# ID: svediakorp-gov320
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 74,275
# sentences: 2,590
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


förn i Augusti e. m,
la anskaffas och utgå. Jag kan ej fatta, att
man viii bestrida, det bidragen hittills genom
bevillning utgått, derföre att det varit af Bankens
gevinst som medlen blifvit förskjutne.
Om denna icke sålunda blifvit använd; så
hade den ju kunnit minska sjelfva bevillniogsbeloppet,
och om detta är en sann analogiej
så lärer det icke med någon serdeles framgång
kunna bestridas, att ju byggnadsbidraget till
Götha Canal hittills verkeligen utgått genom
bevillning. Grefve von Platen har i minnet
återfört den visserligen fordom enhälligt hyllade
läran-, att man bör återbetala hvad mati
lånar, men huru den ädle Grefven vill i verkställigheten
hänföra denna satts till Gothl CanalBolags
förhållande till Staten, frugtar jig
ännu vars högst problematiskt. Jag fortfar ali.
tid att anse Götha Canal , såsom ett af dessa
ioproductiva storverk, som aldrig kunna ersätta
kostnaden. Jag vill ej nu ingå uti besvarandet
af den ädle Grefven? yttranden äfven i
hvad de kunnat åsyfta mina meningar, jag
inskränker mig för det närvarande, att på det
i frigaste bestrida och motsätta mig låne-systemets
införande till Götha Canalarbetets bedrifvande.
J»g yrkar återremiss af Betänkandet.
Herr Manner flam, Johan: Jag ämnar icke
ingå uti någon undersökning om rigtigheten af
den historique olver Götha Canais tillkomst
och detta arbetes fortgång m- m., sorn här blifvit
framställd. Ridderskapet och Adeln lärer
redan känna förhållandet i detta fall. Jag äm
-
Beil 6 Augusti r, m.
nar icke eller undersöka den Stats-oeconomiska
nytta som Canaien kan medföra , jemförd
med dess dertill använde kostnad Bindeln
har i detta fall längesedan fallit ifrån nationens
ögon, och alla försök att åter fästa den,
torde vara fruktlösa. Jag vill derföre endast
några ögonblick uppehålla mig vid en del af de
reflexioner, som under discussionerne förekom*
mit. Man har yttrat, att en del af Bolagets
privilegier togs ifrån det detsamma och man
har äfven fällt härom en annan ännu hårdare
term Jag vet icke åt hvilka denna förebråelse
är ämnad, om ej åt dem, som vid förra Riksdagen
tillstyrkt de åtgärder, hvilka, i afseende
pä Directionen, då af Riksens Ständer vidtogos.
Jag deltog, både såsom Ledamot i BancoLJtskottet
och i detta Stånd, uti de beslut som fattapes
härom, och gerna erkänner jag, att saken
ej behandlades uti vanlig juridisk form; men
jag hemställer, om det uti sakernes då varande
tillstånd var lämpeligt, och om skulden kan kastas
på Riksens Ständer, att Disconten blef,
såsom den redan vid Ständernes sammankomst
var, upplöst; den var upplöst, eller urståndsatt
att fullgöra sina förbindelser derföre , att
den, i sin grundläggning felaktig, hide utöfver
gränsen af dess tillgångar och credit, oförsigtigt
sträckt sin lånerörelse och användt en betydande
del af sina fonder till Canalbyggnaden
Det torde således ej vara Riksens Ständer,
som böra uppbära beskyllningen att Disconten
fallit. Man hsr ock talat om en protest,
sora blifvit efter Riksdagen ölverlemnad,
emot Riksens Ständers beslut. Jag skplle tro,
Den 6 Augusti e, m.
303
att sedan Kongl. Maj:t fattat Sitt beslut och
lemnat den välförtjenta varning, sorn deruti är
gifven , borde denna fråga anses såsom förfallen
och ingen vidare discussioo derom få äga
rum; derföre ingår jag ej eller deruti. Beträffande
nu varande egenteliga öfverläggningsämne
, instämmer jag uti den tanka, att först
i sammanhang med sättet eller med frågan ,
huru bidraget skall utgå, bör beloppet deraf
bestämmas ; jag förutser visserligen , att ett
fortfarande anslag kommer att beviljas , men
jag anser det öfverenstämmande med riktig ordning,
att, såsom en Ledamot uti Utskotten yttra
t, först uppgöra Ststens tillgångar, och ej
taga partiella beslut, utan tillse att allt står
tillsammans med planen för det hela. Man
har sagt, att det ej kan anses såsom Bevillning,
hvad hittills af Bankens inkomster blifvit
användt till Canalbyggnaden; men då det
är allmänt kändt, att, bland Bankens inkomster,
är Statsverket* ränte- och capital-afbetalningar
på dess skuld till Banken, en af de betydligaste,
och att denna inbetalning med bevillning
liqvideras, så mäste man väl medgifva, att
bevillningen indirect användes till Canalbyggnaden
och att den kunde minskas, om Banken
befriades ifrån denna utbetalning.
I afseende på sättet , *tt genom lån bestrida
dessa utgifter , har jag förut yttrat mig.
Jag bar bestridt upptagande af lån och är ännu
af samma tanka. Snarare må då anslaget
tagas af StaisVerkets inkomster genom Bevillning
, än att man skall börja ett iånesystem ,
Den 6 dugtttfi e. m.
sorn ej är af behofvet påkalladt och som är
ofördelagtigt, både för det närvarande och
för kommande slägten.
Herr Strå\e, Nils Vilhelm: Å ena sidan
klagar man daröfver , att Delägarne uti CanalBolaget
genom af Riksens Ständer vidtagne åtgärder
, blifvit inlåckade, att våga sine penningar
på ett företag , som sedermera funnits
icke giiva den vinst som man påräknat , utan
lemna de mest grnndade farhågor för en stor
förlust, och å den andra sidan klagar man
deröfver, att Staten blifvit inlåckad stt medverka
till detta stora arbetes företagande och
att derigenom stora opåräknade utgifter uppkommit,
hvilka medtagit de allmänna medlen
och vållat oreda uti penningeväsendet. För
min del tror jag det vara utan ändamål , att
nu gå till rätta med hvarandra härom. Hvad
som är gjordt kan icke mera andras. Men
jag anser det vara vår pligt , att nu söka bota
det andra, så vidt sig göra låter och att
vikta oss för de misstag , som fordom blifvit
begängne. Härtill räknar jag den oklokheten
att vilja uppoffra ett högre ändamål, för att
vinna ett lägre. Jag har trott, att man först
borde göra sig reda der'öre , huruvida man anser
Canalens fullbordande vara af den vigt,
att allt annat derföre borde uppoffras. Detta
har icke varit min tanka. Jag anser,
att återförandet af ordning uti Rikets penninge-vässnde
bords stå uti främsta rummet
och Canalso uti det andra. Kunna de ej båda
förenas,
Den 6 Aiigu sii e, m,
förenäs, så måste det sednare vika. Då mari
undersöker hvilka utvägar kunna begagnas för
att erhålla medel till Canalens fortsättande,
finner man lätt, att om Banken någonsin skall
komma i stånd att kunna fullgöra skyldigheten
att betala sina skulder, måste Banken få
behålla åtminstone någon del af sine inkomster.
I annat fall förblifver den i samma skick,
som den hitintills varit och erhåller blott en ökad
summa af fordringar, som icke kunna indrifvas,
och aldeles icke öka Bankens betal-i
ningsförmåga. Det återstår således icke annat
än att pålägga landet bevillning eller att upptaga
lån. Man har ssgt, att de medel, som
hitintills användts till Canalarbetet, icke utgått
genom bevillning, och anfört att de medel som
i afbetalning på StatsVerkets skuld till Banken
ingått, för att icke qvarstanna i Banken och
såmedelst minska RörelseCapitalet, åter måst
utgifvas och att lämpeligaste utvägen dertill
varit, att aovända dessa medel till Canalarbetet;
men jag hemställer till hvar och en, om icke
olägenheten deraf, att genom bevillning upptaga
medel och låta dem uti Banken qvarstadna,
lättast och på det mäst ändamålsenliga sätt
undvikits, om man icke pålagt folket denna
Bevillning, utan låtit penningarne vara qvar i
folkets Cassör; Banken hade derigenom aldeles
ej kommit uti sämre ställning, utan tvertom
i bättre belägenhet än nu, ty den hade då
ägt qvar sin fordran hos StatsVerket oförminskad
, och det torde ostridigt alltid vara lät—
Ridd, o. Ad. Prot. VII, Band.
3^6
Den 6 Augusti e. m.
tare att få denna betald, än att återfå de penningar
som blifvit försträkte till Götha Canal.
Bankens fordran hos Statsverket hade väl då
varit större än den nu är, men i samma mon,
hade äfven den osäkra fordran hos CanalBolaget
varit mindre, än den för det närvarande
utgör. Om det således är ostridigt, att ifrågavarande
medel icke behöft, genom Bevillning
infordras, 6å framt de ej skola till Canalen användas,
så måste det vara klart, att penningarne
verkeligeo blifvit genom Bevillning anskaffade,
ehuru de först passerat Bankens böcker,
innan de till CanalDirectionen blifvit utbetalde.
Det lärer likväl vara svårt, att nu
förmå Riksens Ständer, att besluta en sådan
Bevillnings fortfarande, och då återstår endast
utvägen, att upptaga Statslån under en eller
annan form» Jag har trott, att utvägen att vidtaga
ett lånesysteme, måste sparas till verkelig nöd
inträffar, och att sådane företag, som det ifrågavarande,
icke borde tillvägabringas genom
skulldsättning, utan af öfverskott, å de inkomster
man redan äger. För det närvarande finnas
dessa ej, och då ser jag icke annat , än
att man är nödsakad att uppskjuta företagets
fullbordande till en bättre tid , då
ordning uti penningeväsendet blifvit till vä—
gabragdt, samt trefnaden och välmågan hos folket
återkommit i den mån att detsamma mäktar
bära en för detta ändamål ökad Bevillning.
Jag har således uti min serskilta mening föreslagit,
att icke högre anslag nu må beviljas,
än som erfordras, för att fullborda Westgötha
linien och att sluta arbetet på Östgötha li-:
Den 6 Augusd ,e. m, 307
nien på ett sådant sätt, att det åter kan företagas,
då Riksens Ständer finna sig dertill äga
medel. Blifver detta Riksens Ständers beslut,
då kan man utan långa öfverläggningar vidtaga
en Finance-reglering , som återför ordning
uti penningeväsendet.
Man har anfört, alt det skulle vara en orättvisa
emot actieägarne, om det éj tillätes
dem, att få beräkna ett högre actiecapital till
120 procent och deraf godtgöra sig de 5 procent,
som reglementet innehåller, att actieägar-*
ne under Byggnadsåren skulle tillgodonjuta*
Man vill härvid så gerna påstå, att Riksens
Ständer garanterat denna 5 procents ränta,
hvarom något beslut likväl icke kan företes,
och man synes aldeles vilja glömm8,att octroijen
innehåller, att denna ränta skulle erläggas
af Bolagets egna medel och att således, då Bolaget,
efter det ActieCapitalet blifvit användt,
icke vidare äga några egna medel , ränteberäkningen
af sig sjelf måste upphöra. Antingen
måste det föreslagne ökandet af ActieCapitalet
med 20 procent, betyda något , eller betyder
det intet. Betyder det intet, vet jag icke hvad
det är värdt att tala derom. Betyder det åter nå«j
got, så innefattar det en eftergift af de förmoJ
ner Staten förbehållet sig för sine bidrag till
Canalen, och då hemställer jag, om det finnes
något skäl, att eftergifva dessa förmåner i etl
6tund, då nya bidrag af Staten tili Canalarbetet
fordras. Man talar om den förlust, CanalBolaget
gjort derpå, att det förlorat rättighet
till Disconts drifvande, och kallar denna rät
-
3o8
Den 6 Augusti e. m.
tighets återkallande ett Contractsbrott å Statens
Bida- Jag får härvid erindra, att det contract,
som med Bolaget blifvit ingånget, eller octroijen
innehåller, att Canalen skulle byggas
af Bolaget med dess egne medel. I samma
stund detta af Bolaget icke fullgjordes, isamma
stund var äfven Contractet å Bolagets sida brutet,
och Riksens Ständer hade kuonat återkalla
alla de förmoner som blifvit Bolaget beviljade.
Det var redan år 1815 , som Bolaget
fanns oförmöget att sjelf fortsätta Canalarbetet,
utan Statens hjelp påkallades och erhölls. Det
oagtadt fick Bolaget icke allenast bibehålla sina
förmoner, utan erhöll äfven nya genom ökadt
Discontcredit. Likväl biet Bolaget, utan
att någon åtgärd af Riksens Ständer finnes vidtagen
som dertill föranledde , satt utur stånd
att sjelf göra rätt för sig. Nu tyckes man vilja
låta förstå, att om Riksens Ständer icke indragit
Discontoctroijen, hade Bolaget sjelf kunnat
utreda sina afiairer. Jag får härvid erinra,
att Discontens skulder utgjorde 4,563,551
Rtdr 34 sk. 3 r:st, och att dess säkra tillgångar,
dertill Discontens förskotter till Canalarbetet aldrig
lära kunna hänföras, endast voro
3,579.139 R:dr 26 sk. ir r:st, så att en bestämd
brist af 984,412 R:dr 7 sk. 4 r:st yppades.
Om nu Bolaget 6kolat fortsätta sin Discontrörelse
och i sådant afseende fått bibehålla sin
creditivrätt af 1,500,000 Rtdr, så hade likväl
af denna summa åtgått ofvannämnde 984,412
Rtdr 7 sk- 4 rtst för att betacka skulderne och
dä hade till Discontrörelsen6 fortsättande återstått
515,587 R:dr 40 sk, S r:st. Med en al
-
Ven 6 Augusti e. m.
deles förstörd credit, lärer det ej vart tänkbart,
att något tillskott af enskilda capitaler vidare
kunde äga rum. Räknar man nu, att nämnde
515,000 R:dr utlånas a 6 procent, så lemna de
en revenu af 30 900 R:dr; men deremot skulle
i ränta på DiscontCreditivet å 3 procent erläggas
till Banken 45,000 R:dr, således 14,100
R:dr mera, än Disconten kunde gifva i inkomst*
Huru är det då möjligt att kunna påstå, att
Bolaget förlorat något, genom Discontens upp»
hörande. Också hörde man ej under 1818 års
Riksdag Bolaget någonsin framställa påståendet
att sjelf få utreda sin Discont, utan alla
Bolagets framställningar gingo ut på ökade bidrag,
ökade anslag, ökade creditiver. Nu var
saken likväl af den vigt, att den fordrade Statens
mellankomst. Å ena sidan framstodo Discontens
fordringsägare, sorn med dess förfallne
skuldsedlar och löpande assignationer i hand
fordrade betalning. Å andra sidan åter stodo
gäldenärerne, hvilka, i händelse af en laglig
concurs, ovilkorligen hade måst genast inbetala
alla sina skulder, så fort de förföllo, och
yrkade att få något anstånd med betalning.
Det visar sig lätt, hvilka följder för landet
hade uppkommit, om Riksens Ständer hade
lemnat Disconten helt och hållit åt sitt öde.
Det var derföre nödvändigt att Staten trädde
emellan, och genom en lag förekom den hotande
allmänna villervallan. Att dervid icke
tillgått uti den fullkomligen lagenligaste form,
är sannt; men huru var det väl möjligt, att
härvid erhålla ett begifvande af alla, hvilkas
rätt var i fråga» Af s;ne onda ting måste man
Den 6 Augusti e, m.
välja det minsta. I allmänhet höres nu ock
ingen klagan deröfver, och det torde endast
behöfvas, att Riksens Ständer förblifva vid hvad
i denna väg sistledne Riksdag beslutades och
deribland äfven, att, någon ersättning för Disconten
icke kan komma i fråga. För min del
anhåller jag, att, ifall Ridderskapet och Adeln
ej skulle finna skäl att genast afsiå Betänkandet,
detsamma måtte till Utskotten återremitteras.
Herr Tham, Wollrath; Då jag förmodar att
Betänkandet blifver återremitteradt , anhåller
jag få göra några anmärkningar vid hvad som
blifvit anfördt. Ibland alla de förslag jag hört
huru Götha Canal skall fullföljas , kan jag ej
fatta, att något blifvit uppgifvit som innehåller
en större misshushållning än det Herr
Stråle framstält. Det är en halfmesur att
endast underhålla de redan påbörjade delar,
så att man framdeles må hända kan fullborda
arbetet. Det inleder Staten uti en obestämd
omkostnad , sorn man icke vet hvar den skall
stanna. Om man nödvändigt vill upphöra med
Canalen , om man ej vill fullborda den , örn
man finner detta öfverensstämma med nationens
sanna ära och fördel, må man då ej bortkasta
små summor, må man ej utbetala ett enda
runstycke och ej uppehålla nationen med
det hoppet, att kunna fullborda arbetet. Jag
kan således ej bifalla den mesur Herr Stråle föreslagit
; hvilken är den sämsta af alla. Hvad
åter sättet för penningarnes utgörande angår ,
anhåller jag få anföra, några ord. Här har
Den 6 Augusti c. ni.
blifvit sagt, att bidraget till Canalen hittills
utgått genom Bevillning. Grefve von platen
och Herr Hjerta hafva så tillräckligt vederlagt
detta, att jag med dem blott får förena mig.
En värd Ledamot, som yttrat detta, har ock
sagt , att lånesystemet ej borde införas , utan
att det vore bättre att summan utgeck genom
bevillning. Det är sannt , att han sedan medgifvit,
att det varit genom Bankens gevinst;
men detta är icke detsamma, och jag håller
mig således vid det förra. Att genom directa
bidrag fullborda Canalen, bör man ej föreslå,
ty det går ej igenom ; Om det är meningen ,
hvarföre då gå omvägar. Ganska säkert skall
deruppå svaras nej af BondeStåndet ; kanske
äfven af BorgareStåndet. Då vöre det så godt
att säga att arbetet skall stanna. Jag öfverlemnar
till Utskotten att bedöma, hvilketdera
man bör begagna, antingen Bankens vinst, eller
lånesystemet; men man må ej omtala sådane
medel, som tydligt visa, att man ej vill
hafva något verkställdt.
Grefve von Platen: I frågan om de ioo.ooo
R:dr , får jag blott äran påminna , att jag trott
mig förut hafva uttryckt skälen hvarpå en sådan
plan blifvit uppställd, att det är nödvändigt
att i år utbetala dessa 100,000 R;dr utöfver
de för året anslagne 300,000 Rtdrne ,
om manvill fullborda Canalen till år igaSjtnen
deraf är icke en föijd, att man i alla fall blifver
tvungen till en sådan utbetalning. Jag
vill endast hemställa, om det för Directionen
varit möjligt, att handla annorlunda. Vi må
-
012
Ben 6 Augusti e. m.
ste nödvändigt framlägga den plan ; sorn med
minsta kostnad kunde verkställas. Uti denna
plan var det en nödvändighet att beräkna de
]oo.ooo R:dr. Om vi blott hade uppgifvit en
arbetsstyrka svarande mot 300,000 R:dr, och
Riksens Ständer nu uti Augusti antagit en annan
plan , så hade vi omöjligen kunnat verkställa
den, i stället för att, om man nu ej vill
antaga den föreslagna planen, det är hjelpt
dermed , att de trupper som annars skulle gå
hem i October , nu få marcher» i Augusti.
Det är sagt att Staten får länge vänta på åter.
betalning af Canalen. Jag får anmärka, att
jag tror detta vara ett på alla sidor oupplöst
problem- Efter den erfarenhet jag haft om
dylika inrättningar, så tror jag det vara bäst,
att icke på förhand uppgöra beräkningar. Jag
vore kanske en af dem, som i denna väg mäst
bordt söka upplysningar. Allt hvad jag känner
bringar mig till den öfvertygelse, att jag
skulle vara föga bättre än Charlatanen , om
jsg försökte beräkna, hvad ej låter beräkna
sig. Hvsd som visar sig är, att den färdiga
delen ej är obrukad, och att den andra delen
icke lär blifva det. Men del är ej så som jag
och nästan hvarje Svensk ansett saken. Vi
kunna härom gå tillbaka till Riksens Ständers
skrifveleer 1815 och 1818. Canalen har alltid blifvit
ansedd som Statens företag, och Statens
bristande tillgångar gjorde, att man sökte införa
enskildte delägare i företaget. Deraf upkom
ett Bolag, och sålunda tror jag att största
vinsten är den , som Staten skall vinna på
andra vägar, än den af directa inkomsteo
Den 6 Augusti e, m.
313
ulgjord genom Canalafgift; och den måste blifva
mångdubbel , ty jag kan ej tro att någon
beseglar Canalen , för det att blott den skall
få en inkomst, utan för den nytta de eller
Staten deraf skörda; och i följd deraf, är en
annan Statens vinst lika vigtig, den, att för
Canalens utförande och underhåll bibehålla Bolagets
enskilta interesse och åtgärd i saken.
Af detta skäl blef Bolaget förvissidt om räntor
för sitt Capital , och tiden skall sanna hela
vigten af att bibehålla denna grundsats
Det är betalningen af denna ränta som
Actie-ägarne, för att ej minska den contanta
tillgången för arbetet, föreslagit att under
arbetsåren utgöra , medelst en motsvarande
förhöjning å actiernas capital, hvilket jag
för min del anser rättare , än den af Utskotten
föreslagna utdelning af Canal-inkomsten ,
som , svår i flere hänseenden att för detta ändamål
frånskilja verkets allmänna redogörelse,
kan i motsatt fall utgöra en ej obetydlig contant
tillgång för arbetet. Det har blifvit sagt,
att Disconten varit för mycket utvidgad. Detta
låter, 60m hade Styrelsen öfver Disconten
öfverskridit sine gränsor , och då, ehuru den
saken är förbi , jag ej kan hålla till godo en
6ådan beskyllning; så får jag förklara, att Di-;
sconten aldrig blifvit utsträckt till den gräns
som var föreskrifven , utan tvertom har Dire ■
ctionen alltid hållit sig långt inom den. Detta
hade blifvit utredt, om den lagliga undersökningen
blifvit företagen , som begärdes flere
gånger och hvarom Ridderskapets och Adelns
Protocoller kunna vittna, Man skulle då hafva fun
-
Den 6 Augusti e. m.
nit, att ej Directionen öfverskrida sine gränsor.
Vidare har man yttrat, att en varning
borde hålla mig ifrån hvad man kallar att
protestera och då förklarar jag den värde talaren,
i full känsla af att vara Svensk, och
att vara medlem af en nation sorn har Grundlagar
, på hvilka man kan och bör bygga , att
ingen varning, ingen hotelse, ingen fara skall
hindra mig ifrån att utöfva hvad som är min
i Grundlagen förvarade rätt, så att om jag stod
en emot 100,000, skulle jag, när jag söker
laglig rätt, af känsla för egen och af vårdande
pligt för alla andras enskilta och allmänna samhällsrätt,
äfven utan allt afseende på nu ifrågavarande
ämne , protestera att få tillgodonjuta
den rätt som^Svensk Lag tillerkänner svenke
undersåter.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Sedan
det nu blifvit upplyst, att Utskottens Betänkande
om ytterligare bidrag till Götha Canal,
grundar sig på ett anterieust Betänkande, om 3
procents obligationer, för att furnera penningar
till canaler, strömrensningar, m. m. och
Riks-Stånden dels afslagit, dels återremitterat
detta Betänkande; så är det ej lämpeligt att nu
företaga till granskning och afgörande Betänkindet
om Götha Canal. Derföre föreslår jag,’
att man låter det hvila , till dess man får se
hvid beslut Riksens Ständer fatta om 3 procents
obligationerne. Det är utan ändamål,
att discutera om ett bidrag , då man ej vet,
hvir man skall få penningar dertill. Eljest
hade jag tänkt, i fall det blef discussion om
Den 6 Augusti e, m,
315
Canal bidraget; att låta uppläsa ett anförande,
men du anser jag det öfverflödigt, då det ej
lär komma till afgörande. Jag får endast tilllägga
, att jag ej kan ingå på den tanka , att
bitalia en skuldsättning och tror att utgifvsnde
af 3 procents obligationer är för Sverige ett
företag, sorn bör uppskjutas till yttersta nödvändighet
fordrar det. Att skuldsätta sig är
icke klokt , när man ej är tvungen dertill.
Herr af Uhr, Gmtaf: Under discussionen
hafva tvenne åsigter blifvit yttrade af den beskaffenhet,
att jag anser mig böra närmare utreda
dem. Grefve von Platen hsr anfört , att
Caoal-arbeten äro af en invecklad natur och
utgången svår att beräkna, emedan den beror
på beskaffenheten af de lager af jord , berg
eller andra ämnen, sorn kunna finnas dolde under
jordytan. Jag har varit i tillfälle att finna
och kan intyga huru mycket bekymmer man
har vid arbeten som skola bedrifvas under jordytan
, men om man skall finna sig berättigad
att anse desse betänkligheter vara hufvudsaklig®
, så skall det vara vid de localer , der desse
hinder kunna vara dolde på 50, 100 a 150
famnar under jordytan. Då händer ofta , att
de största kunskaper och erfarenhet äro otillräcklige
att vägleda omdömet ; men då djupet
ej är mer än några famnar, så kan ej en dylik
invändning göras, emedan man kan på några
timmar uppkasta en brunn till detta djup
och sålunda finna hvad man söker. Den andra
omständigheten är, att då Directionan
och i synnerhet dess Chef genom sine gärnin
-
5l6
Ven 6 Augusti e, m.
gar visat, huru stora framsteg sådane arbeten
i sednare tider gjort, och då Grefve von Platen
säkert måtte vara öfvertygad, att hvad vi
nu veta är mera grundadt än hvad förfädren
visste , så är det oväntadt, att Grefven åberopar
våra fordna stora Konungar, som väl i
annat kunna hafva varit öfverläg6ne , men hvilka
i denna sak mäste hafva varit vida mindre
säkre bedömare, och hvilkas autoritet således
icke här bör åberopas. Om man deremot vill
tägt kännedom af hvad som nu för tiden erkännes
, så kan man läsa von Baaders bekanta
afhandling, införd uti Dinglers Polytechnische
Journal 7:de Bandet i:sta Häftet, hvarest
förekommer en jemnförelse emellan landsvägar,
jernvägar och canaler. Der får man lära , att
när varumängden ej betydligt öfverstiger
150,000 Centner, är det med mästa hushållning
förenadt, att nyttja vanlig landsväg.
Då varumängden öfverstiger detta , men icke
uppgår till 2,000,000, är mästa hushållningen
med jernvägar, och först då varumängden
går öfver sistnämnde belopp, inträffar det, att det
lönar 6ig göra Canaler , då likväl canaler af
sådane små dimensioner, som de vanliga i
England äro tillräcklige för varutransporten.
Allt efter dessa qvantiteter , bör således nyttan
af de olika transportmedel beräknas; en
Canal, så stor som Götha Canal, kan ingen
varumängd i verlden behöfva; och den nytta
man deraf kan beräkna , beror således på huru
Stort begrepp man gör sig, om den varumängd,
som på Canalen kommer att transporteras.
Hen 6 Augusti c, m,
317
Friherre Anckarsvärd: Min opinion rörande
Götha Canal , har jag redan vid förra Riksdagen
yttrat , och då min öfvertygelse härutinnan
icke undergått någon förändring, skulle
jag anse mig onyttigt upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, med ett äter upprepande af
dessa mina tänkesätt ; jag hänvisar, i anseende
till dem , äfven till alla deras meningar öfver
ämnet, sorn jag förut biträdt. Emot StatsObligationssystemet
i allmänhet , har jag vid
Finance Betänkandet redan lösligen yttrat mina
farhågor. Jag hemställer, huruvida Sverin
ges financiella ställning är sådan , att man utan
stadga i myntväsendet , utan stadga uti det enskifta
Creditförhållandet , kan våga ingå uti
ett Stats-lånesystem , som kunde öppna en bana
till förstörelse, och till alla de oredor , sorn
sluteligen i samhällsskickets närvarande belägenhet
kunde blifva ledande till den totala
upplösning sorn andra länder framvisat vara
följder af de financiella oredorna. Herr Tham
har helt öppet tillagt mig, att blott såsom en
omväg för min ovilja emot Götha Canal hafva
framställt den öfvertygelsen , att bidragen bor-,
de hädanefter som hitintills, uti Bevillningsväg
utgöras. Jag fruktår ej att säga , det den värde
talaren mycket misstagit sig om mitt hand^
lingssätt, då man kanske vid många tillfällen
med mera rättvisa förebrått mig, att företrädesvis
hafva begagnat den aldra rakaste vägen
vid mine tankeyttringar, och detta ej alltid
med afseende å den verkan, som det mera
ovanliga ljudet kunnat åstadkomma , å mera
ömtålige hörsel-organer. Jag har redan långt
Den 6 Augusti t. m.
före detta yttrat , huru jag icke anser Götha
Canal vara af en så allmänt erkänd nytta, hvarken
nu eller för framtiden , att jag i och för
detta arbetets bedrifvande skulle kunna tillstyrka
en skuldsättning, hvarigenom den närvarande
generationen skulle på de efterkommande
öfverflytta hela tungan af sine missräkningar,
af sine misstag, af sin fåfänga och af
sin lättsinnighet. Jag tror för min del , att
det är mera moraliskt ädelt, mera dygdigt, att
uteslutande uppoffra oss sjelfve till ett lidande,
som vi påfört oss genom vår egen obetänksamhet
: jag tror således, att det är mera pligt—
enligt, att vi, medelst egna uppoffringar, medelst
inskränkning uti våra njutningar, medelst
från oss directe utgående skatte-bidrag, till
den grad vi pröfva nödigt , fullfölja detta så
kallade storverk , som då först och sedan vi
genom egna krafter fulländat det, kan komma
att af efterverlden vinna en beundran , som icke
blifver delad af förebråelsen , att till efterkommande
hafva öfverlemnat omsorgen , att
betala den närvarande tidens ärelystnad. En
kommanda generation skall, om vi sjelfve be-'
tala våra misstag , endast kunna förebrå oss ,
att icke mera verksamt hafva bidragit till samhällets
förkofran , den skall åtminstone icke då
kunna tillvita oss, att, genomen efterlemnad
Statsskuld, äfven för efterkommande hafva
stängt möjligheten , att, genom öfverskottens
användande uti den enskilta rörelsen , kanna
arbeta på ett stigande till välmåga; att Götha
Canal är ett företag, som alldeles öfverstigit
Sveriges krafter att utföra, torde nu mera en
-
Den 6 Augusti c, m.
3'9
däst bestridas af ett ganska ringa antal bland
oss. Jag finner mig ingalunda öfvertygad ,
att Staten till Götha Canal, står uti ett sådant
förhållande af skatt skyldig, som man vid
förra Riksdagar och äfven nu å nyo synes vilja
förfäkta; man skulle snart kunna tro, det vara
ett uteslutande prrcrogatif för Götha Canals
förfäktare , att. genom blotta påståenden, vinna
framgång för sina meningar, och af denna art,
synes mig vara det fortsätta påståendet, att
byggnads-bidraget hitintills icke kan anses
hafva genom bevillning utgått, då bidraget
likväl directe ifrån Banken blifvit förskutet.
Jag försmår att upptaga tiden med en bevisning
af hvad jag anser vara så solklart , att
det icke behöfver bevisas. Det är för mig
icke något nytt, att här höra åberopas, huru
förslagens felaktighet icke får tillräknas någon;
huru denna omständighet på intet vis får tagas
i beräkning vid granskningen af hvad
som föranledt Riksens Ständer, att, ifrån första
början, inlåta sig uti företaget. Det är för
mig icke något nytt, att här böra yttras, huru
Canal-Bolagets privilegier af Riksens Ständer
blifvit våldförde, huru Staten slutat ett
formeligt Contract med Bolaget, och huru, med
ett ord , alla skyldigheter äro på Statens sida
och rättigheten för den enskilta representanten,
att med bibehållande af goda afsigter och ren
patriotisk känsla motsäga nyttan och vigten af
Götha Canal med möda medgifven. Det är
för mig icke något nytt, att höra yrkas ,
det Riksens Ständer , snart sagt , äro förbundne
att gå Götha Canal Bolags önskningar och
320
Den 6 Augusti e, m.
beslut till mötes , utan minsta afseende å de
blifvande följderne. Hvad den ifrågavarande
Götha Canal Bolagets protest vidkommer , så
torde det vara möjligt, att jag för tidigt Omnämnt
densamma, och att jag bort använda
detta argument, uteslutande vid frågan om
den af Götha Canal Bolag affordrade fern procents
räntebetalningen för dess gjorde inbetalningar
å Actieteckningen , och skall jag sålunda
rätta mig, att jag nu på det högsta bestrider
bifall till denna Bolagets fordran.
Hvad åter vidkommer, att jag vidrört denna
protest; så anser jag mig fullkomligt hafva besvarat
Herr Grefve von Flåtens alla anmärkningar
deremot, genom mitt åberopande af det
sätt, hvarpå Styrelsen upptog och behandlade
denna sak. Det förundrar mig högeligen , att
den ädle Grefven, såsom sjelf Ordförande i Constitutions-Utskottet,
nu låter påskina en möjlighet
af ett Styrelsens lagstridiga förfarande
vid detta tillfälle; I fall den ädle Grefven,
med stöd af Grundlag och öfrige Lagar, funnit
Styrelsen hafva vid detta tillfälle inkräcktat
å Svensk manna rätt; så hade det utan tvifvel
varit ett tillfälle för utöfningen af en billig
rättskänsla, äfvensom som för pligten , att inför
Riksens Ständer framställa Konuugens rådgifvare
såsom skyldige till det ansvarsfullaste af
alla möjliga misstag; men då detta icke skedt
så måste ConstitutionUtskottet anses hafva delat
Styrelsens tankar och åsigter öfver ämnet;
och jag bör enskilt tillägga , att jag näppeligen
är i tillfälle, att åberopa någon händelse,
der
Den 5 Augusti e, m,
der folket*så enhälligt gillat, samt nied nöje och
särdeles tillfredsställelse hyllat Regeringens åtgärd,
som då Representationens värdighet och
Svenska folkets rätt på ett så kraftfullt sätt af
Styrelsen beifrades. Huruvida min påminnelse
om denna sak , verkeligen förtjenar de tillvitel-j
ser, som af den ädle Grefven blifvit framställde,
må andra afgöra; äfvensom, om man med
iagtagande af rättvisa och billighet, kan före-i
brå mig , att hafva försvarat en inskränkning
uti Svensk mannarätt, som man, efter den värde
talarens mening , en gång skulle finna an-!
ledning att begråta , och jag tror mig trygfc
kunna påstå , att den ädle Grefven mycket
misstagit sig uti sine tillämpningar å mitt yttrande.
Herr Grefve von Platen har sagt , att
det ännu är ett oupplöst problem , huruvida
Götha Canal kan komma att återbetala de sto<i
ra kostnader, som å den blifvit använde, titan
att vara Charlatan och utan frugtan , att
vid detta tillfälle, sorn sådan blifva bedömd,
tror jag mig bestämdt kunna påstå , att Götha
Canal aldrig hvarken i ett eller annat afseende
kan komma att till Staten återgälda de
erhållne lånebidragen. Jag tror likväl, att dS
man så långt framsläpt detta arbete , det icke
nu vore lämpeligt, att alldeles afbryta det,1
och torde denna min mening äfven få lända
till ett bevis , huru mycket man misstagit sig;
då man gått mitt yttrande i förväg, och tilllagt
mig att blott till en omväg för Canalarbetets
inställande , hafva yrkat bidragens utgörande
Riddy o. yld. Fröt. VII. Band.
S2«
Ben 6 Augusti <*, m.
genom Bevillning, jag inser visserligen huru
Herr Stråles förslag vore det mäst ändamålsenlig»
, för att tillfredsställa Svensk* folkets
närvarande verkliga oförmåga , att längre forn
fara med uppoffringarne för detta företag; men
då mycket redan verkställdt arbete, på sådant
sätt, skulle komma attgå aldeles förlorat; 6å hemställer
jag, om man icke såsom en modification
utaf Herr Stråles förslag , kunde fästa tankan
vid möjligheten , att bestämma Canalens införande
uti sjön Roxen , såsom den gräns , hvil*
ken af den närvarande tiden icke borde öfverskridas
i Canalens föremål, såsom invärtes
communications-medel, vore då till alla delar
vunnet; Och jag finner att det vore full anledning
afvakta verkningarne deraf, innan man
företog Canalens sluteliga öppnande åt Östersjön
; det borde utan tvifvel snart visa sig,
om den färdiga Canalen till betydlig mon lifvade
rörelsen och ökade industrien, om Fabriksidkande
, Köpingar och Städer å Canalens
Strander komme att uppväxa, i hvilket fall,
Canalen sjelf, utom all tvifvel, skulle komma
att frambringa nödige medel till Canalens fullbordan
, i fall den uti tidernas tider af den erkända
nyttan och af det verkliga behofvet på;
kallades. Men om verkningarne af den färdige
Canalen icke blifva så tillfredsställande,
sorn den ljusare inbillningen framställer dem, '
så tror jag för min del , att det vöre klokt ,
att åtminstone bestämma en gräns för detta
företag, beräknad ä möjligheten för oss, att
bestrida den dertill erforderliga utgift. Jag
vill ej vidlyftigt ingå uti dea del af frågan ,
D’:n (j Augusti e. m.
sorn framställer Götha Canal såsom en integrerande
del utaf Centrslförsvaret, men jag kan
ej athalia mig från att, oaktadt äfventyret, att
bedömas såsom alldeles rå och okunnig i det
yrke, som varit mitt, här förklara, det jag
ingalunda ifrån en sådan synpunkt kan fatta
eller förstå de , äfven i sådant afseende , ofta
framställde fördelarne af Götha Canal. Jag
tror, att det i närvarande tidpunct vore mera
försigtigt, mert politiskt klokt, att åtminstone
tills vidare inställa Canalens förenande med
Östersjön. Jag inser icke det förträffliga utaf op.
nandet af en sådan inväg till hjertat af Riket, och
Biåtte det ursägtas mig, om jag hänföres till
den må hända allt för dumma slutsattsen, att
Canalen en gång, i fall af föreningen med
Östersjön, möjligen äfven kunde komma att
ingå uti beräkningen för centralattaquen, lika
så väl som uti centralförsvaret. Jag anhåller
*tt Utskotten måtte taga denna tanke under
öfvervägande. Man förebrår nog allmänt och
kanske ej utan skäl 1815 års Ständer, att icke
redan då hafva stannat vid Westgötha linien,
emedan företagets förhållande till landets
krafter icke mera var någon tvifvel underkastad
t. Jag åter upprepar, huru jag fortfar i
min öfvertygelse, att förmånerne eller både
den directa och indirecta vinsten af Götha Canal
aldrig kan blifva sådan, som den ädle
Grefven helt naturligt, vid alla tillfällen, förutsätter;
jag känner gansk* väl att vinsten icke
bör beräknas med blotta afseende å de genom
Slussafgifterne inflytande inkomster, utan äfven
fastmera af de öfrige StatsOeconomisk* förde
-
Den 6 Augusti e, m.
lärft®, hvilkas inträffande, jag oförställt tillstår
mig för så många sekler betvifla, att jag icke
ens inser möjligheten af Canalens framtida underhållandé
, sedan den en gång blifvit fullbordad.
Denna Canal-anläggnings för tidiga
vidtagande anser jag omisskänneligen bevittnas,
genom landets oförmåga att lemna några
bidrag till de smärre Canal-anläggningar, sorn
äro i fråga, och hvilkas nytta är otvifvelaktig^
då våra rikhaltigare malmer, genom en sådan
utväg, med fördel kunde förflyttas till de ännu
obegagnade skogarne; genom dessa medel,
skulle våra productioner utom allt tvifvel
småningom blifvit förökade, och när varumängden
som nödvändigt transportmedel påkalla
Götha Canal j så hade säkerligen den rätta
tiden för anläggningen varit inne och medlen
skulle då erbjudit sig sjelfve. För den inre
rörelsen tror jag det vara aldeles tillräckligt,
om communicatioa är öppnad ifrån Linköping
ända till Götheborg; och torde derföre
mitt förslag, att vid Roxen afbryta Canal-arbetet
förtjena mera afseende än man kan hända
derå behagar lästa. Jag har åter hört yttras,
att Götha Canal alltid blifvit ansett såsom ett
Statens enskilta företag , hvaruti Bolags-interessenterne
blifvit af Staten inledde; jag bestrider
nu som förr denna mening, likväl utan
anspråk, att nu mera än förr, medelst öfverbevisning
om det verkliga förhållandet verka
rättelse uti de motsatta opinionerne, då jag
gerna erkänner, att Herr Grefve von Platen
äger en större skicklighet att framställa dessa
meningar, än jag att motsäga dem. Mea för
Sen 6 Augusti c. rn,
alt ådagalägga, huru litet jag ledes af blotta
envisheten, att till det yttersta förfäkta en af
mig yttrad mening; 6å frångår jag mitt yrkande
utaf afslag å de för i år begärdte 100,000
R:dr Banco; enär jag af Herr Grefve von Platen
och Herr Hjerta med goda skäl blifvit
öfvertygad, att en verklig förlust och skada i
år skulle uppkomma af Canalarbetets förtidiga
inställande, såsom följd af det nekade bidraget;
och anser mig således pligtig att uppoffra
min känsla för Riksens Ständers värdighet, som
fullt berättigade mig att tillstyrka afslag å en
utgift, hvarom Riksens Ständer icke varit rådfrågade.
Jag tillstyrker följaktligen bifall till
de, för det nu löpande året, öfver förra ansla-r
get begärdte 100,000 R;dr. Hvad åter hufvudsaken
vidkommer, så fortfar jag uti min
mening, att hvarken det ena eller andra alternativet
kan tillstyrkas, innan det först och
främst blifvit afgjordt, huru och på hvad sätt
bidragen böra utgöras. Jag har allt sedan
Riksd agens början yrkat indragningar oc h besparingar
uti utgifterne, och om jag härutinnan
af Canalens förfäcktare blifvit understödd,
så är det troligt, att medel för Canalen uti bevillningsväg
kunnat blifva tillgänglige, utan
att bevillnings-summan derföre behöft blifva
ökad. Jag kan deremot aldrig tillstyrka att Sven;
ska folket, medelst ett Stats-låne-system, insöfves
och bedrages, i afseende å det verkliga
förhållandet med dess skattebidrag, som vid
denna Riksdag, efter ali sannolikhet, kommo
att blifva högst betydeligt förökade.
526
Den 6 Ausust i e» in.
Jag utbeder mig att äfven vid de-tta tillfälle
få nämna, huru jag händelsevis, just i
dag, fått se inkomsterne vid Södertelje Canal»
som ännu i år icke uppgått till 1200 R:dr
Banco. Detta torde få gälla såsom ett litet stöd
för mine yttrsde farhågor i anseende till möjligheten
för Götha Canal, att i framtiden återgälda
de lånebidrag. sorn af Staten blifvit för-»
skjutne* eller framdeles komma att förskjutas».
J»g anhåller om återremiss utaf Betänkandet*
och att dessa mina anmärkniDgar icke måtte
lemnäs utan allt afseende.
Herr Munck aj Rofenjkjotd, Eberhardt Det
hufvudsakliga, sorn gifvit mig anledning att
begära ordet, hsr redan blifvit anfördt af den
siste värde talaren nemligen att en anmärkning
emot Konungens beslut, i afseende på Götha
CanalDirections protest hade snarare bordt
i ConstitutionsUtskottet, än här framställas»
jag tror ock, att det är stor skillnad emellan
en protest emot Riksens Ständers beslut och en
Mäklares protest emot en växel. Jag vill dock.
ej yttra mig vidare uti detta ämne, jag afhålles
derifrån af en upprigtig högaktning för den
värde ledamotens öfvertygelse och för hans
lifliga känsla af en liden förment oförrätt. Da
calculer man nu hort af en annan värd talare
framställas , om nyttan af canalen, tjena tilL
föga båtnad. Här är nu blott fråga om , sedan
den till trefjerdedelar är färdig, man ej
med kraft bör fullfölja den si6ta fjerdedelen»
Ett hufvudsakligt och kraftigt skäl för påsk ya;
Den 6 Augusti e, >n„
32?
dandet af detta företag hämtar,. jag deraf, att
man då kan vara mera försäkrad, att den blifver
fullföljd under ledningen af en man, som
ej för detta ändamål af någon kan ersätta».
Hvad sättet för bidragets utgörande angår, så,
huru man må välja det efter första eller andra
alternatifvet, blifver det utan tvifvel
tryckande, men väljer man utvägen genom lånesystemet,
så att efterkommande, som mäst fä
begagna Canalen, äfven komma att vidkännas
sin del af kostnaderoe , tror jag, att man väl-:
jer det bästa. Det är visserligen sannt, att ett
Jånesystem, som blir känbart för efterkommande,
kan hafva mycket skäl emot sig, men man
bör ej glömma, att efterkommande ännu mera
kunna skadas af en för dryg beskattning pi
nuvarande generation. Om man således skulle
besluta, att låta bidraget utgå genom bevillning
på samtida medborgare så skall visser-:
ligen, då de öfrige skatterne redan äro så betydlige,
denna tillökning i beskattningen äfvenså
mycket anticipera på efterkommandes
tillgångar, som ett förnuftigt lånesystem. Jag
kan således ej annat än finna, att då ett så betydligt
bidrag skall lemnäs till Canalen, det
äfven till en del af efterkommande bör bestridas,
i synnerhet som de mäst komma att draga
nytta af den.
