# ID: svediakorp-gov323
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,211
# sentences: 2,305
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


&en 87 J ugust i J-Zrn
-
187
juller upphöra, och dg i förra händelsen inne-,
yånarne jfr o i behof af biträde, skulle i den senare
detta behof visserligen mångdubblas; men
då ett ökadt anslag i sådant fall icke är att förmoda,
finnes icke skäl att uppskjuta sakens afgörande;
hvadan jag bestrider Herr Hjertås
derom väckta framställning, oell anhåller, att anslaget
må, nå sätt jag förut haft gran anföra,
eå fort $ke kan, utgå.
Herr von Hohenhausen., Michael’, Af en
Ledamot liar redan blifvit upplyst, huruvida eu
väntan pä beslutet rörande Gårdfari-handeln
borde komma att uppskjuta beslutet om biträda
pt Borås. Konungen är ej förbunden att under
Riksdagen yttra sig om opconomiska framställningar
från Riksens Ständer, och det är ej eller
Vanligt, att det dä sker, men Stats-anslagep
måste ovilkorligen ske under Riksdagen, Enligt
min öfvertygelse kan jag ej (ro, att afskaffändet
gf Gårdfai ihandeln skulle kunna skada Staden
Roråsks handel till den grad, at! ej säkerhet skulle
funna vinnas för länet. Staden lär väl icke
ensamt underhållas eller bero af de coniin'Huitborgare,
som kringresa, och hvilka, enligt hvad
de täta beslagen visa, icke egenteligen handla
med ortens egna produeter. Det är genom egna
fabriker, sorn Stadens välmåga haft sin uppkomst,
och skulle den bero af någon författning,
så är det snarare af Tullbetänkandet, rnen
det är icke gemensamt antagit af de fyra Stånden,
pcb jag förmodar det skall nå ett sådant resultat,
att ej menliga löljder för våra fabriker deraf
skola uppstå. Jag förenar piig örn återremiss.
pen Augusti /. m.
och anhåller, att dessa anmärkningar måtte får
åtfölja.
Herr Stråle: I anledning af hvad Herr
Flach emot mig anfört, tror jag mig blott be-?
höfva nämna, att jag ej varit närvarande i Utskotten
når beslutet fattades. Utskottens protokoll
kunna i öfrigt visa, att jag alltid talat emot
låne-anstalter af ifrågavarande beskaffenhet, men
jag har ansett öfverflödigt upptaga tiden med
att skrifva långa reservationer, som ingenting
Uträtta, utan begagnar hellre min rättighet, att
uti Ståndets Plenum utveckla de skål, hvarå jag
grundar min Öfvertygelse.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarjkalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Stats- och EancoUtskottens
ifrågavarande Betänkande, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskott
ten återförvisa,
Vid förnyad föredragning biföll Ridderska-r
pet och Adeln Banco-Utskottets den 7 den-'
nes under N:o 44 aflåtne, samt den 11 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial,
angående förhöjning uti en andre Kamereraren
1 LäncBanken från äldre tider tillagd gratifikation.
företogs till pröfning BanccdJtskottets dea
Deri 27 Augusti f, ru.
8 dennes under N:o 45 afgifne, samt den i i
derpå följde eftermiddagen på bordet lagdp, U4
låtande, öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Memorial om prägling af
så kallade JubelRiksdaler.
Herr von Hartmansdorff\ AugUfi-, Säkert,
Som år i fråga, har redan af 5 Stånd blifvit afgjord.
Ehuru val nya omständigheter af Herr
Bergstedt blifvit arimårkte, har Utskottet dock
ej trott* sig böra afvika från sitt första Utlåtande.
jag tillstyrker derföre, att Ridderskapet
och Adeln måtte äfslå detsamma. Resttltatet
b lifver vål enahanda 5 men Ståndet har då icke
antagit ett sämre förslag i stället för ett bättre,
som Herr Bergstedts synes mig vara*
Herr Peresvetoff Morath, Anders Wilhelm
: Jag får Upplysa , att BancoUtskottet, vid
frågan om besvärande af återremissen, vål tagit
1 betraktande det förslag, sorn hos Ridderskapet
och Adeln blifvit gjordt, men då de tre öfrige
Stånden redan fattat sitt beslut 1 ämnet, ansåg
Utskottet sig ej kunna meddela föråndradt Ut-!
låtande.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hem-*
Ställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla BancoUtskottets Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Gre\ven och LandlMar*
Jkalken gjorde proposition till afslag å berörde
Dea i? Augusti f. m,
Utlåtande; hvilken proposition med Ja besVä»
rudes.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den Si
sistlidne Julis under N:o r4o afgifne, samt elen
I i dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, i fråga
om löftesmäns rättighet att uppsäga borgen.
Herr Ehrenborgh, Casperi Jag h r förut
Vid ett tillfälle yttrat, att Vid lagen om borgen
ej blott afseende bör göras på försträckning»
gifvarens säkerhet, utan ock på Söifesmånnens
rått att återkalla sirs borgen. D< t sednare sker,
om löftesmannen har rättighet ett uppsåga sin
borgen, likväl så, att ej förstråckningsgilvaren
lider. Jag skulle tro, att om ej hela yuie Capitlet
i nya HahdelsBanken kunde antagas, gjorde
det tillfyllest, om man antoge 16 §. deraf.
Den lyder sålunda;
5 Finnes ej viss betalnings-tid i skuldebref
eller borgesskrift uts >tt, och vill borgesman blifva
sin borgen fri; såga derom till borgenären,
att han må kunna annan borgen af gäldenär tsga,
Söker ej borgenär, inom ett år elter tillsägelsen
sin fordran bos borgesmannen, örn denne
borgat som för egen vkuld, eiler lagsöker han
ej inom sagde tid gåldenåren, om borgen ej år
så ingången; håfve sedan ej någon rått emot
borgesmannen. Har gäldenär förbehållit sig viss
Den 27 Augusti /, m. . jgj
Uppsägnings-tid; njöte borgenär yttermera denna
tid att borgesman eller gäldenär söka.”
Jag kan ej inse, att detta stadgande, som
är alldeles^nytt och ej finnes i vår nu. varande
Lag, har något sa oskiljaktigt sammanhang med
hvad i öfrigt i 7:de Capitlet af nya HandelsBalken
förekommer, att det ju icke kan särskilt
antagas, hvadan jag derå utbeder mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
Herr Hjerta, GujiafJag kan ej annat ån
instämma med den sista Talaren om vigten deraf,
att någon åtgärd vidtages, hvarigenom man
tryggar löftesmånnens rått, att uppsåga borgen,
når den år gifven på viss tid. Således anhåller
jag om proposition, i enlighet med Herr Ehrenborgs
förslag, och, i Lil Ridderskapet och Adeln
dertill skulle samtycka, ber jag, att de öfrige
RiksStånden måtte inbjudas, att uti enahanda
beslut med Ridderskapet och Adeln sig förena.
Herr Grefven och Landt Mar/ka Ilen gjorde
proposition till bifall å LagUtskotlets förevarande
Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJkallen
hemställde, om Ridderskapet och Adelil
behagade, med förkastande af berardo Utlåtande,
antaga 16 §. i 7 C pillet af Lag- Comiléens
förslag till den nya HandelsILlken.
jgå fyen 27 Augusti f. ni.
Bifölls.
Oell fann Ridderskapet oell Adeln, uppå
gjord proposition, äfven för godt förordna, det
de öfrige RiksStåndeh skulle inbjudas, att i detta
beslut tued Ridderskapet och Adeln Sig föreda;
Å nyo föredrogs Herr Thams$ Wollratbj
den i4 dennes eftermiddagen på bordet lagdé
Memorial, angående utvidgade handelsförhållari»
den emellan Sverige och Norrige;
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm;
Herr Tham har i sin motion begärt, att
vederbörande Utskott malte anmodas^ att hos
Stånderhe göra framställning, rörande nödvändigheten
att hos Kongl. Majit anhålla, det vederbörande
Embets-Verk måtte skyhdesämt till
Kongl. Majit inkomma med förslag, angående
inodilicatiöner och Controller vid den af Kongl;
Majit genom Dess nådiga Skrifvelse till CömtnerceCollegiUm
den 5 Junii 1821 beslutade större
frihet i handeln mellan Sverige och Norrige;
Och Herr Tham tyckes ej otydligt tillkännagifva
sin mening, att i annat fall frågan kunde begrafvas
i glömska eller blifva ett föremål för
flerårige fruktlösa speculationer hös EtnbetsVerkert;
jag
hade önskat, att Herr Tham, innan hail
gjort denna motion, behagat efterfråga, otn ickö
för
-
Den 37 Augusti /. tn.
förslaget till Kongl. Maj:t inkommit, i hvilket
fall Herr Tham icke behöft göra någon motion
i åmnet.
Då det Kongl. Brefvet^ bilagt i afskrift Herr
Thams motion, visar, att det varit CommerceCollegiumj
som Kongl. Maj.t affordrat ett utlåtande
i frågan, anser jag mig, såsom Embetsman
vid samina Verk, skyldig att hår upplysa förhållandet.
CommerceColjegiUm har ingalunda låtit frå*
gan begrafvas i glömska. Collegiäm har, sedan
flere vederbörande och TullDirectionen blifvit
hörde samt Upplysningar från Norrska Regeringen
kunnat erhållasj noga ÖFvervågt förhållandet
och afgifvit till Kongl. Maj;t den sd Januarii
detta år det Utlåtande som Kongl. Maj:t täckts
i lfordra. Cöllegium har således verkställt allt
hvad på Cöllegium berodde, och frågans sluteliga
pröfning beror nU på Kongl. Maj:t.
För att styrka detta förhållande, torde mig
fillåtas få Upplåsa Och sedan öfverlemna följande
officiella betyg hårom:
På begårart af vice AdvocatFisealen i Kongl.
Commerce-Cöllegium , Herr Kammar- Junkaren
A. W. Pereswetoff Morath, ihtygas, att Kongl.
CoinmerceCollegium den 25 sistlidne Januarii till
Handels- och FinanceExpedilion af Kongl. Maj.ts
Canzlie låtit insända Kongl. Collegii under den 7
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B s:dra Afd. t3.
*94
Den 27 J ugust i /. m,
i förenårande månad afgifne underdåniga utlåtande,
om de niodificationer och controller, sora
kunde anses n«5diga i afseende på de handelsförhållanden
mellan Konungarikena Sverige och Norrige,
hvarom Kongl. Brefvet till Kongl. Collegiurn af
den 5 Junii 1821 förmåler. Stockholm af Kongl.
CommerceCollegii Canzli den a5 Aug. 1820.
J. Gosselman.
Sedan jag sålunda ådagalagt, att Herr Tharas
motion år öfverflödig, anhåller jag, att någon
remiss derå ej må beviljas, utan att densamma
lågges till handlingarne.
Herr von Hartmansdorff, Augufi", Om
det förhåller sig så, som Herr Morath upplyst,
att nemligen de underordnade Verken icke sedan
den 5 Junii 1821 oflemnat deras utlåtanden
förr ån innevarande år i Januarii, så ligger deruti
en tillräcklig förklaring, hvarföre saken ännu
ej kommit till veikstållighet. Det år ej underligt,
om Regeringen icke medhunnit denna
sak under Riksdagen, då så många andra göromål
åro för handen; men jag ser ej skål, hvar.
före motionen skulle förfalla, emedan underauctoriteterne
utlåtit sig, samt tror, att ingen önsV
n kan vara för Konungen angenämare, eller
för brödrafolket kårkomnare ån den, som så
öfverensståmmer med allas önskningar. Det år
just icke, såsom Herr Morath förmodat, fråga
om att påskynda Konungens beslut, utan egenteligen
att yttra Nationens önskan, det saken
må, når det sig göra låter, gå i fullbordan.
tym 27 Augusti f, m\
*95
Herr Pereswetoff Morath: Herr von Hart-'
tnansdorff har just genom sin sednare framställning
visat, att Herr Thams motion icke kan
komma i fråga, ty Herr von Hartmansdorff har
föreslagit förändring i motionen, som helt och
hållit förändrar den, nemligen att hos Kongh
Majit kunde göras underdånig anhållan , det
denna vigtiga fråga blefve, så fort ske kan,
pröfvad.
Skulle Herr von Hartmansdorff;* motion
remitteras, medför sådant ej någon följd, att
Herr Thams derföre skall medfölja: men upplysa
bör jag, att det biskål Herr von Hartmansdorff
begagnat vid sin framställning nemligen,
att Colleginm ej förr ån detta år sitt utlåtande
meddelat, ej synes vara af beskaffenhet att kunna
af Utskottet gillas, emedan det berndt af
Norrska Regeringen, når den behagat meddela
Collegium de upplysningar som erfordrats, så
att Collegium icke kunnat förr ån detta år sig
yttra i ämnet.
Herr Hjerta, ffohan Guftaj: Mig synes,
att ändamålet bäst vanns, om motionen remitterades
till Utskottet, jemte Herr Morats anmärkning.
Utskottet blefve då i tillfälle att behandla
saken, såsom Herr Moralh önskar. Om
motionen finnes överflödig, biifver Riksens Stånders
beslut grundadt på utlåtande af ett Utskott,
sorn kan taga i betraktande de grundade
skål, som kunna förefinnas» Jag anhåller derföre,
att remissen trätte besfutas och att de
anmärkningar sorn blifvit gjorde, må få åtfölja
Din ij dugntti /, m.
Herr von Hartmansdorff5 Då Herr Tham
gjorde denna motion, förenade jag mig med honom.
Han år nu frånvarande; men då jag på
visst sått åfven tillegnat mig motionen, må det
tillåtas mig, att deruti göra den jemkning jag
redan framstållt, och anhålla, att motionen i så*
dant skick måtte remitteras till OeconomieUtskottet.
Herr Pereswetoff Morath: Jag kan icke
finna låmpeligt, att man remitterar en motion
■om år vederlagd, innan den remitterasmen då
Herr von Hartmansdorff vid motionen nu gjort
ett sådant tillägg, som utgör en särskilt motion,
vill jag ej bestrida, att Herr von Hartmansdorff*
motion må till vederbörande Utskott få afgå,
men icke Herr Thams, som måste anses förfallen.
Herr Grefven och LandtMarJkalken för»,
klarade, det han icke kunde anse Herr von
Hartmansdorff» framställning såsom en ny mo»
tion, utan endast såsom en ytterligare utveckling
af deh motion Herr Tham väckt; och hemställde
Herr Landt-Marskalken, om icke Herr
Thams berörde motion finge, jemte de af åtskilliga
Ledamöter i anledning deraf nu afgifne
yttranden, till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Föredrog3 å nyo och gillades Lagutskottet#
-den 7 dennes under Nio j4i afgifne, samt den
Pen 37 Augusti f, m. 157
11 derpå följde eftermiddagen på bordet legde,
Betänkande öfver Kongl. Majrts Nådiga proposition
, angående förklaring öfver 5 §. i s5 Cap.
RättegångsBalken, samt 4 $. uti 5 Cap. MissgerningsBalken.
Företogs till pröfning LagUtskottets den 7
dennes under N:o 14a afgifne, samt den 11
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, Ut*
låtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid.
Utskottets förut meddeldte Betänkande ^ an_
gående förrymd Makas rättighet att tråda i
nytt Gifte.
Herr van Hartmansdorff, Auguft: Då
detta ämne först förekom, hade Domprosten Lss
inér föreslagit strängare straff å den, som eger..
villigt förlöper sin Maka. Detta ansågs af Utskottets
Ledamöter och ibland dem också af
Herr Ribbing icke vara lämpligt. Men till förekommande
af förbrytelsen, föreslog Herr Ribbing
en annan utväg, nemligen den förlupnes
allmänna efterlysning öfver hela Riket, tillika
sned de öfriga påföljder, sorn skulle drabba densamme,
Nu har Lagutskottet ansett Herr Ribbings
förslag ej såsom en ny motion, utan blott
såsom en anmärkning vid Domprosten Lamérs.
Ehuru Herr Ribbings motion således i sjelfva
verket nu första gången år före bos Ridderskapet
och Adeln, har Utskottet framställt den,
såsom vore det den andra. Jag har velat fästa
Högloflig® Ridderakspets och Adelns uppmärk
-
Titti 27 Augusti J. m.
aamhet på denna omständighet, emedan jag anser
Herr Ribbings förslag böra, såsom vålgrundadt,
närmare öfvervågas, Örn det skulle vara
Makar tillåtit, att få skilsmässa, sedan endera
förlupit den andra, blott man vore utom Häradet,
eller utom Länet, så vore ingen ting lättare.
Alla de svårigheter och varningsgrader
Lagarne i öfrigt bestämt för att hindra äktenskapets
upplösning, tjenade då till intet, ty man
behöfde blott resa ifrån hvarannan. Saken år
så vigtig, och står uti ett så nära sammanhang
med Kyrkolagens öfriga stadganden, att man ej
bör förbigå den, såsom Utskottet gjort, utan
taga Herr Ribbings motion i betraktande. Derföre
anhåller jag, att den måtte frånskiljas det
Öfriga af Betänkandet, för att särskildt till LagUtskottet
återremitteras,
Herr van Hauswolf, Carl Gujlaf Rein~
Jiold: Jag förenar mig med den siste värde
Talaren deruti, att den lagförklaring som nu år
ifråga, har mycken gemenskap med Kyrkolagen,
men jag får upplysa, att Kongl. Ma:t särskilt
förordnat om hvad iakttagas bör, för att få
spaning på förrymd Maka, att man derom skall
forska hos Prcsterskapet och KronoBetjeningen.
Når detta följes, och Domaren dessutom iakttager,
att kallelsen på Rättens dörr anslås, så vet
jag ej, att något vidare uti formaiiteterne kan
erfordras. Jag tror således, att Utskottets förslag
kan antagas.
Herr Ehrenborg, Casper: Herr von Hauswolff
har anmärkt,, att Författningarne ålägga
Den 27 Augusti f. m.
199
hvarje Domare att, innan han dömer till skiljs—
mässa, utforska af Presterskapet och KronoBetjeningen,
oin personen finnes i orten. Men genom
en sådan efterspaning, hvars verkställighet
beror af Domarens eller öfrige Tjenstemåns
nit, eller önkan att gå Makarne till mötes, år
ej den olågenhet förekommen, som Herr Ribbing
åsyftat håfva. Det kan vål vara möjligt,
att den förrymde makan icke finnes inom Häradet,
men dock inom Lånet eller Riket. Jag
vet ej, hvarföre icke öfver hela Riket lysning
derom skulle kunna ske. Kungörelsernes antal
skulle visserligen icke derigenom betydeligen ökas,
och då sådane utfärdas för så litet, sorn
några Riksdaler uti Kronoutskylder, tyckes det
för en så vigtig sak, som denna, vara lika nödvändigt,
att allmän efterlysning sker. Derigenom
vore ingen i beroende af Domarens godtycke.
Jag tillstyrker således lika med Herr
von Hartmansdorf, att Herr Ribbings motion
må anses såsom afskild från Herr Lamcrs, och
återremiss derå beviljas’
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
att sedan Herr Ribbings anSörande, då
Utskottets första Betänkande till pröfning förevar,
icke blifvit af Ridderskapet och Adeln ansett
såsom en ny motion, ulan endast tillika
med andra anmärkningar åtföljt den beslutade
återremissen till Utskottet, trodde Herr Grefven
och LandtMarskalken för dess del, det icke öf.
verensståmmn med det behandlings-sdtt Ridderskapet
och Adeln alltid iakttagit, att, sedan Ut•kottet
nied svar återkommit, upptaga Harr
r
*00 Dtn 37 -Augusti J, m.
Ribbings berörde anförande såsom en ny motion,
och densamma till Utskottet återförvisa;
äfvensom Herr Grefven och Landt-Marskalken
icke eller ansåg lämpligt, att stycka Betänkan-?
det, samt sluteligen pröfva en del, och återförvisa
en annan; men som Betänkandet nu vore
för andra gången tinder Ridderskapets och Adelns
pröfning, ägde Ridderskapet och Adeln
fullkomlig rättighet, att, om Ståndet \så önska??
de, instämma i Herr Ribbings yttrande; hvarå
Herr Grefven och Landt lYfarskalken nu äfven
gjorde proposition.
Herr von Hartmansdorff: I händelse det
kunde gå an att vidtaga den utväg, att göra
Herr Ribbings förslag till en ny motion, och
remittera den, så kunde saken blifva fullständigare
behandlad. D,et vore kanske det lämpeligaste
äfven derföre, att 9m Ridderskapet neli
Adeln nu instämde i Herr Ribbings tanka, och
PresteStåndet förenade sig dermed, men Borgare-
och BondeStånden förblefyo vid deras redan
fattade beslut, så stannade tvänne Stånd emot
två, hvarigenom frågan förfölle. Således
anhåller jag, att saken helst måtte behandlas
på sätt jag förut föreslagit.
Herr Ribbing'. Äfven jag förenar mig deruti,
att, såsom Herr von Hartmansdorff nu yrkat
, mitt anförande må anses såsom en ny
motion.
Friherre Gederftrorn: Jag har svårt för att
finna, huru en såsom anmärkning emot Betan-'
Den 37 Augusti f. nu
tot
kandet framställd sak tan, sedan den af Utskottet
hljfvit afstyrkt, å ny o väckas och remitteras.
Jag instämmer fullkomligen uti hvad Herr Grefven
och LandtMarskalken yttrat, att det ej går
pn att dela frågan, och tror ej eller, att det är
lämpeligt att väcka såsom ny motion ett redan
handlagdt ärende 5 men jag skulle förmoda, att
då frågan nu för andra gången förehafves, Herr
Ribbing är i tillfälle föreslå den bestämda förändring
som uti LagUtskottets förslag bör äga
Turn, och då kan man få saken på en gång
afgjord.
Herr von Haetrnansdorjft Jag befarar, att
i händelse Batänkandet ej återremitteras, det nu
färer svårligen kunna med modificationer afgöras,
emedan det fordras en förändrad redaction
af en viss Iag§., som ej här torde kunna göras
nog bestämd för att genast antagas. Men kan
saken hjelpas genom någon Kongl, Förklaring,
så tror jag', att Ridderskapet och Adeln kunde
instämma i Preste-Ståndets beslut i allmänhet,
utan att hålla sig vid ordalagen.
Herr Efyrenborgt Mig synes ändringen kunna
inskränkas till en allmän efterlysning öfver
hela Riket, och jag får i sådant afseende föreslå,
att 4 §• i kapitlet GiftermålsBalken må
erhålla följande lydelse:
”Öfvergifver och förlöper Mannen af ondMsko
oell motvilja sin Hustru, och far utrikes i
’*thet uppsåt, att ej mera blifva och bo med
”henne; håfve ingen rätt sin lott i boet, eller
202
Dm 27 Augusti f. m.
”fasta gods sitt att råda. Viii hustrun från honora
skiljas, tage thå Stämning hos Domaren.
”Vet man ej hvar mannen sig uppehåller, före”lägge
Domaren honom natt oell år att sig inställa,
och varde detta föreläggande, genom
”Konungens Befallningshafvandes försorg, öfver
”hela Riket kungjordt, medelst allmän lysning,
”sorn jemväl bör innehålla föreskrift till Krono”och
Stads-Betjente att uppgifva hvar han fin”nes.
Kommer han ej inom föresattan tid, el”ler
får man ej inom samma tid om hans vistande
underrättelse, på grund hvaraf handräckning
till hans inställande hos den öfvergifna
”kan meddelas; döme thå Domaren till skillnad,
5,och håfve mannen förverket hela sin lott i
’’boet. Samma lag vare ther hustru förlo”per
man.”
Pierr Ribbing'• Jag instämmer fullkomligen
uti den af Herr Ehrenborg nu föreslagna redaction
af 4 §. i i3 Cap. GiftermålsEalken.
Herr Grefven och LandtMarJkallceri hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
besluta, att 4 §. i i5 Cap. Giftermåls-Balkem
borde erhålla den af Herr Ehrenborg nyss föreslagne
lydelse.
Bifölls.
Herr von PlartmansdorfF anhöll, att de öfrige
RiksStånden mätte inbjudas, att uti detta
beslut med Ridderskapet och Adeln sig
förena.
B fri 2? Augusti f. m.
203
Och blef denna Herr von Hartmansdorff
hemställan, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. Lagerheim,
Onsdagen den 27 Angustin
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets den g dennes
under N:o i5g|afgifne, samt den 11 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
•04 Dera %7 Augusti e» ra».
förut meddeldte Betänkande angående anvåndande
af den till Städerna donerade jord.
Grefve Spens, Carl Gujlaf: Når i förrgårs
afton Stats- och OeconomieUtskottens Betänkande
om KrigsAcademien förevar, förbehöll
jag mig, oberedd som jag var, sedan jag hörde
att återromiss beslöts, att till Utskotten få beledsaga
den med några anmärkningar. Jag anhåller
att nu få upplåsa dem. Det förefaller
mig, sorn det resultat till hvilket Utskotten kommit
vore riktigt, men uti motiverne kan jag ej
instämma, och derföre önskar jag att till Protocollet
få anfördt, hvarföre jag begärde bifall å
Utskottens Betänkande.
Härefter upplåste Grefve Spens följande;
(Se Bilagan N;o i.)
Herr Grefven och Landt Marskalken hem,-  ställde, om icke Grefve Spens’s ifrågavarande
Memorial, sorn innefattade anmärkningar vid
Stats- och OeconomieUtskottens den 3.5 dennes
eftermiddagen återremitterade Betänkande, i anledning
af väckt motion om upphörande af
KrigsAcademien m. tn., finge till hernålt® Utskott
förvisas.
B fölls.
tten 27 Jagusii v* m. 3^5
Företogs till pröfning Allmänna Besvårsoeh
OecoUomieUtskottets den 18 sistlidne Julii
Under N:ö 1Ö2 afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde^ Betänkande, om
inrättning af Portofranco, samt åtföljande Nederlags-råttighet
för Ön Gottland.
Herr von Hohenhaufen, Michael: Min
Öfvertygelse skall vara så last, som den år, om
skadligheten af den stora utsträckningen af Portofranco-råttigheten
från en hamn till en hel ö
eller Provins» som hår blifvit föreslagit, för att
jag skall yttra mig emot detta förslag. Visserligen
år det sagdt, att det blott år tvånne hamnar
som erhålla denna rättighet» men öens med.
borgare skola ändock lefva under andra Lagar j
ett helt annat interesse skall uppstå der under
loppet af 5o år» mot hår, dess fartyg skola anses
såsom främmande nationers. Én försigtig
Statslära bjtider, att man icke skall så inrätta,
att en del af Riket skulla vilja skilja sig ifrån
det hela. Det år fråga, om det kan gifvas något
som mera kan leda dertil, ån detta förslag*
Herr Bruncrona har i sin reservation så fulb*
ståndigt utvecklat, hvarföre icke rättigheten bör
sträckas längre ån till Slitö hamn» att jag
annat kan ån instämma med honom. Jag vill
blott fästa uppmärksamheten på några mindre
omständigheter. Den andra hamnen år Wisby.
Den ligger på vestra sidan af ön 5 år således
icke tjenlig, att emottaga Rysktf Jhandeln. Desö
hamn år en konstgjord inrättning; den år en af
de mindsia, kan ej stort öfverstiga Riddarhustomten»
den är grund» ej mera ån 10 a li fot
20$
Den 27 Augusti c, m.
djup, med ett ord större handelsfartyg måste
utlasta på en osåker redd, hvarest ankring fordom
kostat hela Flottors undergång. Den kan
ej försvaras} den år omgifven af en trådquai,
sora den minsta bombkits kan med ett kast
bränna upp. Når dertill kommer, att ett Gymnasium
finnes i Wisby, der ungdomen skall utbildas,
så får jag fästa uppmärksamheten deruppå,
om det år tjenligt, att på en sådan ort tillstädja
den licence i seder, sorn år en oundvikelig
följd af en raångd olika nationers vistande
uti en frihamn. Följden af en frihamn kunde
der ej blifva annan , ån att man skulle påföra
Sverige en mångd af förbudne varor. Slitö
hamn år deremot stor och tillräcklig för den
största Flotta, och om der saknas byggnader,
bör man komma ihåg, att å ingen ort i Riket
år så lätt, att få byggnadsmaterialer för godt
pris. Kalksten och timmer finnas, så att man
kan bygga antingen af sten eller tråd, och om
blott en skymt af liflig handel inträffar, låra således
hvarken srmar eller capitaler saknas i
Slitö, för materialernes begagnande. I Herr
Bruncronas reservation åro tvånne undantag
gjorde för Portofraneo-råttigheten, nemligen säd
och salt. Hvad den förra angår, torde det vara
nödvändigt att fästa uppmät ksamheten på
vårt jordbruk, ty det blir ej lått, att i Slitö
controllera, om Spannernålen år en Gottlåndsk
éller Utländsk product, och hvad salt angår
skulle det möjligen betaga våra Stapelstäder åtskilige
förmoner, och orsaka missämja med ett
grannrike, der Saltet är elt Kronans regale, och
på hvilket Land smyghandel dermed kunde id
-
JDrn 57 Augusti e,
207
feas. Det Riket skulle således ej med röje se,
att vi der anlade en inrättning, som befordrade
smyghandeln, likasom vi med våra Qeconomiske
Lagar icke med nöje skulle se, om man i Norrige
fortfore att göra transito upplag uppe uti
Landet, mot vår gräns, beräknade på att till oss
föra de varor, som hår åro förbudne. På denna
grund anhåller jag om återremiss, och instämmer
uti Herr Bruncronas reservation. Deraf
följer äfven en mängd af sårskilte Författningar,
i afseende på tull-betjeningen, som, i
fall hufvudsaken antages, måste åndras.
Herr IAljeJirdle) Guftaf, anförde skrifte-;
ligen:
£Se Bilagan N:o 2,)
Friherre Cederjirom, Jacob: Af Herr von
Hohenhausen har det blifvit anmärkt, först i afseende
på utsträckningen af porto-franco-rät-*
tigheten till Wisby och Slitö, att grunden derföre
skulle förutsätta lagar, stridige emot andra
i Riket, och att sådant skulle medföra skadliga
verkningar i afseende på esprit’n medborgare
emellan. Jag får dervid fästa uppmärksamheten
på det särskilta förhållandet med Gottland, i
jemförelse med andra orter, i afseende på belägenheten
af denna ö. Der kan utan olägenhet
en sådan frihet lemnäs, emedan den ej behofver
hafva gemenskap med det system, som i
det öfriga Riket begagnas, intill dess man kart
, utröna, om nyttan är påtaglig, och då man tilläfventyrs,
som Grefve Lilljencrantz yttrat 1772,
Dtn 2J Aupitti e, m.
kan få erfara* om ej en allmän frihet i handel
kunde i Norden tillvägabringas, och der orsaka
välmåga. Andra anmärknihgen varj att rättigheten
ej borde utsträckas längre än till Slitö.
Dervid förekommer den betänklighet, att då
Slitö ännu ej äger den personal, att den kan
hafva egen Magistrat, mäste den tills vidare lyda
under Wisby jurisdiction > att i Wisby redart
hus finnas* sorn kumla till Nederlag begagnas*
hvilket ej är förhållandet i Slitö, och att af sig
sjelf följer, att småningom rörelsen flyttas till
Slitö, der hamnen erbjuder de största fördelar.
Hvad sedan beträffar lättheten att från sjösidan
förstöra Wisby, så är det lätt, att med ett pär
goda batterier afhålla fiendtliga fartyg från försöket
att Förstöra Staden. Éri sådan anläggning
ar ej kostsam. Ytterligare är det anmärkt, att
salt och säd borde Undantagas från nederlagsfriheten.
Ett sådant undantag kunde hlott vara
skadligt för inrättningen, men ej gagrteligt för
några andra, ty den spanbemål som kommet
in, ligger i nederlag förvarad Under flere nycklar,
så att ej något kan utsmygas såsom Gottlands
produet. Hvad åter angår, att Salt skulle
väcka jalousie hos de grandar, der Saltet är
regale, så hemställer jag, Otti icke all slags han -  delsfrihet medförer enahanda verkan i ailä afseenden,
oeh med hänsigt till alla andra artiklar»
Det blir lika lätt att controllera handeln från
Gottland, som den med utländska fartyg, ty
alla behandlas som utländska och stå under
samma controll; och om fartyget kommer ifrån
St. \ bes, från Gottland eller en annan hamn,
är
Den 27 Augusti t. rit.
ar likgiltigt för controllen. För min del tror
jag, att undantag af varor för Städer, der portofranco-rättighet
finnes, ej bör äga rum, men
att säkra och bestämda controller böra gifvas, i
afseende på öens förhållanden med Sverige, så
att missbruk ej må äga rum, och varor ej påföras,
såsom Svenska. Herr Lilljestråle har åter
talat mot ämnet uti en vidsträcktare åsigt. Han
har trott sig finna, att inrättningen vore skadlig
uti politiskt, Stats-oeconomiskt och commercielt
afseende. Han har trott, att införseln af varor
skulle medföra en stor underbalance i handeln.
Jag får fästa uppmärksamheten på omöjligheten
af något sådant. Om på en nederlags-ort varor
inkomma för millioner, tillhöra de sina respective
ägare och varorne utgå till sine destinations-orter,
men vinsten af nederlags-procenten
stannar alltid inom landet. Om Svenske
Köpmän aro ägare af varorne, blifver deras
vinst directj om åter varorne hafva utländske
ägare, blir endast commissions-arfvodet qvar i
Sverige5 men äfven det bidrager att öka rikedomarn
e, långt .ifrån att minska dem.
I afseende på Fäderneslandet i allmänhet,
bör frågan, efter min tanka, betraktas under
t vänne synpunkter: Är det nyttigt, att af Gottland
få så stor inkomst, som det är möjligt? och
kan ön försvaras? Jag besvarar den första frågan,
och säger, att ingen inkomst kan vara för
hög att erhålla af en provins, och tror att det
Ridd, t>. Ad. Pr. VII. B, s.dra Afd. i4.
il ti pen 37 Augusti e. m.
vore nyttigt, om den, i stället för 80 å 90,000
Riksdaler, kunde lemna mångdubbelt denna summa.
Hvad försvaret angår, tror jag, att det titan
särdeles kostnad skulle kunna sättas uti godt
skick. Den etablissement ar der stadgad, att
alla äro försvarare. Det följer af sig sjelf, att
om nederlagsfrihet bifalles för Wisby och Slitö,
måste det sednare stället sättas uti försvarsstånd,
äfvensom Fårösund. Allt detta kan tillvägabringas
med obetydlig kostnad, relatift till gagnet
och af medel som inflyta från inrättningen, så
att det icke graverar Statsverket med en enda
Riksdaler, Då frågas, vinnes ej tvänne ändamål,
att Staten får ökade inkomster och Gottland
blifver satt uti försvarsstånd utan Statens
kostnad. Sedan jag nu besvarat anmärkningar-,
ne, förklarar jag, att jag ej vill bestrida återremissen,
men att jag anser det sednare alternativet
böra antagas. Jag tror det vara nödvändigt,
vid öfverlemnande af saken till Kongl,
Maj:t, att äfven det förslag öfverlemnäs, hvaruppå
den grundar sig, på det Kongl. Maj:t måtte
få målet utveckladt, och icke, såsom Riksens
Ständer vid flere Riksdagar förut Öfverlemnat
ämnet, outveckladt, ty Kongl. Maj:t har då ej
kommit i tillfälle att känna det i hela dess vidd.
Af sådan anledning har också motionairen uti
BorgareStåndet varit af den tanka, att det reg«
lementariska borde åtfölja.
Herr von Hauswolff, Carl Gufiaf Reinhold:
Jag har hört inom detta Hus. vid de
flesta tal, som blifvit hällne, att man såsom in
-
Den 27 Augusti e, ml
gress nyttjat, att frågan vore af vigt. Om man3
ga frågor varit det, så är ock visserligen äfven
denna af sådan beskaffenhet, icke allenast för
Öen Gottland, utan äfven för vårt älskade Fädernesland.
Så .väl i discussionerne som reservationerne
har det förefallit mig underligt, att
man kunnat betvifla nyttan af en porto-francoinrättning
på Gottland, äfven för Fäderneslandet.
Sanningen af dess nytta har likväl varit medgifven
i långliga tider, och under de fleste Regenter
har det varit omtaladt att inrätta en portofranco
på Gottland, ehuru man ej kunnat blifva
ense om sättet. Det förslag framlidne Herr
Grefve Liljencrantz i lifstiden dertill uppgjordt,
kom redan till sådan framgång, att det i högstsalig
Konung Gustaf IIT;s tid bifölls uti Con.
seiden, men vid justeringen blef det icke antaget,
af orsak, att några Herrar RiksRåder lära
hafva ändrat deras mening. Sedermera inträffade,
ott åtskillige Ledamöter ifrån Gottland,
hvaribland afven jag, väckte ytterligare fråga
om denna porto franco. Samma resultat följde
då, att man ansåg förslaget gagneligt, men ej
blef ense örn sättet. Jag tror ock att det ligger
i sakens natur, att hvar och en oväldug måtte
inse inrättningens allmänna nytta för Fäderneslandet;
och då den dessutom är i Utskottens
Betänkande omständeiigen detaillerad, anser jag
inig ej behöfva dermed vidlyftigt upppehålla Högloflige
Ridderskapet och Adeln Jag går således
att i korthet vederlägga de anmärkningar,
hvilka blifvit deremot gjorde, under förhoppning,
att denna min vederläggning måtte få åtfölja
återremissen. En Ledamot har, då dett*
Stn 27 Augusti e, m.
ämne förra gången föredrogs, invandt, ätt porto3
franco på Gottland liefve ett Jkadligt monopolium.
Det begrepp jag gjort mig om monopolier,
är, att de innefatta privilegier till förmon
för enskilte personer eller enskilte corporationer,
på bekostnad af det allmänna; men det
är nu ej fråga om att i fall en porto-franco inrättas
på Gottland, den icke, om sådant finnes
lämpeligt, äfven sedermera må inrättas pä andra
ställen i Riket. Derföre är ej någon uteslutande
rätt för Gottland föreslagen; det . beror ock
af hvar och en Svensk eller Utländsk man, att
bosätta sig å Gottland och draga fördel af denna
inrättning'; och då någon motion icke blifvit väckt
om en sådan på något annat ställe än Gottland kan
ej eller frågan om porto-franco utsträckas till någon
annan ort. Man har invändt, att den Jkulle
befordra lurendrägeri. Om man betraktar
Svenska gränsen, borde man dock finna denna
anmärkning ej förtjena något afseende. Skåne
ligger blott tre fjerdedels mil ifrån Danmark,
Gottland har likväl ett afstånd af 12 mil ifrån
närmaste Land. Betraktar man Ryska gränsen
emot Norrbotten och Vesterbotten, så är den
afven närmare. När man således har utrikes
Länder på närmare håll, och derifrån kan förekomma
lurendräjeri, så ser jag ej, hvarföre
man icke skulle kunna förekomma det ifrån
Gottland. Man har nyttjat ett annat skäl, nemligen;
att Gottland Jkulle blifva för mycket
förmöget, och derigenom väcka uppmärksamhet
och inkräktnings-lyjinad hos utländriingen.
Blott denna invändning vitsordar ju up
-
Den *7 Annutti t, m'. sij
penbarligen den stora nyttan af en portofranco,
när man nemligen befarar, att öen skulle blifva
för mycket förmögen. Men jag tycker i öfrigt
att denna invändning ej eller förtjenar något afseende
vid åtankan af flera andra provinsers lägen;
ty efter samma grund skulle sägas, att den
eller den gränsprovinsen ej borde sättas i tillfälle
att kunna blifva förmögen, och hvarföre
då göra så stora uppoffringar i hvarjehanda afseenden
för Skåne, Norrbotten, Vesterbotten och
Jemtland. Skola då Gottlands innebyggare ensamma
vara uteslutne från en mild Styrelses
omvårdnad och Rikets Representanters billiga
omtanka. Herr Lilljestråle bar sagt, att inrättningen
i Statsoeconomijkt affeende ej vore nyttig.
Jag tror tvärtom, att det i Statsoeconomiskt
afseende vore högst gagnelig!,om Gottland kom till
välmåga , och om man begagnade sig af de flere
fördelar, hvilka erbjudas derstädes och af dess
local. En vis Styrelse söker väl alltid att bringa
Jandet till högsta välmåga, och jag tror att den
Regering, som söker och lyckas i detta företag,
i hvad provins som helst, äfven den mest aflägsne
skall deraf njuta tillfredsställelse. Vi hafva
ju samma raisonnement gällande för alla
nämde landskaper, ja till och med för Stockholm
, som nu mera kan kallas en gränsestad.
Vidare har man in vändt att kostnaderne Jkulle
får Staten blifva tryckande , örn ÖriJkulle belastas.
Jag borde kanske icke nu ingå uti Mili—
tairiska detailler, då jag sysselsattes af mera
fredliga yrken ; dock som jag uti min ungdom
sjelf varit Miiitair, och således ej saknar all
kunskap uti sådane ämnen, kan jag icke under
-
Win 27 Augusti e, m.
låta att yttra min åsigt rörande denna särskildta
fråga. Om än porto-franco ej skulle inrättas,
tror jag dock, att i alla fall Sveriges Rikes
Ständer böra ju förr dess heldre tillstyrka
nödig befästning och beredande försvars-anstalter
å Gottland, så vida man vid fiendteligt an-'
fall är angelägen, att bibehålla denna vigtiga
possession, och betrygga sydliga delen af rao-,
derlandet, ty efter den gräns som Sverige nu,
enligt det nödtvungne fredsslutet äger, måste
Gottland anses såsom en place forte och ett
bröstvärn, som skall skydda en del af Röket, emedan,
om Gottland af fiende inkränktas, större
ansträngningar erfordras till dess återtagande;
och utom Gottländska hamnar , äger vår Flotta
icke lämpelige inlopps* ställen, sedan Finland förlorades
, utan att återlöpa till Carlscrorfå, hvarvid
stora svårigheter torde stundom kunna inträffa
, äfven som då fienden bemägtigar sig
Gottland, en invasion i hjertat ät Riket lika
hastigt sorn lätt med 'gynnande vind kan befaras
, och vara verkställbar. Jag tror således, att
Ons befästande ej blott bör komma i fråga, om
portofranco inrättas, och när således Gottland
i alla fall måste befästas; blifva kostnaderne ej
att beräkna, med afseende på portofranro-inrättningen,
utan tvertom kunna derigenom till
äfventyrs bestridas, eller åtminstone betydligt
underlättas. Med Friherre Cederström förenar
jag mig, att det alternatif bör antagas, hvarigenom
ett Reglemente för inrättningen öfverlemnas
för att kunna komma till Kongl, Maj:t,
i sammanhang med hufvudfrågan, då Kongl,
Majit kan deruli göra de jemnkningar, som
9*>l SJ[ Auguili *, tili
kunna finnas nödige. Jag får dock, i afseende
på det Reglementariska, göra några få anmärka
ningnr. I afseende på Herr von Holienhausens
anmärkning, får jag gifva tillkänna, att min önskan
vore, att så väl Slitö och Wisby, som Westergarn
skulle blifva de hamnar, som till nederlag
begagnades, ty dels har sådant varit tillstyrkt
af Grefve Lilljencrantz, och dels är Wisby
hamn för grund för djupgående Fartyg,
äfvensom det vid vissa vindar är svårt att dit
inlöpa. Bevakningen vid Westergarn kan lätt
ske, och vid Klintö finnas redan Magaziner.
Uti 6 §. är föreslagit, att a procent skulle betalas
i recognition; men att då vaiorne åter utgå,
blott en half procent skulle behållas. Jag
tycker deremot, att detta är nog lågt och tillstyrker
derföre , att recognitions- afgiften blifver
2 procent, men att den ena procenten stannar
qvar, i händelse varorne utföras , och jag tror
att farten ändå skall blifva lika liflig. I 10 §.
är föreslagit en tid af 5 år, efter hvars förlopp,
på Ön bosatte utlänningar få anses såsom naturaliserade
Svenskar. Den tiden tycker jag är
för korrt. Den bör bestämmas åtminstone till
5 år. Vidare är det föreslagit, att om utlänningar
icke finna sig vid att för alltid qvarstadna,
-de ej skola betala någon afgift när de afflytta.
Dervid synes anmärkningsvardt, att hvar
och en 6om afflyttar, bör erlägga skälig afgift
till den Stat, inom hvilken han ägt skydd, och
samlat förmögenhet. Vidare har i 5 Art. 6 §.
blifvit stadgadt, att recognitions-afgiften bor
clareras innan lossningen. Dertill kan jag ej finna
wkälj jag tror, att det bättre kan ske efter lossnin
-
sif Z)en 37 Augusti e, m.
gen då man vet, hvad Fartyget innehåller. Man
risquerar dervid ingenting, emedan varan alltid
lemnar säkerhet för recognitions-afgiften. Slutligen
får jag erinra, att så vida Slitö skall
inrättas såsom Stad , måste dervid ock iakttagas,
hvad som gäller för andra Städer , och då
bör bestämmas, ifrån hvad tid det skall taga
sin början, hvilken klass af Städer den skall
tillhöra och så vidare; ty om Riksdag inom
fem år skulle inträffa , vore det nödigt att veta,
huruvida särskilt Riksdagsman derifrån skall
sändas. Visserligen vore ganska mycket ännu
att erinra till förmån för inrättningen qvestionis,
men sorn alltsammans finnes vidrördt i det
omständliga Betänkandet och ingifne handlingar;
så öfverlemnar jag vördsammeligen till Ridderskapet
och Adeln, om icke återremiss må beslutas,
och mine i korrthet gjorde anmärkningar
få åtfölja, hvilka jag ock förbehåller mig framdeles
få utveckla, i händelse några nya invändningar
deremot skulle göras, som icke härmed
blifvit besvarade och vederlagde.
Herr Ribbing, Aruid: Upplystare Talare
hafva utredt hufvqdsaken. Jag anhåller dock,
att med ett pär anmärkningar få fästa mig vid
detaillerne. 11 §. i 1 Art. innehåller, att Slitö
skall hafva alldeles fri Religions-öfning. Huruvida
icke detta kunde inskränkas, åtminstone
till Christna Religions-öfningar, hemställer jag.
Men om icke så skulle vara, tror jag dock, att
3 §. i 2 Afdelningen ej bör bifallas sådan den
år. Den innehåller, att för hvilken Christen
Religion^ sorn blir rådande, skjell man aga rätt
Dtn 57 Augusti e, m.
*17
icke allenast att uppbygga Kyrka, utan äfven
att kring hela Riket skicka Stambok tili biträde
dervid. Månne det vore billigt, om Catbolska
låran blefve den rådande, att Svea inbyggare,
som offrat lif och blod för dess utrotande, skul»
le med penningar bidraga, att återinföra densamma.
Herr von HohenhaufenSom militaire år
jag angelägen, att ändra ett uttryck som Friherre
Cederström upptagit. Jag har ej nämnt,
att man med en bombkits kunde förstöra hamn
och Stad, utan hamn och flotta. EnStad
bebyggd med stenhus står ej att förstöra med
en enda bombkits, men då hamnen blott år
omgifven af en trådquai och ganska trång, så
år det gifvet, att den med den deruti befinteliga
Flottan lått kan förstöras. Svårighet uti sjelfva
öens försvar år icke så mycket att befara.
Sverige måste till stor del grunda sitt försvar
på sjön; det år på en flotta; det år således an.
gelåget och högst förmånligt att åga en befästad
hamn midt i Östersjön, der hela flottan och
afdelningar deraf, om de behöfva det, kunna
komma undan en öfverlägsen fiende, och dit de
kunna bringa sina priser i säkerhet, utan långvarig
detachering från flottan, som må hända
håller sjön. Med så inråttadt försvar vore det
sannerligen största fara för hvarje fiendtligt
Handelsfartyg att passera Gottland, emedan
medilelst några kryssare intet borde då oskadt
kunna inlöpa i Lifflåndska eller Finnska viken.
Således i fråga om försvaret, (hvilket man ansett
mig tala emot,) tror jag ingen ting böra
j)tn *7 Annutti e, m.
försummas. Emot den välmåga, som genom
en portofranco skulle uppkomma, har jag ingen
ting, utan tvärtom tillstyrker att en frihamn inrättas
vid Slitö, emedan detta ställe dertill år
ganska tjenligt, helst sedan England nu. genom
förändring af Navigations - akten, tillåtit alla
nationers fartyg, når dem sjelfva lemnäs reciprocité,
att i England, med lika tullafgifier som
dess egna fartyg, inlöpa icke allenast med det
Landets egna producter, utan, på några undantag
når, med alla Europeiska, så fort de varit på
upplag i det landet fartyget tillhörer. Det synes
således deraf, litt dtt för våra fartyg, som
utgå på fragthandel, skulle blifva en stor fördel,
att från Gottland få laster, med hvilka da
kunna segla till England.
Det har blifvit an
märkt,
att upplags-afgiften vore nog låg. Jag
får anmärka, att den i England år föreslagen
ännu lägre, och att der, enligt den nu uppgjorda
transito-acten, kommer i alla större Sjöstäder
att tillåtas nederlag på utländska varor,
men med det uftryckeliga vilkor, att de skola
förvaras uti Kronans lius. I öfrigt får jag fästa
uppmärksamheten deruppå, att om man
sträcker tillåtelsen till alla hamnar på ön, och
det blifver hvilken utländning som helst tillåtit
att der nedsätta sig, så blifver det visserligen
lått att snart ditlocka capitaler och köpmän,
men de komma dit som främlingar för Fäderneslandets
sak, och blifva det alltid. Då således
Slitö hiran- år mest tjenlig, och den enda
som med säkerhet kan bevakas, så att ej smyghandel
på Sverige bedrifves, tror jag det icke
vara skål, att utsträcka inrättningen längre ån
jDen 87 Augusti c. ni.
till detta ställe. Hvad i öfrigt blifvit anmärkt:
om frihet i handel, såsom allena tillfyllestgörande
att uppväcka välmåga och rikedom, så
tror jag man bedrager sig.
Sej
dessa Slå
der,
grundade på denna sats år 1810, och utrustade
med frihet från allt skia och handelstvång
de hafva nu år 1S2S mäst återgå till
köpingar.  Ortens läge har det måst afgörande
inflytande häruppå, ty ej mera ån ett Hamburg
kan ligga vid Elbens mynning. Om äfven
flere friståder der anlades, kunde de ej nå samma
välstånd., Staden skall lefva af den trakt, till
hvilken den sprider sin handel. Jag anhåller,
att Betänkandet mätte återremitteras.
Herr Von Hartmansdorff, Auguji: Jag
utbeder mig, att få söka vederlägga några af
anmårkningarne mot Portofranco - inrättningen.
Man har anmärkt, att främmande Spanmålsupp.
lag icke borde få finnas der, emedan det skulle
skada vårt eget jordbruk. Men jag bör fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
sättet, huru en stor handelsstat, England, ansett
en sådan fråga. England behöfver ofta säd utifrån
, ehuru dess eget Åkerbruk år ganska
stort; och detta förhållande har föraniedt ömsom
förbud, ömsom tillåtelse till införsel af
spannemål. Men för att vara säkert, att alltid
hafva tillgång derå, har England just sökt blifva
nederlagsplats för säd, hvarigenom alla sådane
anstalter, som vår Magazinslnråttning, var.’
da öfverflödig,-!. Blefve nu Slitö nederlagsplats
för Spannemål, så kunde man utan att vidare
behöfva ängslas för sattet att erhålla den, alltid
320
Den 37 Augusti «. m.
vara förvissad om tillgång derå. Om nu förslaget
innefattar, att alla varor från Gottland
skola behandlas lika som från utrikes orter, så
förmodar jag, att införsel af Spannemål från
denna ö lika vål kan förekommas som från
Riga, Revel eller andre orter. Hvad Saltupplaget
beträffar, så tror jag, att innan vår granne
klagar öfver förlust, böra vi ej vara nog
ömtåliga för att underlåta vår egen fördel.
Kunna vi vinna på företaget så böra vi försöka
det, och ej låta afskräcka oss derifrån genom
möjligheten af hans invändningar deremot. Rörande
Herr von Hohenhausens anmärkning att,
med afseende å sedligheten, Slitö allena borde
vara frihamn och ej Wisby; så instämmer jag
vål i hans åsigt; men tror dock Friherre Cederström
hafva rått, då han säger, att bägge
till en början, böra vara frihamnar, emedan man
behöfver begagna Wisby hus och magaziner, till
dess Slitö varder bebyggdt. Om man ej vidtager
denna utväg, utan vill vänta till dess Slitö
så blifver, fruktar jag det drager allt för långe
ut. Innan handeln varder så betydlig, att Slitö
kommer upp, lärer den ej kunna hafva någon
särdeles vådlig verkan på den i Wisby studerande
ungdomens sedlighet. Mot yttranderna
att Gottland, genom tilltagande välmåga, skulle
blifva begärligare för en fiende, får jag anmärka,
att om vår Regering af samma orsak underläts
att uppdrifva välmågan i grånsorterne,
såsom att uppmuntra hemmans-klyfningen i Skåne,
eller jernhandteringen i Norrbotten, handlade
hon visserligen orätt. Om en ort ej år af
värde för en fiende, så år den ej eller af värde
Dtn *7 Augusti t. m.
33!
för oss. Man bär trott sig böra hindra utländingar,
som förvårfvade egendom i en frihamn,
att åter utflytta med sin förmögenhet. Lägger
man detta band på dem, så komma de förmodeligen
icke dit, och vi skulle af rofgirighet
förfela en måttlig vinst. Det år dessutom bekant,
att Europas nationer allt mer och mer
upphäfva afdrags-skatten, emedan den år ömsew
sidig, och drabbar så väl det ena, som andra
Rikets undersåtare.
Hvad som år yttradt om lurendråjeriet på
Sverige, år redan sä vederlagt, att jag ej har
något att tillfoga. Vi se redan ett så stort öfverflöd
af lurendräjeri, alt ingen yppig kan önska
sig mera. Skulle vi för dess hindrande
icke bifalla en portofranco: så saknade vårt beslut
sin grund, ty grannskapet med Danmark
förser oss i alla fall tillräckligt med förbudna
varor. Hvad som blifvit anmärkt om Riksdags*;
mannaval för Siitö, tror jag ännu vara för tidigt
att omtala. För inin del anser jag de anmärkningar,
som hår mot Utskottets Betänkande
blifvit gjorda, icke vara af den vigt, att de böra
föranleda återremiss, synnerligen sorn detaillerna,
i fall hufvudsaken blifver afgjord, bero af Kongl.
Maj;t. Likväl tillstyrker jag det sednare alternativets
antagande, ehuru saken år ett önskningsmål;
ty då förslag till de närmare bestämmelserna
år uppgjordt, kan inrättningen ej i
många år fördröjas derföre att man möjligen
påstode sig icke veta, huru den skulle utföras.
Friherre Wrangel, Henning: Under de
23?
Den 11 Augusti t. nu
discussioner, som förevoro i afseende på tulltaxan,
har jag yttrat min opinion. Yid detta
tillfälle torde det synas besynnerligt, att jag år
af annan tanka. Den strid, som år om theorierne
af en fri handel, gör att jag skulle önska,
att man kunde med Gottland göra ett försök,
för att få se ett uppslag, och få erfarenhet.
Jag kan ej inse någon far.» för lurendrägeri.
Jag år ense med Friherre Cederström, att välmågan
derigenom skulle ökas, och beitrar i syn.
nerhet denna sak, då jag hör, att skatterne af
Gottland derigenom kunde ökas, hvarigenom
åter andre kunde lindras, hvilket verkeligen be.
höfves. I öfrigt kan jag ej befara, att någon
olycklig följd skulle uppkomma af ökad välmåga.
Af alla försvars-rnedel år folkets välmåga
det båsta; det gifven styrka och en entousiasme,
som man annars ej har, att försvara hvad man
åger. Äfven den farhågan, att utlänningar som
bosatt sig, skulle flytta borrt, kunde förekornmas
derigenom, att når de flyttade, de skulle betala
en viss procent. Sålunda får jag till förmon
för Gottland tillstyrka Betänkandet med det
sednare alternativet, men icke återremiss.
