# ID: svediakorp-gov322
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,493
# sentences: 2,590
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


t>en ao Augusti e. m%
ningen uti värdens frånvaro. Vår mästa Ekskog
är på Krono och Skattejord, och den
kan ej af Riksens Ständer ensamt disponeras.
Konungen skall säkert taga sådana beslut, sorn
äro förenlige med Rikets sanna val , och lidande
till dess försvar.
Friherre Wrcmgd: Jag vill på intet vis
disputera , att den mesta Eken är på Kronooch
Skattejord , men att der ock är dea mest
uthuggna, det är jag säker på , äfvensom att
den dugligaste finnes på Frälsejord. I anledning
af hvad Hans Excellence Herr Grefve
Mörner yttrat, att det beslut om utgående
tullen å Ek sorn redan blifvit fattjdt, skulle vara
vådligt för Riket, hemställer jag, huruvida
man kan tvinga ägare af Ek , att sälja till
vanpris. Jag tror att om man vill det rätta,
måste man ej endast tänka på .Statens väl,
utan äfven på enskilte medborgares, ty i den
stund de ej understödja Staten , upphör den
att kunna vara verksam.
Grefve Cronhjelm; Uti Herr Nordenskölds
reservation mot den låga utförsel-tullen å Eke
bjelkar förenar jag mig.
Hans Excelltncs Herr Grej ve Mörner ' Jag
tror visserligen , att medborgares välstånd är
en vigtig del af Statens allmänna omsorger,
men jag tror ock , att Rikets försvar och bibehållandet
af Rikets Flott* är ett vigtigt medel
för medborgares skydd. Om Ekeskogarna
lörstöias blir Kronan utan Eke, och det är an
Ben 20 Augusti c, m.
stor missräkning. För öfrigt är det ej aF
egennytta jag talar, ty äfven j*g är ägare af
Ekeskogar, men jag anser min enskifta fördel
böra vika för Kronans och Statens väl.
Friherre Wrangel: Ingen kan mera ifra
för landets försvar, än jag, men sättet, hvarpå
vi behandlas, är icke uppmuntrsnde, och lönen
för våra bemödanden är, att vi skola gifva
så mycket , att intet finnes qvar att försvara
oss med. Det är väl möjligt , att Hans
Excellence Grefve Mörner har Ekeskogar, men
de äro ej att jemnföra med dem, som finnas i
Skåne.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Då
fråga här blifvit väckt om egennytta och
oegennytta, torde det tillåtas mig, såsom
oegennyttig , emedan jag ej äger någon Ek,
att yttra mig uti principe-frågan. Jag tror
att om Ek skall komma att finnas här i Sverige,
bör man laga så, att den får högsta
möjliga värde, på det Svenska Kronan må få
att påräkna detta Ekvirke, som, efter en värd
talares mening, är så oundgängligt för Isndets
försvar , hvilket jag likväl icke kan förmoda,
enär jsg är öfvertygad att ett högst obetydligt
qvantum finnes innom Sverige, och enär det
ej anses dugligt, samt man hittills köpt så-,
dant utifrån; hvilket hade varit stor mishushållning
, om det härstädes funnits att tillgå*
Jag tror, att ju mindre utlörsel-tull man lägger
på Ek , ju mera principsenligt är det , ty
ju mera värde man kan gifva den ju bättre ,
Den 20 Augusti e. M.
§05
derigenom lär man sig att värda detta trädslag.
Genom den höga tullen, och genom
etablerandet at' en monopoiisk rättighet för
Kronan att disponera öfver hvar enda Ek , får
man ingen vård på Ekeskogarne.
Grefve Spens: Den utgående tullen å
Ekvirke, hvarom den siste värde Ledamoten
talat , är redan afgjord, men di nu fråga är
om den ingående , tycker jag, att Herr Nordenskjöld
så tydligen framställt, att det egentligen
blott vore den etsa cassan , som betalte
till den andra, att det måtte vara ett tillräckligt
skäl , att föranleda till lag tull. Här har
blifvit anmärkt, att det vore principstridigt,
att sätta lägre införsel än utförselstull. Det
är dock något, som förekommer på många
ställen , där ändamålet är att behålla varan
innom landet. Så är det till exempel med
grof ull.
Herr Hjerta : Jag kan för min del ej fin
na;
att man här får afse endast den del af importen
af Ekvirke sorn sker för Flottornes behof-
Jag tror att äfven mycket annat möjligen
kunde införas, och derigenom minska afsättningen
för enskilte. Jag tror ej att man bör
betrakta saken så enkel, att det är den ena Cassan
som betalar till den andra. Man bör skilja
dem till natur. Om den ena hör till dea förstörande
principen , och den andra till den underhållande,
om dan ena är tredje hufvudtitein,
den andra Bevilloingen, tullen, så tror jag nå»
gon skilnad böra göras. Oet vore skadligt om
*»4
Dan st Augusti e, m.
vi till förmon för tredje hufvud titeln, skulle
fatta ett beslut, som verkade att våra Ekskogsågare
fin ge mindre för sin vara- Jag var ibland
drm^ som, då fråga var om utförsel.;
tullen, ansåg den böra vara högre, och Stt
Ek virket således först borde hembjudas Kronan
, men då nu fråga är om ingående tullen,
finnér jag den böra vara någorlunda skyddande.
Herr Nordensköld : Jag vill blott upply
sa
ett förhållande. Jag vet nemligen, att
flere Skånska Possessionater klagat deröfver,
att de ej haft någon vinst af Ekehandeln. Om
de hade tagit visst för cubikfoten , och låtit
Kronan hugga, hade de säkerligen haft vinst.
Dea förlust de gjort, måtte icke hafva varit stor.
För det större Skånska virket , har Kronan
gifvit 40 sk. och då det blifvit transporteradt,
bär det kostat 50 sk- och för det , som kommit
från Dantzig , t R:dr 4 sk. Svenska Bancosedlar.
Det senare har kommit från Pålen,
blifvit lagdt i flottor , och med stort besvär
löndertagit på flere ställen. Det mätte ej
vara dyrare att hugga i Skåne, och har man
kunnat lefverera utländskt Eke för i R:dr 4
sk. i Danzig, så måtte det ej vara så litet,
att betala nära 1 R:dr vid Skånes stränder.
Hvad Tullen på Eke angår, har jag ej någonsin
hört, att sådant blifvit hit infördt,
när ingen tull på detsamma varit lagd, och
d& tror jag ej eller, att man risquerar att det
skall ske hädanefter. Det biefve således ensamt
Krontn, sorn skulle för det virke, den
Den «o Auguttt e, m.
Po*
bamter , betala till Kronan. Derföre tillstyrker
jag , att ingående tullprocenten må blifva
högst obetydlig.
Grefve Spens-. Jag vill ej bestrida Herr
Hjerta hvad han yttrat , att ej blott Kronan,
utan ock enskilt* införskrifva Eke, men jag vill
hemställa 5 huruvida icke då man lör en del
trädvaror fastställer 5, 4 och 3 procent och
för en annan del 20 a 30 procent i utgående
tull och då man till och med yrkat högre tull
på dem, snarare än lägre, allt på den grond att
man ansåg dessa Varor förrponliga att behålla
i landet, det ej deraf är en följd , att de sorn
hafva högre utgående måste hafva lägre ingående
tull. När man satt 10 procent på tall
och gran, så mätte det ej vara obilligt att sätta
blott 5 a 4 procent på Ek eller lägre. Det
blir ändå ej samma förhållande, sorn på utgående
tullen.
Herr Silf ver Jim-. I anledning afHerrNordenskjölds
yttrande, tror j g mig böra hafva
äran upplysa det Kongl. Sjöförvaltningen med
hvilken jag jemte några andra possessionater i
Skåne för 3 se år tillbaka ingingo i Contract,
om en leverans af Skeppsvirke till kronan, ingalunda
betalte 40 sk. utan blott 36 sk. för
större dimensioner, Cubikfoten samt i proportion
för de mindre.
Grefve Cronhjelm*Till hvad Grefve Spens yttrat,
anhåller jag få tillägga att ännu ett ytterligare
skäl för låg tull å Ek är, att Ridderska
-
mtn SO Augusti e, m,
pet och Adeln ej lär vilja vara inconseqvent
i beslut. Då Ridderskapet och Adeln beslutat
att stockämnen böra få införas mot 5 procent,
ehuru sådane finnas tillräckligt i Blekinge, så
bör ej eller införsel-tullen å Ek vara högre.
Herr Hjerta : Jag tror det vara stor skil
nad
att nu behandla Ek i allmänhet och jemföra
den med etocktran. Det är misshushållning
att använda våra skogar till stockämnen,
emedan ett sådant förstör ett helt träd, Om vi
kunna iå stockämnen utifrån för godt pris så
är det således en vinst, och på den grnud har
man derå lagt låg tull, utom det att de utländske
äro bättre och tjenligare, i afseende till
trädsortemes beroende af climaiet. Detta gör
att sådant står att förena med consequence. Lik-:
väl är jag ej bland dem som tro, att en öfverdrifven
hög tull bör sättas pä inkommande Ekat,
utan blott en skyddsafgift, så att de som
hafva Ekskogar äro trygg*de att kunna täfla
med utlänningen. Jag anser det således ej
vara öfverflödigt om man sätter 10 Procent
Grefve
Cronhjelm'. I afseende på första
delen af den siste talarens yttrande »år jag anmärka,
att man må i afseende på producentens
fördel raisonnera så mycket man vill, så
förstår hao sjelf bäst sin fördel, om ingen tvingar
honom. Om m*n således i Blekinge anser
det fördelaktigt att afsätta stockämnen, så gör
man det i alia fall.
Hejr Grefven och Landt Marskalken hemställ
-
Ven SO Augusti e. m
de å nyo, att Inkommande Tullen 3 Bjelkar
eller Balkar af Ek måtte till 5 procent bestämmas;
hvilket bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Mavtkalken
föreslog, att Inkommnnde Tullen å Bjelker
eller Balkar af Björk och Bok äfven måtte
till 5 procent fastställas.
Bifölls.
Herr Gr<fv*n och Landt Mar sk alkin hemställde
vidare, om icke inkommande Tullen å Bjelkar
eller Balkar af andra slag kunde till 5
procent utsättas.
Grefve Spens: Om jag ej bedrager mig
så blef när fråga var om bjelkar af tall inkommande
tullen bestämd till 10, och utgående
tullen till 5 procent. Jag hemställer om man
ej här kunde följa samma princip, att när införseltullen
är låg utgående tullen bör vara
hög, och så tvärtom.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, blef inkommande
Tullen å Bjelkar eller Balkar af andra slag
till 10 procent af Ridderskapet och Adeln
fastställd.
”Trädvirke, Bräder och Plank, sågade, Fu5,
ru, Gran och Björk, alla slag; Utgående Tull
.”procent 5 •”
0-jS Ben 2o Augusti e. m.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hem-*
ställde, om icke inkommande Tullen å ifrågavarande
slags Bräder och Plank borde till xo
procent bestämmas och i TullTariffen inforas.
Ropades Ja.
Uppi derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framstälde serskilde propositioner,
fann Ridderskapet och Adeln för godt att be -  stämma inkommande Tullen å nedannämnde
Artiklar på följande sätt:
Å ”Eneträd och Enstafrar" till 5 proc.
Å ”Handspakar” - -
10
Å ”Handspaks-Ämnen” -
10 _
Å ”Knän till skeppsbyggnad af Fu
”ru
och Gran” - -
10
Å "Krumholfz och Kultar af Furu
”och Gran” - - 10
Å "Läckter, huggne eller täljde”
5
Å ”Läckter, sågade” - -
10
”Trädvirke, Master och större Bogspröt,
?'af alla slag? Utgående Tull procent 5.”
Herr Grejven och Landt Marskalken hemställde,
att utgående Tullen å Master och större
Bogspröt måtte, på sätt Bevillningsutskottet
föreslagit, till 5 procent bestämmas.
men jo Augusti e, rtn $o9
Hans Exccllence Herr Grefve MÖmir: Skall
ej en sik som är så nödvändig för vår flotta,
och för vår sjöfart som mister och bogspröt,
sättas till högre utförseltull än 5 procent. Sådane
träd finnas ej på mångå ställen. Skola
de ej åtminstone beläggas med 30 procents
tull?
Friherre Cederström'. Lika med Hans Excellence
Herr Grefve Mörner anser jig visserligen
Mastspiror böra beläggas med högre utförseltull
än 5 procent. Likväl är uti gamla
taxan bestämdt 21 sk. tull af 8 Rtdr 26 sk.
värde, hvilket gör 5 procent, men visserligen är
det ett ganska stort fel af gamla taxan , att
den bestämt en så låg procent; äfvensom a£
Utskottet att bibehålla en sådan. Master och
bokspröt äro oungängliga för vår skeppsfart,
och derföre tror jag det b’ir nödvändigt att
bestämma minst 25 procent i utförsel-tull.
Herr Hjerta : Jag hade ämnat af samma
deduction sora Friherre Cederström gjort komma
till ett annat resultat. Det är tydligt att
tullen hittills blott varit omkring 5 procent.
Af det resultat sorn deraf synts, finner jag
billigt att den bör fortfara , emedan man ej
hort att vi hittills varit i behof af master.
Grefve Frölich: Jag kan upplysa att oak
tadt
den tull som flere nu anse för låg, har
nu på flere år ingen efterfrågan varit efter mäster
och knappt någon möjlig-iet, att fä försälja
sådane. Likväl finnes ännu i Wermland
5[® so Augusti e. ni,
en mängd master som nog skulle fngss rätt
uppå om det lönte sig att föra ut dem. Då
den princip blifvit antagen att man endast läg,
ger en lägre utförseltull af 5 procent på sådane
träd, hvilkas fredande bör uppmuntras,
hemställer jag om icke master må få utföras
emot den tull som är vanlig. Jag har aldrig
hört talas om, att någon mast för Kronans räkning
blifvit requirerad från Wermland.
Friherre Cederström: Det faller sig belt
naturligt, att från de öfre skogarne i Wermland
blir transporten af Mastträd så dyrbar, att man
heldre hugger dem tili blockar , och sågar dera
till planck. Men andra orter gifvas såsom
de norra provincerne där de finnas och där
transporten ej är så svår. Vi skulle blifva
i saknad af Mastträd , om tullafgiften blefve
för låg.
Herr H]e\ta: Den satts Friherre Ceder
ström
drifver, kan pg ej gå in på. Man
måtte tydligt finna, att hvarje transport från
de norra orterne måtte vara svårare än i Werms
land, emedan, då Wermland kan flotts i lugnt
vatten, Norrland ej kan göra det annorlunda
än genom fallen. Tullsimmandraget för 1821
visar, att blott 76 Mäster blifvit utskeppade,
och då med våra omätliga skogar, jag ej kan
tro, att en årlig skeppning af 76 master lör
oss kan göra någon mistning, så anhåller jag
att den föreslagna tullen måtte bibehållas.
Herr af Wingardt Jag får upplysa Rtt
Utn so A
9ir
man flore glnger erbjudit Kronan Master ifrån
Wermland, men att Kronan ej velat hafva
dem ; och då hittills ej flere blifvit utskep
pade
efter samma procent, så kan jag ej förmoda,
att ett ‘annat förhållande hädanefter
skulle uppstå.
Grefve von Rosen: Enligt min öfverty
gelse
, är orsaken , hvarföre Master ej hittills
blifvit saide, den att skeppsfarten dessa år af«t
stannat. På 6 år har blott en mastlast skeppats
i Götheborg, och halfva lästetalet på
skeppslistan har försvunnit. Jag vet att 1814
då skeppsrörelsen var stark , en coopverdiemast
betaltes med 2©o R;dr. Nu säljas sådana
ej ifrån Wermland, emedan det lönar sig
bättre att såga dem i blockar, men om en
krigsperiod eller en lyckligare conjunctur in-,
träffar , få de nog afsättning, och om de betalte
sig bra, tror jag, att tullen vore för liten
, med afseende på sjöförsvaret. Jag an-3
ser således stt tullen bör bestämmas åtminstone
till 2o procent.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förnyade
den af honom sist gjorde proposition,
att Utgående Tullen ä Master och större Bogspröt
måtte till 5 procent bestämmas.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marsialken
föreslog, att Inkommande Tullen i
g 13 iyen ao Augusti e. m.
Mäster och större Bogspröt kunde till io pro»
cent fastställas.
Friherre Cederström: Hvad dessa slags
trädvaior angår, så, enär deras nytta är påtaglig,
tror jag ej, att införseltullen bör bli t va
hög, utan tillstyrker, att den endast måtte
blifva 2 procent.
Grefve Frölich: Jag instämmer fullkorn»
ligt med Friherre Cederström och detta torde
äfven vara ett sätt att tillfredsställs det billof
af master hvarom Grefve von Rosen talat.
Under min sejour i England såg jag att der
blott nyttjades Amerikanska furumaster. De
kunos lemnäs äfven hos oss till lägre pris,
och större godhet
Herr
Grefven och Lan di Mar/kalk en hemställde
att inkommande Tullen å Master och större
Bogspröt måtte tili 2 procent bestämmas;
hvilket bi fölls.
Herr Hjerta: Vid master och större bog
spröt
är utsatt i gamla taxin vissa palmer. Jag
hemställer om icke. för att vara consequent'
man bör utsätta det äfven här, isamma förhållande
som vid Bjelkar. Jag öfverlemnar till
Friherre Cederström, om han icke anser det
vara rätt.
Friherre Cederström: Jag instämmer viser
ligen
deruti, att längdmåtten böra uti taxan
utsät
-
Den 20 Augusti e, m.
utsättas, på det man ej , under namn af sådana
varor, må införa annat, som ej är sådant.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade*
Om Riddcrskapet och Adeln önskade, att dimengionerne
å Master och större Bogspröt borde
på enahanda sätt i nya Tulltaxan specififceras
, som i gamla utgående Tulltaxan;
Ropades Nej
Uppå derefter af LLrr Grefven och LahdtMarjhalken
framställde särsxilde propositioner j
fann Ridderekapet Och Adeln för godt , bestämma
inkommande Tullen å hedannätiindé
Artiklar sålunda :
Å ”Pipenholtz” - - till 10 proc,
Å ”Pumpträd”, borrade, -
io —
Å ”Pumpträd”* obotrade, - — 8
”Trädvirke* Spsirrar, af Furu eller Gran ,
”kanthugsne på fyra sidor , längre eller kor”tare,
ifrån 5 till g tum tvärt öfver sidan;
”Utgående Tullproctnt 6.”
Friherre Cederflrsm: Jag får härvid gö
ra
deri anmärkning , att spsrrar ej få vara under
12 alnars längd, När de äro derunder,
böra de bära en högra afgift, enligt Grefva
Frölichs yrkande
Ridd. 0. Ad. Prot. VII. Band.
58
9'4
Den 5o Augusti t. m.
Grefve Frölich'. Mitt anförande afsåg e»
genteligen sådana , sorn äro under 10 tums
diameter.
Herr Hjerta-. Namnet sparre gifver tillkänna,
att det hvarken är blockar eller balkar
eller bjelkar. Som dessa sparrar högst hålla 8
tum, hafva de stått under en särskilt rubrik i
gamla taxan från 4 till 8 turn. Oin man läser
rubriken näst under, i nuvarande tulltariff, så
finner man förhållandet här vara detsamma som
i den förra taxan. Äro de tjockare blifva de
bjelkar.
Grefve Frölich', Jag har ej något emot
att detta blifver som Utskottet föreslagit.
Herr Grefven och LandiMar shalktn hemställde,
att utgående Tullen å ifrågavarande
slags Sparrar mätte, på sätt BevillningsUtskottet
föreslagit, bestämmas till 6 procent, samt
Inkommande Tullen å berörde slags Sparrar ,
till lo procent fastställas.
Bifölls.
”Trädvirke, Sparrar, Ribbor, alla slag,
”af mindre tjocklek än 5 tum ; Utgående Tull”procent
20.”
Friherre Cederjlroin'. Då det är mycket
skogödande att hugga sparrar under 5 tum i
fyrkant skulle jag tro det vara nyttigt, om för
export på sådane bestämdes 50 procent iTull.
t)en 20 Augusti e. Ht.
Herr Hjerta: Jag hemställer bm det ej
Vore nog med 30 procent* eller likt som lör
läckter,
Friherre Cederström'. Det är långt ifrån
ätt dessa lemna samma besparing som läckter!
Det är den skillnad att man af ett träd kart
hugga flere läckter, men sådane som ifrågavarande
sparrar kan man ej hugga mer än en
enda af hvart träd.
Herr Grefven och LandtMarskalkcn hefhStällde,
att inkommande Tullen å ifrågavarande
slags sptrrar och ribbor måtte till 5 procent
samt utgående Tullen derå till 50 profcent
bestämmasi
Bifölls.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandcMarjkalken
gjord proposition, fann Ridderskapefc
och Adeln för godt fastställa inkommande Tullén
å Spiror af aila /lag éj tinder $ ittnir diameter,
till to procent, samt utgående Tullen derå
på sätt BevillningsÖtskottet föreslagit till 5
procenti
”Trädvirke, runda träd af mindre tjocklek i
”Utgående Tull procent 20.”
Herr Hjerta: Dessa träd hafva hittills va»
tit förbudne till utförsel; jag hemställer således,
om de icke böra uppsättas till 50 proeent;
gifi Den 50 Augusti e. m.
Herr Grefven och LandtMarfkalhen föreslog,
att inkommande Tullen å rund» träd af mindre
tjocklek kunde till 5 procent bestämmas.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marfkatkeft
hemställde, att utgående Tullen å berörde slags
Träd måtte från ao till 50 procent förhöjas.
Bifölls;
Uppå sedermera »f Herr Grefven och Landt*
Jlfarfkalken framställde serskilde propositioner,
fann Ridderskapet och Adeln för godt ä nedannämnde
Artiklar bestämma följande Tullprocenter:
Å
”Spittboltz af Furu Inkommande Tull
-
proceot - - - - 10.
Utgående TuUprocent - - 5.
Å ”Staf- och Klapperholtz;” Inkommande
Tullprocent - - - - to
Utgående
Tullprocent - - 5.
Å ”Stolträds-ämnen;” Inkommande Tullprocent
- - - - 10.
Utgående TuUprocent - - 5.
”Tridvirke, Sågblockar, alla slag; Utgående
Tullprocent 3o.”
Den 20 Augusti e. m.
O17
\
Grefve Frölich: I fortsättning af den
för en stund sedan förelupne långa discussionen
får jag föreslå, att till de ord sorn i taxan
finnas, blott såsom dimension må sättas: sågblockar
af alla slag och bjelkar under 11 alnars
längd och 11 turns fyrkant. Jag ser ej
något hinder att specificera detta och att derå
lägga 200 procent.
Friherre Cederström ; Jag förenar mig med
Grefve Frölich i fråga om bestämmandet af
gägblockar, bjelkar och balkar, äfvensom att
de sednare skola vara öfver 11 aloar, men omöjligt
kan jag instämma i den föreslagna tullen
af 200 procent. Det är för våldsamt; jag
hemställer om man icke skulle åtnöja sig med
den tull som varit ansedd för det samma som
förbud, nemligen 100 procent. Denna är i
hela taxan vid sådana tillfällen iakttagen.
Herr Hjerta: Om 100 procent på denna
vahra verkeligen kunde anses såsom förbud,
så skulle jag deruti instämma; men när man
genom uträkning visat att så ej är, samt att
den af Grefve Frölich föreslagne tull af 200
procent knappt förslår, och man ej vill effectift
förbjuda utförseln, så anser jag betänkligt,
att icke bifalla den högsta tull, emedan Ridderskapet
och Adeln beslutat, att Kongl. Majit
blott äger att nedsätta men ej att höja tullen.
Jag anser således bättre att kasta sig uti det
misstag att sätta för hög än för lag tull, och
tror att orsaken till förbudets upphäfvande varit*
att Regeringen icke haft rigiig kunskap
Den 20 Augusti c. m.
©m förhållandet roed handeln på England i af-'
seende å denna vara. Jag förmodar att dess
yppmärksamhet torde blifva fästad derpå genom
den höga zffran, och anhåller om proposition
till bifall å denna tull.
Grefye Frölich: Engelska tullstadgan fö?
38l8 upptog 6 L. n S. för samma slags
dimensioner af plankor för hvilka den nu upptager
19 Lisp. Detta visar att Engelsmännen
söka på allt sätt att med tull belägga våra
korta plankor för att tvinga oss att införa
blockar- Således får jag upprepa mitt
öfvertygelse, att då man belagt plankorne med
400. procents tull i gogland, man skulle inom
4 år sporters alla sågblockar på vestra ku-;
sten om man ej på dety lagge? mjnst 200 pry?ents
tull.
Grefve Spens: Sorn jag ej ver uppe då,
den förre discussionen fördes, vill jag yu ej
upptaga tiden; men skall tullen blifva 200
procent, så hemställer jag, om det ej är bättre
att häldre bestämma ett rakt förbud, Det är
åtminstone mera consequent då man säger sig
följa liberala grunder.
Herr Cederschjöld: En så hög tull sorn 200,
procent, kan jag för mindel ej medgifva. Jag
tycker mig finna att derigenom skulle blöcker*
komma att kunna utskeppas till lägre pris söndersågad
till bräder än ogågad. Och det skulle
förundra mig o,m Engelsmännen länge kunna
behålla lusten att betala mera för blockar än
fp? b räder ne blott för det lönlösa nöjet att såga
gen 5® Augusti e. m, 919
sjelfve. Jag finner orimligt att antaga en sådan
tull som blott utgör en skatt på skogsägaren
lill sågägares förmån. Jag kan således
ej firma att tullen bör bestämmas högre än till
30 högst 50 procent.
Grefve Frölich: Jag har ej ssgt, att om
en Engelsk sågägare, derest tullen blott bleföo
procent, finner sin räkning i att utföra blockar,
Engelska Regeringen derföre skulle underlåta,
att lägga taxa på förädlaren, ntcn jsg har velat
visa att när det är ett factum som den sisie
talaren ej kunnat bestrida och hvarom jag här
kan förete tryckt utdrag ur Engelska tullförfattningen
att tullen för 120 st. plankor verkeligen
är t9 L. 19 s. St, så har sådant blifvit
ej endast gjordt för att tvinga oss att sälja
blockar utan derjemte af flere andra orsaker.
Förhållandet är sådant att Engelska Regeringen
söker att på allt sätt att skydda sina Colonier
i Canada som skeppa ut trädvsror, men hvilka
i anseende till qvaliteten äro sådane att de
ej kunna täfla med de nordiska. Om Herr Cederschjöld
så önskar skall jag tili honom kunna
öfverlemna en rapport af Commitéen i England
sorn visar orsaken, hvarföre tulltaxan å
denna artikel uppptager så hög afgift- Jag
kan ej förändra min öfvertygelse, att om tullen
sättes under 200 procent, följden skulle
blifva att England ej skulle köpa våra plankor,
utan endast blockar och att för en illa förstådd
regelmässighets skull alla våra sågverk skulle
komma att stå overksamma, hvaråt man ej
Skulle gratulera sig örn några år. Jag| tror att
920
Ven 2o Augusti e. m.
nian i dylika fall som detta mindre bör gorr*
afseende på Conseq;u-nce, och häldre hålla sig
vid hvad erfarenheten lä»er samt förnyar således
min anhållan Om Herr Grefvsns och
LandtMarskalkens proposition, att tullen ä
Utförseln af sågblockar måtte blifva 200
procent.
Herr Hjerta: Jag tror, att Herr Cederschjöld»
yttrande kommer deraf, att denoa discussion är
en fortsättning af en discussion , då han ej var
närvarande- hvad sorn stadgat min öfvertygelse,
är den berättelse Engelska Committerande
1821 afgåfvo, och hvaruti man finner, att dst
lärer vara genom en ovarsamhet, som vår trädhandel
kommit uti ofördelaktigt skick. Jag kan
ej annat än, förena mig med Grefve Frölich,
att tullprocenten bör tilltagas så bety de lig, att
tillräklig verkningskrets kan lemnäs Kongl.
Maj:t att jemka den, och att det i öfrigt till
Kongl. Majit må öfverlemnas, att, i afseende på
Bjelkar och Balkar, rätta tullen efter handels*
förhållanderne med olika magter.
Fderr Cederschjöld: I anledning af den si
ste
värde talarens yttrande får jag förklara,
jag varit närvarande under hela discussionen,
och sökt n°ga uppfatta de olika inmingame.
Efter hvad jag fattat, har Herr Grefve
Frölichs mening varit, att skydda sågverken,
så att sågblockar ej skulle, under namn
af bjelkar, kunna utföras för att sågss utrikes,
Men jag frågar, om det är en ovilkorlig fördel
för landet, att de sågas här, i händelse
Den 20 Augusti e. m.
kunde erhålla mer för dem osågade , än
tor bräderna ? Jag skulle till och med vilja ,
att man gåfve sågägare en del af tullinkomsten
, såsom ersättning, heldre än att efterapa
Engelska lagstiftningen i den orimligheten, att
med 200 procents tull belägga en utgående
vara. Om man satte 50 procents tull, så kunde
det ändå vara 45 procents reconvention för
Sågverksägare ; och mera måtte de ej kunna
yinna pä sägningen.
Grefve Frölich- Den siste värde talaren tyckes
hafva tagit för afgjordt, att sågblockir kunde
exporteras uti större inkomst förStaten; men
detgår ej så till. Allmogen uti Finnbygden läser
ej tulltaxan. Man vet ej ord af, för än 3
a 4 Engelska köpman komma upp med grofva
summor, och afsluta accord på flera år. allmogen
är snart sagdt nomadisk, vet ej så noga,
hvar den hugger timret, den hugger hvar
den kommer åt, Jag kan i detta afseende äberopa
mig Landshöfdingen af Wingårds vitsord.
Följden af för låg tull skulle blifva, att
om en förmånlig conjunctur uppstod, Engelska
agenter skulle innan kort slå under sig all skog
medan den ännu stod på rot. På det man ej
må tro, att jag »alar, för stt sjelf få monopol,
får jag erinra att jag ej är ensam sågverksägare
utan det finnes äfven 10 a 12 andra, som
handla blockar på samma vattendrag, så att det
Saknas ej concurreDce. [Om nu sågtimmer skulle
få exporteras till 50 procent, så är det ej svårt,
$tt visa att den inkomst Staten deraf skulle er
-
$22
Hen 20 Augusti e. m.
hålla, ej skulle gå upp emot hvari Staten har
i inkmost af 5 procents tullen ä plankor.
H*rr n/ Wingård*. Då man ej kan stadga
förbud , så önskar jag , att man åtminstone
måtte bestämma den högsta möjliga tullorocent.
Herr Hjerta: jag medgifver, att det sy
nes
fasansvärdt, att utsätta 200 procent, och
det vore kanske bättre att sätta varans dubbla
värde, men jag tror, att det finnes i Staten
sådane handelsförhållanden till andra länder,
att man måste, när tullsystemet fortfar, lämpa
sig derefter. Jag kan ej finna annat, än att
inan här måste sätta upp tullen, så stt det ej
kan blifva fråga om , att dea är för låg. jag
utgår från den synpunkt, att det är bättre, att
sätta den för hög , då Kongl. Majit i alla fall
äger rätt stt nedsänka den , så att den blifver
billig. jag anhåller således om proposition
på 200 procents tult, emedan jag ej deruti
inser någon fara.
Herr Grefven och LandtMar (kalken hemställde ,
om Ridderskapet och Adeln gillade det af
Grefve Frölich , vid rubriken af ifrågavarandeArtikel,
föreslagne tillägg, hvarigenom berörde
Artikel skulls komma att erhålla följande
lydelse:
*’Säg-Blockar , af alla slag och Bjelkar”uad-er
11 tums fyrkant och 11 alnars längd.”'
Bifölls.
Den ao Augusti e, m.
923
Herr Grefven och LandtMankalken yttrande
derefter, att Bevillningsutskottet föreslagit
den utgående Tullen å Såg-Blockar och ifrågavarande
slags Bjelkar till 30 procent, hvaremot
under discussionen blifvit yrkadt, att
berörde Tull måtte bestämmas dels till 200 ,
dels till 50 procent. Herr Grefven och
LandtMarskalken ansåg sig likväl först böra
inhämta Ridderskapets och Adelns tanks, huruvida
Ridderskapet och Adeln tilläfventyrs
kunde finna lämpeligt godkänna den af Bevillningsutskottet
fqreslagne nyssberörde utgående
Tullproceaf,
Ropades Nej,
Hvarefter Herr Grefven och LandtMankalten
hemställde, sta Ridderskapet och Adeln
önskade, att Utgående Tullen å Såg-Blockar
och ifrågavarande slags Bjelkar borde till 200
procent bestämmas.
Ropdes Ja och Nej.
Grefve Spens-. I anseende till de delade
meningarne i denna fråga torde jag få anhålla
om proposition å rent utförsel-förbud för dea^
na vara.
Herr Hjerta-. Jag tror, att Ridderskapet
och Adeln redan beslutat, att alla varor skola
få införas och utföras emot tuli; och om ett
förbud skulle stadgas, kan ej eller, i afseende
på den saken, det beslut gä i verkställighet,
Den 2o Augusti e. in.
att Kongl. Maj:t skal! äga att jämka tullen*
med afseende på andra makter. Jag tår ytterligare
bedja Ridderskapet och Adeln fästa
uppmärksamheten derpå, att man ej kastar sig
uti någon fara* om man tager för hög tull,
men väl om man tager för lag. Kongl.
Maj.t lärer icke underlåta, att nedsätta tullen,
om Han, efter inhämtade underrättelser, finner
tullen för hög. Utförseln har hittills varit
förbuden, hvarföre jag tror att man heldre
bör sätta för hög, än för låg tull.
Grefve Spens; Herr Hjerta bär yttrat, att
Ridderskap^ och Adeln skulle hafva beslutat,
att icke antaga någon vara såsom förbuden..
Första punkten af betänkandet talar lik väl blott
om införseln, ej om utförseln, och så mycket
mindre lär det hafva varit Utskottets mening,
sorn betänkandet föreslår utförsel-förbud för
flere artiklar, såsom kopparslantar, m. fl, således
kan det ej sägas, att vi genom föregående
beslut nekat oas, att stadga utförsel-förbud.
Hvarföre jag ansett förbud bättre, än så hög
tull, är att meningen med denna är att hindra
varan att komma ut, och då vinner man ändamålet
snarare med ett rent förbud, än med eoo
procents tull, ty den är så hög, att det lönar
mödan, att alludera den derigenom, att man betalar
värderingsmännen, för det de skola värdera
varan lågt.
Herr Cederschjöld: Man har sagt, att så*
dane pjecer hittills varit förbudne till utförsel.
Det skulle jag ej förmods , då jag ser af
Taxaa au Bj-lkar och Balkar af mindre^ di
-
t)en 10 Augusti e, »i,
pensioner fått utföras för 5 procent. För öfrigt
, när tackjerns-förädlingen blott med 5o
procent är skyddad» ser jag ej, hvarföre Sågverksnäringen
skulle vara skyddad med mera
än högst 50 procent,
Friherre Toll, Guslaf Philip : Jag tycker mig
hafva funnit, att man befarar ett generelt förbud
för hela Sverige» Jag vågar underställa, om
man ej borde utsätta bestämdt, att det blott
är för Götheborg.
Herr Hjerta ‘ Öm den värde talaren,
Som ansett att sågblockar ej varit lörbudne
till utförsel , vill läsa gamla tulltaxan pag. 23,
så står där: ”Timmer af Furu eller Gran,
”sorn icke kan anses för BjeiRar , Sparrar elller
Spiror; förbudet.’5 Att nu åter bestämma»
från hvilken plats, Götheborg eller Uddevalla*
de icke skulle få Utföras, und'jr Sådan
tull , tror jag ej Vöre rätt Jag vet ej,
hvartill det skulle tjena. Med afseende på
de beslut Ridderskapet och Adeln förut fattat
, och, jag säger det äfven , med afseende
på de Engelska Commiuerades berättelse, sorn
fästat min uppmärksamhet på, huru obetydlig
vinsten skulle vara, att till England införa
Sågblockar , fortfar jag uti yrkande af 200 pro
cents tull.
Hant Excellence Herr Grefve Märner: I
anledning af hvad Greive Frölich och Herr
Hjerta upplyst kan jag blott tillägga, det jag
tror att det icke blott är Sägverksägarés, utan
Den 20 Augusti e. nit
Sfven skogsägares intresse som afses , då mart
vili förekomma skogarnes förstöring, på det
vi ej för ögonblickets vinst må bereda oss
mångåriga förluster.
Herr Cederschjöld". Det är blott i anledning
af Herr Hjertås anmärkning som jag får
erinra att han citerat Kongl. Maj.'ts tulltaxa af
år 1818, men j»g deremot General TullDirectionens
kungörelse angående trädvaror af
år 1823.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner s I anledning
af Herr Cederschjölds yttrande får jag
upplysa att GeneralTullDirectionens kungörelse
aldrig kan förändra de varor sorn äro för—
budna till utförsel. Det år för de varor sorti
äro tillåtne till utförsel, som TullDireetionen
skolat hvarje år bestämma en viss utförselafgift.
Med hvad som är förbudit , har Directionen
ej att göra, och kan ej taga upp
sådant.
Herr Grefven och LandtMarskalken förnyade
den af honom förut gjorde proposition^
att utgående Tullen å Sågblockar och ifrågavarande
slags Bjelkar mätte till 200 procent bestäm
mas.
Ropades starka ja, jemte några Nej.
1 anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt Mar fhalkfii förklarade, att som, efter hvad
han tyckt sig finna, Ja öfverrö6tat Nej, pro
-
j)en 20 Augusti e. hl,
92?
positionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Herr Cederschjöld och Friherre Cederjlröm
anmälte till Protocoilet deras reservationer etnot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Htrr Grefvin och Landt Mar (hålken hemställde,
om någon inkommande Tull å Sågblockaf
och Bjelkar under 11 tums fyrkant och ii alnars
längd borde bestämmas.
Herr Bjerta', Jag tror att inkommande
tullen bör vara 5 procent.
Friherre Cederström', För min del tror jag
att 1 procent vöre tillräckligt.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken föreslog*
att Inkommande Tullen å Sågblockar och nyssnämnde
sbgs Bjelkar måtte till 5 procent bestämd
mas; hvilket bifölls.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarfkalken
framställde serskilte propositioner,
fann Ridderskapet och Adeln för godt att å
nedannämnde Artiklar bestämma följande TulU
procenter;
Å ”Takrännor;” Inkommande Tullprocent 5.
Utgående Tullprocent - - 30,
Å ”Timmer af Furu eller Gran, som icke
”kan acses för Bjelkar, Spa.rar, Spiror,
ben 20 Augusti e. m.
”eller Sågblockar;” Inkommande Tullprocent
- - -
Utgående Tullprocent - - io.
Å ”Trädskor;” Inkommande Tullprocent lo*
Utgående Tullprocent - - 3,
Å ”Trädskedar;” Inkommande Tullprocent 10.
Utgående Tullprocent - i.
”Trädvirke, Tunnbottnar och Tunnstäfrarj
”huggna eller klufna af Ek eller Bok; Inkommande
Tullprocent 50. Utgående Tullpro”cent
5.”
”Trädvirke, Tunnbottnar af Furu och
”Gran; Inkommande Tullprocent 50; Utgående
”Tullprocent 5.”
Friherre Cederström', Denna tullprocent förefaller
mig besynnerlig. Det är en skadlig
anstalt att hugga sådane tunnbottnar och tunnstäfrar,
jag skulle derföre tro att procenteri
borde bestämmas i omvänd ordning.
Herr af Wingård: jag får upplysa, att
detta är en misskrifning.
Hrr Grefven och Landt Mar/kalken hemställde,
om icke, sedan en Ledamot af BcvillnmgsUtskottet
upplyst, att de af Bevillningsutskott
tet iöreslagne ifrågavarande Tullprocenter tillkommit
genom misskrifning, Ridderskapet och
Adeln skulle finna lämpeligt stadga, att inkommande
-
fien 20 Augusti c, m,
929
mande Tullen å Tunnbottnar och Tunnstäfrar
af ej mindre Ek eller Bok än äfven af Furu
och Gran måtte till 5 procent, samt utgående
Tullen derå till 50 procent bestämmas.
Bifölls.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln fann
för godt att, med bifall till hvad Bevillningsutskottet
föreslagit, bestämma inkommande
Tullen å ”Sågade Tunnbottnar af Ek, Bok,
”Furu och Gran” till 50 procent samt utgående
Tullen derå till 5 procent.
”Trädvirke, Årträd eller Ämnen till Åror*.
rtJtgående Tullprocent 20.”
Herr Grefven och Lcmdt-Mar fhalk en hemställde,
om icke inkommande Tullen å Årträd
kunde till 5 procent samt utgående Tullen derå
till 30 procent bestämmas.
Ropades Ja,
”Täcken, af alla andra namn och slag;'
”Inkommande Tull procent 50. Utgående Tull
.”procent i.’*
Grefve Cronhjelm'. Jag får fråga om filtar
äro upptagne på något annat ställe, eller räknas
hit.
Ridd, 0. Ad, Prof. VII, Band.
59
93°
en 30 Augusti e. m.
Herr Cederfchjöld: Jsg vill minnas, att
tullen å filtar på ett annat ställe i Tulltariffen
Sr bestämd till 30 procent, och lår hemställa
om det ej knnde leda till lörvillelse att här
står täcken till en annan procent, då filt äfven
ar ett slags täcke. Kanske man kunda sätta
stoppade täcken.
Herr aj Wingård'. Jag tror att hvad Herr
Cederschjöld föreslagit, kunde leda till en tjenlig
förbättring. Det kunde stå: Täcken, ftappade
af alla andra namn och (lag.
Herr Grefven och Landt Mat skalken gjorde
proposition till bifall å hvad Herr af Wingård
sålunda föreslagit; hvilken proposition med Ja
besvarades.
”Ull, okammad och okardad, fin Portugisisk,
Spansk, Saxisk och all annan fin; Inkommande
Tull procent 15; Utgående Tull
”procent 5.”
”Ull, okammad och okardad, Grof Islands,
”Jutland®, Polsk och aisnan grof; Inkommande
”Tull procent 2.; Utgående Tull procent 15.”
Herr af Wingård'. Jag tror att rörande
Ull, måtte finnas en reservation af Herr
Uggla.
Friherre Wrangel: Berörde reservation in
nehåller
att öm Kongl. Msj;t skulle förbjuda
införseln af kläde, taxan å inkommande ull äf3
Den 20 Augusti e, m.
93t
Ven måtte förhöjas. Då det år en Svensk pro>
duct tyckes det att tullen kunde sättas något
högre, till 18 procent.
Herr Cederschjöld: Det år i synnerhet på
den grofva ullen, sorn jag tror att någon ändring
tarfvas. Utskottet har föreslagit 2 procents
inkommande och 15 procents utgående
tull. Men jag anser att inkommande tullen är
förliten, ty utlänningen skulle då kunna motverka
möjligheten att upphjelpa vår fårafvel.
Derföre hemställer jag otn det ej bords vara 10
procents införseltull, och 5 procents utförseltull,
lör att lätta sfsättningen af den gröfre
ullen.
Halis Excellence Herr Grefve Mörner: J«g
tror för min del att taxation af ull uti tariffen
är ett af de svåraste ärenden att rätt afgöra.
Förhållandet är att vi sakna nödig tillgång på
grof ull. Vi hafva deremot ungefärligen dea
nödiga tillgången på fin ull. Här finnas åtskilliga
enskilte godsägare som mycket uppdrifvit
tillverkningen af den fina ullen. Det gör att
man i allmänhet önskar att den fina ullen måtte
blifva någorlunda taxerad- Jag instämmer
ock deruti, så vidt det kan ske med fabrikernes
bestånd. Men då vi ej hafva grof ull i
tillräcklig qvantitet, och den utgör ett hufvud*
sakligt behof hos oss, så tror jag att det vöre
*tt på dubbelt sätt knäcka fabrikerne, om man
på gamma gång tillät införseln af kläde , och
belastade den grofva ullen tued hög tull. Ja£
93*
Pen 2o Augusti e, m.
kan således ej annat än tillstyrka Utskottets
förslag.
Herr Hjerta: I enlighet med hvad Hans
Excellence Herr Grefve Mörner yttrat, är detta
en rätt kinkig sak. Det är utan ali fråga ,
att man vid våra fabrikers uppmuntrande gått
en oriktig våg. Man har sökt att uppmuntra
de fina fabrikaterne, då man hade först
bort uppmuntra de grofva. Följden har nu
blifvit den , att man här mera lågt sig på den
fårafvel, som ger den finare ullen , och de
fabriker som tillverka finare kläde, oaktadt
det ej gifvit fördelaktiga resultater. Förhållandet
, såsom tilldanadt, är så konstigt
att man bör noga afväga omständigheterne.
Jag kan ej annat äo förena mig deruti , att
Utskottets förslag ungefärligen innehåller den
medelväg, som är nödig att iakttaga om man
vill förekomma svårare följder. Jag tror således
det vara rättast, att hålla sig vid den
norm som är föreslagen. Jag tycker ej, att
Utskottet tagit tullen för låg , och fruktar ej ,
att icke felet sålunda kan rättas, genom Konungens
rätt att nedsätta densamma.
Friherre Wrangel: Jag får åberopa hvad
jag förut yttrat om Konungens rätt att ned*
sätta tullen, och skulle således icke tro det
skada, att uppsätta tullen till 25 procent.
Man bör se pä det hela och ej hafva partiella
åsigter. Då man vill befordra fabrikerne;
bör man ej bortglömma dem som producera
ullen. Således skulle jag önska 3 att tullen å
Den 20 Augusti e. m,
933
ull blefve höjd , i enlighet med Herr Ugglas
förslag.
Herr af Wingård'. Jag får gifva tillkänna,
att Utskottet väl betänkt sig, innan det
satt denna tull, och att man ärfarit att den
grofva ull, som hos oss finnes , är alldeles otillräcklig
till vårt bebof. Man kan finna,
hvad behofvet deraf skall vara , då våra fabriker
tillverka comtnisskläde till 80,000 alnar
om året , och detta till ring* del af egen ull.
Jag tror, att den tull som Utskottet föreslagit,
Jemnar mesta säkerhet.
Friherre Wrangel: Jag tror nu som all
tid
, att då utlänningen kan öfverflöda med
en vara innom vårt land , så är det svårt att
med honom concurrera , och det har gjort att
man skaffat sig ullen utifrån; men jag anser,
att i samma 6tund som våra fabriker ej med
samma lätthet som hittills kunna få ull utH
från, uppmuntras landthushållare, att skaffa
grof ull till försäljning.
Friherre Cederström'. I afseende på frågan
om Commisskläde , anhåller jag att få fästa
' Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
på eättet huru det tillverkas i andra länder ,
der det för ett nedsatt pris kan säljas. Det är
af framledne Presidenten Edelcrsntz upplyst,
att det icke är möjligt att tillverk* på vanliga
Fabriker Commisskläde till det nedsätta pris,
som i England äger rum , och att orsaken ,
hvarföre det låga priset i Englaud förefinnes
Den 20 Augusti e. m,
på denna vara, är, att vid dess tillverkning
iakttages , att Allmänheten låter spinna sin ull
på fabrikernes Machiner, och väfver klädet
i sine enskilte hus , hvarefter det öfverlemna»
till Fabrikerne, hvarest det apreteras och
färgas. Det har blifvit yttrat att vi sakna tillgång
på grof ull. Jag bör dervid upplysa, att vi
på Gottland och Öland äga en betydlig tillgång
på grof ull, men som föga eller intet
användes af våra fabriqueurer , ehuru priset ej
är hö«re än 16 a 24 sk. för skålp. Wästgöthar
hafva hitintills tillbytt sig öfverskottet af
desse provincers ull. Jag skulle af deon*
anledning förmoda, det vi ingalunda behöfva
frukta , att ju i den mån vära fabriker, i afseende
på tillverkningen af gröfre kläden ,
iakttaga den ordningen som, enligt hvad ofvan
yttradt är, uti England medfört det resultat,
att desse kläden kunna i England säljas
till ett högst nedsatt pris, vi skola kunna
äga tillgång på ull för desse behof: d v.
s. att de för innevånarne på Gottland och
Öland bereda tillfälle att få deras ull spunnen
på machiner, och erhålla underrättelse om constructionen
af de till väfnaden behöflige Stolar
, samt sättet att dem begagna. Då förhållandet
är sådant i afseende å fabricationen af,
Commisskläde, och den fina ull , som i Sverige
finnes, saknar afsättning, då den deremot
i Tysk» Städer gäller ända till 2 R:dr Riksg.
marken; så frågar jag om det kan vara skäl'
att belägg* utförseln af den fin» ullen med
hög tull. Jag påstår derföre icke , att hög
Tull bör på införsel af denn* vara äga rum;
Ben 20 Augusti e, m.
den må fi vara lika ; men den Regeln b5r icke
åsidosättas, att en inhemsk produet, som innom
Landet saknar afsättning, må kunna få
utlöras, emot erläggande af en måttlig afgift*
Herr Grejven och LandtMar[kalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln skulle finna
Jämpeligt, att, på sätt Bevillningsutskottet föreslagit,
Inkommande Tullen å fin Portugisisk,
Spansk, Saxisk och ali annan fin Ull borde
till 15 procent, samt Utgående Tullen derå
till 5 procent bestämmas.
Friherre Cederström; För min del tror
jag det vara tillräckligt , om man bestämmer
10 procents Inkommande, och 2 procenta Utgående
tull.
Friherre Wrangel: Jag anser Herr Ugglas
förslag vara det rätta.
Herr Grefven ock Landt Mar [kalken förnyade
den af honom sist gjorde proposition;
Hvilken af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Herr Grefven och LandtMar skalken föreslog
derefter, att Inkommande Tullen å Grof Islands,
Jutlands, Polsk och annan grof Ull
måtte , på sätt Bevillningsutskottet tillstyrkt,
till 2 procent, samt utgående Tullen derå till
i5 procent , fastställas.
Ropades Ja och Nej.
9^6
Den 20 Augusti e, m.
Herr Cederschjöld : Jag hemställer huruvi*-’
da a procents Inkommande Tull här kan bibehållas.
Jag skulle snarare tro , att Inkommande
Tullen borde blifva åtminstone 5 procent
, och den utgående 2 procent.
Friherre TVrangel förenade sig med Herr
Cederschjöld.
Friherre Cederström : Jag har tagit mig
friheten upplysa, att i de orter, som hafva
den mesta grofva ullen , upphandla fabrikerne
ej någon ull, och använda den icke, utan den
har gått till Westgöthar. Jag hemställer då
om icke den utgående tullen kunde till desse
producenters fördel något nedsättas , och om
Icke, då den gröfre ullen är satt till 2 procents
Inkommande tull, Utförseln kunde tillåtas
mot 6 procents tull.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner : För
min del skulle jag tro, att hvad Utförseltull;
sorn sättes på den grofva ullen, kan vara likgiltigt
, ty det vore en särdeles casus , om
grof ull härifrån kunde utföras och få afsättning
utomlands.
Herr Cederschjöld.: Jag anser det säkraste
sättet, att uppmuntra fårafveln vara genom
lemnadt hopp om vinst och afsättning. Det
kan ej ske annorlunda, än genom en låg Utgående
tull , så att man kan sälja till utlänningen.
Hvad beträffar, att de gröfre klädssslagen
skulle blifva dyrare, så är det egenteligen
Kronan sorn deruppå förlorar J och ingen för
-
Den 20 Augusti t, m, 937
9
lust kunde vara nyttigare för Riket , helfit det*
samma derigenom uträttades, sorn genom MaDufacturDiscontena
motsvarande uppoffringar.
Jag tillstyrker således 5 procents inkommande,
och 2 procents utgående Tull.
Friherre Wrangel: Jag hemställer, om icke
någon skillnad borde göras, i händelse kläde
blefve förbudet till införsel. Derå får jag anhålla
om proposition.
Herr Grejven och Landt Mar/kalken hemställde,
att inkommande Tullen å grof Islands,
Jutlands, Polsk och annan grof Ull måtte till
2 procent, samt utgående Tullen derå till 5
procent bestämmas*
Bifölls.
Herr Grefven och Landt-Mar ikalken frågade
derefter, om Ridderskapet och Adeln önskade
att, på sätt Friherre Wrangel föreslagit, i
händelse utländskt kläde skulle blifva förbudit,
inkommande Tullen å fin Portugisisk, Spansk,
Saxisk och all annan fin Ull borde från 15 till
20 procent förhöjas.
Ropades Ja.
Friherre Cederström: Om det anses med
Rikets nytta förenligt, att utländskt kläde för—
bjudes til! införsel eller genom en högt uppsatt
införseltull försvåras, så synes deraf böra
följa, att införseln af ull af sådan beskaffenhet,
hvaraf icke tillräckelige qvantiteter inom
landet produceras, bör befrämjas genom en låg
m
Ven 20 Augusti e, m,
tull för denna vara, och utförseltull proportionaliter
derefter bestämmas.
Friherre Wrangel: Om här tillverkas till
räckligt
finare kläden, så tror jag det ock vara
att förmoda, att vi hafva tillräckligt fin ulli
ochjagvet ej ds, hvarföre man skall lägga sig
emot att den må utföras.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner: Så
snart man tager den mesuren, att höja tullen å
inkommande ull om kläde förbjudes, så tror
jag att man bör göra det i sammanhang, ock
då äfven höja tullen på den gröfre, ty annars
blir all fin ull angifven såsom grof. Man bör
således äfven böja tullen på den gröfre, och
för att vara conseqven» jemväl höjs tullen vid
utgåendet. I England är ull förbuden till utförsel.
Friherre Wrangel förenade sig med Hans
Excellence Herr Grefve Mörner.
Herr Grefven och LandtMarJkalken föreslog»
att Utgående Tullen å fin Portugisk, Spansk,
Saxisk och all annan fin Ull måtte, i händelse
Utländskt kläde skulle blifva förbudit, från
5 till 8 procent förhöjas.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marskalken
hemställde, att i händelse af utländskt klädesförbud,
inkommande Tullen å grof Islands, Jut
-
Den 20 Augusti e, m,
939
lands, Polsk och annan grof UU måtte från a
till 10 procent förböjas, men Utgående Tullen
derå till 5 procent bibehållas.
