# ID: svediakorp-gov327
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 75,409
# sentences: 2,742
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Ben 5 September e, m.
3°I
räckligt correctif, for att tvinga honom att så
vårda sig om Nybyggets odling, att det t. ex:
efter 50 frihetsårs förlopp kunde bära den ränta
som deraf borde utgöras. Då Nybygget.är^genom
skatteköpet under full äganderätt upplåtit, äger
icke Staten på sätt nu tillgår genom sine Embetsmän
föreskrifva Nybyggaren odlingsskyldigheter
och tillse att de fullgöras eller i annat
fall honom från Nybygget skilja. Är åter
Utskottens mening, hvilket likväl ingenstädes
i Betänkandet finnes uttryckt, att detta
skall utgöra ett vilkor för beviljandet af skatteköpet,
och att således samma controller och
föreskrifter i afseende på odliogsskyldigheterne,
som nu äga rum, jemväl böra i detta fall
gälla, 6å hemställer jag . huru någon skulle
vilja med sådane vilkor begagna detta skatteköp,
då han, enligt ofvannämnde Bref, äger
vid frihetsårens slut få samma skatteköp för
intet. Det föreslagne stadgandet är då af ingen
vigt. Man har således på de anförde skälen
alltid ansett angeläget att bibehålla Nybyggen
under Krono natur, det vill säga under
Kronans uppsigt, så länge frihetsåren varade
och ej förr tillåta skatteköp derå, än, efter de-1
ras förlopp, det kunde visas att Nybyggaren fullgjort
sine odlingsskyldigneter och hemmanet
kan bära ränta till Staten, då Staten sålunda
deri har ersättning för de förundte friheter och
för skatteköpet. Derpå förlorar Nybyggaren
intet. Han är efter författningen för sig och efterkommande,
lika med Kronoåboer i allmänhet,
försäkrad om Nybyggets orubbade bibehållande,
så länge han fullgör sine skyldigheter. Jag
3o2 D*n 5 September e, m,
hemställer på desse grunder, »tt hvad Utskotten
förslagit om rättighet till skatteköp af Nybyggen
före frihetsårens utgång må förfalla,
eller åtminstone, att dervid må bestämdt tilläggas
ochjuttryckas, att, sådant oagtadt, Nybyg'
garen må vara underkastad den föreskrift om tillsyn
i afseende å odlings- och byggnadssky 1-  digheternes fullgörande, samt det äfventyr för
försummelse deraf, som i allmänhet är i Författningen
stadgade.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemstälde
om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats-,
Bevillnings och OeconomieUtskottens förevarande
Utlåtande böra, i anledning af Herr
Danckwardt» dervid gjorde anmärkningar till
Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Stats-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 21 sistledne Augusti under N;0 444 afgifne
och den 2 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, angående dels befrielse
från skattläggning för husbehofs Mjöl- och
Sågqvarnar, dels ock rättighet att obehindradt
samt utan föregången syn på stället få sådane
qvarnar samt andre vattenverk anlägga.
Friherre Löfven [kjöld, Salomon, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;o 2.)
Den <y September e, m,
3°S
Herr Grefven och Landt- Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adela ansåg Utskottens
Utlåtande böra , i anledning af Friherre Löfvenskjölds
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bifall af berörde
Utlåtande; hvilken proposition med Ja
besvarades.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Från Stats - Utskottet'.
Af den 21 sistlidne Augusti:
N:o 448. I anledning af ej mindre Friherre
C. H. Anckarsvärds gjorde anmärkningar
vid den af Riksens Ständers Revisorer år
1S22 afgifoe berättelse, rörande då verkställd
granskning af Allmänna Magazisslnrättningens
förvaltning under de sednare åren, än äfven de
af Friherre C. J af Nordin och Herr C. D. af
Uhr öfver berörde anmärkningar meddeldte
yttranden.
Af den 3 dennes:
N:o 419* I anledning af Kongl. Maj:ts
304 ®cn 5 September e, m,
Nådiga proposition, angående upplåtande af
Rosersbergs Kungsgård tili Enkesäte för H. K.
M. Drottningen.
N:o 4Öo. I följd af återremiss uti frågan
om expectence lön för Cornetten Friherre Casimir
Sparre.
N:o 451. I anledning af återremiss uti
frågan om pension för Enkefru Grefvinnan Adr
lerc.-eutz.
Af den 4 dennes:
N:o 452. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, i fråga
om pension för Herr Landshöfdingen H. Järta:
Från Stats- Bevillnings- famt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Ut/kotten■.
Af den 19 sistlidne Augusti:
N:o 453. I anledning af väckte motioner,
angående cn jämnare fördelning af Postföringsskyldigheten,
tillökning i den nu bestådde Postskjutslegan,
Postens förskaffande genom Gästgifvarskjuts
, med flere till Postväsendet hörande
ämnen.
Frän Lag- samt Allmänna Besvär• och Occonomielltskotten:
Af
den 29 sistlidne Augusti:
N:o 160. I anledning af yrkad rättighet
för
Den 5 September t, m,
3*7
för Norrlands Allmoge, att i Stockholm få sälja
sine Victualievaror och Fogel i Bodar.
N:o 161. I anledning af väckt motion om
Fabriksgesällers ställande under TjenstehjonsStadgan.
N-O 162. Ofver gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddelte Betänkande om yrkade
utvägar till förekommande af löse, mea
arbetsföre personers kringstrykande och betlande.
No 163. Angående yrkad ändring uti
Kongl. Brefvet den 14 April 1791, samt Kongl.
Förordningen om Landtmäteriet i Riket dea
12 Aug 1783, i hvad som rörer föreskriften
om skiftens antal vid Storskiftesförrättningar.
N:o 164. I anledning af yrkad förändring
uti Enskiftesförordningen, i hvad den angår huru
med föregången Storskiftesdelning förhållas
bör, då Enskifte begäres.
Af den 26 sistlidne Augusti:
N:o 165- I anledning af väckt fråga, att
vid en blifvande ny Domstols organisation förlikningsåtgärderne
måtte skiljas från Domstolarne
och uppdragas åt serskildt Nämnder.
Ridd. 0. Ad Prot. Vill. Band.
20
30g jDen 5 September e, in;
Af den 29 sistlidne Augusti:
N:o 166. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
angående byggnadsskyldigheten vid
KyrkoherdeBoställen.
N:o 167. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut afgifne Betänkande
angående rättighet till Grustägt å andras ägor
för underhållande af allmänna vägarne, samt
sättet och ordningen till samma rättighets bestämmande
och begagnande.
N:o 168. 1 anledning af gjorde anmärk-'
ningar vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
angående yrkad ändring uti Kongl. Förordningen
den 22 Julii 1803 om räntegifvares
och räntetagares ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollef, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 5 September 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConStitutionsUtskottets
den 19 sistledne Augusti
under N:o 44 aflåtne, samt den 27 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial, i
Den 5 September e. ni.
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte förslag till ett 7:de Moment
i 14 §- Riksdagsordningen, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att det i förstnämde
Memorial framställdte försbgj till den behandling
56 §. Regeringsformen föreskrifver,
godkänna. Ut Supra.'
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 21 sistledne Augusti
under N:o 4s aflåtne, samt den 27 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial,
i anledning af Kongl. Majtts Nådiga ProposU
tion om upphörande af Konungens två röster
i Högste Domstolen, afgjorde Ridderskapet och
Adeln, jemlikr Bi §, Regeringsformen, att
Ståndet ville öfver samma Nådiga Proposition
vid nästföljande Riksdag besluta. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskotletg
den 21 sistledne Julii under N:o 343
afgifne, samt den 29 i berörde månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, i frågan om lindring uti
Inqvarterings besväret för Städerne; fann Ridderskapet
och Adeln, som redan bifallit sistnämnde
Betänkande , nu för godt instämma i
BorgareStåndets uti ProtocollsUtdrag af den 2
sistledne Augusti tillkännagifne beslut:
1:0. Att en underdånig framställning till
Kongl. Maj:t angående Inqvarteringar för Städerne
i allmänhet, och de för den samma vid
Den 5 September e. m.
1809 och 18 ro årens Riksdag lagde grunder,
samt om verkställighet å det då fattade beslut,
bord* göras uti de ordalag Utskottets första
Betänkande innehåller.
2:0. Att Malmö Stad, intill dess andra
utvägar till lindring i inq varteringsbesväret för
Staden blifva vidtagr.e, må ifrån och med in -  Bevarande år 1823 ocn intill nästa Riksdag befrias
från den stadgade åiliga 2 procents-afbetalningen
på dess till Casstrn och Stallbyggnaders
uppförande, från RiksgäldsContoiret erhållne
lån 50,000 R:dr B:cq, samt ifrån och
med 1824 års början och intill nästa Riksdag,
njuta befrielse från räntebetalningen å samma
lån, med förebehåll, att, om Kongl. Maj:t i Nåder
skulle täckas innan nästa Riksdag mildra
Stadens Inqvarteringstunga, genom förflyttande
af minst en Sqvadron utaf de derstädes förlagde
Troupper till annan ort, räntebetalningsskyldigheten
då genast vidtager.
3:0. Att Wadstena Stad må ifrån den tid,
di det öfverklagade Inq varteringsbesväret för
Staden vidtagit, och allt framgent, så länge
detta besvär i och för Correctionslnrättningen
fortfar, af anslaget för samma Inrättnings underhåll
tillgodonjuta 200 R:dr Banco åtligen,
till ersättning lör Inqvarteringen.
4:0. Att Staden Warberg må, ifrån och
med 1824 års början och så länge Staden får
vidkännas Service till det å Warbergs fästning
förlagde Befäl och Manskap, utaf Statsmedlen
Den 5 September e. m. 3I1
er hälla 2oo R:dr Banco årligen i ersättning för
denna inqvartering.
5:0 Att hvad angår Götheborgs Stads
inqvartering, samt användandet af de Kronans
byggnader, som blifva öfveFflödige, genom det
Garnizonerade Troupper från en Stad till en
annan förläggas, Utskottets i dess första Betänkande
afgifne yttrande gillades. Ut Supra.
S. D. Remitterades till:
Stats- famt Allmänna Befvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Herr von Törnes, Michael, Memorial, innefattande
svar ä Herr Montgommeries, Gustaf,
anmärkningar vid Utskottens den aasistledne
Augusti eftermiddagen återremitterade
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om
återläggandet af Härjeådalen till Gefleborgs
och Jemtland till VesterNorrlands Län , jemte
det af Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
rörande samma ämne, denne dag afgifne yttran.
de. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 19 sistledne Augusti under N:o 430
afgifne, samt den 25 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af ytterligare
fråga om Städernes inqvarterings besvär.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning afStatsUt
-
Den 5 September e, m'.
skottets den 98 eistledne Augusti under N:0 440
afgifne, samt den 2 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Memorial, i anledning af RiksStåndens
serskildte beslut, rörande pension tili
framledne RiksRådet Grefve Liljencrantzs Dotter
Friherrinnan Tornerhjelm; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, med godkännaa*j
de af de i samma Memorial föreslagne votelingspropositioner,
öfverlemna frågan till förstärkta
Statsutskottets afgörande. Ut Supra.
S-D. Föredrogs å nyo och gillades Statsutskottets
den 28 sistlidne Augusti under N:o 439 afgifne,
samt den 2 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte yttrande , an- '
gående pension för Directeuren Löfving. Ut
Supra.
S. D. Remitterades till
Riddarhus-Utjkott et".
Kongl. Majits den 2 dennes afiåtne Nådiga
skrifvelse till Ridderskapet och Adeln, an*
gående val af Revisorer, med anmodan att Ut?
skottet måtte skyndesammeligen inkomma så
väl med Utlåtande deröfver, som med Förslag
till Ridderskapet och Adelns underdåniga svar
deri till Kongl. Majit. Ut Supra.
S- D. Remitterades till:
*
Riddarhus- Uts kottet t
Herr Franc Sparresi Bengt Ertandf Memoj
Den 5 September, e. m.
313
rial, angående stiftande af tvenne Stipendier hvardera
af 100 eller 150 R:dr årligen för Adelig»
Ynglingar, som allvarligen ägna sig åt Näringarne,
jemte de af Stskillige Ledamöter, i anledning
deraf, afgifne yttranden. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 5 September 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsutskottets
den 8 sisth Augusti under N:o 396
afgifne, samt den 14 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
motion om fonds anvisande till Pensioner för
StatsRådets Ledamöter. Ut Supra^
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 12 sisth Augusti under N:o 421
afgifne , samt den 20 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, i fråga om Statens Ordinarie Räntors
utgörande i Skåne, Blekinge och Bohus
Län, blef samma Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln afslaget. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyoj och återremitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
StatsUtskottets den 8 sistledne Augusti
under N:o 398 afgifne, samt den i4 i .berörde
månad eftermiddagen-på bordet lagde, Betan
5i4
Den 5 September e, rn.
kande, i anledning af gjorde motioner, rörande
Roteringen i Skåne. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 2 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden:
Från Stats- samt Allmänna Befvtirs- och
Oeconomie Ut (kotten:
Af den 19 sistlidne Augusti:
N:o 441. I anledning af väckte motioner
om Kongl. LifRegements HussarCorpsens reducerande
till Infanterie.
Från Stats-, Lag - /arnt Allmänna Befuärsoch
Oeconomie-Ut/kotten:
Af den 21 sistlidne Augusti:
N:o 444. Angå-ende dels hefrielse från
Skattläggning för Husbehofs Mjöl- och Sågqvarnar,
dels ock rättighet att obehindradt samt
utan föregången Syn på stället, få sådane qvarnar
samt andre Vattenverk anlägga.
Från StatsUtskottet:
Af den aS sistlidne Augusti t
No 445. Angående Götha Canal Bolags
, Götheborgs och Malmö f. d. Discont
-
Den 5 September t, m,
Inrättningars tillstånd och förvaltning. LJt
Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statssamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottsns
den 19 sistledne Augusti under N:o 442
afgifne, samt den a dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i frågan om Stadsprivilegier
för Trelleborg, om Hamnbyggnad
derstädes m. m ; blef samma Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln afslaget. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats-, Bevillning®-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 19 sistledne Augusti under
N:o 443 afgifne, samt den 2 dennes e. m- på
bordet lagde, Betänkande, om ytterligare understöd
för Nybyggarne i ds Norra Provincerne;
blef samma Betänkande, i anledning af
Herr Danckwardts, Magnus Georg, dervid gjorde
anmärkningar till Utskotten återremitteradt.
Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O J. Lag erheim.
3l6 Ben 9 September J. m.
Tisdagen den 9 September.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers lista till Val
af Ledamöter i nedannämnde Utskott; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde i
ConflitiuiomUtJkottets:
Efter Herr Törneblad, Carl Petter;
N:o 2160. Herr Munck af Rosenskjöld,
Eberhard.
StatsUiskottet:
Efter Herr Gyllenkrook, Göran;
N:o 1861, Herr von Hartmansdorff, August.
Banco-Utskotteti
Efter von Seth, ]ohan;
N:o 2150. Herr von Hohenhausen, Michael.
LagUtskottet:
Efter Grefve Hård, Carl Gustaf;
N;o 2063. Herr Nordenfalk; Johan.
Ben September J, m.
317
Riddarhus Utskottet:
Efter H*rr Hallenborg, Carl Johan;
N:o 69. Grefve Cronhjelm, Polycarpus.
Herr Carleson, Jacob Edivard; Med stöd af
'41 §• Riksdagsordningen får jag hemställa, huruvida
Herr von Hartmansdorff, såsom varande
Fullmägtig i RiksgäldsContoiret, kan var»
Ledamot uti StatsUtskottet.
Herr von Hartmansdorff, August: Ehuru smick-'
rande det förtroende är, hvilket jag medelst Electorernes
val erhållit, bör jag anmärka att,
genom beslut af Ridderskapet och Adeln, vid
denna Riksdag, det blifvit stadgadt, att Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret ej få väljas till
Ledamöter uti Förstärkta StatsUtskottet, och
om de ej få vara Ledamöter af StatsUtskottets
förstärkning, så lära de ännu mindre få vara
det af StatsUtskottet sjelft. Det är detta, hvarom
jag trott mig böra erinra.
Grefve Cronhjelm , Po'ycarptis: Utan anledning
för Electorerne, att följa någon annan
vägledning för valet, än de §. §, i Riksdagsordningen,
hvilka derom tala, har jag ej
trott, att man borde inskränka sig efter annat
än hvad de bjuda. Den ena §., nemligen den
4*:sta lyder sålunda: ”Ej må någon, af hvilken
”Riksens Ständer kunna fordra redo och angvar,
inväljas i Utskott, der redovisning för
”hans egna göromål och Embetsåtgärder kan
”förekomma”; och en annan §. om StatsUtskot
-
Den 9 September /. m.
tet lyder så: ”För detta Utskott läte Konungen
”uppvisa StatsVerkets tillstånd i alla dess de”lar,
till inkomster och utgifter, fordringar och
”skulder, äfvensom, i händelse, genom Tracta”ter
med fremmande Magter, några medel Ri”ket
tillflutit, för dem på lika sätt skall redo”visas.
Likaledes låte Konungen tili detsammas
”öfverläggning framställa, hvad Staten utöfver
”de vanliga inkomsterne tarfva kan, och hvilka
behof genom Bevillningar böra fyllas. Det”ta
Utskott, som skall äga tillgång till alla Stats”Verkets
Räkenskaper och Handlingar, må till"komma
att efserse och granska, huruvida de gjorde
eller förordnade utbetalningar af Stats”rnedlen
icke öfverstigit beloppet af de Huf"vudTitlar,
hvilka uti Riksens Ständers, vid
”nästförflutne Riksdag uppgjorde, StatsRegle”ring,
blifvit faststälde, och äro grundade på
”behörigen upprättade Stater.” Som nu denna
30 §. bestämdt angifver, att StatsUtskottets
rätt att fordra redo inskränker sig till de åtgärder,
som sedan sistförflutne Riksdag ägt rum,
och man ej kan fordra ansvarighet, förr än
Berättelse inkommit, så hemställer jag om valet
kan anses ogiltigt.
Herr Lej ren, polian Pehrs Jag är till största
delen förekommen af Grefve Cronhjelm. Jag
tror att det beslut Ridderskapet och Adeln vid.
tog , var en följd deraf, att RiksgäldsContorets
Fullmägtige ej borde få deltaga i beslut,
som kunde röra deras förra befattning. Men
detta kan ej hafva afseende på de blifvande
Fullmägiige, och jtg scr således cj, att Herr
Den 9 September f. m, 319
von Hartmansdorff kan vara jäfvig att deltaga
uti Stats-Utskottets öfverläggningar.
Herr von Hartmansdorff: Då flere Ledamöter
anse mig, oaktadt min befattning uti RiksgäldsContoret
kunna vara Ledamot af StatsUtskottet,
bör jag anmärka, att sedan Ridder.
skåpet och Adeln hedrat mig med sitt förtroende,
att vara Fullmägtig uti RiksgäldsContoiret, blef
jag, som då hörde till Förstärkta StatsUtskottet,
derifrån utesluten. Det förhållande, hvari
en Fullmägtig står till StatsUtskottet, är af den
beskaffenhet, att jag ej tror mig böra emottaga
förtroendet, att vara Ledamot deruti, utan iår
detsamma mig afsäga.
Grefve Cronhjelm-. Den uppgift den siste
värde talaren lemnat, rötande valet till Förstärkta
StatsUtskottet, vill jtg icke bestrida,
men får erinra, att Electorerne ej kunna anse
sig förbundne, att hämta vägledning af temporaira
beslut, då de hafva Riksdagsordningen
att följa.
Herr Carleson: 41 §. Riksdagsordningen
stadgar tydligen, att de personer ej få väljas,
som man kan fordra redo utaf. Jag frågar
då, om icke StatsUtskottet kan fordra redo af
RiksgäldsContoirets Fullmägtige för de åtgär.
der, sorn nästföregående dag blifvit vidtagne.
H rr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att, sedan Herr von Hartmansdorff afsagt sig
befattningen att vara Ledamqt i StatsUtskottet,
320
Den 9 September /. m.
finge Herr Landt Marskalken anmocfa Herrar Electorer,
att innan nästa Plenum utse en annaa
Ledamot i StatsUtskottet efter Herr vaa Hartmansdorff.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
28 sistledne Augusti under Nio 447 afgifoe,
samt den andre dennes på bordet lagde, Utlåtande,
öfver väckt fråga, angående Revision af
Lästafgiftsfondens förvaltning.
Herr von ' Hartmansdorff, Angust: StatsUtskottet
bar afstyrkt, att Riksens Ständer skulle
granska Lästagiftsfondens förvaltning, emedan
denna fond blifvit samlad genom afgifter för
utländska fartygs naturalisation; och emedan den
således vore tillfällig och icke utgjordes sf några
egentliga Statsmedel. För min del måste
jag bekänna, att jag icke vet, hvem dessa medel
tillhöra, om dé icke äro Statens; och Utskottet
synes då hafva bordt uppgifva, hvilken
sorn äger dem. Men tillhöra de åter Staten
enligt min förmening, så måtte väl Riksens
Ständers Revisorer hafva rätt och pligt att
granska dem, lika som andra alimar,na medel.
De hafva blifvit gifna, säger man, för naturalisation
af Utländska fartyg. Dessa fartyg hafva
således fått föra Svensk, flagg, och begagna
fördelarne deraf, måhända till imrång i Svenska
Skeppsredares rättigheter. Hade dessa fartyg
blifvit antastad*? af fiendtlig magt, så hade väl
Svenska Kronan måst vidkännas kostnaden för
Dm 9 September f, ml
321
att bibehålla flaggan i aktning. Det tyckes;
således vara gifvet, att afgifterne för denna för.
mån bort tillfalla Staten, och att granskningen
af deras förvaltning i följe deraf äfven bör till,
höra Riksens Ständers Revisorer. I Granbergs
Svenska Statistik står, att årliga anslag af ifrågavarande
medel blifvit gifna till lönförbättring
åt FinanceExpeditionens Tjenstemän. Om
så förhåller sig, äro dessa medel, ehuru ämnade
till Svenskt sjöfolks hemförskaffande från
utrikes orter, icke heller använda till deras
rätta ändamål, hvilket Herrar Revisorer äfven
böra tillse. Upplysningsvis för jag nämna att
medlen i slutet af förlidet år utgjorde en sumi
ma af 24,394 R:dr Banco.
Jag underställer Högh Ridderskapet Adeln,
om icke dessa anmärkningar påkalla återremiss
af StatsUtskottets betänkande.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Vid sistlidne Riks.
dag förevar enahanda fråga om Lästafgiftsfondens
granskning. Riksens Ständer beslöto
då, att fonden var af den egenskap, att dess
förvaltning icke borde underkastas Riksens
Ständers Revision. Detta är äfven nu i StatsUtskottets
betänkande åberopadt; och jag hemställer
då, om, efter ett sådant beslut, och enär
icke några förändringar i det förra förhållandet
med denna fond föregått, eller några nya
skäl för den ifrågaställde grankningen uppgifvits,
det icke må vara lämpeligast, att bifalla
StatsUtskottets Betänkande.
322
Den 9 September /, m.
Herr Riben, Carl Wilhelm; Jag yrkar icke
återremiss af StatsUtskottets betänkande, men
jag underlåter det blott af vördnad för Riksens
Ständers föregående beslut i ämnet, och
önskar, att detta beslut må blifva det sista exemplet
af Riksens Ständers egen förklaring,
att publika medel finnas, som icke böra af Riksens
Ständer eller deras Revisorer granskas.
Herr van Hartmansdorff, Auguat: Jag förmodar
att en bättre insigt om hvad som är rätt
och Riket nyttigt, bör förmå hvar och en, Riksdagsman
eller Utskott, att fat ta j och följa en
bättre öfvertygelse. Jag kan således icke finna
annat än, att eå länge StatsUtskottes Ledamöter
icke kunna uppgifva annan ägare till ifrågavarande
medlen, än Svenska Staten, de
samma böra lika mtd andra Statsmedel varda
reviderade, hvilket de hittills icke en gång
blifvit i KammarRätten. Jag förnyar således
min anhållan om återremiss af betänkandet
Herr Berghman , Ambrosius Magnus , förenade
sig med Herr von Hartmansdorff,
Herr Grejven och Landt Mar /holken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Förs
-
Ben 9 September f, nu
3sr
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskot.’
tens den 529 sistlidne Augusti under N:o 5o afgifne,
samt den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande samt de dervid såsom Bilagor fogade
särskilta Utlåtanden, rörande Rikets Pennina
gevåsende och de dermed gemenskap ägande
ämnen.
Herr Berghman, Ambrofius Magnus: Så
högst ogerna jag vållar tidsutdrägt, nödgas jag
dock supplicera, att detta Betänkande må få
hvila på bordet till nästa plenum. Flere önska;
att nogare känna det, men hafva ej hunnit gen
nomläsa detsamma.
Friherre WrangelHenning'. Sorn jag vet,'
att flere Ledamöter önska, att detta Betänkande
snå få hvila på bordet, förenar jag mig med Herr
Berghman, men tror, att det nu kunde upplåsas;
så att discussion derom genast kunde börjas nästa
gång.
Friherre Anckarfv&rd, Carl Henric: Med
fullt erkännande af de värde Ledamöternes rätt;
att få sin begäran uppfylld, anhåller jag få fästa
uppmärksamheten deruppå, att troligen opinionen
i detta ämne år så stadgad, att ett uppehåll
till nästa plenum blott vore en onödig tidsutdrägt.
Det skulle synas mig, att sedan man
sammanvarit 8 månader, ofta haft desse ämnen
Ridd, 0, Ad. Prot, VIII, Band, si.
gaJ T)en 9 September /. M,
under öfverläggning, och nu de senaste dagarne
tvånne gånger med discussion enskildt genomgått
Betänkandet, sedan man sålunda fått stärka sin
opinion, och höra andras, man med skål skulle
kunna hemställa, om ej de värde Ledamöterne
ville afstå från deras begäran, på den grund, att
jag ej ser något godt derigenom kunna uträttas,
utan blott olägenheter beredas. Jag tror, att
det vore fördelaktigare för oss, om vi, under
besinnande af de discussioner vi här höra, kun^
na gå någon medelväg, och sjelfve utan någon
direct mellankomst eller önskan från de öfriga
Stånden, gå dem till mÖtes. Jag tror, att det
vore båttre, om ett sådant beslut fattades, och
då i alla fall många Voteringar troligen komma
att äga rum, anser jag ali vidare tidsutdrägt nu
Vara olämpelig»
Friherre Wrangel'. Om någon tidsutdrägt
genom detta måls hvilande på bordet skulle upp^
komma, skulle jag visserligen afstå från min be>
gåran derom; men jag kan ej se, att någon sådan
kan uppkomma, då flere mål finnas, sorn
kunna företagas.
Herr Tham, Wollrath: Jag kan ej annat,
ån fullkomligt förena mig i Friherre Anckarsvårds
hemställan, att Herrarne ville afstå från
sin begäran om målets ytterligare hvilande på
bordet, så mycket mera, sorn, innan detta Betänkande
år afgjordt, Tredje HufvudTiteln ej
kan till afgörande företagas, och innan derom
blifvit beslutadt, StatsRegleringen ej kan uppgöras,
hvarpå åter BeviilningsSumman och Bevill*
Den g September /. m, 313
ningens fördelning beror, uti hvilkas uppgörande
betydligt och skadligt uppskof skulle föror--  sakas.
Herr Munck af Rofenjkjuld, Eberhard i
Jag år förekommen af Friherre Wrangel i den
anmärkningen att ej någon tidsutdrägt kan uppstå,
enår ändå så många mål finnas på bordet,
att vi ej i dag medhinna dem. Då Riksdagen
redan fortskridit 7 å 8 månader, utan att detta
ämne blifvit afgjordt, tyckes ej ett par dagars
uppskof kunna skada i denna fråga, då flere fuu
nas. som anse sig icke hafva fått taga tillräcklig
notice af detta vidlyftiga Betänkande. J Öfrigt,
om jag ej år oriktigt underrättad, lår det äfven
hvila i de andra Stånden.
Herr von Hartmansdorff, Augufti Jag
hade ämnat förena mig uti samma yttrande,
sorn Herr Tham och Friherre Anckarsvärd,
men det lärer vara förgäfves, då ännu en Ledamot
yrkat, att Betänkandet måtte få hvila.
Man har så länge uppskjutit med företagande
af detta mål, att det synes mig ändtligen i dag
hafva bordt kunna förekomma. Jag befarar,
att vi uppskjute sakens pröfning så länge, att vi
derigenom komma att votera förgäfves om hvad
som då i de andra Stånden redan torde vara
afgjordt. Jag vill derföre hemställa till de värde
Ledamöterne, om de ej behagade afstå från
sin begäran, helst discussionerne säkerligen blifva
så vidlyftige, att flere dagar dertill åtgå.
Herr Grefven och handt Mar/hålken yt
-
324 DeW 9 September f. »>'.
träde, att den af tvänne värde Ledamöter gjorde
begäran om Betänkandets ytterligare hvilande på
bordet, visserligen icke kunde, om den fullföljdes,
förvägras; men då flere andre Ledamöter
önskat, att målet nu måtte till afgörande företagas,
samt åtskillige angelägne ämnen icke kunde,
förrän finance-regleringen blifvit afgjord, till
pröfning förekomma, ansåg Herr LandtMarJkalken
sig böra hemställa, om icke de tvänne
Ledamöter, hvilka begärt att Betänkandet ytterligare
måtte hvila på bordet, behagade derifrån
afstå.
Herr Berghman: Jag afstår från min be
gäran,
om ej någon annan insisterar.
Herr Munck af Rofenjkjåld: Det torde
vara sällsynt, att då flere Ledamöter begärt, att
ett Betänkande må hvila, denna rätt dem bestrides,
på den grund, att andre Ledamöter finna
för sig lämpligare, att målet genast företages.
Jag instämmer således med Friherre Wrangel.
Herr Grefven och Landt.Marjkalken förmodade,
att Herr Munck af Rosenskjöld icke
hört, det Herr LandtMarJkalken långt ifrån
att bestrida målets uppskof, tvertoin just yttrat,
att den derom framställde begäran icke kunde
förvägras; och kunde Herr Landt Mar skalken
för öfrigt för dess del, icke anse Friherre Anckarsvärds
och de flere andre Ledamöters hemställan
om målets pröfning nu genast annorlunda,
än såsom blott en anhållan, utan att Herr
Den 9 September f, ml
325
?dunck af Rosenskjöld* lagliga rätt till uppskof
derföre bestriddes.
Herr Munck af Rofenjhjåld: Den anmärkning
jag gjorde, var ej riktad emot Herr Grefvens
och LändtMarskalkens yttrande, utan angick
endast det bestridande någre Ledamöter velat
göra af den oss uti Riksdagsordningen förvarade
rätt*
Herr Grefven och LandtMarJkalken för-3
klarade, att då flere Ledamöter begärt, att Betänkandet
måtte ytterligare hvila på bordet,
komme detsamma ock att, enligt 4g §. Riksdagsordningen,
derstädes förblifva hvilande till nästa
Plenum; hemställande Herr LandtMarJkalken likväl,
om ej till tidens vinnande, Betänkandet, som
Vöre särdeles vidlyftigt, nu kunde få uppläsas.
Herr Berghman: Detta betänkande är af
den vidlyftighet, att det upptager lång tid, kan*
ske två timmar, för att uppläsas. Jag får der-1
före föreslå, att de Herrar, som ämna yttra sig,
må åtnöja sig med att läsa det i Läsrummet,
så att ej andra må uppehållas med att härstä-;
des höra det.
Herr Tham: Dervid får jag anmärka, alf
flere Ledamöter äro så sysselsatte i Utskotten, att
de ej hafva tid att läsa några Betänkanden uti
Läsrummet. Jag hemställer derföre, att Betänkandet
nu måtte uppläsas, helst få andre mål
lära vara att företaga.
It6 Den 9 September f. mi
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Jäg är
visserligen ibland dem, som önskat, att detta
betänkande i dag kunnat uppläsas och discuferas,
men jag hemställer, om det icke är rakt stridande
emot formen, att Betänkandet uppläses
samma dag, då det blifvit lagdt på bordet.
Grefve af Ugglas, Guftaf: Jag skulle tro,
att det ej vore något hinder af formen, att Betänkandet
nu uppläses, ty sedan vid föredragningen
komma i allt fall de tryckta punkterne,
att särskildt uppläsas, och det är fullkomligen
tillräckeligt.
Grefve Cronhjelm: Jag anser att ett Betänkandes
uppläsande betyder och kan ej betyda
annat, än att det skall föredragas; således,
då det förut är lagdt på bordet, kan det
ej uppläsas. Detta är visserligen icke af vigt,
men då man utsatt sig för det uppskof, som uppkommer
genom målets läggande på bordet, kan
man väl äfven underkasta sig det, att Betänkandet
ej nu uppläses. Jag får hos Herr Gref.
ven och LandtMarskalken förfråga mig, huruvida
det är brukligt att, sedan ett Betänkande
blifvit lagdt på bordet, det blifver föredragit.
Herr von Hartmansdorff: Jag förenar
mig i den framställning Grefve af Ugglas gjort,
och anhåller att Betänkandet nu måtte upp-^
läsas.
Herr Grefven och LandtMarjkalkén yttrade,
att det flere gånger inträffat, att ett Betan
-
pen 9 September f. ml
3»?
iande blifvit föredragit och uppläst, men derefter
ytterligare hegardt på bordet till nästa Plenum,
samt sedermera uti nästföljande Plenum,
titan vidare uppläsning, discuteradt och afgjordt.
Herr Lefrén, Johan Pehr t Grefve Cronhjelm
har serni skal, hvarföre Betänkandet ej
borde uppläsas, anfört, att det först blifvit hegardt
på bordet. Jag får då påminna Ridderskapet
och Adeln, att Friherre Wrangel, på
samma gång han begärde målet på hordet, tillika
begärde Betänkandets uppläsande.
Herr Grefven och Landt MarJkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att Betänkandet, ehuru det blifvit lagdt
på bordet till nästa Plenum, likväl nu finge, till
tidens vinnande, uppläsas.
Bifölls.
Hvarefter nämnde Betänkande upplästes»
Herr Grefven och Landt Marskalken till—
kknnagaf, att Plenum komme klockan half till 6
i eftermiddag att fortsättas.
Företog» till pröfning Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottem dea
328 Den 9 September j. m\
38 sistlidne Augusti under N:o 56 afgifne, samt
den 2 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af våckte motioner om
inskränkning af Finska handeln.
Herr Munch af Rofenjkjold, Eberhardt
Qm jag tager mig friheten, att något uppehålla
Ridderskapet och Adeln vid detta vigtiga ämne,
torde det ursågtas mig, efter jag varit den förste,
som yrkat inskränkning af Finska Handeln.
Den traktat sorn härom varit afslutad, blef förlängd
1817, då den var expirerad. Vid 1809
års Riksdag, då man ännu hade förlusten af
Finnland uti friskt minne, och hade bordt tänka
på correctiver emot de derigenom uppkommande
olika förhållanden, anvisade man stora summor
till Canalanläggningar, i stället för det man
hade bordt genom ström-rensningar söka bereda
ersättning för de skogs-effeeter, som man dittill»
fått ifrån Finnland, Vid förra Riksdagen föreslog
jag med någon framgång anslag för strömrensningar.
Jag år ej af deras tanka, som ansett
saken kunna hjelpas genom hög tull å Finnska
producter, men har trott, att då man ej kun.,
de undgå en olägenhet, borde man söka att afhjelpa
den genom en motsvarande fördel. Det
liberala StatsOeconomiska systemets anhängare
hafva, så vidt man af åtgårderne kan dömma,
tyckts vara mycket tillfredsställde, då de uti en
eller annan del kunnat använda detta system.
Således finnes, att man emellan 1809 och 1812
tillerkände större frihet åt införseln af utländske
varor ån åt utförseln af inhåmska producter.
Härå år Finska Handeln ett stort exempel. Un
-
Den 9 September J, tn.
329
»ler det att Finnska och Rysska varor tullfritt
lingö införas, var det ej tillåtit, att från Skåne
utföra victualier till Danmark. På samma tid
som Finnland fick fritt föra ved till Stockholm,
tillåts ej Blekingen föra ved till Skåne och andra
orter. På samma tid som utländske skepp
lingö hitföra varor ihan Finnland, fingo ej utländske
skepp utföra våra egna producter. Vid
1815 års Riksdag började man med mera uppmärksamhet
tänka på detta ämne, och jag gjorde
då motion derom. Särskilta Utskottet antog
äfven Finnska Handeln såsom en af orsakerna
till förlägenheten uti allmänna rörelsen. Men
det var besynnerligt, att samma Utskott föreslog
då förhöjd tull på colonialvaror, m. m. utan att
besinna, att våra förhållanden uti commercielt
afseende med Finnland derigenom ån mera skulle
förvärras, ty då kunde Finnarne ej mera
fournera sina behof ifrån Stockholm, emedan
de utländske varorne blefvo för dyra, så att
man kan såga, att vi just tvingade Finnarne att
låra sig directa vågen och att på andra orter
söka sina behof. Erfarenheten har ock bekräftat
detta, ty nu handla Finske Köpmännen sjelf,
ve på Köpenhamn, Lybeck, Hamburg och Medelhafvet.
En annan följd var ock den, att då
vi förut liquiderade Finnarne med utländska varor,
måste vi nu mara liquidera dem med sedlar.
Flere i Staten högst betydande män ansågo
såsom en fördel, att man fick varor i stället
för sedlar. Man sade, att man realiserade sedlarne,
når man för dem fick varor. Jag, sorn
ej hade någon erfarenhet, utan endast använde
det sunda mennisko^förståndet, tog mig den fri
-
Den 9 Seplemler /. mt
heten invända, att när Finnarne fingo mera aetM
lar, än de behöfde för sin rörelse, skulle de
skicka hit dem till Beursen, för att köpa vexlar,
hvarigenom Coursen skulle försämras, och
den följd tillika uppstå, att då vi direct betalte
med sedlar, och inbillade oss, att vi endast betalte
med sedlar, vi likväl kommo att indirecte
betala med silfver, sedan sedlarne blifvit förbytte
till vexlar. Då föreslog jag vid sista Riksdag,
såsom ett correctif emot Finnska handeln, att
nederlagsfrihet måtte beviljas Stockholm för do
varor, som Finnarne förut behöft af Sverige.
Min motion väckte så liten uppmärksamhet hoa
StatsUtskottet, att svar derå meddelades först 6
å 7 månader efter Riksdagens början, och svaret
blef afstyrkande. Två år sednare blef en sådan
nederlagsfrihet af Regeringen beslutad, men
det var då något sent; ty man hade redan lärt
sig vågen till andra utländska orter, och jag
fruktar, att då man förr lurendråjade från Stock*
holm till Finnland, man nu lurendråjar från
Finnland till Stockholm. Bland annat föreslog
jag äfven en lika fri utförsel, som införsel af
victualier. Man må vara vän af det liberala
eller det prohibitiva systemet, måste man i alla
fall medgifva, att man i afseende på Finnland
hvarken iakttagit det ena, eller det andra. Den
nu varande Handels-traktaten löper först till
ända år i8a5, och således kunna Riksens Ständer
nu ej göra annat än, enligt Utskottens förslag,
anhålla, att den ej på samma grunder mätte
förnyas. Jag får i hufvudsaken förena mig
med Utskotten, och bifalla deras förslag, endast
tued den anmärkning, att Be villnings-Utskottet
Den 9 September f, m,
orätt förklarat det ej tillkomma sig att tillstyrka
en underdånig önskan, enär detta alltför väl kan
tillhöra hvarje Utskott,
Herr Hegardt, Chriftopher Bernhard, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o i.)
Hvarefter Herr Hegardt munteligen tilläde
:
Jag tillstyrker afslag å Betänkandet, samt
att motionen måtte förfalla.
Herr Lefrén, Johan Pehr; Jag skall utbedja
mig, att få göra några få anmärkningar
vid den siste Talarens yttrade grundsatser, rörande
handeln. Jag medgifver visserligen, att
de Svenska Sedlarnes värde uppehållits genom
handeln på Finland, men jag kan ej underskrifva
den grundsatts den värde Talaren i allmänhet
antagit för handeln. Herr Munck af Rosenskjöld
synes åsyfta, att Sverige sjelf skall
producera de varor det behöfver,på det att det
ej må blifva en vinstkälla för andra; den siste
Talaren åter anser likgiltigt, hvar man byter
varor, och hvad man får i utbyte, och att i
följd deraf tullen bör åläggas blott för behofvet
af inkomst, men ej för att skydda inhemska
näringar. Jag vill då anföra ett exempel. Om
Svenska innebyggarne saknade kunskapen att
spränga Gråsten, men Finnarne ägde den, och
vi derföre måste från Finland införa sådan, vo
-
33*
Den g September /. m.
re det då icke bättre att lära våra Landsmän, att
spränga gråsten, för att taga den vid Skinnarviken.
Jag medgifver, att exemplet är något
extra-vagant, men min mening är, att man bör
drifva lipp sina egna tillverkningar, så mycket
möjligt är, så att man kan blifva oberoende.
Herr Tham, Wolrath: Jag anhåller först
få yttra, att, hvad de oriktiga messurer angår,
hvilka man anfört vara tagne vid förra Riksdagar,
i afseende på införseln från Finland, och
utförseln dit af egna producterj tror jag dem
till det mesta vara undanröjde genom det betänkande
om Tull-bevillningen Ridderskapet och
Adeln antagit. Deruti äro alla varor, som här
kunna produceras, belagde med hög Importtull
och låg Export-tull. Således tror jag, att
hvad Herr Munck af Rosenskjöld yrkat, redan
är af Ridderskapet och Adeln vidtagit. Nu återstår
endast frågan, huruvida Finska handeln
sådan den nu befinnes, är skadlig eller nyttig.
Att det är nyttigt, att Finnarne handla med oss
efter andra grunder än andra Nationer, det ne«
kar jag. En handel som skall vara nyttig, måste
vara byggd på lika grundsattser för alla.’
Man bör ej gynna en Nation , och minst blifj
yer det nyttigt att gynna den, som påförer oss
sådane varor, hvilka vi sjelfve äga. Derföre
tror jag , att Utskottens betänkande ej bör afslås,
utan bifallas, samt Riksens Ständer hos
Kongl. Maj:t underdånigst anhålla, att vid tråk.
tatens förnyande , all uppmärksamhet måtte fästas
deruppå, att en stor del af de varor, sorn
nu ifrån Finland införas, kan inom Sverige pro»
jjen 9 September f, m
333
duceras, och att om dessa varor i början skulle
blifva något dyrare för Stockholm, det dock
skall blifva en vinst för hela landet, och varorna
i längden åter falla till deras rätta pris;
Detta tror jag böra vara den enda grunden, i
afseende på handeln med inhemska varor, och
jag anser att man skadar det hela, om man vill
gynna en del. Jag har ej varit mäktig att omfatta,
eller äger kanske ej kunskaper nog att förstå,
hvad den värde Talai’en yttrat om handelssystemer.
BevillningsUtskottet och jag hafva tydeligen
visat min mening varit, att handeln bör
vara så fri som möjligt, men med correctif uti
en lämpelig Tulltariff. Jag tillstyrker bifall å
betänkandet, samt vill blott tillägga, att BevillningsUtskottet
ej förnekat sig äga rättighet, att
till Kongl. Maj;t framkomma med underdåniga
önskningar, utan blott sagt, att det enda som
egenteligen tillkom detsamma vore tullfrågan ,
och att det andra egenteligen tillhörde OeconomieUtskottet.
Herr Hegardt: I anledning af Herr Lefréns
yttrande får jag den äran anmärka, att han
sjelf erkänt olämpligheten af det exempel han
anfört, enär han medgifvit det vara extravagant.
Det torde således ingenting bevisa mot den handelsfrihet
jag yrkat. Om det kunde antagas, att
man icke förstode, att till grundmur för byggnader
begagna gråstenen i våra närbelägna berg,
så måste man väl hämta den från något annat
ställe, der den kunde erhållas i utbyte för andra
producter. Detta utbyte vore äfven i alla fall
förmouligt, om, och så länge det kostade min
-
334 &en 9 September f, rn'
dre capital och arbete, än som skulle erfordras,
för att utbryta och till byggnader använda gråsten
utur de omförmälte bergen. Häraf följer
ej, och jag har visst icke sagt, att man bör underlåta
att begagna sitt eget lands fördelar, eller
att sprida kunskap och upplysning till alla slags
inhemska näringsgrenars och slöjders förkofran;
men jag har ansett och anser det i allmänhet
nyttigt och förmonligt för hvarje land, att genom
handel med främmande Länder förskaffa
sig de förnödenheter, hvilkas frambringande inom
landet skulle kosta iner än de producter, för
hvilka eller för hvilkas värde de i utbyte erhållas;
och jag tror, att capitaler och arbetskrafter
bäst användas till den största möjliga förkofran
för samhället i det hela, då de äfven i detta
hänseende få fritt användas.
Herr Hjerta, Johan Gujiaf: Då den si
ste
värde Talaren så fullständigt theoretice bevist
otjenligheten af prolnbitiva författningar,
önskar jag litet mera åskådligt framställa exemplet.
Om till exempel gråsten ej fanns inom
Sverige, på annat ställe än Ste lags fjellet', men
den väl fanns på Seland; så skulle väl ingen
tveka, att ju det vore en orimlighet, att hindra
folket i Skåne och längs kusten, att föra Selandsstenen
till sig, i stället för att landvägen taga
den från det aflägsna fjellet.
Herr Lefrén'. Vid det exempel, som jag
nyss anfört, medgaf jag, att jag tagit ytterligheten,
för . att gifva det mera caractere. Den
värde Talaren har förklarat sig finna min lik
-
Den 9 September f. nu 335
Heise olämplig. Detta år en sak, hvarom jag
ej har något att orda, men att jag sjelf sagt det,
tror jag ej, och det lårer ej eller finnas i pro-3
tocollet.
Herr Munck af Rofenjkjold: Med all
aktning för de kunskaper och den kännedom af
nyare Författare, som Herr Hegardt framlagt,
och sjelf utrustad med någon kännedom i dessa
ämnen, tror jag, att skillnaden uti våra åsigter
har sin grund deruti, att jag söker använda
grundsatserne och localisera dem. Jag vågar
påstå, att ingen Författare förutsett ett sådant
egit förhållande, som emellan Sverige och Finn.,
land, i synnerhet som Finnarne, ehuru utlåndningar,
heldre emottaga Svenska Sedlar än sitt
eget Lands, Genom denna omständighet har
den underbalance i handel uppkommit, som ej
annars vore möjligj ty en viss gråns för underbalancen
uppstår genom svårigheten att liqvidera
det andra Landets varor med sitt eget Lands,
utom med Silfver. Således år det ganska riktigt,
att underbalancen är ett jernspöke till det
mesta j ty man betalar med egna varor eller
-credit, och betalar man ej, så lider ej Stateni
Den enda följden kan blifva, att enskilte köpmän
göra banqueroute, hvilket åstadkommer ökadt
misstroende hos utlänningen, och begäran
att få högre vinst. M in har sagt, att Sedlarnes
vanvärde förekommes derigenom, att de realiseTas
i varor. Men jag åberopar dem, hvilka äga
erfarenhet, såsom våra bankierer och köpmän,
om det ej ofta händer, att flere 100,000 R:dr
hitkomma till Börsen, för hvilka Vexlar begå
-
3^6 Ven 9 September f, m,
ras, och sedan Ryssland nu mera ej vill tillåta
Finnarne att liqvidera sina skatter uti Svenskt
mynt, skall detta hädanefter ske, mera ån förr.
Jag ser deruti en orsak, hvarföre, oaktadt den
betydliga exporten, coursen ej fallit. Man må
följa hvad system som helst, skall man finna
det oförmodadt, att Bönder skrinlägga sedlar.
Svenska sedlar användas till och med, att inköpa
Danska varor, och vi blifva nödsakade, att
roed Silfver inlösa de fleste Svenska Sedlar, som
gå till Danmark. Korrteligen då underbalancen
i andra Länder förekommes genom brist på
Silfver, så finnes ej hår någon gråns för densamma;
ty man liqviderar med Sedlar. Denna
sak år så klar, att jag ej vidlyftigt vill uppehål*
la mig dervid, utan blott göra en anmärkning
vid den af samma värde Talare yttrade sats,
att utbyte af varor år förmånligt. Detta nekar
jag ej, men tror, att utbyte emellan särskilta
provincer inom samma Land år ännu förmonligare;
och då utbytet med andra Länder sker
så, att ej blott rörelsecapitalet utan ock valeuren
minskas, så måste den sats vara riktig, att
vårt mynt försämras, och våre producter ej vinna
tillbörlig afsättning. Jag har ej velat gå så
långt att påstå, det Stockholm skulle kunna taga
alla sina förnödenheter af ved från Norrland,
och victualier från Skåne. Men vågar såga,
att med det liberala systemet år det mest enligt,
att exporten af dylika varor bör vara lika
fri från Blekinge och Småland till Danmark,
som från Finnland till Skåne, och jag vore interesserad
att höra, om Herr Hegardt kunde
med
Den tj September /. m.
.13?
med det fria handelssystemet eoneiliera, 3tt förhållandet
icke år sådant. Korrteligen, jag tror,
att den sats, att sådant reglerar sig sjelf, ej passar
i ett annat land, ån der full handels- och
näringsfrihet finnes. Huru skall sådant kunna
reglera sig uti ett land, der utförseln ej år fri.
Det måste regleras af den myndighet, som åger
rått att höja och sånka tullen, att förbjuda import
elier export. Jag tror, att om spetsfundiga
theorier förvilla någon, år det den som inbillar
sig, att afsättning af utländska producter
bör befordras, når de fås för båttre pris, och
att utförseln af egna producter bör förhindras.
Herr Hegardt: Då jag yrkat frihet i handel
och för import af varor från Finland till Sverige
, har jag derigenom icke gillat något tvång
eller hinder för exporten till förstnämnde land
eller andra länder. Tvertom innefattas uti mitt
yrkande äfven den önskan, att, om sådane hinder
finnes, de måtte undanrödjas, och exporten
i alla hänseenden njuta samma frihet som importen.
.Herr Munck af Rosenskjölds anmärkning
i denna del torde således, såsom utan
anledning, förfalla. Besynnerlig och ogrundad
förekommer mig den mening, att Svenska
BancoSedlarnes värde skulle försämras, genom
deras användande i Finska handeln. Det synes
mig fastmera ostridigt böra bidraga till upprätthållande
af ett CredilSedelmynts värde, att
dess omloppskrets utvidgas, och att det jemväl
i främmande Länder med förtroende emottages.
Ridd. o. Ad. Pr, VIII. Band.
22.
333
Dc.fi
Jag kan ej heller inse», att de frän Finland ä**'
terkommande Svenska BancoSedlarne pä det hela,
eller annorlunda än tillfälligtvis, kunna verka
till Co ursens stegring genom en större efterfrågan
af Vexlar; enär alldeles samma förhållande
skulle inträffa. om Finnarne genast
5 o
härstädes uppköpte Vexlar för beloppet af sina
försållde varor , i stället för att först hemföra ,
och sedan vid andra tillfällen hit återsända de
i betalning derföre erhållne BancoSedJar. För
öfrigt måtte det väl vara tämligen likgiltigt, på
hvilken väg dessa BancoSedlar en gång återkomma,
och om de genom varor eller vexlar,
förr eller sednare, åter inlösas , antingen utur
Finnarnes eller Utur Danskarnes händer. Herr
Munck af Rosenskjöld kan väl icke begära, att
vi skola få Finska varor för intet; hvilket vöre
händelsen , om de till Finland utgående BancoSedlar
icke på ett eller annat sätt blefyo
inlöste.
Herr Munck af Rofenfkjolel: Finnarne hafva
redan mera sedlar, ån de behöfva, i synnerv
het sedan Svenska sedlarne der ej mera emottogas
uti uppbörden. Om utlåndningen, sorn den
värde Talaren synes önska, emottog våra sedlar,
skulle brist uppstå hos oss, ty nian kan icke
neka , atf ju beständigt inkommande sedlar från
Finnland bidraga att höja coursen. Således j ju
mera vi få varor, ju mera sedlar utgifvas,
och ju mera utsigt år det, att de skola komma
tillb ika och höja coursen. På sådant sätt kan
man tänka sig möjligheten, att samma sedel kan
komma 5o gånger tillbaka,
Den 9 September /. m.
‘Herr Grefven och Landt Mar/kalken gjorde
proposition till bifall af Bevillnings- och
'Öeconornie-Utskottens förevarande Betänkande;
hvilken proposition med Ja besvarades.
HÖglöflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 5 eftermiddagen.
In fidem ProtocoIIi
ö. f. Lagerheim.
Tisdagen deri 9 Sépteiribeft
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Upplästes till justering pell gödkändes följande
Expeditiönsljtskolteta insände förslag till
Riksens Ständers Underdåniga Skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
N?o 174. f anledning af Kongl. Maj;ta Nå
-
34®
Den q September e, m.
diga remiss, i fråga om Håradshöfdingar» peneionsrått.
N:o 175. t anledning af Kongl. Maj-.ts Nådiga
remiss, rörande Landshöfdingarnes pensionsrått
vid afskedstagande!.
N:o 176. Angående förklaring af 25 Cap.
5 §. RåttegångsBalken och 3 Cap. 4 §. MissgerningsBalken.
N:o 177, Rörande utmåtnings-auctioner å
fast Egendom.
N:o 178. I anledning af våckt fråga om
anslag å Stat till ved för LandsCantzlierne och
LandtRånterierne.
Nio 17g. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss, angående löne-tillökning för Fjerdingsmån
i VesterNorrlands Lån.
N:o 180. I anledning af Riksens Stånders
JustitiaeOmbudsmans EmbetsBeråttelser.
N:o 181. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående Råntornes utgörande för
några till Thorshälla Stad upplåtne KronoHemman.
N;o 182. I anledning af Kongl. M«j:ts Nådiga
Remiss, rörande befrielse för RiksdagsFullmågtigen
Pehr Pehrson och dess medlöftesmån
från betalning af bristande arrende för Wendtholms
HofStallÄng.
Den 9 September e, m.
541
F öretogs till pröfning LagUtskottets den i5
sistlidne Augusti under N:o i54 afgifne, samt
den 5o derpå följde eftermiddagen på bordet legde,
Betänkande, angående föreslagen ändring uti
Kongl. Brefvet den 17 October 1778, rörande
Barnamord.
Herr von Hartmansdorff, Augujt: I det
upplästa betänkandet har Lagutskottet yttrat den
mening, att nu gällande Författning om barnamord
i allmänhet vore rigtig. För min del tror
jag deremot, att den tanka en värd Ledamot
uti reservationen framställt, är vida bättre. Den
går derpå ut att det förbud som hindrar anhöriga
och husbönder att underrätta sig om en ogift
hafvande qvinnas tillstånd, innan barnafödseln
är för handen, måtte upphäfvas, och sålunda
förekommas, att icke såsom nu blygselns
starkaste verkan uppskjutes till födelsestunden j
hvarigenom fostret snarare uppoffras. Jag är
öfvertygad, att om man vidtoge den förändring, Hr
Ribbing föreslagit, skulle månget lif, som eljest
af våldsam hand förkortas, varda räddadt. Den
värde Ledamotens anmärkningar synas mig icke
vara af Utskottet tagna i det betraktande, som
vederbordt, ty Utskottet har, utan att fästa sig
vid dem , egenteligen hållit »ig till de motioner,
sorn inom PresteStåndet blifvit gjorda. Jag får
således underställa Höglofl. Ridderskapet och
Adeln om icke betänkandet bör återremitteras,
och kan ej nog beklaga, att Herr Ehrenborg
är frånvarande, ty jag vet att äfven han hade
ämnat göra anmärkningar vid detta betänkande,
342 Kfi 9 September e. mt
Herr Cederfchjåld, Pehr Guftaf: I anleclK
uing af det utaf Lagutskottet behandlade förslag,
till förekommande af egentliga Barnamord eller
flarns våldsamma förgörande i sjelfva födselstunden0
anhåller jag att såsom- en ny motion få söka
visa behof vet af nya åtgärders vidtagande till
förekommande af oåkta barns långfamrno först
or elfe i Stockholm, genom nöd och elände.
Denna Barna-förstörelse, hvilken är vida storin
än, man i allmänhet kan föreställa sig, anser
jag tämligen lätt att förekommamen torde ,,
innan jag går att dertill uppgifva förslag,, i
korrthet först få framställa det närvarande tillståndets
verkliga förhållande.
Sällsynt är det, att någon ogift qvinna i
Stockholm, kan åtminstone någon längre tid-,
hos sig behålla sitt harn, och sålunda på det
naturligaste sättet uppföda det. Kan modren,
hvilket likväl nog sällan inträffar, genast erlägga
de 66 R:dr S'2 ak. B:oo, som fordras för dess,
inlösen, å Allmänna Barnhuset* så är hon för
alltid fri från vidare bekymmer för barnets underhåll
, och barnet sjelf så betryggadt, sorn,
omständigheterna kunna medgifva. Är qvinnan
duglig till Amma, och kan erhålla ammetjenst-,
antingen på Barnhuset eller i privat hus, så är
äfvenledes hennes bekymmer för barnet åtminstone
så vida lindradt, att hon på Barnhuset
får, jemte ett annat barn, äfven uppamma sitt
eget, och i privat hus förtjenar lion hvad sorn
fordras för barnets underhåll under samma tid.
