# ID: svediakorp-gov328
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 30,565
# sentences: 1,123
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 12 September c, m, 601
Om BondeStåndet således anser som en fördel,
att få fastighetslån, måtte det likaväl, som Rid
derskapet och Adeln, kunna ändra ett fattadt
beslut. I anledning deraf tillstyrker jag, att af
Discontfonden en million måtte afsättas till fastighetslån.
Herr von Francken'. Då votering om io-,de
punktens förändring företogs, härledde den sig
från BondeStåndets inbjudning, hvilket åter ej
är händelsen med nu förevarande i4'de punkt,
hvarföre jag anser denna, såsom förut uf Ridderskapet
och Adeln antagen, ej nu mera kunna
förändras; och ar det alldeles omöjligt för mig
att kunna, såsom Hans Excellence Herr Grefve
Mörner, hysa den öfvertygelse, det hvilken
punkt som helst, oaktadt den en gång blifvit afgjord
och antagen, ändock bör å nyo kunna förändras.
Af samma skäl delar jag ej eller Grefve
von Schwerins mening, att punkterna ej behöfva
föredragas i den ordning, hvaruti de finnas
i Utskottens Betänkande, hvilken ordning vi
genom votering förliden gårdag bestämde.
Gref ve von Rofen, Axel: Jag är förekommen
af den siste värde Talaren. Det var ej endast i
frågan om fastighetslånen, som BondeStåndet begärde
instämmande, utan just äfven i afseende
på den förändring som var i fråga vid den i3:de
punkten. Om den hade vi således fullkomlig rätt
att votera, men BondeStåndet har ej gjort någon
inbjudning hvad Discontfonden angår, och
jag önskar derföre att vi i afseende på den
002
Veu 12 September e. in.
matte förblifva yid hvad sorn redan är be~
slutadt.
Herr Tham: Hvad den frågan angar, om
punkten kan förändras eller icke, har jag redan
tillräckligt utlåtit mig, Det har blifvit sagt, att
Discontlånen ej kunna af BondeStåndet begagnas
i anseende till de svårigheter som de medföra.
Jag frågar om fastighetslån medföra mindre
svårigheter; om de förenas med silfverränta,
blifva de fullt ut så svåra. För öfrigt är
det underligt att man fäster sig ensamt vid BondeStåndet.
Det har talat i allmänhet och icke
endast för sig. Jag finner detta så mycket mera
underligt, som jag hörde i början af Riksdagen
talas om att det ej fanns någon förlägenhet
hos dem, och att de måste fida hvad tiden verkar.
Nu yrkar man likväl förmoner för dem,
hvilka de ej begärt framför andra.
Friherre Ceclerftröm: Det är i anledning
af Herr Grefve Mörners yttrande, som jag anmält
mig. Orsaken hvarföre Ridderskapet och
Adeln kunde ändra sitt beslut rörande i3tde
punkten, har Grefve von Schwerin upplyst* Det
är klart, efter Riksdagsordningen, att ingen får
försöka att upprifva ett fattadt beslut. Det kan
ej ändras utan att ett annat Stånd stannat i ett
olika beslut; då kan man jemka sig derefter,
men när Stånden stadnat i lika beslut, att då
skilja sig, det står ej tillsammans med våra
Lagar.
Hans Excellence Herr Grej ve Mörner: I
Den 12 September e. m.
603
anledning af hvad Friherre Gederström anmärkt,
får jag äran erinra, att jag aldrig kunnat fatla
RiksdagsOrdningens föreskrift så, att när ett
ämne är afhandladt punktevis, det ej skulle vara
det hela utan ordalagen af hvar punkt, vid
hvilka man skulle vara bunden. Då således det
nu är fråga om att definitift afgöra financefrågan,
så måtte Ridderskapet och Adelil vara fullkomligen
berättigad att jemka och rätta sine beslut
efter förekommande omständigheter. Här
är en fråga af BondeStåndet väckt örn en ny
finance-regl ering; det är i anledning deraf jag
gjort min hemställan, och tror det ej vara olagligt.
Herr af Uhr: Om man undersöker frågan,
huruvida någon blifvit företrädesvis gynnad, så
lär man finna, det BondeSiåndet inser att Staten
gjort anslag till åtskillige näringar; åt Brukspatroner
genom rätt att beläna deras jern, åt
Fabriqeurer genom Manufacturfonden, men intet
har enskildt blifvit gjordt för Jordbruks-näringen,
som är den yigtigaste af dem alla, och
om vi sätte oss i BondeStåndets ställning, så
lära vi väl finna besynnerligt, att Jordbruksnäringen
är den enda som ej erhållit understöd.
Herr von Hohenhausen: Jag har äfven
hyst samma tanka om Riksdagsordningen som
Herr Grefve Mörner, men jag medgifver, att
den redan denna afton blifvit annorlunda förklarad.
Frågan lär således bero på Herr Grefvens
och LandtMarskalkens pröfning.
604
Deri 12 September e, m.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att sedan Ridderskapet och Adeln genom
särskildt beslut stadgat att Utskottens Betänkande
borde i den ordning af punkterne Utskotten
föreslagit, till pröfning företaga*, ansåg
Herr Grefven och Landt-Marskalken den af
Grefve von Schwerin gjorde hemställan om anstånd
med pröfningen af i4:e, i5:e, i6:e och 17:0
punkterne, intilldess de öfrige derefter återstående
punkter blifvit afgjorde, icke kunna, såsom
ledande till rubbning af nyssnämnde beslut, bifallas;
och fann Herr Grefven och LandtMarskalken
jemväl för dess del, att enär Ridderskapet
och Adeln redan då målet förra gången
förevar, bifallit i4:de punkten, Ridderskapet och
Adeln nu torde böra vid berörde beslut förblifva.
Ropades Ja.
i5'.de punkten:
Råntan vid dejsa utlåningar från BancoDisconten
bor, från och med början af näfta
är, beräknas endaji efter fem för hundra•
det om året.
i6:de punkten:
Räntan för den tid ett Discontlån efter
förfallodagen förblifver obetaldt, eller den få
kallade öfvert antan, beftåmmes deremot att
utgå efter åtta procent för ett helt är, eller
tvä tredjedels procent i månaden.
Den 12 September e. ml 605
jy.de
Sdrjkilde afdelningar af BancoDlsconten
komma att inråttas i Staden Götheborg, Jarnt
någon af Rikets fodra Ståder; hvilka fårJkilda
Discont Contoir komma att förvaltas efter
famma grunder, forn för BancoDiscontens
lane-rörelfe i öfrigt- åro, eller blifva, förefhrifne,
famt de fårfdida reglementen, hvilka
vid denna Riksdag ytterligare komma att faft-j
fållas.
Desse 5;ne punkter hade, då målet förra
gången förevar, redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen; och fann Ridderskapet och
Adeln nu för godt förblifva vid sine i desse
delar förut fattade beslut.
18ide punkten:
Allt hvad hittills varit fadgadt, rörande
oinjkrånkt rättighet till belåning af guld- och
flfverpant, famt af LåneBancoCapitaler, md
fortfara att vara gållande, dock med de ändringar
deruti, hvilka, rörande belåningsvårdet
å guld och filfver, framdeles vid denna
Riksdag kunna befiåmmas.
Herr Hjerta'. Jag vågar vördsamt föreslå,
att till upphåfvande af de nu vid guld- och
silfver-belåning i Banken förenade svårigheter,
bestående i ringa belånings-summa och korrt tid,
Rikets Stånder måtte besluta: att silfver må i
Banken belånas, med 116 skiliingar Baneesedlar,
CoG Den 12 September e.m.
för i R.dr Specie, eller deremot svarande Verk.
Silfver, arbetadt eller oarbetad!, under följande
vilkor:
1) Att derföre erlägges i procent i årlig
ränta.
2) Att panten inom 5 år utlöses, elier ock
räntan inbetalas, samt pantbeviset förnyas.
3) Att om detta icke iaktages, panten tillfaller
Banken, utan invändning.
4) Att panten år af io lods vigt, eller der-'
utöfver.
Denna anstalt skulle bereda möjlighet för
Handeln, att intaga metaller i Riket, samt dem
använda. Den skulle äfven qvarhålla silfvervärde!,
vid det nu varande, och sätta inhemska
näringar i stånd, att begagna Utländska Capitaler,
utan att frugta några förluster genom plötsliga
förändringar i sedlarnes silfvervärde.
Friherre Cederftråm: Jag skulle önska en
förändring af redactionen uti i8:de punkten.
Guld och Silfverpanter anser jag lika med Herr
Hjerta, böra belånas så nära det verkliga värdet,
sorn möjligt år. Således tror jag att, når
Ridderskapet och Adeln beståmt, det, in växlingen
i Banken skall ske efter en cours mellan
120 och 128, borde 120 skillingar vara den
norm som Ridderskapet och Adeln bestämmer
för silfver- och guldbelåning. Hvad åter betråfj
Den 12 September e. ml 607
far det stadgande i punkten, att belåningen skall
ske efter de Författningar som nu åro gällande,
så hemställer jag, om sådant år låmpeligt. Jag
hemställer nemligen, om icke räntan på sådana
lån bör bestämmas till en procent, men deremot,
att ingen förändring göres, i afseende på de åtgärder,
som skola vidtagas, i händelse de åro
försuttne. Så långe räntan ordenteligen betalas
bör ägaren hafva rått att uttaga panten mot valuta,
som insåttes, men uraktlåter han att betala
räntan, bör han ej återfå sitt silfver mot det
pris, till hvilket han insatt det. Jag anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
å denna redactionsföråndring, hvarigenom jag
tror, att Herr Hjertås framställning äfven torde
vara besvarad.
Herr von Hohenhausen: Jag tror att det
skulle inveckla oss uti en vidlyftig discussion,
om vi nu ville företaga detta ämne. Jag finner
det vara på goda grunder, sorn Herr Hjerta föreslagit
bestämmandet af 116 skillingars cours,
och Friherre Cedrrströms yttrande torde bäst
såsom anmärkning kunna åtfölja Herr Hjertås
förslag till BaucoUtskottet.
Herr Hjerta: Jag tror mig vara skyldig
tillkännagifva att det år just de svårigheter, hvilka
varit förknippade med lån på guld- och silfverpant,
som gjort att de icke kunnat begagnas;
dels emedan man ej för dem erhållit verkeliga
värdet, dels emedan man så noga på dagen måst
påpassa omsåtfningarne. Detta år förekommit
genom min motion, att do fingo stå 5 år, och
Den 12 September c, m.
att om de ej då utlöstes, de skulle hemfalla tilt
Banken; ty det vöre detsamma, sorn att såtta
vårdet till 120 sk. med omsåttningsskyldighet
hvart år, och förenade den låttheten, att man
icke behöfde göra sådane omsättningar. Det
skulle ock förekomma, att panterna ej blefvo så
snart försuttne. Jag anhåller, att denna sak ej
nu måtte komma under öfverläggning, utan remitteras,
ty det torde vora nyttigt, alt först höra
BancoUtskottet. Deremot bör likväl icke re.
dactionen af denna punkt till fullo gillas, emedan
de gamla Författningarne deruti åberopas.
Början torde böra uteslutas och punkten begynna
med: oinskränkt rättighet ete.
Grefve von Schwerin: Det var denna
förändring, som jag ämnade anmäla, men emot
slutet tror jag, att ännu en föråndrig blifver af
nöden, så att punkten komme ott erhålla följande
lydelse: oinjkrånkt rättighet till belåning
af guld- och Jilfverpant, famt af LåneBancoCapitaler
ma fortfara att vara gällande, mot
de vilkor, hvilka framdeles vid denna Riksdag
kunna bejlårnmas.
Friherre Cederjtrom: I händelse Ridder
skapet
och Adeln finner att Herr Hjertås motion
bör af BancoUtskottet först behandlas, och
att hvad jag yttrat får som anmärkning åtfölja,
har jag ej något deremot, men då anhåller jag
att Ridderskapet och Adeln måtte besluta att
dess innehåll kommer att bestämmas i de regle
mentariska
-
Den 12 September e. nif
mentariska föreskrifter som framdeles vid denna
Riksdag komma att gifvas.
Herr Stråle: Jag får upplysa att det re
dan
i BancoUtskottet blifvit ventileradt om en
förändring i afseende på belåningen af guld-,
och silfverpant; och då de reglementariska foreskritterne
derom förekomma, är det bäst att
företaga denna sak. Remiss af frågan är emellertid
det enklaste.
Herr Grefven och handt Ma rjk cilken föreslog
att i8:de punkten måtte erhålla följande
redaction:
Oinfkrånkt rättighet till belåning af guldoch
Jilfverpant, Jamt af hårteJJancoCapitalert
tnd fortfara att vara gällande, dock med de
ändringar deruti, hvilka, rörande ej mindre
belåningsfåttet än beläningsvårdet å guld och
Jilfver, framdeles vid denna Riksdag kunna
be/iåmnias.
Herr von Hartmansdorff: Om ej mitt
minne bedrager mig, har BondeStåndet vid denna
punkt endast yttrat, att det reglementariska
sedermera kommer att bestämmas. Månne det
ej vore tillräckligt, om vi yttrade detsamma, éå
hade vi ej bundit oss vid några vissa ordalag?
Herr Grefven och LandtMarJkalken förnyade
dess, i afseende å Redactionen af i8;de
Ridd. o. Ad. Prot. VIII. Band,
i)*n 12 'September e, m.
punkten, nyss gjorde proposition, hvilken af Ritte
derekapet och Adeln bifölls.
Och skulle Herr Hjertås, i anledning af i8:de
punkten väckte ofvanberörde nya motion, hvila
på bordet till nästa Plenum.
Herr Hjerta,; Jag anhåller, att vårt beslut
i afseende på i8:de punkten måtte skyndesammeligen
genom särskilt ProtocollsUtdrag, innan
Utskottens ifrågavarande Betänkande blifvit till
alla delar af Ridderskapet och Adeln pröfvadt,
varda de öfrige RiksStånden meddeladt, på det
Utskottens Redaction af denna punkt ej må af
frenne Stånd bifallas.
Och blef denna Herr Hjertås hemställan,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet och Adela
bifallen.
Herr Grefven och LandtMarJhalken anmodade
Herrar Electorer att, innan nästa Plenum,
utse en Ledamot i Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
efter Herr Berzelius, Jacob,'
som med Herr Grefvens och LandtMarskalkens
tillstånd från Riksdagen afrest
Upplåstes och lades på bordet följande från
nedannårnnde Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden
;
jbéh f 2 September e. ht.
flit
Fran Stais Utskottet:
Åf den 12 dennes:
N:o 465. Angående RiksStåndens särskildte
beslut, i frågan om Löniiidökning för Secreteraren
och Cauzlisten vid Öfver-Intendents-Emtaetet.
N:o 464, Angående RiksStåndens serskildté
besluf, i fråga om understöd af Staten till någre
inqvarterings-skyldige Städer.
Från Lagutskottet:
ÅF den 26 sistlidne Augusti:
N:o 170. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående skyldighet för Gäldenär, att sin skuld
med arbete aftjena rn. m.
N:o 171. I anledning af gjorde motioner,
angående dels afskaflandej dels inskränkning af
Borgenärs bysättnings-rått för skuld, den Gäldenär
ej niågtar godtgöra.
justerades följande:
Utdrag af Protocellet, hållet hos Höglo
f!ige Ridderskapet och Adela vid
Ligt i na Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 12 Se-Rember x825.
612 Den 12 September e, mt
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
Banco Utskottens den 29 sistlidne Augusti
under N:o a5o afgifne, samt den 1 dennes efter,
middagen på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens förut
meddeldte Betänkande, samt de dervid såsom
Bilagor fogade sårskildte Utlåtanden, rörande
Rikets Penninge-våsende, och de dermed gemenskap
ägande ämnen; beslöt Ridderskapet
och Adeln, att i8:de punkten uti förstnänmnde
Utlåtande, skulle erhålla följande betydelse: oinskrånkt
rättighet till beläning af guld- och
silfverpant, samt af LäneBancoCapitaler, må
fortfara att vara gällande; dock med de ändringar
deruti, hvilka, rörande ej mindre beiåningssättet
än belånings-värdet å guld och silfver,
framdeles vid denna Riksdag kunna bestämmas.
Hvilket beslut Ridderskapet och Adeln fann
nödigt att nu genast samt innan Stats- och BaneoUtskottens
ifrågavarande Utlåtande blifvit till
alla delar af Ridderskapet och Adeln pröfvadt,
de öfrige Respective RiksStånden meddela. Ut
supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 1 qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim,
Den 13 September f, m. 613
Lördagen den 13 September.
Plenum klockan g förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers lista till val af
en Ledamot i Stats-Utskottet efter Herr von
Hartmansdorff, August, samt en Ledamot i Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet efter
Herr Berzelius, Jacob; och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde i
StatsUtskottet:
N:o 828. Herr Nisbeth, Johan Georg. j
Allmänna Befvärs- och OeconomieUtjkottet:
N:o
1,877 A. Herr Carleson, Jacob Edvard.
Fortsattes pröfningen af Stats- och BancoUtskotfens
den 29 sistlidne Augusti under N.o
5o afgifne samt den 1 dennes eftermiddagen på
bordet Egde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande, samt de dervid såsom Bilagor fogade
sårskilte Utlåtanden, rörande Rikets Penningeväsende
och de dermed gemenskap åganda
ämnen.
pen 13 September
i. je>: ' 19:12? punkten:
1 yxa ‘Alternativ et':
At ÉhncoFullmäktige köinrrierätt uppdragas,
att, /werf JåJladt
kens Jäkerhet, Jämt i Öfverensjiårnrmkfe med
de /dref \rif ter, forn derföre fårjkilcU meddelas ,
bevilja län efter Jamma grunder, Jarn för länen
å exportabla metaller varit gällande, uppå
alla, inom Riket producerade, ej JörJkåmning
uriderkaflade, egentliga exportvaror, under
vilkor, att de (kola vara i Siapetjluderne,
antingen i Magasin af flep, eller pa Stådernes
vanlige uppl agsp lat Jer, enligt intygande af
vederbörande Auctorileler förvarade, Jämt, med
undantag af metall-effecter, brandförfäkrade,
2dra Alternativet:
Å exporlable effecter af de /lag, Joni hittills
kunnat belånas, nia Banco Styr elfen äfven
Vara berättigad att utgifva lån, efter Järn/na,
grunder, forn derföre förut varit gå Ilande, elter
med iakttagande af de deruti vid denna
Riksdag JaJtjiållande förändringar.
Herr Pereswetoff Morath, Anders JVilhelm;
När uti de sammansatte Utskotten frågan
om en utsträckning af belåninjfsrätten å exportabla
effecter, utom jern, första, gången lorevar,
var jag af den mening, ajt andra alternativet
borda framställas'till Riksens Ständer. Så
skedde oek då; nian i anledning af de anmärkningar
sorn vid återremissen blcfyo gjorde, och
T>rn 13 September /. m.
sedan jag fått närmare tillfälle att i Banken efterse
och granska huru förhållandet var då Ban-'
ken utlånte på pant af alla slags exportvaror,
och deraf erfor att ingen förlust deraf ägt rum
för Banken, samt att den skulle kunna vinna på
denna belåning på samma gång, som alla exporteurer
deraf drogo fördel, fann jag mig befogad
att, då frågan företogs till ytterligare granskning,
samt vid omröstningen i Utskotten 2 Stånd stannade
emot 3, rösta lör lörsta alternativet. Jag
bör hafva den äran nämna, att då första alternativet
innehåller, att BancoFulimägtige uppdragas
att med särdeles afseende på Bankens säkerhet
behandla en sådan belåning som detta altera
natif innehåller, så är å ena sidan Bankens säkerhet
tryggad och å den andra åt Fullmäktige
lemnad rätt att icke utsträcka den till sådane
artiklar, hvilka äro underkastade förskämning eller
annars icke lämpelige. När man nu haft
den försigtighet att så bevilja det tillägg, sorn
detta alternatif innehåller, kan jag ej linna annat
än att, sedan Ridderskapet och Adeln etablerat
den grundsats, att Ridderskapet och Adeln
vill stärka Bankens fonder, någorlunda
hålla sig vid en viss numeraire af rörelsecapitalet,
och icke utan lämpeliga hypotheker utsticka
lånesystemet, bör Ståndet, om det vill afse
Bankens och exporteurens fördel, bifalla första
alternativet. Jag är så mycket mera öfvertygad
om nyttan deraf, sorn det de facto ej är annat
än hvad England förut med så mycken fördel
begagnat, ej annat, ehuru under annan form än
prsemier, för att uppmuntra exporten, ty om exporteuren
vid något ögonblick ej fmper tillfället
Den 13 September /, m.
vara gynnande att utskeppa sin vara, har han
en bestämd utväg att genom varans belåning låta
den hvila tills han får mera för densamma.
När vi nu besinna, att vi äro uti den olyckliga
belägenhet, att man ej vågar öka pappersmyntet i
nion af tillväxande folkmängd och produetion, u.
tan att alterera de interessen som nu äro de
rådande, så måste något sätt vidtagas att tillvägabringa
bytesmedel genom produetionen sjelf.
Sedan vi b 1 stämt normen för rörelse capita]et,
måste vi öppna en väg för produetionen
att skaffa sig capital. Jag kan i anseende härtill
ej annat än på det högsta tillstyrka antagande
af första alternativet, och går så långt, att
om det ej antages kunna följderne af föregående
beslut blifva högst bedröfliga. Jag tror att
den måtta, vi hittills iakttagit i afseende på pappersmyntet,
skall blifva nyttig i bredd med detta
första alternatif, men skadlig om det icke antages,
hvarföre jag får anhålla om proposition
på första alternativet.
Friherre Ceclerjiröm., Jacob: Lika med den
»iste talaren, anser jag vigtigt, att vi ändteligen
öppna utväg för den handlande klassen, att
kunna belåna varulager, som ej för ögonblicket
kunna afsåttas, på det den derigenom må kunna
förlägga ny produetion, hvilket ej för annat än
metallhandteringen hittills ägt rum. Derigenom
bereda vi oss utväg att i en kommande tid kunna
skilja Banken från det onaturliga af fastighets-
och odlingslån, och inskränka den till att
belåna varor, hvarigenom den kommer i tillfälle
att bestrida sin utvåxling. Innan en sådan reg
-
Den 13 September J, m.
617
lering kan tillvågabringas, åro alla andra förslag
att sätta Banken i tillstånd att göra en ntvåxling,
eländiga påfund som icke kunna verkställas,
emedan Banken icke kan realisera sina tillgångar.
Men i samma ögonblick denna punkt
bifalles och belåningen blir inskränkt till blott
varor, kan växling tillåtas; dervid bör dock
märkas , att ej ensamt inom Riket producerade
varor åro i behof af belåningsrått. Afven de
som (utkomma för att vid öppet vatten utföras,
påkalla en sådan belåning, på det att Köpmannen
som åger dem må komma i tillfälle att använda
sitt capital till förläggande af inhemska
näringar, till uppköp af Svenska producter, och
således kunna fortsätta sin handel med liflighet.
Det år just i brist af en sådan ordningsanstalt,
som vi hittills i Sverige saknat Köpmän, och
blott haft commissionairer. I samma stund, som
vi bereda dem tillfälle, att åstadkomma mera
liflighet i handeln, få vi ock Köpmän, ty det
felas oss ej personer med upplysning, vilja och
förmåga att drifva handeln men det år just förlag
som saknas. Jag tror således att första alternativet
bör antagas med uteslutande af orden;
iriojn Riket producerade.