Bifölls.
”Vanille} Inkommande Tullprocent 10.”
Herr Cederschjöld: Då Vanille lär vara sär
deles
dyr, och således naturligtvis lätt kan insmygas,
hemställer jag, om ej den föreslagne
tullen är nog hög, och om den ej kunde nedsättas
till 5 procent.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln önskade, att
Inkommande Tullen å Vanille skulle, på sätt
Herr Cederschjöld föreslagit,frän to tillo procent
nedsättas.
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt Mar skalken föreslog,
att då tiden nu mera långt framskridit, pröfningen
af den återstående delen af Tulltariffen
måtte till nästa Plenum, som kommer att å
Fredagen den 22 dennes f. m- inträffa 3 uppskjutas.
Bifölls.
940 Ben 20 Augusti e. m.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken hemställde
derefter, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade å nästa Fredag den 22 dennes
eftermiddagen utvälja 6 Electorer till utseende
af TryckfrihetsCommittéens Ledamöter, samt å
nästa Måndag den 25 dennes f. m., 6 Ridderskapets
och Adelns Revisorer öfver StatsBanco-
och RiksgäldsVerken.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt Mar skalken tillkän—
nagaf, att Grefve Hård, Carl Gustaf, afsagt sig
den honom uppdragne befattning, att vara Ledamot
i Lagutskottet, äfvensom att Herr Törneblad,
Carl Petter, som varit Ledamot i ConstitutionsUtskottet,
samt Herr Gyllenkrok, Göran,
hvilken varit Ledamot i StatsUtskottet,
med Herr Grefvens och LandtMarskalkens tillstånd
från Riksdagen afrest; i anledning hvaraf
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Herrar Electorer att med första sammanträda,
för att efter bemälte Herrar i Constitutions-
Stats- och LagUtskotten utvälja nya
Ledamöter.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden;
pen so Augusti e. m,
Fran Stats- och Banco-Utjkotten,
Af den 13 dennes;
N:o 417. I anledning af förekommen fråga
om lånerätt i Riksens Ständers Bank för
Allmänna Brandförsäkringsverket.
N;o 418. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse, angående ett lånebiträde till
fullbordande af nya Biblioteksbyggnaden vid
Upsala Universitet.
N;o 419. I anledning af väckt fråga om
anstallter till understöd och uppmuntran för
Sparbanks-Inrättningarne i Riket.
Från Stats-Utkottet:
Af den 12 dennes:
N;o 420. Öfver väckt motion; rörande
grunders bestämmande för pensioner åt dem,
60m innehaft HofStats-sysslor.
N;0 421. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande , i fråga
om Statens Ordinarie räntors utgörande i Skåne,
Blekinge och Bohus Län.
Af den 19 dennes:
N:o 423. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angående
regleringen af RiksStatens 3 HufvudTitel.
Den 20 Augusti e. ni.
Jtrån Siats- Lag- samt Allmänna BesVärt- och
Oeconomi elit skotten:
Af den 18 sistledne Julii:
N:o 424. I anledning af väckte motioner,
rörande förändring i närvarande fångföringssätt
rn. m.
Från Banco-Ulskottet\
Af den 13 dennes:
N:o 46. Angående tryckningskostnaden
för de 4 Tabeller öfver BancoVerkets ställning
från och med år 1776 till och med är 1822,
hvilka åtföljt BancoUtskottets Memorial N:o 15.
N:o 47. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande, angående
vilkoren för återbetalning af Götheborgs
Stads vid sista Riksdag af Banken erhållna Lånebiträde.
Upplästes ett från RiddarhusDirectionen
inkommit, så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;0 1.)
Lades på bordet.
Deu 20 Au^niti t nc. g4g
Upplästes ett fråo Ridda.husUtskottet inkommit,
så lydande Memorial :
(Se Bilagan N:o a.)
Ladss på Bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. ett qvart till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 22 Augusti.
Plenum klockan 9 förmiddagen,
Herr Grefven och Landt Mar fhalk en hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna nödigt, att vid det val, som, till följd
af Ridderskapets och Adelns redan fsttade beslut,
i eftermiddag komme att för sig gå , af
Sex Eiectorer till utseende af TryckfrihetsCommitténs
Ledamöter , äfven till bemälte
Eiectorer på vanligt sätt utväljs 2:ne Suppleanter.
Ropades J«.
944
Ben 22 Augusti /, m.
Föredrogs å nyo Bevillningsutskottets den
31 sistlidne Julli under N:o 29 afgifne , samt
den 5 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 3 sistledne Junii under N;o 12
meddelte Betänkande, rörande de genom Stora
SjöTullen inflytande Bevillningsmedel; Och -  fortsattes nu pröfningen af den utaf BevillgingsUtskottet
uppgjorde, och vid sistnämnde
Betänkande bilagde, Tariff till Tullbevillningens
utgörande å de i samma Tariff upptagne
varor.
”Wagnar, Resevagnar som den resande
”sjelf brukar; Inkommande Tullprocent 20-”
Friherre Wrangel, Henning'. Jag får hemställa
om icke 20 procent för Inkommande
resvagnar är något för litet. Det betyder
ingenting för den resande, om tullen blir högre
, ty när han reser ut igen, får han tullen
åter. Det är således endast, om en Svensk
medför en resvagn , som det kunde vara af
någon betydenhet.
Herr af Wingård, Johan ; När man betalar
efter danna procent, samt inkommer på en
ort, och reser ut på en annan, sä kan man ej
återfå tullen. Det skulle blifva ganska svårt
att organisera någon controll i detta afseende,
och vore åter en verkelig entrave, om
man skulle betala halfva värdet af sin vagn,
när
Den 22 Augusti f, m.
tiar raan är resande. Jag tällstyrklsr således
bifall å Utskottets förslag.
Herr Grefven och LandlMar,[kalken gjorde
proposition till bifall af den å Resvagnar före*
slagne Inkommande Tullprocent s hvilken pro^
position med Ja besvarades.
"Wax, Färgadt alla slag 5 inkommande
"”Tullprocent 50. Utgående Tullprocent 1.”
Friherre Wrangel'. Jag sef ej något skaij
hvarföre tullen skall vara högre på färgadt
vax , än hvitt vax.
Herr af Wingård: Det Fordras en egen
process, för att färga vax. Detta kan ske
här i Sverige. Det är således för att skydda
förädlingen , sorn denna högre procent ät
bestämd.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landtb
Marskalken gjord proposition , fann Ridderskapet
och Adeln för godt , att den å färgadt
Wax sf Utskottet föreslagne Inkommande Tull*
procent godkänna.
”Ved , af Björk , Ahl, Furu och Gran
^från Götheborgs och Bohus Län , Skåne,
”Halland och Blekinge, Calmare Län, Öland
^och Gottland; Utgående Tullprocent 50.”
Ridd, 0. Ad, Prof. VII, Bandi
60
Den sa 'Aufust* f. mn
’5Wed från alla öfrige Rikets provincer j
"Utgående Tullprocent io.'*
Friherre Wrangel: Jag får hemställa,
om det icke bör vara samma tull på ved öfver
allt i hela Riket. Man har tagit till skäl
bristen i vissa provincer ; men dessa Provincer
hafva mera Ek och Bok än de öfrige provincerne-
Jag skulle således tro att tullen bör
vara densamma öfver hela Riket. Om man
vill uppmnntra skogsväxtsn, mäste man gifva
anledning till skogens vårdande.
Friherre C eden t rom , Jacob : Redan för
sta
gången då Betänkandet var före, yttrade
jag mig om oformligheten deraf, att bestämma
olika tull för olika provincer, och rörande
vederbörandes okunnighet om locaUörhållanderne,
då man satt Calmsre Län och Gottland
bland de orter som borde hafva högre
tull , ehuru de likväl hafva mycken skog
och exportera trädvaror. Men om principen
är att genom hög tull bibehålla skogen, så vill
jag ej disputera den föreslagna tullen af 50
procent blott den blir generel för hela Riket.
Herr af Wingård: Ved har förut varit
förbuden till utförsel. I Utskottet voro flere
Ledamöter hvilka ej voro okunnige, såsom
Friherre Cederström velat påbörda oss, och
både Cslmareboar och Gottlänningar aosågo
50 procent mest passande; att det föl ja k te! igen
ej vöre för högt, och att den tullen välkände
tålas. I afseende på skilnaden emellan pro»
Btn St Juguiti f. m qif
vincerne, har man ansett att det för Stockholm
skulle blifva för drygt att betala 50
procents tull för veden , när traktaten rörande
Finska handeln upphör, emedan troligen
Ryssland då älven lär lägga samma procenta
tull på dess ved, som Sverige lågt på sin.
Friherre Wrangel: För mitt begrepp är
enda sättet att befordra productionen, det att
lätta afsättningen- Samma stund msn lägger
så hög utförseltull pä ved , täger man liten
Omsorg om att bibehålla sin skog eller att
plantera. Således är det utan all princips,
att bestämma så hög tull. Det är skäl att
söka gifva trädproducter en lätt afsättning 5
men om tullen blifver så hög , öfversvämmas
vi af Finsk ved. Det fruktas , att Stockholm
annars skulle lida ; jag medgifver att i början
skulle veden blifva dyrare, men när man funne
att man här blefve väl betalt , så skulls
snart ved tillströmma ifrån alla orter. Jag
hemställer således om icke nedsättning af dea
utgående tullen bör ske till det minsta möjliga.
Friherre Cederström: Den upplysning att
ledamöter ifrån CilmareLän och Gottland del-i
tagit uti Utskottets beslut, förändrar icke saken.
Om det blir interesse, att lå veden för intet
såsom på Gottland, där furu kostar 2 Rdr:
famnen, så frågar jag, om det är enligt med
dens intresse, som rår om veden, att för den
betala 50 procents utförsel-tull. Eft annat förhållande
i taxin är äfven ganska besynnerligt,
943
Den 82 Augusti j, m.
att nemligen tullen för inkommande ved ej ac
satt till Dagot, och att således ingea tuiiprocent
tor den betalas, då deremot svenske undersåtare,
som vilja afsätta sin ved, ej kunna
göra det. Det är således ait gjort till köparens
förmån, på det man måtte få både
utländsk och inländsk ved. En så
dan
beräkning kan ei vara riktig, ty
man bör väl äfven afse varuägarens rätt
och fördel. För min del tror jag, att Svenske
medborgare böra på hvad punkt af Riket som
helst hafva enahanda rätt under enahanda vilkor.
Dea ena proviacen bör ej mera, än den
andra, betagas rättigheten, att begagna sin var
ra. Dessutom då man anser de nämnde pro
vinserne,
såsom skoglösa, finnas andra orter,
som äro det mera. Uti Westergöthland och
Uppland finnas trakter, sorn rein tift till Calmars
Läa och Gottland hafva vida mindre skog.
Men derifrån funnos väl icke personer, sorn Önskade
att få Ved för godt pris. eller vunno ändamålet,
att för dessa provineer få fett dylikt
stadgande. Jsg tillstyrker att om utförseltullen
blifver 50 procent, den må blifva generel
för hela Rikof, och att en införseltull då må
stadgas af xo procent; men att om utförsel-:
' len bestämmes till io procent , införseltullen
ina blifva 5 eller 2 procent.
Friherre Toll, Gustaf Philip: Jsg har
i förrgårs upplyst om de local-förlmllanden
som i Skåne försvåra exporten af ved och
trädvaror. Stockholms enskilta interesse bör
vika för det allmännas. Jag instämmer säle
-
Den 22 Augusti J% rn.
949
des med Friherre Wrangel, och tror att tullen
i detta fall bör blifva generel för hela Riket.
Skäne bor få samma fördelar som andra orter,
och om det blir fritt att få utföra ved, bör äfven
samma rättighet sträcka sig till denna provins.
Jag är öfvertygad stt den rätta Skogshushåijningsprincipeu
är att gifva värde åt
skogsprodueter, och icke att vidtaga sådane
regleringar, hvarigenom man befrämjar den
svåra misshushållning att Ek och Bok heldre
än att användas, må stå qvar eller ligga för att
ruttna på stället, och såmedelst genom icke al'-,
lenast locala förhållanden, utan äfven stadgads
författningar förblifva oanvändbare.
Friherre Wrangel: För att vinna conse
quence,
föreslår jag att utförsel-tullen måtte
bestämmas till 30 procent öfver hela Riket. Jag
stödjer detta förslag deruppå stt det är samma
tull, som redan blifva lagd på utförseln
af Eke.
Herr a] Wingård: Jag instämmer med
Friherre Wrangel deruti, att utförsel-tullen må
bestämmas till 3© procent. Sorn ingen af de
personer här är närvarande, hvilka Friherre
Cederström trott låtit leda sig af enskilt interesse,
får jag nämna att de äro aktningsvärda
män, hvilka visserligen icke doraf ledas; och
sorn jag ägt tillfälle under utarbetandet af denna
TullTariff, i Utskottet lära känna deras
verkligen oegennyttiga afsigter , har jag trott
mig böra taga deras försvar, enär de icke sjelf
-
Dtn si jtu^utti f. rn.
ve kunna göra det, såsom hörande till andra
Stånd.
Herr Cederschjöld, Pehr Gujlaf: Jag före
nar
mig med Friherre Cederström i den anhållan,
3tt gamma tull bör gälla för hela Riket,
och tror att io procent skulle vara lämpeligt
för att sätta skogsägare i tillfälle, att
draga möjligaste fördel af sin vara, och genom
öppnandet af utväg till export gifva riket en
ersättning för den ved, som till Stockholm införes.
Import-tullen tror jag bör bestämmas
till 5 procent. Det är naturligt aft detta ej
kan åstadkomma någon rubbning i den med
Ryssland afslutade handels convention.
Friherre Wrangel: Så mycket jag skulle
önska, att kunna befordra skogsproductionen,
tror jag likväl att då man öfvergår ifrån ett
system till ett annat, det vore vådligt, att göra
en så stark nedsättning. Jag anser således,
att tullen ej bör understiga 30 procent.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Riddergkapet och Adeln önskade,
att så väl Inkommande som Utgående Tullprocenten
å Ved borde vara lika för alls orter
inom Riket.
Ropades Ja.
Herr af Wingård: För Ved likasom för
andra trädvaror skett, lär i afseende på inr
Den 23 Augusti f, m. g&t
Kommande tullproceeten, böra göras undantag
för Norrige.
Friherre Wrangel-, jag instämmer fullkomligen
häruti, ty man bör söka att i möjligaste
mån befrämja communicationen med
Norrige
Herr
Grefven och Landt Marshallen föreslog,
att Inkommande Tullprocent å ved af Björk,
Ahl, Furu och Grin, med undantag från Norrige
måtte bestämmas till 5,
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar {kalk en
hemsiäilde, att Utgående TuliproceDten ä Ved
af nyssnämnde Trädslag från aila otter inora
Riket måtte fastställas till 30.
Ropades Ja.
Vin;
j;o ”Vinsorter, hvilka icke införas på bouteiller»
”och således icke eller få förtuilas bounell
levis."
[a) ”Hvita Franska, Spinska, Portugisiska
”och Italienska sämre Viner; Inköra-,
”mande Tullprocent 50.”
.s’Del Tullvärde sorn bestämmes, får ej understiga
40 sk. B;co kannan,"
95* Ben 22 Augusti f, m.
b) ”Röd* Franska, Spanska; Portugisiska,
”och Italienska sämre Vinerg Inkom^
”mande Tullprocent 40.”
”Det Tullvärde, som bestämmes får cj va-;
”ra mindre än 1 R:dr 12 sk. kannan.”
*;o) ”Vinsorter, hvilka på Bouteiller införa»
”och förtullas:”
fChimpagne och Bourgogne, Inkommande
”Tullprocent #fter Utskottets första för-i
”slag 25; enligt sednare förslaget 40.”
”Minsta Tullvärdet är 2 R;dr Bouteillen.”
"Capoch Toksjer; Inkommande Tullprocenfc
”efter Utskottets första förslag 255 ^onligt
”sednare föralaget 40.”
”Minsta värdet är 3 R:dr bouteillen.”
3:0) ”Vinsorter, hvilka införas både på Bou--
”teiller och i a ad ra kärl:”
”Vit* och Röda Viner från alla orter, förut
”här ej specificerade; Inkommande full
”procent efter Utskottets lörsia förslag
”25: Enligt senare förslaget: då Vinetin”kommer
på Bouteiller, 5o; och då det.
”införes uti andra käril 60.”
,JT ull värdet bestämmes till minst 4 R:dr
.”kannan, antingen Vinet inkommer på
Den 22 Augusti /. //?,,
953
”käril eller bouteiller, men i senare
”händelsen förtulias Bouteillen serskilt.
”Se Art. Glas.’’
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Jag får till
Ridderskapet och Adeln hemställa, om j den
höga tallen å viner är öfverensstämmande med
de 2:na grundprinciper som varit antagne, nemligen
att sätta låg tull på sådana varor sorn ej
inom landet producera», och att, genom låg tull
förekomma tullförsnillning. Jag »tror att tullen
å bättre vin bör bibehållas vid hvad uti första
Betänkandet var föreslagit, eller 25 procent.
Friherre Cederström\ Med Grefve Cronhjelm
instämmer jag fullkomligen, relatift till
de dyrbarare vinerne, hvilka böra bestämmas
till högst 25 procent. I afseende på de mindre
och minst dyrbara vinerne, anhåller jag att afgiften
för dem måtte blifva under den för det
dyrbara vinet, således under 25 procent. Det
mindre dyrbara vinet till 20 procent, och det
minst dyrbara till 15. I sådant fall skall säkert
ej det missförhållande komma att äga rum,
som af Utskottet blifvit vitsordadt, att nemligen
icke mera vin blifvit infördt, än som åtgått
till communionvin. Man må fråga hvilken
köpman som helst, skall man få veta att
medfså låg tull, tullförsnillning ej kan äga rum
och då får man rikeligen ersatt, hvad som genom
procentens minskning annars kunde förloras.
Herr af Wingård: Jag bekänner att jag
%
Ben 31 Auguiti f. rm
tror det forsta förslaget af Utskottet vara det
bästa, men flere anmärkningar biefvo dervid
gjorde, i synnarhet ntaf Herr af Klintberg, och
vin är ea sä betydlig artikel,sorn inbragt 61054
R;dr Hamb. Ehco, att Utskottet ansåg betänkligt
att bibehålla den föreslagne låga tullen.
Hvad beträffar att de gröfre vinerne äro belagde
med högre tull, så liar det skett på det de
finare ej må införas under nama af gröfre viner.
Det ser mycket ut nu när det står i pro*
cent; men är likväl mindre än hittills, då det
stått i visst R:drs eller skillingtal och derigenom
ej sett så mycket ut. Nu faller det mera
i ögonen, men när man besinnar , huru hög
vintull man har i andra länder, är de^ta ej
mycket. J England betalas 700 procent för
finare viner.
Grefve Cronhjelm: Torde hända kunde
man hämta en orsak, till bibehållande af lika
tull på vinsorterne, deraf, att de sämre äro
förfalskade, och skadlige för hälsan.
Friherre Cederjlröm: Enligt en tillförlitelig
uppgift på inkommande vin och på värdet af
det utgående hafva ungefärligen lika många
kannor vin utgått, sorn antalet af Riksdaler uti
värderingssumman af det utgående vinet eller
ungefärligen 75000 kannor. Då återstår såsom
i Sverige förbrukadr icke stort öfver det
qvantum som vanligen åtgår till communionvin,
hvilket förhållande äfven af Utskottets ledamöter
blifvit vitsordadt. Med ett sådant
förhållande frågar jag om det väl är tänkbart
Dan 3* Augusti /. m. pf|
att Staten skulle förlora genom en sådan nedsättning
i tullen , att den erlägges då vi ej
kunna vägra oss den öfvertygelse att 6 gånger
mera vin här åtgått. Jag skulle derföre förmoda,
att enligt den principe sorn Utskottet
etablerat, men ej följt, tullen borde sättas sä
låg, att tullförsnillning förekommet Med den
erfarenhet vi äga, frågar jag således om det
icke med Statens interesse är oskiljaktigt att
tullen nedsättes till 25 procent för de finaste,
20 för dc mindre fina och 15 för de minst
fina vincrne. I afseende på den anmärkning
af Grefve Cronbjslm att de
minst goda vinerne äro förfalskade, får jag
yttra att de ej blifva förfalskade utomlands,
utan vid kypringen här på källrarne, och det
är just dä tullen är hög, och vinerne följakteligen
dyra som man häruti finner interrese.
Följden af en låg tull skulle blifva att vi finge
eo bouteille vin för godt pris, och Staten tillika
en betydlig ökning uti sina inkomster.
Grefve Frölich, David-. Jag instämmer så vida
med Friherre Cederström, sorn jag tior att man
ej bör åsätta så hög tull, som Utskottet uti
senaste betänkande föreslagit af den grund att
denna tull är högre, än tullen uti brödrariket
Jslorrige, och skulle följaktligen gifva anledning
till fortsättande af den tullförsnillning i
parti, sorn hittils derfrån ägt rum. Deremot
tror jag ej att tullen bör nedsättas så lågt som
Friherre Cederström yrkat, emedan det efter
mitt begrepp ej är nyttigt så uppmuntra förtäringen
af en utländsk dryck, att andre än de
mera bildade ilassernej komma att deraf bär
956
Den 22 Augusti J. m>.
gagna sig. Jag hemställer således att man måtte
förblifva vid hvad uti Utskottets första betänkande
är föreslagit.
Herr Cederschjöld: Då erfarenheten visat, att
den höga tullen ej haft någen annan påföljd*
än att ganska litet af det vin, som är infördt,
blifvit förtulladt, så anser jag att man genom
nedsättning af tullen skulle öka inkomsten,
jyien då det är gifvit, att de finare vinsorterne.
äro mera underkastade tullförsnilning dels derföre,
att en försnillning af dera mera lönar
sig, dels derföre att viner på boutedler lättare
kunna insmygas, så hemställer jag, om icke
tullen på de finare vinerne bör vara lägre, än
än på de gröfre; tili exempel 15 procent på
de finaste; 20 på de mindre fina, oih 25 på
de gröfre.
Friherre CederJlröm: Hvad Herr Cederschjöld
anfört om lättheten att tuliförsnilla bouteilleradt
vin, är ganska riktigt då det är fråga om 10 a 12
bouteiiler, men det kan ej ske till något större
belopp. V'n som inkommer i lådor, är
lika lätt att controllera som det, hvilket inkommer
på fastager. Jag hemställer äfven,
huru det k3n vara förenligt med systerae , att
de dyrbaraste vinerne såsom luxartikel, icke
skulle betala högre tull än de sämre- Det
omvända förhållande, som Utskottet förmält
genom Herr af Klintbergs anmärkningar hafva
blifvit tillstyrkt, kati jag ej gilla, utan afstyrker
i den delen Herr Cederschjölds förslag.
De dyrbara vinerne kunna bära en
Deli 22 'Augusti f. lil,
Siogre (ull , än ds mindre dyrbara , och derigenom
undgår kronan förluster.
Herr af Wingård: Jag får upplysa, att
afven fint vin införes på fat till och med till
största delen, och bouteilleras här. Dessutom
om en nedsättning sker i tullen på vin , kommer
det att göra en betydlig revolution i inkomsterne.
Ett sådant beslut skulle blifva ett
af de farligaste , hvarföre om tullen nedsättes
mera , än i första Betänkandet är föreslagit
jag måste reservera mig. I första förslaget är
tullen eå jämnkad , att jag anser den i alia
afseende^ v*ra lämpelig. I öfrigt hemställer
jag till Ridderskapet och Adeln, om det
för Kongi- Maj;t blifver möjligt, i fall vi bestämma
lag tull pä vin, stt genom reciprociäeten
förskaffa några förmåner för vårt jern
uti Frankrike.
Friherre Cederström: De uti Utskottets
Betänkande specificerade dyrbaraste vinår, såsom
Champagne och Cy pr i ska viner , äro icke
af den beskaffenhet att kunna på fastager införas.
De hitkomma på bouteiller. De miadre
dyrbara inkomma dels på bouteiller dels
på fat; sådana äro de fina franska bordeauxvinerne.
De äro näst de dyrbaraste. Hvad
Herr af Wingård yttrat att Staten skulle genom
nedsättning af tullen göra förluster , asser jag
vara en missräkning, ty Staten skall bestämdt
få större inkomster om tullförsnillning förefcommes.
Vinerne få visserligen i alla fall
betala afgifter, men ej till tullcassan. I af
-
Dtn 22 Augusti f, m.
seende på reciprociteten med Frsnkrike , och
att vi genom en öfver det naturliga beloppst
hög tull på vin skulle kunna tilltvinga oss
af Frankrike förmåner för vårt jern, så är
det blott en from önskan, ty icke kan jern
komma i parité mod vin , i afseende på tullumgälder.
Så mycket vin som här behöfves
införes hit, antingen det förtullas, tullförsnillss
eller lurendräjas , men jern kan ej lurendräjas;
ty det är för tungt. Erfarenheten
har visat , att den från Frankrike hit exporterade
qvantitet af vin icke aftagit , ehuru
viner här till införsel varit förbudne.
Friherre Wrangel: Ehuru visserligen den
principc bör följas, att man sätter lägre tull
på de varor som ej innom landet produceras ,
tror jag tror likväl, att man ej bör sätta tullen
alltför låg. Jag proponerar således den
proposition, att de gröfste vinerne beläggas
med 4o , ds dernestmed 30 och de finaste med
25 procent3 tull, på det fina viner icke må införas
under namn af gröfre. Jag förenar mig
med Hörr af Wingård rörande det afseende,
som här bor fästas på reciprocitsts förhållanden.
Om reciprocitet skal! kunna tillväga—
bringas, får ej tullen bestämmas för hög. I
afseende på Friherre Coöerströms anmärkning
att finare viner icke införas på fastager, så
vet jag, att uti Götheborg alla slags viner sålunda
införas; till och med Champagne.
Herr von Qvanten , Carl t Jag ksn ej med
Herr af Wingård deruti förena mig , stt suna*
©en 5* 4ugurti f. nu.
95f
Wian af inkomsterne skulle blifva mindre genom
nedsättning af tullen;, tvärtom tror jag
att den skulle medföra större inkomster. Jag
har uti min vid det sednare Betänkandet fogade
reservation föreslagit en jämkning i detta
afseende, och anhåller derföre att ?min reservation
härom måtte uppläsas. Jag får tillägga att
vin är en vara , som uti liten volume upptager
ett stort värde och som således är lättare
att tullförsnilla. Jag har derföre antagit att
så snart tullen går öfver 25 procent, lönar
det sig att tullförsnilla viner, hvarföre jag
tillstyrkt 25 procent på de viner som af Utskottet
blifvit föreslagne till 60 ; och 20 på
dem som Utskottet föreslagit till 40 procent.
Friherre af Nordin'. Sedan Friherre Cederström
upplyst, att icke mera vin har blifvit
förtulladt än som åtgått till communionvin,
tror jag lika med honom, att en nedsättning af
tullen blifver nödvändig om lurendräjeriet
skall kunna hindras och Staten komma i åtnjutande
af sin tillbörliga rätt. Hvad beträffar
reciprociteten i afseende på jerneffecter,
får jrg upplysa , att Frankrike anser den
qvantitet vin sorn till Sverige utskeppas så
ringa, ett det ej lönar mödan derföre nedsätta
jerntullen; Hvilken tanka sf Fransks auctoriteterne
blifvit yttrad, vid en, af Vår Minister i
Frankrike ejord framställning i detta ämne.
Vid sådane förhållanden är det utan ändamål
att längre uppskjuta med nedsättningen af en
Tull, hvilken så menligt inverkar pä Staten»
§6©
Den 22 Augusti f> m.
Intrader, som den nu å vin varande» Jag
förenar mig alltså med Friherre Cederström.
Herr a} Wingård: Jag får upplysa i att
alla möjliga sorter viner kunna inkomma på
fa6tager till och med Champagne. En Ledamot
af BevillningsUtskottet har fått in sådant,
och Herr Mazére får in sina finaste viner på
fastager; likväl kanske icke desert-viner*
Utskottets första förslag innehöll en betydlig
nedsättning på viner, Derföre gjorde Herr af
Klintberg sina anmärkningar. Att man skall
få vida mera inkomst, när lägre tull bestämmes
än hittills, det tror jag, men det är eri
opiaionssak, om en sådan nedsättning som Friherre
Cederström föreslagit skall kunna åstadkomma
ersättning i inkomsterne. Erfarenheten
skall bäst visa om man missräknat sig ehler
icke. Jag anser att man bör taga Utskottets
första Betänkande till grund , emedan det
ar väl betänkt, man hade då hört vinhandl
re här, innan man uppgjorde det.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhardt
Jag förena? mig med deni som yrka nedsattning
af den uti Utskottets sista Betänkande
föreslagne tull på vin, och det ar flere skäl.
i;o kommer en hög tull ej att öka inkomsterne,
utan snarare att minska dem; 2:0 ökar den
lurendräjeri och tullförsnillning; och 3:0 ökar
den beskattningen på vissa folkklasser, ehuru
den ej erlägges till Staten , utan mest till lurendräjaren,
tullförsnillaren, deras medhjelpare
,
Den 22 Augusti f, ni.
r&, och dérn som gora Beslag. Fräg&n åt
egenteligen om dessa personer 6köla tillgodonjuta
vinsten af det prohibitiva systemet, eller
massan af Hationen , samt de ärlige Köp-;
männen få tillgodonjuta upphäfvaodet af införselförbuden
och af tullens nedsättning. Defc
Vore visserligen väl, om consumtioäen kunds
minskas genom hög tull» men det ges ett anhat
sätt att minska den , nemligen att använda
en behörig uppsigt af den medicinska policen
, hvarigenom matt förekomme införande
Och försäljande af skämde eller förfalskade viner.
I Köpenhamn är det nästan lika sällsynt
att få dåliga viner, som här att få goda.
i SO i blelvo vid införseln af vin till Paris
flere hundrade åmar confiskerade , såsonl
förfalskade, och condemnersde till ättika. Sådant
exempel har man ej här , ehuru vin i
allmänhet ej är så godt här. Idet enda skäl
j*g hört som kunde förtjena något afseende*
är Herr af Wirtgårds yttrande rörande reciprociteten
med Frankrike, men jag fruktar att vederbörande
i Frankrike nog lära erhålla underrättelse
att tullen har ej erlägges , otti
den är så hög , och att de således ej skulle
Vid en förhöjning af tullen å viner fästa
särdeles afseende. Att äfven fina viner införas
på fastager ej blott i Götheborg och Stockholm,
utan afven i Skåne, kan jag bestyrka»'
Jag hyser det hopp , att ingen olägenhet eller
missräkning i framtiden skall äga rum ,
om man nedsätter tullen å vin , ty om matt
Ridd ö. Åd Prot. VlL Band. 61
Den 5* Augusti fi m.
granskär det qvantum viner som blifvit förtulladt
sedan sista förhöjningen, skall man nödvändigt
finna, att det mästa vin som till Sverige
inkommit, blifvit infördt utan att förtullas.
Som jsg ej tilltror mig nog kännedom i
denna sak, för att föreslå huruledes detta böt
vara, skulle jag tillstyrka att man antoge Utskottets
första förslag, hvilket äfven har den för-'
tjenst att bestämma lägre tull för bättre vin ,
hvarigenom man har mindresnledniog att införa
sämre vin. Jag anhåller således om propC-j
sition å Utskottets första förslag.
Grefve Cronhjelm : Sedan Herr Munck
af Rosenskjöld ingått Uti vederläggning af Fri*
herre Cederströms yttrande, att sämre vinsor«
ter icke böra beläggas med högre tull , vj 1 i
jag ej dermed vidare uppehålla, utan blott yrka
att de åtminstone mätte beläggas med lika
hög tull.
Harr af Wingardt Det talas bär ifrigt
om nedsättning af tullen , men icke huru mycket.
Jsg tror att tullen uti Utskottets första
förslag är så mycket nedsatt som den tål, den
är mycket mindre än förut. Jag tror ej man
k?.n få någon säkrare grund än det förslaget,
ty det är gjordt med mycken urskilning.
Skulleaman nu ändra, så måste man taga på
höft.
Herr von Quanten : Jag får förnyi min
anhållan , att min reservation måtte upp-"
lä sas.
T)fh 22 Augusti f. rn.
9*3
I anledning häraf upplästes Herr von
Qvantecs vid Utskottets sednare Utlåtande bifogade
reservation.
Grefve Cronhjelm: Ea Ledamot af UtJ
skottet har yttrat, att de diverse vinsorter $
hvarom här står att de införas på bouteiller ,
äfven införas på amar, men det står ej här
huru de skola förtullas om de inkomma på
amar. Om således Champagne infördes på
sådant vis , visste man ej huru det skulle förtullas.
Herr af Wingård; Det kan införas p5
åmar , men det göres ej alltid. Det är rara
fall, då sådant sker.
Herr von Quanten': Jag hemställer om
icke Utskottets törsta förslag är för högt, och
får derföre föreslå , att hvad jag i mili reser?
Vation yrkat, måtte blifva antagit.
Grefve Cronhjelm: Icke för att var*
minutieux, men på det taxan måtte vara full—
5tänd;g, skulle jag tro att äfven de fall bordé
vara upptagne 9 då de finaste vinsorterne införas
på åmar.
friherre Cederström: Då det är omöjligt,
att hitföra Champagnevin på åmar, utan att
det förstöres , tror jag ej att något stadgande
derom behöfves. Det finnes visserligen i
Champagne ett slags vin non mouitsu. men det
bouteijleras alltid på stallet och algar ej förr
Den 12 Augusti /. m.
derifrån. Vill raan hitföra tillverkad Champagne,
så kan det visserligen ske på fat, mert
det kommer ej fram hit utan att luftsyran förr
svinner.
Herr af Wingård: Då Friherre Ceder
ström
yttrat , att det är omöjligt att Champagnevin
kan införas på åmar, vill jag ej bestämt
bestrida det, men personer hafva sagt
mig , att de druckit sådant uti Helsingborg.
Jag påstår likväl ej , att någon särskilt artikel
derföre bör uti taxan vara upptagen.
Grefve Cronhjelm: Till ledning för mitt
yttrande har jag blott begagnat en uppgift af
en Ledamot i BevillningsUtskottet , och om
det händer att Champagnevin verkeligen införes
på åmar, så vet jag ej, hvarföre ej något
derom skulle stadgas.
Herr Munck af Rosenskjöld t Sorn denna
Sak låter discutera sig från så många sidor,
tillstyrker jag antagande af det första förslaget
af Utskottet.
Herr Grefven ock Landt-Marskalken gjorde
proposition till bifall af de i Bevillningsutskottets
första förslag upptagne Inkommande
Tullprocenter å Viner.
Ropades Ja och Nej.
Herr vou Qjwnten: Jag tror att det Be
tänkande,
som sednast frän Utskottet iokom
-
Den 22 Augusti J. m, 96S
mit, först bör underställas Ridderskapet och
Adeln , dernäst reservationerne , och sist det
första förslaget.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att den af honom sist gjorde proposition
varit föranledd af den i ämntt förefallne dis—
cussion; och ansåg Herr Landt-Marskalken,
då målet för 2.'dra gången vore under Ridderskapets
och Adelns pröfning, Ridderskapet och
Adeln äga fullkomlig rättighet, att, utan afseende
å hvad Utskottets sednare Utlåtande
innehöll, vidtaga det beslut Ridderskapet och
Adeln kunde finna lämpligast.
Herr Lefrén, Johan Pehr'. Jag underställer
Ridderskspets och Adelns ompröfvande,
om det icke kan vara likgiltigt, hvad tull som
bestämmes; frågan är blott om tullförsnillningen
skall blifva större eller mindre. I Hamburg
är all ingående tull blott en half procent,
inen der klagas ändå öfver tullförsnillning.
En ryktbar köpman skall icke längesedan
der blifvit dömd för ett sådant brott.
Det lönar alltid mödan att tullförsnilia. Jag
tror således, att man kan antaga Utskottets
förslag.
Friherre Cederström •. Det exempel Herr
Lefrén anfört om tullförsnillning i Hamburg
vill j*g icke bestrida j ty då man där inför
varor, är det en köpmans enkla uppgift som
är grunden för tullafgifterne. Men om den
är oriktig har den till påföljd, att han förlo
-
§61 Dtii *2 Augusti f, m.
r«r sina medborgerliga rättigheter. Ordningen
är den, att handlanden sjelf uppgifvet varorpes
belopp och värde. Finnes det att någon
förfalskning ägt rym, är han förlustig sip borgare-rätt.
Sådant äger ej ruin i Sverige.*
derföre är det angeläget, Qm man vill befordra
Statens gagn , att tullen blir så lag, att det
ej lönar mödan att tull försnilla , och att man
ej gifver de procent till bevakningen sorn Staa
ten skulle hafva. Derföre kan jag ej instämma
i bifall till Utskottets första förslag. Tullprocenten
är der för hög. Jag tillstyrker 25.
procent för de finaste vinerne , 2© för de min*
4re fina och 15 för de minst fina.
Herr von Qjianten: Jag tror mig finna
pluraliteten vara af den tanka, att tullen ej
bör sättas så högt att man har att befara tullförsnillning,
Så snart tullen går öfver 25
procent för de gröfre och 35 procent för de
finare vinerne , t,ul 1 forsjpilias de. Jag anser
det således, vara, skäl , att framför Utskottets
förslag antaga ett, som här är gjordt, där
tullen håller sig mellan 20 a 30 procent. Derföre
tillstyrker jag det förslag jag framställt,
eller ock anhåller jag om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition på Friherre
Cederströms förslag , hvilket litet afviker ifrån
mitt.
Herr nf Wingård : Jag ber om förlåtelse
stt jag nppehäller Ridderskapet och Adeln ,
men jag tror det vara ett farligt beslut, om
man på höft nedsätter tullen ; då^ redan en
Ifren ti Auyutii /, m, 9*r
betydlig nedsättning af Utskottet i dess första
förslag är gjord. Värdet är upptagit af
Vinhandlare här i Stockholm* och de, älven
som mångå andra sakkunnige personer, äro rådfrågade.
Det är bättre att sätta tullen nago
högre, och lemna åt Kongl. Majt att jämka
den. Sätta vi deremot den lägsta tullen så
kan Kongl. Majrt ej annat än förbjuda varan,
i anledning af det beslut Ridderskapet och Adeln
redan fattat.
Friherre Cederjtröm: Det ändamål man
nu vill befordra, nemligen hög inkomst, har
legat till grund äfven för förra taxan , och
man har dertill afsett samma medel eller hög
tull. Men man har ej härigenom vunnit ändamålet.
Följden har varit den , att ingen
ärlig man kunnat införskrifva vin. Sådant
har blifvit lemnadt åt Tullförsnillaren. Jag
frågar , om sådant kan stå tillsammans med en
»und Lagstiftning. Här säljas viner till så
nedsatt pris, att de ej, med erläggande af
tullen, dertill kunna säljas. Kan det dä väl
vara införtulladt ? Det är icke, tänkbart, då
försäljningsprisen äro lägre än afgifterne.
Hvarföre vill man då icke begripa, att derigenom
, att man nedsätter tullen , så att hvar
och. en kan befatta sig med denna handel ,
akall uppkomma vinst så för Staten som för
de enskilte.
Herr af Wingård'. Det vöre hardt or»
det vin, fcr hvilket tull blifvit erlagd, ej
skulle vara^införsknfvet af ärlige män. Jag
fS3 Den 22 Augusti /, rn.
får anhålla om proposition på Utskottets forsta
förslag.
Friherre Cederström: Det har jag icke
sagt,
Herr Cederschjöld: Att vio kan försäljas
till det pris sorn här sker , är väl icke något
säkert bevis på tullförsnillning , då nian täger
det tilläfventyrs tillsatta vättnet i beräkning.
Men jag förnyar likväl den anhållan, att tullen
på de gröfre vinerne måtte blifva 25 , på
de finare 20 , och på de finaste rö procent.
Herr Munck af Rosensk öld ; Jag får först
yttra min öfvertygelse att Utskottet gjort rätta
då det uti sitt första förslag utsatt en högre
tull på sämre vin, äfven derföre att derigenom
anledning minskas , att införa dåliga och ohälsosamma
viner; men för öfrigt instämmer jag
med Friherre Cederström om nyttan af nedsät,
ring i tullen , så att ärlige köpmäu kunna befatta
sig med denna handelsgren; likväl medgifver
jag , att då det är fråga om nedsättning
af tullen på en så allmänt nyttig vara, bör
man äfven taga i betraktande faran , att på en
gång göra en för hastig nedsättning. Detta
föranleder mig då Konungen äger rätt att nedJ
sätta tullen , och på det mer.ingarne må blifva
förenade, att begära förnyad proposition
på bifall till Utskottets första förslag.
Friherre Cederflrem: Det är en stor skil
nad
mellan att införskrifva via, och att gora
Deri JJi Augusti f.\m
det för handels skull. Det ena låter sig göra,
det andra kan ej ske utan förlust. Det
exempel Herr af Wingård anfört på förtu 1 la dt
vin är obetydligt, då detta cjvantum ej är en
tiondedel af hvad som åtgår. Om man införer
looo kannor och förtullar iqo, så har Staten
deraf en ringa båtnad- Här förtäres vida
mera, än sorn enligt tulispecialerne blifvit
jnfördt. På det vi må få slut på saken , och
då jag ej kan förena Statens intresse med en
så hög tull, är det så godt att vi votera.
Herr af Wittgard'. Det som står i tullspecialerne
är väl lörtulladt, men visserligen roedgifver
jag , att mera inkommit.
Friherre Wrangel: Som jag icke del
tagit
uti de discussioner, hvilka ägt rum uti
Utskottet; och ej företår af vin annat än att
dricka det , har jag det förtroende till Utskottets
åsigter, att jag instämmer med Herr af
Wingård , ehuru jag erkänner, att jag ej fijrStår
om det är det rätta eller ej.
Herr Grejven och Landt Mar/kalken förnyade
den af honom förut gjorde propositioa
till bifall af de i Utskottets första förslag tillstyrkte
Inkommande Tullprocenter å de derstädes
upptagne Winsorter.
Ropades starka Ja, och Nej.
Herr Grejven och LandtMarskalhtn tillkän
-
9?® fien 22 Augusti f. m>
nagaf, det han icke kunnat med säkerhet ut.«
löna Ridderskapets och Adelns beslut.
Herr Lefrén: Jjg vågar framställa den
frågan, om vi böra drifva denna sak så långt,
stt derom votera, då det ej är någon ringaste
fara att bifalla Utskottets första förslag, emedan
ett correctif finnes uti Konungens rätt att
nedsätta tullen. Hvarföre misshushålla med
dea tid som vi hafva qvar , då vi ändå ej
komma till något non plus ultra. Jag hemställer
då, om vi icke kunde förena oss om bifall
till Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition.
Friherre Cederström ; Då det gamla tullsystemet
genom sina resultater, ådagalagt huru
mycken tullförsnillning äger rum, men fördomen
för detsamma ännu visst sig uti Presidentens.
uti ComrcjerceColiegio offenteliga tanka,
underställer jag om icke dst är angeläget,,
att Siandet uttrycker en bestämd öfvertygelse,
Jag får således än vidare anhålla om votesing.
Grefve Lagerbjelke , Axel * Jag finner
mycket skäl j nedsättningen för framtiden,
men jag vågar hoppas att Kongl. Majit framdeles
vidtager ett sådant steg. Visserligen
gifvas många ärlige personer, som under den
höga tullen i n förs k. r i fv i t och förtul ladt vin.
Desse skulle blifva lidande , om tullen nu på
en gång nedsattes så betydligt. Af dessa
»kai anhåller jag, att Utskottets första förslag
Den 22 Augusti /, m,
Snitte bifallas, i den förmodan, att Regeringen
nedsätter tullen, i fall det skulle finnas ^nödigt.
Herr von Qvanten: Dea reservation jag
»fgifvit, innefattar ett project, att tullen skulle
bestämmas till 20, 25 a 30 procent. Det
är eo procent som jag tror är användbarast för
att undvika tullförsnillning. Jag anhåller
derföre, att proposition mätte görss till antagande
af detta förslag,
Herr drefven och Landt-Mar skalk en yttrade
, att sedan han, vid de 2;ne redan framställde
propositioner, icke kunnat tillförlitligen
inhämta Riddersfapets och Adelns beslut, och
Friherre Cederström nu mera begärt Votering,
kunde någon annan åtgärd icke återstå, än
att bestämma Contra-Propositionens innehåll.
Friherre Cederström: Då jag hört flere
önska , att tullen på de finare vinerne matte
blifva mindre, anhåller jag att till contraTproposition
få föreslå 25 procent på de minst dyrbara
, 20 på de mindre dyrbara o.ch 15 pk
de dyrbaraste vinsorterne.
Herr af Wingård: jag finner termerne
minst dyrbara, mindre dyrbara och dyrbaraste
något obestämde. Uti Utskottets första
förslag finnas vinsorterne specificerade; uet
kunde kanske tjena, till rättelse.
Grefve Frölich; Jag finner icke, hvarföre
57*
Den 22 Augusti f. m.
vi skulleaose Friherre Cederströms förslag,såsom
den framställning, hvilken herde blifva contraproposition.
Ridderskapet och Adeln torde häldre
förena sig, om Herr Grefven och LandtMarskalken
ville framställa det till bifall eller
afslag.
Herr Grefven och Landt Mank olken frågad» ,
om Ridder6kapet och Adeln önskade, att på
sätt Friherre Cederström föreslagit, inkommande
Tullea matte bestämmas till 25 procent å
de grofva, 20 procent ä de fina, samt 15 procent
å de finaste Vinsorterne,
Ropades Ja och Nej.
Herr Grefven och LandtMcirskalken förklarade
, det han icke kunnat utröna Ridderskapets
och Adelns pluralitet.
Friherre Wrangel', Flere personer finnas
här, som hafva vin, hvilket inkommit
för hög tull. Man måste behjerta deras ägande
rätt, och ds förluster hvilka de kunna vara
utsatte för. I principen är det visserligen
rätt att bestämma låg tull, men en så hastig
öfvergång är icke lämpelig.
Grefve Cronhjelm: Jag instämmer i den
principen, att öfvergången ej bör vara hastig,
och hemställer om det icke skulle gå an, att
fastställa en viss praescriptionstid , innan dea
lägre tullen börjar att blifva gällande.
Den 31 Augusti f **.
973
Grefve von Rosen, Axel', Jag är förekommen
at Grefve Cronhjelm. Dessutom blifver
ej tulltaxan satt i verkställighet, förr än nästa
år emedlertid förlöpa 5 a 6 månader,
och lagren på det förtullade vinet kunna ej
vara stora.
Hant Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran : Jag har ej deltagit uti dis—
cussionen ifrån början och icke eller följt den,
men jag får fästa uppmärksamheten derpå, att
viner, i anseende till den volume de intaga, äro
mindre sujette för tullförsnillning, än andre
varor. Derföre tror jas, att den nu föreslagne
högre tullen , med tillstånd för Kongl.
Majit att nedsätta den, uppfyller det ändamål
man önskar, utan någon Prsescriptionstid. Jag
tror ej att Ridderskapet och Adeln är i stånd
att med sakkännedom beräkna ett sådant
ämne. Det enklaste ar då att bestämma
en hög tull, och tillåta dess nedsättning.
Dessutom får jag fästa uppmärksamheten deruppå,
att den bestämning, sorn Friherre Cederström
föreslagit af gröfre, fina och finare
viner, väl är bra uti idéen , men icke verkställbar,
emedan den lemnar för mycket arbitrairt
åt tullbetjenmgen, och beskrifningen
blir svår. Till undvikande deraf tror jag det
vara försigtigare , att bibehålla det bestämmande
af vinslsg ifrån productions orterne sorn
finnas i tulltaxan , än de obestämda benämningsrne
af gröfre, fina och finare.
Friherre Cederström: I fall äganderätten i
974
Ben 22 Augusti /, m,
någon män kunde rubbas, ®m min proposition
bifallas, skulle jjg ej framställa den , men då
det blifvit upplyst, att hela det qvantum, sorti
blifvit införtulladt, är 91,000 kannor, och
att man utskeppat vin för 75,000 R:dr,så frågar
jag om här kan finnas något lager, och
onr icke med nuvarande vinprissr, man kari
bestämdt dömma, att massan af vin inkommit
titan tullumgälder. Hvad beträffar rubrikerna
af gröfre, fina och finare* har jag blott nyttjat
dem för att collsctift yttra min mening ,
meri anser , att de benämningar, söm uti Utskottets
förslag finnas, böra följas. Der äro
vinerne bestämde så till orter sorn sorter. Jag
skulle förmoda att då vi redan i mångfalldiga
ål sett Konungen icke begagna rättigheten att
nedsätta tullen, bör man ej bestämma den så
hög , på det man ej måtte vara på gamm»
punkt sorn förut.
Grefve Cronhjelm'.' Jag skulle tro att det
vöre en billig medelväg emellan producenten
och consumenteh ,f om en praescriptionstid
bestämdes, till exempel af ett år , då visserligen
det lager som nu kan finnas vore försa idfEn
sådan prjescriptiobstid är ej utan exempel
förut i denna taxa, i afseende på trädvirker
jag hemställer således om icke ett sådant Stadgande
i afseende på vin , alver kundé vara
tjenlig».
tierr Munck af Rosenskjöld". jag förenat1
fnig med Flans Excellence Kerr Grefve Mörner
i dea anmärkoing , att d-f är för mycket
Ben SS Augusti /. m'.
lemnndt at tullbetjeningens arbitrage, om vitl
sorterne
ej nogare bestämmas , än genom orden
gröfre, fina och finare. Propositionen
bör i det afseendet förändras.
Friherre Wrangel: Det är visserligen
ingen tvifvel underkastadt , att icke det är
mycket vin som ej blifvit förtulladt , men
det kunde ju hända, att just det som finnes
qvir, är behörigen inkommit , och det är lagstiftningens
skyldighet att tillse, det de enskilte
ej blifva förstörde. Man mäste i detta
afseende vara noga i sina beslut.
Hant !Ex alfonce Herr Grefve Märner: jag
Vill endast erinra, att vininförseln ej är lika
för bvaije år. När det vinforbud upphörde ,
som ägde rum ännu 1818. bief en s-or qvantitet
införd 1819. De viner sorn då inkommö,
b lefvo dyrt förtuiiade, och vörö ung», för
att få dem för bättre pris , samt behöfde ligga.
Införseln var emedlertid så stark , att
den betydligt bidrog att höja coursell. Der
före
är den ringa qvantitet vin, söm sedari
blifvit införd , ej något bevis på tullförsnillning
, utan blott derpå , att införseln redan
förut varit öfverflödig. Vin , för att blifva
godt, behöfver när det är ungt ligga en viss
tid , och då det förut varit förbudet , trodde
mao , att detsamma ännu kunde komma att
äga rum , och införskref på speculation storå
qvantiteter, hvilka till större delen irikömmo
i8'i9* Utan tvifvel finnes mycket deraf ännu
qVsr. Jag ber således RidderskSpet ecb
975
Ven 22 Augusti f. >n.
Adeln fästa uppmärksamhet vid Friherre
Wrangcls yttrande.
Grefve Cronhjelm; Jag får underställa
Herr Grefven och LandtMarskslken samt Ridderskapet
och Adeln, om icke uti contrapropositionen
kunde upptagas en prasscriptionstid
af ett år.
Herr Munck af Rosenskjöld' jag skulle
anse praescriptionstideo billig, om det icke syntes
, som man då äfven borde bestämma en
sådan för de öfrige artiklar , hvilka redan äro
nedsatte. Jag hämtar ett rnnat skäl emot
densamma deraf, att åtskillige lager ej blifvit
så högt förtullade som vanligt. I afseende
på voteringspropositionen, anhåller jag, att
contrapropositionen , måtte bestämmas så, sorn
Hans Excellence Herr Grefve Mörner före"
slagit.
Grefve Cronhjelm t beträffande första delen
af den siste talarens yttrande, får jag anmärka,
att bland de väsendteiiga tullartiklarne
vet jag ej någon , uti hvilken ett så förändradt
system som detta blifvit beslutadt, och
ej eller att någon varit så högt förtullad. 'Den
som lurendräjat in vinet , kan för öfrigt hafva
försålt det, så att det nu är i andra hand.
Friherre Wrangel'. I första ögonblicket
fann jig medelvägen af en prasscriptionstid
vara lämpelig , men nu anser jag den öfverflödig
»
B*n 82^Augusti f. m,
dig , då Konungen kan nedsätta tullen. Således
linner jag ej något skäl, att insätta en
praescriptionstid uti contrapropositionen.
Grefve Cronhjelm : Den rättighet Kongl.
M»j:t äger att nedsätta tullen har äfven hittills
ägt rum , men har ej blifvit begagnad.
Herr Grefven och Landt Marfhalk en frågade,
om Ridderskapet och Adeln önskade , att den
af Grefve Cronhjelm föreslagne prsescriptionitid
borde i Contrapropositionen upptagas.
Ropades Nej.
Herr Grefven och Landt Mar sk athen framställde
derefter följande voterings-proposition:
Den som bifaller de af Bevillningsutskottet,
i dess första Betänkande, å alla Vinsorter
föreslagne Inkommande Tullprocenter , vo-;
terar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej, anses Inkommande Tullen böra, på
sätt Friherre Cederström föreslagit, bestämmas
till 25 procent å ds grofva, ao procent
Ridd. 0. Ad. Prat, VII. Band.
62
G?S Den 22 Augusti }. m.
å de fina, Samt 15 procent å de finaste Vinsorterne;
kommiDde ej mindre sjelfva vinsorterne
, än orterne, hvarifrån de äro, att t
TullTaxan, med tillämpning af nyssberörde
procent, intagas.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskap
pet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Herr Grefven och LandtMurskalken tillkänna—
gaf, att Plenum komme kl. half till 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§. i Riddarhus-^
Ordningen blifvit uppläste, börjades voteringen
kl. half till 12 f. m. och befunnosvid voteringens
slut klockan tre qvart till Ett e. m.,
sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad , samt de öfrige voterings-sedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer:
> — IS.
Hej _ 80.
T följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
det Ridderskapet och Adeln således be
slutat,
att Inkommande Tullen borde bestämmas
till 25 procent å de grofva , 20 procent
å de fina, samt 15 procent å de finaste Vinsorteme
, äfvensom, att ej mindre sjelfva vin
-
Den 22 Augusti J. m.
979
sorterne, än orterne, hvarifrån de äro, borde
i Tulltaxan, med tillämpning af nyssberörde
procent , intagas.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
derefter , om icke Utgående Tullen å
alla de i Utskottets första förslag upptagne
Viosorter borde till i procent bestämmas.
Ropades Ja.
”YVindrufvOr, alla slag; Winsten; Win”stens-Salt;
Inkommande Tullprocent lo.*’
Friherre Cederström: Då ingen utförsel
tull
blifvit bestämd på Windrufvor, Winsten
och Winstenssalt, får jag hemställa, om icke
någon sådan borde bestämmas; åtminstone mellan
Sverige och Finland kan en sådan ofta komma
i fråga.
Herr af JVingard: Man har antagit som
principe, att utförsel tullen är en procent, när
den ej är utförd; men den kan visserligen
utföras.
Herr Grefven och LandtMarJkalkin hemställ”
de , att Utgående Tullen å Vindrufvor , Vin”
sten och Vinstenssalt mätte till t procent bestämmas
, och i Tulltariffen införas.
Ropades Ja.
”Wäfnader, Ylle, Filtar, alla slag; In
-
98o
©en 22 Augusti f. m.
”kommande Tullprocent 3o. Utgående Tull”procent
i.
Grefve Cronhjelm: Jag känner väl att här
finnas fabriker för filtar, men tillverkningen
deraf är så obetydlig, att jag tror tullen å inkommande
filtar böra nedsättas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken fråga;
de , om Ridderskapet och Adeln önskade , att
Inkommande Tullen å Yllefiltar borde ifrån
30 till 20 procent nedsättas.
Ropades Ja.
”Wäfnader, Ylle, Kläden; Wadmal; Inkommande
Tullprocent 5o. Utgående Tull”procent
1.”
Grefve Cronhjelm-. Tullen på gröfre kläden
anser jag böra vara högre, än på de finare,
för att uppmuntra ullproductionen.
Herr 0/ Wingård: Jag tror ej att någon
distioction behölves, då tullen bestämmes af
varaos värde. Det är svårt att göra någon
skilnad.
Grefve Cronhjelm : Jag menar , att man
i England har en method , att bestämma trå—
darne på ett visst mått. Detta känner den
värde talaren bättre än jag.
Friherre Ceder dröm: Corn inissklä den äro
Den 23 Augusti/, rn,
9SI
af den beskaffenhet, att vi ännu ej här kunna
tillverka dem till det pris, som i andra
länder, och det kan ej eller eke af den ull,
som här produceras , ty den gröfre ull, som
finnes i piovincerce, uppköpes ej af fabrikörerne
, utan blott den finare. Det är ej svårt
att skilja emellan commisskläden, och fina
kläden; men att skilja mellan de finare är
ganska svårt. Commisskläden, som för Arméen
behöfvas, böra få införas til! nedsatt
tull, emedan det ej är skäl att betunga 3tdje
hufvudtitteln.
Herr aj Wingård: Jag instämmer med
Friherre Cederström, och tror, att man kan
göra en särskilt artikel för commisskläde.
Grefve Cronhjelm: Jag finner äfven lämpe
ligt,
att inskränka mig till Commisskläde,
men jag tror ej att tullen derå bör nedsättas ,
ty /'ag är öfvertygad , att om våra fabrikörer
vilja tillverka , hvad som för Arméen erfordras
, så kunna de göra det.
Herr Lefrén : Jag är förekommen af Grefve
Cronhjelm. Jag anser det vara min skyldighet
yttra, att då vi kunna tillverka Svenskt
commisskläde, så godt som det Engelska , bör
man ej befordra införseln af det sednare. Det
beror på Engelska fabrikanterne , att litet
nedsätta sine priser.
Friherre Björnstjerna , Magnus: Jag förenas
mig med Friherre Cederström deruti, att tul
-
98* Den 21 4(t gust i /, m.
len bör vara högre på finare, ån på gröfre
kläden. Införseln af ull och färg hit kostar
lika mycket, som sjelfva klädet ifrån England.
Då våra fabriker ännu ej kommit till den
höjd , att de kunna tillverka hvad som erfordras
för Rikets behof, och då den gröfre ullen
hos oss mest användes till valmar , så är
det mera vinst , att fabricera fina kläden.
Herr Cederschiöld: Jag skulle knappt tro,
att Commissklädes-tillverkningen är så dyr i
Sverige, som den siste värde talaren synes
tro, hälst Fabrikör Frisk någon gäng tillbudit
sig , att lemna commisskläde blott för en skilling
dyrare än det pris, hvartill Kronan erhöll
det utifrån. Hvarföre detta anbnd icke
•ntogl, känner jag ej.
Grefve Cronhjelm förenade sig med Herr
Cederschjöld.
Herr af Wingård'. Jag tror, att 30 procents
tull på kläden är tillräcklig, men förenar
mig med dem , som önska en mindre tull pä
commisskläden för artnéens behof.
Friherre Cederström\ Jag anhåller få uppreps,
hvad jag uti sista plenum yttrade, att
nemligen framlidne Presidenten Edelcrantz uti
en afhandling om sättet till commissklädes
tillverkande gjort en jämförelse mellan det
Sätt, som brukas här i Sverige, och det som
begagnas i England. Commisskläden ti 11 ver^
Kas icke der pä fabriker, utan af enskifte,
Ven 22 Augusti /. m,
933
och lemoas till fabrikeme för att erhålla appretur
och färg, Då först kunna de lemnäs
till ett så lågt pris. Vi kunna äfven komma
dit , om denna tillverkning förflyttas till
de provincer der grof ull finnes, såsom Öland
och Gottland, hvilka äfven Presidenten Edelcrantz
dertill föreslagit, men dertill fordras äfven
, att spinnerier och karderier dit skola
förflyttas, för att karda och spinna ullen före
vätningen. Då först kan klädet erhållas till
nedsatt pris, ty om ullen skall rensas , kardis
och spinnas hemma, kan ej priset blifva
&å lindrigt. Att commisskläde införes till annat
behof, än för Arméen , tror jag ej , att
man behöfver frukta , ty Allmogen nyttjar
vallmar , och andra nyttja ej gerna eommisskläde.
Om således nu blott bestämmes något
lägre tull, i afseende på Armé?ns behof, så
kunna vi, om vi under tiden få kirderier och
spinnerier på lämpelige ställen inrättade, och
proemier för dem som lefverera commisskläde,
äfven i framtiden bestämma högre tull på inkommande
gröfre kläden.
Friherre Björnstierna: Jag tror, att hela
Arméens erfarenhet kan intyga, att, då det är
fråga om qvaliteten, de Engelska commissklädena
äro vida bättre, än de Svenska. De
tilverkas ej i Fabriker, utan på landet Krigs
Leeds, såsom Friherre Cederström omtalat. För
öfrigt är ej min tanka, att tullen ä commisskläde
bör nedsättas, men att raan bör höja tul-,
len på finare kläden.
$84 Den 22 Augusti f, m.
Grefve Cronhjelm; Jag vill ej bestrida att
Sverige fabricerar commisskläde af sämre qvalitet,
än det Engelska; jag har sjelf sett detMen
det är icke sättet, att bringa upp de Svenske
fabrikerna, att sätta låg tull på sådane varor,
som hos dem tillvärkas, och likväl är det
af vigt att man söker bringa upp Svenska tillverkningen
af commisskläde till någon förbättring,
Att Staten är den, som ensam upphandlar
denna vara, gör ej någon 'skilnad; den är
annan cathegorie, än hvilken annan consument
som helst,
Herr Lefrén : Uti den gjorde jemnförel
sen
emellan fabricerandet af Engelskt och
Svenskt commisskläde är någon öfverdrift.
Man har ej tagit i beräkning Engelsmännens
export-prcemier, som kunna gå ända till 25
procent. Detta mäste först ingå i beräkningen
, innan man anställer någon jämförelsei
Det så mycket berömda Engelska commissklädet
är i synnerhet berömt för sin färg, hvilken
i England är mindre dyrbar , men nu äro våta
fabriker på den punkt , att de äga samma
method. Det är ej patriotiskt, att bryta halsen
äfven af tillverkare af denna vira. Rudimiterien
kostar en tredjedel af varan ; man
bör då ej kasta bort åt utlänningen två tredje»
delar arbetsförtjenst, för några skillings lä-i
gre pris per aln.
Friherre Björnstjerna: Jag anhåller om
ursägt, att jag misstagit mig. Jag trodde 3
I
Ten 32 Augusti f. m, 9S>
att tullen var 15 procent, men ja» hor ^ att
dan är 30, och det är fullt tillräckligt på de
finare klädena
Herr
Grefven och Landt Mar [hålken frågade,
om RiJderskapet och Adeln önskade, att en
ny Artikel borde i TullTariffen införas , under
namn af Commisskläde.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar(kalken
gjorde proposition till bifall af den å kläden
och vadmal af Utskottet föreslagne Inkommande
Tullprocent.
Bifölls
Herr
Munck af Rosenskjöld: Ehuru jag
hör att Ridderskapets och Adelns pluralitet
bifaller afgiften af 30 procent, anser jag att den
är för hög, och icke gagnar fabrikerne, emedan
den icke erlägges.
Herr Grefven och LandtMarskalien hemställde
derefter, huru stor Inkommande Tullprocent
Ridderskapet och Adeln ansåg böra å
Commisskläden bestämmas.
Grefve Cronhjelm-. Jag får fråga, om
icke 35 procent vore en lämpelig tullafgift?
Friherre Björnstjerna : Jag skulle före
slå
15 procents tull för Commisskläde.
986
Den 22 Augusti f. nu
Friherre Cederström förenade sig med Friherre
Björnstjerna.
Herr Cederschjöld :^Om man tror, att vår
tillverkning af Commisskläde icke är tillräckelig,
så bör den uppmuntras , och det kan ej
ske bättre än genom hög tull, hvilket lär vara
det lämpeligaste sätt|för Staten att understödja
fabrikerna. Jag tror således, att Tullen
åtminstone ej bör vara mindre än 25
procent. /
Herr Grejven och Landt Morh al k en frågade,
om Ridderskapet och Adeln önskade, att Inkommande
Tullen å Commisskläden bestämdes
till 35 procent.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalk
en föreslog, att Inkommande Tullen å
Commisskläden måtte till 20 procent fastställas.
Herr Lefrén: Om vi taga 25 Procent,
så är det ungefär samma tull, som i England
lemnäs såsom exporteprmmie; hvad som bestämmes
öfver, är till fördel, och hvad som
bestämmes underl, till skadafför väre fabriker.
Jag medgilver likväl gerna, att alltihop kan
tullförsnillas.
Friherre CederJlröm : Första frågan^är ,
om någon, och huru hög, dr*wback verkeli
-
Den 22 Augusti f. m.
987
gen lemnäs i Eogland på denna vara. Engelska
tulltaxan finnes här, så att man kan derom
erhålla upplysning; men om ock en sådan
lemnäs, ingår den dock ej i beräkning vid
bestämmandet af Svenska Tulltaxan. Intill
dess vi komma i tillfälle stt uppfylla våra
behof, böra vi ej onödigtvis belasta tredje
hufvudtittelo.
Friherre Björnstjerna'. Jag har haft den
tsr.kan , att drawbacken utgjorde jämt så mycket,
som varan betalat till Staten uti accis och
öfrige utskylder. Den är ej att anse såsom
ett export-prtemium , utan blott en anstallt ,
hvarigenom varan utgått , utan skatt till
Staten. *
Herr Lefrén: Jag har ej sagt . att draw
backen
för denna vara går till 25 procent.
Den varierar mellan 1® och 25. Dessutom
finnes en hemlig drawback som ej bestämmes,
utan för tillfället, då man vill favorisera egen
export; och som är väl kändt af dem hvilka
importera Engelska kläden. Det är ej öfver*
flödigt, om man bestämmer Tuilen till 25 pro*
cent , efter Regeringen ändå kan göra nedsättning.
Herr af Wingård'. Då en Ledamot föreslagit
35 procent, och en annan 15 procent,
så är 25 ett medium, och den tullen anser
jag älven mest passande.
Den 22 Augusti J. m.
Hane Excellence Herr Grefve De la Gardie,
ffacob: I anledning af hvad Friherre Ceder
ström
yttrat , får jag nämna, att i England ingen
inhämsk produet finnes , sorn ej har export-praemie
Det ingår uti sjelfva systemet.
Jag kan således ej annat än instämma i hvad
Herr Lefrén yrkat , nemligen 25 procent.
Hvar och en, som vet, hvilken svårighet man
har att få sälja ull, skall ej finna denna tull
för hög.
Friherre Björnstjerna : 1 anledning af
hvad Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
yttrat, får jag anmärka, att Svenska Commisskläden
aldrig förfärdigas af Svensk ull,
och att således tullen på sådant kläde ej kan
verka på ullens afsättning.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke Inkommande Tullprocenten å Coromisskläden
borde till 25 bestämmas.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Björnstjerna : Kanske 20 procent
bäst skulls förena meningarne.
Herr Cederschjöld: Då det i alla fall åt
Konungen är öfverlemnadt att nedsätta tullen,
anser jag det vara bäst, att bestämma 25 procent.
Om behofvet påkallar en nedsättning,
kan den ju då i alla fall ske.
Herr Grej ven och Landt Marskalken förnya
-
Deri 22 Augusti f, m.
989
de den af honom sist gjorde proposition, hviH
ken af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Grefve Cronhjelm: Sedan artikeln väfna
der
nu är slutsd , anhåller jag att få anmäla
min reservation emot commissklädens beläggande
med mindre tull än finare kläden , och det
derföre, att det är orätt, att Staten såsom individuum
betingar sig bättre köpslut , än den
enskilte consumenten.
5’Äpp!en och Reoetter, Franska; Inkommande
Tullprocent 15; Utgående Tullprocent
”1. Alla andra slag ; Inkommande Tullpro”cent
50 ; Utgående Tullprocent 1.”
Herr Cederschjöld; Det synes nog underligt,
att Franska äpplen skola beläggas
med 15, och andra äpplen med 50 procents
tull. Orsaken torde kanske upplysas af någon
af Utskottets Ledamöter.
Herr af Wittgard', Orsaken dertill har
varit den , att Franska äpplen föras ifrån aflägsnare
orter, än andra äpplen, och att
transportkostnaden således är dyrare. Uti Skåne
och Rikets Södra provincer har man äpplen
nog, äfven som här ibland, utan att man behofver
förskrifva denna vara från Danmark
och Tyskland. Ett annat förhållande är det
med den utmärkt goda frukt, som någon Skeppare
ibland kan hafva med sig hem från Frankrike
, den han bör kunna få förtulla, om den
tålt transporten.
99°
Den 22 Augusti /, m.
Herr Cederschjöld: Har Utskottet ej haFt
annat skäl , så kan jag ej antaga det, då det
är fråga om att belägga en vara med Tull.
Jag tycker mig likväl finna ett skäl, som talar
för saken , nemligen att de franska renetterne
äro af ädlare beskaffenhet än de tyska
äpplen , hvilka pä visst sätt kunna anses tor
inhemsk product. Men jag hemställer likväl,
om icke man kunde sätta 35 procents
tull på båda»
Herr af Wingård: Det är utan tvifvel,
att Renetterne äro bättre, än lökäpplen och
dylik frukt. Dessutom blifva de genom den
längre transporten lättare förskämde, Derföre
tror jag, att Tullprocenten på dem bör vara
mindre.
Herr Grejven och Landt Mar/kalken gjorde
proposition till bifall af den å Franska
Äpplen och Renetter af Utskottet föreglagn#
Inkommande Tullprocent,
Bifölls»
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marskalken
hemställde , om Ridderskapet och
Adeln önskade, att Inkommande Tullen å alla
andra slags Äpplen borde till 50 procent
bestämmas.
Ropjdes Ja.
Herr Cederschjöld-. SedaD denna Tulltaxa
Den 22 Augusti f. m.
Bil änteligen är genomgången, anhåller jag att
få göra en erindran» Jag har funnit i den
förra taxan vissa artiklar, utsatte till frihet
för Tolag; detta saknar jag i denna , och anhåller
om upplysning , af hvad orsak derom
ej är nämndt.
Herr af JVingSrA: Tolagen kommer att
inflyta uti undervisningarne till taxan , hvilka
i samråd med Oeconomie-Utskottet komma att
uppgöras. Denna afgift, som år ganska olika
på olika ställen , och uppbäres till hvarjehanda
olika behof, har man i det förslag som
redan är formeradt, bibehållit, hvilket allt
snart torde komma att underställas Riksens
Ständers pröfning. Upplysningsvis får jag
Bämna , att den icke träffar de med lägsta afgiften
belagde export-artiklar.
Upplästes till justering och godkändes följande
från Expeditionsötskottet inkomne förslag
till Riksens Ständers Underdånige skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 156. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Pensions-anslag för
framlidne StatCommissaritn Widegrens oförsörjda
Döttrar.
N:o 157. I anledning af Kongl. Majts
Nådiga preposition , angående fastställande af
99*
D»n *3 Augusti f. »u
årlig underhålls-summa och Enkesäte för H.
K. H. Kronprinssessan , i händelse H. K. H.
blefve i Enkestånd försatt.
N;o 158. I anledning af vackt fråga
angående Expeditionssättet af Kongl. Mapts
Nådiga Resolutioner i Besvärsmål.
N;o 159- I anledning af Kongl. Maj:(s
Nådiga proposition rörande tiden för bevakande
af mål , gom i HolRätten öfver Skåne och
Blekinge göras anhängige , eller derifrån till
Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Freda-:
Den 22 Augusti c. m.
9<P
-
Fredagen den 22 Augusti.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Htrr Grefven och Landt-Marskalken till—
kännagaf , det 7 bland Ridderskapets och Adelns
Herrar Electorer tid efter annan från denna
befattning afsatt, nemi
Grefve
Piper , Carl Clas.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm;
Friherre Tersmeden ; Fullmägtig Herr Tersmeden
, Pehr Reinhold.
Herr Geethe, Adolph Sebastian.
Herr Gyllenhaal , Lars Herrman.
Herr Carlesson, Carl Fredrik, och
Herr Burenstam, Fredrik.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalktn
anmodade Herrar Bänkman, att i
de sålunda afgångne Electorers ställe med första
utse 7 nya Electorer.
Sedan 43 , 44 , 45 och 46 §§, i Riddar*
hus-Ordningen blifvit uppläste, företog Rid
-
Ridd, 0, Ad. Prat, VII. Band,
63
994 '
jjen 22 Augusti e. m.
derskapet och Adeln val af sex Electorer och
tvenne Suppleanter, hvilka skulle äg*, att,
jemte de öfrige Ståndens Eleclorer , utse Committerade
till Tryckfrihetens vård; och befunnos,
efter valförrättningens slut klockan 7 e.
m. 3 följande Herrar hafva blifvit utsedde till
Electorer:
Nio 54. Grefve Spens, Carl Gustaf. 41 röster.
_ 69. Grefve Cronhjelm, Polycarpus!
40 dito.
•— 329. Friherre Adlerbeth, Jacob, 38 dito.
II17. Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf, 61 dito.
1861. Herr von Hartmansdorff,
August, 62 dito.
— 2152* Herr af Uhr, Carl David, 42 dito.
Suppleanter:
Nio 1. Friherre Oxenstjerna *f
Eka , Sven , 28 röster.
69. Friherre Uggla; Fullmäk
tig
Herr Heijkenschöld,
Ludvig Detlof; 37 dito.
Föredrogs a nyo och bifölls SfatsUtskotteta
den 31 sistledne Julii under N;o 378 afr
Den 22 Augusti e. m ggS
glfne , samt den 11 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial , i frågan om pension
till frami. RiksRådet Grefve Liljencrantz^
Dotter > Friherrinnan Tornerhjelm
-
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens ej mindre
den 16 sistledoe Julii under N:o 357 §
afgifne, samt den 5 dennes e. m. på bor.
det lagde , Utlåtande, öfver vackt motion, ont
Wäster och Norrbottens Läns sammanslående
till ett Län; ån ock den 9 dennes under N:o
405 meddelte, samt den 18 derpå följde e. m4
på bordet lagde, Utlåtande , om återläggande
af Herjeådalen till Gefleborgs , och af Jemtland
till Wester-Norrlands Län.
Herr Mon t gomm erie, Gustafi ahförde skrif—
teligen;
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Däticki&aidt, Magnus Georg: Det var
vid 1809 och 1810 årens Riksdag som Riksens
Ständer beslöto , och Kongl. Majit i Nåder
biiöil klyfningen af dåvarande Westernorrlands
och Westerbottens Län , så att deraf,
jemte Herj eådalen , hvilket dittills tillhört
Gefleborgs Höfdingedöme, tvänne nya Län
Jemtlands och Norrbottens Län uppkommn* De
hufvudsakliga skälen dertill voro, attförstnämde
tvänne Län, särdeles det sednare, innefat
-
996
Den 22 Augusti e. m.
tade så betydlig rymd , hvardera öfver två
gånger mera än hela Småland, att Länestyrelserne
hvarken för Landets uppkomst genom anstalter
förberedande af dess odling och befolkning
, hvilket där znsågs och bör anses af
stor vigt att kraftigt understödja, ej eller i öfrigt
förmådde verka som sig borde , och sålunda
i intet afseende kunde uppfylla deras
ändamål. Jemtland lemnades härvid med rätta
en serskild uppmärksamhet, såsom i syn,
nerhet erbjudande tillfällen till en utvidgad lör,
bättring, hvartill Läoestyrelgen i Hernösand
föga kunde bidraga. Samma skäl som på andra
orter i Riket under tidernes lopp, föränledt
till klyfning af Län och Fögderier , elitr
dels en stigande odling och befolkning, dels
anstalters beredande för densamma i vidsträckta
och dertill tjenlig» orter, voro således äfven
här anledningame till enahanda åtgärd , och
jag underställer huru de förra Länestyrelserne
i desse provincer på en så vidsträckt yta, den
Länestyrelserne sällan eller aldrig hanno att besöka
, kunde något betydligt uträtta för landets
bästa eller lnnevånarne af dem erhålla
det biträde Och den handräckning hvarföre de
äro inrättade. Anledningen till desse Länestyrelsers
inrättande hafva således icke upphört
och skola aldrig upphöra. J Jemtland
har sedan etne år Afvittringsverket med kraft
fortgått, och ger i sammanhang med anstalter
för Nybyggares besättande och understödjande
på de afvittrade Msrkerne en Länestyrelse betydlig
sysselsättning för dess omtanka. Likaså
kommer nästa år Afvittringsverket i de
Den 2 2 Augusti e, m,
997
öfrige Norra Provincerne att sättas pä en utvidgad
och mera ordentlig fot ; innom Norrbottens
Län har Bergsbandteringens införande
särskilt väckt Styrelsens och Riksens Ständers
uppmärksamhet , och de anstalter, som derföre
skola vidtagas, fordra en närmare kraftig uppmärksamhet
hos Läneslyrelsen, om ändamålet
skall kunna befordras, och ds medel, som dertill
anslås, med nytta användas. De tillökade
mindre betydliga kostnader desse Länestyrelser
medföra, skola ock ä rikt mått ersättas
genom den allmänna nytta och äfven ökade
inkomster för Staten de böra kunna bereda.
Riksdags Fullmäktige från Norr- och Westerbottens
Län lära icke gillat dessa Läns aterförening,
och att-någre af dem från Jemtlands
och Herjeådahlen ifrågsatt desse Proviocers
återläggande under WcsterNorrlands och Gefleborgs
Län torde finnas så mycket mindre bevisa
Innnevånarnes allmänna önskan i detta
fall, sorn sisth gårdag en Skrift till Kongl. Maj:t
inkommit, undertecknad sf omkring 30 personer
af Länefs Innevånare dels Ståndspersoner
dels Bönder, deruti de underrättade om den motion
tom härom blifvit gjord , och hvartill
Fullmäktige alldeles icke skola erhållit de hemmavarandes
uppdrag , jemte vederläggning af
de för samma motion anförda skäl såsom icke
enlige med verkliga förhållandet , förklarat
densamma i öfrigt på det högsta strida mot
deras och Länets Innevånares allmänna önskan
och bästa , och sålunda under samma
Motions ogillande anhållit , att intet afseende
derå måtte göras. — Hvad Herjeådalen särskilt
Dan 2 2 Augusti p. m.
angår, hafva Utskotten anfört åfskillige skäl,
som ansetts föranleda till den af Utskotten föreslagne
närmare granskning och undersökning
af ämnet i denna del; men mig förekommer
desse skäl ganska litet bevisande. Det är icke
blott i Herjeådahlen . utan på flere andre
orter i Riket , som en del af Länens Innevånare
för afyttrandet af sine och uppköp af
andre varor besöka Städerne i nästgränsande
Län, utan att någon väsendtlig olägenhet för
dem uppkommer deraf att de ej tillhöra samma
Län, eller sådant må leda till deras förening
dermed. Deremot befinnes det, att ifrån
Gefle till Herjeådahlans gräns är 20 mil,
Qch vidare till Provincens gräns mot Norrige
nära en lika sträcka, då åter från Östersund
till Herjeådahlen blott är ungefär 8 Orh till
motsvarande gräns åt Stora Kopparbergs
Län omkring 14 mil. Det är således uppen*-  bart, att Herjeådahlens innevånare både på
närmare håll kunna anlita Styrelsen i Östers
Sund , och denna lämna dem skyndsammare
handräckning och bättre vaka för deras bästa
än den i Gefle. Ett högst vigtigt skäl för
Herjeådahlensfortvarande förening med Jemtland
är äfven för det närvarande det, att Alvittringsverke*
oförtöfvadt kommer att där sältas
i gång, i s»mmanhang med det i Jemtland , i
hvilket afseende det för en ändamäIsenligare
och skyndsammare framgång af denna nyttiga
förrättning likasom för besparing i kostnaden
är sngeläget, att densamma lortfar under enahanda
äsigter och en och samma Styrelse ,
s©m är i tu.itälie att på nära håll löija de t sam
-
Den 22 Ju^vati e m.
99 9
ma och besörja de anstalter som i förening
dermed böra för Landets odling och befolkning
vidtagas, en befattning och en omsorg, sorn
hvarken skäligen af den aflägsna Länestyrelsen
i Gefle kan förväntas, eller lämpeligen vid det
anförde förhållandet bör densamma tillhöra.
X anseende till hvad jag sålunda haft äran
anföra, tillstyrker jag afslag å motionerne i
förevarande ämne , likasom hvad Utskotten
särskildt i afseende på frågan om Herjeådrlens
återläggande till Gefleborgs Län föreslagit
Herr
aj Uhr, Gusta/: Jsg får anmäla att
J» g älven i det sednare Betänkandet ej kunnat
förena mig, men som min reservation ej kommit
att medfölja till Stånden y anhåller jag att
nu få afgifva den.
Härefter uppläste Herr af Uhr följande;
( Se Bilsgan N:o 2. )
Herr Berghman, Ambrosius Magnus; I frågan
om Westerbottniska Länens sammanslående-,
har jag förut yttrat mig. M*n bör ej considerera
saken efter Länens vidd utanefter deras
folkmängd. Det är onödigt, att tillskapa Länestyrelser
för en blifvande population och för
kommande generationer. När folkmängden
blir ökad och flere hemman genom jordens
odling tillkommit, då är det tid nog att tänka
på sådant. De Westerbottniska Länen
lemna ej till Slaten mera än 70,000 R:dr i
1000
Den 22 Augusti e. m,
inkomst , och bägge Länestyrelserne upptag»
således en sjettedel eller en femtedel af inkomsten.
Det har blifvit yttradt, att afvittringsverket
fordrar uppmärksamhet af Landsböfdingarne
; men deras åtgärd dervid är ej annan
än den sora sker på Cantzliet, och det kommer
på ett ut, om Resolutionen utfärdas på
län gre eller kortare afstånd på 20 eller 30
mil. Det är ej Landshöfdingarnes skyldighet
att sjelfve resa till stället och bese de Traeter
som skola afvittras. Jag instämmer således
med Herrar Montgominerie och af Uhr.
Detta mål behandlas bäst , om Riksens Ständer
till Kongl. Maj:t underdånigst framställa: att
Staten icke har utvägar att löna tvänne Länestyrelser
där man ej behöfver mer än en; och
derföre anhålla, att vid skeende ledigheter ,
Kongl. Majit måtte sammirsslå de delade
Länen.
Herr af Schmidt , Georg Lars : Med ali akt
ning
för de Herrar som talat emot delningen
af Wästerbottens Län. får jag åberopa de skäl
jag tillförene haft äran anföra, och anhåller
att Ridderskapet och Adoln täckes granska och
fästa afseende på dem; hälst jag vågar tro,
att de nu här anförde skola redan i förhand
af dem vara vederlagde; och synnerligast derföre,
att Norrbottens Län nu mera utgör gränsen
emellan Sverige och Finland , hvarigenom
göromålen derstädes redan i fredstider äro till
betydligt antal förökade, och skola vid ett
möjligen inträffande Krig, ännu mera mångfalldigt
förökas; hvarföre min öfvertygelse
Den IS Augusti*, nti
1001
Sr, att Norrbotten, såsom varande ett gränseLän
, snarare borde vara ännu mindre än det
nu är, Jag anhåller således att Utskottens
Betänkande måtte bifallas.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag vå
gar
underställa Ridderskapet och Adeln om
man icke bör skilja frågan och betänkandet rörande
Vester- och Norrbottens Län ifrån det
andra betänkandet, om Herjeådalen och jemtlands
Län. I förra afseendet hafva Utskotten
alstyrkt motionen om sammanslåendet al Vester-
och Norrbottens Län ; men i det sednare
betänkandet om Jemtland och Herjeådalen hafva
Utskotten tillstyrkt en undersökning, huruvida
icke Herjeådalen lämpligen borde återläggas
till Gefleborgs Höfdingedöme. På de
sednast af Herr Danckwardt anförda skäl syntes
nyttan af en sådan åtgärd likväl böra dragas
i tvifvelsmål. Jag anhåller således om
proposition till bifall å betänkandet om de
nordligaste Länen , samt om återremiss af det
andra betänkandet.
Hett Danckwardt förenade sig med Hrr
von Hartmansdorff.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsoch
OeconomieUtskottens Utlåtande om Vesteroch
Norrbottens Läns sa mmsnslsende till ett
Län , böra i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
1002
Den <22 Augusti 9. m.
Herr eif Uhv. Jag är öfvertygad afl otti
Ridderskapet och Adeln haft tillfälle så som
jag, att tala med Innevånarns af Länen, och
lått höra, huru de med tårar i ögonen öflska,
att komma tillbaka under den förra Länsfördelningen
, så skulle Ridderskapet och Adeln
åtminstone ej vägra dem den tillfredsställelsen
att få frambära sine önskningar till Kongl.
Majit , och detta måtte vara dem tillåtit. Det
är farligt att fästa sig vid enskilte önskningar,
ty det ej är gifvit, att de instämma med det allmänna
interesset i orten. Möjeligen kan Konungen
af dem blifva missledd. Om Folkets,
deputerade få tala, så är han säker att få hörai
den allmänt rådande tankan.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus'. De sf
Herr Montgommerie och Herr af Uhr framstå!»
de anmärkningar synas så vigtige , att de förtjena
att tagas i moget öfvervägande. Jag
anhåller således om återremiss ; man kan ju
dervid ingenting förlora , men möjligtvis vinna
en nogare granskning af ämnet.
Herr von Hartmansdorff: Då Herr af
Uhr bott önskat, att Länens Innevånare skola
få framföra sina önskningar inför thronen ,
hade ej fråga derom behöft väckas här , ty de
hafva i detta afseende lika obehindrad väg till
Kongl- Majrt som ulla »adre Svenske undersåtare.
Om provincernas härvarande Fullmäktige
klaga med rårar i ögonen deröfver, att
Lanen blifvit åtskilde, sä tyckas deras hemmavarande
innebyggare, som ingifvit en der
-
Den 22 Augusti e. m.
1003
emot syftande skrift till Konungen, vara af annan
mening. Det kostar ej Länet mera att
hafva tvänne Landshöfdingar; emedan Staten
j det hela afiönar dem. En stor del af innebyggarne
hafv* nu myckfct närmare väg än
förut till Landshöfdinge - Rssidencét , hvilket
naturligtvis är eo beqvämlighet och en fördel,
så ofta de med styrelsen hafva att göra. Klaga
de öfver denna förmon , så är det en motsägelse
i deras förhållande , hvilken, om den
är verklig) mätte härröra af okunnighet och
enfald. Man har sagt att flere tvister uppkommit,
sedan man fick flere Landsböfdiegar ;
men målens mängd kan icke härröra af sadan
ordsak. Däremot är deras ökade antal en
naturlig följd af afvittringsverket; af flere bostäder
och större folkmängd , hvarigenom äfven
flere rättsförhållanden uppkommit, och det
är då en lycka , att hafva Embetsmännen nära.
Man har yttrat att dessa Embeten icke bordt
tillsättis, förr än folkmängden blifvit större,
Olen dessa ämnen stå till hvarannan i vexelverkan.
Folkmängdens förökande beror på
näringarnes liflighet 3 och denna åter på tillsyn
och uppmuntran. Borttogos de tillika med
den ifrågavarande Länestyrelsen , så vöre det
frugtansvärdt, att dessa i polens granskap belägne
landsträckor ännu längre skulle q vsrligea i sin
dvala. Mig synes således, att vi äro Styrelsen
tack skyldige för dess åtgärder i denna
del. De stora förluster riket vidkändes 1809
borde naturligtvis göra styrelsen betänkt på
att gifva större lif och kraft åt återstoden af
ioo4
Den 22 Augusti e. m.
riket , och sådan förmodar jag Styrelsens välgörande
afsigt hafva varit, då hon delade det
nordligaste Länet. Jag inser icke hvad mera,
som kan upplysas i detta ämne, och hemställer
derföre till Ridderskapet och Adeln om icke
betänkandet må utan återremiss bifallas.
Herr af Schmidt : Det hade varit önske
lig!
, att Herr af Uhr, som uppburit allmogens
tårar, äfven hade underrättat sig om skälen
till dem , samt derom upplyst Ridderskapet
och Adeln. Det låter, sorn skulle det vara
öfver våldsamhet de klagat , och då hade jag
kunnat fått tillfälle att rättfärdiga mig , äfven
sorn Landshöfdingen i Norrbottens Län , hvilken
icke har den äran att här dela öfverlägg -  ningame; men för hvars åtgärder jag äfven anser
mig kunna svara.
Herr Danckwardt; Till hvad Herr von
Hartmansdorff nyss anfort , och hvarmed jag i
allo förenar mig . får jag i afseende på hvad
som blifvit y tt ra dt om Innevånarnes hörande
i förevarande ämne, tillägga , att jsg för min
del anser ett sådant hörande i dylike frågor
i allmänhet vara olämpligt , och det yttrande,
Innevårssrne kunna dervid afgifva , alldeles
icke bevisande för hvad man derigenom önskar
få upplyst; enskildte interessen, gamla vanor
och äfven fördomar hos de mindre upplyste
föranleda ganska ofta till ett resultat,
stridande emot hvad som är nyttigt och rätt.
Såsom exempel härpå vill jag anföra , att den
af Kongl. Majd förordnade ekonomiska Rege»
Den 2Z Augusti e, m,
1005
ring på öland nästan allmänt bestriddes af Öns innevånare
, hvilka flere gånger begärt dess inställande;
sedan den skedt, funno de vigten
och nyttan deraf, och äro nu dermed fullkomligen
bdåtne och nöjde. Om det således skulle
inträffa att pluralitet! af Innevånare i de nu
ifrågavarande Länen , i fall de hördes i ämnet,
skulle önska den förändring som nu blifvit
satt i fråga, så bevisar det i min tanka intet
för rigtigheten deraf. Då frågan är om en
hel Province bör höra till ett Län , eller till
ett annat ; eller om Län böra delas eller sammanslås,
eller nya fögderier inrättas, är det endast
Styrelsen sorn i förening med Riksens
Ständer efter vunne nödiga upplysningar i ämnet
, ur högre äsigter böra bedömma, hvid
sorn är närmast förenligt med Landets och
Innevånarnes allmänna nytta nu och i framtiden,
och det är således endast de, som kunna
inse, hvad som i dy like fall bör beslutas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemstälde
å ny o , oin Ridderskapst och Adeln ansäg
Ut-kottens ifrågavarande Utlåtande böra , i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Eopades Ja och Nsj.
I anledning hvaraf Htrr Grefven och LandtMarjkaikea
gjorde proposition till bifall af Utskottens
berörde Utlåtande.
Ropades älven Ja och Nej.
ioo6
22Augusti e, m.
Friherre Toll, Gastaf Philip: Jag utbe
der
mig att få underställa Högl. Ridderskapet
och Adeln, huruvida den principen, att indrag*
ett embete, som Riksens Ständer och Regeringen
påkostat , i ändamål att tillskynda landet
förkofran , kan Vara öfverensstämmande
med en riktig Statshushållning. Jag tillstyrker
således att, sOm ändamålet varit provincens
nytta icke på dess enskilt* utan Statens
bestånd, det må fortfara vid hvad sorn är.
Jag anser den största fördel , i anseende till
de norra provincernes oändeliga rikedomar ,
till hvilkas åtkommande nu saknas medel,
vara försäkrad oss för framtiden genom en
förbättrad cultur , hvartill Regeringens särdeles
omvårdnad lämpligast påkallas, genom ett
lättare tillträde till Embetsman , som böra särskilt
vaka deröfver Jag förenar mig således
med dem, som yrkat bifall på betänkandet.
Herr af IVingård, Johan t jag tror mig
böra upplysa, att fördelningen af Län ej är
någon nyhet» Wermlands och Nerikes Län
voro fordom ett enda oformligt och stort Län»
Följden var, att L*ndshöfdingen blott 14 dagar
om året var i Carlstad» Hvad han då
kuoda uträtta där , lemnar jag derhän. Jag
Vet , att jag får resa innom Wermland ungefär
200 mil om året. Det förra förhållandet
bar baft den följd , att Kronan geck miste om
sine skogar, ty ingen bevakade där dess rätt 5
hvarföre också ingen Kroucskog för närvarande
finnes i Wermland.
Den 22 Augusti e, nu I007
Herr von Heijne , Georg’. Ehuru jag icke
tror , att någon synnerlig förändring skulle
åstadkommas genom en äterremiss, anser jag
det likväl vara bättre, att återremittera betänkandet
, än att nu votera.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror visser
ligen,
att det kostar Staten mindre att återremittera
betänkandet, än att förspilla tiden med
en votering, men jag underställer Ridderskapet
och Mein , om det är skäl att förhala tiden
med en fråga, som ej torde få annan behandling
i Utskotten , än den hittills fått.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken framställde
å nyo tvenne särskilta gånger propositioner,
dels till bifall, dels till återremifis, af Utskottens
Utlåtande? men vid hvarje proposition
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hohenhausen, Michaél'. Då de
mot Utskottens Betänkande gjorde anmärkningar
ej äro andre , än de skäl, sorn vid motionen
blifvit framställde, kan jag ej finna, att
de på Utskottens öfvertygelse skola verka någon
ändring. Skola vi således nödvändigt
votera om saken, så vet jag ej, hvarföre vi
skulle uppskjuta dermed , hälst vi nu hafva
mera tid dertill, än vi troligtvis kunna få fram*
deles. För min del anser jag , att de anförda
politiska skälen i afseende på beskaffenheten
af gränslän, och de oecooomiske i afseende
på bsrgshandteringens uppmuntrande, äro
så kraftige, att icke minst» anledning finnes,
ioo8
Den 2i Augusti e, nu
att ändra närvarande förhållande. Jag anhåller
således antingen om votering elier bifall
till betänkandet, emedan en återremiss skulle
tjena till intet.
Herr Berghman: Jag tror, att Ridderska
pet
och Adeln ofta bifallit återremiss der mycket
mindre vigtige anmärkningar blifvit gjorpe
; jag tycker då att återremiss gerna äfven
kunde beviljas t detta mål. Det är en besparing
iör Staten, och nytta för Länen, som
åsyftas. De kunde ganska väl styras af en
Landshöfding. Jag ber att Ridderskapet och
Adeln täcktes bevilja återremiss. Det är obehagligt
att derom votera.
Herr Grefven och Landt Mar skalk en hemställde
å nyo, om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla Utskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja och Nej.
Herr Grefven och Län dt Mar {kalk en förklarade,
det han icke med säkerhet kunnat utröna,
huruvida propositionen blifvit af Ridderskapets
och Adelns Pluralitet bifallen.
Herr von Hartmansdorffs Jag får anhålla
om votering nu, emedan jag befarar, att Herr
Montgommerie i alla fall nödgar Höglofl. Ridderskapet
och Adeln att votera öfver denna
fråga,
Den 23 Augusti e, m.
1009
fråga , då den till sluteligt afgörande förtkommer.
Herr Grefven och Landt Mar (hålken framställde,
derefter följande Voterings - Proposition
:
Den som bifaller Stats- samt Allmänna
Besvärs- oeh Ekonomiutskottens Utlåtande,
om Wester* och Norrbottens Läns sammanslående
till ett Län-, voterar ja ; Deo det ej vill
voterar Nej; Vinner Nej, kommer Utlåtandet,
att, jemte de dervid gjorde anmärkningar, till
Utskotten återremitteras ; hvilket) Voteringsproposition
af Ridderskapet och Adelö godkändes,
samt anslogs.
Sedan 4^, 44, i? och 46 §§. i Riddarhus.
Ordningen blifvit uppläste; börjades voteringen
klockan half till ge, m-, och befunnos
efter voteringens slut klockan half till 10 om
aftodeö, sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringsledlarne
öppnade , rösterde hafva utfallit som
föijer.*
J* — 4<>
Wtj
11.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit uppläst ,
Ridd. 0. Ad. Prot. VII. Band.
64
i 01 e
JDen 22 Augusti t, >fe.
Hrrr Grefvin och Landt Marsk alkin förklarade)
det Stats- och Ekonomiutskottens ifrågavarande
Utlåtande således blifvit af RidderskapeÉ
oc*h Adeln 'bifallet.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskap
pet och Adelil för godt, att Stats- och Ekonomiutskottens
Utlåtsnde om återläggande af
Herjeådalen lill Gefleborgs, och af Jemtland
till Wester-Norrlands Läo , i anledning af dé
dervid gjorda anmärkningar, tillUtskottenåtetremittera.
Upplästes till justering och godkändes följande
från ExpeditionsUtskottet inkomne förslag
till Riksens Ständers underdånige skrifve
1 ser till Kongl. Maj:t;
N:o 160. I anledning af vackt fråga, om
förändrad beräkning af åtskilliga Statsverket!
Ordinarie Intrader.
N:o i6i. Angående serskilde Provincial*-  Läkares tillsättande i åtskilliga Län.
N-o 162. I anledning af Kongl. M«j:t*
Nådiga Remiss, rörande Lönförhöjning för
Krunofogdarne och Häradsskrifvarne i Göthem
borgs- och Bohus Län.
N:o 16j, I anledning af Kongl. Msjrtt
Dvn 32 Augusti t. ht,
1911
Nådiga proposition om upplåtelse af den under
Gripsholms Kungsladugård lydande Lägenheten
Tegelhagen kallid,
N:o 164; X anledning af Kongl. Majlis
Nådiga Remiss å Ola Jönssons underdåniga ansökning
om eftergift af skillnaden i, Arrendesumman
lör Lotten N:o g under jQahlky
Kungsgård, m m.
Uppläste* och lades på bordel följande
från nedannämnde Utskott inkomne M,emona,l
pch Utlåtanden:
Från Lag-Utkoitet3
Af den 12 dennes:
N:o 149. Öfver vackt fråga angående
bestämdt stadgande, huru i eådane fall, då cn
å Bankens Auction försåld fastighet inropas af
fprre ägaren, vid liqviden hör förhållas,
Af den 19^ dennes :
N:o 150. ‘ öfver gjorde anmärk-ningarvid
Utskottets förut meddeldte Betänkande s
angående yrkad ändring i 5. §• af 4Q Cap.
Missger ningsBalken.
N;o 151. anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
angående föreslagen ändring uti 9 Cap. [JtsökjningsBalken
och 25 Csp. RättegångsBalken.
Wrån Allmänna Besvärs- och OecnnomieUt skott et,:
Af den 19 dennest
N ö 164. 1 anledning af vackt fråga om
loll
Den 2a /fuguiti e. m.
rättighet för Ägare af Enstaka hemman i
allmänhet , att till aodra personer under full
ägande rätt upplåta pn viss del af hemmanets
ägorymd.
N:o 165- I anledning af väckt fråga
om förändring af tiden för Mönstringars förrättande.
N*o 166. I anledning af yäckt motion
om upphäfvande af stadgandet, rörande uteslutande
användande af Ekebark yid de så kallade
Engelska Lädergarfverierne.
N:o 167. } anledning af yrkad rättig
het
, att vid Skattlagde Husbehofs- eller Legosåg-qvarnar
få försåga så stort antal stockaf
sorn hälst.
Från Expeditions- Utskottet :
Af den lö dennes;
Angående hemställan, att RiksStånden?
beslut öfver Allmänna Besvärs- och OecPnomieUtskottetg
Utlåtande N;o 115 ej må expedieras.
I anledning af väckt fråga om en förändring
i Utskottets under N:o 121 förut meddeldte
Förslag till Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majst, angående lindring
i Kronobrefbärings-akyldigheten.
I)en 22 Augusti m. Ior-5
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen j Stockholm e, mdan
22 Augusti 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och biföll? Statsutskottet?
dep 31 sistl. Julii under H;0 378
afgifne 9 samt den |i dennes e. m* på Bordet
lagde, Memorial, i fråga om pension till framlidne
RiksRådet Grefve Liljencrantz^ dotter,
Friherrinnan Tornerhjelm. ILJt Supra,
S D. Föredrogs å nyo och återremittera^
.des, på grund af dervid gjorde anmärkningar
, Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko.
nomieUtskottens den 9 dennes under N:o 405
afgifne, sam1 den 18 derpåföljde e. m. på
Bordet lagde, Utlåtande, i anledning af väckte
motioner, om återläggande af Herjeådahlen
till Gefleborgs, och af Jemtland till WesterNorrlands
Län. Uf Supra,
S. D. V'd förnyad föredragning af Stats?amt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot
tens
den 16 sistlidne Julii under N:o 357 |
afgifne, samt den 5 dennes t. m. på bor
det
lagde, Utlåtande,öfver vickt motion om IVe
-
D*n if Jugmii 0, m.
ater och Norrbotten» LSp» sammanslående tilt’
ett Län; blef samma Utlåtande af Ridderskap*t
och Adelö. bUalJh. Ut. Supra,
Hogloflige Ridderakapet och Adeln åt*
skiljdes klockaa iq om aftonen.
In fidem Protocolli
U» J. Lagerhtim.
P ro t o c o 11,
hållna
hos
H 6 g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln..
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Sjunde Bandet.
Utlära Afdelningen,
STOCKHOLM,
tryckt# ho» Olof Orahn, i8*4.
Måndagen den 25 Augusti.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
«
Öppnades det inför Riksens Ständers Herrar
Electorer till utseeende af Tryckfrihets-Comitéens
Ledamöter sistlidne gårdag håilne Protos
coll, samt upplästes, så lydande:
År 1823, den a3 Augusti, sammanträdde
Riksens Högloflige Ständers valde Electorer, för
att, till följe af 108 §. RegeringsFormen och 65
§, Riksdagsordningen, utse Committerade, hvilka,
jemte Riksens Ständers Justitieombudsman,
äga att vaka öfver Tryckfrihetens vård; och befunnos,
efter valsedlarnes öppnande, dertill hafva
blifvit utsedde:
öfversten, Commendeuren och Riddaren, Friherre
G. F. Åkerhjelm - 19 röster.
CanzliRådet och Riddaren N. M. af
Tannström - - - 19
Ö f v e r II o f P r e d i k a n ten, Doctor J. J.
Hedrén - - • - 19 —»
Lagmannen och HofRättsSecretera
ren
G. Schöne - - 19 _
joen 25 Augusti j. m.
Prosten och OrdensLedamoten Grefve
F. B. v. Schwerin - 11 röster.
KrigsJustitiarien C. Livijn - 10 ___
Ut supra,
C. G. Spens. Ludv. Mörner„
H. A. Falkman. Jon Jonfon.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §, §. i Riddarhus»
Ordningen blifvit uppläste, företog Ridderskapet
och Adeln, jemlikt 68 §. Riksdagsordningen,
val af sex Ridderskapets och Adelns Revisorer
öfver Stats-, Banco- och Riksgälds Verken; och
befunnos, efter val-iörrältningens slut, klockan
half till 12 förmiddagen, genom de fleste rö~
sterne, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 42. Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
- - - 83 röster,
n5. Grefve Lagerbjelke, Axel, 82
55. Friherre Leijonsköld; Fullmäktig
Herr Tham, Wollrath,
- - - ix3
3i3. Friherre von Platen; Fullmäktig
Friherre Rålamb,
Claes, - - - 8i
Sig. Friherre af Nordin, Carl
Johan, - - - 89
io53. Herr Hammarhjelm, Carl
Fredric, - - - 84 —
gjert 25 Augusti /, m.
*
Herr Grefven och LandtMarjkalken till—
Jännågäf, att Plenum komtne klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
Upplästes till justering Ridderskäpets och
Ådelns ProtocollsUtdrag, innefattande Ridder-5
skåpets och Adelns beslut, i anledning af BevillningsUtskottets
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande de genom Stora Sjötullen inflytande
Bevillningsmedel.
Friherre Cederjiråm, Jacobi Under discussionen
om Tull-tariffen, och i sammanhang
med frågan om emaillerade arbeten, talades äfven
om étuis. Jag hemställer, om icke äfven de
böra sättas till a5 procents iuförsel-tullj i stället
för i5.
Herr Grefven och Landt Marjkalk en hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg inkommande
tullen å Etuis böra till 25 procent
bestämmas.
Ropades Ja.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Då tulltaxan
ventilerades var jag frånvarande, når bok»
stafven M. förehades;, och observerade ej, ätt
högre tull blef laggd på målningar ån på bilder.
Jag får underställa Herr Grefven och- LandtMarskalken
sapit Högloflige Ridderskapet och
i
. 3Den 25 Augusti /. tn„
Adeln, om icke de böra komma under samma
cathegorie, samt om icke målningar utan glas
och ram må blifva tullfria, men de, sorn åro
försedde med glas och ram, beläggas med någon
billig tull efter garniturets värde.
Herr Munck af Rofenjkjold, Eberhard’.
Om jag hade varit närvarande, då frågan om
tullen å konststycken förevar, hade jag gjort
samma anmärkning vid deras tullfrihet, som jag
nu gör vid Grefve Cronhjelms framställning rörande
målningar, att nemligen man icke bör
lemna mera tullfrihet åt illa gjorde målningar»
ån åt vålgjorde stöflor, och att det år icke mindre
skål, att icke befria fiån afgift ett dåligt
så kalladt konststycke, ån ett vål förfårdigadt
handtverks-arbete. Om tullfrihet skall lemnäs å
konststycken, böra de vara verkeliga konststycken,
men, så mycket jag förstår, förtjena de,
Sorn hit införas, sällan detta namn. Som nu
det i alla fall svårligen kan bestämmas, når de
åro verkeliga konststycken, så år det ej skål,
att för dem stadga en ovilkorlig tullfrihet.
Grefve Cronhjelm: Om det år en ostridig
sanning, att flere amatörer finnas af stöflor, ån
sf konststycken, och att få andre införskrifva
konststycken, ån de sora veta värdera dem, så
tror jag mig icke häfva saknat anledning tili min
framställning. ,
Herr Munck af Rofenjkjold: Jag skall
visserligen för min del bifalla Grefve Cronhjelm»
förslag, i fall »ådane konststycken erhål
-
9*n a$ Augusti f. m.
1
la kånnares intyg, att de verkeligen åro det.
Men jag får påminna, att de fleste målningar,
byster, och andra så kallade konststycken, införas
af Italienare och kringvandrande försäljare,
utan något afseende på någon fullåndad konst,
samt blott för vinst, och ju mindre konst ligger
i arbetet, ju större vinst för såljaren.
Herr Lefrén, Johan Pehr' Då Ridderskapet
och Ådeln, i afseende på bildhuggarearbeten
stadgade, att tull på dem ej skulle låggas,
skedde det med anledning af en Ledamots
framställning, att man ej borde hindra konstsinnets
utveckling i landet. Jag tror att Grefve
Cronhjelms förslag instämmer med denna grundsats,
sorn gälde vid ofvannårnnde beslut. Ingen
artist i landet lår fordra, att hans konstproducter
skola fredas för utländsk concurrence, och
således år denna sak ej i »amma cathegorie som
öfrige artiklar i Tulltariffen, så vidt frågan år
att skydda inhemska nåringarne. Hår år blott
fråga om en obetydlig inskränkning i inkomsten'
för Statscassan, och då hemstålles, huruvida denna
ohetydiiga minskning kan motväga obehagligheterna
i omdömet, att hafva motverkat sjelfva
modellernas införande, hvarefter konstsinnet
skall bildas. Jag medgifver visserligen med Herr
Munck af Rosenskjöld, att icke alla konstproducter
åro mästerstycken, men det år svårt för
Tullbevakningen att bedömma dem, och det
skulle leda till öfvertrådelser af författningen,
om man oeruti skulle bestämma några skillnader.
Jag tillstyrker således bifall å hvad Grefve
Cronhjelm föreslagit,
jgcn »5 Augusti, f, m.
Herr Grefven och Landt- Marskalken föreslog
, att målningar utan glas och ram måtts
tullfritt få införas.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJKalken
hemställde, huru stor tull borde å målningar
med glas och ram bestämmas.
Grefve Cronhjelm: Jag skulle vördsamt
föreslå, att för målningar med glas och ram rnåt*
te betalas 20 procent af garniturets värde.
Friherre Cederström: Tullen år af Utskottet
föreslagen till 5o procent.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt bestämma inkommande
tullen å målningar med glas och ram till femtio
procent af garniturets värde.
