# ID: svediakorp-gov325
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 18,384
# sentences: 418
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Deli 2» Augusti e. m.
331
Och då skall en sådan förändring understödjas
al folkets öfvertygelse oin dess nytta.
Men om man efter osäkra calculer Öfver
landets blifvande Statistik , i hvilka beräkningar,
folkets önskningar icke ingått, utvidgar styrelse-systemet
i den förhoppning, att landet någon
gång torde blifva så uppodladt, att den förökade
Lån-styrelsen blir behöflig; så fruktar
jag att man misstager sig.
Att åter den nya Lånstyrelsen skulle behöfvas,
för de afvittringar med fler% anstalter ,
som kunna vara eller blifva vidtagne för landets
förkofran, kan jag för min del icke fatta;
emedan sådane anstalter blifvit utförde i andra
orter, till exempel Fahlu vidståckta Lån, utan
att någre nya LandshÖfdingeEoibeten derföre
behöft inråttas. Och vågar jag således instämma
i den önskan, att Jemtland måtte förenas
med WesterNorrlands Lån. >
I afseende åter på Herjeådalen,? återlåggande
till Gefleborgs Lån, tillstyrka Utskotten,
att så väl ortens innevånare sorn Lånsstyrelserne
deröfver må blifva hörde.
Jag förmodar, att Embetsmännens yttranden
blifva antingen sjelfmant eller på Nådig befallning
till Kongl. Maj:t afgitne, utan att folkets
representanter behöfva derom påminna.
Desse tillkommer det deremot, att antingen sjelfVe
inför Thronen frambära folkets Önskningar,
Bd. till Ridd. o. Ad, Pr. VII. Band. 22.
338
Den 21 Augusti e. m.
eller ock att på sådane fästa Kongl. Majsts uppmärksamhet,
då de såsom nu, sannolikt blifvit
antingen förbisedde, eller ock bortskymde af
Embetsmanna-Betänkanden. Det torde således
vara öfverflödigt att anhålla det Kongl. Maj;t i
detta ämne täcktes höra Länsstyrelserna. Deremot
tror jag, att Utskotten fästat för liten vigt
på angelägenheten af att höra ortens innevånare.
Innevånare i orten kunna blifva hörde, utan
att Kongl. Maj;t derföre inhämtar det rådanda
tånkefdttet inom orten.
Jag skulle derföre våga tillstyrka att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla , att så vål de väckte motionerne , som
flere Riksdagsmäns ifrån de Norra orterne sammanstämmande
yttranden, gifva anledning till
den förmodan, att den förändrade Länsfördelningen
till äfventyrs icke motsvarar de landsfaderliga
afsigter, som dermed af Kongl. Maj:t
tvifvelsutan varit åsyftade; samt att Riksens
Ständer i anledning deraf i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t i nåder täcktes tillåta innevånarne,
att (antingen genom Socknestämmo Protocoll,
eller,ock genom Deputerade, valde af
innevånarne sjelfve, utan att Lånstyrelserne sig
med valen befattat) till Kongl. Maj-t frambära
deras underdåniga önskningar och åligganden i
afseende på regleringen af Länsfördelningen.
Utom det förtroende och den tillgifvenhet
sorn Regeringen derigenom skulle vinna hos
Den 21 Augusti t, m. 3*9
detta redeliga folk, och utom den indragning af
ett LandshöfdingeEmbete som deraf torde blifva
en vinst, är jag Öfvertygad, att Riksens Ständer
derigenom skulle hafva befordrat en af de vigtigaste
angelägenheter för Jemtland och Härjeådalen.
Jag anhåller derföre om återremiss af
Betänkandet.
Bilagor
tillPIeni-ProtocoIlet för den 25 Augusti,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr von JVeigel% Chriftian Ehrenfrid:
StatsUtskottets Utlåtande om anslag till härvarande
Veterinair-Inrättning , hvilket, åtföljdt
af anmärkningar ifrån 3:ne Stånd, varit till Utskottet
återremitteradt, har nu återkommit men
befinnes beklageligenj några mindre vigtiga tillägg
afråknade, uti hufvudsaken oförändradt.
Utskottet har pemligen väl tillstyrkt, att
Den 25 Augusti e, m. ,
lönen för Inrättningens Föreståndare, ej blott
ined afseende å nuvarande inriehafvarcs förtjänster,
borde vara 2000 R:dr årligen, utan att den
äfven för hans efterträdare i tjensten bordé bibehållas
vid enahanda belopp, i afseende på vigten
af sjelfva denna lärare-beställning, äfvensom
Utskottet uppgifvit en Fond, af hvilken med säkerhet
tros, att erfoderliga medel skola kunna
tagas, till resekostnader och tractamenten för
Djur-Låkare, i händelse sådane behöfva framdeles
beordras, att vid uppkommande farsoter bland
husdjuren, på Statens bekostnad dervid .lemna
biträde; men för öfrigt hafva alla emot Betänkandet
framställde anmärkningar endast haft den
påföljd, att Utskottets' pluralitet förblifvit vid
dess en gång fattade tanka, under upprepande
likväl endast af samma skål, hvarpå det förra
Utlåtandet, var grandadt och mot hvilka jag trott
mig hafva gjordt ganska grundades anmårkningar.
Hvilka de menliga följder åro, som för
denna vigtiga undervisnings-anstalt ofelbart måste
Uppkomma, om den af Utskottet tillstyrkta
nedsättning af det årliga anslaget för den samina
skulle bifallas, har jag, då frågan fÖrVa gången
var under öfverläggning, vidlyftigt sökt ådagaläggo.
och skulle blott missbruka HÖglöfl.
Ridderskapets och Adelns tålamod, om jag nu
ville upprepa, hvad jag i sådant afseende då
hade åran att anföra. Jag anser mig således
vid detta tillfälle endast å nyo böra framställa
min öfvertygelse, att ofullkornligheter skola uppkomma
vid härvarande Veterinair-Inrättning och
svårigheter, sorn skola lägga hinder i vågen att
Ven 25 Augusti e. »».
341
af densamma draga den största möjeliga nytta,
i samma förhållande, som det, hvad Rikets Höglofl.
Ständer bevilja, understiger hv;.4 uti Konungens
Nådiga proposition blifvit åskadt och
borde derföre önska, del behagade Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, för dess del åtminstone,
lemna bifall till allt, hvad uti den Kongl, propositionen
för Inrättningen begåres. Men då
jag tillika bordt föreställa mig, att hufvudorsaken,
hvarföre det Höglofl. Utskottet, oagtadt alla
de upplysningar det erhållit, ej kunna! förmås ,
att öka den af Utskottet förut tillstyrkte anslagssumman,
måste hafva varit den verkeliga svårigheten
att finna medel dertill; så har jag äfven
trodt min skyldighet vara , att ej alldeles
förbise densamma , och att således ej sträcka
min vördsamma anhållan om bifall till den Kgl.
propositionen längre, ån till den del deraf, sorn
redan af Utskottet blifvit tillstyrkt, jemte den,
som rör sjelfva Lärare-personalen och dess aflöning,
såsom för sjelfva beståndet af Inrättningen
oumgängelige; så framt ej, Höglofl, Ridderskapet
och Adeln skulle linna skål, att äfven
bifalla anslag till underhåll för de 8 Elever,
utöfver dem, för hvilka Utskottet tillstyrkt medel,
och hvilket jag för min del högeligen önskar;
förlitande mig i öfrigt derpå, beträffande
de för Inrättningen ännu felande rutn och lågenheter,
att Utskottet, som förmodar sig framdeles
blifva i tillfälle att uppgifva disponible lågenheter
dertill, ej lärer underlåta, att så snart
ske kan, dem föreslå, oell dymedelst afhjelpa
en brist, med hvilken Inrättningens bestånd i
framtiden vore oförenljgt.
342
Den 25 Augusti e. mt
Af dessa skäl anhåller jag vördsammast, det
täcktes Högvälborne Herr Grelyen och LandtMarskalken
först göra proposition till bifall af
Utskottets Betänkande med det tillägg, att de 666
R:dr 3a sk. årligen, som erfordras till lönefyllnad
för den theoretiska Läraren och arfvode
för pensionairen, äfven måtte beviljas, i likhet
med hvad de vårda Ledamöter af det Höglofl,
Utskottet samteligen tillstyrkt, hvilkas reservationer
betänkandet åtfölja; samt derefter benäget
inhämta Höglofl. Ridderskapets och Adelns
tanka, huruvida derutöfver äfven anslag må beviljas
för de öfriga 8 Elever, hvilket Utskottet
afstyrkt, men af flera bland de Ledamöter hvilka
sig reserverat, blifvit tillstyrkt och hvartill
960 R:dr årligen erfordras.
*
N:0 2. A
Herr von Hohenhaufen, Michaell
Då denna fråga senasl förevar hos Ridderskapet
och Adeln, vid tillfälle då Herr von Hartmansdorffs
uti ämnet inlemnade memorial remitterades
till Utskott, förbehöll jag mig, når
frågan derifrån skulle återkomma, utförligare få
utveckla mina tankar häruti, emedan jag ansåg
skadeligt, att den aftonen upptaga (iden med
detta ämne; hålst det kunde undvikas, då de
upplysningar, som af åtskilliga Ledamöter blifvit
lemnade, syntes mig för Utskottet tillfyllestgörande
till frågans utredande.
Den motion som gifvit anledning till förevarande
Betänkande, fordrar att KrigsAcade
-
Den 25 Augusti e. m.
34)
mien, så fort görligt år skall upplösas j och i
dess ställe vid Universiteten och Gymnasierne
anställas lärare i militaire-vettenskaperne. Motionairen,
äfvensom de flera Herrar hvilka häruti
i iner och mindre del med honom instämdt,
hafva grundat detta yrkände luifvudsakeligen på
det skål, att undervisningen vid KrigsAcademien
gåfve Eleverne en ensidig utbildning, sorn icke
gjorde dem skickeliga för annat ån sitt eget yrke,
hvarutaf åter följde flera olågenheter för
Staten och dem sjelfva. Vidare att alla dessa
olågenheter kunde undvikas, utan skada för den
militaira bildningen, om uppfostran skedde gemensamt
med de civila Stånden vid Universiteten,
dår militairlårare gåfvo undervisning i de
för Officerare i allmänhet nödiga kunskaper och
högre militair vettenskaper voro att inhämta vid
särskildta undervisningsverk för IngenieurCorpserne,
Artilleriet och Fiottorne. Det Ilöglofl.
Utskottet har nu äfven godkåndt detta i principen.
Jag medgifver att detta Förslag har talande
skål för sig, och att jag till en del dermed förenade
mig, redan första gången jag fnför detta
upplysta Stånd vågade framställa mina tankar;
i det jag erkände att de lägre klasserne vid
KrigsAcademien, icke åro i och för Inrättningen
behöflige, utan enligt min tanka, ansåg uti
flera fast icke i alla afseenden nyttigare för eleverne,
att de inhämta vid våra öfriga offentliga
Skolor de kunskaper, de i dessa klasser skola
förvärfva j och tror detta på de skäl jag från
detta rum anfört, oagtadt jag är öfvertygad ge
-
344
Den a5 Augusti e. m»
»om hvad erfarenheten bestyrkt, atf dessa kunskaper
lättare och säkrare vid Carlberg ån annorstädes
bibringas, ty hvarföre skulle det annars
hända sig högst sällsynt, att ynglingar vid
ankomsten till KrigsAcademien kunna intagas i
4;de classen, dår början sker med militaire vetenskaperne,
men deremot så ofta inträffa , att
äfven de som varit vid andra offentliga Skolor
och med Informatorer bevistat flera terminer
vid Academierne, vid i6 och 17 års ålder knappt
hafva nödiga kunskaper till intagande i de lägsta
classerne vid KrigsAcadtmien, och detta förhållande
åger vanligen rum hvarje år med rått
många.
Sedan jag nu ådagalagt, att min önskan för
KrigsAcadetniens bibehållande medgifvcr förändring
i dess närvarande organisation, går jag att
framställa de. företräden jag anser denna bildningsanstalt
äga framföre alla andra i Riket,
att för Arméen dana skickelige linie Officerare.
Dessa företräden härflyta;
1:0 Af methoden uti, och
2:0 Af den härdade uppfostran, som vid
KrigsAkademien meddelas.
Hvad först beträffar undervisningen, så
miste vål erkännas att den militaira har ett stort
behof utaf att theorien och praktiken jemt handleda
hvarandra: och huru vore detta möjligt
vid Universiteten, som sakna alla tillfällen dertill,
utom exercice med handgevär, i och för
hvilken visserligen ingen I^rigsAcademie erfor?
Den 25 Augusti et m.
315
drns, lärer eli annan militsir praktik svårligen
flerstädes siå att utöfva, då till orh med recognoscering,
ej med erforderlig nytta kan läras, på
de flacka trakter, dår våra Universiteter åro belägna.
Deremot kan all praktisk undervisning
med mycken lätthet vid KrigsAcademien verkställas.
t. ex lnfanterie manövern, Jkj hitting
och kajlning med Artilleriepjecer, hvarigenom
utgående Cadetter varit gen st användbara som
Officerare vid Artilleriet, der ett större ant»!
vid inf.dlahde krig vanligen behöfva», än som
finnas på Stat under freden, hvarföre hela utgående
Glassér från KrigsAcademien blifvit oommenderade
att vid detta vapen tjenstgöra.' För—
tijications arbeten hafva vål icke nog utförligt
kunnat öfvas vid KrigsAcademien, i anseende
till dermed förknippad kostnad; likväl undervisas
dår i alla slags Fältskansars utstakning och
något mindre Fältverk brukar vanligen uppkastas,
hvarigenom Cadetterne låra sig kånna
aibets-methoden och åro således i stånd, att i
falt vid förekommande behof, på egen hand utföra
sådana mindre Fältarbeten. Denna undervisning
torde äfven lätteligen kunna utvidgas
till mindre förhuggningar med flere hinder mot
en anfallande fiende, som kan vidtagas ef en
Fältvakt, till skydd emot öfverrumpling eller
till förstärkande af en mindre position. Fältmätning
, så vål den geometriska som den i
fält, eller recognosceringen, undervisas utförligt;
och kan ingen lemna Academien, utan uppgifvit
prof på nöjagtiga kunskaper deruti. Fåltijenjim,
eller den del af taktiken, som innefattas uti
tjenstgörings Reglementets 4:de def, undervisas
346
Ven 25 Augusti e. m.
med noggrannhet; dess praktiska öfning år så
högst vigtig för att hindra vid lysningen, att
villande begrepp deruti uppstår hos ynglingen ,
i afseende på Fältvakters och Detacliementers
mångfaldigt olika förhållande vid olika tillfållen,
som förmånen att understundom åse och deltaga
i större Fältmanöver, hindrar inbillningen från
utsvåfvande föreställningar. Lärande af Krigsi
Artiklar, skrifvande af Ordres och Rapporter,
hvartill kan läggas åtskilliga Förslager och Reversal,
men hvilka jag medgifver äfven på andre
orter kunde läras, nämner jag blott för att
visa, det en utgående Cadett från KrigsAcademien,
redan förverfvat kunskap uti de flesta
praktiska färdigheter, som af en soubalterne-Officerare
erfordras*
Om man nu öfvergår till den militaira theoden,
så lärer vål dessa kunskaper ingenstädes i
Riket, bättre än vid KrigsAcademien kunna inhämtas;
ty utom hvad redan år nåmndt, att de
för att vål uppfattas, måste åtföljas af praktiken,
så år Stockholm hufvudorten i Landet
för militaira kunskaper uti alla grenar ; hvarje
ny uppfinning i metien, blifver dår pröfvad, jemförd
med det befinteliga och bedömd , hvilket
der uppehåller dec vetenskapliga lifvet. Och
KrigsAcademiens lärare}, deras kända nit oberåknadt,
kunna icke undgå att härom taga kännedom,
lika litet som de under den uppsigt de
stå, kunna med liknöjdhet höra sin undervisning.