Herr Pereswetoff Morath: Uti den me
ning
Friherre Cederström yttrat, att belåningsråtten
äfven skulle sträcka sig till import-articlar,
kan jag ej instämma. Lika mycket som jag
Önskar, att man måtte vidtaga åtgärder, ledande till
uppmuntran af exporten, lika litet önskar jag att
man måtte vidtaga åtgärder, som inlocka utländska
varor till ofantelig myckenhet, om äfven de åro ru~
dematerier. Jag hur den tänka, att om ruan så
fren 13 September f, m.
förfore, skulle följden blifva den, ett en mångel
personer speculerade pa mera importvaror än son»
här kunde försäljas. Mången köpman, hvars affaires
voro förstörde, skulle begagna sin credit, lör att
införskrifva ett betydligt qvantum varor, skaffa
sig penningar genom denna belåning, och sedan
cedera. Sådane speculationer skulle äfven hafva
ett betydligt inflytande på oourssu, hvilket för
landet blef en förlust. Transitohandeln uppkommer
ej på sådant sått. Det år en fördelaktig
handels-conjunctur, som skall göra den
möjlig, och då man söker en sådan conjunctwr,
för att derigenom kunna komma till en realisation,
så måste man söka att minska importen. Jag har
vål hos samma personer hört de stridiga me -  ningarne, att yrka realisation och frihet för import,
men jag tror dock, att de åro mycket skilde
och verka emot hvarandra. Åtminstone för.
klarade en stor Financier så år 1776. Man börvål
något råtta sig derefter, och erfarenheten har
äfven visat, att der ruan låttat utvågarne för
importen, der har ej någon realisation kunnat
till vågabringas. Jag vill ej disputera-, att det för
vasse Köpmän vore fördelaktigt, att få belånings,
lått, men om det för några år nyttigt, år defc
likväl skadligt för andra, och för landet i allmänhet.
Detta har varit det nio.tif, som ledt
mig. J g vill likväl ej påstå, att jag har ofelb.
art rått, ty uti Fin ance frågor kunna meningarn.
es mer eller mindre riktighet endast af erfarenheten
bevisas, tnen det som synes mig rått,
för det kan jag ej undgå att ifra.
H err Stråle, Nits Wilhelm'. Om man un
-
Hen 13 Svplemtrr j. m. 615%
dersöker naturen af en depositions-bank skol!
man finna, att den i sig sjelf ej är annat än
en va ra-belåning, Man deponerar en vara,
oell får en sedel. Den vara, som undergår
den minsta förändringen, år den båsta, och sorn
silfver år af denna egenskap, så emottager man
helst denna vara. Ett bevis på rigtigheten häraf,
år det, att når först sedlar emot insatt silfver
tdgåfvos, måste man i orterne betala agio.
för att iå dem, emedan nian ansåg dem fördelaktigare
ån silfver. i samina nion en vara år
mindre underkastad förskämning och rörlig, samt
således närmar sig till det reeia myntets egenskaper,
i samma men år den låmpelig till belåning
i Banken. Jag föreställer mig, att om Banken
vore återbragt uti sitt naturliga skick, så
kunde varubelåningen utsträckas ganska långt,
emedan sedeln då bade varuvärde, och ägde lull
credit når hvar och en visste, att Banken hade
säker rörlig pant för de sedlar den utgifvit.
Detta har ock varit orsaken, hvarföre jag i Utskotten
tillstyrkt första alternativet ■ men i närvarande
skick, når man har sä många andra
låneanstalfer, sorn åro oförenlige med en Banks
functioner, såsom odlingslån, fastighetslån och
diseontlån, fruktar jag, att klokheten bjuder, att
ej nu utsträcka varubelåningen så, sorn man
k,unde, om Bankens iunctioner voro uti riktigt
skick, och tror derföre, att man gör häst, atfc
inskränka sig till hvad Utskotten föreslagit i första
alternativet. Skulle nian såsom cn och annan
vård Ledamot föreslagit, börja att belåna
alla importvaror, skulle man uppjaga priset på
deni, och det är vål ej meningen, alf förhöja.
620
Dm ij September f, m.
priset på inkommande rudimaterier. Det år
gifvet, att en inkommande rudimaterie har ej
vårde hår förr, ån den år förädlad, och då
detta sker af andra personer, då Banken sjelf ej
kan åstadkomma förädlingen, och således ej kan
realisera varan, om ej någon vill förädla den,
så år denna pant mindre säker ån den vara,
som skall till utländsk ort afföras. Jag tillstyrker
derföre antagande af första alternativet.
Grefve von Rofeni Axel: Uti principen in-J
stämmer jag med Friherre Cederström, men en.
ligt min tanka år den belånings-rått han föreslagit
för mycket extenderad. Jag tror, att en
belåning af vissa importartiklar skall befordra
exporten af våra egna produeter, då det sker
på nederlag. Jag får uppräkna våra hufvudsakliga
nederlags-varor. De inskränka sig till 4
artiklar, Bomull, Socker, Hudar och Tobak*
De utgöra den förnämligaste delen af det, sorn
Amerikanerne föra hit, och det år de, sorn håmj
ta vår hufvudsakliga jernexport. De hafva sine
handelsagenter hår, som hålla dem jern tillhanda,
och om våra köpmän i Stockholm och Gö^
theborg kunde af dem taga deras varor, skulle
vi få dem till båttre pris, men nu segla de till
Amsterdam, Hamburg eller någon annan plats,
och sålja sina varor, samt komma tomma hit,
för att hämta vårt jern. Yi få sedan införskrifva
de omtalade artiklarne från dessa platser
till högre pris. Derföre tror jag, att det vore
vål både för importen och exporten, otn dessa
fyra artiklar finge belånas. Jag har hört invändas,
att varorne skulle fördyras, men jag får
Den 13 September J. ni. 621
erinra, att vi haft ett märkbart exempel att denna
belåning verkat godt, når nemligen Disconten
fick belåna varor. Ostindiska compagnie!
stod med 5o procents förlust. Tre skepp anlånde
då med thé, sorn man feck belåna. Utdelningen
blef 72 procents vinst, och i flere år
hade man då i Sverige tillgång på godt the, och
till bättre pris, ån uti det öfriga Europa. Ett
ytterligare skål torde äfven vara, att under hela
tiden, då så betydeliga summor rulerade i
Götheborg, var det ej mera ån 1260 R:drs förlust
i Disconten på belåningen af varor.
Herr Tham, Wollrath'. Nyttan och nödvändigheten,
att uti Banken kunna belåna Svenska
exportable effecter år så utredd, och så
gifven, att jag ej vill upptaga tiden för att med
ytterligare bevis styrka densamma. Jag vill blott,
i anledning af Friherre Cerlerströms tillägg, lemna
några upplysningar. Det har blifvit sagdt,
att, om utländska varor finge belånas, skulle det
leda derhän, att en och annan köpman skulle
införskrifva stora laddningar, belåna dein och
cedera. Det låter något problematisk, och har
ej erfarenheten för sig. Den siste Talaren har
upplyst, hvad äfven jsg bestämdt känner, att å
de belåningar, Götha CanalDiscont lemnade, uppstod
endast en förlust al 1260 R:dr, ehuru belåningen
uppgick till millioner, och var förmånlig
för Disconten, för de Handlande, för
Stad och Land. En annan invändning, som blifvit
gjord, år den, att, ont varorne fingo belånas,
skulle de uppstegras till ett betydligt pris. Detta
år likväl rakt stridande emot iöihällandet,
D?h i 3 September./. -mi
ty ju flere sorn införskrifva varor, ju mera Falla
de;, och om mera införskrifves ån som afgår,
så blir priset ganska godt. Det förstås, att det
borde lemnäs åt Fullinågtige rättighet och omsorg
att belåna varorne till sådant värde, att
ingen förlust kunde uppkomma. Lånen borde
aldrig få omsättas, utan ovilkorligen på bestämd
till återbetalas. Jag lemnar likväl derhän, om
det kan vara nyttigt, att utan inskränkning alla
utländske varor få belånas. Det kunde medföra
förluster på andra håll. Om till exempel
Utländsk ull finge belånas, så kunde det Hända*
att labrikörerne införskrefvo utländsk ull, så att
ullprisen föilo, och ingen Schäferiägare finge
sålja sin ull. Derföre inskränker jag mig till
den framställning Herr Grefve von Rosen gjort*
att endast de af honom uppräknade fyra artiklar
nemligen Socker, Bomull, Hudar och Tobak
må vara tillåtne, att belånas. Jag skulle derföre
önska, att första alternativet ant oges med
Grefve von Rosens tillägg.
Friherre Cederstöm: I anledning af hvad
söm blifvit anmärkt emot den förändring af re~
dactionen jag föreslagit, anhåller jag först få
upplysa, att då Herr Morath yttrat, att belåningen
af import-artiklar ej vore nyttig, finnes
ej något sådant hvarken i momentet upptagit
eller af irrig föreslagit. Här är blott fråga om
égfintliga exportvaror, men uti Utskottets förslag
står blott sådane exportvaror som äro in;
om Riket producerade. Det är detta j.ig velat
hafva bort. ty det är lika för Staten om varan
Sr inhemsk eller utländsks så snart elen är af
Dtn 13 September J. m.
»natur att vara exportabeh I öfrigt innehåller
första alternativet, att Fullmäktige, med särdeles
afseende på Bankens säkerhet, skola behandla
denna belåning. Deraf synes klarligen följa, att
värdet å varorna blir noggrannt bestämdt, och
jag hänvisar till Bankens annaler, att den tid, då
varor der belåntes, uppkom endast vinst deraf
för Banken, och att de partiella förlusterne på
intet vis svarade emot vinsten. Sådane förluster
har Banken äfven haft på jern. Det är ej många
år sedan en BriiksPatrcn på Wedevåg åstadkom
en sådan genom bedräglig uppgift om innehållet
af några kistor så kalladt Manufaetur-smide,
som innehöll blott jernskräp; men Magistraten
fick ersätta värdet, och Banken förlorade ej mera
än sorn brast hos Magistraten. Detta kan dock
ej bringa någon på den tanka, att jernbelåningen
i allmänhet är skadlig, ty om möjligen genom
ett bedrägeri en liten förlust kan Uppkommat
kail den likväl ej äga rum i stort, ty det finnes
ingen Magistrat som ej noga efterser då det är
fråga om en stor post, ehuru möjligen en försummelse
kan äga rum med mindre gods eller
ett mindre lager. Det har äfven blifvit yttradt,
att framlidne Hans Excellence Grefve
Liljecrantz skall hafva afstyrkt en sådan fri beläningsrätt.
Jag har åtminstone af åtskilliga:
handlingar efter honom haft tillfälle att finna,
att alla hans grundsatser gingo ut på fullkomligt
frihet i handel och att detta skulle bereda landets
förkofran; men jag vet också, att han trodde
den ej kunna brådstört här införas, utair successive.
Det har blifvit yttradt af Herr Stråle,
ali Biscontlnrattningen i närvarande skick ej
624 Den 13 September J. m,
vore förenlig med Bankens funetioner; en Discontlnrättning
på namn är likväl aldrig så säker
som en på varor, ty namnen bero af (örtroendet
för dagen, och är egenteligen samma sak
som belåningen på vexlar i andra Banker. Den
är byggd på samma beskaffenhet af säkerhet, ehuru
under annan form; varan deremot, då den
är försäkrad för förstöring och förskämning, är
en orubbelig säkerhet; belåningen på namn bör
derföre vara i det andra rummet, då belåningen
på effeeter bör vara i det första, emedan
man deraf har största fördel i det man derigenom
sätter köpmannen i tillfälle att förlägga productionen.
Det har blifvit yttradt af Grefve
von Rosen, att beläningen å införskrifne varor
borde inskränkas till 4 artiklar, nemligen Socker,
Bomull, Hudar och Tobak. Jag har svårt
att finna orsaken, hvarföre just dessa skulle hafva
någon uteslutande rätt. Om vi ej för
det närvarande med fördel kunde drifva handel
med andra artiklar, så skulle jag deruti instämma,
men då behöfdes ej något stadgande
derom, då gjorde det sig sjelf, då behöfde de
ej specificeras; enär vi nu verkeligen kunna
handla med andraivaror, hvarföre då inskränka
våra handlande till dessa. Det har sednast blifvit
anfördt af Herr Tham, att beläningen af utländsk
ull skulle kunna verka menligt på vår inhemska
fårafvel. Jag vet ej om Sverige för det
närvarande har så mycket får att ullen svarar
emot behofvet; men om så vore, är jag öfvertygad,
att, i händelse denna vara såsom exportvara
biel införd och upplagd på nederlag, den
kunde
Ven 13 Sgptenibev J, m.
tes
^pnde och borde få belänas. De farhågor för
jallissementer, sorn blifvit framställde, blifva köpmannens
sak och sakna grund i afseende på
Banken, ty deri har panten och hållet- sig till
deri. Den käti ej komma i strid om bättre rätt
dertill med andra. Jag skulle derföre tro, att vi
utan farhåga för missbruk kunde utesluta ordén
inom Riket producerade, och generelt tillåta
belåningen ä egentliga export-éffécter, hvilka
för förskämning och förstöring äro försäkrade-.
Det är endast i afseende på det sista momentet
som jag anhåller få tillägga några ord,
nemligen rörande metall-effecter, som ej äro försäkrade.
Sådarie rhetall-effecter Sorti icke ärö
tnanufacturerade och stå på våg behöfva ej vara
försäkrade, men alla sådane metallfeffecter, söm
ligga i lador Och förvaras i htis, kunna skäm*
inas Och förstöras; de bora således Vara försä
krade.
Demla sednare omständighet undföll tnig
förra gången jag yttrade ölig.
Herr von Hartmansdorff) Auguji: Jag
instämmer uti den mening Herr Stråle yttrat.
Mig synes det nog om Banken gifver belåning
å Svenska exportablä efiecter, och för dem utställer
nya sedlar; Den förökningen är redan
betydelig nog. Skulle man gå så långt soni Friherre
Cederström yrkat, och vi korarae att gifva
Ut sedlar på russin, sviskon, rn. hs. d , så tror
jag att vi vofe alltför litet måne om stadga i
Ridd. c. Ad. Pr. VIII Band. 4®,
Dm 13 September /, ml
våra sedlars varde. Ej eller kan jag tro ■
ra riktigt att taga ett så stort steg som 1-  von Rosen yrkat. Jag inser ej något skäl,
före man. skulle uppmuntra importen af t jain
artiklar, som thé, socker m. rn. Förhåller det sig,
så som Herr Grefven nämnt, att Amerikansk fai^
tyg gå till Amsterdam, Hamburg och andra läder
med sina laster, samt med tomma fartyge ill
Götheborg för att hämta jern, så komma de
furligtvis med vexlar för att dermed betala t.
Om nu de hafva rätt som påstå det vara n
fördel att få in penningar i landet, så är det n
en förmon att Amerikan arne drifva handeln m
oss på detta sätt. Jag tror ock att undersöi
ningen af dessa impiortvaror och deras beskal
fenhet skall i afseende på belåningsrätten med
föra så många svårighetar, att den gifver alltför
ringa säkerhet om varans godhet. Jag har
förut, då fråga var om tullen, hört flere anse
omöjligt att i hast bestämma varors köp värde,
och nu anser man likväl möjligt att controllera
samma varors belåningsvärde. Jag anser en dylik
åtgärd nog osäker och afstyrker all utsträckning
af lån utöfver det i Utskottens Betänkande
upptagne första alternativet, hvilket jag redan anser
vara nog rymligt. Huru delade meningarna
om nyttan af en större utsträckning varit, bevisas
bäst deraf, att 2 Stånd inom Utskotten
stannat emot 2.
Herr Hjerta, Johan Gujtaf-, Då jag inom
de förenade Utskotten föreslog första alternativet,
var jag dertill föranledd deraf, att under
en tid af 5o år vår Bank förr haft en så
-
Den 13 September f. m. €27
dan belåning och till och med utsträckt den till
vissa import-artiklar, såsom salt, socker, ritorr
tåg m. m. Hvad import-belåningen beträffade,
ansåg ijag den nu mera under en vida lifligare
handel än på i7ootalet, icke böra återställas;
men export-belåningen ansåg jag deremot vara
af stor vigt, och den enda uppmuntran vi hade
att gifva åt vår exporthandel. Jag trodde dessutom,
att genom en myntbestämning den enskild
ta crediten skulle kunna återställas, så att man
ej alltid behöfde söka ett allmänt LåneVerk. På
denna grund ansåg jag, att då man inskränkte
belåningen till exportvaror, hade man gjort nog,
öfvertygad, att då handelsfartyg kommo in, och
tillfälle yppades att å en handelsort göra affairer,
skulle den enas credit hjelpa den andra.
Jag finner, lika med Herr von Hartmansdorff^
att det är mycket farligt att utsträcka belåningen
allt för långt, och att, om en sådan rättighet
skulle gifvas, som blifvit påyrkad, af beläning
å importvaror, borde den blott sträckas till
vissa handelsartiklar, hvaraf man behöfde tillgång,
i händelse af stoppad handel. I sådant
fall skulle jag tillstyrka dem, som Grefve von
Rosen nämnt, med tillägg af salt; men ett oeftergifveligt
vilkor borde vara, att belåningen
skulle ske på korta tider och med Discont-ränta.
För min del vill jag dock ej tillstyrka annat
än antagande af första alternativet, såsom
för det närvarande tillräckligt, emedan det annars
blefve för våldsam brytning. Om Banken
vid nästa Riksdag kan göra rätt för sig, så må
man inrätta en vidsträcktare varu-belåning; men
förr ej5 och om nu en utvidgning skulle blifva
1?£?2 ig September f. m,
antagfen, anhåller jag att det måtte 1 f/a i»
särskilt punkt, emedan en sådan belånii mås~e
stödjas på andra grunder, nemligen höt ä»;tr>
kort lånetid och varans uppläggande pä ; ■ derJag
till utförsel, ty annars lemnar flen dastf
tillfälle att hålla på varorne och öka j , en ‘
hvilket är skadligt. Jag anhåller således at
Sta alternativet måtte bifallas, och att den
de Ledamoten sedan må göra sin mening L iil—
lande.
Grefve von Råfen: Jag anhåller få nårn
Stia, att min öfvertygelse år den, att dessa låi
på de 4 artiklar jag föreslagit böra aldrig få
omsättas, utan inbetalas på 4 å 6 månader med
6 procents ränta. Det bär sig alltid i köpmans.
väg. En vård Ledamot har misstagit sig, då
han trott, att jag inbegripit thé bland de artiklar
jag önskade måtte få belånas. Då tulltaxan
bestämmer, huru varorne skola värderas, lår
icke någon särskilt fråga uppstå om varornes
beskaffenhet. En sådan undersökning kan lått
göras med Socker , som kommer i kistor eller
säckar; dess qvalitet kan lått finnas. Derjemte
tror jag, att utlåningen ej bör utsträckas till
Salt, Först derföre att det smälter ihop, då det
får ligga, och för det andra derföre, att alla
Stapelstäder åro skyldige, att hålla ett visat
qvantum salt. Jag instämmer med Herr Hjerta,
att proposition först må göras på förstB alter-»
mati vet»
Herr Gederfcbj6ld% Pehr Guftaf t Då jag
besinnar, huru bestämdt Ridderskapet och Adeln
Ren 13 Saptemler- f. m, g2,3
i går yttrade sig emot sedelstockens förökning
gjnorn utlåning, kan jag ej frukta att Högloflig*
ålåndet nu skulle fatta ett beslut, som åstad-,
kommer en oberåkneligt större förökning af se-i
delstocken, ån de 1,200,000 R:dr, hvarom i går
var fråga; ty om alla importvaror finge belånas,
skulle icke allenast våra egne köpraåns Magaains-förråder
förvandlas i Bancosedlar, utan utlånningen
skulle äfven kunna skicka på oss ofanteliga
varulager för att belånas, och efter
hand relaxeras. Den sedelutslåppning, som deraf
kunde uppkomma, skulle blifva så ofantelig,
att Ridderskapet och Adeln icke lår tveka, att
afslå belåningen af importvaror»
Herr Stråle 1 Friherre Cederström har föreslagit,
att borttaga orden: inom Riket prodin
cerade. Varor, sorn ej produceras inom Landet,
måste vål införas, och åro således importvaror,
och för ott blifva exportvaror, måste de
föras ur Landet; men huru skall man veta, om
det år meningen; det skulle då fordras en förklaring
af, de personer, som åga dessa varor, att
de ämna utföra dem. Om det således år klart,
att med exportvaror ej kan menas annat, un så.
dane varor, hvilka åro inom Landet producerade,
tror jag första alternativet kan blifva oföråndradt.
Utskotten hafva ansett en sådan belåning
äfventyrlig och vådlig i många afseenden,
och jag tror ej, att den kan frambringa någon
annan fördel, ån för den handlande, ty hvad
fördel för Riket den skulle medföra, kan jag ej
finna, då så många andra^utvågar finnas, till erhållande
af lån i Banken,^- Ksn man enfgåog
630 7)f/i 13 September f, tn,
befria Banken från dess nu onaturliga länne
reise, då år det möjligt, att en såd n belåm •
kunde vara gagnelig. Men vill mtn nu görbelåningen
fri för alla handelsvaror, så borr
på samma grund, och för att göra alla lika råtu
man åfven få belåna allt ting, som har värde,
och det måtte vål vara för vida gånget. Således
tillstyrker jag nu bifall å första alternativet,
och att vi sedan må särskilt få besluta om den
andra frågan.
Herr Tham: Jag anhåller få föreslå en
jemkning i detta ämne, som kunde förhjelpa
oss att snart erhålla proposition. Den af Friherre
Cederström framställde motion om belåning
af alla exportabla varor, tillika med det
af Grefve von Rosen gjorde tillägg, äro fråg
som de andra Stånden ännu ej åro bekante mt
Jag anhåller att de, såsom innefattande en ny
motion, måtte få hvila på bordet, och att de
måtte sedermera blifva remitterade till Stats -  och BancoUtskotten, för att deröfver utlåta sig.
Då kommer saken äfven till de andra Stånden.
Till detta har jag mycken anledning af hvad
Herr Hjerta nyss yttrat, att stadgandet härom
bör blifva en särskilt punkt. Om nu Ridderskapet
och Adeln beslutar bifall till första alternativet,
sådant som det år, finnes det ej något
hinder att sedan bifalla, det utländska varor må
få belånas, ty det gifves nästan ingen utländsk
vara sora ej år tjenlig till export. Deremot kan
jag ej annat ån tillstyrka den förändring uti re.
dactionen rörande metall-effecter, som Friherre
Cederström yrkat, Ibland sådane effecter år till
Den 13 September f \ rn. 631
fx&mpel Cobolt, som är fint som mjöl, och ej
k^n ställas på våg utan måste stå i hus, och bör
■Vara brandförsåkrad. Så år det äfven med fi'ina
metall-manufaclurer. Man kunde lått hjelpa
flaken om man satte med undantag af de d
ivagar befintlige metall-effecter. Med denna
förändring anhåller jag om proposition på för:
sta alternativet, och ett motionen om utsträckning
af exportbelåningen till importerade varor
måtte såsom en särskild fråga, till Utskotten remitteras.
Herr Munck af Rofenjkjöld, Eberhard'.
Ibland alla sätt till utlåning af Banken år den å
effecter, som ej åro förskämning underkastade,
den rättaste. Jag kan således ej se någon giltig
orsak, hvarföre uti ifrågavarande förslag man
uteslutit importvaror, når man nemligen bestämt,
att de skola vara af den dass, som ej kunna
förskåinmas. Enligt Friherre Cederströtns förslag,
blir således ej fråga om utlåning på sådane
varor, som åro förskämning underkastade.
