl* Majus Nådiga afgö.
lande; frågan är om anslagets belopp till heja
MilitairStatens Emhetsresor, hvaraf blott en
ganska ringa del åtgår för Ipspecteurerne.
För öfrigt får jag i i anledning af hvad Herr
Cederschjöld anmärkt, att Inspectenrernes Emhetsbefattniug
egentligen skal! bestå i resor,
upplysa, att de äfven hafva ett annat något
yigtigare åliggande? det nemligen attCommendera
sina Divisioner i fält , äfvensom att
eortimendera dem under fredstid hvarje gång
de äro samlade» samt hela tillsy nén och Contjollen
öfver tjenstens behöriga gång i fred
och krig,
fterr Grefven o«/; Z,andtMar$k(il%en frågade,
om Ridderskapet och Adeln afsiog den af
StatsUtskottet tillstyrkte förhöjning af jqoo
R:dr uti Rese- och Yractamemspenningar för
Extra Militair förrättningar.
Ropades Ja och Nöj»,
J anledning hvaraf Herr- Grefven och
JjandtJSIarskctiken, hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla berörde förhöjning,
Ropades äfven Ja och Nej
Friherre Björnstjerna'- Då Herr Drefven
Och Randt Marskalken fot en st und sedan fram»
Ställde Proposition å denna punct, voro ved-,
ljus- och respenningar deruti sammanräknad®»
a4ö JDen 18 September f. m.
Jag vägar nu föreslå en medelväg, nemligen
att afpruta 2000 R:dr på hela anslaget..
Herr von Hartmansdorff: Om den utväg
vidtages, att förhöjningen af sooo IPdr å respenniragarrae
afsläs, och det öfriga bifalles, blifver
beslutet sådant Ridderskapet och Adela
det, efter min tanka, nyligen fattat
Herr
Grefven och Landt Marskalken förnya»
de dess förut gjorde Proposition om afslag å den
af StatsUtskotiet tillstyrkte förhöjning uti anslaget
till res- och tractaments penningar fös
extra Militair-förrättningar.
Ropades starka Ja, jemte några Nej».
X anledning hvaraf Herr Grefven och Landi*
Marskalken förklarade, att sorn, efter hvad hara
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Ne i, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Grefven och Land (Marskalk en framställde
derefter Proposition till afslag å dera
af Utskottet tillstyrkte förhöjning af 2000 R:dc
uti anslaget till ved och ljus i Fästnings- och
Garni z;onsQr terne
Ropades
äfven starka Ja» jemte några Nej.
Herr Grefven och LandtMarskalken fö r kia»
jjada att d£, efter hvad han tyckt sig ånna*
J)en 18 September f. m.
24.1
Ja öfverrösta!? Nej, Propositionen blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallen*
Tionde puncten, om anslag till uppförande
af Casernbyggnad för Kongl, andra Lifgardet.
Herr von FranckenJag är af samma tania,
sorn Herr Munck af Rosenskjöld redan behagat
yttra, att nemligen Stockholms Stads husaga»
re borde bekosta uppförandet af Kongl. Andra
Lifgardes Casernbyggnad, mea jag hyser äfven
den mening, att det ej vore tillständig! för Riksens
Ständer, att pålägga Stockholms Stad detta
onus, utan att först derom hafva infordrat husägarnes
yttrande, hvarföre jag, till undvikande af
tidsutdrägt med den redan påbörjade byggnaden,
för min del tillstyrker bifall å StatsUtskottets Betänkande
i denna del, samt att utlåtande af Stockholms
Stads husägare måtte innan nästa, Riksdag
blifva infordradt, på det Riksens Ständer då må
taga skälen för och emot i öfvervägande , samt
örn ifrågavarande husägares byggnads-skyldighet
öfverlägga och afgöra.
Herr Liljestråle, Gustaf: Jag förenar mig
visserligen med Herr von Francken deruti, alf
Stockholms Stad borde höras, men jag kati icke
förstå, huru Staden kan anses skyldig att bygga
Casern åt Stockholms Garnison. Den ligger ic.
ke här för Stadens skull; den kallas Konungens
Liftröupper; den bevakar Konungens Höga Person
och Hus samt Slott och Collegier. Om Stockholm
ej vore Hufvudstad, behöfdes här intet
Lifgarde , ty Borgmästare och Råd äro deraf ic*
14? 18 September /. Hi.
i behof. Dä härtill komitier, att Stadett betalat
en dryg inrjVarteringsafgift, hvarigenom husägare
äro lika betungade, sorn Individuer, synes det
vara obilligt, att af dem yrka ett sådant ållggatt'
de, och ännu mer att dertill diiitima dem ohördatt.
Grefve dP Ugglan jag Får upplysa, ätt
Betänkandet bestämdt innehåller , det anslaget
blott skall äga bestånd intill nästa Riksdag, hvar*
Vid äfven det vilkor blifvit tillagdt j att Kongl,
Majit täcktes vidtaga sådana åtgärder, ätt något
ytterligare anslag ipke behöfdes. jag fbrrnödäf
således, att hvarken Statens ellef Stadens intreSsfe
blifvit åsidosatt.
Herr Rosenblad .* jag kaB ej dela deri
tanka, Herr Liljestråhle yttrat, att Stockholms
Stmls husägare icke libra ombesörja Caserrt*
byggnader för Stadens GarnisdrtsRegementef \
derföre att e'ii del äf dessa bära namn afKonun*
gens Lifgarde. Jag hemställer, huruvida eh Hufs
Vridstad med lifver yo,ooö Invånare* der desstU
torn alltid fett stört antal sjöfolk roed andra lösa
personer ärö församlade, kan umbära den lilla
Garnison bär finnes, Söm större delen af året ic*
ke öfverstiger 1500 å 2000 man feffeCtift i tjenst*
göling; peli jag tror, att så länge Incjvarterihgs-i
skyldigheten åligger Städerne, Htifvudstäden icke
mer än de smärre kan undandraga sig dfe dermed
förknippade bördor. Kär jag å en sida ser deli
lilla städet} Ystad på egen kostnad hafva byggt
Casernéf, Stallär, fiidhtis m. ro. för a ine Esqva.
droner Husafer, hvaraf Staden visserligen äger
för ordningens vidmakthållande intet behof, och 5
Dtn 1.8 September f. m. 543
titti andra betraktar, huru Staten uppbyggt Caserher
för de flesta i Stockholm gai-nisorierande trup.
per, så kan j.ig för min del ej annat finna än
att vt gjort mer, än hvad Hufvudstadeti billigt»
Vis kunnat begära!
Öa jag dessutom icke anser med min pligt
förenligt, att pä samma gång, sorn så mångå anse
Staten ej Utan storsta ansträngning kunna bestrida
de öUndgängkigaste utgifter flir Försvarsver.
ket, hvaribland endast 50,000 Rldr för anläggnin.
gen af Rikets hufvudfästning, der troligen många
(lasern- och fötråds-byggnader förekomma , anslå
15,000 Rdr årligen för fell möjligen Umbärlig
Casern 5 så ehuru nyttig jag medgifver den Vara
för ett af HatiotteUs aktning Och Välvilja förtjent
Regemente , finner jag mig dock skyldig föreslå
äfslag å detta af Utskottet tillstyrkta anslag.
Herr Hjerta : Jag Iean ej tillstyrka inskränk,
bing af det anslag, sorti nu är i fråga ; ty genom
dess beviljande kan man förutse tiden, då bygghaden
blifver färdig, enligt den plan som afser
Sundhet och beqvämlighet för Garnisonen,
I öfrigt instämmer jag med Herr Liljestråle,
Herr lAljeSttule • 'Tili svar å livad Herr
Rosenblad anfört, att Garnison 1 alla fall bär
skulle behöfvas, 1 anseende till det störa ahtalet
invånare, fät jag lemna, att jag under loppet äf
io år bott i Stockholm, oell här sjelf varit husägare,
samt att Garnisonen under loppet af detina
tid hvarken bidragit elier behöft bidraga till
144 iDtn 18 Septtmbtr f. rti.
ordningens vidmakthållande, hvilket skett af EcJ.
Heen och Stadsvakten.
Hérr Manck af Rosenskjöld • Män hatt ari»
sett statsanslaget till Caserhbyggnadeh alltför riiv
gä» ehutii det uppgått till .flera hundrade1 tusende
R;dr, och således kunnat förslå, att sprida trefnad
i flere småstäder,.och det i ert tid af pennirigébrist,
från hvilken endast Stockholm är fritagit. Jag har
aldrig hestrid! Regementets rät?, att erhålla Casern,
men skyldigheten till dess anskaffande synes åligfi
ga Staden, som uppbär Juqvarterings-tolag» och
som i (ifrigt njutet fördel af sjelfva Garnisonen-.
Dåi man förpligta t mindre Städer ohördån, att
uppbygga Sfa ilar, ser jag intet skäl, hvarföre en
Större varsamhet skall iakttagas , i afseende på.
Stockholm. Wadstena Stad har ju vid denna Riks*/
dag blifvit nekad inqvarterings-penningar, för in»
q vart ar ingen' af bevakningen vid Correctionshuset
derstädes, hvilket likväl icke är inrättadt för Stadens,
utan för hela Rikets nytta. Inqvartetingen
i de öfrige Småstäderne är ej eller för deras enskifta
räkning Det vore besynnerligt, om Stdetlskulle
bygga Caserner och Stallar åt Stockholm
under det aftynande , Småstäder begära lanébiträden,
såsom en grace, för samma ändamål. Jag
tillstyrker således afslag å ifrågavarande anslag,
helst forsvars anstaltetné derigenom icke minskas,
Utan tvärtom en besparing .beredés för deras Ht*
vidgande.
få ri herre Björnstjerna: Ehuru jag delaf
deras åsigt, hvilka ansett Stockholm böra,
likasom
Den 18 September f. m. *45
likasom Rikets öfrige Stader, uppbygga Caserner, an*
ser jag likväl det icke möjligt, att för närvarande
förpligta Stockholm dertill. Emedlertid skulle
Regementet blifva i saknad af Casern, hvilket åter
skulle föranleda otaliga oredor. Jag tiilstyrke
således bifall å Betänkandet. *
Herr Grefven och LandlMarskalken gjorda
proposition till bifall af Tionde puncten i Stats*
Utskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Lunett*
Marskalken förklarade , att som , efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej , propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen,
Elfte puncten, angående den af Utskottet fri*
resi agne tillökning af 500 R.-dr i Lönen för CheftTi
vid Andra LifGrenadierRegementcu
Grefve af Ugglas : Då Friherre Anckar
svärd
i sitt anförande fästat sig äfven vid.
denna punct och tillstyrkt afstäg, får jag leda upp»
märksamheten derpå, att Utskottet icke gjort hemställan
om något anslag; Utan blott att Kongl.
Majit af redan Varande anslag, eller af för oförutsedda
Militarra behof anordnade medel, täcktes
meddela ifrågavarande ' 500 R:dr> Då Kongl,
Majit i alla fall äget full dispositions,rätt inom
Titeln, är detta att ahse blött såsom en recom*
fRiidi. ecb Ai. Prot Vill Band» 10
Den 18 September J. m.
xnendation; och ©medan härigenom icke astadkörhroes
någon rubbning i Statstligiftérna, hemställer
jag, att denna punct må bifallas.
Herr von Hartmansdorff: Utskottet har ytt
rat
detsamma, som dess Ordförande Grefve af
Ugglas, att fråga icke är om något anslag , utärt
att blott en anvisning blifvit gifven, huru i fråga-varande
Officerare skulle ändock kvinna få fet»
förhöjning. Men Rldderskapet och Adeln täcktes
erindra sig af hvad sorn förefallit rörande Expeditionen
af Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
om granskningen af Statens Cassors förvaltning,
huru vådligt det är att bifalla Utskottens
raisonnementer, när de icke leda till égeiiteligå
beslut af Riksens Ständer. Om dessa 500 E:dr kuru
na af Kongl. Majit disponeras utan Ständernas anhållan,
inser jag icke , hvarföre de derom skola
yttra sig. Jag tillstyrker således att hela frågad
må förfalla*
Friherre Björnstjerna '■ Sedan Riksens Ständer
uti underdånig skrifvelse framställe nödvändig,
lieten af en lönereglering inom indelta Arméen ^
och denna skrifvelse blifvit remitterad till mitt
RmbetsUtlåtande, hvilket jag sökt med ali möjlig
skyndsamhet afgifva, Och då Riksens Ständer,
i händelse detta förslag bifalles, komma i tillfälle
vidtaga en generel anstalt, hvars resultat blifver
lika vigtigt som nyttigt; hemställer jag likä
med Herr von Hartmansdorff, att denna punct
ina förfalla»
Herr Grejven och LandiMarskalken hemställ*
ben 18 September f. m.
H7
de j att den" 1 Elfte punden väckte fråga öm
^00 R drs tillökning i lönen för Chefen vid An*
dra IjifGrenadierRegementet måtte förfalla samt
hagön förhöjning å Stat i betoäldte Chefslön så*
ledes icke äga rum»
Jjiföllsi
Tolfte piincien, angående Lörtetillokmng fdr
Flottornes ConStnictionsCorps
Herr vort dJattmansdorff • Då detta arno©
första gången förevar , tog jag mig friheten an»
märka, att denna partiella lönereglering icke börd©
äga rum, innan den allmänna förekommer Då vi
hti , af Föredraganden för Arméens CommandomSl,
ferfarit, att förslag i detta afseende snart äro att
förvänta, hvilka otvifvelaktig! komma att afvert
(Omfatta Flottornas aflöningsstat; så tillstyrker jag»
ätt denna pund måtte för närvarande förfalla*
Herr Jjjerhs>- Ett helt annat förhållande
äger rum med Flottorn?} än med Arméen. Ge.
heralAdjutanten föh Arméen kan möjligen tillvägabringa
en löne jemkning inoii? den indel tö
Arméen , mett Sådant kan icke sträcka sig till
Flottorna, der RåtsmahsRefälet icke är indelt, vU
tan allt är ställt på bestämd aflööihgäfbt» Och in*
gen löneförbättring kan åstadkommas; utan mé*
deist ert minskad personal Jag tillstyrker derfö*
re, att Utskottets förslag må antagas. Förhållandet
med ifrågavarande Corps är sådant, att dess
åliggande består Uti den mest fatiganta och tidsödande
sysslosättning, för hvilken de äro ringi
a, 4 8
Den ig September f. m.
lorita. Deras begäran, att blifva försatta i en
bättre ställning, är således icke obillig, och synes
till och med af klokheten påkallas, enär man
besinnar svårigheten af Controli, i deri detaille ,
som dein tillhör.
Herr af Borneman, Johari Aron : Jag tror,
lika med Herr Hjerta, att örn en lönereglering
är nödvändig för indelta Armeén, inträffas
icke samma förhållande med Flottans
Corpser. Någon dylik fråga har, i afseende, på
derri, icke blifvit vackt Det är endast Constructions-Corpsen,
som genom mig framställe
behofvet af en billig rättelse och anhållit, att
något afseende måtte göras å deras allmänt
kända trägna tjenstgöring, Semes tre är för
dem alldeles okänd, hvarje stund af den gående
och kommande dagen påkallar deras tjenst,
och Kongl. Majit har i Nåder föreskrifva för
desse Officerare den strängaste theoretiska examen,
hvilken, för Eleverne vid Corpsen, upptager
6 ä 7 års studier; derpå, följer ett flerårigt
bemödande till den practiska kännedomens
inhemtande, och äfven den utbildade GorrBtructeureh
utan hvila fästad vid utöf
ningen
af sine kunskaper. Det är således egenteligen
icke en löne tillökning, utan en rättvisa
de begära; emedan de blefvo förbigångne
vid 1818 års lönereglering, då Arméens
Ingenieur Corps , med hvilken CortstruclionsCorpsen
blifvit satt i parité, tillädes en sådan
förmån. Jag anhåller derföre vördsamt, att Ridderskapet
och Adeln må täckas bifalla hvad
Utskottet tillstyrkt. Jag saknar förmåga att ta
-
Oen 18 September f. m. 249
fa sa, som jag vid delta tillfälle skulle önska,
men jag har skrifleligln i min motion framb
t ä 111 skälen, och anbragt de upplysningar, som
ådagalägga förhållandet.
Herr von Hartmansdorff: Jag bestrider ic^
ke detta nya anslag, för att påstå, att denne
Vettenskapliga Corps bör vara mindre aflönt,
än sina vederlikar. Jag tror tvärtom motsat*
sen; men jag anser icke Riksens Ständer bö«
ra nu bevilja en partiel löneförhöjning, daen
allmän reglering i detta afseende förestår. En
sådan är visserligen lika nödig vid Flottan,
som vid indelta Arméen. Det säges till exempel
att, vid den förra, skall finnas ett öfverdrifvet
antal Regements.Officerare, o. s. v.
Om inskränkning derutinnan, och andra möjliga
rättelser vidtagas, så förmodar jag, att hvar
och en skall, utan Statens ytterligare betungande,
kunna erhålla hvad, hans tjenst rättligen
bör tillkomma,
j « _
Herr von Hohenhausen: Jag anser bör
tillstyrka bifall å Utskottets Betänkande af
det skäl, att sedan det blifvit ådagalagdt,
att en Corps icke kommit i åtnjutande af en
löne tillökning, som Riksens Ständer beviljat, bör
denna Corps ej afvisas med framtida förhoppningar.
Denna grundsats har blifvit följd hvad
Civilstaten angår. Detta hindrar icke, att ju
de besparingar, som framdeles kunna uppkomma,
genom en ny reglering inom Flottan, bora
tillfalla Staten.
~Den 18 September f. m.
Herr von Hartmansdorff: Jag vilj blot?
erindra, att det icke yaiit jag som tillstyrk?
pn partiel lönetiilökning inom Civilstaten,
Herr Franc Sparre • Ben pr jncipe, scjtq
af en ^Ledamot blifvit yrkad, att partiel löneförhöjning
icke bör beviljas, da en allman re*
glering i detta afseende förestår, ar i allmänhet
riktig; men Riksens Ständer hafya vid Aete
föregående tillfällen fupnit sig föfacilätne,
att vidtaga nödiga rättelser, da någon af misstag
blifvit förbigången, När man betraktar
denna Corps knappa löner, i förhållande till
det trägna arbete och de myckna kunskaper,
sorn af den fordras, så synes dess belägenhet
böra behjertas, och jag tillstyrker derföre bifall
a Betänkandet.
Herr Grefven och LandtMarskolketi gjedde
Proposition till bifall å tolfte puncten i
gtatsUtskotiets Utlåtande, hvilken proposition
ined Ja besvarades.
Trettonde puncten, (ingående tillökning u(f
jnanskapets vid Wermlands FältjägareRegemente
afläningsvilkor, blef, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifallen,
Uppå derefter af Herr Grefven och Rand??
Marskalken framställd proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att de i fjtatsfJtekoltets,
rörande tredje HufvudTiteln , under
N?0 344 först afgifne Betänkande upptagne,
fj.en a$ September f. nt, 151
»sien i Utskottets senare nu pröfvade Utlåfan-,
$e icke omförmäldse, puncter godkänna/
Herr Grefven och Z>andtmarska!kcn liernsiaffde,
att enär tiden sa långt framskridit, med
prof ningen af StatsUtskottets, under N'o 454.
meddelsite, Utlåtande, i anledning af Kongl.
Majrts nådiga Skrifvelse angående tredje Huf"VudTitelns
behof, måtte anstå till eftermiddagens
Plenum.
Bifölls.,
Högloflig© Biöderskapet och Adeln fltskiN
(ges klockan 4 till 3 eftermiddagen.
In fidem Protoeolli
O. J. Lagerheim,
Tiiorsdagen den 18 September.
Plenum klockan, half till Sex eftermiddagen.
Företogs., till pröfning StatsUtskottets dea
4 dennes unde; N:o 454 afgifne, samt den 9.
352 Den j8 September e, m
-
derpå följde eftermiddagen på bordet lagdej
och i förmiddagens plena vjppläste Utlåtande, i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse,
angående Tredje UufvudTitelng behof.
Första punctcn , rörande fördelning af Tre'
dje IIufvudTitelns anslagssumma emellan Arméen
och Flottorne, samt uppförande af anslaget till
Flottorne å en särskild HufvudTitel, under namn
af den Tionde, blef, uppå gjord proposition, af
Bidderskapet och Adeln bifallen.
Andra puncten angående den af Utskottet med
65 000 F:dr Banco tillstyrkte ökning af anslags•
summan för Arméens materiella behof.
Herr von Hartmansdorff, August- Vid afhandlingen
af förevarande ämne, bör man visserligen
börja med att betyga den erkänsla,
vi äro Styrelsen skyldiga för det goda skick,
hvari var Krigsmakt sig nu befinner. Men
dä fråga är, att åt densamma bevilja nya anslag
, så förekomma tvänne omständigheter,
som torde böra betraktas, nemligen först, att
eit litet Folk synes förnämligast böra söka sitt
värn i nationalandans, eller i sin moraliska
styrka. I den trion ett Folks krafter medtagas
och minskas, för att bestrida stora krigsrustningar,
är de't ock gifvet, att vältrefnaden skall
förringas. I samma förhållande mäste äfven det
nit försvagas, hvarmed Folket söker försvara sin
belägenhet. Derföre torde en stor och väl
utrustad krigshär icke alltid vara bevis på en
väl försvarad stat; fastän raan ofta så anser det.
Den 18 September e. m,
I 53
Den andra omständigheten, som bör betänkas,
är den, att stora stående härararo ett
förderf för alia Staters financer, och följ akteligen
äfven för våra. Vi kunna kanske ej nedsätta
vår slående Armé, så länge amira makter bibehålla
sina härar vid oförrninskad styrka; men
en värd Ledamot, Herr Lagerhjelm, har fästat
Biksens Ständers uppmärksamhet a ett
sätt, att inrätta vårt försvarsverk så, att det
skulle kosta mindre i fred, och likväl kunna
göra fienden ett kraftigare motstånd i krig.
Jag instämmer fullkomligen i denna bans mening,
och tror, att den icke nog ofta kan påyrkas.
Visserligen äger jag ej erforderlig sakkännedom
, för att bedömma , ti l- hvad grad
den stående hären hos oss kan förminskas; men
rådfrågar man hiifderna, så skall man finna,
att de krig , sorn varit af värde och vigt för
menskligheten, icke blifvit utförde med stående
härar, utan emot dem af Folken, som tagit
till vapen, eller af National Beväring. Sådan var
händelsen med Nederländerne, då de kämpade
emot Monarker, som öste utur nya verldens
grufvor, och om hvilkas vidsträckta valdeman
säde, att solen aldrig gick ner i deras länder.
Sådan var händelsen med Tyska folkets strid,
i början utförd af bönder mot Österrikes och
Spaniens härar i trettio åra kriget: sådan med
Nord Americanarnes frihetskrig mot England",
sådan var den ock, när Europas Regenter nsed
stående härar gingo emot det revolutionerande
Franska folket, och det nedergjorde dem.
Så länge Napoleon hade att göra med stå^
154 -Pen 18 September «. m
ende arméer, öfversvämmade fean sina fienders
land, och föreskref fredsyilioTeo i deras hufvudstäder.
Men då de misshandlade folken
sluteligen toge till vapen mot honom , intåga-,
de de i Paris de segervanda samla Franska tmupperna
till trots.
Detta allt synes tnig vara bevis nog, atif
man icke bör bibehålla den st Sende hären s5
stp c, att den allmänna välmåga®» derigenom t*»--  dergräfyes. Det bör äfven taga* i befraktaa-*
de , att vår krigshär ar atrpstad med den yppighet
oich kostnad, att man lill exempel finner,
det 100 man C?ardes-Gayal!eri kosta nästan
lika mycket i årligt underhåll som Sergs,
Co'legitim och hela Bergs-Staten : Riket. Det
torde likväl ej vara svårt att afgöra, hvilkendera
ar vigtigire för samhället, denna i illa
ruiitahe styrka , eller den tjewstemannacorps,
pnder hvars ledning de Sm nen förarbetas , genom
hvilka Sverige betydligast deltager i verldshandel®,
Blott vid en specialitet, v® Jag för öfrigt
fästa wig, dea nemligen, att Konungens Bid;
gifva ra 1 Corn mando mål för någon tid sedan
■yttrade, att, i händelse mata icke vilie anslå ytterligare
bidrag för krigsmakten, skalle Svenska
KsadesFatmkeraa sakna afsättning för Arn.
éens behof. Likväl, om jag seke bedrager,
joig, äy största delen af de 79,090. alnar eornsjnisskääde,
sota blifvit anskaffade till Arméens
förråd, apphandlade i England. Således lära
$|ra Fabr skev hafva till ganska litsa del fits.
Deri 18 September e, m. 15$
heloga i Arnséens beklädnad. Det af Friherre
Björnstjerna anförda skälet bör således ingalund^
inptyerka en nedsättning af det begär-;
ta anslaget
Har ejlet slpteligen kunnat lypkas SiatsUtskottet,
att, under några få dagars öfverläggning,
visa rnQjJighetenj att afdraga 85,000 R:dr
å den begärda summan, genom bevisandet nemligen
deraf, att icke så mycket behöfde utgå,
så torde , vid ett ytterligare eftersinnande af
Titvagarne att minska utgifterne, äfven de återstående
65,000 R:dr, hvarom nu är fråga, kunpa
besparas
För
rnit? dpi tillstyrker jag således Högled.
Riddprskapet och Adeln, att icke bevilja,
något tillökt anslag för tredje HufvudTiteln,
Utan att man må söka, genom hushållning, hjelpa
sjg fram med hvad maja pedan har. 1
Grefve JLöiv^nhjelrri Carl .Axel' linnan jag
vidare inlåter mig i ämnet, torde jag särskilt
få yttra några ord, i anledning af hvad den
sist talande Ledamoten anfört. Han har framställt
vådan deraf, att i fredstid uppoffra Nationens
krafter, och sedan i farans stund lemna
henne maktlös. Jag delar fullkomligt Talarens
mening i denna del. Jag tror det vara
en helig pligt, att så hushålla med Nationens
krafter, atp den förmår uthärda. Regeringen
ar pekså aldrig obenägen att nyttja ali
den omtanka , som kan leda till möjeligasfe
hushållning, men denna bör ej utsträckas dfi*
156 Den 18 September e. m.
llän, sorn ilen värde Talaren yrkat. Oeconomie-besparingar
må vara nyttiga och möjeliga,
men de böra icke ega rum till den grad, som
nu yrkas.
Skulle Riksens Ständer stanna 1 det beslut,
att hos Kongl. Maj:t anhålla, att frågan,
huruvida försvars-verket bör sättas på en annan
fot, mätte en gång afgöras, och att Kongl.
Magt för detta ändamål måtte låta en Committé
till nästa Riksdag verkställa en undersökning,
vill jag gerna dertill lemna min röst;
men att nu under tiden låta tredje hufvud,
titeln sakna de bidrag , den oundvikligen behof»
ver, kan jag ingalunda tillstyrka.
Herr von Hartmansdorff synes tro, att
StatsUtskottet föreslagit en tillökning å nämnde
Titel , mot hvad derå tillförene varit anvisadt.
Jag tror dock, att han häruti misstagit
sig. När nemligen Kongl. Maj:t i Dess
första Nådiga proposition begärde de 200,000
Rnlr, hvarom denna proposition talar , lofvade
Kongl. Majit, att så ställa saken , a.tt någon verklig
tillökning 1 beskattningen icke skulle derigenom
uppkomma. Detta löfte uppfylldes,
och hade StatsUtskottet vidtagit hvad Kongl.
Maj:t i sådant afseende föreslog, så skulle ej eller
någon tillökning i skatten deraf varit en
följd. Härom kan man öfvertyga sig, om
man jemförer Konungens Proposition med StatsUtskotteis
Betänkande.
För närvarande och då GeneralAdjutan
-
Den 18 September e. m.
J57
ten för Arméen yttrat, att Tredje HufvudTiteln
måhända kunde till nästa Riksdag fort.
gå med det nuvarande anklaget, så, lärer väl
sådant vara en möjelighet. — Men dock kari
detta icke ske utan en ytterligare minskning
af förråden; — ett förhållande, sorn icke öfverensstärnmer
med en vis administration. -— Sona
Herr von Hartmansdorff till exempel yttrat, att
det skulle finnas 72,000 alnar Engelskt kläd;
i Arméens förråd; får jag upplysa, att, mig
veterligen , för närvarande icke finnes något
deraf att tillgå Arméen har en gång blifvit
med sådant kläde beklädd, och den var nöjd
dermed.
För min*del tillstyrker jag alltså, att Kongl.
Majus proposition matte i allo uppfyllas, och att
StatsUtskoitets förslag i följe deraf ina ändra3.
Herr von Heyne, Georg: Jag har visserligen
med StatsUtskottets öfrige Eedamöter de‘
lat den öfvertygelse, som föranledt Utskottets
första Betänkande i detta ämne. Jag vågade
nemligen , lika med manga af Nationen, hoppas,
att man just på tredje HufvudTiteln skulle
vara lycklig nog att finna tillfälle tili minskning
af Nationens bördor. Men redan korrt
före Riksdagens början hade moln uppstigit pa
Europas politiska himmel. Man hoppades väl,
att de skulle snart skingras Men de hafva
under den sedermera förflutna tiden förvandlats
till digra åskmoln, och de hafva redan gjort
förödelse bland en del af Europas Nationer.
158 jÖen i| September e. fri.
Jag hysef Vissérligeri den förtröstan, äti
Sveriges läge skallförsäkra oss deröin , att sist nödi
gas deltaga i den strid, som pågår, imellan en väldet
och de Gonstituti onelia f örmer pä; men jag t rör
dork att det ingal lindå är rådiigt, att i detta
ögonblick söka förminska varå försVarskraftei1,
då itongi. M^jtt tillika förklarat, att de börä
förstarkass
Åti gå längre i detta fail än StatsUtskot*
tét gjört, ti-or jag mig icke kurihä tillstyrka:
det nödvändiga tnåste vi gifva. — Jag gör mig
förvissad , att då eri gång de storma t; sorn nU
rasa, upphört, vi skola upphinna döt rnå), jag
och inånga önska, att se våra krafter besparade
i fredslugnet, så ätt Vi Vid ett utbrytande
krig kunna finna dém förökade.
