# ID: svediakorp-gov326
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,124
# sentences: 2,497
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H 6 g 1 o'f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
v i d
Lagtima Riksdagen i Stockholm*
År 1823.
Åttonde Banditi
STOCKHOLM,
Tryckte hos Olof Grahn, i8*4.
Måndagen den I September.
Plenum klockan 8 förmiddagen.
Företogs Bänkmansval för nedannamnde
Bänkmaosafdelningar, hvarvid följande Herrar
blefvo till Bänkman utsedde:
För 3;dje Bänkmansafdelningen: N;o 94 Grefve
von Schwerin, Curt.
— io:de dito N:o 205. Friherre Åkerhjelm
af Margretelund, Gustaf Fredric.
_ i8:de dito N.o 49. Herr Bratt, Fullmäg»
tig, Herr Roos af Hjelmsätter, jonas
Emanuel.
—
Lorenzo.
— 25:te dito N:o 818. Herr Reenstjerna, Jo
han
Abraham.
— 27:de ditoN:oi877. A. Herr Carleson,
Jacob Edvard.
För 9:de, 2 i:sta, 26:te, 3r:sta, 35-‘te> 43:djeoch
45;te Bänkmans-afdelningame, var icke någon
närvarande.
4
joen I September f . m.
"Efter valets slut kl. tre qvart till 9 förmiddagen,
upplästes tili justering och godkände*
följande från ExpeditionsUtskottet ankomne
förslag till Riksens Ständers underdåniga
skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 167. Rörande uppmätning och anteckning
af cubikrymden å hvarje loft eller
botten i Kronans Magaziaer.
N:0 163, I anledning af väckt fråga om
en vidsträcktare fribrefsrättighet för Städernes
Magistrater; samt
N:0 169. Förslag till f örordnande för Le«
dsmöterne i Tryckfribets-Comittéen
Föredrogs å nyo Expeditionsötskottets den
3o sistledne Augusti eftermiddagen på bordet
lagde förslag till inledning och 4 §. §. af Riks-,
dags-Beslutet.
Herr Cederskjöld, Pehr Gudaf: Efter att
uti ingressen hafva sagt, att "Vi Jladncit uti följande
beslutså följer uti irsta §:n, att vi åkallat
himlens välsignelse öfver våra företag
samt erhållit Kongl. Maj:ts Nådiga berättelse
om hvad i Riks-Styrelsen sedan sista Riksdag
sig tilldragit m. m. ; hvilket allt icke innehåller
det ringaste beslut af Riksens Ständer. Jag
får derföre vördsammast hemställa, om icke
Dea i September /, m.
5
bela irsta §n borde uti ingressen intagas, t, ex.
pä följande sätt:
- - - hafva Vi förstnämnde dag i Stockholm
Oss infunnit, och, sedan Vi, efter åkallande af
den Högstes välsignelse öfver Våra företag, den
23 sistledne Januarii erhållit Kongl Majtts Nådiga
berättelse örn hvad i Rikets Styrelse sedan sista
Riksdag sig tilldragit, samt Kongl. Majlis Nådiga
proposition angående Stats-Verkets till--  stånd och behof blifvit den 31 i nyssnämnde
månad till Vårt Statsutskott i Nåder aflåten,
efter föregångne öfverläggningar om de vigtiga
frågor, hvilka dels genom Nådiga propositioner
tili Oss blifvit öfverleranade, och dels
inom RiksStånden i laglig ordning väckte,
slädnät i följande beslut;
Jag får derföre vördsammast hemställa,
om icke Höglofl. Ståndet skulle finna Expeditions-Utskottets
förslag böra återremitteras.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus j
Höglofl. Ridderskapet och Adeln täcktes lemna
uppmärksamhet åt i:sta §:n i Riksdagsbeslutet
vid föregående Riksdag. Den lyder så^
lunda: Sedan Vi åkallat den Hågfles b t pilj dd
och välsignelse ----- emottagit Kongl.
Maj-.ts Nådiga berättelse - - etc; så håfve Vt
betygat Kongl. May.t Vår underdåniga vördnad och
erkänsla - - Då, såsom Herrarne minnas för
hållandet
med tacksägelseadressen, vid denna
Riksdag, icke var enahanda med förra Riksdagars
och resultatet således icke kan komma att intagas
i RiksdagsBsslutet, så skulle jag för min
6 Den r September f. m,
del tro, att försattserne i omförmälde mening,
af hvilka ExpeditiocsUtskottet nu gjort en egen
§. i det blifvande Riksdags-beslutet, kunde i
stället lämpeligen införas uti ingressen. Jag
får derföre förena mig i Herr Cedcrscbjölds »n^
hållan om återremiss af förslaget.
Herr G i ejvin och Landt Marskalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande förslag böra , i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Herr Cederschjöld anhöll, att innehållet
af de vid ExpeditionsUtskottete förslag gjorde
anmärkningar, måtte uti Ridderskapets och
Adelns ProtocollsUtdrag, som, rörande den beslutade
återremissen, komme att till de öfrige
KiksStånden afgå, korteligen upptagas, på det
de öfrige RiksStånden kunde äga tillfälle, att
om anledningar till berörde återremiss inhämta
kännedom.
Och blef denna Herr Cederschjölds hemställan,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den Side sistledne Augusti under Nio 403
Ben I September J. m, i
afgifne, s«mt den 14 derpåföljde eftermidda*
gen på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, i fråga ora Lieutenaaten
Bergmarks sökte prolongation å arrendet a£
Klabböle Laxfiske; fann Ridderskapet och
Adeln för godt förblifva vid sitt den a? sistj
ledne Maj» förmiddagen, i detta ämne redan
fattade beslut.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och
LagUtskottens den 27 sistledne Julii underN.o
404 afgifne, samt den 14 sistledne Augusti
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, öfver
väckte motioner om serskildta Brottmåls-:
Domares tillförordnande.
Föredrogos å nyo och biföl lös följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
18 sistledne Augusti eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden:
Från BevillningsUtskottet:
Af den 13 sistledne Augusti:
N;o 30. Om sättet för kostnadernes bestridande
till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förmälning och verkställde Utländska resa.
$ Pen i September f, m,
från Stal?- samt Allmänna Bejvärt - och
Oeconomi» Utfatt en:
Af den 9 sistledne Augusti;
N:o 406. Rörande väckte motioner ora
flya PostContoirs inrättande.
N:o 40?» Rörande nedsättning i BeklädOads-bidraget
vid indeldta Infanteriet m. m.
Af den 7 sistledne Augusti:
N--o 415. Dels. om upphörande af Passevolance-afgiften,
dels om nedsättning deri.
N:o 416. I anledning af väckt fråga om
lindring i rustnings-skyldigheten uti Södra dejen
af Bohus Län.
frän Stats- och BevillningsUtskotten;
Af den 12 sistleclne Augusti;
N:o 413. Angående väckt fråga om KrOnoUtskyldernes
erläggande in natura, samt ned»,
sättning af Bevillnings-procenten å Fastigheter
inom Blekinge.
Från Lagutskottet•;
Af den 7 sistledne Augusti :
N:q 143. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betän
-
Ben i September, f. rn.
kande ; angående yrkad ändring i 17 Cap. 2 §.
Rättegångsfel ken och Kongl. Förordningen dea
28 Juni i »798.
Af den 12 sistledna Augusti;
N:o 145. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut msddeldte Betänkande,
om LigniansRätternes afskaffande.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi - Utskott en'.
Af den 7'sistledne Augusti;
N:o 146. I anledning af gjorde anmärkningar
vid LagUtskottets förut meddeidte Betänkande,
angående väckt fråga, att alla så väl
af Allmänna Lagen föranledde Edgångar, som
andre uti serskildte Författningar föreskrifne
EdsFormulairer, må varda granskade och rättade
uti de delar, der felaktigheter kunna förefinnas.
Af den 13 sistledne Augusti:
N:o 147. Angående mätningssättet af Hö
och Kohl.
N<o 148- Oin SjöLagens öfverseende m. tn.
Föredrogs å nyo och gillades Allmänna
Besvärs- och OeconomieUfskottets den 9 sist
-
10 Den x September J, m.
iedne Augusti under N:o 160 afgifne, samt
den 14 derpaföljde eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående förtydligande af
46 §. uti Kongl. SkogsOrdningen af den 1
Augusti IS05.
Vid förnyad föredragning af Allmänna BeJ
svärs- och OeconomieUtskottets den 9 sistledne
Augusti under N:o 162 afgifne, samt den
14 derpaföljde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande
i frågan om yrkad befrielse för Gottlands
Hemmansägare, att in natura aflemna
skatte Tjära; fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
Ridderskapet och Adelö bifallet, Utskottets i-,
frågavarandc Utlåtande borde läggas till hand
lingarne.
Då tua å nyo föredrogs Expeditions-Utskottets
den 12 sistledne Augusti aflåtne, S3mt
den 14 derpHöljde eftermiddagen på bordet
lagde Memorial , innefattande svar på återremiss
af Utskottets under N:o 91 meddelte förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
tiU Kongl. Maj:t, rörande medel för bestridande
af kostnaderne i och för Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens förmälning och utrikes
Den i September f, m,
11
resa; fann Ridderskapat och Adelö för godt,
att, enär berörde förslag redan blifvit af de
öfrige irenne RiksStånden giiladt, för dess del
dervid låta bero.
Företogs till pröfning Stats Utskottets den
13 sistledne Augusti under Nto 410 afgifr.e
samt den 18 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande 1 anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse om pension vid afskedstagande
för JustitijcRådet Blom.
Herr Berghman, Ambra sint Magnus: Ett högst
obilligt och orättvist förhållande visar sig i -  mellan Civil- och MilitairStaternes pensioner;
och det kan omnjeligen förete sig något giltigt
skäl till en sådan skiljagtighet. Jag vill åtminstone
icke tro anledningen vara den, att
Staten betalar fulla pensionen åt den enå eller
Civilstaten, då deremot de militaire Embetsoch
Tjenstemäncen pensionera sig sjelfva till
tvåtredjedelar. Civilstaten har sig förehållet,
att vid 70 års ålder undfå hela lönen i pension.
Om åter en M i 1 i t a i r tjenar till samma alder,
erhåller han ändock icke mera än det
belopp som tillhörer han* grad, och hvarföre
han under hela tiden årligen betalt till PeasionsCassan
en dryg afgift.
Är det ej nog dermed? Vill man nu ut»
12
Den i September e, m.
sträcka denna Civil-Statens förmonsrätt ända
dertill, att vid några och 60 års ålder få behålla
bela lönen såsom pension?
Så har nu StatsUtskottet tillstyrkt för JustitiaeRådet
Blom, att vid nyss fyllda 60 år fä
hela JustitiaeRådslönen i pension. Han skulle
då bekomma 5 gånger så mycket som General
eller en FältMarskaik, ehuru haD icke kan
med någondera jemföras hvarken i rang eller
lönevilkor. Om Civilstaten i allmänhet skulle
så avantageras, skulle Riket snart blifva
graveradt med en pmsions-stats-summa, lika
stor med hela Civilstaten» aflönings-stat. Hvad
dessutom enskildt beträffar JustitioeRådet Blom,
så förekommer, j afseende på honom, en serskild
omständighet, som troligen undfallit Utskottet,
den nemligen, att han icke varit i Statens
tjenst längre än i *4 år, eller sedan han
befordrades till JustitiaeRåd. Han var förut
Rådman här i Stockholm, och således i Stadens,
icke i Statens tjenst. Men Staten betalar
ej Stadens Embetsman. Och då nu Herr Blom
blott i 14 år tjsnat Staten, tyckes hela JustitiaeRådslönen
redan för mycket såsom pension.
Hälften kunde vara rättvist nog. Stats-Utskottet
har väl såsom skäl för sitt tillstyrkande åberopat
Pensionsförfattningen af år 1798. Men
med allt förtroende för Utskottet i öfrigt, förmodar
jag dock att Utskottet 1 detta fall tagit
miste. Efter hvad jag nu minnes, säger författningen
just att ingen Tjensteman , som har
mera än 600 R:dr i lön, får tillgodonjuta pension.
Utskottet anför val såsom ytterligare
pen I Seplembtr f, m.
13
skäl. Herr Bloms svaga syn. Denna uppgift
kan man ej betvifla, och jag beklagar Herr
JastitiseRådet ganska mycket. Men om en Militair
blir döf3 hale eller blind, lår han ändå
icke mera i pension, än ener sin innehafvsnde
grad, och icke det en gång, så vida han ej
för blessurer nödgas taga afsked. Jag skulle
således på grund af allt detta tro, att om Herr
Blom får behålla halfva JustitiaeRådslönen, och
sålunda två och en half gång mera än en
FältMarskalk, Riksens Ständer gjort ali; hvad
sorn kan fordras, äfvensom jag föreställer mig,
att Herr Blom kan vara lika så väl belåten
med 1,500 R:dr som en FältMarskalk för vara
det med 500 R;dr.
I öfrigt får jag anhålla om återremiss af
Betänkandet" och tillägger den önskan, att
Civilstaten ville ibland sig införa en PensionsCassa
på samma sätt,sorn Arméen gjorde år 1757.
Herr von Hartmansdorff, Augu[l: I afseen
de
på den olikhet, emellan Statens bidrag till
Civile och Militaire Embetsmännens pensionerande,
hvilken Herr Bergman nyss anmärkt,
utbeder jag mig, att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att Staten
bidraga till Arméens PensionsCassa med 48 k
50,000 R:dr årligen; eller med den summa,
som hvarje år dit utgår ifrån KrigsmanshusCassan,
andra smärre bidrag oberäknade. Den
större summan härrör dels af donationer, och
dels från allmänna afgifter, sorn äfven åläggas
civila Embetsman. Vilja vi nu tillse, hvad
*4
Den i September f, m,
dessa erhålla såsom pension af Staten, sä utgör
det vanliga anslaget 10,000 R:dr på 7--de
bufvudtiteln och 30,000 gå af allmänna Indragnings-staten
till Embetsman öfver 70 år,
eller tillsammans 40,000 R:dr. Några särskildta
civila pensions stater höja väl summan till nå*
got högre belopp, än för militairen, men jemnför
man det med staternas antal, så erfares att bi*
draget till civilen, långt ifrån att vara större eller
lika stort för hvarje civil, som för hvarje militaire
Tjensteman öfverhufvud, understiger den
senares pensionsvilkor ungefär til! en fjerdedel.
Missförhållandet existerar alltså icke till fördel
för Civilstaten utan tvärtom.
Hvad närvarande fall beträffar, så har det
skäl, som talar för JustitimRådet Blom, eller
det att han är i fara att blifva blind, redan
blifvit här nämdt, och det synes mig så ömande,
att något bättre icke torde kuhna anlöras.
Skulle samma olycka träffa en FäbMarskalk eller
annan Militairperson, så kan jag visserligen
icke tro, att Riksens Ständer skulle underlåt*
göra samma afseende på förtjensten och missödet
då, som nu. Den invändningen, att Herr
Blom tillförne varit Stockholms Stads tjenst
syries ej eller vara så gällande mot pensionens
beviljande. Såsom Rådman i Stockholm, deltager
man i styrelsen af en betydlig del af
Sveriges folkmängd, och det är en tillfällig
omständighet, att Städerne sjelfva aflöna sine
Embetsman. Så aflönar i Norrige till ex. Staten
för det mesta dem, äfvensom Embetsmänntn
på Landet. Men om det nu hände feos
Den l September /. m. i%
CM) att en Lands-Secreterare aflönades af Länet,
skulle man väl säga, att han icke vöre en
af Statens Embetsman, och att han ej borde
få beräkna sig till godo de år han tjenstgjort
såsom Lands-Secreterare, ifall han sedermera
blefve Kammar-Råd? Händelsen med LandsSecreterarne
är emedlertid redan den, att de
till stor del lönas af Länen genom sina sportler,
och likväl har jag ej hort någon deraf
taga sig anledning till sådane invändningar,
som denna.
För öfrigt har Statsutskottet icke föreslagit
att Herr Blom skulle såsom pension få bibehålla
hela sin inkomst såsom Justitiae-Råd,
utan endast den egentliga lönen, följagteligen
icke taffelpenningarne. Jag tror ej att någon
i hans vilkor, skulle af dylika förmoner uppmuntras,
att i otid taga afsked ifrån tjensten ,
eller i sådant ändamål föregifva en sjukdom.
Det synes åtminstone mig vara gifvit och naturligt,
att den, som länge lefvat i en viss
krets, och vant sig vid ett visst lefnadssätt, ej
gerna afviker derifrån på ålderdomen, och det
skulle vara hårdt stt äska det af en gammal
marn Jag vågar således tillstyrka, att Statsutskottets
Betänkande måtte bifallas, såsom
billigt, och icke af egenskap, att något prscjudicat
derigenom kan befaras.
Herr Pereswetoff Morath , Anders Wilhelm:
StatsUtskottet, som denna Riksdag så sparsamt
tillstyrkt ökade Statsanslag , har i förevarande
fråga funnit sådane skäl förebragte, att Utskot
-
If) Den i September /, rn,
tet ej kunnat undgå, hos Rikets Ständer hemställa,
det pension må Herr JustititeRådet Blom
beviljas.
Sedan, som man sagt mig, de öfrige Stånden
bifallit Utskottets Betänkande, kan jag ej
finna, hvartill en återremiss skulle tjena. Frågan
är ju redan afgjord. Allt hvad Herr
Bergman genom den af honom yrkade återremissen
kunde vinna, vöre blott att få
samma upplysning skrijteVgen3 men om ock
förhållandet varit annorlunda är jag viss, att
Ridderskapet och Adeln ej instämt i Herr
Bergmans åsigter, när Ridderskapet och Adeln
betänkte att till Herr Bloms öfrige förtjenster
med skäl kunna läggas de omsorger, han, i egenskap
af Representant, delade med 1809 års
Constitutions-Utskott för upprättandet af en
Grundlag, i följd af hvilken Herr Bergman nu
äger fritt tillfälle, att bestrida den förtjenstfulle
Embetsmannen allt underhåll af Staten,
sedan han i Statens tjenst uppoffrat hälsa och
synförmåga.
Herr Bergman misstager sig, då han för-,
utsätter, att Herr Blom redan taget afsked,
eller det ovilkorligen begärt. Herr Blom har
endast i underdånighet anmält, att hans af
mångårigt och träget arbete försvagade syn
hindrade honom, att, såsom han önskade sköta
sitt vigtiga Embete, men att han i brist af
enskildte tillgångar ej kunde begära afsked,
med mindre han såsom pension fick bibehålla
hela
Ven i September, f, m,
*7
hela eller större delen af den JustitiseRidstjensten
åtföljande inkomst.
Danna Harr Bloms anmälan är, så ridt
den rorer pensionen af Kongl. Majit till Stats.
UtBkottet öfverlemnad, med det förord, som
Konungen ansett Sig pligtig lemna en så förtjent
Embetsman.
Således om Herr Bergmans mening kunnat
blifva Ständemes, hade deraf, hvad Herr Blotn
angar, ingen annan följd uppstått, än att dess
förenämnde vilkorliga underdåniga anmälan
icke kunnat till pröfning förekomma, utan Herr
Blom måst qvarblifva i tjensten; men jag öfverlemna?
till Herr Bergman sjelf att bedomina,
om det varit Ständeme värdigt, att deere,
tera, det de åt behofvet vilja öfverlemna de
Ledamöter af Högsta Domstolan, hvilka af
det trägna arbetet blifvit urståndsatte, att längre
förvalta sine Embeten, och om det icke
för det allmänna vore vådligt, att, vid förhållanden
som detta, genom vägrande af pension
för sådane Embetsman, nödga dem att tjena
qvar och förlita sig på andras granskning af
handlingar, der fråga är om det dyrbaraste en
medborgare äger: Lift ära och gods.
Låtom oss icke glömma, att förhållandet
med Högsta Domstolens Ledamöter är alldeles
olika mot andra Domstolars. Någon extra ordinarie
Ledamot i Högsta Domstolen kan Kon
-
Ridd. o. Ad. Prot, VIII. Bind.
2.
il Den l September /« m,
ungen icke förordna. Han får, sorn grundlagen
säger, endast utnämna JustitiaeRåd.
Alltså om Ständerne, ej genom pensionens
meddelande gjorde det för Högsta Domstolens
Ledamöter möjligt, att begära afsked, skulle ju
den händelse inträffa, att, genom Heres fortfarande
sjuklighet, de öfrige komma att utöfver
förmåga betungas af arbete och ärenderne ändock
sluteligen icke kunna skötas.
Jag 6er i ett sådant 6ätt att förfara, de
största vådor för samhället, och jag röstar så*
ledet för bifall af Betänkandet, hvarå jag anhåller
att Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade göra proposition.
Friherre Hjerta, Fredric-. Jag har så mycket
heldre instämt i Statsutskottets förevarande
betänkande, som jag i frågor om civile Embetsmäns
pensionerande i allmänhet, alltid reserverat
mig emot Utskottets beslut, helst jag
för min del önskat, att Utskottet måtte instäm*
ma med de af flere motionairer gjorde förslag,
att pensionsrätten skulle börjas vid 60 år, emedan
i annat fall ej billigt kan förväntas, att vid
nämnde ålder intill uppnådde 70 års(då rättighet
till pension inträffar) tjensterne kunna med behörig
drift skötas. Jag tror derföre , att Utskottet
nu icke saknat skäl till eitt tillstyrkande
i detta mål. Utskottet har dervid åberopat
1798 års författning angående pensionsstaten.
Der nämnas Råder, hvilka den tiden
icke hade öfver 600 R;drs lön; men Ju
-
Dea I September J, m.
>9
sthiasRåd funnos då ej; når vi nu håfve deo
öfvertygelse om JustitiasRådet Bloms förtjenster,
sorn erfarenheten intygat, och hans oförmåga
att bestrida tjensien tillika blifvit vitsordad
af vår Förste Läkare, Doctor Ekström,
så kan jag ej annat än tillstyrka bifall i Utskottets
hemställan.
Man har sagt, att JustitiasRådet Blom
endast i i4 år varit uti Statens tjenst. Han
har visserligen en tid förut varit Rådman i
Stockholms Stad , men dessförinnan var han
engagerad i HofRätten, och som jag vill min-*
nas, äfven Häradshöfding. Dessutom är en
Rådmansbeställning i Stockholm icke utan vigt
för så väl Staden som det allmänna. På desse
med de flere skäl Herr von Hartmansdorff an-v
fört, samt då jag nu hörer af Herr Morath,
att de tre öfrige Stånden redan bifallit Betänkandet,
skulle jag för min del önska, att Ridderskapet
och Adeln äfvenväl ville göra det.
Herr Bergman, Ambrojlus Magnus: Jag tror
mig ingalunda vara vederlagd af de värde Ta-i
lare, som nu yttrat sig. Jag har sagdt, att
Arméen pensionerar sig sjelf till nära två tred-t
jedelar. Jag visste lika så väl som Herr von
Hartmansdorff, att Arméens Pensionscassa hat
af KrigsmanshusCassan två femtedelar af dess
inkomster, hvilket under de sista åren gjort
omkring 48,000 R:dr; och när nu Arméens
PensionsStat går till 108,000 R:dr, oberäknadt
lönerne för Cassans Direction och Betjening,
är det ju, såsom jag sade, att Arméen till un
-
20
Den i September /, nn
gefär två tredjedelar pensionerar sig sjelf. Hur
jemförelsen slår ut emellan Civil- och MilitairStaternes
peasions-anslag, kan jag ej nu utreda,
emedan jag ej minnes antalet af hvarderas
personal. Men om den grund, som Statsutskottet
i afseende på justitiaeRådet Blom föreslagit,
och hvilken de öfrige MedStåndeö vid
sine beslut i ämnet lära följt, i allmänhet sntages,
skola Civilstaten» pensioner sluteligcn
utan tvifvel gå lika så långt som dess löner. Det
är väl ganska ömt och iedsamt, att Herr JuBtitisRådet
är r-å svagsynt; men om han af detta
skäl får behålla så om pension hälften af
sin JustitiseRadslön , tyckes han dermed böra
vara belåten, då han, som sagdt är, i alla fall
har två och en half gång mer än en FäitMargkalk.
Och hvad i öfrigt det beträffar, att en
sådan hög mitairperson äfven vid dylikt förhållande
skulle få lika stor pension, så är det
visserligen möjeligt, ehuru ännu något slikt exempel
icke visat sig; men möjdigen kunde det
vid någon Riksdag inträffa. Hvad sedermera
vidkommer att L »ndsSocreterarne skola aflönas
af Länen, torde detta vara ett misstag; men
väl hafva de i ordinarie lön en och en half
gång så mycket sorn en Capitaine efter Carl
XI-s Stat. Om de tillika få något serskildt af
Länen lemnar jag derhän.
Att ändteligen Herr Blom varit i Statens
tjenst, innan han blef JustitiseRåd , vill jag ej
betvifla, men den tid han tillbragte i Stadens
tjenst bör i alla fall afräknas. Jag kan derfö(•
ej afstå ifrån min begäran af återremiss, e.
Den I September Jt m. 21
huru de (re öfrige Stånden redan bifallit Betänkandet.
Herr Ribbing, Arvid'. Det har blifvit anfördt
åtskilligt angående JustitiaeRådet Bloms
tjenstetid, men icke något derom , att han såsom
JustitiasRåd gjort dubbel tjenst. Han har
nemligen, i egenskap af granskande Ledamot i
LagComittéen, deltagit i dess arbeten, och Cornniittéens
Protocoll vitsorda tillräckligt, att hans
deltagande icke varit förgäfves. Jag tillstyrker
äfven för min del bifall till StatsUtskottets
Betänkande.
Herr Grefven och Landt- Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatslJtskoU
tets Utlåtande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återförvisas.
Ropades J* och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Mar/kalken
gjorde proposition till bifall af berörde Utlåtande:
Ropades
starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att som, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
5S
Dm l September f, m.
Herr Bergman-. Jag begär ej votering,
m»n jag reserverar mig till Protocollet emot
alla anslag, som icke äro cnlige med våra lagar
och gamla ordningar,
Föredrogs å nyo Stats- och Bevillningsutskottens
den 7 sistledne Augusti under N;o
414 afgifne, samt den iS derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver vackt
motion om Krono-utskylders likviderande moi
deist så kallade coupon®.
Herr Lefrin, Johan Pehr: Jag har icke
anhållit om ordet, för att yrka återremiss af
det nu upplästa Betänkandet, ehuru jag skolat
mycket önska, att målet inkommit så tidigt,
att en återremiss kunnat medföra någon
verkan. Nu är Riksdagen så långt avancerad,
att ett närmare skärskådande af det system,
hvarom Herr Ugglas i Betänkandet nämnda
motion handlar, skulle leda till en tidsutdrägt,
som öfriga angelägna göromål ej medgifva.
Men jag anser mig dock ej böra med tystnad
förbigå Utskottens yttrande, utan anhåller att
få i korthet upptaga och besvara d# skäl, Utskotten
anfört för att styrka olämpligheten af
ett förslag, hvilket åter, efter min tanka, är
ett ibland de medel, som skulle medföra betydligaste
och största lättnad för de skattskyldig#.
Hvar och en, som tagit kännedom af
det Fransyska sättet, att i mindre afdelningar
Den i September /, in.
uppbära utskylderne, har erfarenhet om föri
månerne deraf.
Hela anstalten bestar deri, att Debetsedela
är så inrättad, att man kan afklippa den samma
för hvarje gång, den skattskyldige derå gör
någon afbetalning. Allmänheten kan således
småningom och när som helst afbörda sins
Kronoutlagor. Hos oss åter måste samtlige
Rikets innevånare på ungefärligen samma t»4
betala utskylderne, och alla således påen gång
skrapa ihop medlen till detta ändamål. Alla»
som hafva varor att aflåta, måste då i hast fös?*
nöja dem; och Landtmannen i synnerhet blir
vid sådana tillfällen mis6bjuden af speculanten,
gom vet, att han är satt i knipen» och
måste ut med hela summan.
Hvad beträffar det anförandet, att olägenheter
i anseende till controllen vid uppbörden
skulle genom ifrågavarande betalningssätt upp»
komma, så tror jag tvärtom, »tt stor redighet
skulle derigenom vinnas; ty det är naturligt,
att om man vidtoge systemet, man äfven skulle
antaga hvad dertill hörer, nemligen, att
Cotnittéer inrättades i hvarje Socken, hvilka
ora söndagarne emottogo uppbörden, ofördröjeligen
aflemnade den till Kronofogden i orten,
och följande postdag skrifteligen underrättade
LandtRänteriet, att så och så mycket influtit;
i hvilket fall Landshöfdingen också i tiel visste,
huru mycket af de skattskyldiges utlagor blifvit
till Kronofogden lefvererade, tvärtemot
34 ör/i i September f, m.
hvad nu sker, då Kronofogdarne, ty värr!
kunna år ifrån §r betacka balancer,
Jag har vekt yttra detta, på det att detta
förslag icke må blifva bortglömdt och lemnadt
åt sitt öde, utan i framtiden åter komma i dagen,
så att man då icke må, såsom nu, af
maklighet underlåta att påtänka och vidtaga
utvägar, hvarigenom de skattdragande lättås,
i stället att man nu låter bördorne trycka ojemnt,
och sedan skyller på att de äro för
stora, hvilket jag aldrig kan erkänna. Meri
deremot tror jag att vi i evighet skola få anledning
att klaga öfver skatternes tyngd , sä
länge vi, af lättja, icke vilja vidtaga anstalter,
hvilka underlätta dem, och medföra oberäkneliga
fördelar. Men i sådan händelse får icke
Embetsmäns beqvämlighet afses.
Grefve Lagerbjelke, Axel: Bevillningsut
skottet
har för dess dei ej förbisett nyttan för
de skattskyldige deraf, att kunna småningom
och i mindre poster afbörda sina utskylder,
men inom Utskottet hafva Ledamöterne af det
Stånd, för hviket i alimänhet en ,så beskaffad
lättnad skulle vara fördelaktigast, bestämt förklarat
sig emot detta nya sätt med Coupons,
som äfven varit nog svårt att för dem explicera.
Emedlertid har förslaget gifvit anledning
dertill, att Bevillningsutskottet ämnar föreslå
hos Riksens Ständer, att i BevillningsFörordningen
må inflyta det stadgande, att Kronofogdarne
böra emottaga så litet, den skattskyldige
vill i sender afbörda; hvarigenom jag
Den I September, f, m.
25
ock tror, att ailmogen och den mindre bemedlade
skall vinna ali önskad och 6kälig lättnad.
Herr Grefven och Landt-Marsh olken gjorde
proposition till bifall af Stats- och BsvillningsUtskottens
ifrågavarande Utlåtande, hvilken
proposition med Ja besvarades.
Herr Lefrin} Johan Pehr anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o i.)
Herr GrefVM och Landt-Marskalken hemställde,
om icke Herr Lefréas anförande, som
innefattade anmärkningar vid Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OesonomieUtskottens den 30
sistiedne Augusti eftermiddagen återremitterade
Utlåtande, öfver Kongl. Majtts Nådiga skrifvelse
jemte åtskillige enskildte motioner, i frågan
om Näringsfriheten, samt om förslag till
rya Handels- och Handtverkeri-Reglementen,
finge till bemälte Utskott förvisas.
Bifölls.
Företogs till pröfning Stats- och Lag-Utskottens
den 15 sistiedne Augusti under N;o
411 afgifne, samt den 18 derpåföjde eftermid^
Den I September /. m.
dagen på bordet lagde. Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens förut
meddeldte Betänkande öfver väckt motion,
angående HofRätfens öfver Skåne och Blekinge
ställande på IndragningsStat m. to.
Grefve Härd, Carl Guflaf, hade irUemnaä;
ett sä lydande Memorial:
(Se Bilagan N:0 2.)
Herr v an Hartmansdorff, Augit fl:: Jag får
ock instämma uti den af Grefve Hård gjorda
anmärkning, mot vissa i Utskottens Betänkande
förekommande mindre tjenliga raisonnementer,
emedan, om de få qvarstå i Betänkandet,
skall sådant leda dertill, att man afvert
får in dem i Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse. Dessutom har anmärkning blifvit
framstäld vid den för AdvocatFiscalen 1 Götha
HofRätt föreslagne sportel-ersättning af 5°o
R:dr. Åtskilliga invändningar deremot gjordes
redan, när Betänkandet första gången här förevar,
och det upplystes då, att, efter de uppgifter
AdvocatFiscalen sjelf meddelt, hans sportel-inkomst
af de under Christianstads HofRätt
lydande Domsagor skolat utgöra endast
omkring 146 R:dr. I stället har han nu fått
500 R:dr sig anviste. Jag skulle således tro,
att någon nedsättning af denna summa vore
rigtig och lämpelig , samt att man icke bör
begynna med, att gifva Embetsman så stora,
ersättningar för minskade sportler, att Statsverket
sedermera ej kan fortfara dermed, när
Den i September f, m.
27
den allmänna tjenste-reglerirgen en gång kommer
i fråga. Jag har hört, att Borgare-Ståndet
alldeles afslagit de 500 R-dr. Men detta
synes vara för hardt, ty någon ersättning bör
väl ifrågavarande Tjensteman tillgodonjuta ;
dock torde denna ej böra öfverstiga 300 R:dr.
Herr Hjerta, Guftafi Jag anser mig skyl-i
dig, att, i afseende på Herr von Hartmansdorff^
senare anmärkning, lemna den upplysning,
att orsaken, hvarföre StatsUtskottet, med
ändring af dess första förslag, i stället att anvisa
AdvocatFiscalen Hedenstjernas sportlereättning
å stat, uppfört den å bssparingarne
är den, att Advocat-Fiscaleo redan har Kongl,
Majsts Nådiga försäkran, att i sådant ändamål
årligen undfå 500 R:dr. Det sålunda gifne
löftet ej kan återtagas, och då besparingarna tillhöra
Konungens disposition, och Riksens Ständer
ej kunna hindra deras användande inom
titeln efter Kongl. Maj:tg godtfinnande, skulle
förklaringen, att sportel-ersättningen icke bör
deraf utgå, vara detsamma som att säga, det
Advocat-Fiscalen icke bordt hafva Dågon sådan
ersättning, och att man således ogillat en
sak, som icke mera kan hjelpas. Hvad åter
beträffar Herr von Hartmansdorff^ och Grefve
Hårds anmärkningar, rörande formen af Betänkandet,
så skulle jag tro, att om Herr Grefven
och Landt-Marskalken gjorde proposition
till bifall af sjelfva saken, men förkastande af
prajmisserne i betänkande, sådant vöre ganska
billigt och lämpeligt, ty dessa prsemisser kutt
-
28 Deri i September j. nr.
de eljest möjeligen gifva anledning till ännu
flere HofRätters inrättande emellan Riksdagarne.
Herr Ribbing, Arvid-. Jag får till Protocollet
anmäla, det jag för mio del inom Lag-?
Utskottet ansett något yttrande om en HofRätls
inrättande i de Norra orterne vara alldeles
öfverflödigt.
Herr Munck af Rosenjkjbld, Eberhardt Då
detta ämne första gången förevar, yttrade jag
mina tankar otti nyttan af den nya HofRätten
j Skåne, äfven om densamma icke tillkommit
å full öfverensstämmelse med formen. Det hade
visserligen varit önskeligt, att en motsvarande
indragning inom Götha HofRätt kunnat ega
rum, men det tilltagande antalet af rättegångsmål
har ej madgifvit det.
Imellertid är det att hoppas, att, genom
klokare finance-regleringar: Förliknings-Domstolars
inrättande: borttagandet eller förän
dringen
af vissa sportler, som gifva anledning
till ökade rättegångar; genom en i allmänhet
förbättrad Moralitet: genom en rättvis Lagskipning
vid UnderRätterne, det hittills tilltagande
antalet af rättegångsärenden torde så betydligen
minskas, att indragning af en eller pär
divisioner uti Götha HofRätt deraf kunde blifva
en följd.
Det är på grund häraf, jag tager mig friheten
föreslå, det Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla Stats Utskottets Bstänkande i
Den l September, J. m.
bufvudsaken , men tillika inför Thronen tillkännagifva
den Önskar., hvaruti MedStåaden
skulle inbjudas att deltaga, att nemligen så
snart minskningen af Rättegångar sådant medgifva,
en indragning af en eller flera divisioner,
och i följe deraf äfven af en del Etnbets
- och Tjänstemän uti Götha HolRätt må
vidtagas,
Herr von Hartmansdorff', Jag har visser_
ligen bemärkt den förändring Stats-Utskottet
i dess senare betänkande gjort, i afseende
på anslaget för Lagmannen Hedenstjerna; men
jag underställer dock Ridderskapet och Adeln,
huru det skulle gå med Svenska Folkets rätt
att ej af någon annan än sig sjelf beskattas,
örn Regeringen kunde, vid Embetsmäns afskedade,
försäkra dem att utöfver gällande Stat,
få uppbära det eller det Pensions- eller Löneersättnings-anslagei,
utan att Riksens Ständer
vid en kommande Riksdag finge i afseende
derå utöfva deras ovillkorliga rättighet, att
bestämma Stats-anslagen. Vid StyrelseVerkena
reglering, kunde vi, i sådant fall, möjeligen
få en så stor mängd gamle Embetsman uppförde
på pensions-stat, och andra personer i
stället insatta å Aflönings-staten, att det skulle
öfverstiga Folkets förmåga, att jemte öfrige
skatter, betala de dertill erforderliga summor.
Jag skulle derföre tro det vara för Riksens
Ständer, si mycket angelägnare, att vid först
inträffande Riksdag pröfva ora ett imedlertid
gifvet anslag må framgent utgå eller inskränkas.
Äfven på denna grund yrkar jag att en
3°
Den i September f, m.
nedsättning i anslaget åt Lagman Hedenstjerna
må göras, Och att man ej må såsom regel god
känna, att Regeringen, utan Riksens Ständer!
hörande, kan anslå dylike pensioner.
Herr Hjerta: Jag underställer Ridder
skåpet
och Adeln, om saken möjeligert
står att hjelpa. Lagmannen Hedenstjerna har
Kongl. Maj:ts Nådiga försäkran, att erhålla en
viss bestämd sportelersättning. Kongl. Majit
har full rätt, att disponera besparingarna å hufvudtitlarne.
Då nu Utskottet föreslagit, att
nämnde ersättning icke må utgå hädanefter an»
norlunda än af berörda besparingar, och Riksens
Ständer dertill bifalla, är ju detta ungefärligen
detsamma som att säga , att actan är
olormlig, men att, sedan Kongl. Maj:t en gång
bifallit anslaget, Riksens Ständer ej kunna hin«
dr3, att detsamma såsom hittills af besparingarne
utbetalas. Jag kan åtminstone icke finna,
att Riksens Ständer kunna göra annat än hvad
Utskottet föreslagit, lika litet sora jag förmår
inse, att sådant skall inverka på Svenska Folkets
rätt att sig beskatta, ty titelns totalsumma
är redan af Riksens Ständer utsatt, och beslutet
att Lagmannen Hedenstjerna icke borde erhålla
något, vore i alla fall ej verkande, ty
om titeln ger besparingar, kan Kongl. Majit
använda dem till hans förmon, och ger titela
inga sådane, får också Lagman Hedenstjerna
ej någon sportelersättning.
Herr Riben, Carl Wilhelm: När frågan om
Lagmannen Hedeostjernas sportelersättning för
-
Den I September f. m.
31
sta gången här discuterades, var jag en af dem,
som yrkade, att man borde till norm antaga
hans egen uppgift till TaxeringsCommlttéen.
Denna norm synes ock vara den rätta. Att
åter såsom Herr Hjerta yrkat, öfverlemna allt
åt Kongl. Maj:ts godtfinnande, huruvida han
för ändamålet vill använda besparingarne å
Andra hufvudtitein, finnér jag icke aldeles tnligt
med billighet; ty mig synes det vara skäl,
att å Stat uppföra sä mycket som Lagmannen
Hedenstjerna enligt egen uppgift i Sportier ver*
keligen förlorat.
Herr Grefven och Landt-Mar [kalken yttrade,
att då Stats- och LagUtskottens förevarande
Betänkande innefattade 2:ne serskildta frågor,
den ena, angående HofRättens öfver Skåne och
Blekinge fortfarande, och den andra oraden af
Kongl. Majit Lagmannen Hedenstjerna i nåder
tiilagde Sportelersättning , ansåg Herr LandtMarjkalken
sig böra framställa arne serskildt»
propositioner; och hemställde Herr LandtMarJkalken
således först, om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla LagUtskottets Utlåtande,
rörande HofRättens öfver Skåne och Blekinge
fortfarande, likväl med undantag af de utaf
Grefve Hård anmärkte Utskottets yttranden:
dels att Utjkottet icke anfelt nödigt att medelst ziff
er t alens utfäitande göra den arithmetijka framflällning
om yppad balance af göromålen inom Götha
Hoj Rätt, forn i allmänna Tidningar ne ^ der dejfe arbetsförteckningar
fola blifvit intagne, varit för hvar
och eu tillgängelig t och dels att, om en ferjkild Hofrätt
i norra delen af Riket varit inrättad 3 och
Den i September f. m.
fråga blifvit väckt atti desi indragning, Ut/kottet
fiolat Jladna i fartima tilljlyrkande, fum det nu afgifvit.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken erinrade
derefter att, i afseende å den sednare frågan,
elier Lagmannen Hedenstjernas sportelersättnmg,
hade väl Herr von Hartmansdorff anmärkt,
att Lagman Hedenstjerna sjelf skall uppgifvit
den inkomst, hvarföre ersättning nu vöre ifragaställd,
endast till 146 R dr årligen, men att
i Utskottens Betänkande deremot förekom, att
Hedenstjerna /lyckt, det ifrågavarande inkomst
årligen skall uppgått till ett belopp af 770
R;dr B:co.
Harr von Hartmansdorff, Augufh Det lärer
finnas tvenne olika uppgifter från ifrågavarande
Embetsman- En till Kongl. Maj:t, efter
hvilken han vill hafva ersättning, och en till
TaxeringsCommittéen, efter hvilken han vill
akatta till Staten. Det är efter den förra, som
Kongl. Majd bestämt Sportelersättningen; och
det är efter den senare åter, som åtskilige här
ansett den samma böra utgå. Det står i Protocollet
för den Plenidag, då första Betänkandet
i detta ämne återremitterades, att Herr
Hedenstjernas uppgift till TaxeringsCommittén
innehöll, såsom jag vill minnas 146 R:dr. Jag
får derföre ytterligare anhålla om afseende i
den framställning jag gjort i afseende på sum-i
mant
Den i September f, m. 33
Vnans belopp. Herr Hjertås anmärkning örn
hiedlens utbetalande af bespäringarne kunde
varå rigtig» i händelse Riksens Ständer vid bifallet
uttryckligen förbehölle sig deras rätt
ätt bestämma anslag, och ej tacite medgåfve
att Kongl. Majit densamma agde. Men soni jag
tror ätt ifrågavarande ersättningsbelopp är för
högt', aå Önskar jag ätt frågan örn dess nedsättning
till 300 R‘.dr måtte först blifva afgjord.
Friherre JVrangel, Henning, föfehädé sig med
idcrr von Hattmartsdorff.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken gjorde
proposition till bifall å StatsUtskottets heiiiStällati,
rörande ifrågavarande sportelersättniiig.
Ropades jå och Nej.
Herr Hjerta: Jag tror éj att Statslltskot
tets
förslag innehåller, att 500 R;dr skulle såsom
sportelersättniög beviljas Lagmännen Hedenstjerna,
utan endast, att soiti Kongl. Maji
fedah iemriat honom löfte Örn en dylik eraättbing,
densamma må utgå , i fall tillgång derlin
finneg, af besparingarné.
Herr vört Hartmansdorff'. Öm eh gadin
rriödification äf StatsUtskottets uttryck äger
hiifi, så kommer sakétl i alia fall på ett ut. Skill—
haden blir inged.
kidd. 0. M. Prat. VIII. Baad; 3
34 Hen i September /, m,
Hans Excelfence Herr Grefve Mörner, Adolph
Göran: Jag tror, att den öfverläggning, sorn
nu uppstått om Lagmannen Hedenstjernas sportelersättniog,
tilbäckeligen bevisar, att det icke
är lämpeligt, att Riksens Ständer sysselsätta sig
mod pröfning af enskildie anslag. Riksens
Ständers rätt i detta hänseende är efter Olin
tanka inskränkt till bestämmandet af hufvud •
titlarnes belopp. När dessa äro fastställde©,
måste det ej tillkomma Riksens Ständer, att
besluta, om den eller den enskilde personen
skall hafva ett anslag eller icke» Sådant måste
ofelbart tillhöra Kongl. Maj:ts afgörande.
Herr von Hartmansdorff: Om det förhölle
sig så som Herr Grefve Mörner nu påstått,
att blott hufvudtitlarnes slutsummor skulle af
Riksens Ständer bestämmas, så vet jag icke,
hvartill' hela Statsregleringen skall tjena, eller
hvarföre Riksens Ständer skola göra sig
det besväret, att genomgå hvarje anslagssumma,
ehuru liten den må vara, som inom tit—
larne bör förändras, och att serskildt pröfva,
huru mycket hvar person efter sin tjenstegrad
bör åtnjuta. Jag tror dock att hela practiken
nu och tilltörrie vederlägger Herr Grefve Mörners
sats
Hans
Excellence Herr Grefve Mörner'. Sorn
Ledamot af Srats(-Utskottet vid 1809 års
Riksdag vet jag, att vid första Statsreglering
gen, då mari äfven var ganska noga angelägen
att följa Grundlagen, den speciela Staten väl
företogs till granskning \ likväl ingalunda som
Ben i September J, rn.
skulle Utskottet bestämma hvarje persons anslag,
men endast i ändamål att kunna calculera
behofvet för det hela. Det är af denna orsak,
som man jemväl nu tager de speciela
staterne till pröfning, icke för att om detailerne
besluta, men för att kunna bestämma totalsumman,
hvilket ensamt tillkommer Riksens
Ständer. Sedan de gjort detta, är regleringen
och jeinkningen inom titlarne Kongl. Maj:t*
rätt, icke Riksens Ständers. Jag skulle tro,
att någon vidlyftig öfverläggning i förevarande
ämne icke nu är af nöden, i synnerhet då
Utskottet anvist Herr Hedenstjernas sportelersättning
å besparingarne, dem Kongl. Maj:t, på
sätt Herr Hjerta rätteligen anmärkt, eger att
etter behag inom titeln disponera.
Herr Hjerta : Jag tror för min del,
att Herr Grefve Mörner ej så noga afsett,
huru förhållandet är med RiksStaten i allmänhet.
Riksens Ständer uppgöra äfven det speciela
deraf, på det att anordningarne må ske
enligt fullständiga, godkända, Stater. De måste
således dervid taga i betragtande alla särskilta
delar af det hela, Men denna fråga kan
ingalunda tillämpss på det ämne, sorn nu äc
under öfverläggning; ty hvad som uppföre3 å
Stat är ett, och hvad som anvises att utgå af
besparingarne å samma Stat är ett annat. Stat9*
Utskottet, som ansett sig böra förekomma, att
icke några ansiag må göras å öfverskotten på
StatsVerkets inkomster, har deremot trott sig
icke böra tillstyrka någon inskränkning af
Kongl. Maj:ts rättighet att disponera besparin
-
56
Den t September f. m,
garn# inom hvarje hufvudtitel} allenast dé ifcke
flyttades till andra titlar.
StatsUtskottet har derföre ansett det varå
öfverflödigt, att söka hindra Kongl. Majit att
honorera den act, som för Herr Hedenstjerna
blifvit utfärdad, och hvari Konungen löfvat
nämnde Embetsman att tillgodonjuta hågoré
sportel-efsättning; ty, såsom jag förut haft äran
anmärka, besparingarne stå till Kongl. Maj:ts
disposition. Men att å Stat uppföra en sådan
ersättning, har Utskottet ansett vara origtigt
och obehöfligt. Riksens Ständers gillade Riksstat
är ett. Besparingarne på Staten, till Konungens
disposition, något helt annat. Begreppen
derom böra icke förblandas; och Utskottet
har också endast velat uttrycka, att eftet
sorn saken nu mera ej kan hjelpas, anslaget
alltså må såsom hittills af besparingarne Utgå.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus•
Då, på sätt Herr Hjerta anmärkt, Statsutskottets
ifrågavarande yttrande angående Herr He~
denstjernas sportel-ersättning * icke är annat
än en upplysning till Riksens Ständer, så hem-;
•taller jag, om icke Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa proposition d#rij
att Stats Utskottets Utlåtande om Herr Hedenstjerna
må läggas till handlingarne.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill äfven för
min del göra samma framställning, som Grefve
Von Schwerin, om man icke derigenom
Skulle låtå det komma derpå an, huruvida ifra
-
Den i September J. m.
3?
gavsrands Embetsmin må få något eller intet
i ersättning. Detta sednare synes mig vara en
Obillighet» och jag skulle derföre tro»att man,
för att ej öfverlemna denne Embetsmaos löneersättning
åt godtycket, borde fatta ett bestämdt
beslut i ämnet. Jag önskar således» att Rid~
derskapet och Adela ville fastställa ersättningsbeloppet
till 300 R;dr. Har meningen der-!*
emot varit, att belt och hållit lemna Herr
Hedenstjerna åt sitt öde, såsom StatsUtskottets
Betänkande tyckes åsyfta, så hade Utskottet
icke behöft tala något om ersättningsfrågan.
Herr Hjerta'. Då jag ej tror att ett Bet.
änkande, sådant sorn detta, kan läggas till
bandlingarne, anser jag ändamålet bäst vinnas,
i fall proposition blifver framställd derå, huruvida
Ridderskapet och Adelö. firmet något
böra beslutas öfver den punkt, som rörer Lagman
Hedenstjernas sportelersätfning » emedan,
då Kongl. Majit irke är hindrad att i sådant
ändamål af besparingarne hädanefter sorn hit-=
tills anyisa ett årligt belopp , något Riksens
Ständers förordnande derom ick,e kan komma
i, fråga.
Herr von Hartmansdorff;^ O n detta blifver
den ena åsigten af saken, anhåller jag, att, såsom
contraproposition , må. antagas, att 300
R:dr varda å indragningsstat, för Herr Hedenstjerna
uppförde.
Herr Hjerta; Jag får invända, att först
synes deo al Herr von Hartmansdorff uppgif
-
38
Den i September J, nu
na summan vara allt för godtycklig , emedan
den närmar sig hvarken till Herr Hedenstjerna*
uppgift till TaxeringsCommittéen eller till
hans uppgift hos Kongl. Majit; och hvad för
öfrigt beträffar, att sätta denna summa på indragningsstaf,
så kommer man verkeligen derigenom
på det misstag, som man velat undvika,
nemligen att anvisa beloppet å Stat.
Herr von Hartmansdorff: I afseende pä
fummans belopp får jag upplysa, att det för
all säkerhet är upptaget dubbelt större , än
hvad Herr Hedenstjerna sjelf uppgifvit. Om nu
Ridderskapet och Adeln, till att försäkra honom
om en bestämd ersättning, ansloge 300
R;dr i allmänna IndragningsStaten, hindrar detta
alldeles icke Kongl. Maj:t, att till fyllnad
använda 200 R:dr af besparingarne. Men då
är Herr Hedenstjerna åtminstone försäkrad om
någon ersättning.
Herr Grefven och Landt Mar shatken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln önskade, att
Statsutskottets yttrande, rörande den Lagmannen
Hedenstjerna i Nåder tillagde spprtelersättning,
måtte läggas till handlingarne.
Ropades Ja och Nej.
Herr Ehrenborg, Casper: Jag skulle önskaj
att det blef upplyst, huru den uppgift är beskaffad,
som Lagmannen Hedenstjerna lemnat
till TaxeringsComittéen. Jag anser detta vara
af ganska^ mycken vigt, när fråga är, att en
Ben i September f m.
39
Embetsman aflemnat en origtig uppgift till en
publik auctoritet, och sedermera på grund deraf
sökt en högre ersättning än den, hvartill
han varit berättigad. Om förhållandet verke-,
Ifgen är iådant, är jsg för min del ej emot,
att ersättningsbeloppet nedsättes.. Men jag
skulle eljest tro, att han bör hafva skadestånd
för hvad honom frångått. Emedlertid
förefaller det mig besynnerligt, att han kunnat
uppgifva serskildt hvad han haft af de till
Skånska HofRäiten uaaerlagde Länen, och icke
på vanligt sätt Sammanslagit hela inkomsten
sf alla förut till Götha HofRäti hörande piovincer.
Herr von Hartmansdorff: Den ifrågavaran
de
uppgiften lemnades här på Riddarhuset af
Herr von Carleson, som uppgaf, att han fått
densamma i Kongl, Kammar-Rätten, om mitt
minne ej felar.
Herr Carleson, Jacob Edvard: Jag får, till
svar å Herr Ehrenborgs förfrågan , äran upplysa,
att den iiragaetäilde uppgiften erhållits i
Kongl. Kammar-Rätten, samt att jag aflemnat
densamma tili Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Protocolh
Herr von Stahl, Samuel; Då Herr Justitieombudsmannen
Ehrenborg anmärkt, att Lagmannen
Hedenstjerna till TaxeringsComittéen äf
gifvit en origtig uppgift och Herr von Hartmansdorff
jemväl hållit sig dervid,enär han föreslagit,
att den ifrågavarande sportelersättningen borde
minskas till 300 R:dr; anser jag mig för sjelf
-
4o
pen i September f nu
y* (?akcn pch såsom vän af Herr Hedenstierna
böry deyom yttra några ord. Hyad nettingen
dy här åberopade serskildte uppgjfterne piry
hans spprtelinkomster beträffa^, gå gr förhållandet
sådant, att de undey def ana året pppgå
‘ill tooo R:dr, pyh e‘t apnat år åter icke öfverstiga
300 R:dr. Man kan således icke' bestämdt
determinera summan, och d$ Lagmsnpen
Hedenstjerna tagit ett piedturp af flera års
inkomster, och uppgifvit detta till TaxeringsPpmitt^en,
är sådant ganska förlåtligt, emedan
han icke bestämdt känner, hvad de för det
törflutne året komma att afgöra, enär de till
yn del äro grundade på vitén och bötey. —
Hery Mu,nyk af Rosenschiöld, har i silf
yttrande omtalt, det han önskade införandet
af förli,knings-domstolar, o,ch ett bättre admini*.
Stratipns-sätt vid UuderRättcrne.
Hyad det sednare vidkommer , skulle j;ag
dock ‘to» att de äro bättre organiceysde än f
något annat land, Och om Riksens Ständer endast
vilje decretera, att Häradshöfdingaype fingp,
contant lön af StatsCassan, skyll,e troligen
flere af B o.f Rätter nes divisioner kunna af—
skafljs. — Hvad i öfrigt H<rr Hedeystj rna
enskildt b.eti alfar, bp.r jag h.ö g tidy ligen, lork la.
r», att han alltid sökt befordra Kongl, Maj; t a,
och Kronans gagn, samt med nit, drift och 0-  Vaolig skicklighet föryalradt sitt ansvarsfulla
Embete.