Uppå derefter af Herr Grefven ock Landt~
Marskalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Stats- och BsncoUiskottens
ifrågavarande Betänkande, t anledning af
528 Ben 6 An"usLi c. m,
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremittera.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 30 si6tledne Julii under N*-o
355 afgifne, samt den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af det,
på sätt Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, rörande
ytterligare anslag för fullbordandet af
Götha Canal, innehåller, behöflige nya anslag
af 100,000 Rtdr Banco, till verkställighet af de,
enligt arbetsplanen för detta år, återstående
arbeten.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Då jag
finner ganska besynnerligt, att anticipera på
medel, som man ännu ej anordnat, får jag göra
samma anmärkning, som vid förra Betänkandet,
och protestera emot någon anordning,
förr än Riksens Ständer beslutat om medlens
beviljande.
Herr Hjerta, Gu fl af'. De sista meningarne
i Utskottens Betänkande tillrättavisa dem hvilka
tro, att någon anticipation, som kan skada,
är i fråga. Ty det är ganska tydligt, att i
händelse Riksens Siänder ej skulle antaga det
sednare alternatifvet af förra Betänkandet, skall
summan afgå af den andel af Bankens vinst,
som åt Canalen bestämmes. Detta medförer ingen
skada för Staten. Deremot skulle det för
Den 6 Augusti c, m,
Canalen medföra mycken skada, om troupperne
nu skulle återmarchera, då de kunna
arbeta ännu 7 å 8 veckor. Jag får således an»
bålla om proposition till bifall å Betänkandet.
Herr Tham, Wollrath och Friherre Toll, GuJlaf
Philip, förenade sig med Herr Hjerta.
Friherre Anckar/värd, Carl Henric: Jag
var genom discussionen förd till det misstag att
tro, det nu ifrågavarande Betänkandet vara innefattat
uti det förra, och finner mig således i
förväg deröfver hafva yttrat mig. Jag har
förklarat min mening, rörande det origtiga uti
sättet af arbetsplanens uppgörande och tillvägabringande
utan afseende å Riksens Ständers
bifall. Mitt första påstående var också i likhet
med Herr Berghmans, att de nu begärdta
100.000 R:dr Banco borde afslås, men af anledningar,
jag redan erkänt , finner jag mig
böra ändra min mening och tillstyrka bifall
dera, då en större skada af ett motsatt förhållande
kunde blifva en följd. Herr Hjerta
har upplyst, att denna anticipation dessutom
kan, på ett kommande års anslag, tillgodoräknas
, ifall Riksens Ständer skulle så för godt
hona.
Herr Berghman: Igenom det, att man så
skickligt förstår att inblanda saken, binder man
händerne på Riksens Ständer och tvingar dem
«tt ingå uti saker, som ej borde bifallas. Jag
34®
Den 6 Augusti e. m.
yrkar således att Betänkandet bör hvila, och
protesterar emot bifall.
Herr Hjerta: Jag skulle visserligen icke
begära, att beslutet nu genast skulle fattas,
derest det icke vore en ovilkorlig nödvändighet,
om man ej skall blifva utan medel till
återstående Canalarbetet för innevarande år.
Annars skulle jag visserligen vara ense med
Herr Berghman; men förhållandet är det, att
de anslagne medlen med denna månads utgång
taga slut, och då det är nödvändigt att göra
uppköp, som hittills, i ovisshet om Riksens
Ständers beslut icke kunnat göras, är denna
sak så nödvändig och 6å utan inflytande
på Riksens Ständers beslut i hufvudsaken, att
jag, som visserligen icke vilt lägga band på,
eller minska friheten i besluten, ej kan finna
annat, än förmon af bifall; och anhåller således
om proposition på Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff, Augitft förenade
sig med Herr Hjerta.
Htrr Grefven och Lcmdt-Mar&kalken yttrade,
att då någon annan Ledamot icke förenat sig
med Herr Berghman uti anhållan! om målets
ytterligare hvilande på bordet, kunde en slik
anhållan, emot 49 § Riksdagsordningen, icke
eller beviljas; och hemställde Herr Grejven och.
Landt Mar jlal k en, om Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla Utskottens förevarande Betänkande.
Ropades Ja.
Den 6 Augusti c, m.
331
Herr af Uhr, Gustaf; Jag har du ej något
att säga , sedan propositionen är bifallen , men
jag hade ämnat anföra , att jag icke förstår ,
hvad Herr Hjerta yttrat, att penningarne nu
äro så nödvändige ; ty då dessa 400,000 R:dr
skulle räcka till Ocfober Månad, kan jag ej
begripa huru 300,000 R:dr nu kunna vara åtgångne
, och det fjerde hundrade tusende kan
räcka för de återstående 3 månaderne.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från Stats- samt Allmänna Befvärs- ock
Oeconomit Ut (kotten;
Af den 16 sistledne Julli:
N:o 376. I anledning af Kongl. Majlis
Nådiga proposition, angående RecognitionsSkogarne.
Frän Stats- och Banko-Utskotten".
Af den 31 sistledne Julii:
N:o 376 5. I anledning af förekommen
fråga om anslag af allmänna medel för Södertelje
Canal-Verk.
Från Banco-Utskottet".
Af den 31 sistledne Julii:
N:o 40. Angående det äfventyr som för
Den 6 Augusti e, m.
Banken uppstår, i anseende till omöjligheten
att få tillförliteligen upplyst, huruvida dess
låntagare, mot intekning i fast egendom, äro
frie för förmynderskap eller förvaltning af andre
förmonsrätt ägande medel.
N:o 4i. I fråga om de för inlösen af förslitne
smärre Bancosedlar antagne grunder.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 6 Augusti 1823.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 16
sistledne Julii under N:o 143 afgifne samt den
19 derpå följde eftermiddagen pä bordet lagde
Betänkande, öfver föreslagne utvägar och yrkade
åtgärder, att, till förekommande af flöden
och öfversvämningar m. m-, bibehålla
sjön Venern vid en gifven medelhöjd. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades följande
från Stats-Utskottetet inkomne samt dea
29 sistledne Julii och den 1 dennes eftermiddagarne
på bordet lagde Utlåtanden:
Af den 18 sistledne Julii:
Nm 336. I frågan om ersättning för bort
-
Den 6 Augusti e. m, 333
mistade ägor; genom Trollhätte Slussverks up*
dämning.
Af den 25 sistledne Julii:
N:o 548. I anledning af väckt Motion j
om förlängning i arrendetiden af Strömmingsfisken.
N:o 350. Angående förrättsd revision af
Postverkets räkenskaper.
N:o 351. Angående verkställd granskning
af Chartse-Sigillatac medels redogörelsen.
Af den 26 sistledne Julii:
N;0 352. I anledning af Vaktbetjeningens
vid RiksgäldsContoiret ansökning, att få tillgodonjuta
så kallade skopenningar. Ut Supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 24 sistledne Julii, under N:o
357 afgifne, samt den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagd**, Utlåtande, i anledning af
verkställd granskning af redogörelsen för de
till Veneriska smittans hämmande anslagne
medel; blef samma Utlåtande, på grund af
åtskillige Ledamöters dervid gjorde anmärknin*
gar, till StatsUtskottet återremitteradt. Ut
Supra.
S. D. Föredrogs ä nyo och bifölls Bevilli
ningsUtskottets den 26 sisllidne Julii under N;0
334
Ben S Au arnt i e. m.
i»
'»6 afgifne, samt den i dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående den af
Sfäderne utgående Salu-accissen och dess upphörande.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Riddarhus-Utskottets
den 9 gistledne Julii aflåtne samt
den 19 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, i anledning af Friherre Wrangels
, Henning, Motion , att introductioner å
Riddarhuset hädanefter icke må emellan Riksdagarne
af RiddarhusDirectionen meddelas,
utan ankomma på det beslut, Ridderskapet
och Adela under Riksdag in Pleno derom fattar;
blef samma Memorial, på grund af åtskilliga
Ledamöters dervid gjorde anmärkningar
, till Riddarhusutskott återremitteradt.
Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 6 Augusti 1823.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 21 sist—
ledne Julii under N o 150 afgifne samt den
29 derpåföljande eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, 1 anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande dels väckt fråga om rättighet
för Extra Roteringsskyldige , att för sine Nummer
anställa legning inom Beväringsåldern ,
dels yrkad tillåtelse för Rotehållare, att sjelf
-
Dm 6 Augusti c, m.
33S
ve besörja anskaffningen af beklädnad St sine
Soldater j fann Ridderskapet och Adela för
godt, att samma Utlåtande, på sätt Herr
Ehrenborgs, Casper , dervid bifogade serskildta
tanka innefattar, bifalla. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och bifållos följande
Stats- och BancoUtekottens den 26 och
30 sistlidne Julii afgifne samt den 1 och 2
dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden
;
N‘.o 353. I anledning af gjorde anmärka
»ingar vid Utskottens förut meddeldte Betänkande
, angående förre Handlanderne J. B.
Kocks och jonas Sthåles bysättning för skulder
till Malmö f. d. Discont.
N:o 355. I anledning af det , pg sätt
Kongl. Majtts Nådiga proposition, rörande ytterligare
anslag för fullbordandet af Götha
Canal, innehåller, behöflige nya anslag af
100,000 R-.dr Banco, till verkställighet af de,
enligt arbetsplanen för detta år, återstående
arbeten. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
BancoUtskottens den 30 sistledne Julii ,
under N:o 354 afgifne samt den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, i
anledning af förekommen Fråga , om lånebiträde
af Allmänna mede! för Trollhätte CanalVerk
, samt om upphörande för framtiden af
åtskilige afgifter för begagnade Kronans till
-
336
Den 6 Augusti e, m.
hörighefer, hvilka af CanalBolaget hittills utgjorts
; fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, med godkännande af det i Utskottens Betänkande
upptagne sednare altematif, eller
att det sökte Lånebiträdet af 120,000 R;dr
Banco borde, under iagttagande af de, för lånets
utbekommande och återbetalning, af Utskotten
stadgade vilkor, af allmänna medel
Trollhätte Canal Bolag beviljas, Utskottens
Betänkande äfven i öfrigt gilla. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
Banko Utskottens den 30 sistl. Julii under
N:o 356 afgifne, samt den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af Kongl- Majlts Nådiga proposition till Riksens
Ständer, angående ytterligare anslag för
fullbordandet af Götha Canal ; blef samma Be-,
tänkande, på grund af åtskillige Ledamöters
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteradt.
Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj-'
des klockan tre qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Mån
-
nrn 11 Augusti f. tn, 337
Måndagen den II Augusti.
Plenum klockan 9 formiddagen.
Öppnades Herrar Electorers lista till val
af en Ledamot i Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet, efter N*.0 1109, Herr Ehrenborg,
Casper; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o S283. Herr Akrell, Carl Fredric*
Herr Hjärne: Carl Jacob, hade inlemnadtett
sl lydande Memorial:
(Se Bilagan NsO 1.)
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottens den 16 sistl.
Julii under N=o 3572 afgifne samt den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
öfver väckt motion ®m Vester- och Norrbottens
Läns sammanslående till ett Län.
Herr Montgommerie, Gustaf, anhöll, att det
-
jRidd. 0. Ad. Prof. VII. Band.
at
335
jnen T I Augusti ,f m.
ta Utlåtande måtte ytterligare hvila på bordet
till Bästa Plenum.
Herr Bergman, Ambrosius Magnus, förenade
lig med Hesr Montgommerie.
Htrr Grefven och LandtMarjkaiken förklarade,
att den af flere Ledamöter sålunda gjorde
begäran, att Utskottens ifrågavarande Betänkande
måtte ytterligare hvila på bordet til! nästa
Plenum, icke kunde, enligt 49 §. Riksdags-?
Ordningen, förvägras.
Föredrogos å nyo och biföllos följande från
nedannämnde Utskott inkomne samt den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden:
Från Stats- samt Allmänna Bevars - och
Ekonomi- Utskotten.
Af den 16 sistledne Julii:
M:o 370. I anledning af vackt fråga om
biträde af Statsverket, till Mossodlingar i Skaraborgs
Läa.
Af den 23 sistledne Julii:
,Njo 571, I anledning af väckt fråga ora
utgifvaade af en så kallad medborgerlig C&-  thsches.
Pen 11 Augusti f, m.
Fran Stats- och BtvillningsUtskotten:
Af den 18 sistledne Julii:
No 373* I anledning af väckt fråga örn
Portolrihet för RikgStåndens Protocoll och Bihanget
dertill vid innevarande Riksdag.
N:0 374. Öfver väckt motion, om Umeå
och Luleå Städers befrielse från de med Tullkamrarnes
underhållande förknippade afgifter.
Från Lag-Utskottet:
Af den 23 sistledne Julii;
N:o 137. Angående åtskillige föreslagna
Lagförändringar.
Af den 31 sistledne Julii:
N:o 159. Angående förändring i Straff
Lagarna.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänca
Besvärs- och OeconomieUfskottens den iS
sist!. Julii, under N:o 372 afgifne samt den 5
dennes eftermiddagen, på bordet lagda Utlåtande,
öfver väckt motion, om upprättande af
ett Bolag, till idkande af handel s SydAmeric9
Herr Lefrin^ Johan Pehr', Utskottens Betänkande
har uti ingressen gifvit ett rigtigt
g4o B en il Augusti f. nt.
begrepp om innehållet af min motion , men
I resultatet helt och hållit förändrat dess
natur. Jag har nämnt, att Jett Bolag höll
på att bilda sig; jag har ej nämnt ett
större HandelsCompagnie. Utskotten förklara,
att dylike Compagnier föga gagnat det allmänna.
Jag vill ej bestrida detta, men derom har
jag ej gjort motion. Tvertom har jag ansett
saken såsom en enskilt speculation, som för det,
att den heter Bolag, ej förändrar egenskapen af
enskild, och som Utskotten finna, att sädane
enskilte speculationer, genom Bolag, äro en
nyttig sak, så förundrar det mig, att Utskotten ej
föreslagit en underdånig skrifvelse, hvaruti kunde
nämnas, att om ett sådant företag vore å
bane, Kongl. Maj:t täcktes genom tullens borttagande
eller minskande , genom upplysningars
meddelande förmedelst Dess Consuler
m. m., befordra ett sådant företag ,
som att lätta exporten af våra egna producter
och gynna våra Fabriker, genom rudimateriernes
hämtande ur första hand. Men sedan jag
nu upplyst, att Utskotten fattat min motion origtigt,
får jag tillägga, att jag ej begär återremiss,
ty vi hafva så många andra vigtigare
frågor, att jag ej med denna vill upptaga tiden,
i synnerhet sedin Utskotten ansett en sådan
mindre vigtig, att nemligen befordra afsättning
af landets producter. Märk detta väl! Jag
finner det äfven nu vara för sent, att begära
återremiss, och anhåller således blott för denna
gången, att Betänkandet måtte läggas till Handlingarne.
JOtti ii Augusti fm,
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
proposition till bifall af Utskottens förevarande
Utlåtande; hvilken proposition med j«
besvarades.
Föredrogs 8 nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens deni 8 sisth
Julii, uoder N:o 375 atgifne, ssmt den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af de vid innevarande Riksdag
väckte motioner, om en förändrad reglering af
Hospitalslnrättningarne i Riket.
Friherre Wrangel, Henning, anhöll, att ifrågavarande
utlåtande måtte ytterligare hvila
på bordet till nästa Plenum.
Herr Tham, Wollrath, förenade sig med Fri*
herre Wrangel.
Herr Grefven och Landt-Mar [kalken förklarade,
att som flere Ledamöter begärt, det Utskottens
Utlåtande måtte ytterligare hvila pi
bordet till nästa plenum, en slik anhållan icke
kunde, enligt 49 § Riksdagsordningen, förvägras.
Upplästes till justering och godkändes ExpeditonsUtskottets
insände förslag till Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Majtt,
angående valet af Riksens Ständers Justitia: Om
-
34ä
Den il Augusti /. »»,
budsman och dess Suppleant, samt förordnande
dels för tillförodnade Landshöfdingen, Förste
ExpeditionsSecreteraren m. m. Casper Ehrenborg,
att vara Riksens Ständers Jurtitiae Ombudsman,
dels för Förste ExpeditionsSecreteraren
och Häradshöfdingen J. G Rickert, att vara
Riksens Ständers Justitia Ombudsmans Suppleant.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus', Då de
sammansatte Stats- och BancoUtskottens Betänkande,
om Götha Canal, föredrogs i sista
Plenum, tycktes Ridderskapet och Adelns flere
Ledamöter, gom talade uti ämnet, fästa sin
uppmärksamhet mäst pä oformdigheten deraf,
att Utskotten grundat förslaget på medel dem
Utskotten förut hos Riksens Ständer uppgifvit,
men som ej blifvit godkände. Således blefdå
mycket litet om sjelfva ämnet, eller Canalen,
afhandladt. Jag anhåller deriöre, att nu få uppläsa
de anmärkningar jag då ämnade göra, men
hvarmed jag då icke ville uppehålla, i anseende
till den långt utsträckte discussionen, under
begäran, att desse anmärkningar mätte tili
Utkotten få åtfölja återremissen.
Härefter uppläste Herr Berghman, följande:
(Se Bilagan N:o 2.)
FriherHjerta, Fredric', Under afhörsnde af
de anmärkningar Herr Berghman uppläst, har jag
erfarit en uppmaning till Statsutskottets Leda
-
Den n Augusti /. vi.
54i
möter, att upplysa, huruvida icke något svar
lemnäs pu Herr Berghmans motion, om uppgift
på de kostnader, som Götha Caflal orsakat Staten,
och då jag här saknar Utskottets Ordförande,
får j'>g upplysa, att svaret redan ar uppsatt
och justeradr, samt tror, att det redaQ
inkommit, eller i dag inkommer.
Herr Berghman: Det tyckes just icke vsra i
sin ordning, att framkomma mad uppgifter otti
hvad Staten bidragit tili Canalen, efter det att
betänkandet om anslaget, blifvit afgifvit. Den
kommer då för sent, ty alla Stånden borde
förut hafva vetat, hvad Staten påkostat Cana**
len; man dömer annars som den blinde om färgen;
och kan ej jugera, om man har råd att
lemna mera. Det är alldeles att komma, sorn
man gäger på latin : post Jestum.
Herr Grefven och Landf Mar,kalken föreslog,
att så val Herr Berghmans ofvannämade Memorial,
hvilket innefattade anmärkningar, vid
Stats- och BancoUtskotteas den 6 dennes eftermiddagen
återremitterade Betänkande, i anledning
af Kongl. Majtts Nådiga proposition till
Riksens Ständer, angående ytterligare anslag för
fullbordandet af Götha Canal, sorn de af Friherre
Hjerta och Herr Bergman, rörande samme
ämne, nu afgifne yttranden, mätte tili Stats*
och BancoUtskottsn remitteras; hvilket bifölls,
Företogs till pröfning StatsUtskotfets dea
16 aistisdö.e Julii, under N,o 336 afgifoe, samt
544
Den ix Augusti f, m,
den 22 derpå följande eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, angående ersättning för
förlorade Ängar m. m. vid gränslinien emot
Ryssland,
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 3.)
Hant Excellence Hrrr Gref ve af Wetterjledtt
Gujlaf: Om den värde talaren, Friherre Anc
karsvärd,
understödjande Riksdagsfullmägtigen
Rutbergs motion, hade uti sine anmärkningar,
blott yrkat ett högre belopp, såsom ersättning
för de ägor, hvilka, genom Krigets tillfälligheter
och den deraf följande gränsereg leringen,
blifvit beröfvade åboer vid Torneå och Muonio
Eif, aå skulle jag visserligen icke hafva
upptagit Ridderskapets och Adelns tid, med att
besvara dem; jag skulle endast hafva förenat
mig uti den åsigt, som af StatsUtskottet blifvit
framställd; men då Friherre Anckarsvärd
yttrat sig, att efter hans tanka, Svenske medborgares
interessen, vid senaste tractater, blifvit
illa afgedde, så är det min pligt att ingå uti
afgifvande af några upplysningar. Jag torde
kanske efter ett sådant yttrande, hafva bordt
vänta mig större och flere bevis deruppå, än
de tom uri smått och stort, af honom blifvit
framställde; men jag vill blott hålla mig vid
ämnet, och derför# först vid deras interesse,
»om förlorat sine ägor och hvilka nu egenteligen
äro i fråga. I §;te ArtiMn af Fredrika
-
Den ii Augusti f. rn.
hatnns fredstraktat af 1809, bestämdes blott i
allmänna ordalag, att gränsen skulle gå genom
Torneå Elf. Det var en lycka, att Elfvar funnos,
då händelsen var så olycklig- Det händer
ibland , att sådaoe gränsor ej så lätt bestämmas.
Man har sett i sednare tiden, huru
med en öfvermäktig bajonett man drager raka
streck, utan afseende om hus och ägor rakt afskäras.
Emedlertid, då den gamla Finska gränsen icke
kunde följas, uppstod det förhållande, att ägor
blefvo brutne, emedan en del af Westerbottens
Län 6kiljdes ifrån Sverige. Friherre Anckarsvärd
vet sjelf, och jag vädjar till hvar och en,
om man då kunde annorlunda göra , än foga
sig efter nödvändigheten, att skaffa en snar
fred, och om man kunde yrka mera ån man
gjorde. För att då lindra dem, som bodde på
gränsen, och blifvit lidande, blef det bestämdt,
genom en serskildt Gränse-regleringstraktat af
1810: att tiden till försäljande af ägor, som man
hade på andra sidan om Elfven , skulle förlängas
från 3 till 5 år; att dessa ägor skulle
emedlertid uppmätas, uppskattas, frånskiljas
och utbytas, och att besittningsrätten af ägorne
på Holmarne, skulle för alltid försäkras åt
deras förre ägare, emot en viss afgift. Jag vill
ej upptaga Ridderskapets och Adels tid, med
uppläsande af tractaten, men jag påstår och
hoppas hafva ådagalagt, att man åtminstone afsett
de medborgares interesse, soth mistade sina
ägor. Man har deruppå gjort så mycket
mera afseende, som i sista tractaten nemligen
1821 års convention återkommer denna sak,
och der säges i s Artikeln; ”Då utaf före
-
Den it Augusti f. m.
”tedde chartor och handlingar inhämtats , »tt
”flere enskilta jordägare, på ömse sidor om
”Riksgränsen, i märklig mon blefvo lidande,
”om de uti andra momentet, andra artikein
”af nyss åberopade Gränse-reglerings-tractat,
”om nämnde tillhörigheter å fasta landet , bestående
af Åker och Äng samt till enskilta
”hemman afvittrad skog och utmark , endast
”mot hvarandra flage utbytas, hafva de höga
”contrahsrande Magterne velat tillåta, att till
”ägarnes gemensamma förmon, ängar å sådane
”holmar, som ligga på den sidan om gränsen
”af det främmande området, hvarest vederlag
”saknas, må emot lika lägenheter å fasta ian”det,
gå i utbyte. Skulle likväl någon jord
”eller mark å fasta landet, tillhörig den ena
”eller andra Magtens undersåtare, inom hvar”deras
område, blifva öfrig, sedan ägobytet ef”ter
ömförmälte grunder för sig gått, lemnäs
”den jordägaren som är i saknad af vederlag,
”frihet att inom frenne månader efter det skiftet
till alla delar blifvit fulländtdt, och behörigen
faststäldt, till den andra magtens undersåtare,
genom i laga ordning upprättadt
”köp, afstå de sålunda öfverblifne ägor.” Sedermera
kommer ea lång detaille, hvaruti bägge
Magterne öfverenskomma om ett visst pris,
enligt hvilket de skola hålla sina undersåtare
skadeslöse, om de ej inom en vise tid fått sälja
sine ägor, och om sammansättningar emot
dem, skulle sätt® dem i vanpris. Der står:
”Sker ej detta, skola sådane lägenheter till den
”främmande magtens undersåtare inom lika lång
”tid derefter utbjudas på offentlig auction,
Btn I l Augusti f. m,
”hvilken efter 6 veckor förut, i närmaste Kyr”kor
kungjord termin, bör in loco verksfållas
”utaf vederbörande Embetsman, i det Riket,
”hvarest jordägaren bor, på fogad anstalt der”om
af Landshöfdingarne j Nori bottens och (J”leåbörgs
Län, till hvilka förteckningar a öf”verioppsjorden
af Cheferne för Landimätarne,
”i detta afseende komma att meddelas- Dock
”sorn vid dessa auctioner, de Hemmansinnebaf”vare,
sorn egenteligen förvänta sig nytta af de»
”till försäljning upplåtna jorden, möjeligen kun*
”de sammanslå sig, och öfverenskomma om så”dane
anbud, hvilka icke vore svarande emot
”värdet deraf, förbinda sig de Höga Monarkerne,
att i sådan händelse och der auctionspriset
”dertill, icke uppgår, erlägga lösen enligt föl -  ”jande tariff.” Detta tyckes bevisa, att man i
möjligaste måtto afsett desse medborgares intresse.
Om priset är för litet, det är ett annat
öfverläggningsämne; men det är stadgadt emellan
båda Hofven, och efter det är ömsesidigt,
så kan det ej anföras som bivis deruppå, stt
våra medborgare blifvit sämre lottade, än de
som qvarblifvit på Ryska sidan. Om den olyckan,
att mista sine ägor och se dem skiljde,
kan blott en tanka vara, men det var en följd
af allmänna händelser, af Rikets olyckor. Derifrån
i afseende på glömskan i smått, om laxtunnan
för dervarande Församlingens Pastor,
kan jag icke gifva någon upplysning. }ag
tror verkeligen, att då siörsta delen af Pastoratet
stannade inom Ryska gränsen, ansågs
laxtunnan dithora. Jag tror, stt man icke
kund® ingå uti en så liten omständighet,
Den ii Augusti J. m.
såsom föremål för en underhandling; och hvad
det fsya Pastoratet, på Svenska sidan angår, så
utgör frågan derom, ett af ämnena för den
sluteliga reglering, som nu pågår. Öfverste
Peyron är nu upprest , för att afsluta gränseregleringen,
en sak af mycken vigt, och som,
i afseende på Finland, allt sedan 1742 icke
hade kunnat komma till stånd. Jag öfvergår
nu till glömskan i stort, hvarom friherre Anckarsvärd
talat, att man nemligen i Kielerfreden,
icke förbehållit sig samma förmonliga vilkor,
i afseende på Posten som förut. Att det
åtminstone icke varit en glömska, torde visas
derigenom, att 25 Artikeln innehåller: ”Sjette
”Artikeln af Fredstraktaten i Jönköping , angående
Postgången , är härmed upphäfven ,
”sedan genom Norriges afträdande tili Sverige,
”förhållandet blifvit förändradt.” Det var således
icke en glömska, att det icke skedde,
mea jag vill nu undersöka, hvarifrån det härledde
sig. Det var uti Brömsebro Fredsfördrag
af 1645, som det först blef bestämdt stadgadt,
om den reciproca Postföringen. Sedan blef
det i frederne i Roschild och Köpenham confirmeradt.
1 1720 års fred, blef det egentligen
bestämdt uttryckt. Uti 15 artikeln står:
”Hvad vidkommer den Svensk* Postgången,
”sorn varit inrättad igenom Konungens af Dan”oemarkLänder,
så häfver väl Hans Kgl. Maj:t af
”Dannemark påstått att hädanefter ej måtte mera
”tillåtas Kronan Sverige, att hålla någon Cora”missarius
uti Hellsingör, och att de Svenske
”brefven ej måtte förås af deras Postillioner,
”mar än en gång, i det stället de tillförene gått
DM 11 Augusti f. m.
349
”derigenom tvenne gånger om vecktn. Men
”sorn det icke är mindre nödigt för det allmänna,
än för handelns skuld, att 6akerne förblifva
på den samma löten, och efter Hans Kongl.
”Maj t och Kronan Sverige icke vill göra nå”gon
ändring uti den fria Postgången ifrån
”Dannemark till Norrige; så är å begge sidor,
”igenom de medlande Magternes föreställnin”gar,
öfverenskommit, att Konungen i Dannemark
kan för sin del hålla en Commisarius
”uti Helsingborg, och låta fortskaffa brefven
”igenom Sverige en gång om veckan, äfvensom
"Sverige härefter icke skall låta gå tina bref
”genom Dannemark, mer än en gång om veckan.
Förblifvandes eljest postväsendet, så
”väl ifrån Sverige till Hamburg, igenom Konungens
af Dannemarks länder, som ifrån Dannemark
till Norrige genom Sverige, fullkomligen
uti samma stånd och på sådant vis, som
”härtills varit brukeligt. Och det så mycket
”mera, som sedan Kronan Sverige icke undan”dragit
dess undersåtare ifrån tullens erläggande
uti sundet; så är för samma Krona ouma
”gängeligt, att hafva en Commissarius i Helsingör,
till dess farkostats klargörande, äfven
”sorn sker med andre nationer, som segla uti
”Östersjön, och hafva uti Helsingör sine Com’’mi6arier;
utlofvandes Kongl. Majit af Sverige,
”att utfärda nödige ordres för den , som dern
'sammastädes skall underhållas att han ej för”orsakar
någon skada, oreda eller underslef till
"Danska Posternes förfång, och derhos att låta
"vederfaras all den rätt, sorn man af dess billighet
bör förvänta, öfver de klagomål, som
Den II /
'•kunna blifva gjorde deremot. Hvilket ock
’’äfven Konungen af Dannemark, för sin del
”låfvar, angående den Commisarius, som han kan
’’hålla i Helsingborg.” Desse stadganden, hafva
sedermera uti tvenne Conventioner af 1735 och
5751 blifvit vidare utvecklade. Sedermera äfven
i 6:te Artikeln af Freden uti Jönköping,
der saken blifvit utförligare behandlad. Postgången
har således alltid grundat sig på reciprocitet.
Nu blef det ett annat förhållande
vid Kielerfreden. Det land, som hade tillhört
Dannemark, blef förenadt med Sverige. Då
Dannemark således upphörde att genom Sverige
skicka bref till Norrige , kunde vi
således icke fordra aft få skicka våra bref
genom Dannemark, jag medgifver, att man
kan säga, det man vid ett tillfälle, då man äger
öfvermagten, kan yrka allt, men också vore
det blott öfvermagten som hade kunnat dertill
lemna oss rätt. Alt det icke var glömska, utan
tvertom att det var förutscdt, att ökade utgifter
skulle uppkomma, kan jag intyga, emedan
jag undertecknat freden och jag vid underhandlingen
derom hemställde till den Danske
Fuilmägtigen, om han icke ville bestämma
en viss summa, pä det ej någon tillökning
skulle kunna ske, men han ville ej deruti ingå
Jag vet således visserligen, att en ökning
•' skett uti Statsutgifterne, men vi böra ej bedö--  ma denna ökning, såsom den visat sig till numerairen,
till 90,000 R.dr. Myntet har undergått
försämring, contractet om postförningen i
Dannemark var nära att expirera, och då hade
äfgffierne säkert blifvit ökade. Om vi då
Bim ri At igust i f, m,
hule yrkaf att hafv3 qvar postgåugen och Dannemark,
när det ej mera har någon postgång
genom Sverige, hade afklädt sig reciprociteten,
så hade Danska Regeringen kunnat nyttja
detta tillfälle, att drifva upp betalningen och
lägga hinder i vägen för posternes skyndsamhet.
Dessutom får jag tillägga , att nu tillkommer
Svenska postverket den betalning, som
eriägge6 för bref, hvilka gå ifrån Dannemark
till Norrige. När bägge dessa calculer uppgöras,
blifva visserligen utgifterne ökade, men
icke till så stort belopp, . som man föreställer
sig. Här förutan har Kongl Maj:t, sedan postgången
blef så dyr, varit betänkt på att bereda
andra utvägar för postföringen. Ett bevis
derpå är, Ångbåtarne emellan Stralsund
och Sverige , och det är med Preusiska regeringen
öfverenskommit , att den så skall fortskynda
posten emellan Stralsund och Hamburg,
att man kan hoppas, att derifrån fortare få
bref öfver Stralsund, än öfver Dannemark, när
postgången rigtigt kommer i gång. Jag ber
Ridderskapet och Adeln om förlåtelse, att jag
så länge uppehållit dess uppmärksamhet, mea
jag har trott mig böra rättvisa ett förhållande,
som rörer mig personligen. Är i Kielerfreden
glömdt, så bör ansvaret derföre fall* på mig
ensam; allt hvad deruti är ärorikt för Rikets
framtida sjelfständighet, utöfver äfven de
mäst anspråksfulla förhoppningar uppfylldt,
tillhörer ett namn, som ej här behöfvsr
nämnas.
Friherre Anckarfv är d \ Vid de upplysnin
-
35*
Den 11 Augusti f. m.
gar Grafve af Wetterstedt lemnat, i anledning
af mine anmärkningar, vid Statsutskottets Betänkande,
utbeder jag mig få erindra, att jag
ej finner bestämdt afgjordt, huruvida icke i
1809 års fred, ett sådant reciprocitetsförhållande,
att hvar och en skulle få bibehålla gagnande
rätten af sin jord, ehvad den genom
grängregleringen föll på andra sidan, var möjligt
att tillvägabringa. Då Grefve af Wetterstedt
säger, att gränsen blott i allmänna ordalag
blef bestämd, synes mig att sådan modification
lätteligen deraf bordt blifva en följd,
och är det min tro, ltt Svenske medborgares
interessen blifvit mindre väl bevakade, om man
vid första fredstractaten oförsigtigtvis uragtlåtit
»tt göra reciprocitets-förhållandet så gällande,
som det i andra fall till Sveriges nackdel
sedermera blifvit åberopadt. En annan sak är,
att öfvermagten möjeligen tagit ut sin rätt ända
till ytterlighet, och att i följd deraf en sådan
begäran möjeligen blifvit afslsgen. Jag har yttrat
mig, såsom resultaten visat sig för mig,
och jag har ej kunnat vara af annan tanka i
förväg för de upplysningar, sorn af Grefve af
Wetterstedt blifvit lemnade. Hvad förhållandet
med Holmarne beträffar, så anser jag mig
just deruti finna styrka för min satts: och som
man sagt mig, ty jag känner ej förhållandet
genom annat, än de berättelser man lemnat
mig, skola de Holmar, som falla på Svenska
sidan, af Ryske undersåtare bibehållas med ägande
rätt, emot en souverainitets afgift, hvaremot
reciprocitet, i sådant fall, icke för Svenskt
-
Dtn ii Augusti /. nu
353
ske Medborgare, eller åtminstone till obetydlig
del, för dem ägt runi. Jag hade trott, att
man kunnat få tillgodonjuta den reciprocitetsrätt,
hvarom är tabdt, tor att åt vare Medborgare
skaffa samma förmåo, att mot afgift få
skörda de ängar, som ligga på andra sidan om
gränsen. Hvad Danska posten omgär, finner
jag visserligen, att Grefve af Wetterstedt upplyst,
att det ej varit en glömska, hvarigenom
Sverige blifvit skiljdt ifrån den förmon, sorn
fordna fredstractater medfört. Jag torde säledes
hafva misstagit mig uti uttrycket, men
derföre står det ändå fast, att förhållandet hade
kunnat vara annorlunda. Det är gifvet, att
Sverige vid fredsslutet i Kiel, var i den lyckliga
belägenhet, att i afseende på Dannemark
hafva en öfvermagt. som det ej vid något tillfälle
haft under det förflutne Seculum. Hvad
det reprocitetsförhållandet beträffar, sorn den
ädle Grefven åberopat, så hade man uti Sundska
tullen ett vida betydligare motsvarande,
der intet reciprocitetsläran erkännes, och synes
det mig, som hade fr i, eller samma postföringsrätt
igenom Danska Staterne, sorn före Norrb
ges frånfälle ifrån Dannemark, lätteligen kunnat
betingas, då det sannolikt icke hos de coaliserade
makterne mött någon svårighet, att
påstå en så ringa, eller åtminstone då till utseende
liten fördel, emot den större, att få dela
Sundska tullen, som kanhända icke stod att
vinna. Då man förutsätter detta, skulle jag
tro, att det varit skäl, att med mera, allvar yr
-
Ridd. o. Ad. Prof. VII, Band. / 23
/
I
354
Den Ii Augusti J, m.
ka bibehållande af den andra rättigheten, och
sjelfva reciprocitetslagarne borde hafva etablerat
den satts, att då Dannemark uti Sundska
tullen ägde så stor fördel emot reciprocitetslagarne,
vi borde för oss och för Norrige åtminstone
hafva förbehållit samma rätt i afseende på postgången,
som förr; och ehvad vi genom glömska
eller oförmåga gått miste om denna fördel, sy,
nes det lika orimmeligt, som det för StatsCassan
nu är kännbart, att vi förlorat den.
Hvad beträffar att Dannemark hade kunnat
stegra sine contracter, så tror jag att sjelfva
tractaten hade kunnat förekommadetta. För öfrigt
ät jag ganska nöjd, att hafva kunnat framkalla
den ädle Grefvens förklaringar, som i
alla fall blifva tillfredsställande för dem> som
deraf vilja finna sig tillfredsstälde.
Hans Excellenee Herr Grefve af Wetterstedt:
I anledning af hvad Friherre Anckarsvärd sigt
om besittningsrätten emot souverainitetsafgift
af holmarne, får jag upplysa, att der är reciprocitetslagen
fullkomligen iakttagen i tractaten.
Det står uti 2 Artikeln af första tractaten:
”Sedan de 5 åren tilländalupit, skofla
ägarne af hvarje Ö, gemensamt betala en
”årlig afgift af 48 Kopek i koppar eller åtta
”skillingir Svenskt Bancomynt, till bevis der”pi,
att de erkänna, att det område, hvaraf de
’*hafva nyttjande rätten, tillhör den andra Re^
”geringen. Sedan desse afgifter blifvit uppbur9,
ne af Föreståndame för dem, sorn äga denna
”nyttjtnde rätt, skall liqviden å ömse sidor ske;
»'inom loppet af de 3 förstå månaderne af å
-
Den ii Augusti J. rn.
355
tet.” Om nu således Svenska innevånare ej
äga qvar ägor på de Holmar, som ligga inora
Ryska gränslinitn, så är orsaken den,f4 att de
icke förut haft några, ty den som hade några,'
har genom tractaten fullkomlig rätt, att behålla
dem qvar, och af samma skäl, hafva de
Ryska undersåtarne äfven samm* rätt. Hvad
Friherre Anckarsvärd anfört angående Sundska
tullen, är ett annat och rigtigt ämne. Visst
hade det varit att önska, om denna förmån,
vunnen genom Torstensons och Carl X segrar
och förlorad 1720, hade kunnat återvinnas;
men jag vill blott nämna, att i den fred, i720*
då Sverige förbant 6ig att betala Tullen, står
tydeligen: ”1 anseende till allt detta, som således
varder återstäldt, samtycker Hans Maj:t
”och Kronan Sverige igenom närvarande Artic”kel,
att uti Sundet och de tvenne Bälter, hädanefter
icke skall vara någon åtskillnad, Nationerna
emellan. Och i följd deraf, afstår
”Kongl. Maj:t och Konungariket Sverige Tull”friheten
uti Sundet och de tvenne Bälter, hvilda
de Svenska härtill åtnjutit, i förmågo af
”de för detta slutne fredsfördrager; så att Sveriges
Rikes och dess underliggande Provin”cers
undersåtare skola hädanefter uti Sundet
”och de tvenne Bälter, erlägga tull till Hans
”Maj;t Konungen i Dannemark och dess efterträdare
för sina skepp, gods och varor, i allt
”på samma sätt, som Engländarne och Hollän”darne
eller någon annan Nation, som nu eller
”hädanefter i detta mjrf af Konungen i Dan”mark
lindrigast anses. Hvilket skall begyndas
ifrån den dagen, då detta fredsfördragets
Den II .4 u gusti f, m
”ratificafioner utväxlade, och alle Articklarne,
”roed hvad deruti betingadt är, angående det
”sorn återställas och godtgöras skall, å bägge
”sidor blifvit verkstäldte och fullbordade ,
”hvarvid man, sorn nu sades uttryckligen kornkrut
öfverens, att sned Sveriges Rikes under”såtare6
skepp och gods uti fram- och åter”farten
i Öresund och Bätterne, i anseende till
”hinder eller uppehåll uti deras skyndsamma
”affärdande, eller under hvad namn det vara
”må, icke annorlunda skall förfaras, än med
”den Engelska och Holländska Nationen eller
”någon annan, som för bästa vän anses.” Det
torde icke hafva undfallit Ridderskapet och Adeln,
att Kielerfreden mellan Sverige och Dannemark
undertecknades i samma rum och på
samma dag som freden mellan Danmark och
England. Jag hemställer då, om man borde
längre fortsätta kriget, Cdå det stora ändamålet
redan var vunnet;, blott för att kunna vinna
en förmån, hvarom icke ens var tillfälle, att
underhandla, då den icke kunde tillfalla den
andra underhandlande magten. Jag kan ej säga
mera, för att åtminstone förklara min oförmåga
att kunna åstadkomma detta.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Jag
befarar att den diplomatiska discussionen ledt
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet från
sjelfva ämnet, och jag ber således, att deruppå
få återföra den. Friherre Anckarsvärd har
anfört, i hvad afseende de, sorn förut hört till
den gemensamma Församlingen, nu äro lidande.
7 a 8000 R.dr äro Jemnade till Kyrko
-
Den j r Augusti J, m.
357
byggnaden. Den har kostat 7000; nu begäres
2OCO R:dr tiil uppbyggandet af orgelverk och
anskaffande af inventarier. Friherre Anckarsvärd
har anmärkt, att allt biträde sorn är lemnadt
åt Pastor, består i en caracters förhöjning
på förra Bostället. När vi äro så angelägne
att visa känsla och anvisa ersättning åt våra
medborgare, då de lida af krigets öden, skola
vi då vara mindre medlidsamme, närde, i följd
af fredsslut, blifva lidande. StatsUtskottet har
i detta, som i andra ämnen, visat stor sparsamhet,
och trott sig göra samhället en tjenst,
då det prutar. Här tror jag ej, att detta bör
äga rum, om ej fordringarne äro öfverdrifne,
det de ej äro. Man begär blott att med ett
par tusende Riksdaler blifva hjelpt, för att
få Kyrkan färdig, och Pastors bostället i ordning-
Jaf? hemställer således, om icke Ridderskapet
och Adeln genom en återremiss, ville
sätta Utskottet i tillfälle, att närmare undersöka
förhållandet, och taga kännedom af
saken.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å oyo Statsutskottets den 26
3&S
Den ii Augusti f. m.
sistledne Julii under N;o 349 afgifne, samt den
1 dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte Betänkande, angående
1 NummerLotteriets indragning.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Då Stats
utskottets
första Betänkande hos Ridderskapet
och Adeln förevar, återremitterades det med,
såsom mig synes, en ganska grundlig vederläggning
af de skäl, Utskottet framställt för
Inrättningens förmonlighet. Uti svaret har
Utskottet ej trott sig böra ingå uti någon vederläggning,
utan endast yttrat, att det finner
sina förra skäl så öfvervägande, att det blott
till dem nu vill hänvisa. För min del är jag
ej öfvertygad af detta argument; men sedan
Betänkandet redan uti tre Stånd lärer vara bifallit,
anhåller jag att så väl detta, som mine
förre yttranden i ämnet må få tjena såsom
min enskilda reservation mot fortfarandet af
ett Verk, sorn omoraliskt i sin princip och olyckligt
i sina följder, aldrig hade bordt inympas
på de Svenska Statsinrättningarne.
Herr Montgommerie, Guflaf: Äfven jag
förenar mig i det yttrande afGrefve Cronhjelm,
att StatsUtskottet ej vederlagt de motskäl, sora
blifvit framställde. StatsUtskottet medgifver
att inrättningen ftr omoralisk, men tror att inkomsten
af 60,000 R:dr öfverväger denna omständighet.
Jag deremot tror, att ingen inkomst
kan öfverväga ett moraliskt ondt. Utskottet
har ock yttrat, att Bevillningen annars
Den 11 Augusti f. m, jyg
möjligen skulle förhöja*; men det har icke
upplyst eller erinrat sig, att inrättningen har
betydliga inkomster af fond och hus, som äro
större än den möjliga vinsten kan vara på 4
ä 5 år framåt. Således vore det äfven i oeconomiskt
afseende en fördel att afskaffa inrättningen.
Jag skulle visserligen hafva flere skäl
att anföra, men som 3 Stånd redan bifallit Be-:
tänkandet, vill jag ej uppehålla Ridderskapet
och Adeln, utan blott anhålla, att Ridderskapet
och Adeln ej deruti måtte instämma, utan
tvertom afslå Betänkandet, såsom öfverenstämmande
med det första Ståndets sanna moraliska
grundsatser, att ogilla allt, som icke förädlar
samhällets medlemmar och icke gagnar an-i
norlunda, än på moralens bekostnad.
Grefve Spens, Carl Gujlaf: Till hvad som
redan blifvit sagdt, vill jag blott tillägga
några ord, i afseende på ett uttryck i Statsutskottens
Betänkande, att medlen af Lotteriet
•j blifvit upptagne till 80,000 R;dr, oagtadt
de permedium utgjort denna summa. Jag
tror att det kunde vara interessant, att jemfö-,
ra detta uttryck med samma Utskotts yttrande
1818. Då framställdes, huru Lotteriet ett år
1816 gifvit förlust och huru det på de 9 månaderne
af 1817, icke gifvit mera än 13,000 R;dr,
samt per medium blott 50,000 R:dr. Jag kan
nu ej på ziffran bestämdt uppgifva inkomsten,
men jag har velat nämna detta, för att visa,
att det således blott är de sednare åren som
Statsutskottet menar. Men så är det med omdömen,
de ombytaB ofta efter de sista tillfällig*
Deri ii Augusti f. m.
heter, som på dem haft inflytande. Man dömer
efter ögonblickets intryck, ej efter saken.