När Europa fått lugn, och vi ärö 1 Stånd
ätt börja sträfva tili detta mål, skulle jag ans©
deri rättä besparingen bestå uti en ökad materiel
och eri tniriskad personal.
Herr Treffenberg, Carry Gabriel: För några
dagar sedan, såg jag flere Dalkarlar 1 sin tarf1
i ga Prö vince-drägt, med gevär och sine skinn*
säckar på ryggen, gå öfver Norrbro»
Minnet af huru SvenSkarrie, så utrustade,
för något öfver 100 de år tillhakars respecte»
deä i Europa) förvissade mig om, att rocken göt
det ej, och ätt vår Armée i en lika enkel
drägt ännu kan försvara oss.
Dm i fe September *. m.
159
Oro jag denna gång yttrar irsig med mer
Sh vanlig vättW, är det oskiljaktigt från min
tulla öfvertygels© örn Fädferne&iämitets närvarande
bekymmersåroroa financiella ställning, sorn
aldeles icke meöglfveir några ytterligare Utgifter»
tili öfverBöiige tini fartns-förä nelrin gar, och
©nyttigt krimskrams för Arméens prydnad;
och för mits del ingår jag aldrig på ifrågavarande
nya anslag å Tredje HufvudTiteln*
Herr Cederschjöld,Pehr Custaf: jag har visserligen
länge t rut t, och of ta yttrat, att Rikets försvar
icke bestar blött i numerairen af personalen ,
utan förnämligast i förmågan att kunna utrusta
och underhålla en krigshär* jag hat derföre
föreställt mig, att, sedan vi åtägtt oss hvad
söm åligger hvarje fri män, att sjelfve och rnfed
Vara feårn försvara Fäderneslandet, en så Stor
humeraire söra hittills i den Stående Arméen
icke erfordrades; och jag har jemväl mediterat
derpå , 'huruvida icke indragning synnerligen
af ett och annat värfvadt Regemente, såsom
till exempel Konungens Eget, skulle kunna
lämpeligast tillVägabringås. Men det torde
dock linnas omständigheter, Söm i detta ögonblick
hindra verkställigheten af ett sådant förslag;
och lid punct eh lärer således ej eller vära
inne att påtänka någon förminskning i anslaget
för Tredje HufvudTitelm
lag anhåller imedlertid för min dét» alt
hvad som hti i nämnde afseende beviljas, icke
må uppföras å Stat ; utan blott anvisas såsom
tit temporairt anslag intill näst Kiksdag»
l6o T)en j8 September t. m.
Friherre Björnstjerna, Magnus'. Med fullkomligt
erkännande af den patriotiska uppoffring
Nationen gjorde , dä den , medelst Bevärings-pligtens
införande, letnnade sine söner
till Fosterlandets försvar ; och iifvertyagad
dessutom, i likhet med de tvänne siste värde
Talarne, att National andan u'gör ett Nanda
säkraste värn, anser jag likväl denna icke behörigen
kunna utveckla sig, om den ej finnér
ett stöd hos en organiserad armé, sorn dels
gifver rådrum, när fienden pätränger, dels tjenar
att upptaga den ungdom , som af Bevä.
rings-pligteti föres till vapnen.
Jag tror således att-ett land, med den bästa
möjliga National anda, men utan armé, gör
lika svagt motstånd, sorn ett land med armé,
men utan national anda , hvilka båda, för att
Vara starka, måste åtföljas.
Hvad åter beträffar de af Herr Voll Hartmansdorff
åberopade historiska exempel emot
nyttan af en legulier anné, skulle jag deraf
draga alldeles motsatta conclusioner.
Herr von Hartmansdorff har anfört, att
gotåriga kriget börjades med bönder; ja! men
hvad resultat åstadkornmo dessa? Var det ej
Gustaf Adolphs, Tillys och Wallensteins ar.
meer, hvilka visserligen icke voro bönder , sorn,
jinder detta krig, afgjorde Europas öden. ‘
Herr von Hartmansdorff har anfört Ner
äerländska och Americanska frihets - krigen}
mea
ben 18 September e. tå* i6i
Inen bada voromera att anse såsom betryckta Folk»
Uppresningar emot aflägsna Regeringars ok 5 ärl
såsom verkliga krig; dessutom blefvo Neder»
ländarne understödde af England, och Amerifcanérne
af Frankrike* söm skickade en armé
till detta lands befrielse.
Hvad Franska Revolutions-kriget beträffar,
Var det Guillotinen, sorn recruterade Arméen,
och assignaterne, sorn aflönade densamma
, hvilka ingendera ära driffjädraf af särde*
les afundsvärd beskaffenhet*
Spaniens sVagå mostånd nti emot hvad det
åstadkom, då Engelska Arméen utgjorde eii
Stödjepunct för Natiortal-andans utveckling bevisar
evident, att ett land icke kan försvaras förutan
en regulier Armé, då anfallet Sker med
en sådan.
En annan Ledamöt har sägt, att indragningar
kunna ske, och har åberopat Konungens
Eget Värfvade Regemente. Dst är 8oö
inan starkt, hvaraf blott 400 arö tjenstgörande.
Desse ärö knappt tillräfckligé, för att utgöra
bevakningen öfver de fångar, söm flnnaS
i Landscrona och Malmö. Jag har sjelf vatit
der och sökt att minska pösterné, för besparings
skull, mén funnit att mindre ari 400
inan ej kunna bestrida vaktgöringen.
Eri annan Ledamot, som åberopat nlgr»
Dalkarlar, hvilka han funnit gående med sin»
Ridd. och Ad. Fröt. VIII Band. 11
t)en 18 September e. m.
bössor och skinnsäckar, har ansett dessa vara
krigarns rätta förebild, odh sagt, att rocken gör
det ej; nsen , jag fråg3r, om skinnsäcken gör det?
t öfrigt, ln-ad Tredje HufvudTittln angar,
sl är det ej nu fråga otn något nytt anslag,
blott bibehållande af livad man haft sedan igro.
Den difference, som är emellan mitt och SfalsUtskottets
förslag, härrörer, enligt hvad jag
redan förut utvecklat , dels deraf att förråden
äro minskade, dels deraf, att 1000 gevär, hvil-'
ka Factoriet i Norrtelje har rättighet att leverera,
icke blifvit levererade, hvilket dock, när
det yrkas, icke kan förvägras; dels ock att Sjöbeväringen
ej exercerat. Således kan man icke
neka, att det för försvarsverket är nöd vändigt,
att de anslag, Kongl. Maj:t hegart, måtte
utgå. Det öfverensstämmer ock med en sann
hushållning; ty jag hemställer, om icke, när
förråderne äro tömde, kommande Ständer må-;
ste göra större uppoffringar.
Således tillstyrker jag, alt Kongl, Majds
förslag måtte bifallas.
Grefve Löwenhjelm, Carl Gustaf ’■ Såsom etc
bidrag till hvad Friherre Björnstjerna yttrat,1
i anledning af Herr von Hartmansdorffs an- ,
märkningar, får jag nämna, att det icke var
folkmassorne aliena^ som förde de allierades
fa nor till Paris, ulan det unga Conscriptionsmanskapet
var slutet till reguliera troupper,och
i saknad af dem, hade troligen icke något frem*
mande landtvärn kommit dit. Det är således
Öen iB September e, m. iB j
'efter min öfvertygelse nödvändigt, att en gammal
stam finnes. Jemte det jag derföre con*
formerar mig med Friherre Björnstjerna, anhåller
jag, att hela det begärdta anslaget må
Varda beviljadt.
Herr Hartmansdorff: t afseende pä rigtiglieten
af de Historiska bevis jag anfört,
får jag er Indra , att de, som i Nederländerna
stridde emot AJbas härar, voro fattige
fiskare och herdar, hvilkas tillnamn af (gueux)
tiggare tillräckligen ådagalägger, att de icke utgjorde
en stående Armé. Hvad Spanien för
närvarande beträffar, så torde jag ej behöfva
anmärka, hvad allmänt är bekant, att dess innebyggare
äro sig imellan delade i partier, af
motsatta meningar, och sorn bekriga hvarandra
Napoleon intog aldrig Spanieh; hans ha*
kar öfversvämmade Val detta land, men de
eröfrade det aldrig. I)å Preussen hade sina
härar på den mest stående fot, led o de nederlaget
vid Jena. Sedan de åter blifvit blandade
med landtvärn, intågade de i Paris. Jag
har för öfrigt aldrig sagt elier påstått, att
försvaret skall Öfverlernnas åt nationaltroup»
per allena.
Jag har blött, lika med Herr Fager hjelm
^rkat, att den stående hären må minskas, och'
i. stället blandas med beväringsmanskap.
På förut anförde skäl förnyar jag min
184 Dtn 18 September e. ni.
hemställan öm afslag å den ifragastälide tillök»
iiingen a Tredje HufVudTitelm
Herr Tref enberg* Jag har alldeles icke frami
ställt taflan om Dalkarlarne, för att deråt skul*
le göras åtlöje, utan för att fästa uppmärksamheten
derpå, att desse Svenske män, så enkelt
éqviperade, vörö tillfyllest så mycket att påräkna
till landets försvar, i behofvets stundj
sorn det manskap, hvilket vi här skådat, öfver
behofVet grannt klädt, exerceras i luniemarcher,
men hvilket, (förmodeligen för besparings
skull) icke fått öfva Sig 1 mål*
Skjutning.
Sådan var ordsaken till min framställning,
och jag reserverar mig ytterligare mot all tillökning
af Tredje HufvudTiteln.
Herr Tham, “Wollrath '- Afven jag är ické
Alldeles obekant med Historiens häfder. Äfven
jag har der sett, huruledes i äldre tider hela
folkslag i massa kunnat i krig uträtta mycket.
Men då funnos också hvarken kanoner
eller skjutgevär. Sedan i5oo:talet har jag deremot
icke inhemtat, ätt dylika massor uträtta!
sserdele9 emot öfvade troupper.
Sveriges Konungar Carl X, Gustaf Adolf
och Carl XII utmarcherade ej med oexcerce.
rädt manskap, och om de äfven antogo yngre
„ soldater, så användes de åtminstone icke förr,
än de hunnit blifva öfvade.
Pen 18 September e. m. 165
Jag har visserligen Icke mycken insigt |
krigsvetenskapen, och har icke eller någon
pretention att förstå den, men jag tror, att
den man, sorn i senare tider fort Svenska håj*
ren tili segern, måste hafva mera kännedom
af ämnet, än de Herrar, sorn aldrig sett fiend3n,
eller andra troupper än dem, sorn tjenst»
göra i fred. Jag tror derföre mera på den förre,
än på de senare, helst de skäl de anfort
icke instämma med erfarenhetens eller Historiens
vitsord. Man har t. ex. sagt, atc den
^Vrmé, som stridde mot Alba, utgjordes a£
Herdar,
Jag har aldrig hort talas otti att Neder*
länderne eller Holland hafva någre herdar,
Val har jag hört att de kallades Gueux', men
detta var ett öknamn, sorn ingalunda bevisar,
att icke några reguliera troupper funnos ibland
den Nederländska hären. Tvärtom understöddes
de af flera Tyska Furstar, och till den^
sällade sig Protestanter af flera nationer.
För min del kan jag ej annat an tillstyrka
bifall till StatsUtskottets Betänkande.
Herr Rosenblad, Bernhard; Uti den fråga,
sorn här uppstått om en jemförelse imellan
stående härar och en national-armering i
massa, har icke någon bestämd definition uttryckt,
hyad med den ena eller andra menas.
Med stående här förstår jag en sådan Armé,
som utgöres af fegde personer, skilde ifrån al-<
la de interessen, sorn fästa andre medborgare
23en iS September e. rrt
-
vid Staten) och således bildande en Stat 1 Sta»
teri) men icke något verkeligt stöd för densamma.
En sådan Armé kan blott blifva ett
verktyg till erofringar, men icke till försvar.
En National Armé åter är den, hvara
sammansättning fäster den genom borgerliga in.
toressen vid Nationen och landet. Men den»
na National Armé behöfver en öfvad stam och
ett öfvadt befäl, för att kunna an vändas i striden.
Jag tror också, att vi af Historien sett) att
både Nederländerne och Tyskland äfvensom
America, vid frågan om tillkämpandet af sin
frihet, om de icke genast haft öfvatto soldater att
framställa, dock fått genom”nederlag köpa den
erfarenhet och den krigsvana, hvaraf de sedermera
gifvit prof..
^Lyckligtvis eger Sverige en Armé, sora
är ett mellanting emellan de båda slag af krigshärar,
jag nu omnämnt, och som, efter min öfvertygelse,
förenar de goda egenskaperne af
båda. Visserligen kunna de ändrade förhållanden
och behof 140 år äfven här medfört
fordra vissa jemkningar i vårt indelning?,
verk, såsom t. ex. i afseende på rustningeh,
synnerligen i det norra Sverige, hvilken måhända
är mindre lämpelig, enär det icke är
möjligt för en Cavalleritroupp med den korta
Öfningstid, som den nu eger, att vinna den
nu erforderliga öfningen, och hvarföre det äfven
skulle synas bättre, och sannolikt kosta
mindre, att blott hafva vdrfvadt Cavallbri, mea
Den 18 September e- nu
sjelfva grunden för vart Indelta försvarsverk
kan troligen icke utan de mest betydande förluster
i politiskt, militairiskt och financielt hänseende
rubbas. Och hvilka förändringar och indragningar
som än kunna komma i fråga, kuni
na de likväl ej nu för ögonblicket verkställas*
De anslag, hvarom nu är fråga, behöfves, för
att anskaffa materielt förråd, som, när noden
påtränger, skulle kosta mångdubbelt mera; de
kunna således icke umbäras.
Det är visserligen obehagligtatt tala föt?
ökade anslag; det är angenämare och mera po"
pulärt, att tala förminskning; men ehuru smickrande
och tillfredsställande medborgares bifall
än är, är likväl den tillfredsställelsen större,
som skänkes af medvetandet att till grund
för sina yttranden endast hafva ägt pligt och
öfvertygelse.
Friherre Cederström, Jacob: Då frågan tmi
är att bestämma den summa, som, i anledning
af Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse fordras,
för att fylla Tredje HufvudTitelns behof, torde
det vara nödvändigt, att först jemföra StatsUtskottets
uppgifter med hvad sorn af Kongl,
Maj:t blifvit reqvireradt uti den StatsUtkot*
tet medeldte proposition. Deraf upplyses till
en början, att egaren af Norrtelje GevärsFactori,
enligt contract, eger rättighet, att årligen
till Kronan leverera 3000 gevär, men att han
de senare åren levererat endast 2000; hvarigenom
således ett årligt öfverskott af 23,000
ihdr uppkommit. Dessa s3,ooq IFdr kunna;
i68 Den 18 September e. m.
alltså efter mitt begrepp än vidare, och intill
dess cpntractet göres gällande, besparas
Dernäst upptager förslaget en summa af
14,004 R:dr för SjöBeväringens öfvande, Denna
utgift har emedlertid aldrig ännu egt
rum, emedan den korrta eJtercitiae tiden icke
svarat mot ändamälet , och kostnaden vid öfnings
fartygens utrustning skulle blifva alif-,
för stor.
Jag hemställer derföre, att äfven dessä
14,000 R:dr må uteslutas,
Derefter kpmmer en tredje summa, i af»
seende på anslaget till ved och ljus; och frå^
gan derpm är redan förut afgjord. Dessa belopp
sammanräknade, utgöra nu 46,150 R:dr,
som bestämdt kynde indragas. Men deremot
har StatsUtskottet äfven afdragit 2r,ooo R.dr
för UtredningsDepartementet, tili komplette-^
rande af förråden, och dem Friherre Björnstjerna
Levist vara oundgängliga, så vida icke
förråden skola i behofvets stund stå tomma,
Dessa 21,000 R:dr måste således åter uppfor
fas å Staten.
Sedermera förekommer en annan omstaii-»
dighet i StatsUtskottets Betänkande, hvarigenom
det skiljer sig från Konungens förslag.
Kongl. Maj:t har nemligen begärt, att
a8,000 R:dr skulle uppföras på Stat för DifBevärings
- Regementet och visse Generaler.
Ven 18 September e. m.
J)e dermed afsedde utgifter hafva hittills utgått
9f besparingarne på Titeln, och det kunde äfven
framgent vara likgiltigt om penningarne
tagas af dessa besparingar, eller af det ordinarie
anslaget- Äfen ordningen synes dock fordra,
att de bestridas af det senare, och sålunda
å Stat upptagas.
I anledning af allt detta hemställer jag,
pm icke Ridderskapet och Adeln skulle behaga,
med afdrag af de summor jag tagit mig friheten
uppräkna, i öfrigt bifalla den af Kongl.
Maj:t begärda tillökning,
Herr von Hohenhausen, Michael: Närvarande
fråga rörer alldeles icke Arméens organisation,
eller förslaget att ställa densamma på
en annan fot. Riksens Ständer hafva redan
i detta ämne beslutat en underdånig framställning,
och man torde således böra afvakta,
hvad Kongl, Maj:t derå lackes svara.
Frågan är deremot nu endast att bestämma
Tredje HufvudTitelns anslag, och för att
hnna den erforderliga summans storlek, torde
det icke vara nödvändigt, att genomgå äldre
och nyare Historien.
Med hvad Friherre Cederström nu anfört
förenar j3g mig till alla delar, och skulle tro
det vara lämpligt, att bevilja de i frågaställde
anslagen intill nästa Riksdag, då Riksens
Ständer kunna förvänta att se en förändrad or
-
Dth lS September e. m.,
ganisation af National.försvaret bragt närmar®
sin verkställighet, så vida den är möjelig.
Friherre Björnstjerna’. Enligt den calcul,
Friherre Cederström uppgjort, skulle det återstående
anslaget vara ungefärligen joo,ooo
B:dr, och, i händelse innehafvare» af Norr*
telje GevärsFactori yrkar fullgörandet af contråetet,
ytterligare 20,0.00 R;dr. Ehuru det
visserligen blir gansk a svårt, att draga sig frana
med dessa 100 000 R:dr, torde det dock blifva
e» möjlighet att göra det, på det sätt, att man
såsom hittills får minska förråden; åtminstone
kunna de ej okas»
Om emedlertid icke detta senare förslag,
antages såsom en rr edelvi' g emellan Konungens.
Proposition och StatsUtskottöts Betänkande, så
får jag för min del anhålla om proposition
a den förra, utan förändring.
Grefve Löwenhjelm, Carl Axeli Äfven jag
har, då discussionen börjades, begärt proposition
å Konungens förslag i dess helhet, men önskar
att, i fall detta ej antages, Frihetre Cederströms
hemställan då mätte bifallas såsom
en medelväg, genom hvilken man kan åtminstone
tills vidare hjelpa sig fram.
Herr Cederschjöld '• Jag uther mig att yt*.
terligare få framställa det förslag, en värd Ledamot
här gjort, att anslaget måtte endast till
nästa .Riksdag beviljas*
Den 18 September e. m.
371
Herr Grefven och LandtMdrsi olken gjorde
Proposition till bifall å Andra puncten i Stats»
Utskottets Utlåtande.
Hopades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandiMar'
^talken hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla berörde Utlåtande, med tillägg
att en summa af 100,000 R:dr Banco må å
Staf uppföras, till ökning af anslags-summan för
Tredje HufvudTitelns behof*
Ropades äfven Ja och Nej»
Herr Cederschjöld: Jag skall ödmjukligen
anhålla, att proposition må göras dera, att an-j
slaget icke uppföres å Stat, utan endast såsom
ett särskilt bidrag intill nästkommande
Riksdag,
Herr Grefven och LandtMarsinlben yttrade,
det alla anslag endast voro ställde intill
nästa Riksdag, då Riksens Ständer komrno att
pröfva, om de ytterligare borde fortfara, eller
icke. Herr Grefven och Landt Marskalken trod*
de således, för dess del, att lämpligast vöre-,
att, i händelse någon tillökning uti anslags-sum»
nian för Tredje HufvudTitelns behof af Ridderskapet
och Adeln beviljades, densamma:
äfven måtte å Stat i vanlig ordning uppföras*
Herr Cederschjöld '■ Jag torde böra gora
reda, hvarföre jag hegart en sådan proposition,
17* Den 18 September e. m,
Hvad som uppföres å Stat blir så Slandande, at£
det icke utan genom en ny Statsreglering kan
upphäfvas. Om följaktligen nästa Riksdag bl ef
afblåst, innan Staten liunne blifva reglerad, så
blef den förra Staten och följaktligen äfven
detta anslag beståndande. Men om det icke är
å Stat uppfördt, kan det naturligtvis icke el'
ler fortfara, utan Siändecnes förnyade Beslut
Het är derföre jag skulle önska, att man åt
kommande Riksens Ständer bibehöRe full rätt
att pröfva, huruvida det tillökta anslaget å
Tredje HufvudTiteln ytterligare skalf fortfara.
Friherre Björnstjerna ; För mindel får jag
instämma i Herr Cederschjölds förslag; ty möjligt
vore ju, att man vid en kommande Riksdag
kunde gora några besparingar.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Jag tror, attona
Riksens Ständer nu bevilja hvad summa sorn
helst, densamma dock måste upphöra vid en
kommande Riksdag, så vida icke då blifvande
Ständer förnya beviljandet.
Jag bör likväl fästa uppmärksamheten derå,
att, med afseende på den nedsättning i Be*
villningen, sorn man nu påräknat, det blifvec
ganska svårt att åstadkomma hvad som i allmänhet
erfordras, såvida den summa af 65,0005
R:dr, som StatsUtskottet i dess förevarande
Betänkande föreslagit, bfifyer öfverskriden.
I öfrigt torde jag få nämna, att genoro
begagnandet af det mindre creditivet, större sum»
Den lS September e. m. 173
Snoif än vanligt, val varit de senare åren att
tillgå för Militaire- behof, men att då man
besinnar, att af detta creditif blifvit uttagne
500,000 R:dr , hvilka, fördeldte på åren från
och med 1819 till och med 1S2J, gifvit en
årlig tillgång, utöfver Star, af 12 5,000 R:dr—
taan äfven skall finna, att denna senare summa
i det närmaste motsvaras af de förut tili Sa 11-  petterFonden ingående 58,000 Ridr, dern StatsUtskottet
tillstyrkt att lill Kongl Maj ts disposition
må öfverlemnas, sammanräknade med
de 65,000, sorn nu blifvit såsom tillökning å
ordinarie anslaget upptagne.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag ähsef mig skyl
dig
fästa Ridderskapéts och Adelns uppmärksamhet
derå, att förevarande ^Betänkande här för första
gången ventileras, och jag underställer der-t
före, huruvida det nu är möjligt, att med förändringar
ahtaga detsamma. Jag får således anhålla
om proposition till bifall af Betänkandet/öfv<
rtygad att de Herrar och Män, sorn hafva sig
Uppdragit att tänka på försvarsverket, skola lyckas
att draga sig fram med anslaget till nästa Riksdag,
samt nog tillse, att förråden icke ytterligare
förminskas; äfvensom jag är förvissad, att Ridderskäpet
och Adeln heldre bifaller Betänkandet
Sådant det är, med sin tillökning af 65,000 R:dr.
I annan händelse yrkat jag, ätt Betänkandet
må återremitteras.
Herr Lefrén, Johan Pehrl Jag får vördsamt
föreslå, att den medelväg, som nu tycks vara be
-
Deri ig September e. m>
redd, må vinna Ridderskapéts och Adelns bifall»
Jag förena? mig nemligen uti Friherre Cederströms
förslag; och gör det derföre, att Riksens
Ständer mångfaldiga gånger anvist å besparingarna
åtskillig© utgifter, dem Utskotten ansett böra bestridas,
Örn man nu öfverdrifvet sparsam beten
vid anslagen, hemställer jag, om. några besparingar
kunna äga rum. En sådan utväg skulle derigenom
tillintetgöras*
1 öfrigt instämmer jag med Herr Hjerta i
den åsigt , att Ridderskapet och Adeln nu icke
kan fatta beslut i ämnet, så vida icke Betänkandet
skall bifallas; och anhåller derföre om återremiss*
Crefve af Ugglas: Jag nödgas bekänna, att
jag ej anser detta Betänkande såsom första gången
inkommit. Det är en cöntinuation af det amne ,
som i förmiddags ventilerades, och hvilket tillkom*
mit, i anledning af ^ertemiss. Saken hade visserligen
kunnat framställas i satnma Betänkande ,
sorn af Ridderskapet oell Adeln äfgjordes i förmiddags,
om icke Utskottet just hållit på att afsluta
besvarandet af återremissen, då deli Hådigä
skrifvelsen ankom. Jag underställer nu , örn , då
Kongl. Majus iNadiga skrifvelse till Utskottet ans
går ett redan behandladt ämne, svaret derpå nödvändigt
skall anses såsom ett Betänkande öfver ett
nytt ämne» >
Friherre Björnstjerna : Jag är till största delen
förekommen af den siste värde Talaren. Jag
kan icke betrakta fragan såsom ny , och bestrider
derföre återremiss, samt förenar mig med Frihet
Hen 18 September e m,. 175
äte Cederström. Skulle Riclderskapot och Adelil
ej vilja antaga Friherre Cederströms förslag, an»
haller jflg om proposition på hvad Kongl. Majit
i nåder föreslagit.
Herr Treffenberg : Jag förenar mig med Herrarne
Hjerta och Lefrén. Kongl. Majda nådiga
Skrifvelse har blifvit remitterad lill StatslTtskottet,
och Betänkandet derom är nu för första gån* '
gen under öfverläggning. Vi kunna således endast
bifalla, afslå, eller återremittera detsamma.
Herr Hjerta Visserligen kan man icke kai.
la frågan ny, men den har uppkommit genom
en Kongl. Maj:ts Skrifvelse, som förut varit Riksens
Siänder okänd. Om således Ridderskapet och
Adeln icke vill antaga StatsUtskottets förslag,
hvilket jag dock tillstyrker» anser jag någon annan
åtgärd, än återremiss, -icke kunna äga ruin.
Jag öfverlemnav dock detta till Herr Grefvens och
LandtMarskalkens eget bedömmande.
Herr vön Hartmansdorff: .Tåg instämmer i
deras åsigt, hvilka ansett målet såsom första gån^
gen inkommit, Ehuru det angår utgifter, som
tillförene varit satte i fråga, är dock nu ett nytt
och vida större anslag än tillförene ifråga, och det»
ta är nu bestämdt för första gången under öfverläggning.
Om derföre Ridderskapet och Adeln
ej vill bifalla eller afslå ifrågavarande Betänkande,
lärer det böra återremitteras.
Herr Printzensköld, Axél t Lika med de
Talare, som sist yttrat sig, kan jag icke anse Be«
Deri lS September e. th.
tänkandet vara för andra gången under öfverlägga
ning. Det är föranledt af en Kongl. Majtts Skrif4
velse till StatsUtskottet, hvilken Ridderskapet och
Adeln ej förut afvetat. Åtminstone mäste deri
tiel af Betänkandet, sorn är denna skrifvelse, för
första gången vara Under öfverläggning. Enligt
Grundlagen bör såledés Betänkandet bifallas, afslås
eller återremitteras. För min del tillstyrker
jag bifall eller återremiss.
Herr Lefrén: Då jag för min dei anset
de ifrågaställde 100,000 R:dr nödvändiga för
Tredje HufvudTitelns behof, kari jag ej annat,
än framställa nödvändigheten af återremiss. Skulle
åter Herr Grefven och UandtMarskalken, i anledning
af hvad Grefve af Ugglas anfort, finnä
Betänkandet kunna antagas med förändringar, sa
afstår jag från yrkandet af återremiss och hem4
ställer, att ett anslag af 100,000 B:dr årligen lii -  till nästa Riksdag måtte, på sätt Friherre Cederström
föreslagit, beviljas.
Herr 'Thärn: Öet är ganska sannt, att Kongl.
Majds skrifvelse är ny; men frågan, hvarom deri
handlar, är det icke. De 65,000 Rtdrne vörö
inbegripne i den första Kongl. Propositionen. Då
fann StatsUtskottet, att summan borde minskas.
Detta föranledde återremiss oell Under tiden fick
Kongl. Maj:t en giltig anledning till én ny skrifvelse.
Jag kan derföre hvarken anse frågan alldeles
ny, eller förena mig med dem, sorn yrka
återremiss ; och äfven om jag kunde , skulle jag
dock bestrida det, emedan sådant skulle leda till
Riksdagens
Deri 18 September e. mi
Riksdagens ytterligare förlängande, då ingen Statsreglering
kati ske, innan detta blifvit afgjordt.
Grefve af Ugglas: Herr Tham har före
kommit
mig; Hvad Kongl. Majrts skrifvelse innehåller,
är till summan detsamma , som står i den
Kongl, proposition, hvilken vid Riksdagens början
afgafs; och har, då StatsUtskottet ej tillstyrkt
bifall derå, Kongl. Maj=t nu endast aflåtit ett iteratum.
Jag anser detta således blott vara en
fortsättning af det förra. Dertill kommer, att
samma person, hvilken, i egenskap af Konungens
tjenstgörande General Adjutant för Arméen, lemna!:
upplysningar i saken, både,förra gången be-i
gärt åierremissj och äfven nu finnes här tillstädes
I
öfrigt hemställer jag, om icke detta Betänkahdé
må kunna antagas med förändringar, e«
här redan éri del deraf, eller Titelns fördelning *
är afgjord.