Men sedan hon ej längre kan vara amma, eller
om hon ihan början dertill vant oduglig, eller
Ren 9 ScjAentber c. m.
343
icke kunnat erhålla amme.tjenst, så kan hon lätt
af moderskärleken förås tili nöd, förtviflan oell
brott. Hon erhåller visserligen af Barnhuset
12 R:dr B:eo om året såsom uppfostrings-hjelp;
men detta utgör icke en fjerdedel af hvad hon
sjelf får gifva, för afl i någon fugtig, trång och
osnygg koja, 1a sitt barn med mjöl-välling, tuggor
och dylik otjenlig spis , samt genom smuts
och vanskötsel i grund förderfvadt. Då hon
finner sin pig-lön otillräcklig att fylla bristen,
sätter hon sig kanhända, enligt allmänna talesättet,
för sig sjelf, i hopp om större vinst genom
enskilt arbete. Men sedan hon funnit sira
missräkning , oell föryttrat sina få , möjligen umbärliga
kläder , så synes ingen annan utväg för
henne återstå, än laster och brott, i händelse
moders-kärleken skulle vara stark nog, för att
sätta henne ur stånd att se sitt barn svälta ihjäl.
Kommer hon slutligen i fängelse, eller på Kurhus,
eller skulle lion sjelf af. hunger och elände
bringas på »olsängen, då först erhåller hon dea
tillfredsställelsen att se sitt uttärda barn få inkomma
på Barnhuset, för att åtminstone der
dö en- mildare död än hungerns. Det är naturligt,
att af dessa barn , sorn icke inkomma
på Barnhuset förr, än nöden och vanskötseln
hunnit förderfva dera bästa kropps-constitution ,
större delen mäste dö, oaktadt vårt Barnhus
helt visst ar ett a£ de bästa i Europa. Detta
förhållande är sä mycket allmännare, som äfven
de mödrar, hvilka inlösa sina barn , sällan
kunna anskaffa den erforderliga summan, förr
an efter flera veckors förlopp-.
Ben g September e. nté
Då derföre dessa olyckliga barns räddning
endast beror på deras tidiga mottagning af
Barnhuset, så finner man lått, huru föga vår
för öfrigt förträffliga Barnhus-inrättning nu svarar
emot ändamålet. Men om denna inrättning
Är otillräcklig att rädda Stockholms oäkta barn,
så är den nästan utan allt slags direct nytta
för Landtboen: ty om t. ex en från Landsorterna
nyss hitkoinmen värnlös qvinna, skulle till
och med dö i barnsång elier efteråt af hunger
och elände, så vore det endast af gunst och
nåd, som barnet kunde blifva mottaget på ett
Barnhus , hvilket Landet nästan ensamt underhåller,
och hvartill Stockholmsbon ej med den
ringaste egentlig skatt bidrager.
Jag får derföre vördsammast föreslå , att
Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla: att det måtte blifva hvarje i Stock,
holm boende ogift moder medgifvet, att få för
alltid aflemna sitt barn till Allmänna Barnhuset,
antingen mot skyldighet att under ett års tid,
der förblifva såsom amma, eller ock mot förbindelse
att under 5o veckor, erlägga i R:dr
16 sk. B:co i veckan; äfvensom att, då värnlösa
qvinnor ifrån Landsorterna dö i Stockholm,
deras derstädes framfödde barn måtte blifva pä
Barnhuset emottagne; samt slutligen, att de tillskott,
som kunna erfordras, för att sätta Allmänna
Barnhus-inrättningen i det skick, som
Rikets Ständer med sina frikostiga anslag låra
hafva åsyftat, och sjelfva menskligheten tyckes
fordra, måtte få utgå af Stockholms Stads Allmänna
FattigCassa.
Den § September e. m.
345
Att denna min motion måtte blifva till Allmänna
Besvärs- och OeeonomieUtskottet remitterad
anhåller jag vördsammast.
Herr Grefven och LandtMarJhalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskottets
Betänkande böra, i anledning af Herr
von Hartmansdorffs dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Och skulle den af Herr Cederskjöld väckte
nya motion, hvila på bordet till nästa Plenum.
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 26 sistlidne Augusti under N;o lögafgifne,
samt den 1 dennes eftermiddagen pä bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt fråga om befrielse
för Riksens Ständers Bank från skyldigheten
att i Concurser och års Proclama bevaka
sine, emot lös pant ägande fordringar.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets den z3 sistlidne Augusti
under N;o 172 afgifne, samt den 1 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande, i
anledning af väckt fråga nm nedsättning af Lotsoch
Båk-afgifterne för Ångfartyg i allmänhet,
samt andre Inrikes orter emellan seglande Fartyg
under 6 fots djup gående,
Ven g September c. m,
Herr Riben,Carl Wilhelm: Om nian ingari
ännu något Ångfartyg var färdigt i Sverige
, hade begärt nedsättning i Lots- och Båkafgifterne
för de blifvande Fartygen , skulle det
icke hafva förundrat mig, men att man nu, sedan
Ångfarten kommit till stadga, vill bereda
Ångfartyg frihet från afgifter, sorn i allmänhet
af sjöfarande erläggas, det förundrar mig så
mycket mera. Man bevisar med calculer att
Ång - fartygen betala tre gånger mera i afgift
er, än seglare. Det trör jag vål, men
de göra ock tre gångor flere resor. Det finnes
ett ångfartyg som gifvit 06 procent uti ren vinst.
Andra finnas kanske, sorn gått med förlust, mea
det år ock händelsen med andre fartyg, och på
den goda våg, som ängfarten redan år, kan
jag ej annat ån afstyrka befrielsen. Å hvad
Betänkandet i öfrigt innehåller,
Ridderskupets och Adelns bifall*
Hörr von Hartmansdorff t Auguji; OeconomieUtskottet
har uti sitt betänkande, föreslagit
att Riksens Ständer skulle hos Kongl.
Majit anhålla 0111 den föreslagna nedsåttningen
af Lots- och Båk-afgiftern.e för ångfartyg. Efter
mitt begrepp år en sådan nedsättning i afgifter
lika litet sorn deras höjande Konungens
ensak att bevilja. De utgöra en del af beskattningen
, och följnkteligen ingår deras förändring
uti det hela af Riksens Ständers eller Svenska
Folkets beskattnings-rätt. På sådan grund hafva
ock dessa afgift er, vid denna Riksdag blifvit
af StatsUtskottet till ett bestämdt belopp bland
inkomst-litlarne upptagne. Det
Den 9 St/j te inbur e, ni. 347
en motsägelse emellan detta betänkande och
StatsUtskottets åtgärder, hvarföre jag hemstäl.
ler om det icke vore rigtigt att detta betänkande,
emedan det angår en bestämd Statsinkomst,
måtte till gemensam behandling af Stats- ocbi
OeconomieUtskotten återremitteras.
Herr Tham, Wollrath: Om man kunde
antaga, att de ångfartyg, sorn göra resor till
främmande Länder, kunde lemna en sådan be-r
hållning sorn ett eller annat fartyg på målaren,
så skulle jag dela Herr Ribens mening; men för.
hållandet dr tvärtom. .De, som gifva den mesta
inkomsten, år o de, som segla på insjöarne, och
de betala inga båkafgifter. De andra segla ej
på långt når med den förmån, i synnerhet de,
som segla utomlands. Derföre kan jag ej annat
ån tillstyrka Utskottets förslag, så vida man vill
anse desse fartygs begagnande till utrikes resor
såsom något förmonligt. Jag tror ej, att de med
fördel kunna användas att transportera fraktgods,
men vål passagerare och poster och att
boxera köpmansfartyg, hvilket vid resor till utländska
orter ej. torde ge den betydelige ber
hållning, sorn, man tyckes förmoda..
Herr Hjerta, Johan Guftaf: Jag förenar
mig uti Herr von Hartmansdorff* åsigt, och
tror, att O.econornie-Utskotlet orätt behandlat
detta mål, då Utskottet tillstyrkt,, att det i önskningsvåg
skulle framställas. Ifrågavarande 'argifter
utgöra en. af Statens betydligare intrader,
sorn de sednare åren gifvit betydligt öfverskott,
och hvilken, såsom hittills, bör höja under Rik
-
34* Den 9 September *. m.
sens Ständers pröfning. Således tror jag, att
saken bör handläggas af StatsUtskottef, och anhåller
till följe deraf, om återremiss till OeconomieUtskottet,
jemte den tillsägelse, att behandla
målet samfält med StatsUtskottet. J;g förmodar,
att resultatet då torde blifva olika, emedan
jag förenar mig i den åsigt, att det vore nog
frikostigt, att efterskänka alla båkafgifter, och
kan ej dela den siste Talarens öfvertygelse; ty
naturligtvis minska ångfartygen qvantiteten af öfrige
fartyg derigenom , att de borttaga vinsten
för de seglande. Det vore oriktigt, om man
hindrade detta, men uti vissa afgifter måste de
vål deltaga. Jag anhåller således om proposition
å en sådan återremiss som jag nämnt.
Herr Riben: Lika med Herr von Hart
mansdorff
och Herr Hjerta tror jag att StatsUtskottet
bordt yttra sig i detta ämne. Om ångbåtar
åro ämnade för passagerare eller varor,
kan vara likgiltigt. Törmönen af dem år i alla
fall gifven, och då de medföra vinst, ser jag ej,
hvarföre friheter, sorn aldrig begärts, då inrättningen
var ny, nu skulle förmenas, sedan inrätt»
ningen kommit till stadga. Att ert slik befrielse
skulle blifva en förlust för Staten, har Herr
Hjerta redan visat.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag anhåller få
göra en korrt framställning, i anledning af Herr
Ribens yttrande. Om ett ångfartyg skulle begagnas,
såsom det redan skett, att boxera upp
köpmansfartyg, hvilka ligga för motvind, skulle
ju hända, att detta fartyg finge betala dul bla aL
peil 9 September e, m.
349
gifter. Dessutom befordrar ju detta boxerande
köpmansfartygets hastigare ankomst, och att det
kan göra två resor i stället för en. Derigenom
vinner Staten, då fartyget kan göra dubbla resor.
Jag tror så mycket mer, att Betänkandet
bör bifallas, så vida det ej bör remitteras till
StatsUtskottet, som ångfarten år en ny inrättning,
hvilken vål behöfver den omvårdnad OeconomieUtskottet
velat lemna den.
Friherre Anckarfvård, Carl Henric'. Jag
instånuner till nila delar uti Herr Ribens, Herr
Hjertås och Herr von Hartmansdorff^ åsigter;
således år det blott en anmärkning som jag anhåller
få framställa, den nemligen, att som jag
fattat Utskottets Betänkande, vore meningen med
tillstyrkande af minskning i afgifterne, att, genom
utsättande af viss tid, uppmuntra till ångfartygs
byggande. Detta anser jag öfverflödigt,
och alldeles icke önskansvårdt, att de skola tilltaga
i större progression, ån hittills. Jag finner
icke, hvarföre man bör lemna dem större friheter,
ån andra fartyg, och på de skål flere Ledamöter
anfört, anser jag saken redan vara så
utredd, gtt deröfver icke vidare behöfver ordas,
hvadan jag endast anhåller om återremiss.
Herr Ribbing, Arvid: Jag anhåller blott
få lemna den upplysning, att, i anseende till inkomsterne,
det vål bår sig med de ångfartyg, som
gå på insjöarne, men att de, som göra resor på
hafvet långs kusterne, behöfva ifrågavarande eftergift.
De, sorn gå på insjöarne, kommer man
3S®
9 Se-ptemler <% m%
dessutom ej åt med sådane afgifter, emedan dö
ej der äga rum.
Herr Grefven 'och Landt Ma rfka Iken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg OeconomieUtskottets
Betänkande böra, i anledning aÉ
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet å •
tefremitterasi
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag tror det vara tåmligeii
Upplyst, att OeconornieUtskottet riktigt behandlat
ärendet, då det tillstyrkt Riksens Sänder att
anhålla om nedsättning af en Statsintrad. Detta
tillkommer, enligt Grundlagen, StatsUtskottet så
tydligt, att det förundrar mig, alt OeconömieUtskottet
behandlat målet. Jag anhållér således
om återretniss, med det tillägg, att OeconomieUtskottet
bör i sammanhang med StatsUtskottet
behandla ämnet. Denna sak år så emot ali form
behandlad, att jag år öfvertygad, att de öfriga
Stånden äfven återremittera Betänkandet.
Herr Tham: Jag har ej ämnat ingå uti
discussion, huruvida målet tillhör StatsUtskottet,
eller icke; jag vill blott anmärka, att jag ej tror,
att man kan återremittera målet till annat Ut»
skott, ån det, sorn från början behandlat detsamma.
Når det andra gången inkommer, kan
Ridderskapet och Adeln behandla det, huru man
behagar, förkasta, förändra eller remittera det,
huru som helst; men nu kan det icke ske. Så
har åtminstone Herr Grefven och LandtMar*»
&cn g September e, ml
skalken sjelf vid en annan fråga förköra t. Jag
tror derföre, att det just strider emot formen»
att remittera saken till annat Utskott, ån OeconomieUtskottet.
Herr ven Hohenhaufen, Michaél: Jag
ser på intet vis något, sorn talar deremot, att
man vid en återremiss anmodar OeconomieUtskottet,
i hänseende till frågan om minskade båkafgifter,
hvartill jag gerna tillstyrker bifall, sammanträda
med StatsUtskottet, efter som detta
år en Statsutgift, som ej i önskningsvåg kan behandlas,
och den Riksens Ständer, men ej Regeringen,
böra bestämma. Jag anhåller äfven
få framställa de skål, hvarföre jag anser en
minskning i båkafgifterne böra äga rum. Herr
Ribbing har redan anmärkt, att blott de fartyg,
som segla utomskärs, erlägga dessa afgifter. Åflgbåtarne
föra endast passagerare och ingen last
af stort värde, samt måste ofta passera samma
farvatten. Ett handelsfartyg deremot inkommer
vanligen en högst två gånger om sommaren»
och lasten år af högt värde, som ersätter rikeligen
båkafgifterne. Ångfartyg, hvilkas färder på
förhand åro bestämda, gå ofta med få passagerare
och intet eller högst obetydligt fragtgods»
men få ändå betala lika. Dessutom, då de ofta
passera, blifva de så bekanta med farvattnet, att
de gifva lotsarne föga att göra. Jag tillstyrker
således nedsättning i afgifterne, men att bestämmandet
deraf må ske genom sammanträde mellan
Utskotten.
Herr von Hartmansdorff’, Jag ber Rid
-
",52
Den 9 September e. m.
derskapet och Adeln gifva akt derpå, att hår
åro tvårine olika frågor; den ena om afgifternas
belopp; den andra om sättet, huru de skola
bestämmas. Jag har ej yttrat mig om råtta be~
loppet af afgifterne, emedan jag dertill saknar
nödig sakkännedom; utan jag har blott anmärkt
det oriktiga uti fältet att bestämma dem, och
har derföre anhållit om återremiss, ehvad afgifterne
nedsättas eller icke; på det att Riksens
Ständers beskattningsrätt måtte blifva iakttagen.
Jag yrkar ån vidare återremiss, med tillägg, att
saken bör gemensamt med Stats-Utskottet behandlas.
Herr Grefven och Landt Marjkalhen yttrade,
att, enär förevarande fråga om nedsättning
af Lots- och Eåk-afgifterne innefattade
förslag till minskning af en bland StatsVerkets
inkomster, och således vore af natur, att synas
tillhöra Stats-Utskottets åtgärd, ansåg Herr
LandtMarskalken för dess del, det icke vara stridande
mot formen, att till OeconomieUtskottet
återremittera Betänkandet, med anmodan derjemte,
att Utskottet, vid ärendets förnyade handläggning,
måtte med StatsUtskottet sammanträda
samt gemensamt med nämnde Utskott, öfver de
nu gjorde anmärkningar, Utlåtande afgifva; i
likhet hvarmed Herr Grefven och Landt-Marskalken
ock gjorde proposition, sorn af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oeco
-
Ben 9 Sept ernber t, m.
Oeoc-nomieUtskottets den 25 sistlidne Augusti
under N:o 17a afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet iagde, Utlåtande, i anledning
af töreslagne medel till förekommande
af åtskilige förmente missbruk vid Pxestval.
Herr Ribbing, Arvid, anförde skrifteligen;
£Se
Bilagan N:o 1.)
Herr Tham, Wallrath'. I den händelse
Ridderskapet och Adeln skulle bifalla återremiss,
anhåller jag få anföra några ord. Jag delar ej
den af Herr Biskop Wingård yttrade fruktan,
att blifvande Pastorer skulle förlora derigenom,
att contracter uppgjordes under ledighets-tiden.
Åtminstone har jag haft en stridig erfarenhet.
.Jag har varit nog lycklig, att tillvägabringa con..
tracter i tvånne Församlingar, der jag har något
att såga, men derföre har jag att tacka de
lefvande Pastorerne, och icke Consistorii Ombud,
som alltid sökt uppdrifva contractet högre,
ån Pastorerne begärt. Vid ett tredje tillfälle,
då jag var Ombud, inträffade samma händelse.
Långt ifrån att Pastorerne skulle förlora, befarar
jag snarare att FÖrsamlingarne skulle förlora,
om det lemnades åt Consistorii Fullmågtige,
att uppgöra contracter, emedan de, för att bibehålla
helgden af PresteStåndets privilegier, alltid
söka att uppdrifva contracten. Jag anhåller
således om återremiss, och tillstyrker, att det ej
måtte blifva en oundviklig pligt för Församlin
-
Ridd. u. Ad. Prat. VIII. Band. s5.
354
Den 9 September e. m.
gen, att ingå uti de förslag, som af Consistorii
Fullmågtige uppgöras, utan att det måtte bero af
FÖrsamlingarne att, om de vilja, uppskjuta med
contractets uppgörande, tills dess en ny Pastor
tilltrådt Embetet. De komma oftast lättare öfverens
med honom. Jag anser detta så mycket
nödvåndigare, som det äfven år KronoOmbudets
pligt, att uppdrifva contractet, emedan ökad
Bevillning derpå beror.
Herr Ribbing: Det instämmer med min
önskan, att de tre Ledamöter af PresteStåndet,
sorn varit emot min motion , måtte blifva
öfvertygade af Herr Tharas anförande, alt
faran ej år så stor. Jag har äfven varit närvarande
vid uppgörande af ett contract, ehuru jag
hade motsatt erfarenhet mot Herr Tham, att
nemligen ehuru Consistorii- och KronoFullmågtige
ville göra en billig jemkning i Prestråttigheterne,
ville ej Pastor deruti ingå. Men i alla
fall, om man kommer öfverens eller icke, bestämmer
Kongl. Majit sluteligen till hvad belopp
Prestråttigheterne skola utgöras, och då tror
jag, att man kan vara lugn, enär förmodeligen
samma rättvisa kommer att ske de Prester och
Församlingar, hvilka hädanefter ingå föreningar,
som dem, hvilka hittills ingått sådane. Jag har
vågat hoppas, att genom förslaget, om det bifölles,
skulle undvikas de förhateliga conventioner
eller capitulationer, som nu stundom utesluta
kanske våra båsta Lärare ifrån Pastorater.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt--  Marjkalken gjord proposition, fann Ridderskapet
Den 9 September e, m.
35i
och Adeln för godt, att OeconomieUtskotteta
Utlåtande, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återförvisa.
Föredrogs å nyo och gillades Allmänna Besvårs
och OeconomieUtskottets den 25 sistlidna
Augusti under N:o 174 afgifne, samt den 1
dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om medel till
sedlighetens befordrande hos de lägre folk-klasserne,
Företogs till pröfning LagUtskotfets den iS
sistlidne Augusti, under N:o iÖ2 afgifne, samt
den 27 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, angående föreslagne ändring
gar uti ConcoursLagen af den i3 Julii 1818.
Herr Hjerta, Johan Guftaf\ Jag vågar anhålla
om återremiss. Det som jag i synnerhet
fästat mig vid, då jag ej .kan vara i tillfälle att
bedömma värdet af de öfrige frågorna, år ed-;
gången. Utskottet har yttrat uti ett af sina förslag,
i anledning af en föreslagen ändring i en
nu gällande lag, att det icke kunde tillstyrka den,,
emedan förslaget vållade en väsendtlig rubbning
i låran om arfsrätt uti vår lag. Jag tror åter,
att nu anbefallda Concours-eden medför rubbning
uti grunderne för låran om edgång. Det
år gifvit att förmyndare, bevakare af allmänna
33«
Den g September e, rn.
Verks fordringar m. fl., måste vara satte i stor
förlägenhet genom närvarande formulaire, och
att man oskyldigtvis lått kommer att försvåra sig,
hvad Bevillningsprocenten angår. Jag tror, att
eden lått kunde föråndras och förenklas, och
har dervid fästat egentlig uppmärksamhet vid
Herr Bexells förslag, sorn synes mig klart och
tydligt. Hvad tiden för bevakningen på landet
angår, förenar jag mig för öfrigt med Herr
Ribbing, att den bör råcka till klockan 7 om af.
tonen. Hvad som passar för staden, passar icke
alltid för landet, men det år egenteligen den
förra saken, som jag anser böra åndras, emedan
jag erfarit, att den vållar betydliga svårigheter.
Herr von Hartmansdorff, Auguft\ Jag
får åberopa de anmärkningar jag gjorde, når
denna sak förra gången förevar. De angå egenteligen
formulairet för den ed, hvarigenom
fordringar i concoursen bekräftas. Betänkandet
blef då hvilande, emedan man förmodade, att
Herr Ehrenborg äfven ville yttra sig deröfver.
Jag får nu, då detta ej kan ske, anhålla om återremiss,
och yttra den mening, att utom edsformulairet,
andra ändringar i ConcoursLagen
måtte, på sått Herr Ehrenborg ofta yrkat, rörande
lagfrågor, få hvila tills den nya Lagen i
ett sammanhang antages, eller åtminstone till
dess man genom en längre erfarenhet utrönt,
om denna nyligen utfärdade ConcoursLag ver-,
keligen har de brister man densamma till viter.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Lag
-
Den 9 September c. m.
Utskottets Betänkande böra, i anledning af da
så vål förra gången den 2 dennes förmiddagen,
då denna fråga förevar, som i dag gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Stats- och Bevillningsutskottens
den 21 sistlidne Augusti under N:o
4^7 afgifne, samt den 5o derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, angående
en af hvarje mantalsskrifven person årligen
intill nästa Riksdag utgående afgift till veneriska
smittans hämmande.
Friherre Hjerta, Lars, upplåste följande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Tham, Wolrath: Vid öfverlåggningen
om den angelägna såkallade treskillings-afgiften,
hafva Utskotten icke fästat afseende å
det olämpliga anförande , som Riksdagsmannen
Eric Svensson afgifvit, hvilket varit så mycket
vigtigare, som genom officiella handlingar styrktes,
att afgiften år nödvändig just i det Län,
hvarifrån han år Deputerad; men Utskotten
hafva ej kunnat underlåta att fästa pppmårksamhet
å uppgifter af andre Ledamöter utaf
Bonde-Ståndet, hvilka styrkt, att tre skillings-afgiften
icke år behöflig uti deras orter.
När det således blef bsvist, att afgiften
358 Den g September e, m.
ej kunde behöfvas lika i alla Lån, att somlige
fcehöfde mera, somlige mindre, kunde Utskotten
ej påfinna något båttre medel, att förena
sinnena , och att motverka den motvilja, som
inom BondeStåndet rådde emot denna afgift, ån
det som nu blifvit uppgjordt. Utskotten funno
,obilligt , att ålägga den ort treskillings-afgift,
som ej behöfde mera ån en , likasom Utskotten
funno, att den ort borde vid afgiften bibehållas,
der smittan var stark. Utskotten hafva ej,
såsom Friherre Hjerta förmodat, föreslagit, att
genom sammanträden årligen bestämma afgiften,
utan endast, att Socknarnas deputerade en gång
skulle sammankomma , för att välja den Comitté,
som årligen borde bestämma afgiften emellan i
och 5 skillingar. Jag kan ej föreställa mig att
detta skall möta den svårighet Fiiherre Hjerta
förmodat. Det år ej SockenComitterade, utan
Vederbörande Embetsmån, >som skola såga huru
mycket behöfves, hvarefter Comitterade sedan
lämpa afgiften. Jag har svårt att föreställa mig,
att denna Comitté skall blifva så illa organiserad,
att den skulle förbise ändamålet, och neka
att i sådan åsigt bestämma erforderlige medel.
Jag år nästan säker, att inga andre skola
väljas till Comitterade ån de, som åro Ledai
möter af PröfningsComittéen, eller sådane personer
, som i anseende till andra göromål skola
å stället infinna sig. Jag år äfven säker, att i
den ort, der jag bor, man helst våljer sådana
personer, som ändå skola sammanträda. Det
har hittills varit brukligt, att PröfningsComit.
téen öfversett förvaltningen af desse medel. Den
år sammansatt af alla 4 Stånden, och det år ej
Den g September e, m. 35<j
att förmoda, att den hedanefter mera än hittills
skall vara sammansatt af andre ån dem, som åga
begrepp, nit och känsla för saken. Det vöre
åtminstone högst besynnerligt, om valen annorlunda
skulle utfalla. — Jag tror att, om man
vill hafva denna fråga med sammanståmmighet
afgjord inom de fyra Stånden, Utskotten ej kunna
framkomma med något annat förslag; och
om än Betänkandet återremitteras, år jag dock
säker, att Utskotten ej anse sig kunna afgifva
något annat utlåtande. Jag tillstyrker, att Ber
tänkandet måtte antagas, och vågar försäkra,
att Utskotten icke ändra sitt förslag, ty, om
man vill hafva något annat, misslyckas säkert
allt, men som förslaget nu år, skulle det trolir
gen gå igenom uti Stånden och uti Lånen. Afgiften
hörer ej till Statens allmänna behof, den
måste råttas efter localförhållanden, och kan ej
blifva en lika Lag för alla; det år val billigt,
att Lånens innevånare då få veta, hvarföre de
lemna afgiflen. Jag tillstyrker således bifall å
Betänkandet.
Herr Hjerta, Johan Gujtafi Jag måste
uppriktigt erkänna, att jag inser, att Utskotten
menat vål; men jag har dock ej kunnat annat
ån stadga den öfvertygelse hos mig, att Utskotten,
i afseende på det höga maximi-beloppet,
icke träffat det råtta. Jag tror det vara nyttigt,
att ett minimum blifvit satt, och att det
blifvit bestämdt till i skilling. Derigenom föreIcommes
den fruktan, att något Lån skulle tilläfventyrs
förklara sig vilja gifva intet, men då
jUtskotten föreslagit ett så högt maximum sorn
Befi q September e. fri.
5 ekiHingar, hafva de gått ifrån de principer,
som böra tjena till ledning vid beståmmande af
afgifter, utaf hvar mantalsskrifven person. J.ig
tror nemligen, att om, det finnes orter, som åro
uti större behof, och man ser, att medlen
icke åro tillråcklige derföre, att de veneriskt
skjuke kostat så mycket, men icke derföre, att
granna byggnader blifvit uppförde, Utskotten
bordt föreslå, att, jemte beståmmande af det
gamla maximum af tre skillingar, Allmånna Statsbidrag
borde fylla bristen. Jag tror, att ifrån
Seraphimer-Gillet kunna rätt betydeliga bidrag
lemnäs, och att man med dem skulle kunna
hjelpa sig, utan att pålågga en skatt af i till 5
skillingar, som synes bra ojemn. Jag år öfvertygad
att genom den, mången fattig famille, som
ej behöfver gagna dessa curhus, nödgas betala
långt mera, ån en förmögen, och ofta mera, ån
den förmår. Det år vål sannt, att det egenteligen
år de lågre classerne, som deraf njuta förmånen,
men jeg hemståller, om det år billigt,
att för någres skull pålågga en hel ort en sä
betydlig afgift, som 5 sk. på person. Jag tror
det vara riktigare, att de medel då anvåndas,
som hela Staten skattar efter allmånna grunder,
och att ej orten tvingas att genom så dryga afgifter
sammanskjuta, till uppbyggande af stora
palatser, och sjelf lefva usel i kojan. Jag yrkar
således åferremiss, och nedsättande af maximum
till 5 skillingar.
Friherre Hjerta; I den förevarande frågan
delar jag hufvudsakeligen samma mening
med Herr Tham, att curanstalterne åro af hög
-
®<?n 9 September c. m.
sta angelägenhet, men jag får upprepa, att mig
synas verkeliga svårigheter uppstå,, då Lånens
Deputerade skola bestämma afgiftens belopp.
H err Tham har sagt, att då de åro vå! valde,
år det ingen fara. Visserligen söka Landshöfdingarne
bereda, att till Ledamöter i PröfningsComitéen
de klokaste må blifva Volde, men det
år både möjligt, oell må hånda troligt, att de
få instruetioner af hemmavarande, att antingen
såga nej, eller att bestämma en så liten afgift,
att dermed föga eller intet kan uträttas. Det
år af denna farhåga, som jag gjort anmärkning
emot Utskottens förslag. Jag önskar ,
att all den lättnad Herr Tham uppgifvit, verkeligen
må komma att förenas, och jag skall
gerna medgifva, att jag har orätt, men erfarenheten
har visat motsatsen. Före 1815 hade vi
flere sådane sammanträden, hvarmed intet uträttades;
somlige bjödo 1 skilling, andre mindre,
eller intet. Sluteligen når det inrapporterades,
att man ej kunde vinna ändamålet, vidtogs
1818 den åtgärd, att bestämma en bevillning
af 3 skillingar för hvarje mantalsskrifven
person. Hvad beträffar Flerr Hjertås anmärk •
ning, att maximi-afgiftens bestämmande skulle
hafva afseende på granna Lazaretts-byggnader i
Lånen, så har jag vål väckt fråga om uppbyggande
af ett nytt Lazarett i Jönköping, men
endast derföre, att det nu varandes högst dåliga
och otjenliga beskaffenhet skulle kunna värka
afslag till all afgifts erläggande. I öfrigt, om
ingen annan yrkar återremiss, afstår jag derifrån,
men om någon annan begår den, instämmer jag
deruli.
362
Den 9 September e, m.
Herr Tham'. Hvad beträffar frågan, att de
till PröfningsCommittéen ankommande deputerade
skola er Kalla instruetioner, vill jag ej bestrida
det, men tror, att dessa instruetioner ej
emottagas af andra, ån Ledamöter af BondeStåndet.
I Committéen finnas likväl Ledamöter
af alla fyra Stånden, och jag har svårt, att föreställa
mig det de andre Ståndens Ledamöter
skulle låta leda sig af instruetioner emot deras
egen rättskänsla. I afseende på Herr Hjertås
anmärkningar, får jag nämna, att det icke är för
granna byggnader, som maximibeloppet år föreslaget.
Det år i Betänkandet uttryckeligen förbehållit,
att afgiften endast får användas för veneriska
smittans hämmande, och inga byggnader
hafva således ingått uti calculen; men den upplysning
har blifvit meddelad, att uti vissa orter
5 skillingsafgiften ej år tillräcklig. Jag kan i
detta afseende åberopa Gottlands, samt Götheborgs
och Bohus Lån, äfven som jag vet precist,
att d?n ej varit tillräcklig i Skaraborgs Lån.
Detyår på denna grund, som Utskotten ej velat
afstånga Lånens innevånare från möjligheten,
att vårda sine sjuke, och lika litet jag tilltror
den Commité, sorn våljes, att låta imponera på
sig af hemmavarande, lika litet tror jag, att den
utan eftertanka skall sätta högre afgifter, ån som
behöfvas. Sådan har anledningen varit till bestämmande
af 5 procents maximum. Jag anhåller
om bifall till Betänkandet.
Herr Hjerta: Kanske har jag nog ofullkomligt
uttryckt mig första gången. Jag ville
fästa uppmärksamheten på skillnaden i denna be
-
Den 9 September c, m. 363
skattning, och grunderne för den öfrige bevillningen.
Här ar fråga om en personel afgift,
alltid till sin natur motbjudande. Man tycker
■val här, att capitations-afgiften ej är stor, men
om man beräknar möjligheten för största delen
af Folket att utgöra den, skall man häpna Om
det finnes en särskildt local, der veneriska smittan
är öfverdrifvet kringspridd, så är det ej mera
en local sak, utan då är det det allmännas
sak, att söka hämma farsoten. Lika billigt är
det deremot, att, om detta icke är förhållandet,
utan det blott är den vanliga veneriska smittan,
man då kan begära en uppoffring af Länet sjelf.
På denna grund har jag trott oss här böra undvika,
att kasta på hela Folket ökade svårigheter,
genom en ökad afgift, sorn snart torde förvandlas
till stående. Jag anser således rigtigt, och
önskar att maximum måtte bestämmas till 3 sk.,
men att efter erfarenheten visat, att så stor afgift
i åtsldllige orter varit öfverflödig, den der
måtte minskas, och att åter, der den ej räcker
till, först SeraphimerGillets medel begagnas, och
sedan Statsverket måtte träda emellan, på det
ej visse localer måtte så betydligt mera tryckas,
än andre. Utur denna synpunkt begär jag återrémiss,
och att Utskotten ej måtte föreslå en
ökad capitations-afgift, som med ledsnad emottages
af Folket, och som, ehuru förklädd under
ett maximum och ett minimum, i alla fall blifver
en ökning.
Herr Tham: Utskotten hafva visserligen
icke förbisett den ökade tunga, som den ökade
afgifteu medförer. Hvad billigheten deraf an
-
3*4
Ben 9 September e, m.
går, är min öfvertygelse densamma, som i afseende
å den allmänna capitations- afgiften. Man
betalar den för skydd af Lagen, utan afseende
på class, embete eller stånd, ty alla äro dertill
lika berättigade, man må vara ringa eller hög.
Derföre bör den ock gå lika ut af alla, ty den
högste Embetsmannen bör ej för Lagens skydd
betala mera till Staten än andra. Så är det
ock med afgiften till veneriska smittans hämmande,
med det tillägg, att det är så mycket
mera skäl, att den bör utgå lika, som det just
är den fattige, som deraf har gagn. Den är ej
egenteligen betungande för andre, än dem, som
hafva flere mantalsskrifne personer ; men den ,
som har många mantalsskrifne personer, liar ock
större rörelse, och då betyder några skillingars
tillökning ganska litet. Detta är orsaken, hvarföre
Utskottet ej ansett, att denna afgift skulle
blifva obehaglig för de betalande. Jag tror billigheten
fordra, att den , som njuter förmån ,
äfven skall dertill bidraga. Missnöje lärer visserligen
icke i anledning deraf uppkomma, särdeles
då afgiften bestämmes af de betalandes
deputerade , och vinsten årligen sker, så att
allmänheten kan vinna kännedom, att saken går
ordentligt till. Så har det åtminstone gått ganska
väl för sig i Skaraborgs Län, och jag ansvarar
för, att missnöje der ej skall uppkomma,
om ock afgiften bestämmes till 5 skillingar. Hvad
angår behofvens fyllande genom SeraphimerGillet,
så hafva vi blifvit förvissade , att man ej
derifrån kan beräkna betydeliga tillgångar till
veneriska smittans hämmande; och hvad beträffar,
att det skulle kunna ske af andra allmänna
Den 9 September t. ni, 365
medel, kanner jag ej, att någre sådane blifvit
anslagne, eller hvarifrån de kunna stå att lå
då behofvet kräfver.
Herr Hjerta: Då jag varit i tillfäl
le
att taga närmare kännedom af Seraphimer-Gillets
fonder, har jag trott mig böra
yttra, att granskning deraf borde innebära ett
correctif emot otillräckligheten af dess framtida
bidrag. Jag tror mig böra tillägga, att, om den
värde Talaren hade fästat uppmärksamhet å mitt
anförande, hade han funnit, att jag yttrat det
SeraphimerGillets medel kunde användas, der
local-förhållanden fordrade större bidrag. Man
skulle deraf lemna biträde, der ej treskillingsafgiften
förslog. Skulle åter icke SeraphimerGillets
medel jäcka till, och orter finnas, der
tillfälligtvis behofven voro alltför stora, då tror
jag, att Statsmedlen borde tillgripas, hvilka utgå
genom en på billigare grunder inrättad Bevillning.
Det är bättre, att Staten träder emellan
med hjelp vid sådane tillfällen , än att den
enskilta orten skall fylla bristen; och då får
man väl utfinna medel, som blifva nyttiga, om
saken sättes på ordentlig fot. Jag tror, att dessa
afgifter fordra stor uppmärksamhet, och att
de ofta blandas med Lazaretternés inkomster
och utgifter i allmänhet. Det finnes väl Län,
der förvaltningen varit god, men andra finnas
ock, der man icke så ordentligt förfarit. Jag
får derföre ännu en gång nämna, att jag aldrig
härtill kan lemna mitt bifall, så länge det af
Utskotten föreslagne maximum står qvar.
Den 9 September c, ml
Friherre Hjerta: Herr Tham har nyss
yttrat, att det förundrade honom, att instruetioner
kunde lemnäs de Deputerade vid
sammankomsterne. Om uttrycket å min sida
kanske ej varit det mest passande, tror jag dock,
att så kan hända, och att instruetioner måste
gifvas, t}"- då Landshöfdingarne i sina kungörelser
kalla de Deputerade, lära de väl fråga
sig före, hvad de skola göra. Att det imponeras
på dem, har jag ej velat säga, men jag fruktar
att det viskas dem i örat: låt bli att gå in
på afgiften. Detta är en vanlig försigtighet, då
penninge-afgifter äro i fråga. I detta fall tror
jag ej, att jag misstager mig. I afseende på
Herr Hjertås yttrande, att Seraphimer-Gillets
bidrag kunde vara tillräcklige, för att utgöra Lazaretternes
behof, får jag nämna, att 1818 anslogos
90a Riksdaler åt Jönköpings Lazarett af
de medel, hvilka SeraphimerGillet äger att disponera.
Kort derefter togos, genom Nådigt Bref
från Kongl. Maj:t, 5oo Riksdaler ifrån Lazarettet,
samt tilldelades Gottland och Bohus Län, så
att Jönköping nu ej har mera än 4oo Riksdaler.
Nu frågar jag, huru en Lazarettslnrättning
kan bära sig, då den blott har 4oo Riksdaler.
Man kan med en så otillräcklig summa knappast
vårda 4 å 5 sjuka öfver året.
Herr Uggla, Gåran Guftaf: I afseende på
den af Friherre Hjerta gjorda anmärkning, instämmer
jag i hvad Herr Tham yttrat, och för.'
modar denna anmärkning derigenom vara till—
räckeligen besvarad och vederlagd. För öfrigt
och dåj på sätt min Betänkandet bilagde reser^
Den g September t, mi
367
ration innehåller, jag ansett 5 skillingar böra
utgöra maximum för ifrågavarande afgifts bestämmande,
får jag nu samma reservation åberopa.
Jag har hvarken af Utskottens Betänkande,
eller af hvad hår till dess försvar i denna
del blifvit anfördt, funnit skål att frångå denna
min tanka, vid hvilken att förblifva jag håmtar
ytterligare stöd af hvad Herr Hjerta, Gustaf,
hufvudsakeligen andragit.
Herr Grefven och LandtMarjlialken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsoch
Bevillningsutskottens förevarande Betänkan*
de böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalhen
gjorde proposition till bifall af berörde
Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt-,
Marskalken förnyad proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Utskottens Betänkande,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återförvisa.
Upplästes och lades på bordet följande från
568 Deri 5 September t, rn.
ttedannåmnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden :
Från StatsUtsJcottet:
Af den 4 dennes:
N:o 454. I anledning af Kongl. Maj-.ts Nådiga
skrivelse, angående Tredje HufvudTiteln»
behof.
Af den 5 dennes:
N:o 455. Angående verkställigheten af Rikäi
HufvudBoken.
N:o 456. I anledning af gjord ansökning
om liqvid för Grefliga Gyllenstjernska Famillens
påstådde fordran, i stöd af arfsrätt efter Konung
Carl VIII. Knutson,
N:o 457. öfver våckt motion, om ändring i
tiden till redovisningen för Statens inkomster.
N:o 458. Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, i frågan
om yrkad ränta för fordringar hos Kronan, enligt
General-KrigsCommissariatets vid f. d, Arméen
emot Norrige åren 1815 och 1816 utställde
fordringsbevis.
N:o 459. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte yttrande, i
fråga
Den 9 September e, m. 36g
frågan om hyra för LandsHöfdingeResidencet i
Hernösand.
Från Slats- och BevillningsUtskotten:
Af den 6 dennes;
, N:o 46o. I anledning af återremiss uti frågan
om tryckning af handlingarne i Bevillningsfrågan
vid i8i5 års Riksdag.
Från BevillningsUtskottet:
Af den 6 dennes:
N:o 57. Med voterings-proposition, i afseende
på vårderingsgrunden till Bevillningens utgörande
af brandförsåkrade hus i Ståderne.
N:o 58. Med voterings-proposition, rörande
den af Ståderne utgående salu-accissen.
Från BanlcoUtJkoltet:
Af den 5 dennes:
N:o 5i. Öfver den uti 1822 års Revisionsi
berättelse §. 1 gjorde framställning, i fråga om
prägling af runstycken.
N:o 52. Öfver StatsUtskottets Utlåtande,
angående anslag till kostnaderne för MyntVerkets
iståndsättande.
Ridd, 0, Ad, Pr, VIII. Band. 2 4,
37®
Den 9 September e, m.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utjkotten:
Af den 39 sistlidne Augusti:
N:o 172. Angående yrbad skärpning i ansvaret
för skogs åvårkan.
N:o 174. I anledning af yrkadt utvidgande
a! de så kallade privilegia exclusiva.
N:o 175. Öfver gjord anmärkning vid Utskottens
förut meddeldte Betänkande, i anledning
af våckte förslag, dels i afseende på grunden för
Hemmans skyldighet, att deltaga i Kyrko- och
Prestgårds-byggnad, samt dels att sådane Kronobeten,
eller andre dylike Kronans odisponerade
lågenheter, som uti extra roteringen ingått, borde
få vidkännas berörde skyldighet, och utgörandet
af KyrkoTionde,
N:0 176. Angående yrkadt åläggande för
Landtmätare, att vid vite inom viss tid fullgöra
de dem uppdragne Enskiftes Förrättningar.
N:o 177. I anledning af väckt fråga om
lämpelige medel till ett allmännare spridande af
Rikets Grundlagar, och andra Författningar.
Fran Lagutskottet:
Af den 26 sistlidne Augusti:
N:o 173. I anledning af gjorde anmårknin$*r
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
Ben 9 September e, m.
angående befrielse för Rådmän och Kåmnerer,
att deltaga uti ansvaret för försummelse, att till
ÖfverDomaren insända Rådstugu- och KåmnersRåttens
Domböcker och Protocoller m. m.
Frän Allmänna Befvärs- och OeconomieUtJkottet\
Af
den 5 dennes:
N:o 175. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
öfver väckt fråga om förbud mot införsel af
Danska hästar.
N:o 176. J. anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande, angående
fond till understöd för jordbrukare, som
genom frost eller hagelskada förlora växande
gröda.
N:o 177. I anledning af RiksStåndens sårskilte
Beslut Öfver föreslagne ändringar uti För*
fattningarne, rörande Husbehofs brån vins-bränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen.
N.o 178. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, i anledning
af väckte frågor, om ett föråndradt Skolväsende
uti LandtFörsaudingarne till Barns fullständigare
och tidiga undervisande uti låsa, skrifva
och råkna.
372
Den 9 September e. m.
Upplästes ett från Riddarhusutskott inkommit,
så lydande, Memorial:
(Se Bilagan N:o 5.)
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 9 September 1820.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
StatsUtskottets den 28 sistlidne Augusti under
N:o 447 afgifne, samt den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver väckt frå.
ga angående revision af Lästafgifts-fondens förvaltning.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconorr.ieUtskottens
den 28 sistlidne Augusti under N:o
36 afgifne, samt den 2 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af väckte
motioner om inskränkning i Finnska handeln;
blef samma Betänkande af Ridderskapet och Adeln
bifallit. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 9 September i8a3.
Den 9 September e. m.
373
S. D, F öredrogos å nyo och återremitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
LagUtskottets den i5 sistlidne Augusti afgifne,
samt den 527 och 5o derpå följde eftermiddagarne
på bordet lagde, tvånne Betånkanden:
N:o i52. Angående föreslagne ändringar
uti ConcursLagen af den i5 Julii 1818.
N:o i54. Angående föreslagen ändring uti
Kongl. Brefvet den 17 October 1778, rörande
Barnamord. Ut supra.
S. D Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskot.;
tets den 26 sistl Augusti under N:o i5g afgifne,
samt den 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt fråga om befrielse
för Riksens Ständers Bonk från skyldigheten
att i Concurser och ArsProclama bevaka
sine emot lös pant ägande fordringar. Ut
supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärs
och OeconomieUtskottets den 23 sistlidne
Augusti under N:o 172 afgifne, samt den 1 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande, i
anledning af väckt fråga om nedsättning af Lotsoch
Båk-afgifterne för Ångfartyg i allmänhet,
samt andre Inrikes orter emellan seglande Fartyg
under 6 fots djup gående; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att samma Betänkande,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremittera , med anmodan
derjemte, att, enär förevarande fråga innefattade
374
Den g September e, ni.
förslag till minskning af en bland StatsVerkets
inkomster, Utskottet, vid ärendets förnyade handläggning,
måtte med StatsUtskottet sammanträda
samt gemensamt med nämnde Utskott, öfver de
nu gjerde anmärkningar, Utlåtande afgifva. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den a5
sistlidne Augusti under N:o 173 afgifne, samt
den 1 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af föreslagne medel till
förekommande af äfskillige förmente missbruk
vid Prestval; blef samma Utlåtande, på grund
af dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Ut supra.
S. D Föredrogs å nyo och gillades Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den
25 sistlidne Augusti under N;o 174 afgifne, samt
den r dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om medel
till sedlighetens befordrande hos de lägre
folkclasserne. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
Bevillnings-Utskottens den ar sistlidne Augusti
under N:o 437 afgifne, samt den 3o derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
angående en af hvarje mantalsskrifven person
årligen intill nästa Riksdag utgående afgift
till veneriska smittans hämmande; blef samma
Betänkande, i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteradt. Ut
supra.
Den io September. 375
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. jf. Lagerheim,
Onsdagen den IO September.
Plenum kl. i eftermiddagen.
Sedan de Härolder ankommit, hvilka borde
gå framför Ridderskapet och Adeln, afgick Herr
Grefven och LandtMarskalken med Ridderskapet
och Adeln klockan half till 2 eftermiddagen
till Plenum Plenorum å RiksSalen, hvarest
Hans Excellence Hof-Canzleren m. m. Herr
Grefve G. af Wetterstedt, å Kongl. Maj:ts höga
vägnar, uppläste trenne Kongl. Maj:ts Nådiga
Tal, innefattande svar uppå åtskilliga Grund-;
lags- och Lagfrågor,
Sedan Ridderskapet och Adeln från Rikssalen
till Riddarhuset återkommit, upplästes,
37® £>en 13 September,
uppå derom af Herr Grefven och Landf Mara
skalken gjord framställning, Kongl. Maj.ts Högstberörde
Nådige Tal, så lydande:
Välborne, Ädle oell Välbördige, Ärevördige,
Vördige och Vällärde, Äreborne, Förståndige
och Välaktade, Hedervärde och Redelige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Sedan J, Gode Herrar och Svenske Män,
under den j i sistlidne Junii, till vinnande af
Mitt Nådiga bifall, öfverlemnat de lagligen beredda,
och från 1817 och 1818 årens Riksdag
hvilande, samt vid innevarande af Eder gillade
och antagne förslag till förändringar i Rikets
Grundlagar, har Jag, efter att hafva inhämtat
Mitt StatsRåds underdåniga tankar, stadnat i
följande beslut:
Jag har icke funnit skäl att gilla och antaga
de af Eder föreslagne förändringar uti 9
§. sista punkten och 107 §. usta momentet af
RegeringsFormen, samt uti 2g §. 6:te punkten
af Riksdagsordningen. Jag anser, att det ej
varit af glömska, men af en allmän öfversigt af
Grundlagens syftning och anda, som den ifrån
sin upprinnelse icke ställer StatsRådets Ledamöters
ansvarighet inför RiksRätt i bredd med
det, af tidens intryck och en rådande känsla
beroende, allmänna omdöme öfver deras handlingar,
som af Rikets Ständer efter 107 §. RegeringsFormen,
kah fällas, samt att det ej heller
kunnat vara Lagstiftarens ursprungliga ine
-
Den io September.
377
ning, att underkasta denna Riksens Ständers
pröfningsrätt Konungens Rådgifvare i Commandomål,
hvilkas tjenste-befattningar och dervid åliggande,
i Grundlagen tydeligen utstakade, skyldigheter
Mro af helt annan art än StatsRådets
Ledamöters och StatsSecreterares.
Deremot har Jag härmed velat lemna Mitt
Nådiga bifall till de‘af Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, föreslagne förändringar i
61 och 97 §. §. RegeringsFormen,
i i3 2 momentet Riksdags-Ordningen,
emedan derigenom Mig ett tillfälle beredes, som
af Mig aldrig skall åsidosättas, att åt hittills i
Lagstiftningen icke deltagande Svenska Medborgare
meddela representations-rättighet;
äfvensom i i4 §. 5 och 4 momenterne, eller
6, 7, 8, 9 och io punkterne,
i 58
i 44 §. 3 punkten,
i 61 och
62 §. §.
i 65 §. 3 punkten,
samt i 65 §. 2 punkten uti samma Riksdagsordning.
Likaledes har Jag velat antaga och gilla den
af Eder uti Riksdagsordningen föreslagne fördelning
i numererade moment af denna Grundlags
11, i4, 17, s5, 24, 27, 29, 3o, 5i, 55,54,
56, 37, 44, 4g, 67, 65 och 70 §. §.
388
Den lo September,
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske
Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
Välbevågen.
CARL JOHAN.
■Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, och Vållårde, Äreborne, Förståndige
och Vålaktade, Hedervärde och Redelige,
Gode Herrar och Svenske Mån!
Uti underdånig skrifvelse af den 12 sistlidne
Maj, håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, andragit, huruledes, vid pröfningen af
våckt fråga om upphåfvande af Lagens föreskrift
uti 4 Cap. 2 §. JordaBalken, att fastebref i Sta.
den ej må utgifvas förr, ån Säljaren sjelf eller
genom Fullmågtig inför Rätten gjort handstråckning
och tillstått köpeskillingen betald vara, hos
Eder förekommit dels att för verkställigheten af
Lagens stadgande, att fasta å lagfaren Egendom
alltid skall tagas, hinder ofta möter, då Såljarne
åro boende på aflägsen ort, och icke kunna per.
sonligen infinna sig vid handstråckningen, samt
försumma, att för sig ställa Fullmågtig, dels ock
att handstråckningen år blott en formalitet, utan
allt ändamål; och håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, på desse samt i Öfrigt ^iförde
grunder, i underdånighet föreslagit, att hvad sålunda
i 4 Cap, 2 §. JordaBalken blifvit stadgadt,
Ben io September»
379
rörande handstråckningen, bör hädanefter upphöra.
Sedan Jag häröfver infordrat Min Högste
Domstols och Mitt StatsRåds underdåniga yttranden,
har jag funnit godt i Nåder bifalla och
antaga den Lagföråndring J, Gode Herrar och
Svenske Mån, på sätt omförmåldt år, i underdå.
nighet föreslagit, hvarom Jag velat Eder i Nåder
underrätta, och låter Jag allmän förordning
nu derom utfärda.
Jag har ock i Nåder låtit Mig föredragas
den underdåniga skrifvelse, J, Gode Herrar och
Svenske Mån, den 12 sistlidne Maj afgifvit, och
hvarutinnan J, uppå anförde grunder, i underdånighet
föreslagit upphåfvande af de uti 5 och
7 §. §. af 24 Cap. RåttegårigsBalken stadgade
Böter för Parter, hvilka vid HolRåtter och UnderDomstolar
icke inställa sig till Utslags eller
Doms afhörande eller emottagande, eller ock
försumma att sådane Expeditioner, ehvad de
blifvit begärde eller eljest uttagas bordt, i råtter
tid utlösa.
Hvad J, Gode Herrar och Svenske Män,
sålunda hemställt, har Jag, efter inhämtande af
Min Högsta Domstols och Mitt Stats-Råds yttrande,
funnit godt i Nåder gilla och antaga, och
låter Jag om denna Lagföråndring Allmän Förordning
nu utfärda; hvarom Jag velat Eder i
Nåder underrätta.
38a
Ven ro September,
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Mån, med ali Kongl. Nåd och Ynnest
stådse välbevågen.
CARL JOHAN.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige och Vällärde, Åreborne, Förståndige
och Välaktade, Hedervärde och Redelige,
Gode Herrar och Svenske Män!
Uti Skrifvelse af den 11 sistlidne Junii
håfven J, Gode Herrar och Svenske Män, i underdånighet
andragit, att som de uti KyrkoLagen
eller särskilta Författningar gifne föreskrifter
emot öfverflödiga och kostsamma begrafningar,
syntes hafva haft för ändamål, att förekomma
enskildta Personers misshushållning, och
således, ehuru för en förfluten tid lämpeliga,
likväl nu mera både till deras grund och i afseende
på den inskränkning de göra i hvarje
medborgares rättighet, att efter behag använda
välfången egendom, ej kunde, i Eder tanka,
förenas med närvarande tids fordringar; samt
då härtill lomme att den allmännare böjelse för
öfverflöd och pragt vid begrafningar, hvilken
troligtvis föranledt berörde stadganden, i senare
tider märkeligen aftagit, J ansett Eder äga anledning
i underdånighet föreslå utfärdandet af
en allmän Författning, som upphäfver hvad i
KyrkoLageu och dermed gemenskap ägande För'-
De/i Io September.
fattningar emot kostsamma begrafningar finnes
stadgadt.
Öfver detta Edert förslag har Min Högsta
Domstol afgifvit underdånigt yttrande, hvarefter
Jag i Mitt StatsRåd tagit ämnet i öfvervägande
, hvarvid förekommit, att uti 18 Cap. 2
§:n KyrkoLagen$, Kongl. Resolutionen den 18
November i6g3, Kongl. Förklaringen den 7
Junii 1728 samt hufvudsakligen uti Kongl. Förordningen
den 8 November 1731 med den deröfver
den i5 Mars 1732 utfärdade Förklaring,
hvilka Författningar genom Kongl. Brefvet den
lg December 1748 äro ytterligare upplifvode,
åtskillige föreskrifter blifvit meddelade emot öfverflödigt
antal BegrafningsGäster , begagnande
af dyrbara kistor och svepningar, samt utdelande
af förtäring vid begrafningar, för öfverträdelsen
af hvilka stadganden böter af Etthundrade
till Femhundrade Daler Silfvermynt finnas
stadgade; och ehuru sparsamhet och tarflighet
vid begrafningar påkallas af den anständighet,
som från en förrättning af så alfvarsam egenskap
bör vara oskiljaktig; likväl och då ett af
Lagstiftaren stadgadt ansvar för missbruk i dessa
delar, icke är förenligt med nuvarande tids
tänkesätt, utan förenämnde Författningar småningom
kommit ur bruk, så att de nu mera äro
till sitt innehåll föga kände, och alldeles icke oftare
efterlefvas, än då den fria viljan instämmer
med Författningarnes bud, har Jag, lika
med hvad J, gode Herrar och Svenske Män, i
underdånighet föreslagit, funnit lämpligt att genom
utfärdande allmän Kungörelse förordna, att
382
flen ro September',
de i berörde Författningar meddeldte sfadganden,
angående ansvar för öfverflöd vid begrafningar,
komma att till all kraft och verkan upphöra.
Uti skrifvelse af den 11 sistlidne Junii håfven
J, Gode Herrar och Svenske Mån, i underdånighet
anmält, det Eder uppmärksamhet
blifvit fästad derå, att, ehuru genom kungörelsen
den 8 Julii 1818, belöningar för upptäckten af
efterapare och förfalskare af Bankens och RiksgåldsContoirets
Sedlar, eller af dem som utprånglat
de efterapade eller förfalskade Sedlarne,
blifvit fastställde till lika belop, skiljaktighet
likväl i bestraffningen af sjelfva förbrytelserna
ännu äger rum, enär uti förordningen af den
10 December 11741 stadgas, dels att den, som
utprånglar en förändrad eller eftergjord BancoSedel,
hvilken han vet vara falsk, samt derföre
emottager penningar eller varor, skall vara ärelös,
stå tvä timmar utanföre BancoHuset vid en
påle i halsjern, samt derefter straffas med 4o
par spö och sedan arbeta tre eller fyra år vid
någon Kronans Fästning eller Smedja, dels ock
att den som låter bruka sig att utprångla en sådan
Sedel, hvilken han vet vara falsk, men bedrägeriet
varder yppadt, innan någon derigenom
blifvit skadad, skall ändock vara ärelös, och stå
en timma vid en påle i halsjern utanför BancoHuset,
samt sedan slita trettio par spö eller sitta
24 dagar i häckte vid vatten och bröd; hvaremot,
i brist af särskild Författning, rörande an
-
Ben jo September'.
383
svaret för verkställd eller försökt utprångling af
veterligen falska RiksgåldsSedlar, 2 §:n i 7 Cap.