Jag förenar mig således uti Herr Montgommeries
yttrande, att Ridderskapet och Adeln nu,
likasom förra Riksdagen, måtte upphäfva Lotteriet,
utan afseende på de 3 andre Ståndens
beslut.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorda
proposition till bifall af StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMar/kalken
hemställde, nm Ridderskapet och Adeln
behagade afslå Utlåtandet.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken tillkännagaf,
att Plenum komme klockan half till 6 i
eftermiddag att fortsättas.
Företogs till pröfning Bevillningsutskottets
den 31 sistledne Julii under N=o 29 afgifne
samt den 5 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeidte
Den f i Augusti f. m.
Betänkande, rörande de genom Stora Sjötullen
inflytande bevillningsmedel.
Grefve Lagerbjelke, Axel, uppläste följande;
(Se
Bilagan N:o 4.)
Herr Lefrén, Johan Pehr. Ridderskapet
och Adeln har nu å nyo fått tillfälle, att inhämta
Bevillningsutskottets tankar i detta vigtiga
ämne. Då anmärkningarne nästan allmänt
voro af den anda, att deraf kunde skönjas
pluralitetens mening vara den, att det ämne
Utskottet behandlat, var blandadt af oeconomiske-
och bevillningsfrågor, så hade jag väntat
att Utskottet i sitt förnyade Betänkande, blott
behandlat det sorn egenteligen är föremål för
Bevillningsutskottet. Deremot har äfven detta
Betänkande bibehållit första punkten , och
som den är af oeconomisk beskaffenhet, anhåller
jag dervid få göra några anmärkningar:
Härefter uppläste Herr Lefren, följande:
(Se Bilagan N:o 5.)
Hvarefter Herr Lefren munteligen tilläde:
I följd af dessa grunder, hemställer jag, om ej
den oeconomiska delen bör hvila på bordet till
dess denna fråga, som OeconomieUtskottet behandlat
i samråd med Bevillningsutskottets ledamöter
inkommer. Hvad i öfrigt frågan be
-
Den ii Augusti f.m.
träffar om TullTariffen, anser jag att öfverläggning
derom kan äga rum och blifva upp-i
lysande, samt anhåller, att deruti få deltaga,
i händelse denna del till pröfning förekommer
och öfverläggningen derom i dag skulle fortfara.
Grefve Hård, Carl Gu/laf, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 6.)
Friherre Cederftröm, Jacob: I afseende på
Bevillningsutskottets nu afgifne Betänkande, i
grund af de anmärkningar, som blifvit gjorde
emot första puncten, an6er jag öfverflödigt att
ingå uti någon utveckling af ämnet, emot Utskottets
behandlingssätt, hälst Utskottet visat,
huru litet afseende Utskottet gör på anmärkningart
men i afseende på sjelfva saken, och
på det att Ridderskapet och Adeln måtte kun.
na conseqvent besluta, anhåller jag att Betänkandet
måtte få hvila på bordet, intill dess
Bevillnings- och OeconomieUtskottens gemensamma
Betänkande om handelsfriheten inkommer,
och derpå kan man ej komma att länge
vänta, då inom afdelningen beslut redan är
fattadt. Hvad åter angår på den hufvudsakliga
frågan om Tariffen, hemställer jag , om
icke äfven den kunde få hvila några dagar,
ty alla artiklar som här bestämmas, blifva till
sitt maximum oföränderlige till nästa Riksdag,
och böra så>tdes noga öfvervägas.
Den il Augusti /, m. 363
Herr Hjerta, Guftaf: Då jag hör de an
märkningar,
som blifvit gjorde emot detta Betänkande
, anser jag min skyldighet vara att
nämna, det man synes fordra, att ett Utskott
skall lägga för mycken vigt på de anmärkningar,
som göras emot dess Betänkande, Man
får ej anse anmärkningar innefatta pluralitetens
tanka, blott anmärkarens: man bör ej anse en
återremiss som Ståndets ogillande. För min
del tror jag att det var mången, kanske
en bestämd pluralitet, som väl ej ville hindra
återremissen, men som gillade principen uti
Utskottets första Betänkande. Hvad nu angår,
Utskottets yttrande, att första punkten ej vore
just oeconomisk, så tror jag, att Utskottet har
lika rätt som de, hvilka anse den sådan. Det
är gifvet, att bevillning och oeconomie med
hvarandra hafva mycket nära gemenskap, och
det vore hardt för ett Bevillningsutskott , att
nödgas bestämma Bevillningsgrunder i ett land,
der all oeconomie vore förstörd eller styrdes
efter skadliga principer. På denna grund tror
jag att Bevillningsutskottet haft ganska rätt,
att, vid bestämmandet af grunderne för tullens
utgörande, behandla saken somen bevillninggfråga,
emedan jag ej finner hvad som hindrar
Bevillningsutskottet, att behandla den oeconomiska
delen deraf, som ett önskningsmål.
StatsUtskottet har, vid alla Riksdagar, föreslagit
underdåniga önskningar till Konungen i
ämnen, der anslaget tillhört Ständernas beslutande
rätt, men tillämpningen verkställande
magten. Jag kan således icke finna, att Bevillningsutskottet
gjort något origtigt, då det
564
prn ii Augusti f. m.
ej öfverlemoat sådane princips-bestämningar
till OeconomieUtskottet. J3g tror att det sätt,
hvarpå Riksens Ständer cu låtit föreslå 6ig att
deltaga uti afgörandet af Tulltaxan, är ganska
vigtigt. Just det förekommer, hvad en värd
talare fruktat, nemligen ombytlighet. Den är
ej att befara af en god Representation , och
vår må väl en gång blifva sådan. Det var
liksom en inre känsla hos Bevillningsutskottet
att tro, det Riksens Ständer skola
handla conseqvent , om det till dem öfverlennäs
att behandla Tulltaxan. Näringarne,
de naturliga näringarne kunna endast gå fram
under ett klokt och afpassadt samband med
den utrikes handeln. Jag kan ej annat än ogilla
de anmärkningar, som blifvit gjorde emot
gruodvalen af Utskottet6 Betänkande , men är
höjd att instämma deri , att det får hvila på
bordet, till dess frågan om Näringsfriheten fö.
rekommer , och tror att en näringsfrihet utan
handelsfrihet, ej kan äga rum.
Herr Tham , Wollrath-. För första gången
har jag hört här den läran, att en återremiss
skall förstås, såsom ett upphäfvande af Utskottets
tanka. När Riksens Ständer upphäfva den,
så ogilla, så afslå de Betänkandet. När blott
återremiss sker, lärer det vara Utskottets rätt,
att bibehålla sina tankar, om de ej äro i strid
med lagarne. Så har det hittills passerat, och
så lärer det komma att passera. Flere gånger
hafva Utskotten återkommit med samma tankar,
som de första gången yttrat. Väl hafva
Riksens Ständer någon gång afslagit deras Bei
Den 11 Augusti f. m.
365
tänkande, men ej hafva de förebrått Utskotten,
för det de förblifvit vid sin mening, och
jag tror ej att någon Riksdagsman till förebråelser
äger rätt. Hvad sjelfva frågan angår,
om Utskottets behandlingssätt af ämnet, så
tror jag, att det är så fullkomligt utveckiadt
för hvar och en, som ci föresatt sig, att icke
Jåta öfvertyga sig, eller som ej har en så rakt
deremot stridande opinion, att han ej kan öfvertygas,
så att jag blott vill åberopa, hvad
Betänkandet utförligen innehåller. Likväl får
jag erinra, att denna fråga ej har något sammanhang
med prohibitiv systemets fortsättande,
eller afskaffande. Kongl. Maj:ts rätt är uti Betänkandet
nu så tydeligen förbehållen uti pracmisserne
och conclusionerne, så i första som
andra punkterne, att den misstydning nu icke
bör kunna äga rum, som derom förra gången
skedde. Dn denna rätt är förbehållen, då Utskottet
erkänner, att det beror af Konungen,
att göra hvad undantag han behagar, så finnér
jag ej, att målet behöfver hvila, utan yrkar,
att det måtte företagas , dock icke i dag,
ty gerna må det hvila till nästa plenum för
att närmare granskas. Derom förenar jag mig,
men protesterar emot afbidande af det andra
betänkandet, ty om än detta, som nu är för
handen, antages eller afslås, hindrar det icke OeconomieUtskottet
att inkomma med förslag om
prohibitifsystemets afskaffande eller fortsättande.
Det har blifvit sagdt, att man icke tillåter något
att stadga sig. Jag tycker likväl, att man tillräckeligen
tillåtit Lurendrägeriet att få stadga;
och jsg hemställer, då man tillåter att bruka
Den ii Augusti f. m.
och uppmuntrar att bruka förbudne varor, hu*
ru man då vill organisera en tullbevakning?
Man måste vara blind eller icke vilja se, om
man icke finner, att man i Stockholm, och lika
gå i Landsorterne, kan i bodarne få köpa
allt hvad man vill, och att Lurendrägeriet här
har betydlig framgång. Det torde finnas personer
pä detta rum, som efter redelig intörH
skrifning och förtullning af vin, kunna intyga,
att det vin, som här försäljes, kan fås till bätt-]
re pris, än man med förtullning kan anskaffa
det utrikes ifrån. Då frågar jag, om det
som försäljes, är inlurendräjadt eller förtulladt.
Friherre Ceder Prom, Jacob: I anledning a£
Herr Hjertås och Herr Thams yttranden, får jag
fästa uppmärksamheten deruppå, att det ej är
i anledning af de här gjorde anmärkningar,
som Utskottet hade bordt ändra sin öfvertygelse,
men Utskottet hade bordt åtlyda Riksens
Ständers remisser första gången, och ej
tillåta sig att företaga ämnet enskildt, då det
blifvit remitteradt gemensamt. De fleste motionerne
voro gemensamt remitterade till Be~
villnings- och OeconomieUtskotten. Endast
några få äro enskildt remitterade till Bevillnings
Utskottet, och de borde icke hafva kunnat gifva
anledning, att utesluta det andra Utskottet.
Då anmärkningarne upplyst detta förhållande,
hade Utskottet bordt återföras från
sin ensidighet, att behandla målet ensamt, och
Utskotten kunnat förenas, ehuru jag för öfrigt
anser det likgiltigt, hvilket Utskott behandlar
målet, endast det blifver conseqvent behand
-
Ben ii Augusti ft m, 36?
ladt- Om derföre Bevillningsutskottet blott
först hade behandlat målet conseqvent, hade
jag tillstyrkt, att man bifallit dess Betänkans
de, och anmodat OekonomieUtskottet, att blott
afskrifva de, till detsamma i ämnet afgångne
remisser; men då Betänkandet dessutom var
oantigeligt, borde det åtterremitteras. Det
är nu till en del rättadt, men under tiden har
föregått, att Bevillnings- och OeconomieUtskotten
gemensamt handlagt samma ämne, nemliJ
gen huruvida det prohibitiva eller det liberala
HandelsSystemet vore mest önskeligt för Sverige-
Då således Riksens Ständer, om de bit
falla det ena, måste lägga det andra till Hand*
lingarne, eller ock bereda tillfälle att olika beslut
i samma ämne kunna fattas, tror jag ej
sådant vara med ordning öfverensstämmande.
Derföre bestrider jag bordläggningen till nästa
Plenum, och om Betänkandet ej får hvila,
till dess Oeconomie och Bevillningsutskottens
gemensamma utlåtande inkommer, anser jag
att förevarande Betänkande, heldre må nu till
afgörande företagas och rent af förkastas, samt
Tulltariffen punktevis pröfvas. Då kan åtminstone
enhet vinnas.
Herr Lefrén: Jag är hufvudsakeligen fö--  rekommen af Friherre Cederström, som anfört
hvad jag anser böra föranleda till en sådan
bordläggning jag yrkar. Dock anhåller jag
att få anmärka något emot åtskilligt, som här
blifvit yttradt. Det förundrar mig att å nyo
höra att ingen förändring i system skall vara
af BevillniDgsUtskottet föreslagen, och att in^
Ben II Augusti J, m.
gen förändring skedde uti dess förslag, om ock
ett prohibitivsystem blef antaget. Herr Tham
har sednast yttrat detta; deremot har Utskottets
Ordförande nyligen sagt, att systemets
grundprincip vore frihet i handel, och att un~
dantagen voro prohibhifva. Samma åsigt har
den värde Grefven förra gången yttrat, och
instämt deruti att en Jior förändring vore i fråga,
men detta kan ej förlikas med Herr Thams
yttrande, att en sådan alldeles icke vore i fråga.
Dessutom uppmanas man ltt säga, huru
lurendrägeriet skulle kunna förekommas.
Utskottet har i Betänkandet sagt: attén TullTariff
blifvit uppgjord, och att man för verkställigheten
skall sörja genom en omforgsjutl
tullbevakning. Jag hemställer, om icke samma
försigtighetsmått, som anses af Utskottet kunna
skydda för tullförsnillning, äfven skulle kunna
vara lika starka emot lurendrägeri, som är svårare
att verkställa, än tullförsnillning. Herr
Tham citerade nyss något om vinimporten såsom
bevisande i det system han försvarar. Jag
får dervid anmärka, att det lärer hafva varit
en tullförsnillningsfråga och icke lurendrägeri,
hvarom Herr Tham talat, emedan vin är tillåtit
till import. Anmärkningen faller således
tillbaka på talarens eget systéme, och bevisar
ingen ting emot lurendrägeriet. Jag tror att
man mäste vara conseqvqpt, om frågan skall
kunna redas.
Grefve Spens, Carl Gujlaf: Då jag anmäl
te
mig, var det endast för att, när grundlagen
säger
Pen 11 Augusti /. ni.
3%
säger *tt flere skola begära en sak på bordet,
om den skall få hvila, förena mig med Friherre
Öderström. Dess förslag, att Betänkandet
skall hvila, till dess Bevillnings- och OecooomieUtskottens
gemensamma Betänkande i
samma ämne inkommer, är så grundadt, att
jag ej annat kan , än tillstyrka det. Jag har
hört af flere, att de begärt, att Betänkandet
skall hvila till nästa Plenum. Hvilketdera som
aker, anhåller jag få hemställa, om icke, i
denna mångomfattande sak , det vore af stor
vigt för den blifvande discussionens förkortande,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
företoge Betänkandet till afgörande punktevis,
och framställde den önskan, att de ledamöter, som
anmäla sig att tala, måtte bereda sig, att kunna
framkomma med ett ämne i sänder. Det
har i Grefve Hårds Memorial blifvit taladt om
värderingar, andre hafva talat om 1 Punkten.
Ännu en ytterligare svårighet skulle förekomma
om Tulltaxan icke punktevis pröfvadeg. Jag
tror således, att det vore vål, om hvarje sak
serskildt afhandlades.
Herr Grefven och Landt-AJar »kalken yttrade,
att dä någre ledamöter begärt, att Bevillnings^
Utskottets förevarande Utlåtande, måtta hvila
på bordet till nästa Plenum , men andre deremot,
att med pröfningen deraf måste anstå intill
dess frågan om en allmän Handels- och
Näringsfrihet förekomme, samt den förra anhållan
icke kunde, enligt 49 §. RiksdagsOrdnin
-
Ridd, 0. Ad, Prat, VII. Band,
370 Ben ii Augusti /, m.
gen förvägras, hvadan Utlåtandet i allt fall
borde till nästa Plenum hvila på bordet; ansåg
Herr Grefven och Landt Mar sk ctl k en sig böra
hemställa, om icke discussionen i ämnet kunde
uppskjutas, samt Ridderskapet och Adeln i nä,
sta Plenum afgöra , huruvida målet då borde
till pröfning företagas, eller till äfventyrs ännu
ytterligare hvila på bordet.
Bifölls
Friherre Ceder flröm, ffacob: Lag och Oe
conomieUtskottens
Betänkande om Näringsfriheten
är nu tryckt och på det gamtelige Rikets
Representanter må kunna få hvar sitt exemplar,
och derigenom blifva i tillfälle att läsa
Betänkandet, har genom Utskottens föranstaltande
nödigt antal exemplar blifvit från tryckeriet
reqvirerade; med som detta medfört kostnad,
så väl i afseende på tryckning och papper som
exemplarens häftning, får jag anhålla om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition,
det denna kostnad , må af Riksdagskostnadsmedlen
få bestridis, och förmodar jag
att Betänkandet, i sådant fall, i dag torde kunna
blifva i RiksStånden utdeladt.
Uppå derefter af Herr Grejven och LandtMar
{kalken gjord proposition , beslöt Ridderskspet
och Adeln, att utdelning af ett tillräckligt
antal exemplar utaf Lag- och OeconomieUtskottens
ifrågavarande Utlåtande , borde inom
RiksStånden, så fort möjligt är, verkställas,
samt atfc den till tryckning, papper och
Den 11 Augusti f. m,
371
häftning åtgående kostnad, borde af de, till
Riksdagsulgifternes bestridande, anslagne medel
utgå; uti hvilket beslut de öfrige Riksstånden
skulle inbjudas, att sig med Ridder-^
skåpet och Adeln förena.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljt
des klockan 2 eftermiddagen.
In fidem protocolli,'
O. J. Lagerheim.
Måndagen den II Augusti.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Föredrog3 å nyo och remitterades till
Råneo-Vt skottet'.
Herr von Hohenhausen, Michael, den 1
dennes förmiddagen på bordet lagd© motion,
39«
Den II Augusti e. m.
itt BancoUfskottet mätte anmodas, att vid det
tillfälle, då Stats- och BancoUtskotten till Riksens
Ständer inkomma med deras sluteliga Betänkande,
rörande Financeregleringen, tillika
afgifva förslag till de föreskrifter för Riksens
Ständers Fullmägtige i Banken, hvilka, enligt
32 §. i Riksdagsordningen, åligger BancoUt-,
skottet att Fullmägtige meddela.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 31 sistledne Julii under N:ris 360, 363,
365, 366 och 367 afgifne samt den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden, öfver
de hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärk*
ningar, vid Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
iso.
I frågan om utbyte af 2tne Indelningar
vid Kongl. LifRegementet;
2:0. Om tillökning i anslaget för ModellKammaren
och Mechaniska Skolan;
3:0. Om LandsStats Tjenstemänsrätt, att,
vid 70 års ålder, få på IndragningsStaten uppföras,
till åtnjutande af pension, svarande mot
hela deras innehafde Lön;
4:0. Rörande Herrar Landshöfdingars pen«
siongrätt;
Sto. Om Häradshöfdingars pensionsrätt;
Den n Augusti e, m.
373
Fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, enär sistnämnde Betänkanden redan blifvit
af de öfrige trenne RiksStånden bifallne* för
dess del dervid låta bero.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 31
sistledne Julii under N:o 368 afgifne, samt dea
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Ut'
låtande, öfver de hos Ridderskapet och Adela
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, om Kongl. Räntmästarnes
och LandtRäntmästarnes aflöningsvilkor.
Friherre Cederjlrnm, Jacob'. Det är i anledning
af StatsUtskottets i det nu uppläste
Utlåtandet lemnade upplysning, ”att fördröjandet
af psnningeremissers afsändande från Lands”Contoiren
icke skall bero af LandtRäntmästar”ne,
utan att det skall åligga LandsContoiren,
”att öfver medlens behöriga och tidiga insändande
hålla hand,” som jag utber mig få tillkännagifva,
att just LandtRäntmästarne äro de,
60m skola afsända penningeremisser, och derföre
vara ansvarige , samt att LandsContoiren
endast derå böra hålla Controll.
Uppå derefter af Herr Grejven och JjandtMar(hålken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt , att, enär StatsUtskottets
förut i målet meddeldte Betänkande redaa biff
-
374 Den n Augusti e. tu,
vit af de öfrige Irenne RiksStånden bifallit, för
dess del dervid låta bero.
Företogs till pröfning Stats- och Bevillningsutskottens
den 31 sistledne Julii under
N:0 369 afgifne, samt den 8 dennes eftermiddagen
på bordet ligde, Utlåtande, i anledning
af väckt fråga om redovisning för de till tryckningen
af 1815 års Bevillningshandlingar anslagne
medel,
Herr Ankarfparre, Ingemar Augujl, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskspet och Adeln ansåg Stats- och
BeviliningsUtskottens förevarande Utlåtande
böra, i anledning af Herr Anckarsparres dervid
gjorde anmärkning, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja
Föredrogos å nyo och gillades följande från
nedannämnde Utskott inkomne samt den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagd* Utlåtanden
:
trän Lag-Utskottet'.
Af den 21 sistledne Julii:
N:o 138. Deta i anledning af väckte frågor,
angående påskyndande af LagComiitéens
arbeten och granskning deraf, dels i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddeldte Betänkande, rörande samma ämne.
Frän Lag- samt Allmänna Besvär* och Oeconomi?*
Utskotten:
Af den 30 6istledne julii:
N:o 158. I anledning af gjorde anmärka
ningar vid Utskottens Ruut meddeldte Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
om nödige förändringar i Rikets mått,
mål och vigt.
Frän Allmänna Besvärs- och Oeconomie- Utskottet;
Af den 30 sistledne Julii:
N:o 157, I anledning af väckt frlg» om
ändring af terminerne för höstmarknaderne i
Upsala och Norrtelge.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets den 30 sistledne
Julli under N:tis 154 och 155 afgifae
576
Den 11 Augusti c, rn.
samt den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden, i anledningaf gjorde anmärkningar,
vid Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
1:0.
Om förändring i skyldigheten , att
utgöra Afrads- och KronoTiondespannemål ,
samt andre på hemmanen indeldte Räntor.
2:0. Angående KronoTiondespaonemålens
utgörande till Stockholms och Malmö Barnhus;
fann Ridderskapet och Adeln , att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne , Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo och lades till handlingar.;
ne, Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
den 3o sistledne Julii, under N:o 156 afgifne
samt den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, rörande de till Utskottet
remitterade Motioner, om inköp för Statens
räkning, af ett utaf CanzliRådet C. M.
Schoerbing utgifvet arbete, angående Skogshushållningen.
Företogs till pröfning BancoUtskottets den
31 sistledne Julii under N/o 40 afgifne, samt
den 6 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Den ii Augusti c. m.
27 7
Memorial, angående det äfventyr, sorn för
Banken uppstår, i anseende till omöjligheten,
att få tillförlitligen upplyst, huruvida dess låntagare,
mot inteckning i last egendom, äro fria
frän förmynderskap, eller förvaltning af andre
förmonsrätt ägande medel.
Grefve Spens, Cari Gu/iaf: Den märkvär
diga
onr-tändighet intiäffar nu, att Sveriges
Creditförhållanden åter torde få Riksens Ständers
Bank att tacka för en, efter min öfvertygelse,
af de vigtigaste och nyttigaste förändringar
uti inteckningsväsendet hvilket ända
ifrån dess första början erhållit dess utveckling,
merendels med afseende hufvudsakligen på
Banken. Jag anhåller att få beledsaga remissen
af BancoUtskottets förevarande Memorial
endast med några ord , i afseende på den af
BancoUtskottet i det första förslaget uppgjorde
redactton, hvilken, utom hufvudfrägan om
Förmyndare, äfven vidrörer ett annat ämne särdeles
väl. Der står n-mligen, att inteckningarna
skola utgå af egendnmarne och deras afkaflning.
Jag tror denna enkla redactioo vara så mycket
öfver den, som finnes uti de tvenne sedna*
ste InteckningsFörordningarne, som hittills varit
efter hvarannan gällande, och efter hvilka
Domare i denna fråga, åtminstone dömt olika,
att jag har velat derå väcka Ridderskapets och
Adelns samt LagUtskottets uppmärksamhet,
såsom nästan den enda punkt uti senaste InteckningsFörordning,
af dem, som kunna gifva
anledning till misstag, hvilken ej redan är under
LagUtskottsts behandling. Jaj^- anhåller.
378
Den ii Augusti e. m.
att Lagutskottet mätte inkomma med svar, så
väl härå, som i afseende på BsncoUtskottets
egentliga förslag om upphöraDdet af prioritet
för pupill-medel m. m. , i sammanhang med
de öfrige frågorne om inteckning i fast egendom.
Herr Grefven och Landt- Marskalken hemställde,
att BancoUtskoltets ifrågavarande Memorial
måtte, jemte det af Grefve Spens, i anledning
deraf, afgifne yttrande, tili Lagutskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 31 sistledne Julii under Nto 41 afgifne samt
den 6 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, om de för inlösen af förslitne smärre
Bancosedkr antagne grunder.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den iS sistledne Julii under
N:o 152 afgifne, samt den 1 dennes efter^middagen
på bordet lagde, Betänkande, om inrättning
af Porto Franco samt åtföljande Nederlagsrättighet
för Ön Gottland.
Herr Tham, Wollrat: Under hela Riksdagen
har jag yrkat, att handels- och näringar
jDen ii Augusti e. ni.
friheten äro nödvändiga för de Städers välstånd,
som kunna idka handel; men jag förstår med
en sådan frihet, en gemensam för alla Städer,
som äro i denna lyckliga belägenhet, och icke
för en eller två på de öfriges bekostnad) således
ej eller för Gottlands handelsplatser enskildt.
Jag kan icke gilla den åsigt att betrakta
Gottland, hvilket ligger så till sägandes i hjertat
af Riket, såsom en ultramarinsk besittning
och jemföra den med någon 6om är belägen,
till exempel i Södra America. Den tvätydiga
förmon man af förslaget lofvar sig, att nemligen
inom 10 år der kunna uppbygga en fästning
ut3n understöd från det öfriga Riket, anser
jag vara ett Slott i luften. Den påräknade
stora vinsten torde komma att uteblifva,
och landets öfrige innevånare få vidkännas deras
dryga andel i Fästningsbyggnaden. HandelsStäder
böra utom dess alldeles icke vara
befästade. Om en allmän handelsfrihet vid
denna Riksdag beslutes, skall den naturligtvis
äfven sträcka sig till Gottland; men om prohibitivsystem
i afseende på det öfriga Riket
skall fortfara, då vet jag ej, hvartill det skulle
tjena , att göra något undantag för Gottland,
om ej för att gifva lurendrägeriet en så ökad
fart, att alla författningar till dess hämmande
skola blifva fruktlösa. Jag anser således detta
ämne äga sä nära sammanhang med frågan om
TullBevillning och Creditupplag, att dst förra
bör hvila på bordet intill dess den sednare
blif vit afgjord. Bifalles denna > så må gerna
3§o
Den II Augusd e, m.
•n Porto Franco p& Gottland beviljas. 1 annat
fall kan jag ej annat än afstyrka en mesur, som
blott skulle bereda en ny seger åt lurendrägeriet,
på alla nyttige medborgares och inrättningars
bekostnad.
Grefve Lagerbjelke, Axel, och Herr Uggla,
Gåran Gujla}, förenade sig med Herr Tham.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg OeconomieUtskottets
Förevarande Betänkande böra
tills vidare ytterligare hvila på bordet.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieOtskottens den 16
sistledne Julii under N;o 376 afgifoe, samt
den 6 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af Kongl Majds Nådiga
proposition , angående Recognitions-skogarne.
Herr Danckwardt, Magnus Georg, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Hjerta, Gujlaf, hade inlemnat följande,
60m upplästes:
(Se Bilagan N;o 3.)
Den II Augusti e, m,
Friherre Cederström, Jacob: Det är just
af den anledning , att jag , när Betänkandet
till justering communicerades OeconomieUtskottet,
fann den disposition af medlen, som vid
förra tillfället blifvit föreslagen, vara förändrad
af StatsUtskottet, som jag ansåg mig föranlåten
att reservera mig, hvilket skedde uti Ekonomiötskottets
Plenum. Hvad åter sjelfva
reservationen angår , är den blott ett hänvisande
till beslutet vid i 818 års Riksdag. Genom
detta , var Statens fördel vida bättre afsedd,
än genom ifrågavarande förslag. De
enskilde hade ingen orsak att klaga ; ty då
de ej funno sig vid att skatteköpa Recognitions-skogarne
inom den dertill bestämda tid ,
så kan väl Staten icke vara förbunden att i
evärdeliga tider hålla dem dessa skogar, för
sådant ändamål, tillhanda. När erfarenheten
visat att skattläggningen var så lindrig , att
räntan icke allestädes uppgick till förra recognitions-afgiften
, så uppstod naturligtvis
det förhållande, att alla Bruksägare ville hafva
sina skogar afvittrade. Deraf härledde
sig 1818 års beslut, hvilket är det rättvisaste.
Till och med Brukspatroner, ansågo det vara
billigt. Det nu föreslagna sättet, medför en
gifven förlust för Staten Och jag yrkar derföre
, att samma beslut måtte fattas nu som
vid förra Riksdagen.
Herr Tham, Wollrath: Torde hända, att
orsaken, hvarföre Riksens Ständer 18:8 fattade
ett annat beslut än 1810, ligger uti otydligheten
af 1811 års Författning om Re
-
382
D*n 11 Augusti e, m.
cognitioneskogarne. Detta är til] en del upplyst
uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition;
och den orättvisa, sora vid sednaste Riksdag
tillfogades Bruksägare, har Kongl. Majit
ej funnit vara enligt med de år 1810 utstakade
grunder. Jag vill ej ingå i detaille; ty
Propositionens innehåll är tydligt; likväl kan
jag icke undgå nämna , att just den författning,
Utskotten åberopat, upptager i ingressen,
att Bruksägarne erhållit vissa skogar,
af hvilka deras egendoms bestånd till större
delen beror. Jag hemställer , om det kan vara
Staten värdigt , att , sedan personer blifvit
uppmanade att anlägga Bruk emot vissa förmåner
, återkalla dessa , utan Bruksägarnes
eget förvållande. Detta var grunden till 181®
års beslut, och 1811 års författning, hvaruti
praescriptionstiden ganska tvetydigt utsattes.
Jag hänvisar i detta afseende till Collegiernes
tillämpning deraf. Det har vållat , att
en del Bruksägare anmält sig hos Collegieme,
en annan del åter hos Kongl. Majtts Befallningshafvande.
Dessutom hemställer jag, huru
den föreskrifna afmätningen kunde verkställas
, då man saknade tillgång på Landtmätare
? Ehuru jag ej talar för egen förmån,
emedan jag har Konungens Resolution till
skattelösen på den skog jag behöfver , måste
jsg intyga, att man icke, utan största svårighet,
kunde få Landtmätare till dessa förrättningar,
hvarföre de ock på många ställen uteblefvo
och uppskjötos- Derjemte var uti författningen
stadgandet om hemmannens rättighet
till skogshygge, så otydligt, att det tillämpa
-
Den il Augusti e, m,
583
des olika af Konungens Befallningshafvande,
i 2,ne bredvid hvarandra belägne Län och olika
i Collegierne , till dess Konungen, till
hvars pröfning frågan omsider hänskjöts, gjorde
slag i saken- Detta var icke Bruksägarnes
fel, utan Ständernes eget , som beslutat
en författning , hvars Redaction och innehåll
voro lika ofullkomliga.
Jag kan derföre icke annat än förena mig
med Herr Danckwardt , ty jag anser det vara
nödvändigt, att föreskrifterne äro så tydlige,
att nya misstag må undvikas och intet hinder
läggas i vägen för verkställigheten af Riksens
Ständers beslut. Jag anhåller på sådan
grund om återremiss af Betänkandet dervid
dessa anmärkningar torda få åtfölja.
Herr von Hartmansdorff, Augnst: Då det
beslut , Riksens Ständer vid sista Riksdag i
detta ämne fattade, blifvit ansett för orättvist
, torde Ridderskapet och Adeln tillåta
mig, att ur det Betänkande StatsUtskottet då
afgaf, och som grundläde beslutet , uppläsa
det hufvudsakliga af premisserna och slutsattserna,
hvarigenom en säkrare ledning för
vårt omdöme , i närvarande ögonblick, kan
vinnas- I nämnde Betänkande säges : Herr
Reuterskjöld, A. D-, har yttrat: ”Att genom
”de, efter det vid 1809 års Riksdag fattade
”beslut om Recognitions-skogarnes försäljning
”till skatte emot den ringa köpeskilling af
”-Sex års oförvandlade Jordeboks-Räntor, re”dan
skedde skatteköp af säaane skogar, skall
384
Den 11 Augusti e. m,
”Staten förlorat betydlige penningesummor,
”sorn vid nu varande financielia förhållanden
”varit en lycka, att som behållning beräkna:
”Att Rikets fördel icke blifver belordrad ge”nom
den hittills följde methode , har Herr
”Reuterskjöld sökt bevisa genom ett från
”Kongl. KammarCoIlegium erhållit Utdrag af
”en Skattläggnings-Act öfver Helleforss Silfver”och
jernverks Recognitions-skogar och mark,
”enligt hvilken hvarje hemman fått 350 tunneland
i iaägor och *,363 tunneland i skogs”mark
, eller inalles på hvarje Mantal 2,713
”tunneland, oberäknadt Berg och Mossar;
”Herr Reuterskjöld yttrar sig ej kunna Förklara,
hvarföre i Örebro och Carlstads Län ,
”där dessa skogar äro belägne, 2,713 tunneland
, inbegripne flere hundrade tunnelands
”redan inhägnade ägor, blifvit på ett hem”man
beräknade, när i Westerbottens ödemar”ker
, enligt Kongl. Brefvet af den 23 Maij
”1780 , och endast med afseende på Ortens
”svåra belägenhet, ifrån 700 till högst 1,400
”tunnelind kunna ett hemman tilläggas: Icke
”eller vill han bedöma, hvarföre skattläggnin”gen
skett efter Savolaxska methoden , hvarigenom
värdet af ett tunneland så väl ut- som
”itsägor beräknas till två tredjedels Öre Silf—
”vermynt eller två runstycken , och hvaraf följden
blifvit att En skilling Banco blifvit skattelösen
för Ett tunneland jord ; Men han för”mäler
sig icke kunna oanmärkt lemna den
”betydeliga förlust Staten skall fått vidkännas
, då tjugu med så ovanligt vidsträckta
”ägor,
Peri ii Augusti e. m.
”Igor, försedda hemmao blifvit försålda för
”den lumpna löseskillingen af Ett Tusende
”Sextiosex R:dr 41 sk. 6 rst. Banco. Om des”sa
i Bergslagsort belägne ofantlige rymder
”blifvit i mindre hemmansdelar skattlagde, skul”le
säkerligen , till Statens båtnad , först ett
”större antal af hemman uppkommit, och ee”dan
för det andra , hvarje tunneland , sorn
”på Auction försåldes , bli t vit löst med minst
”En R:dr , der nu En skilling blifvit betald.
”Herr Reuterskjöld anser denna sin förmodan
”så mycket mer grundad , som då han köpt
”skogsparker på korrt tid, för att g dem
”verkställa kolning , han icke dragit i betänkande
att betala 10 R:dr tunnelandet, än”skönt
ägande latten vid dessa afhandlingar
"icke åtföljde ; Men om också nu för ägande
”rätten endast antoges en tiondedel eller En
”R.dr per tunneland, så hade Staten bordt tillbyta
6c,000 R:dr der 1,066 R:dr blifvit erlag—
”de; Till en jemnförelse emellan Statens vinst
”om ägorne på öppen Auction blifvit försålde;
”och dess förlust , då de lösas efter sex års
”sammanslagen ränta , anföres exemplet af
”Tofta hemman på Adelsön, som såldes till
”skatte på öppen Auction för 9,100 R:dr Ban”co
, i stället för att skattelösen endast upp”gått
till 89 Rdr 19 sk-, om det fått lösas
”med sex års ränta efter Kronovärdie. Till
”förekommande af de för Nationen mäst kännbara
förluster vid dylika till fällen , föreslår
”Herr Reuterskjöld samma behandlingssätt med
Kidd, 0, Ad. Piot. VII. Band. *5
386
Z?«/! i i Augusti e, rtt.
”Recognitinns-skogarne, sorn han för Kronb*2
”skogarne i allmänhet tillstyrkt, nemligen;
”att de måtte på öppen Auction försäljas och
”till mindre hemmansdelar skattläggas efter
”örtens skattläggningsmethöde , med hvad för
"'öfrigt samma tillstyrkande innehåller.’’
Sedan följer en förteckning på de skatteköp,
som i anledning af 1811 års författning
blifvit beviljade eller satta i fråga , och sluteligen
yttrar Utskottet: ”Af de utaf Kongl.
”Kammar- och Bergs*Collegierne sålunda med?,
deldte Handlingar har StatsUtskottet inhämtat
att å en del Recognitions-skogar hafva
”ansökningar om skatteköp inom föreskrifven
”tid till Kongl. KammarCollegium inkommit,
”å några efter den i författningarne bestämda
”tid , samt å cn stor del eller de fleste alldeles
icke någon sådan anmälan blifvit gjordt
’’Då häraf sig visar, att hvad genotn
”Kongl. Förordningen den 4 Februarii 1811
”blifvit stadgadt angående Recognitionsskogar”nes
afmätande och undersökning m. m. i afseende
på deras upplåtande och användande
”såsom Riksens Ständer vid 1809 och 1810
”årens Riksdag förordnade, ännu icke, i anseende
till dervid förekomne hinder och svårigheter,
hunnit komma till någon allmännas
”re verkställighet 5 har Stats-Utskottet, som
”ansett Bruksägarnes rätt icke kunna ifråga—
”ställas 5 att så snart de åtgärder blifva vid5’tagne
, som böra föregå skattelösningen af
”de dem tilldelande Recognitionsskogar, sig
9rn ti 'Augusti e. th.
‘■^deraf i föreskrifven ordning begagnapå 9a(t
”högstberörde Nådiga Författning bestämmer ,
”skolat tillstyrka Riksens Högloflige Ständer ,
”att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det måtte de hinder , som mött verkställigheten
häraf, genom Kongl. Maj;ts Nådiga
”omsorg varda undanröjde,, samt verksamme
”anstalter vidtagas till befordrande af ändatnå”let
, så att den för Staten afsedda förmon vid
”ifrågavarande disposition af Recognitionsskö”garne
måtte vinnas; Hvarförutan Och soni
”härvid jemnväl synes nödigt , att utom de
”uti i g 11 års Kongl. Författning utstakade
”förberedande åtgärder ined skögarnes äfmä”tande
och undersökning m. m. en viss tid bestämmes
inom hvilken det skall åligga inne”hafvame
af RecognitionsSkogar att sig oni
”skatteköp anmäla ; på det den återstående de)»
”len deraf måtte kunnaf såsom förordnadt blifvit,
föryttras; så hemställer Utskottet till
”Riksens Högloflige Ständer, att.en tid af Sex
”Månader efter det Bruksägares rätt, i afseende
”på dess Recognitionsskog genom laga kraft--,
”vunnit Utslag blifvit fastställd, ihåtte vardå
”bestämd, inoni hvilken anmälan örn Skatteköp
”å den honom för Brukets drift tilldelade,sko.
”gen bör göras, samt härvid tillika föreskrif”vas
, att denna anmälan j oansedt äldre författningar
innehållå j det Skatteköp böra be”gäras
hos Landshöfdingen , skall ske host
”Kongl. Maj:ts och Rikets KammarCollegium j
”Och i händelse sådant icke iagttages , kötn"mer
Bruksägaren att anses förlustig den ho!
nom eljest tillkommande rätt t att till sig
151 n ii Augusti t. m;
”lösa den f5r Brukets behof afskiljde de”len
, samt dermed förfaras på lika sätt som
’*med den öfrige : Och beträffande åter den
”sistnämnde eller återstående Recognitionssko^
”gen , som ej för Brukets drift tarfvas; så
”löreslår Utskottet , att med dess användande
”till Statens nytta må förfaras på lika sätt
”och efter eoahanda grunder som Utskottet i
9’serskildt Betänkande af detina dag angående
’5Kronans öfrige disponible skogar i allmänhet
”tillstyrkt; Och hvilket till Kongl. Maj:ts Nådiga
sanction och åtgärd af Riksens Höglof”lige
Ständer i underdånighet lärer varda öf”verlemnadt.
”
För min del finnér jag icke de grundsats
ser obilliga, som StatsUtskottet i detta Betänkande
yttrat. Det är väl gifvit , att de
Bruksägare , som få begagna Recognitionsskogar
mot en viss afgift, ej kunna beröfvas den*
na förmån, så länge de fullgöra deras skyldigheter.
Men det är ock tydligt, att då
den skog, som för Bruksdriften möjligen erfordras
, blifvit dem tilldelad , bör öfverskottet
komma Staten till godo. Så gjorde äfven
lgig års Statsutskott sina slutledningar. Det
enda , hvaröfver Bruksägarne med skäl synas
kunnat klaga , var öfver en för korrt prsescriptionstid
till skattelösen. Erfarenheten har visat
, att Collegierne ej kunnat , inom densamma,
utreda beloppet af den skog, som skulle
af Bruksägarne få skatteköpas, och att upp*
mätningen deraf, ej heller medhunnits. Om,
istället för 6 månader, efter det Collegierne
Den II Augusti t, m.
389
meddelat deras Utlåtande, en längre och lämpj
Jigare termin för vederbörandes anmälanden
bestämmes, så torde ingen annan förändring i
1818 års beslut böra ske, utan dervid förblifva,
emedan Kronan eljest, emot en alltför
obetydlig inkomst, afhändes den stora egendom
, som ligger i dessa skogar j ty det har
visat sig vara en följd af 1811 års författning,
att afgitten till Kronan för skogens skatteköp
blifvit mindre, än recognitions-afgiften , föc
dess begagnande, tillförene varit.
1 händelse af åtetremiss , anhåller jag ,
att desse anmärkningar, måtte få densamma
åtfölja.
Friherre Cederström : I anledning af hvad
Herr Tham anfört, anhåller jag få framställa
några anmärkningar. Öfverlemnandet af Recognitionsskogarne
till Bruksägarne, är väl
på sätt och vis ett Contract, det vill säga,
Staten har lemnat dem rättighet till deras begagnande,
emot recognitionsafgift, men då
hvarken tiden för ett sådant begagnande , eller
afgiftens belopp varit bestämde, att i
all framtid oförändradt fortfara, så är det klart,
att Riksens Ständers beslut år 18to, hvarigenom
beloppet både af skogen och afgiften
skulle utstakas , icke med skäl kan anses för
obilligt eller kränkande Bruksägarnes rätt.
Det är naturligt, att, om myntvärdet fallit
4:ra skillingar, ej mera äro detsamma, sorn
då de först erlades , och att ett sådant förhållande
nödvändigt måste i sin mon medföra
3ga
iMn fl Augusti e, m.
förändring. När nu Riksens Ständer ej bestämde
så korrt lid, att ju Brukeägarne hade till-,
räckligt rådrum att anmäla sig , och få skogarne
afvittrade., måste väl den inträffade oredan
varit en följd af deras enskildta för-.
sum.ligh.et,
ån mot slutet af praescriptionstiden. Ganska,
få hade förut afvittrat skogen, enligt 1810 års.
beslut. Herr Tham har yttrat, att ibland or^,
sakerna till den ovisshet som uppkommit , i
afseende på hvad man hade att iakttaga, äf-i
ven yar, att i författningen ej stod föreskrift
Vet, hvar anmälan skulle ske. Enligt van-,
lig praxis,, gjordes den emedlertid hos Konungens
Befallningshafvande. O/n någon låtit
uppmäta sin skog pch i vanlig form anmält
sig hos Konungens Befallningshafvande, och.
denne icke inom korrt tid öfverlämnat åren-,
det till KammarCollegium , så finnes i Sverige,
utvägar , hvarigenom man kan befordra tili;
skyndsamt slut, hvad som genom, en Embetsmans
försumlighet blifvit öfver,höfvan fördröjdt,
och jag, kan. ej. inse., huru ett sådant mål ,
skulle kunna läggas ad acta. Jag tror, att om,
det i rätter, tid inkommit, hade det ock i vanlig
ordning, blifvit handlagd!. Men då Bruks-,
ägarn e i stället först mot slutet a.f pr.aescriptionstiden,
vidtpgo de dem åliggande åtgärder ,
•och en stor del anmälte, sig , utan att hafva
låtit afmäta skogen, så voro. Konungens Befall»
mngshaf.vande i sjelfva verket, af ett sådant
förhållande , lagligen hindrade att till Colle-,
gierne insända handlingar , som voro ofullständige.
Ssdan den först uIsatta pracaeiipticns?
Den 11 Augusti <*. m.
391
tiden var försutten , lemnade Riksens Ständer
Brukeägarne en ytterligare praescriptionstid och
fastställde enahanda grunder för köperätten ,
men bestämde närmare, hvad i afseende på
värderiDgen skulle iakttagas, efter hvarje Provinces
olika method. Herr Tham har ytterligare
anfört, att stubbe- och röjsel-rättea ej
skulle vara bestämd för sådane lägenheter,,
som ligga på Recognitionsskogen. I 1811 års
författning , är likväl stadgadt, att sådane hemman
skulle , efter afvittringen, bibehållas vid
stubbe och räjselrätten ?*och i 18»8 års beslut,
är ganska omständligt beskrifvit, huru
härmed skall förfaras. Ingen tvetydighet förefinnes
härutinnan, så vida man annars rätt
förstår hvad man läser. för min del har jag
visserligen ej något emot, att Betänkandet
varder återremitteradt. Men jag skalle tro,
att, då Riksens Ständer, med stöd af 77 §*
Regeringsformen, beslutit om Recognitionsskogarne,
och af hvad anfört blifvit, är
utrönt, att i8icS års beslut är väl grundadt %
detta oqk bör fortfara ate blifva gällande..
Grefve Spens-, Carl Gustaf :■ Om jag icke
fattat oriktigt, hafva alla de Ledamöter, sorn
yttrat sig i detta ämne , dels yrkat återremiss
dels icke bestridt densamma. Jag förmodat
derföre att den varder beviljad ; och det ät
också blott under förutsättande deraf , jag an_.
håller att få framställa en anmärkning, i ani
ledning af formen för skattläggningen af recognitionsskogar.
