# ID: svediakorp-gov324
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,259
# sentences: 1,542
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Ben 5 Jugusti f, m,
45
föreslagit, välja emellan Kronoutstyldernes liqviderande
i penningar eller uti spannmål; men
sora härvid tillika förekommer, att Staten till
åtskilliga utgifters bestridande, har penningar
ovilkorligen af nöden, samt att om alla utlagor
hngo uti spannmål afbördas, skulle StatsVerket
ej allenast sättas i förlägenhet vid spannmålens
förvandling i penningar, utan ock blifva blottståldt
för betydliga förluster, oberäknadt åtskilliga
alltid oundvikliga utgifter för spannmålen*
vård och skötande; och det år på dessa grunder,
de förenade Utskotten, utan behjertande
af jordbrukarens penningenöd och utan afseende
på rättvisans och billighetens kraf, åsidosättande
all möda att tillse sättet huru som
jordbrukarens och Statens gemensamma bästa
skulle kunna förenas, helt kort och sorglöst
afstyrkt antagandet af motionairernes ifrågavarande
förslag.
Detta Utskottens förfarande kan icke jag
åtminstone gilla. Då Utskotten i mindre vigtiga
ämnen sökt att genom vidlyftiga undersökningar
utarbeta och utreda frågan, hade Utskotten
i denna sak med fördubblade ansträngningar
bort tillse, om icke sått fanns, hvarigenom
den af Utskotten sjelf i premisserna medgifna
Jörman skulle kunna tillskyndas den betryckta,
allt uppehållande jordbrukande medborgareclassen.
Dertill tyckes mig så mångå förenade kraftiga
och talande orsaker hafva bort uppmana
Utskotten, nu isynnerhet, då jordbrukaren,
hvarmed jag menar den egentliga Ronden, betungas
med ökade bekymmer, dels derigenom
4 6
Ven S Augusti f, rn.
att en lika personel bevillning är beslutad dels,
derföre att ingen progressiv förinpgenhetsafgift
kommer att utgå, och dels för det att beskattningen
för consumtion och öfverflöd, allt på jordbrukarens
bekostnad, skall upphöra ehuru, såsom
en stor Statsoeconoru säger, af alla beskattningar,
ar o consuint iöns af gift g r, de som
låttaft utgöras Blott genom den sednare art upphåfde,
mäste förmodligen den ^dermedelst hittills
utgångna luxbeskattningen med mera än hundrade
tusende R dr Öka deri allmänna Bevillningén ,
icke litet kånbart, då Stockholms stad ensamt
erlade för consumtion och öfverflöd öfver 20,000
Rdr, hvilka nu af jordbrukaren måste utkråfvas,
ehuru rättvisan och billigheten påkallad!, att
man i stället att upphäfva 5 Art. 1 §. i 1818
års BevillningsFÖrordning deri tillagt, hvad jag
vördsamt till lindrande af Landtmannens skattebördor,
föreslog, nemligen bevillning för CaractersFulhnagler,
för Guld och Silfverbroderier,
för Vagnar och Spannhäftar, för utländska
porcellainer och kläden, för Strutsfjädrar,
Silke.stytler samt för ägta pärlor och
juveler. Hvad Bonden för Tobak och Silke
hittills betaldt med några skilling, får han härefter,
måhända, fylla med lika många R:dr derföre,
att bevillningen för consumtion och öfverflöd
blifvit tillintetgjord. Också har BondeStåndet
yttrat och yttrar ännu deröfver allmänt
missnöje.
Vid sådana förhållanden år det tid att betänka
jordbrukarens försvårade belägenhet och
Den 5 Augusti f. m',
3*
att behjerta den. Detta anser jag för vigtigare
ån allt annat: detta för Svennka Folkets Representanters
högsta angelägenhet, detta för deras
dyrbaraste vårf. Äfven tillförene har jag
haft den åran och tillfredsställelsen att på detta
rum yttra, huru som jac anser, jorden lör menniskans
hufvudnåring, dess odlare för samhällets
egentliga styrka och egentligaste medborga
re, men hvilka dock, under svett och möda,
arbete och ansträngning föranlåtas att sköta
denna jord, för att af hennes ofta osäkra, alltid
olika producfion underhålla Statskroppens
hos oss, ofantliga antal tärande tnediemmar,
som ej sällan lefva i maklighet Och öfverflöd,-  medan jordbrukaren svigtar under mödans tyngd
eller suckar under hård eller åtminstone ojämn
och icke naturlig beskattning. Till denna onaturliga
beskattning räknar jag allt det jordbrukaren
i penningar måste afbörda såsom Statsbidrag.
Också förklarar detta sig lått såsom
onaturligt, och såsom betungande och hardt, om
man blott jemför huru som jordbrukarens mångfaldiga
och stora utgifter till Präjier Klockare
med flere, alltid utan svårighet erläggas, derföre
att dessa utgå in natura, då deremot Kronoutskylderne,
ehuru ofta mindre i förhållande
mot andra utgifter, väcka bekymmer och bringa
betalaren i förlägenhet, ej sällan i den olycka
att allt hvad han åger pantsättes och försåljes
på Executiv Auction för mindre ån halfva värdet,
hvarigenom den irloge jordbrukaren med
hustru och barn för några R:dr bristande Kronoutskylder,
försåttes i tiggeri och den yttersta
nöd.
*8
Dtn 5 4u$usti f. mi
Om de förenade Utskotten sträckt derhän
deras uppmärksamhet, skulle deras utlåtande öfver
mera nämnde motioner, visserligen icke stad.
nät vid ett passivt, ofullständigt motiveradt af.
slag. Jag tror mig således icke begära någon
ting öfverdrifvit, då jag anhåller om återremiss,
och om de förenade Utskottens närmare och
allvarligare granskning af detta ämne. Såsom
en ledning till Utskottens nogsammare begrundande
och begagnande, anser jag mig vördsamt
böra tillägga några ord derjemte, såsom bevis
att Utskottens motskäl icke åro tillfyllestgörande.
Att Staten behöjver till åljkilliga utgifters beftridande
penningar, kan ingalunda ha till följd
att Jordbrukaren ovilkorligen skall betala Kronoutskylderne
i penningar. Statens bestånd hämtar
sin grund från medborgares bestånd, och di
böra vål det förras behof vika för de sednares,
såsom helt och hållit beroende af dem.
Kanske har den närvarande förlägenheten
hos medborgaren uppkommit just derigenom, att
man i Statshushållningen följt en stridig grundsats,
den nemligen de förenade Utskotten nu
yrka. På samma sätt är det med den förlä*
genhet vid Spannemälent förvandling och med
de betydliga Jorluster deraf, och dessutom för
dess vård och. Jkötande [kulle ådraga Statsverket,
enligt Utskottens tanka; det år nemligen
på lika sått som Utskotten äfven i dessa fall
afse mera StatsV"erkets ån Medborgarenas fördel
och båsta. Men då man å andra sidan erin
-
Den 5 Augusti f. m,
4?
inrar sig de betydliga uppoffringar StatsCassan
gjort för Spannemåls-Directionens inrättning,
utan motsvarande Ändamål, hvarigenom Medborgare
kunnat tillvågabringas någon förmån, så finner
man lått, att om denna uppoffring från Statens
sida begagnades såsom medel ett förvandla
till penningar den Spannemål, sorn för Kronoutskyiderne
tilläfventyrs komtane att från Jordbrukaren
erläggas, synes ingen svårighet och ingen
åndamålslös kostnad derigenom uppstå, utan
tvärtom en allmän nytta, större än hvad man i
Öfrigt kan frambringa, ty medborgares välstånd
och trefnad måste vara Statens välstånd och
trefnad. Dessutom kunna ju LåneMagazinerne
härvid begagnas och af McigazinsDirectionen, med
denna förändrade bestämmelse, administreras efter
sig yppande omständigheter till detacherad©
försäljnings-uppiag, hvarigenom StatsCassan under
en omtänkt öfverstyrelse skulle kunna härleda
mycken vinst, åtminstone undkomma all
förlust, i synnerhet om deri säd, som för Kronoutskylderne
komme att erläggas, skulle vara ritorr
, hvilket hvarje Landtman i sådant fall,
med mycken beredvillighet otvifvelaktig! verkställde.
Sålunda kunna motionairernas berömvärda
förslag utan svårighet och risque sättas i verkställighet,
Lsndtmannens penninge-förlägenhet
mildras, dess onaturliga beskattning någorlunda
tillrättaföras och med detsamma en allmän nytta
och förmon tillvågabringas. Och det är med
Bil, till Ridd, o. Ad. Pr. VII Band. 4*
Ven 5 åugust! f. mi
sådane förhoppningar jag ännu en gång anhåller
att Ridderskapet och Adeln täcktes bevilja
återremiss af ifrågavarande Stats- Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
Betänkande,
N;o 2.
Herr Ankarfvärd, Augujl:
StatsUtskottet har vid pröfningen af den motion
jag väckt, om lindring för Nerikes Regementes
Rotehållare, i de skyldigheter som Beklädnads—
Förordningen af 1818 ålägger dem, afstyrkt de
reclamationer jag med, öfvertygelse om billighet
och rättvisa, ansedt mig höra göra till gemensamt
gagn för den province jag bebor.
Jag hoppades vid Riksdagens början, att en
enskilt motion i detta fall ej skulle behöfvas, då
det i anledning af det vid sist förflutne Riksdag
fattade beslut om beklädnadens utgörande, äfven
fastställdes, att en fullständig berättelse om
förhållandet borde vid denna nu pågående Riksdag
afgifvas, för att, som orden lyda, Riksens
Ständer måtte komma i tillfälle att utlåta sig, huruvida
några förändringar i detta beklädnadssätt
kunna anses nödige. Jag trodde i anledning
häraf, att Regeringen sjelf skulle väcka denna
fråga, då förhållandet onekeligen måtte varit
fullkomligen upplyst genom Nerikes Regementes
samteliga Rotehållare* protest emot 18 r8 års
Beklädnads-förändring samt deras i ämnet af
-
Dtn 5 Augusti f. m.
Si
gifné underdåniga anhållan hos Kongl. Majrt*
men då jag vid slutet af den för enskilta motioner
fastställda tid, ej försporde någon åtgärd
i denna väg vara vidtagen, ansåg jag det vara
en pligt, att väcka motion för att åtminstone
bibehålla talan öppen, hvilken försigtighet jag nu
finner fullkomligen rättfärdigad genom StatsUtskottets
betänkande, der det bland annat förekommer,
att ett Nådigt Bref af den 5o October
181g bifallit Nerikes Regementes Rotehållares
reservation mot ett längre fortfarande af
den 1818 anbefalla förändringen i beklädnadens
utgörande, än till den nu pågående Riksdagen,
men att det tillika ålåge Rotehållarne att till
denna Riksdag inkomma med en underdånig ansökan
örn ändring; hvadan dä detta vilkor blifvit
försummadt, Regeringen ej kunnat befatta
sig med anmälan hos Ständerna. Likvist får jag
dervid erinra, det jag för min del ej kan påminna
mig, att det omnämnda Kongl. Brefvet
af den 00 October 1819 blifvit med Rotehållare
communiceradt, det har åtminstone helt och
hållet undfallit mig och alla öfriga härvarande
Riksdagsmän ifrån Nerike, och förmodar jag i
alla fall att ej några fatalier härigenom kunna
vara förlorade, då Rotehållarena genast vid emottagandet
af befallningen om ändringen, protesterat
deremot, och jag nu genom väckt motion
sökt fästa uppmärksamheten å nyo på
detta ämne.
Jag anhåller derföre att med några anmärkningar
få besvara StatsUtskottets Betänkande, för
att möjligen kunna bereda en annan åsigt af
52
Den 5 Augusti f< rn,
förhållandet, än den, som ledt Utskottet vid af—
styrkande af de ändringar, jag i min motion åsyftadt.
Jag vill härvid ej upptaga en dyrbar tid
att söka vederlägga Utskottets skäl, hvarigenom
Rotehållare frånkännas deras anspråk på
de räntor som vid IndelningsVerkets upprättande
anslogos till Beklädnadshjelp för Rotar af
det inom Nerike förlagda Kongl. Nerikes Regemente;
då jag ej i min motion kunnat öfvertyga
om denna rättmätiga fordran, så nödgas jag
öfvergifva hoppet att i detta afseende nu blifva
lyckligare. Deremot hyser jag den öfvertygelsen,
att hos Riksens Ständer finnes så mycken
Ömtålighet för helgden af gifne löften, att hvad
som efter deras beslut åsyftat en lättnad, men
uti tillämpningen blifvit en partielt ökad tunga,
ej kan med känslolös liknöjdhet få fortfara utan
rättelse, sedan anmälan derom blifvit gjord. När
således anmäldt blifvit, huru den vid sista Riksdagen
vidtagne åtgärden med förändringen i beklädnadens
utgörande för indeldta Arméen, för
Nerikes". Regementets Rotehållare haft den menliga
verkan att bidragen till beklädnaden, derigenom
betydligen ökats i stället för att Riksens
Ständer genom dess sednaste Beslut härutinnan
funnit nödigt och billigt lätta Rotehållare i den
tunga, som tidens ändrade skick och Soldatens
derefter lämpade kostsamma beklädnad, gjort
mera tryckand-e för Jordbrukaren, så anser jag
för min del, i stöd af det tydliga förbehåll, som
1818 års Ständer gjordt, att vid denna Riksdag
skulle erhållas en fullständig berättelse om för
-
Den 5 Augusti'f, m.
hållandet, på det Ständerna skulle komma i tillfälle
att utlåta sig, huruvida några förändringar
i detta beklädnadssätt kunna anses nödiga; att
StatsUtskottet hade bordt elier åtmindstone kunnät
med full- anledning till Riksens Ständer inberätta
den ökade pålaga, sorn genom den vidtagna
förändringen drabbat Nerikes Province,
då deremot de fleste öfrige proyincer verkeligen
tillgodonjutit den lindring, som Riksens Ständer
åsyftat. StatsUtskottet har i det stället ingått i
bevisning om det rättsenliga af förvandlingen af
de i KneckteContraetet för beklädnaden fastställde
penninge bidrag, till motsvarande spannemål
efter RiksStaten 1696, och detta kallas,
att återföra utskylder till sitt primitiva värde.
Jag kan likväl ej finna det förenligt med KneckteContracternes
i 80 §. af Grundlagen försäkrade
helgd, att något annat primitift värde bestämmes,
än det Contractet bokstafligen innehåller,
och då deruti ej uttryekes någon förvandling
från penningar till Spannemål, synes den ej böra
komma i fråga, blott derföre att den största inkomsten
derigenom vinnes för Staten, utan afseende
på hvad de skattdragande dervid förlora;
men denna princips trogna iakttagande kan ensamt
förklara huru Rotehåilarena för Nerikes
Regemente nu påläggas a1t( betala sina bidrag
till Regementets beklädnad med förvandling från
penningar till spannemål, då deremot Rotehållarne
inom samma province, men för Kongl.
Westmanlands Regemente, som i sina KneckteContract
hafva sig tydeligen förbehållit, att af
Staten erhålla en tunna Spannemål till understöd
i Roterings-tungan, ej efter Contractets or.
54
Den 5 Augusti m*
dalydelse utfå denna tunna in natura, utan efter
förvandling i penningar efter det för Staten blif.
ver det minst kostsamma. Att dessa rakt stridande
beräknings-sätt ej kunna vara grundade på
hvad man vanligen anser för billigt och rätt,
synes mig åtminstone klart; ett ytterligare stöd
härutinnan finner jag äfven uti de resolutioner
som ofta afgifvits, då tvistigheter uppstått emel.
lan Pastorer och Församlingar om rättigheternas
utgörande, hvarvid Pastorerne alltid förlorat,
när de velat göra dylika förvandlingar, från
penningar som författningarne från ålder tillerkänt
dem, till varor nu efter den tidens varuvärden,
som då rättigheterna bestämdes i penningar;
och jag ser ej något skäl hvarföre icke
så väl den Lagstiftande som Lagskipande magten,
böra följa samma grunder vid rätts-frågors
afgörande, emellan sig och det allmänna, som
då frågor af samma art uppstå individuer emellan.
Jag har väckt motion i detta ämne, i den
fulla öfvertygelse, att hvad jag för Nerikes Rotehållare
yrkat, var grundadt på full rättvisa,
och deruti har StatsUtskottets Betänkande ej
kunnat ändra mitt begrepp. Jag vågar derföre
anhålla, att detta StatsUtskottets Betänkande
måtte återremitteras till ny handläggning, så att
Riksens Ständer måtte blifva i tillfälle aft bedöma
följden för Nerikes Regementets Rotehållare
af den vid sednaste Riksdag beslutne ändring
af Beklädnads-författningen, hvilken Riksens
Ständer sjelfve vid Beslutets fattande ej
ansett för ofelbar; och förnyar jag min vördsamma
anhållan, att Nerikes Regementets Rote.'
hållare antingen måtte sättas i åtnjutande af de
T)en 5 Augusti f. m.
SS
räntor, som af ålder anslagits till Regementets
beklädnad, eller i motsatt fall, att KneckteContractets
ordalydelse måtte få förblifva orubbadt,
utan förvandling från penningar till varor.
N;o 5.
Herr Sparre, Guftaf Mauritz:
Jag respecterar hvad jag förutsätter hafva
motiverat nu förevarande afstyrkande utlåtande
af Högloflige StatsUtskottets pluralitet: pligtkån.
alan att hushålla med Statsmedlen; men jag tror
att uppfyllandet af denna pligt ofta, och särdeles
vid detta tillfälle, låter förena sig med fullgörandet
af erkänslans fordringar.
Bland alla de Enkor, hvilka för deras afledne
inånners förtjensters skull, njuta årliga
pensioner af Statsmedlen: hvilken af dem har
haft en man, som gjort mera för Fäderneslandet,
ån framledne Hans Excellence Herr Grefve
Adlercreutz?
Jag skall ej ingå i framställning af alla de
lysande bedrifter, hvilka gjort General Adlercreutz^
namn lika allmänt kändt, som Svenska
krigaren allmänt aktad; men jag måste, ehuru
oangenämt det än år, återföra minnet på öfvergångna
sorgliga tider, erinra om en af hans
handlingar som offentlig man; en af dessa händelser,
hvilka, för att nyttja en om sitt folks
vål och rättigheter <1111 Konungs egna ord: För
-
Ven 5Augusti f■ ra.
synen någon gång synes tillåta till Regenters
undervisning. Jag behöfver ej tillägga att jag
menar den afgörande dagen i Mars månad 1809,
lika så litet som påminna om, huru mycken
strid med sig sjelf det kostade den ädla mannen,
att besluta sig till anförare för ett företag
af sådan beskaffenhet; af den yttersta våda, lika
påkalladt, som deraf rättfärdigadt. Men påminnom
oss: att vid denna tidpunkt, samhällsbanden
redan voro lossade, fiendtliga massor färdige
att öfversvämma Svenska fosterjorden, och
ett inbördes krig, nära för handen; påminnom
oss hvilka oberäkneliga följder, blott några timmars
obeslutsamhet den afgörande dagen kunnat
medföra; huru vi som Landsmän här nu församlade
hade varit, kanske för alltid, åtskiljde;
och jag frågar: kan någon jemförelse äga rum,
emellan den vinst sorn denna man tillskyndat
Staten, och den utgift af Staten som nu är i
fråga? böra Nationens ombud ballancera på att
anslå ett påkalladt behöfligt understöd till dens
Enka som räddade åt oss vår Bank med dess
redbarheter?
Jag kan ej dela pluralitetens, i StatsUtskottet
öfvertygelse uti ifrågavarande ämne, och
anhåller derföre om Herr Grefvens och Landt.
Marskalkens proposition till återremiss af Utskottets
Betänkande.
N:o 4.
Friherre Wirséni Guftaf Fredric:
Uppå underdånig anmälan, att EnkeGref
-
Din 5 J/ugusti f. m.
57
virman Adlercreutz vöre i behof af allmänt understöd,
behagade Kongl. Maj:t af indragningsStatens
besparingar tillägga henne i5oo R;dr
årligen, från 1819 åcs början till påföljande
Riksdag: och genom Nådig proposition af deri
25 lörledne Januari erbjöd Kongl. M*j:t åt Nationens
Representanter ett tillfälle, att frambära
en ytterligare gård af Nationens tacksamhet
för framledne Herr Grefve Adlercreutz^ förtjenster
om Fäderneslandet, i det de försäkrade
och anslogo för bans Enkefru en årlig pension,
tillräcklig för hennes bergning under hennes
återstående dagar.
Högloflige StatsUtskottet har icke funnit skål
tillstyrka Riksens Ständer att detta erbudna tillfälle
bifallande upptaga.
Det är icke min röst som lämpligast höjes
till framställande af framledne Herr Grefve
Adlerereutz’s förtjenster; och särskildt icke heller
den, som grundar ett tillstyrkande af en ny
utgift för Staten, på öfvertygelsen om runda
tillgångar dertill: tvärtom ar det mig fullkomligen
bekant, i det sednare afseendet, huru vid
Skattebidragen, i deras understa fördelning, mången
gång häftar försakelse äfven af lifvets oundgängligare
behof; och i det förra, att de män,
som stått vid Herr Grefve Adlercreutz’s sida, i
striden mot Rikets fiender, och i ögonblick af
inhämska hotande olyckor, hafva dertill ett synnerligt
företräde; men, likasom tillfällen någon
gång erbjuda sig, som af ett manligt sinne
lifligt uppfattade i sina verkningar, förbinda sam
-
58
Den 5 Augusti f,\ m.
hällets välfärd med dess skuld till den enskildta
medborgaren- så gifvas ock tillfällen, då utgifter
i sina följder mångfaldigt och öfver all penningeberäkning
återbäras; och likaledes förhållanden,
då begreppet om förvärfvade högtidliga
anspråk på en ädel Nations uppmärksamhet, intager
rummet framför betänkligheten om hvem
som rättast borde försöka att göra dem gällande;
och det är af dessa förenade anledningar
jag nu tillåter mig att yttra några ord.
Jag har nemligen icke kunnat undertrycka
den smärtsamma känsla som det hos mig vackt,
att, då Hans Maj:t Konungen gifvit Riksens
Ständer tillkänna, att Herr Grefve Adlercreutz’s
Enka vore i behof, Riksens Ständer skulle derpå
svara; det må förblifva dervid.
Ligger det mycken vigt på de förhållanden
hvaruti vi oss nu befinna, på den inre friheten
i våra öfverläggningar, och den yttre
trygghet hvarunder dessa fortgå, så måste Herr
Grefve Adlercreutz’s namn vara oskiljaktigt förbundet
med hvad inom detta Hus finnes mäst
minnesvärdt: och äro föremålen för vår närvarande
sysselsättning af den betydenhet, att
framtidens bifall intager något rum i beräkningen,
då måtte det ock interessera oss att genom
handlingar bevisa att vi icke sjelfva så hastigt
glömma den nästförflutna. Bredevid angelägen.
beten af ordning och sparsamhet i penningeförvaltningen
, står utan tvifvel jemngod den
angelägenhet, att, utan förminskning, till en
annan tid öfverlåta en urgammal reel fond af
Ven 5 Augusti f. m,
59
nationlig! värde; och under sysselsättningen
med aflijelpandet af oeconomisk förlägenhet och
brist, må inan se till, under mer än ett förhållande,
att grund icke lägges till en annan,
af än vådligare art. Åf innerligaste bjerta hade
jag önskat att, Iråga om ett allmänt bidrag
af denna beskaffenhet icke behöft väckas; att
Herr Grefve Adlercreutz’s förtjenster, rätteligen
tillhörande en annan tids utveckling, utan all
uppsummering mot penningebidrag, för det närvarande
ostörda, fått hvila vid hans stoft; men
då nödvändigheten påkallat en erinran derom,
i bredd med anmälan om ett behof, då mine
Herrar, vågar jag tro, att ett Svenskt sinne
skulle lyfta sig öfver all undersökning huru detta
behof tillkommit, eller huruvida redan blifvit uppfyldt
hvad fordras bordt, eller all annan detaille
af ämnet, för att blott sysselsätta sig med
undersökningen, huru en Fäderneslandets sak af
denna angelägenhet måtte befordras.
Det heter uti Riksens Stånders skrifvelse
af den 28 Dec. 1809 i fråga om dispositionen
af Låckö, att Nationen , vid en tryckande Riksskuld,
icke fullkomligen kunnat följa sin böjelse,
utan måste inskränka sig att erbjuda General
Adlercreutz någon ersättning för hvad han,
genom Finlands afsöndrande, såsom der förut
bosatt och tjenstgörande af sin enskilta
egendom förlorat. Konungen har sedan den
tiden utplånat och betalt Rikets skuld, och General
Adlercreutz har derunder intagit det ärofulla
rummet, närmast vid Konungens sida, då
med vapnen i hand, de politiska grundsatser
segrande försvarades, på hvilka allena en så
-
6»
Den 5 Augusti f. m>
dan förmån för Riket kunde bringas i verket;
Riksens Ständer år 1825 hafva alltså icke blott
att uppfylla hvad Riksens Ständer år 1809 hade
önskat, men af anförde skål, då icke kunde
utföra: de hafva äfven att i särskild erinran
bringa, huru samma man, som steg för steg
blodigt kämpade om sin fädernejord, sedan den
tiden uppoffrade sina återstående krafter, att i
sin mon bidraga till förvärfvande af någon ersättning
för det som icke kunde återvinnas,
huru han ännu i sin mannaålder, och med fulla
sinneskrafter, måste underligga krigsmödornas
verkningar på hans hälsa.
Med Grefve Adlercreutz föll all jordisk
lycka för hans Enkefru: blott sorger och motgångar
af mångfaldig beskaffenhet hafva liksom
uppvuxit på den mull, som gömmer denna
märkvärdiga man. Var det väl för att motställas
och uppväga det ärofulla arfvet, som den
återstående iefriaden skulle för Fru Adlercreutz
af så stora olyckor förbittras? detta ligger utom
området lör vår forskning: men med hemsk
förvåning hvilar erinran vid de inom denna famille,
sedan hans död, inträffade händelser; och
då blott den del deraf, som ännu kan godfgöras,
genom mildrade lefnadsomsorger för de
qvarvarande, ligger inom området för menniskors
afhjelpande, skulle väl Riksens Ständer
tveka att gifva sitt bifall till hvad Kongl. Maj;t
härom ädelmodigt framståldt?
Hade den stora verksamhet, som var Herr
Grefve Adlercreutz medfödd, odelad fått ägnas
Den 5 Augusti f, m.
6l
åt enskildta omsorger, så skulle hans famille ingalunda
behöft utgöra något föremål för Riksens
Sländers pröfning om elt bitråde. Utan
tvifvel föreställde han sig ock vid sin bortgång
ur verlden, redan vara tryggad i denna del;
hvar och en känner att han var sparsam och
mon om Statens medel: att han sjelf icke ämnade
det hans Enkefru skulle deraf understödas,
men många rnellankomne händelser hafva
synnerligen förändrat den oeconomiska ställningen
i hans bo; det har blifvit skiftadt; Landtegendomens
värde är icke mer hvad det då ansågs
vara. Enkefruns andel är behäftad med
skuld, revenuen nedsatt; och alltså genom tidernas
skiften, utan någons förvållande, en helt
annan belägenhet inträffad än den, som kunde
antagas vid hans död. Herr Grefve Adlercreutz’s
Enkefru känner, i denna egenskap, sina pligter
till sin mans minne, och har haft nog af ödets
vidrigheter, för att lättsinnigt, eller utan synnerliga
bevekelsegrunder, dertill skola vilja foga
hvad sjelfva det nu för handen varande ämnet
må för henne innebära bittert och nedslående.
Men hon har ock pligter såsom Mor — och har
för Adlercreutz’s barn uppoffrat sin sjelfkänsla.
På den nu gällande IndragningsSfaten finnes
pension för en Enkefru, högre än den
som af Kongl. Majit blifvit för EnkeGrefvinnan
Adlercreutz an vist: och afven efter det att denna
Stat sednast blifvit reglerad, hafva pensionärer
afgått, som lemna tillgång för ifrågavarande
utgift; dervid för öfrigt ingen behöfver
frukta vådan af ett prejudicat; emedan jag an
-
62
Ven 5 Augusti f, m,
tar för såkert: att detta Iand aldrig måtte finnas
i så usel ställning, att tillgång skulle saknas
till biträde för den eller dem, som kunde
framställa samma gällande anspråk på Nationens
erkånsamma uppmärksamhet, som Enka
och Barn efter framledne Herr Grefve Adlercreutz.
Jag anhåller vördsamt om återremiss af
StatsUtakottets Betänkande, och yrkar dervid,
att de i5oo R:dr. Kongl. Maj.t interims anvist
till EnkeFru Grefvinnan Adlercreutz, måtte
henne af Riksens Ständer fortfarande tilldelas
och på allmänna Indragnings-Staten uppföras.
N:o 5.
Hans Excellence Herr Grefve De la Garm
die, Jacob:
Då Stats- och OeconomieUtskottens Betänkanden
rörande Skånska Stenkolsverket nu kommer
under Ridderskapets och Adelns pröfning,
utbeder jag mig Herrarnes tillgift, deras öfverseende
godhet, om jag upptager Eder tid med
några anmärkningar vid båda.
Ehuru kallad af euskildta förtroendet till
Styrelsen af detta Verk, är det ej endast i denna
egenskap jag nu höjer min röst, det är hufvudsakligen
i följd af den närmare kännedom
jag förvärfvat om detta Verk, dess allmänna
nytta, dess outtömliga tillgångar af kol, och af
T) en 5 Augusti f, m,
63
de skal som hitintills vållat och med bibehållande
af lika behof och lika brister, alltid skola
vålla hufvud-ändamålets förfelande. Jag anhål -  ler med ett ord att få yttra mig för ett allmänt
gagnande och af stort national-värde varande
företag.
Under de fyra år jag härmed ägt befattning
har jag haft mer än tillräckligt tillfälle
se den förmån Staten skulle deraf hafva om
det drefs med den styrka det borde och den
förlust, med hvilken nu varande Bolags-Interessenter
der arbeta; de betydliga summor, der
redan utan vinst för Grundläggame blifvit påkostade,
och omöjligheten att af dem våga hoppas
ytterligare tillskott; 465,44i Riksdaler, som
detta Bolag redan i contanta penningar der nedlagt
utöfver hvad de genom kol-försäljningen
kunnat erhålla; och i hvilken summa en enda
man tillskutit mer än 5io,ooo Riksdaler, är vida
öfver enskiltes krafter i detta land, och det är
lätt att inse det Bolaget lemnadt åt sig sjelft, ej
skall undgå dela lika öde med så många andra
stora och nyttiga inrättningar, att hafva uppoffrat
allt, erhållit intet, och först i en framtid se
ett rättvist lof, skänkt åt deras ädla, patriotiska
företag, under det andre skörda frukten af deras
mödor och kostnader, och, gagnande den
redan lagde grunden, draga hela förmån af de
förres kan hända öfverdrifne fosterlands nit, misstagne
calculer och dyrköpte uppoffringar.
Fullkomligen medger jag den svårighet, i
hvilken StatsUtskottet sig befunnit, då, å ena si^
64
Ven 5 Augusti f, m.
dan det ej kunnat undgå medgifva StenkolsVerkets
upprätthållande vara en sak af allmän vigt
och angelägenhet; å den andra vid hvarje nytt
anslag, så litet det än kunnat vara, återhållits af
den så ofta upprepade klagan öfver allmän nöd;
Utskottet har sökt följa en nära omöjlig medelväg,
för att vinna det förra, utan att öka
den sednare; och ehuru jag anser Stats-Utskottet,
utgående ifrån den princip det synes under
detta Riksmöte hafva följt, handlat äfven häruti
eonsequent; får jag dock göra tvänne an
märkningar vid dess Betänkande, den förra vållad
ingalunda genom StatsUtskottets uraktlåtenhet
eller mindre goda vilja, men af omöjligheten
för Utskottet, för Bolaget sjelf att uppgifva
beloppet af en summa, okänd då lika som nu,
jag menar premie-medlen för i 825; Bolaget har
begärt återfå de med 1818 upphörde premiemedel,
och har uppgifvit beloppet deraf för åren
181g, 1820, 1821 och 1822, enligt Höganäs
tullkammares betyg.
Detta har Utskottet beviljat äfvenledes för
i824 och följande, men som härigenom år 1820
är förbigånget, och kunde i sjelfva verket af
StatsUtskottet ej annorlunda än som alla andra
Stats- anslag, med året näst efter Riksdagen till
beviljande upptagas, får jag ödmjukast hemställa,
om ej detta tillägg af Riksens Ständer skulle anses
billigt.
Äfven hade jag för det andra önskat, att
de af Bolaget begärdte och af Bergscollegium som
högst
Birn g .Augusti f, m.
högst nödige pröfvade 3ooo Riksdaler till borrningsförsök
liade kunnat beviljas; för hvar och
en som känner det här erf orderliga arbetes nödvändighet,
att genom ständige undersökningar
försöka dess fortfarande, och att enda medlet
för detta ändamåls vinnande är dessa borrningsförsök,
ehuru kostsamme och tidspillande de äro,
kan det ej undfalla, att Bolagets begäran i denna
väg var grundad på ett oviikorligt behof för
Verket och väsendtlig nytta för det allmänna.
Oeconomie-Utskottet har äfven insett nödvändigheten
af dessa borrnings-försök, och tillstyrkt
det begärdte anslaget; jag Önskade att
Ridderskapet och Adeln delade lika tanka med
Utskottet i hvad denna del beträffar.
Med fullkomligt erkännande af det motiv
»om säkerligen styrkt OeconomieUtskotfets förslag
i hvad sorn rör premie-medlen, nödgas jag
likväl härutinnan vara af en skiljaktig tanka.
Utskottet har föreslagit troligen för att lindra
Bolaget och lemna det och Verket en ökad tillgång,
att nemligen Premie-medlen, som äro anslagne
till gäldande af Kolgrufvans den i Jan,
1823 varande skuld å de uttagne 51,000 Riksdaler,
ej skola helt och och hållet dertill använJ
das, utan skulden fördelad på 5 år, med en
femtedel hvarje år liquideras; blefve afsättningen
lika som den hitintills varit, vöre visst en vinst
för Verket härutinnan förvarad, men om åter
skulle inträffa, att kol-försäljningen minskades,
Bil. till Ridd. a, Ad Pr. VII. Band. 5,
66
Den '5 Augusti f, m,
behofven För Kolgrufvans största afnämare, MagazinsDirectionen
aftoge, som man har skäl förmoda
och hoppas genom KronoBränneriernes indragning,
skulle följden lika lätt blifva, att Bolaget
finge tillskjuta utöfver beloppet af Premie,
medlen, och en förlust tillfogades Verket, genom
det medel Utskottets välvilja föreslagit
till dess upphjelpande. Af detta skäl, som ehuru
kan Ilända ej på längre tid inträffar, men är
möjligt, får jag anhålla, att vid skuldens gäldande
utaf Premie-medlen, måtte förblifva vid hvad
StatsUtskottet föreslagil.
Med den grundligare sak-kännedom, den
klarhet i framställnings-sättet, den sanning i uppgifter,
den styrka i skäl det lågande nit som
utmärker den värde Talaren, hafva vi för ett
par Plenidagar sedan hört en afhandling i detta
ämne, lika upplysande som kraftig och öfvertygande.
Undvikande alla de personliga åsigter och
betänkligheter, livilka flerfaldigt vid detta tillfälle
sig förete, har Herr af Uhr endast haft
tanken fästad vid det stora allmänna. Han hav
betraktat Stenkolsverket, ej som det är, en enskild
egendom, men som det borde vara, Statens
ovilkorliga tillhörighet; han har sedt den ifrån
den lika höga som sanna synpunkt, att dess bibehållande
vore en nödvändighet för Fäderneslandet,
dess nedläggande en National-förlust, _
att brytningen af Svenska Stenkol gjorde oss oafhängige
af Briitiska vinnings-lystnaden, och af
dess Köpmannavälde,
att ett motsatt förhållande
skulle göra oss för alltid skattdragande
till de samme, oaktadt äfven med betydliga upp
-
Veu 5 Augusti f, mr
offringar för Staten, med uppoffringar ännu betydligare
för Grufvans första upptagare. Endast
det stora ändamålet bör sökas och vinnas, allt annat
åsidosättas.
Man kan ej uppriktigare an jag dela och
gilla Herr af Uhrs tankar och yttranden, och
om en enskilt mans tacksamhet vore passande
till den, hvilken gjordt sig förtjent af Foster-j
landets, skulle jag be Herr af Uhr den emottaga
med lika godhet, som den af mig upprik-j
tigt honom egnas. Men då såsom Medborgsman,
som en mitt Fosterland varmt tillgifven
vän och nitisk för allt hvad som kan bidraga
till dess ära, dess sjelfständighet, dess oberoende
och dess gagn, denna tacksamhets pligt för dem
dertill bidraga, är hos mig helig; vågar jag hoppas
Herr af Uhr ej skall ogilla att, med fullkomligt
erkännande af det förslagets vigt, godhet
och riktighet, som han uppgifvit, jag tar mig
friheten göra några anmärkningar, dem skyldigheten
som Styresman för Verket, som Bolagets
organ nu ålägga mig, och som hos mig så-mycket
mindre kunna styras af väld eller egennytta,’
som jag ej äger den ringaste andel uti närvarande
Bolag eller har den minsta förmon af
dess bibehållande eller dess upphörande.
Jag inser nogsamt, att hvarje uppoffring af
Staten skall anses af de skattskyldige såsom en
ny gärd svår, men, då enligt visade och godkände
räkningar Bolaget i oeh för Stenkolsverket
utlagt 465,ooo Riksdaler utöfver hvad de
deraf haft, då nu vid Grufvan befintlige inyen
-
68
Den 5 Augusti f, m,
tarler uppgå till i85,34o Riksdaler, synes mig
att en afskrifning af i g5,5yo Riksdaler, Grufvans
nu varande skuld till Staten, eller i en rund
surrima 200,000, ej vore en obehörig begäran,
då allt i det skick det nu befinnes, öfverlemnades.
Herr af Uhr synes sjelf hafva medgifvit
det, och jag vågar tro, att hvars och ens rättskänsla
skall äfven medgifva, det Bolagets uppoffring,
äfven om denna summa erhålles, uppgår
till öfver 265,000 Riksdalers capital, förutan
nära 20 års räntor, som fördubbla capitalet.
Man skulle äfven kunna här tillägga, att om Staten
indroge premie-medlen, denna summa allena
vanliga år utgjordt 6 procents ränta och derutöfver
det af mig nu fordrade capital 200,000
Riksdaler. Jag förutser väl att någon vid uppgiften
af inventariernes värde, skall anföra det
inkast, att desse kostsamma byggnader, eld- och
Juft-machiner, uppfordringsverk, jernvägar m. m.
om de nu föryttras af ett möjligen blifvande
upplöst Bolag, ej kunde uppgå till detta belopp,
men jag får hemställa, om ett enda af allt detta
är öfverflödigt för ett kommande Bolag, om vid
Verkets drift något enda hus, machineri, eller
någon enda jernvåg kan undvaras, om ej de
uppgifne priser äro vida under hvad de redan,
för 20 år sedan kostade, och till ojemnförligt
lindrigare pris uppfördes, än hvad dertill nu er.
fordrades, om de ej funnos utan skulle anskaffas.
Okunnigheten om Herr af Ubrs motion,
väntan ända till den dag den hår af mig afhördes,
och den korta tid sonj sedan förflutit, har
Ben 5 -iugu£ti f. m.
hindrat mig rådgöra med de actieågare, som
åro hår, ånnu mindre har jag kunnat inhämta
deras tankar, som åro frånvarande; jag vågar
således ej yttra mig, huruvida de föreslagna
vilkoren öfverensstämma med deras håg att sina
actier lemna, men den kännedom jag har
om detta verk, och omöjligheten för de nuvarande
ågarne, att efter deri vidsträcktare scala
Herr af Uhr föreslagit till dess drifvande, fortfara,
det enda sätt hvarigenom det hela karr
bära sig, utlagde omkostnader gäldas, och en
vinst för ett Bolag blifva, gör mig öfvertygad,
att de oaktadt den dryga förlust de dervid lida,
skola omfatta hvarje tillfälle att se en ökad
drift skänkt åt detta nyttiga företag och det
allmänna begagna en skatt, den de ej förmå
att, som sig bör göra fruktbärande; några små
omständigheter som ehuru underordnade det
stora liela, likväl åro för Bolagsinteressenterne
af vigt, torde dock härvid komma i betraktande.
Utan att vilja tilltro mig kunna uppge alla,
täckes Ridderskapet och Adeln tillåta mig nämna
följande:
i) Den skuld som StatsUtskottet i sitt Betänkande
behagat fästa vid premiemedlen, skulle
väl der qvarblifva, för gamla Bolaget afskrifv#s
och Staten eller det nya Bolaget påföras,
såsom redan vid dem fästad.
2J Det parti kol oell leror, som nu år och
framdeles kunna upptagas till dess ett beslut
fattas och för hvilkas upptagande hela kostnaden
af nuvarande Bolag år bestridd, bör vål
7»
Den 5 Augusti f, tit.
eom Bolagets egendom anses, ej som ett inven-*
tarium, köpet åtföljande.
3J Den obetydliga summan, som nuvarande
Bolag utfåst sig tid efter annan att årligen
betala till Enkor och Barn efter afskedade arbetare,
eller ock till sådana arbetare sjelfve,
som i och för Grufvearbetet blifvit skadade, böra
vål Öfverflyttas på nya Bolaget; åfvenledes
de få donationer och lifstidsköp å jord samt
Hemmansdelar, som i sednare tider (och till och
med nu för 8 dagar sedan) blifvit ingångne, och
hvilka ej utan Grufvans märkliga skada och kostnad
kunna henne frånskiljas.
Ehuru obetydliga dessa anmårkningar åro,
har jag likväl trott mig dem böra göra, för att
följa den återremiss till Stats- och OeconomieUtskotten,
Herr af Uhr begårt och i hvilken begäran
jag åfven får instämma.
Tidpunkten mine Herrar, är inne då den frågan
skall afgöras, antingen vi genomen uppoffring
af omkring 200,000 R;dr, en gång erlagd eller
snarare sagdt, endast afskrifven, skola för sekler
åga inhemsk tillgång af kol, oumgånglige för en
mängd af våra angelägnaste anläggningar, för
våra fyrbåkar m. m. Eldfasta leror för våra
Masugnar, Jernverk, Stålungnar, Fabriker m. rn.
eller ock se en lika, årligen förnyad summa
utgå till utlånningen , tynga vår handelsvåg, och
Svenske mån för ett af sina första behof, som
de till millioners värde, ja till öfverflöd åga
onyttigt inom sitt eget sköte, skattskyldige åt
Ven 5 Augusti f. m.
•7*
en Nation, som mera vis, ej ser på ögonblicket*
kostnad, då kommande tidehvarfs vinst är i fråga.
Fruktan att, genom ett illa öfverlagdt beslut,
ådraga oss egna och kommande slägters
förebråelser, då det beror af oss att skörda välsignelser
af samtid och, efterverld har uppmanat
Hiig att framställa dessa anmärkningar.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 5 Augusti ,
eftermiddagen.
N:0 I.
Herr Ribbing, Atvid;
I anseende till min frånvaro vid den tid,’
då nyss upplåste Betänkande slutligen expedierades
från de förenade Utskotten, kom jag icke
i tillfälle dervid foga den reservation, som jag
nu utbeder mig att få yttra:
Den beskrifning på fattigvårdens föremål,
hvarmed irsta Artikeln bör jar, hedlöfs, efter min
f,anka, alldeles icke, emedan hvar och en af sjelfva
r*
9en g Augusti a, m.
ordat fattigvård hörer, att de»* föremål Sr fattiges
vårdande. Att denna vård kan ske enskildt
af hvarje Socken eller gemensamt af flere,
att Styrelsen tillhörer Pastorn och Ledamöterne,
som Socknen dertill utvalt, och att särskildt
öfverenskomna Reglementen, hvarå begärd Kgl.
fastställelse erhållits, gälla, synes allt af sig
sjelft lika begripligt, som det stadgande obehöfligt,
att man skall begära Konungens tillstånd,
för att få förena sig med en annan Socken
i det goda ändamål, att sörja för sins
fattige.
2:dra Artikeln, år en beskrifning på särskildta
slag af fattige; mig synes, att af deri
upptagne classer den sista, eller sådane, som
fattigvården pröfvar vara i behof af understöd,
innefattar alla de öfrige. Skulle förslaget antagas,
att bland föremål för fattigvården, äfven
räknas bsrn under i5 år, till hvilkas försörjning
och uppfostran föräldrarna ej innehafva
fulla tillgångar, så fruktår jag, att ett större
Barnhus i hvarje Församling, eller ock bidrag
till ganska högt belopp, komme att äga rum,
då tillgångarne för de fleste lägre folkclasser
på långt når icke lära kunna antagas såsom tillräckliga
för en ordentlig barnens uppfostran,
och behöfvande skulle ökas i samma mån, som
Försarolingarne åtogo sig barnavården, den de
likväl aldrig skulle såsom föräldrar kunna bestrida.
Att obotliga och till arbete alldeles oförmögne
behöfva hjelp, säger sig tåmmeligen
sjelft. Föreskriften att Fattigvårds-Styrelsen
skall förut söka ioaccerdera fattige hos slågtiu
-
9tn g åugust? t. m.
gar', dernäst på Curhus, Lazarett, annan sjukinrättning,
eller eljest försörja dem i fattigstugan
eller egna hemvist, synes öfverflödig och
mera hetunga än gagna; någonstädes på jorden
skola de vål vara. Användandet af gåfvan, lärer
på ingen närmare bero än gifvaren, och
Fattigvårdsstyrelsen bör väl vara obunden, att
ej ensamt afse den fattiges beqvämlighet, utan
äfven huru fattigrnedlen bäst skola göras till—
räcklige för alla de behöfvande.
Stadganderne i 3:dje Artikeln, att hvarje
fattig bör höra till den Socken, der han är mantalsskrifven,
afviker ej från hittills följde grunder
och det af Utskotten gjorda, efter min tanka,
ganska nyttiga förslag till den ända, att
mantalsskrifning inom en Församling ej skulle
komma att ske utan Församlingens vetskap, torde
egentligen höra till de för sådana ämnen
särskildt utfärdade Författningar. Förslaget att
oägta barn skulle njuta fattiguppehälle i den
Församling dit modren vid dessas framfödande
hört, synes icke instämma med grundsatsen
, att bandet emellan föräldrar och barn
bör vårdas. En liderlig qvinna kunde plantera
ut sin afkomma i den ena Församlingen efter
den andra och behof de blott flytta, för att vara
qvitt all omsorg.
Utskotten hafva i fråga om inflyttningar,
hellre velat bibehålla 1788 års Förordning, än
antaga något nytt stadgande och dermed är jag,
för min del, fullkomligen ense. Förslaget om
en slags inteckning af de fattige i fastigheter med
74
Den 5 Augusti e, ni.
flere reglementariska stadgande^ om Protocoller
häröfver och dylikt, synes gå något långt
och kunna undvaras hädanefter som hittills.
I 4:de Artikeln finnes det band vara ålagdt
en Församling, som öfverenskomma att lemna
bidrag till de fattige efter taxeringsgrund, att
detta ej skall kunna frivilligt ändras, förr än
Kongl. Magt stadfäster annan öfverenskommelse.
Jag tror ej att det är billigt, att göra en
frivillig gåfva till en tvungen pålaga. För det
jag en gång gifvit på ett sätt, skall det icke til*
låtas mig att gifva på ett annat? eller, om petu
ningar brista mig, skall jag då icke få gifva
spannmål eller varor?
Att sådana fattige, hvilkas vilkor framdeles
förbättras, böra ersätta det underhåll de
njutit, finner jag lika billigt, som orätt, att
fattiginrättningen skall tillfalla allt, både löst
och last, som ett fattighjon kunde ärfva. Omyndige
barn skulle på detta sätt någon gång frånkännas
en förmögenhet, den de lagligen aldrig
förverkat och en fattiginrättning möjligen blifva
allt för mägtig.
Man bar i 5 §. lemnat Församlingen en
frihet att göra tillskott in natura, som synes
något strida emot den i usta §.; men så vida
det är öfverflödigt att tillåta, hvad som aldrig
kan förbjudas, så synes afven tillståndet att med
matvaror m. m. få bidraga till fattiges underhäll,
kunna utgå.
Dsn 5 Augusti e. m.
75
Sedan Utskotten förklarat, att christelig
barmhertighet är enda rätta grunden för fattiges
vårdande och i förening med Bevillningsutskottet
formligen afstagit bidrag härtill, såsom
Bevillning; tillstyrka Utskotten likväl att,
då frågor derom uppstå, fattigafgifterne skola
utgå efter ägande inkomst, ehvad den genom
lön, egendom, rörelse eller arbetsförmåga förverfvas,
och att totala beloppet bestämmes af
Presten i Församlingen samt fördelningen af
Landhöfdingen. Vår egen rätt att beskatta oss
upphörer således, och det i fråga om afgifter,
som mista sitt egentliga värde, när de icke mer
ske af ett godt hierta och en fri vilja. Dessutom,
huru billigt Sr det, att hvälfva kostnadsbidragen
till Allmogens fattige på en tjensteman,
exempelvis en fattig militaire, hvilkens
hela lön kanske åtgår till en uniform Bidrager
icke han tillräckligen till dem af hans stånd,
som äro oförmögne att tjena, med årlig afgift
till PensionsCassan o. s. v. inom andra classer.
Men om man än icke längre vill erkänna rigtigheten
deraf, att jorden efter hemmantalet,
så, som gemenligen hittills varit bruket, skall
föda fattige af jordbrukande classen, så borde
man åtminstone finna betänkligt, att genom annat
allmänt stadgande utkasta ett frö till oenighet
nästan inom hvarje Svensk Församling, enär
den allmänna skadan häraf visserligen icke vore
att jemföra med den fördel, som en eller annan
enskild genom rubbningen, på ett mer eller
mindre rättvist sätt skulle tillskyndas.
Få yi behålla den närvarande ordningen i
9én 5 Augusti f\ ni*
r år t fattigväsende, så torde icke behof göras,
att anlita allmänna uppbördsman, hvarom sista
§;n i denna artikel handlar.
Vid 5:te Artikeln, såsom egentligen innefattande
PoliceLagar till förekommande af tiggeri
och kringstrykande, får jag anmärka, att
den omsorg synes mig vara allt för vida utsträckt,
som under medgifvande af rätten att i avisor
tigga, dels förbjuder, att igenom ord eller skrifter,
begära, eller medelst åtbörder, sång eller
musik, utan vederbörligt tillstånd, söka tillvinna
sig almosor, dels ock utstakar ansvar för den,
som utgifver bevis, syftande till almosors insamlande.
Dessa stadgander synas mig allt för
obestämda och i allmänhet måste det vara tillåtit,
att utgifva hvad bevis som hälst, blott det
ar sanfärdigt.
Att man föreslagit, att den dass af fattige,
sorn till arbete äro alldeles oförmögne, skulle,
såsom straff för kringstrykande, hållas till det arbete
de kunde förrätta, är ett misstag, som man
väl icke åsyftat; men då man anser nödigt, att
de fattige, som hos enskild person vistas, sättas
under hans husbonde välde, synes en fattigvårdsstyrelse
icke böra vara underkastad flere omgångar,
än den enskildte vid de tillfällen, som
det pröfvas nödigt att näpsa eller aga ett mindre
väl artadt fattighjon Och sedan man i denna
stadga utsatt, att fattighjon ej få näpsas,
som antingen neka till förseelser eller föregifva
-o
sig icke hafva fatt nog fattigdel, så kan man
vara tämmeligen viss, att de iakttaga hvad sorn
JSrn 5 J&igusts 7K*
77
till »lerås befrielse hörer, och att fattigvårdsstyrelsen
icke lärer underkasta sig besväret, att gå
till Konungens Befallningshafvande eller Magistraten,
för att fa hålla dem i tillbörlig ordning.
Att Styrelsen ej får aga andras fattige eller
dem, som ej hafva fattigdel, lärer väl icke beliöfvas
utsatt, då något hvar tror sig kunna få
gå frie för Fattigvårdsstyrelserne, hurudana de
då än månde blifva.
Att då barn kringstryka, som icke tillhöra
Fattigvården, föräldrarne derföre böra plikta,
samt att äldre, mantalsskrifne, som dermed beträdas,
böra värfvas eller föras på arbetshus,
tillhörer PoliceLagarne, så väl som sättet och
ordningen för dessas häktande.
Frågan om värfvade Soldaters permittering
lärer icke eller vara af egenskap, att höra till
Fattigförsörjningsanstalt.
I ett särkildt LagUtskottets Betänkande förekommer
hvad i sista paragraphen af denna
artikrl namnes, angående att böter alltid först
böra förvandlas i arbete, och torde således här
kunna uteslutas.
6:/e och fifia Arlikelri, angående den närmare
styrelse öfver fattigvården, samt Rättegång
i tiggeri- och fattigvårds-mål, synes mig äfven
vara öfverflödig; då det förra, eller styrelsen
öfver Fattigvården, bäst lärer kunna nppdragas
åt Församlingens egen omsorg, och någon Rät
-
78
jDen g Augusti e. m.
tegångs-ordning för tiggare som vilja pocka sig
tili understöd, icke bör finnas. Huru länge en
fattig Föreståndare skall blifva vid sysslan; behöfver
icke eller blifva föremål för Lagstiftningen,
så länge detta Församlingens förtroende
anses för en heder, hvilket ingen gerna afsäger
sig utan desto vigtigare skäl, och der detta förhållande
upphörer, kan ju Församlingens Ledamöier
dela detta, likasom ett annat gemensamt
onus sig emellan. Nödvändigheten att underställa
Consistorierne och Landshöfdingarne ett
■af en Församling öfverenskomma FattigvårdsReglemente,
inser jag icke, och förändring i röstberäkningen
vid fråga om fattigvård hafva Utskotten
sjelfve afstyrkt.
Det vilkor, att Församlingens föreskrifter
till sine FatfigFöreståndare ej skola åtlydas, u.
tan att de finnas öfverensstämma med grunderne
i denna nu fores!agne stadga, anser jag alldeles
för mycket ingripande i Församlingens
rätt, likasom att Styrelsen skall pröfva deras behof,
som anmäla sig till fattigvård. Denna rätt
har Församlingen sjelf för alltid utöfvat.
Åndtligen hafva Utskotten skolat förtydliga
Committerades Lagförslag i fråga om forum i
fattigvårds»)ål vid visse förhållanden; men, efter
hvad jag kunnat finna, uttryckt en annan
mening, samt misstagit sig deri, att då Comitén
äfven afsett den händelse, att flere Län sammangränsa
uti och sig emellan dela en Socken,
hafva Utskotten uppfattat det såsom meningen
enkelt varit, att Socknar voro belägna inom
Den 5 Augusti e, m,
79
olika Län. Att Fattigvårdsmål tillhöra Konungens
Befallningshafvande, känner man redan,
och de löreslagne stadganderne, huru en tiggare
äger att processa med Församlingen, och dertill
Fritt använda sin vederpurts (Församlingens)
FattigCassa, samt hafva rätt att fordra pastors
biträde att åt sig uppsätta Besvars-skrift, hänvisning
m. m. dylikt, lärer icke finnas hälsosamt
att antaga.
N;o 2.