Herr Lilljejtråle •- Jag år verkeligen skyldig
att gifva Friherre Cederström oell Herr von
Hauswolff den rättvisa, alt de på ett ganska
loyalt sått bes'varat mine anmärkningar. Jag
får dock upplysa, att jag icke tror mig vara till.
råckeligen vederlagd. Det år långt ifrån mig
att tänka så illa, att ett lands välmåga sku'le
vara något skadeligt. Jag tror vål, att förslaget
kunds vara nyttigt, och bidragande till Gottlands
Ben 2J Au *usli t, ml
välmåga, men om det skulle vara bidragande till
landels, det vet jag icke. Friherre Cederström
har sagt, att om varor inkomma för en million,
vore de blott att betrakta såsom nederlag, men
skulle det vål vara mÖjiigt, med alla försigtighetsmått,
att på en så vidsträckt kust förekomma
smyghandel. Hvad beträffar befästningen,
så kunde den vål vara nyttig, men jag hemställer
till dem som förstå detta ämne, om det år
möjligt att der uppbygga fästen sä beskaffade,
att de kunna försvaras som ett Gibraltar. Om
uti en framtid, uti en olycklig conjunctur, säkert
ganska aflägsen, men Cam, Johan lefver ej
alltid, Hans Son år äfven en dödlig, och vi veta
ej, hvilka Sveriges öden kunna blifva, vi skulle
mista Gottland, Östersjöns öga; om säger jag vi
skulle mista det, så blefve det svårt, att återtaga
det. Vi vete, att Gustaf i icke kunde göra
det, och att det behöfdee den stora Fältherrens
Torstensons tapperhet, samt Oxenstjernas ovanliga
Ministeriella insigter, för att återfå det.
Jag tror således, att man bör fästa noga afseende
vid denna sak, och kan icke afstå från min
begäran om afslag å Betänkandet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'.
I händelse Ridderskapet och Adeln beslutar återremiss,
anhåller jag att få fästa Utskottets
uppmärksamhet på några saker. Vår tids förhållanden
äro olika de , då Grefve Liljencrantz
lefde, och tänkte på en portofranco. De idéer,
som nu hos oss utvecklat sig, hafva för ändamål
att förläna nederlags-rätt åt flere Städer,
det är ju egenteligen detsamma, som åsyftas
SJ4
Dtn 27 Augusti t. m,
med portofranco. Dessutom för hvilken handel
skulle Gottland blifva en nederlagsplats? För så
den Norra som den Södra Europeiska har man
ju Köpenhamn, der stora Capitaler finnas. Huru
är det möjligt vänta, att man i Slitö, ehuru
man redan tänker på dess Riksdagsmän, skulle
kunna täfla med Köpenhamn? I hvad ändamål
skulle de Handlande stanna i Slitö, och icke
fortsätta kosan till Ryssland? Är det prohibitif
systemet, sorn skall hindra detta? Detta kan
ju häfvas, sedan kostnader blifvit använde på
Gottland. Då äro ju befästningskostnaderne förgäfves.
Dessutom inom handelns område inträf-1
fa ju så många omständigheter, som förändra
dess tillstånd. Sedan den uppfinningen blifvit
gjord, att med ångor drifva Fartyg , kan man
säkrare beräkna farten , ■ och det gör att man
icke tänker på att söka hamn på vägen. Skulle
åter för Ostersjö-handeln Gottland blifva en
nederlags plats, hvilket jag tror att den kunde
blifva, så fordras en praeliminair åtgärd, att
nemligen der etablera en Frimarknad, så att
folk från Sverige, från Finland, från Tyska
vallen, der kunde råkas till exempel i September
månad. Våra varor äro af den beskaflen-j
het, att de ej tåla läggas upp och magazineras,'
de äro voluinineusa. Det skulle gå der, som
vid våra Vintermarknader, der man köper lasset
med häst och släda, och så transporterar
det. På samma sätt skulle man köpa hela Skutor,
kommande från norra Orter, och föra dem
i släptåg med sig till Tyska vallen. Om det
skulle lyckas, att sålunda draga dit folk, så
kunde
fren 27 Augusti e. m,
kunde man sedan speculera på anläggande af
en Frihamn. I händelse återremiss beslutes,
anhåller jag att uppmärksamheten häruppå måtte
fästas. Naturligt är, att om Norrländningarne
der skola finna tillfälle att afyttra sina varor,
böra de ock hafva frihet, att der förse sig
med sina förnödenheter, och att man således
icke får förbjuda handel med Spannemål, eller
Salt, eller Kläden, eller andra förnödenheter.
Dessförutan blir en sådan marknad ej möjlig.
De som sälja, vilja äfven förse sig, och de som
köpa, vilja bli utaf med sina varor; så förhåller
sig med våra vinter-landtmarknader; den mesta
handeln består uti varubyte, och Norrländningarne
medföra derifrån icke endast penningar,
utan äfven varor. Man har talat om att
befästa Gottland; men man brukar ej gerna befästa
öar, ty om krig* uppkommem, och de skulle
eröfras är det vanligt, att det land som ligger
närmast Ön, får densamma åter vid fredsslutet.
Dessutom huru skulle försvarsstyrkan och be-r
fästnings-kostnaden beräknas? Kunde Seland ej
försvara sig, som har en million menniskor,
huru skall Gottland då kunna göra det, som
blott har 4o,oooP Det är någonting oförenligt
uti idéen af en befästad ort, och af nederlag.
Den som har Capitaler att lägga i varor, läg—
ger dem ej gerna inom en ort som kan belägras.
När Betänkandet återkommer,- skulle jag
tro att det bör äga en annan form. Det reglementariska
bör ej framställas , såsom resultat
af Ständernas mogna pröfning; Ständerna kunna
Ridd. e. Ad. Pr. VII. B. 2;dra Afd. 15.
226 Den 27 Augusti e, m.
icke äga hvarken den local-kännedom, eller den
tid som dertill fordras. Det reglementariska
synes mig blott böra anmälas till Kongl. Majits
visare pröfning.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag har så
många gånger haft tillfälle, att bekänna de
grundsatser uti allmänna StatsOeconomien, hvilka
jag anser böra vara gällande, att det kan
vara öfverflödigt, att å nyo upprepa dem. Jag
tror nemligen, att en portofranco år en skola
för lurendråjeri och tullförsnillning i complett
skick, men sedan genom votering grunderne för
trallbevillningen blifvit afgjorde så påstår jag,fatt
en portofranco ej står tillsammans med desse
grunder. Ridderskapet och Adeln har, oaktadt
frågan var oecononiisk, och hade bordt af OeconornieUtskottet
behandlas, fattat sitt beslut om
nederlagsfrihet för åtskillige Städer. Jag tror,
att en portofranco ej står tillsammans med de
grundsatser, som sålunda blifvit antagne, och af.
styrker derföre Betänkandet, men i fall en återremiss
skulle] beslutas, anhåller jag att mine
anmärkningar måtte få åtfölja. Jag tror nemligen
det vara vådligt, att bestämma en lång tid
af 5o år till detta försök, som kan slå obehagligt
ut. Om det t. ex. om feni år befunnes, att
det vore skadligt för Rikets handel och näringar,
tror jag ej Stånderne hade visligen fattat
sitt beslut, om det blir på så lång tid, och
att återtaga det, går ej an. Jag vill ock nämna,
att om portofranco går igenom, skall jag enskilt
ej sörja deröfver, ty jag år öfvertygad, att
den skall blifva ett bevis för riktigheten af de
Den 2 7 Augusti e, ml 227
grundsatser jag under denna Riksdag sökt göra
gällande ehuru förgäfves.
Friherre Cederflrom; Emot befästningar
på Gottland hafva ätskillige betänkligheter blifvit
framställde af Herr Liljestråle och Grefve
von Schwerin; ecb Herr af Borneman har äfven
uti en reservation yttrat något dylikt. Jag
hade ej velat ingå uti besvarande deraf, men då
flere derom ordat anser jag mig böra förklara
att, ehuru det visserligen är ett factum, att Fäst,
ningar funnits, som blifvit Öfverlernnade till fienden,
utan att försvaras, och således mera
skadat An gagnat, ett sådant förhållande likväl
icke rättvisligen kan tagas till skål, att ej Fästningar
böra anläggas; fy förrädare kunna finnas,
men det får icke ingå i beräkningen, då det är
fråga om ett lands försvarsverk. Att åter såga
att det icke vore tjenligt, eller consequent, att
befästa en ö, och taga Köpenhamn till exempel,
för att bevisa att Gottlands folkmängd vore o—
tillräcklig till öens försvar, då Danskarne ef
kunnat försvara Seland, tror jag ej eller vara
läinpeligt. Första frågan år att besinna localen,
lättheten att befästa och försvara den, samt svårigheten
att anfalla och taga den. Det år en
stor skilnad, att anfalla en fästning såsom Köpenhamn,
och en ort, som ligger på en klippa, der
inga approcher kunna göras. Det år vicia svårare
att anfalla en sådan, ån en Fästning, som
ligger på flacka landet. Gottland med sina bågw
ge stora hamnar befåstade, lämnar icke allenast
det ypperligaste tillfälle till skydd för våra egna
Flottor; utväg år derigenom äfven beredd, att
333
Den 27 åugust i e, m.
noga kunna bevaka skeppsfarten på Östersjön.
En sådan belägenhet har denna ö- endast Alne
hamnar nemligen Slitö och Fårösund åro så beskaffade,
att stora transport-flottor der kunna
inlöpa och skyddas af Krigsfartygj når således
dessa hamnar åro befåstade, och en landstigning
blott kan ske från Flottor, ankrande i öppna
hafvet, må man beräkna den troliga utgången
af försöket att landstiga, och möjligheten att
försvara Ön, torde icke mera förefalla problematisk.
Företaget af en landstigning till eröfring
af denna ö, sedan dess bägge stora och
såkra hamnar blifvit befåstade, skulle fordra en
ofantlig armada, underkastad äfventyr af hvarje
föråndradt vindkast, och i kostnad vida Öfverstiga
de fördelar man kunde hoppas, ty då Sverige
ägde tillfälle, att till förenämnde hamnar
föra förstärkningar, kunde beväringen, om också
emot ali trolighet en sådan landstigning skulle
lyckas, concentrerad i skydd af befåstningarats
canoner, invänta förstärkningar, för att derefter
drifva den lättsinnigt landstigna fienden 1
sjön, eller tvinga den att capitulera.
' ' ' , - ' » ' "
I öfrigt har det blifvit yttradt, att den nederlagsfrihet,
som blifvit flere Städer beviljad,
vore detsamma såsom en portofranco, och att
denna således icke borde beviljas Gottland, utan
att det vore tillräckligt, om en frimarknad der
etablerades. I anledning deraf, får jag hänvisa
hvar och en att fästa uppmärksamhet på. att eu
nederlagshandel år något fullkomligen skiljaktigt
från en portofranco-frihet. Annat år att uppägga
varor på nederlag, annat att tillåta utlånd.
Den 27 Augusti «, m,
eke personer att nedsätta sig på ett ställe, för
att (ler bedrifva handel, och upplägga varor.
Denna större frihet ditloekar capitalister. Att
tillställa frimarknad på ett ställe , dit man icke
med visshet kan framkomma på bestämd dag,
kan icke blifva lönande. Herr von Hohenhausen
lim upplyst, att ingen ort finnes, utan kanske
Bornholm, der Byggn ads-f 11 återia ler kunna
fås för så godt pris, som. på Gottland; och på
Slitö finnas de så på stället, att hvart hus kan
under sin egen grund finna medel tili sina väggar.
Då år det ej kostsamt, att få hus, örn
köpmän med capitaler finna uträkning att der
nedsätta sig. Det har sedan blifvit yttradt, att
då Köpenhamn nu åger nederlags-frihet, skola
skepp antingen gå dit, eller directe till Finska
viken, utan att stanna vid Gottland. Förhållandet
år helt enkelt det, att Fartyg, sorn ankomma
sent på hösten, icke kunna gå upp till
Finska viken, der de motas af is, men kunna
inlöpa i Slilö hamn, som med full säkerhet är
Öppen långt in på vintern. Derifrån kunna de
vid första vårdag äfven komma ut, till och med
om vintern gå Öfver till Tyska vallen. Man
kan med god vind segla på 48 timmar från
Slitö till hvilken hamn i Finska viken man vill.
Deremot åtgå många dagar för att komma från
Köpenhamn till dessa hamnar. Af alla dessa
skäl synes Slitö just danad af naturen, till nederlagsplats
synnerligen för Ryska och Preusiska
handeln, och jag skulle förmoda, att då,
enligt Utskottets förslag, recognitions-afgifterne
åro lindrigare ån i Köpenhamn, de handlande
hellre upplägga i Slitö, ån i förenämnde Stat»
230
Den 27 Augusti e. 1:1.
Är det då icke anledning, att förskaffa sig en
sådan förmån? Herr Lefrén har yttrat, att en
portofranco för Gottland ej vore förenlig med
det beslut Ridderskapet och Adeln fattat, i afseende
på tullbévillnrngen och nederlags-friheten,
och att portofranco-inråttningen skulle blifva
ett repertorium för lurendrägeri» Jag lernnar
derhän, om han ej i detta yttrande förbisett
råtta innehållet af beslutet rörande nederl.agsfriheten.
Nederlags-friheten för Svenska handeln
i allmänhet hindrar ej Riksens Ständer, att
finna nyttan af en portofranco på Gottland,
Dessa saker hafva ej sammanhang med hvarandra,
och portofranco kati ej anses såsom ett
monopolium, emedan ingen Svensk man år utesluten
från att deruti deltaga. Då det år en
inrättning, som vore alldeles isolerad från andra,
och då bevakningen af upplaget der vöre
vida lättare, ån på någon annan ort, så tror jag
att de yttrade farhågorna emot inrättningen böra
förfalla.
Herr von Hartmansdorff'. Som jag tycker
mig finna så många anmärkningar hafva blifvit
gjorda, att återremiss torde beslutas, anhåller
jag äfven, att få tillägga några ytterligare.
Herr Liljestråle har yttrat, att det fordom varit
möjligt att långe försvara Gottland emot Gustaf
I:s magt. Just det synes mig bevisa motsatsen
af hvad den värde Talaren åsyftat. Har
det gått an för Danskar, att i så lång tid försvara
ön emot Sverige, så mätte det afven gå
an för Svenskar, att försvara den emot andra.
Vi skulle eljest hafva ringare opinion om oss
Den 27 Augusti c, ml
23t
sjelfva, ån flen, hvartill historien om våra strider
föranleder. A*t befästningen skulle kosta
Staten stora summor, förekommes derigenom,
att en del af den vinst Riket drager af handeln
på Gottland, användes till dess befästande. I
afseende på hvad Grefve von Schwerin anfört
om ångfartygen, så tror jag ej, att erfarenheten
visat dessa vara användbara för den stora seg.
lation. Lång tid lärer åtminstone fordras, innan
deras begagnande stråckes utöfver kusthandeln,
och den som drifves på insjöar, floder och
canaler. Hvad den fria marknaden angår, så,
om man skulle på Svenska öfversätta portor
franco, vet jag ej något båttre uttryck, ån frimarknad,
och således vinnes genom denna inrättning
hvad den ädle Grefven åsyftar. Samme
värde Talare har äfven yttrat sig emot befästningen
af öar. Jag får dervid erinra om det
manliga försvar de befåstade Grekiska öarne
gjort emot den Turkiska magten. Rån Gottland
lika vål försvaras, så behöfva vi icke rådas för
dess hastiga förlust. Grefve von Schwerin har
ock trott, att Köpmännen icke gerna skola ned-'
lägga sina capitaler eller varor på befåstade
platser. 0.11 så vore, har Grefven vederlagt
sitt eget yttrande, att Köpenhamn vore en farlig
medtäflare för Gottland, ty man känner, att
den staden verkeligen år befästad. Om återremiss
beslutes, instämmer jag med Herr Ribbing,
rörande medel tili Kyrkors uppbyggandet
Åro de ämnade för ert annan Religion ån vår,
år det ej skål att Svenska Församlingar dertill
bidraga. Hvad religions-friheten beträffar, så,
då Judarne få vistas i hjertat af Riket, och hår
Den 27 Augusti e. m.
finna ifriga försvarare, synas de lika vål kunna
få bosätta sig på Gottland som i Stockholm.
En vård Talare, Herr Lefrén har trott, att fri.
hamnen på Gottland skulle blifva en förträfflig
skola för lurendrägeri och tullförsnillning., Jag
har det begrepp otn en skola, att man der skall
inhämta hvad man förut icke känner; men det
år icke händelsen med lurendrågeriet, hvilket
redan synes vara så mycket bekant och utöfvadt,
att ytterligare framsteg näppeligen år att
befara. En Portofranco, säger lian, instämmer
ej med de bestämda vi koren för nederlagsfrihet.
Skillnaden imellan densamma och frihamn år redan
af Friherre Cederström upplyst. Om inrättningen
af portofranco ej vöre något nytt,
något ovanligt, så behöfde den ej här omtvistas.
Den vore då redan ingången uti det allmänna
systemet, och gjordes of sig sjelf. Hår
år deremot fråga om, att Gottland skall betraktas
såsom en ultramarinsk besittning, för att deraf
vinna den högre inkomst, som åsyftas. Samma
Talare har anmärkt, att 5o år voro för lång
tid för fiihamnens tillvarelse, och att, om man
gifvit tillåtelsen för densamma, och sedan ville
upphäfva den, såsom skadlig, kunde det ej ske
utan våld emot dem, som an vändt tid och capitaler
i förlitande på inrättningens bestånd.
Härvid får jag åberopa den gamla satsen, att
den intet vågar, han intet vinner. Detta erkånnes
äfven af dem, som gynna förbuds-systemet;
och tror man sig genom en portofranco kunna
bevisa riktigheten af delta system, så bör man
utan tvifvel önska hans upprättande, för att
dymedelst få ett sådant under ådagalagdt.
Den 27 Augusti c. m.
»35
Herr Hjerta, jjohan Gujlaf: Det år in**d
verkelig förundran jag erfarit, att OeconomieUtskortet
tillstyrkt denna portofranco. Ont under
tider, då man i despotiska Onder sökt uppmuntra
handeln, man begagnat sig af medlet att
förklara vissa platser, som frihamnar, och derigenom
ditlocka en stark rörelse, som utan egendoms
säkerhet var omöjlig alt tillvägabringa öfver,
allt; så tror jag likväl, att det år alldeles opassande,
att i fria länder införa en sådan inrätt
ning.
Det skulle se underligt ut för Europa
om, ibland ett fritt constitulionelt folk, som beskattar
sig sjelf, sorn sjelf stiftar sina borgerliga
lagar, och sjelf genom sina Önskningar deltager
i oeconomiska Författningarnes uppgörande, man
skulle behöfva inrätta en frihamn, och derigenom
erkände, att man icke vore fri. Om det
är någon nytta m.ed frihamn, hvarföre åro ej
alla hamnar fria? Jag kan dessutom ej hnna,
att någon nytta genom en portofranco skulle
vinnas för Riket i allmänhet; och då tror jag
ej, att den vore låmpelig för Gottland. Att
tillåta den, år med andra ord att erkänna, ett
man vål tror på fördelen af större frihet i handeln,
men dock ej vill införa den öfverallt. Jag
yrkar således, att Betänkandet måtte afslås. Jag
finner besynnerligt i Utskottets Betänkande, att
som skål nyttjas, att Gottlands kuster äro så
vidsträckta, att de ej kunna bevakas. Då detta
skål galler för hela Riket, så borde portofranco
varit föreslagen för hela Riket, éj endast för
Gottland. Dessutom vet jag ej, hvad stora fördelar
deraf kunna vinnas, som ej kunna ernås
uti närvarande samhällsskick. Hvad hindrar vål
234
Den 27 Augusti e, m,
utlänningar, ett här nedsätta sig, att begagna
nederlags-handein; att emot skatt tiil Staten
sköta sin näring och förkofran? Hvad hindrar
vål oss, att göra lagar, passande för ett ännu
fullkomligare handelssytem? Således vet jag
ej, hvad sorn berättigar oss, att tillåta Gottland
att tråda ur Svenska samhällsskicket. Och en
portofrenco-frihet medgifyer detta. Således tror
jag att en sådan aldrig bör gifvas, och att om
man åter vill försöka detta system, bör man
åtminstone göra det, der handeln redan år uti
flor, och der den kan gifva hastiga resultater,
till exempel uti Götheborg. Försöket bör ej
ske på Gottland, i fall det år för försökets
skuld man vill denna s&k. Och år det blott
för att skaffa en local fördel åt Gottland, så anser
jag detta ej råttvist emot våra kuststäder,
der handeln redan .år i full gång, nederlag gan.
ska användbara, och fördelande jemnare fördelta
på hela samhället. Visserligen har jag hört
mycket ordas om vigten af en befästning pä
Gottland. Jag kan ej annat ån förena mig med
dem, som ansett befästningar på aflägsne öar
snarare skada ån gagna. Gör man der en stor
fästning, synes mig den kosta mera , ån den år
värd; således orätt, i fall Ön ej sjelf kan uppbygga
den. Gör man åter obetydliga befästningar,
tjena de ej till annat, ån att styrka en
fiende, som der får fast fot. Jag yrkar således
i alla afseenden afslag å Betänkandet.
Herr von Hohenhausen t Den siste värde
Talaren lärer hafva förbisett ändamålet meden
frihamn. Uti hvarje Land, der man äger Fa
-
Den 27 Augusti e. m.
235
briter, och vill skydda dem, kan man ej upplåta
alla hamnar at Utländske Köpmän. En
frihamn afser Utlänningar, sorn ditkornma med
alla möjliga varor, de afflytta, när de tehagä.
Ortens läge bestämmer, hvar en frihamn kan
med förman anläggas. Den ifrågavarande hamnen
ligger på halfva vägen till Ryssland. Dén
är ett tjenligt ställe för Americanare och. Engländare,
samt alla som handla på östra knsterne
af Östersjön, der det hastigt tillfryser. Allt
talar för denna hamn , isynnerhet nu sedan England
förändrat sin navigations- act, och i följe
derutaf troligen en förändring kommer att ske
med navigations-acterne i andra länder, hvarigenom
säkerligen en sådan hamn mycket skall
bidraga både till Gottlands trefnad och Sveriges
fördel, då varor derifrån kunna transporteras
åt alla håll. Således är det sjelfva läget ,
som bestämmer en sådan hamn. ■ Beträffande
hvad Herr Hjerta anfört om befästningen , har
jag ej af Betänkandet kunnat finna annat, än
att kostnaderne dertill skulle bestridas af den
vinst, som inrättningen lernnart Men om ock
alla skäl tala för att våga en sådan inrättning ,
kan jag deremot ej önska, att sätta en hel provins^
moralité på spel, och vilja bringa en hel
provins under andra Oeconomiska lagar, än det
öfriga Riket, och det på 5o år! Dertill kan
jag aldrig samtycka, och ehuru jag föresatt mig
att aldrig reservera mig emot annat, än det jag
anser olagligt, skall jag dock reservera mig emot
detta, som synes mig så stridande motStatsklokheten.
Jag måste alltid anse Wisby hamn,
som otjenlig. Stadens Borgerskap är så spridt
S36 D*'1 27 Augusti c. m'
kring hela Ön i dess köpingar och hamnar, att
controll mot varornas kringspridande i landet
symes mig omöjligt Om deremot Slilö hamn
och Stad uteslutande dertill utses, kan en bevakning
der blifva möjlig. Jag måste således
yrka, att portofranco-inrättningen icke utrträckes
till alla hamnar, utan endast till Si itö, och
att man igke blott för att vinna tid skall lemna
den åt en Studsorn sedan komme att begagna
.den i 5o år, och i alla afseenden är till
frihamn otjenlig. Alan måste ihågkomma den
sedeslöshet , som existerar i en frihamn, Vi hafva
haft exempel deruppå i Marstrand. De
som äro från den omkringliggande provinsen,
kunna bevittna det. Jag anhåller derföre om
åtesremiss.
Friherre Cederjtröm: Jag hade ej velat
trötta Ridderskapet och Adeln med något ytterligare
yttrande i denna sak , om jag ej dertill
blifvit påkallad af Herr Hjerta. Det har
förundrat honom, att OeconomieUtskottet tillstyrkt
en frihamn på Gottland, emedan uti ett
constitutionelt land olika rättigheter ej böra vara
på olika ställen, och Gottland derigenom
skulle komma ur Svenska samhällsskicket. Jag
skulle förmoda, att om dessa sattser betraktas
med lugn, lära de förfalla af sig sjelf. Först
rörande det constitutionella sambandet, så ligga
ej constitutionens grunder uti det Oeconomiska,
utan deruti, att man lefver under Jagar, och
att man beskattar sig sjelf. DdUa är egenteligen
grunden för en Konstitution; men i afseende
på Lagarne i Oeconomisk väg, måtte det ic
-
Den *7 Augusti c. 2f>7
lee vara stridande mot Constitutionen och Samfundslagen,
att för en viss punkt begagna de
Jagar, sorn mest passa, eller ock vet det Constitutionella
landet icke, att begagna sina fördelar.
Hvad Herr Hjerta sedermera yttrat om
befästningar, är förut besvaradt, oell jag vill ej
ingå uti någon speciel detail om försvarsverket
på Gottland; det vöre ej passande och ej eller
nyttigt. Hvad kostnaderne för Öns befästande
beträffar, har Herr von Hohenhausen redan besvarat
anmärkningen.
Hei t von Hartmansdorff: Jag skulle icke
hafva gjort ytterligare anspråk på Fiidderskapets
och Adelns uppmärksamhet, om icke de satser Hr
Hjerta yrkat, synts mig så oriktiga, att jag
måste söka bestrida dem. Han har sagt, att
genom medgifvande af en frihamns inrättning,
erkände man sig eljest icke vara fri. Antingen
man erkänner det eller icke, så är det likväl
ändlighetens lott att icke vara oinskränkt; och
vi äro ändliga varelser. Det är emedlertid märkligt
att se , huru den ytterliga kärleken till förbud
och den ytterliga kärleken till frihet mötas
på samma punkt, och leda till samma mål. En
Ledamot som yttrar den förra, en annan som
yttrar den sednare, tillstyrka begge afslag å Betänkandet
, ehuru de utgå från alldeles motsatta
ytterligheter. Ställer man sig midt emellan båda,
så torde man komma det rätta närmast,
och det är just hvad Utskottet gjort. Beträffande
anmärkningen mot frihamnar, att de förstöra
moraliteten , så erkänner jag att det stora sammanJonpet
af menniskor visserligen bidrager der
-
238
Den 27 Augusti e, m,
tili; men gifves intet annat medel deremot, än
att skingra dem, så borde alla stora Städer förstöras.
Handelsfriheten medförer ovedersägligen
ett större sammanlopp af menniskor ; men
derföre kunna väl ej de samhällen, som bekänna
sig till fria handelssystemer, anses för mera
omoraliska elier sedeslösa Åtminstone förekomma
icke där den mängd af menedare , som i
Stater, hvarest handels-tvång äger rum.
Herr Hjerta'. Af de anmärkningar som
blifvit gjorde', kan jag ej hämta skål att ändra
tänkesätt. Jag kari ej finna annat ån att, då
Gottlands innnevånare deltaga med oss uti alla
beskattningsfrågor, och hafva samma frihet sora'
vi, det vore att erkänna, att vi icke i det Öfriga
Sverige kunde förskaffa oss den frihet i näringsfång,
som år nödvändig, utan måste afstå
en viss del deraf till Gottland. Orsaken skulle
då vara, sorn Herr von Hohenhausen nämnt, att
våra fabriker böra skyddas; en orsak, som jag
ej erkänner såsom giltig, emedan det står uti
lagstiftande magtens händer, att vidtaga sådane
åtgärder, att man äfven med fri handel kan
skydda våra fabriker, och att i hvar Svensk
hamn utländska varor kunna inkomma oell uppläggas,
utan att våra näringar deraf lida. Jag
kan således alldeles icke anse detta sätt vara
låmpeligt. Skulle man åter lemna detta såsom
en särskilt vinst, hvilken man unnade Gottland,
kan jag ej eller som representant gilla detta,
emedan jag ej inser, huru förhållandet sedermera
skulle blifva. Gottlands representanter
skulle sitta uti våra lagstiftande församlingar
Ven 27 Augusti e. rn.
239
med helt andra intressen, ån vi, I afseende på
representationen skulle uppkomma besynnerligheter.
Dess representanter skulle blott t ån ka
på sina partiella fördelar, och om man gaf eller
nekade andra samma fördelar, skulle delning
i samhället uppstå. Jag kan således ej se
annan fördel deraf ån den: att då man vill
hafva en fästning, skall portofranco-inrättningen
betala den, utan att landet dertill skulle bidraga.
Detta tror jag vara hufvudskålet för saken,
emedan Utskottet säger, att vinsten af inrättningen
dertill skall användas. Då frågar
jag, om icke den vinsten uppkommer på alla
våra andra handelsplatsers bekostnad, och om
icke detta blifver en indirect uppoffring af hela
landet till fästningen. Jag anser alldeles onödigt,
att fråntaga våra egna hamnar de förmåner
de kunde få åtnjuta, för att bereda enskilta
fördelar åt Gottland. Jag finner hela frågan
allenast vara, att skaffa en fästning på en 6,
som onyttig och kostsam, icke bör anläggas; och
jag kan derföre ej annat ån tillstyrka, att Gott-i
lands innevånare måtte framgå lika långsamt och
lika väl till förbättring i samhällsskick och nåringslif,
som Sveriges öfrige innebyggare.
Herr von Hohenhaufen: Jjg skall blott
tillägga några ord, I en frihamn åger hvar och
en handlande af hvad Nation sorn helst olt inkomma,
sålja sina varor af hvad beskaffenhet
de ock åro, borrtresa, eller våra der längre eller
korrtare tid. K.an raan val införa eSt sådant
förhållande uti alla våra hamnar?
Om
nian antager den friaste Författning, kan ändå
t
24*
Ben »7 Augusti e. m,
ej detta äga rum, ty Borgerskapet måste bidraga
tili Statens underhåll och allmänna anstalter
af alla slag. Hvad befästnings kostnaden vid
SlitO hamn beträffa, så år Herr Hjertås yttran.
de derom ett bevis, att han icke tagit kännedom
af saken, ty mindre kostsam befästning kan
svårligen finnas.
Herr Hjerta'. Hos Herr Grefven och LandtMarsk-Iken
lår jag anhålla om proposition till
afslag å Betänkandet.
Herr Grefven och LandtMarJkalken hemställde',
om Ridderskapet och Adeln ansåg OeconomieUtskottets
Betänkande böra, i anledning
ef de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att
Herr Grefven ocn LandtMarskalken täcktes förklara,
huruvida ropen icke tillkånnagifvit bifall å
Herr Grefvens och Landt-Marskalkens gjorde
proposition ?
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
det lian icke kunnat med säkerhet utröna,
huruvida propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen, eller icke.
Grefve von Schwerin: Ehuru jag ej gil
lar
ideen, som ligger till grund för Betänkandet,
Den 27 Augusti t, m.
241
det, och derföre, om nu ett beslut skall fattas,
skulle rösta för afslag, vill jag dock gerna foga
mig efter deras önskan , som begära återremiss.
Dessutom finnas i Betänkandet alternativer upp«
ställda, som skulle fordra serskild discussion och
kanske votering. Och egenteligen hafva under
discussionen ideer blifvit framkallade, såsom den
om frimarknader, hvilken torde böra påkalla en
närmare uppmärksamhet. Af dessa skål tillstyrker
jag återremiss.
Herr Hjerta: Jag hade ansett det vara af
vigt, att någorlunda bestämdt uttrycka sitt yttrande
om sådane saker, som denna; annars
skulle man besväras af önskningar från flere
orter. Jag kan ej annat tro, ån att hvarje representant
af en ort har skyldighet att se på
det helas vål, ej blott på den inskränkta plats
han representerar, och derföre, når det nu första
gången göres proposition att uteslutande
meddela rättigheter och friheter åt särskilta localer,
kan jag ej annat ån yrka, att man genom
ett afslag genast måtte ogilla det. Dä Herr
Grefven och LandtMarskalken framställt proposition
till återremiss, och den blifvit med Ja och
Nej besvarad, anhåller jag om votering, och att
afslag å Betänkandet måtte blifva contraproposition.
Herr von HartmansdorffEhuru jag vore
böjd för att bifalla Betänkandet, får jag förena
mig med Herr Grefve von Schwerin i anhållan
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B. s;dra Afd. 16.
Den 27 Augusti e. m:
om återremiss, Jag hemställer till Herr Ifjerta,
som så mycket ifrar för frihet, om man icke
bör lemna dem, som åstunda det, frihet att
ännu en gång höra Utskottet, och åt detsamma
tillfälle att ytterligare skärskåda ämnet.
Herr Hjerta: Jag har visserligen så myc
ket
i min magt stått, alltid ifrat för friheten,
men det år den Fvenfia Lagbundna friheten,
ej dessa friheter, som man genom sin lilla person
vill skaffa åt sin egen orf, eller sina embetsbröder
eller stallbröder i skrå och gille.'
Detta har jag bordt svara Herr von Hartmansdorff,
och anser det vara båttre, att vi nu votera,
ån ytterligare utdraga på tiden med denna
sak. Jag tror det vara riktigast, att Ridderskapet
och Adeln genast uttrycker sin ovilja mot
en sådan proposition, som går ut på, att sätta
den ena orten inom Fäderneslandet i rättigheter,
framför den andra. Jag anhåller således ytterligare
om votering, samt att afslag måtte blifva
contra- propositionen.
Friherre Cederfiröm: Då det blifvit yttradt
af Herr Hjerta, att förslaget borde ogillas, torde
man böra erinra sig, att framfarne Riksens
Ständer förut gemensamt begärt inrättningen,
och det ej af enskilt afseende å Gottland, utan
för Sveriges skull, och att desse Ständer ej uraktlåtit
att vara rättskaffens Svenske medborgare,
samt täfla uti kärlek och nit för Fäderneslandet.
Det år ej allenast fördel för Gottland,
som åses, utan äfven Sveriges nytta. Det år
möjligt, att den värde Talaren icke inser nyt
-
Deri 27 Augusti e, m.
*43
tan deraf, men då år hons mening af särdeles
tvåtydig egenskap, då den år i strid med ett
helt lands representanter vid föregående Riksdagar,
och att han, mer ån de, kan bedömma
saken, tror jag ej. Jag tror ej ens, att hans
yttrande står tillsammans med ordning, ty man
bör nyttja varsamhet, då man bedömmer, hvad
fordna Ständer gjort.
Herr von Hohenhaufen: Friherre Cederström
har förekommit mig deruti, att det är Fäderneslandets,
ej blott Öns fördel som afses.
Således nog derom. Hvad formen angår, lärer
proposition till bifall å Betänkandet böra föregå,
och ehuru jag cj ämnar bifalla Betänkandet
i dess närvarande skick, kan jag dock ej undgå
yrka, att proposition derå först bör framställas.
Man kan derföre ej nu få afslag uti contrapropositionen,
utan endast återremiss.
Herr Hjerta'. Jag vill minnas, att vid ett
föregående voterings-tiiifälle Ja-propositionen varit
på bifall, oell Contra-propositionen på afslag.
Jag anhåller derföre, att sedan propositionen
om återremiss blifvit så tvetydigt besvarad,
votering må anställas, samt contra-propositionen
blifva på afslag,
Herr von Hohenhaufen: De som önska
bifall, hafva lika rätt att få det uti contra-propositionen,
och hvar skola vi då stanna? Skola
vi då votera om contra-propositionens innehåll.
Herr H/ erta; De sorn önska bifall lära ej
*44
D*n 27 Augusti t, m'.
underlåta att votera återremiss. Då anmärkningar
göras, som hindrar uttagandet, måste återremiss
blifva Ja-propositionen. Dessutom gör
jag ett offer af min egen fördel, emedan jag
får emot mig så väl de, som önska bifall, som
de, hvilka anse höfligheten bjuda, att ej hindra
återremiss. Men jag gör det gerna, då jag är
öfvertyggd, att Ridderskapet och Adeln skall
finna, hvartill så skadeliga förslag skola leda,
oell huru orimligt det är, att för en särskilt local
bevilja sådane förmåner, som ej unnas åt
alla. Jag vågar således, ehuru jag motser, att
jag får flere emot mig, dock fortfara i yrkande
af votering, och anhålla om samma contraproposition,
jag förut begärt.
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
att, sedan votering blifvit begärd, vora
det väl den Ledamots rätt, som yrkat votering,
att föreslå contra-proposition; men den borde
dock derefter af Ståndet pröfvas och godkännas.
Grefve Spens, Carl Gujtaf: Herr von Hohenhausen
har ganska rigtigt anmärkt, att då
proposition på bifall ännu icke är gjord och afslagen
at Ridderskapet och Adeln , skulle en
annan Ledamot af Ståndet bland dem, som anse
Betänkandet böra bifallas, med samma skäl
som Herr Hjerta yrkat afslag till contra-proposition,
kunna yrka, att bifall borde blifva contra-proposition,
och återremiss Ja-proposition,
och vi skulle då få oformligheten af en dubbel
votering, vid hvilken de, som ville hafva bifall
till Betänkandet i contra-propositionen t skulle
Den *7 Augusti e, mi
345
Votera Ja, och de, som ville hafva afslag till
contra-proposition, skulle votera Nej. Det är
derföre ej utan skäl, som den gamla praxis blifvit
iakttagen, att första propositionen varit ställd
på bifall till Betänkandet. Jag /nser visserligen
här skälet emot upptagande af bifall till Betänkandet
uti voterings-propositionen, nemligen det
ringa antal af personer, sorn yrkat bifall, men
om Herr Hjerta tillåter Herr Grefven och LandtMarskalken,
att först göra proposition på de i
Betänkandet förekommande alternativer, och sedan
på bifall å Betänkandet, så lärer derefter
ingen debatt uppstå, om contra-propositionen
skall innefatta bifall eller afslag.
Herr von Hartmansdorff: Jag anser Herr
von Hohenhausens och Grefve Spens’s yttranden
om formen vara rigtiga; men om proposition
på åtprremiss icke bifalles, får jag anhålla
att proposition derefter måtte göras på bifall,
samt om denna icke heller tydligen antages, att
bifall måtte blifva contra-proposition.
Herr Hjerta: Jag får underställa Herr
Grefven och LandtMarskalken, huruvida någon
annan proposition nu mera kan göras, än den
Herr Grefven och LandtMarskalken en gång
gjort, sedan votering då begärdes. Jag tror att
den proposition, som först blifvit gjord , och vid
hvilken votering är begärd, är den, om hvilken
skall voteras. Jag vet väl att de Herrar , sorn
önska bifall till Betänkandet, då icke kunna vid
detta tillfälle vinna sitt ändamål; men enär de
ändock framdeles kunna vinna samma afsigt ge
-
Den 57 Augusti e. m,
rom återremiss , tror jag, att Ja-propositionen
bör blifva den Herr Grefven och LandtMarskalken
framställt, och att contra-propositionen bör
blifva afslag. Jag vet ej, hvartill det skulle tjena
, att nu discutera alternativen, då så många
anmärkningar blifvit gjorde, som hindra antagande
af Betänkandet,
Herr Bergman, Ambrosius Magnus: Jag
anhåller ödmjukast, att Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln
täcktes behandla denna sak, lika som när
fråga var om sammanslående af Wester- och
Norrbottens Län. Då var bifall Ja-proposition,
och afslag Nej-proposiiion. Således tror jag,
att Ja-propositionen nu bör blifva återremiss,
och Nej-propositionen afslag.
Herr von Hohenhausen : Jag anser så mycket
nödvändigare, att den ena propositionen blifver
på bifall af Betänkandet, och den andra på
återremiss, som det är möjligt, att flere af Ridderskapet
och Adeln vilja bifalla Betänkandet i
det skick det nu är; men enär återremiss innefattades
i den proposisition , vid hvilken votering
begärdes, lärer den böra blifva Ja-proposition,
och bifall intagas uti Nej-propositionen. Det
är en ytterst betydlig skillnad emellan detta Betänkande,
och det Herr Bergman åberopat; ty
der var blott fråga , om Wester och Norrbottens
Län skulle sammanslås eller icke, här åter
är det fråga om ett Betänkande, som innehåller
många punkter, och som möjligen kan behöfva
modificationer. Den ena propositionen bör så
-
[nen.27 Augusti e, m.
24?
ledes, enligt min tanka, blifva på återremiss,'
den andra på bifall.
Herr H erta: Mig synes 53 §. Riksdagsordningen
så tydlig, att jag ej vet, huru man skulle
kunna förhålla sig annorlunda, än som Herr
Grefven och LandtMarskalken gjort. Der står
uttryckeligen : Besvaras propositionen med Ja,
blandadt med några Nej, eller tv er tom, och
de forn öfverröflade åro, ej begära votering,
läte de, om dem fä godt fy nes, sin får fälta
mening i Protocollet anteckna; kunnandes få—
dant dem ej i något fall förvägras. Begåres
af en eller flere votering, och lian eller de
ej vilja derifrån afflå, då. fall voteringsproposition
, jemte tydlig contra-proposition,
genafl författas, jufleras och anslås, famt
voteringen flraxt för sig gå. Det kan ju då
aldrig blifva votering om annat, än den proposition
Herr Grefven och LandtMarskalken framställt,
nemligen på återremiss. De som vilja
bifalla Betänkandet kunna ju nu återremittera
det; de få sedermera tillfälle att bifalla det,
när det återkommer.
Grefve Spens : Det har undfallit den siste
Talaren, att här redan är en Ledamot, som
begärt bifall till contra-proposition. Jag tror
ej, att någon Ledamot äger rätt att säga, att
de som vilja bifalla Betänkandet, äga denna rättighet
oppen genom återremiss, ty man får ej
bedomina andras meningar. Det är ju möjligt,
att flere vilja bifalla Betänkandet, och då är
det ingen annan resource , än att man får vo
-
t
X>trt 97 Augutli «» tn.
te ra, om bifall eller återremiss skall blifva Japroposition.
Herr Hjerta: Jag ber alt få fästa den siste
Talarens uppmärksamhet deruppå, att han
vill sätta dem , som önska afslag , uti samma
ställning; de skulle nemligen nödgas antingen
återremittera eller bifalla Betänkandet. Förhållandet
blifver således detsamma. Nu har discussionen
visat, att de fleste önska återremiss.
Jag har yrkat afslag. Proposition på återremiss
har blifvit gjord , jag har då begärt votering;
afslag måtte då skola blifva contra-proposition,
och jag kan icke finna, huru något annat kan
komma i fråga. Jag har ock merendels sett',
att den som begärt votering, fått sin mening
till contra-proposition. Jag anhåller således ,
att contra-propositionen måtte blifva på afslag.
Friherre Cederfirom: Jag får till Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Ridderskapet
och Adeln hemställa, om icke Herr Hjerta
har fullkomlig rått att få sin mening till contraproposition.
Det år klart, att ingen annan ån
den, som begårt votering, kan bestämma, hvaröfver
man skall votera; och då det i öfrigt år
öppet för Ridderskapet och Adeln, att godkänna
Betänkandet, når det återkommer, ser jag ej
något hinder, att nu bifalla Herr Hjertås begäran,
enär han ej vill derifrån afstå.
Grefve Spens: Det år icke jag sorn be
gårt,
att contra-propositionen skall blifva på
bifall, det år Herr von Hartmansdorff, men af
-
Dtn 87 Augusti «. tji.
*49
står han icke, 6å inser jag ej, att vi kunna
komma ifrån att votera tvånne gånger. I RiddarhusOrdningen
står: att alla propofitioner
böra göras till bifall, fia att den, forn f inity
eker, kan fvara Ja, och den, forn befi rider,
Nej. Jag begagnar detta tillfälle för att göra
Ridderskapet och Adeln uppmärksamme på ett
af de mörkaste ställen uti RiddarbusOrdningen,
men skall deruti vara någon mening, kan ej
saken här framställas, såsom nu blifvit yrkadt.
Vill likväl Herr ven Hartmansdorff afstå, förfaller
saken.
Herr Hjerta'. Det mörka stället i RiddarhusOrdningen
synes mig ganska klart. Der
står, att propositionen skall ställas så, att den,
som bifaller, kan svara Ja, och den som bestrider,
Nej. Det är, på det att icke sådane möjligen
förvillande propositioner må kunna göras,
som stundom i äldre tider skett, och hvarom
protocollerne bära vittne; att t. ex.: den som
ej bifaller, voterar Ja; och den som bifaller,
voterar Nej, Det år endast för att förekomma
sådane sätt att förvilla en ofta talrik samling,
som ej följer med mål, hvilka den anse likgiltige
för sig, som detta stadgande finnes. Man
måste nu hålla sig till RiksdagsOrdningens §.,
icke till RiddarhusOrdningens, ty den senare
kunde endast användas, om Herr LandtMarskalken
hade framställt en så otydlig och förvillande.
proposition.
Herr von Hartmandorjf: Jag är öfverty
gad,
att Herr Laudt-Marskalken till Ståndet
JB«/i S7 Augusti e, m.
framställt en riktig proposition, och att det ej
beror hvarken af Herr Hjerta eller mig, att afgöra
det. Men om votering skall ske rörande
Iterremiss, så anser jag mig åga lika rått, att
begära bifall, som Herr Hjerta afjlag, till contrapropositionen.
Undertecknad. RiddarhusSecr eter are: Den
händelse har då verkeligen inträffat, som jag
länge i tysthet anat, att nemligen, når ett Betänkande
första gången år före, somliga vilja
bitalia, andre återremittera, och ännu andre afslå
det. Enär trenne sådane meningar finnas,
synes det både billigt och råttvist, att hvarje
mening får tillfälle att uttrycka sig vid den votering,
som i anledning deraf uppkommer. Sådant
kan likväl icke åga rum, genom blott en
enda votering. Casus har nyligen inträffat i
BorgareStåndet. Dår ansåg man, att Ja-propoeitionen
borde innefatta bifall, och contra-propositionen,
att genom särskild votering komme
att utrönas, antingen Betänkandet skulle afslås,
eller återremitteras. Om Nej vann, uppstode
således tvånne voteringar. Att förekomma detta,
finnes ej mera ån ett enda sått, att nemligen
de tvånne meningar, som närmast öfverens?
stämma, för tillfället öfverenskomma, att jemka
sig intill hvarandra, det vill såga, att de, som
Önska bifalla Betänkandet, nu åtnöja sig med
återremiss, men om de ej samtycka dertill, synes
deras rått äfven böra bevaras, hvilket åter
ej kan lagligen ske, utan förmedelst tvånne voteringar.
l
Dm 57 Augusti e. ni'
Herr von Hartmansdorff: Fullkomligen
erkännande riktigheten af hvad Herr Riddarhus-Secreteraren
yttrat , får jag förklara mig
nöjd med återremiss, om Herr Hjerta äfven
dertill samtycker.
Herr Grefven och LandtMarskaiken yttrade
, att sedan voteringen blifvit begärd straxt
efter det Herr Landt - Marskalken framställt
proposition på återremiss af Oeconomie-Utskottets
ifrågavarande Betänkande , ansåg Herr
Grefven och LandtMarskaiken deraf följa, att
nämnde proposition eller återremiss af Betänkandet
borde ovillkorligen utgöra Ja-proposition.
Ehuru den Ledamot, som begärt votering,
yrkat, att afslag å Betänkandet måtte innefattas
i contra-propositionen, berodde det visserligen
på Ridderskapet och Adeln att afgöra,
huruvida Ståndet godkände berörde contra-proposition;
anseende Herr LandtMarskaiken för
dess del sig böra framställa följande, voteringsproposition
:
Den som ^bifaller; att Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets Betänkande om inrättning
af portofranco samt åtföljande nederlagsrättigheter
för Ön Gottland må, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nejj
Vinner Nej, anses nämnde Betänkande vara
af Ridderskapet och Adeln afsloget,
*52
Ben 37 Augusti e, m.
Herr von Hartmansdorff: För min del kan
jag ej anse denna proposition rigtig; utan tror
att första propositionen hade bordt göras på
bifall till Betänkandet, oell den andra på ny öfverläggning,
huruvida det skall återremitteras eller
afslås Skulle Ridderskapet och Adeln icke
gilla denna åsigt. anhåller jag endast att få reservera
mig emot voterings-propositionen.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken förklarade
, det han icke ansåg sig äga rättighet
framställa någon ny proposition i ämnet; ty,
sedan votering blifvit begärd, borde den ock
genast verkställas. Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyade alltså dess förut gjorde
voterings-proposition ; hvilken af Ridderskapet
och Adeln godkändes.
Grefve Spens: Jag anhåller, att få till Pro.
tocollet anmäla min reservation emot denna contraproposition.
Jag gillar alldeles den framställning,
att ingen annan Ja-proposition kunnat göras, men
då tvenne contra-propositioner varit i fråga, har
jag ansett det rätta vara, att man först bort
votera om , hvilkendera man skulle till contraproposition
godkänna.
Herr von Hartmansdorff förenade sig med
Grefve Spens,
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan * till 10 om aftonen; och befunnos efter
voteringens slut klockan £ till 11 om afto
-
Den 27 Augusti t, m.
*53
nen, sedan en Voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige VoteringsSedlarne
öppnade, rösterne hafva ulfallit, som föijer;
Ja _
Nej — 00.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
det OeconomieUtskottets ifrågavarande Betänkande
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
lill Utskottet återremitteradt.
Upplåstes och lades på bordet följande
från nedannåmnde Utskott inkoinne Memorial
och Utlåtanden:
Från ConftitutionsUtJkotteti
Af den 19 dennes:
N:o 44. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte förslag till ett
Sjunde Moment i i-pde Riksdagsordningen.
Af den 21 dennes:
N:o 45. I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
Proposition om upphörande af Konungens
Två röster i Högsta Domstolen,
*54
Deri 27 Augusti e. nrt
Från Bevillningsutskott et:
Af den 21 dennes:
N;0 32. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
rörande de å Brandförsäkrade hus i Städerne
samt Bruks-ägendomar föreslagne värderingssätt.
Af den 26 dennes:
N;o 53. I anledning af väckt motion, om
lindring i Bevillningen för brandskadade i Madängsby
af Wartofta Härad och Skaraborgs Län.
N;o 34. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående den af Städerne utgående Salu-Accisen,
och dess upphörande.
Från Lag-Uskottet:
Af den i5 dennes;
N:o'i52. Öfver väckte motioner, angående
föreslagne ändringar uti ConcursLagen af
den i3 Julii 1818.
N:o i53. Öfver åtskillige af Bankens FiskalsEmbete
väckte, samt af BancoUtskottet hos
Riksens Ständer anmälte frågor, om ändring och
undantag i Allmänna Lagar och Författningar ,
för betryggande af Banco Verkets säkerhet.
Af den 12 dennes:
N;o i56. I anledning af återremiss af Ut
-
Den *7 Augusti e, mt
skottets förut afgifne Betänkande, öfver väckt
motion om stiftande af en Lag, i afseende p5
förbrytelser, begångne af åhörare inom Riks-;
Standens Plena och Plena Plenorum.
Fran Lag- Jamt Allmänna Besvärs- och
Oeconcmie-Utskotten:
I
Af den ig dennes:
N;o i55. I anledning af Kongl. Ma j:ts Nådiga
Skrifvelse, angående offentlighet vid Riks—
Ståndens öfverläggningar.
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomie- j
Utskottet'.
Af den 23 dennes:
r
N:o 170. I anledning af väckt fråga om
Stads-rättigheters meddelande för Köpingen Ronneby.
Af den 19 dennes:
N:o 171. I anledning af väckt fråga om
Glas och Porcellainsförares- Smideshandlaresoch
Lumpsamlares obehöriga kringstrykande;
samt om tillåtelse för Allmogen , att under deras
resor afyttra förenämnde varor, som de af
Bruksägare kunna sig tillhandla.
Fran Sårjkildta Utjkottet;
Af den 25 dennes:
Rörande reglering af Rikets Styrelseverk.
2 55
Ven 37 Augusti t. wj
Af den 26 dennes:
Angående till Utskottet remitterade enskilte
Memorial, i afseende på indragning af vissa
Embeten och tjenster.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet ho9 Högl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 27 Augusti rSaå.
S. D. Remitterades till
Stast- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten: %
Herr Montgommeries, Gustaf, Memorial, innefattande
svar å Herr von Hohenhausens, Mi»
chael, anmärkningar vid Utskottens den 25 dennes
eftermiddagen återremitterade Betänkande, •
i anledning af väckt motion om upphörande af
KrigsAcademien m. m., jemte Herr Hammarskjölds,
Lorenzo, rörande samma ämne, denna
dag afgifne yttrande. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Allmänna Befvars- och OeconomieUtjkottet:
Herr
Thams, Wollrath, den i4 dennes eftermiddagen
-
Den 27 Augusti e. m.
257
termiddagen på bordet lagde Memorial, angående
utvidgade handels-förhållanden emellan Sverige
och Norrige; jämte åtskiliige Ledamöters, i
anledning deraf, denna dag afgifne yttranden.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 7 dennes under N;o 42 afgifne,
samt den 11 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt motion om
upplysningars meddelande i anledning af de vid
Utskottets Memorial N;o i5 bifogade Tabeller,
rörande BancoVerkets tillstånd; fann Ridderskapet
och Adeln att samma Betänkande endast
borde läggas till handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtSkottets
den 7 dennes under N:o 43 aflåtne, samt
den 11 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, angående uppskof med återbetalning
af ett från BancoDiscontVerket år 18x8
utgifvet lån. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Hedervärda
BondeStåndets och Högvördige PresteStåndets
den 6 och 11 dennes aflåtne, samt den
18 derpå följde förmiddagen på bordet lagde,
ProtocollsUtdrag, innefattande, det förra, inbjud»
ning till MedStånden, att förena sig uti anmodan
till StatsUtskottet, alf, i följd af 49 Riks»
dagsOrdnirtgen, oaktadt trenne Stånds bifall å ett
afgifvit Betänkande^ inkomma med motiyejfädt
Ridd. o, Ad, Pr. VII. B. s;dra Afd. 17.
Z>#* 17 Auguili e, m.
Utlåtande till det Stånd, hvarifrån Betånkandet
blifvit återremitteradt * samt det sednare, att
PresteStåndet icke funnit skål antaga berörde
inbjudning; ansåg Ridderskapet och Adeln för
dess del, det ifrågavarande stadgandet uti 4g §.
Riksdagsordningen vara så tydligt, att något
vidare yttrande rörande detta ämne icke af Stån.
det fanns nödigt. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo Stnts-Utskottets ej
mindre den 27 sistlidne Junii under N:o 2åg
afgifne, och följande dagen på bordet lagde,
Betänkande, angående StatsRegleringen i hvad
den rörer RiksStatens Andra HufvudTitel; ån
ock den 8 dennes under N;o 5go meddeldte ,
samt den r4 derpå följde eftermiddagen på bor--  det lagde, Utlåtande, öfver de vid lörstnårnnde
Betänkande gjorde anmärkningar; och fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, med undantag
endast af den utaf Utskottet i 6:te punkten
föreslagne lönetillökning för Secreteraren och
Cancellisten vid ÖfverlntendentsEmbetet, som af
Ridderskapet och Adeln afslogs, samma Utlåtande
för öfrigt gilla; hvarjemte de i Utskottets
första Betänkande upptagne, men i sednare Utlåtandet
icke omförmåldte, punkter af Ridderskapet
och Adeln godkändes. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 27 sistlidne Junii och
dan 8 dennes afgifne, samt den 28 sistlidne Junii‘och
den i4 dennes eftermiddagarne på bordet
lagde, Utlåtanden;
Den 57 Augusti e, mi
No 5gi. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
öfver RiksStatens Fjerde HufvudTitel.
N:o 255. I 'anledning af “Kongl. Majrts Nådiga
proposition om StatsVerkets tillstånd och
behof, i hvad den angår RiksStatens Femte
HufvudTitel; samt N:o 592, på grund af devid
berörde Utlåtande gjorde anmärkningar.
N:o 258- Angående StatsRegleringen under
Rik-Statens Åttonde HufvudTitel, för Allmänna
ooh Extra utgifter; samt N:o 5g3, i anledning
af de vid berörde Utlåtande gjorde anmärkningar.
N;o 2bg. Angående gide Hufvud-Titelns
anslags-summa; samt N:o 3g4, i anledning af
de vid samma Utlåtande gjorde anmärkningar.
Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo StatsUtskottets ej
mindre den 27 sist litine Junii under N;o 260 af,
gifne, och följande dagen på bordet Egde, Betänkande,
angående reglering af Allmänna IndrsgningsStaten;
ån ock den 8 dennes under
N:o 5g5 meddeldte, samt den l4 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, öfver
de vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar;
och fann Ridderskapet och Adelil för godt,
att, endast med undantag af Utskottets hemstål.