Skulle den vara grundad
på en oriktig beräkning, så faller af sig sjel%.
JS*« ii Augusti ei nt.
att en rättelse härutinnan är af vigt. I alla
fall förtjentr detta ämne , att derå fästa upp*
märksamhet. Om jag icke bedrager mig , iakttages
vid skattläggning af lägenheter å Recognitionsgkogar,
ingen skilnad mot skattläggning
af hemman i allmänhet. Likväl består
denna icke blott i stadgandet af vissa onera
till Staten , utan deri ingå äfven flera skyldigheter
ioom districtet, såsom deltagande i skjutslag
och dylikt. Om det nu verkligen för håller
sig på detta sätt, sä hemställer jag, om icke
denna method i tvenne afseenden är olämplig.
i:mo Emedan dessa onera, redan
äro emellan samtlige stamhemmannen fördelade
, och det icke synes vara skäl , att de, genom
nya hemmans skattläggning , skola på
derss bekostnad vinna en lindring, atdo Emedan
det på lika sätt skulle kunna inträffa, att,
genom dessa namnet hemman åtföljande onera,
utom sjelfva skatten möjligen en alldeles förstör
tunga ålades det nyskattlagde hemmanet, enär
t. ex. skjutsen genom locala omständigheter
blef särdeles svår att utgöra. Jag hemställer
på grund häraf, om det icke vöre tjenligast,
att, sedan desse lägenheter blifvit skattlsgde
efter ortens methode , de onera som
districtvis utgöris , måtte förvandlas i penningar
eller vahror , efter ett medeltal af deras
belopp inom districtet, samt betalas till Staten.
Herr Tham: Jag anhåller om ursägt, att
jag ännu en gång i detta ämne upptager Ridderskapets
och Adelns tid; men det torde ej
t>fn ii Augusti 0, m,
393
vara orätt, då det gäller att försvara medborgare
mot godtyckligt förtryck.
Jag bestrider visserligen icke Friherre Cederström
förmågan att begripa 1811 års Författning.
Jag har ock studerat densamma,
och derom bestämt mitt begrepp, men det
torde ursäktas, att jag icke förstår den lika
med Herr Friherren, enär till exempel frågan
om rättighet till Skogshygge blifvit annorlunda
förstådd af Landshöfdingen i Skaraborgs
Län, Hans Exellence Herr Grefve Adlersparre,
annorlunda af då varande Landshöfdingen i
Nerike Friherre Löwenskjöld, samt annorlunda
af Bergscollegium, KammarCollegium och
Kongl. Maj:t. Då lär det ej vara underligt,
att äfven andra varit villrådige om egentliga
meningen af denna författning. Herr Ehrenborg
torde kunna vitsorda rigtigheten af hvad
jag anfört. Det vöre önskeligt, att de, som författa
Oeconomiska Förordningar, agde nödig
localkännedom. Då begingos ej sådsne miss*»g
som här skedde år 1818- Utaf hvad Herr
von Hartmansdorff af sista Riksdagens handlingar,
uppläst skulle man kunna dömma, att
de sorn då fattade det för Bruksägarne så högst
menliga beslut, ansågo alla recognitionsskogarne
vara väl belägne, lätt odlingsbara, och lätt
åtkomliga. Jag får derföre upplysa det ungefärliga
förhållandet härvid inom Skaraborgs
och Örebro Län. Jag tilltror mig kunna bevisa,
att, på en sträcka af 13,000 tunnelands
rymd, enligt vederbörandes undersökning , ej
kan uppletss odlingsbar mark för ett enda helt
m
Ztera II Au*asbi «. m.
{lemman. Samme Embetsman kunna intyga»
att Bruksägarne hittills fått erlägga en afgift»
beräknad så, att de å dessa 13,000 tunneland,
skulle kohla a 800 stigar, ehuru loo åra
erfarenhet visat, att de ej med skogens bestånd,
kunna taga hälften deraf. Jag frågar,
när det kostar mera att bana sig väg till trädet,
än detta är värdt, och sådane trakter likväl
ej vid skattelösen få undantagas, jag frå-t
gar säger jag, om sådane skogar skäligen kunna
sättas i bredd med andre, som väl belägne
bestå af jemn mark. Jag hemställer, om någon,
jemförelse billigtvis kan äga rum, emellan trakter
sorn äro lätt tillgänglige och sådane, hvar-,
till man, snart sagdt, endast kan komma fogelvägen.
Jag hemställer, om det tilhör en upplyst
nation, att sedan hoa genom utlofvade förmåner
förmått personer att på oländiga trakter];nedläg-*t
ga sin förmögenhet, omtanka och möda, påen
gång fråntaga dem de derföre lemnade förmoBer,
derigenom att å skogen sättes ett pris, sorn,
vida öfversegel egentliga värdet, jag kaa,
tryggt försäkra, att efter det pris Riksens, Ställ-,
der år 181& utstakade, finnas månge Bruksägare,
sorn ej, kunna lösa skogen, ty de kunna
ej uthärda med dea orimligt höga skatten.
Följden blifver troligen, att Bruken på dylika
stäilen afstadna, och skogarne förblifva olöste:
Staten vinner ej derpå. Den som ej vill tro
detta, behöfver blott undersöka förhållandet
med stora och lilla Tiveden , utgörande minst
100,000 tunneland, belägna i Skaraborgs Län
och Nerike. Ytterligare känner jag bestämdt,
att, till exempel, ägarne af. Aspa och Lassåna
Den li Augusti e, »i.
395
Bruk anmälte sig vilja skatteköpa sina recog»itionsskogar,
och försummade ej iakttagandet
^f någon föreskrifven formalitet; men Landt-,
rnätarne hunno, ej, inom praescriptionstiden, upp-,
*näta skogen, och genom flera Rättegångsfrågor
som uppstodo, och hvilka, till en del, ännu
icke blifvit slutligen afgjorde, kunde skattläggaingen
ej fullbordas, Ar detta väl ett fel i
Författningen eller hos Embetsman, eller tillhör
felet endast tiden, och mindre kunskap,
oin rätta förhållandet med recognitionsskogarna
hos dem som inbillat sig tjena Landet och
Jordbruket, då Bruksägaren ruinerades, och
Statens ingånga co.ntracter våldfördes.
Herr Ehrenborg, Casper: Den förevarande
pch genom discuss.iooen utredde frågan, lärer
hufvudsakligen bero deraf, huruvida Bruksägarne
förvärkat den rätt , som blifvit dem,
medelst 1810 års Riksens Ständers beslut, tillerkänd;
ty i annat fall måste väl detsamma
böra förblifva beståndande. Man har sagt,
att de förverkat denna rätt , emedan de icke
inom behörig tid anmält sig till skattelösen af
recognitions-skogarne, det är dock medgifvit,
att Brukens andelar ej ;varit afskiljde från den
pfrigaöskogen, och att Bruksägarne sjelfve ej
känt den mark, till hvars skattelösen de skolat
anmäla sig. Detta har äfven blifvit anmärkt
såsom deras fel; inen är det så mycket
mindre, som, enligt 1818 års beslut, om jag ej,
misstager mig, Bruken blott skulle deltaga i
kostnaden för afinätningen, hvaremot det öfriga
var iästadt a&som ett åliggande vid vedeii
3§6 ten 11 Augusti c, m.
börande autoriteter. Att hinder yppats, genom
Författningen* otydlighet, har blifvit bestridt;
men jag kan icke annat ä'n fullkomligen vitsorda,
hvad Herr Tham derom anfört. Tvetydigheten
visade sig isynnerhet, i afseende på
de hemman, som skola äga stubbe- och röjsel*
rätt. Förstafrågan blef hvad dermed skulle förstås,
och hvilka hemman den borde tillhöra. Vissa
Autoriteter ansågo dem endast tillkomma Kronohemman;
andra åter tillerkände dem alla
hemman, som voro på recognitions-skogen upptagne,
äfven om de sedermera blifvit löste till
skatte. Sedermera var det ej eller bestämdt,
om stubbe- och röjselrätten skulle bestämmas
efter matlag eller hemmantal. Det lär finnas
flera utslag, som olika tillämpat dessa grunder
till dess slutligen Kongl. Maj:t förklarat hemmantalet
vara den rätta grunden. Vidare finnes
ingen föreskrift, huru mycket mark på
hvarje hemman borde sig belöpa. Collegierne
hafva derföre ock i denna omständighet meddelat
olika utslag. Att sådant skall verka
uppehåll, är gifvet, och jag har förut vitsordat,
att Bruksägare, som haft recognitionsskogar, på
en gång i Skaraborgs och Nerikes Län, genom
dylika processer, ej fått deras skog afskiljd, inom
den föreskrifna tiden. Vid ett sådant förhållande,
och då i 1811 års författning ej var
stadgadt det äfventyr , att den, som ej inom
viss tid anmälde sig till skattelösen af recognitioneskogen,
skulle förlora rättigheten dertill,
hvaraf synes att meningen varit det samma rättighet
skulle fortfarande stå dem öppen ,j så
tyckes det vara obilligt, att nu vilja anse ti
-
M>«n il //ugust t •», %gj
dea dertill vart försutten. Det man såsom skil,
emot Kongl. Maj.ts Nådiga proposition åberopat
, att nemligen skattläggning skulle föregå
skattelösen, är i sjelfva verket ej af den betydenhet,
som det vid första påseendet vill synas.
Ty först har Herr Tham ganska riktigt
anmärkt beskaffenheten af den mark som är i
fråga. För det andra, beror det äfven af den
olika skattläggningsmethod som följes. Och
sluteligen är det ej blott afgiften till Staten,
utan måoga andra onera, som öka tungan af
ett sådant skatteköp.
Jag har ansett mig böra lemna dessa upplysningar,
men bestrider i öfrigt icke, att återremiss
må äga rum, i anledning af hvad Herr
Danckwardt anfort.
Herr Danckwardt: Jsg hade ej ämnat vid
detta tillfälle vidare yttra mig i förevarande
fråga, om jag ej hört det af Riksens Ständer
vid sista Riksdag fattade beslut åberopas såsom
billigt och rättvist. Herr von Hartmansdorff
har väl uppläst en stor del af Statsutskottets
Betänkande, som grundat detta beslut,
men jag har ingalunda funnit mig öfvertygad
af de deruti anförde skäl. Jag skall
deremot anhålla, att fa uppläsa det korta yttrande,
Riksens Ständer år 1809 afgofvo, rö.
rande grunderne för dispositionen af recognitionsskogarne
i allmänhet. Det lyder så: ”Riksens
Ständer hafva funnit, att då å ena sidan
”äganderätten till den upplåtne skogstrakten
”alltid blifvit åt Staten för varad, har å den
395
T)en ii 'Augusti t. Tti;
”andra; nyttjanderätten ; emot én öfverenukotri”men
vederkänsla eller så kallad recognitions”afgift,
alltid blifvit Bergverken försäkrad så
”väl i kraft af det för anläggningen oumbärliga
behofvet, som 1 stöd af flere allt ifrån
”1600 talet och äfven i sednare tider tltgifné
”Kongl. Förordningar och Ständers försäkran j
”att under sådane omständigheter, Riksens Ständer
ansett det vara ostridigt, att, i kraft a£
”dessa författhingar, Staten lika så litet kari
”ovilkorligen disponera om de till Bergver”ken
upptlåtne recognitionsskogar j sorn dessa
”kunna äf Bergverken, utan förbehåll af Stä”tehs
äganderätt begagnas: att härutinnan huf”vudginndörna
funnos som böra bestämma för—
”hållandet emellan Staten och Bergverksidkare,
”den förre betraktad sorn ägare4 och den sednare
som innehafvare af Recognitionsskogar^
”och att Riksens Ständer derföre ansett Berg”verken
ovilkorligen berättigade, att behålla, så
”mycken skog, som för verkens drift och smi”dets
underhållande tarfvades.” När nu Riksens
Ständer, i deras vid sista Riksdag fattade
beslut i detta ämne, yttrat, att de Bruksägare, soni
ej anmälte sig till skattelösen af deras skogar,
inom två år efter Riksdagsbeslutet, skulle haf»
va recognitionsskogarne förlorat, och desse säljas
på öppen Auction till den mästbjudande j
så frågar jag, om detta icke var ett olagligt
beslut, hvilket Kongl. Majit, såsom skedt, icke
kunde elier borde sanctionera? Hvad Riksens
Ständer dessutom beslutat, har Kongl. Majit ur
de flere skäl, som i den Kongl. Propositionen
innefattas, ansett mindre billigt, och derföre på
t)en li Augusti t, tft,
399
samma gång trott sig böra underställa dehn Riksens
Ständers närmare granskning och bepröfvandej
de hafva ock hos Utskottet vunnit det afseende,
dem efter min tanka bör lemnäs. Jag har i öfrigt
hört anföras och omtalas > huru mycket
Riket skall hafva förlorat på de skatteköp af
recognitionsskogar, hvilka sedan skedt. Efter
den officiella uppgift, jag från KamtttarCollegium
infordrat, och hvilken åtföljt handlingarne
till Statsutskottet, ärö blött tre eller fyra
recognitionsskogar ännu skatte förså Ida 5
och på sätt äfven i Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
anföres, har Staten icke förlorat på
desse skatteköp, utan vunnit icke obetydligt,
både i contant inkomst och andra prestationer*
Sedan deår 1821 förhöjde skattläggningsgrunder,
hvarefter alla öfriga skogar skola skatteläggas,
blifva tillämpade, skall Staten vinna ännu altra.
Det är väl sannt, att recognitiönsafgifteti
kunnat höjas och Staten derigenom tillskyndas
en större contant inkomst än nu, då skogarn®
indelas till hemman och derigenom komma att
erlägga alla enskilte onera och besvär, deraf
andre draga förmon % men det synes vara högst
billigt, att öfverlåtelsen under ägande rätt af
Kronans marker åt enskildte, särdeles i de
norra föga odlade och befolkade Provincerne,
förbindes med det vilkor, att andra hemmansägare
derigenom få deltagande och lindring uti
allmänna besvär och att således denne jord, icke
ensam må vara från dylika besvär helt och
hållet befriade.
Herr Voll Hartmansdorff: Den siste värde
&*n 11 .lugusti e. m.
talaren har msdgifvit , att recognitionsafgiften
kan förhöjas. Dermed är också S3gdt, allt hvad
som behöfves för dem , som önska att Staten
måste fä all den inkomst , som med rätta kan
af skogarne erhållas. Jag har uttryckligen erkänt
Bruksägarnes rättighet, att iå, i nion af
deras privilegier, tillgång å skog; således kan
jag ej föreställa mig, att hvad Herr Tham yttrat,
örn den orättvisa, 60m skulle emot Bruksägarne
begås, vsrit föranledt af mitt anförande I
öfrigt, då den termin, som blifvit i i8U års
Författning utstakad, förflutit, utan att Bruksägarne
anmält sig till skattelösen af recognitionsskogarne,
så, ehuru något ansvar för detta
underlåtande icke varit utsatt, blifver deraf dock
en naturlig följd, att de* genom detta förhållande,
medgifvit sig icke vilja göra sina anspråk gällande-
Staten söker då att genom afhandling
med hvilken annan som helst, på bästa sätt
begagna sin egendom för framtiden. Ville Stalten
taga någon sin skada igen, för det förflutna,
så återtoge den hvad som före år 1818
{blifvit försåldt och tvingade köparne att benala
efter 1818 års beslut, hvilket vore obilligt.
Detta ville icke eller Ständerna vid sista Riksdag
göra, utan de omtalte blott hvad som skedt;
isåsom «n grund för vidtagandet af riktigare
■åtgärder i framtiden. Det vöre ock högst belklagligt,
om ett sådant misstag, sorn det man
sinser 1811 års författning innebära, icke skulle
stå att rätta, i afseende på dem, som icke intim
föreskrifven tid begagnat sig af de rättigheter
, de derigenom fingo. Hvad Grefve
Spens
Den ir Augusti e, in.
40I
Spens anfort, om sjelfva skattläggningsmetho--  den , är ett Kammarärende som tillhör CammarColIegmm
att behandla, och hvilket icke
synes böra blifva öfverläggningsämne hos Riksens
Ständer. För den skattdragande kan det
vara likgiltigt , om skjutsningsbesväret med
flere onera utgöras i verkligheten eller med
penningar ; men icke så för Kronan ; om hon
i aflägsna orter , der skjuts sällan eller aldrig
kommer ifråga, ej eller får någon ersättning
i penningar, så erhåller hon intet; och den
skattdragande bör icke undslippa, att draga
lika bördor med andra jordägare, emedan
skattläggningen är derpå beräknad. Jag kan
således icke gilla den värde Ledamotens förslag.
Uppå derefter af Herr ‘Grefven och LandtMarfkctlken
gjord proposition, fann Ridderskapét
och Adeln för godt , att Stats- och Oecono
mieUtskottens
ifrågavarande Utlåtande, i anledning
af de dervid gjorde anmäfköingsr, till
Utskotten återremittera,
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlåtandens
Från Stats-Utskoltef.
Af den 31 sistiedne Juliis
N;o 37§. I frågan om pension tili fram*
Ridi. 0. Ad. Fröt. VII. Band» 86
402 Den I] Augusti e, m.
lidne RiksRådet Grefve Liljencrantz^ dotter,
Friherrinnan M. C. Tornerhjelm.
N:o 379. I anledning af RiksdsgsFulImägtigen
Pehr Pehrson för sig och med löftesman
sökte befrielse från betalning af bristande
arrende för Wendtholms Hofstalläng.
N:o 380. Angående förrättad granskning
af TullVerkets Räkenskaper.
Från Stan- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
Af den 23 sistledne Julii:
N:o 377. Öfver väckt motion, rörande
grunderne för Inrättande af Rikets försvarsstyrka.
Af den 30 sistledne Julii:
N:o 381. I anledning af väckt motion, i
afseende på att tillvägabringa en öfvergång af
de mera bildade Folkclasserne till de produce
tiva.
N'0 382. I anledning af väckt motion,
om upphörande af KrigsAcademien m ra.
Från Bevillnings- och LagUtkatten:
Af den 31 sistledne Julii:
N;o 28’ Öfver väckt motion, angående
' Dtn 11 Augusti e. m, 403
yrkad nedsättning uti nu stadgade böter för för-2
summelse att anmäla sig vid Mantalsskrifning,
och att sättet för besvärs anförande öfver Kon*
ungens Befallningshafvandes Utslag, angående
sådane böter, måtte bestämmas.
Från Banco-Utikottet:
Af den 7 dennes:
N:o 42. Öfver väckt motion, om upplysningars
meddelande, i anledning af devid Utskottets
memorial N;o 15 bifogade Tabeller>
rörande BancoVerkets tillstånd.
N:o 43- Angående uppskof med återbetalning
af ett från BancoDiscontVerket år 1818
utgifvet Lån.
N:o 44* Angående förhöjning uti en andre
Kamereraren uti LäneBanken från äldre tider
tillagd gratification.
Af den 8 dennesi
N:o 45. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Memorial, om prag*
ling af så kallade JubelRiksdaler.
Från Lag - famt Allmänna Befvårtoch
Oecottotnie- Ut [Kotten:
Af den 18 sistledne Julii t
125. Öfver Kongl Maj;ts Nådiga Skrif*
404
Den ii* Augusti e. m,
veise, jemte åtskillige enskildte motioner, i frågan
om Näringsfriheten , samt om förslag till
nya Handels- och HandtverksReglementen:
trän LngUt [kottet:
Af den 31 sistledne Julii:
N:o 140. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betäokan-'
de, i fråga om löftesmansrättighet att uppsäga
borgen.
Af den 7 dennes:
N:o 141. Öfver Kongl. Majds Nådiga
Proposition, angående förklaring öfver 5 §. uti
25 Cap- RättegångsBalken samt 4 §. uti 3 Capr
MissgerningsBalken.
N-.o 142. I anledning af gjorde anmärkningar,
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
angående förrymd Makas rättighet att träda
i nytt gifte.
Från Allmänna Befvärs- och OeconomieUtJkottet:
Af den 9 dennes:
N:o 359. I anledning af gjorde anmärkningar,
vid Utskottets förut meddeldte Betän-i
kande, angående användandet af den till Stä—
derne donerade jord.
J)cn II Augusti <*. i/i.
4°5
N:0 161. I anledning af återremiss å Utskottets
förut »fgifne Betänkande, i fråga om
upphörande af de Sjö- och Stapelstäderne beviljade
afgiher för fartyg, som besöka Köpingar
och Landthamnar samt der intaga laster.
N:0 163. 1 anledning af gjorde anmärk
ningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
i frågan om modification af Författningarne,
angående meddelande af pass åt Utländske
män, som i Riket söka inträde.
Upplästes ett från Riddarhusutskott in-i
kommit så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 4.)
justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddage*
den ji Augusti 1823.
S. D. Remitterades till
Stats- och Banco-Utjkotten:
Herr [Bergbmans, Ambrosius Magnus, Memorial,
innefattande anmärkningar vid Utskot
-
406
Den 11 Augusti e, m.
tens den 6 dennes eftermiddagen återremittera»
de Betänkande, i anledning af Kongl. Majsts
Nådiga proposition till Riksens Ständer, angående
ytterligare anslag för fullbordandet af Göth*
Canal; jemte deif Friherre Hjerta, Fredric,
och Herr Berghman, rörande 6imma ämne, af-,
gifne yttranden- Ut Supra.
S- D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden;
Frän Stats- samt Allmänna Befvärs- och
Oeconomie Ut [kotten;
Af den 16 sistlidne Julii;
N;o 370. I anledning af väckt fråga, om
biträde af Statsverket, till Mossodlingar i Skaraborgs
Län.
Af den 23 sistlidne Julii.
N-o 371- I anledning af väckt fråga, om
lifgifvande af en så kallad medborgerlig Catheches.
Af den 18 sistledne Julii;
N:o 372. Öfver väckt motion, om upprättande
af ett Bolag till idkande af bandel å
SydAmerica.
Ven ii Augusti c, m.
497
Från Stats- och BevillningsUiskotten:
Af den 18 sistledne Julii:
N:o 373. I anledning af väckt fråga otn
Portolrihet för RiksStåndens Protocoll och Bi»
hanget dertill vid innevarande Riksdag.
N;o 374- Öfver väckt motion, om Umea
och Luleå Städers befrielse från de med Tullkamrarnes
underhållande förknippade afgifter.
Från Lagutskottet:
Af den 23 sistlidne Juliis
N:o 137. Angående åtskillige föreslagna
Lagförändringar.
Af den 31 pistledne Julii:
N:o 159. Angående förändring i Straff—
Lagarne. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 16 sistledne Julii under N;0
323 afgifne samt den 22 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, angående
ersättning för förlorade ängar m- m. vid gränglinien
emot Ryssland; blef samma Utlåtande,
I anledning af dervid gjorde anmärkningar, till
StataUtskottet återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Statsutskott
4o8
jVen ir Augusti e. m,
fets den 26 sistledne Julii under N:o 349 afgifne,
samt den 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, ofver gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 39 sistledne Maj meddelte
yttrande, angående NummerLotteriets indragning;
blef samma Utlåtande af Rodderska*
pet och Adeln afslaget. Ut Supra.
S. D Efter hos Ridderskapet och Adeln
gjord anmälan, att Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUfskotteus den 18 sisth
julii afgifns Utlåtande, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse jemte åtskillige enskilte motionär,
frågan om Näringsfriheten, samt om förslag tili
nya Handels- och HandtverkeriReglementen,
blifvit till trycket befordrsdt; beslöt RidderBkapet
och Adeln, att utdelning af ett tillräckligt
anta! Exemplar barde inom RiksStånden
så fort möjligt är verkställas, samt att den
till tryckning, papper och häftning åtgående
kostnad borde af de till Riksdagsutgifternes
bestridande anslagne medel utgå; uti h v i 1 kret
beslut de öfrige respective RiksStånden skulle
inbjudas att sig med Ridderskapet och Adeln
förena. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adelil vid Lagtima
Riksdigen i Stockholm eftermiddagen
den II Augusti 1823.
S. D. Remitterades till:
Banco-TJthkoUet:
Herr von Hoheohauseus, Michiel, den i
Ven II Augusti e, m,
409
dennes förmiddagen på bordet lagde motion,
att BancoUtskottet måtte anmodas, att vid det
tillfälle, då Stats- och BancoUtskotten till Riksens
Ständer inkomma med deras sluteliga Betänkande,
rörande Financeregleringen, tillika
afgifva förslag till de föreskrifter för Riksens
Ständers Fullmäktige i Banker, hvilka, enligt
32 §. i Riksdagsordningen, åligger BancoUtskottet
att Fullmägtige meddela. Ut Supra.
Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
densi sistl. Julii under N:ris 360, 363,365,
366, 367 och 368 afgifne samt den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden, öfver
gjorde anmärkningar, vid Utskottets förut meddeldte
Betänkanden:
1:0. I frågan om utbyte af 2lne Indelningar
vid Kongl. LifRegementet;
2:0. Om tillökning i anslaget för ModellKammaren
och Mechaniska Skolan;
3:0. Om LandsStats Tjenstemans rätt, att,
vid 70 års ålder, få på IndragningsStaten upp
föras, till åtnjutande af pension, svarande mot
hela deras innehafde Lön;
4:0. Rörande Herrar Landshöfdingars pen-i
sionsrätt;
h;o. Otn Häradshöfdingars pensionsrätt;
Den Ii Augusti e, m.
N:o 6:o Om Kongl. Räntemästtres och
LandtRäntmästares aflöningsvilkor;
Fann Ridderskapet och &deln för godt,
att, enär sistnämnde Betänkanden redan blifvit
af de öfrige trenne RiksStånden bifallne, för
des6 del dervid låta bero. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats-och
Bevillningsutskottens den 31 sistledne Julii under
N o 369 afgifne, samt den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt fråga om redovisning för de till tryckningen
af 1815 års Bevillningshandlingar anslagne
medel, blef samma Utlåtande, på grund
af Herr Anckarsparres, Ingemar August, dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteiadt.
Ut Supra.
S.D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne samt den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden
;
från Lag~Ut skottet'.
Af den 21 sistledne Julii:
N:o 138. Dels i anledning af väckte frågor,
angående påskyndande af LagComittéens
arbeten och granskning deraf, dels i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förut
meddeldte Betänkande, rörande samma ämne.
Den. n Augusti e, m. 41 [
Från Lag- samt Allmänna Besvärs och Oeconomie•
Utskotten:
Af den 30 sistledne Julii:
N:o 158. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkande,
i anledning af Kongl. Majus Nådiga pioposition
om nödige förändringar i Rikets mått,
mål och vigt.
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomie Utskottet;
Af den 30 sistledne Juli»;
Nto 157* I inledning af väckt fråga om
ändring af terminerne för höstmarknaderoe i
Upsala och Norrtelge. Ut Supra.
S D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUt&kottets den 30 sistledne
Julii under N:ris 154 och 155 afgifne,
samt den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden, i anledningaf gjorde anmärkningar,
vid Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
1:0.
Öm förändring i skyldigheten, att
utgöra Afrads- och KronoTiondespannemål,
samt andre på hemmanen indeldte Räntor.
2:0. Angående KronoTiondegpannemåleng
Utgörande till Stockholms och Malmö Barnhus;
Fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
4l2
Den 11 Augusti e. m.
sistnämnde Betänkanden redan blifvit af Riddetskapet
och Adeln bifallne , Utskottets ifråga
varande Utlåtanden bords läggas till handlingarne.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och lades till handlingarne
Allmänna Besvärs- ochOeconomieUtskottets
den So sistledne Julii, under N:o 156 afgifne
samt den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, rörande de till Utskottet
remitterade Motioner, om inköp för Statens
räkning af ett utaf CanzliRådet C. M.
Schoerbing utgifvet arbete, angående Skogshushållningen.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUti
skottets den 31 sistl. Julii under N.o 40 afgifne,
samt den 6 dennes eftermiddagen på bordetlagde,
Memorial, angående det äfventyr som för Banken
uppstår, i anseende till omöjligheten att
få tillförlitligen upplyst, huruvida dess låntagare,
mot inteckning i fast egendom, äro frie från
förmynderskap eller förvaltning af andra förmonsrätts
ägande medel; fana Ridderskapet
och Adeln för godt, att berörde Memorial jemte
de af Grefve Spens, Carl Gustaf, i anleda
ning deraf, afgifne yttrande, till Lagutskottet
remmittera. Ut Supra.
* S-D. Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 31 sistl. Julii under N:o 41 afgifne
samt den 6 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, om de för inlösen af förslitne smärre
Bancosedlar antagne grunder. Ut Supra.
tv
Ven 11 Augusti e. m.
413
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats-samt
Allmänna Besvärs-och OeconomieUtskottensden
16 sistledne Julii under N=o 376 afgifne, samt
den 6 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:fs Nådiga
proposition , angående Recognitions-skogarne,
blef samma Utlåtande, på grund af der.
vid gjorde anmärkniugar, till Utskotten återremitteradt.
Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj—j
des klockan ett qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsclagen den 14 Augusti*
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconom ieUtskottens den 16
ben ii Augusti f, nt.
sistledne Julii under N.‘o 3675 ifgifne,
samt dea 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande öfver väckt motion ,
om Wester- och Norrbottens Läns sammanslå”*
ende till ett Län.
Herr Montgommirie, Gustaf'. Så väl Utskoti
tens svar, som Herr af Uhrs reservation styrka
mig i dea tanka att dessa båda Län kunna
sammanslås. Herr af Uhr har upplyst,
att productionssättet och bildningen är lika i
båda Länen ; således är det nyttigt , att de
styras af en och samma Landshöfding , t synnerhet
som svårigheterna undvikas , om Landshöfdinge-Recidencet
förlädes till Piteå. Derigenom
hade begge Länen lika långt som nu
till Recidencen , hvilka för närvarande ligga
i ändan af Länen. Jag tror ej att det är localens
vidd , hvarpå man bör fästa afseende , då
fråga är om en eller flera Landshöfdiogar
skola tillsättas , ty di skulle mångfalldiga behöfvas,
emedan vidden går kanske till Tusende
qvadratmil med L3ppmarkerne; men då
innevåoarnes antal tages i beräkning, är en
Landshöfding mera än tillräcklig, emot hvad
som år förhållandet uti de södra Länen. Jag
anser st t en besparing för Statsverket hurde
åstadkommas, genom en sådan indragning ,
och anhåller derföre om återremiss ; eller ock
att Betänkandet måtte få hvila, tills Utskottens
yttrande uti enahanda ämne, rörande Jämtland
och Härjeådalen inkommer, på det dessa
likartade frågor, i ett sammanhang må
kunna upptagas, pröfvas och afgöras.
Den 14 Augusti f, m,
Herr Hartmansdorff, Augurt: För min del
kan jag ej finna annat, än att Utskotten rigtigt
behandlat målet. Om man skall hoppas »
att de aflägsne Länen skola vårdas med den
sorgfällighet som erfordras, så är det nödigt
att en närmare tillsyn af Embetsman äger runi,
och att den nya organisationen icke förändras.
Jag får således tillstyrka bifall ä Utskottens
Betänkande ; och inser intet skäl, att uppskjuta
med afgörandet, till dess en dylik Iråga
förekommer om andra Län. Jag tror , att
samma skäl tala emot den som emot detta förslag
, och sakerne synas så väl kunna åtskiljas,
att jag anhåller, det förevarande Betänkande
genast måtte få afgöras. Mängden af
uppskjutne mål, är redan så stor, att man
icke bör öka den med nya.
Friherre Toll, Gustaf Philip , förenade sig
med Herr von Hartmansdorff.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: De skäl sorn
den siste värde talaren anfört, för bifall till
Betänkandet, måste jag förklara, icke vara
talande. Då Landshöfdingar mera äro tillsatte
för innevånarne , än för vidsträckta ^nen-i
niskotomma Lindskaper, så, enär folkmängden
uti de fiågavarande Länen är oändeligen ringa
, tror jag den besparing kunde ske, att
Länen sammanslogos , och får derföre förena
mig med Herr Montgotnmerie, i anhållan om
återremiss.
Herr Berghman, Ambrosius Maqnus : Dg
Den 14 Augusti f. m.
skäl, sorn Utskotten anfört, till bibehållande
af Länens delning , tror jag ej vara så giitige,
att de bestå vid en noga granskning. Man
anförer afvittringsverket , nybyggens anläggande
, Storskifte, Bruks anläggningar, nya
vägar m. m. såsom skäl. Storskiften i Westernorrland
hafva fortgått sedan i7So:talet. Dä
kommo många Landtmätare dit. Den tiden
hade Landshöfdingame dermed ingen annan
befattning än att förordna Landtmätare, och
då de slutat deras arbete, kom afvittringsDomstolen
och föreslog ägogrymden för hvarje
mantal i proportion af jordens beskaffenhet,
och andra omständigheter. Denne åtgärd
ingafs till Landshöfdingen , som sluteligen deciderada.
Dermed hadeLandshöfdingensåledesej
stort att göra , utan var ganska litet sysselsatt
deraf; Jag bodde i hans grannskap, och hörde
honom ej tala om mycket besvär därvid.
Derefter komma Nybyggen. Sådane hafva
ägt rum i mångfalldiga år. Dervid hafva
Landshöfdingame ej annat att göra, än remittera
saken till syn , och,sedan den inkommit,
gifva bifall till Nybygganläggningen. När
frihetsåren äro tilländagångne , anbefaller
Landshöfdingen att skattläggning skall ske,
och den blifver verkställd. Utt Storskiftena
tager Landshöfdingen ganska liten del , kanske
likväl något mera nu än förr. Nya vägars anläggning.
har existerat äfven före Länsdelningen.
Strömrensningar är något nytt. Dermed
har Landshöfdingen ej någon befattning;
jag supponerar, att der är en skicklig tjensteman
-
Den i4 Augusti J, m.
il 7
man som styrer irbetet. Brukshandteringens
uppmuntran , har åberopats såsom äfven ett
skäl Aldrig hafva uti Westerbotten, så många
och så betydliga bruksanläggningar blifvit
gjorde , som af BergsRådet Baron Hermelin
, och det skedde då Länet var odeladt.
Ej eller hafva någonsin så många Nybyggen
blifvit anlagde , sorn då. Jsg tror ej att han
vann derpå , utan jag fruktar , att han bortkastat
sine penningar, men det bevisar dock,
att under en Lcänsstyrelse , kunde mångå nybyggen
inrättas, jag tror nära 200 mantal,
endast af Baron Hermelin. Hvad vägar angår
, så anlade han en väg om 30 mil , på
egen bekostnad. Detta har skedt förr, med
en Landshöfding , så kan det väl nu äfven
ske. Jag tror , att man bör beräkna Länstyrelserne
efter Folkmängden och mantalens antal.
Dessa Län hafva tillsammans omkring
1,100 mantal och 70,000 innevånare. Jag underställer
då, om det är nödigt, att hålla
två Landshöfdingar , för så liten folkmängd ,
och så litet göromål. Om man jämnförer de bägge
Länen med Östergöthland, så finnas der 6 gånger
mera innevånare än i dem Westerbotten rapporterar
Stalén blott 70,000 R:dr. Är det då skäl,
att löna tvenne Landshöfdingar med deras betjening.
Jag får således begära , att Betänkandet
mätte afslås , och Länen återförenas till
ett; men som Herrar Landshöfdingar torde
hafva betalt Acsord för deras sysslor,
Ridd, 0. Ad. Prof. VII. Band. *7
äi8
Den \S Augusti f. ni.
böra de, vid afgången, af Statsmedlen ersättjs,
för hvad de bevisligen erlagt, och hvad de
öfrige tjenstemännen angår , så tror jag det
vara bäst, att de hädanefter endast tillsättas
genom Constitutorialer, Jag begär att Betänkandet
måtte afslås, och Länen sammanslås.
Friherre Cederström, Jacob : Om de grundsattser
Herr Berghman framställt, kunde
blifva gällande i allmänhet , så voro Landshöfdingetjensterne
öfverflödige , ty af samma
skäl , som aflägsna Collegier (hvilka hittills
utgjort granskande Auctoriteter öfver Lands-,
höfdingarne) kunna förvandlas till första instancen
i vissa uppgifna fall, kaana de blifva det i
andra, men om en sådan reglering blefve till
allmän båtnad, det synes icke hafva ingått i
beräkningen.
Då till Landshöfdisgarnes befattning hörer
, utom allmänna pclicen, executionsverket,
uppsigten öfver uppbörden , allmänna hushållningen
och vägarnes underhåll , att undersöka
medlen till provincernes förbättrande och innevånarnes
större trefnad , så lärer nyttan och
nödvändigheten af dessa tjenster icke skäligen
kunna bestridas, och då en stor del af dessa
befattningar fordra innevånarnes medverkan ,
måste det ögonskenligen blifva menligt för ett
ändamålsenligt utöfvaeds af dessa tjenstebefattningar
, då Lanea äro för vidstcäckte, och
medföra för innevånarna högst betungande
långväga resor, olägenheter, hvilka icke
uppvägas af den kostnad > sorn Länens delning
Dén i4 .lusfisti f. iit.
föcb dersf uppkomnå nya embeten medföra
för Staten. Af sådan anledning, och i mått
af folkmängdens ökning, har delningen blifvit
jord.
Det är skäligen upplyst uti Betänkandet',
hvarföre ej Utskotten lemnat bifall till Motionen
; och af Herr Berghman är icke något argument
anfördtj som i min tanka Iean verka
deremot. Hans anförande innefattar egeuteligen
icke annat än uppgift af några Landshöfdingarnes
befattningar , i afseende på andra
embetsman, och det är, sorn jag visat |
en ganska obetydlig del af deras embats-ålig-,
gauden.
Herr af Schmidt, Georg Lars, införde
■«krifteligen ■:
{Se Bilagan N:o i.)
Herr Bergman: Det är egentligen för att
besvara hvad Friherre Cederström anfört, 8om
jag anmält mig. Jag har visserligen hvarken
sagt eiler tänkt, att Landshöfdingarnes befattning
ej skulle sträcka sig längre, än blott till
hvad Utskotten ömtälat; men jag har nämnt
dessa befattningar , emedan Utskotten anfört
dem såsom hufvudskäi, till Läftsdelnibgén.
jag vet att LandsRöfdihgäröe hafva mångå
Vigtigåré befattningar, jag anhåller otti Steir—
remiss, på grund af de anmärkningar som blifvit
g jorde , och åberopar mig , hvad Herr af
Uhr anion uti sin reservation;
429
ftin 14 Augusti f. m.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsoch
OeconomieUtskottens förevarande Utlåtan»
de böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremittera.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta, att, på sätt Herr Montgommerie
begärt, Utskottens Utlåtande finge hvila
på bordet, intill dess Utskottens Betänkande
, om återläggande af Herjeådalen till Gefleborgs-
och af Jemtland till Vesternorrlands
Län , till Ridderskapet och Adeln inkommer.
Ropades starka Ja , jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att sorn, efter hvad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adela
bifallen.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 16
sistledne Julii under N:o 3»gafgifne, samt den
*2 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse, angående ersättning till ipnevånarne
i Hertigdömena Schleswig och Holl
-
Den n Augusti /. rn.
»tein , för gjorde lefverancer tn m. till Svenska
Armeén , efter freden i Kiel.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus t Af
det uppläste Betänkandet har jag hört, att
Svenska Statsverket ännu har en fordran för
köpeskillingen af Pommern. Jag påminner
mig likväl , att jag ej hort vid de sista Riksdagarne
, huru Staten fått tillgodonjuta denna
Köpeskilling. Jag tror att af detta Betänkande
, anledning är till väckande af motion
derom , och får derföre begära , att Ständerne
måtte få sig förelagd en räkning öfver
de medel , sorn blifvit erlagde för Pommern
och Rugen.
Grefve af Ugglas , Gu fl af: Jag fattade ej
rätt, hvad Herr Berghman yttrat; men i afseende
på Räkenskaperne för ifrågavarande
medel, får jag tillkännagifva, att de ingå uti
räkenskaperne för Krigsfondsmedlen , att desse
alltid blifvit förelagde Ständernas granskning,
och att det är deraf man utrönt, att en fordran
återstår , som dock i det närmaste lärer
vara alslutad. Då nu ifrågavarande utgift
är en Krigsutgift, har Utskottet ej funnit något
lämpligare sätt, än att den utgår af hvad genom
Kriget tillfallit Stats-Verket. Jag finner
således ej något hinder att bifalla Utskottets
Betänkande.
Herr Bergman: Jag har intet att anmärka
vid Utskottets Betäckande, ty fordran bör
betalas. M?n hvad det angår , att KfigsfondLs
-
ioeu., i4; Augusti fi m.
täkenskaperae akola innehålla redovisning, fösgPommern
och Rugen, och att den kommit tili,
Riksens Ständer , så bar jag derom ingen kunskap,
Jag har ej sett ett jota 3. som upplyst
den saken.
Grefve, af Ugglas,:, Jag underställer den
värde talaren, oin det någonsin varit brukligt,
att räk.enskaperne framläggas, för Riksens,Ständer.
D? granskas, af Revisorerne och Stats-r
Utskottet. De sista Revisorerne hafva, uti
deras berättelse 3 upptagit förhållandet dermed.
Herr Berghman : När det är^.fråga örn millioner
, som jag supponerar hafva influtit för.
Pommern och Rugen , så fordras väl en mera
allmän och noggran- uppgift af räkningarne.
Här äro närvarande flere af de siste Revisorge,
och jag får, fråga dem, otn de bekräfta
hvad Utskottet sagt , att räkenskaperne varit
dem förelagde ? Jag tror det vara hvarje representants,
rättighet, och skyldighet,, att bevaka,
sitt lands rätt och bästa».
Htrr Grsjucn ofji Landt Marskalken, gjorde
proposition till bifall , af Stat&Utskottets ifrågavarande
Utlåtande , hvilken proposition med.
Ja besvarades,; Och- skulle Herr Berghir.ans qfe
yanberörc.e motion hvila på bordat
-
Vid förnyad föredragning af' EagUiskoctets
den 23 sistledne julii under N ;o 134 &h
Den 14 Augusti f, m,
423
gifne, samt den 2 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar, vid Utskottets den 10 sist—
ledne April meddeldte Betänkande , angående
åtskillige föreslagne Lagförändrisgar, till minskande
af kostnader och besvär för rättsökande
, vid Rättegångars utförande? blef samma
Utlåtande, uppå gjord proposition , af Ridder*
skapet och Adeln bifallet»
Föredrogs å nyo Lagutskottet» den 23
sistledne Julii under N:o 135 afgifne, samt
den 2 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 14 sistledne April meddeldte
Betänkande , angående yrkad rättighet
lör .syskonebarn samt med hvarannan pä sidan
i svågerlag varande personer , att ingå ägtenskap
, utan att behöfva söka Konungens tillstånd.
Herr von Hartmansdorff, Angnst'. Då LagUtskottets
Betänkande första gången förevar,
yttrade Herr Ehrenborg och jag åtskilliga betänkligheter
emot dess antagande; och an;
märkningarne gingo derpå utfatt,, otti någott
förändring skulle göras , vore det nödvändigt,
sttäfven ändraandra lagens stadg.anden, i afseende
på förhållandet mellan syskonebarn. Följdem
af dessa anmärkningar har varit den , att Utskottet
föreslagit en lagförändriog, äfven hvad:
lägersmål emellan syskonebarn beträffar. De
4*4
Den 14 Augusti j, m.
skäl sorn afråda bifall härtill, äro så omständligt
och väl utförda uti Kongl. Maj:ts nyss
upplästa yttrande, då Han , vid en föregående
Riksdag, vägrade Sin sanction å ett dylikt
förslag, att jag anser öfverflödigt, att något
tillägga. Således hemställer jag, att Betänkandet
måtte afelås. Jag har hört, att PresteStåndet
redan så gjort, och anhåller, att
ProtocollsUtdraget derom , måtte, ifall det ankommit,
få uppläsas.
Härefter upplästes PresteStåndets ProtoCollsUtdrag
af den 5 dennes, hvaraf inhämtades,
att LagUtskottets ifrågavarande Utlåtande
blifvit af PresteSråndet afslaget.
Grefve Spens, Carl Gu/la}: Vid förevaran
de
Betänkande, skall jag anhålla att få göra
några anmärkningar, så i afseende på formen
och saken, som sluteligen sjelfva redactionen
af den föreslsgne §:n. 1 afseende på formen,
förekommer att LagUtskottets första Betänkande
innehöll ett förslag till ändring i GiftermålsBalken.
Dervid gjordes anmärkningar, att
den ej kunde ändras, utan i sammanhang med
förändringar på andra ställen i Lagen. Det
torde således förtjena en närmare pröfning, huruvida
den del af Betänkandet, som angår de
nya förslagen till ändring, hvarmed Utskottet
inkommit, icke år blott första gången före, i
stället för att den andra delen är andra gången
före- Om så är, hvilket jag tror, anser
jag, att frågan om förändring i MissgerningsBalktn
kan återremitteras, men att den andra,
Den 14 Augusti f, m.
425
rörande GiftermålsBalken, kan afslås, eller med
förändringar antagas. Jag har dock blott velat
väcka fråga härom, om Ridderskapet och Adeln
ej skulle bifalla den delade återreniisseri.,
anhåller jag åtminstone, att hvardera ämnet
inätte särskildt företagas till pröfning. Hvad
sjelfva ssken angår, instämmer jag med Herr
Cederborg, att här äro tvenne olika ämnen.