MissgerningsBalken blifvit å ett sådant brott tillämpad;
och då, enligt förordningen den 5
.Tunii 1792, den som eftergör eller förfalskar
RiksgåldsContoirets Sedlar, straffas lika med ef.
terapare eller förfälskare af Bankens, håfven J,'
Gode Herrar och Svenske Män, ansett någon
skillnad i straffet för utprånglingen af dess Yerks
eftergjorde eller förfalskade Sedlar icke heller
böra förefinnas; I följd hvaraf och som bestämd
Lag saknas, i afseende på ansvaret för utprångling
af falska RiksgåldsSedlar, J således i underdånighet
föreslagit; att enahanda ansvar, som
uti förordningen den 10 December 1741 är
faststålldt för utprångling af efterapade eller förfalskade
BancoSedlar, må genom allmän För-i
fattning jemväl stadgas för utprångling af Riksgälds
- Contoirets eftergjorde eller förfalskade
Sedlar.
Sedan Jag häröfver hört Högste Domstolen,
har Jag i Mitt StatsRåd tagit detta ämne i
öfvervägande, och funnit godt i Nåder bifalla
Edert i berörde måtto gjorde förslag; hvarom
förordning kommer att till allmän efterlefnad
utfärdas.
Jemväl håfven J, gode Herrar och Svenske
Män, uti skrifvelse den 11 sistlidne Junii i
underdånighet andragit, hurusom framställning
hos Eder blifvit gjord, det tydelig och bestämd
384 7)<:h io September,
föreskrift saknas, huruvida förordnandet uti 12
Cap. 2 §. 2 mom. RättegångsBalken : ”kommer
hvarken kärande elier svarande före Tingets
slut, bote dubbelt,” äfven må gälla för part, som
vid StadsRätt, innan Rättegångstiinmans förlopp,
sig icke infinner; och då nyssnämnde moment i
berörde Lag§, äger sammanhang med det föregående
i samma §., der både Landt- och StadsDomstolar
äro uttryckligen nämnde, håfven J väl
funnit, det Lagstiftaren, med stadgandet af dubbla
böter för kärande eller svarande, som ej
kommer tillstädes innan Tinget slutadt är, tillika
afsett enahanda tillökning i böter för den
part, hvilken vid StatsRätt sig icke inställer före
Rättegångstiinmans slut; men som i Eder tanka
detta stadgande icke innefattade den tj^dlighet
och bestämdhet, att ju olika tillämpning deraf
vid StatsDomstolarne kunde äga rum, håfven
J, gode Herrar och Svenske Män, med fästadt
afseende å nödvändigheten af enhet i Lagskipningen,
i underdånighet föreslagit, att genom
förklaring öfver 12 Cap. 2 §. RättegångsBalken,
utfärdad till allmän efterrättelse, andra momentet
i nyssnämnde §. må erhålla följande lydelse:
”Kommer hvarken kårande eller f varande å
Landet innan Tingets flut, eller i Stad innan
Råtte gångstimman ute år, bote hvardera
dubbelt
Efter det Min Högsta Domstol afgifvit yttrande
öfver Edert berörde förslag, har Jag i
Mitt Stats Råd tagit detta ämne i öfvervägande,
hvarvid Jag funnit Lagens mening i ofvannämn
de
-
j}en la Septemberl
385
de §. af RättegångsBalken vara den, som J uti
Eder underdåniga skrifvelse åsyftat att få förklarad;
och ehuru jag icke, utan i vigtigare fall
och allmännare interessen, anser nödigt att med
nya öka mängden af redan varande lag-förklaringar,
vill Jag dock, enär möjligen det nu ifrågasatte
lag-stadgande olika tillämpas, i Nåder;
lemna bifall till Eder underdåniga hemställan}
hvarom Nådig Kungörelse kommer att utfärdas.
Genom underdånig skrifvelse af den 29
sistlidne Julii, håfven J, gode Herrar och Svenske
Män, förmält, det Eder uppmärksamhet blifvit
fästad derå, att Lagens stadgande i 20 Cap.
5 § RättegångsBalken, det fångspillnings- och
hustjufnads-mål skola underställas ÖfverDomarens
pröfning, leder till omgångar och onödigt
uppehåll;, hvarföre J, på de skäl och grunder,
som samma skrifvelse närmare upptager, i underdånighet
föreslagit, att, genom utfärdande allmän
Författning, den enligt nyssnämnde lagrum
UnderDomstolarne hittills åliggande skyldighet
att underställa deras Utslag uti dessa tvänne
slags mål ÖfverDomarens pröfning innan Utslagen
få gå i fullbordan, må förklaras hädanefter
böra upphöra.
Efter Högsta Domstolens och StatsRådets
hörande har Jag i Nåder funnit godt berörde
Edert underdåniga förslag antaga, och kommer
Ridd, v. Ad, Prot, VIII. Band. ä'51
Den io September,
således en härmed öfverensstämmande Författa
ning att till allmän efterrättelse utfärdas.
Likaledes håfven J, gode Herrar och Svenske
Män, uti underdånig skrifvelse af förenämnde
dag, anfort, hurusom bland föremålen för
Edra öfverläggningar förekommit den hemställan,
att 3 och 4 §. §. af 21 Cap. RättegångsBalken
måtte desto hellre förändras, som parters
rätt der göres beroende af Domstolars misstag
vid den så kallade quittningen af Rättegångskostnad,
och tillämpningen af berörde §.
verkar derhän, att en part, hvilken orättvist hos
en Domstol förlorat, skall än ytterligare lida för
de misstag Domaren begått; och som J, med
antagande af den grund, på hvilken berörde
hemställan vore byggd, ansett förändring af nu
gällande lagrum om rättegångskostnad och skadestånd
vara nödvändig, samt derjemte äger den
öfvertygelse, att det af LagCommittéen i dessa
frågor upprättade och på nyssnämnde grund
hvilande förslag skulle i verkställigheten leda till
de nyttigaste följder; alltså håfven J föreslagit,
att detsamma med en af Eder nödig funnen obetydlig
förändring i redaetionen vid slutet af
7 §. deraf, må blifva såsom Lag gilladt och
godkändt.
Sedan Högsta Domstolen och StatsRådet
häröfver blifvit hörda, har Jag tagit detta ämne
i öfvervägande: och ehuru Jag, lika med Eder, i
pen io September.
38?
allmänhetgodkänner den grundsats, att en vinnande
part bör hållas skadeslös för de kostnader och det
lidande, som genom Rättegångens utförande blifvit
honom af hans vederpart åbragte, har Jag
likväl, enär härvid nu måst i betraktande komma,
att Rikets ännu gällande allmänna Lag,
jemförd med de förklaringar, ändringar och tillägg,
hvilka, föranledda af uppkomna nya rättsförhållanden,
blifvit tid efter annan utfärdade,
ofta saknar den klarhet och fullständighet i föreskrifterne,
att ju vid Rättegångars afdömmande
Domstolar kunna stanna uti skiljaktiga be
slut, och, med erkännande af dessa brister i det
äldre LagVerket, Jag med Eder gått i Författning
om utarbetande af en ny CivilLag, hvilken
redan är af den tilllörordnade LagCommittéen
lörfattad och af trycket utgifven, samt snart
kommer att till hela dess vidd i föreskrifven
ordning tagas under granskning, ansett desto
mera betänkligt, att förr än detta förslag till en
ny CivilLag kommer i fråga till antagande, påbjuda
utlärdande till allmän efterlefnad af det
Capitel deruti, hvars gillande J nu föreslagit, som
den gällande äldre Lagens föreskrifter angående
ifrågavarande ämne äga samband med stadganderne
uli åtskillige andre Lagrum, och kunna,
med tillämpning tillika af hvad Kongl. Brefvet
den 27 Maj 1801, beträffande Rättegångskostnad,
innehåller, för det närvarande anses tillräckligen
förvara den rätt parterne i denna del
bör tillkomma. 1
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Sven
-
Ben io September,
ske Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
■välbevågen.
CARL JOHAN.
Lades till Handlingarne.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. Lagerheim.
Thorsdagen den II September.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 6 dennes under N:ris 37 och 58
•fgifne, samt den 9 derpå följde' eftermiddagen
Ben 11 September /. mi jgg
på bordet lagde, tvånne Memorial, med vote^
rings-propositioner:
1) Rörande den af Ståderne utgående saluaccissen;
2)
I afseende på vårderingsgrunden till Bevillningens
utgörande af brandförsåkrade hus i
Ståderne;
Fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
med godkännande af de i samma Memorial föreslagne
voterings-propositioner, öfverlemna dessa
frågor till det Förstärkta StatsUtskottets afgörande,
Företogs till pröfning Stats- och BancoUt-’
skottens den 29 sistlidne Augusti under N:o 5o
afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande, samt de dervid såsom Bilagor fogade
särskilte Utlåtanden, rörande Rikets Penningevåsende
och de dermed gemenskap ägande
ämnen.
Friherre fotangel, Henning, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 1.)
Herr Grefven och LandMarskalken hemptällde,
om icke, enär Utskottens förevarande
39°
Den 11 September f. m.
Utlåtande, innefattade 26 särskilta punkter, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att hvarje
punkt finge särskilt för sig företagas och pröfvas.
Bifölls.
I :fta punkten:
Utvexling af verkligt mynt, till inlbjande
af Rikets Ständers Banks Sedlar3 ma icke nu
företagas.
Friherre Bjornjljerna, Magnus: Jag skulle
hemställa till Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln,
om icke afgörandet af dessa frågor kunde gå
mera systematiskt, derest 12 och 10 punkterne
först företogos. Jag tror det öfverensstämma
med all god hushållning,’ att man först känner
sina tillgångar, innan man gör sina anslag. Äfven
skulle jag tro, att 26 punkten, angående fastighets-lån,
vore den, som dernäst borde discuteras.
I händelse nu först 2 punkten bifölles,
som disponerar 266,666 R:dr 62 sk. årligen till
Silfver-uppköp, och efter nummerordningen den
l4 punkten derpå företages och bifalles, som
anslår 8 och en half millioner till Disconterne,
samt Ridderskapet och Adeln sedan fann att
beloppet af anslaget till fastighets lån i 23 punkten
borde ökas, för att gå det Hedervärda BondeStåndet
till mötes, så vore Ridderskapet och
Adeln bunden af sina förra beslut, och skulle
ej kunna lämpa sig efter Bonde-Ståndets önskningar,
utan att öka sedelstocken, hvilket åter
joen ii September J, m. 391
ar stridande emot de tänkesätt Ridderskapet och
Adeln säkerligen lär hysa om myntvärdets upprätthållande
oell sedelstockens bibehållande vid
3o millioner. Jag anhåller således, att 12, i3
och 25 punkterne först måtte få afgöras, och
sedan de öfrige i vanlig ordning.
Herr Tham, Wollrath: Tvånne föremål
låra vål vara de hulvudsakligaste för öfverlåggningen
i dag. Det ena att söka utvågar till
myntets beståmmande och dess framdeles upprätthållande;
det andra att gå medborgare till
mötes uti deras skäliga kraf om hjelp. Det år
således nödigt, som Friherre Björnstjerna yrkat,
att ej lägga några hinder, genom förut fattade
beslut, innan man granskat det hela. Ett Stånd
har beslutat en vidsträckt fastighetsbelåning; om
det deruti gått för långt, blir en annan fråga
att utreda. Nu år blott fråga, om man vill gå
detsamma till mötes, och om man antingen vill
göra det genom Sedelstockens ökande utöfver
hvad som redan år beslutadt, eller med bibehållande
af numerairen. Jag tror det sednare vara
bäst, men det kan icke ske utan jemkning af
hvad Stats- och BancoUtskotten föreslagit, och
förklarande af det beslut Ridderskapet och Adeln
förut fattadt. Om man anser att Creöitivet för
Jernbelåningen skall inbegripas uti RörelseCapitalet,
så stånga vi oss sjelfve, ty ett Rörelse -  Capital, som skall påräknas, skall vål alltid vara
i omlopp; då deremot den fond, som afsåttes
för Jern-belåning ej jemnt kan vara i rörelsen,
utan alltid en tid skall ligga död i Bankens
hvalf, Derföre tror jag ej, att den bör vara
39* *>en I1 September J. rrt.
inbegripen uti RörelseCapitalet. Dessutom har
vårt förra beslut i detta afseende icke stängt
oss vågen, ty der står circa oo millioner; det
kan då vara 29 eller 5i, åtminstone efter mitt
begrepp. Om deremot Ridderskapet och Adeln
ansåg denna summa af 1,200,000 R.dr, ej såsom
ett jerncreditif, utan fann belåningen å jern-eflecter
böra utgå utom RörelseCapitalet, så hade
Ridderskapet och Adeln tillfälle att derjemte
använda 1,200,000 R:dr till fastighets-lån. Utskotten
hafva förut dertill anslagit CapitalAfbetalningarne
å nu varande fastighets-lån, hvilka
låra göra 125,000 R:dr om året, eller på 5 år
625,000 R;dr, sammanlagdt med det förra gör
detta 1,825,000 R;dr, utan att öka RörelseCapitalet
BondeStåndet har beslutat 1 million
om året till fastighets-lån, utom den förut dertill
anslagne summa, och genom ökande af RörelseCapitalet
Deruti kan jag aldrig instämma, men
om man ginge det till mötes med en half million
om året, utan att öka RörelseCapitalet, så
kunde man använda desse 1,825,000 R:dr, och
då vore det blott 675,000 R:dr som felade*
hvilka jag tror kunna erhållas Htan skada för
öfrige mesurer. Det år af Utskotten föreslagit,
Bärnt af Ridderskapet och Adeln redan bifallit,
att 8 och en half millioner skola användas till
Discont-fond. Efter den proyisionella beräkningen
jag hört, skola 3 millioner användas för de
utgrenade Disconterne, och 5 och ?n half mitlioner
stanna i Stockholm. Jag tror då, att till
det sednare stället så mycket blifver anslagit,
att en stor del af summan ej kommer uti rörelsen,
utan blifver liggande ofruktbar. Till
Den 11 September /. m.
393
ka för hvad jag yttrat får jag nämna, att den
summa, som nu år utlånad för Stockholm och
de provincer, som skulle komma att tillhöra
Stockholms Discont, ej utgör mer ån 3,600000
R.dr, och så mycket har aldrig till dessa orter
förr varit utlånadt. Om nu man anser fonden
blifva 5 och en half millioner, så uppkommer ju
då ett stort öfverskott. Jag skulle således tro ,
att en sådan jemkning i denna punkt kunde åga
rum, att en half million häraf finge användas
till fastighets-lån. Då hade man 2,325,000 R;dr
att öka den lilla differencen, som sedan uppstår
uti 2 och en half millioner, finnas flera utvägar.
RörelseCapitalet skulle kunna dermed ökas, utan
att summan tages från andra ställen, ty man
kan med skål säkert beräkna, att af utelöpande
Sedlar 25o,ooo R:dr åro förstörde, ehuru bokförde,
och således kunde man utan risque fylla
summan. Dessutom har Ridderskapet och Adeln
i förra beslutet stadgadt, att en viss summa
skall användas till uppköp af Silfver, men ej
huru stor den skall vara. I det nu uppgifne
förslaget år den upptagen till 266,666 R;dr 32
sk. årligen af Bankens behållna vinst, och
l5o,ooo R;dr årligen af StatsVerfcets afbetalningar
till Banken, eller tillsammans 4i6,666 R:dr
32 sk. I förbigående får jag nämna, att jag ej
deruti kan bifalla BondeStåndets förslag, att
StatsVerkets skuld till Banken rent af skulle afskrifvas,
ty det minskar alltid Bankens credit.
Man må afbetala så litet man vill, blott man ej
afskrifver skulden. Det behöfves ej eller nu,
ty BevillningsUtskottet har funnit, att Bevillningen
ändå kan minskas med 4oo,ooo R;dr. Jag
394 11 September f, m.'
lemnar nu derhän, om tillgången af 416,666
R;dr 3 3 sk. år för stor; eller om den behöfves
hel och hållen. Det beror af Ridderskapets och
Adelns beslut, huruvida fastighets-lånen skola
med Silfver eller Sedlar återbetalas. Skulle Ridderskapet
och Adeln bifalla, att, som BondeStåndet
beslutat, de skola återbetalas med Silfver,
så minskas behofvet af fond till Silfver-inköp,
i synnerhet om Ridderskapet och Adeln
inståmmer i RondeStåndets beslut med någon
modification. I RondeStåndets beslut står, att
de skola återbetalas ined Silfver eller Sedlar efter
den cours RancoFullmågtige bestämma. Jag
tror, att det kunde bestämdt sågas, att de skola
återbetalas med Silfver, om ej coursen går till
i44 sk., och att de då först med Sedlar få gäldas.
Om man med den modification antager
BondeStåndets förslag, så år en gifven Silfverfond
att påräkna, hvilken, i händelse en half
million utlånas, på 5 år gör mera ån 100,000
R:dr Specie. Detta kunde inöjeligen gifva anledning,
att minska summan till Silfver-uppköp,
då den kunde användas till fastighets-lån, i händelse
Ridderskapet och Adeln af sitt beslut om
Disconterne anser sig bundna , att icke derifrån
taga till förstärkande af fonden för fastighetslån.
Jag har på detta sått sökt visa, att man kunde
gå BondeStåndet till mötes på halfva vågen, eller
med en half million örn året. Om man vill
göra det, tror jag det vara högst angeläget, såsom
Friherre Björnstjerna yrkat, att först öfverlägga
om 12 och i3 punkterne, för att bestämma
om creditiivet för jernbelåningen ovilkorligen
skall vara inberåkriadt uti den jemnt utelöpande
Den 11 September f, m. 395
Sedelslocken, eller om det skall vara utom den,
och man derigenom kan förskaffa sig en tillgång
af 1,200,000 R:dr. Dernäst tror jag, att fastig,
hets-lånebeloppet bör bestämmas, och sättet för
desse låns återbetalande, innan man företager
frågan om Siliveruppköp. Detta förslag anhåller
jag måtte blifva grunden för öfverlåggningen.
Herr Tham hade under sitt Tal blifvit
afbruten genom ankomsten af en Deputation ifrån
Hedervärda BondeStåndet, anförd af RiksdagsFullmågtigen
ifrån Jönköpings Lån Anders
Sandsten, som aflemnade BondeStåndets ProtocollsUtdrag
för den g dennes, angående BondeStåndets,
i afseende å FinanceRegleringen fattade
beslut, med förklarande, det BondeStåndet
på det lifligaste önskade och hoppades, att Ridderskapet
och Adeln måtte uti enahanda beslut
med BondeStåndet instämma. Sedan Deputationen
blifvit af Herr Grefven och Landt-MarJkalken
besvarad, och på vanligt sätt utbeledsagad
samt Herr Tham slutat sitt yttrande, upplåstes
Bonde-Ståndets nyssnämnde ProtocollsUtdrag.
Herr Stråle, Nils Wilhelin: I fordna tider var
det alltid uti vigtiga frågor Ridderskapet och Adeln
som föregick de öfrige Stånden. Här var det som
upplysning och största kännedom om allmänna
ärender fanns, och hvad här beslöts, blef ofta
ett rättesnöre och en ledning för de öfrige delarne
af Representationen. Tiderna hafva förändrat
sig, och det är icke så nu. Den ytter
-
39$ Den ix September J, ni.
ligare bordläggningen af målet har haft till följd,
att BondeStåndet först yttrat sig, och att dess
beslut möjligen för oss blifver en ledning. Om
vi nu ville vara consequente, så borde vi kanske
än en gång lägga saken på bordet, och låta
den hvila tills de bägge andra Stånden fattat
sina beslut; då vi voro lätt ifrån den. Men när
nu målet företages, så anhåller jag först få nämna,
att 12 och i5 punkterne redan äro innefattade
uti Ridderskapets och Adelns första beslut.
Punkten om Disconten är redan här afgjord
j således skulle man ej kunna ingå i någon
ytterligare granskning af dessa punkter, titan
att med det samma väcka fråga om att frångå
hvad man redan beslutit, och ändra hvad
som redan är gjordt. Något band deremot finnes
ej utan derigenom, att man följer Utskottens
Betänkande punkfevis. Det tyckes äfven i
det afseendet vara orätt, att sätta frågan om
Bankens utlåning framför den om regleringen af
Bankens ställning, att man först måste genom
denne sednares afgörande bestämma, om och
hvad man äger att utlåna eller ej Man har
mycket talat om att de 1,200,000 Riksdaler till
belåning af jern-effeeter, ej hörde till rörelsecapitalet,
och att de derifrån kunde uteslutas.
Den calcul Utskotten uppgjort öfver sedelstocken
grundar sig på Bankens räkenskaper, som
vid hvarje års utgång afslirtäs. Då beräknas
huru stor sedelstock som är utelöpande. Af
denna summan hafva per medium af de sista årens
Bokslut 1,200,000 Riksdaler varit utlemnade
genom belåning på jerneffecter. Om man nu
på den lösliga grund, att i förra (ider då Bau
-
Den 11 September J. m'. 357
ken utvexlade SJlfvermynt emot sina sedlar, och
en calcul således uppgjordes öfver förhållandet
emellan reela fonden och sedelstocken, man der*
vid uteslöt de sedlar, som i beläning på jerneffecter
blifvit utlemnade, och hvilka således an-r
sågos motsvarande af en fullgod och rörlig pant,
vill genom ett deraisonnement förklara , att
1,200,000 Riksdaler böra afräknas å sedelstocken,
och samma summa således utöfver förra
vanligheten kunna utsläppas, så blifver deraf
en obestridlig följd, att sedelstocken, så vidt man
kan calculera, blefve ökad till 51,2 00,000 Riksdaler.
Man säger afven, att den i Jernlån utgifne
summa ej är jemnt utelöpande. Detta är sannt;
men om BankoBoken nu slöts i October månad
i stället för vid årets slut, så vore ej mer än
circa 28,800,000 Riksdaler utelöpande, och detta
vore då den ziffra, hvarefter sedelstocken borde
calculeras, och förhållandet blefvo sålunda detsamma,
att om man säger, att de 1,200,000
Riksdalerne för jernbelåningen ej skola beräknas
i sedelstocken, så uppkommer derigenom en
direct ökning med lika stor summa. För min
del anhåller jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
måtte göra proposition till följande
af den punktering Utskotten föreslagit, hvilket,
då fråga derom uppstått, först torde böra fram-,
ställas till afgörande.
Herr Hjerta, Johan Guftafi Enår Ridderskapet
och Adeln första gången Betänkandet
var före afgjorde den 12 punkten, så kan
jag ej finna huru någon ytterligare discussion
derom au befi öfreg. Ifvar och en som läst den
Den 11 September f\ m.
lår finna, att den blott år en förslagsberåkning
hurudant förhållandet år och en garantie att
man vill bibehålla Sedelstocken, oaktadt man
tillstyrkt att Discöntfonden skall blifva 8 och
en half millioner, vid hvad den enligt 3 818 års
beslut borde vara. Om Ridderskapet och Adeln
efterser uti Tab. N:o 2, vid förra Betånkandet,
ser man, hvarföre beråkningarne åro så uppgjorde.
Man finner nemligen, att de åro beräknade
efter 1822 års bokslut, och att sedelstocken
från något under 28 millioner fått en tillökning
till 4o millioner; en summa hvartill den efter
1818 års beräkningsgrunder borde hafva uppgått,
ehuru den genom tillämpningen af dessa
grunder icke så gjort. Man inser således lått,
att Utskotten verkeligen velat gå de önskningar
till mötes, som tro sig i denna utehållning af
en ökad sedelstock finna allt det goda och nyttiga
i vårt Financevåsende. Jag för min del år
öfvertygad, att hvilken ökning af sedelstocken
som helst, ej skall komma att verka betydligt
på rörelsen inom landet, ty så långe myntet ej
år bestämdt, skall penningen komma att ligga i
ro och hvila, når den kommit till den, som ej
år skyldig, och ej nödvändigt behöfver utbetala
den. Jag har likväl sluteligen i Utskotten varit
bland dem, som tillstyrkt ökningen, af det skål
som jag nu framställt och som år af vigt för opinionens
beriktigande till nästa Riksdag. Jag
anhåller, att afgörandet af saken måtte få ske
i den ordning Utskotten framställt; de sårskilte
punkterne åro en sammanhängande kedja, hvilken
det år vigtigt att följa, och det år efter
mogen och mödosam pröfning de på detta sått
Den II September /, m, 399
blifvit framställde; ty om vi nu först företaga
den 12 punkten, och sedan ej antaga den n,
så stå vi uti den ställning, att vi håfve upphåft
vårt förra beslut. Hvad angår de 1,200,000
Riksdalerne till jern-belåningen, så vet jag ej
hvarföre man skall frukta, att de skola minska
rörelse-capitalet, då det ej år beslutadt, att de
viss tid på året skola inbetalas, och man vet,
att motioner åro gjorde, hvaröfver BancoFullmåktige
redan blifvit hörde, samt deras vördsamma
tillstyrkan lemnat, att jernbelåningen hädanefter
ej skall ställas som hittills, utan komma
att för sig gå hela året igenom; då det ej
blir fråga om att denna summa tvånne månader
af året blir inne i Banken. Jag anhåller således,
att Herr Grefven och LandtMarskalken, oberoende
af de önskningar, som hår blifvit framställde,
att vi måtte råtta oss efter BondeStåndets
framstållan, täckes följa den ordning, hvaruti
målet af Utskotten år framstålldt.
Friherre Wrangel'. Jag måste göra ett til.
lägg, i händelse Friherre Björnstjernas proposition
att i3 punkten först måtte företagas, af
Ridderskapet och Adeln skulle blifva bifallen,
nemligen, att det då äfven blifver nödvändigt,
att första alternatifvet af jg punkten först före.
tages i sammanhang med den i3, innan man går
till de öfrige punkterne. I öfrigt får jag lemna
svar på en slags förebråelse af Herr Stråle, att
detta mål sista gången åter blef lagdt på bordet.
Då jag gjorde det, var det af verkelig anledning,
och jag får upplysa Herr Stråle, att BondeStåndet
då redan hade fattat sitt beslut om
400 Dm ti September f. w,
den årliga millionen till fastighets-lån. Således
var det ej med afseende derå, eller af någon
särskilt uträkning, som jag begärde målet ännu
en gång hvilande, utan derföre, att jag ville haf^
va närmare upplysning om ämnet.
Friherre Bjornjtjerna: T vänne värde Ledamöter
hafva framställt den tanka, att 12 §. ej
behöfver discuteras, såsom redan afgjord. Likväl
lår jag anmärka, att i Utskottens nu varande
Betänkande denna punkt är framställd uti
andra ordalag, och att jag anser det vara skillnad
emellan circa 5o millioner, och till Jitt
jemnajt utevarande belopp 5o millioner. I afseende
på 10 punkten har det åter ansetts gifvet,
att de för lån å exportable effecter beräknade
1,200,000 R:dr måste inbegripas uti R.ÖrelseCapitalet.
Ehuru frågan derom ej egenteligen
nu hörer hit, då nu blott är fråga om
ordningen för sakens företagande till öfverläggning,
hemställer jag likväl, om Utskottens Betänkande
i detta afseende år consequent. Om
man anser, att de BancoSedlar, som å metalleffecter
utlånas, finna sin fulla garantie i desse
rnetaller, och att de här som helst kunna förvandlas
i Silfver, så bör vål, i afseende på dem,
följas samma åsigt, som i afseende på uppköp af
Silfver, och då frågar jag, om icke det år mera
enligt med Utskottens öfriga åtgärder, att anse
allt, som utlånas på metalleffecter, böra vara ut.
Öfver det vanliga RörelseCapitalet. Antingen
måste man antaga det ena, eller det andra. Det
jern, som finnes å den ena vågen och belånaä,
måtte
fini n September J, nii 4»t
måtte ej kunna lemna annan säkerhet ån detf’
som finnes på den andra vågen och belånas.
Båda sumtnorne måste således inberåknas uti,
eller båda räknas utöfver, RörelseCapitalet. Den
värde Ledamoten har sjelf upplyst, att de 5o
millionerne blott förslagsvis varit upptagne. Man
år således så mycket mindre bunden, och man
kan då utsträcka RörelseCapitalet till 5i eller
inskränka det till 29 millioner, enär inga ziffror
ligga närmare 5o,
Herr Cederfchjold, Pehr Guflaf: I afse
ende
på i5 punkten får jag tillstå, att jag ej
kan fatta Utskottens mening annorlunda, ån att
alla anslag, som der nämnas, skulle vara utöfver
de 3o millionerne, helst der just står ordet ut—
ofver. Men i öfrigt hvad den saken angår, att
12 punkten först n>å företagas, så hemställer
jag, om icke, i händelse Ridderskapet och Adeln
skulle vilja ändra det beslut de uti den
saken redan fattat, äfven första punkten måtte
komma under ny öfverläggning och kunna ändras,
så att en redicalcur för sjukdomen vidtages,
nemligen realisation. Således, i fall det redan
fattade beslutet rörande den 12 punkten
ändras, anhåller jag, att Ståndet nu äfven måtte
få öfverlägga, 0111 en realisation skall företagas
eller ej.
Herr Stråle: I anledning af hvad Friherre
Björnstjerna yttrat, får jag nämna, att det visserligen
år sannt, att den belåning Banken har
Ridd. ©. Ad. Pr. VIII. Band.
4*3 J)tn rf September f m.
på metaller och effecfer, på visst sätt år consoliderande.
Derföre har ock i fordna tider den
delen af Sedelstocken ansetts sorn ägande valuta,
men det visar ju, att om de 1,200,000 Riksdalerna
nu blifva utan motsvarande valuta, så blifva
de lika med andra Sedlar utan fond, och utöfver
den förra Sedelstocken, hvarigenom farhåga
för en myntförsämring måste uppstå. Hvad
åter angår de ytterligare föreslagne utlåningarne
på effecter, så åro de verkeligen consoliderande,
så vida de effecter, som belånas, åro af den
beskaffenhet, att de når som helst med lätthet
och säkerhet kunna realiseras, då Banken derigenom
år i stånd, att minska sin Sedelstock, så
snart behofvet skulle fordra en sådan åtgärd;
men i annat fall kornme äfven en sådan utlåning
att försämra Bankens ställning, och innefatta
en verkelig förökning af den icke af reel
valuta motsvarade Sedelmassan.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att Utskottens Betänkande linge till pröfning
förekomma i den ordning afpunkterne, Utikotten
föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
Herr Tham begärde votering.
Grefve af Ugglas, Gujtaf'. Jag vill blott
Underställa den värde Ledamoten, som begärt
votering, huruvida ej 12 och lå punkterne åro
eflectift genom Ridderskapets och Adelns första
Ben II Septemia- /. rm 4ogj
Beslut ofgjorde. I det förra Betänkandet ståf
circa, hår, till Jtlt jemnajt utevarande belopp.
Het måtte ej göra någon förändring. Utskotten
hafva uti calcul upptagit alla creditiven, och om
de alla utgå, skulle Sedelstocken utgöra 51,600,006
R:dr. Således tror jag, att ordet circa har blifvit
extenderadt, så vidt det varit möjligt. Uti
den i 5 punkten åter år det bestämdt samma
brdalag, som Uti förra Betänkandet. Frågan ont
beräknandet af lånen å exportable effecter år
derföre redan afgjord, och kan icke ändras.
Herr Tham: Om aldrig någon fråga hade
blifvit väckt om ökade fastighets-lån, hade jag
säkert Varit af den tanka, att saken borde företagas
i den ordning Utskotten föreslagit. Mert
då ntt en sådan fråga blifvit väckt, så kan jag
ej anse annat, ån att om vi nu ej först afgöra
den ssken, binda vi hånderne på oss. Om ändamålet
år att ingå uti någon jemkning med
MedStåtiden, så har jag trott mitt sått vara bäst;
Öm detta ej år ändamålet, rlå är det bäst att
föredraga målet uti Utskottens ordning, men då
få Utskotten ock uppgöra ett jemknings-förslag;
Jag har trott mig finna, att åtminstone en del
af Ridderskapet och Adeln ville gå BondeStåndet
till mötes, och då har jag ansett det vara bäst,
ött först afgöra om fastighets-lånen skola Ökas.
Finner Ridderskapet och Adeln det icke tjenligtj
skall jag visserligen icke Uppehålla tiden.
Herr Marich af Hofenfkjöld, Eberhard:
Utan afseende på det ai BondeStåndet fattade
beslut, får jag förklara, att då jag och flere bi
-
4®4
f>en ti September f. m,
«l!o 19 punkten, hade vi ej gjort det, om ej
ordet circa stått der, ty jag anser det stridande
emot en sund Fin^nce-Iåra, att vilja på Riksdalern
bestämma Rörelse Capitalet. Enligt mia
tanka bör ej någon gråns såttas för dess belopp,
men så snart blott ett sått uppgirves, att öka
Sedelstocken mot ingående Silfver, finner jag ej
anledning att såtta mig emot denna punkt. Jag
skulle tro, att i3 punkten medgifver, det Sedelstocken
får ökas genom insättning af Silfver,
och att i längden insättningen skall blifva så betydlig,
att den kan medgifva en realisation till
lägre cours.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag hade an
mält
mig i ändamål, att anhålla det Herr Tham
ville afstå från begäran om votering, men sedan
han nu sjelf gjort det, så får jag blott för honom
frambära min tacksamhet derföre.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'.
Här har blifvit hegardt, att 12 och 13 punkterne
först må företagas. Jag tror att tvisten snart
vöre slutad, i händelse Herr Grefven och LandtMarskalken
antingen yttrade sin öfvertygelse, huruvida
12 och 15 punkterne i detta Betänkande
svara emot den 2 och 3 i förra Betänkandet,
eller om Herr Grefven och LandtMarskalken
deröfver inhemtade Ridderskapets och Adelns
mening. Finner man någon garantie ligga i ordet
circa, så är bäst att låta det stå qvar. Jag
för min del anser 12 och i5 punkterne vara
antagne och böra stå fast. Dernäst har Friherre
Björnstjerna begärt, att 23 punkten först
Btn 11 September f, m.
mätte företagas, emedan den angår tillökning af
Fastighetslånen. Jag tillstyrker det äfven. Discussionen
öfver den frågan kan komma att sprida
ljus öfver hela frågan och göra Ridderskapet
och Adeln säkre uti sina beslut.
Herr Tham: Hvad frågan om 12 och i5
punkterne angår, afstår jag; men deremot förenar
jag mig med Grefve von Schwerin hvad
2 3 punkten beträffar, och det är egentligen just
den, som föranledt mig att begära en förändrad
ordning, hvarpå jag får anhålla om Herr Grefyens
och LandtMarskalkens proposition.
Herr Hjerta: Jag skulle underställa Rid
derskapet
och Adeln, om icke meningarne kunde
jemkas derigenom, att Ridderskapet och Adels,
under erkännande deraf, att Ridderskapet
och Adeln ville i allt hvad med ordning i penningeväsendet
kan förenas, gå det Hedervärda
BondeStåndet till mötes, fastställer, att när vi
komma till punkten om fastighets-lån, Ståndet
då vill uppgöra en noga beräkning på hvad som
i,förening med BondeSlåndets beslut kan beviljas
tili smärre''fastighets-lån. Om man beslöt
detta, så finner jag möjligt, att vid flere punkter
göra någon minskning, och på det sättet få
tillgång för ökade fastighets-lån. Vid Discontfonden
till exempel kunde man finna tillfälle att
minska. Men skola vi nu här genom votering
afgöra om vi skola utsträcka fastighets-låningen,
så tror jag, att detta Stånd möjligen alldeles icke
kommer att gå BondeStåndet till mötes. Skall
»edan^don ledsamheten afhjelpas genom ökade
pen li September /. w.
sedel-ntsläppningar ur Banken, så inkasta vi oss
möjligen uti en oordning, som är betänkligare
än att afslå BondeStåndets begäran. För min
del åtminstone skall jag aldrig tillåta att fastighetslånen
ökas, om man ej gör det så, att man
i öfrigt inskränker Bankens låne-anslag. Jag
tillstyrker således, att vi måtte följa Betänkandet,
men att vid slutet, när vi komma till fastighets-lånen,
allt sorn kan användas må anslås till
creditif för små till Allmogen bestämde fastig--  hets-lån,
Friherre Pjöm/ljernar Den siste värde
Talarens anförande har ännu mera öfverfygat
mig om nödvändigheten att först afgöra 2 3 punkten.
Om man till exempel går Bonde-Ståndet
till hälften till mötes, och tillstyrker 2 och en
half millioner till nästa Riksdag, så hemställer
jag, huru. det är möjligt att erhålla dem, utan
att rubba den punkten, att rörelse-capitalet ej
får öfverstiga 3o millioner, om man ej vill minska
på andra håll. Flvad 12 och t3 punkterna
angår, vill jag gerna afstå, om deras föredragande
framför de andra skulle finna motstånd*
men hvad den 23 beträffar, anser jag högst nödvändigt
att företaga den först, om ej Ridderskapet
och Adeln vill binda henderne på sig.
Herr Cederschjöld: Tvärt emot den siste
Tal arén tror jag det vara försigtigast, att ealeulera
tillgånga.riie, innan man reglerar utgifterne,
och föreslår derföre, att man mätte gå i ordning
med fr å g orne.
J»»n t i Sfftlwnker J. m, 407
Herr loheim'. Genom beslut oell bifall till
de första punkterne, äro alla tillgångar sedan
afskurne. Då återstår blott Diseontfonden, och
der är ej mycket att påräkna. Vill man saken
så bör man och vilja medlen; derföre tillstyrker
jag, att a3 punkten först må företagas.
Herr Stråle: Utskotten hade delat frågorne
i tvänne delar, den lörsta om det allmänna
penningeväsendet, den andra om de allmänna
lånebiträdena. Den första afdelningen innefattas
i de första punkterna, sedan förekommer om
låne-anstalterne. De äro alla afgjorde, utom
belåningen på effecter, som ej är afgjord, och'
om den uppskjutes till den 25 punkten förekommer,
har jag ej något deremot, men att bryta
ordningen, så att man först skulle bestämma utlåningen,
dertill kan jag ej samtycka. Penningeverkets
reglering, såsom den förnämligaste,
måste i första rummet afgöras, och sedan låneanstalteine.
Friherre Cederfirdm, jaeobi Efter mip
öfvertygelse vöre det i annan händelse skäligen
likgiltigt, i hvilken ordning Ridderskapet och Adeln
företager detta ämne; men då Ridderskapet
och Adeln redan i vissa delar förut beslutat, och
således ej kan i anledning af en annan öfvertygelse,
lagligen förändra sina beslut, återstår blott
för Ridderskapet och Adeln att jemka sig efter
ett annat Stånds beslut. Det är nemligen Ridderskapet
och Adeln obetaget, att nu rätta sig
efter BondeStåndet. Alen dervid förekommer
den omständighet, att om Ridderskapet och A
-
4®S Den 11 September /. ;n.
deln bifaller Utskottens förslag i första punkten,
samt de, som röra silfver-uppköp, och sedan
vilja jemka sig efter BondeStåndet, så blir
sedelstocken, som man förut bestämt till 5o millioner,
större, då deremot, om man började med
att bestämma till hvad belopp man vill bifalla
BondeStåndets förslag rörande fastighetslån, man
kunde reglera allt med hänseende till tillgångarne,
och det redan i förväg bestämda beloppet
för Banco- och Riksgälds-sedelstocken. Om
vi vilja bibehålla sedelstofcken vid 5o rnillioners
hvilket i min öfvertygelse är högst likgiltigt, endast
inga sedlar utgifvas ur Banken, för hvilka
icke full valuta är Jemnad, och ändå gåBomdeStåndets
önskningar till mötes, lärer den af Friherre
Björnstjerna, Grefve von Schwerin och
Herr Tham föreslagne utväg vara den rätta.
Herr Grefven och■ LandtMarjkalken yttrade,
att sedan de Herrar Ledamöter, hvilka
önskat, att 12 och i5 punktcrne i Utskottens
Betänkande först måtte företagas, nu mera derifrån
afstått, samt i stället yrkat, att 20 punkten
först måtte till pröfning förekomma, finge
Herr LandtMarskalken å nyo hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta, att Utskottens
Betänkande kunde i den ordning af
punkterne Utskotten föreslagit, få till pröfning företagas.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Friherre Bjornjljerna: Det skulle möjli
gen
vara ett sätt att gå en medelväg, om mats
Etn | i Scptembcr* f> nt,
4 99
ku ri(l alla punkter satte ordet circa, och sedan
kunde jemka ihop summorne. I annat fall kan
jag ej afstå Från min begäran.
Herr Tham-. Så gerna jag skulle önska att
kunna förena mig med Friherre Björnstjerna,
kan jag dock ej nu göra det, ty jag tror, att
ordet circa skulle inleda oss längre än vi skulle
önska. Jag får derföre anhålla om votering.
Grefve von Schwerin: Första steget till
Bankens consoliderande år gjordt derigenom, att
Ridderskapet och Adeln sagt, att Sedelstocken ej
får gå öfver 5o millioner. Sedan har man sökt
målet genom andra utvågar såsom Silfver-uppköp,
m. m. Om nu 25 punkten rörande fasiighets-lån
först företages, sä förstår jag vål,
hvarifrån preventionen emot fastighets-lån kommer,
ty man anser dem oförenlige med begrep^
pet af en vexelbank; men på det sått de nu åro
föreslagne, blifva de ett medel att få Silfver
i Banken, och således att consolidera den. Derföre
skulle jag hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln ville låta den punkten gå först. Da
af Ridderskapet och Adeln, hvilka ej vilja hafva
fastighets-lån, hafva ju i alla fall sin rätt öppen
att votera, då punkten kommer före; men
om man företager saken uti annan ordning, så
skulle man komma att pruta på hvar punkt. Jag
anhåller således om proposition, att 20 punkten
först måtte företagas, och skulle denna proposition
ej bifallas, får jag begära votering.
Friherre Anckarfv år di Carl Henric: Jag
4x9
Pen XI September f. m.
3r af den tanka, att ingen olägenhet hade uppstått,
om Ridderskapet och Adeln företagit öfverlåggningen
i den ordning Utskotten föreslagit.
I händelse af votering kommer jag ock att
votera för denna utväg, men jag hemställer, huruvida
man icke kunde undvika att borttaga tiden
ined en långsam votering derigenom, att
vi, sorn åra af en motsatt tanka, ingå uti att
först företaga s3 punkten; hvaraf jag ej eller
ser någon olägenhet, då i alla fall voterinMw
tillfället blir lika öppet. Jag anhåller derfOTr
om proposition derå, i fall man derigenom kunde
undvika en tidödande votering.
Herr Lefrén: Jag tror, att en utväg fin
nes,
att förena båda partiernes önskan. Det
förefaller mig helt naturligt, att om andra punk.
ten nu företages, komma alla de, sorn åra emot
Silfver uppköp, att anföra sina skål relatift till
a5 punkten. Dessa frågor blifva således sammanblandade.
Jag skulle derföre hemställa, om
icke Ridderskapet och Adeln ville tillåta, att vid
andra punkten, hvilken jag anser först böra företagas,
man ock får ingå i öfverläggning om 20
punkten, emedan de hänga ihop. Då skulle ingen
annan olikhet förekomma ån att man först
tog sitt beslut 0111 andra punkten, hvarigenom
den 25 vore afgjord. Man kunde kanske på
detta vis slippa votering.
Herr Grefven och Landt Marvatten förnyade
den af honom förut gjorde proposition,
#tt Utskottens Betänkande måtte i den ordning
Dm H tSeptember J, m. {t i
af punkterne, Utskotten föreslagit, till pröfning
företagas,
Hopades starka Ja och Nej, samt Votering,
Herr Grefven och Landt Mar/kalken fram-.
Ställde derefter följande voterings-proposition;
Den som bifaller att Stats- och Banco-Ut»
skottens Betänkande om Finance-regleringen må
tijj^.pröfning förekomma i den ordning af punkterne,
Utskotten föreslagit, Yoterar
Den det ej vill, voterar
Wi
Vinner Nej, kommer först 23 punkten, samt
derefter de öfrige punkterne efter den i Betänkandet
stadgade ordning, att till pröfning företagas.
Friherre Björ nftjerna: Som votering nu i
alla fall skall äga rum, får jag förnya min första
anhållan, att 12 och i5 punkterne först måt-«
te företagas, enär det är mera system-enligt.
Ropades Nej.
Herr Tham: Jag anhåller, att vi må få
votera öfver den proposition Herr Grefven och
DandtMirskalken framställt.
Herr Grej ven och Landt Ma r/kalken för
-
4i*
Sen i i September f, m.
nyade derefter den af honom nyss gjorde voterings-proposition,
hvilken af Ridderskapet och
Adeln bifölls.
Sedan Herr Grefven och Landt Marskalken
tillkännagifva, att Plenum komrne klockan
half till 6 i eftermiddag att fortsättas, samt 4a,
44, 45 och 46 §. i RiddarhusQrdningen blifvit
uppläste, börjades voteringen klockan tre
qvart till 12 lörmiddageri, och befunnos vid voteringens
slut, klockan i eftermiddagen, sedan
en voterings-sedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrigevoterings -sedlarne öppnade,
rösterna hafva utfallit, som löjjer:
Ja __ ii 6.
Nej — 5 7.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskilt förde Protocoil blifvit uppläst] Herr
Grefven och LandtMarjkalken förklarade, att
Utskottens Betänkande således komme alt, iden
ordning af punkterne Utskotten föreslagit, tili
pröfning företagas.
Herr Grefven och Landt Marjkalken hemställde
derefter, om icke, enär Ridderskapet och
Adeln, då målet förra gången förevar, redan bifallit
första punkten i Utskottens Betänkande,
Ridderskapet och Adeln nu behagade förblifva
vid dess i denna del förut fattade beslut.
Ropades Ja,
Bär II September ./, m, bit
utdra punkten:
Bankens behållne vinf bör enfumma
af 266,666 Riksdaler 32 Jkillingar Banco transportfedlar
ärligen ajfattas och anjläs, att för
Bankens rakning inköpa myntbura metaller
af guld och filjver, efter den inf nidion
för BancoFullmägtiges förfarande i denna
del, forn fårjkildt varder f affi ålid', och forn i
fynnerhet bör a)fe, att uppköpet mä ver k fållås
ä fädan tid, och på fddant fått, alt något
annat vigtigt förhållande jör Samhållet
icke derigenom rubbas, och framför allt icke
VexelCourfen på Utrikes handelsplatfer fegra»
utöfver det belopp, hvartill den eljef fulle
uppgå. Med det. Jörn af den al fattu finnman
icke kan genaft till det bejtdmda ändamålet
användas, böra fåclane Statens räntebärande
fuld-förbindelfer infrias, hvilka vid yppande
behof åter kunna emot Banco]edlar förvexlas.
Friherre Björnfjernax Ehuru under loppet
af denna Riksdag jag förut alltid trott, att
silfver-uppköp kunde vara nyttigt under vissa
synpunkter, var det egentligen, emedan jåg ansåg
en eoneession böra göras åt deras tanka, sorn
yrkat en realisation, och för att tranquiliisera
deras opinion. Sedermera liar jag hort många
af dem, som yrkat realisation, anse sådant silfveruppköp
skadligt, emedan det uppjagar cOursen.
Jag har således gerna derifrån afstått, enär
min framställning mera varit ett eftergifvande
än ett påstående. Nu förekommer dertill*
HT-i li Septémber f, Kt.
ätt i händelse fastighetslånen skola okas emot
hvad Utskotten föreslagit, måste man utfinna
medel dertill utan att öka sedelstocken. Ty utfinner
man ej sådane medel, måste man antingen
öka sedelstocken, hvilket ej lär gå an, sedart
Ridderskapet och Adeln bestämt den till 3o millioner,
eller ock afstå ifrån ökade fastighets-lån,
då jag likväl skiille tro, att Ridderskapet och
Adeln till någon del vill gå BortdeStåndets
önskningar till mötes. Derföre har jag trott,
att åtminstone en del af desse 266,666 R.dr
32 sk, kunde tagas till fastighetslån, så att mart
kunde visa sin beredvillighet för BondeStåndet,
och tillika undvika att uppjaga Coursert, hvilket
Vöre en följd, om bägge de till silfver-uppköp
anslagne Stlmmorne komma att dertill användas.
Min tanke vöre således, att i4o,oöo Riksdaler
af desse 266,666 Riksdaler 52 skillingar kunde
besparas till dess Ridderskapet och Adeln fattat
sitt beslut om fastighets-lånen, då de dertill
kunde användas.
Herr Stråle: Jag känner ej de motiver
Friherre Björnstjerna haft att förut samtycka till
eilfverinköp, således kan jag ej derom clömma;
men jag får yttra, att hvad mig beträffar, har
mitt bifall dertill ej Varit ledt af några concessioner
för andras tankar, Utan mitt syftemål
dervid har blott varit möjligheter! att komma tilt
någon reda uti penningeväsendet eller en realisation,
hvilken alla erkänna vara det rätta, oell
hvaraf jag ej hört någon bestrida sanningen.
Då är frågan, skall man uppoffra det medel.
Den 11 September J.
»om nu Sr föreslagit, för att komma1 till målet»
Jag tror ej, att ett sådant handlings-sätt skulle
kunna försvaras; jag tror, att man då kunde an»
ses bedraga nationen i dess väntan att komma
till ordning. Ridderskapet och Adeln har redan
beslutat, att Silfveruppköp skola ske. Här är
nu endast fråga om summan. Den är så inskränkt
att om den afkorrtades, blefve beslutet
rent af löjligt. Om man nedsatte den till
100,000 eller 5o,ooo R:dr så fordrades mångfaldiga
år, för att sammanbringa något, och till.
vägabringa ett resultat. Således om man vill
uträtta något, är det, som Utskotten föreslagitj
det minsta man kan anslå.
Herr Cederfchjold: Då jag 1815 först
Väckte fråga örn en realisation såsom enda sättet
att göra slut på våra financiella oredor, svarades
att tiden annu ej vore inne, och att
SilfverFonden ej vore tillräcklig. Samma svar
feck jag 1817: samma svar äfven nu, och jag
fruktar, att samma svar alltid skall erhållas, om
ej medel vidtagas för att öka Bankens reela
fond. Jag tror således ej, att man kan göra
mindre än Utskotten Föreslagit, om man eljest,
vill göra något, och gifva Allmänheten hopp ajtj
en realisation framdeles skall kunna företagas.
Man synes nu temligen allmänt tro, att Bankens
reela fond måste förstärkas med 2 millioner, in
nan någon realisation kan påtänkas. Dertill
fordras då icke mindre än 20 år efter det förslag
Utskotten uppgjort, och jag hemställer om
denna efterlängtade tidepunkt bör än längre upp.
4 ii Ben ir Stptnnbur /. m.
skjutas? För min del tillstyrker jag således bifall
å Utskottens förslag.
Friherre Björ tift erna: Om de i4o,ooo
R:dr, hvilka jag föreslagit skulle användas till
fastighetslån, borttagas, återstår ändå en summa
af 126,666 R:dr 5a sk. till Silfveruppköp, dessutom
finnas till samma ändamål de i5o,oooR:dr
sorn Ridderskapet och Adeln redan beslutat skola
dertill användas, nemligen albetalningen å
Stafs Verkets skuld till Banken. Detta gör 276.666
R:dr 62 sk. om året, eller på 5 år 1,585,535
R:dr 16 sk. Om inköpet af Silfver åter geck,
som Utskotten föreslagit, komme dertill att användas
2,o83,535 R:dr 16 sk. Således kan jag
ej finna det vara löjligt, att göra den nedsättning
jag föreslagit, då i alla fall två fredjedeiar blifva
qvar. Jag kan ej finna annat, än att en enskilt
hushållare använde ett löjligt lmshållningssätt,
om han för sina penningar köpte Silfver,
lade det i kälrarne, och lånade penningar på
annat håll emot räntas erläggande som sålunda
åstadkommer ren förlust; detta är likväl hvad
man nu vill att Banken skall göra, hvilket jag
för min del ej kan annat än högeligen afstyrka.
Herr Tham: Stafs- och Banco-Utskotten
hafva ej endast i denna punkt, utan åfven uti
andra afsett silfveruppköp. Jag tror ej att denna
punkt ovilkorligen kommer att medföra den
verkan, som flere förmodat, att nemligen så mycket
silfver nödvändigt skall komma att uppköpas,
ty innehållet år följande ; ''efter den instru»
ction
Bf ii 11 September f% m.
ction för BancoFullmågtiges förfarande i denna
del, som särskildt varder faslståldt; och som i
synnerhet bör afse, att uppköpet må verkställas
å sådan tid, och på sådant sått, att något annat
vigtigt föihållande för samhället icke derigenom
rubbas, och framför allt icke VexelCoursen på
Utrikes handelsplatser stegras utöfver det belopp
hvartill den eljest skulle uppgå”. Det vill säga,
ett, om VexelCoursen stegras, stannar hela operationen,
och den summa erhålles ej, som påräknas.
I 3 punkten åter hafva Utskotten åsyftat,
att denna handel skall vara mera fri. Jag
skulle tro, att intet Silfveruppköp kan komma
ett äga rum, utan förmånlig cours. Finnes den
åter genom förmånliga handels - förhållanden1,
kan Silfverhandeln ske efter 3 punkten, ochdå i
stort. Kan den ej ske efter den punkten, kan
den ej eller ske efter den andra, ty då stegra*
coursen, och så snart den stiger, måste Siifveruppköpet
stanna. Således kan jag ej finna, att
hela välfärden är fästad endast vid denna punkt.
Jag tror, att den välfärd för Landet, som skall
sökas genom Silfveruppköp, rnåste rättas efter
Landets lyckliga handelsförhållanden, ty annars
kan skada åstadkommas. De tjenligaste Silfvernppköpen
åro de, som ske efter tredje punkten*
synnerligen om man går BondeStåndets önskan
om fastighets-lån till mötes, så att räntan kommer
att inbetalas i Silfver. Jag instämmer således
ined Friherre Björnstjerna, att en mindre
summa måtte användas tili Silfveruppköp.
Herr Stråle: Maji har sagt, att det vor*
Ridd. v. Ad. Prut, VIII. Band. * sy,
41? Den Ii September /, m.
oklokt af en enskilt man att inköpa Silfver, för
att lägga i sina hvalf, och låna upp penningar
på annat håll. Men hår år den, som inköper
Silfver, och den, som lånar upp, icke samma
person. Huru skulle man vål anse den enskilte
person, som ej honorerade sine utelöpande skuldsedlar,
men i stället för att lägga ihop de penningar
han förtjente, lånade ut dem pä lång tid
åt osäkre personer. Skulle den vål vara vård
credit, som ej betalade sine borgenärer, men
sjelf inlåt sig uti UtiåningsOperationer och derigenom
skaffade sig nya borgenärer, hvilka han
ej eller kunde betala. Herr Tham har gjort en
irring. Idan har förblandat 5 och 2 punkten.
Uti 3 punkten år ej fråga om annat, ån insättning
af Silfver; i 0 punkten år åter fråga ora
Bankens activa upphandling af Silfver. Att ett
uppjagande af coursen deraf skulle äga rum år
icke möjligt, om BancoFullrnågtige få kloka instructioner
och följa dem. De skola blott uppköpa
öfverskottet af vexlar, som åro att tillgå,
det vill såga realisera det öfverskott, som Sverige
på sin utländska handel bör åga. Skulle
coursen, når uppköp sker, stiga, bör upphandlingen
inställas tills coursen satt sig; faller lian
åter, vore det Fullmågtiges skyldighet att köpa.
Så snart ej något ondt uppvåckes af köpet, år
det i afseende på den enskilde likgiltigt, om det
sker till högre eller lägre pris; det ökar ändå
den reela fonden, ehuru med mer eller mindre
belopp. Detta år den föreställning jag gjort
mig^ huru det vid uppköpet af Silfver bör tillgå.
Man har sagt, att iio,ooo R;dr af den i
2 punkten cuntalte summa, barde an våndas till
Ben x r September f, m.
4j9
fastighets-3ån. Det synes mig vara en nog ringa
summa, för att tillvägabringa något reelt. Det
gör 600,000 R:dr på 5 år, och jag hemställer,
huru mycket dermed kan uträttas i låneväg, om
deraf kunna blifva eller synas några följder.
Såg man då, att de 5 millioner, som i8i5 disponerades
till utlåning, pä något vis minskade
förlägenheten- den har ju snarare ökat sig? Yi
låra för det närvarande ej hafva något vigtigare
syftemål, ån att söka consolidera Banken, och
sålunda på en naturlig väg komma till en realisation.
Man har som skål emot en realisations
företagande anfört, att Banken ej har tillråcklige
fonder, och då vore det vål den största inconsequence,
att nu afskåra medlen, hvarigenom vi
i en framtid kunna komma till målet.
Herr Lefrén'. Jag vill ej upptaga tiden med
upprepande af hvad jag så olta 'förut yttrat.
Jag vill blott anmärka ett ord, som finnes i den
förevarande punkten, nemligen ordet genaji.
Der står; ”med det, som af den afsatta sutnroan
icke kan genast till det bestämda ändamålet användas,
böra sådane Statens räntebärande skuldförbindelser
infrias, hvilka vid yppande behof å-.
ter kunna emot Bancosedlar förvexlas.5 ’ Jag
tror, att ordet genaji bör utgå, och ett bestämmande
göras, når operationerne skola ske, samt
att det bör blifva ett föremål för de reglementariska
stadganden, som komma att uppgöras;
ty det vore något för strängt, att i hufvudgrunderne
bestämma något sådant Banken kunde
‘h
då möjeligen blifva skyldig, att dagen derpå fö
-
jpe« n September J. m.
retaga invexling. Med denna förändring till
styrker
jag bifall å andra punkten.