Herr Tham har påmint om nyttan för det allmänna
välståndet af belåningen på sådane importvaror
år 1812. För att härmed kunna verka
på någras åsigter borde Herr Tham ej hafva
förbigått att nämna, att myntvärdet då var
mycket båttre ån nu. Medelcoursen var då
blott några och åttatio skillingar, och sedelmyntet
var således vida båttre då ån nu, oaktadt
vi hade i rörelsen kanske 8 millioner sedlar mera,
ån nu. Uti ett sådant Land, som Sverige
der ännu så många tusende tunnelands frugtbär
mark åro ouppodlade, och der4 gå mångå och
6,1? Ben 15 September f, m,
stora massor af råämnen, tjenliga till d! '•;>
ännu obegagnade finnas, uti ett sådant .and b-5*
creditsystemet snarare utvidgas, ån in. ?> kas;
men på ett förnuftigt sätt, och det af rihern*
Cederström föreslagns år ett af de klok, ste, tV
det sätter ej Bankens, solidité i fara. Så långå*
småaktiga åsigter i dessa ämnen råda, skall*
Sverige qvarstå på välståndets lägre trappsteg- \
Derföre tillstyrker jag, att första alternativet \
mätte antagas med de förändringar Friherre ( o» \
derström och Herr Tham föreslagit, eller ck
att det måtte blifva föremål för en särskilt t.
tion, att äfven sådane importvaror, som ej å
underkastade förskämning, måtte få belånas.
Herr von Hartmansdorff: Jag år af flera
Ledamöter redan förekommen i de anmärkningar,
jag ämnade göra. 1 afseende på Grefve
von Rosens anmärkning om thé, torde Ridderskapet
och Adeln erinra sig, att han nämnde
thé såsom exempel på en vara, som redan varit
foelånt. I anledning af Herr Thams yrkande,
att punkten må hvila får jag anmärka, att då
saken redan en gang varit begärd på bordet,
måste den nu enligt 4g. Riksdagsordningen
till afgörande företagas. Herr Tham hsr äfven
yttrat, att hvad Friherre Cederström föreslagit
vore en särskilt sak. Jag tror det äfven, och
delar öfvertygelsen , att punkten nu kan afgöras,
utan hinder af senare tillkomna förslag.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag Ilar an
hållit
om ordet för att få- tala för andra alternativet,
Jag tror, att med första alternativet#
Ben *3 September J, m. 633
antagande, afven om det ej sträckes derhän, att
import-artiklar få belånas, är redan en öfvergång
gjord från idéen om beläning af endast
vissa, alltid säljbara, hufvud-export-artiklar. Vi
kasta oss då redan in uti ett låne-system, hvarifrån
vi säkert få svårt att återgå, då vi finna,
huru svårt vi håfve att återvända från riem sorn
vid förra Riksdagar blifvit antagne. Jag har hört,
vid öfverläggningarne rörande tullen, de Herrar
som talat för den sak jag bestridt, förklara, att
ett förmynderskap för näringarne vöre onaturligt.
Jag frågar, hvilket förmynderskap är sämre och
onyttigare, det sorn regleras på importen, eller
det som sättes på exporten, för att förlägga rörelsen.
Vi håfve haft svårt att upphjelpa Sveriges
hufvudnäringar. Vi hafva då börjat med
att få dessa lån för att förlägga jernet. Sedan
har man med mycken varsamhet utsträckt belåningen
till några andra artiklar, men blott sådane
som äro courante och kunna afsättas på
bestämda tider å utrikes orter, och hvilkas värden
man således kan beräkna, att hastigt få incasserade.
Denna varsamhet har varit nödvändig
för att bibehålla sjelfva grunden för
belåningen, som är, att varan på viss tid skall
relaxeras. Om man nu träder in på ett obegränsadt
fält och låter Staten uppträda som förläggare,
derigenom att man medgifver, att allt
får belånas som ej är underkastadt förskämning,
så tror jag, att vi kasta oss in i den labyrinth,
utur hvilken vi sedan med tårar i ögonen förgäfves
skola önska utkomma. Jag tror, att om
en näring skall drifvas med fördel, skall den
drifvas af den som förstår näringen; men om
634 Éién 13 September J, m.
Staten skall vara förläggare för allt, fruktar jag
att mången inledes i yrken, hvaraf han ager
föga kännedom. Således yrkar jag förkastande
af första alternativet och antagande af det andra,
såsom öfverensstämmande med de grundsatser
jag hittills yrkat. Ytterligare anhåller
jag få framställa en våda af detta system. Man
har sagt, att penningestocken skall vara omkring
3o millioner. Om man nu tillåter en utlåning,
som utgår utöfver dessa 5o millioner, och ej
sätter någon gräns för densamma, och man sedan,
i anledning af ett Utlåtande, sorn införväntas,
skulle föreskrifva att belåningen får gå hela
året och ej relaxeras på vissa tider, så hemställer
jag, hvar sådant skulle stanna, om icke rörelsecapitalet
kunde gå till 5o millioner. Ett sådant
system lär således ej vara öfverensstämmande
med en varsam Statshushållning, så framt det ej
är fråga om en eller annan viss artikel, som är
så courant och lemnar en sådan säkerhet, att
den kan komma i samma cathegorie nied jern.
Jag anhåller om proposition på andra alternativet,
eller att det måtte blifva contraproposition
i fall af votering.
Herr Hegardt, Chriflian Bernhard'. I
Bankens nu varande ställning, och innan den
blifvit satt i tillstånd att göra rått för sig, kan
jag ej annat ån afstyrka antagandet af det första
alternativet, såsom högst vådeligt för sedelvårdets
upprätthållande, och hinderiigt för den
tillåtnnade realisationen. Når den gått i fullbordan,
och Banken blifvit hvad den borde vara;
då först år det tid, att väcka fråga ora en
Den 13 September /, m. 6jj
vidsträcktare belånings-rått på så vål itrporfsom
exportvaror. Intill dess tror jag, att man
gör bäst och försigtigast, att hålla sig vid hvad
i denna del redan år stadgadt Lika med Herr
Lefrén anhåller jag ödmjukast om proposition
till bifall å andra alternativet.
Herr Rofenblad, Bernhard: Jag får till
det hufvudsakliga instämma med Herr Hegardt
och delar hans öfvertygelse, att i en tidepunkt,
då Riksens Ständer ej ansett Banken kunna såttas
i den ställning, att den kan uppfylla sina
förbindelser, år det ej lämpligt, att besluta en
sådan belåning, som den i första alternativet fö.
reslagne. Jag tillstyrker således bifall på det
andra; men i fall Ridderskapet och Adeln skulle
vilja bifalla det första, anhåller jag, att få
fästa uppmärksamheten på redactionens otydlighet.
Då den mest olika tolkning kan uppkomma
af uttrycket: ej förskämning underkastade
varor, tror jag att en specification blifver nödvändig
på dem, som få belånas. För det andra
anser jag det nödvändigt, till förekommande af
missbruk, att högsta lagliga ränta bestämmes, ty
annars kunde det blifva en speculation att låna
endast för att låna ut igen, och för det tredje
år det nödvändigt, att något maximum för lånens
belopp utsåttes, ty annars kunde, som Herr
Lefrén nårnnt, sedelstocken till oändlighet komma
att öfverskrida den norm Riksens Ständer
sjelfve bestämt. Ingen kan ifrigare ån jag önska
, att de tillgångar landet erbjuder må blifva
använda till ökande af allmänt och enskildt välstånd;
men enda medlet härtill finner jag i^den
2>e*i j 3 September /, m.
tillökning af verklige capitaler, flit, sparsamhet
och redlighet kunna bereda. På sådant sålt kaa
Fäderneslandet, under ett ökadt begagnande a£
dess naturliga förmåner, med långsamma men
såkra steg, jemt fortgå i rikedom och välmåga,
men ingalunda genom konstlade medel, som ska-,
ka myntväsendet, öka villervallan och förstöra
crediten.
Herr Pereswetoff Morath'. Jag kan ej.
finna annat än skadliga följder deraf, att importvaror
skulle få belånas, derföre måste jag be-,
strida det, hvaremot jag tillstyrkt första alternativet
rörande belåning af exportvaror. Jag
är ej af den tanka, som har blifvit yttrad, att
man bör underlåta att uppmuntra exporten, för
att bibehålla sedlarne vid ett visst minimivä-rdej
tvärtom tror jag, och har sagt, att när man gjort
hvad sorn {örliden gårdag beslöts, så måste man
gifva 'tillfälle åt productionen att skaffa sig capital.
Det är gifvet, att om någon svår följd skulle
uppstå deraf, att ett större antal sedlar än 5o
millioner genom den nu föreslagne belåningen
af exportvaror komme att finnas, är den redan
inne, ty 1,200,000 Riksdaler för jernbeläningen
äro val inbegripne uti sedelstocken, men vi bafve
haft tider, då jernbeläningen uppgått till flere
millioner, såsom under continental-systemet»
Det är redan bifallit, att jern får, utan inskränkt*
ning till belopp, belänas, och således är klart,
att sedelstocken ej kan blifva jemnt 3o millioner,
Det skal, att sedelstocken genom lån på
export artiklar skulle ökas, ligger således icke i
vägen. Men för att ytterligare framställa vådan
Deii Ig September f\ itu
«f belåning på import-artiklar, får jag anföra
ett exempel. Den period kan lätt inträffa, om
import frihet tillätes, att Manufacturvaror i England
blifva svåra att afsätta. Då är det klart,
att den Engelska Fabrikanten genom en Svensk
Commissionnaire inskickar sina varor hit till stort
qvantum, belänar dem i Svenska Banken, drager
vexlar derföre och får mera för sin vara, samt
öfverlemnar den åt Banken. Då skall Banken
sälja varan inom landet, och om skillnaden mellan
belånings- och försäljningspriset blir till förlust
för Banken, så kan man säga, att Svenska
Staten i ordets egentligaste mening skattar till
utländningen. Detta är ett ibland skälen mot
•förslaget att belåna importvaror; flere sådane
kunna framställas, men jag bör ej längre uppehålla
Ridderskapets och Adelns tid, ty jag är
öfvertygad, att denna sak bör anses såsom en
särskilt motion, och instämmer med Herr Tham,
att den bör skiljas ifrån den nu förcdragne
punkten och remitteras till Utskotten, för att
särskilt behandlas. Hos Herr Grefven och ^Landt.
Marskalken får jag imellertid anhålla om proposition
till bifall ä första alternativet.
Friherre Cederjirömi Det har undfallit
Herr Thams minne, att jag första gången då
Betänkandet förevar, yttrade precist detsamma
sorn, nu om varors beläning. Frågan är således
ej ny, utan redan remitterad och af Utskotten
handlagd. Utskottens Ledamöter borde åtmindstone
minnas att den ej är ny. Af sådan anledning
tror jag det icke med formen öfverensstämma,
att nu anse såsom nytt, hvad sorn för
638
Den 13 September f. m.
flere månader blifvit remitteradt. Det bär blifvit
yttra dt, att förmynderskapet för näringarne
blef vida mera utsträckt genom denna sak,
än genom någon prohibition, i det man äfven
vill uppmuntra importen genom förlag och
belåning af varor. Jag tror att detta ej är
annat än missförstånd. Det är ej importen
af varor som förlägges, utan det är en redan
inom landet befintlig vara, som belänas,
hvarigenom ägaren eller importeuren blifver i
tillfälle att afbida tiden då den med fördel kan
afsättas, utan att undandraga sitt capital ifrån
de inhemska näringarne. Beträffande den andra
omständigheten, som blifvit anförd såsom skäl emot
saken, så kommer den af en utaf Herr
Hjerta gjord motion, att relaxation af metalleffecter
må utsträckas till ett år. För min enskilta
del anser jag ej den nu bestämda tiden
böra förlängas, utan snarare förkortas, ty det är
onödigt, att beläningen utsträckes längre än till
den tid då skeppningen kan verkställas. Då bör
varan ^relaxeras. Om varan då ej kan föryt
tras,
äger man rätt att å nyo beläna den. Herr
Rosenblad har yttrat, att desse lån borde lemnäs
mot högsta lagliga ränta. Jag finner ej skäl
till något sådant. Är det afsigten att belägga
Köpmannen med afgifter, så vinnes den ej, emedan
de återgå på consumenten; Köpmannen
förstår att uppgöra sin calcul öfver hvad varan
kostar honom. Det har sedermera blifvit sagdt,
att detta skulle medföra en rubbning uti Riksens
Ständers redan fattade beslut, att sedelstocken
skall vara 30 millioner, och att detta fordrade,
att man inskränkte sig till hvad fordom
Den 13 September J. m.
639
varit, eller belåningen af metall-effecter. Då
likväl Ridderskapet oell Adeln bifallit 10;de punk.
ten, som säger att: utöfver detta belopp md
dock fedelfiocken åkas mot inlemnad valuta i
guld och filfveri åjvenfom genom lån på LdneBancoCapitaler,
famt d exportable effecter,
utöfver hvad hittills per medium ifrån och med
1817 till och med 1822, vanligt varit; så skulle
jag förmoda, att all tvekan härom borde förfalla.
Således är här nu ej fråga om annat än: är beläningen
af varor nyttig, eller icke behöflig? År
den nyttig, så lär väl Ridderskapet och Adeln
bifalla den; är den ej behöflig, så måtte det bevisas.
Ännu har likväl intet blifvit yttradt, som
ådagalaggt detta.
Grefve von Rosen‘ Jag har visst ej något
emot det förslag, som Herr Tham gjort, att saken
må till Utskotten remitteras, såsom en ny
motion, men likväl har jag trott, att denna sak
redan blifvit framställd, såsom ett inbjudande af
BondeStåndet, Emedlertid torde saken behöfva
båttre uti Utskotten utredas, och discussionen
år nu så framskriden, att vi torde kunna få
proposition.
Herr Hjerta: Jag skall ej ingå uti någon
vederläggning, för att bevisa oriktigheten af den
grundsats, att man endast skall tänka på Banken,
samt stadga dess rörelsecapital, eller att
man skall anse handeln, sorn skadlig för samhället.
Jag vill blott upplysa, att om de Herrar,
hvilka yttrat sig, låst första alternativet uti
Utskottens Betänkande, så skulle de finna, att
640 [3 $*ptOnbir f. ml
hår ej år fråga ora annat ån grundsatsen; ty
det lyder sålunda;
Åt Banco Fullmäktige hommer att uppdragas,
att, med jåftadt Jdrdeles affeende d Bankens
fdkerhet, famt i öfverensjiårnmelfe med
de fÖrejkrifter, forn derföre färjkildt meddelas,
bevilja län efter /'amma grunder, fain för lånen
å exporlabla metaller varit gållände, uppå
alla, inom Riket producerade, ej Jörjkårnning
underkajiadei egentliga exportvaror, & a
Det synes således att BancoUtskottet i sin
instruction för Bullmågtige bestämdt kommer
att såga, hvilka varor som skola belånas, samt
att belåningen skall ske efter samma grunder
sorn hittills. jag frågar då, huru det år möjligt,
att göra upp en sådan idéeverldj att sedel,
stocken skulle ökas till 5o millioner, eller oånd^
lighet, enår lånen skola inbetalas hvar g:de månad.
Når man nu sett, att under den mest
stängda skeppning den högsta belåningen på me.
talleffecter endast gatt till 2 millioner, och dessa
åro vår största expottartikel, huru kan mart
då föreställa sig en så oerhörd ökning, gehoni
belåningen af öfrige exportarfiklar. Mig år det
alldeles tydligt, att ingen rubbning uti sedelstocken
eller sedelvårdet derigenom kan åga
rum. Hvad importlåneri angår, så är det en
ärman sak, som vi sedan få afgöra, emedan deri
måste behandlas såsom ny motion, då den icke
ånnn varit remitterad. Äfven anhåller jag, ati
uti
Hen 13 September f, ni,
iiti redactionen af första alternativet det måtte
införas vågeffecter , i stället för metalleffecteri
emedan det år tydligare, då på våg ej förvaras
andra ån de som ej åro underkastade eld. » Då
det nu blott år fråga om principen, och säkert
ånnrt ytterligare kommer förej når det blir fråga
om reglementet för flancoHullmågtige, så
kan jag ej annat finna 3 ärt att denna sak nrt
snart måtte kunna blifva afgjord ^ och anhåller
derföre bni proposition till bifall å första alternativet.
Herr äf Uhf$ Gujiaf: Då jag anhåller att
tå förena mig med Herr Lefrén $ år det öfverflödigt,
att Uti hufvudsaken anföra något. Det
år blott om en och annan detail jag skall yttrrt
mig. Det torde ej vara örtödigt, att fåsta uppmärksamheten
deruppå, atf$ om ock dettk första
alternativ Vore riktigt Uti principen^ så blifVer
det åndå Omöjligt, att iakttaga, i afseende på
Verkställigheten* Det år ej svårt, att, Vid ihopläggningen
af packor af Bomull och dylikt, i
packan inlägge ett pacfuet, sorn hat dert egenskapen,
att efter några dagar^ af sig sjelf, begynna
kohla, och småningom taga eld Jag Vet
ej, bUru sådant uti reglementariska föreskrifter
kunde förekömmas; I afseende på Cobölt och
mångå andra sakér^ så år det svårt att urskilja,
Om dert år verkeligén god, och dertill fordras
fchemisk Undersökning. Hvad Cobölt angår, år
deh i öfrigt så begärlig, att man inom fl dagar
deraf kan försälja stora qvanfiteter. I afseendö
Ridd, o, Adi Pratt Villi Band. 4 ju
84 a
Den 13 September /, m.
på Hudar år det emot all sund Statshushållning»
att befordra importen af en sådan vara.
Herr ThamX JDen vederläggning jag hade
åmnat framställa emot Herr Lefrén och flere
andre Talare år Öfverflödigt sedan Herr Hjerta
yttrat sig i ämnet. Den siste värde Talaren
tyckes hafva förblandat Frågorne. Han har ve^-  lat bevisa skadligheten af första alternativet den.
af, att Bomull kan taga eld. Den som vill be--  läna en vara, den må vara sämre elier bättre,
måste likväl skaffa sig sådane bevis, att Fullmågtige
kunna gilla dem. Finna ej Fullmågtige
bevisen säkra, så afslå de lånet. Dessutom är
det icke nämnt, hvilka varor som komma att
belånas; man kan då sedermera utdömma deni,
som man icke anser tjenliga. 1 öfrigt om det
år meningen att befordra Svenska productionen,
så måste man också ställa till så, att den kan
säljas. Det har visat sig, hvad nytta denna
belåningsrått medförde för Bruksidkare under
continental-systemet, då de flesta sådana eljest
hade gått under, emedan det ej var möjligt att
få sålja annat ån några få stämplar. Låneråt-*
tigheten uppehöll då Svenska jernhandteringen,
och detta torde vara ett tillräckligt talande bevis
för dess nytta, att kunna upprätthålla näringar
i allmänhet, hvars producter kunna afsåttas
på andra orter, och att inskaffa bytesmedlet,
eiler det älskade silfret. Intet talar emot
saken mera ån en ålskad theone, som ej befcrIrar
Landets vål,
Friherre Bjdrnjijertia, Magnust Då mitt
j)eh 13 September /. m.
Sylte all firl varit, å ena sidan ått upprätthålla
myntvärdet, och å den andra, att lifva näringarne,
kan jag icke tillstyrka belåningen å ailä
varor. Det skulle hafva menliga följder å myntets
värde. Utlänningen kunde då hitföra sina
Varulager, iför att här beläna bell Sedart Sälja
dem. I förevarande förslag år val en rtiödificätion
gjord af BondeStårldet, att nemligen belä -  dingert skulle inskränkas till inom landet f örädlade
import-artiklarj men ätvert detta medför
stora plägenheter. Erida sättet att åstadkomma
en sadén belåning, vöre kanske att lemtia åt
iDrscanten rätt att å redan varande anslag lemna
lärt på ofvannämnde varör, i fall Disconten
franne att fonden ej i vanlig väg utgick i rörelsen.
I händelse detta förslag antogs, kurtdé
det kanske blifva ett medel att öka industrien,
utan att öka répreseritätivernes belopp. Hvad
angår frågan om antagande af första eller andra
alternativet, så får jag tillstyrka det första.
Skillnaden är ej stor. Vi hafva förutan jern oell
koppar ej stört anriatäntre exportartiklar, nemligen
trädvaror, tjära och rödfärg. Anslaget till
belåning af dessa varor beliöfde ej öfverstiga 2
ä *100,000 Riksdaler. Emedlertid tror jag, att
detta Vöre ett trtedel att lifva dessa artiklars
större produetion. Vi hafva i Sverige millioner
tunnland skog, sorn ligga obegagnade. Det är
möjligt, att en sådan beläning kunde befordra
exporten deraf. För min del tillstyrker jag således
första alternativet;
Herr von Franchen, Auguft: Jag kari
icke förena, att på samma gång vi hålla på att
*44 g>m x% September f, mt
Arbeta med en finence-reglering, härledd fr&fl
mindre (drmonlig ställning, vål vetandes, att den
första principen i alla finance-operationer, är
hushållning, på samma gång yttras af många den
önskan, att belåniiigsråtten måtte ufstråckas äfven
på importabla varor, och till och med på
importabla öfverflödsvaror, såsom de af Herr
Grefve von Hosén uppräknade Socker, Bomull,
Hudar m. m. Hvad Hudar beträffar, torde de
ej vara alldeles öfverflödige till import; men om
importen af dem försvårades och de följaktligen
stego i pris, uppmuntrades derigenom Landtmannen
att utvidga sin ladugård, och det allmänna
vänn mera, ån genom införskrifvando
deraf från främmande ort.
I félje af min nu yttrade tanka får jag
Vördsammast föreslå antagandet af andra alternativet,
och till yttermera stöd härför, erinrä
om det beslut vi i går fattade, att trenne Disconter
skola öppnas, hvartill blefvo anslagne 8
Uch en half millioner Riksdaler, genom hvilken
betydliga lånefillgång äfven de handlande kunnä
betjenas och dermed äfven vara belåtne, ty svårigheten
att till dessa Discontlån kunna anskaffa
behöflige Cautionister, förfaller ju alldeles då
de till csUtionisterne kunna lemna samma säker •
het 1 eflVcter sorn nu annars är i fråga att lemnäs
till Banken. Öfvertygad att många Vid nogare
eftersinnande för det allmännas och ej en-*-  skiltas förmon, öfvergå på andra alternativet,
och att tillfälle dertill bäst erhålles genom votering,
* får jag nu derom äfven vördsammast
anhålla.
9*n ij. September f. m,
Herr Lefrén'. Jag gör mig ej samvete af*
att ytterligare anhålla om Ridderskapets och
detna tålamod, då åmnet år vigtigt, likväl skulle
jag ej göra det om det blott vore för att
våderlågga småsaker, rörande detsamma i men
Friherre Cederström har framställt min mening
annorlunda, än jag yttrat dem Han har sagt,
det jag yttrat, att belåningen borde vara inom
de 5o millionerne. Jag har ej varit nog okunnig,
för att tro belåningsråtten vara derutinnan
limiterad. Jag visste vål att den var illimiterad,
och derföre tillstyrkte jag andra alternativet,
sorn innehåller belåning af de varor,
hvilka erfarenheten och ej theorien stadgat kunna
afsåttas. Jag vet vål, att vid de reglementariska
föreskrifterne kan det komma att disputera»
mycket om, hvilka varor skola få belånas*
i fall första alternativet antagea, men jag hemställer,
om icke ordet alla gör det till en skyldighet
lör Utskotten att föreslå, och för oss att
antaga så mångå som vi möjligen kunna* och
det är en utsträckning af lånesystemet, sorn blott
i theorien, men ej i erfarenheten, kan vara nyttig.