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel: På de skäl,
den siste värde Talaren anfört, tviflar jag icke,
det ju Ridderskapet och Adeln lärer finna , atfc
Betänkandet genast kari med förändringar afgöras*
och då den medelväg Friherre Cederström föreslagit,
synes kunna förena de olika åsigterne, vet
jag icke hvarföre mari onödigtvis skall borttagit
tiden med eri ytterligare öfverläggning i ämrief.
Herr Grefven och LandtMarshalken förkla-,
rade, det han för dess del ansåg Ridderskapet och
Den j8 September e. m.
Adeln lagligen kunna, afven med förändringar,-  antaga StatsUtskottets förevarande Utlåtande. Herr
Grefven och LandtMarskalken grundade denna
sin öfvertygelse dels på Biddersjcapets och Adelns
i förmiddagens pleno fattade beslut , att ifrågavarande
Utlåtande borde till afgörande företagas i
sammanhang med StatsUtskottets under N:o 433
meddeldte och i nyssnämde plenum pröfvade
Utlåtande,’ öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut afgifne Betänkande om StatsVerkets
tillstånd och behof, i hvad som rörer BiksStatens
tredje HufvudTitel: dels äfven derpå, att Utskottet
uti nyssberörde Utlåtande 43,3 , i afseende å
flera anmärkningar, liänvist till nu förevarande
Utlåtande 454, uti hvilket sistnämnde desse anmärkningar
jemväl blifvit upptagne och af Utskottet
i sammanhang med hufvudämnet besvarade.
Då således förevarande Utlåtande endast innefattade
yttrande öfver Kongl. Majrts sist aflåtne'
iNådiga skrifvelse, rörande ett ämne, som redan
förut varit af StatsUtskottet liandlagdt, samt af
Bidderskapet och Adeln till Utskottet åferremitteradt,
äfvensom svar å någre vid berörde återjemiss
framställde anmärkningar, hvilka med
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse ägde samman.'
hang, ansåg Herr LandtMarskalken berörde Utlåtande
böra betraktas såsom omfattande ett mål ,
hvilket för andra gfngen vöre under Bidderskapets
oc^. Adelns pröfning, och hvaraf följde, att Utlåtandet
kunde äfven med förändringar, i händelse
sådane funrjos nödige, af Bidderskapet och Adeln
gillas.
Herr Grefven och LandtMarskalken trodde)
X)en i 8 September e. m. 17g
äig likväl ännu en gång böra framställa proposition
till bifall å andra puncten i Utskottets Utlåtande*
Ropades
Ja och Hej*
Herr von Hartmansdorff begärde Votering'*-
Herr Grefvert och LandtM.arskalken yttrade J
ätt sedan votering blifvit begärd, och trenne särskildta
meningar under discussionen Framställde,
nemligen att StatsUtskottets Utlåtande måtte bifallas
eller afslås , eller en ytterligare summa a£
200,000 R:dr B:o årligen intill nästa Riksdag
anslås till fyllande af tredje HufvudTitelns behof;
ansåg Herr LandtMarskalken för dess del ,
att Ja-propositionen borde innefatta bifall å 2 punkten
i Utskottets Utlåtande, samt contra-proposltio-'
Pen innehålla, att genom särskild öfverläggning
komme att bestämmas, antingen andra puncten
skulle afslås, eller en ytterligare summa af 100,00©
R:dr Bto intill nästa Riksdag beviljas»
Friherre Björnstjerna’. Här finnes ett fjerda
alternativ, eller den summa Kongl. Majit uti
Hess sist aflåtrte nådiga skrifvelse föreslagit af
150,000 R:dr.
Herr Grefven och LandtMarsYalken. förklårade,
det han, i. anledning af Friherre Bjömstjer*
nas förut gjorde hemställan, att en medelväg borde
sökas emellan hvad Kongl. Majit äskat och
StatsUtskottet föreslagit, för dess del trott, att berörde
medelväg lämpligast torde finnas uti dell
ä8o
Den 18 September é. m.
af Friherre Cederström tillstyrkte summa utaf
100,000 E:dr.
Grefve af Ugglas: Om jag riktigt fattat
Herr Grefvensoch LandtMarskalkens framställning,'
skulle Ja- propositionen blifva på Betänkandet, och
contrapropositionen, att summan antingen måtte
blifva högre, eller ock helt och hållet afslås. Om
så är, skulle alla de, som ej vilja antaga Betänkandet,
votera Nej vid första voteringen, hvaraf möjligen
ett besynnerligt förhållande vid den sednare
kunde uppkomma, Må hända vore bäst, att
först afgöra, huruvida någon tillökning i anslags*
summan skall äga rum, eller icke.
Herr Printzensköld: Jag hemställer, att vri
ierings-propositionen
endast rnåtte innefatta bifall
eller afslag på Betänkandet*
•Herf Lefrén t förenade sig med Grefve af
Ugglas
Meri:
Sträte * Nili Wilhelm: Jag Underställ
ler,’ örn icke meningarna lättast kunde förenas
på det satt, att Ja-propositioner! blifver bifall å
Betänkandet med öpped rättighet att sedan kartila
öka anslagssumman, och nej - propositidneri
afslag.
Herr Grefven och LandtMarskalken erinrade
ätt det. tilläfventyrs torde vara mindre lämpligt*1
ätt, på sätt Herr Stråle föreslagit, Ja-propositionen
Jemte bifall å Utskottets Utlåtande, som innehöll
tillstyrkande af en bestämd summa* eller 6$,ootf
Den i8 September e. ms 281)
jR:dr, äfvenledes skulle innefatta öppen rättighet,
att sedermera kunna öka berörde anslagssumma.
Herr von Hartmansdorff: Jag anser för min
tiel den af Herr Grefven och UandtMarskalken
framställde proposition vore den enda rätta; den
nemligen, som i Japroposidonen upptager bifall
till Utskottets Betänkande, och i Nej-propositionen
lemnar öppet rum för hvars och enSj mening att
j sin ordning komma tinder pröfning,
Grefve af Ugglas ; Jag ber om förlåtelse
£tt jag ytterligare nödgas fästa uppmärksamheten
derå, att; icke allas meningar blifva bevarade ge-»
norn en sådan proposition, Ty derigenom att al»
Ja de, hvilka yille hafva ytterligare tillökning,
och de, sorn önskade afslag, voterade nej , åter»
stod intet sätt att göra sin mening gällande för
dem, hvilka Önskade bifall å Betänkandet, De,’
sorn endast ville bevilja 65,000 B:dr blefvo d|
försatte i den obehagliga' ställning, att antingen
gifva mera, eller ock helt och hållet afslå. Der-:
före anhåller jag, att första propositionen må blifva,
huruvida någon tillökning skall äga rum ^
oller icke,
Herr von Hartmansdorff-, Sedan genom för?
Sta voteringen blifvit utrönt, oro Ridderskapet och
Adeln bifaller eller afslår den ifrågavarande till»
ökningen inser jag icke, huru någon ytterligare
förhöjning utöfver redan befintliga anslag kan
komma i fråga, Jag tror detföre propositionen
yara rigtig.
i83' Den 3g September e. ml
Herr Cederschjöld: Jag förenar mig tilt alla
delar med Grefve af Ugglas i den anhållan , att
forsta propositionen må blifva, om tillökning skall
?iga rum eller icke; ty orri tillökningen bifalles,
lån beloppet sedermera bestämmas. Annars skutle
de röstande på visst sätt betagas sin valfrihet,
och alla nödgas förena sig om bifall till Betanlandet;
de, som skulle vilja neka all tillökning,
böra nemligen icke våga votera nej , af fruktan
att sedan kunna tappa den följande voteringen;
och de, som skulle vilja hafva summan förökad,
böra af samma orsak, som de förra, äfven åtnöja
sig med hvad Utskottet föreslagit, hellre ä'n att
äfventyra allt..
Herr Grefven och LandtMarskal&en föreslog
följande Voterings-propositiqn 3
Hen som bifaller andra puncten i StatsUt»
skottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Majtts
Nådiga Skrifvelse, angående Tredje Hufvud Titelns
behof, voterar
‘ . Ja ;
Hen det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer, genom särskild öfver»
läggning, att bestämmas, antingen nämnde Utlå«
tande skall afslås eller till hvad belopp ökning
§ Tredje HufvudTitelns nu varande anslag må
beviljas.
Ropades Ja och Nej.
Den 18 September ei m. 183
Grefve af Ugglas: Då, sorn jag förmodar,
den nyss gjorde propositionen ej blifvit bifallen,
anhåller jag, att den proposition jag föreslagit,
må varda framställd.
Friherre Cederström: Fullkomligt instäm*
mande med Grefve af Ugglas deruti, att det
är nödvändigt, att först bestämma, huruvida
niigot ökadt anslag skall äga rum, eller icke,
hemställer jag, Om ej en sådan proposition forst
kunde af Herr Grefven och HandtMarskalken;
framställas. Om någon dervid begär votering,
kommer den ock att derom anställas, men om.
Ståndet åter beslutar, att tillökning skall äga rum,
hellöfves i denna omständighet ingen votering.
Herr Hjerta: Det förefaller mig högst oväntadt,
att höra förslag till votering om något
helt annat än Herr Grefven och LandtMarskalken
först framställt, och hvilket ensamt
är enligt med Grundlagen.
Herr von Hohenhausent Fidderskapet och
Adeln äger visserligen rättighet så vida Stån*
det osämjes om proposition, att ändra den vanliga
ordningen, och i sådant fall börja med
Konungens Nådiga Skrifvelse, samt sedermera
komma till det förslag Friherre Cederström,
framställt. Men åsämjas vi icke derom, må*
ste Utskottets Betänkande innefattas i Ja-propo*
sitionen, och ordningen sedermera komma till
de öfriga frågorna.
Herr Printzensköld5 Lika med Friherre
'i 84 I)eft 18 September e. ntt.
Cederström finner jag, att, om Herr Grefvert
och DandtMarskalken täckes till Etidderskapet
och Adeln framställa proposition om tillökning
i anslags-summan, och denna proposition
varder med bestämdt ja eller nej besvarad,
behöfves ingen vidare votering derom.
Grefve af Ugglas: Jag kan omöjligen föreställa
mig, att hvad Grundlagen stadgar om
votering, kan betaga någon rättighet, att yttra
sin öfvertygelse. Härtill är så mycket mindre
anledning i detta fall, som i ett föregående
plenum, då frågan var om StatsQbligationerne,
första propositionen blef, om några sådana Obli?.
gationer skulle äga rom eller icke,
Herr Hjerta: Jag anhåller att deri §. ma
pr Grundlagen uppläsas, som handlar om vo,
tering. Votering kan ej ske om annat än den
af Talmannen framställde propositionen, jemte
en contra-proposition, och så vida Herr von
Hartmansdorff ej afstår från sin begäran om
Votering, kan ingen annan Ja-proposition göras,
än den jag förut yrkat, och som af Herr
Grefven och .LandtMarskalken var framställd,
då voteringen begärdes. Contrapropositionen
må uppgöras huru som helst,
Herr von Hartmansdorff: Då för några dagar
sedan, en lång tvist uppstod, om beskaffen,
heten af en voterings-proposition, yrkade Herr
Tham, att Utskottets Betänkande skulle blifva
Ja-proposition, och Herr Grefven och I^andt”
Marskalken förklarade, att detta var hans rätt,
Dera 18 September e, m.
Jag hoppas, att samma skäl äfven galler nu,
och att således Utskottets Betänkande också
Vid detta tillfälle må utgöra Ja * proposition,
hvarefter Ridderskapet och Adeln kan bestäm*
ina Contra-propositionen huru som helst.
Friherre Björnstjerna : För att undvika
tvenne voteringar, tror jag det af Friherre
(Cederström uppgifne sätt vara det bästa > eller
att Herr Grefven och IjandtMarskalken först
täcktes utröna, om tillökning i anslaget beviljas,
eller icke; befinnes då Ridderskapets och
Adelns pluralitet hafva densamma bifallit ,
kan voterings - propositionen sedermera ställas
så, att Ja-propositionen blifver på hvad Utskottet
tillstyrkt, och Nej - propositionen på
100,000 R;dr.
Herr Grefven och IandtMarsialken förklarade
, att som votering blifvit begärd vid
den af Herr LandtMarskalken till bifall å
Utskottets Utlåtande framställde proposition ,
borde ock i följd deraf Ja-propositionen innefatta
bifall å berörde Utlåtande; och då föröfrigt
någre Ledamöter yrkat afslag å samma
Utlåtande, men andre Ledamöter åter en större
tillökning i tredje HufvudTitelns anslagssumma
, än den Utskottet tillstyrkt , kunde
Herr Landt - Marskalken för dess del icke
finna annat , än att i Contra - propositionen,
borde beredas tillfälle för desse särskilte meningar,
att kunna göra sig gällande; så framt
icke Ridderskapet och Adeln hellre skulle önska,
att genom särskild votering först bestäm
-
186 Den 18 September e. trt>
ma Contra-propositionens innehall, genom hvil
ien åtgärd likväl flere voteringar oundvikli
gen uppkommo.
Herr Grefven och Landt Marskalken förnyade
derefter den af honom sist gjorde voteringsproposition,
hvilken sf Ridderskapet ocfl Adeln
godkändes samt anslogs.
Sedan 43, 44,450c!! 46 §§:rie i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan half till 8 eftermiddagen och befunnos
vid voteringens slut klockan y om aftonen,
sedan en voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer i
Ja — 158
Nej __ 2 5
I följd hvaraf, och sedan det öfvetf voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade
det aldra puncten i StatsUtskottets Utlåtande
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 3 dennés under N.-o 455 afgifne, samt
den 9 derpå följde eftermiddagen på bordet
Den 18 September e. ml 187,
jagdé, Utlåtande, angående verkställigheten af
Riks HufvudBoken.
Herr Treffenberg, Curry Gabi iel> Het är anledning
till anmärkning emot Konungens Rådgifvare
i Cornmandotnål för Arméen, hvarom remiss
begäres till ConstitutionsUtskottet, inför hvilket
anledningen skall uppgifvas; hvarjemte ett försegladt
convolut af Herr Treffenberg till protocoilet
aflerrmades
Herr
Grefven och LandtMarskalken förklai
rade, att den af Herr Treffenberg, iden forin
29 §. Riksdagsordningen föreskrifver, sålunda
anmälte anledning till anmärkning, emot
Konungens Rådgifvare i Comtnandomåj för Arméen,
genast kom ine att, jemte ProfocoIIsUtdrag,
till ConstitutionsUtskottet expedieras.
Upplästes till justeting och godkändes följande
Expeditions-Utskottets insände förslag
till Riksens Ständers underdånige Skrifvelsec
till Kongl. Majit:
N'o 198- Rörande verkställd granskning
af TullVerkets Räkenskaper.
N:o 199. Angående Rergs Sexmans befrielse
från deltagande i Skjutsningsbesvär*
.188 ~Dm 18 September e. m.
N:o 200. Angående upphäfvande af Kongl.
Brefvet den 6 Maji 1767, samt ändrig af 1
och 2 §§. uti 2 Cap. UtsökningsBalken.
201. Angående en förändrag ordning
i afseende på förseglade anbuds öppnande vid
Entreprenad’Auctio ner.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Frän ConstitutionsUtskottei .•
Af den 6 dennes:
N:o 49. Angående ett tillägg i 14 §.
af Instructionen för Justitieombudsmannen.
N:o 50. Angående förslag tili ändring |
33 §• Riksdagsordningen.
Frän Bevillnings Utskottet l
Af den 15 dennes :
N:o 39, Angående förslag tili en förän*’
drad Tariff för HusbehofsBrännvinsbrännings
afgiften.
Den 18 September e. m. i89
Frän Lagutskottett
Af ilen 4 ilen res.*
N.’o 180. 1 anledning af gjorde anipärk
nlngar
vid Utskottets förut ineddelte .Betänkande,
angående yrkad ändring uti Kongl. Förr
ordningarne den 24 AugU3ti 1813 emot fylle*
ti och dryckenskap, samt den 20 December
1815. i hvad denna senare angår I^aga Domstol
för åtal emöt Oloflig Biännvins-försäljning.
Af den 15 dennes 1
jSf:o i8i. X anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
angående yrkad ändring, dels uti Kongl,
Brefvet den 6 Maji 1767, i afseende på skyldigheten
för sökander uti Utsökningsmål hoS
Konungens Befallningshafvande, att anmäla,’
när sådane mål genom förlikning eller annorledes
förfallit, dels uti .Kongl. Förordningen
den 31 Julii 1815, så vidt den innehåller,
att vitén vid förklaringars infordrande uti
förenämnde mål skola förklarande partet fö*
reläggaSt
Justerades följande :
Utdrag af ProtoCollet hailit, hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
igo
Den 18 September e. m(
Lagtima Riksdagen i Stockholm för-'
middagen den 18 September 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats*
Utskottets ej mindre den 27 sistledne Junit
under N:o 244 afgifné, saint den 2g derpåfölj*
de eftermiddagen pä bordet lagde, Betänkande, i
anledning af Kongl. Majus .Nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof uti hvad
som rörer Riks - Statens Tredje HufvudTitel }
än ock den 19 sistledne Augusti under N:o
423 meddeldte , samt den 2o derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver de
vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar}
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att under
beslutande
1:0. Det en ny Rubrik å Tionde HufvudTiteln
borde uppföras under namn af Fy*
rings-Stat, hvartill 5,000 R.'dr årligen utöfver
det hittills per medium under de sistföiflutne
åren åtgångne belopp anslogos ;
2I0. Att de af Utskottet föreslagne till
ökningar af 2000 R:dr uti anslaget till ved och
ljus i Fästnings- och Garnizons- orterne, samt
af enahanda summa uti anslaget till Rese- och
Tractaments-penningar för extra förrättningar
i MilitaireÅrender af Ridderskapet och Adeln
afslogos; och
3.0. Att frågan om 500 R:drS tillökning
i lönen för Chefen vid Andra LifGranadierRegementet,
skulle förfalla och någon för*
Den 18 September e. m. xgi
höjning a Siat i bemälté Chefs lön således
icke äga rum;
Samma Utlåtande i allt Öfrigt gilla; hvar*
jemte de i Utskottets förstnämnde Betänkandeupptagne,
men i senare Utlåtandet icke omförmälte
puncter af Eidderskapet och Adeln
godkändes. Ut Supra.
S. D. Furedrogos å nyO och giIlades föl*
jande StatsUtskottets den 3 och 4 dennes afgifne,
samt den 9 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 454. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå«,
diga Skrifvelse, angående Tredje HufvudTitelns
behof.
N:o 455. Angående verkställigheten af
RiksHufvudJBoken. Ut Supra.
S. D. Remitterades till s
Constitutions - Utskottet:
En i den form 29 §. Riksdagsordningen
föreskrifver anmäld anledning tili ani
märkning emot Kontmgens Rådgifvare i Corn- ■
mandomål för Arméen. Ut Supra.
Jgs Deri 18 September e. ni.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan 10 ora Aftonen.
Xn fidem Protocolli
Öi Ji Lagerheinii
Fredagen den l9 September*
Plenum klockan Niö förmiddagen;
Öppnades Herrar Electorers Lista till
val af en Ledamot i RiddarhusUtskottet ef*
ter Grefve Beckfries , Corfitz Ludvig , och be*
fanns dertill hafva blifvit utsedd:
H:o 1355» Kerr von Schantz, Gustaf;
Herr Pereswetoff Morath? Anders Wilhelmi
Sedan i dag genom till Ståndets samtelige Le*
damöter
£>cfj 19 September f. m,
393
tia mÖ t er utdelte Notifications-kort blifvit officielt
tillkännagifva, att Riksens Ständers JustitiasOmbudsman
med döden afjgått, så får jag hos
Eidderskapet och Adeln hemställa, om icke
förluslen af denne aktningsvärde Embetsman'
och medborgare påkallar Ridderskapets och'
Adelns beslut, att på det offentligaste sattinför
Nationen ådagalägga den tillgifvenhet och
kärlek Ståndet hyst för den aflidne, och före»
slår jag derföre , att Ridderskapet och Adeln!
ville inbjuda sine MedStänder att gemensamt'
öfvervara Likbegängelsen.
Jag anhåller, att Herr Grefven och Landtb
Marskalken häröfver behagade inhemta Ridderskapets
och Adelns tanka, och, om min framställning
vinner bifall, föreslå Ridderskapet
och Adeln att inbjuda de öfrige Stånden tili
deltagande i denna sorgefäst.
Friherre Cederström, Jetcob: Jag instämmer
fullkomligt i den värde Talarens yttrande.
Jag anser <Jess förslag som en rättvis gärd, egnad
åt den förtjenstfull Embetsman vi förlorat^
hvilken äfven bidrager att sätta denna
plats på den punct den bör vara.
. . - I
Jag skulle önska, att propositionen ställdeS'
så, att visse utsedde Ledamöter af Riksens Stan-i
der bära den aflidne, och Riksens Ständer sjelf»
ve åtfölja honom till grafven, anförde, Ridder|6kapet
och Adeln af Herr Grefven och Eandti
Ridd. 6th Ad. jPfflt VIII Band. 13
ben l g September f. ms
Marskalken samt de öfrige Stånden, hvartdera,
sin Taleman*
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
, om icke, sedan Ridderskapet och Adeln
inhemtat, att Riksens Ständers vid innevarande
Riksdag utvalde JustiiiasOmbudsman, Hére
Casper Ehrenborg, sistledne Tisdag den 16 dennes
efter en korrt sjukdom här i Hufvdstaden
aflidit, Ridderskapet och Adeln skulle, på sätt
Herr Morath och Friherre Cederström föreslagit,
anse lämpligt, att Riksens Ständer, hvilka
äro på den ört, der denne déras Embetsman
nied döden afgått, tinder påstående Riksmöte
församlade, måtte såsom ett ytterligare uttryck
af deras tänkesätt för den afiidnes allmänt erkända
utmärkta oell redbara, medborgerliga förijenster,
åt hvilka de redan lemnat den mest
offentliga gärd, då de åt honörn uppdrogo ofyannämde
vigtiga befattning, äfven beledsaga
hans jordiska qvarlefvor till deras livilorum,
samt om icke, i följd deraf, de öfrige RiksStånden
måtte inbjudas, att gemensamt med Ridderskapet
och Adeln från Sterbhuset efter be*
mälte Justitieombudsman låta infordra upplys*
ning om tid och ort för RegrafningsActen »
med tillkännagivande, att Riksens Ständer önskade
genom visse bland alla fyra Riks-Ståndert
utsedde Ledamöter bära den aflidne till grafven,
samt äfven sjelfve uti BegrafningsProces*
gionen deltaga.
Bifölls.
Ben i§ September f. fri.
Eöredrogs å nyo och bifölls LagTJtskottéts
den 26 sistlidne Augusti under N.o 173
äfgifne, samt den g dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, angående befrielse för Rådmän
Och Kätnnärer att deltaga uti ansvaret för försummelse
att till Öf^-erDomaren insända Rådstuga-
öcli Kämnärs-Rätters Domböcker och
Rrotöcoller m, m.
Justerades följande:
tJtdrag af Protocollet, hållit hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
förmiddagen den 19 Sept* 1823.
S. D. Sedan genom nu erhållen notification
Ridderskapet och Adeln inhemtat, att Rik*
serts Ständers vid innevarande Riksdag utvalde
Justitieombudsman, Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
Casper Ehrenborg sisiedne Tisdag
den i6 dennes efter en kort sjukdom, här
i HufvUdstadén äflidit; ånsäg Ridderskapet och
Adeln, i anledning af derom väckt motion,
lämpligt, att Riksens Ständer, hvilka äro på
den ort, der denne deras Embetsman med diiden
afgift, under påstående Riksmöte församlade,
måtte, såsom ett ytterligare uttryck af deras
tänkesätt för den aflidne* jallmäht erkändil
ja g 6 Den xg September f. rrn
utmärkta och redbara medborgerliga förl jenster,'
åt hvilka de redan lemnat den mest ofientliga
gärd, då de åt honom uppdrog ofvannämnda
vigtiga befattning, äfven beledsaga hans jordiska
qvarlefvor till deras hvilorum; i följd
hvaraf Ridderskapet och Adelli beslöt inbjuda sirie
Respective Medstäöder, att gemensamt med
Ridderskapet och Adeln från Sterbhuset efter
bemälte Justitieombudsman låta infordra
upplysning om tid och ort för BegrafningsActen
med tillkännagifvande, att Riksens Ständer
önska genom vissa bland alla fyra Riks Stånden
utsedde Ledamöter bära den aflidne till
grafven, samt äfven sjelfve uti Begrafningsprocessionen
deltaga. Ut Supra.
EÖretogs till pröfning Lag- samt Allmäna
ha Besvärs- och OeconomieUtskottens den 29’
sistlidne Augusti under N,'o 174 afgifne, samt
den 9 dennes eftermiddagen på bordet lagde.
Utlåtande, i anledning af yrkadt utvidgande
af de såkallade Privilegia Exclusivai
Herr of Ekenstam, Israel, anförde skrifs
teligen;
(Se Bilagan N:ö 5.)
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag förenar
mig helt och hållit med Herr Ekenstam i de
åsigter af Patentfrågan han framstält; men jag
förenar mig ej med honom deri, att ej yrka
Den 19 September f. rm
antagandet af deas förut gifne förslag, sorn jag
anser bättre än den prutning derpå, till hvilken
han sig nu af modestie begifvit.
Jag anhåller örn återremiss, med begäfanj
att Utskotten täckas taga hela motionen i öfvervägande,
helst den icke har monopolist syftning,
sorn den af Utskotten blifvit ansedd äga;
utan är grundad på fria åsigter af inre närin*.
garna,, och åsyftar alt freda en uppfinnare för
godtycklig behandling.
Herr Grefven och LandtMarshalken frågade,
om Eidderskapet och Adeln ansåg Lag- och'
CeconomieUtskottens förevarande Utlåtande böra,
i anledning af de dervid gjorde anmärks
ningar, till Utskotten återremitteras,
Hopades Ja.
Eöredrogos å nyo och och gillades Vågsamt
Allmänna Besvärs och OeconomieUtskot*
tens den 29 sistledne Augusti afgifne, samt deri
9 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden
!
N;o 176. Angående, yrkadt åläggande fö£j
Landtmätare, att vid vite inom viss tid fullgöra
de dem Uppdragne Enskiftes-förrättningar*
Nm 177. I anledning äf yäckt fråga örn
198 Den 1 g September f, >n
lämpelige
medel till ett allmännare spri(1;Jnde
af Rikets Grundlager och andre författnings»
Företogs till pröfning Stats- och Banco*.
Utskottens den' 13 sijtledne Augusti unde?
N:o 418 afgifne, saint den 20 derpå följde ef*
térmiddagen gå bordet lagde, Betänkande, i an*
ledning af Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse,
angående ett Uånebiträde till fullbordande af
nya Bibliqtheks-byggnaden vid Upsala - Ulft*
versitet.
Grefve yon Schiverint Fredric Bogislaus,: Må
det vara mig tillåtit, att vid betänkandet göra
en enda anmärkning. Här $r fråga pm ett
lån af 50,000 R:dr mot inteckning i Academi'
ens fastigheter; men enligt gällande beslut är
booo R*.dr maximum på }ån mot inteckning i
fastighet till en person. Penna anmärkning
torde göra tillfyllest, att åtminstone göra återremiss
nödvändig, i händelse Ridderskapét och
Adeln icke skulle vilafslå motionen.
Herr Flammarsköld, Lorenzo! Redan vid
remissen till Stats- och BancoUtskotten af Kongl.
Majhs Nådiga Skrifvelse i delta ämn^ före.'
nar jag mig med Grefve von Schwerin, i af*
styrkande derutaf. Jag står ännu fast i samma
åsigt. På ett skuldsatt tillstånd är ett
beklageligt tillstånd, skulle jag icke hysa den
Pen 19 September f. tri. gg g
tacksamhet jag verkellgen bär för Upsala Academie,
om jag tillstyrkte dess skuldsättning.
Annu har hvarken vattunöd eller eldsvåda ö£-  vergått denna planteskola för Fäderneslandets
litterära bildning. Hon är den rikaste individ
i Sverige. Och då hon erhåller sa betydliga
understöd af Kongl. Maj:t är det besynnerligt,'
»tt, sedan byggnaden till så stor del är färdig,
säga, att m del brista. JEn sådan brist
Jean icke vara möjlig annorlunda än i tvenne
fall: det ena, att tillgångarne icke blifvit rätt beräknade.
Men det är icke att supponera, då vi erinre
oss, att när Kammarrätten för ett par
|r sedan gjorde åtskilige anmärkningar fernot
förvaltningen af dess medel, Academien förklarade,
att Kammarrätten hade orätt, emedan
ingen hade så väl reda på sina räkenskaper,
sorn Kongl. Gustavianska Academien i Upsala.
T)öt andra sättet att förklara denna brist, vore,
om priset på byggnads-rnaterialierne hade stigit;
men nu har det tvärtom sjunkit. Det
begärda understödet förorsakas således icke af
något hellof, eller af några förluster, utan endast
af en önskan, att få byggnaden hastigare
färdig. Jag tror likväl icke, att någon fördel
vinnes genom ett sådant hastande. Tvärtom
måste byggnaden tilltaga i fasthet ju mera tid
|t den lemnäs att sjunka och sätta sig.
Slutligen måste äfven den omständighet
tagas i betraktande, att Ständerne afslagit
allt biträde till reparation af Galmare Domkyrka,
ett af de yppersta arehitectqriska Mästfec
-
Deri 19 September f. m.
•verk vart land har att uppvisa. När detta
understöd blifvit afslagit, hemställer jag, om
det är skäl att lemna något biträde till ett ari",
nät arbete, som, att dama efter de prof våra
nuvarande Architecter glfvit, så snart de skola
bygga med annat än ritstiftet på regalpapper,
man éj har anledning förmoda böra blifva just
något utmärkt prof på Svensk smak och Svensk
konstfärdighet.