GiftermålsBalkens stadgande, om förbud för
syskonebarn att äkta hvarandra, förskrifver sig
ifrån en, uti Religions-stadganderne fordom
intagen PoliceFörfattning. Denna uppkomst af
stadgandet vitsordas af historien, likasom deraf,
att uti Protestantiska länder dessa förbud
småningom minskas. Under Hierarchiens tid,
var det Påfvarnes rätt, att lemna dispence till
sådane giftermål. Det är sannt, *tt vid reformationen
godkändes väl den tankan, att Konungen
var Kyrkans öfverhufvud; men att någon
skulle kunna dispencera från brott , den
tankan är så stridande emot tidens anda, att
då det blifvit fråga derom, det är en angelägen
fordran af moraliteten, att icke det som i
ena fallet framställes såsom brott, då det uti
MissgerningsBalkeo kallas andra förbudna leder
må af någon menniska kunna förklaras vara
utan ansvarighet. Derföre har jag trott, att så
snart det stadgande icke upphäfves, att sådane
giftermål äro förbudne , böra de vara absolut
förbudne, men blifva de tillå t ne under något
vilkor, så böra de blifva absolut tillåtne. Derföre
tillstyrker jag bifall å Utskottets Betänkande
i denna del. En annan fråga är , om
lägersmål och stadgande af större stråft för
JO e n 14 Augusti j. m.
lönskaläge mellan syskonebarn. Denna fråga
är bestämdt ett policestadgande, och bör serskildt
afgöras. Jag finner ingen olägenhet, af
hvad Herr Cederborg föreslagit, att bibehålla
MissgerningsBalkens 58 Cap., sådant som det
är, men om icke detta godkännes, får jag föreslå
, att, i stället för Utskottets redaction,
§:n helt och hållet matte uttagas. Utskottets
förslag, angår endast lägersmål emellan syskonebarn
och slutas med , att detta brott skall
straffas med böter , som för lönskaläge i
allmänhet. Således är hela §:n inbegripen
uti 35:te §:n. Det är lika sorn, om eaCavalleriChef,
uti en instruetion för sitt Regemente,
stadgade: Alla hästar skola hafva så
och så stor ration, grå hästar skola hafva samma
ration. Hvad redactionen angår af §:n>
som nu är införd i detta Betänkande, så är den
under allt klander, jag torde ej behöfva mera,
för att bevisa det, än att uppläsa den ordagrannt
utur Betänkandet. Den lyder sålunda:
Lägrar man jiti fyjkanebarn, eller then Jorn förr ägthans
eller hennes fyfkonebarn till ägta , elller eljest:
häfdat ha/ver, Bote forn förLönJka läge. jag
hemställer om deruti finnes någon antingen
logik, eller gramatik.
Herr Hämmarjhjötd, Lorenzo: I fall man
närmare betraktar historien om uppkomsten af
förbudet mot äktenskap emellan syskonebarn,
så kommer man lätt derhän, att yrka bifall till
till LagUtskottets Betänkande. Det är bekant,
sorn Grefve Spens yttrat, att hela förbudet har
sin upprinnelse ifrån det Calholska Presterskapet,
och hvad som dermed menades, är ock
Den 14 Augusti f. m,
42?
klart i ty i och med det samma, som detta förbud
stadgades, underrättades man tillika , att
man med penningar som betaltes till Biskapen
eller Påfven, kunde blifva från förbudet dispmcerad.
Således uppkommer i och med förbundet,
något omoraliskt och förderfligt, i det att
man först stadgar något såsom orätt, men tillika
»tt , så framt man betalar penningar derför,
upphör detta orätta, att vara orätt , eiler kats
af en mensklig ynnest förklaras, att icke böra
så anses. Detta är annars, såsom också Grefve
Spens anmärkt, just igenom antagandet af
möjligheten att dispencera detta förbud , sora
det gifves tillkänna, at£ densaken som förbjudes,
i sig sjelf ej är ond, ej är orätt; ty hvilken
mensklig makt skulle väl kunna upphäf
va
det verkliga orätta? Jag bekänner också,,
att jag icke förstår, hvarifrån mari har anledning
till den skuggrädsla, att sedernes. renhet
skulle lida derigenom , att syskonebarn finge
gifta sig, utan att gå till Kungs, ty förmodelig
gen måtte så väl i afseende på dem, som på
andra gälla den satts, Paulus yttrat, att det är
bättre gifta sig, än brinna. Hvad äter angår,,
att slägtet derigenom skulle försämras, så tror
jag, att Historien motsäger det, då man vet att hos
vissa nationer, och till och med de sorn halva,
längst bibehållit den bestämdaste nationalitet
, genom Lag varit stadgadt att slag*
fingar skulle gifta sig med hvarandra. Beträffande
sluteiigen dszt skäl , att visse Embets
man
derigenom1 skulle mista sin inkomst, så
är detta en consideration , sorn det ej passar
Jfied Riksens Ständers värdighet att göra af
-
43S
Den 14 Augusti f, m.
seende på. och jag vill derföre önska att ett
sådant skäl ej blifvit yttradt på detta rum. Af
alla dessa anledningar, yrkar jag, med Grefve
Spens, bifall till Betänkandet, så vidt det rörer
syskonebarns rätt, att med hvarandra ingå
Giftermål. Men deremot bekänner jag, att jag
finner besynnerligt, att Utskottet gjort ett tillägg,
i anledning af återremissen, och föreslagit
ett förändradt stadgande uti MissgerningsBalken.
Jag vet ej att det är påkalladt af hehofvet;
ty då man yrkar, att det är för bibehållande
af sedernes renhet, som man ej vill, att
förbudet mot syskonebarns giftermål upphäfves,
så tycker jag att det är mera skäl att bibehålla
stadgandet i MissgerningsBalken, såsom
band på brottet och ej införa något , som försvagar
detta band. Dst osedliga bör Lagen
strängt motverka, och han gör det så mycket
säkrare, om han ej söker hindra en sak, hvaruti
ej är något ondtj ty visserligen leder
det snarare till renhet uti seder, än tili deras
förskämmande, att personer gifta sig. Det är
dessutom så mycket mera skäl till bifall, som
det är bekant att Kongl. Maj:t ej nekar dispence
till desse giftermål, och då orsakas derigenom
blott onödig kostnad och omgång,
H err Ehrenborg, Casper: Då LagUtskotfets
Betänkande förra gången förevar, hade jag den
äran gifva tillkänna min öfvertygelse, att om
ock de betänkligheter mot förslaget, sorn blifvit
anförde, kunde förfalla, vore lagförändringen
dock icke af den angelägenhet, att den
partielt borde beslutas, di en allmän lag före
-
Ben i4 Augusti J. m,
slår, helst den agde sammanhang med flere andra
stadganden uti lagen. Jag har ock af Utskottets
Betänkande icke blifvit öfvertygad, att
icke samma slägtförhållanden, som legat till
grund för börd å jord, äfven föranledt till de
stadganden , som finnas om lägersmål emellan
närmare beslägtade personer. Utskottet säger
väl, att det icke finner ett sådant sammanhang
mellan dessa omständigheter; men har ej derföre
anfört några skäl. Jag finner det likväl så
mycket mera , som man i afseende på jäf uti
lagen hänvises till Giftermåls- och JordaBalkarne.
Lika med Grefve Spens, anser jag den
förändring, Utskottet föreslagit uti 58 Cap.
MissgerningsBalken, icke vara lämpelig. Att
derupptaga detserskilta förhållandet emellan syskonebarn,
då man ej stadgar något serskildt
förhållande, vöre efter min tanka till det minsta
öfverflödigt, likasom åtskillige andra stadganden,
borde utur lagen uttagas samma stund
som äktenskap tillåtas mellan nära beslägtade
personer och 6kyldskapsbandet uppbäfves. Jag
vågar upprepa, att jag ej tror denna lagförändring
vara af den vigt, att ej dermed kan anstå,
tills den nya lagen blifver fastställd , och
anhåller derföre, äfven med afseende å Herr
Ribbiogs särskilta mening, att Herr Grefven
och LandtMarskaiken täckes göra proposition
till afslag å Betänkandet i hela dess vidd.
Herr Stråle, Nils Wilheim'. För min del,
instämmer jag med Herr Ehrenborg. Jag har
redan vid ett annat tillfälle, yttrat den åsigt
jsg har i fråga örn lagförändridgar, att neni
-
43°
¥)en 14 Augusti f rit,
ligen man skall gora skillnad derpå , om lägförändringen
är i öfverensstämmelse med förut:
antagne principer, eller om den innefattar någon
förändring deraf. Vår lag antager, att den
närmare 6lägtskapen räknas till och med syskonebaro.
Derföre är ansvaret strängare för
lägersmål deni emellan; rättighet till börd
sträcker sig ej längre än til! syskonebarn, och
vid detta led, stadnar äfven jäf emot Domare,
ö. s. V. Rubbar man ä ett fall principen, si
måste man äfven göra det i andra fall, annars
uppstår skiljaktighet. Säger man att denna
skyldskap ej hindrar äktenskap, så bör man
ock säga, att den ej innefattar jäf, och antager man
åter, att dispencerätfen ej är riktig, så bör man ock
borttaga ali dispencefätt från Konungen i frågor
om svågerlag. Med ett ord, då man vili rubba
Lagens grund i ett fall, måste man undersöka
aila de delar af Lagstiftningen, sorn dermed
stå i gemenskap och detta torde Vara af
tuera vidd och omfattning, än att detsamma,
så till sågandes, på stående fot, kan tillvigabringas.
Af dessa skäl, och då någon förändring
nu icke är af behofvet påkallad, tror jag
det vara rättast, och medförande de minsta 0-  lägenheter, att afslå Betänkandet.
Grefve Spens': Öm, eftsr hvad jag hörfe
Herr Stråle och Herr Ehrenborg yttra, fråga
blifver om afslag å Betänkandet, skulle jag för
min del, ej vilja höja min föst deremot, så
framt uti beslutet intages , att Ridderskapet
Och Adeln ansett någon förändring uti stadgandet
icke, för de i närvaråndg^v&t& af nödvän-,
Den 14 Jugusli f, m,
digheten påkallad, utan att dermed borde dröjas,
till dess frågan förekom i sammanhang med
nya lagverket. Detta är ungefär detsamma som
Herr Ehrenborg och Herr Stråle yttrat 5 min
anhållan är blott, att i beslutet måtte intagas,
att detta varit Ridderskapets och Adelns skäl,
på det att icke afslaget må tjnses såsom ett bifall
till den motsatta principen, hvartill jag icke
kan samtycka.
Herr von Hartmansdorff: jag hade ej
tänkt vidare uppehålla Ridderskapet och Adeln,
dä flere ledamöter tillstyrkt afslag: mert
det tillägg Grelve Spens föreslagit , tror jag
mig böra bestrida. Jag kan ej anse afslaget
biott för ett uppskof, tills den allmänna lagförändringen
hinner föregå, utan tror Betänkandet
böra afsiås, emedan det i gin grund är
origtigt. Det har blifvit lagdt förbudet för
skonebarn, att ägta hvarannan till last, att det
vore en följd af Catholska Presterskapets; girighet
att förtjena penningar på dispenccr. Vill
man betrakta saken på den svarta sidan, så
kan man visserligen framställa den på detta
sätt, men derföre att Catholska Presterskapet
uti några fall visade snikenhet, kan man tj
neka, att det uti andra hade ganska goda skäl
till sina läror, och ibland dessa händelser räknar
jag den närvarande. Om de religieusa åsigterne
den tiden ledde till vidsträcktare ägtenskapsförbud
, än nu, så är deras inskränkning
äfven en följd af religionsmeningar, elier
af reformationen. Gifvet är i alla fsll att det
finnes juridiska stsdgandsn, som hafva ett när-3
432
Ben 14 Augusti j, m.
mare samband med religionen och sederna !
och d^t är otvifvelagtigt utur denna djupare
åsigt, mera än utur den blott juridisk» och
politiska, som PresteStåndet afslagit lagförändringen.
Med Grefve Spens instämmer jag
visserligen deri, att ingen kan dispenceras från
ett brott; men omså torh åller sig med ägtensKap
i förbudna leder, och Konungen ej för
visfa tillfällen må kunna gifva dispence, så frågas,
huru Lagutskottet mä kunna genom sjelfva
lagens upphäfvande, gifva en sådan dispence
för afl tid. Våra efterkommande kunde ock hafva
en motsatt åsigt med nu varande Lagutskott,
och upplifva förbudet. Grefve Spens har yrkat
att MissgerningsBalkens stadgande om straff
för lägersmål mellan syskonebarn, borde bibehållas,
ehuru lörbudet mot äktenskap emellan
dem upphäfdes, emedan det förra vore ett po.
licestadgande, men det sednare en religionssak*
Jag tror mig dock böra fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på olämpligheten, att
bibehålla i MissgerningsBalken detta stadgande,
sedan det saknade sin grund uti Giftermåls*
Balken. Det vöre att blott agta skalet sedan
kärnan försvunnit, och j3g inser ej hvartill det
skulle tjena. En ledamot har framställt denna
fråga ur den förhatliga åsigten, som skulle förbudets
bibehållande vara en penning not för
de Embetsrnän, genom hvilkas åtgärd , dis—
pencer meddelas. Jag får dervid erinra om något
sorn förut blifvit yttradt, nemligen, att
Serskildta Utskottets förslag rörande papperslösen,
åsyftar, att den såsom aflöning för Embetsman
-
Dtn 14 Augusti /. m, 433
betsmän skulle försvinna, men i stället ingå till
StatsCassan, hvarifrån Embetsmännen åter borde
aflönas. Således, då StatsCassan får inkom*
sten , kan Embetsmäns egennytta icke åberopas
såsom skäl till Betänkandets ogillande.
Herr Hammarskjöld har anfört såsom grund
till förbudets upphäfvande, att de folkslag, som
gifta sig inom de hos oss förbudne leder, bättre
bibehålla nationaliteten. Jag förmodar, att
han menar Judarne, men tror ej, att vi Svenskar
böra taga dem till efterdöme för våra
handlingar. Således tillstyrker jag, att Bidderskapet
och Adeln måtte, utan tillägg, afslå
Betänkandet,
Grefve Spens: Herr von Hartmansdorff
malte hafva missförstått hvad jag yttrade , då
han ansett mig hafva anfört, att stadgandet uti
MissgeiningsBalken vore en ordningsstadga,'
och det andra en religieuse stadga. Min mening
var. att det förra alltid af oss måst anses
endast såsom en oidningsstadga, och att det
andra åter har sitt upphof i opinionen, såsom
religieuse stadga. Det ligger en stor skillnad
deruti, om ett stadgande förskrifver sig från
Religionens uppenbarare, eller om de, som sedermera
utbildat den på jorden, hafva tillsatt
det. Sådane tillsatser kunna rubbas af menniskor,
likasom de tillkommit, genom menniskor,
och jag kan ej förstå, hvarifrån Herr von Hartmansdorff
hämtat grunden till den förundran,
att då Konungen ej skulle kunna gifva en så
-
Ridd. 0. Ad. Prot. VII. Band.
*8
434
T)an 14 Augusti /. tn
dan dispence, Lagutskottet och Ständerne skulle
kunna iörklara, att saken ej vöre nå-i
got brott. Det är likväl den skillnad att när
Lagstiftande magten gör det för alltid, då är
det ett uttryck, af tidens anda, ej olämpligt
användt , när det röret dessa tillsattser. När
åter det är för det särskilta fallet , som tillåtelsen
gifves, då är det formen af det heliga,
som är antastad. Derföre kan jag ej annat, än
alltid bestrida i principen all dispence för särskilta
tillfällen, från hvad en lag stadgar, sorn
opinionen satt i samband med religionen. Jag
tror ej, att det kan nekas, att detta är sf samma
natur som det aflatskrämeri var i stort,
hvilket gaf anledning till Reformationen.
Herr Hammar/kjöld: Jag förenar mig uti
allt hvad Grefve Spens nyss yttrat, och vill
blott upplysningsvis Rämna, att jag icke kari
tro eller veta, med hvad skäl man skulle föreställa
detta förbud, såsom ett religionsstadgande.
Uti allt hvad som hörer tili kunskapen
om religionen, finnes intet som dertill föranleder.
Det är ej ett religieust utan ett prästerligt
stadgande under den tid, då Presterekapet
öfver hula Europa var i förfall, och man»
sysselsatte sig mera med förderfvande af religionen,
än med dess ordentliga vidmagthållande;
mera med uttänkande af medel att vinna
jordiska ägodelar, än med anvisande på andliga.
Deremot har jag aldrig hyst den tanken,
att Sveriges nuvarande Prestestånd, af sådan
beräkning, afslagit Betänkandet. Jag trot tvä riem
att det skett af den gamla vanan man haft
Den 14 Augusti f. m.
435
att anse saken som otillåtlig, ty det ar be-,
kant, att vanan är andrei naturen. Hvad jag
yttrade, att det gifves nationer, hos hvilka
giftermål uti nära äkyldskapsgrenar varit bruklige,
nyttjadejag ej som skäl, hvarföre Betänkandet
borde bifallas, utan blott såsom en vederläggning
af hvad Utskottet yttrat, och det var
ej min mening att framställa Judarne såsom
något exempel för oss. Det är visserligen sant,
att giftermål nära slägtingar emellan, var tillåtit
hos Judarne likasom hos de fleste Orientens
nationer, meli det var äfven tillåtit hos Perser
och Egyptier och de äldre Grekerne , och jag
påminner mig ej, om icke det till och med
hos derti var lag. Åtminstone vsr det mycket
btukeligt, i synnerhet i Sparta. Der voro dé
Heste gifte med sine systrar eller Cousiner* titan
att deras natur derigenom förderfvades.
Skulle Ridderskapet och Adeln * åf de skäl
Herr Ehrenborg och Herr Stråle anfört , finnå
äkäl att förkasta förslaget, så förenar jag mig
med Grefve Spens, om det åf honom föreslagne
tillägg till propositionen* rörande orsaken*
hvarföre förslaget icke denna gång antages.
Herr Grefven och Landt-Mar ikalken yttrade,
ätt ehuru Ridderskapet och Adeln visserligen
kunde, pä sätt Grefve Spens föreslagit, skilja
LagUtskcttets Utlåtande i tvenne delar, samt
äluteiigert afgöra en del Och återremittera en
annan, helst sista d< leh af Utlåtandet innefattade
svar uppå en af Herr Ehrenborg framst
alid ny motion ansåg Herr Grefven och LandtMar.
kalken likväl, enär under discussionen flere
43©
Den 14 Augusti f, m,
ledamöter anhållit, att Utskottets Utlåtande
matte i hela dess vidd till slutelig pröfning nu
företagas, sig böra först göra proposition till
bifall å berörde Utlåtande i hela dess vidd.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
samma Utlåtande till älla delar afslå.
Ropades Ja.
Grefve Spens: Jag har redan yttrat, att
då jag hört så många tala för uppskof af saken,
vill jag ej disputera det, med afseende å de
skäl Herr Ehrenborg och Herr Stråle anfört; men
frågan, huruvida dessa skäl böra i ProtocollsUtdraget
åberopas, synes kunna af Herr Grefven
och LandtMarskalken serskildt framställas,
och jag anhåller nu om en sådan proposition.
I annat fall begär jag , att detta måtte uti
Protocollet blifva upptagit såsom min reservation.
Herr von Hartmansdorff'. Jag vill blott med
ett par ord underställa Ridderskapet och Addela
om det är skäl, att genom ett sådant tillägg,
som Grefve Spens föreslagit, på något vis söka
försvaga vigten af de grunder Kongl. Maj:t
anföri i Sitt svar på Riksens Ständers förra
framställning i detta ämne. Det förtroliga umgänge,
som emellan syskonebarn äger rum,
bör skyddas genom förbud emot giftermål u
-
Drn j 4 Augusti f. m.
43?
tan serskilt tillstånd och strängare straff för
begagnandet af tillfället att öfverträda sedlighetens
bud, Slägtskapsbandea böra ej försvagas;
det skulle blott skäck Familleförhållandena,
utan att gagna någon. Detta är ett af dem,
sorn ej äro rent af religieusa eller rent af Politiska; ,
utan båda delarne gemensamt. Derföre bör ock Kgl.
Majit äga rätt, att dispencera från lagstadgandet,
närde ifrågavarande personerna gjort sig värdige
af en sådan eftergift, men icke annars- Ansäge
man syskonebarn lika främmande inbördes,
som andre personer , sä vore det äfven en
följd, att man icke kuncie lemna dem af olika
kön samma tillträde till hvarandra, som hittills.
Huru mången behöfvande, som hittills utan
klander kunnat fly till ett syskonebarn, skulle
jcke då beröfvss detta stöd? audra menliga
följder af detta stadgande , att förtiga. Jag
hemställer då till Ridderskapet och Adeln, om
det är skäl, att ändra en författning, corn ej
medfört någon skada, men vä! gagn. Man bör
vara vsrsam att rubba stadgandeti, der både
yttre och moraliska skäl tiil den grad måste
tagas i beräkning, som i detta fall. Jag anhåller
således, att allt tillägg måtte uteblifva.
Herr Ehrenborg: Då jag ej ingått uti nå
got
hufvudsakligt yttrande, är det visserligen
likgiltigt, huru afslaget motiveras, men jag
tror mig blott böra framställa min mening ,
att om ock inga serskiUe motiver anföras, äro
Riksens Ständer lika obchindrade , att, vid en
annan Riksdag, taga detta ämne under pröfning,
och de få så myckel mera anledning dertill,
m
Ben 14 Augusti /. »1.
sorn LagComitiéeo icke upptagit sy skan ebarn
bland förbudne leder och. föreslagit den förändring,
som Lagutskottet nu tramsta Ut. Derföre
synes inig att det lika litet i denna sak,,
som uti andra är nödvändigt, att uti ProtocollsUtdraget
motivera afslaget.
Herr Grejven och Landt Mar (hålken frågade,
Otti Ridderskapet och Adeln önskade, att det af
Grefve Spens åberopade skäl borde uti Ridderskapeti
och Adelns nyss. fattade beslut, in--  föras.
Ropades några Ja. jemte starka Nej..
I anledning hvaraf Herr Grejven och Landt-.
Mar/kalken förklarade , att sorn, efter hvad han,
tyckt sig finna, Nej öfverrö&tat Ja, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln, afslagen.
Företog* till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens. den 18,
sistledne Julii under N:o 375 afgifne, samt den 5
dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af de vid innevarande Riksdag
väckts motioner,' om en förändrad reglering
af Hospitalslnrättningarne i Riket.
Halis Excellence Herr Grefve De la Gardie,
Jacob, anförde skiifteligen :
(Se Bilagan N;0 2.)
Den 14 A11 gus i i /. m.
439
Herr von Hartmansdorff, Avgud', Hans ExCellence
Herr Grefve De la Gardies yttrande
innefattar två saker; den ena frågan, huru Hospitalen
böra förvaltas inom hvarje Län för sig;
den andra, huru samtelige Hospitalen i Riket
skola få en gemensam lörer.ingspunct i Statsförvaltningen
I förra alseendet kan jag ej finna
annat, än att Utskotten gjort ett ganska rigtigt
förslag, att nemligen Hospital och Lazarett
böra inom hvarje Län förvaltas af samma myndighet.
Dessa båda barm hertighets-anstalter?
föremål äro- så nära med hvarannan förenade,
att de svårligen kunna åtskiljas, utan en skadlig
styckning af göromålen. Det är derföre
lämpeiigt och nödigt att förena dem, och att
Fresterskapet, såsom barmhertighetensmålsmän,
äfven måtte få andel i förvaltningen. Hvad
åter beträffar öfverstyrelsen af dessa inrättningar
i hela Riket, så är det visserjigar, icke Utskottens
mening , att den skulle saknas. Utskotten
hafva egenteligen icke omtalat den, utan
blott sagt sig finna rigtigast, om den vore
gemensam både för Hospital och Lazarettet.
Sådan vården af dessa inrättningar nu b«-  finnes är den styckad. Hospitalen stå under Seraphimer
Gillet , Lazarett,en under Sundhetskollegium
hvilket åstadkommer söndringen.
På förhand bör jag nämna, att denna angelägenhet
är en af dem, som blifvit behandlade
af Serskildta Utskottet: att detta ansett SeraphimerGillet
öfverflödigt och öfverstyrelsen böra
finnas i S u n d he ts Co 11 eg i atti. Jag tillstyrker
således bifall å Utskottens Betänkande.
449 Den 14 Augusti f. m.
Herr Grefven och Landt Mar falken frigade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats- och
OeconomieUtskottens förevarande Utlåtande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Lar åt Mar [kaihen
hemställde , om Ridderskapet och Adeln
behagade gilla Utskottens berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
1 anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarfkalken
förklarade, att som, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Hane Excellence Herr Grefve De la Gardie
anmälte till Protocollet sin reservation emot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att ianan han för Ridderskapet och Adeln föredrager
BevillniugsUtskottets den 31 sistledne
Julii under N:o 29 afgifne, samt den 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 3 sistledne Junii under N o 12 meddeldte
Betänkande, rörande de genom Stora Sjötullen
inflytande Bevil,lningstnedel, hvilket Utlåtande,
Den 14 Augusti f. m,
44i
i Plenum den 11 dennes förmiddagen, förklarades
böra hvila på bordet till detta Plenum,
ansåg Herr Grefven och LandtMarJkalken, med
anledning af den i förstnämnde plenum förefallne
discussion, sig först böra inhämta Ridderskapets
och Adelns tanka, huruvida Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att detta ämne nu finge
till pröfning företagas, eller önskade, att detsamma
skulle än ytterligare hvila.
Grefve Lagerbjelke, Axel, anförde skrifte—
ligen:
(Se Bilagan N:o 3.)
Herr Grefven och Landt Mar [kalken hemställde
om Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att Bevillningsutskottets ifrågavarande Utlåtande
nu finge till pröfning och afgörande
företagas.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Friherre Cederström , Jacob ; Om , uti förevarande
Betänkande , fråga ej vore om annat
, än om erkännande af principen , skulle
jag visserligen icke anse mödan värdt, att yrka
det Betänkandet mätte få hvila , till dess
OeconomieUtskottet inkommit med sitt yttrande
, rörande handelsfriheteo, men i Betänkandet
förekomma bestämda detaiiler, i afseende*^!
Rikets handels-förhållanden; hvilka, i
händelse de skulle bifallas, ej äro af natur,
att kunna afgöras så som Utskottet fö
-
442
ficn 14 Augusti/ m.
reslagit. Af sådan egenskap är dea frihet
till nederlag af varor , som Bevillningsutskottet
föreslagit i de Städer, hvilka hafva 14,000
R:drs tulluppbörd- Det är ett ämne , hvarom
Riksens Ständer ej kunna besluta, utan,
blott framställa deras underdåniga önskan.
Det är efter min tänka märkbart nog , att då
Bevillningsutskottet ifrån början haft gemen1
samma remisser i ämnet med QeconomieUtskottet,
något sammanträde likväl icke blifvit
hegardt , eller beviljadt , förr än svarpå återremissen
skulle afgifvas. Annars hade det
gemensamma Betänkandet redan kunnat vara
bär. på samma, gång, sorn tulltariffen. Blott,
tulltariffen tillhör Bevillningsutskottet ensamt
att uppgöra ; roeo det öfriga bör behandlas
i gemenskap med QsconomieUtskottet. Af
dessa skäl anser jag att Betänkandet icke nu,
bör afgöras, men om Ridderskapet och Adeln
är af annan tanka , anhåller jag att allt hvad.
Utskottet yttrat rörande principen, måtte afsläs
f på det att man sedan måtte komma i
tillfälle att behandla den uti ett sammanhango.
Herr Tham , Wolrath.: I anledning af
hvad den siste talaren yttrat , angående nederlagen,
så har Bevillningsutskottet ickebefattat
sig med någon nederlagsrätt.^ De äro,
såsom de hittills varit ansedde , sora Oeconomi»
mål. Betänkandet innehåller tvärtom,
att hvad som blifvit yttrsdt om Credit-upplasj
, ej bar afseende på rubbning af hittills
gällande nederlagsfrihet. Frågan har blott
varit om credit upplag, ej i anledning af nå« t
Ec.n 14 Augusti /, m.
gös, motion eller remiss, utan emedan Utskottet
ansett sig böra föreslå denna anstalt , såsom
ett correctif eller såsom ett mede! att vinna
större tullinkomst och hindra tullförsnillning.
, Med samma rätt har BevillningsUts kottet
ansett sig kunna göra detta , som Utskottet
föreslår, huru BevillniogsCommittéer skola
sammansättas och värdering ske, m. m. Hvad
frågans företagande till afgörande beträffar ,
så yill jag ej deröfver yttra mig , ty onj jag
icke bedrager mig, har Ridderskapet och Adeln
redan besvarat den frågan med Ja , och
då behöfver man ej ingå uti vederläggning af
hvad friherre Cederström derom yttrat. Hvad
åter beträfFar Friherre Cederströms yrkande
om afslag , så torde han tillåta , att Silken
först får discuteras.
Herr von Qvanten, Carh Då fråga no; är
om, antaga Betänkandet, hemställer jag,
att man måtte antaga principen särskildt , och
Tariffen serskildt, ty hvad den sednare angar,
finnas, många särskilta meningar och reservationer
, så att den bör punctevis granskas.,
Herr Lefrén , johan Pehr-. Innan jag inlåtet
mig uti discussron, utbeder jag mig Herr
Grcfvens och Landtmarskalkens yttrande , huruvida
det förhåller sig , såsom Herr Thim
anlört-, att nemligen Ridderskapet och Adeln
redan afgjort , att målet skall upptagas. lag
har tyckt ipig ffpns , att framställningen var
sådan , att äranet skulle ligga på bordet för
att behandlas i gin helhet. Skulle detta vara
Den i4 Augusti /. m.
beslutst , så lärer all discussion nu vars öfverflödig.
Herr Grejven och Landt-Marskalken förklarade,
i anledning häraf, att som, elter hvad
han tyckt sig finna, ja öfverröstat nej, den
af Herr Landt Marskalken nyss gjorde proposition
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen. I följd hvaraf Bevillningsutskottets
ifrågavarande Utlåtande nu äfven komine att
för Ridderskapet och Adeln föredragas.
Herr Lefrén: Jag får äran understödja,
hvad Friherre Cederström anfört. Jag kan
åtminstone aldrig med bästa bemödande fatta
annat, än att det är fråga om ändring af en
grundprincip för Svenska Näringarne, uti
hvilken äfven Svenska handeln ingår , såsom
verkande pä näringarne. Jag underställer
hvar och en , huruvida, i händelse vi, uti
Bevillningsväg fatta det beslut , att fri import
skall vara hufvudgrunden för handelo , detta
icke vore ett beslut, som , man må använda
hvilka ordlekar som hälst, vöre så bindande
för Kongl. Majit, att de öfrige önskningarne
ej på något sätt kunde vara verkande. Om
man i Bevillningsväg fattar det beslut att
fri import skall äga rum , blifver Bevillningsutskottet
skyldigt , att caiculationsvis beräkna
intraderne efter denna grundsats. Jag hemställer
då , om, sedan Bevillningsutskottet förklarat
sig hafva den plan att föreslå sådane
åtgärder, hvarigenom Tullbevillningeo skulle
blifva betydligen ökad, och man calculations
-
j)en 34 Augusti f. ml
445
vis uppförde den till högre belopp än nu, till
exempel till,2 och cn half millioner; jag hemställer
då, säger jag, om ej ett sådant beslut skulle
äga den bestämda följd, att om Riksens
Ständer sedermera beslutaJe en önskan till Kgl*
Maj;t , att, prohibitions-systemet måtte bibehållas
, Kongl. Maj:t fann Sig bunden, och
önskningarne blefvo nakm, tomma önskningar.
Kongl. Majtt sättes då uti den belägenhet,
att antingen genom bibehållande af systemet
, förorsaka en Staisbrist, eller att ingå
på det af Riksens ständer fattade Oeconomiska
beslut. Jag hemställer om icke
Konungens rätt, att styra Landets Oeconomie,
vore undergräfd , och om det ej vore tomma
ord och fraser, att man ej undergräft Hans
myndighet. På denna grund hemställer jag
att första punkten, äfversom den om creditupplag
måtte såsom Osconomiska få hvila,
till dess Betänkandet i ietta ämne ifrån OeconomieUtskottet
inkomner , men att för öfrigt
alla de andra frågone om Tulltaxan må
till öfverläggning företatas , så mycket mera
som detta ej strider erno Riksdagsordningen ,
enär Betänkandet nu är Ibr andra gången före.
Ytterligare får jag inderställa, om icke
den sattsen är klar, att Bevillningsutskottets
åtgärd med tullbevillningsn, såsom Bevillningsfråga
, bör inskränka sig till att reglera taxan
på alla kända varor, äfrensom på dem hvilka
ej förut varit tillåfne till införsel, likväl
altid under det vilkor , örn varan af Konungen
skulle tillåtas till inörsel Herr Tham
liar anmärkt, att frågan om BevillningsComi
-
öiis i4 Augusti J. m.
téer är lika mycket Oeconomisk som den
om creditupplag. Jag hemställer , om detta
är riktiga förhållandet. Annat är en reglementarisk
sak. , då man säger, huru det eller
det. skall ske, annat är att bestämma grunderne,
huru en tullintägt siail äga rum. Detta är
hiramelsvidt åtskil !t. Det vöre detsamma sorn
att säga, att för det Riksens Ständer äga rätt*
att reglera uppbördsverket, hafva de ock rätt
att stadga hvilka personer eller näringar skola
draga, den eller d;n skatten. Dessutom har
Heif Thärn anmärkt, att Utskottet icke befattat
sig med nederlags-friheten , utan endast
med Credit-upplag. jag frågar , om namnen
förändra saken ? Det är samma sak, men omdöpt.
I öfrigt har jag ej något att tillägga ^
utan anhåller endast att frågörne måtte skiljas.
Herr Grefven ocl Landt Marskalken yttrade,
att , sedan ingen af iidderskapets och Adelns
Ledamöter best ri dt Kerr Landt Marskalkens nyss
framställde öfvertygelse, angående beskaffenten
af Ridderskapets och ÅdelnS svar på Herr
Landt Mat skälhem sig: gjorde proposition , finge
Herr Landt Mar skalk en , till följe af Riddefkapets
och Adelns stiunda fattade beslut , riri
föredraga Bevillnin^sUtskottets ofvanberördö
Utlåtande , hvilket Ock af Herr LandtMarskalken
verkställdes.
Friherre Cederstöm: Sedan Ridderskapet
och Adeln beslutat, att, utan afvaktande af
Be 'iilnings- och OconomieUnköttens gemensamma
Utlåtande ^ företaga öfverläggning otti
T>en i'i Augusti /. m.
4l7
detta Betänkande anhåller jag få fästa
uppmärksamheten först deruppå, att den förklaring
Herr Tham gifvit åt creditupplag ,
hvarmed han icke vill förblanda nederlagsrätt,
må vara honom enskildt förbehållen , men jag
anser det vara ett och detsamma , om ock afgifternes
olika qvantitet möjeligen kan göra
någon modification. Jag skulle förmoda , att
Bevillningsutskottets functioner, i afseende på
bestämmande af tariffen för Stora Sjötullen ,
bestämdt äro inskränkta dertill , att föreslå de
afgifter , efter hvilka varor få införas, hvilka
Kongl. Maj:t tillåter till införsel , men alldeles
icke till framställande af hvilka varor få eller
icke få införas, ty denna del hörer till den
Oeconomiska detaillen , hvilken tillkommer
Kongl. Maj:t enskildt. A.f samma orsak, hade
Utskottet ej eller bordt föreslå Riks-ns
Ständer bestämmandet af rätt till credit-upplag,
och hvad beträffar grundprincipen för
dem, nemligen 14,000 R;dr tullinkomster,
så lemnar jag dess värde derhän. Då man
talar om nyttan af ett system, måtte det vara
för alla lika nyttigt, jag tror , att om systemet
är riktigt, kan det vara gsnerelt för alla
Städer; är det ej såsom allmänt riktigt, så
bör det öfverlemnas åt Konungen att bestämma,
hvilka få begagna denna rätt, utan afseende
på uppbördens summa , endast med afseende
på de bevakningsanstaiter, som kunna
pröfvas nödiga. Af sådan anledning tror jag
att Riksens Ständer ej born bifalla Utskottets
förslag om credit-upplag , utan med det tilllägg
, att åt Kongl. Maj:t öfverlemna:!,
448
Den i4 Augusti f. m,
att bestämma hvilka Och huru många Städer
må få begagna denna rätt, äfvensom om
gruodsattsen af en viss tullinkomst kan antagas
såsom norm för detta bestämmande. Nu
anhåller jag , att vid sjelfva tariffen få fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Herr Grejven och LandtMar skalken hemstälde
om icke , enär Utskottets Utlåtande innefattade
sex serskildte punkter, det skulle medföra
både redighet och lättnad vid afgörandet,
att hvarje punkt finge serskildt för sig öf-.
vervägas och pröfvas , samt att först sedan
de af Utskottet i Utlåtandet framställde principer
blifvit afgjorde , den vid Utlåtandet
fogade serdeles vidlyftiga Tulltariff måtte till
granskning företagas.
Friherre Cederström: Jag har visserligen
ingenting emot, att Betänkandet granskas
punktevis , men hindrad att öfvervara discussionen
, emedan jag är befallt till Hans Majit
Konungen på Drottningholm , anhåller jag,
att nu få framställa de anmärkningar, jag
har att göra «id tulltariffen. Utskottet har
föreslagit förändrade principer , i afseende på
utgörande af tullen , emot dem , som hittills
varit gällande. I denna omständighet instämmer
jag med Utskottet, men det är angeläget,
att vid öfvergången från det gamla till
det nya systemet, och ett system som åsyftar
frihet i handeln, med bibehållande af skydd
för näringarne, man icke bestämmer sådane afa
gifter
Den 14 Augusti f. mi 44g
gifter, att raan förbyter lurendrägeriet till
tullförsnillning. Jag tror , att det skulle
blifva följden, i afseende på många varor, med
den tull, som af Utskottet på dem blifvit föreslagen.
Derföre anser jag att tariffen fordrar
moget öfverseende, helst mångå andra omständigheter
äfven måste tagas uti beräkning.
Sådant går ej an att göra i Ståndens plena j
det kan der ej komma till slut. Jag anhåller
att få anföra några exempel: För Romersk
Alua , har Utskottet föreslagit 25 procents inkommande
och ingen utgående tull. Deraf
Skulle inan förmoda , att Utskottet anser den
komerska Alun nyttig för vissa inrättningar,
bch då är inkommande tullen för hög, hvaremot
utförsel procent bör bestämmas, på det
att den Rorrimerska Alun ej åter måtte utgå.
Ali annan 6lags Alun är belagd med 100 procents
inkömmande och 4 procents utgående
tull. I afseende på Bark , är införseln belagd
med 25 procents, Och utförseln med 5 procents
tull. Deraf försvåras , att bark af sådane
trädslag , sorn ej finnas inom Riket, kan
införas till nytta för näriagärne , och ehuru
tilläfventyrs nödväridige. Jag hemställer, om
det instämmer med landets intresse, att belägga
sådan bark med sd hög tull, som 25 procent
, då dari är nyttig för Riket. Mot utförseltullen
, har jag ej något att erinra. Det
är föreslaget af Utskottet, att bilder förfärdigade
al Svenska Konstnärer, skola beläggas
ined lo procents full. Det ar i sanning icke
Ridd, 0, Ad, Prof. VII. Band. ä 9
45«
Den 14 Augusti f, ni.
något uppmuntrande proemium, att belägga
deras arbeten med tull då de jnkomma. Jag
skulle förmoda , att alla Svenska konststycken
borde få tullfritt inkomma. I afseende
på bly , har Utskottet i stället för den gamla
afgiften , föreslagit 10 procents tull. Detta är
mångdubbelt högre än förut , och dertill finner
jag ej orsaken af Betänkandet. Blyerts
är föreslagen till 50 procents inkommande ,
en procents utgående tull. Deraf skulle man
tro, att blyerts vore en af våra förnämsta
producter , och likväl kunna de finaste sorterne
deraf icke här tillvärkas. Boksvärta är
föreslagen till 5o procents inkommande, ingen
utgående tull. Likväl vete vi, att åtskillig
boksvärta af den godhet som fordras
till de finaste sorter tryck , ännu nödvändigt
måste införas , och då frågar jag , om det är
billigt, att belägga en sådan artikel med så
hög tull , som 50 procent. Hvad Cacao beträffar,
är det satt till lika tull med Caffe,
ehuru det förra är råämne som här förädlas ,
och som således borde vara belagdt med mindre
tull. Citroner har Utskottet föreslagit
skulle beläggas med 25 procents tull , Pomeyanser
deremot blott med 10. Jag känner ej
någon annan orsak, än att Utskottet sökt
några skillingars mera inkomst, utan afseende
på, om afgiften är billig eller icke. För öfrigt
tror jag , att Citronfrukten är nödvändigare
och nyttigare, än psmeransfrukten, och
den sednare produceras i större qvantitet inora
landet. En annan olikhet är den , att Utskottet
föreslagit 50 procents inkommande , ceh 1
Ven |4 jfuputi J, m,
proceöts utgående tull för rökt Lax, men deremot
blott i5 procents inkommande och en
procents utgående tull för rökt Åhl. Denna
olikhet är ej särdeles conseqvent. Om Ålen
och Laxen hafva lika utförseltull, böra de
ock vara under samma rubrik , vid införsel-,
tullen , emedan vi ej hafva något behof af utländsk
Åhl. Vidare förekommer, att Ekollon
elior Knapergall är satt till 25 procents
inkommande och 1 procents utgående tull.
Denna afgift är sedermera lika för Knappat
och en hel hop manufacturvaror. Jemnförelsen
emellan Ekollon och dessa är svår att finna.
Utskottet föreslår i tariffen för Kopparslantar
100 procent inkommande tull , och
förbud emot utförsel deraf. Antingen måste
de såsom underhaltiga böra förbjudas till införsel
, men då bör deremot exporten befordras
eller om de anses värda , hvad de såsom
mynt beteckna, bör deras import snarare
med proemium befordras än genom hög tull
försvåras I nuvarande förhållande blifver saken
alltid densamma. Ehvad de äro underhaltiga
eller öfverhaltige , kan i alla fall förslaget
icke 6tå fast. Äkta perlor har Utskottet
föreslagit till 2 procents inkommande tull
för de oinfattade, och 15 procent för de infattade.
Ostuckne perlor upptagas ej, och
ingen utgående tull finnes eller upptages för
dessa artiklar. Jag hemställer, huruvida dessa
varor, äfvensom Juveler och Mynt äro af
den beskaffenhet att de böra beläggas med
någon tull. De äro realiteter som kunna för—
yttras i hvilket land sorn helst. Således för
-
452
Ven 14 Augusti/, m.
modar jag, att det matte vara med landets
sanna fördel öfverensstämmande, att de få inkomma
utan tull, men deremot beläggas med
utgående tull. Tackjern är föreslagit till 100
procstlts inkommande och 30 procents utgående
tull. Vid jemnföreise med andra jernsorter,
der utgående tullen ej stiger till mera än pi
en artikel till 4 , och en annan till 3 procent,
förefaller det sig, sorn detta vore monopolistiskt
uträknadt till Bruksägares förmån på
Bergsmännens bekostnad. Den så kallade
Wraktjäran är belagd med 20 procents utförseltull
, men med ingen införseltull. Deraf
skulle man kunna göra den slutsatts, att Utskottet
anser nyttigt att påföra Riket Wraktjära
, men icke att den utföres, Jag tror ,
att ett omvändt förhållande Vore nyttigt. Träd,
buskar och plantor , friska af alla slag, ärö
belagde med 1 procents införsel , och 1 procents
utförseltull. Hvad Utlörseltullen angår ,
vill jag ej bestrida den ; men att belägg» nya
trädslag som införas med tull , kan ej vara
annat än rent af skadligt. Man kan éj nog
befordra sådant. Axeltråd och Blancardef,
Hjuliötar och Naf, af hvad trädslag eotn helst,'
Ek undantagit, äro föreslagne till 50 procents
införsel , och en procents utförsltull. Ont
detta stadgande skall vara ett praemium för
våra Vagnmakare och Hjulmakare , att de ej
må undersäljas, frågar jag, hvarföre sådane arbeten
af Ek skola vara undantagne. Då det
cj är rimligt , att sätta en så hög tull om ej
för befordrande af de handtverk , som befatta
sig med sådane saker, vore det nyttigt
Den 14 Augusti f, m.
4%
att veta, hvarföre ej Utskottet satt lika hög
tuli på införsel af ämnesträd till åror , plankor,
bjelkar m- m. De äro väl produkter ,
som alstras här, men skulle dock kunna ifrån
Finland införas. För Ved från Götheborgs
och Bohus Län, Skåne, Halland och Blekinge,
Olmare Län , Öland och Gottland är ingen
införseltull , men 50 procents utförseltull.
Från alia Rikets öfrige provinser ingeD införseltull,
men xo procents utförseltull. Utom
det att detta stadgande innebär en skiljaktighet
emellan Svenska innevånare, bevisar det,
huru liten local-kännedom Utskottet äger, då
det inbegriper Calmar® Län och. Gottland,
ibland d® orter, der ved får införas, men icke
utföras mot mindre än 50 procents tulb
Gottland har öfverflödiga skogsproducter, beböfver
således icke införa ved , utan kunde
till och med få utföra den j och om det är
för att gynna Skåne , att dess vedförråd skall
bibehållas och icke öfverföra» till Dannemark,
så, bör ej för en sådan local-omständighet, den
ena orten gynnas på den andras bekostnad.