Herr Hjerta, Guftaf: Då Utskotten ut
satte
ordet genaftj var det i följd af den plan
de förelaggt Riksens Ständer. Det år osäkert
om planen blifver sa gillad, att det kan stå qvar.
Det beror på, huru vida publique papper till
större värde blifva gällande. Utskotten utgingo
från den synpunkt, att 5 procents utlåning skulle
antagas. Det synes ännu osäkert, huru vida
resultaten kunna svara emot Utskottens väntan.
Två Stånd hafva redan frångått Utskottens förslag.
BorgareStåndet har nemligen afslagit alla
obligationer, och BondeStåndet har ingått på 5
ProcentsSystemet. Jag anser således bäst, att
antaga den redaction BondeStåndet föreslagit,
att nemligen efter ordet genaft tillägga orden
eller ärligen. Det år gifvet, att om man på
detta sått begagnar de summor, som ej till SiIfver-uppköp
kunna användas, så minskas Statens
utgifter för räntor, och man blifver ändå iståndsätt
att hafva i cassan sådana obligationer eller
papper, för hvilka man kan vid tillfälle köpa
Silfver. Jag tillstyrker således bifall å andra
punkten med det tillägg, jag omnämnt.
Herr von Hohenhausen, Michael'. Jag tror
äfven, att en förändring af redactionen år nödvändig,
och att ordet genaft icke behöfver bibehållas.
Mig synes lämpligast att blott sätta
inom äret. Dessutom tror jag, att ett tillägg
bör ske, som gör §. mera tydlig. I stället för:
med det, forn af den affatta fimman icke kan
Den 11 September /. m.
4«I
genajl till det bejlämda ändamålet användas,
hemställer jag oui det ej vore mera tjenligt att
säga: med det, Jorn. af den affatta jamman ej
kan för äret användas, Jkall fårhällas pä fätt
i tionde punkten Jorejkrifves. Derigenom skulle
der, sorn för året ej kan begagnas till Silfveruppköp,
uppföras på RiksgåldsContoirets räkning,
och sålunda ett mindre antal obligationer
behöfva utgifvas. Jag får underställa Ridderskapet
och Adeln, om ej detta kunde intagas i
den förevarande punkten, i stället för den nu
deruti föreslagna föreskrift, hvilken synes endast
vara beräknad på 3- procentssedlar.
Herr Munck af Rofen/kjöld: Det tyckes
vara en allmän satts, att all fin ance-reglering
bör grundas på den principen, att ingen rubbning
bör ske uti någons närvarande förmögenhets
tillstånd, vare sig sorn fordringsägare eller
gäldenär. Till följe af denna sanning mäste ingen
förstärkning ske af Bankens reela fond, utan
en motsvarande utsläppning af sedelstocken,
och ingen utsläppning ske, utan en motsvarande
ökning af valuta. Då man föreslår uppköp af
silfver för Bankens vinst, går man ifrån denna
princip; man ökar silfret, men minskar sedelstocken.
Jag får derföre förklara den tanka jag
hyst, att intet uppköp af silfver borde äga rum.
Jag har dertill flere skäl. För det första, att
Banken ej bör handla såsom en Köpman. För
det andra, att det skall höja coursen och för en
tid minska silfvervärdet; det skall höja både agio
och cours. För det tredje skall det minska
tillgångarne på silfver till den i tredje punkten
422
Den XI September f. '/»,
föreslagne silfver- invexling, hvilken är priftcip--  enlig, emedan elen ej ökar silfver-fonden, utan
att sedlar släppas ut och ej ökar sedelmassan,
utan att silfver går in. Denna mesure är ändå
förmonligare för penninge-ägaren , än för den
skuldsatte, ty den sätter Bankens reela fond uti
en bättre proportion till dess utelöpande sedlar,
än den som nu äger rum. Utomdess minskar
silfveruppköp tillgången på silfver för räntan å
fastighets-lånen. Korteligen, denna mesure kunde
på flere sätt komma att skada; den är stridande
emot all billighet och all principe. Dét
har blifvit sagdt, att om silfveruppköp icke stadgas,
vore intet medel vidtagit till Bankens consolidering;
men så väl genom silfver-invexlingen
som genom silfverräntan för fastighetslånen, är
detta på ett för Nationen ej menligt sätt tillvägabragdt.
Det är visserligen önskvärdt, att man
må erhålla ordning i penningeväsendet, men det
bör dock ske på ett sådant sätt, att det ej ingriper
och orsakar rubbning uti hvar och ens förmögenhets
tillstånd. Således kan jag ej bifalla
det föreslagna silfver-uppköpet. Ridderskapet
och Adeln har väl antagit detta uppköp genom
sitt beslut olli bifall till grunderne för financeregleringen;
men ehuru jag ej anser Ridderskapets
och Adeins beslut vara bindande, då de andra
Stånden tagit ett annat, får jag dock medgifva,
att Ridderskapet och Adeln måtte dervid förblifva,
likväl under förbehåll, att den summa,
som till silfver-uppköp kommer att användas,
högst blir den, som Friherre Björnstjerna nämnt.
Jag får härvid påminna om Ridderskapets och
Adelns beslut rörande en förlängd pragscriptions
-
jjcn 11 September /. m.
423
tid för inlösen af FilialDisconternes ännu utelöpande
assignationer, dä Ridderskapet och Adeln
och BondeStåndet inbjödo de öfrige Ständen,
hvilka redan fattat ett annat beslut, att frångå
detta, och förena sig uti den mening, sorn utaf
vårt Stånd blifvit yttrad. När Ridderskapet och
Adeln nästan enhälligt beslutat en sådan inbjudning
till andra Stånd, så har Ridderskapet och
Adeln äfven derigenom erkänt, att detta Stånd
Jean ändra sin mening, till följe af andra Stånds
inbjudning.
Herr Tham: Äfven med fara att trötta
och misshaga, är jag af min pligt uppkallad, att
yrka hjelp för hemmavarande bröder. Jag har
känt och känner, att deras behof är helt annat
än hvad man här theoretice vill bevisa. Deras
behof är icke fylldt, de äro icke hjelpte genom
konstlade medel att skaffa silfver, och derigenom,
att man med fara att uppjaga coursen, inköper
sådant åt Banken. Jag tror att man litet mera
hör tänka på dem, och vidtaga ett annat sätt.
Om det nu vore fråga om fastighetslån mot återbetalning
i papper, skulle jag afstyrka deni;
men då återbetalningen skall ske i silfver, och
Bankens reela fond derigenom förökes, kan sjelfva
låne-systemet ej skada Bankens credit. När
således Bankens consolidering kan förenas med
de nya föreslagna lånen, och de kunna utgå utan
att öka sedelstocken, så förenar jag mig med
Friherre Björnstjerna, att silfver-uppköpen må
minskas till 166,666 Riksdaler 02 skillingar.
Skulle detta afslås, så hemgår jag åtminstone
med den glada känslan, att den Monark, sora
42«
Btn ii September f. m.
regerar oss, delar denna öfvertygelse: det vet jag
Gudi loll
Herr Hjerta-. Jag vet väl, alt, hvad ifrågavarande
punkt angår, ingen öfvertygelse nu
mera lår lata rubbd sig, och jag har för god
Öfvertygelse om hvarje Svensk Riddersman för
att frukta, att Ridderskapet och Adeln, vid afgörandet
af allmänt vigtiga ämnen, skulle betrakta
främmande föremål, och icke afse Fäderneslandets
väl allena; det Fäderneslands, för
hvars Söner Ridderskapet och Adeln, vid hvarje
hotande fara, alltid varit främst i spetsen att
dela öden och åra. Men jag skulle göra orätt,
om jag ej i anledning af det språk jag hår hört
föraS, låt mig ledas af min känsla, att högtidligen
förklara, att jag anser det vara en helig
pligt för mig, såsom Representant, att tänka och
handla, som jag det sjelf förmår, och min öfvertygelse
mig bjuder, utan afseende på den tillfälliga
opinionen, som kan hysas af Regenten
eller Folket. Ihogkommande, att jag, såsom sådan,
år skyldig alltåt milt förnuft och samvete,
skall jag alltid, oberoende af dessa yttre magier,
fritt yttra min mening, såsom jag år öfvertygad,
att hvar och en af Eder, Mine Herrar, lärer
göra det, om hans deltagande i utarbetandet af
detta förslag, af honom lika som af mig det fordrade.
En hvar af Eder vet, att jag så långe
jag förmått, sökt erhålla ett alfvarligare resultat
af FinanceAfdelningens öfverlåggningar j men, då
det ej lyckats att nu göra denna öfvertygelsen
allmän- då första punkten redan af Stånden år
bifallen, »kall jag åtminstone göra min pligt, för
Ben J t September f rit, 4tj
ett få det hela sammanhängande i en ands och
bidragande till beredande af framtida ordning och
säkerhet.
Jag anser det visserligen vara af obetydenhet
och i vissa fall ganska likgiltigt, örn litet mer
eiler mindre Silfver uppköpas till förstärkande af
Bankens fond, eller till och med alldeles icke:
Men det år ej likgiltigt, om Ridderskapét och
Adeln yttrar sin Öfvertygelse och Önskan, alt
man någon gång i det kåra Fäderneslandet måtte
komma till ordning och skick i penninge-våsendet.
Och derföre förtjenar denna punkten
uppmärksamhet.
Jag vill ej upptaga de motsägelser sorn i
Protocollerne komma att synas yttrade af samma
1’Öster, i denna fråga. För att reda dem,
torde det blott behöfva anföras, att just desamma
skål, sorn flere värde Talare anfört emot
punkten, varit orsaken till Utskottens förslag.
Och man skall troligen lika med mig förvånas
Öfver att finna dem, som yrka Bankens consolidering,
myntets bestämmande och stränga Exe.
cutionsLagar, komma till sådane högst besynnerliga
resultoter. Utskotten hafva åtminstone icke
kunnat komma dertill, utan trott, just i följd af
de samma grundsstserne, att de borde föreslå
hvad hår ock blifvit framstålldt: en bestämd sedelstock,
en beständig men ej häftig ökning af
reella fonden, samt sluteligen lättnad för stiftandet
af enskilta credit-inråttningar.
Om nu Ridderskapet och Adela icke sara
-
426
Hen 1 r Se/flcmbcr j. m.
tycker till denm successiva ökning af Silfverfonden
genom årliga uppköp, så synes det ju,
sedan man beslutit, att liqvid icke af Banken må
göras, emedan fonden år för liten, som om man
aldrig ville göra den; cedi hvarihån skall då bristen
på säkerhet och förtroende sluteligen föra
oss. Det år derföre jag enständigt tillslyrker
denna punktens antagande.
Herr von Hohenhausen har yttrat, att 10
punkten kunde såttas i förening med denna punkt.
Han har då ej rå t i fattat xo;de punkten. Den
handlar endast om bidragen till de allmänna arbetena.
Oell om ett sådant beslut skulle fattas,
sorn det Herr von Hohenhausen föreslagit, skulle
följden deraf blifva, att i fall ej Banken med
fördel skulle kunna uppköpa Silfver, skulle
medlen användas till arbetena. Riksgälds-Contoiret
kunde ej återbetala dem till Banken; och
denne blef således deraf i fullkomlig mistning.
Då nu under närvarande finance, en fortgående
myntförsämring år oundvikelig, låter icke fördelaktigt
Silfveruppköp tänka sig. Således blef.
vo säkert medlen dragne till Canaler rn. m. och
nästa Ständer stodo på samma punkt som vi.
Derföre böra Silveruppköpen få ske, på sätt nu
blifvit föreslagit, till ett visst qvantum Sedlars
värde, utan afseende på priset.
Jag har förut yttrat, att om 5-procents LåneSystemet
icke antages, uppstå stora svårigheter,
och en ibland dem, synes äfven härvid; ty
sista momentet i denna punkt år beräknad pä,
att de räntebärande papperen] kunna när sorn,
Den i{ September J, m. 427
helst emot BancoSedlar förvexlas; hvilket icke
torde blifva så lått med 5-procentssedlarne, att
med visshet påräkna, som det vöre med de till
betalning vid uppvisandet utställde 5-procentssedlar,
Men detta vare, såsom tillhörande en
sednare fråga, endast sagdt i förbigående, för att
ytterligare visa, att dessa punkter icke stå att
förena!
Hlr har blifvit sagdt, att Banken ej bör
handla, som en köpman. Jag vädjar till en
hvar, hvad sammanhang ett sådant yttrande, i
denna angelägenhet har med Utskottens förslag,
eller hvad likhet i detta fall finnes emellan en
enskild och en Bank, på hvars förvaltningssått
allt Egendoms-vårde inom Fäderneslandet beror.
Mig synes det vådligt, om man skulle fortfara att
glömma, att Banken har förbindelser till hela
Nationen, och att den måste handla och behandlas
efter Lag. Deremot synes det mig tydligt',
att en gång både Regent och Folk skola finna
sig väl deraf, att Sveriges Lag gäller för Sveriges
Bank; samt tror, att, man således ej kan
nog befästa den opinionen, att, man genom en
klok förvaltning af densamma, bör sätta den i
tillstånd, att fullgöra dess förbindelser.
Herr Cederfcfijoldi En vård Talare har
ganska riktigt påmint, att vid all myntreglering
allas rått bör iakttagas; men deraf har han dragit
en slutsats, hvilken jag ej kan erkänna som
riktig, nemligen att Bankens silfver-upphandling
endast bör bedrjfvas med nyskapade sedlar. Dessutom
fruktar jag att han motsagt sig, då han å
4*8
Uen 11 Stp!ernber J, tn.
ena sidan påstår, att Bancofondens förökning
skulla förbättra sedlarnes värde, och på dan andra
befarar, att silfver-uppköpet kunde uppjaga
coursen och minska royntvårdet. Lika med den
siste Talaren år äfven jag öfvertygad, att vi alla
syfta åt ett gemensamt mål, allmänt vål, fastin
vi se det från olika sidor. Derföre kan jag för
min del ej blindvis eftergifva för vissa menniskors
kanske korrtsynta begår efter mera sedlar.
Jag erinrar mig vid detta tillfälle, huru
Lunds AcademieStat i Carl XII:s tid ingick till
sin Canzler Gortz med anhållan att få sin lönings-spannmål
förvandlad i contenia penningar
efter dä varande ofantligt låga pris. Han skref
på inlagan: J veter icke hvad J heder. Professorerne
taga detta för godt, och deras efterträdare
fi ina sig våi derutaf; men Adjuncterne och
Exerrilie-måstarne förnyade sin anhållan. Den
bief bifallen, och sednare tiders oafbrutna bemödanden
hafva ännu icke förmått bota det
onda, som då stiftades.
Friherre Cederjiråm: Man skulle tro, när
man hört Herr Hjertås yttrande, att i händelse
a:dra punkten skulle undergå någon förändring,
Svensk Lag och Rätt ej mera inom Sverige
skulle bibehållas, att oordningar skulle uppstå
, och panninge-verket ej kunna iordningställas.
Jag skulle förmoda, att då dessa uppgifter
ingalunda kunna bevisas, dylika phraserej
höra tili ämnet. Jag tror, att Utskotten
väl böra föreslå, efter deras öfvertygelse. tjenliga
medel, men ej försöka, att påtruga Riksens
De* Il September J, m. 4»f
Ständer sin öfvertygelse genom påstående, att
Lag och Rätt ej annars skulle kunna vidmagthållas.
Om man granskar punkten, finner man,
att om den bifalles, Riksens Ständer i förväg
förbundit sig att ingå på utgifvande af sådana
räntebärande papper, som Utskotten föreslagit.
Jag skulle tro, att ej flere ämnen i hvar punkt
hade bort sammanblandas. Detta, hvad uppställningen
angår. Jag tillstyrker således, att
icke hela punkten till bifall framställes, utan att
summan, som till silfveruppköp bör användas,
blir första frågan, och att man sedan afgör redactionen.
Hvad nu angår medlen till Bankens
iordningställande, förekommer det mig besynnerligt,
att man i bredd med förslaget om uppköp af
silfver för 266,666 R:dr 5a sk., finner samma
Utskott vilja öfverflytta RiksgäldsContoirets skuld
på Banken, och ehuru de nu blott föreslagit, att
Banken skall öppna en särskild räkning för RiksgäldsContoiret,
de likväl synbarligen åsyfta att
framdeles kunna göra Statens skuld till Bankens.
Detta sätt att iordningställa är eget i
sitt slag. Hvad angår uppköpen af silfver,
är sådant ej någon ny anstalt. De hafva i alla
tider varit anbefallde Fulimägtige, och hafva
alltid bort ske, så snart de med förinun
kunnat verkställas. Derföre tror jag att man ilian
fara kan bifalla, att 266,666 R:dr 02 sk.
dertill må användas Dervid bör dock komma
i betraktande, att Utskotten längre fram föreslagit
ätt till samma ändamål använda i5o,ooo
R:dr, utgörande Stats Verkets afbetalning å dess
skuld til! Banken, hvilka kunna om Ridderskapet
och Adeln vill gå BondeSiåndets önskningar
430 ven ii September f m.
till mötes och bevilja fastighets-lån mot silfver-;
ränta dertill användas. Jag får likväl dervid
förklara, att, enligt min öfvertygelse, fastighetslån,
såsom oförenliga med Bankens functioner,
icke äro nyttige,j men att, om de anses oundgänglige
i närvarande tidepunkt, sådane äro vida
bättre och förmonligare, som betala silfverränta,
ände, som återgäldas i papper, och hvilka
utan att bidraga till Bankens solidité endast betaga
den möjligheten att fullgöra sina functioner.
Då nu förhållandet är sådant, att Banken
ej kan ingå uti någon vexling af reelt mynt, och
fråga är att dertill bereda utväg för framtiden,
så måste det icke kunna bestridas, att ju lån emot
ränta i silfver leda till detta mål, utan att
dérföre förminska sedelstocken. Derest fastighetslån
skola bibehållas, såsom Utskotten föreslagit,
tillstyrker jag således de af BondeStåndet
derföre stadgade vilkor, och skulle tro, att om
Ridderskapet och Adeln vill gå detta Stånds
önskningar till möfes, medelst bestämmande af
en högre summa till detta ändamål, den summa
som till silfveruppköp blifvit föreslagen, kan i
någon mon nedsättas, emedan den ersättes af
silfverrantan. I anledning häraf underställer jag,
om vi ej till en början kunde få proposition på
den summa, som till silfver-uppköp skall användas,
och att vi sedan kunna utesluta hela sista
momentet, hvilket ej hörer hit.
Herr von Hohenhaujen: Hvad först be
träffar
fastighetslånen med silfverränta, så får
jag fästa uppmärksamheten deruppå, att det ännu
ej är så fullkomligen gifvet, att silfver skall
Den it September f, m.
derföre ingå. De äro föreslagne alt inbetalas
antingen i silfver eller ock med sedlar, efter det
värde BancoFnllmägtige bestämma på silfret; men
när Coursen öfverstiger i 44 sk., kommer ej någon
silfverränta vidare i Iråga. Således är der
redan vid det tillfället ej något equivalent mot
silfver-uppköpet. Vidare om BancoFnllmägtige
utfästa en viss cours i sedlar, som svarar mot
silfverräntans värde, äro Fullmägtige likväl ålagde
att icke företaga något silfver-uppköp, när
coursen derigenom kan uppjagas. Händerne
blifva således äfven i det fallet bundne på Fullmägtige,
oell jag tror ingen säkerhet då finnes
att silfver skall inflyta till Banken. Hvad den
andra anmärkningen beträffar, hvilken af Herr
Hjerta blifvit gjord, att jag skulle hafva förblandat
bidragen till allmänna arbeten med anslagen
till silfveruppköp, så hemställer jag, om
det är troligt, att, om de 266,666 R:dr 5a sk.
ett år ej kunnat användas, öfverskotfet ett annat
år jemte det årliga anslaget skall kunna begagnas,
och om icke det är troligare, att det
jemnt skall uppstå en öfverskotts-summa. Derföre
hafva afven Utskotten, för att upprätthålla
sitt 5 procent-systeme, tillsatt det sista momentet
i andra punkten. Det är äfven genom Utskottens
förslag ingen anledning till att man
skulle få uppköpa 5-procentssedlar, emedan;ingen
skulle vilja sälja sådana* Då skulle i Banken
ett capital uppstå, sorn årligen ökades och
ej kunde användas. Det mäste då vara lämpligare
att när ett sådant öfverskott af Bankens
vinst årligen finnes, och de öfrige öfverskotten
till allmänna arbeten skola användas, på det att
4 3? ¥)*n u September f, m,
ej Sfaten må belastas med nya lån, detta öfverskott
äfven dertill må begagnas, emedan, på grund
af de föreskrifter som för silfver-uppköp blifvit
stadgade, det ej är troligt, att om anslaget det
ena året ej kunnat användas, det ett annat år
skall kunna ske, och öfverskottet från föregående
år äfven till samma ändamål kunna utgå.
Derföre yrkar jag den förändring jag förut föreslagit
eller ock att, som Friherre Cederström
önskat, vi först helt enkelt måtte få proposition
på den summa som till silfver-uppköp definitift
»kali användas.
Friherre Anckarsvärd: Då Herr Tham
till stöd för Jin op inion förskottsvis anfört den
högsta möjliga opinion, och den motsatta meningen
således icke har tillflykt till någon annan
allierad ån principen, så får jag i borrthet förklara,
att jag helt och hållet förenar mig i den
åsigt Herr Hjerta framställe
Herr Munck af Rofnnjk/åld: Ridderska
p>d$
och Adelns tid år för dyrbar, och saken af
för mycken vigt, att jag skulle uppehålla mig vid
tomma ord och declamefioner. Således vill jag
ej yttra mig om hvad Herrar Hj erta och Cederschjöld
anfört, rörande motsägelser hos personer,
utan blott anföra, att jag ej ser någon annan
motsägelse, ån emellan FinanceUtskottens
Betänkande samt Nationens vål och fordringar.
J tg har vål Hiedgifvit, att uppköpet af silfver
skulle i början höja coursen, men i längden
skall det förbättra myntet. De korrtsyntes for«
dringar
f>en II September /. vn
dringar på mera sedlar kunna besvaras med de
korrtsyntes fordringar på mera silfver; så mycket
mera, som de, hvilke yrka detta, ej se, att
Banken förlorar i säkerhet, om National-industrien
minskas i brist af sedlar, om exporten
minskas i brist af production och importen i följe
deraf ökas. Med skål kan sågas om de Herrar,
som vid sista Riksdag biföllo finance-regle,
ringen, att de ej visste hvad de gjorde eller begärde;
ty man har sett, att det ej blott år Fastighets-ågares
interesse, som lidit, utan äfven
Capitalisters, emedan coursen har stigit och en
stor del af de Capitalister, som ej skrinlaggt sina
Capitaler, förlorat på de mått och steg, som då
biefvo vidtagne, Ärfarenheten af sista Riksdagen
bör således tjena oss till varning. En indragning
af sedelstocken, äfvensom ett för litet
rörelse-capital i förhållande till nåringarne åstadkomma
en oundviklig skada genom dessas
aftynande, men en utslåppning af sedelstocken
emot motsvarande valuta kan förskaffa sig ny
ökad valuta genom ökad production och genom
nåringarnes förkofran. På den ena sidan begåres
en ökad silfverfond, utan en motsvarande
tillökning i sedelstocken; på andra sidan begåres
ej någon ökad sedelstock, utan att man tillika
ökar silfverfonden. Jag hemställer då på
hvilkendera sidan obilligheten år. Som cliscussionen
nu äfven sträckt sig till fastighets-lånen
med silfverrånta, så får jag fästa uppmärksamheten
på den omständighet, att en sådan sedelutslåppning
år vida skiljd ifrån den som förr
Ridd. o. Ad. Pr. VIII. Band.
28.
434
nen n September /. m.
skett. Vid 1809 års Riksdag släppte man ut
sedlar, utan att valuta ingick i silfver. Man utlånte
då ej penningarne till productionens förkofran,
utan till consumtion och till luxe-ända.
mål. Man uppmuntrades till öfverdrifna speculationer;
det år då ej underligt, att derigenom åstadkommos
menliga verkningar på sedel-myntet.
Den nu föreslagna fastighets-låningen mot silf—
ver-rånta medför deremot en dubbel nytta, först
genom silfver-fondens ökande i Banken, sedan
genom productionens lifvande, och välståndets
deraf följande befordran, sorn sedan fean medgifva
en realisation, och till och med en reel
skatt såsom 1800 till dess åstadkommande. Men
på det att Banken måtte säkrare consolideras på
samma gång som jordbruket och nåringarne erhålla
förlag för deras bedrifvande, och för att
rädda många tusende familjer ifrån ruine, före -  slår jag, att silfver-räntan alltid må erläggas i
silfver utan afseende på cours, och att den skall
betalas förskottsvis, som räntan på discont-lån;
*y annars skulle många anmäla sig till erhållande
af dessa lån, och redan första året msnquera
att betala räntan. Dessutom föreslår jag, att
äldre fastighets-låntagare må, om de så vilja, få
begagna samma fördel, att få erlägga capitalafbetalningen
och räntan med 2 procent i silfver.
Det bör ej vara ett åliggande för dem,
men en rättighet, som de kunna få begagna.
Når dessa punkter iakttagas, tror jag mig kunna
förutsäga, att dessa af BondeStåndet yrkade fastighetslån
skola Öka Bankens solidiié, och bereda
en realisation hastigare ån de fleste andre
medel. Det år således just för att vinna döt
Dm ti September J. m. 43g
dubbla ändamålet af Bankens consoliderande,
samt en deraf följande snar realisation, och för
att förskaffa många behöfvande och förtjente
låntagare utväg att frälsa sig ifrån ruine, ->001
äfven jag yrkar, att det föreslagna silfver-uppköpet
måtte inskränkas till den summa, som af
tvänne förut talande Ledamöter blifvit föreslå»
gen 3 hvarpå jag anhåller om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition.
Herr Stråle: Friherre Cederström har gjort
Utskotten den tillvitelse, att de sökt binda händerne
på Riksens Ständer genom det sista momentet
af 2 punkten. Orden lyda sålunda; med
det, forn af deri affatta fumman icke kan ge~
naft till det bejiåmda ändamålet användas,
böra sådane Statens räntebärande Jkuld-förbindelfer
infrias, hvilka vid yppande behof ater
kunna emot Banco-fedlar förväxlas. Hår
står icke omtalat något, som Utskotten föreslagit
i andra punkter. Det står blott generelt om
Statens räntebärande skuld-förbindelser, och sådane
finnas redan. Kanske år denna redaction
ofullständig, ty om all upplåning mot ränta afslås,
så måste någon annan utväg påtänkas, meri
intill dess bör detta stå qvar, och jag kan ej fins
na, att man, genom bifall till denna punkt, binder
händerna på sig i afseende på kommande
beslut. Hvad beträffar det Herr Munck af Rosenskjöld
så ofta omtalat, att det vore orätt af
Banken, att upphandla silfver, utan att utgifva
nya sedlar, så hade han rätt, om detta vöre den
enda anstalt, som blef vidtagen, ty då kunde
den leda till indragning af sedlar, och deras der
-
l)rn i r Sep t finl fr f. »};
af följande stigande i värde; men just derföre
hafva Utskotten föreslagit en viss ziffra, hvartill
silfver kan få insättas i Banken. Under dess belopp
kan ingen realisation ske, ty Banken kan ej
utgifva silfver för båttre pris, ån det, hvartill
den emottagit detsamma. Jag tror således ej,
att detta kan medföra någon våda, utan det innefattar
blott en möjlighet, att minska disproportionen
emellan silfver-foriden och den utelöpande
sedelstocken. Någon enskildt förmögenhet
rubbas icke derigenom. Hvad angår utlånings-systemet
mot ränta i silfver, så år det
Öfverflödigt, att nu derom orda, då denna fråga
icke nu år före, utan framdeles kommer under
öfverläggning. Vi torde då få bålla oss vid
den andra punkten, mot hvilkens antagande jag
ej finner något hinder. Herr von Hohenhausen
har väl ansett det vara båttre, att insätta penningarne
på RiksgåldsContoirets räkning, och Janvånda
dem till allmänna arbeten, men då skulle
Banken ej få dem tillbaka, når tillfälle yppades
att begagna dem till deras egenteliga ändamål;
Om det förslag, som Utskotten framställt, blifver
antaget, kommer förhållandet att blifva sådant,
att når året börjar, och RiksgåldsContoiret
kungör, att detsamma upptager lån, anmäler
Banken hos RiksgåldsContoirets Fullmågtige, att
så och så stor summa insåttes uti RiksgåldsContoiret
mot obligationer. Når sedan conjuneturen
förändrat sig så, att uppköp af silfver
kan ske, vexlar Banken borrt sine obligationer
mot BancoSedlar, och verkstålles det föreskrifne
uppköpet. På något annat mera redigt sätt
kunna ej de ändamål vinnas, sorn man åsyftar.
Ben 11 September j, m, 437
Man sager val, att när hinder ett år uppstår
för uppköp af silfver, skall det äfven ett annat
år inträffa. Vi håfve likväl i år sett 5o,ooo
skeppund meia jern utskeppas, än föregående
år, och således blifver nu mera tillfälle än vanligt
till uppköp af silfver. Jag anhåller således
om proposition på andra punkten, med det af
Herr von Hohenhausen föreslagna tillägg af orden:
eller inom året.
Friherre Björnftjerna: Som ämnet redan
torde vara tillräckligen utveckladt, och det ej
mera är fråga om principen, blott om summan,
anhåller jag endast om proposition å mitt förslag
och att, om det ej bifailes, vi må få skrida
till votering.
Herr Munck af Rnfenjhjöld: Jag vill blott
med ett par ord besvara Herr Stråles anmärkning,
att då Utskotten i 5 punkten bestämt 128
skillings norin lör invexlingen, ingen realisation
kunde företagas till lägre cours. Jag får hemställa,
huruvida detta förslag om det antages,
kan binda kommande Ständer.
Grefve von Schwerin: Då jag i början af
discussionen framställde den önskan, att Ridder.
skåpet och Adeln ville pröfva det förslag, BondeStåndet
framställt, skedde det ej derföre, att
jag visste, hvad BondeStåndet beslutat, eller med
afseende på någon auctorilet. « Det skedde i
följd deraf att, när vid sista Riksdagen finaneeregleringen
förevar ,j|jag framställde den tankan
ait, till vinnande af ordning, alla skulde-bref
438 B en 11 September f. m.
borde omskrifvas och ställas på silfver. Hvad
jag då föreslog, vana intet afseende, och jag fick
ei något svar. Derföre har jag nu framställt
samma sak. Jag respecterar hvars och ens öfvertygelse,
men det är nu ej fråga allenast om
hvad som är rätt, nian äfven hvad som bör göras
för andras rätt. Jag finner val, att Utskotten
pröfvat hvad som är rätt i sig sjelf, men ej
hvad som är rätt' mot Nationen, och deraf har
följt, att intet blifvit gjort, för att sätta folket i
möjlighet att hjelpa sig sjelf. Man bestrider
här, att man skulle få öppna en DepositionsBank;
man vill, att folket skall gå efter det förmynderskap,
som man ålägger dem, och man
refuserar folket alla medel, hvarigenom det kan
hjelpa sig sjelf t. Detta är icke rätt. Man säger
och med skäl, att fastighets-lån beviljade af
Banken äro förderfiige, men de, sorn nu är o föreslagne,
äro ej sådane, som de fordna lånen,
utan snarare att anses såsom en silfver- leverance,
för en i Banken contraherad skuld. Det
är likgiltigt, om det är köpmannen på Beursen,
eller någon annan, som lefvererar silfver. På
sätt andra punkten innehåller, och Herr Stråle
utvecklat den, kommer-ali maniement till förstärkande
af Bankens fond, att äga rum här i
Stockholm j rästen af folket vet ej deraf,' och
njuter deraf inga fördelar. Det lagger likväl vigt
derpå, att folket sjelft får framlämna det silfver,
som det äger. Jag hemställer derföre om icke,
med uteslutande] af hvad som står i den långa
punkten, och som blott förvillar, propositionen
måtte blifva, att en summa af 266,666 R:dr 3a
sk. årligen måtte afsättas till inköp af myntbara
Den I i September J, m. 439
metaller, men att, derest vid årets slut omständigheterne
varit sådane, att inga silfver-uppköp
kunnat ske, BancoFullmägtige då må contrahera
med fastighets-ägare örn leverance af silfver.
Herr von Hartmansdorff: Emot silfveruppköp
och förstärkande af Bankens reela fond
har man bland annat j^ttrat, att man bör göra
rätt åt Nationen. Jag tror, att det just sker genom
dessa åtgärder. För det att någre personer
genom oriktiga speculationer eller olyckshändelser
blifvit ruinerade, skola andra, som ej äro
det, äfven blifva förstörda? Derpå går ett system
ut, som åsyftar att försämra myntet. Det
är en verklig plundring af alla dem som äga något.
Sådant anser jag vara orätt handlat emot
Nationen, och att ägande rätten3 beskydd alltid
är rätt. Man omtalar Landtmannens nöd, och
upprör våra känslor dermed; jag frågar hvem
af oss har ej föräldrar, syskon eller vänner
stadda i hans belägenhet? men hvem ville val
för deras undsättning uppoffra andra oskylda
medborgares välfärd? Jag åtminstone vill ej
göra det. Man talar om att sätta folket i tillfälle
att hjelpa sig sjelft. Jag tror ej att de gäldbundna
kunna hjelpas med nya lån, då de ej
en gång kunnat betala de gamla. Jag vågar således
tillstyrka bifall på andra punkten af Betänkandet.
Grefve von Schwerin: Det behöfdes ej nu
, yrkas, att man bör handla rättvist emot Nationen,
om man ej förut hade handlat orättvist.
Före 178g behöfdes ej några förmyndare för
Den 11 September f. m,
Nationen $ men sedan Riksgäldssedlarne utkom*»'
mo hafva så många förhållanden förändrats, och
äfven detta är hvad som måste tagas i consideration.
En annan omständighet att ihågkomma
är den, att när Riksgäldssedlarne sedermera cfverflyttades
på Banken, hvilket ej skedde för att
hjelpa Banken, utan för att gifva Riksgäldssedlarne
ett fixt varde, så upphörde den gamla beräkningen
af Hemman i öretal, man skattade
dem i penningevärde och vande sig vid andra
förhållanden än de fordna, efter varor. Sålunda
har man uppdrifvit Hemmanen i bevillning
efter penningevärde, utan afseende på productionens
värde. När nu mera dottern skall
lösas ur Hemmanet, åtnöjer hon sig icke med
den afrad, som förr brukades, utan begär sin
lösen i penningar, efter Hemmanets anslag till
Bevillning, I öfrigt ar det ej min tanka, att man
utan en noggrann pröfning bör tillåta silfver—
liquiden. Lånen böra inskränkas blott till små
Jordägare eller Bönder, blott emot första inteckningen
och för att bortfösa andre fordringsägare.
De böra ej tillåtas, om man icke ser att låntagaren
har så mycket öfver, att fullkomlig säkerhet
finnes, och då tror jag, att alla de bekymmer,
som förmyndare göra sig, äro onödige.
Derföre anhåller jag om en sådan proposition^
som jag föreslagit.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
det han, i anledning alden förefallne discussionen
ansåg sig böra i afseende å denna
punkt framställa tvänne särskilta propositioner,
den första angående beloppet af den summa,
fyen I I September /. m.
441
sorn borde afsättas till inköpande af myntbara
metaller utaf guld och silfver, samt den andra
rörande punktens redaction för öfrigt; och finge
Herr LandtMarskalken således nu först hemställa,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifall
la, att af Bankens behållna vinst en summa af
266,666 Rldr 02 sk. Banco Transportsedlar årligen
må afsättas och anslås till inköpande af
myntbara metaller af guld oell silfver.
Ropades starka Ja och Nej.
Herr Grefven och Landt Marjkallen frågade,
om Ridderskapet och Adeln önskade att,
på sett tvänne värda Ledamöter föreslagit, den
till silfveruppköp bestämda summan borde nedsättas
till 126,666 R;dr 02 sk. Banco, samt
i4o,oqo R;dr samma mynt användas på sätt
framdeles komme att förordnas.
1
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta: Om Herr Grefven och LandtMarskalken
tillåter mig att yttra, tror jag att
genom detta framställande af nya propositioner
komma vi till att alltid behöfva votering. Jag
tror, att när propositionen besvaras med ja och
nej, men ingen höres yrka votering, är propositionen
bifallen, i fall Herr Grefven och LandtMarskalken
ej anser sig böra tillkännagifva, alt
han funnit nej vara öfvervägande; och sorn vi
eljest genom framställning af nya propositioner
kunna komma att votera om hell nya saker, an
-
44* ZVn ir September /, nt.
håller jag vördsamt, att detta sätt matte iakt -  tagas, att komma till slut med saken.
Herr Grefven och Landt-Mctrjkalken förklarade,
att som han icke kunnat med tillförlitlighet
utröna Ridderskapets och Adelns pluralitet
vid besvarandet af den först gjorde propositionen,
hade Herr LandtMarskalken af denna
anledning framställt den sednare; men då äfven
denna blifvit med Ja och Nej besvarad, ansåg
Herr LandtMarskalken sig böra ytterligare förnya
förstnämnde proposition, eller att af Bankens
behållna vinst måtte årligen afsättas en
summa af 266,666 R:dr 0-2 sk. BancoTransportSedlar
till inköpande af myntbara metaller af Guld
och Silfver.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
I anledning hvaraf Herr Grejven och LandtMarjhalken
förklarade, att som, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Friherre Björnjij ernat Jag måste anhålla
om votering, och att contra-propositionen må
blifva ställd på mitt förslag, att endast 126,666
R:dr 32 sk, till silfvér-uppköp måtte afsättas,
samt i4o,ooo R:dr användas, på sätt framdeles
kommer att förordnas.
Herr Grefven och Landi Marjhalken framställde
derefter följande voterings- proposition:
Ben ii September f, m. 443
Den som bifaller, att, ef Bankens behållna
■vinst, en summa af 266,666 R:dr 52 sk. BancoTransportSedlar
årligen afsåttes och anslås till
inköpande ef myntbara metaller af Guld och
Silfver, voterar
Ja',
Den det ej vill, voterar
Nej-,
Vinner Nej, kommer den i 2 punkten till
silfver-uppköp beståmde summa att nedsättas till
126,666 R.dr 52 sk. BancoTrsnsportSedlar, samt
i4o,ooo R;dr samma mynt att användas, på sått
framdeles kommer att förordnas.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter anslogs.
Sedan 45, 44, 45 och 46 §. i Riddarhus.
Ordningen blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan tre qvart till 5 eftermiddagen, och fort-'
sattes sedermera, hvarunder Herr Grefven och
Landt - Marskalken öfverlenmade klubban till
Grefve Wachtmeister, Hans, samt bortgick.
Efter voteringens slut, och sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voterings-sedlarne öppnade, befnnnos
rösterne hafva utfallit, sorn följer:
Ja
60.
Nej —
29.
444 D'n 11 September f, ni.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst, Herr
Grefven och Ordföranden förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att af
Bankens behållna vinst en summa af 266,666
R:dr 32 sk. BancoTransportSedlar borde årligen
afsättas och anslås till inköpande af myntbara
metaller af Guld och Silfver.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den xi September iSaå.
S D. Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 6 dennes under N;ris 07 och 58
afgifne, samt den 9 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, tvånne Memorial, med votes
rings-propositioner:
1) Rörande den af Ståderne utgående salu
accissen;
2)
I afseende på vårderingsgrunden till Bevillningens
utgörande af brandförsåkrade hus i
Slåderne;
Fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
tued godkännande af de i samma Memorial föreslagne
voterings-propositioner, öfverlemna dea
-
Ben il September t. ml 445
sa frågor till det Förstärkta StatsUtskottets afgörande.
Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. Lagerheim,
Thorsdagen den II September.
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
pröfning af Stats- och BancoUtskottens den 29
sistlidne Augusti under N:o 5o afgifne, samt den
1 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottens förut meddeldte Betänkande, samt
de dervid såsom Bilagor fogade särskilt© Utlå
-
44S B«n *1 September r.mx
fandén, rörande Rikets Penningeväsende och de
dermed gemenskap ägande ämnen.
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
att sedan den summa, som borde till silf—
veruppköp användas, nu mera blifvit af Ridderskapet
och Adeln bestämd, återstod pröfningen
af redactionen utaf den återstående delen
i andra punkten, mot hvilken redaclion åtskilige
anmärkningar blifvit framställde. Då likväl
en särskild instruction för Banco-Fullmägtiges
förfarande i denna del koinrne att af Utskotten
upprättas, samt Riksens Ständers pröfning underställa*,
ansåg Herr LandtMarskalken granskningen
af senare delen utaf andra punkten lärnpeligen
kunna uppskjutas intilldess berörde instruction
från Utskotten inkom, och skulle, i
händelse detta förslag vänn Ridderskapets och
Adelns bifall, andra punkten endast erhålla följande
lydelse;
Af Bankens beliällna vinjt bär en fumma
af 266,666 Hulr 52 JL BancoTransportfedlar
ärligen af fattas och anjlds, att för Bankens
rakning inköpa myntbara metaller af guld
och silfver, efter den inftructiun för BancoFullmåktiges
förfarande i denna de f jörn fårJhildt
varder faftftålid; samt den återstående delen
af punkten utur densamma utgå.
Den af Herr Grefven och LandtMarJkalken
i öfverensstämmelse härmed gjorde proposition
biel' af Ridderskapet och Adeln bifallen.
t)en i r ■September e. m. 447
5:dje punkten:
Det Jkall vara hvar och en tillåtit, att
uti Banken emot myntbara metaller tillvexla
Jig Banco/'edlar, beråknade till det förhållande,
/om BancoFullmågtige får faldt får hvarje
år, vid det föregåendes flut, befldrnmma, efter
föranledande af VexelCourJens medelbelopp det
fifltf örflutna året, jemfördt med det inom landet
gångbara prifet på fil/ver, forn genom behörige
betyg itrån Auctionskumrarne utrönes:
dock likväl icke under 120 Jk. och icke öfver
12877;. för 1 R:dr Specie.
Herr Hegardt, Chrifitian Bernhard'. Ut-J
skotten hafva tillstyrkt, att det skall vara hvar
och en tillålit, att uti Banken emot myntbara
metaller tillväxla sig Bancosedlar efter en cours
som skulle komma att variera mellan 120 och
128 sk. för en Riksdaler Specie; men Utskotten
hafva icke yttrat sig, huruvida insåttaren må
åga att åter uttaga den myntbara metallen. Örn
det förvågras honom, så är jag öfvertygad, att
ganska få skola begagna denna tillåtelse, och att
ändamålet dermed således helt och hållet skall
förfelas. Jag underställer derföre ödmjukast
Riddersknpets och Adeina bepröfvande följande
tillägg eller förändrade redaction af förevarande
§:
”Det skall vara hvar och en tillåtit, att uti
Banken emot myntbara metaller, guld och silfver,
tillvexla sig Bancosedlar, beräknade efter
J20 sk. iör en Riksdaler Specie; hvarjemte in
-
448
Dén ii September e, mi
såttaren erhåller ett bevis eller recepisse, emot
hvars återställande samt inbetalning af det undfångna
beloppet Bancosedlar, innehafvare!! vare
berättigad att återbekomma den insatta myntbara
metall, hvarå beviset lyder, då han tillika
till Banken erlågger en fjerdedels procent förvarings-afgift
årligen. Alla dessa insättningar af
guld och silfver uppföras på ett särskildt conto,
och få icke sammanblandas med Bankens nu Varande
redbara fond, utan böra hållas insätta^-  ren eller dess rätts innehafvare oförryckt tilli,
handa.’*
Herr Stråle, Nils TJ ilhelm'. Sedan mätt påftinnit
elen utväg, att genom sammanläggande af Bankenå
■Vinst consolidera densamma, och bringa den i stånd
att realisera, så finner man lått, att, 0111 denna
anstalt skulle fortgå, utan att motvågas af andra*
skulle Bancosedlarne förbättra sig fortare, ärt
man tror. Således år det nödigt, att vidtaga fcfi
anstalt, hvarigenom deras värde ej kan förbättras
öfver en viss punkt. Likaledes har man ock
önskat en bestämd gråns för deras försämring*
och derföre sökt en viss ziffra, hvartill den kunde
bestämmas. i Utskottens första Betänkande
var detta ock uttryckt i aine punkter, hvaraf
den ena innehöll, att man efter ea viss norm
fick insätta silfver och Uttaga sedlar, den andra,
att utvexlingen framdeles borde ske efter samma
grund. Detta var beråknadt deruppå, attén
viss ziffra skulle Utsättas, såsom utgörande Bancosedelns
värde. Kidderskapet och Adeln biföll
då första punkten, men afglog den andra. Den
för»
Drn. ii September e. nr.
449
förändrade punkt, sora Utskotten föreslagit, innefattar
nu något helt annat, ån hvad den antagne
punkten innehöll. Den såger nemligen,
att det på Fulimågtige uti Banken skall bero, att
bestämma ziffran. Det måtte således vara gifvet,
att om 3:dje punkten nu antages, sådan sorn
Utskotten föreslagit densamma, innefattar detta
en rubbning i det förra beslutet. Kan Högloflige
Ridderskapet och Ådeln förändra sitt beslut
uti ett fall, kan det äfven ske uti eti annat, och
jag hemställer således, om icke Högloflige Ridderskapet
och Adeln skulle vilja gilla ett förslag,
hvarigenom en mera fullständig utväg till penhinge
väsendets reglering antages, och ett bestämdt
värde sättes å Bancosedeln; ty derförutan
kan, enligt mitt omdöme, anstalten omöjligen
fortgå, utan att i ett eller annat afseende
blifva felaktig. Derföre har jag trott, att denna
punkt skulle kunna ahtagas på ett annat sått
och bestämmas så; att den utgör något helt. I
detta afseende får jag föreslå följande 4 punkter:
i) Värdet af bankens TranspörtSedlar uti
Speciemynt bestämmes (efter agio af 128 skil—
lingar) att vara 18 skillingar Specie uti silfver
för en Riksdaler BaricoTrärisportSedlar eller 2
R:dr 52 sk. TranspörtSedlar för en Riksdaler
Specie uti Silfver; efter hvilken grund utvexling
af Speciemynt framdeles koiniuer att företagas,
Härom göra Riksens Ständer underdånig
anmälan hos Kongl. Maj;t och anhålla om
Kongl. Maj:ts Nådiga bifall dertill, att Banken
Ridd. o. Ad. Prut. VIII. Baud. 29.
Ben ii September t. /»,
må befrias från skyldigheten att på annat sått
ån nu stadgadt blifvit sine TransportSedkr med
Speciemynt inlösa.
2) Det år hvar och en tillåtit att uti Banken
insätta myntbara metaller af guld eller silfver
och derföre uttaga Trr.nsportsedlar efter det
förhållande som nu fastställdt blifvit; hvarjemte
insättaren eller dess rätts innehafvare berättiga*
att vid anfordran, emot Transportsedlars återställande
till enahanda belopp, utvexla hvad insatt
blifvit.
5) Myntning af i-24:del3, i-j 6;dels, i-isidel*
och i-8;dels R.dr företagas så fort ske kan.
4) Riksens Ständer uppdraga åt deras sammansatte
Stats- och BancoUtskott att meddela
Riksens Ständers Fullmäktige uti Banken sådane
föreskrifter, hvilka berättiga dem att framdeles,
då omständigheterna så medgifva, efter
samråd med Fullrnågtige uti RiksgåldsContoiret
och sedan underdånig anmälan hos Kongl. Maj-,t
blifvit gjord, företaga allmän växling af ofvannämnda
smärre myntslag.
Hufvudåndamålet som man söker vinna genom
silfverinvexlingen vore att på en gång trygga
ägande rättens helgd och bringa en större
myntqvantitet i omlopp. En anstalt, sorn ledde
härtill, men ej innehöll någon bestämd föreskrift
öar penningens värde, fruktar jag kunde, hafva
vådliga följder. Den skulle sätta opinionen i
verksamhet om någon försämring ägde rum,
Ben 11 September t, m. 4g{
«e?s byar och en skulle söka att garantera sig
hrad han hade, hvarigenom en allmän villervalla
skulle kunna uppstå. Deremot, om hvar
och en visste att den bestämda ziffran år Bancosedelns
verkeliga värde, skulle inga sådana farhågor
uppkomma; men allt silfver som möjligen
kunde såttas i omlopp insättas i Banken och en
motsvarande summa i Baneosedlar deremot ingå
uti allmänna pcnningerörelsen. Jag kan ej föreställa
mig, att maai på något annat sätt kan
förlika deras interessen, som yrka på ena sidan
att Baneosedelns värde skall vara bestämdt och
på den andra att landets bfhof böra fyllas genom
en ökad penningestock. Jag år Öfvertygad,
att orri icke denna åtgärd vidtages, skole
vi stanna på samma punkt som hittills hvad förlägenheten
angår. Den skall ej blifva lindrigare,
utan snarare öka sig. Man bör påminna
sig, att vid denna Riksdag fråga varit väckt om
en realisation, och det pä ett alfvarligt sätt.
Derigenom hafva alla opinioner blifvit spände,
och hvar och en frågar sig: finnes hår någon
säkerhet? hvad har blifvit gjordt? Då intet blifvit
gjordt, frågar man sig, hvad som är att göra.
Om en farhåga våckes lör myntförsämring,
hemställer jag, om ej resultater skola följa, hvil.
ka ruan nu ej vanligen föreställer sig. Antagom,
stt en person uti en tidning kungör; Riksens
Ständer hafva inga åtgärder vidtagit till
stadgande af myntvärdet; må alla de, som äga
penningar, sammanträda och rådslå om hvad
sorn år att göra. En sådan samling vore lått
att tillvägabringa. Man öfverenskom då stt upp
-
4*5
flen 11 September t.. m.
omskrifva sina sedlar i Hamburger Banco ellet
Silfver. Ett sådant anfall kunde de gäldskyldige
svårligen emotstå, utan blefvo troligen tvung»
ne att fullgöra hvad Borgenären fordrade. Åtminstone
kan man dervid taga för afgjordt, att
omskrifning i annat myntslag än Bancosedlar
icke skedde till något för galdenären förmonligare
agio an 120 skillingar. Berigenom vore,
efter allt hvad jag kan föreställa mig, en bestämd
förlust för de gäldskyldige beredd; ty
svårligen kan man föreställa sig, att denna ziffra
blef grunden för en framtida realisation. Otom
det att Coursen sannolikt icke lärer falla så, att
utvexling af Banken kan företagas efter 120 sk.*
så finnas i utföringen svårigheter, som jag ej
ser huru de skola öfvervinnas. Efter 120 sk,
utgör "väl 1 Riksdaler Specie i Silfver 2 och en
half Riksdaler i sedlar, samt ett 2-skillingsstycke
5 skillingar i sedlar, och således kan väl silfvermyntet
lätteligen evalveras i Bancosedlar, mett
desse kunna ej så latt beräknas i Speciemynt;
ty 1 Riksdaler i sedlar gör 19 skillingar 2 och
två femtedels runstycke i silfver, och på samma
vis med öfriga förvandlingar från sedlar
till Specie. Således kan denna norm ej
i räkning blifva användbar, och Specie-myntet
skulle ej blifva gångbart och användas i röreH
sen så länge Allmänheten fortfor att räkna i
Banco och Riksgäldssedlar. Man skulle ej kunna
liquidera annat än 1 R:dr 12 sk., 1 R:dr
5'j sk. och några andra tal; i öfrigt skulle alla
blifva brutna i runstycken. Ått slå ett nytt mynt,
sorn troligen blefve enda utvägen i fall en realisation
till 120 sk, feretoges, medförer åter man
-
Den 11 September », m. 453
ga olägenheter och synes ej utan högst gällande
skäl böra konnna i fråga. Således kan jag ej
förmoda att en realisation framdeles verkställes
efter iso sk., utan lärer densamma icke möjligen
kunna ske till någon annan ziffra, än minst
128 sk. Om nu de fleste Gkldenärer skulle blifva
tvungne att omskrifva sina sedlar efter 120
sk, cours, så skulle de förlora om realisationen
framdeles, verkställes efter en lägre ziffra. Det
är utur den dubbla synpunkt, både ätt trygga
penningeägaren och den, gäldskyldige för förluster,
sorn jag tror, att man bör söka att upphäfva
farhågan för myntets vidare försämrande; och
jag hemställer, om ej hela landets ,<väl fordrar en
sådan åtgärd. Det vore fåfängt att förmoda,
att den ene skulle tro den andre och att förtroende
skulle återföras förr än hvar och en
vet livad han har, och är säker att få behålla
detsamma. Den enda grunden för stridens upphörande
är att vi ej, mera genom stridiga inieressens
bevakande behöfva förstöra hvarandra
inbördes, att vi arbeta till ett gemensamt mål,
ock detta kan ej i financielt hänseende uppkomma
Utun ett säkert myntväsende, hvarpå alla
skulle vinna. Att genom antagande af det förslag
jag framställt, en ökad penningestock skulle
komma i omlopp, förmodar jag att hvar och en
me dg i Iver, och i fall någon tror att i Sverige
saknas tillgångar på silfver, för att insätta uti
Banken, torde en sådan tanke af erfarenheten
snart blifva vederlagd, I år har exporten af
jern varit 00,000 skeppund mer än de förra åren.
Deremot är ingen ökad import att betala,
ty vi håfve haft en välsignad skörd, 00.000
4 H
ptn U 'fitpltmict' <s. m.
skeppund jern göra 200,000 Riksdaler Hamburger
Banco, hvilka man således blott för detta år
bör kunna påräkna såsom ett öfverskott å handelsvågen,
hvilket uli reelt mynt kan til! riket
införas. Om man undersöker, finner man dessutom
att förråden af arbetadt silfver uti de fleste
hus under de sednare åren förökat sig. I
den mon silfret kunde begagnas i rörelsen, och
alla funno dess capitalvärde, skulle mången hellre
än att äga ett dott capital, i den mon silfret
upphörde att vara brukbart, förvandla detsamma
till ett fruktbärande capital, för hvars återbekoinmande
i reel valuta han ägde fullkomlig
säkerhet. Ett bestämdt myntvärde är äfven enda
sättet att bereda en möjlig utväg till lån på
utländsk botten, och derigenom åstadkomma em
concurrence emellan utländska och inländska capitalister.
Det är säkert, att räntan i Sverige
är högre än på de flesta andra ställen. Utländska
capitalister skulle troligen skicka hit silfver,
insätta det i Banken, derföre uttaga sedlar och
förränta deni här? Då den utländske capitalisten
agde säkerhet att återfå sina penningar i
fika godt mynt som han lernnat dem ifrån sig,
är det troligt att denna utväg med fördel skulle
begagnas intill dess räntan i Sverige fallit så
lågt, att operationen icke vidare lönade sig. Man
bedrager sig ganska mycket, om man tror, att enahanda
följder kunna uppkomma af de mesurer
Utskotten föreslagit; och om en invexlingsanstalt
med rättighet till utvexling af det insatta
skulle vidtagas, utan att sådant skedde i sammanhang
med myntvärdets bestämmande, äro
Övre olägenheter deraf att befara. Om deremot
Dtn I r Stpttmber c, m. 45g
myntning till en början af smärre silfyermynt
foretages och efter någon tiel kommer i omlopp,
erhåller derigenom Nationen den öfvertygelse,
att en realisation framdeles verkeligen kommer
att äga rum elter den af Riksens Ständer bestämda
grund. Man anser det så vådeligt att
börja realisationen med de tillgångar Banken nu
sjelf äger och kan förskaffa sig; men om genom
den nu föreslagne anstalt den reela fonden stärkes
och Speciemynt sjelfmant inkommer i landet,
om en större summa i reelt mynt funnes
insatt i Banken och enskilte personer ägde rätt
att utvexla densamma utan att denna rättighet
begagnades, hvad våda vöre det väl då att Banken
till hvem som helst började utväxla de smärre
myntsorterne. Det är derföre som jag ansett
nyttigt om en instruetion gåfves åt BancoFullmägtige,
att få börja en sådan utvexling här
omständigheterne sådant medgåfve. Så snart det
blott vore de smärre myntsorterne somutgåfvos,
hvilka ej med'samma lätthet som de större kunna
på andra orter användas, kunde någon fara
för Speciemyntets utförande ur landet ej uppkomma,
så länge ej en verkelig myntförsämring
ägt rjum och Coursen i följd deraf blifvit uppjagad.
Vådan af detta system torde således finnas
vara ingen, men deremot att dei har alla
fördelar för sig. Man “kommer derigenom med
minsta kostnad och svårigheter till det mål, dit
alla sträfva. Jag vågar derföre hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhålla om proposition
på de af mig uppgifne fyra punkter, såsom
efter min Öfvertygelse det enda sätt, hvarigenom
4iS Bert n September e, m.
*n fast grund för penningeväsendets reglering
kan vinnas.