Jag yrkar således afslag på detta lånebi»
tr^de, så mycket mer som det skäl, man anfort,
att Aeademiens^ fonder i Ranken lidit genom
myntets försämring är mindre grundadt, emedan
det icke är Academien, sorn lidit, utan de
fattige Studerande, sorn af dessa fonder njuta
Stipendier. Att nu bevilja ett lånebiträde a£
detta skäl, vore att, i omvändt förhållande,
förnya historien om Smeden och Bagaren.
Herr von Heyne, Georg : Jag tviflar icke,'
att ju Upsala Academie är i behof af det begärta
lånet, då den förmoöeligen noga betänkt
sig, innan den addresserat sig derom till H.
K. H, Kronprinsen. Om Banken hade sådana
tillgångar, att den kunde utlåna summan,
eller tillskapa nya sedlar, så kunde Upsala Acadeinie
få begagna så val denna fördel, sotp
någon annan. Men då nu inga andra lån blifvit
föreslagne än Discont- och Fastighetslån,
som icke få gå till så stor summa, så är ingen
annan utväg öfrig, än att taga sin tillflykt
till StatsObligationer, hvilka icke torde
böra utgifvas till andra företag, än sådana,
Den 19 September /. m. 2ol
-
som tillbaka skola blifva vinstgifvande i framtiden.
Jag finner intet skäl, hvarföre Staten
skall upplåna penningar, för att sjelf utlåna
dem till Upsala Academie, och får således
förena mig uti anhållan om afslag å Betänkandet.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold , anförde
skrifteligen».
(Se Bilagan N:o 2).
Hvarefter Herr Bråkenhjelm munteligen
tilläde :
För Öfrigt får jag i anledning af de Herrars
anföranden, som yttrat sig i ämnet, vördnadsfullt
upplysa, att byggnaden är företagen
på Kongl, befallning.
Friherre Cederström, jacob: Det är egentligen
den anmärkning, att, enligt Ständernes
beslut, intet lån öfver en viss summa får. till
någon individ utlånas, som jag vill uppta tili
vederläggning. Jag vet icke, hvarföre Upsala
Academie skall anses som en individ, då den
är en allmän anstalt för hela Eilet. Då byggnaden
fortgår, och redan framskridit så långt,
att allt ytterligare uppskof dermed skall förorsaka
skada, kan jag icke förmoda, att det föreslagna
understödet skall möta mycket motstånd.
En annan fråga är, om Academien lärn|>eligen
kunnat använda den summa, sorn nu
2 o t
Den 19 September f. m.
åtgått till den påbörjade byggnaden, att inre'
da en våning i Kongl. Slottet, och derigenom
fått större utrymme för sina böcker. Men det
hör ej hit. Academien behöfver understöd
till den redan företagna byggnaden. Hon
kan icke gerna anses, sorn en individ, utan
ar i samma predicament, sorn flere Städer,
åt hvilka Standerup anslagit låne-biträden , som
icke eller skulle blifvit lemnade åt enskild
man. Jag yrkar derföre bifall af Utskottens
Betänkande.
Grefve af Ugglas, Gustafa Utom hvad
Friherre Cederström redan anfort , får jag
äran upplysa, att Grefve von Sr-hwerins anmärkning
agde sin riktighet, om summan vo*
Te ett fastighetslån af Banken; men nu är
frågan endast att .anvisa den på de medel för
Allmänna byggnader, hvilka Ständerne beviljat
Norrköping, Borås med flere Städer. Jag
tror således ingen återremiss vara nödvändig,
utan hemställer, att Ridderskapet och Adela
antingen behagade bifalla, eller afslå Betänkandet.
Herr Peresvetoff Morath, Anders Wilhelm:
Jag är egenteligen förekommen af flere Värde
Talare, som upplyst rätta förhållandet med
detta ämne. Men för att specielt besvara Grefve
von Sch werin s anmärkning, får jag nämna
att Skara Consistorium erhållit ett sådant lån.
Detta har närmaste likhet och samma syftning,
sorn lånet till Upsala Academie, ehuru det iqJte
är af samma vidd och omfattning.
Herr Riben, Cerl Wilhelin' Jag liar icke
Den ig September f. m.
203
Varit närvarande vid discussionens början ,
och får derföre utbedja mig Ridderskapets
och Adelns förlåtelse, om i det yttrande jag
jiu går att afgifva skulle förspörjas någon okunnighet
om hvad här förut blifvit anfördt. Det
Höglofl. StatsUtskottet, detta samma Statsutskott
nemligen, sorn räknat tolfskillingar vid
bestämmande af RiksdagsCanzIiernes aflöning,
sorn afslagit pensioner för fattige Enkor, sorn
jfstyrkt allt understöd för hamnbyggnad i Jönköping,
sorn afslagit medel till inköp af nidige
och hittills saknade instrumenter för Stock,
holms Observatorium, sorn likaledes afslagit
medel till förökande af Kongl. Bibliotheket m.
rn., detta samma Statsutskott har nu, i förening
med det Högloflige BancoUtskottet, genom ett
penndrag liksom slumpat horrt en summa af
Icke mindre än 50,000 R:dr ; och till hvem?
emot hvad säkerhet? och till hvad ändamål?
Tillåten mig, Mine Herrar, att få fästa Eder
uppmärksamhet vid hvar och en af dessa frågor,
Till hvem, frågar iag? jo, hvilken är väl
den behöfvande, allmänt nyttiga inrättning,
soro under en tid af financiel förvirring för •
tjenar ett, relativt till vära tillgångar, så utomordentligt
understöd? Jo det är Upsala Acadernie,
den rikaste Possessionat inom Scandinaviens
Eandaroären, pn Corporation, sohr har
stora egendomar stora capitaler; som af Svenska
Konungars och Magnaters ädla frikostighet
erhållit ofantliga vedermålen; denna Corporation
är det, som man nu på de förmånligaste
vilkor beviljar ett understöd af 50,000 R:dr
Banco, en summa, som, på andra håll använd, lik
-
g 04 Deri 19 September f. ni.
val kunde bereda betydlig förkofran , irnen
till hvad. ändamål ? Jo till ett Bibliotliekspalatg.
Jag vet ock, att Academiens Biblia.-  thek behöfver utvidgas, men den rika Academien
må sjelf draga omsorg derföre. Har hon
Credit, så får hon nog penningar; har hoa
det icke, så vet jag ej, hvarföre statens säker*
het skall utsättas till dess fördel; hvilken säkerhet
erbjudes ändtligen för länet? Utskotten
hafva i denna punct varit mycket kortvilliga,
och endast sagt, att slaten skulle erhålla inteckning
i Academiens fastigheter. Det vöre
artigt att veta, hvilka dessa fastigheter aro;
jag har mycken anledning att tro, det manga
af Academiens hemman icke få furpantas, huru
det är med qvarnarna vet jag icke. Det
hade varit väl om Utskotten upplyst detta
förhållande. Om nu icke Academien kan anvisa
en säker pant, hvad säkerhet återstår då?
Jo Consistori Dedamöters borgen, en för alla
och alla för en. Jag har, sedan den tid jag
iillbragt i Upsala, mycken vördnad för desse
Herrar, och det torde vara ett fortfarande af
denna vördnad, sorn kommer mig att frukta»
att det skulle möta stora svårigheter, att bysätta
Venerandum Consistorium Academicurn.
På dessa skäl anhåller jag hos Pierr Grefven
och DandtMarskalken om Proposition till afj
slag å Utskottens Betänkande.
1 N( ; i
Herr von Hohenhausen, Michael: I hufvudsaken
förenar jag mig med Friherre Cederström,
som tillräckligen upplyst, hvad mening
gen varit ihed Fastighets-lånen, nemligen att
Den 19 September f. m.
medelst Banken hjelpa Bandet, tvärt emot
Bankens natur- Jag känner icke, om Acade»
maien har någon laglig rätt att beläna sina fastigheter,
men bör förmoda det, efter som Utskotten
tillstyrkt inteckningen.
Jag ämnar icke försvara denna Bibliotheksbyggnad,
minst af det skäl, att den skulle påminna
ungdomen om Förfädernes storhet, och
uppmana dem att följa deras efterdömen. Huru
föga de uträtta, hafva vi tillräck!ige exempel
i Boms byggnader, som under 15 sekler icJ
ke danat någre store män annorlunda än någre
kontsnärer
I
öfrigt får jag, hvad treprocents-systemet!
"beträffar, erinra, att skillnaden mellan nyd sedlars
utgifvande, och låns upptagande mot obligationer
är den, att Staten t sednare fallet kan
lätta utvägen för andra, att låna mot lindrig
ränta. Het är icke fråga om, att skänka något'
åt den rikaste possessionat, utan att låna honom
, emedan han kan prestera full säkerhet.
Het lärer för hvar och en, äfven den, sorn.’
icke har mera kunskap om, byggnader, än att
han sett dem med ritstiftet uppförda på papper,
vara fa ((ligt, huru det skulle gå, om byggnaden
fördeld tes litet på hvarje år under eri
längre tid. Det Lief sluteligen ett Babel.
På dessa grunder tillstyrker jag bifall |
Utskottens Betänkande.
Herr Hammarsköld: Om här vöre fråga om-*
206 Den 19 September f. m.
ett anslag för Upsala Universitet till Littératurens
befordrande, skulle jag, örn jag satte
mig deremot, vara ovärdig art stå på detta
runi framför de sköldar, som återkalla minnet
af en Oxenstjerna , en Dahlberg, én Schytte}
en Lindsköld öchén dela Gardie, samt ovärdig
Ättelägg af det ädla f rtintimtnef * som fö?
mera än hundrade år sedan , genom ett
frikostigt anslag satt den behöfvande i stånd,
att njuta den vetenskapliga bildningens fördelar.
Men här är icke fråga om något, som kan hafva
inflytande på Litteraturens utveckling. Vetenskaperna
kunna lika val odlas Utan dénnä
byggnad, och Studenterne kunna lika väl läsa
gina läxor till Embetsexamina, och Professo*
rerne hvila på de lagrar deras företrädare skör:
dat, lika väl utan, sorn med denna byggnad#
Jag fattar således icke hvad det är, som nöd,
sar Äcaden.ien att uppbygga detta hus, för
att fylla det med toma Bibliotheks lådor. Mati
har omtalat nödvändigheten att förvara ett af
Europas största och dyrbaraste Bibliöihek. Kanske
torde Jag i detta ämne kunna äga något
Vitsord, och jag är skyldig bekänna, att Upsa*
la Bibliothek är visserligen det största Bibiiötltek
i Sverige, men kan endast sägas vara etl
Vacker början till ett Bibliothek och icke änntl
något Bibliotheks Att det ät i det skick, atfc
böcketne måste förvaras i lårar, är en högst
besynnerlig uppgift till föga berömmelse för
Åcadetniska Bibliothekets Tjenstmän. Jag ha?
sett någorstädes anmärkt, att den skicklige Fältherren
nog vet råd, att äfven på den inskränk*
tåste tenain uppställa sina troupper, och pä
Deri i g September f. m.
Samina sätt tror jag att en knapp local icke
kan sätta dea skicklige Bibliotbekarien i förlägenhet,
Och långlig erfarenhet har inglfvit
mig den aktning för Upsala BibiiothekS nuvarande
föreståndare, att jag är öfvertygad om,
att i-'fall han ej placerat de nya tillökningarne
på sitt rätta ställe är förslaget till det nya
Bibliöthekshuset ensamt dertill skulden. Ty
efter den kunskap jag mig om Upsala Bibliothek
förskaffat, är jag viss att Böekerne der lika
yäl kunna uppställas som i det Kongl. Bibliotheket
med sitt trånga utrymme och siri
ringa personal. Dessutom att icke tillgångar*
ne skulle till ifrågavarande Byggnad förslå, förefaller
mig högst besynnerligt, när jag erinrar
mig att Academien under Olof Rudbecks
Rectorat uppförde två Orangerier, en Academisk
Trädgård, inrättade ett Apothek och etl
Boklåda, förbättrade Boktryckeriet, samt byggde
nytt Ridhus och ny fäktsal; och detta allt
•utan något anslag af Staten, och likväl räckte
Acaderniens medel såväl till att Rudbeck kunde
skaffa sine Colleger en fiskrätt i hvar vecka.
Då tillgängarne yoro så stora på i6oo:ta<*
let, så borde de väl också nu räcka till för
denna byggnad, som val blifvit företagen på
nådig befallning men dock efter AcademienS
tillstyrkande; särdeles när Consistorium just
för denna byggnads skull så väl hushållat de
sista åren, att det till och med nekat Professor
Thunberg att köpa Spiritus vini för bevarandet
af dess samlingar, hvarföre ock en stor de&
deraf måst utkastas.
,208 Den 3g September /. ni.
Friherre Anckarsvärd , Carl Hinric1 Jag
förenar mig till alla delar med hvad Herr Riben
yttrat.
Jag vill blott tillägga, att de prä:judicater>’
som blifvit citerade till stöd för förslaget, ej
tunna åberopas; ty hvad man redan bifallit i
den vägen tan icke vidare tagas i betraktande,
sedan man blifvit bundfen af besluten om Fi«
nanceRegleringen, Jag skulle tro det vara den
största inconseqvéns, att bevilja ett så stort
lån, och på så förmonliga vilkor, att två procent
af den lagliga räntan få afbetalas å Capitalet,
helst för en stiftelse, som sjelf har så
betydliga tillgångar. Jag tror, att när man aU
slagit mindre lånebiträden åt obemedlade hemmansbrukare,
det ar farligt, och obilligt, at£
bevilja på en enda hand så mycket, som an«
nars kunde förslå åt 100.
Jag är för Öfrigt böjd att tro, hvad Herr
Riben yttrat, att Upsala Academie icke kan,
till säkerhet för detta lån, bevilja någon inteckning
i sina hemman, emedan de icke få förpantas.
Men ora ock icke så vöre, inser jag
ej, hvarföre Banken skall behöfva belastas med
denna låneförstrackning för Academiens beqvämlighet.
Afven jag yrkar således afslag
på Stats- och BancoUtskottens Betänkande.
Herr von Hartmansdorff, August’■ Under
denna Riksdag har atne gånger varit fråga
ora anslag för allmänna Boksamlingar. Första
-
Den lg September f. m. jog,
gången angick det en samling som hade ruin
then Saknade böcker, nemligen Kongl. Bibliotheket
i Stockholm. Nu, i fråga om Upsala
UniversitetsBibliothek, är förhållandet tvärtom
att utrymme saknas till redan befintliga böcker.
Det förra anslaget, som af Ridderskapet
och Adeln beviljades, understöddes af en värd
JLedamöt, sorn sjelf är anställd vid Kongl, Bibliotheket;
men söm nu, då fråga är örn en BokSamling,
hvaraf han icke är vårdare, bestrider
den en lika förmon. Alt ddma af det sätt'
hvarpå han genomgått vården af Upsala BiJ
bliothek, skulle man nästan tro det hafva varit
önskligt, örn han, i stället för en Anders
Von Höpken, en Axel Fersen med flere utmärkte
män och åtskilliga Sveriges Kfonprin*
sar varit styresman af Upsala Universitet, mea
det förflutna har ingen återvändo.
Imedlertid kan jag icke annat ah förundra
mig öfver, att saininfe man, som förut kli*
gat , 4att Universitets - inrättningar icke Vorå
så göda de borde, just nu, då fråga ar om deras
upphjelpande, ifrigt lägger sig deremot.
Man har Frågat» hvartill det skall tjena,
att lemna låne-understöd åt Upsala Academie?
Det är alldeles detsamma, som att fråga: hvartill
det gagnar att göra något för odling och’
vettenskaplighei? Man invänder, annat är att
fekaffa böcker, och annat att bygga hus för deras
uppställning. Men om man låter dem lig
-
Ridd. och Ad. Prat, VIII Band.
STO
Den ig September f. m.
ga i hög, så att lie ej kunna åtkommas, hvartill
tjena de då1 Man har sagt, att intet palats
hör uppföras. Ja väl, om det är fråga om
jpragt; och ej ont husets storlek, ty man måt’ffe?
val icke vilja förlägga boksamlingen i flera
hus, mellan hvilka håde de som sökte, och
de som hurde meddela, upplysningar, skulle
löpa fram och åter. Hvad skulle väl den värde
ledamoten, som är anställd vid Kongl. Ribliotheket,
säga, om man förläde ena delen deraf
på apdra sidan Norrbro? Manne icke han
skulle tycka, att denna boksamling hellre börtie
flyttäS till ett annat hus, stort nog, för att
rymma den hel och hållen. Mari har frågat
åt hvem Staten lånar dessa medel? och derpå
sVarat: till den rikaste person. Orri Upsala
Universitet ät den rikaste jordägare i Sverige,
så använder den ock mest, eller allt hvad deri
har, för allmänna ändamåh Den åtalade rikedomen
gifver ock större säkerhet för .Bankens
lån till denne än andra låntagare. Den
anmärkning, att Upsala Academié ej galt till
väga med nog försigtighet vid .Bibliotheks-byggnadehs
företagande, förfaller, om man undersö.
ker, huru d£t tillgått med andra företag, hvaråt
St änder ne förut vid denna Riksdag beviljat
understöcj. Deribland vili jag endast namna
hamnbyggnaden i 1iTstad, hvilken, om man får
tro hvad allmänna Tidningar derom yttrat,
hvarken blifvit företager! eller utförd med nog
klokhet eller beräkning. Borde ett företag
tillintetgöras för det man vid déss början icke
■varit lika klok, sorn vid slutet, så skulle man
Den 19 September f. m.
aldrig genom erfarenheten få stiga i upplysning,
utan att exeroplariter straffas derför.
Jag torde sluteligen icke behöfva återkalla
i Ridderskapets och Adelns minne, att Up*
sala Universitet är en skank till Svenska folket,
och att det vofé så mycket obilligare om
inan nu, första gången det begär ett allmänt
understöd, ville vända det ryggen. Det är
en skänk af deri store Gustaf Adolf, af samma
Konung som lemhade sitt lif för dén allmäni
na upplysningen och tankfrihetén sédan han
gifvit sin förmögenhet till odlingens vidmagf
hållande ibland sitt folk. Dén sorn vördar
denne Kcnungs minne, skall äfven vårda hans
gåfva, och jag hoppas att Höglo!!. Ridderskapet
och Adeln för väl kanner hvad vi arö
skyldige Upsala Åcadémie, för att neka Sitt
bifall till ifrågavarande låriebiträdé.
Herr Lefrtri, Johan Pehr: Jag håde önskat
att kunna uttrycka mig lika väl söm dén siste
värde Talaren; meri jag vågar icke forsö,
ka déf, efter hana framställning. Jag vill endast
inskränka mig till en anmärkning^ i än*
ledning af Herr Hammarskölds yttrande. Han
liar rätteligen erinrat, att Upsala Universitets
Bibliötbek, det största i Sverige, är eri vacker
borja» till ett JBibliothek, men äfven för denlia
början riiåste redad hyraå rum. Jag hemställer,
om icke häri önskar, att denna vackra
början må fortgå äfven hädanefter; och tillstyrker,
såsom en upplysningens vän, bifall å Bql
tänkandeti
'21*2 T)19 September f. rri.
Herr von Heyne : Det har vissérligei?,
förra gången jag yttrade mig, icke varit miri
mening, att ingå i något bedömmande utaf behofVet
af ett Bibliothek, eller blanda mig i
den lärda strid, sorn här förevarit, utan blott
att förklara det jag anser detta lane-understöd
för ett vådligt prsäjudicat. Jag har under
Utskottens öfverläggning i ämnet, hyst
Samma öfvertygelse, och funnit; att j.ag hade
tätt ; ty strax derefter blef fråga örn understöd
åt a:ne Landskyrkor. BondeStåndetS
Ledamöter yttrade då, att när Staten bispringat
Upsala Academie, de äfvert börde hafva
detsamma att påräkna för sine kyrkor. Jag
hemställer, httru mah ville bära sig åt att fylla
alla de behof, som på sådant sätt kunde
uppstår Jag kan ej bedöma, om Upsala Äca»-  demie kan lemna full säkerhet för det äskade
lånet; men hvad det citerade exemplet af fstad
beträffar, kan staden lemna säkerhet i sina
innevånares egendom; och byggnads - biträdet
dit står i samma cathegori sorn ett carna!
biträde. De biträden, som blifvit tillstyrkte
för Borås och Norrköping, utgöra intet får-’
ligt prsejudicat, då de grunda sig på inträffr^
de olyckor och förluster, hvilka äro så talande
skäl, att Ständerne derföre böra göra ea’
uppoffring.*
Herr Cederschjöld, Pehr Gustof: Jag tifU
styrker för min del afslag å Betänkandet. Detta
gör jag visserligen icke af obenägenhet mot
Upsala Academie, ännu mindre af kallsinnighet
för upplysningen; utan endast för att åda3
Den ig September f. m. ?i$
galaggä mitt missnöje öfver det infall att uppföra
en Blbliotheks-byggnad vid foten af det
Slott, hvars öde-våningar lemnade utrymme
icke allenast för Bibliotheket, utan äfven för
liela Läroverket, sorn der kunnat med så mycken
lördel concentreras. — Bibliotheks-ruinen
torde kunna qvarstå, såsom ett varnande minne
af planlöshet och missräkning.
Herr Riben: Mig veterligen finnes i den
civiliserade verlden ingen Stat, som i proportion
af sina tillgångar depensera så omättligt
på Läro-anstalter, som Sverige. Man har sagt,
att Bibliotheket måste vara under ett tak.
Hen värde Ledamoten känner Upsala Bihliolhek
bättre än jag; han vet att Bibliothekarien
icke bor på Bibliotheket. Om nu icke
alla Böckerne kunna förvaras der, ulan någre
måste förvaras i Gonsistorii-huset, är det väl
icke så farligt, om Bibliothekarien stundom
spatserar uppför Gonsistorii-trappan. Hessulpin
finnas kan hända många dubletter, som äro lika
mycket hvar de förvaras, och hvaraf gil
stor del kunde gå till Christiania, såsom det
skett med NaturalieSamlingarne. Man tjär äfven
yttrat, att när byggnaden är börjad, måste
den ock fullbordas, och anfort andra exempel
vill stöd. för denna sats* Att Riksens Ständer
understödja arbeten, sorn blifvit företagna enligt
deras egna beslut är helt riktigt, men
hvarföre Ständerne skulle soutenera Upsala
Academie, för det Academien behagat uppföra
ett slott vid foten af en backe, som bär
till ett annat, sorn förut står nästan öde, kan
Den 19 September f m.
Jag icke finna. Det är sagt, att minnet af den
gtore Gustaf Adolfs gåfya borde leda fil! att
ytterligare rikta Upsala Academie. pustaf
Adolf donerade sina famille gods pil Academien
för Sveriges nytta, men icke för att Svenr
ska folket, af blind beundran för densamma,
i en framtid onödigtvis skulle bistå henne.
Här är dessutom endast fråga om fullbordan*
de af pn byggnad, sorn Universitetets Styresmän
börjat, utan att dess nödvändighet Iean af en
hvar inses; och då Academien dertill faegär
offentligt understöd, är man berättigad alt betrakta
den märkvärdiga plan man uppgjort ocfi
följt- Uet är allmänt bekant, att på Pålacksbacken
finnes ett slott, ett af de vackraste i
Biket. Oaktadt Länets Höfding der residerar,
peli oaktadt LandsCanpi och LandsGontoir
der äro inrymde, samt Länshäkte derstädes inrättadt,
så stå ändå jag tror två femtedelar af
jlen präktiga byggnaden obegagnade.
Hvad hade val varit naturligare, än att
Academien begärt der få inreda en yåning
till Bibliqthek. Jag vill icke nämna annat
än i förbigående, huruvida jcke Academien
kunnat begära hela Slottet, mot förbindelse
ätt inköpa ett annat hus till Landshöfding*?
Besidens. Ett sådant tillfälle yppade sig, när
det yackara Julinsköldska huset yar till salu,
hvarpå man icke behoft depencera sex tunnor
guld, för att derefte? nödgas se sig om efter
ten lika summa. Jag är högst förvånad öfver
jemförelsen af denna fråga med Understödet
till Norrköping pcb JBorås. De värde Leda
-
Den 19 September f. nu 515
jm>ter, sorn gjort denna jemförelse, lära hafva glömt
att det är 14 år sedan Upsala brann och att vid
den eldsvåda, som då ti made, inga af Acade*
nuens byggnader ens angrepos af lågorne. Jag
fortfar i mitt yikande om afslag på. Betänkandet.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: lag han, i
likhet med en annan värd Talare icke undertrycka
min förundran deröfyer , att samma Utskott,
gom afstyrkt alla slags mindre bidrag, i frågan
om practiska företag, vid detta tillfälle tillstyrkt
ett så betydligt bidrag, utan att vidröra saken på
dess ofördelaktiga sida, då de fleste blott betraktat
frågan på vetenskapernas, icke på financernes.
J)et förra är väl fördelaktigare och lättare, och fara
är, att blifva ansedd ifra emot vetenskaperne ,
för dét man afstyrker anslag till dyra byggnader,'
Men häruti fredad af eget medvetande , och under
hemställan om det val varit jag, som från
detta rum talat till Universiteternes nackdel, tror
jag mig böra anföra det skäl, som förmår mig, att
begära afslag å Utskottens Betänkande. Mari fjät
ofta oell med skäl ifrat deremot, att Banken
skall vara förlagsman för enskildt.!, och jag tror,
att sådant minst bör äga rum för Upsala Academie,
sorn med sina betydliga fastigheter icke kan
vara i saknad af sådan enskild Credit , sorn endre
enskildte kunna begagna. I öfrigt förenar
jag mig nied Herr Cederschjöld , men kan icke
undertrycka det yttrande, att då man i denna del
vill göra något för bibliotheket, så bör nian kanske
ock hafva afseende på, huru det svarar deremot.
Man har med skäl klagat deröfver, att Upsala
Academie på flere år icke lernnat all manke
-
rai6 Den jg September f. ru
ten
del af de skrifter, som förvaras inora B lidia,
thekets murar. Jag påminner mig i detta afseende
hafya hört berättas en Anecdqt, som jag kanske
torde i förbigående få nämna nemi. att vår.
berömde jfjöyey en gång lånade ett Manuspript
från Bibliotheket, hvilket han befordrade till tryeket.
Straxt derefter fick han besök af BlibliotheJcarien,
söm, uppbragdt häröfver, yttrade: ’’hvad är
nu Manuscriptet yjfrdt.” Detta har jag anfört
endast för att visa, att icke alltid inom Upsala
Eibliothek den princip varit gällande, att göta
detsamma för natiqnen så allmänt pcb. bekant,
Som möjligt.
Grefve von Schlerin: Jag erkänner rigtighe
ten
af den anmärkning, som blifvit gjord mot rnii^
framställning, Det lån , sorn Upsala Axademie
söker, kan ej komma under categorip af vanliga
JJancolån mot inteckning i fastighet,
Det lån, som det är fråga orri , är ett Statslån,
mot hvilkas införande man ifrade så mycket,
Qch sorn beviljades derföre blott, att det var för
en kort fid, sorn de kunde behöfva?; år 1828 säde
man är Götha Canal färdig ; sedan , menad a
man, kan man spara , ccl} lån behöfvas icke vj«
d? re.
Äfen det lån, 50m Utskotten föreslagjt till
förmån för Upsala Academie , är det af samma
natur, som det lån , hvilket behöfs för Götha Canal,
der utbetalningen är successiv,-och slutar med
åf 1828 > och inbetalningen är lika successiv, och
*?utar med åp .183:5? Det lån, spm sökes åf Up
-
Den 19 September f. m.
sala Academi; är ett lån helt och hållit efter
gamla Bancosfylen, Den utlånings-method, sorn
med så mycket skäl blifvit klandrad, som bertil:*
vat vår Bank förmågan att kunna fylla en Banks
functiqner, den vill man öfverflytta på det nya
Stats-lånsystemet, hvars företräde framför andra upplånings-methoder,
man trodde sig finna deri, att
det beprisar sig sjelf, genom omöjligheten att
finna credit på annat än korta tider, och mindre
betydliga summor. Sedan man tillåtit Upsala
Academi, att ställa sig i bredd med de ahmanda
städerne Norrköping och Borås, hvilken reprei
sentant kan hädanefter neka att med Statslån undsätta
Stift, sorn vilja bygga Skolhus, och För.
samlingar, sorn vilja åter uppbygga afbrända Kyrkor?
Hvaruti kommer nu skillnaden att bestå
emellan Bankens förra penninge-försträkningar, och
ItiksgäldsContoirets utlånings.åtgärder? Deri, att
Banken tog sina penningar vid Tumba, och att
Biksgäldspqntorpf; finner dero i ^anqnenrernas
jCassakistor.
Denna Treprocents-rörelse emellan Riks?
gälds Contoiretoch Stockholms Banqueurer kommer
pn att räcka intill dess Låntagarne, genom två
procents årlig afbetalning på capitalerna, hunnit
liqvidera sina skulder. Hyarföre kan ej Upsala
Academi och Upsala Stad få skapa sig sin
egen Treprocents-rörelse? Der finnas fonder,
gevinster, och Banqueurer torde icke eller saknas.
Nu skulle jag tro, att något hvar kan
inse vådan af det antagna lånsystemet; för mig
gör det tillfyllest, att afslå den sökta undsättningen.
Den 19 September f. m.
Men af hvilken beskaffenhet äro de skäl man
anfört, för att hos Ridderskapet och Adeln verka
bifall till Betänkandet p
Man sager-' Ständerna hafva yid denna Riksdag
doterat Biblipthejter utan böcker; det är val
mera skäl att göra något för böcker utan Bi»
bliothek.
En åsigt af lika natur Var det förmodeligen?
sorn föranledde dertill, att man uppförde ett palais
invid gamla -Banken. Man visste ej, hvad
man pkulle göra utaf de öfverkorssade sedlarna j
man glömde att rikedom , som upphört att yara
rikedom, ej lönar mödan att gömma, och kan,
Utan skada och saknad, offras åt lågorna. En lärdom,
sorn upphört att var^ lärdom, och böcker,
sorn icke mera behöfva JijSas, voro det icke bättre
att offra dem åt lågorna, än att till deras
förvarande ingå j kostnader, sorn kunna bättre
användas.