Den. enskilta medborgaren i Skåne och i Norrbotten
bör äga samma frihet, att utföra sina
produkter , att disponera öfver sin egendom ,
ytan afseende på bostäderne- Då det från
alla öfrige provinser ej är högre än. 10 procents
utförseltull , så är skillnaders 40 procent*
I afseende på Viner, bar Utskottet föreslagit
40 procents, införseltull, på. de dyrbaraste, 50
procent på de miadre dyrbara och 60 procent
på det minst dyrbara. Det synes således som
Utskottet ville befordra , att de mä6t. dyrbar#
4ö4
Ben i4 Augusti J. m.
vinerne må brukas , eller ock , att de andra
genom tullförsnillning skola inkomma , hvilket
skulle blifva följden. Bland ospecificerade
metaller, är Zinken, och de äro belagde medi
50 procents införseltull. Jag frågar , otn icke
Zinken bör skäligen göra ett undantag
bland dem , för hvilka skall betalas 5o procent,
emedan den är och kan blifva af mycken
nytta för flotiornes förhydning. Det är
dessa anmärkningar jag velat framställa* Visserligen
kunna mångfaldigt flere göras, men,
i anledning häraf, kan man tillräckeligt bedöma
, om det icke är nödvändigt att någon
utväg förefinnes hvarigenom denna taxa kara
komma att i ett sammanhang öfverses och
jemnföras med den gamla, hvarvid, om någrs
afgifter i den gamla taxan skulle vara för höga,
man börnedsätta dem i den nya. Jag skulle
tro, attona Bevillningsutskottet ellernågot annat
Utskott dermed får befattning, det i tariffen icke
bör uppsätta så mångå artiklar till 100 procents
införseltull; ty derigenom orsakas endast
tullförsnillning, mindre inkomst för Staten 2
och en mindre ändamålsenlig Författning.
Anmälfes och emottogs Hans Exeellence
HofCancelleren Herr Grefve Gustaf af Wetterstedt,
hvilken, å Kongl. Maj:ts Höga vägnar,
aflemnade dels jtne Kongl. Majrts den 31 sist—
ledne Julii och den 5 dennes aflåtne Nådiga
proposition till Riksens Ständer :
i:ö Angående inrättande af ett allmänt
arbets- och correctionshus här i Staden, ssrat
®m 14 Augusti f. m,
455
anslag af löner och arfvoden för FångPredikanter
och Vaktbetjente.
2:0 Angående vidtagande af en ytterligare
anstallt till förekommande af Fångars flykt;
3:0 Om upphörande af Konungens tvenne
röster i Högsta Domstolen ; dels ock Kongl.
Maj:ts den 13 dennes aflåtne Nådiga skrifvelse
till Riksens Ständer , angående utomordentligt
anslag till uppköp af spannemål,’
för att, i händelse af allmännare missväxt,
förekomma brist och hungersnöd.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken anmodade
Hans Excellence Herr HofCancelern att till
Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets och Adelns
underdåniga vördnad , jemte försäkran ,
att Kongl. Maj ts Högstberörde Nådiga propositioner
och skrifvelse skulle med första var-;
da till handläggning företagne.
Sedan Hans Execellence Herr Grefven och
HofCancelleren blifvit på vanligt vis utbeledsaj
gad , hemställde Herr Grefven och Landt-Mar*kalken,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att hvar och en af de i Bevillningsutskottets
Utlåtande upptagna sex serskildta
punkter finge serskildt för sig företagas
och afgöras.
Bifölls.
Den i4 Augusti J. m,
Uti första punkten hade Ufsko.Uet hera,-;
stillt:
”Att en allmin frihet må förunnas ,r att
”emot en afpassad tull, i Riket införa alla utländsk*
varor , beroende undantag häruti på
”Kongl. Majus Nådiga pröfning ; att följ”akteligen
illa sådane varor, hvarmed handel,
”kan i Sverige drifvas må uti den Tullbevill”ningsTariff
, sorn af Riksens Ständer nu fast”ställes,
intagas, simt lämplig Tull derå föreslås
: och att Riksens Ständer hos Kongl.
,’M*j:t i underdånighet anhålla , att i den händelse
, Kongl. Maj:t skulle vid utfärdandet af
”TullBevillningsTariffen , finna i Nåder för
”godt, att göra några undantag från den alllmänna
införsel-friheten, Kongl. Maj.t då täc”keg
genom en särskild Nådig författning , lå
”ta dessa undantag allmänt kunnige göras ,
"och äfven vidtaga samma utväg , hvarje gäng
”behofvet sådrnt kräfver.”
Herr Tham, Wollrath: Det är i anledning
af Herr Lefréns för en stund sedan gjorde anförande,
jag anhåller att få yttra mig. Hatt
har framställt, att Bevillningsutskottet eller
Riksens Ständer , i fall denna punkt antages,5
och frihetsprincipen således blefve godkänd.,
skulle kringskära Konungens magt, då han vöre
nödsakad att antingen icke förbjuda införsel
eller blifva utan inkomst, hvilken Herr Lefrén
tror vara beräknad. Så har jag fattat yttrandet,
och om så är tår jag förklara, att Herr
Lefrén ej känner grunderne för Författningen.
Den 14 Augusli f, m.
A 57
IJdll en början får jag gifva tillkänna, att Statsutskottet
uppgifvit till huru stor del af Statsjnkomsterne
de beräknat tullen. Således är det;
ej någon olycka om större tullinkomst kunde
erhållas, emedan StatsUtskp.ttet i förhand bestämt,
huru den skall användas. Bevillni.ngs*
JJtskottet lärer i alla fall icke vilja beräkna
den högre, än hittills. Detta hade jag äran
förra gången tillkännagifva, och jag har ej
blifvit motsagd af Bevillningsutskottets ledamöter.
Bevillningsutskottet har ansett sig icke
böra påräkna någon högre inkomst förr, än erfarenheten
upplyst, till hvad belopp den kan
pppgå. Således torde Ridderskapet och Adela
finna, att alla de skäl, sorn Herr Lefrén hämtat
deraf, att Kongl. Maj:t skulle sakna inkomst,
om han förböd införsel af vissa varor,
äro aldeles oriktiga, och icke enliga med santia
förhållandet. Bevillningsutskottet har endast
utgått från den synpunkt, att det vöre
nyttigt för det allmänna, att såsom principe bestämma
frihet i handeln-,. men har tydeligen
utmärkt, att Kongl Maj:ts magt att förbjuda
skulle vara oinskränkt. Detta har Utskottet
ytterligare erkänt , då det hemställt att Riksens
Ständer uti underdånig skrifvelse till
Kongl. Msjlt, måtte anhålla att hvad Han anser
nyttigt att förbjuda , måtte uti serskildt
Författning och kungörelse upptagas, samt att,
om emellan Riksdagarne, något ytterligare förbud;
skulle anses af nöden, Idan väl ville låta
promulgera det. Jag* frågar, om det är möjligt,
att lemna någon större latitud- Deruti
finnes ej något band, likasom jag icke kan lin
-
435
Ten 14 Augusti f, m.
jia af denna princip, någon fara f6r Konunga-'
magten, enär Konungen äger rätt, att efter sin
kunskap om landet, göra de inskränkningar so*n
finnas oundgänglige, och då tror jag att Fabriker
m. m. kunna äga hopp att vara 6a mycket
skyddade, som de kunna begära, ty de
böra ej ensamt vara berättigade, att njuta privilegier
på andra medborgares bekostnad.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emannel, anförde
skri ft el igen:
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Grefven och Landt-Marskalken til 1—
kännagaf, att Plenum komme klockan half till
6 i eftermiddag att fortsättas.
Herr von Hohenhausen, Michael’, Den ifrågavarande
första punkten innehåller tillåtelse,
att, emot en afpassad tull, i riket införa alla utländska
varor, beroende undantag häruti på
Kongl. Majus Nådiga pröfning. Första delen
af denna framställning är ett indirect önskningsmål,
att alla varor må införas. Den andra
delen blott ett utdrag af hvad Grundlasen
i denna del tillerkänner Kongl. Majtt. Jag
föreslår följande förändring af den sednare delen:
* När Kongl. Maj.t, för Rikets val, finnér ert
fådan import icke /ladligGenom den förra meningen
hafva Riksens Ständer bestämdt uttryckt
den öfvertygelse, att införsel af alla varor u*
tan undantag , icke vore skadelig. Det är emot
denna princip, jag vill anföra några ord, ej
Ben 14 Augusti /, m,
för att uppväcka en ordstrid, emedan det är
sjelfva principen sorn jag vill hafva ändrad , samt
klar och bestämd framställd. Den öfvervägande
nyttan emellan tvenne länder af deras ömsesidiga
handel mates ej endast af psnningevinsten,
som tillflyter det ena landet, då dess
varuexport öfverstiger det andras i värde. Om
någon skillnad för det ena landet uppkommer
mellan exporten och importen, blifver det underbalance,
och i motsatt förhållande ölverbalance,
mea en sådan jämnas åter snart.
Hvad som egenteligen bestämmer fördelen af
ett lands import är bejkoffenheten af de producter
man tiHbyter sig, eller nyttan af de artiklar
man inför* Det land sorn tillby ter sig
sådane varor, hvilka kunna förädlas, genom
hvilkas consumtion återproduetion uppstår, det
är, genom hvilkas förbrukning andra värden
uppkomma, det landet gör en fördelaktig han_
del, men det åter, som tillbyter sig sådane varor,
hvilka ej kunna förädlas, och vid hvilkas
consumerande intet nytt värde kan uppkomma
till capitalens förökande, det har gjort
en ofördelaktig handel: då det visserligen deraf
ej har någon annan nytta, ån de njutningar
som deraf tillskapas, men de höra ej till den
oeconomiska beräkningen. För att tydligare
utveckla detta, vill jag framställa ett exempel.
Om man skulle föreställa sig ett land,
som aflat trädvaror, jern, säd med flere rå produeter,
och deremot tillbytte sig färdiggjorda
fyrverkeri-effecter, (jag framställer ett starkt
drag, för att desto klarare teckna saken,; sä
kunde ju ej dessa sednare effectcr till något
460 Den 14 Augusti J, m.
nyttigt ändamål användas, eller genom vidlagdt
arbete gifvas ett högre värde, de kunde således
endast improductift consumeras; likväl hade båda
länderne i utbyte fått lika /lort värde i varor.
Qtn, efter denna framställning, det lyckats
mig att vist, att det är af sjelfve den omedelbara
eller medelbara nyttan, sorn varorne
äga eller kunna förskaffa, som deras Statsoeconomiska
värde bestämmes , så torde man
finna, att en varuimport kan vara nyttig , en
annan import skadlig. Efter att hafva erkänt
detta vara den grundregel , hvarefter jag bedömer
detta ämne, går jag att betrsgta, om
man alltid med säkerhet, genom en TullTaxa,
fean på en gång tillåta införsel af alla slags
varor och tillika gynna den inhämska produCtionen.
Jag får då citera ett exempel från
Frankrike, der en sådan Tulltariff finnes, Det--  ta lands importer bestå förnämligast uti jern,
koppar, trädvaror ifrån Norden, Colonialvaror
från andra verldsdelar, hästar Och boskap från
Tyskland. Detta är allt såaane varor, som intaga
flor volttme och hvilkas införande genom
smyghandel, således är ganska svårt, vid en
god Tullbevakning; hvarföre det är lätt, att
genom en lämpelig Tulltariff, hindra eller försvåra
inkommandet af fäderne produkter, hvilkas
ishämska produetion man önskar gynna. Deremot
lärer det falla hvar och en i ögonen, alt
det är omöjligt , att i Fanjmke genom någon
tariff ens genera införseln af Brabantska spetsar.
Här hos oss går det väl an , med förutsättande
af en god Tullbevakning, att genom
en Tillit* raff minska införseln af spannemål,
råa hudar med flere dylike varor, som upptaga
Den 14 Augusti f, mf
461
Stor volume, äfvensom att hindr* deras införande,
om det skulle pröfvas nödigt, och derigenom
uppmuntra den inhämska industrien;
deremot är det högst svårt att använda en Tariff
såsom ett hinder, emot införandet af siden;
alla slags fina tyger, äfvenväl kläden. Härvid
tror jag mig böra fästa uppmärksamhet, att
KlädesFabrikerne hos oss vunnit en betydlig
höjd och lemna i synnerhet fina kläden af så
utmärkt godhet, att det vore eri verkelig och
stor förlust för Riket, om de skulle gå under*
hvilket vöre svårt att hindra, om införseln af
utländska kläden vöre fri mot erläggande af
tull, hvars nedsättning genom försnillning är
så svår att förekomma, helst utlänningen kun*
de tåla etl förlust några år, för att för4
störa våra Fabriker, då han sedan rikeligen
skulle taga sin skada igen. Derföre menar jag ej*
ätt man behöfVer till den grad gynna våra Fabriker,
att man derigenom skadar andra medborgare.
Jag tror sålunda , till exempel, att
ett rent förbud på införsel af Sålläder skulle
svårt kännas, icke blott för att det redan betalas
ganska dyrt, Utan ock, emedan det hos
oss är sämre an det utländska, som för närvarande
är fallet med svarta hudar och skinn;
det är dessutom en fabrikat af så allmän
handtverksmä^ig egenskap, att förstörandet af
denna industri, genom utländsk concourence,
icke är möjlig. Men det är uti sådana delary
Sorn det ät Kongl. Maj:t bör lemna» rätt att
modifiera författningen om Tuilafgifterne. På
dessa grunder och då jag ej kan erkänna törmönen
deraf, att alls varor, utan Undantag*
IDtn 14
skola få importeras, anhåller jag atr i stället forde
i Betänkandet öfverflödigt citerade orden utur
Gtundlagen, måtte införas dessa ord: När Kongl,,
Maj:t jÖr Rikets väl, finner en fådcm import icke
fkadelig: hälst när man bör ihågkomma, att
svenska exportprodukterne visserligen ökas, om
deboucheerne för dem tilltaga, men att det ingalunda
är afgjordt , att detta åstadkommes genom
en oinskränkt frihet uti importen, hvaruppå
SamRiket Norrige lemnar oss ett öfvertygande
bevis, äfvensom att det blott är i utbyte
med våra exporter, som vi kunna få de varor,
som skola införas.
Herr Uggla, Göran Gitjlaf, uppläste följande!
(Se
Bilagan N:o 5»)
Herr af Ekenjlam, Ifrael, anförde skrifte»»
ligen:
(Se Bilagan N:o 6.)
Herr Lefrén, Johan Pehr'. Uti en så vigtig
fråga som denna, hoppas jag att Ridderskapet
och Adeln ej ogillar, att jag så ofta besvärar.
Med särdeles nöje har jag nu ändteligen inhämtat,
att Herr Tham medgifver , att första
punkten innehåller ett nytt system och en förändring
i principen för våra näringar. Detta
medgifvande har icke kommit fram i förra Ple
num,
men nu medgifves det, sedan Ridderskapet
och Adeln tagit beslut att företaga målet.
Ifen |4 ylugusti J. m.
«%
Herr Thara har sagt, att vi antagit StatsUtskottets
Betänkande om inkomst-titlarne, hvaruti
StatsUtskottet tagit i beräkning tullinkomsterne,
och att då således det nya systemet ej
är beräknadt att skaffa en högre bevillning, min
framställning skulle sakna ali grund. Jag får då
anmärka, att Statsötskottets Uttänkande calculationsvis
upptagit summan, och att om någon brist
uppkommer vid Statsregleringen, denna Statsbrist
skall fyllas genom Bevillning. Jag frågar då,
om jag eller Herr Tham haft orätt, då jag
sagt, att denna Bevillning är beräknad att fylla
den brist 6om kunde uppkomma. Herr Tham
har yttrat, att jag ej kanner Bevillningsutskottets
förslag. Det vore förlåteligt, efter det ännu
ej kommit fram; men måhända känner jag
det, efter hvad enskilte ledamöter anfört. Åtskilige
andre ledamöter hafva yttrat sig uti
.hufvudfrågan, och citerat exempel från andra
länder. Det vore omöjligt och tröttsamt att
här upptaga hvar punkt. Således har jag sökt
sammanföra dem, och skall försöka en vederläggning,
i förhoppning att den goda saken
skall hålla mig skadeslös för de anmärkningar,
hvilka skola taxera mig såsom illiberal.
Härefter uppläste Herr Lefrén följande:
(Se Bilagan N:o 7.)
Hvarefter Herr Lej ren mundteligen tilläde:
Jag anhåller vörds3tnt'om afslag å den i första
punkten framställde grundsats, så mycket ine
-
464
Den 14 Augusti /, m.
r* som jag anser den stridande emot Konungens
rätt, att i dessa mål ensam förordna.
Herr Cederfchjold, Pehr Gu fiaf: Några af
de anmärkningar, hvilka den siste värde talaren
med så utmärkt värma framställt, anhåller
jag att till besparande få i korrthet upptaga.
Han synes misstycka, att BevillningsUt[kottet
haft afjeende pä Landets väl, lihafom jfkulle detta
enfamt til komma OeconomieUtfkottet. jag får der^,,
före blott hemställa, om ej samteliga Utskotten
böra hafva landets väl till ögnamärke? Eller
månne ej Vid den egentliga Bevillningens
fördelning, jordbrukets och de öfrige näringarhes
båsta bör af Bevillningsutskottet tagas i
betraktande? Manne vid Statens reglering, äfvensom
vid anslag till särskilta behof, landets
Väl ej bör af StatsUtskottet åses? Månne vid
financernas reglering, Stats- och BancoUtskotten
icke böra göra afseende på Landets Väl.
”Man påstår, att Utskottet velat åstadkom”ma
en fullkomligt oinskränkt impört-frihet,
”till vira inhemska fabrikers och näringars
”säkra undergång.” Men kan den inporthan
del
Väl sägas vara oinfkränkt, sorn är belagd
med 50 ända till ett 100 procents tull? Mig
synes således Utskottets förslag tvertom vara
ett verkligt prohibitiv-system. Man invänder
att tuilafgiftens höghet gör ingenting till saken,
emedan varorna kunna insmygas. Detta
kan till en del vara sant; derföre har jag också
trott^ att Utskottet satt tullprocedten inye™
ket
iDen 14 Augusti f m.
ket för hög, och att tullförsnillning skulle just
derigenom föranledas. Men för öfrigt synes
mig tullförsnillning i visst afseende vara lättare
att förekomma, än lurendrägeri, nemligen,
så vida det helt visst bör finnas flera som
skulle vilja angifva en Tullförsnillare, än en
lurendrägare. Tullförsnillarsn är nemligen i
sjelfva verket ed Kronotjuf, med hvilken ingen
bör kunna hafva medlidande: med lurendrägsren,
kan deremot mången hafva undseende,
i känslan af obilligheten att förbjuda någon,
att för sina egne penningar köpa en vara,
der han får den af bästa beskaffenhet och
till bästa pris.
Man har såsom bevis , på det af Gufiaf
1 införde, och fedan fortjatta Prohibitiv-fyfetnets
välgörande verkningar, gjort en jenijörelfe
emellan vara näringars tillf ålid då och
nu; fanit [hildrat Sverige, /åfom då för tiden
få Imgit vanmägtigt. Jag iemnar derhän,
huruvida Sverige vid Gustaf I:s tid införjkrej Öl,
ända till Svaivelstickor; men hvad jag med säkerhet
vet, är att man då årligen utförde Spannemål,
kott, fläsk,fisk, talg, vax, hudar och dylikt.
Och jag lemnir åt hvar och en att bedomina,
huruvida det är ett tecken till vanmagt, att
allmogen från en enda provins förmådde, att
under Gustafs anförande kasta en mägtig Tyrann
ifrån Thronen.
Jemte bifall till första punkten af Utskot
Ridd.
0. Ad. Prut. VII. Band. 30
4«S
Den 14 4i igust i f. rii.
tets Betänkande, får jag vördsamt hemställa om
icke , för enhetens Jkull uti principen , det
tillägg borde göras, att äfven alla inhemjka
varor måtte, mot afpasfad tull, /ritt jä utJöras.
Friherre BjSrn/ljerna, Maqnus-. Flerevärde talarebafva
så väl utvecklat detta ämne, att jag anser
onödigt att upptaga tiden, och ingå uti någon
afhandling derom. Jag anhåller således blott att
få göra några mindre anmärkningar. Den af theo*
rien i allmänhet framstälde satts, att ett land ej
bör tillverka annat än det, som det kan tillverka
för bättre pris än andra länder, mäste jag betvifla,
i synnerhet i afseeode på Sverige. Man kan ej citera
någon product, som icke kan erhållas till
bättre pris utifrån. Ehuru låga Spanoemålspriserne
nu äro i Sverige, kan man likväl erhålla
säd för ännu bättre köp från Dannemark och
Pommern; Jern, denna vår hufvudproduct,erhålles,
ehuru af mindre god qvalitet, dock för vida
bättre köp från England, i dess mer och
mindre förädlade skick, och vi hafva sett Vedevåg
icke kunna uppehålla sig. I kläden undersäljas
vi både af England, Frankrike och Tyskland.
Så är det med alla våra tillverkningar.
Då hemställer jag, huru den sattsen, att ej tillverka
annat, än hvad som kan göras för bättre
pris, skulle kunna tillämpas på Sverige, ty
dä skulle vi importera allt, och hvarmed skulle
vi då betala. En värd talare har citerat exem*
pel af vår Östra granne, som för några år sedan
frångått prohibitifsystemet, och valt det
liberalare. Det var i den meningen, att alla
j}fii 14 Augusti /■ »».' 4S7
andra länder äfven skulle minska lina prohibitiva
lagar, då det kunde gå an, men som detta
icke skedt, nödgades denna vår Östra granne
efter få års försök, att återgå till prohibitivsystemet,
för att icke ruinera alla sina Fabriker.
England har nu modificerat sitt prohibitivsystem,
pä det sättet, att Parlamentet
åt Regeringen uppdragit , att negociera med
andra magter, om de utvägar som kunna vidtagas
till en större frihet i handeln. Jag medJ
gifver att andra momentet af första punkten
gifver Regeringen en sådan magt, och det för
Svenska näriogarne nödvändiga prohibitifsystömet
kan således, medelst förslagets antagande,
ej kullkastas , då Riksens Ständer åt Kongl.;
Maj* öfverlemnat, att förbjuda alla de varor,
som han behagar, äfvensom i andra punkten,
att efter reciprocitetsförhållanden höja eller
sänka tullen. Jag anser således, att antagan^-  det af första och andra punkterne ej kan medföra
några följder af våda, eller möta någon
svårighet, Ehuru basis, som man skulle utgå
ifrån, vidalia negociationer; vöre, att allt får
injörar, kan Regeringen likväl, (begagnande den
gifne rättigheten) förbjuda till införsel de artiklar,
hvilkas införande den anser såsom skadeligt
för inhämske näringarnes trefnad, och jag
tillstyrker derföre antagandet af ifrågavarande
punkt.
Herr Tham: Det är egentligen i anled
ning
af Herr af Ekenstams uppmaning, som jag
nu uppstiger. Han har trott, att Bevillningsutskottet
varit skyldigt att vederlägga dess,
D»n i4 Augusti f. en.
efter hans tankt, ojäfagtiga uppgifter, att Ryssland
varit tvunget att återgå till prohibitifBystemet.
Han har väl berättat detta , men
Utskottet har ej deruppå fått några ojäfviga
bevis. Utskottet har dock. sökt att underrätta
sig, och af erhållna upplysningar trott sig finna,
att detta systeme långt ifrån att befordra
den lycka, sorn han förmodar deraf hafva uppkommit,
tvärtom der blott befordrat Lurendrägeriet,
utan att upphjelpa Fabrikerne. Herr
Lefrén hsr anfört så mycket lärdt och grannt
om cosmopolitiska grundsattger m. m., att jag
ej förstår det. Jag håller mig hälst vid erfarenheten,
och har deraf hämtat min öfvertygelse.
Den hir ej af hvad Herr Lefrén yttrat,
blifvit rubbad. De exempel han anfört från
gamla verldens handel och från 1500 talet,
tror jag, lika litet kunna hänföras till närvarande
tider , som deras seder och öfriga förhållanden
kunna jemföras med våra. Jag vill
du ej vidare uppehålla, utan anhåller om proposition
till bifall å första punkten.
Herr Lefrén: I anledning af hvad Fri
herre
Björnstjerna sednast anfört , får jag anmärka,
att det likväl lär ligga något högst
essentiel! i den frågan, huruvida man vänder
om den grundsattsen, hvarpå vårt system hittills
varit byggdt Fri herre Björntjerna fur sagt,
att det vore likgiltigt för Kongl. Majt, antingen
Riksens Ständer förkasta systemet eller ej.
Jag kan ej dela med hönom denna åsigt, ehu»
ru jag instämm ;r uti de öfrige han yttrat; (y
det måste vara obehagligt för Konungen, ora
D*n ii Augusti /, m.
4«9
han ej vill frångå det gamla systemet, att sta
uti rak opposition emot Riksens Ständer, då
han annars helt enkelt kan blifva qvar vid
det gamla. Vill man ej göra afseende deruppå,
att man ställer Kongl. Maj.t uti opposition
emot oss, så är det en annan sak. Jag har
velat fästa uppmärksamheten deruppå, att det
ta icke är blott ordgräl, saint yrkar proposition
till afsiag å denna punkt.
Friherre Wrangel, Henning, anförde skrifte—
ligen:
i
(Se Bilagan N:o 8-)
Hvarefter Friherre Wrangel yttrade mund»
teligen:
Jag får äfven tillägga i följf af Friherre
Björnstjernas yttrande, att ingen produet finnes
här, sorn kunde lås till så ringa pris, som i
andra länder , att det härleder sig ensamt af
bristande skicklighet, om ja g undantager landt,
bruket, sorn beror deraf, att odlingstideo häc
är så kort. I allt öfrigt, som ej beror af årstiderna,
hafva vi hunnit till ringare skicklighet
än andra. Vår ved, i afseende på jordbruken,
är tiil lindrigare pris än Stenkolen. Det stor*
öfvertag som England har, beror hufvudstkligen
ai la division de travail.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus: Det år en
dast
för att bestrida en värd tihrcs tvenne
47»
pen 14 Augusti J. r/t.
gånger yttrade öfvertygelse, att antagandet af
första punkten skulle lägga band på Regeringens
rättigheter, som jag anhåller att få yttra
mig. Såsom jag uppfattat andan af Betänkandet,
tror jag , att den princip, som der bli T.
Vit framstäld, haft för ändamål, dels att motivera
den tulltaxa, som blifvit föreslagen, dels
att sätta Riksens Ständer i tillfälle, om de deruti
förena sig, att kunna tillkännagifva sin bestämda
grundsatts i ämnet. Cetti kan ej lägga
band på Regeringen , men väl kan det gagna
den, att känna ett bestämdt uttryck af Riksens
Ständers öfvertygelse, då den ej förut, ens i
önskningsväg, blifvit framstäld. Detta är ej
emot Grundlagen, och jag anser det alltid, vid
öfverläggningarne nyttigt för Regeringen , att
kann* nationens bestämda öfvertygelse i hvarje
ämne.
Herr Grefven och Landt‘Mar [kalken gjorde
proposition till bifall af irsta punkten i BevilR
ningsUtskottets Utlåtande.
Ropades starka ja och Nej.
Herr Lefrin begärde votering.
Herr Grefven och Landt-Marskalken framställde
derefter följande votsrings-proposition;
Den som bifaller irsta punkten uti Bevillningsutskottets
Utlåtande, rörande de genom
J)e.n 14 Augusti f. m.
471
Slöra SjöTullen inflytande Bevillningsmedel,
voterar
Ja y
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej» anses berörde punkt i nämnde
Utlåtande vara al Ridderskapet och Adeln afslagen
j hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§. i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen och fortsattes
sedermera, hvarunder Herr Grefven ock
LandtMarjkalken öfverlemnade klubban till Grefve
Cronhjelm, Polycarpus, samt bortgick.
Efter voteringens slut och sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, befunnos
rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja
71.
Nej 22.
1 följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Ordföranden förklarade, det
första punkten i Bevillningsutskottets Utlåtan
-
47»
peri 14 Augusti f, m.
de således blifvit af Ridderskapet och Adelö
bifallen.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 4 ettermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Thorsdagen den 14 Augusti*
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Upplästes Kongl. Maj:ts den 5 dennes aflåtne
samt i förmiddags Plenum ankomne
Nådiga proposition till Riksens Ständer om
upphörande af Konungens tvenne röster i Högsta
Domstolen; Och blef Högstberörde proposition
af Ridderskapet och Adeln till ConstitutionsUtskottet
remitterad.
Den j4 A k "itsii e. m.
47J
Upplästes och lades på bordet de i förmiddags
Pleno ankomne Kongl. Maj:tg den 3i
sisth Julii aflåtne Nådiga propositioner till
Riksens Ständer:
i :o Angående inrättande af ett'allmänt
Arbets- och Correctionshus här i Staden samt
anslag af löner och arfvoden för Fångpredikanter
och Vaktbetjente.
2:0 Angående vidtagande af en ytterligare
anstallt till förekommande af Fångars flykt.
Äfvensom Kongl Majus den 13 dennes
aflåtne Nådiga skrifvelse till Riksens Ständer,
angående utomordentligt anslag till uppköp af
spanneinål för att , i händelse af allmännare
missväxt , förekomma brist och hungersnöd.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets insände förslag till Riksens
Ständers underdånige skrivelser till
Kongl. Maj;t:
N.o 137. Angående förre Häradssknfvaren
Johan Santessons pension,
N:o 138. Rörande tillägg till 25 Cap.
1 § ByggningaBalken m. m.
•N;o 139. Rörande vissa föreskrifter i af
-
4”4 &en *4 Augusti t. m
seende på meddelande af Pass åt lösa personer.
N:o 140. Rörande rättighet för Bergsmän
att med penningar lösa Kronans Persedeloch
Tionde-Tackjern m. m.
N-o 141. I anledning af Kongl. Maj.ts
Nådiga Proposition om förändring i 7 §. af
RegeringsFormen.
N:o 142. Rörande ändring af Kongl.
Förordningen den 2 a Julii 1803, om Tiondeoch
Räntegifvare- samt Tagares ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter.
N o 145. Rörande Statsverket» Förvaltning
och Räkenskaper åren 1819 och r82o.
N:o 146. Rörande anslag å Stat för Läkare-biträde
vid, förefallande besigtningar å
Fångarne i Blekinge Länshäkte.
N:o 147. Angående Justitfas Cancelerens
åtgärd vid behandlingen af frågor, rörande
Tidningars indragning.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
pröfning af Bevillningsutskottets den 31 sist—
ledne Julii under N:o 29 afgifne, samt den 5
dennes eftermiddagen, pä bordet lagde, Utlå
-
Den i4 fu^usti e. m.
tande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 3 sistledne Junii meddeldte
Betänkande, rörande de genom Stora Sjötuilen
inflytande Bevillningsmedel.
Herr Cederskjöld, Pehr Gmtaf: Jag hemställde
i förmiddags, om icke till första Punkten
af Utskottets Betänkande det tillägg borde
göras att atla inhemfka varor eifvin Jkulle
mot beflämd tull Jå /ritt införas. Detta
synes visserligen hafva varit Utskottets mening,
hålst endast Silfver- och Kopparmynt
finnas i Tariffen till utförsel förbjudne- Emedan
jag hyser det hopp , att Höglofl Ridderskapet
och Adeln täckes besluta upphäfvandet
äfven af dessa förbud, så anhåller jag ,
att, i händelse detta mitt hopp skulle blifva
uppfylldt, derefter få förnya min hemställan
om det föreslagne tillägget angående den fria
utförselrätten af alla inhemska varor.
'' Herr Tham, Wollrath: Jag erkänner, att
det verkeligen är en omission uti sednare Utlåtandet,
att der ej står, att utförsel är tilllåten
för alla inhämska varor , men jag tror ,
att det står uti förra Betänkandet. Sjelfva
tulltariffen visar äfven, att utförseln är lika
fri i principen , som införseln. Hvad angår
Silfver- och Kopparmynt , skall jag uppskjuta
att nämna orsaken , hvarföre mynt blifvit undantaga
, till dess att frågan derom kommer
före.
Dm i4 Augusti t. m,
z.dra Punkten,
”Sorn Riksens Högloflige Ständer uti den
”TullBevillningsTariff, som utfärdas skall, icke
”kunna bestämma annan Tull å varor , än
”den som , med förekommande af Tullförsnillning
, bäst försäkrar Statens inkomst, och
”således med Statens interesse bäst öfverens”stämmer
, men det på Kongl. Maj:t ensamt
”ankommer, att, i afseende på Utländska Mag”ter
, bereda en för Svenska händelö förmånlig
”reciprocitet, så får Utskottet föreslå, att Riksens
Högloflige Ständer må uti deras under”dåniga
i ämnet afgående skrifvelse anhålla,
”det täcktes Kongl. Maj t i Nåder icke allenast
vidtaga alla de mått och steg , Kongl.
"Maj:t i afseende härpå med Landets bästa fin”ner
förenlige , utan äfven låta allmänneligen
”kungöra de jemnkningar eller förändringar i den
"stadgade TullTariff-n , eller ock införsel för”bud
, hvartill Utländska Magters vägran eller
”bifall att ingå uti en för Landet nyttig reciprocitet
kan föranleda, så väl i afseende å
Cörhålland t med sjelfva handeln , som äfven
”hvad angår hel eller half frihet för Utländsk»
fartyg , samt bestämmande af Skeppsum”gälder
m. m”
Herr von Hohenhausen , Michaél : Utskottet
har yttrat sig icke kunna framställa någon annan
tariff än den , som är beräknad på förekommande
af tullförsnillning. Om nu ej Utskottet
funnit den rätta , så lärer väl en annan
halva kuanat framställas. Angående TulL
Den 14 Augusti e, m, 477
försnillning , hvarom så mycket ar ordadt,
och hvilken Herr Cederschjöld ansett lättare
att upptäcka än Lurendräjeri , får jag yttra ,
att den visserligen är svårare att upptäcka.
Tullförsnillning uppkommer vanligen
ej derigenom , att man passerar förbi tullen,
utan uppstår gemenligen af den conni vence
, som är emellan tullbetjeningen och itnporteuren.
Jag vill ej ingå på den satts ,
som åtskillige anfort, att tullförsnillning hos
oss alltid skall äga rum. De hafva stödt sig
deruppå, att när kustbevakning infördes, och
fartygens samt conoisementerne och varorne
visiterades uti öppna sjön, så uppgick tullin—
komsterne betydligt högre än förut. Ej eller
vill jag sluta något sådant deraf, att man sett
Embetsman, som blott hafva några 100 R:drs
lön, föra en lefnad, som om de ägde flere
tusende, och lemna efter sig capitaler af
100,000 R dr. Men Ridderskapet och Adeln
torde nogsamt finna svårigheten och nära omöjligheten
att upptäcka en tullförsnillning, som
är slugt gjord. Om i tullintraderne till exempel
upptages vissa hundraden af en vara , i
stället för vissa tusenden, ser jag ej huru
hvarken den ena eller den andra kan komma
i tillfälle att upptäcka något sådant När det
sker i conivence med importeuren eller exporteuren.
Uti förra Betänkandet var ibland
grunderne inryckt , att Kongl. Msj:t ägde att
förändra eller jämka Tullumgälderne , om någon
Regering eller Handels sammansättning
ville genom ökade Exportproemier eller eljest
försöka , att hit i landst i mängdj-införa så
-
<73 14 Augusti f, m,
dane varor, som här kunna tillverkas Detta
synes böra bibehållas och bestämdt uttryckas
i grunderne , nemligen att i alla de lall, der
Konungen, efter vederbörandes hörande, finner
en jemnkning i tullumgälderne nödvändig,
bör den vidtagas och allmänneligen kungöras.
Jag vill ej bestrida Riksens Ständers rätt , att
bestämma Tullbevillningen , tyden är i Grundlagen
förvarad, men jag betviflar Ständernes
förmåga, att hafva det allseende , att de kunna
för 5 år afpassa en lämplig tull. Jag vet
ej dessutom någon Stat, der Ständerne åtaga
sig detta kinkiga besvär. För min del anser
jag , att det vore att ådraga Ständerne den
högsta grad af tadel, om de hindrade Konungen
att göra de jemnkningar, sorn conjuncturen
äskade. Det är visserligen förutsatt att i
det fall ej reciprocitée hos främmande magter
kunde vinnas , Kongl. Majit då skulle äga att
vidtaga nödiga ändringar, jemnkningar eller
förbud , men det är ej blott på Reciprocités
som sakerne kunna bero. Det kan ju uppkomma
krig eller missväxt i andra länder,
hvaraf härflyter hastig och betydlig olikhet i
varuvärdet, som ovilkorligen fordrar förändring
i tulltariffen , då raka importförbud ej
äro lämpeliga, utan att vid allt detta reciprocité
kan komma i fråga , men conjuncturen
och omständigheterne blifva så tvingande, att
antingen Riksens Ständer måste sammankomma
för jämnkning af tulltariffen, eller
ock landels näringar förstöras. När Engelska
Parlamentet, sorn sammanträder hvart år,
sätter för säd endast ett maximum eller ock mini
-
Ven 14 Augusti e. tn,
47i
naum , men ej någon bestämd afgift, så kan
det ej annat äo förefalla mig besynnerligt,
att Sveriges Ständer , som ej sammanträda
mer än hvart 5:te, år vilja till ziffran bestämn
ma afgiften för alla möjliga slag af varon
Jag nekar ej , att det förundrar mig att icke
ee någre af StatsRådets Ledamöter här yttra
sig i denna fråga ; då det äro de , som skola
gifva Konungen Råd De blifva väl sjelfva
härigenom frie från ansvar , ty hela lasten
för det felaktiga stannar på Ständerne, men
jag skulle tro, att det vore nödvändigt, att denna
rätt ägdes af Konungen, och att han kunde efter
omständigheterna lämpa tullen när Rikets nytta
fordrade det, äfven när reciprocité ej vore i fråga
, utan att behöfva sammankalla Ständerne ,
för att jämka några artiklar i Tulltariffen. Man
har talat om England , och att det nu öfvergått
till ett liberalare systeme, men England
har redan hunnit till den superiorité i handel
och näringar, att ingen deruti kan mäta sig
med detta land; det har likväl rönt svårighet
för afsättning , emedan andra länder iakttaga
reciprocitetssystemet emot denna Stat. England
vili nu blott inleda andra länder att lämna större
importfrihet, och på detta sätt fortsätta, att
förse dem med sina varor. Det nämndes på
förmiddagen, att Bevillningsutskottet tagit
kännedom om förhållandet i Ryssland. Det är
märkvärdigt, att man härom kan hafva erfarenhet,
ehuru författningen blott är ett år
gammal. Jag har varit i detta land, och kan
upplysa att ehuru före Contioental-systetnet ia
489
De-n r4 Augusti t, m.
ga betydliga Fsbriker der funcos, blefvo genom
detta system inom några år en mängd
Fabriker framtvingade; man ioförskref fabrikanter
från Frankrike och Tyskland och erhöll
ganska goda fabriksvaror. Der gäller likväl
såsom här, den stora svårighet att penningeräntan
är hög. Uti England, Holland, Frankrike
är den mycket lägre än i Sverige, och
derföre kunna ej fabrikaterne säljas till samma
låga pris hos oss som i dessa länder. När våra
capitaler så tilltaga att räntan faller, då kunna
äfven vi tälla i pris med Utlänningen, men
intill dess blilver det omöjligt uti annat , än
riproduc*er. Det har älven blifvit antördt, att
tullen på alla varor, som hafva ett jämnt pris,
skola beräknas efter ett medelpris af förra året.
Jag har nämnt, hvilka omständigheter som
kunna förekomma det ena året emot det andra;
om man ej vill medgifva Konungen rätt
att efter conjuncturen jemka detta, så är man tvungen
att hafva en olämpefig Tull hela det följande
året. Det är genom sådanc ställningar vi sett en
ofantlig skilnad uti varuvärde det ena året mot
det andra. Jag tror derföre, att den utvidgade
latituden för Konungen , hvilken Stan*
derne hittills beviljat , äfven hädanefter för
landets nytta bör medgifvas , ehuru jag erkänner
att vi hafva fullkomlig rätt. att bestämma
tullen 5 men jag tror mig ha visat, att vi ej
med fördel kunna göra det.
Herr Tham-. Jag tror mig ej inför Ridderskapet
och Adeln behöfva upprepa, hvad
60
Den 14 Augusti t, m.
6ö §. RegeringsFormeri stadgar *, angående rättigheten
att ändra Riksens Ständers beslut Ont
tullbevillningen. Jag tror det vara Bevillningsutskottets
skyldighet, att ställs sig Grundlagen
till efterrättelse. Vi torde således hafvå
blifvit oförtjent beskylde, för att vika från
dess föreskrift ; men örn Riksens Ständer vilja
vika derifrån , så blifver det deras sak. I afseende
på den farhåga den siste talaren synts
hysa för de följder , sorn kiinde uppkomma
genom missväxter, så lärer han icke noga
granskat ijtsköttets Betänkande. Uti den
gamla Uriffen står särskildt undantag för Spanhemål.
Nödvändigheten deraf har ej undgått
BevillningsUtskottet. Den nya tariffen innehåller
derföre: ”Tullen på ofvan uppräknade
”ömalne Spanhémålssorter kommer likväl att
^minskas eller alldeles upphöra , på sätt Kongl.
”Maj:t, vid inträffande Omständigheter j pröfvar
”för Riket nödigt och nyttigt.” Således hoppas
jag, att frågan om missväxt verkeligen år
förutsedd, och dess följdef*, uti hvad Utskottet
ålegat, undanröjda uti tariffen. Den nu
uppläste andra punkten väntade jag ej skulle
klandras, såsom den der tillägger Konungen
kiiödre rätt , än honom tillkommer. Jag tycker
, att Kongl. Msj:ts rätt är der så omständligen
upptagen , som möjligt är : Den innehåller;
”att Riksens Ständer måtte anhålla att
”Kongl. Maj:t i Nåder icke allenast ville vidtaga
alla de mått och steg Kongl. Maj:t, i af'seende
på beredande af en för Svenska häd
-
Ridd, o. Ad Prot. VII Band. 31
4S*
Sen 14 Jugit sii e. rn.
”deln förmånlig redprocité med utländska mag*
”(er, med landels bästa finner förenliga, utan
”äfven låta allmänneligen kungöra de jemnk”ningar
eller förändringar i den stadgadp tulltariffen
, eller ock införselförbud , hvartill
”utländska magters vägran eller bifall att in”gå
uti en för landet nyttig reciprocitet kan
”föranleda så väl i afseende på förhållandet
”med sjelfva handeln, som äfven hvad angår
”hel- eller half-frihet för utländska fartyg ,
”samt bestämmande af Skeppsumgäider m. m.”
Uti dessa ord måtte väl inbegripas äfven den
rätt , som i förra Betänkandet är upptagen ,
att äfven iakttaga dessa mått och steg, om
främmande msgter genom proeraier skulle vilja
skada våra fabriker. För min del medgifver
jag gerna, att detta tillägg må göras,
men Utskottet har velat undvika tavtalogie,
och detta synes innefattas uti de sednsste raderne
jag uppläst ifrån orden utan äfven låta
allmänneligen kungöra &c till och med ordet
Skeppsumgäider. Jag hemställer då till Ridderskåpets
och Adelns pröfning, om något vidare
tillägg behöfves i afseende å den händelsen
, att främmande nationer genom proemier
skulle påföra oss fabricater. Att det stod i
förra betänkandet var ganska riktigt , men
här tror jag det icke behöfvss , då här står,
att Konungen må kunna vidtaga alla de mätt
och steg som i afseende på handelsförhållanden
med andra nationer kunna finnas nödige- Således
finner jag ej någon fara vid att antaga
Betänkandet. Hvad Herr von Hohenhausen
för öfrigt anfört , finner jag ej stå i ssm
-
Den 14 Ju gusti e, m.
483
manhang med denna fråga, hvarföre jag ej nu
vill uppehålla Ridderskapet och Adeln med
dess besvarande.
Herr Cederschjöld: jag kan för min del ej
annat än tillstyrka bifall till den nu ifräga-.
varande punkten af Utskottets Betänkande}
helst jag icke anser nyttigt att lämna styrelsen
magt att kunna efter godtycke förändra
Tullbevillningens belopp, eller att, såsom hittills,
låta förbud och tillåtelse utan trängande
skäl flera gånger omväxla. Det bör derföre
såsom Utskottet föreslagit bestämdt utsättas,
i hvilka fall och på hvad sätt Tullta-:
riffen må af Styrelsen kunna jämkas och förändras.
Herr von Qvanten , Carl: Jag är till en del
förekommen af Herr Tham ; det var för att
besvara Herr von Hohenhausens anförande,
som jag anmälte mig. I 60 §. Regeringsformen
är Bevillnings-Utskottet ålagdt, att uppgöra
en tulltariff, och det är det , som Utskottet
gjort , men Utskottet har äfven funnit
nödvändigt, att åt Regeringen i vissa fall öfverlemna
, att i reciprocitetsväg höja eller sänka
tullen. Således är det alldeles ingen fara
vid att antaga 2 punkten. Hvad Spannemål
angår, har Regeringen genom Grundlagen sig
den rättigheten bevarad, att derå höja eller
sänka tullen , oeh beträffande contineDtalsystemet
, som Herr von Hohenhausen tycktes
måla med mindre vsckra färger , så är det besynnerligt,
att under den tiden våra råämnen gäl
-
454
Sen i4 Augusti e. ni.
de mera än nu. Ullen t. ex. gälde då mer*
än nu , då införsel af kläden är förbuden.