Ian, att den med 55o R;dr B:co beviljade tillökning
i hushyran för de af ÖfverStåhållareEmbetets
Canzlie begagnade rum, måtte å In
-
Den' Augusti e, mt
dragningsStalen uppföras, hvilken hemställan af
Ridderskapet och Adeln afslogs, samma Utlåtande
i öfrigt gilla; hvarjemte de i Utskottets
förstnämnde Betänkande upptagne, men i det
sednare Utlåtandet icke omförmåldte punkter af
Ridderskapet och Adeln godkändes. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
Stats- och BancoUtskottens den 8 dennes under
N:o 385 afgifne, samt den 14 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Proposition, anj
gående låneunderstöd för Ståderne Norrköping
och Borås. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning bifölls
BancoUtskottets den 7 dennes under N:o 44 af«
låtne, samt den 11 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, angående förhöjning
uti en andre Kamereraren i LäneBanken från
äldre tider tillagd gratification. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 8 dennes under N:o 45 afgifne9
samt den 11 derpå följde eftermiddagen påhöra
det lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Memorial, om
prägling af så kallade JubelRiksdaler; blef samg
ma Utlåtande af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets
den 5i sistlidne Julii under N:o i4o afgif
-
Den 27 Augusti c. Hi,
ne, samt den j 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i fråga om löftesmäns rättighet att
uppsåga borgen; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, med förkastande af berörde Utlåtande,
antaga 16 i 7 Cap. af LagCommittéens
förslag till den nya HandelsBalken; uti
hvilket beslut de öfrige RiksStånden skulle inbjudas,
att sig med Ridderskapet och Adeln för^
ena. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades LagUtskottets
den 7 dennes under N:o i4i afgifne;
samt den j 1 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, angående förklaring öfver 5
i 25 Cap. RättegångsBalken, samt 4 §. uti 5
Cap. MissgerningsBalken. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
den 7 dennes under N:o i42 afgifne,
samt den 11 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, angående förrymd Makas rättighet
att tråda i nytt Gifte; fann Ridderskapet och
Adeln för godt besluta, att 4 §. i i5 Cap. Gif~
termålsBalken borde erhålla följande lydelse:
Öfvergifver och förlöper Mannen af ondsko
och motvilja sin Hustru, och far utrikes i
thet uppsåt, att ej mera blifva och bo med
henne; håfve ingen rått sin &lott i boet, eller
Den 27 Augusti e, m.
fasta gods sitt att råda. Vill hustrun från honom
skiljas , tage thå Stamning hos Domaren.
Vet man ej hvar mannen sig uppehåller, förelågge
Domaren honom natt och år att sig inställa,
och varde detta föreläggande, genom
Konungens B'fallningshafvandes försorg,' öfver
hela Riket kungjordt. medelst allmän lysning,
sorn jemväl bÖr innehålla föreskrift till Kronooch
Stads-Be)jente att uppgifva hvar han finnes.
Kommer han ej inom föresattan tid, eller
får man ej inom samma tid om hans vistande
underrättelse på grund hvaraf handräckning
till hans inställande hos den öfvergifna
kan meddelas; döme thå Domaren till skillnad,
och håfve mannen förverkat hela sin lott i
boet, Samma Lag vare ther hustru förlöper
man.
Uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
skulle inbjudas, att sig med Riddérskapet och
Adeln förena. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 27 Augusti i823.
S. D. Remitterades till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oecottomie-
Utskotten;
Grefve Spens’s, Carl Gustaf, Memorial, innefattande
anmärkningar vid Utekotten3 den 25
Dm yj Ju*uHi t, m,
denne» eftermiddagen återremitterade Betänkande,
i anledning af väckt motion, om upphörande
af KrigsAcademien m. m. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och OeconornieUtskottets den g
dennes under N:o 159 afgifne, samt den 11 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angående
användande af den till Ståderne donerad®
jord. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmäna
na Besvärs- och OeconornieUtskottets den 18
sistlidne Julii under N:o lös afgifne, samt den
1 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
örn inrättning af Portofranco, samt
åtföljande Nederlags-rättigheter för Ön Gottland;
blef samma Betänkande, i anledning af åtskilige
Ledamöters dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till u om aftonen.
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim.
Ben 30 Augusti /. m.
Lördagen den 30 Augusti,
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Herr Gyllenheim, Eric Gufiaf, bade in«
lemnat ett så lydande Memorial.
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Grefven och LancltMarJkalken liem--  stållde, om icke berörde Memorial, sorn innefattade
anmärkningar vid LagUtskottets den
dennes förmiddagen återremitterade Betänkande,
i anledning af väckte frågor om förändringar uti
BrottmålsLagstiftningen, finge till bemålte Utskott
förvisas.
Bifölls,
Företogs till pröfning StatsUtskottefs den.
s5 sistlidne Julii under N;o 547 afgifne, samt
den 1 dennes eftermiddagen på bordet legde,
Utlåtande, i anledning af väckt motion mo ändring
i förvaltningen af Strömsholms och Kungs,
öhrs Kungsgårdar.
Herr Kaylenjijerna. Eric Magnus, hade
iolemnat ett sä lydande Memorial:
(Se Bilagan N;o 2.)
Ben jo Augusti f m.
Herr von Hartmansdorff, Auguji: Herr
Kuylenstjerna har begärt återremiss, emedan
han ansett inrättningen båttre, ån StatsUtskottet
bedömt densamma. Skall återremiss åga rum,
så tror jag deremot den böra föranledas deraf,
att inrättningens nytta år mindre, ån Utskottet
sig föreställt. Att ingå i pröfning af inrättningens
organisation vågar jag ej, i brist på erforderlig
sakkännedom. Jag skall derföre hålla
mig blott till de resultater, som af Utskottet
blifvit bekräftade, och förbigår således Herr af
Uhrs uppgifter, att ett föl skulle kosta Staten
1280 R.-dr och att med afdrag af de störtade,
hvarje vid lif blifven häst kostat 2,48o R:dr
B:co, att 21 uppköpta hästar kostat i5,oooR:dr,
hvaremot 296 försålda endast inbringat 55,000
R:dr, o, s. v. Men sjelfva Utskottet hor yttrat»
att de i5 hästar som Hofstallet skolat årligen
påräkna ej kunna erhållas, att de öfrige hästarne
meråndels varit odugliga, att 59 störtat på
ejt år, att årliga afkastningen endast utgjort
omkring 258o R.dr, hvaremot inrättningen kostar
4o,ooo, m. rn. Jemnförer man således
kosfnadssumraan med gagnet af denna inrättning
, så synes det sednare ingalunda motsvara
de förra. För några år sedan var jag på
Strömsholm, och såg stuteriet om hösten, då
håstarne plåga vara vid båsta hull. Men borde
man döma efter utseendet, så var det anledning
att tro, det för dem nyttjas den diet, sorn läkare
använda på menniskor under namn af
Svältkur; ty magrare kreatur har jag icke sett,
då jemnförelse göres med håstarne på dylika
inrättningar i Danmark och Tyskland, Om^de
26«
Dtti go Augusti f% ni,
suramor, som till detta ändamål åtgå, användas
till uppköp af goda hästar inom landet, så
skulle hästafveln förmodeligen båttre upphjelpa*
genom den enskildta industrien. Det fordras
visserligen en närmare undersökning, hvad orsaken
kan vara till desse menliga förhållanden.
Ligger ej felet uti inrättningens organisation, så
måtte det ligga hos den personal, som till dess
förvaltning användes. I alla fall synes det vara
riktigast att bifalla Utskottets Betänkande; emedan
de åtgärder, som med inrättningen skola
vidtagas, först böra från Styrelsen utgå; men
skulle »nan likväl besluta en återremiss, så anhåller
jag ött mine anmärkningar äfven måtto
få densamma åtfölja.
Friherre Cederftrom, Jacobi Vid frågan
om en allmän Stuteri-inrättning, bör man ej
allenast taga kostnaden af de hästar som derifrån
årligen utgå, uti beräkning, utan äfven
och i synnerhet det inflytande den har på hästaf
vein i hela provincen, och den nytta, som
deraf kan uppkomma, bör ej lemnäs ur sigte,
då Utskottet beräknar kostnaderne. Jag tror
det vara gifvet, att Staten behöfver ingå uti
kostnader, för att befordra hästafveln, och man
behöfver blott kasta ögat på Tullspecialerne,
för att se, huru mångå hästar till Sverige införas
emot tull, oberäknad! alla, som lurendrågas.
Om hästafveln förbättras, kan detta förhållande
småningom upphöra. Jag anhåller, att
desse anmärk lingar mätte få åtfölja återremiasen.
Den 30 Augusti J. m.
Herr af Uhr, Guftaf: I anledning af
Friherre Cederströms anmärkning, anhåller jng
få fästa uppmärksamheten deruppå , att om
Strömsholms Siuteri-inråttning gjorde den nytta
för håstafveln, som han förmodar, så skulle det
vål förnämligast visa sig i de orter, som omgif*,,
va inrättningen. Likväl år det allmänt kändt,
att i andra provinser finner man vida båttre
hästar ån i Westmanland der Strömsholm är
beläget. Dessutom år det allmänt antagit, i
synnerhet i England, att råtta sättet att upphjelpa
afveln af husdjur ej år att införskrifva
främmande rscer, utan att de, som inom orterna
finnas, sorgfälligt vårdas. Når till exempel
nierinosfår blifvit införskrifne, så vet man, att
naturen, efter några generationer, har påklådt
dem en annan påls, 6å att de icke likna sina
förfäder. Så år det ock med Bosksps-kreatur.
Hollsteinska kor, som införskrifvas, blifva magrare,
och mjölka mindre. Jag tror således, att,
i afseende på håstafveln, inrättningen icke kan
uppfylla ändamålet, och detta bevises deraf, att
just uti Westmanland kring Strömsholm åro de
sämsta håstarne, I öfrigt förenar jag mig med
Herr von HartsmandorfF, och begår återrerniss i
det afseende, att det år bäst att upplösa inrättningen,
om den år onyttig. Den undersökning
Utskottet begärt vill jag ej afstyrka, men en undersökning
förutsätter, att något vore att upplysa;
hår år likväl allt upplyst genom en Committée,
som lör denna inrättning varit tillsatt.
Således år det ej något mera att upplysa, men
om man för att vinna större visshet örn odugligheten
af inrättningen vill anställa en under
-
a(5*
lim 30 Augusti J. m.
sökning, så har jag ej något deremot. Jag anhåller
blott, det Eaksens Stånder måtte tillstyrka
Kongh Majit, att, om inrättningen beiinries
ej uppfylla sitt ändamål, Kongl. Majit då måtte
tillåta, att medlen indragas och nyttigare anländas,
Herr Munck af Rofenjkjåld, Eberhard: I
händelse af återremiss anhåller jag att få beledsaga
den med en reflexion, sorn år den, att
då vi söka med kostsamma anstalter inskaffa utländska
racer, för att förbättra håstafveln, så
vårdslösa vi de inhåmska goda racer, som finnas
på flera ställen. Så år i Skåne den goda Fårsinga-racen,
och den så kallade Åsa-racen nästan
utgångne, hvilka voro mera öfverensstämmande
med vårt ehrnst och våra betesmarker,
ån de utländska racerne. Jag säger ej detta
för att minska värdet af den omsorg, som blifvit
använd på håstafvelns förbättrande genom
införande af utländska racer, men blott för att
beklaga, att en lika omsorg ej blifvit använd på
våra egna goda racer.
Herr von Hartmansdorff', Jag instämmer
alldeles i den mening Herr Munck af Rosenskjöld
yttrat. Om de 40,000 R:dr sorn nu synas
blifva onyttigt använda på Strömsholm i
stället begagnades till praemier för dem, sorn
uppföda goda inhåmska hästar, så vore det vida
båttre. Vi se, huru hästarna uti Norrland, der
intet Stuteri finnes, åro både större och starkare
ån håstarne uti Westmanland, hvarest Strömsholm
år beläget. Förhållandet^med håstafveln
Den 30 Augusti J, rut
269
Uti Norrige och Wermland är detsamma sorn i
Norrland. Skälet är, att i stället för det bonden
i Westmanland och andra mera befolkade
landskap kör ut sina hästar i åkern, på foror
och i skjuts, så låter han dem i Norrige och i
Norrland gå lediga i fjällbete om sommaren och
vinna styrka. Om man uppmuntrade landtmannen
att vårda sin hästafvel, och att blanda den
vanliga Svenska racen med den Norrska och
Norrländska, så torde ändamålet, att öfver allt
i Riket sprida goda hästar, lättare och säkrare
vinnas.
Herr Kuylenjijerna1 Beträffande först
StatsUtskottets Utlåtande, så finnes ingne ting
deruti, som bestämd bevisar hvad Herr af Uhr
i ämnet yttrat. Hvad jag anfört, år grundadt
på officiella handlingar, hvilka jag, i egenskap
af tjensteman, år i tillfälle att kånna. Angående
håstarne och deras beskaffenhet, så besigtigas
de hvart år ofta iner ån en gång af
Stuteri-Öfver-styrelsen eller, efter Stuteri-Öfverstyrelsens
uppdrag, af Chefen lör Kongl.
Maj:ts Hofstall. Omdömet vid desse besigtningar
har hittills alltid varit, att håstarne befunnits
uti behörigt skick. Och jag öfverlemnar
till Högloflige Ridderskapets och Adelns egit
bedömmande om icke de vitsord, som sålunda blifvit
meddelade, kunna såttas i jemförelse med en
enskilt mans. Hvad den mindre eller allmännare
håst-racens upphjelpande vidkommer, har
Kongl. Majit äfven dertill sträckt sin omtanka,
och till en början genom Nådigt Bref förledet
år anbefallt att 9 hingstar af Norrik race skulle
*70
Den 30 Augusti f. m.
för detta ändamål utdelas i de Småländske LS.
nen, hvilken anstallt troligen kommer att framdeles
utsträcka sig äfven till andra orter, der
behofvet sådänt påkallar.
Hei’r af Uhr: Då jag inlemnade mina
uppgifter till StatsUtskottets StatsVerksAfdelning,
skedde det med begäran, att Afdelningen
skulle undersöka, om de voro enliga med verkliga
förhållandet. Det år ej mitt fel, om Utskottet
ej gjort det, men då Utskottet icke ansett
mina uppgifter oriktiga, så borde det tysta
bifallet anses såsom ett prononcieradt bifall. I
afseende på Herr Kuylenstjernas anmärkning, att
håstarne ej kosta mera ån 160 R:dr i underhåll,
så kan jag ej bestrida det, emedan jag ej
eftersett det, men om ock det så förhåller sig,
så frågar jag hvad nytta det medför, att ett antal
hästar underhålles på ett ställe. Nyttan
skulle vål vara, att man kunde få ett antal hästar
från inrättningen ut i landet och till Cavallerierne,
men då detta antal år så litet, att
hvar häst kostar mera ån 2000 R:dr, så frågar
jag, örn icke håstarne åro alldeles utan ändamål
underhållne, och den derpå använde kostnaden
förlorad för Staten,
Herr Grefven och LandiMarslalken frågade,
om Ridderskspet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
Dtn 30 Jufusti /, nu
Sjl
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att som, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt.
Marfkalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt tillåta, att Herr Kuylenstjernas
ofvannåmnde Memorial finge, pä sått
han begårt, med de öfrige RiksStånden commu--  niceras.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ofcconomie- Utskottens den 23 sistlidne
Julii under N:o 077 afgifne, sams den lc
dennes eftermiddagen pä bordet lagde, Utlåtande,
öfver väckt motion, rörande grunderne för
inrättande af Rikets försvars-styrka.
Herr Bruncrona, Nils, anförde skrifteligen:
(So
Bilagan N:o 3.)
Herr Hjerta, ffohan Gufiaj: Af den si
ste
varde Talarens yttrande har jag icke kunnat
finna hvad jag väntade, nemligen en begäran
om återremiss, och om en sådan ej yrkas,
så är det öfverflödigt, att jag yttrar mig. Grunderne,
hvarföre Utskotten tillstyrkt Riksens Ständer
framlemnandet af en sådan skrifvelse, äro
så räl utvecklade uti Betänkandet, att jag ick»
272
J)en 30 Augusti /, m,
t
vill Försöka att göra det bättre. Dock får jag,
i anledning af elen siste Talarens anmärkningar,
tillkännagifva, att Utskotten just utgått från den
grundsats, att det tillhörde Kongl. Maj;t att
ordna Försvarsverket, och Riksens Ständer att
anslå medlen, och det har varit just för att icke
behöfva neka medel, som man ansett att man
borde bedja Kongl. Majit först ordna Krigsmagten,
så att någon besparing kunde ske under
fred, på det man måtte kunna använda en större
kraft uti kriget. Jag tillstyrker således bifall
å Betänkandet.
llerr Grefven och LandtMarJkalken gjorde
proposition till bifall af Stats- oell Oeconomie-Utskottens
förevarande Utlåtande $ hvilkeii
proposition med ja besvarades.
Föredrogs å nyo och gillades Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottets den 9 dennes
under N:o ibi afgifne, samt den 11 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde} Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, i fråga om upphörande
af de Sjö- och Stapelstäderne beviljade
afgifter för fartyg, som besöka Köpingar och
Landthamnarj samt der intaga laster.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs
-
Dm 30 Augusti f. m'.
svärs- och OeconomieUtskottets den g dennes
under N:o i63 afgifne, samt den 11 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, i frågan om
niodification af författningarne, angående meddelandet
af pass åt utländske män, som i Riket
söka inträde; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
af de öfrige frenne RiksStånden bifallet, för
dess del dervid låta bero.
Företogs till profning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den 18 sistl.
Julii under N;o ia5 afgifne, samt den 11 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande
öfver Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, jemte åtskilige
enskilte motioner i frågan om näringsfriheten,
samt om förslag till nya Handels- och
Handt verkeriReglementen.
Hett' Grefven och Landt Marjkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg nödigt,
att ifrågavarande särdeles vidlyftiga Utlåtande,
som blifvit tryckt utdeladt bland Ståndets Ledamöter,
nu behöfde uppläsas.
Ropades Nej.
Herr von Hartmansdorff, Augujh] Jag in
-
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B a.dra Afd, 18,
274
Ven Augusti f. ni;
stämmer alldeles deruti, att Betänkandet ej må
uppläsas, men underställer Ridderskapet och Adeln,
om icke hvarje särskilt punkt af de föreslagna
stadgarne finge uppläsas, så att anmärkningar
kunde göras särskilt vid hvar och en efter
dess olika beskaffenhet.
Herr Hjerta, Johan Gujtaf: Jag underställer,
om icke det med andra ord blefve detsamma.
Jag tror det vara bäst, att de som
hafva anmärkningar färdiga, åberopa den pagina,
vid hvilken de göra sin anmärkning.
Herr von Hartmansdorff: Jag får anmär
ka,
att om blotta stadgarne uppläsas, så skulle
det börjas med pag. 66 och slutas med pag. 11 r.
Det är blott en fjerdedel af Betänkandet. Skulle
Ridderskapet och Adeln åter finna, att hvar och
en uti sin ordning må tala om Betänkandet uti
hela dess vidd, så komma ämnena utan tvifvel
att med hvarannan sammanblandas.
Friherre Cederjlrom, Jacobi Då Betänkandet
nu är för första gången före, och ej kan
med förändringar antagas, kan det ej eller punktevis
granskas. Derföre är, efter mitt begrepp,
det enklaste sättet, att forst företaga alternativen,
för att utröna, om Ridderskapet och Adeln
vill ingå uti det ena eller det andra, och att
sedan anmärkningar göra vid det hela, då man
derefter får utröna, om de kunna föranleda till
återremiss.
Herr von Hartmansdorff'. Jag inser ej,
Den 27 Augusti e, m.
huru man skall kunna pröfva alternativen, innan
man förut genomgått grunderna, och att
genast tala oni den förra, skulle föranleda till
granskning af hela Betänkandet. Jag tror således
den ordning Friherre Cederström yrkatj icke
Vara den rätta.
Herr Lefrén, Johan Pehr; Sorn detta Betänkande
är vidlyftigt, och troligen granskningen
blir vidsträckt, torde lämpligast vara om Ridderskapet
och Adeln öfverenskommer om ett
satt att öfverlägga, som afviker från det vanligast
begagnade. Friherre Cederströms anmärk,
ning torde ej Våra bindande. Att punktevis of~
verlågga ar ej Ståndet betaget, men vi få ej
punktvis fatta hejlut, förr än Betänkandet efter
återremiss återkommer. Jag vågar således vördsammast
tillstyrka, att Betänkandet, på sätt Herr
Von Hartmansdorff föreslagit, må till öfverläggning
företagasj emedan redighet, och jag tror
äfven tidsbesparing, derigenom vinnes.
Herr Grefven och LandtMarJkalkeri hemttällde,
om Ridderskapet och Adeln önskade;
att, på sätt Herrarne von Hartmansdorff och
Lefrén föreslagit, de af Utskotten utarbetade
förslag till förordningar: 1) angående Handt
Verkerierne
i Riket; 2) om de handtverk; som
Utom burskap få å landet idkäs, så ock om den
landtmannen förunnade handels- och slöjdefrihet,
samt förslaget till förnyad handels-ordning,
skulle punktvis uppläsas och discuteras.
Ropades Jas
Den 30 Augusti f, m.
Herr Hjertat Då jag val finner att detta
kan leda till ordning uti öfverlåggningen, skall
jag anhålla att få yttra några ord angående den
skilnad Utskotten gjort emellan Landimanna- och
Stadsmanna-nåringarne. Utskotten utgå pag.
22 och 25 ifrån den åsigt, att det vore previlegier,
som hindrade en vidsträcktare utsträckning,
ån den Utskotten föreslagit. Utskotten hafva
visserligen mycket vål och fullständigt framställt
sine åsigter, och jag tror, att Utskotten hafva i
visst afseende rått, men tillämpningen har blifvit
nog utsträckt, når det blifvit bestämdt, att
blott vissa sorter handtverk få idkas på landet.
Jag tror, att handtverk dock ej borde inskränkas
till några vissa localer, ty det år enligt sakens
naturliga ordning gifvet, att de större nåringarne
med båttre lörmon drifvas i Ståderne,
der mångå menniskor åro tillsammans. Dock
bör detta ej vara bestämdt. Det år möjligt,
att localen år båttre på landet ån i närmaste
Stad, att drifva en rörelse i stort. Jag tror således,
att tillåtelsen bör utsträckas, men att
skatt bör i alla fall betalas till Staden.
Herr EJienberg, Pehr, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(SetBilagan N;o 4.)
Herr Hjerta: Innan man går till uppläs
ning
af artiklarne, anhåller jag få göra en anmärkning
vid hvad som står pag. 55, och som
år så generel, att den bör föregå, då den derigenom
kan förkorrta discussionerne. Det år
Den 30 Augusti f, m.
*77
nemligen mot den princip, att näringsidkare böra
vara af Christna läran. Jag underställer
Ridderskapet och Adeln, att det finnes hos oss
en del medborgare, sorn ej Sro uti den cathegorien,
nemligen Judarne. Då jag ej kan finna,
hvarföre man ej skulle göra afseende å de
handtverkerier, som enligt JudeRegleinentet åro
dem tillåtne att idka, och då andre näringar
kunna finnas hos oss, som ej nu åro dem tillåtne,
hemställer jag om man icke kunde yttra
sig bestämdt vid alla de punkter som angå vilkoret,
att, för att idka näring, man bör vara
Christen; ”att man skall vara af Christna Läran,
så vida icke Kongl. Maj:t lemnar särskilt
tillstånd för andra Religionsbekånnare." Detta
år en så generel anmärkning, att jag trott mig
böra framställa den, innan den partiella granskningen
företages.
Friherre Cederjirom: I afseende på den
fö ista anmärkningen Herr Hjerta gjort, får jag
erinra, att uti 4 Art. 2 §., der det år bestämdt,
hvilka handtverk som på landet få drifvas, innefattas
all den vidstråckthet man kan begära.
Der lyder det sålunda: Handtverk och Slöjder,
forn antingen åro egenteligen grundade på
förädling af inhåmjka ra ämnen, eller fordra
vidjträckt utrymme, beqväm tillgång pd vatten,
betydliga Jörråd af ved och brännkol, eller
andra dylika förnödenheter, måga pd landet,
äfven utom Stådernes grund och område,
få idkas. Jag tror, att under dessa bestämmelser
den vidstråckhet innehålles, som man
kan åstunda, och att iå handtverkerier finnas,
278
Den 30 Augusti f, m.
sorn ej under denna rubrik kunna till landet
flyttas,
Jag anhåller äfven att få tillägga nå
gra
ord rörande den sednare anmärkningen om
föreskriften, att man skall vara af Christen
trosbekännelse. Deruti har jag med Utskotten
Varit af skiljaktig tanke. Jag tror ej detta stadgande
stå tillsammans med den uti RegeringsFormen
stadgade Religions-frihet.
Herr von Hartmansdorff: I afseende på
Herr Hjertås anmärkning om den Christna trosbekännelsen,
så kommer Ridderskapet och Adeln
vid uppläsningen af förslaget att inhämta, det
man gjort undantag i afseende på Judarna,
Hvad Friherre Cederströms anmärkning beträffar,
sä förmodar jag, att Svenska Folket icke
Utan sitt uttryckliga begifvande, lärer tillåta an-1
dra trosförvandter, eller Turkar och Hedningar
få nedsätta sig uti Sverige, och här åtnjuta
medborgerliga rättigheter. Således låra uti förevarande
stadga inga närmare bestämmelser i
detta afseende ån de redan befinteliga, erfordras,
och de värde Talarne följaktligen varu
tillfredsställda.
Her Hefren: Jag år af Herr von Hart-*
mansdorff förekommen, i afseende på den an-'
märkning, att Utskotten skulle hafva glömt att
upptaga liyad Judarne angår.
Herr Hjerta: Då jag utbeder mig, att sedermera
få veta af de värde Talarne, hvar det
står föreskrifvit, att man ej kan hindra Judar,
att inträda uti andra handtverk, ån de som åra
Den 30 Augusti /, m.
879
uti JudeReglementet föreskrifne, sä vill jag
uppskjuta att yttra mig derom, till dess den saken
förekommer.  Hvad åter den förra saken
angår, så ligger orsaken, hvarföre jag anser
den af vigt, deruti, att uti de Norra provinserne
af Riket kan man ej vänta, att några nybyg.
gen skola kunna inråttas af större omfattning,
om ej landtmanna-nåringarne få en stor utsträckning.
Således anser jag bäst, om alla
handtverkerier finge idkas på landet, lika som i
Ståderne. Detta år en principefråga, vid hvilken
jag velat fästa uppmärksamheten.
Förflag till förordning angående Raudiv erke
rieme i Riket.
1 fia Artikeln.
Om HandlverksSeciteters inrättning och
befattningar.
Herr Lefrén: Utskotten hafva föreslagit i
j Art. och 1 $. inrättning af såkallade HandtverksSocieteter,
i stället för de hittills existerande
Skrågillen; men dervid tagit till grund, att
blott handtverkande Borgersmån åro valbara.
Jag hemställer om, det ej borde vara medgifvit,
att dertill äfven välja andra i orten boende
personer, aom äga de väljandes förtroende. Societeten
skulle efter min tanke härigenom vinna
en fullständigare municipal-form, icke i framtiden
urarta till ensidighet, samt Handtverksclas%en
beredas tillfälle, att genom inval af perso
-
Den 5o Augusti f, m.
ner, som äga anseende och inflytande förskaffa
sig försvar och bistånd af mån, som i nåringarnes
angelågenheter förvärfva! kunskap. Då
man betänker, huru verksam den såkallade tonen
år, i synnerhet då fråga år att gilla eller
förkasta slöjde-tillverkningar, och huru ofta man
dömer i dessa frågor efter nyck eller fördom,
bägge en följd att mindre redig kännedom af
Slöjdenåringarnes tillstånd, brister eller företräden,
så synes det vara nyttigt, att näringsidkare
bereda sig en möjlighet att kunna förskaffa
sig, om jag så må uttrycka mig, Mecenater,
hvilka kunna gagna nåringarne icke allenast
med kunskaper utan ock med förmögenhet och
inflytande.
Herr von HartmansdorffUti de bägg©
upplästa ligger början och grunden till d.e
hufvudsakliga förändringar, sorn äro föreslagne.
Skälen dertill äro anförde pag 19 21. Dessa
innehålla upphäfvande af Skråen och inrättande
af Handtvorks-Societeter i stället. För
upphäfrandet af Skrän, hvilket Utskotten anse
riktigt, hafva de yttrat, att sådana inrättningar,
bestående af personer, valda inom yrkena,
ej bckofdes för vårdandet af Handt v er k e r i e r -  nes forikomfi och färdighet er nas eller injiglernas
of v e rfly ttn i ng pä efterkommande; att
handtverks-insigternas förlorande i brist på Skråinrättning,
vore lika litet tänkbart, som jordens
ödesmål, i brist på särskilte undervisninga-anstalter
för Landtbruket. Jag tror ej att jemförelsen
är riktig, utan att det är stor skillnad
mellan jordens ödesmål och landtbrukets rikliga
Den 30 Augusti /, m.
bedrifvande. På samma sätt är det äfven med
handtverks rätta utöfning och konstens förlorande.
Man har funnit nödigt, i afseende på utbildningen
af förståndets förmögenheter, att inrätta
allmänna anstalter eller faculteter. Skråinrättningar
äro, i afseende på färdigheten i handaslöjd
icke annat, än sådane faculteter, hvarigenom
den vårdas och förkofras Man tror
sig kunna åt slumpen och egennyttan öfverlemna
vidmagthållandet af den sednare, men om
Styrelsen bör vårda, sig icke allenast om upplysningen,
utan äfven om förmögenheten i samhället,
så får man ej öfverlemna handlverkerierna
åt sitt öde. Nybörjaren i dem, såsom i
vettenskaper, bör få sig ett visst sätt förelagt,
huru han skall bära sig åt, för att snarast och
grundligast förskaffa sig den färdighet han söker.
Nödgas icke lärlingen att iakttaga detta sätt, sä
förderfvar han arbetsämnet, eller varan för mästaren,
och förspiller tiden för sig sjelf, samt
med detsamma bägge delarne för Staten. Så
som det är med handtverkerierne, förhåller det
sig äfven med jordbruket; men skillnaden är den,
att då handtverkerierne äro en varu förädling,
sorn egenteligen beror af handtverkaren allena,
och hvartill handajlöjd eller mechaniskt arbete
hufvudsakligen bidrager, så alstrar jordbruket
deremot rå-ämnen, hvartill naturen mera bidrager
än arbetaren. Der slöjden är hufvudsaken,
der måtte äfven dess bibehållande och utbildning
vara vigtigare, än der arbetet, såsom i
jordbruk, blott är bisak. Jemnförelsen är således
oriktig, och följakteligen äfven den deraf
dragne slutsatsen. Utskotten hafva ock sagt,
Den 30 Augusti /. m.
pag. ao, att något Sira ej behåfdes, för att
åt BorgareStåndets politijka tillvarelfe gifva
någon fajihet. Men det kan jag icke medgifva.
För hvarje Representant är första egenskapen
den, att vara sjelfständig. För näringsidkarne
i Sverige linnas tvänne slags representater ; nemligen
de som frambringa råämnen, eller åkerbrukare
och bergsmän af BondeStåndet, samt
der förädla och afsätta råämnena, eller handtverkare
och handlande af BorgareStåndet. Bondens
sjelfständighet består deruti, att han är besuten
genom ägandet af fastighet, som afkastar
råämnen, tillräckliga för hans och hrtshållets
bergning. Borgarens sjelfständighet består dori,
att han genom sin konst att göra råämnen användbara
och afsättliga, äger uti sina händer och
sin omtanka förmåga att försörja sig och sitt
hushåll. Så länge handtverkerierne bibehållas
i aktning, kan sjelfständigheten bevaras hos slöjde-idkaren,
men vill man öfvergå till det system,
sorn rejer sig uti Utskottens förslag, att göra
handtverkerierne till fabriker, så skall sjelfständigheten
snart brista hos handtverkaren, emedan
man gör honom till träl under capitalisten. Då
handtverkerierne innebära, att hvarje idkare må
kunna göra allt hvad som hörer till ett fullständigt
eller färdigt arbete, eller att hålla det någorlunda
samladt, så åsyftar, såsom bekant är,
fabriksrörelsen, att i möjligaste måtto dela arbetet,
så att hvar person blott förfärdigar en
liten del af det hela. Då handtverkaren följ—
akteligen med ett ringa förlag eller äfven med
blottaj verktygen har nog för sin bergning! så
är det för fabriksarhetarne icke möjligt att.xui
-
Den 30 Augusti J. m. ' 553
na den, om de icke äga en gemensam förläggare.
Dertill fordras capital; den, sorn äger detta,
gör sig sjelfständig, men deremot ingen af
fabriksarbetarne för sig, emedan ett halfgjordt
arbete icke är afsättligt och följakteligen ieke
gifver någon sjelfständighet åt tillverkaren. Om
man söker upphäfva handtverkerierna, så upphäfver
man äfven sjelfständigheten hos handtverkarne
eller största delen af JJorgerskapet.
Följden måste öfverallt blifva den, att fabriksarbetarne
utsugas af capitalister, som ofia icke
en gång förstå handtverken, att de egenteliga
glöjdeidkarne icke kunna sätta hushåll eller gifta
sig eller svara emot hvad man menar med sjelfständige
Representanter , af samhällets varuförädlande
medlemmar. Är således handtverkeriernas
bestånd nödigt för BorgareStåndets qberoende,
och äro Skrå-inrättningarne, såsom
jag tror, nödiga för handtverkens vård och förkofran,
så äro de äfven nödige för BorgareStåndets
fortfarande, såsom en sjelfständig del af
Riksens Ständer, Rå samma eller 20 sidan, säga
Utskotten, att Skrå inrättningar ne icke erbjuda
den inträdande näringsidkaren några andra
fördelar, än forn öfvervägas af honom ålagde
utgifter, eller forn genom de, icke utan
Jkäl öjverklagude gejälls vandringar ne, jörananleda
till landets betungande. Hvad först
beträffar det, att Skrän icke erbjuda någon annan
fördel, än den, sorn öfvervägas af ålagde
Utgifter, så ber jag att få göra hvar och en sorn
valt ett visst yrke, uppmärksam på, huru stor
fördel lian haft derigenom, att han af detta yr^
ko§ medlemmar, de rnå vara krigare eller em
-
it
284
Deri 30 Augusti /. m.
betsinän, blifvit omfattad såsom en ämnessvän,
hvilken de med välvilja emottagit. Man
stödjes och uppehälles af dem, man får rådfråga
dem och begagna deras ledning för sina
företag oehs sitt; uppförande, — förmoner,
som äro väsendteliga, och som man skulle sakna,
om man vore främmande för hvarannan.
Likadant är äfven förhållandet inom Handtverkerierne;
den unge handtverkaren skall af
de äldre stödjas, ledas och danas. Således uppkommer
inom hvarje yrke en anda eller esprit
de corps, som är naturlig och nödig för dess
upprätthållande. Ville man upphäfva Skråinrättningarne,
så att näringsidkarne ej hade annat
samband med hvarandra, än det tillfälliga, sä
skulle man ock tillintetgöra den esprit och den
förbindelse dem imellan, som-Skrän alstra och
bibehålla, och som äro nödiga, icke blott för
sjelfva yrkets medlemmar, utan för hela Samhället.
Förhållandet mellan medborgare får icke
vara såsom mellan kornen i en sandhög, de der
endast äro sammunhop Me, men icke sammanhållande,
och derföre lätteligen skingras af vandell.
Samhället måste bestå af smärre corporationer,
olika hvar och en efter sin art; och det
är på deras samhällighet och esprit, som det
mägtiga England grundar sin styrka. Hvarje
yrkes medlemmar förfägta der sina rättigheter
med ali kraft, men till deras esprit och heder
hörer äfven att täfla med andra yrkens idkare
uti uppoffringar för Samhället. Ja det styres
till ansenlig del genom yrkenas och menigheternas
medlemmar sjelfva, och vida bättre än genom
bestämda lagar och poliee - författningar
å
Ven 30 Augusti /, m.
2S5
Jean åstadkommas. Sluteligen är det en sak
bland de allmänna stadganderna, hvilken af Utskotten
blifvit förbigången, eller rättare utesluten,
nemligen gefällernes rått att vandra. Man
har ansett detta vara ett till oordningar föranledande
oskick, som ej längre borde äga rum,
och att gesäller borde sättas i likhet med andra
tjenstehjon. En gesäll är för näringarne eller
handslöjderne att betrakta som en student för
vettenskaperna eller förstånds-odlingen. Han Ilar
genomgått Elementar-undervisningen, och har
fått så mycken kännedom af sitt yrke, att han
fritt kan och följaktligen bor få utbilda sig sjelf.
Det fordras då, att han skall få se sig om i
yrket, och icke behöfva inskränka sig till den
särskilta ortens sätt att behandla det, der han
sorn lärgosse blifvit uppfödd. Deraf följer, att
han må äga rätt att obehindradt förflytta sig ifrån
en ort till en annan; och jag skulle anse
skadligt, om, för att bibehålla en bättre police
på gesällerne, man ville upphäfva deras rätt att
vandra. Liksom det vöre önskeligt, om gesällerne
i våra småstäder, alltid kunde någon tid
arbeta i Stockholm, för att inhemta huru handtverken
drifvas här, hvarest det förmodligen sker
bäst i Sverige, så vöre det äfven önskligt, att
Stockholms gesäller alltid kiinde för samma ändamål
få arbeta någon tid uti större hufvudstäder
utomlands. Vill man göra sig den mödan,
såsom jag gjort, att efterfråga, hvarest
Stockholms skickligaste handtverkare inhemfat
deras konstfärdighet, så erfar man som oftast,
att de arbetat i Petersburg, London, Kopenhamn
eller Berlin. En sådan man känner jag bland
toen 30 Augusti J. ni.
Stockholms handtverkare, hvilken ifrån att vard
en fattig Småländsk bondgosse, arbetat sig Upp,
vistats såsom gesäll längre tid i London, samt
nu är vår förnämste handtverkare i sitt yrke,
och som drifver det i stort. Det är en inskränkt
åsigt af samhällets nytta, att af begär för policéordning,
vilja hindra dessa vandringar. Sådant
skulle äfven medföra en annan olägenhet, hvilken
nu kan omtalas, ehuru den egenteligen bor
förekomma vid den §., som handlar om årstjenst
för gesäller. Förhållandet med gesäller och med
tjenstehjon, måste rätta sig efter de yrken,
de tillhöra. Rå-ämnenas frambringande rättar
sig efter climat och odling, och fordrar en
jemn arbetsstyrka, sorn sällan eller blott småningom
behÖfver förändras. Derföre kunna och
böra tjenstehjon städjas på längre tid. VaritfÖrädlingen
deremot ombyter ofta plats. Ett
krig kan hindra den på ett ställe, men gör den
då så mycket nödigare och lifligare på ett annat.
Då är det nödigt, att den handtverkare, sorn ej åena
stället behöfves, kan vandra till det andra, hvarest
hans arbete erfordras* och det är i fråga om lefVeranser
ofta lättare att förflytta arbetsstyrkan, än
råämnet, som skall bearbetas. Vore nU gesällerne
bundne genom årstjenst, så kunde de icke
i hast förflyttas och begagnas, emedan det rubbade
årscontracter och alla derpå grundade beräkningar
inom hushållen. Då skulle det lefvande
rörelse-capital, som deras arbetsstyrka
Utgör, läsas fast.
I afseende på de Handtverks-Societeter,
som äro föreslagne i stället för Skrän, så har
Den 30 Augusti f. mi 28?
man velat göra en sammansättning af 9 perso-*
ner, tagne, så vidt möjligt, bland alla slags
handtverkare, men ingen utom dem. Vill man
göra en förändring uti Skrå-inrättningarne, så
instämmer jag med Herr Lefrén deruti, att oVäldiga
personer utom handtverks-classen afven
borde tillkallas. Hvad handtverken för sig beträffa,
så, om icke flera än 9 personer eller några
derutöfver, inom en Stad äro medlemmar af
dessa Societeter, och då handtverken äro flere,
hemställer jag, huru alla skola der kunna hafva
sina representanter, och att utesluta något
handtverk vore orättvist och skadligt. Det
kunde mÖjeligen hända, att de g ej hade full
skicklighet att bedömma det loide handtverkets
veskaffenhet och productens duglighet, hvilket
vore ändamålet, och att man således utsattes för
mindre dugligt arbete ån tillförene. Det kunde
äfven hända, att de g handtverken, som
hade bisittare, prejade det io:de, som saknade
representant, och utöfvade mot detsamma ett
förtryck, som nu ej kan äga rum, då hvarje
handtverk utgör ett särskildt samfund med Magistraten
till högre och gemensam föreningspunkt.
HandtverksSocieterne synas mig vara
en halfhet mellan Skråembete och Magistrat, ritan
att uppfylla bestämmelsen af någondera delen.
Liksom Skråembetena motsvara Universitetens
faculteter, så motsvaras äfvenledes Consistorium
Academicum, hvilket omfattar dem alla, af Magistraten,
som år Öfverstyrelsen för alla Skrän
inom en Stad. Vill man rubba sådane, på sakens
natur grundade inrättningar, så gör man
utan tvifvel mera skada ån gagn.
288
Den 30 Augusti J, nu
Herr Hjerta: Jag vet ej, om icke det råttast
år, att nu söka hålla sig vid de ifrågavarande
§§. Jag inser visserligen nödvändigheten
för Herr von Hartmansdorff, som anser SkråEmbetena
båttre, att framställa sina tankar i
ett sammanhang, men ehuru jag skulle önska
att motsäga honom, anser jag mig dock skyldig
att hålla mig vid den ifrågavarande delen af
ämnet. Jag vill dock generelt nämna, i afseende
på Herr von Hartmansdorff^ anmärkning, att
sjelfståndigheten skulle betagas personerne genom
upphåfvandet af skrän, att det, ej finnes
uti ett samhälle någon nyttig sjelfständighet,
som ej år grundad på samhällighet, och att der
denna lefver i Lagar och Författningar, behöfver
man således ej sluta sig till mindre skrän
eller gillen. Denna tid år ock redan ibland oss
förbi, men jag tror, att Utskotten handlat rätt,
då de så litet som möjligt brutit hvad hittills
varit vanligt och ännu kan gagna. Hvad nu
desse arne §§. angår, och de deruti nämnde
HandelsSocieteter, så har Herr Lefrén framställt
en sats, som år ganska låmpelig, men målet
kan ej vinnas, om ej sjelfva grundvalen ändras.
Man har nemligen byggt på, att val endast skut.
le ske af HandtverksClassen; då kan man ej
begära, att andra ån Handtverkare skola väljas.
Vill man annat, får man ändra om stadgandet,
så att hela Borgerskapet generelt får välja sin
HandtverksSocietet. Naturligtvis skulle då endast
de väljas, som ägde kunskap och skicklighet.
D essa Societeter skulle ej få några löner,
således skulle ej personer eftersträfva, att deruti
-
Den 30 Augusti f. m,
•89
uti inkomma för Iönernes skull. Det medförde
endast besvär och fordrade skicklighet. Ändamålet
skulle ändå vinnas, helst uti våra Städer,
der pluraliteten af Borgerskapet består af Handtverkare,
och hafva en bestämd öfvervigt. Om
denna princip antoges, kunde man komma så
långt, att äfven andre valdes, men står grundvalen
qvar, att blott Handtverkare skola välja,
så år det en fåfäng tanka, att de skola välja
andre, ån Handtverkare.
Herr Ehrenborg, Casperi I anledning af
några af Herr von Hartmansdoi ffs anmärkningar,
anhåller jag få yttra några ord. Han har
gjort en anmärkning angående personalen af
H andelsSocieteterne, att den vöre blott 9. Det
står likväl, att den skall vara niirrjt 9 Det
beror således af det Handtvt-rkande Borgerskapet,
att invälja ett större antal. Herr von
Hartmansdorff' har ock anmärkt, att det år förbigånget
uti Utskottens förslag, att upptaga något
om gesällvandringen. Jag tror ej, ad detta
år en glömska. Utskotten hafva ej trott sig
böra upptaga såsom en rättighet lör någon viss
dass, att vandra. Utskotten hafva ställt Gesållerne
under tjenstehjons-stadgan. Är detta ett
fel, så får det vid den §, anmärkas, men år det
rätt, så mäste de vara i samma cathegorie som
andre tjenstehjon, att icke vandra. En annan
fråga år, om hvar medborgares skyldighet år
att h>fva laga försvar eller årstjenst, eller om
hvar och en, som utger sina utskylder, och lef.
ver med ett handtverk eller yrke, bör utan
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B. 2;dra Afd. 19.
2Q0
Den 30 Augusti f, m4
särskilt försvar få försörja sig. Detta är min
enskifta tanka, som grundar sig på 1819 års
Författning. Gåder detta om andra, så gåder
det äfven om Gesäller, men icke vore det rikligt,
att åberopa något särskilt stadgande, sorn
tinder den lörflutna tiden tillåtit Gesäller att
stryka omkring. Sednare tiders erfarenhet har
visat, att få saker i londsorterne väckt så mycken
ovilja; och jag hemställer, om man sett
båttre verkningar af desse vandringar. Dessa
sysslolösa personer kringvandra både till Allmänhetens
och Mästares missnöje. Jag saknar
ali grund, att jämföra detta med Academiernes
discipline och med deras lärjungar. Herr Lefrén
har anmärkt, att HandtverksSocieteterne
borde bestå äfven af andre ovåldige personer,
ån Handtverkare. Jag har visserligen ingenting
deremot, men jag får anmärka, att i det Stånd,
hvilket detta egentligen rörer, har det mött
svårigheter, att öfvergå från Skrän till HandtverksSocieteter,
och skulle man nu vilja insätta
äfven andra personer uti dem, så befarar jag,
ett möjligheten till förening skulle blifva ån
mera aflågsnad.
Friherre Ceder ftr öm: Om discussionen öfver
hvarje §. såsom den börjat, kunde leda till
annat resultat, ån att samla en massa af anmärkningar,
och svar deruppå, skulle jag vål
hafva mycket att yttra, i anledning af Herr von
Hartmansdorff» anmärkningar, att ej SkråEmbetena
borde upphåfvas, men då jag anser denna
öfverläggning ändamålslös, enär Utskotten i alla
fall komma alt derom yttra sig, vill jag in
-
Dtn 30 Augusti f.m. 291
skränka mig att blott, i afseende på grunderne
för HandtverksSocieteterne, yttra den öfvertygelse,
att den ensidighet och skråaktighet, som
hittills varit, upphör, då alla blifva förenade uti
en HandtverksSocietet, och icke mera ett enskilt
skråinteresse, utan ett allmänt Borgareinteresse
kommer att äga rtim. Det år dessutom
ej förment för HandtverksSocieteterne, att förena
sig med HsndelsSocieteterne. I öfrigt hvad
angår de sårskilte förhållanden, hvarunder Herr
Von Hartmansdorff betraktat saken , så förbigår
jag att besvara dem ; men anhåller att få f ästa
Uppmärksamheten på den ofantliga vidlyfthet,
soin föranledes, om Betänkandet skall punktevis
granskas, Och får således hemställa, om man
icke kunde i allmänhet framställa sine anmärkningar
först rörande alternativen, och sedan
angående hela Betänkandet»
Herr Von Hartmansdorff: jag ber om
Ursäkt, för det jag år så vidlyftig rörande grun.
derne, men kan icke underlåta det, emedan det
öfriga på dem beror. Beträffande hvad jag anfört
om BorgareStåndets sjelfständighet: så får
jag, då Herr Hjerta yttrat, att ingen sådan funnes
utom samhällighet, svara att den just stårkes
genom de små samhällen, särskildta yrken
bilda, och att en Stat ej Utan mindre samfund
inom sig ktlnde vara till, ty hvarje hushåll år
ett litet samfund. Den ytterliga hemmansklyfningen
gör, att en Bonde ej år besutten, ej
sjelfständig; derföre har man sökt förekomma
den. Den ytterliga arbets-delningen gör ock,
att Handtverkaren förlorar sin sjelfständighet
*9*
Den 30 Augusti /. nti
och utsuges af capitalisten, en skada som icke
mindre bör afvärjas, Det är ej en förmon för
Staten, att få flere och bättre tillverkade varor,
om lian med detsamma får flera till förmögenhet
och sedlighet förderfvade undersåtare, hvilket
utsugade och sjelfständighet saknande fabriksarbetare
så lätteligen blifva. Englands exempel,
den mängd af pöbel dervarande fabriker
alstrat, och de dryga fattigtaxorna sorn deraf dro
en följd, borde afskräcka oss att beträda en
så farlig bana.
I afseende på HandtverksSocieterne, har
man anmärkt, att de skola bestå of minft 9
personer, men kunna vara talrikare. Om de nu
skulle utgöras ef 16 eller 24 personer, såsom
våra Utskott, så vet hvar och en, som deltagit
uti deras öfverläggningar, huru svårt det år att
skyndesamt komma tili några beslut, just genom
mängden af personer som deri deltaga; och lika
dant skulle af enahanda orsak förhållandet utan
tvifvel blifva i HandtverksSocieteterna. Om
deras ]6 eller 24 Ledamöter skulle sammanträda,
så ofta det uti de större Städerna kunde
för t. ex. 5o olika Handtverkerier behöfvas, så
skulle de säkerligen komma att höra till de mest
sysselsatte Embetsmån i Riket, och icke hinna
sköta sina egna näringar, samt Societeterna således
upplösa sig sjeifve. Hvad Gesällvandringen
beträffar, så har jag förut yttrat mig om
olikheten emellan den bestämda årstjensten vid
Landtbruket, och det tillfälliga biträdet vid varuförådlingen,
hvilket af tillfällige omståndighe.
ter beror, Pegsutom år det en betydlig skilnad
JM/i 30 Augusti y. m-.
mellan modification af denna vandring^ så att
skadligheten förekommes , och det fullkomliga
upphåfvandet af hela saken, hvilket Utskotten
föreslagit.
Herr Lefrin: Herr Ehrenborg har gil
lat
den af mig framställde idée att andra ån
Handt verkande borgare skulle kunna inväljas,
men dervid yttrat några betänkligheter, i anseende
till en befarad obenägenhet hos Vålloflige
BorgareStåndet att deruti ingå. Om
man till en början stadgar som en rättighet att
få välja, ej Jkylclighet att vål a andra personer,
ån handtverkande borgare, och om man,
för att ännu mera minska näringsidkares möjliga
farhågor, inskränker antalet till högst en
sjettedel eller en tiondedel af samtelige Societeters
medlemmars antal, så ser jag ej att ideens
realiserande borde möta något motstånd. Jag
år inrikes nåringarnes uppriktiga vån, och har
såsom en följd deraf framlagt detta förslag; jag
tror, att nåringarne skulle vinna derpå att de
äfven utom nåringsståndet ägde försvarare, men
att personer utom nårings-ståndet skola sakna
tillfällen, att taga närmare kännedom om
deras beskaffenhet, behof och fördelar, så långe
vågen år stängd till en närmare gemenskap i
deras öfverlåggningar.
Herr Hammarjköld, Lorenzo: Jag delar
alldeles den tanka Herr Hjerta yttrat, att stiftandet
af desse HandtverksSocieteter år att anse
såsom en förmedlande öfvergång från tvånget
till mera frihet, lika sorn jag i allmänhet får
394
Den 30 Augusti J. m.
förklara, att jag tycker det man i detta Betån-,
kande vål iakttagit bemödandet att vinna större
frihet, med bibehållande af ordning i nåringar^-  ne, och att man ändock ej gjort öfvergången
brådstörtande. Det år således blott vid några
rietailler, som jag anhåller få göra erinringar.
Uti 2 §.'n förekommer en dunkelhet uti redactionen.
Der står: l de ftörre Sldderne måga,.
Societeterne fördela Jig på Divijioner, hvilkas
Ledamöter ej md underjtiga det i denna, §.
heji ån ide antal, famt ut fes bland idkare af
olika Handtverk. Nu år i denna §. intet angnst
antal ån 9 bestämdt såsom utgörande SocieJ
tetens personal; skola då divisionerne oek bestå
af g personer, eller huru år meningen? Delta
år blott en dunkelhet i redactionen, som Ut~
skotten torde böra ändra, Jag får ock för min
del förena mig med Herr von H rtmansdorfi* i
hvad han yttrat emot ett fullkomligt upphåfvande
af Gesällvandringarne. Det felaktiga tror
jag kunna förekommas, men att alldeles upp-*
håfva dem, kunde på utvecklingen af Handtverk
kerierne hafva skadliga verkningar, då det hin-*
drade den blifvande Slöjdidkaren från möjlighe,
ten, att érfara och tillegna sig de förbättringar
och nya inrättningar, som vid handteringen å
andra orter kunna vara gjorda.
Herr Ehrenborg: Herr Hammarsköld har
fästat sig vid lydelsen af 2 §:n. Jag vet ej om
någon otydlighet deruti finnes, men meningen
inom Utskotten har varit, att då 9 personer
bestämdes för Societeterne, borde äfven samma
antal bestämmas för divisionerne. Dermed afo
Den 30 Augusti f. m.
293
säg raan, att för sådana Ståder sorn Stockholm,
kunde fördelning i divisioner vara af nöden,
och att det borde bero af Handtverkerierne att
bestämma, hvilka delar som borde till divisionerne
hånskjutas. I öfrigt får jag fästa deras
uppmärksamhet, som så mycket motarbeta Grsällskapens
upplösning derpå, att saken beford ms
bäst derigenom, att man medgifver dem, som
varit Gesäller någon tid, en slags prioritet att
blifva Mästare. Detta år bättre, än bibehållande
af de för allmänheten betungande Gesållva idringarne,
som medföra oordning.
Vid §§.3 4 5 framställdes icke någon anmärkning.
§ 6.
Herr Cederfchjold: Uti denna §. stad
gas;
att utdrag ur HandtverksSocietetens Protocoll
eller Minnesbok ej må någon förvägras,
som sig derom anmäler, emot losen. Jag
fruktar, att detta strider emot Tryckfrihetsförordningen:
ty uti 2 §. 4 momentet lämnas
hvar och en tillåtelse, att i alla Archiver fjelf
af/krifoa eller afjkrifva låta alla Jlags handlingar
i huud amne forn heijl.
Herr Ehrenborg: I anledning af hvad Herr
Cederschjöld anmärkt, får jag endast nämna, att
meningen så mycket mindre kunnat vara, att
rubba Tryckfrihets-lagen, som det ej står förbudit
att sjelf taga afskrift, och att således den
allmänna tillåtelsen måste blifva gällande äfven i
296
Ben 30 -Augusti j. m.
afseende på dessa minnesböcker. Jag tror, att
det förstås af sig sjelf.
Vid 7 gjordes icke någon anmärkning.
Herr von Hartmansdorff: Nyss glömde
jag något i afseende på vandringen, hvilket jag
anhåller få anmärka. Om man skulle upphäfva
denna inrättning, så frågast Genom hvad medel
skulle en handtverkare få se huru hans arbete
drifves i andra länder? Sådan inrättningen
nu år, erhåller en vandrande gesäll något
litet till sitt underhåll, när han kommer fram
till en stad, och äfven något understöd med sig
når han anträder resan derifrån. På det sått år
det möjligt för den lårgirige,' men obemedlada
slöjdidkaren, att vandra igenom Europas längst
komna samhällen. Betager man våra gesäller
denna förmon, så blir det för dem ännu svårare
ån för våra obemedlade vetenskapsidkare, att
få se sig om i verlden.
Herr Hjerta: Jag underställer, om det år
vårdt att tala om dessa vandringar, förr ån vi
komma till gesäller och deras årstjenst. Då
blir det tillfälle att derom tala.
2:dra Artikeln.
Om Lärlingar.
5. i.
Herr H erta-. Vid denna §. får jag endast
åberopa, hvad jag förut yttrat; i afseende på
Den 39 Augusti f% m.
S97
bestämmandet, att personerne skola vara af
Christna Trosbekännelsen. Jag tror denna föreskrift
vara så mycket mindre nödig, hvad lärlingar
angar, som de ofta ingå i låra vid så unga
år, ett det år svårt att bestämma till hvad
trosbekännelse de höra, af annan anledning, än
att de åro döpte. För öfrigt får jag åberops,
hvad jag generelt härom yttrat.
Herr Ehrenborg: För min del tror j *g,
att Utskotten ansett antagandet til! lärling vara
första steget till inträde såsom representant uti
BorgareStåndet, och då dertill fordras, att
varå Christen, «å har man trott det vara consequent,
att äfven för lärlingar göra den bestämmelsen,
i synnerhet då så få casus kunde inträffa,
som derifrån voro undantag.