Äcademien, säger man, har åt Banken apförtrott
mer än 7°>o0°I*:<lr i silfver, hvilka gång
efter annan blifvit till deras värde förringade,
Äcademien äger grundade anspråk på återtjenst
af Banken. Jag skulle icke ett ögonblick tveka
att säga Ja till denna begäran, orri man tillät Banken
att göra rätt mot alla andra, sorn fordom i
Banken insatt silfver, mot innehafvarne af EåneBancosedlar,
och innehafvarne af Sil fversedlar.
Men jag förstår ej hvilka anspråk Upsala Academie
kan äga au allena njuta rättvisa. Dessutom
(tillhöra de i Banken deponerade medel icke Aca
-
I)en 19 September /. pr 219
Remien, utan stipendiaterne, och Academien blott
disponerar räntorna.
Det säges vidare: Staten har aldrig gjort något
för Upsala Academi. A.n Sveriges Konungar,
Magnater pch andra, sorn åt Academien skänkt
de gods och papitaler, sorn de förvärfvat och lempat
efter sig, lefde de utom staten? Var det icke
under det skydd, sorn Statsinrättningen förläpar,
sorn det blef möjligt för dem att förvärfva
förmögenhet; om de fordom sjelfmante gåfvo,
hvad de kunde umbära, till befordrande af allpiänt
nyttiga ändamål, hvarföre eker det icke nu
piera? Hvarföre heter det nu mera, att Staten
icke gör något, förr än Torparen och Fiskaren
pnder utmätningstvång lemnat sitt bidrag.
Man har sagt, ptt pra man skulle yilja betrakta
Upsala Academie, såsom lånsökande individ,
gå vore det likväl den individ, sorn gjort mest för
Svenska Folkets bildning pch förståndsodling.
Jag ber att få erinra den värde Talaren, att
innan Academien var till i sin nu ägande skepelse,
så funnos på gamma ställe andra indivi*
der, som åtminstone trodde sig göra ännu mera
för folket; Muekarne nemligen, som läste med
folket, under det de lefde, och läste Mässor för
riem, under det att de vistades i skärselden Mun*
karne voro den tidens Professorer; 'man hyllade
dein förmycket, och de blefvo Munkar i ordets
Jagsta bemärkelse.
Upsala Academie, påstår man, är sätet för
22 0 Dm ig September f. ra.
ali vår Förståndsodling, I gamla verden fanns ochi
så en Gast, som förde detta språk. I templet i
Jerusalem, påstod man, bodde Gud. Detta tempel
är nedbrutit, och Gud har ett tempel i hvarje
menniskabrdst. Så långt liar det hunnit med
det menskliga furståndets odling, att det nu mera
kan uppehålla sig sjelf;
Academten, sage® man sluteligen, är en skänk
af Staten; oss åligger att underhålla hvad andra
gifvit. Jag får erinra, att uti Norra America,
sorn ochså är en Star, man icke saknar förstånds»
odling, Vetenskaplig bildning, sinne för konst och
känsla för rätt, ehuru der icke finnas några Acadernier.
Jag tillstyrker afslag på Betänkandet
Herr
vtm Hohenhausen: De värde -Leda
rn
oter, som talat emot Academien, hafva jern»
fört understödet till denna inrättning med de
gåfvor andra inrättningar erhållit. Här är likväl
endast fråga om ett lån, som skall med. ränta
betalas.
Jag delar den siste värde Talarens åsigt
i financielt afseende. De föreslagne Treprocents-obligationerne
hade lika väl kurmat upptagas
för Academiens räkning; men när detta
icke skett, när byggnaden är företagen, och
man, af brist på tillgång, risqverar att icke
lunna fullborda den, finner jag nödvändigt,
att icke låta den stanna i sin början helst jag
icke ser någon utväg att med hopp om fram
-
ilek ig September /. ni. ss i
'gang taga sin tillflykt till enskiltas frikostighet.
Ehuru jag .icke gillar företaget af denria
byggnad, när Upsala Slött hade kunnat inredas
för vida mindre kostnad, kan jag likväl
icke sträcka denna ovilja ända derhän, att vilja
låta dess ruiner qvarstå som ett varnande
exempel för ungdomen på obetänksamheten I
Svenska förétag. Jag lemnar derhän, hvad intryck
det skulle göra på en Studerande Ungdom,
som, hvar den kotnme i Upsala, erhöll
Underrättelse om hvad söm blifvit, skänkt af
Konungar och enskilta, att tillika få höra: ^här
”står en Bibliotheksbyggnad i ruiner, emedan
”Riksens Ständer afslogo ett lein första gången
4ett sådant understöd begärdes af Åcadermen<”
Nå väl ! latona der nedanföre börjas föreläsBingarne
öfver grundlagarne.
Herr von Hartmansdorff: Hvad sorn blifvit
anmärkt otn vådan af ett farligt prtejudttcat,
i afseende på lånesystemets ytterligare utsträckning,
hade redan bort iakttagas, då lån
beviljades till anläggningar vid, öller återuppbyggandet
af vissa städer med flera stora företag.
Kati man ge lån för materiella
behof, så kan man ock göra det för förståndet.
Det är möjligt, att byggnaden kunnat
vara syftesenligare beräknad, och att Upsala
Slott kunnat med mindre kostnad inredas till
Bibliothek. Men det hade ej genast fått aflåtas
dertill, utan Riksens Ständers begifvande*
Eör öfrigt har med denna allmänna byggnad
gått, söm med alla andra, att då man icke kan
inhemta hvarje individs omdöme, och Styiely
Den 19 September /, m.
sen ändock slutligen måste handla efter sitt
bästa (örstånd, så kunna icke alla blifva nöjda.
Om nu misstag äro begångna, så bör man
söka afhjelpa dem och icke stjelpa hela saken.
Ett skäl för uppförandet af en särskilt Bibliotheks-byggnad
har ock förmodeligéri varit, att
aflägsna den från andra byggnader, till förekommande
af den fara för vådeld, sorn af eldstäder,
der boningsrum finnas, kan uppkomma.'
Man har kagf, att rfär Kongl. Majit så
ansenligen bidragit till denna byggnad, borde
det vara tillräckligt. Jag deremot tycker, att
sedan Kongl. Majit, på sätt stora Konungar
fordom gjort, anderstedt Academien, böra itke
heller Riksens Stonder undandraga sig att
i deras nion bidraga dertill, eller åberopa Kori.
ungens frikostighet såsom et t skäl tili att sjelfvc
vara njugga. Vill man, med en värd J.edamot,
till ungdomens varning för fåfänglig^
och ofulländade företag hafva ruiner i Upsala,
så fattas de icke ej en gång, hvad grundvalen
till en öfvergifven Universitets byggnad
beträffar. Att öfvergifva deri nu påbörjade*
vöre således att onödigtvis förskaffa sig dupJet-fer.
Man har ansett såsom fel af StatsUfskottet,
att det vid ett annat tillfälle icke tillstyrkt
nog stor aflöning åt Utskottens betjening;
följaktligen har man ansett sig hafva
penningar nog * tili anslag* sorn genast
förtäras.
Deremot nu, då fråga är orri anslag till
byggnader, sorn skola bestå långt in i en af*
Den 19 September f. rri%
lägsen framtid, så troi: mari sig icke hafva råd
dertill. Detta synes mig vara én motsägelse.
Én värd Ledamot har, i bestridandet af
detta låne understöd sträckt sitt nit så vida, att
han fört våra tankar till förlofvadé landet
och Turkärne, i grannskapet af den ort, livar-,
est böcker brändes i stort. Att tillstyrka förnyelsen
deraf på de gamles annil befinteliga
skrifter, på Sätt man gör med förslitne Fancosfedlär,
synes tnig ej vara möjligt, med mindre
man anser sig häfva uttömt hela forntidens
kunskaps-förråd, eller vara fullt belåten med
dagens visdom; och en sådan tanke trodde jag
vara långt aflägsen från detta hus* Mari har
sagt, at^ hvarken fiskaren eller dagsverkskarlen
bordfe tvingas att i sin mon bidraga till kostnaderna
för denna dem icke gagnande byggnad.
Jag deremot tror, att hvar medborgare
har gägn af den allmänna upplysningen, och
hemställer till den värde Talaren sjelf, öm
kaia utan böcker hade kunnat vinnä den ödling,
hvarigenom han nu varit i stånd att på
detta rum tala för fiskaren och dagsverkskarlen?
Det är må hända skada, att klosterlefnad
dén, Mönkarne, och medeltidens brist J>å böttker,
icke kunna återställas; men om det icke
Iean ske, så böra vi väl hellre rätta våra anstalter
efter tidens skick, än söka uppväcka
de döda. Man har sluteligfen ansett skillnad
böra göras, mellan sådana bidrag, som göras
för Näringarnes bästa, och de sorn göras för
fqrsiåödets. För min del tror jag, att inenniskan
lefver icke allenast af bröd, utan ock af
3 24 lien ig Sepieinbér j. rti.
Själenä spis, ätt icke blott magén Utan äfvert
ljufvudet kar sina fordringar.
Det måste således förundra mig, att détij
Sorn ifrat för lån, hvarigenom adlingm af säd
och gräs skall befrämjas, ifrar mot lån till be-*
fordrande sjö/s-förmögenheternas odling.
Herr Stråle, Nils Wilheimt Jag har svårt:
att föreställa mig, att för att afgöra denna sal;
man verkellgen bör ingå i frågan örn Äcade-*
tniéns rnfir eller mindre behof af lån.- Start»
derne äga icke granska Academiens Itäkena
skåpet, Och äro' således icke i stånd att bedda
rna hushållningen med Academiens medel, eller
huruvida tillgång deraf finnes a!| verkställa
de byggnader, söm blifvit ansedde nöd»
Vändige för Academiens behof. Saknaden af
tillgångar dertill har blifvit af Acadernien uppv
gifven, och då mart icke äger säker grund, atti
bevisa motsatsen, måste man, efter min tanka*
antaga uppgiften såsom rigtig.
Ben enda och égentliga frigart synes mi^
således vara, orri Staten har tillgång ått meddela!
något lån. Bore frågan endast om dess beviljande
af medel, sorn redan funnes, sorn till uf*
lånande kunde éller borde användas, skulle?
jag icke tveka att lemna mitt bifall. Men då
Staten icke äger någre sådane tillgångar, utan
sjelf måste upplåna medel, om den sjelf skall
kunna meddela någre lån, måste frågan bli
tlen, om Acadernien sjelf icke har nog credrf
för
Den 19 September f. m±
-för att låtta utan statens bemedling. Nät nu
alla veta, att Academien har så stora fonder,
att den i mångå fall har bättre credit än Sta.
ten s:elf, så vet jag icke, hvarföre Slaten skall
behöfva träda emellan; ty enligt min öfvertygelse
kan Academien få låna så m-ycket den
vill. Är det åter fråga om, at t Academien
icke kan betala laglig ränta, på de medel, som
den behöfver upplåna, och ett sådant förhållande
blifver tillförlitligen adagalagdt, det vill
säga, alt de tillgångar Academien nu åger, ej
arra til!räck 1 ige för dess verkeliga behof, sa
måste anslag af allmänna medel göras för atc
fylla hvad sorn brister; men deremot synes
det mig aldeles orätt, alt, utan verkligt nödtvång,
begagna statens credit, sorn bör sparas
till sadane tillfällen, då det Allmännas väl o -  und.gängel igen det kraf ver, och annan utväg
till penningars erhållande ej finnes. Jag nödgas
derföre yrka afslag på det sökta biträdet.
Äfven får jag erinra, att Utskottens tillstyrkande
förutsätter att lånet skulle meddelas
mot procent. Uetta kan gå an, om upplåt,ingen
för Statens räkning kommer att ske mot lika
ränta; mén om sådant bifalles blott afKidderskapet
och Adeln, och PiesteStåndet, samt Borgare
och BondeSianden deienot bestämma räntan
till fetn procent för Siaislanen, så måste
frågan gå till Nämnd. Om Nämnden då bestämde
fern procents ränta så skulle val en lika
ränta äfven af Academien erlägga», och då
Ridd. och AA. Prof, Viii Band. ay
Den 10 September f. ml
vore det hufvudsakligaste ändamålet af Äösr
demiens begäran, att nemligen erhålla lån mot
lindrig ränta icke vunnit; och kanhända skulle,
vid sådan utgång af frågan dm räntan,'
Academieri Helt och Hållet frångå siri anhållan
orri låhe understöd.
Herr Hjettar Gustaj: Jag utber mig, att
fdrst få besvara den hårda beskyllning för
incoriäeqVetts bos det Utskott, som förut afslagit
s§ manga begärta anslag, att nu til 1styria
def ifrågavarande.
Jag måste först erinra om skillnaden emellan
arisia^ ööh lån, och skillnaden emellan
att haridlä ensamt eller i sällskap. Det
låter visserligen tänka sig, att plurälitéten t
StatsUtskoifét utgö'r minoriteten i sammansätta
Stats- och BartéoUtskotten. Derefter arihåller
jag få ripjitågä deri anmärkning mari
gjort öfver dét nya fhnariceSystem Utskotten
tillstyrkt. Jag tror icfcö, ätt Utskotten fillstyrké
någöt, Som kan vara menligt, eller för långt
utsträckt detta system, ffäf afbetalningen är
utsatt till två procent, har shah handlat enligt
28 §. i BancoInstructSonéri arigåénde amorterande
af alla dylika låne-summor. Jag skulle
icke tillstyrkt ett låne-biträde till Upsala Academie,
om icke vilkoret vöre att Äcädemiéri
betalar lika stor ränta, sorn den, för Hvilken
Staten upplånar. Man har äfven sagt,- att Äcädemien
sjelf borde begagna siri credit, att få
lån. Meri det är just i anseende till omöjligheten
häraf, sorn Utskotten tillstyrkt Riksens
Ständer att träda emellan. Academien har
T'', _ > , „ ■* ' %
Den 19 September f. m. say
betydliga tillgångar j men icke af natur att
kunna göra störa afbetala ingar; och hvar och
fen vfet, att Öet icke är möjligt äf fenskildte
bekomma lån på längre tid. Det är på detina
grund Utskotten bfemstäilt, ätf Staten milie
träda femfelläri. De utaf Kongl. Mäjrf tili
inredriirigferi beviljade 30,död R:dr erhållas icke;
förr äri stÖmrnferi äf Briset är färtlig. Jäg
jiär således deltagit i Utskdttferis tiilstyrkäridfe;
Ifcke derföre; ätt Åcäderriiferiä i Bänken ibhfe%
slående siipferidii-föridfer årö i silfvfef, fej helier
lör ätt uppmunträ nyå byggnader, för hvil:
ka statens bidrag sedäri måste pårältnäs, utah
på det deri triangel åf böfckfer; sörii riri liggä i
packlårar; ht i kritina Uppställas, rich bégägnäå
åf deri studerande Ungdötnferi; Vidsten deräf
är storrfe äri rippöffringen; öcH jäg firirifer
icke, hvari deri sériärfe beståfj då äf ripplåhirigsri
ingenting riiérä, äri bfes^ärei äti äriskaffä
pfenhirigär, fäller stalén lill iäSt;
ilag tillstprkér bifall äf Betärikåridet och
Irlif icke, äti Riddérskapet och Ådélri skali
fa orsak ångra fett iå beskaffad! lårie-änsläg tili
fen inrättning äf dfeririä bfeékäffenhfet.
ilérr Lefren: Jag uther mig äti få erinra
Biddfeiskapfet bch Ådelri orri åtskilliga säker;
sorn jäg förra gårigferi ickfe vär i tillfälle äti
anföra;
Beträffande möjligheten för Åcädenriéri
äti åjélf förskaffa* sig mfedel till alla siria utgifter,
så vet jag väi, ätt Academién här fonder
och inkomster; méh de mäste delas emellan,
atila de utgifter deri nödgas bestrida. kari®
Den 19 September f. ni>
h» hvar och en, att Aeademien till <52°
em pel saknar observatorium, och ifrån längre
tid sparat medel alt uppbygga ett sådant; ty
det närvarande kan knappt begagnas till annat
än modeilKamtnars.
Idka stort är äfven behofvét af e't Chemiskt
Laboratorium. Hvad beträffar den sär*
skildra forman, att erhålla lån mot samma rån"
ta, sorn staten sjelf betalar, så får jag upplysa,
ait Aeademien har i Banken 73,000 R:dr
Ätipéndit-medél, söm stå deremot fyra, tre celi
en half och tre procents ränta- Då man finnér
att detta Capital star till Bankens disposition
emot så lag ranta, nedsättes begreppet
i>m deri. nämnde förmånen något*
En Ledamot har anmärkt, ätt BibliothéIcet
skulle, hafva i sin värjo sådana Manuskripter,
sorn ej behöfde begagnas, eller förtjente
bevaras: en annan har gatt ännu längre, da
han dömt dem till lågornas rof. Det är leke
sagt, att denna tid ensamt kan bednmma,
hvad som är utesutande godt eller odugligt.
Det torde komma en annan lid, sorn vill se,
om vårt tidehvarf gatt framåt eller tillbaka’.
Jag tror icke den åsigt tillhöra Vetenskaps»
manen, att »loma ett Biöliothek till ]ågorneä>
likt Omar. Han kände tcke upplysningen, men
vi göra det, och böra derföre värdera dem.
Jag får således tillstyrka bifall af Utskef
tens Betänkande, och tror ej att vi derigenom
göra någon serdeles stor grase åt Upsala*
Svenska upplysningens vagga
-
löen ig7 September f. ni.
fjerr Rosenblad, Bernhard: T händelse frå
gan
vore örn en förmån för den Academiska Casten,
skulle jag visserligen instämma i afslag; helst
jag delar den öfvertvgelsen, att de, sorn sta främst
i förståndsodling, afven höra stå främst i uppoffringar.
Men då nu frågan är, att hevi ja ett lån,
till en allmän Inrättning, hvars välgörande frukter
Nationen ständigt skördar, så är förhållandet helt
olika. En värd ledamot har yttrat att i förenade.
Staterne af Norra Amerika icke finnas några
Academier. Så är dock icke förhållandet. Bedan
före dessa Staters oafhängighet funnos der flere
Universiteter, hland andra, ett nära Boston, och
helt nyligen har ett Universitet blifvit uppiättadf
i VVirgiuien. Ehvad tänkesätt rnan hyser om nyttan
oell nödvändigheten af publika Karolo ratin ingar,
måste man ovilkorligen, medgifva nyttan af
sådane puhlika anstalter, som allmänna Bihliotheker,
hvilka oundgängligen fordra förvaringsrum,
Del hade visst i mer ari ett afseende varit önskc-digt,
att Upsala Slott til) ett sådant, för det dyrbara Upsala
Bibljothek, blifvit begagriadt, men då så icke skett
och den nya byggnaden redan blifvit till betydlig
del uppförd, tillstyrker jag på det högsta, ajt dea
pu matte fullföljas. Man har anfört, att man borde
afbida den enskilta frikostigheten, hvilken pu, likasom
fordom, torde visa sig mot Upsala Universitet,
men den enda man nu liksom då med
fullkomlig visshet kunnat påräkna, har redan bland
tillgangarne blifvit upptagen, nemligen Hans Majit
Konungens egen betydliga gåfv$ af 30,000 JK:dr Bien.
Jag anser för min del de Böcker, förfäders
frikostighet och omtanka gifvit Bibliothe&et utgör
*3» Ben ig September f. jn.
ra ett heligt depositum* sorn yi tiora sorgfälligt
vårda, och öfyerlemna |t våra efterkpmmaqdp,
I annat fall skölf yl ådfaga oss eq rättyif
beskyllning för yandalism. p| för öfrigt Aca»
demiens fonder till ett detta lån öfyerstigande belopp
finnas insatte i Banken mpt pu fänta ej högre
den erbudna, och då Academien, i kraft af
ide beslut, som i financiel! afseende, tid efter annan,
till myntet* försämring bjifyit yidfagne, förlo,
rat mer än dubbla lånesumman , utaf de fpndep
pnskildfe personer öfverlemna!: till Acadernieps
yard föf välgörande ändamål , mea sorn gifyafnq
under förlitande till Riksens §tändefs redlighet
nedsatt i deras Bank, utan rättighet för Academien
att dem intaga, så anser jag detta lån yara
en ringa ersättning för bvad Banken oell Staten
yunnit på de Academiska föremålens bekostnad;
Herr Riben! Ehuru med fafp, att af £ep sU
gfg Värde Talaren beskyllas för Vandalism vagai:
jag påkalla Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
för att besvara några här gjorda anmärkningar.
Effer den utveckling, af beskaffenheten
af detfa lån, man för Academien föreslagit , sorn
af Grefve von {Schwerin blifvit gjord , hade jag
ipke yanfat aft här ytterligare få höra talas om
den fullkomliga säkerhet , sorn Akademien kan
lpmna. Det ligger i naturen af de gamla Bancqlåpen,
att af alla lån vara de fördel igaste. Har
Staten råd att gifya sådana , nå yäl, men må de
gifvas dit, der de bereda mästa nyttan. -Påen tid
ida hundradefals hemman gå på executiya Auer
tioner, finnas i sanning andra föremål för Ständer-,
J)en 19 September f. m.
ädelmod ; än Upsala Academie. Det har
blifvit sagdt, att man borde räcka Academien en
hielpsam hand. Jag erindrar rriig härvid en nu
mera afliden medborgare, fordom Ledamot af detfa
Riddarhus, sorn uppoffrat sin ofantliga förmögenhet
på de norra orternes odling, nemligen Friherre
Hermelin. Honom räcktes icke någon hjelp.
garn hand, då han annil kunnat frälsas: ' det var
först sedan han måste uppgifva sin Stat, som Ständerna
genom en obetydlig pension beredde dagelig!
bröd på ålderdomen åt den, som visat vägen
till förborgade skatter; och jag underställer det
lugna eftersinnandets dpm, om icke hans gigantiska
företag beredt fäderneslandet mera gagn, än
Academiens BiblipthekS-byggnad- Man liar slutligen
yttrat, det Staten yore skyldig Academien
prkärisla för de fonder, som innestå i Banken mot
jåg ränta; och man har till och med uppgifvit
dem, såsom en ytterligare säkerhet för det föreslagna
Lånet. Hvarföre kan icke Academien begagna
dessa fonder, att bygga för ? kanske derföre,
att dessa fonder icke få uppsägas; i det fallet lära
de icke utgöra någon säkerhet , då på sin höjd
räntan deraf kunde tillgripas. Jag sluta;- med
förnyad anhållan om afslag å Betänkande^.
Herr von Heyne t JJnder li“
ka sorn förut, har blifvit utreijt, at| Upsala
Slott lätt kunde inredas med mindre kostnad
än den, som återstår för att göra Bibliotheksbyggnaden
färdig.
Således är endast fråga , huruvida det är
skäl , att fata den redan uppförda grunden
*$? l&en 19 September f. m.
qvarsta som en ruin. Jag älskar icke, att bygga
ruiner, ehuru jag icke eller älskar deras
förstöring, sorn finnas. Men skulle man till
ruin lemna någon byggnad, så vore det kanske
den ifrågavarande. Vi hafva sett att alltid
skälen till de idkeliga anslag för byggnader,
sorn under Riksdagen blifvit gjorde, hämtats
deraf, att desse byggnader redan varit började.
Di hemställer jag, om det icke vöre
lämpligt, att 'pinna någon ruin lill minne af
de manga förhastade byggnader man företagit,
och det, just y>d ett lärosäte, på det man ic*
ke endast måtte påminna ungdomen om alla
företags vansklighet, utan äfven, när de blifva
Em be t s- och Statsmän, att icke påbörja sådana
företag, sorn öfverstiga Nationens förmåga.
Herr Cederschjöld: Vid mitt förra yttrande
har blifvit anmärkt, att Bibliotheket icke
skulle kunna förläggas i Slottet, emedan eldrum
icke bör finnas I samma byggnad, sam ett Bi-,
bliothek.
I anledning deraf får jag förkcara, att jag
sett åtskilliga JBibliothek afvan mindre nordliga
Länder, men ännu icke något, hvarest icke
funnits åtminstone eldbara lästum; och skulle
derföre förmoda, att man i Upsala, der kölden
kan stiga till 30 grader, i alla fall icke kunde
umbära sådane: ty om betieningen och läsarns
än kunde med pelsar och vantar skydda
sig-sjelfva, så fruktår jag likväl att bläcket skulle
stelna i bläckhornen.
Dera 59 September f. m.
Man liar sagt att det skulle losta mer»
att inreda den erforderliga localen s Slottet
än att fullborda det påbörjade huset.
Jag kan visserligen icke åberopa någon sakkännedom
härutinnan; men för mitt förstånd
gynes det obegripligt, att det skul e kunna va*
ra kostsammare, att blott inreda ett gammalt
lius, äu att uppföra ett nytt, och således, utom
samma inredning, äfven påkosta murar, tak,
bjelklag och trossbottnar.
En värd Ledamot liar ordat om jordisiq
och intdlcctuela odlingslån. Jag får i anledning
deraf för min del förklara, att jag, så väl i
Qeconorniskt sorn intellectuelt afseende, anser
livar och en för rik och nyttig, icke i förhål
larde till livad han lant, utan endast till hvad
han sjelf producera!.
Herr von Hartmansdorff: Man har yftrtjt
att det skulle fordra seklers längd för att åter*
betala Universitetets Ian; men man skall ge*
norn en nogare beräkning fiona motsatsen,
Man har ytterligare påstått, att inredningen af
Upsala Slott vore mindre kostsam än den påbörjade
byggnaden; men det bör <1 rågås i tvifvelsmål,
ty i fall Slottet blifvit upptagit af Aeatlemien,
skulle denna förrriodel igen nödgats inköpa
och inreda andra lius for Landshöfdingen,
LandsCancelliet och Contoiret, samt Länshäktet.
Hvad den gjorde anmärkningen om
eldrum beträffar; sa trodde jag mig icke här
behöfva ingå i någon definition på skillnaden
mellan de för eldsvåda farligate Kök«spisar?
834
IJctj jg September f. pj,
jiödiga der, hvarest boningsrum för hushåll
befinna?, och kakelugnar, mindre farliga ftip
eld, men likväl tillräckliga för att upvarma
rum, der böcker förvaras och läsas.
Herr Uggla, Göran Gastaf ‘ Jag utbeder
mig att till alla delar få instämma i hvad Herrar
Lefren och JJjeria yttrat, Het skall åtminstone
icke blifva jag, sorn skall åt lågornes eller
vari vårdnadens rof vilja uppoffra de skönaste
skatter Sverige äger af sina gamla, ärorika
minnen»
Jag tillstyrker således bifall af Betänkandet.
H err Munck af Rosensköld, Eberhard-, Jag
får börja med att förklara mitt Infall till Utskottets
JJetänkande, isynnerhet på den grund
att anslaget endast är ett lånebitfäde, för hvil*
let Academien lemna? full säkerhet; men jag
Ian icke underlåta, att förklara min förundran
deröfver, att samme värde Ledamöter, Herr
von Hartmansdorff och Herr von Hohenhausen,
sorn så mycket i fr a t mot lånebiträden till
befordrande af liffigare handel och näringar,
hvilka återgälda valuta för de sedlar , sorn
lemnäs dem, nu ifra för lån till g*1 ändamål,
sorn icke ökar productionen, och icke skapar
ten sådan valuta, samt att de yisat sig mer an.
gelägna om att rädda en del gamla böcker fria
förstöring, än tusendetajs medborgare från fysisk
och moralisk rtiin. Jag kan ej underiåsa
att göra denna .anmärkning, oaktadt jag till*
dyrker bifall å Utskottens Betänkande.
lien ig September /. m>
Herr af Uhr, Gustaf: Man l»ar bem.Ödaf sig
att framställa Upsala Bibliptheks-byggnad , såsorp
gn angelägenhet, gom h.Qfdp förtjena Vettenskaps?
yännernes interresse och bijfall; men detta bemör
dande synes mig likväl yara tijlinfetgjordt af hvad
Jlerr Lefrén nyss anfört. För dem sorn nitälska
ftir Vetenskaper och upplysning, matte det yara
|iärdt att inhemta, att JJpsala Observatorium är i
gå odugligt skick, och likaså chemiska Laboratorium.
Det är märkvärdigt, att, då sådana brister
finnas, man ipke affijelper dem, utan i stället bygger
präktiga hus för böcker. Jag yrkar således
afslag af lånet, emedan etjt bifall skulle yisa, att
Bidderskapef pcji Adeln gillade det förfarande
Academien hittills vidtagit, att Bibliothcks
byggnaden
taga medel från vida angelägnare behof.
Friherre Adlerbeth, Jacob: Ett uppmärksam^
åhörande af allt, sorn i detta ämpe på både sidor
blifyit yttradt, har stadgat min öfvertygelse om
rättvisan och billigheten af de förenade Utskottens
Betänkande. Jag anser mig derföre böra
tillstyrka dess antagande , och anhåller i detta afseende
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition
JSrefve
yon Schwerir}'. Jag skall ej bli mångordig.
Man har, för att bestämma Ridderskapet
och Adeln till ett för Academien förmånligt beslut,
sagt, att Academien icke kan i sin nu iråka
de belägenhet hjelpa, sig sjelf, och derföre kallat
Staten till dess undsättning. Hvad jag kan säga,
och yid detta tillfälle finner mig förpligtad att säga,
är, att för några år sedan köpte Academien
*3® 39en 19 September /. ni.
fastighet af Baron Knorring i Vestmanland, oeK
För en lång tid sedan en fastighet i Upland af
en man, som nu är här närvarande; hvad jag vidare
med visshet kan säga är, att Acadenaien har
Capitaler utlånta; att den utlånar; eller omfattar
capita l.er, och således kan fitinn utvägar För sina
hellof, utan att vända sig till Riksens Ständer.