Herr Lefrén, Johan Pehr: I anledning af
Herr Hegardts anförande, och åfven sedermera
med anledning af Herr Stråles, utbeder jag mig
få göra en framställning för att visa, att, som
jag förmodar, dessa Herrar inblandat andra frågor
i den, hvarom nu öfverlågges, och att det
yore nyttigt, att man nu höll sig till den förevarande
frågan, och sedan, om man så tycker,,
gick till det, som år utöfver ämnet. Herr Hegardt
har anfört, att Utskotten ej sagt huru tilh
gå skulle vid sil frets återfående. Jag år öfvertygad,
att Utskotten i denna punkt aldrig åsyftat
annat ån en frivillig invexling; ej åsett någon
utvexling. Det år en annan fråga. Jag
tror, att Ridderskapet och Adeln, i afseende på
denna sak, blott har a,tt välja emellan tvånne
alternativer, det ena att bestämma sig i enlighet
iped den anda, som sednare förslaget innehåller,
att man nemligen skall hålla sig emellan 120.
och 128 skillingar vid uppgörande af den årliga
taxan för silfver-invexlingen, det andra att
jEilfran en. gång för alla bestämdt skall utsättas i
denna punkt, Herr Stråle har sammanblandat
hvad sorn återstår att besluta med hvad Ridder.
skåpet och A.deln redan heslutit. Ridderskapet
pch Adeln har nemligen redan ty värr beslutit
att ingen ny alpari-punkt nu kommer ott bestämmas.
Detta år enligt med förra Betänkandet;
men då Ridderskapet och Adeln antog 5;dje
punkten af hufvud-grunderne, förbehöll Ridderskepet
och Adeln, att framdeles bestämma det
Den 11 September e, m.
45?
yårde, till hvilket invexlingen skall åga rum.
Derom år nu fråga, och Ilidderskapet o- h Adeln
åger således rått, att bestämma ett visst
skillingtal för invexlingen, utan att det behöfver
anses såsom en alpari punkt vid en blifvande
realisation. För min del tror jag det äfven va.
ra bäst, att bestämma ett sådant visst skillingtal,
utan att såga, att det skall ligga till grund
för en blifvande realisation, och jäg föreslår
128 skiliipgar,
Friherre Cederjiråm, Jacob: Det af Herr
[Hegardt framställde project om utvexling af silfver,
innebår frågan om en deposit Bank, hvilken år till.
råckligen discuterad utom plena, för att ej tarfva
någon ytterligare vederläggning. En annan vård
Talare Herr Stråle har yrkat nödvändigheten,
att bestämma myntvärdet, och i sådant afseende
föreslagit fyra punkter. Den första punkten innehåller
en bestämd bankrutt, eller realisation
efter 128 sk. i stället lör 48, Den värde Talaren
har ej uppgifvit, hvad rått SedeJ-innehafvaren
skulle få till Banken, relatift till de fonder
sorn Banken åger utom silfret, och hvilka
fordrings-ägarne lagligen kunna utkräfva. Om
sådant hade blifvit upptagit, hade ej förslaget
till en bankrutt kunnat åga rum, ty det hade
förfallit af sig sjelf, då icke bestridas kan, att
Banken, om dess fordringar indrifvas, kan liqvidera
alla sina skuldförbindelser, och ändå äga
betydligt öfverskott. Den 2 punkten som iian föreslog,
var om in- och utvexlig af silfver, det
innebar detsamma som Herr Hegardt framställt,
eller en deposit Bank efter nya grunder. Sedan
B*n 11 ,%j>tember e. m,
föreslog han myntning efter den nya myntfoten
detta står i consequence med första punkten j
och sluteligen föreslog hsn att utvexling skulle
ske af skiljemynt. Hvad den sista punkten angår,
så, då Ridderskapet och Adeln redan beståmt,
att ingen utvexling skalf ske, kan öfverläggning
derom nu ej äga rum. Vi hafva Sfven
beslutit, att icke bestämma den norm, hvarefter
realisation framdeles skall ske, och det år ingen
anledning, att göra någon rubbning i ett beslut i
anledning af ett så löst förslag, och hvilket innebår
en bankrutt, ett åsidosättande af all beräkning
på Bankens andra fonder, ån silfverfonden.
Förslaget lår således komma att för-*
falla. Hvad nu sjelfva frågan beträffar, rörande
den förevarande punkten, så hafva Utskotten föreslagit,
att invexling af silfver får ske emot
120 å 128 sk. i sedlar. Afven dessa summor
innehålla en slags myntbeståmning emellan dessa
ziffertal, hvilken ej medför annat ån att, i händelse
coursen faller, tecknas den till oriktigt belopp,
och man insätter silfver för att begagna
Bankens sedlar. Jag tror, att alia konstlade medel,
för att bestämma ett myntvärde, som bäst
stadgar sig sjelf, åro skadlige. Jag tror derföre,
att den enda förnuftiga och enkla utväg vore
den, att Banken ålågges invexla silfver för 4
skillingar utöfver gängse cours, intill dess att
den stiger till 128 skillingar
Herr Hjerta, Jöhan Gujiaf: Med anledning
af H err Stråles och Herr Hegardfs anföranden,
anhåller äfven jag, att få yttra några ord, ehuru
jag till en stor del år förekommen af Herr Lef
-
'Ben 11 September e. m.
ren. Ridderskapet och Adeln har redan besluta!-,
då Siandet gillat 2;dra alternativet af 4:de
punkten i förra Betånkandet, att bejtåmmandet
af den grund, hvarefter Specie mynt kommer
att af Banken emot defs fedlar utvexlas, nid
till framtiden uppjkjutas. Eit sådant beslut,
60tn Herr Stråle föreslagit, kan således icke å~
ga rum. Lika litet år det tänkbart, att utvexling
kan företagas efter det beslut, Ridderskapet
och Adeln i dag fattat genom godkännandet af
första punkten. Jag tror, att Herr Stråles afsigt
år ganska god; den innehåller ej annat, ån
declarerande af en bankrutt, som redan år gjord,
och jag kan ej förena mig i det begrepp örn
Statens och Bankens finaricer, sons Friherre Cederström
tyckes hysa. Han vill lemna myntvärdet
åt sitt öde, att återgå till ders gamla alparipunkten.
Jag tror ej detta vara att önska ; det
vore utan tvifvel det olyckiigaste som kunda
hända för nåringarne. Jag kan ej se annat, ån
Btt Bankens interesse måste vika för massan af
enskiltes, för det allmännas, för samhällets. Jag
kan ej finna huru banquerouten nu först skulle
vara gjord- den har längesedan ågt ruin; den
skedde når Bankens lucka stängdes.
Då Rik
sens
Ständer bifalla Utskottens förslag i tredje
punkten, tror jag, att de gjort alif hvad som enligt
Bankens förmåga nu står att göra till bestämmande
af myntvärdet. Genom samma punkt
hindras ock en ytterligare myniföi bättring. Det
år ej möjligt, sedan man antagit densamma, att
myntet skulle kunna förbättras mera under 120
skillingar, ån det som utgör transportkostnaden
för silfver från Hamburg eller London, hit. Det
-
460
Den ti September e. m.
ta år elit; således måste Courseu icke kunna;
falla under 116 å Ii5 skillingar; ty då Coursen
går derunder, har Köpmannen mera interesse
att intaga sitt silfver, insätta det i Banken
och uttaga sedlar för att förlägga nåringarne.
Jag tror således, att just denna punkt innehålleg
en gararitie mot en hastig myntförbåttring,
lika sorn en del af de öfrige, emot en hastig
myntförsämring. Hvad angår det uttrycket
i tredje punkten, som Friherre Cederström klandrat,
angående coursförhållandet, så tror jag,
att om han hade låst punkten till slut, hade han
fått ett correctif deremot, att Beurscoursen ej
skulle blifva rått uppgifven. Jag tror detta vara
tillräckligt till besvarande af de anmärkningar,
som blifvit gjorde, men anhåller, att når
vi komme till frågan om belåning af inyntbara
metaller, då få yttra några ord. Å tredje punkten
tillstyrker jag således bifall.
Friherre Bjön t [bjerna, Magnus' Jag är
helt och hållet,förekommen af den siste värde
Talaren, som så väl utvecklat saken. Jag får,
således blott tillägga, att någon vidlyftig öfverläggning
nu ej torde vara af nöden, nar principen
redan är fastställd, och frågan nu blott är
on) normen för invexlingen skall blifva 128 eller
120 skillingar.
Herr Cetlerfcfijold, Pehr Gufiaf: En värd
Ledamot har yrkat, att 128 skillingar borde antagas
såsom det värde, hvarefter silfver-utvexliugen
framdeles skulle komma att ske, och han
har hufvudsakligen grundat sitt påstående på
lättheten att till Specie förvandla både Banco
-
Ben 11 Sept ernber t> m.
och Riksgäldssedlar. Jag anser likväl ett sådant
stadgande vara ett alltför våldsamt ingrepp i ägande-rätten,
ty hvarje capitalist skulle derigenom
förlora omkring 5 procent. Då man nera.
ligen hittills fått en Riksdaler Specie för ungefär
122 skillingar, skulle man hädanefter betala
128. Om nian antager att Svenska jorden
är intecknad för 60 millioner Riksdaler, så skulle
5 millioner af fordringsägarnes förmögenhet
genom detta enda penndrag tillintetgöras Jag
tror det således vara val betänkt af Utskotten,
ijitt de utsatt ett maximum och ett minimum.
Härigenom förekommes, att coursen fej kan falla
betydligt under 120 skillingar. Och jag torde
få påminna, att det ej är någon fara af maximi
bestämmande ttll iö8 skillingar $ ty om coursen
skulle stiga betydligt deröfver, så får ej Banken
något silfver till uppköp. Jag tillstyrker således
bifall å tredje punkten»
Herr Stråle': Friherre Cederström haran»
sett, att det förslag, jag gjort, innefattar en proposition
om bankrutt för Banken. Det år sannt,
att det innefattar en declatation, att Banken ej
kan betala sina sedlar med mera ån 18 skillingar
för 48; men detta har långe varit gifvet,
och efter mennisko-förstånd lår det troligen icke
kunna blifva annorlunda. Jag kan ej finna, genom
hvad medel Bmken skulle kunna betala fullt
Ut; ty antingen skulle sedtarne blifva fårre, eller
silfret Ökas. Om sedlarne skulle blifva råriv. skui ■
le en mångd af menniskor derpå förlora, och
håringarne gå under. Detta år således overkstållbart,
Skall man åter Öka silfret, så fattasjej
46* 11 Stfltmbar t.
mindre In s5 millioner Specie. Detta vet jag
ej, hrar och huru det skulle anskaffas; huru år
det då tänkbart, att coursen skall kunna återgå
till piri? Vill man då göra en utredning med
Banken, som med en privat person genom concours?
Vill man utdela Speciemyntet pro rata
parte? Viii man gifva anvisningar på Götha
C nial, på odlings lån, på fastighets-lån, så går
det visserligen an; men jag tror ej, att en sådan
finance-reglering skulle blifva välkommen, eller
att N <tionen skulle mågta utbetalt ålit hvad den
således blefve skyldig, att till Bankens nu varande
fordrings-ågare utgifva. Den myntning
jag föreslagit, innefattar ej något annat nytt, ån
att man skulle slå 5- och 6-skiliingsstycken, ty
i denna stund år det möjligt att få 2- och 4-  skillingsslycken. Efter 128 skillingar gör ett 2-  skillingssty< ke 8 skillingar riksgälds, ett 4-skillingsstycke
16 skillingar riksgälds; ett 5-skillingsstycke
skulle utgöra 8 skillingar banco, och ett
6-skillingsstycke 16 skillingar banco. Derigenom
voro då alla liqvider möjliga med Speciemynt.
Herr Hjerta har fattat mitt yttrande oriktigt,
då han trott, att jag hyste någon farhåga
för en direct myntförbåttring. Jag nämnde, att
en sådan i sjelfva verket kunde inträffa, om ej
ziffran nu bestämdes derigenom, att skulder i
Banco-sedlar blefvo förvandlade i Hamburger
Banco eller Speciemynt efter 120 skillingar, eller
derunder, och realisationen sedermera företoges
till 128 skillingar, eller derutöfver, hvarigenom
förlusten skulls drabba de gäldskyldig,
i j StpUrnber e, m.
4*3.3
Kerr Cederschjöld har anfört såsom skål för o
biliigheten,
att antaga 128 skillingar till reaiisations-grund,
att man på Beursen kunde få en
Riksdaler Specie för 122 skillingar. Oin så vo.
re, skulle jag erkänna, att jag haft orätt, men
jag har ej hört, ott den kan fås till detta pris.
Utom den skilnad, som år emellan Svenska Riks.
dalem och Hamburger Riksdalern, och hviken
uppgår till nära 2 skillingar, tillkommer äfven
transport kostnader, provision, assurance m. m.
hvilket allt tillsammans ofta uppgår till närmare
5 ån 4 skillingar, och således blir förlusten för
capitalisten högst lås skillingar. Når det år
fråga om en så stor sak, som alt bestämma myntvärdet,
så bör m m ej göra afsende på ett par
skillingar. Nu skulle man kan hända förlora a
skillingar; men innan nästa Riksdag blir kanske
förlusten 18 skillingar; år det vål då uträkning,
att efslå förslaget. Man h .r sagt att det beslut,
sorn Riddersk pet och Adeln tog om 2:dra alternativet
i förra Betänkandet hindrar Ståndet att
antaga mitt förslag; men då jag år öfvertygad,
ett Ridderskapet och Adeln i många andra fall
lärer komma att frångå ?itt förra beslut, så kan
jag icke inse, hvad som hindrar att göra det i
afseende på mitt förslag; ty om Ståndet bifaller
Utskottens nu förevarande punkt, så frångår
Ridderskapet och Adeln äfven sitt förra beslut.
I det första Betänkandet står, ait normen för invexlingen
skali af Riksens Ständer bestämmas, I
detta står, att bestämmandet skall åt BmcoFuIlrnågtige
öfverlemnas. Mitt förslag står ej heller
i strid med hvad som förut år stadgadt, emedan
min framställning ej alser en utvexling nu genast,
464 /)<■« II September e. m.
utan framdeles; och att en sådan utvexling
framdeles skall ske, år redan gifvit af besluten.
Hårat år således ej något hinder, hvarföre jag
anhåller om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Friherre Cedérftrörh: Det år först i afse
ende
på Herr Hjertås anmärkning, att stadgandet
rörande bevisen från Auctionskammaren skulle
vara ett correctif emot Coursens oriktiga noté^
frände, som jag får anföra, att dessa bevis betyda
rakt intet. I afseende på sjelfva säkert vill
jag ej vidare uppehålla Ridderskapet och Adeln;
men då jag anser vigtigt, att invexlingen ej sker
efter någon bestämd .siffra, utan efter cours,
och att endast maximum bestämmes, så får jag
anhålla om votering, och att contra-propositionen
blifver att invexlingen skall ske efter gängse
cours med 4 skillingars förhöjning, dock icke
Öfverstigande 128 skillingar.
Herr Thärn, Wollrath'. Då votering redari
år begärd, skall jag vara ganska korrt. Jag tror
att Herr Stråle misstyder Ridderskapets och Adelns
förra gången fattade beslut. Det står uti
dess tredje punkt, att del år haar och en tillåtit
att uti Banken emot myntbara metaller
tillvexla Jig B ane oJ'e. diar, beräknade lill det
förhållande emot Specie mynt, forn Rikets Ständer
bejtärnmma. Derigenom h,.r ej Ridderskapet
och Adeln frånsagt sig rättigheten, att genom
B n. oFullmågtige bestämma detta. Jag
tror således att Friherre Cederström och Herr
Hjerta
®i-« ii September e, m.
Hjerta fullkomligen visat, att tvånne af de af
Herr Stråle föreslagne punkter åro af Ridderskapet
och Adeln algjorrle. Jag tror i öfrigt, att
förslaget, sådant det år, år det mest åndamålsenliga
och billiga, som kan antagas, och får til—
lägga, att Herr Cederschjöld förmodligen misstagit
sig, då han trott, att man kunde få i Riksdaler
Svenskt Specie för 122 skillingar; det måtte
vara en Riksdaler Hamburger Banco, som till
detta pris kan erhållas.
Herr Muncka/ Rofenjkjöld, Eberhard: Så vidt
jag kunnat höra och fatta Herr Stråles förslag,
år det det billigaste jag hört till verkställande af
en realisation, men om Ridderskspets och Adelns
föregående beslut lågger något hinder för
dess antagande, vill jag ej derpå insistera. I
alla fall anser jag nödvändigt, om ett sådant
förslag antage*, att för alla fastighetslån betalas
ränta i silfver, dock så att de som redan fått
sådana lån, borde få välja emellan räntans betalande
i silfver efter en för dem förmonlig beräkning
eller i sedlar. Jag torde få tillägga ett
factum i afseende på frågan, huru mycket Specie
nu galler i sedlar. Jag hörde i går afton
en BruksPatron Beckman nämna, att han måst
betala i5o sk. för hvar SpecieRiksdaler, då han
var i behof af klingande mynt, för att erlägga
Hammarskatten. I afseende på ifrågavarande
punkt yrkar jag, att invexlingsgrunden måtte bestämmas
till 128 skillingar.
Ridd. 0. Ad. Pr. VIII. Band.
466 Vrn 11 September e, rn.
Herr Hjerta: Då jag första gången ytfrai
de mig, föll det mig ej in att uppehålla mig
vid Friherre Cedérsfröms förslag, Jag ansåg ej
möjligt, att lian genom votering ville försöka att
genomdrifva det; men dä lian nu gjort det, anhåller
jag få redovisa, hvårföre Utskotten framställt
sitt förslag så, som nu skett. Utskotten hafva
trott, att det vore i svårigheten för Svenske
Handlande att intaga och använda metalliska besparingar,
som capitalbristen till stor del ligger.
Utskotten halva velat afhjelpa detta, och lemna
en utväg att införa metalliska besparingar. Detta
år ej möjligt, om man icke har något visst att
påräkna. Derföre bestämdes en viss norm första
gången; men då vid återremissen man fann,
att tvånne Stånd ej ville ha denna norm, trodde
man det vara en skyldighet, att, med bibehållande
af några bestämda ziffror återkomma med
ett förslag; hvarigenom Fullmågtige kunde såttas
i tillfälle, att för det kommande året bestämma
ett visst silfverpris, så att den enskildte
speculanten derefter kunde uppgöra sina beräkningar,
Om nu Friherre Cederströms förslag
går igenom, år hela grunden kullkastad, och ingen
beräkning kan ske, (y den som intager silfver
år då utsatt för alla Conrsens variationer.
Det år häruppå som jag får fästa uppmärksamheten,
emedan Utskotten noga beräknat hvart
enda dess förslag, och gjort detta blott för möjligheten
att inbringa metalliska besparingar genom
att hålla silfret vid en viss norm.
Herr Stråle t Herr Tham har jåfvat mitt
yttrande dermed, att han sagt, att det vore en
Den ir September* e, m.
rubbning i det förra beslutet. Hvar och en,
som läser Utskottens förra Betänkande, lärer
finna, att Utskottens förslag var uppgjordt utur
den synpukten, att en rnyntbeståmning skulle
äga rum, ehuru vid votering inom Utskotten 2:na
Stånd stannade emot 2me; och då den af Ridderskapet
och Adeln bifallna punkten innehåller,
.att grunden för silfvers invexlande skulle af Riksens
Ständer bestämmas, kan jag deremot ej fin^
na annat ån, att, om Riksens Ständer öfverlemna
åt sine Fullmågtige att bestämma invexlingsgrunden,
halva de ej sjelfve gjort det. Jag
skulle ej yrka någon ändring i beslutet, om jag
ej visste, att Ridderskapet och Adeln ägde rätt
att göra den, och om jag trodde, ait Ridderskapet
och Adeln icke i någon annan punkt skulle
frångå sitt förra beslut; men då jag hört flere
omtala jemkningar, så har jag trott, att en sådan
kunde ske äfven i afseende på detta. Om
likväl ingen mer ån j *g yrkar hvad jag framstäf
t, så år det ej min alsigt att vidare fullfölja
det, eller i min förmåga att genomdrifva det.
Må hända skall man en gång finna, att det varit
klokare att nu vidtaga denna åtgärd; den
torde framdeles blifva svårare att tillvägabringa.
Herr Ct/chrfchjöld: Så vida jag rätt fat
tat
Friherre Cederströms mening, åsyftar han
att borttaga den garantie för de gäldskyldige,
som Utskotten föreslagit, att ej myntet måtte förbättras
under 120 sk. Lika nitisk som jag är
att motverka all försämring af myntet, lika nitiskt
skall jag försöka att motverka alla directa
försök att genom konst förbättra det Jag tror.
fitn ii September «, m.
att man bör vara angelägen att lemna Svenska
Folket full frihet och fullt tillfälle att Öka rörelse-capitalet
i nion sorn näringarne och productionen
kunna tilltaga. Derföre bör man ej betaga
det möjligheten att emot en bestämd norm
af i 520 skillingar få sedlar i stället för silfver.
Annars kunde det hända att coursen ginge ned
ännu mera och att den gäldskyldige finge betala
i bättre mynt än det, hvari han bekommit lånet.
Det är visserligen sannt, att när ingen gräns kan
6ättas för en myntförsämring, så kunde man
tycka att ej heller någon borde sättas för en
jnyntförbättring. Men i närvarande tid då ingen
radical hjelp medgifves, måste den som
äger contant' förmögenhet hellre blottställas för
äfventyret att mista en del af hvad han ä -  ger, än alla de gäldskyldige utsättas för en
total forjiöring. Jag anhåller således om
bifall till förevarande punkt, och har velat
yttra delta före voteringen, för att få det i
protocollet intaget.
Friherre Björnftjerna: Det enda correctivet
emot det af Ridderskapet och Adeln beslutade
.betydliga uppköp af silfver vore bifall till
Utskottens tredje punkt, hvarigenom å ena sidan
en myntförbättring förekommes, och å den
andra likaledes förekommes, att ej mynjet kan
försämras. Således tror jag att Friherre Ce~
derströms proposition skulle blifva af olypkliga
följder, och hemställer i anledning derutaf, om
ej Herr Friherren ville afstå ifrån sitt förslag,
eller Herr Grefven och LandtMaiskalken täcktes
utröna Ridderskapets och Adelns tanka i denna
jpert ii September e. m, 46$
sak, då det är möjligt att Friherre Cederström
afstår.
Friherre Ceclerjirom: Jag har redan vid
flera tillfällen yttrat min öfvertygelse om myntet
och dess variationer. Jag tror, att då det
lemnäs åt sig sjelf och en förbättring får ske utan
konstlade åtgärder, blir den aldrig skadlig.
Af sådan anledning kan jag ej frångå min begäran
om votering.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken gjorde
proposition till bifall af tredje punkten i Utekottens
Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några få Nej.
Hvarjemte Friherre Cederftröm begärde votering.
Herr Grefven och LandtMarJkalken framställde
derefter följande voterings-proposition:
Den som bifaller tredje punkten i Statsoch
BancoUtskottens förnyade Betänkande om
Finance-regleringen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Neji
Vinner Nej, kommer den i 5:dje punkten
omförmålte insättning af myntbaraj metaller att
47°
Den 11 September e, rn.
åga rum emot 4 sif. utöfver gängse Cours, dock
aldrig öfver 128 sk.
Herr Munck af Rofenjhjold: Här har blifvit
yttrad af Herr Lefrén en tredje mening, nemligen
att invexlingen borde bestämmas till 128
sk. Jag hemställer, om ej Herr Grefven och
Landt-Marskalken ville inhämta Ridderskapets
och Adelns tanka, huruvida denna mening bör
intagas i voterings-proposifionen, eller icke.
Herr Grefven och Landt-Marjkalkén ytrade,
att sedan Ridderskapet oell Adeln, efter
hvad Herr LandtMarskalken tyckt sig höra, nästan
enhälligt gillat Herr LandtMarskalkens proposition
om bifall å tredje punkten i Utskottens
Betänkande, samt Fri herre Cederström ensam
begärt votering, hade Herr Landt-Marskalken
ansett den af beni alte Friherre föreslagne contraproposition
böra i voterings-propositionen intagas;
hemställande Herr LandtMarskalken likväl
till Ridderskapets oell Adelns godtfinnande,
om Ridderskapet oell Adeln behagade den at
Herr Landt-Marskalken framställde voteringsproposition
bifalla.
Ropades Ja.
Sedan 45, 44, 45 och 46 §. §. i Riddarhus;
Ordningen blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan 8 eftermiddagen, och befminos vid vote.
ringens slut, klockan half till g om aftonen, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och fög
-
Ben II September t. rn. 47 x
seglad, saint de öfrige voterings-sedlarne öpyl
nade, rösterna hafva utfallit salunda:
Ja
156.
Nej — 21.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst, Herr
Grefven och LandtMarJkalken förklarade, att
tredje punkten i Utskottens Betänkande således
blifvit af Ridderskapet och_Adeln bifallen,
4ide punkten.
Hvad forn vid denna flfverinvexling i ifrigt
bor iakttagas, bejiåmmes genom fdrjkild
inftruetion för Banco Fullmågtige; men det dr
j8l8 till Kongl. Majlts Nådiga dispojition intill
nafta Riksdag anvifade Creditivför inköp
af myntbara metaller kommer nu att upphöra.
Herr Grefven och Landt-Ma rjkalken gjorde
proposition till bifall af denna punkt; hvil-:
ken proposition med Ja besvarades.
5:te punkten.
Från och med nåftkommande ars början
upphör ali rånteberåkning d SlatsVerkets Jkuld
till Bankenmeri å cap italet af betalas ärligen
intill nafla Riksdag i5o,ooo Riksdaler Banco,
hvilka af BancoFullmågtige användas till in*■
Ben U September e. »t.
köp af myntbara metaller, efter enahanda
grunder, forn de, hvilka i affeende pä det lika
bejkaffade inköpet jör den i fddant ändamål
ajf atte delen af Bankens behållna vinft, blifva
gällande.
Denna punkt hade redan då målet förra
gången förevar, blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen j och fann Ridderskapet och Adeln
nu för godt förblifva vid dess derutinnan lörut
fattade beslut.
6:te punkten.
1 enlighet med 63 §. uti Regeringsformen,
kommer äfven för denna gäng, det fd
kallade flora Creditivet att till utgående frän
Bankan anvifas.
Denna punkt hade äfven, då målet förra
gången förehudes, blifvit af Ridderskapet och
Adeln gillad j och förblef Ridderskapet och Adeln
nu vid dess förut fattade beslut.
rjtde punkten,
För inlö fen af Rikets Ständers RiksgäldsContoirs
Creditfedlar öppnas från och med
början af näjikommande år 1824, en egen
räkning uti Vexel Banken, å hvilken de till inlöfen
uppföras efter det belopp, hvartill dt
vid famina tid år o utelöpande.
8 :de punkten.
till den RiksgåldtConioirtfs Jkuld till Bart
*e?t I j Sepltmbtr «, m, 47g
ken, hvarföre icke fåker tillgång finnas, hommer
att vid, innevarande års Bok/lut affkrifvas
och i Råkenfkaperne endaji bibehållas
hvad, fedan alla enjkildas fojdringar jörfi
af dragits, efter denria grund kan arifes utgöra
en fåker fordran för Banken; för hvilken
fordran dock icke någon ränta kommer att
erläggas. Den del af det för detta dr beräknade
behof af Discont-biträde från Banken,
hvilken innan årets flut icke blifvit af
RiksgäldsContoiret begagnad till inlöfen af då
förfallne, men ouppvifade obligationer, bör
dock vid flutliquid detta år beräknas fäfom
begagnad; famt öfverfiyttas på RiksgäldsContoirets
nya räkning med Banken öfver
i vanlig ordning inf atte och utasfignerade medel;
fa att deraf, i mon af behofven, må kunna
fullgöras ofvannämnda enclafit uppfkjutne
utbetalningar.
9-de punkten.
Från och med början af näfta dr upphörer
RiksgäldsContoirets hittills varande obegränfade
Creditif-rätt till asfignering på
Banken; men på det att RiksgåldsContoiret
ej måtte för ögonblicket fahna tillgång att
fullgöra de af Rikets Ständer forefkrifne utbetalningar,
må RiksgåldsContoiret äga att
uppå Banken asfignera, i den mon behofvet
för dagen ej fkulle genom defs egna för handen
varande tillgångar kunna fyllas. För de
Bankens medel, hvilka fålunda af Riksgälds*
Contoiret för tn tid begagnas, erlägges ingen
474
Den ii September e, m.
ränta; men deremot böra de} Ja fuari tillgängar
inflyta, ovilkorligen genaji återbetalas.
Herr Hjerta: Vi komma nu till de punkter,
sora angå RiksgåldsConfoirets sammanhang
med Banken och förvaltningen af dess låne-rörelse.
Jag anhåller härvid få fästa uppmärksamheten
på möjligheten, att RiksgåldsSedelstocken
kunde ur rörelsen försvinna genom de åtgärder,
som Utskotten föreslagit. Om så kunde ske, år
det ej rådligt att bifalla dessa punkter. Följden
kunde möjligen blifva, att löner och dagsverks^
vården samt således varuprisen förhöjdes. Då
all räkning bland menige man i landet sker uti
Riksgäld, skulle möjligen RiksgåldsSedlarnes röjande
utur rörelsen kunna föranleda dertill, att
man höjde råkne-vårdet. Derföre kan jag ej
annat ån tillstyrka, att RiksgåldsContoirets ställning
tili Banken må förblifva sådan den hittills
varit häldre, ån att den må blifva sådan, som
Utskotten föreslagit. Jag har i min reservation
anfört detsamma. Jag har ej kunnat aflägsna
från mig fruktan, att möjliga följden skulle blifva
den jag framställt. Det enda vore att, genom
ett tillägg bestämma, att RiksgåldsContoirets
Fullmågtige voro förpjigtade, att hålla sami
ma sedelstock af 5 å 4 millioner ute i rörelsen.
Likväl tror jag det vore bäst, att man besluter,
det förhållandet skall blifva detsamma som hittills;
hvilket äfven synes passa bäst. då man nu
tj gör någon liqvid, för Banken. Jag tror, att
vid en framdeles skeende liqvid det vore riktigt,
att både RiksgåldsContoirets och Stats-Verkets
Ben II September e, m.
slculd till Banken afskrefves; men nu tror jag
lika med Friherre Cederström , att det ej utan
orättvisa kan ske, då ej hvar och en fordringsägare
i Banken kan få särskild liqvid. Jag anger
således, att denna punkt bör förkastas, och
att förhållandet bör blifva detsamma som hittills,
nemligen; att RiksgäldsContoiret för sin sedelstock
har discont-rått på Banken. Jag får tillägga,
att, då 8;de punkten år af väsendtlig
förening med den 7;de, skulle man vinna ändamålet,
om man fattade det beslut jag föreslagit,’
i stället för dessa 2:ne punkter.
Herr von Hohenhcmfen: Jag instämmer
fullkomligen med Herr Hjerta, och tror, att, i
stället för dessa 3;ne punkter den 7, 8 och g;de
gjorde det till fyllest, om man stadgade, att Riks.*
gåldsContciret i sitt närvarande skick skall fortfara.
Jag får äfven fästa uppmärksamheten deruppå,
att ett försvinnande af Riksgålds-Sedelstocken
ur rörelsen skulle hafva ett större inflytande
på dagsverks-värdet och på varuvärdet i
sdlmånhef, ån på större penninge-förhållanden,
emedan de äga ett närmare eiler aflågsnare förhållande
till våra relationer med Utlänningen,
och derföre mera bero af coursen. Deremot om
en handverkare genom RiksgåldsSedlarnes försvinnande
skulle sätta allt i Banco, skulle följa
en förhöjning af 5o procent på alla tillverkningar,
äfven som löner och dagsverken. Redan
då BancoSedlarne efter sista realisation först utgåfvos,
ville allmogen i afseende på doler-beråkningen
ej erkänna någon skilnad emellan Banco
och Riksgäld. Jag afstyrker således dessa punk.*
fäiti ii September c, m.
ter, och anhåller om proposition, att förhållandet
med RiksgåldsContoiret måtte förblifva detsamma,
som hittills.
Friherre Cederjirom: Lika med de bågge
Talare, som nu yttrat sig, önskar jag att Utskottens
förslag i desse punkter måtte afslås, men
jag kan ej instämma iden redaction, som Herr
Hjerta framställt; ty jag anser ej, att RiksgåldsSedelstocken
någonsin bör stå på Banken, eller
att Riksgäld någonsin bör på Banken öfverflyttas
eller afskrifvas. Jag tror, att den enklaste
utväg vore, att stadga, att med RiksgäldsContoirets
functioner till Banken kommer att förhållas
enligt Riksens Ständers beslut år 1818.
Herr Stråle: De tillstyrkanden, Utskotten
gjort i 7, 8 och g:de punkterne, hafva sin upprinnelse
från Utskottens åsigt, att tillvägabringa
en utredning af Bankens ställning, och att visa,
i hvad skick dess tillgångar åro, hvilka som åro
säkra, och hvilka osäkra. Det kunde ej unfalla
Utskotten, att, genom rättigheten för RiksgåldsContoiret,
att på Banken assignera beloppet af
hvar enda Riksgäldssedel, var hela RiksgåldsSedelstocken
kastad på Banken, och kunde fordras
till inlösen af Bmken. Då vid finance-regleringens
uppgörande någon annan fond till
RiksgåldsSedlarnes inlösande icke fanns, var det
vål nödvändigt att assignations-råtten skulle qvarstå,
och att en räkning med RiksgåldsContoiret i
Banken skulle Öppnas. I följd deraf borde äfven
den skuld afskrifvas, som RiksgåldsContoiret
pu åger. Men då man nu i alla fell ej kommit
i Hen il September *. ni.
47?
till någon utredning, eller gjort någon bestämning
af myntet, tjenar det till intet, att nu lemna
en sådan föreskrift, hvarigenom Banken sättes
i skuld för RiksgåldsContoiret. Det har aldrig
varit Utskottens mening, att RiksgäldsSedlarne
skulle dragas ur rörelsen, ty det skulla
medföra svåra följder, i afseende på penningeberåkningen
i landet, men man har föreställt sig,
att de skulle utbytas emot nya, som i stället sattes
i omlopp. Således förenar jag mig med dem,
sorn ej bifalla dessa 3 punkter, utan anse det
vara tillräckligt att stadga, det RiksgäldsContoiret
skall bibehållas i samma ställning till Banken,
som hittills, med den skilnad, att rånte-beräkningeu
skall upphöra. Annars skulle RiksgåldsContoirets
skuld till Banken år ifrån år stegras,
ty säkerligen lära ej Riksens Ständer påtaga sig
en beskattning för att betala räntan, då de aldrig
ämna betala capitalet. Jag tror derföre, att man
lättast kommer från saken, om man säger, att
RiksgäldsContoiret skall blifva i samma förhållande
till Banken, som hittills, med den skilnad,
att det icke erlågger någon ränta.
Herr Hjerta: Jag är förekommen af den
siste värde Talaren. Hvarföre jag blott nämnde
7:de och 8:de punkterne var, att jag ej genast
ville tala om afskrifningen af räntan för framtiden.
Då man undantager den, går det visserligen
an att, som Friherre Cederström föreslagit,
bestämma att förhållandet skall blifva sådant,
som det 1818 beslöts. Räntan är ej behöflig
för Banken, men ökar beliofven för RiksgäldsContoiret,
och de kunna ej fyllas, utan genom
473
~Dm II September e, m,
bevillning. Denna afskrifning är ingen orättvisa,
då någon rubbning i Bankens ställning icke derigenom
äger ruin, och egendomsvärdena derigenom
icke förändras. Jag skulle således föreslå,
att alla 5 punkterne må försvinna, blott med det
tillägg att räntan upphör.
Friherre Cetlerjirom: i anledning af hvad
de siste värde Talare yrkat, att ingen ränta på
Bankens förskott till Riksgälds-verket skulle äga
rum, anhåller jag få fästa uppmärksamheten derpå,
att räntan väl är en ringa ersättning, för
att på Bankens credit kunna äga i omlopp ända
till 5 ä 4 millioner i B:co räknadt af ett mynt,
som likväl ej är annat, än nationens skuld. Då
Banken ej rättvisligen kan förstärka några medel
utan ränta, har jag bestrid t afskrifningen af den
å StatsVerkets lån, och kan ej anse, att det
förra, förhållandet bör rubbas, emedan bristen
kan fyllas genom bevillning. Det är ett factum
att, om Nationen har skuld, så måste den betala
ränta derå, och då de ordinarie inkomstérne
ej dertill förslå, måste den utgöras genom bevillning,
Deri rnethoden att afskrifva mer eller
mindre af sin skuld, kan jag ej gilia. Jag tror
dessutom, att då denna ränta ej är så stor, att
den medför någon våldsam brytning, eller att
Samhällets upplösning deraf skulle blifva en följd,
så bör man ej rubba en gifven förbindelse, i
följd hvaraf jag yrkar, att räntebetalningen må
bibehållas och 1813 års beslut i allo till efterlefnad
blifva gällande.
Herr Tham: Vid discussionea öfver 7, 8
Deri 11 September c. /u.
479
och g punkterne, har jag af de Talare, som
åro Ledamöter i Utskotten, saknat upplysning
om en mening i g;de punkten. Den lyder sålunda:
men på det att RiksgåldsContoiret ej
måtte för ögonblicket fukna. tillgång, att fullgöra
de af Rikets Stander fårejkrifna utbetalningar;
må RiksgåldsContoiret äga, att uppå
Banken asfignera i deri mån behofvet för dagen
ej fkulle genom dess egna för handen varande
tillgångar kunna fyllas. För de Bankens
medel, hvilka Jålurida af RiksgåldsContoiret
får en tid begagnas, erlägges ingen ranta;
men deremot böra de, få Jiiart tillgångar
inflyta, ovilkorligen genajt återbetalas. Denna
mening tror jag ej har afseende på hvad
1818 blifvit stadgadt, i afseende till förhållandet
emellan Banken oell RiksgåldsContoiret; jag tror,
att den afser ii:te punkten, och att RiksgåldsContoiret
må försäkras om ett creditiv, att begagna
vid påträngande tillfälle, då många 3-  procents-sedlar kunna presenteras. Om meningen
varit sådan, att för desse sedlar bereda ett
ryggvärn, så anhåller jag att de Herrar, hvilka
åro Ledamöter af Utskotten, måtte upplysa,
huru förhållas skall, om alla tre punkterne
afslås.
Herr Lefren: Det torde hända, att i framtiden,
då en allmän reglering af penninge-verket
kommer att äga ruin, det blifver bestämdt,
att den skuld, som RiksgåldsContoiret åsamkat
sig genom Riksgåldssedlarne, äfven som räntan
derå, skola afskrifvas, men jag tror, ett erfarenheten
deraf, att Riksens Ständer nu vidtogo en
4Js Dtn ii September e. m,
åtgärd, som hade ett så direct sammanhang med
utredningen af penninge-väsendet, kunde hafva
farliga följder. Jag finner, att Riksens Ständer
redan vidtagit ett skarpt steg, då de sagt, att
för Statens skuld till Banken ingen ränta skall
betilas. Således instämmer jag med Friherre
Cederström, att förhållandet måtte blifva sådant,
som det 1818 stadgades, och att vi åt
kommande Ständer må öfverlemna att bestämma,
om räntan skall afskrifvas.
Grefve af Ugglas, Guftaf: Om Ridder -
skapet och Adeln, som Friherre Cederström yrkar,
med ogillande af de nu föreslagne stadganden,
beslutar att förhållandet skall blifva sådant
som hittills, så uppkommer ingen svårighet i det
hänseende Herr Tham nämnt, emedan Riksgälds
Contoiret förut ägt en illimiterad credit-rätt på
Banken, och det således aldrig kan stoppa. Hvad
räntan angår, får jag upplysa, att RiksgäldsContoiret
hittills haft tvänne räkningar i Banken.
För bägge har ränta blifvit erlagd. Jag underställer
nu, om det är i sin ordning att af tvänne
Penningeverk som utgifva sedlar, det ena skall
betala ränta till det andra i och för dessa sedlar.
Dessutom skulle följden blifva att RiksgäldsContoirets
utgifter skulle ökas, och då dess inkomster
egentligen bestå uti bevillning, samt
Ridderskapet och Adeln för dess minskande redan
beslutat att ingen ränta till Banken skall
ingå för StatsVerkets skuld, så hemställer jag,
om det vore principenligt att besluta dess förökande
genom en åtgärd, som denna. Det gör
väl
Pen ii September t,
<8i
val ej så betydligt, om denna ränta påföres eller
icke, men dess belopp uppgår likväl till ungefärligen
3o,ooo Riksdaler. Jag underställer
således, om icke, i fall förhållandet skall blifva
som hittills, man dock bör bestämma att ingen
ränta skall betalas.
Herr Stråle: Grefve af Ugglas har före-*
kommit mig; jag får blott tillägga, att om man
stadgar det ränta skall betalas, bör man ock föreslå
en fond att betala den med. För öfrigt
är jag ense om redactionen, och anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition.
Herr Grefven och LandtMttrjkalken yttrade,
att då 7, 8 och g punkterne hade med
hvarannan nära sammanhang, ansåg Herr LandtMarskalken
berörde trenne punkter böra på en
gång till pröfning och afgörande företagas; men
innan Herr LandtMarskalken i afseende derå
framställde någon proposition, ville Herr LandtMarskalken
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på angelägenheten deraf att, i händelse
desse trenne punkter afslogos, ett tillägg i
den nästföljande io:de punkten måtte införas,
syftande derhän, alt RiksgäldsContoiret måtte aga
en viss creditif-rätt på Banken, för att såmedelst
alltid vara försedd med någon säker tillgång
till bestridande af de utgifter RiksgäldsContoiret
åligga.
Herr Hjerta: Om Herr Grefven och Landt*
Ridd. «. Jd. Prat. VIII. Band. 3i.
482 Den II September e. ni.
Marskalken tillåter att discussionen först får fortgå
rörande dessa punkter, skall jag sedan yttra
mig när io:de punkten förekommer. Jag tror
att en sådan framställning möjligen skulle förskräcka
dem, som önska Banken skild ifrån RiksgäldsContoiret.
Det torde vara bäst, att bibehålla
den förmur, som vid sista Riksdag bestämdes,
och blott ställa så till, att ej Cassamedel
tryta för dagen.
Grefve af Ugglas: Jag tror att io:de
punkten torde behöfva att omredigeras, när de
andra ändrasj ty då i dessa står, att RiksgäldsCohtoirets
skuld till Banken skall afskriivas, har
man afsett, att RiksgäldsContoiret skulle blifva i
samma förhållande till Banken, som hvar och
en enskildt, hvilken der insatt penningar*
Herr Munch af Rofenfkjåld: För mindel
kan jag ej ingå deruti, att räntan eftergifves af
Banken, ty man bör ej i någon nion minska
Bankens solidité, utan öka den genom inkomster,
på det att Banken må kunna i samma mon
öka sin utsläppning af de för näringarne så nödvändiga
bytesmedel.
Herr Grefven och LandtMarJhalhen gjorde
proposition till bifall af 7:de, 8:de och g:de
punkterne i Utskottens Betänkende.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde, om Ridderskapet och
Den Ii September t. m, 4§J
Adelil behagade förkasta berördetrenne punkter}
hvilken proposition med Ja besvarades.
i
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
derefter, att RiksgäldsContoirets functioner
och förhållande i anseende till Banken ,
måtte fortfara på det sätt Riksens Ständer vid
sista Riksdag derom förordnat.
Ropades Ja och Nej.
Grefve af Ugglas: Jag får fästa uppmärksamheten
deruppå, att det icke blott är fråga
om RiksgäldsContoirets functioner i afseende på
dess sedlar, utan äfven om dess Disconträtt.
Herr Grefven och LandtMarJkalken förnyade
den af honom förut gjorde proposition.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Hjerta: Uti 1818 års beslut stårjtt
att ranta skall betalas.
Herr von Hohenhaufent Det synes likgiltigt
huru med räntan beslutes, emedan i nästkommande
punkt står, att Bankens behållna vinst
skall uppföras på RiksgäldsContoirets|räkning*
Räntan blifver således blott uppförd.
Grefve af Ugglas'. Hvad Herr von Hohenhausen
anfört utur 1 o:de punkten, angår egenteligen
frågan om den delen af Bankens
Vinst, som blir öfver, sedan Banken bestridt sine
B*n ii September t. m.
förvaltnings-omkostnader. Annat är den ränta,
som RiksgäldsContoiret skulle betala till Banken
för sin skuld. Det är två särskilta saker, ej en
dubbel räkning,
Herr Stråle: Det måtte vara så mycket
angelägnare, att icke beräkna en ränta, som är
osäker, som följden deraf blef, att den upptoges
som vinst, och utbetaltes till de allmänna arbetena.
Det blefve förlust, som annars skulle blifva
vinst.
Friherre Ceclerftröm'. I händelse Riksens
Ständer besluta att betala ränta för de bidrag,
som äro lemnade af Banken till RiksgäldsContoiret,
men mena att de icke skola göra det, då
instämmer jag fullkomligen med den siste värde
Talaren. Likväl hade jag trott, att Riksens
Ständer hafva alfvar med hvad de besluta, och
således betala, hvad
Herr Grefven och Landt-Marfkalken hemställde,
att RiksgäldsContoirets functioner och
förhållande i anseende till Banken, måtte fortfara
på det sätt Riksens Ständer vid sista Riksdag
derom förordnat, endast med den förändring,
att någon ränta af RiksgäldsContoiret icke
vidare till Banken erlägges.
Ropades starka Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar
-
Ben X I Septernler e. m. 485
slätten förnyade den af honom först gjord®
proposition.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag skulle underställa dem*
sorn svarat nej, om de icke ville afstå ifrån sin
mening, ty allt ihop föranleder blott till det re.
sultat, att det blir litet mera besvär vid Bokföringen.
Räntan skall gå ifrån RiksgåldsContoiret,
för att öka Banco-vinsten, och deraf till
RiksgåldsContoiret, för att lemnäs till de allr
månna arbetena, så att^det blir alldeles detsamma.
Herr Stråle: Hvad Herr Hjerta anfört
tror jag bevisa , att det blir en gifven förlust
att beräkna ränta, ty då ingen fond dertill år
anslagen, kan den ej betalas. Banken skulle
deremot, om räntan beräknades såsom Bankens
vinst för året, till RiksgåldsContoiret utbetala ett
lika belopp, och då detta ej förut ingått till
Banken, blefve detsamma antingen förlust för
den, eller ock måste Stånderne framdeles åtaga
sig en högre bevillning, för att godtgöra denna
ränta.
Grefve af Ugglas: Jag tror det kunna
vara rätt, sorn Herr Hjerta anfört, att detta
blott år en öfverföring i räkenskaperna, men
RiksgåldsContoiret kan ej betala räntan, om det
ej har utvägar dertill; och det år den utvägen,
att genom ökande af bevillningen betala denna
ränta, som jag afstyrker, och anhåller derföre,
485
Dm 11 September e. m.
latt RiksgäldsContoirets skuld till Banken må bilf.
va utan ränta.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyad proposition, fann Riddergkapet
och Adeln för godt besluta, att RiksgåldsContoirets
functioner och förhållande, i anseende
till Banken, borde fortfara på det sätt
Riksens Ständer vid sista Riksdag derom förordnat,
endast med den förändring, att någon
ränta af RiksgåldsContoiret icke vidare till Banw
ken erlägges.
Friherre Cederjiråm: Jag anhåller, att tili
Protocollet få anmäla min protest emot det fattade
beslutet.
Herrarne Lefren, Johan Pehr, och Berghman
f Ambrojius Magnus, förenade sig med
Friherre Cederström.
\o;de punkten'.
Hvad forn af Bankens behållna vinfi får
hvarje år återjiår, fedan defs forvaltningsiojlnader
blifvit bejlridde, och afdrag Jhett får
den till inköp af myntbara metaller anjlagne
fumman, bår, vid ett påföljande års början,
uppföras å RiksgäldsContoirets rakning med
Banken, fåfom till RiksgäldsContoirets difpoJition
genom asfgnering aflemnadt, Dermed
beftridas af RiksgåldsContoiret de utbetalningar
och anjlag, forn Rikets Ständer vid denna
Riksdag jårejkrijva; äfvenjam öfverfkotten up«
Den 11 September e, m. 487
på Statens ordinarie och extra ordinarie inkomjter
användas till de utbetalningar, forn
möjeligen kunde komma att ås kas a det mindre
Creditivet, hvilket till utgående Jr ån RiksgåldsContoiret
anvifes.
ITerr Hjertax Jag skulle föreslå i anledning
af det beslut, sorn Ridderskapet och Adeln
förut fattat, att redactionen så förändras, att i
stället för orden: bör vid ett påföljande års
början uppföras å RiksgäldsContoirets räkning
med Banken, fäfom till RiksgåldsContoirets
dispofition genom asfignering ajlemnadt ■
må såttas; bör vid ett påföljande ars början
uppföras d RiksgäldsContoirets räkning med
Banken, och till RiksgäldsContoirets dispojition
genom asjignering af lemnäs.
Friherre Cederfiröm: Jag underställer Ridderskapet
och Adeln, om icke en ännu tydligare
redaction, ån den Herr Hjerta föreslagit, kunde
vinnas sålunda: Hvad forn af Bankens behållna
vinft för hvarje dr åter/tår, fedan defs
Jörvaltnings-kofinader och de utgifter Rikfens
Ständer för Banken befutit, blifvit b (fridde,
öfverföres till RiksgäldsContoirets dispofition
att användas, enligt hvad Rikfens Ständer
förordna.
Herr Cederfchjöld: I anledning af den erinran
Herr Grefven och LandtMarskalken gjort
i afseende på io:de punkten, tycker jag inig finna
nödvändigt att göra en förändring af redactionen
i sista momentet. Der står nemligen:
485 Den II September e. m,
dermed bejiridas af RiksgäldsContoiret de utbetalningar
och anjlag, forn Rikfens Ständer
vid denna Riksdag förejkrifva, Häraf tyckes,
som skulle desse medel dertill vara tillräcklige.
Men då Ridderskapet och Adeln förut bestämt,
att RiksgäldsContoiret skall hafva ett obegrånsadt
creditif, har man förutsatt, att desse medel
ej skulle blifva tillräcklige. Jag tror derföre att
redactionen blefve mera tydlig på följande sätt:
Desfa medel användas af RiksgåldsCoritoiret
till de utbetalningar och anjlag & c.
Herr Hjerta: Hvad den redaction angår,
som Friherre Cederström föreslagit, får jag anföra,
att det år just den, som Utskotten sökt
med noggrannhet undvika. Om man bibehåller
den, skulle det förutsättas, att den oriktiga prin:
cip ännu hyllades, att Riksens Ständer åro i den
ställning, att de kunde anbefalla sin Bank att
göra utgifter. Meningen har just varit, att detta
icke hädanefter, till mehn för all ägande rätt,
skulle kunna ske, och allenast Bancovinsten, som
från gammalt ad pios usus varit anslagen, skulle
kunna användas och af Stånderne anordnas till
Statsutgifter. Denna bör till RiksgäldsContoiret
Öfverlemnas, och derföre har redactionen blifvit
sådan, som den nu år; ty står det qvar, som
Friherre Cederström föreslagit, att Riksens Ständer
kunna anordna utgifter på Banken, så fortgår
äfven samma förhållande, som ågt rum sedan
1810. Då RiksgäldsContoiret år Riksens
Ständers penninge-bureau, har man ansett det
vara bäst, att utbetalningarne derifrån göras.
Det leder till ordning; och att ej liqviderne blifs
Din n Septeniber e. nt. 48g
va sammanbiande. Hvad angår Herr Cederechjölds
redaction, förefaller den mig vål enklare,
men jag tror ej, att den medför annan vinst,
ån minskning af ord; meningen år densamma.
Friherre Cederftrorn: Då jag ej föreslagit,
att mera skulle utgå af Banken, ån hvad dess
behållna vinst utgör, sedan Förvaltnings-kostnaderne
blifvit afdragne, förmodar jag, att Herr
Hjertås anmärkning saknar all grund. Jag tror
således, att redactionen kunde inskrånkas till
hvad jag föreslagit, att nemligen medlen kunde
öfverföras till RiksgåldsContoirets disposition,
för att användas enligt hvad Riksens Ständer
derom beslutat.
Grefve af Ugglas: Jag tror, att det gjor
de
till fyllest, om man blott satte desse medel
på en särskild räkning, så att de ej sammanblandades
med RiksgåldsContoirets öfrige räkningar,
ty annars kan ej beloppet af Bankens vinst bestämmas,
och det år likväl den, på hvilken beloppet
af de obligationer beror, som årligen sko^
la utgifvas.
Friherre Cederftröm: O.n den redaction,
som jag föreslagit, blifver antagen, så kommer
det att stå, att Bankens vinst skall öfverlemnas
till RiksgåldsContoirets disposition, för att användas,
enligt hvad Riksens Ständer derom besluta.
Då slipper man alla detaljer.
Herr Hjerta: Jag kan omöjligen finna annat
af hvad Friherre Cederström yttrat, ån att
490
Den ii September e. m.
man genom hans redaction bibehåller en befallande
rått, att använda Bankens medel till annat.
ån sådant, hvartill de åro ämnade. Det
år sannt, att det vål ej år fråga om annat ån
Bankens vinst; men det år en stor skilnad, om
man sager, att denna vinst skall lemnäs till RiksgåldsContoiret,
eller att den skall anvåndas enligt
Riksens Stånders förordnanden. I sednare
fallet står ej RiksgåldsContoiret emellan, såsom
en uppbörds och redovisande auctoritef, och man
har ej samma ordning. Man får då revidera
vissa saker i Banken, andra i RiksgåldsContoiret.
Om endast den tillsats göres, som Grefve af UggJ
las föreslagit, att desje medel Jkola på JårJkild
räkning uppforas, så blifver redactiouen tillräckligen
tydlig.
Friherre Cederfirom', I händelse icke Ridderskapet
och Adeln redan hade beslutit, att af
Bankens behållna vinst använda 266,666 R;dr
32 sk. till uppköp af silfver, hade jag ej föreslagit
annat, ån att Banken helt enkelt hade öfverlåmnat
sin vinst till RiksgåldsContoiret; men då
Ridderskapet och Adeln redan beslutit, att en
del af vinsten skall användas af Banken, så år
det vål nödvånigt att i denna redaction inflyter
att ej mera bör lemnäs till RiksgåldsContoiret, ån,
hvad som blifver öfver, sedan ofvannåmnde summa
afgått. Detta synes mig bestämdt och klart,
och jag kan ej finna, att assignations-råtten deraf
kan blifva hvarken större eller mindre.
Herr Grefven och Landt Harf ailken gjorde
proposition till bifall uf 10;de punkten, nied
Dtn II Se.pternier e. m, 49l
den förändrade redactiön deraf Herr Hjerta föreslagit.
Grefve von Schwarin'. Jag skulle föreslå,
att redactionen blef följande: Hvad Jain af
Bankens behållna vin/t för hvarje dr dt elfi är,
fedan dcfs förvaltnings-k ofin ader blifvit hejll'idde,
och afdrag Jkett får den till inköp af
rnyntbara metaller anjlagneJuinina, föres, vid
ett påföljande års början, på fårjhild rakning
till RiksgåldsContoirets dispojition att anvandas
till de ulbetaluingar och anjlag &c.
Herr Grejven och LandtMarJkalken hemställde,
om Ridderskapet oell Adeln behagade
bifalla io:de punkten med den förändring i
redactionen deraf Grefve von Schwerin föreslagit.
Ropades Ja.
Upplåstes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUtskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdånige Skrivelser till
Kongl. Maj:t;
N;o i83, I anledning af Kongl. Majds Nådiga
remiss uppå f. d. Rytt mästar en Fr. Rappes
underdåniga ansökning om betalning för en
till framlidne HofRådet Eckerdt utfärdad obligation
å 5ooo R;dr Hamb. Banco.
N;o j84. I anledning af väckt fråga om
närmare bestämmande af Strand-ägares rätt
till fiske.
492
Ben il September e. ni.
N:o i85. Rörande öfverlemnande till RiksgäldsContoiret
af Lotteri-fondens behållning.
N:o 186. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss uppå Chefens för tredje CavalleriBrigaden
underdåniga Memorial om utbekommande
af Adjutants-arfvode m. m.
N:o 187. I, anledning af vackt fråga om
förlängning af arrendetiden å strömmingsfisken.
N:o 188. I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
Bref, angående ersättning till innevånarna
i Hertigdömena Sehleswig och Holstein för gjorde
lefveranser m. m. till Svenska Arméen, efter
freden i Kiel.
Upplåstes och lades på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden 1
• . s '
Fran Constitutions- Utskottet:
Af den 3 dennes;
N:o 46. Angående förslag till ändring och
omflyttning af 2 momentet 56 §. RegeringsFormen.
Af den 6 dennes:
N;o 47. Angående ett tillägg i 37 §. Riksdagsordningen.
D«n ii September e, m'.
N:o 48. Angående åtskillige Grundlags åndrings-förslag
, åsyftande Riksdags-årendernaa
skyndsammare gång.
Från StatsUtshottet:
Af den 8 dennes:
N:o 461. Öfver gjorde motioner, angående
Hemmans-råntornes utgörande efter en förenklad
beräkning eller sammanslående af Jordebokspersedlarne.
N:o 462. Öfver räckt motion, rörande de
för Örlogs-Flottans behof disponerade Statsmedel.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim,
I
494 7)12 September f. m,
Freclagen den 12 September.