Jag lemnar att bedöma, om man vid Universiteten,
utaf isolerade Miiitaire lärare, hvilka
troligen skola sakna umgänge med vetten^
Den 25 Augusti c. m. 34 7
skapsmän i de olika fördelningarne af MilitgirStåndet,
kan hoppas att de lika väl sorn vid
KrigsAcademien skola kunna bestrida denna undervisning
?
Oaktadt hvad jag anfört om Militairelårare
vid Universiteten, påslår jag visserligen icke,
det vara skadéligt att tillsätta dem, ty jag tror
att så långe KrigsAcademien bibehålles, det med
dessa Herrar ej kan komma derhän, som nå*
gon gång händt i andra fac, att det fordras
mångåriga strider, innan de öfvergifva en gammal
vettenskaplig åsigt, (''hos dem blifven routin)
ehuru bevisad och allmänt erkänd vara öfvertråflad
af en nyare.
Den härdade uppfoftran som erhålles vid
KrigsAcademien, har jag uppgifvit vara den andra
hufvudfakliga nytta, som denna inrättning
åstadkommer för MilitaireStåndet. Ett århundrade
tillbaka hade denna nytta ej varit att beräkna,
ty då uppfostrades barnen strängt och
allvarsamt i föräldrars hus och vändes vid tarflighet,
nu har deremot med förfining i seder,
åtföljt så långt, ofta kanske längre ån väl beräknade
tillgångar medgifva, finhet i mat och
dryck och, i kläder. Föräldrar och Lärares mun
tala nu till större del ett annat språk mot fordom,
en mjuk, för convenancerne böjlig
moral, har under en större tidelångd tyckts vilja
uttränga den oböjliga lagens sträfva språk,
och det gamla ordspråket sorn utpekade den
okunniga hopen, forn man är hlädd, få år
man hadd, synes blifvit ett tyst valspråk, äf
-
348
Den 2£ Augusti e. m,
ven inom den Iiop, som anser sig långt öfver
den förra. En kort lid har jag tillbringat vid
ett Universitet, toen mins allt för vål hvad
granna kläder och tillgång att depencera, gaf
för anseende bland ungdoms bekanta, och känner
att många föräldrar finnas nog svaga, att
genom sådana medel söka befordra detta för
ynglingar skadliga anseende; sedan nu i hela
Europa klådstdsjukan åter tyckes börja, äfven
bland kallar, blifva en allmän farsot, är väl
föga troligt, vår ungdom icke äfven skall angripas
deraf. Vid KrigsAeademien deremot,
motarbetas denna löjliga barnslighet genom Kro.
nans uniform och allas vilkor åro lika; hos ynglingen
inplantas der att förakta klen veklighet
och en qvinlig granlåts fåfänga. Anseende bland
kamrater kan der endast förverfvas genom öfvertråfFcinde
egenskaper, större skicklighet i vetenskaper
eller kroppsliga färdigheter. J g upprepar
hvad jag redan en gång förut haft åran
nämna, att mången till KrigsAeademien inkommen
veklig yngling, lenmat den, -med glädje oell
tacksamhet för sin der gjorda omskapning, och
med förmåga att gagna Konung och Fädernesland.
Den olägenhet, som af Herr von Hartmansdorff
med flere blifvit anmärkt vidlåda närvarande
uppfostran vid KrigsAeademien, att den
gör eleverne isolerade från andra ungdomsbekantskaper,
än inom sitt (get Stånd, är en an.
märkning, hvars riktighet jag fullkomligt medgifver,
ehuru jag icke tror olägenheterne deraf
nu mera så svåra sorn fordom, ty den -tid är
'Den 25 Augusti c, m.
349
förbi då Ståndssinnet delade Nationen uti en
mängd små corporationer med ömsesidig afvog,
het mot hvarandra. Detta småaktiga lynne tillvar
på en tid KrigsAcademien icke fanns, det
har försyunnit under dess tillvaro. Tidsandan
har ensam uträttat denna förändring i nationallynnet,
den har borttagit det imponerande uti
och gjort lika löjlig, den civila tjensteman som
på sitt embetsrum bortglömmande att lian är en
Statens tjenare, vill spela rolen af en myndig
Byskolmästare, med dem som anlita dess embetsåtgärder
. och den militair, som i samqväm
och vid bouteillen, blott skattar värnet af
sitt eget Stånd, och förtäljer växelvis historier
om sin tapperhet och sina bedritter i fält och
på gästgifvaregårdar. Men olägenheterne af den
isolerade uppfostran som jag villigt erkänner,
vara betydliga, försvinna om de trenne första
classerne borttagas från KrigsAcademien, hvilken
det oaktadt, bibehåller den stora fördelen,
att gifva en nära Oell vidsträckt bekantskap uti
sitt eget Stånd. Äfvenså kan den närvarande
olägenhet för Cadetten, vid händelse af ett framtida
önskad t ombyte af yrke betydligt förminskas,
om det stadgas som vilkor för att intagas
vid Krigs-Academien, kännedom af Latinska
språket, sonj ännu uti all civil väg är nödvändig.
Men Grekiskan, sorn Utskottet funnit prydande
oell gagnelig, erkänner jag uppriktigt mig
anse för öfverflödig, då alla classiska åuetorer
äro Öfversätta på moderna språk, och om än
dervid några poetiska skönheter gå förlorade,
tror jag deras förlust nyttigare ersättes hos Officerare
och Tjcnsteniämien, genom större kan
-
35°
Den a5 Augusti e, m.
nedom af den närvarande tidens practiska fordringar.
Det liar äfven blifvit anfördt sorn. bevis på
KrigsAcademiens öfverflödighet, att då särskildta
Läroverk finnas för Artilleriet och IngenieurCorpserne,
behöfver man blott inrätta en dylik för
Flottorne, då allt behof af Militair-undervisning
i högre väg vore uppfyldt. Hvad först beträffar
ett särskildt Läroverk för Flottorne, så erkänner
jag fullkomligt att ett sådaiTt erfordras, äfvensom
att Carlberg icke är ett tjenligt ställe
för SjöCadetter, och detta medgifvande grundar
sig på det skal, att täkling, skeppsbyggeri
och navigation, icke lika väl kunna studeras inuti
landet, som vid varfvet, modellkammaren och
hamnen. Men för LandtArméen gör det icke
tillfyllest, att det finnes högre undervisningsanstalter
för de Scientifica corpserne, ty, äfven
med förening af dessa Läroverk, skulle
de icke utan olägenhet för de sujetter i och för
hvilka de äro inrättade, kunna mottaga ett betydligt
antal främmande. Vidare, äro de ämnen
som der undervisas, i all sin utveckling, till
stor del af egenskap, att endast i och förvdessa
Corpsers behof erfordras; tyman kan lätteligen
fiyma, att hvarken vArméens Officerare i allmänhet,
eller ens dess Generaler hafva behof eller
nytta af en fullständig kunskap i Fästningsbyggnadens
alla detailler, eller uti höjde- och triangelmätningarnes
noggranhet, icke ens i utförlig
kännedom af Kanongjuteriets dytailler, fördonens
och lavetagets construction, fyrverkskroppars
förfärdigande m. m.
Hvardera bran
-
Den 25 Augusti <*. m.
351
elien fordrar ett odeladt studium, om någon
höjd deri skall uppnås, hvilket skulle borttaga,
utan nytta, allt för mycken tid, kanske stundom
till skada iör FältOfficerares duglighet. Deremot
har hvarje Officerare behof af en allmän kunskap
i dessa 3:ne vägar, äfven om för honom
i fält icke skulle uppstå andra tillfälligheter, än
elem TjenstgöringsReglementet förutsätter, och i
och för hvilka det ålägger kunskapers inhämtande
deruti, Men jag har redan anfört, att
dessa kunskaper säkrast inhämtas vid KrigsAcademien,
och tror i stöd deraf, i likhet med
Utskottet, det är högst angeläget att icke kull,'
kasta den.
Ehuru högst ogerna, nödgas jag upptaga
ett anförande emot KrigsAcademien, emedan det
synes för vigtigt att kunna förbigås. Klagan har
blifvit förd af män, hvilka sjelfve vid KrigsAcademien
blifvit bildade, och lemnat den med
de mast hedrande vittnesbörd om deras insigter:
Att de anse sin der skedda uppfostran för
felad,
och att de utkommit i verlden, saknande
en mängd nödiga kunskaper, dem de med be,
svär vid äldre år måst inhämta. Jag vågar hemställa,
är"detta verkligen KrigsAcademiens fel?
Man får väl lof erkänna den icke annat är, än
en Skola, och att ynglingar i allmänhet, som
vid 16 och 17 års ålder lemna studierna, icke i
allmänhet kunnat mera inhämta, än de första
grunderna i vetenskaperne; att det således varit
ett fel hos tidslynnet och de politiska inrättningarne,
att dessa första grunder ansetts tillräckliga.
Hvad allmänt tillfälle finnes ännu i
352
Sen 25 Augusti e, nt,
dag på läsning i större tactiska och strategiska
afhandlingar, hvaruti efter de sednare krigen,
så förträffliga verk utkommit i Frankrike och
Tyskland; och det liar i Stockholm, der vi
äga en KrigsVetenskapsAcademie, som väl ager
ett godt förråd gamla militairbpcker, men icke
medel att ens underhålla rummen att uppställa
dem uti. Alla större militairverk äro naturligtvis
otjenliga att begagna vid Carlberg, der
egentligen endast Skolböcker fordras; men med
den der lagda grund, och det småningom mer
mognande förståndet, kan elen vettgirige sjelf inhämta
vidsträcktare militaira kunskaper om honom
lemnäs tillgång på goda verk; och numera lärer
sådana kunskaper ieke anses farliga hos det lägre
befälet. Undergifvenhet och lydnad för förmän,
skola alltid såsom fordom i Rom och Grekland underhållas
genom en sträng och oblidkeligdiscipline,
men när den förslappas, vare sig af veklighet, eller
ett hos folket missförstådt nit, för de lydandes
sanna fördel, kan den af intet ersättas, utan någon
gång af fanatismen.
Det Högloflige Utskottet, som ganska utförligt
behandlat detta ämne, slutar sitt Betänkande
med att tillstyrka Riksens Ständer ingå
> till Kongl. Maj:t med en underdånig anhållan,
att Militair Verket i hela cleff vidd och om fattning,
mätte af sakkånnare undersökas, hvarefter
de ock ågde yttra sig örn beskaffenheten af
den till rnilifairers egentliga yrke förberedande
undervisningen och till densammas fulländande,
nödige militair-läroanstalter, samt att Kongl,
Mjjtt
Dm 25 Augusti t. m.
353
Majit till nåsta Riksdag täcktes meddela Riksens
Ständer detta arbete, och inhämta deras
tanka deröfver. Jag hade förmodat att en undersökning
af MilitairLaroverket skulle göra
tillfyllest; en sådan undersökning år ock verkligen
sednare förrättad, ån den med Civile Läroverken,
utan att rnan funnit behofvet af en
föregående granskning, hvarken af Civilverket i
hela dess vidd och omfattning, eller af det mi—
litaira, som nu af Utskottet blifvit föreslagit;
Båda delarne måtte åtminstone vara så bekanta
att utan en förutgången vidtomfattande forska
ning, det står att bedömma, hvilken uppfostran
och hvilka kunskaper äro gemensamt behöfliga
för militaire och civila personer, äfvensom hvaruti
skiljaktigheter kunna fordras. Likväl om
man önskar och hvaruti jag med glädje instämmer,
att bringa Statens Läroverk till ett gemensamt
helt, lärer väl klarligen falla af sig sjelft,
att undersökningen måste anställas samfält af
militaire och civile sakkännare. Långt ifrån att
det vore ett hinder deremot, att SkolOrdningen
föreskrifver att en Revision med ElementarLåroverken
snart skall taga sin början, synes det
väl vara det måst tjenliga tillfälle, att då verkställa
en gemensam undersökning; äfven i det
fall man vill undvika granskningen af de högre
civile Läroverken, hvartill jag dock icke inser
något skål. Jag kan icke neka, det förundrar
mig som resultat af Betänkandet, finna tillstyrkt,
blott en revision af Militaira Läroverken, då
det föregående bedömandet af ämnet klandrat
Bil. till Ridd. v. Ad Pr. VII Band. a3
354
jVen 25 jiagttsfi c, m,
militaira uppfostrans ensidighet och allt igenom
varit till den grad verldsallmånneiigt i åsigter,
att det någon gång för min fattning deruti synts
ensidigt.
En verklig och stor nytta för Riket synes
kunna uppstå af en gemensam undersökning utaf
de civila och militaira Läroverken, såsom
Friherre Björnstjerna föreslagit, hvarföre jag
anser mig pligtig yrka, att detta förjlag måtte
blifva föremålet för den underdåniga skrifvelsen
och nödgas på den grund anhålla om återremiss
af Betänkandet.
N:o o.
Hörsamste Memorial!
Genom ProtocollsUtdrag af den 12 sistlidne
Julii, har Högloffige Ridderskapet och Adeln
behagat till Riddarhusutskottets Utlåtande remittera
en af Herr von Hohenhausen, Michael,
väckt motion, att Ridderskapet och Adeln måtte
bestämma ett premium för den Adelsman, som
till nästa Riksdag förskaffade sig kunskap och
färdighet i snabbskrifning, på det han då kunde
anställas såsom Extraordinarie Canzlist vid Ridderskapets
och Adelns Canzli; varande såsom
6kål för denna motion anfördt, att genom berörde
anstalt, en möjlighet skulle kunna beredas,
att få Ridderskapets och Adelns Protocoller
färdiga till justering från ett Plenum till det
näst påföljande, samt den fördel vinnas, att det
hittills brukliga sått, att före justeringen kring
-
Den 25 Augusti e. m.