Jag tror, att många och kanske pluraliteten
skall finna, att man beslutar öfver saker4
sorn man ej känner. Jag får således förnya
min anhållan om proposition på andra alternativet.
Herr Roj,'enblad: Jag får hemställa till de
Herrar, »om yrkat proposition på första alternativet,
om icke, då uti i3 punkten såges, att
lån på exportable effecter ej inbegripas uti röreUecapitalet,
och första alternativet nu bestäm»
mer lån å exportera lorn ej förut fått belånas.
Den September, f. nu
samt det ej finns någon vara, som ej kan exporteras,
opi icke, säger jag, gränsen då år ooeståmd,
så att oxar, spannemål och dylika artiklar
kpnde belånas såsom exportabla. Jag hemställer
således, om icke Riksens Ständer böra,
bestämma gränsen, och ej lemna detta kinkiga
göromål åt sine Fullmäktige, Fråga år ej nu,
0111 nå ring arne förtjena att understödjas. Jag,
Underställer, örn icke sista seklets erfarenhet visat,
att sådane konstlade medel hämmat ej
befordrat nationens välstånd. Jag får äfven
underställa, om icke Riddersk;ipet och Adela
skulle finpå lämpligt, att, enär första alternativet
innehåller en del af det andra, först bifalla defc
andra, då man sedan kan bestämma, om man.
vill antaga den ytterligare tillökning, sorn, defc
lörsta innehåller.
Herr van Hohenhaufen, Michael: Dadel
första alternativet befinnes uti sådant skick, att
det icke kan antagas, i, anseende till den sednare
delen om melalt-effectur, så synes, innan defc
bl ifver fråga om votering, den saken först böra
rättas. Jag tror, att- om. man, i allmänhet vill
gynna Jordbruket, sker det säkra.s.t; genom sådane
megel sorn befordra Städernos. uppkomst, tilan
att göra intrång pä Jordbruket Jag kan ej,
annat finna, än att en ökad länsrätt å
hb eli beter för de handlande skall vara förmon,-  1ig. Jag tror ej derföre med Friherre Cederström,
alf Banken skulle kunna sätta gera i tillfälle att
deltaga uti ilen jiura verldshandel!!, i stället föf
att såsom in! vara Commissionnairer; dertill förifras.
så stora tillgångar, alt vår Bauk ej dertill,
joen 15 September /. m.
förslår. Af fd-rr Rosenblad är det riktigt anmärkt,
att då man skall gifva lån, bör man först
tillse om man yerkeligen åger capitaler att utlåna;
då veta vi, att inga sådane äro, till finnandes,
men det oaktadt, att enligt iö:de punkten
det är antagit, att belåningen på effecter
Jkall Jke utöfver det circulerande capitalet. Qm
lili forsta alternativet af denna punkt skall antagas,
så tror jag, att ett visst fixeradt belopp
bör utsättas, hvaröfver utlåningen ej finge gå,
P,et vore det enda sorn kunde trankilisera dem,
hvilka frukta att genom denna belåning skall åstadkommas
en stor ökning af rörelse-capitalet.
Äfven får >ag erinra, att Grefve Liljencrantz,
som uppgjorde och. föreslog de grunder, efter
hvilka 1776 års realisation verkställdes, just då
inskränkte den. dittills öfliga stora beläningsratten
å varor och efiecter, emedan han ej, ansåg
den stå tillsammans nied bibehållande af metalliskt
mynt i rörelsen, när denna beläning skull i»
ske med fictifva capital. Derföre hemställer jag,
i fall pluraliteten skulle vara för första alternativet,
att först ändring deruti matte göras, rörande
metafiefiecternas beskaffenhet i afseende på
brandförsäkring, och att sedan det tillägg ina göras,
att belåningen finge ske till ett s amma nr ä kna d t belopp
af 1,200,000 R;dr. Derigenom, blifva de
omtvistade 1,200,000 Riksdalerne säkerligen satta
i omlopp och en ökad utväg öppnad för väre
handlande att fördelaktigare kunna sälja våra
exportvaror, emedan de genom detta medel ej
tvingas dertill af ögonblickets behof, utan kunna
afpassa den, derföre tjeijligaste tiden»
*41 gen 13 September /. m.
Herr Tham: Herr Lefrén har anfort. att
yi ej äga erfarenhet om nyttan af lån på exportable
effecter. .lag får då påminna om hvad
här förut blifvit nämnt, att för flere år sedan i
3q år alla exportqble qrtiklar blefvo belänte,
äfven Salt och Råg, och att det ej blifvit upplyst,
att Banken eller Staten deraf haft någon
skada. Vi håfve i sednare tider haft en talande
erfarenhet, då Götha CanalDiscont hade rätt
att beläna utgående och inkommande varor Jag
tror ej att denna beläning medförde någon o.
lycka, ty den var redan inskränkt elley upphörd
då oredan börjades. Deremot håfve vi ingen
erfarenhet, hurti Ptt land hjelpes med bara silfver,
utan flit och idoghet. H^rr Rosenblad måste
alldeles hafva missförstått det första alternativet,
då han trott oxar och spannmål belänas;
ty huru skulle de kunna förvaras? Spannemål
skämmes af mask; oxar förskämmas äfven, oni
de ej väl våndas. I öfrigt står det, att det regiementariska
sedan skall uppgöras. Då blifver det
tillfälle att göra alla sådane anmärkningar. Jag
skulle vara mycket glad om (,200,000 Riksdaler
behöfdes till denna belåning. Vår production
skulle då hafva tilltagit mycket; men pär man
Undantager metall- effe eter, så tror jag, att 5 å
4oo,ooo Riksdaler är d<t mesta sons åtgår. Jag
tillstyrker således bifall å första alternativet, samt
att belåningen af import-artiklar matte blifva
en särskild fråga.
Herr Munck af RofenJkjåld: Ämnets vigt,
oom kommer att äga inflytande på Nationens
yäl i inånga år, torde ursägta, att jag ännu up.
Tfcii 13 Srptemler /- nt, Ö49
pehåller Riddersknpet och Adelil. Här hafva
blifvit yttrade satser, som ännu skulle komma
alt qvarhålla denna Nation på den låga punkt
af välstånd, hvarest de sednare åren bragt den.
Man liar sagt, att det vöre oriktigt att anlita
Banken att vara förläggare. Jag medgifver det
alldeles, om det finnes någon annan utväg. Men
så länge Banken har en monopofisk rätt att
fournera oss med bytesmedel, så får den hålla
till godo, att vi osa utur denna enda källa, då
man ej sätter dess credit i fara, utan tvärtom
gör det på ett sätt, som skall gifva lif åt handel
och näringar, och som skall minska cours
och agio, samt öka myntvärdet, hvaraf vi äfven
hafva erfarenhet de sednare i5 åren. Manbar
sagt, att näringarne skola drifva» af personer
som sjelfve äga förlag. Då vi komma ihåg, att
vi håfve ett rörelse-capital af 5a millioner, att
en stor del deraf är hos utländningen, en. stor
del hos publika cassör, så är calculen lätt uppgjord,
0111 näringarne kunna drifvas af egna medel,
i synnerhet när vi veta, att capitalisterne
hellre skrinlägga sina penningar, för att begagna
dem vid utmätnings-auctioner, än använda dem
på näringarne, hvilkas afkomst är så osäker, i
anseende till högre och lägre tull, förbud och
flere andra omständigheter. Skala vi nu uppskjuta
att uppmuntra handeln och näringar genom
sådane medel, hvarom np är fråga, till dess
en realisation skett, så torde vi möjligen få uppskjuta
meri, att befordra Nationens välstånd i
många år. Man har klandrat creditsystemet, för
det att det är konstladt, men det är ett system,
hvarigenom flere Nationer ©ch deribland Elig
-
6:50
Den i j September )'< m.
hind, vunnit en oerhörd grad af välstånd. Eu
tid skall komma, jag säger det till protoeollef
för min åra, en tid skall komma, då man med;
förvåning och medömkan skall låsa Riksens
Ständers bemödanden att söka inskränka medlen
till landets vä b tå ad i stället för att utvid-.
ga dem.
Herr Hjerta: dag tror att Herr von Ho~-
henliaiisen uti mycken välmening framställt förslaget,
att sätta en bestämd gråns för utlåningen;
men jag ber honom fästa uppmärksamhet
deruppå, att första alternativet innehåller bestämdt
all belåning, således äfven jernbelåningen,
och att det således ej, går an,, att utsätta en bestämd
norm, emedan jernbelåningen ensam ibland
uppgått till 2. millioner. Jag år inom mig öf--  vertygad', att,, om ock jernbelåningen uppgår tills
2 millioner, och man tillägger i million, till öfrige
exportable effecter* så år det tillråckeligt-.
Men om hvar och en år öfvertygad^ att jernet;
utgör vår största export, synes det öfriga ej
kunna uppgå till en million. Hvartill skall det
då tjena att sätta en visa norm, ty då det åt
bestämdt att utlåningen skall ske efter samma
grund, som nu för jern, så sker den på full återbetalning
vid en viss tidi, nemligen 9, månader.
Jag tror att om man af Bankens Historia,
gjorde sig underrättad om detta ämne, skulle
ingen tveka att utsträcka denna belåning utöfver
metaller. Jag anhålier således örn proposition
på första alternativet, blott med förändring
af ordet metalleffecter, Ret år ett fel, som lått;
kari ändras.
Den 13 September f, ni, 6g t
Herr Rofenblad: Den anmärkning Herr
Thum gjort år ett så mycket kraftigare bevis
för min mening om otydligheten af usta alternativets
redaction. Då jiögsta belåningstiden för
lån å exportabla efFecter år g månader, då således
svårligen mer ån ett år kan komma att
åtgå, innan Banken fått sin betalning, antingen
genom inbetalning eller pantens försäljning, så
hemställer jag, tura icke hos den Styrelse, som
skall ombesörja utdelningen af dessa lån, deri
tydning lått kunde uppstå, att orden ej jörjkåm
11
i.'ig underkajiade endast hade afseende på den
tid, dessa varor såsom Bänkens pant kunde kom.
ma att förvaras; sedermera lår det för Banken,
vara likgiltigt, om de bibehålla sig eller ej;
pch dä frågar jgg, om ej supcariebröd (jhvaraf
inan i Venedig sett exempel på under sekler
förvarade qvantiteterj, riad, och äfven oriacf
Spannemål, saltadt Kött, samt till och med lefvande
kreatur, må kunna anses uthålla g å
12 månader, utan ptt yara förskämning underkastade.
Grefve yon Schwerin, Fredric Bogislaus-.
äng- har öfvergått till deras åsigt, som önska
proposition å första alternativet. Jag inser våi,
att dervid förekomma stora betänkligheter på en
tid, då grånsorne för sedelvårdet ej åro beståm,
de, men, å andra sidan, inser jag nödvändigheten
att göra något för den prodqction man vill
befordra, och för lifvandet af nåringarne. Jag
anhåller, att få göra de Herrar, hvilka eljest
skulle vilja såga tvärt Nej, uppmärksamme deruppå,
att pm vi bifalla första alternativet, så är
(?5J Men rj September J. m.
det blott principen vi bifalla, och att vi åg*
stora garantier emot möjligheten af missbruk.
Först Ar det Riksens Ständer förbehållit, att
granska de sårskilte föreskri fterne, och att närmare
bestämma hvad med exportvaror förstås,
inen framför allt åga Riksens Ständer en garantie
hos Fullmågtige i Banken, hvilka åro ansvarige
inför Riksens Ständer, om de gå för
långt i belåningen. Jag får fästa uppmärksamheten
deruppå, att detta utgör en betydlig garanfie,
ty hittills har rnan ej kunnat anklaga
Fullmågtige för någon ultraliberalisme.
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
att då votering redan blifvit begärd, samt
flere Ledamöter yrkat, att första alternativet
måtte upptagas i Japropositionen, och andra alternativet
i Contra-propositionen, ansåg Herr
Landt Marskalken sig först böra hemställa, om
icke Japropositionen äfven borde innefatta förbehåll
af Öppen rätt, att sedermera få pröfva
det af Friherre Cederström gjorde förslag, angående
belåning å Utländska importartiklar. Skulle
åter mildra alternativet af Ridderskapet och
Adeln bifallas, komme naturligtvis Friherre Coderströms
förslag, aft förfalla,
Herr von Hartmansdorff: Sorn det andra
alternativet innebår ett fortsatt stadgande af
samma förhållande, sorn redan åger rum, tror
jag det vara rättast, att göra det till Japropo-*
sition, emedan saken derigenom bibehålle® ®ådq&
flon år.
t)*n fj September J, ni, 65$
Herr Hjerta: Herr von Hartmansdorff
lycke» endast åsyfta, att få såga ja vid detta
tillfälle. Oin man »åger nej, så år det ju detsamma.
Jag anhåller få fåsta uppmåiksamheten
derpå, att om ett tillågg uti propositionen göres
rörande Friherre Cederströms förslag, kunde det
kanske blifva ett hinder för många, som ej anse
det nyttigt, stt bifalla den nyttiga exportbelåningen.
Jag hemställer derföre , att frågan otn
importbelåningen måtte sårskilt behandlas.
Grefve von Schwerin och Friherre [frrangel
förenade sig med Herr Hjerta.
Herr Lefrén: Jag har varit ibland dem,
som yrkat andra alternativet till contraproposition,
Ridderskapet och Adeln torde således tillåta, att
jag föreslår en jemnkning i contrapropositionen,
med anledning af frågan om bestämmande af creditivet
för denna belåning. Herr Tti m har yttrat,
att behofvet för belåningen af de nya varorne
högst skulle Vara 2 å 5oo,ooo R:dr, och
Herr Von Hohenhausen har, ehuru han gillat första
alternativet, önskat ett bestämmande af den
summa, som anslogs till belåningen af de nya varorne.
Om således i Contrapropositionen finge inflyta,
att belåningen får ske till ett belopp af aåo.ooo
R.dr tror jag, att alla de frågor, som nu blifvit
Ventilerade, kunde afgöras med en enda votering.
Herr Tham i Herr Lefrén har ej alldeles
rätt uppfattat de summor jag nämnt, ty de voro
5 å 400,000 R;dr, men detta hör ej hit, utan
hör till det första alternativet; och då uti det
(5,54 ®en 13 September f. ni:
reglementariska skall ritsåttaS de efTecter, hvilkå
få belånas, så år ju då tillfälle att pruta;
Herr Lefrén: Jag gjorde mitt förslag för
ött förekomma tvenne voteringar. Herr von Ho,
henhausen har föreslagit att en viss summa skulle
beståmmäst Herr Tham åter liar ansett 2 å
5oo,oo6 R:dr, som jag vill minnas, vara hvad
sorn erfordrades för den nya belåningen; Om
indn nu ej ingår på eri sarrirrianjeriinkning af dessa
meningar så får man 2:rie voteringar, först orri
den enå Saken sedari bra den andra. Jag ser ejj
hvarföre icke éri så vigtig såk, sbrn frågat om
fcreditivet i Banken för denna belåning, skulle
af Ridderskapet och Adeln noga beståmmöS;
Herr Grefven och LandtManjkatkeh yttrade,
att då flere Ledamöter önskat att något förbehåll
af öppen rått att sedermera få pröfvä
Friherre CederströmS förslag icke mätte i Japropositionen
Upptagas; ansåg Herr LandtMarskalkén
för dess del; nämnde förbehåll åfvéri
gerna kunna ur Ja-propositionen utgå; men hemställde
likväl om icke cöntra-propositianen borde;
jemte bifall till andra alternativet, äfven innehålla
att Friherre Cederströnis förslag kotmrie
att förfalla;
Herr Lefrén: För att gifva Ridderskapet
6ch Adeln prof deraf, ätt det ej år af envishet
utan blott af försigtighet, som jag framståilt mirl
begäran, äfsåger jag mig allt tillägg i cohtrapröpositionen,
blott att vid första alternativet göres
det förbehåll, att frågan om summan af crediti
-
Deri. ^3 September f, rit:
fi-55
Vet , likasom den af Friherre Gederström gjorde
framställning, sedermera kommer att pröfvas.
Friherre Bjornjijernå: Då den af Fri
herre
Cederström väckte fråga, på Herr Thams
feegäran blifvit ansedd som en h3r motion, och
kommer att till Utskotten remitteras, så tror jag
så mycket mer, ått tilan bör skilja den ifrån
första alternativet. När Utskottert besvara remisseil,
återstår ju alltid pröfningen deraf, mert
den skulle rtu kanske skämma bort den ifrågavarande
punkten. Jag anhåller således alt voterings-propositionen
endast måtte blifva på första
och andra alternativen,
Herr Rofenblad: Jag förenar mig nied
Herr Lefrén deruti, att, i händelse Ridderskapet
och Ådeln antager första alternativet, Ståndet
förbehåller sig öppeil rätt att bestämma creditiVets
belopp.
Herr von Hartmansdorff förenade sig med
Herr Rosenblad.
Herr von Heijne, Géorg: Då, efter hvad
jag tyckt mig förmärka, ganska få I^edamöter
instämt i Friherre Cederströms förslag, anhåller
jag, lika med Friherre Björnstjerna, att voterings
propositionen blott inåtte innefatta första
och andra alternativen, utan allt tillägg;
Herr Grefven och Landt-Marfalken frågade,
om, i anledning af hvad Herr Lefrén yi>
Hf,n 13
kat, Ridderskapet oell Adelil önskade, att någoit
viss summa för ifrågavarande utlåning borde i
ja-propositioncn intagas.
Herr Hjerta: Jag anhåller få yttra, att
hvarje sätt att bestämma den summa, som för
denna exportbelåning blir erforderlig, år oanvändbart.
Ju mera vacklande vårdet år å sedlarne,
ju mindre vi gjort för att bestämma det,
ju mera svårt år det, att fixera denna summa.
Hvem kan såga, om 1 eller 2 millioner åro tillråcklige,
eller örn det ej fordras 3 millioner»
Jag inser ej, hvad de Herrar, som yrka bestämmandet,
vilja dermed vinna. Ena året går
skeppningen raskt, då år belåningen ej behöflig;
andra året går den trögt, då behöfvesden. Om
man blott besinnar, att de ifrågavarande lånen
ej åro annat, ån lån på 9 månader, som skola
till fullo inbetalas, och att dessa lån blott lemnäs
på verkeliga exportabla varor, så ser jag ejj
hvarföre man nu skulle bestämma en viss summa.
Jernbelåningen har aldrig förut varit inskränkt,
till ett visst belopp; jag vet ej, hvarföre
den nu skulle blifva det. Jag anhåller således,
att propositionen endast måtte blifva helt
enkelt på första eller andra alternativet.
Herr von Hartmansdorff: Discussioneri
har öfvertygat mig. att det vore alltför vådligt
att tillåta denna belåningsrått, utan gråns. Derföre
har jag gjort framställning om den reservation
uti första alternativet, att man sedan måt-5
te få pröfva lånesunimans belopp. Jag tror, atf
de^
Ben 13 September J. m] 65?
de, som åro för detta alternatif, mera vinna åa
förlora på ett sådant medgifvande, ty jag åtminstone,
sorn tror att en viss summa bör bestämd
mas, nödgas votera nej mot första alternativet,
om ej lånesummans begränsning sedermera
får ske.
Herr Lefrén'. Jag år förekommen till ert
stor del af Herr von Hartmansdorff, men har.
ej kunnat fullkomligt uppfatta Herr Hjertås yt—]
trande. Han sade, att man ej kunde bestämma,
om summan skulle gå till 1, 2 eller 3 millioner.
Kanske skulle den kunna gå ån längre. Mert
deremot har han förut yttrat, att det vore så
mycket mera orätt, att bestämma någon viss
summa, som jernexporten ej gått till mera ån
1,200,000 R:dr, och således de andre exportable
varorne ej skulle fordra så mycket. Nu tyckes
han likväl tro, att summan kunde gå till 3 millioner.
Jag frågar då, om det ej blir ett illi-j
mitteradt creditif. Om 3 millioner behöfvas^
hvarföre icke då fixera, att belåningen ej får
gå öfver denna summa, för att icke skråmma
upp dem, som frukta, att den kunde gå till 6
millioner. Jag talar nu emot den sats jag sjelf
yrkar, ty jag vet, att om något förbehåll om
summan införes i första alternativet, våndas
många ifrån det andra, men hvad jag sagt måt«
te åtminstone visa, att jag har ärlighet i mia
framställning, och icke ledes af caprice. Jag
anhåller således, att uti Japropositionen det
måtte blifva öppet lemnadt, att, om den vinner,'
Ridd. o. Ad. Pr, VIII. Band.
42.
658 Den 13 September J. m,
öfverläggning må äga rum så vål om bestämmande
af nyssberörde gråns, som om det af
Friherre Cederström föreslagne tillägg.
Friherre Björnftjerna'. Den hufvudsakliga
skilnaden emellan första och andra alternativen
år, att, efter det första, får man belåna tjära,
beck, tackjern, m. m., men efter det andra
blott stångjern. Denna fråga år mycket compliquerad;
och jag känner den ej nog för att
bedömma den; dock tyckes det, att tackjern
måtte lemna samma säkerhet, som stångjern.
Hvad trådvarubelåningen angår, så, enär varorne
skola vara brandförsåkrade, och Phoenixcompagniet
i London assurerar dem, är det ej eller
någon fara för Bankens solidité, som åger fullkomlig
garantie för sina utgifne sedlar i de för.)
säkrade varorne. Jag tror det således vara emot
all princip att bestämma ett maximum, i
synnerhet då vissa år jernbelåningen gått till 5
millioner.
Herr Munck af Rofenjkjöld: Uti det första
alternativet år stadgadt, att de sårskilte reglementariske
föreskrifterne sedan skola uppgöras.
Desse åro ej nu föremål för beslut, och i
dem kan man ju stadga den summa, sorn man
nu yrkar skall bestämmas. Man har åberopat
framlidne Grefve Liljencrantz, såsom en authoritet
emot den utvidgade låneråtten. Han, säger
man, inskränkte belåningen på effecter efter
realisationen. Deruti gjorde han rått, ty ef.
ter realisationen var ej Banken ensam förläggare
af bytesmedlet för nåringarne. Ja tror, att
'f)tn 13 September /, m'.
vi kanna antaga första alternativet, utan att vaa
ra bundne till någon oinskränkt lånerått, och
att suraman kan bestämmas, genom framdeles
blifvande föreskrifter. Jag anhåller således om
proposition å första alternativet oförändradt.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att då första alternativet innehöll, att åt
Banco Fullmäktige kommer att uppdragas, att
i öfverensjiåmrnelfe med de förejkrijter, forn
derföre fårjkildt meddelas, bevilja lån uppå
exportvaror, ansåg Herr LandtMarskalken der-;
af följa, att, enär dessa föreskrifter, hvartill Utskotten
borde uppsätta förslag, till Ridderskap
pets och Adelns granskning och afgörande inkommo,
Ridderskapet och Adeln då äfven ägde
full rättighet, att, der så nödigt aktades, pröfva
och bestämma beloppet af den summa, som till
ifrågavarande export belåning borde användas; af
hvilken anledning något bestämmande af berörde
summa nu icke eller syntes böra komma i
fråga.
Herr von Francken: Sora det år jag hvil*
ken anhållit om votering, tror jag mig böra begära
proposition på antagande af det andra alternativet,
ty, om det antages, afstår jag från
min begäran om votering.
Herr von Hartmansdorff: Jag år, för min
del, nöjd med den förklaring Herr Grefven och
LandtMarskalken gifvit om rättighet för dem,
som åro af en annan mening, att sedan få bestämma
en visa summa, men skulle önska, att
6öo
Den 13 September /, m.