Herr Ehrenborg., Långt ifrån att jag
yttrat den förmodan , att Herr Hed,-enstjer
-
Den t September J, m. 41
p» lemn»t eji origtig uppgift, har jag blott önskat
att förhållandet härmed skulle utredas.
Men derest Herr Hedenstjerna skull» hafva
till TaxeringsComittéen afgifvit en summa
Understigande det belopp, som h»n sedermera
hos Kongl. Maj^t antpält såsom sin sportelinkomst,
finnér jag alldeles icke att detta förfarande
kan så fullkomligen förklaras efter dc
skäl, Hett von Stahl här åberopat, ty enligt
ReviUnings-Förordningens ordalydelse åligger
4et hvar och en Tjensteman, att uppgifva sipå
sportler, sådane d? under sistföiflutne året
varit. Jag yrkar derföre ytterligare, att uppgiften
må framhafvas och uppläsas, samt förklarar
för öfrigt, att jag, långt i,från, att i nå*
got fall misstänk» Herr Hedenstjernas handlingssätt
såsom Embetsman, fullkomligen delar
HerT von Stahl» högaktning för den förres
fprijeniter.
Herr Hjerta; Jag tror, att denna öfverläggning
gått ifrån saken, och snarare
prartat till att förvandla Ridderskapet och Adeln
till en dömande makt. För min del gillar
jag visserligen icke Herr Hedenstjemas
förhållande med dea ifrågavarande uppgiften,
tilen jag inser väl, att den på sitt sätt kan
vara rigtig. Han har nemligen sportler, sorn
äro lagliga, och han har äfven sadane, sorn icke
äro laglig», såsom till ex. de så kallade inbindningsp^nningarne,
hvilka icke äro i lag grundade,
men bero på en öfverenskommelse emellan
Hot Rättens Advocat-Fiscal och de derunder
4a
Den i September J, m.
lydande Häradshöfdingar. Han har således
möjeligen blott uppgifvit de lagliga sportlame,
sorn utgjorde 146 R:dr, men förtegat de öfriga.
Detta, hvad angår Herr Hedenst jernäs
uppgift; och att här bedöma, om den är falsk,
eller ej, är lika omöjligt som olämpligt. Hvad
äter beträffar den fond, hvaraf ersättningen
skulle utgå, så är andra hufvudtiteln redan till
beloppet af Riksens Ständer bestämd, och hvartill
skulle det då tjena, att sätta 300 R;dr å
IndragningsStaten, och resten pä besparingarne?
Man ginge ju då emot hvad man förut
antagit till grundsats?
Herr von Stahl: Hvad först beträf
far
Herr Ehrenborgs anmärkning, att Lagmannen
Hedenstjerna bör kunna bestämdt
uppgifva sine sportler, hemställer jag till Herr
Ehrenborg sjelf, om han kunnat för hvarje
år , i egenskap af Lands-Secreterare bestämdt
uppgifva sine sportlar. D;tta bär åtminstone jag
icke kunnat göra , under den tid jag förestått inia
Domsaga. Hvad åter rörer de så kallade
inbindningspenningarne, hemställer jag huruvida,
enär en Domare insänder en oiöbunden
Dombok, och dervid bilägger mer eller
mindre, sådant icke må få ske, och om det
angår Riksens Ständer eller StatsUtskottet, om
Advocat-Fiscalen har mera elier mindre behållning
af dylika inbindningspenningar ?
Grefve von Schwerin; I likhet med
hvad Herr Hjerta yttrat , utber jag mig
blott att få fästa uppmärkssmbetén derpå,
att, hvilka upplysningar vi än erhålla
ösra i September j. m, 4$
otti Lagman Hedenstjcrnas uppgift till BevillningsTaxeringen,
de samma dock ej. kunna ändra
Ridderskapets och Adelns beslut, och jag
får således förnya min anhållan, det Herr
Grefven och LandtMarskalken ville göra proposition
om Betänkandets läggande till handlingarne,
då hvar och en Ledamot sedermera
kan fritt till sine egna handlingar lägga de
upplysningar, han här fått insamla.
Herr Ehrenborg: I afseende på hvad
Herr von Stahl yttrat, får jag anmärka, att de
sportler, som tillhöra en LandsS&creterares
tjenst, äro ganska skiljagtiga från dem, som
tillkomma en HofRättecs AdvocatFiscal. De
senare uppbäras enligt saköreslängder, och kunna
således alltid bestämdt uppgifvas, I öfrigt
har jag nyss erhållit den upplysning, att Lagmannen
Hedenstjerna icke skiljt sin inkomst
af Skåne och Blekinge från den ifrån de
återstående provincerne, utan uppgifvit ett
rundt belopp för det hela af 730 R:dr- Det
är således genom en fördelnig emellan de serskildte
löner, som man kommit det åberopade
talet 146 R:dr, hvilket skulle belöpa på Skåne
och Blekinge. Men till en sådan fördelning
gifves icke någon bestämd anledning.' Jag
inser ganska väl möjligheten deraf, att Herr Hedenstjernas
inkomst af Skåne och Blekingen per
medium utgjort 500 Rldrj och då detta förhållande
lärer blifvit styrkt, innan Kongl. Maj:t
nådigst beviljade den ifrågaställa Sportelersättningen,
så anhåller jag vördsamt örn proposition
till bifall af Statsutskottets förevarande
Betänkande.
44 Den l September f. m..
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel: Jag får hemställa,
huryyid^ icke discussionen, aflägsnat sig
allt för (nyck,et (från det egenteliga ämnet.'
Hurudan Lagmannen Hedenstjernas uppgift till
bevillningstaxeringeo må hafva varit, är en
fråga, sorn ej tillhörer Ridderskapets och Adelns
bedömande, och är af si enskild beskaffenhet,
att Riksens Ständer icke kunna dermed befatta
fig. Sedan dessutom Andra Hufvudtiteln blifvit
i Massa bifallen, och Kongl. M,aj;t äger ostridig
rätt, att använda alla derå uppkommande
besparingar, insel jag ej, hvartill någon
vidare öfverläggning härom skall tjena. Att
Kongl. Maj:t hos Riksens Ständer gtf. tillkänna
den beslutade sportelersättningen, var ganska
naturligt, emedan den borde ligga till grund,
för beräkningen af titelns anslag^ men må hända
hade ej Statslltskottet behöft inkomma med
serskildt betänkande, angående Lagmannen Hedenstjerna.
Likväl och enär ett sådant Betänkande
blifvit till Riksens Ständer afHmnadt ,,
tror jag icke för m,io del, att Herr LandtMarskalken
kan till Riddergkapet och Adeln framställa
annan proposition än till bifall eller afslag,
hvilket icke eller kan hafva någon inverkan
å Herr Hedenstjernas rätt.
Herr von Stahl:- Med alf sigtning för hvad
Herr Ehrenborg anfört, hemställer jag dock 9>
Otti det är möjfigt för en AdvocatFiscal , att
kunna bestämdt beräkna och uppgifva, buiU
mycket han har i sportler, enär det till någon,
del beror af de Kskfällde, att aftjena böferne
med spö, vatten och bröd eller fängelse. Der
-
Den i September f. mi
45
Timot k»n en LandsSecreterare ganska väl uppgifva
sina spoitelinkömster.
Om jag ej under motionstiden varit sjuk,
skulle jag ingifvit ett memorial med förslag*
att alla sportler i Embetsmanna våg måtte upphöra,
samt ätt alla Embets- och Tjenstemän i
Stället blefve aflönäde å Stat, då detta aflöningssätt,
genom ChartaeSigillatae-medel, till Stafett
borde ersättas.
Herr von Hartmansdorff-. Om förhållandet
ar sådant som Grefve Löwenhjelm anfört, att,
antingen Ridderskapet och Adeln afslår eller
bifaller Statsötskottets Betänkande* bekommer
Herr Hedenstjerna lika mycket , så anser jag
mig bort tillstyrka det Ridderskapet och Adsln
måtte ifrågavarande Betänkande sfslå. Jag
har yttrat mig i ämnet, derföre, att jag velat*
å ena sidan, att Riksens Ständers rätt skulle
iagttagas och, å den andra, att den Embetsman*
som riu är i ftåga* icke måtte blifva utsatt föt
att förlora hvad honom rätteligen tillkommer.
Men är det numera gifvet, att »hvad Ridderskapet
och Ädeln bifaller eller afslår betänkandet,
eller fattar ett sådant beslut, som det*
jag tagit mig friheten föreslå, Lagmannen Hedenstjerna
i alla fall kommer att få tillgodonjuta
den uppgifna summao, så skadar det icke
honom , örn Betänkandet af*lå*; och jag får*
med fråntsädande af mitt förra förslag, anhålla
att Ridderskapet Och Adeln mätte afslå Betänkandet*
emedan Ståndets Ogillande af spor
-
46
Den i September J. m,
telersättningen derigenom blifver tillräckeligen
uttryckt.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner' Jag
instämmer fullkomligen i Herr von Hartmans -  dorff^ tanka, att rättast vore att afslå Betänkandet,
men dock af en annan grund, den nemligen,
att jag anser Riksens Ständer icke hafva
rätt att anvisa utgifter i hufvudtitlarnes besparingar,
emedan det icke angar Riksens Ständer,
att säga, hvad anslag som derafskola ske,
eller icke ske , oberäknadt att de icke kunna
veta, om några besparingar ens komma att ä*-  ga rum.
Herr Hjerta', Det är verlceligen med
ledsnad sorn jag afhört Herr Grefve Mörner.
Kongl. Majrt har ju sjelf i en Nådig proposition
föreslagit, att de 500 R;dr för Lagmannen
Hedenstjerna skulle uppföras å Stat.
Det måste således vara Riksens Ständers ostridiga
rätt , att bifalla eller afslå denna proposition.
Nu föreslog StatsUtskottet första gången,
att anslaget skulle upptagas å Stat. Häremot
reserverade jag mig, emedan jag ansåg
sådant olämpeligt af det skäl, att bemäldeEmbetsmans
lagliga sportler äro ganska obetydliga,
och da öfrige så beskaffade , att det icke
kan tillkomma Staten att ersätta dem. Vid frågans
pröfning andra gången afsågs min reservation
inom Utskottet, och jag tror ej, att Utskottet
gjort orätt uti, att svara så som det
gjort, ty det hade varit lika origtigt att ogilla
Kongl. Maj:ts förfarande, att för ändamålet
f)en i September f, m, 4^
använda besparingarne, sora att vid sådant för*
hållande säga, att anslaget skulle på Stat fortgå.
Nu göra Rikets Ständer på höfligaste sätt
sin tanke gällande, att sjelfva saken var origtig.
Hans Excelltnce Herr Gr ej ve Mörner: Af
hvad Herr Hjerta anfört, finner jag, att han
är mycket nöjd dermed , att afseende blifvit
gjordt å hang reservation i ämnet; men då
Kongl. Majit begärde, att anslaget måtte förflyttas
å Stat, så var det gifvet , att det tillhörde
Riksens Ständer att sådant pröfva, innan
Andrs Hufvudtiteln bestämdes. Sadan nu
titeln redan är till beloppet faststäld , så är
och mäste det vara Riksens Ständer likgiltigt,
hvad Kongl. Maj.t på besparingarne af titelns
hufvudsumms behagar anvisa.
Herr G/ejven och Landt Mar ikalken yttrade,
att, då StatsUtskottet icke tillstyrkt, att den
ifrågavarande sportelersättningen .500 R:drB:co
borde å Stat uppföras, utan endast att densamma
måtte af besparingarne, i händelse någre
sådane komme att äga runi , hädanefter sorn
hittills utgå, och det således syntes mindre lärnpeiigt
att bifalla eller afslå Betänkandet, ansåg
Herr LandtMarskalken gig böra hemställa ,
om icke, på sätt Grefve von Schwerin föreslagit,
StatsUtskottets yttrande i denna del finge
läggas till handlingarne.
Herr von Hartmansdorff'. Jag afstår från
mitt yrkande. Saken är genom discugsioneo
48 pen i September f. ml
så upplyst, att man bor hoppas det dylika exempel
i framtided icke torde isa lätt återkomma.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyad proposition, blef SfatsUtskottets
yttrande, rörände Lagmannen Hedenstjernas
sportelersättning, lagdt till haridlingarne;
Herr Munck af Rofen/ehold, Eberhard: Sedan
Ridderskapet och Adeln nu uppfyllt siri
pligt, pröfval Och godkänt inrättandet af deri
hya HofRätten i Skåne, tror jag för min delj
det Högloflige Ståndet bör taga i befraktande
den vigtiga omständighet, att möjellgen inoni
fett eiler flere år rättegångarne kunna så minskas
till antalet, att niåhända en eiler två divisioner
af Götha HofRätt kriode indragas. Det
torde vara gifvet och bekant, att, genom inrättandet
af Christianstads HofRätt, arbetet inom
Götha HofRätt blifver miriskadt anda tilt
eri tredjedel- Val hafva, gendm temperairi orsaker,
rättegångarne uti de under sistnämnde
HofRätt ännu lydande pfovincer kunnat ökaé
såj att HofRätttn för närvarande törde vara i
behof af ifrågavarande Divisioner; men sörii
trdligt är eller åtminstone möj‘igt j att antalet
äf dessa rättegångsmål långt före hästintrafFande
Riksdag betydligen aftagit, och vi knappt
hafva exempel, att, enär en indragning kan ägå
rum, den samma blir etfiellan Riksdagarne vidtagen,
så skulle jag för iriiri del tro, att, då
Riksens Ständer nu ansenligt ökat anslagen ä
Den I September J, m.
49
ett håll, det vöre i sio ordning, samt för Nationens
interesse och dess ringa tillgångar erforderligt,
att Riksens Ständer, sedan de godkänt
inrättandet af Christianstads HofRätt och
dertill beviljat nödigt anslag , hos Konungen
framförde den underdåniga önskan , att Kongl.
Maj:t täcktes, så snart minskning af rättegångar
det medgifver, nådigst indraga en del af
Embets- och Tjenstemännens antal uti Götha
HofRätt. Jag anhåller om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition till bitall å detta
förslag.
Herr Ribbing^ Arvid'. Den underdåniga önskan,
«om Herr Munck af Rosenskjöld nu framställt,
tror jag att han så mycket häldre kunde
bespara sig till nästa Riksdag , som man, i
stället för indragning, redan talar om tillskapande
af en ny Division i Christianstads HofRätt.
Herr Mundi af RofcnfnjMd: Om jag ej ir
rnr
mig, har Götha HofRätt i senare tider
erhållit en tillökning af två eller tre Divisioner,
och har härigenom för närvarande ett större
antal Tjenstemän, än vid dess första inrättning.
Orssken lärer hafva varit ökade rättegångar;
men denna orsak är temporaire och
måste kunna en gång upphöra. Skall då det
tillökta antalet af Tjenstemän, i alla fall bibehållas'?
Sidant strider nog mycket emot de
motioner, som vid denna och föregående Riks
-
Ridd o. Ad Prot. Vill. Band.
4
Den i September )\ m\
d*gar blifvit gjorda, om indragning i stället För
tillökning af embeten och (jenster. jag får
derföre förnya min anhållan om proposition å
hvad jag tagit mig friheten att föreslå.
Herr Ribbing: Herf Munck aF Rosenskjöld
torde tillåta mig meddela den upplysning, att
ehuru HofRättens Divisioner blifvit ökadé, tillökningen
dock är ganska skenbar, emedan i
Samma mon som Divisionernas antal ökats, dä
arbetande ledamötemes äntå! inöm hvarje Division
minskats.
Herr Von Stahl: jag hemställer till
Herr Munck af Rosenskjöld, om icke hahs motion
är något förhastad. De tnål, soth äro anhängige
uti Götha HofRätt, visa tydeligen angelägenheten
och béhofvet af de Divisioner *
som nu der SrO till finnahdes, och erfarenheten
har intygat att dessa Divisioner ingalunda medhinna
alla de rätfegångsärenden, som inkotrH
ma. jag tror således det vara omöjeligt, att
inskränka Divisionernes antal, åtminstone ické
före nästa Riksdag. Jag har redan hört så
mångå indragningar föreslås af Embeten , deni
jag för min del anser vara både nödvändiga
och föga kostsamma^ och man ihågkommer dervid
icke, att vår Civil-lista icke kostar mera*
än två Regementen Cavallen. Hvad Götha
HofRätt vidkommer, så har den alltid fullgjort
dess skyldighet; men der äro så många mål
att afgöra, att betjeningens antal snarare bordé
ökas än minskas.
®én '1 September 'f. ml
51
Herr Munch af Fosénfijöld: Dea sist talande
'Ledamoten har icke anfört någor, sorn vederlagt
hvad jag här föreslagit. Icke eller hat
jag sagt, att någon indragning inom Götha
HofRätt för närvarande borde äga tum, och
sådant just af den Orsak, som den värde Ledamoten
åberopat, att nemligen rättegångamé
derstädes ännu äro så talrika. Men detta hindrar
icke, att de framdeles kunna minskas. Herr
Rihbings anmärkning är äfven af den beskaffenhet,
att densamma ej kan vederlägga mitt
yrkande; ty hän lärer svårligen kunna neka;
att flere Tjenstemän uti Idof-Rätten filikommit
och blifvit å stat uppförde, i följd af Divisiotjernes
ökade antal. Örn du Division erbe, t
följd af göromälehs aftagande mängd , kunde
minskas till ex. till hälften, mäste Ledambternes
antal äfven kunna nedsättas åtminstone till
'eo tredjedel.
Herr Grejven och 'Landt-Marfkälken frågade
phi Ridderskapet och Adeln instämde i Herr
Munck af Rosenskjölds förslag, att Riksens
Stände? börde hös Kongl. Maj;t i underdånighet
anhålla ätt om, före nästa Riksdag, minskning
äf de på Götha Idof Rätts handläggning
beroende mål tilläfventyrs skulle komma att
äga rum, Kongl. Maj:t då täcktes i Nådec
vidtaga den indragning af en eller flere HofRättsDivisioner,
som med billighet kunde an—
ises af en slik målens minskning blifva en följd,,
och hvarigenom besparing för Staten kunde
Vinnas.
Ropades jå.
52
Den I September f, m.
Föredrogos å nyo Stats- och Bevillningsutskottens
den 7 sistledne Augusti under N.o
412 afgifne, samt den 18 derpåföljde eftermiddagen
på bordet l*gde Udåtande, i anledning
*f Kongl Maj;ts Nådiga propotition, angående
extra Grufvehjelpen i Stora Kopparbergs
Län.
Herr af Uhr, Carl David'. Af det nu upp.
lästa Betänkandet inhämtas att allmogen i Stora
Kopparbergs Län, emot utgörande af den
så kallade Grufvehjelpen till Falu Grufva, varit
befriad från en del af allmänna Bevillningen,
men att detta biträde eller denna utskyld,
såsom för Grufvans upprätthållande, nu mera
icke behöfligt bör upphöra, samt att någon
eftergift för allmogen icke eller borde äga
rum, i och för de så kallade mantalskolens
prästation, sedan dessa kol, efter den årliga
markegången betalas. Af en sådan ersättning
för dessa kol, enligt Kongl. Brefvet af den j:sta
Mars 1820, hafva de förenade Utskotten velat
draga den följd, att m* ntalspenningarne af denna
allmoge, nu mera icke utgå till högre belopp,
än af de öfrige skattskyldige i Riket,
samt att, till följe deraf, den lindring, som
enligt förra Bevillnings-förordniogarne, varit
Dahl-allmogen beviljad, hädanefter borde upp»
höra.
Härvid förekommer likväl den omständighet,
att markegångspriset å kolen sällan eller
aldrig uppgår, till det värde som kolen vid
cn noga beräkning af produetionskostnaden af
Veu i September f, m.
53
deona vahra verkeligen kosfar tillverkaren,
aldrahälst om transportkos'naden, af flere mil,
äfven tages i beräkning, hvaraf föijer, att ehuru
kolen godtgöras efter markegångspris,
allmogen likväl härigenom blir lidande. Jag
anhåller derföre, att Betänkandet måtte återremitteras,
under förhoppning, att Stats- och
Bevillningsutskotten, efter pröfning af den nu
gjorda anmärkning, skola finna skäligt tillstyrka,
att den allmogen i Stora Kopparbergs
Län hittills beviljade lindring enligt Bevillnmgsförordningen
äfven hädanefter må fortfara,
så länge och intilldess att markegångspriset
fullt motsvarar värdet af de Jämnade
kolen.
Grefve Lagerbjelke, Axel’. I anledning af
hvad den sist talande värde Ledamoten yttrat,
anhåller jag att få upplysa, det Stats- och Bevillnings
Utskotten enhälligt afstyrkt, att allmogen
uti ifrågavarande trakt skulle hädanefter
få tillgodonjuta samma lindring som hittills
med afkortning af hälften utaf bevillningens
belopp efter i och 2 Art. Men Bevillningsutskottet
har förbehållit sig, vid slutet af förevarande
betänkande, att, vid uppgörandet af
Bevillnings-stadg-an, få till Riksens Ständer
inkomma med utlåtande, huruvida någon lindring
i bevillningcn i allmänhet må för Dablailmogen
ega rum. Bevillnings-Utskottet har
nemligen af Anders Olssons motion inhämtat,
att anledning till en sådan lindring föreiunnes
icke allenast deruti, att de så kal lade mantaiskolen
ingalunda betalas efter deras verkeliga
54
Ben i, September, nu
värde; utan äfvenväl i den skyldighet tili foraling
-af desse kol, hvilken de skattdragande
åligger.
Bevijlnings Utskottets Ledamöter hafva,
r.edan fört haft ärendet till pröfning , Och, det;
är af dem, föreslaget, att Dahl-allmogen må,
erhålla eftergift af hälften, utaf bevillningen
efter första Artikeln, med hvilket förslag äfven
motioaairen sjelf förklarat sig fullkomligen
nöjd. Jag hemställer således om icke Ridder^
skåpet och Adeln behagade bifalla de förenadeUtskottens
nu ifrågavarande betänkande, dä;
Bevillnings,Utskottet sedermera får, tillfälle, att
för Riksens Ständer framlägga förslag tijl den lin*
dring i bevillningsafgiften, hvarmed Utskottet,
förmodar att omförmäidte allmoge skall finnasBelåten.
Herr «?/ Uhr; Då jag v.et, att BondeStåndet
på det af mig anförde skäl, återremitterat
Betänkandet, samt frågan , af enahanda orsak ,
äfven kommer att återremitteras af BorgsreStåndet,
förnyar jag min förut gjorda begäran
om §terren)iss tili de förenade Utskotten, hälst
Stats-Utskottet, i, förening med O.ecQnomie-fJt--  i'.kottet, bör utlåta, sig i det.ta ämne.
Uppå derefter af Herr, Grefven, och Lapdtr
'Mnrfkalken gjord proposition, biet Stats- och-,
Bevillnings-Utskottens förevarande Utlåtande,
yrå grund af Harr af Uhrs, dervid g jord,q anmärkningar,
till UtskotteD åfeuemitteradt.
Den i September f, ni.
«5
*
Herr Grefven och Landtatt,
sedan Ridderskapet och Adelö med bifall
till Herr von Hohenhausens motion, angående
utseende af Suppleanter till Ridderskapetsoch
Adelns Fullmägtige i Banken och RiksgätdsContoiret,
redan bestämt morgondagen till företagande
af båda dessa val, ansåg Herr Landt -  Marfkalken sig böra hemställa, om icke valet af
Suppleanter till BancoFullmägtige finge genast
vid Pleni början i morgon förmiddag, samt
valet af Suppleanter till Fullmägtige i RikggäldsContoiret,
genast vid Pleni början på efi
termiddageo förrättas,
Bifölls.
Herr Bergman, Ambrosius Magnus: Det
torde vara nödvändigt, att Ridderskapet och
Adeln fastställer i hvad ordning Suppleant.erne
skola inträda.
Herr Grefven o.ck Landt-Marskalken erinrade,
att denna ordning redan blifvit uti H.err
von Hohenhausens af Ridderskapet och Adeln
bifallne motion bestämd, på det sätt, att den
enligt Matrikeln äldste Suppleanten endast
borde inträda efter den enligt Matrikeln äldste
Fullmägtigen, och så vidare* /
Herr Cederschjöld, Pehr Gu fia f: Det är blött
en omständighet, sorn jag tror icke vara fullkomligen
upplyst, den nemligen, om någon
person blir vald till tili Suppleant i Banken
eller RiksgäldsCoutoiret sorn sitter för högre
Deli i Sep t em lier /, m.
ätt, än den han sjslf tillhör, om, säger jag,
han då skall suppliera enligt den ordning han
blifvit vald och således efter den högre Hummern,
eller efter sin egen?
Herr von Hohenhausen, Michael: Grundlagen
deciderar denna Itågan helt och hållet,
efter sorn den säger, att de valde personerna
skola efter Matrikeln inträda Man behöfver
i öfrigt ej väljs inom Ridderskapefs och Adelos
Vid Riksdagen närvarande Ledamöter,
Och när den valde inträder i sin befattning,
så bestämmes ej eller hans plats efter nurnmern
å den ätt, för hvilka han varit vid Riksdagen
Fullmägtig.
Herr Bergman: Jag får hemställa, om
icke vid tillfäll» af samina val, äfven kunde
förekomma val tili Suppleanter efter Riksens
Ständers Revisorer.
*
Herr Grefv-n och Landt-Marskalken förklarade,
att innan den af Herr Bergman sist omförmälte
fråga kunde till handläggning föredragas,
alla å bordet nu hvilande mål först
torde böra vara utaf R.idderskapet och Adeln
pröfvade och afgjorde.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
att Plenum komme klockan half till 6
i ettermiddag att fortsättas.
Den i September /, tn,
Föredrogos å nyo Lag Utskottets den 7
sistlcdne Augusti under N:o 144 afgifne, samt
den 18 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande ,
angående yrkad skyldighet för Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, att genom Promotorialer
befordra enskildtes Lagsökningsärender, då
gäidenärerne vistas i andra Län.
Friherre Ceder/Ironi, Jacob-. Jag kan icke
instämma med Lagutskottet uti den tolkning
Utskottet behagat gifva åt ifrågavarande Författning,
och hvarigenom Kongl, Maj:(s Befallningshafvande
anses frikaliade från att efter
promotorial lemna handräckning , och till slut
befordra utsökningsmål. Jag finnér för min
del denna fråga vara högst vigtig, i afseende
på Gäldenär, som flyttat från en ort till annan;
ty i händelse den utväg att genom promotorial
låta i det nya hemvistet söka en så
dan
person, borttoges, skulle detta ofelbart
vålla, att gäldenär på längre tid kunde undgå
betalningsskyldigheten, och tilläfventyrs hindra
Borgenärer att på flera år göra sin fordran gällande,
hvilket åter icke skulle för den enskil.
da crediten vara serdeles fördelaktigt. Den
händelse, Lagutskottet af Författningen befarat,
är omöjelig , och den tillämpning, sorn
Kongl. Mapts Befallningshafvande i alla tider
deraf gjort, visar tillräckligt, att dessa auetoriteter
ej i detta fall delat Utskottets åsigt.
Den skyndsamma åtgärd, som i executionsmål
är af nöden , kunde icke unnas , om ej den ena
Peil i September /, />»,
Landshöfdingen vore förbunden att lemna den
andra handräckning, men denna handräckning
gifves icke åt den enskilde Borgenären, utan
på begäran af Landshöfdingen i ett anoat Län.
Af sådan anledning torde jag få anhålla ont
proposition till förkastande af LagUtskotteta.
förevarande Betänkande.
Herr Hjerta, Gufiaf: Äfven jag Unner det
vara högst besynnerligt, att Lagutskottet tolkat
ifrågaställde Författning såsom, betänkandet
utvisar. Det tyckes som Utskottet bort
taga nogarc reda P* detta ämne. Jag har redan
första gången det var å bane, anmärkt,
att ordalydelsen uti Författningen innefattad®
skyldighet för Konungens Befallningshafvande.»
att befordra Lagsöknings-må 1. Nu åter svarar
Utskottet, att det icke finnes någon föreskrifven
skyldighet i detta fall. Jag får derföre
förena mig med Friherre Cederström i anhåL
Ian, att betänkandet måtte förkastas,
Herr Ribbing, Arvid: Lagstadgandet lyder
»ålunda: att den ene Kongl. Majtta Befallnings,-
hafvande skall räcka den andra handen. Af
denna ordalydelse kan jag dock icke finna, att
den ena. Kongl., Majds Befallniogshafvanden ät
skyldig räcka den andre Gjildenären handen £
utan stadgandet måste ensamt afse den häri»,
delsen, när den ene Befallningshafvanden i och
för Embetet anlitar den andre. Nyttan för den
allmänna crediten deraf, att en, enskild creditor
kan anlita Kongl. Majtts Befallningshafvande,
att va^a dess Ombud eller för sig Utse
Ben I September, f. m, 5g
Ombud,' vore möjeligen någon, men jag tror
likväl, att Kongl. Maj:ts
credit såsom Embetsman skulle derigenom mycket
lida. Jag hemställer, om icke detta skulle
ske, då i häadelse t. ex- ett stort handelshus
vöre på väg att cedera bonis, et) mängd
fordringsägare på en gång anlitade Kongl.
Maj.ts. Befallningshafvande i Länet, altför hvar
pch en anskaffa ett skickligt och säkert Ombud.
Det torde vara svårt nog, att för en
betydligare summa få ett säkert Ombud. Dä
nu flere concurrenter inträffade, så skulle ju
Konungens Befallningshafvande råka i största
förlägenhet, att icke skaffa bättre ombud åt dep
ene än åt den andre, och sålunda gynna den ena
trier än den andre , ty att lemna allas rätt att
bevakas af en enda vore icke möjeligt. Mea
om förslaget antoges, skulle det likväl inträffa,
att flere personers rätt och angelägenheter lago
i samme Befallningshafvandes hand. Hvarpch
en vet nu, att det ofta beror på dagen,
om en Fordringsägare skall genom utmätning
utiå sin rätt, elier nödgas ingå i en concoursmassa.
Det skulle således bero af Kongl. Maj;ts
Befallningshafvande, antingen den ene eller
andre undfinge betalning genast och fullt ut,,
eller mäste gå in uri ea concours, och sent
omsider få något dier intet. Sådant kunde
måhända ske utan afsigt, men säkerligen Liefve
Kongl. Majlis Befallningshafvande i alla fall
misstänkt. Och d-et är icke nog att förekom-^
ma, det icke väld må kunna utö/vas, man må%te
och, söka förebygga, au cj Embetsman kun.-
66
Deri i September /, m.
na misstänkas derföre. Jag tillstyrker på grund
häraf bifall till betänkandet.
Friherre Cederftröm: Det lärer förmodeligen
icke kunna komma i fråga, att ålägga
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att skaffa
Ombud i Concurstvister. Här är blott fråga ,
att genom Promotorial från den ene Befallningshafvanden
till den andre iörhjelpa fordringsägare,
då deras fordran är ostridig, till
deras rätt af en gäldenär, som är uti ett annat
Län bosatt. Blir ett sådant utsökningsmål af
tvistig beskaffenhet, förvises det till laga Domstol,
då Borgenären sjelf får skaffa sig Ombud;
endast i speciella fall öfverlemnar Konungens
Befallningshafvande det samma till utförande
åt någon af de publika Actorer, som inom Länet
äro till finnandes. Det är omöjligt att föreställa
sig det någon Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skulle kunna öfverlemna utförandet
af gäldenärens och borgenärens talan åt en
och samma person, hälst Promotorialet icke kan
vara meddelat för mera än utkräfvandet af
Borgenärs fordran. Således om den händelsen
skulle förete sig, att ett skuldfordringsmål gjordes
anhängigt emot den, som redan sjelf begärt
utsökning å motparten , lärer väl icke
någon Konungens Befallningshafvande kunna
förgäta, att gäld lagligen med gäld qvittas,
och således icke kunna förordna samma persoa
till Ombud för båda parferne. Den egenteliga
frågan här är, huruvida man bör skilja
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ifrån deras
rättighet och pligt, att genom Promotorial be
Den I September f m. 61
fordra utsökningsmål. Denna rättighet är så
vigtig för crediten inom landet, att jag förmodar,
det all tvekan om förkastande af Utskottets
Betänkande i denna del. skall af sig sjelf
förfalla.
Den andra frågan rörer Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
åliggande, att för Borgenärer
i utsökningsmål anskaffa Commissionairer.
Detta är något helt annat. Det tyckes böra
blifva partens ensak, att skaffa sig ombud, när
han vet, att hans sak är tvistig. Jag skulle
derföre tro det vara bäst, att Ridderskapet och
Adeln rent af behagade afslå Betänkandet i denna
del; ty att, såsom BorgareStåndet gjort, besluta
ett åliggande uti förevarande fall, för Konungens
Befallningshafvande är alldeles öfverflödigt, då
Konungens samtlige Befallningshafvande redan
så förstå Lagens stadgande i detta hänseende ,
att ingen för närvarande dräger i betänkande att,
enligt Promotorial, lemna behörig handräckning.
Herr Ribbing'. Jag vill blott nämna att
jag icke tror mig hafva omtalt, att Konungens
Befallningshafvande skulle i Concoursmål
förordna Ombud för Fordringsägarne. Jag
har deremot endast fästat uppmärksamhet på
den händelsen, att en person, färdig att cedera
bevis, varder lagökt, och huru vigtigt ^
det då är, att rxecutionen går hastigt, på det ’
att icke genom försummelse af några dagar,
en mängd personer i stället att genom utmätning
få ut deras rätt , nödgas gå in uti concoursen.
Jag har ej eller framställt möjligheten
deraf, att en Landshöfding kunde lemna flera
62
Den i September f M,
Motstridiga lagsöknings-grunden i samma persons
hand; men att, enär detta icke linge skej
én Landshöfding vore urståndsatt, att Få så
många säkre och skickligt Ombud som erfordrades.
HvadFriherreCederström anfört, att nemligen
Samtlige LandshöFdingarne hittills alltid så tillämpat
Forfattningarne, att de émottagit och besörjt
genom promotorial hos andre Landshöfdirigar
enskildes lagsöknings-ärenderi, tror jag
vara Så mycket mindre enligt med förhållandet,
sorti den motion * hvarom LagUtskottets
förevarande betänkande handlar, är föranledd
deraf, att en Borgenär icke fått sina lagsökningshandlingar
genom promotorial från fen till
annan Landshöfding fortskaffade, och derföre
trodde en lag vara nödvändig för att åstadkömrria
och kunna tvinga till det, söm hittills
någon gång skett blött af god Vilja; Det är
godt och val öm förtroendet å ena sidan ocH
Och välviljan å den ändra verkat, att Konungens
Befallningshafvande åtagit sig ett sådané
bestyr för eoskilta^ och har på detta sätt, riiöjeligen
äfven varit gagaeligt; men skadligt
blifver det , efter mitt tanka alltid; att sträckå
Énibetmannu-pligt och ansvar, utöfver grärtseffi
af allmän befattning.
Herr Grefven oth Landt-Mar {balken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla Lag Utskottets förevarande Utlåtande;
Ropades ja och Nej.
't)en 1 September f. ni, 65
Hvarefter Herr Grefvek och Landt-Marjkåi-,
fien gjorde proposition tiil afslag ä berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte någ*a Nej.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- Och Oeconomie-Utskottens den
7 sistledne Augusti under N*ö 408 afgifne,
samt den 18 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtandes rörande väcktfe motioner
otti utvägats vidtagande till Communications
öppnande med Gellivare Jernmalmsberg uti
Luleå Lappmark.
Herr af Uhr, Carl David: Då jag hu går
att yttra mig i ett ämne, som, redan vid sista
Riksdag, utgjorde föremål för Riksens Ständers
öfverläggning, nemligen om Bergshandteringens
utvidgande i Norrbottens Län, anser jag
mig på förhand böra hafva den äran upplysa,'
ätt jag aldrig varit der på stället, Och att jag
Således icke äger den locala kännedom, sorn
fordris, för att bedömma möjligheten af en
Bergslags-inrättning i denna aflägsna del äf
Riket, eller hvilken trakt deraf, för ändamålets
Vinnande kan finnas merg tjenlig än ert
annan.
Ett sådant bedönrthatidé för att vara gäl-?
lande måste naturligtvis grunda sig på eIf
64 Den 1 September f, m.
fullständig och noga kännedom af locala förhållanden,
och skiljaktigheter af olika ställen
med hvarannan jemfördej Men då endast en
utväg för ändamålets vinnande, af dem som
härom väckt frågan, nu blifvit föreslagen har
jag icke tvekat att tillika fästa uppmärksamhe'
ten åt ett annat håll, och att meddela de upplysningar,
som af en inom orten boende trovärdig
person blifvit mig meddeldte, hvilken,
efter flere års forksningar, förvärfvat sig en
närmare kännedom om verkliga förhållandet.
Jag gör detta i den säkra öfvertygelse, att den
mest fullständiga granskning af dessa olika åsigter,
eller det ena ställets företräde framför
det andra, otvifvelaktig! och säkrast skall bidraga
till ett önskat resultat, hvilket är enda
föremålet, för det yttrande till Protocollet, jag
nu anhåller få afgifva.
Härefter uppläste Herr af Uhr följande;
(Se Bilagan N:0 3.)
Herr af Robson, Carl Magnus, anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Grafven och Landt- Mar [kalken hems
ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Stats- och Oconomie-Utskottens förevarande
Ut
-
Den i September /, m.
65
Utlåtande böra, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteras.:
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Lag-Utskottet:
Herr von Hartmaosdorffs, August, den t»
eistledne Julii förmiddagen pi bordet lagde
Motion, att Riksens Ständer måtte hos Kongl*
Maj:t i underdånighet anhålla, det ingen Lagförklaring
må beslutas, utan att allmänheten
derom, medelst offentlig Kungörelse, underrättas,
samt att inga Lagförklaringar må beslutas,
utan att Riksens Ständers JusfitiaeOmbudsmans
Utlåtande, deröfver varder infordradt.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 3 eftermiddagen,
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Midi 0. Jd. Prat. VIII. Band.
f
«* Den l September t, m.
Måndagen den I September.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Föredrogos I nyo och bifollös följande,
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
20 siatledne Augusti eftermiddagen pä bordet
lagde, Utlåtanden :
Från Stats- och Banco-Utjkotten:
Af den 13 sistledne Augusti:
N:o 417. I anledning af förekommen frå.
ga om lånerätt uti Riksens Ständers Bank för
allmänna Brandförsäkringsverket.
N:o 4.19. I anledning af väckte frågor,
om anstalter till understöd för Sparbanks Tn'
rättningame i Riket.
Från Banco Utskottet:
Af den 13 sistledne Augusti:
N:o 46. Angående tryckningskostnaden
för 4 Tabeller öfvar BancoVerkets ställning,
från och med år 1776 till och med år i82«.
N:o 47. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeidte Betan-*
Deri f September t. m.
kande, rörande vilkoren för återbetalningen af
Götheborgs Stads vid sista Riksdag erhåline
lånebiträde.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 13 sistledne Augusti under
N:o 418 afgifne , samt den 20 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande, i
anledning af Kongl Majits Nådiga skrifvelse,
angående ett lånebiträde tili fullbordande af
nya Bibliotbeksbyggnaden vid Upsala Universitet.
Herr Hjerta, Guflaf: Sorn här torde blif
va
fråga om b'<all till det nu uppläste Betän^
kandet, hemstälier jag , stt detsamma må förblifva
hviiaode, intilldess FuianceB tänkandet
förekommer.
Herr Stråle, Nilt IVilhelmv Jag hemställer,
om det icke är sä mycket mera nödvändigt, att
ifråg »varande Betänkande hvilar , sorn deruti
föreslås ett lån till Upsala Academie emot 3
procents Ränta , och detta förslag således är
grundad; på förutsättningen, att tre procent*
Obligationer komme att utgifv3s. Men om detta
Obligations-systeme icke bifalles , utan en
högre ränta för Statens lån erlägges och således
äfven af Academien bör godtgöras, kommer
frågan i ett annat skick och torde kan
hända med mindre ifver fortsätta». Jag tror
Den i September e, m,
derföre det vara nödvändigt, att frågan derom
tills vidare uppskjutes.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd proposition, beslöt Ridderskapet
och Adeln, att Stats- och BancoUtskottens
förevarande Betänkande skulle hvila pi
bordet, intill dess Finance-regleringen blifvit
af Ridderskapet och Adeln afgjord.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 12
sistledne Augusti under N:o 420 afgifne, samt
den so derpå följde e. m., pä bordet lagde, Utlåtande,
öfver väckt motion, rörande grunders
bestämmande för pensioner åt dero, som innehaft
HofStats-sysslor.
Herr von Hartmansdorff, Augujl'. Jag kan
väl icke godkänna det särskildta yttrande Herr
Hjerta i förevarande fråga afgifvit, då han
anser Riksens Ständer icke vara förbundne,
att sörja för en afliden Kongl. Persons betjening;
ty man bör i allmänhet ej förutsätta såsom
gifvet, att en Konung äger enskild förmögenhet,
hvaraf han kan göra föräriogar till
sine tjenare, utan han och de måste af Staten
underhållas. Men jag kan ej eller å andra sidan
gilla det sätt, sorn StatsUtskottet, i afseende
på pensioners tilldelande åt dylika personer,
föreslagit. Utskottet har föreställt sig ,
att en ständig pensions-reglering ej kunde äga
Den i September e. >n.
*9
\
rum , men likväl hemstält, att Riksens Standar
mätte hos Kongl. Majtt begära förslag till
en dylik reglering. Detta inntbär , efter mitt
begrepp, en motsägelse. Det sätt Utskottet
antagit, att för hvarje gång bestämma pensions-staten
, rynes gå derpå ut, att sedan deé
blifvit kändt, hvilka personer, som tjenst
en afliden Konung, Riksens Ständer skulle,
efter serskild pröfning, säga och utmärka,
hvilke af desse personer icke voro förtjente eller
i behof af pension. Det måste nödvändigt
blifva en obehaglig och i personliga förhållanden
ingripanden förrättning, att undersöka
om den och den Kammarherren eller Statsfrun
har någon enskild förmögenhet, eller om den
och den Hoflakejen eller Bakelse-tillverkersksn
rir i behof af understöd o. s. v. Jag
skulle deremot tro, det åligga Hofbetjening,
likasom andre peosions-sökande, att bevisa sin
torftighet och sina behof. I annat fall bör ej
eller Staten medgifva dem pensioner; ty om
det sker utan granskning och tillämpning af
de för pensioners erhållande i allmänhet gällande
reglor, så skall det oftare än nu kunna
inträffa, att en Bakelse-tillverkerska får lika
stor pension, som Staten eljest består Enkan
efter en GeneralLieutenant, en Landshöfding
eller andre höga Embetsman. Af dessa skäl
anhåller jag om återremiss af StatsUtskottets
betänkande,
Hérr Hjerta, Guflaf: Jag har uti min vid
StatsUtskottets betänkande bifogade reservation
framställt de skäl, hvarföre jag ansett någon
7°
De/j l September e., m.
åtgärd icke böra föreslås, genom hvilken Riksens
Ständer erkänn» sig vara skyldige, att
pensionera Ho-Staten. Dermed har jag ingalunda
menat, att Riksens Ständer icke borde
kunna framdeles anslå pension åt en och annan
Hofman, som med nit och trohet tjenat.
Men jag har trott att en sådan pension endast
uti två fall kunde komma i fråga, antingen
då personen vöre fattig och orkeslös, eller
ock då han visat en sådan medborgerlig dygd,
*tt han derigenom gjort sig värdig belöning af
Staten. Då i öfrigt Riksens Ständer vid en
Konungs dödsfall sammanträda, kan jag icKe
eller tro det vara någon rsque underkastadt,
att åt dem öfverlemna, art lör hvarje fall bestämma,
huru förhållas bör. Jag förmodar
också icke det skola hända, att en Thronföljare
lemnar Sin Faders Tjenare utan bröd, intill
den kommande Riksdagen, och när dea
inträffar, är jag förvissad, att Riksens Sänder
väl skola sörja föj dem af den aflidne Konungens
Betjening, som äro i behof och förtjena
understöd. Men deremot om Riksens Ständer
nu för detta fall in. å uti någon åtgärd på
förhand, skall detta blifva en ordnings anstalt,
som kommer att kosta Staten drygt, och som
afviker från den rätta principen, stt nämnde
personer äro Konungens enskilde tjenare. J»g
kan således ick* föreställa mig annat, än att,
om man gör något härvid, utom att »Islå motionen,
6kall sådant leda till en ökad utgift-,
och man kan dessutom, sorn jag i Reservationen
yttrat, ompjcligen bestämm • gr.underne till
er; pcnsions-stat för Hofman.
Den v September e, ni.
Herr von Hartmansdorff: Min afsigt
har ingalunda varit att tillstyrka en begäran
hos Kongl. Maj:t om ett PensionsReglemente
för HofStaten, men blott att Riksens Ständer
skulle besluta, och hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla, att Hofbetjente hädanefter
icke må erhålla pension, utan sä vida de bevisa
sig vara i behof deraf) eller andra särskildta
omständigheter skulle tala derför. Derigenom
borde man åtminstone förekomma, att
hofbetjtnter, gamle och unge, förmögne och
behöfvande utan urskilning, ej vidare hugnades
med stora pensioner, hvartill följakteligen
icka deras egen förtjenst, utan sorgen och saknaden
efter en älskad Furste måtte vara orsaken
Om icke detta vore skalet, hvarföre man
gynnade hans efterlemnade betjt-ning , så kan
jag ej inse hvarföre deo vid flera tillfällen blifvit
så öfverdrifvit pensionerad i jemförelse med
Statens tjenire. Jag här förut anfört exempel
derpå från nuvarande förhållanden, och jag
vill ytterligare tillägga, att på pensions-staten
efter Konung Adolf Fredric fanns uppförd en
KspunstoppareEnka med 200 Daler Sdfvermynt
i pension. Slika exempel kunde icke gifvas ,
om man vid pensions-regleringar efter Kongl,
personer ej hade mera afseende å den fflidnes
minne, än å psnsionairernes förtjenstef och behof.
Jag skulle derföre anse lämpeligt, att
ingen pension tilldelades Hofman eller Hofbetjenicg
förr, än de visat sig vara i sådane omständigheter
} som andra pensions-sökande böra
vara, samt att deras pensioner icke bestämdal
jt Dfn I September e. m'.
till högre belopp, ån andre Statens tjenare , i
mon af deras tjenstegrader åtnjuta.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislans: Jag
får lästa Herr von Hartmansdorff uppmärksamhet
derå, huruvida ett beslut, som Riksens
uu församlade Ständer uti förevarande ämne
fattade, kan anses binda kommande Ständer.
Ett sådant beslut kan ej intagas i Riksdagsordningen
eller Grundlagen. Det blir således
blott för denna Riksdag gällande, och kan vid
den nästinträffande omgöra». Jag tror, efter
denna framställning, att Herr von Hartmansdorff
icke kan yrka återremiss af StatsUtskottets
betänkande, hvarå jag för min del, lika
med Herr Hjerta begär afslag.
Herr von Hartmansdorff: Förhållandet med
sila våra beslut är sådant, att de icke göras
för evig tid , utan kunna upphäfvas eller förändras
af efterkommande. Likväl tror jag, att
vi kunna fatta vårt beslut i detta som i andra
fall, med förlitande derpå, att de skola af
framtida Ständer honoreras, likasom vi honorera
hvad Förfädren beslutit. Jag förmodar
således, att Riksens Ständer ganska väl kunna
vid detta Riksmöte fatta sitt beslut uti förevarande
fråga, enligt de grunder, jag tagit mig
friheten framställa, och anhåller derföre å nyo
om återremiss.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade;
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af de dervid
Den x September t, m, 73
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bifall af berörde
Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå Utlåtandet; hvilken Proposition
med Ja besvarades.
Å nyo föredrogs Statsutskottets den 12
sistledne Augusti under N:o 421 afgifne, samt
den ao derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande , i
fråga om Statens Ordinarie Räntors utgörande
i Skåne, Blekinge och Bohus Län.
Herr Hjerto Gnftaf, anhöll, att berörde
Utlåtande måtte ytterligare få hvila på bordet
till nästa Plenum.
Herr Montgommerie, Gustaf, förenade sig
med Herr Hjerta.
Herr Grefven och LandtMarskalhen förklara
-
74
Den l September «, ni.
de , att då flere Ledamöter begärt, att StatsUtskotteta
ifrågavarande Utlåtande måtte ytterligare
hvila på bordet till nästa Plenqm ,
en slik anhållan icke kunde, enligt 49 §. Riksdagsordningen,
förvägras.
Företogs till pröfning Stat9-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och OeconömieUtskottena
den 18 sistledne Julii under N:o ^24 afgifne,
samt den 20 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af väckte
motioner, rörande förändring i närvarande Fängföringssätt
m. m.
Herr Ribbing, Arvid: I anseende dertill ,
att Lagutskottet deltagit i det yttrande, som
förevarande betänkande ibland annat innehåller,
att icke några ytterligare stadganden kunde
vidtagas, i afsigt att förekomma, det fångar
icke må, genom osannfärdiga bekännelser af
brott, skaffa sig tillfälle att resa omkring i
landet , iir jag vördsamt hemställa , om icke
detta yttrande borde ifrån det blifvande beslutet
undantagas, så framt allt öfrigt af betänkandet
varder bifallet, emedan Lagutskottet
i ett senare utlåtande tillstyrkt en Författning
till förebyggande af nyssnämnde missbruk.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
att då förevarande Utlåtande första gången vore
under pröfning , borde detsamma antingen
Dtn i September e. m, 75
oförändrat bilallas, eller afalås, eller ock återremitterat.
Herr von Hartmansdorff, Aitguft Otr. jag
icke bedraser mig, så innehållas de stadgan
den, hvilka Herr Ribbing nu omtalat , i det
Betänkande rörande flera delar af brottmålslagstiftningen
, hvilket Ridderskapet och Adeln
till Lagutskottet återremitteradt. Dock
tror jag icke att någon anmärkning, i afseende
på det omnämnde missbruket nied fångforsling
, här gjordes Jag hemställer derföre, om
icke det nu upplästa Betänkandet må hvila
intilldess förberörda återremitterade UtlåtAode
ifrån Utskottet åtetkommer.
Herr Ehrenborg, Catper: Då de sammansatta
Stats-, Lag och OsconomieUtskotten endast
tillstyrkt afslag å motionen om ett förändradt
fångforslingssätt, och hvad Herr Ribbing
anmärkt , blott angår redactionen , hemställer
jag, huruvida Ridderskapet och Adeln kan vara
hindrad , ifall detta Betänkande bifalla* ,
att sedermera besluta om det serskildta ärende,
sorn Herr Ribbing omnämnt?
Herr von HartmansdorffOm det förhåller
sig så, som Herr Ehrenborg upplyst, ulan
tvifvel med mera sakkännedom än jag äger , så
afstår jag från mitt yrkande, att Betänkandet
må hvila.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, blef Stats-, Lag
-
76
Dea i September e, m.
och OeconomieUtskottens Utlåtande af Ridderakapet
och Adeln bifallet.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 12
iistledne Augusti under N:o 149 afgifne, samt
den 22 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt fråga, angående
bestämdt stadgande, huru i sådana
fall, då en å Bankens Auction försåld fastighet
inropas af förre ägarne, vid liqviden bör
förhållas.
Herr Ehrenborg, Casper: Herr Ribbing har
uti sin serskilda reservation, efter min tanka,
så fullständigt ådagalagt, att icke någon ny
författning uti förevarande ämne är behöflig,
att jag blott får samma reservation åberopa.
Det synes tydligt och klart , att när ägaren
sjelf inropar dess fastighet å BancoAuction och
liqviderar Backens fordran, hvarken Banken
eller andra dertill hafva någon vidare rätt. Hvad
åter äganderättshandlingarne angår, så skall,
enligt 1748 års Förordning, innan egendom å
UtmätningsAuction utlyses, äganderätten vara
upplyst och styrkt. Det är således alldeles öfvarflödigt
att efter auetionen styrka den. Jag
tror derföre förhållandet vara så tillräckeligen
utredt, att jag icke kan annat än tillstyrka afslag
å LagUtskottets Betänkande.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken gjorde
pen i September t. m.
71
proposition till bifall af Lagutskottet* förevarande
Betänkande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grejven och LandtMarJkalhen
hemställde, om Riddorskapet och Adeln
behagade afslå berörde Betänkande; hvilken
proposition med Ja besvarades.
Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 19 sistledne Augusti under N:ris 150
och 151 ■ afgifne, samt den 22 derpå följde eftermiddagen,
på bordet lagde, atne Utlåtanden,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkanden:
1:0 Angående yrkad ändring i 40 Cap. 5
§. MissgerningsBalken.
2:0 Angående föreslagen ändring uti 9 Cap-UtsökningsBalken,
och 25 Cap. RättegångsBalken ;
Fann Ridderskapst och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne , Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den 19 sistledne Augusti,
78 Den I September e, m,
under N:o 164 afgifne, samt deu 22 derpå följde
eftermiddagen på bordet iagde, Betänkande,
i anledning af väckt fråga om rättighet för
ägare af enstaka hemman i allmänhet, att till
andre personer, under full ägande rätt, upplåta
en viss andel af hemmanets ägorymd
Grefve Hård, Carl Gujfaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Gr ejvin och Cnndt Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg OeconomieUtskottets
Betänkande böra , i anledning af
Grefve Hårds dervid gjorde anmärkning, till
Utskottet återförvisas.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskulken
gjorde proposition till bifall af berörde
Betänkandej hvilken proposition medja
besvarades.
Föredrogos 5 nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottels>den
t c sistledne Augusti afgifn#, samt den 22 derpå
följde eftermiddagtn på bordet lagde, B«-  tänkandeo:
Den i September e. m.
79
H:o 165. Om förändring af tiden för Mönstringars
förrättande.
166. Om upphäfvande af stadgandet rörande
uteslutande användande at Ekbark vid
de så kallade Engelska Lädergarfverierne.
Nto 167. I anledning af yrkad rättighet,
att vid skattlagde Rusbehofs- eller Lego Sågqvarnar
lä försäga så stort anta) Stockar som
hälst.
Vid förnyad föredragning bi föllos Expeditions-Utskottets
den 26 sisilrdne Augusti allåten,
samt den 22 d^rpå följde eftermiddagen på
bordet lagdt1, 22ne Memorial:
■ l
1:0 Med hemställan, att Riksens Ständers
Beslut öfver allmänna Besvärs och OeconomieUtskoftets
Utlåtande N:o 115 ej må expedieras.
2:0 I anledning »f väckt fråga , om en
förändring i Utskottets förslag till underdånig
skrifvelse No m.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
frän ned onämnde Utskott inkomne, samt den
25 sistledue Augusti eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden:
80 D*n 1 September e, m.
Frän Statsutskott et:
Af den 19 sistledne Augusti:
N:o 425. Om tiliökt antal löner inom Stata-’
Expeditionerne af Kongl. Majus Canzii.
N:o 429. Rörande granskningen af Wadstena
KrigsmanshusCassas räkenskaper.
Af den 12 sistledne Augusti:
N‘.o 431. Rörande anstånd med betalningens
erläggande för erhållen undsättningssäd
frän Allmänna Magazinslnrättningens förråd.