Herr Lefrén , Johan Pehr: Herr von Ho*
henhausen har gjort en framställning som jag
fullkomligen gillar, men han har blifvit missförstådd
af Herr Tham, som jag tror. Han har
väl talat om missväxt, men han har icke ansett
sig nödsakad , att uppräkna alla de naturproducter,
som äro underkastade missväxt.
Det är ej blott på Spannemål sådan kan äga
rum, utan äfven på Lin, Caffe, Socker t
Vin, m. m. Herr Cederschöld har fruktat, att
denna rätt, sorn åt Konungen skulle öfverlemna»,
att jemnka tullafgifteriie, skulle kom»
ma under cathegorien af dispenser. Jag har
förut anmärkt, att man är så benägen att af
missbruken låta leda sig till brukets förkastande.
Det måtte ej vara en dispence, om Konungen
genom en allman författning, som gäller
för alla , säger: att ifrån taxan skall göras
det ellef det undantaget. Med dispence menas
, när undantag göras för vissa personer.
Herr von Hohenhausen har ej föreslagit, att
man skulle låta Pehr föra in en vara , men
neka Pål detsamma , utan att ett allmänt stadgande
om jemnkning i tulltaxan skulle utfärdas
, om conjuncturen så fordrade. Jag har
trott mig böra upplysa detta , då Herr von
Hohenhausen blifvit missförstådd.
Grefve Spen$ , Carl Gustaf: Med fullkornligt
instämmande uti de åsigter Herr von HöheBhaussn
yttrat 3 får jag tillstyrka det af
I)fn 14 Augusti e, m.
455
honom föreslagne och ifrån Utskottets förra be;
tänkande hämtade tillägg, hvilket ock af en
annan talare ej blifvit bestridt, ehuru han ansåg
det mindre angeläget. Det har blifvit yttradf
af Herr Tham , att det vöre likgiltigt «-  medan det redan står tillräckligt uti 2 punkten
uti de orden: ”att Riksens Ständer anhålla,
”det täcktes Kongl. Majit i Nåder icke alle—
”nast vidtaga alla mått och steg Kongl. Maj.t
”i afseende härpå med landets bästa finner förenliga
, utan äfven & c.” Dessa ord igenfinner
jag val uti punkten , men orden i afseende härpå
refereras endast till de fall, då fråga är
att bereda en för Svenska handeln förmånlig
reciprocitet. Detta är just det hvarom nu disputeras,
Stöde ej orden i afseende härpå , utaa
blott att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga alla da
mått och steg , som funnos nödige , så kunde
det vara fullkomligen likgiltigt, men då VOIe
också ej mycket stadgadt , utan allt öfverlemoadt
till Konungen. Som det nu står ,
kan jag omöjeligen se anDat , än att det åx
blott vid frågor om reciprocitet, som Konuagen
äger att jämnka tariffen, jag tror således
det af Herr von Hohenhausen begärde tillägg
vara i alla afseenden nödigt och lämpligt.
Man har åberopat 60 §. Regeringsformen, der
det står: ”F.j må några allmänna afgiftsr, a£
”hvad namn och beskaffenhet som helst, utaa
”Riksens Ständers samtycke kunna förhöjas ,
”''tora Sjötullen å inkommande och utgående
”spaonemål allena undantagen.” Jag hemstäLler
, när i en Grundlag står, att Ständerme
fastställa denna bevillning, och på eit annai
485
Ben 14 Augusti e, m,
etälle, att den ej af Konungen får förhöjas ,
men det ej finnes någon §. som nekar Konungen,
att minska den, om icke det gifves tillkänna
att Lagstiftarens mening varit att ej
fråntaga Konungen rättigheten att minska denna
afgift , när så kan erfordras. Detta gäller
dock. blott om allmänna afgifter ; Konungen är
ej berättigtd att leanna enskilta licencer. Sådane
äro ej med lagprincips öfverensstämmande.
Men att Konungen må kunna fästa en
minskning i tullen vid varan , deruti finner
jag ej någon obillighet, då Riksens Ständer
blott hvart 5:te år sammanträda. Jag tillstyrker
således bifall på denna punkt med Herr
von Hohenhausens tilläggo
Herr Tham-, Det bör icke längre förundra
mig, att höra flere Ledamöter klandra Bevillningsutskottet
derföre, att det ej haft sammanträde
med OeconomieUtskottet , då jag hör
uttryckligen yttras , att Riksens Ständer ej iner
äga rätt att sig sjelfve beskatta. Hvar finnes
något ställe i Betänkandet , som hindrar Konungen
att minska tullen? Hvar finnes något
hinder för 60 §. att gälla. Men så vida tullen
är bevillning, skola Riksens Ständer sjelf*
ve utsätta den. Om Regeringen skulle göra
det, så behöfves ej Riksdag, då behöfves ingen
öfverläggning. Jag tror att BevillningsUtskottet
enligt Grundlagen förfarit. Tullen
äga Riksens Ständer att bestämma. Derföre
har Bevillningsutskottet inkommit med förslag
dertill. Det beror på Riksens Ständer att höja’,
ändra, förkasta eller antaga förslaget. Än
-
Ben 14 Augusti e. rn.
♦87
nu Sr intet vidgjordt ; blott klander anmält.
På intet ställe har Bevillningsutskottet framkastat
den tanka , att minska Konungens makt
att nedsätta tullen , men väl att höja den.
Utskottet har trott det vara nog att förese de
möjliga händelserne , att tullen borde, efter
förhållanden till främmande magter, ökas eller
minskas. Man har ej öfverlemnat den
magten , ty man har ansett Konungen äga den,
men man har blott önskat , att förändringame
matte promulgrras. Således kan jag ej tillstyrka
det tillägg Herr von Hohenhausen yrkat ,
utan rakt bifall till Utskottets förslag, som instämmer
med Grundlagen , och ej inskränker
utan antyder all den rätt Konungen behöfver.
Jag kan icke neka, att det förundrar mig att
hör* talas om lulleos nedsättning å Vin, Caffe,
Socker, nr nr och det af en talare, sorn
ifrat emot införsel af främmande varor emot
utbyte af vära exportvaror. Det är ej
quent , det står ej tillsammansmed hvad man
förut yitradt ; mera consequent är det att hem^
ställa om proposition till bifall å betänkandet.
Herr von Hohenhaufen: Herr Lefrén har
upplyst min mening i afseende på missväxter,
hvilken ej kunde angå spanncmå], emedan
Grundlagen och ej Bevillningsutskottets förslag
tillagt denna rätt åt Konungen. Jag tror det
äfven vara ett fel, att nedsättning af tullen å
spannemål ej i Grundlagen är åt Konungen bestämdt
öfverlemnad, det synes ock icke vara
mot andan af 60 § RegeringsFormen. Jag har
ej hört någon bestrida Ständernes rätt, att be,
Den 14 Augusti e. ni.
stämma Tullbevillning , men jag hemstället* \
fall Riksens Ständer skulle finna det icke vara
lärn peligt eller för Riket nyttigt, att de sjelfva
bestämma den, om de icke dä borde öfverlemna
det åt någon annan, sorn bättre är i tillfälle
att göra det. Jag har rätt på min egendom
att bygga hus, inreda och måla det, men
känner jag mig dertill ej äga erforderlig insigt,
så är det väl bättre att jag öfverlemnar
saken åt en annan. Af denna orsak, när ej
Franska Deputerades kammare eller Parlamentet
i England eller mig veterligen någon representation,
som årligen sammankommer, vela^
försöka genom offentliga discussioner nedgå till
alla detailler och för den minsta artikel bestämma
en tull, sorn blott skall gälla för året,
tror jag ej eller att det kan vara nyttigt för
Sverige, otp Riksens Ständer skulle tilltro sig
äga detta förutseende för ett kommande helt
lustrum. Derföre får jag åter nämna det tillägg,
som jag anser nödvändigt, pm ej Svenska
Representationen skall ådraga sig ett rättvist
taddel. Jag har ej åsyftat dispenser. Har Styrelsen
begått fel och misstag, är ej sättet gtt
rätta dem. att Ständerne nu äfven skulle göra
■ådane, för att undvika flere af Styrelsen, jag
tror att äfven dessa dispenser blifva omöjliga,
om tillägget blott innehåller, att vid aila de
fall, då Konungen finner det allmännas väl fordra
jämkningar uti tulltariffen, de måtte allmänneligen
blifva kungjorde. Således behöfver man
ej frukta vidare missbruk med dispencerne.
Grefve Spens: Heir Tham har sagt, att
Dm i4 Augusti e. in.
4*9
Bevillningsutskottets Betänkande, det ej är
föreslagit, att minska den makt Konungen enlig»
60 §■ RegeripgsFormen äger. Så framt
dermed menas att Rikseps Ständers beslut, aft
minska berörde makt , ej kan hafva gällando
kraft, så instämmer jag deruti, men att förslaget
innehåller något dylikt, det vågar jag tro.
Ridderskapet och Adeln har antagit en §• där
det förekommer, att tulltariffen af Riksens Ständer
fastställes. Den nuvarande innefattar att Riksens
Ständer bestämt en tull, och en sådan som
öfverensstämmer med Statens intresse, mensedatj
öfverlemnas det åt Kongl. Majit, att derot!) besluta
uti sådane saker , sorn kunna hafva afseende
pa reciprocitet med främmande Nationer,
och slutligen förekomma de åberopad#,
orden i ajfeendz derpå. Då måtte det endast vara
i afseende derpå , som man lemnar Kongl.
Maj:ts rätt att jemka tariffen, och då ipan likväl
erkänner att 60 §:n medgifver Kongl..
Maj:t äfven i andra fall rätt att nedsätta tullen,
likasom den förbjuder honom att höja den,
på annat än spannemål, så tror jag ej det kun-,
na bestridas, att redactionen tål något tillägg..
Herr Lefrén'. Det har blifvit ytrradt, #t£
jag vöre inconseqvept i. mitt sätt att deltaga å
Öfverläggningen rörande detta ämne. Detta förundrar
mig ej, t.y anmärktren synes ej. erkänna
den grundsatts, att sedan en hufvudgruodsarts
i ett mål genom pluralitetens formliga be -  slut är fattadt, ingen som barett rigtigt begrepp*
om en representants skyldigheter, har rätk
hvarken att bjuda till att upprifva detsamma %
eller att vid discussioncr, som i anledning af
45»
t4 Augusti t. m.
det samma följa, försöka att oförmärkt insmyga
hvad redan är förkastadt. Jag har varit
nödsakad att, så vida jag velat deltaga i
öfveriägqringen , antaga såsom god den tanka
, som har segrat , och sedan consequent
följa den såsom vore den min egen , men jag
har derföre ej omkastat eller ändrat principer,
hvilka jag i 20 år erkänt och efter förmåga
noga granskat. Således kan jag ej se,
att det är något inconsequent , att understödja
en proposition å ett tillägg, så mycket mindre
som Utskottet föreslagit flera andra modificationer,
hvilka, om man strängt skulle granska
dem , ej äro så egenteligen föranledde af
Utskottets befattning. Vi hafva funnit, att
Utskottet medgifvit en modificalion af den
stränga grundsattsen, då Utskottet föreslagit den
vikelsen från tariffsystemet, att Konungen skulle
äga rätt att förbjuda varor till import, när
omständigheterne så kunde fordra ; när så
skett, ser jag ej, att det nu vore något värre
att tillåta Konungen att höja eller sänka tullen,
när omständigheterne sä fordra. När Herr
Tham yttrade, att vi drifvit den satts, att ej
Riksens Ständer skulle äga rätt att 6jelfve besluta
i denna fråga, förstod jag ej rätt hans
framställning, jag ansåg den som en premiss
till dst yttrande , hvaraf jag enskildt fick fägna
mig > nemi- att ej vara consequent.
Herr von Hartmansdorff, Augujl: Det har
blifvit yttradt , att fabrikater utrikes äro till
bättre pris, emedan penDingeräntan der är lägre.
Jag får erinra att Banken hos oss till stor
Ben 14 Aiegusti t. m, 4g 1
del Sr Fabrikernas förläggare. Hvirje fabriksidkare
får der låna 33 procent af tillverkningens
värde emot 4 procents ränta. Således
Kan man ej klaga, att hon är för hög. Herr
von Hohenhausen har yttrat sig finna olämpligt
att tulltaxan af Riksens Ständer bestämdes,
och att han ej kände det nationens representanter
i något land befattade sig dermed.
Man behöfver för att finna ett sådant, ej gå
längre än till grannriket, i 75 §. af Norska
Grundlagen står: ”Det tillkommer Storthinget
*’att pålägga Tull och andra offentliga bör”dor
&c.
Men hv*d Herr von Hohenhausen, äfvensom
flere andra ledamöter, anmärkt, att nemligen
ett sådant bestämmande, genom representationen,
kunde vara ofullständigt och under
tiden blifva otjenligt, är i Norrska grundlagen
förutsedt; deriöre finnes en annan §., den i7:de,
som säger: ”Konungen kan utgifva och upp
häfva
förordningar, som angå handel,, tull
"&c. dock må de icke strida mot constitutionen,
”och gälla blott proviforijkt till nästa S;orting,”
Derigenom år det möjligt, att vinna dst
ändamål, desse Ledamöter åsyftat, och jag tror
att vi borde följa samma efterdöme; ty det är
till befarandes, atf Tulltariffen kan genom tillstötande
händelser blifva olämplig, så mycket
snarare, som den måhända blifvit uppgjord,
utan samråd med vederbörande embetsman, och
andra sakkunniga personer. I Norrige vet jag att,
då tulltaxan uppgjordes; skedde det efter ea för
-
Beit 14 Augusti e, m.
ytgående öfverläggning mellan Chefen för Drät^
eelFörvaltningcn, flere köpmän och ledamöter af
Storthioget. Huruvida här någon sådan rådpläga
ning ägt rum emellan Financelörvaltningen och
Utskottet, känner jag ej och måste desto mera
beklaga, att man nu ibland oss icke ser någon
enda af Regeringens ledamöter, och således ej
får höra ett ord om deras mening. Det är då
så mycket nödvändigare att noga se sig före,
på det man ej må fatta ett beslut, sora kan
hafva menliga följder. Jag tror följaktligen
att det tillägg, Herr von Hohenhausen föreslagit,
vöre gagneligt. Man kunde väl fråga,
hvartill det skulle tjena, att Riksens Ständer
bestämde tullen, om Konungen ändock skulle
äga rätt att jemka den efter andra omständigheter
än motsvarighetsförhållanden? jag erkänner
att den osäkerhet om tullafgifternes beW.
lopp, sorn deraf uppkomme, är ganska stor;
men jag tror, att Svenska Folket vinner derigenom
, att sedan Ständerne bestämt en viss.
tariff, den ej kan godtyckeligen förändras, utan
goda skäl och uppgifne grunder. Blifver
Ingen tariff uppgjord, så har ej godtycket något
rättesnöre, mera hädanefter än hittills, jag
Skulle måhända önska ett tillägg till Herr von
Hohenhausens hemställan, nemligen det att, om
en sådan jemkningsrätt skulle åt Kongl. Ma ju
öfverlemnas, borde den blott räcka tilL nästa
Riksdag; men om jag rätt fattar 60 §. Regerings
For men, så kan det ej behöfvas. Der står:;
Jamt hvad. Rilfens Ständer drfstitom [ärfkildt hvarje
JjLiksdqg fä forn Bevillning jjg åtaga, jag skulle tro..
$tt uti dessa orden innefattas rättighet för Riksens
Ständer, att vid hvarje Riksdag äfven be
-
Den ii Auguiti », nr,
49$
stämma tullen, Jag är öfvertygad att tiden!
omständigheter kräfva den jemnkningsrätt för
Konungen, hvilken jag yrkat, och det torde
ytterligare visa sig vid det speciella genomgåendet
af Tulltaian, hvaröfver jag redan hört
flere vigtiga anmärkningar göras.
Herr’Ehrenborg, Casper, förenade sig med
Herr von Hartmansdorff»
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Dea
åsigt somlige synas aga, att Regeringsformens
60 § tillägger Regeringen rättighet att sänka
tullafgifter i allmänhet, kan jag icke dela. Dert
skulle då också kunna sänka andra bevillningsbördor,
såsom stämpelafgiftert. Det är endast
i afseende på tullen för spannemål, sorn ett
Undantag blifvit gjordt, 'Tulltariffen bestämmer
~§ tull för rått socker och för tillverkadt
Socket. En nedsättning af denna senare tullafgift,
med bibehållande af den förra, skulle ju
rubba hela beräkningen till förfång för alU
Sockerbruksanläggningar. Derföre tillhör det
Ständerne att göra en sådan reglering, att stadganderne
bereda hvarandra till ett helt system!.
Ded tanka som Grefve Spens yttrat, att
Regeringen skulle äga ratt att sänka tullen,
kan jag icke medgifva, såsom icke enlig med
Grundlagen. Regeringen äger lika litet rätt att
sånka tullen, som andra afgifter. Likasom uti
1 § Konungens rätt är medgifven och erkand,
att såsom oeconomisk lagstiftare göra undantag
Och förbjuda införseln af varor, likaså är här
åt Regeringen öfverlemnadt att derest handelsförhållanden
fordra någon ändring, den då må
ske, för att befordra handeln ellet etl för Svs*
494
JMw T4 Augusti e. Ml
rige formonlig reciprocitet. Det är då tydligt
att o hi någon ändring skedde för ett annat ändamål,
skulle vid en blifvande Riksdag det gifva
anledning till anmärkning Skulle åter såsom
Herr von Hobenhansen yttrat, Konungen
äga rått att efter fri pröfning af Rikets sannskyldiga
nytta nedsätta tullen, hvar finnes då
controllen? Det Herrarna kallat missväxt, kan
väl ej hafva afseende på Caffe, socker och dylikt,
utan endast då säd. Missväxt på Caffe
och Socker har icke samma följd, som missväxt
på säd. Ingen dör af brist pä cgffe , men sädcsbrist
medförer döden. En sådan rätt att sänka
tulleo, skulle till intet göra Ständernes rätt
att sig sjelfve beskatta. Jag tillstyrker derföre
bifall å 2 §:n.
Herr tion Hohenhausen 1 Om vi skulle gå
derhän, att äfven betrakta Regeringen såsom
en fientelig magt, med hvilken vi hade att
strida; visserligen vore det då rigtigt att den
är såsom Grefve *von Schwerin yttrat, mera
bnnden af Utskottets förslag ”att Regeringen
”blott, när reciprocitetsförhållandet sådant for’5drade,
skulle äga någon jämkningsrätt.” Jag
trodde mig likväl hafva visat, att det icke
endast är i afseende på reciprociteten, sorn
denna rätt i och för landets nytta blifver nödig.
StatsRådets Ledamöter voro då frie från
allt ansvar, huru olyckligt för landet det
än kunde gå i den ceconomiska stälningen, emedan
de ej uti en sådan fråga fingo gifva
några råd. Om åter för Regerningen den
rätt är gifven, (hviket jag tror, kunna ske ef
-
B*n 14 Augusti t. m.
49S
ter 60 §;n, enär Ständerna det medgifva) att,
efter vederbörande authoriteters hörande, jämka
tariffen, så hemställer jag tillden ädle Grefvert
om StatsRådets Ledamöter tillstyrka en åtgärd,
som är skadlig för landet och som är
grundad på inga eller svaga skäl, huruvida ej
107 §. kunde tillämpas utan svaghet och i hela
sin vidd- Det är då , sådant bör komma i
fråga. Erhåller Regeringen icke denna myndighet,
gifves ej annan utväg för henne, än
att sammankalla Ständerne , eller låta det olyckliga
ske. Man har sagt, att Konungen ge.
nom Grundlagen skulle äga rätt, att sänka tariffen.
Så har jag ej fattat meningen; men
Riksens Ständer kunna medgifva denna rätt ,
äfvensom att höja den, och det är derom
jsg hemställer. Jag tror att Fäderneslandets
väl det kräfver, och att vi ej af en fåfäng jalousie
om begagnande af våra rättigheter böra
göra det som för landet kan vara skadeligt.
Herr Munck af Rofenjkjnld, Eberhard: Hin.
drad att från början öfvervara discussionen,
vill jag blott inskränka mig att fästa uppmärksamheten
på en grundsatts, oberoende af både
det prohibitiva och det liberala systemet, nemligen
säkerheten i speculationer , hvad angår
industrieusa företag. Om ett system är aldrig
så riktigt i principe så är dock en hastig öfvergång
till det från ett annat skadlig. Den
afskräcker nästan hvar och en ifrån att använda
sitt capita! och sin arbetsförmåga på sådana
företag i stort. Äfvenså är det när det är
49®
Ben 14 Augusti e, m.
fråga om Konungens rätt att höja eller sänk!
tullen. Som en del Fabriksinrättningar mycket
bero af tullen, så följer att om den, soni
hade lust att ingå uti företag af denna natUrj
ej vore säker att tariffen åtminstone några år
skulle förblifva lika*, sorn den eri gårig blifvit
bestämd, så skulle han håfva mycken anledning
att afhålla sig ifrån företaget, jag är således
af den tankeri, att till beredande af större
säkerhet för iriduatrieusa speculationer är
det nyttigt att Riksens Ständer sjelfve bestämiha
tulleri, så mycket dé dertill äga rätt efter
éoristitutionen och i det afseendet anser jag att
Bevillningsutskottet snarare har medgifvit för
mycket än för litet åt Styrelsens godtycke.
Meri då äf dé yttrade meningar i denna fråga,
BevillningsUtskottets mest hannar sig min*
iå tillstyrker jag bifall å Utskottets förslag.
Herr Thani: jag beklagar , att jag ännu
eri gång nödsakas upptaga tiden Med stark,
känsla af tillgifvenhet för min Konung , beklagar
jig ^ att jag nu ser mig tvungen , att
yttra, i afseende på Hans Rådgifvare, hvad
jig hela tiden förtegat. Flere hafva upprest
iig emot deni , Och klandrat deras haridlings^-  sätt j äfvert de , sorn nu vilja , att dessa saker
skola öfverlemnas till deras råddag. Måhända
både jag Och Utskottet deraf Varit tippmåhade
, att gä varsamt uti våra åtgärder , Och
söka förebygga möjligheten att anklaga Rådgifvarne
, så att m*n ej skulle få afledning att
öriödigt ställa dem under 107 §, Detta ar öf
sakeo*
-
14 Augustt *. m,
49?
saken , hvarför® BeviMningsUtakottet strängt
hållit sig inom det område Grundlagen föreskrifver
,»och det är ock derföre, som jag anhåller
om bifall å Bevillningsutskottets förslag.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken gjorde
proposition till bifall af 2tdra Punkten i Utskottets
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Spens: Jag anhiller om votering,
och att det tillägg Herr von Hohenhausen föreslagit
måtte blifva contraproposition.
Herr von Hartmansdorff: Jag har varit bland
de Ledamöter, som delat samma tacka med
Grefve Spens, men tror mig finna, att den
motsatta meningen har stor öfvervigt. Således
anser jag en votering öfverflödig , och
hemställer till Grefve Spen# , om han ick*
Vilie afstå från sin begäran derom.
Herr Grefven och Landt-Mar skalken yttrade
, att, om han icke fattat discussionen orätt,
hade de värde Ledamöter, hvilka i ämnet talat,
mindre fästat sig vid den af Utskottet
framställde princip, än vid sjelfva radactionen
uf ifrågavarande punkt. Flere Ledamöter
hade alldeles instämt i Utskottets åsigt, andre
åter anmärkt, att Utskottet blott omnämnt de
förhållanden, hvilka, i följd af Utländska
Ridd 0, Ad, Prat. VII. Band.
3*
49S
Ifren 14 ugust i /. m.
Magters vägran elier bifall att ingå uti en för
landet nyttig reciprocitet , kunde uppkomma;
och Herr von Hohenhausen hade trott punkten
böra förtydligas , så att derigenom matte
undvikas , att Riksens Ständer åtogo sig ett
ansvar, hvilket han funnit icke behöfva Riksens
Ständer åligga.
Herr Grefven och Landt- Marskalken hemställde
således, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta , att redactionen linge
något jenmkas och förtydligas , i hvilket afseende
Herr Landt Marskalken föreslog i oljan—
de ordställning: ;'Men då det på Kongl. Majt
”ensam ankommer, att, vid til ämpningen här”af,
så val i afseende på utländska makter ,
”bereda en för Svenska handeln förmonlig reciprocitet,
som ock vid alla andra här gemenskap
ägande förhållanden , bereda lyckliga
”röij ier af det utaf Riksens Ständer antagne
”TullSysteme, borde Riksens Ständer hos
”Kongl. Majt i underdånighet anhålla, det
’’täckes Kongl. Maj t &c.”
Grefve Spenn: Om det af Herr Grefven
och LaodiMarskalken nu framstälde förslag
»ntages, atstår jag från min begäran om votering.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'. Genom
ordet reciprocitet är allt det uttryckt ,
60m Herr von Hohenhausen och Grefve Spens
tänkt sig, ty det förutsätter, att alla, som
föra varör hit, taga varor utaf o*s, Genom
0*ri ia 4 ugust i e. m.
förbehåll uttryckes dea önskan , att det må
äga runi , endast då det kan pröfva» nyttigt ;
det är strängare uttryckt här, än genom Herr
von Hohenhäusens tanke; Men jag tror, art
dea redaction sorn Herr Grefven och LandtMarskaiken
framställt, fullkomligen tillfredsställer
allas åsigter.
Herr Tham och Grefve Lagerbjelke, Axel 9
förklarade sig fullkomligt nöjde med den af
Herr LandtMarskaiken iöreslagne redaction.
Herr von Hohenhausen: Med mycken glad*
je antager jag Herr Grefvens och LandtMar--  skalkens förslag, helst j«g finner det vara bättre
, än det jag framställt.
Herr Munck af Rosenskjöld: Under uppläsningen
af förevarande Betänkande, som jag ej
haft tillfälle läsa , och ej ens från början afhyrt
, har mitt constitutsonella öra blifvit oroadt
af det uttryck: att dit på Kongl. Maj’t
ankommer. Jag föreslår , att i dess ställe sättes
: att dei åt Kongl. Maj.t öfver tåtes , ty annars
kunde det tjena till prtejudicat vid en
följande Rjksdag , att man nu ansett en sfi beskaffad
åtgärd ankomma på Konungens godtycke,
och således *j kunna afgöias af Riksens
Ständer sjelfye.
Herr Uggla, Goran Gurtaf: Jag instämmer
uti den af Herr Munck af Rosenschjöld gjorda
framställning , att redaclionen måtte förän
-
5'oe
Pen »4 Jujiu»k t. m,
dras till 6/verlåt-es åt Kongl May.t. Sådan hi»
ock min mening varit i BevillningsUtskottet.
Herr Grefven och I, andt Marfkalktn erindrade
, att det at honom nyttjade ifrågavarande
uttryck äfven funnes i Bevillningsutskott*!»
redaction af 2 Punkten.
Herr Ehrenborg! Om jag ej bedrager
mig , kunde pä det ställe , der detta uttryck
står, detsamma ersättas med Kongl. Majit
är satt i tillfälle att berida det och det. Det af
Herr Roaenskjöld föreslagne uttryck passar ej
väl in med meningen.
Herr Munck af Rosenskjöld: Jag kan ej ingå
uti den af H*rr Ehrenborg föreslagne förändring
, ty Kongl. Maj:t är vid alla Riksdagar
lika mycket i tillfälle att vidtaga den ia
frågavarande åtgärden. Jag skulle önska, att
det öfverlemnande , gom göres, måtte blifva
så uttryckt, att kommande Riksens Ständer
kunna se, att vår mening ej varit annan, än
att blott för denna gång öfverlåta åtgärdens
verkställande åt Kongl. Maj:t. Således tror
jag , att dst bör stå antingen öfverlåtas ellar
öfvcrhmnas åt Konungen.
Grefve von SchwerinOm man skulle säga:
”det mi på Kongl, Maj t ankomma.”
Hans Excellence Herr Grefve Marner;
Adolph Göran: För att förlika de skiljaktiga
meningarnc får jag först anmärka att frågas är
P*n i4 Augusti e. m.
$ai.
tvåfaldig. Den ena år Riksens Ständers rätt
stt bestämma afgifterne ; den andra är Konungens
och Statens förhållande till utrikes makter
och kännedomen om de vilkor hvilka antingen
redan äro, eller framdeles med dem
kunna uppgöras. I det loria afseendet är
saken bestämd genom Tractater, i det senare
kan man endast approximative sluta till hvad
som kan blifva fordringarna å ömse sidor , och
de omständigheter sorn häruppå kunna hafva
inflytande känner ingen. Dä Rikets Ständer
•medlertid nu bestämma afgifterne eber de
allmänna Ssigter da äga af ämnet, utöfva da
•in rätt; När de öfverlemna till Konungen att
uti de utsatte afgifterne göra de förändringar
som omståndigheterne kunna erfordra, taga
Rikets Ständer ett försigtighetsmått som klokheten
bjuder , och som är lika vigtigt för allmän
och enskilt fördel, mea hvarigenom Ständernas
rätt icke förändras , emedan denna öfverlåtelse
icke räcker längre än till nästa
Riksdag. I enlighet härmed tror j*g, att redactionen
kunde blifva salund* : ”Sorn Riksén#
”Ständer, uti den TullbevillcingsTarifF, hvil”ken
kommer att utfärdas, icke kunna hestäm”ma
annan tull å varor , än den som med förekommande
af Tullförsnillning bäst försäkrar
”Statens inkomst , och således med Statens intresse
öfverensstämmer, men Kongl. Majit en”sam
, i afseende på utländska msgter , är i
”tillfälle bereda en för Svenska Handeln för—
”manlig rectprocité , borde Riksens Ständer ,
”uti underdånig skrifvelse, upp fråga Kongl.
”M*}!? att icke allenast vidtaga alia de mått
Sot
Pen 14 .4i;i>nsti 1. m
”och 6teg Han i afseende härå , med Isndets
”bä*ta finner förenlige , utan älven allmänneligen
låta kungöra de jemnkningar eller förändringar
i den stadgade TullTariffen elier införselförbud,
hvartill utländska msgters bifall
eller vägran att ingå uti en för landet
5’nyttig reciprocitet, kan föranleda så väl i
”afseende å förhållandet med sjelfva handeln ,
”sorn äfven hvad angår hel- eller half-frihet
”för utländska fartyg , samt bestämmande a£
”Skeppsumgälder m. m’’ Jag tror, att med
denna redaction är Riksens Ständers rätt bevarad
, och Kooungens förhållande i anseende
dertill uttryckt.
Herr Munck af RoitnschjÖld ■ Det förslag
Hans Excellenee Herr Grefve Mörner nu upp.
gifvit, ingår jag så mycket heldre uti, som
det är detsamma som jag framställt , med den
skillnad blott i ord , som kan vara emellan
öfverlåta och uppdraga.
Herr Grefven och Landt-Mar(kalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla den af Hans Excalience Herr Grefve
Mörner föreslagne redactionen af 2 Punkten s
Bevillningsutskottets Utlåtande.
Ropades Ja.
y.djt Punkten.
"Tullbevillningen bör bestämmas till vis.
•,st procent af värdat, hvarvid iakttagas alle
JM/1 14 .411 gust i «, m.
*’de före skrifter , som i det förra Betänkandet
”finnas , angående dels Kongl. Maj.ts och Ri”kets
CommerctCollegii , eiler dst Embetsverk*
”sorn iör handelsstyrelsen sig uppdragen, skyl
”dighet ? att, elur inhämtade underrättelser
”om varupriserce , årligen fastställa ett medelpris
till grund för Tullprocentens berak”ning
å visse inkommande varor , dels att
”värdet å andra rnä , sedan godsägaren detsamma
uppgifvit, och Tullbetjeningen ej,
”så frsmt de tillhöra resande, elier uppgå till
”500 Rrdr Banco, finner godt, alt dem sjeltve
”med tio procm’s förhöjning inlösa, bestäm”mas
af serskildte Värderingsman , dels desse
”personers val och rätt till ersättning, dels
”Godsägares samt Tullbetjenters rätt att hänskjuta
tvistigheter om värderingar till en Ju.
”ry, dennes edgång och rättegångssätt , dels
"om Auctioners anställande vid vissa tillfällen,
”förfarandet dervid m. m , dels om Spanne”msls
Värdering efter RiksMarkegången , dels
”ock om värdets fasställande å utgående varor,”
Herr Cederschjöld: Jag får påminna om en
anmärkning, som Grefve Hård löiut gjort, i
afseende pä Värderings-Juryn. Utskoitet har
nemligen i sitt första Betänkande före-bget ,
att Godsägaren och Tullkammaren skulle utnämna
hvar sina 2 Ledamöter , och dessa 4
tillsammans utvälja utom sig en Ordförande,
Men som det lätt bör kunna hända, att rösterna
falla tili lika belopp på 2 särskilta personer
, hvilket fall Utskottet icke tyckes hafva
förutsett , får jag hemställa , om icke stadgas
t
14 Augiuti e. nu
borde , att i dylika fall frågan skulle slutligen
algöras medelst lottning.
Grefve Spens: Den förcvaiande punkten
medför efter min tanka den olägenhet att det
5r tulibetjeningen ensam på hvilken» controll
och conni Vence med Godsägaren dt t beror, on»
varans värde blifver för lågt uppgifvit. Man
har lemnat det it tulibetjeningen ensam, emedan
den med 10 procents förhöjning kan in„
köpa varan. Man har velat genom den enskifta
nyttan uppmana godsägaren , att ej sätta
värdet för lågt , emedan han di lupe fart
att mot 10 procents förhöjning mista varan,
och genom tillfällst för tulibetjeningen att göra
en god affaire, hindra ali connivence ; men
Jag hemställer, örn det icke vöre bättre och
lämpligare , att äfven lör andra lemna tillfälle
att controllera. Jag tror, att det kunde
vinnas genom en anstallt, som är vidtagen i
Danmark. Stadgandet skulle då lyda sålunda;
”dels att värdet å andra varor må . sedan
”godsägaren detsamma uppgifvit , genom Auction
bestämmas, si framt ej tulibetjeningen
”finnér &c” Det skulle derigenom kunna
hända , att en tillämnad tullförsnillning kunde
controlleras af en person , som råkade veta ,
att den förehades , endast derigenom , att han
inställde sig vid tullporten och genom högre
anbud tog bort godset. Då vore en controll
möjlig , och kanske vöre deruti ett stort correctif;
med vår nuvarande tullbetjening är deremot
det föreslagna correctifyet en nullitet i
Pen 14 Augusti e, m.
dä varan naturligtvis skull* straxt betalas ,
hvilket väl iå tullbetjenter kunna.
Herr non Hohenhausens Jag mäste verkeligen
befara, att ledsna Ridderskapat och
Adeln, och hade derföre velat afhålla mig ifrån
att yttra mig om denna punkt, om någon
annan hade frainstält den anmärkning jag
ämnar göra, men då detta ej skett, anhållet
jag om Ridderskapets och Adelns tålamod att
afhöra det förslag jag går att framställa. De
af Utskottet föreslagne värderingsman , valde
af PröfningsCommitiéen, synas mig vara ganska
lämpelige. En ytterligare förbindelse å
dem kunde tilläggas nemi. att de skulle vara
edsvurne. Derigenom kunde Juryn blifva öfverflödig
, som måste vara betungande för de
bsndlande; Ty tullbetjeningen, när den har
rätt att begära auction , är alltid i tillfälle att
derigenom tilltvinga sig drickspenningar eller
mutor af godsägaren , hvilken vet, huru mångå
tvister vid Auctiontsrna kunna uppkörama,
och huru man derigenom kan blifva blottställd
för chicaner, hvilket än mera skulle försvåra
handeln. För mig synes således utvägen
med Jury kunna undvikas, om man stadgade
att i det fall, då varuvärdet öfverstiga
500 Rrdr eller varorne tillhöra handlande, i
hvilket fall Jury blott är föreslagen, det skulle
vara den handlande tillåtit, att betala tullen
efter 10 procents högre värde, än varans
förut åsatte pris , då tullbetjeningen skulle afstå
från Auctionen , och det deraf följande
dröjsmål undvikas. Kanske är to procant nog
506 Btn i i ,/itgusti e. /«.
högt, ty man bör ej förmoda annat än att edsvurne
personer, valde af PröfningsCommitéen,
skulle uppskatta varan efter bästa förstånd.
Jag erkänner att jag nu talar uti ett ämne, der
jag ej har någon erfarenhet, utan blott några
theoretiska kunskaper, men jag har ansett mig
skyldig att framställa den tanks jag hyser, då
dets möjligtvis kan vara till gagn för mitt fädernesland.
/
Herr Tham': Ämnet är tröttanda och lång
samt,
men jag ber att först få upplysa, hurudant
betänkandet är, och sedan gifva tillkänna,
om jag rätt fattat de värde talarne. Det
förra betänkandet, omständligare äa denna kor.
ta resumé upptager sättet, huru varorne skola
värderas, är af det innehåll: att landets sty
relse
skall af de Svenske Consulerne infordra
uppgifter på alla gångbara priser för sådana
varor, som till Sverige importeras. Af desse
uppgifter och priscouranter utur tidningarne
samt af Mäklarnes berättelser om försäljningsprisen
på oförtullade varor, af sila dessa
skall Handelstyrelsen hvart år göra sammandrag,
och derefter bestämma ett medelpris
som Styrelsen för det kommande året skulle
allmänt kungöra, såsom det värde, efter
hvilket sådane varor skulle förtuHis, som ej
för mycket variera och hvilka uti tariffen med
särskilt tecken äro utmärkte. För desse varor
skulle procenten erläggas efter detta värde.
Den hittills gällande Tullförfattningen härefter
hvar Riksdag en gång för alla utsatt ett
värde på varorna. Detta är ganska felaktigt.
Pen n Augusti r, m,
Utskottet har vid granskning funnit, att föga
någon artikel nu äger samma värde, som der
är utsatt. Beviilnings-Utskottet , som har
trott att detta ofta borde härida, har och trott
stt värdet bättre skulle bestämmas, om det utsattes
hvart år. För en del varor på hvilka
icke något värde är satt i gamla taxan, står
det att de förtullas, till ett värde af roo R:dr
HamburgerBanco, med så och så stor summa.
Således hsr Utskottet haft en vägledning, att det
fanns sådane varor, för hvika ej något bestämdt
värde kunde utsättas. Då Utskottet äfven funnit,
att dess* till betydligaste delen beltå af Fabrikater,
å hvilka verkeligen ej något bestämdt
gällande värde kan sättas, så har Utskottet anaett
det oundvikligt , att dessa på något sätt
skola värderas. Sättet har hittills v*rit det,
att Godsägaren helt enkelt framvisat den factura,
som han behagat låta skrifva. Någre uti
Utskottet närvarande ledamöter af BorgarcStåndet
hafva uppgifvit, att det beror af Godsägaren
att få huru många facturer som helst.
Dessutom har det i 6 §. varit Tullbetjeningen
tillerkänd rättighet, att om ej Godsägaren med
ed gittade styrka värdet, skulle den äga rätt
att inlösa var»n med 10 procents förhöjning.
Utskottet har funnit, att denna tullbevakningen
lemntde rätt i stort var ett narri, ty sällan
häader, att bevakningen har penningar att
inlösa hela laddningar. Utskottet har derföre
haft mycket bryderi med denna sak. Det har
då föreslagit, att, om godsägaren är en resande,
som för enskilt behof medförer varor, hvilka
ej äro till afsalu och icke gå öfver 500 Ridt
annan värdering ej behofves än det pris han
f«S -®*n 14 Augusti e. MZ
bestämmer. Finner Tullbevakningen sig ej nöjd
med detta pris, så bär Utskottet föreslagit att
den enligt 6 §m må få tillösa sig. varan med
jo procents förhöjning. Men så snart värdet
öfverstiger 500 R:dr eller varan tillhörer en
Köpman eller dess expedit (ty eljest kan Köpmannen
fördela ett större parti på flere personer)
skall det på följande sätt tillgå. Godsägaren
skall då inlemna en egenhändig uppgift
på hvad han anser varorne kosta uti Svensk
hamn: Sedan han gjort det, skola värderings
män,
som äro valde i Staden för året, tillkallas,
hvilka uti Fabriksidkares med fleres närvaro
skola värdera varorne. Äro di si väl
godsägare som Tullbetjening nöjde, så erläggea
tullen efter detta värde. Är någon missnöjd}
så tillkallas en Jury af 2 personer från hvardera
parten, hvilken Jury utom sig utser en
Ordförande. Juryn skall med Ja eller Nej besvara
frågan om värdet är riktigt. Besvaras
frågan med nej skall auction verkställas, och
kungöras så långt förut, att handlande från
andra Städer kunna infinna sig. Om det första
sättet rörande värdets bestämmande genom handelsstyrelsen,
har jag ej hört någon anmärkning
göras. Grefve Spens har yttrst sig tro,
att en genare väg vore om auction genast anställdes,
men att om tullbetjeningen ej vore
nöjd med värdet som då uppkom, värdering
skulle efteråt ske. I Köpenhamn lärer auction
verkställas adit inkommande Fabriksvaror j det
kunde äfven här ske i Stockholm och Götheborg,
men jag hemställer, om det vöre lämpeligt
för andra Städar, Det skulle kunni händs
9»n f4 Augusti «, «,
i desse, att auctionen blef af intet värde. Jag
vili likväl ej vara envis på något sätt; jag tillstår
att jag mera tänkt pi saken , än blifvit
tillfredsstäld med förslaget. Herr von Hohenhausen
tyckes hafva yttrat den mening, hvilken
jag likväl ej rätt fattade, att Juryn kunde
uteslusas , och att en annan mesure skulle vidtagas.
Jag hemställer då till Ridderskapet och
Adeln , om icke en vidare discussion skulle
erfordras att utfinna denna.
Herr von Hohenhausen: Jag anhåller endast
att få förklara de ord jag yttrade. Det var
Juryns borttagande som jag åsyftade. Jag
föreslog, att sedan värderingsmännen åsatt
värdet för procentens betalande, Auction ej
borde få af tullbetjeningen begäras , nota bene
endast i det fall att godsägaren för att undvika
tidspillan underkastade sig att betala tull
efter ett förhöjdt värde , hvilket jag vid nogare
besinnande tror kunde nedsättas från 10
till 6 procent af det utaf värderingsmännen åsatte.
Herr Tham har upplyst, att fabriksvaror i Danmark
endast få införas till Köpenhamn. Det är
ej tillåtit på något annat ställe i Riket, och der
åke sådane Auctioner som Grefve Spens omtalat.
När nu här ej är fråga om att göra
inskränkning blott till ett ställe, tror jag det
vore tjenligast så mycket möjligt är förekomma
dessa Auctioner. Jag hemställer således,
om det ej vore ett fullkomligt säkerhetsmått
för Staten att den fick sin tillbörliga tull, att
•edan värderingsmännen åsatt ett värde och
! 4 Augusti t, m'.
godsägaren vilie betala tull efter 6 procents
högre värde, han kunde undvika Auction.
Vill han ej det , så skulle Auction ske, om
tuilbetjeningen det yrkar. De;igenom vöre
det tuilbetjeningen betagit, att alltid begära
Auction eller yrka understucken betalning ,
då den i annat fall kunde säga, att vi kunna
alltid vinna på Auction, och vi skall alltid
derpå förlora.
Herr Tham: Vid det af Herr voa Hohenhausen
gjorde förslag har jig ej något annat
att anmärka, än att jag tror, att det blifver
känbart nog för godsägaren, 'ty om mun förutsätter,
att värderingstnännen göra sin skyldighet
och varor med 20 procents tull skola
höjas med 6 procent i värdet; så blir det ganska
kännbart. Om jag rätt förstått , så blir
det härigenom god-ägaren , som förlorar , och
det gilver anledning till tullförsnillning. Jag
medgifver, att Auction är ett ledsamt sätt,
derföre har ock Utskottet satt det uti tredje
rummet , och ej förr än Jury sagt, att värdet
är för lågt. Den är visserligen en ledsam
inesure , men jag hemställer , om det andra
förslaget hjelper saken. Vöre det blott fråga
om Stockholm och Götheborg , sä skulle
jag tillstyrka det, men kan ej göra det nu,
då frågan äfven är om 11 andra Städer.
Herr Lejrén: Det är ej för att motsäga
Bevilloings - Utskottets förslag , som jag nu anhåller
fa yttra mig, blott för att uppkasta
några tvifvelsmål. Med skälig säkerhet kunde
0cti 14 Augusti r.. m.
man ana sådane följder af stadgandet om mindre
partier af högst 500 R:dr, att chicaner kunde
uppkomma för resande, hvilka jag skulle
tro att man borde derifrån fritaga. Den första
chicanen vore den, att då han uppgifver varan
efter det värde den i hans hand ages, men
samma vara i landet vore betydligt dyrare,
han möjeligen blef af med en favoritpiece blott
derföre, att en besökare hade nog fin näsa att
finna , att 10 procents tillökning ändå vöre
godt pris. Månne det ej vöre skäl, stadga att
då besökaren finner anledning att anmärka något
mot priset, man då genast inställde sig för
värdet ing* männen, och att det för sådane små
partier skulls få bero vid det värde de åsatte,
och att tullen derefter skulle betalas. Jsg hemställer
om i denna förändring kunde äga rum,
utan att derföre någon egentelig rubbning gjordes
uti det af BevillningsUtskottet i denna punkt
uppgjorde systems. Det är ock nämnt, att
man skulle göra skillnad mellan handlande och
och resande. Deraf kan en annan ledsam c hi—
cans uppkomma, då det är svårt att se, om en
person är handlande eller resande. Om man
skal! hafva certificater för att passera , så k*n
man skaffa sig en person sorn passerar för resande,
och kör genom tullen. Månne man ej
kunde stanna dervid, att då summan ej öfvergår
500 R:dr , det må blifva vid det värde,
som värderingsmännen åsätta.