Herr Grefven och LandtMarskalken ville uttryckeligen
förklara, alt så år, eller ock deröfver
inhämta Ridderskapets och Adelns mening.
Herr Grefven och Landt-Marskctlken yttrade,
det han redan framställt sin enskifta öfvertygelse
och åsigt uti det af Herr von Hartmansdorff
omförmälte afseende, samt finge nu,
i anledning af Herr von Hartmansdorffs derom
gjorde begäran, hemställa, om Ridderskapet och
Adeln med Herr LandtMarskalken derutinnan
instämde.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt IHarfkalken gjorde
derefter proposition till bifall af första alternativet
i iiyde punkten af Utskottens Betänkande, endast
med den ändring, att sådane metall-effecter,
hvilka behöfva inom hus förvaras, böra vara
brandförsäkrade.
Ropades Ja och Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla andra alternativet i berörde
ig:de punkt.
Ropades äfven Ja och Nej samt Votering,
Herr Grefven och LandtMarfkalken frarns
jtållde således följande voterings-proposiiion:
nen 13 September /. m.
661
Den som bifaller första alternativet i igtde
punkten af Stats- oell BancoUtskottens Betänkande,
rörande Finance-regleringen, med den
ändring, att sådane metall-effecter, hvilka behöfva
inom hus förvaras, böra vara braridförsäkrade,
voterar
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
hafva bifallit andra alternativet i berörde ig:de
punkt.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Herr Grefven och Landt Marshalten till—
kännagaf, att Plenum komme klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan en qvart till 1 eftermiddagen, och befunnos
vid voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voterings-sedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit, som följer:
Den det ej vill, voterar
Ja
88.
76.
Nej
662 Dtn 13 Stpttmbtr j. m.
9
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst, Herr
Grefven och Landt Marjkalken förklarade, att
första alternativet i ig:de punkten således blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit, endast
med den ändring, att sådane metall-effecter,
hvilka behöfva inom hus förvaras, böra vara
brandförsäkrade.
HÖgloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan hall till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim,
Lördagen den 13 September.
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af Stats- och BancoUUkottenf
den 29 sigtlidnc August; under JN;o
Den 13 September e. m.
663
5o afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande, samt de dervid såsom Bilagor fogade
sårskilte Utlåtanden, rörande Rikets Penningevåsende
och de dermed gemenskap ägande
åmnen.
Herr Grefven och LandtMarJkalken hemställde,
om icke, sedan Ridderskapet och Adeln
antagit första alternativet i 19 punkten af Statsoch
BancoUtskottens Betänkande, Friherre Cederströins,
Jacob, den i5 dennes förmiddagen
väckte motion, innefattande förslag att iån äfven
må meddelas å utifrån införskrifne artiklar,
hvilka hår i Riket förädlas och exporteras, finge
till BancoUtskottet remitteras.
Bifölls.
Herr Hjerta, Juhan Gujtafi Sedan Ridderskapet
och Adeln nu beslutat, att denna rnotion
särskilt skall remitteras, anhåller jag att få
beledsaga den med en anmärkning, att nemlir
gen, örn sådane importlån beviljas, såsom vilkor
bör stadgas, alt räntebetalningen Jker uti
filfver.
Herr Munck af Rofenjkjold, Eberhard".
Jag skall bedja, att till Friherre Cederströrns
motion få bifoga en anmärkning i anledning af
discussionerne, att nemligen farhågan för upplag
af importvaror, har, bland andra olägenheter, åi
stadkommit den, att Stockholm gått i mistning
664 Ven 13 September c• m.
iaf den nyttigaste delen af handeln med Finland,
den nemligen, hvarigenom Stockholm fournerat
Finland med dess behof af utländske
varor. Denna farhåga föranledde till förkastande
af den motion , jag vid sistlidne Riksdag
om Nederlagsfrihet för Stockholm giorde. \Aåi
har ett par år efter samma frihet blifvit vidtagen,
men för sent, för att återbringa denna så
vigtiga del af Hufvudstadens handel med Finland.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt4
Marjkalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt tillåta, att Herrarne
Hjertås och Munck af Rosenskjölds nu afgifne
yttranden fingo åtfölja Friherre Cederströms raoi
tion till BancoUtskotlet.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Banco Vtjkottet t
Herr Hjertås, Gustaf, den 12 dennes eftermiddagen
på bordet lagde motion, angående
förändring i nu gällande ej mindre belåningssått
ån belåningsvårde å Guld och Silfver i Banken,
jemte Friherre Cederströms, Jacob, rörande
samma ämne sistnämnde dag afgifne yttrande.
Herr Grefven och Landt Marjkalken hemställde,
att Friherre Wrangels, Henning, den
12 dennes eftermiddagen på bordet lagde motion,
att alla nu i omlopp varande Bancosedlar
Ben 13 September e, m. fiflg
måtte inom en viss bestämd tid af Banken inlösas
samt nya sedlar i de gamlas ställe af Banken
utgifvas, måtte till BancoUtsfcottet remitteras
• hvilket bifölls.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Inom BancoUtskottét har motion blifvit gjord,
ajt BancoFullmägtige skulle försöka att föranstalta
om bättre papperssorter, och prof derpå
hafva äfven blifvit Utskottet meddelade, Jag
hemställer,- huruvida man kunde anmoda BancoUtskottet
inkomma med förslag, att Fulfmäg
tige kunde authoriseras, i händelse tillgång till
bättre papper kan åstadkommas, att, äfven innan
nästa Riksdag, tillvägabringa ett utgifvande
af sedlar uti förändrade format.
Friherre Cederftrorn, Jacob: I. anledning
af Grefve von Schwerins föreslagne anmodan
till BancoUtskottét, anhåller jag, att män enskilta
tanka härom måtte till Utskottet få åtfölja,
att nemligen inga nya sedlar kunna af Pullmägtige
emellan Riksdagarne utgifvas, enär de
ej af Riksens Ständer blifvit fastställde. Om således
BancoUtskottét icke kan inkomma med förslag
i detta ämne under Riksdagen, låter det sig
ej göra före nästa Riksdag, ty det är ej rådligt
att förändra formulairet utan Riksens Ständers
föregående beslut.
Ujipå derefter af Herr Grefven och Bandt.
Mar/kalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt tillåta att Grefve von Schwerins
och Friherre Cederström^ nu afgifne yt
-
666 Ven 13 September e. m.
transén fingo åtfölja Friherre Wrangel* motion
till BancoUtskottet.
20:de punkten:
Med emottagande af erforderlige medel
till relaxation af i Banken belånade expor table
effecter, komma äfven de Jårfkilda Discont-Gontoiren
i Landsorterne att taga befattning,
Grefve von Rofen, Axel: I denna punkt
står väl att DiscontContoiren i Landsorterne
komma att taga befattning med emottagande af
erforderlige medel till relaxation af i Banken
belänade exportable effecter; men jag hemställer,
om det icke äfven vöre billigt, att de fingo
bestrida utlåningarne å de samma. Det går åt
ellofva och ofta fjorton dagar att få svar på ett
bref från Götheborg till Stockholm, oberäknadt
det drygare commissionsarfvodet, med mera, på
det sednare stället. Jag tillstyrker således, att
DiscontContoirens befattning äfven må utsträckas
till belåningsrätt på stället, i synnerhet som detta
öfverensstämmer med ig:de punkten i reglementet
för Disconten. Om BancoFullmägtige
skulle vara närvarande vid utgifningen af dessa
lån, kunde förhållandet Vara annorlunda; men
då det är vågattestens företeende, som ovilkorligen
berättigar till medlens lyftning, och den
hitintills endast blifvit påtecknad af en BancoCommissarie,
anser jag utlåningen lämpligare
kunna ske på stället, hvarå jag ock anhåller om
Sten 12 September e. m. 567
Herr Grefvens och Landt-Marskalkens proposition.
Herr Tham, Wollrath'. Uti ett förslag som
från Banco-Utskottet inkommit om det reglementariska
vid Låne-Contoiren i Landsorterne,
är äfven denna fråga omtalad ur den synpunkt,
att dessa lån der skulle kunna utdelas.
Om lånen skulle erhållas på ett ställe, men återbetalas
på ett annat, tyckes sådant innefatta
en motsägelse; ty när DiscontStyrelsen kan taga
emot medlen, bör den ock kunna utgifva dem.
Jag anser derföre denna punkt böra med ett
tillägg redigeras sålunda, att dessa ord tillädes;
”samt beläning meddela utan förblandning af
Discontfonden.”
Herr von Hohenhaufen, Michael'. För
att få en bestämd idée om saken, torde vara
nödigt att höra någon al BancoUtskottets tillstädesvarande
Ledamöters tanka häröfver.
Herr Stråle, Nils Wilhelm'. Under öfverläggningen
om detta ämne uti Utskotten fann
man den olägenhet för det närvarande vara fästad
vid beläning af metaller, stående å vågar,
som äro aflägsne från Stockholm, att desse effecter
ej kunde relaxeras, utan den längre tids
omgång som postgången fordrade, och således
icke möjligen i den stund en köpare anmälte sig,
och köp kunde slutas. Derföre föreslogo Utskotten,
att relaxeringen skulle få ske på stället.
BancoUtskottet fann äfven för sia del, att för
att kunna göra relaxen å stället, borde äfven
668
Den 13 September e, m.
utlåningen der ske- ty i annat fall mäste vågattesten
iörst från Stockholm nedskickas. Detta
åter kan icke ske, utan en uppgift å lånen, som
skola relaxeras,hvilket åter fordrade nästan samma
omgång och tidsutdrägt, sorn då belåningen sker
i Stockholm. Detta är likväl en särskild sak och
hörer egentligen till det reglementariska; hvarföre
jag tror denna punkt helt enkelt kunna bifallas,
utan att förblandas med den, som angår
utlåningen.
Grefve van Råfen: Jag vill visserligen ej
vis, och upptaga tiden, når denna punkt kan bifallas,
och det i alla fall står öppet, att besluta
om utlåningen, i frågan örn det reglementariska.
Man har emedlertid af Herr Stråle hört beskrifvas
de olågenheter, som uppstå, i händelse
relax och utlåning skulle ske på olika stallen.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm:
På bordet ligger för närvarande ett Betänkande
oro det reglementariska, i afseende på
Disconferne, hvars ig:de §., i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle firma för godt att låta
upplåsa den, utvisar BancoUtskoitets tanka i
ämnet. Utskottet har i förbigående nåmnt om
relax och utlåning på stället, men förbehållit
sig, att, i afsende på detaillerne, få framdeles
inkomma med ett särskildt yttrande.
Härefter upplåstes 19 §. i det af Herr Pereswetoff
Morath omförmålte Banco-Uiökottets
Betänkande.
ven 13 Septemia' e. m.
699
Friherre Cederjirum, Jacobi Jag har svårt
att tro, det BancoCommissarierne blifvit hörda
öfver det förslag, sorn nu blifvit upplåst. Med
redogörelsen för Bankens medel följer ovilkorligen
skyldigheten till annotation i Bankens böcker.
Detta tillhör controllen, hvilken skulle gå
alldeles förlorad, om man i orterna fick en sådan
befattning. Dessutom år fördelen af förslaget
ringa i jemförelse med oredan, som deraf
skulle vållas i råkenskaperne. Hela omgången
består deruti, att sedan effecterne blifvit i riktig
ordning belånte, samt vågattesten uppsänd och
granskad, skulle det åligga Commissarie!!, att
jemte uppgift på våg-priset nedskicka medlen
till DiscontContoiret. Att åter tillåta belåningen
att ske vid Contoiren i Landsorterne, vore
en åtgärd, som ej kunde stå tillsammans med
den ordning, som måste följas vid Bankens räkenskaper.
Herr con Hartmansdorffj Auguft: Mig
synes, att våra öfverlåggningar, genom hvad
den siste värde Talaren yttrat, inkommit på
detailler, hvilkas pröfvande ännu år för tidigt.
Sådant torde härleda sig deraf, att tvånne ämnen
discuteras, då blott ett år föremål för be-!
slut. Jag hemställer derföre, om det icke år
bäst, att för närvarande hålla sig vid 2o;de
punkten i FinanceBetånkandet,
Herr Tham'. Efter de upplysningar, jag nu
mera inhämtat, anser jag 20 punkten kunna o^
förändrad antagas.
670
Den 13 September *. Ht.
Herr Grefven och LcindtMarJkcilken gjorde
proposition till bifall af aoide punkten i Utskottens
Betänkande, hvilken proposition med Ja
besvaradeä.
21 \J'ta punkten'.
OdlingsLdneFonclen bor, från defs nu va.
rande belopp, JörminJkas till 5oo,ooo R:dr
B:co; i följd hvaraf hälften af den hädanefter
inflytande årliga Capitalafbetalningen bör
till andra ändamål användas, till defs att
fonden icke utgör mera än berörde belopp;
men den andra hälften utgår i enahanda länevåg,
dock efter förändrade grunder, hvilka
färfkildt komma att bejtåmmas, till befrämjande
och underftöd får fådane ftörre odlingsforetag,
hvilka ofverjtiga den eufhilda förmågan,
och egenteligen blifva riktade derhän,
att hitintills icke odlingsbar mark måtte kunna
blifva tjenlig till edling, Jämt jör de kojinader
till utflyttningar, hvilka vid Enfkiftesoch
Storjkiftes förrättningar pröfvas nödvåndige.
tsv- *
Herr Tham: I händelse af bifall till den
na
punkt, hemställer jag, om icke åtminstone
redactionen deraf borde göras begriplig. Der
står nemligen, ”att icke odlingsbar mark måtte
göras tjenlig till odling”. Meningen lår icke vara
sådan, emedan det icke ens år möjligt,
I öfrigt har BondeStåndet önskat, att alla
600,000 R;drne må till odlingslån bibehålla^.
Ben 13 September e, m.
671
Jag för min del tillstyrker bifall å Betänkandet
i denna del, blott de 3oo,ooo R:dr, sonj från
OdlingsLåneFonden afskiljas, varda till fastig-i
hetslån aisatta.
Herr Stråle'. De anmärkte ordalagen äro
kanske något tvåtydiga; men meningen år, att
ej sådan mark skulle få belånas, som redan år
till odling färdig. Jag tror således det skulle
vara rättare att såga, ”icke till odling redan fårdig
mark”, i stället för ”icke odlingsbar mark.’*
Herr Lilljejtråle, Gujtaf; Jag tycker Ut-'
skotten sjeltye hafva skäligen upplyst meningen
med deras yttrande, då de säga: ”företag, hvil-,
ka öfverstiga den enskilda förmågan.” Odlingslån
till mark, som ej kan odlas, lär ej eller
kunna komma i fråga. Således anser jag §;n
vara tydlig nog i sig sjelf.
Friherre Ceder/trom: Visserligen behötyer
redactionen undergå någon förändringj ty att
anslå medel till odling af en mark, som icke
kan odlas, Ur en rak motsägelse. Kan marken
begagnas till odling, så är den ock ej icke odlingsbar.
Herr Hjerta'. Utskottens mening är visserligen
illa uttryckt. Jag skulle till och med kunna
tro, att sammandraget icke fullkomligen öf-<
verensstämmer med ordalagen i Betänkandet»*
Utskottens tanka har dock bestämdt varit den,
att man genom denna fond skulle i stort göra
marken odlingsbar. Man åsyftade nemligen att
6? 2
Ben 13 September e. m,
stärka nionde Hufvud-Titelns kraft, så att, om
till exempel hela trakter voro vattensjuka, man
dock kunde göra dem odlingsbara. Uttrycket
torde derföre icke vara så alldeles otjenligt. Afsigten
har varit att befordra stora, icke små, odJiiigs-företag,
samt att befrämja Enskiften; och
ingen fara lärer vara, det ju detta kan begripas,
till och med så som redactionen nu är.
Herr Ce(lerfchjöld} Pehr Gujiaf: Mig vill
det synas, att alla adjectiver, som äro bildade af
ett verbum, med tillagda ändeisen bar, alltid utmärka
en möjlighet att gåras eller Jhe, och att
således odlingsbar betyder en möjlighet att od.
las. Att kosta penningar på en mark, som är
otjenlig till odling, anser jag för det samma, som
att bortkasta deni. En physisk omöjlighet lär
dessutom icke med penningar kunna förändras.
Utskottens mening synes hafva varit oländig
mark.
,, Herr Tham: Genom Herr Hjerta harman
nu fått den förklaring, att den återstående delen
af fonden blott skulle användas till större
odlings-företag samt enskiften. Hvad de förra
angår, äro de väl nyttiga, men hindra icke de
smärre att äfven vara det. Att genom odlingslån
uppmuntra Enskiften är godt och väl; men
om fonden inskränkes dertill, så blifva flere
Provinser afstängde från åtnjutande deraf. Jag
har hört sägas, att i de norra Provinserna komma
sällan Enskiften i fråga, emedan gårdarne
äro belägne enstaka, och om de någon gänglig
-
&cn l3 September c, m.
6 73
ga tillsammans, tillåta de skogiga trakterne ej
utflyttningar. Jug hemställer, om, vid ett sadant
förhållande, det icke ser något ogent ut emot
BondeStåndet, att blott medgifva odlingslån för
Enskiften? Jag anser vål dem företrädesvis böra
tagas i beräkning; men att andra jordbrukare
dock ej derigenom från delaktighet i fonden böra
utestångas.
Herr von Hartmansdorff: Jag får under
ställa
Ridderskapet och Adeln, om icke redactionen
kunde blifva följande;
:5Till befordrande af sådane odlingsföretag,
som öfverstiga den enskilda förmågan, samt till
kostnader vid Enskiften ”
Derigenom synes mig ali erforderlig tydlighet
vara vunnen.
Friherre Cederjirom: Jag anser äfven vål
vara nyttigt, att i redactionen bibehålla anslag,
för större odlingsföretag i allmänhet, som af
låneunderstöd kunna vara i behof. Jag hemställer
derföre, om icke tankan skulle kunna
bäst uttryckas sålunda;
”Till befrämjande och understöd för sådane
större odlingsföretag, hvilka öfverstiga den
enskilda förmågan, och egentligen blifva riktade
derhän, att odlingsbar mark af stor vidd
Ridd. o. Ad. Prot, VIII, Band. 43.
6Den 13 September c. in.
och betydenhet måtte kunna blifva tjenlig till
odling.”
Herr von Heijne, Georg: För min del kan
jag icke förlika begreppen om odlingslån, med
dem om verkställande af enskiften och utflyttningar.
Jag anser odlingslånen böra upphöra.
De medföra icke så stora fördelar, som olägenheter.
Skola de bibehållas, tillstyrker jag åtminstone,
att de efter bokstafven endast må åga
rum för större odlingsföretag. „
Friherre Björnftjerna, Magnus, förenade
sig med Herr von Hartmansdorff.
Herr Tham: Jag anser visserligen odlingslånen
böra användas till odlingar, men sådant
hindrar ej, det de ju äfven kunna vara nyttige
vid Enskiften. Dessa förutsätta odling; och sedermera
år Enskiftestagaren i största behof af
undsättning; ty når en stor by enskifta», nödgas
flera emottaga ängar, mossar och dylikt, hvilket
åter skall odlas till ny åker. Det år vål sannt,
att de skolä undfå ersättning af andre, men hvar
och en vet, att denna icke svarar mot verkliga
kostnaden af nyodlingen. Den betalar sig vål i
längden, efter man får sköta sin jord efter behag;
men Allmogen, som ej genast kan bestrida
dessa utgifter, har derföre behof af lån, icke
till hufen, utan till uppodlingen; ty till de förra
erhålles tillräcklig ersättning.
Herr Munck af Rofenjkjöld, Eberhard: I anledning
af hvad Herr Tham anfört, får jag nämna,
Den 13 September e, mi 67S
att till Enskiftestagare i Malmöhus Lån en vis*
summa af Statens medel, såsom ulflyttningshjelp,
år bestämd, hvilken dock öfver hufvud ej belöper
sig till mera ån 10 R:dr B:co på personen.
Hela anslaget årligen utgör nemligen endast
10,000 R.dr B.co, och de utflyttandes antal van*
ligen 1000 personer.
I öfrigt förmodar jag, att namnet ej gör
något till saken; och då större delen af fonden
i alla fall användes till odlingar, anser jag det
icke vara betänkligt, att behålla namnet på den-'
samma.
• - ur. .gr*
Herr Grefven och Landt Marjkalken gjorde
proposition tilt bifall af aitsta punkten i Ut4
skottens Betänkande, likväl med iakttagande
af följande redactions-förändring:
till
befrämjande och underjlöd för fädane Jtörre odlingsföretag,
hvilka öfverjtiga den eufhilda förtnågan.
, Jamt för de koft noder till utflyttningar
, hvilka vid E/ifhiftes- och Slorjhijtes förrättningar
pröjvas nödvdndige.
Bifölls.
22.dra punkten:
) fia Alternativet:
Hen omförmålda andra hälften af det
ä Odlings-länefonden ingående, kommer att
åter utgå till nya Fajlighets-län, under famina,
vilkor, forn fajtjtällus för de Löjlighets
-
6?5
JDen 13 September e. ml
lån, hvilka i öfrigt frän Banken komma att
ut gifvas.
2:dra Alternativet:
Den omförmålda andra hälften af det d
Odlings- lånefonden ingående, kommer icke att
åter utgå, utan att anfes faf om någon erfattning
för den ökning i fedeljiocken, hvilken
genom MagazinsDirectionens Creditiv kan uppkomma.
Herr Hjerta: Jag skulle vilja tillstyrka
Ridderskapet och Adeln att antaga första alternativet,
ehuru jag sjelf i Utskotten röstat för det
andra. För att kunna få ökade fastighetslån,
hvarom nästa punkt handlar, talar jag nu för
första alternativet, synnerligast med afseende å
BondeStåndets önskan derom. Jag vill dock icke
nu borja discussion om ett ämne, som tillhörer
nästa punkt af Betänkandet.
Herr Roj'enblad, Bernhard; Då anslåendet
af nya summor af Bankens inflytande tillgångar
till indisponibla fastighetslån helt och
hållet motstrider den grundsats för Bankens consoliderande
och förvaltning, som jag aldrig kan
frånträda, så, ehuru obehagligt det möjligen må
vara att icke uppfylla en af Hedervärda BondeStåndét
yttrad önskan, kan jag dock icke tillstyrka
bifall å första alternativet.
Herr Grefven och LandtMarfkalken gjor
-
Den 13 September e. m. 677
de proposition till bifall å första alternativet i
2 2:dra punkten af Utskottens Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag anser för en pligt att
upplysa, i händelse någon ej skulle känna be-,
loppet af den återstående fonden, att det utgör
circa 500,000 Riksdaler; att det är derom vi
nu gå att fatta beslut, och att det ej synes löna
mödan att vägra en så obetydlig summa, för att
tillfredsställa en, möjligen oriktig, men dock teinligen
allmän opinion.
Herr von Hohenhausen •. Jag instämmer
med Herr Hjerta, och tror, att då fråga icke*
är om anslående af någon ny summa, utan blott
om fortfarande af en redan beviljad, samt då
den i alla fall skulle utgå till Allmänna Magazinslnrättningen
i händelse af missväxt, bör man
icke undandraga sig att i detta fall gå BondeStåndets
önskan till mötes.
Herr Rofenblad: Icke summans storlek^
utan principen, har bestämt mitt yrkande å afslag
af första alternativet. Men då pluraliteten
tyckts dertill bifalla, så, i händelse ingen annan
begär votering, skall jag för min del inskränka
mig till att på detta sätt tillkännagifva min
reservation.