Friherre Cederfirårn: Jag får underställa
Ridderskapet och Adeln, om ej, i afseende på
zink, det blifver nödvändigt att införa en ny
artikel nemligen arbetad zink, och att den må
uppsättas till något högre tull, än den råa, till
exempel till i o procent, ty vi kunna sjelfve
valsa plåtarne.
Och blef denna Friherre Cederströms hem.'
ställan, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
tirri' J 5 An-fusli f. nh
9
Herr Cederfelt' öld, Pehr Göji eif: Bland
trådslagen af ved åro ej -bok oelu > k upptagne.
Jag förmodar, att det år en förgätenhet i tariffen.
Jag hemställer således, om man icke antingen
bör tillägga dessa trädslag,' eller ock sätta
ved af alla Jlcig.
Friherre Cederftrorn: Jag tillstyrker det
sednare, ty utom bok och ek linnas mångå andra
trädslag, ån de uti tariffen specificerade.
Jag anser det derföre vara bäst, att utesluta alla
benämningar.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken hemställde,
om icke, vid artikeln trädslag af ved, de
gjorde specificationerne kunde uteslutas, samt i
stället införas orden; af alla Jlag.
Bifölls.
Härefter godkändes ofvanberÖrde ProtoeollsUtdrag,
så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 25 Augusti 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevill -  mngsUtsköttets den 3 i sistlidne Julii under N:o
29 afgifne, samt den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 5 sistlidne Junit
under N:o 12 meddeldte Betänkande, rörande da
*0
Ben 35 Augusti /. m.
genom Stora Sjötullen inflytande Bevillningsmedel,
stadnade Ridderskapet och Adeln i föl.
jande beslut:
1) Att irsta, 4:de och 5:te punkterne af
Ridderskapet och Adeln biföJlos.
52) Att 2;dra pupkten skulle erhålla följande
lydelse:
Som Riksens Ständer uti den Tullbevill—
ningsTariff, hvilken kommer att utfärdas, icke
kunna bestämma annan tull å varor, än den,
sorn, med förekommande af Tullförsnillning,
bäst försäkrar Statens inkomst, och således med
Statens interesse öfverensståmmer; men Kongl.
Majit ensam, i afseende på utländska Magter, år
i tillfälle bereda en för Svenska Handeln förmånlig
reciprocité; borde Riksens Ständer, uti
underdånig skrifvelse, uppdraga Kongl. Maj:t
att icke allenast vidtaga alla de mått och steg,
Han, i afseende härå, med Landets båsta finner
förenlig?, utan äfven allmänneligen låta kungöra
de jemkningar eller förändringar uti den stadgade
tulltariffen, eller införsel-förbud, hvartill
Utländska Magters bifall eller vägran att ingå i
en för Landet nyttig reciprocitet, kan föranleda,
så väl i- afseende å förhållandet med sjelfva
handeln, som äfven hvad angår hel eller halffrihet
för Utländska fartyg, samt bestämmande
af Skepp ^umgälder, m. m.
5) Att 5:dje punkten i Utskottets Utlåtande
gillades, med tillägg; att Riksens Ständer
tyen *5 Augusti f. rn.
(1
borde till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna,
att i händelse Kongl. Maj:t efter ett års
förlopp, och vederbörandes hörande, skulle finna
andra utvägar till befordrande af en ökad
säkerhet och controll, samt Statens dermed förenade
interesse, erfordras"; Kongl. Majit då skul.
le äga vidtaga de åtgärder han för ändamålet
kunde finna vara de tjenligaste.
4) Att 6:te punkten af Ridderskapet och
Adeln bifölls, med tillägg icke allenast, att de
Städer, u'i hvilka credit-upplag kommo att äga
rum, borde anskaffa tjenlige byggnader, hvilka
kunde till Magaziner användas, utan ock, att underdånig
anhållan borde hos Kongl. Majit göras,
det Kongl. Majit täcktes, vid credit-upplags beviljande,
i Nåder tillse, att någon skada derigciuom
icke må tillskyndas de fabriker och näringar,
hvilka härstädes blifvit uppdrifne till någon
höjd, och således erfordra Statens skydd och
omvårdnad.
5) Att den af BevillningsUtskottet uppgjorde
och vid dess första Betänkande N;o 12 bilagde
tariff till TullBevillningens utgörande å de
i samma Tariff upptagne varor af Ridderskspet
och Adeln godkändes, likväl under iakttagande
af följande förändringar:
A.
Arrack * ,
Häl
El r-l
"S 3
.TTCTs
g §
g B
ll
r? 0
2 3
O Q.
CD 0
3 ®
♦ •
60
Dm 3g Augusti /. m,
Bark
— Eke : . . 1
— alla andra slag . * *
af utländska trädslag, hvilka ej
yäaa inom Riket, ej specificerade
Bilder, som kunna komma under namn
af konstsstycken, må, ehvad de äro
förfärdigade af Svenska eller utländska
Konstnärer, tullfritt införas.
Bildthuggare-arbeten af träd
Architectoniska ornamenter och prydnader
. . •
Bly
—- oarbetadt i tackor och rullar .
Broderier af guld, silfver, silke, bomulls-
och linnetråd på kammar- och
netielduk, kläde eller hvad annan
sort väfnad . •
Bönor
— Caffe . ...
C.
Canel
Citron
Saft
Comp asser
Desman
D.
3 =
EL w
°
■“ 3
o 3
3 1
— S-
Utgående 1
Tullprocent. J
1 O
25
5
5
io
5
20
25
5
i
5o
25
20
IO
25
i
5
ttn tg Augusti f% mi
E. S*
>0 §
5-G
1—-1 <-f
i-Q ua
3 s
0 3
2 £
>-f CO®
gg
aä.
• ®
2 O,
E.
Emailleradt arbete :
a5
Etuies, med deras tillbehör «f Guld,
Silfver och Metall
25
F.
Fabriks-, Handtverkeri- och andrs
Slöjde-varor, af alla namn och slag,
i denna Taxa ej specificerade .
5o
1
Flintor, huggna
5
~ Agath
5
Flintsten, oarbetad . . %
5
Frugt
— Jordfrugler, alla slag ej specifi-
cerade . .
xoo
]
— Trädfrugter, alla slag ej speci-
ficerade . . ,
5o
1
Färgor
Krita, hvit, oslammad
1
♦
slammad .
lo
— — röd och svart
10
— Kugellack . , ,
io
H.
Hattar
alla andra slag , 5
35
1
Hirtz, se Spannemål,
Horn
Hjort, raspadt j . ;
a 5
I
lhtn Jj åugust i /, m ^
2 =
EL
— c
^ g
« a
.cl
_
oraspadt . .10
Hudar, som icke inbegripas under Pelsverk,
rå och oberedde . . 1
Hummer . . 5o
10
5
J.
Jern
smidt, ankrar, ankarflyn och draggar,
armboltar, hamrar,
rodderjern, skeppsknän och
smedje-städ, större eller
mindre . .
Stångjern
platt, gröfre eller finare,
rakt eller krökt, 5-8:dels
tum tjockt och deröfver,
af större eller mindre
bredd och längd, fyrkant
öfver 5-8; dels tum
längre eller kortare
Bultjern, rundt eller kantigt, och
sänksmide af alla slag
Knipp-och fyrkantjern af 5- 8:dels
tum och derunder, smidt, skurit
eller klippt med eller utan
band . ...
Band- och plattjern under 3-8:dels
tums tjocklek, smidt, skurit eller
100
100
100
100
fUn 1| Augusti f, nH
>S
C 3
E- 7C
cS
3 ^
T3 0?
-1 oo
§1
3 5
5 3
s
3 o
* a>
valsat i stänger eller stycken,
med eller utan band
IOO
1
*•— Gallerjern och Salt-panns-plåtar
lOO
I
.  Manufactur-smide
jernplåtar, oför-
tente, enkla och
dubbla, tak- och
spjellplåtar, samt
spik af alla slag
100
I
—r — __ allt annat som in-
nebegripes under
jern och stål,
svart, slipadt fi-
la dt, poleradt el-
der förtent gröfre
eller finare
IOO
1
_ Gjutit
_
Gjutgods till Machinerier
och delar deraf ,
5o
3
_ Tack, Osmunds och Ballast .
10
oo
Allt annat gjutit arbete, tillver-
kadt vid Reverber eller andra
Smälteverk, än vanliga Mas-
ugnar .
IOO
3
_„ Gamla casserade Kanoner och
Bomber . . .
100
3o
_ Skrot af gammalt gjutit eller smidt
jern ooh stål
IOO
3o
tttn . 3g Augusti /. m.
3
~ 7?
— 0
"E 3
c 3
3 s
a
• a>
H
-o Cfc
-1 £*>
O cd
o c
CE o*
3 a>
Instrurnenter, Musikaliska,
Waldthorn och
Trumpeter .
Juveler, så väl innefattade af alla slag,
5o
i
som oinfattade, må tullfritt införas
K.
i
Kläder, gång-, linne- och sängkläder,
nya, af alla namn och slag
Knapergall och Ekollon, maine eller
25
i
omalne . ,
5
i
Koppar, rå • > »
IOO
3o
slantar, myntadé’
IOO
i5
Kort, spel- j
l OO
i
Kreatur, lefvande, Hästar
25
i
RaceHingstar ,
5
i
_
alla andra slag
a5
i
L.
Ljus, vax-, hvita eller af spermaceti
5o
i
M.
Mattor, bast .
Metall, arbetad, zink ,
Muscus . .. ,
2 5
10
5
i
Mynt, af silfver , , j
fritt
-i5
äf guld .
fritt
15
Målningar, utan glas och ram
«_ med
fritt
—i
ptn 25 Augusti f, m.
^ nied glas och ram; tullen
beräknas endast å garniturets
värde i
P
Peltead
eller Pelsverk
Får- och Lamskinn,
alla slag beredda
Pennor, skrif- beredda
Perlor, äkta, så val infattade som oinfattade,
må tullfritt införas.
Plogar . . .
Pommeranoer i . .
Porcellaine, oäkta, alla slag, ej specicerade
. . ,
<2-
Qvicksilfver eller Mercurius ♦
R.
Rötter, Sparris .
S.
Salt, Kok- 1
Bergsalt till raffinering
Liineburger, raffineradt .
Saltsten eller Sleke J
Senap, malen
0
g
3
5o
i5
3o
5o
i5
25
10
10
i5
10
25
xo
55
3
P
-
Ridd. o. Ad. Pr.\ YII, B, e.-örn Afd, 2.
18 iw» 35 Augusti f nt;
Silfver, oarbetadt ; ; »
Skomakare-arbeten , , .
Skollär af alla slag . ,
Spannemål, Hirtz 2 . ,
Sten
— Mergelskiffer, tjenlig till Lithographiska
stenar . ,
Stenkohl . . * ,
Strängar
— Messings- och Stål » »
— Tarm , i
Stärkelse, hvit . , ,
Svafvelblomma ,
Socker, rått,
— — krossadt Lump- j
m— Topp
Säckar,
sorn inkomma med Spannemål
och andra varor »
T.
Tackjern • ♦ 2
Tandpetare, alla slag, med och utan
foder, ansågs böra utur Tariffen utgå.
Tjära t
Tjärbärma eller vraktjära
Tobak, karfvad,
— — i karduser eller lös i
fastager ,
.— — Knaster ,
— ^Cigarrer , . '
r? 3
EL pt
— 0
^ 3
H
Zn
*0 CfQ
0 3
0 CD
3 S
5- E
• CD
8 el
3- “
fritt
~5
20
1
5o
1
10
1
' .
Io
20
fritt
5o
1
10
1
100
1
5o
3o
1
5o
1
55
l
10
So
10
4
i5
20
60
60
1
60
1
Den 35 Augusti f mi
►j
E- ^
13 0
^ 3
1-
*.
8 1
0 >-<
3 Pj
p 0
° a
CD P
a ®
Träd, buskar och plantor, friska, alla slag
fritt
i
Träd virke
>— Axelträd och Blancarder,
Hjul-lotar och Naf, af
hvad trädslag sorn helst
5o
i
;  Gevarsstock-ämnen .
5
Bjelkär eller Balkar af furir
eller gran, alla slag
ro
5
af alm
5
20
;—
af ek
5
5o
—- af björk och bok .
5
10
af andra slag
10
5
•—- Bräder och plank, sågade
__ furu, gran och björk,
alla slag
10
5
Eneträd och ehestafrar
5
10
Handspakur
10
5
Handspaks-ämnen
10
5
.— Knän till skeppsbyggnad af
furu och gran
10
5
-— Krumholtz och Kultar af
furu och gran
10
5
— Läckter, huggne eller täljde
5
5o
— sågade
10
5
___ Master och större Bogspröt
af alla slag
2
5
-— Pipenhollz
10
5
— Pumpträd, borrade
10
5
0 borrade •
, 8
5
so
Den 25 Augusti /, ml
H
c r-*
— 0
■3 3
— C-,
*73 ckT
HJ cuo
6 3
O ftS
O 3
ö Cj
a> ■
O CD
0 a
3 0
Spar rar af furu eller gran,
kanthuggne på fyra-si-  dor, längre eller kortare
ifrån 5 till 8 turn tvärt-
&
öfver sidan
10
6
—
Sparrar, Ribbor alla slag
af mindre tjocklek än 5
tum
5
5o
_
Spiror, alla slag, ej under
5 tums diameter
10
5
—
Runda träd af mindre tjock-
lek ;
5
5o
—
Spittholtz af furu
10
5
Staf och Klapperholtz
10
5
.
Stolträds-ämnen
10
5
—
Sågblockar af alla slag och
Bjelkar under j 1 tums
fyrkant och 11 alnars
längd .
5
O
O
Cl
Takrännor
5
20
—
Timmer af furu eller gran,
som icke kan anses för
bjelkar, sparrar, spiror
ejler sågblockar
5
10
Trädskor
10
5
Trädskedar
10
1
—
Tunnbottnar och Tunnstäf-  rar, huggne eller klufne,
af ek eller bok
r-'
5
5o
Deli 5g Augusti /. m.
St
— Tunnbottnar af furu och gran
sågade af ek
af bob .
— af furu
och gran
i  Årträn eller ämnen till åror
Hvarjemte Ridderskapet och Adeln,
i afseende på tullen å Trädvaror, fann
för godt i allmänhet stadga:
1) Att den å ofvannämnde trädvaror
bestämde tull icke borde tillämpas
å de trädvaror, hvilka från Norrige hit
till Riket inkomma.
2) Att i nya Tulltaxan dimensionerne
å Bjelkar, med undantag af dem,
som under sågblockar blifvit uppförde,
borde på enahanda sätt specificeras,
sorn i gamla utgående Tulltaxan, samt
Tullprocenten derefter sedermera rättas.
3) Att till Kongl. Majit skulle i underdånighet
öfverlemnas, att, efter förekommande
omständigheter, vidtaga de
anstalter och förändringar i nya Tulltaxan,
hvilka af särskilta orters skilj
-
E-g-
F.d
§
►-» p
“Ö CfCr
k-J WO
§ i
O t®
0 a
0 c.
S- Oj
* CD
a a
5
5o
5o
5
5o
5
5o
5
5
5o
23
Den 25 Augusti f. rn.
aktiga förhållanden tilläfventyrs kunde
påkallas.
*
Täcken,
__ stoppade, af alla andra, namn
och slag.
U.
Ull, grof Islands, Jutlands, Polsk och
annan grof
I händelse utländskt kläde skulle
blifva förbudit:
Ull, fin Portugisisk, Spansk, Saxisk och
ali annan fin .
. grof Islands, Jutlands, Polsk och
annan grof . 4
V.
Yanille ....
Ved af alla slag, med undantag från
Norrige
—-
från alla orter in
om
Riket
Vin
_ 1) Vinsorfer, hvilka icke införas på
bou t cili er, och således icke eller
få förtullas bouteillevis;
20
10
5
5.
8
5
00
Ben 2g Augusti /. m, t%
a) Hvita Franska, Span
ska, Portugisiska och
Italienska särare viner
Det Tullvärde sora
bestämmes, får ej understiga
4o sk. Banco
kannan.
— b) Röda Franska, Spanska,
Portugisiska och
Italienska sämre viner
Det Tullvärde sora
bestämmes, får ej vara
mindre än i R;dr
12 sk. kannan,
2)' Vinsorter, hvilka på bouteiller
införas oell förtullas:
Champagne oell Bourgogne
«, •
Minsta Tull värdet är
2 R;dr bouteillen.
Cap oell Tokajer
Minsta värdet är o
R:dr bouteillen.,
5) Vinsorter, hvilka, införas bå
-
»4
Den 2g Augusti f, m.
de på bouteiller och i an
dra käril:
— Hvita och röda viner från
alla orter, förut här ej
specificerade
Tullvärdet bestämmes till minst
4 R:dr kannan, antingen vinet
inkommer på käril eller på bouteiller,
men i sednare händelsen
fortullas bouteillen särskilt.
Se Art. Glas.
Vindrulvor, alla slag ;
[Vinsten . . *
Salt
.Väfnad, Ylle
__
Filtar, alla slag
— — Commisskläden
Sluteligen ansåg Ridderskapet och
Adeln det tillägg vid den nu pröfvade
Tulltariffen böra äga rum, att Riksens
Ständer skulle hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj;t,
efter vederbörandes hörande, täcktes,
enligt de af Riksens Ständer fastställde
grunder, vidtaga den nedsättning af Tulltariffen,
hvartill omständigheterne kunde
föranleda. Ut supra.
20
10
1 o
10
20
2 b
Inkommande |
Tullprocent, j
Den 25 Augusti f, m,
25
Företogs till pröfning LagUtskottets flen
21 sistlidne Julii under N;o 106 afgifne, samt
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckte frågor om
förändringar uti BrottmålsLagstiftningen.
Herr Stråle, Nils Willielm'. D? förslag
Lagutskottet uti åtskilliga punkter framställt,
åro af den vigt, att de otvifvelaktig! kräfva en
närmare uppmärksamhet. Jag har dock ej haft
tid att skrifteligen sammanfatta de anmärkningar,
hvartill dessa förslag föranleda, men jag
skall försöka att munteligen i korrthet framlägga
dem; och får, till en början, åberopa devid
Utskottets Betänkande bifogade reservationer emot
de delar deraf, som röra lifstids fångars
deportation, och användandet af extrajudiciel bestraffuing
å arrestanter.
Hvad deportationen angår, så torde den icke
i något fall kunna äga rum, utan att genom
uttryckelig lag vara föreskrifven. Vi hafva en
Lag, som stadgar den brottsliges landsfÖrvisande.
Men endast med tillämpning deraf, och
icke på något annat sått kan en Svensk undersåte
beröfvas rättigheten att vara det, äfven om
han år en brottsling.
Rättigheten åter att extrajudicialiter besil’afla
för brott häktade personer, anser jag
högst äfventyrlig, och icke böra någon utom i
nödfall tilläggas. Lagutskottet har emedlertid
tillstyrkt, att denna rättighet må blifva ganska
oinskränkt, Hver och en vet dock, ail en o
-
26,
esit 25 Augusti /. m,
skyldig person, sorn blifvit häktad och tilltalad^
känner harm deröfver, och under utbrottet
deraf kunna hans utseende och yttranden ofta
få likhet med en fräck och halsstarrig brottslings.
En underb.etjent kan misstaga sig derpå;
tro den häktade vara stursk och uppstudsig, då
han icke år det; och begagna sin rättighet att
straffa honom. Skall en sådan rättighet gifvas,
bör den åtminstone icke kunna utöfvas, utan
Domares förordnande och mot andre personer,
ån dem, som förut varit dömde och straffade
för vanfrejdande brott.
Hvad vidare beträffar Kyrkoplikten, derom
Lagutskottet jemväl sig yttrat, så har densamma
nu mera betydligen urartat från hvad den tillförene
varit. Ddss ändamål var från början en
försoning, den straffade personen skulle upptagas
i församlingens gemenskap, yttra ånger Öfver
sitt hegågna brott, och anmanas till förbättring.
]Nu åler år denna åtgärd ett skamstraff, hvarigenom
den brottslige ufeslutes. från gemenskap;
med församlingen, och således en verkelig motsats
till hvad den förut var. Skall den emedlertid
bibehållas och fortfara, bör den återbringas
till hvad den fordom varit, i annat fall år
deri utan allt ändamål. Skall den åter anses
som ett skamstraff, bör detta ej verkställas i
Lykan,
Jäg skulle således önska, att Lagutskottet
ville något nogsre pröfva sine förslag i förenämnde
hänseenden; och anhåller, att Betåa
-
Den 20 Augusti f, ni.
27
kandet må med dessa mina anmärkningar till
Utskottet återremitteras.
Herr von Hauswolff, Carl Guflaf Reinbold:
Lagutskottet har noga öfvervågat de
skål, som den siste värde Talaren anfört; och
funnit de, på hvilka Utskottets förslag sig grunda,
vara öfvervägande.
I afseende på depor
tationen,
har Utskottet icke gjort något ovilkorligt
tillstyrkande, utan blott hemställt, att till
Kongl,. Majit må öfverlämnäs att pröfva, oin
och huruledes en sådan, sorn allmänna och enskilta
säkerheten synes påkalla , må låmpeligen
kunna verkställas. Jag vet ej nyttigt och gagnelig!
vara, att bibehålla en hop grofva brottslingar
i sårskildte förvaringsrum inneslutne, sedan
de blifvit till lifstidsfångelse dömde, och
sålunda från samhället skiljde. Vi hafva nog
många klagomål öfver de svårigheter, sorn åtfölja
vården af dylika uslingar, de der blott
rikta deras omtanka på möjligheten att rymma,
och utöfva nya brott på dygdige Medborgares
bekostnad. Den andra frågan, hvarvid Talaren
fästat sig, handlar om Domares, Konungens Befallningshafvandes
och andre vederbörandes rått
att extrajudieialiter bestraffa arrestanter.
En
sådan rättighet har synts den värde Talaren
menlig och vådlig. Men om man eftersinnar,
att Lagutskottet tillstyrkt sådan bestraffnirigsanvår.
dande endast och allenast för de personer,
som åro vanfrejdade, och icke för riem, som
första gången åro tilltalade, så forde man dela
fJtskottets öfvertygelse, och finna, att personer,
som gjort sig förtjente af högsta kroppsplikt
28
Den 25 Augusti /, m.
icke böra derföre obestrafFade få utfara i öfverdåd
och sturskhet inför Domaren eller i fängelset.
Då för andre Medborgare i samhället
utväg alltid finnes, att återföra dem inom anständighetens
och sedlighetens gråns, örn den
Öfverträdes, kan jag ej inse något skål, hvarföre
icke ett låmpeligt correctiv måtte för ofvanbemålde
uslingar åfven stadgas. Utskottet har
också föreslagit en låmpelig aga, och dervid utsatt
ganska tillråckeligt försigtighets-mått. —-  Hvar och en, som haft eiler har den obehagliga
befattningen, att såsom ransakare eller domare
vara anställd i en ort, der flere brott ske, och
der således arrestanternes antal år större, lärer
icke sakna erfarenhet af deras förfarande, och
huru ofta de tygellöst bullra och skrika, så att
hela grannskapet försåttes i oro.--Jag tror således,
att en tillbörlig anvånd husaga skulle vara
lika nyttig som nödig, samt att blotta tillvaran
af tillåtelsen att meddela den , skulle förekomma
en mångd rysligheter, och stundom scandaleusa
uppträden, hvilke efter ånnU gällande
Lagar kunna strafflöst utöfvas.
Hvad den af den värde Talaren i tredje
rummet anmärkta omständigheten, i afseende på
kyrkoplikten, vidkommer, så finner jag för min
del ganska åfventyrligt, att alldeles afskaffa den,
emedan många göra mera afseende derpå, ån på
sjelfva straffet,' men tror att- med den gräns Utskottet
deriöre föreslagit, Utskottet träffat den
råtta medelvägen. Brottslingen kommer då
att undergå den egenteliga kyrkoplikten, som
gör ofta större impression på honom ån kropps
-
Den 25 Augusti f, ml
straffet; men sjelfva skrifningen och aflösningen
såsom en Religionsactus tyckes ej böra äga rum
vid samma tillfälle, eller förr ån han visat botfärdighet;
och Utskottet har derföre icke kunnat
anse det vara rätt, att tvinga en obotfärdig
att emottaga en i sådant fall åndamålslös aflösning.
På denna grund år jag ock lika med Utskottet
öfvertygad, att det år låmpeligast, att
vederbörande prest må bedöma, enär aflösningen
kan den bestraffade personen meddelas.
Jag vågar i öfrigt hoppas, att den värde Talar
ren skall med dessa upplysningar finna sig tillfredsställd,
så ett L"gUtskottets Betänkande må
vinna fastställelse.
Pierr Ribbing, Arvid'. Det år icke egentligen
för att deltaga i diseussionen öfver ett
ämne, hvilket jag åger tillfälle att i lagutskottet
pröfva, men för att rätta ett af Herr Stråle
begånget misstag, som jag anhållit om ordet.
Han har nemligen anmärkt, att Lag-Utskottet
borde göra, hvad Utskottet verkeligen gjort.
Han har yttrat, att deportation icke kunde äga
runi, förr ån en uttrycklig Lag derom vore till.
finnandes. Detta har Utskottet ock tydeligen
tillkännagifva, då Utskottet uttryckt den mening,
att ingen af nu varande lifstidsfångar kunde emot
sin vilja deporteras, utan att anstalt till
export af brottslingar endast må för framtiden
vidtagas. Med den af Utskottet föreslagna extrajudiciel
bestraffningen förhåller det sig lika
så. Herr Stråle har ansett, att den blott i hög
-
3°
Den 25 Augusti J, m.
Sta nödfall borde kunna åga rum utan Domares
förordnande; likså Utskottet, som föreslagit, att
en låmpelig husaga må kunna uppstudsige arrestanter
meddelas, efter Domarens föreskrift,
men i det fall han ej år tillstädes, efter Konungens
Befaliningshafvandes eller: Commendants,
och sist, om ej någon af dem år att tillgåj efter
närmaste kronobetjents beslut, och i närvaro af
två ojåfaktige vittnen.
I afseende på kyrkopliktetl haf jag i särskildt
anförande yttrat mig anse ändamålet der;
med icke blott vara, att tilldela brottslingen en
skrapa, utan egenteligen och hufvudsakligast attj
teffer föregången förmaning, upptaga honom i
Församlingen. Derom har Herr Stråle också
Varit med mig ense.
Herr von Hartmansdorff, Augitjt\ I afseende
på den föreslagna extrajudiciela bestraffningen,
förenar jag mig med Herrar von Haus.
Wolff och Ribbing emot hvad Herr Stråle derom
yttrat. Jag tror att en sådan bestraffning
bör åga ruin, lika så vå! emot en häktad brotts,
ling, som emot en fri samhålls-medlem, hvilken
Står under andras lydnad. Således år extrajudiciel
bestraffning stadgad för Statens tjenare;
samt husaga tillåten i afseende å enskildta tjenstehjon,
och mäste oundgångeligen begagnas i
vissa omständigheter, der andra straff icke åro
utsatta, eller kunna utsättas. Dock skulle jag,
vid förevarande förslag anse det undantag måhända
böra göras, att den extrajudiciela bestraffningen
ej användes mot andra häktade per
-
Den 25 Jugu, sti /. J*.
adner, ån dem, sorn voro till brott förvundne)
emedan man bör förmoda, att de öfriga, af
hopp om frikännelse i hufvudsaken, ej skola
emedlertid utsätta sig för särskildt bestraffning)
genom okynne i fängelset.
Hvad brottslingars deportation vidkommer,
äå år jag af enahanda mening, som Lagutskottet)
i synnerhet, sedan man tyckes vilja öfvergå
till den grundsatsen, att kroppsstraff icke böra
användas; ty närmaste följden måste blifva, att
fängelserna skola öfverfyllas. Når man för öfrigt
så ofta ser brottslingar rymma till andra
länder, tyckes det vara ett bevis, att de häldre
njuta friheten å främmande ort ån sitta i fängelse
hemma»
Hvad kyrkoplikten ängår, delar jag Herr
tlibbings tanka. Den bör ej anses såsom ett
skamstraff, utan såsom ett återupptagande i För:
samlingen, af en brottsling, som genom sin öfverträdelse
brutit det moraliska sambandet med
andra, och sorn, efter ntståndet straff, betygar
sin ånger, och sin åstundan att återställas i gemenskap
med goda menniskor. Det år visserligen
ganska riktigt, hvad tJtskottet yrkar, att
hemligen aflösningen icke ovilkorligen bör ske
genast, Utan att den bestraffade, om han finnes
dertill oberedd, må till en början endast undfå
en alfvarlig förmaning. Men deremot anser jag
det Vara ganska orätt, att såsom Utskottets förslag
innehåller, upptaga honom i Församlingen
under hopp om förbättring. Häldre ån att således
erkänna, det en biottslig fått aflösning,
32
Dtn Augusti/, m;
utan redan betygad ånger, vöre det måhända
låmpeJigare, att taga hans förbättring för afgjord,
och på den grund alltid upptaga en afstr^ffad
i Församlingens gemenskap. Men för
min del, anser jag, såsom Herr Ribbing i sin
reservation anfört, riktigare vara att deri afstraf-,
fade som, efter erhållen förmaning, uti församlingens
närvaro ännu visade sig förhärdad, ståF
des på förbättring, och ej inlåtes tili Herrans
Nattvard, förr ån han visat tillfredsställande
prof på ånger och verkelig förbättring, samt så.
medelst' gjort sig vårdig, att åtnjuta lika förmoner,
som hvarje annan god medlem af Församlingen.
Att afskaffa kyrkoplikten, på sätt
Herr Stråle yrkat , skulle jag anse högst oriktigt,
emedan man derigenbrn sökte afskaffa något
i de yttre formerna, som måste finnas i verkligheten,
och inom förbrytaren föregå, innan
han blifver vårdig att åter upptagas i församlingen,
det nemligen, att han ångrar sitt brott
och derigenom betygar sin förbättring. Det år
ej nog, att han utslåppes till att andas den fria
luften: han skall ock, så vidt möjligt, införlifvas
nied andra menniskor,
i deras kretsar och i
deras aktning.
Herr Cederfchjold, Pehr Gu/taf: Den sist
talande värde Ledamoten har trott kyrkoplikten
nödvändigt böra bibehållas, emedan den utgjorde
en förberedelse för den brottslige att blifva
upptagen i famillekretsarne eller samhållslefnaden.
Jag tycker mig dock minnas, att en del
brottslingar undergå kyrkoplikt; utom att derlö
re
-
Den 25 Augusti /, m,
S3
re få sin frihet, eller kunna inträda i nämnde
kretsar; ty de, som dömas till spö och fästning
för lifstiden, lära äfven skola undergå kyrkod
plikt. Den skulle derföre åtminstone i berörde
fall synas öfverflödig.
I öfrigt och hvad den föreslagna extrajudiciel
bestraffningen beträffar, har Herr von
Hauswolff gillat Utskottets Betänkande i denna
del, under förutsättning, att Utskottet menat
det blott vanfrejdade personer kunde med hus.'
aga extrajudicialiler undfägnas. Men som jag
fattat Betänkandet, lärer det dock innebära en
helt annan mening. Ty det åsyftar- tydeligen,
att blott man år för brott häktad, skall man,
utan afseende å förut begången vanart, kunna
extrajudicioliter straffas; och det år derföre jag
anser vådligt att bifalla förslaget.
Vore förhållandet sådant, som Herr von
Hauswolff uttydt det, skulle jag mindre draga i
betänkande, att dertill lämna mitt bifall: likväl
skulle jag i stället för det mindre bestämda epitetet
”vanfregdad'', vilja föreslå den, forn får
nesligt brott tillförene lidit kroppsjiraff, såsom
qvahfieering på dem, som möjligen kunde för
uppstudsighet dömrnas till husaga. __ Jag kan
derföre ej annat åk anhålla om återremiss.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Om ock den förklaring, som Herrar von Hauswolff
och Ribbing gifvit, i afseende på LagUt
-
Ridd, 0. Ad, Pr, VII. B, s;dra Afd. 5,
3*
Den 25 Augusti, f m.
skottets mening, rörande den extrajudiciel bestraffningen,
vore Öfverensstämmande med den
framställning af saken Utskottet sjelft lemnat,
skulle jag icke desto mindre göra anmärkning
vid densamma, ehuru den då vöre mindre anmärkningsvärd.
Utskottet säger: "för brott häktad
perfon”. Utskottet skiljer således ej mellan
en redan förvunnen brottsling, och en blott
anklagad och häktad person. Detta ensamt är
tillräckeligt, för att påkalla en återrerniss af
Betänkandet. Utskottet föreslår vidare, att rättigheten
att bestraffa må lemnäs åt Domstolar,
Commendanter, Konungens Befallningshafvande,
och äfven Kronobetjente. Commendanters bestraffningsrätt
lärer aldrig kunna komma i fråga
att utöfvas mot andre, ån redan fÖrvundne brottslingar.
Så torde det ock förhålla sig med Konungens
Befallniogs-hafvande om till exempel
personer förvaras i Länshäktet, eller som fångar
transporteras genom Länet. Men Domare
och Domstolar synas mig aldrig kunna och böra
extrajudicialiter bestraffa, eller handla såsom
politiellä myndigheter. Sådant vore att förringa
Domstolens värdighet, och skulie Domaren glÖmJ
ma sin värdighet, kunde möjeligen de uppstudsiges
antal ökas. Domaren äger blott genom
vitén, eller strängare fängelse, bestraffa en fånges
otidighet. Det föreslagna lagstadgandet är
ej tydligt. Domstolen skulle efter dess lydelse
kunna öfverlemna åt Kronobef jenten, att döma en
uppstudsig häktad person till extrajudiciel! bestraffning.
En för brott anklagad person får ej
inför Domstoln behandlas, såsom en missdådare,
sora sitter på fästning. Jag kommer ihåg hvad
Den *5 Augusti f. ml
sorn hände i England. En person var der anklagad
för brott. Domaren tillåt sig, att skämta
med honom. Mannen svarade: Herre! Jtraffa
mig, meri kom ihåg, att jag dr en Britt.
Hvilka skulle vål följderne blifva, om man
lade i Domares och andre auctoriteters hand en
rättighet af ifrågavarande art; man vet huru
det glådjer packet, att se anklagade personer
misshandlas. Det hör dock Lagen och Domaren
till att skydda mot misshandling.
Med dessa anmärkningar anhåller jag, att
LagUtskottets Betänkande må varda återremitteradt.
Herr Stråle: Man har bestridt åtskilliga
af de anmärkningar jag tagit mig friheten göra,
och förklarat dem sakna grund i LagUtskottets
Betänkande. Man har sagt, att ett lagstadgande,
i afseende på den föreslagna deportationsanstalten,
verkeligen blifvit af Utskottet projecteradt.
I Betänkandet lyda orden sålunda; Utjkottet
tiUflyrker Rikfens Ständer öfverlemnanclet till
Kongl. Majit, att hädanefter med någon Chriw
flen makt öfverenskomma, huru, med. möjeligafite
fåkerhet och fördel för det allmänna ,
ofvannåmnde brottslingar må till densamma
fdfom arbetsfångar för lifstiden öjverlemnas.
Jag finnér i denna mening alldeles icke något
tillägg, eller uttryck, som innebår, att ed ny
lag skulle utfärdas till förändring af hvad allmänna
lagen hittills stadgat om brottslingars
bestraffning. Nu säger lagen, att den, som tre.
Den 35 Augusti J. m,.
dje resan begått stöld, öfver ett visst värde,
skall dömas till lifstidsarbete å fästning. Han
dömes till exempel att förvaras å Carlstens fästning.
Ingen lag år utfärdad, som säger att
Domaren skall döma annorlunda; men förbryta^
ren skall likväl ej komma till Carlstén, utan
föras ur Riket. Det år derföre jag ansett en
tydlig lag först böra stiftas, och promulgeras,
så att Domaren må kunna råtta sig derefter;
och på det att Kongl. Maj:t sedermera må kunna
med andra makter öfverenskomma om en utländsk
deportations-ort.
I afseende på den extrajudiciel» bestraffningen
af arrestanter, har det blifvit sagdt, att
den endast på redan dömde personer kunde an.
våndas. Utskottets förslag lyder likväl på följande
sätt: att da för brott häktad perfon i
fängelset, inför Domjtol eller Kongl. Majit»
Befallnings-hafvande vifar uppfiudfighet, md
han förklaras fkyldig till lämpelig husaga &c.
Hår finnes således ej undantag för någon
person, utan år hvar och en häktad underkastad
samma behandling; och det år detta som
jag ansett så högst orått. Derföre har jag trott
ett närmare bestämmande vara af nöden, så att
om till exempel den häktades uppstudsighet sker
i Stad, han bör kunna genast inför Domstol
tilltalas, och genom ordenteligt utslag dömas till
bestraffning.
Hvad Kyrkoplikten angår, år jag förvissad,
att litet hvar vet, att densamma nu mera år i
Den 2J Augusti f, nu
3?
fullkomlig motstridighet mot hvad den tillförene
var. Genom skamstraffet anses den brottslige
vara än mera vanfregdad; det utesluter honom
snarare ifrån Församlingen, ån det dermed förenar
honom, och länder visst icke till någon
förbättring. Jag år derföre af den öfvertygelse,
att Kyrkoplikten, så framt den icke kan återbringas
til! hvad den fordom varit, borde alldeles
afskaffas, och att, om den ån vidare skall
som ett skamstraff bibehållas, den bör åga rum
på annat ställe ån i Kyrkan.
Herr i>on Hauswolff: I afseende på hvad
Herrar von Hartmansdorff och Cederschjöld yttrat
angående kyrkopligten, får jag blott fråga,
huruledes man skulle då förhålla sig med sådane
brottslingar, hvilka varda dömde till lifstids—
fängelse, i fall, såsom här blifvit yttradt, brottslingar
ovilkorligen borde i församlingen upptagas,
Icke kunde förbrytaren derföre uppehållas
i arresten, i afvaktan att han blefve värdig till
ett slikt upptagande, och huruledes skall väl en
lifstidsfånge kunna sägas blifva upptagen i församlingen,
då lian är fråndömd sin frihet samt
alla medborgerliga rättigheter. Derföre har Lagutskottet
trott, att bäst vöre förfara såsom hittills,
att nemligen kyrkopligten följde straxt efter
det verldsliga straffet, men att aflösningen
icke meddelades förr än förbrytaren, likasom andre
syndare, visat prof af uppriktig ånger och
bättring. 1 afseende på den extrajudiciella bestraffningen
åter, bör jag upplysa, att jag förra
gången missade mig, då jag talade om Utskottets
mening i Betänkandet. Det var blott min
Ven 25 Augusti /, m.
och någre andre Ledamöters, eller minoritetens,
särskilta tanka, den vi ock i skrifteliga reserva -  tioner uttryckt, att endast de, sorn för vanfrägdande
brott redan förut blifvit dömde, kunde
extra judicialiter afstraffa». Ty min öfvertygelse
har varit och är, att det icke finnes för närvarande
något correctif för den sora redan öfverträdt
lagarne eller gjort sig till högsta kroppstraff
skyldig, men väl för andra, som visa sig
uppstudsige och öfverdådige i fängelse eller inför
Domstol och under fångtransporten, Hvad
beträffar Herr Grefve von Schwerins yttrande
om vådan att lägga extra-judiciel bestraffa ingsi’ätt
i en Domares hand, så får jag förklara
, att meningen dermed icke är annan, än att
härvid skall förfaras likasom vid alla andra Domstols
beslut, hvilka skola genast gå i verkställighet.
Det vill säga, att om det anmäles inför
Domaren eller HäradsRätten, att en arrestant
icke vill hålla sig i styr, undersöker Domaren
eller Rätten förhållandet, och meddelar sitt beslut,
att nrrestanten skall straffas. Förmenar
denne, att honom för nära skedt, har han vägen
öppen att fullfölja sina klagomål med sjelfva
hufvudsaken till Öfverdommaren , och i alla
fall, enär Domaren är ombetrodd att domina öfver
medmenniskors lif, ära och gods, samt till
högsta kroppsplikt, kan jag icke inse, hvad äfventyr
vore att befara, om frihet meddelas honom,
att jemväl lemna tillåtelse till en lämpelig
husaga, för att derigenom till stillhet och sedighet
återföra en öfverdådig bof, sorn med förakt
och hånlöje emottager alla förmaningar, efter
hail vet, alt någon påföljd derföre icke kan
Den 25 Augusti /. m.
39
drabba honom, då han i alla fall högsta kroppsstraff
sig ådragit.
Herr von Hartmansdorff: Jag har uttryckt
mig alltför materielt, då jag sagt, att afstraffade
brottslingar skulle genom kyrkoboten göras värdige
att upptagas i goda menniskors kretsar, och
jag har också derföre blifvit med rätta klandrad.
Men det är någon skillnad emellan juridisk eller
verldslig, och moralisk, eller om jag så får
säga, Gudomlig lag. Derföre bör en förbrytare,
om han vid verldslig Rätt än är dömd till döden,
innan han densamma undergår, först af Guds
ords tjenare dertill beredas, och, såsom botfärdig,
emottaga aflösning, ehuru fråga ej vidare
kan blifva om hans upptagande i familje-kretsarne
Detta gäller för de ringare fallen, lika
som för det högsta. De sorn ändock anse den
vanliga botgöringen och aflösningen, eller den
så kallade kyrkoplikten endast såsom ett materielt
skamstraff, borde äfven, örn de voro consequenta,
tillstyrka, att saken borttoges jemväl
för dem som skola vandra till stupstocken, döden
i möte. Så materielt hoppas jag dock, att
Sveriges Rikets Ständer icke skola betrakta ett
så högst vigtigt ämne som detta. Jag underställer
således Högloffige Ridderskapet och Adeln,
om icke Herr Ribbings förslag i detta fall
borde antagas, och anhåller följaktligen om återremiss
af LagUtskottets Betänkande.
Herr Ehrenborg, Cafper: Så vida uti förslaget
angående extra-judiciel bestraffning för
arrestanter, tillädes ordet; vanfrägdade, tror
4®
Den 25 Augusti f. m.
jag att detta skulle innebära en skälig jemkning,'
och mera instämma med hvad forfattningarne
stadga om fångars behandling under transport
och i correctionshus, äfvensom jag anser denna
extra- judiciella bestraffningen oundgängeligen nödig;
ty en arrestant, som vet, att han icke kan
särskilt straffas för vanart eller uppstudsighet
inför Domstol och i fängelse, utan straffit derföre
skall inbegripas i den högsta kroppspligf,
hvartill han redan ar eller blifver dömd, anser
sig ock obehindrad, att förfara huru honom godt
synes. Då Betänkandet sannolikt kommer att
återremitteras, anhåller jag att denna anmärkning
må få medfölja.
Hvad kyrkopligten vidkommer, är jag hufvudsakligen
af samma tanka som Herrar von
Hartmansdorff och Ribbing. Jag tror det vara
lika olämpeligt att anse denna plikt såsom ett
borgerligt straff, som jag anser det vara, att de,
som icke vilja undergå den, skola dertill tvingas
genom fängelse vid vatten och bröd, Jag skulle
således hålla före, att det rätta vore icke som
Lagutskottet föreslagit, att förbrytaren, botfärdig
eller ej, borde, i hopp om förbättring, upptagas
i församlingens gemenskap, . men att han
skulle framställas för församlingen, af Prosten allvarligen
förmanas till ånger och ett bättradt lefverne,
och sedermera, då han visat sig verkeligen
vara botfärdig, i församlingen upptagas. I
alla fall anser jag för min del de nuvarande
straffen för visad motvilja mot kyrkopliktens undergående
böra afskaffas, emedan de äro utan
ändamål; men bättre vore, att den sorn lidit det
Den 25 Augusti /, m.
41
verldsliga straffet, och nekade att undergå kyrkoplikten,
icke sattes på fri fot förr än han dertill
visat benägenhet, utan tills vidare och till
dess han blifvit förbättrad, förvarades å Correctionshus.
Om han blifvit dömd till lifstidsfängelse,
och skickades till fästning, borde följakteligen
icke eller aflösning honom meddelas, innan
han visat sig botfärdig.
Uti LagUtskottets Betänkande förekomma
ock tvänne alternativa företag, som kunde fordra
någon jemkning. Det ena innefattar frågan,
huruvida bekännelse utom Domstol kan
anses tillräckeligt bindande. Det är visserligen
gifvit, att bevisningen i tjufnadsmål behöfver
något lättas. Nu fordras i dylika mål enahanda
bevisning, som t. ex, i testamentsfrågor. Det
tyckes dock som någon skillnad emellan dessa
båda fall kunde äga rum. Jag finner val det
vara betänkeligt, att stadga det en person kunde
efter bekännelse inför tvänne personer utom
Domstolen, fällas; men jag skulle tro, att om
bekännelsen aflades inför Konungens Befallnings,
hafvande eller annan Embetsman eller Auctoritet,
oell i närvaro af två ojäfagtiga vittnen,
denna bekännelse vore tillfjdlest görande.
Det andra alternativa förslaget handlar om
frågan, huruvida en för stöld dömd och afstraffad
person sedermera kan få taga tjenst hos en annan
person, som för lika brott undergått straff.
Efter den erfarenhet jag äger, hafva genom sådant
många tjufband uppstått. Det är icke ovanligt,
att när en tjuf sättes å fri fot, en an
-
42
Den 25 Augusti f, m.
nan erbjuder sig att antaga honom i sin tjenst,
och de vådliga följderne deraf torde icke af någon
kunna betviflas, Men å en annan sida
tyckes det äfven vara betänkligt, att neka någon
att söka sin försörjning, hvar helst han behagar.
Jag skulle derföre tro, att man valde en medelväg,
om man stadgade, att den, som efter utståndet
straff utginge ur fängelse, icke finge genast
derpå eller inom det forsta året taga tjenst
hos vanfregdad person, men att han, sedan ett
år förflutit, kunde fritt välja husbonde.
Det förslag jag, i anledning af Friherre
Skjöldebrands och Herr Grjpenstedts motioner,
tog mig friheten väcka, innehöll ibland annat,
att då en för stöld straffad person, efter viss
tid visat tecken till bättring och skickat sig väl,
han måtte åter kunna inträda i enahanda rättigheter
som andra medborgare. Lagutskottet
har likväl nu förklarat, att sådant skulle falla
af sig sjelft. Men förhållandet är dock icke sådant
för närvarande; ty personer, som lidit
kroppsstraff för stöld och dylika brott, kunna icke
bära vittne eller inträda i Kronans tjenst m. m.
Grefve von Schwerin: Vid hvad Herr
Ehrenborg anfört, i afseende på den extra judiciela
bestraffningen, att nemligen, i händelse
uti förslaget tillädes ordet vanfrågdade, densamma
då skulle kunna antagas, anser jag mig
böra fästa LagUtskottets uppmärksamhet derå,
att det icke bör få vara Domaren som dömer
till en extra judiciel bestraffning, utan den eller
de personer, hvilka anfv ura för den ifråga va*
Den 25 Augusti f. m.
n
rande arrestanten, som må kunna med Domarens
tillstånd använda husagan. Jag tror det
vara vådligt, att Domstolen må få använda annan
correctionel kraft, änden, som ligger i penninge-viten
eller hårdare fängelse.
Herr Ehrenborg har äfven yttrat sig öfver
frågan, huruvida en för stöld straffad person
kunde få hos en dylik person taga tjenst. Herr
Ehrenborg anser sådant icke böra under det
första året tillåtas. Jag tror icke, att Lagstiftaren
får sträcka sin myndighet så långt, att han
reglerar medborgares husliga förhållanden.
En person som utstått sitt straff, och åter
inträdt i samhället, måste anses som en lörbättrad
menniska! hans förr begångna fel få icke
förevitas honom; och jag fruktar, att om ett sådant
undantag som det Herr Ehrenborg föreslagit,
skulle aga rum, ett verkligt hinder derigenom
lades för en förbrytares möjliga förbättring.
Herr Cederfchjöld: Äfven jag hyser nå
gon
betänklighet vid att instämma i Herr Ehrenborgs
förslag, att en straffad person icke må få
taga tjenst hos en dylik. Jag föreställer mig
nemligen, att det bör vara ganska svårt för den
som sjelf lidit kroppstraff, att få ärligt folk i sin
tjenst, och det lärer förhålla sig likaså med den
som utgår ur fängelse, att han med möda finner
någon som vill antaga honom. Af detta skäl
anser jag det böra lemnäs honom öppet, att
livar som helst söka sig tjenst. Men jag skulle
44
2>en 95 Ansinii f. m.
dock önska, att en sådan för tjufnad straffad
person måtte någon viss tid vara ställd under
Police-maktens uppsigt.
Herr von Hartmansdorff'. I afseende å
tjufvars tjenst hos tjufvar, får jag anmärka, att
om liberaliteten bör sträckas så långt, som ända
till att medgifva sådant, skall den leda till eftertånkliga
följder för dem, som hafva den olyckan
att bo i förberörde personers grannskap.
Jag vill minnas, att i Småland för några år sedan,
en, som undergått straff för stöld, tog andra
tjufvar i sin tjenst, samt fortsatte och begagnade
dem till detta snöda handtverk, till allmän
osäkerhet för innebyggarne i omgrånsande
orter. Det andra alternativet uti LagUtskottets
ifrågavarande förslag synes mig således vara
det råtta.
Hvad Herr Ehrenborg yttrat derom, att
de der icke vilja undergå Kyrkoplikt, ej böra,
på sätt hittills skett, dertill nödgas, utan endast
i correctionshus förvaras, anser jag vara ganska
riktigt; ty en förbrytare, som icke låter beveka
sig att ångra sitt brott, eller ger något tecken
till förbättring, år att anse såsom ett skadedjur,
hvilket bör fängslas eller dödas. Derföre tror
jag också det hafva varit ganska oriktigt, om,
såsom man säger, det håndt, att Regeringen gif.
vit dispence från botgöringen.
Jag förnyar min vördsamma anhållan om
återremiss af Betänkandet.
Dtn *5 4 ugust i f, m.
4J
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde,
om Ridderskapet oell Adeln ansåg Lag-,
Utskottets Betänkande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 25 Augusti.
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 5i sistlidne Julii afgifne,
samt den 11 dennes eftermiddageu på bordet
1 agde, Utlåtanden:
4<3
Ven 25 Augusti c, m.
N;0 379. I anledning af RiksdagsFuIImågtigen
Pehr Pehrsons för sig och Medlöitesrnän
sökte befrielse från betalning af bristande arrende
för Wendtholms Hofstalläng.
N;o 58o. Angående förrättad granskning af
TullVerkets räkenskaper.
Företogs till pröfning Bevillnings- och LagUtskottens
den 5 r sistlidne Julii under N:o 28
afgifne, samt den 11 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Betänkande, öfver väckt motion,
angående yrkad nedsättning uti nu stadgade böter
för försummelse, att anmäla sig vid Mantalsskrifning,
och att sättet för besvärs anföran,
de öfver Kongl. Maj;ts Befallningshafvandes Utslag,
rörande sådane böter, måtte bestämmas.
Herr Grefven och LandtMarfkalken till—
kånnagaf, att Utskotten, i afseende å ansvaret
för försummelse att anmäla sig vid Mantalsskrifning,
framställt tvånne alternativer; och
skulle, enligt det förra, de för en slik försummelse
nu stadgade böter: två Riksdaler, nedsättas
fill hälften deraf, eller en Riksdaler; men
jemlikt sednare alternativet, desamma vid deras
nu varande belopp bibehållas.
Herr Cederfchjöld, Pehr Guftafi Så vidt
jag har mig bekant, hafva sådane böter, som de
nu ifrågavarande, åtminstone i Stockholm aldrig
Ven 25 Augusti e, m. f> 47
utgått. Jag tillstyrker derföre, att det första af
de omnämnda alternativen må bifallas.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus •
Min erfarenhet instämmer med den Herr Cederschjöld
sagt sig äga. Så snart böterne åro
små, drager ingen i Betänkande att sakfälla; då
deremot, når de åro stora, man tvekar att
vara sträng. Små böter corrigera båttre ån
de stora.
H err Ehrenborg, Casper, förenade sig med
Grefve von Schwerin;
Friherre Cederftröm, Jacob: Jag lemnar
derhän, huruvida pä ett eller annat ställ© Författningarne
angående Mantalsskrifning icke blifvit
till hela deras vidd efterlefda; men min öfvertygelse
år, att de i detta fall böra vara stränga,
äfven som att böterne åro nödvändiga och icke
böra vara för ringa. Jag kan vitsorda, att de
ordentligen utgått, der man handhaft Författningarne,
och äfven haft den påföljd, att försummelse
vid Mantals-skrifningarne mera sällan
ägt rum.
Herr Grejven och LandtMarJkalken gjorde
proposition till bifall af första alternativet i
Utskottens Betänkande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtJhalken
framställd proposition, fann Ridderska -
Ai
t)en 25 Augusti e, at.
pet och Adeln för godt, att Utskottens Betån~
kande äfven i öfrigt gilla.
Föredrogs å nyo Herr Hjärnes, Carl Jacob,
den 11 dennes förmiddagen på bordet lagde, Me.
uiorial, angående pension för Riksens Ständers
f. d. JustitiaeOmbudsman, Herr Friherre L. A.
Mannerheim.
Friherre brangel, Henning'. Om Herr
Hjärnes förevarande motion ensamt rörde Friherre
Mannerheim personligen, skulle jag otvifvelaktigt
hafva lifligt understödt densamma; men
i det ögonblick, då bifallet dertill måste blifva
ett prsejudicat, sorn vid hvarje ombyte af Justitieombudsman
kan åberopas, nödgas jag, ehuru
ogerna, tala emot motionen. Man har gett till
skäl derföre, att Rikets Embetsman i allmänhet
äro vid bortgåendet ur tjensten berättigade till
pension. Om äfven så vore, tror jag dock, att
att förhållandet med dem är något olika. Justitieombudsmannen
skall vid hvarje Riksdag
komma under nytt val, och det skulle kunna
leda till betydliga utgifter för Riket, om för
hvarje gång en ny person till Embetet ulsåges,
den förre skulle få behålla lönen, synnerligen i
tider, då Riksdagar oftare infalla. Med lika
mycket skäl kunde också Riksens Ständers Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret lörses
med pensioner, när de efter att en längre tid
hafva njutit Riksens Ständers förtroende, afgå.