Herr Anckarsvärd, Auguft:
De Kongl. Committerades vidlyftiga förslag
till nya föreskrifter för Fattigvården , som af
Utskotten blifvit behandladt, 6ynes mig innehålla
så liten kännedom om skillnaden emellan förhållanderna
i Ståder och på Landet, emellan
den Polismakt som ÖfverStåthållaroEmbetet i
Stockholm utöfvar, och den som LandshöfdingeEmbetena
åga på Landet, att hela förslaget vid
dess uppgörande endast vittnar om kunskap, i
hvad som kunnat tillårnpas på en stor och folkrik
stad, med åsidosättande af Landets oeconomie
och behof i detta fall. Att således af de
Kongl. Committerades förslag kunna till Ständernas
pröfning utarbeta en nyttig och antagelig
ändring i de nu varande förhållanden med
FattigFörsörjningen, synes mig för Utskotten
varit ett omöjligt arbete, och har jag vid Utskottets
Betänkande, der visserligen mycket blifvit
ändradt och uteslutet, blott den anmärkning
att göra, det jag ändå anser mycket för mycket
Mert § Augusti e. ra.
vara bibehållet, då ej hela förslaget såsom skadligt
blifvit ansedt. Jag är fullt öfvertygad oro
att vår FattigFörsörjning på Landet i dess närvarande
skick år den enda riktiga, förenlig med
Nationens lynne och tänkesätt, och tror jag försöket
att vilja bringa allmänna välgörenhetens
hela utöfning under Lagens bud, snart »kulle
vi*a sitt menliga inflytande på moralitetens bekostnad,
då medlidandet för likars nöd ej mera
blefve någon dygd utan en påtvungen skyldighet,
och tacksamheten för åtnjuten hjelp i och
med detsamma döfvad; samt anser hela förslaget,
att sätta FattigFÖr»örjningen uti ett reglementariskt
system, skulle blottställa närvarande
slägte för förebråelaen Bf ett urartande
från förfäders sedvanor af gästfrihet och gifmildhet,
som gjordt denna åtgärd nödvändig,
hvilket jag ej erkänner vara förtjent; ty fast
Allmänheten i Landet ostridigt år fattig, tror jag
likvisst ej den mera vanlottade eller nödställde
individuen på något ställe ännu saknar lifsuppehälle
och skålig uppfostran, der sådant behöfts,
hvilket äfven är allt hvad samhålls-contractet
med billighet kan fordra; men om äfven ett tillstånd
af liknöjdhet för andras lidande verkligen
vore för handen, tror jag de föreslagne medlen
ej verksamt kunna afhjelpa det onda, ty genom
FattigFörsörjningens systematiska behandlande
uppstår så mycket besvär och så stora extra
kostnader, att de fattiga som dermed skulle
hjelpas, säkerligen derutaf mer skulle lida ån
gagnas, så framt ej hela Nationen genom dertill
ökade bidrag ännu mer skulle belastas med
skatter
Ven g Auguttii e. m.
81
skatter, för hvilkas utgående troligen redan den
gråns år uppnådd, hvaröfver man rimmeligen ej
kan gå, utan att äfventyra hela Statens bestånd.
Englands exempel, sorn hos oss så ofta åberopas,
bör äfven i detta fall kunna tjena till varning,
då det år allmänt erkåndt, att Fattigtaxorna
der utgöra en af de mest onererando
utgifter för Landet, och tror jag det vara påtagligt,
att Sverige ej nu skulle tåla att belastas
med en börda, som inom sig sjelf bår fröet för
ett ståndigt stigande och snart skulle komma
att motsvara alla de skatter, öfver hvilkas
tryckande natur man redan tåmmeligen allmänt
klagar.
Jag tror det derföre vara säkrast, att vi oföråndradt
förblifva vid det gamla enkla sått,
att hvarje Socken inom sig, efter egna godvilliga
öfverenskoinmelser, försörjer sina fattiga,
och uppfostar de frånfallna, och synes mig Lagstiftaren
hafva gjort nog, når han genom dessa
allmänna stadganden ådagalagt sin uppmärksamhet
på detta vigtiga ämne; detaillerna för
verkställigheten bör otvifvelaktig! öfverlemna*
till Communerna, att sjelfva besörja, då man kan
vara fullt säker, att ändamålet bäst och med
minsta kostnad vinnes; hvarföre jag föreslår
förkastande af hela förslaget.
N:o 5.
Friherre von Liewen, Gujicif:
Det år endast i anledning af Utskottens ytBil.
till Ridd. o. Ad. Pr. VII. Band. 6,
8*
T>m 5 Augusta e, nit
trande öfver FattigvårdsComiténs förslag till redaction
af 5 Art. n angående permittering
af värfvade Soldater m. m., som jag anhåller få
anföra några ord.
Då uti Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst
varande Soldater icke rimmeligen böra komma
i fråga uti en stadga om Fattigvården, synes
hela denna parograph rätteligen böra försvinna;
så mycket mer, som den Medborgare, som antagit
Krigstjenst, ehuru han underkastadt sig
KrigsLagarnes stränghet, för öfrigt alldeles icke
afsagt sig de hvarje Svensk man tillhörande
medborgerliga rättigheter. Af lika goda skäl
kunde eljest andra Stånd ställas i lika cathegorie
vid företagande resor och vandringar, att nemligen
icke med behörigt pass kunna resa och vandra
hvart helst man behagade, utan att å hvarje
ställe, der man ville sig uppehålla, äga en försvarare.
Dessutom, om någon permitterad värfvad
Soldat beträdes med tiggeri eller olofligt
kringstrykande, straffas han efter gällande Författningar
och strängare än andre personer i
samma förhållande; men det synes likväl strida
emot det system af liberalitet man bemödar sig
att i allt annat följa, och den rättvisa, som alltid
bör ligga till grund för hvarje lag, att förmena
soldaten, att, lika med andre medborgare, få
med lofligt näringsfång i sin hemort, eller ho»
dem, hvilka hans biträde önska, under tjenstledigheten
sig på ärligt sått försörja, utan att
blifva i beroende af de personer, åt hvilkas godtycke
han öfverlernnat sig, på samma gång som
hans rättighet till erhållande af permission skulle
Den 5 Augusti et m.
83
komma att bero af det försvar, 6om tilläfventyrs
ofta på härda vilkor kunde komma att lem-J
nas honom af dem, hvilka ville begagna sig af
dess arbete. Lätteligen skulle detta kunna föranleda
till preijerier.
Jag anser af dessa orsaker, att någon un-;
derdånig hemställan till Kongl. Maj:t i detta af3
seende skulle vara öfverflödig.
N;o 4.
Herr Toll, Florus:
Lag- och OeconomieUtskotten hafva uti
deras Betänkande tillstyrkt n §. i 5 Art. uti
Förslaget till allmän stadga för Fattigvården i
Riket, hvaruti Soldater vid vårfvade Regementer
fråntagas de rättigheter, som tillkomma hvarje
Svensk man, och hvarföre jag, icke allenast
som Chef för ett värfvadt Compagni, utan såsom
älskare af att hvarje välfräjdad person af
hvad Stånd som helst, må njuta lika rättigheter,
tager mig friheten lemna Högloflige Ridderskapet
och Adeln del af mina tankar rörande
Utskottens Betänkande, uti hvad sora
rörer ofvannåmnde paragraph. Soldaten permitteras
för närvarande till uppgifven Socken
inom visst Härad, med föreskrift uti passet att
ditgå på största och genaste vägen j jemte passet
åtföljer Prestebetyg om karlens frågd, samt
Läkarebevis, att hail icke år med smittosam
sjukdom behäftad. Bref från ChefaEmbetet af
-
Ben 5 uiugusti t. m,
går till Konungens Befallningshafvande, med till—
klnnagifvande till hvilken Socken karlen år permitterad,
på det KronoBetjeningen må vara i
tillfälle att göra sig underrättad om dess uppförande,
och om något dervid är att påminna, derom
underrättar RegementsChefen. Då karlen
från sin permitterings-ort till tjenstgöring åter-'
kommer, skall han vara försedd med betyg från
cfen Pastor, uti hvars Församling han varit permitterad,
om huru hans uppförande varit. År
betyget mindre godt, får han antingen afsked,
ejler qvarhålles i tjenstgöring till dess han genera
ett förbattradt uppförande gjordt sig känd.
Pesse, enligt KrigsArtiklar och Reglementen föreskrifne
iakttaganden, lära vara tillråckelig con;
troll, att hindra dera från kringstrykande och tig—
gaijde. Men jag kan icke inse möjligheten för en
yårfyad soldat att bestämdt uppgifva hos hvilken
person han kan njuta underhåll inom den Församling,
der han önskar tillbringa sin tjenstledighet
5 ty om soldaten år handtverkare, lärer
haji vål icke hos en och samma person på landet
i jo månader behöfva» vid samma arbete.
Lika förhållande år med dags-arbetaren; ty
Landtbrukaren har visst stort behof af arbetare
under den bråda arbets-tiden, men då andamålet
år uppfylldt behöfver han dem icke vidare,
då karlen på annat stäfie år nödsakad att söka
annat arbete. Qm Herrar Landshöfdingar skola
höras för hvarje karl som begär permission,
huru ofta kunde icke då inträffa, att då beviljadt
svar derpå kommer till Regementet, de anmåldte
karlarne endera blifvit sjuke, eller af
andra orsaker icke vilja gå till samma ort. Hvem
Den 5 Augusti e, m.
8S
skall då bestå underhåll för nämnde personer,
till dess ChefsEtnbetet hinner få svar om andra
karlars perinitterande? Som de fleste landfpermitterade
bestå af Torpare, Handtverkare och
Arbetskarlar, som till största delen hafva sina
hustrur och barn i de Socknar der de äro födde
och uppvuxne, och dit de söka permission för
att försörja sig och de sina; så kan ju hända,
att om en Socken skulle höras innan karlen finge
gå dit, att det blefve honom vågradt, i förmodan
att kans hustru och barn då nödgades
skiljas från sin hembygd och vara sin man och
fader följaktig© till Garnizonen. Nu frågas, på
hvad sätt denna ofta talrika familj skulle kunna
försörjas på en för dem okänd ort; der mannen
under exercice-tiden icke kan något förtjena,
utom sitt gage, som blott för honom ensamt är
tillräckeligt; och som dylika Soldater få afsked
efter uttjent capitulation, så hemstålles derjemte,
hvarest denna familj skall taga vägen, eller om
Garnizons-orten i sin Fattigvård skall emottaga
dem, om dess egne Sockenboar indirect bidragit
att försätta dem i fattighjons-tillstånd, ifrån att
på Landet vara nyttige medlemmar i Staten.
Flere af Statens medborgare, till större antal ån
den vårfvade Arméen, få årligen gå till Landsorterne
och Sjöstäderne, för att söka arbete och
idka handel samt sjöfart, utan att Herrar Landshöfdingar
i de orter dit de komma, blifvit hörde,
om de der åro behöflige eller icke; och få
återvända till sin hemort, u*an att vara ansedde
såsom skiljde från FÖrsamlingarne, oaktadt de
längre tid varit frånvarande. Hvarföre skall det
då göras svårigheter för ett mindre ardal med
-
85
Ven 5 Augusti et m.
borgare, sora i stallet gå till Regementerne och
exercera tvänne månader om året, och hvarföre
skola de förlora sin rätt att tillhöra de Församlingar,
der de äro födde och’ uppvuxne. Min
öfvertygelse är således, att de varfvade Soldater,
som genom arbete förtjena sin föda, böra njuta
samma rättighet, som andre välfräjdade personer
inom Riket; och om någon bryter emot
samhälls-ordningen, af hvad namn det vara må,
han derföre straffas, efter hvad KrigsArtiklar
och Allmänna Lagen utstaka.
N;o 5.
Herr Lefrén, Johan Pehr:
Sedan Ridderskapet och Adeln beslutat återremiss
af Betänkanderne rörande Höganäs
Stenkolsverk, samt remitterat Herr af Urhs motion,
rörande ett nytt Bolags inrättande till Verkets
drifvande framdeles, anhåller jag att få beledsaga
nämnde Handlingar med några anmärkningar.
i) Jag delar med Herr af Uhr den öfvertyg
geise, att ett nytt Bolags inrättande, är det enda
verksamma medel, att för framtiden upprätthålla
detta för Landet i många hänseenden angelägna
verk, och anser med honom, att Staten bör afskrifva
hela sin fordran hos gamla Bolaget, i
det ögonblick det nya är formeradt och deponerat
säkerhet för de 200,000 Riksdaler, »örn
Deli 5 Augusti e, m,
87
ansetts behöflige till Verkets framtida drifvande,
52) Men som hos många betänklighet vid
denna afskrifnings medgifvande kunde uppstå,
och det ändamål Herr af Uhr åsyftat sålunda
förfelas; torde den medelväg kunna vidtagas, att
nya Bolaget åläggas betala ränta för den afskrifna
skulden, på så lindriga vilkor, att actieteckning
ej derigenom hindras. Man kunde till
exempel bestämma, att ingen ränta skulle betalas
förr, än utdelpingen per actie upphunnit
9 procent; att en half procents ränta skulle betalas
till Staten, då Actie-utdelningen stigit till
10 procent; en procent, då den stigit till 12
procent, o. s. v.; hvarigenom Staten, då Actieutdelningen
upphunnit ig procent, erhåller
5, och Actie-ägarne under tiden äggas, att drifva
Verket med kraft, emedan de dela hälften i
den successiva förkofran Verket vinner.
5) För att befordra teckningen af de nya
actierne kunde bestämmas att af dessa 5 procent
en eller tvenne skulle afdragas å capitalet.
4) Jag tror, att all premie-utdelning borde
upphöra, sedan detta nya Bolag öfvertagit rörelsen.
Härigenom skulle Staten tillskyndas en
besparing, som ungefärligen svarar emot den
förlust af räntan å nu varande Bolags skuld,
som Staten de första liderne fick vidkännas.
Håller man sålunda vinst och förlust mot
88 Den 5 Augusti f, m.
hvarandra, så blir Statens förlust ingen, eller obetydlig,
men det stora ändamålet vinnes.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 6 Augusti,
förmiddagen.
N:0 i.
Hans Excellence Herr Grejve De la Gar*
die, Jacobf
Vid det Betänkande som nu sednast blifvit
upplåst,I anser jag mig pligtig anföra några ord, för
att rättvisa, om det fordrades, SeraphimerGillets
behandlande af de medel under deras vård
stå, men hvarom personer, vid ett flygtigt åhörande
af nämnde Betänkande, möjligen skulle
kunna tvifla.
Då patienter icke botas lika hastigt, utan
en del mäste å Lazaretten och Curhusen qvarstanna
i längre tid och andra åter blifva snarare
återställde; då matvaror och andra förnödenheter
till Lazaretten, på åtskilliga ställen åro
Den G Augusti f. m,
långt dyrare ån å andra orf':r; samt då, vid en
mindre Lazarettsinråttning, der ett visst antal
betjening måste finnas och der flere patienter
med samma betjening skulle kunna vårdas, kost.
na,den för hvarje person nödvändigt måste blifva
större, ån den utgjort, om flere sjuke varit
intagne; så år det icke möjligt, att under hållsutgiften
vid alla Lazaretter i Riket, kan för
hvarje sjuknummer blifva lika. Att en sådan
olikhet åfven visar sig i Lazarettsråkenskaperne,
har vist icke undgått Kongl. SeraphimerOrdensGillets
uppmärksamhet; men som vid de Lazarett
och Curhus, der Directioner finnas, och
hvilka i följd af Lånens innevånares egen begäran
blifvit af Kongl. Majit i Nåder tillförordnade,
denna skiljaktighet i kostnaden ej varit
större, ån att den af berörde giltiga orsaker
kunnat härflyta, har Kongl. OrdensGillet funnit
någon åtgärd i berörde afseende, ej böra af
Kongl. OrdensGillet vidtagas, vid de Lazarett,
der särskilda Directioner åro tillsatte, hrlst desse
på stället åro i tillfälle att förekomma allt
underslef, samt tillse, det patienter ej få vid
Lazaretten qvarstanna längre, ån nödvändigheten
det fordrar, och man har ej bordt kunna
betvifla, det ju, i fall någon ändring behöfts,
den blifvit hos Kongl. OrdensGillet föreslagen,
antingen af LazarettsDirectionerne, eller ock af
Lånens Deputerade, sorn årligen granska Lazarettsråkenskaperne
och taga kännedom om tillståndet
vid dessa inrättningar. Vid Södertelje
Lazarett åter, hvilket, i följd af Kongl. Maj;ts
Nådiga Instruction den 17 December 1817, ej
haft särskild Direction, utan stålt directe uiider
9°
Den 6 Augusti f, m.
Kongl. Ordens Gillet, liar, så fort underhållskostnaden
börjat uppgå till ett högre belopp,
ån Kongl. OrdensGillet ansett billigt nu böra
utgå, OrdensGillet varit omtänkt på medel, att
sådant rätta, och då Kongl. OrdensGillet erfor,
att genom bristande tillsyn på stället, nödig controll
å Syssloman och Läkare saknades, och patienterne
i Södertelje möjligtvis kunde komma
att behandlas mindre ömt och samvetsgrant,
gjorde Kongl. OrdensGillet den i Maj 1820,
hos Kongl. Majit underdånig hemställan, att Södertelje
Lazarett måtte förflyttas till hufvudstaden,
som låg mera i midten af Länet ån Södertelje;
hvilken hemställan Kongl. Majit den
i4 Juni samma år i Nåder biföll, och hvarefter
Kongl. OrdensGillet, med vederbörande Directioner
hår i Staden träffat sådan öfverenskommelse,
att emot billiga vilkor, veneriska patienterne
intagas å Curhuset på Kungsholmen,
och alla de öfrige å Kongl. SeraphimerLazarettet.
Södertelje Lazarett hade ingen treskillingsafgift
och till dess underhåll utgick af Hospitalsfonden,
vida mer ån dess andel i det bestämda
Lazarettsanslaget.
StatsUtskottet har äfven gjort anmärkning
vid fördelningen af det till understöd för Lazaretten
af Allmänna HospitalsFonden hittills
utbetalte understöd i5,ooo R:dr årligen.
I anledning häraf får jag åran upplysa, att
Kgl. Majit, innan Riksens Ständer förl. Riksdag
beslutat, det treskillingsalgiften skulle utgå, genom
Nådigt Bref den 4 Februari iSrS faststålt
Den 6 Augusti f> nu
91
en af Kongl. OrdensGillet uppgjord fördelning
af nämnde anslag, vid hvilken fördelning Kgl.
OrdensGillet tagit till grund, ungefärliga beloppet
af det understöd, som för flere förflutna år,
per medium vid hvart och ett ställe behöfts.
Sedermera korn Kongl. Maj.ts Nådiga Bref den
8 Juli nämnde år af innehåll, att treskillingsafgiften
var stadgad , och att de från SeraphimerOrdensGillet
till Lazaretten ditintill utgående
anslag skulle fortfara, beräknade efter de
sjukes antal inom hvarje Lån.
Som nu, efter hvad redan blifvit anmärkt,
underhållskostnaden vid Lazaretten, hvarken år
eller kan blifva i förhållande till sjuknummern
lika stor i alla Lånen, och det för öfrigt icke
år möjligt, att vid årets början, då anslagen
böra utbetalas, beräkna huru många patienter,
som för samma år komma att intagas, så kunde
det aldrig blifva billigt att uppgöra fördelningen
endast efter något supponeradt eller ett föregående
års sjukpersonal. Patienternes antal förändras
dessutom hvarje år, såsom t. ex.
OO
r-i
1818
1819
1820
Borås voro
52
161
-
.
Westerås
—
97
i75
l4;7
Mariestad
__
208
265
197
Nyköping
112
i5o
MP
—
Wenersborg
124
254
i85
254
G almar
i44
200
■
92
Deri 6 Augusti f, mt
Fahlun
i5g
118
102
—
Örebro
i4s
186
-
Carlstad
114
166
247
274
Gefle
—
70
167
fl»
Hernösand
—
90
129
l5o
Umeå
_
75
ll?
99
Carlskrona
96
i55
i4o
Det år äfven
bekant,
att
sedan Läkare i
någon ort företagit besigtningar, och ett större
antal veneriska patienter då blifvit upptäckte,
sjuknummern derigenom för tillfället ansenligen
ökas, men att deremot personalen ett annat år
vanligen blir mindre. Man har derföre trott,
det meningen med hvad Riksens Ständer om
Lazarettsanslagets fördelning yttrat, ej kunde
vara annan ån den, att samma fördelning borde
ske, i man af behof vet vid hvarje Lazarett*
Vid medlet af år 1818, då Kongl. Maj:t$
Nådiga Bref om Lazarett sanslaget och treskillingsafgiften
kom Kongl. Ordens Gillet tillhanda,
var således ingen anledning att ändra den i
början af samma år, på sådan grund uppgjorde
och af Kongl. Maj:t i Nåder stadfåstade repartitioner
af nämnde anslag och så mycket mindre
kunde någon rubbning då vara lämplig,
som rnan icke viste huru långt treskillingsafgiften
i hvart och ett Lån skulle emot behofvet
förslå.
Någon tid derefter, anmåltes af Konungens
Dtn 6 Augusti f, m.
93
Befallningshafvande i Götheborgs Lån och på
Gottland, hurusom veneriska smittan på bägge
ställen i den mon tilltagit, att betydligare understöd
till dess botande voro för bägge Länen
högst nödvändiga; och sora andra medel för
detta ändamål ej funnos att tillgå, samt af inkomne
berättelser från öfrige Länen inhämtades,
att å en del ställen, alla inkomsterne icke
behöfdes, utan lemnade öfverskott till större
och mindre belopp, så tillstyrkte Kongl. OrdensGillet
i underdånighet hos Kongl, Maj:t den ändring
i fördelningen af anslagen, att de för
Gottlands och Götheborgs Lån skulle ökas, och
i samma mon, för de Lån, hvilka syntes hafva
öfverskott, minska». Denna ändring, den Kongl,
Maj:t i nåder gillat, var för tillfället högst nödvändig
och borde således ej kunna klandras.
Det torde ej vara ur vågen att härvid erinra,
det Lazaretterne ej äga någon del i Hospitalsfonden
och att följaktligen anslaget af
15,ooo R:dr grundades, endast på Kongl. SeraphimerOrdensGillets
frivilliga medgifvande, att
affttå dem till understöd för Lazaretten.
Om afgiften till veneriska smittans hämmande,
efter behofvet kunnat ökas eller minskas,
såsom nu, för kommande åren, blifvit föreslaget,
så hade det icke varit svårt att efter hvad
grund som helst stadga en gifven summa, till
understöd för hvarje Läns Lazarett.
Nu åter, når Lazarelten hade endast sin
gifna treskillingsafgift, som hvarken kunde ökas
g4
Den 6 Slugast: f m'i
eller minska, var det nödvändigt att lämpa un:
derstödet för Hospitalsfonden efter behofvet, ty
annars skulle, då brist någonstädes yppades,
all utväg hafva saknats till dess afhjelpande och
ändamålet med understödet varit helt och hållit
förfeladt. Kongl. SeraphiinerOrdensGillet har
således vid fördelningen af nämnde anslag följt
den billigaste grund, och torde derföre anmärkningen
mot samma fördelning böra förfalla.
Slutligen och i afseende på Utskottets yttrande
om åtskillige felande räkenskaper för 2 821
års treskillingsafgift, bör jag äfven meddela den
upplysning, att Kongl. OrdensGillet, redan vid
årets början, då samma räkenskaper bordt vara
ingifne, påmint vederbörande om deras insändande:
att de fleste sedermera inkommit och att
en af StatsUtskottets betjening, Häradshöfdingen
Lorich, som i Kongl. OrdensGillet infordrat
upplysningar för Utskottets räkning, då blifvit
derom underrättad af Kongl. OrdensGillets Secreterare.
Dess räkenskaper åro når som hälst
att tillgå.
I fråga om antagandet af det utaf Statsutskottet
projecterade formulair till räkenskaper,
år jag med StatsUtskottet af lika tanke,
såsom tili enhet och ordning bidragande och
i bägge afseenden lättande i betydlig nion den
handläggning, SeraphimerGillets Contoir vid det
generella sammandraget af de särskildta råkningarne
åger att uppgöra.
Den II Jlugustif,m.
95
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 Augusti
förmiddagen.
N:o i.
Herr Hjärne, Carl Jacob:
Ånna gällande författningar tillägga hvarje
civil Embetsman vid afskedstagande! efter fyllda
7© år, rättigheten att som pension bibehålla
hela lönen för sin återstående lefnad. FÖr Rikets
Ständers Justitieombudsman, lärer mig
vetterligen ingenting i denna väg vara stadgadt.
Nu, då det tillfälle inträffat, att Herr Friherre
Mannerheim för sin höga ålder afsagt sig denna
tjenstebefattning, sorn han allt ifrån tjenstens
första inrättande 1809, fortfarande, Riksdag
från Riksdag varit af Rikets Ständer anförtrodd,
förekommer, att decidera häröfver. Jag vågar
derföre ödmjukligen föreslå, att Riksens Ständers
Justitieombudsman, Friherre Mannerheim,
som innehar den höga åldern af 74 år, må tilläggas
rättigheten att bibehålla sin fulla lön,
såsom pension för sin öfriga lefnad. Då jag
härvid vågar erinra om de utmärkta tjenster
emot Fäderneslandet, som Friherre Mannerheim
1809 gjorde, och som tillvågabragte och stadgade
vår närvarande lyckliga constitution, så
fruktar jag så mycket mindre ett befaradt afslag
på denna min motion, då det ädla Svenska fol
-
■9$
Vin 6 Augusti f, m,
ket i detta bifall förenar en tacksamhetskänsla
emot en förtjent man, och en för framtiden
stadgad rättighet för Riksens Höglofl. Stånders
enda enskildta tjensteman, hvarigenom han blott
beviljas samma förmåner, som andra Statens civila
Embetsmän.
Om communication med de Respective MedStånden
af detta mitt ödmjuka Memorial, samt
remiss deraf till vederbörligt Utskott, vågar jag
ödmjukast begära.
N:o 2.
Herr Berghmant Ambrosius Magnus:
Ridderskapet och Adeln har åter kommit
till det vanliga Riksdagsåmnet, Götha Canal. Nu
såsom vanligen med felslagna förhoppningar: att
se detta så kallade storverk fullbordadt, ehuru
Riksens Ständer detsamma understödt med högst
betydliga summor. Vid detta tillfälle hade det
varit af största vigt att veta, till hvad belopp
desse understöd kunna stiga. Jag har föresett
nödvändigheten häraf, och derföre i Memorial
hos Ridderskapet och Adeln begärt, att StatsUtskottet
måtte anmodas meddela Riksens Ständer
en detaillerad uppgift på hvad Staten och
Banken, i alla vägar uppoffrat för Götha Canal.
Jag uppmanar nu, en eller flere af StatsUtskottets
närvarande Herrar Ledamöter att .upplysa;
hvarföre Utskottet icke behagat lemna en sådan
uppgift , då den igenom ett Riks-Stånds remiss
blifvit affordrad,
För
„ t/
Den II Augustii f% m, (j?
För närvarande, således, i okunnighet oni
hvad det allmänna redan påkostat Canaieii, har
jag svårt vid att yttra mig ; örn det al sammansatte
Utskotten föreslagne ytterligare bidrag j
men jag troi, att jag ej skall mycket misstaga
mig, om jag till 5 millioner skattar, dels contante
anslag, dels öfveriätne räntor, hemman,
jordågor ined mycket mera, hvarmed St ten redan
understödt canal-arbefct. Sedan Staien,
titan fett på minsta sått varit dertill förbunden ,
i dess visst icke lyckliga belägenhet, gjort så
stora uppoffringar, skulle äfven jag, sorn med
ttisendetals flere , mycket mer upplyste medborgare,
anser nyttan aä Götha Canal aldrig kunna
till hundradedeien svara emot kostnaden, tillstyrkt
det projecterade anslag af 2,o5o,ooö R.d;
till Canalens åndteliga fullbordande, örn jag först
kunde äga visshet att den dermed blefve fulländad,
och sedan att Staten för detta bidrag ej
vöre nödsakad att skuldsätta sig och göra låra
ined erläggande af rånte, utan kunde dels med
någon del af Bankens vinst på sina utlåningar i
alla vågar, dels ock igenom besparing på RiksStatens
HufvudTitlar formera detta bidrag; mert
hvad det förra angår, betviflar jag möjligheten
att Canalen kan acheveras för berörde summa.
Jag grundar detta tvifvelsmål på de flera missräkningar
som visat sig vid kostnadsförslagerne
för (lenna Canal. Såsom: att första förslaget år
1809 uppgick till blott 1,600,000 R:dr, och sedan
ifrån år i8i5, utom Actie-ågames tillskott
tech Discont vinst, Banken till år 1818 årligen
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. VII. Band. 7,
9*
hen II Jugustii e, vt t
understÖdt med 3oo,ooo samt eftergifvit aF Dis-*
contCreditivet i,oti5,ooo R:dr, uppgafs sistnåmn.
de år behofvet vara 2,91 2,5o4, och ehuru Banken
allt sedan årligen tillskjutit 3oo,ooo R:dr,
fordras ännu 2,o5o,ooo R;df för Canalens fullbordande.
Vid sådant förhållande och då ingen
kan gå i borgen derföre, att arbetet blir färdigt
för bésagde summa , fruktar jag att vid nästa
Riksdag ytterligare bidrag kan påfordras. Och
som den första skadan alltid år den minsta, tror
jag det vars klokast att innehålla allt understöd
för Canalarbetet, och låta Actionarerne igenom
nya tillskott efterhand fårdiggöra Canalen.
Mångå af nuvarande Aetieågare skola inköpt
sine Actier till ett det yttersta underpris
och betalt allenast några procent: desse börs icke
undandraga sig en patriotisk uppoffring. De,
hvilka ifrån Bolagets första sammansättning er.
lagt de årliga inbeialningarne, åro visserligen att
beklaga; men de kunna ej anses olyckligare, ån
så mångå andre medborgare, hvilka i concurser
förlorat sina på god tro utlånte penningar.
Sammansatte Utskottens projecterade afslag
på Canallnteressenternes begäran, att Staten
måtte ansvara dem för 5 procent å deras
ir.sstte medel, finner jag så mycket mera rättvist,
som ingen den minsta anledning kunnat
billiga en sådan pretention.
Den 11 Augusti /; m.
N.'0 3.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric:
Det hu Upplasta StatsDtskottets Betänkande
torde tilläfventyrs icke till den grad hafva
fästat uppmärksamheten, sorn ämnets vigt och
egenskaper åtminstone 1 min tanka synas påkalla.
Frågan är här, om ersättning tili Svenska
' medborgare* sorn genom det sista olyckliga kriget
med Ryssland och deraf följande fredsslut,
genom den nya gränsregleringeri sett sig af händas
sina hemman tillhörig jord, då den varit
belägen å den nu mera Ryska sidan af Torneå
Elf. Det har uti 1821 års convehtioti, af dö
respectivfe contraheraride Mäkterne, blifvit bestämdt,
att de hvar för sig skulle hålla sina undersåtare
skadeslösa, medelst 85 R:dr 16 sk.
B:co för tunnlandet af den riiäst bördiga ansedde
jorden, och för jord af sämre beskaffenhet,
i den proportion, söm flere tunnland derutaf
kunde anses i värde jemförligé med ett sådant
utaf den bästa sorten. Herrtmansägarne uti Neder
Torneå och Carl Gustafs Socknar, komma
med detta årets utgång att se sina jordägor
förminskas genom det afträde af 185 tunland
uppskattad och till bästa sorten hänförd ägorymd.
Ersättningen för denna förlust uppgår
till 15,4 i 7 R:dr B.cö * och mången torde Vid
första påseendet anse denna betalning Vara me.
ra än fullkomlig ersättning för den ifrågavarande
jordrymden; mfen först Och främst hör
tnan härvid täga i betraktande, att dén Verkliga.
jordavidd , sorn ofvarinainnde Socktténfän s®
ICO
Ven II Augusti f. m.
sig beröfvad, utgör 704 geometriska tunnland,
sorn efter graderingsmethod blifvit förvandlade
till 1 85 tunnland. Häraf synes således att ersättningsbeloppet
för hvarje geometriskt tunnland
på långt när icke biifver så högt, som det vid
första påseendet och utan en föregången undersökning
för mången torde synas. Ekonomen
eller den verkliga jordbrukaren, inser dessutom
huru en förlust af sådant slag som den här
ifrågavarande, näppeligen genom ett blott till
sjelfva den förlorade jorden beräknadt värde, kan
ersättas. När härtill kommer, att det icke berott
af dessa olyckliga hemmansägares fria vilja
att bibehålla eller frånskilja sig deras välfångna
egendom, synes mig här mindre vara
frågan att genom betalning blott ersätta ett förloradt
värde, utan fast rnera att tillfredsställa och
förnöja Svenska Hemmansbrukare, som utan
eget förvållande och utan sitt bifall och samtycke
sett sin skattskyldiga jord från Hemmanen
söndras, och som dertill fått vidkännas elen
olyckan att nu mera vara åboer å den fiendtliga
gränsen, i fall af någon gång inträffande nya
inisshälligheter. Det torde tor en och hvar vara
kändt, huru boskapsskötseln uti Neder Torneå
och Carl Gustafs Socknar är jordbrukarens hufyudsakligaste
näringsmedel. Den till Ryssland
afträdde jordägorymden innefattar dessa Hem,
mansägares förnämsta och bästa ängar, och den
till 185 tunnland graderingsvärde uppskattad»
jorden, anses kunnat underhålla lika många eller
i85 kor. Hvarje sådant tunnland ersättes
nu medelst 83 R:dr 16 sk, Banco, som bör
motsvara capital värdet af hvarje förr afträd t upp
-
Den II Augusti f m
Iöl
skattadt tunnland. Den årliga räntan af 85 R:dr
16 sk. gör ungefärligen t> R:drsom sålunda skola
motsvara affcastuingen utaf en ko, och då
man berättat mig, att elen vanliga inkomsten af
en ko uti dessa Socknar uppgår åtminstone till
4 Lisp, smörj så faller det i ögonen huru dessa
våra beklagansvärda medborgare, vinna ersättning
genom de uti 1821 ars convention till
detta ändamål fastställde 85 R;dr 16 sk. Banco,
Jag kan icke neka mig ,-,tt firma, det Utskottet
ägt full anledning, att söka inhämta fullständigare
kännedom om detta mål för att deråt
lemna all flen behjertande uppmärksamhet, som
jag för min del finner sakens beskaffenhet bordt
påkalla. Jag tager mig friheten utbedja mig
Ridderskapets och Adelns lifligare deltagande
uti dessa våra medborgares verkligen ömande
belägenhetj oell anser jag i55 R:dr 16
sk. Banco vara det allraminsta, som Staten
lior kunna erbjuda i ersättning för hvarje af de
oftanämnde 18Ö tunland uppskattad jord, som
till Ryska Riket afträdas; men jag anser dermed
icke vara nog, utan tror att af högsta billighet
äfven fordras, att en ny skattläggning på
Statens bekostnad bör med dessa Socknar förrättas,
och att sådane hemman, hvilka nu till
följd af conventionen måste frångå sina ägorymder
ifrån all skatt och hemmansränta, måtte
befrias intilldess den nya refningen och deraf
följande skattläggning blifvit förrättad.
Nedre Torneå Socken har åfven vid grånsregleringen
förlorat sin år J797 med mycken
kostnad af sten uppförde kyrka, med alla dess
Ven 11 August! f m .
jnventarier samt P storshost.llle. Till ersättning
för df«sa iörlu-iler liar Socknen erhållit irån
Ry-ka sidan 2411.
al Statsmedel 6000.
Summa batt R:dr,
Den af tråd uppbyggda Kyrkan har på entreprenad
blifvit uppförd för 7 2 15 R-.dr Omer»,
således ett öfverskott af’ 119b. R,*dr til! inköp
af Q rgelverk, Kyrkoklooka samt ljuskrona, hvilken
kostnad uppgår till 2700 R:dr; hvadan en
brist at i5q5, Ii.dr för Socknen uppkommer,
Pct förra Capellansholet har nu blif vit förvandlat
till Pastorsboställe, men den förändrade titulaturen
har vid detta, sorn vid Hsre dylika
fall, icke kunnat åstadkomma ett förökadt värde;
hvadan Pastor omöjligen kan anses vara behörigen
försedd; och tillfogas äfven Socknen,
genom detta förhållande ett betydligt lidande,
om det från Statens sjda icke ersåttes; och torde
inköp, af det dertill projecterade Hemmanet
höra understödjas, då billigheten synps fordra
det, och kostnaden blott uppgår till i5oo R:dr
16 sk. Bancp,
Till åbyggnad å detta Prästebol, skulle jag
Ro alt en rund summa af 6000 R:dr blanco,
yore lämplig att bevilja Neder Torneå Socknemän,
StatsUtskottet har ännu icke besvarat mip
yördsamma framställning, med begäran om upplysning
öfver den så kallade Rubelfundens na
-
Ven II Augnst i f m.
103
tur och egenskap Jag äger således åj^nu full
anledning aft tro det dessa medel icke kunna
vara andra, ån sådane, som genom traetat med
främmande makt tillfallit Riket, och synes det
mig, som skulle denna fond af Ryska Kubler
andamålsenligare användas, om Svenska medborgares,
genom ett olyckligl krig, åsamkade
lidande derifrån ersattes, och i möjligaste måtto
godtgjordes, ån att hus och tomter i Stockholms
Stad derföre åt Kronan inköpas; och
förmodar jag att StatsUtskottet vid ett ytterligare
behandlande af detta graolaga mål, uti
sjelfva rubelfonden, måtte firma en högt tnhinde
anledning att tillstyrka den högsta möjliga
ersättning för Ciri Gustafs och Neder Torneå
Sockneboers gjorda förluster. Det torde tillåtas
mig att härvid nämna, huru Svenska medborgares
enskildta interessen vid sednare fredstractater
och conventioner hlifvit litet åsedde.
D«n uraktlåtenhet att vid conventionen iakttaga,
att den del i Torneå elfs Laxfiske af en hel
tunnas taxa, som tillhörde Neder Torneå Prästebol,
icke var en jorden åtföljande härlighet,
utan en ifrån hela Socknen utgående löne-förmån,
uppskattad till minst 600 R;dr Banco, som
nu fått åtfölja det på Ryska sidan belägna
Prästbolet, torde äfven kunna anmärkas, då
deraf egentligen icke mera bo»dt tillfalla Ryska
sidan, ån i proportion af det hemmantal som
ifrån Socknen genom grånseregleringen blifvit
afskildt; och hvarigenom Socknen äfven får vidkännas
olägenheten af en högst illa och otillräckligt
lönad Pastor. Jag vågar tro att man
saklöst kan härleda ett sådant förhållande ifrån
Den II Augusti f. mt
sommn sligs glömska i smått, som vid Rihlen
traot .ten i stort tillskyndade landet en årlig utgift
af 90 odo R:dr Banco, genom uraktlåtenhet
att för Svenska och Norska postföringen öfver
Danmark til! Hamburg, betinga samma vilkor,
sorn vid alla föregående Freds-traciater med
D anmark blifvit iakttagne, Detta sednare förhållande
medför ett allmänt lidande, sorn icke
mera kan hjtdpusj men det förra eller glömskan
ett bevaka Neder Torneå Hemmansegares delaktighet
u i Putors Laxfiske i Torneå eif, år
ett enskildt lidande, som efter mintanka Afven
ovilkorligen påkallar ersättning ifrån Staten ,
hvars skyldighet det varit alt bevaka detta Sockneboernes
interesse. Jag anser det vara af högsta
vigt att Svenska Lagstiftningen behjertac
dessa sina verkligt lidande medbröders belägenhet
på ett sätt, att Ryska styrelsen icke sättes i
tillfälle att visa sina grånseåboer vara bättre
lottade än våra, och det år i synnerhet på denna
grund, som jag anhåller om åferremiss af
Betänkandet.
N:o 4.
Grefve huger bjelke, Axel:
Jag vågar tro, ett BevillningsUtskotfet skall
befinnas hafva gjort allt möjligt afseende på de
anmärkningar, hvarmed återreinisserne af dess,
förra Betänkande i detta Amne varit beledsagade.
Alla o tyd Sigh »ter hafva, så vidt Utskottet
f örmått, blifvit, förklarade, och alla farhågor för
vådorna af det nya systemet synas, åtminstone
Pen 11 Augusti f. m.
mig, böra vara lugnade, då Utskottet nu så tyd,'
ligen framställt det fullkomliga comciiv, som
Utskottet vål alltid afsett, reen i sitt B tänkande
kanske icke nog bestämt uttryckt, nemligen
Kongl, Maj:ts höga rätt, att, ej allenast elter
framlida förhållandens kraf, utan ock nu genast
vid kungörandet af den nya tariff n utfärda de
införsel-förbud, som för inhemska Fabrikers och
Näringars skydd åro nödvändige, Hår kim således
icke vidare sättas i fråga någon brådstörtande
öfvergång till en obegränsad och skadlig
handelsfrihet ■ och hvad år Utskottets förslag då
annat, ån det jag tillförene här haft äran yttra,
nemligen frihet i handel, erkänd sorn princip,
och undantagen , eller prohibitionerne beroende
på Regeringens pröfning, samt Regeringen tillika
iståndsatt att dels, bos Utländska handlande
Nationer bereda, dels motsvara desse Nationers
för vår handel gynsamm» Författningar. Af detta
förslags och den derpå grundade nya Tulltariffens
antagande, vågar jag hoppas lyckliga följder; utan
att framställa dem med några af inbillningen lanta,
färgor, får jag blott hänvisa till de Utlåtandet
bifogade Tabeller, hvarigenom synes, att till eu
början minst en tillökad inkomst af 200,000 Rulr
B;co om året vore att förvänta, och skulle jag
dessutom särskilt yttra min öfvertygelse, fruktade
jag icke att bekänna, det jag uti det projecterade
friare handels-systemef inser deri kanske enda
möjliga utvägen till Skatternas betydliga minskning
i framtiden.
Jag föreslår vördsammast bifall till det upplåsta
Utlåtandet och Tull-tariffen,
Ben jr Auqust i f. nv*.
N:o 5.
Herr Lefrén, Johan Pehr:
\ **
BevillningsUtskottet säger sig ej kunna inse
behofvet af en gemensam öfverläggning i
detta maj med Höglofl. Allmänna Besvärs - och
OeconomieUtskottet. Utskottet säger vidare: att
Utskottet icke befattat sig med landets ekonomiska
ställning och författningar, samt att det
endast har föreslagit en princip, hvarefter det
ansåg Tullbevillningen kunna lämpligast utgöras
och till följd deraf uppgifvit gruuderne tilldess
fördelning.
Men kan man vål mera ingripande befatta sig
med landets ekonomiska ställning, ån då man
föreslår en fullkomlig förändring, en fullstän-»
dig omstörtning af sjelfva den princip ('den en^
da grundprincip) på hvilken hela vårt ekonomiska
system egentligen år bygdt? eller menar
Utskottet att ord och fraser förslå att dölja
den punkt, sjelfva roten, mot hvilken hugget år
rigtadt? Om Utskottet ej ser, eller ej vill se,
hvad hela verlden ser, så år detta ei sakens fel
utan Utskottets. Annat år att rakt fram framställa
till Stånderne dessa frågor; vill ni, eller
vill ni ej hos Konungen anhålla, att nu varande
grund för landets ekonornijka system
utbytes mot dess motsats? annat att under försäkran,
att man ej har befattat sig med, eller
vill befatta sig med allmänna ekonomien, likväl af
en simpel bevillningsfråga taga sig anledning att
framtvinga en favorit-idée, som pluraliteten skå;
pen 11 Augusti f. m.
ligen tydligt ansett böra behandlas som en eko-,
nomisk iråga, och som mångå, kanske pluraliteten,
åtminstone har jag det hopp, antingen
rent af ogillar, e ller åtminstone ej anser så bestämdt
lycksalighet medförande, sorn det fdögloflige
Utskottet synes, tro,
Det gifves få olyckor för allmänna hushållningen
sorn kunna jemföras med ombytlighet
i grundsatser. Det förfåiliga vacklandet, ej
annat, gör vår olycka. Ingen ting får stadga
sig och bära frukt, och om frukten mågon gång,
i trotfs af allt detta skulle hinna visa sig, så -  som nu ijr händelsen med en stor del af vår
inhemska industri, så framträda genast, liksom
af ett oblidt öde framkallade förslag, hvilkas
syftning om också ej med afsigt derhän rigta(le,
år att med roten upprycka det fruktbärande
unga trädet, för att i dess ställe plantera en
telning af ett hos oss ännu oförsökt slag, men
hvars frukter man af andra länders erfarenhet
känner såsom skadliga. Kan sådant kallas klokhet?
Om Stånderne fortfarande visa ombytligbet,
hvad skall följden slutligen blifva? Jo;
att ingen menniska vågar inlåta sig i något företag,
sorn fordrar längre tid till mognad, ån
tills Ständernes nästa sammankomst inträffar,
och sorn desse icke på bestämda tider sammankomma,
så blir ingen annan beräkning möjlig än
den, att schakra för dagen med utländskt kram,
och år detta höjden af sällhet, så mäste jag
bekänna att begreppen i Statshuvshållningslåran
fått en vidunderlig natur.
jpen II Augusti /♦ m«
Jag vågar hysa den öfvertygelse, att Sfånderne
icke böra bifalla den af Bevillnings-Utskottet
framställda Statsekonomiska grundsatsen,
jnen icke heller genom formligt beslut förkasta
densamma, hvilket sednare likväl jag och mångå
med mig, skulle anse vara det råttaste, om
frågan i riktig våg förekommit. Må man låta
ira gillande grundprincip för allmänna hushållningen
tills vidare förblifva oantastad och låta
fidén tillvägabringa en beftåmdaré öfvertygelse
om dess förkastlighet ejler nytta, ty orätt i hög
grad, måsfe det vara att nu, då så många årc?
förvillade, om rätta orsakerne till den förlägenhet
i hvilken vi för ögonblicket befinna oss, rigta
denna tillfälliga sinnesstämning till omstörtning
af ett gammalt systern, som ännu både inom
oell utomlands har många försvarare och
deribland, nästan utan undantag, (^hvilket år
högst anmärkningsvårdt) alla de män i hvarje
Jand, hvilka stå i spetsen för ekonomiska styrelsegrenar.
Det torde för öfrigt vara orätt
handladt, att af missbruken taga sig anledning att
ifra mot bruket af det gällande systemet, i
stället att kallt uppsöka och ståndaktigt använda
botemedlen mot missbruken och derigenom
bringa det en gång antagna och visserligen ej
afgjordt förkastliga systemet i en fullständigare
Utöfning. Då jag åter framträder för att på
det liOigaste afstyrka antagandet af de grundsatser,
rörande importhandeln, hvilka Bevillningsutskottet
söker göra gällande, får jag å nva
förklara, att pg på det högsta tillstyrker näringsfrihet
och handelsfrihet inom landet, och
jag vågar tro, mera enligt med den varsamhet
Den It Augusti f. m.
sorti bör styra Riksdagsöfverlåggningar, att för
denna gång åtnöja sig med att lossa de inre
banden och låta tiden afgöra om någon hufvud,
saklig ändring uti import-föi fattnirigarne kart
erfordras elier ej.
N;o 6.
Grefve Hård. Carl Gujiajt
Utan att emot de allmänna principerne föi?
Höglofl. BevillniugsUtskottets Betänkande, angående
de genom Stora SjöTullen inflytande
Bevillningsmedel, hafva något ett anmärka, anhåller
jag dock att få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på några deri förekommande
omständigheter, sorn synas mig böra
ändras.
Utskottet föreslår, i afseende på sådana
varor, hvilkas värde icke kan årligen fastställas,
äfvensom de, hvilka icke åro i Tulltaxan nämnde,
att hvar och en, som införer dylik, skall
genast till Tullbevakningen aflemna mårkrulla
och derjemte specifik förteckning å varorne, med
utsättande af det värde, de i Svensk hamn, eller
å Lossningsorten äga, hvarpå, i händelse
varorne med resande införas, oeli då uppgå till
högst 5oo R:dr B:co, Tullprocenten derefter erlägges,
så framt Tnllbetjéningen med det åsätta
värdet åtnöjes; ägande de i annat fall lösningsrätt
till godset, emot det uppgifna värdet, med
10 procents tillökning. En resande kan lätteligen
vara okunnig om varupriserne på den ort,
tio
Den ix Augusti f, m.
der han debsrquerar och kan således rara Utsatt
för den obehagligheten j att mista en vara
af kanske obetydligt Varde, om Tullbetjeningen
Viii ehicanera. Då på så litet parti, som uppgår
till högst 5oo R;dra värde, någon betydlig
förlust för Staten icke kan komma i fråga, torde
billighetett fordra, antingen att lösningspriset
bestämmes till minst 25 procent Utöfver det'
Uppgifna, eller oek att den resande får behålla
•in vara och blott förpligtas erlägga Tullen efter
det förhöjda värdet, om han icke sjelf hellre
skulle vilja taga lösen derföre.
Der värdeting kommer i fråga, skall, efter
förslaget, en Magistratsperson deri deltaga och
föra ordet. Det torde böra bestämmas att Magistratens
Ordförande nämner denna person.
Till Jury, när den behÖfves, utses tvenne
Ledamöter af varuägaren och tvånne af Tullbevakningen
Dessa 4 välja utom sig en Ordförande.
Troligen skola vid detta val paria Vö.
ta uppkomma Det torde derföre böra stadgas,
att i sådant fall, Ordföranden genom lottning
bestämmes.
Genom värdering och dess pröfning af Jury
uppstår uppehåll för varuågären, sorn derigenom
ofta kan bli lidande. Till förekommande häraf,
anser jag det stadgande vara tjenligt, att, orri
värdering klandras, varuägaren får disponera sin
vara, emot det han erlågger Tull efter det
åsatte värdet och ställer borgen för, eller de
-
Den ix Augusti f, m,
iti
ponera Tull efter 10 procents förhöjning, då
derefter Juryn med Ja, kunde fastställa det af
Värderingsmånnen åsatte värde och med Nej,
detsamma med 10 procents förhöjning*
Den föreslagna inskränkningen , att inför*
sel af alla hittills förbudna varor endast skulle
tillåtas till de Stapelstäder, i hvilka Tulluppbörden,
enligt 1821 års bokslut uppgått till,
med Lots- och Båkafgifterne inberäknade, minst
l4,ooo R:dr Banco, torde böra försvinna I en
Stapelstad med utrikes handel, skall nödvändigt
någon Tullbevakning existera År importen ringa
, behöfver den ej vara talrik och kan dock
hindra tullförsnillning*
Skulle vissa Stapelstäder undantagas från
rättigheten till införsel af alla varor, vora
att befara, det lurendrägeriet der befråm*
judes.
Bilagor
till PleniProtocollet för d en 11 Augusti
eftermiddagen
N:o f.
Herr Ankarsporre-, Ingemar Auguft:
Vid 181S å» Riksdag insågo Riksens Stån/
Dsrf li Aagust! e, rvj
der nödvändigheten af, att, genom alia till Be■viilningsåmnet
hörande handlingars insamlande,'
bereda tillfälle till framtida utarbetande af en
Bevillningslag. Dessa handlingar åro äfven på
Statens bekostnad 6atnlade, men icke vederbörligen
aflemnadej hvarföre jag väckt en motion
som hufvudsakligast åsyftat infordrande af berörde
handlingar, på det de må till det nämnde
ändamålet användas, men sorn de icke blifvit
infordrade så får jag med åsidosättande af yr*
leande om någon vidare redogörelse för de ntbetalte
medlen, vördsamt anhålla om återremiss
af de sammansatte Utskottens Betänkande, på
det att handlingsrne må infordras och komma
Riksens Ständer tillhanda, innan de genom en
längre efterlåtenhet kunna förkomma eller
förskingras»
N:o 2»
Herr Danckwardt, Magnus Georgi
I den nådiga proposition om Recognitionsskogarne
hade Kongl. Maj:t föreslagit, att ailä
Recognitionsskogar utan afseende på en och när
Bruksägarne till skatteköp deraf sig anmält, borde
så fort sig göra låter, ett hemman indelas
och till skatte försäljas efter de stadgade hufvudsakliga
grunderne i 1811 års Kungörelse.
Skälen derföre voro, att de fleste Recognitionsskogsinnehafvare
dertill sedan sig anmält: att
de öfrige med säkerhet ansågs deri vilja ingå,
särdeles då fråga vöre om förhöjda afgifter för
desse
Den II Augusti t. tn.
desse skogar: att på rletta sätt den ifrågavande
anstalten med Recognitions-skogarnes användan.
de blefve efter enahanda grund allestädes behandlad
och utförd, och så mycket snarare till
slut bragt, både till förmon för Kronan, och
andra Medborgare, hvilka derigenom fingo af
de nya hemmanen ett lämpligt bidrag vid allmänna
oneras utgörande, och att denna föreskrift
utan förnärmande af Bruksägarne.s rätt,
kunde af Riksens Ständer stadgas, med lika skäl,
som afgifterne för skogarnes begagnande kunde
förhöjas. I stället att tillstyrka antagandet häraf,
hafva de förenade Utskotten föreslagit, att
alla de Bruksägare, som inom en förelagd praescriptionstid
af ett år, anmält sig till skatteköp
af redan undersökte skogar, eller i annat fall
reservationsvis förbehållit sig denna rätt, må
äga densamma begagna, med förbehåll för des.
sa sednare att sedermera få afsäga sig denna
rätt: att de, som icke iakttagit praescriptionstiden,
borde åläggas förhöjd Recognitions-afgift
för skogarne till det belopp, att densamma motsvarar
de onera, som komma att vidlåda i orten
varande till hemman indelta Reeognitionsskogar.
Jag ar väl af den tanka, ätt de Bruksägare
blifva få, som ej begagna Skatteköpsrätten,
isynnerhet när de efter Utskottens förslag,
skulle i bägge fallen få för sina skogar utgöra
lika utskylder och skillnaden endast blifva, att i
ena händelsen utskylderna utgjordes helt och
hållit i penningar, och i den andra till en del
in natura; men det föreslagna stadgandet synes
Bil till Ridd. o. Ad. Pr. VII. B«nd. 8.
1X4
Ven II Augustii e. m.
mig icke vara lämpligt. Först och främst sex?
det ut, sorn skulle de Bruksägare, hvilka sedan
anmält sig till, men icke erhållit skatteköp asina
Recognitionsskogar, och sorn nu efter hvad Utskottens
Betänkande i öfrigt innehåller, anses
icke hafva förlorat'sin rätt dertill, böra å nyo
inom det föreskrifna året, sig dertill anmäla, så
vida deras rätt skulle vara bevarad; sådant
ändå vara öfverflödigt, och det bör derföre i
beslutet uttryckas, i händelse det i Öfrigt skid.
le blifva beståndande. Af detta beslut, sådant
det är uppfattadt, synes vidare följa, att endast
de Bruksägare, som icke iakttagit preescriptionstiden
för anmälan till skatteköp, men icke de,
hvilka väl densamma reservationsvis iakttagit,
men sedermera efler den lemnade rättigheten,
afsagt sig skatteköpet, skulle underkastas den föreslagna
förhöjningen i Recognitionsafgiften, ehuru
likväl meningen måtte vara, att sådant äfven
skulle gälla i afseende på de sistnämnde; detta
borde sålunda också till förekommande af ali
oriktig tydning bestämdt uttryckas,
Att såsom Utskotten föreslagit, ålägga skogarne
en Recognitionsafgift i penningar, svarande
mot de onera Recognitionshemman i orten
böra utgöra, förekommer mig såsom nästart
omöjligt, emedan all säker grund saknas för
dess bestämmande. Recognitionshemman skola
deltaga i alla allmänna utskylder och besvär *
såsom rotering, skjuts, väghållning, publique
byggnader, Fjerdingsmanstjenst m. m. och huru
skall detta i penningar med den säkerhet, sorn
för en ränta vara hör, kunna mätas och värde-'
Den II Augusti e. m. Ug
ras> oell denna värdering af auetoriteteme pröfvas.
Nya framtida skyldigheter, sorn kunna
Héihman åläggas, antingen i Följd af Riksens
■JStanders beslut eller enskildta öfverenskommelser,
skola efter den antagne grunden afven beräknas
och räntan derefter för hvarje gårig jeriiias.
Det föreslagna stadgandet blir således
bverkställbärt i förevarande fråga; jag afstyrker
'det på det bogsta och tror, att något lämpligare
icke finnes att föreslå, ari hvad deri Kongl;
propositiorien, såsörii ofvannärhridtär; innehåller;
I öfrigt hafva Utskoiteri frångått Riksens
Ständers beslut vid sista Riksdag, att inkomsterne
genom försäljningen af Reeognitionsskogarne
skulle användas till FörsvarsVerkets behof. Orri
Riksens Ständer vid deritia Riksdag anslå hvad
dertill i alla delar erfordras, finnér jag väl intet
vid hvad Utskotten i denna del yttrat vard
att erinra; mén i annat fall yrkar jag ritt Riksens
Ständers förra beslrit riiå ari vidare tjena
till efterrättelse;
Jag underställer j örn icke i följd af dessa
hima anmärkningar det förevarande Betärikähdbi
hiå till Utskotten återremitteras;
N:0 3.