Herr \>on Hartmansdorff: Herr Hjerta
tyckes befara, att man skulle antaga lärlingar så
unga, att man ej visste till hvilken trosbekännelse
de hörde, eller om de hade någon. Men
ehuru vidsträckt man gör friheten att intsgas i
händtverkérierne, lärer dock ingen förmodligen
antagas så ung, att han icke blifvit döpt, och då
är all farhåga genom faddrarnes förpligtelser
försvunnen.
Herr Hierta: Jag tror, att den värde Talaren
hade kunnat erinra sig mitt första yttrande,
rörande Judarnes rätt att inträda i handt-i
verk, vål vetande, att intet barn af Christna
föräldrar kan före döpelsen antagas till lärlinge,
298
Ven 30 Augusti f, ,rn.
§ 2.
Herr von Hartmansdorff'. Utskotten hafva
förutsatt, att en lärling skulle behandlas såsom
ett tjenstehjon, men tillagt, att contract
städse skall upprättas emellan hans målsman och
mästaren. Det sednare anser jag lika olämpligt,
som om man påbjöd, att contract skulle uppgöras
emellan dräng eller piga och deras husbonde,
Det år tillräckligt, att man gifver sig i
tjenst, för att med detsamma å ena sidan ålägga
sig alla möjliga föibindelser näst dem, som
barn hafva mot föräldrar, och å andra sidan,
för att påräkna ali möjlig omvårdnad, näst den
föräldrar hafva örn sina barn. Detta måtte vara
regeln. Vill man hafva några bestämdare öfverenskommelse?,
så kan man göra contract, och
det år undantag, hvaraf man icke må göra regel.
Likasom ett tjenstehjon, då något befalles
detsamma, icke bör kunna svara: jag skall efterse,
om det står i contractet, så bör ej eller
en lärgosse kunna göra på samma vis, hvilket
likväl skulle kunna följa af dessa contract. De
hafva sannolikt blifvit föreslagna derföre, att
förmögnare och mera bildade måns barn må
kunna ingå i låra, och ändock vara säkra för den
behandling af tjenstehjon, hvilken med lärlingar
ågt rum. Men dessa undantag kunna genom
särskilta contract bestämmas, utan att göra dem
till regel för alla.
Herr II erta: Jag anser det vara rått af
Utskotten, att hafva tillstyrkt contract, såsom
x-egel. Det år nemligen föreslagit vid alla an
-
Pen 30 Augusti /". m.
5 99
dra fall, ån då lårlingen står under föräldrarätt
till mästaren. Det år en gifven sak, alt då
contract införas, hvilket egenteligen och måst
år för säkerheten för båttre mans harn, skall
det medföra, att contracten få en slags offentlighet.
Man vänjer sig att bfdömrna hvar och
en mästare efter de contract h n gör, och efter
huru de, som åro hos honom, behandlas.
Contracten blifva derigenom grundade på en
slags formel, sorn mäste förbättra tillståndet inom
den tjenande classen. Detta tror jag således
skall verka ganska godt, och anser med Utskotten,
att contracten böra bibehållas såsom re.
gel, emedan detta äfven förutsätter en omsorg
för de omyndige, som långt före detta borde
hafva varit gifven. Man vet, huru till och med
Föräldrar nu med liten varsamhet utsätta sina
barn ; detta blifver äfven ett correctif deremot.
Herr Cederfelt]öld: Den värde Talaren,
som yttrat sig emot contract, tyckes halva fattat
meningen så , sorn skulle contracten innehålla
allt, hvad lärlingen skulle göra och icke
göra. Om så vore, skulle de visserligen vara olåmplige;
men som jag fattat saken, skulle de
väl egentligen blott upptaga vilkoren, för lärotid,
beklädnad och lönelörmoner, m. m. Jag
kan således icke annat ån gilla deras antagande.
Herr von Holte nliaitfm, Michael". Afven
med antagande af den åsigt, som Herr Cederschjöld
yttrat, får jag framställa, om icke detta
afseende att skydda barn med bättre bildning
3° 3
30 Augusti f, ni,
I
skulle leda till förtryck för den fattige. Här
står, att contract skall uppgöras för lärlingar
och gesäller, i afseende på tiden. Det kunde
möjeligen förmå en mästare att af egennytta
föreskrifva en ganska lång tid; det skulle leda
till ett slafveri, lika som uti vissa fabriker. Det
år deremot jag måste ifra, och anhåller derföre,
att några vilkor måtte bestämmas i afseende på
tiden, hvilka ej få öfverskridas. Vid vårfvade
trupper skola capitulations-contract uppgöras på
viss tid. I Betänkandet står: Dä Lärling af
Måftare antages, bor med honom, eller, om
han år omyndig, med hans laglige målsman
upprättas contract, forn noggrant upplaget'
lärotid och öfrige vilkor. Om nu således en
till myndiga år kommen fattig person ville ingå
ett sådant contract, kunde man begagna hans
fattigdom, för att binda honom kanske för lifstiden-
Är han åter omyndig, så känner man
väl, huru glada anhörige vanligen åro att få
skilja 6ig vid Fader- och Moderlösa barn, hvilkas
uppehälle ligger dem till last. Jag tror således,
att contracten blott böra vara att anse så.
som undantag.
Herr af Uhr, Gujiaft, Jag tror ock att
contract ej åro låmpelige. De Föräldrar, som
sätta sina barn i låra, önska naturligtvis, att
Måstarne om dem skola hafva en faderlig omvårdnad.
Derom kunna de ej försäkras genom
contract, och hafva de förtroende för Mästaren,
så behöfvas icke contracter. Sådane skulle således
icke uppfylla ändamålet, men ofta gifva
anledning till obehagligheter.
D«n 30 Augusti /. m:
Herr Ehrenhoff’'. Med stadgandet om con.»
tract hafva Utskotten ej allenast afsett hvad
Herr von Hartmansdorff förmodat, att de bildade
cxassernes barr derigenom skulle blifva
mera hugade, att ingå uti näringarne, utan äfven
velat bereda lätthet för authoritetern» i
Staden, att pröfva och afdöma de tvister, som
kunna uppkomma emellan Mästare och Lärare \
och jag anser så mycket mera nödigt, då de
omyndige icke kunna hafva sine handlingar om
liand, och ofta icke hafva sine föräldrar eller
målsmän på stället, att handlingarna inlemnas
till en authoritef, som bevakar dem. I anledning
af Herr von Hohenhausens anmärkning
får jng nämna, att inom Utskotten har varit
mycken öfverläggning, om en viss tid för läroåren
skulle bestämmas, men då man ansåg det
vara en inskränkning af näringsfriheten att bestämma
något minimum, så fann man det äfven
vara inconsequent, att bestämma något maximum,
hvaröfver man icke borde kunna bindas.
Om contractet uppgöres af målsman, kan det
naturligtvis icke vara bindande längre, ån tills
lärlingen blifver myndig .Träffas åter öfverenskommelsen
af en myndig, så är det gifvet, att
han sjelf har full rätt att göra och låta.
Herr von Hartmansdorff: Jag har äfven
haft afseende på hvad Herr von Hohenhausen
yttrat, att barn kunde genom ifrågavarande con;
tract ordenteiigen borrtsåljas af deras målsmän.
Vill man, att contract skola äga rum emellan
Mästare och Lärgossar, så måste äfven någon
uppsigt hällas deröfver af Slaten, som år allas
Den 30 Augusti f, m.
målsman; Hvilket bryderi, med contracterti
uppsättning, hvilket besvär, hvilken omöjlighet i
verkställigheten, skulle ej af dylika stadganden
uppkomma? Med Herr von Hohenhausen tror
jag ock att en viss tid för lärlings inaccorderailde
hos mästare borde bestämmas, såsom för
den vårfvade soldatens tjenstetid. Herr Ehrenborg
liar talat om nödvändigheten att förvara
contracten hos Magistraten till efterrättelse vid
uppkommande tvister emellan Mästare och Lärgossar.
jag frågar hvem som förvarar contracten
mellan husbönder samt alla drängar oell
pigor i landet? De finnas ingenstädes utom i
den allmänna tjenstehjons-sfadgan. Ändock bär
det sig ganska väl, och kan icke annat, ty detta
förhållande ligger i sakens natur. Man har
talat 0111 en gifven lärotid, och funnit att en
sådan icke kan bestämmas, men sedermera likväl
ifrågasatt contract rörande viss tid, inom
hvilken man borde vara utlärd. En sådan
tror jag lika litet kunna bestämmas med, sorn
utan contract. Man kän ej en gång förutsäga
inom hvilken tid elt djur skall vara dresserädt,
mycket mindre rtär en menniska skall vara
utlärd.
Herr H erta i Det år i synnerhet med afseende
på Herr von Hoheuhausens anmärkning,
som j 'g tror det vara nödvändigt att bestämma
någon gråns. Det år ett besynnerligt fall, mert
låter tänka sig, att en myndig person skulle låta
tvinga sig, att gÖ>a ett contract, och i detta
afseende behöfves ett bestämmande; men att
det skulle bellö.vas för omyndige, kan jag ickd
Den 30 Augusti /. m.
303
linna, då i samma §. nåmnes, att man vid 18
års ålder har rått att blifva Gesäll. Derföre
tror jag icke, att någon viss tid behöfver bestämmas
för annat, ån det fall Herr von Hohenhausen
omtalat.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner, Adolpli
Göran: Jag . finner uti det föreslagne
stadgandet angående pontract, ett tydligt bevis
på det fortskridande i aktning för menniskans
rättigheter, sorn bör tjena till rättesnöre vid de
afiiandlingar, som göras om lärlingars antagande.
Jag tror också att man icke kan eller bör
, hindra sådane contracters afslutande, och då
hvar fullmyndig har rätt att ingå sådane i afseende
på vilkoren af sin lärotid, så måtte väl
en förmyndare hafva samma rätt för sin myndling.
Jag tror således ej, att något i detta afseende
är att anmärka vid Utskottens förslag, men att
det har den dubbla nyttan, att både skydda den
lärande mot förtryck af mästaren och att skydda
mästaren mot lärgossars och gesällers obilliga
anspråk. Man finner nu för tiden ofta, att
mästare äro mera i beroende af gesällerne, än
tvärtom. Men jag tror, att, för att bereda en öfvergång
och förena de särskilta meningarne,
vore det tjenligt, om Utskotten uppgåfve ettformulaire,
enligt hvilket contracten ansågos vara
afslutade mellan mästare och lärgossar, så snart
ej något formligt contract blifvit uppgjordt. Då
tjente detta, likasom tjenstehjons-stadgan, för
förhållandet emellan husbönder och tjenstefolk, att
bestämma förhållandet emellan mästare och gesäller,
sä sriart ej särskilte contract i anledning
304 Den 3e Augusti J. m;
af bestämde överenskommelser blifvit gjorde.
Jag tror, att om Utskotten anmodas att uppgifva
ett sådant formulaire, vore ändamålet
vunnet.
Herr Ehrenborg: Herr von HsrtmansdoifF
har frågat, hvarföre någon särskilt vård skall
tsgas om lårgossar, då inga contracler uppgöras
emellan husbönder och tjenstefolk? Jag lår
svara först och främst, att lärlingarne ofta ej
åro myndige, hvilket år förhållandet med tjenstefolk,
och vidare ait desse förbinda sig pä år,
då de andre deremot göra det på längre eller
korrtare tid. Dessutom har äfven Herr von
Hartmansdorff medgifvit, att Stadsmanna-nåringarne
fordra en vård, som ej på Landtmannanåringarne
år tiliåmpelig. Det år svårt att
ställa barn, som ingå uti handtverk, under
tjenstehjons-stadgan, och låta dem taga årstjenst,
då dertill fordras full arbetsförmåga.
Herr von Hartmansdorff har äfven anmärkt, att
det vore olämpligt, att upptaga någon viss tid
uti contracten, emedan en mästare ej kari bestämma,
når en lärgosse kan hafva lärt hvad
som erfordras. Jag tror ock, att contracten
icke böra ställas så, att mästaren förbinder sig
att, inom viss tid hafva lärt honom yrket; det
år tillräckligt, att han förbinder sig att hafva
honom så och så lång tid, och att låra honom
hvad han förstår. Men jag får fästa uppmärksamheten
deruppå, att enligt 2 §. mästaren får
hafva lärlingen 5 månader på prof, för att ut
-
Den 30 Augusti f. nu
305
röna hans fallenhet, innan han behöfver uppgöra
contract.
Herr von HohenJiaufen: Då Hans Ex
cellence
Grefve Mörner med ett förslag om
uppgörande af formulaire velat gifva samma
stadgande, sorn jag åsyftat, vore jag visserligen
dermed belåten, dock ej med det tillägg i afseende
på tiden, att contract skulle bryta det.
Det är ej tillåtit att städja tjenstehjon för hela
deras återstående lefnad, och det bör ej heller
vara en medborgare tillåtit, att sälja sig för
lifstiden det vore att förverka friheten, hvartill
endast brott bör föranleda. Staten har deröfver
en förmyndare-vård. Jag medgifver föröfrigt,
att en Mästare hittills mera lidit intrång af
Gesällerne, än de af honom, meri just detta
fordrar i synnerhet ändring. Jag tror, att en
viss tid bör bestämmas, öfver hvilken man ej
får förskrifva sig, utan att förnya contractet.
Detta anhåller jag få anmärka, enär i alia fall
återremiss lär beslutas.
Herr Hjerta: Jag har ej gjort mig annat
begrepp om Betänkandet,_ än att det blott innefattar
ett förslag till Förordning om handtvei’-  kerierne, och att det derföre tillkommer Regeringen,
att deruti göra de förbättringar, som
den kan anse nödiga. Således får jag vid återremissen
fästa Utskottens uppmärksamhet der.
uppå, att det är bäst, att Utskotten ej inlåta
sig uti för mycket speciella föreskrifter, då de
Ridd. v. Ad. Pr. VII. B. a.dra Ahl, ao.
$o6
Den 30 Augusti /. nt.
tillkomma Regeringen. Jag fruktar nog ändå,
afl förslaget innehar ofullkomligheter, och detta
skulle annu mera inträffa, om man inginge uti
specialiteter. Jag afstyrker derföre Herr Grefve
Mörners förslag om uppgörande af formulairer^
såsom alltför mycket ingående på verkställande
magtens gebiet.
Ilerr Grefven och Landt Marskalken ti 11—
kännagaf, att Plenum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr Ehrenborg: I anledning af Herr
Hjertås yttrande, får jag endast lemna den upplysning
att, en|igt hvad Betänkandet innehåller,
Kongl Majit öfverlerrmat denna fråga till Riksens
Ständer, att behandlas såsom lagfråga, och
att vi således med full beslutande rätt, ej som
önskningsmåt, derom öfverlägga. Det är derföre
nödvändigt, att ett fullständigt förslag
frarnlägges, eller att det, sorn Konungen öfverlemna!,
godkännes.
Herr von Hartmansdorff: Jag är till en
del förekommen uf Herr Ehrenborg; me.n vill, i
afseende på de specialiteter, hvarom Herr Hjerta
talat, anmärka, att om Riksens Ständer stadna
i den meningen, att confract nv lian Mästare
oell Lärjingar böra äga rum, så är det nödigt
att, på sätt Herr Grefve Mörner yttrat, en allmän
stadga derom såsom ett allmänt contract,
varder at Kongl. Majit ulfärttad.
, Vid §§. 3 och 4 anfördes icke någon anmärkuing.
Den 30 Augusti /. m.
3*7
5 Artikeln.
Om G ef åller.
i. t
Herr von Hartmansdorff: Uti närvarande
$. stadgas, att en Lärling, sorn genom undervisning
uti Handverks- orh S'öjdeskoIa eller på
annat sätt vunnit den skicklighet uti något handtverk,
att han, vid deraf inför vederbörande
IlandtverksSociefet n/läggande prof, visar sig äga,
jemte goda anlag lör det yrket han valt, en
vunnen färdighet i utöfningen deraf, skall blifva
till desäll antagen. Uti detta stadgande afviker
Utskottens förslag hufvudsakeligen ifrån de reglor,
som hittills varit gällande. Här antages
nemligen att en person, som endast i skola, ej
på verkstad, lärt ett handtverk, kan blifva Gesäll.
För min del tror jag; som jag tillförene
yttrat, att all practik, som ej göres på alfvar,
ej till något duger. Den, som skall lära ett
handtverk, bör icke allenast göra det under en
Mästares ögon, utan ock veta, att han sysselsätter
sig med ett arbete, som ej borrtkastas
såsom en förlorad lärospån, utan som kommer
någon till godo. Arbetet bör derigenom äga
interesse för lärlingen, så väl som för mästaren.
Ville man, i afseende på den vettenskapliga
bildningen införa samma regel, som nu för Gesäller;
o..'h förutsätta, att den, som kunde skrif»
va chrior i Skolan, äfven skulle kunna författa
ett utlåtande på embetsrum niet, så tror jag att
man hjefva bedragen. Likaså synes det ruig
förhålla sig med en lärling, sorn sysselsattes med
308
Den 30 Augusti f. m,
skolarbeten, hvilka ej äro direete beräknade på
nytta för andra, och hvilkas förderfvande ingen
skada eller ansvar medförer.
Jag tror följagteligen, att detta stadgande,
som är gjordt till lättnad för den bildade dassens
barn, är öfverdrifvet, och att man bör fordra,
det lärling arbetat pd verkftad, för att
kunna blifva Gesäll. Dermed har jag ej bestridt,
att verkstaden må vara delad, och mera
bildade lärlingar afsöndrade från de råare; men
att man skall lära på verkstad anser jag nödigt,
om man skall lära med besked.
Herr Ehrenborg: I anledning af hvad
Herr von Hartmansdorff anfört, får jag nämna,
att efter den erfarenhet jag äger, finnas, om
icke i HandtverksSkolor, likväl på manga ställen
å landet personer, hvilka äro så försigkomne,
att Mästare i Städerne skulle anse sig rätt
belåtne, att få antaga dem till Gesäller, och jag
vet ej då, hvarföre de icke skulle få blifva det,
om de bestyrka sin skicklighet, i synnerhet enär
ingen lärotid är bestämd» De måtte vara
dertill fullt berättigade.
Herr von Hartmansdorff: I afseende på
det tillägg, som alternätift af Adeln och JBondeStåndet
blifvit framställdt vid denna och
som åsyftar undantag från den bestämda åldern
af 18 år, när särskilta omständigheter dertill
föranleda, så får jag detsamma tillstyrka.
Herr Hjerta: Jag får underställa Herr
Den 5o Augusti/, m.
Grefven oell LandtMarskalken, om det går an,
att fatta något beslut rörande alternativen. För
min del tror jag det ej; men jag anser att det
vore nyttigt, 0111 Kerr Grefven oell LandtMarskalken
vid detta fall, lika som då fråga är örn
constitutions-förändringar, ville till Ståndet framställa
den fråga, huruvida Ståndet förenar sig
uti den åsigt Utskottens Ledamöter framställt,
oell om det ej är emot Författningar ne, anhåller
jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra en sådan framställning.
Herr Cederfelt]öld: Jag skulle tro, atl den
§., som nu är i fråga, angående bestämmande
af den ålder, vid hvilken man får blifva gesäll,
svårligen kan afgöras annorlunda än i sammanhang
med elen §, sorn bestämmer, huru länge
man skall vara gesäll, för att blifva mästare;
ty jag tror, att Utskottens förslag i detta fall
innefattar en motsägelse mot Grundlagen,. Denna
stadgar nemligen, att man kan blifva Riksdagsman
vid 2Ö års ålder; men om Utskottets förslag
antages, att ingen får blifva mästare förr än
han fyllt 24 år, så kan ingen handtverkare blifva
Riksdagsman förr än vid 27 års ålder; ty
han måste vara 5 år Borgare, innan han får
deltaga i valen. Således skulle han icke få begagna
den rätt som Grundlagen lemnar honom.
Derföre hemställer jag, om icke åldrarne i allmänhet
borde så jemkas, att Handtverksmästare!.
kunde vid 20 års ålder få i Riksdagsmanna-valen
deltaga, oell äfven sjelf kunna blifva
Riksdagsman.
Sto
Den 30 J agust 1 J, m.
Herr Ehrenborg: Äfven jag tror, lika med
Herr Cederschjöld, att stadgandet angående gesäller
står i nära sammanhang med stadgandet
om mästare, der äfven alternativer förekom ina;
ty oin den prioritet undanröjes, sorn der elternalift
är föreslagen, synes ock stadgandet om
gesäller vara uudauröjdt, och endast stå qvar
som en död form Jag kan likväl ej förena mig
med Herr Cederschjöld, att förslaget i 4 Art.
skulle vara stridande mot eonstilutionen; ty alla
de som hittills varit gesäller, kunna naturligtvis
blifva Riksdagsmän vid den utsatte aldren, och
således gäller detta blott för blifvande gesäller
och mästare.
Herr Grefven oell EandlMarJkcilken f<5r~
klarade, att han icke ansåg det vara lämpeligt,
att nu framställa proposition på något af de utaf
Utskotten framställde alternativer, innan sig
visat, huruvida Ridderskapet och Adeln på grund
af de mot Betänkandet gjorde anmärkningar,
fann nödigt återremittera detsamma eller icke.
Om Ridderskapet och Adeln icke skulle anse
anmärknmgarne böra till ålerremiss föranleda, da
först uppstod tillfälle att pröfva och afgöra de
sär.skilte alternativerne; men om åferremiss af
Betänkandet skulle komma att äga rum, kunde
någon pröfning af alternativerne icke företagas,
utan borde Betänkandet, vid sådant förhållande,
jemlikt 56 § RegeringsFormen, helt och hållet
till Utskotten återgå.
Vid 2 var icke något att erinra.
J)*n 30 Augusti /. m,
311
§. 3.
Herr von Hartmansdorff: Uti denna §.
föreslås, att gesäller malte ställas under Tjenstehjons-stadgas,
likväl med undantag af husagan.
Jac inser således fö<>a. hvaruti deras ställande
O c - ’
under Tjenstehjons-sladgan skulle besia, annat
än deruti, att de borde taga half årst jensi och
förlora rättigheten att vandra. Jag finnér detta
stadgande äfven vara i stiid med de för lärlingar
förut omtalade, från Tjenslehjons-stadgan
särskilta contract. Mig synes, att så vida lika
förhållande skall äga rum mellan gesäller oell
mästare, som mellan tjenstehjon och husbönder,
bör äfven liusagan qvarblifva. Något motsvarande,
ehuru modifieradt på mångahanda sätt,
och under olika namn, äger rum i alla yrken,
inom militä ren, genom extra judiciella bestraffningar,
inom embetsmanna-corpsen genom god
tycklig afsättning, suspension m. m. Den mäste
alltid finnas, då en tjenare ej svarar emot
husbondens tillit; och hvari skulle bestraffningen
för rå oell obildade menn iskor, som gesäller
ofta äro, bestå, om ej i det, sorn man menar
med husaga Då fråga är om bildade mäns
barn, kunna de genom contract derifrån undantagas,
utan att sådane undantag behöfva stadgas
såsom lag. Faran för missbruk synes mig icke
vara stor, och till bevis derpå får jag fästa Ridder^kapets
och Adelns uppmärksamhet å förhållandet
emellan en informator oell hans herrskap,
emellan en privat secreterare och hans
herre, der enskilt tjenst i bägge fallen kommer
i fråga. Finnes det väl någon lag, som lörbju
-
*12
Den 30 Augusti /. m,
der, att icke använda husaga på sådane personer?
och likväl sker det ej, emedan det hindrar
sig sjelft; ty den sorn gjorde ett sådant försök,
skulle icke vidare finna någon som hos honom
ville åtaga sig nämnde befattningar. Om man
insatte bättre mans barn hos handtverks mästare,
är jag öfvertygad, alt förhållandet skulle blifva
enahanda, och att de sednare ej skulle amanda
husaga, af fruktan, att sedan förlora förtroendet,
till erhållande af sådane lärlingar och gesäller.
Herr Ehrenborg: Herr von Hartmansdorff
har ansett Stadgandet, att ställa gesäller under
Tjenstehjonsstadga!!, förfalla genom borttagande
af husagan. Likväl tror jag, att man blot: behölde
genomläsa Tjenstehjons-stadgan, för att
finna, att den innehåller mycket mera än husagan,
som kan i detta hänseende tillämpa;;5 och
jag hemställer, om icke för bildade personers
barn det vöre motbjudande, om ock desse voro
genom contracter fri tagne från husagan, att vara
tillsammans med personer, Som ärp underkastade
densamma. Då det för öfrigt först är vid 18 års
ålder, som fråga derom skulle uppstå, hemställer
jag, om den kan vara så nödvändig. Manne den
icke kan ersättas genom flere andra medel, såsom
afdrag å lönen m. m. Jag tror dessutom,
att man i sådane fall måste låta sig undervisas
a! erfarenhetens läror, och af hvad närihgsidkarne
sjelf ve önska. BorgareStåndets Ledamöter
halva bestämdt yrkat, att undantag måtte ske
i afseende på husägan, oaktadt de i denna sak
synas mest interesserade, men jag tror, att de
Den 30 Augusti /. m.
313
insett nödvändigheten af dess afskäffande, just
på det, att personer med uppfostran må kunna
inträda uti deras yrken»
Herr Uggla, Goran Gi/Jiaf; Det är endast
i anledning af den af Herr von Hartmansdorff
utöfver sjelfva Tjenstehjons stadgans hud
utsträckta tillämpning af husagan, sorn jag begärt
ordet. Jemte det jag till alla delar förenar
mig med Herr Ehrenborg, bör jag vid detta
tillfälle ieke obemäldt lemna, att jag anser husaga'!
allmänhet såsom ledande sitt ursprung icke
från lag, utan från godtycket, vara ett föremål,
sorn, oförenligt med ett eonstitutionelt samhällslif,
boivie förvisas till Österlanden eller Ottomanniska
Porten, der en herres enskilda vilja
gäller föi’ lag. Således kan jag icke eller finna
det at Herr von Hartmansdorff onforde exempel
om enskiltes informatorer vara hit lämpeligt,
emedan ingen Lag imdgifvör, det husaga på
dem må användas; och jag skulle beklaga de
föräldrar, hvilka ansåge Tjenstehjons-stadgan
kunna tillämpas på deras barns lärare, och de
barn, som ägde lärare, hvilka med husaga kunde
tillrättavisas.
Herr Hjerta: Vid denna §. der egenteligen
den af Kerr von Hartmansdorff framställde anmärkning
om vandringen förekommer, och hvilken
anmärkning i vissa afseenden år grundad,
enhålier jag få underställa, om icke tankarne
kunde iörenas derigenom att, i stallet för stadgandet
örn siådslande på ett halft år, man skillle
inskränka det till ett qvartal. GesuUerue
S'4
Dun 30 J agust i J, m.
kun(|e derigenom lättare förflytta sig från den
ena mästaren till den andra, oell måstarne voro
mindre bundne. Jag föreslår derföre, att stadslandet
malte ske på 5 månader, med en månads
uppsägning.
Herr von Hartmansdorff: Herr Uggla
har tagit min mening alldeles tvärtom, mot livad
jag menat. Jag Jiar sagt, att ehuru ingen Lag
förbjöd att använda husaga mot en Informator,
ägde den likväl ej rum, emedan den förbjöd sig
sjelf. Hvad husagan för öfrigt beträffar, så ,
antingen man vill landf förvisa den eller icke,
kan det ej ske, ty det förhåller sig med den,
såsom med allt, hvad i sig sjelft är rått, att
det icke låter förvisa sig. J ig tror derföre, att
det vore b5st, icke i Författni gen nämna husagan,
utan låta dermed förhållas, såsom hittills.
Herr von Hohenliauffn". Jag tror äfven
det vara nödvändigt, att bibehålla det husbondevålde,
som mästare hittills halt. Man måste
betrakta saken, sådan den år, och icke, för att
införa uti handtverkerierne en mera bildad dass,
som der ännu icke finnes, borrtfaga de stöd,
sorn befinnas nödige för bibehållande af ordning.
O n ock husagan icke användes i större
Städer, om den icke der utöfvas derföre, att
man fruktar förlora Gesållerne, så är dock
blotta tillvaron of en sådan rättighet redan en
stor hållhake. Man måste ihågkomma den benägenhet
för fylleri, som i synnerhet i denna
dass är rådande: och hvartill skulle det val
tjena, att genom aflöningens minskande betaga
Den 30 Augusti /. m.
dem deras lifsuppehälle, det vore alt äfven lill
kroppen förstöra dessa menniskor. Jag tror det
således vara nödvändigt, alt bibehålla denna
rättighet, och fruktar ej, att den hädanefter
skall missbrukas mera ån hittills. Jjg vet ej,
huru den skulle båttre kunna umbäras för Gesäller,
ån andre tjenstehjon. J .g skulle åtminstone
tro, att erfarenheten visat ett annat förhållande.
Herr Harn rn arflot cl: På de af Hrr Hjerta
anförde grunder skulle jag vilja gå litet Ung.
re ån han, och ytka alt alldeles intet städ,siande
skulle äga rum för Gesäller. Jag tror det vara
ett olika förhållande med tjenstehjon, personer
sorn finnas i etr hushåll, och dem, som åro hos
en Mästare. Ett hushåll bör med säker ket
kunna långt förut beräkna sitt behof, och sine
tillgångar, men en Mästare beror alltför mycket
af det arbete, sorn boställes hos honom. Rörande
åter husagan, får jag nämna, hvad jag
särskilt känner, att inom Boktryckeri-handtverket
aldrig husaga åger rum, och att jag icke
desfomindre sett h.ndteringen drifvas alltför vål;
och 0111 ägaren har förstånd, styrer han Gesållerne
lika vål, ja vål båttre/ utan husaga, ån med den.
Herr Lefrén: Jag anser denna 5 § vara,
näst 16 § i IV Art., den vigtigasfe i hela Betänkandet,
samt sättet för dess afgörande komma
att i betydligaste mon inflyta på handtverkeriernes
framtida Öde. Man ser noggrant, att
Utskotten sökt gifva måstarena medel i händerne,
att hålla ordning inom Geaållclassen, der i
315
Dea 30 Augusti e. rn.
sednare tider ett lefnadssätt stundom blifvit förspordt,
som icke allenast för Gesälierne sjelfve,
utan ock för mästaren, consuinenten och konstfärdigheternas
utveckling inom landet, haft be~
dröfliga följder. Men jag vågar tvifla på att de
föreslagne botemedlen äro användbara. Man
föreslår i) att utan urval sätta Gesållerne under
tjenstehjons-stadgan; 2) att Gesäller skola
städjas på helt eller halft år, samt 5) att ali
såna Har) vandring skall hädanefter förbjudas. Jag
kan för ingen del gilla dessa åtgärder; man synes
häri hafva tillvågagått med mindre varsamhet,
ån som yederbordt, samt leinnat så stor
uppmärksamhet åt frågans Polis-sida, att man
alldeles förgätit hufvndsaken, nemligen lonjijdr-»
digheternes utveckling inom handiver kerier ne.
Personer, sorn nära kånna tillståndet i allmänhet
inom Gesållclsssen, anse densammas mindre
goda beskaffenhet vara en följd, icke allenast af
det Öfver hand tagne brånvins-supandet, utan
ock, samt hufvudsakligen, af den Författning,
som efter vissa års gesälltid berättigar till mästerskaps
vinnande. I fordna dagar, och förr
ån denna Författning utkom, var man måhända
mera noggrann vid mästerskaps tilldelande. Man
gjorde då hufvudsakligt afseende på öfverlågfen
fkickiighet och godt uppförande, mindre på
gesällårens antal. Jag vågar tro, att den cöncurrence
mellan manga mästare, som man sökt
befordra, genom lindriga Författningar för mästerskaps
vinnande, icke kan åstadkomma den
verkan man sÖkt, nemligen godt arbete och lindriga
prifer. Denna verkan.anser jag, att man
börtie söka på en annan väg, och jag tror mig
Den 30 Augusd J. m.
317
icke fela, d/i jag påstår, att detta ändamål hufvudsakligen
vinnes genom den hittills saknade
fria inrikes handel med aila slags tillverkningar,
som Utskotten nu tillstyrkt i 16 §., 4 Art.,
den jag för min del högeligen gillar, och anser
vara hufvudpunkten i närvarande fråga.
Allmänneligen klagas öfver konstsinnets och
konstfårdigheternes förfall inom Gesållclassen,
äfven som öfver bristande sedlighet och ordning
hos Gesållerne, hvilka närmast Mästarna skola
drifva verkstådérne. Detta lärer likväl ej afhjelpas
derigenom, att man nedsätter Gesållclassen
i egen och andras opinion, utan derigenom
att man söker inom densamma väcka och
underhålla täflan och hederskänsla. Medlet
härtill anser jag vara inrättningen af en högre
Gesållgrad, hvars blifvande medlemmar man t.
ex. kunde kalla KonJiförvandter. Till denna
dass skulle inga andra af nu varande Gesäller
kunna uppflyttas, ån de, som åga vederbörliga
intyg: 1) om utmärkt Jkicklighet; 2) om godt
celi framför allt ny eklert uppförande; saint
5) om kunjkap i råkna och Jkrifva, vid hvilken
sistnämnde omständighet dock någon mildring
i fordringarne för det närvarande kunde
åga rum. För framtiden skulle fordringarne
för inträdes vinnande i KonstförvandtsClassen
skärpas, för att såmedelst befordra upplysningens
allmännare spridande bland näringsidkare
och derigenom gifva denna dass en lyftning, sorn
den behöfver och rättvisligen bör äga.
Emot idéen om handtverkeiier strider all
-
Dtn 30 Augusti /. m.
(Ides det förslag, att ålägga Mästare att städja
Gesäller på halft eller helt år. En så beskaffad
författning skulle döda konstsinnet och fliten,
samt höja arbetskostnaden, utan nit öka
varans godhet. Men då Konstförvandt eller
Gesall vill ingå contract, på korrtare eller långre
tid, att arbeta hos Mästare, så bör delta
icke allenast vara medgifvit, utan ock vara törWndande
under strång controll.
Mm klagar öfver de vandrande Gesåflerne,
och vill, som vanligt, för missbrukets skuld af.
skafta bruket. Jag delar ej med cn vård Talare
den öfvertygelse, att alla Gesäller utan undantag
skola få vandra. Vandringsråttigheten
torde kunna inskränkas till KonstfÖrvandt^Classen,
och de grunder härvid följ s, som finnas i
Hallordningen af den 21 Maj 1709 2 Art. 12
moni., der det stadgas, att den, som resa vill,
år quick och fe dig, famt någorlunda öfvad
alt råkna och JkriJva, och el efi Jätt tillräcklig
undervisning och Jkicklighet i fine handtverksfyjjlor
ni. ni. Härmed vill jag likväl ej
hafva påstått, att öfrige Gesäller skola förmenas,
att, lika som andra Svenske män företaga
resor inom och utom landet.
Herr Cederfelt öld: Jag kan för min del
ej annat än med Utskotten tro, att Husbonden
bör betagas all ratt att gifva husaga åt Gesäll;
och skulle önska, att alla Husbönder ville söka
skaffa sig lydnad utan handkraft. För mig åtminstone
skulle det vara omöjligt, att bibehålla
den person i min tjenst, mot hvilken jag kun
-
Dtn Jo Augusti f mi
nät glömma mig nog mycket, för att på honom
lägga våldsam hand. Men i anledning af hvad
sorn blifvit anmärkt om Informatorer och enskilte
Skrifvare, hemställer jag till den värde Talaren,
Hvad jemförelse kari äga rom emelian dem
och Tjenstehjon? Jag har sjelf varit Informator;
men har aldrig trott mig stå linder Tjenstehjon:;-stadgan,
oell liar aldrig tagit städja. I
öfrigt hvad angår laga jörfvar, hemställer jag,
om icke det strider emot den Föi fattning Kongl.
Maj:t 1819 låtit utfärda, att hvar och en ägde
ratt att försörja sig. utan att uppgifva huru; och
att ingen kunde förås till correctionshus, för det
han icke hade årstjenst, blott han icke tiggde.
Mig synes således nämnde Författning böra betrygga
äfven Gesäller, att utan årstjenst få försörja
sig. Dessutom synes mig hvarje åliggande
böra motsvaras al någon rättighet. Följaktdigen,
om det ålägges Gesäller att hafva årstjenst,
måtte det äfven öppnas dem tillfälle, att alltid
få sådan. Alen den händelse kunde ju inträffa,
att Mästare i en stad icke behöfde alla de Gesäller,
som lörefunnos, eller sammansatte sig, att
icke emottaga några Gesäller, utan emot de hårdaste
vilkor; hvad skulle då blifva Gesällernes
öde? helst de ej kunde blifva Mästare, emedan
de ej hade den erforderliga åldern. Jag hemställer
således, oni icke någon ändring i denna
§. behöfdes.
Herr Uggla", Jag har alldeles icke misstagit
mig om Herr von Hartmansdorff» mening,
sådan som han uttryckt den. Han säde: att någon
lag icke finnes, som förbjuder att använda
320
Ben 30 Augusti J, m,
husaga på Informatorer;’ och jag har sagt, att
ingen lag medgifver det. En Informator täger
ej lega,” oberäknadt alla andra förhållanden eniellan
honom och hans lärjungars föräldrar, som
stå i rak motsats med begreppet om en legodräng;
han är således icke ett tjenstehjon, och
då i följd häraf Tjenstehjons-stadgan ej kan på
honom tillämpas, måste husaga kunna det ännu
mindre. Såsom jag tänker om husagan, hafva
de Förenade Utskotten val handlat, då de föreslagit,
att någon husaga å Gesäll ej må äga rum,
och således ej gjort henne till föremål för ny
lagstiftning i ett fall, der hon ej förut finnes.
Herr Ribbing, Arvid". Huruvida husagan
till någon del kunde undvikas, genom Gésällernes
skiljande uti classer, vill jag för det närvarande
lemna osagt; men som förhållandet nu är,
vore det icke rådUgt att borttaga dem. Det
säkraste beviset, att den emellertid icke lärer
mycket användas, ligger i det yttrande EorgareStåndets
Ledamöter under öfverläggningarne i
Utskotten afgifvit, och som Herr Ehrenborg redan
anfört, att de ville afstå frän rättigheten
att utdela husaga. Jag tror för min del, att egenteliga
nyttan, att husagan finnes, är, att den
icke behöfves.
Herr von Hartmansdorff: Herr Hammar
skjöld
har anmärkt, ätt BoktryckeriKonstförvandter
icke stå under Skrå. Det synes ock
på deras arbete, ty svårligen lärer i Sverige
någon handtering finnas, som sämre förrättas;
Således
t)en 30 Augusti f. Yrt.
Således torde exemplet bevisa motsatsen af hvad
Herr Hammarsköld åsyftat. Det så mycket klandrade
yttrandet af mig om Informatorer och
enskilte Skrifvare, innehöll, att det icke finnes
förbudet, att aga dem. Jag vill blott, att man
på samma sätt må förbigå förbud af husaga för
Gesäller.
Herr Hjerta”, Att komma ifrån den kinki*
ga frågan om husaga, som hittills ej Varit tillåten,
så, enär nu fråga är örn näringsfrihet, ej
om näringstvång, tror jag ej, att man bör införa
den, utan ber, att man åter måtte öfvergå
till hufvttdämnet. Med Herr Lefrén finner jag,
titt denna jjj. är ganska vigtig, och utgör en hufvudsaklig
del af det hela, och jag förenar mig
med Herr Cederschjöld, att Gesäller icke böra
betraktas såsom Tjenstehjon, men jag tror, att
Utskotten träffat en riktig medelväg, då det tillstyrkt,
att med G efallers antagande, afflyttning,
jörbindelfer emot fina Måflare, motfvaYande
rättigheter farnt anJ\mr ighei, dereft de
icke förfe flg med laga förf/ar ochfyjfelfdaning,
Jkall, fä vidt icke annorlunda förbehälles
genom fårflälte contracier, de der i fådant
fall lånda till efterråttelfef JörhållaS
efter Tjcnfleh onsfladgan. Det vill säga, att
när ej contracter äro gjorde, galler denna stadga,
och derföre tror jag, att, när blott den ändring
göres, att Gesäller skola städslas på ett fjerdedels
år, i stället för på ett halft, så kan §trt
blifva orubbad, likväl med iakttagande af den
Ridd. 0. Ad. Pr. VII. B. s;dra Afd. ai.
Den 30 Augusti f m.
anmärkning, som Herr Cederschjöld gjort vid
ansvarigheten, när Gesäller ej liro med försvar
försedde.
/ 1
Herr Ehrenborg: Herr Cederschjöld har
anmärkt, att genom stadgandet uti 3 §:n, skulle
Gesäller vara underkastade större tvång , att
skaffa sig laga försvar , än andra personer. Jag
tror ej, att förhållandet år sådant. Det står
blott, att Gesäll skall förse sig med laga försvar
och sysselsättning, men hvad med sysselsättning
förstås, år ej utsatt; andra författningar
stadga derom. Den förordning, som Herr
Cederschjöld åberopat, lår vara den af 1819,
om lösdrifvare. Den stadgar ej, att en sådan
år förfallen till allmänt arbete förr, ån han blifver
med tiggande beträdd. Deraf följer dock
ej, att hvar och en, som ej har arbete, icke år
lösdrifvare. Han kan vål icke dömmas till arbete,
men vål kan han efter vårfningsstadgan
dömmas till krigstjenst. Den vidsträcktare frihet,
som blifvit gifven, och som synes böra förblifva
, skall naturligtvis så mycket heldre tillgo—
dokomma Gesäller, som Författningen hänvisar
till tjenstehjonsstadgan, och det ej varit Utskottens
mening, att ställa Gesäller under strängare
förhållanden, ån den innehåller. Hvad frågan
om husaga beträffar, så vill jag ej dermed upptaga
tiden, utan blott anmärka, att ett uteslutande
af förordnandet derom utur jjj:n, och ett
enkelt ställande under tjenstehjonsstadgan, vore
detsamma, som att ställa Gesällerna under husaga,
ty uti den förordningen står, att husaga
Ben 30 Augusti /. m, 325
får användas. Derföre måste ^undantaget utsättas.
Herr von Hohenhausen : Hufvudsakeligen
förenar jag mig med Herr Ehrenborg. I afseende
på husagan, får jag tillägga, att om ej
med Gesällerne nu år ett lika förhållande, som
med tjenstehjon, så äga dock måstarne att vän-’
da sjg till Embetet eller Police-magten, för att
få den bestraffning, som behöfves. Denna rätt
äges äfven af måstarne i Stockholm, men flere
hafva sagt mig, att de ej våga använda den,1
emedan de skulle blifva utan Gesäller, och derföre
måste dragas meddemsådane de åro. Når
det ena ej blifver åndradt, år det ej skål att
borttaga det andra, hvarföre jag tror det vara
riktigt , att husaga bibehålies. Hvad beträffar
Herr Lefréns förslag om delning af Gesällerne
uti 2.-ne klasser, så synes det medföra många
fördelar.
"Herr"; Ribbing: I anledning af hvad Herr
Hjerta anfört, att discussionen om husagan vore
mindre behöflig, emedan den förut ej ägt
rum, så får jag anmärka, att då man hittills
ägt, att, efter godtfinnande skilja en Gesäll ifrån
sin tjenst, år det nu fråga om, att, lika med
andra tjenstehjon, antaga dem på längre tid.
§. 4.
Herr von Hartmansdorff: Mig synes som
vore denna §, öfverflödig. Jag vet ej, att något
hinder hittills varit för Mästare, att taga
3*4
Vert 33 Augusti f, mt
qvinnor uti sin'tjenst, men om det år förbudit,
så kunde den förra delen of §:n qvarstå. Den
sednare delen synes mig i alla händelser olåmp.
lig. Jag tror, att om tvist skulle uppstå irael,
lan karlar oell qvinnfolk , huruvida de ville arbeta
tillsammans på en verkstad, vore det en
nog långt sträckt omsorg af Staten att blanda
sig i dessa nästan husliga angelägenheter. Att
genom lagens bud söka intruga sådana qvinfolk
på verkstad, med hvilka Gesällerna icke ville
arbeta tillsammans , tror jag ändock icke vara
rådligt, eller för Mästarns arbete gagneligt.
Herr Hjerten Jag kan ej dela lika tanka
med Herr von Hartmansdorff’, att §:n helt och
och hållet kunde uteslutas ; men jag tror ej eller
att hela paragraphen år behöflig. Den första delen
om qvinfolk syftar kanske på sittningen i skräddare-verkstäder,
och dår åtminstone böra vål
qvinnfolken sitta i särskilta rum. Likväl tror
jag med Herr von Hartmansdorff, att den andra
delen af §:n kunde utgå, på det contracten må
blifva så fria, som möjligt år; men första delen
bör qvarstå.
4\de Artikeln.
Om Måfterjkaps vinnande å Handtverk,
famt om Handtverks läkares rättigheter, vid
utöfningen af deras handteringar.
§. i.
Herr von Hartmansdorff: I afseende på
Den 30 Augusti f, m. 325
denna §. får jag såga detsamma, som jag förut
yttrat om lårgossars antagande till Gesäller, att
nemligen de sednare böra hafva arbetat på verk.,
stad och bevisa det, innan de få blifva Mästare.
Dertill år ej nog, att veta sättet, huru ett
arbete skall göras; utan man måste för att kunna
förestå en verkstad, hafva genom praktik inhemtat,
huru man skall leda fleras arbete till
ett helt. Derföre fordras det ock att kånna
den discipline, som efter hvarje yrkes art skall
hållas bland folket, och att veta umgås med
dem derefter. Jag hemställer till hvar och en ,
huru det skulle gå, om någon af oss genast ifrån
Akademien och utan att tjena i de ringare
befattningarne sattes till Contoirs-chef, eller,
utan att hafva genomgått graderne, blefve ifrån
utexaminerad cadet, chef för ett Compagnie och
skulle hålla ordning i en casserne eller ett läger.
Med all kunskap om arbetsordningar och
reglementen skulle vi varit oskickliga att behandla
underordnade, intill dess vi uti sjelfva yrket
inhämtat vana dervid. Jag tror således arbe
tande
på verkstad äfven i detta hänseende vara
nödigt, och anser den genväg Utskotten föreslagit
olämplig. I afseende på alternativen att
blifva mästare vid 21 eller 2-i år, får jag, under
förutsättande att en Gesäll verkeligen arbetat
på verkstad, tillstyrka det förra. Kan man
blifva husbonde öfver en vidsträckt landtegendom
vid 2r års ålder, så bör man ock lika
gammal få blifva handtverksmästare , dock med
det uppgifna vilkoret, att man genomgått verkstaden,
emedan framgången af landtbruk, min
-
326 Den 30 Augusti J. m.
dre ån af slöjder, synes komma an på husbondens
egen sakkännedom.
Herr Hjerta : Jag tror, att Herr von Hartmansdorff
fåstar för mycken vigt vid det mechaniska
af yrket. Afmindstone har jsg sett personer,
som utan att någonsin hafva funnits på
verkstad, åro så skicklige, att de skulle vara vida
båttre mästare, ån de, som varit uppfödde
å verkstad. Derföre anser jag ej detta vara af
så mycken vigt. Deremot år jag med honora
fullt ense, att man bör få blifva mästare vid 21
års ålder. Jag tror, att de skål Herr Cederschjöld
anfört, åro de vigfigaste i det fallet, och
att Utskotten åtmindstone ej borde hafva bestämt
mera ån 23 års ålder, ty annars kan ej
Grundlagens föreskrift uppfyllas. Hår förekommer
äfven den omständighet, som varit förut
omtald, att man skall hafva prestbevis, att man
år god Christen. Detta hindrar Judar, att blifva
Gesäller och Mästare, och som jag ej kan
gilla det, får jag dervid göra anmärkning, i enlighet
med hvad jag förut generelt anmält.
Herr Cederfchjöld; En ledamot har yrkat,
att ingen borde blifva mästare, som ej arbetat
på verkstad, och såsom exempel anfört,
att ingen kunde commendera, som ej genomgått
de lägre graderne. Häruti kan jag ej dela hans
mening, utan tror, att det måtte vara tillräcklig,
blott Candidaten visar, att han kan göra
dugligt arbete; det år likgiltigt hvar eller huru
han lärt det; likasom jag, såsom Professor, icke
år berättigad att fråga den som begår examen.
Dan 33 Augusti J. m, , 5j?
livar han studerat, blott han kan bestå i examen.
Hvad militairen angår, tror jag sednare
tiders erfarenhet visat, att det icke år nödvändigt,
och icke ens nyttigt, att blott befordra dem
till befäl, som gått alla graderne igenom, och
således icke komma dertill förr ån de åro utlefvade.
Men i denna § förekommer en omständighet,
hvartill jag icke kan inse orsaken,
nemligen, att den, som skall blifva Mästare, skall
sätta borgen för 6 års utskylder. Detta tror
jag vara onödigt, och lägger ett band på honom,
som försvårar för honom att blifva sin egen.
Det vöre nog, om han lemnade borgen för
ett eller två år; jag kan icke inse hvarföre han
bör lemna den för sex.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan ej dela
den mening Herr Cederschjöld yttrat, att det
gör detsamma, hvar man lärt sig det man vet,
blott man kan taga erforderlig examen. Man
skulle då, om man ville vara consequent, vid
examen af en Läkare eller en Embetsman, icke
fråga efter, om han studerat vid Universitet,' eller
i landsorten på sin kammare. Jag deremot
tror det vara stor skillnad, att hjelpa sig fram
genom enskilt Informator och på egen hand, samt
att låra sig något efter vettenskapens eller konstens
reglor, på ett ställe, der saken vettenskap*
ligt eller konstenligt behandlas. Hvar och en,
som fått enskild undervisning, har ock erfarit
huru tafatt han burit sig åt, i jemförelse med
dem, som blifvit allmänt och ofFenteligen bildade.
En Skola år en Stat i smått. Det år ej
nog, att man der erhåller grundlig undervisning
5s?
pen 30 Augusti /, ni.
I ett yrke, man lår sig der åfven ett lyda och
blifva medborgare. Så år det med verkstaden
för handtverken. Man bildas der ej blott till
färdighet i slöjden, utan till begrepp om nödvändigheten
af lydnad, befäl och ordning i hvarje
aldrig så litet samhälle, och inhemtar följaktligen
med detsamma de vigtigaste lärorna åfven för
en folksrepresentant,
Friherre Cederftråm-, Hvad den omtalade
borgen angår, så år den lika nödvändig för mästare,
som för andre personer, hvilka blifva Bor-«
gare, och hvilka åfven måste proestera borgen
för 6 års utskylder. Således torde derom ej
behöfvas vidlyftig öfverläggning.
§. 2.
Herr Herta: Detta vilkor, att den, sorn
inom året blifvit dömd för dryckenskspsbrott,
ej får blifva Mästare, finner jag olämpligt. Det
kunde föranleda dertill, att de, som redan voro
Mästare, skulle göra sig till en skyldighet, att
få Gesällerne fulla en gång om året. Jag tror,
att man kan öfverlemna denna sak åt brott
målslagen.
Åtminstone tycker jag, att den Ge«
såll, som beviste, att han ej supit sig full för
egna penningar, borde blifva befriad,
Herr von Hartmansdorff: Så vidt jag
kunnat mårka af de vid Utskottens Betänkande
fogade särskilta anföranden har ingen af BorgareStåndets
Ledamöter gjort någon invändning
mot denna utan ansett den nödig, för att
Den 30 Augusti f. m.
motväga det öfver hand tagande fylleriet, och
på det att ingen måtte blifva Mästare, som ej
åger god frejd. Man bör ej heller lägga hyende
under lasten; och finna nåringsidkarne
sjelfve denna Författning vara god , så år det
icke skål för oss, att sätta dess upphåfvande etti
fråga.
Herr Hjerta: Jag tror, att det år just
här inom oss Svenska Lagen bör först gälla till
rättesnöre, och der mera afseende hör göras å
likhet inför Lagen, ån corporations-interessen.
Det år derföre jag trott mig böra låta höra
den misstänka, att genom den ifrågavarande §,
ändamålet förfelas: ty detta stadgande kunde
möjligen blifva ett medel till Gesåilernes fyllande
en gång om året af måstarne. Jag anser,
att då lagen fastställt ett bestämdt straff för
dryckenskap, har Lagstiftaren gjort sin skyldighet,
och vissa corporationer böra ej underkastas
partiella stadganden, i denna del.
Herr- Ribbing: Visserligen böra partiella
stadganden undvikas, men der lasten partielt
finnes, der böra ock correctiven vara partiella.
Herr von Hartmansdorff: Herr Hjerta
har ansett det vara vår skyldighet, att tillse,
det alla måtte åga lika frihet att öfverlasta sig.
Jag åter tror, att just derigenom, att man fråntager
Skräna eller Mästerskapen rättigheten att
vaka öfver sina Konstförvandter uppförande,
och öfverlemnar dem åt lagen, gör man stor
skada, och befordrar brotten; ty lagen måste
33°
Den 30 Augusti j. m.
alltid blifva otillräcklig och vanmågtig, 1 jetnnförelse
med den anda eller esprit, sorn råder
inom ett yrke. Således straffas fylleriet inom
militaira och civila embets-corpser mycket hårdare,
ån lagen kunnat göra, derigenom att
drinkaren af sina kamrater nödgas taga afsked.
En sådan anda kan svårligen åga rum bland
mindre bildade medborgare-classer, och så långe
den icke linnes, synes det föreslagna stadgandet
vara ganska lämpligt, emedan det år förbundet
med handtverkets utöfning och heder, hvarpå
mera afseende göres, ån på den tillfälliga plikten,
som lagen utkråfver.
Vid §. 5 gjordes icke någon anmärkning.
§§. 4. 5.
Herr von Hartmansdorff'. Jag vill vid
dessa §. §. endast erinra om de anmärkningar
jag förut gjort om hvars och ens skyldighet,
att hafva arbetat på verkstad, hvilken naturligtvis
åfven bör åligga de Gesäller, som komma
utifrån.
Vid §§. 6. 7. 8. 9. och 10. var icke något
att erinra.
5- u
Herr
von Hartmansdorff: Det förslag
som hår blifvit gjordt, att en Mästare må under
sig förena flere slags handtverkare, som ar
-
Den 33 Augusti /. m.
\
331
beta tillsammans, innebår just en sådan öfvergång
till fabriks-systemet, sorn jag ansett så
vådlig för handtverkarnes sjelfståndighet. Om
man tillåter någon, att drifva flera handtverk,
utan att vara Mästare i deni alla, så händer
det, att den, som har penningar och vill slå
under sig allt, eller en stor dej, arbete i en liten
Stad, kunde göra sig till förläggare för hela
stället, och preja hela orten, o. s. v. i mindre
förhållande, för de större Städerna. Fäster
man uppmärksamheten på förhållandet i främmande
länder, hvarest frihet finnes att drifva
yrken, som man icke lärt eller sjelf kan handlägga,
så erfar man, huru icke konstförfarna
men penningar ägande personer skaffa sig bref
på att vara Skräddare eller Skomakare &c. att
förlägga förstådernes fattiga arbetare, dem de
hålla uti ett beroende och uti en träldom, som
vi må önska våra handtverkare bevarade ifrån.
Jag afstyrker följagteligen ifrågavarande mångslöjd.
Kunna sådane frivilliga föreningar göras,
som slutet af §:n omförmäler, år det ganska
vål, ty en hei Stad år ej att betragta annorlunda
ån såsom en frivillig förening af varuförådlare
och varuomsåttare. Men att sammanslå
flere handtverk under en person, kan
icke leda till annat ån capitalistens öfvervigt på
handtverkaren, samt den sednares fattigdom och
undergång.
Friherre Cederftrom: Så vål denna, som
de öfrige Herr von HartmansdorfFs anmärkningar,
bära stämpel af hans kärlek för skråsy
-
332
Deri 30 Augusti f, rn,
stemet och ovilja mot Näringsfriheten. Det
vöre besynnerligt, om en Skomakare hindrades
att göra låsten, om en Stolmakare ej finge
bettsa sina stolar o. s. v., om med ett ord en
handtverkare uti åtskillige handtverks-detailler
blefye underkastad, att få ett sämre arbete af
en annan, ån det han sjelf kunde tillvägabringa.
Långt ifrån att befordra handtverken, vore det
rent af att hålla dem tillbaka. Det blifver ej
en fabrik af en Skomakareverkstad, för det att
Skomakaren gör låsterne sjelf, och om så skalle
blifva, kan det ej hindras af Författningarne,
ty det beror af enskilte contracter. Bära inrättningarne
sig, så åro de icke eller skadlige.