355
skicka till påseende hos de Ledamöter, hvilka
muntligen utlåtit sig deras yttranden, då mera
icke skulle behöfvas, utan finge det ankomma
på talarne sjelfve, om de ville å Riddarhuset
genomläsa de för dem uppsatte anföranden,
hålst Protocollet i allt fall skulle stå under RiddarluisSecreferarens
tillsyn och ansvar. I sammanhang
med hvilken motion Utskottet tillika
fått emottaga särskildta af Herr Grefve von
Schverin, Fredric Bogislaus, och Herr af Ekenstam,
Israel, rörande detta ämne afgifne yttranden,
dervid denne sednare hemställt, att äfven
ofrälse personer måtte äga rått att täfla om
ifrågaståilde belöning
Utskottet, som lika med Herr von Hohenhausen
nogsamt inser den fördel, sorn genom
snållskrifvares begagnande vid Protocollsföringen
hos Ridderskapet och Adeln skulle kunna
vinnas, så vål i afseende på Protocollernes hastigare
uppsättande, justering och utgifvande af
trycket, som ock i afseende på den noggranhet,
hvarmed den talandes anförande till ord och
mening skulle blifva uppfattadt, får, på grund
deraf, yttra den öfvertygelse, att Utskottet anser
snållskrifvares begagnande vid berörde Protocollers
författande vara af verklig nytta, äfvensom
utsättande af prsemium för snållskrifvares
tilldanande utgöra på sått föresl igit blifvit,
det lämpligaste, örn icke det enda sättet att befordra
det åsyftade ändamålet; hvarjemte Utskottet,
i afseende på frågan om de åtgärder,
som till en närmare utveckling och bringande
till verkställighet af berörde förslag, borde vid
-
' Dtn 25 Au gutt i tt m.
tagas, tror, att det belopp, hvilket utsåttes såsom
prasmium, borde vara så' mildeligen tilltaget,
att detsamma icke allenast godfgjorde kostnaderne
för införskaffande från England, der
snållskrifveriet varit långe öfvadt och bragt till
fullkomlighet, af nödige Läroböcker i denna
konst, utan äfven lemoade ett öfverskott såsom
belöning för nedlagd flit och möda; att sedan
en snällskrifvare blifvit tilldanad och befunnen
skicklig, man bör söka att fästa honom för
längre tid i Ridderskapets och Adelns tjenst,
genom förhoppning att i en framtid varda antagen
till Ordinarie Tjensteman vid Riddarhuset,
och att han emellertid alltid skulle vara
säker att erhålla plats såsom Extraordinarie
RiddarhusCanzlist vid Riksdagar; samt att slutligen
någon utsträckning af rättigheten att täfla
om nämnde belöning i afseende på ofrälse personer,
icke bör föreslås, enär RiddarhusDirectionens
Instrnction innehåller, att andre personer
ån de af Adelig börd icke må till Tjenstemän
vid Riddarhuset antagas, och detta stadgande
synts Utskottet så mycket hel e böra
bibehållas, som ostridigt år, att genom det tillfälle
en Tjensteman vid Riddarhuset äger att
öfvervara RiksdagsÄrendernes behandling, och
sjelf till någon del lägga hand vid deras utarbetande,
hans bildning till en framdeles blifvan^
de upplyst och gagnelig Riksdagsman, i märklig
mon befordras. Och det år i öfverensstämmelse
med dessa åsigter Utskottet alltså nu får
hemställa, att icke allenast ett premium af 5oo
R;dr Banco måtte utsättas för den person af
Adelig börd, tom vid nästa Riksdag visar sig
Vtn 25 -Augusti t. m.
35?
äga fullkomlig färdighet i snällskrifning, utan ock
en sådan person undfå försäkran, att vid inträffande
Riksdag varda antagen till Extraordinarie
Canzlist vid Ridderskapets och Adeln*
Canzlie, hvarförutan det hopp borde honom
lenmas, att derest han under Riksdagen visade
utmärkt flit och skicklighet, samt i öfrigt kunde
förete erforderliga Academiska betyg, han fram.
deles vid yppad ledighet skulle blifva såsom
Ordinarie Tjensteman vid Riddarhuset anställd;
om hvilket allt kungörelse skulle genom Riddarhus!)
irectionens försorg i Allmänna Tidningarne
införas, med anmaning till den eller de
Frälsemän, som vilja täfla om ifrågavarande
belöning, att i sådant afseende hos Directionen
sig anmäla; att RiddarhusDirectionen derefter,
enär Riksdagskallelsen vore utfärdad, borde sammankalla
de fällande, för att låta dem inför sig
aflägga prof på deras färdighet, hvarpå Directionen
skulle yttra sig öfver deras skicklighet;
samt antaga den person, som visade den fullkomligaste
färdighet till Extra RiddarhusCanzlist
för den instundande Riksdagen, hvarom anmä-J
lan hos Ridderskapet och Adeln borde göras;
att derest sedermera Ridderskapet och Adeln
skulle finna snällskrifvarens skicklighet svara
mot Ståndets väntan , det utsatte premium
måtte till honom utbetalas en månad efter Riksdagens
början; samt att Ridderskapets och Adelns
Protocoller, efter de af honom förde anteckningar
måtte, under RiddarhusSecreterarens
tillsyn och på dess ansvar uppsättas. Hvilket
allt till Ridderskapets nch Adelns godtfinnande
358 25 Augusti e, m.
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 16 Augusti
1820.
På IliddarhusUtskottets vägnar,
C, G. Spens,
N. Snoilsky.
Biläger
till FleniProtocollet för den 27 Augusti,
förmiddagen
N:o 1.
Herr Mo n t g orri mer i e, Guftaf:
Vid Herr von Hohenhausens anförande i
gista Plenum förbehöll jag mig att göra några
anmärkningar; men som återremissens åndamål
inskränkte sig blott till ändrandet af ett ord uti
de Höglofl. Utskottens Utlåtande, äfvensom till
önskan om revifion icke endast af milit aire LåroVerken,
utan ock om en lika beskaffad revision,
i sammanhang dermed, af alla Rikets LäroVerk,
ej mindre de civila ån de militaira, och
Den 2j Augusti ff /«.
359
då denna vidsträcktare undersökning af mig icke
blifvit vägrad, ejler är stridande, utan tvärtom
öfverensstämmande, med mina yrkanden, grundsattser
och önskningar, på det all enjidighet så
väl i undersökningen af LåroVerkens brister
som deras förbättrande, må blifva så allmänt
sammanhängande, det hela omfattande som möjligt;
tror jag mig sålunda icke böra upptaga
Höglofl Ridderskapets och Adelns tid med någon
vidiyf ig vederläggning, ehuru lått det vöre,
af Herr von Hohenhausens anförande till försvar
af KrigsAccidemUris nytta och nödvändighet,
hvaremot både af andre och af mig redan
så mycket år anfördt, utan af ett enda verkligt
skål hafva blifvit af Krigs Academims ifrige och
nitiske förfäktare veder lagdt. Ändå yrkar Herr
von Hohenhausen: att ynglingar forn beviftat
Academieme i Upfala eller Lund, vid 16 å
17 drs ålder icke ägt kun (kaper, forn kunnat
berättiga dem till antagande i den lägjla clasJen
vid Carlberg. Herr von Hartmansdorff
har redan vederlagt bevisen deraf, och jag kan
icke annat ån tillägga som ett motstycke, att en
utexaminerad Cadelte näppeligen skulle admit—
teras som Student vid en Acadernie, ehuru han
genomgått de högsta Lårdomsprofven vid Carlberg,
hvaremot en Philofiphie-Magifter, hvarpå
mångå exempel kunna andragas, med utmärkt
heder kan ingå såsom Officerare, äfven uti Arméens
vettenjkapliga Corpfer. Detta bevisar nog.
samt den underordnade lårdömsbanan på Carlberg,
mot Acadamierna i Upjäla och Lund, och
ådagalägger tillika öfverflödigheten af det förra,
i synnerhet sorn Arméens flesta antal Officerare
36a
jBiri 37 siuguiii f. m,
3ro utgångne och alltid skola utgå från andra
LäroVerk än det militaira, utan att man
kan förebrå dem äga mindre kunskap eller mindre
användbarhet i hvad theoretiskt eller practiskt
afseende soni hålst. Sålunda blir ju äfven
Herr von Hohenhawfens påstående sjelfmant
vederlagde: 0111 niet hoden f år undervisningen ,
att theorien och practiken ej kunna förenas
vid Univerfiteten; hvarföre skulle dessa då icke
kunna lön nås, kan ined bi!lig förundran åter
frågas ? sitt till)alle fahnas för jlackheten i
terraineu, till recognofceringar utom Carlberg:
redan vederlagt af Grefve Cronhjelm. Att vid
Carlberg göras Infanterie maneuvrar, Jkjutningar
och häftning med Art iller iepjecer; att Forti
fication deremot ej nog practiceras, men få
mycket mer i Få lim ä t ni ngen j att KrigsArtihlar
och Tjenfgör ings Reglemente lefas: Or
dres
och Rapporter f rifva r, Förf ager och Revär
faler författas, hvarigenom allt Cadetten
blir genafi användbar Soubaltern Of icer. Hvem
finner icke att allt lietta lika lått kan läsas, låras
och utöfvas vid Universiteterne, om vid
dem anställas Militair-Lärare? Detta bevisar således
intet för nödvändigheten af en KrigsAcademi.
Vidare yrkar Herr von Hohenhausen:
Att Militair theoriens hufvudort är Stochholm
der controll dr lätture och att man vid Univerfiteterne
Johnar umgänge med vettenjhapliga
mån i militair-yrhet- Visserligen borde
man hoppas att Militair-theoriens hufvudort är
i Stochholm, men om Militair-Projeforer anställas
vid Acndemierna och Militair-Lector er vid
Cymnajierna, så fördelar sig Militair-theoriens
Ven ty Augusti f, m.
9
likasom prcictikens hufvudort, såsom sig bör,
lill den öfriga lårdomens bufvudorter, och då
saknar maniche eller umgänge med vettenjkapsjnån,
ej ens i inilitair-yrket vid våra Universiteter,
ulan alla vettenskaper få då gemensamma
samlingsplatser och verkningspunkter, hvarigenom
all ensidighet i uppfostran säkrast förekommes.
Herr von Hohenhaufen medgifver äfven ,
att Ynglingar forn vid 16 d 17 årsålder lemna
KrigsAcademien, icke kanna vara grundligt
larda. Detta medgifvande motsäger hans
eget yrkaiide i början, där det påstås att ynglingar
vid samma ålder, som komma från Universiteterna,
icke agt så mycken kunskap , att
de kunnat intagas i lägsta Classen på Carlberg;
häraf skulle tyckas, att KrigsAcademien enkannerligen
danade grundligt larda, men det Kr en
af erfarenheten nogsamt bestyrkt bedröflig sanning,
alt någon grundlig lärdom där icke står
att erhålla, örn man ock studerade där till 4o
års ålder.
Den härdade uppjojiran som Carlberg,
enligt Herr von Hohenhaufens tanka , meddelar,
jemte förakt för veklighet och qvinlig granlåthvaremot
granna kläder skulle nyttjas vid
Universiteterna åberopas såsom ett nytt skäl.
Mot detta skulle mycket kunna anmärkas, och
såsom vederläggning andragas; men jag har
föresatt mig att vara korrt. Jag har redan
förut ådagalagt, huru som Hufvudstadens
granskap är otjenligt för Cadetternas uppfostran
, förledande i moraliskt, förvekligande 1
physiskt och förstorande i oeconoiniskt afseende.
362 Deri ty Augusti /. m.
Detta är ja således i rak strid mot Herr von
Hohenhausens yrkande och jag öfverlemnar till
hvarje opartisk att döma, hvem af oss har ratt;
så äfven med hans påstående om de granna kläder
sorn Studenter skola nyttja, ehuru erfarenheten
nogsamt bevisar motsatsen, nemligen att deras
kläder äro ganska borgerliga, ja ofta att jemföra
med Diogenis; hvaremot Gadetterne äro
verkeligen granna, på sednare tider prydde med
epauletter och mycket skimrande saker. Studenterne
hafva val också en uniform, men ytterst
anspråkslös och utan allt slags qvinlig granlåt.
Således återfaller Herr von Hohenliaufuns yrkande
om Studenterne på Cadetterne, som verkeligen
äro för grannt kladde, att ieke få smak
för yppighet och med detsamma veklighet.
Slutligen hvad angår Herr von Hohenhaufens
yrkande om flora j®.'delen af att gijva
en nära och vidjiräckt bekantjkap i Jitt eget
Stånd; tror jag med Historiens och i synnerhet
vår samtids vitneshörd, icke så; Jag skulle deremot
våga tro, att denna erif amma, nära och
ån mera vidjir rickta bekantjkap i fitt eget Ständ,
just är skadligast af allt, för en högre militaire,
skadligare än sjelfva halfheten i kunskaper, emedan
genom denna instöpning uti en viss form,
alla ens åsigter bringas, ja tvingas till enjidighet
och deraf härrörande omöjlighet ajt kunna
omfatta något utom sitt yrke och icke ens detta
uti en längré och mångfaiidigare utsträckning,
med säkert och klart omdöme.
Genom denna ensidiga uppfostran, stridan
-
Den 87 Augustii f. m.
363
de mot elen stigande tids-andans och upplysningens
kraf, liar håndt att ali partiel öfverlägsenhet
i individuelt afseende måst gifva vika för den
allmänna bildningens högre förmåga; och det
år just derföre den medborgerliga, fria, jag
skulle kunna såga den constitutionella uppfostran
år så mycket öfver hvarje ensidig och skråmåssig:
och det är ock<å derföre man icke nu mera
kan vara en god Officer, ån mindre en ypperlig
General, utan att hos sig förena, jemte sitt
Stånds kunskaper, en medborgerlig, allt omfattande,
fri- och fördomsfri bildning, och med
denna förutsättning kan icke nyttan af en KrigsAcademie
vara förenlig.
No 2.
Grefve Hård, Carl Gu/taf:
Högi. StatsUtskottet har i dess första Utlå.'
tande, angående regleringen af StatsVerkets andra
Hufvud-titel, förklarat sig icke kunna tillstyrka
anslag för 4 HofRättsRåd i Götha HofRått, af
skillnaden emellan HofRättsRåds och Assessors
lön; och såsom skäl anfört, dels att ali möjlig
besparing med Statens medel vore af oinståndigheterne
påkallad, dels att en högre fullmagt
icke skulle berättiga till annan lön, ån den, sorn
för inmehafvande tjenst bestås, hvartill StatsUtskottet,
i anledning af anmårkningarne i denna
punkt, nu fogat det skål, att den nu öfverklagade
olikheten uti lönerne inom Svea och
Götha HofRått, inträffar på flera andra ställen,
Dtn 27 Augusti f. m.
och icke synes böra afbjelpas annorlunda, än
på en gång genom en allmän ny reglering.
Det första skälet har Högloflig# Utskottet
sjelf upphåfut, då det i ett annat Utlåtande
tillstyrkt 5oo Riksdalers tillökning i lönerne för
de 4 StatsSecreterarne, utan att det blifvit visadt,
hvarken att den hittills bestådde lönen
varit för utkomsten otillråckelig, eller att dessa
Embeten blifvit af brist på tillräcklig lön mindre
vål förvaltade, hvaraf synes, att StatsUtskottet
icke anser besparing böra iakttagas, der
det finner en utgift låmpelig.
Idet andra skälet år mera grundadt, men
motsäges af flen billiga fordran, att Embetsmin
af lika värdighet och tjenste-befattning må erhålla
lika löner, hvilket icke inträffar, då 4
HofRåttsRåd I Götha HofRått tjena för Assessors
löner, men deremot alla HofRåttsRåderne i
Svea o'ch Skånska IIofRåtterne halva HofRåttsRåds
löner. Örn StatsUtskottet velat handla
consf quent efter den framställda principen, att
högre fuilmagt icke skulle berättiga till högre
lön, hade Utskottet, sorn, enligt 5o §. Riksdagsordningen,
åger iakttaga nödiga indragningar
och besparingar, bordt föreslå, att skillnaden emellan
HofRåttsRåds och Assessors lön för 5
HofRåttsRåd i Svea och 1 i Skånska HolRåtten,
blefve uppförd på IndrsgningsStaten.
Hvad slutligen angår den omständigheten,
att den öfverklagade olikheten åger rum på liera
ställen, så år det icke något skål lör fortfarandet
af ett obilligt förhållande; och beträffande
uppskofvet ined rättelser till en allmän reg
-
Den 27 sfugusti f, m,
fering, får jag anmärka, att, i afseende på HofRåtternes
lönings-stater, den nu begärde förhöjningen
lärer vara den enda omständighet, der
ny reglering kan såttas i fråga.