Plenum klockan g förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af Stats- och BancoUtskoftens
den sg sistlidne Augusti under N.o
5o afgifne samt den i dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande, samt de dervid såsom Bilagor fogade
"sårskilfe Utlåtanden , rörande Rikets Penningevåsende
och de dermed gemenskap ägande
ämnen.
i i:te punkten»
Får fa. Jior Junima, forn desfa af Rikets
Stander till utbetalning fran RiksgåldsContoiret
fajlfallande anjlag, kunna komma att 6 fverjliga
den tillgäng, hvilken öfverjkottet af
Bankens tillgångar lernnart åfv erif om får hvad,
forn uti betalnings- tillgångar hos RiksgäldsContoiret
kan brijla, dd Kongl. Magt äjkar
att lyfta medel af det få kallade mindre Creditivet;
må RiksgåldsCuntoiret äga, att upptaga
lån, mot obligationer till Jedelhaf varén,
uppå valeurer af 5oo, 25o och iså R',dr B-.co,
Jlällde att af RiksgåldsCoritoiret inlåjäs vid
anfordran, jemte ränta efter 5 procent om åref,
med förbehållen' rättighet får RiksgäldsContoiret,
att, genom allmän kungårelfe, uppjaga
obligationer ne till betalning ä vifs dag 3
Den 12 September /, m.
/
495
månader derefter, ifrån hvilken tids förlopp
rånte beräkningen upphörer.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel, anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N:o j.)
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm
: Så vida man vill ingå på de grundsatser
Herr Treffenberg yrkat, så kan utgifvande af
5 och 5 procents-obligationer eller af nya sedlar
för de summor, hvilka vid denna Riksdag
blifvit fordrade, umbäras. Men det skäl man
anfört, att desse 3-procents obligationer äro
Statspapper af samma natur, som de, hvilka begagnas
i Frankrike, och att de uti sig innebära
naturen att kunna utvidgas till ett obegränsadt
belopp, den tankan kan jag icke dela. Utskotten
hafva tillstyrkt detta sätt att upptaga lån
just derföre, att de omöjligen kunde utsträckas
till så stora summor, som 5-procents lånen. Jag
har ansett något böra göras att underhålla Folkets
bördor under närvarande tid, och vill man
det, så måste man antingen upptaga lån eller
utgifva nya sedlar. Vidtog man denna sednare
åtgärd, så skulle Folket tro, att man rent af
ville förstöra myntvärdet, och ehuru så väl 5 -  som 5-procents obligationers utgifvande i sin
grund är det samma som nya sedlars tillverkande,
blifver verkan af den förra åtgärden mindre
skadlig än af den sednare, derföre att obligationernes
långsamma indragning i . opinionen ej
medför alla de olägenheter och den förskräc
-
t>nm II Srpfr/zibrr /.
k^telAiovden'gäklskyldjge d«leh;;af Nationen,
*Dia det egentliga pappersmyntets.
■»ligtn js88eb bera fitjjjdgqq;* nci Iky sJer<Bg m.
-östjj Jmiager nian att obligationer således måste.
'äijg ifvås, så kan jag i valet mellan 5 och 5
procents, ej se annat, än att Staten måste vinnaaom
. de förra begagnas, jemte skillnaden emel-.
låjgfStJoch 5 procent? Om Staten kan erhålla
län För 5 procent, hvarföre betunga den med
haäglre: ränta. Meningen mätte val ej vara, att
pingin ge.-'innehafvarén skall lockas att hellre insätta'
sina egentliga capitaler hos Staten,, än hos
enskifte, utan att de capitaler, sorn annars på
kprlnre tider ligga ofruktbare, såsom behöilige
får handel och näringar, sorn man säger per
rassa, må under tiden kunna göras fruktbare,
och. Statens behof af sådane capitaler ändock
fyllaSi, derigenom, att då somlige uttaga sådane
penningar ur RiksgäldsContoiret, andre göra insättningar.
Jag tillstyrker bifall å Utskottens
Betänkande härom.
~1l3je noin7 moa visi-i 'list' -milé
a<r Herr Stråle, Nils Wilhelm: Innan man
tager något beslut i frågan, om en upplåning
för Statens räkning skall ske, måste man stadga
sitt begrepp, huruvida, då andra utvägar saknas,
ändamålen äro sådane, att de måste fyllas, och
huruvida man mäste tillgripa den hårda utvägen
att låna, så vida nemligen man förutsätter,
afl man skall betala. Hvar och en bör då göra
sig redo för om sådane nödvändiga utgifter existera.
Den som ej finner utgifterne af sådan
natur, kan säga nej. För min del tror jag ej
att
Den 12 September f. nu 49?
att några så trängande behof nu finnas, att mart
för dem bör inkasta sig i lånesystemet, utan att
man ganska väl kan uppskjuta med dessa utgif-;
ter till dess affairerne kommit i ordning och penningeställningen
hunnit stärka sig, så att ej Staten
nu tillgriper ett system, som bör spåras till
nödens stund och till en tid då Staten kan vara
i betryck. Sedan man tillvägabragt ordning i
financerne, skulle man säkerligen icke sakna ali
den credit, som Statens verkeliga behof kan
fordra, men om man dessförinnan kastar sig in
uti mindre nödiga företag, och derigenom min-r
skar sine resourcer, skall nödvändigt förtroendet
till Statens soliditet derigenom lida. Jag
tror således det säkraste vara, att ej ingå på
något låne-system, utan lemna all Bankens vinst
och öfverskotten på Bevillningen till Regeringens
disposition, för att efter bepröfvande utdela
dem till de Authoriteter, sorn skola besörja
de allmänna arbetenas verkställande. De hafva
då frihet att använda dem till arbetena directe,
eller till ränta å obligationer, som Verken sjelfva
utgåfvo. Jag hemställer derföre, att denna
punkt måtte afsiås, och att till de verk, som
skola besörja arbetena, måtte Öfverlemnas att
sjelfve besörja upplåningen. Skall deremot en
upplåning för Statens räkning äga rum, så bör
man söka att kunna göra den på de billigaste
vilkor. Derföre böra 5-procents-sedIarne föredragas.
Närvarande ställning och behofvet för
allmänna rörelsen att kunna förränta sina penningar
emot 5 procent, äro sådane, att denna
Ridel. 0. Ad. Pr. VIII. Band.
52.
495
Ben it September f. m%
Utväg gerna skall begagnas af alla dem sorn behöfva
liggande cassör. Dessa sedlar skola ligga
obegagnade nästan lika mycket, som 5procentsobligationer,
men med dem undvikes den förändring
i värde eller agio, som 5-procentssedlarne
alltid åro underkastade, såsom ställde på lån*
gre tid. Det år säkert, att der myntets värde
år osäkert, verkar detta äfven på 5-procentsobligationerne.
Deremot har detta intet inflytande
på 3-procentssedlarne, ty obligationer, som
Skola infrias vid anfordran, åro ej underkastade
variation. Då man ej vidtager en realisation,
inser jag således ingen våda, att vidtaga en sådan
upplånings-anstalt, hvarigenom man besparar
2 procent, och sedan myntvärdet en gång
blifvit stadgadt, kan man utan minsta svårighet
förändra 3-procentssedlarne till obligationer med
5 procents ränta; intill dess år det utan ändamål,
att skänka borrt a procent.
Herr von Heijne, Georg: Som jordbru
kare
känner jag vål, huru hårdt våra skatter
trycka, men jag tvekar ej, att heldre tillstyrka,
det ingen minskning i Bevillningen må äga rum,
ån jag lemnar min röst till ett Statens lånesysteme
i en tid, då vi njuta lugn och fred, och
då det ej af nöden år påkalladt. Det finnties
Ungefär 4oo,ooo R;dr af Bankens vinstmedei,
som skulle verka nedsättning i Bevillningen, om
ett låne-system antages. Jag för min del tror,
att denna nedsättning år alltför obetydlig, då
den fördelas på hela Nationen, i jemförelse med
de vådor ett lånesystem medförer. Jag förenar
mig således i den åsigt Herr Stråle framställt,
Xftn 1i September f, tn. 499
och tror, att, om Canal- arbetets fortsättande i sä
stor skala år så nyttigt, sorn man föreställer sig,
bör man öfverlemna åt Verket, att genom lån
skaffa sig medel, når Staten betalar räntan.
Skulle åter, hvilket jag fruktår, det beslut tagas,
att obligationer skola utgifvas, så anser jag det
sått Utskotten föreslagit vara det enda råtta. e.
medan det ej kan utsträckas till en oändlighet,
som ett annat obligaiions-system. På de grunder
jag anfört, kan jag ej annat ån afstyrka Utskottens
förslag, att lån skola upptagas för Statens
räkning.
Friherre Cederftrötn, Jacob; Då det år
fråga om, att en del af Stats-behofven genom
lån skola fyllas under det syftemål, att kunna
nedsätta Bevillningen, så underställer jag Ridderskapet
och Adeln, om med 5 procents obligationer,
till inlösen vid uppvisandet, någon ting
är vunnit. Om de presenteras till inlösen, måste
andra sedlar af Rikets mynt utgifvas, och
då år det ändamål om intet, som man afsett,
att nemligen undvika en ökning af sedelstockenFinnes
deremot ingen fond till deras inlösen, så
falla de i värde. Deremot med obligationer på
viss tid, en bestämd afbetalning och hög ränta,
inträder ett helt olika förhållande. Så långe
Staten har credit, erhåller den penningar på-sådane
papper, och beholven fyllas. Dessa papper
böra likväl aldrig blifva gängse mynt, som
BondeSiåndet föreslagit, och ej emottsgas i upp.
börden, utan endast blifva enskiltes hypotek,
som visserligen gå man och man emellan i utbyte
af egendom, men ej i varu handel. Det
500 Den 12 September /. m,
Är ator skilnad emellan detta system, som Sverige
förut begagnat, och det, som användes i
andra länder, der Statens obligationer säljas på
Beursen, till det pris de för dagen äga. Här
åter år frågan, att den, som har penningar, kan
insätta dem i RiksgåldsContoiret emot 5 procent.
Erhållas inga penningar, så blifva inga lån
af; med andra vilkor utgifvas ej dessa. Det år
således icke fråga om, att sålja obligationerne
hår, sorn i andra länder, till högst qb procent,
Förhållandet hår år helt olika. Personen lemnar
hår fulla valutan för den revers han erhåller,
och får lika mycket tillbaka.
Nu hem
ställer
jag, om det vål år billigt, att närvarande
generation skall genom bevillning vidkännas kostnaden
till byggnader, hvaraf blott efterkommande
skola njuta gagn. Månne det ej år billigare,
att desse kostnader äfven fördelas på kommande
generationer. Derföre tillstyrker jag, att de
Statslån, som skola upptagas, ina blifva med 5
procents ränta, och vissa afbetalnings-terminer.
Men dä detta ämne redan år så mycket och så
vidlyftigt discuteradt, underställer jag, om icke
den enklaste utvägen vore, att directe votera om
frågan, och då anhåller jag, att contra-propositionen
måtte blifva 5 procent-obligationer mot
afbetalning å bestämd tid.
Herr Cederfchjold, Pehr Guftaf: Jag skuL
le för min del helst önska, att slippa alla Statslån-,
men i händelse behofven omöjligen derför,
utan kunna bestridas, kan jag ej annat, ån med
den siste värde Talaren tillstyrka 5-procents-obligationer.
Likväl får jag påminna, att natur
-
Den 12 September f m.
SOI
ligtvis inga ordinarie utgifter böra härmed bestridas,
utan blott tillfållige, och sådane hvaraf
framtiden kan skörda frukt. Bland desse åro
visse, hvilka af Bolag blifvit öfvertagne, kanske
af den beskaffenhet, att det, som Herr Stråle
yrkat, visserligen vore bäst, att lånen upptogos
af Bolagen, men att Staten endast garanterade
räntan. För öfrigt anhåller jag få göra reda,
hvarföre jag häldre vill hafva 5-procents, ån 3 -  procents-obligationer. Först och främst år en
3-procents-upplåning ej något lån, då sedeln år
ställd på inlösning vid uppvisande. Lika så litet
som en rangerad enskildt person kan vara
liulpen med lån mot löpande sedlar att betala
vid anfordran, lika så litet kan samhället dermed
vara tjent. Dessutom når man ej tilltror
sig att göra en realisation, utan två tredjedelar
af sedelmassans värde i silfver-fond, så kan jag
ej inse, att man kan utgifva obligationer, utan
att hafva en i proportion lika stor liggande fond,
för att göra tete åt sedlarnes inlösen. Man
skulle således nödgas att upptaga 5-procents-lå.
net 3 gånger större ån det verkliga behofvet,
och följaktligen 3 gånger större, ån om lånet
varit stående, mot 5 procent.
En vård Talare har förmenat, att fördelen
af 5-procents-systemet läge deruti, att fedlarne
ej kaana förändra filt värde. Just detta anser
jag, som ett bevis på deras förderflighet.
De bibehöllo nemligen sitt värde i förhållande
till myntet, just derföre att de togo detta med
sig i sitt fall; då deremot 5-procents-obligatiohvilka
åro ställde på viss längre betal
-
JBä/j ij Stpternber f,m.
ningstid, kommo att falla ensamt, utan att myntet
droges men dem.
Herr Tham, Pf^ollrath: Den allmänna hushållningen
torde väl vid flere än ett tillfälle kunna
jemföras ined den enskilta. Den enskilte hushållare,
som tror sig finna sin förkofran derigenom
att han ej vill påkosta några förbättringar
på sin egendom, går merändels till undergång,
då ökade utgifter inträffa. Den deremot, som
tror sig genom ansträngning och någon gång genom
biträde af lån böra föibättra den, för att
vinna ökad produetion, den ensamt kan framskrida
i välmåga. Så är det oek med den allmänna
Hushållningen. Det låter visserligen väl
att säga, att man ej betalar, att man nekar till
alla anslag. Men jag tror, att Landtmannen är
bättre belåten att betala något mera, blott Staten
tillser, att medel finnas, hvarmed han kan
betala, hvarmed han kan röra sig. I anledning
af de gjorda anmärkningarue får jag upplysa,
att Riksens Ständer redan definitift afgjort, att
en minskning i Bevillningen af 4oo,ooo Riksdaler
skall göras, som ej lärer kunna återtagas.
Capitations-afgiften är nedsatt, öfverflöds- och
fyllnads-afgifterne äro borttagne. Således lärer
Bevillningen ovilkorligen skola minskas med dessa
Poster. Om Statens behof således kräfver
de summor, som förut härigenom utgått, så måste
de i låneväg anskaffas. Jag vill nu ej ingå
i discussion, huruvida de allmänna arbeten, hvilka
äro åsedde, kunna vara nyttige; det är ett
capitel, som återkommer till öfverläggning. Jag
tror, att om man nu beslutar, det lån för så
-
Den la September J. m.
dane anslag kunna upptagas, kan man likaväl
afslå sjelfva sakerne, när de förekomma. Män
har derföre, att man antagit ett låne-system, ej
sagt, att man behöfver lån; således finnér jag
ingen våda att ingå deruti, att lån må kunna
göras. Slutligen hvad angår frågan, om 5 eller
3-procents lån Uro bättre, bar jag förut yttrat,
att 5-procents lånen voro att föredraga, emedan
jag ej fann någon fond att påräkna till inlösen
af 3-procents obligationerne vid trängande behof.
Genom Ridderskapets och Adelns beslut
förliden gårdag, har denna farhåga blifvit undanröjd.
Jag tror att detta ännu ytterligare kommer
att ske, om ett annat förslag ifrån Statsoch
BevillningsUtskotten blifver antaget. Efter
min tanka kan man ej genom 3-procents- sedlar-*
ne befara någon annan ökning af sedelstocken,
än att man utgifver de skrinlagde penningarne,
och föryexlar dem i sådane sedlar, för att låta
dem ligga i cassorne. Derigenom stadna penningarne
i samma kistor, der de förut varit lig-*
gande. Capitalister på landet kunna föga begagna
dem för afståndets skull och för deras
mindre rörlighet. De medföra mindre räntebetalning,
väcka ingen misstro, och åstadkomma ej
något coursförhållande, emedan man ej befarar
deras fall; sedlar ställde å vista gå alltid med
säkerhet. 5-procents-obligationerne åter blifva
möjligen antingen för mycket eller för litet begärlige.
Vinna de mycket förtroende, så föranleda
de dertill, att capitaler blifva uppsagde och
minska rörelsen. Om de åter vinna för liten
credit, så blir det antingen brist för anslaget eller^blir
deras summa odeterminerad, emedan de
g04 Den 12 September /. rn,
då måste säjjas med förlust. Detta vore likväl
nödvändigt, om Rikets försvar vore i fråga; men
nu då det mest är till allmänna arbeten som
medlen skola begagnas, önskar man att bestämdt
kunna beräkna hvad som åtgår. Jag tillstyrker
derföre bifall å Utskottens förslag, och anhåller
om Herr Grefvens oell LandtMarskalkens proposition
derå.
Herr Berghman, Ambrofms Magnus: Jag
år fullkomligen öfvertygad, att det båsta uppsåt
och den redligaste vilja föranledt till projectet
om Stats obligationer, men jag år också såker,
att man ej kunnat uppfinna något mera skadligt
och mera Riksförderlligt medel. Att man skall
skuldsätta sig i fredstid för ändamål, som ej
behofven påkalla, det finner jag högst obilligt.
Vi håfve nog Statsskuld förut dels i Banken,
dels i RiksgåldsContoiret. Jag vet vål, att Riksens
Ständer genom ett penndrag kunna låta
StatsVerkets skuld till Ranken försvinna, och
sammanblanda Statens skuld med Bankens, men
det år just derigenom, som vårt penninge-verb
blifvit så förstördt. Man bör således betala
Banken både capital och ränta , på det att den
må blifva i tillfälle att göra en realisation. Det
såges till skål för dessa obligationer, att vi ej
böre anstränga oss så mycket för företag, sorn
våre efterkommande skola begagna. Jag tror,
att våre efterkommande ej blifva lottlöse, och
att de få svårt att betala den skuld, för hvilken
vi, som hypotek, leaine dem Götha Canal. Jag
afstyrker således utgifvande af några obligationer,
med begäran om alsing å Betänkandet, samt
lycn 12 Svpternbflrifi. tit.
anhåller, att vi genast må få votera} det år så
godt, att göra det först sorn sist, helst jag tröt,
att discu-sionen ej leder tili annat ändamål', ån
att utdraga på tiden. nefHns
'loi-iy did ",rd. moa brv.n ari linsd cnws1!
Herr Hjerta, Johan Guftaf: Jag vet ej,
om det år ratt, att upptaga Ridderskapets WJh
Adelns tid vid detta tillfälle med upprepatidé äf
ella de omständigheter, som hår blifvit anförde
emot 3-procents-obligationer. Det torde först
vara nödvändigt att afgöra, om obligationer skola
äga rum, eller icke; likväl underställer jag',
huruvida de värde Ledamöternes mening kart
vara, då det saknas medel för åtskilliga företag,
som stå i gemenskap med Statens framskridande*,
att alldeles intet skall gifvas, eller att medlen
allt framgent skola tagas af Ranken, för att ån
vidare förstöra myntvärdet genom ökning af sedelstocken.
Jag kan ej riktigt inse af det, Söht
blifvit yttradt, hvad deras mening år. ‘Mert år
den sådan, så kan jag ej draga i Retånkartde^
att afslå den. Är åter meningen, att söka hjelpa
sig genom ett annat Stats-obligations-systerti}
så år det billigt, att det tages i öfvervägande*.
Jag hoppades, att hår ej skulle blifva fråga otti
sjelfva anslagen, utan blott om sättet, hvarpå
lån skola upptagas, i fall sådane erfordras, Jag
vet icke, hvarföre man nu bör såtta ifråga annat,
ån sjelfva principen för låné-systemet, ifren
då likväl votering år begärd om den frågan,
huruvida lån må kunna ågu runi, eller icke,
skulle jag önska, att den saken först bitef afgjord,
innan jag yttrar mig.
g o 6
Den 12 September f, m.
Herr Stråle: Den jemförelse Herr Thara
gjort emellan en enskildts hushållning, och det
allmännas eller Statens hushållning, år ganska
riktig och upplysande. Hvilken enskildt man
gör ej skilnad på utgifter, som år.o nödvåndige,
nyttige eller blott för nöjet? För min del tror
jag ej, att pågon upplåning bör ske för andra,
ån de nödvåndige, och då alla de utgifter, sorn
hår komma ifråga, åro blott nyttige, har jag ej
trott, att lån för dem böra upptagas. Jag anhåller
således, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täckes genom proposition utröna Ridderskapets
och Adelns tanka, huruvida någon
upplåning bör ske. Besvaras den med ja, får
nian sedan afgöra, huruvida obligationerne skola
utgifvas mot 5 eller 5 procent.
Herr pon Heijne'. Herr Tham har yttrat, atf
Bevillnings-summans nedsättning år beslutad. Jag
kan ej finna det,' så långe vi ännu åge anslag,
sorn åro ifråga. Jag känner vål, att Capitationsafgiften
år nedsatt, samt att öfverflöds- och fyll.
nads-afgifterne hafva försvunnit, men vi hafva
minimi-afgiften och flera andra som kunna förhöjas,
och så stora utgifter, som Staten behöfver,
lärer man vål få betala; för min del tror
jag, att man häldre bör öka Bevillningen, ån
ingå på ett obligations-system.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Det år
hufvudsakligen i afseende på Herr Hjertås yttrande,
som jag anhåller att få anföra några
ord. Jag år äfven bland dem som anse att
kommande generationer, ej böra belastas med
Ben 15 September /. m, £07
utgifter för lån, som göras sf den närvarande.
Om Staten antager sig ansvarighet för arbeten,
som ej kunna f yl i as genom de vanliga inkomsterne,
bör det likväl icke ske genom ett allmänt
låne-system. Den af Ridderskapet och Adeln
antagna 8;de punkten innehåller, att det sorn af
Bankens behållna vinst för hvarje år återstår,
sedan dess förvaltnings-kostnader blifvit hestridde
och afdrag skett lör den till inköp ;.f myntbara
metaller anslagne summa, skall Öfverlemna»
till RiksgåldsContoiret. Jag hade trott lika nied
Herr Stråle, att denna summa, som till RiksgäldsContoiret
öfverleuinas, kunde blifva tillräcklig,
om den anvåndes af de allmänna ai betenas Directioner
antingen directe, eller till ränta och
amortisement för lån, som af dem upptagas.
Detta strider ej mot den sats Herr Tham yttrat,
att man bör lemna förlag åt den inhemska industrien;
det förutsätter blott, att det är samma
industrie som bör bereda sig tillfälle till förlagen.
Hos Herr Grefven och LandtMarskalken
anhåller jag, att då votering nu blifvit begärd,
contra-proposition måtte blifva afslag å Utskottens
utte punkt, med det tillägg jag föreslagit,
alt nemligen den Bankens behållna vinst, sorn
till RiksgåldsContoiret öfverleuinas, må få användas
till ränta och amortisement af lån, hvilka
af de allmänna arbetenas Directioner genom
deras egen försorg, böra upptagas.
Herr Cederfchjöld: En vård Talare har
anfört, såsom stöd för 5-procents-sedlarne, att
de skola blifva skrinlaggde, och endast uttränga
de förut skrinlaggde Bancosedlarne. Jag får på
-
508
nen 12 September J, m.
minna om den stora fara, sorn uppkommer genom
skrinlåggning af 5-procents-sedIarne. Man
liar klagat deröfver, att personer hållit capitaler
skrinlaggde, för att vid gynnande tillfälle begagna
dem att på utmåtnings-auetioner mot en
obetydlig summa inköpa stora egendomar. Har
detta kunnat ske, når skrinlåggningen kostat 6
för hundradet, så skall det så mycket mera
kunna åga rum när de liggande sedlarne endast
tära o procent. Detta år således äfven ett skål
emot 5-procents-sedlarne.
En annan Talare har anfört, att man borde
blott låna penningar till hogji nödvändiga
företag. Detta kan jag icke gilla. Jag kan ej
tro, att da högji nödvändiga, åro andre, ån de
ordinarie utgifterne, till aflöning af Statens Etnbetsmån,
till Arméens underhåll m. m. och jag
hoppas, att ej mitt Fädernesland någonsin skall
komma i den ställning, att det genom lån behöfver
bestrida dessa utgifter; ty då år Staten på
branten af sin undergång. Således år det blott
de nyttiga utgifterne, som jag anser böra med
lån fyllas; men dessa åro sådane, hvaraf våra
efterkommande skola skörda den egentliga fruk-*
ten. låka så obilligt det vore, att vi underlåte
dessa arbeten då vi åro säkra, att de skola lemna
nyttig frukt, lika så obilligt vore det, att vi
ensamme bekostade dem, och att våra efterkommande
endast njöto frukten. Jag tror, att vi
böre dela omsorgerne, så att vi skalla dem credit
, och att de ersätta de utgifter, hvaraf de
komma att draga fördel. Jag skulle således anse,
att om företag linnus, hvilka åio bestämdt
Ben 12 September f. m'.
nyttiga, och hvaribland jag framför andra nämnéi4
ström-rensningar, medlen dertill böra, om de
ook genom bevillning kunde åstadkommas, ej så
utgöras, utan den skattdragande häldre få behålå
la sina penningar till egna företag, ån aflåmna,
dem till Staten för att bestrida utgifter till sådana
allmänna företag, hvaraf nyttan endast kan
komma blifvande generationer till godo. Jag
tillstyrker derföre att, om icke Statens ordinarie
tillgångar göra tillfyllest, 5-procents-obligationer
må upptagas till bestridande af utgifter för ali-;
månt nyttiga företag.
Grefve af Ugglas, Gujtaf'. Jag kan svår-'
ligen föreställa mig, att den utväg skulle lyc->
kas, att till Directionerne för de allmänna arbetena
öfverlemna vissa summor såsom fond,
för att sedan för öfrigt derpå upptaga lån, ty
jag fruktår, att de icke erhöllo några sådane.
Staten måste således föranstalta om erforderliga
medel, i fall den vill hjelpa dem. Då man i
allmänhet anser gifvet, att allmänna rösten för*
drar nedsättning af bevillningen, och sedan Pudderskapet
och Adeln redan beslutit, att en stor
del af Bankens vinst skall användas till silfver,
uppköp, så återstår ej deraf så mycket, att det
räcker till anslagen, utan lån blifva nödige- Frågan
uppstår då om valet emellen 5 procents och
5 procents lån; jag har nu uppsatt en-pro memoria
för att visa huru stor Statens förlust jemförelsevis
blir genom antagande af de sednare i
stället för de förre, men då votering redan år
begärd, rörande den frågan, huruvida lån skola
M*/t It Septnmbrr f,m.
upptagas eller icke, skall jag spara min framställning
tills denna pvaeliminairfråga år afgjord.
Herr von Hahenhaufen, Michael: Herr
Cederschjöld och sednast Grefve af Ugglas hafva
så tydligen visat nödvändigheten att sätta
Staten i tillfälle att upptaga lån, att jag ej länge
dervid skall uppehålla mig. Saken ligger
klart deruti, att vi nu skola bestämma huru nödiga
tillgångar för Staten må kunna erhållas,
och att vi sedan må afgöra hvilka företag sorn
skola äga ruin eller icke. Detta håfve vi oss fullkomligen
öppet då dessa mål förekomma; men
om vi nu alldeles neka upptagande af lån, så
hifva vi i förhand bundit händerna på oss. Min
Öfvertygelse år fast, att ingen ordning i financerne
står att vinna förr ån de allmänna företagen,
i synnerhet Götha Canal, åro fullbordade.
Jag får erinra, att vid 1818 års Riksdag anmäldes,
att emedan ej tillräcklig® anslag blifvit beviljade,
hade en Kajdam sprungit och de orsa.
kade kostnaderne deraf och tidsutdrågterne allt
fördes på Riksens Stånders räkning. Utdraga vi
en längre tid med arbetets fullbordande, så kommer
det att ytterligare dröja med regleringen af
financerne, och en kommande tid skall ej kunna'
fullborda den utan betydligt större förluster.
Hvar och en som inser att detta år fåstndt vid
hvartannat och som vill Statens väl, måste således
ifra för och bidraga dertill att dessa arbeten
blifva så fort möjeligt fullbordade. Grefve
af Ugglas har äfven anfört, att som frågan
nu delar sig i tvånne, huruvida bidrag skola
lemnäs eller ej, och hvilka slags lån dertill sko
-
ttr.n It September f, m, ([ i
la användas, bör den första frägan först afgöra»,
så vida de Herrar, som begärt votering, ej
vilja derifrån afstå. Vi få således i denna fråga
två voteringar, hvaraf den första, som jag hoppas,
skall blifva utan ändamål, ty för min fattning
är det ej tänkbart, att man vill afslå bidragen
till de allmänna arbetena, och ändå hoppas
att för framtiden få financerne reglerade.
Således hemställer jag, så vida ej ett större antal
delar den mening, att man bör afflå alla
bidrag till fddane företag, hvaraf våra efterkommande
Jkola Jkårda frukten, om icke de
Herrar, som yrkat votering, skulle vilja derifrån
afstå.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus :
En värd Talare har uppställt den sats, att det
allmänna och enskilta hfvet i oeconomiskt afseende
är detsamma, och att man borde följa
samma principer. Han har ganska rätt deruti;
bådas mål år hushållning, men ej en sådan som
aecomoderar, utan en sådan som har till föremål,
förkofran. Sedan denna sats blifvit uppställd,
skall jag illustrera förhållandet med ett
exempel. Ett hjonelag bildas; en man tar sig
en hustru från en aflägsen landsort; hon följer
honom till hufvudstaden. Deras begrepp om
förkofran åro olika. Hennes första fråga år,
hvar visthuset finnes.; han svarar: jag har ej något,
jag tar hos Hökaren och Kryddkråmaren
på räkning hvad jag behöfver. Hon tar illa vid
sig; vi skuldsätta oss då, säger lion, ty vi förlora
ju allt hvad en annan på oss vinner. Annorlunda
var det i min Farmors hus, skinkorne
512
T)r)i 12 Srptcmler J. m'
voro 3 år gamla, ljusen gjordes af fjolgammal
talg. Detta år råtta såttet att hushålla. Mannen
svarar; sådant år oförståndigt, sedan man
har mynt; det ligger förlag uti 3 års skinkor;
jag förräntar mina penningar; då år det
båttre att unna Hökaren sin vinst, ån att vi
helaste oss med ett stort visthus. I det allmänna
lifvet år den skattdragande nationen
qvinnan, och mannen administrationen. Han
känner det helas nytta, och vet, att en skuldsättning
i råtter tid möjligen kan vara nationens
förkofran. Jag tror detta nu vara förhållandet.
Hår år blott fråga om en liquidation på 5 år;
sedan kan Herrn gå tillbaka och ta sina varor
hos Hökare och Krämare eller hvar han vill.
Efter min åsigt år en upplåning icke alltid skuldsättning,
utan ofta ej annat ån en lefverans af
penningar likasom af andra varor. Hvad nu
skuldsättningen beträffar, så, ehvad nian må såga,
låra dock alla vara ense derom, att man måste
fullborda de företag som åro började. Om
det ej var hushållning att börja dem, så ger
deras fullbordande likväl en utsigt till förkofran.
Jag år öfvertygad, att Herr Stråles förslag år det
principenligaste; lian säger nemligen: hår har ni
medel, med hvilka ni kan hjelpa eder till lån.
Men jag år öfvertygad, att det i närvarande
ställning ej är görligt. Således om man vill
det ena, måste man äfven vilja det andra. Riksens
Ständer måste då uppdraga åt sine Full.
mågtige i RiksgåldsContoiret att göra de negociationer,
som CanalDirectionerne ej skulle kunna
lyckligen ulföra. frågan blir då nu blott,
huru
Den 12 September f, nr.
513
huru detta skall verkställas, om lånen skola
upptagas till 5 eller ,3 procent. .Något ligger
emellan desse, nemligen 4 procent. Jag tror,
alt om den satsen ér riktig, att upplåning blott
år lefverans af penningar, böra lefveranteurerne
anmäla sig, och det allmänna Verket, som upptager
lånen, utbjuda dem på entreprenad. Jag
föreställer mig, att RiksgåldäContoiret alltför vål
kan uppgifva de summor, sorn det behöfver,
och att speculanterne kunna uppgifva, örn de
vilja lemna dem till 5, 4, 4 och en half eller 5
procent. Skulle detta ej lyckas, bekänner jag,
att jag nu Ötvergåft till det system, jag förut
bestridt, nemligen 5-procents-systemet. Med
alla de alfvarliga mesurer, som Riddersfcapet och
Adeln beslutit lör att vinna ordning och förekomma
ett vinglare*system, tror jag att den tärn.'
ligen modiks summan af en half million om året,
och som årligen sänker sig, ej genom upplåning
å 5-procent skulle hafva något skadligt
inflytande till sedelmyntets försämrande elier på
allmänna rörelsen. Jag tillstyrker således antagande
af Utskottens förslag.
Herr Hjerta: Orsaken, hvarföre jag ej förra
gången trodde mig böra ingå i någon vidlyftig
discussion om det obligations-system jag
anser böra antagas, var den, att jag tyckte discussionen
innefattade, att fråga först blott var
om lån skulle äga rum eller icke. Jag trodde
då det vara möjligt att derå göra proposition;
men när jag nu finner, att en sådan ej kan gö
-
Ridd. 0. Ad. Prut. VYIII, Band, 33.
314 Den 12 September f. m.
ras, emedan den skulle binda händerne på Rid
derskapet
och Adeln vid afgörande af de anslagsfrågor
som inkomma, så anhåller jag att få
yttra mig om 5 och 5-procentslånen. Jag påminner
nvg att jag ofta yttrat mig i detta ämne,
och då jag ej tror, att någon nu mera möjligen
förändrar den Öfvertygelse han äger, vill
jag blott så godt jag kan utreda orsaken till Utskottens.
Man har gjort jemförelse emellan Sta.
ten och den enskilte; detta passar i många fall,
och jag vill fortsätta jemförelsen tills den bevisar
något. Om man tänker sig en Banquier;
han äger 4oo,ooo Riksdaler och en Egendom j
hans rörelse bedrifves sålunda, att han upplånar
penningar pä 3 månader för 4 procent, och lånar
ut dem på ett år för 6 procent, och har
således deraf två procent i vinst. Han sköter
sin rörelse ordentligt, och har genom flera
års erfarenhet funnit, att en fjerdedels fond är
tillräcklig för att bedrifva en sådan banquierrörelse
i hans ort; sålunda kan han röra sig med
1,600,000 Riksdaler, hvaraf han drager 2 procent
och hvarigenom han har 8000 Riksdaler
mera än han eljest hade af sina 4oo,ooo Riksdaler.
Denna ränta fordras likväl till hans lefnad.
Men nu vill han göra förbättringar å sin
egendom till 12,000 Riksdalers värde. Det faller
honom då in, att om han lånar på anfor.
dran, behöfver han ej betala så hög ränta, men
måste påräkna större fond. Om han således upplånar
penningar mot 5 procent och lånar ut dem
mot 6, så finner han, att han genom denna rörelse
kan sättas i tillfälle att bespara den summa
som utgjorde behofvet för egendomen. Han
Ven IS September f, m,
minskar sin upplåning på frenne månader a 4
procent till 5oo,ooo, och lånar i stället för de
l 100,000 Riksdalerne allenast 1,000,000, å 5
procent på anfordran, för att vara säker om fondens
tillräcklighet. Hans ränte-utgift blifver då
5o,ooo Riksdaler årligen, men hans räntevinst
blifver på 1 och en half million, go,ooo Riksdaler.
Ilan har således genom detta förändrade
sätt en årlig vinst af sin fond, 4oo,ooo Riksdaler,
uppgående till 8000 Riksdaler, och kati
på 1 och ett halft år göra förbättringen på sin
egendom. Samma förhållande är det med Staten.
Oin nu den skall göra några förbättringar,
så bör den handla sorn hvar och en enskilt, och
för dem som vilja all ting tydligt och klart, får
jag nämna, att skillnaden i utgift icke blir obetydlig,
ty den går på 5 år ända till 293,000
Riksdaler, Dessutom genom omöjligheten att
upptaga sådane lån, om handels-conjuncturen
blifver sådan, att crediten mellan enskilte återställes,
skola dessa papper ä 5 procent coursera
och Staten nödgas gifva ytterligare anslag
till räntor. Då skall Staten än vidare förlora.
De 2g5,ooo Riksdalerne äro ganska gifne;
ty om man, efter hvad Utskotten föreslagit, gifver
fullt anslag till Canaler, Strömrensningar tm
m, erfordras dertill en summa af 5,goo,ooo
Riksdaler, hvaraf Bankens vinst utgör i,goo,ooo
Riksdaler. Då återstår 2 millioner att genom
lån fyllas. Ske dessa successive mot 5 procent,
fordra de allena 206,700 Riksdaler i räntor.
Skulle man deremot enligt 5-procents-systemet
läna upp 2 millioner på en gång, kosta dessa i
räntor till nästa Riksdag 600,000 Riksdaler, La
-
5*6
Dnr 12 September J. m.
nar man ater ej upp pä en gång, så exponerar
man sig för att en återställd credit gör att man
ej får några lån för 5 procent; ty af patriotisme
lemnäs inga lån. Dessa obligationer skola,
såsom jag redan nämnt, då de ej äro lätt
inlösbara, ccmrséra; då Staten äfven derigenom
förlorar ännu mera. Jag iean således ej annat
än tillstyrka, det man må erinra sig lfurudant
förhållandet är, och ber så väl de Herrar, hvilka
antingen åse möjligheten att genom, utsläppning
af sedlar få en myntförsämring, som de,
hvilka önska att i maklighet få i ett publikt Verk
uppbära 5 procents ränta för sina penningar,
det de måtte besinna hvilka följderne skola blifva,
om vi kasta oss in i ett 5-procent-systeme.
De förra böra besinna, att mot 3 procent lånar
nu ingen ut sina capitaler; men gerna emot 5
procent, då man erhåller tillförlitlig säkerhet.
Det är då gffvit, att man skall uppsäga sina capitaler
för att använda dem der man med säkerhet
får 5 procent. Om man åter antager
5-procents-systemet, skola ej till dessa lån annat
än Cassapenningar användas, dels i Hufvudstaden,
dels i Landsorterne. I Stockholm och
Götheborg skal! man finna, att alla Handlande
som behöfva hafva stora cassör, skola inkasta dem
i RiksgäldsConloiret, men ingen uppsägelse blifver
derigenom vållad, ty inga stående capitaler begagnas
då dertill. Utskotten, som just åsett att
man ej borde föranleda till någon rubbning i
de förhållanden som existera emellan enskilte,
har föreslagit detta system af dessa skäl. De
andra böra besinna, att deras största fördel, och
den billigaste de af det allmänna kunna begära,
Den 12 September f m.
5«7
är alf en gång få ett fast värde på deras contanta
egendom eller penninge- capitaler./. Detta
vinnes blott genom det att Riksens Ständer nästa
gång kunna låta Banken börja vexla emot
då gällande sedelvärde, .lag tror att man skall
finna en betydlig skillnad, om Riksens Ständer
vid nästa Riksdag finna obligationer utelöpande
till 2 millioner eller sedelstocken till detta belopp
ökad. Utskotten hafva föreslagit Silfverfondens
ökande med Specie, och då Riksens
Ständer om 5 år sammanträda, skola de finna
den reela fonden i Banken förstärkt med 5oo,ooo
Riksdaler Specie, utan att sedelstocken blifvit
ökad. När man då ej finner proportionen ernellan
sedelstocken och den reela fonden så
hinderlig, som den nu är, behöfver man ej mera
tveka att göra en iiquid. Om man deremot
finner sedelstocken Ökad genom ett mynt, som
är ute i rörelsen, så lär ej någon liquidation då
mera än nu äga rum; men om det mynt.sorn
är lemnadt i rörelsen är sådant som 3 procentssedlarne,
hvilka man ej behöfver taga i beräkning,
emedan räntan håller dem ifrån cassan,
så skall man finna fördelen af denna ränteuppoffring,
och man skall kunna göra liquidationen
utan något afseende på dessa sedlar. Af alla
dessa skäl, och då man bör taga i betraktande,
att det är bevillningen som skall betala räntan,
att man bör undvika papper som coursera, att
man bör vidtaga åtgärder, som bereda möjlighet
att vid en blifvande Riksdag utreda Bankens
ställning; tror jag att Bidderskapet och Adeln
ej bör tveka att samtycka det förslag Utskotten
framställt, såsom det enda hvarigenom
fiS
Ven 12 September /. m.
man för det närvarande endamålsenligt kan fylla
de anslag sorn kunna erfordras.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Det
synes mig alt frågorna äro sammanblandade.
Innan man talar örn huruvida lånen skola ske
å 3 eller 5 procent, bör man afgöra om något
lån skall äga rum eller icke. Jag hade val ej
trott att detta skulle komma att sättas i fråga,
men då det skett, så bör den saken först afgöras.
I afseende derpå anhåller jag att få göra
några betraktelser. Bör man upptaga lån, så
frågas; i hvad ändamål? Vill man skuldsätta sig
för Statens dagligen bestämda utgifter, så är det
att bereda dess undergång. De behof som skola
genom lån fyllas, mäste vara tillfällige och af
sådan natur, att de förskott sorn nu lemnäs gif
va större afkastning i framtiden. Jag kan ej
med Herr Stråle inse det vara en klok hushållning,
att ej något våga till framtida förkofran.
En sådan njugghet vore lika skadligt för Staten
som för enskilt»; ty den som intet vågar han
intet vinner, enligt det gamla ordspråket, Äro
dessa utgifter nyttiga och derföre nödiga, så frågas
vidare: hvar skola medlen tagas till deras
bestridande? Antingen skola de genom bevillning
utgöras? eller skall Banken utgifva nya
sedlar? eller skola lån upplagas? Hvad beviIlningen
angår, hafva flere upplyst, att dels det
beslut Riksens Ständer tagit dels Allmänhetens
väntan att Bevillningen skall nedsättas, dels ock
Landets fatiigdom fordra, att Bevillningen icke
förhöjes utan förminskas Följer dernäst Banken.
Om des» tillgångar tillgripas, så enär dess vinst
Den 12 September /, m, Sif
icke räcker långt, kunna ej erforderliga medel
tillvägabringas utan genom nya sedlars utgifvande
på den gamla fonden, och de förderfliga
följderna af dylika tilltag äro icke obekanta. Då
återstår ej annat än lån. Man säger väl, att
man ej på förhand må skuldsätta efterkommande,
roen då lånen göras mera till deras bästa, än
vårt, så är det skäl att de mera än vi bidraga
till arbetenas betalande. Jag får således tillstyrka,
det Ridderskapet och Adeln först måtte
besluta att lån skola upptagas för de tillfälliga på
framtida gagn beräknade utgifter, hvilka Staten
ej kan bestrida, och anhåller att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes utröna meningarne
i detta fall, då vi sedan, om lån beslutas,
få afgöra huru de skola upptagas.
Fi iherre Wrangel^ Henning: Då man så
mycket ifrar å den ena sidan, att myntet ej skall
försämras, och å den andra att skatterne ej måtte
ökas, måste man tillvägabringa sådane medel,
att roan kan åstadkomma fullbordande af denna
Önskan. Jag har ej samma begrepp om faran
för lån, som flere andre Talare, då jag granskar
ställningen i andra länder, der sådane äga rum.
Jag skulle likväl ej vara envis i min mening, om
man på annat sått, kunde vinna samma mål.
Jag hor ifrån första stund, då fråga väcktes om
5-procents-lån, ansett dem icke nyttiga. Alla
förlora dervid, utom Cassorne i Stockholm.
Banken förlorar en ränta af 5 procent, utom
förlusten i BancoSedelns värde, då 5-procehtssedlarne
skola inlösas a vista. Jag tror, att
mången då skall komma i osäkerhet, huru harr
520
Ven 12 iSeptember f m.
skall förränta eina penningar. Staten förlorar,
ty da flere deruti fiona ett medel att insätta sina
penningar, skola de naturligtvis häldre så
förränta deni, än utsätta sig för exsecutions-lagarnes
lamhet. Man skall härvid invända, att
en så liten summa, som derigenom kommer att
insättas, ej skall verka på den enskilta crediten;
men jag hemställer, om ej många skola hvila på
sina cassör, för att kunna insätta dem i Riksgälds
Contoiret. Jag tror, att dessa hvilande casi
6or skola mera skada, ån vi kunna föreställa
oss; jag tror ock, att, genom detta system, det
skall blifva mindre tillfälle för Näringsidkaren,
att förkofra sig just derföre, att många summor
komma att ligga obegagnade. Staten förlorar
då genom nåringarnes aftynande. Capitalisten
förlorar äfven; ty dessa 5-procents-obligationer
åro ej, ehuru under ett olika namn, annat, ån
emission af nya RancoSedlar. Dessa förlora såi
ledes både i verkligheten, och uti opinionen.
Det andra projectet till län år med 5 procent.
Härvid tror jag, att flere både vinna och förlora.
Men jag frågar nu, hvilka det år, som göra
förluster? Att Banken och StatsVerket förlora
år gifvet, ty 5 procent år mera, ån 5. Jag
tror således det vara vådligt, älven att antaga
detta systern. Deremot tror jag, efter Staten
måste skuldsätta sig, att det wme bäst rent af
utgifva nya BiksgåldsSedlar, dock icke ställde
att inlösas af Banken, utan fonderade på ett
slags amortissement. Derigenom kunna de arbeten
tili vågabringas, som åro nödvåndige, såsom
Götha Canal och Fåstnings-byggnaderne vid
Carlskrona och Wanås. Delta sätt år båttre, åa
Ben 12 September f, m.
52.1
alt, som någre yrkat, genom direct Bevillning
anskaffa det erforderliga. Jag har hår ifrån början
af Riksdagen så ofta hört, att de skattdragande
icke kunna utgöra sina bördor; ån mindre
skulle de då uthärda med ökade skatter.
Dessa RiksgåldsSedlar kunna ej inverka på Ban.
ken, då de ej inlösas annorlunda, ån som jag
föreslagit. I öfrigt medföra de den nyttan, att
de för ögonblicket tillvägabringa hvad man åstundar,
och ej åstadkomma de villervallor, som
uppkomma genom 5- eller 5-procents-obligationer.
Ej eller tror jag, att på dessa RiksgåldsSedlar
den agio skall existera, som på obligationerne,
ty, då de anvåndas till bestridande af
kostnader vid de allmänna arbetena, komma de
alltid att gälla efter det åsätta vårdet. Således
anhåller jag, att vi först måtte få votera, om
det skall blifva ett Stats-obligations-system, eller
ej; och sedermera om det bifalles, huruvida
det skall blifva 5- eller 3-procents-obligationer,
eller RiksgåldsSedlar. Jag ser ej, på hvad sätt
vi annars skola kunna bestämma frågan.
Herr Stråle •. Grefve von Schwerin har erkänt,
att mitt förslag år principsenligt, men att
det ej kan verkställas, emedan det skulle hafva
den verkan, att Directionerne för de allmänna
arbetena ej skulle kunna upptaga några lån.
Hvad år vål orsaken dertill? Jo, dels att ej en
annan princip blifvit erkånd för biträden till de
allmänna arbetena, dels ock att mynt-vårdet ej
blifvit stadgadt. Örn man blott först hade gjort
detta, sä vore det andra ock verkstållbart. Det
förslog jag önskade måtte antagas, vore, att in
-
52* Den 12 September f. m.
gen upplåning för. Sfatens räkning sk-ulle åga
rum, hvaremot Styrelserna för de Verk och cori
porationer, som behöfva lånen, skulle åga att
upptaga lån, samt till ränta och amortissement
använda de medel, sorn Riksens Ständer lem -  na dem.
Friherre Björnjtjerna: Jag tager mig fri
heten
upprepa hvad jag anförde, då det var frå«
ga om a.dva och 5:te punkterne, rörande inköp
af silfver. Jag kan ej neka, att den hushållningen
är besynnerlig, att använda sina penningar
till att köpa silfver, lägga det i hvalfvén, och mot
ränta upptaga lån på annat håll, i synnerhet
som det ej torde medföra den följd, sorn man
väntar att myntet derigenom skall bestämmas,
Utan torde halva ett motsatt resultat, nemligen
coursens försämrande. Emellertid är detta besluta
dt. De 4i6,ooo Riksdaler, sorn till silf—
veruppköp hafva blifvit anslagne, hade icke allenast
räckt till för de omtalade arbetena, utan
ock lemnat ett öfverskott, hvarigenom man hade
undvikit, att skuldsätta Staten. Örn Ridderskapet
och Adeln hade följt BondeStåndets inbjudning,
som innehöll, att om icke Silfver kunde
uppköpas, skulle medlen användas till de allmänna
arbetena, hade äfven varit bättre; men
Ridderskapet och Adeln har beslutat, att dessa
medel i tby fall skola användas till belåning af
publika papper. Inträffar nu det förhållande, att
ej handelsvågen blifver till vår fördel, hvarigenom
Coursen stegras och Silfver-uppköpet icke
kan åga ruin, så händer, att till nästa Riksdag
2 millioner Riksdaler blifva liggande utan rånte
-
Den I! September f m, 513
afkastning till belåning af publika papper, sorn
inalles utgöra i,goo,ooo, för hvilka Staten åter
måste erlägga ränta. Emellertid, når »aken år
fa stålld, tror jag, att nian måste antaga det slags
publika papper, hvars rånta minji betungar Staten,
hvarföre jag nu röstar på 5-procents- sedlarne,
hvilka jag i ett annat sakernas skick högeligen
skulle ogillat.
Friherre Cuderftröm‘ Jag trodde vid början
af discussionen, att saken helt enkelt kunde
afslutas genom en votering; men då man ingått
Uti frågan om 3 eller 5-procents-obligationer;
anhåller jag få yttra några ord. Om Ridderskapet
och Adelil och Stånderne voro Expediter för HandelsSocieterne
i Sverige, vöre 3-procents-systemet
verkligen det enda som borde komma i fråga,
emedan samtlige Köpmån åro de enda som deruppå
vinna; men då jag år öfvertygad, ett ej afsigten
kan vara att lemna ett oförtjent preemium
åt en viss dass Medborgare, utan frågan år, att
om Slaten behöfver lån, den må kunna begagna
sådane capitaler, som ligga ofruktbara och
ej i Köpmånnens kistor, så år det gifvit, att den
bör utgifva reverser på längre tid, men med högre
rånta. En stor del medborgare, som i anseende
till creditbristen nu hafva sina penningar
inne, emedan de icke anse sig kunna placera
dem tillräckligt säkert, skola då villigt erbjuda
dem till RiksgåldsContoiret, der de veta, att de
betalas på dagen. Af sådan orsak, och utan afseende
å besluten om Silfver-uppköp, hvilka
visserligen kunnat vara annorlunda, men ej influera
på saken, böra vi ej inkasta 083 uti ett
Den 12 September f, m.
fniskt låne-systeme, utan antaga ett riktigt, sorn
ej medförer de olägenheter, sora det andra.
Det har blifvit omtaladt möjligheten, att utgifva
RiksgåldsSedlar med amortissement, men utan
inlösnings-rått i Banken. En sådan anstalt skulle
ej leda till något gagn, ty de gamla RiksgåldsSedlarne
åro alla att inlösas a vista, och
åro således bättre, ån de nya skulle blifva, hvilka
skulle stållas på betalning å viss tid. Den
anstalten skulle ej inbringa en enda skilling; åtminstone
komme sedlarne att gå med betydlig
agio.
Det har blifvit yttradt, att, om 5-pro
cents-systemet
antages, skulle lån nppsågas, på
det att penningarne skulle kunna insättas iRiks.
gåldsContoiret. Lån, som innehafva» med säkerhet
af personer, hvilke ordentligt betala räntan,
blifva ej uppsagde, särdeles då det år fråga
om att erhålla en nedsatt ränta. Detta har jag
velat anföra, i afseende på Herr Hjertås med
fleres yttrande.'
Friherre Anckarfvård, Carl Henric, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 2.)
Harr Grefven och Landt Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfver--  läggningen fulländad.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt Marjkalken yttrade,
att då under diseussionen någre Leda-.
Veil 12 Septchibcr J. in.
5=5
möter alldeles bestritt sjelfva principen af ett
Stats-lånesystem, och de Ledamöter sorn yrkat,
att lån måtte för Statens räkning upptagas, varit,
i afseende på räntan, derå i samma måtto
skiljaktige, att någre tillstyrkt 3 procents, andre
åter 5 procents ränta för desse lån, samt det
icke vore möjligt, att innefatta så många olika
åsigter uti en voterings-proposition, ansåg Herr
Grefven och LandtMarskalken för dess del, att
Ja-propositionen borde, i likhet med hvad tillförene
alltid varit vanligt, innefatta bifall till
utte punkten i Utskottens Betänkande, samt
contra-propositionen åter att, genom särskild
öfverläggning komma att bestämmas, antingen
all fråga om låns upptagande för Statens räkning
genom RiksgåldsContoiret borde förfalla,
eller på hvad sått de för Statens räkning erfor,
derlige medel må kunna anskaffas»
Herr Berghman: Jag tror att första vo
terings-proposition
bör tont court blifva till bifall
eller afslag å lån 5 så att om nej vinner,
Riksens Ständer skola vidtaga andra utvägar till
behofvens fyllande, och om ja vinner, ny öfverläggning
företagas om godkännande af Utskottens
förslag eller antagande af 5-procents-obligationer.
Herr Stråle: Uti den af Herr Grefven
och Landt-Marskalken framställde proposition
innefattas den olägenhet, att den som ej vill bi.
falla antagande af låne-anstalter, nien om sådane
skola vidtagas, föredrager 3-procents-sedlar,
ej kan iå sin önskan uppfylld. Jag föreslår der
-
S>en I s September f. m,
före, att voterings-propositionen måtte blifva följande:
Den sorn bifaller Utskottens förslag, att
lån må upptagas med öppen lemnad rättighet
att sedermera bestämma vilkoren för desamma,
voterar ja; den det ej vili. voterar nej. Vinner
nej kommer ingen upplåning att äga rum. Detta
tror jag vara rätta sättet 1)varigenom livar och
en kan få votera efter sin Öfvertygelse.
Herr Berghman: Om ja vinner bör man
särskilt få afgöra huruvida 5- eller 5-procentssedlar
skola antagas.
Herr Grefven och LandtMarJkalken framställde
följande voterings-proposition:
Den som bifaller i i:te punkten i Stats-och
BancoUtskottens Betänkande rörande Financeregleringen,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer genom särskild Öfverläggning
att bestämmas, antingen all fråga om
Iåns upptagande för Statens rakning genom RiksgäldsContoiret
bör förfalla eller på hvad sätt de
för Statens räkning erforderlige medel må kunna
anskaffas.
Herr Berghman: Jag får begära votering
om voterings-propositionen.
t)tn it September f. m.
Herr Stråle: Den, som ej vill bifalla 5
procents upplåning, måste nu ändå votera för
denna anstalt, då, i fall nej vinner, 3-procentssedlarne
ej vidare kunna komma ifråga, åfven
om sedermera det skulle beslutas, att lån för
Statens räkning skola upptagas. Den åter, som
vill, att lån skola upptagas, men att det bör ske
å 5 procent, nödsakas kanske nu att votera för
5-procents sedlar, af fruktan derföre, att mången,
som år af annan mening, håldre skall votera
emot alla låne-anstalter, ån godkänna 5-  procents-oystemet.
Herr Berghman,'. Jag finner låne-systemet
så förderfligt, att jag ej kan afstå från min begäran,
att vi måtte få votera helt enkelt om ja
eller nej på saken. Hvar och en, som år fallen
för låne-systemet, har ju sin rått öppen ge.
noin ja-propositionen.
Herr von Hartmansdorff: Ehuru jag, på
sätt jag anfört, år af motsatt mening med Herr
Berghman, om upplåningen, kan jag ej annat, ån
instämma med honom hvad voterings-propositionen
beträffar. Jag tror, att frågan, om någon
upplåning skall åga rum, eller ej, först bör vara
afgjord, innan fället bestämmes. Annars
kommer man, att i förvänd ordning företaga
saken.
Friherre Bjornftjerna: Jag år förekommen
af Herr von Hartmansdorff, samt instämmer
med Herr Stråle i den mening, att man
528
Den 12 September J. m.
först bör utröna, huruvida lån skola åga rum,
eller ej, och sedan bestämma modus.
Herr Grefven och handt-DlarJkalken yttrade,
det han vid voterings-propositionens framställande
trott sig böra följa den hittills brukliga
praxis, att nemligen bifall å Utskottens Betänkande
borde upptagas i Ja-propositionen, samt
Nej-propositionen åter innefatta en möjlighet för
alla öfrige meningar, att kunna göra sig gällande;
men då flere Ledamöter ansett att sjelfva
princip-frågan om Iåns upptagande i allmänhet
först borde särskilt afgöras, hvaremot HerrLandtMarskalken
för dess del icke hade något att erinra,
så finge Herr LandtMarskalken nu föreslå
följande voterings-proposition;
Den som anser låns upptagande genom
RiksgäldsContoiret icke böra äga rum, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer genom särskild öfverläggning
att bestämmas sättet, hvarpå de för Statens
räkning erforderlige medel må kunna anskaffas.