Herr Herta: Jag finner af §;n, att det
blott år fråga om deltagande uti sådane arbeten,
som fordra andre handtverbs-idkares handlåga
C
m OO
ning, för att blifva fallfärdiga. Jag tror således
icke, att denna §. kan gifva anledning till
den fruktan Herr von Hartmansdorff tyckes
hysa, men äfven om så skulle vara, får jag
upplysa, att erfarenheten helt och hållit motsåger
det. Jag har i någre af Europas största
fabriksstäder sett, huru den sann fördelen i
handt vers-anläggningar är att aflägsna allt, som
icke tillhörer mera direct de enkla delarne. Jag
har t ex. sett att, vid klådes-fabrikerne, det
icke anses lönande att sjelf färja klädet, utan
att det öfverlämnäs åt andre nårings-idkare.
Derföre tror jag ej, att §. gifver anledning till
så svåra följder. Hvad sista momentet af § n
angar, så ål’ det af ganska stor nytta, och b?-
Den 30 Augusti f, m,
333
träffande missbruket af det förra, så finnér det
sitt correctiv uti den egna fördelen.
Herr von Hartmansdorff: Friherre Cederström
har satt i fråga, livad den mångslöjd
jag omtalat, ville såga. För att upplysa det,
får jag till exempel nämna en Sadelmakare, som
lemnar färdiga vagnar. Skulle han nu få omfatta
alla de handtverk, som behöfvas för att
göra en vagn färdig, så skulle han under sig
kunna hafva Garfvare, Smeder, Målare, Snickare,
Hjulmakare, Snörmakare, Bläckslagare, Glasmästare,
Gyllmakare m. fl. Fabrikshandteringen
medför visserligen den fördel, sorn Herr Hjerta
nämnt, att man får större och båttre product.
Men om man erhåller den på bekostnad af de
menniskors förmögenhet och moralitet, som tillverka
varan, så år hon för dyrköpt. Vill man
se något uselt och bedröfligt bredvid något trefligt
och lyckligt, så bör man jämföra en fabriksal
betare annorstädes sch hår med en besuten
jordbrukare, eller en sjelfständig handtverkare.
Vore bägges fördel tillräckligt bevarad,
genom deras egen insigt af sin sanna fördel,
så behöfdes några Författningar emot den
ytterliga Immmansklyfningen lika litet, som mot
den öfverdrifna arbetsdelningen.
Herr Grefven och LandtMarJhallcen hemställde,
att fortsättning af öfverlåggningen uti
förevarande åa.ne måtte till eftermiddogens Plenum
uppskjutas; hvilket bifölls.
334 Ben 30 Jugit st i J. ml
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
Lördagen den 30 Augusti.
Plenum kl. 5 eftermiddagen.
Upplåstes till justering ExpeditionsUtskottets
insånde förslag till inledning och de fyra
förste §§:ne af RiksdagsBeslutet,
Begärdes på bordet.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
öfverläggning, rörande Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottens den 18 sistlidne
Julii under N:o ia5 afgifne, samt den 11
dennes eftermiddagen på bordet lagde; Utlåtan,
Deri 30 Augusti e, nii
335
de, Öfver Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, jemte
åtskillige enskilte motioner, i fråga om näringsfriheten,
samt om förslag till nya Handels- och
HandtverkeriReglementen.
4 .de Artikeln'
Om Måfterjhaps vinnande, å Handtverk,
Jamt om Handlverks-idkares rättigheter, vid
utojningen af deras tiandteringar.
Vid §§. 12, i3. och i4. framställdes icke
någon anmärkning.
§. i5.
Herr von Hartmansdorff, August: Mig
synes, att stadgandet i denna §. om rättighet
för qvinnor, sorn ej åro Enkor, att förestå en
näring eller ett handtverk, bordo uteslutas ur
författningen. Olika «r förhållandet naturligtvis
med en Enka, eiler en qvinna, som blifver
myndig förklarad. För sådane undantag, som
Kongl. Maj:t särskilt beviljar, må rättighet till
handtverks bedrifvande åkven äga rum. Men
att genom ett bestämdt lagstsdgande tillåta omyndiga
qvinnor, stt sätta sig i spetsen för
handtverk, tror jag vara mindre låmpeligt, och
för sedligheten skadligt. Derigenom att man
gynnar fabriksröreRen, på ha-ndtverkeriernas bekostnad
, hindrar man äfven giftermålen, och
nödgas följagteligen vara betänkt på någon annan
utväg till bergning för de ogifta qvinnorna.
Men den ersättning man således vill gifva dem
33$
Den 30 Augusti e, m.
för mistningen af deras råtta ställning i samhället)
år ganska dålig.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har
svårt för att finna, huru man kan påstå, att
Utskotten vilja förekomma giftermål derigenom,
att Utskotten föreslå, att Qvinnor äfven må få
Utväg till arbetsförtjenst, och således beredas
väg att kunna gifta sig, ty ett af medlen dertill
år, att kunna föda man och barn. Detta skuL
le således mera befordra giftermål , och har ej
något sammanhang med fabriksinråttningar.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Rein~
hold: Jag år till en del förekommen af den
siste värde talaren. Lika med honom finnér
jag ej, att detta stadgande skulle förekomma
giftermål, eller stöta sedligheten; ty likaså vål
som en mansperson kan förestå ett handtverk,
kan ock ofta en qvinna göra det; och att det
skulle förekomma giftermål, kan jag icke inse.
Ofta har man hört, att manspersoner gift sig
med fruntimmer, hvilka hafva någon lönande
rörelse eller rikedom till deras soutient, och så
tvärtom. — Åtskillige handtverk finnas dessutom,
som jag skulle önska kunde förflyttas ensamt
till qvinnokönet, för att icke fråntaga samhället
manlige medlemmar, hvilka kunde annorledes
vara nyttigare, såsom skråddarehandtverket med
flere dylike. Jag tror således denna jjj. vara
fullkomligt samhållsgagnelig, och böra bibe“
hållas.
Herr
'Ben 30 Augusti e, m.
337
Herr von' Hartmansdorff: Jag har ty
värr i dag den olyckan att sorn oftast blifva
missförstådd tvärt emot hvad jag menat. Jag
har ej sagt, hvad Friherre Cederström förmodat,
utan yttrat, att den ersättning man velat
gifva qyinnorna, för det flere af dem genom
handtverkeriernas undergråfvande, varda ogifta,
skulle blifva ganska ringa och dålig. Beträffande
nyttan deraf, att hustrun skulle försörja
mannen, får jag anmärka, att förhållandet bör
vara omvändt, och att det år mannen, som bör
förestå hushållet Skall hustrun förestå näringen,
och följagteligen vara den rådande, så
blifver mannen ett bihang; hvilket, liksom alla
missförhållanden; måste vara skadligt.
Herr von Hauswolff: Jag tycker, att erfarenheten
redan motsäger den satts sorn Herr
von Hartmansdorff yttrat, ty ej sällan har man
sett, att medan mannen förestått näringen, den
gått baklänges och han fördjupat Boet i skulder,
hvaremot, når mannen fallit undan, Enkan åter
reglerat aflåirerne
Undantag gifvas visserli
gen.
Männer finnas, som duga tili intet, och
Qvinnor deremot, hvilka lyfta sig öfver sitt
kön. Jag vet då ej, hvarföre man skulle i detta
fall göra skillnad på könen, och hvarföre
man bör förvägra fruntimmer, att lika så vål
sorn karlar, få soutinera sig af de slöjder och
handtverk, hvilka de lärt sig, eller att begagna
sig af de tofliga och anständiga nåringsgrehar,
hvarigenom de kunna vinna deras bergning.
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B. a.dra Afd„ a.
338
t)sn 30 Augus# «. m.
Vid iö, 17 och 18 gjordes icke någo®
anmärkning.
0 /
§• 19.
Herr von Hartmansdorff t Det år vä!
möjligt, alt för desse näringars bedrivfande ej
behöfvas sådane föregående prof, sorn för att
blifva Gesäll och Mästare i andra. Men st t lemna
oinskränkt frihet åt landtmannen, att införa dylika
varor i Ståderne , torde vara mindre vådligt
i synnerhet hår i hufvudstadens Det skulle
vål föranleda dertill, att de som bodde nära
hit, hade god afsättning , men det skulle ock
vålla , att större näringsidkare af dessa slag icke
nedsatte sig härstädes, och då landtmannert
icke alltid lika jemnt införde sådane varor, skulle
brist ej mindreån öfverflöd kunna uppkomma.
Åtminstone skulle man ej kunna påbjuda taxor
för bröd, kött och dricka, samt efter dem beräkna
arbetslöner och andra Varupris. Det
skulle äfven medföra den olägenhet för aflågsnare
provincer, såsom Skåne och Småland, att
de icke kunde göra rå lening på säker afsättning
å deras boskap, enär inga stora cupitaler användes
på förlag till Slagtare-näringen i hufvudstaden.
Jag tror således, att någon jémnk->
ning i Utskottens förslag vore nödig.
'Herr von Hauswolff: Den siste värde ta
laren
lärer icke hafva aitenderat till hvad det
sista momentet stadgar, i afseende på Stockholm.
Der star : och kommer, i afseende på
*. Makeri-nåringen i Stockholm, att förhållas i
ae.n go Augusti «, nii
enlighet med de förordnanden, som i detta
amne hittills varit eller hädanefter kunna blifva
vidtagna. Således om erfarenheten skulle
visa, att särskilta lindantag erfordras för Stockholm
, hafva vederbörande öppet att sådant råtta,
efter hvad af dem lämpeligast finnes.
Herr von Hartmansdorff: Jag får anmär
ka,
att jag egentligen talat om tillgången på
kött för hufvudstaden.
5:te Artikeln.
Örn Mästares och Idkare?, skyldigheter |
&amt fredande frän obehörigt inträng.
Vid §§. i och 2 var icke något att erinra;
§. 3*
Herr Cederfchjöld, Pehr Gustaf: Den
praescpriptionstid af en månad , som hår år föreskrifven,
innom hvilken en oduglig vara skall
klandras, anser jag vara för korrt, och tror det
vara bäst att icke föreskrifva någon viss tid.
Den borde åtminstone vara olika för olika varor.
Uti Snickare-arbeten, såsom dörrar, meubler
o. d. kan t. ex. felaktigheterne ej utrönas
på en månad, dertill behöfves hela året. Årstidens
skiften verka på deuij så att man ej sål;
Ian ser dem , som erhållits under den ena årstiden,
slå sig och Spricka under en annan:
£)en 30 sin»usli e, m.
Friherre Cederström: Då det år nödvån
digt,
att åga någon controll å handtverkare,
att man må få dugligt arbete; så år det ock
nödigt, att handtverkaren ej lemnäs i ovisshet,
om klander kan åga rUm, eller icke. Således
tror jag, att en termin bör vara utsatt, och derk
så korrt, att den ej för handtverkaren kail blifva
alltför betungande. Den af ett år finner
jag ej vara låmpelig. Hvad sårskilt angår Snickare-arbeten
) som man tror skulle kunna spricka
sommartiden , anser jag , att om de ej spricka
af eldsvårmen i rum, de icke göra det af
sommarvärmen.
Herr von Hauswolff: Till säkerhet för
köparen, bör han visserligen hafva någon viss
tid , inom hvilken han kan lagligen klandra ett
arbete, som befunnits odugeligt, men säljaren
bör ock , enligt alla rättsprinciper, hafva någon
viss tid bestämd, efter hvars förlopp åtal icke
får ske. Når nu en månad dertill år stadgad,
så tyckes sådant vara låmpeligt; då vi uti vår
lag hittills om klander uti vissa fall hafva kortare
tid föreskrifven, till exempel, uti det svåraste
fall, att bedömma vahrans sanna beskaffenhet,
nemligen i handel om hästar, lemnäs uti
1 C ] . 4 §. Handels-Balken, ej mera ån try
Jres(fdygn, och Utskotten hafva likväl hår tillstyrkt
en hel månad. Om, i afseende på snickare.
arbeten, man ett år efter komme och sadel
arbetet har nu spruckit, Snickaren år orsaken
dertill; huru skulle det utredas? om dét
Varit genom handtverkarens förvållande ellet*
genom köparens oförsigtighet att hafva placerat
Den 3® Augusti e. m.
34*
den köpte vahran uti solbadd, för nära Eld,
eller uti fuktigt rutn. __ Jag tror således, att
den stadgade tiden år tillråckelig, ty i annat
fall orh om längre tid bestämdes, kunde för
hållandet
aldrig med säkerhet utredas , men vål
Utväg beredas för kitslig» rnenniskor till många
obilliga Rättegångar, som likväl Lagstiftaren bör
söka att förekomma.
Vid §{$. 4, 6, 7 och 8„"Var icke något att
erinra.
6\te Artikeln.
Om hvad får öfrigt i följe af denna författning
bör iakttagas, och angående fättet
att fåka ändring i meddeldte utjlag.
Vid $§. i, 2, 5, <4 och 5 gjordes icke någon
anmärkning,,
Förflag till Förordning om de Handtverk, forn
utom burjkap fa a Landet idkas-, fä ock
örn den Landtmannen förunnade Han-s
dels- och SlöjdäJrihet.
Vid §. i framställdes ej någon |anmärk
ning.
§■ 2.
Herr von Hausswolff: Jag har uti Ut
skotten
varit af särskild tanka i. detta ämne , ehuru
den ej medföljt till RiksStånden. De äldre
Författningarne stadga den gång, som ^bör
Ben 3a Augusti c. m.
Sga rum vid gerningsmäns antagande. Denna
gång, som afviker från den nu af Utskotten till'
styrkte, synes mig ock vara den ratta; och uti
den samling, sorn blifvit uppå Kongl. Majlts
Nådiga Befallning år 1807 utgifven af de Författningar,
hvilka ännu äro gällande, finnes pagf
3o5 jemväl till efterlefnad intagit, att vanliga
fättet till SockneHandtverkares antagande är,
ätt Socknemännen horas deröfver vid HäradsRätten,
fain pr öfvar om de behof vas; hvarefter
de Gerningsmän, forn fålunda antagas,
undfå Landsbo [diligens fullmakter; såsom öfverensstämmande
med Resolutionerne på Allmogens
allmänna Besvär den 5 Junii 1719, monn
2, dea 1 Åug 1727, morn. 175 6 §. i Kongl.
Majrts nådiga stadfästelse å Allmogens fri- och.
rättigheter den a5 Februarii 178g; bekräftade,
ytterligare genom vår antagne lyckliga Constitution,
samt Kongl, Ma.j:ts Kammar- och Corn-,
merceCollegiers Kungörelse af den i4 Dec. 1802,
Det oaktadt har praxis hittills varit olika. I
somliga Län har man vändt sig i dylika frågor
till Konungens Befallningshafvande directe, och
i andra till Domstolen, som först pröfva! nödvändigheten
och sedermera meddelat sitt till—
eller afstyrkande, att hos Konungens Befallningshafvande
presenteras. Och som det o tvifvelaktigt
varder en rätts-fråga, sorn rörer de
Handtverkare, hvilka förut befinnas inom Socknen
eller Districtet, hvilken rättsfråga Konungens
Befallningshafvande icke är i tillfälle att
Utreda, är det ock i sin ordning, att, såsom i
alla rättsfrågor, Domaren i orten, sant är omgifven
af Allmoge från aila A'ocknar, och kan
j)éii gs Augusti e, m,
343
aoga efterhöra sanna förhållandet, upptager
frågan oell meddelar sitt utlåtande, att med
Sockenst amni o-protokollet insändas lill Konungens
Befallningshafvande, som sedermera äger
att bedömma, huruvida fullmagt för sökanden
bör utfärdas eller icke. Denna nödiga ändring'
i Betänkandet vågar jag således vördsammast
föreslå.
Herr lAljefiråle, Guflaf: Vid i <$. skulle
jag villa gora en liten anmärkning, Der säges;
Landtman Jkall vara rnedgifvet, att antingen
locknevis, eller gemenfamt får flere Socknar,
till Handtverkare eller Gerningsman antaga
Skräddare, Skomakare, Smeder, Glasmåjtare,
Murare, Trädgårds må fl are, Sadelmakare,
Gar)vara, Snickare, Hjulmakare, Tunnbindare,
Timmermåfltare, jämt Kruk- och Kakelugns*
makare. Nu vill jag blott underställa Ridderskapet
och Adeln, om det ieke är nödigt, att sådane
Gerningsmän hafva säkra bevis örn skicklighet
af någon Mästare. Vissa af dessa handtverk
fordra vana och skicklighet innan de kunna
utöfvas. Det skulle vara olyckligt för landet,
om det öfverhopades af Gerningsmän, som
voro oduglige, De böra onekeligen hafva mästare-bevis
j ty huru skall annars en Landthushållare
veta, hval till de duga. När man. gören
sådan författning, bär man noga observera, att
sjelfva början ej blifver felaktig. Jag anhåller,
att någon ville upplysa, om härom är ijti Författningar
något stadgadt. Jag tycker, att ettså.
dant förbehåll borde göras, att de som önska
344
Den 30 Augusti e. m.
blifva gerningsmän, borde afgifva bevis, att <Ie
äro skicklige.
Herr Ehrenborg, Cafper• Då Herr von
Hauswolff citerat innehållet af de Författningar,
som i Lagsamlingen finnas införde, oell hvilka
innehålla, att vanliga sättet är, att undersökning
sker vid HäradsRätten, så har han medgifvit, att
författningen blott nämnt hvad sorn varit vanligt,
ej hvad som är uttryckligen befallt. Jag känner ock
bestämt, att uti vissa orter är det icke vanligt. Jag
kanej eller finna, att detta är någon rättsfråga, och
alla andra frågor, som inkomma från Societeten
eller Församlingar, pröfvas i oeconomisk väg. Jag
tror derföre, att det är en oeconomisk fråga,
som Landshöfdingarne väl kunna pröfva, och
som är så mycket mindre svår att afgöra, som
Socknemännen till Protocollet anmäla, att en sådan
Handtverkare är död eller saknas, och när
de intyga detta, möter ej något hinder för antagandet.
Beträffande hvad Herr Lilljestråle anmärkt,
att Gerningsmännen borde bevisa deras skicklighet,
så får jag fästa uppmärksamheten deruppå,
att enligt 28 (jj. antagas Han.dtverkarne af
Socknemännen. Det beror således på de sednare,
att i förhand göra sig föryissade om deras,
skicklighet, och det blir deras eget fel, om de
låta påtruga sig någon, som icke är skicklig. Att
gå vidare, vöre att inskränka friheten.
Herr von Hauswolff-, I anledning af den
siste värde Talarens anmärkning, får jag korteligen
erinra, att denna sak vä! rätteligen bör anses
såsom en rättsfråga, ehuru den äfven kan
Den 30 Augusti e. m.
345
ingå uti.oecor.omiska ämnen; ty hvad Konungens
Befallningshafvande» befattning angår, varder
dea visserligen lätt om ingen sadan Gerning»,
man förut finnes i hela trakten; men då Socknen
redan har en eller flere, och antingen säger
sig icke med dem belåten, eller att de förfärdiga
dåligt arbete, samt vill gvnna en annan,
huruledes skall då Konungens Befallningshafvande
kunna afgöra denna tvist, utan att förvisa
den till undersökning vid laga Domstol i Orten,
och hvilken besvärlig omväg, med kostnader
förenad, om den sökande skall anmäla sig
först hos Konungens Befallningshafvande, och
målet derifrån förvisas till Domstol, samt sedan
behörig undersökning derstädes skett, åter hos
Konungens Befallningshafvande upptagas; och
denna onqdiga omväg undvikes, om den af mig,
enligt lörut gällande Författningar, och vidtagen
äldre praxis, föreslagne rältegångs-ordning i dylika
frågor, nu ytterligare bibehålies.
I afseende på Herr Lilljestråles anmärkning,
så är det en gifven följd, att hvarken Domstolen
tillstyrker, eller Konungens Befallningshafvande
medgifver, antagandet sf Gerningsmän,
utan att förut den sökandes skicklighet och fregd
blifvit behörigen styrkt; men att dertill skulle
erfordras mästarebetyg, är icke lämpeligt; äfvensom
svårighet möter dervid, emedan de sökande
alltid komma i collision med mästare i närmaste
Städer, ehuru erfarenheten visat, att icke sällan
Gerningsmän å landet i skicklighet öfverträffa
åtskilligt» mästare i städerne. Således då Socknemännen
komma in och vitsorda, att Gerning»-
Ben 30 Augusti e, nu
»narinen gör godt arbete, hvarmed de finna sig
belåtne, vet jag ej, när det är deras rätt, hvarom
frågan uppstår, att något vidare bevis derom
behöfves; och anser jag således Utskottets
förslag i denna del vara ändamålsenligt.
Herr Lilljefiråle: Visserligen har jag fått;
någon upplysning af Herrar Ehrenborg och von
Id auswolfij men ser ej några svårigheter som.
möta min framställning, och underställer Ridderskapet
och Adeln, om det icke någon gång
vöre vådligt, att lemna ett sådant förtroende,
sorn t. ex. Kakelungsmakare-han dt verket åt en
person, som ej vore kunnig och säker. En kakelugn
kan stå en. tid, men vara så illa byggd,
att den sluteligen exponerar huset för eldsvåda*
Det tyckes således, som någon noggranhet bor,,
de iakttagas* när man antager Gerningsmän
uti vissa grannlaga handtverk,
Vid §§. 3. 4. 5, 6, 7. och 8, var ej något;
att anmärka.
Forjlag till förnyad HandelsOrdning. .
i Artikeln.
Om fått et att jorvårfvci Burjkap på
fländel.
Vid §, 1 anfördes icke någon anmärkning,
§. 2.
Herr Ciderfchjold; Vid denna §. får jag
'Den 35 Augusti e. m.
W
upprepa de anmärkningar jag på förmiddagen
gjorde, dels i afseende på åldern, dels i afseende
på föreskriften om borgen för 6 års utskylder.
Jag tror nemligen, att man ej bör föreskrifva,
att man först vid 20 års ålder kan
erhålla burskap, då Grundlagen medgifver, att
man kan vid samma ålder blifva Riksdagsman,
oaktadt man dessförinnan skall hafva varit i 3
år borgare. Således synes man böra åtminsto-:
ne vid 22 års ålder kunna vinna burskap.
Borgen för utskylderna anser jag likaledes ej
böra erfordras för mer an 1 eller 2 år.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilfyelm:
Jag delar med Herr Cederschjöld den
mening lian nu yttrad, men har äfven en annan
anmärkning att göra angående examina. När
till exempel en rik handlande dog, och sonen
icke ägde de för handelns drifvande nödige
kunskaper, men väl andre, som han önskade att
oafbrutit få odla, och hvartill hans oberoende
ställning kunde lemna honom tillfälle, under det
husets affairer sköttes af någon person, till
hvilken han hade förtroende, så skulle efter
denna §. han nödgas upphöra med handelns
drifvande, efter som han icke kunde undergå
den examen, hvarom här är fråga.
Man har ej utan skäl klagat deröfver, att i
Sverige handelshus så hastigt upphöra, derigenom,
att sönerne sällan fortsätta handeln, då
Utrikes det icke är sällsynt, att se en firma fort.
sat i 100 å i5o år, under hvilken tids förlopp
den vunnit den credit, som gör det möjligt för
pen ga Augusti e, m,
ett sådant hus. att i större scala drifva en'äfvet$
för Staten i det hela nyttig rörelse. Det synes
då icke lämpligt, att genom det nu föreslagna
hindret göra det än svårare att sammanhålla de
större handelshusen.
Herr Harnmarjkjold, Lorenzo'. Då så,
mångfalldiga anmärkningar blifvit gjorde i afseende
å det otillräckliga försäkrandet oin kunskaper,
som en examen gifver uti de theoretiska
vettenskaperne, så förefaller det besynnerligt, att
man föreslår examena uti de practiska yrkena,
der de ännu mindre bevisas. Och hvad ännu
mera talar mot billigheten och tjenligheten af
detta examens-förslag, är, atti fall det antoges,
så skulle en PhilosophiaeMagister blifva stängd
ifrån handels-yrket, efter som han med ed förbundit
sig, att aldrig mera låta examinera sig^
Friherre Cederftrörn: Uti den anmärkning^
sorn af Herr Cederschjöld blifvit gjord, angående
åldern, instämmer jag dock ej af samma
skäl, som han, att nemligen Riksdagsordningen
säger, att man får blifva Riksdagsman, när man
fyllt s5 år, och att sådant genom detta stadgande
skulle hindras, ty enahanda förhållande
ager ock rum uti ett annat Stånd, nemligen
PresteStåndet Detta ar likgiltigt, men jag är
öfvertygad, att en person, sorn ar kommen till
myndiga år, samt kan ådagalägga god frejd och
erforderliga kunskaper, bör äfven erhålla burskap.
Beträffande hvad Herr Hammarsköld anfört,
att PhilosophiaeMagistrar genom detta stad.
gande skulle vara stLngde frän handelsyrket, så
Den 30 dagusti e, m.
349
lärer ej af dem fordras examen i annat, än det
som ej tillhörer Magister-graden, men då ingen
examen tages vid Academierne uti Bokföringssätt
och Handels-förhållanden, torde det vara
nödvändigt, att de examineras i dessa stycken,
öch uti dem kunna de äfven allt för väl låta
examinera sig. Jag ser således icke, huru de
skulle vara skilide från detta yrke.
Herr von Hohenhaufen, Michael: Hvad
först angår nyttan af caution för 6 års utskylder,
så tror jag detta stadgande ej vara utan
sin stora nytta, emedan vid vissa conjuncturer
våra handels-städer öfversvämmas af främmande
handels-expediten, som taga burskap på en tid,
och sedan, när conjuncturen upphör, lika som
flyttfoglar gifva sig derifrån. Det är då åtminstone
för Staten en vinst, att de betala för de
6 åren. Hvad beträffar Herr Moraths yttrande,
rörande en handlandes sort, som ej vinlagt sig
om handeln, men dock anser sig skyldig att fort*
sätta den, samt äger förmåga och hufvud dertill,
så lärer han nog finnas hafva tillräcklig
skicklighet att emottaga Contoiret. Herr Hammarsköld
har anfört mot dessa examina, att de
skulle utesluta PhilosophieMagistrar från att ingå
i handel, emedan de vid Promotionen aflagt
ed, att icke vidare låta examinera sig 5 men
detta har nog mycken likhet med vissa eder uti
Ordnar, och har en stark anstrykning af
skråanda; det är en gammal rosst från förflutna
tider, som måste affilas, och bör heldre förändras,
än vi för Magistrar böra göra någon
tondaniags-lag'
350
pen 30 Augusti e. tr*,
Herr Cederfchjöld: Jag kan ej dela deri
siste Talarens mening, att en PhilosophiaeMagister
skulle underkastas examen i Fäderneslandets
Historia o. d. Jag tror att den högre
examen bör derifrån befria honom. I öfrigt
får jag, i anledning af Friherre Cederströms
anmärkning, att en Prest ej kande blifva Representant
vid 2 5 års ålder, medgifva, att det
visserligen gäller för Pastorer, men erin dra, alt
ingen ting hindrar en Prest, att såsom Comminister
blifva Riksdagsman vid 25 års ålder.
Friherre Cederjlromi Jag glömde förra
gången jag yttrade mig, att, i afseende å borgen
för dem som söka burskap, nämna, att i
detta fall ingen ändring är gjord uti hvad förut
varit stadgadt, samt att det synes högst lämpeligt,
att en person, som söker burskap, lemnar
en sådan borgen»
Herr Hjerta, Guftafi Först anhåller jag;
ätt få göra en anmärkning vid det föregående
Reglementet för Gerningsmän, nemligen emot
stadgandet på g8:de sidan4 att de ej få arbeta,
utom Socknen, Detta stadgande anser jag ej
billigt; jag tror, att de böra få arbeta äfven
utom Socknen. Jag anhåller få fästa uppmärksamheten
deruppå, att detta synes vara en billig
fordran i hvarje fall, men i synnerhet nödvändig,
örn det skall iakttagas, sorn i 1 §. finnes
toreskrifvet, ätt flere S-ockriar få förena sig orri
samma Gerningsman. Jag finnér ej, att sådant
kunde leda till menliga resultater, eller grundas
på den |princip, att Socknen blott skulle halva
Dan 30 Augusti e. rm
35*
tagit personen för sin egen räkning. Hvad vidare
angår burskap å handel, så tror jag med
en värd Talare, att examina just ej ej är o något
bevis på skicklighet. Jag anser, att Utskotten
böra ändra detta stadgande, och nöja sig
med vanliga bevis om frejd. Jag har visserligen
sett personer lyckas i handel, som hafva
vidsträckta kunskaper, men jag har äfven sett
motsatte förhållanden.
Friherre Cederjiråm\ Först vill jag besvara
Herr Hjertås anmärkning om stridighet
emellan 1 och 5 §. §. i Reglementet om Gerningsmän.
Der står i 5;te <§.: Gerningsman
md ej idka Jitt handtverk till biträde åt någon
utom den Sockéri eller district, för hvilket
han år antagen. Det är nemligen ordet
district, som utmärker hvad i 1 §. är stadgadt.
Hvad sjelfva saken angår, så är ett sådant
medgifvande, sorn Herr Hjerta yrkat, ej fören*-  bart med Gerningsmän på landet, hvilka nemligen
skola vara att tillgå för districtet, ty annars
resa de borrt, och äro ej till hands, då de behöfvas.
De skola vara till Socknens eller dis—
trictets tjenst, och jag anser således förbudet
att arbeta utom districtet bora förblifva. Hvad
examina angår för handlande, torde de böra
finnas af samma grund, som det för handtverk
är stadgadt, att för deras drifvande man skall
ådagalägga tillräcklig kunskap deruti. De torde
vara så mycket mera nödige, söni handlande
hafva större credit, och allmänheten kan blifva
mera narrad, och förlora mera genom dem, ärt
genom handtverkare.
35*
Ben 30 Augusti r., m.
Herr Hjerta: Det är omöjligt att antaga i
att det skall vara samma regel för handel och
handtverk, samt att prof skola afläggas till vinnande
af burskap derå, ty det vore möjligt, att
inan pröfvade just det, sorn ej behöfver pröfvas.
Jag känner flere rätt betydeliga handlande, som
ej kunnat föra bok. Den ställning hvaruti mari
Sättes genom examina, är sådan, att många möjeligen
(icke skulle vilja underkasta sig den ; och
mången afhålles derigenom från att i yrket ingå,
under det att ingen säkerhet ändå vinnes, att
det af examinerade bättre bedrifves. Den soni
handlar, behöfver capitaler samt drift och ihärdighet.
Detta står ej i sammanhang med theoretisk
kiinskap. Jag tror ändamålet bäst vinnas
utan éxämina, men med en god HandelsBalk.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag får erinra, att det kan finnas handlande,
anmälande sig till burskap, för hvilka det faller
svårt att besvara de framställda frågorna; icke
derföre, att de äro okunnigare, än den frågande
skolmästaren, utan derföre, att de äro utlänningar,
och tala bruten Svenska. En sådan cortversation
skulle ju väcka åtlöje.
§. 5.
Herr Pereswetoff Morath'. Vid denna 5 §. får
jag anmärka^ att jag anser de examina, som qvinnor
skida undergå, innan dem tillåtes att handelsrörelse
drifva, vara titan ali nytta. Dan handel,*
sorn
Den 30 Augusti s. ra.
353
feörtt af dem i allmänhet driFves, eller kommé
att drifva», inskränker sig troligen till mindre
betydlige articlar, och skötande af en så beskaffad
rörelse erfordrar ingen egentelig kunskap.
Könets modesti sktille kan hända förorsaka
; att> med hvad kunskap de ån ägde, dé
vid examen kunde ganska illa besvara de frågor)
som en strång examinator funné sig befogad
att framställa. Jag tillstyrker att detta stadgande
rnå uteslutas;
Herr von Hohenhaufen: Vid närmare
betraktande af saken , förenar jag mig med Grefve
von Schwerin, likväl med undantag af hvad
som hörer till det första praktiska. Det torde
Vara angeläget, och af mycken nytta, att det
kynnes äfven ai de fruntimmer, hvilka skola
förestå handel. Det år angeläget uti en stad,
att, innan man börjar en handtering, man känner
de praktiska delarne deraf. Således tillstyrker
jag, att det öfriga utur §:n må utgå.
Friherre Cederström'. På samma grund,
igom vid handtverk qvinnokönet får förestå sådane,
böra de äfven här hafva rättighet att
deltaga i handel. Den af Grefve von Schwerin
uppkastade svårighet tror jag förfalla, då ej
gerna någon handelsstad lärer gifvas, där ej
handlande finnas) som kunna tala oeh skrifva
främmande språk*
Hidd. 0. Ad. Pr. VII. B. 2*.dra Afd. 20,
35*
Den 30 Augusti e, m,
$• 4.
Herr von Hohenhausen'. Detta stadgande
liar helt och hållet afseende å hvad i 2 ^:n fin»
lies fÖreskrifvit om caution. Jag har sökt visa*
ätt den år ett nödvändigt försigtighetsmått och
äf samma skål bör detta ock bibehållas.
Vid §$. 5, 6, 7, 8 och g, var ej något ati
anmärka.
§•
Herr Pereswetoff Morath; Denna i o §.
år efter min tanka alldeles olåmpelig, ty om
till exempel det anseende, hvaruti ett handelshus
vid en handlandes död befinnes, och underhållas
kan genom någon person, som un ler
flere års tjenst vid handelshuset gifvit tydligd
prof på skicklighet och kunskaper, utgör det
enda hoppet för Enka och barn att erhålla sin
bergning, måsté hön försöka hvarje annat giftermåls
anbud, ån det, som gjordes af en till
handel berättigad persön* då likväl efter nu varande
Författningar den fördel finnes att den*
sorn ej sjelf åger all erforderlig kunskap i handelsyrket,
kan* med iagttagande af visse gållan.
de föreskrifter, vara i tillfälle associera sig med
annan person* som handeln drifver* hvilket efter
Utskottens förslag ej vore möjligt, utan undergången
Examen;
Friherre Cederström: Då en Enka trå
der
i nytt gifte* blifver hennes man henrida
Den 5o Augusti c, m.
i
355
målsman, och ela linn ej år berättigad till
lundels idkande, måste handelsrörelsen upphöra,
emedan det annars blef ett oförklarligt förhållande
uti ett handelshus, hvars Chef förra
Enkan år, men hvars målsman hon icke år.
Således mäste mannen, om häri vill fortsätta
rörelsen , sjelf söka burskap.
Herr Hjerta ; Om det skulle hända, att
Utskotten qvarblifva vid den tanka, ett examina
böra åga rum tror jag , likväl det icke vara
nödvändigt , att den , som gifter sig med en
Enka ; hvilken drif vit en rörelse, behöfver undergå
examen. Det år möjligt, att hon känner,
att personen duger till att sköta om huset;
ehuru han ej kan stå examen, och då blef
huset olyckligt, i stället för att man väntat inbördes
förmån. Om 2 §. blifver beståndande,
bör således den io;de ändras.
Vid §. 11 gjordes icke någon anmärkning;
utte Artikelril
Om Handelsrörelse, som utan rättighet
'och förbindelse till Burskap kari fä ut öjaas.
§§. !, 2.
Herr Hjerta'. Redactionén i denna <§. år
nog obestämd. Hår står: Enkor i allmänhet,
vell sådana ogifta personer af Qvintiokonet,
Den 30 Augusti e, m.
sorn uppnått en alder af a o dr , och ega bevis
om god fräjd , skall det vara o betaget,
att idka försäljning af sådana varor och tilf
verkningar, som af nämnde kön åstadkommas.
Jag öfverlemnar ti il Utskotten att bedomina,
hurudan denna föreskrift är, och till
huru mångå chicaner det kan leda, att gifva
en föreskrift i så obestämda ordalag. Då Utskotten
föreslagit i nåringslagen, att fruntimmer
få idka all slags näring, synes ej eller
handeln böra inskränkas till hvad de kunna sjelfve
åstadkomma. Deremot anser jag, att det
det vore alltför vidsträckt, om de hugo handla
med allt, hvad af dem kan åstadkommas.
Hert ven Hohenhausen : Jag år visserli
gen
icke någon förfäktare af våra Adc-liga privilegier
, men jag hemställer, huruvida de icke
åro förnärmade genom stadgandet uti 1 §;n ,
där det står, att det år en hvar obetagit, att
idka handel, enär han visar sig äga den i
sådant afseende erforderliga skicklighet, &c.
Fråga år dår om examina. I Adeliga privilegierne
år frälseman tillåtit, att idka grosshandel.
Flere af våra större possessionaten utöfva
äfven densamma jemte redningsrått i Fartyg.
Skulle de då vara förbundne, att inställa sig
vid närmaste småstads-magistrat, för att undergå
examen ?
Friherre Cederftröm: Jag år öfvertygad,
att Ridderskäpet och Adeln icke mera ån andra
vill undandraga sig de vilkor, som i allmänhet
stadgas för vinnande af rått till idkande af
Den 30 Augusti e.
351
borgerlig näring. Utskotten hafva således ej
dragit i betänkande att föreslå, att äfven Adelsmän
skulle taga examina. Hvad åter beträffar,
att sådana skulle kunna åläggas de possessionaten,
sorn reda ut skepp, så behöfves ej dertill
burskap, och således ej eiler examina. Herr
Hjerta har anmärkt om qvinnoköneta rätt att idka
handel, och den i 2, §;n lemnade rättighet
för Enkor och ogifta qvinnspersoner öfver 5o
år. Detta har ej sammanhang med hvad i denna
§. förekommer, ty om man erinrar sig, hafva
qvinnor, som vilja ingå uti handel, rättighet
dertill, enligt 5 §:n. Detta är en annan slags
handel, nemligen småhandel, och dervid hafva
Utskotten föreslagit, att fruntimmer må få försälja
i egna bodar sådane varor, sorn de kunna
tillverka.
Friherre T-Vrangel; För min del ämnar
jag ej idka handel, ty jag har dertill ej
ringaste fallenhet, men jag kan ej förstå, hvartill
examina skoja tjina. Jag vet ej att en köp—i
man kan äga annan skyldighet, ån att han skall
lemna en god vara. Jag skulle således, i likhet
med flere, tro, att examina kundo uteslutas.
Herr Hjerta: Min mening är visserligen
icke, att icke detta är olika slags handel , meri
jag har trott, att det borde förtydligas, och att
man ej borde nyttja sä ofullständiga beskrifning
gar, som kunde leda till chicaner, beslag, rn.
m. Dessutom finnas saker, som af könet å—
stadkoinmas, men ej få försäljas, och det torda
blifva svårt att utreda, huruvida fruntimren,
358
•>
I)en 30 Ju gust i e. m.
Kjelfve gjort det de försälja. Hela §:n fnrdrnr
således en omredigering. Saken har jag ej något
emot.
5:d e Artikeln.
Om Handels Societeter.
Vid §. 1. gjordes icke någon anmärkning.
Herr Hjerta-. Vid andra §;n anhåller
jag lå göra en anmärkning. Jag tror, alt., om
meningen omställdes, så att mellanmeningen:
enligt denna Författnings 5 Art. uteslöts,
bie tve det båttre. Meningen komme då att lyda
sålunda: Handels-Societeten dge, jemte
befattning med granskning af deras skicklig,
het , forn i hände Is-yr ket vilja inträda, jemväl
i öfrigt att iakttaga och bevaka hvad lill
Handelns förkofran och fördel lända kan.
Eljest skulle åt HandelsSoeieteten lemnäs rättighet
, att taga likasom elt Förmynderskap öfver
handeln på stället, som, 0111 Magistraten deruti
sammanstämde, kunde leda derhän, att en enskilt
handlande klefve inskränkt uti sitt yrke.
Jag vet ej, hvartill detta skulle tjena, och kari
ej anse Handels-Societeterne, såsom öfve; läggande
församlingar. Jag anser således, att den.
lia redacfion bör förändras; och tror, att i
småståderne kunde chicaner och hinder uppkomma,
om den linge stå qvar.
Vid §§. 5 och 4 var ej något att erinra.
Sfi} 30 Augusti c. tffo 359
ör.de Artikeln.
Om inf rifning i Handel, samt om Handlandes
och Handelsbetjenters ömsesidiga förhållanden.
§• i*
Herr von Hohenhausen: Jag anser min
pligt vara, att vid denna §. göra, samma anmärkning,
sorn jag förut gjort, i afseende på
contracter för lärlingar. Jag tror, att ett allmänt
stadgande i detta afseende blifver nödigt,
så att contracterne blifva undantag, men icke
regel, hälst samma skål gälla håra som jag anförde
vid det förra tillfället.
Vid §. 2 framställdes icke någon anmärkning.
,
5\te Artikeln
Om fåttét att Joko, rättighet till handels.J
idkande, och om Laga Dornftol i förekommande
mål, med, mera, forn, till följe af denna
Författning, bör tjena till efterrättelse.
Vid §§. i. 2. 3. 4. 5. 6, och 7. var icke
något att anmärka.
Friherre JFr angeli Då jag genomläste
Utskottens Betänkande, får jag erkänna, att jag
icke hade de åsigter, som Utskotten. Jag trodde,
att jag genom diseussionen skulle få skål.
att, ändra tankar, men, jag har stannat vid sam
-
35°
Ben 30 Augusti e, mi
tua öfvertygelse som förut, och derföre anhåll
ler jag nu, att få framställa mina åaigfer, så
mycket mera, som jag anser, att man med upp.
mårksamhet bör behandla förevarande ämne,
som år det vigtigaste vi förehaft, och som år
källan till all välmåga. Månne uti Utskottens
förslag innebåras de principer, som böra medföra
de förmåner man vill vänta. Jag tror, att
Utskotten i vissa delar handlat med för mycken
stränghet, f andra åter lemnat för mycken anledning
till sjelfsvåld. Jtag har ej velat följa
hvarje punkt, och dervid göra anmärkningar
under discussionen, men det torde nu tillåtas
mig att framställa några, sorn jag tecknat mig
till minnes. Utskotten hafva tillstyrkt en, exposition
af slöjde- och industri-alster. Jag delar
denna mening, så mycket mer som jag funnit
af den exposition, sorn ägt rum hår i Huf'
vudstaden, att det gifver ledning åt allmänheten,
och hänvisar tillverkaren till sökande af
större fullkomlighet. Såsom bevis på sanningen,
härutaf vijl jag taga Eskilstuna till exempel.
Der tillverkas saker till sådan förträfflighet, a,tt
de knappt i England göras förträffligare, men
jag lern nar derhän, om det kan leda till någon
välmåga i Eskilstuna. Man saknar der kunskap
om de machi,nerier, $om göra, att man för godt
pris kan tillverka varor. Jag tror, att i hvarje.
Stad, der man vill vinna höjd i konstflit, bör
man ej tillverka blott grannlåtsvaror, utan snarare
sådant, som har stor afsättning. Derigenom
blifver välmåga allmän i landet. Utskotten
föreslå HandtverkeSocietefer hvilka jag ej
911 aer yara annat ån ett nytt namn på Skrån»,
Dtu 30 Augusti e, mi
3®*
»nen menligare, ty förut vst tillfälle för medtäflare,
att bedömnia arbetet, men i dessa finnas
flere, som ej förstå arbetet, oeh möjeligen kunde
det leda till överenskommelser, att öfverse
med hvarandra. Jag tror således dessa icke
vara åndamålsenlige. Liba med Herr Lefrén
finner jag, att det vore båttre, om andre sakkunnige
personer invaldes, men kan ej instämma
deruti, alt de borde utgöra så liten del af
Societeten, och att det skulle bero af handtverkarne
att välja dem. I allmänhet tror jag, att
innan man går till detaillerne af så magtpåliggande
ämnen, bör man vara ense om principerne.
Sedan man derom år ense, år stadgandet
snart tillvågsbragdt. Efter min tanke och sedan
jag genomläst Utskottens förslag, äfven sam
framlidne Grefve Posses, måste jag yttra, att
jag vid jämförelsen finner hans förslag vara ett
mästerstycke. Derföre hade jag önskat, att Utekotten
ej så lösligen blott vidrört hans förslag
och berömt det, utan äfven granskat, huruvida
det icke Lunde antagas. Det hade vaarit så
mycket lättare, som det blott innehåller fern
hufvudgrundaatser. Man har ibland annat ansett
Grefve Posses project användbart blott uti
en liten Stad, som skulle n}rskapas. Jag tror,
att Utskotten misstagit sig; i anseende nemligen
dertill, att jag ej finner Grefve Posses förslag
så liberalt, som de systemer, hvilka följas i flere
andre länder, såsom till exempel Frankrike,
Det stöder sig på frihet utan sjelfsvåld. Frihet
för hvar och en att utveckla sin förmåga
och sin skicklighet, samt controll, att ej dålig
vara tillverkas. Man har äfven tillvitat detta
éiiémé
liw
3*2
Den 30 Augusti e. m.
förslag, att det uppmuntrar handtverkerierne opft
försvårar fabriks-rörelsen. Jag hemställer, onn
det icke år mera skål att uppmuntra handtverk
kerierne, ån att använda flere hundrade personer
på ett för dem mindre nyttigt sätt. Det
tyckes yara skål, att de, som vilja leda andra,
böra först veta något sjelf, ty i samma stund,
en oerfaren person såttes i tillstånd att
andra, hafva de derutaf känning och olägenhet.
Jag vill ej derföre förneka, att ju de, sorn äga
capitaler, må använda dem till förkofran, men
man bör ej eller förneka dem, som äga skicklighet,
att använda den till sitt gagn.
I an
ledning
af de principer jag hår framställt, anhåller
jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville tillåta, att Grefve Posses förslag
till Förrättning måtte upplåsas, på det raan
måtte kunna göra jämförelse emellan det och
Utskottens. I händelse det ihågkommes, och
man anser uppläsningen öfverflödig, skall jag ej
vidare yrka den, men anhåller, att förslaget åtminstone
vid återremissen måtte få åtfölja, och
att det måtte anses, såsom Ridderskapets och
Adelns önskan, att det må träda i stället för
Utskottens förslag.
Herr Ankarfvard, Auguft: Jag delar till
alla delar Friherre ÖV rangela tankar i detta ämne,
afven om företrädet af Grefve Posses förslag;
dock tror jag ej, att det nu bör upplåsas,
då det redan år kändt, men att det måtte åtfölja
tid Utskotten, med de anmärkningar Friherre
Wrangel gjordt, derom anhåller jag. Jag
finner äfven, att Utskottens yttrande, rörande
Deri 30 Augusti e. rn.
363.
Grefve Posses åsigter, år ett af de säkraste stöd
för deras riktighet. Jag tror, att vi befinna oss
pära nog i det tillstånd, ait ej vara generade af
några gamla förf...ttninger, samt anser 1809 och
lo årens concessioner gifva Ridderskapet och
Adeln tillräcklig rått att fordra näringsfrihet,
och då kan den erkända förtrålfiigheten af
Grefve Posses förslag visserligen tillämpas.
Herr EhrenborgI afseende på hvad Friherre
Wrangel och Herr Ankarsvärd anfört om
Grefve Posses förslag, får jag åberopa hvad Utskotten
yttra sid. (54, nemligen, att bland Jlere
jörjlag anje jig Utjkotten JärJkilt böra nämna
Grefve C. fl. Pojfes, hvilket, med undanröjd
Jkillnad emellan Landt- och Statsmanna
näringar, och antagande af fiyrkt Jkicklighet,
fäforn enda grunden och vilkoret för näringars
idkande, förutfåtter en vifs grad deraf
för rättigheten, att med egna händer idka ett
handtverk, en högre jör defs idkande, fåjom
handtverkare med biträde af gefåller, och en
ännu högre för defs idkande fäfom fabrikant.
1 fråga om näringarnes för fia ordnande i ett
nydanat Samhälle, oberoende af äldre författningar,
rättigheter och vanor, hade visferligen
detta förjlag fört erit den flår/la uppmar
kjärnhet. , men pä förr uppgifné grunder
och ela difs utom, genom ett Jädant för/lags
antagande, den hittills medgifne friheten till
inträde i fabriksnäringen, under hvilken frihet
denna näring vunnit anfenlig förkoj rån,
fladie näjlan i famina nion förf väras, Jörn
inträdet i öfrige näringar underlättades, huf
-
3®4
Deri 30 Augusti c.
va TJtJkotten icke trott fig ät nämnda forjlag
bora lemna det bifall, det eljest i mänga ajfeend-m
förtjent. Der hafva Utskotten således
uppgifvit hufvudgrunderne för Grefve Posses
förslag. Utskotten hafva ock redovisat skälen,
hvarföre det ej kunnat antagas, dels derföre, att
fabrikerne skulle underkastas ett tvång, som de
ej hittills fått vidkännas, dels emedan det skulle
förorsaka en sammanblandning af Stadsmannaoch
Landtmannanäringar. Pag. 22 och 25 finnas
skälen härtill angifne, och jag har ej här funnit
dem vederlagde. Utskotten hafva förut utredt,
att Skråordningarne ej utgöra några privilegier,
att afseende bör fästas på ordningen inom Städerne,
så att ej Stads manna- och Landtmannanäringar
förblandas, och hafva på förut anförd®
skäl trott, att ett jemrande deruti ej kunde äga
rum, utan kränkning af Städernes rättigheter, och
utan förutsättande af en förändring uti det nä-*
ringsidkande Ståndets representation. Godkännes
denna åsigt, så är det öfverflödigt, att Gref-*
ve Posses förslag kommer under närmare öfver-*
vägande. Utskotten förutsågo ock de många olika
omdömen, som ett sådant förslag skulle förorsaka,
och jag är öfvertygad, att om Herrarne
varit närvarande uti Utskotten, och sett huru
svårt det varit att sammanjemka meningarne,
hade de funnit, att något är uträttadt. Dét är
ej svårt att yrka stora fördelar, men det är af
hu.fvudsakligare vigt, att vinna något.
Friherre W^r angel'. Jag erkånner och inser
visserligen, att Utskotten haft mycken svå-;
righet att sammanjemka de olika meaingarne,
Ven .30 Augusti •» m.
355
och de olika interessena; men jag måste dock
ylira, att jag finner Grefve Posses förslag vara
båttre. Jag har af Utskottens förslag så mycket
mindre blifvit öfvertygad, som de synas lått
hafva öfverhalkat Grefve Posses. De synas
blott hafva vidrört och berömt det, utan att nogare
granska detsamma. Jag torde derföre få
upplåsa hufvudgrunderne deraf; det skall icke
upptaga 5 minuter.
Elter upplåsning af en del utaf Grefve
Posses ifrågavarande förslag, tilläde Friherre
Wrangelx
Jag hemställer, huruvida Utskotten upptagit
dessa grunder så, som de hår åro framställde*
Jag hemställer, om icke de stadgnnden åro dé
rättaste, som grunda sig på rättigheten* som hvar
och en åger, att använda sina naturliga förmögenheter,
till tillverkande af hvad han förmår*
och då man lägger alltför många band, såsom
Utskotten gjort, förvandlar man den så kallade
näringsfriheten till näringstvång. Jag anhåller,
rtf mine anmärkningar måtte öfverlemnas till
Utskotten, och att Utskotten måtte uppmanas
att tillse, om icke Grefve Posses förslag kunde
tråda i stället för det, som Utskotten afgifvit.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt
Marfkalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Lag- och OeconomieUtskottens
förevarande Utlåtande, i anledning
3G6 Ben 30 Augusti e. m,
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremittera.
Herr Grefven och LandtMarshctlken till—
kånnagaf, att flere vacancer tid efter annan bland
Herrar Bänkman inträffat; i följd hvaraf Herr
Grefven och LandtMarskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta, att
Bånkmansval för 5, 9, 10, 18, 20, 21, s5, 26,
27, 5i, 35, 42 och 45 BårikmansÅfdelhingufrie
finge i nästa Plenum förråttas.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarfkdlken herm
ställde vidare, om icke Ridderskapet o h Adeln skulle
å nästa Tisdag den 2 nästkommande September
vilja utvälja frenne Suppleanter till Ridderskajjets
och Ådelns Fullmågtige i Riksens Ständers Bank,
samt likaledes frenne Suppleanter till Ståndets
Fullmägtige 1 RiksgåldsContoiret,
Bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
don So sistlidne julii under N:o 581 afgifne,'
samt den 11 dennes eftermiddagen på bordet
lagde; Utlåtande, i inledning af yåckt rnotion,
Den 30 Augusti e, m.
1 afseende på att tillvägabringa en öfvergång af
de mera bildade Folkclasserne till de productiva.
Herr Franc Sparre, llengl Erland: Se
dan
Ridderskapet och Adeln nu antagit Utskottens
Betänkande, får jag tillkännagifva, att jag
är sinnad vicka en motion, sorn dermed har
sammanhang, men som jag ej kunnat redigera
den nu, i afvaktan på discussionens utgång, anhåller
jag att vid ett annat tillfälle lå framställa
den.
Föredrogös å nyo och gillades följande
^tatsUtskottefs den 8 dennes afgifne, samt den
14 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 397. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut riieddeldte Betänkande
1 fråga om indragning af Medico Theologiské
Stipendierne.
N:o 5gg. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut nieddeldte Betänkande,
i frågan om lörietillökhing för i5 SubalterneOfficérare
vid Skånska DragonRegernentet.
N:o 4oi. I anledning af Kongl. Majus Nådiga
RemisSj angående Saia SiliverVerk»
Ben 3<3 Augusti t, hi,
Företogs till pröfning StatsUtskotfets dén $
dennes under N:o 4o© afgifne, samt den i4
derpå följde eftermiddagen på bordet lagdej
Utlåtande, i anledning af väckt fråga öm Uppgift
öfver hvad Staten påkostat Götha Canal.
Herr Berghman, Ambrosius Maghils}\hade
inlemnat ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N.o i.)
Herr Grefven och LandtMarJkälken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af Herr
Berghmans dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras!
Ropades Ja och Neji
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislausi
jag instämmer med Herr Berghman deruti, att
StatsUtskottet visserligen hade kunnat göra sig
den mödan, att tillfredsställa en medlem af
Ridderskapet och Adeln, som begärt upplysningar,
hvilka tjena att bestämma hans beslut $
når frågan förekommer till afgörande» Jag föreställer
mig, att det måtte vara lått, att från
KammarCollegium få de upplysningar som be;
höfvas, oeh skrifvare tryta ej , att sätta deni
uti tabellform.
Herr Hjerta, Johan Gustaf: Utskottet
hade visserligen ej underlåtit, att söka upplysningar
-
We.n 30 Augusti c, m.
369
idingar från KammarCollegium, öm de der kunnat
erhållas. Utskottet här specificeradt upptagit
hvarje post, utan de summor, som Herr
Berghman sjelf nämnt,. Det återstår således ingenting
annat, ån möjligheten att bestämma vår*
det af den jord , sorn blifvit skånkt till Götha
Canal, och detta skulle fordra en alldeles sår-;
skilt åtgärd, som nu ej kan vinnas> inen möjeligen
till nästa Riksdag kan bestämmas. Vid
denna Riksdag år det omöjligt, att gifva någon
fullständigare uppgift, ån den, sorn år gifven^
Och jäg tror, att Utskottet uppfyllt sin pligt,
då det framlagt aila de poster, som i betänkan-:
det åro synliga, och som utgöra gg,000 R;dr i
utom de åoo,ooo R:dr, hvilka årligen blifvit
lemnade , afskrifningen af Canal-skulden , samt
den jord, som Canalen fått, till hvars sluteli—
ga värdering fordras en särskildt beråkningsmethod.
Herr Berghman: StatsUtskottet har ické
tillgång till de handlingar, sorn upplysa, hvilka
hemman, rotar, räntor, m. m. frångått Staten
för Canaiens skul’. Jäg föreslår derföre, att
upplysning derom måtte infordras ifrån KammarCollegium.
Dår fås en sådan lått och snart.'
Jag förnyar min begäran om återremiss, och
anhåller om Herr Grefvehs oell LandfMarskalkens
proposition derå.
Hurr Grefven och Landt Mar/kalken för
-
Ridd, 0. Ad. Pr. VII. B, 2:dra Afd, s4.
379
Den 30 Augusti e. m,
nyade Dess förut gjorde proposition om återremiss
af Utskottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJkalken
föreslog, att berörde Utlåtande måtte
laggas till handlingarne.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr af Uhr, Guftaf: Om det också för
håller
sig så, som Herr Hjerta yttrat, att inga
vidare upplysningar kunna fås från KammarCollegium,
hvilket jag likväl icke medgifver j
finner jag dock icke, hvarföre Betänkandet ej bör
upptaga de 5oo,ooo R:dr, som årligen utgått
från Banken. Det var min mening i Utskottet
att desse borde intagas , men jag blef ensam af
den tankan. Betänkandet må då komma tillbaka,
om ej för annat, åtminstone för att den
summan må insättas.