Om sålunda de omständigheter Högloflige
StatsUtskottet åberopat såsom skäl till afslag af
den sökte löne-tillökningen för 4 HofRåttsRåd,
vid noga skärskådande finnas icke uppfylla ändamålet,
återstår deremot, såsom anledning till
bifall deraf, rättvisans fordran af ett lika förhållande
i löne-vilkor för Embetsmån af lika
värdighet och tjenste-befattning, understödd af
den omständighet, att Ledamöterne i Götha
HofRått, som på hvarje Division åro blott fern,1
nödvändigt måste hafva trägnare sysselsättning,
ån Ledamöterne i de öfrige HofRåtterne, emedan
i den förra föredragningen af lottade mål
år delad emellan blott 4, men i Svea HofRått
emellan 6, och Skånska HofRåtten mellan 5.
Högh LTtskottet har icke upplyst huru stor
skillnaden år emellan HofRättsRåds och Assessors
lön, men den kan säkert antagas icke uppgå
till mera ån 000 Riksdaler, och jag hemställer
till Ridderskapets och Adelns behjertande,
om en sådan utgift må anses nog betydelig, för
att besparingen deraf kan blifva skål för vågradt
bifall till en billig fordran,
I följd häraf anser jag Utskottets Utlåtande
i denna del böra förkastas och den gjorde
ansökningen deremot bifallas.
S66
Den 27 Augusti f. m,
N;0 5.
Herr Flach, Carl:
Vid Stats- och BancoUtskottens förevarande
Betänkande, anhåller jag få göra några anmärkningar,
i afseende på hvad som år föreslagit
rörande Borås Stad.
i;o Utskotten föreslå att Borås skall erhålla
ett Lånebitråde af 100,000 R:dr Banco,
att successive utgå under loppet af åren i8a4
och 1825. Efter den förödelse, som Öfvergått
denna Stad, der 224 hus åro afbrånde, och endast
60 återstå lör att rymma en folkmängd af
öfver 2000 personer, år lått att inse det ifrågavarande
låne-bitråde icke utgör behofvets totala
belopp, utan endast en del deraf, åmnad
att underlätta det betryckta tillstånd, hvaruti
Stadens innevånare åro försatte. Om detta lånebitråde
således skall uppfylla ändamålet; om
Stadens innevånare derigenom skola komma i
författning att återhämta egna krafter, för att
dermed uppfylla hvad som brister i de otaliga
behofven för Stadens återupprättande, så är
det af största vigt, att detta låne bidrag skyndsammeiigen
utfaller. All tidsutdrägt dermed ,
Ökar den förlägenhet som derigenom skall afhjelpas,
och då detta anslag icke år en förlorad
summa för Staten, utan ett lån som lemnäs
mot full säkerhet och successive skall återbetalas,
så föreslår jag vördsamt, att dessa
100,000 R.dr B;co måtte blifva för de låntagande
tiiigångélige, i den mohn de prestera den säkerhet,
som utgör villkoret för lånet# erhällan»
Den »7 Augusti J. m.
ile. Under loppet af en förfluten sommar, åro
många hus och byggnader uppförde i hopp att
erhålla hjelp genom ifrågavarande lån, och en
villervalla skulle uppkomma, om dermed fördröjes,
som dels skulle förlänga, dels nästan förnya
ölyckan.
2:0 Då någon summa, icke i likhet med
hvad för Norrköping är föreslagit, blifvit disponerad
till Stadens publike byggnader, så anhåller
jag att 14,000 llidr Banco för detta ändamål
må blifva af totala lånesumman bestämd,
för hvilken Magistraten och Stadens äldste gifva
sin förbindelse, intecknad i de fastigheter
Staden äger, hvilken inteckning, sedan byggnaderne
åro fullbordade och brandförsåkrade till
det belopp som erfordras för att göra full säkerhet
för summan, får på dem öfverflyttas,
3:0 Utskotten föreslå att Magistraten och
Stadens äldste i Borås skola besörja fördelningen
af lånesumman, och blifva serskildt ansvarige
för fullgörandet af hvad Utskotten i Betänkandets
6:te punkt föreskrifvit. I min tanka,
skulle en Comité, i likhet med hvad för Norrköping
är stadgadt, lämpligast befrämja ändamålet,
hvarföre jag äfven föreslår denna förändring.
Jag har äfven trott mig vid detta tillfälle
böra vördsamt, fästa uppmärksamhet dervid,
att det icke år Borås innevånare allena, sorn
draga fördel af Stadens återupprättandef Skaraborgs,
Hallands- och Elfsborgs Lån, äfvensom
368
Ven 27 Augusti f. ni.
en del af Skåne och Småland, skulle i synnerhet
lida stora förluster, om denna Stad ej snart
åter kommer i tillfälle och fortfarande vara en
lönande afsättningsort för alla Landtmanna producter
och en föreningspunkt för dessa Landsorters
industrie.
Jag anhåller om återremiss af Betänkandet,
och att dessa anmärkningar få densamma åtfölja’
Bilagor
tili Pleni-Prolocollei för den 27 Augusti,
eftermiddagen.
N:o l.
Grefve Spens, Carl Guftaf:
Då Stats- och Oeconomie-Utskotten i deras
Betänkande, i anledning af flere särskildte
memorialer, om ändringar i militair UnderyisningsVerket
endast tillstyrkt en anhållan hos
Kongl. Maj:t om noga granskning af ämnet i
hela sin vidd, till framställning för nästa Riksdags
-
Ven 27 Augusti t. m%
dags Ständer, är det på visst sätt öfverflödigt
att orda om sjelfva saken här, eftersom den
kommer att afhandla* af mera sakkunnige män,
pa mera afpassadt sätt, och med mera tillräck
lif» tid, således i alla afseeiaden till mera båtnad
för saken. Jag torde således egenteligen
höra inskränka mig till frågan om, hvilken utsträckning
den tillstyrkta undersökningen bör
hafva, hvilken fråga är den, som med mästa ifvern
debatterades och som egenteligen gaf anledning
till återremiss. Men om jag dervid i
förbigående skulle komma att yttra min tanka
om den egenteliga hufvudfrågan och om hvilket
resultat, etter min tanka, den föreslagne granskningen
kommer att ge, torde ett sådant ^afsteg
förlåtas, i anseende till bägge frågornes nära
sammanhang.
Utskottet har föreslagit, att Militaire-Verket
i hela defs omfattning Jhulle underfökas
af fakkännare, som derefter skulle yttra sig
om bejkaffenheten af den till Militairens egenteliga
yrke förberedande undervisningen, om.
lämpligheten af militair-lärares anjiällande
vid Academien, (eller som jag förmodar meningen
vara, Academierna) behofvet af Applications-Skolor
får Scientifiqva Corpferriet
dejfe Låro- Verks orgariifation till fårjkildta
Skolor, eller till en Centr al-i nr ått ning rn, 111.
samt sedan särskildt afstyrkt utsträckandet af
denna revision så vidt, som Friherre Bjönstjerna
anmärkt.
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. VII. Bind. 24,
3fC
Ven 27 Augusti e, m.
Vid en del af anmärkningarne häremot,
synes man ha öfversett att Utskottets förstnämnda
tillstyrkande om hela MilitairVerkets undersökning,
mera har afseende på Grefve Cronhjelms
förslag om sammanslåendet af de högre
Militairunder- visnings-verken och Herr Franc
Sparres, med flere, dervid gjorda anmärkningar
och nya förslag, angående den högst vigtiga
frågan, om en anstalt, i likhet med den Franska
Ecole Polytechnique, än på den andra frågan
om borttagandet af serskildta Elementar-undervisnings-verk
för det militaira yrket. Vid frågan
om den högre militaira-undervisningen , är det i
mitt tycke solklart, att militair-verket i hela dess
vidd bör tagas i betraktande, och jag kan således
på .intet satt, efter förnyadt genomläsande
af betänkandet förena mig med de Herrar,
som trott ordet militairverket vara genom en
misskrifning tillkommit, i stället för militair-läroverket.
Att uttrycket å ena sidan kunnat få
en större bestämdhet till undvikande af det inkast
sorn gjordes bär vid debatten den 25, att
nemligen MilitairVerkets material-sidas alla detailler
på intet vis behöfde undersökas, vill jag
visst icke bestrida, äfvensom ej heller att flera
andra uttryck i meningen kunnat vara ändamåisenligare,
men då licia detta mål, är ett önskningsmål,
och det på Konungen ankommer att
utfärda instructionen för de begärda sakkunnige
granskare, måste jag fortfara i min tanka , att
bifall till Utskottets Betänkande ganska lämpeligen
kunnat lemnäs.
Den första och mest omfattande frågan här,
Den 27 Augusti e. nt. 1
371
ar ilen, om undervisnings-verk i allmänhet och
huruvida samhällenas och samhällslifvets närvarande
skick tillåter, eller redan anbefaller, det
som jag för min del anser böra vara idealet,
att ynglingens undervisande sker med generelt
afseende på odling, såsom erkändt, lika nödvändig
i de serskildta medborgare-classerna, och
att det speciella bildandet sedan öfverlemnas,
äfven för mängden af menniskor, dels åt lifvet
sjelf, sedan hågen för bildning blifvit väckt och
möjligheten deraf förberedd, dels åt serskilte,
med hvarje yrke i sammanhang ställde inrättningar.
Besvarandet af denna fråga fordrar en
behörig generel åsigt af uppfostran och af det
närvarande tidehvarfvets kraf och den kan så
mycket mindre innebäras vid hvad slags revision
af undervisningsverk som hälst, som det är
just dennabe höriga åsigt, som framför allt qvalificerar
den ifrågavarande Revisions- Comittéens
Ledamöter att kunna kallas sakkunnige. Skulle
det vid denna förnyade granskning blifva utredt,
som jag för min del tror, att serskildte undervisningsverk
för vissa yrken, ännu äro nödvändige,
eller åtminstone i vissa fall nödvåndige,
äfven för Elementar undervisningen , så förekommer
sedan vid pröfningen af ämnet, den
andra frågan om nuvarande Militair-undervisningsverk.
Då dessa här utgöra sjelfva det egentliga
föremålet, är det klart, att undersökningen
här måste ingå i detaille och innefatta
serskilt Militaire Verkets alla grenar, men reyisiemen
en detaille af Elementar undervisningen
i allmänhet inom Riket, synes mig så mycket
De* ty Augusti e. m,
mindre nödig, som, så snart den första frågan
fullständigt har blifvit besvarad, är ämnet redan
inskränkt till ett yrke, och kan ej utan förblandning
utsträckas till de öfrige.
Dock' Statens undervisningsanstalt omfattar icke
ensamt det serskilta danandet för ett visst yrke.
Staternas närvarande skick, och jag vågar säga
det, det skick sorn de hafva haft, och skola bibehålla
ännu, men der en lång följd af tider,
har medfört erkändt oumbärlighet af en anstalt
inom samhället, vanligen benämnd Universitet ,
och der, med hvad afsteg från principen man
än emellanåt gjordt, åtminstone alltid ett hufvudsakligt
afseende förekommit, på behofvet af
allmän odling utan serskild bestämd rigtning, på
behofvet af en vettenskapelig progression, uppfyllande
det ena och vigtigaste af Samhällets ändamål,
att leda menniskor, icke endast till årets
eller generationens trefnad, utan till ett fort -  skridande, ej blott på den ena Statens, utan på
hela menniskoslägtets bana, att med ett ord,
icke blott underhålla urets alla machinerier, och
förse de tröga hjulen emellanåt med smörja ,
utan att verkligen visa, hvad timma utaf tiden
som har slagit, eller skall slå. Mer eller mindre
klart, men alltid dock något som jag vågar
hoppas, erkännes behofvet af Univessiteter; här
och där har jag hört nekas, hvad som likväl
är sanning, att då icke all undervisning i landet
bibehåller en relation till den uniyersela bildningen,
förfelar så väl den ena som den andra
ofta sitt ändamål. Dervid uppstår då den tre.
Den i-j jfugusti t. m. J^5
dje af de frågor, med hvilka efter min tanka ,
hvarje granskare af undervisnings-anstalter för
ett serskilt yrke bör vara sysselsatt, huruvida
nemligen det är lämpligt och nödvändigt att
dessa anstalter för den större bildningen skola
sättas i sammanhang med bildningsverken för
serskilta yrken. Om denna fråga gäller hvad
som förut är sagt om den förstnämnde, att granskaren
af en undervisnings-method icket blott,
såsom nyss sades, bör sysselsätta sig , utan att
han ej kan undgå sysselsättningen härmed,
om han annars vet till hvad mål han syftar.
Sedan denna fråga är afgjord, förekommer och
måste förekomma, den 4:de frågan, sorn åter
ingår i detailler, huru för det ifrågavarande yrket,
de anstalter böra vara beskaffade , hvarigenom
det sökta sammanhanget åstadkommes.
Betraktar jag nu hvar och en af dessa
frågor serskilt, så finner jag den första icke böra
vara serdeles debatt underkastad. Den som
lugnt betraktar den närvarande tiden, som icke
ledes öfver höfvan af idealer, skall medge mig
hvad häröfver är antydt, att samhällslifvet annu
ej på långt när har hunnit den punkt der mängden
af de medborgare, hvars framtid är ämnad
att inskränkas inom ett visst yrke, icke skulle
mer ändamålsenligt, redan under sjelfva elementar-undervisningen
väckas till ett afseende
på detta yrke; än mindre hafva vi uppnått
den, i tiden sednare om och i ideén förutgående
stationen!, dår de serskildta yrkena
skola så sammanflyta, att ynglingens fram
-
374
Den 27 Augusti e, m,
tid icke behöfver vara ämnad att inskränkas till
en bestämd dass medborgare-förhållanden. De
olägenheter, som med ett sådant framdeles troligen
blifvande, fulländad! municipal-system följa,
åro till en viss grad omöjliga att förutse- men
att den närvarande ställningen medför åtskilliga
skadliga följder, kan icke eller nekas; att den
ensidighet sorn Herr von Hartmansdorff omtalta
ofta uppstår häraf, vore fåfängt att bestrida;
dock denna ensidighets hufvudsakliga orsak ligger
i det egna ensidiga, som vidlådar tidehvarfvets
samhällsinråttning ännu , det ligger i det
för konstkännarens öga visserligen falska maneret,
men som dock är allmänt rådande, att föremålen
på taflan ännu hållas hvar och en i
förmycket serskilt dager; det ligger med ett ord,
i det man måste betrakta och genomstudera ,
men icke ens för principer skull springa förbi.
Så hafva, för att återkomma till den serskilta
frågan om militair-yrket, uppkomst af stående
hårar skiljt krigaren till en viss grad från de
Öfrige medborgarne; denna uppkomst var ett
steg med ena foten visserligen på sidan om
den stora bildningsbanan, men hvar och en som
noga betraktar den tiden, skall medgifva mig,
att det med andra foten då var ett stort steg
framåt. Han skall medgifva, som jag hoppas ,
likaledes, att afsteget ännu är för tidigt att återtaga.
Der stående hårar hafva uppstått under en
eller annan form, der krigare-ståndet har bildat
sig, har, enligt hvad historien visat, serskilta
jDen 27 Augusti e, m.