Man
Den s5 Juguiti a, ml
49
Man kan väl invända, att de möjeligen äro i
tillfälle att hafva ett annat Embete å Stat tillika
med fullmäktigskapet; och att detta ej är händelsen
med JustitiaeOmbudsmannen. Men denne
är icke eller, mig vetterligen, genom någon
föreskrift förbunden att afsäga sig den tjenst han
innehar, dä han till JustitiseOmbudsman utväljes.
Jag skulle derföre tro, att om Häradshöfdingen
Richert blifvit dertill vald, han alldeles
icke afsagt sig sin Domsaga,
Det är emedlertid med särdeles ledsnad och
emot min egen böjelse, som jag talar emot den
väckta motionen, men jag talar med den öppenhet,
som jag alltid och i alla förhållanden skall
söka ådagalägga, och jag hoppas, att man då ej
tillräknar mig det. I denna förhoppning vågar
jag ock nu anhålla om afslag å motionen.
Herr Berghman, Amhrofius Magnus: Jag
Ur visserligen icke en af dem som gerna pro-1,
ponera anslag af Statens medel, men ehuru jag
icke i allo instämmer i den mening Herr Hjärne
i dess motion yttrat, finner jag mig dock beredd
att understödja förslaget, att en pension
må Friherre Mannerheim tilldelas. Han måste
ändå hafva ådagalagt mycken förtjenst, eftersom
han nära i5 år oafbrutit fortfarit att vara
Riksens Ständers JustitiseOmbudsman. Om hans
utmärkta förtjenst den jo Maji 1809, behöfver
jag ej påminna; och jag är förvissad, att Riksens
Ständer skola finna honom än vidare be
-
Ridd, o. Ad. Pr. VII. B, 2.dra Afd, 4.
5a
vett 25 Augusti e. m;
rättigad till deras välvilja. På grund häraf tar
jag mig friheten proponera, att Friherre Mannerheim
må såsom pension få uppbära ett belopp,
svarande mot hälften af JustitiaeOmbudsmannens
lön.
Grefve vora Schwerin, Fredric Bogislaus;
På det sätt den värde Motionairen framställt
sin önskan, kan jag icke åt motionen lemna
mitt bifall. Alla sådana befattningar, som inne.,
hafvas genom Nationens förtroende, få ej, såsom
man hår om dagen hörde sågas inom detta
rum, mätas efter penningelönen. De åro ej
gifna på lifstid, utan åro och måste vara ambulatoriska.
Det år ej nog, att en ådel man innehar
förtroende-posten; han måste ock vara
densamma vuxen, och mäst af alla, densamma
vuxen. Derföre måste dessa befattningars innehafvare
ofta ombytas. Den, som åtnjuter ett
förtroende, måste visa sig vårdig att åga det,
och veta att värdera det. Allt detta skulle gå
förloradt och blifva förstördt, om Riksens Stånder
skulle bestämma pensioner och pensionernas
belopp åt dem, hvilka i följd af allmänt förtroende
kallas till utöfning af medborgerliga pligter.
Den, som i egenskap af medborgare, tjenar
sitt Fädernesland, må veta, når han upphör att
tjena, alt han icke har mera ån ett steg till
grafven.
Men oändeligen gerna såge, och önskade
jag, att Riksens Ständer visade välvilja och gjorde
något för förre JustitiaeOmbudsmannen Friherre
Mannerheim. Hans vilkor låra ej vara de
Den 2-) Augusti e, m.
5*
fördelaktigaste: han år 70 år gammal ; och har
han icke nu blifvit vid sitt Embete bibehållen,
så har han dock tillförene visat sig förtjent till
det förtroende, sorn dervid hittills bibehållit ho*
nom. Jag hemställer således, att Herr Hjärnes
motion må, jemte de dervid gjorde anmärkningar,
remitteras till StatsUtskottet, då Utskottet
torde benäget inhämta, huru det förhåller sig
med Friherre Mannerheims enskilda ställning,
och på grund deraf föreslå någon lårnpelig pen§
sion, som jag år öfvertygad, att Riksens Ständer
för deras del skola gerna bifalla.
Herr von Hartmansdorff, Augufti Fö t
min del kan jag ej annat ån anse det vara båda
obilligt och oklokt, om Riksens Ständer vägra,
att anslå pension åt den, som varit deras Justi
tiaeOmbudsman.
Det vore obilligt att vägra
den åt en man, som år 75 år gammal, då Regeringen
gifver hela lönens belopp åt sine Em—
betsmån, når de uppnått 70 år. Vedergälla*
Embetsmåns tjenstår så, når de skett för Kronans
räkning, hvarföre skola icke Riksens Stärn*
der belöna på samma sått, då tjensten närmare
rörer dem. Oklokt vore det, om icke Riksens
Ständer så gjorde; ty förtjensten år ej alltid
iörenad med enskild förmögenhet; och om Ständernas
val fölle på en obemedlad Embetsman,
så kunde han ju icke, utan uppoffring af säker
utsigt till bergning i Kronans tjenst, taga afsked
derifrån, för att emottaga JustitiaeOmbudsmansbefattningen,
den han vid en kommande Riksdag
lätteligen kunde förlora, om förtroendet upphör;
och med detsamma vara blottad på utkomst
5*
Ben 25 Augusti e, m.
Vore Regeringen missnöjd med honom, och han
blefve afsatt genom^Dess inflytelse, så hade hsn
intet att förvänta. Vöre det åter oppositionen
sorn hade öfvervigt, och inkallade en annan i
hans ställe, så hade den afgångne lika litet att
påräkna, Det synes således tåmmeligen gifvet,
att ingen på sådane vilkor skulle vilja ingå i
Riksens Ständers tjenst, då man för en tillfällig
lön och befattning skulle blottställa sig för
framtida behof, som ej i Kronans tjenst varit
att befara.
Att vid . detta tillfälle ej vilja göra något,
om ej för den afgångne JustitiaeOmbudsmannens
personliga förhållanden, skulle jag anse Riksens
Ständer ovärdigt. Regeringen ingår ej i sådana
undersökningar otn sina tjenares enskildta förmögenhet,
enär deras år och tjenstetid berättiga
dem till lönens bibehållande. En värd Ledamot
har ock trott, att om pension ansloges
för JustitiasOmbudsmannen, så skulle han, (förmodeligen
af mindre fruktan för sina principalers
misshag) möjligen i sina handlingar blifva
alltför oberoende af allmänhetens tänkesätt. För
min del kan jag icke tro meningen med det
förtroende, Riksens Ständer gifva deras JustitiaeOmbudsman,
vara, att han skall förfara efter
de tillfälliga åsigter, mängden under tiden hyser.
Det tillhörer Riksens Ständer att pröfva
mannen, innan de kalla honom; men sedan det
skett, bör åt honom utan tvifvel öfverlemnas,
att handla oberoende efter sin båsta öfvertygelse.
Df.n 25 Augusti t. rn.
£3
Friherre Wrangel har sjelf vederlagt den
jemnförelse han gjordt med Riksens Stånders
Fullmågtige i Banken och RiksgåldsContoiret,
hvarföre detta anförande ej vidare behöfver
besvaras. Just det Friherren anfört såsom skål
emot pensioner ef ifrågavarande art, nemligen
de tåta ombyten, som med Riksens Stånders
Embetsmål] möjligen åga rum, synes mig vara
ett skål att dem bevilja, emedan så mycken osåkerhet
om bergning i framtiden, dermed år
förknippad för innehafvaren. Å Riksens Stån--  ders sida åter, så enår de en gång valt en per»
son, till hvilken de hafva och böra hafva förtroende,
år det troligt, att han varder bibehållen,
och det beror alltid på dem sjelfva att göra
det. Exemplet, att den man, som nu senast
lemnat JustitiaeOinbudsmansEmbetet, utöfvat det
allt ifrån den tidepunkt, då Sverige erhöll nu
varande StatsFörfattning, och intill dess han
fyllt 70 år, tyckes bevisa, att tåta ombyten vid
detta Embete icke torde vara att befara, samt
att såmedelst ali fruktan för en mångd pensionärer
i denna våg år mindre grundad.
I stöd af hvad jag nu haft åran yttra, vågar
jag tillstyrka bifall å förevarande motion,
och anhåller att mitt anförande tnå få densamma
till vederbörande Utskott åtfölja.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm'.
Jag delar ej med Herr von Hartmansdorff
den öfvertygelse, att Riksens Ständer borde
etablera den grundsats, att hvarje afgående
JustitieeOmbudsinan vore berättigad till pension.
54
Den 25 Augusti e, m.
Då jag emellertid ämnat tillstyrka remiss af förevarande
motion, anhåller jag att få instämma
i den af Grefve von Schwerin yttrade åsigt Om
Friherre Mannerheims förtjenster behöfvrer ej
vidlyftigt ordas å detta rum. År 180g blef hans
bana inom detta Hus så tecknad, att den ej lärer
kunnat blott efter i3 års förlopp glömmas.
Jag tillstyrker derföre, att Ridderskapet och Adeln
må remittera motionen till StatsUtskottet,
och hoppas, att flere af Husets medlemmar instämma
i denna mening.
Friherre Wrangel: Jag medgifver, att jag
visserligen finner det ganska brydsamt och betänkligt,
att yttra mig i detta ämne, då jag möjeligen
skulle kunna ådraga mig klander af mången
ädelsinnad man, men då den förevarande
motionen är stridande emot min öfvertygelse, går
jag hellre detta klander till mötes, än jag skulle
vilja genom min tystnad medgifva en sak, hvars
princip jag ogillar.
Friherre Mannerheims deltagande i 180g
års revolution, då den redan kommit till sin
mognad, erkännes af hvarje Svensk, äfven af
mig; och en hvar afundas honom, att dervid
hafva spelat den röle han gjorde. Men allt detta
hindrar icke, att när remiss begäres å den motion
som nu blifvit oss förelagd, densamma undergår
någon modifieation. Man kan anse motionen
innefatta tvänne förslag; det ena att personligen
belöna Friherre Mannerheim; det andra,
att fastställa den grundsats, att hvarje af^
gående JustitieeOmbudsman bör tillgodonjuta pen
-
Den 25 Augusti e, mi
SS
»ion. I förra fallet skulle jc% önska, att den
tillernade pensionen åtmindstone blefve till beloppet
mindre än JustitiseOmbudsmans-lönen, tyman
måste framför allt åsyfta, att denne Embetsman
må äga mera håg att bibehålla sig vid
förtroendet, och sätta mera värde på detta, än
på penningen, som dervid måste vara utan allt
slags inflytelse. I senare fallet åter skulle jag
tro, att en prsescriptionstid af minst 20 tjensteår,
borde utsättas, som kunde bevittna, att personen
ägt Riksens Ständers förtroende, och jag
förmodar, att en pensionerings-anstalt med detta
vilkor vore nyttig, emedan hvarje Justitieombudsman
då skulle hafva en ytterligare driffjäder,
att söka göra sig förtjent af Riksens
Ständers förtroende, för att ej ombytas.
Herr von Hartmansdorff har åberopat, att
öfrige i Regeringens tjenst varande Embetsmän,
få vid 70 års ålder behålla lönen som pension.
Men Herr von Hartmansdorffhar glömt att nämna,
det desse Embetsmän äro tvungne att i Rikets
tjenst använda hela deras lifstid, eller åt-i
mindstone deras bästa år, innan de blifva pensionsmässige.
Det är således en betydlig skillnad
emellan dem och en person som för 5 år
väljes till ett Embete. Mig synes det ock vara
tydligt, att om en man, med eller utan enskild
förmögenhet, med eller utan verkelig förtjenst,
väljes till Justitieombudsman, Riksens Ständer
icke skola utan skäl eller af godtycke vid ett
kommande Riksmöte invälja en annan. Riksens
Ständer hafva åtminstone icke hittills visat en
sådan inconsequens. Det är ju då tillrackeligt
Den 25 Augusti e. m.
att Mannen 3r tragöd att bibehålla sitt Embete;
och vi må för Öfrigt komma i håg, att JustitiaeOmbudsmannen
år Nationens, och skulle
hon blifva tvungen att bibehålla en person, som
ej åger hennes förtroende, vore visserligen icke
några lyckliga följder att förvänta. Ökade Statsanslag
åro dessutom med så mycket skål fruktade,
att man må akta sig för hvarje lättsinnigt
bifall, som kan till sådane föranleda.
Jag får således anhålla, att, om remiss af
Herr Hjärnes motion beviljas, det må ske med
de vilkor jag tagit mig friheten föreslå.
Herr Cederfelt] öld, Pehr Gufiaf: Jag för
enar
mig med de vårde Ledamöter, som tillstyrkt
remiss och bifall af den ifrågavarande
motionen; men jag har begårt ordet, egentligen
för att möta några af Herr von Hartmansdorff
framställda skål. Han har ibland annat förment,
att den som våljes till JustitiaeOmbudsman, bör
ovilkorligen lemna den syssla han förut i Statens
tjenst innehaft. Men detta påstående strider
helt och hållet mot 65 i Riksdagsordningen,
enligt hvilken han synes kunna bibehålla
hvad syssla i Staten som helst. Orden
åro följande: ”Juftitice-Ombudsmannen njute
till godo få val under forn emellan Riksdagar
ne, famina fåkerhet förfin perfon och tjenfte-befattning,
forn genom 111 §. af Regerings-Formen,
för Riksdagsman i allmänhet
ftadgad år, och anfes under fin tjenfietid och
intill defs han ifrån Embetet Jkiljes, eller
till utöfningen af fin förut innehaf
Dtn 25 Augusti e, m.
67
de beffållning dtertråder, i alla affeenden
lika med Konungens Jujtitice - Canzler.
Häraf synes således klart, att JustitiaeOrobudsinannen
kan bibehålla den tjenst han förut innehaft,
och tillträda den åter i samma stund
han Justitias-Ombudsmans-befattningen fråntråder.
Derjemte har samma värde Talare ansett
det vara oklokt och obetänksamt af Riksens
Ständer, att icke meddela pension åt en afgående
JustitiaeOmbudsman, då Regeringen gifver
fulla lönen åt sine Embetsmån, enär de fyllt
*70 år. Jag får dock i anledning häraf erinra,
att der år ännu ett annat vilkor utom lefnadsåren,
sorn fordras för åtnjutandet af en sådan
pension, det nemligen, att ha] a a tjenat Riket
i 4o år; och just för detta vilkor skull har äfven
icke längesedan håndt, att en person, som
lemnade tjensten vid 90 års ålder, icke var pensionsmåssig.
Herr von Hohenhaufen, Michael: Hvad
först beträffar frågan, huruvida remiss af motionen
må ske eller icke, så kan densamma icke
förvägras, då motionen år laglig, och motionen
kan således, enligt 44 §. i Riksdagsordningen,
nu hvarken blifva föremål för afslag eller bifall.
Hvad sedermera angår sjelfva ämnet, så bekänner
jag, att jag icke kunnat uppfatta motionairens
mening så, att pension borde vid hvarje
ombyte af JustitiaeOmbudsman, för den afgående
anslås. Han har deremot, efter hvad jag
tyckt mig finna, föreställt sig, att då den nyss
Ven 25 Augusti e, m.
afgångne Justitieombudsmannen upphunnit 75
år, och gjort sig vål förtjent af Fäderneslandet
vid den revolution som återskänkte oss friheten,
han på denna grund kunde anses berättigad
till en pension. I denna öfvertygelse får jag
med motionairen mig förena, och tillstyrker,
att pensionen må beviljas. Jemte detta tror jag
mig böra, i anledning af de värde Ledamöters
yttrande, som anse en viss tjenstetid för en sådan
förmons erhållande vara erforderlig, vörd«
samt fästa uppmärksamheten derå, att om den
Embetsman, som kan emottaga JustitiaeOmbudsmans-tjensten,
nödvändigt måste förutsättas, att
han längre tid förut varit i det allmännas tjenst,
för att kunna med skicklighet utöfva sitt ansvarige
kall. Det lärer således icke blifva fråga
om annat, ån att vid hvarje särskildt tillfälle
bestämma, huru Riksens Ständer i afseende på
den afgående JustitiaeOrnbudsmannen vilja handla,
och icke att nu för detta förtroende Embete
uppgöra ett pensions-reglemente.
Grefve von Schwerin: Herr Cederschjöld
har redan vederlagt Herr von Hartmansdorffs
sats, att JustitiaeOrnbudsmannen icke skulle få
bibehålla det Embete han före valet innehaft,
ehuru han, enligt Instructionens a4 under sin
tjenstetid ej må utöfva någon annan publik befattning.
Jag vill således icke yttra mig derom; men
jag tror mig kunna ådagalägga, att det icke allenast
vore stridande mot Embetets idée, utan
äfven vådligt, om med uinåmnandet till detta
Den 95 Augusti e. mi
59
Embete, förenades rättigheten till pension. Hvilka
hinder skulle icke derigenom möta Riksens
Ständer vid valet af den person, åt hvilken de,
för hans utmärkta redlighets skull, anförtro
vården af deras dyrbaraste rättigheter. Mången
skulle frestas att neka honom sitt förtroende,
når han ser honom nalkas 6oåra-taiet, för att
förebygga pensions-statens tillväxt; andra skulle
tveka att rösta för ombyte, om ån det af omständigheterna
kunde påkallas, för att ej beröfva
en åldrig man fördelarne af en pension.
En sådan pensionsrått år efter min öfvertygelse
oförenlig med en ambulatorisk befattning,
med ett Ombudsmannaskap. Detta Embete
kan icke anförtros åt personer, hvilkas mål
år att en gång blifva pensionsmåssige.
Men jag förstår, att når man föreställer sig
JustitiaeOmbudsmannaEmbetet vara af samma natur
som en vanlig Juridisk syssla, så skall man
stanna i denna åsigt. Mången tror hans åliggande
vara, att bevaka Härads- och KämnersRåtter.
Man glömmer, att JustitiaeOmbudsmannen
år Nationens Ombud för alla dess åligganden;
enligt Instructionens ig:de §. utöfvar han
den petitions-rått, som i andra constitutionella
Stater Folket får sjelft utöfva. Instructionens
i4 §. ålägger honom, att jemte sin allmänna
redogörelse inför Rikets Ständer, i hvilken han
yttrar sig öfver Lagskipningens tillstånd, öfver
bristerne i Lagarne och allmänna hushållningen,
öfver medlen att dem afhjelpa, också årligen öfver
dessa ämnen inför Allmänheten utlåta sig,
6a
Den 25 Augusti e, nr.
Af hel annan beskaffenhet är denna befattning,
ån ett vanligt FiakalsEmbete. Vål må han vara
dem ett skydd och ett biträde, som klaga Öfver
nekad rättvisa, men hans hufvudsakliga kall år,
att vara Constitutionens och Lagarnes Ombud.
En Embetsman med detta kall, vill icke vara
ställd i enahanda cathegorie med dem, hvilka
efter vissa tjenste-år finna sig berättigade till
pension. I samma ögonblick, som Embetet ur
denna synpunkt betraktas, upphör det att vara
nyttigt för Nationen, och båttre vore då, att
låta det genast upphöra.
Jag har förut yttrat, huru gerna jag skulle
önska, att en pension tilldelades Friherre Mannerheim;
och jag får underställa StatsUtskottet,
huruvida det anser sig böra föreslå densamma
till ett belopp af 1200, i5oo eller 2000 Riksdaler,
allt efter den opinion, som Utskottet åger
om Friherre Mannerheims förmögenhets-tillstånd.
Vi åro ännu ej hår tillräckligt Öppenhjertige,
för att hår kunna ventilera en fråga af denna
beskaffenhet, och grannlagenheten har sina fordringar
efter bruket. Jag hoppas likväl att Riddersknpet
och Adeln beviljar remiss af den i
åmnet väckta motionen.
Herr Hjerta, Gujtaf: Jag vill visserligen
icke söka att neka den begärda remissen, och
det derföre, att jag lika med Herr von Hohenhausen
tror, att, oaktadt det någon gång håndt,
att en dylik begäran blifvit inom RiksSländen
afslagen, ett sådant afslag likväl år alldeles stri.
dande mot andan af Grundligen. Men jag ber
Den 25 Augusti e, m.
att Högloflige Ridderskapet och Adeln täcktea
fästa sin uppmärksamhet å den stora och vigtiga
skilnad, som företer sig emellan JustitiaeOmbudsmansEmbete
och hvarje annat Embete, sorn kaij
las Kongl. Majus och Kronans. Denna skilnad
år uppdragen af Grefve von Schwerin, och jag
anser så mycket våsendteligare, att noga hågkomma
den na, som förevarande motion år
första försöket, att ställa Riksens Stånders Embeten
på en annan fot, ån den Grundlagen åsyftat,
och såmedelst bereda öfvergången till en
annan ordning i framtiden. Jag önskar, att man
må med varsamhet härvid gå tillväga, och tror,
på grund häraf, att en Justitieombudsman icke
må i något fall förr beviljas pension, ån då
han sjelf ger tillkänna, att han i anseende till
ålder eller andra omständigheter icke längre
kan bibehålla Embetet. I det fallet tror jag,
att om han under sin tjenstetid visat, att han
med nit under en längre tid förvaltat Embetet,
han då bör af Stånderne belönas, och jag år
öfvertygad, att Sveriges Ständer också aldrig
låra underlåta, att då göra det.
Man har hår sökt göra den största effecten
med att yttra och upprepa den fara JustitiseOmbudsmannen
vore underkastad, att blifva afsatt.
Jag kan icke instämma i ett sådant yttrande,
ty jag år öfvertygad, att den man, som
rått fyller sitt kall, och vet, att han skall stå
emellan de båda StatsMakterne, ensam, _ således
icke kan äga annat stöd: ån sitt mod, sitt
nit och sin dygd: denne man får ock stå qvar i
samma ställning; och först en sådan man blir
Den 25 Augusti e. m,
för Nationen verkeligen nyttig. Om man emed.
lertid vill förebygga den åberopade händelsen,
att en Justitieombudsman kunde ombytas utan,
att hugnas med pension, synes det ock vara
nödvändigt, att göra ett stadgande derom till
en Grundlagssak; ty eljest skulle möjeligen de
rådande vid hvarje Riksdag antingen kunna fråntaga
JustitiaeOmbudsmannen både Embetet och
pensionen, eller ock bestämma den senare till
så litet belopp som helst.
Jag kan emedlertid icke med Herr von
Hartmansdorff tro, att en sådan händelse någonsin
skall inträffa, och anhåller i öfrigt, att
mitt yttrande må få åtfölja remissen till StatsUtskottet.
Herr Munch af Rofenjkjöld, Eberhard:
Hår har af och en annan vård Ledamot blifvit
yttradt, att JustitiaeOmbudsmannen icke kan förlora
det Embete han före utnämnandet till denna
befattning innehaft. Men om bemålte Embete
hörer till hvad man kallar förtroende poster,
skulle jag dock tro, att Konungen äfven
kan derifrån aflägsna denne Embetsman. För
att i öfrigt bestämma sitt beslut i frågan om
pension till en afgången Justitiae-Ombudsman,
tror jag det vara tillråckeligt, att taga i betraktande
hvad förtroende, som den afgångne JustitiaeOmbudsmannen
af Riksens Ständer njutit,
och i hvad mon han gjort sig förtjent af detsamma.
Friherre Mannerheim har rönt detta
förtroende vid fem Riksdagar, Sedan han vid
den första valdes att bekläda Embetet, har han
Den 15 Augusti e. m.
6?
vid fyra efterföljande Riksmöten blifvit ansedd
vårdig att fortsätta utöfningen af sitt vigtiga
kall. Man måste vål göra någon skillnad emellan
en man som i fjorton år beklådt Embetet,
och den som endast en kort tid gjort det;
och har den afgångne under tiden icke gjort
sig ovårdig Riksens Stånders förtroende, så icke
eller af pensionen. Om Riksens Ständer derför
re bevilja en sådan förmon åt den JustitiaeOmbudsman,
som visat sig vårdig ett flera gånger
förnyadt förtroende, skall det utgöra en uppmuntran
för en blifvande Justitiae-Ombudsman,
att äfven söka till att förtjena detta förtroende,
och att i utöfningen af sitt Embete mindre
frukta Styrelsens ån Riksens Ständers missnöjet
Herr von Hartmansdorff: Jag skall söka i
korrthet besvara de anmärkningar, som blifvit
framställde emot mitt senaste yttrande.  Herr
von Hohenhusen har redan vederlagt den an-i
märkning Friherre Wrangel gjort, att man neni.
ligen behöfde egna hela sin lifstid åt Embetsmanna-yrket,
för att blifva pension berättigad,
men att händelsen icke vore sådan med Justi—
timOmbudsmannen. Men min synes det obilligt,
om denna Embetsman, som ej kan taga8 directe
ur skolan, icke skulle efter emottagandet af
JustitiaeOmbudsmans-skapet, få råkna sig till go.
do de år, han egnat åt Kongl. Maj;t och Kronans
tjenst; ty orri han förvaltat den så illa, att
han icke äfven der skolat kunna komina i fråga
till pension, så hade han förmodeligen icke blif.
vit vald till JustitiaeOmbudsman. I bägge egenskaperna
tjenar han samhället; skilnaden år blott
Dtn 55 Augusti *, »ti
den, att han i ena fallet har fullmagt af Kongl.
Maj:t, och i det andra af Riksens Ständer.
Man har vidare sagt, att JustitiaeOmbiidsmannen,
i anledning af en åberopad §. i Grundlagen,
skulle kunna bibehålla sitt förut innehafvande
Embete i Kronans tjenst, och med detta
förena JustitiaeOmbudsmanskapet. Det synes
mig icke vål möjeiigt att göra det, hvad betråfifar
förtroende Embeten, eller dem, som höra
till Styrelse Verken, emedan Justitiae Ombudsmannen
i afseende på dessa Verk har en controllerande
nppsyningsmakt. Det år en gammal
sanning, att ingen kan tjena två Herrar, och
det torde ej vara rådligt, att med JustitiaeOmbudsmannen
försöka motsatsen. Annu oriktigare
skulle förhållandet blifva, i fall JustitiaeOmbudsrnannen
tillika vore Domare, öfver hvil-.'
ka han bör hafva ett ännu närmare inseende
ån å andra Embetsmån, Då 24 j$. i JustitiaeOmbudsmannens
instruction ej medgifver att han
tillika må utöfva något annat Embete, så vore det
ju nödigt låta det ske genom en vicarie. Man skulle
då öka det stora antal tillförordnade Embetsmån ,
hvaröfver de Herrar, som nu bestrida min mening,
tillförene med mig klagat. _ Grefve von Schwerin
har befarat, att Riksens Ständer skulle tveka, att
välja en ny JustitiaeOmbudsman, för att undvika
pensionsanslag åt den afgående. Om Riksens
Ständer anse JustitiaeOmbudsmannens Embete så
föga vigtigt, att de för besparing af ett eller
par tusende R;dr skulle underlåta att entlediga
en JustiticeOmbudsman, som icke ägde deras fidla
-
Ben is Augusti e. m.
la förtroende, så vare det vida båttre, att indraga
hela Embetet. Då Grundlagen beviljar
ett JustitiseRåd, som opinionsNåmden utur Högsta
Domstolen uteslutit, en pension af halfva lönens
belopp, så tyckes det, som JustitiaeOmbUdsi
mannen äfven borde tillerkännas en lika förmån.
Grefve von Schwerin har vidare trott,
att JustitiaéOmbudsmansEmbetet skulle vara för
Nationen förloradt, om Riksens Ständer för afgående
JustitiseOmbudsmån ansloge pension. Jag
frågar hvad åro StatsRådets Ledamöter: Årö
de icke äfven Nationens Ombud, soni inför
Thronen skola föra Lagens och det allmänna
bästas talan? Åt dem beviljar man pensioner,
vid 70 års ålder, ehuru de, så tillsågandes, simma
med strömmen Under den femåriga tiden
mellan Riksdagariie* men åt Justitiae-Ombudsmannen,
sorn lika långe mäste sträfva mot densamma,
vägrar man enahanda förmån. Hexr
Hjerta har ansett ett pensionsanslag åt Justitieombudsmannen
vara första försöket, att tillintetgöra
hans Embete. Jag åter anser vägran till
fett dylika anslag vara första försöket, att så till*
Ställa, att ingen, som ej sjelf har förmögenhet*
vill emottaga det.
Herr Liljejiråle, Giajiäf : Jag erkänner
Uppriktigt^ att jag vid början af discussiorten var
af samma tanka som Friherre Wrangel, att nemligen
den afgående JusiitiaeOmbudsmannen ické
borde kunna begära någon pension. Men sedan
en Ledamot af Huset, Grefve Von Schwerin,
Ridd. o. Adx Pr. VII. B. 2;dra Aid, 5.
«6
25 Augusti e, m.
frtdiquerat, att Friherre Mannerheim mÖjfeligeiri
Skulle vara i verkeligt behof af en sådan pension,
vill jag icke eller för min del vara deréiäot,
utan får blott vördsamt tillägga, att jag
anser Huset värdigt, att i sådan händelse bevilja
pension eridast personelt åt Friherre Mannerheim,
men icke så; att deraf må hemtas något
prsejudicat för framtidei)| emedan Em betet
Är honorairt.
Grefve von Schwerin har tillika sagt, att
det icke kunde vara så alldeles orätt, att för
SfatsUtskottet i detta ändamål uppgifva en viss
Summa af 1200, i5oo eller 2000 Riksdaler; Jag
Skulle dock anse tillståndigäre, att öfverlåta helt
Och hållet till StatsUtsköttet, att föreslå ett höi
gre eller lägré belopp, ty jag tror, att StatsUt-é
skottet i annat fall skulle stanna i stor förlägenhet
att finna Utvägar till Statsanslag, sorn ård
opåråknade.
Herr Grefven och LandtMarJkalkeh hemställde,
att så väl Herr Hjärnes ofvannämnda
Memorial, som de af åtskillige Ledamöter, i anledning
deraf nu afgifne yttranden, måtte till
SfatsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Herr von HohénhaUSetis,
Michael, den 29 sistlidne Julii eftermiddagen
på bordet iagde motion; angående utsöcndé
af Söppleanter till Ridderskapets och Adelös
Den 25 4ugusti e, m.
6?
Fullmägtige i Riksens Ständers Bank och RikggäldsContoir.
< • i • , , , . 1 ’ ..
1 Herr Grefven och LancItMcir/kalken förklarade,
att då berörde motion vore af deri beskaffenhet,
att den utan föregången remiss tili
RiddarhiisUtskottet, kunde nu geriasf af Ridderskapet
och Adeln afgöras; ansåg Herr txrefveri
'och Land t Marskal ken sig böra hemställa, huruvida
Ridderskapet och Adeln fann nödigt, att
trenne Suppleanter till Ridderskapets och Adelns
Fullmäktige i Banken, och trenne Suppleanter
till Ståndets Fiill.någtige i RiksgåldsContoiret
borde; på det af Herr von Hofienhaiisén fÖreslägne
sätt; utses;
Ropades Jåi
t. Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Jag
får vördsamt föreslå; att vid samma tillfälle
Isom Suppleanter till Fullmägtige i Banken och
RiksgåldsContoiret väljas, äfven må utses Suppleanter
till Ridderskapets och Adelns blifvande
Revisorer, vid de 2;ne Revisioner, som före
nästa Rikscfag komma att inträffa, på det aft, i
Händelse någen af desse skulle under tiden afgå;
håns ruin må varda behörigen uppfylldt.
Liades på bordet.
Föredrogs å hjro StatsUiskoitets deri iä
6i
Ben 25 Auraali e. u:
dennes under N:o 4o§ afgifne, samt den 18
derpå följde eftermiddagen på bordet Jagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angåen»
de den i IlufyudStaden anlagde Veterinairelnxättning.
Herr von JFelg el, [Chrifiian Ehrenfried}
anförde skriftligen:
(Se Bilagan N;o 1.)
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Mot Stats»
Utskottets förevarande Betänkande utber jag
mig att få framställa tvänne anmärkningar, och
anhåller vördsamt, det Herr Grefven och LandtMarskalken
sedermera täcktes göra proposition
till bifall af de förändringar i Betänkandet, dem
jag i följd häraf arnar föreslå. Man har föreslagit,
att den theoretiske Läraren vid Veterinaire-Inrättningen
skulle förses med en lön af
1000 Riksdaler. Stats-Utskoftet har icke ingått
i detta förslag, utan vidhållit dess förra tillstyrkande,
att blott 666 Riksdaler 5s skillingar måtte
för nämnde Lärare anvisas, och sådant af
den crsak, att Utskottet förmenar, det Inrättningens
Föreståndare skulle äga tillräcklig tid
att medhinna åtminstone en del af det theore*
tiska i undervisningen, samt att således endast
en Adjunct skulle för denna gren vara erforderlig.
Jag lemnar dock till hvar och en, som
gjort sig underrättad om ifrågavarande anstalt,
och dess vidsträckta nytta, om det är möjeligt
för Styresmannen, som hsr hela 'administration
T)t'.n 25 Augusti e. m'.
nen al Verket sig anförtrodd, och tillika skall
gifva undervisning i det practiska af vetenskapen,
att derjemte bestrida de theoretiska föreläsningarne
till större eller mindre del. Jag är
åtmindstone öfvertygad om motsatsen. I öfrigt
och då nian besinnar, att intet tillfälle till extra
förtjenst finnes för den theoretiska Läraren, och
att dess studium, sorn är ganska vidlyftigt, fordrar
betydliga uppoffringar, skulle, om man antager
StatsUtskottets förslag, följden ovilkorligen
blifva, antingen att Veterinairlnrättningen måste
sakna en sådan Lärare, eller och få en mindro
skickelig. Jag anhåller på sådan grund corn proposition
derå, att lönen för den theoretiska Läraren
må bestämmas till 1000 Riksdaler.
Vidare hade man föreslagit, att en pensionaire
vid Inrättningen skulle anställas, för att
vid blifvande väcance efterträda föreståndaren,
och att denne pensionaire borde förses med era
lön af 355 R:dr j6 sk. StatsUlskotlet har äfven
afstyrkt detta, af den orsak, att Utskottet
förmodat den enskilda concurrencen vara tillräcklig
att skaffa elever åt Inrättningen. H var
och en som känner de kunskaper, hvilka fordras
af utgående elever, jemförelsevis med dem,
sorn äro behöfliga för den blifvande Läraren*
lärer finna, att mängden af elever hellre går ut
i Landsorterne att söka förtjenst, än den utan
inkomster stannar qvar vid Institutet, för att
förvärfva grundligare bildning, under afvakta»
af en osäker framtida befordran. Då det emellertid
ar högst nödigt, att Läraren utser och kan
vid Inrättningen fästa någon elef, sorn' frarnde
-
Den 55 Augusti e. m.
les må kunna blifva hans efterträdare, anser j,ag
mig böra tillstyrka, att ett belopp af 555 R:dr
16 sk. å Stat an vises för en pensionaire, vid o(-  tanämnde Institut.
Jag har, för öfrigt inga vidare anmärkningar,
aft framställa mot Utskottets Betänkande, men
kan sluteligen icke återhåll^ yttrandet, af den
^anka, att om det å ena sidan ofta anses nödvändigt,
att genom betydligare Statsanslag bidraga
till utbildning af administrationens organism,
så är. det å andra sidan lika angeläget; att
arbeta för utbildningen af samhällskraften i allmänhet.
Utan tillämpning af denna grundsats,
uppnår man aldrig den så högst nödvändiga
jemnvigten i utbildning mellan Styrelse oell
styrda, en jemnvigt, som jag icke för första
gången trott mig finna att Utskottet förbisett.
Hjerr Hjerta, Qiifitif:. Jag år så bufvudsakeligen
förekommen af den, siste Talaren , atf
föga återstår att tillägga. Hvar och en lärer,
kunna inse, att med, ett anslag af 1000 R:dy
ttiksgåldsSedlar det måste vara ganska svårt om
icke omöjeligt, att, anskära någon person, sont
vill. göra till sitt HofvudStn.diu,m deri theprelfska
delen af Veterinai.reYetenskapen,, för att sluteligen
få en lön, hvarmed hans behof ingalunda
kunde vara fyllde. Det år således gil vit, att,
om man önskar erhålla en person, sorn uppofFIjar
sig helt och hållet åt saken, och vill gå
lingie ån till de första elementerne af konsten,
Den 2g Augusti c, m.
ipan ppkså mäste för en sådan person anslå så
mycket, att han kan anständigt lefva deraf. Jag
instämmer således med Herr von Weigel och
Grefve Cronhjelm deruti, att ifrågavarande lön
hör bestämmas till minst iooo R:dr B:co.
På samma sätt tillstyrker jag hvad bemälde
värde Ledamöter föreslagit, i afseende å ett
pensionaire-anslag för någon af Yetennaire-Inråttningens
Elever. Då desse hafva rättighet,
att gå ut i Landsorterne, och der söka sig förtjenst,
vöre det lika hårdt, som overkställbar^
att tvinga någon, att vid Inrättningen qvarstanna,
men det är dock rent nödvändigt, att en
eller annan af de kunnigare qvarblifver, för att
bestrida sjukvården och skötseln af Inrättningen,
i händelse någon ibland Lårarne skulle
sjukna, eller eljest få förfall, äfven som för att
kunna dem efterträda. Pensionairen blifver således
kanske nödsakad, att vid flera tillfällen
hafva öfverinseendet öfver Inrättningen, och be.
strida de ordinarie lärarnes befattningar, och,
det synes derföre nödigt, att löna honom så.,
att han kan Annas hugad att stanna qvar.
I följd häraf anhåller jag, det Herr Grefven
och Rand t-Marskalk en täcktes framställa
särskilda propositioner: i) derom, att 1,000.R:dr
R;co anvisas såsom lön för en theoretisk lärare
vid Yeterinairelnrättningen; 2) att för en pen-,
eionsire dervid jbestånimes ett arfvode af 353,
R:dr 1,6. sk.; och 3) att StatsUtskottets. förslag,
i, hvad det rörer Rlevernes antal, må. bifallas.
Dm 25 Äugusli c. lil,
Friherre Wrangel, Henninge förenade sig
Sned Herr Hjerta.
Herr Munck af Rofenjkjåld, Eberhard:
Äfven jag förenar mig med de Herrar, som redan
öfver förevarande fråga sig yttrat, oell detta
så mycket mera, som jag tror, att roan börskil
ja emellan sådana utgifter, soro. direct eller
indirect i längdens öka Statens inkomster eller
behållna förmögenhet, oell sådana, sorn aldrig
Jemna någon vinst åt Staten. Om man genom
förhöjdt anslag för Yeterinairlnrättningen, kail
utsträcka dess. gagnelighet, bevaras ju derigenom
för hela landet ett ökadt antal häst- och boskaps
kreatur, sorn ramars skolat förspillas j och
då tillika anvisning på läkemedel, så väl som på
förvarings-medel, och rätta sättet att förbättra
kreaturs-afveln erhållas, skall naturligtvis införseln
af främmande kreatur förminskas. För atf
be dö mm a, vinsten häraf, behöfva vi blott kasta
en blick på Tullspecialerne, och se, hvilken
mängd af hästar årligen i Riket införes, mot tull,
•utom dem som tullfritt insmygas. Jag tror mig
icke böra upptaga tiden roed en erinran om den
förbättring Jordbruket i allmänhet skall genom,
en sålunda utvidgad och förbättrad boskapsskötsel
kunna påräkna, och om den. minskade kostnad
för Landtmannen, som af veteriuair-konstens
befrämjande måste blifva en -följd. Korteligen,
det vöre lätt att bevisa med mnthema,-  tisk visshet, att en fullkomligen väl organiserad
Veterinair-Inrättning, hvartill äfven, onekeligen
böra tillräckliga löner för Lärare m. m., skalf
J$da till en sådan besparing för Staten, i det;
Den 25 Augusti e, m,
73
hela, att utgifterne skola blifva hundradefait ersatta.
Herr Ribbing, Arvid: Jag skulle taga mig
friheten fråga, om icke Ridderskapet och ,Adeln
kunde belt enkelt lemna dess bifall till hvad
Kongl, Maj;ts Nådiga proposition innehåller,
angående
lan oell Herr Hjertås förslag består blott deruti,
att, enligt den Nådiga propositionen, elevernes
antal skulle tillökas med åtta, hvar och
en försedd med ett anslag af 120 Riksdaler årligen.
Jag tror för min del, att om såmedelst
en dubbel nytta af Inrättningen erhölles, man
icke bör för en utgift af omkring goo Riksdaler,
betänka sig att befordra densamma, För att
bibehålla täflan emellan eleverne, synes det jemväl
högst nödigt, att icke inskränka deras antal
till endast åtta. Vårt land är dessutom för
vidsträckt, att detta antal lärlingar skulle kunna
uppfylla behofvet af Yeterinaire-läkare, Jag
anser för öfrigt de uti Kongl. Maj;ts Nådiga proposition,
rörande denna omständighet, uppräknade
skäl vara så öfvertygande, att jag icke katt
tveka att så vida bifalla densamma.
Grefve Cronhjelm: Jag utbeder mig att
få erinra, att rätta principen för undervisningsverk
i allmänhet är, att Staten bör skaffa tillfälle
för sine medlemmar, att erhålla undervisning,
wien icke vidkännas skyldigheten att tillika underhålla
dem under undervisningen. Om Staten
nu anslår åtta löner för eleverne vid VeterinaireJnrättningen,
torde detta antal vara till ©n box’,
74
Den 25 Augusti e, m.
jan, såsom stam, tillräckeligt, och jag befarar eje,
att ju icke framdeles flere skola anmäla sig, att
i enskild väg, utan särskildt underhåll, begagna
undervisningen.
Herr Hjerta1 Jag tror visserligen det vara
ganska nyttigt, a,tt et?.vernes antal yi.d Veterinaire-Inrättningen
okas.;, men lika med Grefve.
Cronhjelm är jag doek förvissad, att den enskilda
kraften möjeligen skall i detta fall verka
mera än ett anslag af Staten; oell jag anser
dessutom det vara Jje.tanlcligt, att genom ett sådant
medel inlocka för många personer i ett;
yrke, s.yui de sedermera måhända icke kunna
med någon fördel drifva I öfrigt skulle jag tro,
det man icke borde, så mycket gå ifrån StafsUtsko.
tte.ts
propositionen, ty då skylle Utskottets förslag,
helt och hållet göras till intet. Oph det innehåller
åtskilligt angående byggnads-anslag, m, m„
sorn icke är enligt med hvad i propositionen,
begär eg, men i min tanka ändå är på goda skäl
grund adb Jag får således förnya min anhållan
, del Herr 'Grefven, och LandtMarskalken,
täcktes stycka propositionen i denna fråga, på
SäJt jäg förut haft äran uppgifva.
Herr von IVeigel; Jag har redan haft äj;an
anföra, det jag ej ville upprepa alla de skäl
fjör bifall af Kongl. JVJaj;ts Kådiga proposition,
deni jag vid frågans pröfning förra gången tog
mig friheten framställa. Jag yttrade då vidlyftigt,
hvarföre sexton elever blifvit för Vtfterinairel
orättningen föres lagné, och nämnde, att un
-
Den 25 at,ugjusti e, ni.
7 S
devYisningen, sorn vid Inrättningen bör erhållas,
omfattar så val den theoretiska och practiska
delen af Veterinair.e Vetenskapen, sorn Hofslagarekonstep;
att, för att denna undervisning mätte
fullkomligt kunna lempas, elevernp böra fördelas
uti frenne classer; att undervisningen i den
practiska delen af Veterinaire-vetenskapen, hvartill
hörer tjenstgöringpn \ Sjukstallen, ensam ofta
sysselsätter åtta ejever, och att således, om
deras antal ej; b lifver 16, undervisningen uti den
theoretiska delen af Vetenskapen, äfvensom öfni
11 gar ne vid S, medjan, ofia mäste komma att
afbryt as.
Orsaken, hvarföre jpg likväl icke i dag yr>-  kat någon tillökning af elever, arden, att jag ansett
hufvpdsakligast och mäst väsendtligt, att den
förändring med Jpärpre-lö/ierne, hvarom jag
yäckt fråga, mätte varda vidtagen. Jag har trott,
att elevepne, kunde komma i andra rummet, och
att det med dem anmärkte förhållandet snarare
kumle genom Konungens Nådiga afseende hj.elpas,
än det, som rörde Lärarne. M^n jag har
depmed icke velat; medgifva, att det vore för
pjyeket, om. äfvenledes de föreslagne 8 ele£-arfvodena
beviljades, och jag anhåller nu, att propositionerne
måtte, i den ordning framställas, att
den första innefattar bifall till anslaget föy den.
theoretiske Lärarens och pensionairens löner,
oell flen andra till arfvoden för åtta nya Elever.
Herr Hjerta : Orsaken, hvarföre jag. fö
reslagit
en annan ordning för propositionerne,
?6.
X>tn 25 Augusti'é, m'.
ån den, Herr von Weigel uppgifvit, år att jag
ansett dem böra hvardera bestämdt innehålla,
huru mycket borde på Stat uppföras särskildt
för den theoretiska Läraren, och särskildt för
pensionairen. Om detta icke tydeligen fastståiles,
så kunde möjeligen StatsUtskottet linna sig
föranlåtet, att sedermera ingå med förfrågningar.
Derföre anhåller jag ån ytterligare, att
första propositionen må.blifva å bifall till 100a
R;drs lön för den theoretiske Läraren.
Herr von TVeigel-, I anledning af hvad
Herr Hjerta behagat upplysa, medgifver jag gen
na, att den första propositionen må blifva af
den lydelse, han föreslagit.
Herr Grefven och LandtMar&kalken herrid
ställde, om icke Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla, att den utaf StatsUtskottet för den
theoretiske Läraren föreslagne årliga lön 66(i
ftjdr 5a sk. finge ined 655 R:dr 16 sk. B;ca
förhöjas, så att nämnde Lärares årliga lönebelopp
komma att uppgå till 100a R:dr B:co.
Bifölls.
Herr Grefven och Landi-Marshalk en föreslog
derefter, att 555 R:dr jfi sk. B:co måtte
årligen, såsom arfvode för pensionairen vid Ve-j
terinairelnråttningen, beviljas.
Ropades Ja,
Herr Grefven och Landt Marjkalken till
-
forn 25 Augusti e, ris.
77
kännsgaf vidare, att StatsUtskottet endast å Stat
uppfört 960 R:dr B;co årligen till underhållande
af åtta Elever, och ehuru under discussionen
blifvit yrkadt, att ett ytterligare anslag a£
lika belopp måtte för åtta Elever, utöfver hvad
StatsUtskottet tillstyrkt, anslås, ansåg Herr Gref.
ven och LandtMarskalken sig likväl först böra
framställa proposition till bifall af Utskottets
Betänkande i denna del.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkälken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade bifalla, att anslag till 16 Elever
vid A7 eterinair-Inrättningen finge å Stat
Uppföras.
Ropades äfven Ja och Nej.
Grefve Cronhjelm'. Det sista hnfvudskålet
jag hört anföras för det tillökta antal af Elever
vid VeterinaireJnråttningen, har varit) att lärocoursen
icke skulle kunna med mindre ån sexton
sådane Elever bestridas. Jag lemnar åt me.
ra sakkunnige, att bedöma, huruvida icke ändamålet
kan med en mindre personal vinnas, och
om den nödvändigt skall utgöras af sexton.
Men då StatsUtskottet har sagt, att enskilde personer
redan anmält sig, att på egen bekostnad
begagna undervisningen vid Inrättningen) så hade
jag trott, att mängden af sådane bökande skulle
i tidens längd motsvara dem, för hvilke man nu
begärt ett Stats-anslag, och jag har icke kunnat
78
Den 25 Augusti t. rn.
understödja denna begäran, emedan jag ansett
den strida mot principen för undervisnings-verk
i allmänhet.
Herr af Ekenföam, Israél: jag tror mig
böra 8hmårka, att sexton Elever åro nödvåndige
af det skål, att göromälen vid Inrättningen
fordra betydlig handråkning. Beviljas nu icke
de begårdte arfvoden för åtta nya Elever, mäste
dessa ersättas genom tjenstehjon, hvilkas aflöning
medförer samma kostnad, utan att någon
kunskap i yrket kan (lern bibringas under eri
tjenstetid, som vänligen ej i samrrianharig förtsättes
längre ån ett halft år.
Herr von Hohenhausen, Michaél• Jag
tror för min del, hvad undervisnings-methoderi
beträffar, att det genom en noggrann undersök»
riing är bevist, att sexton Elever erfordras, så
vida undervisningen skall fortgå med drift oell
crdenteligt, ty dertill fordras Elevernes fördelning}
på afdelningär.
Hvad åter angår deri
omständighet, att Eleverne skulle sjelfve påkosta
sitt uppehälle vid Inrättningen, så torde mari
fried skål kunna anmärka, att undervisningeri
derstädes ibke öppnar väg .för den undervisfe;
att pa ett lönande sätt inträ la i Statens tjenst;
beli ganska få finna plats vid CavalleriRegemen,
terne. Det yrke, som de låra, år snarare att
jemföra med ett handtverk. Men lårgossen underhåller
icke sig sjelf, utan försörjes under lärotiden
af Mästaren.
äfidarit torde ock förhållandet vara nied
Den 25 Augusti e, nu
79
Veterinairelnråttningen. Jag skulle derföre vilja
föreslå den föråndring, i afseende på de ifrågavarande
åtta Eleverne, att det för dem begårdta
anslaget beviljades intill nästkommande Riksdag,
då man kunde få tillfälle att se, huruvida någre
frivillige vid Inrättningen sig anmält, att ersätta
de Elever, som nu af Staten underhållas. Det
år för hela Landets nytta, som desse Elever
uppfostras; och enär Inrättningen icke ken med
fett mindre antal än sexton betjena*, synes det
för det allmännas gagn nödigt, att anslå, hvad i
detta afseende erfordras.
Jlerr Hjéria'. jag inser visserligen riktigheten
af dön anmärknings att det i och för sjuk.
Vården, åFven sorn för gången af hvad i öfrigt
till Veterihairelnråttningen hörer, är billigt, att
göra mer afseende på ali löna EléVer, ån vanlige
tjenare, eller hästskötare. JVlen jag kan ånJ,
dock fcj annat, ån fästa mig vid hvarje ökad utgift,
då vi verkeligfen åro på den punkt, att
livar och en sådan Utgift år svår att fylla; ocli
af sådan orsak har jag äfven trott; att, når; såsdm
StatsUtskoltet sagt, den enskilda hågen allthier
vändes till ifrågavarande yrke, så att redan
flere skola anmält sig, att emottaga undervisning
deruti; tnan borde göra afseende å Utskottets
framställning,
Det år väl sannt, att 9610
Rjdr icke litgör någon betydlig stimma, men derå
år dock större ån 48© R:dr; och jag skulle derföre
vilja hemställa, att Riksens Ständer mattia
öka VeterinaireElevernes antal med fyra, och
således förhöja det för desse Elever anslagna
faelöpp med 48d Ridt; l ltdrje anslag; stint ail
So Den 25 Augusti c, m.
Riksens Ständer göres, är ett anslag till nästa
Riksdag. Det skulle således icke tjena till något,
att, på sått Herr von Hohenhausen tillstyrkt,
göra något särskildt vilkor i detta fall
för det anslag, hvarom nu år fråga; men jag hy«.
aer för min del farhåga för alla försök, att ge^
nom uppmuntringar med lön och kost, vånda
folks håg på yrken, sorn icke i utöfningen lemna
den förväntade förmånen. Ledamöterne af
Hedervärda BondeStåndet inom Utskottet hafva
äfven varit emot all tillökning i Elevernes
antal.
dag kan, på grund af allt detta, icke eller
tillstyrka, att detta antal må ökas utöfver
tolf*
Grefve Cronhjelm-. Jemte det jag till stöi>
sta delen förenar mig uti hvad den siste talande
Ledamoten i början anförde, anhåller jag att
i korrthet få vederlägga, hvad tvånne andre
Ledamöter hår yttrat. En Talare har åberopat*
att sexton Elever Voro oundgångeligeri nödige
för de vid Veterinairelnråttningen förefallande
arbeten; Dessa Utgöras dock hufvttdsakeligen af
handråkning vid smedjan, och som allt, hvad
der verkstålles, med hästars skoning m. m. sker
emot behörig betalning, hemställer jag, huruvida
det kan vara både Statens skyldighet att betala
arbetarne, och den enskildes att sedermera
ytterligare godtgöra dem En annan vård Talare
har anfört, att Staten borde underhålla EJeverne,
emedan det icke skall vara någon förmån
-
Den 25 Augusti c. m.
R t
man för individer, alt anmäla sig til! undervisning
i VeterinaireKonsfen. Men i den händelse
synes det ock, som Staten icke eller borda
genom några sårskildfe anslag inlocka personer i
ett yrke, hvaraf de icke i framtiden kunna påräkna
tillräcklig fördel.
Friherre Cederjlrom, Jacob: Om det mä
ste
antagas såsom gifvet, att lör fortgången af
undervisningen och arbetena vid Veterinaire-Inrättningen
erfordras sexton Elever, hemställer
jag, om icke råtta utvägen, att förena de olika
tankarne hos de Ledamöter, som ansett det böra
lemnäs åt den enskilda omtankan, att åt Inrättningen
skaffa subjecter, vore att man nu
stadgade, att arfvoden skulle anslås att utgå till
sexton Elever, intill dess enskilde personer anmäla
sig, att för egen räkning begagna undervisningen.
I mon deraf skulle då dessa arfvo
den
indragas. Jag tror, att man på sådant sått
skulle vinna det dubbla ändamålet, både alt be.
främja Inrättningens oafbrutna gång, och att ef.
terhand minska Statecns utgifter.
Herr af Wingård, Jahan: Jemte det jag
förenar mig med de värde Ledamöter, som yrkat,
att sexton arfvoden för Eleverne vid Veterinairelnråttningen
måtte anslås, har jag trott
mig böra upplysa, att man från Wermland för
några år sedan med mycken kostnad nödgades
utskicka en person till Köpenhamn för att lära
6ig Veterinaire-Konsten, emedan boskaps-sjuka
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B. a.dra Afd, 6.