Herr Hjerta, Gujtaf:
Enligt Höglofligé Oeconomie- och BesvärsUtskottets
meddbldte iprotocolls-Utdrag af deri
16 riy£.ti. Jtiriii; hade Utskbttet iilstämt i Stätt
-
I
HG
Den 11 Augusti /, m.
Utskottets Utlåtande, utom i andra punkten,
nemligen:
1) Angående tiden hvarifrån Bruks-ägarnes
skyldighet att skatteköpa sina Recognitionsskogar
skulle beräknas; och
2) Rörande sättet för Recognitions-målens
behandling.
Dessa punkter vorofalltså föremål för Utskottens
åtgärd vid sammanträdet å Ridderhuset
och blefvo meningarne dervid sammanjemkade,
på sätt det justerade Protocollet af den 5o Junii
innehåller; hvarvid dock Herr Landshöfdingen
Friherre Cederström sig reserverade emot beslutet
på det hela.
Men som Oeconoinie- och BesvärsUtskottet,
enligt förstnämnde Protocolls-Utdrag, hade
tillkännagifvit: ”det Utskottet ansåg sig icke tillkomma,
att, rörande frågan om de genom Reeognitions-skogarnes
Skatte-försäljning inflytande
medels användande, uti pröfning ingå, eller'något
hufvudsakligt Utlåtande meddela; så och
enär StatsUtskottets tanka i denna del, att desse
skatteköps-medel borde till RiksgäldsContoiret
aflernnas, för att derstädes disponeras, i samma
ordning, som för andra skatte Jöse-skillingar
finnes föreskrifvet, var det beslut, som blifvit
fattadt, och hvilket ej någonsin varit i fråga att
ändras af förenade Utskotten, än mindre blifvit
det; synes det besynnerligt, att Herr Friherre
Cederström vid justeringen af den gemensamma
Den II Augusti /, mt
ii7
expeditionen gjordt den reservation: att StatsUtskottet
i Betänkandet om Ilecognitions-skogarne
tillåtit sig, att enskildt göra tillägg utöfver
hvad i Utskottens sammansatta Plenum blef
beslutadt, innefattande tillstyrkande af afslag på
Konungens Nådiga Proposition, rörande användandet
af de för Recognitions-skogarnes försäljande
inflytande medel, på sätt Riksens Höglof.
lige Ständer vid 1818 års Riksdag beviljat.
N:0'-4.
Hörsamste Memorial!
Sedan RiddarhusUtskottet, dels till följd af
den allmänna föreskrift, som innefattas i 4g §.
RiddarhusOrdningen, dels ock i grund af Högloflige
Ridderskapets och Adelns under den ag
sistlidne Januarii meddeldte remiss å Riddarhus.
Directionens vid denna Riksdag afgifne RiksdagsBerättelse,
företagit sig och jemväl fulländat
granskningen så väl af Riddarhus Directionens förda
Protocoller för den tid, som förflutit sedan sista
Riksdag, som ock af de sista 5 årens afslutade
Hufvudböcker öfver RiddarhusCassan och Adeliga
CadettScholae-fonden, jemte alla öfrige under
Directionens förvaltning ställde Cassör och
Medel, samt Utskottet till pröfning förehaft de
särskildta ämnen och hemställanden, som i omförmäldte
Berättelse förekomma; får. Utskottet nu
öfver detta allt till Högloflige Ridderskapet och
Adeln aflemna sitt vördsamma Utlåtande, dervid
Utskottet, i afseende på uppställningen, skall
följa den ordning, som i Directionens Berättelse
118
Den II, Augusti e, rn.
blifvit iakttagen, helst d# flere anmälanden, stwij
i densamma innefattas, antingen i och flir sig
sjelfve, är o af den beskaffenhet, att de fordra ett
särskilt yttrande, eller oek gifva en lämplig anledning^
ali i en me,ra systematisk ordning , genom
iika,rtade. ämnens sammanförande, framlägga
de omständigheter, hvilka vid Rrotocoflernes
läsning ådragit sig Utskottets uppmärksamhet.
% »•
Uti denna § har RjddarhusDirectionen. arv-,
malt den tillväxt, sorn ej mindre RiddurhusCassan
, an, Adeliga Cadett-Scholae-Fonden vunnit
undpr de, sista 5, åren , utgörande för den, förra,
7,2,15, Riksdaler g skifliiigarj 4 runstycken , och
för flen, sednare, 10,8:06 R:dr a4 sk. 8 r;st. B;co,
och. Utskottet begagnar, med nöje detta tillfälle,
att förklara, det Utskottet funnit så väl sjelfva
Cassornes förvaltning vara med uppmärksamhet
och ordning, a£ nu, varande Directionen förd,
som, ock alfa till densamma hörande låne-handlingar
uti ett skick, hvarigenom fondernes rätt
och säkerhet för framtiden är behörigen tryggad;,
äfvensom; att de många och till en. del,
vidlyftiga räkenskaper, hvilka angå. dessa fonder,
äro med redighet och noggrannhet af Riddarhu.
s.ffam.ererar^n författade.
Vicf, detta tillfälle nödgas likväl Utskottet
fullgöra «?n obehaglig skyldighet, att inför, Ridderskap^
och Adeln anmäla, den, förlust, som,
RiddarhnsCassan och Stjernereutzska fonden s^-
Den II Augusti e. m.
1'9
dan sista Riksdag lidit af tillsammans 5ooo R:d
Baneo i capital utom räntor, härledande sig
deiifrån, att ett på detta belopp af nu mera
aflidne Majoren Axel Printzenskjöld upptagit oell
uti Frälsehemmanet Rud intecknadt lån, blifvit,
i anseende till inträffande särskildta omständigheter,
genom dom uti låntagarens Concurs frånkänd
den företrädesrätt till betalning, som genom
berörde inteckning varit åsyftad och för
cassorne beredd, hvarigenom, enär andra Printzenskjölds
skulder ansetts böra framför ifrågavarande
fordran utgå utaf köpeskillingen för
Rud, hvarken denna köpeskilling yller Printzenskjölds
öfriga egendom lemnat något öfverskott,
hvaraf Cassorne kunnat utfå sin betalning.
Till närmare utredande af detta förhållande och
den Rättegång, som, efter det Concursmålet är
yordet hos Kongl, Maj:t slutligen afgjordt, sedermera
blifvit af RiddarhusDirectionen anstäld
emot Majoren J. A. von Matern, såsom den
der^, genom ett af honom utgifvit oriktigt betyg,
ansetts hafva varit en orsak dertill-, att omförmäldte
fonder, på, berörde sätt, blifvit i ileras
rätt lidande, har Utskottet låtit genom RiddarhusFiscalen
härom författa en omständlig Berättelse,
hvilken härjemte bifogas och hvarpa
Utskottet får sig vördsamt åberopa.
Då den förlust, sorn sålunda drabbat RiddarhusCassan
och Stjernereutzska fonden icke
kunnat förutses, utan först genom UofRättens
Dom i Concursen och den derpå följde försäljningen
utaf Ruds Hemman, blifvit uppenbar;
och de Ledamöter, hvilka på den tid lånet be
-
IBO
Ven II Augustif.m.
viljades, suttit i RiddarhusDirectionen, emellertid
till största delen genom döden afgått, och i
öfrigt för deras förvaltning af Riddarhusets angelägenheter
vid 1817 oell 1818 årens Riksdag,
efter RiddarhusUtskottets tillstyrkande, erhållit
ett så beskalfadt förklarande af Ridderskapets
och Adelns välhehag, som alltid varit såsom decharge
ansedt, återstår för nuvarande Riddarhus
Utskottet, i afseende på sjelfva målet, icke
något vidare att tillgöra, än att förhållandet
hos Ridderskapet och Adeln anmäla.
Härefter har hos Utskottet uppstått fråga,
huru med förlusten, som härigenom uppkommit,
borde förhållas. För den del af lånesumman
eller 2000 R:dr jemte ränta, sorn af RiddarhusCassan
utgått, anser Utskottet någon ersättning
icke kunna komma i fråga, enär de öfverskott,
som genom capitationsafgiften eller annorledes
tilläfventyrs framdeles skulle kunna vinnas, och
under namn af ersättning för den timade förlusten
till RiddarhusCassan ingå, i allt fall bör
komma nämnde cassa till godo; men hvad åter
angår den summa af 5ooo R;drs capital, som
af framledne HofRättsRådet Stjerncreutz’s Testamentsfond
utgått, har t tskottet funnit det
vara en både på rättvisa och hedersptigt grun.
dad skyldighet å Ridderskapets och Adelns sida,
att så föranstalta, det denna summa blefve fonden^godtgjord.
Förhållandet visar sig väl för det närvarande
sådant, att fonden genom räntor, som
blifvit hopsparde, innan utdelningen af pernio
-
Ven II Augusti f. m.
ner begyntes, vunnit en tillväxt i dess capitalsumma
af i2Öo R:dr Banco utöfver hvad till
Riddarhuset blifvit såsom donerad fond först
aflemnadt, så att blott en mindre del deraf
skulle genom den nu inträffade förlusten vara
förlorad; men detta förhållande synes i Utskottets
öfvertygelse icke kunna på något sätt förringa
rättmätigheten af den fordran, att fonden
bör oförryckt bibehållas vid den föi’kofran i capital,
densamma en gång erhållit.
Hvad åter angår räntans beräknande derå,
så enär densamma, under den förflutna tiden
icke till fonden ingått, och således ej kunnat
enligt testators föreskrift, årligen till pensioner
användas, och någon utdelning deraf för detta
ändamål ej eller nu mera, med iakttagande af
Testamentets föreskrift, kan äga rum, hvarigenom
en ersättning af räntan för den förflutna
tiden endast skulle blifva en tillökning i sjelfva
capitalet, hvartill åter skäl icke synes vara för
handen; anser Utskottet sig böra tillstyrka, att
den i räkenskapeyne hitintills debiterade ränta,
utgörande Syi R:dr s4 sk. Banco, måtte afskrifvas,
och ränta å ofvanberörde capital icke
beräknas annorledes Stjernereutzska fonden till
godo, än ifrån den i Januari nästkommande
år 1824.
Till den således föreslagna ersättningen saknas
likväl för det närvarande, tillgång af RiddarhusCassans
egna medel, ännu mera förminskade
genom den förlust' samma Cassa sjelf på
ifrågavarande lån lidit, utan nödgas Utskottet
122
Ven II Augusti c. m.
föreslå Ridderskapet och Adeln, att en sådan
ersättning må lemnäs genom Capilationsafgiften,
på sätt hår nedanföre förmäles, och att Stjernereutzska
fondens fordran hos Majoren Printzenskjöld,
5ooo R.dr Banco, med ränta från d.
i Januari 1824 må öfverföras på Capitationsafgiftsfonden,
för att i; den mån medel dertill
inflyta, i likhet med öfrige fondens skulder
betalas.
§;•a
Af
a §. har Utskottet inhämtat: att tilt
följd af Ridderskapets och Adelns beslut, samt
Kongl. Majds i anledning deraf utfärdade nådiga
Kungörelse af den 23 Jan. 1819, Capitationsalgifter
efter s4 sk. Banco för hvarje mantalsskrifven
adelig mansperson, som betalar bevillning
för förmögenhet eller njuter lön, blifvit
för åren 1817, 1818, 1819., 1820 och 1821 i
från
Rikets samtelig© Lån uppburne, och till
Riddarhusets Cassa lefverade, samt undertiden
använde till afbetalning å Capital och räntor af
Reparationsfondens skulder; att de sedan sista
Riksdag till följd af dels Höglofl Ridderskapets
och Adelns då fattade beslut, dels RiddarhusDirectionens
förordnanden, vidtagne anstallter,
att förgylla Inseriptionerne nedan taket af de 5:ne
sidorneaf Riddarhuset; att långs utmed vestra Riddarhusflygeln
anlägga en strandmur af sten, att
å nyo ommåla södra och vestra sidorne af Riddarhuset;
att anskaffa nya lycktor och lyktpålar
samt att anbringa en uppvårmningsanstallt
under RiddarhusSalen, kostat tillsammans 6,847
Den Ii Augusti c, viP
JV.$r \ sk. 3 r;st., hvarigenom Reparationsfonden
sorn den i Maji 1.818, häftade för en skuld
af tillsammans 5p.oo R:dr, jemte derå upplupne
obetalte interessen, måst upptaga nya lån af andre
under Adeliga JungfruStifts Directionens,
förvaltning stående Fonder, så att Reparationsfondens
Skulder vid sistledit års slut, uppgått
till Capital 6,2.55 R:dr 16 sk., samt derå afbetalte
räntor 741 R:dr 12 sk., allt i Banco.
RiddarhusfJtskottet har låtit för sig framvägg3
den upprättade Hufvudboken öfver de sista
5 årens Capitationsuppbörd och vid anstäld;
granskning deraf, funnit densamma vitsorda det
i. ofvanberörde måtto uppgifne förhållande, hvar.
jemte Utskottet till vidare upplysning får hårhos
öfverlemna en af RiddarhusKaniereraren
särskildt upprättad calcul öfver betalningen, af
Reparationsfondens hittills varande skulder Vid
derefter inom Utskottet förehafd öfverläggning,
huru den skuld Capitationsfonden, på sätt berördt
är, iråkadt, dels genom upplånte byggnadsbidrag
och dels genom, öfvertagandet af
Stjernereutzska fondens förlust å Printzenskjöldska
lånet, må på det minst kånbara sätt för
Ridderskapet och Adeln, kunna afbetala», och
hvilka föreskrifter, sorn till ett mera kraftigt
befordrande af detta ändamål, ån hvad hittills
s.kedt, må vara nödige att för framtiden vidtagas,
har Utskottet kommit till den öfvertygelse,
att omförmälte skuld icke kan, annorledes ån
genom en af Ståndet åtagen Capitationsafgift
godtgöras; men då, i afseende på frågan till
byad belopp en sådan Capitationsafgift hädan
-
124
Ben II Augusti e, m,
efter bör erläggas, Utskottet vid betraktande af
den tillökning i skuld, som Capitationsfonden,
enligt hvad bär ofvan blifvit föreslagit, skulle
få vidkännas, funnit det hittills bestämda beloppet
af a4 sk. för hvarje Adelig mansperson, som
erlägger Bevillning för egendom eller njuter lön,
vara otillräckligt, så framt skulden, på en tid af
5 år, skall kunna afbetalas; och då Utskottet
jemväl anser betänkligt, att utsträcka betalningen
på längre tid, hvarigenom en betydlig förlust
i räntor skulle uppkomma; har Utskottet
ej sett någon annan utväg för sig återstå för
att vinna detta ändamål, än att till Ridderskapet
och Adeln hemställa, om icke Capitationsafgiften
må hädanefter utgå till samma belopp,
som den före 1816 utgjorde, och att således
hvarje Mantalsskrifven Adelig mansperson sorn
' betalar bevillning för lön eller förmögenhet, må
ifrån nästa års början intill slutet af det år
då nästa Riksdag upphör, såsom Capitationsaf,
gift betala [ R:dr Banco, och bör med uppbörden
och redovisningen af dessa medel förhållas
på sätt hitintills stadgadt varit.
I sammanhang härmed och då Utskottet
kommit i erfarenhet deraf, att Capitationsafgiften
för de Officerare af Adeln, hvilka tillhöra
de i Landsorterne förlagda Regementen, och
hvilken afgift af Regementsskrifvaren uppbäres,
icke alltid af denna sednare blifvit i fÖreskrifven
ordning redovisad, äfvensom i allmänhet
anledning förekommit dertill, att en närmare
coutroll vore af nöden i afseende derpå, att
fonden verkligen erhölle hvad som under namn
Den tl -.Jugustii e. m.
125
al Capitationsafgift i Länen utgår, tror Utskottet
sig böra föreslå, att underdånig anhållan
måfte hos Kongl. Maj:t göras derom, dels att
samtelige Kongl. Maj.ts Befallninghafvande kunde
i Nåder anbefallas, att låta hvarje år i LandsContoiret
upprätta ett sammandrag af Capitationsredogörelserne
för Länet, som i korthet
Upptager de personer, till namn och caracter,
hvilka erlagt Capitationsafgiften, hvilket sammandrag
sedermera borde i Länets allmänna
kungörelser införas med anmaning till vederbörande,
som saknade deras namn på denna förteckning,
och icke destomindre viste sig hafva
afgiften erlagt, att sådant i LandsContoiret till
rättelse anmäla, hvarjemte ett exemplar af denna
förteckning alltid borde genom Kongl. Maj ts
Befallningshafvandes försorg insändas till RiddarhusDirectionen;
dels ock, att samtelige RegementsCheferne
kunde i Nåder erinras, att vai
ka deröfver, det RegementsSkrifvaren inom rätter
tid lefvererade och redovisade för den Capitationsiippbörd
han emottagit.
Slutligen och ehuru de reparationer, som
på grund af RiddarhusDirectionens särskildta
förordnanden under sist förflutna 5 år blifvit
verkställde, varit, om ej alldeles oumganglige,
åtminstone såsom behöflige att anse; dock likväl
ock som derest slika reparationer allt vidare skola
få fortfara, sådant ostridigt skall leda till den
följd, att Reparationsfondens skuld årligen tillväxer
i stället för att minskas; och den förmodan
nu mera skäligen bör kunna göras, att några
betydligare reparationer, efter allt hvad
\
1*6 Den i I åugust: e. m.
redan blifvit tillgjordt, hädanefter tinder eh lindre
tid icke skall komma i fråga, samt att såleledes
de, genom Capitätionsuppbörden inflytande
medel kunna helt och hållet till skuldens afbetalande
användas; hemställer Utskottet, att
RiddarhusDirectiönen måtte erhålla den ovilkorlig»
föreskrift, att den årligen inflytande CäpitationsUppbörden,
hädanefter endast bör till
detta ändamål äfsättas, så framt icke Ridderskapét
och Ådeln särskildt skulle finna godt deraf
anslå medel till utförande af någon för Ståndet
uppgifven och beslutad högst angelägen reparation
; och att deremot kostnaderne till ailä
mindre förbättringar å Riddarhusets byggnader^
hvilka RidrlarhUsDirectiöhen skulle pröfva outfigångiige,
må bestridas afRiddarhusCassan • dervid
Utskottet likväl anser nödigt, att stadga det
vilkor* ätt RiddarhusDirectiOnen icke må besluta
om verkstålligheteh af någon sådan för^
bättring* hvilken fordrar ittgift äf 100 R:dr och
derutöfver* Utätt ait förut hafva hört RiddarhusKamereharen
Om CasSans tillgångar och bör
alltid hans i detta afseende afgifvande yttrande
toiiiståndligen i Prötobollet intagas.
i 3;
Sedait RiddarhusDirectiönen i det föregå--  fende af denna §; antnältr att Directionen till
befrämjande af ofullständiga Genealogiers complettering,
låtit genom Kungörelsers införande i
Svenska och Utländska Tidningar, till namn och
nummer uppgifva de Åtter, hvilkas Stamtaflor
fordrade tillägg, samt anmana vederbörande af
Den ii Augusti e. m,
127
dessa Åtter, att en sådan brist afhjelpa, ehuru
denna åtgärd icke haft någon synnerlig påföljd;
att Riddarhuset sedan sista Riksdag fått såsom
Testamente af Framlidne justitiaeRådet Marks von
Wurtemberg emottaga dess Genealogiska samlingar;
och att 0973 Genealögiska tabeller blifvit
renskrifne och coliationerade; har RiddarhusDirectionen
slutligen på anförde Skål hetnstållt,
att underdånig anhållan matte hos Kongl.
Maj;t göras derom, dels att vederbörande Prästerskap
kunde anbefallas * att å de Genealögiska
förteckningar, sorn jemlikt Kongh CirculairBrefvet
af den 4 Juli 1770* årligen böra af
detsamma Upprättas och genom Consistoriernes
försorg till RiddarhusDirectionen insändas, äfven
till år och datum uppföra hufvudmännens för
de sedan 1809 Adlade Ätters alla söner* till
deras födelse, giftermål öch dödsfall; dels ock*
ött sedan Directionen nu mera på omförmåldte
sätt erhåller underrättelse öm alla de af Ridderskapet
och Adeln, söm iilom hvarje Församling
i Sfädefne och på Landet varda födde, vigde
och döde, Kongl. Brefvet af deri 5i Aug.
1762, hvarigenom det blifvit ÖfverStåthållaren *
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Regements.
Cheferne ålagdt* att till Directionen aflemna uppgift
på de af Adel å Svärdssidan, som blifva födde
och döde, ktmde till all kraft öch verkan
upphåfvas. Och får RiddarhusUtskotfet, sorn
gillar de skål, hvarpå berörde hemställan sig
stödjer, tillstyrka bifall å densamma, endast med
den förändring, att den Prästerskapet föreslagnö
anteckningsskyldighet icke blott må sträcka sig
till ifrågavarande Adelsmäns söner* utan jemväl
128
Den II stil gusti e. mi
till deras döttrar, enär de senare, såsom berättigade
att i Adeliga JungfruStiftet inskrifvas, sy-,
nas böra vara vid Riddarhuset kända och derföre
på Ättens Genealogie upptagne. I öfrigt
och då erfarenheten visat, huru obetydlig den
fördel varit som vunnits, genom de i sednare
tider ofta utfärdade Kungörelserna om Genealogiers
complettering, i jemförelse med de dryga
kostnader som de sammas införande i Tidningarne
och serdeles i Utländska Dagblad för
RiddarhusCassan medfört, tror Utskottet, att Directionen
hädanefter kunde anses hafva gjort nog
i en sak, som ehvad utvägar ån må vidtagas,
likväl ytterst måste bero af hvarje Adelsmans
eget välbehag, om lian vill complettera sin Genealogie,
eller underkasta sig den påföljd, som
en ofullständig, vid inträffande Riksdag, möje.
ligen kan för honom medföra, om Directionen
ett år före hvarje Lagtima Riksdag och straxt
efter det kallelse till Urtima Riksmöte blifvit
utfärdad, låter i Stockholms Post- och InrikesTidningar
införa, hvad Författningarne, angående
Genealogiers complettering förmå, jemte uppgift
på de åtter, hvilkas Starntaflor finnas ofull.
ständige; hvaremot allt sådan kungörande i Utländska
Dagblad synes kunna helt och hållet inställas,
och det så mycket häldre, som det i allt
fall tillhör en utifrån till Sverige inflyttande Adelsman,
hvilken vill tillgodonjuta någon sådan
förmån, som Svenske Adelsmän hår i Riket
tillerkände åro, att sjelf med lagliga bevis styrka
de uppgifter, på hvilka hans anspråk i denna
del sig grundar.
Den'11 Augusti e■ m,
I2Cj
I sammanhang med förevarande ämne, får
Utskottet anmäla, att Utskottet vid Protocollernes
låsning inhämtat, det RiddarhusDirectionen;
i anledning af derom gjord anhållan, genom beslut
den 25 Julii 1818, tillåtit f. d. ExpeditionsSecreteraren
C. F. Piothlieb, att för Descendencer,
hvilka ifrån Riddarhuset kunna utbegåras
och af honom, efter derom inför Directionen
gjord anmälan, författas och utskrifvas, uppbära
lösen emot förbindelse' å hans sida, att vid
förefallande tillfällen biträda genom meddelande
af de Genealogiske upplysningar han kunde ägaj
men då Utskottet i afseende pä denna omständighet
funnit, att ehuru på den tid tillåtelsen
lenmades anledning dertill kunnat hämtas från
Rothliebs befattning med utgifvandet af en ny
Hand Matrikel, och hans anställande såsom Extra
RiddarhusCanzlist vid den då korrt förut
slutade Riksdagen; likväl och då det icke år
möjligt för Andra RiddarhusCanzlisten, att enligt
sin skyldighet hafva vård om Riddarhusets
Genealogiska handlingar, derest någon person,'
ej tillhörande Riddarhuset, jemväl skall till de
samma äga fritt tillträde, samt tillåtelsen, alt emot
lösen Utbekomma Genealogiska Utdrag, in;
nefattar ett medgifvande, sorn verkar på andra
RiddarhusCanzlistens rått, anser Utskottet, enär
i öfrigt någon anledning nu mera icke synes
förekomma, till den förmodan, att Riddarhuset
skulle kunna i Genealogiskt afseende hafva någon
särdeles förmån af' Rothlieb att förvänta,
sig böra till Ridderskapet och Adela hemställa,
Bil: lill Ridd, o. 4(1. Pr. VM. Band. g.
Deri 11 Augusti e m.
om icke den honom i ofvanberörde måtto gifna
tillåtelse må för fran.tiden upphöra.
§■ 4.
Denna §., som blott innefattar ett Uppräknande
af utslocknade och tillkomne Ätter på
Riddarhuset sedan sista Riksdag, torde icke foi4*
dra något?särskildt yttrande.
§. 5.
Uti denna §. har Directionen anmält, hvil*
ka Ledamöter af Ridderskapet och Adeln, sonl
blifvit af Directionen gemensamt med 1820 årä
afgående Revisorer valde, att å Ridderskapets
och Adelns vagnar deltaga i 1822 års Reyisiorl
af Stats- Banco och RiksgåldsVerken, samt att
Directionen, i anledning af en Ledamots anmälte
förhinder, att berörde förtroende emottaga,
genom särskildt inom Directionen anstäldt
val, kallat en annan medlem af Ridderskapet och
Adeln till Revisor i den afgångnes ställe. Enär
det sått, hvarpå denna Ledamot blifvit till ifrågavarande
befattning utsedd, föranledt, enligt
hvad Utskottet haft tillfälle, att af ProtoCölIerne
erfara, till en särskildt cominunication emellan
Riksens Ständers år 1822 församlade Revisorer,
och RiddsrhusDirectionen, dervid å ena
sidan Upplysning om den grund, på hvilkert
Directionen ansett sig behörig, att ensam förrätta
berörde val, blifvit begärd, och å deri
andra Directionen ingått i en detaillerad utveckling
ef de skål, som grundlagt dess åtgärd i den
-
Den II Augusti e, m.
Via de!, torde Ridderskapet och Adelns icke obenäget
anse, om RiddarhusUtskottet ingår i eri
närmare granskning af hvad sålunda i detta amne
förekommit.
Af Protocollerne inhämtas, att Riksens Slån;
ders Herrar Revisorer, under den r8Sept. 1822
af RiddarhusDirectionen begärt underrättelse om
de grunder, på hvilka Directiohen ansett sig
böra i Herr Majoren Axel Reuterskölds ställej
titan de öfrige Revisorernes af Ridderskapet oell
Adeln medverkan eller deltagande i valet, utse
en ny Ledamot i Revisionen, då 47 §. i RiddarhusOrdningen
af den i 5 Öctober 1810, likväl
förmådde, att med val till Revisorer af
Ridderskapet och Adeln emelian Riksdagarne
borde förhållas, på sätt Kongl, Kungörelsen af
den 19 Februari 177ig föreskrifver, och något
stadgande till förändring i förstnämnde föreskrift
icke vore af Ridderskapets och Adelns
Revisorer kändt; att RiddarhusDirectioneh sämre
a dag såsom svar härå meddeldt, att sorn enligt
6g §. i nu gällande Riksdagsordning, de
ledigheter bland Riksens Ständers Revisorer,
som emellan Riksdagarne uppkomma, borde ersättas
genom nya val af de Stånd der ledigheierne
inträffat, på det sätt Stånden hvart för
felg lämpligast funne, samt i Ärt. 4 §. af den tili
följd af Högloflige Ridderskapets och Adelns
Vid sista Riksdags den 25 Juni 1818 fattade
beslut, från sislberÖrde tid och ännu för närvarande
gällande instructiöri för RiddarhusDirectionen
stadg-de, att Directionen borde genom
föl återbesätta de lodigheterj söm eméllan Rikii-'
1^2 Den II
•»
dagarne kunfia yppa sig bland Revisorerne af
Ridderskapet och Adeln, Riddarhus-Direction
iöljakiligen, med tillämpning af 69 §. i Riksdagsordningen
och första Art. 4 §. uti RiddarhusDirectionens
instruetiou, funnit sig icke
allenast behörig, utan jemväl pligtig, att, så
snart Major Reuterskjöld hos Directionen afsagt
sig den honom uppdragne Revisorsbefattning,
genast, på sätt sorn skett, skrida till val och
återbesättande af den uppkomne ledigheten ; hvilket
förhållande RiddarhusDirectionen jemväl hos
Kongl. Maj;t i underdånighet anmält; att den i
47 §• af den nu gällande Riddarhusordning befintliga
ofvan omförmålte föreskrift icke undfallit
Riddarhua-Directionens uppmärksamhet;
men som vid närmare jemförelse af 4y §. i RiddarhusOrdningen
med 69 §. i Riksdagsordningen
det tydligen visade sig, att den förra §;n
innefattade en inskränkning uti Högloflige Ridderskapets
och Adelns i den sednare §. bestämdt
uttryckta och förvarade allmänna rätt att utan,
tillämpning af något särskildt Kongl. Maj:ts
pröfning understäldt och med dess sanction försedt
stadgande, få, alldeles efter Ståndets eget
godtfinnande, om val af Revisorer förordna;
samt 12 §. Riksdagsordningen förmådde, att
Riddarhus,Ordningen borde, likasom de öfrige
Ståndens ordningar, vara i öfverensstämmelse med
Grundlagarne författad; hvaraf åter följde, att
når/såsom nu vore händelsen, en skiljaktighet i
föreskrifter, visade sig emellan Riksdagsordningen,
såfofb Grundlag, och RiddarhusOrdningen,
Grundlagön måste framför RiddarhusOrdningen,
till åtlydnad och verkställighet förbinda, hälst en
Den II Augusti c4 m*
motsatt, grundsatts skulle medföra de, för Grundlagarnes
obrottsliga efterlefnad och bibehållande
i helgd, måst åfventyrliga löljder, ansåg Directionen
ock, att det åberopade stadgandet uti
47 §. i RiddarhusOrdningen, hvilket icke elier
nu mera kunde efter dess ordalydelse verkställas,
hade i sjelfva verket upphört och förfallit,
ehuru det kommit att i §. qvarstå, derföre, att
RiddarhusOrdningen, fastståld den i3 October
1810, sedermera icke förr ån vid sista Riksdag
undergått de jemkningar och rättelser, som i
följd af de under berörde tid uti Grundlagarne
tillkomne förändringar, bordt äga rum; hvadan
ock Höglo!]. Ridderskapet och Ådeln vid sista
Riksdag uti den då beslutna nya Riddarhusordning
förändrat ifrågavarande stadgande till
öfverensstämmelse med hvad 69 §. i Riksdagsordningen,
rörande detta ämne, föreskrifter
och hvilken förändring äfven den 16 Juli 1818,
erhållit Kongl. Maj;ts Nådiga sanction.
Af denna framställning finnes, att grunden
för Direetionens ifrågavarande åtgärd egentligen
hvilar på lydelsen af den §. i instructionen sona.
Directionen åberopat; men dervid får Utskottet
upplysa, att Ridderskapefs och Adelns år 1818
fattade beslut, i afseende på förslagen till instruction
och Lånreglernente, varit af det innehåll,
att desamma skulle öfverlemnas till RiddarhusDirectionen
för att provisoriskt lånda till
efterrättelse intill nästa Riksdag, då RiddarhusDirectionen
uti dess Riksdags berättelse borde
utlåtande deröfver till Ridderskapet och Adela
afgifva; dock att Directionen skulle äga, i hån
-
Ren II Augusti e, tn.
delse betänkligheter eller svårigheter viel verkställigheten
i några delar deraf under tidene
skulle uppstå, efter att hafva dem till Protokollet
anfört, att då tillämpa den hittills gällande
instruetionen; att lydelsen uti den ifrågavarande
§, af instruetionen tillkommit i följd af
en utaf Directionen sedermera eller år 181 y
anställd granskning af berörde författning, då
ej mindre omtörmålte, ån flere andra §§ blefvo
af Directionen på skäl, som i Protocollet åro
intagne, dels ändrade, dels jemkade, hvarefter
Direction öfverenskomma, att nämnde instruotion
sålunda öfversedd, skulle tjena til! efterföljd;
att berörde 4 § sådan den i sista RiddarhusUtskottets
förslag, blifvit författadt, år af följande
ordalydelse:
Genom val med slutna sedlar uppfyller äfvenledes
Directionen de ladigheter, sorn ernelfan
Riksdagar kunna yppa sig ibland Ridderskapets
och Adelns Fullmäktige i Riksens Ständers Bank
och RikagåldsCcntoir, äfvenledes bland Revisorerne
af Ridderskapet och Adeln öfver berörde
Riksens Ständers Verk samt StafsVerkets förvaltning
och räkenskaper. Detta sednare val
sker samfält med de öfrige Revisorerne, och
sedan desse sin Revisionsförråttning slutat,skrider
RiddarhusDirectionen samfält med deni till
val af Revisorer för näst inträffande Revision,
samt att Directionen ansett denna Redaction
innefatta en pleonasme och. derjemte vara genom
sin vidlyftighet otydlig, hvarföre Directionen
funnit densamma böra förändras sålunda, sorn
Direetionen den åberopat. Nu, ehuru Riddar
-
Den 11 Augusti s, m.
lii
husUtskotfet finnar: att berörde 4 §. i sista
RiddarhusUtskottels förslag icke bör anses så
otydlig, att den ju kunnat af Directionen efter
ordalydelsen följas: att den reduction af ingtructionen,
som Directionen uppgjort icke bordt
af Directionen efterlefvas innan Ridderskapet
och Adeln densamma godkåndt, utan deremot,
1 händelse betänkligheter mött i afseende på
omförmålte §s rätta förstånd, antingen Utskottets
förslag eller den gamla insfructionen tillämpas
på sätt Ridderskapet och Adeln föreskrifva,
och att Directionen vid så fatta omständigheter
icke ägt skål, att från denna förskrift afvika;
likväl och då'för Directionens förmodade
rätt, att få följa en egen öfvertygelse då ordalydelsen
af paragraphen ansetts otydlig, och att
i enlighet med en sådan åsigt, få inråtta sättet
för berörde vals företagande, den inårkliga anledning
k jin till Directionens, fördel åberopas
och som icke bör lemnäs utan afseende, att 17
§, i den af sista RiddarhusUtskoftet uppgjorde
instruction medgifver frihet åt Directionen, i afseende
på densammas tillämpning, att vid möjligen
sig företeende särdeles tillfållen, då uti
instructionen antingen ingenting finnes föreskrifvit,
eller ock icke lemnar nog tydlig anvisning,
efter båsta vett, taga sitt beslut, samt Ridderskapet
och Adeln, dessutom vid denna Riksdag,
utan särskild remiss bifallit den del af BancoUtskottets
Betänkande öfver 1822 års Revisorers
Berättelse, hvarigenom Utskottet bland annat
yttrat, att så vida Ridderskapet och Adeln
ansåge behölligt, att Revisorernes gjorda framställning
, angående ifrågavarande Revisorsva.
i 36
T)eli IX Augusti e, ot;
skulle till någon särskild åtgärd föranleda, sådant
malie ankomma på RiddarhusUtskottet att
deröfver sig utlåta; iår Utskottet för sin del
hemställa, att RiddarhusDirectionens förfarande
vid ornförmålte val, må anses ieke vara af den
beskaffenhet, att någon väsendtlig anmärkning i
anledning deraf, bör äga rum; hålst Utskottet
icke kan undgå att inse det felaktiga deri, att
Revisorerne sjelfve skola välja deras medarbetare,
äfvensom, att det år onekligen mera lämpligt,
att den person, som blir utsedd till RevU
sor, undfår innan förrättningens början, något
rådrum, både att skilja sig vid andra göromål,
och att i förvåg taga en närmare kännedom af
nödige författningar, hvilket icke kan inträffa,
om, med tillämpning af 1779 års Kungörelse,
den valde Revisorn, - skall i samma ögonblick
som han kallas, tillträda ett så mödosamt och
granlaga vårf, som det, att på en ganska otili —
råcklig tid öfverse Rikets hela Statsförvaltning,
§. 6.
Enär 6, 7 och 8 §§. i Directionens berättelse
blott innefattar en Historisk framställning,
dels om de särskildta val, som under de sist
förflutna 5 åren, inom Directionen ägt rum,
till utseende af Revisorer öfver BancoDiscontYerkets
förvaltning och förra Riks-DiscontVerkets
fortfarande utredning, dels ock, om ds
ledigheter, som bland Eidderskapets och Adelns
Fulimågtige i RiksgåldsContoiret och RiddarhusDirectionens
egna Ledamöter under berörde
tid inträffat, sand. huru ledisheterne blifvit a£
lien H -Augusti c. m.
*37
Direcfionen återbesatte; torde något vidare ytt-j
rande deröfver icke erfordras.
5* 7•
Jemte en kort öfversigt af de förändringar,
sorn bland Tjensteinånnen vid Riddarhuset
timat sedan sista Riksdag, aqmåler Direcfionen
i () (jj. dels att Direcfionen, i anledning afgjord
ansökning, tillagt förre RiddarhusFiscalen, Kammarherren
Falkenberg en årlig pension utaf
hälften af den lön, han på Riddarhusets Stat
såsom Fiscal innehaft, och dels, att Häradshöf.
dingen Marks von Wurtenberg, vid dess afskeds-;
tagande från första RiddarhusCanzlist-tjensten,
anhållit om pensions erhållande, i afseende hvarpå
Directionen för egen del yttrat, att, då han
dels såsom Extra Ordinarius, samt derunder
förrättad Ordinarie tjenstgöring, dels såsom
Riddarhusets Ordinarie Tjensteman på Stat, tillsammans
tjent öfver 20 år, ansåge RiddarhusDirectioneu
honom å ena sidan väl vara berättigad,
att i grund af RiddarhusDirecfionens instruction
erhålla pension, ehuru då redan så
mångå pensionairer blifvit på Stat till pensions
åtnjutande uppförde, som instructionen högst
tillåter; men ock å andra sidan, i anseende till
det särskildta förhållande, som härvid inträffat,
att något ledigt pensionsrum vid Häradshöfdingen
Marks von Wurtenberg* afgång icke gifvits,
denna fråga vara af den beskaffenhet, att densamma
borde underkastas Ridderskapets och
Adelns pröfning vid denna Riksdag, samt att
Häradshöfdingen Marks von Wurtenberg emel
-
i3B
Ven II Augustii t, m.
lertid icke kunde få någon pension uppbära,
äfven om ledighet bland pensionairerne dessförinnan
skulle uppkomma.
I afseende på pensions tilldelande åt Kammarherren
Falkenberg, anser Utskottet Directionen
hafva rätteligen förfarit; men beträffande
Häradshöfdingen Marks, von Wurtenberg; så emedan
i5 §. i Artikeln i förra RiddarhusUtskottets
förslag till Instruction för RiddarhusDirectionen
innehåller; ”att om någon af Tjenstemannen
inom Riddarhuset efter en tjenstetid
af 20 a 5o ar ifrån sysslan begär afsked eller
genom
döden afgår
__
Directio
nen
äger, att bevilja honom pension, i hvilken
omständighet den. gamla Instruclionen är af ena-,
handa lydelse , och någon annan mening deraf
ej skäligen kan dragas, än att med uttrycken;
ven tjenstetid af 20 d 3o dr, förstås sådan,
hvarunder den person, som är i fråga, varit på
Verkets ordinarie Stat uppförd, hvilket ock instämmer
med beräkningsgrunden för tjensteår i
afseende på de personer, hvilka till pension a
Kronans Stat anses berättigade; samt en annan
tydning af nämnde föreskrift skulle ovedersägeligen
leda till oordning och missbruk, enär det
lätt kan inträffa, att personer under mångfalldiga
år blifva vid ett Verk qvarstående såsom
Extraordinarier, utan att derföre göra någon
eller åtminstone betydlig tjenst; ty och då i afseende
på Häradshöfdingen Marks von Wurtenberg,
det förekommer, att han forst år 1810
blifvit ordinarie Tjensteman vid Riddarhuset,
från hvilken tid till den, dä han begärde afsked,
Den II .Augusti e. 7n,
139
endast nio år förflutit, finnar RiddarhusUtskotfet,
det Rid da rhusDirecti oneus beslut, i denna
del, icke ar på författningarne grundadt, hvadan
Utskottet tillstyrker, att Häradshöfdingen
Marks von Wurtenberg må förklaras icke vara
berättigad, att någon pension från Riddarhuset
erhålla.
Vidare liar Directionpn i, denna hemställt,
att äldste sönerpe af dc sedan 1809 adlade Ätter,
måtte få rättighet, att såsom Tjenstemän
■yid Riddarhuset varda antagnej och som Utskottet
uti sitt Betänkande, angående den nya Instruetionen,
rörande denne omständighet redan
sig utlåtit; torde Utskottet endast få samma yttrande
här åberopa.
Sedan RiddarhusDirectionen uti 10 §. anpiält
de särskildta Donationer, som efter siste.
Riksdag blifvit af framlidne Hof-Junkaren Johan
Otto Bergenstjerna, KrjgsRådet och KarnmarJunkaren
Wilhelm Adolph de Silentz och allidna
Fröken Ulrica Carolina von Hauswolff gjorde
till förmon för behöfvande Adelige personer serdeles
af qvinno-könet, och ställde under RiddarhusDirectionens
förvaltning; har Directionen i
sammanhang härmed förmält, att enär HofJunkaren
Bergenstjerna uti sitt Testamente förutsatt,
att de Gäldenärer, hvilka erhålla lån utaf dess
fond voro berättigade till afdrag af Bevillningsprocenten,
Riddarhus-Directionen, vid sådant förhållande,
väl ansett dem böra en sådan förmån
jt .i A .4
143
Den il Augusti e. ml
tills vidare tillgodo njuta; men då dervid förekommit,
att ett slikt afdrag skulle leda till en icke
obetydlig minskning af den årliga behållningen
utaf en fond , sorn är af den beskaffenhet, att
den , enligt 1S1B års Bevillniugs.Förordnings föreskrift,
borde från Bevillningens erläggande vara
fri, har RiddarhusDirectionen funnit frågan
derom vara af den vigt, att den borde underställas
Ridderskapets och Adelns eget afgörande;
men då RiddarhusUtskottet har sig bekant,
att Riksens Höglofl. Ständer vid denna Riksdag,
i afseende på grunderne för den blifvande Bevillningen,
stadgat, att någon befrielse från Bevillnings
erläggande för utlånte medel, hädanefter
ej må för Publiqve Cassör äga rum; torde
all vidare pröfning af förevarande amne böra
förfalla. %
§• 9-
Jemte tillkännagifvande af den tillökning i Stipendiernes
och FriCadettplatsernes vid Carlberg
antal, som sedan sista Riksdag , i grund af Adelige
Cadett-skolse- fondens vunna förkofran ,
blifvit , i öfverensstämmelse med Ridderskapets
och Adelns derom meddeldte föreskrifter, af RiddarhusDirectionen
beslutad och till verkställighet
befordrad; har RiddarhusDirectionen uti 11 §. tillika
förmält, att då det ej kunnat undfalla RiddarhusDirectionens
uppmärksamhet i hvilka medel,
lösa omständigheter de ynglingar, som antagas
till FriCadetter vanligen sig befinna, såsom utgörande
just en af de hufvudsaklige grunderne för
erhållande af en sådan plåt?, samt huruledes
'Deri II Augusti e. m,
141
den hjelp af y5 Rtdr B:co en Fri-Cadett, vid
dess utexaminerade , för närvarande får åtnjuta
i ändamål, att derföre uppköpa Uniform och
andra nödige klädespersedlar, följagteligen vöre
för honom högst ofullkomlig och ringa; hvaremot
en summa af omkring SSa R:dr 16 sk. B:co,
som nu utgör kostnaden för en FriCadetts underhåll
vid KrigsAcademien skulle, för en utgående
FriCadett, vara i berörde afseende mera
förenligt med hans verkliga behof och i betydligare
mån lätta hans ofta nog tryckande omsorger
vid inträdet på den kostsamma militära
tjenstemannabanan,har Directionen ansett sig här.’
afhämta anledning, atthosRidderskapet och Adeln
hemställa, om icke enär något af de å Adeliga
CadetSkolans fond nu mera befindtlige 3;ne FriCadett
rum, hädanefter blifver ledigt, återbesättandet
deraf måtte, på ett år uppskjutas, och den
summa, som eljest under en sådan tid skulle
användas till en FriCadetts underhåll , i stället
* finge anslås, såsom eqviperings-penningar åt den
utgående Fr i Cad etten.
Och som RiddarhusUtskottet fullkomligen
instämmer i de åsigter Directionen i detta ämne
yttrat; får Utskottet tillstyrka bifall å RiduarhusDirectionens
i denna del gjorda hemställan.
I sammanhang med nu förevarande ämne,
och som RiddarhusUtskottet under läsning af
RiddarhusDirfectionéns Protocoll inhämtat, att
olika behandlingssätt vid stipendierä bortgifvande
understundom blifvit inom Directionen följdf,
Den II sfugust i t, m•
i det, att sådant vanligen skeft efter det ledigheten
någon tid fÖrtit varit till sökanders un.
derråttelse i allmänna Tidningarne kungjord ;
men ock, ehuru mera sällan, att stipéndierne
blifvit disponerade genast efter det ledigheten
år vorden hos Directionen anmäld; alltså ocli
då någon bestämd föreskrift härom, så vidt Utskottet
kunnat utröra, icke finnes; men sådant
icke destomindre synes Vara af behofvet påkalladt;
får Utskottet till Lidderskapet och Ädeln
hemställa, bni icke 6tadgas måtte, att hädanefter
hvarken stipendium eller fri Cadettrum
må af RiddarhusDireclionen bortgifvas förr, åri
detsamma varit tvenne månader såsom ledigt 1
Tidningarne kungjordt, räknadt från den dag, då
ledigheten i Stockholms Post- och InrikesTidningar
första gången införes, och hvilket kungörande
bör irenne gånger förnyas;
i tö.
Då RiddarhusUtskottet uti ett särskildt afgifvet
Betänkande, anmält den af Utskottet
verkställde granskning af det vid sista Riksdag
uppgjorde förslag till en ny instruction för RiddarhusDirectionen
och Riddarhusets Embetsoch
Tjenstemän, jemte resultaten af en sådan
granskning, samt tillika upplyst orsaken, hvarföre
Utskottet ansett sig böra tills vidare uppskjuta
med pröfningen af förslaget till ett nytt
Lånreglemente; torde Utskottet, i afseende på
hvad 12 § af Directionens Berättelse, rörande
dessa ämnen, innehåller, nu icke behöfva atf
ingå i något vidare yttrande.
Ilen ir jin gusti t. ro.
H3
§ i*-
Då de skål RiddarhusDirectionen uti i3 §.
änfört emot fortfarandet af det AdvocatFiscalen
i Kongl. Götha HofRått, Lagmannen O.
Hedenstjerna vid sista Riksdag, af Ridderskapet
och Adeln beviljade årliga arfvode från
RiddarhusCaSsati af 25 R:dr Banco föir bevakande
inom HofRåtten af Riddarhusets angelägenheter;
att nemligen bemålte AdvocatFiscal
under de sednare åren för Riddarhuset icke
haft någon befattning; att dess biträde äfven
framdeles sällan torde behöfva påkallas, och att*
sedan Kongl. HofRåtten öfver Skåne och Blekinge
blifvit inrättad, Riddarhuset äfven derstädes
kunde få mål anhångige, hvarigenom AdvocatFiscalen
vid samma HofRått af det förhållande,
som i afseende på Lagttianneri Hedenstjerna
nu ägde rum, tilläfventyrs kunde
hämta anledning , att jemtrål fordra något
årligt arfvode, hvilka utgifter hvarje år,
utan motsvarande gagn, skulle i längden blifva
för RiddarliusCassan i märklig mön betungande,
synts Utskottet vara vål grundade; tillstyrker
Utskottet, att det AdvocatFascalen, Lagmannen
Hedenstjerna anslagna arfvode må med detta
års slut upphöra, samt att Directionen i stället
må äga att lemna vederbörande AdvocatFiscaler
en lämplig vedergällning vid hvarje af de tili.
fållen då deras biträde påkallas.
§* I 2.
Uti i4 §. har RiddarhusDirectionen på an
-
144
Den II Augusti e. mt
förde skål hemställt, att Ridderskapet och Adeln
skulle hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Rikets HofRåtter måtte i Nåder
anbefallas, att vid de tillfällen, då någon under
Förmyndarevård ställd Frälseman varder af HofRåtterne
från Förmyndares biträde befriad, derom
lemna Riddarhus-Direcfion underrättelse;
men då Kongl. Maj:t till följd af Ridderskapets
och Adelns gjorde underdåniga anhållan under
den 6 September 1818 i Nåder förordnat, att
HofRåtterne böra hos RiddarhusDirectionen tillkännagifva,
då någon Frälseman gör Cession,
eller sedan han enligt lag till myndiga år kommen
är, blifver under förmyndare ställd; och
efter det ett sådant förhållande blifvit i officiel
våg hos Directionen kändt, det så mycket hellre
synes tillhöra en så beskaffad persons egen omtanka,
då han återfått rättigheten att sig och
gods sitt sjelf råda och, med anledning deraf,
vill sin Riksdagsmannarätt utöfva, att sjelf inför
Directionen visa, det orvanberörde hinder
upphört, sorn han, genom ett sådant tillkännagifvunde,
endast bereder sig sjelf en fördel,
hvars erhållande icke lämpligen bör vora förenad
med ökadt besvär för ett allmänt Embetsverk
och dess Tjenstemän; alltså finner RiddarhusUtskottet,
på dessa skål sig icke äga någon
anledning, ätt å RiddarhusDirectionens berörde
hemställan tillstyrka bifall.
§■ i3.
Sedan RiddarhusDirectionen uppå gjord för
frå
-
jDtin ii Augusti e. m%
frågan hos ÖfverPostDirecteursEmhetet inhämtat,
att till följd ar de^ angående PostVerket i
Riket gällande Författningar, nemligen Kongl.
Brefven till CanceliiCollegium af den 21 Julli
j 752 orh den 27 November 1772, RiddarhusD
ireciipnen icke kunde undgå, att utbetala lösen
för de till Directionen ankommande fribref;
har RiddarhusDireclionen; på den grund; .att berörde
fribref endast innesluta antingen Genealogiska
förteckningar från Rikets Consistoriel
elier räkenskaper Öfver RiddarhusCapitationsafgiften
från Kongl. Majds Befallningsh afvan der;
samt att lösen för sådana bref årligen uppgå
till ett ganska betydligt och RiddarhusCassan
betungande belopp, iiti i5 §. anmält, detta förhållande
till den åtgärd» sorn Ridderskapet bell
Adelil kunde finna lämplig, I anledning häraf
bör Utskottet upplysa, att vid efterseende i råkenskaperne^
det funnits, att den sålunda af
Riddar! usCassan ut betalte lösen för ankommande.
fribref lill Riddarhus-Uirectlönén, årligen
uppgått till omkring 80 R:dr Banco; och får
Utskottet för egen del yttrrij att en ändring i
Författ»ingarnes_ föreskrift, angående ifrågavarande
lösens erläggande, synes, så mycket mera
vara af rättvisa och billighet påkallad, sorn, efter
hvad dagliga erfarenheten visat, en slik de.
bitering af Postporto icke drabbar enskildta personer,
som med Publika Verk, hvilka tillgodonjuta
.fribrefsfåttigliet, hafva något att göra oell
derföre måste med deni brefvexla; äfvensom det
tnå hända i denna del olika förfares, i afseende
Bil. till Ridd. o. sid, Pr. VII. Hand. jé.
143
Ven II åugust i e. mi
med andra Directioner, som med Rrddarhusets
kunna jemföras; men då denna fråga i och för
sig sjelf år af Bevillnings egenskap, såsom ledande,
ehuru obetydligt, till minskning af PostVerkets
inkomster och RiddarhusUtskottet dessutom
har sig bekant, att en dess Ledamot vid
denna Riksdag särskildt våckt motion om anskaffande
i allmänhet af en slik betalning för
ankommande fribref; hvilken motion blifvit till
BevillningsUtskottet remitterad; anser RiddarhusUtskottet
vid ett sådant förhållande, 6ig nu
endast böra inför Höglofl. Riderskapet och Adeln
tillkännagifva sin tanka i detta ämne, utan
att likväl deri meddela något särskildt tillstyrkande.
§. 14.
Jemte anmälan, det RiddarhusDirectionen i
anledning af f. d. ExpeditionsSecreteraren Rothliebs
gjorde afsägelse af det honom utaf Ridderskapet
och Adeln lemnade uppdrag , angående
tryckningen af Ståndets Prototocoll för sista Riksdag,
gått i författning om samma trycknings
fullbordande; och att den vid Riksdagens början
vore i det närmaste fulländad, har RiddarhusDirectionen,
rörande tryckningen af Ridderskapets
och Adelns Protocoller så väl vid denna
som framdeles blifvande Riksdagar, hemställt,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpeligt, att åt RiddarhusUtskottet uppdraga,
att under påstående Riksdag besörja en sådan
Protocolls-tryckning,samt att fortsättningen deraf,
i händelse den vid Riksdagens slut icke skulle
Ven il Augusti e. m.
149
vara fulländad, kunde sedermera af Riddarhus-;
Directionen öfvertagas och fullbordas.
Då det långsamma fortskridandet af tryckningen
utaf Ridderskapets och Adelns Protocoller
vid 1817 oc^ 1818 årens Riksdag fästat
flere personers uppmärksamhet, och fråga derom
varit väckt jemväl inom Ståndet vid denna
Riksdag; har RiddarhusUtskottet ansett sin pligt
fordra, att förskaffa sig en fullständig kännedom
om Directionens åtgärder och beslut i denna
frågan, samt. huru mycket af Protocolls tryckningen
som ännu återstår att verkställa innan den
kan såsom fullbordad anses. Rörande den förra
omständigheten har Utskottet låtit utur Directioi
nens Protoeoller sammanfatta en Berättelse, som
omständeligen visar hvad Direction i ämnet tillgjort,
och hvilken för korrtheten skull härjemte
åberopas, hvarjemte Utskottet får, efter
ett noggrant öfvervägande af förhållandet, och
de skäl Directionen i sitt Protocoll anfört, för
dess undandragande , att förr, an Rothlieb godvilligt
afsagdt sig trycknings-bestyret, dermed
taga befattning , för egen del yttra, det Directionen
efter Utskottets omdöme, uti sitt handlingssätt
i denna sak, sökt å ena sidan, att till
det yttersta förvara en enskild mans rätt honom
gifven, utan förbehåll, af Riderskapet och Adeln,
och på den andra, att icke ingå i sådane åtgärder,
dertill Directionen genom särskildta föreskrifter
icke varit uttryckeligen uppmanad,
men hvilka deremot i flera afseenden ålegat andre
Autlioriteter att vidtaga; hvadan någon anmärkning
emot Directionen i denna del, skHli
-
5<n I I Augusti c, 7/i.
gen icke synes kunna göras; men då Utskottet*
af hvad i detta mål förekommit, tillika erfarit,
att ej mindre Boktryckaren Grahn, än numera
aflidne Boktryckaren Gadelii Sterbhus äga fordringar
för verkställd Protocöllstryckning till ett
sammänlagdt belopp af 881 Rull. »2 sk. Banco,
sohl vid detta års början ännu voro obetalte;
och att vederbörande, intill dess sådant skett,
vägrat att de tryckta Exemplaren utlemna ; oell
detta förhållande, om det finge längre fortfara,
skulle genom det, ifrån en sådan qvarstad uppstådda
hindret för Protocollernes utdelande, vara
till sine följder af alldeles enahanda beskaffenhet
med den händelse, att Protocollerne alldeles icke
Varit tryckta, men hvilket likväl finnes i Grundlagarne
ovillkorligen påbjudit; ailser Utskottet
äf sådan anledning, och till beredande af verkställighet
utaf ett, för spridandet af kännedomen
olli Fäderneslandets angelägenheter, så vigtigt
bud i våra Grundlagar, sig böra till Ridderskapet
och Adelil hemställa, om icke , genom särskild
skrifvelse till Kongl. Maj.t, underdånig anhållan
kunde göras derom, att Kongl. Maj;t täcktes
i Nåder anbefalla vederbörande, att infordra
en specifiqve redogörelse för de allmänna
medel, som blifvit använda till tryckning af Ridderskapets
och Adelns Profocoller för 1817 och
1818 åretts Riksdag, och densamma derefter till
noggrann granskning företaga, samt att, derest
det skulle finnas antingen, att en sådan granskning
fordrade en längre lid eller ock att dervid
anledning tilläfventyrs förekom emot redogöraren,
att haia vid penningarnes utbetalande för'
berörde ändamål och beloppets verificerande, icke
Den II Augusti e4 mé
151
så förfarit, som Riksens Ständers beslut, i afseende
på tryckningen af Ståndens Protocoller
innehåller, Kongl. Majit i dessa fall, täcktes af
andra medel förskottsvis till RiddarhusDirectionens
disposition anordna så mycket, sorn erfodras
för att godtgöra ofvannämnda Boktryckare
deras rättmätige och i 5 år förhållne fordringar,
så att berörde exemplar omsider må varda för
Ridderskapets och Adelns Ledamöter och det
allmänna tillgängelige.