Herr Hjerta: När Carl XI feck råknin
garne
öfver Hjelmare Slussverk, kastade han
dem på elden. Kanske vore det bäst, att Riksens
Ständer gjorde detsamma med räkningarne
för Götha Canal. I sådane saker är det ej
vårdt, att räkna på styfvern. Det lärer ej vara
större summa, än i5o å 160,000 R:dr, som ej
år upptagen, nemligen för jord och herpman,
som äro lemnade åt Canalen. Detta går således
ej till så stort belopp. Når nu räkningen
jrijar 3oo,ooo R;dr i 8 år, och 1 millions af
-
Den 30 Augusti e, m.
37*
skrifning, så ser man, att med tillägg af de
ggooo R:dr Utskottet omtalt, Canalen kostar
omkring tre och en half million Riksdaler, då
blott de jordersåttningar återstå, som gått igenom
Kammar- och KrigsCollegierne. Jag föreslår
således, att Betänkandet må låggas till
handlingarne.
Herr Berghman'. Det synes vara högst
obilligt, att vilja undanhålla allmänheten kännedom
om hvad Canalen kostat. Min afsigt var,
att StatsUtskottet skulle författa en riktig calcul
deröfver med räntor och allt. Med ett ord jag
hade väntat, att få se allt på ett ställe, så att
man i Riksdags-handlingarne kunde finna det.
Nu är det blott styckevis. Utskottet säger, att
motionairen uppgifvit det och det, men de personer,
som bo i landsorterne, sakna till större
delen kunskap derom. Jag tror det vore skäl,
att fordra en ordentlig calcul. Jag respecterar
Ridderskapets och Adelns vilja, i händelse Betänkandet
skall läggas till handlingarne, får det
blifva dervid, och jag vill ej besvära med en
votering.
Herr Ehrenborgh Casper: Äfven jag för
enar
mig med Herr Berghman uti begäran om
återremiss. Den kan ej skada, utan snarare
gagna, då det är gifvet, att uppgiften ej är så
fullständig, som den kan åstadkommas. Jag
känner, att, hvad Westgöthe*. Canal-linien angår,
finnes en uppgift på huru mycket jorden kostat,
och deraf måste sammandrag vara att tillgå uti
KammarCollegium, hvarifrån det torde kunna
372 Den 30 Augusti e, in.
erhållas. Om man således önskat, att se älla
kostnaderne uti ett sammanhang , torde återre*
miss böra beviljas.
Grefve pon Schwerin: Jag understödjer1
Herr Berghmans begäran om återremiss, ej deri
före, att jag vid afgörandet tänker försvåra bi*
fall till hvad som begäres för Canalen; jag säger
dertill /a; men jag skulle ogerna sö, orri
Utskotten skulle antaga den vanan, att, efter
Carl XLtes vis, göra streck öfver räkningarne,
när de betalande önska att se dem.
Herr af Uhr: I afseende på hvad Herr
Hjerta anfort, får jag blott tillägga, att det var
rätt illa för oss, att Carl XI., genom Räkningarnes
förstörings betog oss möjligheten, att få
kunskap om kostnaden för Hjelmare Slussverk;
Det hade i synnerhet varit af vigt för oss, att
äga denna kunskap, då beslutet fattades om anläggningen
af Götha Canal, och detta företag*
som nu gÖr oss så manga bekymmer, hade då
kanske blifvit ogjordh Vi böra deraf lära oss*
att icke uppsåtligen dölja några upplysningar*
som kunna blifva nyttige för våra efterkom-4
mande.
Herr Hjerta i De upplysningar Herr Ehrenborg
omtalt, äro de, som finnas upptagne uti
Utskottets Betänkande; men det är blott några
jordersättningar, och några förmoner af timmer
från KronoSkogarne, söm Utskottet ej upptagit,
emedan de ej kunnat i penningar värderas. Uti
Betänkandet är redogjordt för allt, som kunnat
Den 30 Augusti e, ml
373
contant förvandlas, och utgör 99,000 R.dr.
Helt annat är att bestämma jordens värde.
Dertill fordras en särskilt beräkningsgrund. Jag
vill visst icke vidare hindra åt er remiss, utan
tillstyrker den , men den tjenar till intet, och
att resultatet ej blifver annat än förut, derom
år jag öfvertygad , utom att man kan uppsätta
allt uti en summa. Men detta morsades
uti Utskottet af det skål, att summorne ännu
stå , såsom län af Banken. Det år af Banken,
som desse summor erhållits, men Staten har
Canalen ej kostat mera ån 99,000 R.dr contant.
Det år på denna grund jag trodde anmårknin-r
garne ej förtjena återremiss, men vill visserligen
icke hindra den,
Herr Berghman: De räntor och den Sparu
nemål, som Utskottet i sitt Betänkande upptagit,
hafva på 6 år uppgått till 900 tunnor. Defi
blifver i5o tunnor on» året; når man reduce*
rar detta till penningar, och deraf gör ett capital
efter 5 procent, då får man en summa ,
som bestämmer, hvad Canalen på 6 år kostat
Staten. Detta borde Utskottet hafva sagt. Om
Betänkandet återremitteras, lärer Utskottet finna
låmpeligt, att uppgöra calculen på det sättet.
Att beräkna timmer och sådant år icke
möjligt; det må Canalen gerna hafva till skånks.
Herr Hjerta har skiljt emellan Bank och Stat.
Det räknar jag för detsamma, och år öfverty- ,
gad, att det, som blifvit lånadt till Canalen,
ej kommer tillbaka.
Uppå derefter af Herr Grefvert och bandin
374 öert 30 Augusti e. m.
Mar/kalken gjord proposition, fann Ridderskapetjoch
Adeln för godt, att StatsUtskottets Utlåtande
, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återförvisa.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 9 dennes
under N:o 4o2 afgifne, samt den i4 derpåföljde
e. m. på bordet lagda, Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande rörande Löneförbättring
för de fyra StatsSecreterarne.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
detta ämne första gången förevar tog jag mig
friheten afstyrka bifall till någon löneförhöjning
åt StatsSecreterarne. Jag får nu å nyo göra
detsamma. Såsom bekant år , har Särskilta Utskottet
föreslagit en annan reglering i afseende
på de föredragande, utgående från den synpunkt,
att de borde vara ensamme Chefer för
hvar sin förvaltningsgren. Skulle man nu öka
lönerne, så räckte det måhända blott till nästa
Riksdag , då förändringen med de föredragandes
befattning kan grundlagsenligt äga rum.
Utom detta skål emot en löneförhöjning för
sådane embeten, hvilkas indragning år i fråga,
förekommer äfven det, att förslaget år partielt,
och utan sammanhang med lönereglering för
andra Embetsmån i lika ställning. Det synes
följagteligen hvarken vara rigtigt eller billigt,
Äfven får jag fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derå, att Stats-Secreterare-Ein
-
Den 30 Augusti e. m.
375
betena låra så långe varit besatte af tillförordnade
personer, just erne'1 n Kongl. Maj:t förutsett,
att de liksom Justitie-Canzlers-Embetet åro
bland de tjenster, hvilka möjeligen komma att
undergå förändring; Och sluteligen bör jag anmärka,
att löneförhöjningen, om den under sådane
omständigheter anses nödig, år för ringa
till sitt ändamål. Antingen skall den vara billig
och tillfyllestgörande, eller skall man icke befatta
sig dermed. Jag tillstyrker således, att
betänkandet måtte afslås.
Herr Hjerta, Johan Qufiaf: Jag instäm
mer
med den siste talaren, att tillökningen år
allt för liten, och att ändamålet derigenom ej
vinnes. Afsigten var naturligtvis den, att sätta
dessa Embetsmån i sådant skick, att de ej anses
för hvad de ej åro, underhafvande af dem, med
hvilka de rösta. Men då StatsUtskottet ej bifallit
detta, så tror jag ej eller, att denna partiella
tillökning år nödig. Jag har röstat emot
den lilla tillökningen, och yrkat, att StatsSecreterarne
skulle få lika lön med StatsRåden. Jag
har gjort det, utan afseende på Särskilta Utskottets
förslag, emedan StatsSecreterarne åro
så införlifvade med StatsFörfattningen, att jag ej
finner, huru Särskilta Utskottet kan rubba dem,
och då under de följande fem åren ingen ändring
deruti kan ske, har jag afsett vigten, att
under tiden få deras Embeten rätt utöfvade.
Råtta sättet hade varit, att Riksens Ständer genom
sitt medel anjlag satt upp dem i den vår.
dighet de böra hafva, och åro ämnade till. Men
då detta ej vinnes, kan jag ej se, att någon
396
lien ge? Angiisll e, m.
tillökning bör lemnäs. Jag anhåller således oni
proposition, antingen till afslag å Betänkande^
éller till bestämmande af full SiatsRåds-lön åfc
StatsSecreterarrie.
Herr von Hartmansdorff: Om nian med
löneförhöjningen
kunde vinna, hvad man förmodeligen
åsyftat att nemligen StatsSecreterareplatserne
blefve besatta med dertill verkeligen
Utnämnde personer, så vore måhända något
vunnet. Men som de personer, hvilka önska sig
sådane embeten, icke nämna sig sjelfva, så har.
man ej hopp, att genom löneförhöjningen få.
mera' ån förut ordinarie embetsmån. Således
ban jag ej antaga detta skål, såsom grund tillbifall,
utan tillstyrker alslag.
Herr Hjerta: Den anmärkning Herr von
Hartmansdorff gjort, år visserligen riktig ; men
om det inträffar, tom han yttrat, funnes ingen
menlig verkan af anslaget för StafcsVerket; ty i
det fallet komme ingen utgift i fråga, enligt det
vilkor, sorn Utskottet föreslagit. Derföre skulle
jag tro, att maij då hade uppfyllt den skyldighet.
, sorn åligger Riksens Ständer, att uttrycka
folkets vilja, att man måtte anse desse Embetsmån,
såsom något.
Herr von Hohenhaufen, Michaeli Når det
nu mera icke kan komma i fråga, att uti en
underdånig skrifvelse uttrycka Riksens Ständers
önskan att StatsSecreferareEmbetena måtte tillsättas
pa Stat, sä vore delta likväl ett medelatt
uttrycka densamma, ^ En följd deraf Liefve,
sen 30 Augusti e. m'.
377
ött man skulle undersöka, hvarföre ökning skett,
och då skulle våra Protocoller uttrycka afsigten,
Således antingen man antager Utskottets Betänkande,
eller bestämmer fullt liba lön, som lör
StatsRåden, uttryckes i båda fallen derigenom
Riksens Ständers önskan, att desse Embeten
måtte innehafvas af personer på Stat, helst det;
hår blifvit upplyst, att man vägrat emottaga dea.
sa tjenster, emedan man genom sportler yid andra
löner hade större löneinkomster.
Herr von. Hartmansdorff: Jag tror ej
förhållandet vara sådant, att dessa Embetsmål!
hafva större löner, för det de åro tillförordnade,
utan deras ordinarie lön fördelas i ställetpå
deras lönlöse kamrater. Ville man anslå löner,
för att såmedelst uttrycka en för öfrigt
stum önskan, att få StatsSecreterareEmbetena
besatta med ordinarier, så anser jag det vara
C>å mycket mera öfverflödigt, som denna grund
till motionen inflyter uti våra Protocoller, utapt
att den bifalles, och som frågan om tillsättandet
af ordinarie embetsmin år något, sora förstås
af sig sjelft, efter embetena stå på Stat. Förordnandet
år blott undantag från regeln., uti
hvilken råtta meningen ligger. Detta skål synes
följagteligen icke böra blifva grund till Betänkandets
godkännande.
Herr Grefven och LandtMarJkalken gjorde
proposition till bifall af StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Ja peli Nej.
378
Den 30 Augusti e, m.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJkalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade afslå berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Upplåstes och lades på bordet följande
från nedannåmnde Utskott inkomne Utlåtanden
:
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Af den 523 dennes:
N:o 435. I anledning af väckte motioner,
om nyhemmans anslående till hjelp för svaga
Rotar m. m.
N;o 436. Öfver väckte motioner, rörande
Bytes Verket.
Från Stats- och BevillningsUtJhotten:
Af den 21 dennes :
N:o 437. Angående en af hvarje Mantalsskrifven
person, årligen intill nästa Riksdag utgående
afgift, till Veneriska smittans hämmande.
Från Stats- och BancoUtJkottenl
Af den 23 dennes:
N>o 438. I anledning af gjorde anmärknin
-
Den 3o Augusti c, m.
379
gar vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
öfver väckte molioner, om stadgande af ny
praescriptionstid, i afseende på sådane för detta
FilialDiscontlnrättningarnes skulder, hvilka icke,
inom den förut bestämde praescriptions-tiden,
blifvit till inlösen presenterade.
Från Bevillnings- och LagUtJkotten t
Af den 28 dennes:
N;o 35. Öfver väckt motion, angående förändradt
sätt för Krono-skatternes indrifvande.
Från Lag-Utskottet:
Af den x5 dennes:
N:o i54. Angående föreslagen ändring uti
Kongl. Brefvet den 17 October 1778, rörande
barnamord.
N;o 157. I anledning af gjorde anmärknin.
gar vid Utskottets förut afgifne Betänkande öfver
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
förändring i 1 Cap. x och 10 §, §. RättegångsBalken.
Upplåstes följande från de öfrige Respective
RiksStånden ankomne ProtocollsUtdrag:
Från Högvördige PrefteStåndet:
Af den 5, 7, i5, ajj ^5, 27, och 5o
380
Den 3<y Augusti c. ni;
Maji, samt den 5, 6, 11, i4, 18, 25, och 28;
Junii innevarande år, innehållande;
1) Remlsjer till
Siats- och BancoUtskotten:
Af Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse,® angående
ett lånebiträde till fullbordande af nya Bia
blialeks-byggnaden vid Upsala Universitet
Beoi Ilning s UlJkoRet:
Af Allmänna Besvärs- och OeconomieUH
skottets yttranden uti 7:de och 8:de momenten,
af dess Betänkande öfver föreslagne ändringaruti
Författningarne rörande husbehofs bran vins.-  bränningen, i afseende på frågorne om bränvins-skattens
upphörande, och om nedsättning i
Bevillningen. för- större samt Skottska och Elglyndska
Pannor m, in.
B a gift {kottet l
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner, an.
gående tiden för bevakande af mål, sorn i HofBätten
öfver Skåne och Blekinge göras anT
hängige, eller derifrån till Kongl. Maj:t i underdånighet
fullföljas; föreslagen förändring uti;
1 Cap, 1 oqh 10 §. g. IfättegångsBalken i frågan
om val af Nämndemän, samt Extra Nämndemäns
tillkallande; oell förklaring öfver 5 §. uti
25. Cap. RäticgångsBa 1 ken, samt 4 $. uti 5 Cap.
MissgerningsBalken; af Kongl, MajUs Nådiga
Skrifvelse, med öfverlemnande af förordningen
befi 30 'Augusti cr, m,
'jert 12 Februarii 1820 eniot Lurendrägeri- och
Tullförsnillning, uti hvad angar de derstädes
Stadgade straff och ansvar; samt af BancoUt-*
skottets Memorial, om ett bestämdt stadgande^
huru i sådane fall, då en å Bankens Auction
försåld fastighet inropas af förra ägaren, vid litjuiden
bör förhållas-,
Bag- fajht Allmänna Besvärs- och Oé~
eonomie-Utskottem
Af Kongl. Maj:ts Mådiga Skrifvelse, angående
offentlighet vid RiksStåndens öfverläggrtingar.
2) Återreihisfer af rtedannämndé Utskotts
Betänkanden, nemligen:
Stats Utjkottets i
Angående några vid förslaget till inkomsternes
beräkning förekonme frågor; i anledning
äf Kongl. Maj:ts Nådiga Skifvelse rörande Löfås
SilfverVerk; i fråga otti lindring uti inqvarterings-beSväret
för Sfäderne i allmänhet, samt
särskildt för Götheborg, Malmö; Warberg, och
Wadstena; angående bidrag af Statert till PensionsCassalnrättningen
för civile Embets- och
Tjenstemän; om Embets- och Tjenstemäns behof,
att innan 70 års ålder taga afsked, med oafkorrtadt
åtnjutande af lönen; rörande väckte
motioner öm all jords lika beskattning, och dm
en allmän ny refning och skattläggning; i anledning
af Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse ari
-
38*
Den 30 Augusti e. rn.
gående granskning af Tullverkets räkenskaper,
jemte åtskillige dermed gemenskap ägande motioner;
samt rörande vackt fråga om NummerLotteriets
och GeneraiAssistanceContoirets indragning.
iStats- och BancoUtJkotten:
Angående förre handlanderne J, B. Kock
och Jonas Ståhle beviljad befrielse från bysättning
för skuld till Malmö förra Discont.
Bevillnings Utjkottets:
Rörande grunderne för den blifvande Bevillningen;
och om de genom Stora SjöTullen
inflytande Bevillnings-medel.
LagVtJkottets:
Om antagande af LagCommittéens förslag
till RättegångsBalk, samt offentlighet vid Domstolar
och PolieeKamrar i Städerne; angående
ändring uti 17 Cap. 2 §. RättegångsBalken och
2 §. uti Kongl. Förordningen den 28 Junii
1798; i fråga om sakägares fria val af Rättegångsombud;
angående Edsformulairers granskning
och rättande; om ändring uti 3 och 4
af 21 Cap. RättegångsBalken; rörande HofRättens
öfver Skåne och Blekinge ställande på IndragningsStat;
angående Expeditions-sättet af
Kongl. Maj:ts Någdia Resolutioner i Besvärsmål;
om föreslagen ändring uti 24 §. af Kongl.
Förordningen den x5 Julii 1818 rörande inteck
-
Den 30 Augusti e, nii 383
ning i fast egendom 5 rörande förändring i straffet
för Hållkarl, som fordrar dricks-penningar,
eller med otidighet bemöter resande; i anledning
af Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition, angående
förändring i 1 Cap. 1 och 10 § §. Rät.'
tegångsBalken; och angående yrkad ändring uti
Kongl. Förordningarne den 24 Augusti i8i3
emot fylleri och dryckenskap, samt den 20 December
i8i5, i hvad denne sednare angår laga
Domstol för^ åtal emot oloflig Bränvins-försäljning.
Lag- samt Allmanna Besvärs- och OeconomieUtskottens
:
Rörande en ny Författning om mått, mål
och vigt.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtJkottets:
Angående frågan om stämpling af husväfnader,
som till salu utbjudas; i anledning af
väckt fråga om skyldighet för Lappske Nybyggares
Söner att ingå i allmänna Beväringen; angående
förändring i skyldigheten att utgöra Afrads-
och KronoTiondeSpannemål, samt andra
på hemmanen indelta räntor; rörande KronoTiondeSpannemålens
utgörande till Stockholms
och Malmö Barnhus; i anledning af föreslagne
förändringar i Kongl. Förordningen den 26 Februarii
1817 rörande SockenStämmor och KyrkoRåd;
samt i afseende på frågorne om Torpares
BränvinsBrännings-rättighet, och oinskränkt
584
Den 30 Augusti e, ni;
rättighet för Näringsidkare och Gästgifvare, ait
när som helst sälja Bränvin.
o) Bifall till nedannämnde Utskotts Bé-t
tänkanden:
StatsUtJkcttets:
Angående liquiden af Ministern J. C. Lagersvärds
fordran på Gemiesiska lånen; rörande
föreslägét inköp af CanzliRådet Schoerbings afhandling
om Skögs-hushållningen; angående inköp
af Kronans andel i uppbörden vid Södra
Stäket; om användandet af Kronans TiondeKoppar
och Jern för Flottornes behof; om öfverlåtande
till Götheborgs F.attig-försörjningsanstalt
af den vid Äuctiorier å confiscerade varor
utgående Fattig-procent; angående rättighet
för Bergsman, att lösa Kronans Persedel oell
TiondeTackjern ; i , fråga om indragning af
VederlagsSpannemålen; om rättighet för Äboer
ä de till Upsala Åcademie donerade, äfvensom
på Preste-, Klockare-, Annex- och Mensalhemman,
att lösa dem till Skatte; rörande löllebesparingar
å Embets- och Tjensteraäns aflöning;
om åtskillige ändringar, förtydliganderi
och tillägg uti Utskottets förut afgifne Utlåtande
öfver Riksens Ständers Revisorers år 1822 afgifne
Berättelse om Revision af Stats Verkets
förvaltning och räkenskaper årén 181g och
1820; angående större frihet i jerntillverkning
och försäljning; i anledning af Kongl. Maj.ts
Nådiga Remiss uppå Grosshandlaren Weners'
ansökning
Bvn 30 Augustt e. m.
385
ansökning om nedsättning af arrendet för Svårtsjö
Kungsgård; angående nedsättning af Con-*
troll-stämpelafgiften å Metaller; i fråga om in-i
köp för Statens räkning af Geografiska Inrättningens
ChartasVerk; om Byggningshjelpens förvandling
och säkrare bestämmande; angående
inlösen af 4 stycken casserade RiksgäldsContoi-i
rets Credit-sedlar5 om utvidgad läkarevård 1
Blekinge Län; om anslag å Stat för en särskild
ProvincialLäkare i Herjeådalen; angående förändring
i MötesPassevolance-afgiftens utgörande;.
om ändring af de i Hallands Län hittills följde
grunder för Skatte-lösen af KronoHemman; i
i anledning af väckt motion om ändring i före-;
skrifterne för Hammarskattens utgörande; rörande
Lieutenanten Bergmarks underdåniga ansökning
om prolongation å arrendet af Klabböhle
Laxfiske; angående utgörande af de så kallade
Dejnepenningarne; i anledning af Kongl.
Maj;ts Nådiga Skrifvelse, rörande föreslagen försäljning
till Skatte af Kungsgårdar och OlfiH
cersBoställen; angående sökt befrielse från Ti-i
ondes utgörande på 10 års tid för Aluntillverkningen
vid Loverts Bruk; rörande Häradsskrifvaren
Rydings underdåniga, ansökning om utbekommande
af innehållen Mantalsskrifnings-provision;
örn lösen till Skatte af Jerkö Holme i
Blekinge Län; angående sammanjemkande af
Riksens Ständers beslut i afseende på kostna-i
dernes bestridande för H. K. H. Kronprinsens
förmälning och utrikes resa; om Chefens för
Tredje CavalleriBrigaden sökte utbekommande
Ridd. 0. Ad, Pr, VII, B. 2;dra Afd. a5,
Den J4 Augusti e, m,
af Adjutants-arfvode; rörande den Bokhållarna
i Fellingsbro Härad af ålder anslagne undsättnirigs-spanneinål;
angående sokt fri dispositionsrätt
af den lägenhet, hvarå Rörstrands PorcellainesBruk
är anlagt; om reglering af remisslaget
för Räntmästarne; öfver de åtgärder Riksens
Ständei’s Revisorer åren 1820 och 1822
vid granskningen af Allmänna Magazinslnrättningens
förvaltning och räkenskaper, vidtagit;
i afseende på åtskillige anmärkningspunkter rörande
nämnde förvaltning, med undantag af 4:de
punkten, angående beviljadt Spannemåls-utbyte
för Selets Brak i Norrbottens Län, hvarom undersökningen
ansågs böra förfalla; angående den
till Italien 1821 verkställde Export af Korn och
Hafra, med antagande, af det af Utskottet framställde
sednare alternatif, enligt hvilket laga ansvar
emot Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen
skulle yrkas; rörande redoviste Spannmåls-upphandlingsmedel
i Wermlands Län; om föreslagne
ändringar i MagazinsDirectionens hittills följde
Bokförings- och Redogörelse-method, samt
Kronfogdarnes åläggande, att årligen göra redo
för utestående Spannemåls undsättnings-medel;
angående 5oo tunnor Hafra, som år j 8 18 blef—
vo afsände till Norrige; rörande 11,000 Riksdaler
Banco, förskjutne till Lyckeby Qvarnars
reparation; om utlemnad Koppar till taktäckning
å Kongl. Slottet och H. K, H. Prinsessans Palais
i Stockholm; angående det för BagareEmbetet
i Hufvudstaden år 1818 anslagne parti
Råg; rörande förhöjning i Spannemåls- upphandlingsprisen
för Skaraborgs Län; angående gjord
anmärkning vid ett Herr Öfversten G. Åker
-
B*n 30 jfugusti t. itu
»sr
hjelm beviljadt Spannemåls-lån i Umeå Magazin;
om oliquiderade förskotter, uppburne af
Herr Mqoren Coyet och Herr HofMarskalken
Löfvensköld; om verkställde SpannemålsTransporter
landvågen, från Wadstena till Örtbro;
rörande ett till. Bohus Låns Regemente af
Landshöfdingen Herr Grefve von Rosen utlemnadt
lån af Allmänna Magazins-Inrättningens
medel; rörande uppburne lörskotts-medel af
Herr Landshöfdingen Arnell ; örn den till hjelp
för Hufvudstadens nödlidande vid KronoBageriet
verkställda brödföi bakning ; angående försummad
indrifning af en fordran hos SkeppareÅldermannen
J. P. Ståhl i Thorshälla; rörande
gjord anmärkning vid inköpet ef Eldqvarnen i
Stockholm; i anledning af gjord anmälan om
resultatet af den till England år 1820 verkställ^
de Spannemåls utskeppning; rörande Undsättnings-Spannemåls
äterlel vererande till samma
KronoMagazin, hvarifrån densamma uttagits; an-'
gående en Extra Ordinarie afskrifning, som blifvit
Slott.sProviantmästaren, Kongl. Råntmåstaren
Ouchterlony beviljad; rörande en afskrifning uti
Umeå JMagazinsRåkenskaper å de så kallade
Skånska GåfvoSp nnemåls-medlen; om en år
1822 yppad betydlig Proprie-b Jance hos Maghzinspörvaltaren
Renner i Lidköping; öfver
åtskilige anmärknings-punkter; rörande Allmänina
Migazinslnråtfningens förvaltning; i anledning
af Kongl. Majrfs Nådiga proposition om afskrifning
för ett qvantum Råg, användt till
brödbakning åt huf\udSt idens fattige; i fråga
om lönförbåttring lör Krono-Betjeningen på
Gottland och i Bohus Lån; samt angående tryck-j
388
Den 30 Augusti e, m'.
ningskostnaden för Landshöfdingarnes Embets~
kungörelser.
Stats- och Bevillning?, Utjkottens:
Om särskildt anslag till Taxerings-kostnadens
bestridande inom Norrbottens Län.
Stats- och BancoUtJkottens:
Angående bidrag till utförande af Hjelmare
Canal och Slussverks ombyggnad m. m.
Stats- famt Allmanna Befv års- och Oeconomie
Utjkottens:
Angående inrättande af en Skola i Öfver--  Torneå Socken; om anläggande af en Fyrbåk
på Holmöns norra udde vid inloppet till Qvarken;
rörande ProvincialLåkares tillsättande i åtskillige
Lån; i anledning af väckt motion om
bidrag af Allmänna medel till Lin förädlingens
befrämjande inom Hallands med flere Län; rö-i
rande väckt fråga om de reducerade CavalleriRegementernes
återuppsåUande, samt löneanslag
för Befälet vid Smålands InfanteriBafaillon; rörande
Institutet för blinda och döfstumme; i
fråga om anslag till våganlåggning emellan hemmanen
Ostrane och Sölje i Wermland; och om
en Fyrbåks anläggande på Björnklippan.
Bevillnings Utjkottets: '
I anledning af väekt fråga om ytterligare
Fribrefsråttighet för Stådernes Magistrater; om
Den 30 Augusti c, m.
389
ett föråndradt uppbörds- och controllsått å do
Staten från Postverket tillflytande medel; rörande
en föreslagen ny method för Bevillningens
utgörande och fördelning; samt fastigheters
värdering; och om afkorrtnings-långdernes
öfver Krono-utskylderne ingifvande till Hå-i
radsRätterne.
Banco Utjkottets
Angående förändring i betalnings-grunderne
för det Bancolån, som till istånd-sättande af
Uddevalla Stads afbrände publike byggnader
blifvit beviljadt; om förlängning af tiden för å~
terlösen af i Banken pantsatt Silfver; om präglande
af en Skåde-penning i anledning af H.
K. H. Kronprinsens förmälning; angående tillökning
i de för Bankens Casseurer bestådda
missråknings-penningar, m. m.; om prägling af
så kallade JubelRiksdaler; rörande BancoVerkets
ställning från och med år 1776 till och med år
1822; angående förändringar i Bankens inre administration;
om småsedels-skrifning, och öfverå
korsning af förslitne smärre sedlar; samt rörån,,
de vilkoren för återbetalning af (götheborgs
Stads från Banken erhållne lån,
LagUtJkoltets.:
Angående ProvincialMedici-besigtningar, vid
tvifvelsmål, huruvida död person vädeligen omkommit
eiler icke; onj förlndradt sått för Författningars
upplåsande i Kyrkorne; i anledning
af väckt fråga om bestämmande af viss grund;
för fastighetsvärde vid Bouppteckningar, hyared
t)tn 33 Augusti e, m.
ter fattigprocenten må beräknas, meri antagande
nf det alternatif, att det bör förblifva vid hvad
Lag och Författningar, angående så vål Bouppteckningar,
sorn Domares åliggande vid deras ingifvande
till Domstolen innehålla, och a't någon
vidare föreskrift i dessa delar icke år af nöden;
angående skärpning af Lagarne rörande tjenstledighet
för Domare; om en Lag i afseende på
förbrytelser, begången af åhörare vid Riksens
Stånders Plena eller Plena Plenorum; rörande
rättighet för en hvar, att utföra talan emot
Domare för Embetsfel; 0111 föreslägne Lagförändringar
till minskande af kostnader och besvär
för rättsökande vid rättegångars utförande; i
fråga om upplifvande of Kongl Senatens Bref v
den 25 Nov. 1708 rörande Prestval; örn Iiåradshöfdingars
skyldighet att meddela Presterskapet
HåradsRåtternes beslut angående dem,
som blifvit sakfållde, eller under framtiden ställde,
jemte Saköres längder öfver de Kyrkan och
de fattige tilldömde böter; i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Skrifvelser om ändring i 5 Cap.
1 §. MissgerningsBalken, och angående Kongl.
Förordningen den 1 Junii 1819; rörande värkt
motion derom, att frågor om hemmansklyfningar
och besutenhet må från LigmansRålt lika
med andra tvistemål få fullföljas; om ändring i
12 §. af Kongl. Förordningen den i3 Judi
1818; om ändring och tillägg i i3 §. af samma
Förordning; angående ändring i 25 §. af nämnde
Förordning; om upph'»fvapde af 25 § af
samma Förordning; om ändring uti FÖrfattnin
gen rörande inteckning i jord och fast egendom
å landet; angående minskadt antal Nämnd vid
D*n 30 Augusti e, nn
•å våi Lagtima som Urtima Ting, med antagande
af det alternativ, enligt hvilket någon minskning
uti det antal af 7 Nämndemän, som enligt
25 Cap 1 §. RäftegångsBalken minst fordras
för att utgöra domfördt antal, icke -kunnat tillstyrkas;
orri tiden, inom hvilken hinder för lys*,
ning till äktenskap böra anmälas och styrkas;
rörande stadganden i afseende på Testamentens
bevittnande och bevakning;' om utmätte fastigheters
försäljande endast i uppslag; om rättighet
för fordringsägare, att sjelfve välja utmåtningsmån;
i fråga om Promotorialer för att befordra
enskiltes Lagsöknings-årenden, då Gäl -  denårerne vistas i andra Län; om en Lagförklaring
rörande Löftesmäns rättighet att uppsåga
borgen; angående väckt frågS om LagmansRåtternes
upphörande; om förändrad organisation
af HärodaRdtterne; 0111 befrielse för sökande
parter uti skuld-fordrings-mål hos Konungens
Befallningshafvande, att med förklaranden conrrnunicera
de i desse mål meddelande Utslag;
och om FörlikningsDomstoiars inrättande.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
Utskottens:
Om åliggande för Häradshöfdingarne , att
visa redo för Häradets andel af Saköresmedel;
i anledning af väckte frågor, att Lag-Committéen
måtte höras öfver alla Lagförslag, samt
deraf föreslå redactionen; angående föreslagen
jemnkning i Stängsel-skyldigheten Byamän emellan
, då Storskifte eller Enskifte för sig gått;
39* Bcn 3° ÅWZUiH e. t».
rörande stängsel omkring skog och mark; om
snöskottning och snöplogning; angående yrkad
Förklaring af Kongl. Kungörelsen den 6 April
[j8io; om Jagt och Djurfång; rörande underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t, att de förslag,
sam Kongl. Maj;ts Befallningshafvande förmodades
hafva afgifvit rörande Hemmansklyfninrgar
, måtte Riksens Ständer föreläggas; angående
Nämndemäns arfvoden för biträde vid Afvittrings-
och Skattläggnings-förrättningar; om
ändring uti ag Cap. 1 §. Byggninga-Balken;
i anledning af yrkad befrielse för Nämndemän
från skyldigheten att biträda Kronabetjeningea
vid syner och besigtningar; i fråga om afskaffande
af Expeditionslösen eller nedsättning deraf
; angående Byvägars anläggande och underhållande
; om rättigheten till grustägt å andras
ägor; rörande jemnkning i Seglationsordningen j
om tillämpning af 25, Cap. 1 §. Byggninga-balken
på alla för varutransport nödige vågar;
angående yrkad ändring i Kongl. Förordningen
den 22 Julii ]8p3, om Tionde- och Råntegifvares
samt ägares ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter; i anledning af gjorde förslag i afseende
på byggnadsskyldigheten vid KyrkoherdeBoställen;
om grunden för Hemmans skyldighet,
att deltaga i Prestegårds- och Kyrkobyggnad,
m. m.; samt angående yrkad förändring uti
skyldigheten till vågarnes underhållande, med
antagande af det utaf Utskotten föreslagne andr^
Alternatif, eller att ågare af Bruk och Qvarnar,
samt andre dylika lågenheter skulle i våghåU«
ningsskyldigheten deltaga.
Den 30 Augusti e, m.
3Q?
alllmänna Besvärs- och Oeconomie Utskottets:
Om deltagande i Soldatrotering efter Hemmans
nppskattningsvårde; angående indelta Infanteriets
beklädnad; om lefverering af torkad
såd till Kronans Magaziner 5 rörande en jemnare
fördelning hemmanen emellan af den så
kallade Capellans-Skåppan ; rörande en ny delning
efter Hemmantalet af a utmark belägne
Myror; angående upprättande af en ny Landtmåteri-Taxa
* om inrättande af Gåstgifverier
på Wermdön; i fråga om åter upprättande af
en Trivialskola i Kongelf; om yrkad inskränkning
i Pastorers rösträttighet vid val till Kyrkobetjente;
om befrielse för Gottlands Hemmansägare
att underhålla Lastage-bryggor ; angående
böter för förfallolöst uteblifvande från
KronoUppbördsStämmor, och de af Regements.
Skrifvare utsatte Uppbördsmöten; i fråga om
planpenningars utgörande; angående tiden till
vägars grusning; om lämpligaste tiden för tjenstehjons
flyttning ; i anledning af föreslagne medel
till befordrande af Gymnastiska öfningar;
rörande väckta Motioner angående de i Riket
vistande Judar; i afseende på Arhetscommenderingar
af indelta Arméen; rörande väckt fråga
pm tillstånd för vissa Finnar, att få upprätta
särskildta Kyrkor och Församlingar; angående
gjord Motion om en allmän klådförordnings utfärdande;
om nyttan af Marcher för Arméen
och sättet att derigenom befordra penningecirculationenj
i anledning af väckt fråga röiand,©
fioldaters skyldighet att underhålla Soldate-Tor.
pen ni. m.j 0111 förändring i Prcäträtlighettrnc.s
S>tn 30 huguti i «. nx.
utgörande; i fråga derom f att Norrske Skepp
måtte i Svenska hamnar behandlas lika med
Svenska skepp; öfver föresLgne ändringar uti
Författningen rörande Husbehof Brånvins-bränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen ;
i anledning af väckt fråga om Skogsägares befriande
från kostnaderne till Klamparelaget i
Götheborg; om medel till befordrande af Sven.
ska Jerntillverkningars och Manufactur-arbetens
afsättning på Norra America3 angående upphörande
af det så kallade Hemförare-Båt-Gillet
i Götheborg 3 om upphåfvande af deri innevånarne
i en viss trackt af Elfsborgs Lån förunnade
rättighet att idka Gårdfarihandel; rörande
vissa föreskrifter i afseende på tillverkningen af
papper; om beståndet af sådane stådjobref å
de Lunds Academie ans]agne Praebende hemman,
hvarigenom lifstids besittning blifvit åboerne
försäkrad; angående utgörandet af bidraget
till Soldaternes beklädnad vid Westerbottens
Regemente; örn Nationalitetens åteiupplifvande
m. m ; rörande yrkadt upphörande af de Sjöoch
Stapel Ståderne beviljade afgifter för fartyg,
som besöka Köpingar och Landth unnar,
samt der intaga laster; om modification i författningen
angående meddelandet af Pass åt utlänningar
; angående användande af den till
Ståderne donerade jord ; om inrättande af Directioner
för det Indeldta Cavalleriets beklädnad;
angående ersättning för underhåll och fourage
för tågande troupper ; samt i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
angående vickt fråga derom, att LandsFiscaler
ej annorlunda än efter föregången ransakning
M>tn 30 Augusti t. ot'
och genom laga dorn måtte kunna från sina
tjenster skiljas, eller ock desse Tjenster komma
att alldeles upphöra.
Expeditions- Utskottets:
Om Controll derå, att Riksens Stånders
beslut må vid hvarje Riksdag blifva till Kongl.
Majit expedierade.
4:0 Godkännande af ConstitntionsUtskoftet.s
nedannåmnde förslag, till den behandling 56 §.
RegeringsFormen föreskrifver, nemligen; till
ändring i 68 §. Riksdagsordningen; till ett tillägg
i 4 Morn. 1 §. TrycMrihetsFörordningen ;
till ändring i 21 §• Riksdagsordningen ; tili ett
tillägg i 79 §. Riksdagsordningen; om ändring
i 37 §. Riksdagsordningen; om ändring i 60 §.
RegeringsFormen; oell om uteslutande af ert
helt Moment, samt någon del af ett annot, i
5:te §. TryckfrihelsFörordningen.
■H ' *' • / . '
5:o Instämmande uti Högloflige Ridderskapets
och Adelns beslut rörande tryckningen af
Tobleauerne öfver Banco Verkets ställning ; angående
Deputationer af Rikets Ständer för ett
uppvakta H. M. Drottningen och H. K. H.
Kronprinsessan vid Deras ankomst till HufvudStaden
och Kongl. LustSIottet Haga; om det
sått , hvaruppå Dt puierade från Norrska StorTinget,
kvilka hitkomma för att bivista H. K.
H. KronPrinsens höga förmålningsact, borde
emottagas och bemötas; samt uti Hedervärda
BondeStåndeti beslut, det aflöningen för Riks
-
3§6 Deri 30 Augusti e, m.
Ståndens och Utskottens Secreterare, Canzlier
och Vaktbetjening borde fastställas till samma
belopp och beråkningstid, som vid sista Riksdag
sluteligen blef bestämdt, med rättighet att genast
lyfta denna aflöning till och med Maji
månad.
6:0 Anmodan till ExpeditionsUtskottet, att
uppsätta en und. Skrifvelse till Kongl. Maj>t
ined anhållan om Nådig sanction å de Grundlagsändrings
förslag, som vid innevarande Rikadag
af samtlige RiksStånden blifvit antagne.
7:0 Ogillande af BancoUtskottets Utlåtande
i anledning af väckt Motion, angående anstalter
till befordrande af Norrskt mynts gångbarhet
i Sverige; LagUtskottets Betänkande om
ändring uti 3a Cap. RåtiegångsBalken; samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Vtskottets
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid dess Betänkande om KronoBetjeningens påskrift
å Allmogens Kungörelser, innan de från
Predikstolarne upplåsas.
Beroende vid hvad Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotten uti deras för.
nyade Utlåtanden anfört, det förstnämnde i frågan
om tjenliga författningars vidtagande emot
allmänna förbrytare; och det sednare, angående
upphåfvande af föreskrifterne rörande Husvåfnaders
stämpling.
g:o Läggande till handlingarne af följande
Utskotts Memorial oell Betänkande!!, nemi*
Den 30 August i e. nil
397
Stats- Utskottets 1
I anledning af gjorde anmärkningar vid Ut?
skottets Utlåtande rörande understöd af allmänna
medel til en hamnbyggnad i Lidköping; angående
dels indragning, dels tillökning af Embeten
och Tjenster; i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betånkanden angående:
kostnads-ersåttning för H. K. H. Kronprins
sens förmälning och verkställde utrikes resa;
samt rörande förändrad disposition af räntan å
Wermlands LandtvärnsCassa; angående AllmänJ
na Magazinslnråttningens utestående fordringar i
Finland 5 och om upphandlad riad Råg vid Norrköpings
KronoMagazin,
Stats- och BancoUtJkottens:
I anledning af gjord motion om erinran
till Utskotten att till RiksStånden afgifva förslag
till grunderne för den blifvande financeplanen.
Banco Utjkottets:
Med upplysningar angående de i Banken
emot deposition af BancoSedlar lyftade Piastrar.
Lag Utjkottets:
I anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut afgifne Betånkanden: angående
hembud, då FrålseSkatte-hemman utom börd
försäljas; om ändring uti 25 Cap. 5 §. Rättegångsbalken;
i fråga om upphåfvande af Öfre
35*
Ben g9 Ju gusti «, m.
orh Nedre BorgRätterne, samt upphörande af
RiksMarskalksEmbets-befaltning meri skuldfordringsmål;
om bestämmande af en viss grund för
fastighet&yårde vid Bouppteckningar ■ samt angå.
ende Häradshöfdingnrs skyldighet att meddela
Presterskapet Härads-Råtternes beslut rörande
dem, som blifvit sakfållde eller linder framtiden
ställde, jemte Extracten af Saköres-Längderne
öfver de Kyrkan och de fattige tilldömde
böter.
Allmänna Besvärs- och OeconumieUtJkottets
I
anledning af Friherre C. H. Anckarsvårds
Memorial, örn indragning af Minister-platser vid
de fleste främmande hot; om öfverlemnande till
Särskilta Utskottet af en Herr Hiesleiters motion;
samt Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
Utlåtanden angående lämpligaste tiden
till Allmänna vägarnes grusning; rörande anläggning
af en Köping i Frycksände Socken af
Wermlands Lån, Och 0111 Lumpsamligs-skyldigheten.
Från Vålloflige BorgareStåndet:
Af den 5, 7, 12, i5, 21, 25, 37, och 3o
Maji, samt den 5, 6, 11, 14, 16, rS, 25 och 28
Junii innevarande år, innefattande:
i) Hemisfer till
Bevillnings U/Jkt ttet:
Al Herr H, W. Eckhofls anförande, hysr
-
B*n 30 Ju gutt i €. m.
299
uti hemstålles, dels att de för utminutering af
Brännvin stadgade afgifter måtte i den blifvande
BevillningsFörordningen upptagas, dels ock att
ella Taxeringsmånnen åliggande skyldigheter må-,
ga i samma Förordning inflyta.
BancoUtskottet.
Af Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse, om
lånebiträde till fullbordande af nya Biblioteksbyggnaden
vid Upsala Universitet.
Lag Ut/kottet:
Af Kongl. Maj;ts Nådiga Propositioner, angående
ändring af 1 Cap. 1 och 10 §. §. RättegångsBalken
i frågan om val af Nämndemän,
samt Extra Nämndemäns tillkallande; om tiden
för bevakande af mål’, som i HofRätten öfver
Skåne och Blekinge göras anhängige, eller derifrån
till Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas;
samt rörande förklaring öfver 25 Cap. 5 §.
RättegångsBalken, och 3 Cap. 4 §. MissgerningsBalken;
af Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse,
med öfverlemnande af förordningen den 12
Februarii 1820 emot Lurendrägeri- och Tullförsnillning,
uti hvad angår de derstädes stadgade
straff och ansvar; af Herr M. Bagges ytterligare
anförande uti den af honom förut väckte
fråga om behörig Domstol för upptagande af
åtal emot Rikets HofRätter och Collcgier m. fl.
och af BancoUtskottets Memorial, angående be.
»tämdt stadgande, huru, i sådane fall, då en å
400
Den 30 Augusd c. m.
Rankens Auction försåld fastighet inropas af för*
re ägaren, vid liquiden bör förhållas.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie
Utskottens :
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, om
offentlighet vid Ståndens öfverläggningar, jemte
Herr J. Haganders i samma ämne gjorde motion.
2) Äterretnisfet af nedannämndé Utskotts
Utlåtanden:
Stats Utjkottets:
Angående bidrag af Staten till Pensions»
Cassalnrättningen för civile Embets- och Tjenstemän;
i fråga om Embets- och TjenstemänS
behof, att innan 70 års ålder taga afsked, med
oafkorrtadt åtnjutande af lönen; om inqvarterings-besväret
för Städerne; rörande Controllstämpel-afgiften
å metaller; om granskning af
Tullverkets räkenskaper, med flere Cassors; an»
gående sökt prolongation å Arrendet af Klabböhle
Laxfiske; om yrkad lösen till Skatte af
Jerkö holme i Blekinge Län; rörande sökt fri
dispositions-rätt af den lägenhet, hvarå Rörstrands
PorcellainesBruk är anlagdt; om förhöjning
i Spannemåls-upphandlings-prisen för Skaraborgs
Län; och om inköpet af Eldqvarnen i
Stockholm.
Stats
-
Je JuguttC c, nu
Stat»- och BancoUtJkottenst
Angående förre liandlanderne J, B. Kock
Oell Jonas Ståhle beviljad befrielse från bysätttling
för skulder till Malmö f. d. Discont»
Stats- och LagUtJkottens:
I anledning af väckte motioner om Kongl.'
HofRättens öfver Skåne och Blekinge ställande
på IndragningsStat m. m.
Betalnings Utjkoitets t
I fråga om ytterligare fribrefs-rättighet
för Städernes Magistrater* och angående grurtderne
för den blifvande Bevillningen.
Banco Vtfkottets:
I anlednihg af väckte motioner örn förändringar
i Bankens inre administration, dess sedlars
lifgifvande och beskaffenhet m. m.; samt
rörande vilkoren för återbetalning af det lånebiträde,
stort 200,000 R:drj som Götheborgs
Stad vid sista Riksdag från Banken erhöll.
Lag Ut/kottets:
Örn förändradt satt för Författningars uppläsande
i Kyrkorne; angående yrkadt upphäftande
af de Författningar, som hindra sakägares
Ridd. tu Ad. Pr. VII» B. 2,dra Afd„ 26.
I
4*2
Ben ,30 Augusti e. m.
fria Val af Rättegångsombud; rörande vackt
fråga om rättighet för eil hvar, att utan behof
af allmän åklagare, utföra talan emot Domare
för embetsfel; om ändring i So Gap. RättegångsBalken;
i anledning af väckt motion orri
•tiftande af en lag, i afseende på förbrytelser
af åhörare inom RiksStåndens Plena, eller Riksens
Ständers Plena Plenoriim; angående dels
ändring i i3 §. af Kongl. Förordningen deri 10
Julii 1818 om inteckning i fast egendom; dels
ock tillägg till samma Författning; om föreslageri
ändring titi 24 §. af sistnämnde Författning; angående
skyldighet för Konungens Befallningshafvande
j att genom Promotorial befordra enskiltes
LagsökningsÄrenden; och i anledning af
Väckt fråga om LagmansRätternes upphörande.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens:
Örn
rättighet till grustägt å andras Ägor,
lör underhållande af allmänna vägarne; i anledning
af Väckte motioner om afskaffande af
Expeditionslösen, och om nedsättning af taxan
derå,; om anstalter till förekommande af löse
men arbetsföre personers kringstrykande oell
bfe ande; angående öfverseende och förbättring
af Pkets Oeoonömiska och PolitieFörfattningar
m m ; samt rörande ert ny Författning om mått,
nial och Vigt.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtJkotietSi
I fråga om skyldighet för Lappske Nybyg
-
\ *
B*n 30 Augusti e, m. 4(>3
gares Söner att ingå i allmänna Beväringen; angående
KrigsArtiklarnes omarbetande och förbättrande;
om Lastagebryggors och StrandridareBoställens
underhållande på Gottland; örn böter
för förfallolöst uteblifvande från KronoUppbördsStämmor
och RegementsSkrifvares Uppbördstnoten;
angående inrättande af Directioner
för det indeldta Cavalleriets beklädnad; öfver
gjorde förslag till upphäfvande eller ändring af
vissa sladganden i 1S20 års Kongk SkolOrdning
m. m., samt i anledning af förfes lagné ändringar
uti Författningen rörande HusbehofsBrännvinsbräriningeri
oell dermed gemenskap ägande
ämnen.
3) Bifall till nedannämnde Utskotts Memorial
och Utlåtanden:
StatsUtJkottets:
Angående CanzliRådet Schoerbings afhandling
örn Skogs-hushållniiigssättet; om uppbörden vid
Södra Stäket; om användande af Kronans TiondeKoppar
och .fern; angående några frågor vid förslaget
om Statsinkomsternas beräkning; om dispo •
sitionen af deii i Götheborg vid ,4uctiouer å copfiscerade
väror htgående Fattig-procent; angående
yrkad rättighet för Bergsmän, att lösa Kronans
Persedel ofeh TiondeTackjern; öfver gjord'?
anmärkningar vid Utskottets Memorial, om öfverlemnande
till Särskilta Ut-kottet af några motioner,
rörande dels indragning, dels tillökning
6l Embeten och Tjenstår; i fråga om indragning
äf VederlagsSpannemålen • i anledning af gjorde
finmärkningar vid Utskottets Betänkande, om be
-
4e4 !S*n j-* 4ufu*ti *, m.
gärdt understöd för Hamnbyggnaden 5 Lidköping;
om löne besparingarne af Embets- och
Tjenstemäns aflöning; i anledning af RiksdagsFullmägtigen
Joban Olsson LongbergsMemorial,
om större frihet i jerntillverkning och försäljning;
om yrkad rättighet för Åboer å de till
Upsala Academie donerade, med flere hemman,
att lösa dem till Skatte m. m.; rörande Gross*»
handlaren Weners ansökning om nedsättning i
arrendet för Svartsjö Kungsgård; om Löfås Silfververk;
angående föreslaget inköp af Geographiska
Inrättningens Chartte-Verk; rörande
Byggnadshjelpens förvandling; i anledning af
Riksens Ständers Revisorers Berättelse om Revisionen
år 1822 a! StatsVerkets förvaltning och
räkenskaper; öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande uti sistnämnde ämne; om
förändrad disposition af räntan å Wermlands
LandtvärnsCassa; i anledning af väckte motioner,
om ali jords lika beskattning m. m.j angående
yrkad inlösen af 4 stycken casserade
RiksgäldsContoirets Creditsedlar; om utvidgad
Läkarevård inom Blekinge Län; om särskild ProvincialLäkare
i Herjeådalen; angående grunderne
för Skattelösen af Kronohemman i Hallands
Län; om MötesPassevolance-afgiftens Utgörande;
rörande Hammarskattens utgörande* angående
Dejnepenningarne; om föreslagen försäljning
till Skatte af Kungsgårdar och OfficersBo.
vtällen; angående sökt befrielse från Tiondes
utgörande af Alun-tillverkningen vid L.owerts
Bruk; rörande Häradsskrifvaren Rydinds ansökning
om utbekommande af innehållen Mantals*krifniPf9-provi3i«nj
i fråga em Statens ordi
-
Ben j» Ju*usti *. tn.
«*»
Hario räntors utgörande i Skåne^ Bledinge odhs
Bolins Län; angående Chefens för Tredje CavalleriBrigaden
sökte utbekommande af Adjutantsarfvode;
rörande den Rotehållarne i Fellingsbro
Härad af ålder anslagne undsättnings-spannemål;
om reglering af Remisslaget lör Kongl.
Räntmästarne och LandlRäntinästarne; angående
anslag af medel till inköp af Astronomiska Instrumenter
åt Observatorium i Stockholm; öfver
åtta särskilta anmärkningspunkter rörande Allmänna
Magazinslnrättningens förvaltning; i anledning
af gjord anmärkning angående den till
Italien år 1H21 verkställde export af Korn och
Hafre; om ändringar i vid Allmänna MagazinsInrätfningen
hittills följde Bokförings- och Redogörelse
- meth oder m. m ; rörande 5oo tunnor
Hafre, som år j81S blefvo afsände till
Norrige; om förskjutne medel till Lyckeby qvar-;
nars reparation; angående utlemnad Koppar till
taktäckning å Kongl. Slottet oell H. K. H.
Prinsessans Palais; om det för BagareEmbetet
i Hufvudstaden år 1818 anslagne partie Råg;
om upphandling af Spannemål i de orter, der
klen skörd inträffar; om ett Öfversten C. A~
kerhjelm beviljhdt Spannemåls-lån; om förskottter
till Majoren Coyet och HofMarskalken Löf■wensköhl;
angående upphandlad riad Råg vid
Norrköpings KronoMagazin; om verkställde Span -  neir.åls-transporter landvägen från. Wadstena till
Örebro; angående ett lån till Bohus Läns Regemente;
om uppburne förskotts-m Jdel af Herr
Landshöfdingen Arnell; angåenda, en fordran ho*
SkepparÅldermannen Ståhl; om betalningssättet
vid skeende försäljningar äf Persedlar och Elfe oter
Ben 39 Augusti e, ni.
för Allmänna Magazinslnrättningens räkning* on^
Spannemåls-utskeppningen till England år 1S20;
o’m räntas erläggande å förskotter; angående
Undsättnings - Spännemåls återlefvererande till
samma KronoMagazin, der den uttagits; om en
extraordinarie afskrifning för Kongl. Räntmägtaren
Ouchterlony; rörande en afskrifning å de
så kallade Skånska GåfvoSpannemåls-medlen;
om en balance hos MagazinsFörvaltaren Renner;
i anledning af Kongl Maj:ts Nådiga Proposition
om afskrifning för ett qvantum Råg,
användt till brödbakning åt Hufvudstadens fat-'
tiga; samt rörande oredo viste Spannemåls-upphandlingsmedel
i Wermlands Län.
Stats- och BevillningsUlskottens:
Om yrkadt anslag till bestridande af Taxe»
ringskostnaderne inom Norbottens Lån.
Stats- och BancoTJtskottens;
Angående ytterligare allmänna anstalter för
Sedelväxlingen i Landsorterna; örn Fullmågtiges
i Riksgålds-Contoiret åtgärder för verkställigheten
af Ståndernes beslut om Disconternes
öfvertagande af nämnde Contoir; rörande til—
låtne omsättningar af Lagsöktf och till Lagsökning
förfallne Lån i f. d» Filial-Discont er ne ;
i frågan om decharge för Oirectionen öfver
fiötha - Canal-Bolags förra Discont-Contoir i
Stockholm; angående f. d. Kamereraren vid
Götha Cand-Bolags förra Discont-Contoir i
fiöitieborg C. Ä. Iggeström* ansökning örn afskrifning
och eftergift af dess iråkade balance;
Ite.ii 30 Augusti o. m.
förande decharge för Directionen öfver Götheborgs
förra DiscontVerk; om inlöste Dupletter och
Tripletter af Malmö f d, DiscontYerks på Banken
dragne Assignationer ; i frågan om decharge för
fnterims-Directionen öfver sistnämnde Di?contVerkj
om Öfverste-Lieutenanten Tornerhjelms
klagan rörande liqviden af dess skuld till samma
Discont-Verk; om arfvode åt Öfver Commissarien
Ek för dess biträde vid Discontgöromålen;
om beviljad befrielse från bysåttning för
åtskilige de förre Filial-Disconternes Gåldenirer;
angående anslag för innevarande år till bidrag
lör Hjelmare Calla!- och Slussverks ombyggnad;
och i afseende på frågan om decharge
för Directionen öfver Götha Canal Bolags f. d*
Discont-Contoir i Götheborg.