N:o 433. Angående eftergift och afskrifning
för åtskillige äldre ännu obetalte undiattnings-spannemåls-skulder
i Wermelands Län,
Frän Stats- Jamt Allmänna Besvärs- och
Oeconomle- Utfkotten:
Af den 19 sistledne Augusti:
N:o 426. I anledning af väckt fråga, öm
rättighet för vaderbörande, att med penningar
gälda dagsverken till Kungsgårdar.
N o 437, Om nya grunders bestämmande
för Roteringen i Upland.
Frän
Sen i September e, mi
Frän BancoTJtskottct;
Af den 16 sistledne Augusti:
N:o 48. f anledning af förrättad Revision
öfver f. d. RiksDiscontVerkets utredning och
räkenskaper för år 1822,
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets;
Af den 19 sistledne Augusti;
N;o iöi*. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående förslag till upphäfvande eller
ändring af visse stadganden i Kongl. Msj;ts
förnyade Skolordning af den 16 Dec. 1820.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
19 sistledne Augusti under N:o 428 aflåtne,
samt den 25 öerpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, angående RiksStåndeng
serskildta beslut, i fråga om ökadt anslag å
Stat för Kongl. Bibliotheket.
I sammanhang härmed, upplästes PresteStåndets
ProtocollsUtdrag af den 27 sistledne
Augusti, hvaraf inhämtades, att bemälte Stånd
accederat till Ridderskapets och Adelns samt
BorgareStåndets, i detta ämne, fattade beslut;
Ridd, 0, ÅdH Prof. VIII, Band.
6
82
Heil x September e, nit
enligt hvilketutom de redan å Stat anviste
1000 R.-dr, ytterligare 2000 R:dr komma att
för Kongl, fiibliotheket anslås.
Herr Grefven och Landt-Marskalken föreslog,
att sedan denna fråga, såsom nu mera af
3:ne Stånd bifallen, icke behöfde till Förstärkta
StatsUtskottets afgörande öfverlemnas, Statsutskottets
Memorial mätte läggas till handlingarne.
Bifölls.
Fötedrogs å nyo Allmänna Besvärs och
OeconomieUtskottets den 19 sistledne Augusti
under N:o 169 afgifne, samt den 25 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddelte Betänkande, om Directioners
inrättande till Cavallericts beklädnad
m. m.
Herr Anckarfuärd, Augn fl: Jag misskänner
icke den goda afsigt, hvarom OeconomieUtSkottets
nu upplästa Betänkande vilnar, och jag
värderar äfven Utskottets Bemödande, att genom
bestämda föreskrifter bereda lindring uti
de Rustandes onera , men jag tror likväl den
lindring , man sökt vinna, derigenom vara i
minsta nion tillvagabragdt. Till styrka för denna
öfvertygelse anhåller jag att få framställa
pen 1 September e, mi
n
Hagra anmärkningar. Utskottet antager till
grund för slitningen, dubbelt så lång tid, som
beräknas för de värfvade och de afsuttne CavalleriRegementerne.
jag anser denna proportion
icke vara rigtig och antagelig. Afsättning
gen måste ej förändra de indeldte Regementerhes
natur af permanent milice. Att således
beräkna slitningstiden för desse blott till dubbelt
mot Garnizonstrouppers, lärer icke vara det
rätta. Jag medgifver likväl, att ungefärliger»
Samma belopp, som nu för beklädnaden årligen
föreslås, utgått under de senare åren af de
Rustande; men detta serskildte förhållande hafi
Ock varit förorsakadt af de långa marcher, lust-}
läger m. itt. hvari de indeldte Regementerne
måst deltaga. De Rustande borja erfara, att
de hafva PassevolanceCassan att tacka för detta
och, i anseende dertill, att denna Gassa Icke
undergår offentelig granskning, så att de rykten
som kringlöpa om dess användande, kunna
vederläggas, är det visserligen ej att förmo*
da, att de Rustande, sedan de återstående året!
tilländalupit, skola ingå i fortsättning af pas6evolance-contractet.
Jag skulle således tro,
att ifrågavarande förslag äfven bör hvila tili
den tiden, och att man då bör påtänka en ny
inrättning för samma ändamål, men med beräkning
af de Rustandes förmåga att utgöra hvad
sorn fordras. Efter nyssnämnde förslag anses
30 R;dr Bico årligen för hvarje nummer böra
utgå i slitningspenningar. Omkring 20 R:df
B:co erläggas redan förut i mötespa6sevolance*
Således skulle då ungefärligen 50 R:dr B:cO
om året contant utbetalas af hvarje Rusthållsg
84
Den l September e. m,
nummer, utan afdrag för de år, då icke några
möten inträffa , och sådant under en tid , di
alla säljbara landtmannavaror fallit under ett
pris, sorn icke står i någon jemförlighet med
andra varuvärden. Lägger man nu härtill hästars
inköp och utfordring m. m. så är det icke
svårt att finna, hvarifrån det obestånd härleder
sig, i hvilket en mängd Rusthållare råkat,
och som påkallar Ständers och Regerings uppmärksamhet,
för att icke än vidare ökas. Det synes
dessutom i allmänhet, som dessa Cassör,
af nära nog alla naturer, under de senare åren
varit alltför högt tilltagna. Detta visar sig
ibland annat med Beklädnadscassan , som under
en kort tidrymd samlat öfver 200,000 R:dr.
Det tyckes dock, enär sådane öfverskott kunna
uppkomma, som kunde hvar och en enskild
ombetros, att till dess egen förmon få sin
andel deruti förvalta. Af alla dessa skäl, hvarvid
jag undvikit att vidröra detailler, anser
jag det vara bäst, att Betänkandet förkastades.
Men om Ridderskapet och Adeln finner sådant
icke kunna ske, anhåller jag, att hvad jag yttrat
må intagas 1 Protocollet, såsom min enskilda
reservation, pa det det icke må synas vara
inconseqvent, att, i fall proposition om ifrågavarande
beklädnadspassevolance till Allmänheten
framställes, jag dertill vägrar mitt samtycke.
Friherre Cederjlröm, Jacob'. Herr Anckarsvärd
har väl yttrat sin enskilda öfvertygelse
om Rustbållarnes oförmåga, att ingå uti de
förtilagne passevolance- contracten; men denvär
-
Den I September c, m. 85
de Talaren har egentellgcn icke gjort någon
anmärkning emot Utskottets förslag, utan endast
fästat sig vid slitningstiden, hvilken han
anser vara för kort. Slitningstiden har likväl
icke kunnat af Utskottet beräknas längre, såsom
af erfarenheten bestämd; och då det dessutom
kommer att bero af hvarje Regementes
Rusthållare att ingå eiler icke ingå uti förslaget,
så kan jag ej inse. hvad skada deraf är
att befara. Deremot, om de Rustande icke
skulle i allmänhet dela Herr Anckarsvärds åsigt,
utan tvertom finna , att kostnaden icke
öfverstiger de afgifter, som hittills måst för
beklädnaden erläggas, är det att förmoda, det
de icke skola vägra att antaga ett förslag ,
hvarigenom säkerhet vinnes , stt icke mer än
den bestämda och öfverenskomna summan kan
dem drabba. Det är denna visshet som synes
så önskelig, så angelägen , och jsg skulle derföre
tro det vara betänkeligt, att afslå Utskottets
project, synnerligen då det, som jag nyss
yttrat, är hvar och en af de rustande fritt,
att, om han så vill, erlägga beklädnads- kostnaden,
på sätt hittills varit öfligt.
Herr Anckarsvärd; Jag är alldeles af sammi
tanka, som Friherre Cederström derutin -  nan , att det beror af de rustande att ingå i
bekläds-passevolancen eller att, såsom hittills,
sjelf bekläda Soldaten. Det är således och endast
såsom enskild man, som jsg derom yttrat
min öfvertygelse. Men deremot kan jag icke
förena mig med Friherre Cederström deruti ,
att genom den nya inrättningen ^vorc alldeles
Den \ September c, m,
bestämdt» huru mycket kunde för den rustande
komme i fråga, så att hans utgift icke bietve
det ena året drygare än det andra. Jag
för min del tror, att beloppet af denna utgift
beror helt och hållet af de variaiioner i pri-»
sen, sorn, enligt den af Krigs- och KammacCollegierne
fastställda MarkegnngsTaxan, i hvarje
ort äga rum- Det ankommer icke eljer på oss,
att bestämma, huru uniformerna skola vara
beskaffade, och de kunna göras än grannare,
Friherre Cederjlröm: Ehvad Contract fin-»
lias eller icke, måste prisen på de till mun*
deringarne hörande effecter i alla fall hafva
inflytande på de Rustandes kostnad. Likväl
5r Krigs- och KammarColIegierpes granskning
af MarkegångsTaxorne afsedd synnerligen derföre,
att, i händelse prisen å beklädnads-perGedlar
i den ena eller andra orten blefve uppfatta
utöfver dem, efter hvilka KrigsCollegium
kan samma persedlar lefverera, de Rustande i
förhållande dertill må få sine bidrag nedsatte,
Skrälle åter berörde markegångspris understiga
de priser, hvarföre effecterna möjligen kunde
anskaffas, måste väl en autoritet finnas, som,
j)å beklädnadsDirectionens anmälan, deri kan
meddela rättelse. Det är således omöjeligt, att
beklädnads-prisen kunna stegras uiöjver dem,
?om äro gällande KrigsCollegium j men vä.l
Pedsättas derunder,
Herr Ehrenborg, Casper: I principen är jag
•? lika tanka som Herr Anckarsvärd, att de|
bfir vara för de Rustande lättare att in naturi
Vén i September e, m, 87
utgöra en beklädnad, in att anskaffa en coa-?
tant summa dertill , men i sjelfva verket torde
det icke alltid förhålla sig så, i anseende
till utgiftens beroende af uniforms-förändrin-,
gar och hastigare slitning- Jsg känner åtminstone
orter, der en sådan inrättning, sorn den nu
föreslagna, önskas. Om jag ej bedrager mig, skall
beklädnads-passevolancen för Vestgötha Regemente
utgöra Sexton Riksdaler för hvarje numer,
och detta är mindre än hvad de Rustande
för närvarande betala och måste således
vara antageligt. Jag hemställer derföre, lika
med Friherre Cederström, att Ekonomiutskottets
förslag må af Höglofl. Ståndet befallas,
och de Rustande sedermera deröfver höras,
men anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes vid beslutet föreslå, det tillägg
j att i den afgående underdåniga SkrifveJsen
rörande detta ämne må intagas den begäran,
att vid frågans framställande för de
Rustande, icke något slags öfvertalande eller
tillrådande må ega rum; utan att det helt och
hållet må få bero af Rusthållarnes fria vilja,
att i förslaget ingå ejler icke.
Herr Hjerta, Gujlaf: Oaktadt jag alltid inSer
vådan deraf, att, under närvarande financiela
ställning, uppgöra Contract, som skola
under en längre tid vara gällande, tror jag
dock de nu ifrågavarande icke vara af någoa
fara, allenast det enda vilkoret fick utgå, att
nemligen Krigs- och Kammar-Collegierne skola
fastställa MarkegångsTaxan. Jag har vid flera
tillfällen sökt framställa vigten derafa att Mar^
88 Ben i September e, m.
kegångssättningarne ske öfverallt ordenteligt för
hvarje ort. Sådant sker emedlertid ej på alla
ställen. Svenska Folkets rätt att sig sjelf beskatta,
är likväl nära dermed förenad, att Markegången
bestämmes enligt RegeringsFormens
föreskrift: och denna föreskrift blifver ej alltid
af auctoriteterna iakttagen. Den omständigheten,
att prisen på vissa persedlar i taxan
af vederbörande Collegier fastställas, inverkar
betydligt på de skattskyldiges rätt; och Statsutskottet
har derföre vid denna Riksdag deruppå
fästat Riksens Ständers uppmärksamhet
Och hemställt, att det i hvarje ort bestämda
markegångspriset må för orten blifva gällande
hvilken hemställan äfven är af alla fyra Stånden
gillad. Jag tror att frågan rörde Tiondejernet.
— Jag anser således det vara origtigt
att, såsom OecoaomieUtskottet föreslagit, lemna
åt Collegierne att höja prisen uti de inom orterne
en gång satta markegångstaxorne. Då
de enligt Grundlagen uppgöras af Länets egne
innevånare, böra de för Länet vara den enda
normén; och med det uti detta hänseende
uppgifne undantag, tillstyrker jag bifall till
Oeconomie-Utskottets förslag.
Friherre Wrangel, Henning: Utan att ingå
i någon pröfning, huruvida principen i Oeconomie-Utskottets
förevarande betänkande är
rigtig eller icke, har jag alltid farhåga för de
propositioner, som i Landsorterne göras, i afseende
på Rustning och Rotering. Vi hafva
ett varnande exempel i Skånska Roteringen.
Enda sättet, hvarpå ifrågavarande inrättning
Den X September e, m,
89
bor tillvägabringas, är att medgifva, det de frånvarande
må anses såsom nekande. Med detta
förbehåll förenar jag mig med de värde Ledamöter,
som tillstyrkt bifall till betänkandet. I
annat fall instämmer jag med Herr Anckarsvärd,
att detsamma bör afslås.
Friherre Ctderjlrbm: I anledning af
hvad Herr Hjerta yttrat, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att, då markegångspris
efta utsattes å articlar, som ej finnas inom Länet,
det faller af sig sjelf, att prigen icke kun •
na bestämmas efter verkligheten, utan måste
suppositionsvis fastställas af de Ledamöter,
dem Länets innevånare sjelfve utsett, hvadan
de således icke kunna dirigeras af Landshöfdingen.
Om nu händelsevis sådane pris blifva
origtiga. och högre än dem, efter hvilka
Krigs -Collegium kan lefverera pcrsedlsrne, så
hemställer jag , hved verkan detta skulle hafva
på de Rustandee bördor, efter varan kunde erhållas
för lägre pris,, än den uti msrkegångsiaxan
bestämda. Derföre bör i sådant fall
Krigs Collegium kunna jemka dem. Om åter
Markegångs Comittéen nedsatt priset under det,
hvarföre varan eller persedeln kan erhållas,
blef Beklädoadg-Directions belägenhet högst
brydsam, om icke Collegsum då kunde jemka
priset till det, hvarföre varan möjligen kunde
erhållas,
Detta förefaller mig alldeles nödvändigt,
om icke beständigt gräl och rättegångar skola
inträffa. Hvad åter angår det vilkor, Friherre
9? I September e, m,
Wrangel föreslagit, i afseende på sättet, att
yttra sig öfver dan blifvande propositionen uti
ämnet, så finner jag det ganska underligt, att
en Rustande icke vill afgifva sin röst i en
angelägenhet, som rörer honom så nära. Han
behöfver ju icke ens vara närvarande vid sammanträdet,
utan kan tned annan person ditskieka
sitt Ja eller Na]*, hvilket han, i min
tanka, icke bör få undandraga sig.
Herr Hjerta; I fall Ridderskapet och
Adeln gillar Friherre Cederströms satts, att
Collegierne borde hafva rättighet, att nedsätta
markegångsprisen, så tror jag visserligen
att detta kunde för de Rustande vara fördelagtigt;
men skull» de tillika ega att höja
nämnde pris, infaller ock den händelsen, som
jag sökt förekomma, att nemligen markegångsa
taxan med mindre allvar uppgöreg, äfvensom
sådant skall leda dertill, att de personer, sorn
sätta markegången, alltid upptaga låga pris,
emedan de veta, att Collegierne nog höja
upp dem.
Herr Anckarfvärd: Då jag, nästan ensam,
yrkat afslag å Betänkandet, så afstår jag gerna
derifrån, men fäster vid bifallet det vilkor, sorn
Friherre Wrangel uppgifvit, att de Rustande,
sorn icke äro vid sammanträdena tillstädes, må
anses vara nekande. Utom annat kan den omständigheten
inträffa, att en Rusthållare vid sådant
tillfälle icke vistas i orten , och jag tror
Skånska Roteringen innefatta tillräckeligt upplysande
exempel, att man äfven i sådan hän
-
joen I September, e, m,
91
delse kan anses hafva bifallit , ehuru man ej
kuDnat vara tillstädes. — Uti det förbehåll,
Friherre Wrangel framställt, innefattas ock.
hvad Herr Ehrenborg föreslagit, att nemligen
icke något öfvertalande må få äga rum.
Herr Ehrenborg; Jag skulle för min
del tro, att både det uteslutande, som
Herr Hjerta, och det tillägg, som Friherre
Wrangel och Herr Anckarsvärd fästat såsom
vilkor vid bifallet till OconomieUtskottets förslag
kunna utan skada för skada för saken äga
rum. Så vida det blir Kronans Ombud öppet
att besvära sig öfver Länens mai kegångstaxor,
gäller i detta fall hvad som hittills varit vanligt,
och något serskildt förordnande lärer i
berörde hänseende lika litet för Cavallen- som
för InfanteriRegementernes beklädnadspersedlar
Vara beböfligt. Markegångstaxorne inskickas
visserligen till Collegierne, men om icke någon
deröfver anför besvär, blifver taxan gällande
sådan, sorn LänsCommittéen den fastställt.
— Hvad i öfrigt beträffar Friherre WranJ
gels påstående, att de frånvarande vid något
tillfälle ansetts samtycka, så lärer sådant, om
det skett, hafva varit en irring. Det rätta lärer
i alla fall vara , att serskildt inhämta de
Rusthållares yttranden, hvilke ej äro vid sammanträdena
tillstädes j och då man med förslår
get ej afser något ändamål, att tvinga RusthåUarne,
utan blott att bereda en fördel åt
dem, sorn vilja deraf sig begagna, så ser jag
icke något hinder att bifalla hvad Friherre
et
jDtn i September e, m.
Wrangel begärt. De som önska föländringen,
lära nog infinna sig vid sammankomsterne.
Friherre Wrangel : jag hade önskat ,
att, då fråga var om Skånska roteringen,
och de frånvarande dömdes vara jakande, Regeringen
behagat anse detta 6åsom en irring;
men Skånes innebyggare hafva ty värr erfarit
motsatsen, och de Rustande, som icke voro
vid sammanträdena tillstädes, hafva för evigt
blifvit ansedde såsom bifallande. I öfrigt får
jag, i anledning af hvad Friherre Cederström
nyss yttrade, förklara, att ingenting visserligen
är simplare och vigare, än att genom Ombud
lemna svaret Ja eller Ne]-, men att man
likväl sett, när fråga varit om något för Regeringen
behagligt, att de frånvarande betraktats
såsom jakande; och då nu något, som skall
vara för de skattskyldtge behagligt, är i förslag,
tyckes det ock att, i fall de finna mästa
behag uti att slippa, de må genom sin frånvaro
anses nekande. Endast med detta vilkor
lemnar jag bifall till Betänkandet; i vidrigt
fall måste jag yrka afslag derå.
Herr Grefven och Landt-Mar/kalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla OeconomieUtskottets förevarande Utlåtande,
med iagttagande af följande förändringar»
iso Att värdet å hvarje persedel väl skulle
årligen bestemmas i MarkegångsTaxorne för
de Län, der Troupperne äro indelte, men icke.
i9cn i September e. nu
93
på sätt Utskottet föreslagit, derefter underställas
Krigs-oeh KammarCollegiernes pröfning;
a:o Att de Rusthållare, hvilke, vid de
sammanträden, som, rörande detta ämne, af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med Rugthållarne
komma att hållas, hvarken sjelf ve eller
genom Ombud sig infinnna, eller på annat
sätt gifva deras tankar tillkänna, borde anses
såsom hade de bestridt, att uti den ifrågavarande
passevolancen ingå.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls RiddarhusUfBkottets
den 16 sistledne Augusti aflåtne, samt
den 25 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, i anledning af väckt motion
om pisemium för Snällskrifvare.
Upplästes till justering Expeditionsutskott
tets under ISbo 170 afgifne förslag till Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t, i anledning af KoDgl Maj:ts Nådiga Bref,
angående granskning af TullVerkets Räkenskaper
m m.
Begärdes på Bordet.
94
Den i September e, rn.
Upplästes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUtskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrivelser till
Kongl. Majt:
N:o 171. Angående bidrag af Statsverket
till en föreslagen PensionsCasselnråttning för
Civile Embets- och Tjenstemän.
N;o 172. I anledning af Kongl. Majda
Nådiga Remiss, uppå Chefens för Skånska DragonRegementet
underdåniga anmälan Om Ex*
pectence lön för Cornetten Friherre Casimir
Sparre.
N:o 173. I anledning af Kongl. Majus
Nådiga Remiss, rörende Indelta InfanterieRegementernes
beklädnad.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Riddarhus - UiJlottet:
Riddarhus-Directionens den JI sistlednS
Augusti aflåtne, samt den ao derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, angående
löneförbättring för RiddarhusKamereraren.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlåtandens
tje.ii 1 September e, m.
Frän Stats- och BttncoUtskotten-: 1
Af den 29 sistledne Augusti:
N o 50. I anledning af gjorde anmärk-5
ningar vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
samt de dervid såsom Bilagor fogade
serskildte Utlåtanden, rörande rikets penningeväsende,
och de dermed gemenskap ägande
ämnen.
Från LagUt[kottet'.
Af den 16 sistledne Augusti t
N:o 158. I anledning af gjorde motioner,
rörande utmätning och försäljning af fast
Egendom m. m.
Af den 26 sistledne Augusti:
N:o 159. Öfver väckt fråga om befrielse
för Riksens Ständers Bank, från skyldigheten
att i Concourser och årsproclama bevaka sine
emot lös pant ägande fordringar.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUt/kottet;
Af den 23 sistledne" Augusti:
N:o 172. I anledning af väckt fråga om
nedsättning af Lots- och Båkafgifterne för Ångfartyg
i allmänhet, samt andre inrikes orter
y6
Den i September c, ml
emellan seglande Fartyg under 6 fots djupr
gående.
N;o 173. I anledning af föreslagne medel
till förekommande af åtskiliige förmente
missbruk vid Prestval.
N:o 174. I anledning af väckt fråga om
medel till sedlighetens befordrande hos de lägre
folkklasserne.
Upplästes ett från Riddarhusutskott in-;
kommet så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;0 2.)
Justerades följande: ^ *
Utdrag af Protocollet,hållet hos HöglofL
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima.
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 1 September 1823.
S. D. Remitterades till:
Lnglfcskottet:
Herr von Hartmansdorff^, August, den 12
sistledne Julii förmiddagen på bordet lagd§
motion
Den I September *, rn.
97
i underdånighet inhålla det ingen Lagförklaring
må beslutas, utan att allmänheten derom,’
medelst offentlig kungörelse, underrättas, samt
att inga Lagförklaringar må beslutas, utan att
Riksens Ständers Justitiae-Ombudsraans Utlåtande
deröfver varder infordradt.
Lag- famt Allmanna Be/värt- och OeconomieUt
skott em
Herr Lefvene, Johan Pehr, anförande, innefattande
anmärkningar vid Utskottens dea 30
sistlidne Augusti eftermiddagen återremitterade
Utlåtande, öfver Kongl. Majds Nådiga skrift
velse, jemte åtskillige enskilte motioner, i frågan
om Näringsfriheten, samt om förslag till
nya Handels- och HandtverkeriReglementen.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottetsden
so.sistledne Augusti eftermiddagen
på bordet lagde Förslag till inledning
och 4 §. §. af RiksdagsBeslutet; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att samma förslag,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar, isyftande,
att 1 §. sorn icke syntes utgöra något
beslut, måtte uti inledningen upptagas och innefattas,
till Utskottet återremittera. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtakottets
den 8 sistledne Augusti under N:o 403
afgifne, samt den 14 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjor-i
de anmärkningar vid Utskottets förut meddela
Ridd, 0. Ad, Pvot. VIII*. Band. 7
98
fjtn i September e, »t.
le Betänkande, i fråga om Lieutenanten Bergs
marks sökle prolongation å Arrendet af Klabböle
Laxfiske; fann Ridderskapet och Adela
för godt förblifva vid sitt den 27 sistledne
Maji förmiddagen i detta ämne redan fattade
beslut. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Stats-och
LagUtskottens den 21 sistledne Julii under N:o
404 afgifne, samt den 14 sistledne Augusti eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver
väckte motioner om serskilte BrottmåldDomares
tillförordnande. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 18 sistledne Augusti eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden :
Från StatsUtskottet:
Af den 13 sistlidne Augusti.
N;o 410. I anledning af Kongl. Maj;fs
Nådiga skrifvelse om pension vid afskedstagandet
för JustitiaeRådet Blom.
Från BeviilningsUtskottet:
Af den 13 sisth Augusti:
N:o 30, Om sättet för kostnadernes bestridande
till Hins Kongl. Höghet Kronprinsens
förmälning och verkställde Utländska resa.
Från Stats- samt Allmänna Be/värt- och
Oeconomit Ut [kott en:
Af den 9 sistlidne Augusti:
N;o 406. Rörande väckte motioner om nya
PostContoirs inrättande.
Den i September e, rit, éjg
NiO 407. Rörande nedsättning i Beklädnadsbidraget
vid Indelta Infanteriet m. m.
Af den 7 sistlidne Augusti:
N:o 415. Dsls om upphörande af Passevolance-afgiften,
dels om nedsättning deri.
Nto 476. I anledning af väckt fråga otn
lindring i Rustningsskyldigheten uti södra delen
af Bohus Län.
tran Statt- och BevillningsUtskottm;
Af den 12 sistlidne Augusti; sijaia8» nafe
N:o 413. Angående vackt fråga om KronoUtskyldernas
erläggande in natura* samt nedsatt:
Bing af Bevillningssprocenteö å fastigheter inom
Blekinge.
Af den 7 sistlidne Augusti i
N;o 414. Öfver väckt motion om Kronotitskylders
liqviderande medelst så kallade
Conpons.
Från Lagutskottet,
Af den 7 sistledne Augusti:
N:o 143. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående yrkad ändring i 17 Cap. 2
Den | September c, m%
§. RätfegångsBalken och Kongl. Förordningen
den a8 Junii 1798.
Af den 12 sistlidne Augusti:
N:o 145. I anledning af gjorde tnmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
om LagmansRätternes afskaffande.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs• och OcconomieUtskotten:
Af
den 7 sistlidne Augusti:
N:o 146. I anledning af gjorde anmärkningar
vid LagUtskottets förut meddeldte Betänkande,
angående väckt fråga, att alla s&
väl af Allmänna Lagen föranledde Edgångar,
*om andre uti serskildte författningar föreskrifne
Edsformulairer, må varda granskade och
rättade uti de delar, der felagtigheter kunna
förefinnas.
Af den 13 sistlidne Augusti:
N:o 147. Angående mätningssättet af Hö
och Kohl.
N:o 148. Om SjöLsgens öfverseende m»
m. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotfets den 9 sisth
Augusti under Nio 160 afgifne, samt den 14
Sert I September e. m.
iel
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, angående förtydligande af 46 §.
uti Kongl. SkogiOrdningen af den 1 Augusti
1805, Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 9 sistl.
Augusti under N:o 162 afgifne, samt den 14
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande, i
frågan om yrkad befrielse för Gottlands Hem-?
mansägare att in natura aflemna SkatteTjära;
fann Ridderskapet och Adeln att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Hsndlingarne. Ut
Supra.
S- D. Då nu å nyo föredrogs ExpeditionsUtskottets
den 13 listledne Augusti aflåtne, samt
den 14 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, innefattande svar på återremiss
af Utskottets förslag till Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t Nro 91
rörande medel för bestridande af kostnaderne
i och för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens förmälning
och utrikes resa ; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär berörde förslag
redan blifvit af de öfrige frenne RiksStånden
gilladt, för Dess del dervid låta bero. Ut
Supra.
S, D. Vid förnysd föredragning af Stats- och
102
Den Js'iSeptember t. m.
LagUtskottens den 15 sistlidne Augusti, under
N:o 411 afgifne, samt den 18 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddeldte Betänkande öfver väckt motion,
angående HofRättens öfver Skåne och
Blekinge ställande på IndragningsStat m. m. ;
stadnade Ridderskapet och Adeln i följande
beslut:
1:0 Att Lagutskottets utlåtande, rörande
HofRättens öfver Skåne och Blekinge fortfarande,
gillades, likväl med undantag af Utskottets
yttranden, dels att Utskottet icke ansett
nödigt att medelst ziffertalens utsättande gör*
den arithmetiska framställning om yppad ballance
af göromålen inom Götha HofRätt, sorn
i allmänna Tidningarne, der dess arbetsförteckningar
skola blifvit intagne, varit för hvar
och en tillgänglig, och dels, att, om en serskild
HofRätt j Norra delen af Riket varit inrättad,
och fråga blifvit väckt om dess indragning,
Utskottet skolat stadna i samma tills
styrkande, som det nu afgifvit.
2*o Att Statsutskottets hemställan, rörande
den Lagmannen Hedenstjerna i Nåder tillagde
sportelersättning lades till Handlingarna.
3:0 Att Riksens Ständer borde hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att, Om föro
nästa Riksdag minskning af de på Götha HofRätts
handläggning beroende mål tilläfventyrs
skulle komma att äga runij Kongl, Majit dl
Ben I September é. m}
täcktes i Nåder vidtaga den indragning af en
eller flere HofRättsDivisioner, som med billighet
kunde anses af en slik. målens minskning
blifva en följd, och hvarigenom besparing för
Staten kunde vinnas. Ut Supra.
S- D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
på grund utaf Herr af Ubrs, Carl David,
dervid gjorde anmärkningar, Stats- och Bevill-i
ningsUtskottens den 7 sistlidne Augusti under
N:o 412 afgifne, samt den 18 derpå följde eftermiddagen
på bordel lagde, Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj;ts Nådiga proposition,
angående Extra Grufvehjelpen i Stora Kopparbergs
Län. Ut Supra.
S. D. Vid förnysd föredragning af Lagutskottets
den 7 sistlidne Augusti under N:o
144 afgifne, samt den 18 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, angående yrkad skyldighet
lör Kongl. Maj.ts Befallningshafvande, att genom
Promotorialer befordra enskildtes Lagsökningsärender,
då Gäldenärerne vistas i an*
dra Län; blef samma Utlåtande af Ridderska*
pet och Adeln afslaget. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredngning af Stats- samt
Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottens
den 7 sistlidne Augusti under N^o 408 afgifne,
samt den 18 derpå följde eftermiddag på
bordet lagde, Utlåtande, rörande väckte motioBtn
otn utvägars vidtagande till corn uranica
-
pen * September m.
tions öppnande med Gellivare Jemmalmsberg i
Luleå Lappmark ; blef samina Utlåtande, i anledning
af dervid gjorde anmärkningar, till
Utskotten återremitteradt. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet bos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddag
gen den t September 1823.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
20 sistledne Augusti eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden:
Från Stats- och BancoUiskotten:
Af den 13 sistlidne Augusti:
ita/lö tStigel $»mm nagfiDDitniai
N:o 417- I anledning af förekommen fråga
otn Lånerätt uti Riksens Ständers Bank för
Allmänna Brandförsäkringsverket.
N:o 419. I anledning af väckte frågor
om anstalter till understöd och uppmuntran
för Sparbankslnrättningarne i Riket.
•^abbttim.-. - ,,jr * »Q
Frän Stats- Lag- samt Allmcinna Besvärs- oek
Oeconomie-Vt [kotten:
Af den 18 sistlidne Julii.
N:o 424. I anledning af väckte motion
ner, rörande förändring i närvarande Fångföriogssätt
m. m.
joen i September *, ioj
Från BancoVtskoUet:
Af den )3 sistlidne Augusti:
N:o 46. Angående tryckningskostnaden
för fyra Tabeller öfver Banco Verkets ställning,
frän och med år 1776 till och med 1822.
N;o 47- I anledniog af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande vilkoren för återbetalningen
af Götheborgs Stads, vid sista Riksdag, erhaline
lånebiträde. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StafeUtskottets
den 12 sistlidne Augusti, under
N:o 420 afgifnc, samt den 20 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver
väckt motion rörande grunders bestämmande
för pensioner åt dem, sorn innehaft Hof-Statssysslor;
blef samma Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln afslaget. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets
den 12 sistlidne Augusti, under N:o 149 afgifne,
samt den 22 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, öfver väckt
fråga, angående bestämdt stadgande, huru i
sådane fall, då en å Bankens Auction försåld
fastighet inropas af förre ägaren, vid liqviden
bör förhållas; blef samma Betänkande af Rid*
derskapet och Adeln afslaget. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag
-
l)cn I September t, lii'
Utskottets den 19 sistledne Augusti, undtr N:o
150 och 151 afgifne, samt den 22 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, tvenne Utlåtanden,
i anledning af gjorde anmärkningar,
vid Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
1:0 angående yrkad ändring i 40 C*p. 5 §•
MissgerningsBilken.
2:0 Angående föreslagen ändring uti 9 Cap.
UtsökningsBalken och 25 Cap. RättegångsBalken;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till hand*
lingarne. Ut supra
S.
D. Föredrogos ånyo och gillade* Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den
19 sistledne Augusti afgifne, samt den 22
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkanden;
N:o 164. I anledning af väckt fråga om
rättighet för ågare af enstaka hemman i allmänhet,
att till andre personer, under full
ägande rätt, upplåta en viss del af hemmanets
ägorymd.
N;o 165. Om förändring af tiden för mörn
stringars förrättande
N:o
166. Om upphäfvande af stadgandet,
rörande uteslutande användande af Ekbark
vid de så kallade Engelska LädtrGarfverierne»
Den i September e. m, 197
N:o 167. I anledning af yrkad rättighet
att vid skattlagde husbehofs- eller legosågqvarnar
få försäga så stort antal stockar, sorn
helst. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning bifölloi
ExpeditionsUtskottets dea r6 sistledne Augu«ti
aflåtne, samt den 22 derpåföljde eftermid'
dagen på bordet lagda, tvenne Memorial;
i:o Med hemställan, att Riksens Ständers
Beslut öfver Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Utlåtande Nm 115 ej må expe~
dieras,
2:0 f anledning af väckt fråga om en
förändring i Utskottets förslag till underdånig
Skrifvelse N:q 12j. Ut supra,
S- P. Föredrogos å nyo och biföllos föl-^
jande från nedannämnde Utskott inkomnt, samt
den 25 sistledne Augusti eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtanden ;
Frän Siats-Utskottet;
Af den 19 sistlidne Augusti;
N:o 425- Om tillökt antal löner inom
Stats-Expeditionerne af Kongl, Maj;ts Canzli.
N:o 429, Rörande granskningen af Wada
stena Kiigsmanshus-Caisas Räkenskaper,
loj Ditt i September e. m.
Af dan 12 sistlidne Augusti:
29dmt3s.a di '• i»b lie - « ,,ai>iQlo^3 tbisvn- 61
N:o 43^i. Rörande anstånd med betalningens
erläggande för erhållen undsättnings säd
från allmänna Magazinslnrättningens förråd.
N:o 433- Angående eftergift och afskrifning
för åtskilige äldre ännu obetalte undsättnings-spannemåls-skulder
i Wermlands Län.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi- Utskotten.
Af den 19 sistlidne Augusti:
N:o 426. I anledning af väckt fråga om
rättighet för vederbörande, att med penningar
gälda dagsverken till Kungsgårdar.
N-‘0 427. Om nya grunders bestämmande
för Roteringen i Upland.
Från Banco-Utskotteti
Af den 16 sistlidne Augusti:
N:o 48* I anledning af förrättad Revision
ofver f. d. RiksDiscontVerkets utredning och
Räkenskaper för år 1822.
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomi!-Utskottet t
Al den 19 sistlidne Augusti:
N:o i68< I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående förslag till upphäfvande eller
pen i September e, ml
ändring af vissa stadganden i Kong). Majtfs
förnyade Skolordning af den 16 December
s?Ef5 a&rmöHV a€* J>M ,
ibki 'a^o;ttiiisba« u-n .i.dts iöl voaa^Sh» ees;,:»
S. D. Vid förnyad föredragning, af Stats*
Utskottets den 19 sistledne Augusti under
N:o 42S aflitne, samt den 25 derpåföljde efr
termiddagen på bordet lagde, Memorial, an-;
gående RiksStåndens serskildta Beslut, i
fråga om ökadt anslag å Stat för Kongl. Bibliotheket;
fann Ridderskapet och Adeln, alt,
enär PresteStåndet, enligt ProtocollsUtdrag af
den 27 sistledne Augusti accederat till Ridderskapets
och Adelns samt BorgareStåndete
beslut i denna fråga, hvilken, såsom nu mer»
af 5:ne Stånd bifallen, icke behöfde till För-*
stärkta StatsUtskottets afgörande öfverlemnaa,
StatsUtakottets ofvanberörde Memorial, såledef
borde läggas till handlingaroe. Ut lupra.
S. D- Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets dea
19 sistledne Augusti under N:o 169 afgifne,
samt den 25 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde ani
märkningar vid Utskottets förut meddeldte Be*
tänkande, om Directioners inrättande till Cavalleriets
beklädnad m. m.j fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att samma Utlåtande gil«
la, likväl med iagtttgande af följande förSndringar:
*
1:0 Alt värdet å hvarje persedel väl skulg
le årligen bestämmas i markegångstaxorne för
Ilo
Den i September e, m,
de Län, der Troupp«rne äro indelfe, men icke*
på sätt Utskottet föreslagit, derefter underställas
Krigs- och Kammar-Collegiemes pröfning.
2:0 Att de Rusthållare, hvilka, vid de
Sammanträden, som, rörande detta ämne, af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med Rusthållarne
komma att hållas, hvarken sjelfve el.
ler genom ombud sig infinna eller på annat
Satt gifva deras tanka tillkänna, borde anses
såsom hade de bestridt, att uti den ifrågavarande
Passevolancen ingå. Ut supra.
S. t). Föredrogs å nyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 16 sistledne Augusti »flåt—
be, samt den 25 derpåföljde eftermiddagen på
bordet ligde. Memorial, i anledning af vackt
motion om premium för Snällskrifvare. Ut
supra.
S. D. Föredrogs å nyo och remitteradss till
Riddarhus- Utskottet 1
Riddarhus-Directionens den it sistledne
Augusti aflåtne, samt den 20 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, afgående
Löneförbättring för Riddarhus-Kamerefaren.
Ut supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Den 8 September f, m\ 111
•>
Tisdagen den 2 September.
Plenum klockan 8 förmiddagen.
Företog Högloflige Ridderskapet och Adeln
val af 5:ne Suppleanter till Ridderskapet*
och Adelns Fullmägtige uti Riksens Ständers
Bank; och befunnos efter valförrättningens slut,
klockan ett qvart till ii förmiddagen, följande
Herrar, genom de fläste rösterne, dertill hafva
blifvit utsedde:
N:o 250. Friherre Hjerta, Fredric, 59 röster.
N;o 87- Herr Stråle af Öknaholm,
Nils Wilhelm, - - 75 d:o
N:o 1798. Herr Bruncrona, Gustaf
Adolph, - - r 103 d;o
Föredrogs å nyo och gillades Statsutskott
tets den 19 6istledne Augusti under N:o 403
afgifne, samt den 25 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Berättelse, angående den af
Utskottet verkställde granskning af Allmänna
Magazinslnrättningens förvaltning.
Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 23 och 26 sistledne Augusti
lif Den t September f. m
under N:ris 32 och 34 afgifne, samt dan 27
darpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
tvenne Utlåtanden, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldta Betänkande
:
1:0 Angående de å brandförsäkrade hus *
Städarne och BruksEgendomar föreslagne värderingssätt.
s:do Angåenda den af Städerne utgående
SaluAccisen och dess upphörande; Fann Riddarskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkanden
redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till handlingarna.
Föredrogs å nyo och bifölls Bevillningsutskottets
den 26 sistlidne Augusti under N:o
33 afgifne, samt den 27 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt motion om lindring i Bevillningen
för brandskadade i Madängs by af Wartofta
Härad och Skaraborgs Län,
Företogs till pröfning LagUtskottets den
15 sistledne Augusti undar N;o 152 afgifne,
samt
Den 'i September f. »t, jjj
ssmt den 27 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Betänkande, angående föreslagne
ändringar uti ConcursjLagen af den 18 Julii
18 <1.
Herr von Hartmansdorff \ Auguff: Utan att
hålla mig vid detaiilerne, får jag fästa Ridu
derskapets och Adelns uppmärksamhet på den
sista anmärkningen uti den sednast uppläste reservationen,
angående rättelse i Coacurs-eden,
emedan ett eds-formulaire som är tillräckligt
för alla händelser svårligen kan finnas, och d^t
närvarande ingalunda är till fyllestgörandé.
Antingen måste man svärja på för mycket eller
för litet. Således synes bäst vara att förhållandet
först uppgifves, och att detta sedan
med ed bekräftas. Denna anmärkning synes
mig vara af den natur, att den bör föranled»
till återremiss, hvarom jag anhåller.
Herr Montgommem, Gu/loj, anhöll, att Lagutskottets
förevarande Utlåtande måtte hvila
på bordet till nästa Plenum.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Vid sistledne Riksdag
öfverlemnade Kongl. Maj;t till Riksens Stätt--'
der ett af iLagCoinmiftéen utarbetadt förslag tili
en förnyad ConcursLag. Detta förslag blef af
Lagutskottet granskadt och derefter af Riksens
Ständer med någre förändringar antaget.
Det synes således, som något stort behof att
nu å nyo omarbeta denna Lag, ej borde äg»
Ridå. 0, Ad. Prot, VIII. Band.
8
fl£ Ben $ September f,
runi) och om ej dess vigtigare omständigheter
påkalla en sidan förändring, tyckes mig det
vara bättre, att nu låta Lsgen förblifva orubbad,
än att företaga förändringar, som kanske
nästa Riksdag åter finnas felaktige, och fordra
nya rättelser. Jag tror mig äfven finna att ds
af Utskottet nu föreslagne förändringar icke
åro af någon serdeles vigt, och att det således
icke vore någon olägenhet vid att genast afslä
dem. Den enda omständighet, sorn kanske
torde förtjena uppmärksamhet är Edsformulaixet,
som till äfventyrs torde fordra omarbetning.
För närvarande finnes det blott en strophe uti
Edsformulairet, sorn gör, att detsamma kan begagnas
, utan att otta Borgenären uppenbart
skulle svära falskt, det är den meningen, att
Borgenären betygar sin fordrans rigtighet pä
fätt de ingi/ne Hand/ingarne utvifa. Det är således
i sjelfva verket uppgiften uti bevakningshandlingarne,
som besvärjes och ingen ting
annat; men formulairet torde kunna omarbetas,
si att icke något derutöfver möjligen kan
anses under Eden innebegripet.
I afseende på hvad Utskottet föreslagit
om förändring uti tiden för Proclama vid HäradsRätterne,
frugtar jag att Utskottet icke no*
ga betänkt de olägenheter och stridigheter, som
i följd af den föreslagne förändringen skulle
kunna uppstå. Utskottet synes såsom skäl för
sitt yttrande hafva haft den föreställning, att
upprop uti en Concurs vid HäradsRätten icke
kunde företagas förr än klockan 7 om aftonen.
För min del tror jag ej nigot hinder vara att
Den s September f. rn. 115
äfven förr på dagen bålla upprop, och rätte
gångstimmans
slut, sorn serskild är bestämd till
klockan 7 om aftonen, utgör blott den yttersta
tiden, inom hvilken bevakning får äga rum.
I HofRätten ske uppropen klockan 1 r, och
klockan 12 är fataltetimman, då uppropet vanligen
redan är för sig gänget. Samma förhållande
kan äfven iagttagas vid HäradsRätten,
och upprop hållas kl. 4, 5 eller 6, allt efter
omständigheterne. Man måste äfven ihågkomma,
att, då fatalietiden nu är bestämd till rättegångstimane
slut, äro fatalierne öppna, så
länge Domstolen är samlad, och först i den
händelse att Domstolen vore åtskiljd före kl.
7, kan fråga om fatalietiden är förliden eller
ej, uppstå. Denna tid utgör så till sägande aftonens
början, och kan derigenom ofta mera
lätt allmänt urskiljas, än middagstimman. I
afseende på bevakning vid StadsDomstol, har
tvist uppstått, huruvida klockan verkeligen varit
12 eller ej, och denna tvist har varit ganska
svår att slita, ehuru i Staden fanns ett
Tornur att tillgå. Änna svårare skall det bli
på landet, att med full visshet bestämma tiden,
och jag frugtar således, att den föreslagna
förändringen skulle ge anledning till många
rättegångar. Af dessa skäl anhåller jag om
återremiss af Betänkandet, i fall Ridderskapet
och Adeln ej skulle finna skäl, att detsamma
genast af slå.
Herr Hjerta, Johan Gu/laf: I fall återremiss
beviljas, är det ändamål vunnet, sorn eo
värd Ledamot åsyftat, i annat fall förenar jag
Dm 2 September J, m.
mig med honom, att Betänkandet måtte få hvila,
då vi känne, att personer af Embetsbefattningar
äro hindrade, att nu vara närvarande,
som ämra framlägga betänkligheter vid Utskottets
åtgärd.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
att den af flere Ledamöter framställde begäran,
att LagUiskottets Utlåtande måtte hvila
på bordet till nästa Plenum, icke kunde, enligt
49 §• Riksdagsordningen, förvägras.
Herr G iefven och Landt Marskalken tillkännagaf,
att Plenum kotr.me klockan half till 5 i
eftermiddag att fortsättas.
Företogs till pröfning Stats-, Banco- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomieötskottens,
den 21 sistledne Augusti under N:o 434 afgifne,
samt den 25 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, rörande Allmänna
Magazinslnrättningen.
Herr Munck aj Rosenjkjnld, Eberhard; Om
jag några ögonblick upptager Ridderskapets
och Adelns tid, i anledning af Stats-, Bancosamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
nu uppläste Betänkande, hoppas jag att
ämnets vigt och min kännedom af saken sko*
j°en 2 September f. m.
Hf
la ursägta min framställning. Det förhåller
sig med Magazinslnrättningen nu, som med
FilialDisconterne vid sistledne Riksdsg; missbruket
förleder att förbise det goda af anstalten
Det var mitt öde att vid 1815 års Riksdag
uppgifva de olagliga åtgärder, hvartill Di*
rectionen af Malmö Discont gjort sig skyldig,
och att, vid den följande Riksdagen, förgäfves
försvara sjelfva Inrättningen. På samma sätt
har jag vid sistledne Riksdag uppgifvit de stora
missbruk, sorn blifvit af Allmänna MagaziosDirectionen
begångna, hvarå Riksens Ständer
likväl då ej fästade något afseende och
ansågo icke en gång någon bestämd lnstruction
för Directionen vara nödig. Följden har
varit enahanda , att, sedan man nemligen ej
längre kan undgå att se missbruken, vill man,
liksom förut skedt med FilialDisconterne, häll—
dre än att rätta och förekomma dem, upphäfva
hela anstalten. Först får jag erinra, att
frågan om behofvet af en Allmän MagazinsInrättning
bör besvaras olika i olika länder,
allt efter deras läge, climat och jordmån m. m.
Sverige upptager en vidsträckt latitud. Der
finnas sädesrika Provincer och andra som äro
underkastade som oftast missväxt. Deraf uppstår
öfverflöd af Spannemål på några ställen
och brist på andra, ehuru sädestillgången i det
hela, kan vara de flesta år tillräcklig. De
nordliga landskapen vidkännas i synnerhet den
olägenhet, att en del af året sakna tillförsel,
genom sina hamnars tillfrysande. Helt annat
är förhållandet med England, som, genom sitt
herravälde på hafvet, älven i krigstider kan
Den 2 September f, m.
försäkra sig om att blifva försedt med alla
lifvets förnödenheter, och, i anseende till dess
förträffliga vägar och canaler, kan hastigt sprida
den tillförda Sp?nmålen innom ett utom
dess ej vidsträckt land. Oaktadt Sverige mera
än de fleste andra länder är i behot af en
Allmän Magazinsinrättning, anhåller jag dock.
att få upplära några rader af ett tal, som är
infördt i allmänna Journalen den 28 J u 1 i i detta
år, och som blifvit hållet i Franska NationalFörsamlmgen,
till försvar för en sådan Inrättning
i ett Land, som hela året igenom,
likasom England, kan hafva fri tillförsel utifråo,
hvarifrån det endast kan hindras, i händelse
af krig med England.
”Om man vill — säger Talaren
stödja
sig vid exempel, så behöfver man blott se
Geneve, Schveitz och Holland, hvilka, oaktadt
en otacksam och inskränkt jord, likväl lefva
i ett betryggadt öfverflöd, derföre att de hafva
Allmänna Mag^ziner: under det att Polens
och Cicil ens Bönder ofta sakna bröd, ehuru
dessa Länder förse hela Europa med Spannmål.
” Vi hafva, säger man, skäl att frukta
monopolierne, om vi inrätta Magazinerne. Ja,
denna invändning är riktig, om de skola bero
af enskilta personer; det är de privata Magaziner,
som åstadkomma den allmänna hungersnöden;
men man behöfver icke frukta något
dylikt, om SpannmålsMagazinerne tillhöra Nationen,
och förvaltas af Province- församliogarne.
Dessa skulle visserligen kunna inskränka
dem endast till fördel för sina egna Provin
-
Den a September /, m. sig
cer, hvilka sjelfve hade öfverflöd, under det
de nästgränsande Landskaperne råkade i behof.
Men detta kan icke inträffa under Nationalförsamlingens
tillsyn, som, underrättad igenom
brefväxling om det ena Landskapets öfverflöd
och det andras brist på säd, skulle derom underrätta
Konungen, och förmedelst dess åtgärd
underhålla i hela Riket en ordentlig jemnvigt
i anseende till lifvets första behof.'*
Härvid är att marka, att National-församlingen
var ståndigt tillsammans, hvarföre icke
som i Sverige en serskilt EmbetsAuctoritet för
Msgazinerne behöfdes.
Min mening år ingalunda att försvara vår
Allmänna Magazinslnrättning, sådan som des
hittills varit. 1 afseende på den, delar jag
samma tanka med UtskotteB, att det är bättre
upphäfva densamma, än att hon skulle fortsättas
isin förra rägtniag; ty hon är då skadlig
både för consumenten och producenten. Jag tror
derföre, att mars bör söka utforska hufvudgrunden,
hvaruti det skadliga aF anstalten e«
geatligen består, och man skall då finna att
det ligger icke uti sjelfva Inrättningen, utan i
sättet, på hvilket man velat uppfylla ändamålet.
Man faar misstagit sig både om detta,
och om medlen att ernå detsamma. Msgazinslnrättningen
år icke stiftad blott för Jordbrukarens
gagn, ellar för att höja spannemilsprisen,
utan tvertom för att nedsätta dem och
förekomma deras öfverdrifna stegring i de Provinctr,
der missväxt inträffats men framförallt
139
Den 5 September J, m.
för att förvara det ena årets öfverflöd, till
fyllande af ett annat års brist. Då detta är första
ändamålet, föijer det andra af sig sjelf, att
nemligen prisen höjas något i de Orter, der
skörden varit ymnig, och sänkas der den slagit
fel. Om härigenom äfven beredes i någon
mohn ett medelpris, och derigenom mindre osäkerhet
i köp om egendomar och deras producter,
så kan det ju icke vara skadligt. Jag
får såsom exempel nämna, att då MagazinsDirect
onen år 1821 om hösten, sålde Råg till
Norrland för 18 och Korn för 15 R:dr Riksgäldssedlar
tunnan, hade Directionen ett par
månader förut kunnat upphandla samma sädesslag
för 6 och 5 R:dr Riksgäldssedlar tunnan.
Directionen hade således, jemte det att den på
samma gång gagnat Skåne med att skaffa afsättning
der och betala kanske en half R:dr
utöfver det gångbara priset der, kunnat sälja
sädén i Norrland för samma summa i Riksgäldssedlar
sorn den tog i Bancomynt. Nu
gjorde Directionen i stället alldeles tvärtom.
Den upphandlade 2 år förut spannemålen till
högt pris, så att Inrättningen ej hade någon
vinst af försa jningen för så höga priser till
Norrland, men den begagnade nöden i Norrland,
för att få uppköpspriset åtminstone ersatt.
Jag vill ej inlåta mig i undersökning,
huruvida jordbrukare hos oss äro mindre gynnade,
än andre näringsidkare. Jag får nu blott
anföra, att då andre producenter alla år få
taga för deras varor så mycket de vilja och
kunna erhålln, emedan hög tull, ja förbud mot
införsel utifrån och skråförfattningar medgifva
Den 1 September f, m.
121
det, är icke samme förmån förunnad jordbrukaren,
ehuru han är ofta underkastad en misslyckad
production, och borde, närden inträffar,
hafva någon ersättning derföre, genom högre
försäljningspriser. Deremot har ofta spannemåisihförsel
varit nästan tullfritt tillåten ; väl
icke de sista 3 åren, men flere år förut, och i
synnerhet åren 1819 och 1820, då inom is
månader 500,00© tunnor utländsk säd, skola
blifvit mot låg tull införde, utom hvad möjeligen
lurendrägades in. Denna öfver-import,
som en del behagat blanda bort med öfverproduction,
verkade lika menligt för jordbrukaren,
som den skulle varit förstörande för
KlädesFabrikanten, om man tillåtit ett motsvarande
lika stort belopp kläde, utöfver behofvet,
nära tullfritt införas i Landet.
Sedan jag nu i allmänhet yttrat mig om
principen för en Msgazinslnrättning, må det
vara mig tillåtet, att framställa några serskilda
anmärkningar vid sjelfva Betänkandet. De
sammansatte Utskotten hafva trott, att Magazinsinrättningen
ensam är skuld dertill, att bctydlige
Spanmålshandlande, de sednare åren,
ej funnits i Sverige. Detta är likväl ej förhållandet.
Jag medgifver väl, att concurrsnceh
med en allmän handelsinrättning är ofördelaktig
för de enskilde Handlande; men jag
kan dock intyga, att brist på penningar varit
hufvudorsaken hvarföre Köpmän i Malmö , så
litet upphandlat spannemål d« sista ymniga åren,
Denna penningebrist bland dem har härrört
af Malmö Disconts fall. Bästa beviset
122
Ben g September f, m,
derpå är, att, före Discontens obestånd, köpte de
Handlande der mycket spannemål, och gjorde
föga afseende på Magszinslnrättningens operationer.
Utskotten anse Statens uppoffringar
genom MagazinsDirectionen vara en naturlig
följd af sjelfva Inrättningen; mea förlusten har
hufvudsakeligen uppstått deraf, att Directionen
köpt då årsväxten slagit fel och säden således
varit dyr. Jag vill medgifva, för att ej vara
orättvis, att emellan 1815 och 1820 hade vi
ingen öfverflödig gröda, och att, om Directionen
under hela den tiden ej upphandlat någon
spannmål, hade sådant kunnat lemna anledning
till klagan. Men efter min tanka, bestod felet
just deruti, att man ej det ovanligt ymniga
året 1815 uppköpte ett betydligt förråd- Det
vore lätt att bevisa, att om MagazinsDirectionesa
det året uppköpt 2 a 300,000 tunnor spanneinål,
skulle Inrättningen hafva vunnit de följande
åren, då sädesprisen så betydligen stego.