Beträffande åter den sednare omständigheten,
eller huru mycket sorn af Protocollerne
ännu finnes otryckt, har RiddarhusSecreteraren
inför Utskottet hörd, förmält, att Protocollerne
för den 8 för- och eftermiddagen, 9, 10 och 1 t
för- och efteriniddagarne samt den 12 och i3
Juni 1818, ännu återstå att trycka, hvilka Protocoller
förmodas upptaga omkring i5 tryckta
ark; samt att orsaken hvarföre utgifvandet af
dessa Protocoller, hvilka vid Riksdagens början
voro otryckta, sedermera icke kunnat ske, lage
deri, att RiddarhusSecreterarep varit, genom tätt
infallande Plena' och en vid denna Riks lag mer
än tillförene vidlyftig Protocollsföring, alldeles
yirståndsatt, att medhinna något vidare, ån det
som för årendernas oafbruten gång dagligen
erfordrades, och att Riddarbo-Secreterare!! derföre
ej kunnat, i afseende å dessa Protocoller,
verkställa det slutliga genomseende till vinnande
af ett städadt språk, sam alltid tillförene
iakttagits, samt följaktligen ej eller föranstalta
om utskrifning af manuscript för Boktryckarens
sysselsättande.
»5*
Ven II Augusti e, m.
RiddarhusUtskottet, sorn ej kunnat undgå
att inse det grundade i dessa omständigheter,
har ansett sig böra låta dervid bero, under förhoppning,
att RiddarhusSecreteraren efter slutadt
Riksmöte icke har någon möda ospard,
att så skyndsamt som möjligt, låta de än otryckta
Protocollerne från Pressen utkomma, hvaröfver
RiddarhusDirectionen jemväl torde anmodas
att hafva tillsyn; och finner RiddarhusUtskottet
i öfrigt icke någon betänklighet dervid
att tillstyrka bifall å RiddarhusDirectionens särskildt
gjorde hemställan, huru med tryckningen
af Ridderskapets och Adelns Protocoller för
framtiden må förhållas; hålst Utskottet i förslaget
till den nya instructionen för RiddarhusDirectionen
uppställt föreskrifter, som härmed
åro fullkomligen instämmande,
§. i5.
Sedan RiddarhusUtskottet sålunda granskat
och meddelat utlåtande öfver RiddarhusDirectionens
vidtagne åtgärder och gjorda hemstålianden,
uppfyller RiddarhusUtskottet en lika angenäm,
som af Directionen rättvist "fordrad pligt,
då Utskottet till Ridderskapet och Adeln hemställer,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt, förklara RiddarhusDirectionen
Ridderskapets och Adelns tillfredsställelse och
välbehag öfver det sått, hvarpå Riddarhusårenderne
blifvit, sedan sista Riksdag af Directionen
förvaltade; hvilket dock allt till Högloflige
Ridderskapets oeh Adelns vidare ornpröfvande
Den II Augusti c. m.
*53
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 18 Juli
182.3.
På RiddarhusUtskoltets vägnar*.
C. G. Spens.
N. Snoilsky.
Berättelse
angående Riddarhusets Råttegångar emot Majoren
Printzenjkölds Concursmassa och Majoren
J. A. von Matern.
Majoren och Riddaren J. A. von Matern
försålde till Majoren och Riddaren Axel Printzenskjöld
och dess Fru i lifstiden, den 4 Febr.
1814, Aspebergs Säteri 2 mantal med derunder
lydande Torestorp, ett tredjedels mantal Rå och
Rör, Rudda med öfrige Torp och Lägenheter,
samt Frälsehemmanet Rud ett mantal, och lilla
Abortan en tredjedels mantal med hvad derunder
hörer, allt beläget i Carlstads Län. KöpeContractet
innehåller huru och när köpeskillingen
skulle liqvideras och, i enlighet dermed,
borde utom de förut intecknade skulder, som
köparne sig, till belopp af 17,000 R:dr Banco
iklädde betalas den 18 Julii i8i4, 4ia5 R:dr
Banco. Två dagar efter denna betalningstid, eller
den 20 Julii nämnde år, utfärdade Herr Majoren
J. A. von Matern, hvilken samma dag
KöpeContractet är dateradt, utgaf särskilt salubref
på Hemmanet Rud, bevis derom, att fulla
Sen II .Augusti t, ni,.
köpeskillingen, enligt det af honom utfärdade
Köpebref på Hemmanet lind, blifvit tili honom
betald, som dermed qvitteradrg.
Under tiden sökte Herr Majoren Å Printzenskjöld
lins RiddarhusDirectionen ett lån af
booo R;dr Bapco emot förskrifning enligt förmu!
iirpt, och törsta inteckningen i Hemmanet
Rud, inom dess halfva värde, efter derå af Domaren
i orten skedd uppskattning: och då vid
åtkornstkandiinganie till samma Hemman varatt,
anmärka, det Hemmanet i lånesökändens hand
pj var lagståndet, så företeddes ofvannämnda,
bevis, på det att någon förmonsrätt för obetald
köpeskilling icke skulie kunna lånda RiddgrhusCassan
till förfång.
Enår således de föreskrifter sorn Reglementet
för låns erhållande of RiddarhusCassan bestämmer,
syntes iakttagne, och då intet svek
kunde förmodas med beviset ätt köpeskillingen,
verkligen var betald, hälst hvarken KöptContractet
elfer S,aluhrefvet innefattade elier utmärkte
förebehåll af inteckning för återstående
köpeskilling; så beviljade Riddarhusöirectionen
Herr Majoren Axel Printzenskjöld förberörde,
af honom sökte lån.
Sedermera då Herr Majoren Axel Printzenskjölds
Concurs yppades, bevakade icke allenast
CorrnnerceRådet Norström utan ock Majoren
J. A. von Matern sjelf, oaktadt det utgifna
betyget, iptecknade fordringar såsum resterande
köpeskilling*, och vid gjordt påstående.
Dan I r Augustt <% m.t
*51
lander skriftväxlingen, å RiddarhusCassans vägnar,
osn förmonsrått framför dessa resterande
köpeskillings fordringar i anledning af omförmålde
bevis, har Herr Majoren J. Å. von Matern
invändf, att samma bevis icke innefattade
mer eller mindre, ån ett åberopande af köpebrefvet»
innehåll, hvartill qvittencef sig hänför
de, och således skulle hvarken bevisa att köpeskillingen
annorlunda ån genom Köpeskillingsreverser
blifvit betald, eller upphäfva och förringa
den Herr Majoren såsom säljare tillkommande
förmonsrått lör hans inom laga ståndstidens
sint intecknade fordrap.
I anledning häraf, förklarade Kongl. Svea
IIofRått uti ConrursDomen, att, då Majoren i.
A. von Materns betyg af den 20 Juli 18 >4 endast
innehölle, att köpeskillingen för Hemmanet
Rud vore enligt köpebrefyet betald, men dess
innehåll i thy fall emot ix Gap, 2 §. JordaBalken
något vitsord ej medförde, kunde RiddarhusCassan
icke erhålla betalning utur de intecknade
faptigheterne, innan berörde resterande
KÖpeskiilingsreverser blifvit betalde. RiddarhusGassan
dock obetagit, att dä ort och ställe
som vederborde, bäst den förmådde söka ersättning
af Majoren von Matern för den förlust
eller brist i Concursen, som RiddarhusCassan
förmenade honom böra vidkännas,
Vid underdånigt ändringssökande i denna
HofRättens Dom androgs , att örn i allmänhet
är antagit, det intygande som vanligen i köpebref
lemnäs, öfyer betald köpeskilling t icke in
-
Den II jfagusti e. m.
nefattade Bevis, att contant betalning blifvit
erlagd; så oell enär säljaren såsom i förevarande
fall lemnar i ett qvitto , (som icke är något
utdrag af köpebrefvet utan en särskild handling)
det intygande, att fulla köpeskillingen blifvit betald,
så måtte ett sådant intygande innefatta någon
ting, och detta kan aldrig vara annat, än
att betalning blifvit lemnad med contant eller
annan valuta, men icke medelst köparens skuldsedlar
, sorn i dylikt fall, på en gång skulle utgöra
både betalning och förbindelse till betalning
och att dessutom köpecontractet utvisar, det
första afbetalningen å köpeskillingen var betingad
att verkställas den i8:dc Julii j8i4 med
4,125 R:dr Banco; och då Herr Majoren J. A.
von Matern den ao i samma månad qvitterat
fulla köpeskillingen för hemmanet Rud, måtte
Väl derigenom anses intygadt ej blott, att berörde
summa blifvit érlagd, utan ock att återstoden
af hvad för samma hemman belöpte redan blifvit
säljaren godtgjord, utan att någonsin bordt
befaras, det säljaren vidare kunde äga anspråk
för resterande köpeskilling eller derföre söka inteckning
, i synnerhet som rättighet dertill icke
uti köpecontractet blifvit förbehållen samt att
det alltså syntes ostridigt, det Majoren J. A.
von Matern aldrig borde kunna tillgodo njuta
någon sådan förraonsrätt, äfvensom att, i följd
deraf, en lika förmonsrätt ej eller kunde äga
rum i afseende på de af CommerceRådet Norström
bevakade fordringar, hälst hans rätt i detta
fall måste vara enahanda med den Herr Majoren
J. A. von Matern såsom säljare, på grund
af samma köpeskilling Reverser^ ägde; och an
-
Ven II Augusti e, m.
157
hölls af dessa skäl i underdånighet om den ändring
uti HofRättens Dom , att RiddarhusCassan
inåtte tillerkännas rätt utbekomma dess i hemmanet
Rud intecknade fordran med derå upplupne
och upplöpande Räntor samt åbragte kost.
nader enligt den intecknade skuldsedelns innehåll
, framför Majoren von Materns och CommerceRådet
Norströms fordrings-anspråk i samma
hemman ; men i den oförmodade händelsen
att Kongl. Majit skulle finna, att de af Corn -  merceRådet Norström bevakade fördringar verkligen
till en del utgjorde återstående köpeskilling
för hemmanet Rud, samt att förinonsrätt derföre
kunde äga rum; så yrkades i underdånighet, det
Kongl. Majit måtte i Nåder förklara, att då en
olaglig sammanblandning skett af köpeskillingarne
för Aspeberg och Rud, de samma borde från
hvarandra skiljas , på det sätt , att de afbetalningar
som af Herr Majoren Printzenskjöld blifvit
gjorde, tillika med den del af köpeskillingsfordran,
som ännu innehades af Herr Majoren
von Matern måtte fä beräknas hafva innefattat
den af Majoren von Matern qvitterade köpeskillingen
för hemmanet Rud , och endast så stor
del af CommerceRådet Norströms fordran som
svarade mot återstoden af samma köpeskilling,
förklaras vara uti hemmanet Rud intecknad
och tillerkännas förmånsrätt till betalning
derutur.
Kongl. Maj:ts Nådiga Dom i anledning häraf,
gifven den 28;de Augusti 1820 innehåller,
att Kongl. Majit pröfvat rättvist gilla det slut
hvaruti HofRätten stannat.
IDcn II Augustii <% m%
Under tiden hade sysslomannen jemte en
af Borgenärerne uti Majoren Axel Printzenskjöld»
concours, emot RiddarhusDirectionens protest,
vid utlyst Auction den ?y:de Mars 1820 å bemalte
Majors till creditorernes förnöjande afträdde
fasta egendom beslutat, alt samma egendom
skulle på en gång oell ostyckad den i8:de näst
derpå följande Julii försäljas ; oaktadt Riddar-.
husCaBsan hade inteckning särskildt uti det bland
fastigheterne varande hemmanet Rud: och sorn,
RiddarhusCassan möjligen kunde till sin rätt blifva
förnärmad derigenom, att detta hemman ,
på berörde sätt försålldes , hälst köpeskillingens
belopp för hvarje hemman eller del, etter en
sådan åtgärd, svårligen skulle kunna utredas;
så och med anledning häraf, samt till förekommande
af ada de stridigheter , som af den gemensamma
försäljningen klefve en följd, söktes
hos Kongl- Hof-Rätten att ofvannämnda Beslut
måtte varda ogildt förklarad! och deremot stadgas
, att hemmanet Rud vid den blifvande Auetionen
b.orde särskildt försäljas ; , men Kongl,
HofRätten förklarade genom Utslag den 2o;de
April 18,20 sig icke kunna med detta ämne omedelbarligen
befatta , hvaruti i underdånighet söktes
ändring, sorn Kongl, IVXajzt dock ej fann skäf
att bifalla.
Denna försäljnings åtgärd blefock för RiddarhusCassan
likgiltig , sedan den, genom Kongl.
Majds of vanberörde Dom i Herr Majoren A.
Printzenskjöld* concurs, förlorat jformonsrätten
framför k ö p e s k i i 1 i n gs f o r a r i n gu r n e, hvilka utgjorde
ett så stort belopp att RiddarhusCassan icke
Den II ugust i e. mh
i'-9
ridare hade något hopp om ersättning af Contour®
massans fastigheter , hvilket vid deras försäljning
äfven visat sig.
Såsom äfven anfordt ar, hade RiddarhusCassan
håde gehom Kong], Idol-Rättens oell
Kong!. Mapts Dom i Herr Majoren A. Printzenskjöld.
® Concoursmål, erhållit rätt ä att af
Majoren J. A. yon Matern söka ersättning för
den förlust eller brist i concoursen, sorn RiddarhusCassan
förment honom böra vidkännas:
och i anledning deraf blef han stämd till Carlstads
KämnersRättj hvarvid å RiddarimsDirectionens
vägnar androgs hufvudsakligen följande.
Riddarhus-Directionen förmenade, att då
KÖpeContractet, uti hvilket Aspeberg med underlydande
år skiljdt från Rud, hvarå öek särskildt
salubref år utfårdadt, beståmrher befäl,
ningssått oell tid, utan förbehåll örn inteckning
för återstående köpeskilling, samt köpebrefvet
på Rud ej innehåller något derom, och de för
återstående köpeskilling af Herr Majoren A.
Printzenskjöld utgifne skiddebref ej eller lemnade
tillstånd till inteckning, samt åndtligen det
särskildta qvittencet, långt efter köpebrefvet Utfårdadt,
sedan första afbetalningsterminen förlidif,
uttryckligen bestämde, att Herr Majoren
Printzenskjöld och Pierr Majoren von Matern
betalt fulla köpeskillingen enligt köpebrefvet på
Hemmanet Rud, hvilken dermed qvifterades; så
hade, enär Herr Majoren von Matern å ett så
lydande qvitto gifvit deri tydning, att det ej
skulle innefatta annat erkännande af betalning,
l6o
Den \X Augusti e, m.
ån sjelfva köpebrefvet, Herr Majoren, hvilken
icke kunnat vara okunnig örn anledningen hvarföre
Herr Majoren A. Printzenskjöld begårdt
särskildt qvitto på köpeskillingen, ådagalagt antingen
en obetänksam lättsinnighet, att utfärda
en handling den han sjelf ansett betyda intet,
eller ock ett så stadgadt uppsåt, att med en
handling, som han med flit och efter eget begrepp
tillskapat tvetydig, förleda RiddarhusDirectionen
eller någon annan, att Herr Majoren
von Matern i hvilketdera fallet som hålst, ej
kunde undgå att derföre lagligen ansvara. I
grund hvaraf och då härtill kom, att Herr Majoren
von Matern, som till säkerhet för återstående
köpeskilling, den 28 September 1814, hegardt
och den 5r Januari 1815 erhållit inteckning,
ej mindre uti Aspeberg och Torestorp,
ån ock uti Rud och Lilla Abortan, sedermera
den 10 Februari 1816 medgifvit Banken för
6006 Rldr företräde uti Aspeberg och Torgestorp,
framför Herr Majorens återstående -köpeskillingsfordran,
genom hvilken RiddarhusDirectionen
ovetande tillkomne åtgärd, RiddarhusCassan,
sedan Köpeskillingsinteckningen blifvit förmonsrått
tillagd, ännu iner förnärmats i sin rätt,
enär en större gravation på Aspeberg och Torestorp
nödvändigt skulle lör Köpeskillingsskuldens
betalande, uti samma fastighet minska en
tillgång, som i kraft af KöpeskillingsReversernes
prioritet, måste återsökas i den återstående
panten Rud, RiddarhusDirectionen, hvilken således
kommit att förlora ali betalning utur dess
pant, Frälsehemmanet Rud, yrkade att Herr
Majoren von Matern, hvilken på alla ofvanupp,
Don II Augusti e, m.
räknade sätt, vållat den ifrågavarande Riddare
husCassan drabbade förlust måtte förpligtas, att
ersätta samma Cassa allt hvad den icke för
capitalet 5ooo Rtdr Banco, samt ogulden och
löpande ränta erhåller betalning utur Majoren
Printzenskjölds efterlemnade tillgångar, äfvensom
att godtgöra Cassan Rättegångskostnaden.
Detta oaktadt har Carlstads KämnersRätt
medelst Utslag den 6:te April 1822 frikänt Herr
Majoren von Matern från Betalningsskyldighet
af berörde 5,000 R:dr med ränta. Efter fullföljd
af Målet, har samma Stads RådhusRätt,
äfvensom Kongl. Svea HofRätt gillat detta KämnersRättens
Utslag: och Kongl. Maj:t har genom
Dom af den 27 Januarii detta år, i Nåder förklarat,
att ehuru RiddarhusDirectionen å dess
sida kunnat al det qvitto som Majoren von Matern
uthåndigat, hämta anledning till den mening
, alt köpeskillingen för det af nu mera aflidne
Majoren Printzenskjöld inköpte hemmanet
Rud, blifvit med contante penningar erlagd;
likväl och som Majoren von Matern icke är vorden
öfvertygad om någon afsigt att med berörde
qvitto hafva velat missleda RiddarhusDirectionen
, eller ens hafva afvetat, att Majoren
Printzenskjöld af samma handling skolat sig begagna
för att af bemälte Direction erhålla lån;
alltså oeh då Majoren von Materns förklaring,
att han ej kunnat förmoda att Majoren Printzenskjöld
skulle , på sätt som skedt, begagna
sig af omförmäldte qvitto, utfärdadt i likstämmelse
med köpebrefvet, hvilket äfven deruti åberopas
; ej kan lemnäs utan afseende } pröfvade
I&2
J-rr, _l I Augit*til t. »i.
Kongl. Majit, uppå desse, jemte de flere i Tiof
Rattens Dom upptagne skäl , rättvist , fastställa
liofRätténs Dorn i Målet.
RiddarhusCåssäri ägdr alltså nu mera ingeri
årinan rätt till ersättning för ifrågavarande dess
ford rån , än öfrige oprioriterade fordrings-ägare
uti Herr Majoren Printzenskjölds Concours.
Jag har ock af Sysslomannen i samma Cöncours
begärt redovisning till utrönande om något, och
i sådant fall huru mycket RiddarhusCassan i berörde
Cöncours sålunda kunde bekohima, å hvilken
min begäran jag tinder den ijde sistledne
Junii till svar erhållit, att då utredningen i Con
coursseit efter afledrie Herr Majoren A. Printzenskjöld
beror å en äf CommerceRådét Norström
börjad rättegång med anspråk på en mindre
hemmans-lott, som blifvit afskild från deri
fastighet Printzenskjöld sig tillhandlat och effei
lemnat, men som jemte densamrna varit besvärad
nied eri inteckning, kari för närvarande
ingen uträkning öfver den obetydliga dividend
Sorn tillkommer fordringsägare lemnäs, och har
Sysslomannen lofvat i samma skrifvelse , att så
Snart hinderri för redovisningen upphöra , medi
dela räkning och liqvid. Stockholm den 10 Augusti
1821b
E. M. Kuylenstjerna.
(Se bifogade Tabell.)
Specie/
Den II Augusti c*, m%
Species jacti
angående tryckningen af Ridder t tapets och
Adelns Protocoller Jör 1817 och 1818 arens
Rik a dag.
1819 den 8 Maji föredrogs i RiddarhusDirectiorien
en skrift af StatsCommissarien af
Wåhlberg, innehållande: att sedan han i följd
af Kongl. Majrts Befallning, för tryckningens bestridande
af Ridderskapets och Adelns Protocoller
år 1817—1818, tid efter annan till Expeditions-Secreteraren
Rothlieb utbetalt, 5s48
R;dr 5(5 sk. Banco; och ehuru det kunde hända,
att kostnaden till dessa Protocollers tryckning
slutligen kunde komma att öfverstiga denna
summa; ansåg StatsCommissarien sig likväl böra
till Riddai husDirectionen hemställa, om icke
Rothlieb, innan vidare utbetalning till honom
skedde, borde inför DireCtionen visa huru vidt
med tryckningen framskridit, kostnaden dervid,
och hvad af det som från trycket utkommit,
blifvit till Allmänheten försåldt samt förslagsvis
uppgifva hvad större eller mindre summa än
vidare till detta Verks bedrifvande kunde behöfvas.
RiddarhusDirectionen resolverade: ”Sorn
Riksens Ständer år 18x8 förordnat, att kostna.
den till tryckningen af Ridderskapets och Adelns
Protocoll borde anordnas i StatsContoret
af Riksdagskostnadssumman, »arnt att de perso,
ner, hvilka haft sig uppdragit, att ombesörja
tryckningen och försäljningen af Protocollerne,
Bil. Ull Ridd. o. Ad. Pr. VII. Band. H.
162
Dtn II Augusti e, m.
borde aflemna redovisning för de influtne medlen
samt för de öfverblifvande exemplaren till
Fnllmågtige i RiksgäldsConfoiret; och då RiddarhusDirectionen
icke af Ridderskapet och Adeln
erhållit någon slags befattning, hvarken
med tryckning af Ståndets Protocoll, eller utbetalningen
af medlen dertill eller redovisning
derför; ansåg RiddarhusDirectionen de i berörde
skrift framställde ämnen icke tillhöra Riddarhus
Directionens upptagande och pröfning.
S. A. den ’8 Maji, inkom Boktryckaren
Grahn med en ansökning, innehållande, att sorn.
han ingått contract med ExpeditionsSecreteraren
Rothlieb, om tryckning af en del utaf Ridderskapets
och Adelns Protocoll för 1817 och 1818
årens Riksdag, och Grahn derigenom fått en
återstående fordran på 5<ji R;dr 12 sk. Banco,
men Rothlieb allt dittills icke kunnat förmås att
denna fordran Grahn godtgöra; Grahn alltså
finge hos PviddarhusDirectionen anhålla, om utbekommande
af berörde fordran till hela dess
belopp. RiddarhusDirectionen svarade: att då
kostnaden för tryckning af Ridderskapets och
Adelns Protocoll vid sista Riksdag, borde utbetalas
af de till Riksdagskostnadens bestridande
anslagne medel, med hvilka RiddarhusDirectionen
hvarken tillförene haft, eller för då närvarande
ägde någon befattning; fann RiddarhusDirectionen
Grahns berörde anhållan innefatta
ett ämne, som icke tillhörde RiddarhusDirectionens
upptagande och pröfning,
1820 den 7 December: föredrogs ett Me
-
(tillhör Bil, till Ridd. <jch Ad Brot, VII B, pag. 16*.)
Calcul öfver betalningen af Riddarhus-Pieparations-r ondens skulder.
Interesse.
Capital.
Summa.
Skulder den 3i December 1822.
Adelida CadettScholan
Wadstena Adelida Jungfrustift
Orediga Scheflerska Stiftningen
354
276
i.3o
28
32
—
1100
46oo
533
16
—
i454
4876
664
28
—
Summa
7 41
12
—
6233
16
—
6974
28
—
182.3 års ränta
374
—
—
—
—
—
574
—
—
Summa
1115
12
—
6255
16
—
7348
28
—
Capitationsafgift för år 1822, som år
1825 inflyter, och hvarmed betalas
1115
12
_
i33
16
—
1248
28
—
Å‘érstående skuld vid 1820 års slut
Interesse för år 1824
366
—
—
6100
—
'
6joo
366
—
—
Summa
366
—
—
6100
—-
—
6466
—
—
Med 182,3 års afgift betalas
366
___
—
90°
—
—
1266
—
—
Skuld vid 1824 års slut
Interesse för år 182a
312
—
—
5200
—
—
5200
3l2
—
—
Summa
012
—
—
5200
—
—
55i2
—
—
Med 1824 års afgift betalas
3l2
—
900
—
1212
—
—
Skuld vid 1825 års slut
Intertsse för år 1826
258
—
43o 0
—
—
43oo
258
—
—
Summa j
268
—
45oo
—
—
4558
—
—
■Med 1825 års afgift betalas
268
1000
—
—
1258
.
Interesse för år 1827
198
-
198
_
Summa
198
—
55oo
34g8
—
—
Med 1826 års afgift betalas
i98
r—
io5o
1248
_
—
Återstår vid 1827 års slut
Interesse för år 1828
135
—
—
22ÖO
—
—
22ÖO
135
—
—
Summa
i55
—
*
22ÖO
1
2585
.
Åled 1827 års afgift betalas
i35
1IOO
1235
Skuld vid 1828 års slut
Interesse för år 1829
69
—
—
1 i5o
—
*
1 i5o
6q
—
Summa
69
—
n5o
—
"T*
1219
—
År 1829 betalas med 1828 års afgift
69
—
—
1 i5o
—
i
1219
—
—
Slockholm af RiddarhmContoiret den 8 April 1830.
N. W. Stråle.
f)tn II Augusti *. Mi
ttvorial af Herr Professor Cederschjöld, deri han
hemställde, öm icke det tillkomme RiddarhusDirectionen,
att råtta den oordning, som inträff
fat derigenom, att tryckningen af Ridderskapetä
Och Adelns Protocoll för sista Riksdag långt
för detta afstanna!; i sammanhang hvarmed äfven
anmåltes en skrift af ExpeditionsSeereteraren
Rothlieb, innehållande, att sorn till hans
kunskap kommit, det RiddarbusDirectionens åtgärd
blifvit sÖkt till fullbordande af tryckningen
Utaf Riddörskapets och Adelns Protocoller för
sista Riksdag, finge han hos Directionen anmäla,
att då, enligt Riddefskapets och Adelns honom
ensam lemnade uppdrag, det vöre både
hans rättighet och skyldighet att denna tryckning
låta fullborda; han skulle i nästföljande Januari
månad börja utskrifningen af hvad utaf
dessa Protocoll vöre otryckt, och i slutet af
April månad 1821 lemna Protocollerne complette
af trycket Utgifne jemte Register, och
hoppades han derföre, att någon åtgärd å Directionens
sida icke vidtoges, hvarigenom hart
skulle hindras att uppfylla en helig skyldighet
och begagna sig af en rättighet, söm Ridderskap
pet och Adeln sjelf honom tillagdt»
RiddarhusDirectionert förklarade på de skål*
som grundlagt Beslutet af den 8 Maj 1820, att
Directionen ansåg sig böra vid samma beslut
förblifva; förmodande Directionen, att Rothlieb
med det varde han borde fästa vid det utmärkta
förtroende Ridderskapet och Adeln honom
ensamt lemnat, icke underlät uppfylla det löfta
han i sin ofvanberörde skrift afgifvit.
164
jbtn II Augusti *■ m,
1821 den 7 Februari, föredrogs JustitiaeOmbudsmannens
remiss på Herr Professor Csderschjölds
hos honom gjorde anhållan, att sedan
RiddarhusDirectionen ansett sig icke kunna
taga befattning med tryckningen, JustitiaeOmbudsmannen
måtte genom sin Embetsåtgård föranstalta
att densamma blefve verkstålld. I anledning
al hvilken remiss, Directionen förordnade,
att en afskrift af Directionens beslut den
rj December 1820 skulle Justitieombudsmannen
tillsändas.
1821 den 10 September, föredrogs en skrift
af Herr Professor Cederschjöld, dervid han
aflemnade ExpeditionsSecreteraren Rothliebs afsägelse,
att vidare vilja fortsätta tryckningen af
sista Riksdagens Protocoll; i anledning hvaraf,
och då Directionen ansåg den då ännu återstående
Protocollstryekningen böra till slut befordras;
Directionen beslöt, att underdånig skrifvelse
skulle till Kongl. Maj:t expedieras, med
anhållan, att Kongl. Maj:t, i anseende till det
förhållande som nu mera inträffat, täcktes anbefalla
StatsCommissarien af Wåhlberg, ett för
nyssnämnde återstående Protocollstryckning nödige
medel Directionen tillhandahålla.
S. D. beslöts, att Fullmågtige i RiksgåldsContoiret
skulle underrättas om den med tryckningen
sålanda vidtagne förändrade anstallt, på
det Herrar Fullmägtige måtte kunna i afseende
på Redogörelsen för den af Rothlieb redan verkställde
Protocollstryckning, eller från den 20
November 1817 intill den 27 Maj 1818/ vidta
-
Sen II Augusti e. m.
ga den ålgård, som enligt Riksens Stånders
föreskrift på Herrar Fullmägtige kunde ankomma.
i8ai den 11 October, anmältes Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse af den 18 förutgångne
September, innehållande bifall lill Directionens
hemställan, och skulle medel af StatsCommissarien
afWåhlberg efter Directionens reqvisition, till
Directionen utbetalas i inon af behoivet; hvarjemte,
S. D. upplästes Herrar Fullmågtiges svar,
deri de förklara sig vara beredvillige, att under
vissa förbehåll i RiksgäldsContoiret emottaga de
exemplar af Protocoll, som dit aflemnades.
I grund af hvad sålunda förekommit, ansåg
Directionen nödigt, att innan vidare åtgärd
vidtogs, rörande tryckningen, tillförlitligen bor
de utredas, huruvida berörde Protocolistryckning
tilläfventyrs blifvit af Rothlieb längre fortsatt
ån till och med den 25 Maj 1818, under hvilkens
vård de tryckta exemplaren för då närvarande
kunde finnas, samt om desamma kunde
af RiddarhusDireciionen få emottagas.
1821 den 22 November upplyftes: att aflidne
Boktryckaren Gadelius i lifstiden tryckt
Adelns Protocoll för December månad 1817,
sednare hälften af Januari 1818, samt Februari
och April månader samma år: att utaf exemplaren
en del voro af Rothlieb från Boktryckeriet
afhämtade och en del ännu qvarliggande i
166
Den II Augusti e„ m\
Gadelii Sterbhus, att Boets Syssloman, Grosshandlaren
Smerling förklarat sig icke vilja dem
utlemna utan mot betalning af Sterbhusets fordran
för tryckningen, uppgående till 5tu R:dr
Banco. Att Grahn tryckt förra hälften af Januari
månad 1818, hela Mars månad oell för
Maj till och med Ridderskapets och Adelns Plenum
den 25 Maj; att hela upplagan vore hos
honom qvorliggande utom 100 exemplar för Januari
och Mars månader, som blifvit lemnade i
Bokhandeln, samt att Grahn såsom vilkor fö»r
exemplarens utlemnarde gjort påstående om betalning
för sin fordran, b^x R:dr 12 sk. Banco.
RiddarhusDirectionen beslöt, att RiddarhusSecreteraren
skulle från särskildta Boktryckare
infordra uppgift på tryckningskostnad och papperspris
efter 5oo exemplars upplaga.
1821 den 28 November: anmältes dessa infordrade
uppgifter; hvarefter Direetionen beslut
att antaga Grshns anbud af 10 R;dr Banco för
hvarje tryckt ark, papperet deri inbegripet: att
Direetionen på de skäl, som den 8 Maj i8iQ
blifvit anförde, ansåg sig icke kunna taga någon
åtgärd i afseende på redovisningen för de redan
tryckta exemplaren af sista Riksdagens
Protocolfer; derom Grahn uti en särskild skrift
nu gjorde anhållan, samt att dels underrätta
StatsCommissarien af 'vVåhiberg, att Direetionen
beslutat att om fullbordandet af den ännu återstående
tryckningen låta draga försorg; och dels
anmoda bononi föranstalta, att Grahns och Gadelii
Sterbhus fordringar måtte varda betalte,
Den il jdugu&ti e, mt
på det exemplaren måtte kunna på behörigt
ställe aflemnas- Slutligen uppdrogs åt RiddarhusSecreteraren,
att hafva inseendet så vål öfver
Protocollernes utskrifning, som tryckningens
skyndsamma verkställande, samt Correcturets
låsning.
1822 den 4 Mars: förordnade Directionen,
att StatsCommissarieri af Wåhlberg skulle, genom
RiddarhusSecreteraren, anmodas, att lemna
Directionen upplysning, om Grahns och Gadelii
Sterbhus fordringar ännu blifvit liquiderade, och
hvarest Protocollerne voro att tillgå.
1822 den 4 Oclober: föredrogs inför RiddarhusDirectionen
en skrift of Utredningsmännen
i Gadelii Sterbhus, hvari de anhålla att
Sterbhusets återstående fordran 5io R:dr Råneo
måtte blifva detsamma godtgjord, samt Sterbhuset
derefter få aflemna de exemplar af Ridderskapefs
och Adelns Protocoller, som finnas i Sterbhusets
förvar.
I sammanhang hvarmed RiddarhusSecreteraren
anmälte att Herr StatsComrnissarien af
Wåhlberg ännu icke, oaktadt erinringar, aflemllat
den upplysning, Directionen den 4 Mars
samma år af honom äskat.
Vid sådant förhållande beslöt RiddarhusDirectionen,
att Utredningsmännens skrift skulle
communiceras StatsComrnissarien af Wåhlberg
med anmodan, att yttra sig deröfver i samman,
hang med svar å RiddarhusDirectionens Proto
-
i68
Den || Augusti e- m.
collsUtdrag af den 28 November 1821, och
RiddarhusSecreterarens till följd af Direotionens
beslut den 4 Mars 1822 aflåtne Promemoria,
rörande ifrågavarande Protocollers hqviderande.
1822 dea 28 November: aflemnade StatsCommissarien
af Wåhlberg sin förklaring; hvarefter
Directionen ansåg, på de skål den 8
Maj 1819 blifvit anförde, sig icke kunna, på
sått StatsCommissarien uti berörde skrift föreslagit,
af egen myndighet reqvirera medel till
godtgörande af Boktryckaren Grahns och Gadelii
Sterbhus’ fordringar, utan syntes, i afseende
på redovisningen för omkostnaderne vid sista
Riksdag, hvilken redovisning StatsCommis.
sarien förmält sig åligga, det vara för StatsCommissarien
sjelf af vigt, stt så skyndsamt som
möjligt, vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
f. d, ExpeditionsSecreteraren Rothlieb kunde
förmås, att för hvad han uppburit visa redo,
då säkrast kunde utrönas, huruvida han saknat
medel att betala de räkningar, sorn nu voro i
fråga; om hvilket beslut StatsCommissarien af
Wåhlberg genom Utdrag af Protocollet skulle
underrättas; och fann RiddarhusDirectionen vid
sådant förhållande sig icke kunna med den af
Utredningsmännen i Gadelii Sterbhus, uti ofvan
omförmålte skrift, fordrade betalning taga någon
befattning; hvarförutan RiddarhusDirectionen
förordnade, att uti den blifvande Riksdagsberåttelsen
borde i korthet anmälas de särskilda
åtgärder och beslut RiddarhusDirectionen, rö
-
Den 14 Augusti f4 mé 169
rande Protocollstryckningen tid efter annan
vidtagit.
Bilagor
till PleniProtocolIet för den 14 Augusti
förmiddagen.
N:o 1.
Herr af Schmidt, Georg Lars:
Med fullkomligt förtroende till de värde taleres
nit och goda besparings åsigter , hvilka
tält för sammanslåendet, får jag dock åberopa
de motskäl jag tillförene haft den äran anföra;
med tillägg , det min öfvertygelse är, att ett
gränse-län, som vid instundande krig, är underkastadt
många och svåra olikartade händelser;
icke till sitt omfång bör vara för stort, på det
att den styrande, möjligen må kunna styra sakernas
gång oell verka tiil bibehållandet af ordningen
inom landet, hvilken då, mer än vid alla
andra tillfällen, påkallas af den största nödvändighet.
Herr af Uhr åberopar i sin reservation,
att då Länen tillförene varit under en styrelse ,
17»
Ben 14 jlu^ueti f. m.
de afven hädanefter borde kunna vara det; men
torde Herr af Uhr behaga i minnet återkalla ,
att gränsen ungefär vid samma tid som Länedelningen
verkställdes, flyttades till Fäderneslandets
stora och oersättliga förlust, mångfalldige
mil närmare.
No 2.
Hans Excellence Herr Grejve De la Gardie,
Jacobi
Vid det af Stats- samt Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskotten , eller rättare sagt endast
OeconomieUtskottet, meddelte förslag, att
skilja Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet från styrelsen
öfver Hospitalen, och öfverlemna den åt
Lazarets Directionerne i Orten, har jag ansett
mig pligtig framställa åtskillige anmärkningar;
öfvertygad, att så vida Utskottet ägt närmare
kännedom om förhållandet i detta ämne , dess
yttrande aldrig kunnat blifva sådant det nu är
författad t.
Redan tillföre, ehuru till längre tid tillbaka
, hafva vid LänsHospitalerne särskildte Directioner
varit tillförordnade. Huru förvaltningen
af dem styrdes, är att inhämta af
Kongl. Förordningen den 11 April 1763, som
uti 2,‘dra och 5:dje §. §, af Tredje Artikeln innehåller
; att en del af samma Directioner, utan
föregånget laga bepröfvande, efter eget godtycko
minskat räntor hvartill hemman eller andra lägenheter
varit skattlagdt, bortbytt Ilospitaicrncs
Den 14 jfngusti f. m.
171
fasta egendomar, gjort visse stadgeräntor, som
varit långt ringare än efter Jordboken och Markegången
skulle belöpa, och efter eget behag
förmedlat hemmanen, genom hvilka missbruk
en ansenlig minskning i Hospitalernes hemman
och räntor uppkommit; äfvensom Riksens Ständer
uti en den i5 October 1766 till Kongl.
Majit i underdånighet a flåten skrifvelse, sjelfve
intygat, att den tid, som enskildte Directioner
för Hospitalerne varit i orterne tillförordnade,
hushållningen vid desse verk blifvit mycket vanvårdad.
Dels af denna anledning, dels i anseende
till särskilta beskaffenheten af de vid Hospitalsvården
förefallande ärender, dels ock på den
grund att Riksens Ständer funnit styrelsen öfver
Hospitalerne böra] handhafvas efter något vist
system, hafva Ständerne vid 1766 års Riksdag
förordnat en Deputation, som skulle äga öfverinseende
öfver Hospitalerne och deras hushållning
, jemte flere andre barmhertighets-inrättningar
samt hålla hand deröfver, att hvad rö.
rande dem vöre stadgadt, blefve af vederbörande
iagttagit,
Vid 1766 års Riksdag, då alla Deputationer,
Comtnissioner och Directioner utom den
för Banken afskaflades; upphörde af sådan anledning
äfven HospitalsDirectionen. Riksens Ständer
förklarade då uti deras underdåniga skrifvelse
den i5 October, det de med fägnad inhemtat
nyttan af omförmäldte Deputation, emedan
Hospitalerne af dem blifvit styrde efter en
princip, flere ägor återvunnits, som olagligen
varit derifrån antingen söndrade, eller ock för
172
Den 14 Augusti /, m.
ca ganska ringa afgift nyttjade; instructioner
för Betjeningen utfärdade, hvarigenom den till
förene mycket försporde egennyttan förekommits,
samt Författningar vidtagne, som verkat förbättring
i inkomsterne och besparing i utgifterne och
som det icke tilhörde något RiksCollegium att befatta
sig med Hospitalernes hushållning, men Ständerne
funno nödvändigheten fordra, att vården
om desse Christliga inrättningar vidare blefve
åt någon Öfverstyrelse anförtrodd , utnämndes
dertill en Direction, för hvilken en af Riksens
Ständer föreslagen instruction den u December
J766 utfärdades. De göromål, hvilka åt denna
Direction varit anförtrodde, öfverlemnades sedermera
år 1773 till två Herrar Seraphimer^
Riddare och år 1787 stiftades Kongl. OrdensGillet,
som derefter fortsatt styrelsen öfver Hospitalerne,
enligt de instructioner, hvilka redan
voro, och den som derefter för OrdensGillet
blef utfärdad.
Således hafva Riksens Ständer sjelfve insett
olämpligheten af särskilte Directioner vid Läns
Hospitalerne, sjelfve afskaffat dem och i stället
inrättat den Öfverstyrelse, hvilken sedermera,
ehuru under förändrade namn , mera än ett
halft århundrade förvaltat Hospitalernes angelägenheter
till det mästa efter föreskrifter, dem
Riksens Ständer uti första instructionerne meddelt
, och sjelfve insett och offentligen medgifvit
nyttan och nödvändigheten af samina Öfverstyrelse.
Vare långt ifrån mig att påstå} eller ens
Den 14 Augusti f, m,
*73
hysa den misstänka, att nu yrkade LazaretsDirectioner
skulle förfara på samma sätt som de
aldre Directionerne vid Hospitalen gjort, men
då Ständerne förut insett nödvändigheten deraf,
att enhet i principer vid styrelsen af Hospitalen
följes och bland andra anledningar äfven derföre
förordnat en ÖfverDireetion samt här ej
kunnat uppvisas något enda begånget fel, som
krafde rättelse, någon enda giltig orsak, som
fordrade ändring; vet jag icke hvarföre man
skulle förkasta ett styrelsesätt, som i flere afseenden
funnits nyttigt och åter antaga ett annat,
som just af motsatt anledning en gång blifvit
förkastadt.
Seraphimer-OrdensGillet har redan funnit
nyttan deraf att inrätta så kallade Central-anstalter,
hvarom Utskotten förmält och OrdensGiliet
sysselsättes nu med förberedande åtgärder
i detta afseende. Att rigta Hospitalsvården derhail
, att vid Hospitalerne, dårar kunna förbättras
, utgör äfven ett bland föremålen för SerapliimerOrdensGillets
bemödanden, och skall detta
ändamål vinnas, blifver det mycket mera nödvändigt,
att Hospitalsvården öfver hela Riket
handhafvés afen enda styrelse, som, endast den är
i tillfälle att dertill företaga nödige anstalter, dem
spridde Directioner , med olika afsigter och mindre
vana att behandla så beskaffade ärender
omöjligen kunna åstadkomma, Seraphimer.
Ordens - Gillet har äfven haft all möda ospard
att öka Hospitalernes inkomster, hvilket
också till en del lyckats. Stiftelserne för
Hospitalen äro visserligen ifrån början så till
-
J74
I 4 Augusti f, m.
räckeliga, att de fullt svarat mot ändamålet i
Om de varit i behåll; men en mängd hemman
och lägenheter äro, i följd at ett Riksens
Ständers fattadt beslut, det Öfverstyrelsen för
Hospitalerne aldrig tillstyrkt, sålde till skatte,
hvarigenom den inkomst som annars deraf varit
att påräkna, blifvit till ett högst ringa belopp
nedsatt, efter knapt En R:dr emot i Tunna
Säd.
Något behof, att vid Hospitalerna anskaffa
närmare tillsyn, än som efter nu gällande Författningar
bör derstädes finnas, bör för öfrigt i
min tanka, alldeles icke föranleda till ändring 1
styrelsen; ty, enligt KyrkoLagen , äro Herran
Landshöfdingar och Biskoppar förordnad® att
med biträde af Borgmästare och Pastor i Församlingen
hafva tillsynen öfver Hospitalerne, och
kunna på stället förordna om allt som hörer
till ordning och fordrar skyndsamhet; detsamma
är afven i nu varande instruction; Att med sålunda
tillsatte föreståndare och tillsyningsman,
Hospitaler äfven kunna väl organiseras och förvaltas,
visar i synnerhet Wexiö Hospital, som
utan tvifvel täflar med dylika inrättningar i främmande
länder. Huru man skulle kunna vänta mera
nit och verksamhet af en LazaretsDirection,
som icke har någon förbindelse dertill, än af
Herrar Landshöfdingar och Biskoppar som genom
deras Embeten äro dertill förbundne, vet
jag icke, och yrkar derföro att Styrelsen öfver
Hospitalerne må förblifva sådan den nu är
organiserad; i hvilket fall .SeraphimerOrdensGillet,
som har öfversigt af det hela , och bäst
Sen 14 Augusti f. m.
175
inser bristerna och medlen att bota dem, säkerligen
vidtager sådane anstalter, som lämpade
efter tillgångarne, svara mot ändamålet.
I afseende på Utskottens yttrande om Wisby
Hospital, får jag äran meddela, att förhållandet
med detta Hospital, alldeles icke är annorlunda,
än med alla öfriga Hospitaler i Riket,
och som de Ett Tusende Riksd., hvilka nu lemnäs
till understöd för Lazarettet, äro tagne af
anslaget Femton Tusende R:d., hvilket efter,
hvad OrdensGillet redan visat, ej vidare kan
till detta belopp utgå; så är jag af den tankan,
att styrelsen öfver Wisbjr Hospital äfven bör
blifva oförändrad.
Sluteligen får jag, i afseende på de emot
utdelningen af uppfostringshjelpen gjorde anmärkningar,
upplysa, att största delen af den
tages af Malmö Barnhusmedel och hvilka i SeraphitnerOrdensGillets
redogörelse åro uppförde,
samt att utdelningen sker, ej efter godtyoko
eller SeraphimerOrdensGillets egenmågtiga
ompröfvande, utan efter de skrifteliga anmälan,
den om behofvet, hvilka från Herrar Landshöfdingar
till Kongl. Ordens-Gillet inkomma.
Af de nu af mig anförde skål, får jag i
ödmjukhet tillstyrka afslag å Utskottens Betänkande
och bibehållande af hvad nu år, med de
förbättringar som Gillet redan gått i författning
verkställa , men som fordra tid att tillvägabringa,
för att undvika olågenheterue af ett hast
-
176 Btn 14 Augusti f, m.
» \
verk och nödvändigheten att åter ändra hvad
sons blifvit beslutadt.
N;o 5.
Grefve Lagerbjelke, Axel'.
Då BevillningsUtskottets nu åter till öfverläggning
förekosnne Utlåtande sist lades på bordet,
yttrade, sorn Herr Grefven och LandtMarskalkens
nu omförmält, åtskiiiige varde Ledamöter,
att detta Utlåtande icke borde .afgöras,
förr än i sammanhang med det betänkande Bevilinings-
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
samfält komma att till Riksens
Högloflige Ständer afgifva öfver ämnen, som
med de nu ifrågavarande gemenskap äga.
Orsaken för det sålunda äskade uppskofvet
var, 0111 jag den icke oriktigt fattat, att i
händelse Högloflige Ridderskapet och Adelil afgjorde
särskildt BevillningsUtskottets Utlåtande,
skulle sådant icke vara conseqvent, utan för tidigt,
hålst de tvenne Utskottens samfåldta Betänkande
sedan möjligen kunde gifva anledning
till ett annat beslut. För min del ser jag detta
förhållande ur en annan synpunkt, och får vörd;
sainmast anföra skålen dertill. BevillningsUtskottets
Utlåtande innefattar hufvudsakligen ett
tillstyrkande, att Riksens Högloflige Ständer
ville, å deras sida, statuera att friheten år den
naturliga principen för all handel, och ingen
lärer kunna förmena Riksens Ständer att antaga
-
Ben i4 Augusti f. m.
ga denna princip, om sådan är deras öfvertygelse.
Men applicatiorien häraf, i afseende på
ns<*r eller mindre inskränkning, tillhör Konungen.
Hvad hindrar då Ridderskapet och Adeln
att nu afgöra BevillningsUtskottets Utlåtande
och sedan de sammansatta Utskottens Betänkande
förekommit, besluta, för att vara conseyvent,
det böra underdåniga önskningar frambäras
om prohibitionens upphörande, i den inon
sådant nied Fäderneslandets vål år förenligt.
Skulle denna min åsigt icke vara felaktig,
hvilket jag med all vördnad underställer, torde
deraf vara en följd, att ett ytterligare uppskof
ined Bevillningsutskottets nu förevarande Utlåtande
skulle icke befordra ämnets conseqventare.
och säkrare, blott sednare afgörande,
N:o 4.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel:
Redan under 1809 års Riksmöte vågade
jag fästa Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på skadligheten af prohibitiva
författningar, i den motion om en förändrad
grund för exclusiva Privilegiers beviljande, hvilken
af Högh Riksens Ständer bifallen, och som
underdånig önskan framburen till Konungens
Thron, har gifvit anledning till den modification,
som dessa privilegier, enligt den derom sednast
utfärdade förordningen undergått. Jäg skulle
således nu jäfva mina hår yttrade tänkesätt, jäf
-
Bil. till fl i rid. o. Ad. Pr. VII. Band. t*.
180 ' lien i4 Augusth f. m,
va Riksens Ständers instämmande deri, om jag
längre med tystnad afhörde de yttranden till
förmån för prohibitivsystemet, som, särdeles af
en Ledamot inom detta Stånd, blifvit gjorde, så
vål under förra discussionen af nu förevarande
ämne, sorn vid dess ytterligare föredragning under
senaste Plenum. Min tystnad skulle vara
ett erkännande af grundsatser, hvilka jag högeligen
ogillar. Må det derföre först tillåtas mig hembära
min gärd af agtning åt det Högloft. Bevillningsutskottet,
som i den föreslagna TullBevillningen,
lagdt grundvalen till ett system, från hvilket
den praktiska Statsmannen aldrig bordt afvika,
och som jag anser äga den enda för sekler beståndande
basis, på hvilken handel och näringar
kunna frodas. Det år detta system som fördt
välmågan åt Nationerna, och afstegen derifrån
hafva först ägt rum, sedan denna välmåga var
stadgad och Regenterna, för att öka sin magt
eller sina inkomster, trodde sig vinna detta ändamål,
med att fjettra fliten och omtankan.
Stater, liksom menniskor äga sin myndighetsålder;
att icke få använda densamma till
full utöfning af de physiska och intellectuella
krafterne, så framt dessa icke åro i strid mot
moralens eller allmänna lagens föreskrifter, år
oförenligt med samhållsråtten. Det liberala
systemet erkänner denna rått; det ar upplyst af
sanningens ljus, som det vidare kringsprider.
Prohibitiva syfte me t deremot erkänner den icke;
hvarje förmågans eller viljans utöfning, är en
beviljad frihet från den allmänna förbudslagen,
en ynnest gifven åt den ena, på den andras
Den 14 Augusti fj m.
*81
bekostnad; det omhöljer sig af mörker, på det
upptäckten må fördröjas att, detsamma saknar
all grundval, och ej af sig sjelf kan bestå.
Man har tadlat theorierne' om handelsfriheten,
framställde af fordna och denna tidens djupa
tänkare, och ansett dem vara tomma phraser
otjenljga af tillämpning, förglömmande att theorien
år resultatet af erfarenheten och betragtelsen,
samt att sjelfva åsigten af prohitivsystemets
nytta, äfven år en theori. Men om man icke
vill förstå eller erkänna dessa systemers klarhet,
kan man vål jäfva erfarenhetens och historiens
vittnesbörd? Prohitivsystemet har i våra
dagar skiljdt Norra America ifrån England, SÖ-5
dra America ifrån Spanien, Brasilien ifrån Portugal,
tåndt tvedrågts och mordfaklnn i Irland;
och skiljer nu Grekland från sina förtryckare.
Jag vet att andra orsaker ån handelsfÖrtryck
verkat på dessa cathastropher; men prohibitivsystemet,
kan, då det i allmänhet försvaras,
icke ensamt betraktas i sitt inskränktare förhållande
till handeln. Erkåndt i ett fall, finns
ingen begränsning för dess välde, och probitiva
TullLagar, Productplacater och Skråinråttningar
kunna urarta till medborgerligt förtryck, till
qväfvande af all högre samfundsanda.
England och Norra America hafva blifvit
tagne till exempel bland Länder, hvilka af dessa
lagar befinna sig vål; men detta exempel år
orätt anfördt och förhållandet ftiåste vara afen
motsatt beskaffenhet, emedan hvad England be.
träffar, inodificationer redan sistledne år gjordes
^ Ben 14 Augustii ff m.
vid Navigations Akten, hvarigenom grunden till
det system lades, som nu i år blifvit af Parlamentet
utveckladt, och hvilket under erkännande
af reciprocitet i den utrikes handeln och
sjöfarten, vunnit en fullkomlig seger öfver förbudslagarne.
Oell hvad angår Norra America,
torde följande förtjena anmärkas: Under Congressens
sammanvaro i början af innevarande
år, förkastades med stor pluralitet en Bill, som
till befrämjande af inhemska Manufacturerne
hade för ändamål, att med ökade procent höja
importtaxan. ”O t) vi begynna, sade en dervarande
Representant, Herr Hamilton, att inrymma
fördelar åt vissa industriens grenar och ldnna
andra ur sigte, skola vi uppväcka afundsjuka
af alla slag och satta sjelfva Unionens bestånd
i fara. En hvar artikel som vi utströko
af vår importtaxa, blef fråntagen vår Handelsmarins
rykte och välmagt. Den frie Statsborgaren,
som nu kännande sitt eget värde, uppstiger
med morgonsolen och uppsöker villebrådet
på det daggiga fältet, skulle förbytas i eu
utmärglad, försagd Fabriksarbetare, som af 24
timmar, aibetar ib.”
Den vårda talaren, som inom detta rum ,
så mycket i frat emot det fria import-systemet,
och trott följderne deraf blifva, nya behof,
nya beskattningar, nya laster, cosrnopolitiska
åsigter m. in. Ilar likväl förklarat sig vara vån
af den allmånnn Nåringslriheten. Denna delning,
denna olika tillämpning af förtnoner , är
hvad den anföide Americanske talaren klandrat,
och jag i det föregående anrnåi kt, soin varande
Den 14 Augusti f, mt
grundfelet i prohibitif-systemet. En inhemsk
Näringsflit kan dessutom icke äga rum, utan en
stor utrikes handel; ty hvilket laud är vål nog
rikt , åger nog mångfalldighet af producter,
för att kunna försaka communicationen med
andra länder och endast finna sig belåten med
den inre cireulationen, som i öfrigt utan en yttre
impuls snart skulle afstadna. Ingen Nation kan
ensamt sålja, utan att icke af en annan tvingas
återköpa j och om i det fria varubytet, som år
gfunden för all handel, vore en Stats förlust,
skulle icke då hvarje Lands Administration kunna
inse det, och skynda att vidtaga sådane författningar,
som hämmade importen och endast
befordrade exporten; men i stället att befordra
sitt Lands handel, befordrade man upplösningen
af ali handel, och återförde allt på en overksamhetspunkt.
Det år på denna, som Europa
möjligen kunnat komma, om det prohibitiva systemet
längre fått erkännas, hvarifrån nian nu,
förd af den dyrköpta erfarenheten , funnit i de
fleste Stater för godt att visligen återgå.
Ehuru detta ämne har ett öppet fält, der
bevisen örn skadligheten af prohibitif-systemet
och vådan för den medborgerliga friheten af dess
erkännande, kunde hopas, tror jag mig icke
böra förlänga discussionen med att ingå i detailler
af åmnet. Herr Tham har under första
debatten öfver Betänkandet, med den sakkännedom
utfÖrdt åmnet, att icke någon önskan år
leornad öfrig. JYlå jag dessutom få conformera
mig med hvad så vål Herr Tham som Herr
Hjerta derom i sista Plenum yttrat. Jag har i
Ven 14 Augusti f, m.
hvad jag haft åran anföra, blott med allmänna
grundsattser, hvilka jag hyllar, velat möta andra
grundsatser, sorn, jag hört bekännas, och
hvilka jag icke trodt tillhöra närvarande tidehvarf.