Herr Grefven och LctndtMarJkalken för
-
6f§ Deri 13 September e, m.
nyade dess till bifall å första alternativet i 22:dra
punkten förut gjorde proposition.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att som, efter livad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
a3:dje punkten:
De Capital-af betalningar, hvilka från och
med nafta års bor/an inga a Bankens fårJkilde,
emot fajiighetspant utldnte. fonder, böra
till ny utlåning emot pant af fastigheter
på landet utgijvas-, dock fa, att icke öfver
2000 Riksdalers Banco belopp må till famrna
låntagare utgifvas.
Herr Hjerta: Enär det icke är troligt, att,
sedan detta Betänkande blifvit genomgånget, betydliga
medel äro öfver att anslå till fastighets -  lånefonden, anhåller jag att i detta afseende få
föreslå några förändringar: att nemligen maximibeloppet
må nedsättes från 2000 till 1000 R;dr
Banco, äfvensom att den fond, hvilken i förra
punkten omtalas, må härtill användas, Derigenom
vunnes, att dessa lån endast kunde begagnas
af Allmogen till arfskiften och dylikt; och
detta vore således det enklaste sättet att uppfylla
BondeStåndets önskan.
Herr Tham'. Lika med någre andre Ta
-
Den 13 September e, rn. 679
lare är jag öfvertygad att fastighetslån icke egentligen
stå tillsammans med Banco-inrättningenj
men jag anser dem nu mera vara påkallade,
dels af nödvändigheten och dels af den
benägenhet Ridderskapet och Adeln är skyldig
att visa ett MedStånds yttrade önskan. När nya
fastighetslån beviljas, bör man emellertid stalla
så till, att Banken derigenom ej skadas. Detta
torde lämpligast kunna ske på det sätt, att återbetaluingen
sker med silfver till 2 procent årligen,
antingen ovilkorligen, utan afseende på
coursen, eller ock, så vida coursen ej öfverstiger
i44 skillingar.
Dernäst får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att om dessa lån äro alltför små, kan Allmogen
af dem ej hemta all den nytta, som annars.
De begagnas ej egentligen af dem som
hafva små jordlotter. Desse, som hufvudsakligen
bebo skogbvgden, behöfva väl endast små lån;
men den så kallade skogsbygden är sällan så utblottad
på penningar, att ju lån inom orten
kunna erhållas. De Jordbrukare åter, hvilka
framför andra äro deraf i behof, äro sådane,
som hafva större hemmansdelar. På slättbygden
ar ingen besutten med mindre än ett halft
hemman. Den som genom lån skall anskaffa,
hvad han behof ver, är icke belåten med 1000
Riksdaler. Han skall betala Commissionnaire i
Stockholm, låta hålla syn på Hemmanet, anskaffa
gravationsbevis, m. m När då summan som
erhålles, är för liten, ligger hela vinsten vid stubben.
Jag tillstyrker derföre att summan må
blifva 2000 Riksdaler, enligt Utskottens förslag.
683
Den 13 September e. m.
Possessionater Jära i alla fall icke bry sig om
ett så obetydligt belopp. Äfven hemställer jag,
om icke, på sätt jag förut föreslagit, afbetalningarne
kunde ske medelst årlig silfverräntas erläggande,
hvarigenom man äfven kammer ifrån
alternativerna i 24;de punkten. Härigenom afses
ock förstärkning af Bankens reela fond, och
en sedel-förbättring.
Herr Rofcnblad: I öfverensstämmelse med
hvad jag förut yttrat, kan jag visserligen på intet
sätt godkänna de tillstyrkta fastighets-lånen ;
men då Ridderskapets och Adelns beslut rörande
förra punkten nogsamt visar fruktlösheten
att tillstyrka rent afslag, så får jag förena mig
med Herr Hjerta, angående nedsättning i högsta
lånesumman. Då vid så små lån, de vanlige
omkostnaderne bortfräta i vida högre grad,
än vid de större, vinsten af den nedsatta räntan,
så torde troligen få läntagare anmäla sig,
och således desto mindre del af Bankens tillgångar
göras indisponible för dess rätta ändamål*
Herr
Hjerta: Värdet af ett hemman i Sve^
rige utgör per medium 4ooo R;dr B:co. Jag
slutar deraf, att Allmogen blifver tillräckligen
hjelpt, då den å små hemmansdelar fty få äga
hela gården) får låna 1000 R:dr; i synnerhet
som dessa lån nästan vore en gåfva, emedan de,
utan erläggande åf högre ränta ån den vanliga
af 6 procent, efter 28 års förlopp blifva inbetaldte.
Sedan PresteStåndet beslutat, att räntan
för alla fastighetslån skall utgå i silfver, vill jag
Dan 13 September e. m. 681
icke bestrida Herr Thams förslag i denna omständighet.
Jag tror dock, att man härvid bör
gå varsamt till våga, så att man ej kastar låntagarne
i händerna på judar och handlande, att
skaffa sig silfver. Om Utskottens mening bifdles,
anser jag sådant skola tillvägabringa ordning
i Bankens financer. Sjelfva silfverråntan synes
mig härvid ej vara af så hufvudsaklig vigt, enår
den intill nästa Riksdag blott gör So, å go,ooo
R:dr. Maximibeloppets nedsättning år det vigtigaste;
och då kunde man gerna hålla sig vid
ränta i Bancosedlar.
Herr Lilljejtrdlei Då frågan nu återigen
är väckt och under öfverläggning, rörande Hedervärda
Bonde-Ståndets åstundan att erhålla
fastighets-lån, anhåller jag att få anföra följande:
Det
har väckt min stora ledsnad och oro,
att detta Stånd, så värdigt vår aktning och förtroende,
så hufvudsakligen bidragande till Rikets
Val och sjelfständighet, skulle uti financiel! afseende
vara i den brydsamma belägenhet, att det
ej allenast behöfde en så betydlig lånsumma till
sin räddning, utan, hvad mig synes värst af allt,
vill föreskrifva sig sjelft den tunga beskattningen
af räntans inbetalning i silfver. Jag är öfvertygad,
att hvar och en af detta hus delar med mig
den sannaste välvilja och vänskap för BondeStåndet.
Dess väl och bestånd är Rikets bestånd,
dess allmänna nöd står i förening med
hela Landets. Jag vill således visserligen icke tala
ett enda ord emot anslåendet af den summa, som
6$2 ven 13 September e. m.
möjligen kan disponeras till fastighetslån för Allmogens
räkning. Men då denna summa på långt
när ej lärer kunna svara emot det belopp BondeStåndet
tror sig behöfva, och det alltid är bättre
att bevilja något, än intet, åt den vän, sorn
i behof stadd är, vågar jag inför Högloflige Rid.
derskapet och Adeln högtidligen yrka och påstå,
och jag yrkar det af örn aktning och vänskap
för det Hedervärda BondeStåndet, att räntan
för dessa nya lån, i likhet med alla andra
fastighets-lån, ej måtte i silfver, utau i sedlar,
och samma myntsort som sjelfva lånet, betalas.
Det är för mig en obegriplighet, hvar det
Hedervärda BondeStåndet skall taga detta silfver.
Deras egne förråder deraf kunna ej vara
stora, utan snart medtagna. Fleres behof af
varan skall dessutom betydligen höja silfverpriset
på alia auctioner, och Guldsmeder i Städerne
otvifvelaktigt begagna conjuncturen. Skall
då silfver förskrifvas utifrån, hvad kostnader,
hvad omvägar, hvad obehagligheter af mångfaldig
benämning, skall ej en sådan operation medföra.
Ej underligt då, om vi, gamle Män, (ty
jag är nära 60 år) som öfverlefyat den perioden
i slutet af Gustaf lilis regering, då det
nästan aldrig var exempel att någon Bondes
Egendom bortgick på exeeutiv auction, då det
var synbart att skatterne lätt utgingo, då det ej
var sällsynt, att ett väggskåp med glasdörrar
förrådde vackra silfverbägare, skedar m. m. i
den redelige Bondens tarfliga hydda, ej underligt
då, om vi gamle Män med oro se förhållan
-
Den 13 September e. m.
det nu vara annorlunda, ej underligt skulle det
vara, nej rättvist och värdigt våra tänkesätt, säsong
Sveriges första Stånd!, att vi ej allenast
medgifva hvad med skäl medgifvas kan, till bestämmande
af högsta möjliga summa till sådnne
oumbärlige lån, då förlägenheten sådant kräfvcr,
utan också sjelfmant och af betygad sann aktning
och örn vänskap för det Hedervärda BondeStåndet,
erbjuda dem den mildringen, att räntebetalningen
för dessa nya lån måtte utgöras hädanefter
som hitintills, uti samma myntsort som
låne-capitalet.
Herr von Heijne; J*g har lika mycken
aktning och vänskap för Bonde-Ståndet,
sorn någon annan; men anser det icke vara mig
tillståndigt, att tillstyrka ett Stånd att göra en
höflighet åt ett annat, på Nationens bekostnad.
Vi böra samfelige handla såsom Riksens Ständer,
och påminna oss, att vi hafva Coimnittenter,
sorn vänta, att rättvisan skall vara enda
rättesnöret för vårt handlingssätt. Fordomdags
köpte bonden hemman af Staten; nu har jag
hört yttranden, som skulle Staten köpa hem
maq åt bonden. Sådant skulle förhållandet
blifva, om fastighetslånen bestämdes till sådane
belopp, att endast allmogen kunde begagna dem.
Jag får uppriktigt bekänna, att, når jag for till
Riksdagen, hyste jag det hopp, att en återgångsperiod
skulle inträffa, i afseende på Statens
inblandande i enskildes transactioner. Jag uiåHe
haft orätt, efter jag hör till minoriteten. Fastighetslån
åro en förlagshjelp. ej uteslutande
nyttig för BondeStåndet, ulan äfven för andra.
684
Den 13 September e. m.
Det är en sanning, att BondeStåndet af alla
samhålls classer i Fäderneslandet befinner sig i
den lyckligaste belägenheten. Jag talar naturligtvis
icke om torpare och tjenstehjon. Bonden
år icke i beroende af sitt tjenstefolk. Han lågs
ger sig frisk i sång, och vet, att han sjelf uträttat
sitt arbete; då deremot Ståndspersonen
vet, att h3n betalt lata arbetare, som gjort intet
eller dåligt arbete. Jag tillstyrker, att den
summa, hvilken hitintills utgjort maximum för
fastighetslån, äfven hädanefter må antagas såsom
norm.
Herr Tham: Vid min ankomst till Riks
dagen
fick jag hår höra, hvad jag likväl ej kunde
tro, att det fanns öfverflödig tillgång på silfver;
ty det ansågs lått, att skaffa actier för 3
millioner i silfver. Nu åter hör jag, att det
skall vara brist på denna metall. Det år då
möjligt, ett de Herrar, som förut voro härmed
försedde, af fruktan för en realisation fört sitt
silfver ur landet.
Hvad sjelfva fastighetslånen beträffar, så
påminner jag mig, att BondeStåndet, hvad dem
angår, alldeles icke begärt någon gunft för Jig.
Jag förstår således ej anledningen till en sådan
tydning, att dessa lån endast skulle vara för Allmogens
skull. BondeStåndet har betraktat saken
ur en ädlare synpunkt, att hjelpen skulle
beredas alla jordbrukare. Jag instämmer med
Herr von Heijne deruti, att lörlågenheten minst
finnes hos Bonden, och förnämligast hos Ståndspersoner.
Det händer stundom, att en militaire
Dm 13 September e, m, 685
Embetsman, som sätter sig ned på en jordtorfva,
behöfver lån. Jag tillstyrker derföre, att maxi,
mibeloppet åtminstone må blifva sådant Utskott
ten föreslagit detsamma. Man lår i alla fall
icke med skål kunna påstå, att man härigenom
velat anvantagera de rike,
Friherre Ancharfvärd, Carl Henric: Det
har synts mig, som om tankarne ej voro mycket
delade i frågan om nyttan eller skadligheten af
fastighetslån. Ingen har bestridt oriktigheten af
principen, hvarom således ej år något mera att
säga. Men då nu fråga år, att till någon del
medgifva fastighetslån, hemställer jag, om det år
möjligt, att med dem hjelpa någon, som behöfver
en större nedsättning? Jag hemställer, om
det icke år nödigt ställa så till, att endast de,
som kunna hjelpas med litet, blifva hulpne? Vid
fördelningen af en million mellan alla hemmani
Sverige, skall man finna, att, om det sker enligt
rättvisa grunder, det blifver omöjligt att dermed
tillfredsställa alla. Jag förenar mig derföre med
Herr Hjerta, att lånens maximibelopp ej må öfverstiga
1000 R:dr B:co, emedan fonden ej förslår,
att bispringa dem, hvilkas behof öfverstiger
detta belopp.
Frågan om silfverrånta för dessa lån anser
jag böra förkastas. Genom antagandet häraf,
skulle man hylla en princip, som strider mot
första grunderne i financelåran. Jag förstår
icke, hvarföre man skulle betala ränta i annat
mynt, ån man lånat; och huru skulle menige
man, utan det största bryderi, få tillgång till
Cs6 Den 13 September e. m.
silfver? Det blef nästan omöjligt, att fullgöra
ett sådant vilkor. Jag tror, att räntan hädanefter
bör utgöras på samma sätt, sorn för de
förra fastighetslånen. Att uppmuntra den mindre
jordbrukaren till lån, och förblinda honom
med tron, att kunna betala sina kronoutskylder
derigenom, att han kastar sig in uti ett lånesysteni,
år en financeplan, som i längden skall
förstöra sig sjelf, och minst bör understödjas af
detta upplysta Stånd. Vi böra snarare förebygga
dessa olågenheter genom silfverråntans
förkastande.
Friherre Björnjijerna: Sedan tillgångar till
ökade fastighetslån under besluten om föregående
punkter blifvit borttagne, och för sådant
ändamål blott'återstår, hvad Utskotten föreslagit;
så år qusestio an nu mera redan afgjord,
och saken angår endast qusestio quomodo, eller
maximibeloppet. Jag tillstyrker, att detta må
bestämmasji proportion till det anslag, som till
fastighetslån kommer att användas. BondeStåndet
har anslagit fem millioner, utöfver hvad Utskotten
tillstyrkt; Presteötåndet 45o,ooo R:dr
om året; och BorgareStåndet helt och hållet
afslagit^alla fastighetslån. Dessa olika anslagssummor
skulle föranleda olika maximibelopp för
lånen. I öfrigt skulle jag förena mig med Herr
Hjerta ,om icke lånen voro ställde på personerne,
och icke på sjelfva fastigheterne. En Bonde,
som åger tio Hemman, skulle då ej erhålla
mera, ån ägaren af en fjerdedels.
Den farhåga en vård Talare yttrat för
Den 13 September e, m. 687
BondeStåndets beslut, att räntan skulle erläggas
i silfver, är så mycket mindre grundad, sora
detta Stånd beslutat, att betalningen skall ske
efter cours. Jag tror således icke, att någon
genom begagnande af fastighetslån blifver exponerad.
Herr Munck af Rofenjhjold: Sedan Bon*
deStåndet genom enskiften, ökade anslag, rotering
och dylikt, tvingats att skuldsätta sig, samt
utvågarne att komma ur skuld blifvit vid sista
Riksdagen försvårade; vill man nu icke behjerta
jordbrukarnes belägenhet! I det stället får
man höra nära smädliga uttryck, i afseende på
deras begäran. I går omtalades fastighetslånen
såsom ett oförstånd; i dag kallas de för en
skänk; och det af samma Ledamot, som säger,
att räntans erläggande i silfver vore allt för onereust.
Jag känner, att man med otacksamhet
bemöter detta Stånds beredvillighet att bevilja
de anslag vi begära, och glömma, att Ståndet
kunde gå en annan våg, för att vinna lindring,
nemligen påminna om en nedsättning i pennin-,
gelönerne till hvad de voro före i8i5års Riks*
dag. Jag hoppas, att detta uttryck må ursäktas
mig, som sjelf vid nämnde Riksdag väckte förslaget
om lönetillökningen. BondeStåndet har
dessutom så mycket mindre begärt något för
sig enskildt, som det beslutat ett högre maximibelopp
än 2000 R;dr B.co. Man har väl
sagt, att om större jordbrukare fingo större lån,
vöre BondeStåndet derigenom icke betjenadt.
Men endast penningarne komma ut i rörelsen,
betyder det icke stort, hvem som får dem. Jag
635
Den 13 September e. m.
har ingen ting emot, att då fastighetslånen utgå
i smärre summor, silfverrånta må undvikas |
men då frågan åter år om större summor, bör
man icke försumma, att iakttaga Bankens säkerhet.
Friherre Anckarsvärd har saknat grund för
räntans bestämmande i silfver; men det år tillräcklig
grund, alt Bankens siltverfond derigenom
Ökes, så att, om förslaget bifalles, Banken erhåller
efter 35 års förlopp två tredjedelar af
lånesumman i silfver. Man betviflar, att silfver
finnes till denna ränta. Jag förmodar likväl,
att de, som dela FinanceCommittéens tanka, ej
hysa detta tvifvelsmål, emedan Committéen påräknat
tre millioner i silfver genom lån inom
landet. Om man behagar underrätta sig om
jordbrukande dassens tillstånd i England, sådant
det var för halftannat år tillbaka, då det sysslosatte
Ministéren och Parlamentet, får man anledning
till en jemförelse, som alldeles icke är
förmonlig för vårt jordbruk. Sorn bekant år,
föreslogs i England, till betryckets afhjelpande,
lån; men många satte sig deremot; ty, sade
man, ännu har icke utmätning öfvergått jordbrukaren,
och den, som har säkerhet, får låna
emot fyra procents ränta. Jag kan derföre ej
finna jordbrukande classens begäran hos oss, att
få lån emot fyra procents rånla och två procents
afbetalning å capitalet, vara obillig. Den återgångsperiod,
Herr von Heijne omtalat, skulle
jag önska aldrig må inträffa, då frågan år om
återgång från ett större till ett mindre rörelse
cspital.
Den 13 September e, m.
689
capital. Försök dertill åro flera gånger gjorda,
i synnerhet vid 1765 års Riksdag. Om Riksens
Stånder ej låta varna sig af den våda, deraf
uppkom, kan man med skål såga, att nationen
blifver allt för litet understödd i sina fordringar
af NationalRepresentationen.
På grund af hvad jag nu anfört, förenar
jag mig med de Ledamöter, som yrka, att denna
obetydliga summa må varda till fastighetslån
anvånd.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Då Bonde
Ståndet,
med bifall till förslaget om silfveruppköp
för 266,666 Ridr 02 sk., afslagit de af Utskotten
till afbetalning å StatsVerkets skuld påräknade
160,000 Riksdalers användande till lika
uppköp, förmodar jag BondeStåndet hafva afsett
att Banken skulle få en billig tillökning i sin
fond, genom de silfverräntor, som inflyta för
fastighetslånen. Bankens soliditet har således
härvid ej blifvit leornad ur s*gte; och jag tillstyrker
derföre bifall till de nya lånen mot räntans
erläggande i silfver. Då jag likväl delar
deras öfvertygelse, som befara, att denna ränta
kan föranleda till prejeri, vågar jag föreslå, att
om silfver icke kan anskaffas, räntan må få betalas
med sedlar, hvilka i sådant fall böra läggas
tili silfver- uppköpsfonden.
1 öfrigt instämmer jag med Herr Hjerta i
afseende på maximi-beloppet. Han har visst ej
Ridd. o. Ad. Pr, VIII. Band.
Ben 13 September e. m.
kunnat mena, att Riksens Ständer skulle skänka
något åt BondeStåndet; men att sjelfva lånen,
hvaraf 4 procent beräknas såsom ränta och 2
procent afgå från capitalet, egentligen äro att
anse såsom en skänk, ty då 6 procents ränta är
vanlig och laglig, kan capital- minskningen således
anses som ren vinst för den låntagande.
Härvid måste man afse, att penningar, som erhållas
på så fördelaktiga vilkor, må spridas på
så många händer som möjligt, och icke stanna
endast hos några få personer.
Jag utbeder mig Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition på förslaget, med de af
mig tillstyrkte förändringar.
Friherre Wrangel'. Sedan de fleste punkteme
i Finance-Betänkandet nu blifvit bifallne,
och det vigtigaste återstår, torde det tillåtas
mig att yttra mig i detta ämne. Man
har å ena sidan varit mon att ej på något sätt
försämra Bancosedelns värde, äfvensom att å andra
sidan gå BondeStåndets önskningar till mötes,
Båda dessa åsigter äger äfven jag. Här
är ej tillfälle att öka den summa som Ridderskapet
och Adeln bifallit till fastighets-lån, men
jag tror, att medel kunna återstå, som icke allenast
äro nyttiga för saken, utan äfven kunna
blifva en anledning att få lånesystemet att upphöra.
Det medel som skulle vara mest verksamt,
vöre, om den af Ridderskapet och Adeln
oanslagna summa deltes uti tväune delar. Den
elia skulle vara ett creditif för dem, som ville
formera privatbanker, den andra för dem, som
nen 13 September e, m, 691
ville formera hypotheks - banker. Derigenom
kunde större tillgångar komina i allmänna rörelsen,
utan att blifva menliga för Bankens credit.
Jag tviflar ej, att då dessa creditif afsattes
till sådane Banker, i stället för att utlånas, lånetillgången
blefve större. Efter hvad jag hort,'
tror man, att en million kunde på alla åren användas
till fastighetslån, och man vet genom erfarenheten,
att man kan låta gå i omlopp assig—
nationer till 5 gånger så mycket som creditivet,
när man bevakar sin säkerhet. Derigenom skulle
således 3 millioner kunna gå i omlopp, emot
det att privat-bankerne lemnade säkerhet för,
dubbelt så stor summa som creditivet. Jag hemställer,
om icke härigenom vunnes tvänne ändamål,
att nemligen gå BondeStåndets önskningar
till mötes, och att ej förderfligt verka på Bankens
credit. I händelse ej credit- och hypotheksbanker
skulle formeras, borde dessa medel
begagnas uti Discontväg, men så att de skulle
förvaras till dess corporationer presenterade sig
till deras begagnande, och således ej få omsättas,
utan till fullo inbetalas efter hvarje halft
år. Denna proposition är ej alldeles ny, jag
har omnämnt den flera gånger, men ej funnit
tillfälle att förr kunna använda den, så väl som
nu, då tillfälle derigenom blifver att öka fastighetslånen.
Jag skulle i sanning blifva mycket
tillfredsställd, om jag härigenom såg upphöra det
oriktiga system, att Staten skall vara förläggare
för private. Derigenom kunde ock hända, att
förhållandet blefve motsatt i framtiden, och att
den klagan upphörde, att Bancosedelns värde
förminskas, och att de, som behöfva lån, blifva
692
Deri 13 September e, m.
strandsatte. Det ar en gifven sak, att hvar
Landtbrukare hellre begagnar fastighetslån, än
sådane som kunna uppsägas. Alla andra näringar
kunna med de senare vara belåtne, men ej
jordbruket, ty hvar landtman, som lånar mot
■uppsägning, undergräfver sig sjelf. Man kan sägaj
att detta project är så nytt och framställdt så
mot slutet af Riksdagen, att det blifver omöjligt
att verkställa, men jag vet med säkerhet, att underrättelser
här finnas, huru i andra länder sådane
Banker äro formerade. När man ej kan
tillstyrka BondeStåndets förslag, så bör man åtminstone
ej spara mödan att undersöka en sak,
sådan som den jag framställt.