Rör öfrigt ämnar jag e[ begära votering, om Rid*
derskapet och Adeln skulle vara böjdt att bifalla
motionen
Ett
ord anhåller jag att få i Protocoilet an*
tecknadt , och det i följd af den vördnadsfull!
fruktan iag hyser för pinegyristers och nuensenters
onationer. Herr Rosenblad har hört orätt, då
lian citerade mina ord. Jig sade: i Norra Amerika,
sorn också är en Stat, finnér man förståndsod..
lig, vetenskaplig bildning, sinne för konst, känsla
för rätt, ehuru der icke finnas några AcaJemier.
Herr Grefven öch LandtMarskalken giorde
proposition till bifall å Stats- och BaucoUt*
skottens förevarande Betänkande
Ropades
Ja och Nej.
H varefter Herr Grefven och Land t Ma'shah
ken hemställde , om Riddersfcapet och Adeln
fann för godt afslå berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hammdrsköld hegärde votering;
J)en 19 September f. flU *3$
1 anledning hvaraf TIerr Grefven och Landtfrfiärikalkefi
framställde följande voteringsproposition!
Den
sorn bifaller Stats- orh BancoUtskottens
Betänkande, angående ett länehitrade tili
fullbordande af nya Bi bl iotheksbyggnaden Vid
Upsala Universitet, voterar
la 5
Den det ej vill, voterat
Nej;
Vinner Nej änäes nämnde Betänkande haf.
Va blifvit af Ridderskapet och Allein afslagit.
• .
Hvilken VoteringsproposiliÖfi äf Ridderskåpet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Herr Grefven och Landt Marskalken t III kätinagaf
att plenum kommé klockan half till 6 i
tefteriniddag att fortsättas.
Sedan 45, 44, 45 och 46 §§• i RiddärhtnOrdni
ngen blifvit uppläste, börjades Voteringen
klockan a- lill 1 eftermiddagen; och befunnits
vid voteringens slut , sedan en voterings
sedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voterings sedlarne öppnade, rösarne
hafva utfallit som följer;
Ja —- 49
Kej— 17
\
■ (
I följd hvaraf och sediari diet öfver vöté-'
ringen särskilt föMe Prötöcoll blivit uppläst;
Herr Grefven och tjdtiätMiihskälkeri förklarade;
det Stats- och BancöUtsköttené ifrågavätaride
Betänkande sålédesi blifvit äf itiddéiskd"
pet Adelö äfsiägit;
Höglofiigé Riddérskäpét och Adelö å/skil«
des ilockaö sl éftefmiddagéri.
fn fidem Prötöcolli
Ö. J. LdgérHeiHii
Fredagen deri 19 September»’
Pleftuiri klockan half till sex éftérmiddageriJ
Vid förnyad föredragning af Allmänna'
Besvärs- och OeconomieUtskottéta den j deri»
Den 19 September e. m.
039
fifes under Nds 175 och 176 afgifné, samt den
9 derpäfoljde eftefriiiddägén på bordet lagde,
S:ne Utlåtanden, i anledning af gjordé anmärkningar
vid Utskdttets meddelté Betänkanden
i ro Rörande vackt fråga öm förbud emöt
införsel af Danska Hästar.
2:ö Angåéndé Fond till understöd för
Jordbrukare, söm genom frost eller liagel-skada
förlora växande gröda.
Farin Xtidderskäpet och Adeln att, enär sistnämnde
Retänkanden redan blifvit af Riddérskapetoch
Ädeln bifallné, Utskottets ifrågavarande
tlilåtänden barde läggas till fiäridiiftgärne.'
Föredrogs å nyö beit bifölls Ålltriäfinå
Besvärs- och OeconomieUtsköttets den 3 dennes
under Nto 177 afgpfrie, samt den 9 derpaföljde
eftérmiddagén på bordel lagde, Förslag
till jemkning uti RiksStåndens särskildtö
beslut öfver föreslagne ändringar uti Forfattiiingarrié
rörande' hiisbéhöfs-bränrivins-brärinih»
ningen och derinfed gemenskap ägande äinrien^
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs*
öch OecdnomieUtskottets den 3 dennes under
JFo 178 afgifne, saint deri 9 dérpåföljde elteriiuddagen
på bordet lagde, Utlåtande öfver
*4o Den ig September e, m.
gjorde anmärkningar viel Utskottets förut med»'
deldte Betänkande, i anledning af väckte frågor
örn eli förändrsdt Sko! väsende ui i Lindt •
Försam1 ängarne, till Barns ftillständigsre och
tidiga undervisande uti läsa, skrifva och räkna.
Herreau Hartmansdorff, Augustt: Utskottet
har i detta Betänkande hufvudsakeligen upprepat
samma yttrande, sorn förra gången, nemligen
tillstyrkande af en underdånig anhållan hos
Kongl. Majt, att frågan om ett förbättrad!
skoleväsende på landet måtte öfverlemna^ till
UppfostringsCom milden, Jäg har deremot intet
att erinra, men får anmärka, att Utskottet
afstyrkt den motion jag g ort, att nemligen en
dylik undersökning, som Kongl. Majtt redan
låtit anställa i afseende å dé allmänna Skolornas
och de civila Styrelse- Vertens organisation
äfven matte göras i afseende å Ecclesiastik Verket,
på det att äfven detta måtte undergå en lii
ka förbättring med hvad uti andra styrelsegrenar
är eller blifver vidtaget. Utskottet förmenar
denna undersökning icke vara behöflig, eller ens
förenlig med PresteStåndets privilegier; idet
förra emedan man redan viste hvad Lärostaien har
uti inkomst, och huru stor dess personal vore.
Hvad inkomsternas belopp beträffar, så
anser Utskottet mig aldra minst hafva bordt
sakna kunskap derom, då Särskilta Utskottet
erhållit upgifter, sorn upplysa detsamma. Vis*
serligen förhåller det sig så, att Särskilta Ut*
skottet fatt dylika uppgifter* men Ridderskapet
fOen i 8 September t. m.
och Adeln kan lätt föreställa *ig, huruvida
de böra anse* tillräckliga, da, enligt enahanda
Uppgifter för Arméen, den endast skulle kosta
j mi linner ehuru den, efter andra uppgifter
Som under Riksdagen blifvit lemnade, kostar 6
JniUionér, och efter Friherre Anckarsvärd* beräkning
8 och en half millioner. Jag förmodar
ött det kunde förhålla sig med Lärostatens in*
lcomsier på samma sätt; och om en bättre
Organisation skall ske, så behöfves äfven en
härmare kännedom af dessa omständigheter, än
den taxeringslängderna kunna lemna. Redan
förut har Jag anmält, att det ej kan strida
emot PresteStåndets privilegier, att, så länge
tlågöt r-j drage* ifrån Ståndet lill andra ända*
mål, jemnare och bil igare fördela Lärostaten*
inkomster mellan dess Ledamöter, Jag kan
Så mycket mindre finna, att denna reglering hin*
dras af pri vil igierne, som nian sett Pastoratet
Och hela Stift blifva delade. Om Ridderska»
pel och Adela skulle gilla den åsigt jag fram*
ställt, så vågar jag tillstyrka, ätt Ståndet, jern*
te bifall till Utskottets Betänkande för öfrigt,
täcktes, i afseende på undei sök ningen -af Pre*
g erskapets inkomster och en bättre reglering
deraf, besluta hvad jag förut föreslagit, och
sorn inhehålles uti följande ord s att Riksens
Stander Ville lins Kongl. Maj t i Underdånighet anhålla,
att, i likhet Med hvad Som skett i Statsförvaltningens
öfriga grenar, mätte undersökas Oell
Utredas, hvilka atil huru stora tillgångar fin tia t
anslagna ät Käresta ten, synnerligen Preste, skåpet
Kidd. och Ad. Prat Vill Band.
J'Den 19 September «. mi
i Sverige? huru de Sro fördelade? hvilka ochhu•
ru många Ecelesiastiska personer finnas ? hvad de
hafva att göra? hvilka förrättningar de böra åtaga
sig eller befrias ifrån? hvarefter borde uppgifvas
och föresläs, hvilka indragningar och besparingar,
som skulle kunna göras af personal och
material ? samt sluteligen, huruledes tillgängen ä
~bada delarne mätte kunna sä begagnas, att icke
allenast Religions utan äfven den öfriga undervisningen
i Riket fullständigare och syftesenligare än
hittills meddelades.
Jag anhåller vördsamt att proposition göres
3. bifall till Utskottets Betänkande med
denna förändring.
Herr Riben, Carl Wilhelm.- Jag fö'renar
mig så till vida med Herr vun Hartmansdorff,
att jag tillstyrker en underdånig skrifvelse,
innehållande de puncter han framställt, men
jag skulle önska, att skrifvelsen ej innehölle
andra förslag än just dessa puncter. Utskottet
har nemligen tillstyrkt vexelundervisningens
införande å landet genom Consistorierne, och
jag har redan, första gången detta ämne förevar,
yttrat min öfvertygelse, att mindre uträttas,
om sådane anstalter vidtages af Embetsman,
än om de öfverlemnas åt den enskilt*
omtankan.
Jag anhåller således om proposition rätt och’
slätt på Herr von Hartmansdorff® föreslagne
tillägg.
Deri ig September e m. 243
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus t Jag
anser mig först böra upplysa Ridderskapet och
Adeln, att de exempel af olika uppgifter, som
Herr von Hartmansdorff anfört inora Militaire-staten,
och hvaraf han velat sluta tillen
lika olikhet inom EcclesiastikStaten, snart fört
svinner, om man besinnar de olika förhållanden,
och obsejverar, hvarifrån olikheten kommer
uti militaire-staten. Han har citerat en
uppgift, efter hvilken den skulle uppgå till 8
millioner, då enligt andras beräkning den stad*
nar vida derunder. Det kommer derutaf,
att man värderat alla soldat-torp. Detta är
riktigt , när man söker att uppgöra nationens
conto, men förhållandet är olika, när man endast
söker statens conto. Inom EcclesiastikStaten
finnes icke något sådant Nations conto; der
ager man taxerings-uppgifterne, och dem noggranna.
Hvar och en, som är grannlaga, specificerar
sina inkomster uti uppgiften till TaxexingsCommittéen,
och då kan ingen tvekan
uppkomma. Göres uppgiften summariter, sä
åligger det Committéerne, att sjelfve specialisera
den, och att se, om den är riktig. Granska
ningen sko* aF personer, som finnas på ställetj
och äro i tillfälle att m*»rl sakkännedom kunna
granska. Jag har bivistat många --Jana
Committéer, och min öfvertygelse ar, det ingen
anledning är att betvifla, att ju uppgifterne
till bevillningen *af Presterskapet äro
enliga med sanningen. Det behöfves således
ej, att med petition ingå till Konungen i det
ämnet.
444
Den i| September «. m.
Herr von Hartmansdorff är mycket böjd
för bevillnings systemet. Alla Prester bora,
efter hans tanka, vara lika lönte; då skulle
väl också alla kyrkor nivelleras, alla göras lika
höga, breda och langa, och sluteligen åter"
stöde att göra alla Ministrars löner innom Europa
lika Det kunde bli ämne för en petition till
någon congress.
Jag tror det vore ett högst onödigt bésvär,
att söka jemna alla penn in ge-in koms tet.
Att det dagliga brödet icke må tryta, och ,att
tillfälle att förvärfva det, icke må för någon
stängas, det är en loflig omsorg, inen till de
onödige räknar jag den, att bereda jemlikhet i
alla andra inkomster och utgifter»
Jag anser mig derföre böra bestrida art"
tagandet af Herr von Hartmansdorff* föreslagna
tillägg, och anhåller om Proposition endast
på Utskottets Betänkande.
Herr von Hartmansdorff: Det förevarande
Betänkandet åberopar sig det föregående. Således
liar ]>g ej kunnat efterse rigtigheten
af Herr tlibens uppgift, &,t UoVartet skulle
hafva föreslagit bestämt aliggande för
-it införa Vexel - Under visningen.
Jag tror likväl ej, att så förhåller sig.
Tvärtom har jag lyckt mig firinä Utskottet
hafva sagt, art t man icke bör skynda med vexelundervisningens
införande, utan ä<t det bör
ske småningom. Således finner jag ingen betänklighet
alf antaga Utskottets förslag i denna
del. I afseende å Grefve von Schwerin*
Ders 19 September r, rr\. H5
yttrande, angående pålitligheten af Presterskapets
uppgifter, så vill jag ej bestrida elen, e»
medan jag ej kunde göra det, utan ett slags
misstroende till eller förebiaelse för StåndetMen
i det Betänkande om Rikshufvudboken,
hvilket vi föileden gårdag godkände, står ibland
utskylder, sorn der icke äro specificerade,
afgifterne till Clereciet Det är, således
både för Regering och folk svårt att rätt känna,
huru stora de äro. Dessutom äro en mängd
Prestbol icke skattlagde, hvadan roan om dem
saknar den kännedom, hvartill skattlägga.ingen
kunde föranleda
S1
ut]igen får jag fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet derpå, att jag ej sträckt
mina förslager hvarken nu eller eljest till ytterligheter.
Den ädle Grefven förde i förmiddags
våra tankar öfver Medelhafvet till
Asien- X eftermiddag förer han dero öfver Östersjön
till Continenten. Jag har stadse med
taina förslag slädnät innom vår halfö..
Herr Riben: Herr von Hartmansdorff har
ganska rätt deruti, att Utskottet ej velat skym.
da med införande af vexel-undervisningen, roen
om jag icke bedrager mig, tillstyrker Utskottet
likväl en underdånig anhållan till Kongl.
Majit om yexel undervisningens införande innom
Stiften, så vidt ske kan. Det är just emot
denna önskan jag yttrat och yttrar mig,
ty jng anser bättre att icke ingå roed någon
skrifvelse i detta ämne, än att lägga vexefundervWningen
i Embetsmäns händer, de ui|
S46 Den ig September e. m.
vara verdsliga eller andliga. Skulle således
Bidderskapet och Adeln vilja bifalla Herr von
Hartmansdorffs föreslagne tillägg, så begär jag
afslag å Betänkandet
Herr
vän Hartmansdorff: Jag har nu i Utskottets
Betänkande funnit det ställe , som angar
Vexelundervisningen och anhåller få uppläsa
det: En värd Ledamot af Ridderskapetoch Adeln synes
hafva befarat, att, om inseendet öfver Vexelundervisningen
eller omsorgen om dess införande, anförtroddes
Presterskapet såsom Embetsåliggande, skulle resultaterne
blifva vida mindre fördelagtiga, än om denna
omsorg öfverlemnas ät den enskildta välviljan.
Utskottet kan ej deta denna fårhaga, dertill
skälen icke eller annorlunda uppgifvits, än att utträdt
blifvit, det den, som af egen välvilja grundlagt
en vexelundervisningsanstalt, med mera oförtrutenlut
vakar Öfver dess ändamålsenliga användande,
än den, som endast af tjenstepligt och till
undvikande af ansvar skall derom besörja. Utskottet
anser tvertom, att den syftning, som Presterskapets
kall innebär till beredande af ali religiös,
intellectuel och moralisk utbildning, gör med naturen
af samma kall oförenligt, att pligternedervid
skulle utöfvas endast af frugtan för ansvar, sorn
instämmande, att, sjelfmant och med den välvilja,
för hvilken ledning och anvisning stundom kan vara
bade nyttig och kärkommen, men påbud och föreskrifter
sällan behöftige, befordra undervisningsemstalterne,
i afseende pä hvilka det alltid mäste
blifva för Presten både en lättnad och tillfredsställelse,
ju snarare och säkrare ändamålet derige•
Den 19 September c, ni,
nom kan vinnas) att, Om Vexelundervisningens me»
thodiska inrättning skulle innebära något stridan»
de mot r ig t ningen till en sannskyldig religiositet
och Uational-anda, hvilket dock Utskottet lika litet
kan medgifva, som det anser nämnde mechaniska
inrättning utgöra det hufvudsäkeliga af undervis•
nings-methoden, synes äfven Presterskapet, i följe
af sin andeliga bestämmelse, bäst i tillfälle att genom
lämpelige modificationer och genom sättet för.
bibringande af den egenteliga Religions-undervis*
ningen, förekomma en sadan skadelig missvisning
i Allmänna bildningens fortgångJ och att, thuru,
den enskildta välviljan visserligen redan visat sig
och ytterligare skall visa sig verksam, att tillvägabringa
i frdgavarande nyttiga inrättningar, någon
mera allmän verkställighet icke synts vara att påräkna,
utom biträde af Pastorerne, hvilka i män•>
ka församlingar ärö nästan ensamme, att gifva
ledning åt besluten och anstalterne i sådane mål,
och hvilkas sorgfälliga åtgärd^vid verkställigheten
är i de fleste fall ännu mera angelägen och oumbärlig.
Häraf har jag ej kunnat finna, att Utskottet
tillstyrkt ett absolut införande af metho*
den, rnen att, i den inån hon införes, hon mat1*
te ställas under Presterskapets inseende och
ledning. Detta tror jag vara rätt, och det är
i öfverenstämmelse dermed som jag gjort min
motion, att Uäro-statens inkomst måtte så för»
delas att de utan ytterligare särskildta anslag
blifva tillräcklige för hela undervisningsverket.
14S Hen 19 September t, m.
Således tror jag, att Ridderskap®! och
Adeln , utan någon farhåga i detta afseende,
kan bifalla Utskottets Betänkande roed den ändring
j3g föreslagit.
Herr Grefven och LandtMarstkalken gjorde
proposition till bifall af OeconomieU t skottets
ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej,
Hvarefter Herr Grefven och Landtmarskalk
ken hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla berörde Utlåtande, med det af
Herr von Hartmansdorff dervid föreslagna
tillägg.
Ropades äfven Ja och Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefren ack
LandtMarskalien frågade, otn Ridderskapet och
Adeln ville afslå Utlåtandet.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Heyne, Georg Jag kan för
min del ej ånna, att Herr von Hartmansdorff*
önskan innefattar något misstroende till de uppgifter,
som af Presterskapet intemnas. Hatt
anser dem blott ofullständiga,
Hå Riksens Ständer redan låtit företag*
en undersökning lill reglering af EmbetsUer*
0 ken, så (»ror jag det vöre mycket nyttigt, oram
X>«n 19 September e. m- *49
ladan äfven skedde inom EcclesiastikStaten 1 si
val lill vinnande af Statistiska upplysningar,
6om ock för att leda till jemnkning och reglering
af lopevilkoren.
Jag kan således ej annat än förena mig
med kier von Hartmansdorff, och tror ej, att
man derigenom trädet PresleStåndets privile»
gier för nära.
Herr Timm, Wollrath l af egen erfarenhet
gåsom den der bivlstat åtskillige TaxeringsComrninéer,
får jag vitsorda hvad Grefve von Schwerin
yttrat. Jag tror så edes icke, att en undersökning
skulle gifva bättre resultater, än
hvad som genom sammandrag af Taxerings*
Tängderne kan erhållas,
Jag får dessusoin fästa uppmärksamheten
dervid , att denna fråga så nära rörer PresteSiåndets
privilegier, att den ej af dem lärer
bifallas, utan torde blifva utan verksamhet, och
således vöre det blott att besvära Kongl. Majit,
ty troligen lärer Harr icke bifalla någon undersökning,
då den sä nära rörer de inkomster,
som genom Constumiurien äro PresteStåndet försäkrade,
Herr Lefren, Johan, Pihr. Om jag fattat
Herr von Hart mansdorffs förslag rikligt, så
tror jag, att han, med sin vanliga varsamhet
att icke stöta något Stånds ömtålighet, behandlat
detta ämne, Jag finner att PresieStandets privilegier
alltförväl kunnat vara i helgd, och dei3
Den 19 September i. ni.
jemte Jen undersökning ske, som Herr vori
Hartmansdorff föreslagit. Riksens Ständer hafva
redan vid föregående Riksdagar anhållit,
att en undersökning skulle företagas, och förslag
uppgöras om en näringsfrihets införande
i landet. Denna har ägt rum, utan att man
ansett sig hindrad deraf, att en beröring med
BorgareSfåndets privilegier skulle komma i fråga.
Det ämnet har blifvit behandladt med
all den ömtålighet, som BorgareStåndet hade
rätt att fordra. Jag tror, att denna sak skall
blifva behandlad på samma sätt. Jag önskade
således, att den icke motverkas, emedan
alltid goda följder måste uppstå af undersökningar
rörande sådane saker, som man skall bedomina.
Jag tillstyrker Herr von Hartmansdorff*
förslag.
Herr von Hartmansdorff: För deras till
fredsställelse,
som frukta, att PresteStåndets privilegier
skulle trädas för nära, genom ifrågavarande
beslut, får jag upplysa, att den reglering
af Skolverken jag i början af discussionen
åberopade, och sorn nyligen är fullbor*
dad, hegynte med en undersökning om Gymnasiernes
och Skolornes inkomster, och att den.'
na undersökning angick personers löner, hvilka
innefattas under PresteStåndets privilegier,
lika väl som någon Biskopp eller Kyrkoherde.
Allt detta har fortgått i flera år5 utan någon
klagan af Presterskapet, och lönerne äro nu så
reglerade, att alla kunna hafva sin utkomst.
Såsom en ytterligare besegling af denna reglering
gåfvo Riksens Ständer vid sista Riks
-
Den 19 September e. m, 351
ilag betydliga spannemålsansl3g till detta ända*
mål. Således är ingfn fara å färde.
Jag anhåller derföre, alt Herr Grefven och
TjandtMarskalken täcktes förnya propositionen
å bifall till Betänkandet med det af mig föreslagne
tillägg.
Herr Tham: Jag tror ännu icke, att någon
hvarken yrkat, eller bévist att Närings friheten
rörer BorgareStåndets privilegier. Skråinrättningarne
äro ej privilegier, de äro Oeconomi»
ska författningar, hvilka Konunga-magten gifvit,
och kan borttaga, och kunna således ej lämpas
hit. Jag befarar visserligen ingenting för Preste-Ståndets
privilegier, men den ifrågasatte
undersökningen är onödig, och verkar ej till
något, emedan PresteStåndet ej kan tvingas
att afstå något. Den är onödig, då man ej
får veta mera, än man vet, och då alla nödiga
upplysningar ändå kunna erhållas. Vi hafva
ofta hört klagas öfver mängden af Coinmittéer,
som göra långa undersökningar utan ändamål.
Jag vet då ej, hvarföre man nu åter skall föreslå
en sådan sammansättning, sorn blott skall
medföra kostnad, men ingen nytta. Jag anhåller
helt enkelt om bifall på Utskottets Betänkande.
Grefve Schwerin : Då jag nämnde för Ridderskapet
och Adeln, att Presterskapets uppgifter
till taxeringen äro efter min öfvertygelse riktiga,
hvilket äfven Herr Tham vitsordat, hade jag ej
för afsigt att bär tala till försvar för PresteStån
-
a52 Ti^n ig September e, m,
dets privilegier. Jag anser för mindre tillbörligt,'
att besvära Kongl. Maj:t och Hans Embetsman
med vidlyftiga undersökningar, hvilka man vid
närmare granskning Iean vara öfverrygad äroonödige.
Herr von Hartmansdorff har åberopat regleringen
vid Läroverken, Det torde ej vara
obekant, hvad som åsyftades dermed. Det behofve<s
ej stora efterforskningar, för att känna Leetorers
och Lectorers löner, ty de bestå uti viss
anslagen spinnernål, men undersökning behöfdes,
för att känna Läroverkens inkomster genom stipendier
och donationer af private. Sedermera
hafva sådane anstalter blifvit gjorde, att ali oreda
för framtiden i detta afseende är förekommen,
ty alla donationer, äfven de, som ske inom Socknarne,
skola årligen redovisas, samt räkningarne,
till Stockholm insändas, och bär kan man således
få veta, huru mycket i sådant ändarnålblifvitanvändt.
Om Herr von Hartmansdorff vill göra sig besvär, kan
han här få veta, huru mycket vinsäden utgör, huru
mycket som utgifves för oblat, in, m. uti hvarje församling.
Hvad spm brast i löner för Skoleverket,
och anslogs i särl, togs af indragen vederlagsSpnnnemål,
man tog ej lön af den ena Lectoren
för att gifva åt den andra, ty det hade varit emot
Priyilegierne. Det är visserligen onödigt,
att Riksens Ständer gå till Regeringen med en
petition örn, upplysningar, som ej ära belaöflige ,
och derföre tillstyrker jag bifall å Betänkandet
Utan. Herr von Hartinansdorffs tilllägg.
Herr Lefrén. Jag har anledning tro, att
jag 3, mitt sednaste yttrande blifvit missförstådd af
Herr T= arn. Jag har med särdeles omtanka und.
vikit just det Herr Tham förmodar, att jag sagt;
ty jag har sagt, att undersökningen om Närings
-
Den i g September e. tn.
friheten hlifvit förrättad, utan att man trädt Bor*
gareStåndets privilegier för nä i a, och har dermed
vela, göra klart, att likasom man kunde företaga
en undersökning om Skråordintlgärne och Näringsfriheten,
utan att skrämma sig deraf, att Borgare*
Ståndets privilegier lago i grannskapet ; så kan
man nu företaga en Undersökning rörande Hecle*
■Siastik - Staten , ut n att skrämma sig deraf, att
Prest, ståndets privilegier stöta derintill. J ig tiar
aldrig föreslagit, att man skulle träda dessa privilegier
för nära, eller att de skulle förändras, ty
detta beror på conCessiönet af Ståndet, meri jag
tror att man med varsamhet, utan att låta tkräin*
ina sig deraf, att privilegierne ligga nära, kan få
en undersökning verkstald, som behofvet påkallar.
Herr von Hartmansdorff: Jag ber Ridder
skåpet
och Adeln ursäkta, att jag ännu en gång
upptager tiden med detta ämne. Jag ville blott
anmärka, att vid dessa Läroverk det ej endast
Var fråga blott örn den bestämda tiotiden, utan
äfven om de Stiftelser och Donationer, sorn
ägt rUtn, och stodö i sammanhang med Skol*
Veiken. Således var dert Undersökningen icke
mindre vidsträckt, än denna borde t» i i i Va, Dea
af S änderne anslägne sädén utgjordes ej, såsom
Grefve von Schaverin yttrat, af vede-, lagsspaiinemål,
Utan af indragen behaglig tids förlä*
pings spahnernåi.
Herr Grefven och LandiMarsbalken förnyade
dess förut gjorde proposition till bifall af
Oeconom ietj t skottets ifrågavarande Utlåtande*
Hopades Ja och Nej.
554 Dm 19 September e. m*
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla berörde Utlåtande med
det af Herr von Hartmansdorff dervid föreslagne
tillagg.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Tham begärde votering.
Herr Grefven och LandtMarsialken fram»
ställde derefter följande voteringsproposition s
Den som bifaller Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets Utlåtande om ett förändradt
Skolväsende uti Landt-Församlingarne
till Barns fullständigare och tidiga undervisande
uti läsa, skrifva och räkna, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer nämnde Utlåtande att
gillas, meu det till ägg, att Riksens Ständer böra
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att i likhet med hvad som skett i StatsFörvaltningens
öfrige grenar, måtte undersökas och utredas,
hvilka och huru stora tillgångar finnas
anslagne åt Däro-staten, synnerligen Presterskapet
i Sverige? Huru de äro fördelade och
använde? Hvilka och huru många Ecclesia
-
~Pm 19 September e. m. '455
stique personer finnas? Hvad de hafva att
göra ? Hvilka förrättningar de böra åtaga sig,
eller befrias ifrån? Hvarefter borde uppgifvas
och föreslås, hvilka indragningar och besparingar,
som skulle kunna göras af personal
och material? samt sluteligen huruledes tillgången
å båda delarne måtte kunna så begagnas,
att icke allenast Religions» utan äfven den
öfriga undervisningen i Riket fullständigare
och syftesenligare än hittills varder meddelad.
Hvilken voteringsproposition af Ridder?
skåpet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§. i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
k*l. half tiU 8 eftermiddagen; och befunnos
vid voteringens slut kl. half till 9 örn
aftonen, sedan en voterings-sedel blifvit un-’
dantagen och förseglad samt de öfrige volerings-sedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer 5
Ja — 33.
Nej — 59.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vote?
ringen särskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
TIerr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att OeconomieUtskottets Utlåtande således blifvit
med det af Herr von Hartmansdorff dervid
föreslagne ofvanberörde tillägg, af Ridderskåpet
och Ad^n bifallit.
>5* j)«n ig September i. tn.
Meri Hartmansdorff*. Vid upläsningén kf
VoteringesProtocoIIet, Anner jag att det står
uti den bifallne propositionen i Presterskapet
i Sverige. Detta tillägg: i Sverige synnes wig
öfverflödigt, och jag hemställer otn clet ej så
sosn sådant kunde få uteslutas, då det ej göt
någon ändring i meningen*
Herr Grejven oth LandtMni skalken förklara*
déatt sedan Rhlderskapet och Adeln godkänt
den af Herr von Harin ansdöiff sjelf föreslagne
Voterings propositionen och Voteringen jemväl
redan för sig gått, an«åg Herr Landi Marskalken
någon förändring af berörde proposition , äfven
otti den blött bestod t ett ords Uteslh*
tände, likväl icke kunna äga rUrn.
Herr vort HarlmanS'ln-ff'. Sedan Riddérskapet
och Adelö nu bifallit Betänkandet med den för*
ändring jag föreslagit, underställer jag Ridder
skåpet och Adeln , om icke väta Medktän*
der boide inbjudas ätt sig titi detta beslut
Toiena.