Då jag vördsamt anhåller om Herr Grefvens
och Landtmarskalkens proposition, till bifall
å Betänkandet, med de modificalioneri detaillern&
af Tull-bevillningen på vissa Artiklar,
hvartill anmårkningarne kunna föranleda, år jag
öfvertygad att Högloll. Ridderskapet och Adeln
med de ljusa åsigter omfattar detsamma, som
alltid segra på detta rum, då Fäderneslandets
stora angelägenheter åro i fråga.
N;0 5.
Herr Uggla, Goran Gustaf:
De af Friherre Cederström oell Herr Lefrén
förleden Plenidag gjorde anmärkningar emot
BevillningsUtskottets behörighet, att till pröfning
upptaga förevarande fråga, äro så v/il i Utskottets
Utlåtande, som af Herrar Hjerta och Tham
på sa goda grunder besvarade och vederlagde ,
att Höglofl Ridderskapet och Adeln lärer anse
samma anmärkningar höra helt oell hållet förfalla.
Man liar väl bland annat yrkat, att Utskottet
bordt åtlyda remisserne första gången
och ej tillåta sig att företaga i ärynet enskildt,
då detsamma icke ensamt till Utskottets åtgärd
skall varit remitteradt, samt att när sådant af
anmärkningarne vid Utskottets första Betänkande
Den 14 Augusti f. m.
skall än vidare blifvit upplyst, Utskottet bordt
återföras från dess så kallade ensidighet, att.
ensamt ärendet behandla, o. s. v. Men man
har härvid måhända glömt, att hufvudämnet,
hvarom fråga var, är en bevillning, den
Rikets Ständer, enligt 07 och 60 §, § RegeringsFormen,
äga att aliena bestämma: att det Utskott,
hvars åtgärder äro föremål för de värde
Ledamöternes klander, är ett Bevillning!» UtJliott,
hvilket har sig i 70 $. RegeringsFormen
och 5i §. Riksdagsordningen ålagdt, att opåmint
vid hvarje Riksdag uppgifva de allmänna grunderne
för den blifvande Bevillningens fördelning
och att derefter, med tillämpning af dessa grunder,
författa förslag till Bevillningens utgörande:
att, i följd af denna BevillningsUtskottet ensamt
tillhörande handläggning, Utskottet bland
de remitterade motionerne ansett sig noga böra
afskilja dem som rördé boskattningen från dem,
hvilka angingo handeln, samt de dervid fästade
olika åsigter och olika afsigter. Denna pligt har
ock Utskottet fullgjordt. Utskottet har dervid
ställdt sig RegeringsFormens föreskrift till efterrättelse,
en Lag, den Utskottet ansett för en
heligare pligt att åtlyda, än enskilde anmärkare*
vanskeliga önskningar och en någon gång
deraf tillkommen lika vanskelig Remiss. Utskottet
har jemväl erinrat sig den i RegeringsFormens
59 §. tydeligen uppdragne skillnad emellan Statens
ordinarie inkomster, som alla utgå efter
vissa och fastställda grunder samt Bevillningsmedlen,
vid hvilkas bestämmande, så till grund
sorn till belopp, Svenska folket utöfvar sin urgamla
och efter manga skiften genom 67 §. Re
-
Ben 14 Augusti f. m.
garingsFormen annu bevarade rätt, att sig sjelf
beskatta. Utskottet liar icke kunnat förgäta, att
det är denna sjelfbejkuttningsma^t, som upprätthåller
och befäster National-Representationen.
Det har sökt att ömt vårda och bevara
denrja constitutionella klenod, lika vigtig för Nationens
välstånd, som för dess frihet och sjelfständighet;
och BevillningsUtskottet har ändteligen
uppå alla dessa grunder ansett sig icke
tillständigt, att, emot Grimdlagarnes bokstaf och
anda, i ett beskattningsmål rådföra sig med ett
Utskott , som endast har fromma önskningar till
föremål samt således lör kommande tider bortskänka
för Rikets Ständer en af de • dyrbaraste
rättigheter, vår fria StatsFörfattning Svenska Folket
tillägger. Och förgäfves skulle man sedan
häfd mellankommit söka att återvinna en rätt,
som man lättsinnigt och för considerationer en
gång eftergifvit.
Det torde dessutom härvid böra tilläggas,
att vid j8i8 års Riksdag uppgjordes grunderne
för de blifvande Tullafgifterne ensamt af BevillningsUtskottet
och att i det af samma Utskott
då afgifne Betänkande, innefattades ej alJenast
ett bestämdt stadgande om alla inhemska
varors fria utförsel, utan ock sådane reglementariska
föreskrifter, sorn med mera anledning,
om någon sådan kunnat äga rum , än nu kunde
hänföras till Oeconouiiska detailler, utan att era
enda röst hördes, som satte BevilhiingsUtskottets
behörighet att handlägga ärendet i fråga,
eller Rikets Ständers rätt, att derom besluta.
Detta Betänkande, kraftfullt underslödt på detta
Den \\ Augusti /. m.
187
lius af samme ädle Friherre, sorn nu synes hafva
valt en motsatt väg i ett mål af likartad beskaffenhet,
var nog lyckligt att vinna Rikets
Ständers bifall och det beslut, som i likstämmighet
dermed fattades, utgör grunderne för den af
Kongl. Majit sedermera utfärdade och ännu gällande
Taxa för Tullen å utgående varor.
Sådant har Bevillningsutskottets åsigt om
ämnets behandlingssätt varit. Har Allmänna Be.
svärs- och OekonomieUtskottet ågt en annan,
så synes sistnämnde Utskott från motions-tidens
slut hafva ägt rymlig tid, att åt önskningen för -  vara hvad inan tvekat att som rättighet erkänna.
Men någon rådplägning i detta ämne med
BevillningsUtskottet har icke af OeconomieUtskottet
blifvit äskad. Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet har således de facto erkänt
lagligheten och behörigheten af Bevillnings-Utskottets
åtgärd och derigenom lemnat ett ojäfagtigt
vedermäle af dess agtning för de i Grundlagen
stadgade former.
Beträffande nu sjelfva hufvudfrågan, eller
de af BevillningsUtskottet föreslagne grunder för
Tull--Beviliningens utgörande, så bekänner jag
upprigtigt, att efter den förändrade gestalt första
punkten angående Utländska varors införsel
i Riket emot Tull i Utskottets sednare förslag
nu erhållit, för mitt begrepp icke är fattlig den
farhåga för förslaget man säger sig äga och till
allmänt åskådande framställer. Då Utskottets
förra Betänkande i ämnet här förevar, ifrade
88
Den 14 Augusti /, m.
man emot Utskottets förslag, det inga Utländska
varor skulle anses fårbudna, såsom ett
ingrepp i Konungens höga rätt. Utskottet har
i dess Utlåtande tillräckligen visat obefogenheten
af denna anmärkning; men Utskottet har
nu i en förändrad redaction häraf uttryckligen
förbehållit Kongl. Maj;ts höga rätt att göra så
många undantag från den allmänna införselfriheten,
Kongl. Maj:t i nåder finner för godt.
Är icke härigenom tydeligen ådagalagdt, det
Styrelsen äger att utfärda så många förbud den
behagar, ja, att förbjuda allt? Hvad fruktar
man då, och hvad har man att frukta, om det
hittills hos Styrelsen rådande prohibitiva system
än vidare skulle vinna burskap? Till äfventyrs
principen. Det är sannt, Bevillningsutskottet
har valt den liberala; det har som en
allmän grundsats uppställt tillåtelsen, att emot
en bestämd tull införa alla utländska varor, och
antydt de möjliga förbuden, såsom undantag, i
stället för att det hittills varit förbuden,, som
utgjordt den allmänna principen och tillåtelserne
undantagen; men hvad hindrar i allt fall
Regeringen att fortsätta förbuds-systemet, om
den vili, äfvensom den hittills icke varit beta.
gen, att hylla det liberala. För min del fruktar
jag visserligen icke denna utgång. Jag är
deremot öfvertygad, att Fäderneslandets älskade
Fäder, upplyst om landets sanna fördelar, skall
fästa afseende på National - Representationens
framställningar, och såmedelst än närmare sammanknyta
det band, som i en constitulionel Stat
framför allt ufgör den rätta förenings-kedjan
Den 14 Augusti f. m.
189
emellan Konung och Folk: del inbördes fårtroendet.
Jag har för min del icke kunnat till alla
delar instämma i ofvanförmälte af Utskottets
pluralitet föreslagne nya redaction. Jag har
deremot, uppå de skäl min i Utskottets Utlåtande
bilagde särskilta mening innehåller, ansett
Utskottet hvarken tillkomma, att uti en sak,
som af Grundlagarne är bestämd, utstaka rähmen
emellan Konungs och Ständers särskilda
jurisdictioner, eller genom förutsättande af möjligen
inträdande förbud,- böra antyda en aning
om fortfarandet af de prohibitiv-system, som
till vinning för enskilde personer och corporationer,
på öfrige Stats-borgares bekostnad, så
länge varit och är härrskande. Jag har derföre
ock, för att på ena sidan vidhålla andan af
Uskottets första förslag i all dess ursprungliga
renhet, och på den andra söka förekomma möjliga
misstydningar, i Utskottet tillstyrkt följande
redaction af första punkten: Bevillnings-Tulltariffen
bör innehålla bestämda afgifter för alla
varors obehindrade in- och utförsel samt Tullbevillningen
derefter utgå och redovisas, med
iakttagande af den genom 60 och 89 paragrapherne
Regerings-Formen Konungen tillagde
höga ratt, att till befrämjande af allmänt väl,
genom offentligen kungjorde författningar, på
längre eller kortare tid, i afseende pä ofvan
omförmälte in- och utförsel samt Tullens bestämmande
å spannemål annorlunda i nåder
förordna. Till Högloflige Ridderskapets och
Adelns egen upplysta pröfning öfverleinnar jag
19®
B,n n sét/giiäti f. m.
valet emellan dessa båda förslag, och vågar för
mili del tro, alt mitt skall närmast stå tillsammans
med helheten i det Tull - bevillningssystein
Utskottet, för Rikets Högloflige Ständer
framlagt.
. *
Vid detta tillfälle torde det tillåtas mig att
fästa Högloflige Ridderskapets oell Adelns uppmärksamhet
på de grunder, som så till sägandes
varit stödjepunkterne för Utskottets arbete,
grunder af frihet och ordning, hvilka den närvarande
tiden askar, i stället för det i en äldre
tid antagne, saint ännu i vissa länder qvarhållne
system alt, genom inskränkning och tvång,
befordra handeln och vissa handaslöjder, på
det att desse synnerligen hägnade anstalter
skulle i sin nion genom en förment befordran
af Statens välmåga, vedergälla den omvårdnad,
de på öfriga näringsgrenars bekostnad åtnjutit.
Det prohibitiv.? systemet har blifvit ansedt
såsom hufvudsakligast skyddande Manufacturerne,
hvilka under åberopande af gammal häfd,
framställas såsom de sanna och ovanskeliga medlen
till ett Rikes välmåga. Främmande länder
omförmäles hafva derigenom blifvit försatte i ett
blomstrande tillstånd, och om man någon gång
nödsakats vidgå, att Staten verkeligen genom
dessa inrättningar förlorat, uppgifvas en växande
folkmängd och idoghet såsom ersättning derföre.
Afven Statens mistning genom förlorade
Tull-intrader har man ansett återgäldad genom
de vid Fabrikerne anställde personers Krono
-
Den 14 -/fagusti ft mt
utlagor och (let Jordbrukaren beredda tillfälle
att få afyttra af honom producerade lifsmedel
och råämnen för näringarne, troddes vara tillräckligt
att hålla honom skadeslös för tvånget,
att till uppstegrade pris inköpa hvarjehanda nödvandighets-artiklar,
äfvensom den egentliga friheten
i handel och slöjder anmärktes vara uppnådd
genom den en och hvar förunnade rättighet
att oförhindrad anlägga Manufactur-inrättningar,
alla ämnade att saminaraverka till det
stora syftemålet, eller möjligheten att i fredstider
insamla främmande skatter och i krigstider
bestå för sig sjelf, utan farhåga, att vid handelns
hämmade lopp, få vidkännas följderne af
flerfaldig oumbärliga, men då icke tiiliredsställbara
behof.
Men icke blott slöjderne, äfven Jordbruket
har man ansett vara af biträde från Tullinrätt- J
ningen, för att skydda emot främmande täflan,
och vinna ehuru modernäring, ytterligare säkerhet
och bestånd. För Bergs-handteringens
skull hafva rå ämnen blifvit till utförsel, och
gröfre metaller till införsel förbjudne, hvaremot
till Handtverkeriernes förkofran färdige arbeten
blifvit vägrade inträde, men råämnens införsel
uppmuntrad; äfvensom man låtit sig vårda om
handeln och sjöfarten genom en förhöjd tull å
varor, inskeppade genom främmande fartyg och
nekat dylika att hit inbringa andra, än deras
eget lands producter.
Emedlertid förena sig både billighet och
erfarenhet, att bestrida nyttan af dessa tvångs-j
192
Den M Augusti f, m.
%
anstalter, hvilka inga straff, äfven de strängaste,
förmått upprätthålla; hvartill skälet torde
böra sökas, ej allenast i den vinst lagbrott i
detta fall medföra, utan jemväl i den inre känslan,
som ej vördar andra bud, än dem förnuftet
och det allmänna begreppet om rått och
samfunds-förbindelser förestafva. I stället för
en åsyftad nytta hafva således dessa vilkorliga
stadganden medfört en afgjord skada, då de
skyddat särskilde personers inkråktnings-försök
på allmänhetens bekostnad, ofta tillskapat ett
artificielt behof och förändrat den naturliga
måttstocken för varit-priset, då det icke bestämdes
af köparens behof och en fri concurrence,
utan af säljarens efter eget godtfinnande
lämpade tillgångar.
Genom införsel-förbud var afsigten, att
uppmuntra sådane fabricater, hvilkas tillverkning
på en eller annan grund antingen af den
allmänna rösten, eller oftare af enskildes tillfälliga
speculationer framställdes såsom möjliga,
att med vinst inom landet åstadkomma. Det
lärer ej kunna nekas, att om ändamålet någon
gång blifvit vunnet, har sådant likväl skett både
på landets egen och förbrukarens bekostnad,
då det förra derigenom fått sitt rörelse-capital
riktadt mot sådane närings grenar, som knappt
förmått qvarhålla, ån mindre öka detsamma,
hvarom ett ständigt fortfarande behof af understöd,
- förskott och skydds-anstalter säkrast vittnar,
och den sednare mäst vid förefallande behof
antingen tillita lurendrägaren, och i sådant
fall, jemte varans värde, ersätta den fara denne
Den 14 Augusti f. m.
»93
underkastade sig, eller ock till Fabrikstnten erlägga
en summa, hvaruti ej mindre rå-ämnets
pris och arbetskostnaden, ån må hända någon
gång en oskälig vinst och beräkningen af ett
yppigare lefnadssätt ingick. Men af dessa stegrade
pris, sorn icke ökade national-vålmågan,
då allt hvad sorn betalas utöfver en varas sanna
värde går för Samhället förloradt, följde likväl
icke, att köparen erhöll en båttre prtikel.
Utan val emellan andra tillverkare, ån
dem, sorn, inskränkte till ett vanligen ringa
antal, ägde ett gemensamt intresse att uppdrifva
varuvärdet till det högst möjliga, måste afnåmaren
hålla till godo hvad honom lemnades, o.
afsedde de förbättringar en annorstädes utvecklad
skicklighet gaf rätt att fordra.
Hafva införsel-förbud egenteligen bidragit
att göra förbrukaren skattskyldig under tillverkaren,
så hafva utförsel-förbud å andra sidan
gjort producenten beroende af dem, fsom uppköpte
och bearbetade varan, på det att desse
måtte vid productens ytterligare försäljning i
dess ursprungliga eller förädlade skick kunna
påräkna en så mycket större vinst. Men, utom
det, att en betydlig svårighet möter vid bestämmandet
af de artiklar, sorn ej böra tillstådjas
att oförådlade utskeppas, så vida det som är
fabricat lör en tillverkare blir rå-åmne för en
annan, hvilket då hvar och en söker utverka
sig ett särskildt tillstånd till inkräktningnr af de
öfriges fria arbets-förtjenst, måste föranleda
motsägelse i denna del af Lagstiftningen, ligga
194
Men 14 Aubust! f. mi
desse åtgärder i öppen strid för den ali handel
nödvändiga grundsats,, att allt gäller hvad det
kan gälla.
Dessa på handeln lagde band, hvilka egenteligast
ieke åro annat ån negativa nionopolier,
oförenliga med stadgandet uti 6© §. af RegeringsFormen,
vålla likväl ännu större oredor,
når vissa personer förunnas, att, ined undantag
från de allmänt gällande piohibdiva författningarne,
antingen utföra eller införa vissa varor.
Denna gynnande speculation sk pär då ett capital
i en hand, sorn derigenom såttes i stånd^
att öfverbjuda och från en lullig rörelse utestänga
alla inedtåilire.
Emedlertid hafva de oundvikliga följderne
af dylika inkråktningar ingenstädes uteblifvit,
och lurendrågeriet har stigit i samma nion, som
antingen behofvet ökats å vissa varor, utan att
af fabrikerne kunna uppfyllas, eller dessa ej
förmått lemna sina tillverkningar till lika godhet
och pris som utlåndningen; odi erfarenheten
har visat, att vinningslystnaden i detta afseende
våjgat det yttersta, utan att låta sig hin.
dras eller afskråckas geitom skärpta straff-anstalter,
hvilkas verkningar meråndels alltid stått
i motsatt förhållande till deras stränghet.
Vid ett sådant förhållande lärer det icke
få tåg is för afgjordt, att det år genom inskränkning
i handeln och tvångslagar, som vissa länder
hämtat en ökad trefnad} tvärtom torde den
Ecn .14 Augusti'f. m.
fördomsfrie granskaren lått inse, att det probibitiva
systemet lagt hinder i vågen för en
våxande välmåga; hvilken af sådan anledning
mest genom ökade uppoffringar förvårfvas. För
öfrigt lärer det icke kunna bestridas, att de
många inskränkningar, hvarmed tid efter annan
alla näringar blifvit belagde och det förmynderskap,
hvarunder man, tvärtemot rättsbegreppet
af borgerlig frihet och den nationella riktningen,
velat sätta fullmyndiga medborgare, i
afseende på så vål dess allmänna som enskilda
handlings- och tänkesätt, qväft nationol-vålmågan,
och måste förr eller sednare medföra nåringarnes
aftynande samt samhålls -lifvets vanmagt
och upplösning.
Det år uppå alla desse skål, i förening
med de af Utskottet anförde, som jag, under
åberopande af hvad jag i afseende på första
punkten andragit, tillstyrker för öfrigt bifall till
de i Utskottets förslag framställde grunder för
Tullbevillningens utgörande, och anhåller derå
vördsamt om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
N;o 6.
Herr af Ekenftam, Israel:
Då detta ämne , discuferades före återremissen,
sökte jag att sönderdela åtskilliga be
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII. Band. i3*
194
Den 14 Augusti ft nt.
stämda facta uti deras orsaker och verkningar;
jag sökte fästa Utskottets uppmärksamhet på den
erfarenhet, som erböd sig hos vår granne i
Öster, och trodde att det skulle vara oss mera
helsosamt, att blifva vise af andras skada, ån af
vår egen. Frågan hvilar hufvudsakligen på den
omständighet, hviiketdera brottet år lättare att
förekomma, antingen lurendrägeri eller tullförsnillning.
Utskottet har förblifvit sin grundsats
trogen, utan att ägna" någon vederläggning åt
de ojåfaktiga facta sorn jag framståldt. Detta
vill jag likväl tro hafva tillhört Utskottet att
göra; åtminstone skulle det, så vål för mig,
aom för alia andra af samma tanka, hafva varit
på det högsta tillfredsställande, att i frågan om
Fäderneslandets vål, kunna sammanföra erfarenheten
med den theori, som Utskottet adopterar.
Då en samling af så upplyste män som
BevillningsUtskottet, undviker granskning af sådana
omständigheter, som ligga i strid med deras
grundsats, så faller man lått på den idée,
att de framställde anmårkningarne åro af den
art, att de ej kunna vederläggas. Emellertid,
med förutsättande att Utskottet haft dessa förhållanden
i vederbörligt betraktande, ehuru ej
sådant synes af Betänkandet, så anhåller jag hos
närvarande Herrar Ledamöter af BevillningsUtskottet,
att de ville hafva den godheten att
nu hår upplysa oss om de anledningar som föranledt
Utskottet, att ej göra afseende på Rysslands
dyrköpta erfarenhet, i samma afseenden,
under alla de sednast förflutne 7 åren. Skulle
denna vördsamma uppmaning äfven hår blifva
utön följd, eller ej tillfredsställande kunna full
-
Den Augusti f. m.
*95
göras, så täckes Utskottet benäget ursågta, att
man på fulla skål anser sig kunna såsom säkert
antaga, att dessa Ryska resultater innehålla
ovedersägliga bevis emot fördelen af det föreslagna
nyhetssystemets införande, Slutligen förenar
jag mig med lie Herrar, som hafva framståldt
lättheten af tullförsnillning emot lurendrågeriet,
anseende den inhemska Näringsfriheten vara det
erida råtta correctivet emot prohibitivsystemetä
missbruk och olägenheter.
N:o 7.
Herr Lefrén , Johan Pehr:
l) Man sager: att hvar och en Lag
sorn nekar mig att erhålla den
bästa vara för bästa prir, der jag
kan få densamma, är ett orättvist
beskattningifätt, Jtridande mot in,
dividuella friheten m. m.
Denna låra är icke ny, den ar ganska con-J
seqvent, härledd utur de af mig ogillade eosmo*
politiska grundsatserne. Den som utan afseende
på Statens (Fäderneslandets) gemensamma
fördelar vill yrka hvarje enskilt ögonblicks fördelar,
glömmer sjelfva idéen af Samhälle.
Det gifves någon ting som kallas Samfundsanda,
och denna bjuder den enskildta att
uppoffra dagens tillfälliga vinst, för att derigenom
bereda det helas fortfarande vinst.
Ben 14 Augusti f, m,
Det gifves någon ting högre j samhället ån
den tillfälliga vinst, sorn kan uttryckas med ziffror
i dagboken öfver den enskiltes utgifter och
inkomster. Detta högre är den väl beräknade
vinst, som den enskildte delar med alla, utan
att i hvarje ögonblick, så till sägande kunna utbryta
sitt saldo. Den enskildte Medborgaren får
ej betrakta sig sorn en passagerare om bord på
ett fartyg, sorn betalande sin legopenning sedan
iqjce mera bryr sig om skeppets öde, om det
sjunker eller flyter.
Ett klokt prohibitivsystem är nödvändigt.
Den enskildtes speculation på det helas bekostnad
bör ej få äga rum j för enskildte
speculanters tillfälliga fördel, får man ej äfventyra
det helas säkerhet. Man måste försätta
landet i oberoende af alldagliga conjuncturer
och i tillstånd att kunna upprätthålla sin värdighet
som sjelfständig Stat.
Denna värdighet, ehuru den af några anses
som fåfänga, kan aldrig åsidosättas, utan att
oberoendet småningom undergråfves. Historien
lår, att ingen ting år farligare ån att låta förödmjuka
sig, och att den Stat, som i hvarje
Ögonblick år beredd att falla med åra, hellre
ån att stå med vanära, aldrig fallit så långe de
sanna samhållsdygderne och förnämligast måttligheten,
alla de öfrigas modér, njutit aktning
och uppmuntran.
Vid detta tillfälle, förnyar jag hvad jag
redgn många gånger haft den åran anföra, att
Ven 14 Augusti f, m.
197
jag anser tvång i inrikes rtäringarne oell inrikes
handeln skadligt, och att jag lika lifligt deri önskar
all den rättelse sorn kan vinnas, sorn jag
fruktar följde me af den nu föreslagna fria importen
af utländska varor.
Jag anser mig som representant vara ovilkorligen
förbunden att ifra mot hvad jag, till
högsta grad af öfvertygelse, anser vara för landet
förderfligt. Landets vål fordrar, att dess
näringar icke strypas utan skyddas. Den fria
inrikes coneuirencen skall tvinga våra näringsidkare
att vara omtänksamma och flitiga samt
billiga mot consurnenterne.
Men barbariskt vore det att af öfverilning
kasta hela Fäderneslandet i en degel, och dermed
göra ett experiment i stort, för att, under
fara att oåterkalleligen förstöra landet, försöka
om de theorier som andra länders Statsmän
bele, icke kunna förvandla vårt nära Nordpolen
belägna land till ett Canaan.
Vi skulle genom detta herrliga sysfeme
otvifvelaktigt råka i ett olideligt coloniförhållande
och Nationen, till råga på olyckan, genom
den fria communicationen med utlänningen
småningom vänja sig vid nya behof af hittills
okända utländska luxaftiklar, och slutligen förlora
ali sjelfständighet och med densamma sin
frihet och sanna lycksalighet. Att dessa åsigter
ej öfverensstämma med cosmopoliiiska åsigterne
vet jag rått väl, och just derföre tror jag mig
jgS Ven 14 Augusti f m,
hafva tolkat hvad pluralifeten af Nationen anser
vara sitt sanna interesse.
Jag har icke längesedan någonstädes läst
den anmärkning: att det ej sällan händer, att
en enskild medborgare, liberal, det år; aegennyttig
till lynne och lefnad, sorgfällig att såsom
sådan vara känd och hedrad, nitälskande
för frihet och mensklighetens deraf beroende
förädling, vid pröfningen af äfven abstractare
ämnen, såsom politiska och Statshushållningsfrågor
och vid val af grundsatser för deras afgörande,
utan betänkande antaga dem, som med
detta lynne bäst synes öfverensstämma, utan att
vidare eftertänka om Fosterlandets sannskyldiga
fördel verkligen dermed säkert vinnes. Jag
vågar tillämpa denna anmärkning vid detta tillfälle
och hoppas derigenom ej hafva sårat. För
enskild del blottställer jag mig hellre för omdömet
af Illiberal, än att genom en orätt använd
liberalitet medverka till många tusendes
afgjorda lidande och det allmännas säkra förlust.
2) Man fager.- att ett prohibitivsyjtem
leder indujtrien frän sin naturliga
gäng, men att handelsfrihet,
med utlänningen leder Productions_
kraften dit den bör för att dstaclm
lomma ftörjia vinft.
Cosmopoliten, som ej äger något egentligt
Fädernesland, betraktar hela verlden i massa då
han talar om industriens naturliga gång, och
1Jen 14 Jugusti f. m.
*99
glömmer att verlden nu som i fordna tider är
sönderdelad i särskildta 6’tater och sannolikt äfven
framdeles så skall förblifva, att dessa Stater
otvifvelaktig skola fortfara att hafva olika
interessen, naturliga, eller uppkomna genom deras
styrelsers nycker och begärelser, och att
följaktligen den practijka* Statsmanen icke får
lemna sitt lands politiska ställning utur ögnasigte
vid reglerandet af det hushåilssystem, sora för
landet bör uppfattas. Det år denna kloka åsigt
af eget lands sanna fördel, som i närvarande
ögonblick förmår en del af Englands Statsmän
att ifra för Engelska handelns frigifvande, ty de
inse klart att utländska concurrencen för dem
icke kan blifva farlig.
Men många af våra theoretiska Statsmän
synas tro att detta af Engelsmännen yrkade nya
systern, leder sitt ursprung från den renaste
philantrophie å deras sida, och att vi, samt alla
andra med oss i lika läge och städning varande
Stater utan all fara, äfven kunna lossa alla handelns
band, ty idéen att genom hög tull ensamt
styra concurrencen år icke i verkligheten utförbar.
Man måste göra en noggrann skillnad
emellan handelsinteresset i en Stat, som utgöres
af en enda Stad såsom t. ex. Hamburg, Frankfurt
med flere, och en Stat som består af flere
vidsträckta landskaper.
Köpmännen i dessa olika slags Stater, hafva
en alldeles olika grundsats att följa, de må
för öfrigt vara lika upplyste och till sina tänkesätt
oförvitliga.
2 Oo
Den 14 jifugusti ft m.
Köpmannen i en Stat sora utgöres af en
Stad, har egentligen ej något Fädernesland,
han har blott ett Fädernehus. Störtar detta,
så låter han det ligga i sist grus, han kunde ej
hindra det ett falla. Deremot har Köpmannen
i ett stort Rike något helt annat ån sitt enskildta
interesse att vårda, nemligen Natia na linteresset,
ty med Nationens fall uttårkas hans
industriekåilor. Bågge måste tänka förnuftigt
Öfver deras respecfiva Statsinteresse.
Män i HandelsStäder hafva ofta af vanan
att uteslutande afse deras enskild ta intresse blifvit
förledde tili den tanken att detta deras enskildtu
interesse också är verldens. De kunna
ej begripa hvarföre ej den oinskränkta handelsfriheten
, sorn är dem så behaglig, ej är införd
i hela verlden. Oredan i åsigterne kan blifva
ganska vådlig om deh äger rum hos Folk med
inflytelse. In/kr dalning i Näringsfrihet kan
ej i något hänfeende vara gagnelig. Inferå åkning
i utrikes handelsfriheten är gagnelig och
nödvändig, emedan den har för afsigt’ att
jtegra och befordra inrikes nårmgarrie.
Denna grundsatts följes i alla Stater, der
man med alfvare tänker på National-interesset
och ej later irra sig af bländande theorier. Må
det tillåtas mig att anföra ett factum, som klart
bevisar rigtigheten af det Systeme jag så ifrigt
yrkar.
i;o Englands utskeppning af yllevaror utgör
omkring |g;de delen af hela Landets export
Ven 14 Augusti f. m, 201
f
..och belöper sig enligt uppgifter lemnade (1820)
till ett värde af 5o Millioner Thaler.
2:0 Värdet af den Ull, som fcjlar i England
är 4o Millioner Tlialer.
0:0 Värdet af de af denna Ull tillverkade
varor är nära 120 Millioner Thaler.
4:o Värdet af de varor, som tillverkas af
den Ull, som ifrån Spanien oell Tyskland införes
är circa 4o Millioner. Hela värdet af-Ylletillverkningarne
är således 160 Millioner Thaler.
Om exportvärdet härifrån afdrages, så återstår
ett consumtionsvärde för England af 11 o Millioner
Thaler Om nu Engländ, i stället att gynna
Manufacturer, exporterade sin råa product
som är värd 4o Millioner och ej importerade
till förarbetning circa 1 o Millioner skålpund Ull,
så sulle dess förlust bli skillnaden emellan 110
och 4o det vill säga 70 Millioner Thaler. Sådant
visar sig prohibitif systemet i practiqven.
Heimar Theorister tanke annorledes och jag beklagar
hjerteligen det Land, som skulle bli ett
offer för dessas experimenter.
5) Man fager att Handeln drifva
icke med penningar utan med värden
och att man erhåller ett, motJvarande
varde får hvart och ett
värde forn utjkickas, På. hvad fått
dejfa värden frambringat, genom
Handels eller Manufactur-induftrie
202
Den 14 Augusti f* m.
är för Staten likgiltigt, allena/i
de frambringas i ftorfta mängd
m. m.
Läran om likgilltigheten af hvad slags vara,
nyttig eller onyttig, man erhåller för den
vara man bortbyter, ar fullkomligen cosmopolitisk.
Om vi till exempel skulle årligen införskrifva
öfverllödsvaror Caffe, Socker, Thée,
Tobak, Vin, Coefurer, Chocolade, Blommor,
m, m. jag till och med Pappillotspapper för hela
Värdet af vår export; vore sådant klokt? tänkte
man då på framtiden? hvad borde ett sådant
slägte kallas?
Erkänner man då ej det lefvande slägtets
ovillkorliga skyldighet, att i lugna tider spara
ihop capitaler för att dermed lifva inhemsk production
och framkalla inhemsk kraft? skola vi
återgå till det förhatliga systeme ur hvilket vi
rycktes genom samma hand, jag menar Gustaf
Wasa, som störtade tyrannen från den verldsliga
och tyrannerne från den andeliga Thronen?
Hafva vi glömt eller vill man komma oss
att glömma , att Sveriges hufvudnäringar Åkerbruk
och Bergsbruk i skygd af Prohibitiva lagar
hunnit till den puukt, der de nu stå ? hafva vi
glömt, eller vill man man till fördel för grundlöse
Theorier komma oss att glömma att Sverige
före Gustaf l;s tid, då handels förbud och reglor
för Svensk Statshushållning voro okände,
exporterade Malm och Osmundsjern och importerade
-^Stångjern och^att ännu i början af iy;de
Ven 14 ylugusti f. m.
Seklet vid i8o4 års Riksdag klagades att illa
hagget Osmundsjern ur Riket fördes: tank om
det ändå varit väl huggit? Glömma vi att den
store Gustaf Adolf förbjöd att utföra Tack-och
Osmundsjern, samt befall i:e att allt jern skulle till
stångjern utsmidas; att en fortsatt omvårdnad å
Regeringens sida bragt denne handtering derhän:
att då jernförsäljningen i Gustaf I:s tid var circa
12000 Skeptd, ensamt Wermland år 1666 lernnade
25 å 28000 på Götheborgs våg; att Rikets
Jerntillverkning 1683 steg till i5o,ooo Skep.,
1896 till 228,000 Skep;d 1763 till circa35o,000
Skep:d , 1 774 till
55o,ooo Skep:d och i våra
tider omkring 4oo,ooo Skep:d ? Hafva vi glömt
att Svenska Spannemåls productionen, sedan den
någon tid sjunkit i anseende till krigen och till
täflan med de sädesrika Provincerne, Sverige ägde
på andra sidan hafvet, jag menar Liffland ,
stigit till sin närvarande höjd i skygd af Prohibitif-systemet,
hvilket Herrar Landlmän ej lära
vilja afskaffa: hafva vi glömt att Sverige, före
Gustaf Wasas tid importerade Öhl
Skor
Kläder
ja till och med svafvelstickor ?
Tro vi oss vara klokare än alla de Nationer,
som i skygd af det här så illa utskrikna Prohibitifsystemet
stigit och stiga i välstånd, eller vilja
vi ej se omkring oss för att förnimma hvad som
sker , och föregår hos andra , utan sjelfklok!
försöka att ensamme realisera ett ideal, som finns
i böcker, och som aldrig i någon Europeisk Stat
blifvit försökt utan att ©lyckor deraf uppkommit.
Man lär ej få glömma, att man ej ar ea
-
20 4
Den 14 Augusti m.
sam i verl den, och man gör sannerligen bättre
om man med alfvare fortgår i ett er kändt godt
systeme, än att blottstältajsig för halsbrytande
experimenter; och hvilken har väl nog förtroende
tili sing eg en allvishet! att vilja blottställa det
dyrbaraste man ager sitt Fädernesland, för oberäkneliga
vådor, emot en högst problematisk
vinst.
För min del skall jag aldrig säga ja till
denna förslags mening. Jag lider- af blotta
tankan, att ioo,ooo:tals Svenskar äro på förslag
att blifva det närmaste offret, och hela landet
det slutliga offret för ett efter min öfvertygelse
förfärligt systeme; men jag skall åtminstone hafva
den trösten att icke allenast hafva voterat
Nej, utan äfven att efter yttersta förmåga hafva
sökt motverka detsamma, ^
No 8.
Frih orre TVr angel, Henning':
Det ifrågavarande Betänkandet rörande TullTaxan,
är af den ytterst stora vigt, att dess
mer eller mindre fullkomlighet inverkar betydligen
på Näringsfrihetens trefnad, och är det
endast genom en sammanstämmande enighet vid
behandlingen af detta amne, som man kan ledas
till den välmåga ooh sjelfständighet vi eftersträfva.
Förslaget till Tullafgifternas bestämmande
har efter min tanka, två sidor som noga böra
åtskiljas, och hvar för sig särskilt bedömmas.
Den 14 .Augusti f, m.
lo5
Den ena utgöres af de grunder hvarpå den
hvil ar, och den andra består af de missbruk,
dessa i erfarenheten äro underkastade. Icke allenast
erkänner jag rigtigheten af de principer
hvarpå Förslaget utgår , utan äfven beundrar
jag den consequence och enstämmighet, sorn så
vidt jag förstår, äfven råder i detaillerne af detta
Förslag, och har således emot dess theoretiska
sida icke något att anmärka, men vid tillämpningen
åter, eller i anseende till missbruk
hvartill det gifver tillfälle , anser jag de påtagligen
undergräfva vår industrie; och att efter min
tanka, ämnet för vår öfverläggning nu icke bör blifva
att undersöka huruvida Utskottet, efter ett
så långt och mödosamt arbete, väl utarbetat en
TullTaxa, till dess detailler, utan fastmer huruvida
detta Förslag kan bestå med den öfvertygelse
många ibland oss (icke Köpmännen) ännu
hysa, att Sverige kan och bör äga Näringar.
Hela naturen lemnar ojåfaktiga bevis, det
den ådla friheten utvecklar förmågan och bidrager
kraftigt till Folkens lycka; men må det
tillåtas mig att framställa tvenne Riken under
olika förhållanden, nemligen det ena såsom ny
Stat, der all ting skall skapas, och det andra såsom
urgammalt der allting så småningom behöfver
omskapas, der gamla vanor och författningar
försvåra hvarje steg framåt. Sverige kon anses
utgöra denna sednare Stat, hvilken i saknad af
de kunskaper, som utgöra grunderna för all
industrie, ännu icke hunnit till den höjd af
konstflit, att den med andra länder kan täfla.
Den stora frågan år således; behöfva våra nä
-
*o6
De.n 14 Augusti f' m.
ringar en ökad förkofran, och i sådan händelse,
huru bör den tili vågabringas ? I en stund (iå
liberala theorier, hvilka utgjordt hos mig en
fixe idée, åro i strid med deras tillämpning i
practiskt hänseende, kan jag icke neka, det min
ställning synes mig högst besynnerlig, ja till och
med svår, om jag ej ägde den öfveriygelsen att
Sveriges uppkomst endast hvilar på de läror,
som seklers erfarenhet nog dyrt lärt Folken att
begagna. I ett land der industriens mångfald
ännu icke gifver lif åt det inre af landet, huru
kan det utsträcka handelsfriheten utöfver detta
lands grånsor, i likhet med andra, der egna
prodiicters tillräcklighet förskaffa främmande
länders öfverflöd och öka egna medborgares
njutningar.
Vid all öfvergång bör man taga hela och
icke halfva tnesurer, hvilka sednare åtgärder endast
påkalla täta förändringar i Författningar,
och en deraf följande lika omväxlande välmåga
hos en och samina individ.
Ingen Statskunskapens verkliga anhängare
kan förneka den sanningen, att hvarje näringsgren,
som icke upphunnit lika färdighet med
andra länder, behöfver Statens uppmärksamhet,
och i samma mon den aflägsnar sig från
barndomstillståndet, är den mogen att emotstå
concurrencen af en friare importhandel,- men
intilldess är ju en vara, hvilken såsom förbuden,
icke utan största risque, nalkas våra landamåren,
mindre skadlig f$r våra egna näringar,
ån deua som får förtullas. Jag är ingen
Ven 14 Auguut f, m.
ting mindre ån vån of prohibitiva Författningar
och ingalunda obekant med det ljus, vår tid
sprider öfver deras skadlighet, ty jag talar icke
iör SidenFabriker och andra för vårt land onaturliga
näringsgrenar, men jag önskar blott att
våra oeconomiska anstalter måtte allvarligen inråttas
efter deras ändamål, antingen, att till nå-,
gon del skydda nåringarne, eller att helt och
hållet gifva dem till pria åt utländska concurrencen.
Alla dessa skål torde vara tillräckliga för
att styrka nedanstående principer:
1) Att tillskapa näringar, der inga finnas,
till befrämjande af lif i inre handeln.
2) Motarbeta importen af sådana producter,
hvilka med egna rudimaterier inom landet kunna
tillverkas, i och med detsamma som man
uppmuntrar inrikes industriens mångfalld och
således concurrence sins emellan.
3) Att alla de Producter, hvilka enligt sakens
natur icke kunna tillverkas inom landet,
böra tillåtas till införsel.
Med så mycket större tillförsigt, har jag
vågat föreslå ofvanstående trenne resultater af
en läropelig Tulltaxa, som man blott behöfver
eftersinna, om det är möjligt för ett land att
bestå blott med åkerbruk, och dervid framskrida
i cultur? Då det af erfarenhet kan bestyrkas,
att hvarje arbetare vid Landtbruket frami
208, Ven 14 Augusti f, m.
bringar frenne gånger mer än lian sjelf behöfver
till förtäring; för hvem skall han vål producera
detta öfverskott, når han, cmgifven af
åkerbrukende nationer, icke kan emot detta öfverskott
tillbyta sig lifvets ädlare producter, sorn
för menniskan 'i den inon hon odlar, utgör ett
moraliskt behof, om icke till utländska industriens
förmån, under det, att vår egen dignar
i fattigdom.
Från egna åsigter öfvergår jag nu till några
få anmärkningar.
Så vida det står fast, att Svenska Folket
åger rättighet att sig sjelf beskatta, så står denna
sanning omöjligen i förening med den af flera
Ledamöter yttrade öfvertygelsen, det rättigheten
att förbjuda och tillåta införseln af utländska
varor beror ensamt af Konungens nådiga
vilja. Ett sådant medgifvande förutsätter en
minskning i Statsbidragen, som på annat sått
genom en directe bevillning nödvändigt får utgå,
så vida icke Staten skall erfara brist uti påräknade
inkomster; jag tror således fullt och
fast, det ingen förändring bör eller kan göras,
utan genom Stånderne sjelfve.
Utskottet tyckes åga ett förtroende till det
medborgerliga sinnet, som jag icke kan dela, så
långe Nationen genom en förfelad uppfostran
åger företrädesvis större insigter i Latinska
glosor, ån uti de ämnen, som för det allmänna
lif vet kan vara j nyttigt; också anser^ jagj helt
an
-
Den 14 Augusti /• m.
annorlunda Mn Utskottet, orsakerna till den inom
Spanien flyktade arbets- och närings-fliten-,
då enligt min tanka den hårrör af den okunnighet,
sorn blifvit en följd af Utlänningens concurrence
med Spanäorernes arbetskraft, hvilken
icke lönat sig att utveckla.
Då Credit-upplag inråttas, ar nödigt, att
Tullbetjeningen ålågges vara uppasselig vid de
tillfällen, som ägaren finner erforderligt att öfverse
sina varor; ty i annat fall kan tillskyndas
stora förluster,
i >
Allt hvad jag haft åran anföra, medgifver
jag, mera kan anses som strödda tankar, ån
framläggandet af ett systematiskt förslag, men
dock likvist vågar jag hoppas, det såsom en
slutföljd, man bör kunna anse min öfvertygelse
vara den, att vi icke må glömma det slöjderna
åro civilisationens källa, och att det råtta förhållandet
emellan Landtbruk och Slöjder och
det stöd de ömsesidigt lemna hvarandra, år
sanna grundvalen för Nationens oeconomiska
styrka. Det år på sådan grund jag å nyo fäster
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derpå,
att vi må lemna våra Slöjder icke ett artificielt,
men ett upplyst beskydd, och det år i
följd deraf som jag vågar föreslå, att alla de varor,
hvartill egna rudimaterier finnas, samt äfven
alla de varor, som utaf utländska rudimaterier,
med gifven fördel och utan svårighet kunna i
Riket till lika godhet naturligen tillverkas, men
Bil till Ridd. o. Ad, Pr. VII. Band. i4.
1
810 Den 14 Atti\uMi /• mi
inga andra må uti Tull-taxan rent af förbjudas.
Deremot böra alla varor, som inom Landet
icke kunna tillverkas, tillåtas till införsel,
då högsta Tull-afgiften icke bör öfverstiga io
å i5 procent, och minskas i proportion af godsets
mindre voluminité.
Bilaga
till PleniProtocollet för den 14 Augusti,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Tham, Wollrath".
Genom Nådig Skrifvelse af den 5 Junii
1821, har Kongl. Maj:t i Nåder underrättat
Kongl. CommerceCollegium, det Konungen funnit
för godt förordna, att Svenska Produeter,
Äfvensom Svenska Manufactur-varor, skola så
Den 14 Augusti e. m,
211
land- som sjövågen, kunna tullfritt i Norrige
införas, når sådant i sednare fallet sker med
Svenska elier Norrska fartyg, samt att Norrska
Producter och Manufactur-varor skola likaledes
både land och sjövägen kunna tullfritt i Sverige
inkomma, når i sista händelsen införseln
verkställes nied Svenska eller Norrska Fartyg}
samt att Hans Maj;t vore betänkt, att om de
förenade KonungaRikens inbördes handelsförhållanden,
sårskildt för ljvardera Riket utfärda
förnyade nådiga författningar, grundade på förenämnde
Dess nådiga beslut, hvarföre Kongl;
Collegium blifvit anbefaldl, att efter infordrande
af General-Tnll-Directioriens underdåniga yttrande,
inkomma med underdånigt utlåtande och
förslag om de modificationer och controller,
som i verkställigheten kunde anses nödvän»
diga.
I).etta Konungens Landsfaderliga förordnande
lärer ännu hvila, antingen hos Kongl.
Collegium eller annan Auctoritet, sorn dermed
har befattning. Ändamålet med det nådiga beslutet
.synes vara att befordra och befästa föreningen
emellan Brödrafolken, och att genom
sammansmältande af bådas fördelar, äfven sammansmälta
dem till ett Folk Denna och dylika
oeconomiska författningar skola troligen
kraftigare befordra detta ändamål ån de vackraste
tal och de gladaste förenings gästabud;
ett annat icke mindre vigtigt ändamål, som genom
verkställandet af beslutet skulle befordras,
vore Svenska Fabrikers och Näringars tillvext, då
troligen Norrska Arméen skulle kunna med förd*!
SJ1
Dtn 14 Augusti 1. m, ~
använda Svenska väfnader till sin beklädnad,
som den nu lärer hämta från Irland och andra
Länder, och i allo en större afsättning på Norrige
beredas af Svenska fabricater. Af dessa
skäl föranledes jag vördsammast anhålla, att
denna min med våra Tullbevillnings-frågor så
noga sammanhängande motion måtte till vederbörande
Utskott remitteras, med begäran, att i
anledning af bilagde officiella afskrift af det anförde
Nådiga Brefvet, infordra underrättelser
hvad följd Konungens Nådiga Befallning till
Kongl, CommerceCollegium medfördt, hvaraf
anledning för Riksens Högloflige Ständer torde
blifva, att hos Konungen underdånigst anhålla
om Dess Nådiga Befallning, till skyndsamt verkställande
af förenämnde dess Nådiga Beslut, såsom
varande af för mycken förmon för både
Sverige och Norrige, att begrafvas i glömska,
eller likasom många andra oeconomiska förslag
blifva ett ämne för mångåriga fruktlösa speculationer,
Afskrift af Kongl. Majits Nådiga Bref
till Dess och Rikets CommerceCollegium,
angående handels-förhållanderne
emellan Sverige och Norrige.
CARL JOHAN & c. Vår Ynnest & c.
&cl Yi hafva i Nåder Vunnit godt förordna,
att Svenska producter äfvensom Svenska
Manufactur-varor skola, så land- som sjövägen
kunna tullfritt i Norrige införas, når sådant i
Den 14 Augusti e, nt.
*IS
sednare fallet sker med Svenska eller Norrska
Fartyg, samt att Norrska Producter och Manufactur-varor
skola likaledes både land- och
sjövägen, kunna tullfritt i Sverige inkomma, når
i sista händelsen införseln verkstålles med Sven-s
ska eller Norrska Fartyg. Som Vi i följd häraf
åro betänkte, att om de förenade KonungaRikenas
inbördes handels-förhållanden, särskilt för
hvardera Riket utfärda förnyade Nådiga Författningar,
grundade på detta Vårt Nådiga Beslut,
så vilje Vi härmed hafva i Nåder eder
anbefallt, att, efter infordrande af Vår General-TullDirections
underdåniga yttrande, inkomma
med underdånigt Utlåtande och Förslag om
de modificationer och controller, som i verkställigheten
kunna anses nödvändiga. Vi befalle
&. c. &c. Stockholms Slott den 5 Junii 1821.
CARL JOHAN.
C. D, Skogman;
Enligheten med Höga Originalet intygar
J. H. v. Sydow.
214
Den 18 Augustii f, m,
Bilagor
till Pleui-Proocollet för den 18 Augusti,
Grefve Frölich , David'.
Det har ända hittills varit en allmänt antagen
grundsajts, att förbjuda export af sådane
rudeinaterier, med hvilkas förädlande den inhemska
industrien sysselsattes, på det förädlingsyinsten
måtte stadna inom Landet. Om likväl
denna grundsats i vissa fall kan tåla modification
och om det än af Konung och Ständer vid
denna Riksdag beslutes, det alla vahror af hvad
namn de vara må, få utföras emot Tull, så
torde dock varsamhet dervid böra iakttagas, så
att man icke af loflig böjelse att vara consequent
i princip, gör misstag i tillämpningen till oersättelig
skada för Riket i allmänhet och vissa Näringar
och samhällsklasser i synnerhet. Sådan
skulle likväl följden bli om sågblockar och grölre
byggnadstimmer blefvo exporterade. Innan jag
går att utveckla detta, torde jag få erindra, att
timmer egenteligen icke är någon product af arbete
lika med fyrkantade bjelkar och sparrar :
Exportfriheten uppmuntrar således icke i det
ringaste industrien och fliten. En timmerskog
kan till egenskap och värdes natur närmast jemföras
med matjorden; blir den en gång bortförd
•iler förstörd så fordras mansåldrar, innan den
N:o 1.
Ven t8 Augut t i f, n, St S
återställes och efter den ögonblickliga! vinsten
uppstår ödesmål för Sekel.
Jag föreställer mig väl att BevillningsUtskottet
delat desse åsigter och att åtminstone
en Ledamot deribland, af Ridderskapet och Adeln,
nemligen Landshöfdingen af Wingård ihogkommit
tillvarelsen af ej allenast en mängd
Sågverk inom Wermland^, Dahls - och Elfsborgs
Län, som äro privilegierade och skattlagde
endast med beräkning på köperätt till sågblockar
och hvilka Verk, utan knapt ett tunneland
tillhörande timmerskog, likväl af ålder
ansetts äga betydligt grundvärde’, genom den
säkra tillgången på köpe-sågblockar, utan äfvert
erinrat om den vidsträckta handsågningsrörelse,
allmogen på vissa ställen sjelfve idka, samt på
Westergylns. och Dahlslandets behof af timmer
till nödigt byggnadsvirke och förmodeligen har
Utskottet ansett sig hafva förekommit en för vidsträckt
export derigenom , att de föreslagit 5o
procent Tull på sågblockar och i o procent på hustiinmersvärde;
men häruti ligger ett stort misstag,
sorn jag är i tillfälle ådagalägga och utbeder
mig få närmare utveckla.
Sveriges trädvaror, åtminstone de som skeppas
från Götheborg, afsättas bäst på England. Regeringen
derstädes, som vill skydda importen
från sina Colonier i Norra America och anser
de bättre trädvarorne från Norra Europa* länder
såsom öfverflödsvahror, har alltid belagt
Plank och Bräder från desse sednare med hög Tull.
Förhöjningen i sednure tider har likväl till -stor
Den ig Augusth f. m,
del skett för att uppmuntra Sågverks-anläggningar
inom landet, hvilka ock nu i synnerhet i
Skottland aro ganska talrika och på flera ställen
drifvas med ångmachiner. Sågblockar hafva fått
införas utan Tull, men knappt något af de Nordiska
Rikena hafva hittills varit dåragtiga nog
att tillåta export af sågblockar och hustimmer ,
hvarföre ock Engelska Sågverken hittills måst
drifvas med bjelkar , som oansedt de kosta mer
och äro med Tull i England belagde, likväl lemna
mindre begärlige dimensioner, hälst 6, 7 högst
10 alnars längder med 9 tums bredd, äro de
som mest efterfrågas och användas, då bjelksågning
Iemnar 12 ä 15 alnars längder med 12
tums bredd; alltför dyra, och dessutom till qvaliteten
ansedde sämre än de sorn sågas af mindre
stor växtskog. Det var således icke utan
med afsigt att söka tvinga oss till export af 6.
å 10 alnars sågblockar i stället för plank af desse
längder, sorn Parlamentet år 1821 förändrade
sin TullTaxa derhän, att på de korta dimensionerne
blef en relatif höjning i tullen emot de
längre, så att för exempel nu för 120 st. b alnars,
3 tums, 9 tums plank, hvars värde i Götheborg
är 66 R:dr 02 sk. B:co, i Engelska harnnarne,
utom andre afgifter, till nära 3* Punds
belopp erlägges i tull 19 Pund 19 sk., eller tillsammans
öfver 20 Pund Sterling, hvilka evalverade
i Svenskt B: co efter blott 11 , R.ds cours
göra öfver 204 R:dr B:co och således 4oo proc.
af hvad vahran är värd i Sverige och hvad den
ger sin ägare i behållning. Jag behöfver knappt
säga mera. En hvar torde finna, att om sågfelockar
hädanefter fingo utföras mot 5o procent
Den 18 Augusti f. m.
*I7
Tull och hustimmer mot 10 proc. ] skulle de i
i Götheborg ofta blott för en| tid stationerade
Engelske Köpmän och Agenter, med hvilka ingen
Svensk handlande och ännu mindre Svensk
Näringsidkare, kan täfla i capitaler , inom kort
tid, medelst utgifvande förlager till allmogen i
Norra Wermland och Dahlarne som gerna, utan
förhöjning i timmerpriset, skulle vara färdig
bortsluta 5 å 10 års försäljning, blott den erhölle
förskotter, slå under sig och inom några
år utföra allt nu full vuxit timmer ifrån 16 tums
sågblockar till io tums hustimmer, derå endast
dessa utlänningar hade att skörda en ofantlig
vinst genom besparingen af hela Engelska Tullen
på plankor, under det att export af plank
och följakteligen förädlingsvinsten för sågningen
inom Sverige skulle upphöra och komma Engelsmännen
tillgodo. Det skulle ej heller vara
svårt, fastän vidlyftigt, att med en calcul öfver
värdet af vanligen utskeppade qvantiteten plank
i förhållande till värdet af det antal sågblockar,
af hvilka planken blifvit sågade, visa det export
tullen af 5 procent på plank, renderar mera till
StatsCassan, än 3o proc. af sågblockarne.
Det af ålder existerande förbudet för timmerexport,
borde således i min tanka nödvändigt
bibehållas eller minst 200 proc. af timrets
värde påläggas i utförseltull, hvilket kunde vara
af ungefär enahanda verkan, men äga så vida
företräde, som principen af exportfrihet vöre iakttagen,
hvilken för andra orter i Riket t. ex.
Norrland, kunde modifieras efter förhållandet
derstädes , som jag ej känner.
SIS
Den 18 Angusta f, m.
Hvad bjeikar beträffar har vål Utskottet
föreslagit en låmpelig Tull af 5 Procent oi deras
värde, men i likhet med gamla TullTaxan
icke nog tydligt och rigfigt bestämdt, hvad som
bör förstås medlen bjelke , hvarigenom tillfälle
till eludering af TullTaxan år lemnadt. Såsom
bjelke anses åtminstone på vestra kusten icke
gerna någon stock, som ej håller minst 11 alnars
längd och i i tums fyrkant Endast bjeikar af
denna och större dimension betalas vål och gifva
skogägaren ersättning för uppfredandet och
tillhuggningen. Stockar under nämnde dimension,
åro egenteligen ej annat än sågblockar,
med hvilkas utförande, sedan de genom en liten
kantning fått utseende af bjeikar, ett stort
missbruk redan ägt rum, mot hvilket några enskilde
vål gjort föreställningar hos Regeringen,
men icke vunnit gehör, på den grund, att TullTaxan
redan var färdig Rättelse härutinnan
borde likväl ske, och jag får i anledning af
desse ofvan anförde skäl vördsammast föreslå,
att Tull-Tariffen rörande tråd-virke, får förändrad
redaction på följande sätt s
Spar rar af Funt eller Gran, längre eller
kortare, ifrån 5 till « turn i fyrkant 6 Proci
Mindre Timmer af Furu eller Gran, forn
icke kan arifes för Bjeikar, Sparrar, Spiror,
Sågblockar eller Hustimmer
10 Proc.
fS
Sågblockar af alla jlag och Bjeikar under
11 tums fyrkant och 11 alnars
långd — — 300 Proc,
Ven I g Augusti /. m.