Hrer von Ideijnei Jåg anhåller få besvara
något af hvad Herr Munck af Rosenskjöld
anfört. Det har visserligen en och annsn gång
blifvit taldt om återgångs-principen, äfven af
mig, men dermed har jag åtminstone menat Statens
upphörande att inblanda sig i enskiltas företag,
ingalunda en förminskad sedelmassa. Äfven
jag önskar att rörelsecapitalet må kunna ökas,
men att detta må ske i naturlig väg och på
sätt Utskotten föreslagit, genom insättning af silfver
i Banken. En sådan förökning kan likväl ej
äga rum, innan productionen blifvit uppdrifven
till sådan höjd, att den lemnar öfverskott till
export.
Herr Tham yttrade, att de som voro de
första att omtala silfverränta, nu icke understödja
förslaget. Jag var den förste, som yrkade
denna tanka inom Utskotten. Också har
Den 13 September e, m.
jag i en särskild reservation, bifogad Stats- och
BancoUtskottens Utlåtande N.'o 28, angående
fastighets- och odlingslån, yttrat mig derom, och
anhåller, att vid detta tillfälle få uppläsa den
punkt, som angår detta ämne, och hvilken lyder
sålunda:
’’Jag tror, att om Riksens Ständer nu skulle
besluta fortsättning af fastighetslån, det vilkor
nödvändigt dervid bör fästas, att 2 procent
i silfver årligen erläggas såsom ränta och capital-afbetalning,
hvilket icke efter nu varande
cours utgör fulla 5 procent i sedlar, och hvarigenom
hela capitalet jemte årliga interesset vore
på en tidrymd af 55 år och 4 månader liquideradt,
och Banken vid denna tids förlopp,
utan att sedelstocken derigenom förmindskadts,
hade åter fått 66 Riksdaler 52 skillingar i silfver
för hvarje utlånte ioo Riksdaler i sedlar.
Om våra handelsförhållanden blifva förmonligare,
det vill säga, om luxe och grannlåt icke tillbytas
för våra betydliga export-artiklar, skall
coursen icke stiga, utan tvärtom småningom
sänka sig. Detta förhållande, som bör vara Styrelsens
och Representantens stora ögnamärka,
skall lätta med hvarje år det föreslagne betalningssättet
och göra Nationen oberoende, då
deremot ett försärnradt myntvärde och en stegrad
cours nödvändigt skall bereda dess tilltagande
vanmagt, med stigande låne-behof och
ökad oförmåga till afbetalningar, under ett upp.
hördt förtroende man och man emellan.”
Detta är hvad jag yttrat inom Utskotten,
é§4 Den 13 September e, m;
och jag är Öfvertygad derom, att denna återbetalning
med 2 procent af capitalet i silfver, skall
inför Nationen ådagalägga, att då låne systemet
nu fortsattes, sker det i del dubbla ändamålet,
att bereda de lånbehöfvande understöd, och att
consolidera Bankens reela fond,
Herr Cederfchjöld: En vård Talare har
såsom skål för sin mening om beviljandet af fastighetslån
åberopat varnande exempel från frihetstiden.
Jag tillstår, att jag just från denna
period håmtat stöd för en motsatt tanka. Jag
tror nemligen, att de lån, som då utgåfvos, beredde
den myntförsämring, som ledde till 1776
års realisation, och lade grund till den luxe,
som förtärde mera ån som var vunnet, genom
productionens möjliga förökning. Detta år ett
af de skål, hvarföre jag anser fastighetslån icke
vara nyttiga. Men för att göra fastighetslånen,
åtminstone i hnancielt afseende, så litet skadliga
som möjligt, anser jag det vara bäst antaga
BondeStåndets förslag rörande räntans 'erläggande
i silfver. Det år nemligen omöjligt att
tånka på minskning af en sedelstock, som långe
varit i omlopp. Då följaktligen Bancosedelstocken
hvarken kan eller bör minskas, skulle man
med hvarje nytt lån minska möjligheten af en
framtida realisation, så framt man ej i samma
inon inbragte silfver i Banken. Ty vid en realisation
hjelper det icke att hafva pant af jord;
utan det gäller blott att åga silfver i Banken
att tillgå. Om derföre dessa fastighetslån nödvändigt
skola utgifvas, så anser jag det vara
högst angeläget, att räntan ovilkorligen erlägges
neri 13 September t, m.
695
i silfver. Jag tillstyrker derföre Riddersknpet
och Adeln, att gå BondeStåndets önskningar till
mötes i denna del; och jag år förvissad, att
BondeStåndet beräknat möjligheten att anskaffa
silfver, innan det sjelfmant dertill erbjudit sig.
Skulle man åter befara, att allmogen ej kän i
längden komma ut dermed, så förenar jag mig
med Herr Lefrén, att räntan må betalas efter
agio, oqjh sedlarne derefter ovilkorligen användas
till uppköp af silfver.
Slutligen skulle jag tro, att då meningen
år, att gå BondeStåndets önskningar till mötes,
och i synnerhet åse allmogens fördel, bör man
förena sig med Herr Hjerta deruti, att maximibeloppet
må bestämmas till 1000 Riksdaler Banco.
Härigenom blifver ett större antal bisprunget;
och hvad det inkast beträffar, som en vård
Talare anfört, att derigenom skulle kunna hända,
det en Bonde, som har flera Hemman, ej
fick låna mera ån en sorn blott ägde en hemmansdel,
får jag förklara, det jag önskar, att
hvarje Bonde mindre speculerade på gårdshandel
med lånta penningar^ ån på odling med egna
armar.
Friherre Anckarfvärd: Frågan synes mig
vara, huruvida med de utvägar vi åga, man vill
utgifva fastighetslån eller icke. Med våra inskränkta
tillgångar, och då det år den mindre
jordägaren man vill hjelpa , kan jag ej finna något
lämpligare, ån att bestämma maximibeloppet
så lågt, som möjligt. Det år ett bedröfligt
tillstånd, då jordbi ukande" classen ismassa angif
-
6g1}
Den 13 September e. m.
ver sig såsom lånbehöfvande. Ett sådant tillstånd
iemnar Regeringen stora anledningar, att
efterforska orsaken. Om dessa lånebitråden påkallas
endast, som en lindring till skatternas utgörande,
så frågar jag, huru långe denna utvåg
kan vara tjenlig. lag tror, att andra medel linnas,
endast man vill göra sig den inödan att
eftersinna dem.
Herr Munck af Rosenskjöld har anmärkt,
att jag ej kunnat fatta uyftan af silfverråntana
erläggande; och jag upprepar ännu ån gång, att
den under ingen synpunkt år principenlig. dag
kan ej förstå, hvartill det skall tjena, att personer,
som ej kånna cours förhållanden, skola
förbrylla hjernan med coursberåkningar, och
slutligen falla i händerna på ockrare. Man hör
så ofta talas om öfverflödiga varor. Jag begriper
då icke, hvarföre man skall införa ett
nytt behof, eller af silfver, hvilket måste vara
en utländsk produet, efter vi ej sjelfve kunna
frambringa densamma. Jag hemställer till den
värde Talaren sjelf, huruvida han verkligen år
öfvertygad om möjligheten, att på detta sätt
förstärka Bankens reela fond. Jag frågar, hvilka
Länder skola tillsläppa det silfver, man behöfver?
Det år efter mitt omdöme icke möjligt,
att genom en calcul för 3o år förstärka
Bankens fond till ett emot dess utelöpande sedlar
svarande belopp. Om sådant varit möjligt ,
hade uppfinningen långt för detta varit gjord i
hela Europa, så att vi ej behöft fästa oss vid
det inpractic.bla af ett sådant tankspel.
Den 13 September e. m. 697
Jag hemställer, hvad följden i allmänhet
skulle blifva, om silfverrånta fåstades såsom ett
vilkor för dessa lån. Skulle ej hvarje enskild
långifvare önska få sin ränta i silfver? I sådan
händelse blef vår belägenhet långt svårare, ån
den nu år. Jag tillstyrker derföre förkastande af
förslaget om räntans erläggande i silfver.
Herr von Hohenhausen'. Antingen har Herr
Munck af Rosenskjöld eller jag hört orätt, angående
de tillvitelser sorn hår skola blifvit gjorde
det Hedervärda BondeSlåndet. Jag har i går
yttrat, det jag ej trodde några vidtomfattande
åsigter i Financelåran vara hos detta Stånd att
förvänta, och jag har stödt detta på Ståndets
eget yttrande vid Riksdagens början.
För öfrigt bekymrar jag mig icke med att
grubbla öfver de medel BondeStåndet kan äga
att göra sin önskan gällande; de måjle val ligga
inom G rundlagar nes område? Fruktan för
minskning i ägande inkomster bör hafva lika litet
inflytande på en Svensk Riddersmans handlingssätt
och grundsatser, sorn hoppet om befordringar
och pensioner.
BondeStåndet har sannolikt med sitt beslut
i detta fall afsett sitt eget interesse, och då
frågan år att emot princip och allmänt interesse
gå dess önskningar till mötes, bör sådant ske
på det för detta Stånd mest gagneliga sätt, eller
såsom Herr Hjerta föreslagit; hvaremot räntan
lämpligast afhandla® i nästa punkt.
698
Den 13 September t, mt
Friherre Bj6rnjijerna\ Jag hemställer, om
icke qvaestio an nu bör afgöras, och qvaestio quo
niodo, når det reglementariska till pröfning förekommer,
på det man först må se skillnaden i
besluten, om anslagssummans storlek, och derefter
kunna lämpa maximi-beloppet. Om summan
ej blifver större ån Utskotten tillstyrkt,
förenar jag mig ined Herr Hjerta. I öfrigt an*
ser jag det bäst att tjena BondeStåndet, på sätt
det begärt; och som detta Stånd hvarken beslutat
inaximi-beloppets bestämmande till 2000 eller
till 1000 Riksdaler, synes man för närvarande
ej behöfva ingå i denna detalj.
Herr Hjerta: Jag år förekommen af Herr
von Hohenhausen deri, att öfverlåggningen afvikit
från ämnet. Man har talat om räntan,
hvilken dock först i 24;de punkten förekommer.
Hår år endast frågan om beloppet. Jag har på
god grund föreslagit dess maximum till 1000
R:dr, hvilket synes tillräckligt, då Hemman i
Jemtland och Halland med flere Provinser, ej
åro värde mycket mera ån 1800 Riksdaler. Jag
har aldrig tillstyrkt, att dessa lån skulle bestämmas
blott för Allmogen, utan endast sagt, att
når de blifva för små, kunna de endast begagnas
af Allmogen. Dit böra visserligen räknas
mindre Possessionater, och i allmänhet vore det
ej rått, att till blott en dass bevilja lån, som
kunna anses såsom en present mot 28 års
ränta.
Hvad Friherre Wrangel anfört, år icke nu
i fråga. Når Betänkandet blifvit till slut genom
-
I)en 13 Septemia' e, m.
gånget, år tiden inne att föreslå nfsåttning utaf
creditivet för MagazinsDirectionen till assignerings.
fond för hypotheksbanker. Detta allt har blifvit
afsett, ehuru jag medgifver, att Utskotten gjort för
litet i allmänhet för enskilta credit-väsendets i~
ordningstållande. Men det år omöjligt att tillvägabringa
ett resultat i denna våg, då man ännu
synes för litet kånna eller åtmindstone ej
värdera principen för ali enskild credit, myntJiadga.
Emellertid kunde, på sått jag skall längre
fram föreslå, en sådan afsättning af Creditivet
göras, att den blifver ett medel att utsträcka
fastighetslånen genom den enskilta crediten.
Herr von Hartmansdorff: Jag år hufvudsakligen
förekommen af Herr von Hohenhausen i hvad
jag ämnade anföra, i anledning af Herr Munck
af Rosenskjölds sista yttrande. Likväl får jag
tillägga, att de värde Ledamöter, hvilka ifra
för låne-systemet, synas motsäga hvarandra, då
en påstår, att fastighetslånen icke uteslutande
åro bestämde för jordbrukande Bönder, och en
annan åter, att det vore otacksamt emot BondeStåndet,
att icke bevilja dessa lån. För min
del må jag erinra, att vi icke tala för något
visst Stånd, någon särskild dass medborgare, utan
för hela Svenska Nationen, och denna Nation
består ej blott af gåldskyldige. Skulle man
företrädesvis gynna någon, så torde det icke
böra vara den gåldbundne, utan snarare
den genom egen förmögenhet sjelfståndige
mannen.
7®a Den 13 September *. ni.
För öfrigt instämmer jag med Herr Hjerta
1 anhållan om den proposition han begärt.
Herr Munck af Rofenjkjold: Det har blif.
vit sagdt, att man ej borde hos BondeStåndet
förvänta några kunskaper i financiella åsigter.
Jag tror, att hvar och en får inskränka sig att
bedöma sina egna, och ej yttra sig öfver ett
annat Stånds mer eller mindre vidsträckta förmögenheter.
Man har yttrat emot förslaget om silfverränta,
att den ej skulle kunna utgöras, emedan
silfver vore en luxeartikel. Bland alla sådane,
måste man dock anse denna vara nyttig, och
lär ej kunna få in den i landet, utan att betala
den med egna varor. Jag befarar, att en af
orsakerna, hvarföre man sätter sig emot silfverråntan,
år, att derigenom lättare bereda afslagå
fastighetslånen hos pluraliteten*
Hår har blifvit taladt om de medel, som
begagnats, för att vinna bifall åt dessa fastighetslån.
För min del får jag anmärka, att jag
redan förra Riksdagen föreslagit dessa lån mot
2 procents ränta, så att jag nu ej behöft* någon
främmande inflytelse, äfven som jag då fö.
reslog den invexling af sedlar mot silfver, hvilken
nu blifvit tillstyrkt och antagen.
I alla fall år svårigheten att få silfver genom
de reglementariska föreskrifterna håfven.
Då dessutom FinanceCommiiféen påstått, att
inom Sverige finnas tre millioner Specie, så
Den 13 Srptember t, m.
701
måtte den summa, som fordras till årlig rånteoch
capitalafbetalning å en million, eller på fern
år 5oo,ooo R:dr, desto lättare kunna anskaffas
, som det kommer att ske på flera hundrade
ställen.
Grefve von Schwerin: I denna punkt år
föreslagit, att capitalafbetalningarne å fastighets,
lånen skola utgå till samma ändamål. Ridder-'
skåpets och Adelns beslut vid 22 punkten vart
att äfven de der uppkommande besparingar sko.
la till fastighetslån användas, Motiverna dertill
har Ridderskapet och Adeln funnit i sin benägenhet
att gå det Hedervärda BondeStåndets
önskningar till mötes. Jag hemställer således,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle vilja
göra det äfven i afseende på sättet. Om vi
derföre besluta på samma sått, som BondeStåndet,
komma vi lättast ifrån 23 punkten, och
kunna hoppas, att sluta pröfningen af Betänkan:
det i detta Plenum.
Herr Grefven och LandtMarjkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverlåggningen
fulländad,
Ropades Ja.
Herr Grefven och LandtMarJkalken gjorde
proposition till bifall af a5;de punkten i Utskot.
tens Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
70!
Den 13 September e. m.
Friherre Bjornjijerna: Jag itererar min
hemställan, om icke qvoestio an först borde afgöras,
och sedermera qvaestio quomodo. Räntan
gör i alla fall ingen ting till saken.
Herr Gr efven och Landt Marjkctlken yttrade,
att frågan om räntan hörde tili nästa
punkt, samt att nu endast vore fråga om, huru
vida de capitalafbetalningar, hvilka från och med
nästa års början uppå äldre fastighetslån inflyta,
böra til nya fastighetslån användas, eller icke.
Friherre Ancharfvärd: En fråga finnes
dock, om hvilken ineningarne synas mig vara
delade: huruvida nemligen maximibeloppet skall
vara 2000 eller 1000 R:dr.
Herr Tham: BondeStåndet har i dess
beslut förklarat, att frågan om utlåningsbeloppet
borde uppskjutas tills det reglementariska förekommer.
Till fastighetslån hafva de 5:ne öfrige
RiksStånden anslagit olika summor, samt Ridderskapet
och Adeln derom ännu icke fattat
beslut. Någon jemkning kommer således troligen
att ske. BondeStåndets beslut synes mig
ock derföre vara det råtta, att nu icke bestämma
maximisumman. Det var just detta Grefve
von Schwerin afsåg; och det år derföre jag vågar
tillstyrka, att, med antagande af principen,
maximibeloppets bestämmande må uppskjutas,
intill dess Riksens Ständers beslut rörande den
summa, som till fastighetslån i allmänhet bör
användas, blifver kändt.
Oen 13 September e. m. 705
Herr Hjerta: Jag kan ej instämma uti att
uppskjuta öfverlåggningen, sedan vi hår redan
nära tre timmar discuterat, om maximibeloppet
skall vara 2000 eller 1000 R;dr.
Herr Grefven och Landt Marjkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla 23 punkten, med den förändring, att maxi-*
mibeloppet för nya fastighetslån nedsattes till
1000 R:dr.
Ropades Ja och Nej.
Herr Tham: I händelse frågan om maxi^
mibeloppet nu skall afgöras, anhåller jag om
votering Blifver dess afgörande åter uppskjutet,
afstår jag från denna anhållan.
Herr Grefven och Landt-Marshalken föreslog,
att a5 punkten måtte gillas, med den
förändring, att den högsta summa, som en låntagare
borde undfå, nu icke fastställdes, utan
komme att uti det reglementariska bestämmas.
Ropades Ja och Nej, samt votering.
Herr Hjerta: Äfven jag anhåller om \o~
teringj men å det af mig gjorde förslag.
Friherre Cederjtröm: Om bifallsproposi
tionen
ställes å Utskottens Betänkande oförändradt,
blifver maximisumman ock 2®oo R:dr.
Då nu Betänkandet för andra gången år under
öfverläggning, och flera Ledamöter föreslagit en
7®4
Den 13 September t. m.
ändring i maximibeloppet; så möter intet hinder,
att Herr Hjertås förslag kan blifva den
andra propositionen.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken yttrade,
att då den af honom sist framställde proposition,
blifvit med Ja och Nej, samt anhållan
om votering, besvarad, syntes berörde proposition',
hvarigenom frågan oin maximi beloppets
bestämmande skulle till det regiementariska förekommer,
uppskjutas, böra intagas i Ja-propositionen,
samt maximibeloppets fastähande till
1000 R;dr åter innefattas i Nejpropositionen.
Herr Tham: Enligt det af Herr Grefven
och LandtMarskalken nu framställde förslag till
voteringsproposition, skulle vi ej komma att votera
om Utskottens Betänkande.
Herr Hjertas Jag har icke under loppet
af discussionen hört någon försvara Utskottenä
Betänkande oföråndradt, utan man har antingen
velat hafva en högre, eller en lägre maximisuinma,
ån den Utskotten föreslagit, eller ock
att frågan om maximi-beloppets bestämmande
måtte tills vidare uppskjutas. Enär således ingen
yrkat bifall å Utskottens Betänkande utan
förändring, vet jag icke, hvarföre Utskottens
förslag skulle i voterings - propositionen upptagas.
Herr Tham: Jag brukar ej vanligen tala
så lågt, att hvad jag yttrat bör kunna hafva undfallit
-
Den 13 September e. m, 705
fallit Herr Hjerta. Jag har likväl flera särskilta
gånger begårt bifall å Utskottens förslag, och
jag yrkar votering derom nu, såsom en min ovilkorliga
rättighet.
Herr Uggla, Göran Gujtaf: Jag torde
vål ej behöfva vitsorda riktigheten af hvad Herr
Tham nu yttrat. Jag har likväl tydligen hört
honom begära proposition på Utskottens förslag ;
och till undanrödjandé af allt tvifvelsmål gör
jag det nu äfven.
Friherre Cederflröm: Det låter sig vål
göra, att begära bifall å Utskottens Betänkande;
men man får derigenom icke påtruga Ståndet sin
(enskilda mening. Hår åro tre alternativer; och
tilan torde få skrida till tvånne voteringar.
Herr Grefven och LancltMarJkalkeh yttrade,
att då de trenne sårskildte meningar,
hvilka, i afseende å maximibeloppet blifvit fram.
ställde, icke kunde uti en voterings-proposition
innefattas, måste; i händelse någon mening icke
ville jemka sig efter de öfrige, tvånne voteringar
deraf blifva en oundviklig följd.
Herr Gederfchjöld: Jag anser mest öfverensstämmande
med formen, att ja-propositionen
blifver deri, vid hvilken votering begärdes, hvar.
igehorrl ook samina ändamål vinnes; ty nejpropositionen
kan i sådant fall innehålla, att det
Ridd. v. Ad. Prut. Vill. Band, 45.
joS Den 13 September e. rn,
kommer särskilt att afgöras, huruvida maximi-
beloppet skall blifva 1- eller 2000 R;dr.
Friherre Ejörnftjerna: Jag upprepar min
anhållan, att man må skilja mellan quaestio an
och quaestio quomodo; och att således första
propositionen må blifva, huruvida fastighetslån
skola utgå, eller icke.
Herr Hjerta: Hår har visserligen blifvit
ifrågasatt, huruvida fastighetslån åro nyttige*
men alldeles icke, det de ju skola utgå, Frågan
år blott om såttet och beloppet. Räntan
hör till en annan punkt. Jag anhåller således,
att Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
förnya proposition på bifall till Utskottens Betänkande,
samt att Herr Tham ville afstå från
sin begäran om votering, och instämma med
Grefve von Schwerin, i hvilken händelse tvånna
voteringar kunna undvikas.
Herr Tham: Jag förenade mig med Gref.
ve von Schwerin i den öfvertygelse, att hans
förslag var det råtta; men jag hade redan förut
begärt votering. Skulle nu Herr Grefvens mening
icke antagas, kan jag icke afstå från den
votering jag begärt å Utskottens Betänkande.
Herr Hjerta: I sådant fall underställer
jag, om icke Grefve von Schwerin skulle vilja
afstå från den proposition, han föreslagit.
Friherre Cederjirom: Jag anser Utskottens
Den 13 September e. ml
70?
förslag att bestämma maximibeloppet till 2000
R.-dr vara lika oriktigt som Herr Hjertås, att
nedsätta det till 1000 R:dr. Den af Grefve von
Schwerin föreslagna utväg, att uppskjuta bestämmandet
af beloppet, till dess frågan om hela
anslagssumman blifvit afgjord, tror jag vara
den enda råtta, och kan derföre icke afstå från
anhållan om proposition derå, äfven i händelse
Herr Grefven sjelf icke skulle göra det.
Herr Cederfchjöld: Sedan Herr Tham föri
klarat, att han blott ovilkorligen afstått från sin
begäran om votering, står det honom visserligen
Öppet, att göra sin rått gällande. Jag får dock
erinra, att då frågan om räntan utgör en särskild
omständighet, kan man i alla fall ej med
visshet påräkna att undgå flera voteringar.
Herr Grefven och Landt-Mar/kalken yttrade,
att sedan hvarken de Ledamöter, hvilka
yrkat maximibeloppets bestämmande till 1000
R:dr, eller de, som önskat, att frågan om maxi.
mibeloppet måtte uppskjutas, ville från berörde
yrkanden afstå, fruktade Herr LandtMarskalken,
att, så framt ej Japropositionen, hvilken, enligt
fleres påståenden, torde böra innefatta bifall å
23 punkten i Betänkandet, af Ridderskapet och
Adeln gillades, tvånne voteringar måste äga rum,
i anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde följande voterings-proposition:
Den
som bifaller punkten i Stats- och
7©8
Den 13 September e. m.
BancoUtskottens Betänkande om Finance regleringen,
voterar
Den det ej vili, voterar
Nejj
Vinner Nej, kommer genom serskild Öfverläggning
att afgöras, antingen frågan om maximibeloppet
bör uppskjutas, eller samma belopp
bör till 1000 R:dr bestämmas.