Genom den händelse, som sedan inträffade, att
nemligen, sedan Directionen upphandlat säd i
•n tid af brist och dyrhet, en ovanligt öfvers
flodig gröda åren i8«o och 1821 inträffade,
blef den bekanta spannemålsexporten till Italien
och till England i sjelfva verket ej så
skadlig. Denna export var utomdess ej så betydlig
som den nyss förut tillåtna införsel »f
500,000 tucaor utländsk säd innom ett Sr s
hvilken till största delen onödiga införsel mera
ä a 1820 års öfverproduetion, som Utekotten
skylla derför var orsakess till spannemålene
derefter inträffade vanvärde. Utskotten säga
äfven, att Revieorerne rigtigt anmärkt, att Ds
-
Den 3 September /. m, 123
rectionen köpt upp för mycket. Ja, men endast
för mycket i orätttid, deremot i rättan tid för
litet. De stora törluster Inrättningen lidit genom
LJndsättningsspannemålen, och de utprässningar
som undsättningstagarne genom den fått undergå,
hade ej eller ägt rum, om upphandlingen skett
i goda år. Man behöfver ej lör framtiden frugta
att Allmogen skall för mycket begagna tillfället
att begära undsättningsspannemål. Den
har genom de öfverdrifvet höga prisen derå,
och de derpå följande stränga utmätningar,
nog fått lära att akta sig derföre. Jag in-,
stämmer derföre ej med Utskotten i den åsigt,
att Allmänna Magazinslnrättoingen bör helt
och hållet upphäfvas; men väl deruti, att Styrelsen
må uppdragns åt StatsContoiret,emedan
en Central Styrelse är nödvändig, som kan öfr
verse det hela, och veta i hvad orter öfverflöd
och i hvilka brist är. Deremot tror jag,
att om spannemålshandeln under denne tid af
penningéförläger.het, helt och hållet skall öfverlemnasåt
enskilde speculanter, blifver följden
höga pris för consutnenter eller köpare,
och låga pris för producenter eller säljare, ty
de Handlande missbjuda de senare och taga
hvad de behaga af de förra, samt kunna så
länge de behaga hålla på sin spannmål hvarpå
man haft allt för talande exempel i länder, utan
Allmänna Magszinslnrättningar. Jag tillstyrker
följs kteligen, att Riksens Ständer böra bevilja
det Creditiv Kongl. Maj:t begärt till
spannemåls uppköp, mea förstår att det måtte
af Riksens Ständer anslås för vissa bestämde
ås damål, af hvilka det första är3 att det endast
124
Den 2 September f, m.
användes till upphandling af inhemsk produetion.
När Utländsk säd behöives, gör den enskilda
epeculationen tillfyllest. Jag tillstyrker vidare
att uppköp endast ina ske då och där grödan
är ymnig och af de sädesslag, som lyckats,
och ej som det skedde iSig, då Hafre uppköptes
i Skåne der missväxt då inträffat på
denna produet., Utskotten hafva velat, att
upphandling ej förr skulle äga rum, än missväxt
vöre för handen. Följden deraf skulle
blifva, att antingen Magazinslnrättningen då
skulle handla af Utlänningen, eller om det
skedde af enskilde, så måste i sådant fall, andre
enskilde vända sig hos Utlänningen, för
att få köpa den spannemål som behöfdes. Mig
synesganska enkelt, att ett Land som ofta är blottstäldt
för missväxt, eller åtminstone klen årsväxt
och det nästan hvart år i någon del af
Riket, bör söka att, af de goda årens öfverskott,
bereda sig tillgångar för kommande svårare
årens behof. Att köpa upp, sedan missväxten
redan yppat sig, vore, att då fördyra
spannemålen, i stället för att bereda ett bättre
pris på den. Men det är Riksens Ständers och
Styrelsens pligt, att medverka till' sådane anstalter,
att säden må kunna väl förvaras, och
att endast god spannemål blifver upphandlad
och intet fötsnillas. Jag anhåller af dessa skäl
om återremiss af Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff, Augit fl: Om nyttan
eller skadan af en allmän Magazins inrättning,
har redan tillförene blifvit så mycket ordadt,
att jag nu ej tror mig behöfva ingå i någon
Ben s September J. m, 125
vederläggning af hvad den siste värde Talaren
vidlyftigt derom yttrat. Han säger sig
hafva vid en föregående Riksdag, framställt
skadan af inrättningen, då den ansågs vara god;
men nu deremot, då den anses skadlig, har
han sökt ådagalägga dess nytta, Det hade
varit önskligt, att han på samma gång framställt
bägge dessa motsatta åsigter, till vinnande
af rigtigare beslut, än de som blifvit fatta-,
de. Mig synes det imedlertid gifvet, att eo
inrättning, hvars ändamål är att medla emellan
köpare och säljare, så att bägge skola vinna,
ej kan uppfylla sitt ändamål, och följagtligen
måste blifva förhatlig för bägge, samt
tillskynda Staten förluster. Jag instämmer
således med Utskotten deruti, att allmänna Magazins
inrättningen bör* upphäfvas ; äfvensom
jag tror, att sedan spannmålshandeln så länge
varit under Styrelsens förmynderskap, det är
nödigt afsätta ett Creditiv, till uppköp, vid sådane
tillfällen, då enskilda speculsnter ej skulle
kunna nog hastigt eller billigt anskaffa ett
erforderligt spannmålsbelopp, Men jag anser
icke behöfligt, att dessutom anslå ett visst
quantum säd in natura åt vissa Län. Skulle
dock äfven detta af de flesta beviljas, så böra
de ifrågavarande 50,000 tunnorna icke lemnäs
på det sätt Utskotten föreslagit, emedan, såsom
Friherre Cederström tydligen ådagalagt, man
derigenom endast förminskar men icke afskaffar
den spannemålshandel, Styrelsen hittills
drifvit. Skall detta quantum säd ständigt hållas
i beredskap, så måste lagret imellanåt ombytas;
och denna omsättning kan ej ske, utan att
taS B'n s September /. ra.
I sin raon rubba de handelsförhållanden, hvilka
man önskat befästa. Jag tillstyrker derföre,
att man, med ändring af hvad Utskotten
i denna omständighet hemställt, måtte vidtaga
dea åtgärd Friherre Cederström föreslagit, att
nemligen de 50,000 tunnorna spannmål må öfverlennäs
till vederbörande menigheters förvaltning
i egna Magaziner, med skyldighet till
successiv återbetalning inom 10 års tid. Det särskilda
förslag, Herr Noram? framställt,att styrelsen
antm ytterligare skulle kunna fortfara att begagna
Spannemåls-creditivet till undsättnings
beviljande, utan att så noga fråga efter, huruvida
Staten finge sina penningar igen, eller
icke, synes vara så mycket skadligare, som,
derest det antoges, mängden skulle ytterligare
vänjas att för sin utkomst lita på statens, och
icke på sin egen omtanka.
I afseende på en detaljfråga, nemligen löaevilkoren
för de tjenstemän som varit anställde
vid Verket, anhåller jag få göra några anmärkningar
mot Utskottens Betänkande. Utskotten
hafva såsom grundsats aDtagit, att de
tjenstemän, som tillika innehade löner på andra
ställen än vid Allmänna Magazins-Inrättningen
skulle , ifall lönerna för dessa tjenster
understege lönerna på Magszlns Directionens
stat, få af de sednare endast bibehålla så mycket,
som svarade mot skillnaden, men förlora
det öfriga. Derigenom skulle hända, att personer,
sorn icke hade lön på flera ställen, fin*
go behålla sina inkomster vid Magazinslnrätt,
ningen oafkortade; hvaremot de, som äfven
Den % September /, m,
vid andrs Verk hade aflöning, skulle mista en
del af sin inkomst. Följden deraf skulle blifva,
att man, som i förtröstan på fortfarandet
af ett Verk, hvilket tiilvarit omkring 50 års
tid, der sökt sin utkomst och hvilka i säkerhet
derom gift sig, samt äga hustru och barn,
skulle blottställas för nöd, ruan deras eget förvållande.
I fråga om dessa lönersättningar mäste
dock tvänne omständigheter tagas i betraktande.
En af de högre Embetsmånnen inom
Verket har en bland de största löner Staten
gifver; andra hafva mindre; men dock bland
de betydligare. Hvad dem angår, så är det
visst icke skäl, att Staten fortfore med utbetalningen
af bägge två, sedan befattningen med
Msgazinslnrättningen upphört. Sådant är förhållandet
med några af Directionens Ledamöter.
Om man på dem , sorn verkeligen åtnjutit
dubbla löner, ville tillämpa den grundsatsen
att de skulle få behålla bägge, så finge de
för mycket. Om de ringare Tjenstemännen
åter blott skulle få så mycket, som den högsta
af deras innehafvande löner utgör, så blefvo
de lidande. Det torde derföre tillåtas mig,
att anföra något till deras fördel. Man säger
att de blott tjena på Constitutorial, och att de
således icke äro berättigade till lika förmåners
åtnjutande med dem som hafva fullmakt å deras
innehafvande beställningar. Men MagazinsInrättningen
är ej att betrakta blott såsom ett
Förvaltningsverk; hon är äfven ett Uppbördsverk-
Tjenstemännen der kunna således anses
lika med andra Uppbördsman, hvilka äfven
tjena på constitutorial, utan att darföre
128
Den 2 September /, mt
betragtas såsom ägande tillfälliga uppdrag»
För öfrigt hafva Magazinslnrättningens Tjenstemän
, genom ett Kongl. Bref af den 23 Januarii
1S r 9 » sorn uplifvar ett äldre *f 17&1,
fått lika tour och befordringsrätt med Tjenstemän
i rikets Collegier. Att man klanderfritt
må förena flera tjengter är af erfarenheten ådagalagdt,
och äfven godkändt genom en Kongl»
Resolution den 9 Aug. 1820, i anseende till
en sökande, som man ville utesluta från en
sysslå under åberopande af 1723 års förbud
emot flera tjänsters förening. Denna författning
vidtogs då, med afseende å den mängd
personer , som efter vår stora förlust af utrikes
besittningar skulle försörjas här hemma,
och hvilka derföre måste i möjligaste måtto
spridas på tjenstemanna-banan. Tiderna hafva
sedermera förändrat sig, och det är nu mera
icke möjligt att lefva utaf en lön i de lägre
graderna. Åt Tjenstemännen i General-Assistance-Contoiret,
hafva Riksens Ständer beviljat
löneersättning ända till dess beställningarne
förklarades böra endast ad interim tillsättas.
Hvad man tillerkänt ett Verk, synes ej böra
förnekas de öfriga. Dessutom får jag anmärka,
att den grundsats, Riksens Ständer vid detta
tillfälle uprätta, desto mera bör vara billig,
som den bör kunna gälla tili rättesnöre vid
den förestående regleringen af StyrelseVerken
i allmänhet. Det är således angeläget att noga
öfverväga saken. Jag vågar ej i hast upgifva
någon summa att bestämma, utöfver
hvilken Staten ej borde bestå löneersättning.
Men
Ven 2 September f, ni.
129
Men, må hända, skulle den kunna anslås till
1000>eller 1,200 R:dr Banco, emedan en Tjensteman
med famille väl icke deraf kan lefva
obekymrad , men dock någorlunda draga sig
fram. Den vinst, Staten nu skulle hemta af
ifrågavarande indragning, uppgår blott till
2,866 R:dr, som skulle tagas från 9 Tjenstemän,
af hvilka en varit i tjenst 35 år, en annan
30, en tredje 27 och så vidare. Flera af
dem äro gifta och hafva 3 till 4 barn. Jag
skulle således tro, att man handlade allt för
strängt, om man hvad da lägre Tjenstemän -  lien vid Magazinslnrättningen angår förfore på
sätt Stats- Banco- och Ekonomi-Utskotten tillw
styrkt; hvarföre jag äfven anhåller att Betänk
kandet måtte återremitteras.
Friherre Cederström, Jacob: Till ea början
anhåller jag att fä vederlägga några af de satser,
som Herr Muack af Rosenskjöld yttrat;
och hvilka redan inom Utskotten utgjort föremål
för öfverläggning, utan att kunna verka
ändring i Utskottens öfvertygelse,
D?n värde Talaren har sagt, ätt oviljan
emot Magazinslnrättningen förleder Riksens
Ständer att glömma anstaltens nyttiga sida.
Här ar icke Fråga om annat, än huruvida en
allmän Inrättning eller en fri spannmålshandel
är nyttigast, och att, intill dess denna sednare
hinner utvidgas, upplåte nödige medel åt
Styrelsen för att bispringa de Provincer, som
Ridd, 0. Ad. Prof. VIII. Band.
9
Den 2 September /, m,
kunna blifva i behof af undsättning. Hett
Munck af Rosenskjolds egen uppgift, att d«
norra orterna ej kunna draga fördel af concurrencea
i spannmålshartdeln, emedan de sakna
transport-tillfällen, är ytterligare ett skäl för
Utskottens mening, att MagazinsDirectionen i
behofvets stund ej förmår suppleera bristen i
ty hjelpen kommer då för sent. Samme vårdö
Ledamot yrkat én paradox, då han påstår, att
öfverflöd kan tillskyndas Landet genom en allmän
Magazinslnrättning, och deremot hungersi
nöd, örn spannmålshandeln öfverlemnas endast
åt. den enskilda omtankan. Jag tror tvertom,
att hungersnöd kunde blifva att befara , i hänj
delse ingen mer än Staten hade förråd, emedan
ingen Stat kart deraf hafva tillräckligt
till brödföda åt en hel Nation. Öetta kan bevisas
med deli minsta calcule. Allt hvad Magazinslnrättningen
kunnat disponera, förslår ej
till en enda månads underhåll för hela populationen.
Vid ett sådant förhållande underställer
jag hvars och ens eget omdöme, om det
icke är nyttigt, att inrättningen upphör, såsom
en allmän handels-anstalt, att dess functioner
öfverlemnas till enskilda industrien, åt hvilken
till en början man bör bereda förlag, på
det ätt säden må kunna anskaffas från ert ort
till en annaa, för lirtdrigSste pris. Äfvenväl
hafva Utskotten afsett, att enskilda vinningslystnaden
ej må taga öfverhand i de orter, dér
spannmålsbrist yppas, och att gertom Magaztrters
inrättande i dessa orter, spannmålsbehöfvet
synnerligen till utsäde r förväg är fyllt
till sit nedsatt pris, emot hvad de annars nöd^
Den 2 September fm.
131
igades betala, i händelse hela omsorgen vöre
öfverlemnad åt privata speculationer, innan
concurrencen hinner blifva fullkomligen liflig.
Herr Munck af Rosenskjöld har vidare yttrat,
att alla andra näringsidkare kunna sätta hvad
pris dem behagar på deras varor, men att
jordbrukaren är från en sådan förmån utestängd.
Jag skulle tro, att alla varors värde
bestämmes genom béhofvet af, och tillgången
på degamma. Således kan jag ingalunda in-t
stämma med den värde Ledartioten i deh tanka,
att spannmålshandelns öfverlemnande åt
enskilda speculationen skall verka lågt pria
för producenten, och deremot högt pris föt
consumentén ; ty jag förmodar, att då det står
hvar och en fritt att köpa och sälja efter behag,
skall deraf blifva én följd, att corisumehten
skaffar sig vahran för så lågt pris, halt
jmöjligen kan. Det har äfven blifvit emot Utskotten
anmärkt, att de ej föreslagit spannmåls
uppköp förr, än vid inträffande missväxt.
Öm man feck antaga, att missväxt ej äger runi
i hela Riket på en gång (i hvilket fall Étl
million Riksdaler dessutom blef alldeles otillräcklig)
utan blött i en del deraf, och att, vidi
sådane händelser, spannmål kan från de öfrige
provincernis afiåtas, så inträffar, hvad Utskotten
förutsett, behof af ett Creditif till understöd
åt enskildte, sorn åtaga sig anskaffa hvad
isom för cn viss ort kan fordras. Herr Munck
af Rosenskjölds anmärkning är derföre Oriktig;
ty, fastän uppköpen endast skola ske då brist
på något ställe inträffat, hindrar en sådan hän
-
Den 3 September j. m.
delse icke , att ju öfverflödig gröda erhållits
i andra orter af Riket.
Herr von Hartmansdorff har ansett det vara
onödigt , att anslå ett visst qvantum spannmål
för vissa Län. Jag skulle instämma med
honom, örn det icke vore utrönt, huru mycket
dessa Län vanligen i undsättning behöfva.
Samme värde Ledamot har förenat sig uti min
åsigt om District-Magaziners inrättande i de
Norra Provincerne. jag vill ej nu upprepa innehållet
af min reservation; mer. jag tror, att,
äfven utom de Norra Länen, innevåriarne i åtskilliga
andra orter skulle med glädje omfatta
tillfället att anlägga Magaziner, och att således
denna anstalt alltnänligen borde befordras.
I anledning af hvad Herr von Hartmansdorff
anfört i afseende på den grund, Utskotten
föreslagit för löneersättning till MagazinsDirectionens
Personal och Tjenstemän, anhåller
jag få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på tväane omständigheter. t)ea
forsta, att det är origtigt att anse MagazinsInrätR
ningen för ett gammalt Verk af 30 till 50 år$
ty den närvarande MagazinsDirectiön daterar
sin tillvarelse blott för några år tillbaka, di
den gamla Inrättningen upplöstes. Vid den
förändring, som dermed skedde år 181S, bestämde
Kongl. Majit för ersättningen till de afgående
Tjensternäonen enahanda grunder , som
dem man nu föreslagit Riksens Ständer att antaga,
och öfverlemnade åt Verkets Styrelse att
Den i September /, m.
*33
^fgöra, hvilka af desse Tjenstemän borde bibehållas.
Derigenom kommo flera, sora längre
tid der tjenstgjort, att stadna qvar, hvarigenom
de fått anledning att beräkna en längre tjenstetid;
men då Utskotten skulle stadga en grund
för lönc-ersättningen , kunde de ej annat finna,
än att de, sorn ensamt flad lön vid Magaz ns.
Inrättningen borde uppföras till bibehållande
deraf på Extra Stat; och att de , sorn på andra
ställen åtnjuta lika stora löner, borde från
all ersättning uteslutas , emedan det upplystes,
att de hafva ägt Vicarier vid det andra Verket.
Då de dit återgå , blir skillnaden i hvad
de förlora , ej af särdeles betydenhet. Den
sednare omständigheten beträffar löneersättning
fill de lägre graderna, der nemligen de, sorn
hafva ringare inkomst i andra Verk, få sig skilnaden
till godo beräknad, för att icke blifva
lidande genom minskad lön. Vid uppgörandet
af denna skillnad hafva Utskotten icke iaktta-,
git den vanliga spannmålsförböjningen. Detta
är också den enda punkt, hvari någon jemnkning
i Utskottens förslag, efter min öfvertygelse,
af -rättvisan påkallas. Om Riksens Ständer
heslöto, att aila Tjenstemännen i Magaz nsDirectionen
skulle åtnjuta deras löner oafkortade
, kunde sådant för framtiden medföra menliga
följder för Staten. Hälst enligt, grundlagen
ingen kan från tjenst till annan förflyttas,
eller befordras, med mindre det sker med dess
samtycke, och på grund af dess ansökning.
Staters skulle således lätteligen kunna blifva
belastad roed PR massa al tärande medlemmar*
134
ji«n 2 September, fr, m.
Sedan, jag nu besvarat hvad sorn blifvit,
emot Utskottens Betänkande anfört , anhåller;
jag få fästa uppmärksamheten på den framställning
om SockneMagasjiner, som jag i min
reservation gjort; och hvilken ensam är a£
den vigt, att jag anser Betänkandet ej kunna,
bifallas. Jag är öfvertygad, att, om de Norra
Provincerna nu erhålla 50,000 tunnor spann-,
mål, i den ordning Utskotten föreslagit, skola
de deraf ej draga erforderlig nytta, eller
densamma kunna användas till utsäde, sorn.,
i händelse den emot deras egen produetion utbyttes,
i, deras egne Magaziner förvarades och,
af dem sjelfve förvaltades. I detta sednare fall,
skulle produktion,en ständigt stiga , och desse
Läns innevånare försättas uti ett oberoende %
hvartill de annars aldrig kunna hinna.
Herr Munck qf Rnrenskjöh£: lag beder om,
ursägt , att jag u nyo upptager tiden , för att
besvara hvad som blifvit anfördt , mera mot
min person, än emot mitt yttrande. Herr.
von Hartmansdorff har , för att kunna vederlägga
något af hvad jag yttrat, påbördat mig,
att hafva sagt, det jag vid ett föregående
Riksmöte antydt skadan af en Inrättning ,
hvars nytta jag vid ett påföljande försvarat,
Jag vädjar till hvar och en sorn hörde mitt
anförande, om ej orden föl 10 sig på det satt ,
att jag vid en Riksdag uppgifvit d® missbruk ,
sorn vidiådat anstalten , att dessa missbruk
likväl fått obehindradt fortfara, och stt man
vid följande Riksdagen , för deras skull ansett
sjelfva inrättningen vara skadlig, hvaremot
Den 2. September f. m.
jag då försvarat dess nytta. Då jag således
vid sistlidne Riksdag uppgaf missbruken af
Magazinslnrättningen, påstod jag ej att det»
var skadlig, oph jag är ännu af samma tanka.
Herr von Hartmansdorff, som ansett mitt förra
yttrande vara vidlyftigt, bar sedermera talat
mycket vidlyftigare till förmän för Maga£inslnrättningens
Tjenstemän. Den värde Ledamoten
får ursägta , om jag lika vidlyftigt
söker försvara jordbrukarens billiga anspråk,
sorn 1 lian Inrättningens Tjenstemäns obilliga,
flan har härvid inlåtit sig så djupt i detaille,
att han omtalat en Tjensteman , sorn har 3
till 4 bsrn. Må det dä vara mig tillåtet att
nämna, att det finnes tooo:de jordbrukare,
som hvardera hafva ett yida större antal
barn.
Friherre Cederström har yttrat sig öfver
mina åsigter , och kallat en af dem paradox,
Om, Herr Friberren menai njed paradox , en
satts sorn är stridande mot haDs. mening, anser
jag det vara ofta en lörtjenst att anföra
paradoxer. Di jag talade om privata Ma ga zino
rs möjliga bidragande till hungersnöd, var
det ett yttrande af en Fransk Deputerad, jag
uppläste. Man har i detta afseende ej att befara
af en pyblik Styrelse , hvad som kan befi
ras af privata personer ty dessas gpeculaiioner
styras ofta af låg egennytta, hvilket
åter ej kan förväntas af en offentlig Auctorifet,
sorn må6te redovisa för sitt handlingssättFriherre
Cederström, har icke rigtigt skiljt emellan,
hva,d jag yttrat om Magazinslmättnipr
136
Dea 2 September f. m.
gen och mot Utskottens Betänkande. Om han
gjort det, hade han besparat gig mödan af
CD vederläggning. För min del tycker jag
rätta tidon till uppköp af en vahra inträffa, då
den kostar minst, ty då får man ett större
qvantum för samma summa , eller ett lika
qvantum för en mindre summa. Jag har ej
rätt kunnat hvarken höra eller förstå Herr
Friherrens yttrande, i afseende på jemnförelsen
emellan jordbrukarens och andre producenters
gynnande af författningar. jag har
Mgt, att derigenom , att andra producenter få,
genom förbud eller hög tull, sine producters
införande utifrån hämmadt , äro de sålunda
mera gynnade, än Jordbrukare, hvars produ-.
eter ofia fått mot högst obetydlig eller ingen
tull införas utifrån. Deremot har jag aldeles
icke sagt, att näringsidkare i allmänhet, kunna
taga så mycket de vilja för deras produCter;
utan har jag sagt, att de icke af författningar,
såsom jordbrukare, äro hindrade derifrån.
Då således jordbrukaren vissa år, är
af Författningarne tvungen , att lemna vida
bättre pris , än han kunde lä för sin vara hos
utlänningen, vöre väl ej obilligt, om han i
ersättning härföre blefve gynnad på annat håll,
nemligen genom förekommande af åtminstone
dess betydligaste produets vanpris de bördiga*
Sluteligen får jag tillägga, att då penningecapitalerne
i landsorterne äro få , såsom
till exempel t Skåne , så blifver enskilda speculatioaen
otillräcklig att göra uppköp till betydliga
förråd af en vahra? som är svår att
pen 2 Septentbér J. m.
*37
förvara, så väl i afseende på dess vansklighet,
rom det stora rum , den intager. De köpmän,
som hafva Capitaler, kunna nu med större fördel
använda dem på andra v-ghror, äfvensom
på växelhandel, procenterie och vid egendommars
försäljning på Utmätnings- Auctioner.
Jsg förnyar således min anhållan om
återreiniss ar Betänkandet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: För att
Kunna med någon redighet framställa mina
tankar rörande detta vigtiga ämne, anhåller
jag att få börja med några betraktelser öfver
Magszinslnrättningar i allmänhet, oaktadt jag
visserligen icke härvid kan säga något, som
icke varit flera gånger sagdt förut.
Ändamålet med en Allmän Magazinslurättning
skulie vara tvåfaldigt , nemi. dels stt
moderera spannmålsprisen5 och dels att förekomma
hungersnöd. t Hvad det'förra beträffar, elfer att
moderera spannemålsprisen; så är det dels snindre
billigt, och dels omöjligt. Mindre billigt är det
dels mot Consymenten, derigenom, att han, i
det goda året betages tillfället att glädjas åt
himlens välsignelse j och dels mot Producenten,
derigenom, att han, efter missväxten betages
möjligheten att, för minskningen i sin spannemäls-afsättning
, kunna, genom prisets uppstegring,
erhålla en vederbörlig ersättning
. (hnöjligt är det att genom en allmän Magszm^
Inrättning moderera spanneraålsprisen: ty ingen
fond skulle förslå för att , efter en allmän rik
138
Den 2 September f. m.
skörd, uppehålls dem. Och erfarenheten har
visat, huru fruktlösa de försök varit, sorn hittills
blifvit gjorde. Man såg nemi. för få år sedan
, huru det upphandlingspria, sorn om hästen
utsattes, inom kort. måste, för Fondens
och Magazinernas otillräcklighet, betydligt
nedsättas, innan nästan någon annan, än den,
som hade tröskverk , kunnat hinna begagna
sig af Magazins-Directionens frikostighet, hvilken
således icke ens kom den be fiol vande Alfjnogen
egentligen. till nytta.
För att förekomma hungersnöd' anser jag
Allmänna Magazinslnrättningar öfver frodiga, dels,
derföre , att bristen synes hädanefter icke böra
kunna blifva så stor och allmän, som fordom.,
sedan landet au blifvit mera uppodladt, och i
synnerhet sedan Potafoes-ptanteringcn kommit
i gång; och dels derföre, att bristen helt visst
säkrast skulie afhjelpas genom den enskilta omtankan
och vinningslystnaden. Om nemi. ingen
Allmän Magazinslnrättning funnes, så
skulle på ena sidan den behöfvande väckas
till mera sparsamhet och omtanka att sjelf
anskaffa hvad han behof de ; och på den andra
sidan den enskilta Spannemåishaodlaren af vinningslystnaden
lockas att skynda med sin vara
dit, der hap hoppides fördelaktig afsättning.
Så länge en Allmän. Magazinslnrättning
finnes, som med en stor fond köper dyrt ock
säljer med förlust., kan man icke hoppas, att
enskildt Spannemålshaadel möjligen, skulle kun
-
joen 2 September f. m.
139
na komma till någon höjd. Hvarje enskilt
nian skulle naturligtvis frukta, att lägga sina
Cspitaler i företag, hvars följder Magazinsr
inrättningens blotta tillvaro sätter honom ur
stånd att kunna förutse och beräkna. Men i
Samma stund Statens Spannemålshandel upphör,
skall den enskilta industrien otvifvelaktigt tramträda
och i rågadt mått uppfylla MagazinsInrättningens
förfelade bestämmelse. — Det
inkast 3 alt i våra sädes rikare Provincer saknas,
contama penningar jör att kunna bedrijvn en betydligare
spannemålshandel, är af föga vigt: ty
Stockholms handlande skulle helt visst icke
underlåta att använda sina Gapitaler till uppköp
af spanae-mål, t. ex. i Malmö, och Ystad.
De Norra Provincerna, sorn ära mäst blottställde
för missväxt, skulle dessutom hafva,
den fördel af Allmänna Magasins-Inrättningens
afskaffande, att de genom den enskifta Spannemålshandlaren
kunde få sina behof tidigare,
och följaktligen säkrare uppfyllde. Ty innan
nu årsväxt-r3pp,orterna kunna hinna från Kronofogdarne
inkomma till Landshöfdingarae .
och ifrån dessa till MagazinsDirectionen, och
innan sedan spannemålsbehofvet hinner utrönas
och pröjvas, är årstiden så framliden, att
sjöfarten blifvit, om icke alldeles omöjlig, åtminstone
högst äfventyrlig och osäker. Funnes
deremot ingen Magazinslnrattning, så skulle
Spannemålshandlarne, genom sina Correspondenter
tidigt underrättade om missväxten,
tälla inbördes att forst komma fram med dea
begärliga varan * och detta sammanlopp a£
Den 2 September f, m.
Speculanl*r skulle säkrast förekomma priset?
omåttliga stegring.
Till följe af hvad jag nu yttrat, om Allmänna
Magazinslnrättningar, får jag således
för min del vördsammast afstyrka de förenade
Utskottens afgifne förslag, helst det endast åsyftar
en förminskning af den nu varande Magazinslnrättningen.
Deremot skulle jag tro,
att man, jemte afskaffandet af ali Statens inblandning
i spannemålshandeln, borde inskränka
sig till att blott uppmuntra och understödja
Socken-Magsziners anläggning , samt tilläfventyrs
anvisa en fond , till utlåning i Discontväg
åt Spannemålshandlare, men mot laglig
ränta,
jag får derföre vördsammast anhålla om
återrem»ss.
Herr Hjerta, Gusfaf: Äfven jag inser nödvändigheten
af att uti ifrågavarande ämne hysa
en särskild omtanka för de norra Provinrerna.
Jag tror att det åsyftade ändamålet
bäst vinnes, om en del af Kronans behåline
Spannmål användes till samlande af en fond
för SockenMagaziner. Härom torde jag dock
lä tillfälle att närmare yttra mig, då ärendet
åter förekommer i Utskotten. Emedlertid anser
jag återremiss af betäokadet vara så mycket
mera nödvändig , som en i sig sjelf ganska
oskyldig men dock högst vigtig sak blifvit
i betänkandet förbigången, den nemligen, att;
Den 2 September /, m,
Creditivet för spannmålsuppköp skall af ett publikt
Styrelseverk förvaltas; ty eljest skulle StatsRådets
Protocoll möjligen blifva det enda ställe
der förvaltningsgrunderne kunde undergå granskning.
Uteslutandet af denna omständighet har
endast härrört af glömska, och det blir lätt
hjelpt då saken återkommer till Utskottens
förnyade behandling.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislans: Öpinionen
har fällt sin döm öfver Allmänna Magazinslnrättningen.
Den kommer att gå i verkställighet,
hvad än må sägas en annan gång
torde man inse, att man kanske hade bort kasta
en skarpare blick framåt. Frågan är nu
blott att göra öfvergången från ett system till
ett annat, så len som möjligt. FinansUtskotten
tillhör det blott att säga, huru upplösningen
skall ske, att Banken må återfå sina kapitaler.
Andra tillhör det att tänka på kommande tider,
och att säga^ hvad sorn fordras att öfvergången
ej må bli brådstörtande. Jagser ingen
af dem här, som äga detta åliggande. Jag anhåller
derföre att få yttra mina betänkligheter,
på det den kommande tiden ej må få
skäl att säga sig hafva varit handlöst 1 emu ad.
Utskotten tillstyrka att af Allmänna Magasins
Inrätt ningens lager, 50,000 tuanor spannemåi,
måtte afsättas till understöd för de Norra
Länen. Härvid får jag anmärka, att då med
50,000 tunnor endast utsädesbehofvets fyllande,
i händelse af frost, kan vara alsedt, ty
till brödföda är detta qvantum för ringa, sfi
r42
Den 2 September f, Wi
-
kan till detta lager icke användas hvilket!
spannemål som helst; utan måste lagren hildas
af den säd, som växt i de orter, der möjligen,
i följd af frost, behof af frösäd kan uppkomma.
Korn växt i Skåne eller kring Mälaren,
kan i Jemtland till exempel icke användas
till frösäd. De anstalter, som i detta afseende
komma att vidtagas, mäste uppgöras i öfverensstämmelse
med Länens Styresmän och kanske
borde desse, i afseende på Magazinernaö
bildande och skötsel höra de Provinsers innevånare;
der de komma alt anläggas. Hvad
Småland, Westergöthland med flere Provinser
beträffar, aå äro de icke i behof af dylikt understöd,
och då dessutom endast 50,000 tunnor
blifvit anslagne; så lär endast de norra
Provincernas behof af frösäd kunna dcrixied
ifyllas.
Men jemväl i den förutsättning, att anslaget
är gjordt endast för de sistnämnde Provinser,
blir liqviden icke så lätt som Utskotten
synas hafva tänkt.
I Norrbottens Län ligga: Fordringarne;
i upplag - 4700 T:r gå till » 14000 Kick
Westerbotten 7000 d:o - - 56,000 rPo
Westernorrland 700D d!o ~ - 49,000 d:ö
ipberäknad 7200
T:r. sorn ligger
i Sundsvall.
ben 2 September f, ml
143
Transport 28,5°°T;r - -269,c®oR:dr
Plär härtill
kommer
Gefleborgslän 2,400 T;r - . ji.böo R:dr
Fahlu Län 1,400 d;ö - -63,000 d:o
Carlstads Läa 4,000 d:o - . 21,000 d:ö
Så äro redan 36,300 T:r och 404,000 R:dr
af Magazinsinrättningens fonder fästade, eller
betydligt öfver de 50,000 anslagne Tunrlör.
Att draga de slöra summör, för hvilka de
Morra Länen riu häfta, ifrån delli vöre att för
långtid hämma all förkofran; ej eller duga de
lager der finnas, för det behofvet som nu afses,
nemligen tillgång på frösäd i händelse af frost.
Öessa Förhållanden torde nögare böra af Utskotten
pröfvas. Bäst vöre kanske att låta
hvarje Provins få behålla hvad den står till
boks för, då styrelsen, jemte det att den derstädes
organiserar local Magaziner, sorn fot
alltid göra hållandet af stora lager öfverflödigt *
kunde få använda öfverskotten, i den mon ds
realiseras, till andra inom provinsen nyttiga
allmähna företag.
I femte punkten af Betänkandet talas ont
Magazinernas försäljandet det är här i synnerhet
som dea kommande tidens behof böra
afses , att öfvergången må bli möjlig utan
skakning. Man måste erindra sig, att i de fleste
provinser , de privata Magazinerna ärO inrättade
blott för åtshandeln, eiler rättare, blott
på den uträkning , att man linder vintern och
våren blir utaf med den spannmål , som orri
hösten och vinterns början blifvit uppköpt*
144 Deri. 2 September /, w.
Endast Kronan äger stora Magaziner. Hvad
som i början kommer att försvåra spannemålshandedn
, såsom enskild speculation, ligger i
denna omständighet. Mången torde vilja utvidga
sin spannemålshandel, men dels räcker
hans kapital icke till att uppföra stora Magaziner,
dels torde han icke vilja våga det, i hän,
delse vid en annan Riksdag Ständerna åter skulle
uppdraga att Styrelsenåt befatta sig med spannemålshandel.
Jag skulle derföre anse nödigt,
att man på detta förhållande fästade afseende,
då fråga blir att realisera Magazinslnrättnin»
gens byggnader,
f)e byggnader , som redan äro inrättade
till Spannemåls-Magaziner, borde man söka
att a 1 yttra till personer eller till bolag , sorn
äga intresse uti att använda dem för samma
ändamål, om än liqviden derigenom skulle
försenas. De Magaziner, som Kronan behåller,
men hvaraf somlige hädanefter blott komma
att till en del fyllas, borde sålunda inrättas,
att euskilta , vare sig köpare eller säljare,
der kunde göra upplag. Genom anläggande
af torkinrättningar bredvid dem, skulle de
snart bli af större gagnelighet.
Om till exempel i Jönköping, Venersborg,
Götheborg och de Skånska hamnarna,
dylika Nederlags-MagaSkiner funnos , der producenter
eller uppköpare kunde få större spannemålsposter
torkade och upplagde, så kunde
desse
Den 3 September j. m.
145
desse poster sedan både assecureras och belånas
, till stor lättnad för handeln*
Jag anhåller att på dessa omständigheter
få fästa Utskottets uppmärksamhet, och hemställer
tillika, om det icke, i stället för att tillsätta
en egen Utrédnings-Directiön, vore bättre
att låta Verket utreda sig sjelf, och blott
ställa alltsammans under Stats-Contorets öfverinseende.
Herr Lefrén, ffohan Pehr: Grefve von
Schwerin har sagt, att domen är fälld öfver
Magazinslnrättningen. Jag erkänner, att jag
ej förstår denna sak , och vill deifÖre icke inlåta
mig i hufvudfrågan ; men måste utgå från
samma förutsättning sorn Utskotten , att nemligen
Inrättningen i degs närvarande skick
måste upphörs. Jag förenar mig dock med
Grefve von Schwerin deruti , att det år nödvändigt
varsamt gå till väga med Magazinshusens
afyttraode. Jag skulle till och med
dervid vilja föreslå en ännu större varsamhet,
än den Herr Grefven yrkat j så att vi till en
början alldeles icke besluta, ält dessa hus sköls
(örsäljas; ty de komma i sådant fall att gå
borrt för en spottpenning, jag tror det vara
bättre -att Ststen behåller och hyrer ut deni ,
och då först vi Itager försäljning , när enskilda
sp.-culationen hunnit en större höjd- Jsg
tror dessutom , att en sådan försäljning ej bör
ske på en gäng; ty när på inköpet af Maga
Ridd
o. Ad Fiol. VIII. Band. io
Itp Den 2 September /, m,
zinen, enskildas Capitaler skola användas, uppstår
en betydlig olägenhet genom deras hastiga
dragande ur rörelsen. Vidare anhåller jag
att få yttra några ord i anledning af den framställning
, Herr von Hartmansdorff gjort om
de lägre Tjenstemännen vid Magazinslnrättningen.
Man skulle af hvad den värde Talaren
yttrat , lätt kunna draga den slutsats, att
hans mening varit, att göra dem till pensionärer.
Jag skulle förmoda, att detta icke så
egentligen varit hans tanka; men jag anser
deremot den stränghet i deras behandling, som
Friherre Cederström yrkat, vara en annan ytterlighet.
Friherren har trott , att om man
fråntog dem en del af deras lönevilkor>
skulle de sättas i nödvändighet att emottaga
andra tjenstebefattningar. Jag vågar föreslå en
medelväg emellan hvad Herr von Hartmansdorff
och Friherre Cederström åsyftat. Jag an.
ser desse Tjenstemän nemligen böra få behålla
de lönevilkor de innehafva , helst flere af dem
tjenat många år, och ej äga större inkomster,
än hvad som till en tarflig bergning erfordras;
men att deremot såsom skyldighet borde dem
åläggas att emottaga placering till andra platser
, der de kunna få göra tjenst, och att
man således icke måtte berättiga dem , att så
till sågandes göra sig istadige och blott behålla
sina löner. Jag finner så mycket mera
skäl att föreslå denna medelväg, sorn den först
och främst är billig, och för det andra äfven
medför en annan nytta, sorn jag medger är
något långväga sökt, men likväl af vigt, att
man nemligen ej måtte genom alltför stor stränga
Dm 2 September /. m, 147
het vanda hela Embetsmanna-Corpgen emot
förslaget till den nya Organisationen af Rikets
Embeten och Tjenster, och dymedelst lägga
ett inderect hinder i vägen för den nya organisationen
, hvaraf följderna snart skulle visa
sig. Jag hoppas och yttrar det öppet, att in-i
gen Svensk Tjensteman må anse sig af detta
anförande förfördelad. Det ligger i sakens
natur, att man icke utan motvilja kan gå ia
på ett förslag, som medför enskild ruin. Det
är gifvet , att vid den förestående förändring
gen ej flera Tjenstemän böra bibehållas, än
de som behöfvas ; och just derföre är det angeläget
att ställa så till , att både Staten och
de enskilde kunna vara belåtne. Visserligen
kommer Staten vid den nya Organisationen att
i alla fall till en början vidkännas nya utgifter
Men om man verkställer jemnkningen så;
att individerna ej blifva stötte för hufvudet,
så blifver mycket verkställbar, som i annat
fall flera tiotal af år blott stannar vid fromma
önskningar.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande får
åtfölja återremissen , om den bifalles.
Herr von Hartmansdorff: Jag hoppas HSgloflige
Ridderskapet och Adeln ej ogillar att
jag åter yttrar mig; men det sker till förklaring
af hvad jag förut anfört, och hvars mindre
tydlighet lärer gifvit Herr Munck äf Rosenskjöld
anledning att äfven missförstå min
mening. Friherre Cederström har sagt, att
Allmänna Magazinslnrättningen ej är att anan
14»
Den 2 September f, m.
såsom ett stadigvarande Verk , utan att den
först tillkommit år i S i 8• Men han fick dä
endast en ny organisation.? Om de för densamma
utfärdade serskilda reglementen, och
hennes olika namn borde tagas i beräkning, så
skulle på detta.* sätt, 4 eller 5 serskilde Verk
etter hvarannan hafva uppkommit. Enahanda
förhållande är det med andra Émbetsmyndigheter,
t. ex. Förvaltningen af Sjöärenderne ,
som under olika tider varit; känd under olika
benämningar. Herr Lefrén har om ifrågavarande
Tjensteman yttrat sig så rigtigt , att jag
fullkomligen instämmer med honorm Jag trodde
"mig ej behöfva säga , hvad sorn är uptägéfc
i Betänkandet, att nemligen desse Tjenstemän må
för innehafvande löneersättning kunna begagnas
vid den förestående utredningen af Magazinslnrättningen
och att om de erhålla motsvarande
inkomster i andre Verk , de då icke
få behålla dessa. Motsatsen vöre en öfverdrifven
förmån, 1 afseende på den billighets*
principe Friherre Cederström ahser ligga till
grund för Utskottens Betänkande, hemställer
jag om der kan vara rättvist, att då tvätine
personer tjena uti ett Verk, af hvilka en har
Scb R:dr lön der och ingen på annat ställe j
och den andre 600 R;dr der, och 200 i ett
annat Verk, den förre skall få behålla allt ,
men den andre endast 4C0, ehuru den sednare
varit lika nitisk och skicklig sorn den förre.
Om Staten beviljar löneersättning fullt
ut åt de ringare låntagare , sorn förlora sine
tjenste*-, under förbehåll, att de kunna begagnås
till andia, söm möjligen erfordrasj Så göf
Den i September f, m,
*49
Staten ej derigenom någon uppoffring. Dock
bör jag anmärka , att der det i Betänkandet
står lön, torde det böra heta löneinkomst; ty
om någon blefve flyttad från en tjenst i MagazinsDirectionen
till exempel vid en Häradshöfdingesyssla,
der ordinarie lånen vanligen
utgör 75 R-'dr Banco , fastän inkomsterne af
papperslösen stiga till ett ansenligt belopp, så
borde någon ersättning till en sådan Tjensteman
ej vidare komma i fråga.
Friherre Wrangel, Heming: på jag nu
yågar yttra mig i detta vigtiga ämne, sker det
ej för att försvara Magazinslnrättningen. Tvärtom
äro följderna deraf så menliga , att de böra
påskynda dess fullkomliga upplösning. Det
är således blott i afseende på Creditivet, jag
arnar anföra några ord. Jag skulle nemligen
önska, att, då fråga uppstår, om, Creditivet»
användande , valde personer inom Länet , utsedde
på samma sätt som vid Markegångssättningar,
fingo deröfver; utlåta sig, tillika
med Landshöfdingen % ty de äro mera i tillfälle
att rigtigt bedöma behpfvet, än han;
och man har exempel på, att Landshöfdingen
i. detta afseende misstagit sig. Nu blir frågan,
när Creditivet skall ålitas. Jag anser då , att
Staten lika omsorgsfullt bör vaka deröfver ,
att dess medborgare vid inträffande brist på
säd ej må svälta , som att producenterne deraf,
då öfverflöd äger rum, likväl må kunna
få afsättning, på det de må hafva något
att lefva utaf och kunna aflöna deras tjenstefolk.
Jag förenar mig derföre med Hert
350 T>tn 2 September J, m.
Munck af Rosenskjöld, att när spannmålspris
sen falla under ett visst värde, bör säden uppköpas
för det allmännas räkning, och utdelning
deraf ske , när brist i landet uppkommer.
Man skulle kunna emot detta förslag anmärka,
att man i sådant fall behöfde Magaziner, och
skulle stadna ungefärligen på samma punkt
sorn vi för närvarande äro ; men jag skulle
tro, att säljaren sjelf kunde Msgazinera vahran,
och sedan försända den, dit Landshöfdingen
anvisade.
Friherre Cederström har så mycket behjertat
consumentens ställning; men jag hemställer
, om man icke noga bör komma ihåg , att
spannmåls producenten ej bör vara i den belägenhet,
att behöfva låna penningar för att kunna
utgöra sina Kronoutskylder. Med den kännedom
jag äger om åkerbruket, anser jag, att
då producenten får under i 2 R:dr för Rågen,
8 R:dr för Kornet och 6 R:dr för Hafran, är
han lidande; ty om man jemnför dessa pris
med penningevärdet, skall mm finna, att han
i alla fall får mycket mindre nu än förr, då
myntet var bättre. Således tillstyrker äfven
jag, att spannmålsupphandling må ske, då
tillgång dertill finnes i landet.
Herr Munck af Re/eatkjöiä: I anledning af
hvad Herr Cederschjöld yttrat, får jag anmärka,
att ändamålet med Magazinslnrättningen är,
enligt min tanka , ej att blott gagna Jordbrukaren
eller att höja sädesprisen , men snarare
att sänka dem i de ortar, der missväxt in
-
Den 2 September J\ m.
151
träffat, och isynnerhet alt genom upphandling
de goda åren skaffa af öfverskottet tillgång för
de svåra , och häraf blir en naturlig följd prisernas
sänkning, när den är önsklig. Sockenoch
LänsMagaziner uppfylla ej detta ändamål
; ty det är blott ett visst District, som
derigenom bereder tillgång och ej hela Riket.
När vissa Provincer på detta sätt blott iå tillräckligt
säd för dem sjelfve, kunna de deremot
icke förse de öfrige. Herr Cederskjöld
har trott, att det ej varit penningebrist i Skåne
, sorn vållat att spannemåls upphandling der
i mindre mohn ägt rum de sednare åren, emedan
öfverflöd på penningar skall funnits
här. Jag får dervid erinra , att det just är öfverflödet
på penningar här i Stockholm som
bestyrker , att det finnes brist i andra orter ;
hvaremot om penningebrist här yppades, man
skulle hafva skäl att tro tillräcklig tillgång
finnas i landsorterne. Såsom exempel, huru
nyttig Magazinslnrättningcn kunde göras, äfven
för Consumenterne af spannemål, får jag
nämna, att då Rågen här i sommar gällde 14.
till 15 R:dr hade Magazinslnrättningen kunnat
sälja för 10 R:dr tunnan, om spannemålen
blifvit uppköpt ett par månader förut ä Skäne ,
der säden då gälde högst 7 till 8 R:dr tunnan.
Nu skedde upphandlingen i Skåne
blott af enskilte Köpmän , som derföre kunde
taga nära dubbelt så mycket för rågen här, somt
de gifvit för den nyss förut i Skäne.
Grefve von Schwerin har sagt, att opi~
alonen fällt sin dom ofver Magazinslmättninr
152
Den 2 Septemia' f. nt,
gen. Opinionen fällde ock sin dott* sista“Riksy
dagen öfver FiliajDisconterne; men det räckte
ej längre än till denna Riksdag, innan desse
åter blefvo upprättade. Just derföre instämmer
jag ock med Herr Gretyen deruti, att i.
händelse Inrättningen uppbäfves, försäljningen
af Magazinsbyggnaderne bör ske så långsamt
som möjligt, ty vid nästa Riksdag kunna
de blifv^ ansedde åter behöflige.
Friherre Cederström: Här har blifvit yttradt
, att det ej tillkpm Utskotten att tänka
på kommande tider, utan blott på upplösningen
af den nu varande MagazinsIorättnjDgen.
Om man med uppmärksamhet genomläst Betänkandet
skulle man funnit, både att Utskotten
tänkt på kommande tider och att motionerne
dertill föranledt. Det har vidare blifvit
yttradt , att Magazinerna ej borde brådstörtande
försäljas. Qm man eftertänksamt öyväger
Utskottens förslag, skall man finna, att
det ej är Länemagazinen , der Krqnans afradsspannenjål
förvaras, sorn komma i fråga att
försäljas, och att antalet af dem, sorn i fravincerna
blifvit till afsalu föreslagne, är ganska
ringa, nemligen egenteligen sådana, som tillhört
förre Kronobränneri-Inrättningarne.
I afseende på hvad Iderrar Lefrén och von
Hartmansdorff anfört om Tjenstemäns skyldigt
het att emottaga transport till andra befattningar
lärer jag blott behöfva hän visa til 1 36 §. Regeringsformen
, der det står att, nila andra E111-  bets- och Tjänstemän än de som innehafva lör
-
Den 2 September f, m.
»53
trpendesysslor, kunna icke utan medelst ransakning
och dom, ijrån sina inneha/vande sysslor af Konungen
af sältas, e\ eller, utan efter egna Ansökningar till
andra tjenster befordras eller flyttas. Således kan
ej något annat beslut i detta afseende fattas ,
än det sorn är öfverensstämmande med detta.
Grundlagens stadgande. Hvad för öfrigt dessa
Tjenstemäns behandling angår, tror jag ej
att rättsgrunder dervid blifvit på minsta sätt
åsidosatte. Det står ingenstädes i contractet ,
att dessa befattningar skulle vara beständige,
utan blott temporaira; derföre äro desse tjenstemän
ock endast försedde med Constitutorialer,
Af MJagazinsDirectionen är till och med
begärt, att de skulle få fullmakter, men sådant
har blifvit afslaget, just på det ej händerna
på Riksens]Ständer måtte bindas. Om vi taga andra
länder till efterdöme skölt* vi finna ati jogenstädesEmbetsmäni
samm» ställning blifva så väl behandlade
som desse. Man ser der dageligen, att
Embetsman , hvilka ärp uti full tjenst * blifva,
satte på half eller ingen lön, utan afseende pä,
om de äro uti behof eller icke. \Ud denna
reglering, likasom vid alia andra, mäste ingå
uti betraktande Statens förbindelser till desse
Tjenstemän i allmänhet, så att icke enskilte
personers förhållanden rubbas. Det föreslogs
väl äfven inom Utskotten, att man skulle granska
hvar och en enskilts förmögenhet, och
derefter lämpa ersättningarne, men detta blef
förkast*dt, emedan grunden för Statens bidrag
bör vara allmän och enahanda för alla. Dessa
äro grundsrne för Utskottens tillstyrkande.
*54
Den 3 September /", m.
Herr Ehrenborg, CasperJag instämmer
bufvudeakligen i den åsigt, Herr Munck af Rosenskjöld
i detta ämne framställt. Oen erfarenhet
han äger om förhållandet i Skåne är fullkomligen
enlig med den, jag förvärfvat om en
annan Provins i fäderneslandet. Jag skulle tro
att orsaken dertill, att Magazins Directionen
förfelat sitt ändamål, icke ligger så mycket i
förvaltningen, som fast mera i den princip
Lagstiftande makten föreskrifva för Inrättningens
verksamhet. Den har nemligen haft ett
dubbelt syftemål; att upprätthålla Spannmålsprisen
och att i behofvets stund tillhandahålla
säd för lindrigt pris. De anspråk man gjort
sig å MagazinsJnrättningen hafva således stått
i rak strid mot hvarandra. Å ena sidan har
jordbrukaren äskat att Directionen skulle bereda
afsättning, och då något minimipris ej
var stadgadt, hafva prisen derigenom blifvit
uppjagade och Spannemålen dyr för undsättningstagarne.
Å andra sidan hafva desse yrkat
lång credit, hvarigenom penningarne varit
borta från Inrättningen, som på sådant sätt
blifvit uturståndsatt att uppfylla sitt ändamål.
Det vore visserligen väl, om en anstalt funnes,
som kunde på en gång skydda consumentens
och producentens interesse; men då erfarenheten
visat omöjligheten deraf, hemställer jagom
icke öfvergången till ett annat system lämpligast
kunde beredas, om Magazinslnrättningen
inskränktes derhän endast att tillhandahålla
undsättning åt dem, som deraf kunna vara i
behof. De upphandlingar, som för ett sådant
Den 2 September /, m. 155
ändamål gjordes, voro troligen lika nyttiga
för producenterne, Born de hvilka hitintills skett.
Då Utskotten för öfrigt förutsett behofvet
af Statens mellankomst, för att vid vissa tillfällen
hafva säd i beredskap; synes det väl
vara lämpligare att detta tillvägabringa» gerom
stående lager, som upphandlas mot lindriga
pris i ymniga år, än att detta anskaffas
i sjelfva behofvets stund; ty äfven med förutsättande
af blott partiel missväxt, blifver i
alla fall spannemålsprisens höjande deraf en
gifven följd. Jag skulle således tro, att om
Utskotten, i stället för det projecterade creditivet
föreslagit anskaffande af ett stående lager
till omkring 200,000 tunnor riad säd, som
oafbrutet skulle finnas att tillgå, och i bördiga
år uppköptes, bade ändamålet bättre vunnits,
än om detta creditiv först vid inträffande missväxt
skulle användas.
Hvad Magazinens försäljning angar, har Friherre
Cederström redan upplyst att frågan icke
är om att afyttra alla; och jag förenar mig
med Grefve von Schwerin i detta afseende,
ty om man allt för mycket extenderar denna
försäljning, då Migaziner i alla fall behöfvas
till förvånande af Kronans behållna Spannemål,
skulle derigenom forslingsbesväret på många
ställen försvåras.
Hvad styrelsen af en sådan Magazinslnrättning
beträffar, tror jag att den kunde öfverflytta*
på StatsCootoiret, möjligen med till
-
156
Den 2 September f, in.
ökning af blott en ny Ledamot, hvars åliggande
skulle vara dessa ärenders föredragning.
Magazinslnrättningens betjening kunde, i mon
af deras afgång eller vunnen befordran, indragas.
I annat fall förenar jag mig i denna omständighet
med Herr Lefrén, Friherre Cederström
har väl anmärkt, at( Kongl. Majit ej äger
sätta någon på en plats, som ej sökt densamma;
men jag tror ett annat förhållande här
skulle komma att äga rum, om Riksens Ständer
vid bibehållandet af löner för MagazinsInrättningens
Tjenstemän fästade det vilkor,
att de skulle emottaga en annan tjenst, då en
sådan stod dem öppen. Ty vid ett sådant
förhåVande anser jag, att derest de vägrade e~
mottaga annan tjenst, kunde den nu ifrågavarande
lönen indragas,
Herr H,jertnl D,et är endast i anledning,
nf de discussioner, sorn förevarit rörande Embets-
och Tjenstemännen vid Magazinslnrättningen,
sorn jag gnhåller få nämna några ord.