219
N:o 2. .j
Fi iherre Tolly Guttaf Philip :
Med kännedom af Skåne, kan man aldrig
befara - olågenheten, det behörig afsättning och
dymedelst befrämjande skadeligt fållande af skog,
skall lör en framtid betaga denna Provins utsigter
för fyllande af sine behofver i denna angelägna
omständighet. Jag år fullkomligen öfvertygad
det en förbättrad skogshushållning i
Skåne, skall i likhet med Rikets öfrige Provincer,
äga sin upprinnelse uti det verkliga värde
man kan med stöd af gällande författningar gifva
åt alla sine skogseffecter. Skogarne i Skåne
åro betydligast in uti landet; vedens specifira
tyngd och Allmogens besvär af forslandet deruf,
åro jemte lång våg till hamn för dess exporterande
, de orsaker som föranleda, det prisen derå
åro redan så höga , att afsättning å ved- och
skogseffecter år för närvarande alldeles ingen ,
och flera skogar känner jag, der man med vinst
kan tillåta öfverflödig Rok- och Ekskog ruttna
på roten.
Af dessa skål och då Skåne dessutom åger
tillräcklig bråntorf, måssar, så och då man ännu
hoppas Stenkolsverkets kraftiga bedrifvande,
hvarigenom bristen i denna del för deri fattigare
och mest behöfvande delen af folket kan anses
förekommen för en framtid, kan jag icke annat
än önska, det Skåne i afseende å export af
ved- och skogseffecter , må vara lika ansedt
med Rikets öfrige Provincer.
12® t)in 18 Augusti t, m.
p
Bilagor
ö
till PleniProtocollet för den 18 Augusti,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr von Hohenhausen, Michael:
Som jag icke var tillstädes i Plenum då återremiss
beslöts på Betänkandet rörande anslag
af Staten till Södertelje Canal, får jag vördsamt
anhålla att några anmärkningar dervid, hvilka
jag skall hafva äran framställa, måtte få åtfölja
nämnde Remiss.
Det torde vara af högsta vigt för Riksens
Ständer i frågan om beviljandet af ett nytt anslag
utaf Statens Medel , veta hvad dermed blifver
uträttadt. Af Höglofl. StatsUtskottets Betänkande
har man icke kunnat inhämta upplysning
i hvad delar Södertelje Canal} som sedan
3:ne år begagnats, år ofärdig och omkostnads
förslag på det felande arbetet blifvit ingifvit till
StatsUtskottet. Att Bolaget för Södertelje Canal
gjort sig väl förtjent att af Staten under -  stödjas , lärer allmänt erkännas. Jag hade likvist
trott detta understöd af Staten bordt bestå
uti en efterskånkning af den skuld stor 100,000
R:dr B.co hvaruti Bolaget står till Staten, om
nemligen ändamålet dermed står att vinna, hvilket
StatsUtskottet måtte vara i tillfälle att pröfva,
ty skulle den olyckliga händelsen inträffa ,
att, att sedan Staten utgifvit 75,000 R;dr B:co,
CanalBolaget år 1823 skulle befinna sig i sam
-
■>
Ben 18 Augusti e, m.
321
ma stillning som nu, skulle fortfarande af detta
bidrag behöfvas, och ingen säkerhet uti det försträckta
Capitalet finnas, utom uti en inteckning
i den Canal, som icke mägtade underhålla sig sjelf.
Jag föranlåtes så mycket mera till denna
framställning, som de ökade anslag hvilka vid
denna Riksdag blifvit beslutna, tyckas sätta utom
all tvifvel, det Riksens Ständer icke böra
för framtiden belasta Nationen, med några ständiga
utgifter hvilka de kunna undvika, såsom
t. ex. räntor å actier, hvilket dessutom kunde
leda till ett ofördelagtigt praejudicat.
N;0 2.
Hörsammaste Memorial!
Efter erhållen del af de inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 11 sistledne Junii förefallne
yttranden, i anledning af RiddarhusUtskottets
Betänkande om ändringar i första delen
af RiddarhusOrdningen, går Utskottet nu
att besvara de anmärkningar, som deremot blifvit
framställde. Utskottet får likväl härvid anmäla
, att, då under debatten åtskillige inkast
af mindre betydenhet förekommit, som hårledt
sig från missförstånd om Utskottets i Betänkandet
yttrade mening, och hvilka genast derpå
blifvit af andre Ledamöter, i Utskottets tanka,
nöjaktigt besvarade, Utskottet anser icke nödigt,
att nu upptaga Pudderskapets och Adelns dyrbara
tid med ett särskildt upprepande af hvad i
omförmålte afseende blifvit anfördt.
Före sjelfva öfverlåggningen om Betänkandet
har Herr Grefve von Schwerin, Fredric Bogi^
222
Den 18 Augusti e. m.
laus, gjort den framställning, att Ridderskapet
och Adeln först borde yttra sig, huruvida Ståndet
gillade den af RiddarhusUtskottet föreslagne
fördelning af RiddarhusOrdningen i tvenne
delar, samt om icke Ridderskapet och Adeln,
enår Kongl. Maj:ls sanction för närvarande ovillkorligen
fordrades till stadfästande så vål af den
ena som den andra af dessa delar, skulle anse
låmpeligt, att uti en underdånig skrifvelse, fästa
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på sakens
verkeliga förhållande, att nemligen endast
hvad förra afdelningen beträffar, Kongl.
Maj:ts sanction vore af Lagstiftnings natur, men
att deremot, i afseende på den senare, densamma
egentligen icke vore af nöden, enär de bestämmelser
, som deri innefattades redan förut
voro genom det rum de erhållit i Grundlagarne
af Högsta Magten sanctionerade, utan borde ifrågavarande
sanction endast betragtas såsom en
formalitet , som blott gaf åt beslutet en större
högtidlighet.
RiddarhusUtskottet inser nogsamt den skillnad,
som förefinnes emellan de särskildta sanctionerne
af RiddarhusOrdningens tvenne delar. Men
just den af Herr Grefve von Schwerin omnämnde
högtidliga sanctionen af Högsta MagtPn, rörande
senare delen, hvilken sanctions väsendteliga
natur bäst förklaras genom det anförda
träffande exemplet af enskildta Corpers och Corporationers
beslut, som -underställas Konungen,
år i Utskottets tanka af en verkelig nödvändighet,
så framt författningen skall erhålla den
helgd och det skygd mot för täta förändringar,
som sakens vigt kräfver.
Den 18 Augusti e, m.
2»J
RiddarhusUtskottet, som på denna grund
i det förslag till förändrad redaction af RiddarlinsOrdningens
andra del, hvilket nu i särskildt
Betäckande frandågges till Ridderskapets och
Adelns granskning, under §. 5o bibehållit 5a
§. uti nuvarande Riddarhusordning, i hufvudsaken
oförändrad, anser sig således icke kunna
å den af Herr Grefve von Schwerin föreslagne
underdåniga skrifvelse tillstyrka bifall.
Med Riddarhus-Ordningens fördelande i
afdelningar, har Utskottet egentligen åsyftat att
tillvägabringa en systematisk uppställning af
Författningen, nyttig så väl vid förslagets be •
grundande före antagandet, som i synnerhet vid
dess begagnande i en framtid såsom Lag, helst
alla stadganden lättare både ihågkommas och
uppsökas, när ämnen af lika natur finnas i ett
sammanhang samt de olika genom särskilte titlar
i korthet angifne. Utskottet har derföre arnat, att
sedan redactionen af RiddarhusOrdningen blifvit
pröfvad och af Ridderskapet och Adeln antagen,
författa ett kort innehåll af RiddarhusOrdningens
alla paragrapher som vid densammas
lifgifvande af trycket skulle, efter Utskottets
tanka med förmon kunna tryckas efter sjelfva
Författningen, för att tjena läsaren till ledtråd
vid uppsökande af hvarje stadgande.
Då Ridderskapet och Adeln vid pröfning
af förslaget till RiddarhusOrdningens första afdelning
blott gjort anmärkningar vid vissa paragrapher,
samt förbehållit sig rättighet att granska förslaget
i det hela, när redactionen till den sednare
Afdelningen framdeles till Ståndet inkom
-
«4
F)tn 18 4ugusti t. m.
mer, får Utskottet, under åberopande af hvad,
rörande de mindre erinringarnes förbigående,
redan härofvan år vordet yttradt, nu endast
besvara hvad sålunda blifvit anmärkt; dervid
Utskottet skall följa den ordning, hvari anmårkningarne
vid hvarje särskild paragraph äro vordne
framställde, samt särskildt angifva de tillägg,
som Utskottet, med anledning af de inom Ridderskapet
och Adeln förefallne discussioner, ansett
nödige att uti den uppgjordt Redactionen
till antagande föreslå.
I sammanhang med 2;dra §., sorn afhand.
lar vilkoren för förlorandet af introductions,
råtteff, uppkom vål inom Utskottet, då förslaget
förra gången förevar, den frågan, huruvida
ej 5i och 54 paragrapherne af nu varande Riddarhusordning
borde uti RepresentationsStadgan
intagas; hvarvid Utskottet trodde det vara lamp.
ligare, att införa dessa stadganden i Andra Delen
af RiddarhusOrdningen, af det skål, att då
en del af RiddarhusDirectionens åligganden funnos
i samma paragrapher omförmålte, det stadgande,
som innefattade föreskrifter om sjelfva
Directionens bildande, syntes i författningen
böra föregå dessa paragrapher; men, enär det
, i allt fall icke kan undvikas, att i representations-stadgan
på åtskilliga ställen omtala RiddarhusDirectionen,
har Utskottet vid den, i anledning
af återremissen företagne ytterligare gransk-!
ning, funnit sig böra hemställa, att på ett ställe
måtte sammanföras allt hvad som med introductions-våsendet
åger gemenskap, samt att då någon
ändring uti 5i paragraphen icke behöfver
görasa
Den j8 Aigusti e. m.
325 *
göras, densamma måtte^ordagrannt införas under
2 paragraphen af förslaget i stället förden
af Utskottet föreslagne redaction, endast med uteslutande
af sista perioden, som handlar om
sättet för lottning oell inskrifning af Fröknar i
Adeliga JungfruStifti-t under Riksdagar,^hvilket
är en fråga, som tydeligen hörer till den nu
mera för Riddarhusets och Adeliga JungfruStiftets
angelägenheter tillsatte gemensamma Directionens
Instruction, och således icke lämpligen
bör finna ett rum i RiddarhusOrdningen.
Näst efter den andra följer såsom en tredje
paragraph ofvanberörde 54 paragraph, med den
förändring i lydelsen, som, enligt Utskottets
tanka, är med billighet och princip öfverensstämmande,
och hvilken förändring af bilagde
förslag närmare kan inhämtas.
Vid granskning af 4 § i Utskottets förra
förslag, som nu mera skulle blifva den 5, hafva
åtskillige värde Talare uttryckt deras ogillande
af formen för Utskottets framställning, och ansett
alternativa förslag från ett Riddarhusutskott
icke vara med Lag öfverensstämmande. Utskottet,
sorn, lika med hvad åtskillige af dess Ledamöter
under debatten yttrat, icke kan finna,
huruledes inom ett Utskott som består af jemnt
antal Ledamöter, och hvilka således kunna delas
i tvänne lika delar, det kan undvikas, att
ju möjligen tvänne meningar kunna hafva för
sig lika många röster, i hvilket fall, så länge
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VIL Band. i5,
22Ö
Ven if5 Augusti e, m.
formen, att före voteringen a flagga en rostsedel
icke för samina Utskott finnes stadgad, ej eller
Ordföranden liar afgörande röst, en alternativ
framställning är det enda som återslår att vidtaga,
kan för egen del ej inse hnruledes ett sådant,
möjligtvis oundvikeligt sätt att meddela
Ståndets Utskotts,tanka, kan vara till formen
olagligt, I öfrigt hyser Utskottet den öfvertygelse,
att om dess förra Betänkande noga granskas,
Ridderskapet och Adeln skall utan svårighet
finna, att förevarande fråga egentligen blott
afser ord, enär Utskottets mening tydeligen endast
varit, att på samma gång som Utskottet
framställde det förslag, som enligt Utskottets åsigt,
i närvarande skick af den §. i Grundlagen,
som här borde tagas i betraktande, var det
lämpligaste, tillika göra Ridderskapet och Adeln
uppmärksam derpå, att då flere äudringar i 57
§. RegeringsFormen voro yrkade, kunde fråga
uppstå, 0111 icke man borde intilldess de samma
blefvo antagne, bibehålla den gamla, ehuru erkäudt
bristfälliga, redactionen i RiddarhusOrdningen
oförändrad.
Under discussionen hafva endast Herr Cederschjöld,
Herr Riben och Friherre Cederström
vidrördt den egentliga sakfrågan i Utskottets förslag,
Herr Cederschjöld har nemligen ansett
den gamla redactionen mindre otydlig och ledande
till villervalla, än Utskottet funnit den;
Herr Riben åter har förklarat sig anse den
nya redactionen bättre än den gamla, men tillika
önskat, att Utskottet ville åt den nya paragraphen
gifva mera tydlighet i den nion sådant
Den 18 slugusti et m*
22?
Vöre möjligt, ehuru det tillika erkändes, hvad
Utskottet ock erfarit, att ett sådant förtydligande
icke var lätt att åstadkomma. Friherre Cederström
har deremot yttrat, såsom orden lyda:
att Utskottet bordt med uteslutande af allt hvad
sam i nuvarande a §. är taladt om Ättemän,
endast åberopa, att för deri Adel som tillkommit
efter 1809, vöre förhållandet efter 07 §.
RegeringsFormen. De öfrige Talarne hafva
förnämligast fästat sig vid Utskottets rättighet
att tolka paragrapher i Grundlagen.
I afseende härpå får Utskottet erinra, att en
sådan rättighet har Utskottet hvarken tillerkänt eller
kunnat tillerkänna sig, hvilket Utskottet äfven
tror sig hafva skäligen tydligt förklarat i dess förra
Betänkande; och får Utskottet nu endast tillägga,
att då det ålegat Utskottet att utreda
den fråga som förevar till granskning, har det,
för en sådan utrednings fullständighet, varit olmdvikligen
nödigt, att Utskottet tillika framställde
och yttrade den åsigt, hvarunder det
fattat den §. i Regeringsformen, sorn med frågan
ägde sammanhang. Dessutom anhåller Utskottet
att få fästa Ridderskapets ock Adelns
uppmärksamhet på den omständighet, att i hela
första delen af RiddarhusOrdningen frågan endast
är om rep refentationa- ratten för Ridderskapets
medlemmar, då Grundlagen deremot
bestämmer hvilka Medborgare äro Ridderskapets
och Adelns Medlemmar, Riksdagsordningen
12 §. stadgar särskildt, ,-att Ridderskapet
och Adeln vid Riksdagar representeras enligt
RiddarhusOrdningen, under förbehåll, att den
238
Dm 18 Augutti e. m,
bör vara i enlighet ined Grundlagarne författad.
Utskottet har derföre ansett nödigt yttra
sin mening om RegeringsFormens sjrftemål i 57
§. såsom en förklaring öfver den synpunkt, hvarutur
den nya paragraphen i förslaget borde betraktas.
Utskottet förmodar tillika, att efter de
förändringar, afkortningar och förtydliganden
som densamma vicj en ytterligare företagen
granskning inom Utskottet, undergått, Ridderskapet
och Adeln torde finna, det Utskottets
förslag icke strider emot någotdera af de tolknings-sätt
af 37 §., som under debatten blifvit
yttrade, och detsamma således kan bibehållas
oförändradt, ehvad sistnämnde paragraph skulle
framdeles erhålla en förändrad lydelse eller
icke.
Sakfrågan i Utskottets förslag ligger deri,
att alls de personer, som lagligen tillhöra en
med Adelig värdighet förlänad Ätt, men kunna
komma att tillträda en annan med främre
säte på Riddarhuset, skola vara Ättemän af
den sednare Ätten, och endast af denne Ättemannaråttens
bestämmande beror de representationsfrågor,
i hvilka RiddarhusOrdningen, enligt
ia §. i Riksdagsordningen utgör rättesnöret.
En noggran omsorg, att icke bestämma nå.
got mer än angående representationsrätten, och
det oaktadt åstadkomma så stor likhet som möjligt
ske kan, i de principer, som för på olika
tider uppbomne Adeliga St m mar följas, har
Utskottet ansett böra vara hufyudåndamålet,
Den 18 Augusti e. m»
229
roen detta har, enligt hvad Utskottet i dess
förra Betänkande sökt ådagalägga, icke blifvit
i x 8 i g års Riddarhusordning iakttagit. Inom
de äldre Åtterne har Utskottet funnit den principen
vara antagen, att alla Stamfadrens manliga
afkomlingar, skulle kunna såsom Åttemån
representera på den nummer, hans vundna värdighet
erhållit. I öfverensstämmelse härmed,
har Utskottet trott, att största likformighet skulle
vinna», om sådant äfven finge gälla för de yngre
Adeliga Stamtnorne, så vidt deras Diplomer,
och den grundlag, hvarunder upphöjelsen skett,
icke föranledde till undantag härifrån.
Tvånne sådana undantag finnas, af hvilka
det ena hårrör från 5y §, i 1809 års RegeringsForm,
och den omständigheten, alt af de
Stammar, som efter dess antagande intrådt uti
Svenska AdelsStåndet, alltid endast en person
är Adelsman, så vida icke någon anftan sedermera
särskildt blifver upphöjd.
Detta undantag är tillräckligt innefattadt i
orden uti 1 Mom. af Utskottets förslag, att
Ättemän af en Ätt nödvändigt sjelf måste vara
Svensk Adelsman, äfvensom sedermera i tredje
Momemtet, der Utskottet om dessa Stamfåders
yngre afkomlingar endast nyttjat ordet expectanter.
Men då inom en af ålder, med Adelig
värdighet förlänad stam, en person efter i809
upphöjes till högre värdighet, blifva efter samma
Grundlag alla hans afkomlingar, utom en
deribland på hvarje tid qvar i den lägre Åtten.
Emellan dessa riiåste vara regleradt, hvem sora
Din 18 Augusti et m.
år hufvudman för pii sådan Ått, och detta år
1 1818 års RiksdagsOrdnings 3 § uteglömdt,
ty tredje momentet omtalar blott den, enligt en
citerad Grundlags upphöjda delen af Stammen;
icke den i förra Adeliga värdigheten qvarblifna,
och det stadgande sorn förekommer i
andra momentet, gäl ler endast för några få,
kort före 1 80g upphöjde Friherrlig» eller Grefliga
Åtters skyldemån. Denna brist år det som
Utskottet sökt afhjelpa, och dervid har Utskottet
så mycket mindre kunnat tråda RegeringsFormens
område för nära, sorn 57 §. derstädes
afser en hel annan del af slågten.
I allmänhet, när inom en Stam af samtligen
med Adelig värdighet beklädda frånder, en
högre värdighet såsom FideiCommiss särskildt
årfves, medför bibehållandet af FideiCommissprincipen
vid bestämmandet af hvem sorn år
hufvudman för den qyarblifna delen af stammen,
den stora olägenhet, att samma person, som den
ena dagen skulle vara hufvudman, en annan
dag, genom det att hans äldre Bror får en son,
eller flere söner, eller åtminstone genom det,
att dessa söner upphinna representationsåldern,
kan upphöra stt vara hufvudman; att således
hufvudmanskapet på visst sått kan hoppa från
ett hufvud på ett annat. Denna olägenhet har
förmodligen föranledt till det stadgande som i
2 §., 2 morn. af nu gällande Riddarhusordning
innefattas, att för den qvarblifna delen af de
nyss före 180g upphöjde Stammar, hufvudmannaråtten
skulle fortgå i den gren som en gång
varit hufvudman, och yngre söner af en äldre
Den Ig jti:gusli e. m.
glen emellertid stå såsom expentanter. Visserligen
år detta ett sålt, att afhjelpa svårigheten"
men det innefattar en afvikelse från principen
för hufvudmannurått. Utskottets förslag afhjelper
svårigheten på ett annat vis inom de delarne
af Adeliga Slammar, sorn vid skeende
upphöjelser efter 1809, qvarblifva i den lägre
värdigheten, salunda, att alla de personer, som
tillhöra dessa grenar, anses sorn Åttemån till
den högre Alten, hvars värdighet de en gång
möjligen kunna ärfva, och alla tvister dem emel.
l in 0111 hufvudmanskap för den lägre Åtten åro
derigenom undanröjde.
Det andra undantaget från den allmänna
principen beror på olikheten i de grunder
hvarefter Friherrlig och Greflig värdighet vid
skedde upphöjelse!’ kort före 1809 utdeltes
och den successionsordning för sliko vårdmheters
tillträdande, sorn allt sedan den 6 Juni 1809
varit föreskrifven. Yngre söner af en efter
1809 upphöjd Friherre, kunna möjligen ärfva
FriherresRapet, men helt annorlunda år, så vidt
Utskottet kunnat förstå, meningen af de emellan
1792 och 1809 utdelade Friherre- och Grefvediplomer,
förhållandet med de i lägre värdighet
qvarblifne grenar rf deisa Atter. Ingen af dessa
kan vara Ättemän uf- den främre slågten, och
Riddarhus- Ordningen måste således bestämdt
stadga hvilken år hufvudman för den lägre.
Det år i detta afseende och till undvikande af
hufvudmannaräitens nyss omtalte hoppning från
en gren till en annan, som Utskottet ansett sig
böra föreslå bibehållandet af hittills fållande
•J* Den lfj Augusti e. m.
stadganden, och derföre infört under s;dra mom.
af denna § ett särskildt undantag från de förut
uppgifne reglorne, stödt"på samma grunder
som i 2;dra morn. af 2 §. i 1818 års Riddarhusordning
äro afsedda.
De ändringar Utskottet föreslagit, rörande
Ättemän och Hufvudmån, åsyfta således endast
förtydligande och rättelse i de obestämda och
ofta förvillande uttryck, sorn innefattas i s:dra
och io;de §§. af berörde Riddarhusordning,
hvarjemte Utskottet föreslagit en sådan redaction
af paragraphen, hvarigenom erhålles ett
stadgande, som utmärker huru förhållas bör
med hufvudmannarätten, når en medlem af en
gammal Adelig Åit blifvit efter 180g upphöjd
till högre värdighet, utan att då äga söner, men
sedermera erhåller sådana. Att ett sådant stadgande
saknas i 2-f. af 1818 års Riddarhusordning
år redan visadt, men lika tydligt år, att
det ej eller finnes i den io;de jjj. fullständigt uttryckt.
Der står nemligen, att i fall den upp -  höjde personen år hufvudman, skall Capitisrätten
öfvergå på närmaste hufvudman; men någon
underrättelse är icke tillika lemnad huruvida,
så framt den upphöjde personen sedan får
flere söner, hufvudmanskspet då till dem afträdes,
eller om de qvarstå såsom expectanter,
till dess den endra grenen utgått. Det år likväl
just derpå sorn frågan endast beror, hvilkendera
af de två principer för liufvudmannaordning
sorn i irsta Morn, och i 2,‘dra Mom, af
2 § RiddarhusOrdningen olika följes, bör vid
dessa fall af upphöj elser efter 1809 tillämpas.
Ven 18 Augustt e m,
235
I afseende på Utskottets förslag i 6 §.,
hvilken nu skulle blifva den 7 §., att förmyndare
icke skulle i något fall få utgifva fullmagt
till säte å Riddarhuset, hafva stridiga tankar
inom Ståndet blifvit yttrade; och som Utskottet
funnit de olika meningarne hafva blifvit under
discussionen fullständigt mot hvarandra jemförde
och de skäl, som till ändring i Utskottets
förslag blifvit anförde, vederlagde, anser Utskottet
det vara tillräckligt, att under åberopande
af de motiver Utskottets föfra Betänkande i
denna del innehåller, förklara, det Utskottet icke
funnit anledning, att sitt förslag i denna del
frångå. Härvid anser Utskottet sig doek böra
särskildt-upptaga och besvara de vårda Talares
yttranden, hvarigenom blifvit anfördt, dels att
en minskning af Ridderskapets och Adelns personal
genom samma förslag åsyftades, och dels
ott det skulle vara svårt att utröna, om Utskottet
vid författandet af ifrågavarande §. tänkt
sig Ätternes eller personernes representation. I
afseende härpå får Utskottet förklara, att det
icke tviflar, det ju en närmare granskning af
förslaget skall upplysa, att icke personernes
representation, utan Åtternes, varit af Utskottet
åsyftadt, hälst det just år för Åtterne sorn några
Förmyndare icke kunna vara constituerade,
samt att, om en, i allt fall obetydlig minskning
i Ståndets personal kunde af §;s lydelse uppkomma,
sådant dock icke på något sätt ingått i
Utskottets syftemål; hvaremot förslaget i denna
äfvensom i den nästföljande grundar1 sig på
öfvertygelsen hos Utskottet om olåmpligheten
deraf, ott en och samma medborgare skulle kung
254
Den 18 Augusti e, m.
na på en gång sjelf deltaga i NationalFörsamlingens
vigtiga öfverlåggningar såsom clefas ledare,
och tillika utse andra personer till Ledamöter
i samma Församling. Utskottet har trott
och tror ännu, att möjligheten af ett sådant
flerfalldigt inflytande, bör sä vidt möjiigt år, i
representationsstadgan förebyggas.
Rörande 7 §, sorn 1111 blifver den 8;de, har
Friherre Roije, Ludvig, särskildt föreslagit, att
neka äfven de Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, hvilka på grund «f sina Öfriga Medborgerliga
förhållanden deltagit i val lill Riksdagsmän
i ett artnat Stånd, rättighet, att vid sättuna
Riksdag intaga Såte och Stämma på Riddarhuset;
men då, efter Utskottets tanka, dels bevisningen
inför Ridda-rhusUtskotiet, huruvida en
sådan person i sin ort deltagit i Riksdagsmanna
val, eller ej, skulle vara underkastad betydliga
svårigheter, dels ock den uppställde jemförelsén
emellan de val, som till Riksdagsmän af de andre
Stånden förrättas, hvarvid alltid ett stort antal
personer medverka, och det sorn sker derigenom,
att en hufvudman ensam utser Fullmågtig
för sig å Riddarhuset, finnes i betydlig män
origt g och haltande, anser Utskottet sig böra
afstyrka detta Friherre Boijes förslag; hvarvid
Utskottet tillika vill fästa Ridderskapets och A
delns uppmärksamhet på möjligheten af den händelse,
att om i ett helt ValDistrict till Riksdagsmän
inom PresteStåndet, några andra Kyrkoherdar
icke kunde finnas, ån de som voro af
Adelig börd, den följd, derest Friherre Boijes
mening antages, deraf skulle uppstå, antingen,
att en af dessa Kyrkoherdar tillsatte sig sjelf
Een 18 Augustt e. m.
235
till Riksdagsman, eller ock attalia de öfrige måste
afsåga sig rättigheten att sitta på Riddarhuset
för det de deltagit i Valet.
Vid 8 §. i Utskottets förslag, som nu skulle,
blifva den g:de, har Herr Cederschjöld anmärkt
en möjlighet af ordalagens förtydning; och sorn,
Utskottet inser det grundade i denna anmärk-,
ning äfvensom, vid rn närmare granskning, förmånen
af den fördelning i tvenne Moment, sorn
i 12 §. af nu gällande Riddarhusordning förekommer,
får Utskottet föreslå bibehållandet i
hufvudsaken af den redaktion samma §. nu åger,
hvarvid Utskottet likväl, i stället för införandet
i §;n af det utaf Herr Cederschjöld föreslagne
ordet, oafbrutet, tror sig böra göra det tillägg,
att en utifrån inkommande Adelsman , icke må
undfå Såte på Riddarhuset , utan att under de
5:ne sistledne åren före Riksdagen hafva varit
i Sverige Mantalsskrifven.
Friherre Boije har, i afseende på Utskottets
förslag till gidej §:n , hvilken nu skulle blifva
den io;de, anmärkt, att det gamla budet fullständigare
uttryckte meningen. Utskottet får i
anledning deraf upplysa, att det tillkomna stadgandet,
om upphörande, redan vid andra generationen
af all rått till deltagande i Adelig» representationen,
innan Konungen dertill leuuiat Sitt
särskildta Nådiga tillstånd, år af Utskottet ansedt
nödigt, i anseende till svårigheten, att pröfva
huru personer i tredje och fjerde led Utrikes
sig förhållit och till hvad grad af noggranhet
{lerås genealogier blifvit förde; oelj är lör öf
-
256
Den iR Augusti e, m.
rigt sjelfva stadgandet håmtadt från 1626 års
Riddarhusordning, hvilket utan förändring år bibehållit
i den förnyade af år 1778.
Vid io:de §:n, som nu blifver den n:te ,
har vål inom Ridderskapet och Adeln anmärkning
icke blifvit gjord, men Utskottet har
på grund af det i anledning af Herr Cederschjölds
yttrande gjorde tillägg vid g:de §:n, ansett
sig böra föreslå ett lika beskaffadt vid denna
§.
Näst efter n;te paragraphen och innan frågan
om anteckningar förekommer, har Utskot_
tet ansett låmpeligt, att i det nya förslaget införa
55:dje paragraphen i nu varande Riddarhusordning,
hvilken vid närmare granskning syntes
skäligen böra till representations-stadgan flyttas,
eftersom den deri åberopade kungörelsen af
den i4:de Julii 1818 föreskrifvit ett fall, då representations
rätten kan upphöra. Den i öo:dje
§:n omnämnde kungörelsen af den io;de Augu.
sti 1762, tror Utskottet icke vara behöflig att
anföra, emedan densamma icke stadgar annat ,
ån skyldigheten att completfera Genealogierne
inom tvenne år efter kungörelsens utfärdande,
och 1818 års Författning är i och för sig sjelf
en tillräcklig Lag i detta ämne.
I afseende på Friherre Boijes gjorda framställning
vid den af Utskottet föreslagne i5
som rut blifver den i7:de, att, mer ån en gång
kan hända, att en Adelsman, som i en förestående
Riksdags öfverlåggningar ( önskar deltaga ?
Den [8 A gusti e m*
257
icke vet sin egen ålder, f iler huruvida det Prestbetyg
Iian sjelf derom inlemnat, år riktigt, anhåller
Utskottet, att hår få förnya den erinran,
som en dess Ledamot redan under Di&cutionen
yttrat, att berörde stadgande icke år nytt, utön
igenfinnes i lyule paragraphen af 1818 års Rid.
darhusOrdning; och då i öfrigt den i Lag stadgade
påföljden för inlemnandet af ett falskt bevis.
naturligtvis icke åger turn, når Domstolen
ansett det icke hafva skett med uppsåt, tror Utskottet,
dock det icke vara olämpligt, att i sådan
händelse bibehålla ifrågavarande stadgande
såsom ett correctiv, hålst detsamma blott för
en Riksdag uppskjuter den ifrågakomne unga
mannens inträde på en, med misstag om sina
egna rättigheter, börjad Riksdagsinanna-bana.
Uti den j S §•, sorn nu blifver ' den 20,
har Herr von Hartmansdorff förment sig finna
tvetydighet, hvadan Utskottet till förebyggande
deraf , ansett sig böra utförligare än hittills
skett, uttrycka meningen i förra redactionen.
Hvilket dock allt till Ridderskapets och Adelns
vidare ompröfvande vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 2,5 Julii 1823,
På Riddarhus-Utskottets vägnar,
C. G Spens.
N. Snoilsky.
239
Dtn 18 Augusti e, mt
T or ny eidt Förslag
till
Första Afdelningen af
RiddarhusOr drängen.
§. i.
På Riddarhuset eller
vid Ridderskapetsoch
Adelns sammankomster
under Riksdag,
åge hvar och en introducerad
Ätt, efter den
vid 1809 års Riksdag
stadgade nummerföljd,
såte och stämma, på
sått denna Riddarhusordning
föreskrifver.
§. 2.
De personer hvilka
af Kongl. Maj:t blifvit
till Greflig eller Friherrlig
värdighet upphöjde
eller med Adelskap
benådade, men inom
tvenne år efter utnämnandet
icke hafva
sig till vinnande af Introduetion
å Riddarhuset
anmält, hafva all
vidare rätt dertill, enligt
Kongl. Förordningen
den 8;d.e Maji 1775
Svarar mot 1 §. i
1818 års RiddarhusOrd.
ning.
Ändrad §, jemför
5 £ §. i RiddarhusOrdningen.
Den 18 Augusti e, m, 25g
och Kongl. Brefvet den
11 Februarii 1800, förlorat,
så framt ej Kgl,
Maj:t tåckes, genom särskild
Nådig Resolution,
den försulne tiden åter-j
ställa ; åliggandes RiddarhusDirectionen
noga
tillse , att hvad ofvanberörde
Författningar
så vål hårom, som i
Öfrigt rörande Introduetioner
stadga, varder
noggrant iagttagit.
Under Riksdagarne må
likväl Introduction ej
beviljas förr ån RiddarhusDirectionen
hos
RiddarhusUtskottettillkånnagifvet,
och Riddarhus
- Utskottet hos
Ridderskapet och Adeln
anmält det vederbörliga
praestanda blifvit fullgjorde
samt Ridderskapet
och Adeln derefter
till Introductionen in
Pleno tillstånd gifvit.
;§• 5-
Ej må någon upptaga
annan Ätts namn
eller Vapen, med mindre
han , efter uppvisande
af Åttens Med
-
Ny §. Jemför 54 §.
i Riddarhusordningen.
?4<>
Den 18 Augusti e, m.
lemmars uttryckeliga
» samtycke dertill, undfått
Konungans Nådiga
tillstånd.
5
Alla de CommendeursÅtter,
hvilka tillkommit
före den dag då
den nu gillande RegeringsFormenblef
af Kgl.
Maj:t och Riksens Ständer
fastställd , äga att
bibehålla det högre Säte
å Riddarhuset som dem
blifvit för detta tillagdt;
men under ingen förevändning
må hädanefter
någon ny sådan Ätt
bildas , ej eller någon
ätt ur sin ordning flyttas.
§. 5.
i:o Inom såväl gamla
som nya Adeln anses
såsom Stamfader
för en Adelig ätt den
som till samma ätts värdighet
först upphöjd
blifvit, oeh såsom Åt~
ternau, så väl hvar och
Svarar mot 9 §. i
1818 års Riddarhusordning.
Andrad §. svarar
mot den 4:de i Utskottets
förra Förslag, och
mot den 2:dra och io-de
i 1818 års Riddarhusordning,
en
Deh 18 Augusti e. m,
en af ättens värdighet
lagligen delaktig blifven
man, som ock den, hvilken
denna värdighet
ärfva kan och sjelf är
introducerad Svensk Adelsma-n.
Hufvudman
är den ättemän, hvars
ättegren år äldre ån någon
af de öfriges , och
har varit det i hvart
och ett led, från och
nied stamfadrens barns i
till och med hans eget.
Fjermare elier yngre
i ätten är den ättemän,
som sednare eiler
icke utan fleres bortgång
kan blifva hufvudman
; närmare eller äldre
i ätten den , som
förr skulle blifva det»
Den ättemän, som mera
ån en ätts värdighet
ärfva kan, råkne sig, i
afseende på såte och
stämma på Riddarhuset,
till den ätt från hvars
stamfader han på S vårdsidan
närmast hårstam- *
Inar, samt enär tvenne
af dessa åtter lagligen
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII. Band, 16.
Ven Ig Augusti e. m,
leda sin härkomst från
en och samma stamfader,
till den ätt, sorn
fi Ärnst på Riddarhuset
sitter.
2:o Undantag härifrån
åger endast rumin_
om de åtter, hvilkas hufvudmån
emellan 1792
och 180g blifvit, jemte
större eller mindre del
af slågten och med särskild
stadgad arfsordning,
till Friherrlig eller
Grelvelig värdighet
upphöjde: Hufvudtnannaråtten
för den ått,
sorn utgör slågtens icke
upphöjde del , tillfälle
då den åtteman, som af
de enligt diplomen i
lägre värdighet qvarblifvande,
var närmast
den elier de, hvilka i
den högre värdigheten
inträdde; och fö/rblifver
inom nämnde persons
gren till dess densamma
utgår. Nämnde hufvudmannarätt
tillfaller då
med enahanda villkor
den i s imma lägre värdighet
qvarblifne åtte
-
Ben 13 Augusti t. mi
‘mannen, som befinnes
vara äldst efter stamfadren,
och som ej tillika
år åtteraan på en
högre nummer.
5) I utveckling af ofvanstående
grunder föhr
jer således, att hufvudmanskapet
för de äldre
Ådeliga, Commendeurs,
Friherrliga oell Grefligå
åtterne årfves efter först
födsloråtten , uti rått
nedstigande linea på
Svärdssidan; att för de
med stadgad särskild arfs^
ordning före den 6:té
Junii 180g till högre
värdighet upphöjde åtter,
blifve hufvudman
den, som i ätten äldst
år, af dem sorn värdig^
heten tilltrådt lufva,,
och ättemän alle de som
hafva arfsrätt till nämnde
värdighet; att för
den icke upphöjde delen
af desse slågter
tillhör hufyudinarsnaråt*
ten den, som antingen
sjelf var härmast
af de når upphöjeisen
skedde, cjvarblifvande
Deli 18 Augusti e. m.
Kttemännen, eller som
äldst är af en sådan
persons gren; att först
efter berörde grens utgång
samma hufvudmanskap
öfvergår till
den i samma värdighet
cjrarblifna och då för tiden
äldste grenen från
stamfadren, hvilken genom
yngre bröst-arfvingar
af dem som i den
högre värdigheten inträdt
kan hafva uppkommit;
att för de sedan
den 6;te Junii 180g
tillkomne ätter är hufvudman
den, som enligt
§. i RegeringsFormen
ättens värdighet
innehafver, och stamfadrens
alla öfriga bröstarfvingar
stå, de ofrälse
såsom Expectanter och
Frälsemannen såsom ättemän,
för att efter hufvudmannen
tillträda hans
rätt i mohn af hvars
och ens ålder i ätten, j
§. 6.
Når Riksdag hållas Svarar mot 3
skall, åge hufvudman, 1818 års Riddarhus]
som vid den första eller Ordning.
Dt/i iS Augusti t, m.
24a
andra af de anteckningar
hvarom i5 cch 14
§. handla, dertill sig
anmäler, ovillkorlig rätt,
att Säte för ätten intaga.
Har hufvudmannen
vid andra anteckningen
sig icke anmält,
åge annan ättemän samma
rätt, och bland flere
, den som år hufvudmanna
rätten närmast.
Har någon ättemän
icke heller sig anmält,
må säte för ätten
intagas af Fullmågtig
som sjelf är af introducerad
ätt, och som hufvudmannen
eller den
hans rätt utöfvar, på
sätt här nedan fÖreskrifves,
förordnat. Under
Riksdagens lopp, vare
hufvudman, ättemän eller
fullmägtig, sorn sig
först anmäler, berättigad
att säte för aitan
intaga. Af dem som
på en gång sig anmäla
, njute hufvudman
framför ättemän, hufvudmanna-rätten
närmare
ättemän framför
fjermare samt atteman
246;
T>en 18 Augusti e, ra,
framför Fullmägtig företräde.
§• 7-
Från rättighet att Svarar mot 4, 7 och
äga säte och stämma 8. §■ §. samt en ^
på Riddarhuset vare de
personer uteslutne, hvilka
enligt 18 §■ i Riksi
dagsOrdningen ickekunna
såsom Riksdagsmän
i något Stånd godkännas.
Lag samma vare.
med bysatt person, År
Adelsman livilken för
, nesligt brott blifvit inför
Domstol tilltalad %
genom behörigt Utslag,
som dock ej ännu vunnit
laga kraft förklarad
antingen till straffskyldig
eller, med mer än
halfva bevis besvärad ,
så, att Domaren funnit
saken böra till framti- i;,-
den lemnäs då den kunde
uppenbar varda, då
vare han intill dess samma
Utslag lagligen upp»
häfdt blifvit från Riddarhuset
utesluten, Ej
må fullmagt antagas ,
derest utgifvare!! icke
Den 18 Augusti c, m.
2*7
fyllt “2i år samt i öfrigt
år till såte och
stämma på Riddarhuset
berättigad. Får hrnfvudman
enligt denna Riddarhusordning
icke utgifva
Fullmagt, inträde
närmaste ättemän på
hvilken sådant icke in1-  tråffar, för tillfället i
full hufvudmannarått
finnes ingen sådan, vare
då ättens plats på
Riddarhuset ledig.
§. 8.
Är Adelsman i nå-,
got annat RiksStånd
röstägande Ledamot ,
eller Taleman, eller år
han LandtMarskalk, då
må han för den Riksdagen,
hvarken sjelf eller
genom Fullmägtig,
sin Riksdagsmannarätt
på Riddarhuset utöfva.
(% §.)
§• 9-
Är hufvudman ut- Svarar mot i
rikes rest, antingen i Ko- Utskottets förra förslag,
nungens ärender eller ändrad, och 12 §. af
med vederbörligt till- 1818 års Riddarhus
stånd
för enskiidta ans Ordning.
248
Ven Ig Siel etti c
gelågenheter, vare hans
rätt bibehållen, att Fullen
agt utgifva. Adelsman
sora med Konungens
tillstånd i främmande
Herrskaps tjenst år, åge,
så vida han för sin person
de ottie sista åren
före Riksdagen hår i,
Riket skattskrifves varit,
rättighet, att såte
på Riddarhuset intaga.
Förekommer der någon
sak till öfverläggning
och beslut, sorn det herrskap
angar, i hvars tjenst
han år, bör han ej öfvervara
beslutets fattande,
hvarken in Pleno,
Utskott eller Nämnd.
Adelsman, som med
Konungens särskilta nådiga
tillstånd sig emot
främmande Öfverhet
nied tro och huldhets
Ed förpligta! och e~
gendom eller embete
under de 5:ne sista åren
före Riksdagen inom
Riket innehaft, må
med lika vilkor 2 Morn,
i denna § föreskrifvcrs
såte å Riddarhuset intaga.
Med Adelsman
Den 8 -Augusd c. m,
249
sorn år i fiendtlig fångenskap
och med främmande
Öfverhets tillstånd
vistas i Fäderneslandet
vare i afseende
på öfverlåggningarnes
bevistande i frågor som
röra denna magt, lag
samma, som angående
den person hvilken trädt
i främmande öfverhets
tjenst, hårofvan stadgadt
år,
§• »o
Flyttar
Adelsman
gitt bo och hemvist utrikes,
på sätt 32 § i
172.3 års Adeliga privilegier
omförmåler, håfve
han och hans efterkommande,
som utrikes
äro, förlorat såte och
stämma bland Ridderskapet
och Adeln , änskönt
han eller de fast
egendom hår i Riket
äga. Inflyttar i Riket
sådan Adelsman åter
eller hans son, och lagligen
styrker, att lians
förbindelse emot främmande
Herrskap upp
-
Svarar mot »3 uti,
1818 års Riddarhusordning,
25a
Den 18 ^4ue;usti «. ws4
hört, samt att han med
ny tro- och huldhets
Ed emot Konungen sig
förpligtat> då' må han
af det utrikes vistandet
icke vara hindrad, att
inträda i alla rättigheter
såsom Svensk Adelsman.
Afkomling i fjermare
led ån son af den
utflyttade Adelsmannen
må icke återfå sin rått
till såte och stämma
på Riddarhuset förr,
ån han dertill erhållit
Konungens särskildta
Kådiga tillåtelse, samt
i öfrigt företedt sådane
bevis, som här ofvan
föreskrifne är.
§• 1 !•
Adelsman som utur
Riket afvikit håfve förverkat
rättighet till Såte
och Stämma på Riddarhuset.
Återkommer han,
utan att till brott förvunnen
blifva, inträde han
i alla sina förra rättigheter
; dock iakttagas
så vål härvid, som i det
uti nästföregående
Svarar mot den 10
§ i Utskottets förra förslag
åndrad, och 11 §•
i t 81 8 års Riddarhusordning.
Den 18 Augusti e, m.
2$X
omförmålte fall, att den
inflyttande, bör på sätt
g §. innehåller i 5 år
hafva varit skattskrifven
här i landet, innan
han får begagna sin re.
presentationsrått å Riddarhuset.
§• i2-
De å Riddarhuset
förvarade Genealogiska
Tabeller öfver alla introducerade
åtter, böra,
på sått och vid den
påföljd af uteslutandet
från Såte och Stämma
på Riddarhuset, som
Kongl. Kungörelsen d.
i4 Juli r8i8 föreskrifver,
completteras och i
ordning hållas; åliggande
Riddarhus-Directionen,
att häröfver noga
handhålla.
§. i5.
Så snart LandtMarskalk,
enligt 52 §. af
RegeringsForrnen, och
$5 af RiksdagsOrd.
ningen blifvit af Koaungen
i Nåder ut
-
Ny §. Jemför 55
§. i i8i8 års Riddarhusordning.
Svarar mot i4 §. i
1818 års Riddarhusordning.
Vin 18 Augasi ii c, m.
nämnd och af de tvenne
åidate närvarande
Grefvar, till hvilka Kgl.
Majit honom öfverlemnar,
till Riddarhuset
beledsagad, emottages
han derstädes vid ingången
af RiddarhusDirectionen
, RiddarhusSecreteraren
och de
öfrige till RiddarhusCanzliet
hörajide personer.
Derefter sammanträder
följande dagen
å utsatt timma ,
efter föregånget anslag,
Riddarhus-Directionen,
under Landt-Marskalkens
Ordförande, för
att förrätta antecktingen.
Med anteckning
förstås den åtgärd ,
hvarigenom en Adelsmans
begäran om inträde
å Riddarhuset såsom
Riksdagsman, varder
i grund af denna
Riddarhusordning, Ge
nealogiske Tabeller och
addi a tillförlitliga handlingar
pröfvad ; hans
namn och värdighet,
derest något hinder icke
möler, införd i en för
J)en ig Augusti c, m;
sådant ändamål på alla
lefvande åtter inrättad
uppropslista, samt honom
tillstånd en med
Riddarhusets sigill påtryckt
pollet, med påskrift
af åttens nummer
och namn, den antecknades
förnamn samt
nummer på den Bänk,
der hans ställe är honom
anordnadt. Skulle
emellan de personer,
hvilka anteckningen sålunda
förrätta, olika mei
ningar uppstå om en
sökandes rått att intrådespollet
erhålla, afgöres
frågan genom fleste
rösterne, hvarvid, i hån.
delse af ett lika antal,
Landt-Marskalken åge
den afgörande.
i4.
Sådane anteckningar,
hvarvid det åligger
RiddarhusSecreteraren,
RiddarhusFiscalen och
Riddarhusets 2:ne Ordinarie
Cancellister att
alltid vara tillstädes för
att lemna upplysningar
Fortsättning af i4 §*
254
Ven 18 Augusti c. m.
och bitrede, böra vara
tvenne, och förråttas
hvardera med tvenne
upprop, sorn af RiddarhusFiscslen
verkställas;
skolandes första anteck^
ningens tvenne upprop
ske på särskildta dagar*
men efter hvarandra ,
så framt ej helgedag
inträffar, då det sednare
uppropet blifver nästa
söcknedag derefter.
Andra anteckningens
bägge upprop ske på
en dag, hvilken bör
vara den närmast föregående
helgfria, innan
Konungen i nåder
kallar Stånderne på
RiksSalen. Vid sednare
uppropet af denna
anteckn ing utlemnas poR
letter åt Ättemän och
Fullmågtige, hvilka sådant
ej vid den första
kunnat beviljas.
i5 §.
Sedan må ingen anteckning
tillåtas förr, än
RiddarhusUtskottet är
förordnadt, hvilket ge
-
Svarar mot i5 §. f
Riddarhus - Ordningen
utom n ite punkten.
Den 18 Augusti e, m,
nast ske bör, så snai't
Eiectorerne valde aro.
Detta Utskott bör ock
sedermera endast för
anteckningar sammanträda
en half timma före
hvarje utsatt Plenum.
Ej må någon af Riddarhusets
Tjenstemän,
utan RiddarhusUtskottets
samtycke, till någon
eho det vara må, Pollet
utgifva, vid ansvar
efter Ståndets bepröfvande;börandes
i öfrigt
noga tillses, att den som
Tollet ordenteligen er«
håller, äfven genast och
ofelbart varder i uppropslistan
antecknad. Ej
må någon till anteckning
anmälas, som sig
vid Riksdagen icke per»
sonligen infunnit eller
Pollet för honom utgifvas.
§ 16.
Kafver ättemän i Svarar möt 6 §,
behörig ordning antecknad
blifvit, äge i sådant
fall hufvudman rättighet,
att i grund af be*
256
Dtn ig Augusti e. m.
horig Fullmagt, Säte föf
annan ätt intaga. Har
hufvudman Fullmagt utgifvit,
vare han för deri
Riksdagen skiljd från
utöfning af sin Riksdagsmanna
rätt, utom i den
händelse, att Fullmägtig
sin rätt förlorat, eller
ock Utrikes rest, eller
sin Poilet till RiddarhusUtskottet
återlemnat.
Dör under påstående
Riksdag hufvudman,
som fullmagt
Utgifvit , lämne fullmägtig
det säte han på
grund deraf innehaft.
Blifver under påstående
Riksdag Fullmägtig ge -  nomlmfvudmannens afgång,
sjelf hufvudmanj
intage han säte för sin
egen ätt, utan att skil.
jas från sin befattning
såsom Elector, Utskotts
eller Nämnds Ledamot.
§• »7»
Den hvilken första
gången såsomRiksdags.
man
Svarar mot 16 och
5 §. §*
B en IS Augusti t. nu.
*5?
fnan sig anmäler, åligge,
att om sin ålder, i fall
sådant äskas, uppte bevis
genom Utdrag af
Kyrkoboken ifrån den
församling, der han född
är, Finnes ej Kyrkobok,
galle då bevis af
någon Konungens Embetsman
i orten. Företer
sig anledning , att
inlemnadt betyg är origtigt,
bli fve inlemnaren
genast tilltalad i
laga ordning, och erhålle
ej inträdespollet,
innan han sig inför Domstol
rättfärdigat, oell
må han, i händelse betyget
befmnes falskt,
hafva förlorat för den
då påstående Riksdag,
ali rätt till säte och
stämma bland Ridderskapet
och Adeln. In- ■<
nehålla de å Riddarhuset
befintliga Genealogier
fullständig underrättelse
om den söj
kandes ålder med dag
och dato, är ej annat
bevis af nöden; menpå
står
den sökande J att
*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII. Band. 17
*58 Sm 18 Augusti e, m.
Genealogiens uppgifter
äro origtige, hvile frågan
om Pollets erhållande,
till dess han anskaffisr
bevis. Anmäla
sig på en gång flere,
som göra anspråk på
hufvudmannarätt för
samma ätt, ellerpå närmare
ättemannarätt, eller
klagar någon öfver
utlemnadpolletpå grund
af påstådd origtig Ge•
nealogie, då blifve, el.
ler fortfare att vara,
antecknad, den som enlligt
Genealogien är närmast
berättig ad, till dess
den andre sin bättre
rätt med antagliga bevis
inför vederbörlig Domstol
styrkt.
§. 18.
Ej må någon full- Svarar mot 17 §
magtior gällande anses, RiddarhusOrdningen.
jorn icke af ättens verkliga
hufvudman, eller
af den som, efter denna
Riddarhusordning,
dertill berättigad är,blifvit
utgifven. Börandes
Fullmagten, antingen
Den 18 jin gus t i t, «•
med utgifvarens stil öfver
allt skrifven och
underskrifven eller laglig
bestyrkt, ovillkorligen
vara författad efter
följande formulair;
Till den Lagtima
(Urtima) Riksdag, som
i N. skall hållas och
tager sin början (dendag
oth år) befullmägtigas
härmed (caracter och
namn) att för
Grelliga ) Ätten
Friherrliga \N. N. N:o
Commendeu
Stämma på Riddarhuset,
hvarvid lian ovilkorligen
förpligtas att ställa sig
till efterrättelse den af
Kongl. Majit och Riksens
Ständer antagne
och besvurne RegeringsForm
af den 6 Junii
180g, jemtej Riksdagsordningen
af den 10
Februarii 1810 och öfrige
gällandegrundlagar.
Ort och datum.
Adliga
Säte och
Namn
Sigill
Caracter.
Dtn 18 Aug Uåti *. m,
§. IQ.
Uppvises vid en och Svarar mot 18 i
samma anteckning tven- Riddarhusördningenne
eller flere fullmagter
för en och samma ätt,
varde de alle, ehuru af
behörig man utgifne,
ogillade. Anmälas sådane
Fullmagter vid olika
anteckningar galle den
som först uppvisad blifvit.
Den som med obehörigt
lifgifvande af
en eller flere Fullmag- r
ter beträdes, kommer
för ett sådant förhållande,
hvilket uti RiddarhusUtskottet,
uppå RiddarhusFiscalens
anmälan,
upptagas och undersökas
bör, att anses
säte och stämma på
Riddarhuset för längre
eller kortare tid förlustig,
allt efter hvad Ridderskapet
och Adeln in
Pleno derom kati rattvist
pröfva.
5 2°-
Den hvars anhållan Svarar mot ig §• i
om intrådes-Pollet blif- Utskottets första förslag
vit, antingen vid de an- och ändrad.
Den ig Augusti
anteckningar dåLandtMarskalken
förer ordet,
eller vid dem, som ske
inför RiddarhusUtskottet,
ansedd icke kunna
beviljas, äge, när afslaget
honom tillkännagifves,
äska förhållandets
anmälande af Ordföranden
hos Ridderskapet
och Adeln in Pleno,
på hvars sluteliga afgörande
frågan kommer
att bero, utan att likväl
de beslut, som af
sådan anledning i Ståndet
fattas, må såsom
praejudicat anses eller
framdeles kunna i sådan
egenskap åberopas.
Såsom allmän grundsats
gällerj, att den,
•hvilken enligt denna
Riddarhusordning blifvit
ansedd oberättigad
att äga Säte och Stämma
på Riddarhuset under
samma tid, ej el -  ler må fulhnagt utgifva.
ala
Dan 18 Augusti e, m.
N:o 5.
Hörscimste Memorial!
Sedan RiddarhusUtskottet fulländat granskningen
af de § i RiddarhusOrdningen, hvilka,
efter den af Utskottet i Dess Betänkande af
den 9 sistledne Maji uppgifne plan, skulle tillhöra
2:dra Afdelningen af ifrågavarande Författning;
får RiddarhusUtskottet nu härjemte
öfverlemna den redaction till samma Afdelning,
Utskottet, efter en sådan granskning , uppgjort,
dervid Utskottet i afseende på de allmänna grunder,
hvarefter den samma blifvit utarbetad, anser
sig endast böra åberopa den framställning
derom Utskottets nyssnämnde Betänkande innehåller
; och inskränker Utskottet sig således nu
endast dertill, att meddela en kort öfversigt af
paragraphernes innehåll och de jemkningar, eller
rättelser de samma ansetts böra undergå.
§. §. 21, 22 och innehålla stadganden,
hvilka, då de dels före, dels vid Ridderskapets
och Adelns första sammanträden skola iagttagas,
Utskottet ansett böra börja denna del af
RiddarhusOrdningen. Redaclionen är utom rättelse
af någre ord, lika med i9, 20 och 31 paragrapherne
i nu gällande Riddarhusordning , hvarvid
dock det tillägg blifvit gjordt, att någre egenteliga
mål icke få företagas till pröfning, innan
Ståndet, genom andra anteckningen, blifvit till
fullo organiseradt.