Sa
Den 25 Augusti c, m.
som offast inom orten utbryter. Uti en ganska
betydlig trakt inom nämde provins bebodd af
Finnar, härjar boskaps-sjuka nästan oafbrutif,
trots alla bemödanden att utrota den, och, enligt
tnin tanka, lyckas man aldrig häruti, förr
ån någre infödde Finnar, hvilka kunna vinna
sina Landsmäns förtroende, kostnadsfritt härstädes
blifva underviste, och vid hemkomsten
använda erkände bötesmedel, i stället för de nu
bland detta folk, oaktadt alla föreskrifter, begagnade
hus-kurer och vidskepelige signerier.'
Denna trakt utgör icke mindre ån omkring fy-L
ratio Qvadratmil, der boskaps-skjötseln utgör
hufvud-nåringen.
Friherre Wrangel'. Jag vill blott hafva
åran omnämna, att innebyggarne i Halland äfven
varit tvungne, att ifrån Danmark anskaffa
en person, att vårda deras sjuka kreatur, just
för det att man icke kunnat här inom Landet
erhålla en sådan. Jag kan således icke annat
ån finna det högst nödigt och nyttigt, att öka
Elevernes antal vid Veterinaire-Inråttningen till
sexton. Jag har visserligen icke nog kännedom
af ämnet, för att kunna yttra mig derom, men
vid alla sådana tillfällen håller jag med dem,
hvilka jag anser äga den måsta sakkunskap, och
jag finner mig i följd häraf böra i denna fråga
instämma med Herr von Weigel. Man år nu
på många orter i saknad af all bot mot boskapssjuka,
och om de skola förse sig med
Danske eller andre utländske Boskapsläkare,
medförer sådant betydeligen drygare kostnad,
Den 25 Augustt <\ m.
ån om en Elev tillåres vid Veterinairelnråttnin-'
gen i Stockholm»
Herr Hjerta'. Af alla de anföranden, jag
haft tillfälle här afhöra, har jag icke funnit annat
ån ökade skål för mitt tillstyrkande, att
SfatsUtskottets förslag, i afseende å Eieverne
vid Vettrinairelnråttningen, måtte vinna bifall,
samt att, f fall flere Elever anses böra af Staten
underhållas, det tillökta antalet bör blifva
högst ringa. Om det nemligen år en sanning,
att Landet drager »å mycken nytta af en Veterinairelnrättning,
och Om det år lika gifvet, att
vissa provinser hittills från Danmark införskaffat
VeterinaireLåkare, och följakteligen haft råd der.
till, så synes det som Staten ju hade uppfyllt
allt hvad af den kunde fordras, enär den gifvit
tillfälle åt dessa och andra provinser, att hår i
Stockholm med mindre kostnad kunna vinna
samma ändamål.
Det år åtminstone säkert, att Elevernes Underhållande
i Danmark icke skett gratis, utan
kostat ganska anseligt. Då år det ju ock gifvet,
att de orter, som härtill måst bestrida dylike
kostnader, egenteligen åro de, som draga nytta
af Veterinairelnråttningen. De öfriga provinseme
låra icke förvänta sig samma fördel, ty
når Kongl. Maj:t anmodade Lånens innevånare,
att hitsånda Elever, var det blott tolf Lån ibland
tjugofyra, sorn gåfvo ett jakande svar»
Detta tyckes bevisa, att Inrättningen icke öfverallt
anses så nyttig och vigtig. Jag kan derföre
icke tillstyrka annat, ån att om anslaget
§4 toen 3 5 sf ugust i <*. m,
för Eleverne ytterligare skall ökas, det må ske
till så litet belopp sofn rnöjeiigt. Dock kan jag
icke instämma med Friherre Cederström deruti,
alt Elevarfvodena må indragas, i den nion enskilde
anmäla sig, att på egen bekostnad uppehålla
sig vid Inrättningen. Den, sorn går dit
frivilligt, går ock frivilligt dädan. Det år emedlertid
nödvändigt, att för de vid Inrättningen
förefallande gröfre och tyngre göromål hafva
personer att tillgå, som dervid åro någon
längre tid, och genom ett särskildt band fästade;
men jag anser dock de ifrågavarande Elevarfvoden
ieks böra bestämmas till flere, än
högst tolf.
Herr von Ilahenliaufen: En vård Leda
mot
har uppfattat mitt senaste yttrande så, sorn
skulle jag hafva trott, att Staten borde genom
löneanslag inleda personer på en bana, hvaraf
de sedermera icke hade någon fördel. Sådan
var dock ingalunda min mening. Jag har endast
trott mig böra genom en jemförelse visa, att de
högre undervisnings-verken egenteligen af förmögnare
barn kunna begagnas, men att vid
handtverkerierne, hvarmed Veterinairelnråttningen
torde kunna närmast jemföras, endast mindre
bemedlade söka undervisning, och behöfva
derunder njuta lön och kost. Det kan icke
vara någon serdeles attraherande sysselsättning,
att kringfara Landet, endast sysselsatt med hästars
och boskaps kreaturs botande ; man torde
således svårligen kunna påräkna, att personer
med enskild förmögenhet skola egna sig åt ett
dylikt yrke. Jag tror derföre, att enär man nä*
Den 25 Juiusli #. m.
stan ifrän alla landsändar hörer talas om behofvet
af skicklige djurläkare, och om nyttan af en
Inrättning för deras danande, det också bör vara
Statens skyldighet att derom besörja, helst
Riksens Ständer, som kjelfve vid föregående
Riksdag anmält behofvet hos Kongl. Maj;t, nu
fått ett behörigt förslag • oell det således icke
synes vara för mycket begårdt, att de anvisa de
medel, som Inrättningens fortgång påkallar, i
stället för att afklippa förslaget, och derigenom
ordsaka, ett Inrättningen ej kan uppfylla ändamålet.
Efter min öfvertygelse bör derföre det
ån må Idta behofvet fyllas. Men sedan en Ledamot
af StatsUtskotfet upplyst, att flere enskilde,
med vilkor att underhålla sig sjelfva, redaa
skola begärt, att vid Veterinaire-Inrättningen
blifva anställde, har jag visserligen icke något
deremot, att de lönade Eleverne minskas till
tolf. Jag får dock anmärka, att det anslag,
sorn nu till förenämnde ändamål gifves, år ett
anslag på Stat, och att således det år någon
skilnad emellan detta anslag och bevillningen,
som beslutés endast för tiden emellan den inne-,
varande och den påföljande Riksdagen.
Grefve Cronhjelm: Med den siste Tala
ren
instämmer jag fullkomligen deruti, att det
vanligen icke år händelsen, att förmögnare För.
åldrar skicka sine barn i handtverk, men jag
tror dock icke, att orsaken dertill ligger i sjelfva
handtvérket, utan i de orimliga skrå-inråttningarne,
med hvilka Veterinairelnråttningen ingalunda
lärer kunna jemföra®. Samma värde
Talare har ock trott det icke vara angenämt
86
Den 25 Augusti e, m,
orh nöjsamt, att sysselsätta sig reed kreatur
och deras botande. Detta skål tror jag prevalerar
för dem, som ensamt för inkomstens skuld
egna sig åt VeferinaireKonsten, men alldeles icke
för dem, som af lust och fallenhet omfatta ifrågavarande
yrke. Att i ändamål att förekomma
eller bota sjukdomar hos djuren, undersöka
deras organism år ofelbart lika behagligt för den
nitiske DjurLåkaren, som samma undersökning,
i afseende å mennisfcokroppen, år det för andre
Läkare i allmänhet.
I öfrigt och enär, på sått Herr Hjerta tydligen
visat, de enskilde orter, hvilkas interesse
det hittills varit, att äfven med dryg kostnad
utifrån införskrifva DjurLåkare, kunna för båttre
köp erhålla dem från Stockholm, vet jag ej,
hvarföre Staten nu skulle vidare blonda sig uti
denna affaire, sedan den sksflfat tillfälle till undervisning,
- och jag skulle destomindre tro
det vara riktigt, att ytterligare härtill å Stat
uppföra ett ordinarie anslag, sorn man vet,
huru svårt det år, att sedermera återtaga ett
sådant.
Herr von TVeigel: Jag får den äran upplysa,
att då fråga uppstod om anställandet af
DjurLäkare i hvarje provins inom Riket, och
underrättelser i ämnet från samtelige Länen infordrades,
blef resultatet deraf, att tolf af desse
Län alldeles saknade dylike Läkare. Att
afhjelpa detta behof, äfven som att i allmänhet
blott tilldana fullkomligen underviste DjurLäkare
för alla Rikets Provinser, är likväl ej den enda,
Den 25 Augusti e. m. 87
afsigten med Veterinairelnrättningen. Den har
måhända lika stor nytta med sig deruti, att den
lemnar tillfälle åt en mängd menniskor, som
äro ägare af husdjur, och med deras skötsel
hafva att göra, att lära sig känna, hvad dertill
hörer; hvarutöfver danandet af skickeliga Hofslagare
är ett af Inrättningens hufvud-föremål.
Att förvärfva sig alla de kunskaper och färdigheter,
som fullkomligen skickeliga DjurLäkare
böra innehafva, är ej lätt. Jemte flit och oafbruten
öfning, under en tid af minst 3 eller 4
år, erfordras egna anlag dertill hos de Elever,
som deruti skola lyckas; hvarföre det torde inträffa,
att af de sexton ifrågavarande Eleverne,
endast fyra eller fem blifva verkeliga VeterinaireLäkare,
och att de öfrige stanna vid att
blifva Hofslagare; hvaruti äfven ligger ett skäl,
att Elevernes antal må, på uppgifvet sätt, ökas.
I afseende på hvad Grefve Cronhjelm yttrat
derom, att det icke vore billigt att Staten betalade
arbetet i Veterinaire-Inrättningens smedja,
får jag anmärka, att det hopp är i den Kongl,
propositionen gifvet, att underhålls-kostnaden för
Yeterinaire-Inrättningen skall betydligen minskas
i den mon arbetet vid smedjan framdeles
lönar sig; och att en besparing således deraf är
att förvänta.
Friherre Toräng eli Jag förenar mig s&
mycket heldre i Herr Hjertås önskan, att VeterinaireElevernes
antal icke må utsträckas öfver
det oundgängeliga behofvet, sorn jag alltid skall
följa den princip jag antagit, att med möjeligaste
sparsamhet handhafva Statens medel. Men
88
Den 25 Augusti e m.
just den omständighet Herr Hjerta anfört, att
visse provinser hittills från Danmark eller andra
utrikes orter med större kostnad inföfskrifvit
VeterinaireLäkare, och att de nu kunde nied
mindre omgång och utgifter erhållas vid Stockholms
Veterinaire-Inrätfning, — talar för det
förslag, livarom vi nu öfverlägge, och jag anhåller
på grund häraf om Herr Grefvens oell
LandfiMarskalkens proposition, att Elevernes antal
må ökas till sexton.
Friherre Cederström'. Jag har blifvit missförstådd
af Herr Hjerta. Jag har nemligen trott,
att då Veterinairelnrättningen, för att kunna
åstadkomma den åsyftade nyttan, erfordrade
sexton Elever, och detta förhållande blifvit af
sakkunnige män vitsordadt, det vore angeläget
att detta antal ej saknades: att sålunda Staten
borde bekosta underhållet för sådane sexton Elever,
intilldess enskilde anmält sig att utan bidrag
af Staten begagna undervisningen; att Statens
utgift ar för Eleverne i samma nion skulle
indragas; men att, om de enskilde Elevernes
antal åter aftoge, så att numerairen icke vore
fulltalig, Statens anslag åter skulle utgå, hvarigenom
man hade fullkomlig säkerhet, att Veteriuairelnrätlningens
behof af Elever alltid skrdle
vara uppfylldt. Här har sedermera .blifvit anfördt,
att BondeStåndefs Ledamöter inom StatsUlskottet
yttrat sig emot det ifrågavarande förslaget.
Sådant härrörer dock mera af bristande
kunskap 0:11 eget interesse, än af ovilja mot raken;
tjr om man behagat fråga Ledamöter af
nämnde Stånd, irran orter der boskapssjuka va
-
Deri 2 g Augusti e, m.
89
rit gängse, skulle deras votum säkerligen slagit
hell annorlunda ut.
För min del tillstyrker
jag bifall dertill, att sexton elever må vid Veterinairelnrättningen
anställas.
Herr Munch af Rofenjkjold: Det här omtaldte,
af BondeSlåndet yttrade, misstroende och
ovilja mot Veterinaire Inrättningen i Stockholm
härleder sig från erfarenheten och öfvertygelsen
om ofullkomligheten af förut varande anstalter1
af samma beskaffenhet, och visar behofvet
af bättre. Jag kan intyga, att personer årligen
sändas till Köpenhamn att lära Veterinaire.
konsten, och kostnaden derföre drabbar icke
blott den enskilde, utan jemväl indirect Staten.
Om, hvad den folkrikaste provinsen inom Sverige,
eller Skåne, beträffar, enskilde der skola
finna mera uträkning vid att låta inom landet
undervisa personer i Veterinaire-konsten, an att
skicka dem till Köpenhamn, så är det gifvet, att
desse enskilde måste kunna påräkna någon minskning
i kostnaden, eller ersättning för den långa
resan till Stockholm, Här är emellertid blott
fråga om en utgift som i framtiden skall medföra
stora besparingar, och hvilken jag, med
afseende derå, nu tillstyrker, men jag kan dock
icke undgå att erkänna vigten af Grefve Cronhjelms
anmärkning, att Statsanslag, en gång beviljade,
sällan återtagas, och jag får pä grund
deraf föreslå, att de ifrågavarande elef-arfvoden
må medgifvas att utgå endast till näfta
Riksdag.
Herr Hjerta-. Då det kanske är plurali
-
9©
jpun 2g Augusti e, m.
tPtens önskan, att få VeterinaireEIevernes antal
Ökadt, och oaktadt jag är öfvertygad, att de
skäl jag deremot uppgifvit, skola i framtiden besannas,
vill jag dock icke sätta mig emot, att
nämnde Elever bestämmas från åtta till sexton.
Men i thy fall skulle jag, lika med Herr von
Hohenhausen, tro, att det går an att göra tydlig
skillnad emellan de nu ifrågavarande nya
åtta elev-arf voden och de förut å Stat varande.
Det är i StatsUtskottens Betänkande sagdt, att
kostnaderne skulle utgå af besparingarne, och
jag tillstyrker det äfven; ty om dessa arfvoden
stå på Stat, går det ofelbart så som Grefve
Cronhjelm rätteligen anmärkt, att de aldrig derifrån
återflyttas. Af sådan anledning anhåller
jag vördsamt, att propositionen må blifva den,
att anslaget för dessa Elever bor af besparingarne
utgå.
Herr Grefven och LandtMarJkalken förnyade
dess förut gjorde proposition till bifall å
Utskottets Betänkande, rörande underhållande af
endast 8 Elever vid Veterinairelnrättningen,
Jdopades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJUarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade, under godkännande af Utskottets
Betänkande i denna del, dessutom anslå
ytterligare g6o R:dr B;co årligen, att å Stat
uppföras, till underhållande af 8 Elever utöfver
hvad StatsUtskottet tillstyrkt.
Bifölls.
Den 25 Augusti e, m.
V
Herr Hjerta: jag hemställer, om icke Herr
Grefven och LandtMarskalken ville proponera,
att det af Ridderskapet och Adeln nu sist beviljade
ytterligare anslag må af besparingarne
ulga.
Herr Grefven och Landt-Mar/kalken yttrade,
att, ehuru vanligen de anslag, hvilka af
Riksens Ständer bestämmas, böra å Stat uppföras,
ansåg Herr LandtMarskalken sig likväl böra
inhämta Ridderskapets och Adelns tanka, huruvida
Ridderskapet och Adeln önskade, att,
det för de åtta nya Eleverne fastställdte anslag
skulle af besparingarne utgå.
Ropades Nej.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde
derefter, om Ridderskapet och Adeln an^
såg nödigt, att, på sätt Herr Munck af Rosenskjöld
föreslagit, det för de åtta nya Eleverne
beviljade anslag borde å Stat endast intill nästa
Riksdag uppföras.
Ropades Ja,
Grefve Cronhjelm'. Emot Ridderskapets
och Adelns nu fattade beslut får jag vördsamt
anmäla min reservation, icke derföre, att detta
beslut åsyftar någon betydlig tillökning af Statsutgifter,
men derföre att det godkänner den
princip, att Slaten skall börja med uppoffringar
för industrien, innan förhoppning brister, att
den genom enskild omtanka kan befordras.
92
Den 25 Augusti e. m.
Herr Cederfelt/åld: Såsom jag vill minnas
är det ännu en punkt uti SfatsUtskotfets Betänkande,
hvarom något beslut icke är af Ridder
skapet
och Adeln faitadt,
den nemligen, som
rörer de extra ulgijterne vid Veterinaire-Inrättningen.
Jag har ej inhämtat, om Betänkandet
är i detta afseende bifallet, men om
icke så förhåller sig, anhåller jag om proposition
derå.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt,
/kalken gjord proposition, fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att StatsUtskottets Betänkande
äfven i allt öfrigt gilla.
> Grefve Spens, Carl Gufiaf: Med anled
ning
af den motion en aktningsvärd Talare nyss
gjort, om Suppleanter till Revisorer, åfven som
med anledning af Revisorsvalet i dag, anhåller
jag få göra en särskildt motion. Hittills har
varit vanligt, att Ridderskapet och Adeln endast
till första Revisionen utsett genom direct
val de erforderliga Revisorerne. 69 §. i Riksdagsordningen
stadgar, att Rikets Ständer vid
hvarje Riksdag förordna om Revisorer, på sätt
Stånden, hvart för sig, lånipeligäst finna. Någon
praxis kan således ej i detta afseende binda,
då det år tillåtit, att särskildt för hvarje
Riksdag förordna. Jag hemställer härvid, om
det ej år principmåssigf, att åfven till den andra
Revisionen välja Revisorerne genom direct
val; jag tror, att, då denna revision egenteligea
D<"n 25 Augusti r
år dan, som, derest inga oförutsedda händelser
påkalla en Urtima Riksdag, närmast föregår
Riksens Stånders sammankomst, oell således kan
anses förbereda sinnesstämningen iner, ån den
första, sorn sysselsatt sig tued ämnen, hvilka,
når Riksens Stånder .sammankomma, redan åro
halfglöinda, denna andra revision räfven bör snarare
anses för den vigtigaste, ån för den minst
vigtiga. Hvad nu beträffar valsättet, så år i
min tanka ett indirect valsätt aldrig lämpligt vid
vigtiga val, så snart direct val år möjligt; orsakerne,
* hvarföre jag icke kan frångå denna
princip, hafva hår flera gånger blifvit framställde.
Jag yrkar derföre, att Ridderskapet och A-'
deln vid denna Riksdag må välja åfv«n till 1827
års revision, och torde denna motion, i likhet
med Herr Berghmans, få ligga på bordet; an-,
hållandes jag, att bägge rnä med första förekomma.
Herr Hjerta, Guftaf: Då motionernes tid
synes i dag åter börja, vill äfven jag väcka en
sådan. Jag önskar nemligen att få till Protocollet
dictera, det jag anser vigtigt, att de i
Grundlagen anbefaldte val måtte förrättas inom
den tid , vid hvars slut Riksdag lagligen tillån—
dalöper, eller inom fyra månader efter emottagandet
af Konungens Nådiga Proposition rörande
StatsYerkets tillstånd och behof; och anhåller
jag, att denna motion må varda till Riddar-!
husUtskottet remitterad.
Grefve Spens: Jag får till den siste Talaren
hemställa, om icke lämpeligaste tillfället att
94
Den Augusti e, hi.
afgöra den af honom vickta fråga vore, når 4y
§. i RiddarhusOrdningen till pröfning förekommer,
i sammanhang med de Ö. iga förändringar
uti samma Riddarhusordning, dem Riddarhusutskott
i särskildt Betänkande föreslagit.
Hvad 47 §. beträffar, så har Utskottet tillstyrkt
en och annan obetydlig jemkning af ordställningen
i densamma, och som Herr Hjertås
tillägg dervid kunde inflyta, _ skulle jag tro
det vara bäst, att derom besluta, enär hela för»
slaget hår granskas.
Herr Hjerta: Som Grefve Spens upplyst,
att vid 47 §. RiddarhusOrdningen flera mindre
omständigheter äro af RiddarhusUtskottet föreslagna
till ändring, skall jag utbedja mig, att få
förblifva vid min motion, emedan jag anser
den innefatta en ganska hufvudfakelig omstån-r
dighet.
Lades på bordet.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den 5o sist.
lidne Julii under N;o 582 afgifne, samt den 11
dennes eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt motion om upphörande
af KrigsAcademien tn. m.
Herr von Hohenhaufen, Michael, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N.o 2.)
Den 25%4ugusti m.
95
Grefve Cronhjelm, Polycarpus', Jag har
icke uppträdt för att anställa en jemförelse einellan
förrJelarne af undervisningan vid KrigsAcadeniien
å Carlberg och den vid Universiteten.
Jag har ej eller uteslutande yttrat mig för någondera,
särdeles sorn jag icke sjelf har någon
längre erfarenhet hvarken af den ena eller andra
af dessa läro anstalter. Jag har derföre med
så mycket mera nöje omfattat Stats- och OeconomieUtskottens'förslag
i ämnet, som Utskotten
icke deciderat sig. för det ena eller andra, utan
blott önskat, att åt en Committé måtte öfverlemnas,
att till nästa Riksdag undersöka militaire-undervisningen
i allmänhet. I detta afseende
har jag således icke något att tillägga, men
jag utber mig att få yttra några ord, hufvudsakligen
för att afhölja den skuggsida, sorn den
siste värde Talaren kastat på undervisningen vid
Universiteten, särdeles med hänsigt till den militaira
bildningen. Den värde Talaren tyckes
vilja insinuera den öfvertygelse, att den Acädemiska
undervisningen icke kan för den blifvande
militairen vara nog fördelaktig, och att han alldeles
icke der kan erhålla practisk bildning. Jag
tror mig väl icke äga tillräckelig kännedom för
att kunna med fullkomlig säkerhet bedöma denna
fråga, men jag har dock förmodat det icke
vara utom möjligheten, att äfven vid Universiteten
kunna inhemta någon practisk undervisning,
och att om den icke kunde blifva alldeles så
fullständig, som den vid KrigsAcademien, den
dock kan vara tillräcklig för uppfattandet af de
theoretiska studierne, och utgöra en lämplig förberedelse
till den practiska utbildning' den unga
gS
?5 Augusti <*, w,
roilitairen a 1 i tiel vid inträdet i tjensten erhålljfj
hail må hafva bivistat KrigsAc njemien c iler icke.
Den värde Talaren har till och med gått så
långt, att han, som skål emot,,förslaget, anfört
det särskilta exempel, att recognoseeringar ej
skulle kunna, i anseende till den flacka terminen
omkring Upsala, verkställas. Jag lemnar till
hans egen pröfning, om man icke skulle kunna
ordna detta på samina sätt som nu sker vid
Carlberg, der recognoseeringar verkställas genom
excursioner åt andra trakter.
I öfrigt är det visserligen ej min afsigt att
bestrida en återremiss af de förenade Utskottens
Betänkande, i fall derigenom någon ting skulle
kunna vinnas, men jag har trott mig böra
yttra dessa tankar, på det man ej må lemna obesvarad
en ensidig åsigt af den Academiska
bildningen, hvilken inom detta rum alltid lemnat
så lyckliga och lysande minnen.
Herr von Hohenhaufen: Jag kan icke be
gära,
att den sist talande värde Ledamoten skul.'
le med hela sin uppmärksamhet och fattning
följa mitt, något vidlyftiga yttrande; jag måste
således tro, att min låsning varit något otydlig.
I alla fall bör jag såga, att, om jag satt en
skuggsida på Universiteten dermed, att jag ansett
dem icke kunna lika väl som KrigsAcademien
uppfylla dennas ändamål, jag åtminstone icke
vélat injinuera detta, ty jag nyttjar aldrig hvarken
detta eller andra medel, hvarpå Fransyska
ord
Dm 25 Augusti e, rn.
97
ord kunna lämpas, utan talar alltid rent och be*
ståmdt, efter båsta förstånd och öfvertygelse.
Grefve Cronhjelm: Det skulle för mig
vara ganska smårtande, om den siste värde Talaren,
såsom det synes, trott, det jag velat åsyfta,
att han på ett mindre direct eller loyalt
sått framställt sina tankar. Men om han härvid
fåstat sig vid ordet irijinuera, som jag i mitt
yttrande nyttjade, så far jag nu helt öppet förklara,
att jag dermed blott velat uttrycka, att
den värde Talaren framkastat några tankar,
hvaraf följden skulle blifva den Öfvertygelse,
att en practisk militaire-undervisning icke vöre
vid Universiteten möjelig. Jag har vål medgifvet,
att den torde blifva mindre fullständig ån
den vid KrigsAcademien, men jag har också
trott det stå med tidens liberalité tillsammans,
att icke neka en Inrättning, som denna fordrar,
oell hvars nytta icke motsåges af det skål, den
värde Talaren uppgifvit.
Jag erinrar mig nu ett ställe i den värde
Talarens yttrande, der han beräknat fördelarne
af de Gymnastiska öfningarne vid KrigsAcademien.
Jag kan ej'bestrida dem, och jag skall
alltid berömma dessa öfningar, men jag hade
icke trott dem vara uteslutande fästade vid
KrigsAcademien; och då de dels redan åro inrättade
vid flere allmänna Läroverk, dels fråga
vid denna Riksdag om utvägar och medel till
sådana öfningars anställande vid alla Läroverk
Ridd. o. Ad. Pr, VII. B. 2;dra Afd.
9§
Den 25 Augusti e, m.
blifvit väckt, så inser jag i sanning icke, hilm
något skål härifrån kunnat hemtas, att vägra
Universiteten att få MilitaireLärare, Det hat
icke varit min tanka, jag upprepar det, att bestämma
mig uteslutande för den ena eller andra
undervisnings-methoden, aldraminst då en KrigsÄcademie
redan finnes inrättad:; men en concurrence
äfven emellan Läroverk måste alltid
blifva nyttig, och kanske med tiden fälla den
säkraste domen om företrädet, och i alla händelser
skal! likväl alltid inträffa, att mången,
som nu år hindrad att söka sin bildning vid
KrigsAcademien å Carlberg, skulle, i händelse
Miiitaire-Lårare vid Universiteten anställdes,
kunna finna lättare tillfälle, att der inhemta
denna bildning.
Herr Monfgommerie, Gujtaf: Som jag, i
likhet med Grefve Cronhjelm, icke kunnat rätt
fatta det omståndeliga yttrande Herr von Hohenhausen
nyss upplåste, får jag vördsamt anhålla,
att, i händelse Stuts- och OeconomieUtskottens
Betänkande återremitteras, det må
tillåtas mig, att till nästa plenum å nämnda anförande
afgifva ett lika omständeligt svar.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus':
FÖr min del hade jag önskat, att då de förenade
Utskotten hos Riksens Ständer föreslagit;
det en underdånig skrifvelse måtte till Kongl.
Majit afgå, med anhållan om anställandet af en
revision utaf de Militaire-undervisnings-anstalterne
jag hade önskat, säger jag, att i den
na
underdåniga skrifvelse äfven blifvit uttryckt,
Deri 25 Augusti e, rit'.
att nämnde revision måtte sträckas till Rikets
‘öjriga undervisnings-anstalter; men jag år öfvertygad
att de Revisorer eller Committerade, åt'
‘hvilke Kongl. Maj;t täcktes uppdraga ifrågavarande
befattning, ej skola underlåta då de undersöka,
huruvida de MilitaireLåroverken svara
mot sitt ändamål, att äfven vål pröfva, om de
'öfriga undervisnings-anstälterne äro i det skick,'
•att de kunde suppléera åt de förre, i händelse
de upphörde. Jag tror derföre också en åtérremiss
icke vara a‘f denna orsak nödig; ty det
kan ej gerna ‘undfalla Regeringen, att så styliSera
sin instrucfion för den blifvande Committeon,
att dess revision får en något längre syft-’
ning ån den Utskotten egentligen afsett; och
jag tillstyrker af sådan anledning bifall till Utskottens
Betänkande.
Herr 'Voh Hartmansdorff, /lu grift: Jag
‘ber ‘om ursäkt för det jag åter upptager Rid‘derskapets
och Adelns tid med ett 'yttrande i
‘detta ofta behandlade ämne, men jag finnér mig
dock föranlåten att besvara en och annan af dö
anmärkningar, Herr von Hohenhausen gjort vid
•Stats- och Öeconomie-Utskottens Betänkande-,
•ifan här ibland annat anlört, att de ynglingar,
‘sorn komma från Universiteten, eller andra allmänna
undervisnings verk, till Carlberg inerårtdels
åro cadetterna underlägsna, i examens-änT'•nena.
Sådant är en naturlig följd deraf, att
den ensidiga bildningen mäste gifva större färdighet
i vissa delar, än den undervisning, sorti
]på ert gång omfattar flera. Detta år ett gifvit
factum, icke blott hvad de andliga, utan ock
100
Den 25 Augusti e, m.
hvad de fysiska krafternes utveckling beträffar.
Derföre har ock i Hindostan, der man födes^ill
ett visst yrke, färdigheten hos hvarje gått till
en sådan höjd, att vål sällan någon Europé kan
komma dit. Men det oaktadt låra icke Europas
allmännare bildade innebyggare vilja byta roed
desse vid ett visst skrå smidda roenniskor.
Herr von Hohenhausen har vidare anmärkt,
att någon practisk Miliiaire-bildning icke kunde
vid Universiteten äga rum: att Landet omkring
desamma vore för flackt för anställandet af recognosceringar
m. m. Huru denna senare olägenhet
kan afhjelpas, har Grefve Cronhielm redan
visat. För öfrigt och då åtminstone vid
det ena Universitetet läger årligen plåga hållas
samt de Bevårings skyldige af Student-corpsen
lika ofta exerceras, torde tillfälle till practik lika
litet saknas der som vid Carlberg. Det har
ock blifvit anmärkt, att MilitaireLårare skulle
vid ett Universitet, skilda från andra upplysta
krigare, snart falla i dvala och ej följa med sin
vettenskap. Jag tror dock, att om man ville
commendera officerare till Universiteten, att bestrida
den Militaira undervisidngen. nämnda olågenhet
skulle vara förebyggd. Öfver hufvud
är jag af den mening, att all förtidig practik,
som ej göres på fullt alfvar, uträttar föga
så i militaire som civil våg. Såsom Student i
Upsala har jag deltagit i juridiska Collegier',
der man förde processer emot hvarannan; och
något sämre eller mindre lärorikt, hvad juridik
angår, skulle man svårligen kunna höra. Den
practiska kunskapen måste förvårfvas under ver.
Den 25 Augusti e, m,
JOl
kelig tjenstgöring, i riktig tjenst: annars båtar
öfningen föga.
Beträffande anmärkningen om yppigheten i
klådesdrågt vid Universiteten, så tror jag, att
de exempel i denna del, som der understundom
kunna gifvas, icke på något sätt uppväga dem,
som dagligen företes cadetterna i Stockholm.
Det år icke så längesedan man såg Studenter i
Upsala vandra i skinnpels* och om de numera
aflagt denna drägt, så bör det ej förebrås dem,
emedan det år en följd af stigande hyfsning,
hvarå brist i annan händelse, förinodeligen skul.
le läggas dem till last. I alla fall tror jag, att
Hufvudstadens grannskap har ett skadligare inflytande
på cadetterne vid Carlberg ån någre få
rika ynglingars prål vid Universiteten har på
Studenterna. Måhända hafva äfven cadetternes
föräldrar oftare rönt elaka följder af det förra,
ån Studenternas af det sednare.
I anseende till ynglingarnes härdande, vågar
jag tro, att de gymnastiske öfningarne icke
verka mindre kraftigt i Upsala och Lund, ån
vid Carlberg. Hvad jag med säkerhet vet, år,
att utan gymnastik, äfven simmkonsten öfvas af
Upsala Studenter, och att der efter det Academiska
Språket jemväl promoveras Magistrar i
denna konst.
Anmärkningen om öfverflödigheten för blifvande
krigare, att låsa Grekiska författare, tror
jag äfven vål gälla emot de Latinska, i fall hon
vöre riktig, Att låsa de gamla Språken, år vis
-
102,
Den 25 Jus,lisli e, m.
serligen icke nödigt^ för att inhemta kännedom,
af de gamla författarnes skrifter,
emedan,
såsom den värde Talaren sjelf anmärkt, man,
ktan läsa dem i; öfversättning, Men hvarjp, folk,
Ilar sin, kilning, efter hvilken språket, äfven råt-,
tar sig. Ju olikare den hos de odlade varitmed
vår, ju, lärorikare år studium af, deras,
språk, emedan, tankegången sfformat sig deri,
Utan språk-kunskap, vipnes derföre sällan någon,
allmän bijdnipg. Derföre s.e v,i jemväl) huruledes
de, sptn sakna denna, kunskap, åro, så, ensi-r.
diga, ty de kunna ej, beqväma sina tankar till.
någon annan, gång, ån den, hyarj. do. blifvit upp*
fostrade.
Hvad dqn högre Militaire-upder
\isningen
icke af Utskotten omtalad, och, hörer, således,
icke hit.
Den. omnämnda undersökningen aft
Militaire- verket i allmänhet förmodar jag vara
en rnissskrjfning i, Utskottens Betänkande, hetdstf
sistberörde föremål utgör ämne för det yftranjde,
Utskotten, afgifvit öfver Herr Lagerheiins..
vid,Riksdagens, början derom väckta, motion.
Betråffåqpe. slnteligen den önskan, flera^
vårda Redamöter yttrat, att jemte updersöknin.-,
gen af de.Militaire-undervisnings-verken, en re-,
vision af läroverken i det hela mätte företagas:,
får jag vördsamt erinrjra, att dep, senare revi-_
s,ionen nyligen år gjord och fullbordad, hvad»
de lägre läroverken beträffar, oc,h, det år egen.
tpligen dessa, sorn kunna komma, i fråga, når,
jpan talar om Krigs Acad emten. Finner man
dessa läroverks organisation oriktig, så börtnan,
MPPgifva bristerne; men dessförinnan kan jag
7>7i 25 Augusti e. m\
för min del ej antaga, att de finnas. De förmente
bevis på motsatsen, sorn af en vård Ledamot,
hvilken nu år frånvarande,, blifvit framUgde,
har jag-, med Scholmdrängen i liand, redan
en gång vederlagt. Någre ytterligare har
jag sedermera icke hört bestämdt uppgifvas. Jag
tror således, att Utskottens Betänkande kan ochi
bör, utan återrerniss, bilallas.
Herr Lefren, Johan Pehr: Ätt jag be
gärt
ordet, lärer Ridderskapet och Adeln ej finna
underligt, då jag har äran vara Styresman;
för det Undervisningsverk, hvarom nu är fråga.
Jag tror mig uppfylla Ridderskapets och Adelns
önskan, då jag ej upprepar hvad sorn i detta anine
redan så niånga gångenblifvit sagt, helst Ridderskapet
och Adeln-otvifvclugtigt redan stadgat sin:
tanka i hufvudsaken. Att här fortsätta en,ordstrid,
skulle föga gagna, den tog aldrig slut, ty den
ena förklarar, att den andra icke rätt fattat dess,
tanka, och så i oändlighet. Jag. öfvergå* således
genast till hufvudfrågan»
Utskotten tillstyrka en Revision af MilitaireUndervisnings-
Verken. Vid remissen- yrkade;
Herr Friherre Björnstjerna likväl, att denna Revision,
skulle sträckas till samtelige Undervisningsverken,
. på- det en harmonierande inrättning af
landets hela. Undervisningsverk em gång kundetill
vägabringas. Detta, som jag tror, högst angelägna-
förslag, understöddes af mig, motsades;
ej af Herr von Hartmansdorff, om jag rätt minnes,
understöddes, afven af HerrarMontgommerieQ.
ch. Stjernstolpe,, hvilka, för öfrigt, talat mott
104
Deri 25 Augusti e. rn.
KrigsAcademien, samt motsades blott af Friherre
Adlerbeth, som ansåg revisionen af de
allmänna UndervisningsVerken öfverflödig, då
Skolordningen redan anbefaller en sådan hvart
tredje år.
När nu nästan alla som talat i ämnet, och
deribland motionairen sjelf yrkat allmän Revision,
hemställes vördsamt, om Utskotten uppfattat
frågan, såsom de fleste önskat. Det har i
dag blifvit anfördt, att de allmänna Undervisningsverken
så nyligen undergått en ny reglering
; jag får äran anmärka, att KrigsUndervisningsverket
ändå sednare undergått en sådan.
Man har vid KrigsAcademien fortgående arbetat,
i följd af de nya grundsatser, som blifvit
stadgade. Resultaterne äro ännu ej afgjorde i
alla delar, men jag tror, att de antagne grunderne
skola befinnas fullkomligen ändamålsenliga; i de
fleste delar äro resultaterne redan gifne, och må vid
detta tillfälle mig ursägtas, om jag bestämdt förklarar,
att jag långt ifrån att vilja afvända en revision
öfver KrigsAcademien, på det lifligaste önskar en
sådan, emedan jag är öfvertygad, att den skall
lända Academiens förtjenstfulla Lärare till heder,
oeh kanske framvisa förhållanden, som äfven de
strängaste denna inrättnings granskare skola gilla,
och önska, att de agde rum vid våra allmänna
Undervisningsverk. Men jag kan ej annat
än på det alfvarligaste yrka den omtalte
allmänna revisionen. Då äga de som med MilitaireUndervisningsverken
hafva befattning, tillfälle
att få sina åsigter granskade, och att i sin
tour göra och till gemensam granskning under
-
Den 25 Augusti e.m.
1C5
ställa de anmärkningar mot allmänna Undervisningsverken,
hvartill de tro sig äga anledningar.
I annat fall synes mig föga vara vunnit med de
långvariga öfverläggningar detta ämne föranledt.
På dessa skäl vågar jag anhålla om återremiss
af Betänkandet.
Sedan jag nu yttrat mig i hufvudsaken, lärer
Ridderskapet och Adeln benäget ursägta, att
jag korteligen besvarar några af Herr von Hartmansdorff;;
mest omilda anmärkningar. Herr
von Hohenhausen har sagt, ått ynglingar från
allmänna Skolorne oftast äga så klena kunskaper,
att de knappt äro antagliga i KrigsAcademiens
lägsta dass. Herr von HartmansdorfFsynes
vilja tillskrifva detta den KrigsAcademien
så ofta förebrådde ensidigheten. Vid KrigsAcademien
examinera vi ankommanrle ynglingar
skäligen alfvarsamt, och det vore önskligt, att
man gjorde så allestädes, men blott i de stycken
ynglingarne uppgifva, att de i Skolan genomgått.
Om vi då, som oftast händer, finna
att kunskapen är klen, så måste väl detta ej
kunna tillräknas KrigsAcademien. Vidare har
blifvit talat om, jag tror Hindostan, om menniskor,
smidde vid ett visst yrke, Asialiska kastinrättningar
m. m. Jag öfverlemnar till Ridderskapet
och Adeln att dämma, om Svenska militairen
är lifvad af en så litet medborgerlig
anda, att sådana från Asien hämtade jämförelser
kunna anses billiga. Sant är, att KrigsAcademien
under loppet af sin 5o åriga tillvarelse
lemnat arméen åtskilliga föga underbyggde ämnen,
men lika sannt är, att den ock lemnat åt
-
Ben 25- August*' c. nu.
skillige ganska viii försigkomne och en mängd!
försvarligt underbyggde. Men man har varit
tammeligen sträng domare öfver denna inrätt-*
ning, det torde snart blifva tid att äfven de öfriga
Undervisningsverken, njuta samma uppmärksamhet.
Oin IvrigsAcademien utexamineras
20 Elever,, hvaraf 19 vöre klanderlöst underbyggde,
men den 2o;de klen, så plägar oss hända
den rättvisan, att inrättningen icke dömmes
efter de 19, utan efter den ao;de. Deremot
bryr man sig vid de allmänna Undervisningsverken
gemenligen föga om andra än de bästa,,
som följa med courserne med lätthet, och det
är efter dessa förträffliga lmfvuden sorn man
dömmer Skolan, sällan bryende sig 0111 den stora
mängden som försvinner i hopen, eller i okunnighet
dväljas på tjenstemanna-banan. Man
kan ogilla det som förtjenar ogillas, men man
bör ej vara ensidig, minst, då man ifrar mot ensidighet.
Man har klandrat, att vid KrigsAcademien
äfven praetiken, vårdas. Denna anmärkning är
oväntad. Bör man då ej upplysa fheorien genom
dess an,vändande,, der det sig> göra later;?'
förlorar theorien, deraf?’ går, man ej längre och
säkrare i, theorien, då dess användbarhet städse
vises lör ynglingen? sannerligen, det är svårt att
begripa hvad. snan skall svara.
Stockholms närhet har blifvit framställd såsom
en vådlig omständighet för Krigs Academien^.
och mångå föräldrar skola hafva rönt bittra följder
dergf. Ja!. Stockholm?, närhet är icke öiJr
-
fyen 2-5 Angust i e, nu
åkansvärd , men eftersyn en måste derföre vara;
så mycket- slörre. Det är sannt, att under loppet
af dessa 5p ar sorn KrigsAcademien existerat,
åtskilliga ynglingar nödgats lemna Acadejnien
för dåligt uppförande, men liar man undersökt
huru mångå af dem vid KrigsAcademien
blifvit bortskämde och huru mångå redan förp
ankomsten varit clet? Min erfarenhet talar i
detta fall till inrättningens fördel, och sådan lä.
j;er de flestes öfvertygelse vara. Men om ej så
Vöre, så frågar jag, om föräldrar intet riskera
för sina barns öde vid- de allmänna Undervisningsverken,
vid Skolor, Gymnasier och A cadernier?
Det lärer ieke gagna, att uppgöra denna
räkning, bäst lärer vara, att alfvarligen söka
åstadkomma förbättringar öfver allt, oell ej tvista
om företräden, minst här, der frågorne änr
då ej definitift kunna afgöras; man bör ej öfverdrifva
sina omdömen hvarken till förmon fog
den ena eller andra sidan.
Man har å nyo talat om ensidiga under■yisnings
methoder o. s. v. Det är icke möjligt
qtt här vederlägga dessa saker; jag ber min.aktningsvärde
vän Herr von Hartmansdorff visa
jpig den vänskapen, att komma tili Carlberg oell
på stället undersöka Läroverkets beskaffenhet,
peli der, som jag hoppas, iå en annan öfvertygelse,
och taga verkelig kännedom af den inrättning
sorn så bittert klandras,
Friherre Adlerbeth, Jacob: I anledning
af hvad Herr Lefrén yttrat, anhåller jag att
få. åter fästa llidderskapets och Adelns upp
-
Den 25 Augusti e. m.
märksamhet vid de uttryck, som af rnig blifvit
nyttjade, då denna fråga för någon tid sedan
här var ett öfverläggnings- ämne. Herr Lefrén
har fattat mitt anförande på det sätt, som jag
skulle hafva bestridt revisionen af de allmänna
Läroverken, Sådan har min mening aldrig varit,
och så har jag icke heller yttrat mig. Jag
fästade mig vid den af Friherre Björnstjerna
framställde önskan, att de oflenteliga Undervisningsverken
måtta underkastas en allmän granskning,
och ansåg mig böra upplysa, hvad Friherre
Björnstjerna syntes hafva förgätit, att en
revision af dessa Undervisningsverk, så vida de
utgöra Skolor och Gymnasier, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Beslut, redan år 1824 kommer
att företagas. För öfrigt har jag icke bestridt
och skall icke bestrida nyttan af en revision,
som komme att omfatta alla slags Läroverk.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag ernar ej ingå i någon
granskning af sjelfva hufvudfrågan. Jag utber
mig endast att få hemställa, om icke Utskottens
förevarande Betänkande egenteligen har till syftemål
, att för framtiden bereda en fullkomligare
kännedom af ämnet. Grefve von Schwerin
har ådagalagt, att en sådan sakkännedom icke
kan vinnas, utan att förut hafva tillfälle att i
ett sammanhang öfverskåda de Civile och Mili—
taire Undervisningsverken. Detta förutsätter således
en gemensam granskning af det hela; och
jag är öfvertygad, att Kongl. Maj:t, enär Han
emottagit Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
härom, skall ingå i deras afsigt, och vidtaga
Den 55 Augusti e. m.
de åtgärder, som för ändamålet äro nödiga. Jag,
får vid sådant förhållande vördsamt hemställa
om enär Riksdagen redan är långt framliden,
och många ganska vigtiga och angelägna ärenden
afbida Riksens Ständers beslut
om _
säger jag — det nu kan löna mödan att upptaga
tiden med öfverläggningar om detaillerne af
den ifrågaställde granskningen, och om ej ändamålet
bäst ernås, genom det att Ridderskapet
och Adeln helt enkelt bifaller Stats- och OeconomieUtskottens
Betänkande.
Herr Lefrén', Utskottens nyss upplästa Betänkande
upptager Friherre Adlerbeths yttrande.
Det är för mig icke möjligt att minnas, hvilka
ord Friherren begagnat. Jag kan aldrig misskänna
Friherrens fördomsfrihet, derom vet jag,
att Friherren är öfvertygad Min afsigt var blott
att nämna, att ingen mer än Friherren ansett
den allmänneligare revisionen öfverflödig.
I anledning af Hans Excellence Herr Grefve
Mörners tillstyrkande af bifall till Betänkandet
, som ej upptager hufvudfrågan , vågar jag
förvissa mig om, att Ridderskapet och Adeln
icke lemnar målet i det ensidiga skick, hvaruti
det sig nu befinner, hvarföre jag får vördsamt
förnya min anhållan om återremiss, hälst målet
är så enkelt, att det föga eller ingen tidsutdrägt
förorsakar.
1
Herr von Hohenhausen: Så vida det än
damål
jag åsyftat kunde uppnås genom ett bifall
till Utskottens Betänkande, såsom Hans Ex
-
Den 25 Augusti c. fil.
cellenre Herr Grefve Mörner yttrat, skulle jag
visserligen för min del äfven deruti instämma.
Men då Utskotten uttryckeligen förklarat, afl
revisionen skulle inskränkas till de MilitaireUrtdervisningsVerken,
ser jag alldeles icke, hura
det af Herr Grefve Mörner tillstyrkte förslaget,
att hela Undervisningsverket må öndergå granskning,
skall kunna tilfvägabringas. Det är på
grund häraf, som .jag anhåller om återremiss af
-Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner'-.
Till hvad jag nyss anförde får jag tillägga den
■förklaring, att det alldeles icke är af någon misstro
till KrigsAcademiens värde, sorn jag gjort
■min framställning. Jag har sjelf haft tillfälle
finna, att denna inrättning under de senare åren
gjort betydliga framsteg. Den kan således icke
vid en revision något förlora. Men jag ber dö
Herrar, som yrkat återremiss af Betänkandet^
taga i öfvervägande, örn icke sjelfva den frågan
angående en revision af -de Militaire Undervis -  ningsverken involverar omfattningen af hela Läroverket,
och om icke Kongl. Majt, sorn är lika
angelägen att rättvisa må göras åt de Militaire,
som andra yrken, kan och säkerligen skall
i den blifvande Instructionen för ifrågavarande
revision bestämma, att granskningen skall sträcka
sig öfver det hela, så att fullkomlig sakkännedom
må kunna vinnas. Del är derföre jag
ansett Utskottens Betänkande kunna i dess nuvarande
skick genast bifallas.
Herr v un Hartmansdorff: Jag täger mig
j}en 25 Augusti ‘é, tit.
friheten fasta Höglöfl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå , att skillnaden emellan den
revision af Krigs-undervisningsverken, hvilken
nyligen blifvit på Kongl. Maj;ts Nådiga befallning
företagen och fullbordad, och den granskning
af nämnde Undervisningsverk, hvilken enligt
Utskottens förslag nu skulle af Riksens Ständer
begäras, är den, att den förre blott åsyftade
KrigsUndervisningsverken, sådana de voro,
afskilde från allmänna Läro-anstalterne, hvaremot
den senare granskningen skulle upplysa ■,
huruvida berörde Undervisningsverk borde med
■de allmänna förenas. Dessa gransknings-åtgärder
böra således icke med hvarandra förblandas.
Att af Kongl. Maj:t begära en allmän undersökning
af Läroverken öfver hela Riket, anser jag
så mycket mera öfverflödigt, sorn man derigenom
skulle komma att begära hvad som redan till
större delen är gjort, och som i händelse fråga
dervid nppstode om undersökning af Bergs- och
Navigations-skolor eller andra särskilta Undervisningsverk,
första åtgärden bordt vara, att visa
hvad som fattas dem, för att uppfylla sitt ändamål.
Men detta har jag ännu icke hört någon
göra, och dessförinnan lärer väl icke någon
ändring deraf böra sättas i fråga,
Sluteligen bör jag besvara en af Herr Lefren
gjord anmärkning, i afseende på den skillnad
man trott sig förmärka emellan de från
allmänna Läroverk till Carlbergs KrigsAcademie
ankomne ynglingars kunskaper och deras medhafvande
betyg deröfver. Jag trodde, att fråga
egenteligen yar om jemförelse mellan lår jun
-
113
Ven 25 Augusti e, m.
gar nes kunskaper, ej om riktigheten af lärares
betyg, hvilkas osannfärdighet, om den åger rutn,
ej lårer kunna låggas de förra till last. Deras
exempel, som lenina Universiteten, innan deras
uppfostran blifvit fulländad, och begifva sid till
KrigsAcademien eller annorstädes, utan betyg,
bevisar intet i afseende på mängden, sorn icke
smyger sig bort.
Herr Herta: Jag har vid hvarje tillfälle,
då detta ämne varit hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln i fråga, undvikit att yttra mig
deröfver. Jag har gjort det derföre, att jng
sjelf en tid varit vid Carlbergs KrigsAcademi,
och der inhemtat en del af min bildning, samt
icke eller tilltror mig, att i närvarande ögonblick
bestämdt såga, huruvida det kan vara tjen.
ligt att bibehålla denna läroanstalt, sådan den
nu år. Men då fråga nu uppstått, att genom
en återremiss af Stats- och OeconomieUtskottens
Betänkande tillvägabringa ett beslut, att
vånda Regeringens uppmärksamhet på vigten att
ställa all undervisning i ett famtnanhängande
fuck, anser jag mig böra utsåga min öfvertygelse,
att hela vart undervisnings-verk alldeles
icke är enligt med tidens kraf
icke byggdt
j ä den grund, forn i repreferitativa famhällen
fordras: nemligen, att Staten Jkall dana med.
borgare, men att hvarf enfald f:all af egen
kraft fjelf bilda fig till det Järfdldta yrke
han väljer.
Då jag, oaktadt jag inom mig var förvissad,
att
Den 2§ Augusti e, mi
ntt om undervisnings-anstalterne rättades efter
denna grund, resultaten deraf skulle blifva lika
snabba som fördelaktiga, dock nödgas hylla ti—-  dens svagheter, och ej sett något möjligt för
det goda åndamålet att nu åtgöra, har jag hittills
gjort det till en pligt, att ej yttra mina
tankar derom. Ännu åro vål ej följderne be*
kanta af den nya olullståndiga Svenska Skol-J
ordningen, men de skola snart blifva det, når
tiden år inne.
Den sak sorn un år under pröfning år dock en
af de vigtigaste, och blifver må hända ej förr
bragt till ett lyckligt slut, ån den lagstiftande
magten sjelf bemågtigat sig rättigheten att ordna
den allmänna undervisningen, och ej längre lemnar
till den verkställande, hvad som så nära rörer
Representationen.
Jag vill ej uppehålla mig vid det sätt Europas
magter i senare tider vidtagit, i afseende
på denna angelägenhet; jag vill endast stanna
vid den obetydliga del af det stora hela, hvarom
vi nu öfverlägga, och jag kan då ej annat ån
tillstyrka återremiss af Utskottens förevarande
Betänkande, derföre att jag ej anser Riksens
Ständer böra uteslutande begära Revision af en
gren utaf läro-anstalterne. Jag väntar visserligen
icke deraf något väsendtligt resultat, men
jag år öfvertygad, att Regeringen skall landsfaderligen
besinna ämnets vigt, om Riksens Ständer
genom en allmän önskan yttrade, det sam-?
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B. s.dra Afd, 8.
Dm 25 Augusti e, m.
tnanhang borde åga rum emellan Undervisningsverket
i det hela och de Låroinråttningar, som
för vissa yrken åro till finnandes. Af detta skål
skulle jag för min del yrka återremiss, och det
år till och med gifvit, att densamma blifver oundgångeligen
nödig, emedan uti Betänkandet
förekommer, såsom jag tror, ett icke obetydligt
skrif-fel, nemligen ordet: Militaireverket, som
Icke lärer böra betyda annat ån Militaire-Under\>isningsverket\
då användandet af det förra
uttrycket kunde leda till ett ganska besynnerligt
resultat.
Friherre Adlerbeth'. Jag anser alldeles otjenligt
att, i afseende på hvad Herr Hjerta
yttrat, ingå i pröfning af frågan om den nu
gällande Skol-lagens ofullständighet. Önskligt
hade likväl varit, att den värde Talaren anfört
de skäl, på hvilka han grundat sin tanka»
Intill dess detta skett, förblifver jag vid min öfvertygelse.
För öfrigt bör jag, såsom en ostri.
dig förtjenst af denna författning, åter nämna
hvad jag redan flera gånger härstädes anmärkt,
att den genom stadgandet om ElementarLäro -  verkens revision, inom sig sjelf bär ett frö till
förbättringar. Denna revision har äfven afseende
på de högre Läroverken, emedan vid
hvarje sådan förrättning en representant från
Universiteterne tillkallas. Då vår Regering således
redan tillkännagifvit sin vilja, att hvad
som rörer de offentliga undervisnings-anstaltei’-  ne, måtte blifva föremål för noggranna undersökningar,
synes man med säkerhet kunna påräkna
den af flere värde Talare åstundade för
-
Den 35 Augusti e, mi
ening i afseende på granskningen af de Militaire
Undervisningsverken, och andra allmänna
Laro-inrättningar. Jag tillstyrker att Betänkandet
måtte antagas, och instämmer fullkomligt i
de skäl, på hvilka Hans Excellence Herr Grefve
Mörner och Grefve von Schwerin grundat
deras öfvertygelse, att en underdånig hemställan
från Riksens Ständer om revision af de Militaire
Läroverken skall mötas af Kongl. Maj;ts
Nådiga bifall, och att den blifvande revisions^
förrättningen icke skall stadna vid en isolerad
undersökning af dessa Läroverks tillstånd, utan
äfven komma att betrakta dem i sammanhang
med de öfriga allmänna Undervisningsverken.