Jag instämmer uti Friherre Cederström* åsigt,
att då Magazinslnrättningen ej är på Stat, ej
är ett sådant verk, hvars Embetstnän gro försedde
med Fullmakter, utan endast med Constiiutorisler,
och då de bäst varit i tillfälle
att se, det verket ej med dess förvaltningssätt
i längd skulle blifva beståndande, finnes ingen
rättsgrund, sorn ålägger Staten, att belasta sig
med deras pensionerande. Likväl är jag med
Herr Lefrén öfvertygad, att något afseende
bör göras på det tillstånd, hvaruti de komma
genom inrättningens upplösning, men icke n*\
Den 2 September J, m, 157
got sådant afseende, som kostar Staten allt för
mycket. Jag hade trott, att de borde sättas
på half lån, intill dess de kunna placeras på
andra Verk, och jag kan ej dela Friherre Cederströms
mening, att Grundlagen lägger något
hinder för det vilkoret, att de skola ingå
uti andre tjensiebefattningar, om de vilja behålla
lönen. Om de sattes på half lön, skulle
det ändamål Herr Lefrén åsyftat, i afseende
på en framdeles reglering af StyrelseVerken,
kunna vinnas, och hvar och éd medborgare,
som från en för samhället öfverflödig
tjenstemannabefattning får gå i lugnet tillbaka,
och får half lön, har icke att klaga.
Detta anser jag vara det rätta, och anhåller att
denna anmärkning måtte få åtfölja återremissen.
Herr af Schmidt, Georg Lars: Det är i an
ledning
af Grefve von Schwerins yttrande, att
i Umeå och de Norra Provincerne inga stående
lager af Spannemål äro nödvändige, emedan
sådan Spannemål icke der duger till utsäde,
som jag anhåller få anföra några ord. Herr
Grefven har visserligen rätt deruti, att Span-’
nemål, som kommer ifrån Sydligare orter, der
icke till utsäde kan ahvändas; men till brödföda
är den ganska ofta nödvändig, och om
hosten, då man först kan erfara huruvida behof
deraf kan uppkomma, är det för sent att
Vidtaga åtgärder till fulla behofvets anskaffande.
I Westerbotten är behofvet minst 7 å
fe,000 tunnor. I afseende på hvad Friherre
Wrangel yttrat , att Landshöfdingarne ej äro
nog behörige personel att veta, hvad yvan
-
i58 Ben 3 September /. ni,
turn Spannemå) som erfordras, och att uppgöra
fördelningen deraf, så bör man väl tro, att
den kan bäst ske af personer, sorn känna förhållandet
inom Socknarne. Jag får då nämna,
att uti Westerbotten behotvet är uppgjordt
genom SockenComittéer, hvarigenom just det
är verkstäldt, som Friherren åsyftat. Att
Spannemål blifvit till öfverlopps reqvirerad,
kan således icke läggas Konungens Befallningshafvande,
utan Socknemännen, till last.
Herr von Hartmansdorff: Herr Ehrenborg
har redan besvarat Friherre Cederströms anmärkning,
rörande hinder af Grundlagen mot
Embetsmäns förflyttning. Hvad beträffar den
anmärkningen, att intet land finnes, hvarest
man åt indragna Embetsman gifver hela lönen,
så ber jag den värde talaren blott underrätta
sig om förhållandet i det Rike som är med
oss förenadt. Då Arméen i Norrige förminskades
från 30,000 till 12,000 man fick det
genom denna förändring öfverflödiga befälet bibehålla
sina fulla löner mot skyldighet att
göra tjenst när så fordrades. Så vidt jag vet,
är det egenteligen blott tvenne Länder hvarest
man gifver half sold, nemligen England och
Frankrike, på förra stället äro lönerne i anseende
till dervarande dyrhet att lefva, så betydeliga
att hälften räcker till innehafvarens utkomst
i Frankrike, hvarföre Engelska Officerarne
fara dit, och utom fäderneslandet förtära
sin nedsatta aflöning. 1 Frankrike åter
har man sett hvilka menliga följder den halfva
solden madfört. De män , som blifvit der-*
Den s September J. ilt.
159
med afspisade, befinnas vanligen delagtiga i
sammansvärgelser och hvarjehanda Statsbrott.
Ransakningarne deröfver, och Police-uppsigten
öfver de missnöjde torde måhända hafva kostat
Staten lika mycket, som den halfva solden
inbringat, oron i samhället oberäknad. Jag
tror visserligen att våra Embetsman skola med
tålamod underkasta sig hvad öde Riksens Ständer
åt dem beskära; men öfvertygad är jag
äfven, att hvarje orättvisa återfaller på sin upphofsman,
i synnerhet när han är 6å långlifvad,
som Staten, och följagteligen icke dör undan
vedergällningsrätten.
Herr Grefven och Landt-Mar [hålken hemställde,
om Ridderskapét och Adeln ansåg StatgBanco-
och OeconomieUtskottens förevarande
Betänkande böra , i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
l6o Den 2 September e, m'.
Tisdagen den 2 September;
Plenum klockao half till 5 eftermiddagen.'
Företogos val af Suppleanter till Riddersakpets
och Adelös Fullmägtige i Riksens Ständers
RiksgäldsContoir; och befunnos, vid valförrättningens
slut, klockan £ till 7 eftermiddagen,
följande Herrar, genom de fleste
rösterne, dertill hafva blifvit Utsedde;
N:o 335. Friherre von pöbeln; Full oläglig
Herr Franc Sparre^ Bengt Erland 71 röster.
N:o 2262. Herr Hegardt, Christian
Bernhald . . 58 d:o.
N:o 2275. Herr Lefrén, Johan
Pehr ; . .63 d:o.
r Föredrgs å hyo och bifölls LagUtskoU
tets den 15 sistledne Aiigusti under N;o 153
afgifne, samt den 27 derpåföljde eftermiddagen,
på bordel lagde betänkande, öfver åtskilige
frågor om ändring och undantag i allmänna
Lagar och Författningar, för betryggande
af BancoVerkets säkerhet.
Före
-
Den 2 September e, ml jfij
Foredrogos å nyo och gillades Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 19 och
23 sistledne Augusti afgifne, samt den 27
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkanden:
N.o 170. Om Statsrättigheters meddelan^
de för Köpingen Ronneby.
N;0 171. Om Glas- och Porcellainförares,
Smideshandlares och Lumpsamlares obehö4
riga kringstrykande, samt om tillåtelse för
Allmogen att, under deras resor afyttra förenämnde
varor, som de af Bruksägare kunna
sig tillhandla.
Föredrogs å nyo och biföllos Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 25 sistledne Augusti afgifne , samt den
30 derpå följde eftermiddagen på bordet lagade
, Utlåtanden :
N.o 435. Om nyhemmans anslående till
hjelp för svaga Rotar m. m.
N:o 436. Rörande BytesVerket.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 23 sistledne Augusti under N:o
Ridd 0. Ad, Prof. VIII, Band. n
joen 2 September e, m.
438 afgifne , samt den 30 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande , öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottens förut meddeldte
Betänkande, om stadgande af en ny
praescriptionstid , i afseende på sådane f. d. Filial-Discont-Inrittningarnes
skulder , hvilka icke
, inom den förut bestämda prmscriptionstiiiden
, blifvit till inlösen presenterade.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Då
denna fråga första gången var före , anmälte
flere af Ridderskapet och Adeln de skäl,
som böra föranleda till förlängande af praescriptionstiden.
Desse skäl motsades då af ingen
, utan återremiss beviljades genast. Utskotten
hafva ej lemnat uppmärksamhet åt de
gjorde anmärkningarne , men jag förmodar att
Ridderskapet och Adeln nu med samma välvilja
omfattar de personers intressen, som genom
Utskottens förslag skulle blifva lidande,
jag torde ej behöfva upprepa skälen. Jag vill
blott tillägga, att af de 250,000 R:dr , hvilka
utgjorde summan af utelöpande assignationer,
äro ännu 42,000 R:dr utestående, men af dem
äro endast 7000 R:dr anmälte. Det är eannolikt,
att af de öfrige större delen gått förlorad.
Således är »let troligt, att endast 7000
R;dr skulle komma att liquideras. Det är bekant,
huru Götha Canal Disconts sedlar gingo
uti uppbörden , och Allmogen trodde dem vara
mynt. Jag hemställer”, att Ridderskapet
och Ådeln, med ogillande af Utskottens Betänkande,
måtte förlänga praescriptionsiiden till
slutet af år 1824*
J)en 1 September e. m.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Jag anser
teig pligtig , att vid detta tillfälle intyga , det
jag förledit år under vårmarknaden i Götheborg
, såg en Bondhustru från Marks Härad*
med tårar i ögonen , helt bestört , springa från
Bod till Bod , och då jag frågade henne hvarföre
hon var sä uppskrämd , sade hon sig vata
högst olycklig , emedan hon icke kunde lin-i
na någon, som ville växla en Sedel, hvilken
hon gömt sedan den goda tiden, men som behofvet
nu tvang henne att förvexla; hvarvid
hon visade mig sedeln , som var en DiscontAssignation
på 20 Ridrs valeur, tilläggandes
att hon aldrig kunnat ana det vara annat än
Kronans mynt, emedan hon visste‘att Kronofogden
emottagit sådane Penningar den tiden , lika som
andra sedlar, i uppbörden. Då jag är öfverg
tygad * att röängen al Allmogen och dep mindre
kunnige Classen är i samma förlägenhet j
som denna menniska var , kan jag icke annat
ärt förena mig med Herr Grefve von Schwerin
\ begäran* att en ny prsescripiionstid för ifråj
gavarsnde Discont Assignationers inlösning måtte
utsättas.
friherre Cederström, Jacob: I händelse hvar
Och en, sorn var ägare af en sådan assignation,
■när Disconterne upphörde att betala , ännu vöre
det, skulle jag instämma med Grefve Schwerin
, meri då det är troligt, att de fleste nu utelöpande
sedlärne äro invexlade af andre, för
fen liten sumtea eller nästan intet, så kan jag
ej instämma i förslaget om deras inlösande ia$
Stålens räkning. Det skulle vara stt bortka
-
164 Oen 2 September e. ml
sts Statens medel, till vinning för någre enskilte,
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Jag kan
ej förstå den skilnad Friherre Cederström velat
uppdraga i ett möjligt förhållande med desse
assignationer. Jag fäster mig endast vid den
omständighet , att det ej gifve6 någon annan
magt än Riksens Ständer, sorn kan återgifva
fatalier uti ett sådant fall som detta. Jag vill
ej förlänga öfverläggniogen med upprepande af
de skäl Grefve von Schwerin anfört, och för
mig synes det , sorn det för Riksens Ständer
och Staten vore likgiltigt, i hvilkas händer
sedlarne befinna sig , då man icke kan bestrida
att, då sådane sedlar blifvit satte i omlopp
och accrediterade att emottagas i uppbörd , Riksens
Ständer ej böra begagna fördelen af en
så kort prasscriptionstid, att jag ej en gång
väl vet, om den är lagenlig och byggd på
rättsprincipe. Jag förenar mig således uti anhållan
om proposition, såsom Grefve von
Schwerin yrkat.
Grefve von Rofen, Axel: Jag är aldeles fö •
fekommen af Friherre Anckarsvärd, och tror,
att det kan vara lika mycket, hvilken nu har
sedeln i handen. Den erfarenhet jag ägt på min
ort, der desse sedlar varit mest gängse, gör att
jag är öfvertygad, att om Friherre Cederström
känt förhållandet der, hade han, med den rätti
visa han har, icke yttrat sig på ett sådant sätt.
Öfvertygelsen hos allmogen , att dessa sedlar
gingo i uppbörd» gjorde att de blefvo emot
-
pen 2 September e, m. 165
tagne, och när allmogen tog dem, föreställde
den sig ej. att det kunde blifva fråga om någon
fatalietid att försumma. Jag har råkat
mången, som sagt:, ”men, Herre Gud, dessa
sedlar gingaju uti uppbörden.” Detta är kanske
något communt, men jag instämmer aldeles
med Herr Treffenberg , att jag ofta mött
nödlidande menniskor med tårar i ögonen, sorn
haft sådane sedlar i händerne.
Herr Munck af Rofenjkjöld, Eberhard'. Jag
har ej något att tillägga, de redan anförde skäl
för afslag å Betänkandet samt för beviljande
af förlängd prasscriptionstid , men jag kan ej
underlåta att yttra min förundran deröfver, att
Utskotten så sent inkommit med SlutBetänkande
uti en så klar sak , och derigenom gifvit
anledning till så beskaffade speculationer, som
Friherre Cederström omnämnt, att nemligen
det nu finnes mångfaldiga sådane sedlar uti
händerne på speculanter, hvilka ej ägt dem innan
praescriptionstiden var tilländalupen. Men
som det ej är möjligt, att göra någon skillnad
emellan dem, som innan nämnde tid varit innehafvare
af desse sedlar, och dem som sedan
tillhandlat sig sådane för ett spottpris, finner
jsg ej annat, än att man bör afslå Betänkandet
och förlänga praescriptions-tiden.
Grefvebo» Schwerin: De fleste motionerne
och reclamationerne hafva kommit från Bonde»
Ståndet, och det är ett bevis, att det verkeligen
mest är de lägre folk-classerne, som
skulle blifva lidande. Om det verkeligen skulle
förhålla sig, som Friherre Cederström nämnt,
léG
Ben 2 September c, m.
att specuiationer ägt rum genom inköpande af
sådane sedlar för ett lappri, så skulle det gifvas
en utväg att skilja de rättmätiga fordringsägarne
från de orättmätige, den nemligen att
man tillät dem med, ed styrka, att de emottagit
dem för fullt. Men jtg hemställer, om det
ar Riksens Ständer värdigt , att för en sådap
lappris summa, som Riksens Ständer icke förlora,
blott icke vinna, blottställa några sådane
uslingar , för att kanske gå en falsk ed*
Jag tror, stt man heldre må låta deni vinnas<
ån att andrs skulle få skäl att beklaga sig öfver
Riksens Ständers hårdhet.
Grefve af Uggla*, Gujlaj: Jsg vill blott;
| anledning af Herr Munck af Rosenskjöld^ yttrande,
upplysa, att så snart återremissen varj
expedierad tilt Utskotten , blef målet genast t
vant; ordning behandladt. I
ken, tror jag, att praescriplions-tiden var utsatt
till 1819 års slut; således var t i deg. et& åsy t)p
personer, sorn hade sådane assignationer, ppb,
ansågo dein som mynt, hade vä,Ida bprdt vid:påföljande
Kronouppbörd erfara att en puescrip-r.
tionstid var utsatt, utöfver hvilken de ej voro,
gällande. Det är visserligen otvifvelaktigt, att
större deUn af desse assignationer inneh,afvas,
af behöfvande personer, men å andra sidan,
hafva Utskotten, trott , att, då. Riksens Ständer
och Konungen fastställt en bestämd prsescriptionstid,
Utskotten ej kunde tillstyrka Riksens,
Ständer, att efterskänka en så betydelig summa;
ty väl äro nu blott 7000 R:dr anmälte,
men om förlängningen, beviljas, kan nog hända.
Den ? September e, rn,
att hela dea bokförda summan, eller 42000
R:dr komma i dagen.
Herr Gu/lcif: Jag får upplysa, att
praescriptions-tiden var slut den 1 December
1819, och att hela bokförda summan af ännu
oinlösta assignationer är 17,000 R;dr. Det öf-j
riga är 3 procents obligationer och afskrift
nings-skuldcr.
Herr Ctderfchjold, Pehr Guflaf: Jag tror
ej för min del, att någon speculerat på att
inköpa sådane assignationer, och skulle koappt
tro, att någon äfven i denna stund skulle våga
speculera deruppå, då tvenne Stånd redan
bifallit Utskottens Betänkande. I alla fall tillstyrker
jag afslag, såsom Grefve von Schwerin
yrkat, så mycket heldre, som jag ej ser,
att Staten derigenom gör någon opåräknad förlust,
och jag anser det vara ovärdigt, att den
skall göra någon vinst på personers okunnighet
och enfald.
Grefve von Hofen1: Jag är förekommen af
Herr Hjerta deruti, att bela den bokförda summan
af assignationer är 17,000 R:dr, men jag
tror att genom slitning och olyckshändelser säkerligen
halfva summan bortgått. I öfrigt tror
jag ej, att det är så kalladt bättre folk, eller
do sorn hafva reda på sina affairer, som bortglömt
praescriptions-tiden, utan att egenteligen de mindre
bemedlade» Jag anhåller således oin projHashiasa
till afslag å Betänkandeta med be3t-ämr*
D*n 2 September e, m.
mande af den praescriptions-tid Grefve von
Schwerin föreslagit.
Herr Munck a} Roj,en[kjöld". Jag tror äfven
att de flesta speculationer ej börjats , förr än
motion blifvit gjord om förlängande af prsescriptions-tiden;
men det är det, som gifvit
mig anledning önska, att Utskottens svar hade
inkommit, innan Riksdagen räckt öfver 7 månader.
I öfrigt får äfven jag anhålla om afslag
å Betänkandet, med bestämmande af den prssscriptionstid
Grefve von Schwerin föreslagit.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjorde
proposition till bifall af Utskottens förevarande
utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde om Ridderskapet och Adeln
behagade, med ogillande af Utskottens
Utlåtande, stadga , det alla f. d. FilialDisconternes
ännu utelöpande Assignationer, hvilka
inom nästkommande års slut varda anmälde)
borde, enär de tillförene varit i uppbörd gäng-^
se, inlösas.
Bifölls.
Grefve von Schwerin: Sedan Ridderskapet
och Adeln fattat detta beslut, får jag föreslå,
att Ståndet genom ProtocollsUtdrag derom undcrrättar
Präste- och BorgareStånden ? samt in
-
Den 3 September e, m, 169
bjuder dem att med Ridderskapet och Adeln
sig förena.
Herr Grefven och Landt-Marjkalken erinrade,
att när inbjudning beslutas, vanligen alla
RiksStånden anmodas, att sig med Ridderskapet
och Adeln förena.
Grefve von Schwerin; Orsaken hvarföre
jag föreslagit tillkännagifvande till Preste- och
BorgareStånden, är att de gillat Utskottens Betänkande,
och således fattat ett beslut stridande
mot vårt. Frågan torde kanske ej vara sådan,
att den kan bli Nämndfråga. Derföre har
jag framställt min begäran så, att de må, åtminstone
hvad assignationerne beträffar, förena
sig med Ridderskapet och Adeln, och sålunda
gå BondeStåndets önskan till mötes.
Friherre Anckar[värd: Jag underställer, om
icke BondeStåndet äfven må underrättas om be-«
slutet; jag ser ej derföre något hinder.
Uppå derefter af Herr Grejven och LandtMarfkalken
framställd proposition, beslöt Ridder6kapet
och Adeln, att samtelige de öfrige
RiksStånden skulle inbjuda®, att uti ofvannämnde
beslut med Ridderskapet och Adeln sig
förena.
Vid förnyad föredragning bifölls Bevillning!-
och LagUtfikottens den g 8 sistledne Au
-
170
Deli 2 September e, m.
gusti under N:o 35 afgifne, samt den 30 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
angående ett förändradt sätt för KrojioskaUernes
indrifvande.
Företogs till pröfning Lagutskottet» den
15 sistledne Augusti under N:o 157 afgifne»
samt den 30 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande öfver Kongl. Majus Nådiga proposition,
angående förändring i 1 Cap. 1 och 10
§<jj- RättegångsBalken.
Herr von Hartmansdorff, Ahgitff: Så vidt jag
kunnat fatta LagUtskottets Betänkande , har
U(skottet förblifvit vid den mening, att Nämnden
borde af menigheten allena utses. Jag har
förut.underställt Ridderskapet och Adeln min
åsigt af denna sak. Det skulle kunna hända
att, om valet skedde blott af menigheten, de
mest trätgiriga eller stortaliga utsåges, emedan
de af menigheten må hända hölles för att vara
de rätta till att stå på hennes bästa. Jemte
Domaren skulle då i Rätten kunna insättas
Nämndemän, sorn han icke gillade, och för
hvilka han intet förtroende ägde. Till förekommande
af samma olägenhet äfven å menighetens
sida, synes mig ett tjenligt correctif vaja
, att Domaren finge välja en ibland 3 sotra
%f i&cnigh.eten. föres!oges, Qm denea maning;
Den 2 September e, m,
Ridderskspet och Adeln delas, skulle jag
Önska, att Utskottets B tänkande blefve afelaget,
och att saken lemnades derhän, intill dess
den nya Dornstolsorganisationen till följe af
DagComiténs förslag varder pröfyad
Herr
Munck af Rofevjljöld, Eberhard: Den
$iste värde talaren har befarat att geqons.
Nämndemäns tillsättande %f menigheten? Domaren
ej skulle hafva något inflytande derå,..
Jag äter befarar, att om också Domaren ej har
valrätt komtner han ändå , att hafva snarare
för mycket än för litet inflytande vid detta,
liksom vid andra val af allmogen, och jag för*
klarar, att jag har högre tanka, än den. värda
Talaren om Svenska menighetens, urskilning
vid sina val, hvarpå vi äfven hafva bevis i,
BondeStåndets sammansättning vid denna Riksdag,
Utskottet har sagt anledningen till Konungens
Nådiga proposition vara den , att
Nämndemän nu. svårligen erhållas genom frivilligt
begifvande, och att allmogen ej gerna vilt.
åtaga sig detta kall, Pet är val möjligt, at£-  allmogen i flera orter ej är benägen, att åtaga,
sig denna befattning, men jag kan försäkra, att.
på flere andra orter är allmogen ganska angelägen,
att erhålla detta bederstäHeoch jag
tror mig ej säga för mycket, då jag äfven försäkrar,
att den visar på flere orter sin erkänsla,
för utnämnandet. För min del tror jag grun-,
den för detta förslag ej böra sökas i annat, äA,
Konungens önskan af.t lemna Folket så många,
rättigheter vid lagskipningen , som den efteeSönstituiUonella
principer kan göra anspråk p4%
172
Den 2 September e. m.
och det torde ej uti något land, der en liberti
constitution finnes, hafva handt, att Domaren
sjelf tillsätter bisittare, som skola controllera
hans åtgärder, och äga rösträttighet. Jag skulle
visserligen önska, att äfven Ståndspersoner
fått deltaga i valet, men för att icke åstadkomma
svårigheter, som kunde förorsaka , att
hela propositionen blef afslagen, såsom den siste
talaren åsyftar, då han vill, att saken skall
uppskjutas, föreslår jag bifall till Utskottets Betänkande.
Friherre Cederström, Jacob: Då allmänheten
i synnerhet af Bonde-Ståndet är i ständig
nära beröring med Nämndemän , är det väl
billigt att Allmänheten sjelf får utvälja dem.
Jag delar ej med Herr von Hartmansdorff den
tanka, att Allmogen skulle välja de trätgirige.
Den vet nog behofvet af att ej hafva sådane ,
emedan de vid Syner och dylike tillfällen blifva
högst besvärlige. Af sådan anledning anhåller
jag , att Betänkandet måtte bifallas.
Herr von Hartmansdorff t Det är väl icke
blott denna orsak, utan äfven flera smärre,
som komma i beräkning vid Nämndemansval.
Således har jag hört förtäljas att, som Nämndemän
äro befriade från skjutsning , så utväljer
man, der skjutsen är besvärlig, gerna sådane
personer till Nämndemän , som hafva små
hemmansdelar , på det att någon ansenlig deribland
ej skall från skjutsningen undantagas,
o. s. v. Jag har sett val ske ibland Menigheter
till vida vigtigare befattningar, än Nämn
-
Den 2 September e, m.
demän, och der har inträffat, hvad jag befarat
vid Nämndemansval. Det är således icke på
höft , som jag yttrar min mening.
Herr Hjerta, Johan Gustaf : Jag skulle tro,'
att man handlar ganska orätt, om man låter
afskrämma sig af några missbruk, från att
bibehålla de bruk , som af gammalt ägt rum
och visat sig en längre tid nyttiga. Således
vågar jag tillstyrka bibehållande af den Jury eller
så kallade Nämnd som hittills från åldriga
tider funnits vid våra Domstolar. Man bör ej
låta afskräcka sig från Allmänna val, af några
oordningar vid Prestval, förorsakade merendels
af de högre Folkklassernes skiljaktigheter,
vållade genom fåfängan, att vilja synas gynnare
och patron åt Själasörjaren , eller någon
gång af egennyttan, Men jag har förra gången
vågat fästa uppmärksamheten på det förändrade
skick, hvaruti vi nu äro emot då Nämnden
först bildades. Jag har visat, att Nämnden
blott var en Jury , och att den ännu är
det, hvilket synes deraf att den , enig , kan
öfverrösta Domaren. Jag tror att jag hade
skäl uti hvad jag då föreslog , att alla, som
ägde jord i Socknen , borde få deltaga i valet,
samt sjelfve kunna väljas. Utskottet har ej
fästat afseende derå , utan blott på Herr Ehrenborgs
tillägg , hvilket jag tror vara af ganska
godt inflytande, om man ej vill gå längre;
hvarföre jag äfven tillstyrker Betänkandets antagande
, sedan det numera icke lärer blifva
möjligt , att få 3 Stånds beslut på den förändring
jag föreslagit.
♦ *74
Den 2 September e, m.
Herr Munck af Rosensköld: Hr Von Hsrtmans5
dorff har yttrat den farhåga , att de trätgirigaste
Bönder blifva valde , och säger sig äfven
hafva sett sådana väljas bland Menigheten till
vida vigtigare befattningar , än Nämndemän.
Men som Han ej nämnt, om han erfarit detta
i Sverige eller i Norrige, sorn han så ofta
åberopar, har jag ej något dervid att erinra.
Herr Ehrenborg, Casperi Äfven jag örlskar
bifall å betäokandet, och antagande af
det alternatif, som tillstyrker valrätt för så väl
dem, som innehafva hemman under nyttjande
tätt, sorn dem hvilka innehafva dem nied ägandö
rätt. Jag tror , att når Nämnden emot Domaren
blott har en collectif rösträttighet , Domaren
ej bör befara, att Nämnden sksll blifva
honom besvärlig. Man bör ihågkomma ,
fett Nämnden ej äf Domarens betjening, och
tott det ej är fråga om ftågon ny rättighet,
litati ert rätt, som man ägt af gammalt efter
lagert) der det står, att 12 Runder skola domna,
Herr Gr repen och Landt- Mar [hålken tillkänna
gaf, att Utskottets Utlåtande innefattande:
tvenne aiternativer, hvaraf det första innehöll,
att de Bönder , hvilka innehafva hemman , så
väl under nyttjande, som ägande rätt, skulla
vara behörige, att deltaga i valet, och kunna
till Nämndemän väljas. Äfvensom att hvarje
Bonde skulls äga lika röst, ehvad han har
större eller mindre hemman, hvilket alternatif
blifvit af BorgareStåndet antaget; hvaremot
eoligt sednare alternativet, endast de Böndei
jyen 5 September e, m'.
175
hvilka innehafva hemman under ägande raft,
borde vara behörige, att deltaga i valet, och
kunna till Nämndemän väljas j hvilket alfernatif
åter Preste- och BondeStånden bifallit.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjor-'
de derefter proposition å förstnämnde alternatif
i Utskottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederflråm: Då det af Herr Gref
ven
och LandtMarskalken blifvit upplyst, att
två Stånd förenat sig uti det sista alternatifvet
att endast sjelfägande bönder få väljas, hemställer
jag, om det icke vöre iämpeligt, att deruti
ingå, på det att någon åtgärd må vidttagas, ty
om n,u Ridderskspet och Adeln lika med BorgareStåndet
antager första alternatifvet, stanna
två Stånd mot två. Det är bättre, att åtminstone
de sjelfägande må.få välja, än attintet
härom nu föreskrifves.
Herr Ribbing, Arvid: Jag vill blott upplysa,
att om endast sjelfägande Bönder skulle få välja
, så skulle det hända , att de församlingar,
som ej hafva några Bönder, hvilka sjelfve äga
sina hemman, blefvo helt och hållit uteslutne
från rätt att välja Nämndemän. Derföre hemställes
, om icke första alternatifvet kunde bifall
las.
Grefve Lagerbjelke, Axel: Det har redan af
Herr Ribbing blifvit anmärkt, att flere försam
-
176
Den 1 September e. rn.
lingar gifvas , der ej någre sjelfägande hemtnansbönder
finnas. Jag bor uti en församling
af 80 hemman , der blott en skattebonde finnes
med i-4:dels hemman. Jag äger der ett hem'
man , hvars Åbo i 30 år varit Nämndeman
och anses för en af de bäste.
Herr Grefven och Landt-Marsialken förnyade
derefter dess förut gjorde proposition
om bifall till första alternativet i Utskottets
Utlåtande.
Ropades Ja.
Hvarjemte samma Utlåtande äfven i öfrigt,
uppå gjord proposition , af Ridderskapet och
Adeln gillades.
Föredrogs å nyo Lagutskottets den 15
sistledne Augusti under N:o 154 afgifne. samt
den 30 derpåfäljde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, angående föreslagen ändring
uti Kongl. Brefvet den 17 October 1778 rörande
Barnamord.
Herr von Hartmansdorff, AuguH, anhöll, att
ifrågavarande Betänkande måtte ytterligare få
hvila på bordet till nästa Plenum.
Herr Cederfchjnld, Pehr Gnjlaf, förenade sig
med Herr von Hartmansdorff.
Herr
Ben 2 September e, m.
Herr Grefven och Landt Mar [hålken förklarande,
att den af flere Ledamöter sålunda framställde
begäran om Betänkandets ytterligare
hvilande på bordet, icke kunde, enligt 49 $,
Riksdagsordningen, förvägras.
Företogs till pröfning LagUtskottets den
16 sistledne Augusti under N.'0 158 afgifne,
samt den 1 dennes eftermiddagen p& bordet
lagde, Betänkande, rörande utmätning och förH
säljning af fast egendom m. m.
Herr Cederfchjöld, Pehr Gnjlafi En af de
orsaker, som mest försvagat landtmannens credit,
är svårigheten för fordringsägare att utfå
sine penningar. Jag tror derföre, att ju mera
man med nödigt skydd för jordägarne, kan
skärpa utmätniDgslagarne, dess mera skall man
upphjelpa crediten. Jag kan derföre icke gilla
den genom flera Auctioners utlysande vållade
tidsutdrägten, utan anser den utmätta egendomen
ovilkorligen böra på den första försäljas
åtminstone om mer än tvenne bjudare finnas,
helst jag är öfvertygad, att speculanter skulle
infinna sig vid den första Auctionen äfven så
väl som vid den 3:dje, oni man visste att egendomen
genast skulle ovilkorligen bortgå. Deremot
tror jag att mai; efter att sålunda hafva
betryggat fordringsägaren mot onödig tidsutdrägt,
med sjelfva auctionen, äfven bör lemna
Ridd, 0. Ad. Prof. VIII Band. la
*78
Den 12 September e, tn.
jordägaren hopp att få egendomen tillräckeligen
betald genom utsättande af ett längTe an -  stånd med köpeskillingens erläggande. Det är
nemligen fä Landtboer som kunna disponera
större summor inom 14 dagar, hvarigenom således
speculanternas antal bort blifva ganska
inskränkt. När man således på ena sidan
skyddar fordringsägarens rätt genom egendomens
snara försäljning, bör man och skydda
gäldenärens, genom utsättande af t. ex. 2:ne
månaders betalningstid. Af dessa anledningar
anhåller jag om åteiremiss af Betänkandet.
Herr Ehrenborg, Cafper: Mig synes soia
Lagutskottet i detta Betänkande följt en skäligen
billig medelväg. Den princip Herr Cederschjöld
framställt är obestridlig, att nemligen
credifen stärkes genom alfvarsamma ExecutionsFörfattningar,
men att tiden nu är inne,
till en sådan förändring, då Få köpare till egendomar
i allmänhet finnas, måste jag betvifla.
Det synes väl sannolikt, att köpare
skulle infinna sig lika väl vidden första auetionen,
derest det blef stadgadt att fastigheten då
alltid borde försäljas, som vid den sista; men
det händer att ej den första kungörelsen vinner
nog uppmärksamhet. Deremot tror jag,
att ett ställe uti Utskottets förslag, att egendomen
vid andra auetionen bör bortgå, är alltför
obestämdt- Utskottet hänviser till Lagens stadgande,
att om blott få speculanter äro närvarande,
egendomen ej får säljas. Detta är K
•trid med Utskottets yttrande, att egendomen
bör försäljas, om få eller flere bjudare vid au
-
Den 2 September e, m,
^tionen finnas. Jag tror, att egtndomea
Vid andra auctionen bör säljas å tout prix, utan
afseende på speculanternes antal. Det an-;
dra lemnar för mycket rum åt auctionsförrättarens
godtycke. Det är väl sannt, att Lagen
säger i 5:te Cap. 4 §. UtsökningsBalken: ”Ej
”ml ock något föryttras, andro»/ till viljes och
”gäldenär till floda , eller ‘då fä är o tillflödes?*
men jag hemställer till en hvar, huru arbitrairt
detta kunde tillämpas. Försäljningen
Skulle derigenom kunna evärdeligen uppskjutas.
I fall Betänkandet återremitteras, tror jag
således Utskottet hellre böra föreslå undanrödjande
af detta stadgande, ån hänvisa dertill.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landtb
iMarskalken gjord proposition, fann Ridderskapet
<och Adeln för godt, att LagUtskottets Betänkande,
i anledning af de dervid gjorde aa=j
märkningar, till Utskottet återförvisa.
Föredrogs å nyo ExpeditionstTtsköttetB un<p
der N:o 170 insände, samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Förslag till Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t, i anledning af Dess Nådiga bref, angående
granskning af TullVerkets Räkenskaper
m. ro.
Herr von Hartmansdorfft Augiifl’. jag får
hörja med att ^tillkännagifva, att denna expe
-
Ben s September e t ms
dition är aldeles öfverensstämmande med Stats;
Utskottets Betänkande om Cassornas revision,
men deruti förekommer dels en olikhet i de
åberopade ordalagen af Riksens Ständers beslut
vid förra Riksdagen, och dels ett uttryck,
vid hvilket jag anhåller få göra anmärkning.
På grund af StafsUtskottets Betänkande står
nemligen i Expeditionen, di fråga är om granskning
af Hospitals och Lazaretts samt PassevolanceCassaemedlsns
räkenskaper "så och på
”de flere enahanda skäl, som för beslutet om
”PassevolanceCassans granskning här ofvan
”upptagne finnas, anhöllo Riksens Ständer i un”derdånighet
om Eders Kongl- Maj:ts Nådiga
”sotiction deruppå, att räkenskaperne och förvaltningen
öfver så väl desse, sorn öfrige till
”Hospitalslnrättningen hörande medel, måtte
"öfverses och granskas af Riksens Ständer el”ler
Deras Revisorer &c.” CJfi Riksens Ständers
Skrifvelse till Kongl. Majit förleden Rikdag,
hvilken finnes införd uti 10 Delen af
Bihanget till RiksStåndens Protocoller pag. 438
står: ”att, i följd häraf Eders Kongl. Maj:t må
”i Nåder täckas meddela bekräftelse å det Beslut,
att Räkenskaperne och Förvaltningen öf”ver
så väl dessa som öfriga till Hospitalsln”rättningarne
hörande medel öfverses och granskas
af Riksens Ständer eller deras Revisorer.”
Man har såledeles insatt fuiiction , i stället för
bekräjielfe. Jag anser det oriktigt, och att man
bör bibehålla det Svenska ordalaget, som i
Expeditionen varit nytfjadt. I nu förevarande
expedition står vidare, då Riksens Ständer anmäla
det ytterligare beslut, de fattat om Pas
-
Ben 2 September c. m.
IS i
sevolanceCassse- samt Hospitals- och LazarettsRäkensksperne,
att ”Riksens Ständer hysa den
”underdåniga förhoppning, att Eders Kongl.
”Maj:t som redan i nåder medgifvit revision af
”TullRäkenskaperne och redogörelsen för de
”under KrigsCollegium ställde MilitimBoställs”och
KrigsmanshusCassorne samt derigenom,
”enligt Dess Nådiga tiilkännagifvande, i fördand
instämt uti Riksens Ständers uppfattade
”åsigt »f de uti 30 och 08 $§. af RiksdagsOrd”ningea
åberopade allmänna stadganden, äfven
”lärer täckas, af samma anledning, lemna Dess
”Nådiga fanctiou åt ifrågavarande underdåniga
”anmälan.” I händelse Konungens sanction be-,
höfdes till beslutet om redogörelsernas granskning,
så skulle det ej vara en sak, som redan
genom Grundlagens föreskrifter blifvit sanctio*
nerad och bestämd. Men detta är ej ett nytt
mål, utan det är ett beslut af Riksens Ständer
att Grundlagens redan befinteliga stadganden
måtte gå i fullbordan, hvartill ingen sanction
kan tarfvas. Det var på samma skäl, som Riksens
Ständer vid förra Riksdagen fattade sitt
beslut i enahanda ämne, och jag anhåller att
få uppläsa de ordalag, som då begagnades: I
10 Delen af Bihanget pag. 587 står det: ”haf”va
Riksens Ständer beslutit att berörde Cas”sors
tillgångar 6kola hädanefter undergå en
”sådan Revision, samt få följakteligen, med
”anmälan häraf, hos Eders Kongl. Maj;t i underdånighet
anhålla om Nådig befallning
”till KrigsCollegium , att vid inträffande Revisioner
öfver StatsVerkets öfrige Räkenskaper
”och förvaltning, jemväl uppvisa redogörelsen
Den 3- September «•, m».
”för Krigsmanshus-, Militiae-, Boställs- och
“MötesPassevolanceCässomas tillgångar, påsatt
”och i dien. ordning Riksdagsordningen, samt
”Instructionen för Revisorerne af den 10 Ju”nii
iS.i 2 stadga och förmå." Som här är fråga
om tvenne Cassör, ej blott om PassevolanceCassan,
utaf äfven Lazaretts- och Hospitals-^
Fonden,, så tillstyrker jag att i stället lör orden
”lemna Dess nådiga sanctioo , åt i fråga—
”varande underdåniga anmälan,” måtte införas t
”anbefalla vederbörande Embetsverk , att vid
”inträffande revisioner af StatsVerkets tillstånd,
”styrelse och förvaltning, jemväl framlägga Pas”sevolänceCässans,
samt fiospitals- och Laza”rettsFöndernas
redogörelser till granskning af
”Riksens Ständers Revisorer.” Om denna anmärkning
vinner afseende, anhåller jag, att expeditionen
matte, åtföljd af densamma , varda
återremitterad..
Herr Hjerta,, Johan Guftaf: Då jag i går
anhöll, att Expeditionen måtte få hvila, värdet
derföre att äfven jag fann ,. att orden ej voro,
så rätt använde af ExpeditionsUtskottet, sorn,
jag hade önskat. Jag inser vät vigten,, att på
Svenska framställa våra önskningar, och derföre
anser jag, att bekräftelse heldre bör nyttjas.
än sanction^ men jag trodde att intetdera
skulle komma i fråga, emedan Grundlagen är
tydlig, att Cassorne skola granskas, så att ingen
fråga derom kan uppstå., Jäg anhåller
dock att i så måtto få ändra Herr von Hartmansdorff»
förslag, ett expeditionen må inne-;
fatta ej blott de af ghonom uppräknade c*a
Den * September e. nu
183
sor , utan nila af Stats-anjlag beroende Casfor%
och att det således må stå, att Riksens Stan»
der, jemte anmälan af sitt beslut , tillika inhålla,
det Kongl. Maj:t måtte anbefalla veder--  börande Embetsverk, hvilka hafva öfverstyret
öfver Cassör, sorn begagna Stats-ansia g» att för
Riksens Ständer eller deras Revisorer uppvisa
sine Protocollec och Räkenskaper, när så
fordras*
Hans Excetlence Herr Grefve Mimer, Adolph
Goran: Då det är fråga om redacticmen ifett
af ExpeditionsUtskottet afgifvet förslag till underdånig
skrifvelse till Kongl* Majrt, så lärer
frågan endast vara att undersöka, om Expeditionen
är öfverensstämmande sned Riksens
Ständers förut fattade beslut, emedan
ExpeditionsUtskottets åtgärder endast skola
innefatta resultatet af hvad Riksens Ständer af*
gjort. Det är således pluralitetens mening som
skall uttryckas. Det är ej några enskilta personers
tankar om rigtigheten eller origtighetetn
af de sattser, sorn i Expeditionen innefattas,
sorn kunna bestämma, om Expeditionen skall
ändras eller icke, utan frågan är helt enkelt,
huru hafva Riksens Ständer fattat sitt beslut, och
är det uttryckt i likhet med pluralitetens af
Ständerne yttranden? Om således anmärkning
vid Utskottets förslag skall göras, tror jag ej
att någon annan bör till Utskottets pröfning
öfverlemnas, än att Utskottet anmodas att uppgifva
de åtskilliga ProtocollsUtdrag från Stara»
dee, sorn grundlagt Utskottet» Expedition»
184
Dea i September c, nt*
Friherre Ancltarfvård, Carl Henric: Det
skulle i min tanka blifva ett högst besynnerligt
förhållande, om den logik Grefve Mörner
framställt vore den rätta. Jag skulle tro,
att man vöre långt framom den tid , då man
såsom medel till surprise för Adeln nyttjar, att
det beslut, som Adeln fattat, kunde göras beroende
af de ordalag uti ett Utskotts Betänkande,
som blott ådagalägger dess enskildt*
mening om formen föv orduppställningen vid
Expeditionen. Hvad saken vidkommer, så har
StatsUtskottet tillstyrkt och Riksens Ständer
beslutit, att Revisorerne skola revidera Cassorne.
Att vid beslutets fattande fästa sig vid redactionen
var icke tiden, då man visste att det
skulle gå till Expeditionsutskott, för att vid
expedierandet undergå granskning. Jag kan
således icke tro, att hvad Grefve Mörner anfört
skulle äga giltighet i afseende på beslutet,
då fråga blott är oin ordalagen uti Expeditionen.
jag tror, att Riksens Ständer hafva
sig fullkomligen bevarad rättigheten, att jemka
uttrycken, derigenom att Expeditionen går
genom Expeditionsutskott, så snart blott sjelf»
va saken ej derigenom får en annan riktning.
För min del är jag af samma tanka som Herr
Hjerta, att hvarken det uti Expeditionen gagnade
Fransyska, eller det föreslagna Svenska
ordet är lämpeligt, utan tror att man, i stället
förde allmänna ordalagen, att alla Verks Cassör»
som njuta Stats-anslag, skola granskas, bör bestämdt
utsätta de Verk man nu känner, emedan
annars samma misstydning kan äga rums
som hittills.
Den 2 September e, m.
185
Herr Hjerta, Utan allt tvifvel är det
ExpeditionsUtskottets pligt, att följa bokstafvera
innehållet af de beslut, som till
dess expidierande öfverlemnas Också har hvarken
jag eller Herr von Hartmansdorff frsmstält
saken , såsom något fel af ExpeditionsUtskottet.
Vi hafva blott här vid beslutets expedierande
sökt tillvägabringa en ändring, som ej
kan ske utan att de andra Stånden derom förena
sig. Det är gifvit, att då här föreläses
ett så långt betänkande , sorn det om revisio.
nen af cassorne , redactionen ej kan af alla fattas
och granskas. Här bifalies saken, men
det är naturligt, att möjligen uttryck deruti
kunna hafva influtit, som man finner behöfva
rättas, Jag har ofta hört, att man varit angelägen
att rätta sådane uttryck , då det varit
något, som man ej tyckt om. Jag anser detta
vara af den vigt , att det än längre skulle
fördröja Riksens Ständers rätt, att komma till
Revisionen af Cassorne. Jag tror ock, att när
Riksens Ständer gillat betänkandet, och en
punkt deruti, sorn säger att de framtida bidragen
bero af beslutet om Cassornes revision,
så ger detta saken mera vigt än det tillägg
jag föreslagit, men jag anhåller ändå, att
detta tillägg måtte blifva gilladt , och de öfrige
RiksStånden inbjudne att sig deruti förena,
emedan jag tror att vi annars genom en re-v,
dactionsbrist skulle stå på en ännu svårare
punkt, än vid förra Riksdagen, enär uttrycket
är mattaret
Friherre Cederflr öm k Jacob s Jag anhåller få
Den a September e n*.
fästa uppmärksamheten deruppå , att formera
bestämmer, huru tillägg eller ändring skall
ske * nemligen vid Protocollets justerande
eller vid justeringen af ProtocollsUtdraget.
När nu tillägget icke är hegardt eller bifallit
vid ProtocoUsLJtdragets justering , kan icke ytterligare
tillägg äga rum. Det vore en bestämd
olaglighet, om ordalagen ändrades, och
ExpeditionsUtskottet äger ej rätt att gå ifrån
en bokstaf af ProtocollsLltdragens lydelse , ty
i annan händelse hade Riksens Ständer ingen
säkerhet, att ej besluten vanstäldes, och jag
tror , att deruti ligger den hufvudsakligaste*
garanti för Ständers Cönstitutionella rättigheter
förvarad.
Herr von Hartmansdorff* I afseende på
hvad de förre talarne omnämnt, rörande uteslutande
af ordet befträjtelse , tror jag ock att
det varit öfverflödigt. Men för närvarande är
det blott ett åberopande af hvad Riksens Ständer
vid förra Riksdagen sagt och det kan så-'
ledes stå qvar utan skada för saken. I afseende
på Friherre Cederströms anmärkning har
jag redan yttrat, att ExpeditionsUtskottet i båda
händelserne rigtigt följt StatsUtskottest Betänkande
men att detta är origtigt i citatioBen.
Således är här icke fråga om någon anmärkning
emot ExpeditionsUtskottet, emedan
det fullgjort sin pligt, men om rättelse af fel—
agtiga uttryck, som StatsUtskottet föranleda
jag vet ej s huru det annorlunda skall kunna
ske än derigenom, att saken på detta vis Rom:
mes till alla fyra Ståndens ompröfvande»
Den a. September e. m, 157
Herr Hjerta i jag anhåller alt Friherre*
Cederström ville uppläsa den §. sorn hindrar*
då en fråga är före > att föreslå ett tillägg*
oeh att, om det bifalles af Riksens Ständer*
få det insatt i ett betänkande eller en skrifvelse.
Så länge Expeditionen icke afgått * måtte
det vara tillåtit att göra Motioner om tilllägg
, och jag anser mig böra yrka att få proposition
om ett sådant tillägg, äfvensom att
de öfrige Stånden inbjudas att deruti instämmat
Hans ExcelUnce Herr Grejvs- MörnerV jag
tror, att i. denna sak ej någon fråga är om logik,
utan om bibehållande af heigden af Riksens
Ständers beslut. När de stannat uti en*
mening hvilken blifvit uttryckt genom deras
ProtocollsUtdrag, så tror jag att Riksens Ssänders
rätt och säkerhet hvilar deruppå, att saken
ej vidare kan genom nya motioner eller
tillägg ändras; annars visste man icke hvad sorn
vore beslutadt, förr än Riksdagsbeslutet blifvit
undertecknadt; ty af samma skäl: som man
vid en skrifvelses justerande kan proponera ett
tillägg, så kunde man äfven göra det nät §•.
i Riksdagsbeslutet justeras; men då det för äsendernes
afgörande är nödigt, att man en
gång skall med hvarje sak komma till ett
slut, så tror jag det ej vara möjligt annat äa
att hvad sorn genom RiksStåndens ProtocollsUtdrag
är bestämdt uttryckt, måtte vara det.
sorn skall tjena ExpeditionsUtskottet till rättelse,
och vara den enda norm, hvarefter lltskor*
tet skall författa sina Expeditioner,
188
Ven 2 September e. m.
Friherre Cederftröm : Jag trodde det ej vara
nödvändigt , att uppläsa en i Riksdagsordningen
så känd §. , men efter det är begärdt ,
skall jag visserligen icke undandraga mig det.
Det är den 58 §. Den lyder sålunda: ”Vid
”Justering af Protocoll elier ProtocollsLJtdrag ,
”kan ett beslut ingalunda ändras , men väl så”dana
tillägg göras, hvarigenom ingen ändring
”i beslutet uppkommer. Utur ett Protocoll må
”vid justeringen, med Ståndets bifall och på
”den talandes eget begifvande, uteslutas dess
”egne uttryck och äfven deliberationer , som
”deraf följt; dock kunna ej sidane uttryck u”teslutas
, på hvilka beslutet tydligen sig grundar.
” Af denna §. synes klart , att det var
vid justeringen af ProtocollsUtdraget, som frågan
om tillägget hade bordt väckas. Så snart
det ej då skedde, är det nu mera olagligt,
sedan det justerade ProtocollsUtdraget afgått.
Friherre Anckarsvärd: Denna fråga visar
sig för mig af en högst besynnerlig egenskap.
Jag tror knappt, att det finnes någon Ledamot
af Riksens Ständer, som ej är öfvertygad oin
meningen af StatsUtskottets Betänkande och om
beslutet. Jag har sjelf ej varit af annan öfvertygelse
, än att StatsUtskottets betänkande
framställt Revisionen såsom en Riksens Ständers
rättighet , och jag tror att StatsUtskottet
ej afsett, att med sitt betänkande göra saken
till ett önskningsinål , och ställa oss på den
punkt, der vi förut varit, helst Grundlagen är
så tydlig att den ej kan motsägas. Jag tror
säkerligen, att om ej fråga är om bristaude
Den 2 September r, nt.
*89
logik , så är det fråga om att begagna tillfället
af Riksens Ständers bristande uppmärksamhet
för att rida på ett ord , då man hade att
förvänta Expeditionen. Jag kan ej finna , att
ringaste ändring är i fråga , ty det är heslm
tadt, att Cassorne skola revideras. Af Grund
lagen
är detta beslut en följd , och jag vet ej
hvaruppå StatsUtskottet grundat 6itt betänkande
då det framställt ett annat ord, sorn icke
är enligt med Grundlagens tydliga föreskrift,
hvaraf StatsUtsRottet har kunnat finna, att
det endast bordt tillstyrka Riksens Ständer att
anmäla sin önskan om utfärdande af befall
ning
angående räkenskapernes öfverlemnande
till Revisorer, t Feist ligger således hos StatsUtskottet
, och jag ser ej att Riksens Ständer
skulle vara bundne, att nu icke kunna göra en
rättelse i uttrycket , då någon ändring i beslutet
ej derigenom äger rum , utan skrifvelsen
blott blifver Grundlagsenlig. Jag yrkar
derföre , att Expeditionen måtte återremitteras,
och anmärkningen meddelas de öfrige Stånden.
Herr von Hartmansdorff'. Ifrågavarande ändring
af redactionen i Skrifvelsen åsyftar icke
något tillägg, eller någon nyhet, utan blott
borttagande af ord som äro öfverfiödiga i stöd
af Grundlagens föreskrifter; och som följakteligen
utgöra en pleonasme i Utskottets Betänkande.
Det är för mycket begärdt att man,
då sakerna i Stånden afgöras , tillika skall
kunna nagelfara hvarje ord i redactionen. Vid
de afgående expeditionernas justering är åter
föremålet att tillse det inga origtiga eller onö
-
igo Den 3 September -e. m,
digt ordformer inflyta; och jag skulle trö,
att alla sådane , som ej angå beslutet kunna
saklöst uteslutas, emedan de icke gagna,men
möjligen kunna s ada. Af de följande orden
i expeditionen synes andan och meningen af
Utskottets framställning så tydligt, att man icke
kan misstaga sig derom ; det heter: ''helst
”genom ett sådant Nådigt erkännande af Rik”sens
Ständers och Deras Revisorers oinskränkta
granskningsrätt öfver Statens alla tillgångar,
det förtroende ytterligare skall stadgas,
”sorn utgör hufvudsakliga vilkoret för de Skatt,
”dragandes fortfarande beredvillighet, att anstränga
sin förmåga till medels anvisande för
”Statens behof.” Tydligare lärer man ej kunna
uttrycka, att Riksens Ständer anse sig till
Revisionen berättigade , och således äro de förevarande
orden olämplige. Något annat har
jag ej velat anmärka ; följagtligen icke göra
något tillägg i beslutet.
Herr Hjerta'. Jag ir till en stor del förekommen
af den siste värde talaren. Det är ej
fråga om ändring af beslutet , ty det är tydligt
och klart, och för öfrigt så uppfattadt,
att ej något missförstånd kan uppstå. Af
mig har endast ett tillägg blifvit föreslagit,
ty det har ej stått förut, att Konungen täcktes
utfärda befallning till vederbörande Cassör
rörande Revisionen. Men detta är ej någon
ändring , blott en gifven följd af beslutet , ett
förtydligande deraf. I anledning af hvad Friherre
Cederström anfört att 58 §. Riksdagsordningen
skulle vara häremot stridande, så
J)en 2 September e, m.
»91
innehåller den visserligen hvad han uppläst ;
men det är blott att man icke inom ett Stånd
får ändra ett fattadt beslut. Något helt annat
är , när en Expedition enligt 72 §. Riksdagsordningen
justeras. När en sådan act förekommer
, och man finner nödigt ett tillägg,
sorn gör det hela tydligt, så Vet jag ej, om
alla fyra Stånden dertill samtycka, hvarföre
man ej kan begära det. Jag hör så ofta omtalas
, att Riksens Ständer hafva Rättigheter.
Jag tror, att Riksens Ständer ej få glömma att
de äfven hafva pligter att uppfylla emot det
skattdragande folket.
Herr Danchvardt, Magnus Gtvrg: Det var
min mening , att, på sätt de siste värde talarns
äfven synas åsyftat, söka vända discussionen 1-  från frågan , om den omtvistade Expeditionen
kunde ändras, till den, huruvida den föreslagne
ändringen verkeligen skulle vara af någon vigt.
I likhet med hvad StatsUtskottets af RiksStånden
bifallne betänkande innehåller, står
titi den föreslagne underdåniga skrifvelsen ganska
tydligt och bestämdt , att Riksens Ständer
besluta , att de ifrågavarande cassorne skola re.
videras och att de tillförse sig att Kongl. Maj.t,
skall sanctionera detta deras beslut. Häruti
föreslås nu den förändring, att anhållan om
sanctionen skulle utslutas, och i dess ställe
hos Kongl. MajU begäras , att vederbörande
authoriteter måtte anbefallas utlemna Cassornes
räkenskaper till revidering. Jag hemställer,
huruvida häruti finnes någon sådan skinstad
, sorn med skäl kunde anses leda till ett o
-
Bni <2 September e. nt.
lika resultat. Med det ordet sanction , nyftjadt
pä detta ställe, i en fråga, som icke innefattar
en i vanlig väg behandlad Lag eller
Constitutionsfråga , synes icke kunna förstås
annat än bifall lör verkställighet af beslutet;
och alldeles icke kan efter min tanka denna
term här anses innebära ett öfverlemnande till
Kongl. Majtt att gilla eller förkasta hvad Riksens
Ständer häruti beslutit eller godkännande
ef någon rätt härtill, som Kongl. Maj;t icke
förut ägde. I alla fall , om Kongl.