§. 24, om Electorers tillsättande, svarar mot
21 paragraphen i 1818 års Riddarhusordning,
Den 18 Augusti e. m,
3Ö3
och år redactionen författad i enlighet med de
grunder, som Ridderskapet och Adeln vid besluts
fattande om Bånkmåns afskaflande anta.;
ga för Electorers utväljande,
§ §. 25, 26 och 27, omförmäla Electorernas
befattning, deras afgång derifrån samt tillåtelse
för dem att lemna Riksdagen. I paragraphen
2Ö:te har Utskottet tillika besvarat Herr von
Qvantens, Carl, den 17 sistledne Februarii remitterade
Motion, angående tillåtelse för Elector,
som blifvit vald till UtskottsLedarnot, men
detta förtroende genast sig afsåger, att få sin
förra befattning bibehålla; hvarvid Utskottet
nästan ordagrant antagit hans förslag. Ett särskildt
tillägg, angående skillnaden emellan in
Pleno valde Ledamöter till förstärkt Utskott ,
och de Ordinarie , som af Electorerne utses,
år af Utskottet föreslagit. För öfrigt år redactionen
till största delen ordagrant hämtad
från §. 32 första Momentet af 26, 24, samt
sista Momentet af 26 jjj, §. i nu varande Riddarhusordning.
§. §. 28, 29, 5o och 3i om Ordförande i
Utskott; om Ledamots rätt att afsåga sig ett
sådant förtroende; huru tillstånd må vinnas,
att på viss tid från RiksdagsOrten afresa; huru
Ledamotskap i Utskott förloras, och om laga
förfall, åro med högst få förändringar hämtade
från närvarande RiddarhusOrdnings 25 §. 25,
27, 28 samt 29 § § Stadgandet att icke iner
ån en tredjedel af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter i ett Utskott, må på en gång erhålla
564
Sen i F; Augusti e. m,.
tillstånd att bortresa,5 har Utskottat ansett nådigt
att tillägga.
§'. 32, om anslag till sammanträden , är lika
med den närvarande (jj. 5o.
§. 53, om huru förhållas skall då LandtMarskalken
år hindrad att vara närvarande in
Pleno, är af enahanda lydelse med den nu gällande
§ 32, endast med ett tillägg, sorn har
synts Utskottet vara påkalladt af 23 , 45
och 47 paragrapherne i Riksdagsordningen, jeniförde
med hvarandra.
§. 34, a.fhandlär Landt-Marskalkens elier
Ståndets Ordförandes rättigheter och skyldigheter,
så vidt de samma ej redan åro i Riksdagsordningen
utmärkte • åtskilige stadganden i
den nu varande 53 §:n åro uteslutne, såsom
förut intagne i Riksdagsordningen.
§. 35, omförmaler Diarium , Föredragningslista
och Bordslista. Utskottet har trott, att bestämdt
skillnad borde göras emelian desse frenne
väsendtligt olika Handlingar , hvilket icke
skedt i nu varande RiddarhusOrdnings 54 §.
Diarium löper från Riksdagens början till desaslut;
Föredragningslistan angår hvart Plenum,
särskildt, och Bordlistan innefattar dessutom äfven
de mål, hvilka enligt Ridderskapets och Ådelns
beslut, åro för längre eller kortare tid
hvilande. I afseende på Föredragningslistan, hav
Utskottet ansett dess uppsättande i Riddarljusaalen
under påstående Plenum, vara en lämpelig,
Ven Ig Augualii e. m.
365
anstalt, ledande till Ridderskapets och Adelns
Ledamöters beqvämlighet.
§. 56, om anförandens aflemnande till Protocollet,
svarar emot nu gällande §. 55, med
undantag af första Momentet, hvilket Utskottet
ansett vara öfverflödigt, och med ett tillägg vid
slutet, sorn synts vara af billigheten påkalladt.
Närvarande RiddarhusOrdnings 56 , 67,
och 58 paragrapher åro uteslutne, emedan RiksdagsOrdningens
4(8, 4q, 5o, 5i, och 52 paragrapher
innefatta allt hvad som i dessa frågor
lagligen synes böra föreskrifvas. Likaledes har
1 Momentet af 5g §:n utgått, såsom innefattadt
i 5o §:n Riksdagsordningen.
§. 67, om åfventyret vid personliga förolämpningar,
och
§. 58, om jåf för skyldemån i vissa mål ,
svara mot 2;dra Momentet, Sgide, 4o:deii8i8
års Riddarhusordning utan förändring.
§. 5g, om propositioner, och om måls sluteliga
afgörande, motsvarar de nu varande 4o:de
och 4i;sta paragrapherne. Åtskillige stadgandeii
i de senare, innefattas i RiksdagsOrdningens
55, 54 och 56,te paragrapher och äro således
här förbigångne; men Ridderskapets och
oell Adelns talrikhet framför de öfrige Stånden
medför å en annan sida möjligheten af all, som
icke i Riksdagsordningen hafva behöft förutses.
Del år således ganska möjligt, att Ridderskapet
266
Ven Ig Augusti e, m,
och Adeln icke åsåinjes om ordningen i hvilken
de särskilta propositioner skola göras, som under
en och samma discussion blifvit begårdta,
och för detta fall, bör någon bestämd regel finnas*
Likaledes är det icke omöjligt, att LandtMarskalken
och Protocollsföranden kunna i moa
af ställets aflägsenhet, hvarifrån ljudet kommer;
uppfatta Ståndets avar på en proposition olika
med hvad Ledamöter, som sitta på andra ställen
i Riddarhus-salen trott sig höra; och det har derföre
synts Utskottet lämpeligt, att såsom lag föreskrifva
hvad äfven under denna Riksdag blifvit
iagttagit, det LandtMarskalken alltid bör underrätta
Ridderskapet och Adeln örn det sätt,
hvarpå han fattat Ståndets tanka, innan rättigheten
att begära Votering, anses förlorad.
§ 4o. Om upprop och omröstning, är af
enahanda lydelse med den nu varande §:n 43,
blott med undantag af sista momentet, hvilket
hör till den särskildta Ordningsstadgan, och der
jemväl är infördt.
§. 4i. Om tvenne upprop svarar mot 44
§. oförändrad.
§. 42. Om vallistor och voteringssedlar,
motsvarar den närvarande 45 § , med undantag
af allt hvad, som i 55:dje och yi:sta paragrapherne
Riksdagsordningen redan är stadgadt,
och med ett tillägg om personers uppförande i
alphabetisk ordning på listorne * till de större
valen, hvars gagnelighet Ridderskapet och Adeln
redan vid denna Riksdag erkänt.
Den 18 Augusti e. m.
•67
§. 45. Om lottning emellan personer, som
erhållit lika antal röster; samt om val till suppleanter:
är en af Utskottet tillagd ny paragraph.
Det har synts Utskottet nödigt, att i det förra
afseendet hafva något stadgadt, ehuruväl lottning
i alla fall torde visa sig vara det enda
antagliga. Vid de val, som i Grundlagame äro
föreskrifvne, har Ridderskapet och Adeln, under
åtskilliga Riksdagar, öfverenskommit, att
tillika utse Suppleanter, till undvikande i möjligaste
måtto af tidsspillande valförrättningar.
Att besluta härom, synes tydligen böra tillkomma
Ståndet ensamt, och böra ske särskildt för
hvarje tillfälle, dock med det undantag, att förfarandet
vid val till Suppleanter icke får på
något sätt vara i strid med Grundlagens stadganden.
Då nu Grundlagen uttryckligen förmår,
att alla Ledamöter i en Nämnd, böra
väljas genom allmän omröstning, och således
vara af majoriteten tillsatte; synes det icke vara
olämpligt, att i RiddarhusOrdningen uttryckligen
förbjuda det sätt, som någon gång blifvit
nyttjadt, att Suppleanter tagas af de personer,
sorn erhålla de flesta rösterne, närmast intill
den sista ordinarie Ledamoten, ehuru vallistan
ej innehåller flere namn än som till ordinarie
Ledamöter erfordrats, och hvarigenom Suppleanterne,
dels verkligen blifva, dels kunna blifva
af minorrteten utsedde.
Det är nemligen tydligt, att då vallistorne
upptaga ett icke större antal namn, än de blifvande
ordinarie Ledamöternes, så skulle, i händelse
att hela Siandet, utom några få Leda
-
*63
Ven 18 Augusti e. m
-
möter, sammanstämde i sitt val, dessa iå Ledamöters
listor blifva de, hvarigenom Suppleanterne
kommo att utses, oell således ett Helt
annat resultat uppstå, än om Ståndet vid inträffande
ledigheter företagit ett särskildt val,
§. 44, Om röstberäkning och omröstningsprotocoll
, svarar mot nuvarande 46 §. oför»
ändrad,
45. Om val till Fullmägtige och Revisorer,
är utom en liten förändring, af enahanda
lydelse med 47 i nu gällande Riddarhusordning.
Förändringen består egentligen i uttagandet
af ordet: Sex Revisorer, hvaraf kunde
dragas den slutsats, att Ridderskapet och Adeln
in Pieno endast kunde välja Revisorer till den
första af de i 68 §. Riksdagsordningen omför -  mäldte Revisionsförrättningarne, och att Revisorerne
till den andra Revisionen nödvändigt skulle
utses genom ombud, likasom det hittills skett;
men sådant är i bestämd strid med Grundlagen,
som uttryckligen förmår att Riksens Ständer
äga, i den ordning Stånden hvart för sig
lämpligast finner, förordna Revisorer, hvilka ord
Utskottet ansett endast böra åberopas. Varan»
des U iskottet öfvertygadt, att ett stadgande i
RiddarhusOrdningen, som skulle befinnas inskränka
Ståndets i Grundlagen försäkrade rätt,
så mycket mindre bör bibehållas, som det icke
ens i sitt närvarande skick, enligt Utskottets
tanka, har någon lagligen bindande kraft.
§§, tö, 17 och 48. Om den särskildta
Den 18 Augusti e, m, 22g
ordningsstadgan , om RiddarhusUtskottet, och
om RiddarhusDirectionen, äro i det närmaste
lika med 48 ,| 4g och 5o §:ne i närvarande Riddarhusordning.
Tillägget vid slutet af 47 §.
åsyftar bland annat, att undvika alternativa
framställningar från RiddarhusEtskottet, sorn
åtskillige af Riddarskapets och Adelns Herrar
Ledamöter i Ståndet klandrat. Stadgandet, att
en af RiddarhusDirecteurerne icke åtnjuter honorarium
synes lika med alla öfrige föreskrifter
om Directionens lönevilkor böra införas uti Instructionen.
§. 4<). Om RiddarhusSecreterarens tillsättande
af Ståndet, eller stadfästande i Embetet,
samt huru förhållas bör, då RiddarhusSecreteraren
är af sjukdom hindrad, att sin tjenst förrätta,
utgör ett af Utskottet gjordt tillägg till
RiddarhusOrdningen. Dessa sjtadganden hafva
förut haft ett runi i RiddarhuifcDirectionens instructiön,
men då, vid öfverläggning härom, Utskottet
.ansett, att ett så vigtigt embete som det,
att vara Ridderskapets och Adelns Protocollsförande,
aldrig bör annorledes, än tills vidare
och det blott i nödfall, tillsättas af någon annan
Un af Ridderskapet och Adeln sjelf in Pleno,
och stadfästandet i Embetet af en tills vidare
förordnad Riddarhus-Secreterare, eller utnämnandet
af en ny, således kan bli ett öfverlägga
ningsänme, har Utskottet ansett ett stadgande
härom böra i RiddarhusOrdningen införas.
§. 5o. Om förändringar i RiddarhusOrd
-
Dtn 18 -Augusti e. m,
ningen, motsvarar nuvarande §. 5jj med följande
rättelser;
1) Att hädanefter inga förslag till jemkningar
i RiddarhusOrdnirrgen skola få föreslås
af Utskottet, så vida de ej grunda sig på stadfästade
Grundlagsförändringar.
2) Att sanctionerade ändringar i RiddarhusOrdningen
böra blifva gällande genast efter
den Riksdagens slut, då de beslutats, på det att
ej, emellan Riksdagarne, ett upphäfvet stadgande
må behöfva, följas; och
5) Att RiddarliusOrdningen icke må åberopas
i sådane mål, der den möjligen genom
ett misstag vid redactionen, kan befinna» vara
i strid med Grundlagarna.
§. 5i. Eller om ceremonierne vid Ridderskapets
och Adelns åtskiljande, innefattar utom
den nu gällande paragraphen 55, ett tillägg,
hvarigenom Utskottet sökt undanrödja den stridighet,
som hittills i visst afseende ägt rum
emellan denne paragraphen och Grundlagarne.
Slutligen får Utskottet härjemte bifoga ett
förslag till ordningsstadga, som utom tilläggning
af ett moment, är af enahanda lydelse med de
år ]8io stadfästade. Stockholm den 27 Juni
1825.
yi » ,
På RiddarhusUtskottets vägnar,
C, G. Spens,
N. Snoilsky.
Ven 18 Augusti e, rn,
271
'Andra Afdelningen af RiddarhusOrdningen.
Ordning, på det sätt,
att första GrefveBänken
blifver till höger
om L and tMarskalksb o r«i
det, den andra till vänster,
och så vidare.
Sedermera uppslås
en Bänklista vid hvarje
Bänk, hvarpå de Riksdagsmäns
namn uppföras,
som derå erhålla
sina platser; åliggandes y
RiddarhusFiscalen, att
öfver verkställigheten
häraf noga handhålla.
§. 8 2.
Ingen ^må på Rid- Svarar mot 20 §/
dårhuset inträda innan
han förut för vakthafj
§. 21.
Innan anteckningarne
förrättas, skola Bani
karne i RiddarhusSalen
vara af RiddarhusSecreteraren
och Fiscalén
indelte, hvarvid iakttages
den för Ätterne här
ofvan uti 1 §. stadgade
Svarar mot t g (JJ. i
RiddarhusOrdningen.
2;2
Den 18 Augusti e, m,
*
hafvande UnderOfficeraren
uppvist den honom
lejnnade inträdespollet.
RiddarhusFiscalen"åligge
att, efter egna
anledningar, eller
uppå erhållna underrättelser
tillse, det ingen
obehörig, öfverläggningarne
bivistar.
Utlånar någon Le-damot
sin pollet till
annan person för att
honom såmedelst inträde
förskaffa, vare den,
som polletten utlånt,
säte och stämma den
Riksdagen förlustig,
hvarom, efter RiddarhusFiscalens
anmälan ,
i Riddarhus-Utskottet
undersökas bör, för att
sedermera af Ridderskapet
och Adeln in
Pleno afgöras.
§• ^3.
Vid hvarje Riksdag
skall första gången, då
Ridderskapet och Adeln
sammanträder in Pleno,
den
-
Svarar mot 3i §.
Otti i| Aaguth c, m,
«W
denna RiddarhusOrd -  jning uppläsas, äfvensom
den särskildta OrdningsStadgan
för Ridderskapets
och Adeina sam.
mankomster. Ett tryckt
exemplar af RiddarhusOrdningen
bör sedan
ständigt vara att
tillgå, så val å LandtMarskalksbordet
som i
RiddarhusCanzliet. Icke
må något beslut fattag
* Ståndet i ämnen, hvilka
tåla uppskof, innan
andra anteckningen för
®ig gått.
§. 24.
SedanRiksdagenblil- Svarar mot a4 §•
vit af Konungen å Riks.
•Salen öppnad, feör nästa
Söcknedag derefter så
Vida Plenum Plenorum
icke å samma dag äf
anbefalldt, Electorsval
verkställas. Med detta
Val förhålles sålunda,
att efter det Ridderskåpets
Och Adelns samtlige
valberättigade Ledamöter
enligt anteck
-
Bil. lill Ridd. o. Ad. Pt. VII. Band. 18
Den 18 Augusti e, m.
ningslistan blifvit, genast
eftér andra anteckningen,
af RiddarhusSecreteraren
delade
i 25 särskildta, men till
beloppet lika delar,
hvarvid, om något mindre
antal skulle öfverblifva,
detsamma med ,
en person på hvardera
af de sista afdelningarne
fördelas, bör en förteckning
upprättas, som
visar hvilka Ledamöter,
som tillhöra hvarje afdelning
, hvilken förteckning
skall tryckas
och å Riddarhuset vara
att tillgå sednast om
morgonen dagen före
den, då valet skall ske.
Hvarje afdelning kallas
särskildt inom skranket,
och uppropas Ledamöterne
efter anteckningslistan,
då hvar och en
framträder och i sin
ordning öfverlemna*- till
Landt-Marskalken en
sluten sedel, innehållande
namnet på en
person, vald inom hela
Ståndet, då den, som
de flesta röstern e er
-
Den 18 Augusti e. w»
3?S
I
hållit, är behörigen vald
Elector, och bör hans
namn högt utsägas och
genast uppskrifvas på
en tafla, uppsatt vid
skrauket. Hafva tvenne
eller flere af de sorn
fått de flesta rÖsterne,
erhållit ett lika antal,
då skall lottning dem
emellan genast verkställas
af den första
Ledamoten inom afdelningen.
På lika sätt
Förhålles med valet för
de öfrige afdelningarne,
hvarvid dock bör iakttagas,
att en efterföljande
afdelning icke får
rösta på den person,
som utaf en föregående
afdelning blifvit till Elector
utvald, samt att
LandtMarskalken lemnar
ettfkort rådrum åt
hvarje afdelnings Ledamöter,
att innan upprop
sker, författa deras voteringssedlar.
Afgår Elector under
Riksdagen, välje den
afdelning, som utvalt
honom, en annan i dess
Dtn |8 August i
ställe på satt redan
stadgadt är, hvilket nya
val, efter der om dagen
förut gjordt anslag alltid
in Pleno ske bör. Skulle
vid sådant tillfälle
antalet af en Afdelnings
Ledamöter finnas vara
mer än till hälften förminskadt
mot det som
varit antecknadt vid första
valet, fylles bristen
i primitiva antalet utaf
den nästföregående och
näst efter följande afdelningen,
som hvardera
lemnar hälften af det
felande antalet utaf sådana
Ledamöter, hvilka
i en nummerföljd
närmast föregå och efterfölja
den afdelning,
som välja skall. Börandes
i händelse en sådan
brist skulle uppstå i den
25 Electorsafdelningen,
densamma ersättas från
den 24:de och första
afdelningen, äfvensom,
då Ledamöter saknas i
första afdelningen, det
felande antalet af Ledamöter
tages ur den
a5:te och andra afdelningen.
Dtn ig Augusti e, m.
27?
§. 25,
Electorerne åligger, Början af a 2 §.
att inom den tid RiksdagsOrdningens
a8:de
föreskrifver, välja Ledamöter
till samtelige der
omnämnde Utskott samt
till RiddarhusUtskottet.
Innan detta Val skett,
må ingen utvald Elector
afsåga sig denna
befattning. Derefter må
det vara tillåtit under
enahanda vilkor som för
UtskottsLedamot stadgade
åro.
Electorerne tillhörer
äfven, att tillsätta
Ledamöter af Riilderskapet
och Adeln i alla 4
de Utskott, hvilka Riksens
Ständer med anledning
af Riksdagsordningens
56 §. finna
vara af nöden, samt
att vid inträffande ledigheter
välja andra
Ledamöter i de afgångnes
ställe. De kunna
ej till Ledamot i Ut«
skott kalla annan person
5n den ? sorn till
>1
Dm S& Augusti e. c*».
såte och ståmma antecknad,
samt i Riksdagsorten
närvarande
är, och som ej, enligt
stadgandet i 41 §, Riksdagsordningen,
år hini
drad att förtroendet e*
mottaga. De förråtte
deras Val särskildt för
hvarje Utskott genom
slutna sedlar, hörandes
hvarje Sedel innehålla
namn på så många personer
som antalet af
de platser, hvilka för
tillfället skola besättas,
Electorerne må ej sammanträda
till Val, utan
föregånget in Pleno fattadt
beslut ; och böra
minst Tretton närvarande
i Valet deltaga.
ValProtocollet bör genast
af minst Tretton r
Electorer nnderteknaa
och försegladt till RiddarhusSecreteraren
aflemna».
§. 26.
Varder Elector till Svarar emot a4 •§.
UtskottsLedamot vald,
upphöre han att vara
Ven 18 Augusti c, m.
Eleclor, så framt han
ej en sådan befattning
på sått, 29 §. omförmåler,
sig afsåger. Elector,
som kallas till
Ledamot i förstärkt Utskott,
eller Nämnd, bibehålle
sitt uppdrag såsom
Elector.
§• 27-
Tillstånd att på två
högst tre veckors tid
från Riksdagen afresa, *
inå LandtMarskalken
bevilja fyra eller fem
af Electorerne i den
ordning de sig derom
anmäla.
§. 28.
Den bland Ridderskapet
och Adeln närvarande
Fullmågtige i
Utskotten, sorn intagit
Såte å Riddarhuset för
den efter Matrikeln äldsta
Åtten, bestämmes
till följe af 39 §, i Riksdagsordningen
att vara x
Ordförande i Utskott.
(Slutet af 26 §.)
(Svarar emot a5 §.)
/ / '/ ■' . * ■ i ■ ;■
Den ig AuguitU e m,.
§ 2 9-
Adelsman, 'vald till (Svarar mot den 37
Ledamot i Utskott, dge §. och i:sta Momentet
rätt, att innan han den- af 20.)
na befattning utöfvat
eller utöfva kunnat, densamma
sig afsåga. Sedermera
må han ej „
utan laga förfall med
sin befattning .såsom
UtskottsLedamot upphöra;
dock må Ordförande
i Utskott kunna
bevilja Ridderskapets
och Adelns Ledamöter
derstädes i den ordning ^
de sig derom anmäla ^
två högst tre veckors
ledighet, dock så, att
alltid två tredjedelar af
dém qvarblifva. Ifrån
befattningen i Hemliga
Utskottet kan, sedan
detsamma blifvit i verksamhet
satt, icke någon,,
utan Konungens tillstånd,
alldeles eller på
bestämd tid endtledigaa..
' s ^
§. 5o.
Uteblifver Elector
eller UtskottsLedamot
3 :ne veckor öfver den be»
Den 18 Augusti e. ra,
281
viljade ledigheten utan
styrkt laga förfall, eller
försummar han utan (Slutet af 25 samt
laga förfall trenne på §• 28.)
hvarandra följande sammankomster,
eller bortreser
han utan erhållit
tillstånd, vare han sin
Riksdagsmannarätt för
den Riksdagen förlustig}
börandes sådant af Utskottets
Ordförande genast
för Ridderskapet
och Adeln in Pleno till-,
kånnagifvas, och i Protocollet
der antecknas.
§. 3i.
Med laga förfall Svarar mot 29 §.
förstås hvad allmänna
Lagen stadgar i 12 Capitlet
1 §. RåttegångsBalken.
Skulle andra
synnerliga, der icke nårnde,
orsaken till förfall
anmälas och styrkas ,
må pröfningen deraf
på Ridderskapet och
Adeln in Pleno ankomma.
§• 32.'
\
Anslag till Plenum
Svarar mot 3o §,
282
Den 18 Augusti e. m.
bör ske dagen förut,
sist klockan 6, samt till
Electorers och Utskotts
sammanträden, sist klockan
8 om aftonen. Göres
anslag senare, vare
Plenum, Electorers eller
Utskotts sammanträden
ogiltige. Om under
varande Plenum ,
fortsättning pröfvas nödig
på eftermiddagen ,
bör anslag dertill innan
klockan i på dagen vara
gjordt.
§ 53.
Landt- Marskalken,
eller, om han låtit tillkännagifva,
att han ej
kan tillstädes komma
den närvarande, efter
Matrikeln, äldste Ledamoten,
åge, att vid samlingstimman,
efter med
klubban äskadt ljud,
låta börja öfverlåggningarne.
Denne senare
bibehålle dack alltid
sin yttrande och röstande
rått, utom i de fall,
då han, med anledning
af a3 §. RiksdagsOrd
-
Syarar mot 52 §.
Den 18 Augusti e• m.
283
ningen, efter af LandtMarskalken
anmält laga
förfall, företräder hans
ställe, och deltagit i de
Talemans öfverläggningar,
som i 47 § Riksdagsordningen
orriförmålos,
eller Plenum sammankallat.
Dör LandtMarskalk
afvaktas i underdånighet
Konungens
Nådiga utnämnande af
en annan.
§. 54.
LandtMarskalk, el- >arar ,not 55 «•
ler den hans ställe företräder,
äge;
1:0 att hos Ridderskapet
och Adeln all
Konungsligan rätt styrka,
och likaså inför
Konungen, Ridderska_
pets och Adelns, i enlighet
med den i 23 §.
Riksdagsordningen intagne
LandtMarskalksi
Eden.
2:0 Att till verkställighet
befordra allt
hvad Ridderskapet och
Adeln lagligen beslutit.
Den 18 Au guei ii c, m.
5:o Att varna dem
som sig otillbörligen
förhålla, hvilken rättighet
likväl ej må sträcka
sig dertill, att göra
varningen allmän för
hela Ståndet.
§. 55.
Vid hvarje Riksdags
början skall ett Diarium
upprättas med 2;ne ,columner;
uti den ena införes
alla inkomna Mål
af hvad beskaffenhet som
helst, jemte Namnet på
den Ledamot, som ingifvit
ett Memorial, innefattande
sådan ny fråga,
som, enligt Regerings-Formen
Riksens
Ständers öfverläggning
och pröfning tillkommer,
och bör äfven innehållet
i korthet anföras
: uti den andra
coluranen åter, antecknas,
när något Mål blifvit
in Pleno föredragit,
när det blifvit lagdt på
bordet, eller till något
Utskott remitteradt; när
Utskottets Utlåtande inkommit,
och når der
-
Svarar mot den 54 $.
Ven 18 Augusti e, m.
1
285
efter frågan blifvit af
Ridderskäpet och Adeln
afgjord. Detta Diarium,
som i RiddarhusCanzliet
skall föras, bör vid
hvarje Plenum ligga å
LandtMarskalks-bordet,
och dess emellan alltid
vara utiRiddarhusCanzliet
att tillgå. Efter ordningen
af detta Diarium
böra målen föredragas,
i fall icke äudring deri
sker på sått 47 §. Riksdagsordningen
medgifVer.
Förekomma propositioneroch
remisserfrån
Konungen, <eller ärenden
från de andra RiksStånden
till communication
och afgörande,
böra sådane Mål och
Ärenden hvarje Plenum
först och främst
föredragas. I Öfrigt
ställe LandtMarskalken
sig till efterrättelse,
hvad ofvan anförde 47
§. om den gemensamma
öfverläggningen Talemånnen
emellan närmare
stadgar.
För hvarje Plenum
286
Den 18 Augusti e, m,
bör, sedan Talemansöfverlåggningen
för sig
gått, genast uppgöras
en särskildt föredragningslista,
hvaraf en afskrift,
under påstående
Plenum, bör vara uppsatt
i Riddarhus-Salen,
derå alla förändringar
i föredragningsordningen,
hvarom Ståndet kan
Öfverenskomma, skola
genast anmärkas Stadgandet
i 49 §. Riksdags-Ordningen,
att i
StåndsCancelliet alltid
skall finnas en öppen
förteckning öfver alla
på bordet liggande mål
med dertill hörande
acter och handlingar,
iakttages särskildt.
§. 56.
Väcker någon munteligen
en fråga, som
på bordet lågges, eller
remitteras, eller med
de öfrige RiksStånden
communiceras; eller gör
någon munteligen sådane
anmärkningar vid
ett Utskotts yttrande,
Svarar mot 55 $.
iDeri 18 Augusti e. m.
33?
att de till samma yttrandes
återförvisande
föranleda; bör frågan ,
eller anmärkningen innan
nästa Plenum skrifteligen
till Protocollet
aflemnas. Alla skrifteliga
anföranden skola
genast efter deras upplåsande
afgifvas till Pro.
tocollet. Under det ett
mål år hvilande på bordet,
må dt n Ledamot,
'^otn sådant åstundar,
till Landt-Marskalken
inlemna sitt skrifteliga
yttrande deröfver, hvilket
yttrande bör, oaktadt
författaren år frånvarande
vid målets nästa
föredragning upplåsas,
så framt LandtMarskalken
ej finner deti
samma innehålla ämnen
eller uttryck, som äro
obehöriga.
§• Sy
Uppstår
fråga, om Svarar mot sednare
någon tillåtit sig per- delen af 39 §.
sonligen förolämpande
uttryck, pröfve Ridderskapet
och Adeln, om
288
Ven 18 Augusti t. n*.'
lian derföre af LandtMarskalken
enligt 54 §.
5 momentet af denna
Riddarhusordning varnas
bör; om saken a£
ett Utskott skall närmare
pröfvas eller ock alldeles
förfalla; förvises
saken till Utskott, skall
ett sådant af tolf Ledamöter
sättas, och äge
LandtMarskalken, samt
den person, hvilken i
fråga är, att af nämnde
Ledamöters antal,
hvardera hälften utnämna.
Detta Utskott pröfve
genast målet och
Jenine deröfver till Ridderskapet
och Adeln sitt
Betänkande , antingen
till befrielse, eller att
dermed skall förfaras
på sätt z mom. i RegeringsFormens
no §.
stadgar, eller till uteslutande
från säte och
stämma på Riddarhuset
för den Riksdagen, hvartill
fordras ett lika belopp
af röster, som nyss
nämnde §. för sättande
under laga tilltal bestämmer,
§. 38.
9
Den iS Augusti t. m,
589
§. 58.
Uti alla sådana mål,
hvilka personligen röra
en eller annan af Ridderskapets
och Adeln»
Ledamöter, böra densammes
närmaste skyldemån,
till och med
eyskonebarn ingen stärne
ma äga, utan skola de
sedan så väl den, som
Baken angår som de
sjelfva, ägt tillfälle till
protocolletandraga hvad
de nödigt aktat jemte
honom, när beslutskall
fattas, från Riddarhuset
taga afträde. Skulle någon
eller några, som
på ofvanberörde sätt
befinnas slägt vara, uti
sådan fråga hafva voterat,
vare han eller de
Riksdagsmannarätt för
den Riksdagen förlustige
, och i fall uti nästa
Plenum styrkes, att voteringen
kunnat bero af
hans eller deras röster,
gånge samma votering
åter.
Svarat mot 4o §.
%
I
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. VII, Band. fgj!
Ven Ig Jin gusti c. m.
§• 50.
Enär ett mål till Svarar mot 4
slutligt afgörande iöre- 41 §. §,
tages, bör, utom hvad
i 55 och 54 §. § Riksdagsordningen,
år fö-,
reskrifvit, hos Ridderskapet
och Adeln iakttagas:
att Propositionen
alltid först blir till bifall,
dernäst till återremiss,
i händelse en sådan
göras kan, och
derefter till afslag på
Betänkandet eller motionen;
att, enär propositionerne
så vål till
bifall som till afslag
hafva blifvit med nej
besvarade och antagande
med förändringar
enligt Grundlagen år
tillåtit, förslagen dertill
framställas hvart och
ett för sig till antagande,
i den ordning
de blifvit gjorde, så
framt ej Ståndet derom
annorlunda åsåmjes; och
att härvid alla propositioner
så ställas, att
de Ledamöter, som önska
det förevarande för.
1 och
t
Den J8 Augusti é, W»
»lagets antagande, må
besvara frågan med ja;
och de som vilja afslå
det, med nej.
Landt - Marskalken
bör, så snart Ridderskapet
och Adeln yttrat
sig, till Protocollet förklara,
huru han fattat
Ståndets tanka, och
stadfästes sedan beslutet
genom klubbslag, så
vida någon Ledamot ej
begår votering.
§. 4o.
Då votering eller
val förrättas skall, anmode
LandtMarskalken
eller den hans ställe
företräder, 6ex personer
af Ridderskapet och
Adeln, att jemte sig vid
bordet sitta, af hvilka
tvenne föra anteckning
öfver de som rösta och
tvenne öfver de, som
vid första uppropet sig
ej infinna. Upprop förrättas
af RiddarhusFiscalen
efter anteckningslistan.
De, som till en
Svarar mot
•92
Den 18 jfagfi.tti e, m.
och samma Bänk höra,
träde inom skranket,
når deras Bänks nummer
uppropas, och hvar
och en framlägge vid
upprop af dess namn,
en lyckt sammanrullad
sedel, på det pappersark,
som hålles af en
Ledamot vid bordet.
§■ 4i.
Vid alla val och
voteringar, Electorsval
undantagna, skola tvånne
upprop ske. Den,
som sig ej infinner når
andra uppropet för hans
Bänk verkstålles; håfve
sin rättighet den gången
förlorat.
§. 4s
Val eller votering
sker med iakttagande
af hvad 53 och 71 §§.
Riksdagsordningen föreskrifter.
Vid alla val,
på ett större antal personer,
böra namnen å
vallistan upptagas i al"
phabetisk ordning.
Svarar mot 44 §.
Svarar mot 45
\
Den r8 Augusti e, ro.
•93
Om valsedlarnas rätta
beskaffenhet bör en
fullständig och skriftligen
författad underrättelse
alltid före valet i
Riddarhussalen anslås,
samt dervid tillika anmärkas,
hvilka Ledamöter
af Ståndet, sora
för tillfället, enligtRiksdagsOrdningen
, icke
kunna komma under
omröstning eller äro berättigade
alt i valet deltaga.
Under påstående votering
böra voteringssedlar
alltid finnas att
tillgå på särskildta ställen
i Riddarhussalen,
och får emellan de med
Ja och Nej utmärkte,
någon skillnad i öfrigt
icke finnas.
§. 43.
Mellan tvenne eller
flere, som fått lika röster,
skiljes genom lottning,
när så behöfves.
Ofverenskoimner Ridderskapet
och Adeln,
(Ny §.)
?94
Pen 18 Augusti «, w,
eller är det särskildt
stadgadt, att, jemte de
de personer, som in
pleno skola väljas, ett
visst antal suppleanter
tillika bör utses, för
att inträda, i mon af
inträffande ledighet; då
bör alltid valet ske på det
sammanlagda antalet af
ordinarie och suppleanter,
hvarvid de flesta
rösterna bestämma hvib
ka personer blifva ordinarier,
äfven som den
ordning, hvari supple»nterne
böra tillkallas,
§. 44,
Sedan voterings- eller
valuppropen åro slutade,
öppnas sedlarne
af ordföranden , samt
granskas af honom och
af dem, som vid bordet
sitta, ibland hvilka fyra
föra hvardera särskildt
Protocoll, som efter
fulländad votering eller
val collationeras; derefter
upprättas ett omröstnings-
eller valprotocoll,
hvilket under~
Svarar mot 46 §.
Deri 18 Augusti <?. mt
395
skrifves of aila riem
som vid bordi-t sitta,
oell genast upplåses.
§. 45.
Vid hvarje Riksdag, Svarar mot by §.
vare sig Lagtima eller
Urtima, vålje Ridderskapet
och Adeln in
pleno, på sätt föregående
^ § stadga, 3;ne
Fullmågtige uti Riksens
Stånders B^nk, och ett
lika antal Fullmågtige
uti Riksens Stånders
RiksgåldsContoir, samt
förordna dessutom, enligt
68 §. Riksdagsordningen,
på sått Ståndet
lämpligast finner, om
Revisorer till de derstädes
anbefallt» särskildta
gransknings förrättningar.
Hvarförutan
Ståndet åfven , enligt
6p §. Riksdagsordningen
på sätt det lämpligast
finner, förordnar
om ersättandet af de,
genom dödsfall eller
and ra tillfälligheter, uppkommande
ledigheter
bland Fullmågtige eller
Revisorer.
*9i
Ven 18 Augusti t, w.
Fullmågtige och Revisorer
taga sina såten
efter de Åtters ordning
i Matrikeln, hvilka de
tillhöra.
I anseende till personerne,
hvilka till dessa
befattningar kunna komma
under omröstning,
iakttages hvad Riksdags.
Ordningens 70 §. härom
stadgar,
§• 46,
Till befrämjande af
nödig ordning vidRidderskapets
och Adelns
allmänna sammankomster,
är särskild stadga
upprättad, som i Riddarhussalen
alltid bör
vara till efterrättelse
anslagen.
§• ^7*
RiddarhusUtskottet
består af tolf Ledamöter.
Inför detta Utskott
skola Ledamöter afRidderskapet
och Adeln,
hvilka, efter de tvenne
första anteckningarne.
Svarar mot 48 §,
Svarar mot 4cj §*
vid Riksdagen sig infinna,
siyrka deras behörighet
till såte och
slämma och utbekomma
polletter. Detta Utskott
tillkommer, att öfverse
Riddarhus, samt Adeliga
JungfruStiftsärendernes
förvaltning sedan förra
Riksdagen , revidera
Riddarhus-Cassan och
Adeliga CadettScholaeFonden,
såsom ock alla
öfrige under Directionens
styrelse ställde
Cassör, Donationer och
Legater; börandes öfver
allt detta, Utskottet
till Ridderskapet och
Adeln aflemna sin berättelse,
deruti äfven
bör föreslås de ändringar
eller förbättringar,
som Utskottet, antingen
i anseende till förvaltningen
, eller i andra
hänseenden kan finna
nödige.
I öfrigt åger Utskottet
att ställa sig till
efterrättelse, hvad denna
Riddarhusordning stadgar
p äfvensom de i
*98
Ven 18 Augusti e. „i.
Grundlagen för Riksens
Ständers Utskott gifne
föreskrifter, hvilka kunna
på RiddarhusUtskottet
tillämpas.
$• 48.
Riddarhusets ange- Svarar mot 5o §.
lågenheter besörjas och
förvaltas af en Direction,
bestående af 7
Ledamöter, för hvilken
år utfärdad särskild instruction,
innehållande
äfven föreskrifter för
Riddarhus Secreteraren
och Riddarhusets Öfrige
Tjenstemän.
Ledamöterne i denna
Direction utses vid
slutet af hvarje Riksdag
af Ridderskapet och Adeln
in Pleno, genom
omröstning, bland sådana
Adelsmän, hvilka,
enligt 4i §. Riksdagsordningen,
ej åro förhindrade,
att lill Ledamöter
i Utskott väljas.
Ej må Ledamot af Rid
darhusDirectionen derjemte
kunna vara Full
-
Veil 18 Augusti e. m.
299
rnågtig i Riksens Ständers
Bank , eller i deras
Riksgälds-Contoir,
eller Revisor öfver dessa
Verks samt StatsVerkets
tillstånd, styrelse
och förvaltning.
§• 49-
Har RiddarhusSecreteraresysslan
blifvit
emellan tvenne Riksdagar
ledig, och tjensten
af Riddarhus-Directionen
tills vidare tillsatt
på sätt den för Directionen
gällande instruction
omförmåler, då
bör inom 8 dagar efter
andra anteckningen,
Ridderskapet och Adeln
genom allmän omröstning
afgöra, om valet
af Ridderskapet och
Adeln gillas eljer ej.
Emellertid före den af
Directionen förordnade
Secreteraren Protocollet
vid Ståndets sammankomster,
utom vid
den öfverläggning som,
rörande detta ämne,,
kan uppstå ; och den i
(Ny §.)
300
Den Ig Augusti e*
sammanhang dermed
skeende omröstning.
Skulle Directionens val
ogillas, eller blifverRiddarhus
- Secreteraresyslan
under påstående
Riksdag ledig, fylles ledigheten
på sätt Ståndet
lämpligast finner.
Är RiddarhusSecreteraren
genom laga förfall
hindrad, föres Protocollet
af förste RiddarhusCancellisten
, så
framt RiddarhusSecreteraren
ej är i behof af
tjenstledighet på längre
tid ån 14 dagar, i hvilket
sednare fall Ridderskapet
och Adeln
åger pröfva, huruvida
särskild vicarius bör för
honom tillsättas eller
icke.
§. 5o.
Yåckes fråga in Ple; Svarar mot 5a §,
no om ändring uti den^
na Riddarhusordning,
bör en sådan alltid remitteras
till Riddarhus-*
Utskottet, som med sitt
t
Den 18 Augustii e. m, 301
Belänkande deröfver till
Ridderskapet och Adeln
inkommer. Besluter Rid»
derskapet och Adeln,
i anledning deraf, någon
ändring eller tilläggning
till RiddarhusOrdningen,
Öfverlemna3
samma beslut till Konungens
Nådiga stadfästelse,
och blifver, derest
en sådan vinnes, genast
efter slutad Riksdag,
gällande. Varder under
påstående Riksdag, i
den ordning 82 §. Regerings-Formen
föreskrifver,
någon sådan
ändring uti Grundlagarne
antagen, som gör
en derefter lämpad råt-'
telse uti ordalagen af
Riddarhus - Ordningen
nödvändig, bör RiddarhusUtskottet
sjelfmant
till Ridderskapet och
Adeln inkomma med
förslag till dylik rättelse.
Yppas eljest eller
innan sistnämnde ändringar
i RiddarhusOrdningen
blifva stadfästade,
någon stridighet
emellan Grundla
-
302
Den 18 sfugnsli e. m.
garne och RiddarhusOrdningen
, iakttages
hvad sorn i 12 §. RiksdagsOrdningen
stadgas.
§• 5i.
Sedan Kongl. Mnj:t
på Rikssalen åtskiljdt
Riksens Ständer, och
deni hemförlofvatj samt
LandtMarskalken derefter
på Riddarhuset afsl
utåt Ridderskapets och
Adelns sammankomster,
eflemnar LandtMarskalken
stafven till den efter
Matrikeln äldste
närvarande Ledamoten,
hvilken med 6 Deputerade
af Ridderskapet
och Adeln, genast uppträder
till Kongl. Maj;t
för att LandtMarskalks*
stafven i underdånighet
återlemna, och må sedermera
någon sammankomst
för Ridderskapet
och Adeln den
Riksdagen ej åga rum.
Likväl må de då ojusterade
PleniProtocoi1*
rne inför RiddarhusDi
rectionen justeras.
Svarar mot 55 §•
Den Ig Augusti e. m,
303
Stadga
/ , 1
till ordnings vinnande vid Höglofl. Ridderskapets
och Adelns sammankomster m. in. stadfästad
den 1823.
1) Den som stannar på gången, sedan
LandtMarskalkefi öppnat Plenum, och ej då ge.
nast sin Bänk intager eller sedermera finnes på
gången stående, erlägge Trettiotvå skillmgar.
2) För den som talar till Protocollet, upplåser
Dictamen eller Memorial från annan an
egen Bänk, vare lika afgift.
3) Den som lutar sig emot skranket framför
LandtMarskalksbordet, erlågge En Riksdaler.
4) För den som vid val eller votering, innan
hans Bänk blifvit uppropad, eller sedan han
sin röst afgifvit, står inom skranket eller der
frammanföre, eller i skrankdörren, vare lika
afgift.
5) Den som gifver sitt bifall tillkänna genom
handklappning eller sitt missnöje genom
livissling eller stötning i golfvet, erlågge Två
Riksdaler.
6) Den som förlorar sin pollet och uti
RiddarhusUtskottet begär en annan , må elen
erhålla emot erläggande af Trettiotvå skillingar.
304
Ben iS Augusd e, m,
7) Skulle vid de sammanträden som för
Electorer, Förstärkt Utskott eller Nämnd utsättas,
så få Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln sig infinna, att val eller beslut för sådan
orsak skull, ej får äga rum, då bör, så vida
kallelse i behörig ordning skett, hvar och en
frånvarande Ledamot, som icke erhållit LandtMarskalkens
tillstånd att på viss tid lemna Riksdagsorten
eller icke, kan visa laga förfall, för
en slik försummelse erlägga Två Riksdaler.
Att allt hvad emot oordentligheter sålunda
stadgas, må till verkställighet komma, derå åligger
RiddarhusFiscalen noga och utan all mannamon
handhålla, och som de utstakade afgifterne
skola tillfalla fattiga Adeliga Enkor, så
bör RiddarhusFiscalen ovilkorligen, utan vidare
omgång, afgiften hos den felande uttaga, och
uti en med lås försedd sparbössa genast inlägga.
Vägrar någon att på Fiscalens anmaning
erlägga afgiften, då bör han af Fiscalen genast
tillsågas, att å nästa sammankomst, som efter
anslag sker, sig inför RiddarhusUtskottet inställa,
och ifall han kallelsen, derom Fiscalen ensam
vitsord åger, försummar eller ytterligare
vägrar afgiften betala, då åger RiddarhusUtskottet
honom från Riddarhuset utesluta, intilldess
han afgiften erlagt, hvarom anmälan af Utskottet
i nästa Ridderskapets och Adelns Plenum
göras bör, och der först bland alla årender Upplåsas.
Datum ut supra.
Ei
-
Den 20 Augusti e. m« 3°^
*
Bilagor
Ö
tillPleni-Protocollet för den 20 Augusti,
eftermiddagen.
N:o 1.
Vordsa/mte Memorial!
Uti ett till RiddarhusDirectionen ingifvit
och hårhos bifogadt Memorial af denne dag,
liar RiddarhusKamereraren, Herr RevisionsSecreteraren
Stråle på anförde skål, och till vinnande
af någon lättnad vid bestridandet af de
nu, särdeles emot förr, betydligt ökade RiddarliusKamererare
göromålens anhållit, antingen om
en löntillökning af Etthundrade R:dr B;co, hvilken
RiddarhusKamereraren föreslagit sålunda ,
att det arfvode af i55 R:dr 16 sk B;co som nu
bestås för Råkenskapernes förande vid Wadstena
Adeliga Jungfru Stiftet, skulle förhöjas
med 5q procent, samt att det från Adeliga Cadett-skolao-fonden
till Riddarhus-Kamereraren
utgående arfvode af 55 R.dr 16 sk. skulle fördubblas,
eller ock, att blifva entledigad från befattningen
med Wadstena Adeliga Jungfru Stifts
Cassan, hvilken tillförene haft sin särskildta Räkenskaps-
förare.
Bil. lill Ridd. 0. Md. Pr. VII Band. 20
3o6
Den 20 Augusti e. m.
Då RiddarhusDirectionen, sora till följd af
Riddderskapets och Adelns Beslut nu mera äfven
öfvertagit styrelsen af Adeliga Jungfrustiftets
angelägenheter, förehaft denna RiddarhusKamererarens
ansökning, liar RiddarhusDirectionen,
med kännedom om de särdeles vidlyftiga
och ansvarsfulla göromål, sorn RiddarhusKamereraren
nu åligga, så mycket häldre ansett sig
böra fästa uppmärksamhet derpå, sorn behofvet,
att för göroniålens ståndigt tilltagande mängd,
förse Kamereraren med biträde of en Contoirsskrifvare,
redan vid föregående Riksdagar varit
nogsamt insedt, fastän Ridderskapet och Adeln
funnit sig, i saknad af tillråckelige medel till en
sådan persons aflönande, icke kunna tillåta dess
antagande; och ehuru tillgångarne synas icke
nu mera ån då, medgifva en sådan kostsammare
utväg för den erfoderliga lindringen t Rid.
darhusKamererarens besvär, samt RiddarhusDirectionen
derföre icke eller ansett sig böra gifva
anledning till en ny fråga derom , har RiddarhusDirectionen
likväl trott, att detta billiga ändamål
kunde på annat sått vinnas ; men Directionen
har dervid för sin del icke kunnat finna,
att det i sådant afseende föreslagne endtledigande
för RiddarhusKamereraren från befattningen
med Adeliga JnngfruStiftets angelägenheter
vore det lämpligaste, enär man med skälig
säkerhet torde kunna förutse , att någon
annan skicklig person , som ej förut åger dylik
befattning vid Riddarhuset och der borde
vara närvarande, icke skulle vilja åtaga sig en
sådan särskild Kamererare tjenst med densam
-
Den 20 Augusti e, m.
30?
ma åtföljande trägna och ansvarige göromål,
mot den hittills bestådda lönen af endast i35
R:dr ib- sk. och jemväl svårligen mot den ifragastållde
tillökning af 5o procent. Dessutom
skulle Riddarhus och StiftsKamererare tjensternes
afskiljande måhända komma att medföra flere
betydliga olägenheter, oberåknadt den för
RiddarhusDirectionen, att controllera tvenne Räkenskapsförare
i stället för en. Det vore således
i Directionens tanka med Riddarhus- och
JungfruStifts Råkenskapernes behörige handläggning
mera förenligt, om den nu varande gemensamma
Kamererare» i stället sattes i tillfälle, att
genom en löne-förbåltring kunna sjelf påkosta
det biträde, hvaraf han för de nästan årligen
ökade göromålehs bestridande redan är, och äfven
allt mera synes blifva i behof; och då Directionen
ej kunnat undgå medgifva, att den begårte
tillökningen uti de nu utgående arfvoden
för Adeliga Jungfru StiftsCassan och Adeliga
CadetlSkolae Fonden, i förhållande till den tillväxt
desse Cassör vunnit sedan samma arfvoden
bestämdes, år ganska måttelig, samt det dessutom
i betragtande tages, att äfven med en sådan
tillökning, inkomsterne vid den så beskaffade RiddarhusKamérerare
tjenste», som snart fordrar ert
persons odelade arbetsförmåga, näppeligen kan
anses utgöra mer än hvad till tarflig utkomst
erfordras; har RiddarliusDirectionen trott sig
böra hos Riddarskapét och Adeln vördsamt tillstyrka
, att RiddarhnsKamereraren må erhålla
den förhöjning uti de hittills bestådda arfvoden
af Wadstena Adeliga Jungfru StiftsCassan och
Den 20 Augusti tt ni.
Adeliga CadetlSkolaeFonden; som ofvanberurdfc
dr. Stockholm den 11 Augusti 1820.
Jacob De la Gardie.
Fredric Klingspor. G. M. Danckwardt.
H. G. Melin.
N. Snoilsky.
Ödmjukaste Memorial!
Under förvaltningen af Riddarhusets angelägenheter
har det fästat uppmärksamheten hos
Höglofl. RiddarhusUtskottet, särdeles vid sista
Riksdag, oell sedermera hos Högloll. RiddarhusDirectionen
att RiddarhnsKamererarens göromål
under de sednaste 15 åren, på ett ganska betydligt
sätt ökat sig, dels genom åtskiilige nya
Testamentsfonders tillkomst, dels genom de förut
varande fondernes tillväxt och förkofran. Det
har någon gång satts i fråga om icke det klefve
nödvändigt, att tillsätta en Rokbållare eller
Casseur, hvarigenom Kamererarens göromål skulle
komina att förminskas; men den betydliga tillökning
i utgifterne, sorn derigenom skulle uppkomma
oell hvartill fond saknades, har gjort
det hitintills nästan omöjligt att uppgöra något
förslag i detta hänseende. Emedlertid hafva de
sednare årens erfarenhet visat mig, att göromålens
mängd så tilltagit, att föga hopp för mig
är öfrigt, att med bibehållande af hälsa och
krafter i längden kunna förena Kamererare-göromålen
vid Riddarhuset i hela deras vidd med
det Embete jag i Rikets tjenst innehar. Då jag
Den !0 Augusti c. m.
3°9
således funnit någon lindring» deruti vara af
verkligt behof påkallad och trott lämpeligaste
utvägen dertill vara alt enskildt engagera någon
pålitlig person, hvilken skulle kunna bestrida de
göromål, som utan för mycket äfventyr till en
sådan kunde öfver]åtas, har det förefallit mig
tungt, att med en betydelig summa se de lönetillgångar
minskade, sorn hitintills icke varit mera
än tillräcklige för eget och en talrik familles
underhåll och denna känsla förenad med öfvertygelsen,
att den begäran jag vågar framställa ,
är stödd på sträng rättvisa, har gifvit styrka åt
mitt beslut, att framställa förhållandet för Höglofl.
RiddarhusDirectionen, som alltid visat mig
en utmärkt ynnest.
Med den tillökning uti närvarande inkomster
af 100 R.dr B:co och något tillskott dertill af
egne medel har jag trott det blifva möjeligt att
förskaffa mig cn pålitlig person till biträde och det
är således om denna summans anslående jag vågar
anhålla. Tillgång dertill finnes på ett lämpeligt
sätt genom förhöjande af de arfvoden,
som nu bestås för Wadstena Adeliga JungfruStiftet
och Adeliga CadettSkolaeFonden.
Den nu varande lönen vid Wadstena Ade.
liga Jungfrustift, 135 R:dr 16 sk. har förblifvit
oförändrad sedan år 1786, då Cassans tillgångar
utgjorde 51,600 R:dr l5 sk. 7 r:st och deremot
utgjorde de vid 18:22 års slut 146,873 R.dr 3o
sk. 1 r;st. År 181 2 blefvo lönerne för Ombudsmannen
och Secreteraren förhöjde med 5o procent
och utgöra nu i 00 R;dr för hvardera men
310
Den 20 Augusti e. m.
Kamereraren har icke hitintills tillgodonjutit
denna förmån. Om densamma nu afven honom
beviljas, konnne lönen att nu ökas med:
66 R:dr 52 sk. Banco. •>
För redogörelsen af Adeliga CadettSkolaeFonden
bestämde Höglofl. Ridderskap et och A -  deln vid ;8oo års Riksdag ett arfvode af 35
R;dr 16 sk. Fonden, livaraf någon utbetalning
ej ägde ruin, utgjorde då 18,210 R:clr 40 sk,
6 rist., men vid 1822 års slut 67,237 R:dr 45
sk. 9 r;st.
Begge dessa Cassör hafva således sedan de
derföre stadgade arfvoden bestämdes, uppstigit
till omkring tredubbelt belopp, och i samma förhållande
hafva äfven göromålen med redovisningen,
uppbörden, utebetalningarne och correspondencen
blifvit ökade, utan det större ansvar och
äfventyr, sorn förvaltningen åtföljer. Öm arfyodet
vid Adeliga CadettSkoIaeFonden ökades med
S5 R:dr 16 sk. och således utgjorde 66 R:dr
02 sk. kunde visserligen delta icke anses vara
någon dryg förvaltningskostnad, för en Fond
sorn, snart uppgår till 60,000 R:dr.
Skulle likväl Höglofl. Directionen finna betänkeligt
att för mig tillstyrka någon tillökning
i närvarande löneförmåner, får jag såsom alternativ
framställa den ödmjuka anhållan, att blifva
entledigad från förvaltningen och redogörelsen
för Wadstena Adeliga JungfruStiftsCassan.
Intill år 1789 hade Adeliga JungfruStiftet sin
egen Kamererare och då, nämnde år, vid Stifts
-
Den 20 Augusti e. rn.
Kamererarens afgång, då varande RiddarhusKamreraren
äfven uppdrogs' Kamereraretjensten
vid JungfruStiftet, skedde det för att
bereda honom en förmån och lättare utkomst.
Sedermera har val Ridderskapet och Adeln
beslutat, att desse tjenster borde förenäs; men
ändamålet dermed sjmes troligen icke kunna
vara att ^pålägga RiddarhusKamereraren något
betungande villkor för tjenstens erhållande
hvilket i sig sjelf skulle innefatta det förhållan.
det, att förvaltningskostnaden för StiftsCässan till
en del borde bestridas af Riddarhusets öfrige
Fonder, och jag har således föreställt mig, att
RiddarhusKamereraren nu billigen kunde begära
att blifva entledigad från en befattning sorn i
stället att vara en förmån , genom förändrade
förhållanden, nu mera blifvit ett besvärligt åliggande.
Stockholm af RiddarhusContoiret den
ii Augusti 18fl3.
N. W. Stråle.
*
N:o 2.
Horsamste Memorial!
Sedan RiddarhusUtskottet, tillföljd af Ridderskapets
och Adelns meddelte Remiss af den
29 sistledne Januarii, till granskning förehaft
Wadstena Adeliga JungfruStifts Direetions den
4 i samma månad afgifne Riksdagsberättelse;
och Utskottet jemväl särskildt genomläst Directionens
sedan sista Riksdag förde Protocoller
samt reviderat StiftsCassan samt Grefveliga
Scheffcrska Stiftningens hufvudböcker från och
312
Den 20 jiu gusti c, m«
med år 1818 till och med 1822; får Utskottet
nu aflemna sitt vördsamma utlåtande öfver omförmälte
Bejättelse, punktevis, och i sammanhang
dermed huru Stiftsärenderne sedan sista Riksdag
blifvit förvaltade.
§. 1.
Denna §. visar att, under de sista fem firén,
StiftsCassan vunnit en effectiv förkofran af
10,681 R:dr 10 r:st Banco; att genom skedda
inskrifningar StiftFröknarnes antal blifvit ökadt
med 70; att åo nya pensionsrum under nämnde
tid tillkommit, samt att af de 875 i Stiftet inskrifne,
och så vidt Directionen vetterligt vore,
lefvande StiftsFröknar, 210 kommit i åtnjutande
af pension under år 182?.