Och blef detina Herr Von Hartmansdorff*
hemställan , uppå gjorde proposition, af Rid*
derskapét och Adeln bifallen»
Vid förnyad föredragning af StatsTJtskotJets
den i2 dennes under N=is 463 och 464
afgifne, samt berörde dag eftermiddagen på
bordet
T)en 19' September e- ni. 2^7
jbbrdet lagde tvänne Memorial angående Riks*
Ståndens serskilte Beslut:
j:ö I frågan om lönetillökning för Secreterarén
och Cantslisten vid Ofverlntendents
Embetet;
2:0 I frågan om understöd af Staten till
någre inqvarterings-skyldige Städer;
Fann Riddqrskapet och Adeln för godt y
att, under godkännande af de i samma Memorial
föreslagne Voterings-propositioner, öfver»
lemna dessa frågor till det Förstärkta Stats»
Utskottets afgörande.
Herr Grefven och Landi Marskalken t ill Iean»
hägaf, att tid efter annan 10 Ordinarie laeda*
möter uti Förstärkta StatsUtskottet afgått >
nemligen:
N:o 54 GreFve Spens, Carl Gustaf.
N:o 116 Grefve Anckarsvärd; fuIJmägtig
Herr Anckarsvärd, Angust.
N:o 142 Friherre leijonhjelm; fullmäg.
Friherre Ridderstolpe, Gustaf.
p» ^
258
Den 19 September e. ni.
N:o 313 Friherre von Platen* Fullia*
Friherre Rålamb, Claes.
N.o --338 Friherre Tersmeden; Fullmäg.
Herr Tersmeden , I’ehr Reinhold.
N:o 775 Herr Mannerfelt; Fullm. Herr
yon Hohenhausen, Carli
N;o 1033 Herr Hammarhjelm, Carl Fredri?
H:o 1109 Herr Ehrenborg, Casper,
jSbo 170? Herr Törneblad, Carl Petter;
!N:o 1861 Herr von Hartmansdorff, August*
Hvaraf handt, att sedan de 6 Supplean-3,
ternö bland Ordinarie Redumöterne inträdf,
4 Vaéåhcef bland de senare likväl för närvarande
ägde rum • i anledning hvaraf och
då ett antal ät 4 Supplfeanter hädanefter syntes
vara tillräckeligt, Herr Grefven och Ländt•
Marskalken heinställdej om icke Ridderskapet
och Adeln skulle behaga å hästa mandag den
22 dennes förmiddagen Utsälja 4 Ordinarie
Eedamöter och 4 Suppleanter i förstärkta Stats"
Utskottet.
Bifölls
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
derefter, att åtta namn måtte å hvarje Val
-
Den Ig September e. m.
Sedel uppföras samt de 4 personer, sorn erhålla
de fleste rösterne, blifva Ordinarie Ledamöter,
och de 4, hvilka bekommit det största
antal röster dernäst, varda Suppleanter.
Bifölls.
företogS till pröfning StatsUtskottets ej
mindre den 26 sistlidne Maji under Nm 181
afgifne, samt den 6 sistledne Juni! eftermiddagen
på bordet Iagde, Betänkande öfver åtskilige
af Riksens Ständers Revisorer åren
1820 och 1822 framställde och af Utskottet
upptagne anmärkningspuncter, rörande Allmänna
Magazinslnrättningens förvaltning, än ock
den 4 dennes under N:ö 471 meddelte, samt
den 16 derpå följde eftermiddagen på bordet
Iagde Utlåtande öfver de vid förstnämnde Bet
tänkande gjorde anmärkningar.
Friherre Fock, Berndt Willielm, anförde
Skriftligen:
(Se Bilagan Nio 1.)
Herr Grefven och LancltMarskalken gjorde
proposition till bifall af StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtanden, hvilken proposition med
Ja besvarades.
Deii ig September é, tit;
Vid förnyad föredragning af Constitutiönä»
Utskottets den 3 dennes under N:o 46 aflåtnd
samt den 21 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, memorial, innefattande förslag till
ändring och omflyttning af andra Momentet U
56 §. BegeringsFormen; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att berörde förslag, till den behandling
56 §. RegeringsFofmen föreskrifver^
godkänna.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskotteti
den 6 dennes under Nio 47 aflåtne, samt dera
[al derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, innefattande förslag till ett tillägg
i 37 §• Riksdagsordningen.
Hans Exellence Herr Grefve Mörner, Adolphi
Göran' Jag måtte säga, att jag icke rätt kunnat
fatta meningen med förslaget, men om det
har för afsigt, att ett Betänkande från någon Utskotts-afdelning
skulle uti Utskottets plenum
endast kunna antagas in extenso eller förkastas,
och inga förändringar eller iillsattser. få dervid
göras, då det första gången kom ifrån Afdelningen,
så tror jag att det blott skulle tjena
till att förlänga Utskottets öfverläggningar.
Idkväl är det möjligt, att jag icke rätt begripit
afsigten med den föreslagna förändringen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Oaktadt jag
för min del icke ansett detta tillägg vara af
behofvet egentligen på ka 11 ad t, anhåller jag dock
ätt få göra reda för ConstitutionsUtskottets
åsigt. Det är ingenting stadgadt uti Grundla*
"Den 19 September e. lii.
Igen huru ärenden inom Utskott skola behandlas.
Utskottet har derföre tillstyrkt det ifrågavarande
stadgandet , för att förekomma all
villrådighet och tvister om ärendens behandlingssätt,
samt deraf följande tidsutdrägt.
Beträffande hvad Herr Grefve Mörner erinrat,
får jag påminna, att om Utskotts-afdelningar
ej fins någon ting egentligen uti Grundlagen
stadgadt, och att således ingen ting borde
kunna hindra ett Utskott , att göra hvad
afseende det vill å beredningens eller afdel*
ningens Betänkande.
Jag har trott mig böra anföra detta, icke
för att förekomma återremiss, utan blott för
att göra redo för Utskottets åsigt.
Herr Tham, Wolrath t Efter den förklaring
Herr Cederschjöld gjort, är jag ej i stånd att
begripa, hvad ConstitutionsUtskottet menarmed
detta tillägg. Jag kan ej begripa, att något vinnes
i afseende på behandlingen af målen inom
Utskotten, om ej meningen är att anse Afdelningarne
förhålla sig till Utskotten, likasom
Utskotten till Stånden. Derföre förenar jag
mig med Herr Grefve Mörner. Om ej meni1'
gen är sådan, skulle jag önska, att Utskottet
måtte närmare förklara den, ty ett sådant fÖr->
hållande, att arbetsmethoden inom Utskotten
skulle blifva lika, som då från Utskott inkom ■
ne mål behandlas i Stånden, skulle oändeligen
förlänga Riksdagstiden.
Den 19 September c. m.
Erfarenheten har visat, att man vid denna
Riksdag utan olägenhet kunnat med förän,
dringar eller tillägg uti Utskotten antaga Reredningarnes
första förslag. Jag skulle till och
med önska, att sådant vöre stadgadt i afseen- '
de på målens behandling inom §tanden.
Jag måste således begära återremiss, på
det att Utskottet måt&e närmare uttrycka, by$d
det menar, hvilket ej är rätt tydligt.
Herr CedersqhjöU: Det skulle till exempel
möjligen uti Utskott kunna uppstå fråga,
om man ägde rätt att begära ett mål på bppdet.
Plupaliteten kunde då besluta , att ihr
gen bordläggning finge äga rum, och mera dylikt.
.— Jag finner dock anmärkningen sa grundad,
att jag tror en återremiss vara nödig fOF
att så jämka redaptionen, att ingen ting ml
hindra ett Utskott, att utan återremiss genast
förändra en Afdelnings första Betänkande. Att
så bör kunna få ske, anser åtminstone jag så
mycket figtigare och nödvändigare, som jag
Inom ConsiitutionsUtskottet föreslagit, att
Sfåpden på samma sätt skulle kunna med förändringar
anfaga U(skpttens Betänkande, då de
första gången inkommit ; hvilket förslag Utskottet
likväl jcke funpit för godt att gilla.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard,- Jag
får ock förena mig med dem, sorn yrka återremiss,
för att erhålla ett mera bestämdt stadgande.
Afvert min erfarenhet vittnar örn ofullständigheten
af stadganderne rörande målens
Den 19 September e. iriz 265
behandling inom Utskotten uti flere afse
^nden.
Vid förra Riksdagen bade jag den erfarenhet,
att justerining nekades af Memorial uti
anmärknings-mål, som gingo till Riksens Ständer
, äfvensom att dessa inål uti annan ordning
företogos, än de inkommit, med flere dylika
oordningar och afvikelser ifrån den ordt
ning, som är vanlig uti Ståndens plena.
Jag får så mycket heldre förklara mitt bifall
till återremiss , sorn jag då sjelf får
tillfälle att lägga hand vid målet.
Hans Exellence Herr Grefve Mörner1 I anledning
af hvad jag först yttrade, utbeder jag
mig få tilläga, att jag tror återremjssen böra
ske på det sätt, att Utskottet anmodas bestämt
utmärka de omständigheter, i afseende å hvilka
förhållandet inom Utskotten j>öx sättas
i likhet med föredragningen inom plena.
Jag tror, ätt ju mindre Utskotten få omstände.
liga föreskrifter, iu bättre är det för ärendernes
behandling Vid frenne Riksdagar, då
jag haft äran vara Ordförande uti Utskott, liar
jag sett ärenderne behandlas utan •svårighet
och hörde ingen då yrka, att, till mera ordnings
vinnande vid öfverläggningarne, fordrades
någon annan behandling.
O . <p
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ"
de, pia Ridderskadet och Adeln behagade förklara
Hans Excelence Herr Grefve Mörners
yid ConstitutionsUiskottets Memorial framställ
-
Den ig September e. rn.
_ ^
de anmärkning utgöra IUdderskapets och A
delns
gemensamma tanka, samt, på grund deraf,
nämde Memorial till JJtskottet- återförvisa.
Bifölls,.
Herr Grefven och Landt Mar skalk en anmqtlade
Herrar Electorer, att med första samman?
träda, för att utse en Ledamot i Bevillnings^
Utskottet efter Herr von Qvanten, Carl, som
genom en inträffad svår sjukdom blifvit urStåndsatt
vidare fortfara med den honom, så»
som Ledamot i Bevillnings -Utskqttpt, anförtrodde
befattning.
Upplästes och lades på bordet följande
fr|n nedannämde Utskott inkomne Utlåtandens
Frän Lagutskottet t
Af den 15 dinnes ;
N:o 182. I anledning af gjorde anmärk-'
ningar vid Utskottets förut meddelta Betän->
leande, angående yrkad befrielse från Bysättxiing
för Löftesman, som ingått proprie bor*"
gen så länge sjelfva gäldenären är inom Liket
tillgängelig.
Deri Tg September e. ml 5565
frän Allmänna Besvärs- och Oeconomi.<?•«
Utskottet :
/if den 15 dennes t
N:o 180. I anledning af vackt fråga oni'
en jemnare reglering vid Indelta Regimenterpe,
Stam- och Hjelp-rotarne emellan.
N:o igi. Rörande väckte Motioner, om1
upphörande af de Stockholms Stad anslagna
så kallade Parm- Bro- Torg-och Renhållnings'
Afgiher för vissa varor, sorn land- eller sjöhagen
till Staden införas.
N:o i8 2- Rörande väckt fråga piri. Sako-’
ires-längders allmänna kungörande,
N:o 183. Angående vackt fråga om för’
höjning i Tullen å Finskt och Ryskt glas
samt dess framtida förbjudande lill inför;
sel m. m,
RTto 184. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
angående yrkad likhet uti rättigheten
till nya smidens anläggande, så i södra sora
porra otterne.
I . '
Justerades följande:
.Utdrag af ProtocoIIet, hållit hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid
J)en ig September e. rrif
Lagtima Riksdagen i Stockholm';
förmiddagen den ig Sept. 1823.
S. 35. Vid förnyad föredragning bifölls
pagUtskottets den 2 G sistljdne Augusti under
Nto 173 afgifne, samt den g dennes efterrniddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddelte Betänkande angående befrielse för
Rådman och ICämnärer att deltaga uti ansvaret
för försummelse, att till ÖfverBomarqn
insända Rådstugu- och KämnärsRätters Dom»
Röcker och Protocoller na. m. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades
på grund af dervid gjorde anmärkningar, Pag*-  samt Allmänna Besvärs- och Oeconom ieUtskottens
den 29 sistlidne Augusti under Nio
?74 afS'fr*e> samt den 9 dennes eftermiddagen
på bordet lagdp, Utlåtande i anledning af yrkadt
utvidgande af de så kallade Privilegia
Exclusiya. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades
Pag- samt Allmänna Besvärs och Oeoonorniei
XJtskoltens den 29 sjstlidne Augusti afgifne,
samt den 9 dennes eftermiddagen på bordet
Egde Uflåtanden: >
Ntq 176. Angående yrkad t åläggande
för Landtmätare, att Vid vite inom viss tid
fullgöra de dem uppdragne enskiftes förrättningar.
Den ig September e. m~- 267
N:o 177* I anledning af vackt fråga om
lämpelige medel till ett allmännare spridande
af Rikets Grundlagar och andre Författningar.
Ut Supra.
S. D. Vid förpyad föredragning *if Statspch
BancoUtskottens den 13 sistledne Augusti
under N:o 418 afgifne, samt den 20 derpåföljde
eftermiddagen på borde Iagde, Betänkande,
i anledning af Tiongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
angående ett låne-biträde till fullbordande
af nya Bibliotheksbyggnaden vid Upsala Uni:
yersitgi; blef samina Betänkande af Ridderskajiet
och .Adeln afslaget. pj Supra.
Utdrag af Protpcollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Jjägtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 19 September 1823-
S. T). Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- pch Oeconom jeUtskottets den
3 dennes under N:is 175 Pch 176 afgifne»
samt den 9 derpåföljde eftermiddagen på börset
lagde, atne Utlåtanden, i anledning af gjorde
anmärkningar yjd Utskottets förut meddelte
Betänkanden:
1:0 Rörande yäckt fråga om förbud mot
införsel af Danska hästar.
2:0 Angående fond till understöd för Jordbrukare,
sorn genom frost eiler hagelskada förlora
växande gröda;
Deri 19 September e. m
Fann Ridderskapet och Adeln att, enär
sistnämde Betänkanden redan blifvit af Ridderskåpet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till handlingarne.,
JJt Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Ali"
manna Besvärs och OeconomieUtskottets den
3 dennes under Wto 177 afgifne, samt den 9
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
förslag till jemkning uti RiksStåndens särskilte
beslut öfver föreslagne ändringar uti för*
fattningarne rörande husbehofs brännvins bränningen
och dermed gemenskapägande ämnen,.
Ut Supra.
S. D. Då nu ånyo föredrogs Allmänna
Besvärs* och OeconomieUtskottets den 3 dendes
under N:o 178 afgifne, samt den 9 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, i anledning
af väckte frågor om ett föränaradt skolväsende
uti BandtFörsamlingarne till barns fullständigare
och tidigare undervisande uti läsa,
skrifva och räkna; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att samma Utlåtande gilla.;
dock med det tillägg, att Riksens Ständer borde
hos Kongl. Maj:t i. underdånighet anhålla,
att, i likhet med hvad sorn skett i StatsFör*
yaltningens öfrige grenar, mätte undersökas
och utredas, hvilka och huru stora tillgångar
finnas anslagne åt UäroStaten, synnerligen
Rresterskapet i Sverige? huru de äro fördela’
Oett ig September é. rti; 2 6g
rAé och ärfvande? hvilka och huru manga Fc«
fclessiastique personer finnas ? hvad de hafva
att göra? hvilka förrättningar de "böra åtaga
sig, eiler befrias ifrån? hvarefter horde upp
gifvas
och föreslås, hvilka indragningar och
besparingar, sorn skulle kunna göras af personal
och material? samt sluteligen huruledes
tillgången å båda delarne måtte kunna så begagnas,
att icke allenast Religions utan äfven
den öfriga undervisningen i Riket fullständig
gara °ch syftesenligare än hittills, varder meddelad;
uti hvilket beslut de öfrige RiksStanden
skulle inbjudas, att sig med Rfdderskapet
och Adeln förena. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats*
Utskottets den i? dennes under iSTds 463 och
464 afgifne, samt berörde dag eftermiddagen
på bordet lagde, tvenne Memorial angående
RiksStåndens särskilte beslut'
ilo I frågan om löntillökning för Secréteraren
och Clantzlisten vid Öfverlntendents22m
be t et.
2:0 I frågan om understöd af Staten till
hagre Inqvarterings-skyldige Städer;
Fann Ridderskapet och Adeln för godtr
att, under godkännande af de i samma memo*
rial föreslagne VoteringsPropositioner, öfverlemna
dessa frågor till det Förstärkta Stats*
Utskottets afgörande. Ut Supra.
Den 19 September e. m.
S. D. Vid förnyad föredragning af StåtsUtskottets
ej mindre den a 6 sistledne Maji
under N:o iSi afgifne, samt den 6 sistlidne
Junit eftermiddagen på bordet lagde, betänkande
öfver åfskillige af Riksens Ständers Revisorer
åren 182Ö och i8aa framställde, och af
Utskottet upptagne änmärknings-piihcter, rörande
Allmänna Magaziinslnrättningens Förvaltning,
ärt ock den 4 dettnes tinder JST:u 471
meddeldte , sailltdeniödgrpå följde eftermiddagen
pi bordet lagde, Utlåtande öfver de vid
förstnamde Betänkande gjorde atimärkningar J
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att berörde
tvenne Utlåtanden till ailä delar gillå^
Ut Supra*
S, JO, Vid förnyad föredragning af Cöll3
stittitiönsUtskotteis den 3.‘dje dennes under
N:o 46 allåtne, samt den ii derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, innefattande
förslag till ändring och omflyttning af
2 Momentet i 56 §* RegeringsFormen; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att berörde
förslag, till den behandling 56 §. RegeringsFormen
förskrifver, godkänna. Ut Supra.
S 15 Vid förnyad föredragning af ConstltutionsUtskottets
den 6 dennes under V:ö
47 aflåtne, samt den 11 derpå följde eftmiddagen
på bordet lagde, Memorial, innefattande förslag
till ett tillägg i 37 §, RigsdagsOrdningen*
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att samma
Memorial, i anledning af flans Excellehce
Herr Grefve Mörners, Adolph Göran, der
-
lien i 9 September e. rä.
271
gjorde anmärkning, hvilken Pidderskapet
öch Adeln förklarade utgöra dess gemensamma
tanka j till ConstitutiönsUisköitét återför*
visa. Ut Supra;
Högiofiigé Riddérskapöt och Adeln åtskildes
kh half till lö bni aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheirri.
Måndagen den 22 September.
Plenum klockan half till Nio förmiddagen]
Herr Grefven och T-iandtMarskalken tillkän'
nagaf,- att, sedan Ridderskapet och Adeln den
19 dennes förmiddagen inbjudit de öfrige Riks
-
Den 2 Q September nii
Stånden, att gemensamt med Ridderskapet ocK
Adeln från Sterbhuset efter aflidne Justitia
Ombudsmannen Herr C. Ehrenborg låta inför*
dra upplysning om tid och ort för begrafningsJ
acten, med tillkännagifvande, att RiksensStänder
önskade, genom visse bland alla fyra RiksStånden
utsedde Ledamöter, bära den aflidne
till Grafven, samt äfven sjelfve uti begrafningsprocessionen
deltaga, samt de öfrige RiksStån*
den, enligt ankomne ProtocolIs~Ö tdrag , uti
enahanda Beslut med Ridderskapet och Adeln
instämt, så hade, till följd deraf, den upplys*
ning från Sterbhuset erhållits, att begrafnings»
acten korarae kl. half till fem i eftermiddag
att uti St* Clarte Kyrka för sig gå; och finge
således, enär ett antal af 16 bärare eller fyra
från hvarje RiksStånd syntes lämpligt, Herr
Landt-Marskalken anmoda fyra Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln , hvilka behagade
åtaga sig denna befattning, att i sådant afseende,
låta anteckna sig hos RidderhusFiscalen,
samt sedermera kl 3 i eftermiddag infinna
sig i Sterbhuset,
Företogs val af fyra Ordinarie Ledåmö--  ter och fyra Suppleanter uti Förstärkta StatsTJtskottet
efter
N:o 54, Grefve Spens, Carl Gustaf,
Nio
Den a a September f. m. 275
N:o 116. Grefve Anckarsvärd; fullmägi
tig Herr Anckarsvärd, August.
N:o 142. Friherre Leijonhjelm; fullmägtig
Friherre Ridderstolpe, Gustaf.
N:o 313. Friherre von Platen; Fullmägtig
Friherre Rålamb, Claes.
IKfio 338. Friherre Tersmeden ; Fullmäg.
tig Herr Tersmeden) Pehr Reinhold.
N:o 775. Herr Mannerfelt; fullmägtig
Herr von Hohenhausen, Carl.
N:o 1033. Herr Hammarhjelm , Carl
Fredric.
N;o 110g. Herr Ehrenborg, Casper.
N:o 1702, Herr Törneblad, Carl Petter»
N:o 1861. Herr von Hartmansdorff, August.
Och hefunnos, efter valförrättningens slut,
samt sedan lottning emellan Grefve Lagerbjelke,
Axel, Friherre Oxenstjerna af Eka, Sven,
Herr Uggla, Carl och Herr af Wingård, Johan,
hvilka alla erhållit ett lika antal röster,
blifvit anställd, följande Herrar hafva blifvit
utsedde till
Ridd. och Ad. Prof. VIII Band. 18
Z)«n ss September f. hi i
Ordinarie Ledamoten
N!o ii5. Grefve Lagerbjelke, Axel, 5$
röster.
N:o 1. Friherre Oxenstjerna af Eka, Sven;
56 röster.
N:o S78. Friherre Beckfriis; fullmägtig
Herr Uggla, Carl, 56 röster.
Wo 37. Herr Rosenstråle; Fullmägtig
Herr Silfverstolpe, Fredric Otto, 57 röstér.
Suppleanter i
N:d 3159. Herr af Wingård, Johan, 56
röster.
N:o gi. Herr Mörner, Carl Stellan, 55
röster
K:o '1877* Ä. Herr Carleson, Jacob Edvard,
55 röster.
N;o 2057. Herr von Francken, Augus!
Fredric, 55 röster.
Uppropades de fyra Ledamöter, hvilka
hos RiddarhusFiscalen antecknat sig att i ef»
termiddag bära aflidne JustitiabOmbudsmannera
Ehrenborgs lik till grafven, nemligen i
N:o 78. Grefve Hard, Carl Gustaf.
Den 22 September f. m. 275
N:o 329. Friherre Adlerbeth, Jacob.
N:o 13. Herr Natt och Dag, Christoffer.
Nio 814. Herr Gyllenhaal, Dars Herman.
■■
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 11 förmiddagen.
In fidem Frotocolli.
O. J. Lagerheim
Måndagen den 22 September.
1 . ■*' ' ' ; ,. •
Plenum klockan en qvart till 4 eftermiddagen*
Sedan de öfrige Respectlve RiksStåndeii
med deras Herrår Talmän å RiddarhusSalen
Den 2 2 September e. m.
%
uppträdt, samt LikProcessionen efter aflidne!
JustitiseOmbudsrnannen Herr C. Ehrenborg,
från det hus å Stora Nygatan, der han i lifstiden
bodt, till trappan utanför Riddarhuset
anländt, afgingo klockan fyra eftermiddagen
Herr Grefven och EandtMarskalken, samt Herrar
Taleman, jemte de fyra RiksStånden, och
emottogos straxt utanför Riddarhuset af deras
Prestaf, Vice Presidenten m. in. Herr I. P.
Billberg, samt slöto sig till den öfriga Likprocessionen
, hvilken derefter aftågad® till
Sjt ClartE Kyrka, hvarest jordfästningen förrättades
af Herr ErkeBiskopperi m- m. Doctor
Carl von Rosenstein, som äfven vid tillfället
höll ett tal öfver den aflidne. Efter Ceremoniens
slut återgick Likprocessionen tili Riddarhuset,
dervid både Herr Vice Presidenten
Billberg och Herr tillförordnade JustitiaeCancelleren
m. rri. E. J. Bergensköld, som
förut varit Prestaf för Liket, gingo framför
Riksens Ständer.
Riksens Höglofl. Ständer ålskiljdes klockan
en qvart till 7 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
iDen st 5 September f. m. 277
Thorsdagcn den 25 September.
Plenum klockan nio formiddagen,
Föredrogos å nyo och gillades följande
från StatsUtskoitet inkomne, samt den 5, 11
och 16 dennes eftermiddagarne på bordet lagdp,
Utlåtanden:
Af den 21 sistlidne Augusti:
N:o 448- I anledning af ej mindre Fri»
herre G. H. Anckarsvärds anmärkningar vid
Riksens Ständers Revisorers år iSas afgifne
Berättelse, rörande då verkställd granskning af
Allmänna Magazins-Iiärättnlngens förvaltning
under de sednare åren, än afven de af Friherre
C. J. af Nordin och Herr C. D. af Uhr,
öfver berörde anmärkningar, ineddelte yttranden.
Af den 8 dennes?
N:o 461. Öfvejc gjorde motioner angående
hemmansräntprnes utgörande efter en förenklad
beräkning, eller sammanslående af Jordeboks-persedlarne.
N:o 462. Öfver väckt motion rörande de
för ÖrlogsFlottans behof disponerade StatsMedel.
*7§ Den a 5 September f. m.
Ä"f den 3 dennes:
N>o 465. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers åren 1820 och 1832 afgifne Berättelser
angående de under Kongl. Majus och
Rikets CommerceCollegium ställde fonder ocl^
medel.
Äf den 4 dennes:
N-'o 466. Om anstånd för Fahrtksjdka'ren(
Tj. Frisk med inbetalning af ett lån i Manpfactur
Discontfonden.
N=o 467. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
i afseende på det af 1822 års Riksens
Ständers Revisorer klandrade inköp, för Allmänna
Magaainslnrättningens räkning, af den
så kallade Eldqvarnen här i Hufvudstaden.
' l %
—
Företogs till pröfning Rag- samt Allmänna
Resyärs- och OeconomieUtskottens dén 5 dennes
under N:o 178 afgifne, och den 16 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddelte Betänkande i anledning
af Kongl. Maj=st Nådiga proposition om
antagande af en Författning angående förändring
eller utdömmande af vattenverk, sotq
genom uppdämning skada jord eller hindra
dess odling.
löen S5 September f. tp: 2^
Herr von Hartmansdorff, Augusti Eftejf
de jernkningar Utskotten föreslagit, har jag ingen
ting emot sjelfva saken, utan blott en liten
anmärkning att göra vid redactionen. I
tillägget till i §. start Del-ägare i den uppdäm*
da jorden, ©etta är utan tvifvel ett misstag
emedan det är vattnet, och icke jordeq, sora,
pppdämmes.
Jag vagar derföre tillstyrka ordalagens
förändring tillden genom uppdämning lidet)$•„
de jorden.
Herr Grefven och LandtMarskalken giorde
proposition till bifall af Lag- och OeconojnieUtskottens
förevarande Utlåtande, endast
ined.den förändring, att uti det föreslagna
tillägget till Författningens första §. orden1
(len uppdämda jorden måtte rättas till g. deri gä'
pörn uppdämning lidande jorden.
Bifölls.
Grefve yon Rosen, Axel: Då genom Rik
eens
Ständers JustitiaeOnibudsmans nyligen timade
frånfälle, detta Embete, efter min tänka,
måste ansesj som vacant, får jag, med stöd
af 97 §• Regerings-Formen, hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhålla, det Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes bestämma
någon dag, för val af Electorer till utse
-
Den 2 5 September f. m.
ende af en annan Justitieombudsman i den
förres ställe,
Herr Pereswetoff Moräth, Anders Wilhelm,
anhöll att den af Grefve von Rosen nu väckte
fråga måtte hvila på bordet till nästa Plenum.*
Friherre Åkerhjelm, Gustaf fredric t Som
jag har mig bekant att Stats- och BancoUtskotten
inkommit med ett Memorial i detta ämne,
föranledt af en anmälan från Riksens Ständers
Fullmägtige i Ranken och RiksgäldsContoiret,
får jag anhålla att detta Memorial, jemte
bifogade handlingar, måtte blifva uppläst.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard; Som
jag icke i detta ämne kan dela lika åsigter
med Grefve von Rosen, hade jag ämnat anhålla,
att dess Motion må blifva hvilande på
bordet till nästa Plenum och får derföre nu
derom förena mig med Herr Morath.
Herr Hammarsköld, Lorenzo, förenade sig
med Herr Munck af Rosenskjöld.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag vågar
vördsamt hemställa till Herr Grefvens och
RandtMarskalkens samt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns bedömande, huruvida en olaglig
Motion kan läggas på bordet; och att Motionen
är oläglig anhåller jag att få söka bevisa.
En Motion om nytt val af Justitieombudsman
förutsätter att ingen sådan förut skall finnas.
Men då Riksens Ständer den 11 sistlid
-
Den 25 September f. m.
ne Augusti förordnat Herr EXpeditionsSeereteraren
J. G. Richert att efterträda Riksens
Ständers Justitieombudsman, i händelse af
dennes frånfälle, och följakteligen Herr Richert,
till följe af Ständernas förordnande, verkligen
blifvit ordinarie Ombudsman, i samma stund
Herr Ehrenborg aflidit; så kan jag icke anse
den väckta Motionen innebära någon ting min»
dre, an ett försök att upprifva ett redan fattad
t: beslut.
Jag får derföre vördsamt till Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställa, om icke
Motionen, såsom olaglig, bör förfalla, utan att
kunna läggas på bordet, åtminstone enligt det
sätt, hvarpå dylika frågor förr plägat af Ridslerskapet
och Adeln behandlas.
Herrarne Printzensköld, Axel och von Hohenhausen,
Michaél, förenade sig med Herr Cederschjöld.
Herr Tham Wollrath: Så länge Ridderskapet
och Adeln ännu icke kanner annorlunda
än ryktesvis, hvilka åtgärder af Eullmägtige
blifvit i detta fall vidtagne, och icke
heller hört uppläsas Utskottens Memorial, måste
jag anse Motionen sorn laglig; ty frågan
är icke att pröfva, hvilkendera rätt förstått
andan af Grundlagen.