Majit icke skulle anse sig kunna god*
känna Riksens Ständers beslut i denna fråga
, lärer Kongl. Maj:t lika litet bifalla utfärdande
af befallning till Vederbörande Verk om
räkenskapernes utlemnande , och följden således
blifva densamma i begge fallen. Då Expeditionen
nu är enlig med de t bifallne Betän*
kandet synes mig Högloflige Ridderskapet och
Adeln kunna dervid låta bero. I öfrigt torde
den önskan icke var* utan anledning , att Utskotten
måtte fästa något mera uppmärksamhet
på redactionen af deras betänkanden.
Friherre Cederström; Det har blifvit yttradt,
att man vill begagna sig af ett redactionsfel
jag vet icke till hvad , men det vet jag, alt
om man vill göra ett tillägg till ett justeradt
beslut , bereder man ett upprifvande af detta
beslut, och bryter de former , sorn äro högst
angelägna , ty hvad som en gång är justeradt,
måste orubbadt förblifva. Hvad beträffar den
anmärkning Herr Hjerta gjort, att ingen expedition
förr få afgå; än förslaget till Skrif
veL
-
Verl i September e, m,
ve'se är justeradt , si är detta just »n controll,
att icke Expeditionen utfärdas annorlunda , än
betänkandet eller beslutet innehåller. Ståndet
skall granska, om detta är rätt uppfattadt.
Sedan det är gjordt , finnes ingen annan åta
gärd än att gilla Expeditionen. Då det nu är
erkändt af samma personer, som begärt förändringen
, att ExpeditionsUtskottets förslag är
ordagrannt lika med StatsUtekottets betänkande
, så hemställer jag om icke discussionen är
öfverflödig , och om icke expeditionen må
gillas.
Herr Hjerta: Jag tror åter att discussionen
icke är öfverflödig , och för att visa , att
så är , anhåller jag få uppläsa StatsUtskottets
betänkande, hvaraf torde synas, att de ords
hvarom nu tvistas, icke innefatta beslutet, utan
blott Utskottets egen åsigt. Det står nemligen :
”Då det nu är gifvet, att med Statsverket icke
”kan förstås annat, än den Allmänna Fond;
”dit Medborgares gemensamma bidrag , till
"bestridande af Statens utgifter, ingå, och
”Riksens Ständer icke äro i tillfälle, att
”behörigen utöfva den dem ensamt tillkommang
”de rätt , att bestämma beloppet af nämnde
”bidrag utan kännedom , huruvida förut gjorde
”anslag kommit Staten tillgodo för det behof»
”hvars fyllande dermed varit åsyftadt ; hvilket
”åter endast af Räkenskaperne kan inhämtas ,
”så blir häraf en lika naturlig , som uti Grundlagen
bestämdt uttryckt, följd, att granskningen
Ridd o. Ad. Prof. VIII. Band. 13
194
Den 2 September e. m.
’’af Statsverket samt alla andra , genom Allmänna
bidrag, samlade Cassör af hvad namn
”och beskaffenhet som helst , icke kan Riksens
”Ständer eiler deras Revisorer förvägras. '
”På sådan grund och under förutsättning ,
”att Riksens Högloflige Ständer bifalla denna
”StatsUtskottets framställning, tillstyrker Stats”Utskottet,
att Riksens Högloflige Ständer,
”jemte förnyande af förenämnde, vid sista
”Riksdag aflåtne underdåniga skrifvelser , an-gående
Revision af Passevoiance-Cassan samt
”Hospitals- och Lazaretts-Fnndcrne, dock med
”den inskränkning, hvad desse sednare angår, som
”Utskottet här ofvan föreslagit, måtte hos Kongl.
”M*jtt i underdånighet anmäla deras beslut,
’5att jemväl alla andra medel och cassör utan
”undantag, hvilka genom allmänna bidrag till”kommit
, hädanefter komma att af Riksens
”Ständer och deras Revisorer granskas i den
”uti Grundlagen föreskrifne ordning.” Nu ber
jag om uppmärksamhet å detta: ”Och hyser
”Statsötskottet den underdåniga förhoppning,
”att Kongl. Majd, som redan i Nåder medgif”vit.
Revision af Tull-Räkenskaperne, samt
”Redogörelsen för de under Kongl. Krigs-Colle”gium
ställde MUitise-Boställs- och Krigsmans”hus-Cassor
, och derigenom, enligt Dess Nådiga
tillkännagifvande, i förväg instämt uti
”Riksens Ständers uppfattade åsigt af de , uti
”30 och 68 §• §• af Riksdagsordningen åbero”pade
allmänna stadganden , af samma anledning
äf-uen täckes lemna Dess Nådiga sanction
”å, ifrågavarande underdåniga anmälan, hälst
pen 2 September e, ni.
195
”genom ett sådant Nådigt erkännande af Rik”sens
Ständers och deras Revisorers oinskränkta
granskningsrätt öfver Statens alla tillgåo”gar
, det förtroende ytterligare stadgas, som
”utgör hufvudsakliga vilkoret för de Skattdra”gandes
fortfarande beredvillighet, att anstränga
”sin förmåga till Medels anvisande för Statens
”behof.” Expeditionsötskottet hade således gani
ska väl kunnat sluta med ordet ordning , oeh
hade icke till Kongl. Maj:t behöft framföra
hvad förhoppning StatsUtskottet hyser. Jag
tror att hela felet ligger uti redactiooen , och
deruti att ExpeditionsUtskottet förnyat det fel ,
Stats-Utskottet begått att omtala en bekräftelse,
i stället för att blott begära utfärdande af
befallning till vederbörande , till följd if Riksens
Ständers beslut. På denna grund tillstyrd
ker jag , att man häruppå bör fästa de andra
Ståndens uppmärksamhet, och att den sednare
perioden i Betänkandet matte uteslutas.
Herr Munck af Rofev/kjöld , Eberhard: Jag
skulle för min del föreslå , att i stället för ordet
sanction målte sättas nådiga bifall , ty ehuru,
Riksens Ständer hafva rätt att granska Cassorne
, kan sådant utan Konungens bifall icke för
sig gå. Derigenom hafva Riksens Ständer icke
medgifva behofvet af sanction, men väl
anhållit om hvad sorn fordras till verkställighet
af deras beslut. Vore här fråga om att
förändra något uti ExpeditionsUtskottets förslag,
som gjorde ea förändring i saken, så
skulle jag vara den siste som godkände något
sådant , emedan det vore ett farligt praejndicat»
J)«n 2 September r, m.
helst då jag ihågkommer att vid justering af
Expeditioner af denna beskaffenhet det närvä,
rande antalet af Ridderskapet och Adeln plä»
gar vara ganska obetydligt emot det då Utskotts
Betänkanden föredragas. Det kunde
nemligen hända att man sökte förändra Expeditioner
på ett motsatt sätt; Om till exempel
ExpeditionsUtskottet hade helt enkelt framställt
saken , och någon då hade föreslagit att
man skulle tillägga det beslutet borde öfverlemnas
till Konungens sanction , så kunde det
lätt drifvas igenom , då ett ringa antal vöre
närvarande. Om verkligen alla fyra Stånden
beslutit att åt Konungens sanction öfverlemna
aaken, så är det ej blott fråga om ordalagen,
utan om en hufvudsak , hvilket äfven visas af
denna långa discussionen. Jag vill hoppas att
ej ett misstag blifvit gjordt , som ej kan rättas
, men i allt fall må det ej rättas på ett
sådant sätt att ett farligt pimjudicat, kanske
farligare, än ifrågavarande , ej bindande, misstag
uppkommer. Jag förnyar således mitt förslag
, att orden nådiga bi/all må sättas i stället
för ordet tanction.
Friherre Anckarsvärd \ Jag har här af en
Föredragande hört yttras , att det vöre likgiltigt
om Riksens Ständer anmälte ett beslut*
eller framstälde en underdånig önskan , emedan
om Kongl. Majit ej funne sig befogad att
biträda den framstälde inskränkningen , resultatet
vore detsamma i afseende på beslutet.
Jag tror, att om vi kafva erfarenhet, att det
hittills någon gång lyckats Konungens Rådgif.
Den z September e, m.
’97
vare att tillstyrka något sådant, sådane missbruk
dock i tidernas tider skola nå sitt slut,
och icke kunna åberopas som skäl. För att
besvara Friherre Cederströms yttrande rörande
frågan , huruvida man vill begagna ett redactionsfel,
får jag öppet förklara, att jag
tror att man nu i 11 ån den andra sidan ingenting
annat gör , än begagnar ett sådant feh
Åtminstone är det min öfvertygelse , att Ständernes
pluralitet är af den tanka , att Statsutskottets
betänkande borde hafva varit annorlunda.
Något upprifvande af ett beslut är
ej i fråga , åtminstone har det aldrig varit min
mening , om ock jag misstager mig uti min
åsigt. Jag tycker , att det vore ett besynnerligt
förhållande, om 4 Stånd, hvilka funno,
att de med för liten uppmärksamhet behandlat
ett betänkande , och vid Skrifvelsens justering
anmärkte sitt misstag , ej kunde rätta
ett uttryck, som ej förändrar saken. Jag vet
ej ens , om Ständerne hafva rätt att göra det
till önskningsmål , sorn enligt Grundlagen skall
vara beslut. Ett sådant förfarande skulle lika
mycket upphäfva vår säkerhet, som Friherre
Cederström tror , att mitt förslag skulle dertill
föranleda. Jag vet, att det fordras ett
sammanstämmande beslut af alla 4 RiksStånden
för att få ändring , men jag finner att det
skulle vara ett högst besynnerligt förhållande,
om Ridderskapet och Adeln , vid erfarande af
ett misstag i expeditionen, icke kunde få
väcka uppmärksamheten derå för andra , i synnerhet
då misstaget är så betydeligt , att det
är gjordt på bekostnad af Grundlagens tydliga
Den a September c, m.
föreskrift. Jag skulle önska få framstäldt har,
att det är orätt, att Riksens Ständer yrka att
få granska Cassorne. Förr än det är visadt ,
kan jag ej frångå min mening.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislans-:
Herr Hjerta har genom uppläsande af slutet i
i StatsUtskottets betänkande fästat Ridderskspets
och Adelns uppmärksamhet på hvad sora
var Riksens Ständers beslut , och hvad som utgjorde
föremål för StatsUtskottets förhoppning.
Om Expeditionsutskott hade fästat vid betänkandet
den uppmärksamhet, sorn nu hos oss
är deråt letr.nad, hade Utskottet i sitt förslag
bordt stinna vid hvad som var förslag till beslut
, och gått förbi hvad StatsUtskottet för egen
del yttrat. Det är6annt,som Herr Danckwardt
anmärkt, att Utskotten borde lemna meia
uppmärksamhet åt sine Betänkanden. Det
borde ock föranleda Utskotten , att vid en
kommande Riksdag ärindra sig, hvad jag i
början af denna föreslagit , att Utskotten borde
anförtro sine protocoller åt gine egne medlemmar
, och icke åt embetssökande. Jag tror
att man ganska väl kan skilja ur Expeditionen
StatsUtskottets yttrande om sina förhoppningar.
Likväl anser jag hela tvisten bero på dea
bemärkelse man lemnar af ordet sanction. Detta
ord äger på detta ställe icke samma bemärkelse,
som då Konungen handlar såsom lagstiftare.
Här är icke fråga om att utsträcka Riksens
Ständers rättighet, här är blott fråga om
att förstå hvarandra.
Den 2 September e. m.
När på detta ställe ordet sanction nyttjas,
betyder det blott , att man väntar sia; Konungens
villfarande till Stär-dernas önskan. En
sådan sanction kan icke här begäras ; då skulle
saken halva gått igenom ConstitmionsUtskottet
Jag föreslår derföre att Rjöderskapet
och Adeln mätte stanna i det beslutet , att återremittera
skrjfvelsen med anmodan till Expedit
ionsUtskottet, att utesluta den sista meningen
, såsom tillkommen genom ren inadvertence,
samt att fviedständen måtte derom underrättas;
och på det att tvisten måtte taga en
ända, önskade jag att Herr von Hartmansdorff
och Herr Hjerta ville afstå från att yrka det
af dem föreslagna tillägg
Herr
Danckwardt: Jag torde endast få
vädja till Ridderskapets och Adelns öfrige Ledamöter
och - Protocolislörandcn om jag haft det
uttryck sorn Friherre Anckarsvärd tsilagt mig ,
att nemligen Riksens Ständers underdåniga
önskningar och deras beslut skulle vara detsamma
och hafva enahanda följd. Jag har sagt
ait uti det af Riksstånden bifallne StatsUtskottets
Betänkande , likasom uti den föreslagna
underdåniga Skrifvelsen står ganska tydligt
och bestämdt, att Riksens Ständer besluta ait
de ifrågavarande Csssorne skola revideras ; Om
deri sedan står att Riksens Ständer tillförse sig
att Kongl. Majtt sanctionerar detta Riksens
Ständers beslut, eller att Riksens Ständer anhålla
att Kongl. Maj:t ville befalla vederbörande
att aflemna räkenskaperna till revision, har
jag sagt, stt jag aosett detta efter min öfver
-
200
Den 2 September c. ?n.
geise icke skäligen kunna leda till olika resultat,
emedan ordet medsanction här icke synes kunna
förstås annat än bifall för verkställighet af
beslutet. Jag hemställer om, af detta yttrande
någon minsta anledning (innes att tillägga
mig det uttryck som Friherre Anckaisvätd
sagt, att jag haft, så mycket mera som aldrig
någon fråga uppstått, att anse de klandrade
termerne i den underdåniga sknfvelsen innebära
någon Riksens Ständers underdåniga önskan otn
Cassornes Revision, utan blott cn anledning,
att Kongl. Maj:ts sanction å Riksens Ständers
beslut i ämnet skulle erfordras.
Herr von Hartmansdorff: I början if denna
Riksdag, tog jag mig friheten föreslå, att Utskottens
Betänkanden skulle så uppgöras, att
förslagen till beslut skiljdes ifrån raisonnementerne.
Det ansågs då öfverflödigt, men man
förnimmer nu skadan af denna sammanblandning.
Den ena gången efter den andra inmängas
raisonnementer och beslut i Ut kottens
Betänkanden, så att man svårligen kan hafva
någon klar öfversigt af hvad man beslutar,
och att man invecklas i svårigheter vid expeditionerna.
Jag tror visserligen, med Grefve von
Schwerin, att man kunde skilja raisonnemsntet
från beslutet, men antingen man vill göra det
eller vidtaga den utväg jag föreslagit, kan
man ej undvika återremiss, den jag följakteligen
yrkar. Jag upprepar, att här icke är fråga
om annat än det att Riksens Ständer, som
förnyat samma beslut som vid sista Riksdag
fattadis, äfven må uttrycka sig i samina ordalag.
Den s September c, ni, *ol
Det var då tvenne Skrivelser som afläto*. I
den ena nyttjades ordet bekräjtelfe; i den andra
de ordalag jag här föreslagit. Ej något
nytt utan blott upprepande af det gamla är här
satt i frågm.
Friherre Ane karf värd'. Med den bästa vilja
att rätta ett möjligt misstag, kan jag ej komma
längre än att tillkännagifva min öfvertygelse,
att Herr Danckwardt ej velat uttrycka
sig så som jag fattat honom, men för min uppfattning
har hans förklaring framstäbt sig aldeles
lika, som hans första yttrande. Hvad
sjelfva saken angar , får jag i inledning af
Grefve von Schwerins anförande hemställa, om
man icke kunde komma till rätta med hufvud-*
frågan genom en obetydelig ändring, att nemligen
skrifvelsen återremitterades, med den anmärkning,
att i stället för ordet fan eilon , sorn
jag ej anser vira det rätta , om det ock blef
ersatt af ordet bekräftefe, man låt den mening
inflyta, att Kongl. Majit ville gifva nödig verk1'amhet
åt beslutet. Derigenom blef hela meningen
bättre uttryckt, och jag tror, att då så
liten ändring ästadkommes, den cj kan blifva
anmärkningsvärd.
Herr Grejven och Landt-Mar[kalken hemställde
om Ridderskapet och Adeln ansåg Expeditionsötskottets
ifrågavarande förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Majit , angående granskning af TullVerkets
Räkenskaper böra, i anledning af de
202 Veil 2 September c. m,
dervid gjorde anmärkningar, tili Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från Stats - Utskottet',
Af den a8 sistlidne Augusti;
N;0 43g. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut ineddeldte Betänkande, angå •
ende pension för Directeuren Löfving.
Nto 440. I anledning af RiksStåndens
serskildta beslut, rörande pension till framledne
RiksRådet Grefve Liljencrantz dotter Friherrinnan
Tornerhjelm.
N:o 445- Angående Götha CanslBolags
Götheborgs och Malmö f. d. Discontlnrättningars
tillstånd och förvaltning.
N:o 446. Öfver väckt fråga om tillök
ning
i det af ManufacturDiscontFonden bestämde
låne-anslag för Glasbruken.
N:o 447- Öfver väckt motion, angående
Revision af Lästafgift3Fondens förvaltning.
rjcn 2 September e. rn.
SOS
Frän Siats- samt Allmänna Befvärs- ock
OeconomitUt(kotten:
Af den 19 sistlidns Augusti:
N:o 441. I anledning af väckts motioner,
om Kongl. LifRegements HusarCorpsens
reducerande till Infanteri.
N:o 442. I frågan om Stadsprivilegier för
Trelleborg, om hamnbyggnad derstädes m. m.
Frän Stats- Bevillnings- Jamt Allmänna Besvärs-i
och Oeconomie-Utjhotten:
Af den 19 sistledne Augusti;
N.o 443. I anledning af väckte motioner
om ytterligare understöd för Nybyggarne i de
Norra Provincerne.
Frän Stats-, Lag- Jamt Allmänna Befvärsoch
Oeconomie- Utf otten;
Af den 21 sistlidne Augusti:
Nto 444. Öfver väckte motioner, angående
dels befrielse från Skattläggning för Husbehofs
Mjöl och Sågqvarnar, dels ock rättighet
att obehindradt samt utan föregångne syn
på stället få sådane Qvarnar, samt andre Vattenverk
anlägga.
S04 Den 2 September e. rn.
Frän Bevillning5- famt Allmänna Befvär- och
Oeconomie- Utskotten;
Af den 28 sistlidne Augusti:
N o 36. I anledning af väckte motioner,
om inskränkning i Finska handeln.
Frän Banco-Utfkottet:
* Af den 23 sistledne Augusti:
N;o 49. Med generelt förslag till reglementariska
stadganden för de serskilde afdelningar
af BancoDisconten , som Stats- och
BancoUtskotten tillstyrkt böra inrättas för Rikets
Vestra och Södra landskaper. .
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl,
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 2 September 1823.
S. D. Föredrogs å nya och gillades Statsutskottets
den 19 sistledne Augusti under N:o
432 afgifne, samt den 25 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Berättelse, angående
den af Utskottet verkställde granskning af
Allmänna Magazinslnrättningens förvaltning.
Ut Supra.
toen 2 September e. m.
S. D, Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 2r och 26 sistledne
Augusti, under N:ris 02 och 34 afgifne, simt
den 27 derpå följde eftermiddigen på bordet
lagde, 2:ne Utlåtanden, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkandenl
1) Angående de å Brandförsakrade hus i
Städerne och Bruksegendomar föreslagne värderingssätt
j
2) Angående den af Städerne utgående
Salu Accisen Och dess upphörande;
Fann Ridderskapet och Adelö, att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till handlingarna.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Bevillningsutskottets
den 26 sistledne Augusti
under N;o 33 afgifne, samt den 27 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande;
i anledning af väckt motion om lindring i Bevillningen
för Brandskadade i Madängs by af
Wartofta Härad och Skaraborgs Län. Ut Supra/
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats-och
Banco- samt Allmänna Besvärs- och OsconomieUtskottens
den 21 sistledne Augusti under N.'o
434 afgifne, och den 25 derpåföljde eftermiddagen
på bordet Isgde, Betänkande, rörande
206
D*n 2 September c, m.
Allmänna Msgazinslnrättningen; blef Ramma
Betänkande, i anledning af dervid gjorde anmärkningar
, till Utskotten återremittadt. Ut
Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 2 September 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den i5 sislledne Augusti under N:o
153 afgifne, samt den 27 derpåföljde eftermid-i
dagen, på bordet lagde, Betänkande, öfver åtskilliga
frågor om ändring och undantag i
allmänna lagar och författningar för betryggande
af BancoVerkets säkerhet. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning biföllos
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
den 19 och 23 sistledne Augusti afgifne,
samt den 27 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkanden;
N:o 170., Om Statsrättigheters meddelan*
de för Köpingen Ronneby.
N;0 171. Om Giss- och Porcellainförares,
Smideshandlare® och Lumpsamlares obehöriga
kringstrykande, samt om tillåtelse för
Allmogen att, under deras resor, afyttra förenämnde
varor, som de af Bruksägare kunna
sig tillhandla. Ut Supra.
jyen s Sept ernber e. ni.
207
s. D. Föredrogos å nyo och biföllos
Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 25 sistledne Augusti afgifne ,
samt den 30 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde , Utlåtanden :
N'o 455. Om nyhemmans anslående till
hjelp för svaga Rotar m. m.
N:o 436. Rörande BytesVerket. Ut Supra.'
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
BancoUtskottens den 23 sistledne Augusti
under N:o 438 afgifne, samt den 30 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddeidte Betänkande, om stadgande af
en ny proescriptionstid, i afseende på sådane
f. d. FilialDiscontlnrättningarnes skulder, hvilka
icke inom dan förut bestämde prasscriptions-j
tiden, blifvit till inlösen presenterade; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, med ogillands
af Utskottens Utlåtande, stadga, det alla
f. d. FilialDisconternes ännu utelöpande assignationer,
hvilka inom nästkommande års slut
varda anmäldte, borde, enär de tillförene varit
i uppbörd gängse, inlösas; uti hvilket beslut
de öfrige RiksStånden skulle inbjudas, att
sig med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
Supra.
S. D- Vid förnyad föredragning bifölls
Bevillnings- och LagUtskotter.s den 28 sistledne
Augusti under N:o 35 algilne, samt den 30
7)cn 2 September e, m.
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagda,
Betänkande, angående förändradt sätt för KiO
noskatternas indrifvande. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 15 sistledne Augusti under N:o
157 afgifne, samt den 30 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskotets förut
meddeidte Betänkande, Öfver Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, angående förändring i 1
Cap. 1 och 10 §§. RätfegångsBalken; fann Ridderskapet
och Ådeln för godt att, under godkännande
af det i Utskottets Utlåtande upptagne
första alternatif, eller att de bönder, hvil-*
ka innehafva hemman så väl under nyttjande
som äganderätt, må vara behörige att deltaga i
valet och kunna till Nämndemän väljas, samt
att hvar Bonde må äga lika röst, ehvad han
större elier mindre hemman häfver, samma Utlåtande
äfven i öfrigt gilla. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 16 nästlidne Augusti under
N:o 158 afgifne, samt den 1 dannes eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, rörande
utmätning och försäljning af fast egendom m.
m*; blef samma Betänkande , i anledning af
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Ut Supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
under N o 170 insände,
samt
Dm 2 September e. m.
209
samt den 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde , förslag tili Riksens Ständers Underdåniga
skrifvelse till Kongl. Magt, i anledning
af Dess Nådiga Bref angående granskning af
TuliVerkets Räkenskaper m. in ; blef samma
förslag, på grund af dervid gjorde anmärkningar,
åsyftande att den uti förslaget förekommande
mening, sorn börjas med orden: "och hyfa Rik.
fens Ständer den underdåniga förhoppningsamt sluta*
med orden : ”medetfl atijkaffande för Statius behof,
” hvaruti fråga om Kongl, M»J.rs Nådig*
sanction å Riksens Ständers beslut i detta ämne
blifvit framställd, men hvilken meuring; å
det ställe, der den i StatsUtskottets Betänkande
upptages, snarare synes innefatta Utskottets
énskilta öfvertygelse, än någon del af det beslut
i ämnet , StatsUtskottet tillstyrkt måtte
jemkas och förtydligas. tiU ExpeditionsUtskottet
återremitteradt. Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till r i oin aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Ridd e. Ad Pro* Vill. Band.
glo Den 5 September f, nt{
Fredagen den 5 September.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskotteis
den 19 sistl. Augusti under Nio 44
afgifne, samt den 37 derpå följde eftermiddagen
på bordet ligde , Memorial, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddeldte förslag till ett 7:de moment i i4:de
$. Riksdagsordningen ; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att det i förstnämnde Memorial
framställde förslag, till den behandling
56 §. Regerings Formen föreskrifver, godkänna.
Föredrogs § nyo ConstitutionsUtskottets
den 21 sistledne Augusti under N:o 45 aflåtne,
samt den 27 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Proposition om upphörande af
Konungens två röster i Högste Domstolen.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Con.
stitutions-Utskottets nu uppläste Memorial synes
vara dicteradt allenast af opinionen. Jag
vill ej dermed hafva sagt, att jag ogillar det,
ty äfven jag tror, att opinionen fordrar samma
resultat, som ConstitutionsUtskottet åsyftar.
Men otvifvelagtigt tyckes det mig vara,
Den 5 September f mi ali
att, om ConstitutionsUtskottet velat vid frågans
behandling gå till principen , framställningen
bordt blifva helt annorlunda.  Utskottet
har fästat, Riksens Ständers uppmärksamhet
å de dubbla förrättningar , som tillhöra Hög-;
sta Domstolen: den ena att vara Rikets Högste
Lagskipare, och den andra, att förklara
Lagarne. Detta senare uppdrag är en följd af
ofullkomligheten i vår Representation. Vöre
den annorledes beskaffad , och samlades Folkets
Representanter årligen , eller hvart annat
år, så behöfde man icke uppdraga åt en Domstol
den så vådliga rättigheten , att förklara
lagarne, i stället att blott skipa dem. Är nu
fråga om att skipa Lagarne, och att Kongl.
Maj t deruti deltager , så hemställer jag , hvilken
skilnad är emellan den nuvarande Högsta
Domstolen och JustitiK-divisionen uti den fordna
Rådkam3ren. Der var domen , såsom Constitutions-ljtskottet
säger , ”Guds dom.” Nu finnes
en annan domare öjver Högsta Domstolen
och det är RiksRätten. Om Riksens Ständers
Justitias Ombudsman finner godt, att ställa
Högsta Demstolen inför RiksRätt, så kan det
ju möjeligen hända , att de af Domstolens Ledamöter
, som röstat lika med Konungen , blifva
brottslige förklarade; och det kan icke vara
i sin ordning, att Konungens Majestät så
comprometteras. Det är således icke mera Guds
domar, som Högsta Domstolen förkunnar. —
ConstitutionsUtskottet säger vidare, att folkets
tanks fästat sig dervid, att det är Kor ungen ,
som är dess Högsta Domare. Hade Utskottet
gått längre tillbaka uti sine forskningar, skul
-
Ten 5 September f m.
le UtskoHet hafva funnit , att det var folket
som först sjelf afdömde sine rättegångar. Senare
, när folket bl ef för talrikt, var det Konungen
, som i detta fall representerade folket;
och folket var dermed tillfred*. Men nu , sedan
vi fått en Constitirion , bsr ock Domaremakteo
blifvit skild ifrån den verkställande,
och Konungen bör derföre så mycket mindre
hafva befattning med Domaremakten , som han
tillsätter Domare ,
och Folket alsätter dem.
Jag tror således , att Ridderskapet och Adeln
skall lika med mig finna, att Kongl. Maj:t enligt
principen har rätt uti , att ytk» det han
måtte varda befriad ifrån att deltaga uti Högsta
Domstolen ; men å en annan sida och med
den ofullkomlighet, som existerar i så måtto,
att Högsta Domstolen förklarar Lagarne , äger
Nationen en garantie deri , att Kongl. Majtt
deltager uti denna Domstol. När vidare publikens
öfvertygelse icke mera tror på några
af menniskor af* unnade Guds domar: när Folket
är stängdf ifiån , att afhöra deliberationerne
i Högsta Domstolen : när det blott är efter
rykten , som det derom kan bilda sine opinioner
; Så tror jag för min del det vara nyttigt
och behöfveligt , att Konungen , sorn tillsätter
Domstolens Ledamöter, också må synas Nationen
ansvarig för deras utväljande om icke för
deras åtgärder ; och det är af dessa skäl , som
jag, vikande för opinionens fordringar , nödgas
gifva mitt bifall till ett betänkande, hvilket
jag eljest , efter principen , skulle ogilla.
Herr Munik af Rofenfkjöld, Eberhard', Här
Den 5 September f. m.
vore ett ypperligt tillfälle , att hålla ett loftal,
men ett sådant är redan innefattadt uti Konungens
ifrågavarande Nådiga proposition , äfvensom
uti alla Classiska Arbeten om en Stats-Författoings
organisation. Desse och framtida Histo*
rieskrifvare äro de mäst oväldige domare i
målet. Jag hänvisar således till de förra, förnämligast
för att ådagalägga det nyttiga och
det riktiga af den princip , som ligger till
grund för Kongl. Majtts proposition. Jag vill
blott åberopa hvad Montesquieu i detta fall
yttrar. Han säger nemligen : ”Execuiiva Mak”ten
bör väl kunna tillsätta Domare , men ej
”sjelf vara Domare i individuella tvister.”
Denna sats har af alla Classiska Författare om
ett Rikes StatsFörfattning blifvit antagen. Jag
vågar till Protocollet förklara , att , om icke
annat gjorde det , så skulle blott denna nu ifrågavar8nde
Nådiga Proposition komma, att
försäkra vår Konung om odödlighet; Och om
Riksens Ständer afslå propositionen , tror jag
mig kunna förutsäga , att detta Riksens
Ständers beslut blir lika outplånligt uti
historien. I följe häraf anhåller jag , att
förslaget må få hvila på bordet till nästa Riksdag
, då jag förmodar, att den constitutionela
utbildningen hos osa hunnit längre än hittills.
Herr von Hohenhausen , Michael: Det lärer
icke kunna upptäckas någon ställning i Samhället.
der utöfvandet af rättvisans heliga interesse
Därmare kan vara förenadt med den en •
skilta mannens , än i Konungens höga person,
hvars sanna Fördel är oskiljaktig från Natia
-
214
Den 5 September /. nt.
trens. I stora Riken , der den öfriga administrationen
är så vidt omfattande och Lagskipningen
så vidlöftig, att Monarken omöjligå
kan medhinna sjelf dermed befatta sig , der är det
nödvändigt, som correctif mot DomareMagtena
interesse att blifva sjelfrådande, att Lagen och
dess tillämpning grundas på praxis och praejudicat,
och det tillhörer då, i civile mål, offentelige
Advocater att uppsöka och jemföra
dessa prsejudicat, men framställda och bevista^,
afgöra de såsom en Fatalitet Utslaget. I brottmål
fordras der en Jury , som förklarar den
anklagade fri eller skyldig ; och ett pr rifve do*
maren skal] således der så litet som möjeligt förekomma.
Men Sveriges Lag är icke skrifveri
uti samma anda , och är just derigenom rättvisare
och fullkomligare, då det icke är den
döda bokstafven , eller en forntida dom , sorn
fäller utslaget , utan det i de flesta fall är öfverlemnadt
åt Domaren , att efter målets pröfning
tillämpa Lagen i likstämmighet med dess
anda. Hittills har också i vårt land funnits
en stark driffjäder, att göra våra domare in-:
sigtsfulla och oväldige , den nemligen , att deras
åtgärder dragas under Konungens ögon %
som kan befordra och belöna dem efter af honom
sjelf befundna förtjenster. Intet beskydd
eller förföljelse af ett gynnande eller ogunstigt
partie i de Högre Domstolarne hafva väre Underdomare
hittills behöft äga eller frukta. Vägen
till Konungen står dem ännu öppen, till
en Konung , med förmåga äfven i Juridisk väg
både att skydda och att bestraffa. Men hurudant
skulle ater förhållandet blifva 3 om Kon
-
Dea 5 September f /», 215
nungen undandrog sig den rätt, han nu äger 3
att omedelbart bevaka Lagskipningen. Derigenom
skulle ju uppstå en mäktig Stat i Staten,
som i det hufvudsakligaste blef oberoende
af Konungen och af sine medborgare. I spetsen
för denna mäktiga Corporation skulle stå
en Högsta Domstol, hvars Ledamöter väl tilli
sättas af Konungen , meri lika med Rådet i fordna
tider icke vidare voro jaf honom beroende:
en Domstol som i yttersta instantien dömde ;
som hade makt att bryta dom; och som, hvad
ännu mera är , ägde mellan Riksdagarne rättighet
att förklara Lagarne, hvilket lätteligen
kunde utsträckas till att för tillfällat stifta lag,
icke såsom sig horde i anledning af Underdomstolars
förfrågningar , utan enär denna Corporation
sjelf skulle tillämpa gällande Lagar.
Och hvad correctif egde vi väl emot denna
makt, om Kongl. Majit borttog sina röster?
Jo! blott och icke annat än det att ställa Högsta
Domstolens Ledamöter under RiksRätt.
En vanskelig sak, under närvarande förhållande
, helst när vi ihågkomme, att Embetsmanna-Aristocratien
är den enda vi hafva och haft
att frukta. I öfrigt den ostracism, som genom
OpinionsNämnden vid Riksdagarne utöfvas a
är icke särdeles farlig , då följden deraf icke
är någon annan , än att den utvoterande Ledamoten
i förtid kommer i åtnjutande af en,
pension, större än någon annan Embetsman,
som icke fylt 70 år , kan påräkna.
Jag har visserligen icke stora insigter i
detta ämne, ehuru jag mycket_ begrundat det j
Den 5 September f. m.
men min öfvertygelse är fast, att antagandet
af den föreslagna fötändringen skulle vara
ganska skadlig för Monarchien och denna öfvertygelse'styrkes
hos mig till fullkomlig visshet
af StaisRådets och Constitutionsötskottets
likstämmiga yttranden i frågan. Äfven jag
har rådfrågat Fäderneslandets historia, och funr
nit att sedan Drottarnes tid Domaremagten
varit våra Konungars alsta Höga befattning
eD Rätt så ir,f'örlifvad i Nationens tänkesätt,
att det vore att våldsamt skaka begreppet om
Konungam .gten hos Folket att fråntaga dem
tankan, att i ytfersta instancen rättvisan ännu
Stod att finna hos Konungen.
Herr Von Hartmansdorff, Angu(l\ Ifrågavarande
ämne är ingalunda- nytt , hvarken i afseende
på iättshegreppet eiler i vår Historia.
ConstitutionsUrskottet har hållit ett loftal öfver
vår Samhällsförfattning i vissa delar, hvari-1
bland denna. Jag vill eller icke klandra henne
; men j;g anhåller dock, att få fratmägga
de skäl, enligt hvilka jag anser henne uti förevarande
afseende felaktig." Konungen är,
för närvarande, Actor genom Ju^tititeCancelleren;
samt Domare och Lagens förklarare med tvenne
röster uti Högsta Domstolen; utnämnare af
de dömande och slutligen benådare af de dömde,
En närmare enväldet gående befattning med
domaremagten, eller något mera stridande emot
rättsbegreppet kan väl svårligen äga ruin i ett
grundlagligt samhälle. Carl IX insåg redan olämpslighet-en
häraf. Då man öfverlopp honom
med justititesiker, dem Rättaretingen för
-
Den 5 September f, m,
217
ut afdömt, förklarade han sig icke kunna vara
domare, emedan han på rikets vägnar var åklagare, och
icke eller i anseende till andra Riksvårdande
angelägenheter hade tid art sig dermed befatta-
I dessa uttryck ligger efter mitt begrepp
allt det grundliga och rigtig», sorn i ämnet
behöfver sägas; och jag finnar för min del en
stor tillfredsställelse deri , att Carl XIV härutinnan
hyser samma tänkesätt, som Carl IX
och likasom han vill rätta motsägelsen i sin
ställning.
Hvad Högsta Domstolens öfverdrifna magt
angår, så tror jag icke , att några vådor deraf
äro till befarandes, ty jag känner icke något
land, hvarest den högsta Rättens Ledamöter
stå under en OpioionsNämnds bedömande ,
såsom här. Hvad det åter beträffar, att Domstolens
dcliberationer blott genom ryktet blifva
bekanta, så är denna uppgift origtig, ty Domstolens
Piotocoll kunna begäras till trycket
och Protocollen öfver de Justitiae-ärender, som
förekomma i StalsRådet , blifva granskade af
Riksens Ständers ConstitutionsUtskott. Hvsd
ytterligare lagförklaringarne och Konungens
deltagande deruti vidkommer, så vöre det visserligen
olämpeligt att låta Högsta Domstolen,
utan Konungens medverkan, förklara lagen, en
åtgärd, hvilken så nära inträder på lagstiftningens
område. Och som dessa lagförklaringar
förmodeligen städse skola blifva nödvändiga,
sa bör intet hinder vara för Kongl.
Maj: t, att vid sådana tillfällen omgifva sig
med justitiieRådets Ledamöter, utan att Han
23 8 ^cn 5 September /. m.
derjemte behöfver vara Domare. Man har
och sagt, det allmänheten i Sverige fordrar,
att Konungen, skall vara Domare och att det
vanliga uttrycket: gå till Kungs, icke är utan
betydelse. Jag tror likväl att med Kongl. Majejlät,
förstås icke blott hans person utan egenteligen
hans, eller den högsta magt i sami
hållet. Denna utöfvas lika väl i Domstolssom
i Regeringsväg. Derföre ser man oek, att
ehuru Konungen icke personligen deltagit i besluten,
förkunnas och utfärdas likväl de högsta
domarne i hans namn. Så är det för när *
varande i Sverige och äfven i andra länder.
Om Konungen, oagtadt sin rättighet att sitta i
Högste Domstolen , likväl till följe af sakens
natur, icke begagnar dea, så är förhållandet i
sjelfva verket detsamma, sorn vore denna rättighet
icke till- Och jag inser för min delingen
våda för Svenska folkets rätt och säker-,
het uppkomma, genom antagandet af det förslag,
Kongl. Maj;t, på goda grunder till Riksens
Ständer framställt. Jag förenar mig således
med Herr Munck af Rosenskjöld i anhållan,
att Konungens förslag må 'enligt 81 §.
RegeringsFormen få hvila till nästa Riksdag.
Herr Cederfchjöld, Pehr GtiJlaJ: Såsom Ledamot
af ConstitutionsUtskottet, och delaktig i
det beslut, hvaruti Utskottet vid behandlingen
af förevarande ämne stannat, anser jag mig
skyldig, att ytterligare söka utveckla de motif,
som för mitt votum legat till grund. Jag tror
nemligen, att man med mycken varsamhet bör
angripa gamla opinioner, vanor och bruk., sora
Den s September /, »/,
införlifva! sig nied Nationen, oeh likasom sammanvuxit
med den,
och jag tror sldrarr.inst,
att sådane bruk böra kullstjelpas blott för det,
att en ny tids theoretiska principer äro deremot
stridande. Då Nationen i tvåtusende år
varit van, att dömas af sin Konung, då, under
den tid, när Folket sjelf tillsatte sine Lagmän,
det likväl ej alltid åtnöjdes med desses Utslag,
utan appellerade till Konungen, samt då arven
de försök , dem Konungarne sedermera gjort
med inrättandet af HofRätter, varit i så måtto
frugtlöse, att Folket ändå gått med gine rättegångsmål
till Konungen; sä har jag trott, att
den Högsta Domstol, som enligt förevarande
förslag kornme att uppstå, icke länge skulle
förblifva den höpjla, utan att snart en ny, ännu
högre, skulle varda organiserad uti hvilken
Konungen måste blifva Chef. Det är derföre
jag anser det vara vådiigt, att nu på ea gång»
borttaga Konungens doms rätt i Högsta Domstolen,
och låta folket i stället dömas endast
af Domare , dem Konungen tillsatt. Men jag
förmodar jemväl, att denna tvåtusen-åriga opinion
näppeligen skall på fem år så förändras
, att Konungens proposition efter denna
tids förlopp kan vinna bifall. Jag får derföre
förena mig med deni, som yrkat, att Betän
kandet
må till en kommande Riksdag hvila,
helst detsamma icke kan emot 56 §. Riksdagsordningen
nu till slutelig pröfning upptagas.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag har under
loppet af denna Riksdag, vid discussionen of
-
2:o
Ben 5 Sep4*f~^ier f m,
ver ett annat äfven ganska vigtigt ämne, yttrat
en öfvertygelse, som j*^ anhåller att nu få
upprepa, den nemligen, att hvarje Stat, sorn
äger en egen Historia, äger också uti sin Statsförfattning
vissa egenheter, ja, man kan stundom
säga, besynnerligheter, som af en klok
Lagstiftare alltid böra respecteras, och aldrig,
vore de än icke fullkomligt prjncip-enlige , angripas,
förr än opinionen så till sägandes påkallat
detta angrep. Jag lämpar detta på förevarande
fråga. Det är en obestridlig sanning,
att Konungens proposition är i principen
rigtig; men att opinionen ännu icke hunnit
uppfatta dess rigtighet, deroth vittna de olika
åsigter som i dag blifvit yttrade inom denna
den mäst upplysta samling af Svenska medborgare.
Här har blifvit sagt, att Konungen, på en
gång röstägande i Högsta Domstolen, utnämnare
af JustitiseRåder, och åklagare genom sin
Justit iaaCanzler, skall utöfva ett fullkomligt
envälde; jag delar icke denna mening: jag vågar
tvertoin tro att ordet envälde vid detta
tillfälle blifvit mindre lyckligt valt. Jag rädes
åtminstone icke för ett envälde, som utöfvas
med två röster emot sju; och vådan af det
absoluta enväldet uti rättigheten att utnämna
Högsta Domstolens Ledamöter, synes mig temmeligen
mildrad af National representationens
rättighet att genom sin OpinionsNämd afsätta
dem. Icke heller finner jag något envälde innebäras
uti åklagarerätten, så länge de Domare,
sorn i Högsta Iustantien 6kola pröfva ankla
-
Den 5 September f, m.
221
gelser och påståenden, sjelfve äro underkastade
Opinionens oblidkeliga Dom. Men ägde än
detta fruktade envälde sin grund i verkligheten,
så vore jag i sanning färdig att upprätthålla
det, så länge det vore hylladt af Opinionen
och älskadt af Nationen.
Den Svenska bonden vet ännu i dag, att
hans förfäder haft den tillfredställelsen att få
sina enskildta tvister pröfvade af Sveriges
framfarna Konungar. Han förstår icke ännu
att bedöma, om detta varit rigtigt i principen
eller icke j och om en Montesquieu har den
icke hört talas hvars Boksamling inskränker
sig till Bibel , Psalmbok och Catheches. Ett
eller annat Quinquennium torde också ännu
gå förbi, innan vår vördnadsvärda allmoge inset
behofvet af den vigtiga förändring, som
blifvit ifrågasatt. Man ursägte denna korrttänkhet,
ty den har sin grund i känslan. Kärt
för Svenska hiertan är ännu det gamla
bekanta ordet Konungs dom, men okändt har
hittills varit uttrycket jfitftitkeRådernaf dom. Jag
lemnar derhän, hvad intryck det skulle göra
på en menighet att förnimma , det Konungen
ingen befattning mera tog med pröfningen' af
dess rättegångsmål ; och jag vågar för det närvarande
icke tillstyrka bifall å den Grundlagsförändring
Konungen föreslagit, utan tillstyrker
bifall å CorstitutionsUtskottets Betänkande.
Herr von Hohenhausen'. Jag har anhållit
om ordet , blott för att få besvara några
*f Herr von Hartmansdorff gjorde anmärk
-
222
Den 5 September /. m.
ningar. Jag Iemnar derhän , huru förhållan~
det med den åberopade principen må vara.
Jan har ej den vidsträckta sakkunskap , att
jag häröfver kan eller bör framställa mina tankar.
Men i alla jall , och om så skulle vara
, att man nu vill tillämpa denna princip ,
syDes det mig nödvändigt böra föregå , aft
man använder densamma i afseende på organasitionen
af Domaremakten i allmänhet.
Jag tror då , att de icke böra utgöra en
Embetsmanna-Corps med särskilt interesse och
inom sig faststälda befordringslagar, utan att
lägre Domaresysslor må tillsättas af folket
sjelf, och Underdomare i vissa fall äfven
af folket knnna entledigas, när de nemi. förverkat
ett allmänt förtroende. Hvad Herr von
Hartmansdorff nämnt om Carl IX , att han icke
ville vara domare, emedan han var åklagare,
lemnar jag äfven i sitt värde; — ty han var
ock det senare i ordets hela bemärkelse. Det
är äfven kändt, att de Konungar, sorn utöfvat
åklagaremakten i all dess stränghet , i följd
deraf icke velat sjelfve uppträda såsom Domare
, utan i stället begagnat tillsatte Commissioner
; och då dessa utgjorts af tillfälliga domare,
så är det gifvet, att de lättare än andre varit
underkastade corruption; äfvensom Åklagaren
derigenom berett sig utväg , att ifrån sig kasta
hela det förhatliga af rättegången. Jag
skulle emedlertid tro, att, när det är afgjordt,
och såsom axiom kan antagas , att blott hela
eller ock icke nägon del af Domaremakten
bör organiseras efter den princip , man här
Dcrt 5 September f, ml
Iberopat; — det är bäst, att intilldess
det förra sker, låta bero vid hvad sora
är.
Mig synes det ock vara värdigt,
att Konungen deltar i rättvisans skipande uti
Högsta instantien. Justinianus är märkvärdigare
för sin lagbok , än för sine präktige byggnader
och stora eröfringar.
Eröfringarne
gingo snart förlorade , och det vördnadsbjudande
Templet (S.t Sophia Kyrkan) är förvändladt
till en Turkisk Mosquée — men verldens
första fullständiga Lagbok skall icke förgås,
så länge verldea är befolkad af upplyste Nationer.
Herr von Hartmansdorff: Anmärknin
gen
om Carl IX Iemnar jag derhän , Historien
må derom upplysa, och hela efterverlden
döma. Ömsom har man bestridt s Ömsom vidgått
hvad som blifvit lagdt denne Regent till
last. — Men hvad Konungens åklagaremakt
beträffar, så vill jag väl se, huru det land
skulle vara beskafFadt, hvarest Regenten icke
hade till pligt, att åtala lagarnes öfverträdelse.
Är det nu nödvändigt för Regenten , att äga
denna åklagaremskt, huru kan man dermed förena,
att samma Regent skall döma den han
tilltalat, och sluteligen benåda den han dömt.
Motsägelsen synes mig vara så stor, att dét
icke är underligt, om känslorne dervid uppröras.
— Har opinionen sina organer , då fråga
är att upphöja det gamlas värde , så torde
det ock vara skäl , att det rättsenliga äfven får
sina målsmän. Det är en stor tillfredsställelse
fördem som tro sig hafva, i sådan egenskap här
224
Ben 5 September /. «?,
uppträdt, att, om än deras påståenden För närvarande
ogillas, dock kunna hoppas att med tiden
Få rätt af alia, som närmare begrunda detta
ämne; och jag betviflar ej, att ju icke den
tiden varder kommandes.
Herr Hjerta, Gu/laf', Rigtigheteti af den
princip, som ledt Kongl. Magt, då han föres'og
att Dess båda röster uti Högsta Domstolen
skulle upphöra , är redan så fullständigt
framlagd , att jag icke beböfver derom vidare
orda. Jag kan icke låta afskräcka mig från
att finna principen giltig derföre, att StatsRådet
och ConstitutionsUtskottet icke delat denna
tanka; och om jag ock finner någre af deras
skäl deremot kunna vara värde att ännu begrundas;
tror jag likväl ej att i den tid, hvaruti
vi lefve, fem år verka så litet som man
6ynes förutsätta, jag tror tvertom, att Folken
fra mgå betydligt hastigare i utbildning nu än
förr, och att Svenska folket nalkas det Sam
hällstillstånd, sorn kräfver en Domstol, der ej
Konungens röst höres , för att sedan framstå
såsom benådare. D«t är således , efter min
tanka, nu icke fråga om annat , än huruvida
vi vilja vid nästa Riksdag öfveilägga och besluta
öfver förslaget, och om vi alltså vilja nu
öppna oss en möjlighet att då kunna göra'det,
Vi stå just nu på en öfvergångspuokt. Man
måste låta hjulet vända sig uti . sin gång. Folket
fordrar nya lagbud, och en ny lag är färdig,
att till nästkommande Rikets Ständer aflemnas,
Jag vet icke då, hvarföre vi r,u skulle
-
Den f September /, m,
225
le betaga oss möjligheten att vid nästkomman*
de Riksdag, i afseende å en af RättegångsBalkens
vigtigaste §§, fatta ett beslut, som,
i Grundlagsväg förut bestämdt , måste enligt
dess former ändras, jag kan icke eller inse
annat, än att, då Kongl. Maj:t i ett stort ändamål
föreslagit den ifrågavarande förändringen
, vi , äfven med afseende derå, böre bibehålla
utvägen , att å förgtblifvande Riksdag
ingå i prölning deraf. Opinionen lär då vara
färdig , att yttra sig om denna vigtiga sak*
Och jag anhåller, på sådan grund, om Hert
Grefvens och LandtMarskaikens proposition ,
att målet må förblifva hviliode till Grundlagsenlig
behandling.
Herr Munck af Rofenjhjöld: Det ar
i anledning af några Ledamöters yttranden
Uti förevarande vigtiga ämne, som jag skall
upptaga några ögonblick. Herr von Hohenhau-4
sen har sagt, att ostradsmen uti OpinionsNämnden
icke vore för Högsta Domstolen särdeles
farlig, emedan den afgående Ledamoten alltid
finge behålla beloppet af halfva lönen i pension.
Mea det gifves, efter mitt begrepp,
en annan fara, än den, som drabbar Cassan,
och jag anser för min del den faran störst, sorn
drabbar den medborgerliga hedern.
En annan
talare har påmint om nödvändigheten , att
med varsamhet angripa gamla bruk och sedvanor.
Detsamma har ock Lagstiftaren insett,
då han uttryckligen stadgat, att icke några
nya grundlags-förslag få antagas, förr än de
Ridd 0. Ad. Prof. VIII Band. 15
226
Dan 5 September /. m,
hvilat från den ena till den andra Riksdagen.
Jag kan således icke tro , att man fattar ett
förhastadt beslut, då man beslutar, att förslaget
6kall hvila till nästa Riksdag,
Herr Ri
ben
har sedermera yttrat, att Svenska Allmogen
icke känner Montesquieu , och att det derföre
vore fåfängt bjuda till att använda hans
Satser ibland densamma. Jag har imedlertid
tagit mig friheten att citera nämnde Classiske
Författares yttrande  endast införden församling,
som Herr Riben sjelf nyss erkänt vara den
mäst upplysta af alla Medborgareclasser , och
jag förmodar således , att här äro ganska få ,
som icke känna värdet af dea åberopade Författaren.
Man behöfver visserligen icke för
Allmogen citera denna Författare , men nödvändigt
torde det dock vara , att göra dan be-i
kant med de sundaste principer för Statsförfattningen
i ett Constitutionelt land. Jag är derföre
af den tanka, att Allmogens undervisning
bör sträcka sig,
icke blott till Bibeln, Psalmboken
och Catbechestn utan ock till Grundlagen.
_ Samme värde Ledamot har yttrat, att
hvarje Stat har sina egenheter och besynnerligheter,
sorn böra bibehållas och respecteras.
Till vederläggning deraf torde jag få påminna
om Englands exempel , der äfven Konungen
hade en betydlig del uti Domaremakten ända
till Revolutionen år 1688, då sådant alldeles
upphörde; Och jag tror icke , att England derföre
efter denna tid stift tillbaka för andra
Nationer.
Om Herr Riben gör sig besvär, att
läa» den del af M\ontesquieu, som angår detta
ämne, så skall han der hnna exempel anförde pi
V)en 5 September J. m.
227
Monarchiska Stater, som gått under, just fördel
att de icke observerat glansén emellan den lagskipande
och utöfvande makten- Men hurudsne
meningarne helst nu må vara, förmodar jag dock,
det vi äro ense, att frågan förtjenar begrundas,och
således bör till en kommande Riksdag hvila, samt
icke nu, tvertemot ett Grundlagens stadgande afslåsj
Friherre Ånckarfvärd, Carl Hinric’. Jag
har icke varit närvarande ifrån discussionens
början , och kan således ej känna alla de skäl
och motskäl, som här blifvit anförda. Mea
jag kan imedlertid icke annat än till ali» dalar
instämma i Herrar Hjertås och von Hartmansdorffs
åsigter, och tror det vara alldeles olämp^
ligt i sakernas nuvarande skick, att rättigheten
i Högsta Domstolen skulle påtvingas Konungen
emot dess önskan och vilja. Jag tror
ock, att uti vårt förändrade Statsskick, och
under våra ombytta former, det vore origtigt,
att behålla hvad man blott kallar en gamd
mal vana , samt gifva den en helgd , som den
ej äger i allmänna omdömet, och den man
snarare borde taga bort. Det har också varit
en långlig vana , att vara styrd af enväldige
Regenter , och på samma grund som man kun-i
nät utan skada borttaga denna vana, ser jag
icke, hvad ondt skulle uppstå, om man afskaffa
de bruket med Konungens rösträttighet i
Högsta Domstolen , — helst då det ingalunda
är möjeligt, att Konungen kan någonsin verksamt
deltaga i Domstolens arbeten. Jag hemställer
i öfrigt , om icke »after den tid , hvar;?
ifrån Konungens säte i Högsta Domstolen eller
sista inscantien sig härleder,
någon än
-
92g
Den 5 September f, nu
ou högre fastande öfver denna Domstol tillkommit.
Förhållandet är ju numera, att JustititiasRådets
Ledamöter kunna af Riksens Ständers
Justitis-Ombudsman tilltalas. Och jag öfverlemnar
till hvar och en , om icke Konungamakten
i ett sådant fall vore compromitterad,
då det kunde hända, att Ledamöter blefvo
dömde från lifvet för en dom, hvaruti Konungen
röstat med dem lika»
Jag anhåller derföre, att Betänkandet må
till nästa Riksdag förblifva hvilande.
Grefvet/o» Schwerin: De fleste värde Talare som
yttrat sig över ämnet hafva fästat uppmärksamheten
på en princip, och bemödat sig att visa, det
Kongl. Maj:ts åsigt är grundad på denna princip.
De Ledamöter åter , som talat deremot, hafva
blott uttalat opinionen. Äfven jag har delat
den tanka, att opinionen icke nu tillåter oss,
att gå Konungens önskan i denna fråga till
mötes; men jag har trott oss var* skyldige
lemna Konungen den tillfredsställelsen , att vi
förklara honom hafv* haft rätt, hvad principen
beträffar. Att döma efter den ton , som
här råder, skulle Ridderskapet och Adeln mö»
jeligen vara böjd att adoptera ConstitutionsUtskottets
öfvertygelse, och sålunda afslå Kongl.
Majtts Nådiga proposition, det vill säga,- att
Ridderskapet och Adeln ville låta dagens opinion
ensam bestämma beslutet, och ej öfverlemna
åt kommande Ständer att derom öfverlägga.