Utskottet, som af StiftsMatrikeln derjemte
inhemtat, att, sedan sista Riksdag 102 Fröknar
ur Stiftet afgått, dels genom dödsfall, dels derigenom,
att de trädt i ägtenskap , får, i afseende
på denna hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln anmäla, att de hufvudböcker, som varit
underkastade Utskottets Revision, funnits vara
med ordning och noggranhet förda, äfvensom att
Stiftärenderne i allmänhet blifvit med nit och
ordning af Directionen förvaltade ; dock som af
redogörelsen för Grefliga Schefferska stiftningen
finnes, att 17 R:dr 44 sk. 9 r.st. B:co, derstädes
ännu balanceras, såsom en skuld, hvarföre nu mera
aflidna Priorinnan vid Stiftet i Norrköping, Fru
Ulfsparre, född Grefvinna Creutz i lifstiden häl
-
Ven 20 Augusti e. m.
3*2
tat för uppburne hushållspenningar , som , vid
Inrättningens upplösande i Norrköping, icke äro s
vordne redovisade; och upplyst är, att bernälte
Grefvinnas arfvingar efter hennes död, sökt och
vunnit urarfva förmon, samt att någon tillgång
i boet icke eller funnits till skuldens betalande;
men bemälta Grefvinnas arfvingar fått af Shefferska
stiftningen lyfta ett halft års pension med
i55 R;dr 16 sk., såsom begrafningshjelp, utan
att dervid något afdrag för samma skuld skett,
anser RiddarhusUtskottet sig icke kunna undgå
hemställa, det de StiftsDirectionens Ledamöter,
hvilka sistnämnda utbetalning anordnat och ännu
lefva, mätte ofvnnberörde 17 R;dr 44 sk.,
9 rist. Råneo SchefFerska stiftningen ersätta, så
framt icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
nämnde belopp, i anseende till dess obetydlighet
och då flere af StiftsDirectionens på den tid
varande Ledamöter, nu mera jemväl äro genom
döden afgångne, häldre böra ur räkenskaperne
afskrifyas.
§. 2.
Uti denna §. anmäler Directionen, atflKgl.
Majit, i anledning af Ridderskapets och Adelns
vid sista Riksdag derom gjorde anhållan, genom
Nådigt bref af den 6 Augusti 1818, bifallit 5o
procents förhöjning af de dittills bestämde afgifter
för Adeliga döttrars inskrifning i Stiftet,
sålunda, att samma afgifter hädanefter skulle
utgå, famillegåfvan med 5o R;dr samt inskrifningspenningarne
för Fröknar under 6 år med
5o R;dr; ifrån 6 till och med 12 år, med 83
Den 20 Augusti e, m.
R:dr 16 sk ; samt för Fröknar öfver 12 Sr
med 100 R:dr, allt Banco.
I sammanhang med detta ämne, har RiddsrhusUtskottet
till pröfning förehaft en af Hr
Gripenstedt, Jacob , inom Ridderskapet och Adeln
väckt, och till Utskottets yttrande remit -  terad motion, om någon minskning af insättningsbeloppen
för StiftsFröknar, samt att utlösen
ef stjerna och band måtte undvikas. Och
finner Utskottet för sin del betänkligt, att tillstyrka
bifall å den del af motionen som rörer
inskrifnings penningarnes och famillegåfvans
nedsättande, enär ifrågavarande förhöjning utgör
en icke obetydlig, inkomst för cassan, hvarigenom
Stiftspensionernes antal årligen kunna ökas,
och stiftningens ändamål befordras på samma
gång, som en större möjlighet beredes för de
inskrifne, att varda af pensionen delaktige; men
beträffande skyldigheten att lösa Qrdenskorsset
och Bandet, så emedan stadgandet i denna del,
hvilket tillkommit i grund af RiddarhusUtskottets
vid 1812 års Riksdag gjorda hemställan,
egentligen har till föremål, att förbättra StiftsCassans
vilkor derigenom, att densamma skulle
erhålla skillnaden emelian det belopp, som Or.
denskorsset och Bandet vid inköpet verkligen
kostat, och det som vid inskrifningen derföre
erlägges, samt att å nyo utlemna de korss, sorn
blifvit tili Stiftet återsände för Fröknar, sorn
derutur afgått, men dessa båda utvägar att öka
Cassans inkomster synts Utskottet mindre låmp-'
lige att bibehålla, hålst den vundna tillökninven
i och för sig sjelf varit obetydlig, såsom
vanligen endast uppgående till emellan So å 4o
Ven 20 Augusti e. m.
R-.dr om året, och StiftsCassan genom den år
1818 vidtagna och här ofvan omnämnde åtgärd
i allt fall vinner en förkofran, som med redbarhet
i fördel, förenar mera värdighet i sättet,
att den åstadkomma; ty hemställer Utskottet,
att stadgas måtte, det de Fröknar, hvilka hädanefter
inskrifvas i Stiftet, icke må vara förpligtade
att lösa Ordenskorsset och Bandet, der*
est de icke sjelfve skulle sådant åstunda.
§ 3.
Med bifogande af ett extract utaf StiftsCassans
räkenskaper, som ej allenast upptager
de gäldenårer, hvilka icke inom föreskrifven tid,
eller slutet af år 1820 sine skulder till Cassan
inbetalt, utan ock visar, att Cassans utestående
fordringar för obetalte inskrifningspenningar och
famillegåfvor, jemte räntor, utgjorde vid 1822
års slut tillsammans 2612 R;dr 29 sk. n r:st.
Banco, har StiftsDirectionen hemställt, om icke,
såsom följd af Ridderskapets och Adelns vid
sista Riksdag fattade beslut, de Fröknar, för
hvilka inskrifningspenningar inom nämnde tid ej
blifvit erlagde, borde komma att anses hafva
upphört att till pensions åtnjutande vid Stiftet
vara berättigade, samt utur Matrikeln afföras, så
framt icke Ridderskapet och Adeln skulle behaga
pröfva, huruvida några särskildta skål och
omständigheter kunna föranleda till undantag
från detta stadgande; samt de fordringar för
inskrifningspenningar och famillegåfvor, hvilka
ej genom innehållning af pensioner, enligt hvad;
särskildt blifvit stadgadt, kunna blifva guldneÄ
måtte utur råkenskaperne afskrifvas.
3 >6
Den 20 Augusti e m.
Efter en noga granskning af förhållandet
nied de fordringar Wadstena Adejiga JungfruStiftsCassa
ännu .Iger uleslåendeaf ofvanberörde
beskaffenhet, har Utskottet uti en sårskild
column af otnförmålte extract, hvilket härjemte
bifogas, för hvarje af de der uppförde gåldenårer
tecknat sitt yttrande, och hvarpå Utskottet
för kortheten skull, nu får sig åberopa, och
anser Utskottet derföre det vara tillräckligt att
bär blott summariskt uppgifva de tillstyrkanden
Utskottet på omförmålte sätt afgifvit. I sådant
afseende får Utskottet anmäla, det Utskottet
funnit oftanåmnde fordringar lämpligast kunna
fördelas i följande classer, nemligen;
1) Sådana, hvilka genom innehållande af redan
tillfallen pension kunna liqvideras, och hvarom
således någon vidare fråga nu icke bör uppkomma.
Dessa åro N:ris i, 6 och 8, äfvensom N:o
2 för hvilken fordran betalning blifvit utfåst,
ehuru den inskrifna Fröken utur Stiftet redan
afgått.
2) Sådane, till hvilkas betalande, i afseende
på capitalet, tillgång kan vinnas derigenom,
att de inskrifne Fröknarne framdeles uppföras
till pension, och densamma sedermera användes
till skuldens liqviderande; i följd hvaraf Fröknarne,
enligt Ridderskapets och Adelns beslut
vid sista Riksdag skulle i Matrikeln qvarstå;
desse åro N;ris 5, 11, i5, 16, 18, 19, 23
och a 5.
2) Sådane, hvilka genom gåldeuärernes se
-
/
Den 20 Augusti e. m.
317
dan sista Riksdag inträffade conconrstillstånd
eller frånfälle, och dervid yppad brist, nu mera
icke kunna betalas, annorledes ån på det sått
uti näst föregående punkt år föreslagit; och har
Utskottet derföre i likhet med hvad Ridderskapet
och Adeln sistledne Riksdag stadgadt, hemställt,
att den nu upplupna räntan må afskrifvas,
och ingen ränta vidare beräknas, men att,
de inskrifne Döttrarne må vid deras pensionsrått
bibehållas, på det sätt, att pensionen innehålles
intilldess, att capitalskulden dermed blifvit
betald. Ntris 12, 17, 21, 2 4 och 5o.
4) Sådane fordringar för inskrifning af
Fröknar, hvilka ännu äro qvar uti Stiftet, men
hvilkas föräldrar underlåtit att den dem förelagde
betalningsskyldighet till capital eller ränta
fullgöra, eller 6ig dertill nu icke anmält:
Dessa åro Nilis 10, 27, 29, 02 och 54. Och
sorn Utskottet inhämtat, att alla dessa gåldenårer
i mer eller mindre mon åro stadde i gåldbundna
eller knappa omständigheter, och orsaken
till den nteblifna betalningen deruti måste
sökas; och då det synes Utskottet vara en till
ytterlighet drifven stränghet, att nu utur Matrikeln
afföra de inskrifna döttrarne, hvilka icke
sjelfve kunnat bevaka sin rått, har Utskottet
trott sig böra hemställa, att desse må vid pensionsrättigheten
bibehållas; men att lämpliga
åtgärder måge vidtagas af Direetionen, för att
indrifva dessa fordringar, hvarvid Utskottet dock
tillstyrker, att derest någon gäldenär skulle
vägra att sin skuld erkänna, och densamma i
mon af sina tillgångar betala, den Stiftsfröken,
Den ig Augustii c* m»
för hvilken betalning således icke erhålles, må
utur matrikeln afforaå,
På enahanda grund hemställer äfven Utskottet
i afseende på N:o 55, hvarföre full betalning
nu blifvit erbuden, att de inskrifne dött*
rarne måge uti StiftsMatrikeln med deras närvarande
ordningsnurnror qvarstå,
5) De fordringar, för hvilka ränta hitintills
blifvit betald, ehuru gäldenärerne icke inägtat
att liqvidera capitalerne. Sådane fordringar äro
N:ris 22 och 3i. Jemte det Utskottet, då gäldenärerne
synas hafva fullgjort allt hvad i deras
förmåga stått, hemställer, att de inskrifna
döttrarna måge vid deras pensionsrätt bibehållas,
har Utskottet trott tillåtelse böra lemnäs
gäldenärerne, att få behålla capitalerne med
vilkor, att räntorne ordentligen betalas.
6) Hvad N:o 26 angår, har Utskottet likaledes
hemställt, att pensionsrättigheten för den
ena Fröken, som ännu är qvar i Stiftet, må
anses förvarad; och då, efter hvad Utskottet
liar sig bekant, något annat sätt till skuldens
betalande icke finnes, än slägtingars biträde,
har Utskottet, i fall ändamålet genom denna ut<j
väg ej skulle vinnas, trott sig böra tillstyrka
summans afskrifvandé.
7) Sådane fordriqgar för inskrifning af
Fröknar^ hvilka redan utur Stiftet afgått, mert
till hvilkas betalande gäldenärernes oförmåga
ännu icke blifvit ådagalagd, hvadan afskrifning
Den 20 Augusti t. m,
blott vilkorligen blifvit af Utskottet tillstyrkt.
N;ris 4 och 7, samt slutligen,
8) De fordringar, till hvilkas gäldande, sedan
döttrarne utur Stiftet afgått, någon tillgång
icke finnes, och hvilka således måste afskrifvas.
Dessa äro N:ris 5, 9, i3, i4 och 20. Af N:ris
i5 och 18 afskrifvas inskrifningspenningarne för
de Fröknar, som utur Stiftet afgått.
§• 4-
Denna §. innefattar blott en anmälan om
de förändringar bland Directionens Ledamöter,
som under de sista 5 åren inträffat; och torde
således icke fordra något särskildt yttrande.
§. 5.
.Temte tillkännagifvande, att Ombudsmannen
vid Stiftet, RiddarhusFiscalen oell Kammarherren
Falkenberg, uppå defom gjord ansökning,
tindfått afsked från samma beställning, och att
till hans efterträdare deruti blifvit utnämnd RiddarhusFiscalen,
Lagmannen Kuylenstjerna, har
Directionen tillika underställt Ridderskapets och
Adelns pröfning, Kammarherren Falkenbergs vid
afskedstagandet gjorde anhållan, att i anseende
till hans långvariga tjenstetid, hugnas med någon
pension af Stiftsmedlen, hvilket Directionen
för sin del tillstyrkt; men då Utskottet vid öfvervägande
häraf, tagit i betraktande, att något
stadgande icke finnes sorn berättigar, att af
StiftsCassan anslå en så beskaffad pension, för
320
I)?n 20 Augusti e. m.
afskedstagande Tjenstemän, hvilket jemväl hittills
aldrig ägt ruin; samt att genom ett sådant
anslag, en minskning skulle uppkomma i de
tillgångar som för pensioner åt StiftsFröknar
egentligen äro ämnade; anser Utskottet sig sakna
anledning, att denna Kammarherren Falkenbergs
anhållan understödja,
t
Och som Herr Landshöfdingen von Rosenstein,
i anseende till hans tilltagande ålder,
nedlagt sin befattning, såsom Ledamot i Stifts—
Directionen, och en annan dess Ledamot, Herr
Presidenten m. m. Friherre O. E. Lagerheim
instämt i samma förklarande, och nu mera tillika
är genom döden afgången, anser Utskottet
sig äga en ytterligare anledning att tillstyrka
antagandet af det uti den nya instructionen för
RiddarhusDirectionen befintliga förslag, att Stifts—
ärendernes förvaltning må hädanefter af samma
Direction öfvertagas och besörjas.
§• 6.
Slutligen och med åberopande af hvad Utskottet
uti i §. härofvan yttrat, får RiddarhusUtskottet
hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle behaga förklara förra AdeligaJungfruS
tifts Directionen Ridderskapets och Adelns
tillfredsställelse och välbehag öfver det sätt,
hvarpå Stiftsärenderne blifvit sedan sista Riksdag
af Directionen förvaltade. Hvilket dock
allt, till Ridderskapets och Adelns vidare pröfning
-
rp^-iaE5SP
N;o
22
20
24
25
26
27
Transport
Capital
cl
6 procent.
Herr Carl Otto Rudebeck
Framledne Lieutenanten Friherre Ausust Örn
-
skiöld.
Framledne Banco-Cominissarien Eric Benzelstjerna.
- -
Frami. Capitainen Erasmus Adam Ehrenpohl.
Frami. Capitainen Johan Wilhelm von Ehrenheim.
-
Herr Capitainen Claes Fredric Uggla.
Herr Majoren Johan Rosenschiitz.
565 26 £;
00
35
55
JO
72
16
16
iC
16
■i?
53 16
oo 11
Capital
cl
5 procent.
Interesse
till 1822
års slut.
Summa
100 16
11
oo
16
215 20 7 878 47 3
— 9
20
16 _ 42
l6
16
55
02
16
66
02
Räntan till 1822 års slut har detta år blifvit betald;
men capitalet återstår, i anseende till Gäldenärens
ringa tillgångar. Den inskrifna Dottren N:o II 4g
Petronella Christina Rudebeck är qvar i Stiftet.
(Ridderskapet och Adeln beslöt sista Riksdag, att skul}
den genom framdeles tillfallande pension bör be(
talas,
72 47
58
02
07
iEfter Gäldenärens död var Coneurs och ingen tillgång
^ Den inskrifna Dottren är qvar i Stiftet.
'Enligt beslut sista Riksdag, bör skulden af framdeles
I tillfallande pensioner liqvideras.
11
deruti utdelning er
-
(Efter Galdenären var Coneurs,
hölls till capitalets fulla belopp; men som den upp
lupna räntan först i räkenskaperne godtgjordes, upp
kom den nu bålancerade resten å capitalet. Af de in
skrifna Döttrarne är en qvar i Stiftet.
(Inskrifningspenningar för Gäldenärens D otterD otter N:o
1222 Anna Beata Lovisa Storkenfeldt, sorn ännu är
qvar i Stiftet.
(Ränta har aldrig af Galdenären blifvit betald. Den
inskrifna Dottren N:o i555 Anna Maria Jacobina
Charlotta Rosenschiitz, är qvar i Stiftet.
RiddarhusUtskottets Utlåtande;
Utskottet hemställer att den inskrifna Dottren må vid
dess pensionsrättighet bibehållas, samt att med betalningen
af capitalet må tills vidare fa anstå, intilldess
Dottren kommer till pension, med vilkor att
räntan ordentligen betalas,
Utskottet hemställer, att räntan må afskrifva*, samt
att capitalbeloppet ina, med bibehållen pensionsrättighet
för den inskrifna Dottren, af framdeles erhållande
pensionsbelopp liqvideras.
Utskottet hemställer> att den i Stiftet qvarvärandé
Dottren må vid dess pensionsrätt bibehållas, samt
att hvad sorn af skulden icke kan indrifvas, må afskrifvas.
Utskottet hemställer, att åtgärd må af Directioneh vidtagas
för att indrifva beloppet; men att den inskrifna
Fröken må vid dess pensionsrättighet bibehållas*
Likaledes hemställer Utskottet, att med denna fordran
må förfaras; och att den inskrifna Dottren må vid
dess pensionsrätt bibehållas.
Förteckning ofver de Wadstena Adoliga Jimgfrj^Stiffs-Cassans fordringar för Inskrifningspenningar
och Famillegåfvor, som Hégloflige RiddarhusUtskottet till
afskrifning anmäler.
Capital 1
å I
6 procent.
j
Capital
å
5 procent.
Interesse,
Summa.
N ;o
5
Framiediiffl Lieutenanten Erland Kafle.
-1
3o
8
- 1
I
;
t
7
5
- 3o
i5
5
9
Herr Ryttmä3tareri Friherre J. B. von Schwerin.
66
32
—
35
16
—
io5
37
4
205
57
4
1 2
Framledne General-Lieutenanten Friherre E. E. von-  Vegesach. . -
79
21
4
79
21
4
i3
Lieutenanten Gustaf Ad. Bergenstråle.
35
c6
53
16
i4
Capitainen Carl Em. Lagerberg.
66
52
__
—
—
—
18
52
—
85
16
—
i5
Capitainen Friherre G. F. Ehrensvärd.
55
26
8
—
—
—
—
,—
—
55
26
8
J7
Herr Öfversten Friherre Sven Palmstjerna.
—
—
—
—
—
—
4i
16
.—
4i
16
—
18
Herr Lieutenanten Wilhelm Fred. Planting Gyllen-  båga. - - T r
53
t6
_
.
.
-
•
33
16
20
Herr ÖfversteLieutenanten Otto Boije.
4i
16
—
—
—
25
15
5
66
3i
r—
0
21
Herr Framledne ÖfversteLieutenanten Carl D. Feiff.
i
56
21
4
56
21
’4
24
Herr BancoCoininissarien E. Benzelstjerna.
—
—
—
—
—
—
9
16
—
9
16
—
3o
Herr Capitainen Rolf Herman Hårdh.
—
—
—
—
—
—
i4
32
—
i4
5a
r
—
Summa
527
2
8
53
16
—
55 j
6
6
71 j
2Ö
2
5i
02
55
54
Herr Lieutenanten Carl Reenstjerna.
i rrrr
- oo
it
16
Herr, AcademieAdjuncten David Munck af Rosenschjöld.
Framledne ÖfversteLieutenanten Anton Morman
Herr CanzliRådet Gustaf Abraham Silfverstolpe,
Summa
“'7
oo
ioo
35
i5i4 17
55
16
68
■>7
16
16
52
42
l52
02
l6
566
02
63 j
16
28
42
3512
52
'J9
11
tält ränta. De inskrifna Döttrarne äro alla qvar i Stiftet.
StiftsDiredtionen har tills vidare låtit Gäldenären bibehålla
skulden, emot räntans betalande, som ordentligen
skedt. Dottren är qvar i Stiftet.
Dottren N:o 1422, Johanna Ulrica Munck af Rosenschiöld,
är qvar i Stiftet.
*
Gäldenären är död. Döttrarne äro qvar i Stiftet, Herr
Kammarherren Hallenborg har afgifvit sin förbindelse
att betala skulden, om numrorne i Matrikeln
få bibehållas.
Den inskrifna Dottren N:o. i4i2, Eleonora Ulrica Silfverstolpe,
är qvar i Stiftet.
ställes, att räntan må få afskrifvas: att de inskrifna
Döttrarne måga vid deras pensiönsrätt bibehållas
och skulden liqvideras enär de komma till pension.
Med vilkor att räntan betalas, hemställer Utskottet att
skulden må få qvarstå, samt att den inskrifna Dottj
, ren må vid dess pensiönsrätt bibehållas.
Genom Directionens försorg, hemställer Utskottet, att
fordran bör indrifvas; men att den inskrifna Dottren
må vid dess pensiönsrätt bibehållas.
Med vilkor att skulden, på sätt erbudit blifvit, varder
betald, hemställer Utskottet att de inskrifna Döttrarne
må vid deras pensiönsrätt bibehållas.
Utskottet hemställer, att Directionen må vidtaga nödidiga
åtgärder för att indrifva denna fordran, samt
att den inskrifna Dottren emellertid tnå vid dess
pensiönsrätt bibehållas.
N:-
i
2
5
4
5
6
7
8
9
Bil. - ■ Kidd. och Ad. Prot. VII. ii, p. 32r.
gfru-Stifts-Cassans Fordringar för Inskrifnings-Fenningar oell Fain ill; g: [vr viel 1822 års slut.
Capital
cl
6 procent.
5a
5o
oo
oo
4o
iG
16
20
33
00
011
58
16
i 6
02
Capital
a
5 procent.
oo
33
55
oo
100
16
i o
>6
Interesse
till 1822
års slut.
20
10
16
Summa
2b
94
46
ö7
1021
io5 07
189!
00
4 b
00
[Den inskrifna Dottren Sophia Lovisa lubecker åtnpiJter
pension, hvilken enligt Ridderskapcts och Adelns
\ beslut vid sista Riksdag, till skuldens betalande inneIhålles.
(Den inskrifna Dottren är
) lefver i knappa vilkpr,
1 ren G, M. Fleetwood,
är 1795. Gähien.iren
dess Son Kammarherderi
14 April detta ar
förbundit
att inom ett år liqvidera skulden.
iliiidarhusUtskottets Utlåtande:
[Gäldenären död oell ingen tillgång. Den inski.hiaj: ; . n ut 3g nu mera finnes att få skulden betald
Dottren är gift år 1816; men i okunnighet derom, |)r; .!ä||er Utskottet, att beloppet mätte utur Rä
f uppfördes hon år 1817 till pension, som innehölls,, peD ii)erne afskrifvas.
j odi hvarmed endel af skulden liqvideradesj men se
|
dan förhållandet blifvit upplyst, affördes hon, då
f den nu resterade summan fanns obetald.
20 >4o
(Gäldenären lefver och liar i bref tili RiddarhusFisca
leri Jofvat betala; men ännu icke sådant full
Den inskrifna Dottren är död 1791.
iLnligt il.ddersknpetä och Adelns beslut vid sista 1
<'■■■«, koinmcr denna sk old att -gäldas ined
sionsbeloppet, dä Jen inskrifna Dottren Hendric i
visa Conradina Åkerhjelm dertill uppföres.
1
StiftsFröken Eva Lovisa Charlotta von Rnorrin il
| njuter pension, genom innehållnihg hvaraf skulden
'1 detta år godt göres.
A t hemställer, att nödige åtgärder måtte af Dilén
vidtagas-, för att hos Gäldenären utsöka
;>ét; men att hvad sorn dervid icke utbekommes,
afskrifvas.
80
2o5 3^
602 3o
■ Dottren Reata Lagerbjelke blef gift år 1818, hvar c i
I ter gäldenären upphörde att betala räntan. Om d
Iden afskrifves, torde dock Famillegåfva för A.; Diga
Ätten Lagerbjelke böra erläggas, här någon '
ken af Ätten inskrifves.
(Gäldenären död, och skulden vid års Proclama hova
kad; meri ingen betalning erhållen. Den inskrift!
Fröken Petronella Charlotta Söderhjelm är deti•> å
uppförd till pension, hvarmed skulden kan ji;videras.
[Gäldenären saknar tillgång, och den inskrifna Frökei
är utur Stiftet afgången. O.n sludden afskrifves:
torde ny Famillegåfva för Friherrliga Ätten Vori
Schwerin framdeles böra erläggas.
1 lii ;iet nud hvad vid N:o 4 blifvitytfradt, hemställer
i isköttet att åtgärd till summans ' indrifvähde matte
vidtagas, o r hvad dervid icke utbekommes, afskrif.
vas. Mm ;di Famillegåfva framdeles bör erläggas,
d.i nåcon -d Ätten inskrifves.
O
t ottet ber; äller, att inskrifna Fröken Söderhjelm
' atte vid dess pensionsrättighet' bibehållas, och skuldra
gebon- pensionens innehållande iiqvideras.
Enär ing’n tillgång till skuldens betalande finnes, hertiställer
Ut kottet att densamma må afskrifvas, men
,ut F snillegåfva framdeles bör erläggas, då någon af
Attén inskrifves.
I
N;o
io
11
152
10
i4
10
Transport
Capital
å
6 procent.
5n 69
Capital
ä
5 procent»
i55 16
Herr Ryttmästare!! Adam Johan Lagerberg.
Herr ÖfverJägmästaren Friherre Carl Fredric
von Kothen. -
Framledne GeneralLieutenanten Friherre Eberh.
Ernst von Vegesach.
66
02
Framledne Lieutemtnten Gustaf Adolph Ber
-
genstråle.
16
Herr Capitaine!! Carl Emanuel Lagerberg,
Framledne Capitainen Friherre Gastaf Fredric
Ehrensvärd. - -
Majoren Carl Christoffer Frejdenfelt.
Herr Öfversten Friherre Sven Palmstjerna.
57 16
JO
55
55
55
66
0 2
88
OJ
55
18 Herr Lieutenanten Wilhelm Fredric Planting
19
20
Gyllenbåga.
Herr Capitainen Friherre Peter Pfeiff.
Herr ÖfversteLieutenanten Otto Boijei
Transport
50
I 5
i1
5f| 5
81
16
16
55
16
16
16
26
100
RiddarhusUtskottetS. Utlåtande:
,'Den äldsta af Döttrarne N:o 854 Ottiliana Lovisa La
\ gerberg lefver; men den andra är utur Stiftet afl
gången.
(Enligt Ridderskapets och Adelns beslut vid sista Riksdag,
kominer skulden framdeles genom innehållande
af pension att godtgöras.
jGäldenaren blef i lifstiden lagsökt; men nekade att
betala skulden såsom öfverårig. Sedermera död ,
utan tillgång. Den inskrifna Dottren N:o 864 Ulrica
Beatha Sophia Vegesach är qvar i Stiftet.
(Skulden skulle, enligt beslut sista Riksdag, genom innehållande
af pension liqvideras; men sedan den inskrifna
Dottren år 1820 blifvit gift, torde densamma
böra afskrifvas.
»Gäldenären död i utfattigt tillstånd. De inskrifna DÖtt(
rarne Catharina Maria och Eleonora Gustafva äro
jj båda utur Stiftet afgångne.
(Enligt Ridderskapets och Adelns beslut vid sista Riks
dag, skulle gälden genom pension liqvideras. Sedan
Iden äldsta Fröken Lovisa Ehrensvärd nu mera blifvit
gift, torde inskrifningspenningarne för henne 55;
26; 8. böra afskrifvas.
^Beloppet bor, då pension framdeles erhålles dermed
^ gäldas, enligt beslut sista Riksdag.
^Den inskrifna Dottren, N;o 999, Beata Christina Palml
stjerna, är enligt Matrikeln qvar i Stiftet.
(Ridderskapet och Adeln beslöt vid sista Riksdag att
skulden borde, då Döttrarne framdeles kommo till
pension, dermed liqvideras. Sedermera Ur den äldsta
år 1819 gift; hvarföre inskrifningspenningarne för
henne 35 \ R:dr torde böra afskrifvas.
Skulden bör enligt beslut sista Riksdag, med framdeles
tillfallande pension liqvideras.
/Gäldenären sorn bor i Finland, har blifvit lagsÖkt och
( vägrat betala, och medgifvit att den inskrifna Dottj
ren N;o io5g, Eva Sophia Boije, må utur Matri(
kelu afföras.
Utskottet hemställer, att den af Döttrarne som i Stiftet
qvarstår, må vid dess pensionsrätt bibehållas, samt
att lämpliga åtgärder till fordringens indrifvande må
af Directionen vidtagas.
I likhet med de grunder, som af Ridderskapet och Å5
deln vid sista Riksdag godkändes, hemställer Utskottet,
att den upplupna räntan må afskrifvas; men att
den inskrifna Fröken måtte vid dess pensionsrätt bibehållas-och
capitalsummorne genom pensionens in.
nehållande framdeles betalas.
Sedan ingen tillgång till skuldens betalande nu mera
finnes, hemställer Utskottet att densamma måtte afskrifvas.
På enahanda grund hemställer Utskottet att äfven des
sa summor måtte utur räkenskaperne afföras.
Utskottet hemställer att 55 R:dr 26 sk. 8 rist., till
hvilkas gäldande ingen tillgång finnes, måtte afskrifvas.
Då, i anseende till Gäldenärens knappa vilkor, ingen
utväg synes vara, att skulden af honom kan betalas,
hemställer Utskottet, att räntan må afskrifvas; men
att den inskrifna Dottren må vid Pensionsrättigheten
bibehållas och capitalgälden med pensionsbeloppet
liqvideras.
Utskottet hemställer att 55 R:dr 16 sk., af capitalet å
6 procent må utur räkenskaperne afföra6.
Utskottet hemställer att skulden måtte afskrifvas, och
den inskrifna Dottren utur räkenskaperne aflöras.
Hen 20 Augusti é. m.
liing vördsamt underställes. Stockholm elen
Augusti 1825.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
C, G. Spens,
N, Snoilsky;
(Se bifogado Tabell.)
BilagoP
till PleniProtocolIet för den 22 Augusti,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr Montgommerie, Gastaf'.
Då vid Plenum dén i4 dennes föredrogs
Stats- samt Allmänna Ref vårs och OecönomieXjtjkotlens
Utlåtande öfver min Motion om Wejler-
och Norrbottens sammanslående till ett
Län, beviljade Höglofl. PJdderskapet och Adeln
att, på min derom gjorde begäran, nämnde mål
skulle få hvila tills bemälde Utskott yttrande
i enahanda ämne nemligen, om återlaggande
af Herjeådalen till Gefleborgs- och af JemtBil.
lill Ridd. o. yld. Pr. VII. Band. sx
32*
Ven 22 Jugit eli *. nu
land, till JVejler Norr lands Län, till Ridderska»
pet och Adeln inkomne. Detta har nu skedt,
och jag uther mig att, i ett sammanhang vördsamt
få framställa mina tankar och åsigter i
amnet. Då jag förut haft den äran att andraga
mina skäl för Norr- och Weftevbottens förenande
till ett Län, tror jag mig, utan att helt
och hållet kunna förbigå dem, dock böra vid
detta tillfälle börja med att ådagalägga huru
ofullständigt och litet eller intet conseqvent de
Höglofl. Utskotten utredt och besvarat frågan
om Jemtlands återläggande till Tfrefl er Norrland,
likasom Utefter- och Norrbottens sammanslående,
jemförelsevis med frågan om Herjeådalens
förenande med Gefleborgs Län, ehuru samma
bevekelsegrunder och samma orsaker gälla, så
val för det ena som för det andra.
På motionairernas många skäl att få Jemtland
återförenadt med WesterNorrland, svarade
Höglofl. Utskotten: ”Att man vid en så vigtig
frågas undersökning icke bör taga i betragtande
att afse endast de mer och mindre enskildta
tillfälliga omständigheter som dermed äro i sammanhang,
utan fasthäldre de allmänna och väsendtliga
grunderna för densamma. I detta afseende
tro Utskotten sig blott behöfva erindra örn
de stora anstalter som blifvit gjorde för Jemtlands
odling och ökade befolkning.” Men hvarken
hafva Utskotten upplyst hvad de ansett för
< nf ildta tillfälliga omständigheter , som bora
åsidosättas för de allmänna och våsendtliga
grunderna i denna fråga, eller utredt hvaruti
dessa flora anjtalter bestå, som skolat blifvit
toen If Angu»ti (i iH»
gjorda för landets odling och ökade befolkning.
Det vöre i synnerhet för den, sorn varit i denna
landsort, interessant att känna dessa flora
anstalter^ hvarom man på stället icke kunnat få
någon serdeles påtaglig erfarenhet; och dessutom
vet jag ingen orsak hvarföre icke dessa flora
anflalter, om de förefinnas, lika väl blifvit till—
Vägabragte om Jemtland varit förenadt med
VVesterNorrland? Utskotten tillägga, såsom bihang
dertill, ”att redan AfvittringsVerkets befrämjande
och fulländande är af den stora vigt,
att det påkallar en serskild Läns styrelses drifis
tiga tillsyn.’4 Det tyckes deraf, liksom Utskotten
ville yrka att AfvittringsVerket icke kunnat
tillvägabringa?, fortsättas och fullbordas utan en
serskild Landshöfding i Jemtland, ehuru ingenting
är lättare vederlagdt, då man kanner att
samma flora anflalter med lika driftig tillsyn
kunnat åstadkommas, i det vida mer odlade och
i anseende till användbar mark vidsträcktare
Stora Kopparbergs Län. Äfven anföra Utskotten
, förmodeligén, också såsom utdrag
af de stora anstalterna , som artnorlunda icke
åro uppgifna, 5,att Jemtlands areal-vidd är
S20 qvadrat mil, sorn efter afdrag till |:delar af
Fjällsträckor, sjöar och Myror, hvilka ej kunna
odlas, lemnar omkring 4£ Millioner Tunneland
användbar mark.” Men då Utskotten niédgifvit
att Fjällflträckor, Sjöar och Myror ej kunna odlas,
och dessa med mycken säkerhet, i detta coupperade
landskap utgöra ^Ite delar af areala vidden;
synes lätt att icke ens o/nkring 4^ millioner arti
Vändbar tunland mark är att påräkna, emedan dert
återstående vidden således ej utgör mer än 128
324
Den 22 Augusti e, ni.
qvadrat mil, hvaraf ändå icke allt kan vara dugligt
till att odlas.
På lika sått år det med de af Utskotten
uppräknade Jemtland tillhörande nästan outtömliga
krorioskogar och dessa många mineral-streck»
(hvaraf likväl ganska få åro kända, såsom förmodeligen
nyligen upptäckta) ”hvilka blott fordra
arbete för att blifva lönande.” Vackra, förhoppningsgifvande
ord, dock beklagligen utan
betydelse i verklighet, ty om dessa mineralstrek
blott fordrade arbete att blifva lönande,
skulle visserligen landets idoga och fintliga innebyggare
icke försumma att sjg deraf begagna,
men det fordras annat ån blott arbete, det fordras
penningar, ja stora penningeförlager, för
att af sådane företag kunna draga någon förmon
och blifva ändå sällan lönande. Alt deremot
stora penningetillgångar icke låra finnas,
tyckes bevisa sig af Lånestyrelsens fem års Berättelse,
der den uppgiften förekommer, att nemligen
Folket befinner sig får det närvarande
till jior st a delen i fattiga omfiändigheter. Likaså
med de af Utskotten framställda ”andre
näringsgrenar, dem naturen i rikt mått erbjuder,
och hvarigenom säkert en tiodubbel folkmängd
emot den närvarande der kan finna sin
bergning; sedan landets vattudrag blifvit upprånsade
till befordrande af produefernas afsättning,
så lärer nyttan och angelägenheten af förenämnde
anstalter och företag, hvarigenom landets
cultur med flora steg skall befordras samt
nödvändigheten af en särskildt Låns styrelse,
icke behöfva någon vidlyftig bevisning.” Så dö
-
Sen 22 Augusti e, m.
ma de Högloft. Utskotten, men detta rika rudit
af näringsgrenar sorn naturen erbjuder i Jemt.
land, och hvarigenom en tiodubbel folkmängd
skulle finna sin bergning, huru mycket contrast.
rerar icke denna uppgift mot allmänna begreppet,
mot allmänna erfarenheten och mot rnerbemälte
Läns styrelses 5 års Berättelse: I det
förra afseendet anses detta land för ett af naturen
det måst vanlottade i Riket och i sednare
fallet slyrkes sådant af uppgilten: Att flörfta
delen af folket liro i fattiga omjtåndigheter,
samt att fvåra missväxtår inträffat, och inträffa
vanligen, af 6 år, 4 å 5 år efter hvarandra
i mer och mindre grad. Och huruvida nöd~
våndigheten af en färfkildt LänJiyrelJe skulle
behöfva, vål icke en vidlyftig men åtminstone
någon bevisning, sådant öfverlernnar jag till Utskottens
och Riksens Höglofl. Ständers närmare
bepröfvande, säker derom, att denna nödvärn
dighet icke så lått kan ådagaläggas med verke,
liga, antaglige och af erfarenheten bestyrkta skål.
Motsatsen år vida lättare, bevisad, och detta
mitt vördsamma anförande torde kunna öfvertyga
hvarje opartisk derom. I sådant fall anser
jag mig äfven böra anmärka huru som man
blott för att fästa en slags uppmärksamhet, mot
naturen af saken och mot alla sanna StatsOeconomiska
fordringar, söker att genom mer
och mindre lockande medel, tvinga innebyggare
i detta hårda och kalla klimat, att förgäfves
använda omtanka och kostnad på en större sådesproduction
som sällan lyckas, och nästan aldrig
år lönande. Deremot påkallar förlusten
af Finland att ifrån de Norra orterne få ersatt
Ven la Augusti », w»,
de betydliga victualie-varar, som från andra
sidan Östersjön hittills öfverkommit att fylla
Hufvudstadens behofver af dem. Att Boskapsskötseln
år dessa orters råtta, af naturen utstakade
Näringsgren, bevisar sig lätt, om man endast
jemför de blott denna näring idkande in.
nebyggare i Jemtland med de jordbrukande dår,
Jnnevånarne t. ex; trakten kring Skaljiugan
hvilka icke så eller skörda ett enda sådes korn,
icke ens potatoes, åro välmående, ja rika, blott
genom sin bojka psjkåtfel och byteshandel; såmedelst
förskaffa de sig tillika sina behofver af
spannemål ooh salt,' deremot åro de jordbrukande
ner i landet, såsom Länefiyr elfens 5 års
berättelse uppgifver, till JiorJia delen, i fattiga
omjtåndigheter och voro säkerligen alldeles nödfl
allde om de ej idkade en mer och mindre
tillåtlig handel på Norrige, och Sveriges Södra
orter, hvarigenom deras egentliga bergning uppkommer.
Detta ådagalägger nogsamt till hvilken
näringsgren naturen bjuder innevånarena
der, och då, såsom Utskotten upplysa detta lands,
vattudrag blifvit uppräntade och farbara gjorde
, borde Styrelsens omtanka åsyfta att följa
denna naturens omisskänneliga anvisning och sålunda
befrämja bojkapsjkotfeln och Jkogs-effecters
nertransporterande, hvarigenom Stockholm
lätteligen kunde förses med dess behofver af
vedr fmor, talg och ofi, jemte med dessa ofters
industriella productioner af Vallmar och
Lårftvåfnader, Sålunda uppkomme en tillbörlig
och välgörande byteshandel, och välmågan blef—
ve derigenom i Rikets alla provincer allmän,
emedan do kade behof af hvarandra och ickol
Vtn 31 Ju gusti «, m.
Z*7
såsom nu, genom en hos alla rådande, ehuru
för en del onaturlig spannerriåls - production,
göras så mycket som möjligt oberoende
af hvarannan och nied detsamma försättas,
till hvad som redan inträffat, nemligen i en alLmån
penni/igeforlägenhet, följder af Styrelsens
felagtiga StatsOeconomiJKa och adminijiraliva
åtgärder, samt Lag/liftande maktens obehörigt
utsträckta beblandelser med PenningeVerket,
hvaraf härrört ett allmänt förderfligt LaneSyflemet
egenteliga upphofvet till jordbrukarens
nu förevarande bekymmersamma tillstånd;
6om svårligen åtminstone icke på långe kan
förbättras, kanske ej, utan en allmän och brydsam
eris i financielt afseende. Så hafva våra
financiella förhållanden i bredd med förvrängda
StatsOeconomiske åtgärder, bragt medborgarena
i allmänhet i trångsmål och i ett tvångsslåge, som
icke medgifvit en fri, naturlig och sann industriell
utveckling, oell, hvad beträffar Jemtland,
skulle man med mycken anledning kunna påstå
och till och med bevisa att den tillkomne Liineftyreljen
mera befordrat än sökt motverka
detta onda, Lyckligtvis hafva förledelserne
till odlingslån och Gijhont ering ar varit
så vål ifrån denna landsort som Norrland i allmänhet
så långt aflågsnade, att dejfla flora anHålter
icke till den grad bragt innebyggarena
där i den intraslade och skuldsatte belägenhet,
som större delen af Rikets öfrige innevånare ,
men försöken af en onaturlig fddesproduetion
har, genom tätt påföljande missväxtår, äfven
der, jemte andra olägenheter, verkat högst
©fördelaktigt. Huru som genom de tillkomna
Den 22 Augusti t. m.
Länefl yr elfema lagsökningar och viriglerier för_
Ökt sig, bevisar Utskottens uppgift på de vid
Landshöfdinge Embetet i Oflerfund årligen handhafde
mål, nemligen omkring öooo för Canzliet,
1000 för LandsContoiret och 1200 på det så
kallade FårvaltuingsUtflottet, också en sinrik
ny uppfinning att föröka onödigt skrifveri och
med detsamma trassleri: det bör upplysas,
att detta skrifvande så kallade FörvallningsUtJkott,
5r en permanent afdelning af Jemtlands
HushdllningsSällfiap. Sålunda finner man den
obehagliga sanningen af hvad Anders Mårtens-»
son yrkar, nemligen: *’Ått Jemtlands innevånare
skolat vara i större välstånd och med hvaran-*
dra lefvat mera fredsamt och enigt före Lånets
inrättande t att den fördel landet njuter
genom egen Landshöfding, år endast en heder,
som icke svarar mot den förlust Staten och Landet
lider för underhållandet af Landshöfding ,
LandsSecreterare, LandsKamererare med flere
Tjenstemän; och att om görornålen ökats , så
torde just tillfället ej sällan vara orsaken till do
tråtgiriges ansökningar och tvister, hvilka, i saknad
af sådant tillfälle, ofta skolat bilåggas.”
Angående den väg af 20, fio till 4o mil,
sorn enligt Utskottens uppgift, Innevånarne i Jemtland,
om det återförenades med Wester-Norrland
finge till Hernofand, för att söka handräckning
m, m. hos Länsstyrelsen, så, utom att
vågelängden i dess flora del, tål någon afprutning,
skulle innebyggarena otvifvelagtigt nu, likasom
tillförene, häldre färdas denna långro
y&g i hvad afseende sorn hålst, emedan de jfev*
Den 22 Augusti c, m, 329
då alltid måste afhemta sina förnödenheter af
salt Fisk och ej sällan af spannemål, antingen
från Sundswall eller Bernof and. Ifrån Öfter,
funäs Stad kunna landets innevånare ingenting
erhålla i handelsvåg, hvadan en resa dit städse
år i detta fall åndamålslös; också upptager
Lånestyrelsens 5 års berättelse, att den blott år
att anse som en Jior by och att handeln dår
ej år lifigare ån i Jemtlandsftora byar: Den
har således, i likhet med alltnånne caracters-sju.
han, blott namn, heder och värdighet af Stad,
Allt synes mig sålunda bidraga tiil Jemtlands
återförenande med WesterNorrland, och en jemförelse
i detta afseende med ett gränfe Län ,
torde närmare bevisa, att denna förening icke
står i strid mot hvarken möjlighet eller en nyttig
erfarenhet af enahanda förhållanden. Stora
Kopparbergs Län till exempel, har en folkmängd
af 121,969 personer, hvaraf 72,353 åro
skattskrifne och landets areala vidd år 288 qvadrat
mil; Statsbidragen utgöra 564,217: 2. 8.
hvaraf bevillningen 85,4g6,: 55, 6. Deremot har
icke Jemtland mer ån 56,000 personer , hvaraf
blott 18000 skattskrifne', det Vill säga circa *;del
af föregående Läns folkmängd, och skattdragande
personer; i samma förhållande år också Statsbidragen;
om man nu sammanräknar Jemtland
med TKefierNorrland, uppkommer ändå icke
flera ån 101,968 personer, deraf endast 07,004
mantalsskrifna; således dessa Lån sammanräknade
ändå vida mindre ån Kopparbergs Lån ensamt,
så vål i afseende på folkmängd som Statsbidrag.
Jemför man åter Norrbotten och TKeJterbotten
sammanslague med nämnde Lån , så
t>§n »* Augusti t. m.
blir missförhållandet ännu större, och hura man
ån fortsätter dessa jernförelser, tala de mer och mes*
för den yrkade föreningen, blott tnan icke beräknar
behofven af Landhöfdingar efter locala vidden,
utan afseende på odling och folkmängd , i hvilket
fall våra nästan omåteliga Fjcilljirdekor och
Lappmarker skulle påkalla en mängd med nya
Lånestyrelser.
I afseende på motionerade frågan om Herjeådalens
återlåggande till Gefleborgs Län, tillstyrka
Utskotten att Riksens Höglofl. Ständer
må ”hos Kongl. Maj t i underdånighet anhålla
det Kongl. Majit täcktes öfver den af Herjeå—
dalens Fullmågtige vid innevarande Riksdag med
flere gjorde hemställning, låta höra ej mindre
detta Landskaps innevånare, ån äfven Lånestyrelsen
i ofierfund och Gefle, samt att Kongl.
Majit derefter med Nådigt afseende å innebyggarnes
yttrade önskan, täcktes vidtaga det beslut
Kongl. Maj;t i Nåder pröfvade häst och nyttigast.
”
Men hvarföre Utskotten icke tillstyrkt samma
förfarande i afseende på väckt motion om
jemtlands återförenande med fVefterNorrland
under förbehåll om Låne Residentets förläggande
till Sundswall och Norrbottens med IVefterbattem
Lån och LåneResidensets bibehållande
i Piteå , år en oförklarlig inconseqvens,
då samma skäl och orsaker äro för alla dessa
landskap lika gällande, lika talande och lika
rättmätiga. Jag har uppräknadf dem i förra
fallet; och jag skall utbe mig den äran att tik
Dtn 22 Augusti «. n
33*
lägga några skål i sednare afseende*. Jag skulle
i båda hänseenden kunna förutsånda den
Upplysande anmärkning att dessa Länedelningar%
då de vid 180g års Riksdag, efter en allmän
förvillelsens och olyckans tidpunkt beslötos, icke
kunnat ske med nog lungt och moget bepröfvande,
emedan det tydeligen visar sig att sakens
fordringar dervid blifvit mindre betraktade,
än personliga fördelar. Lika bevekelsegrunder
gålde för båda Lånen och frambragte lika
resultat, nemligen: att man delade er Norr
land
och JKeJterbotten, hvardera i tvenne Lån,
såsom det synes enkannerligen blott för att med
dessa Lån belöna 2tne Lfa radshöfdingar. Det
kan icke hår vara fråga om att betvifla belöningens
rättvisa, men destomera att betvifla nytian
och nödvändigheten af dessa Läns delning
för denna orsak. Huruvida förlusten af deras
långliga erfarenhet, rättvisa och skicklighet
i Domare vårf, blef ersatt genom upphöjelsen
till Landshöfdingar, och huruvida de ovillkorligen
voro lika gagneliga på denna, som på
deras förra plats, derom tillkommer icke mig ,
aldraminst inom detta rum, att döma , men
hvad som hör hit, och ligger för öppen
dag, år att denna delning af Lånen, icke motsvarat
ändamålet, hvarken t Politifkt, Moralijkl
eller Oeconomijkt afseende.
I Politiskt hänseende var det mer ån ovåntadt
att sedan man, genom ett olyckligt fredsslut
med Ryssland förlorat en folkrik och i anseende
till FiJKjångJi,
målsproduction, båsta del af Westerbotten»
Lån, nemligen hela Kemi, Kufarno och det
33 J
De» 22 Augusti e. m4
hufvudsakiiguste af Torneå och Öfver Torneå
stora Socknar, man dertill ytterligare skulle dela
den ringa återstoden i 2:ne Lån. Att denna delning
derjemte var stridande mot all Oeconomie, om
nemligen dermed nu mera menas befparing, synes
klart, i synnerhet då man erindrar sig den tidens
financiella förlågenhet och nöd , åfvensom
hela denna landsorts förödelser genom fiendens
härjande framfart: Når man erindrar sig allt
detta, faller man i en billig förundran, hvarföre
man dertill skulle lägga sten på bördan, både
för den blottade StatsCsssan och de nödställde
medborgarena i dessa Landsorter. Att sluteligen
moralen icke eller derpå vunnit, bevisar
sig af Riksdagsmannen Anders Mårt ens föns hår
förut anförda, all uppmärksamhet vårda yttran.
de och omdöme angående Tåne flyr elfen i Jemtland,
hvarmed Norr- och Wéjterbotten i sådant
fall hafva ett enahanda förhållande.
I hvad delar dessa länefördelningar således
kunna vara nyttiga, allraminst nödvändiga,
då de det icke äro hvarken i politijkt, moralifkt
eller Statsoeconomiskt afseende, kan åtminstone
jag icke inse och, utom i enskildfä
personliga hänseenden, torde också fördelarne
alltid förblifva problematiska.
Dessutom hafva Wejler och Norrbotten i
allt nästan oskiljaktiga samband med hvarandra;
samma locala förhållanden, samma lynne, seder
och upplysning hos innebyggarne, enahanda näringar,
enahanda fredliga och lättstyrda sinnelag.
Det tyckes derföre att medborgare, som
Ben 22 Augusti ef ra.
aga så mycket gemensamt meri hvarandra, äfven
borde äga en och samma Länsstyrelse. Detta
har också af Herr af Uhr ganska upplyst blifvit
anmärkt i hans reservation emot Utskottens
beslut, äfvensom att ’?om också något skulle
vinnas genom de båda Länstyrelserna, hvilket
jag icke medgifver, så följer deraf icke att Utskottens
skäl att afslå motionen äro tillräckliga',
enär folkmängden, innevånarnes fredliga seder
m. m. hvarigenom få policemål förefalla, icke
blifvit intagne i beräkning; ty om Utskottens
skäl att afslå motionen, det vill säga att tillstyrka
bibehållandet af de skedda Lansfördelningarne,
voro giltiga; så borde af samma skäl
hvardera af de nya Länen ytterligare sönderdelas
i nya, ännu mindre Län , och hvar skulle
efter sådant system gränsen blifva för nya
LandshöfdingeEmbetens tillförordnande.”
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, har
också af långvarig erfarenhet och säker kännedom
om dessa orter, med grundlighet och sannt
nit, inom detta rum ådagalagt, hvad jag nu
omständligt sökt att ytterligare bevisa, nemligen
öfverjlödigheten. att icke säga onyttigheten af
tvenne Länstyrelser i en af fienden styckad province,
som i sin helhet, i sekler varit till båtnad
för Konung och Medborgare, styrd och handhafd
af en Landshöfding; men om också detta
någon gång tilläfventyrs icke skedt med erforderlig
drift, blir sådant ändå icke något skal till
Länets sönderdelning, emedan denna drift och
vaksamhet lika lätt kan saknas hos en Landshöfding
öfver ett mindre som öfver ett Jior re
334
D*n 23 Augusti e. m,
Län , oell nästan snarare i lörra fallet» enär
dervid fordras mindre omtanka och verksamhet,
hvaraf ej sällan följer maklighet, då man måste
taga i beräkning menniskarts allmänna fallenhet
och anlag att rätta sig efter förevarande driffjedrar
och omständigheter»
I hvad hänseende som hälst man således må
betrakta detta ämne, synes allt tala för dessa Läns
återförening med dem, hvarifrån de blifvit afskiljda;
och till hvad som redan blifvit anfördt^
skulle ännu såsom ytterligare skal kunna tilläggas
: att då Embetsmannapersonalen, så öfver
all proportion till den Öfriga folkstocken hos oss
tilltager, också i likhet med hvad äfven Herr
af Uhr så sannt anmärker, ^att detta missförhållande
utgör ett af de betydligafie föremålen
för Rikfens nu förfamlade Sländers
bekymmer, och fyftemet för civila, och man
kan tillägga Milit aira Styrelfen är fddant,
att Tjenjlemännens antal oundvikligen måfle
okas fä långe Jamma fy flem fortfar, och fd
länge användandet af MunicipalStyrelfen ej
blir allmännare antagit'. Rikfens Högloflige
Stånder i ett fddant förhållande, böra begagna
alla anledningar att tillfiyrka indragning
af fadana Embeten forn kunna undvaras
, och som man af anförda flerfalldiga
skäl, och orsaker måste anse de nya LandshöfdingeEmbeten
i Jemtland och IEejterbottert
såsom öfverllödige; så får jag vördsamt anhålla
att Utfottens förenämnde Utlåtande må varda
återremitteradt, med anttiodan att Utskotten
matte taga denna sak j ett nogare Öfvervägan
-
Den »a Augusti «. m.
de, på clet deras förnyade Utlåtande må komma
åtminstone i consequence med hyad de uti
enahanda ämne sig yttrat i anseende till Hårjeddalans
återläggande till Gefleborgs Län, ernedan
medborgare i lika förhållande och med
lika anspråk, äga att förhoppas lika afseendo
och lika behandling»
N:Ö 2.
Herr af Uhr, Guflaf:
De skäl motionairerne anfort, till stöd för
den önskan, att de i sednare tider verkställde
förändringar med Länsfördelningen i afseende
på Jemtland och Härjeådalen måtte upphäfvas,
och denna vigtiga angelägenhet återföras till
det förhållande som tillförene ägt rum; synes
mig förtjena ett vida hufvudsakligare afseende
än Utskotten deråt lemnat.
Utan att kunna bestrida tillvarelsen af de
olägenheter för orternas innevånare, som blifvit
öfverklagade, anse Utskotten likväl, att desse
olägenheter dels kunna afhjelpas (hvartill dock
Fordras nya anstalter, som blifva öfverflödiga
om inotionairernes önskan uppfylles,) dels icke
äro af den vigt, att det stora ändamål, som med
den nya Länsfördelningen åsyftas, bör för deras
skull gå förloradt.
Men det största ändamålet med ali Styrelse
måste vara det, att de styrdas trefnad och
Önskningar, i möjligaste måtto måtte befordra».
3S6
Ven 22 Augusti «» lii-.
Den styrelse som mäst afser de styrdas
önskningar, och ej en gång föraktar deras möjliga
fördomar, den skall äga mästa framgång i
sina bemödanden, såväl för folkets öfvergång
till ett itpplystare oell lyckligare tillstånd, sOnt
för sjelfva landets upphjelpande, och begagnandet
af dess naturförmåner. Deremot skall detta
stora ändamål antingen alldeles förfelas, om
man till dess ernående använder medel som
väcka och underhålla folkets missnöje; eller ockj
om det på sådant sätt till någon del kan vinnas,
skall dertill fordras omåttliga ansträngning
gar och uppoffringar.
Så vål Staten 1 allmänhet som hvarje en-'
skildt, torde hafva erfarit vanskligheten af sådane
calcuier, som den Utskotten uppgjort, öfver
hvad Jemtland Jkall blifva, i afseende på hemmantal,
folkmängd, m. m.
Åfven i de af naturen mäst gynnade delar
af Riket, vågar man ej förlita sig på så smickrande
beräkningar; ännu mindre torde de böra
antagas såsom gällande för Jemtland , hvarest
åkerbruket hittills icke kunnat utgöra någotl
liufvudnäring, af det oöfvervinneliga hinder, att
frostnätter så ofta förstöra åkermannens förväntade
gröda. I alla fall synes den naturliga
ordningen vara den, att utvidga styrelsens utgreningar
endast i den mohn, sådant påkallas
af redan ökad folkmängd och ökade näringar^
och