Friherre An clarfv ård'. Jag utbeder mig
blott få fråga, om med denna votering uträttas
annat ån att vi straxt efter dess slut skola discutera,
huruvida maximi-beleppet skall blifva
2000, eller jooo R;dr?
Herr Grefven och handtMarjkalken erinrade,
att. om Jöpropositionen vann, vore det af
Utskotten föreslagne maximibelopp 2000 R:dr
jemväl faststålldt, och kunde, i denna händelse,
någon ny votering således icke vidare komma 1
fråga. Skulle åter Nejpropositionen vinna, kunde
till åfventyrs en ny votering rörande de
i salima Nej-proposition upptagne alternativet*
uppstå.
Friherre Björnjijerna’. Jag hemställer, orri
ieke Japropositionen kunde ställas så, att 2,’Mje
punkten stsdnade vid ordet utgifvas, hvilket jag
ansedt utgöra qnaestio an j och att lrågan otri
Den l3 September e, m.
709
utlåningsbeloppet med mera Iiörde till det re-*
glementariska.
Herr Grefven och Landt Marjkalken erinrade,
att en Ledamot utfryckeligen begärt, att
Japropositionen måtte innefatta bifall å 23 punk-i
ten oförändrad.
Herr Tham: Jag begärde icke i början Utskottens
förslag tii! första proposition. Jag
gjorde det sedan endast derföre, att Herr Hjerta
ville hafva sitt förslag till Japroposition, och
frågans hvilande till det reglementarisk» i Nejproposition.
Örn alternativerne blifva emellan
Utskottens Betänkande och uppskof, så har jag
visserligen ej något deremot.
Herr Hjerta-. Så vida jag ej misstager mig
cm RiksdagsOrdriingens föreskrift, tillhör det, i
händelse af votering, Ståndet först att afgöra,
hvad sorn skall blifva contra-proposition. Således
bör man nu först decidera, antingen contrapropositionen
skall blifva 1000 R:dr maximibelopp,
eller uppskjutande af bestämmandet, tills
det regleraentariska förekommer.
Friherre Bjornjljerna: Jag hemställer,, om
icke, i anledning af hvad Herr Hjerta anfört*
Japropositionen kunde blifva sådan, jag föreslagit,
och confra-propoaitionen innefatta ett blifvande
afgörande utaf maximibeloppet?'
Friherre C&derfirom%, Contrapropositionen
skulle vål blifva deri af Herr Hjerta, föreslagna >,
110
Den 13 September c. m.
éngående 1000 R:drs maximibelopp. Om någon
annan år således nu icke fråga; och sedan
Herr Tham samtyckt att utesluta sista meningen
ur punkten, anser jag denna böra blifva
Ja-proposition, och Herr Hjertås förslag Nejproposition.
Herr Tham’ Om den sista raden ur punki
ten uteslutas, förstår jag icke, hvad densamma
innehåller. Det vill då såga, att vi ej skulle
votera om någon summa. Om ändamålet härmed
år, att förekomma beloppets bestämmande,
kan jag icke afstå från den votering, jag förut
yrkat.
Herr Grefven och LandtMarJkalken förklarade,
det han för dess del ansåg deri af honom
sist framställde Voterings-proposition vara
den lämpligaste, enär deri innefattade alla de tre
sårskildte meningar, hvilka under discussionen
blifvit yttrade.
Herr Hjerta; Det är i Riksdagsordningen
tydligen föreskrifvit, att propositionerne
skola vara bestämde. Jag anhåller derföre, att
vi först må få votera omi contra-propositionen;
och att vid detta tillfälle ja-propositionen må
blifva Grefve von Schwerins förslag, och nejpropositionen,
mitt.
Herr von Hartmansdorff, Augvjt: Jag har
visserligen yttrat mig för det alternatif Herr
Hjerta föreslagit; men anser dock ej för så maktpåliggande,
om maximi-beloppet nu bestämmes
Den 13 September e, m. Jit
till 52000 eller 1000 Riksdaler. Om man likväl
önskar att genast få det afgjordt, så synes mig
ja-propositionen böra blifva på Betänkandet och
nej-propositionen på öppen rättighet att sedermera
bestämma beloppet. Detta tror jag vara
det enda riktiga, och jag tillstyrker, att vi utan
vidare tidsutdrägt må skrida till voteringen.
Friherre Cederftrom: För min del önskar
jag likväl, att ja-propositionen ej må blifva på
Utskottens Betänkande sådant det nu är, emedan
summan der är bestämd till 2000 Riksdaler,
hvilket synes mig vara lika oriktigt som Herr
Hjertås förslag.
I öfrigt anser jag det vrara likgiltigt i hvad
ordning man voterar, då sådant skall ske.
Herr Gr ej ven och Landt Marskalken yttrade,
att då Herr Tham uttryckligen begärt att
ja-propositionen måtte innefatta bifall å s5:dje
punkten i Utskottens Betänkande, hade Herr
Landt-Marskalken för dess del ansett sådant
icke kunna honom förnekas} men om Herr Tham
ville medgifva, att utur ja-propositionen utgick
det af Utskotten föreslagne maximi-belopp, kunde
sådant visserligen låta sig göra.
Herr Tham: Till lidens vinnande jemkar
jag mig gerna på hvad sätt som helst; blott vi
sedermera få votera om maximi-beloppet.
Friherre Anckarfvärd: Jag hemställer, om
det icke kunde låta sig göra, att förena menin-;
7f2
Den 13 September c, jn,
garne, i händelse en förnyad proposition fram-;
ställdes till bifall på Betänkandet, med förbehåll,
att framdeles yttra sig 0111 maxiini-beloppet. Qip
denna proposition med ja och nej besvaras, fick
man votera om summan, men slapp emellertid
med en enda votering.
Herr von Hartmansdorff: Om det ginge
an att, såsom nu från Hera håll yrkas,, dietera
flera ja- och nej propositioner, utan, sammanhang
méd Utskottens Betänkande, skulle man
kunna göra upp så mångå dylika sorn helst, och
jag vet icke livar gränsen skulle blifva, Regeln
måtte vara, att först votera om Utskottens förslag.
Att i samma proposition äfven intaga,
jemkningar afstyrker jag, såsom ledande till
oreda.
Herr Hjerto; Jag anhåller, att den Grundlags-
j|j. må varda uppläst, sorn handlar om, voterings-propositioner,
samt att, då Ridderskapets.
och Adelns meningar äro så delade, vi må först
skrida till Votering, om hvilken mening bör i contrapropositionen
innefattas
Härefter upplästes 55 §. i Riksdags-Ordningen.
Herr Hjerta: Nu hemställer jag om icke.
först skal! afgöra» contra- propositionens beskaffenhet
Den får icke innefatta tvänné meningar;
ty annars skulle den sorn önskar bifall
till ja propositionen, få tyänne meningar, emot
Den 13 September e. m. 713
sig. Också har aldrig tillförene på detta sätt
tillgått.
Herr von Hartmansdorff: Herr Hjerta
hade fullkomligen rätt, i händelse blott en från
Utskottens förslag skiljaktig mening blifvit yttrad;
men när flera, sådane blifvit framställda,
kan ej Herr Hjertås tanka blifva ensamt föremål
för proposition, utan att utesluta de öfriges.
Derföre måste väl contra-propositionen blifva sådan
Iieyr Grefven och LandtMarskalken föreslagit
den, nemligen, a,tt om nej vinner, kommer
genom ny votering att utrönas, antingen Herr
Hjertås eller någon annans mening skall blifva
contra-proposition i sjelfva saken.
Herr Riben, Carl Tffillielm: Jag finner, i
likhet med den åsigt Herr Grefven, och LandtMarskalken
nyss framställt, det vara alldeles ornöjligt,
att genom en votering sluteligen afgöra
frenne särskilta meningar, och underställer derföre,
om icke för att tranquillisera Herr Hjerta,
Ridderskapet och Adeln skulle täckas tillåta,
att man genom särskild votering först finge afgöra,
antingen Herr Hjertås eller Grefve von
Schwerins förslag skall utgöra contra-proposition.
Herr Cederfelt/ åltl: Skillnaden emellan det
Yoferinsssått Herr Grefven och Landt-Marskal
■
' ‘ O, - '
ken, föreslagit, och det Herr Hjerta yrkar, består
hufvudsakligen deruti, att enligt det förra
kan man möjligen slippa med en votering, men
det sednare medför oundvikligen tyånne, Du
Den 13 September e, m.
nu Grundlagen ej hindrar att votera, enligt
Herr Grefvens och LandtMarsRalkens förslag,
emedan contra-propositionen år tydlig och bestämd,
och detta dessutom instämmer med föregående
Riksdagars praxis, vågar jag hoppas,
att någon annan voterings-proposition ej varder
antagen.
Herr von Hohenhaufen, Michael'. RiddarhusUfskottet
har insett den svårighet, som i
detta afseende möter, och i anledning deraf föreslagit
en §. i den nya RiddarhusOrdningen,
som skall för framtiden förekomma sådant. Emedlertid
år det för närvarande Ridderskapets
och Adelns rått, att få voterings-propositionen
hurudan Ståndet den hehagar, sedan Utskottens
förslag redan blifvit till bifall framstålldt. Når
nu ingen önskar att få punkten antagen utan
förändring, synes det vara bäst att jemka densamma.
Om endast tvårine meningar funnos,
vore saken naturligtvis lått uppgjord; men då
flera blifvit yttrade, möta svårigheter. Jag
hemställer derföre, att den af Herr Grefven och
Landt-Marskalken framställde proposition må
varda godkänd.
Herr Cederfchjold: Det år blott ett ord i
contra-propositionen , som jag anser tarfva ändring;
att nemligen i stället för ”,kommer genom
far/kild of verlåggriing att afgöras”, kunde
såttas ”genom färjhilt votering att afgöras,
”
på det ingen tid måtte sedan spillas
genom ytterligare discussion.
Ven 13 September e. m, 715
Herr Rofenblad: Jag tillstyrker så mycket
hellre bifall till den af Herr Cederschjöld föreslagne
ändring, som discussionen i detta ämne
nu mera synes böra vara fulländad.
Herr Grefven och Landt Marfina Ilen erinrade,
att, om ordet votering skulle i stället för
öfverläggning uti contra-propositionen nyttjas,
vore Ridderskapet och Adeln, i händelse contraproposifionen
vid första voteringen vänn, genom
särskildt beslut ovilkorligen tvungne, att
å nyo votera, äfven om beslut skulle kunna utan
votering tillvågabringas.
Herr Hjerta: För att få slut på sa
ken,
vill jag gerna afstå ifrån, att i contrapropositionen
få in min mening, samt förenar
mig i stället med den, Grefve von Schwerin
yttrat.
Herr Tham: Jag har ej begärt båttre, ån
att frågan om maximi-beloppets bestämmande
måtte uppskjutas, tills det reglementariska förekommer;
och då Herr Hjerta nu afstått från
att yrka sin deremot stridande mening, torde
Ridderskapet och Adeln kunna unvika all votering
härom.
Herr Grefven och LandtMarskalken hem*
ställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla 23 punkten i Utskottens Betänkande, med
den förändring, att den högsta summa, soia en
716 Ven 13 September e. m,
låntagare må undfå, komtne att uti det regiemenfariska
bestämmas.
Ropades Ja.
2/i:de punkten:
J fta Alternativet:
Af clesfa Fa/tig hets-Ian s primitiva belopp
bor för hvarf år 7 procent inbetalas-, hvaraf
räntan till 5 för hundrade örn året, ä den
vid hvarje bet a l n i ng s-termin återfående fimman
förf af dr ages, och det öfriga afgår fåjö
ul betaldt d Capitalet,
2:dra Alternativet;•
A desfa nya Fafighetslån kommer rånte-ber
åkningen och capital-af betalningen att
förblifva lika med hvad för de fednaft utgifTie
Fajiighetslån varit ftadgadt • eller 6 procents.
årlig inbetalning, hvaraf 4 procents,
pålita
Friherre
Cedorf rom'. För min del tillstyrker
jag antagande af det sednare alternativet,
och skulle dervid önska det tillägg, för att
gå BondeStandets. önskan till mötes och i likstämmighet
med dess beslut, att det lemnades,
hvarje fastighets,-låntagare öppet att betala räntan
antingen i Silfver eller i Bancosedlar, på
satt sednare alternativet innehåller.
Herr Grefven och Landt Ma/falken gjor
-
Den 13 September e, m.
7J7
de proposition till bifall å första alternativet i
ä4;de punkten af Utskottens Betänkande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla andra alternativet i berör
0
de
punkt.
Ropades Ja och Nej.
1 anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
frågade, om Ridderskapet och Adela
behagade gilla andra alternativet, med den förändring,
att hvarje låntagare skulle äga öppet,
att efter eget godtfinnande, såsom ränta och capital-afbetalning,
årligen erlägga antingen 2 procent
i silfver, eller ock 6 procent i Bancosedlar.
Bifölls.
Friherre Bjornftjerna\ Öm råntan skall
erläggas i silfver, anser jag det vara nödigt att
bestämma, dels på huru mångå år capitalet skall
anses vara inbetaldt, och dels efter hvad beråk-s
hingsgrund silfret skall emottagas.
Herr Lefrén: Jag Underställer, om me
ningen
icke år, att, i händelse den, som lånarp
och har optionsrätt, att betala råntan i silfver
eller sedlarj begagnai* denna sednare utväg, de
-
Den 13 September e. m,
samma då må ingå till den fond, som år anslagen
till uppköp af silfver.
Herr Grefven och Landt Mar/kallen föreslog
det tillågg till det nyss fattade beslutet, att
om räntan å de nya fastighets-lånen erlades
i Bancosedlar, samma ränta sedermera borde
af Banco-Fullinågtige användas till uppköp af
silfver.
Herr Lefrén: Då utlåningen grundas på
beräkning af 2 procents ränta i silfver, hvarmed
så vål den vanliga räntan, som capital-afbetalningar
skola bestridas, hemställer jag, om det
icke år gifvet, att når BancoStyrelsen får sig
uppdraget att uppköpa silfver, både ränta och
capital af dessa lån böra dertill användas, och
således hela frukten af lånen.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde,
att, enär låntagare, såsom ränta och capitalafbetalning,
å de nya fastighetslånen erlägga
6 procent i Bancosedlar, berörde sex procent
sedermera måtte af BancoFullmågtige till uppköp
af silfver användas.
Bifölls.
Herr Roj'enblad: Jag får anmäla min reservation
mot beslutet om räntans nedsättning.
Jag kan icke gilla en åtgärd, som bereder vissa
medborgare förmoner på Statens bekostnad, hvaraf
icke alla kunna blifva delaktige.
Den 13 September e, m?
719
a5\te punkten:
De Creditiv-anflag frän Banken, hvilka
vid Jiftlidne Riksdag af Rikets Stander be~
flåmdes för Jern-Contoiret och den under
Kongl. Commerce-Collegii dispofition flående
ManufacturDisconten, komma att, under ena-\
handa vilkor forn för de flamma dä flaflflålls
dest fortfara.
Denna punkt hade redan, då målet förra
gången förevar, blifvit af Ridderskapet och Adeln
gillad; och fann Ridderskapet och Adela
nu för godt, att vid dess i denna del förut fattade
beslut förblifva.
Herr Tham: Jag anhåller få framställa
en fråga i afseende på det reglementariska. Det
reglemente, som är utfärdadt för dem, hvilka
begagna den i förenämnde punkt omnämnde
credit-anstalt, innehålla, att den, som försummar
inbetala skulden inom 3 månader, har förverkat
all rätt till lån för sin person. Detta är
väl tydligt; men som creditivet endast är gifvit
för 5 år, hemställer jag, till vinnande blott a£
upplysning, om en Bruksidkare af iråkad förlägenhet
försummat att inbetala lånet inom dea
föreskrifna tiden före innevarande Riksdag, äfven
skall anses hafva förverkat sin låne-rätt af
det creditiv, som nu varder beviljadt? Jag förmodar,
att förhållandet icke är sådant, utan önskar,
att denna föreskrift måtte förstås på det
sätt, att den som förverkat sin lånerätt uti fonden,
från 1818 till i8s3 års Riksdag, likväl
720
Den 13 September e. m.
mätte hafva sin rätt i behåll xiti den nya fonden.
Jag skulle tro} att billigheten talar för
detta.
Herr Hjerta: Jag underställer J hvad Rid«
derskapet och Adeln kan hafva att skaffa med
Reglementet för JernContöiret. Att det erhåller
ett Creditif på Riksens Ständers Bank, har
ej något sammanhang med det reglemente, som
utfärdas af Kongl. Majit, icke af Riksens Ständer.
Jag anhåller helt enkelt, att Ridderskäpet
och Adeln må förblifva vid döss rörande detta
ämne redan fattade beslut.
Herr Tham: Jag hade éj gjort denna fram;
ställning, om icke en till HufvudStaden nyligen
anländ Bruksidkare för inig omtalat, att han$
som försumniat en dylik inbetalning, ej kunnat
för ett annat Bruk erhålla lån, utan att 1'ull—
mägtige i JernContoiret svarat, att de ej kunde
hjelpa det, emedan sådant vore i reglementet
förbudit. Då nu Ridderskäpet och Adeln härmed
icke kan sig befatta, är jag nöjd, att endast
få min anmärkning i Protocollet antecknad.
26:te punkten
Ägare
af AlunVerk md afven kunna erhålla
lån af clet till Manilj artur Dtsconten anJl<’gne
Credit Iv ; fedan (Tock Kongl. Majit, efter
inhämtande af dertill nådige upplysningar,
få vult tillgång finnes, befi arnt deri låneråit.
Jbrn} i öjverensjiärnrnelfe med de i öfrigt
tor
Ben 13 September e, ml 721
för Manufactur-Discontens utlåning gällande
Jiadgar, och i likhet med öfrige till lån derifrån
berättigade Näringsidkare) Jkåligen kant
an fes bora deni tillkomma.
Denna punkt hade äfven, nar ni alet förra
gången profvades, blifvit af Ridderskapet och
Ådeln bifallen 5 och förblef Ridderskapet och A*
deln nu vid dess i denna del redan fattade
beslut.
Herr Hjerta: Oaktadt jag inser riktighe
ten
af alla de skäl de förenade Utskotten i deras
Betänkande anfört, att icke under närvarande
financiella tillstånd föreslå särskilta uppmuntringar
till fastighets-beläningar genom särskilta
hypotheksbanker, vågar jag likväl, med anledning
af det Hedervärda BondeStåndets inbjudning, att
deltaga uti dess, som mig synes, alltför vådliga
beslut om utgifvande af 5 millioner i fastighetslån,
föreslå ett satt, att så begagna de för be*
talning till Allmänna MagazinsDirectionen från
Landtbrukare ingående contanta summor, att
dessa Näringsidkare, hvilka nu i synnerhet synas
genom både ailmänna och enskilta orsaketf
mer än andra Samhällsclasser i behof af creditcéh
capital-tillgång, skulle kunna deraf draga
någon väsendtlig fördel.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå:
Att hvad uti inbetalning inflyter till Ban«*
Kidd. o. Ad. Pr. Vili. Band. 46.
722
Vin 13 Septemia' e, ril.
ken, af MagasinsDirectionens tillgångar, i ersättning
för det i Banken begagnade creditif,
måtte anslås till Asjignerings-fond jor Hypotheks-
elfer FafiighetsBanker*
Jag supponerar summan ungefär blifva hälften
af de utaf Magazins-Directionen begagnade
1,800,000 Riksdaler. Denna assignerings-fond
skulle få begagnas af de BancoBolag, som dertill
anmälte sig, emot ränta ä 3 procent, med
akttagande af följande vilkor;
1) Att Bolaget till Kongl. Majits stadfästela
se allemnat sina Bolags reglor, hvilka icke få
innehålla något, i anseende till ränta, inteckning,
auctionering eller betalnings-ansvar, sorn ej ar
nied allmän Lag öfverensstämmande, samt i öf-:
rigt böra grundas på förvaltning af utvalde Di-’
recteurer, årlig Revision och Bokföringens ofe
fentlighet.
2) Att Bolaget i Riksens Ständers Bank deponerat
säkra Intecknings-handlingar i Jordegendom,
inom halfva värdet, till ett belopp af dubbelt
den summa, hvarföre assigneringsrätt i Banken
begäres, och att depositions-beviset åtföljer
ansökningen till Kongl. Maj:t, hvarefter det,
jemte Nådiga tillåtelsen till Bank-rörelsens be*
drifvande, Bolaget tillställesi ,
3) Att Bolagets utställande obligationer och
assignationer icke få vara tryckte, i likhet med
Bankens eller RiksgäldsContoirets sedelmynt, titan
allenast graverade eller i sten afdragne,
Dtn 13 September e, rn. 723
4) Att Bevillnings-procent enligt författningar
erlägges.
5) Att Styrelsen personligen ansvarar för
öfver-assignering å fonden i Banken, enligt Banco,
författningars föreskrift.
6) Att all execution emot Bolaget sker, på
sätt för vexel fastställdt är.
Begärdes på bordet.
Friherre JVrangel, Henning, förenade sig
med Herr Hjerta.
Upplåstes till justering och godkåndes föl-i
jande från ExpeditionsUtskottet iukomne förslag
till Riksens Stånders underdånige Skrifvelser till
KoDg. Majit:
N:o 189. I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
proposition om söndring från BispMotala
Kungsgård af erforderlig ägorymd, till anläggning
af en köping vid Motala.
N:o 190. I anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga
remiss, i fråga om ersättning för e/i brist
i Kongl, HofStallets utfodring.
Nio 191. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proportion om StatsVerkets tillstånd och
Den 13 September c. rn.
behof uti hvad sorn rörer RiksStatens Fjerde
HufvydTitel.
Upplåstes och lades på bordet följande
BancoUtskpttets den 8:de dennes afgifne Utlåtanden
:
N:o 515. Rörande det vid sista Riksdag anslagne
lånebitråde för återuppbyggandet al Gymnasii-
och Scholehuset i Calmar.
N;o 55. Angående nödvändigheten af en
förklaring öfver 17 Cap. 8 §, HandelsRalken,
rörande skuld till Kronan för uppbörd.
flerr Grefven och Landt Marft al ken anmodade
Herrar Electorer att med första sammanträda
för att utse en Ledamot i RiddarhusUtskottet,
efter Grefve Beckfries, Corfitz, som,
med Herr LandtMarskalkens tillstånd, från Riks*
dagen afrest.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet oell Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 10 September
S. D. Remitterades till
Banco Utjkottet:
O Friherre Cederströms, Jaeob, anförande
Tyen 13 September «, m,
725
innefattande förslag, att lån äfven må meddelas
å utifrån införskrifne articlar’, hvilka hår i Riket
förädlas och exporteras; jemte de af Herrarne
Hjerta, Gustaf, och Munck af Rosenskjöld
Eberhard, i anledning deraf, afgifne yttranden.
2) Herr Hjertås, Gustsf, motion angående
förändring i nu gällande ej mindre belåningssått
ån belåningsvårde å guld och silfver i Barn
ken; jemte Friherre Cederströms, Jacob, rörane
de samma ämne afgifne yttrande,
3) Friherre Wrangels, Henning, motion, att
alla nu i omlopp varande Bancosedlar måtte inom
en viss bestämd tid af Banken inlösas, samt
nya sedlar, i de gamlas ställe, af Banken utgifvas;
jemte de af Grefve von Schwerin, Fredric
Bogislaus, och Friherre Cederström, Jacob, i
anledning deraf afgifne yttranden, Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
dets klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O, 3f- Lagerheim,