Herr Lefrén: Herr von Hartmansdorff har
sagt: att, innan det af krigssidan är styrkt, att
allmänna Undervisningsverken äro felaktiga, in-:,
tet afseende borde göras på den begärta allmänna
revisionen m, m. Jag hemställer, huruvida
här är tillfälle, att andraga andra skäl
än sådana, som af öfverläggningens gång
kunna föranledas. Jag och många med mig
hafva försökt vederlägga Herr von Hartmansdorffs
anförda anmärkningar. Om Herr von
Hartmansdorff icke anser sig vederlagd, så torde
dess motståndare hafva rätt till samma sjelfförtroende.
För egen del vill jag visserligen ej
täfla, men frångår aldrig, att såsom en rättvisa
yrka en ömsesidig undersökning af ämnet.
Jag kunde visserligen begagna det af Herr
Hjerta angifna skäl för återrerniss, nemligen det
mindre egentliga skrifsätt Utskotten begagnat,
US
Den 25 Augusti e. m.
men jag önskade heldre, att sjelfva sakens beskaffenhet
af Ridderskapet och Adeln ansågs
böra verka till återreiniss.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Jf ilhelm:
Jag är i denna fråga egenteligen af samma tanka
sorn Herr Hjerta, men då målet förra gången
hos Ridderskapet och Adeln förevar, förklarar
jag att någon ändring af KrigsAcademien,
efter min öfvertygelse, icke för närvarande borde
bifallas. Jag trodde nemligen, att förändringen
af den såkallade ensidiga uppfostran, som
der meddelas, berodde förnämligast af de framsteg,
de constitutionela förhållandena gjorde.
Jag kan nu ej eller frångå denna mening, men
skall en revision af de Militaire Undervisningsverken
nu äga rum, bör det ske i sammanhang
med revision af de öfrige Läro-anstalterne i Riket.
Dels i afseende härå, och dels med hänsigt
till Herr Hjertås uppgift, att ett skriffel i Betänkandet
influtit, af den art, att om detta antoges,
ett betydligt misstag om Riksens Ständers
afsigt skulle kunna äga rum, instämmer jag i Herr
Hjertås begäran om återremiss, och får vördsamt
anhålla om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition derå.
Grefve Cronhjelm-. Jag för min del tror
mig pä samma grund som H. E. Grefve Mörner
böra bestrida återremiss af Betänkandet.
Jag delar fullkomligt den af Hans Excellence
framställda tanka, att en Revision ef Militaireundervisnings-verken
icke kan företagas, utan
att ingå i grunden för den allmänna undervis
-
Den 25 Augusti e. m.
117
ringen i det hela, och jag ser ej, ehvad redactionen
af det blifvande beslutet åndras eller
icke, att man kan vinna annat ån hvad sorn i
alla fall måste ske, att Revisionen utstråckes
till grunden för all undervisning i allmänhet.
Jag tror ej eller, att msn bör låna styrka för
yrkandet af återremiss, derigenom att man förklarar
alla våra ordningar för allmänna låroanstalterne
vara odugliga. Jag anser det vara
både obilligt och orätt att proclamera detta, e.
når beniålcle ordningar åro nyss gifna, och man
ännu ej kan med visshet bedöma följderne deraf.
I öfrigt förmodar jag, att om ett skriffel insmygt
sig i de förenade Utskottens Betänkande,
detta fel ganska väl kan genom ett särskildt beslut
af Ridderskapet och Adeln råttas, utan att återremiss
behöfver föregå.
Herr von Hohenfiaufen: Jag har ej an
ledning
att tro det åberopade uttrycket vara ett
skriffel. I Betänkandet rörande Herr Lagerhjelms
motion sluta Utskotten med tillstyr kande,
att Riksens Ständer må åt Kongl. Maj.t i underdånighet
öfverlemna, att vidtaga de för Krigsmagten
till lands och vatten måst tjenliga mått
och steg. Hår åter lyder slutet, att Riksens
Ständer böra hos Kongl. Maj:t anhålla, ”att Mi.
litaire-verket i hela dess omfattning må varda
af sakkunnige mån undersökt, hvarefter de åga
att yttra sig om den Militaira undervisningen
m. m”. Så ungefärligen vill jag påminna mig
att Utskotten sig utlåtit; och jag tror på denna
grund det vara nödvändigt att veta , hvad man
tillstyrker eller skall antaga. Som jag fullkorn
-
Ven »5 Augusti e. m.
igen önskar en sådan allmän undersöknings företagande,
som den Hans Excelience Herr
Grefve Mörner omtalt, anser jag, att denna ön.
skan skulle rakt motverkas, i fall Utskottens Betänkande
oföråndradt bifölles, emedan deri just
anföres, att en dylik mera generel Revision a£
våra läroverk icke år af nöden.
Herr Hjerta t Jag finner visserligen, att
skriffelet i Utskottens Betänkande icke år af den
beskaffenhet, att ej möjeligheten deraf låter tänka
sig. Jag anser dock det vara besynnerligt,
att Utskotten vid besvarandet af en fråga, sorn
blott rörer de Militaire-undervisnings- verken, tala
om en undersökning af Militaire-verket i hela
dess vidd. Det låter ej tänka sig som möjeligt,
att detta varit Utskottens mening. Jag tror vål
för min del, att ändamålet ej vinnes genom den
Revision Utskotten tillstyrkt, ty man lärer ej
kunna vänta sig någon gagnelig förändring, förr
än följderne af den undervisnings-method, som
nu vid de allmänna låro-verken följes, visat sig;
och jag skall således icke vara ibland dem, som
bestrida hvilket beslut sorn helst Ridderskapet
och Adeln må i detta ämne nu fatta; men då
ExpeditionsUtskoftet måste hålla sig stricte vid
orden, och det synes nog öfverdrifvit, att begära
en undersökning af Militaire-verket i hela
defs omfattning, har jag trott denna tirad böra
råttas, hvarföre jag förnyar min anhållan om
återremiss af Betänkandet.
Grefve Cronhjelm'. Jag instämmer visserligen
med Herr von Hohenhausen deruti; att ds
Dan s 5 Augusti a. m,
II»
förenade Utskotten i slutet af deras Betänkande,
icke synas böjde att tillstyrka en revision
af de civila undervisnings-anstalterne, men sorn
denna tanka icke år bestämdt yttryckt i Utr
skottens Betänkande, eller i det deruti tillstyrkte
beslutet, så lärer densamma icke kunna hafva
något inflytande på den önskan Ridderskapet
och Adeln, i följd af slutmeningen, vill hafva
till Thronen framburen; och Utskottens tanka
torde således ej hindra den omtalda Revisionen
af de civila Läroverken , i hvad den anses
nödig.
Hvad i öfrigt beträffar ordet MilitaireKerket,
hvarvid man velat fästa sig, så hemställer
jag vördsamt, om icke, för att upphäfva
denna scrupel, Betänkandet kunde bifallas; med
tillägg, att nämnde ord bör utbytas mot; Milituire
Undervisnings Verken.
Friherre Cederjirö/n, Jacob: Jag ämnar
ej bestrida den begärda återremissen af Betänkandet,
men i afseende på hvad hår blifvit yttradt
om den af Utskotten föreslagna Revisionen
af Militaireverket i alla dess delar, får jag
förklara, att detta tillstyrkande, långt ifrån att
vara ett misstag, år ganska consequent; ty det
vore svårt, om icke alldeles omöjligt, att rått
bedömma de militaira Undervisningsverken, så
framt man ej granskat organisationen af Militaireverket
i det hela; och hvad i Öfrigt beträffar
sambandet emellan Revisionerne af de militaira
och de civila låro-anstalterne, så låra^deremot
ej några svårigheter möta.
123
Den 25 Augusti e, m,
Herr von Hohenhauferi: Sedan en af de
förenade Utskottens Ledamöter sjelf erkänt, att
det anmärkte ordet icke år något skrif-fel, titan
står i consequens med Utskottens framställning
i öfrigt, och dessutom flere värde Ledamöter
inom detta rum tyckas medgifva, att en
undersökning af liela Undervisningsverket år nödvändig,
så anser jag för min del det vara så
mycket mera skål att bevilja återremiss af Betänkandet,
som man annars skulle genom ett
bifall till Utskottens Betänkande i hela dess vidd
i sjelfva verket förklara en sådan generel undersökning
icke vara erforderlig.
Herr Grefven och Landt Marfkalken fragade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsoch
OeconomieUtskottens förevarande Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärk*
ningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bifall af UL
skottens Betänkande.
Ropades afven Ja och Nej.
Herr von Hohenhaufem Jag ämnar ej
begära votering, men, efter hvad som förekom
mig, var antalet af dem som biföllo återremissen
vida större än deras som nekade den.
Herr Grefven och LandtMarskalken yt
-
Den Sg Augusti e, m.
151
träde, att som lian icke vid de tvenne föregående
propositionerne kunnat med säkerhet utröna
Ridderskapets oell Adelns pluralitet, finge
Herr Landt-Marskalken å nyo hemställa, om
icke Ridderskapet och Adeln behagade Utskottens
Betänkande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återförvisa.
Ropades Ja och IVej, samt votering.
Grefve Spens, Cari Gu/ta/'. Jag anhåller
att för Ridderskapet och Adeln få framställa
orsaken , hvarföre jag i denna fråga hellre begår
votering, ån ett förnyinde af Herr Grefvens och
Landt-Marskalkens senaste proposition, hvilken
blifvit med ja, nej oci votering besvarad. Jag
vill ej bestrida, att ridactionen af Utskottens
förslag kunnat vara innorlunda och riktigare;
men det år just de Bråndringar deruti, som
hår blifvit yrkade, att lemligen Revisionen skulle
utsträckas till alla civila undervisningsverk,
sorn jag icke anser riktiga, och till och med
betydligen sämre ån cet nu varande innehållet;
och då i öfrigt denna fråga endast år ett önskningsmål,
samt jag fullkomligen delar den öfver,
tygelsen, att Kongl. Mått, då Revisionen en gång
företages, åser det vigtga af ämnets kraf, finner
jag de förenade Utskottens Betänkande vara i
detta fall så fullständigt som det möjeligen kan
vara. Jag har derföre trott, att detsamma kunde
oföråndradt bifallss på de grunder Herr
Grefve Mörner och G’efve von Schwerin anfört,
och att, i händelse Herr Grefvens och
Landt-Marskalkens proposition derom icke af
122
Den sg Augusti e, rn,
Ridderskapet och Adeln bifölles, votering kunde
så gerna först som sist anställas.
Herr Grefven och LandtMarjkalken gjorde
derefter proposition till bifall af Utskottens
Betånkade.
Ropades äfven Ja och Nej, samt Votering.
Herr von Hartmanidorff: Jag underställer
vördsamt Höglofl. Ridderskapet och Adeln om
vi böra upptaga tiden rnrd en votering i detta
ämne. Det är i alla fall ett önskningsmål, och
jag är öfvertygad, att 011 icke Utskottens framställning
är så tydlig och fullständig, sorn flere
värde Ledamöter önskat,Kongl. Maj:t dock icke
lärer underlåta, att, i afseende på Militaire.
verket, vidtaga de åtgärcer, som för dess bästa
kunna vara nödige och limpliga. Jag afstyrker
således all votering i denia fråga.
Herr Lefrén: Det förefaller mig högst besynnerligt
, att de värde Talarne så enträget
yrka den ensidiga revisimen af Militaire-Undervisningsverken.
Det lörjar se ut, som ensidigheten
vore nu behöfig, den har dock förut
blifvit med skäl högt khndrad. Tidsutdrägten
är ingen. Det behöfves ej många minuters öfverläggning,
för att öfverenskomma om en så
klar fråga som den: att om man vill låra kån~
Tia en fak, sa mäjie den, uriderfokas.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
med Herr Lefrén i den tänka han yttrat om
Den 2S Augusti e, m.
123
tidens besparande. Jag tror det vara likgiltigt,
0111 återremissen beviljas eller ej; men anser
mig dock snarare böra tillstyrka det Ridderskapet
och Adeln täckes bifalla den, emedan man
dermed åtminstone vinner tid.
Grefve Cronhjelm,: Då jag för en stund
sedan bestred återremiss af det förevarande Be.
tänkandet, skedde det af den öfvert}rgelse, att
jag ej visste, hvartill en mesure skulle gagna,
som jag ansåg oell ännu anser rakt öfverflödig;
men då flere Ledamöter önskat den, och jag
förmodar, att tiden för besvarandet af de gjorda
anmårkningarne skall blifva korrtare, ån den
sorn fordras för en votering hos Ridderskapet
och Adeln, så får jag äfven för min del förklara,
att jag icke vill vidare bestrida den begärda
återremissen af Betänkandet.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt.
Jkalkeri förnyad proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt. att Utskottens Betänkande,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremittera.
Grefve Spens: Jag liar icke velat __ ef
ter
som det ansågs upptaga tiden — enständigare
yrka på votering. Jag har gerna afstått
derifrån, då Ridderskapet och Adeln anser oss
kunna undvika en dylik deb
rekommer. Men om jag ej bedrager mig, så
begärde Herr Montgomerie i början af discusyionen,
att Betänkandet måtte få hvila på bor
-
varande, enär Betänkandet
I
nästa gång äter fö
Dtn 25 Augusti e. m.
det Jill nästa Plenum, på det han skulle kunna
taga närmare kännedom af Herr von HohenhaHsens
skrifteliga anförande, och detsamma besvara.
Det torde vara flere Ledamöter sorn instämma
i denna begäran, och jag anhåller att
det må vara öppet för dem, som önska det, att
få i nästa Plenum beledsaga återremissen med
deras åsigter, i afseende på det yttrande Herr
von Hohenhausen afgifvit, och i anledning af
den deraf föranledda debatt.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken förklarade,
att som han fattat Herr Montgomeries
ifrågavarande begäran, hade Herr Montgomerie
endast förbehållit sig, att få i nästa Plenum be.
svara Herr von Hohenhausen» i dag upplåste
skrifteliga anförande; och hade följaktligen någon
fråga om sjelfva målets hvilande å bordet
till nästa Plenum icke blifvit framställd.
Grefve Spens; Jag torde då endast få anhålla,
att, i händelse någre flere Ledamöter ån
Herr Montgomerie, skulle, efter inhemtad kännedom
af Herr von Hohenhausens dictamen,
finna sig föranlåtne att deröfver yttra sig i nästa
Plenum, deras anföranden äfven må få med*
följa återremissen.
Herr Grefven och LandtMarJhalken erinrade,
att, sedan målet nu blifvit till Utskotten
återremitterad t, det vore hvarje Ledamots rått,
att derutinnan afgifva dess yttrande, intill des»
målet från Utskotten återkomine.
ten 25 Augusti e. m.
125
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannåmnde Utskott inkouine Memorial
och Utlåtanden:
Frän Sast- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Af den 19 dennes:
N:o 426. I anledning af väckt fråga om
rättighet för vederbörande att med penningar
gälda dagsverken till Kungsgårdar.
N:o 427. I anledning af väckt motion om
nya grunders bestämmande för Roteringen i
Upland.
Frän StatsUfJIiottet:
Af den 19 dennes:
N;o 4s5. I anledning af väckt motion om
tillökt antal löner inom StatsExpeditionerne af
Kongl. Maj:ts Cancellie.
N:o 428. Angående RiksStåndens särskildta
beslut i fråga om ökadt anslag å Stat för Kongl.
Bibliotheket.
N:o 42g. Rörande granskningen af Wadstena
KrigsmanshusCassas räkenskaper.
N:o 45o. I anledning af ytterligare fråga
om Städernes inqvarterings- besvär.
Af den 12 dennes:
N:o 451, I anledning af våekt motion om
XjG cert 25 Jugitsti, e. m.
anstånd med betalningens erläggande för erhållen
undsåttnings-såd från Allmänna Magezinslnråttningens
förråd.
Af den ig dennes:
N:o 432. Angående den vid innevarande
Riksdag verkställde granskning af Allmänna Magazinslnråttningens
förvaltning.
Af den 12 dennes:
N:o 455. I anledning af väckt motion om
eftergift och afskrifning för åtskilliga äldre ännu
obetalte Undsåttnings-Spannmåls-Skulder i
Wermlands Lån.
Från Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten:
Af den 21 dennes:
N;o 434. Rörande Allmänna Magazins-Inråttningen.
Från BancoUtJkottet:
Af den 16 dennes:
N:o 48. I anledning af förrättad Revision
öfver f. d. RiksDiscontVerkets utredning och
Räkenskaper för år 1822.
Från Allmänna Befvärs- och OeconomieUtjkottet:
Af
den 19 dennes:
N:o 168. I anledning af gjorde anmårknin
-
T)en 25 Augusti c, m,
13?
gar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande;
angående förslag till upphäfvande eller ändring
af visse stadganden i Kongl. Maj:ts förnyada
ScholasOrdning af den 16 December 1820.
N:o 169. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande om
Directioners inrättande till Cavalleriets beklädnad
m. m.
Upplästes följande från RiddarhusUtskottet
inkomne Memorial:
(Se Bilagan N:o 3.)
Lades på bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 20 Augusti 1825.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag -  Utskottets den 21 sistlidne Julii under Njo 106
afgifne, saint den 5 dennes eftermiddagen] på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af väckte
frågor om förändringar i BrottmålsLagstiftningen;
blef samma Betänkande, på grund af flere
Ben 25 Augusti e, m.
Ledamöters dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet återremitteradt. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den s5 Augusti 1820.
S. D. Remitterades till
StatsUtskottet:
Herr Hjärnes, Carl Jacob, den 11 dennes
förmiddagen på bordet lagde, Memorial, angåen«i
de pension för Riksens Ständers f. d. JustitiaeOmbudsman,
Herr Friherre L. A. Mannerheim,
jemte de af åtskilige Ledamöter i anledning deraf
denne dag afgifne yttranden. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 5i sistlidne Julii afgifne,
samt den 11 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden:
N;o 379. I anledning af RiksdagsFullmägtigen
Pehr Pehrsons för sig och Medlöftesmån
sökte befrielse från betalning af bristande arrende
för Wendtholms Hofstalläng.
N;o 58o. Angående förrättad granskning af
TullVerkets räkenskaper. Ut supra.
S. D, Vid förnyad föredragning af Bevill-*
nings
-
Den 25 Augusti e, m,
I29
nings- och Lag-Ufskottens den Si sistlidne Julii
under N:o 28 afgifne, samt den 11 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, öfver
vackt motion, angående yrkad nedsättning uti
nu stadgade böter för försummelse, att anmäla
sig vid Mantalsskrifning, och att sättet för besvärs
anförande öfver Kongl. Maj;ts Befallningshaivandes
Utslag, rörande sådane böter, måtte
bestämmas j fann Ridderskapet och Ådeln för
godt, att, under godkännande af det i Utskottens
Betänkande upptagne första alternatif, hvarigenom
berörde böter blifvit till hälften mot deras
nu varande belopp, elier 1 Riksdaler, nedsatte,
samma Betänkande äfven i öfrigt gilla. Ut
supra,
s. d. Då nu å nyo föredrogs Statsutskottets
den 12 dennes under N:o 4og afgifne, samt
'den 18 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående den i Hufvudstaden anlagde
Veterinairelnrättning,- fann Ridderskapet och Ädeln
för godt, att samma Utlåtande gilla, med
tillägg, icke allenast att 555 R:dr 16 sk. Banco
årligen tili löuefyllnad för den theoretiska läraren,
samt en lika summa årligen såsom arfvode
för pensionairen, af Ridderskapet och Adeln beviljades,
utan ock att ytterligare g6o Rtdr Banco
ärligen skulle å Stat intill nästa Riksdag uppföras
till underhållande af 8 Elever utöfver hvad
StatsUtskottet tillstyrkt. Ut supra.
Ridd. 0. Ad. Pr. VII. B. s;dra Afd.
>3®
I)en 27 Augusti f m.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
på grund Bf dervid gjorde anmärkningar, StatsB8mt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 5o sistlidne Julii under N:o 582 afgifne,
samt den 11 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckt
motion om upphörande af Krigs-Academien m.
m. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. Lagerheim,
Onsdagen den 27 Augusti.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Vid förnyad föredragning af Banco-Utekottets
den 7 dennes under N:o 4a afgifne,
pamt den 11 derpå följde eftermiddagen på bor
-
Den 27 Ju gust i /, m,
det lagde, Betänkande, öfver väckt motion om
upplysningars meddelande i anledning af de vid
Utskottets Memorial N;o i5 bifogade Tabeller,
rörande BmcoVerkets tillstånd; fann Ridderskapet
och Adeln att samma Betänkande endast
borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo och bifölls Banco-Utskottets
den 7 dennes under N:o 43 aflåtne, samt
den 11 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, angående uppskof med återbetalning
af ett från BancoDiscontVerket år 1818
utgifvet lån.
Herr Moritgommerie, Guftaf, anförde skrif—
teligen:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr HammarJkjöld, Lorenzo: Ehuru jag
ej vill neka riktigheten af åtskillige strödde satser
uti Pierr Montgommeries anförande, anhåller
jag dock att få protestera emot hufvudsaken,
eller det som utgör det egentliga 7rpo]ov
i hans yttrande. Det är nemligen hans begrepp
om Universiteten, att de ej blott borde vara till
för theoretisk bildning, utan att der äfven kun-,
de införas en sådan practisk undervisning, sora
att skrifva ordres m. m. Så snart sådane practiske
öfningar infördes der, skulle hela andaa
132
Don 27 Augusti f, ml
försvinna, och följden skulle blifva, att ingen hnge
någon riktig handledning, hvarken uti theorie
eller practik, och dermed tror jag ej att man
skulle vara belåten.
Herr Grefven och LandtMarJkalken hemställde,
om icke Herr Montgonuneries Memorial,
som innefattade svar å Herr von Hohenhausen®,
M., anmärkningar vid Stats- och OeconomieUtskottens
den 25 dennes eftermiddagen återremitterade
Betänkande, i anledning af väckt mo.
tion om Upphörande af KrigsAcademien m. m.,
kunde, jemte Herr Hammarskjölds rörande samma
ämne afgifne yttrande, till bemälte Utskott
förvisas.
Bifölls.
Företogs till pröfning Hedervärda BondeStåndets
och Högvördige PresteStåndets den 6
och 11 dennes aflåtne, samt deniS derpå följde
förmiddagen på bordet lagde, ProtocollsUtdragj
innefattande, det förra inbjudning till MedStånden
att förena sig uti anmodan till StatsUtskottet,
att, i följd af 49 Riksdagsordningen, oaktadt
trenne Stånds bifall å ett afgifvit Betänkande,
inkomma med motiveradt Utlåtande till
det Stånd, hvarifrån Betänkandet blifvit återremitteradt*
samt det sednare, att PresteStåndet
icke funnit skål antaga berörde inbjudning.
Herr von Hartmansdorff, Auguji'. Uti
förevarande ämne, har BondeStåndet varit af
Dea 27 Augasi i f. m.
133
»nnan mening än StatsUtskottet om tydningen
af 4g §■ Riksdagsordningen. RondeStåndet har
framställt sin åsigt, och inbjudit de öfrige R.iksStånden
att deruti instämma. Prestegtåndet
har åt samma §. gifvit en annan tydning, ån
RondeStåndet. Om nu hvarje Stånd skulle ingå
i en särskildt pröfning af detta lagrurn, vöre
det möjligt, att man finge fyra olika tolkningar,
eller att två Stånd stannade mot två, hvilket
hvar och en lärer finna vara alldeles olämpligt i
afseende på Grundlags-frågan. Men äfven om
denna farhåga ej skulle afhålla Ridderskapet och
Adeln från det begårdta instämmandet, så förekommer
uti PresteStåndets beslut det yttrande,
att Ståndet ej anser Utskotten böra ingå i pröfw
ning af blott ett Stånds återremiss, hvilket åter
synes mig vara för långt gånget åt en annan sidai
Ty Utskotten böra otvifvelaktigt pröfva hvarje
gjord anmärkning, för att tillse om några nya
skål eller uppgifter deruti innehållas. Finnas
inga sådane uti ett Stånds återremiss, och de
öfriga orne bifallit ett Retånkande, så tyckes det
vara öfverflödigt, att Utskotten upprepa hvad
sorn redan blifvit sagdt,
Jag får således underställa Riddersfcapets
och Adelns pröfning en uppränning till det beslut,
hvilket jag i nårvande fall anser vara det
råtta; att nemligen man yttrade, ”det Ridderskapet
och Adeln ansåge sig icke böra särskildt
ingå i någon förklaring af 4g §. Riksdagsordningen,
men funne för sin del öfverflödigt, aR
,i mål der 3 Stånds bifall gäller, såsom Riksens
Ständers herluf* Utskotten g kullu inkomma nied
134
Den 27 Augusti j, m.
ytterligare omståndeligt besvarande af de anmärkningar,
sorn det fjerde Ståndet funnit sig
befogadt att vid Utskottens Betånkanden göra,
enär återretnissen ej föranleder något tillägg i
det redan fattade beslutet, eller iaktagandet
af någon dervid förut icke upptagen omständighet”.
Herr Cderfchjöld, Pehr Gujiaf: Uti den
siste värde Talarens yttrande kan jag icke instämma.
Jag anser hvarje Utskott vara skyldigt
ett RiksStånd den aktning, att meddela de upplysningar
som Ståndet önskar, och att undanrödja
de tvifvelsmål det kan hysa. Också har
det alltid varit brukligt, att Utskotten i korrhet
upplyst motiverne för besluten, och besvarat de
anmärkningar som blifvit framställde, oaktadt saken
redan blifvit af tre Ståhd afgjord. Sålunda
tillstyrker jag instämmande uti BondeStåndets
beslut. Jag tror ej, att det fordras någon
tydning af 4g §. Riksdagsordningen hvilket ej
tillhör Stånden, utan blott en ordagrann tillämpning
af §m. Der står: ”Återförviser något
RiksStånd ett redan beredt mål till vederbörande
Utskotts ytterligare utlåtande, åligge Utskottet
att dermed inkomma till det Stånd, som återremitterat;
kunnande likväl ej genom denna
återförvisning, de öfrige Ståndens beslut i de
mål, der trenne Stånds röst utgör Riksens Stån»
ders, deras kraft och verkan till expedition betagas”.
Det år således ett ytterligare utlåtande
som skall följa, ehuru saken redan år
afgjord.
Den 27 Augusti /, m.
«35
Friherre Cederjiröm, Jacob: Jag instäm
mer
med Herr Cederschjöld deruti, att det visserligen
tillhörer ett Utskott, att svara på en
återremiss, ehuru de öfrige Stånden hafva bifallit
dess första Betänkande, så mycket mera
som, i händelse vid öfverläggningen af det Stånd;
som återremitterat, sådane omständigheter förekommit,
hvilka i de andra Stånden blifvit betänkte,
och göra förändringar nödige, de tre
Ståndens fattade beslut ej hindrar att, på grund
of nytt Betänkande, förena sig om ett annat
beslut, i fall det är mera ändamåls-enligt. Afsigten
med Ståndens beslut om återremisser är
ej. att få dem ändamålslösa. Således om ett
Utskott vid en återremiss fått upplysningar, som
kunna vara verkande, är Utskottet pligtigt att
utreda förhållandet, och förklara, huruvida det
finner sig böra tillstyrka, eller icke tillstyrka
det fjerde Ståndets anmärkning. Här behöfves
visserligen ingen förklaring af 4g §. Riksdagsordningen,
ty den är bestämd, och om ett Stånd
återremitterar ett Betänkande på redan pröfvade
oell besvarade skäl, då kan Utskottet visserligen
säga, att som det redan besvarat dessa
anmärkningar, det blott får tillkännagifva, att
tre Stånd redan fattat deras beslut, men om
uti anmärkningarne någon ny fråga finnes, anser
jag att Utskottet icke kan undandraga sig,
att besyara densamma.
Herr von Hohenhausen, Michaell Herr
Cederschjöld har funnit den 4g §. i Grundlagen
ganska tydlig, såsom BondeStåndet förstått deni
Deremot har PresteStåadet haft en annan öf
-
Den 27 Augusti j. m.
■vertygelse, Det vore ju ej omöjligt, att Ridderskapet
och Adeln hade en tredje, att Bor--  gareStåndet hade en fjerde, och slnteligen Ut-,
skottet en femte mening. Grundlagen föreskrif-.
ver ej något, huru i sådant falj skall förhållas,
och huru detta skall utredas. Det är blott,,
när LandtMarskalk eller Taleman vägrar proposition,
sorn det till ConstitufionsUtskottet öfyerlemnas,
att afgifva ett sådant utlåtande 3
som afgör frågan. Således lärer det icke vara
Jämpeligt, att ingå uti någon förklaring äfvensom
en sådan icke lärer vara tillåten på annat
sätt, än Grundlagen medgifver, nemligen genom,
antingen i vanlig ordning begärd förändring, somfår
hvila i fem år, dier genom utlåtande i anledning
af vägrad proposition. Hvad deremot
BondeStåndet framställt, är en anmodan till dö'
öfrige Stånden att instämma uti principen deraf,
att Stånden vid alla tillfällen kunna fordra,,
att Utskotten skola med utförlighet besvara återremisser
StalsUtskotfet har ej vägrat ett sådant
besvarande, när nya skäl och upplysningar förekomma,
men när inga sådane inträffat, harUtskottet
ej ansett det behöfligt. Jag hemställer,,
huruvida det kan vara nyttigt, att stadga såsom
generel princip©, hvad BondeStåndet föreslagit,,
att vid alla återremisser Utskottet skall inkomma
med detaillerad förklaring. För det närvarande
får jag upplysningsvis nämna, att i afseende
på gäle Hufvudtiteln, sorn från Ridderskåpet
och Adeln blifvit återremitterad, har
StatsUtskottet inkommit med ett lika lydande,
svar som till BondeStåndet, nemligen att tre
Stånd bifajlit Betänkandet, och att Utskottet ej
Dea 2? Augusti f. m.
i 37
funnit några nya skäl till förändra rit Utlåtande.
Jag tror ej att Ridderskapet och Adeln mera i
detta fall, än i flere föregående, kommer att yrka
något särskilt upptagande af atla de skäl, sorn
vid återremissen blifvit anförde, och sorn redan
blifvit besvarade. Hvad åter angår det Fri.
herre Cederström yrkat, så finnes det uttryckeligen
intagit uti Herr von Hartmansdorff nyss
framställda förslag, till svar å BondeStåndets
inbjudning. Kanske torde det fordras, att berörde
förslag blifver ytterligare uppläst. Deruti
finnes allt hvad Friherre Cederström yrkat.
Grefve af Ugglas, Gujlaf; Friherre Cederström
synes förutsätta, att tre Stånd skulle
kunna frånträda deras beslut, örn ett Utskott förändrade
sitt förslag Detta tror jag dock ej låter
sig göra, då det står uti 69 §•. RegeringsFormen,
att tre Stånds beslut utgöra Riksens
Ständers. Det måtte då vara lika heligt, sorn,
om alla fyra deruti deltagit, och icke kunna
undergå rubbning. Annat är, 0111 en uti fjerde
Ståndet gjord anmärkning blott afser ett tillägg,
som ej är uti contradiction med hvad förut blifvit
heslutadt, och ej deruti åstadkommer någon
ändring. Då tror jag visserligen det vara Utskottets
skyldighet, att alla Stånden framlägga
det förslag, sorn i enlighet dermed göres. Det
i BondeStåndets ProtocoIlsUtdrag omförmälte
jnål var ock så af Utskottet behandladt, emedan
BondeStåndets anmärkning gick ut på fullkomlig
ändring, och ej på något tillägg. Jag
tror således att det svar Herr von Hartmansdorff
föreslagit3 bäst uppfyller ändamålet. Jag
»3*
Den 27 Augusti J. ni.
får dock underställa, om man tager för gifvet
att saken är afgjord, tili hvad ändamål det skulle
lända, om ett Utskott, som redan är öfver
Löfvan sysselsatt, inginge uti förnyad pröfning
af mål, som redan äro afgjorde. Det skulle
blott onödigtvis öka göromålen. Dessutom får
jag gifva vid handen, att BondeStåndet vid denna
Riksdag emottagit flere sådane utlåtanden ,
deruti StatsUtskottet, likasom uti de nu ifrågavarande,
endast tillkännagifvit de tre Ståndens
beslut, utan att BondeStåndet dervid gjort anmärkning.
Det är nu först, som BondeStåndet
deruppå fästat sin uppmärksamhet. Jag förenar
mig med Herr von Hartmansdorff, och anhåller
om proposition å det svar han föreslagit,
Herr Riben, Garl Willielm'. Den af tvenne
Ledamöter förutsedde händelse, att hvart
Stånd möjligen stannade uti olika tolkning af
Grundlagen , tyckes verkeligen nu vara nära för
handen, ty antingen Ståndet antager Herr von
Hartmansdorff eller Friher re Cederströms mening,
är en förklaring af 49 §.n i sjelfva verket
gifven. I hufvudsaken är jag förekommen
af Grefve af Ugglas. Jag tror, att det skulle
gifva anledning till en förskräcklig tids-utdrägt,
om det vöre Utskottens pligt, att ingå uti ytterligare
pröfning af ett mål derföre, att ett
Stånd blifvit skiljaktigt ifrån de tre öfrige, hvilka
likväl utgöra en bestämd pluralitet Jag underställer,
om icke, för att komma ifrån saken,
Ridderskapet och Adeln skulle inskränka sig till
det svar, att Ridderskapet och Adeln ej finner
skäl , ait förena sig med BondeStåndet} och det
Den 27 Augusti j. m.
»39
utan att uppgifva något skäl; ty om man gör
det, tyckes mig förklaringen vara gifven.
Friherre Cederftrom : Då Utskottens Betänkanden
ej äro annat, än bearbetande af frågor
från Riksens Ständer, faller det klart af sig
sjelf, att om, vid handläggningen deraf inom
Stånden, sådane upplysningar inom ett Stånd
göras, hvilka böra föranleda till förändring af
Betänkandet, böra de ock leda derhän , att sätta
Stånden i tillfälle att sig derom förena; och
69 §. R egeringsFormen gifver dertill anledning,
då der står: ”förblifver något Stånd ändock
”vid den mening det fattat &c.” Hade det stått;
Det Stånd sorn återremitterat, hade förhållandet
varit annat, och då hade de öfrige Ståndens
beslut icke kommit i fråga. Om nu Utskottet
ej besvarar anmärkningar ifrån ett Stånd,
komma de ej till de öfriga Ståndens kunskap.
Visserligen kan det invändas, att 02 §. Riksdagsordningen
bjuder, att af alla Memorial som
remitteras, skola 4 exemplar aflemnas, hvaraf
5;ne skola afsändas till de öfrige Stånden, men
det känne vi alla, att oaktadt sådane Memorialer
verkeligen lära ankomma , uppläsas de aldrig
, och komma ej till Ståndens kunskap, utan
man afvaktar Utskottens Utlåtanden deröfver. Jag
skulle derföre vara af den öfvertygelse, att ett
Utskott bör besvara hvarje återremiss, så framt
anmärkningarne äro af den beskaffenhet, att behöfva
särskilt utredning och ej förut äro besvarade.
I sednare fallet är det öfverflödigt, ty
då kan man hänvisa till första Betänkandet,
>4®
Och 27 Augusti /. ut.
men äro de af ny egenskap , bör Utskottet uti
låta sig.
Herr von Hohenhaufen : Jag får förnya,
min anhållan att Herr von HartmansdorfFs förslag
matte uppläsas, ty jag tror det innehålla
fullkomligt hvad som önskas. Han visar, att
han icke ingår rrti någon förklaring af Grundalagen,
sorn Herr Riben förmenat. BondeStåndet
har egenteligen fordrat ett allmänt instäm-,
mande uti principen, att alla återremisser äfven
från ett enda Stånd skola med Utskottens förklaring
besvaras. Grundlagen ålägger ej, att
detta nödvändigt skall ske, oell då tid' derigenom
skulle borttagas kan jag ej finna, att
Ridderskapet och Adeln mera nu än förr bör
önska, att det sorn princip skall verkställas. Det
är nödvändigt i det fall, som Herr von Hartmansdorff
och Friherre Cederström omtalat ,
men det utesluter ej en förklaring äfven i andre
fall, ty för att rätt använda Grundlagen ,
så enär ett Stånd uti någon viss fråga fordrar
ett uttryckligt svar, lärer det blifva Utskottets
Tjioralijka pligt att dermed inkomma, men ej;
bör man stadga sådant för alla tillfällen. Önskar
ett Stånd, att något Utskott skall inkomma
med ny förklaring, och Utskottet skulle vägra
att en sådan afgifva, så äger Ståndet enligt
44 §. Riksdagsordningen att vända sig till
de öfrige Stånden, och begära att de måtte ålägga
Utskottet viss tid, inom hvilken det skall
med sitt Utlåtande inkomma, men hurudant Utlåtandet
skall vara , kari deremot icke föreskrifvus.
Att mer eller mindre utveckla svaret, be
-
Den 27 Augusti f, rni
Ml
Tor på viljan eller förmågan % men BondeStåndet
liar ej blott för detta fall begärt, att StatsUtskottet
skall inkomma med svar på anmärkbingarne
, utan jemväl anmodat de öfrige Stånden
att sådan princip stadga, att Utskotten vid
ada återremisser skola inkomma med detailleradt
svar. Detta tror jag ej kunna instämma
med nytta för saken, och besparing af tid. Jag
förnyar min begäran, att Herr von Hartmansdorff
förslag till svar måtte uppläsas, ty det
förenar hvad af åtskillige Ledamöter blifvit önskadt.
Undertecknad upplåste härefter tir MemorialProtocollet
Herr von Hartmansdorff förslag
till beslut i detta ämne.
Herr Riben: Det upplåste projectet till
Ridderskapets och Adelns beslut börjar visserligen
med, att Ridderskapet och Adeln ej vill ingå
uti någon förklaring, men slutar deremot med
att Ridderskapet och Adeln ej finner nödigt, att
Utskotten skola afgifva något förnyadt Utlåtande.
Jag utbeder mig få fråga, om icke det just
år den saken hvarom år fråga, och om icke det
beslutet just innefattar en förklaring af 4g §,
Riksdagsordningen P
Herr von Flartmansdorff; Mitt förslag till
beslut innehåller blott, att Ridderskapet och Adeln
ej förklarar någon viss grundsats giltig för
eller emot, utan blott anser det vara öfveinödigt,
att Utskotten afgifva nya Utlåtanden, då
inga nya omständigheter förekommit. Således
14»
Dera 27 Augusti f. m.
år icke något intrång gjordt uti den rätt Riksens
Ständer kunna anse sig i detta afseende
tillkomma.
Herr Cederfchjold: Vid andra gångens aD
hörande af Herr von Hartmansdorff^ förslag,
finner jag nytt skål att protestera deremot. Det
tyckes syfta derhän, som skulle Ridderskapet
och Adeln förklara, att Ståndet icke finner nödigt,
att efterkomma hvad Grundlagen till äfventyrs
påbjuder. Genom ett sådant beslut skulle
Ridderskapet och Adeln såga, att Ståndet icke
vill ingå i undersökning om 4g (Jjtns innehåll,
utan lemnande derhän hvad den kan stadga, decretera
sig icke finna nödigt, att Utskotten skola
besvara återremisser. Det vore följaktligen
att förklara, det Grunlagen må vara hurudan
som helst, finner Ridderskapet pcb Adeln §:n
icke böra tillämpas annorlunda, ån så och så.
Jag kan således icke bifalla det förslag Herr von
Hartmansdorff framställt.
Herr Lefrén, Johan Pehr: För min del
skulle jag tro, att Ridderskapet och Adeln icke
borde befatta sig med att tyda Grundlagen, helst
den år klar. Jag hemställer, om den händelse
skulle inträffs, som vid 18 j 8 års Riksdag, att Riksens
Ständer uti ett önskningsmål stannade i så
olika beslut, att ej något samfällt kunde ffamgtållas,
och då något Stånd ville ingå till Kongl.
Maj;t med särskildt skrifvelse, huru sådant vore
möjligt, om ej Utskottet besvarade anmårkningarne.
Häraf synes, att ett Stånd kan komma
i afgjordt behof, att få anmårkningarne besva,
Den 27 Augusti f. m.
*43
rade. Jag har velat anföra detta, för att visa,
att det icke bör bero af Utskottet att besvara
eller icke besvara anmärkningar, utan lärer §:n
vara klar och tydlig, att Utskottet är skyldigt
lemna svar till det Stånd som återremitterarj
och att Ståndet har rått att fordra svar.
Hans Excellence Herr Gr ej ve Mörner:
Adolph Goran'. Jag kan för min del ej finna
annat, ån att 4g §. bestämmer, att svar skall af
Utskotten gifvas, men också att sättet, och beskaffenheten
af svaren måste bero af Utskotten.
Intet Stånd lärer kunna föreskrifva ett Utskott,
huru eller hvad det skall svara, utan Utskotten
äga att lämpa detta efter sin åsigt af sakens
förhållande. Följakteligen lärer ej annan åtgärd
kunna åläggas, ån anmälan, att tre Stånds beslut
uti sådane mål, der tre Stånds röst gälla
som pluralitet, och ytterligare Utlåtanden i de
mål, der omståndigheterne sådant erfordra. Når
således ett mål återförvises till förnyad handläggning,
kommer Utskottet och säger, att det
ej finner anledning att förändra sin tanka, och
att det ej har annan förklaring att gifva. Jag
tror ej, att man då kan ålägga ett Utskott att
svara något vidare, och jag känner ej någon §.
som säger, att ett Utskott skall svara annat, ån
hvad Utskottets öfvertygelse om saken fordrar.
Når nu Utskottet förklarar, att anmärkningarna
icke föranledt till någon förändring, så år ju
Utskottets öfvertygelse uttryckt, som jsg ej vet
huru Stånden kunna förändra, och når Utskottet
förblifver vid sin mening, så kan man ej komma
längre. I anledning deraf skulle jag tro, att
*44
Den 27 /fttgusti f, »?,
Herr von Hartmansdorff^ förslag till svar kunde
så förkortas, att Ridderskapet och Adeln icke
fann sig tillhöra att ingå uti någon förklaring
af 4q §■> men ansåg) att då den innehåller att
återremiss skall besvaras, borde ett svar lemnäs,
ehuru beskaffenheten deraf icke kunde annat ån
ankomma på Utskottets pröfning.
Herr Cederfchjöld: Den siste värde Ta
laren
har medgifvit, att Utskottet bör svara det
Stånd som gjort anmårkningarne, men trott, att
Grundlagen icke talat om beskaffenheten af svaret,
utan att Utskottet blott behöfde upplysa om
tre Stånds beslut. Jag tycker mig likväl finna
en annan betydelse af stadgandet i 4g att Utskottet
skall afgifva ett ytterligare utlåtandet,
således ett utlåtande, ej blott en upplysning
örn de öfriga Ståndens beslut, utan ett ornarbetadt
utlåtande i ämnet.
Herr Hjerta, Johan Gnjtaf: Jag tror, att
den siste värde Talaren ej fästat nog uppmärksamhet
vid förhållandet'med återremisser. Om
de innehöllo något beslut rörande ändring uti
Utskottets första Betänkande, då tror jag, att
Utskottet borde inkomma med ny omarbetning,
men då återremisserne ej åro annat ån enskiltes
anmärkningar, oftare beviljade af höflighet
emot anmårkarne, ån af öfvertygelse, att anmårkningarne
åro båttre ån Betänkandet, så
kan jag ej finna, huru Riksens Ständers Utskott
kunna vara förpligtade att omarbeta ett utlåtandet,
sorn tre fjerdedelar af representationen ansett
-
Den 37 fagust i f, m.
MS
sett tillfyllestgörande. Det år gifvit, att vid
första pröfningen af ett Betänkande, får det blott
återremitteras, antagas eller afslås. Om då tre
Stånd bifallit Betänkandet, så*är det äfven gifvit,
att der tre Stånds beslut gäller, måste det
fjerde nöja sig med underrättelsen, att det af
tre år bifallit, och att ett nytt Betänkande af ett
Utskott vore då en ohöflighet mot de tre Stånden
sorn beslutit, lik-som det vöre en olaglighet,
om deras Beslut i följe deraf kunde förändras.
Att ett Utskott i sådant fall skulle omarbeta sitt
Utlåtande, år icke låmpeligt, och jag vet ej,
hvarföre ett Järnfeldt Utlåtande skall vara ett
umarbetadt Utlåtande; det måtte vara tillräckligt,
om man svarar, att saken redan år afgjord.
För min del kan jag ej finna annat, ån att det
skulle åstadkomma förlust af tid och iöröka ar*
betet betydligt. Jag år af den tanka, att återremiss
sällan behöfdes, om målen rått uti Stånden
behandlades, och inga svårare arbeten kunde
uti Utskotten förekomma, ån om de skulle
tvingas, att sedan frågor i den anda Utskotten
handlagt dem, en gång blifvit afgjorde, framställa
nya Utlåtanden , i följd af några anmärkningar
inom ett enda Stånd.
Herr von Hartmansdorff■. Jag vill icke
gifva saken en så inskränkt tydning, som Hans
Excellence Grefve Mörner och Herr Hjerta, utan
tror, att, vid alla sådane tillfällen der nya
omständigheter komma i fråga, bör vederbörande
Uiskott inkomma med ett utredande af dem,
Ridd. v. Ad. Pr. VII, B. 3,dra Afd, to.
146
Ben 27 Augusti f m,
och då konna möjeligen tillägg ske till redan
fattade beslut. Detta år icke blott grundsatsenligt,
utan äfven öiligt, och har under Riksdagens
lopp skedt uti en sak, som jag framställt;
Jag anser således tillägget om nya omständigheters
upptagande och besvarande når de förekomma,
vara nödigt; men tror deremot ej med
Herr Cederschjöld, att Utskotten böra afgifva
förändrade utlåtanden öfver saker som redan
blifvit besvarade. Hvartill skulle sådant tjena?
Det vore blott, att göra varationer på samma
thema, och ett dylikt konststycke, om ån behagligt
för någon Ledamot, skulle dock för Stån.
det vara utan gagn.
Herr Lefrén: Jag anser frågan vigtig. Herr
Cederschjöld har gifvit 4g §. Riksdagsordningen
ert alltför vidsträckt tydning, andre deremot en
alltför inskränkt. Jag tror med Hans Excellence
Grefve Mörner, att man ej kan ålägga Utskotten,
att afgifva nya omarbetade utlåtanden, om
Utskotten vilja qvarstå vid deras förra beslut,
men jag tror, att Utskotten åtminstone böra lemna
svar, och yttra, om de stå qvar vid sin mening,
men icke helt korrt såga, att tre Stånd
afgjort frågan, och att således Utskottet icke
finner sig i nödvändighet, att yttra sig, orri anmårkningarne
varit af något värde. I annat fall
skulle man åt Utskotten öfverlåta en rätt, som
Grundlagen ej lemnar dem, den. nemligen, att
underlåta besvara ett Stånds anmärkningar, hvilket
likväl år nödvändigt, om Ståndet viii ingå
med en enskilt skrifvelse till Kongl. Maj;t.
Den 27 Augusti J. m.
14?
Herr Hjerta: Jag var ej hår tillstädes då
Herr von Hartmansdorff gjorde sitt nyss omförmålte
förslag till tillägg. Jag finner ganska
riktigt, att da ett tillägg bör göras, i anledning
af anmärkningar, saken då år af den natur, att
anmårkningarne böra besvaras. Jag trodde saken
anga blott en vanlig återremiss, derutlåtan^
det bestrides af enskilte personer inom ett Stånd,'
hvilka Ståndet visar den aktning, att bevilja återremiss.
På denna grund har jag trott, att
sedan tre fjerdedelar af Stånden bifallit Betänkandet,
det ej borde åligga Utskottet, som utgöras
af fyra Stånd, att utarbeta ett nytt förslag,
för det att några Ledamöter inom ett
Stånd behagat göra anmärkningar, sorn kanske
ej ens förtjena att besvaras. Det skulle försena
göromålen, och göra omöjligt, att dermed komma
till slut, om man skulle besvara sådane ani
mål kningar. Jag anhåller således om bifall på
hvad Herr von Hartmansdorff föreslagit.
Herr Cederfelt öld: Någre värde Talare
hafva tagit mitt uttryck om Utskottens skyldighet,
att inkomma rned omarbetadt utlåtande, i
en helt annan mening, ån jag tänkte det. Min
mening var, att de skulle inkomma med utlåtande
öfver de anmärkningar som blifvit gjorde;
och derföre bearbeta sjtdfva ånmet, till besvarande
af dessa anmärkningar.
Herr Lefren : Jag beder Ridderskapet och
Adeln vördsamt, att Ståndet vill fästa uppmärksamhet
på den grundsats- Herr Hjerta nu sednast
velat göra gällande. Han gjorde skillnad
,4g Ben *7 Augusti J. m,
emellan sådane anmärkningar, som med Ståndets
bifall gå till ett Utskott, och sädane som
utgöra pluralitetens beslut. Jag hemställer om
ett sådant beslut kan fattas annorlunda, än till
bifall eller afslag å hela Betänkandet. Huru
kan man då föreställa sig, att anmärkningar gå
till Utskotten såsom beslut. Ståndet fattar blott
beslut, att anmärkningarne äro af den beskaffenhet,
att de föranleda till återreiniss, och om
än man ej voterar om saken, anses det dock
som om pluraliteten hade beviljat återremiss,
och Herr Hjerta lärer hafva svårt att visa, huru
ett annat beslut kan första gången fattas.
Således lärer denna anmärkning förfalla, och
Utskotten blifva qvar i sin skyldighet att svara,
om de förblifva vid sitt förra Betänkande, eller
om de, i grund af anmärkningarne, afgifva nytt
utlåtande, men icke enligt 49 §. äga ratt, att
säga, att de icke besvara anmärkningarne, sedan
tre Stånd afgjort saken. Det åstadkommer
ingen tidsutdrägt att säga, att Utskottet
blifver qvar vid sin mening, och förorsakar ingen
vidlyftighet, om man med 3 räder svarar,
att om man ej finner skäl att ändra sin öfvertygelse
, men snarare åstadkommer det tidsutdrägt,
om man hvarje gång som nu , skall raisonnera
bort i .3 timmar en sak, som, enligt 4<)
§:n , är så tydlig.
Herr von Hohenhausen: I Herr von Hartmansdorffs
förslag finnes ej det bestrida, som
Herr Lefrén yttrat. Med honom delar jag den
mening, att det ej är Utskotten tillåtit, att inkomma
med hvad svar som hälst. Det åligger dem
Den 87 Augusti f, m.
att utreda och besvara frågorne. Deremot angår
nu frågan från BondeSfåndet, att saintelige
RiksStånden skulle instämma att som principe
stadga, att Utskotten skulle inkomma vid alla
tillfällen med detaillerade utlåtanden. Jag har
redan nämnt, att om något Stånd så uttryckehgt
fordrar för något bestämdt fall, så kan det
enligt 44 § Riksdagsordningen vända sig till
de öfrige Stånden, som kunna ålägga Utskottet,
att med utlåtande inkomma, ifall Utskottet icke
skulle hörsamma dess begäran. Om man skulle
göra ett sådant tillägg, så uppfylles allas
Önskan,
Herr Hjerta'. Jag tror mig verkeligen oskyldigt
hafva förlängt denna discussion. Jag anser
att mitt yttrande varit ganska tydligt, men jag
har blifvit missförstådd. Man sätter likväl i fråga,
att Utskotten skulle glömma sin skyldighet
emot Riksens Ständer samfällt, för att uppfylla
den emot ett Stånd. Jag tror det vara Utskottens
skyldighet, att icke ändra sitt beslut, och
icke inkomma med något nytt förslag som kan
leda till ändring, då 5 Stånd fattat sitt beslut
uti sådan® frågor, der det gäller som Riksens
Ständers. Hvad skulle följden väl blifva; jo att
kanske då två Stånd stannade emot två, istället
för att Stånden lörut varit enige. Här är
ej fråga om annat, än för mycken uppmärksamhet
för ett Stånd, och derigenom för liten
för de öfrige. Jag tillstyrker således bifall på
Herr von Hartmansdorff* förslag.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: Herr
Hjerta gjorde nyss en skillnad emellan återre
-
Den 27 Aubust i /. m.
misser, som åstadkommas af enskilfe StåndsLedamöters
anmärkningar, och sådane, som äro
en följd af Ståndens beslut. Denna skillnad
tyckes vara obekant för Herr Lefrén, som bestridt
dess verklighet, och jag anser mig således
skyldig vördsamt upplysa, att det verkligen finnes
en sådan skillnad. Det är nemligen i 56 §.
RegeringsFormen uttryckligen föreskrifvit, att
vid alla Grundlagsfrågors behandling, Stånden
icke få på vanligt sätt återremittera ConsfitutionsUtskottets
Betänkanden, utan skola pröfva
de framställde anmärkningarnes beskaffenhet,
dervid inga andra anmärkningar få till ConstitutionsUtskottet
hänvisas, än de, hvilka hvarje
RiksStånd särskilt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar. En sådan återremiss, hvarigenom
Ståndet förklarar anmärkningarne utgöra
dess gemensamma tankar, måste ostridigt vara
af en helt annan och skiljaktigare beskaffenhet,
än den återremiss, hvarigenom Ståndet, utan allt
omdöme öfver de gjorda anmärkningarne, endast
öfverlemnar dem till Utskottet. Det har
från långliga tider tillbaka nästan ansetts som en
skyldig höflighet mot motionairen, att enär han
framställt anmärkningar vid Utskottets öfver motionen
afgifne Betänkande, och begärt återremiss,
bevilja densamma; och deraf har handt,
att man åtmindstone under de första två tredjedelarne
af hvarje Riksdag, varit ganska frikostig
med återremisser, hvarigenom mer än ofta både
Utskottens och RiksStåndens göromål blifvit
onödigtvis förökade, samt en icke obetydlig,
högst dyrbar tid, fruktlöst förspillts, enär resultatet,
i afseende å frågornes sluteliga pröfning
Ven 27 Augusti /, m. j£i
och ulgång, ingalunda förändrats, och det med
återremisserne åsyftade ändamål således ej eller
vunnits. Jag hemställer, oin det icke vore möjligt,
att fyra Riksdagsmän, en i hvarje Stånd,
kunde sig emellan öfverenskomma, att tourvis
göra anmärkningar vid. alla Betänkanden, oell om
de, i lall de med någorlunda skicklighet uppställde
sina anmärkningar, älven om desse i
sjelfva saken voro oriktige, icke jemväl skulle
kunna bereda återremiss på alla Betänkanden.