375
skolor för krigare-yrket, i mer eller mindre utveckling,
alltid uppstått ; frågan om det yrket
har alltid interesserat de magtågande och dess
besvarande tillika säkert legat inom deras fattnings-spehr,
ty de stående hårarnes behof uppstod
alltid samtidigt med behofvet på jorden
utaf magtågande. Men fastän nu bar börjat
visa sig en allmän känsla utaf lämpligheten, att
amalgamera serskilta stånd med hvarannan fast
revolutioner och constitutioner för tidehvarfvets
betraktare utvisa en önskan att innesluta
alla medborgare-pligter och medborgare-förmögenheter,
inom det allmänna ordet medborgare,
år det icke derföre sagt, att tiden år
inne, att ändra på en gång hvad som förut
har funnits. Det är så mycket mindre sagt,
som det år oafgjordt ännu, och torde blifva
i generationer oafgjordt, om på den konstiga
byggnad äf samhällen, som genom skiljandet
af yrken, af classer och af skyldigheter,
i stort och en detaille, uppstod inom Europa,
det önskade templet af mensklighet med dess
enkelt rena architecture ens år möjlig att uppföra.
Det år till dess jag skulle kunna få se,
om jag lefde öfver en menniskoålder, sammansmältandet
af de ofvannåmnde yrken, stånd och
skyldigheter mera fullåndadt än det nu år, som
jag icke kan undgå att yrka bibehållandet tills
vidare af serskilda undervisnings-verk för vissa
yrken, i den mon de visa sig för mina ögon, i
tidens närvarande skick vara mer eller mindre
afskiljda från de öfriga. Det år på denna grund
älven, sora jag serskilt tror en anstalt för unga
37* Sen 27 Augusti et m.
Krigares bildning, med afseende på det blifvande
yrket, redan under elernentar-undervisningen,
vara nu nödvändig, fastän jag inser möjligheten
af en kommande tid, då samma anstalt är
onödig.
Men nödvändigt år för fortgången småningom,
ehuru ej våldsamt, till det ideal man åeyftar,
att, då mängden af det enskilta yrkets idkare
ännu i visst afseende skarpare ån man önskar,
måste vara afskiljda från de andra , man
likväl bibehåller äfven inom denna mängd, det
afseende på vettenskaplig odling, den känsla och
den agtning för en sådan, och de berörningspunkter
dermed, som skola tillåta vettenskaperna,
att på sätt samhället till sin trefnad fordrar,
oafbrutet inverka på hela menniskolitvet. Den
ena methoden härtill är ett ändamålsenligt organiserande
af den enskilta undervisnings-anstalten
för det bestämda yrket, att så väl inrättningens
lagar, som framför allt personalen, af
lärare och styresmän, hänvisar lärjungen till
den egenteligen vettenskapliga odlingen, såsom
något mer omfattande ån det hvartill hau sjelf
stråfvar och såsom det medel hvarigenom det
behof af allsidighet han icke kan undgå att mellanåt
kånna, skulle kunna blifva uppfyldt. Mer
ån en undervisnings inrättning har derföre hufvudsakligen
varit god, att lärjungen i lärarens
person sett grundlig kunskap visa sitt hela värde
; jag har med egna ögon sett, hvad personalen
i detta afseende inom låro-anstalterne för
serskilta yrken kon uträtta; jag har naturligtvis
mest erfarit det i afseende på militaira un
-
Den 27 Augusti e, m.
377
der visnings* anstalter, efter som jag sjelf har idkat,
och idkar ännu, det militaira yrket vid en
scientifique corps; jag har sett hvad verkeliga
jättesteg sorn man har gjordt i det sednare decennium
till erkännande af vettenskapernes aldrig
ostraffadt missförstådda vigt; jag har äfven
sett att mycket återstår. Det år klart att vid
den nu föreslagna undersökningen om militaira
undervisningen blir granskandet af personalen i
delta afseende, och af den ton som råder inom
dessa läroverk, en del af sysselsåttningarne; jag
tror mig kunna påstå med full visshet, att denna
granskning af det närvarande skall utfalla till
granskarnes tillfredsställelse. Men dessa inrättningars
lagar, kunna och böra vara uppgjorde
med sträfvande till samma ändamål, på det att
brister i personalen måtte kunna motvågas; det
år i detta afseende som en stor fast någongång
förbisedd visshet låg uti de gamla anstalterne till
elementar-undervisning för serskilda yrken, der
ynglingen, ehuru förnämligast sysselsatt att förskaffa
sig de kunskaper, han synbart skulle komina
att behöfva, likväl tillika generades, utan
tydlig så kallad nytta, med elementerna till fle*
ra kunskaper, som gåfvo honom begrepp om
den mer omfattande odlingens ämnen och syftemål.
De militaira undervisnings-anstalterne
hos oss utmärka sig, sådana de nu åro, icke ofördelagtigt
i detta afseende, och jag hoppas
med full tillförsigt, att det beständiga fordrandet
af omedelbar användbarhet hos alla kunskaper,
som mer ån en gång förefallit mig bekymrande,
då jag hört det göras af i samhällets
vigtiga re angelägenheter deltagande män, icke
378
Den 37 Augusti e. m:
skall åtminstone så snart lyckas att uttränga
sysselsättningen med dessa för yrket någongång
främmande kunskaper ur dessa undervisningsverk.
Det ståndigt framträdande behofvet a£
mathematikens application, i hela ordets vidsträckta
betydelse, år i detta afseende en stor
och glädjande borgen. Hvad de gamla språken
angår, har jag enskilt och offentligt hört åtskilliga
påståenden, såsom voro de egenteligen tillhöriga
blott seminarier för lärda; kanhända torde
det visa sig en gång, om man utan orsak
förr ansåg allmännare åo nu, någon teinture af
sessa kunskaper böra vara ett villkor vid all
undervisning. KrigsAcademien, hvarom hår serskilt
har varit fråga, har likväl icke undgått, att,
i sin närvarande organisation, erkänna den sanning
jag hår har i åtanka. Jag tror således äfven
i detta afseende, att genom den ifrågava-'
rande revisionen af undervisningsverken med
afseende på krigsmanna-yrket, skola de närvarande
anstalterna befinnas mera ändamålsenliga,
än som å ena sidan mången kanske tror , och
som å den andra mången har blifvit ansedd tro
och påstå, endast derföre att han yrkat, eller
icke bestridt yrkandet af den revision, som år
i fråga. Att smärre rättelser kunna befinnas
nödvändiga, ligger i naturen af all menniskoinrättnings
ofullkomlighet och jag förmodar då
med lika säkerhet att de blifva rättade.
Lika vigtig som detta för lårjungarne antydda
behof af universel bildning, äfven vid den isolerade
undervisningsanstalten, hvilket antydande jag kallade
denenamethoden att åstadkomma nödig berö3
Den 27 Augusti c, m.
ring emellan dessa enskilda undervisnings-anstalter
och den allmänna vidsträcktare vettenskapliga
odlingen, år vidare denjjomståndigheten, att
samtidigt med inhämtandet af vettenskaplig odling,
ynglingen skall kunna vid Universitetet få,
så vidt hans böjelse dertill frivilligt föranleder,
inhämta den theorie, som fordras i hans blifvande
yrke. Det hör till den allsidighet, som
år första vilkoret för Universitets-bildning, att
all theoretisk kunskap dår på ett ställe, under
uppfostringsåren skall kunna vinnas, och
just derföre, att skillnaden emellan den nu varande
och den fordna tid, då våra Universiteter
och de mönster hvarefter de bildats, uppstodo,
ligger i ett nu allmänt erkåndt behof af
theori inom lifvets nästan alla yrken- just derföre
år det klart, att flera kunskapsgrenar nu ån
förr måste kunna läras vid Universiteterne. Det
Ur således med full öfvertygelse jag biträder
Utskottets åsigt, att äfven tillfällen böra föranstaltas
att vid Academierna inhämta de militaira
kunskaperne, likasom af samma orsak äfven
de öfriga som kunna sågas tillhöra serskilta
yrken. Men dessa anstalter böra vara tillfällen,
likasom hela Universitets-inrättningen endast
bör vara en öppnad och lättad möjlighet att
frivilligt anskaffa sig kunskaper. Och sakens
natur fordrar, att så vidt som dessa militaira
undervisnings-tillfällen af Staten föranstaltas, egenteligen
blott det theoretiska afses: den yngling,
som går den råtta Universitets-vågen, inhämtar
i alla fall sin praktiska kunskap, förrän
han lemnat Universitetet och ingått uti yrket. Det
år således alldeles åudamålsvidrigt, att genom lä
-
38o
Den 27 Augusti e, m.
rare vid Universitetet, försöka ersätta en tillda—
ningsanstalt för enskilt yrke, ännu mer ändamåls;
vidrigt, att gifva dessa lärare en instruction lika
utsträckt till praktiken, som vid den serskilta
inrättningen. Universitetet är en fredad plats,
der frön utsås för att i en framtid äga tillgång
på moget byggnadsvirke; den serskilda anstalten
år ett drifhus, vid hvars anläggande man
har afsett behofvet af en serskild frukt för året.
Staten söker fylla detta behof, så snart den
kan, och Cadetten eller i allmänhet den i enskilt
anstalt bildade, har ett grundadt skål att
inträda tidigare ån Universitets lärjunge i Statens
tjenst, eller i den näring till hvilken han
år bildad. Jag inlåter mig härvid alldeles icke i
frågan , huruvida det praktiska af det ena eller
andra yrket kan vid Universiteterna möjeligen
läras, det har blifvit i detta afseende mycket taladt,
som i min tanka icke hör till ämnet; men
också om det praktiska kunde inhämtas , som
jag tror det kan, är det efter min tanka icke
ändamålet att der inhämta det. Den mera all-r
sidigt bildade, bör och kan finna sin praktiska
riktning genom sjelfva praktiserandet; skulle i
en Universitets-stad en praktisk inrättning för
ett yrke bilda sig sjelf, då kan den visserligen
bli ganska nyttig, men icke behöfver Staten befatta
sig dermed. Man har omrört härvid äfven
frågan om gymnastik och till och med simning,
man har velat uppdraga en jemförelse emellan
KrigsAoademien och Universiteten i af-'
seende derpå ; allt sådant hör alldeles icke hit,
gymnastik år för en undervisningsort helt enkelt
nödvändig, likasom ett Apothek år det för
Ben 27 Augusti t, m.
en större Stad, men det skulle åtminstone förefalla
mig bra underligt, om man påstod Eskilstuna
vara mer lämplig till Fabriksinråttning
ån Wedevåg, på den grund att i Eskilstuna
fanns ett Apothek; det högsta som derigenom
kunde bevisas vore, att den oumbärliga inrättningen
borde finnas på bägge desse ställen, men
utslaget i afseende på Fabriksstads anläggningens
lämplighet bör ögonskenligen grundas på
helt annat.
Långt ifrån således, att jag skulle kunna
tro de ir.ilitaira lärarne vid Universiteten kunna
ersätta KrigsAcademien, tror jag dem icke
ens kunna ersätta de särskildta |undervisningsverken
inom de scientifiqua MilitairCorpserne.
Enligt sitt ändamål uppfylla dessa, hvardera i
sin spher, det behof af ständigt successivt sysselsättande
nied theone, som alltid menniskan
erfar, sedan hon har inträdt i det practiska
lifvet. Kanhända ock troligen kommer begreppet
om sådana corps anstalter då först rätt att
utveckla sig, när en gång det blir lag och mod,
att så väl för civila som militairer, alla eller
nästan alla inträdes-examina tagas, icke vid Aca*
demien, utan inom corpserna; göres en gång
detta stora steg, kunna Universiteterne rätt uppfylla
sitt stora ändamål och då blir det, ehuru
skenbart motsägande sådant synes vara, först
nödvändigt att vid Universiteterne öppna tillfällen
att förvärfva kunskaper i alla möjliga
grenar. Jag tror i denna framställning äfven
vara innesluten min tanka om den föreslagna
EcolePolytechenique; den ersätter ej de anstalter
382
Ben Sy Augusti <s, tn,
som böra Annas inom hvarje scientifique corps,
att bibehålla dess medlemmar vid scientiliqua
sysselsättningar. Den gör det åtminstone ej i
vårt land, der praktiken sjelf icke lika ofta bevisar
theoriens oumbärlighet, såsom det sker,
der stora arbeten ständigt företagas och fulländas.
Och sammandragandet af all läroanstalt
till inhämtande af de applicerade vettenskaperne,
på ett enda ställe, kunde i synnerhet om
det blefve isoleradt från Universiteten, blifva af
ett menligt inflytande på den egentliga vetenskapliga
odlingen, som jag åtminstone för min
del anser för den mäst hufvudsakliga. Det kail
nemligen sattas i fråga, om icke här i landet
personalen af de vetenskapligt bildade oéh än
mer personalen af dem, hvars ögon löija vetenskapens
idkare, är för liten, att man här skulle
kunna våga, hvad som i Frankrike möjligen
kunde gå an, eller sorn kanske blott troddes gå
an, och ej hunnit ännu visa sina följder, att
man nemligen sammandrog de applicerade vetenskaperna
på ett ställe, och lät den framstå i
en glans, som i närvarande, i alla fall på applieation
nog lystnar tider, nödvändigt skulle bii
stor i mängdens ögon. Detta inkast är efter
min tanka det betydligaste emot förslaget, ätt
inrätta en slags EcolePolytechnique i Sverige,
och synes mig vara vida vigtigare än det, som
ofta har blifvit sagt om denna anstalts dyrhet,
i större proportion här än annorstädes, hvilken
förmodan också är grundad på den hos oss
varande mindre personal af dem sorn studera..
För att således på ett ställe sammandraga
Den 27 Augusti t, mi 383
K
hvad jag nu har anfördt, delar jag Utskottets
tanka, att militairlärares anställande vid Academierne
icke skulle vara skadligt, men tror dessa
personer icke kunna ersätta den plats som
genom Krigs-Academiens och Corpsinstiternes
borttagande kunde blifva ledigt. Icke eller kan
jag, som Utskottet synes anse, för min del finna
KrigsAcademiens plats kunna ersättas af de lag-,
re undervisningsverken. Gymnasier och Trivialskolor,
utan tror en särskilt bildningsanstalt för
den unga militairen, likasom för några andra
corpser, ännu länge nog blifva nödig att bibehålla,
ehuru på grund af förhållanden, som jag
förutser och hoppas skola en gång upphöra.
Men då Utskottets förslag icke går ut på att
stadga någon princip för framtiden, utan blott
att äska en framställning härom efter förutgående
undersökning, har jag ansett och yrkat att
Utskottets Betänkande borde hafva antagits sådant
det var, och får härmed hos Utskotten,
till hvilka jag anhåller att detta anförande må
remitteras, ödmjukligen anhålla, att de icke i
någon hufvudsak ändra sitt förslag om nämnde
undersökning; kunnandes jag så mycket mindre
ingå på den föreslagna och af Utskotten afstyrkta
utsträckningen af denna revision till alla
undervisningsverk, både civila och militaira, som
jag tror, att första resultatet af de sammanträdande
sakkunniges öfverläggningar bör blifva just
förklarandet, att särskildta Elementarundervisningsanstalter
för militaira Ståndet, ännu äro i
alla händelser oumbärliga; hvarefter, för det
ändamål sorn här afses, det icke kan bli frågan
örn de öfriga Elementarundervisnings verken in
-
354
Den 27 Augusti e, m.
om Riket, utan endast om Universiteferne, med
hvilkas spher icke blott hvarje enskilt yrkesskola
, utan Afven hvarje yrke, bör sÄttas i sammanhang.
N;o 2.