Herr Roos, Jonas Ernanuel t Sedan Herr
Cedershjöld sökt visa, att motionen är olaglig,
får jag erinra den Värde Talaren derom, att
IJen 2 5 September f. ni.
Regeringsformen tydligen stadgar, det Riksens
Ständer sjelfve skola välja sin JusiitiaeOmbudsman,
hvarföre det är obehörigt, att andre derutinnan
gå Ständerne i förväg. Jag anser i
följd häraf Grefve von Rosens Motion laglig,
pcb anhåller att den måtta läggas på bordet.
Friherre Cederström, Jacob ". Det lärer icke
hero på en Ledamot, att förklara en väckt
Motion för olaglig, utan detta lärer bero pjL
en blifvande pröfning, hvarföre jag emedlertid
anser dess hvilande på bardet ej kunna
bestridas.
Herr von Hevne, Georg'- Då en värd Ledamot
redan nämnt att Stats- och BancoUtskotten
inkommit med en underrättelse om <fe
åtgärder, Banco, och RiksgäldsFullmägtige vidtagit,
att, enligt 26 J. i Justitieombudsman-,
pens Instruktion, inställa i Embetet den man,
som Riksens Ständer utsett till JustititeOn*-  budsrnannens efterträdare, förenar jag mig i
den anhållan, att Herr Grefven och Landtb
Marskalken behagade, till undvikande af en.
mindre behaglig discussion, låta uppläsa den
ifrån Utskotten inkomna skrifvelsen.
Herr Hammarsköld: Att Motionen är 0-  laglig, matte icke kunna sättas i fråga, då allt
äro lagligt, som strider emot en Lag: §;s. tyd«
liga innehåll, och att detta strider emot a 6
§. i Justitia - Ombudsmannens Instruktion, är
lika klart som att 2 gånger 2 gör 4. Jag trodde,
att hvilken Motion som helst skulle kun--
Den 25 September f. rn. 283
pa bordläggas; derföre instämde jag nyss uti
anhållan derprn. Nu derernpt när dei af Herr
Cederschjöld blifvit upplyst, ait en olaglig Mation
icke kan bordläggas, gå förenar jag mig
med honom uti att protestera mot alic upptagande
af frågan. Otn man är underrättad,
eller, icke, om hvad beslut en yiss A-uctnriiet.
vidtagit, hör ej hit- Instructionen säger, att
JFullinägtige vid en JustitisQmbudsmans afgång,
genast skola sammanträda, och insätta
dess af Ständerne valde efterträdare i Etnbetet.
Om de det gjort, eller ipke, lior alldeles
ipke hit. Nu är blott frågan, huruvida Ståndet
äger rätt, att begjuta något nytt val.
Iferr Cederschjöld '■ Jag vågar åberopa förra
Riksdagars praxis till stöd för mitt påstående,
att en olaglig motion icke kan bordlägga?;
och jag får dessutom påminna, ait mitt anförande
yid denna Riksdag, i anledning af CoregututionsUtskotiets
Decharge Bétsnkhnde, förklarades
olagligt, och på den grunden nekades
bordläggning. Det återstår derföre att prof»
va, otn denna motion är laglig, innan den
kan bordläggas.
I anledning deraf anser jag nödigt, att
låta uppläsa den ifrån Stats- och BancoUtskotten
inkomna skrifvelsen i ämnet.
(Refve von Rosen: Först får jag vurd*
gamt förklara, att om, efter min tanka, Motionen
varit olaglig, hade jag icke väckt den •
Olika idéer åstadkomma äfven olika framställ
-
9%i Den 25 September f. ni.
rungar. De Herrar, sorn förklarat sig emot
bordläggningen, hafva stödt sig på 26 §. af
Riksens Ständers Justitias-Ombudsmans-Instruction.
Jag åter har fotat min motion på 97
§. Regerings Formen och finner den efter
min öfvertygelse ganska förenlig med andan
af Grundlagen. Men då flere Ledamöter begärt
den på bordet, vill jag icke bestrida det.
Herr Cederschjöld: Jag tviflar visserligen
icke, att ju den siste värde Talaren är för sin
del öfvertygad om lagligheten af sin motion;
men, menskliga omdömet är så olika, att den
ene kan anse för olagligt hvad den andre tror
vara ganska lagligt. Jag ansåg väl äfven mitt
nyss omnämnde anförande för lagligt; men jag
måste likväl gifva vika för Pluralitetens omdöme;
och jag är öfvertygad, att den värde
Grefven ej vill draga i betänkande, att göra
detsamma.
- Herr Hammarsköld: Just derföre att^
som den siste värde Talaren yttrat, omdömena
äro så olika, har Lagstiftaren bestämt, att
grundlagen icke skall tolkas efter andan, utan
efter bokstafven. Det är en sanning, söm Riksens
Ständer hittills alltid varit måne örn att
efterkomma; i alla fall kan grundlagen efter
bokstafven erhålla blott en tydning, och denna
motsäger rakt allt nytt val af Justitieombudsman,
sedan en gång hans Suppleant af
Ständerna blifvit utsedd.
Grefve von RosenJag måtte hafva otyd
-
Den s 5 September f. m.
jjgt uttryckt mig, när den siste värde Talaren
kunnat tro, att jag för min motion tagit
stöd af Grunlagens anda. Jag yttrade blott,
att jag grundat den på 97 §:s ordalydelse, och
att jag trodde dea vara förenlig med andan,
af Grundlagen.
Herr Cederschjöldt Hå Ståndet förmode*
ligen icke vilt tillåta bordläggning af ett olagligt
anförande, måste naturligtvis pröfningen
af dess laglighet företagas, innan någon bordläggning
sker
Jag
vågar derföre förnya min anhållan
om uppläsande af de handlingar, som sätta
Ståndet bättre i tillfälle, att verkställa denna
pröfning.
Jag vill, i följd deraf, uppskjuta att yttra
mig örn lagligheten, tills de handlingar
blifvit uppläste, sorn dervid kunna tjena till
ledning.
Herr von Heyne: Jag är förekommen af
Herr Cederschjöld, och vill blott iterera min
anhållan, om uppläsning af Stats- och BancoUtskottens
Memorial, hvilket torde komma att
bestämma, om mortionen är laglig, eller icke.'
Herr af Uhr, Carl David: Då Riksens
Ständer, på sätt Grundlagen föreskrifver, under
loppet af denne Riksdag valt deras Justitieombudsman
och dennes Suppleant; och då
Riksens Ständers för denne sistnämnde utf"r
-
Den 2 5 September f. m>
dadé förordnande tydeligen stadgar, att lian iri.
träder i tjensten , om JustitiasOmbudsmannen
skulle innan nästa Riksdag med döden afgå,
så foijer att Herr Rickert är Justitieombudsman
ifrån samma stund Herr Ehrenborg med
döden afgick Någon ledighet finnes i denna
stund icke till ifrågavarande tjenst. Jag katt
derföre icke gilla Grefve von Rosens motion
otti nytt val, tran förenar mig till alla delar
ined hvad Hen Cederschjöld härutinnan anfört
och hemställer till Herr Grefven och
EandtMarskalken} huruvida någon discussiore
öfver ett så beskaffadt ämne, emot 55 §. Riks»
dagsOrdningen kan äga rum, samt anhåller att
de ifrån Stats- och BancoUtskotten inkomne
Handlingar, rörande Herrar Fullmägtiges åtgärd,
måtte få uppläsas, för att derefter läggas
ad acta.
Friherre Cederström: Helt annat är deri
motion, eller det slags anklagelse Herr Cederschjöld
gjorde emot Konungens Rådgifvare i
annan form än Grundlagen medgifver; helt annat
åter frågan om valrätten till Justitieombudsman
skall rtöfvas af Riksens Ständers Fullmägiige,
eller af Riksens Ständer sjelfve, såsom
deras principaler. Het kan aldrig blifva
förblandadt dermed, att Herr Cederschjölds
ofvanberörde anförande icke ens kunde i Pro.
tocollet upptagas.
Herr Cederschjöld i 1 anledning af dén
siste värde Talarens yttrande, utber jag mig
få påminna honom, att mitt anförande förvä*
ittn a 5 September f. m.
28?
jgHdes icke allenast piatis i Prötöcollet, utan
Sfven rättighet att bördläggas.
Herr Moos' Som detta ämne är af deri
ledsamma beskaffenhet, att beslutet innebär ett
stadgande för framtiden, tager jag rnig friheten
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksam*
het pä vigten af denna frågas utgång. Örn.
Ständerne stillatigande förbigå, att harvid göra
anmärkning, skulle sådant kunna ge Fn!lrnägtige
anledning att äfven vid något tillfälle
missbruka det välde de, under Riksens
Ständers frånvaro, äga. Anses Fullmägtige
äter hafva haft rättighet till den åtgärd de
iiu vidtagit, så kunde Ständerne lika gerna afstå
från att sjelfve gransk* och -yttra sig i de
öfriga frågorna, hvarmed Fullmägiige hafva
befattning, ty antingen böra Rikets Ständer vaka
öfver, att Fullmägtiges Instruetion i alla
afseenden efterlefves, eller också bör densamtna
upphäfVas. Att Motionen, enligt hvad
fiågre Talare påstått, icke skulle Vara laglig,
anser jag högst besynnerligt; ty om man finnér,
att Fullmägtige icke svarat emot Riksens
Ständers förtroende, måtte Väl Ständerne äga
rättighet att sjelfve rätta och förekomma ett
Sådant missbruk. Det måtte åtminstone vara
fritt, att låta ämnet hvila på bordet, för att
icke förhasta sig i sitt omdöme.
Grefve von .Rosett: Andamålet med min Motion
har icke Varit att anställa någon, granskning
af dé åtgärder, hvilka jag blott ryktevis fått ve*
tafatt Fullmägtige vidtagit. Motionen liar va*
288
Den 8 5 September /. m.
rit alldeles skild derifrån. Jag har grundat den
på inia öfvertygelse, att, enligt g7 §. RegerinsForrnen,
Riksens Ständer sjelfve äga välja sin
Justitias- Ombudsman. Jag skulle således tro,
att detta är s:ne serskilta saker, som icke böra
förblandas, hvarföre jag anser, att min Motion
icke kan nekas bordläggning | synnerhet som,
när Utskottens skrifvelse blifver uppläst, en stor
del af Ridderskapet oell Adela torde komma att
ingå på inin öfvertygelse.
Herr Cederschjöld: Ehuru ogerna jag ingår
i något yttrande i hufvudsaken, nödgas jag likväl
i korthet anföra några ord, till bevis på
Motionens olaglighet. När Ständerne utsago Herr
Ehrenborg till deras JustitisiOmbudSman, utkorade
de på samma gång, Herr Richert att efterträda
Herr Ehrenborg, i händelse han, innan
den nästföljande Riksdagen, skulle med döden
afgå. Derpå erhöllo de båda Ständernas förordnande.
Nu frågar jagr hvad afseende man hade
gjort på Herr Richerts Fullmagt, om fråga kunde
väckas, att någon annan kunde utses till
JustitiseOrnbudsmn ? hvad skulle då orden i hans
Fullm3gt betyda? mig synes Rikets Ständer hafva
förklarat, i detsamma de utkorat Herr Richert
till Suppleant, att han näst Herr Ehrenborg var
den, som till detta Embete hade deras mesta
förtroende. Om nu en annan kunde väljas efter
Herr Ehrenborg, så hade man ju tillintetgjort
det beslut Riksens Ständer fattat. Och lika
litet som Riksens Ständer få upphäfva ett för.
Ut fattadt beslut, lika litet kunna de säga att någon
-
J)ert 25 September f. mi
gon annan, än Herr Richert kan efterträda Hére
Ehrenborg. Eika som den, hvilken blifvit utke*
rad tili Suppleant i ett Förstärkt Utskott, ovillkorligen
inträder såsom ordinarie Ledamot, så
snart ledighet yppas, likaså måste äfven Herr
Richert, till följe af sitt- förordnande, vara Herr
Ehrenborgs sjelfskrifne efterträdare. Någon annan
mening hafva Ständerne icke kunnat hysa, och
någon annan kan icke hemtas ur förodnandets
hvarken bokstaf eller anda. Dä i öfrigt en be*
stämd lag finnes för Fullmägtige, i följd hvaraf
de insatt Herr Richert i Embetet, och derigenorn
blott verkställt Riksens Ständers beslut
hemställer jag, om icke en Motion, som innefattar
rubbning i detta förfarande, är olaglig.
Herr Roos: Just det af Herr Cederschjöld
åberopade förhållande är det, sorn gifvit anledning
till närvarande öfverläggning. Det
är således blott frågan om Fullmägtige eller
Ständerne ägt rätt att tillsätta Justitieombudsman.
Allt hade varit lijelpt, om Fullmägtige
, gjort en förfrågan hos Rikets Ständer, huru de
skulle förhålla sig i detta fall, då ingen bestämd
föreskrift i deras Instruction var gifven. Jag
får således ytterligare anhålla, det motionen må
hvila på bordet.
Herr Printzenskjöld', Jag får äran anmärka,
att jag anser motionen olaglig , på grund
af 9 8 §;s innehåll, att Elcctorerne böra vid samma
tillfälle, då de Justitieombudsman utse,
Ridd. och Ad. Prat VIII Band. 19
Den 2 5 September /. rn.
på enahanda satt välja en man af de egenska°
per, sorn hos denne Embetsman erfordras, att
honom efterträda, i fall han innan den nästföljande
Riksdagen skulle med döden afgå.
Således beror hela frågan på förklaringen af
Orden: innan den nästjoljande Riksdagen» Hade
Herr Ehrenborg aflidit dagen efter Riksdagens
afblåsning, så hade frågan icke kunnat vara
tvist underkastad, men jag tror icke, att någon
med hopp om framgång kan påstå, att, hvad
som i dag händer, icke sker innan nästa Riksdag.
Hvarföre skola dessa ord blott beteckna
mellantiden när icke ordet mellan utan ordet
innan är i Redactionen nyttjadt. Hå dessutom
i 96 §• står, att Ständerne skola förordna
en, icke två Justitieombudsman, tror jag på
denna grund, att bordläggningen af motionen
icke bör beviljas.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag anser att
man bör skilja emellan en motion sorn är origtig
i sak, och en, som är origtig i form. Efter
min öfvertygelse är Grefve von Rosens
motion oriktig i anseende till sjelfva saken,
men icke till formen.
Herr Cederschjölds anförande,' som han
nu åberopat, nekades icke bordläggning derföre,
att någon trodde det vara oriktigt i saken,
utan emedan det ansågs strida mot forsmen.
Derföre, oaktadt jag anser Herr Riehert
hafva blifvit Justitieombudsman, i samma
ögonblick Herr Ehrenborg upphört att vara
det, kan jag likväl icke anse Qrefve von
Den 2 r, September f, rm
Rosens motion olaglig i formen, och tror den
derföre .kunna bordläggas.
Herr Roos: D| tänkesätten i denna frå
ga
äro så olika hemställer jag, huru vi skulle
förhålla oss, om Herr Richert ej ville emottaga
JustitiasOmbudsmans - befattningen; Nytt
Val mäste då ovillkorligen förrättas, ty vi äro
då utan både Ombudsman och Suppleant.
Herr Printzensköld liar anfört, att 96 §.
Regeringsformen bjuder, det Ständerne skola
förordna en Ombudsman. Jag vill minnas,
ätt der endast står: Ombudsman. Jag vet icke,
hvarföre Riksens Ständer, då de äro församlade,
skola låta Fullmägtige välja denne
Ombudsman, när Ständerne hafva sin rätt dertill
i Grundlagen förvarad.
Herr Cederschjöld: I anledning af Herr
Munck af Rosenskjölds yttrande, får jag blott
påminna, att en Motion kan sakna egenska*
pen ätt kunna bordläggas, icke allenast för
det den är oriktig i formen, utan äfven för
det den är oriktig i sjelfva saken. Om någon
^Ledamot skulle göra Motion derom, att
upprifva alla vid samma Riksdag förut fattade
beslut, så är väl en sådan Motion formenlig;
mén jag hemställer, örn den icke är så
olaglig i afseende på innehållet, att den aldrig
kan upptagas. Jag anser olagligheten af
den förevarande obestridlig.
Hvad den siste värde Talaren beträffar,
592 Den 25 September /. m.
och hans ifrande, att försvara Riksens Stätidérl
rättighet, att sjélfve få välja sin JustitiatÖm»
budsman, får jag föra den värde Talaren till
minnes, Vatt Riksens Ständer icke verkställd
- detta val i massa, utan genom Éiecrörér; ocli
dm de välja, genom ett antal af 48, eller 24,
Ombud, kan det Vara alldeles detsamma.
Rör Öfrigt får jag fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten deraf i constitutionella Stater,
att hvarje medlem i Statens organisation
är till en viss grad sjelfständig, och, oberoende
af andra, fullgör sina functioner. Jag tror
det vore äfventyrlig!, om Riksens Ständer nu
ville göra någon inkräktning på de rättighe*
t ef Se én gång lemnat åt sine Fullmägtige.
Jag anser angeläget, att en afdelning af Stan*
defne, ty såsom sådan måste Fullmägtige betraktas
, icke behandlas som drängar. Rika
så litet som Ständerne kunna klandra Electo*
rérnés åtgärder' till besättande af Utskottens
Redamötefs lika litet kan man sätta i fråga att
klandra eller ogilla hvad Rullmägtige gjört,
då de följt .Lageris bokstaf; och jag anser Stäridernes
hela säkerhet hero derpå, att hvarje
afdelning oförkränkt bibehålltes vid sin rätt.
Herr Gre.Jven och LandtMarsiaiften förklarade,
att då Grefve von Rosens Motion, hvarken
innefattade förslag till någon Grundlagsförändring,
eller någon mot Konungens Rådgifvare
på obehörigt sätt framställd anmärkning,
eller i öfrigt syntes vara mot Formerne
stridande, ansåg Herr LandtMarskalken för
Den 25 September f. m- 2§3,
aless del, att då flere Ledamöter begärt Motioliens
hvilande på bordet, en slik anhållan icke
lunde förnekas; skolande Herr EandtMarskalken
för Öfrigt icke underlåta, att nät sjelfva
saken framdeles förekommer, derutinnan gifva
dess enskilta öfvertygelse tillkänna. 1 anledning
af den önskan, sorn af flere Ledam^-.
ter blifvit framställd, att Stats* Och BancoUtskottens
uti ett, med förevarande Motion, gemenskap
ägande ämne, i dag inkomne Memorial
nu genast mäste uppläsas, trodde Herr EandtMarskalken
sig böra erinra, att äfven om Mgj
xnorialet nu upplästes, ämnet icke linge genast
afgöras , utan borde ovilkorligen hvila
på bordet till nästa Plenum. Herr Grefven
och Landt-Marskalken hemställde likväl, om
Ridderskapet och Adeln önskade, att berörde
Memorial skulle nu genast uppläsas, eller om
uppläsningen deraf finge, på sätt vanligen
tillgår vid slutet ^af Plenum verkställas.
Herr Printzensköld: Sedan Herr Grefven
och EandtMarskalken nu yttrat sin öfvertygelse,
anhåller jag blott, att Herr Grefven pcb.
EandtMarskalken täcktes låta .genast uppläsa,
det ifrån Stats- och BancoUtskotten inkomna
Memorial.
Herr Röös; Jag får börja med en anhållan,
motsatt den Herr Printzensköld nyss
gjort. Hvad sedermera angar Herr Ceder-,
schjölds yttrande om ordning i åtgärderne bland
Riksens Ständer, så frågar jag, då det är stadgadt,
att Ständerne ^enom Electorer skola val"
1Jen a 5 September f. rn.
ja Sin Justitieombudsman, huru det kan vara
|ued ordningen förenligt, att Fulluiägtige skoJa
göra det ?
Herr von Hohenhausen' Jag anser mig
skyldig tillkännagifva, hvarföre jag tror motionen
vara olaglig, och icke kunna hvila på
bordet, Jagar, i afseende på sjelfva saken, af
samma tanka som Herr Munck af Rosenskjöld;
men, i afseende på formen, får jag underställa,
huruvida- fråga här kan väckas örn Embetsmäns
af- och tillsättande*
Friherre Åkerhjelm'. Mig synes, att Herr
Grefven och RandtMarskalken så klart framställt
grunden för upptagande af Grefve von
Rosens motion, att ingen ting deremot kan vava
att invända. Men derföre skulle jag likväl
anse, att en discussion öfver Fullmägtiges
handlingssätt icke borde få anticipera uppläsandet
af Stats- och RancoUlskottens memorial,
såsom Herr Roos yrkat. Han säger, att
Fullmägtige skridit till val af Justitieombudsman,
och derigenom missbrukat Ständernes förtroende.
Allt detta kominer alt bero ,på en
senare pröfning, hvarföre jag anhåller, att sedan
nu motionen blifvit lagd på bordet berörde
memorial från Utskotten må blifva
uppläst.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Om någon §. i
Grudlagen föreskref, att en mot lag stridande motion
icke får läggaspå bordet, skulle jag instämma
pxed dem, som bestrida ifrågavarande bordlägg-.
Den '2 5 September f. m. 295’
ning; men bordläggningen betyder ingenting,
ty motionen blir icke derigenom mera laglig.
Således anser jag för min del öfverflödigt, att
nu strida om densammas mer eller mindre
laglighet.
Friherre Cederström : Jag har anmält mig
endast i afseende pä hvad Herr von Hohenhausen
yttrat, att här icke finge förekomma frås
ga om Embetsmäns till» odh afsättande. Jag
får fästa uppmärksamheten på, att deruti likväl
icke inbegripes Riksens Ständers Ombud
och Fullmägtige; ty de kunnat efter grundlav
gens tydliga medgifvande, till ansvar skällås.
Herr Roos: Hå denna motion är vackt
endast i anledning af det misstag, som af Full»
mägtige blifvit begånget, lärer svårligen så
dane uttryck, som Herr Friherre Åkerhjelm
anmärkt, under öfverläggningen kunna undvikas,
och jag hoppas dessutom, att de, som und»
fallit mig, må kunna försvaras.
Herr Munck af Rosenskjöld1 Jag vill blott,1
i afseende på principen hemställa, huru farligt
det prsjudicat för framtiden skulle blifva,’
om en Motion, ehuru icke oriktig i formen,
för det den ansåges olaglig i sjelfva saken,
förklarades icke kunna läggas på bordet. Jag
har hört olika meningar om sjelfva saken
yttras af aktningsvärde ledamöter, och jag hyT
ser aå mycken aktning för andras öfvertygelse,
att jag nu inskränker mig till att yttra min
tanka i frågan om Motionens bordläggning, och
296 Deri 2*5 September /. m.
denna är, alt Grefve von Rosens Motion, såsom
riktig i formen, hurudan den ock må vara
i saken, kan, och sedan flere Ledamöter
derom anhållit, äfven bör läggas på bordet.
Herr Cederschjöld: Hå jag bestridt bordläggning
af Grefve von Rosens Motion, har
det skett för att bibehålla conceqvensen i Riksens
Ständers beslut och gammal praxis. Men
sedan Herr Grefven och Landt-Marskalken
förklarat sin öfvertygelse, att den kan bordläggas,
vill jag icke yrka någon framställning till
Ståndet, huruvida det delar denna Herr Grefvens
och LandtMarskalkens öfvertygelse, utan
återger mig med min reservation till Pro»
tocollet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Eferr
Grefven och LandtMarskalken har förklarat
Motionen kunna hvila på bordet. Jag härför
mycken aktning för Herr Grefvens och
LandtMarskalkens omdöme, att vilja sätta mig
deremot. Jag anhåller blott, att till Protocollet
få antecknad min enskilta reservation.
Enligt 97 §. RegeringsEormen, åligger det
Ständerne, att välja en Justitieombudsman,,
och enligt den g8, att åt honom utse en Suppleant.
I samma ögonblick desse Embetsman
blifvit af Riksens Ständers Electorer utsedde^
blir ett Riksens Ständers beslut, i laglig form
fattadt af enahanda beskaffenhet med alla andra
Riksens Ständers beslut, att nemligen enligt
RiksdagsOrdningens 58 §. , intet sådant
tillägg får göras, hvarigenom ändring i beslu
-
Den 25 September f. m. 297
tet Iean uppkomma. Grefve von Rosens Motion
innefattar, enligt mitt omdöme, en sådan
ändring. Redan detta skulle synas skäl nog
att icke upptaga den. Men derjemte existerar
här en praxis, att när Ridderskapet och
Adeln ogillat ett Utskotts Betänkande, hvil*
ket de öfrige Stånden återremitterat, och detta
Betänkande återkommer, plägar Herr Grefven
och RandtMarskalken, antingen de andra
Stånden bifalla det senare Utlåtandet eller
icke, erinra Ridderskapet och Adeln om dess
förra beslut, och framställa den Proposition,
att detsamma må läggas till liandlingarne.
Derföre anhåller jag, att få till Protocol*
let anteckna min reservation mot bordläggningen.
Herr Hammarsköld: Efter de upplysningar
Grefve von Schwerin nu lemnat, får äfven
jag anhålla om min reservation i Protocollet*
Herr Treffenberg, Curry Gabriel, förenade
sig med Grefve von Schwerin.
Härefter upplästes Stats- och BancoUtskotténs
den 23 dennes under N:o 475 aflåtne
Memorial, med anmälan, att Herrar Fullmägtige
öfver Banken och RiksgäldsContoiret
genom Protocolls-Utdrag af den 17 dennes,
kallat Herr Förste ExpedifionsSecreteraren ,
Häradsköfdingen J. G. Richert, att, i följd af
det för honom af Riksens Ständer utfärdade
t* , ... . ‘ ‘
2 g 8 Lien 2 5 September f. m,
förordnande, JustitiaiOn^udsmansEmbetet til'iJ
träda.
Eades på bordet.
Föredrogs å nyo EagUtskottets elen a6
sisiidne Augusti under N:o 171 afgifne, samt
den 12 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af gjorde motioner,
angående dels afskaffande, dels inskränkning
af Borgenärs bysättnings-rätt för skuld,
den Gäldenär ej inägtar godrgöra.
Herr M ammer sböld , Lorenzol Schelling
gor den anmärkningen, att bland alla slag af
Empirici ingen finnes, sorn så envist fasthänger
vid gammal slentrian, som den praetiske
Juristen. EagUtskottets Utlåtande tyckes tala
för sanningen af denna sats. Intet skäl har
kunnat förmå Utskottet, att frångå principen
af bysättning. Sådant måste man anse amnärkhingsvärdt,
då man i olfentlige tidningar sett
huru Länshäktena uppfyllas af unga, friska
inenniskor, då allmänt berättas, liury en olycklig
bysatt, i förtviflan deröfver att icke kunna
bidraga till sin farnilles bärgning, mördar
sin hustru och sig sjelf. Att icke af sådana
händelser väckas åtminstone till ett erkännande,
att bysättnings stadgan är origtig i sia
grund, eller att medgifva någon modification
deri, dertill ville jag nästan säga, att det fordras
Svenska Jurisconsulter, sådana de blifva
-
Den 25 September f, m. '299
efter HofBtättsExamens undergående. Jag lernnar
derhän, huruvida de grunder, hvarpå Ut»
skottet afslagit all ändring i bysättnings-stad*
gan kunna uthärda en Hegare granskning. Ut»
skottet anmärker till en början, att det är
orätt anse bysättningen såsom ett straff, då den
blott är ett tvångsmedel. Detta är en ganska
fin distinction. Det vore roligt veta, hvad
tvångsmedels lagen innehåller, som icke är att
anse som straff, och tvärtom. De gå alla derpå
ut, att tvinga individen till ett förhållan»
de, som icke genom den inre moraliska känslan
kan åstadkommas» Dessutom kan man af
ConcoursJLagen finna, att bysättning anses sorn
ett straff, ehuru första meningen dermed ej
varit annan, an att hindra låntagaren ifrån
att afvika, innan han betalt sin skuld. Till en
utveckling, huru detta sedan urartat, skulle
behöfvas en längre discussion, och repetition
af Laghistorien, än här kan medhinnas. Dessutom
säger Utskottet, att när någon brutit
sitt löfte, är icke underligt, om han derföre
blifver straffad, Märkvärdigt är dock, att den
som icke på dagen kan uppfylla ett löfte, skall
hårdare behandlas än den, sam bryter andre
löften. I öfrigt yttrar Utskottet att, då någon
uthändigat en sedel , och derigenom gifvit
Borgenären rätt till sin person, vore det orätt,
om Borgenären skulle förlora denna rättig,
liet. Det visar, att Utskottet icke med uppmärksamhet
genomläst min motion, hvari jag
förklarade, att jag ansåg en sådan förbindelse
icke kunna hafva någon retroactif verkan. För
jresten utgör frågan, om en Medborgare kan åt
JDcn s 5 September f. m.
en annan öfverlemna rättigheten öfver ciri
frihet, en undersökning, som jag tror de rättskunnige
icke nog hafva tagit i betraktande.
Med dessa anmärkningar har jag icke åsyftat
någon återremiss. Jag finner visserligen att
med en sådan ingenting skulle vinnas, att den
endast utan ändamål skulle upptaga tiden.
Jag anhåller derföre endast, att hvad jag
yttrat må, antingen Betänkandet antages, eller
icke, få. qvarstå i PrOtocollet till en tid då
Allmänhetens åsigt af ämnet blifver mera
stadgad, och man börjar anse Staten mindre sorn
en Juridisk machin, än som ett moraliskt helt,
och på samma gång bygga crediten mindre på
tvångsmedel, än på en fastare basis inom He5
derskänslans område.
Herr Grefven och LandtMar skalken gjorde
proposition till bifall af XagUtskottets förevarande
Betänkande; hvilken proposition med
Ja besvarades.
Herr Grefven och LandtMarskalken filik än»
nagaf, att Plenum komme kl. half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Grefve Cronhjelm,- Polycarpus' Då erfarenheten
visat, att en stor del af Bidderska
-