örn man då ovilkorligen antoge den grundsats,
att Utskotten alltid skulle afgifva jårnyade så
kallade bearbetade utlåtanden, så skulle äfven
alltid tvänne Utlåtanden erfordras uti hvarje
fråga, utan afseende derpå, om tre Stånd bifallit
det första Betänkandet eller icke. Jag
hemställer, om det är klokt att gifva anledning
till dylika händelser.
Jag har för öfrigt tyckt mig märka, att Herr
Lefren är synnerligen angelägen derom, att Utskotten
vid besvarande af återremisser i de mål
som redan äro genom tre Stånds beslut åtgjorde,
alltid böra i deras förhyade utlåtanden bestämt
uttrycka, att de gjorde anmärkningarne
icke ändrat deras öfvertygelse, och att de förblifva
vid deras mening. Men om dessa ord
skola i Utskottens svar å dylika återremisser inflyta,
följer ock deraf, att Utskotten måste ingå
uti förnyad pröfning af anmärkningarne. Efter
mitt omdöme böra likväl Utskotten, så snart målet
är genom tre Stånds beslut afgjordt, icke ingå
uti förnyad pröfning af målet, utom i ett enda
fall, eller när anmärkningarne föranleda till någon
alldeles ny omständighet, sorn behöfver be
-
(g« Dtn 17 Augusti J. nt.
svaras, och gifver anledning till ett tillägg. Sedan
Utskotten, efter i detta afseende anställd
pröfning, funnit, att anmärkningarne ej åsyfta
någon ny omständighet, utan blott det förut omskrifna,
redan afgjordä, hufvudämnet, så anser jag
för min del det icke ens vara Utskotten tillständigt,
att ytterligare ingå i pröfning af hufvudmålet,
hvaraf annars den följd skulle kunna blifva möjlig,
att Utskotten vid en slik förnyad pi ösning
kunde finna för godt frångå deras förra tillstyrkande,
samt derigenom bereda uppbäfvande af
Riksens Ständers i målet redan fattade beslut,
hvilket likväl, enligt 58 Riksdags-Ordningen,
icke får vid samma Riksdag det inkommit, i någor
måtto ändras. Enligt praxis vid de sist för.
flutne Riksdagarne, äfvensom vid flere tillfällen
under den innevarande, har det också alltid varit
vanligt, att när Utskotten i återremitterade
mål, som varit genom frenne Stånds beslut afgjorde,
ej funnit anmärkningarne innefatta någon
ny omständighet, Utskotten, utan att ingå
i förnyad pröfning af hufvudfrågan, endast anmält,
att densamma redan blifvit genom frenne
Stånds sammanstämmande beslut afgjord.
Herr Lefrén: Jag medgifver, att jag un
derlåtit
anmärka det tillfälle, då ett Stånd kan
förklara en anmärkning utgöra dess gemensamma
tanka, men jag trodde ej, att då jag talade
om återremisser i allmänhet, jag skulle missförstås,
som om jag ej visste, huru Grundlagsfrågor
behandlas j vi talade icke om dem. Herr
Lagerheim har fästat sig vid några ord, som jag
önskat, att Utskotten borde nyttja uti deras svar
pä återremissen; och det fägnar mig, att han
Den 87 Augusti J, m.
uppfattat, hvad som egenteligen utgjort föremålet
för min framställning, men jag hemställer,
om han vederlagt livad jag yttrat, då hän medgifver,
att Utskotten måste taga kännedom sf
enmårkmngarne, för att tillse om de kunna för.
anleda till något tillägg. Då synes mig, att Utskotten
jemväl kunna såga, att de qvarblifva vid
sitt förra utlåtande. Herr Hjerta hir anfört,
att Utskotten ej borde sättas i nödvändighet, att
så fullgöra deras skyldighet emot ett Stånd, att
de skulle uraktlåta den emot de andra. Jag
hemställer, om någon tidsutdrägt eller omgång,
genom de af mig föreslagna ordens tilläggande
skulle föranledas i händelse Utskotten ej ville
förändra deras utlåtande. Jag tillstyrker således,
att Ridderskapet och Adeln täcktes utlåta
sig i öfverensstämmelse med de grundsatser jag
yttrat, emedan de klart följa af 4g §n, och ej
innefatta någon tydning af densamma.
Herr II erta: Jag underställer, om det kan
vara meningen hår, att gifva något formulaire
för hvad Utskotten skola svara. Om möjligen
den händelse inträffade, att anmårkningarne voro
så grundade, att det iyckades att ändra ett
Utskottets Öfvertygelse, men tre Stånd redan afgjort
saken, skulle Utskottet då för formulairets
skull likväl sätta, att det ej funnit skål, att ändra
sitt förra beslut. Eller skulle Utskottet till
åfventyrs verkeligen frångå sitt förra beslut; i
sådant fall, och ehuru 5 Stånd afgjort frågan,
måste Utskotten ingå med nytt Betänkande anv
tingen till alla Stånden, eller blott till det som
återremitterat. Går Utskottet ej till alla Stan
-
154
Den 27 Augusti/, m.
den så förblifver beslutet fast, men om det går
till alla med sin syndabekännelse, så vore ju
det att söka upprifva det af 5-,ne RiksStånd
förut i laglig ordning fattade beslut. Jag tycker,
att 4g jjj. år tydlig, men finner Herr von
Hartmansdorff förslag af den natur, att det står
att förena med grundlagens helgd, och tillstyrker
således bifall derå.
Herr Grefven och Landl-Marfkalken yttrade,
gatt frenne olika åsigter uti förevarande
ämne blifvit framställde, nemligen BondeStåndets,
PresteStåndets och Herr von Hartrnansdorffs.
Dessutom funnes ännu ett sått, att afgöra
frågan som vore både enkelt, samt, efter
Herr LandtMarskalkens omdöme, tilläfventyrs
råttast, och hvilket bestod deruti, att Ridderskapet
och Adeln för dess del förklarade, det
ifrågavarande stadgandet uti 49 §. Riksdagsordningen
vara så tydligt, ett något vidare yttrande
rörande detta ämne, icke af Ståndet fanns
nödigt.
Herr Cederfchjåld: Jag finner visserligen
detta vara ett behändigt sätt, att nu komma ifrån
saken; men det torde blifva något svårt att
veta, i hvilket Stånds mening Ridderskapet och
Adeln instämt, Preste-Ståndets eller BondeStåndets.
Herr Hjerta: Om Herr Grefven och LandtMarskalken
anser sig kunna göra proposition på
Herr von Hartmansdorff'® förslag, hvilket visser
-
Drn 27 Augusti f. ni.
155
ligen innefattar en slags förklaring of 4g § Riksdagsordningen
, men icke någon ändring utan
blott"ett förtydligande, så anhåller jag om proposition
å detsamma.
Herr Grefven och LandtMarjhalken anförde,
att då intet RiksStånd ägde rått förklara
Grundlagen, ansåg Herr LandtMarskalken för
dess del det vara mindre lämpligt, att ingå i
besvarande af ett annat Stånds öfver Grundlagen
meddeldte förklaring, samt trodde derföre,
att dess förslag tilläfventyrs innefattade det rdttsenligaste
förhållande, och måst låmpeliga svar i
åmnet.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken framställde
derefter sårskildte propositioner:
Först på instämmande iBondeStåndets beslut.
Ropades Nej.
Sedan på instämmande i Preste-Ståndets
beslut.
Ropades äfven Nej.
Vidare på antagande af Herrr von Hartmansdorffs
förslag.
Ropades Ja och Nej.
Samt sluteligen på godkännande af det utaf
158 Den 37 Augusti/. m.
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde,
nyssberörde förslag.
Bifölls.
Föredrogs å nyo StstsUfskoltets ej mindre
den 27 sistlidne Junii under N:o 25g afgifne,
och följande dagen på bordet lagde, Betänkande,
angående SfatsRegleringen, i hvad den rörer
RiksStatens 2.dra HufvudTitel; ån ock den 8
dennes under N;o 3go meddeldte, samt den i4
derpå följde eftermiddagen på bordet Jagde, Utlåtande,
öfver de yid förstnämnde Betänkande
gjorde anmärkningar.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Jag
får underställa Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln,
om icke hvarje punkt af Utskottets sista
utlåtande må särskilt framställas till afgörande,
emedan anmärkningar derigenom kunna redigare
göras, och lättare pröfvas.
Herr Grefven och Landtfllarjkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande
finge punktevis till pröfning företagas och
afgöras.
Bifölls.
1 '.fia punkten, angående nya löner får
Ben 37 Augusti J, nt.
*57
3:ne ProtocollsSecreterctre och arne Canzlifter
vid Kongl. Alu :ts JuJiiticeRevisionsExpedition,
fumt Jor en Secreterare vid jhi/iiticeCanzlersErnbetet.
Herr von Hartmansdorff': Då detta Betänkande
första gången förevar, bestridde jag
uppförandet på Stat af de ifrågavarande 4 lönerna
för JustitiaeRevisionen. De utgå redan af
besparingarne, men åro ej uppförde på Stat,
och hela skilnaden år, att de ej kunna uppbäras
qvartaliter såsom de öfriga. Till skål för
de förras uppförande på Stat, har StatsUtskottet
anfört, att Embetsmånnen inom JustitiaeRevisionen
ej skulle kunna blifva fåtaligare ån hittills,
genom den nya regleringen af S yrelseVerken.
Jag inser ej, uppå hvad säkerhet StatsUtskottet
kan grunda denna mening, enär Betänkandet
derom hvarken af Riksens Ständer eller
Kongl. Majit blifvit pröfvadt. Det skål Utskottet
uppgifvit för att icke på Stat uppföra Secreteraren
vid Justilia: Cantzlers-E i,betet, att
nemligen fråga vore om detta Embetes upphörande
och dess befattnings öfve:flyttande på annan
Embetsman, år ej mera tillförlitligt; men
deremot tror jag, att denna Secreterares beställning,
äfven för närvarande, kan umbäras, hvilket
i afseende på Statsanslags vägran synes vara
hufvudskålet.
Herr Printzensköld liar gjort en motion,
att lönernes antal skulle ökas uti de öfiiga
Canzli-Expeditionerne, och hvar och en som
känner förhållandet derstädes, vet huru stort
158 Vtn 27 Augusti f m.
behofvet deraf år. Utskottet har dock, i afseende
på denna motion, endast föreslagit, atf, om
tillgångar gilvas på besparingarne och Konungen
finnér så nödigt, ifrågavarande löner måtte
deni förunnas. Detta förslag anser jag vara
riktigt, men då den delen af Betänkandet, som
angår JustitiaeRevisionen, strider deremot, ehuru
saken år lika så anser jag samma del vara oriktig.
och tillstyrker att den måtte afslås, samt
Ridderskapet oi h Adeln besluta att, hvad JustitiaeRevisionen
angår, det må förblifva vid den
lönereglering, som hittills ågt ruin.
Herr Stråle, Nils Wilheim: Vid sista
Riksdagen pröfvade Riksens Ständer behofvet af
löner för JustitiaeRevisionen, och fann behofvet
vara riktigt. Någon förändring har sedermera
icke inträffat, som kunnat minska göromälen;
frågan år blott, huruvida genom den nya organisationen
af StyrelseVerken, någon förändring
skulle komma att åga rum. Göromålen vid
Protocollsföringen uti JustitiaeRevisionen år bestridd
af 8 ProtocollsSecreterare, oaktadt blott
2:ne löner pä Stat finnas; med desse skulle de
således blifva 4. En sådan organisation af
StyrelseVerken, att någon Högste Domstol ej
skulle behöfvas, år icke tänkbar. Således lärer
man med säkerhet kunna antaga fortfarandet
deraf. Frågar man åter om göromålens
mångd genom förändringen skulle kunna minskas;
så får man icke allenast denna fråga besvarad
med ett bestämdt nej, utan åfyen vissheten
derom, att de komma att ökas derigenom,
att en inångd årender, som hitintills hört under
Den 27 Augusti f, rn,
159
de administrativa verken, komma att i Domstols
väg behandlas. Jag kan således ej föreställa mig
möjligheten af en organisation, der behofvet
skulle blifva mindre ån 4 ProtocollsSecreterara
och 4 Canzlister. Då det nu icke är tänkbart,
att antalet kan minskas, så kan jag ej finna,
hvarföre de icke skola uppföras på Stat, i stället
för att bibehållas på den fot de na åro,
hvilket leder till mycken oordning - ty först och
främst år man genom lönernes utgående af bespuringarne,
osäker, om man vid årets slut skall
fä någon inkomst eller icke, och då året år förbi
och man funnit att en besparing finnes, så
uppstår en svår räkning och reglering, för att
se, hvilka som skola undfå lön af besparingarne.
Då för mig ej förekommer något skål att neka
dessa löner, hemställer jag, om icke rättvisan
fordrar, att bifalla lönernes uppförande
på Stat.
Herr Pereswetoff Morath, Anders JVilheln
, förenade sig med Herr Stråle.
Herr Hjerta, Johan Guftaf'. Jag tror Herr
von Hartmansdorff misstagit sig om naturen af
besparingarne. Han har trott, att det blott
skulle leda derhän, att desse Tjenstemän ej fingo
sina löner qvartaliter. Besparingarne åro af
annan natur. Om man anviste bestämde utgifter
på besparingarne, skulle sluteligen brist upp*
stå för Mongl, Maj;t. Vid uppgörande af Titlarne
har man tagit i beräkning hvad som hittills
besparats, och om man nu, i stället för att
uppföra på Stat, anviste för mycket på bespa
-
i6«
Den 27 Augusti f, ni.
ringarne, så skulle summan ej förslå. Hufvudsaken
år att se, om andra HufvudTiteln år ökad
eller minskad; och når man nu ser, att den
verkeligen år minskad, så finner man, att StatsUtskottet
sfsett besparingarne, och att de således
ej vidare kunna till stort belopp påräknas.
Jag tror derföre att Utskottet handlat rått, då
det uppfört lönerne på Stat. Hvad JustitiaeRevisionen
angår, finner jag ej eller att någon
rubbning år att förvänta i personalen. Det år
upplyst af en Ledamot uti StatsUtskottet, som
tillika år Ledamot uti Sårskdta Utskottet, att
det ej år fråga om någon förändring i Domaremagtens
organisation, och ej eller lår den kun.
na komma i fråga förr ån i sammanhang med
den nya lagen. Hvad JustiiiceCanzlerens Secreterare
angår, så har han aldrig förr varit Uppförd
på Stat, och då man trodde, att denna
tjenst tilläfventyrs kunde komma att indragas,
så har man ej eller nu ansett sig böra uppföra
dess lön på Stat,
Herr von Hartmansdorff: Då Pierr Stråle
anfört, att ingen förändring i sakerne, hvad
Revisionen angår, förefallit sedan sista Riksdag,
så underställer jag Ridderskapet och Adeln hvarföre
man skall göra någon ändring i lönerna.
Herr Stråle har klagat öfver oordningen vid deras
utbetalning. Den år utan tvifvel besvärlig;
men likväl år detta förhållande icke så beklagligt,
som det, att i de andra expediiionerne få
intet. Herr Hjerta har anmärkt, att det skulle
blifva brist i Staten, om man gjorde anvisningar
Den 27 Augusti f m.
på besparingame. Han har förmodligen velat
såga, att det skulle blifva brist eller mindre tilI-5
gång å besparingar, men i alla fall frågas, hvarföre
Herr Hjerta ej visat ett lika behjertande
af de öfriga Expedifionernes behof? Hvad det
beträffar att DomareMagten ej hörer under den
nya organisationen af StyrelseVerken, så år anmärkningen
ganska riktig; men Revisionen år
ock till, för handläggningen af sådane Justitiaemål,
som föredragas inför Kongl. Maj;t i StatsRådet,
och i sådan egenskap hörer den till FörvaltningsVerken.
Om man skiljer dessa mål i—
från JustitiaeRevisionen , så tillhör han blott
DomstolsVerken, men dä blifver ock behofvet af
nya löner vida mindre. Mig synes således lämp*.
ligast, att Ridderskapet och Adeln ej mera i det;
ta fall, ån uti andra, afviker från den grundsatsen,
att låta bestå vid nu varande lönereglering,
intill dess Embets-regleringen blifvit verkställd.
Jag anhåller således, att Ridderskapet
och Ådeln måtte afslå denna punkt.
Herr Grefven och LandtMarJkalhen gjorde
proposition till bifall af första punkten £
StatsUtskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I löljd hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
förklarade att, som, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, proposition
nen blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Ridd. o. Ad. Pr. VII. B 2jdra Afd. it.
Ven a7 Augusti f. m
-
T,dra Punkten, om ar/voden till HofCanzlers
- Embetets Ombud vid Boktryckerierne
i Riket; 2 red e Punkten, angående underhdlls
-kofin a d för tolf BarnmorJkeLårlingar;
och Fjerde Punkten, rörande anjlag till
döde kroppars befigtning; blefvo, uppå gjorde
propositioner, af Ridderskapet och Adeln
bifallne.
5 te Punkten, angående lönetillökningför
en del af Kongl. Götha Hof Rätts Betjening,
forn vid 18 tö ars löne-reglering blifvit förbigången.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan icke af
utgången på min förra anmärkning låta afskräcka
mig, att besvära Ridderskapet och Adeln
med en ny, att StatsUtskottet åter motsagt sig.
Det tillstyrker jämnade löneanslag för hela betjeningen
i Götha HofRått; men föreslår icke
uti en annan punkt, att bringa löneantalet för
HofRåttsRåden i samma Rått till lika förhållande
med dylika löner uti Svea och Christianstads
HofRåtter, Då man ej tillstyrker en pro^
portionerad förhöjning åt Ledamöterne uti Rätten,
så synes den mig ej heller böra äga rum
för betjeningen; eller ock. förfar man godtyckligt,
tillstyrkande förhöjning för somliga, men
afstyrkande den för andra, utan att följa en ali.
män regel, rättvis och lika för alla.
Grefve af Ugglas, Gufiaf: Jag får öd
mjukeligen
fästa uppmärksamheten deruppå, att
hvad löne-tillökningen för tjenstemånnen betråf.
Den 27 Augusti /, m.
Er, så år den af rättvisan påkallad. De lära
vid förhöjningen 18)5 hafva blifvit förbigångne,
och rättvisan fordrar derföre, att de nu erhålla
en motsvarande förhöjning. Jag tror dock ej>
att förhållandet år detsamma med Assessorerne
och HolRåttsRåden. Ehuru de hafva olika benämningar,
hafva de lika göromål, fastän i sednare
tider någre Assessorer blifvit upphöjde till
HofRåttsRåds värdighet. För öfrigt år denna
fråga i samma förhållande, som en annan om
Kammar-Råtts-Råden uti KammarRåtten. Eu
del af dem hafva Assessors löner, och en anhållan
har af dessa blifvit gjord, att de måtte få
lika löner med de öfrige KammarRåttsRåden,
men detta har Utskottet afstyrkt. Dessa frågor
åro uti full parité med hvarandra.
Herr von Hartmansdorff: Anmärkningen
att HofRåttsRåd och Assessorer hafva lika befattning,
år riktig; men då HofRättsLedamöter
sällan stiga till högre befattning, så år det brukligt
att med åren, de äldsta erhålla högre värdighet
och lön, såsom HofRåttsRåd. Denna
förmon bör vål vara lika för Götha HofRätt,
sorn för andra HofRåtter. Nu år det likväl
icke så, att Götha HofRätt, i förhållande till
sina divisioners antal, har lika mångaHofRåttsRåds
löner, som Svea eller Christianstads HofRåtter,
och någon StatsUtskottets Ledamot torde till
yttermera visso benäget upplysa, om det icke så
förhåller sig.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjor
-
Den 27 Augusti f, m.
de proposition till bifall i femte punkten i Statsutskottets
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Anledningen, hvarföre Ut
skottet
tillstyrkt denna förhöjning, år, att det
var en ren glömska vid i8l5 års StatsReglering,
att betjeningen icke uppfördes till löneförhöjning.
För att råtta detta, åro de nu uppförde,
men Utskottet har ej ansett, att någon
ersättning för den förflutne tiden kunde lemnäs,
då anmälan derom ej gjordes vid i8l8års
Riksdag. Deremot var det en ren pligt, att
uppföra dem på Stat. Jag anhåller således, att
denna punkt måtte bifallas.
Herr von Hartmansdorff: Om vederbö
randes
glömska skall vedergållas för underbetje»
ningen, så frågas, om den ej äfven bör göra
det för HofRåttsRåden?
Herr Hjerta: Saken år ej alldeles sådan.
HofRåtten blef tillökt med en division, men ej
betjeningen i samma proportion. Det år derföre
den bör komma uti åtnjutande af löneförhöjningen.
Herr Grefven och Landt Marjkalken förnyade
dess till bifall å femte punkten nyss gjorde
proposition.
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
*
Den 27 Augusti f, ni,
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att som, efter hvad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
6\te Punkten, om lonetillökning för Secreteraren
och Canzlijien vid Ofver IntendentsEmbetet.
Herr von Hartmansdorff: Såsom skål för
beviljandet af löne-förhöjning åt Secreterare»
och Cancellisten vid Öfver-Intendents-Embetet
anföres, att det fått en föråndrad organisation.
Om den kostar mera ån den förra, så torde
förändringen ej vara någon förbättring, och då
synas ej eller Riksens Ständer hafva skål att
den betala. Oin StatsUtskottet velat, i afseende
på denna Embets-myndighet, inhämta Särskildta
Utskottets förslag till Inrättningen deraf,
så skulle StatsUtskottet hafva funnit, att Särskildta
Utskottet ansett ÖfverlntendentsEmbetet
icke böra tilläggas någon befattning med Slotts,
vården, utan att det blifvit stålldt under EcclesiastikFörvaltningen,
såsom egenteligen hafvande
med skön konst att beställa. Skulle detta förslag
gå i fullbordan, så behöfver ÖfverlntendentsEmbetet
visserligen icke att utvidgas. Jag
tillstyrker derföre, att löne-förhöjningen måtte
afsläs, eiler uppskjutas, tills den, i sammanhang
med deri allmänna regleringen, kan komma under
pröfning.
Herr Hjerta'. Sorn jag alldeles år af sam
-
l6§ Den 27 Augusti/, ns.
ina öfvertygelse, som Herr von HartmansdoifF,
angående vigten deraf, att ej göra ökade löneanslag,
der en möjlig ändring af personalen kan
inträffa innan nästa Riksdag, så tror jag, att
Utskottets Betänkande häruti bör förändras, och
tillstyrker således att lönerne för Secreteraren
och Canzlisten vid Öf * erlntendentsEmbetet måtte
blifva uti samma skick, sorn förut.
Herr Grefven och LandtMarJkalken gjorde
proposition till bifall af 6;te punkten i Ut~
skottens Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandilHar—
Jkalken hemställde, om Ridderskapet och Adelm
behagade afslå berörde punkt.
Ropades Ja.
7-.de
förejlagne tillökning frän 4s,34o R.dr till
5e,ooo R-.clr uti anjlaget till Ped, H us och
Skrif materialer för civile HmbetsVer ken.
Herr von Hartmansdorff'. Jag får äfvenledes
afstyrka den tillökning från 42,34o R:dr
till 5o,ooo R:dr för ved och ljus, som af Utskottet
blifvit föreslagen. Hvad Ijus-penningarne
angår, anmärker jag detsamma som förra
gången, att det till en stor del år EmbetsVerkens
fel, att de blifva så höga, emedan de antaga
så många extra ordinarier. Uti JustitiaeRe
-
Deri 27 Augusti f, nu
167 >
visionen funos sista året 56 extra ordinarier utan
fullmagt, hvilka blifvit till tjenstgöring anmälts.
Så år det äfven i Collegierna uti hvardera
af Krigs- och KammarCollegierna t. ex.
finnas ännu flera extra ordinarier, och (le hafva
ljus-penningar. Det år sannt, att det år allt
hvad de få, men det år visserligen onödigt, att
antaga så många. Hvad veden beträffar, har
StatsUtskottet anfört, att den vore dyrare nu
ån tillförene. Men jag tror ej förhållandet vara
sådant, utan har tvärtom hört, att man nu
skall få den till båttre pris, ån under flera föregående
år.
Grefve af Ugglas: I anledning af hvad
Herr von Hartmansdorff yttrat, får jag upplysa,
att den tillökning StatsUtskottet föreslagit, understiger
med många 1000 R;dr, hvad erfarenheten
visat dertill under flere år hafva åtgått.
Jag vet ej, huru EmbetsVerken skulle kunna
åläggas, att icke antaga extra ordinarier. Enga
personer, som slutat sin Academiska bana, bruka
då genast låta inskrifva sig uti något Verk,
och jag vet ej, om det vore så rätt eller ens
nyttigt, att neka dem detta. Dessutom får jag
anmärka, att detta anslag år ett förslags-anslag,
och arn det tilltages alltför knappt, måste man
anlita öfverskotten, hvartill jag tror att man bör
undvika all anledning, och derföre har Utskottet
föreslagit en medelsumma, sora bör vara tillräcklig,
om dermed hushållas.
Herr von Hartmansdorff: Det är utan
tvifvel Regeringens rätt, såsom Chef för Era
-
iG8
Ben 27 Augusti J, m.
betsverken, att icke antaga flera tjenare, än hon
behöfver j och ett af Särskilta Utskottets förslag
är, att icke för många Extraordinurier måtle
antagas. Således finner jag ej hinder för Ridderskapet
oell Adeln att besluta anslagets bibehållande
vid den hittills fastställda summan.
Herr Grefven och Landt Bla rs k alke n hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla 7;de punkten i Utskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej*
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
förklarade, att sorn, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
8\de Punkten, angående anjlaget får MtniJterStaten.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterfiedt,
Gufiaf: Då jag nu begär ordet, är det
ej i öfvertygelse, att jag skall iyckas att verka
på Ridderskapets och Adelns beslut, i synnerhet
som de anmärkningar jag gjorde emot Utskottets
Betänkande, då frågan första gången
förevar, icke medfört någon förändring uti Utskottets
tillstyrkande. Jag vill ej eller genom
ett närmare utvecklande af hvad jag då sade,
fördröja ett bifall, sora jag förutser skall blifva
gifvit. Om Utskottet låtit förblifva vid livad
som var, så hade åtminstone brist på nödige
tillgångar, såsom ett giltigt skäl kunnat åbero
-
IX n 27 Augusti f, m.
169
pas emot den äskade tillökningen i anslaget, men
att under en nominal tillökning minska denna
Stat, som man uppgifvit redan vara otillräcklig,
derigenom att Utskottet borttagit den tillgång,
som hämtades ifrån extra Ufgiftsmedlen, är att
förvärra det onda, i stället för att det afhjelpa.
Man bör visserhgen medgifva, att det är det mest
oeconomiska sätt, att besvara begärte Ökade anslag.
För att vid detta tillfälle icke lemna något
obemält, bör jag förklara, att efter min öfvertygelse
anslaget blir otillräckligt; att de indragningar
vare sig till personal eller grad, sorn
nu mäste] företagas, skola medföra mindre reel
nytta för det allmänna, än man i zifler-beräkning
tror sig kunna uppgöra genom några besparade
tusende Riksdaler, och att tillfälle torde
yppas, både att se denna min förmodan besannad,
och för mig, att på denna fråga återkomma,
om, sorn jag hoppas, våra dagar förlängas.
Herr Hjerta: I anledning af den siste
Talarens yttrande, får jag upplysa, att det varit
en skyldighet för StatsUtskottet att förekomma
det missbruk, att man ovilkorligt begagnar
extra utgifts-medlen. Man har nemligen
ansett dem vara satte uti Flamburger Banco, då
likväl Svenska Budgetten ej kan vara i annat
an Svenskt Banco. Nu har fallet varit förut,
att 90,000 Riksdaler Hamburger Banco varit
anslagne för Ministerstaten. Deremot har det
funnits en titel för extra utgifter; och då har
beräkningen af de extra medel, sorn anslagits
till Minister-utgifter, skett efter pari-cours, och
man har uttagit i Hamburger Banco hvad som
K
Den 27 Augusti/, m.
borde utgå uti Svenskt Banco. Det är för
att förekomma detta missbruk af denna rubrik,
som StatsUtskottet sagt bestämdt, att ej deraf
får tagas; och det är beklagligt, att man nödvändigt
behöft säga det, ty jag kan icke begripa,
huru man kunnat beräkna Hamburger Banco
der det ej står annat än Svenskt Banco. För
att vinna detta ändamål, hafva Riksens Ständer
visserligen icke gifvit 10,000 Riksdaler Hamburger
Banco mera, och således köpt sig till
ratt; men endast derföre, att Utskottets pluralitet,
ehuru ringa, ansåg denna tillökning behöflig.
Effecten blifver en besparing af 55,000
Riksdaler Svenskt Banco; men Utskottet har ej
delat den öfvertygelse, att några sorgliga resultater
skulle derigenom uppkomma, utan trott
besparingar kunna ske och utgifterne inskränkas,
genom det att några Minister-platser indragas.
Detta har varit den känsla, som ledt Utskottet,
oaktadt det ej antagit den Ledamots sats, som
trott, att Sverige blott borde hafva tvänne Ministrar
vid utländska Hof. Då likväl flere constitutionelle
Stater redan blott hafva Chargé
d’Affairer, så tror jag det ock vara rätt, att
Svenska Kronan söker denna besparing, och
tillstyrker således bifall på Betänkandet, emedan
detta lör öfrigt äfven innehåller en riktig
ordnings-anstalt, nemligen, att dessa medel böra
redovisas, och icke lemnäs till anordnande af
utrikes Ministern, såsom hittills skett under en
tid af 10 år, men hvilket jag ej tror varit till
fördel hvarken lör Staten eller de enskilte.
4
Hans ExcelLence Herr Grefve af JP etter
-
Dm 27 Augusti f. m.
171
ftedt: Den värde Talaren som sist yttrat sig,
har trott sig höra, att jag skulle hafva sagt,
att sorgeliga resultater skulle uppkomma genom
de til] följe af förminskningen i anslaget
för Ministerstaten, nödig blifvande reformer. Jag
vädjar till hvar och en, om jag talat om någon
sorg. Jag har blott sagt, att mindre reel nytta
skulle vinnas, än den, som motsvarade zifferberäkningen.
Om någre sorgliga resultater skulle
uppkomma, vore det endast för dem som få
minskade löner. I afseende på missbruket, som
Herr Hjerta omtalt, hemställer jag till honom
sjelf, om icke åt Konungen var lemnad rätt att
disponera öfver ända till 160,000 Riksdaler
Hamburger Banco. Det var således ej något
missbruk, att begagna sig af en gifven rätt, till
bestridande af utgifter för allmänna ändamål.
Jag tror ej, att Riksens Ständer behöfva genom
något ökadt anslag köpa sig till rättigheten att
bestämma extra utgiftssumman i Svenskt Banco;
de äga derom full beslutande rätt. Men man
har deremot trott, att de skulle utöfva den, med
afseende på de behof som uppgifvas, och de skäl
som tala för deras antagande. Vid ett sådant
tillfälle är icke Riksens Ständers enstaka mening,
att det anslag bör räcka som Regeringen
uppgifvit vara otillräckligt, fullkomligen tillfyllestgörande
för den allmänna öfvertygelsen. Man
har här yttrat nödvändigheten af ett ökadt anslag;
derpå har Utskottet svarat. Jag kan icke
instämma uti dess tanka, men jag respecterar
den, och bör förvänla mig samma tänkesätt tillbaka
å Utskottets sida.
I?2
Den ‘ii Augusti /. m,
Hyad angår det anförda exemplet, att andra
constitutionella Stater endast nyttja Chargé
d’Affairer, så beklagar jag, att detta exempel
med hvarje postdag börjar försvinna, och tror
ej, att nian deraf kan hämta något varaktigt
stöd för ett dylikt förhållande för Sverige,
Grefve af Ugglas: Jag vågar ej afgöra,
om summan ar tillräcklig för bestridande af kostnaden
för beskickningarne, men jag tror mig
kunna försäkra, att Utskottet gått så långt det
kunnat, särdeles som det varit Utskottets pligt,
att äfven afse våra tillgångar, och jag hemställer,
om icke 100,000 Hamburger Banco är en
betydlig summa för vårt land. Derjemte får
jag upplysa, att äfven Norrige bidrager med
i5,ooo Riksdaler Hamburger Banco. Detta
lemnar således äfven en ökad tillgång, oell deraf
bevises åtminstone, att Sverige icke undandragit
sig, att i ganska betydlig moa bidraga till denna
utgift.
Herr Hjerta: Det är just de omtalte 15o,000
Riksdalerne, till hvilkas upptagande i HamburgerBanco
jag upplyst, att man icke ägde någon
annan rätt, än den som uppstod deraf, att man
velat anse vårt mynt lika med HamburgerBan—
co. Här står på Rikets Stat, vid detta anslag,
helt enkelt 15o,ooo R:dr, likasom vid de andra
titlarna, ty det är ingen annan Stat än MinisterStaten,
som är uppförd i HamburgerBanco.
Men det oaktadt har man ansett dem vara af
den natur, att man uttagit 4o,ooo R.dr HamburgerBanco,
och beräknat dem, som 4o,ooo K;dr
Dm 27 Augusti f, m.
*73
Svenskt B:co. Ehuru StatsUtskottet nu icke ansett
sig kunna åtala detta, emedan förra StatsUtskottet
lemnat det oanmärkt, har Utskottet
likväl trott sig böra bestämdt rätta det. Utskottet
har derföre ökat MinisterStaten med 10,000
R:dr HamburgerBanco, och satt Extra utgifterne
till ioo,ooo R:dr Svenskt B:co. Utskottet
har således beredt ett tillfälle, att af Extra Utgifterne
än vidare begagna medel till MinisterStaten
, men då skola de beräknas efter cours.
Ehuru man nu minskat Extra Utgifterne, räcka
de dock till 4o,ooo R:dr HamburgerBanco, och
således har Konungen lika mycket som förut,
till MinisterStaten, om han vill använda extra
medlen dertill, ehuru intet likväl då blifver öfrigt
till andra extra utgifter. Meningen af Utskottet
är att visa Riksens Ständers tanka vara
den, att man bör hushålla med tillsättande af
Minister-platser, och ej hafva sådane öfverallt,
och der de ej äro högst nödvändige. Jag kan
ej med Herr Grefve af Wetterstedt finna, att
de exempel vi haft hos andra Nationer på ett
sådant förhållande, äro så afskräckande, emedan
jag ej anser motgången bevisa något, förr än
allt hopp är ute. Hela saken är en ordningsanstalt,
som förtjenar Ständernes bifall. Jag äger
den öfvertygelse, att härigenom intet sker,
som inskränker den tillbörliga yttre glans, som
Kongl. Maj;t bör äga vid främmande Hof, och
tillstyrker således bifall till 8:de punkten.
Herr Grefven och Landt M a rf!i olken gjorde
proposition till bifall af 8:de punkten i Utskottens
Utlåtande; hvilken proposition med Ja
besvarades.
Den 27 Augusti f. rn.
9:de Punkten, om förändring af fyra
jlffejfors löner inom Kongl. Götha Idof-Rätt
till lika många HofRättsRåds- löner.
Grefve Hård, Carl Guftaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplåstes, så lydande:
(Se Bilagan N;o 52,)
Herr von Hartmansdorff: Sedan Ridder
skapet
och Adeln bifallit löriförhöjning för underbetjeningen
uti Götha HofRått, vore det en
motsägelse, om Ståndet nekade den åt de 4
Assessorerne inom samma Rätt, som endast hafva
HofRåttsRåds fullmagt och befattning, och
med detsamma vägrade att sätta dem uti enahanda
ställning med dylike Embetsmån uti Christianstads
och Svea HofRåtter. Således tillstyrker
jag, att denna löne-förhöjning måtte
beviljas.
Grefve af Ugglas: Jag nödgas taga mig
den friheten åter upprepa, hvad jag nyss anförde,
att lika casus ägt rum inom KarnmarRåtten,
der de Assessorer, som blifvit upphöjde till
KammarRåttsRåd, gjort en lika anhållan, men
som blifvit afslsgen. Skulle desse Assessorer
uti HofRåtten få en sådan förhöjning, vore
det ock billigt, att det skedde på andra ställen,
och nu kan KarnmarRåtten ej mera komma
i fråga.
Herr von Hartmansdorff: Förhållandet
uli KarnmarRåtten och Götha HofRått är helt
Ven 57 Augusti f, m'.
175
olika, Götha HofRått begår blott, att få lika
manga Hof-Råtts-Råds~löner i proportion, som
Svea eller Christanstads HofRåtter åga. KammarRåtten
har deremot lika många Rådslöner
nu som förut’ och samtelige Assessorerne fingo
Radstittlar såsom man förmodar, endast derföre
att ett utom verket utsedt KammarRåttsRåd icke
skulle taga tourén af Assessorerne. KammarRåtten
arbetar ej heller på fördelningar’, men i
Götha HofRått åro divisionerne ökade, och
följaktligen borde äfven HofRåttsRådens antal
blifva det.
Herr Grefven och Landt Mar plalien gjorde
proposition till bifall af g;de punkten i Utskottets
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJkalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade besluta, att fyra Assessors löner inom
Götha HofRått borde till lika många HofRåttsRåds
löner förändras.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Grefven och LandtMarJkalken förnyade
derpå dess till bifall å g:de punkten nyss
gjorde proposition.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt*
176 Den 27 Augusti /. m.
Marjkalken förklarade, att som, efter livad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
to\de Punkten, angående den af Utjkottet
förejlagne lone-reglering för de vid Lånsfangel
ferne tjenjtgörande Fång-Predik anter,
biel, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln gillad.
Och fann Ridderskapet och Adeln derefter,
uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, för godt, att de i Statsutskottets
första Betänkande upptagne, men i
sednare Utlåtandet ieke omförmälte, punkter,
äfven godkänna.
Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 27 sistlidne Junii och den 8
dennes afgifne, samt den 28 sistlidne Junii och
den j4 dennes eftermiddagarne på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 3gi. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
öfver RiksStatens Fjerde HufvudTitel.
N:o 255. I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
proposition om StatsVerkets tillstånd och
behof, i hvad den angår RiksStatens Femte
Hufvud
-
Den 27 Augusti f, mi 177
MufviidTitel; samt N:o 3g2, på grund af devid'
berörde Utlåtande gjorde anmärkningar.
N:o 258• -Angående StatsRegleringen Ulinder
RiksStatens Åttonde HufvudTitel, för Allin
Anna och Extra utgifter; samt Nm 5g3, i anledning
af de Vid berörde Utlåtande gjorde anfoårkningafi
N:o
aög. Angående fcjrdé Hufvud-Titelris
anslags-summa; samt N:d 5g4, i anledning af
tle vid Samma Utlåtande gjorde anmärkningar;
Företogs till pröfning Ståts-Utskottets é
itiindre den 27 sistlidne Johii under N:o 2Öd
afgifne, och följande dagen på bordet lagde,
Betänkande * angående Reglering af Allmänna
IndragningsStaten; åri ock den 8 dennes tinder
N;o 5g3 meddeldfe, samt den i4 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagdej Utlåtande, öfver
dd Vid berörde Betänkande gjordb anmärk*:
iringar.
\-.jta
CorHmittéej till åjverfeendö eif Rikets oeconot/iijka
författningar.
Herr von iiartniansdorff', Augufli Dådetta
Betänkande första gången förevar, yrkade jag, att
deri föreslagne indragningen af éöo R:dr på de
Ridd. ö. Ad. Pr. VII. B. 2:dra Åfd,
I-s
tyen 27 Augusti f.fm,
5ooo R;dr, som förut Varit anslagne åt Commiltéen
tili reglering af StyrelseVerken icke mätte
ske, emedan Kongl. Majjt uti Nådig skrifvelse
till Riksens Stander af den 4 sistlidne Mars
åskit anslagets fortfarande för utgifvandet af de
samlade O conomiska Förfaitningarne för utarbetandet
af arbetsordningar och instructioner,
m. m. Nu vill jag likväl afstå derifrån, på den
grund att af dessa 3o©o R;dr lufva 1600 R.dr
årligen blifvit anslagne åt en Embetsman, sorn
icke mera sysselsätter sig med regleringen af
StyrelseVeiken, u.hn uppgör detoilreglementen
för Flottan, hvarföre kostnaden synes mig böra
åligga 3.dje HufvudTiteln. Är anslaget nog
rundeligt för att råcka till så betydliga anvisningar
för främmande behof, så lärer det ej vara
skål, att det vid re oförminskadt fortfar, utan
tillstyrker jag bifall till StatsUtskottets Betänkande.
Hurr Grefven och Lanell Mar/kalken gjorde
proposition till bifall af irsta punkten i Stats.’
Utskottets Utlåtande; hvilken proposition med
Ja besvarades.
2\dra Punkten, angående Utjlioitets heniftallan,
att den af Kongl, dia :t under den
j8 December i S 1 8 beviljade tillökning i hushyran
får de aj Öjver Ståthållare Enbetets
CancelUe begagnade rum indit a å LulragnirigsSlaten
med 55o R'.dr ripp; oras
Herr von Hartmansdorff■ J 'g får ytterligare
afstyika den begärda förhöjningen tillhus
-
fyau 27 Augusti f. m.
179
hyra för Policen. Jag påminner mig, att den
fordom hade rum uti ÖfverS åt hål lare huset, och
Utskottet har ej upplyst orsaken, hvadföre den
blifvit flyttad derifrån. Då folkmängden i HufVndstaden
ej år talrikare nu ån förr, så borde
större utrymme för detta verk ej heller hafva
Varit erforderligt»
Grefve af UpglaS) Gujtaf’. Jag får, i afseende
på denna pupfcf, upplysa, att det ej åc
fråga om rum för Policen. Den var fordom
inqvarterad vid ÖfverStålhållarehuset, men år
det nu vid Norrbro, Det år fråga om SlottsCantz'iet,
hvilket i långliga tider h >ft rum mot
hyra uti Herr Westins hus Nir nu contractet
Var slut, och1 husägaren fordrade, en tillökning
®f 35o R:dr, samt Kronan ej hade några rum,
att inrymma för detsamma, så blef denna Utgift
af Kongl Maj/t anvisa] på besparirtgarne, och
Kongl. Majit har nu begärt, att den må uppföras
på Stat. Detta år hvad Utskottet gjort,
tuen med dervid fogadt tillägg, att SloitsCanzliet,
så fort ske karr, bör inrymmas uti något
Kronans hu
Herr von Hartmansdorff: Jag ber om ur
säkt
för mitt misstag j men önskar, att detta
G iniz!i mätte inrymmas uti Öfvei StåhållareEns—
betets tomma hus. Om Kongl. Maj;t finner föl?
godt att förena Lsndshöfdänge- och ÖfverStäthållart
E nbeténa hos en person, så borde Kronan
åtminstone få draga den fördelen deraf, att
det lediga huset begagnades för en d^l af d«
till Embetet hörande förrättningar, / ,
Den 37 Augusti f, m.
Herr Berghman, Ambrojius Magnus: Det
år högst misströstande, att se, huru Statens tit-*
gifter årligen ökas, då till och med hushyra
måste betalas utan Verkeligt behof. Det gafs
en tid då vi hade ett talrikt Konungahus. Konungen,
Drottningen, och gifte Prinsar hade
rum uti Slottet, och derjemte hade CantzHÉxpeditionefne
och SlöttsCantzliet åfven rum der.
Det vore vål om gamla ordningen återfördes,
och Staten ej belastades med hushyra* utan någon
besparing iakttoges, som så väl behöfves.
Herr Grefven och EandlMarJkalken gjörde
proposition till bifall å 2idra punkten i Ut-*
skottets Utlåtande,
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar~
Jkallen hemställde, om Ridderskapet och Adelil
Jann iör godt afslå berörde punkt.
Ropades Ja.
5\dje Punkten* om obehindrad rättighet
får Kongl, Magt att på Indragnings^Staten
anjlå nådegåfvor dt Enkor eller Barn efter
fädane Embetsman, hvilka på denna Stat
varit upp jorde; jamt ferde punkten om Corn.
m is a iöns La n dtM åt ares uppförande på IndragningsStaten,
att din uta pension, i likhet med
andra LandtMåtare ä Stat, når de forre vid
70 drs ålder åro oförmögne till vidare t.enji»
Den 27 Augnst i J. 111.
gåring; blefvo, uppå gjorde propositioner, af
Ridderskapet och Adeln bifallne,
Hvarjemte de i Utskottets första Betänkande
upptagne, men i det senare Utlåtandet icke
omförmåldte punkter af Ridderskapet och Adela
godkändes.
Friherre Wrangel, Henning) Sedan nu
alla HufvudTittlarne blifvit bifallne, med undantag
af den angelägnaste, som år den tredje,
så hemställer jag, om icke den må hvila, intill
dess Riksens Ständer beslutat rörande financenlanen,
så att vi må veta, hvarmed vi må kunna
betala, antingen genom bevillning, eller genom
Statslån.
Herr Mo n t g 0 mm erie, Gu/taf, förenade sig
nied. Friherre Wrangel,
Herr Grefven och Landt Marfbalken yttrade,
att ehuru Friherre Wrangel syntes hafva
kunnat uppskjuta ifrågavarande framställning,
intill dess StatsUtskottets, Utlåtande rörande tredje
HufvudTiteln blifvit hos Ridderskapet och
Adeln föredragit 5 likväl och då Friherre Wrangel
nu framställt sin berörde anhållan, ansåg
Herr Grefven och LindtMarskalken sig äfven
höra inhämta Ridderskapets och Adelns tanr>
käj huruvida Ridderskapet och Adela fana aö>-
jSa ten 27 Augusti J. m,
digt, att Friherre Wrangel® berörde hemståilnu
bifalla.
P.opades ^a,
Föredrogs å nyo Stats- och BiricoUtskottens
den B dennes under N.‘o 585 afgifne, samt
den 14 derpå följde eftermiddagen pä hordet
lagde, Betänkande, j anledning af Kongl. M»j;ta
Nådiga Proposition, angående låneunderstöd för
Ståderne Norrköping och Borås,
pierr Flach, Carls anförde skrifteligen■
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Stråle, Nils /Vilhelm : Det är egeria
teligen i afseende på principen, huruvida ma q
bör inlåta sig uti ifrågavarande låne-biträden,
som jag vill yttra mig. När Kongl. Msj;t gjorde
sin Proposition derom, grundades försiaget
deruppå, att en stor det af de Fonder, Banken
ägde att disponera, ej vore uilånte. Af BancoDiscontens
credilif yar en betydlig del obegagnad
Nu åter har det utgått, så att knappt
5oo,ooo Ralr åter-tå. Medel saknas således, och
om större Låne-biträden skola anvisas, måste
andre utvägar till penningars anskaffande utfinnas.
Jag finner ej annat medel , än att Staten
skall upplåna penningar, Då uppstår dea frågan:
skall Staten sjelf upplåna penningar, föy
JBen 27 jéugusfi j, m.
183
att sedan utlåna dem åt en eller annan Stad.
.Äger Staden styrka nog att betala Lånet, så
matte den ock hafva credit nog, att kunna upplåna
penningarne och Statens mellankomst behöives
således icke. Är åter den allmänna Opinionen
om Stadens betalnings - förmåga så ringa,
att den ej ken iå'låna, så är det gifvet, att
om Staten lånar till densamma , måste Opinionen
om Statens egen credit försämras; ty den
50m lånar åt en, sorn ej kan betala , nr.inskar
ju alltid sin egen credit då lian sjelf beli öfver
låna penningar. Derföre har jag ansett det högst
vådligt, att sammanblanda Statens och en enskilt
Stads Låne-transactioner. Är Irågan den,
att Staden ej förmår betala, någon ränta, och
således måste biträdas med medel dertill , så böra
dessa utgå, på samma satt, sorn andra Stats,
anslag j genom Bevillning eller sammanskott,, men
att Staten genom inlåtandet att vara Mäklare
emellan enskilde Långifvare och Staden, liksom,
skulle gå i borgen för Stadent synes mig alldeles
oriktigt. Äfven får jag lästa uppmärksamheten
deruppå, att i Utskottets Betänkande är
föreslagen 5 procents ränta. Detta förslag grundar
sig derpå, att ett annat Utskottets förslag,
att Staten sjelf skulle upplåna till 5 procents
ränta biefve antaget. Skulle nu detta alslås,
och Staten möjligen komma att betala 5 procent,
så skulle den ju" förlora 3 procent i fall
räntan å Lane-biträdet till Staden biefve 5. Jag
tror således,, att man ej kan afgöra denna sak ,
förr än det blifvit bestämdt, huruvida Staten skall
upplåna några penningar, och till hvad villkor
-184
Den 27 Augusti f ni.
Jag begär derföre antingen åtprremiss, eller' i att
Betänkandet matte hvila, till dess Riksens Ständer
fattat sitt beslut om Upplånings-anstalterne.
Herr Herta, Johan Guftaf: Den siste värde
Talaren har fästat uppmärksamheten på nödvändigheten,
att antingen återrerpittpra Betänkandet,
eller låta det hvila, tills FinanceRegleringen
förekommer. Jag inser visserligen nödyändigheten
af endera, och tror på de skäl Herr.
Flach anfört, att Betänkandet bör återremitteras,
men jag anhåller tillika få fästa uppmärksamheten
deruppå, att man, om möjligt vöre,
borde, innan beslutets fattande, hafva någon säkerhet,
huruvida Kongl. Maj:t sanctionerar den
framställning Riksens Ständer gjort om Gårdfarihandelns
upphäfyande, emedan det ej stort
lönar sig, att Folket uppbygger en Stad, sorp
utan Gårdfari-handeln ej kan äga samma bestånd
som förut. Således skulle jag önska?
aft man fördröjde beslutet, tills nmu hnge
veta, om Kongl. Maj.t sanclionerar eller
afslår Ständernes önskan i detta afseep«
de- Hvad angår den principe den siste Talaren
framställt, att Staten ej för uppträda sjj§om
medlare för så vigtiga Städer sorn Norrköping
och Borås, uti närvarande financiel!^
ställning, kan jag ej dela hans, mening. Jag
tror, att det är nödvändigt, att Staten lemnar.
dem försträckningar. Upder ett tillstånd af så
förryckt enskildt credit, är det ej tänkbart, att
innevånarne och t0Ibtägarne skulle förmå atf
Uppbygga ståderne utan hjelp. Enskilt hjelp åp.
ej att påräkna, således lärer Staten nödvändigt
Deii 27 Augusti /, m.
*85
få lemna lån; och då Staten skulle kunna få
låna till 2 procent, åtmindstone till 5, så hafva
fjtskotten trott sig böra tillstyrka, att Ståderne
skulle få lån till samma vilkor; men visserligen
blifver det nödyåndigt, i Ml en upplåning till
5, procent faststålles, att då Ståderne ock be.
fala 5 prpcent? emedan Staten ej bör uppoffra
något åt dem, utan blott för dem bemedla lån,
Jag tillstyrker således återremiss.
Herr Pereswetoff Morath, Anders TFil
Jielm: I fråga örn understöd af Staten för Borås
Stad, hyser jag en alldeles motsatt mening
mot den en af BancoUtskottets Ledamöter, Herr
Stråle yttrat. Min tanke år, att om någonsin
Staten bör tråda emellan och lemna understöd,
så år det når en Stad af vådeld blifvit nästan
förstörd och urståndsatt att drifva en rörelse,
medförande stor båtnad för kringliggande proyinser,
Hvad angår Herr Flaehs anmärkning om
nödvändigheten att på en gång och ej under loppet
al 2 år, det ifrågavarande lånet borde beydjas,
så finnér jag densamma grundad, ty då
liorås af brist på lera ej kan byggas af annat ån
tråd, kan detta uppbyggande ske fortare ån
Norrköpings, der stenhus eller korsvirkshus skola
uppföras, och torde detta, jemte hvad Herr
flach i Öfrigt anfört, i händelse af återremiss,
Verka derhän, att Utskotten ändra sitt Utlåtande
j denna rjel. Orsaken hvarföre Utskotten ej
föreslagit afsåttande af någon viss summa för
de publika byggnaderne i Borås, ligger deruti,
ätt ingen motion i detta afseende blifvit väckt,
mn 27 Augusti f, m*
och ait således Utskotten trott ett sådant afs5t«
tande icke vara nödigt. Då nu Herr Flach
derom gjort anmälan, tror jag, att en äterremiss
äfven i detta afseende biifver af nöden.
Beträffande den hår våckta frågan, i afseende
på råntebeloppet för detta lån, så, i fali
Betänkandet återremitteras, år det möjligt, ett
innan Utskotten hinna besvara återremissen, Riksens
Ständer hafva fattat sitt beslut, på hvad sätt
lån ef Staten skola upptagas. Andra Ståndern©
Utskottens förslag angående 5 pr o c e n t s - 3 e dl arne,
kon nia Utskotten då i tillfälle föreslå det råntebelopp,
som blir en följd af ett sådant Ståndernes
beslut.
Herr Flach: Då jag begärde ordet, var
jag icke fullkomligen viss, om Herr Stråle är
Ledamot af BancoUtskottet. Herr Morath hav
nu upplyst, att så föihåller sig, och jemte det
jag till alla delar förenar'mig med hvad Heny
Morath anfört,, hemställer jag, hvad afseende
Herr Stråles yttrande förtjenar, då han nu här
inom detta Hus talat emot det Utskotts Betänkande,
hvaraf han är Ledamot, utan att dess
reservation i Utskottet är anmäld och Betänkandet
följaktig. Herr Hjerta har hemställt, om
icke denna fråga kunde hvila, intill des Kongl,
Maj:t i Nåder fattat Dess beslut rörande Gårdfarihandeln.
Med hvarandra äga dessa frågor
icke något direct sammanhang. Nödvändigheten
af Stadens återuppbyggande är oberoende af
frågan, 0111 dyn na handel kommer att fortfara.