Herr Liljejiräle, Guftaf:
Emot förslaget om PortoFranco-frihet för
Staden Wisby på Gottland med mera, begår
jag få göra följande anmärkningar. Jag skall
dervid bibehålla den korthet, som år mig tillständig.
Jag anser PortoFranco eller Frihamnsinråttningar
på Gottland, stridande emot Rikets
fördel och nytta i trenne hufvudsakliga afseen.
den, nemligen, Politifkt} Statsceconomijkt och
slutligen commercielt.
Uti politiskt afseende synes betänkligt att
detta bevilja, ty en sådan inrättning skulle nödvändigt
väcka ombrage hos utländska magter,
och sedan inrättningen en gång kommit i ordning,
med alla verkliga eller inbillade förmåner
för ort och ställe, och man dessutom sökt för.
vara dess bestånd med fästningsverk, blefve det
onekligen en amorce för första angripande fiendtlig
makt, som hade en sjöstyrka, öfverstigande
Sveriges.
Jag säger vidare Statsceconomijkt. Till
Stats-*
Den 2j s4ugustii e. m,
ZH
Statsecconomien höner efter mitt begrepp, äfven
och synnerligen den ordning, den lag, en Regering
visligen uppfattar och antager, att få begagna
ett lands naturliga fördelar, att dess producter
blifva i möjligaste måtto begårliga för
utlänningen, utan att prisen kunna blifva för
låga. Lämpar man nu detta på Frihamnsinrattningen,
der alla utländska varor emot ganska
lindrig tull, kunna till stor mångd uppläggas,
hvad skulle följden blifva annan, ån undervigt
i handel, importens förfärliga höjd emot
exportens, och Rikets försvagande genom våra
egna oförsigtiga förhållanden. Härmed följer
tydligen förlust och skada i commercielt afseende.
Omöjligen kunde andra Köpmän i Rikets
stapelstäder sälja varor, utifrån inkomne
och med högre tull belagde, för lika lågt pris,
som handlande på Gottland skulle kunna sålja
dem, då varorne efter ganska låg tull dit inkommit
och der försäljas. Oredan, orättvifan
och den billiga handelsjalousien ligger hår i
öppen dag, och de olyckliga följderne likaledes.
Jag vågar således i ödmjukhet och då jag
tager rådet utur mitt hjerta, såsom redlig Svensk,
anhålla om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition på afslag å Betänkandet.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII Band. 25
3» Ben JO jiugusti f. m,
Bilagor
till PleniProtocolIet för den 5o Augusti,
förmiddagen.
O
N:o 1.
Herr Gyllenheim, Eric Gujlof:
Uti inledningen och premisserne af Högloft.
LagUtskottets Betänkande om förändringar i
brottmålslagstifiningen, åro så vackra och hugnande
grundteckningar framlagda i perspective,
att hvarje för mensklighetens och samhåilets vål
ömt deltagande vån icke annat kan ån deraf
göra sig de båsta förhoppningar; men huru meteorisk
blir icke deras tillvarelse, och de uppställda
satserna, förvandlade i toma skuggbilder
med den vundna upplysning att Högloflige Utskottet
vid ämnets hufvudsakliga afhandlande och
och i sjelfva resultaterne icke trott sig böra
omfatta tillfället att nu i någon måtto tillvägabringa
det åsyftade välgörande ändamålet, utan
alldeles Öfvergifvit det tili sitt framtida öde.
Således och ehuru Utskottet yttrar sig icke
mindre erkänna, ån medelst dess egna åsigter
hafva antydt behofvet af en reform uti omnämnde
lagstiftning, och af en förbättrad fångvård,
har likväl ieke blifvit föreslagit något hjelpemedcl
eller någon väsendtlig förändring hvarken i
Den 30 Augusti f, m.
3*?
det eria eller andra, ufan, ty värr, qvarstår det
onda ännu, likasom ovidrÖrdt, i all sin förra
styggelse.
Under medgifvande af den rigtiga anmärkning,
att en brådstörtande Öfvergång från de
hårdaste till de mildaste straffbestämmelser kan
förekomma betänklig, synes mig dock vara lika
origtigt sorn menligt, om derifrån vill dragas
den följd, att detta bör leda till total inactivitet,
och att man ej må våga göra något steg
närmare fram till den goda synpunkten; eller
att man, såsom hår år i fråga, icke skulle till
en början kunna för de första gången utöfvade
ringa förbrytelserne lämpa och förmildra straffen
efter närvarande bildnings och tidsljmnes omisskänneliga
fordringar. Om icke lagarne stå i
bredd eller öfverensstämmelse med tidehvarfvets
skick, ett folks seder, uppfostran och médborgerliga
utveckling, så motverka och skada dessa
Statskroppens lifsprinciper hvarandra illa och
påtagligen; och huru vådlig Verkan eller inflytelse
häraf uppstår, är redan för mycket bekant,
att hår närmare behöfva utredas.
Mig har åtminstone såsom klart och ovedersägligt
förekommit, att högsta nödvändigheten
påkallar en tjenlig och ofördröjlig rättelse
of vårt criminal-lagvåsende. Att de fordna,
under andra tidsförhållanden, stadgade straffen,
nu mera i och för deras grymhet, tjena endast
till olycka och förderf, men icke till upprättelse:
vidare, att straff som räcker någon längre
tid, och följaktligen så kalladt correctionsstraff,
38*
Dtn JO Augusti f. m,
skäligen kan förmodas åstadkomma på den
brottsliges caracter och sedlighet en såfcrare
verkan, ån ett momentelt och hastigt öfvergående:
att terrorismen, som i förra strafflagar
utgjordt ett af hufvudelementen, åter i de sednare
mäst godkånde lagstiftningar kommit under
nästan ingen eller ganska liten beräkning: att
man deremot tagit såsom säkert och afgjordt att
brottmålslagars stränghet i de flesta fall icke
allenast år förkastlig, utan ock i stället af vida
mera vigt, att den straffade bringas till egen
inre öfvertygelse om sin förbrytelse emot lagen
och samhällsordningen, och åndtligen att lagen
icke må till sin natur omensklig sjelf medföra
sitt förakt eller sin vanmagt, men deremot att
dess bud, grundade på billighet och rättvisa må
emot den, som dertill gjort sig saker, noggrant
blifva använde och fullbordade.
Om dessa sanningar skulle ligga öppna och
oemotsägliga, så tyckes Iiögl. Lagutskottet härå
bordt hafva fästat mera afseende ; och med öfvertygelse
och känsla för deras värde samt med
liflig önskan för deras framgång, torde förlåtas
mig, att jag ån vidare vågar utbedja mig Höglofl.
Ridderskapets och Adelns ynnestfulla uppmärksamhet
för någon närmare utveckling af
vissa omständigheter i detta visserligen icke likgiltiga,
utan högst magtpåliggande ämne.
Det år beklagligen alltför mycket bekant,
af Utskottet äfven medgifvit, och af våra fånglistor,
undersöknings Protocoller och brottmålsannaler
nästan dagcligen vitsordadt, hvad för
-
Drni 30 Augusti J. m.
skråckeliga följder dea öfverdrifna hårdheten
emot mindre svåra brottslingar, eller egenteligen
användandet å den af spö- eller* risstraff
och kyrkopligt medförer; och huru mången af
ungdoms lättsinnighet, eller af andra blott tillfälliga
och ouppsåteliga omständigheter i ringa
mohn felagtig person, har derigenom ej allenast
för alltid sjelf blifvit olyckelig, utan ock likasom
tvingats att i egenskap af samhällets afsvurne
fiende, blifva mästare och andras undervisare
i bofstreck.
Högloflige Utskottet hade, efter min tanka,
utom andra tillråckeliga skäl, icke saknat en giltig
och ökad anledning till undanrödjande af
spö- och risstraffet samt kyrkoplikten för enkel
tjufnad äfven deri, att snatteri bot är , enligt
lagen fastställd för tillgrepp till belopp eller
värde blott af 5 R:dr 16 sk. men hvilka, efter
den gångbara myntvalvationen lätteligen borde
beräknas, till minst halfannan gång mer, eller
8 R:dr 16 sk.
För öfrigt må besinnas, att förvandling af
böter till spöstraff, likaledes åger rum för åtskillige
andra förbrytelser, såsom slagsmål, sabbatsbrott,
svordom m. m.; och hvad dygd, åra
och säkerhet i tanke- och handlingssätt, kan vål
sedermera väntas af den som lagen såmedelst
kränkt och till allt återställande förstört.
Utur enahanda bevekelsegrunder med de
ofvannämnda och med dem som åro oskiljagtige
från en ådel philantropie,och en framskriden
J)ert 50 Augusti f, m
-
hyfsning, hafva de flesta civilicerade nationer
redan för detta visat sig angelägna, att till vårdande
af mensklighetens höga rätt, mildra eller
jemka sina criminal-lagar och böra vi vål längre
uppskjuta att följa deras lemnade efterdömen
härutinnan.
I afseende på Kyrkoplikten, har Utskottet
inskränkt sin åtgärd dertill att endast föreslå
ett nytt formulair härvid. Hvad nytta och vinst,
dermed kan ernås står likväl svårligen att upptäcka;
enär den offentliga scandalen sorn år det
klandervärda och åndamålsstridiga, ändå alltid
blir densamma. Om en förändrad ritual osli
böneform blott erfordrats och gjort nog, synes
lämpeligast varit ai öfverlemna omsorgen deraf
åt Högvördige PresteStåndets EcclesiastiqueUtskott,
såsom ett till Handboken hörande ämne.
Månne dock HÖglofl. Lagutskottet icke gerna ,
utan något äfventyr kunnat tillstyrka indragning
af kyrkoplikten för oqvalificerad elier första graden
stöld ? Jemte hvad redan härvid är anmärkt,,
torde kunna tilläggas, att sådant destomera varit
billigt, som fordom iagttogs den skillnad och
rättvisa, att den för tjufnad första gången dömde,
och den tredje gången dömde, icke behandlades
lika, utan denne sednare fick stå kyrkoplikt
5 Söndagar å rad, då nu deremot ingen
gradation i thy fall gifves. Om försoning med
församlingen och kyrkan oumgångeligen skall
ske af den som första resan brufit emot 4o Gap.
l §. MissgerningsBalken, kunde väl gerna ,enskild
skrift “dervid få antagas, såsom tillfyllestförande
bofofter.
Sen JO du«usli f, m,
Icke heller har Högloll. Utskottet sett sig
befogadt tillstyrka annan förvandling af böter
ån den som linnes föreskrifven i Kongl. Förklaringen
den 2.5 Mars 1807 oell Kongl. Kungörelsen
den G Mars 1810. Härmed! står man
följagteligen på samma punkt som förut, och
visserligen år det lättast att åberopa hvad redan
år förhanden samt hjelpa sig dermed så godt
man kan. Det hade dock, må hända , möjeligen
kunnat gifvas utväg så vål att påtänka inrättandet
af cachots och mörka fängelserum, dela
vid Länshäktena och dels äfven vid^Stads- och
Hårads-arresterne, hvarest ringare förbrylara
fingo afsitta sina böter, som ock att anvisa andra
brottslingar till arbete efter någon uppgjord
method och tariff vid Läns Correctionshusen ,
der dylika linnas att tillgå, och vid de befinteliga
allmänna i Carlscrona och Wadstena, så
länge och intilldess den tillernade fullständigare
organisationen härutinnan kan komma att till—
vågabringas.rArbete i sjelfva hemorten lärer icke
gerna kunna anskaffas för llere ån sådane sorn
blifva fällde men åro oförmögna, att erlägga
ensaks- och vitesböter, samt icke för dem sorn
efter MissgerningsBalken åro betraktade och skola
vidkännas en alf varsammare; något annorledes
var åtminstone icke tendencen och meningen med
min motion i denna del.
Sedermera och hvad beträffar lagens stadgande
i allmänhet om häktande, har Utskottet
förment dess innehåll så tydligt och vål grundadt,
att någon rättelse eller förklaring deri ej
skall 'vara af nöden! Deremot torde mången
393
X)tn 30 Augusti f, m,
anse det högst obestämdt, äfven öfver behofvet i
föreskriften utsträckt och äfven i sin latitude ganska
farligt och missbruk underkastarlt. Det heter
i 5 Cap. 2 §. StraffBalken, att den brottslige
genast skall håcktas och ej borgen för honom
tagas, i mål der ej med penningar bötas må.
Allmänna praxis år hvad Utskottet icke
eller lärer vara okändt, att den sorn betrades
med stölld första gången och ehuru obetydlig
den må vara, ja äfven om den icke utgör mer
ån snatteri håcktas, emedan kyrkoplikten eller
skriftermålet anses för urbota straff. Likaså
förfares, utom i flera andra litet magtpåliggande
händelser, med den som utöfvat, fastän af ringaste
grad förfalskningsbrott och dylika förbrytelser,
hvarå årans förlust år stadgad, äfvensom i de
så kallade mindre edsöre Brotten och Duellsmålen
, ehuru icke dråp eller ofta ens slagsmål
deri inträffat; och hvad vinner vål Staten dermed,
att dess fängelser fyllas på förhand af sådane
personer, sorn oagtadt felagtige, dock ej
böra anses förlorade. Och månne den förolämpade
eller samhället derigenom något förlorar,
om den tilltalade skulle öfvergifva Fäderneslandet
eller blottställa sig för efterlysning och hämtning.
Jag kan icke finna sådant, men har svårt
att förena det ifrågavarande alltför oinskränkta
lagbudet om håcktande och det olyckliga sättet
i dess verkställighet, genom arrestanters sammanblandande
af alla slag med den i constitutionen
lagde omvårdnad för personliga friheten
och de rättigheter, som på helgden deraf åro
hvilande.
Den 30 Augusti f,~m,
593
I sammanhang härmed har Utskottet tillika
förklarat sig icke kunna utsätta någon viss tid
för en brottslings återställande i dess medborgerliga
fördelar, emedan sådant beror på hans
uppförande och kan ej genom lag honom tilldelas.
Ehuru det ej egenteligen tillkommer mig,
som icke väckt nämnde framställning , att besvara
den härvid lemnade undervisning, skulle
jag dock för min del önskat och ansett serdeles
tillfredsställande, om Högloft. Utskottet behagat
upplysa, når en för tjufnad dömd må
förklaras vittnesgild, eller velat bereda Domaren
rättighet, att utan hinder af Kongl. Brefvet
den 27 Augusti 1792 och den 10 October 1798,
pröfva hvad verkan och vitsord en sådan persons
utsago kunde medföra.
Hvad Höglofl. Utskottet förstår med låmpelig
husaga å häcktad person, som felar i discipline,
är icke lätt att fatta, enär den arresterade
ej antagit tjenst hos fångvaktaren. Efter
mitt omdöme bör en godtyckelig bestraffning aldrig
medgifvas eller gillas, utan får jag vördsammast
förnya min förra hemställan, att fånge
som i häckte eller under ransakning visar oskick,
fräckhet, vanvördnad eller kränkning af
lagarne, bör i likhet med hvad Kongl Brefvet
den 26 November 1812 innehåller, derföre undfå
så kallad extra judicielle bestraffning af prygel
eller cachot, likväl aldrig utan skedd ordentlig
undersökning och laga kraftvunnet beslut.
På samma sått torde ock den som förolämpar
Domaren eller uppenbarligen ljuger att honom
förleda, böra anses, ty att härföre döma den
mm 50 Åu%uiti /. m.
sorn gjort sig skyldig till högsta kroppsplikt, att böta,
enligt 14 Cap. 7 och 8 §. § RåttegångsBalken
och sedermera ålägga honom, efter vanlig
förvandlingsgrund, fängelse, hvari han sig redan)
befinner och ofta önskar ännu längre få
qvarstanna blir aldeles åndamålslöst.