Herr Hjerta: Jag får endast fästa upp
märksamheten
derpå, att denna proposition är
stridande mot den föreskriften, att proposition
bär
tom 11 ScpLemhtr f, m, gt|
Löi* så göras, ati den sorn bifaller kan saga jäj
och den som nekar nej.
Herr Grefven och LandtMarJkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln tilläfventyrs
skulle vilja antaga den af Herr Stråle föreslagne
voterings-proposition.
Herr BerghmanJ Qvasstio an måste nöd--  Vändigt först afgöras.
Grefve af Ugglast Skulle saken ej hjelpas
dermed, att propositionen blef sådan, att
den som bifaller att en upplåning skall äga rum,
med förbehåll att sedermera afgöra om den skajl
ske å 3 eiler 5 procent, voterar ja; den det ej
villj voterar nej. Vinner nej, kommer ingen
Upplåning att äga rum.
Herr Berghman • Jag bifaller alldeles derti
Ba proposition, med förbehåll, att den som säger
ja, sedan får yttra sig om sättet.
Herr Grefven och LandtMarJkalken framställde
derefter följande voterings-proposition:
Den som bifaller upptagande af lån genom
RiksgäldsContoiret, till de i 11 .‘te punkten omförmäldte
ändamål, med förbehåll att sedan få
bestämma på hvad sätt desse lån skola Upptagas,
voterar
Ja;
Ridd, o. Ad. Pr. VID. Band*
53®
Ben i? September f, m.
.r Dea (let ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer något lån för Statens
rakning i nämnde afseende icke att upptagas.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Herr Grefven och Landt Marskalken till—
kännagaf, att Plenum komme klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
Sedan 45, 44, 45 och 46 §. i Riddarhus;
Ordningen blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan tre qvart till 12 förmiddagen, och befunno6
efter voteringens slut, klockan i eftermiddagen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
foijer:
Ja __ 127.
Nej — 58.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst, Herr
Grefven och LandtMarJkalken förklarade, det
Ridderskapet och Adeln således beslutat upptagande
af lån genom RiksgäldsContoiret till de i
Jitte punkten omförmäldte ändamål; och komme
nu sättet, på hvilket dessa lån skola upptagas,
att af Ridderskapet och Adeln bestämmas.
Den iZ September f. m.
53«
Grefve af Ugglas: Då jag nu förmodar
att discussionen redan så fortgått om valet emelian
5- och 5-procents-obligationer, att votering
snart kan företagas, viii jag blott med ett
ziffer-exempei söka ådagalägga den difference i
kostnad, sorn 5-procent-systemet skulle åstadkomma
för Staten, i jemförelse med o-procents,
systemet. Ån ta gom för jemnhetens,skull att årliga
utgiften vöre 600,000 Riksdaler, och att
man af Rankens vinst hade 5oo,ooo Riksdaler
att disponera, så återstå 000,000 Riksdaler med
ränta å 5 procent eller 9000 Riksdaler, summa
509,000 Riksdaler, som genom obligationer behöfde
anskaffas. Om deremot 5 procent skulle
betalas, blef räntan i5,ooo Riksdaler; hvarförutan
capital-afbetalning måste ske på dessa slags
obligationer; ty sedlar som äro ställde på tid
innebära äfven vilkoret af någon afbetalning,
hvilken väl ej kan beräknas till mindre än 10
procent eller So,000 Riksdaler om året, eller
således tillsammans 45,000 Riksdaler, hvarigenom
den summa, sorn för året måste upplånas
uppsteg till 545,ooo Riksdaler. Häraf synes,
att genom 5-procents-systemet skulle samma ändamål
kosta 56,ooo Riksdaler mera om året,
än genom de nu föreslagne 5-procents-obligationerne;
särdeles som den minskning i ränta,
hvilken uppkom genom verkställde capital afbetalningar,
ej blef märkbar förr än efter flere
års förlopp. Jag tror i allmänhet, att, då Ridderskapet
och Adeln nu beslutit att en upplåning
kommer att äga rum, första consideration
bör vara den, att göra upplåningen så lindrig
*31
»«« IJ September J, m.
Born möjligt är, och derföre tillstyrker jag bifall
till Utskottens förslag.
Herr von Hohenhavfen: Den siste vårda
Talaren har nu upplyst genom en calcul, ait 5-  procents-sedelsystemet kostar Staten 56,ooo R:dr
mindre ån 5-procents-systemet, men hår år ej
fråga allenast om hvad som kostar mindre. Det
år obestridligt, att genom antagande af 5-procents-obligetionerne,
decretera vi en sedel-tillökning
till år 1828 af i,goo,ooo R;dr. Det år
ingen annan skilnad emellan detta mynt och det
vanliga, ån att detta år råntebårande. Vid en
kommande Riksdag skola säkerligen Riksens
Ständer antingen afskrifva räntan eller borrtaga
inlösnings-råtten och förvandla dem till Statspapper.
De åro nu ej något annat ån vanligt
creditmynt, lika med vårt öfriga. Man har dessutom
sagt att desse mera skulle uttvinga capitalerne
i rörelsen, ån de andra, och man har
trott, att de som önska en penninge-försämring,
derföre heldre skulle välja 5 procents ån 5-  procents-obligationer. Men jag ser ej något
hinder, att ju 5-procents-obligationer äfven kunna
användas i cassör, och tror således, att äfven
genom dem en utslåppning kan ske af det
mynt, som der bevaras. I Banken åro nu 2
millioner insatte af private på afskrifr.ings-råkning.
Någon minskning af rörelse - capitalet
uppkommer således ej genom 5-procents-sedlar,
men sannt år, att 3-procents-obligationerne
skulle verka som nya RiksgåldsSedlar, hvilka
likväl voro båttre, emedan det år alldeles oförnuftigt,
att utan ändamål borrtkasta räntan, då
pen ia September /, m. 533
man ej vill gå ifrån ett system, sorn ej år rätts»
enligt, och hvilket icke döljes genom denna rånta.
Jag kan aldrig lemna mitt samtycke till, titan
reserverar mig emot all blandning af Rikets
gäld med Bankens mynt. Af detta moraliska
skål afstyrker jag 5-procents-sedlarne. RiksgåldsContoirets
5-procents-obligationer kånna vi;
de hafva ej courserat, de hafva aldrig blifvit
utlemnade, utan mot inhåndigande af fulla värdet.
Derföre tillstyrker jag antagande af 5-  procents-systernet såsom ett årligt låne-system,
men en votering anser jag som oundviklig, och
då tror jag, att Utskottens förslag bör blifva
Ja-propositionen.
Grefve Cronhjelm'. Då jag hufvudsakeligen
delar den siste värde Talarens mening, vill jag
blott tillägga några ord. Capitalisternes förmögenhet
har så befydeligen minskats de sednare
åren, i anseende till sedelmyntets fall, att man
ej längre bör arbeta på samma mål. Det år
onekeligt, att myntet ytterligare skall försämras
genom 5-procents-sedlarne. Sådant år icke
förhållandet med 5-procents-obligationerne. Antagandet
af 5-procents-systemet innefattar en
bestämd låne-princip, för hvilken ingen gråns
gifves, då deremot i 5-procents-systemet en
sådan finnes, når sedlarne en gång skola amorteras.
Jag tror likväl, att antagandet af en så
hög ränta som 5 procent, skulle medföra den
olägenhet, att Capitalisterne uppsade sine capitaler,
och heldre insatte dem hos Staten, ån låto
dem stå qvar hos enskilte. Jag finner således,
att med bibehållande af samma upplå
-
534
Den 12 September /, fn.
Jlings-princip, som för 5 procents-obligationer,
man kunde nedsätta räntan tili 4 procent, och
om votering kommer att företagas, anhåller jag,
att i contra-propositionen måtte bestämmas, att
Riddsrskapet och Adeln, med antagande af hprocents-obligations-principen,
förbehåller sig
att sedan bestämma, om räntan skall blifva 4,
eller 5 procent.
Herr Cederfelt johl; Vår Historia vittnar
visserligen, att vi uti Finauce ärenden sällan
dragit nytta af föregående tiders erfarenhet.
JLikvål böra vi hafva den sista Riksdagen uti för
friskt minne, att icke komma ihåg, att 5-procents-sedlarne
då beskyldes för alla olyokorne
och all oredan, Detta kunde vara tillråckelig
orsak för mig, att afstyrka deras antagande; men
jag får tillika fästa uppmärksamheten derå, att
de ifrågavarande 5-procents- obligationerne ej
(skulle blifva egentliga skuld-förbindelser, utan
fast mer vtrkliga mynt-sedlar; och då den idag
utgifne å-procents-sedeln kunde i morgon utbytas
mot Banco, så år 3-procents- upplåningen
detsamma, sorn att utgifva nya sedlar. Man
talar om att spara räntan: men jag frågar, om
det ej vore mera besparing, att utgifva nya BancoSedlar,
då kostnäderne ej klefve större, ån
till lumpor och svärta? Då man skall göra
lån, så bör det vara med bestämd återbetalning.
Jag tillslyrker derföre, att lånen må blifva på
längre tid, och antingen med 5 procents ränta,
eller att de, som Grefve von Schwerin föreslagit,
taå utbjudas på entreprenad?. lag fruktar
Ijert il September/, m.
dock, att de icke kunna erhållas till lägre ränta
Än 5 procent.
En vård Talare har gjort en calcul öfver
difFerancen emellan 5- och 3-procents-uppl.åningen,
såsom skål för antagande af det sednare
systemet. .Tåg får dervid göra en erinran. Då
man upptager lån för 5 procent, upptager man
ej mera ån man behöfver, och betalar för den
summan 5 procents rånta, tnen då man skall
upptaga lån efter 5-procents-principen, så måste
man, då man behöfver 3oo,ooo R:dr, upplåna
6 eller kan hända 900,000 R:dr, för att kunna
honorera förbindelsen, att vid anfordran inlösa
de sedlar, som uppvisas. Då försvinner således
all vinst. Jag förenar mig derföre med Herr
von Hohenhausen, att tillstyrka 5-proeents-obli-,
gationer.
Herr Hjerta: Då jag funnit af discussio^.
nen, att några hinder emot 3-procents-sedIarne
blifvit framkastade, hvilka förut blifvit obesva~
rade, emedan de ej varit yttrade, anhåller jag
att deremot korrteligen få anföra något. Man
har omtalat de varnande exemplen af år 1818,
och de yttranden, som då blefvo fålde ernat 3-t
procents-sedlarne. Om man skulle åberopa dylika
händelser, så kunde man bevisa allt. Det
är ganska gifvet att man 1818 ej förstod, och
att flere nu ej vilja förstå, hvad o-procents-sed.
lar åro, och att de ej vålla skrinlåggning af något
annat capital, ån sig sjelfve; tvärtom utloc»
kas genom dem de cspitaler, som förut varit
pkrinlaggde. Hvad $ngår att Srproc-änts-sadiar
-
Den 12 September /, m.
ne åro mynt, så år det erkåndt, att de åro
RiksgåldsSedlar, men räntebärande; och afhål—
las derigenom från cassan. Derföre, når man
Uppger cassan, så bibehålles deruti blott så mycket,
sorn behöfves för den dageiiga invexlingen,
och man behöfver deruti blott en liten del till
fond för de utelöpande obligationerne. Detta
utgör den betydliga skilnaden emellan dessa sedlar
och vanliga RiksgåldsSedlar. Genom sin
ränta inkomma de ej till större qvantitet, och
om den ena dagen BancoSedlar utväxlas mot
100,000 R:dr i 5-procents-sedlar, så upptagas
dagen derpå nya lån till samma belopp. Der-”
Uti består skilnaden; och nyttan of 5-procentssedlarne
ligger deruti, att de ej framkalla våldsam
uppsägning af enskiltes capitaler, Om der,
emot 5-procents-systemet antages, så år det gifset,
att alla skola uppsåga sina penningar. Icke
allenast de två millioner, som Staten behöfver,
skola blifva uppsagde, utan 5 å 6 gånger den
SUmman, då man med contanter vill passa på vid
RiksgåldsContoirets lucka, för att kunna få dessa
lån. Man har ej trott sig böra sönderbryta den
lilla credit som finnes, och ansett, att inga åtgärder
borde vidtagas för Statens financer, som
försvagade eller förryckte den enskilta crediten,
Hvad som blifvit yttradt, att 5-procents-sedlarne
skulle öka de öfrige sedlarnes numeraire, och
att en bestämd mynt-försämring deraf skulle
Uppkomma, kan jag icke begripa. Det år ej
allenast qvantiteten af myntet, som försämrar
dess värde, utan det sått, hvarpå myntet verkar,
bidrager äfven dertill ansenligt. Der nemligen
det verkar långsamt, såsom nu hår i Sverige,
jOen 12 September f% m.
537
kan qvantiteten ökas, utan att verka försämring;
ty en mängd sedlar skrinläggas, så snart de vål
komma ut. Behofvet, som bestämmer alja vården,
håller således nog ännu uppe våra sedlars
värde inom Riket, fastän de jemnt försämras i
.förhållande till andra Länders mynt, emedan
stockningen i rörelsen inom Landet, följd af
skrinlåggningen, sorn åter år följd af VexelBankens
hvila, gör handels-vågen menlig. Dessutom
talar ännu en sak för 3-procents-se diarne.
Fern- procenfs-sedlarne måste genast amorteras,
men amorteringen af 5-procents-sedlarne behöfver
man ej tänka på förr ån år 1828. Låtom
oss besinna, hurudant förhållandet då år. Götha
Canal äfvensom Hjelmare Slussverk åro då
färdige. Endast ström-rensningarne återstå. Då
kunna Riksens Ständer bestämma, att Bancovinsten,
som då år större ån nu, säkerligen
700,000 R:dr skal! användas, för att amortera
3-procents-sedlarne, oell då har Staten vunnit
hela den betydliga skilnaden emellan räntan för
3 procents och 5 procents upplåning, och om ån
icke 5 - procents-obligationerna skulle coursera,
sorn jag likväl tror, gör ändå rånteskilnaden en
betydlig summa Jag får derföre ytterligare tillstyrka
antagande af 5 procents-systemet, och
motsäga den sats, att man efter den upplånings,
principen skulle nödgas upptaga mera lån, ån
man verkeligen behöfver. Förhållandet år tvärtom.
Om man antager 3-procents-upplåningen,
så behöfver man ej upptaga mera lån, ån som
erfordras till behofvens fyllande; men med 5-  procents-systemet måste man beräkna att upptaga
ej allenast den högre räntan derå, utan åU
S33
Den i2 September /. rn.
ven amortissements-fonden. Detta år så klart,
alt jag tror, att Utskotten vål betänkt både Statens,
och de enskiltes fördel; hvarföre jag tillstyrker
bifall å förslaget.
Herr Stråle: Om man vid förslaget om
5 procents-obligationer förenade den omständighet,
att någon annan fond anslogs till ränta och
capital-afbetalning, än Bankens vinst, så skulle
jag tillstyrka 5-procent-systemet; men då man
ej det gör, utan det i alla fall är af Banken som
räntan och capitalets sluteliga betalning skall utgå,
ser jag ej hvaruti någon väsendtlig skillnad ligger
i afseende på Bancosedelns värde. Det blir i alla
fall Banken som ansvarar för värdet af sedlarne
och då kommer det på ett ut om de kunna
mot Bancosedlar utbytas genast eller efter vissa
år, så länge icke Banken fullgör sin skyldighet
att med reelt mynt inlösa sina sedlar. Man säger
att 3-procents-sedlarne äro mera löpande
och således skola öka penningestocken, men jag
tror att skillnaden blir föga betydlig, ty con.
juncturen är sådan att låneanstalter för Statens
räkning blifva ganska begärlige, och 3-procents.'
sedlarne komma i mänga fall att blifva lika litet
gångbara som 5-procents-obligationerne, huf.
vudsakligast derigenom, att då man ej kas när
som helst i RiksgäldsContoiret insätta penningar
och utfå 3-procents-obligationer eller vara säker
att af andre få tillvexla sig sådane i den stund
man det önskar, skall hvar och en behålla dem
j det längsta eller ungefär lika så länge som 5-  procents-obligationerne. Således blir skillnaden
ingen annan än den som är emellan 5 och 5
Den 12 September /, nr, 539
procent. Jag anhåller om proposition å Utskottens
förslag.
Friherre Cederftr&m: Jag har redan i början
af öfverläggningen yrkat att i contrapropositionen
måtte intagas en upplåning mot 5 procent,
och fortfar deruti, men anhåller nu att få
yttra några ord i afseende på hvad af de siste
talarne blifvit anfördt om 5-procents-sedlarne.
Herr Hjerta har förmodat, att Riksens Ständer
vid 1818 års Riksdag ej förstodo hvad 5-procentssedlar
voro, och att derifrån oviljan kommit
emot dem. Jag tror, att man vid granska
ningen af besluten skall finna att Riksens Ständer
då ej blott förstodo hvad 5-procents-obligationer
vilja säga, utan ock iniågo olägenheterne
af ett sådant system, då ej fond finnes för
hela heloppet att vid anfordan använda. Den
supposition Herr Hjerta framställt, att ej motsvarande
fond behöfves till deras fulla inlösen,
utan blott en mindre fond, är alldeles samma
grundsats som antogs för FilialDisconternes credit-rörelse,
men sorn slog felt, förnämligast derföre,
att Malmö Discont utlånte sådane 3-procentssedlar,
för hvilka ej någon fond till inlösen
fanns. Troligen skulle följden äfven nu blifva
att PuksgäldsContoiret invecklades i enahanda!för-,
lägenhet, hvari f, d. FilialDisconterne vid 18 j 8 års
Riksdag sig befunno, derigenom att de saknade
tillräcklig fond för inlösen af deras utgifna 5-procentssedlar.
Den farhåga Herr Hjerta yttrat,
att 5, 6 å 7 gånger så stort capital som Staten
jbehöfde, skulle uppsägas af enskilte, i afsigt att
i RiksgäldsContoirets lucka kunna erhålla öpro
-
J40 Otn 18 September /, ni.
cents-obligationer, tror jag blifva så mycket omöjligare,
som sådane lån alltid äro på längre
tid. Om nu Riksens Ständer fatta sitt beslut
om upptagande af sådane lån, så införes i Tid ■
ningarne en annonce af det innehåll, att den eller
den dagen blifver teckning till Iåns upptagande till
så och så stor summa. Inom en kort tid, kanske
i4 dagar, är denna fullgjord, och då vet hvar
och en om han får lenina sådane lån eller icke,
och först efter en sådan teckning kan fråga bli
om uppsägning af capitaler, svarande emot hvad
som tecknadt blifvit, och således är dermed ingen
fara. Det har äfven blifvit yttradt, att för 3-  procents-sedlarne behöfdes ingen amortissementsfond,
då den deremot behöfdes för 5-procentsobligationerne.
Äfven detta synes mig vara ett
skäl till för 5-procents-systemet, ty de lån äro
att föredraga, hvilka äro funderade på afbetalning.
Det andra slaget bildar en evinnerlig
skuld. Man har äfven yttrat, att för öprocentsobligationerne
skulle behöfva lånas fond till räntan
och amortissement. Något sådant förslag
har ej blifvit väckt och skulle vara högst orimligt,
och jag har ej förr hört det yttras af någon.
Således är detta blott framställdt, för att
väcka farhåga för systemet, men då man besinnar,
att en viss summa af Statens tillgångar nödvändigt
skall afsättas för räntan och afbetalningen,
så måste den idéen förfalla. I öfrigt är
redan i detta ämne för mycket på alla sidor yttradt,
för att jag längre skulle vilja trötta Ridderskapet
och Adeln, hvarföre jag anhåller att
vi må få företaga voteringen, och att i contrapropositionen
måtte införas, att desse 5-procents
-
Den I* September f, m,
541
obligationer skola utgifva® på minst j5 och
högst 25 år; ty jag’tror ej att de kunna med
fördel utgifvas på kortare tid. Bifalles det ejt
anhåller jag, att vi må få särskildt discutera den
frågan.
Grefve von Schwerin'. Jag har mången
gång hört sågas, att alla åtgärder i financerne
böra från principer utgå. Jag befarar, att man
hår glömt principen, och att man gifvit sedlarne
namn innan man kommit öfverens om af
hvilken natur de skola vara. 5-procentssedlar
åro råntebårande papper, betalbare å vista. Man
kunde kanske med sådane vilkor få lån för 2
procent. De andra obligationerne åro åter betalbare
mot vissa vilkor, hvilka bestämmas af
sedel-utgifvaren. Antingen åro de ställde på viss
tid af ungefär 10 år, eller på halft års uppsägning,
Ej eller der år det egentligen procenten
som år i fråga; den kan vara 4, 5 eller 6 procent.
Den som gifver ut sedeln bjuder den minsta
möjliga ränta han kan få penningar för. Jag
tror då att båda systemerne kunde begagnas.
Örn sedlar till inlösen å vista utgifvas, så utgör
deras summa vid slutet af femte året 1,900,000
Riksdaler. Dettå discrediterar vål ännu icke
sedelrörelsen, men jag befarar, att då man en
gång börjar en ny bana, så fortsåttes den till dess
man kommer till den punkten då 8 millioner
åro ute i rörelsen. Jag skulle derföre tro, att
Ridderskapet och Adeln kunde såga, att sedlar
å vista ej få utgifvas till högre belopp ån 1 million,
och att räntan skall blifva till det belopp,
som man kan betinga sig. Det som återstår skall
542 B«« 12 September f. m.
RiksgåldsContoiret söka att få upplåna emot
andra vilkor, på 5 å 10 års afbetalning, och ett
halft års uppsägning. Når då RiksgåldsContoiret
för det andra året skall söka lån för 5 å
4oo,ooo Riksdaler, fean det uppgifva sina vilkor.
Det kan för en del få ett års afbetalning, för
en annan, io års. Det gifver blott sitt behof
tillkänna; det blir capitalisternes sak att ingifva
förseglade anbud å de summor som de vilja utlåna.
Det år möjligt att sådane lån kunna fås
för 4 procent, kanske ock fås de ej under 5 procent,
och skulle conjuncturen blifva sådan, att
det blifver stor täflan om capitaler, så kunna de
kanske ej fås under 6 procent till nästa Riksdag.
Om nu Ridderskapet och Adeln beslutar
detta, och det blir möjligt att erhålla i million
till inlösen å vista mot 2 procent och resten genom
entreprenade, så tror jag, att hela operationen
kunde vara gjord mot 4 procent. Då
vore deras farhåga håfven, som tro att sed larne
skulle blifva för mycket courserande, och deras,
som befara att capitaler i provincerne skola uppsågas
för att utlånas mot 5 procent.
Herr Hjerta'. Jag förlänger ogerna discussionen,
men i anledning af Friherre Cederströms
yttrande, att det blott vore för att afskrämma
från 5-procents-systemet, som jag
nåmnt, att lån måste upptagas äfven för räntan
och amortissement, anhåller jag få anföra, att
tydligheten deraf lått inses af hvar och en, når
man utgår från den grund, att Bevillningen ej
kan eller får ökas. Om man nu betingar, att å
dessa lån göra capital-afbetaining, sä mäste man
Ben 12 September f, m,
543
ja låna upp till den. Friherre Cederström har
yttrat, att det ej vore någon fara för capitalers
uppsägning; emedan läne-teckningarne skulle
blifva annoncerade. Jag tror tvärtom, att detta
just vore klockringningen till capital-uppsågningar,
emedan alla då ville skynda in, och jag år
Öfvertygad, att uppsågningarne skulle blifva många
gånger större ån behof vet; emedan en hvar
Önskade eller hoppades att kunna hinna för de
andra till Riksgälds - Contoiret. Grefve von
Schwerin har framställt ett förslag, som vöre
riktigt, om vår Författning vore sådan, ott det
funnes någon styrelse för financerne emellan
Riksdagarne. Om man vill hafva det förtroende
för RiksgåldsContoirets Fullmågtige, att
lemna dem ett sådant uppdrag, så ingår jag på
Grefve von Schwerins mening; men att nu såga,
att man skall taga i million i 5-procentssedlar,
oeh en million i lån på viss tid med uppsägning,
och att genom reglemente bestämma,
huru man skall förhålla sig vid det eller det
tillfället, år icke möjligt; utan då år båttre, att
hafva något gifvet. Jag har sjelf varit den, som
i finance-afdelningen föreslagit 2 procents ränta;
jag har trott, att ju lägre räntan kunde vara,
ju båttre vore det, emedan ändamålet då
kunde vinnas, utan att rubba enskilta förhållan.
den; men de flesta Ledamöterne trodde det vara
säkrast, att sätta den till 5 procent. Uppoffringen
år i alla fall ganska obetydlig, ty den
inskränker sig till 56,ooo R:dr på 5 år. Jag
tror således, att denna punkt ej bör undergå
någon förändring; och anhåller, att saken, ju
{44 &tn 1 * September f. rn,
förr dess heldre, genom votering må få afgöra*.
Herr Munch af Rofenjkjöld, Eberhard: I
hufvudfrågan förenar jag mig med Herr Hjerta, och
får anmärka, att man gör för litet afseende på
den valuta, som sedlarne skapa, och håller sig
blott vid den som finnes i Banken. Det gifves
en dubbel valuta för sedlarne, nemligen silfret
i Banken och de varor som sedlarne gifva anledning
att producera. Således då genom ifrågavarande
5-procents-sedlar ett nu i flere år
saknadt tillråckeligt penninge-förlag för nåringarne
kan åstadkommas, så skapas äfven en ökad
valuta genom dessa sedlars utslåppning. De
skrinlaggde sedlarne försämra visserligen pennin,
ge-vårdet, derigenom att de ej gifva anledning
till någon ökad production, men så år det ej
med desse 5-procents-obligat.ioner, emedan de
blott intaga stället för de penningar, som hvar
och en, hvilken har en större rörelse, måste hafva
i sin cassa; men då kan utsläppa, Man har
åberopat emot desse 3-procents-obligationer det
misslyckade Discorit-låne-systemet före sista
Riksdagen. Men det var ej sjelfva systemet,
som var orsaken till olyckan , utan dess oriktiga
handhafvande tvärtemot reglementen och instructioner,
då man till exempel till en enda person
utlånte 5 å 600,000 R.dr, och så godt som tvang
honom, att mottaga dem. Jag kan således, i
valet emellan 3 och 5-procents-sedlar, ej annat
ån bestämma mig för de förra, helst de sednare
gifva mera anledning till skrinlåggning.
Herr
D+n f * September f. m, g^g
Herr Ceder/chjöld: Jag hade ej trott*
att någon kunde bestrida den anmärkning, som
Friherre Cederström gjort, att visserligen ej 5-  procents-systernet kan åstadkomma någon så oinåttlig
uppsägning, som Herr Hjerta förmodatj
men då sådant likväl skett hemställer jag, om
det är möjligt, att någon uppsäger lån i den osåkra
speculation, att få insätta penningarne i
RiksgåldsContoiret, då anteckningen till dessa
lån koinme att slutas ett år eller åtminstone minst
6 månader förr ån lånen skola praesteras. Få
personer låra nemligen hafva betingat sig längre
uppsägnings-tid, ån 6 månader.
Herr von Hartmansdorff: Jag anser denna
fråga alltför viktig, för att icke deröfver yttra
min mening. Ändamålet med dessa lån vare
sig å 5 eller 5 procent, år att i allmänna rörelsen
återbringa de sedlar som åro skrinlagde.
Följden af att utgifva 3-procents-sedlar, som åro
ställde att inlösas vid anfordran, år den, att
ej allenast de skrinlagde sedlarne bringas i rörelsen,
utan ock att sjelfva 3-procents-sedlarne,
som i stället för de nyssnämnde skulle ligga hos
capitalisterne, utgå i handel och vandel samt Öka
sedelstocken med en lika stor summa som
5 procents-sedlarne utgöra, hvaraf en föisämring
i sedelvårdet skall åstadkommas. En upplåning
i 5 procent bringar deremot ej flere sedlar i omlopp,
ån de skrinlagde, emedan 5 procents-sedlarne
sjelfve skrinläggas i stället. Dessa sedlars
utgifvande skadar således icke myntet i allmån
-
Ridd. o. Ad. Prof, VIII. Band. 55.
Dth 12 September f, fp,
het. I afseende på betalningen så finnes f<5r
bägge slagen ingen annan fond ån Bankens vinst.
För 5-procents-sedlarne, hvilka vid anfordran
skola inlösas, mäste RiksgåidsContoiret begagna
fcn assignations-fått på Banken, som ej kan bestämmas
till någon viss summa, emedan tillop*
pet af sedlar år osäkert. Contoiret ksn derigenom
komma att assignera så att Bankens vinst
Öfverskrides och dess credit skadas. Hvad 5-  procents-sedlarne angår, kan deremot inlösen
och räntebetalning lämpas så att Bankens vinst
dertill förslår. För ögonblicket synes visserligen
allt lofva Riket en lycklig framtid; men vi håfve den
likväl ej i våra händer, och min blick kan ej
omfatta den mängd af olyckor som förmodligen
skulle drabba oss, om sedelvårdet, skadadt genom
3 procents-sedlarne, skulle förmedelst andra utifrån
tillstötande händelser ytterligare vackla och
falja, hvilket deremot icke af oss sjelfva åstadkommes
genom 5-procents- sediarnes antagande.
Hvad beträffar en vård Talares anmärkning, att
man borde öka rörelse-capitalet genom flere sed*
lars bringande i omlopp, så får jag erinra, att
vi redan besiutit ett sått dertill genom silfverinsåttning
i Banken. Detta år det enda sått som
synes mig kunna blifva nyttigt, men allt annat
vara förderfligt. Hvad åter angår uppsägningen
af enskilta lån, för att få insätta penningarne i
RiksgåidsContoiret, så tror jag ej att faran år
så stor som man föreställer sig, emedan större
delen af långifvare måtte föredraga 6 proeent
för 5, örn låntagarne åro säkra; och årode det
ej, s$ låra långifvarne i alla fall vål söka att
vid första tillfälle indraga gina fordringar, På
Ben 12 September /, ni,
547
Sessa skål tillstyrker jag antagande af de så kallade
5-procents-Iånen, samt att sättet och tiden
för återbetalningen sedermera må bestämmas.
Herr Grefven och LandtMarskalken fråjgade
om Ridderskapet och Adéln ansåg öfyerlåggningen
fulländad.
Ropades Ja.
Herr Grefven och handt Marjkcilken gjorde
proposition till bifall å tJtskottens förslag oui
låns upptagande emot 3 procents ränta och betalning
vid anfordran.
Ropades Ja och Nej,
I anledning hvaraf Herr Gref ven och LandtMarjkalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade tillåta, att de i n:te punkten
omförrnålte lån fingo upptagas inot 5 procents
ränta Och förbindelse att å viss bestämd lid återbetalas,
på sått i det reglementarisk® närmare
Romme att stadgas.
Ropades äfven Jä och Nej.
Friherre Cedérjiröm begärde votering;
Herr Grefven och Landt Marfkalk en framställde
derefter följande voterings-proposition;
Den som bifailter Utskottens förslag om låns
ftrn IS September /. m.
upptagande mat 5 procents ranta och betalning
vid anfordran, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, komma de i 11 :te punkten omförmäldte
lån att upptagas mot 5 procents ränta
och förbindelse att å viss bestämd tid återbetalas,
på sätt i det reglementariska närmare komr
mer att stadgas.
Grefve Cronhjelm: Jag får underställa
Herr Grefven och LandtMarskalken, om icke
contra-propositionen bör vara sådan, att, om
Nej vinner, lån komma att upptagas på längre
tid, men att det förbehålles Ståndet, att sedan
besluta om räntan och uppsågnings-tiden.
Friherre Wrangel'. Som jag redan yttrat,
att jag ej år för hvarken 3 eller 5 procents lån,
anhåller jag, att i contra-propositionen måtte
bestämmas, att man efteråt får decidera, huru
lånen skola utgå.
Grefve von Schwerin'. Jag anhåller, att
Ja-propositionen måtte blifva sådan, att RiksgåldsContoiret
får upptaga lån emot sedlar å
vista, till högft 5 procents ränta, och lägre om
det kan erhållas, samt Nej-propositionen, att det
j>*n I* September J. rm gfö
må upptaga lån, med uppsägning och ställde på
viss titJ, till högst 5 procents ränta. Jj
Friherre CederJlröm.'- Första alternativet i
propositionen bör vål naturligtvis blifva Utskottens
förslag. Deremot instämmer jag deruti, att
det andra må blifva sådant, som Grefve von
Schwerin föreslagit, eller att lån må upptagas
till högst 5 procent.
Herr Hjerta: För min del instämmer jag
gerna deruti, att propositionen blir till hög/t o
procent, helst, då Betänkandet andra gången år
före, man icke år bunden att hålla sig precist
vid ordalaget. Jag år öfvertygad, att upplånin*
gen kan ske för mindre ån man trott. Framtiden
skall visa, om jag deruti halt orätt, och
jag anser, att man åt Fullmågtige kan öfverlemna
att sköta den saken.
Herr Uggla: Med den Öfvertygelse jag
åger om nyttan och låmpeligheten af den åtgärd,
att Riksens Ständer gifva bestämda föreskrifter
åt sina Fullmågtige, anser jag, det beloppet af
räntan bör nu bestämmas, och tillstyrker derföre,
att Utskottens förslag måtte blifva japroposition.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyad hemställan, fann Ridderskapet
och Adeln för godt godkänna följande
voterings- proposil ion:
Den »om bifaller Utskottens förslag om
pen 12 September /, »i.
Jåns upptagande mot 5 procents ränta och betalning
vid anfordran, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, komma de i i j,:te punkten, om-,
förmälte lån att upptagas mot högst 5 procenta,
ränta och förbindelse att å viss bestämd tid &-  terbetalas, på sätt i det reglementariska närmare
komitier att stadgas.
Hvilken voterings-proposition derefter an-,
slogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46.§. i Riddarhusi,
Ordningen blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen, och befunnos
vid voteringens slut, sedan en voterings,,
sedel blifvit undantagen och förseglad, samt de.
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne harya;
utfallit3 sorn följer:
Ja
Nej — 66.
I följd hvaraf och sedan det öfver votering
gen särskildt förde Protocoll blifvit uppläst, Herr"
Qrejven och Lan dt Mar fk cilken förklarade, att
Utskottens förslag om Iåns upptagande mot 3
procents, ränta och betalning vid anfordra^ %å
-
Den 12 September f, m.
Jedes blifvit af Ridderskapet och Adeln bi-*
fallet.
Högloflige Ridderskapet och Ådeln åtskiljdes
klockan 0 eftermiddagen.
In fidem Protocoili
Ö. y. Lagerheim»
Fredagen den 12 September.
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Fortsattes pröfhingen cf Stats- och Banco^
Utskottens den 2g sistlidne Augusti under N:o
5o afgifne samt den i dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut meddeldt©
Betänkande, samt de dervid såsom Bilagor fogade
särskilt© Utlåtanden, rörande Rikets Pen
-
II September * m,
ningeväsende och de dermed gemenskap ägande
ämnen.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Genom
den sista voteringen har Ftiddérskapet och Adeln
antagit Stats- och BancoU(sköttens Betänkande,
i frågan om 3-procents-sedlarne, Jag för min
del hade trott, att, vid tillfälle af en Financereglering,
man hade bordt förlika alla interessen,
och ej genom tillökning af sedelstocken bereda
en säker förlast för hvarje ägare af förmögenhet,
för hvarje penninge-löntagare och för
hvarje åtnjutare af contant inkomst. Då man
förut upptagit lån, har man åtminstone genom
en successif amortissement beredt en möjlighet
att återgå till det fordna ograverade tillståndet;
men då detta nu ej skett och min enskilta öfvertygelse
icke instämmer med majoritetens opinion,
som här Uttryckt sig genom 2 rösters
pluralitet, äger jag åtminstone den tillfredsställelsen,
att till protocollet få anföra min enskilta
reservation mot det beslut som blifvit fattadt.
Grefve Snoiljky, Nils, förenade sig med
Grefve Cronhjelm.
lss te punkten:
I 6 f ver ensft timmelf: med de forejkrifter
jår Sedel-utgifning frän Banken, hvilka Rikets
Ständer vid denna Riksdag meddela, kommer
det reprefentativa myntet att (i likhet med
hvad det enligt 1821 års råkenjkaper funnits
vara, da. Bankens och Riksgälds-Centoirett
Wtn t* September e, mi
553
f edlar, dcjfa fednare valverade till Bancomynt,
fammanr öknäs.) lill Jitt jemnaft utevarande
belopp utgöra Trettio (do) Millioner R.dr B.co.
Friherre Wrangel, Henning'. Sedan Sedelstocken
är bestämd, torde det vära nödigt,
till vinnande af saker kännedom, huru många
Bancosedlar verkeligen äro i omlopp, att nya
Bancosedlar på viss praescriptionstid utgifvas i
utbyte mot de gamla. Jag skulle tro det trenne
år äro tillräckliga, då i Dannemark på en
mindre landsträcka en dylik operation kunnat
tillvägabringas på ett år.
Att genom detta försigtighetsmått någon
coursstegring skulle föranledas genom den naturliga
följden, att alla sedlar som finnas i Finland
inkomma, torde i tidens längd icke vara
att befara; för öfrigt är det mer än sannolikt,
att dessa nya sedlar skulle återgå till Finnarne,
så vida de ville få full valuta i nytt papper mot
gammalt, och om åter det nya myntet skulle
stadna qvar i Sverige, vore det ett bevis på god
afsättning af våra varor; då vexlar kunna sättas
i samma cathegorie, emedan det är en vara
på hvilken innehafvare af vexlar göra en säker
vinst, som icke kan blifva annat än i framtiden
fördelaktigt på den Svenska Handelsvågen.
Om denna min motion skulle vinna bifall,
vågar jag i ödmjukhet anhålla, att hvarje
år icke allenast genom flera annoncer i Tidningarne
utan äfven a Predikstolarna må kungöras
£54
Den 12 September c-,
den af Ständerne utsatta praescriptionstiden, pä
det en hvar ägare af gamla Bancosedlar må
blifva påmint om bevakandet af dess rätt. Nyttan,
af mindre format på de nya Båncosediarne erkän»
nes utan tvifvel, äfvensom att lika fint papper
som till de Engelska BancoNoterna, må användas.
Hos Herr Grefven och JLandtMarskalken
får jag ödmjukast anhålla att denna motion må
till BancoUtskottet blifva remitterad.
Grefve von Rojen, Axel: Vid beslutet o rade
mia punkt tror jag det vara lått att, utan ö£-  verskridande af den utaf Utskotten föreslagne
summa, afsätta en del till fastighets-lån, såsom i
går föreslogs. Jag sätter ej ifråga, att ju detta
Stånd ömmar för jordbrukarens betryck, sorni
behöfver hjelp, då han år skuldsatt. Jag årock
öfvertygad, att hvar och en, så mycket sorn
möjligt år, vill gå hans önskningar tiil mötes.
Denna sak har hittills endast partiejt varit fram*
ståld genom enskifta motioner, ända till dess
BondeStåndet i går genom deputation anmälte,,
8tt det till tastighets-lån anslagit i million om
året med 2 procents silfver ränta. Jag tror,,
att denna summa år högre, ån Bankens säkerhettnedgi.
fver, men något bör göras, och det kunde
lättast ske, örn den summa i,200,000 R;dr för
belåningen af exportable effecter, hvilken hittills,
varit ståndig, beräknades som eventuel. Den åcock
verkeligen sådan, ty den utgår blott vissa
månader, och d« sednare åren, då skeppningea
varit god , har den ej blifvit begagnad till fulltbelopp.
I öfrigt begagnas nästan fem sjettedelar
deral på. Stockholms våg, så att landsorter
-
W>en 12 Septemia- c. nt, g§5
ne deraf hafva föga gagni Denna belåning skiljer
sig således så ifrån andre anstalter, att dert
ej kan komma under samma cathegorie. Det
står vål Ridderskapet och Adeln fritt, att besluta,
det denna summa skall höra under de 5o
jnillionerne, men Ridderskapet och Adeln kan
äfven såga, att, då den ej år af samma natur,
som öfrige under rörelse- capitalet beräknade
summor, den ej derunder skall inbegripas. Jag
sätter för mycket förtroende till Ridderskapeta
och Adelns rättskänsla, för att ej vara öfverfygad,
att Ståndet begagnar sin rått, att, med bifall
i öfrigt tili Utskottens förslag, undantaga
desse 1,200,000 R.dr frän rörelse-capiialet.
Herr von Hohenhaufen, Michael: Den
siste värde Talaren har omnämnt det beslut
BondeStåndet fattat, att utgifva i million R;dp
om året intill nästa Riksdag. Han har ej trott
sig böra fullkomligt instämma deruti, utan afsatt
en mindre summa. Det torde ej vara otjenligt
att påminna, det BondeStåndet aldrig
förskjutit något till Bankens formerande. Det
har intrådt i Banken genom åtagande af delaktighet
i garantien för dess förbindelser j huru
denna garantie blifvit verkställd, hafva vi sett
genom Ståndets förslag om afskrifning af Stats-,
Verkets skuld till Banken, och lifgifvande af
5,ooo,ooo R;dr nya sedlar. Jag tror, att, når vi
i dag decreterat 2 millioners förökning i sedelstocken
tili nästa Riksdag, år der ett stort steg
gjordt, att gå BondeStåndet till mötes. Dessutom,
hvad fastighets-lånen angar, har jag hört ett
project vara ä bane att öka uUånings-sbmaian,
55< IS September t. >m
hvilket, når den punkten företages, troligen
framkommer. Uskottens förslag innebår sådane
grunder, att nian endast inom BondeStåndet der*
med kan vara belåten, och för små egendomar,
De, som tala för BondeSlåndets interesse oell
icke för sil t eget, synas mig icke böra påyrka
högre maximi-summa för fastighets-lånen. Men
då jag för öfrigt år öfvertygad om skadligheien
för Banken af alla fastighets lån, sk-dl jag nu
såtta mig emot ali tillökning deraf. Hvad betråffar
Friherre Wrangels förslag, att infordra
alla nu utelöpande sedlar till utbyte mot nya,
blott för att få veta, huru många som åro i
rörelsen, så hemståller jag, huruvida det nu vo.
re tjenligt, att återkalla från Finnland allt, hvad
der år. Blotta ryktet om en sådan åtgård kunde
inkasta många millioner på vår börs, och höja
vår cours till det belopp, som jag ej önskar,
att den någonsin må komma.
Herr Stråle, Nils TVilhelm'. Når Utskotten
i sitt första Betånkande uppställde den sats,
ett Banco-sedelstocken skulle beståmmas till 3o
millioner, var meningen dermed icke sådan, att
ett bestämdt förbud skulle rneddelas, som hindrade
att ej någon Bancosedel utöfver denna
ziffra kunde utgifvas. Utskottens afsigt var att
såsom princip framställa, att man ej borde utgifva
nya sedlar utan fond, emedan det hade va.
rit att fortgå i banqueroutte-systemet. Det var
således blott såsom calcul, som man nämnde da
5o millionerne, ej för att dermed binda sig.
Ridderskapet och Adeln har redan bifallit den
punkten i första Betänkandet, och jag hemstål;
It September e.rwf'
ler, om det år mödan vårdt att derom ingå uti
vidare discussion. Finner man så stora omständigheter
fordra ett större rörelse-capital, att de
öfverväga olägenheten af att utgifva sedlar titan
fond, så tror jag, att man bör deruppå ingå;
men jag vet ej, hvarom vi nu tala, innan vi
veta, om några behof finnas. Således tror jag,
att vi böra gå öfver i2:te och i5:de punkterne,
till dess vi först få afgjordt, om skäl finnes till
någon jemkning, och att således desse punkter
böra lämnas oafgjorde, till dess vi komma till de
punkter, der det är fråga om behofven. Hvad
angår den motion Friherre Wrangel framställt,
år den af mycken vigt, och, om han ej derifrån
afstår, är det nödvändigt, att den remitteras
till BancoUtskottet. Om man utsätter en
tid, efter hvilken nu varande BancoSedlar ej få
anses gällande, har man derigenom rubbat det
förtroende, Allmänheten hittills ägt till Bankens
sedlar. Del skulle verka, att hvar och en, som
toge en sedel i handen, skulle efterse, om den
vore öfverårig, och osäkerhet om råtta vilkoren för
sedelns gångbarhet skulle mången gång verka,
att man vägrade emottaga densamma. Jag hemställer,
om ej detta år så vigtigt och så verkan,
de på crediten, att det bör noga betraktas. Jag
anhåller således, att denna motion måtte remitteras
till BancoUtskottet, i fall Friherre Wrangel
fortfar att deruppå yrka.
Herr Cederfchjöld, Pehr Guftaj: Hänledning
af den omsorg, man yttrat om nödvändigheten
att bibehålla sedelstocken vid 5o millioner
för jåmaan, hemställer jag, huru en sådan tö
-
55$
25eri 12
reskrift någonsin skulle kunna efterkommas: fy
hveni kan ansvara för, att Discont-creditivef fullt
begagnas, Och hvad skola Fulhnågtige göra, om
lånen inbetalas. Jag tror således, att man ej kan
fatta annat beslut, ån att bestämma det högsta
beloppet, hvartill sedelstocken får gå. Hvad
beträffar Friherre Wrangels motion, att mail
skulle inkalla Bancosedlorne, så, utom de betänkligheter^
den siste Talaren framställt, uther
jag mig att få tillägga en. Om nemligen det
befinnes, att en eller annan million gått förlo*
råd, skulle mången straxt tro, att detta vöre en
brist som borde ersättas med nya sedlar, efter
som man fått i hufvudet, att sedelstocken skall
vara 5ö millioner. Men jag,hemställer, om ej
hvarje sådan ersättning skulle vara en hy sedelutgifning;
ty de, som redan gått förlorade, hafva
ej något inflytande på rörelsen. Hvarje ny
sedel soni utgåfves, skulle hafva lika menliga
följder.
Friherre TFranget: Den eif mig gjordt*
motion är ej något nytt; en sådan åtgärd har
ägt runi i flere andra Länder, utan att väcka
den farhåga, sorn flere värde Talare här framställt.
Man har inkallat sedlar både i Danmark
och Österrike, och myntet har ej blifvit
sämre. Således talar först erfarenheten för
min motion, dernäst äfven det sunda förståndet,
och då kan jag ej dela de värde Herrarne®
fruktan. Om fm Finnarne sktdle inkomma med
sina sedlar, så skulle det verka en skakning i
Bankens credit, säger man. Jag vet ej huru
denna skakning sktdle kunna äga rum, ty ari-?
iDen is September é. rit
559
tingen skulle de skaffa sig vevlar eller rårör.
Detta vöre ej skadligt för Banken^ tvärtom vöre
det fördelaktigt för Handelsvågen. Jag är lika
mon som Herr von Hohenhausen, att ej mera
den erias än den andras ägande-fätt kränkes,
och då jag förklarar detta, så kan jag på mitt
samvete anhålla om proposition, ty jag kan aidrig
tro, att en omskrifning af sedlarne på samma
värde inom en viss preescriptionstid kan verka
till deras mindre valeur. Jag tror vidare*
att enär Riksens Ständer beslutat att en viss
Summa af 3o millioner skall vara i omlopp, så
ar äfven meningen att den skall vara det, ej
blott på papperet, utan i sjelfva rörelsen, och
jag hemställer, huru det är möjligt att veta hvad
Som är i omlopp, då man ej genom bestämmande
af en prséscriptionstid söker att skaffa sig
nya sedlar i stället för dé gamla. Sista gångert
i Danmark var tiden bestämd til! ett år. Déttä
är för litet i Sverige i anseende till den stora
rymden och den ringa populationen. Här tror
jag, att 3 år borde bestämmas; det vore tillräckligt,
och då skulle ingen lida orätt.
Friherre B/årnJljerna, Magnus: Då hvarken
den metalliska belåningen eller fastighetsbelåningen
äro i fråga här, skalf jag blott hålla
mig vid den nu förevarande punkt, hvilken blef
afgjord då Ridderskapet och Adeln gillade hufvudgrunderne.
Jag får således blott anhålla, att
samma verba form alia, sorn redan af Riddefskapet
och Adeln äro gillade, nit äfven må följas*
$å mycket mera sorn Herr Hjerta och Herr
Ben is September e. m4
Stråle yttrat, att summan för rörelse-capitalets
belopp blott forjlagsvis blifvit uppgifven. Denna
summa finnes i rörelsen, endast i händelse
alla creditiven utgå Man kan ej räkna på en
million mer eller mindre, och, som Herr Cederschjöld,
får jag anmärka, att om mindre utgår
i Discontväg, så blifver äfven rörelse-capilalet
mindre. Jag tror mig således äga full rätt att
yrka, det Ståndet måtte bibehålla sitt första beslut
och verba formalia deruti.
Friherre Cederfirom, Jacob: Lika med
Friherre Björnstjerna tror jag att de ordalag som
i Ridderskapets och Adelns beslut första gången
blifvit nyttjade, äfven böra införas i denna §.,
nemligen att sedelstocken skall vara circa So
millioner. I afseende på hvad som blifvit yttradt,
rörande Friherre Wrangels fråga om invexling
af Bancosedlarne, för att utröna huru
mycket sedelmynt är utegående, får jag fästa
uppmärksamheten på obetydligheten i min tanka
af de invändningar som deremot blifvit gjorde.
Det har blifvit yttrad t af Herr von Hohenhausen,
att alla sedlar från Finnland skulle inkomma
och uppjaga coursen. Det är ej tänkbart,
ty om de komma in, utbytas de emot det nya
Bancomyntet, och ej på Beursen emot vexlar.
Hvad åter angår det Herr Stråle anfört, att man
skulle behöfva efterse dalum på sedlarne, så var
det en oväntad anmärkning, ty naturligtvis kunna
ej de njra sedlarne utgifvas i samma format
som de gamle; ty då skulle icke allenast oredor,
utan äfven förfalskningar äga rum. Det
är
iwti 12 September t, m.' 561
är gifvet, att den nya formen måste vara ?så
olika, att ingen granskning erfordras. Hvad slutligen
angår det Herr Cederschjöld nämnt, att
fara vore, att man ville utgifva nya sedlar för
de som äro förstörde, kan jag ej se någon anledning
dertill, ty utan beslut får det ej ske,
och om Riksens Ständer ej äro närvarande, få
Fullmägtige ej utgifva sedlar för egen del. Då
kan ingen anordning ske förrän Ständerne sammankomma,
oell jag tror, att då de nästa gång
sammanträda för att öfverlägga om PenningeVerket,
skola de ej mera än annars utkasta sed-^
lar utan valuta. Jag instämmer således med
Friherre Wrangel oin nyttan deraf, att Banken
får veta, huru mångå sedlar den har i
omlopp;
Herr v oh llohenhciiiferi: jag har aldrig
Satt i fråga och kommer aldrig att göra det,
att icke Friherre Wrangel anser ägånde-rätten
lika så helig som jag. Jag har ej talat
örn crediten, Utan blott om coursen, och sagt,
att den skulle stiga. Dbt har åter Fiihferré Cederström
förklarat icke skola komma att äga
rum, och explicerat det så, att Firtnarne skulle
komma hit och taga njm sedlär, men icke veXlar.
Som detta tills Vidare blott beror på hvars
och ens tro ellef omdöme, så hemställer jag endast,
om det är möjligt, att en främmände Nation,
som blottställdes så, att de sedlar från ett
annat land, som den haele, helt hastigt ej mera
Ridd. 0. Ad. Pr. VIII. Band.
Sd;
(ffS »•« H September e, m,
blefvo gångbara, om, säger jag, den mera skulle
kunna förtro sig åt ett sådant sedelmyntj den
skulle visserligen hellre förtro sig åt det Ryska
myntet, då den ej på en gång kunde göra sig
af med sitt rörelse-capital. Naturliga följden
skulle blifva att Ryska Regeringen skulle göra
hvad den förut sökt att tillvägabringa, nemligen
att afskaffa Svenska sedlarne till bruk i Finland.
De skulle då naturligtvis realiseras med
vexlar eller varor. Vi veta att hvar Höst betydliga
summor inkomma från Finland till Bernsen,
för att uppköpa vexlar till betalning af varor
å andra orter. Det är af denna orsak, som
jag trott mig finna mycken fara af denna åtgärds
hastiga vidtagande. Hvad åter nyttan
deraf angår, så kan jag ej finna, att den skulle
vara så stor. Det enda jag kan fatta, är att
om en realisation skulle företagas, det kunde
vara nyttigt, att med säkerhet bedömma den utelöpande
sedelstocken. Men jag tror, att man
i alla Banker nöjer sig med öfverslag; det är ej
så noga på några hundrade tusende Riksdaler.
Hvad angår frågan om sedelstocken, som i förra
Betänkandet bestämdes skola utgöra cirén,
och i detta till Jitt jemnaft utevarande belopp,
3o millioner, så är det af Friherre Björnstjerna
och flere andre upplyst, att denna summa blott
är förslagsvis antagen såsom beräkningsgrund,
men att det ej som ett lagstadgande är bestämdt,
att sedelstocken skall vara vid en viss summa.
Stadgandet synes mig ej böra innefatta annat,
än att den utevarande sedelstocken skall bibehållas
vid sitt nu varande belopp.
tftn ta Xtptsmier e, m. gi£
Herr Hjerta, Johan Gu/taf: Om denna
l*;te punkt, som af Ridderskapet och Adeln redan
är gillad, med undantag af förändringen utw
af några ord, hvilken ej blifvit vållad af Ridderskapets
och Adelns beslut, utan skett med
anledning af Borgare- och PresteStåndens anmärkningar,
torde all vidare öfverläggning vara
öfverflödig. Ridderskapet och Adeln har sagtj
att sedelstocken skall vara circa So millioner;
således får ingen betydlig ökning deruti göras.
Preste- och BorgareStånden hafva yrkat, att nå«
got annat ord borde tillsättas, så att saken nogare
förklarades, och derföre hafva Utskotten
sagt: till defs jemnajt utevarande belopp.
Denna punkt kan således anses sorn afgjord, och
det rubbar ej något, om man säger, att de till
jernbelåningen beräknade 1,200,000 Riksdaler få
öfverstiga sedel-stocken, lika som andra exportlån.
Hvad Friherre Wrangel anfört om en
praescriptionstid för de utelöpande sedlarne, år
ej något alldeles ovanligt i Sverige. 1747 be
stämdes
en sådan för DalerSedlarne. Den gjorts
des då på 10 år, i likhet med allmänna Lagen;
och j«g tror, att äfven vid detta tillfälle lagliga
praescriptions-tiden bör gälla för BancoSedlarne*
Likväl anser jag motionen vara af den eftertänkliga
natur, att den först bör remitteras till
BancoUfskottet, emedan det kunde vara möjligt,
att Tumba hjul med all sin färdighet, ej skulle
kunna hinna att tillverka så mycket, som erfordrades.
Jag kan ej tro med Friherre Cederström,
att Finnarne skulle skicka hit,' för att få
nya BancoSedlar; de skulle visserligen helst ta»
ges vexlar, och då skulle coursen höjas. Jsg
Zf*t 12 September e. m.
anhåller, att Herr Grefven och Landt-Marskalken
täcktes tillkännagifva, att punkten redan
förut är gillad, och låta Friherre Wrangels moi
tion till BancoLtskottet remitteras.
Herr Stråle; Herr Hjerta har förekommit
mig. Jag tror, att den af Friherre Wrangel
framtällde fråga nu ej kan afgöras, utan bör rej
mitteras, emedan man måste höra BancoFulImågtige
och Bankens Tjenstemän otn nyttan
deraf, och jag finner, att de betänkligheter, hvil»
ka blifvit framställde, fordra ett nogare bepröfvande.
Hvad sjelfva punkten angår, så år det
Öfverflödigt, att derom discutera, och utan ändamål,
att derom taga något beslut, ty summan
kan aldrig blifva annat, ån calculations-vis beräknad.
Det är omöjligt, att bestämma ett visst
belopp. Når man gör vissa anslag, så år vål
meningen, att få ut en viss mängd sedlar $ mea
om de utgå, eller icke, beror af andra omständigheter,
och om de icke utgå, kan sådant ej
förekommas. Det år derföre öfverflödigt att
tala om, hvad som kan hända, eller ej. Det
år blott såsom princip, som summan i förra
Betänkandet blifvit uppgifven, och då detsamma
år vordet bifallet, år det utan ändamål att vidare
tala derom, äfven som om jernbelåningen,
hvilken äfven år calculations-vis upptagen. Om
det finnes någon orsak, hvarföre man vill hafva
en ökad sedelstock,, kan raan taga beslut derom
framdeles, i händelse man vill frångå sitt förut
fattade beslut. Hår år fråga om princip, ej
om sak.
Den li September e, m. g8g
Herr Munck af Rofenjkföld, Eberhard:
Såsom skäl för Friherre Wrangels framställning
talar älven, att formen för våra Eancosedlar
är högst obeqväm. Den sorn känner andra länders
sedelmynt, finnér, att våra sedlar äro flere
gånger större och tyngre än deras* Orsaken,#
hvarföre det är vigtigt att de få en annan form,
är i synnerhet postporto, då vi ej äge forvagnar.
Man invänder, att Finnarne skulle komma
hit med de gamla sediarne, och höja coursen.