Stats- famt Allmänna Besvärs- och Oe~
conornie- Utskottens:
I anledning af väckt fråga om inrättande
en Skola i ÖfverTorneå Socken; om, anläggande
af en Fyrbåk på Holmöns norra udde
•yid inloppet till Qvarken; i frågan om PronvincialLäkares
tillsättande i, åtskillige Län; rörande
yrkadt anslag till en Myrs aftappning i Malungs
Socken af VesterDalarne; om anslag till
en våg-anläggning emellan Öfver- och NederCalix
Socknar; om bidrag till Linförådlingen§,
befrämjande i Hallunds med flere Lån ; rörande
väckt fråga om de reducerade CayalleriRegementernes
återuppsåttande, och örn särskildta
Löneanslag för Befälet vid Smålands In fan t eriBataillon;
i anledning af väckt Motion rörande
Institutet för Blinde och Döfstumme; om yr.
Thn {} Augusti t, m»
kadt anslag till väganlåggning emellan hemmai
nen Åstrand och Sölje i Vermland; samt angående
eq Fyrbåk? anläggande på Björnklippan.
EancoUlJkcttets:
Om betalningsgrunderne för det BancoLån,
som blifvit beviljadt Uddevalla Stad till istånd6åttande
af dess afbrånde publika byggnader ;
om förlängd lid för återlösen af i Banken pantsatt
silfver j rörande präglande af en Skådepenning
i anledning af H. K. H. KronPrinsens förmälning
; om tillökning uti Missräkningspenningar
för Bankens Casseurer, och uti tvänne Extra
arfyoden; om prägling af så kallade JubelRiksdaler;
samt angående extra Småsedelskrifjjingen
i Banken och Commissariernes extru
befattning med försbtne smärre Sedlar,
{tag- Utskott et i
Om upphåfvaade af Författningarna emot
öfverflöd och kostnader vid begrafningar 5 angående
yrkad bestämdare ensvarslag lör Slagsmål
med doldt tillhugge; i anledning af väckt
motion om rättighet för Under-Romare , att hos
Riksens Ständers Justities-Ombudsman anmäla,
när någon Lag eliev Förordning anses tarfvvi
förbättring; om Provincial Medi.ci besiglningar
i vissa fall; angående yrkad ändring uti 17
Gipitlet 2 §. RåttegångsBaiken och 2 af
Kongl. Förordningen den 28, Junii 1798, i frågan
om bestämmande af viss grund för Fastighetsvärde
vid Bovpteckningar, hvarefter Fattig
Sen J* Augusti r, »il
procenten må beräknas, med antagande af det
utaf Utskottet föreslagne sednare alternatif;
om Lagarne rörande tjenstledighet för Domare;
angående Edsforrnulairens granskning; om ändring
i 21 Capitlet Rättegångs Balken; öfver en
motion om åtskillige Lagföråndringar till minskande
af kostnader och besvär vid Rättegångars
utförande; om yrkadt upplifvande af Kongl.
Senate‘ns Bref den 23 November 1708 rörande
Prestval; angående underrättelser till Prästerskapet
om dem, sorn för brott blifvit tilltalade
och sakfållde, eller under framtiden ställde;
I anledning af Kongl/ Majits Nådiga Skrifvelse
om ändring uti 5 Cap. 1 §. MissgärningsBalken;
{ingående Kongl. Förordningen den 1 Junii
1819 om sättet, huru förfaras skall med sådane
personers anhållande och tilltalande, hvilka hegå
förbrytelser i ett af de förenade Riken Sverige
och Norrige , samt derefter afvika till det
andra ; om yrkadt upphåfvande af 25 jj). i Kongl,
Förordningen den i5 Julii 1818 angående inteckning
i fast egendom; angående förändring
i straffet för Hållkarl, som fordrar drickspenningar,
eller med otidighet bemöter resande;
om föreslagne stadganden, i afseende på Testamentens
bevittnande och bevakande; i anledning
af Kongl. Maj.-ts Nådige Proposition ,
om ändring uti 1 Cap. 1 oell io §§. RåttegångsBdken;
rörande väckt fråga om utmätte
fastigheters försäljande endast uti uppslag ; om
yikad rättighet för Fordringsägare att sjelfva
välja Ufmåtningsmån; om yrkad Lagförklaring
rörande LÖftesmans rättighet att uppsåga Borgen
; i fråga om minskadi. antal Nämnd vid så
4i»
t>«n 33 Ju*usli t. m.
vål Lagtima som Urtima Ting , med antagande
af sednare Alternativet uti Utskottets Betänkande;
om yrkad förändrad organisation gf HåradsRåtterre;
otn föreslagen befrielse för Sökande
Parter uti Skuldfordringsmål, att med
förklaranden communicera Konungens Jiefallningsliafvandes
Utslag; samt i anledning af väck-,
te frågor om FÖriikningsDomstolars inrättande.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oecono
inie- Ut skotte n s;
Om yrkadt åliggande för Häradshöfdingar-_
ne, att visa redo för Häradets andel af Saköresinedel;
rörande våckt fråga, att Kongl. Lag-*
Comrnittéen måtte höras öfver alla Lagförslag,
samt deraf föreslå redactionen; om föreslagen,
jemnkning i Stängsel-skyldigheten Byamän emellan
, då Storskifte eller Enskifte för sig gått;
angående stängsel omkring skog och mark^ örn
snöskottning och snö plogning; om Jagt och
Djurfång; angående förmodade förslag, rörande
Hemmansklyfningar; om Njåmndemåns arfvode
för biträde vid Afvittrings- och Skattlåggningsföriättningar;
rörande yrkad ändring uti ag
C»p. 1 §. Byggninga-Bulken ; om yrkad befrielse
för Nämndemän från skyldigheten att biträda
Kronobefjeningen vid allmänna syner och besigtningar;
angående föreslagen förändring i skyldigheten
till vägarnes underhållande, med anta.
gande af det i Betänkandet föreslagne första
Alternatif, eller att Bruk och Qvarnar samt andra
dylika Inrättningar, icke böra uti våghåll—
ningsskyldigheten deltaga; samt om yrkad til
-
JStn Jo Augusti e, m.
411
lårnpning af a5 Cap. 1 §. Byggnings-balken på
alla för varutransport nödige vigar.
Allmänna Besvärs- och OeconumieVtJKottets:
Om stämplingen af husyäfnader, som till
salu utbjudas; angående Stockholms Hamnord.
ning; rörande Länsmäns befattning med Auctio.
ner; om ökade frimarknader för Skenninge och
Grenna; rörande verkställighet g Sockn^StämmoBeslut;
om grunden för deltagandet i allmänna
byggnaders å landet uppförande och underhåll;
om rättigheten att upphämta Hafstång;
om en förändrad byggnadsordning för Städerne;
om deltagande i S.oldafRoteringen efter Hemmans
upskattningsvärde; öfver vackt motion, att dastne
torkad Säd mätte till Kronans Magazinérlefvereras;
om fördelning Hemmanen emellan vid utgörandet
af den så kallade Ca,pellansSkeppan; i fråga om
böter för Rusthållares underlåtenhet att erlägga
afgifterne till Wadstena KrigsmanshusCassa; om
delning af vissa å utmark belägne Myror, angående
väckt motion om Gästgifveriers inrättande
på Wermdön; angående LandsFiscalstjensterne;
om upprättande af en ny Landtmäteri-Taxa;
angående återinrättande af en Trivialskola
i Kongelf; om yrkad inskränkning i
Pastorers rösträttighet vid val till Kyrkobetjente;
rörande Planpenningarnes utgörande; om tiden
till allmänna vägars grusning; om tiden för Tjenstehjons
flyttning; angående Afrads- och KronoTionde-Spannemålens
utgörande, m. m ; om
KrönoTiondeSpannemålens utgörande til! Stock*
holms och iVlaimö Barnhus; angående Sockne
-
4lt J}*t j» Augusti «. m:
Stämmor och KyrkoRåd; om Gymnastiska ®fningar;
angående de i Riket vistande Judar; om
ArbetsCommenderingar af Inaeldta Arméen; i
anledning af väckt fråga om utfärdande af en
allmän Klädförordning; om nyttan af marcher
för Armeen* angående SoldatTorpens under*
hållande* om yrkadt tillstånd för vissa Finnar,,
att upprätta särskilta Kyrkor och Församlingar*;
rörande föreslagen förändring i Presträttigheternes
utgörande J angående den innevånarne i vissa
Socknar af Elfsborgs Län förunnade rättighet
att idka Gårdfarihandel J om vissa föreskrifter i
afseende på pappers-tillverkning * angående beståndet
af LifstidsStädjobref å de Lunds Academie
anslagne Prgebende-Hemman; om bidraget
till Soldatbeklådn den vid Westerbottens Regemente;
öfver Motioner om Nationalitetens återupplifvande,
och om afskaJFande af Guld,.
Silfver och Broderier på Uniformer^ angående
de Sjö- och Stapel Städerrie beviljade afgifter
för fartyg, som besöka Köpingar och Landthamnar
j rörande pass för utländske Resande*
om användandet af den till Ståderne donerade
jord ; rörande väckt fråga om tidens förlängande
för de allmänna utskyldernes erläggande; om
befrielse för Skogsägare från kostnaderne till
Klamparelaget i Götheborg ; i fråga oni medel
att befordra Svenska Jerntiilverkningars och Manufactur-arbetens
afsättning ’ på Norra Americay
i anledning ef gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande om fyrönoBetjeningen3 påskrift
å Allmogens Kungörelser, innan de från Predikstolarne
uppläsas* rörande väckt fråga oro
upphåfvande af Hemförare-Båt-Gillet i Göthe»;
Vtn 5» Auguut fftj
Iborg j om föreslagen förändring uti Examina för
inträde i de Civila EmbetsVerken; rörande ett
förbåttradt Skolväsende i Landtförsamlingarne ,
samt rörande gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, angående skyldighet att in natura
lefverera Hö och Halm tili Kongl. Hofstallet
i Stockholm,
Sårjkildta Ufjkottets:
Om försäljning af Committerades till reglering
af Rikets Styrelseverk tryckta underdåniga
Betänkande med tillhörande handlingar.
ExpeditionsUtJkotlets:
Rörande föreslagen Controll derå, att Riksens
Ständers beslut måga vid hvarje Riksdag
blifva till Kongl. Maj;t expedierade.
4) Godkännande af ConstitutionsUtskottets
nedannämnde förslag, till den behandling 56 §.
RegeringsFormen föreskrifver, nemligen: till ändring
i 68 Riksdagsordningenj till ändring i
21 §. samma Grundlag; till ett tillägg i 79 §.
Riksdagsordningen; angående ett tillägg i 4
mom. 1 §. TryckfrihetsFörordningen; om upphäfvande
af 8 mom. 4 §. TryckfrihtesFörordningen;
om ändring i 67 §. Riksdagsordningen;
-rörande ändring i 60 § RegeringsFormen; samt
om uteslutande af ett helt moment, och någon
del af ett annat, i 5 §. TryekfrihetsFörordningen.
414
B*n 3© Augusti e, m.
5) Injiammande uti Hoglojlige RidderJkdpets
och Adelns beslut rörande det sätt, på
hvilket Norrska Deputerade från StorThinget,
hvilka hitkomma för att bevista H. K. H. Kronprinsens
höga förmälnings-act, borde emottaga*
oell bemötas; samt uti Heder carda BondeStåndets
beslut, angående aflöningen för RiksStåndens
och deras UtsköttsSecreterare, Canzlier
och Vaktbetjening.
6) Fårkajtande af EancoUtskottets Betänkande
om anstalter till befordrande af Norrskt
mynts gångbarhet i Sverige; samt Allmänna
Besvärs- och ÖeconoinieUtskottets Utlåtande, i
anledning af väckt fråga, att Norrska Skepp
mätte i Svenska hamnar behandlas lika med
Svenska Skepp.
7) Beroende vid nedannämnde Utskotts
Utlåtanden, nemligen; StatsUtfKottets; i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
i afseende på Revisorernes ar 1820 afgifne
berättelse om StatsVerket* Stats och BancoUtJhoitens:
angående Friherre Björnstjernas motion
om erinran till Utskotten att afgifva förslag till
grunderrie för den blifvande Finance- planen;
samt Allmänna Befvärs- och OeconornieUt/'kottets;
om sjukskötseln å Lazarétteri och Cnr.
husen; i anledning af väckt motion rörande tillämpningen
af Kongl. Maj.ls Nådiga Förordning
den Öo December 1819, angående indelta Infanteriets
beklädnad; rörande Friherre C. H. Anckar,
svärds Memorial, om indragning af Ministerplatser
yid åtskillige främmande Hof; i anled
-
Ben Jo Augusd e, m.
41S
hing af gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkanden,
uti frågan om upphafvandet af stadgandet,
att då Norrskt Lakegods utur| andra
hand styckevis försäljes, vigten deraf bör i kärlet
inbrännas; samt rörande vackt motion om
KrigsArtiklarnes omarbetande och förbättrande.
8) Läggande till handlingarne, af följande
Utskotts Memorial och Utlåtanden;
Conjtitiitinns ut/kottets: om verkställd gransk,
ning af JustitiaeOmbudsmanneris Diarier och Registratur;
StatsUtJkottets: i anledning af gjorde
anmärkningar vid Betänkandet angående medel
till kostttadernes bestridande för H. K. H Kron.
Prinsens förmälning och verkställde utrikes resa;
i anledning af återréiniss af Betänkandet,
rörande lön-förbättring för Krono-Betjeningen
på Gottland och i Bohus Län m. m.; angående
Allmänna Magazinslnrättningens utestående fordringar
i Finland; oni den till hjelp för Hufvudstadens
nödlidande vid Kronobageriet verkställde
Bröd-förbakning; samt öfver fem särskilde
anmärknings-punkter rörande Allmänna Magazinsinrättningens
förvaltning; Stat,s - och BancoUiJkottens:
i anledning af Piiksens Ständers
Revisorers Berättelser, angående den åren 1820
och 1822 förrättade granskning af Götha CanalBolags,
Götheborgs oeh Malmö f. d. DiscontInrältningär;
Banco U/Jkottets: rörande de i
Banken, emot deposition af BancoSedlar, lyftade
Piastrar; LagUtJkoitets: i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets Betänknnden, om
hembud, då Frälse-Skattehemman säljas iitpnj
pen 30 Ju*usti e, mt
börd; rörande ändring uti 25 Cap. 5 § RättegångsBalken;
om tjenlige Författningar emot
allmänna förbrytare- angående tiden att anmäla
och styrka hinder för lysning till ägtenskap; om
yrkad ändring uti 21 Cap, 5 och 4 Rätte
gångsBalken;
om grund för fastighets-värde vid
Bouppteckningar; och angående yrkad skyldighet
för Häradshöfdingarne, att vid hvarje Tings
slut meddela Presterskapet HäradsRätternes beslut
angående tilltalade och sakfällde eller under
framtiden ställde personer m. m : samt Alimånna
Befivars- och OeconomieUt/lwttets: i
anledning af återremisser af Utskottets Betänkanden
rörande tiden till allmänna vagarnes
grusning, och om LandsFiscals tjensterne.
Fran\ Heder vårda B onde St andel;
Af den 5, 7, lä, i5, 21, 23, 27 och 5o
Maji, samt den 3, 6, 11, i4, 18, 25 och 28
Junii innevarande år, innefattandet
1) Hemisfer till
StatsUtJkottet
Af Måns Mattssons från Christianstads Lätt
Memorial rörande den på Utskottets handläggning
beroende fråga om de till Andrarums- AlunBruk
anslagne Skogar.
BancoVtskottet. .
Af Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse, angå
ends
-
Den 30 Augusti e, m477
ernie ett lånebiträde till fullbordande af nya
Biblioteks-byggnaden vid Upsala Universitet;
LagUt/kottet:
Af Kongl. Majtts Nådiga Propositioner, angående
tiden för bevakande af mål, som i Hof^
Rätten öfver Skåne och Blekinge göras anhängige,
eder derifrån till Kongl, Maj:t i underdånighet
fullföljas; ändring af 1 Cap, 1 och 10
§. §. RättegångsBalken, rörande val af Nämndemän,
och Extra Nämndemäns tillkallande; samt
förklaring öfver 5 §. uti 25 Cap. RättegångsBalken,
och 4 §. uti 3 Cap. MissgérningsBalken;
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, med
öfverlemnande af förordningen den 12 Februarii
1820 emot Lurendrägeri- och Tullförsnillning,
uti hvad angår de derstädes stadgade straff och
ansvar; samt af BancoUtskottets Memorial, rörande
bestämdt stadgande, huru, i Sådane fall,
då en å Bankens Auction försåld fastighet inropas
af förre ägaren, vid liquiden bör förhållas.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie
Utskotten :
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, rörande
offentlighet vid RiksStåndens öfverläggningar,
och af Lars Andersons från Skaraborgs
Län Memorial, angående Utskottets återförvista
Betänkande om afskaffande af Expeditions-lösen
m. ni.
Ridd. 0. Ad. Pr. VII. B. a;dra Afd. a 7.
4j8 1 Oen 30 Augusti r. m,
Allmänna Eefvårs- och OeconomieUtJkottet i
Af Tohan Olsson Longberg® från StatsUtSlottet
åierletnnade Memorial, angående stöf.
re frihet i Jerntillverkning och försäljning; samt
af Lars Anderssons från Skaraborgs, Jonas Grå*
bergs från Carlstads och Petter Anderssons från
Hallands Lån skriftliga anföranden, innefattande
anmärkningar vid det till Utskottet återremitterade
Betänkande rörande Bränvins-brånningsråttighetem
5!)
Återretnisfer af nedannämnde Utskotta
Betänkanden;
Stats Utjlwttets:
Om Academie- Preste - Klockare- Annexoch
Mensalhemmans-lösen till Skatte m. m.j
rörande den AdvocatFiscalen i Götha HofRätt
till agde ersättning för förlorade sportler; angående
all jords lika beskattning m. m.; om grunderne
för Skattelösen af hemman i Hallands
Län; i fråga om sökt prolongation å Arrendet
af Klabböhle Laxfiske; om losen till Skatte a£
Jerkö holme i Blekinge Län; samt angående
Statens ordinarie räntors utgörande i Skåne och
Blekinge samt Bohus Län.
Stais- och Banco Utfkottens:
Öm bidrag till utförande af Hjelmare Canal
och Slussverks ombyggnad; samt angående
förre handlanderne J. B. Kock och Jonas Ståhl®
/ 1
>
Den 30 Augusti e. m.
beviljad befrielse från bysåttning för skulder till
Melmö f. d. Diseont. , ' *
'Stats- samt Allmänna Besvär»- och Oeconamie-
Utskottens:
Örn en Myrs aftappning i Westér-Dalarne:
Bevillnings Utjkottets:
Angående griinderne för den blifvande Bevillningen
; om afkortningslångders öfver Kronoutskylder
ingifvande till HåradsRåtterne; samt
rörande de genom Stora SjöTullen inflytande
Bevillningsmedel.
Banco Utjkottets i
Öm förlängning uti tidell för åtérlöseh af t
Banken pantsatt silfver.
Lag Utjkottets:
Angående påskyndande af Lag-CommittéenS
arbete och granskning deraf* rörande förändring
i Lagens stadgande uti 17 Cap. 2 $. Råttegångs -  Balken 5 om förårtdradt sått för Författningars
upplåsande i Kyrkorne; angående Sakågares fria
val af R ittegångs-Ombud; om skyldighet för
Håradshöfdingar att vid hvarje Tingsslut meddela
Presterskapet HåradsRåtterries beslut i
Brottmål m, ro.; angående ändring i 00 Cap.
RåttegårigsBalken ; om ändring, förklaring eller
upphå t värjde af åtskillige §§. uti Kongl. Förordningen
den i5 Julii a8}8 rörande inteckning i
4*9
Den 30 Augusti e. m,
fast egendom; och i anledning af våckt fråga
om LagmansRåtternes upphörande.
Lag-samt Allmänna Besvärs- och Oeconomii
Utskottens:
Angående enny Författning om Mått, Mål och
Vigt; , i anledning af väckte Motioner om ofskaffande
af all Expeditionslösen rn. rn.; om jemkning
i SeglationsOrdningen till förmån för Rikets
mindre Städer; rörande byggnadsskyldigheter
vid Kyrkoherde-Boställen; och angående
grunden för hemmans skyldighet att deltaga i
Kyrkobyggnad, samt förbindelse för särskilde
Lägenheter , som uti Extra Roteringen ingått,
att berörde onus jemväl utgöra.
- 1 t * ~é . .
Allmänna Besvärs- och OeconomiUtskottets:
Beträffande yrkad ändring i Stockholms Stads
Hamnordning; angående yrkad befrielse för Gottlands
Hemmansägare, att in natura aflemna Skattetjåra
m. m.; i anledning af våckt fråga om skyldighet
för privilegierade Hemman och Lägenheter,'
att i allmänna byggnaders uppförande och underhåll
deltaga J om Lastagebryggors och StrandRidareBostållens
underhållande på Gottland;
angående böter för försummad inställelse vid
Upbördsmöten; om planpenningars utgörande;
rörande tiden för allmänna vågarnes grusning ;
om de i Riket vistande Judar; beträffande KroJioTionde
Spannemålens utgörande till Stockkolms
och Malmö Barnhus; om upphörande af
/
Dtn 30 /.tugusti e. m, 4*1
de Sjö- och Stapelstäderne beviljade afgifter för
fartyg corn besöka Köpingar och Landthamnar,
samt der intaga laster; angående användande af
den till Städerne donerade jord; om indeldta
Cayalleriets beklädnad m. m; rörande yrkad ändring
i Kongl. SkolOrdningen af den 16 Dec.
1S20; angående HusbehofsBrännvinsbränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen; samt
om ett förbättradt Skolväsende i Landtförsamlingarne,
till barns tidiga och fullständiga undervisande.
5) Bifall till nedannämnde Utskotts Mer
norial och Betänkanden;
• , StatsUtJkottets:
Angående föreslaget inköp af CanzliRådet
Schoerbings afhandling om Skogs-hushållningen;
om inköp af Kronans andel i uppbörden vid
Södra Stäket; rörande användande af Kronans
Tionde i Koppar och Jern för Flottornes behof;
angående några vid Statsinkomsternes beräkning
förekomne frågor; i fråga om understöd för
Hamnbyggnaden i Lidköping; om öfverlåtelse
till Götheborgs Fattigförsäljning af den vid Au^
ctioner å confiscerade varor utgående Fattigprocent;
rörande rättighet för Bergsmän, att lösa
Kronans Persedel och TiondeTackjern; angående
öfverlemnande till Särskilta Utskottet af
några motioner, rörande dels indragning, dels
tillökning af Embeten och Tjenster; i anledning
af väckt fråga om indragning af VederlagsSpannemålen*
angående bidrag af Staten till Pen
-
Ben 30 Augusti <*.. ml
eionsCassalnrattningen för Civile Embets^ och
Tjensteman; om besparingarne å Embets- och
Tjenstemän.? aflöning; rörande Embets- och TjenStemäns
behof, att innan 70 år taga afsked, med
oafkortad! åtnjutande af lönen; angående lin-r
dring uti inqvarterings-besväret för Städerne i
allmänhet, och särskilt för Götheborg , Maltnö,
Warberg och Wadstena; rörande vackt fråga,
om nedsättning i arrendet för Svartsjö Kungsgård;
om Löfås Silfververk} angående nedsättning
af Controll-stämpel-afgiften å Metaller; i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
Utlåtande, rörande Riksens Ständers Revisorers
Berättelse om StafsVerkets förvaltning och räkenskaper
åren 181 g och 11820; om inköp af
geografiska Inrättningens ChartaeVerk; om Byggningshjelpens
förvandling och säkrare bestämmande;
rörande förändrad disposition af räntan
å Wermlands LandtvärnsGassa; om inlösen af
4 stycken casserade RiksgäldsContoirets Creditsedlar;
angående anslag å Stat för en särskild
ProvincialLäkare i Herjeådalen; om förändring
i MötesPassevolance-afgifffen; angående utvidgad
läkarevård inom Blekinge Län; rörande granskning
af TullVerkets jemte flere Cassors räkenskaper}
om ändring i föreskrifterne för Ilammarskattens
utgörande; beträffande de så kallade
Dejnepenningarne;'om anslag till taxerings.-  kostnadefs bestridande inom Norrbottens Län;
angående sökt befrielse från Tiondes erläggande
af Aluntillverkningen vid Loverts Bruk ; om Häradsskrifvare)!
Rydings ansökning att utbekomma
jnnesiåen le Mantalsskrifnings-provision; rörande
'^äckt fråga om Numiner-Lotterieis indragning}
- Den 30 Augusti c, m.
42S
angående sokt fri disposition af elen lägenhet,
hvarå Rörstrands PorcellainesBruk är beläget5
i fråga om remiss-laget för Kongl. Räntmästarne
och LandtRäntmästarne; rörande ChefensTor
Tredje CavalleriBrigaden Memorial, om utbekommande
af Adjutants-arfvode; om den Rotehållarne
i Fellingsbro Flärad af ålder anslagne
UndsättningsSpannemal; öfver 8 särskilta anmärkningspunkter
rörande Allmänna MagazinsInrättningens
förvaltning, med undantag af 4:de
punkten, angående det år 1820 för Selets Brak
beviljade Spannemåls*Utbyte, hvilken anmärkning
BondeStåndet ansett böra förfalla; rörande
den till Italien år 1821 verkställde Export af
Korn och Hafra, med antagande af sednare alternatifvet;
om ored ovis te Spannmåls-upphandlingsmedel
i Wermlands Län; angående andrin-1
gar i den vid Allmänna Magazins-Inrättningen
bruklige Bokförings- och Redogörelse-method,
m. m ; om förskjutne medel till Lyckeby Qvarnars
reparation; om utlemnad Koppar till taktäckning
å Kongl. Slottet och H. K. H. Prinsessans
Palais ; angående det för BagareEmbetet
i Hufvudstadeh år 181S anslagne parti Råg;
i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition
om afskrifning för ett qvantum Råg, användt till
brödbakning åt Hufvudstadens fattiga; om Spannemåis-
upphandling i de orter, der klen skörd
inträffar; angående ett Öfversten C. Åkerhjelm'
beviljadt Spannemålslån från Umeå Magazin;
om upphandlad riad Råg vid Norrköpings KronoMagazin;
rörande verkställde Spannemålstransporter
landvägen från Wadstena till Örebro;
om ett lån till Bohus Läns Regemente
424
Den30 Augusti e. nt.
angående uppburne förskottsmedel af Herr Lands,
böfdingen Arnell; om en fordran hos SkepparÅldermannen
Ståhl i Thorshälla; angående betalringssättet
vid skeende försäljningar af persedlar
och effecter lör Allmänna Magazinslnrättningens
räkning* om den till England år 1820
verkställde Spannemåls-utskeppning; om räntas
erläggande å förskotter; rörande UndsättningsSpannemåls
återlefvererande till samma Krono*
Magazin, hvarifrån den uttagits; om en afskrifning
å desåkallade Skånska GåfvoSpannemålsmedlen;
samt angående en balance hos MagazinsFörvaltaren
Renner.
Stats- och BancoUtskottens:
Om Fullmågtiges i RiksgåldsContoiret åtgärder
för verkställigheten ef Rikets Ständers
beslut om Disconternes öfvertagande af nämnde
Contoir ; angående decharge för Directionen öfver
Götha Canal-Bolags f. d. Discont - Contoir i
Götheborg; om decharge för Directionen öfver
samma Bolags förra DiscontContoir i Stockholm;
angående Kamereraren Iggeströms ansökning om
afkrifning och eftergift af dess iråkade balance;
i fråga om decharge för Directionen öfver Götheborgs
f. d. DiscontVerk; angående decharge
för Interims-Directionen öfver Malmö 1. d. DiscontVerk;
om Öfverste-Lieutenanten Tornerhjelms
klagan rörande liqviden af dess skuld till
Malmö DiscontVerk; rörande arfvode åt ÖfverCommissarien
Ek för dess biträde vid Discontgöromålen;
samt om beviljad befrielse från by*
Den 30 Jugueti e. m<
425
sättning för åtskilige de förre Filial-Disconternes
Gåldenårer.
Stats-> och Lag-Utjkottens-,
I anledning af våckt motion, om HofRåttens
öfver Skåne och Blekinge ställande på IndragningsStat.
Stats- fanit Allmänna Befvårs- och Oeco-*
nomie Ut/kottens:
Om inrättande af en Skola i ÖfverTorneS
Socken ; om anläggande af en Fyrbåk på Holmön;
angående ProvincialLåkares tillsättande i
åtskillige Lån; om medel till fullbordande af
en våganlåggning emellan Öfre och Nedre Calix
Socknar; rörande anslag p.f Allmänna medel
till Linförädlingens befrämjande; angående våckt
motion om de reducerade CavalleriRegementernes
återuppsåttande, in. m.; om yrkadt anslag
till en våganlåggning emellan hemmanen Åstrand
och Sölje i Wermland; angående en Fyrbåks
anläggande på den så kallade Björnklippan; samt
rörande Institutet för blinda och döfstumme.
Bevillnings Utjkottets:
Angående ytterligare Fribrefsråttighet för
Stådernes'' Magistrater; om antagande af en
Vaktmästare; rörande föråndradt uppbörds-och
controllsått af de från Postverket Staten tillflytande
medel; och om en föreslagen ny method
Sen 30 Augusti e, m.
till Bevillningens utgörande och fördelning, samt
fastigheters värdering.
Banco Utjkottels ;■
Om förändring i betalnings- vilkoren för
det Uddevalla Stad lemnade lån j angående Norrsfct
mynts. gångbarhet i Sverige ; örn präglande af
en Skådepenning i anledning af H K. H Kronprinsens
förmälning; rörande tillökning dels i
de för Bankens Casseurer bestådde rnissråknings-penningar,
och dels uti ajne för längre
tid tillbaka för Extra förrättningar anslagne arfvoden;
om prägling af så kallade JubelRiksdaler;
angående föreslagne ändringar uti Bankens
inre administration m. m.; om Bankens tjänstemäns
extra befattningar; samt rörande vilkoren
för återbetalning af Götheborgs Stads erhåiine
lån,.
LagUtJko Itets■
\
Om ansvar för utprångling af falska Bancoech
RifcsgåldsSedlar; rörande Medico legal besigtning
å död person; angående bestämmande
af en viss grund för fastighetsvärde vid Bouppteckningar,
hvarefter en åtondedel fattigprocenten
må beräknas, med antagande af'det af Utskottet
föreslagne endra altein atif, eller att hädanefter
måtte förblifva vid hvad Lag och Författningar,
så våi engående värdering vid Bouppteckningar,
sorn Domares åbggande vid deras,
ingifvande till D 6 ms tolen, innehålla, och att någon
vidare föreskrift i dessa delar icke vöre
Dtn 30 Augusti e. m. 427
nödig; rörande skärpning af Lagarne angående
tjenstledighet för Domare; om en Lag i afseende
på förbrytelser, begångne af åhörare inora
Rikg-Ståndéns Plena, elfer Riksens Stånders
Plena Plenorum; i fråga om Edsforrnulsirens
granskning och rättande* angående ändring i 5
och 4 §§. af 21 Gap. RåttfgångsBalken; Öfver
åtskilliga föreslagne Lagförändringar till minskande
af kostnader och besvär för Rättsökande;
örn upplifvande of Kongl, Senatens Bref
den ad Nov. 1708 rörande Prestval; i anledning
af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse angående
ändring i 5 Cap. 1 §. MissgerningsBalken; om
sättet huru förfaras skall, då någon person begår
brott i Sverige eller Norrige , pch afviker
till det andra Riket; rörande väckt motion, att
frågor om hemmans-klyfningar och besutenhet
må från LsgrnansRått, lika med andra tvistemål,
i vanlig besyårsväg’ få fullföljas; angående
Expeditions-säitet: af Kongl. Maj:ts Nådiga Resolutioner
i besvärsmål; örn Testamentens bevittnande
och bevakning; rörande förändring i
1 Cap. 1 och 10 §§. RättegångsRalken; örn utmätte
fastigheters försäljande endast i uppslag;
angående ändring i straffet för hållkarl; som
fordrar drikspenningar, eller med otidighet bemöter
resande; om rättighet för fordringsägare,
att sjelfve välja utmätningsman; rörande skyldighet
För Kongl. Majits Befallningshafvande, att
befordra enskiltes Lagsöknin^s-ärenden, då Gåldenårerne
vistas r andra Lån; om en L gförklaring
rörande Löftesmäns rättighet att uppsäga
borgen; angående minskadt antal Nämnd vid
•å vål Lagtima 00m Ultima Ting, med antagan
-
4’8
Den 30 Augusti t, m,
de af det af Utskottet föreslagne sednare alternativ,
eller att fem Nämndemän hädanefter må
utgöra domfördt antal; om förändrad organisation
af HäradsRätterne; rörande befrielse för
sökande parter uti skuld-fordrings-mål hos Ko -  nungens Befallningshafvande, att med förklaran.
den communicera de i desse mål meddelande
Utslag; samt angående väckte motioner om För.
JikningsDomstolars inrättande.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtJkottens:
Rörande
redovisning för Håradernes andel
i Saköres medel; om LagCommittéens hörande
öfver Lagförslag; angående jemkning i stängselskyldigheten
efter föregånget Stor- eller Enskifte;
om stängsel kring skog och Skogsmark;
beträffande Snöskottnings- och Snöplogningsbesvåret;
om Skallgång till Rofdjurs fållande m.
m.; om erhållande del af Landshöfdingarnes
förslag rörande hemrnans-klyfningar; angående
Nåmndemåns-arfvode vid afvittrings- och skattlåggnings-förråttningar
m, m.; om ändring i 26
Cap. 1 §. ByggningaBalken; rörande yrkad befrielse
för Nämndemän från skyldigheten att
biträda IvronoBefjeningen vid Syner; angående
yrkad förändring uti skyldigheten till vågarnes
underhållande, med antagande af det utaf Utskotten
föreslagne a:dra alternativ, eller att ågare
af Bruk och Qvarnar, samt andra dylika
lågenheter böra uti nämnde skyldighet deltaga;
om Byvägars anläggning och underhållande; rörande
rättigheten till grustägt å andras ägor till
Den 30 Augusti e, w,
allmänna vågarnes underhållande; rörande ståmselskyldigheten;
om tillämpning af stadgandet
uti 25 Csp 1 §. Byggnings Balken på alla för
varutransport nödige vågar; om öfverseende och
förbättring af Rikets Oeconomiska och Politie—j
författningar m. m.; angående Tionde-och Rånte- '
gifvares samt ägares Ömsesidiga skyldigheter och
rättigheter; rörande yrkad ändring i f örfattningarne
emot fylleri och dryckenskap, samt om forum
för åtal å oloflig Brånvins-försåljning; i fråga
om upphåfvande af Öfre och Nedre BorgRåtter*
ne, samt upphörande af RiksMarskalksEmbetsbefattning
med skuld-fordringsmål, och rörande
löse men arbetsföre personers kringstrykande.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtslottets;
Om upphåfvande af Författningen rörande
ståmplingen af husvåfnader; angående rättighet
till upphemtning å Sjöstränderne af Hafstång;
om deltagande i Soldatrotering efter Hemmans
uppskattningsvårde; beträffande frågan om torkad
säds aflemnande till KronoMagazinerne ; om
en jemnare fördelning hemmanen emellan vid
utgörandet af Capellans-Skåppan ; om afskaffande
af böter för Rusthållares underlåtenhet att
erlägga de till Wadstena Krigsmanshus-Cassa
fastställde afgifter; angående skylldighet för
Lappske Nybyggares Söner, att ingå i Allmänna
Beväringen; i fråga om ny delning efter Hemmantalet
af Myror, hvarifrån gödnings-åinnen
kunna herntas; om upprättande af en ny Landtb
måteriTaxa; rörande väckt motion om inrättande
af Gåstgifverier å Wermdön; om återupp
-
43°
Den 30 Augusti e, riii
rättande af en Trivialskola i Kongelf; angående
yrkarl inskränkning i Pastorers rösträttighet vid
vaj till Kyrkobetjenfe; rörande väckt frågaj att
LandsFiscaler ej skulle kunna afsåttas utan rånsakning
och dom m. m.; örn tiden för tjenstehjon
flyttning; angående föreslagne medel till
befordrande af Gymnastiska öfningar; rörande
Arbetscommenderingar af indelta Arméen; i ättledning
af föreslagne förändringar uti Författningen
om SockneStåmmor och KyrkoRåd; rörande
väckt fråga om en allmän klädförordning;
Örn nyttan af Marcher för Arméen m. m : angående
Soldaters skyldighet att underhålla Soldate-Torpen;
om förändring i skyldigheten att
Utgöra Åfreds- och KronoTiondeSpannemålen j
om tillstånd för vissa Finnar, att upprätta särskildta
Kyrkor och Församlingar; i anledning af
väckt fråga att Norrska Skepp måtte i Svenska
hamnar behandlas lika med Svenska skepp; om
Gårdfarihandelns upphörande; i anledning af
väckt fråga om vissa föreskrifter i afseende på
tillverkning af papper; om beståndet af städjobref
å de till Lunds Academie anslagne Praebendehemman;
angående SoldaTbeklådnaden vid Vesterbotten3
Regemente; rörande gjorde motioner
öm Nationalitetens återupplifvande; om afskaffande
af guldj silfver och broderier på Uniformer;
rörande Författningarna om pass åt Utländske
resande; om Skogsägares befrielse från
kostnaderne till klampare-laget i Götheborg; an.
gående föreslagne mede? till befordrande af Svenska
Jerntiilverkning >rs och Manufcctur-arbetens
afsättning på Norra America ; om upphäfvanda
af det så kallade Hemförar-eBåtGillet i Göthe-f
Den 30 Augusti e. m'.
borg \ rörande KronoBetjeningens påkrift å AIH
mogen? Kungörelser,; innan de från Predikstola/ne
upplåsas; samt angående våckt fråga om
förändring uti Examina för inträde i de civila
ErnbetsVerken,
Sårjkildtci Utjkottets•
Om försäljning af Corhmitterades till regie»
ring utaf Rikets Styrelseverk tryckta underdåniga
Betänkande, med tillhörande handlingar.
Expeditions- Utskottets:
Rörande föreslagen controil derå, att Riksens
Ständers beslut må vid hvarje Riksdag blii>
Va till Kongl. Majit expedierade.
4:o Instämmande uti Högloflige Ridderskapets
och Adelns beslut: att frågan om och huruvida
några ytterligare uppgifter rörande Banco-Verkets
ställning framdeles 'linder Riksens
Ständers sammanvaro och äfven dessemellan,
antingen årligen j efter afslutade räkenskaper,
eller efter hvarje Revisions förrättning,, må komma
att alhnångöras, borde hvila, intilldess Riksens
Ständers Uilåtaridfe öfver FinanceRegleringen
blifvit meddelad; angående såtiet ^ på hvilket
D puterade ef Norrska StorTinget, sorn hit—
komma för att bivista H. K. H. Kronprinsens
förmålningsact, böra emottaga? och bemötas;
och om Oeputafioner af Riksens Ständer för att
Uppvakta H M. Drottningen och H: K. H.
Ikron-Prinsessan vid Deras höga ankomst till
43*
Ben 30 Augusti r. m.
Hufvudstaden ; samt uti Högvördige PresteStåndets
och Välloflige BorgareStåndets beslut, rörande
anmodan till ConstitutionsUtskotlet, att så
fort sig göra låter , till Riks-Stånden inkomma
med uppgift å de af samtelige RiksStånden
antagne förändringar i Rikets Grundlagar,
5:o Godkännande af ConstitntionsUtskottets
uppgift å nyssberörde Grundlags-ändringar, och
af samma Utskotts nedannämnde förslag, till den
behandling 56 §. Regerings-Formen stadgar,
nemligen; till ändring i andra punkten af 68 §.
Riksdagsordningen j angående n}1- redaction af
4 Momentet 1 §. Tryckfrihets - Förordningen ;
om uteslutande eller hufvudsakelig förändring
af 8 Momentet i 4 §. samma Förordning; rörande
ändringar uti 21 §. Riksdags - Ordning
gen} 79 §. dersammastädes; sista punkten af
37 §. Riksdagsordningen; a:dra punkten af RegeringsFormens
60 §,, samt 7 och 9 Momenterne
af 5 §. Tryckfrihets-Förordningen; om
jemkning och rättelse af citationen utaf 86
RegeringsFormen uti inledningen till TryckfrihetsFörordningen;
och om rättelse i 75 §. Riksdagsordningen.
6;o Ogillande af Allmänua Besvärs- och
OeconomieUtskoftets Betänkanden, rörande yrkad
skyldighet för privilegierade Hemman och
Lägenheter, att i allmänna byggnaders uppförande
och underhåll deltaga; samt angående tiden
till allmänna vägarnes grusning.
7) Beroende vid nedannämnde Utskotts
Utlå
-
Sini yo .4 ugust i r, rit.
453
Utlåtanden, nemligen: Stats-Uff..otlei$: öfver
gjorde anmärkningar vid Utskolteis Betänkande,
i fråga om belöning till f. d. RiksdagsFullmagtigen
Per Andersson i Domvalla för dess Cur—
mothod i veneriska sjukdomar; i anledning af
återremiss af Utskottets Utlåtande, angående ProvincialMedicus
Doctor Kjellman efterskänkt Bevillning;
rörande försäljning till Skatte af Kungsgårdar
och OfficersBoställen; om Allmänna Magazinslnrättningens
utestående fordringar i Finland;
angående förhöjning i Spannemåls-upphandlingsprisen
för Skaraborgs Län; om förskot-i
ter till Majoren Coyet och HofMarskalken Löfwensköld;
rörande inköpet af Eldqvarnen i
Stockholm; samt om en extraordinarie afskrif.
ning för Kongl. Räntmästaren Ouchterlony; LagZJtJkottets:
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande, rörande Häradshöfdingars
skyldighet, att vid hvarje Tings slut meddela
Presterskapet HäradsRätternes beslut angående
dem, som blifvit för brott sakfällde eller
underj framtiden ställde; samt Allmänna Be~
fwärs- och OeconomieVtjkotlets: angående vackt
fråga om förändring i Presträttigheternas utgörande.
8J Läggande till handlingar ne, af nedannämnde
Utskotts Memorial och Betänkanden;
i
ConftitutionsUtJkotiets: om verkställd granskning
af Justitiae-Ombudsmannens Diarier och
Registratur; Stats - JJtJkottets: i anledning af
Ridd. 0. Ad, Pr. VII. B. 2,dra Afd, 28,
434
jjcn 33 Augusti e. ni.
återrernlss Utaf tltskottets Utlåtande om medels
anslående å Stat till befordrande af Vexel-undervisningen;
i fråga örn ökådl arfvode för
BöndeStåndets Secreterare; öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets Utlåtanden: oni inköp
af Astronomiska Instrumenter för Observatorium
i Stockholm; angående löneförbätiriag för
KronoBetjeningen på Gottland och i Bohus Län
m. m.; samt i fråga om anslag af Statsmedlen
till kostnaders bestridande för en Hamnbyggnad
vid Jönköping; i anledning af Riksens Ständers
Revisorers åren 1820 och 1822 afgifné Berättelser,
rörande granskning af Allmänna Magdzinslnrättningens
förvaltning och räkenskaper för
de sednare åren; om den till hjelp för Hufvudstadens
nödlidande vid Kronobageriet verkställde
Bröd-förbakning; och öfver fern särskilde
änrhärkhings-punkter rörande Allmänna Magazinslnrattningens
förvaltning; Stats- och Bäti-i
coUtJkottehs: angående erinran till Utskotterij
att till RiksStånden inkomma med förslag till
gruriderne för den blifvande firlanceplanen; rörande
tillåtne omsättningar af lagsökte och till
lagsökning föffallne lån uti f. d. FilialDiscoriterrte;
samt om inlöste Dupletter och Tripletter
af Mal mö f. d. Discont Verks på Banken dragné
assignationer • Banco Utjhottets: om de i Banken,
emot deposition af BancoSedlar, lyftade Piastrar;
LagUtJkottets: öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkanden, rörande herm,
bud, då Frälse-Skattehemman utom bord försäljas;
angående ändring i 25 Gap. 5 § RättegångsBalkendm
tjenlige Författningar emot
allmänna förbrytare; i fråga örn tiden, inont
Den 30 Augusti c, m.
435
hvilken hinder för lysning till äg tens kap böra
anmälas och styrkas; rörande yrkad ändring i
21 Cap, 3 och 4 §. §. Rättegångs-Bal ken; och
om fastighets-värde vid Bouppteckningar, hvarefter
fattigprocenten ina beräknas- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconuinie- Ut/kottets:i
anledning af gjorde anmärkningar yid Utskottets
Utlåtanden: angående tidens förlängande till
allmänna utskyldernes erläggande; rörande Planpenningarnes
utgörande ; om Stockholms Hamnordning;
beträffande de i Riket vistande Judar;
om anläggande af en Köping i Frycksände Socken
af Wermland; ocb rörande vackt fråga derom,
att LandsFiscaler ej böra kunna afsättas,
ulan ransakning och dom, samt om. dessa Tjenst
ers indragning i de orter,j der d,e kunna umbäras.
Justerades följande >
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh
Ridderskap,et och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen,
den 3o, Augusti 1820..
S, Remitterades till
LagUtJkotteti
Herr GyHenbeims, Eric Gustaf,. Memorial;
ippefattande anmärkningar vid Lag-Utskottets
20 Augusti fönutddagea återremitterade
Ben 30 Augusti e, m
tänkande, i anledning af värkte frågor, om förändringar
uii BrottmåioLagsliftningen. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning ef StatsUfskottets
den s5 sistlidne Julii under N:o 547
afgifne, samt den r dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
motion om ändring i förvaltningen af Strömsholms
och Kungsölirs Kungsgårdar; blef samma
Utlåtande, på grund af dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återrernitteradt. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Stafssamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den s5 sistlidne Julii under N:o afgifne,
samt den 11 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, Öfver väckt motion, rörande
grunderrie för inrättande af Rikets försvarsstyrka.
Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Allmänna
Besvärs- oell Oeconomie-Utskotfets den
g dennes under N:o lfii afgifne, samt den 11
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande, i
fråga om upphörande af de Sjö- och Stapelstäderne
beviljade afgifter för fartyg, som besöka
Köpingar och Landthamnar, saint der intaga
laster. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den g dennes
under N:o 160 afgifne, samt den 11 derpå löijde
eftermiddagen på bordet: lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskot
-
Ben 50 Augusti e, n.
4*7
tets förut rneddeldfe Betänkande, i frågan om
modifikation af författningarne, angående meddelandet
af pass åt utländske män, som i Riket
söka inträde; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
af de öfrige frenne RiksStånden bifallet, för
dess del dervid låta bero. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 3o Augusti 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 18 sistlidne Julii under N:o ia5
afgifne, samt den 1 r dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, öfver Kongl. Maj:ts nådiga
Skrifvelse, jemte ålskillige enskilte niotio.'
ner, i fråga om näringsfriheten, samt om förslag
till nya Handels- och HandtverkerieRegle3
mentén. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottens
den 5o sistlidne Julii under Nio 581 afgifne,
samt den 11 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt motion,
i afseende på att tillvägabringa en öfvergång af
de mera bildade Folkclasserne till de producliva.
Ut supra.
S. D. Föredrogoj ånyo och gillades föJjsnds
pen 30 Augusti e, ni.
RtatsUfskottets den 8 dennes, afgifne, samt den
j4 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde.
Utlåtanden;
N:o 397. I anledning af gjorde anpiärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i fråga om indragning af Medico Theologiske
Stipendierne.
N:o Sgg. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förpt meddeldte Betänkande,
i frågan oin lönetillökning för i3 SubalterneOfficerare
vid Skånska DragonRegementet.
N=o 4oi. f anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående Sala Silfver-Verk. Ut
supra.
S. D,. Föredrogs å nyo och återremitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
RtatsUtskottets den 8 dennes under N:o 4o®.
afgifne, samt den i4 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
\äckt fråga om uppgift öfver hvad Staten påkostat
Götha Canal. Ut supra.
S,. D;. Vid förnyad föredragning af Statsfjtskottets
den 9 dennes under N:o 402 afgifne x
samt den 14 derpå följde eftermiddagen på bordet
fagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
rörande, föne-förbättring för de fvre
Den 5g Augusti e,
439
Stats - Secreterarne; blef samma Utlåtande af
Ridderskapet och Adeln afslagit. Ut supra.
Höglofligé Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan <en qvart till ii om aftonen.
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim
STOCKHOLM, tryckt hos Olof Grahn, 1825*
7
Bilagor
tili
Högloilige
Riddcrskapets och Adelns
Protocoll,
Vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Sjunde Bandel.
S T OCK H O L M,
Tryckte hos Olof Grahn, 1825.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den i Augusti,
förmiddagen.
N:0 I.
Herr von Franchen, Auguji:
Det år möjligt att Lagutskottet haft något
giltigt skål till afstyrkande af ifrågavarande mo-i
tion, men då förundrar det mig, att Utskottet
ej anfört detsamma^ utan helt enkelt för det,
att som Utskottet påstår, i alla öfriga fall finns
besvärstid, en sådan äfven bör äga rum vid
ifrågavarande tillfälle. Först och främst får
jag erinra att Lagutskottet misstagit sig deri;
att besvärstid åger rum i alla andra mål, ty uti
skuldfordringsmål, der skuldebrefvet år klart
och ostridigt, skall, enligt 2 §. 4 Capi Utsöknings-Balken,
Konungens Befallningshafvande*
utslag genast gå i verkställighet, och då ifrågavarande
motion endast åsyftar, att når ett
ArrendeContract tydligen utstakar Arrendatorn*
afflyttning, om han ej sitt arrende utgör och
han derefter för Konungens Befallningshafvande
erkänner det han ej utgjort hvad han åtagit
sig, så kan Konungens Befallningshafvandes ut
-
4
Den i Augusti f. m.
slag öfver denna skuldfordran, som i följd af
af skuldenårens eget erkännande, blir klar och
ostridig,! lika lätt och med samma skål genast
gå i verkställighet, som i den händelse hvarom
ofvannåmnde §. förmåler.
Det motskälet kan således ej vara giltigt *
ätt besvärstid i allt bör existera, då redan förut
ej så år, och att Herrar Domares minne blir
generadt genom det att besvärstid år föreskrifven
för ett mål och ej för ett annat, måtte,
ehuru ledsamt, vål ej vara af så mycken vigt,
att ågande-råtten derföre bör göras osäker, och
det år gifvet, att den fortfar att vara det, så
långe Arrendator år tillåtet att qvarsitta, oaktadt
Konungens Befallningshafvande, i följd af
lians eget erkännande, dömt honom arrendet
förlustig. Erfarenheten har otaligt många gånger
visat, i synnerhet i de närmast Hufvudstaden
belägna Provincerne, att det just år under
denna besvärstid och den derpå följande Advocaturtid,
som Arrendatorer ej allenast förstöra
de inventarier de emottagit, utan säkra på att i
alla fall förr eller sent blifva afhyste, då van.
häfda jorden, som sedan behöfver många års
noggran skötsel, för att åter repa sig efter hvar.
je års vanhäfd, och detta år troligen en orsak
till det lägervall, i hvilket många Frälsehemman
sig befinna och contrasterar alldeles emot den
uppmuntran, som i senare åren blifvit gjord för
åkerbruks-skötsel och odlingar.
Att öfverdrift i allt, år oriktig, tycks sjelf»
Den I Augusti f m.
5
Va ordet bemärka, och med frihetssystemet må
vara huru det vill; men blir det så öfverdrifvet,
att jordägaren ej är säker på att återfå
en bortarrenderad gård förr, än den frie Arenrendatorn
vål hunnit vanhäfda den, så måtte i
en framtid det ej blifva afundsvårdt att vara
jordägare.
Min tanka är vist ej att Arrendatorer skofla
betagas ali besvärstid, utan att de hos HofRätten
gerna må få begagna den, sedan Utslaget
gått i verkställighet, då Arrendatorn hos
Jordägaren alltid har säkerhet, hvilken merendels
jordägaren saknar hos Arrendatorn; och då
det länder till ett godt ändamål, år jag öfvertygad,
att Kongl. HofRåtten ej kan finna sig
stött af den lagföråndring, hvarigenom UnderJDomstols
Utslag blir verkstält, innan HofRåtten
detsamma fått pröfva; och tager jag mig frihem
ten ytterligare erinra, det endast frågan år om
så klara och tydliga mål, att “Konungens Befallningshafvande
dömt pa Skuldenärens eget
erkännande,
Sluteligen får jag vördsammeligen anhålla
om återremiss af Betänkandet, samt att dessa
mina yttranden må få åtfölja återremissen, genom
hvilka Lagutskottet lätteligen torde finna,
det min önskan år antingen tillstyrkan af motionen,
eller åtminstone att Utskottet täcktes
uppgifva något skål, uppå hvilket dess afstyrkande
sig grundar; och att Lagutskottet viel
påstå öfverläggning härom, må blifva mera nog'**
räknadt, ån det nu varit, då det, hvad min
Ven i Augusti /• m.
motion angår, afstyrkt afhysande af opålitlig
Landtbo, och på samma gång yttrat sig i Betänkandet
öfver Grefve Gyllenborgs begärda företrädesrätt
till grödan, att: Jordägaren förut
fyaft den utväg oppen, att i ArrendeContractet
förbehålla sddane vilkor, som vid denna håndelfe
gifva honom rätt till Landtbondes följande
från arrendet. Vidare anmärkning öfver
denna motsägelse år öfverflödig, ty den år
för stor, att icke förefalla alla anmärkningsvärd,
hvarföre vöre önskligt, att ej så mera
hände,
N:o s.
Friherre Ridderjiolpe] Fredric:
Till förekommande af nu öfligt gäckeri mot
den regeln att förord bryter lag, skulle jag önska,
att lagarne tillhöllo Arrendatorerne att
villigt undergå den afhysning, som de underkastat
sig, i fall af brott emot contractet.
Jag inser nog, att dessa brott emot contractet,
böra vara otvifvelaktigt bevisade, och
till detta ändamål, vågar jag föreslå, att en
CompromissRått må afgöra huruvida Contracts-i
brott skedt; hvarefter, då det således blifvit
bestyrkt, det må vara jordågames rått, att få
Arrendatorn, igenom Landehöfdioge-Embetets
försorg, afhyst.
Om proposition å återremis», anhåller jag
$.dmjuk§9t,
Ven I Augusti,
7
N:0 5.
Herr von Schinckel, Johan Fredric:
I anledning af Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
Utlåtande i frågan angående
sättet och tiden för Hammarskattens utgörande,
torde det tillåtas mig att få nämna några
ord.
Utskottets Utlåtande härutinnan tyckes mig
innefatta liten eller ingen åtgärd uti första punkten
uti den utaf mig väckte motion, nemligen
rörande befrielsen från Bruksägares skyldighet
enligt Förordningen af den 7 Julii 1820, att erlägga
Flammarskatten i silfver.
Då Utskottet medger att den 1 nämnde
Förordning stadgade myntsort saknas; åtmindstone
i de fleste orter ej utan mycket besvär
och omkostnad kan anskaffas, tyckes det ej legat
utom Utskottets befattning att hafva yttrat
sig om denna författnings användbarhet, samt
mera eller mindre förinonliga inflytande på jernhandteringen
i sammanhang med Statens sannskyldiga
hästa,
*
Då det i allmänhet tillhör Oeconomie- och
BesvärsUtskottet att yttra sig öfver oeconomiska
författningar, tror jag att Utskottet på intet vis
varit bundet till tystnad hvad denna beträffar,
derigenom, att Stata-Utskottct redan yttrat sig
Den I Augusti.
häröfver i dess Utlåtande angående några vid
förslaget om inkomsternas beräkning förekomne
frågor.
Hyad andra frågan nemligen dimensionerna
gf Hammarskatts-jernet, beträffar, så var enda
grunden hvarföre jag yrkade någon förändring
häruti, den, att jag trodde försäljningen af det
till StatsVerket öfverlemnande Hammarskattsjern
in natura skulle vara lättare att verkställa,
pm jern-partiet bestpd af flere couranta sorter
än endast tvänne, i synnerhet som i och tre
fjerdedels turn platt och tre åttondelar ej utgöra de
pnda goda medelsorter, sorn vid alla Bruk tillverkas,
och det dessutom alltid berodde på
StatsVerket att uppgifva de öfriga sorter som
det ansåg för goda, i hvilket fall ej den händelse
skulle varit att befara, som Oeconoinie- och
BesvårsUtskottet fruktar, nemligen att endast de
j handel mindre gångbara och minst gällande
dimensioner skulle bekommas, Men då jag numera
derom blifvit upplyst, att en sådan förändring
ej skulle medföra någon särdeles förmon
för StatsVerket, och den för Bruksägaren kan
vara likgiltig, så förenar jag mig härutinnan med
Utskoftet
Hyad
deiVwet tredje frågan beträffar, nemligen
terminen för Hammarskatts-jernets utgörande
in natura, så tror jag, att när erfarenheten
redan tillräckligt många gånger bevist, att
Handels - speculationer ej tillhöra Staten eller
StatsVerket, utan fast mera den enskilta om.
tankan, och då det förra ofta derigenom fått
Vidkännas betydande förlusterj, så ägde i min
Den I Augusti.