Sluteligen har Höglofl. Utskottet förmält sig
årna afgifva gemensamt med Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottet Utlåtande, angående
corrections-inråttningarne i Riket; och ehuru
således kunde vara att hoppas, det någon utsigt
ännu återstår till en högt önskad och påkallad
snar reforme i bestraffnings-systemet för
brottslingar, torde likväl ej dertill böra såttas
alltför mycken förtröstan , enår Utskottet förskottsvis
yttrat sig, om å*n detsamma haft tid
och tillfälle för beredandet af den ifrågastållde
förbättringen i StrafFLagen ej för närvarande
kånna tillgång pa nödige anstalter till correctionsstrafF.
Icke dess mindre och då flere af de i Utskottets
nyssbesagde Betänkande upptagne frågor
och åtskillige dervid sig företedde anmärkningar,
stå i ett nära sammanhang med förslaget
om Correctionslnråttningarne, öfverlemnar
jag till Höglofl, Ridderskapets och Adelns upplysta
ompröfvande huruvida icke bägge dessa
ämnen måtte på en gång vinna hos Högloflige
Lagutskottet behandling och tillbörligt öfvervägande;
och under förmodadt bifall häraf anhåller
vördsammeligen att mina hår ofvan skedda
erinringar fingo. i förening med återremissen, dit
åtfölja.
Veu 30 Augusti f. m
-
N*0 2.
Herr KuyLnJljerna, Eric Magnus :
Med den kännedom jag, som bestridt Secreteraregöromålen,
ej mindre hos f. d. Comittersde
till hushållningens reglerande vid Strömsholm,
än ock hos nuvarande Stuteri Öfver-Styrelsen
, åger om Strömsholms Stuterilnråttning
och dess förvaltning, anser jag mig pliktig göra
följande framställning till ledning för det begrepp
som, af Herr af Uhrs motion, rörande
Bamraa inrättning, kunde blifva en följd.
I mer än ett och ett halft århundrade har
Stuteri vid Strömsholm varit inråttadt. Jag har
sett authentique handlingar från de tider som i
Sveriges häfder äfven åro anmärkte för Statshushållning,
utvisa nästan orimliga anslag för
Strömsholms Stuteri, såsom till exempel 1696
och äldre årens stater hvilka bestämma ända tili
i5oo Lrsp. hö om året för ett hästkreatur; men
jag anser tillräckligt att fästa uppmärksamheten
å förhållanden, som åro oss närmare för att så
vidt jag förmår ådagalägga om ej hvad möjligt
varit, blifvit vidtagit till förbättrande af hushållningen
vid Strömsholms Stuteri-Inrättning.
Efter år 1810, då Rikets Ständer beslöto
att Stuterilnråttningen vid Strömsholm borde bibehållas,
förordnades af Kongl. Maj:t en Comité
tili hushållningens reglerande vid nämnde Stuterilnråttning,
till hvilken inråttnings-underhåll
hela Strömsholm och Kungsöhr samt dessutom
3760 R;dr 42 sk. 8 *;st: af Statsverket dittills
3g6 JDtn 30 Augusti f. m.
årligen varit anslagne. De åtgärder som af
denna Comité, hvilken tills under år 1818 fortfor,
vidtogos och bereddes, voro hufvudsakligen:
Att alla Strömsholms och Kungsöhrs jordägor
afmättes: Att större delen deraf utarrenderades
mot hö m. m. som till Stuteriets utfordring och
underhåll erfordrades : Att nödige betesmarker
indeltes: Att Stuteriet sammandrogs till Strömsholm:
Att behöflige byggnader derföre dels uppfördes,
dels reparerades desto nödvändigare, som
de byggnader hvilka vid Kungsöhr lörut till
Stuteriet begagnades, ändock snart hade behöft
ombyggas: Att de dagsverken som förut af landets
innevånare utgjordes in natura, fingo lösas
efter Markegångspris, till lättnad för de dagsverksskyldige
och till beredande af en contant
inkomst för Stuteri-Inrättningen: och att Stuteri-Staten
reglerades med de sålunda beredde
inkomster utan vidare behof af de 2763 R:dr
42 sk. 8 r=st som af StatsVerket förut utgått
och hvilka alltså indrogos samt att Kungsöhrs
Kungsladugård blef för StatsVerkets räkning
utarrenderad emot 700 tunnor Spanmål hälften
råg och hälften korn, årligen.
Detta oaktadt bibehölls Stuteriets hästar
ungefärligen vid dess förra antal: och jag hemställer
till hvar och ens eget bepröfvande, hvad
omdöme dessa Comittéens åtgärder rättvist förtjena
vid jemförelsen af det förhållande, som
derigenom bereddes och det som förut i långliga
tider ägt rum.
De anslag Comittéen erhöll till byggnader
-
Mm 50 Augusti f. m.
397
nea uppförande oell förbättrande vid Strömsholm,
påkallades icke alla för tillfället utan voro,
af skäl sorn jag förut nämnt, redan länge
nödvändige.
Redogörelse för dessa medel är längesedan
till Kongl. KammarRätten aflemnad samt der
granskad, och Rikets Ständer hafva samma medel
vid föregående Riksdagar afskrifvit. Genom
den besparing 2763 R:dr 42 sk. 8 r;st., samt
den inkomst för Kungsöhrsårrendet som Comitéen
beredde StatsVerket årligen, låra dessa
medel ock redan vara ersatte eller snart blifva
det.
Sedan Comitéen upplöstes, förordnade Kgl.
Maj:t genom Nådigt bref af den 2 December
1818, en Stuteri Öfverstyrelse som i sådan egenskap
erhöll befattning med Rikets Stuterier och
Hingsthållningen vid Indeldta Cavallerier i Riket.
I samma Kongl. Bref stadgas uttryckligen
de åligganden Stuteri öfverstyrelsen tillhöra:
och jag, som endast haft befattning att uppsätta
de beslut Stuteri öfverstyrelsen fattat, anser
mig ojäfvig vitsorda, att nämnde åligganden alla
bliivit fullgjorde. Bland dessa år ock att årligen
inför Kongl. Majit afgifva fullständig berättelse
om Rikets Stuterier m. m., och jag vill
minnas att Kongl. Maj:t bland de underrättelser
Kongl. Majit meddelat Rikets Ständer om Rikets
styrelse sedan sista Riksdag, i nåder förklarat
att Kongl. Majit om Rikets Stuterier nöjaktiga
anmälanden erhållit.
Den beräkning Herr af Uhr gjort öfver
398
Den 30 .Augusti f. m.
Strömsholms Stuteris inkomster, är jag icke i
tillfälle att bedöma, emedan den ej i Höglollige
StatsUtskottets Utlåtande finnes detaillerad. Det
torde dock tillåtas mig erinra, att Stuterilnråttringens
hufvudsakliga contant» inkomst utgöres
af dagsverkslösen, som uppgått till circa 8000
R:dr Banco om året, allt efter som Markegångsprisen
varit och att arrendeinkomsterne år 1821
minskades i anseende till Arrendatorernes ådagalagda
oförmåga att fullgöra de af dem ingångna
contracter, i följd hvaraf Kongl, Maj:t
ock förordnade att Strömsholms Stuteri skulle
regleras i förhållande till dess minskade inkomster,
så att denna inrättning ej vidare med ytterligare
anslag måtte betunga Staten. Och som
Kongl, Maj:t, i sammanhang med nedsåttningen
af nämnde arrenden bifallit att arrendeutgifterna
förändrades på det sätt, att i stället för hö,
af hvilket Stuteriinrättningen . hade öfverflöd,
erhölls hahn och hafre, hvarå brist förefanns,
sa reglerade Stuteri ÖfverSfyrelsen samma år
Ut fordrings Staten i förhållande derefter , tili
märklig fördel för inrättningen.
Vid 1819 års början voro vid Strömsholms
Stuteri 23a, vid ]g20 års början 235, vid 1821
års början 24o, vid 1822 års början 252 och
vid detta års början 2Öi hästkreatur. Om nu
Herr af Uhrs beräkning, att Strömsholms Stuteris
inkomster årligen uppgå till circa 4o,ooo
f»:dr aniages; så, och enär denna summa fördelas
på 2Öo hästar, belöper för hvarje omkring
160 R:dr för året: och jag öfverlemnar
till hvars och ens omdöme, sorn har kunskap
Ben 3® Augusti f. ra.
399
•m hästars underhåll, i hvad mon detta belopp
kan anses öfverdrifvet, då nemligen fråga år
om sådana håstar som vid en Stuterilnråttning
underhållas, och då dervid beräknas ej blott
fouraget utan ock deras skötsel, tåmning, inridning
med alla de Saldon, Sel- och Åkdon som
dertill fordras, samt en mångd byggnaders och
stängsels vidmagthållande m. m. Blott den
nödvändiga lyshållningen i Stallarna de mörka
årstiderne utgör en icke obetydlig utgift.
Om såsom Herr af Uhr anfört, någon häst
ifrån Strömsholms Stuteri, under hand sålts till
ringa pris, har en sådan häst säkerligen varit
förut såsom oduglig för Stuteriet casserad: oell
då auction ej ansetts lämplig anställa för en
enda hästs försäljning, har den hellre genast
blifvit under hand afyttrad, helst hans föda efter
cassationen, varit daglig förlust.
Den uppgift Herr af Uhr gjort om den
generella hästförsäljningen vid Strömsholm,
äger jag ej tillgång på handlingar att i hela sin
vidd hedonia. Min aktning för Herr af Uhr,
tillåter mig dock ej tvifla, det han förskaffat sig
säkra underrättelser, innan lian dem uppgifvit;
men hans slutsatts med beräkning deraf till allt
det gagn Stuteriet skulle åstadkomma, mäste aldrig
kunna antagas. Kunde genom hästförsäljning
vinnas full ersättning för en Stuteriinrättnings
alla omkostnader, behöfdes ju dertill inga
Statsbidrag? Och likväl, lärer ingen Stat i Europa
finnas, som icke redan i långliga fider lemnat
aaslag till Stuteriinrättningar, och således
Den 30 Augusti f. m.
torde äfven behofvet och nödvändigheten deraf
bevisas. Vid bedömandet af ett Stuteris nytta,
torde böra afses, utom productionen, ej blott
ädlare hästracers bibehållande för behof, sorn
eljest svårligen kunde fyllas, kanske icke inom
Riket, utan från främmande länder mot summor
som derföre skulle utgå, utan ock hästafvelns
förbättring i landet. Huruvida Strömsholms Stuteriinrättning
uppfyllt denna sin bestämmelse,
deröfver skall jag ej tilltro mig ett yttrande,
emedan jag bör anse mig dertill ej äga nog
kännedom; men det vet jag, att räkenskaperne
visa, det Strömsholms Stuteriinrättnings Hingstar
årligen betäckt emellan 2 å 3oo Ston samt
derutöfver, utom Stuteriets, och att derifrån
hvarje år till Kongl. HofStallen afgått utvalde
hästar, äfvensom att inom 6 månader 9 fullgode
Beskällare aflemnats från-detta Stuteri, för
att blifva CompagnieBeskällare och till hästafvelns
befordran och förbättrande i Riket.
De anstalter som af Kongl. Maj:t år 1818
vidtogos, till hästafvelns upphjelpande, hafva i
förening med Rikets Stuterier och öfriga allmänna
Hingsthållningen, redan haft den verkan
att, enligt hvad af inkomne rullor inhämtas,
sistlidit år, derigenom mer än u5o fohl
tillkommit, och minst 2600 ston blifvit betäckte.
Ytterligare åtgärder äro ock detta år af
Kongl. Maj.t vidtagne till den allmännare och
mindre hästafvelns förkofran; och jag hemställer
således, om nu i detta, sorn allt står i ett
sammanhang, lämpligt vore göra någon rubbning
-
Ven 3o Augusti f. m.
4oi
ning till hinder i fortgången; saint alltså, och
med stöd af hvad jag haft äran ådagalägga om
hushållningen vid Strömsholms Stuterilnrättning,
hvad afseende å Herr af Uhrs motion i detta
amne vidare kan hafvas.
Jag anhåller om återremiss af Betänkandet,'
och att, då motion först hos Höglofl. StatsUtskotlet
blifvit utvecklad, detta mitt anförande
måtte de öfrige Respective RiksStånden communiceras.
N;o 3.
Herr Bruncrona, Nils:
Då den af Herr Lagerhjelm gjorda mo;
tion, angående en förändrad organisation af Ar*
méen och Flottorna, förevar till afgörande uti
de sammansatte Stats- och BesvärsUtskotten,
stadnade jag uti minoriteten och emot beslutet
mig reserverade.
Grunden för denna öfvertygelse och reser-’
vation, hämtar jag från ordalydelsen och tillämpningen
af RegeringsFormens i4, j5 och
64 §§. hvaraf följer: att då Nationen till Konungen
öfverlemnat den rätt, att ensam förord,
na och i sin vishet bestämma allt, som angår
Rikets försvar, så i dess stora omfattning, som
uti detaillerne, så är det ock Kongl. Majjts ostridiga
rätt att under freden förbereda, likasom
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. VII. Band. 26,
Dtn JO Augusti f. m •
under kriget använda allt hvad till ett sådant
åsyftadt försvar kan fordras oell i sådan stund
kan blifva att påräkna.
Deremot har Svenska folket, enligt Regis,
rings-Formens 57 förbehållit sig den ratt,
att genom sinn ombud, vid allman Riksdag sig
beskatta: hvaraf likaledes föijer, att de anslag
Riksens Ständer, uppå Konungens Nådiga proposition
till försvarsverket bevilja, kunna på
sätt behof ven kräfva , och nödvändigheten fordrar,
af Kongl Majit disponeras för dessa bestämda
ändamål: och hvarvid Riksens Ständer
icke förbehållit sig, eller äga annan rätt, än
den att anmärka om utgifterna öfverskridit anslagssumman,
eller ock om denna blifvit disponerad
för andra ändamål, än sådana > hvartill dett
blifvit bestämd.
För öfrigt delar jag, med flere varda Ledamöter
af detta Stånd, den öfvertygelse, att
då Lagstiftarne uteslutande anförtrodt omsorgen
af Rikets Försvarsverk åt Konungen, anser jag all
discussion i detta ämne vara betänklig, det må
sedan angå det materiella eller personella af
våra försvarsanstalter.
Men til! ämnet, och endast hvad organisation
af Rikets Sjöförsvar i allmänhet beträffar, får
jag med förbigående af allt, sorn blifvit mot
eiier med motionen yttradt, ändock fästa Högh
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet Uppå
beskaffenheten af de vidsträckta kuster Sverige
iar att försvara, och hvilka omvexla af rala»
Den 3 j Augusti f. m.
genom hafvet hegränsäde ku.»tsträckblS och af Farliga
ocfi med djupå . vatten genohiskurna skärgårdar,
af hvilka flere, på föga afstånd stöta
in till våra grannars områden.