De göra det i alla fall i men då en prasscriptionstid
af flere år bestämmes, så komma
sedlarne ej in på en gång, utan successive, och
om Finnarne ej skulle vilja taga emot de nya
sedlarne, så liar jag ej något emot det heller;
det vore en lycka, ty följden skulle bli, att man
med Finland finge samma gräns för underbalance
i handeln sorn med andra Länder, och
att vi ej togo in mera varor från Finland än vi
kunde med egna varor betala. I öfrigt förenar
jag mig med Friherre Björnstjerna deruti, att
Ridderskapet och Adeln måtte förblifva vid sitt
förra beslut, och bestämma,, att sedelstocken
skall blifva circa eller ungefär oo millioner. Jag
anhåller således om proposition deruppå, att
Ridderskapet och Adeln måtte förblifva vid det
beslut som Ståndet redan en gång fattat..
Friherre Bjårnjfjerna: Den. upplysning ea
värd Talare l.emnat, att två Stånd återremitterat
denna punkt, för att få den mera, bestämd, visar
så mycket mera att den, nu ej är enlig med Ridderskåpets
och Adelns fattade beslut. Såsom skäl,
för den förra redactioneig får- jag anföra,, att
|W 9m 11 Sepremier t. m,
det äx* omöjligt att alltid bibehålla rörelse capitalet
vid ett visst belopp. Jag hemställer hvad
man skalle säga, om en Bruksidkare, som utan
alt beräkna sin utgift, bestämde sitt förlag till
exempel till joooo Riksdaler Om summan ej
räckte till, skulle han då låta Bruket stadna?
Förhållandet är detsamma med Staten: derföre
bör den minst bestämda termen bibehållas.
Herr Hjerta: I anledning af Herr Munck
af Rosenskjölds yttrande får jag tillkännagifva,
att en motion redan är gjord om förändring i
formen af Bancosedlarne, och jag tror mig äfven
kunna tillägga, att den redan är behandlad,
och att man tänkt på hvad han framställt. Hvad
vidare angår nödvändigheten af praescriptionsanstalten,
skall jag derom yttra mig, när remissen
kommer i fråga. Det förefaller mig besynnerligt,
att man synes likasom önska, att våra
sedlar icke skulle gå uti Östersjö-platserne. Jag
tror, att det vore ganska fördelaktigt och önskeligt,
att de kunde gå med fullt förtroende såsom
verkligt mynt. Det vore den högsta önskan, som
vöre mig för det närvarande öfrig i vår fir
nance. >
Herr von Hart mana dorj), Augujl: I afseendo
på Friherre Wrangels motion instämmer jag med
Herr von Hohenhausen och Herr Hjerta. Det
är naturligt, att om dessa sedlar ej längre gå i
Finland, skall deras tillopp i Sverige blifva
större och värdet således ringare. Jag tror följaktligen
att denna sak bör af Utskott behandlas.
I afseende på Friherre Björnstjernas yt
-
Ven 13 September e, mt
trande, att tvänne Stånd funnit ordalaget circa
alltför obestämdt, så tror jag, att just på de skäl
Friherre Björnstjerna ansett talande för vårt
förra beslut, böre vi nu rätta oss efter de tvänne
Stånden som antaga Utskottens sednare Betänkande
såsom mera bestämdt. Jag får säle--  des tillstyrka bifall å Utskottens sista förslag.
Friherre Djornftjerna: Om Ridderskapet
och Adeln finner tjenligare att bibehålla den
närvarande redactionen, skall jag visserligen ej
fästa mig dervid.
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
att då de anmärkte uttrycken circa och
till Jitt jemnaft utevarande belopp, icke syntes
innefatta någon egentlig skiljaktighet, utan båda
utmärka, att litet öfver eller litet under det'fast.
stållde beloppet, icke borde komma i beräkning,
samt Ridderskapet och Adeln tillförene icke bru.
kat frånträda sine beslut i annat fall, ån någon
gång, i anledning af ett RiksStånds derom gjor^
de inbjudning, men en slik inbjudning, uti förevarande
ämne, icke till Ridderskapet och Adeln
ankommit, ansåg Herr .LandtMarskalken sig
böra hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade förblifva vid dess, i afseende å
denna punkt, då målet förra gången förevar,
redan fattade beslut.
Bifölls.
Och skulle den af Friherre Wrangel väckt*
g&g t)«n 12 September e. ml
ofvanberörde nya motion hvila på bordel till
nästa Plenum.
i3-.de
Utöfver detta belopp må dock fedelftocJsen
ökas emot inlemriacl valuta i guld och,
Jilfver, afven forn genom, lån på LåneBancoCapitaler,
Jamt ä exportable ejfecter, utöfver
hvad hittills, per medium ifrån och med 1817
till och med 1822, vanligt- varit.
Herr von Francken, Auguji, anförd? skrif*
teligen:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Hjerta: Jag är i hufyudsaken före
kommen
af den siste värde Talaren, Jag skulle
tro, att, om man vid i3:de punkten blott yttrade:
utöfver detta belopp må dock fedelftocken,
okas emot inlemnad valuta i guld och Jilfver,
afven forn genom lån pä LåneBancoCapitaler,
farnt å exportable ejfecter, så hade nian
beredt sig möjlighet att, når man kommer till
fastigbets-lqnen, dertill använda d-e 1,200,000
Riksdaler, som varit Ölverlemnade till jernbruken
på 9 månader. Det har blifvit föreslagit,
att jernbelåningen skall få gå hela året, dock så,
att ingen omsättning får äga rum, utan att de
onekligen böra inbetalas efter 9 månader. Den.
na motion år tillstyrkt af Utskotten, och synes
biljig., emedan, den förekommer den crisis, att en
betydlig del af sedelstocken en gång om året. på
Den 12 September e, ni.
ftt ställe och på en gång ingår. Jag tror derföre
ock, att denna motion kommer att gillas.
Om mon då tager desse 1,200,000 Riksdaler
Jill fastighets-lån, och delar summan i smärre
lån tili högst 2000 R.drs belopp, så kunde man
gå BondeStåndets önskningar till mötes, utan
den öfverdrift, som finnes i deras beslut; dock
önskade jag, att i fall Ridderskapet och Adeln
så redigerar punkten få tillägga något. Om tnan
antager dessa 1,200,000 Riksdaler till fastighetslån,
äfven som 000,000 a,f odlings-lånen, så hade
man till fastighetslån inalles i,5oo,ooo R:dr,
hvarigenom 5oo,ooo R:dr om året dertill kunda
användas; deremot ville jag, att desse lån endast
skulle lemnäs till den* del af Allmogen, sorn beJiöfde
dem till arf- och boskiften. D.etta vora
ett billigt sått, att gå BondeStåndets önskningar
till mötes. Det kan ej vara Ridderskapets och
Adelns mening, att bifalla de af BondeStåndet
beslutade 5 millioner pch derigenom gynna en utsträckning
af låne-systemet, som vöre förstörande,
och visserligen icke behöfves; men Ridderskapet
och Adeln bör icke neka, att i, närvarande
tillstånd af crediten, då den år rubbad i
sina grundvalar, det år en pligt att tänka på,
huru vid arf- och boskiften Allmogen skall kunna
komma ifrån hvarandra, och huru den ene
brodern skall kunna utlösa sina syskon, hvilka
alla behöfva penningar, och ej åtnöja sig med
reverser såsom förr, då sådane nogorlunda lått
omsattes ifrån den ene till den andre. Jag tror
således, att man på något sått får tänka på att
gå BondeStåndet till mötes, och anser, att, om
desse 1,200.000 R:dr och de 000.000 Rvdr af
170 Man 11 September a, m.
odlings-låne-fonden dertill bestämmes, att efter
ofvannåmnde grunder utgå, men de gamla fastig,
hetslånen användas efter de grunder, som hittills
varit gällande, så har man gjort, hvad man kun.
nät. Jag föreslår således, att Ridderskapet och
Adeln måtte gilla denna i5:de punkt till och
med ordet ejfecter, med uteslutande af den öfriga
delen at punkten, och att vi sedan, når fastighetslånen
förekomma, få discutera, hvar till.
gång dertill kan finnas.
Herr Tham: Jag anhåller först få näm
na,
att afven denna punkt är af Ridderekapet
och Adeln förra gången afgjord, men i
anledning af hvad Herr Grefven och LandtMar6kalken
nyss yttrat, torde det gå an att åter ingå
i pröfning deraf, enär ett annat Stånd derom
gjort inbjudning BondeStåndet har afgjort
denna fråga på ett annat sätt än vi; det har nemligen
beslutat, att belåningen å effecter skall
vara utom beräkningen af det till 5o,000,000
Riksdaler uppgifna i omlopp varande rörelsecapitalet.
Samma Stånd har genom Deputation
inbjudit oss att förena oss i dess beslut; således
kunna vi ingå i pröfning af saken. Både i
går och i dag har jag hört yttras förtrytelse,
i går deröfver, att BondeStåndet först afgjort
frågan, och i dag deröfver, att samma Stånd ej
sammanskjutit något till Banken. Jag trodde ej
att sådant kunde blifva motiver för Ridderskapets
och Adelns beslut, utan att man skulle pröfva
frågan utan afseende på någon företrädesrätt
eller på gamla händelser. Man har åter yttrat
farhåga för ökning af sedelstocken, om man
Ben I* September t, m.
skulle tillåta jernbelåningen vara utom det bestämda
rörelse-capitalet; men man har ock ganska
riktigt anmärkt, att ehuru stort belopp Riksens
Ständer än besluta få vara ute i rörelsen,
kunna likväl ej BancoFullmäktige utgifva mera
än som åtgår. Således om Riksens Ständer anslå
ett större creditif än som behöfves, komma
likväl ej mera penningar i rörelsen än som åtgå.
Om således Ridderskapet och Adeln än bifaller
att lånen på exportabia effecter skola räknas
utöfver de 00,000,000, så ökar det likväl
icke sedelstocken oftare än det behöfves eller då
productionen kräfver det. Derföre är det ej
farligt, och jag tillstyrker, att i3 §., så redigerad
som nu blifvit föreslaget, måtte bifallas. Hvad
sättet angår för fastighetslånens utgående, skall
jag yttra mig deröfver när den frågan förekommer.
Herr Stråle; Den siste varde Talaren
har redan nämnt att Ridderskapet och Adeln beslutit
öfver denna punkt i det förra Betänkandet.
Denna punkt är af samma natur som deri
föregående, att den nemligen blott är en framställning
af sak, ej af ziffra. Belåningen å effecter
är obegränsad; så mycket som man Iemnar
pant för, så mycket utgår älven i lån. Ziffran
måste således vara obestämd , och det är blott
calculationsvis som man upptagit 1,200,000 R:dr.
Om man nu vill medgifva att denna summa ej
skall höra till sedelstocken, så måste man ock
säga att den ej förut utgått eller utgår; om det
deremot är gifvet att den utgår, så åstadkommes
derigenom att man utgifver nya 1,300,000 Rika
-
£7*
Dtn 12 September e. nr
daler utan fond, en ökning i sedelstocken. Jag
utbeder mig få fästa uppmärksamheten derupp
på, att om vi ock här vilja advocera borit denna
ziffra, kunna vi likväl ej göra det inför Nationen.
Vi hafva beslitfit Bankens publicitet^
pch om den skall fortgå, måste vi årligen uppgifva
tillståndet. Om vi nu besluta att sedelstocken
skall vara 5o millioner och förklara att
den nu ifrågavarande utsläppning af sedlar icke
ar att öka densamma, men hvar och en likväl
ser att den är ökad, så kan ju det icke tjena till
något. Jag tror derföre att vi böra handla ärligt
och redligt, samt ej söka att bedraga någon.
I öfrigt kan det vara öfverflödigt att discutera
denna sak Den utgör en principefråga,
ej en ziffra. När vi en gång komma till fastighefslånen,
få vi tala om behofven af dem och
och då söka, luiru de må kunna fyllas. Jag tror
att om man nu vill förut fatta ett sådant heslut,
gör man en sak sorn man sedan ångrar
eller som äbuterar till intet. Man bör låta vara
råd hvad sorn är, och jag anhåller att.punkten
i förra Betänkandet måtte uppläsas.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm;
Det ar i anledning af ett yttrande af Herr Hjerta,
som jag begärt ordet. Det förhåller sig
verkeligen så, att fråga år våckt uti BancoUtskottet
om längre belånings-tid af jerneffecter,
nemligen om i Sr i stället för g månader. Ehvad
förslaget i denna, del gillas, eller icke, blifver
förhållandet detsamma, ty vid skeppningstiden
relaxeras jernet mera i massa,_ och sedlarne
ingå äfven således mera i massa. Det bety;
Ben f2 September e. ra;
der således ingen ting, om man utsträcker b®-*
lånings-tiden. Det förslag Herr Hjerta gjort
går ut på, att gå BondeStåndet till mötes. Jag
bekänner, det jag skulle önska, att man ej ginge
för långt på någondera sidan. Dm man skall
göra något, så bör det ske med måtta och varsamhet.
Min röst kommer ej att gifvas för några
ytterligare fastighets-lån, så vida de ej förbindas
med den skyldighet, att alltid betala s
procent i silfver.
Herr af Uhr, Guftqf: Öm det ej funnes
någon annan utväg att efterkomnia den önskan
BondeStåndet anmält, skulle jag kunna anse det
stora fnotivet rättfärdiga Ridderskapets och Adelns
förhållande, att ändra redactionen af denna
punkt', hvilken förändring påtageligen innefattar
en förhöjning af sedelstocken med 1,200,000
R.dr, ty om man ej vill medgifva, att man verkligen
ökar den utöfver hvad den förr varit*
måste man åtminstone erkänna, att öm man gör
denna förändring, blir den 1,200,000 R:dr mera
ån den annars hade varit. Beslutar man en så.
dan tillökning, kan ingenting annat rättfärdiga
det, än att det Vore det enda medlet att efterkomma
BohdeStåndets önskan. Men då det gifVes
en annan möjlighet, att bereda fördel åt dem,
som hafva smärre Hemmansdelar, att nemligsn
afstå en betydlig del af den fond, som år ämnad
till Discontrörelsen, så tror jag, att Ridder^
skåpet och Adeln hellre bÖr begagna denna utväg
ån att ingå på det förslag som nu blifvit
gjordt. Örn Ridderskapef och Adeln uppoffrar
någon del af Discontfonden, så visar Ståndet så
574
Ben it •September t. /«,
mycket mera välvilja mot BondeStåndet, sorn
tillgångarne till namncreriiten derigenom minskas,
hvilken egenteligen begagnas af Ståndspersoner.
Man kunde då undvika att öka sedelstocken.
Herr von Hohenhaufen: Jag år skyldig
lemna förklaring på ett yttrande som våckt en
vård Ledamots förundran. Det var föranledt af
den förundran jag hyser att finna så många Le.
damöter, hvilka åga så stora kunskaper i financerne,
fåsta en sådan vigt vid det beslut som
BondeStåndet efter a:ne timmars öfverläggning
fattat, helst BondeStåndet vid dess första hälsning
förklarat sig ej vilja ingå uti några vidlyftiga
finance-planer. Jag tror ett vi böra afse
Fäderneslandets sanna vål och icke eftergifva för
den enas eller andras förmån. Det måste erkännas,
att det icke år riktigt att öka sedelstocken
utan reel fond; det år orättvist och tor.
de vara olagligt. Jag hemställer då, om man
på ett sådant sått bör gå BondeStåndet till möj
tes, då det gifves ett annat medel, hvarigenom
man kan möta detta Ståud, och hvarigenom man
gifver tillkänna, att det blott varit beredvillighet
mot BondeStåndet som gjort att man eftergifvit,
men icke segern af en skadlig princip.
Friherre Ceder(ironi'. Det har blifvit yttradt,
att de 1,200,000 R:dr som åro inräknade
i beloppet af Sedelstocken och som utgå
till lån på metaller, icke kunna tagas till fastighetslån,
utan att sedelstocken ökas. Jag får
fåsta uppmärksamheten på innehållet af iå:de
punkten. Der står, att sedelstocken må kunna
ökaa emot inlemnad valuta i guld och silfver,
Ben K September e. m, J7|
äfvensom genom lån på LåneBanco-capitaler,
samt å exportcible effecter. Bland desse exportable
effecter förmodar jag, att alla slags metal.
ler ock åro. Äfven förmodar jag, att om det
skulle hända, att ett års inventarium qvarstår
ett år på vågen, och Bruksidkare icke relaxera
det, uppstår en högre penningestock, men den
år, i öfverensstämmelse med grunderne för en
LåneBank, fonderad på en valuta lika sä god
som silfver i Bankens hvalf. Det år således
fråga, om man ville beräkna de 1,200,000 R:dr
till fastighetslån mot 2 procents silfver-rånta,
eller om man ville hålla sig till pricken öfver
i, och såga att de åro inbegripne, men att alla
andra lån å effecter skola gå utöfver sedelstocken.
Jag tror ej, att det skulle vara conseqvent,
om Ridderskapet och Adeln skulle besluta,
att de 1,200,000 R.dr skola inberåknas
i sedelstocken, då Ridderskapet och Adeln tillåter
lån på exportable effecter utöfver denna
summa. Jag tror att, för att ej afsöndra sig,
Ridderskapet och Adeln kunde i detta afseende
förena sig med BondeStåndet, då fastighetslån,
ehuru visserligen alltid oförenlige med en
Bank, likväl åro mindre skadlige, når silfverrånta
erlägges.
Herr von Francken: Det var i anledning
af Hederv. BondeStåndets inbjudning, som jag
tog mig friheten göra motion om förändring af
nu ifrågavarande i3:de punct, och jag ansåg,
samt anser ännu detta vara snart sagt en skyldighet
, ty jag erinrar mig nogsamt, att de 3
öfrige RiksSiånden, ehuru de redan afgjort sa*
57*
®ra 12 September e. m'.
ken, ändock sökt jemka sig efter vår inbjudning
i frågan om en förlångd praescriptionstid
för FilialDisconternas Assignationer. Jag kan
således ej dela Herr von Hohenhausen? mening
att afseende ej borde fåstas uppå det Hederv.
BondeStåndets ifrågavarande inbjudning. Hvad
åter Herr af Uhrs anförande beträffar, att äfven
till fastighetslån använda något af det för
Disconterna gjorde anslag, så torde det vara
tids nog, att derom orda når den punkten förekommeri
Herr
Hjerta: Én vård Talare, Herr af
Uhr, har ganska rigtigt anmärkt, att det vöre
möjligt att minska DiscontFonden, för att gä
BondeStåndet till mötes. Jag tror likväl samma
svårighet ligga emot Ridderskapet och Adeln;
att fatta detta beslut, som det han nu bestrider.
Ridderskapet och Adeln har nemligen redan
besluiit, att 8 och en half millioner skold
användas till Discnritrörelsen. Det ena år således
lika mycket ett beslut som det andra, meri
dessa beslut kunna rubbas, till följd af BondeStåndets
inbjudning i händelse man vill gå BondeStåndet
tili mötes, hvilket jag skulle tro, att
ihan till någon del önskar göra. Det kan ock
lämpeligen ske derigenom att man låt de i,200,000
R:dr gå till FastighetsLånefonden, och jernbelåriingen
gå utom de 5ö millionerne. Det vill
såga att, då jag ej kan föreställa mig en skadlig
ökning i ett L inds sedelmassa genom lån på
efie eter' på viss korrt tid, hvilka ej få omsättas
utan måste helt och hållit inbetalas, detta ej
eller
f)r.n, is September e, m'.
m
ellar kan vara till något melin för sedelvårdet.
Jag lior fett man sökt skydd a bv^r och en vid
hvad iian åger i närvarande förhållande, och
att dcr.na måttstock måste vara den, som bör
bestå, samt kan ej annat finna ån alf man genom
en sådan eftergilt och nied det vilkor jag
föreslagit att lånen blott skulle lemnäs till lättande
r.f Art- o< h Boskiften, kunde vinna ändamålet
att ulan kränkande af äg tide rätten
gå ett f våra med$t£nd till mötes. Derföre
föreslår jag, alt m n vid denna punkt måtte betrakta
detta och låta Discontfonden blifva orubbad
Man talar 011» ökning af sedelstocken;
men den år oviss; ty antingen Discontfonden ej
uttages, eller dessa 1,200,000 R:dr begagnas
tili fastighetslån, så år s ken densamma. Blir
ej Di scontfonden uttagen så Ilar sedelstocken ej
det iö/e-kiifna beloppet oell flå blir föl hållandet
»n. h ulda som om den ofvannåmnde summan
begagnas till fastighetslån. Jag anhåller så.
ledes alt Herr Grefven och Landt-Marskalken
täcktes göra proposition på Utskottens förslag
till och med ordet ejfecter", men att, för att
grunda öfvertygelsen att man gör det för att
begagna summan till fastighetslån, det i proposiiionen
måtte sågas, att man gör det för att gå
Bond S'åndet till mötes i dess anhållan om fastighetslån.
Piopositionen »kulle då blifva, att
Ri Ider-k pet och Adelil bilöllo
till och »ned ordet fflVcter, samt att de 1,200000
R.dr sorn törut till jeru belåning verit använde,
skulle begagnas tili fastighetslån, på sätt Rid
-
Ridd, o, jid. Prof, VIII, Baud» §7,
57g Den i- September c, m.
derskapet oell Adeln sedermera kommer att bé*'
sluta,
Herr von Hartmansdorff: Mig förundrar
det att då Ridderskapet odi Adeln i i '2-Ac punkten
beslutit att sedelstocken icke skulle ökas öfver
5o millioner, vi ej hinna längre än till den
l5:de, förrän en ökning deruti föreslås. Vid
förra. punkten ansågs nödigt att Ridderskapet
och Ädeln förblef vid sitt förra beslut. Men i
afseende på denna punkt anser man oss ej böra
dervid förblifva 3 emedan BondeStåndet inbjudit
oss att deri göra en förändring. Frågas nu, oni
icke Ståndet äfven inbjudit oss att förändra beslutet
om de 00 millioherne och att öka sedelstocken?
Jo visserligen; då BondeStåndet inbjudit
oss att instämma i det ena, så har det
likaledes inbjudit oss dertill i det andra afseende!.
Mea hafva vi icke instämt i förra fallet,
så kunna vi ej utan sjelfmotsägelse göra det i
det sednare. Jag tillstyrker således att Ridderskapet
och Adeln här, såsom vid förra punkten,
mätte förblifva vid sin redan fattade mening. Det
liar blifvit sagdt, att mait vid denna punkt borde
gå BondeStåudets önskan till mötes, för att göra
det i något Om man utan afseende på begreppet
om rätt och orätt, nödvändigt skulle gå
andras önskningar till mötes, så behof de andra
blott taga til! så mycket och på så manga
Ställen, att ani man någorstädes beviljade någorlunda,
så finge andra likväl sin vilja fram så
långt de i sjelfva verket önskade. Sådant synes
förhållandet äfven Vara nu. Jag tillstyrker
O en 12 September e, mi
579
flerforé att vi må förblifva vid de ob milliöherne.
Herr Stråle: Jag anhåller att den punk
ten
i Utskottens första Betänkande, hvilken redan
är bifallen, måtte uppläsas, och då skalf
man finna, att man nu ej kan fatta något nytt
beslut. Blir det fråga om att jemka något, så
bör man val veta och afgöra hvad orsaken dertill
skall vara. Man talar om att gå BondeStåndets
önskan till mötes; mig synes det att mari
går efter BondeStåridets önskan, och må mari
ej gå så långt, att man sluteligeri kommer att
gå efter BondeStåndet. Hvad skäll inan säga
Om upplysningen här, då mari finner af räkenskaparne
att 1,200,000 Riksdaler varit utelöpande,
och man likväl ser, att de ej såsom sådane
beräknas ritari nya sedlar derutöfver utsläppas.
Det måste väl vara en ökning af sedelstocken,
då man i annan väg än förut skett;
utgifver sedlar ritari att reel valuta derföre blifvit
Banken leornad. Vill man åter säga, att belåningen
å jerneffecter skall upphöra, då kunde
tnari utlemna den summa sorni i denna väg tillförene
utgått till lån på fastigheter, eluira Batikens
soliditet derigenom blefve minskad.
Herr Tham: Att gå efter BondeStåndets.
önskan, om jag gör det, sker utan mitt medvetande;
men att gå hvar och en till mötes, når
jag finnér det förenligt med Fäderneslandets vå!,
det gör jag gerna. Jag hade ej tillstyrka, att
man skulle gå BondeStåndet till mötes, om det
liade medfört någon skada för andra; t)et år
gjs 39<?w is September e. jws
för öfrigt ej fråga om, att gå något Stånd till
mötes, utan blott att förena sig med det. Jag
tror ej, att deras begäran år skadlig, utan förenlig
med öfrige medborgares vål. Om man
tror, alt det går an utan skada, att på något
sätt öka fastighets-lånen, så får jag fästa uppmärksamheten
deruppå, att beslutet om Discontfonden
ej lår kunna åndras, lika som detta , ty
BondeStåndet har ej deruti ändrat något, men
det år i denna del, sorn det fattat ett olika be.
slut. Om man till en del ingår i deras önskningar,
år det ej sagdt, att man derföre skall
medgifva de af BondeStåndet föreslagne 5 mil—
lionerne. Om Ridderskapel och Adeln skulle
vilja besluta, att nu lemna dessa 1.200,000 R:dr
odisponerade; blir det sedan en särskild fråga
om sättet, huru de skola användas, och räntan.
Jag förenar mig således med Herr Hjerta om
redactionen af denna punkt.
Friherre Wrangel'. Då man så mycket
omtalar, att man ej bör försämra BancoSedelns
värde, år det ofattligt för mig, att man nu vill
utsläppa 1,200.000 R:dr till fastighetslån. Om
vådan ej år stor, så år orättvisan åtminstone så
mycket större. Det strider emot hvad som förr
blifvit besluta dt. Med samma skål skulle man
kunna anse den belåning, som i i9;de punkten
år föreslagen, kunna begagnas till fastighetslån
eller tillhöra sedelstocken i Landet. Jag protesterar
således emot all förändring i denna punkt,
och anhåller om proposition till bifall i Utskotten*
förslag.
Den ia September e. rm gfj
Friherre Bjårnjijérna: En värd Talare,
Herr Stråle, har nu anfört att man först borde
afgöra quEedio an, eller om fastighetslån skola
åga runi, innan rmn afgör queestio quomodo,
eller hvar tillgång till dein skall finnas. Detta
var just hvad jag åsyftade , då jag begärde, att
a3 punkten först skulle elgorås. Emellertid når
Ridderskapet och Adeln ej fann skål, att deruti
instämma, har följden varit den, att man diseuterat
om fastighetslån vid a:dra , 5:te, io:de,
i2:te och j5:de punkterne, och att man äfven
ingått i frågan om fastighetslån utan att kunna
komma till något resulta , emedan den egentliga
frågan derom icke förekommer förrän i a5;dje
punkten. Jag förenar mig för öfrigt i hvad
Herr [fjerta derom framställt. Det år så myc.
ket mera skäl , ått bifalla hans förslag om de
1,200,000 R:dr, sorn räntan, hvilken inflyter å
de fastighetslån, sorn redan åro utgifne, jemnt
utgör denna summa till nästa Riksdag, och jag
tror det vara pripeipenligt att så vål ränta som
capital utgå i samma väg. Det deraf uppslåen.
de deficit i den för rörelse-oapifalet påräknade
summa af circa 5o millioner kan fyllas, sorn Herr
Hjerta anfört, dymedelst ett metallbelåningen
inberåknas i rörelse-capitalet.
Herr Cederfchjöhl: Denna gången har jag
begärt order ej för att verka på andras öfvertygelse,
utan blott för att tillkännagifva det jag
i detta mål ej kan stadga min egen. Mig synes
nemi. beslutet vid 12,'te punkten, att sedelstocken
skall bestämmas till 5o millioner, vara af
noll och intet värde; ty sedelstockens blifvande»
58a Dfn September e. ni.
belopp kommer väl icke att bero på delta her.
slut, utan endast på de serskilta summor sorn
Riksens Ständer bestämma att af Banken tillit,
vas. Om detta år gifvet, synes det vara likgiltigt,
om man säger att ansiaget till metallbefdningen
skall ligga Utom eller inom de 5o mil—
lionerpe, nog af att det ovilkorligen skall utgå.
Herr Munck af Rofenjkjold: Lika med
den siste. Talaren anser jag 12:te punkten alldeles
icke vara sa bindande sorn någre hafva
påstått. ll)et tyckes af Heres anföranden soni
pp fråga vöre att bortgifva något åtBondeStåndet
för det att det framfört sin Önskan om lä—
pe-understöd. Om så vöre, skulle Ridderska
pe,
t oph Adeln kunna gifva bort något sorn ej
tillhör oss, nemligen Fenninge löntagares och
Hapitalisters fördelar. Men jag tror ej att den
ifrågavarande tillökningen skulle minska sedelstockens
Varde, om ej för procentare och s.kanläggare
eller speculanter på utmätnings-auetioper,
för hvilka sedelmyntet har mera värde gepom
brist på det, äp genom förbättring af cours,
och agio,. Ty man har två sätt att försämra
sedelmyntet, nemligen genom att minska det, så
att produetion, handel och näringar lida, samt
genom att öka det, utan att åstadkomma motsvarande
yalpta, antingen i silfver eller varuproduetiop.
För att förekomma den förra försämringen,
hvarpå sedelniyntets indragning da
sedpare åren och derpå följande betydliga stegring
af cours och agio är ett bevis, anser jag,
att den af BomleSfåpdet framställda önskan bör
bifallas. Valuta i silfver bör dock för fåppp.
Den 12 September c, m.
583,
erläggas, och ett vilkor för mitt bifall till de föreslagna
lånen blir, att Banken erhåller silfverräntan
in natura Lagger roan härtill hvad jag
föreslagit, att silfverränta årligen skall förskottvis
betalas, så kan jag ej finna annat, än att ifrågavarande
tillökning af sedelstocken sker emot
valuta i silfver. Visserligen anser jag det vara
icke hlott BondeStåndets utan hela Nationens
interesse att vidtaga sådane åtgärder sorn befordra
BondeStåndets fördelar, helst detta utgör
minst fem sjettedelar af Nationen; men det
oaktadt skulle jag ej bifalla BondeStåndets före»
varande förslag , om jag ej vore öfvertygad att
lånen i stället för att försämra skola snarare förbättra
myntet, emedan de utgå till befordrande
af production, och icke, som de liesta Discontlånen,
till befrämjande af consumtion, och erhålla
utomdess valuta genom ränta i silfver. Derföre
förenar jag mig med Herr von Francken
och Herr Hjerta saint begär proposition på Herr
von Franckens förslag, att den io;de punkten
mä slutas roed ordet ejfecier. Jag tror det ej
vara nödigt, som Herr Hjerta yrkat, att göra
redo för orsaken hvarföre mait vidtagit ett sådant
beslut.
Herr von lia r t ninn<1 o rjf: Om det för
håller
sig så, sorn någre Talare yttrat, att Ridderskapets
och Adelns beslut om i2:te punkten
vore att föga värde eiler, sorn orden föllo, af
noll och intet värde, så lärer detta gälla så väl
4ör sedelstockens minskande sqm för- dess okände.
1 sådan händelse föreslår jag, i motsats af
Mrtelslockous. ökande, att lian. måtte mitiskas med
-
58* Ben 12 September e, nt.
1,200 000 Riksdaler. De så kallade skrinläggarne,
hvilka nu med någon ovilja omtalas, äro
dock ganska kära för dem. som behöfva.lån; ty
hvarifrån skulle dessa eljest erhållas? det är
först, riär lånen skola betalas, som skrinläggarne
blifva så förhatlige.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att ehuru flere Ledamöter, i anledning af
BondeStåndets inbjudning, önskade en jemkning
uti förevarande punkt, ansåg Herr Landt Marskalken
sig likväl först böra hemställa om Ridderskapet
och Adeln behagade förblifva vid dess
rörande detta ämne redan fattade beslut.
Ropades starka Ja och Nej, samt Votering.
Herr Grefven och Landt-Mar/kalken föreslog
i anledning deraf följande voterings-proposition:
Den
som anser Ridderskapet och Adeln
böra förblifva vid dess, rörande detta ämne, redan
fattade beslut, voterar
Ja;
Den det e; vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer, utöfver det i 12:te
punkten stadgade belopp, sedel-stocken att ökas
.emot inlemnad valuta i guld och silfver, afven
jstn I2 September e. m.
sorn genom lån på LäneBancoCapitaler, samt å
exportable effecter, med tillägg, att de 1,200,000
R;dr, som varit inom rörelsecapitalet beräknade
till lån på jerneffecter, må anslås till fastighetslån.
Herr Hjerta: Jag fruktar att om vote
rings-propositionen
så uppställes och contrapropositionen
blir den sorn af Ridderskapet och
Adeln gillas, hafva vi vål beslutit att en summa
af 1,200,000 Riksdaler skall öka fastighets lånefonden,
men kunna emellertid vid punkten om
fastighetslån ej komma till det ändamål jag åsyftat,
att nemligen menige Allmogen skulle blifva
den som deraf kom att begagna sig. Jag
gillar helt och hållet deras åsigt som önska ordning
i vår Bank och att fastighetslån ej åro med
den förenlige, har jag förut yttrat; men jag har
vid detta tillfälle blott afsett möjligheten att i
något gå BondeStåndets önskningar till mötes,
och tror ändamålet bäst vinnas, om det uttrycktes
att dessa lån åro ämnade för Allmogen vid
Arj- och Bojkiften. Fördelen deraf vöre ganska
stor. Ulan tvifvel kan det icke undgå Ridderskapet
och Adeln att finna den ledsamma
ställning, hvari man befinner sig, når BondeStåndet
förklarar sig vara i behof af lån, om man
alldeles nekar bifall dertill, skulle följden af behofvet
återfalla på oss. Deremot tror j?g att
Ridderskapet och Adeln lått kan komma ifrån
saken, om Ståndet erkänner, att som det lärer
vara ett stort behof för Allmogen af lån , vill
Ståndet samtycka, att 1,200,000 Riksdaler må
&nslås till fastighets-lån; niea anser sig böra,
580
fion i‘2 September e, m.
med afseende derpå, att de endast matte Allonw
gen tillgodokomma, böra fastställa, att de isynnerhet
böra begagnas till Arf och Boskiften ibla.
nd BondeStåndet, Jag föreslår detta, emedan
den stund bör långt affågsnas, då man skall låna
för utgörande af skatterne. Jag anhåller att contrapropositionen
måtte bestämmas i den anda,
att Ridderskapet och Adeln fattar detta beslut,
för att eftergifva för Allmogens önskningar, äfvensom
att den måtte så uppställas som jag föreslagit,
så att det år bestämdt, hvartill dessa lån
skola användas.
Herr Grefven och Landt-Marjkcilken för-,
klarade, det han för dess del icke ansåg Ridderskapet
och Adeln böra ingå i ett närmare
bestämmande af fastighetslånens beskaffenhet, e~
när en efterkommande punkt eller den ao.dje,
derom särskildt handlade. Det ankomme likväl
på Ridderskapet och Adeln om Ridderskapet och.
Adeln behagade nu ingå i detailler rörande fastighetslånens
beskaffenhet,
Ropades Nej,
Herr pon Heijne, Georg' Efter den förklaring
Herr Grefven och flindt Marskalken gjort,
har jag egentligen ej något att tillägga. Det var
j afseende på Herr Hjertås yttrande, att ensamt
Allmogen skulle
föra något. Jäg tror att det i8i5 var nyttigt
och nödigt att utgifva fastighetslån, men nu år
det icke nyttigt, och jag tror alt fä. åro, sorn ej
dela denpa' tanka. Någon, gäng skaff inan ä,tqr:
Den 12 September c. ni.
587
gå från denna princip, men skulle fastighetslåpen
nu fortsåttas, så anser jag deni mera behöfJige
för en stor del skuldsatte Ståndspersoner,
ån Allmogen. Min öfvertygelse år, att Allmogen
bås»t af alla bårgar sig, och att nian ej för
• len enskildt bör göra annat ån hrad man vill
pcb kan göra för Fäderneslandets vål i ali—
mänhet
Herr lluan och Friherre Bjornjijerna ansågo
det vara för tidigt att nu ingå i några detailler
rörande beskaffenheten af de blifvande
fastighetslånen, hvarmed, enligt deras omdöme,
borde uppskjutas intillsdess 25:dje punkten tili
pröfning förekom.
Friherre Cederfirom- Fid hvad Herr Hjerta
föreslagit får jag anmärka, att EondeSfåndet alldeles,
icke derhän utsträckt sin begäran att !åpen
skulle vara, uteslutande för BondeStåndet,
peli jag skulle förmoda, att, om fonder anslås för
fastighetslån, de borde få begagnas, af alla sorn.
åga fastighet.
Hurr Grefven neli Handt MarJkalken framställde
derefter följande voterings- proposition:
Den sorn anser Ridderskapet och Adeln,
böra förblifva vid dess rörande i3;de punkten.
Y<?dan fattade beslut, voterar
ht,
gsS
nen is September e, nt»
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
instämma i BondeStåndets beslut, att de till lån
på exportable efleeter förut bestämde 1,200,000
Riksdaler må beräknas utom rörelse-capitalet,
samt användas till fastighetslån, på sätt Ridderskapet
och Adeln framdeles närmare kommer
att stadga.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt derefter anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. § i RiddarhnsOrdningen
blifvit uppläste, böl jades voteringen
klockan tre qvart till 8 eftermiddagen, och befunnos
vid voteringens slut, klockan 9 om aftonen,
sedan en voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfaliit, som
följer:
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoil blifvit uppläst, Herr
Grefven och LandttiJ ar/ka lien förklarade, det
Ridderskapet och Adeln således ansett sig böra
Ja
Nej
»«n tt September c. rm gg§
förblifva vid dess rörande i5:de punkten redan
fattade beslut.
ii.de
I nårmafte likhet med det af Rikets Stander
vid JiJla Riksdag jajtjlållde för hållande,
beftåtnnies nu åfven en Juinina af ätta millianer
R:dr B:co, att, Jörutan ett färjkilt anJlag
af boo ooo R dr famina mynt får belåning
af pubUque papper, af Bankens fonder
arivåndas till farijållning af BancoDifcontens
utlåningar, efter de hittills vanlige grunder,
eller med iaktagande af de Jöråndringar deruti,
hvilka vid denna Riksdag Jårejkrijvas.
Herr von Hohenhausen: Jag tror att, o
aktadt
Riddersk&pet och Adeln redan fattat ett
beslut i afseende på denna punkt, Ståndet likväl
i anledning af den hemställan, som irån BondeStåndet
blifvit gjord örn ökade lån, kan, om det
så finnér lämpligt, gå BondeSfåndet till nrötes
genom jeamkning i beslutet. Skall det ske, så
kan det lämpligast verkställas genom minskning
af i million å Disconlfonden hår i Stockholm.
Jag vet, att den förra fonden utgjorde 6 millioner,
oell den var vid Riksdagens början på långt
når ej utgången. Det år således gil vit att, om
fonden nu ökas med 2 millioner i Götheborg
och 1 million i Skåne, skall det säkerligen ej
blifva brist på Discontlån. Af sådan anledning
tror jag det blifva möjligt, att använda i million
tili fastighetslån, men då bör det ske, mot
de vilkor som Herr Munck af Rosenskjöld upp *
Den 12 September e, m.
gif vit, nemligen mot si Ifver-ränta. Det vore i
alla fall att gå BondeStåndet till mötes och når
det anfört sitt behof deraf i synnerhet vid ArfStor-
och Enskiften, så anser jag, att summan
borde blifva så delad att en half million bordé
användas till vanliga fastighetslån till högst 200Ö
R:drs belopp, och den andra hälften till lån vid
Arfskiften. Detta vågar jag vördsamt underställa
Ridderskapet och Ädeln * ehuru öfvertygad
jag år om fastighetslåns ofördelaktighet för Banken,
men då jag hört dem nu så ifrigt begärde vid
hvar enda punkt, så tror jag att de nu med
minsta skada kunde bevil ias genom minskning af
Discontfönden, och anhåller derföre örn proposition
på detta förslag*
Herr Hjerta: Jag kan icke dela den siste
Talarens mening, att Discontfonden bör minskas.
Ridderskapet och Adeln har redan vid
första Betänkandet ansett, att den Borde utsträckas
till sitt belopp, och bifallit att ränteri skall
bestämmas till 5 procent hvilket måste bidrrgd
dertill , att den mera begagnas ån förut, jag
tror derföre ött man éj gjorde BdndéStåndet
någon hytta genom minskningen af denna fond.
Förhål I andet hittills har varit, att allmögen éj
kunnat begagna mångå Discontiån. Når nu räntan
är nedsatt blir den blott en procent högre
ån räntan på fastighetslån. Denria likhet gör
att allmogen lika gerna begagnar Discontlåneri
Sorn Fastighetslånen. Jag anser det således varn
bäst att blifva qvar vid det förra beslutet*
att således bifalla denna punkt, då man ej be-?
pen 12 September <*, hi.
59*
klöfver tänka så mycket på Fastighetslånens ökande.
Herr Tham: Jag anhåller att först få
uppläsa det beslut, som Ridderskepet och Adeln
förra gången fattade. Det lyder sålunda: ]
nårmafte likhet med det af lii ket ti Stander vid
Jifla Riksdag faftjiållde förhållande, bejiåmmes
nu åjven en fumma af 8 millioner Riksdaler
Banco att, förutan ett Järfkildt anflag
af Boo,000 R dr famma mynt för belåning af
publique papper, af Bankens fonder användas
till fortfåttning af BanCodifcontens utlåningar,
efter de hittills vanlige grunder, eller med
iakttagande af de förändringar deruti, hvilka
vid denna Riksdag iorejkrifvas. BondeStåndet
har alldeles icke önskat någon förändring i denna
punkt. Samma Stånd har i denna del bifallit
Utskottens Betänkande, sorn år lika nu och
förra gången. Jag hemställer således, om det
år principenligt, att Ridderskapet och Adeln Rån
ingå i fråga om ändring af denna punkt, då
BondeStåndet ej begärt någon sådan. Jag förenar
mig i öfrigt med Herr Hjerta, att BondeStåndet
behöfver fullt den andel af Discontlå'
nen, sorn det kan få. Det har ej begärt fastighetslån,
med minskning af Diseontlånen, och
nian går ej dess önskningar till mötes derigenom,
att man tager utur den etla handen, och
lägger uti den andra. Jag anhåller således, att
denna punkt mätte bifallas^
lYiherrarné Bförhftjérna och Cederflröni
förenade sig med Herr Tham,
m
Den i* September e. m.
Herr af Uhr, Giiftaf: Innehållet och syftningen
af BondeStåndets hemställan har naturligtvis
varit, att tillfälle för dem skulle öppna*,
att få små fastighetslån. Det är det ändamål
de söka. De hafva derföre icke förklarat, att
de voro missnöjde dermed, att tillingarne to~
gos ifrån Discontfonden lika så litet som om
de togos ifrån Manufacturfonden, eller jernbelåningsfonden.
De hafva blott Önskat öka tillfälle
till lån, och ej begärt, stt de skulle tagas
ifrån denna eller någon af de andra londerne,
efter som de ansett detta vara en för stor uppoffring
för Ridderskapet och Adeln. D rföre
tror jag att man vid denna punkt skul'e kunna
göra afseende på hvad Herr von Hohenhausen
föreslagit, och vill blott yrka, att beloppet måtte
utsträckas till i och en half million. Om det
år nyttigt eller ej för allmogen att få fastigh-ts.
lån, år en annan fråga, men vi åro ej dess för.
inyndare, och BondrStåndet har framställt en
önskan som ligger dem om hjprtat, och hvilken
vi ej gerna vilja afgöra, tvärtemot dess begäran.
Jag anhåller således om proposition derpå, att
af Discontfonden en och en half million matte
anslås till fastighetslån , högst uppgåer de till
1000 R:drs belopp.
H err Stråle'. Jag bekänner, att jag ej rätt
kan fatta den princip att Ridderskapet och Adeln
ej kan frångå sitt beslut, utan att ett annat Stånd
gjort en inbjudning derom. Det tror jag ej kan
vara rätt. Kunna vi andra vårt beslut, så matie vi
hafva rätt dertill, utan afseende på hvad ett an,
nät
t>en ii September e, m.
593
nät Stånd yttrat. Således finner jag ej något
hinder, att, om vi vilja frångå vårt beslut* vi
kunna göra det, utan afseende derpå, att den
utväg som vidtages ej blifvit af BondeStåndet
föreslagen. Hvad angår sjelfva frågan, så tror
jag, att då BondeStåndet framställt behofvet af
fastighetslån för utlösen af slägtingar vid arfskiften,
det måtte vara gifvet att de ej kunna
vara tjente med Discontlån på 5 terminer. Jag
tror ej att de kunna förebrå Ridderksapet och
Adeln, att man ej velat bifalla deras önskan, då
man säger, att BondeStåndet skall erhålla lån till
en million af Discontfonden. Hvad angår fördelningen
af summan, så är ej nu derom fråga;
det hörer till det reglementariska. Jag instämmer
således med Herr von Hohenhausen, att en
million af det för Stockholms Discont bestämmande
Discont-creditivet bör afsättas för så-]
dan belåning och anser det vara tillräckligt.
Herr von Hei ne: Då Ridderskapet och
Adeln tyckes vilja gå BondeStåndets önskan till
mötes, i afseende på fastiglietslåningen, så bör
jag förklara, att jag med Herr af Uhr instämmer
deruti, att jag ej tror dessa lån vara för
Allmogen nyttige, men att de säkrast sjelfve
böra bedomina, hvad som är dem gagneligt. Då
man således synes vilja i någon mon möta BondeStåndets
önskningar, kan det lämpligare ske
genom anslag å en fond, der medel finnas, än
genom ökande af sedelstocken, såsom det var i
fråga vid förra punkten. Skulle Ridderskapet
och Adeln finna olämpligt att frångå sitt förra
Ridd, o. Ad. Pr. VIII. Band.
38.
594
Den \ 2 September e. m.
beslut, kunde det jemkas så, att om ej de 8
millionerne utgingo i Discontväg, det öfverblifvande
skulle utlånas på fastigheter mot 2 procents
inbetalning och ränta i silfver.
Herr Munck af Rofenjhjolcl: För att i
denna fråga bestämma sitt beslut, vore nödigt
att förut känna, huru stor del af denna fond
blir anslagen för Stockholm och dess district.
Som jag har hört, skall förslaget innehålla 5
och en half millioner. Då vågar jag säga, att
det kan bli möjligt att 2 millioner och ännu
mera bli outlånte, i fall lånebehöfvande i andra
districter ej få rätt att i Stockholms BancoDiscont
äfven erhålla lån, i synnerhet om samma
DiscontDirection blir bibehållen och lika godtycklig
makt som förr åt den öfverlåten. Kommer
reglementet att förbjuda lånesökande från
de andra districten att få lån i Stockholms Discont,
så kan jag ej finna att BondeStåndet får
någon betydlig del i Discontlånefonden, på hvilken
man nu ger det anvisning} ty redan äro vida
öfver 2 millioner upptagne i Discontlån af
innevånare som höra till Skånes och Götheborgs
Districter, nemligen vida öfver en half million
inora Skånes och öfver halfannan million inom
Götheborgs. Om således af hela Discont-Iånefonden,
8 och en half millioner, blott en anslås
för Skånes och 2 för Götheborgs Discont, återstår
ej en half million att härefter anlita på hvardera
stället. Jag kan således icke bestämma min
tanka uti den fråga, som nu är under öfverläggning
förr än jag vet, huruvida man i de Districter,
der man har mest behof af lån, äfven får
Den 12 September e, m,
595
söka dem i Stockholms BancoDisconti Man har
satt i fråga, huruvida fastighetslånen äro nyttiga
för BondeStåndet. Utan att vilja närmare undersöka
en sak, som BondeStåndet sjelf bäst kan
bedÖmma, får jag anmärka, att dessa lån äro nö-!
diga för många af dess Ledamöter, ej allenast
för att reda sig vid arfskiften, utan äfven för.
att hjelpa sig från skulder som löpa med 6 procents
ränta och som fordra andra utgifter, så-1
som till douceurer, resor m. m., och ej minskas
såsom fastighetslånen. Om ej redan en så betydlig
del af Allmogen vöre skuldsatt och va-;
rit tvungen att skuldsätta sig genom våra påtrugade
enskiften och ökade skatter, så skulle
jag ej anse rådligt att man beredde nya tillgångar
för dem till vidare skuldsättning, helst så
lange medel dertill finnas, ingen gräns är satt
för tillökningen af deras bördor. Men här äc
egenteligen nu fråga om att få utbyta mindre fÖrmonliga
lån mot dem som äro mer förmonliga.'
De föreslagna fastighetslånen äro både fördelaktigare
för låntagarne och bereda en större valuta
för Bankens sedlar än den som nu befinnes.
Friherre Bjornftjerna: Jag kan ej neka
min förundran då jag hört 3 värde Ledamöter
som bestridda fastighetslån i förmiddags Plenum,
nu yrka dem, och omtala sin önskan, att gå
BondeStåndet till mötes, då det ej mera år möj^
ligt. Jag skulle visserligen önska, att det låte
sig göra, ty jag tror ej, att anslaget för Stockholms
Discont går ut, och anser således att en
del deraf med mera nytta kunde anvåndas till
fastighetslån, men jag fruktar, att sedan Ridder
59^
Ven 12 September e, m.
skåpet och Adeln fattat sitt beslut, det ej mera
går an att åndra det. Annat var förhållandet
med i5 punkten; BondeStåndet hade beslutit,
att de 1,200,000 R:drne till metalliska belåningen
skulle vara utöjver den bestämda sedelstocken,
och inbjudit Ridderskapet och Adeln att
förena sig i detta beslut. Då kunde, enligt
Riksdagsordningen, en jemkning göras, och Ridderskapet
och Adeln förena sig med detta Stånd,
men nu då BondeStåndet bifallit den i4 punk.,
ten. fa, långt ifrån att narma sig till dem, vore
det att ajlägfna sig ifrån dem, om man ej bifölle
punkten. Den af Herr von Heijne föreslagne
modification tror jag ock möta svårighet,
ty om man ån finner Discont-anslaget öfverflödigt
det ena året, så år det möjligt, att det utgår
ett annat år; vi hafva nyss deruppå haft
exempel. Jag hemställer således till Herr Grefven
och LandtMarskalken, huruvida Herr Landtb
Marskalken tror, att någon jemkning i beslutet
rörande denna punkt kan åga rum. För min
del skulle jag ej önska båttre.
Grefve von Schwerin: i4:de, i5:de, i6:de
och i7;de punkterne blefvo redan bifallne första
gången, då detta mål förevar. Om nu Ridderskapet
och Adeln finner lämpligt, att i i4
punkten göra någon ändring, kan det vål låta
sig göra, sedan alla de andra punkterne åro ge.
nomgångne. Ridderskapet och Adeln kan då
till pröfning företaga, om Ridderskapet och Adeln
vill gå BondeStåndet till mötes. Denna
procedure år lämpligare, ån att stanna vid hvarje
punkt och klappa på, men aldrig komma till
Deri 12 September e, m,
597
målet. Om man nu reserverar i och en half
million, men når man kommer till 25 punkten,
opinionerne icke kunna förenas, så kunde det
möjligen gå med detta anslag, sorn med anslaget
för belåning af publika papper, att det aldrig
koni att utgå i rörelsen. Vilkoret, att 3o millioner
skola vara i rörelsen, blefve derigenom
annihileradt. Jag hemståller derföre, om icke
Herr Grefven och LandtMarskalken ville inhämta
Ridderskapets och Adelns tanka, om icke des*
sa 4 punkter kunna förbigås, såsom redan varande
af Ståndet beslutade, och den 18 punkten
nu tages under öfverläggning. Sedan år det ej
något hinder, att taga BondeStåndets inbjudning
under öfvervägande.
Herr von Hohenhaufen: Då jag ej vill
gälla i mitt Stånds tanka, som ombytlig, får jag
återföra i Friherre Björnstjernas minne att, då
jag bestred fastighetslån genom ökande af rörelse-capitalet,
förklarade jag tillika, att det vid en
annan punkt framdeles vore möjligt, att tillfrids,
ställa önskan å fastighetslån, och denna punkt
var den i4:de. För öfrigt finner jag i hufvudsaken
ej något hinder för hvad Grefve von
Schwerin yrkat, att man skulle lemna dessa punk.
ters pröfning.
Herr af Uhr'. I händelse Herr Grefven
och LandtMarskalken lemnar bifall till det förslag
Grefve von Schwerin framställt, nedlägger
jag min talan j i annat fall anhåller jag, att få
yttra mig.
598
Den 12 September c. ni,
Herr Hjerta: Äfven jag förenar mig iden
åsigt som Grefve von Schwerin framställt, och
gör det så mycket heldre, som jag tror, att
man vid slutet kunde fästa afseende å en fond
till detta ändamål, nemligen inbetalningarne på
Magazinslnråttningens creditiv. Då nu Maga»insDirectionen
skall upphöra, kunde åtskilliga
medel fås till fastighetslån. Jag anhåller således,
att man må komma från dessa punkter;
men får uttrycka min öfvertygelse, att BondeStåndets
Ledamöter skulle vara lika belåtne med
discontlån, som med fastighetslån, sedan räntan
blifvit nedsatt. Det vet jag åtminstone, att,
når de hitkomtno, ansågo de Discontlån med 5
procents ränta fördelaktigare, ån de andra. Jag
tillstyrker derföre, att punkten må blifva sådan,
som Ridderskapet och Adeln den förut
beslutat.
Friherre Cederjlrömt Det skulle förundra
mig, om Ridderskapet och Adeln redan hade
förgätit, hvad som genom votering i går beslöts,
att nemligen Betänkandet skulle punktevis
i nummerordning afgöras. Hvad som genom
.votering blifvit afgjordt, kan ej nu ändras genom
acclamation. Jag skulle således tro, att frågorne
böra afgöras i den ordning de förekomma.
Hvad särskildt angår ié:de piuikten, så, enär
Ridderskapet och Adeln redan fattat: sitt beslut,
och BondeStåndets ProtocollsUtdrag ej innehåller
någon inbjudning att skilja sig derifrån, förefinnes
ingen anledning, att nu antaga någon
förändring deruti. Jag bestrider detta, såsom
icke förenligt med formerna.
Ven 12 September e, m,
599
Herr Tham; Vågledd af den förklaring,
som Herr Grefven och LandtMarskalken gaf vid
I2:te punkten, har jag anfört, att Ridderskopet
och Adeln ej nu kan ändra hvad Ståndet beslutat
vid den i4:de. Men om man ock kunde
göra någon ändring, så vore det oförsigtigt att
ingå uti någon skingring af Discont-fonden, tyvi
vete ännu ej annat än ryktevis, huru stor
summa hvar Discont får, och jag tror, att allt
det reglementariska först bör vara uppgjordt, så
att man kan utröna, om raan anslagit till Dicont-röreJsen
mera, ån som bthöfs. Så mycket
mindre bör raan deruti besluta någon ändring,
som BondeStåndet ej begärt det, utan beslutat
fondens bibehållande. BondeStåndet har ej begärt
fonder ensamt för sig, utan för alla lika;
de äro ej de ende i förlågenhet, det hafva de
insett, och hafva ej begärt att få något framför
andra. Om man skall hjelpa Jordbrukaren, tror
jag ej att man bör utesluta eller gifva företräde
åt någon. Jag anhåller således om proposition
på Utskottens förslag, och förklarar, att Protocollerne
skola utvisa, om jag sökt gå BondeStåndets
önskningar till mötes.
Herr Munch af Rofenjlfölcl: I anledning
af Herr Hjertås yttrande att BondeStändets Le.
damöter skulle vara lika belåtne med discontlån,
som med fastighetslån, får jag anmärka, att
å de förra är för ofta och för stora afbetalningar,
och en kännbar öfverrånta, som under en
tid af penningebrist ofta måste inträffa. För
öfrigt, då det reglementariska af Discont-låne
-
600 Ren 12 September e. tn.
fondens fördelning än icke är kändt, får jag
förena mig med hvad Herr Tham sist anfört.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
fidolph Goran: Om vi icke redan nyss förut
hade voterat om ett förut fattadt beslut skulle
förändras eller bibehållas, vore det icke jag som
skulle sätta i fråga att förändra detta; men då
man redan en gång af förekomne omständigheter
satt i fråga, att ändra ett beslut, så vet jag
ej, h vårföre man icke nu ock, i följd af en ny
omständighet, kan ingå uti en ny modification.
Jag tror äfven, att det hela af syftningen i Rid.
derskapets och Adelns förut fattade beslut instämmer
mera med den nu föreslagne förändring,
än någon af de föregående, ty Låne-rörelsecapitalet
blir ej föråndradt derigenom, att
en del utgår i fastighetslån; det år blott en
förändring af formen för lånen. Om nu Ridderskapet
och Adeln vill gå BondeStåndets önskan
till mötes, så år detta det beqvåmaste sätw
tet. BondeStåndet kan ej gerna begagna Discontlån,
emedan omsättningar, provisioner m. rn.
åro förenade med för många svårigheter. Deruti
ligger egenteliga orsaken, hvarföre BondeStåndet
hittills ej kunnat begagna dessa lån, åtminstone
ej till högre belopp. Jag tror derföre,
att intet lättare kan förena sinnena, ån om man
här gör en modification i de för Disconterne
anslagne lånemedel. Man säger, att BondeStåndet
ej begärt en sådan förändring, men,
når det första Betänkandet var före, hade det
ej tänkt på den utsträckta låneråtten, men har
derföre ej uteslutit möjligheten af fastighetslån.