Äfven jag tillstyrker första gången ,
att ConstitutionsUtskottets Betänkande måtte
bifallas, njcn jag återkallar nu detta tillstyr
-
Ben 5 September /, m.
kande, och instämmer med dem , «som begärt
att samma betänkande må förblifva hvilanda
till nästa Riksdag. Utom de skäl , som redan
blifvit anförde till stöd för denna tanka, gifves
det ännu ett annat. 56 §. i Regeringsformen
säger bestämdt : ”Utlåter sig Constitutions”Utskottet
med till- eller afstyrkande å en aE
”Konungen , i fråga om Grundlags-förändring
”gjord proposition ; varde Utskottets yttrande
”vid samma Riksdag öfvcrlemnadt till Riksena
”Ständer, hvilke vid densamma må derom klinga
öfverlägga ; men icke vid densamma besluta.
” I 81 §. står: ’’Afstyrker Utskottet
”Konungens proposition, då må Riksens Stän”der
genast kunna antingen denna proposition
”afslå eller ock afgöra , att de vilja öfver densamma
å nästföljande Riksdag besluta”.
Jag underställer då , huruvida Ridderskapet
och Adeln skulle vilja nu begagna den
rättighet , som här händelgvis uti 81 §. blifvit
RiksStånden lemnad , att genast afslå Konungens
proposition, och huruvida det icke vors
lämpligare, att bereda nästblifvande Riksens
Ständer tillfälle , att i ämnet besluta. Om
äfven Ridderskapets och Adelös pluralitet skulle
anse oss hafva orätt, som funnit propositionen
vara byggd på princip , tror jag dock,
att vördnaden för Kongl. Maj;t och aktningen
för Nationens Representanters rätt fordrar , att
Ridderskapet och Adeln icke vid detta tillfälle
må afslå Konungens proposition , utan låta densamma
hvila till en kommande Riksdag, för
att afvakta dess beslut. Och det är härom,
®cn 5 September j, m.
som jag nu utbeder mig Herr Gretvens och
LandtMarrk: ikens proposition.
Herr von Hohenhausen: Här har blifvit
anmärkt, att jag skall yttrat det ostiacismen
icke vore för Högsta Domstolens Ledamöter
farlig eller att den såsom likgiltig icke
af dem bords fruktas. Otn så är, önskar jag
åtminstone, att icke hafva uttryckt mig sålunda,
ty jag har icke haft något afseende på
personer, utan endast sökt visa möjligheten
att förekomma farorne af en domaremakt , sådan
som den man nu vill upprätta; och möjligheten
att corrumpera äfven en Domarecorps
är genom Historiens vitsord tämmeligen gifven.
$dan har vidare cmtalt , huruledes man funné
en solklar stridighet emellan Konungens domsrätt
och benådningsrätt. Jag kan likväl ej
inse detsamma. Den ena rättighetan utöfvar
Han uti Högsta Domstolen med tillämpning af
lagarne blott såsom Domare; den andra åter
uti Stats-Rådet , i egenskap af Regent. _ Slutligen
har man yttrast, att vi nalkas eller befinna
oss vid en öfvergångsprriod , hvilken
Konungen i Dess Nådiga proposition beräknat,
samt att hjulet borde lemnäs i sin gång , att
obehi dradt vända. Jag vågar dock tro, att
försigtigheten fordrar det man tillser , att hjulet
icke vändes allt för hastigt , och att det
icke får gå så fort, att det tager eld.
Det enda skälet , hvarföre frågan kunde
synas böra hvila, vöre en vördnadsfull grannlagenhet
emot den Auctoritet, ilian hvilken
Den 5 September J, nt,
3 31
propositionen kommit. Men jag anser mig för
denna höga Auetoiitet hy; . och ådagalägga den
största vördnad och tillgifvenhet, då jag yttrar
mig så , som mir. pligt äskar. Dessutom
hyser jag den öfvertygelse, att det äfven vid
nästkommande Riksdag är för tidigt , att i ämnet
fatta ett difinitift beslut, och yrkar af den^
ra ors^k, att Coustitutions-Utskottets betänkande
nu må bifallas.
H.rr Hjerta: jag tror för min del, att
ordet afstyrkande i 50 §. Regerings-Formen
orätt inflytit. Jag anhåller få fästa uppmärksamheten
å hvad följden skulle blifva, om 56
§. ansågs för den enda rätta. Då skulle ConstitutionsUtskottet
förmeaelst afslag , beständigt
stå emellan Konungen och Folket. Just
derföre är det sagdt i 81 §. , att , äfven när
Utskottet afstyrkt ett förslag, kunna Riksens
Ständer förklara, att de vilja deröfver besluta
, sedan detsamma hvilat. Jag tror det således
vara bättre att hålla ig till 81 §• Då
dessutom Brödrafolket har sin Högsta Domstol
på samma sätt, som Kongl. Majit vill hos oss
införa, anser jsg det vara så mycket angelägnare,
att nu icke besluta afslag, utan målets
hvilande till afgörande vid nästa Riksdag.
Friherre /Vrangel, Henning: Jag hade ej
ämnat yttra mig i detta ämne, om jag ej hört
opinionen vara delad, i afseende pä nyttan af
Konungens delaktighet i Högsta Domstolens
göromål. Såsom bosatt i en aflägsen Frovins,
kan jag intyga att allmogen sätter ett högt
33*
Den 5 September /. rn.
värde på, att veta Konungen deltaga i dessa
beslut, och att i samma ögonblick, detta upphörde,
skulle folket anse Staten vara nära sin
upplösning. Väl inser jag , att principen om
domaremaktens fullkomliga oberoende är rigtig;
men opinionen är deremot stridande, och
det vore derföre vådligt, om Konungen upphörde
att i Högsta Domstolen äga säte och
stämma. I en tidpunkt, då jag anser alla hastiga
ombyten vara afgjordt skadliga, tror jag
det vara bäst att bifalla ConstitutionsUtskottets
Betänkande. Förändringen är i synnerhet vådlig
då, när NationalRepresentationen är sammansatt,
som den nu är. Om den vore beskaffad,
likasom i andra constitutionella Stater,
skulle äfven jag tillstyrka afslag å Betänkandet,
och bifall å Konungens Nådiga
Proposition.
Man säger att Kongl. Majit deltager i administrationen.
Han gör det på sätt och vis
icke; ty Han är öfver allt ansvar. Man har
äfven yttrat, att det skulle compromettera Konungavärdigheten,
om Kongl. Maj:t i Högsta
Domstolen blef öfverröstad. Jag hemställer,
om man icke med lika skäl kunde anse för
comprometterande, om hela StatsRädet förenade
sig med Kongl. Maj t i en åtgärd, för hvilken
StatsRådets Ledamöter blefvo underkastade
anmärkning.
Jag tillstyrker på grund häraf bifall a Betänkandet.
Den 5 September f. m, 2^3
Herr Ctderfchjöld, Till hvad jag förut
yttrat . anhåller jag få tillägga , att då
jag föreställt mig Kongl. Maj:t såsom medelpuncten
i Statsorganismen, har jag äfven ansett
Honom böra deltaga i alla Statskroppens kraftyttringar
Då derföre Konungen är enväldig i
den administrativa magten, och endast ' halfväl~
dig i den lagstiftande, anser jag ej olämpeligt,
att Han i den Lagskipande är, om jag så får
säga, Jjerdedelsväldig.
Till undanrödjsnde af den emellan 56 och
St §§ i Regeringsformen befintelige strid, har
ConstitutionsUtskottet redan beslutat att uti den
förre föreslå en ändring. Det är 2 Momentet af
56 §, hvilket, tillkommit vid 1815 års Riksdag,
innefattar en motsägelse mot 81 Mea
då man nu finnér en sådan stridighet i Grundlagens
egne föreskrifter, synes detta mig vara
ett ytterligare skäl, att låta målet blifva till
nästa Riksdag hvilande, I alla fall kan proposition
ej göras till bifall af Utskottets Betänkande,
emedan Utskottet blott öfverlemnat
frågan till den behandling 56 §. föreskrifver.
Hprr von Hartmansdorff, Jag utbeder mig
Stt rätta ett misstag, som blifvit begånget,
då någon trott mig hafva sagt, att det
närvarande förhållandet innebure en strid mellan
Domaremakten och benådningsrätten. Jag
har icke omtalat det missförhållande, som torde
äga rum mellan dem, utan blott anmärkt
det, jag tror finnas mellan åklagare- och Domaremakter
ne.
Veu 5 Sejjte/nber J\ m%
Med Herr Cederschjöld instämmer jag
deruti, att Konungamakten bör sträcka sitt inflytande
till alla grenar af Statsorganismen; men
jag tror det vara tillräckligt, när Konungen i
Jusiititeväg äger åklagars- och benådningssamt
en del af lagstiftandemakten.
Då en värd Ledamot redan nämnt Norrige,
torde äfven jag klanderfritt få åberopa,
förhållandet i samma land. Ehuru Konungen
ej har säte och stämma i dess Dyligen inrättade
Högsta Domstol, hvaruti Konungen i Danmark
förut ansågs presidera, har jag dock icke
förnummit att man ansett eller funnit Samhället
nära sin upplösning, till följe af denna förändring.
Några hafva befarat våda för Statsbjulens
jemna gång uppkomma, om man icke
skyndade sig att antaga ConstitutionsUtskottets
Betänkande. För min del kan jag ej inse ringaste
fara deraf, att låta Kongl. Majus Nådiga
Proposition hvila till nästa Riksdag, emedan
intet beslut i hufvudsaken derigenom är fattadt,
och opinionen emedlertid får tillfälle yttra sig.
Förblilver den oförändradt sådan, som den nu
tyckes vara hos de flasta; så varder den Kongl,
propositionen i alla fall förmodellgen itka antagen.
Friherre Anckarsvärd: Då man efter
hvad jag tyckt mig finna , allmänt erkänt
den i Konungens Nådiga proposition uuryckta
princip, kan jag icke biträda, att man skulle
uppoffra en sann princip, för hvad man kallar
opinion. Nät man stöder sig derå ; bör man
Veu 5 September /, m. 23^
varsamt behandla ämnet. Om vi också genast
skulle hysa en så stadgad opinion, att vi önskadade
bifalla Betänkandet, tror jag man går
mera principenligt till väga, om man later Betänkandet
blifva hvilande till nästa Riksdag.
Det är högst sannolikt, att under loppet af fem
år tillfälle yppas, att närmare undersöka förhållandet,
sä att man derefter må kunna bestämdt
yttra, hvad som verkligen i detta afseende
är allmänna opinionen. Jag anser det
dessutom vara opolitiskt, att begagna sin rättighet
att nu genast afslå , då Representationen
är i behof af så måDge förändringar; och då
man ej träder någon rätt för nära derigenom,
att man visar aktning för Konungens opinion.
Jsg förnyar derföre min anhållan om propo -  sition på ärendets hvilande till nästa Riksdag,
hvarigenom allas fordringar blifva uppfyllda,
och Riksens Ständer undgå förebråelsen , att
hafva vidtagit ett förhastadt steg.
Herr Hammar (kjöld, Lorenzo: Det är en
omständighet, som utmärker och gifver caractair
åt vår tid, den nemligen, att man nu mera
ej vill erkänna som rigtigt annat, än det som är
draget efter den begreppslinial, iörståndet lagger
öfver objecterna. Det är en gifven sanning, att
mennlskan uttrycker i och genom förståndet
en isolerad, en abstract ensidighet; då han der -  emot i uttryck af känsla gifvet tillkänna hela
sin varelser. Dst är tillfölje endast af förståndets
abstracta rigtighet, som man med sådan
ifver yrkar, det Konungen må skiljas från sin
Domsrätt i Högste Domstolen, Om vi gå till
-
Den 5 September f. m.
baka i historien finna vi, att Konungarne allt
från den tiden då Österlandens Regenter, utan
för Stadsportarne afhörde undersåtarnes klagan,
då de Grekiske Folkherdarne uppträdde i församlingarne
och de Nordiska Droitarne intogo
sina säten vid allsheriartingen,alltid varit
jomän i folkets tvistigheter; alltid hemtat grun*
den till den vördnad de åtnjutit från föreställningen
om dem såsom Rättvisans Skipare, och
att sjelfva Spiran i Konungens hand, historiskt
taget, är en Symbol af hans Domaremagt. Då
nu så många 6eklers erfarenhet talar för den
sattsen, att allmänna känslan velat tänka sig i
Högsta Makten äfven rättvisans utöfning, för- •
modar jag, att denna erfarenhet har någon
större vigt, än den kalla förstånds-abstractionen
60m äflas att sönderdela beggreppet om den
styrande Principen i Staten, till de tvenne begreppen
om den administrativa och den lagskipande,
eller om den dömande och den nådgifvande.
Hvilken bland folket finnér någon
motsägelse i den saliga känslan för Gud, såsom
på en gäng dea oändligt Rättfärdige och den
oändlige Förbarmaren? Och när har Svensken
upphört att tänka sig Ölverheten såsom Herrans
Smorda och afbild på Jorden?
Hvad nu egentligen angår ConstitutionsUtskottets
Betänkande, så när frågan är om en
förändring i Grundlagen, om hvilken alltså
den satisen gäller, att besluten ej må förkaStadt
vidtagas, utan stt mellanliden från den
ena Riksdagen till den andra må fortgå, på det
opinionen må kunna mogna, anser äfven jag
Ben 5 Septhemer f. in.
23?
vara bäst, att ärendet blifver till nästa Riksdag
hvilande.
Herr von Hohenhatifen: Det skäl Fri-)
herre Anckarsvärd anfört har icke rubbat
min öfvertygelse. Jag tror, att man icke, och lika
litet i Republiker, som i Monarkier kan utgifva
och bestämma såsom de enda fanna, vissa
linier, hvilka skola följas. Erfarenhetens regel
lärer ändock förblifva den, vid hvilken man
kommer att egenteligen stödja sig,
Hvad de citerade Grundlags §§lne angår,
finner jag ej någon rak stridighet dtm emellan.
De äro lika bindande- När nu 81 §■ Regeringsformen
tydligen innehåller: ”Af forker Utskottet
Konungens Proposition, då må Riksens
Ständer genast kunna antingen denna
”Proposition afflå, eller ock afgöra, att de vil-.
”ja öfver den samma å nästföljande Riksdag
”besluta;” så vågar jag anhålla, att första pro*
positionen må blifva till bifall å ConstitutionsUtskottets
Betänkande.
Herr Munck af Rofenfkjoid: Enligt min
tanka behöfver man nu endast följa den
princip, att man bör begrunda ett vigtigt
ämne, innan man uti detsamma går att fatta
ett definitift beslut. På sådan grund tillstyrker
jag äfven målets hvilande intill nästa
Riksdag.
Herr Grefven och Landt- Marskalken hemställ*
de; om icke Ridderskapet och Adeln skulle
233
Veu 5 September /, «>
finna lämpligt att, jemlikt 81 §. RegeringsFormen,
öfver Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga
Proposition vid nästföljande Riksdag besluta.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederfchjöld: Jag utbeder mig att
få påminna om en uppenbar strid, sorn
finnes emellan Regerings-Formens 56 och
8i §§. rörande behandlingssätt af Konungens
Propositioner om Grundlagsförändringar. Uti
den 56 §. stadgas nemligen: ”Tillstyrker Con”sdtutionsUtskottet
hvad en Riksdagsman hos
”detsamma i sådant afseende föreslagit: eller
”utlåter sig Utskottet med till- eller afstyrkan -  ”de å en af Konungen i lika ändamål gjord pro”poftion,
varde Utskottets yttrande vid samma
”Riksdag öfverlemnadt till Riksens Ständer ,
”hvilka vid densamma må derom kunna öfverlägga;
men icke vid den/amma btjluta.” Riksens
Ständer få således enligt denna §. icke
afflå en af ConstitutionsUtskottet afstvrkt Kongl.
Proposition, vid samma Riksdag den blifvit
framställd. Men deremot heter det i 81 §:n:
”»fstyrker Utskottet Konungens proposition, då
”må Riksens Ständer genafl kunna antingen denina
Propofition afflå eller ock afgöra att devilda
öfver densamma å nästföljande Riksdag besluta.
”
Uti så fatta omständigheter synes
man hälst böra vidtaga det alternativet, sorn
af håda §§ finnes auctoriseradt, nemligen att
uppf juta b*f met till ndfia Riksdag.
För öfrigt anser jag ett uppskof med af
-
Den 5 September f. m,
23Ö
görandet så mycket mindre vådligt, som derest
opinionen i detta fall verkeligen är så ali*
mänt stadgad, som jag förmodar, den beit visst
icke till nästa Riksdag kommer att undgå någon
förändring. Skulle åter förhållandet vara
annorlunda är det väl, att ej nu i förväg hafva
fattat något beslut. När dertill kommer en
skyldig vördnad för Konungens uttryckta önskan
och aktning för rättsbegreppet; gå hemställer
jag ytterligare, om icke ärendet må få
blifva hvilande.
Herr Riben: Ehuru jag varit en bland
dem , som hegardt bifall till Utskottets Betänkande,
utbeder jag mig nu att få följa det
efterdöme, sorn af en värd Ledamot blifvit
lemnadt, och tillstyrker ärendets behandling
enligt 56 §. RegeringsFormen.
Herr von Hohenhausen: Detta ämne an
ser
jag vara af för stor vigt, att man, då frå"
ga är oni fattande af beslut , får göra afseen»
de på några ögonblicks tid. Således anhållet
jag om votering , i händelse icke Herr Grefa
vens och LandtMarskalkens åsigt öfverensstäm-)
mer med den Herr Cederschjöld yttrat, i hvilket
fall jag från min nu gjorde begäran afstår;
Herr Hjerta: Jag hemställer, om icke
här ett misstag sker, just derföre, att
man i allmänhet föreställer sig Riksens Ständer
på annat sätt, än Grundlager). Regerings"-  forrnen omtalar dem , såsom en evig person.
Vi kalla dem för kommande Ständer, och äflas,
?40
Den g September f. m.
att sjelfve få besluta nm allt, liksom derföre,
att de utgöras af andre , än de nu närvarande
personer. Grundlagen känner dem blott såsom
6tädse varande. Jag anser derföre att man bör
hålla sig till. 81 §. Här står uttryckligen, art
då ConstitutionsUtskottet afstyrkt en Kongl,
proposition, äga Riksens Ständer att densamma
afslå, eller förklara hvilande. Vi kunna således
nu göra hvilketdera vi behaga, oell hvarföre
må då icke resultatet ankomma på en vid
nästa Riksdag blifvande votering likaså väl ,
som på en nu skeende. Jag anser den af Herr
Grefven och Landtmarskalken framställde pro*
position vara den enda rätta; ty jag kan ej af
de skäl, som blifvit i motsatt rigtning anförde,
finna någon fara, att kommande Ständer
skola behandla saken på annat säit än vi , om
icke opinionen dessförinnan är ändrad. Ar den
åter ändrad , vöre det illa , om den ej kunde
göra sig gällande. Jag är öfvertygad, att sådane
Ständer hvarken funnits, eller någonsin
skola komma , som endast handla enligt det
kalla förnuftets föreskrifter, och ej tillika låta
känslan verka på deras beslut.
Grefve von Schwarin'. En värd Ledamot
har begärt votering. Må det ti 1 lå
tas
mig att upplysa , det votering ej ksn
behöfvas. Om de rnediemmar af Huset, som
talat om principen velat göra deras åsigt gällande
, hade de anhållit om återremiss. Om
den blifvit beviljad, hade Constitutionsötskottet
sedermera skolat sammanjemka meningar
ne
-
Deri 5 September f, ml 241
he. Iegen har likväl yrkat återremiss. Således,
när målet återkommer nästa Riksdag, kari
Kongl. Maj.ts Proposition ej bifallas; saken
måste endast besvaras med ja eller nej på UU
skottets Betänkande. En votering nu torda
derföre vara öfverflödig.
Herr Von Hartmansdorff: Till ytterliga
re
stöd för deras mening, som önska frågans
hvilande, anhåller jag att få uppläsa fort’-  sättningén af 81 §. Regeringsformen * der det
är tillåtet, att vid första Riksdagen afslå en
Kongl. Proposition. Der står nemligen efter
ordet bejluta, i meningen sorn börjar med Af~
ffijrker Utjkottet med mera: ”Gällande i detta
”fall tre Stånds mening, och;, om två Stånd
”stadna emot två, de.ras /bin bejlutet nppjkjtitit
Regeringsformens mening sVnes häraf tydligen
vara, att man i sådane frågor ej må förhasta
sig, utan häldre uppskjuta sakens afgörande.
Jag hemställer till den Värde Ledamoten*
sorn begärt votering, om han icke skulle vilja
derifrån afstå.
Herr Cederfcfijald t Jag kari icke dela
Grefve von Schwerins mening, att Konungens
Proposition ovilkorligen skulle vara
afslagen derföre att GonstitutionsUtskottet
äfstyrkt densamma. Jag tror tvertom, att det
ankommer på Riksens Ständer vid nästa Riksdag,
att med ogillande af ConstituiionsUtskdt
-
Ridd. 0. Ad. Fröt. Vill. Band.
1 6
Den 5 September /, m.
tets Betänkande antaga Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition. Jag finner likväl, oaktadt jag
önskar, att Propositionen må varda afslagen,
så mycket större skäl att tillstyrka dess hvilande,
som det skulle utmärka en allt för stor
illiberalitet, att ej vilja tillåta andras motsatta
mening att få mogna, och då göra sig gällande.
Sådant skulle dessutom förråda en fruktan,
att de andras mening då kunde drifvas igenom.
Derjemte har jag ej så stor tillit till
mig sjelf och min opinion, attjsg ju ej önskar
se den allmänna i detta hänseende utbildad och
stadgad; och således, ehuru min öfvertygelse
nu är, att Kongl. Maj:ts Proposition ej bör bifallas,
anser jag mig likväl, af skyldig aktning
för andras öfvertygelse och billigt misstroende
till min egen, icke böra på denna vigtiga Proposition
yrka ett Cathegoriskt afslag.
Herr Lefrén, Johan Pehr'. Jag anmälte
mig för att fästa uppmärksamheten å de sednare
orden i 8 i § 5 men är af Herr von Hartmansdorff
förekommen. Jag ansåg mig böra
framställa detta , för att ådagalägga , att Riksens
Ständer nu icke äro belägne att uppskjuta
målet, eller bifalla Betänkandet, och att följakteligen
56 §. ej äger den skarpa betydelse,
60m Herr Cederschjöld förmodat, att Riksens
Ständer skulle vara absolut tvungne, att uppskjuta
ärendet. I sådant fall frågar jag, hvartill
hela denna öfverläggning skulle tjena? Den
vore då endast en föreläsning för kommande
Ständer. Min öfvertygelse är att Betänkandet
bör antagas; meo jag anhåller på det högsta,
Den 5 September /. m.
243
att det må varda hvilande, på det opinionen
må vinna en ytterligare stadga på ena eller
andra sidan.
Herr Hjerta: Jag anhåller Få fästa
uppmärksamheten å vigten deraf, att vid detta
tillfälle handla efter 81 §. RegeringsFormen.
Denna §. sätter Ridderskapet och Adeln i den
ledsamma belägenhet att, om Ståndet nu bilf—
ver det enda eller ett af de 2 Stånd, som af-t
slår Propositionens hvilande, den samma likväl
i trotts deraf hvilar. Kongl. Majit har säkerligen
beräknat tidens kraf, och Ridderskapet
och Adeln bör åtminstone ej vara det Stånd,
som ej tillåter en allmän opinion i denna vigtiga
angelägenhet att, redan vid nästa Riksdag,
göra sig gällande. Jag vädiar till enoch hvar,
om det är rätt att medelst bifall till CoDstitutionsötskottets
Betänkande, blottställa oss för
att blifva öfverröstade af de tre, eller till och
med de 2:ne öfrige Stånden, och att derigenom
tvingas, att nästa gång fatta ett nytt beslut i
en sak, hvarom man vid denna hade förklarat
sig ej vilja öfverlägga.
Herr von Hohenhaufem Den fiiste
värde Talarens yttrande har icke rubbat min
vördsamt framställda öfvertygelse, och som
Riksdagsman tror jag mig pligtig att endast
följa den , andra considerationer ingå ej vid mitt
handlingssätt i beräkning. Jag har aldrig föreställt
mig ConstitutionsUtskotu-ts Utlåtande gåsom
ett Delphiskt Orakelspråk, hvaraf intet resultat
skulle uppkommaj men af Grefve von
=44
Ven 5 September /. m.
Schwerin har jag blifvit påmint derom, aft Be-2
tänkandet afhandlar ej blott frågan om Konungens
tvenne röster i Högste Domstolen, utan
äfven andra principer, dem jag anser vara påtageligt
Orätta. Af sådan orsak tror jag ej eller,
att Proportionell kan vid en kommando
Riksdag bifallas, och afstår derföre, för att ej
borttaga en angelägen tid, från den votering,
hvaiorn jag förut anhållit.
Herr von Stahl, Samue/: Jag skulle med
serdeles nöje biträda Grefve von Schwerins och
Friherre Anckarsvärds tillstyrkande, att detta
ärende måtte få hvila till nästa Riksdag, ont
jag icke gillade de välgrundade skäl, Friherre
Wrangel uppgifvit. För min del anser jag
Kongl. Maj t ej böra afsäga sig sina två röster
i Högste Domstolen. Så länge den är sammansatt
of så upplyste och skicklige personer, som
nu, synes det vara likgiltigt, shvad Kongl.
Maj:t utöfvar sin höga rätt eller ej. Ett annat
förhållande kunde dock i framtiden inträffa,
och då bör Kongl. Majit hafva denna rättighet
sig förbehållen. Med all möjlig vördnad
för Kongl. Majits ädla öfvertygelse, har
jag ansett mig böra tillkännagifva mina enskilda
åsigter och skälet, hvarföre jag för min del
bifaller ConstitutionsUlskottets Betänkande.
Herr Munck af Rosenskjöld: Den åbe
ropade
56 §. är korrt, mön den 8i afhandlar
mera omständligt, huru förhållas skal! med
Kongl. Majit Propositioner. Det är således den
siste, som nu bör tjena till efterrättelse. Jag
Den 5 September f, m.
245
tror för öfrigt visserligen att Riksens Ständer
äga fullkomlig räit, att genast alsia Propositionen,
och att Herr Grefven och LandtMarskalken
är obehindrad, att derom göra framställning.
Hvad åter angar, att Ridderskapet och Ådeln
ej skulle kunna vid nästa Riksdag bifalla
Propositionen, emedan Ståndet icke vid denna
till Utskottet remitterat de emot Beränkandet
gjorde anmärkningar, får jag blott erinra, det
jag vid detta tillfälle hört andra anmärkningar,
än ett genereit bifall eller afslag, yrkas. Om
dessutom piuraliteten bifaller målets hvilande,
och detta utan serskild anmärkning eller förslag
tili ändring , är detta bifall Ståndets gemensamma
tanka, och någon jemkning be b öls
då icke. Korrteligen, jag tror att, nät målet
blifver hvilande, äga kommande Riksens Ständer
rättighet att taga ett definitift beslut: och.
jag förnyar derföre min anhållan om en ilere$äd
proposition i detta afseende.
Herr Grefven och Landt-Marskalkcn yttrade,
att enär ConstitutionslJtskoUct , som vore den
suetoritet, hvilken ensam agde tolka Grundhagarne
, just uti dess förevarande Memorial,
föreslagit Riksens Ständer, att behandla detta
inål, enligt 81 §. Regeringsformen, hvilken åter
lemnar Riksens Ständer rättighet , att deröfver
först vid nästföljande Riksdag besluta.,
samt flere af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
på grund af ämnets vigt, unde' discussiemen
yrkat, u 11 plöjningen af målet matte:
a4ö
Den 5 September /. in.
till nästa Riksdag uppskjutas, hade Herr Grefven
och Landt Mar/kalken, i anledning häraf, desto
häldre ansett sig böra framställa den af
honom nyss gjorde proposition, som deD emellan
56 och 81 §§• • Regeringsformen anmärkte
stridighet derigenom äfven bäst syntes kunna
undanrödjasj och finge Herr Landt-Marskalken
således nu ytterligare förnya berörde hemställan,
eller att Ridderskapet och Adeln matte
öfver KoDgl. Majus ifrågavarande Nådig»
proposition vid nästföljande Riksdag besluta.
Bifölls.
Anmältes och emottogs Hans Excdlence
HofCanzleren Herr Grefve af Wetterjledt, hvilken
å Kongl. Majus Höga vägnar , a denina de
Dess den 2 dennes till Ridderskapet och Adeln
aflåtne Nådiga skrifvelse, angående val af Revisorer.
Herr Grefven och Landt Mar [kalken anmodade
Hans Excelience Herr HofCanzleren , att till
Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets och Adelns
underdåniga vördnad, jemte försäkran, att
Kongl. Majus Nådiga skrifvelse skulle med
första virda till handläggning företagen.
Sedan Hans Excelience Herr Grefven och
HofCanzleren blifvit på vanligt vis utbeledsagad,
upplästes Kongl. Majus Högstberördt;
Nådig» skrifvelse.
Deri 5 September f. m.
24 7
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislans: Då
de fl^ra vigtig» Betänkanden , som för närvarande
ligga på bordat, neka Ridderskapet och
Adeln rådrum, att ännu på någon tid företaga
projectet till Riddarhusordning under öfverläggning;
hemställer jag, om icke Kongl.
Maj;ts nu uppläste Nådiga Skrifvelse borde till
RiddarhuslJtskouet remitteras , och Utskottet
anmodas, att skyndsamligen med utlåtande in^
komma , på dst, i händelse 47 §. i anledning
häraf tarfvar omarbetning, densamma då genast
må kunna vidtagas
Herr von Hohenhaufen, Michael: Jag får
vördsamt anhålla, att ilrågavarande §. i dess nu
tillstyrkta skick må varda ur förslaget till Riddarhusordning
uppläst, då man bäst lär kunna
bedöma om icke redan blifvit fullgjordt,
hvad Kongl. Maj:t i Nåder äskat.
Herr Grejven och Lan dt Mar [kaiken hemställde,
om icke Kongl. Maj;ts ifrågavarsnde Nådiga
skrifvelse kunde rm genast till RiddarhusUtskottet
remitteras, med anmodan till Utskottet,
att gkyndsammeligen inkomma så väl m ed
Utlåtande deröfver, sorn med förslag till Riddcrskapets
och Adelns underdåniga svar derå
till Kongl. Maj:t,
Bifölls.
Företogs till pröfning Statsutskottets den
T) en 5 September /. m.
2,1, sistledne Julii under N o 343 afgifne, sam-gj
den 29 i. berörde månad eftermiddagen pH
bordet lagde, Utlåtanda öfver gjorde anmärkningar,
vid Utskottets förut tneddeldte Betänkande
i frågan om lindring uti Inqvarterings-,
besvätet för Städerne.
Herr Hjerta, Gnfia/: Jag skulle anhå!las
atfc derest icke denna fråga är af BorgareStuodet
afgjord, och ProtocollsUtdraget, innefattande
dess beslut i ämnet, ankommit,, saken dåmå
få hvila; i annat fall torde ProtocollsUtdraget
varda uppläst. Jag anser Rodderska pet.
och Adeln i detta mål böra gå BorgareStåndets,
cpskningar till mötes , af det skäl , att detta.
Stånd-icke genom 1810. års Concessioner kommit
i åtnjutande af den lindring i inq.varterings».
besväret, sorn blifvit detsamma lofvad, utan
ännu på mångå ställen deraf hardt tryckes.
Härefter upplästes Borgsre-Ståndets ProtqcollsUfdrag
af den 2 sistledne Augusti , hvar-,
af inhämtades, att bemälte Stånd beslutat :
1:0 Aff en underdånig framställning till;
Kongl. Maj:t angående inqyarferingen för Städerne
i allmänhet och de fgr densamma vid,
1809 och 1810 arens Riksdag la,gde grunder ,
samt, om verkställighet å det då fattade beslut;
borde göras uti de ordalag , Utskottets fprsta,
Betänkande innehåller.
2:0 Att Malmö Stad:, intill desssndra, utvägar
till lindring i irqvarteringsbesväret för
Beit 5 September f, m.
249
Staden blifvå vidtagne, må ifrån och med Innevarande
år 1823 och intill nästa Riksdag befrias
från den stadgade årliga 2 procents afbetalningen,
på dess till Cassern och Stallbyggnaders
uppförande från RiksgäldsContoiret ei;-  bållne lån 50,000 Riksdaler Banco samt ifrå.r»
och med »824. års början och intill nästa Rikadag
, njuta befrielse fråtn räpteb.etalningen å
samma lån , med förbehåll , att , om Kongl,.
Majit i Nåder skulle täckas innan nästa Riksdag
mildra Stadens inqva.rterinRStunga , genom
förflyttande af minst en Sqvadron utaf de derstädes
förhgde Trupper till annan ort , räntebetalningsskyldighetei)
då genast å nyo vidla
g©C*
3:0 Att Wadstena Stad , må ifrån den tid,,
då det öfyerk.lagade inqvarteringsbesväret för
Staden vidtagit , och allt framgent så länge
detta besvär i och. för Corrcctionslnrättningen
fortfar , af nnslsget för samma Inrättnings underhåll
tillgodonjuta 200 R:dr Banco årligen
till ersättning för inkvarteringen.
4:0 Alt Staden Warberg må ifrån och med
1824 års början så länge Staden får vidkännas
servicen till det å Warbergs Fästning förlagdabefäl
och manskap utaf Statsmedlen erhålla
200 R:dr Banco årligen till ersättning för deqqa
inqvartering.
5:0 Att hval angår Götheborgs Stads inqvartering
, saint användandet af de Kronans
byggnader , som blifva öfverflödige , genom
250
Den 5 September '/. rn.
det garnizonerade Troupper från en Stad till
en annan iörläggas , Utskottets , i dess första
Betänkande , afgifne yttrande gillades.
Uti hvilket beslut de öfrige RiksStåndea
blifvit inbjudne, att sig med JBorgareStändet
förena.
Herr Munck af Rufenjkjnld, Eberhard,', Jag
anhåller få yttra några ord angående Malmö,
emedan jag känner den orten. Sedan sista
eldsvådan öfvergick Cimbritshamn , blef den der
förut förlagde Esquadron af KronPrinsens HussarRegemente
flyttad till Malmö Cimbritshamn
Stad har derefter fått så betydliga understöd
, äfven genom Konungens enskilda frikostighet
, att man skulle med skäl kunna sätta
i fråga , om icke Malmö förlorat mera på
eldsvådan , än Cimbritshamn. Det är åtminstone
i Skåne allmänt kändt» att Malmös förmögenhet
blifvit reducerad till hälften mindre
än den var , innan Discontens fall. Nu har
Malmö inqvartering af en betydlig del af Konungens
eget värfvade Regemente , samt 300
man af Kronprinsens Hussarer , eller nära så
stor inqvartering af Cavallen , som Stockholm,
hvilken på Statens bekostnad har sina stsllar
och Casserner, hvaremot Malmö till understöd
endast erhållit lån af ett räntebärande capi
tal. Sättet för inqvarteringens utgörande tillkommer
väl icke Riksens Ständer att pröfva;
men på det den af inqvartering betungade
staden må komma i åtnjutande af någon lindring
, kunde man endast till nästa Riksdag
Deri 5 September J. m. 251
lemna Staden anstånd med alla cspital-afbetal»
ningar och från nästa års början äfven befria
den från räntas erläggande. Härvid torde
likväl det vilkor böra stadgas, att denna förmån
skall upphöra , i händelse den nu varande
betydliga inqvsrteringen upphör , eller ock
varder minskad med roode man.
I följd häraf tillstyrker jag Ridderskapet
och Adeln att instämma i BorgareStåndets beslut,
hvarom ProtocollsUtdrag nyss blifvit
uppläst.
Herr Hjerta, Gustaf i ]ag är tillen del förekommen
af den siste värde Talaren. jag
ville äfven föreslå Ridderskapet Och Adeln att
instämma i BorgareStåndets bes'ut. jag beder
få fästa uppmärksamheten på , hurudant
beslutet om inqvarteringen var år 1810. Deruti
uttryckes bestämdt , att Städerna skulle
efter hand befrias från detta besvär på det
sätt , att Staten skulle uppbygga Casserner.
Detta har likväl sedermera ej blifvit verkstäldt,
och hvad Malmö serskildt angår, hegärde dess
Riksdagsman vid 1812 års Riksdag genom en
illa framställd önskan blott ett lån titan ränta.
Detta misstag begagnades, och Malmö fick ett
lån , till uppbyggande af Gademer , som Staten
boide bygga, och till och med fick det
ej utan mot ränta. Sådant synes böra rättas.
BorgareStåndet har äfven yrkat ersättning för
några fattiga Städer, som äro fnycket betungade
genom deras granskap med fästningtrne.
Man lofvade l&io, att tänka på dem, mtn
25,2
Dea 5 September f. nr '.
de hafva sedermera blifvit forglömde , eller ock
har brist på medel vållat, att de ej kunnat
hjelpas. Äfven i detta afseende synes mig
den ersättning BorgareStåndet hegart, vara
billig.
Herr Munck af Rofénfkjöld: I anledning af
den upplysning , den siste värde Talaren meddelat
i afseende derpå , att Fullmägtigen från
Malmö Stad icke skall vid 1&12 års Riksdag
bevakat sine Commitenters rätt , får jag nanina
, att misstaget härledde sig deraf, att Malmö
Discont då var i- sitt ftor ; och att innevå -  narne i den staden då ännu icke förstodo , att
1,ättheten att utgifva penningesummor uppköra
»f lättheten att få Lån biträden.
Hvad sjelfva saken beträffar, skulle jag
önska att få noggrant utredt , hvad orsaken
kan vara , att de mindre och fattigare Städerna
nödgas sjelfva bekosta uppbyggandet af
Stal 1 ar och Casserner , under det de större och,
förmögnare dertill undfå biträde af Staten.
Friherre R/:">rnJ?]erita, Magnus'. Ehuru jag
med den siste värde Talaren instämmer i den
Önskan, att räntan för det lån Malmö al Staten
innehar må upphöra , kan jag dock icke dela
hans åsigt , att inqvartering är ett onus för
Staden, hvilken tvertom , deraf hämtar en betydlig
v'nxt. Kronprinsens Hussar Regemente
kostar till exempel i underhåll 120,000 R:dr
Banco, hvaraf ungefärligen Öu^ooo qvaistad
-
fren ,5 September f. ml
«53
na i Malmö. Denna ort skulle förmodligen
ogerna vilja derom gå miste.
Herr Munck af Rosenjkjnld: Må det tillå
tas
mig > att i anledning af hvad Friherre
Björnstjerna nyss anfort, få anmärka, det
större delen af den summa , sorn blifvit anslagen
till det inqvarterade Manskapets underhåll
, förtäres icke i Malmö , emedan större de--  len af Manskapet ständigt är permitterad. Jag
har i Öfrigt ej föreställt mig inqvarteringen va
ra betungande , om ej stallarna skolat af Staden
uppbyggas.
Herr von Hartmansdorff, Augufi: få dé
Skäl, som af flere värde Talare» blifvit anförde,
tror äfven jag mig böra instämma i tillstyrkandet
att antaga hvad BorgareStåndet 5 2, 3 och
4 punkterne besluta; men hvad den första
punkten angår, får jag åberopa det första Betänkandet
i ämnet och de beslut , Riksens Ständer
i anledning deraf redan fattat. Jag skulle
önska , att detta Betänkande blefve för Rid—
derskapet och Adeln ånyo Uppläst, emedan
BorgareStåudet åberopat sig ordalagen deruti.
Sedan, i anledning häraf, StatsUtskotets i
ämnet först afgifne Betänkande blifvit uppläst
, fortfor
Herr Von Hartmansdorff: jag är af dott
mening , att förläggandet af en Garnizon I
Staden ej bär anses för en börds , utan snarare
såsom en fördel, hvadan det ock är skäl,
254
Den 5 September f. m.
att Staden deltager med Staten i omkostnaderne
för inqvarteringen. Jag har ej af Betänkandet
funnit denna satt6 vederlagd , och finner
ingen betänklighet vid att bifalla Utskottets
Betänkande , på sätt BorgareStåndet gjort.
Skulle åter ordalagen vara bindande, derhän att
Städerne ej böra deltaga i besväret ; så kan
jag icke instämma deruti.
Herr Hjerta' Jag får upplysa, att i Betankandet
ej finneg ett enda ordalag , som förbinder
Staten att ensam besörja inqvarteringgbesväret,
utan framställning har endast blifvit
gjord, att, enligt i 810 års beslut, af Statsmedlen
i mon af tillgång uppbygga Casserner.
Man fann då, att detta onus nog tungt föll på
några städers innevånare , och derföré gjordes
oek en underdånig hemställan till Kongl. Majit
om en undersökning i detta afseende. Frågan
är icke om att på en gång upphäfva hela in»
qvarteringsskyldigheten , hvilken dessutom vis.
serligen motsvaras af fördelar för några näringsidkare,
ehuru Städernas innevånare i allmän*
het lida deraf genom förhöjda priser. Utskottets
åsigt synes mig derföre vara den rätta,
och när nu äfven BorgareStåndet instämt i beslutet,
att en underdånig framställning rörande
detta ämne skall till Konungen göras , kan
jag ej finna, hvarföre Ridderskapet och Adeln,
sorn redan förut gillat Betänkandet, nu skulle
ändra sin mening.
Herr Munck af Rofenfkjöld; Sedan
discussionen nu öfvergått till en allmän
•ben 2 September f, tn,
fråga, h aruvida inqvartering är nyttig eller
icke, får jag erinra, att ehvad man än härom
tror, besannar dock erfarenheten, alt den af
Cavallen åtminstone är betungande, så snart
den åtföljes af skyldigheten att uppbygga stallar.
En stor del af inqvarterings-summan åtgår
till uppköp af fourage, hvilket dock upphandlas
utom Städerna. Om inqvarteringen således
kan vara nyttig i periodeD af en allmän
penningebrist, medför den likväl sina 6tora olägenheter,
då till och med spillingen efter
hästame måste af innevånarne i Städerna köpas,
om de vilja begagna den samma.
Herr Grefven och Landt-Mar/kalken tillkännagaf,
att Ridderskapet och Adeln redan bifallit
StatsUtskottets första Betänkande samt
hemställde om Ridderskapet och Adeln , i anledning
af BorgareStåndets inbjudning, skulle
behaga uti bemälte Siånds i detta ämne fattade
ofvannämnde beslut instämma.
Ropades Ja.
Herr von Törne , Michael, anförde skriftligen
:
fSe Bilagan N:o i )
Grefve von Schwerin, Fredric Brgidaur] Jag
kan ej annat än instämma uti den af Herr von
Törne framställde åsigt, att Jämtland bör bi
-
2 SS
T>en 5 September f, m.
behållas vid egen Länsstyrelse. Den som kark'
ner de norra provincerne, lärer det icke hafvä
undfallit, att landet emellan fjällen och deri
bergshöjd, sorn i vester begränsar Ångermanland
och Medelpad, har en hel annan karakter*
än ofvannämnde kustprovinsen Inom desse
finnas få slåtter, och endast här och der längs kusten,
samt i Ådalarna. Då deremot Jemtland
Samt Lappmarkerne nordost om Jemtland innehålla
vidsträckta ländiga trakter, der det är
mycket att göra. Det är icke möjligt för ert
Ljsndshöfdinge, sorn residerar ända ner vid kusten,
att åt dessa aflägsna länder lämna dita uppmärksamhet
, som de tarfva. Man får ej
glömma, att Jemtland länge varit en kastboll
emellan Norrige och Sverige; och att större delen
af landets innevånare ännu föra ett Nomad^
lif. Carl XI fattade fordom mot landet och
folket, då man på tillsägelse att smörja vagnen,
strök smörja kring skenorna; också sadé
han, då han från Klöfsjö fjäll, såg tillbaka på
det landet som harl genomrest: ”bär är intet
ätt göra.” Landet förbiet utan eftersyn intill
dess att Baron Örnsköld fick Vesternorrlands
Län. Han civiliserade Jemtarne, och nyttjade
dervid medel, som omständigheterne kunde uiS
sägta, men som nu mera ej skulle gillas. Jag
är öfvertygad, att Jemtland, hvartill i eh fram -  tid ofelbart Åsele Lappmark kommer att läggas,
bör utgöra ett serskildt län. Detta mitt
yttrande anhåller jag mätte lå åtfölja retnisseri
af Herr von Törnes anförande.
Herr
Den 5 September f, m, 2^7
Herr Grefven och LandtMarskalken hemstälde
, att Herr von Törnee Memorial, som innefattade
svar å Herr Montgommeries, Gustaf,
anmärkningar vid Stats- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottens den 22 sist—
ledne Augusti eftermiddagen återremitterade
Utlåtande, i anledning af väckte Motioner om
återläggande af Härjeådalen till Gefleborgs
och af Jemtland till Vesternorrlands Län, måtte
tillika med det af Grefve von Schwerin,
rörande gamma ämne, nu afgifne yttrande; till
bemälte Utskott förvisas.
Bifölls.
Herr Frauc Sparre , Bengt Erland, anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Grefven och Landt- Marskalken tillkännagaf,
att Plenum komme klockan half till
Sex i eftermiddag att fortsättas.
Herr Hammarjkötd, Lorenzo: Det anförande
som Ridderskapet och Adeln nyss hört upläsas
är att anse som ett vidare bidrag för
stadgandet af den antagonisme emellan så kallad
näring och töring, som förut här blifvit
framståld , och som man med en egen dialectik
sökt att utveckla. Jag finner denna antago
-
Ridd 0. Ad. Prot. VIII. Band. 17
Den 5 September f. rn.
nisme alldeles öfverensstämmande med den
riktning och det egna skaplynne , som den
Europeiska culturen nu tagit, då allt skall
sättas emot hvartannat. Jag, som är ställd
alldeles utom detta cultur-tillstånd, är ej rätt
i tillfälle att förstå systemet, och aldraminst
begriper jag meningen af yrkandet, att man
skall tillvägabringa Scholasinrättningar och
lärostiftelser , för att förmå de så kallade tärande
att blifva närande. Hela detta närings -  väsendet skulle, efter hvad jag fattat, bestå
uti utöfningen af praktiske yrken och handtverk.
För att förvärfva denna praktik skulle inrättas
skolor , der man skulle lära icke att veta,
utan att göra , således der man theoretice finge
lära, att icke vara theoretisk. Det vill säga,
der man skulle lära, att vara olärd. Om
ej detta leder till en besynnerlig cirkel af för-i
villelser, lemnar jag åt Ridderskapst och Adeln
att bedömma. Hvad åter det projectct
angår, att inrätta Stipendier, för att förmå
folk ur de så kallade tärande Classerne , äfven
Ridderskapeis och Adelns Söner , att blifva
skräddare och skomakare, så är det för
mig dunkelt, hvartill det skulle tjena. Det
bästa handtverkeri-stipendium är, om man ser
det eller det handtverket öfverträffa allt annat
i inkomst, och gifva största fördel och oberoende.
Men om något af desse yrken ej
möjeligerf leder till en lycklig ställning , så
tror jag ej att man synnerligen stort uträttat ,
om man genom Stipiender lockar menniskor ,
alt öka antalet af tiggande Skomakare-Gesällen
t)en 5 September f. m,
*59
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Då jag;
i anseende till hufvudprincipen, fullkomligen
delar Herr Sparres åsigt, har jag trott mig
böra understödja hans Motion. Jag tror att
det goda som åsyftas , endast kan bestå deruti
, att man gåfve en hyllning åt den libera-;
lare opinion , att det ej mera är skam för en
Adelsman , att till utkomst-utväg välja hvad
borgerligt yrke som helst. Det är under sådan
förutsättning, som jag anser stipendierne
nyitige, och vida nyttigare än alla skolaeinrättningar
i samma ändamål. Beträffande
hvad Herr Hammarsköld anfört mot inrättningar,
der man skulle lära att blifva olärd, och
att Theoretice lära att icke theoreticera, sä
fruktar jag, att sådane inrättningar särdeles i
den praktiska landthushållningen redan åro
för handen, hvarom hvar och en, som vill
göra ett besök pä Landtbrus Akademiens experimentalfält
, kan förvissa sig. Jag tror att
man derifrån skall hämta bevis , att en syste
matisk
kunskap om , huru Landtbruk bör drifva*
, åtminstone ännu icke utgjort föremål för
Styresmännens verksamhet; äfvensom icke heller
något tillfälle gifves , att i allmän väg inhämta
sådane kunskaper Man bör enligt min
tanka derföre inskränka Herr Sparres motion
helt enkelt till recommendstion af ett par sti—
piender för sådane meddellöse adelige ynglingar
, som egna sig åt fabriks- eller handtverks*
yrket.
Grefve von Schwerin, Predrik Bogislaus:
Herr Sparres Motion har för afsigt att mot
-
s6<3 Den 5 September f, m.
arbeta den fordom, som hindrar medlemmar af
Adelsståndet, att ingå uti näringarne. Huruvida
premier kunna vara ett medel dertill, leinin
ar jag derhän, då prsemieme inskränkas till
tvenne. Jag tror, att en fördom bör botas på
»amma sätt, sorn den tillkommit. Flere af oss
torde erinra sig, huru för io år sedan man
uti förnäma hus såg fullkomliga skomakareverkstäder
etablerade- Ej allenast fruntimmerna
tillverkade skor, utan jag minnes mig afven
hafva sett gamla stadiga embetsmän icke blott
göra nya slöflor och skor åt sina barn , utan
och halfsula sina egna; och jag tror , att om
en sådan ideé åter föll på folket, skulle fördomen
snart häfvas. Jag vill dock ej motsäga
, hvad Herr Sparre yrkat, eller bestrida
remissen. Men om ändamålet skall vinnas, så
är det icke till näringsidkaren allena , som våra
önskningar böra inskränkas. Herr Sparre
säger: ”När Sverige köper Kött, Talg, Smör,
”Ost från främmande länder, så synes ännu
”något uti en vigtig gren af Landthushållnin"gen
vara att lära." Jag skulle vilja tillägga ,
att, då sådant till en stor del beror af de tractater
, som slutas med främmande magter , synes
äfven i denna del vara något att lära.
Herr Sparre säger: ”När man ser våra stora
”odlingsbara ödemarker, hvem finner ej hvad
”i detta afseende ännu är att göra och att lära.”
Jag svarar: När man ser huru det gått 'dem,
som odlat, hvem ser ej då behofvet , att Statens
financer måtte ställas på en annan fot. Och
med Friherre Anckarsvärd säger jag, att när
man ser LandtbruksAkademiens experimental
-
Den § September /, m.
fält, så synes genom uppdragandet åt LandtbruksAkademien
, icke stort kunna förväntas
till fördomarnas häfvande.
Friherre Björnftjerna, Magnus: Den af Herr
Sparre väckts Motion är af för mycken vigt,
för att öfverlemna verkställigheten deraf ät
tvänne stipendier , hvartill fond ej finnes. Jag
tror , att rätta sättet vore , att inrätta en jordbruksskola
sådan sorn i Schweitz , hvarifrån
Inspectorer kunde utgå och sprida nytt ljus
öfver landthushållningen. Jag har , i anledning
af Herr Montgomeries motion om Carlberg,
föreslagit, att en revision skulle företagas öfver
alla undervisningsverk. Min afsigt dermed
var , att derigenom kunde utrönas, om
icke man möjligen kunde förvandla något Gymnasium
eller annan skola till en sådan skola,
som den nu omtalte. Utskottet har afslagit
detta, och reducerat sig till hemställan om reviderande
af militärskolorne. Betänkandet är
likväl återremitteradt, och Ridderskapet och
Adeln kan således , när det återkommer , genom
tillstyrkande af den utaf mig begärde revision
af alla Läroverk , få tillfälle att få ett
af dem förvandladt till Näringsskola.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag delar
visserligen med Herr Sparre den mening , att
Adelige ynglingar må mera än hittills vända
sig till de närande yrkena, men jag kan ej
instämma i hans förslag till sättet att erna
detta ändamål. Jag har förut fästat uppmärksamheten
på cn sådan inrättning, som den
s62 D*n 5 September /. ni.
Fellenbergska, hvilken nyss blifvit åberopad
, men jag befarar, att blotta näringsskolor
blifva olämpliga. Man har sagt det vart
en fördom , att Adeln ej befattar sig
med närande yrken , ock att tiden måste
utrota den. För min del kan jag ej tro , att
den mening , sorn motsträfvar Adelns inträde
i näringarne , blott är en fördom , utan anser
den hafva en verklig grund Adelsmannen
är , genom födseln , bestämd till det offentligt
lifvet , till att såsom representant föra folkets
talan i allmänna angelägenheter. För att kunna
uppfylla detta kall , åligger honom att skaffa
sig kunskaper och kännedom om menskliga
angelägenheter i allmänhet , ty det är bans
pligt att sysselsätta sig med Staten , icke med
hushållet allena. Jag anser det således icke
lämpeligt, att genom Stipendier söka förmå Adeliga
ynglingar vända sig ifrån det yrke, hvar*
till de äro ämnade , synnerligen , då det är
ett näringsyrke. Är det ej sådant, att det kan
föda sin man äfven under läroåren , så förtje—
nar det ej namnet. Stipendier gifvas för inhämtande
af sådana kunskaper , hvilka ej under
läroåren och kanhända ej på lång tid gifva
någon inkomst, och dessa åsyfta Statens
eller det allmännas tjenst. Derföre kommet
Staten imellan , och lemnar Stipendier åt dem,
som egna sig till dessa oegennyttiga föremål.
Men då yrket förnämligast går ut på att föda
och gagna sig sjelf, så har Staten icke denna
förbindelse, och menniskans förmåga att hjelpa
sig sjelf, bör vara tillräcklig hädanefter,
som hittills för lärlingarne. Vill man inrätta
Den 5 September f, rn, 263
en skola i bor den blifva lik den i Schweitz*
och blott inrättas hos några större possesionater.
Hvad som blifvit anmärkt mot LandtbruksAkademiens
Experimentalfält, torde bevisa,
att till och med anslagen jord ej kunnat föranleda
till något verkligt alfvar med en närings
undervisning , skild från verkligt jordbruk.
Jag anhåller att desse anmärkningar måtte få
åtfölja remissen till Utskottet,
Friherre /Vrangel, Henning: Jag kan ej
annat än helt och hållit dela samma åsigter
sorn Herr Sparre, då han med sakkännedom
framställt behofvet af mera praktisk kännedom
af Landtsbushållningen. Det är ej nog, att
känna dea gamla praxis ; vi hafva i ^sednare
tider sett, att det och hehöfts att theoretice
studera yrket, och att, när theorien ej existerat,
man ej haft den insigt, som varit erforderlig.