9
tanka StatsYerket en större förmån deruti, att
beständigt bekomma sedlar eller gångbart mynt
för Hammarskatten än jern in natura, hvars försäljning
åtmindstone alltid medför omgång, tidspillan,
och ofta nog måhända förlust. Om detta antages
för afgjordt, så följer derutaf, att ju längre
tid sorn lemnäs Bruksägaren att försöka försälj,
ning af sina effecter, ju mindre hade Statsverket
att frukta att bekomma jernet in natura,
och någon förlust härutinnan vore då ej att befara,
emedan det Hammarskatts-jern som nu i
slutet af October in natura erhålles, troligen ej
så sent på året då skeppningen snart upphörer,
med fördel kan försäljas förr än följande våren,
emedan ingen köpare anmäler sig, i händelse
han ej erhöll jernet till så lågt pris, att han
undviker den förlust, sorn skulle drabba honom
genom räntan, som han finge vidkännas under
yintermånaderne, 1
Dessutom vore det ett ytterligare tillfälle
fpr Bruksägaren att sjelf speculera på sin tillverkning,
om han agde längre anstånd med valet
mellan att lemna jern in natura eller penningar,
och således kunde få begagna sig af den
rättighet han äger att i Banken beläna sitt jern,
för att derigenom finna utväg att betala denna
skatt med penningar, hvilken förmon han ej är
j tillfälle att begagna sig utaf, förrän efter dep
i November hvarje år.
I grund af hvad jag nu vågat anföra, får
jag anhålla om återremiss äf Utskottets Betänkande,
och att dessa af mig nu gjorde anmärk-?
Io
Ven I Augusti f. m
ningar matte få blifva remissen följaktig, i händelse
dea bifalles.
N:o 4.
Herr Reuter/vårdj Pehr Adam:
Då jag såsom Tjensteman inom det Embetsverk,
hvarest troligen de fleste, och derjemte betyd,
ligaste upphandlingar göras för Kronans räkning,
ofta haft tillfälle öfvervara och taga närmare kännedom
af tillgången vid EntrepenadAuctioner; då
amnet ej är utan vigt för Kgl. Maj:t och Kronan,
och jag derjemte är osäker, huruvida någon mera
sakkunnig och upplyst af Ridderskapet och Adeln
fäst någon synnerlig uppmärksamhet härvid
; anser jag mig pliktig att anmärka och upplysa
följande vid Utskottets Betänkande och
förslag till en förändring vid förenämnde Auctioner,
i anledning af Herr Z. Danielsons och
Olof Månssons motioner i ämnet.
Hvad först angår sjelfva motionairernas förslag
till de förseglade anbudens afskaflände eller
öppnande före Auctionen; så, enär de icke anfört
några grundade skäl till ett förändra dt au;
ctions-sätt mot det nu allmänt vedertagna, utan
Olof Månsson blott skall hafva anfört sig an fe
de jkrijt eliga anbuden i allmänhet vara ojördelaktiga;
synes det mig, att Utskottet icke
bordt fästa något afseende vid deras påståenden,
och desamma alltså afstyrka.
För min del anser jag dem fullkomligen
Den I Augusti f. m,
II
kunna vederläggas med det enkla skälet: J,kall
man framför allt affe och befordra fpeculanternes
fördel och c inf t mer ån Kongl. May.ts
och Kronans? dd böra de förfeglade anbuden
af/kajfas eller brytas före eller under auclio
nen, forn vore näjian detj'amma, eljejl icke;
ty det är påtagligt, att då speculanterne veta
det förseglade anbud finnas, hvilka icke förr än
efter auctionens slut till sitt innehåll blifva kände,
skola de alltid befara, att af dem blifva utträngde
genom lägre anbud, och följakteligen
vid klubbslaget, bjuda det allralägsta, hvartill
de kunna lemna den utbjudna varan. Dessutom
torde den fördelen, att medelst skriftliga anbud
få deltaga i concurrencen, icke böra betagas en
speculant, som ej har tid och tillfälle att personligen
öfvervara en EntrepenadAuction, eller
ock är på annan ort vistande.
Utskottet som ej trott sig böra tillstyrka de
förseglade anbudens afskaffande, har deremot
föreslagit deras uppbrytande på det sättet: ”att
början sker med muntliga anbud, och sedan
desse upphört, uppbrytas de skrifteliga anbuden,
och till innehållet för tillstädesvarande Specu1
anter tillkännagifvas, samt i händelse något af
de sistnämnde finnes understiga det lägsta af de
muntlige anbuden, uppropet fortsattes då, så vida
ytterligare anbud inträffa, det minsta af dem
bör blifva gällande, och med klubbslag bekräftas,
men i annat fall, rättigheten till lefverancens
fullgörande, tillslås den, som förut inunteligen
eller skriftligen utfäst det lindrigaste
priset,
Den i Augusti f. m.
Detta upphandlings-sått vöre i min tanke
nästan det samma som att afskaffa de skriftlige
anbuden; ty hvilken närvarande speculant skulle
leke kunna bjuda ännu ett runstycke under det
upplästa skrifteliga anbudet, och den frånvarande
speculanten, som genom sitt nedsatta skriftliga
anbud hufvudsakligen beredt Kronans fördel
vare i sin rätt på det högsta förnärmad, då
ett ganska ringa underbud af en närvarande
Speculant kunde beröfva honom den påräknade
lefverancen. För tillfället ägde väl det allmänna
en liten besparing härvid, men det lika säkra
resultat för framtiden vore de sålunda vanlottade
förseglade anbudens uteblifvande, hvarigenom
ett öppet fält lemnades de vid auctionen
närvarande speculanterne, att genom sammansättningar
och efter eget behag taxera Kongl,
Maj:t och Kronan.
I anledning af hvad jag nu haft äran an-*
föra, får jag tili Riksens Ständers bifall och
Kongl. Maj;ts Nådiga stadfästelse, vördsamt föreslå
bifogade ordning för verkställandet af
Kronans upphandlings-auctioner af persedlar, en
ordning den erfarenheten redan bestyrkt vara
för Kongl. Ä'Iaj:t och Kronan den fördelaktig
gaste, för Speculanter den rättvisaste, och derj
jemte den som minst af alla år klander underkastad,
hvilket af hvarje Ledamot inom Kongl,
KrigsCollegium, äfvensom af Gouverneuren för
Kongl. Krigs - Academien , torde kunna be§annas.
Jag anhåller derföre onr återrennss af
Ven I Augusti /, m,
13
fankandet åtföljdt af dessa mina anmärkningar
och förslag.
Fårjlag till ordning vid verkftållandet af Aii
ctioner
till upphandling af per]edlar för
Kongl. May.ts och Kronans behof.
1) Vid upprop af hvarje persedel, uppgif.
Ver EmbetsVerket det högsta pris, som för densamma
kan betalas, och hvaröfver något anbud
således icke emottages.
Upplysning: FÖre Auctionen åligger det
Embets Verket att göra sig underråttadt af Handlande,
Fabrikanter och Handtverkare om möjligaste
lägsta pris, för hvilket de till upphandling
ifråga kommande varor eller persedlar, kuns
tia tillverkas och lefvereras.
2) Inga andra anbud ån de? sorn antingen
före Auctionens början skrifteligen gjorde blifvit
eller under Auctions-förrättningen med klubbslag
fästas, kunna komma i concurence om lefvereringen
hvadan contract till den eller de,
sorn på sådant sått stadnat för lägsta anbudet,
ovilkorligen bör utfärdas.
3) Vid lika pris emellan Auctions-iriropen
Och de före Auctionen skriftligen gjorde anbud,
äga de förre företräde till lelverering framför
de sednare.
Anmärkning; Då sådan händelse inträffar,
H
t) en X Augustt f, nt*
torde det vara skål att lemna den närvarande
speculanten förmonsrått framför den fråuvarande,
hälst han under sjelfva uppropet mera verkat
till prisets nedsättande ån den sistnämnde.
4) I händelse tvånne eller flere skriftliga
anbud skulle innefatta lika och derjemte lägsta
pris, vare det EmbetsVerket förbehållet att lå
afsluta contract med den af anbudarne som EmbetsVerket
sjelf finner pålitligast.
5) Då samma vara eller persedel i flere
poster utbjudes, och icke mer ån ett pris skäligen
bör på samma dag derföre betalas, må,
derest inropen finnes skiljaktige, det lägsta ovilkorligen
antagas, samt den eller de, hvilkas inrop
äro högre, anmodas att nedsätta desa aime
i likhet med det lägsta. Vägra ds detsamma,
bör lefvereringen erbjudas den som gjort lägsta
inropet; men skulle äfven han neka att de öfrige
inropen till det lägsta priset öfvertaga, må
hvarderas gjorde inrop förblifva oförändradt.
6) Alla före Auctionen inlemnade anbud
komma efter densammas slut, att i speculanternes
närvaro brytas och upplåsas.
N:o 5.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
, Jacob :
Genom afledne CommerceRådet Sebastian
Thams den 8 Mars 1727 upprättade, å Rid
-
T)en I Augusti f, m,
dårhuset ännu förvarade, OriginalTestamente,
har bemälte CommerceRåd till inrättande af ett
Collegium Iiiustre vid Riddarhuset, förärat sine
hoa Kongl, Maj:t och Riksens Ständer ägande
fordringar, uppgående till ett belopp af 3o,ooo
Daler Kopparmynt, med föreskrift, dels att så
snart dessa penningar, hvilka icke fingo till några
andra usus användas, behörigen influtit, desamma
borde genom RiddarhusDirectionens föranstaltande,
som orden i Testamentet lyda, till
riktigt folk emot säker pant å en half procent i
månaden utlånas, och räntan derefter ikläda sig
samma natur, sorn capitalet, samt ej heller till
någon annan utgift eller Riddarhusets förnödenhet
användas, dels ock, att om någon af
OommerceRådets barn eller anhörige i framtiden
sig anmälte och till ungdomens informerande
pröfvades skicklig, han framför andra borde
vara ihågkommen. CommereeRådet Tharas fordringar
hos Riksens Ständer utföllo ordentligt
till det beräknade beloppet. Vid hvad tid eller
huruledes eller emot hvad vilkor den förste läraren
vid Commerce-Rådet Tham* Collegium
Illustre M. Frievald år vorden förordnad, finne»
icke någonstädes i äldre handlingar upplyst.
Från 1727 intill Juni månad 1742, hade
primitiva capitalet, genom de årligen utfallne
interessen, blifvit förökt till 5o,5i3 Daler 28
öre Kopparmynt, af hvilken anledning CommerceRådet
Tharas efterlemnade Sterbhusdelägare
uti Memorial af den 5 September 1743
hos Ridderskapet och Adeln hemställt, om icke
räntan af sistnämnde capital kunde användas till
årlig lön och underhåll för en lård och skick
-
16
Ven I Augusti f, m.
lig man, hvilken uti det på Riddarhuset infattade
Auditorio Illustre borde hålla publique f6-  te läsningar.
Den instruction, som af RiddarhusDirectiöben
den 20 Augusti 1746 gillades, innehåller j
att Secreteraren skulle uti Auditorio Illustre å
Riddarhuset hvarje Onsdags eftermiddag klockar!
3 hålla offentlig föreläsning öfver något ämne*
antingen i Mathematiquen eller Naturkunnigheten,
samt deremellan, tinder någon vi^s utsatt
tid j lemna den studerande ungdomen fritt tillträde
till sig, för att blifva handledd Uti nyssnämnde
Vetenskaper, och det i synnerhet genom
egen öfning af Geometriska och Algebraiska problemers
upplösning, samt Physicaliske experimentera
och Åstronomiske Observationers anställande*
Under
sistnämnde dag, eller den 20 Augusti
17746, utfärdade RiddarhusDirectionen Constitutorial
å Thamiske Professionen för VetenskapsAcademiens
Secreterare Peter Elvius, som
samma år böljade de offentliga föreläsningarne
i Auditoris Illustre.
Vid den kort derefter eller år 1747 inträffande
Riksdagen, blef ofvannåmnde iustiUctiöö
af Ridderskapet och Adeln fastställd*
N.o 6.
Ben l Augusti f. nu
n
N o 6.
Grefve Spens, Carl G tift af •.
Utskotten hafva föreslagit en lång kedja a£
l3 §\) till antagande såsom lag, i afseende på
det åsyftade ändamålet att trygga creditgifvaren
vid invisningars emottagande för alla otillbörliga
förluster och bibehålla credittagaren vid sin
rått, att åtnjuta den credit han för öfrigt kan
åga, och hvars större eller mindre betydlighet
enskilta omtankan såkrast bedömer. Utan att
vilja neka, det de grunder, på hvilka Utskotten
fotat sitt förslag, i hufvudsaken åro riktiga,
hemställer jag, om icke det båsta vore, att endast
upphäfva Kongl. Förordningen af den i5
Juli 1818, angående så väl förbud mot graverade
assignationer på enskilt man, sorn mot
skrifna invisningar under 100 R.dr, äfvensom
Kongl. Maj;ts förbud af den 22 October 1766
samt Kongl. Kungörelserne af den 2 4 Mars
1790 och 2 Augusti 1792; och sedermera helt
kort förklara, att, med undantag af hvad för
assignationer på Banken och för vexlar är särskildt
stadgadt, samt af förbudet mot tryckta
assignationer, hvilket torde böra fortfara, 4 Cap.
6 §. i UtsökningsBalken bör lånda till efterrättelse,
samt att hvad för öfrigt stadgadt finnes
så vål derom, att alla skuldsedlar böra vara
vederbörligt underskrifne, som äfven om såttet
för fordringarnes utsökande, äfven för invisningar
gåller. Jag ledes till denna öfvertygelse
Mil. till Ridd, o. Ad» Pr. VII# Band. 2,
l8
Ven l Augusti f. m,
i synnerhet af den fullkomliga öfverensstämmelse
jag finner vara emellan de fall, då någon transporterar
en del af sin, hos annor man, utestående
egendom, och en sådan transport i betalning
emottages, och då samma betalning sker
genom ett åtaget löfte om framtida gäldande
innefattadt i en egentligen så kallad skuldsedel.
Varandes jag öfvertygad, att de flesta financiella
ympar, på den gamla lagstiftningsstarmnen ,
onödigtvis såra trädet, och att man dervid lått
kan öfverse, om ympen verkligen är ägta, samt
att frugten säkrast blir god och ymnig, om man
låter stammen få fröda sig i fred.
Hvilka anmärkningar jag anhåller må få
åtfölja Utskottens Betänkande vid återremissen,
om den beslutes.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den i Augusti,
eftermiddagen.
N:0 I.
Herr af Uhr, Carl David:
Då den lios Riksens Ständer gjorde ansök
-
\
Deli I Augusti c. m.
19
ning om ytterligare understöd för Skånska
Stenkolsverket, remitterades till Höglofl, Statsutskottet,
tog jag mig friheten anhålla, att åtskilige
upplysningar, rörande hushållningen derstädes
och Verkets närvarande ställning, af Bo.
laget borde infordras till ledning för sä vål
Utskottets eget Utlåtande i Ämnet, som det beslut
Riksens Stånder på grund deraf skulle komma
att fatta. Jag ansåg då liksom nu, att bifall
eller afslag å denna begäran, för att motsvara
Riksens Stånders värdighet, borde grundas
på tillförlitliga upplysningar, om orsakerne
till Verkets närvarande förlägenhet, samt de anledningar
till ett föråndradt skick, sorn igenom
det önskade biträdet, till både enskilt och allmänt
gagn för framtiden vore att förvänta.
Då likväl StatsUtskotfet uti dess afgifna
Betänkande, i vissa delar upderstödjande motionen
, icke vidrördt eller närmare utredt de af
„mig äskade upplysningar, till ledning för Riksens
Ständers beslut, i detta vigtiga ämne, hvaraf
inhämtas kan, huruvida Stenkolsverket verkligen
är af egenskap att det förtjenar ytterligare
omvårdnad och understöd, då en fullständig
pröfning af Verkets närvarande ställning, förutsätter
en föregående kännedom, af de flere
dertill bidragande orsaker, och då med ett ord,
man i allmänhet tror, att Skånska Stenkolsverket,
som hittills utan särdeles framgång medtagit
enskildtes förmögenhet, icke eller förtjenar
vidare uppoffringar, utbeder jag mig af dessa
skäl, att till StatsUtskottets Betänkande få tillägga
några upplysningar,’ , dertill föranledd, af
20
Den I jiugmti e• m>
den kännedom jag på stället kunnat inhämta, och
min på grund deraf stadgrue öfvertygelse, om
så väl StenkolsVerkets naturliga fördelar, som
de hinder, hvilka hitintills motarbetat deras utveckling
och begagnande, under förhoppning,
att Högloft. Ridderskapet och Adeln, som alltid
med värma omfattat stora och nyttiga företag,
vid detta ögonblick, då Skånska StenkolsVerkets
framtida öde, dess upprätthållande eller
undergång skall bestämmas, äfven nu delar samma
ädla och patriotiska tänkesätt.
StatsUtskottet yttrar sig äga tillräckliga anledningar,
att anse Höganäs Stenkolsverk vara
af betydlig nytta för Riket, och verkets upprätthållande,
genom understöd af Staten följaktligen
af en allmän vigt och angelägenhet, särdeles
då, i anseende till de svårigheter, som
mött Bolags-Interessenternes bemödanden och
uppoffringar för ändamålet, de eljest skulle
finna sig utur stånd att Verket fortsätta.
StenkolsVerkets nu erbudne inköp för Statens
räkning, ftfstyrker Utskottet, dels för bristande
tillgångar dertill, dels ock hufvudsakligast
derföre, att dylika inrättningar bäst drifvas
och förvaltas af enskildte, delägare.
Med anledning deraf, att oförutsedda naturliga
hinder motarbetat Schaktsänkningens full.
bordan vid Ryd, hvilket utgjorde vilkoret för
det af Ständerne vid sista Riksdag beviljade
understöd af 76,000 R dr, hvaraf 51,000 R;dr
blifvit lyftade och använde, samt för närvaran-;
Deri i Augusti »v-m.
21
de utgör Bolagets skuld till Staten, äfvensom
att Bolaget under tillgodonjutande af detta understöd
varit i saknad, af de förut beviljade
premier, för de från Höganäs försålde Stenkol,
till ett belopp af 6 skilling per tunna, utgörande
en sammanräknad summa för åren 18 • 9
1822 af 28,794 R:dr 18 sk., har Utskottet hemställt,
att förenämnde summa måtte få godtgöras
Bolaget, och afräknas den för Schaklsänkningen
iråkade skuld, samt derjemte tillstyrkt,
att ett fortfarande understöd, efter den vid
1815 års Riksdag utstakade grund måtte beviljas,
ifrån oell med nästkommande år efter 6 sk.
Banco för ^ivar tunna Stenkol, som från Höganäs
Stenkolsverk försäljes till in- eller utrikes
ort; dock så, att desse premier äfven gå i
betalning å den återstod, af det lyftade årsbidraget,
som kan uppkomma efter nyssberörde
afräkning, tills hela summan 51,000 R:dr blifvit
liqviderad, men något understöd för borrningsförsöken,
har icke blifvit tillstyrkt.
Under fullkomligt erkännande att StatsUtskottet
uti dess sålunda gjorde framställning och
tillstyrkande, till alla delar iakttagit, både rättvisans
och billighetens fordringar, då på ena
sidan StatsVerket återfår dess vilkorligen lemnade
bidrag, hvilket om sänkningen vid Ryds
schakt inom bestämd tid kunnat fullbordas,icke
behöft återgälldas, utan då enligt Ständernes
vid sista Riksdag fattade beslut tillfallit Bolaget,
och på andra sidan, att Bolaget får sig till
godo beräkna de förut beviljade pietnier, hvaraf
desamma under de sist förflutna åren varit i
22
Den S Augusti e. mi
mistning, med tillstyrkan derjemte, att desse premier,
ifrån och med nästa års början måtte få
fortfara, tillåter jag mig härvid endast den anmärkning,
att samma förmån äfven för innevarande
år kunnat tillerkännas Bolaget.
Stats-Utskottet har uti sitt förslag gått en
medelväg till ändamålets vinnande, hvaremot
vid vanliga förhållanden ingenting vore att erinra,
men om, som här inträffar, förslaget endast
afser, att jag så må säga, Stenkols-verkets
upprätthållande för dagen, utan något -dervid
fästadt afseende på dess framtida bestånd, eller
dess fullständigare utveckling till Enskild och
allmän nytta, en åsigt som under i8i5 och 1818
årens Riksdagar varit, och jag vågar hoppas,
äfven måste vara de nu församlade Riksens Ständers
liufvudsakliga föremål, och om således den
petition hvarom nu är fråga verkligen befmnes
af en ovanlig beskaffenhet, så torde den böra
betraktas utur en vidsträcktare synpunkt, och
äfven med större noggrannhet böra behandlas.
För alt närmare utveckla skälen till denna
förmodan, och att derjemte meddela någon närmare
utveckling af ämnet, torde en kort öfversigt
om Grufve-brytningen och hushållningen
dervid, från Verkets första början barbora omnämnas.
Höganäs Stenkolsgruva består af tvenne
flötser, den öfra under namn [af Grefvinnan
Ruths och 12 Finnar längre nedjden andra kallad_Fru^Bagges
kolflötts. Den öfra är i anse
-
Ven I Augusti e, m.
ende till sitt närmare grannskap till Jordytan
mera föränderlig, och blott tillfälligtvis att på.
räkna; men den undra har i likhet med de Engelske
kol-flötserne, sitt bestämda tak af sandsten,
och botten af svart eldfast lera, och är således
den, som i afseende p4, dess oförändrade
regelbundenhet förtjenar att arbetas.
Då förstnämnde del af kolfältet, efter inhämtad
kännedom om flötsens stupning, kunde
till sin varaktighet beräknas, föresåg man redan
från arbetets första början, nödvändigheten af
ett vattenschakts anläggning, längre ned på llötsen,
för att kunna åtkomma de ofvanför belägna
kolen.
Ryd blef i anledning af flere borrningsförsök
ansedt för tjenligaste stället. Ett schakt
blef der nedsänkt, och en ångmachin af betydlig
storlek eller med 7 4 tums cylinder der
uppställd.
När man sedermera med sänkningen af detta
schakt, hunnit till öfre flötsen på 02 famnars djup,
befanns vatten-tilloppet så betydligt, att Bolagets
penninge-tillgångar icke medgåfyo denna, blott
på framtida vinst, grundade plans vidare fullföljande.
Man insåg nu först sin egen oförmåga,
att med egna krafter utföra ett företag af
sådan omfattning, samt att arbetet af sådan
orsak måste inskränkas, blott till den öfra
flötsen.
Sådanvar Verkets ställning, då Bolaget^
24
Den I Augusti e, m,
sorn fann att detta fällt, snart skulle blifva utbrutit,
och icke ägde nog penninge-styrka, för
att öppna nya tillgångar, genom fortsättning af
Ryds schakt, vid 1818 års Riksdag erbjöd Staten
inlösandet af Höganäs Stenkolsverk,
Rikets Ständer, sorn med värma omfattade
ämnet, och tillika ansågo schaktets nedsänkande
på Ryd, såsom grunden för Stenkols-verkets
framtida bestånd, anslogo för detta företags fullbordande
75,000 Riksdaler, hvartill kostnaden
enligt förslag skulle uppgå, att utbetalas på vissa
bestämda tider, och fästade dervid det vilkor,
att schaktet inom utgången af 5 år, skulle vara
afsänkt på nedre kol-flötsen, med förklarande
tillika, att om detta vilkor icke inom den föresatte
tiden vore uppfylldt, skulle det beviljade
understödet, i fall det begagnades, till Staten återbetalas.
Under sådane föreskrifter och förbindelser,
företogs arbetet vid början af år 1820, och
fortsattes sänkningen af Charlottas Schakt, till
Mars månad samma är, då under indrifningen
af en ort från Ryds Schakt, en vattenådra tillstötte,
som oaktadt forcerad pumpning med förenämnde
machine, ej kunde undanhållas. Denna
händelse icke ovanlig vid de Engelska Kolgrufvorne,
men här hvarken förutsedd eiler beräknad,
erfordrade således ännu större penningebidrag,
om den ifrågavarande sänkningen skulle
kunna verkställas. Flyttning och begagnande
af en eller tvänne andra ångmachiner, som redan
förut blifvit aimnde på en annan trakt af
(Bil. till Ridd, o. Ad. Fröt. VII. B, pag. 25^)
1
Medium af åren
Upptagne
Stenkol
af alla 5
sorterne.
Försålde
Stenkol,
Vinst.
Förlust.
Inrikes.
Utrikes.
R:dr B:co.
R;dr B:co.
1798
i8o5
58,735
io,453
2,5o6
1,223
__
1806
1808
155,687
53,25i
7,228
5,270
1809
1811
i48,535
46,384
36,709
43,418
—__
1812
i8i4
65,i57
21,972
670
——
22,759
1815 — 1817
131,897
61,122
5,870
8,44o
1818
124,o42
54,922
10
20,703
1819
l3g,54o
62,580
220
3,5og
- 1
1820
119,265
60,993
210
——
2,307
1821 — 1822
117,028
53,266
.
12,684
Ven J Augusti e, m.
25
fältet, och hvilka der öfverllödige, nu kunnat
begagnas, hade utan tvifvel bidragit till ändamålets
vinnande, samt för framtiden aflägsnat
alla hinder för arbetets fortsättning på den andra
kol-flötsen; men sedan en så betydlig del
af Stats-anslaget, redan var användt, den återstående
delen deraf nu mera befants otillräcklig,
och Bolaget såg sig utur stånd, att anskaffa
ytterligare förskott, afstannade arbetet. Riksens
Ständers föreskrift att inom utsatt tid fullborda
sänkningen, har af sådan anledning ej kunnat
verkställas. Bolaget har derföre icke eller lyftat
återstoden af anslags_summan, utan med någon
inskränkning af arbets-styrkan, under de
trenne sista åren endast fortsatt arbetet uti det
öfra fältet.
Ehuru detta arbete af anförde skäl ej kunnat
sträckas derhän, som är och bör vara egentliga
föremålet, eller den undra kol-flötsens bearbetning,
utan Grufve-brytningen hittills endast
blifvit fortsatt på den öfre delen deraf, har dock,
om beräkningen uppgöres ifrån Verkets första
början, betydliga kol-qvantiteter erhållits och
utgått till både inrikes och utrikes orter, stundom
med vinst och stundom med förlust för
interessenterne, på sätt följande uppställning utvisar,
då tiden indelas i vissa kortare perioder,
om medium tages särskildt för hvart år, nemligen:
(Ss
bifogade Tabell).
Skillnaden emellan de upptagne och de för
-
26
Den t Augusti e, mt
sålde kolén, utvisar åtgången deraf för ångmachinernes
drift, samt behofvet för Grufvefolkets
eldstäder m, m. äfven per medium för hvarje år
beräknadt.
Jag ingår ej i pröfning, om den vinst och
förlust söm denna täbleau utvisar, för dessa epoter
sins emellan jemförde, jag tillägger blott,
att desse här utförde resultat, grunda sig på
Bolagets till StatsUtskottet om förhållandet inlemnade
specilique uppgifter.
En närmare utveckling af dessa betydliga
skiljäktighetér, fordrade en ganska noggrann undersökning
och ännu fullständigare uppgifter i alla
dithörande detailler än dem, som nu kunnat
erhållas. Men deraf inherntas dock, och detta
förtjenar uppmärksamhet, att Skånska Stenkolen
under vissa år utgjort en icke obetydlig Ex'port-artikel,
samt att Rörelsen då i sjmnerhet
lemnat betydlig vinst till Bolaget, ehuru Verket
ännu är i sin linda och arbetet ej kunnat verkställas
på den större plan, hvartill detsamma bör
komma, för att blifva rätt lönande.
Det är emellertid en ‘sanning, att under
krigsåren 1809 — 1811, då Engelska Stenkol
ej kunde införas i Danska Staterne, ägde de
Skånska en stark efterfrågan och begagnades
der i stället för de Engelska, samt hade efter
ali anledning, der ännu med fördel kunnat afsättas,
om man ‘icke i hopp om hastig vinning,
då icke vidtagit den okloka messure, att
på én gång öka priset med 24 sk, per tunna
Ven I Augusti e. m,
27
utöfver hvad kolen förut gällde, hvilket hade den
påföljd, som lätt borde kunna förutses, att efter
fredens återställande, de Engelska Stenkolen,
hvilka åter erliöllos till deras förra pris, utur,
rörelsen utträngde de Skånska, hvilka sedermera
ägt föga eller ingen afsättning.
Det bör äfven anmärkas, att hufvudsakligaste
kostnaden vid alla Stenkolsgrufvor, består i
dyrbara ångmachiner, samt den betydliga kolåtgång
som erfordras för deras drift, i och för
vattnets undanhållande på större djup.
Dessa omkostnader uppgå nästan alltid till
lika belopp, ehvad ett mindre eller större qvantum
kol på samma tid upptages. Och faller sig
deraf klart, att om till exempel för 100,000 tun*
nors brytning, desse allmänna omkostnader utgöra
1 Riksdaler per tunna, och kolens brytning
på lika sätt ökas till 200,000 tunnor, nedsättes
derigenom kostnaden till 24 skillingar, och vid
5oo,000 tunnors brytning, till endast ib skillingar
per tunna, samt att, till följe deraf, försäljningsprisen
i samma förhållande kunna nedsättas,
och afsättningen derigenom betydligen underlättas.
Det blir således på cn utvidgad brytning,
och ett dermed förenligt lågt försäljningspris,
som detta Verk bör grunda sina beräkningar.
Enligt officiella uppgifter grundade på noggranna
borrnings-försök, utgjorde kol-tillgängen
28
Den I Augusti e> m,
1818 ett belopp af 10 millioner tunnor. De
sedermera gjorde undersökningar utvisa ännu
betydligare tillgång, men som desse sednare upp,
lysningar i denna väg ej grunda sig på här bifogade
officiella uppgifter, och desse undersökningar,
i saknad af nödige medel, icke eller kunnät
fortsättas med den kraft eller den utsträckning
både på djup och i fält, att kol-tillgångarne
öfver det hela med full säkerhet kunna beräknas
och bedömmas och desse efter all anledning
flere gånger öfverstiga hvad här finnes utfördt,
utvisar redan förenämnde qvantum, att
företaget förtjenar afseende, så mycket mera,
som, enligt de försök, hvilka i närvaro af Herrar
Edelcrantz, Geijer, Berzelius, Broling, Svartz
med flera, hvarom underrättelse för flere år sedan
blifvit Allmänheten meddelad, är utrönt, att
Svenska Stenkol af N:o 1 fnnnits lika tjenlige
som de Engelska, så väl till kokning som smidning,
att desse äro mera frie från inblandning
af svafvelkis, och således mindre angripa jern
och andra metaller under uppvärmningen, att de
i anseende till ljus och stark flamma, med synnerlig
nytta kunna användas vid fyrbåkar m. m.
så att det sannolikt endast synes bero af priset
hvilkendera sorten med större fördel kan begagnas,
äfvensom att följden af en saknad tillgång
inom Landet otvifvelaktigt skulle blifva den, att
en, vid så många närings-företag, oumbärlig artikel,
korume att betunga handelsvågen, och ännu
mera i det fall, då ali inrikes täflan vore undanröjd.
Men det ar icke Stenkolen allena, som här
Den I Augusti e. m.
29
förtjena afseende. Det lager af eldfast lera,
till en famns mäktighet, hvarpå andra kolflötsen
hvilar, år äfven af ett stort och oberäkneligt
värde, så i afseende på dess ymniga tillgång,
som leranc förträffliga egenskaper, hvilken på
stället och med ringa kostnad borde kunna förädlas
till tegel samt flere andra nyttiga artiklar,
såsom lerkärl, porcellain m. m., och i sådan egenskap
utgöra en lika begärlig sorn förmonlig
afsättning, både inom och utom Riket, hvaraf
betydliga qvantiteter nu måste införskrifvas. En
omständighet af desto större vigt, -som behofvet
af denna material, vid en stigande Industrie årligen
tilltager. Någon fabrication deraf på stället,
kan likväl i saknad af nödiga verkstäder,
samt medel att dem uppbygga, för närvarande
icke åstadkommas, ehur» större och mindre requisitioner
af tegel dageligen göras. Den hos oss
mer och mer tilltagande brist, på stensorter tjen
liga till masugns-pipor, kunde härigenom afhjelpa»,
och borde ersättas med ett byggnadsämne, mera
beständigt, och tillika bidragande till hela den öfriga
byggnadens längre bestånd, igenom lerans
kände egenskap, att icke utvidga sig i hettan, en
olägenhet sorn åtföljer alla stensorter och vanligen
bidrager till yttre murgrus-förstöring. E?t
försök i denna väg, år innevarande år företagit.
Likväl har detta ej kunnat ske annorlunda, ån
att Masugns-ägaren ifrån Höganäs anskaffat leran,
och måste sjelf vid Bruket ombesörja teglets
tillverkning, hvilket naturligtvis skulle verkställas
med vida mindre kostnad, om denna fabrication
på en stor senia utförde^ på sjelfva
stället, der så vål leran som bränslet er hältet
Ben I Augusti e, in»
till ganska lindrigt pris. Så förhåller sig äfven
med tegel till stålugnar samt vanligt eldfast tegel,
hvaraf béhofvet dageligen ökas och Höganäs
förfärdigat till lindrigt pris, skulle finna säker
och betydlig afsättning både inom och utom
Riket.
Dessutom finnas högst betydliga tillgångar,
af både lösare och hårdare sandstenssorter, tjenlige
till slipstenar, trappsteg till byggnader m.
m. och Verkets belägenhet invid hafvet, försedd
med god hamn, uti en sådesrik province, synes
af sjelfva naturen bestämd, såsom tjenligaste
stället för flere slags Fabriker och Manufacturinrättningar.
Men frågas med skål, om förhållandet
verkligen år sådant, om ersättning för nedlagde
kostnader år så gifven, hvarföre begagnas då
icke alla dessa naturliga fördelar? Närvarande
Bolagslnteressenter hade vål under sådana omständigheter
bordt samla förmögenhet, och icke
förstöra sig på detta företag.
Detta inkast, ehuru vigtigt, år likväl lått
besvaradt. Orsaken till Verkets närvarande ställning,
och Bolagets iråkade förlägenhet, hårleder
sig enligt min öfvertygelse, endast och allenast
derifrån, att Bolaget började detta stora
och vidsträckta företag, utan tillräcklig fond
för dess utförande, samt att tillgångarne ifrån
Verkets första anläggning, icke varit svarande
emot behofven. Derigenom har håndt, att i
saknad af förlag, oundvikliga arbeten, antingen
mäst uppskjutas i det längsta, eller också ofull.
Ven I Augusti e. m,'
3*
komligt verkställas, och alltid vållat en fler-'
dubbelt större kostnad, ån de sampia i råttan
tid verkstållde, skulle hafva medfördt. Man har
icke eller under de år som rörelsen lemnat
vinst och utdelningar skedt, enligt den öfverenskommelse
som var stadgad, afsatt några me.
del för framtida behof, hvarigenom förestående
arbeten utan direct känning kunnat bestridas,
utan desse hafva då för tillfället, igenom nya
ansträngningar, ehuru oftast till otillräckligt belopp,
måst anskaffas, med ett ord, man har beständigt
stråfvat uti fattigdom, och under såda.
na omständigheter, har icke eller lyckligare resultat
med skål kunnat väntas, hvilket säkerligen
skedt, om arbetet från början kunnat fortgå,
efter en gifven och oföränderlig plan, utan
hinder af de tillfälliga händelser, hvilka flere
gånger inträffat, och så betydligt ökat kostnaden.
Bolaget har väl till afhjelpande af dessa
olägenheter, under de sednare åren inbjudit
Svenska Allmänheten, att deltaga i detta Patriotiska
företag; men då en sådan framställning
icke tillika upplyste hvarken orsakerne till närvarande
ställning, eller de anledningar, hvarpå
ett annat och för framtiden förmånligare förhållande
kunde grundas, och förslaget sålunda
framställt, hufvudsakligen S3mtes åsyfta, Bolagets
enskildta fördelar, misslyckades detta försök,
att förstärka Verkets tillgångar, och Bolaget
finner sig åter i behof af Riksens Ständers
omvårdnad. . ,,
32
Den I Augusti e, m.
Af sådan anledning, och dådet beslut, som
skall fattas, nödvändigt måste afse icke allena»!
det närvarande, utan fastmera 3tenkolsVerkets
framtida bestånd och förkofran, hvilket ock
varit föregående Ständers egentliga föremål, har
jag ansedt för min pligt, att meddela de hår
ofvan intagne upplysningar, hvaraf Högloflige
Ridderskapet och Adeln behagade inhämta, dels
att ifrågavarande inrättning, är ett för landet i
allmänhet, äfvensom för flere näringsgrenars
uppkomst, ganska nyttigt företag, dels också
att det stora ändamålet icke kan vinnas, utan
att den undra kolflötsen genom fortsättningen
af Ryds schakt, blifver tillgänglig, hvilket arbete
af anförda skål, hittills måst inställas.
Skulle arbetet inskränkas endast till öfra
flötsen, behöfdes icke något understöd eller
främmande bidrag dertill. Detta arbete bår sig
ganska vål, och lemnar säker vinst, hvilket af
de bägge sista årens förhållande äfven inhämtas.
Men då omkostnaden äfven skall utsträckas
till Schaktsånkningen vid Ryd, och nya koltillgångar
derigenom beredas för framtiden, befinnes
det af StatsUtskottet föreslagne understöd
vara utan allt ändamål.
Grufvebrytningen i öfra fältet, kan möjligen
fortfara ännu någon kort tid, men sedan
koltillgången derstädes medtagits, upphörer all
rörelse, oin icke under tiden andra och mera
vid
-
Hen t Augusti i. nu
M
vidsträckta arbetsrum blifvit öppnade* Mvad som
skall uträttas, måste således verkställas skyndsamt
och med kraft Att uppskof härutinnan,
medför de betänkligaste följder, emedan om arbetet
skulle komma att inställas, och vattnet en
gång får intaga nuvarande arbetsrum, återgå?
hastigt icke allenast Stenkolsverket, som nu uppehåller
en mängd trefna och nyttiga Medborgare
, utan ock hela trakten derikring, hvilken
för närvarande består af rika och vidsträckta
åkerfält, till hvad den förut var, ett sumpigt
och onyttigt kärr. Några och Ho års oafbrutna *
mödor, saint alla de under tiden för detta verk
nedlagda omkostnader, i hopp om framtida er.
sättning och vinst, blifva utan all nytta, och
föreställningen af en så olycklig fö*ändring, då
man tillika känner, att förhållandet bordt och
kunnat vara annorlunda, skall för alltid afskräcka
från ytterligare företag i denna väg, hvilket
ehuru lönande det ock kunde anses, unde?
sådana omständigheter, icke möjligen kan verkställas
utan mångdubbelt större kostnad, ån den
som nu erfordras.
Ifrån denna synpunkt betraktadt, förtjena?
åmnet utan tvifvel Riksens Ständers allvarliga
behjertande. Vöre härvid endast fråga, att
lemna ersättning för några individuers uppoffringar,
så skulle jag vid detta tillfälle ej våga
höja min röst. Interessenterne i närvarande
Bolag hafva, det år sant, ingått uti företag utöfver
deras förmåga, de hafva i saknad af till
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VII Band. 3,
34
•Deli 1 Augusti e. /«,
råcklig fond, och endast af denna orsak, måst
vidkännas betydliga förluster, hvarifrån de eljest
varit fredade. Deras dom år gifven redan
i samma stund, som Verket nedlägges, de måste
i sådant fall dela samma öde, som så många
andra anläggare af nyttiga inrättningar förut
undergått; men mine Herrar, härvid upp»tår
en annan och ännu vigtigare fråga, om
nemligen Skånska Stenkolsverket skall upphöra
derföre, att närvarande Bolag icke förmår att
drifva detsamma, och om de igenom Bolagets
bemödanden nu tillgängliga skatter böra begagnas,
eller förblifva utan all nytta för fäderneslandet.
I samma mån, som fördelarne af näringsföretag,
uti ett land åro gifne eller nära för
handen utgöra de mer elier mindre betydliga
länkar af det hela, och i sådant afseende intager
Stenkolsverket ett stort och vigtigt rum,
Fördelarne deraf grunda sig icke på aflägsna
eller inbillade föihoppningar, de finnas redan,
och njåste nu fullständigare utvecklas eller
ock alldeles upphöra. Skånska Stenkolsverket
intager, i detta afseende, första rummet
bland alla de företag, som hittills påräknat och
för närvarande påräkna, understöd af allmänna
medel. Grunden år lagd till en säker och varaktig
byggnad. Nödige materialier finnas, det
fordras blott medel, att i ordning ställa dem
och fullborda densamma. Då grundläggaren sjelf
icke mera förmår, måste arbetet fullföljas af
någon annan; i sådant afseende påkallas nu Rik
-
Ven I Augusti e, m,
sens Ständers uppmärksamhet, och jag vågar
hoppas icke utan framgång.
Att dylika inrättningar icke med fördel
kunna drifvas för Statens räkning, vittnar erfarenheten.
De tillhöra ensamt den enskilta industrien
och omtankan; men under sådana omständigheter
som Stenkolsverket sig nu befinner,
då fråga är, huruvida denna för landet nyttiga
inrättning, skall upphöra eller fortgå, tillhörer
det ovilkorligen Staten att tråda emellan, och
medverka till dess upprätthållande, intilldess ett
annat Bolag, antingen i förening med det gamla,
eller ock cf en alldeles ny sammansättning
kan uppgöras, som med större kraft och förmåga,
kan utföra hvad som blifvit börjadt.
Huru ett sådant Bolag antingen å nyo el^
ler i förening med det gamla, må uppgöras år
icke föremål för denna öfverläggning. Jag anser
det ganska möjligt, och är fullkomligen öfver—
tygad, att om i den ställning Stenkolsverket nu
befinnes, en fond kunde samlas af 200,000 R:dr
Banco, skulle denna summa vara fullt tillräcklig,
icke allenast för sjelfva Grufvedriften, utan
ock för de anläggningar som för tegel-fabrication
m m. erfordras, samt att ett Bolag försedt
med denna fond, att fullfölja förestående
arbeten, under ledning af en klok och verksam
styrelse, inom kort tid skulle undanrödja alla
hittills inträffade svårigheter, saint derigenom
lägga en säker grund till egen förmögenhet.
Med anledning af hvad jag nu haft åran
f)en I Augusti e, m.
anföra, h vilar StenkolsVerkets framtida bestånd,
samt de allmänna fördelar, som derigenom kun.
na beredas, helt och hållet på de utvägar Riksens
Ständer nu vidtaga, för att med det enskifta
interesset förena Verkets framtida uppkomst,
eller med andra ord, att samla en fond,
som till detta ändamål uteslutande skall användas,
och hvilken såsom sådan, borde anses
för den enda köpeskillingen.
Att derutöfver kunna vänta något enskildt
tillskott eller någon ersättning för närvarande
Bolags uppoffringar, hvilka, ehuru betydliga, dock
icke bringat Verket till den punkt, ifrån hvilken
det endast kan verka, som ett stort och riksgagneligt
företag, är icke sannolikt.
Härvid sammanstöta dock tvånne emot hvarandra
rakt stridande interessen. Gamla Bolaget,
erkännande sin egen oförmögenhet, att på
vederbörligt sätt fullfölja arbetet, önskar natur;
ligtvis, att om Verket öfverlåtes till andra, sådant
måtte ske med minsta förlust. De åter,
som kunna äga vilja och förmåga att deruti ingå,
fordra på sin sida de billigaste vilkor, och
böra åtnjuta dem, om ändamålet skall vinnas.
Och vid ett sådant förhållande kan ingen annan
än Staten, med fästadt afseende på det helas
sanna väl, förena dessa skiljaktiga intcresien.
Frågan blir således, hvad som härutinnan
kan och bör tillgöras? Svaret derå, samt påföljderne
hvilka böra betraktas af högsta vigt,
Men l Augusti e. m,
37
icke allenast för denna rörelse enskildt, utan
äfven i sammanhang med åtskilliga andra näringsgrenar
inom Landet, fordra den noggrannaste
pröfning, och det är i sådant ändamål,
jag slutligen nu äfven vågar framlägga min åsigt
härutinnan.
I den ställning Stenkolsverket sig nu befinner,
och då en så stor uppoffring fordros, för att
gifva det sitt sanna värde, hvarförutan icke några
vidare fördelar böra det samma tillerkännas, så- <,
som icke verkande till något stort ändamål, måste
man söka möjligheten att åstadkomma den
enskilta föreningen med ett nytt Bolags samlade
styrka, eller ock låta företaget återgå till sitt
förra intet. Tiden derföre år icke aflägsen och
följderne deraf låtta att förese.
Ett nytt Bolag, som skulle förklaras skyldigt,
att gifva åt Stenkolsverket den utvidgning,
som naturen anvist, kan icke emottaga Verket,
med erläggande af någon köpeskilling. Bolaget
måste anse den erlagd, genom den stora summa
som behöfver användas, för att fullkomna Verket,
eller till enskildt och allmänt vål gifva det
ett bestånd, vårdt någon uppoffring, och detta
sker icke annorlunda ån genom Ryds-schaktets
afsänkning till den undra flötsen, samt att å densamma
fortsätta Grufve-brytningen. *
En fond af 200,000 Riksdaler Banco erfordras
dertill jemt* Verkets fullständigare utveckling
i öfrigt. Den bör vara afsatt innan Verket
med dertill hörande inventarier, rättigheter och
Veii I -Augusti e, m.
skyldigheter, till detsamma afträdes, oell jag hemställer
då, om icke genom denna summa, Verkets
liela värde bör anses guldit, och om icke
densamma bör anses såsom köpeskilling, enär
dessutom någon fortfarande reyenue icke kan
vara att vänta.
Enligt den till StatsUtskottet ingifva summariska
uppgift öfver Bolagets utgifter och inkomster,
hafva omkostnaderne vid Grufvan med
alla dess tillhörigheter ifrån Verkets första anläggning
till Mars månad innevarande år, sedan
vinsten blifvit afräknad, uppgått till en summa
af 465,441 Riksdaler Banco.
Hvad hittills blifvit tillgjordt och bekostadt,
är ändock icke att anse annorlunda än såsom
förberedande åtgärder, utan någon hufvudsaklig
verkan på det stora af företaget. Anvisning är
väl gifven, till en förmonligare rörelse hädanefter,
men utvecklingen återstår, och det beror
af Riksens Ständer om den skall ernås eller
icke.
Bolagets gamla skuld till StatsVerket, bestående
uti tvänne särskilta poster, löpande med
5 procents ränta, äro bägge intecknade uti flere
betydliga Skånska Säterier, samt till ytterligare
säkerhet ”8 stycken Acfier, uti Stenkolsverket
derföre pantsatta. Den ena utgörande 96,000
Riksdaler, hvarå capitalet afbetalas med 5 procent
årligen, har igenom gjorde inbetalningar
redan blifvit nedsatt till 79,660 Riksdaler. Och
liquiden; af den andra skuldposten, utgörande
Den X Augusti c, m.
39
120,000 Riksdaler börjas nästa år, med. i o pro.'
cents afbetalning å capitalet. Hela beloppet af
dessa skuldposter, utgör således i närvarande
stund 199,560, eller i rund summa tagit 200,000
Riksdaler Råneo.
Stora uppoffringar till känbart lidande, för
det närvarande Bolaget, böra dock icke lemnäs
utan det afseende, sorn billighet och rättvisa
fordra, och om detta Bolag ieke förmått att åt
rörelsen gifva den utsträckning, sorn ensam förmår
att göra densamma varaktig och lönande, är
det just derföre, som man ännu mera bör anse
dess ställning beklagansvärd. Någon ersättning
bör således Bolaget erhålla, i synnerhet som för
någon inskränkt tid eller några få år, brytningen
med fördel ännu kan fortsättas i den öfra
delen af Grufvan, och denna ersättning kan icke
annorlunda äga rum, än om Riksens Ständer
anse Stenkolsverkets uppkomst, förkofran och
framtida bestånd af sådan vigt, att en uppoffring
å Statens sida bör äga rum, och bör anses
ersatt genom de allmänna och enskilta fördelar,
hvilka derigenom uppkomma. Jag vågar likväl
icke föreslå hela summans afskrifning, ehuru vid
jemförelse af den nedlagde hufvudsumman och
skulden, en förlust af 2(ii,ooö Riksdaler ändock
uppkommer, och det således synes hardt tryckande
att lemna hela ägande-rätten till Verket
med dertill hörande inventarier, och ändock nödgas
betala en del af denna skuld. Jag inskränker
111ig derföre inom det förslag, att Riksens
Ständer skulle erbjuda Bolaget, att emot eftergift
af 160 eller 170,000 Riksdaler af skuldsmii
-
<9
Pen I Augusti e. ni.
man, afträda Verket tril Str-ten,.och contant inbetala
skillnaden eller 5o,ooo Riksdaler,
Stenkols-Verket blefve derigenom Statens
egendom, och såsom sådan önskade jag, att
densamma utan någon ersättning, öfverlemnades
till annat Bolag, emot förbindelse att samla
och disponera en summa af 200,000 R:dr
Banco, på vissa terminer, till exempel en fjerdedel
för hvatt halft år, att ovilkorligen användas,
till andra flötsens bearbetande, och en
derefter lämpad utvidgning af Verket i alla
dess delar, medskyldighet tillika, att inför Rik'
aens Ständers Revisorer, med ordentliga räkenskaper
redovisa för detta användande, samt att
derest icke hela denna summa, till ändamålet
åtgår, utan Verket dessförinnan brfinnes uti
full drift och gång, ersätta Staten för hvad af
de tillskjutna medlen icke åtgått. Om härvid
tillika fästades det vilkor, att det hitintills beviljade
premier å 6 skillinger Banco per tunna för
alla från Grufvan försålde kol, hädanefter upphörde;
en förmån, hvarvid närvarande Bolag,
i fall Grnfvedriften utan hinder kunde fortsättas,
med lika säkerhet som förr borde bibehållas;
om det nya Bolag som nu är föreslagit, ige.
nom den afsätta summan, förmås att bringa
Verket i vederbörlig ordning, och att inom kort
tid utvidga rörelsen, samt dermed äfven kolens
försäljning till större qvantum än förut; och
om frän Höganäs, till inrikes eller utrikes plåtser
årligen utgingo t. ex. 100,000 tunnor Stenkol,
så utgjorde denna premiesumma ia,5ooR;dr,
•eh kund* då anaes såsom en ökad inkomst,
Den I Augusti e. m.
eller rättare tägt, såsom en besparing för Statsverket.
Om tillika Riksens Stånder behagade
anse dessa för StatsCassan besparade medel, såsom
afbetalning å Bolagets gamla skuld, så kunde
äfven tiden bestämmas, når densamma, i nion
af kolens ökade försäljning vöre till fullo inbetald;
och Riksens Ständer hade igenom denna
utväg utan någon egentlig uppoffring eller förlust
för Staten, frålsat Stenkolsverket, från dess
nu förestående undergång. Ett föremål af synnerlig
vigt, då äfven i beräkning tages, de få
exportartiklar vårt land erbjuder och nödvändigheten
derföre att begagna dem, sorn genom
de redan gjorde betydliga uppoffringar, af Verkets
första anläggare nu finnas tillgänglige.
Då man vill ett ändamål, måste man äfven
vilja medlen, och jag tviflar således icke, att
Riksens Ständer, efter mogen öfverläggning, af
alla med ämnet gemenskap ägande omständigheter,
fatta ett beslut öfverensstämmande med
•å vål landets sanna väl, som Nationens värdighet.
Sådan år min öfvertygelse, om Skånska
Stenkolsverket! tillstånd, om de fördelar sorn
derifrån kunna påräknas, och om medlen att
dem erhålla. Jag öfverlemnar denna framställ,
ning till Ridderskapets och Adelns upplysta
granskning och rättvisa bepröfvande, under anhållan
om återremiss af StatsUtskottets Betänkande,
samt att detta Utskott måtte anmodas,
afgifva bestämdt Utlåtande, huruvida det af mig
uppgifna förslag kan tillstyrkaa aller icke, till
4*
Den I Augusti e m,
ledning för det beslut, Riksens Stånder kunna
finna för godt att derefter vidtagas.
N:o 2.
Friherre RidderJiolpe) Fredria
Ibland alla de hinder som motarbeta vår
fädernejords odling och åndamålsenligaste häfdande,
består det allmännaste i de lagar som
tvinga jordägaren att hellre sjelf, ehuru illa,
sköta sin jord, än att öfverlemna denna jord åt
en medborgare, hvars tid och omständigheter
kunna lofva åt jordägaren en billig del utaf
afkastningen, åt brukaren en välförtjent lön för
dess möda.
Jordägaren, som redan betalt utskylder för
äganderätten, och som måste till Kronan liqvidera
allt hvad brukaren ej förmår, förväntar
bil ligt vis det skygd som varit första vilkoret för
erläggandet af ail skult. Huru grymt ser han
sig ej bedragen i denna väntan t Brukaren redan
skuldsatt före tillträdet, blir ofta efter för.
sta skörden ansatt af sina gäldenärer, och grödan
_ äfven den del deraf so/n egentligen
enda/i tillhörer jordägaren __ blir sequestrerad
för att från ali förlust frälsa en borgenär, främmande
för allt det förlag, som tillskapat denna
tillgång åt en (emot jordägaren ofta rent af svekfull}
gäldenär.
Om rättvisan skall återtaga sin primitiva
slägtskap med billigheten, bör lagen som det
Den I J)u.gusti e, mt
43
mig
en arrendators gröda, ån sorn återstår då Krono-
och Präste-tionde saint arrendebeloppet först
blifvit afdragne.
Om proposition å återremiss anhåller jag
Ödmjukast.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 5 Augusti,
förmiddagen.
N:0 I.
Herr Montgomrnerie, Gujiaf
Förevarande ämne anser jag af mera vigt
ån Utskotten, och tror det hafva förtjent de
förenade Utskottens allvarligaste uppmärksamhet.
Man hör allmän klagan öfver allmän
penningebrist, och man vill icke undersöka och
efterleta orsaken dertill, så snart man icke fin
ner den inom penningerörelsens eget område,
och icke ©Iler begagna något botemedel derför,
44
Dtn 5 Augusti f, m,
då det icke står i förening med en ifrån verldens
skapelse, åtminstone ifrån samhällslifvets
början, aldrig stadgad, aldrig såker, minst oföränderlig
så kallad fincinceläras theori, som,
efter min tanke, i afseende på en tillförlitlig och
beståndande byggnad i verklighet, år lika omöj%
som ibland de lårde, fruktlösa efterletningen
nf den så kallade philosophiska stenen.
Emellertid suckar jordbrukaren icke så mycket
under tyngden af mångartade och ofta dryga
•katter, som icke iner under bekymmer att kunna
förvandla sin production till penningar, dem han
ovilkorligen till Statscassan år förpligtad att erlägga,
åsidosättande all beräkning huruvida sådant
år möjligt eller icke. Utan öfverdrift kan
man såga, att i denna Statens fordran ligger en
stor obillighet, ja äfven en icke mindre orättvisa
till grund. I samhällens första början och
ännu icke för mångå sekler sedan i Sverige,
följde man en båttre, sannare, riktigare grundsats,
man fordrade nemligen icke annat af den
skattdragande, ån hvad han genom jordens fruktbärande
förmåga, eller ifrån skog och vatten
kunde tillskaifa sig sjelf: han erlade sin skatt i
säd, fogel, fisk eller villebrådshudar. Sjelfva
grundräntan år ännu, såsom ett minne af denna
tid, beräknad på gråverk uti flere af de aflågsnare
S.venska och Finska Provinserne.
De förenade Utskotten medgifva, att Landtmannen
eller den 6kattskyldige i allmänhet, skulle
tillskynda* en betydlig förmån, om honom
tillerkändes rättighet, att på sätt motiunsirerns