Övedersågdigen fordra så beskaffade kuster
både en seglande- och roddar- flotta, hvilka;
antingen livar för sig, eller förenade, skola vårja
landet från fiendtliga anfall från sjösidan. Ilen
förra af dessa flottor, elier den seglande, niåste
bt*h skall på de öppna ktisterna hindra landstigflingan,
tillvägabringa diversioner och för öfrigt
Understödja efter; och i sammanhang med operationsplanen,
alla ofi- som defensiva företag;
på större och djupare vatten, för fienden afskira
all comriiunioatiön och förhindra dess transporter
af manskap och munition; samt ändteligen
att förenad med en alierad makts flotta,
tvinga fienden till overksamhet; och hvarvid bör
kumma i beräkning , att underlägsenhet i antal
ötelbart ersåttea genom befälets skicklighet och
öfverlägsenhet i maneuver, hvilka sanningar icke
saknas uti Svenska ajö-histörien från de äldsta
tider.
Hvad åter den sednare, eller SkårgårdsFlottan
beträffar, så, enär detta vapen lika litet
kan agera i öppen sjö, som den förstnämnde uti
skärgården, och enär en sådan af största behof
påkallas, till betäckande af Årméeris flsnque,
landstigningars befrämjande eller förekommande
Cömmiinicationers och transporters obehindrade
gång emellan fasta landet och Arméens serskilta
fördelningar, äfvensom den seglande flottan;
404
Vsn 30 Augusti /■ m,
att genom omvexlande positioner, hos fienden
väcka osäkerhet, och diversioner i sammanhang
med Armeens rörelser, och sluteligen att göra
den fiendtliga SkårgårdsFlottan fullkomligt overksam,
utom andru krigstillfållen, såsom anfall
emot befåstade orter rn. in. hvilket inom
detta Hus vöre lika onödigt som öfverflödigt att
uppräkna.
Min afsigt med detta anförande har varit,
att öfvertyga om Rikets behof, af så vål en
Örlogs- som Skargårds-Flotta, och må det tillåtas
mig till ytterligare styrka för denna öfvertygelse
anföra följande historiska facta, nemligen
: Att efter Konung Carl XILs död, sedan
freden med de största uppoffringar kunnat erhållas,
insågo då varande Ständer nödvändigheten
att i nion af tillgångarne anslå medel,
ej allenast till ÖrlogsFiottans uppbyggande,
utan ock, åtog sig hvarje Provins en frivillig
extra gård, till byggnad af Galerer, de enda då
kände Skärgårdsfartyg, i saknad hvaraf kusternes
härjande och brännande af fienden icke
kunnat förekommas, och som bekant år, fingo
desse Galerer namn efter Rikets Provincer. Uppå
anförde grunder och med afseende på det
ostridiga behofvet för Sverige, af så vål en seglande
som SkärgårdsFlotta, får jag vördsamt för
min del tillstyrka, att Riksens Ständer alltid
måtte, för dessa magtpåiiggande ändamål, bevilja
så tillräckliga medel, som Rikets tillgångar
möjeligen medgifva, till Kongl. Maj:ts disposi-i
tion, så val till underhåll af hvad Röket redan
deraf åger, till förrådernas complettering och för
-
Ven 30 Augusti f, mi
4o 5
stärkande, som till successiv nybyggnad af Skepp,
Fregatter och Skärgårdsfartyg, till det antal Kongl.
Maj:t till sjöförsvaret kan pröfva nödigt bestämma.
N:o 4.
Herr Ejie riberg, Pehr:
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten,
uti deras Betänkande, rörande
Näringsfriheten, föreslå i 4:de Art. j8 $. att till
Mästerskaps vinnande å Timmermans-handtverket,
skall endast erfordras erfarenhet i det practisba
af handtverket, så att den, hvilken genom
nöjagtigt prof och verkställande någon väsendtlig
byggnadsdel, visat sig äga kännedom af hvad
yrket tillhörer, må derå vinna mästerskap ; hvarjemte
i denna §. föreslås ajne andra slag af
Mästare i byggnadsvågen. Det skulle således ,
efter Utskottens tanke, vara nödvändigt och för
Staten nyttigt, att få 3:ne slag af Byggmästare.
Det första slaget skulle icke behöfva förstå att
uppföra en byggnad af sten eller träd i hela
dess vidd, utan blott till en våfendllig del; ett
alltför obestämdt ord, då i händelse fråga sig
yppar, om denne mästare-skicklighet, genom Domarens
bepröfvande, skulle förklaras tillräcklig,
endast den förmådde att uppföra en vindskappa,
en takstol, eller något dylikt, hvilket allt åren
väsendtlig byggnads-del. Hvarje timmerdräng
och hvarje murare har intill närvarande tid oundvikeligen
af sine mästare erhållit kunskap och
erfarenhet i det practiska, innan de kunnat blifva
Gesäller, hvarför också hvarje Gesäll kan
Dtn Jo Augusti f. mt
»flänga prof af någon byggnadsdel; orh efter
yts^ottena förslag höra således dessa TimroerDrångar
och Murare hädanefter blifva, icke Gefäller
t ufan Måftare: Följden häraf skulle då
blifva den , att för Mästerskaps erhållande hädanefter,
man icke beböfde vinlågga sig om någon
annan kunskap ån den Thntnerdrängur och
Murare hittills sökt för att blifva Gesäller; ännu
mindre inhämta kännedom i de vettenskaper,
som derifrån åro oskiljagtige, utan blefvo de sorn
bygga nödsakade att, utom anlitande af Muroch
TimmerhandtverksMästare för verkställigheten,
äfven anlita Axchitekter och Mechanici
för det egenteligen vettenskapliga i sjelfva planen
, sammansättningen och uträkningen, vid
hvarje förefallande större eller mindre nybyggnad
eller reparation, hvilket allt hittills legat
inom Byggmästarens skyldighet och ansvar, utan
något serskilt arfvode. Vidare föreslås, att till
Mästerskaps vinnande, både uti Murmästare- och
Timmermans-handtverken gemensamt, under Utskottens
benämning af Byggmästare, skulle fordras,
jemte berörde practiska håndighet, nöjagtig
och bepröfvad skicklighet i ritningars och
deseiners upprättande, samt byggnaders uppförande
derefter; då Utskotten lemont Mur- och
Timmerdrångar rättighet att blifva handtverksmästare,
så snart de hunnit förvärfva en vanlig
Gesälls skicklighet, så synes det sednare för-^
$laget utan allt ändamål, emedan de fleste Mprpch
Timmerdrångar säkert skola söka att blifva
sådane Mästare, och de egentelige Byggmåstarena,
som Utskotten nu föreslagit, ej mera blifva
i tillfälle att med sin-a insigter utöfva sitt
lien 30 Augusti /. itc,
yrke, i brist af arbetare som förstå det practi*ka.
Jag föreslår derföre vördsammast, att den
som vill vinna Mästerskap i Timmermans-handtverket,
eller blifva Byggmästare, skall icke allenast
äga fullkomlig practisk skicklighet i byggnadskonsten,
äfven hvad angår den svårare delen deraf,
»åsom vid torn och andra spånningsbyggnader ,
utan ock åga bepröfvad kunskap uti de dertill
erforderlige theoreliske vettenskaper. Hvad sluteligen
angår det föreslagna 5:rije slaget af Byggmästare,
så får jag dervid vördsammast påminna,
att, om Architeckter och Mechanici skola efter
aflagdé prof på så vål praktisk som tbeoretisk
skicklighet, och utan att hafva varit lärlingar och
gesäller, blifva Byggmästare, de likväl aldrig
måtte få utöfva mästerskapet så länge de hafva
inseende öfver publike byggnader eller controllen
öfver råkenskaperne dervid. Ett skål för denna
min tanke får jag anföra utur Kongl, öfverIntendents-Embetets
räkenskaper, inlemnade till
Kongl. Kammar-Rättens 5:tc Revisions-Contoir,
hvaraf underteknad händelsevis fått se, bland
181g års räkenskaper, att Conducteuren F. M.
Båck, som innehar Enkan Fredrica Regina Ekmans
Byggmästare-verkstad, dels uti hennes
namn , dels uti sitt eget, qvittera! Timmermans
afiöningar och att samme Conducteur äfven med
sitt namn controllerat Kongl. Maj:ts och Kronans
publike byggnaders hufvudråkningar, som
innehålla sådane aflöningar, att, till exempel; en
Timmerman vid namn Svanström* finnes med
lika dagspenning uppförd i Januarii månad för
vinterdagar, med ao sk. Banco , sorn första delen
af Mars Månads sommardagar, samt att sam
-
4o8
Ven 30 Augusti f. m.
me Timmermans arfvode, sedan under sommaren
blifvit, emot ali praxis, olika utfört för sommar
dagar, dels med 4o sk., 42 § sk., och i
R;dr Banco, hvilket äfven är händelsen med
endre personer bland timmermännen, der samma
karlar blifvit olika aflönte för sommardagar,
dels med 56 sk. och dels med 4o sk. Banco.
De öfrige årens räkenskaper, rörande publika
byggnaderne, åro mig obekante, dock torde de
innehålla samma omständigheter. Till bestyrkande
af hvad jag anfört, medföljer utdrag af
åberopade räkenskaper. I anledning af dessa
anmärkningar, hemstålles vördsammast om Betänkandets
återremiss.
Transumt utur Kongl. ÖfverlntendentsEmbetets
räkenskaper för år 181 g, sorn
finnas ingifne uti Kongl. KammarRåttens
5;te RevisionsContoir.
i:sta hälften af Januari månad, Timmerman
Svanström 10 dagar å 40 sk., aflöningssumman
qvitterad uti Enkan F. Reg,' Ekmans namn, och
samma publike byggnaders hufvudräkning controllerad
af Conducteuren Fr. Magn, Båck.
2;dra hälften af Januari månad, Timmerman
Svanström 12 dagar å 4o sk,, aflöningssumman 10
R.dr Banco qvitterad uti Fr. Reg. Ekmans namn
och samma publique byggnaders hufvudräkning
contrellerad af F. M. Båck.
i;sta hälften af Marthi månad, Timmerman
Svanström 14 dagar ä 4o sk.; aflöningssumman
Den 30 Augusti f. ml
ii R:dr 02 sk. Banco, qvitterad af R. F. Ekman.
a:dra hälften af Martii Månad, Timmerman
Svanström, taxerad till 42 sk. 8 r;st B.co,
dess aflöning 10 R:dr 5a sk. Banco, qvitterad
af F. R. Ekman.
Sedermera har samma Timmerman Svanström
blifvit taxerad i de öfrige Månadernes
räkningar med 1 R:dr Banco om dagen , och
dess aflöningssummor qvitterade dels af Fred.
Reg. Ekman, dels af Fr. M. Båck.
Usta hälften af April månad, 2:ne Timmermän
taxerade till 56 sk. hvardera, deras aflöringssumma
i4 R;dr 18 sk. Banco, qvitterad af
Fr. Reg. Ekman.
2:ra hälften af April Månad, en Timmerman
ä 1 R:dr, 5;ne Timmermän å 36 sk., deras
aflönirigssumma 4i R;dr 24 sk. BaHco qvitterad
af F. Reg. Ekman.
Sedermera finnas samma Timmermäns sommar
dagsverken ökade från 36 till 4o sk. och
deras allöningssummor qvittsrade med Conducteuren
Fr. Mag. Bäcks egenhåndiga namn nemligen;
lista hälften af Julii månad, en Timmerman
ä 1 R;dr, 3:ne Timmermän ä 4o sk. de
-
<w
»tn J/m Jugmtfl /, to,
fa» aflöningssummor 43 R:dr 56 sk., qvitteradd
med Fr, Magn, Bick* egenhändig namn.
Usta hälften af Augusti Månad, 4;ra Tim-*
piermåns aflöningssurnma, qvitterad med Fred.
Mag. Bäcks egenhändiga namn.
a;dra hälften af Augusti Månad, 5 Timmermäns
aflöningssumman j qvitterad af F. Magn.
Bäck.
irsta hälften'af September Månad, Timmerman
Svanström, taxerad till en R:dr Banco
om dagen, dess aflöning q vit t erad af Fr. Åläg,
Bäck.
Att de uti förestående Transumt nämnde
personer, åro uppförde till den aflöning som
serskilt för hvarje månad omnåmnes samt räkenskaperne
controllerade af Herr Conducteuren
F. M. Bäck, som äfven för en del månader
dem sjelf qvitterat, och resten af Enkan Fr,
fl. Ekman, intygas. Stockholm den 20 Augusti
l8a5.
A- W. C. Tempelman.
Den 30 Augusti e, m.
Bilaga
till Pleni-Protocollet för den 5o
eftermiddagen.
N:q i*
Herr Berghman, Ambrosius. Magnuri
Intet kan vara billigare och med rättvisans
fcraf mera öfverensstämmande, än att Nationen
får veta huru och hvart de summor användas
sorn den samrnanskjuter, och ofta med största
Svårighet utgör. Det var i sådant ändamål och
ej för att tillfredsställa egen nyfikenhet, som jag
yäckt den motion; att Högloflige StatsUtskottet
skulle anmodas, att till Riksens Högloft, Ständer
afgifva en detaillerad calcul öfver hvad
Staten i allo för Götha Canal uppoffrat. Besviken
i mitt hopp om en fullständig uppgift
häraf, finner jag i Utskottets, i ämnet, afgifne
Betänkande, endast åberopande af de summor
jag i min motion, såsom mig vetterligt, uppgifvit,
pch hänvisning till Riksens Ständers Revisorers
pch Götha CanalDirecfions Berättelser,' samt en
calcul öfver de räntor m. m. som Staten användt
till canalen, bestigande sig till, den för andra
behof icke ringa, men då Götha Canal är i
fråga, högst obetydliga summa af nära 100,000
R:dr, Förklarande Utskottet för öfrigt*, att ut*
<0
Augusti,
413
Den 5o Augusti e, m.
redningen af kostnaden vid hemmansräntor, Kronotionde,
roteradt manskap, Kronoparker och
jordägor, skulle medföra ett mödosamt arbete
och förordsaka den tidsutdrägt, att Utskottet
härvid icke kunnat åtgöra.
Härvid får jag anmärka: att om jag och
andre Riksdagsman veta huru mycket Banken
bidragit till Canalarbetet oell eftergifva till CanalDisconten,
saknar dock en stor del af Nationen
kännedom, så väl derom, som af berörde
Berättelser, hvilka ej kunna vara annat än
ofullständige och spridde.
Jag förutsåg att det skulle blifva Utskottet
alltför besvärligt och tidsspillande, att författa
en noga uppgift på räntor och fond m. m. som
Kronan mistat genom Canalanläggningen: jag
föreslog derföre att dessa upplysningar skulle
infordras af Kongl. KammarCollegio, som är i
tillfälle att dem genast meddela. Om Utskottet
behagat vidtaga denna utväg, hade en fullständig
calcul öfver Statens hittills använde kostnad
för Canalen, med ringa besvär, till Riksens
Ständer kunnat afgifvas.
Och då Nationen, jag upprepar det, icke
bör vara i okunnighet om och huru Statens medel
användas och hvad egentligen blifvit påkostadt
Götha Canal, som väckt så mycken uppmärksamhet;
anhåller jag att Utskottets Betänkande
måtte återremitteras, och Utskottet anmodas
att, efter ifrån Kongl, KammarCollegio
Den SO jfvgust! #. m.
413
infordrad upplysning i förrberÖrde ämnen, författa
och till Riksens Ständer öfverlemna oftaberörde
calcul. Blifvande nödigt dervid, att
beräkna ali spannmål, räntor och dylikt, som
Staten årligen förlorar på Canalen, efter 5 pro.,
cent till capital och upptaga värdet af hemman,
jordägor, Kronoparken och dylikt, Canalen till
last; för att på ett ställe och i sammanhang få
veta Statens hela bidrag för Canal-anlägg
-