Den , som varit i tillfälle att känna
framledne Presidenten Edelcrantz och hans
planer om LandtbruksAkademien , kan ej underlåta
att meddela sin förundran, att ej finna
utfördt , hvad han tänkt. När man kommer
och ser LandtbruksAkademiens byggnader , så
ser man präktiga byggnader och intet mera;
när man kommer och ser dess experimentalfält
, så finner man blott en ödemark; Localen
är, så mycket jag känner , väl vald, men
der, sä väl som uti verkstäderna, gifver en overksamhet
sig tillkänna , som icke är förenlig
med inrättningens syftning , hvarföre jag anser
, att vid utförningen ändamålet är alldeles
förfeladt. Det är beklagligt, när Staten bi
-
Ditt 5 September' /, m.
dragit med så stora summor till Lantbrukarens
upplysning, »tt summorne ej till ändamålet
användas. Jag finner derföre så mycket mera
skäl » att bifalla Herr Sparres framställning,
som äfven andra yrken höra under Akademien,
hvarigenom en generell öfversigt vinnes. Orsaken»
hvarföre Adeln mera vänder sig åt Embetsmannavägen
, härleder sig deraf, att Staten dertill uppmuntrat
och understödt dem med nya löneanslagj
mea då en gång indragning sker; och vi upphöra
att vara så gifmild» , så tror jag att det
Skall tillvägabringas, som Herr Sparre åsyftar;
Emedlertid, medan den constitutionella andan
blott är uti sin linda, tillstyrker jag , att Stipendier
till en början må äga rum , på dst
att ej den sanning måtte fortfara att äga turn ,
att vi blott få lära af egna misstag. Dessa mina
anmärkningar anhåller jag måtte få åtfölja
remissen till Utskottet.
Herr Grejven och Landt-Marskalken hemställ
de , att så väl Herr Franc Sparres ofvannämnde
Memorial i som de af åtskillige Ledamöter»
i anledning deraf, nu afgifne yttranden »
måtte till RiddarhusUtskottet remitteras ; hvilket
bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls Statsutskottets
den 19 sistledne Augusti under N:o 430
afgifne samt den 2 5 der påföljde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af yt
-
Ven 5 September f. rn, 265
terligare frågai om Städernes iftqvarteringB-besvär.
Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 28 sistledne Augusti under N:0 440
afgifne samt den 2 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Memorial, i anledning af RiksStåndens
serskildte beslut, rörande pension till
framledne RiksRådet Grefve Liljencrantz^ Dotter
Friherrinnan Tornerhjelm; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, med godkännande
af de i samma Memorial föreslagne voteringspropositioner,
öfverlemna frågan till förstärkta
StatsUtskottets afgörande.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
28 sistlidne Augusti under N:o 429 afgifne,
samt den 2 dennes eftermiddagen på borde
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeidte yttrande , angående
pension för Djrecteuren Löfving.
Friherre Wrangel, Henning: För mia del
har jag hört tankarne vara så olika om denna
persons förtjenster, att jag hemställer, om man
lättsinnigt bör bifalla den hegärde pensionen.
Jag känner icke Herr Löfvings förtjenster;
men jag följer härvid och alltid den grundsats,
att, i händelse af tvekan, hellre afslå, än
bifalla ökede utgifter för Staten
-
266
Den g September f, m,
Herr von Hartmansdorff, Augujl: Jag tror,
att den värde Ledamoten misstagit sig, då han
förmodat frågan vara om en tillökning i Statsutgifterne;
ty StatsUtskottet har för blifvit vid
sitt förra tillstyrkande, utan afseende på de
deremot gjorda anmärkningar.
Friherre Wrangel'. Det är väl möjligt, att
jag misstagit mig om Utskottets mening; min
blifver i alla fall, att pensionen ej bör beviljas.
jag känner icke, om Herr Löfving förut
haft pension af Statsmedlen; i annat fall bör
all fråga derom förfalla.
Grefve af Ugglas , Gujlaf: Jag anhåller,
att få upplysa, det anledningen till frågan om
pension för Directeur Löfving varit en i BondeStåndet
väckt, och derifrån till StatsUtskottet
remitterad motion om 1000 Rtdr Banco pension
för nämnde Löfving.
Vid motionen
voro åtskilliga testimonia bifogade om Herr
Löfvings förtjenster, bestående deruti, att han
uppfunnit ett sätt att skyndsamt och med bi.,
träde af få personer gjuta krigspiecer och särdeles
ammunition. Ett betyg i detta afseende
var, bland andra, utfärdadt af framlidne General
von Cardell. Af sådan anledning och då
dessutom Löfving är en gammal man , och
stadd i behof, ansåg Utskottet sig böra tillstyrka
pension, men nedsatt till ett belopp af 333^
R:dr. Utlåtandet derom blef återremitteradt
af flere Stånd med anmärkning, att pensionen
bordt blifva dels xooo R:dr, dels 500; och dels
att någon pension ej boide beviljas. Utskott
Den 5 September f m.
tet förblef dock. vid sitt förra tillstyrkande;
och jag hemställer, om icke detta utgör en
billig medelväg.
Herr Grefven och Landt-Marskalken gjorde
proposition till bifall af StatsUtskottets förevarande
Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefvtnoch LandtMarskalken
förklarade, att som, efter hvad han
tyckt sig finna, ja öfverröstat nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
268 Den 5 September e, m>
Fredagen den 5 September.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Öppnades Herrsr Bänkmäns Lista till val
af 7 Electorer efter
Grefve Piper, Carl Claes;
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm;
Friherre Tersmeden, Fullm. Herr Tersme-’
den, Pehr Reinhold;
Herr Gethe, Adolph Sebastian;
Herr Gyllenhaal, Lars Herman;
Herr Carleson, Carl Fredric, samt
Herr Burenstam, Fredric; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 133. Grefve Snoilsky, Nils;
N:o 1. Friherre Oxenstjerna af Eka, Sven ;
N:o 1038. Herr Bogeman, Fullm. Herr
Grundelstjerna, Axel Wilhelm;
N:o ii 12. Herr Lagerberg, Fullm. Herr
Herr Printzenskjöld, Carl;
N:o 1599. Herr Ehrenlund, Fullm. Herr
Herr Stockenström, Salomon;
N:o 1722. Herr von Wulfschmidt, Fullm.
Elgenstjerna, Wilhelm; och
N:o 2067. H^rr Crusenstolpe, Magnus
Jacob.
Den 5 September e, m.
269
Herr Grefutn och Landt Marskalken artmodade
Herrar Electorer att, iDnan nästa Plenum,
sammanträda, för att, sedan Herrarne Törneblad,
Carl Petter; Gyllenkrook, Göran; von
Seth, Johan; Grefve Hård, Carl Gustaf och
Hallenborg, Carl Johan, afsagt sig de dem såsom
Ledamöter uti Constitutions-, Stats-, Banco',
Lag och RiddarhusUtskotten uppdragne befattningar,
efter bemälte Herrar utvälja en Ledamot
i hvarje af nyssnämnde Utskott.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 8
sistledne Augusti under N:o 396 afgifne samt
den 14 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt motion
om Fonds anvisande till pensioner för StatsRådets
Ledamöter.
Herr Montgommerie3 Gufiaf, anförde skrift
teligen:
(Se Bilagan N;o 1.)
Herr Grefven och LandtMarjkalkcii gjorde
proposition till bifall af StatsUtskottets förevarande
Utlåtande; hvilken proposition medja
besvarades.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
12 sistledne Augusti under N;o 421 afgifne
270
Den 5 September e. m'.
samt den 20 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande
i fråga om Statens Ordinarie Räntors
utgörande i Skåne, Blekinge oell Bohus Län.
Herr Hjerta, Gitftaft Detta ämne synes
visserligen vara af mindre vigtig beskaffenhet,
då det angår endast några få orter; men jag
tror dock för min del, att detsamma förtjenar
en ganska stor uppmärksamhet. Jag skall derföre
utbedja mig att få framställa de åsigter,
jag har af vårt Skatteväsende och att derifrån
få deducera den öfvertygelse, jag hyser om origtigheten
deraf, att genom undersökningar
och efterräkningar i denna del oroa de orter,
som tillfälligtvis åtnjuta någon lindring. Jag
tror, att då Riksens Ständer år 1809 stadgade
vårt Samhällsskick, och uti RegeringsFormen
insatte en §. sådan som den 59 hvilken lyder:
”Efter Rikets och StatsVerkets tillstånd och
”behof late Konungen till Utskottets öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva utöf”ver
de Ordinarie inkomster, och hvilka be”hof
genom Bevillningar böra fyllas;” så var
detta detsamma som att säga, att en billigare
beskattningsgrund än grundskatt skulle i fram*
tiden följas, och att densamma skulle genom
bevillningar tillämpas. När sedermeia uti ifrågavarande
Samhällsfördrag fastställdes, huru
beviliningsärenden skulle behandlas: att till
afgöfandet deraf fordrades alla fyra RiksStåndens
sammanstämmande beslut, eller i fall ds
icke kunde erhållas, målets sluteliga pröfning
fim 5 September e, m. Zji
af Nämd, tänkte man visserligen icke, att fråga
vidare skulle uppstå om ett förändradt sätt
för erläggandet af de ordinarie skattemedlen.
Det är ur denna åsigt som jag skulle tro att
hvarje förändring af de gamla ordinarie räntorne,
eller som syftar att öka dem, är obillig
och orättvis i sin grund och nödvändigt måste
medföra svåra följder. Af samma skäl
nemligen, som Riksens Ständer nu besluta, att
en sådan undersökning som dem man föreslagit i
afseende på de Skånska räntorne, skall anställas,
med samma skäl kunna vi gifva oss
in på att ändra andra förhållanden i de öfrige
provincerne, och vi aflägsne oss då helt och
hållit ifrån 1809 års beslut, att med bevillningar
fylla alla ökade behof. Vi måste då i Bohus
Län och Westerbotten förändra den gamla beräkningen
af 25 Sk*lp. på Lispundet af ali
ting, som utväges, äfvensom i andra orter stadga
att 32 kappar skola räknas på tunnan, i
stället för 36. Hela Hvetskstten i Östergöthland
, Byggningshjelpsn , Boskapspenningarne
m. m der och annorstädes måste då på annat
sätt beräknas. Jag underställer dock än en
gång, om icke meningen af 59 §. och till och
med af 64 §. är den , att Riksens Ständer endast
genom bevillningar skola söka få ut de
medel, som Staten tarfvar, och att ingea rubb»
ning i de ordinarie skatterne skall äga rum.
Följden deraf, att man nu pålade Skåne skyldigheten,
att efter en förändrad beräkning afbörda
sig de ordinarie skatterne, vore den, att
man i samma mon nedsatte den Skånska jor»
dens capitalvärde. Den summa, hvarom här
272
Den 5 September e. mi
är fråga, utgör icke mindre än omkring 260,00©
Rdr. Om man nu derefter uträknar Capital-:
värdet, uppkommer ett ganska betydligt belopp
, hvarmed egendomsvärdet i allmänhet
minskas. Jag kan derföre icke annat än tillstyrka,
att Ridderskapet och Adeln måtte, lika
med BondeStåndet , helt och hållet förkast»
förslaget om en skeende undersökning i förberörde
ändamål. En sådan skulle blott orsaka
oro, den man har allt skäl att undvika. Det
är gifvit, att hvarje jordägare skall inse, att
Ständernes öfverläggningar om ordinarie Räntornas
förändrande, och den grundeatsen att tre
Stånds beslut i en sådan fråga kunde tvinga det
fjerde, rakt strida mot grunden för all bevill-;
ning. Af dessa skäl anser jag målet af högsta
vigt, och anhåller, att, enär Betänkandet hufvudsakligen
går ut på rubbning af en mängd
enskildes ägande-rätt, detsamma må helt enkelt
förkastas.
Friherre Wrangel, Henning: Då jag förra
gången yttrade mig i denna fråga, var det mera
af rättskänsla än sakkunnighet, fag har sedermera
sökt inhämta de upplysningar , dem
jag ansåg nödvändiga, och har deraf funnit,
att å ena sidan Befälet vid de Skånska indelta
Regementerne från längre tid tillbaka lidit
orätt i afseende på deras räntor, men att å andra
sidan, och då Riksens Ständer år 1767 gifa
vit sanction åt den nu gällande ränteberäkningen,
en kränkning af räntegifvarnes äganderätt
skulle äg» rum, i fall man numera ökade
deras
Den 5 September e, m.
«73
deras afgifter. Det är således ganska ömtåligt
att hvarken de löntagande Officerarne må lida,
eller hemmsnsägarne genom en högre afgift
förlora en del af deras egendom, J»g
har ej afhört discussionen ifrån början, utan
endast Herr Hjertås sluteliga tillstyrkande, att
Betänkandet måtte afslås. Men innan jag deruti
instämmer , får jag hemställa om icke, på
sätt Friherre Björnstjerna, då frågan sist förevar,
proponerade, Ridderskapet och Adeln
skulle vilja besluta, att de indelningar, vid de
Skånska Regementerne, hvilka äro af större betydlighet,
än mängden, måtte vid innehafvarnes
afgång tillslås Staten, som derigenom fin^i
ge tillfälle att öka de mindre väl lönte Officerarnes
vilkor. Derigenom kunde en önskad
lönjemkning erhållas, utan att oro spriddes i
provincen. _ I öfrigt får jag förena mig med
Herr Hjerta i anhållan, det Ridderskapet och
Adeln må, lika med BondeStåndet, afslå Betänkandet.
Herr Hjerta: Friherre Wrangel har fäsfat
uppmärksamheten å det synnerliga förhållandet
med löntagarnei Skåne. Hvad de militaire
ibland dem beträffar, så har StatsUtskottet rew
dan uti ett serskildt Betänkande hemstält, att
en undersökning må företagas, hvarigenom en
lönreglering vid de indelde Regementerne kan
tillvägabringas. Jag vet också, att å högre
ort det afseende blifvit gjordt å detta ärende,
att ett förslag nu är under utarbetande, och t
Ridd, o. Ad. Pr oi. Vill. Band.
18
274
jjcn 5 September c, m.
detta ögonblick kanske redan färdigt, enligt
hvilket man skall leda sig till målet genom
arrangement inom Regementet; och min öfvertygelse
är, att, när man tanker sig hela Regementet,
de Skånska OSTicerarne hafva ganska
tillräcklige medel inom sig till den önskade
lönregleringen. Hvad åter angar visse Civile
Indelningshafvare, så är det i sanning mera
fråga, örn icke de lida större orättvisa genom
det, att räntorne utgå efter förvandling. Men
då detta är en sak, som skett i hundrade år
och ingen af indelningshafvarne emottsgit Rensten
under annan förutsättning än att räntorne
skulle på dittills vanligt sätt framgent utgå,
så bör icke någon fråga om dem nu uppstå.
J«g tror således rätta frågan här vara endast,
huruvida en undersökning skall anställas, om
dessa räntor böra i allmänhet utgå på förändradt
sätt, eller såsom hittills efter förvandling.
Men en sådsn undersökning skulle blott sprida
oro; icke blott i Skåne utan öfver hela Sverige,
och väsendteligt bidraga till nedsättning af
egendomsvärdet. På denna grund har jag trott
alla frågor om förändring eller förhöjning af
den gamla ordinarie skatten böra upphöra och
nedläggas, emedan de äro stridande emot vår
Regeringsforms tydeliga mening och ordalydelse,
som säger att alla ökade behof skola genom
bevillning fyllas.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Då denna
fråga förra gången förevar , ansågo flere med
mig, målet vara tiilräckeligen utredt, för att
kunna af Ridderskapet och Adeln pröfva», och
Den g September e,. m.
2 75
jag, likasom åtskilliga andre Ledamöter sökte
då, med. factiska uppgifter bevisa, att Räntegifvare
i Skåne verkeligen voro skyldiga, att
utgöra räntorne efter gamla beloppet, med de
jemkningar Riksens Ständer kunde i anseende
till mellankomma omständigheter, finna skäligt
medgifva. Jag tror det vara öfverflödigt, att
åter upprepa allt detta, hälst Riksens Ständer
nu förmodebgen icke vilja vidtaga annan åtgärd,
än besluta att den undersökning af målet
skall ske, hvilken Herr Hjerta här bestrider.
Han befarar att en allmän oro i Skåne skulle
derigenom väckas och att egendomsvärdet skulle
betydligen sänkas, ]sg lemnar derhän, om
denna fruktan är grundad; de Skånske ränfegifvarne
böra väl icke hafva tagit för afgjordt,
att de för alltid skulle få betsla mindre i skatt
än de verkeligen borde. Snarare bör man befara,
att Svenska folket i allmänhet skulle försättas
i oro, om det såge Riksens Ständer, ritan
pröfning, efterskänka Rikets faststälda inkomster.
Det är visserligen sant, stt Rikets
behof skola fyllas genom bevillning, i fall de
ordinarie skatlerne ej äro tiliräckeliga. Mea
vid undersökningen, huruvida de det aro, upp,
står just fråga, om de ordenteligen utgå; och
innan man bevisat detta, är det icke tid, att
påyrka bevillning, jag tillstyrker derföre bifall
till StatsUtskottets förevarande Betänkande.
Herr Munck af Rofen[kjöld , Eberhard: Vid
första påseendet innehåller vissctligen motionen
27S Den 5 September e, m.
mycken billighet. Den söker å ena sidan att
bereda indelningshafvarne inkomster, som påtagligen
dem tillkomma , och å den andra sidan
att ålägga räntegifvarne att afbörda sina
räntor efter deras ursprungliga bestämmelse.
Men det förhåller sig med denna sak, som med
andra StatsOeconomiska anstalter, att den måste
betraktas, icke blott i och för sig sjelf,
utan i gemenskap och jemförelse med en mängd
andra omständigheter. Här bör således nödvändigt
tillses , om man möjeligen kan vinna
den likhet i onera, som man önskar och väntar.
Denna önskan kan dock icke uppfyllas
förr än en allmän refning och skattläggning af
all Svensk jord föregått. Man måste derföre
betrakta den förevarande frågan sådan den nu
framställer sig i förhållande till andra omgifvande
omständigheter. StatsUtskottet har emedlertid
afgifvit ett Utlåtande, som icke tillfredsställer
någondera af parterne, och således
skulle synas billigt nog, men enligt min öfvertygelse,
kan detta utlåtande icke verka till
något nyttigt ändamål. Det gagnar icke den
ene, men skadar den andre parten. Jag får i
sådant afseende först anmärka, att dessa Skånske
hemman , som nu anses utgöra så ringa
räntor, hafva blifvit roterade i förhållande till
dessa räntors ringhet, och att desamma alltså
icke kunna rättvisligen förhöjas, utan att en
nedsättning af deras rotering tillika äger rum.
Jag medgifver till och med att en sådan ränteförhöjning
vore ej blott nyttig för löntagarne
utan äfven kan hända icke skadlig för åtminstone
en del af hemmansägarnc, allenast deras
Den g September e. m,
277
roteringsbesvär i samma förhållande lättadesx
Men jag hemställer om , i alla fall, rätta tiden
dertill är inne nu, då jordbrukaren i allmänheten
är i ett sådant betryck. Frågan har
flera gånger varit väckt, men alltid haft det
resultat, som jag äfven hoppas deD nu skall
hafva — att förfalla. Jag skulle likväl tro,
att den kunde återväckas framdeles i en tidpunkt,
då jordbrukaren befinner sig i välstånd
eller då man i andra afseenden kan minska hans
skatter och åstadkomma deras jemnare fördelning.
En sådan conjunctur finnes ej för närvarande
och jag hemställer, hvilka olyckliga
följder skulle uppstå , om resultatet af denna
Riksdag blefve för en betydlig del af Sveriges
jordbrukare: ökade skatter, utan lindring på
aDnat håll. StatsUtskottet har väl tillstyrkt
endast en undersökning angående de ifrågavarande
Skånska hemmans-räntorne men en sådan
undersökning är skadligare, dä den eker
partiel t, än om den kunde företagas öfver hela
riket på en gång. Utan att gagna någon,
skall den blott sprida oro och missnöje , samt
åstadkomma en stor osäkerhet i ägande-rätten
vid köp och arfskiften m. m. Det är dessutom
en åtgärd., sorn redan förut, i anledning
af flera motioner blifvit bragt å bane. Man
känner således förhållandet; och den nu föreslagna
förnyade undersökningen kunde icke
lemna mera upplysning i ämnet eller ett annat
resultat. — En värd Ledamot har ganska
rigtigt anmärkt, att capitalvärdet å jorden skulle
genom ökade onera och äfvenväl genom
farhågan för dem, minskas. Denna tanka har
273
Ven 5 September e, m.
blifvit begtridd sf en annan Ledamot. Men
jag henjställer, om icke värdet af egendomen
minskas, då behållningen blir mindre, och ora
icke hvad som i köp och arfskifte erlagts för
ett hemman blir betydeligen mera och för
mycket, enär behållna inkomsten deraf oförmodeligen
inskränkes. _ Jag skulle derföre, i
anledning af alla dessa skäl, förmoda, det Ridderskapet
och Adeln behagade anse den mening
vara den rätta, som Herr Hjerta yttrat,
att nemligen Betänkandet bör afsiås? hvarom
jag anhåller det Herr Grefven och LandtMafskelken
täcktes framställa proposition.
Friherre Wrangel) Då jag med uppmärk»
samhet hade genomläst de till målet hörande
handlingar^®, delade jag först i början samma
öfvertygelse som Herr von Hartmansdorff, emedan
, då Seereta Utskottets vid 1766 års
Riksdag afgifne utlåtande, angående de Skånska
räntorne var afsiaget af Ridderskap©! och
Adeln, mea bifallet af de tre öfrige RiksStånden,
jag trodde att frågans pröfning vid sådant
förhållande endast blifvit uppskjuten. Men som
jag nu sedermera blifvit underrättad, att de
tre Ståndens beslut i denna del icke behöfde
någon sanction af det fjerde, för att utgöra ett
Riksens! Ständers beslut, så anser jag ganska
vådligt att detsamma upprifves, och får i följd
deraf tillstyrka afslag å StatsUtskottets nu meddelte
Betänkande.
Herr Ehrenbrrg, Casper: Jag är förekommen
af Herr Munck af Rosensckjöld, och för
-
nen 5 September c. m.
279'
enar mig m*d honom. Jag tror det vara nödvändigt,
att innan man undersöker, hvad som
i oeconomiskt hänseende är nyttigt, man bör i
juridisk väg tillse hvad som är rätt. Man
skall då finna , att det icke kan vara rätt, att
rubba hvad Riksens Ständer en gång beslutat,
och sådant, hvarvid hemmansägarne sig tryggat.
Riksens Ständer hafva dessutom förut vid
andra tillfällen, då äganderätten icke varit så
ostridig som den nu ifrågavarande, likväl anlett
betänkligt, att företaga någon rubbning uti
äganderätts förhållanden, t. ex. med de Schlegelska
godsen i Halland, hvilka icke kommit
utur Kronans ägo genom annat än förpantning,
men som innehafvarne ändå, jemlikt Riksens
Ständers beslut, fingo behålla, emedan de efter
den långa tid, som sedan förpantningen förflutit,
ansågo sig såsom verkelige ägare af god
sen. Så är det ock med de Skånske hemmanen,
och äganderätten till dem, som är så ostridig,
måste ännu mera respecteras. 1 öfrigt
delar jag Herr Roseoskjöids tanka , att dea
närvarande tiden icke är lämpelig för en sådan
reglering, som dfen nu föreslagna, och aldraminst
för Skåne , der ägodelniogar de senare
åren gjort många förändringar; och jag är öf,
vertygad att anstalterne till en sådan reglering
i alla fall endast skulle orsaka ett onödigt besvär
för Emhetsmän, utan att leda til! annat resultat
, än det som innefattas i 1766 års beslut.
Jag tillstyrker alltså att Betänkandet
må afslås.
Grefve von Rofen, Apl\ Jag finnér visser^
389 Den 5 September c, tn,
ligen, att många bevekande skäl gifvas för
Skåne till afslag å Betänkandet, och framför
allt annat det som Herr Ehrenborg citerat, eller
egodelningarne och det som Herr Rosensköld
omtalt, eller den perpetuel* extra
roteringen. Hvad Bohus Län åter beträffar,
för hvilket jag egenteligen kan yttra mig, så
skulle jag tro, att vederbörandes hörande inom
provincen icke vore utan nytta. Jag är
dertill föranledd af den enskilda öfvertygelsen,
att största obillighet råder för Rustande i den
delen af provincen, der 24 sk., enligt gammal
ordning, beräknas för hvarje tunna indeldt
Säd. Det är visst sannt, att conventioner böra
hållas i helgd, men de böra likväl göras
så, att någorlunda likhet öfverallt vinnes. Nu
är likväl förhållandet sådant, att hälften af
Länets Rusthållare, som till större delen hafva
augmentshemman, bestå sine soldater en sjettedels
mondering om året, hvilket gjort högst
6 R:dr årligen , då deremot den andra hälften
eller Norra Bohus Läns Rusthållare nödgas bekläda
karlen fullt. Jag tror och vet således att
meningarne om ränteregleringen äro inom nämnde
provins så delade, att ena hälften säkerligen är
för densamma, om den andra hälften är deremot.
Jag vill dock ej anse det skola gå an,
att öka räntorne för alla hemman, men tror att
ganska lämpeligt vore , att de som äro augment
till Rusthållen finge betala räntepersedlarne
efter deras verkeliga värde. Derföre tillstyrker
jag också bifall till Statsutskottets Betänkande.
J)cn ‘j September c, m.
281
Herr Hjerta: I anledning af hvad Grefve
von Rosen behagat yttra, får jag förklara, att
jag icke kan vid detta tillfälle localisera det
rättsbegrepp, som bjuder mig, att icke bifalla
Betänkandet, jag har förut yttrat, huruledes
jag tror detsamma bestämdt afvika ifrån den
riktiga begkattningsprincip, sorn 1809 års Ständer
fastställt. Deras mening var ej då, att
man skulle bifalla en proposition, att öka löntagares
vilkor genom det att man höjde gamla
skatten. Men meningen var, när orden afses,
att, sedan ett nytt Statsverk blifvit organiseradt,
skulle all vidare tillökning utgå genom
ökad bevillning, utan att man kastade på
vissa localer stora tungor. Så har åtminstone
jag sett saken i det hela, och jag kan derföre
icke gå in på, att för det norra Bohus Län
göra* hvad jsg icke vill göra för det Sodra.
Jag tror och att när man besinnar Norra Bohus
Läns hemmans natur, man skall finna, att
en lindring för dem är nödvändig; ty i vidrigt
fall är åboernes välstånd snarligen förstördt—
Jag förblifver således vid min öfvertygelse,
att Betänkandet bör förkastas
och tror att
Ridderskapet och Adeln derigenom gifver en
billig gärd åt eganderättens helgd. — Jag kan
icke tänka mig, huru det kan vara consequent
och billigt, att tillstyrka en undersökning om
skatterne, ensamt för Skåne, eller Blekingen,
eller Bohus Län, och icke för hela Riket —
och sådant hufvudsakligen för att tillvägabringa
förhöjde lönförmåner för en del löntagare,
ett ändamål, som lika väl kunde genom en
lön-reglering deni emellan vinnas.
282
Den 5 SeptemberJ e. rn.
Herr Munck af Roferjkjöld: Äfven jag tror
att den åsyftade lönförbättringen säkrare verkställes
genom jemkning af lönerne, än genom
ökande af skatteme. Jag medger likväl, att
det kan vara mera skäl för det ifrågavarande
förslagets användande i Bohus Län än i Skåne,
men hufvudskälet deremot gäller å båda ställena
lika, att nemligen det icke nu är rätta tiden,
att införa sådana förändringar i sättet att
afbörda utskylderne, som hafva till följd, att
betydligen höja gamla onera. Derföre hemställer
jsg för min del, om det icke är bäst,
att uppskjuta med förevarande fråga till en annan
Riksdag, och anser det således vara rådligast,
att nu afslå Betänkandet, på det att under
tiden icke må företagas någon undersökning,
som vore utan nytta, men af mångfalldig
skada.
Grefve von Rosen: Ehuru mycket jag ömmar
för Löntagarne inom Bohus Län, var det
egentligen icke till förmån för dem, som jag
nyss yttrade mig, utan för de Rustande derstädes*
i'82o betaides uti den ena hälften af
Länet 35 R:dr mera för Spannmålen af hvarje
hemman, än i den andra hälften, och för en
Soldatmondering äfvenledes hälften mera i
den förstnämnde, än i den senare delen af provincen.
Sådant kan omöjligen af rättskänslan
gilias. Jag har ock tält med flere Rusthållare
från åtskillige trakter af provincen, hvilke alle
funnit billigt, att en jemkning hemmanen emellan
ägde rum, så att de mäst vanlottade
kunde erhålla någon hjelp* Af en sådan åt
-
Den 5 September e, m,
283
gärd befarar jag icke eller någon oro hos hemmansägarne,
när de Hana sig betryggade, vid
deras äganderätt, men tillika nödvändigt mågte
inse, att en orättvisa för närvarande utöfvas
mot en del af Länets innevånare. __ Derföre
får jag ock förnya mitt tillstyrkande af bifall
till StatsUtskottets Betänkande, helst motionen
icke derigenom i dess hela vidd bifalles, utan
blott en undersökning, ledande till en billig
jemkning, deraf blifver en följd.
Herr Riben, Carl Wilhelm-. Jag delar uti
detta ämne de åsigter, som blifvit framstälda
af Herrar Hjerta, Munk af Rosenskjöld och
Ehrenborg; och tror, lika med dem, att det
är af yttersta vigt, att Betänkandet afslås. Frågan
rörer väl nu blott Skåne, Blekinge och Bohus
Län, eller de till Sverige eröfrade provinserne,
men om Riksens Ständer nu begära
en sådan undersökning, som den i afseende på
dessa provinser föreslagna, så är det ju äfven
möjeiigt, att de framdeles kunna göra det för
hvilken annan provins som helst. Här har
blifvit sagdt af Herr von Harrmansdorff, att,
fastän räntegifvarne i förutnämnde provincer
hittills haft en lindring uti sina utskylder, som
dem ej bort tillkomma, det ingalunda vöre billigt,
att denna lindring äfven hädanefter skulle
fortfara, jag ber dock att få fästa uppmärksamheten
derå, att sedan dessa provinser kommit
under Svenska Kronan, har en ordentlig
refning och skattläggning ägt rum, hvarefter
sedermera rustningsskyldigheten blifvit jemkad,
och siuteligcn äfven extra rotering införd* medi
2S4
Den 5 September e, m.
6ynnerligt afseende å den gällande skatteberäkningen;
och dessutom, huru är det. väl möjeligt,
att på en gång rubba förhållanden, som
varit till i sekler — förhållanden, efter hvilka
köp, arfskiften m. m. blifvit lämpade och afslutade?
Vådorne deraf skulle blifva oberäkneliga.
Jag kan åtminstone icke se att förslaget
syftar till annat, än att åter upplifva BytesContoiret.
— Jag tillstyrker afslag å Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff: De värde Ledamöter,
som äro af motsatt mening med mig,
synas något motsäga sig sjelfva, då de å ena
sidan påstå, att icke någon undersökning an<
gående räntorne i Skåne behöfves, och sådan
var äfven min mening,
men å den an
dra
åter ansett en ny undersökning erforderlig,
emedan extra roteringen skall blifvit
drygare derföre, att den rättades efter den lägre
grundräntan.
Ridderskapet och Adeln behagade dock
erindra sig, att fråga icke är om en ny refning
och skattläggning, utan blott att bibehålla
grundräntan till dess gamla rätta belopp.
Det är icke i följd af någon serskild resolution,
som Skånska räntegifvarne betala så litet,
utan i följd af myntvärdets försämring, ty
persedlarne skola utgå efter gammal äläggning,
fastän enligt en ringare förvandlingsgrund än
på andra orter i Sverige, hvarest skattepersedlarne
betalas efter ett för hvarje år faststäldt
värde. — Man har för att försvara den mot
-
Ben 5 September e, m'.
»85
sitta meningen, sökt gifva saken den förhatelige
vändning, som skulle fråga vara, att
höja Skånska hemmansägarnes skatter för att
dermed öka löntagarnes vilkor. Men om nu
icke dessa skatter betalas efter deras rätta belopp,
så att löntagarne få sine påräknade inkomster,
hvad blir väl följden P jo! att Kronan
måste gälda bristen, och att Sveriges öfriga
innebyggare nödgas ersätta hvad Skånes
betala för litet.
Man har sagt , att tiden
ännu icke vore inne , att pålägga Skåne ny*
skatter. Jag frågar, om den närvarande är
lämpeligare för att lägga Skånes utskylder på
andra provinger?
Man har vidare sagt, att
om den ifrågastälida grundsatsen gjordes allmänt
gällande, skulle BytesContoiret återupplifvas
m. m, Jag bör dervid , utan att hålla
mig till den icke hithörande anmärkning otn
BytesContoiret, erindra , att Landshöfdingen i
Blekinge upplyst, det en rättelse i räntornes
utgörande blifvit verkstäld inom hans Län,
med innevånarnes samtycke, utan olägenhet för
dem och till fördel för Kronan. Om vi nu inskränka
oss blott till att betrakta förhållandet
inom Skåne, så kan jag icke inse, hvarföre
den ena hemmansägaren skall betala en obe-i
tydlig skatt, då andra få erlägga en ganska
dryg  . ett missförhållande som också, på sätt
Grefve von Rosen anmärkt, äger rum i Bohus
Län.
Jag tillstyrker derföre, att Ridderska
pet
och Adeln måtte bifalla StatsUtskottets
Betänkande.
Herr Hjerta-. Jag behof ver visserligen icke taga
286
Den 5 September c, m,
åt mig den beskyllningen att genom en origtig
framställning söka vinna något för det parfie,
som jag försvarar. Jag har hvarken sagt,
att det skett för få eller för många undersökningar
, angående skatternes beräkning. jag
har blott sagt, att hvar och én sådan undersökning
är origtig, emedan den ökar oron, emedan
hvar och en sorn dermed oroas, kan
säga, att, enligt Grundlagen, de gamla ordinarie
räntorne skola bestå och öfrige behof
genom bevillningar fyllas. Jag tror således
mig hafva haft rätt, då jag sagt , att undersökningen
vore lika obillig som öfverflödig.
Jag har hort Herr von Hartmansdorff yrka,
att Skånska grundräntorne borde återsättas till
deras gamla sanna belopp; men då Skåne kom
UDder Svenska spiran, betalades redan räntorne
i contant, och de skattskyldige fingo löfte, att
desamma äfven framgent skulle på sådant sätt
få liqvideras. Om de nu tillfälligtvis vunnit
någon lindring genom vårt vacklande myntvärde,
så är detta något helt annat; men nog af,
Skånes innebyggare hafva i aila tider erlagt i
contant hand rikets öfrige jordägare utgöra uti
naturalpraestationer. Och om detta är en förmonsrätt,
så är den åtminstone ganska gammal.
Man behöfver, för att öfvertyga sig härom
, blott läsa 1766 års handlingar. Efter
3776 års realisation var icke törmönen så synnerligt
stor. Nu åter, då myntet är sämre, ropas
på orättvisa, och man basinnar hvarken,
att egendomarne under tiden gått i arf och köp
allt med beräkning af 6katternes belopp, eller
att man genom det föreslagna nya beräknings
-
Den 5 September e> m.
237
sättet, med ett penndrag nedsätter Skånska hémroansvärdet
med 9 till 10 millioner. Saken är
at stor vigt och inverkar möjligen på all
Svensk jord. Ty nästan all jord i Sverige äger
några vissa räntor , som utan förvandling
beräknas. Derföre, då jag icke kan annat finna,
än att tiden ännu icke är inne till ett sådant
steg som det ifrågavarande, och som skulle
försätta icke blott orten, utan hela landet i
oro, emedan ingen jordägare, vid sådane omständigheter
, kunde ense sin egendoms värde
såsom säkerhet; anhåller jag å nyo, att före*
skrifterne om Sveriges grundräntor må få lefva
i samma anda, som de Lagstiftare bjudit,
hvilka gjorde vår Regeringsform och derföre i
59 §. stadgade, att nya behof skulle genom
ökade bevillningar fyllas.
Herr Munck af Rofenjkjöld: Med fägnad
har jag hört, att Herr von Hartmansdorff, emot
vår mening, slutligen icke har annat att
anföra, än att den föreslagna tillökningen af de
ifrågavarande hemmansräntors belopp, hvilken
här utgör icke mindre än flere hundrade
procent, — icke innebär någon tillökning af
Skånska jordens skatter, och att, om icke denna
tillökning i räntorne äger rum, en högre
skatt i dess ställe måste åläggas Sveriges öfrige
provinser. Så beskaffade skäl torde icke
behöfva vederläggas. Man har tält om Blekinge,
som åtagit sig en räntejemkning. Men
härvid bör man erinra sig, att jemkningen der
skedde frivilligt. Hvad medel, som då användes
att öfvertala de skattskyldige, lemnar jag
288
Den 5 September e. m.
derhän; men saken afgjordes troligen under en
förmånlig och för hemm^nsägarne gynnande
conjunctur — icke i en sådan som den närvärande
för Skåne. Den som haft tillfälle att inhämta
närmare kännedom af serskildte hemmans
beskaffenhet inom Sverige, skall finna, att
det ena kan vara fem till sex gånger högre
skattlagdt än ett annat af lika storlek och godhet,
och jag ser ej hvarföre en ensidig reform
i detta hänseende skall tillvägabringas. Men
jag tror i alla fall , och ehvad man må täoka
i hufvudfrågan, att man dock bör välja en fördelaktigare
conjunctur, för att öka skatteme för
en del af Sveriges jordbrukare, och att en undersökning
dess förinnan icke kan gagna men
väl betydligen skada; hvarföre jag förnyar min
anhållan om proposition till afsiag å Betänkandet
Herr
Grefven och Landt-Mar ikalken gjorde
proposition till bifall af StatsLJtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grejven och Landt Mar [kalk en
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr von Hartmansdorff: Om de nu yttra
de
ropen anses hafva med Ja besvarat den af
Herr
Den 5 September e, nr. 28g
Herr Grefven och LandtMarskalken senast fraine
ställda proposition till afslag å StatsUtskottets
Betänkande, så anhåller jag att få reservera
mig emot beslutet, emedan jag finner detsamma
innefatta ett onödigt bortskänkande af Kronans
rätt.
Grefve von Ro/en förenade sig med Herr
von Hartmansdorff.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förklarade,
att som, efter hvad han tyckt sig finna,
ja öfverröstat nej, propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Föredrogä I nyo StatsUtskottets den 8
sistledne Augusti under N:o 398 afgifne, samt
den 14 i berörde månad eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af gjorde
motioner, rörande Roteringen i Skåne.
Friherre Wrangel, Henning: Då Ridder
skapets
och Adelns tålamod nu åter pröfvas
med afhörandet af ett yttrande, som rörer
Skånska Roteringens Permanence, vågir jag
hoppas, att något afseende derå göres , emedan
de Skånska Rothållarne ännu icke erhållit
upprättelse, för den mannamon de lidit; och
den principe, sora bör vara gällande i Coosti
-
Ridd. 0. Ad. Prof. VIII, Band. 19
29® Den 5 September e. m,
tutionella Stater, att ej godtyckligt behandla
medborgares äganderätt, här icke blifvit isgttagen.
Jag ser emedlertid af StatsUtskottets
Betänkande, att Kongl. Majit i dess Nådiga
kungörelse, angående ifrågavarande Rotering,
yttrat, det vederbörande Landshöfdingar skulle
vid de utlyste sammanträden med Rothållame,
anse de frånvarande såsom jakande. Redan
vid 1815 års Riksdag, då jag med mindre
uppmärksamhet följde ärendernas gång, fann
jag, att man ej bevakat sin rätt, då man underlåtit,
att göra anmärkning mot den Embetsman,
som contrasignerat denna kungörelse,
hvilken var orsaken till Skånes obilliga behanling.
Vid 1818 års Riksmöte sökte man först
genom Riksens Ständers medverkan, stt få
Skånska Roteringens Permanence upphäfven,
men denna strid kom allt för sent å bane,
och alla bemödanden voro utan ändamål. Det
återstår således nu endast hoppet, och med
hoppet kommer man icke långt der magtspråk
skola vara mera gällande. Man har väl gifvit
till skäl, att icke någon Rothållare skulle
åläggas högre ordinarie Rotering, än den extra
Roteringen tillförene utgjorde, och att den
lindring af en femtedel i Roteringen , som i
anseende till Hemmanens olikhet bifölls, skulle
gälla endast för de minst goda , hvilket allt
legat Comitéen i vägan, för att kunna ernå den
rättvisa jemkning, sorn bordt tillvägabringas.
Blott detta vore tillräckligt för hvar och en,
som känner den betydliga skillnaden emellan
Skånes Skogs- och Siätthemmas, för att finna,
huru onaturligt det är , att Skogsboen aldrig
Den 5 September e, m.
2gr
med berådt mod, och sundt förstånd kunde in3
gå, på ett evärdeligt Contract af denna beskaffenhet,
i synnerhet som skillnaden emellan
Skogshemman och Slätthemman framför allt i
den goda trakten af Skåne är vida större till
de sedoares förmon, så att den ifrågavarande
lindringen för de förra är af föga eller ingen
nytta för deras ägare. Det hade dock varit
önskeligt, om Regeringen ägt lika omsorg för
Rotbållames bästa, som att få ett större antal
Soldater* men i detta fall öfverrumplades Rothållarne
verkeligen i bifallet. Det är visserlH
gen sagt, att detta lemnades frivilligt, men jag
kan försäkra, att de som icke voro närvaran*
de, ej villigt ingingo i förslaget; dels fingo de
ej nog tidigt underrättelse om kungörelsens innehåll,
och dels trodde de, att då de icke kunde
komma till stället före sammanträdet, de
icke skulle kunna ohörde åläggas ett onus,
värre än den gamla grundräntan. Man kunde
naturligtvis ej föreställa sig , att grundskatten
skulle med ett penndrag kunna så oerhördt ökas,
och bestämmas af viljans fordringar; och
jag vill åtminstone önska, att icke någon Svensk
medborgare må blifva utsatt för en sådan öfverraskning,
som denna. Man har vidare fpreburit
det skäl, att Skånes Hemmansägare
fådt lindring, genom Vargeringens upphäfvande;
men man borde dock erindrat sig, att den
samma utgjordes af helt andra Hemman, än de
som nu äro Extra Roterande; det är således
blott en del af Skånes jordbrukare, som fått
tillgodonjuts denna lindring, men ej de egenteligen
lidande. Med Statsötskottet delar jag
39*
Den 5 September e. in,
öfvertygelsen om en ytterligare jemnkning i
afseende å de 86 överskjutande Rotarne, men
Utskottet har ej nog bestämdt yrkat nedsättande
af den Comité, som bör lemna tillfälle åt
Rotehållame, att klaga öfver Rotejemkningen i
allmänhet, ty möjeligheten för upphörandet af
Permanencen lärer ty värr vara förfelad; men
må man dock, för att lugna sinnena , bereda
Skånes Rotehållare utväg, att kunna söka den
rättvisa, som hvarje annan medborgare kan
hoppas vinna. Man bör ej härvid beräkna
Embetsmännens besvär; det utgör i denna fråga
den minst vigtiga omständighet, i jemnförelse
med nyttan, som deraf skulle vinnas; och något
särskildt anslag för kostnaden dervid torde
ej heller vara behöfligt, emedan hvad som erfordras,
allt för väl kan tagas af de extra utgiftsmedel,
som till dylika ändamål redan äro
anslagna, jag skulle således önska det tillägg
uti StatsUtskottets Betänkande, att man bestämt
anhöll, det en Comité nedsattes till jemnkning
af Skånska Roteringen. Jag finner så mycket
mer skäl dertill, sorn jag anser en sak af denna
vigt icke böra leda till tystnad, utan 6na-:
rare uppfordra oss, att med all omsorg undersöka,
huruvida rättvisan må kunna tillvägabringa
någon lindring i en ort, der äganderätten
ej hittills varit tryggad. Man bör icke
förmoda annat, än att Representanterna med
deltagande omfatta detta ämne, ty hvad säkerhet
skulle man förvänta om Regeringen, i trots
af ingångni afhandlingar, skulle kunna genomdrifva
propositioner vid så kallade ProvinceRiksdagar.
t
Ben 5 September e, m'. 293
Sedan jag nu haft äran ådagalägga, eller
åtminstone sökt för Ridderskapet och Adelö
bevisa den orättvisa som drabbat Skånska Rotehållarne,
återstår icke för mig någon annan
önskan, än att frågan må blifva återremitterad,
och att hvarje Svensk må lika länge bära
i sitt minne hvad som händt Skånes innebyggare,
som de aldrig skola utur sina hjertan utplåna
den oförrätt, som drabbat frie Svenske
män.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus'. Skånska
roteringen har tvifvelsutan tillkommit på
ett ganska orättvist sätt. Skåne fick, likasom
andrs provincer, sina oroterade hemman extra
roterade vid 1810 års Riksdag. Öfver denne
Rotering, ehuru obillig, kunde Skåne ej klaga,
då det öfriga af Riket fick vidkännas samma
onus. Någre Skånske Riksdagsmän vid 1812
års Riksdag hade den liberalité eller tjenstaktighet,
att erbjuda Kongl. Maj:t och Kronan
permanent rotering. Den antogs, naturligtvis,
med välbehag och en proposition derom beslöts.
Såsom Friherre Wrangel anfört, utfardades
en kungörelse till hemmansegarne, att
sammanträda för att yttra sig öfver denna fråga;
hvarvid förklarades, att den frånvarande ansågs
bejaka den framställda propositionen. Detta
är en method, som många gånger blifvit använd,
för att binda folk till skyldigheter, som
de ej vilja åtaga sig. Ridderskapet och Adeln
har nyligen i ett likartad! mål, som här förevar,
beslutat att de, som ej infinna sig vid öfverläggningen,
skola anses hafva nekat: men i
294
Den”5 September te, /?i.
Skåne tillgick det tvärtom. Derföre blefvo både
de, som ville, och de, sorn ej ville, ålagde
det onus, hvarom nu är fråga.
För min del skulle jag emedlertid tro en
ny undersökning böra anställas, dervid hvar
och en, som ej godvilligt åtog sig att ingå i
permanencen, borde förklaras fri derifrån.
Herr Munck af Rosens/kjöld Eberhard; Om den
så mycket öfverklagade Skånska roteringen i allmänhet
har jag ej särdeles att säga. Den är ett
onus, tryckande sedan jordbrukarens produeter
fallit till vanpris och penningebristen tilltagit;
men den är frivilligt öfvertagen, och således äfven
laglig. Det må dock tillåtas mig att anmärka,
att då detta onus tillkom i en tidpunkt,
då folket genom Landtvärnets rysliga behandling
var afskrämdt ifrån att frivilligt åtaga sig
krigstjenst, detsamma nödvändigt måste blifva
ännu mer tryckande. Deruti ligger ock
en orsak till "en stor del Skånske jordbrukares
och i synnerhet possessionaters skuldsättning.
Man kan nemligen lätt beräkna,
huru mycket det skulle kosta att på en
gång sätta upp 1600 man, då rotehållarne nöd-<
gades för hvarje karl betala ända till 2 å 300
R:dr; och ändå kunde i början icke alltid något
dugligt manskap erhållas, utan månge af
denna sammanrafsade hop blefvo casserade eller
rymde genast.
Statsutskottet säger nu, att samtelige Rotehållarne
blifvit hörde.. Denna uppgift är roj
Den 5 September e. m,
295
dan af Friherre Wrangel vederlagd. Jag lern*
nar derhän, huruvida de frånvarande i allmän-;
het kunde anses pligtige att biträda de närvar
randes beslut. Men så mycket måste jag dock.
säga, att de hemmansegare, som alldeles icke
voro i stånd att komma till sammanträdet, icke
bort kunna åläggas det onus, de öfrige sig åtogo.
En värd Ledamot af detta Riksstånd har
vid sisth Riksdag uppgifvit ett sådant fall, da
han sjelf, stadd på en utländsk resa, under det
frågan om den permanenta roteringens åtagande
förevar, måste vid hemkomsten öfvertaga en
rotering, hvartill han aldrig samtyckt eller kunnat
samtycka. Men en sak, som ännu ej torde
vara för sen atf blifva ett föremål för beifran,
är, att en del enskilde Rotehållare ej fått tillgodonjuta
de löften som vid sammanträdet gåfvos
till Protocollet, och hvilka jag sjelf såsom
Fullmägtig för Lunds Academie kan intyga.
Der lofvades nemligen, att roteringssky Idig heten
skulle blifva nedsatt till en“ femtedel;
roen det gifves flere och ganska många Rotehållare,
som ännu ej ens fått någon nedsättning,
och någre, som blott fått en tolftedels
minskning; och jag tror, att här inom denna
Samling skall finnas en betydlig Rotehållare,
som blott fått tillgodonjuta hälften af den lindring
i roteringen, som man utlofvat. Vid
samma tillfälle erhöllo äfven Rotehållarne löfte,
att få efter eget behag aflöna Soldaten. Dock
har, detta oaktadt, ett bestämdt reglemente för
nämnde aflöning sedermera blifvit utfärdade
Jag skulle på alla dessa skäl tro, att* då det
visar sig att vilkoren i hela deras vidd blott å
Deri" $ September t. m.
ena sidan blifvit uppfylde det vore ganska
lämpeligt, att Riksens Ständer behjertad® de
Rotehållares öde, som blifvit förorättade och
lidande, samt att de således böra hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att enär enskild
Rotehållare i Skåne fulltyga, att de icke fått
tillgodonjuta den lindring och de öfrige förmåner,
som blifvit dem lofvade, de då må genorn
Kongl. Maj:ts Nådiga försorg förhjelpas
till deras rätt; och torde detta mitt förslag varda
StatsUtskottet meddeladt.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Betänkande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogos å nyo och biföllos följande från
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 2 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvär!- och
OeconomieUtskotten:
Af den 19 sistlidne Augusti:
N:o 441. I anledning af väckte Motioner
om Kongl. LifRegements HusarCorpsens reducerande
till Infanterie.
Deri 5 September c, m.
*97
Fran Stats-Utkottet'.
Af den 28 sistlidne Augusti:
N:o 445. Angående Götha CanalBolags,
Götheborgs och Malmö f. d. Diskontinrättningars
tillstånd och förvaltning.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den 19
sistlidne Augusti under N:o 442 afgifne samt
den 2 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, i frågan om Stadsprivilegier för
Trelleborg, om hamnbyggnad derstädes m. m.
Herr von Hartmansdorff, Augujl: Jag
tror i allmänhet, atr det icke är önskelig:,
att många småstäder anläggas, som icke
kunna komma till något serdeles välstånd,
och som blott försvaga dem, hvilka redan äro
till finnandes. Vi håfve redan exempel på många
gamla städer, hvilka nästan äro förvandlade
till byar, och vi hafva sett, att två nyligen anlagde
städer förlorat de ansedde namn, man
gifvit dem, emedan de befunnits det oaktadt
icke komma sig före från deras obetydlighet.
Det förslag, sorn Stafs- och Ekonomiutskotten
nu framställt, att Riksens Ständer skulle
i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit, när
han så för godt finner, behagade anlägga nya
Häder, tror jag vara ganska öfverflödigt. En
29S
jycn 5 September e. m.
sådan anhållan förefaller mig likasom om Riksens
Ständer begärde att Kongl. Maj.t ville i
akttaga
Rikets sannskyldiga nytta.
Betan.
kandet synes i öfrigt vara af den obestämda
beskaffenhet, att jag för min del, tillstyrker afslag
derå.
Friherre Cederström, Jacob: De förenade
Utskotten hafva aldeles icke föreslagit, att en
Stad må anläggas vid Trelleborg, utan endast
att Riksens Ständer må framställa den underdåniga
anhållan, att Kongl. Maj:t, i allmänhet
på de ställen, der lokalen medger städers
anläggande, må sådant befordra: och nyttan af
städers anläggande, der belägenheten dertill är
tjenlig, lärer ej kunna bestridas. Jag skulle derföre
tro, att betänkandet kan utan farhåga, 1
stället att afslås, till alla delar bifallas.
Herr von Hartmansdorff: Jag har alldeles
icke talat om Trelleborg, utan om den allmänna
mening rörande nya städers anläggande, hvilken
Friherre Cederström anser så vigtig. Med
samma skäl, som Riksens Ständer anhålla, att
Kongl. Majit ville anlägga städer, der localen
är beqvämligast och bäst passande, kunde de
äfven begära, att städer icke mätte anläggas,
der något gagn deraf icke vöre att vänta.
Friherre Cederström: Fråga har blifvit väckt
om Stsdsprivilegier för Trelleborgs Köping; och
denna fråga remitterades till Stats- och EconomieUtskotten.
Då nu Utskottens Ledamöter
saknade d^n localkännedom, som för pröinin
-
Den 5 September e. m. 299
gen af detta enskildte ärende erfordrades, kunde
Utskotten icke tillstyrka stadsprivilegiers
utfärdande för Trelleborg, men i allmänhet
dock ganska väl hemställa, att Kongl. Maj:t
måtte, på de ställen, der local och andra omständigheter
gåfvo dertill anledning, låta anlägga
nya städer.
Herr Grefven och Landt-Mar/holken gjorde
proposition till bifall af Stats- och OeconomieUtskottens
förevarande Utlåtande,
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar [hålken
hemställde om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå berörde Utlåtande;
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att, som, efter hvad han tyckt sig finna,
Ja öfverrösta! Nej, propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bilalien.
Föredrogs å nyo Stats- Bevillnings samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 19 sisth Augusti under N=o 443 afgifne
samt den 2 dennes eftermiddagen på bordet
lagde. Betänkande om ytterligare understöd för
Nybyggarne i de Norra Provincerne.
5ot> Veu 5 September t, m*
Herr Danckwardt, Magnu» Georg: Jag anhåller
att vid Utskottens förevarande Betänkankande
få göra en anmärkning. Utskotten hafva
föieslagit att Nybyggare uti de norra Provincerne
må få rättighet att när som helst köJ
pa sine hemman till skatte emot 6 års ränta.
Jag tror ej att detta är lämpeligt. Enligt Kong/.
Brefvet den 6 Mars 18»7 är det i afseende på
Norr- och Westerbottens Län stadgadt, att alla
Nybyggen derstädes, sedan odlingsskyldigheterne
derå äro fullgjorde, frihetsåren tilländalupit
och Nybyggena börjat utgöra ränta till Kronan,
må utan någon skatteköpsskilhngs erläggande
af Åboen, genast som skatteköpte anses
och i Jordeböckerne såsom skattehemman upp>
tagas. Detta är en stor uppmuntran och en
billig förmån för Nybyggarne och leder till
det ändamål sam dermed åsyftas; hvarföre ock
Utskotten med mycket skäl föreslagit, att enahanda
föreskrift äfven må gälla för de öfrige
Norra Provincerne. Om man åter medgåfve att
trakter, som till odling emottagas, genast kunde
få skatteköpas , så skulle sådant ofta
leda till den följd, att Nybyggarne mindre vår.
dadé sig om odlingsskyldighetens fullgörande
och begärde Nybygge för att derå, under de
inånga frihetsåren begagna och använda skogen
samt de förmåner den lemnade; vid frihetsårens
slut, vore nybygget icke i det skick
att det kunde bära räntan, Nybyggaren öfvergåfve
det och Kronan hade intet för de friheter
och förmåner den lemnat honom och han
åtnjutit. Den skatteskilling som Nybyggaren
skulle erlägga vore väl obetydlig, icke ett till
-