Herr von Hohenhausen-, Jag har troligen
illa uttryckt mig efter jag blifvit missförstådd.
B*u 14 4ttgunil e. rtt.
Derföre anhåller jag, ett få uppläsa mitt förslag
så som jag nu uppsatt det:
När varuvärdet öfver/leg 500 R.dr B‘,co elter
tillhörde Handlande, borde det vara det fa tillåtit,
att efter to pracents högre beräkning och värderingsmännens
åfat ta pris, genajl ,å betala tullen.
Med antagande härutaf vore det således
Icke godsägaren betagit, att begära auction, om
han ej ansåg värdet riktigt, men det blef honom
möjeligt att undandraga sig den tidsutdrägt
och det prejeri, som honom annars kunde
vederfaras. Af denna anledning föreslog jag
detta. Beträffande hvad Herr von Lefrén anfört,
ingående resande, så Ser jag svårligen
någon möjlighet, att stadga med säkerhet
, att de skulle få införa varor till ett
visst värde. Skulle de gå till värderings
mänaen
såblefve de måhända nog länge uppe-*
hällne på sin resa , hvars hastiga fortsättande
ofta både för dem sjelfve och andra kunde vara
vigtig. Hittills hafva resande ej fått införa
annat, än hvad de sjelfve begagna. Deras klä'»
der eller persedlar kunna ej vid en sådan värdering
komma i fråga. En Zobelpäl* går redan
till vida högre summa, än den ofvaonämde,
men den nyttjss af den resmde, och kari
således icke komma under Tullnärens beskattning.
Grefve Spens: Om jag ej orätt fattat dis—
cussioaen , hafva allas ändamål varit att förena
Statens säkerhet mot ett för lågt värde
med
Ben 14 Augusti e, ml
med så liten chicane för godsägaren , som det
är möjligt. Jag hemställer, om, vid frågan om
resande, och dem sorn hafva mindre partier,
man kan på ett mindre chicaneust och mindre
uppehållande sätt gå till väga än genom de
Auctioner jag föreslagit att genast förrättas.
Det är en stor skillnad emellan dem, och de
Auctioner, som Utskottet föreslagit i tredje
instantien. De kungöras långt förut, och uppehålla
afgifterne , och med dem , hvilka ock
af Utskottet äro föreslagne uti sista rummet,
är det gifvit, att man bör fördröja i det yttersta.
Herr Tham har yttrat, att i Stockholm
och Götheborg skulle dessa Auctioner
tjena till något, Jag går så långt , att jag
tror att i de öfrige Städerne ingen annan skulle
vara närvarande, än godsägaren och tullbetjeningen.
Men det är just där tullbetjentell
kan svara, om han vill höja de 10 procenten»
Skilnaden blifver då endast den, att godsägaren
äger öppet att sedermera höja på.
Jag
tror , att det bör stadgas någon sådan rättig-*
het, ej blott för den händelsen, att en resande
kan vara okunnig om rätt* värdet, utan
ock derföre , att han kan medföra saker ,
hvartill han äger affectionsvärde, och hvilka
han med nöje skulle betala efter ett högre
pris. Om man medförde Juveler eller annat,
och tullbetjaningen anade, att det kunde äga
för ägaren ett särskildt värde , kunde den taga
sig tillfälle att preja. Jag ser således ej
annat, än att alla förmåner skulle vinnas ge.
Ridd, 0. Aå, Prot. VII. Band.
£14
Ben 14 Augusti e, m.
norn utsättande af Auctioner i första instantien.
Längre än på detta sätt, kan man ej
komma , då saken skall till värderingsmän ,
ty sedan blifver den en juridisk fråga, och att
ej då tillåta den att gå genom flere instantier,
strider emot all lagprincip.
Herr Tham: Jag tillstår uppriktigt, att jag
är brydd, huru jag skall besvara , hvad som
blifvit sagdt, ty jag inser förmoner och skada
af alla de förslag , som blifvit gjorde. Jag
vore nästan färdig att hemställa till Ridderskapet
och Adeln , att bifalla det nu uppgjorde
förslaget ; men då detta är ett ganska kinkigt
mål, så skulle jag tro , att man kunde
låta förblifva vid hvad Utskottet föreslagit ,
men hos Kongl. Maj:t anhålla , att efter ett åra
förlopp Regeringen i detta afseende ville vidtaga
de mått och steg , som tid och omständigheter
kunde krätva. Jag försäkrar, att
Bevillningsutskottet i tre veckor varit sysselsatt
att utarbeta sättet att göra värderingarne.
Man har trott sig just på detta sätt förekomma
chicaner för resande. Man har trott det
möjligt , att en resande skulle sätta ett sådant
värde, att ej tullbetjeningen kunde inlösa
varan med 10 procents förhöjning. Jag
medgifver , att hvad Herr Lefrén föreslagit,
vore det enklaste , och medförde mera säkerhet
, men det medförde i afseende på Köpmän
den olägenhet att, om hvar och en ägde rätt
att slippa med att gå till värderingsmännen,
så kunde köpmän fördela sine varor på smärre
poster, och derigenom möjeligen få utväg
Sen i4 Augusti e. m,
att erhålla ett lågt värde. Jag hemställer således
, om icke det uppgjorde förslaget kunde
sntagas, men att man till Regeringen öfverlemnade
att efter ett år höra vederbörande
TulUStyrelse och HandelsStyrelse , samt göra
de ändringar häruti , som kunna vara till änrt
damålet ledande.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner: Jag
erkänner lika med alla andra, att detta ämne,
just genom sin beskaffenhet att ej vara annat
än ett sätt att controllera missbruk, medförer
stora svårigheter, men jag tror att vid den
frågan, man först bör etablera vissa principer,
innan man bestämdt beslutar. Här har varit
fråga om nipper , men jag tror att man först
bör stadga, att det bör vara sådane varor, som
anses kunna komma i handel , och ej de som
Sro till egen nytta, hvilka böra förtullas. Häraf
följer den andra principen , att det är varans
beskaffenhet och mängd som bör upplysa, huruvida
varan skall förtullas eller icke. Om
nemligen en resande medför Caffe, Socker och
dylikt till 500 R.drs värde, så är det gifvet,
att det är i speculation, ej till eget bruk. Om
deremot han mtdförer Juveler, Nipper, eller
en Resvagn lör eget bruk , så bör sådant ej
komma i fråga att förtullas, då man alltid ansett,
att hvad som medfördes för eget bebofej
borde förtullas, eller om man vill att Tuli
skall derföre erläggas, bör den åtminstone vara
lindrig; och värderingen ske summariskt efter
godsägarens uppgift. Om man således stadgar
detta, sä tror jag att man kommer ifrån
ji 6
gen 14 Augusti e, m.
en svårighet. I afseende på värderingssåttet,
tror jag att det som Utskottet föreslagit, i synnerhet
med det tillägg Herr Tham nu yrkat,
är det som bäst bör förena meningarne, ty det
förslag som Grefve Spens omtalat, att göra en
auction, kan väl vid första betraktandet synas
riktigt, men en person är ej alltid straxt till
hands, som kan göra öfverbud, och för att då
göra auction, skulle fordras ett kungörande, så
att personer kunde hinna samlas med flere andra
omständigheter som blott skulle föranleda
till tidsutdrägt och prejeri men icke gifva någon
större säkerhet. Derjemte får jag anmärka,
hvad värderiogamännen angår, att det är
•n kinkig fråga, att få de samma hvarje år,
ty det är ett verkeligt onus. Skeppningen sker
under de tider, då de fleste önska att vara utur
Städerne, på landet. Då är det blott Msgistratspersoner
och handtverkare, sorn äro qvar,
men enligt de nu gällande Författningar har
det varit brukligt, att någon magistratsperson
och ett par manufacturister eller handtverkare
blifvit tillkallade. Då vet jag ej, när man vill
hafva stadigvarande värderingsmän, om man
kan hoppas få personer, som för hela året vilja
åtaga sig att vara det. Antingen man bibehåller
det nuvarande, eller antager Utskottets; så
bör alltid correctifvet af en Jury äga rum.
Derigenom är det hufvudsakliga vunnit, att det
sluteliga correctifvet af en större auction blifver
ett ultimatum. Om det förslag Utskottet
uppgjort, efter ett år får jemkas, sä hemställer
jag, om ieke detta är det säkraste sättet att
komma ifrån saken.
joen i4 Augusti e. m.
Grefve Spetts: Så vida på något ställe uti
Utskottets Betänkande finnes någen skillnad
angifven emellan de af den siste värde talaren
omtalade för den enskilteg behof införde saker
och varor, som äro till afsalu, så förfaller
visserligen en stor del af hvad jag yttrat. Jag
har ej kunnat upptäcka det. Man har tvärtom
stadgat införsel-tull tor varor som efter
min tanka äro till sin natur sådane, att de innafattas
bland dem, som en resande medför för
sitt enskilta behof utan att erna sälja dem, och
af hvilka hvarken hans Förfäder eller han hafva
kändt värdet, Jag har ej föreslagit auctioner
uti första instantien annorlunda, än såsom
en variation från Ufskottets Betänkande , der
redan en slags auction är för denna instans föreslagen.
Det är likväl den skillnad, att efter
Utskottets förslag kunna omöjligen mera än
två personer vara närvarande, och det är
omöjligt att det kan ske mera än ett
anbud af hvardera , men efter mitt är
det möjligt, att någon tredje man kunde vara
närvarande. Detta är skillnaden, äfvensom att
bägge de närvarande kunde göra flere anbud.
Herr Thams tillägg uppfyller i öfrigt så helt
och hållet hvad jag kan önska, att jag tillstyr,
ker bifall å denna punkt med nämnde tillägg
att nemligen åt Kongl. Majit måtte uppdragas,
att häruti göra nödige förändringar efter vederbörande
handelsstyrelses hörande. Jag gör
det så mycket hälldre, som det alltid varit min
tanka , att Riksens Ständer gå öfver sina
gränsor, när de gå för mycket uti detaille,
hvilket ock här lätt upptäckes af detta ämne.
Den 14 Augusti t, m,
Herr Tham: I anledning af hvad Grefva
Spens anfört om enskilte personers effecter, får
jag nämna, att mångfaildiga detaillerej kunnat
uti det allmänna Betänkandet upptagas, då detta
blott utstakar sjelfva Grunderna. Uti en
särskildt underrättelse, sorn Utskottet uppsatt i
förslag men ej ansett sig till Ständerne böra
framlemna, innan hufvudfrågan blifvit afgjord,
der kommer äfven säkerligen något att inflyta
om enskiltes effecter, om tiden tillåter att utarbeta
detta. Hans Excellence Herr Grefve Mörner
har nämnt om sättet att utse värderingsmäooen.
Jag får då nämna, att uti Utskottets
förra Betänkande står, att hvarje StadsTaxeringsCommité
skall välja ett passande antal värderingsman,
emellan hvilka göromålen skola
fördelas* Man förutsåg att det ej vore möjligt,
att samma personer kunde hålla ut beständigt,
hvarföre Utskottet stadnade i det beslut, att
desse skulle vara flera och således kunna dela
göromålen, och att de skulle åtnjuta dagtractainente
efter hvad vid taxeringar sker. Den
enda svårigheten är, att i Stockholm och Götheborg
desse taxeringsman kunna blifva hårdt
tillitade. Jag vill nu ej tillägga annat, än förnya
min begäran om proposition till bifall af
denna punkt med tillägg att det åt Styrelsen
må öfverlemnas stt, efter infordrade upplysningar
af vederbörande, och efter ett års förlopp,
göra de ändringar häruti, som kunna finnas
nödige.
Herr Grefven och Landt-Marskalk en hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
Ben 14 Augusti «. t/i.
gilla 3;dj® Punkten i Bevillningsutskottets Utlåtande,
med tillägg: Att Riksens Ständer borde
lill Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna,
att, i händelse Kongl. Majit , efter ett års
förlopp och vederbörandes hörande, skulle finna
andra utvägar till befordrande af en ökad
säkerhet och controll , samt Statens dermed
förenade interesse erfordras, Kongl. Majtt då
skulle äga vidtaga de åtgärder, Han för ändamålet
kunde finna vara de tjenligaste.
Bifölls.
Herr Cederfchjöld förnyade sin hemställan
om sättet att medelst lottning tillsätta ordförande
i Värderingsjuryo, i händelse, vid valet,
rösterna skulle blifva lika_delade emellan
flera.
Herr Grefven och Landt-Marfkalken erinrade,
att denna fråga syntes höra till de Reglementariske
stadgande®, hvilka , ef<er hvad Herr
Tham omförmält, framdeles skulle från Bevillningsutskottet
inkomma.
4\de Punkten.
”AU Tull för utgående och inkommande
”varor bär i Svenska BancoSedlar erläggas.”
Och blef denna punkt, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
J3® Bsn 24 Augusti e, m.
S'.te Punkten:
”Införsel af alla hittills förbudne varor,
”hvilka hädanefter varda tillåtne, skall inskrän”kas
till de StapelStäder, i hvilka, enligt 182v
”års Bokslut, Tulluppbörden med Lots- och
”Båkafgifterne inberäknade, minst uppgått till
”24.000 R:dr Banco.”
Herr Tharin Det är egenteligen sf
upplysningar, hämtade dels ifrån andra länder
, dels af Ledamöter inom Tullstyrelsen,
samt sluteligen af Comitterade för dea
nya tullorganisationen, som Bevillningsutskottet
hämtat ledning för detta förslag. Jarg
anhåller att fl uppläsa några ord utur Comiterades
Betänkande, så lydande: ”Ett stort hin”der
för en fullständig Tullbevakning ligger i
”privilegierna för våra många Stapelstäder uta®
”handel. Vöre den större importhandeln inskränkt
till färre punkter, kunde desse fullständigare
bevakas, såsom nu sker vid Stockholm
och Götheborg; enär deremot de Tjenstemän
vid Tullstaten, hvilka nu med inskränkta
lönevilkor äro placerade på bevaknings"platser,
der ingen handel äger rum, sällan uträtta
hvad som med deras placerande åsyftas,
” hvilket anförande Comiterade med exempel
de följande pag. 37 och 38 utförligen be-'
visat.
Jemte dea ledning Bevillningsutskottet af
detta upplysande Betänkande fått, och den underrättelse
Utskottet hade, att Ostindiska varor
ten 14 Augusti t, m,
gil
i England blott få införas till vissa plattser,
samt att i Danmark fabriksvaror endast få införas
till Köpenhamn, äfvensom den upplysning
Utskottet af erfarenheten ägde, att de fleste af
Stapelstäderne äro af den beskaffenhet, att ej
inkomsterne räcka till att aflöna en ordentlig
tullbevakning och hålla ordenteliga Uppsyningsman,
af alla dessa förenade skäl harUtskottet trott
sig böra göra det förslag, att alla de hittills
förbudne varor, hvilka Konungen hädanefter
behagar tillåta till införsel, skola endast få införas
till de Stapelstäder , hvilkas tulluppbörd
uppgår minst till 14,000 R:dr. Orsaken hvarföre
Utskottet stannat vid denna summa är att
näst efter de Städer, som hafva 14,000 R:drs
uppbörd, nedfaller den till de Städer, som blott
hafva 7000 R:drs. De förra äro de bäst belägne
nemligen: Stockholm, Götheborg, Gefle, Carls.
krona, Carlshamn, Malmö, Norrköping, Calmar,
Wisby, Helsingborg, Westervik, Ystad och Uddevalla-
Det är alla de, som ifrån Norrska
gränsen till Gefle ligga utmed sjökusten, der
de bästa hamnarne finnas, och der största lurendrägeriet
hittills varit. Det är således ej
ensamt på en idée från Bevillningsutskottet,
som detta grundar sig. Utskottet har ej till -  trott gig, att inskränka förslaget till färre Städer,
ty då skulle bevakningen hafva blifvit svårare
och omöjlig. Utskottet har trott att på
detta sätt, genom en väl organiserad och väl lönt
tullbevakning, tullförsnillning skulle någorlunda
kunna förekommas. Dessa äro de upplysningar
jag trott mig böra nämna, och jag hem
-
g3S Ben 14 Augusti e. nt,
ställer om ej Betänkandet i denna del tnå föreslås
till antagande.
Grefve\ Spens', Jag beklagar, att jag ännu
en gång miste upptaga Ridderskapets och Ådelns
tid i alseende på detta Betänkande, men
denna är en af de vigtigaste, Den angår
nemligen, huruvida den principen skall conseqvent
följas, att jemlikhet uti rättigheter skall
äga rum för alla medborgare. Jag sökte förgäfves,
innan den siste talaren yttrade sig, efter
anledningen till det stadgande, att blott vissa
Städer skulle unnas den lörman som Ridderskapet
och Adeln i förmiddags beviljade. Herr
Tham har upplyst, att ändamålet var , hvad
af Tullstyrelsen förut blifvit framstäldt, som en
önskan , att nemligen controllen mot tullförsnillning
skulle blifva lättare, när importen blott
finge ske på lå ställen Jag skulle instämma deruti,
om det ej föreföll mig som om det just efter
detta förslag ärligare tullbetjening behöfdes
på de ställen, der ej creditupplag skulle få existera,
och der tullbetjeningen måste vara fattigare.
Det år gifvit, att för desse mindre
hamnar skulle således en del varor vara förbudne.
Det skulle då hända, att en godsägare,
sorn ville införa en vara utan att betala
tull, hade valet emellan att lurendräja in i den
ena hamnen, eller tullförsni 1 la i den andra. Jag
tror att för de varor, som betala 40 å 50 procents
tull, skulle det blifva stor vinst, att kunna
lurendräja, i synnerhet när det vore kändt,
att den egenteliga bevakningen vore sammandragen
på vissa ställen, Det förefaller mig
Ben i4 Augusti e, nt.
S*3
besynnerligt, att när från någon utrikes ort en
last skickades hit, som vore tillåten till införsel,
finge, i fall skeppet anlöpte t. ex. Kongsbacka,
blott en del af varorne lossas i den Staden;
men för att lossa resten, måste man fara
till Götheborg. Jag hemställer då, om icke
under lossningen det vore stort tillfälle att lurendräja
in de andra Jag tror, att derigenom
lemnäs tillfälle för både tullförsnillning och lurendräjeri
, och då man ej kan bestämdt säga
hvilketdera är lättare, tror jag att de äro lika
lätta, emedan transactioner ske emellan en person,
60m är en skälm, och en annan som förstår
att begagna en skälm , för att icke yttra
mig oartigare.
Herr Tham t Hvad först rättigheten angår
för de andra Städerna, så lärer väl här som uti
andra fall det enskilta interesset få vika för
det allmänna. I aila fall äro de ej afstängde
från att deltaga i denna handel. Hvarje Stapelstadsköpman
är berättigad att reda in fartyg
och införskrifva varor. Såsom exempel kan
jag anföra Jönköping. Således är det ej omöjligt
för dessa Köpmän , att äfven utifrån införskrifva
varor, men saken är att de skola förtullas
på de ställen, der tullkamrar finnas, och
det är ganska litet besvär. Hvad svårigheten
vid bevakningen beträffar, kan jag ej dela
Grefve Spens’s farhåga till den grad, som den
af honom hyses. Den kan visserligen vara
stor, jag medgifver det, men jag föreställer mig
att tullbevakningen bäst skulle kunna organiseras
till sjöss genom tulljagter, Dessutom får
Sen 14 Augusti e, m.
jag nämna, att till detta system, om det skall
fullföljas, och det tillåtes Utskottet att framkomma
med sitt förslag, hörer sättet att stämpla
och förpassa varor. Sker detta så blifver
tullförsnillningen ej så lätt. Således tror jag
detta vara det enda och lättaste sättet att förekomma
tullförsnillning. Den blir svårare att
förekomma, om varorne få införas till alla smärre
Städer, der ej bevakning kan hållas utan
stor förlust. Jag får nämna att det finnes en
Stapelstad, nemligen Söderköping, hvars tulluppbörd
ej går till mera än 4 R.dr. Jag hemställer,
huruvida det vore nyttigt för Staten att
der hafva dugelige tullbetjenter för att äta upp
en stor lön, och gynna några köpmän Staden
har blott Stapelfriheten såsom en caractér, såsom
en hederstittel.
Herr Lefrén: Med den grundsatts som
jag troget skall följa, att sedan en principe är
fastställd, ej afvika från den, kan jag ej underlåta
att tillstyrka bifall å Utskottets förslag
i denna del. Jag finnér visserligen att de faror,
som Grefve Spens yttrat, ej äro obetydlige,
men jag tror att de kunna öfvervinnas.
Jag är ense med Herr Tham deruti , att det
enskilta intresset bör vika för det allmänna,
men kan icke underlåta att yttra, att det hade
varit önskvärdt, om denna grundsatts äfven
hade fått gälla i förmiddags.
Herr CsHerfchjÖld: Lika med Herr Grefve
Spens finner äfven jag betänkligt, att bifalla
Utskottets förslag i denna del. Jag kan nem
-
JBen i4 Augusti t. m.
ligen icke inse, hvarföre de mindre Stiderna
skola sakna rättigheten att importera sådana
varor, som hittills varit förbjudne. Är det derföre,
att det icke lönar fig att der underhålla erforderlig
bevakning? Men då anhåller jag att få
påminna, att importen icke hämmas genom blotta
förbudet; utan är det endast genom bevakning,
som man kan hoppas att göra förbudet
gällande: ty eljest skulle man genom erkännandet
af brist på bevakning endast gifva en
anvisning på de orter, hvarest varorna kunn»
tullfritt insmygas. Och som det väl fordra9
åtminstone lika mycken uppsigt för att tillse,
det ingen tullförsnillning och lurendrägeri äger
rum, som för att bevaka kronans rätt i afseende
på de varor som tili förtullning uppgifvas;
så tycker jag det vara bäst att göra importrätten
fri för alla Sjöstäder utan undantag, på
det tullinkomsten må i sin mon bidraga att i
småstäderna ersätta kostnaden för den till tull;
försnillnings och lurendrägeris förekommande
i alla fall nödiga Tullbevakningen. Dessutom
kan jag ej inse hvarföre införseln af sådana
varor, som hittills varit förbjudne, skall vara
svårare att controllera, än alla andra. Och om
Bevakningen är tillräcklig att förekomma tullförsnillning
i det ena fallet, så matte den väl
böra vara det äfven i det andra. Jag får der*
före tillstyrka afslag på denna punkt af Utskottets
Betänkande.
Herr voll Hohenhausen'. Uti denna punkt
instämmer jag fullkomligt med Utskottet. Det
synes vara klarligen visat af Herr Tham, att
f£f
Den 14 Augusti e, m.
det ej är om personliga rättigheter, som har
är fråga, utan om vissa Städer. Dessa hafva
redan olika rättigheter. Vi kunna icke undgå
att finna, det vissa Städer, som nu äro Stapelstäder,
borde vara Uppstäder i ansende till
umgäldernes ringhet. Det nu föreslagne sätt har
afseende på de Städer, som böra vara Stapelstäder.
Det beträffar ej medborgarne, utan orterne,
ty hvar och en kan nedsätta sig i dessa
städer. I anledning af Herr Cederschjölds
yttrande får jag anmärka , att det är en betydlig
kostnad att hålla tullbetjening för att värdera,
klarera och hafva tillsyn vid credit-upplagen.
Kostnaden skulle vida öfverstiga inkomsten
uti så små städer, som till exempel Skanör
och Falsterbo Det är lätt fattligt, att allmänna
nyttan kräfver, att man ej bör göra en
onödig utgift vid sådane tillfällen, då den blott
medför depence för Staten utan motsvarande
gagn. Att äter hålla tullspejare i sådane Städer,
der hvar och en känner hvad den andra gör
nästan hvad han ämn3r göra, dertill fordris ej
stora löner. Jag tillstyrker således till alla delar
Utskottets förslag i denna puokt.
Herr Grefven och Landt Mar [hålken gjorde
proposition till bifall af 5:te Punkten i Bevillningsutskottets
Utlåtande; hvilken proposition
med Ja besvarades.
6:te Punkten.
”1 alla de Städer, hvarest Tull-uppbörden,
”P* sätt omförmäldt är, uppgår till minst
Den 14 Augusti e. m.
527
”nämnde summa, må ett så kalladt Creditupp”lag
äga rum, eller den rättighet de till handel
”å Utrikes ort berättigade handlande tnedgif”vas,
att uti allmänna och enskilda Magaziner,
”tnen alltid under Tullbevakningens jemte ä”garens
lås och vård få upplägga råämnen och
”alla andra i TullbevillningsTaxan till Upplag
”tillåtne varor, från och öfver ett visst i Tulltariffen
utsatt minsta belopp.
Herr Tham: Det endast för att redovisa
meningen med denna punkt som jag nu uppstiger.
Det har varit ett ögonmärke för BevillningsUiskottet,
att, så litet som möjligt är,
gifva anledning till försnillning at Kronans inkomster.
En möjlig anledning dertill hade
Utskottet tillfälle tro uppkomma derigenom,
att då köpmän få in betydliga laddningar och
skola förtulla dem, så kan det möjligen vara
ledsamt nog, att på en gång utbetala hela summan
i tull, och vara betydlig besparing för
cassan att undgå det. För att förekomma denna
anledning till tullförsnillning, har Utskottet föreslagit,
att i dessa 13 Städer, der man har magaziner
och tullbevakning, de trafiquerande
köpmännen skulle äga tätt att på högst ett år
upplägga vissa varor, som med serskilt märke
i taxan äro utmärkte, det vill säga aila råämnen,
och sådane colonialvaror, som äro mindre
omistelige. Det är ej fråga om mode och
graolåtsvaror, eller dylikt. Dessa ofvannämnda
varor få uppläggas uti enskifta eller allmänna
hus, under gemensam vård af tullbevakniogen
och köpmannen. Det tillhörer det reglementa
-
Ben i4 Augusti 0. m.
riska, huru tillsynen skall ske. Måhända bör
likväl den förändring äga rum, att de Städer,
som skola begagna eldan creditupplagsrätt, böra
hafva allmänna bus, för att upplägga varorne
uti. Dessa varor skola hafva undergått
ordentelig värdering, innan de läggss in , och
efter den skall tullen betalas, på det att, ehvad
varorne falla eller stiga, ingen disput må kunna
uppstå om beloppet af tullafgiften. Så snart
köpmannen vill försälja sin vara, skall han erlägga
tullen, och detta skall ske sist inom ett
år, men om han utför den, betalar han endast
credit-tull. Detta är stadgadt, i ändamål att
förekomma tullförsnillning och gifva anledning
till en förmonlig trsnsito-handel. På denna
grund har detta förslag blifvit gjorda ej häratadt
ensamt af theoretiska idéer , utan äfven af
våra grannars exempel. De begagna denna
anstallt för att påföra oss lurendrägeri. IDani
mark finnas sådane creditupplag, endast uti den
enda Staden, der utländska fabriksvaror få införas,
nemligen Köpenhamn. I Norrige har
man dessa upplag till ytterligare grad. Här får
man blott hafva dem uti den Stad, der varorne
införas. Der får man flytta dem in i landet hvart
man vill, och detta har kanske den åsigten,
att förlägga dera närmare gränsen, för att sedan
låta dera gå öfver gränsen hit till Sverige.
Så torde äfven dylika varor öfverkomma från
Danmark till Skånska Städerne. Så tro åt
minstone
de af BorgareStåndet, som varit Ledamöter
af Utskottet. De hafva ansett, att
dessa upplag hos våra grannar befordrat lur
rcndrä",
Den 14 Augusti t, m.
129
rendrägeriet, och varit skadeliga för Sverige,
•arnt att införande af Credit-upplag vore bästa
sättet , att mota dessa missbruk.
Herr von Hohenhaufen: med det sednare
af Herr Tham tillagde correctif, tror jag att
förslaget vore nyttigt att antaga. Detta correctif
nemligen att ifrågavarande Städer, sä
fort de önskade begagna credit-upplag, skulle
vara skyldige, att uppbygga eller till Tullverket
upplåta Magazinsbyggnader, der desse creditupplag
bunde förvaras. I de Städer uti England,
der nederlag af varor tillåtas, är det alltid
i Kronans hus de förvaras. Det reglemen*
tariska för dem är ganska strängt. MagazineO
öppnas om morgonen på en viss tid, och slutas
på en viss tid om aftonen. Särskilt» visitationer
ske der, contjollen är noggran och
tullbetjeningen kommer i svårt ansvar, om något
minsta underslef sker. För att styrka nödvändigheten
häraf i Sverige får jag påminna,
om hvad vi mycket hörde öfverklagas vid
18 15 års Riksdag rörande nederlagen i Götheborg.
Man omtalte huru v»rorne kringspriddes
i landet, huru de förvarades i källrar, der
den ena dörren var läst och nyckeln i Tullbevakningens
förvar men der andra dörrar funnos,
genom hvilka man kunde komma in. Således
lr det en högst vigtig sak, att om 6ådane credit
upplag skola äga rum controllen blir mycket
sträng. Äfveo har det någon gång bändt
*tt man funnit fartyg, sorn under förevändning
Ridd 0. Ad Prat. VII. Rand.
i 4
Den i i Augusd c. m.
att reexportera Romm , fört tomma käril ellef?
fyllde med vatten. Det skedde för några år
sedan jag mins ej från hvilken provins. Alla
möjliga säkerhetsmått äro derföre nödiga , för
att förekomma missbruk. Hvad beträffar det
Herr Tham anfört, att detta skulle tjena som
en motvigt mot det lurendrägeri , sorn mot
oss brukas , så är det emot all riktig grundsats
att tillåta en sådan Författning hos oss;
för att lätta möjligheten att lurendräja på våa
ra grannriken. Det är ej någon jemnförelsa
mellan oss, och ett land, der all magt är i
köpmännens händer, och der inga fabriker
finnas. Jag ser ej, huru vi med credit-upplag
och medföljande smyghandel på våra grannar
kunna uppväga den förlust de på sådant
sätt tillskynda o>s. Emedlertid tillstyrker
jag punktens antagande med Herr Thams
tillägg.
Herr Lefren*. Det är naturligt, 3tt jag 3
som bekänner mig till en annan lära än Bevillningsutskottet
uti oecoaomiskt afseende >
måste ogilla all nederlagsfrihet , emedan jag
anser den som ett siminarium för befordrande
af luxe i men i fall Ridderskapet och Adeln
skulle bifalla Utskottets förslag , får jag anmärka
, att i förmiddags detta var den andra
hufvudpunkten , sorn jag fann vara af bestämdt
oeconomisk natur, dock sedan Ridderskapet
och Adeln redan i förmiddags beslutat att den
skulle afgöras uti bevillningsväg , tillhör det
ej mig, att nu tillstyrka en annan åtgärd $
emedan jag ej skjuter under med luica egna
J3'en 14 Augusti e. ht.
ldeér. Jag ville blott föreslå ett tillägg till
denna punkt af likartad beskaffenhet med det
Utskottet föreslagit vid första punkten, nemligen
att de ifrågavarande Creditupplagen må
äga rum , Så vida Konungen finner dem för
Riket nyttiga , på det ej Kongl. Majtt må vara
bunden uti en oeconomiska fråga. Jag anhåller
om proposition till bifall af Betänkaridet
med detta tillägg, Och tror att Bevillningsutskottets
Ledamöter icke skola finna detsamma
möra stridande mot grundsattsen 4 än tillägget
vid första punkten;
Hain Ex c eli tiwe Herr Grefve Mörner: Jag
får endast upplysa, att ut i den författning oni
nederlag 4 söm 1 S1 3 utfärdades omständeligert
finnes beskrifvit , huru Magazicer skola varå
beskaffade, der nederlag skola förvaras. Där
är Ock sagt, att Städerne sköl* sjelfve hålla
sådane Magaziner. Följaktligen tror jag 4
ätt om credit-upplag komma att äga rum, mäste
detta stadgande äfven sträckås till dem.
Beträffande hvad i öfrigt blifvit anmärkt oni
missbruken i Götheborg , får jag erinra att röieiseb
däi då var ytterst liflig , femedan dei
hade inträffat en så högst egen period, *tt
en stad sorn förut haft blott en liten del af
Sveriges handel och egenteligen den Ostindiska
, nu feck på en gång större delen af det
Norra Europas handelsrörelse. När alla Engelska
varor 6kulle passera derigenom för att
komma till continenten , blefvo Magaäiner
Svåra att erhålla , och de som vöro väl inrättade
kunde ej räcka till. Derföre var det omöj
-
Deri 14 Augusti e. ni,
ligt, att fullgöra de vilkor, som voro föregkrifDO
och att förekomma de naturliga följ—
derne, af ursgtlåtenheten eller missbruken Men
för det att missbruk inträffat och kunna inträffa
, tror jag ej att sjelfva saken bör uteslutas.
Med den belägenhet Sverige äger, bör man
väl söka att få handeln från Vesterhafvet till
Östersjön att gå genom vårt land. Detta bör
vara basis för vår handelsrörelse. Allt hvad
som lättar afgifterne , befordrar detta. I det
afseende tror jag , att credit-upplagen som hittills
varit nyttjade hos våra grannar, för att
befordra transitohandel, äfven här skulle vara
nyttiga. Mea jag tror ock fullkomligt, att
den modification som Herr Lefrén föreslagit ,
skulle vara lämpelig, emedan all hastig öfvergång
från ett systeme till ett annat bör
undvikas , och man bör sätts Regeringen i tillfälle,
att gå till väga med den långsamhet,
som omständigheterna kunna fordra. I detta
afseende hemställer jag om icke,jemte bifall till
Utskottets Betänkande, man icke kunde antaga
det correctif, som Herr Lefrén föreslagit.
Herr Grefvin och Landt Mar[kalk en yttrad*
det han i anledning af den förefallna discussionen
, ansåg sig böra hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade bifalla 6:te
Punkten i Bevillningsutskottets Utlåtande med
tillägg icke allenast, att de Ståder, uti hvilka
Credit-upplag kommo att äga rum, borde anskaffa
tjenlige byggnader , hvilka kunde till
Magariner användas, utan ock att underdånig
anhållan borde hos Kongl. Maj:t göras.
Deri 14 Augusti e. m.
det Kongl. Majit täcktes vid Credit-upplags
beviljande i Nåder tillse , att någon skada
derigenom icke må tillskyndas de Fabriker och
Näringar hvilka härstädes blifvit uppdrifne
till någon böjd , och således erlordra Statens
skydd och omvårdnad
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Lefrén: Jag utbeder mig att Rid—
derskapet och Adeln icke anser såsom envishet,
att jag gör en anmärkning. Min tanka
var att föreslå ett sådant correctif, som afviker
från Utskottets förslag, att nemligen
Kongl. Maj:t skulle äga rätt, att neka eller
bifalla Credit- upplag , så att icke denna punkt
mera skulle binda Kongl. Majt än den första,
som lemnar Honom tillfälle att neka import
af varor. Det skulle lyda så : att Kongl.
Maj:t skulle äga rätt att neka Credit-upplag,
om Han ej ansåg dem för Riket nyttige.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner: Jag
får endast hemställa , om icke den proposition
Herr Grefven och LandtMarskalken framställt,
kunde ställas så, att, med bifall till 6:te punkten
, dé försigtighetsmått, hvilka i 1813 års
Nederlagsförfattning äro föreskrifne, äfven
vid dessa Credit- upplag skulle iakttagas , och
att Riksens Ständer , som anse detta såsom egenteligen
varande ett administrationsmål, åt
Kongl. Majit öfverlemna, att vid utförandet
iakttaga, hvad omständigheterna kunna fordra.
534 *4 Augusti c. »#,
Herr Tham: Jag tyckte mig hora allmän^
hifall till Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, hvilken egenteligen innehöll detsamma
, sorn Hans Excellence Grefve Mörncrs
fprslag.
Herr Lefrén: Jag får vördsamt hemställa
till Herr Grefven och Landtfylarskalken , ont
icke jag anmälte mig, innan beslutet fattades.
Jag tror, att uti en sådan fråga sorn denna
Jkan det ej vara skadligt, att maq sätter prick,
öfver I. Jag vet ej, hvarföre maq med en,
vague terme, så som Hans Excellence Herr
Grefve Mörner föreslagit , skulle halka öfver
det jag yrkat , att nämligen säga : att det vore
Konungeqs rätt, att afslå dessa Creditupplag-
Skulle R.idder$kapet och Adeln ej finna
mitt förslag riktigt, så önskar jag åtminstone,
att ej halfmesure i anledning deraf måtte vidtagas.
Jag anhåller således om proposition ,
hvarigenom uttryckas att Konungen äger rätt,
att afslå dessa Credit-upplag.
Herr Uggla: Jag bestrider på det högst»,
(fen prick öfver I gom Herr Lefren yrkat, Som
jag , på sätt min Utskottets Utlåtande bilagdo,
serskilda mening närmare innehåller , ej deltagit
i det tillägg Utskottet gjort vid första
punkten , så hämtar jag deraf ett så mycket
kraftigare stöd att bestrida den förändring j
Sjette punkten Herr Lefrén r.q framställt.
JJanst Excellence Herr Grefve Marner; Jag.
t^or att jag blifvit missförstådd, då man ansett
Ben 14 Augusti et m.
535
det förslag jag gjort, innehålla en vague terme.
Jag tyckte det ej vara lämpeligt säga att Kongl.
Maj t ägde rättighet bifalla eller afslå Creditupplag,
derföre att jag ansåg detta, som en
administrations-åtgärd , i följe hvaraf rättigheten
var gifven , och att det ej behöfde uttryckas
annorlunda, än att Riksens Ständer, som
erkände att det var en administrations mesure
, öfverlemnade åt Kongl. Maj:t, att vidtaga
de mått och steg , som omständigheterne fordrade;
Beträffande åter hvad den siste talaren
anfort, får jag erinra, att jag ej kan finna
annat, än att frågan, om Credit-upplag skola
iga rum, eller uppskjutas, är ett rent administrations-ämne.
Bestämmandet af den Bevillning,
som för sådane skall erläggas, om
de komma att äga rum , tillhör deremot Riksens
Ständer, men bedömmandet af nyttan är
ostridigt en administrationssak.
Herr Lefrén: Jag instämmer helt och hål-J
lit med Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
att detta är en adminstrationssak , men det
skadar ej, att man säger, hvaruti det är det,
sä att det ej må anses vara blott uti det executiva.
Jag tror visserligen, att om det blifver
satt i fråga , att man icke skulle tillåta
Credit-upplag , skall Regeringen öfverhopas af
personer , hvilka påstå att de borde äga rum
såsom Riksens Ständer beslutit, och derföre
måste jag yrka den prick öfver I, som jag
föreslagit.
Herr Tham * Jag finner min skyldighet va
-
»<ff? 14 Augusti e. m.
ra, att ytterligare utveckla de afsigter Bevillningsutskottet
hyst, i afseende på Credit upplagen.
Jag tillstår, att man ej ansett dem
som en administrations- , utan såsom en Bevillningsdetail,
liksom man säger att Be vill—
ningen skall utgå på de och de terminerna.
Man har betraktat dem såsom en controll för
säkrare uppbörd af en Bevillningsartikel. På
denna grund har Utskottet ansett detta som
en Bevillningsdetail- Jag har ej haft något
att påminna mot Herr Grefvens och LandtMarskalkens
framställning utan instämmer i
den ; men protesterar emot Herr Lefrén* förslag.
Herr von Hohenhausen: Kongl. Maj:tg rätt,
att i administratif väg vidtaga åtgärder , är 1
Grundlagen bestämd, och kan ej här ändras.
Jag tror således, att antingen här derom mer
eller mindre bestämmes så lärer det ej hindra
Konungen i utöfvandet af sin rätt. Antingen den
proposition antages, sorn Herr Grefven och
LandtMarskalken framställt, eller den Hans
Excellence Grefve Mörner föreslagit, tror jag
att ändamålet är vunnit. Herr Grefve Mörner
har upplyst, att vid nederlagsfrihetens
bestämmande vilkoren äro sådane , att ej underslef
kunna äg* rum , och att det, sorn inträffade
uti Götheborg , var en följd deraf, att
varor ditkommo till den mängd, att de ej
kunde rymmas i de vanliga Magazinerne. Således
kan det vara likgiltigt om i detta afseende
särskilta föreskrifter tilläggas. Men när
det ock är fråga om Grundlagsenligheten af
Den 14 Augusti *. m.
beslutet, så får jag yttra min öfvertygelse att
saken är ett önskoingsmål. Annars skulle
man kunna vid hvarje skatt Nationen ärlägger
och beviljar, på samma sätt föreskrifva
vilkor , gom ingripa uti Konungens rätt.
Herr Lefrén: I anledning af hvad Herr
Tham yttrat lärer finnas, att Herr Grefven och
Landt-Marskalkens Proposittion ej innefattar
hvad jag yrkat , emedan Herr Tham proteste.
rat emot mitt tillägg. Jag anför detta som ett
bevis, att det icke var en onödig försigtighet
af mig , då jag begärde att tillägget i propositionen
måtte inflyta, hvilket jag nu äfven
begär.
Herr Uggla: Hade den af Herr Grefven
och LandtMarskalken framställde proposition
varit af samma egenskap och syftning som Herr
Lefréns förslag, hade den, åtminstone ej af mig,
blifvit besvarad med Ja. Jag anhåller nu onr
förnyande af Herr Grefven» och LandtMarskal*
kens berörde proposition.
Herr Grefven och Landt Mar(hålken förnyade
den af honom i afseende å 6:te Punkten nysa
förut gjorde proposi*ion; hvilken af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Herr Tham, Wollrath, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan Nio 1.)
1
Den 14 Annutti e.
Hvtrafter Herr Tham tilläde munteligen 5
Jag anhåller att detta anförande, såsom en motion
i sammanhang med Tullbevillningen, måt-.
te blifva till vederbörligt Utskott remiiteradb
Herr von Har Unans dorff, Auguff\ Jag an-*'
håller att få förena mig uti dea motion, Her?
Tham. nu framställt.
Lades på bonk b
Upplästes oeh lades på bordel följandefrån
nedannämnde Utskott iqkomne Memorial
pcb U^tanden;
Tran Stats- och Banco- JJtJkotten %
Af den 8 dennes;
N:o 3&3:* I anledning af väckt fråga ora
Låneunderstöd af allmänna medel för Hamnbyggnaden
i Ystad
N;q
384. I anledning af väckt fråga om
förändrade vilkor för det af Riksens Ständer
vid sistledne Riksdag beviljade Låneanslag tili
Consistorium i Calmar, för uppbyggande afettGymnasii
och Scholaahus derstädes, äfvensom
om tillökning af detta, anslag.
N:o 3S5. I snlednig af Kongl. Majds Nå-.
Ben i4 Augusti «. m.
S3?
diga Proposition angående Låneunderstöd för
Städerne Norrköping pcb Borås.
N:o 386. I anledning af väckt fråga om
pnderstöd af allmänna medel eller Lönebidrag
till uppförande af ett nytt Scholohus i Örebro.
lf:o 387* I anledning af väckte frågof
om anslag af Lånebiträden till understöd för
Kyrkobyggnader uti Kumla pch Halsbergs,
Tvings, Herrestads pch Jemjö Församligar.
N:o 388. 1 anledning af väckt fråga om
Län af allmänna medel till Interessentcrne uti
Röna Koppargrufva i Fryxdahls Härad af
Wermlands Län.
Nto 389. I anledning af väckt fråga om
Hån af allmänna medel till anläggande af en
Hamn uti Wadstena Stad.
frän SlatsUtikoiie-i:
Af den 8 dennes:
N:o 390. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte yttrande om StatsRegleringen
under Rik,sSt2t?ns andra HufvudTitel.
N:o 391. I anledning af gjord anmärkning
yid: Utskottets förut meddeldte Betänkande öfver
RiksStatens fjerde HufvudTitcl.
|4o Den 14 Augusti /. ni.
N;0 392. I anledning af å(erremiss å Utskottets
förut afgifne Betänkande angåeod*
hvad sorn rörer RiksStatens Femte HufvudTitel.
N:o 393- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeidte Betänkande,
rörande StatsRegleringen under Åttonde
HufvudTiteln.
N;o 394* Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottats förut afgifne yttrande, rörande RiksStatens
Nionde HufvudTitel.
N:o 395. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande, om Regleringen
af allmänna IndragningsStaten.
N:o 396. I anledning af väckt motion om
Fonds anvisande till pensioner för StatsRådets
Ledamöter.
N:o 397- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeidte Betänkande,
ifrågan om indragning af MedicoTheologisko
Stipendierne.
N:o 398. 1 anledning af gjorde motioner,
rörande Roteringen i Skåne.
* .
N;o 399- Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeidte Betänkande i frågan
om Lönetillökning för tretton SubalternOfficrare
vid Skånska DragonRegcmentet.
gen 14 Jugu.ifi t. m’. 541
N=o 4°°* I anledning af väckt motion
om uppgift öfver hvad Staten påkostat Gotha
Canal.
N:o 401. I anledning af Kongl. Maj:tg
Nådiga Remiss angående Sala Silfververk.
Af den 9 dennes:
N:o 402. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgilne förslag till
Löneförbättring för de fyra StatsSecreterarne.
Af den 8 dennes:
N;o 403. 1 anledning af gjorde anmärk
ningar
vid Utskottets förut meddelte yttrande,
i fråga om Lieutenanten Berghmark» sökte prolongation
å arrendet af Klabböle Laxfiske.
Fr in Stats- och Lag-Utskotten:
Af den 21 sistledne Julii:
N-'o 404, Öfver väckte motioner om gerskildte
BrottmålsDomares tillförordnande.
Från Allmänna B ef vars- och OeconomieUtJkottet:
Af den 9 dennes;
N:o 160. Angående förtydligande af 46
§. uti Kongl. SkogsOfdningen af den 1 Augusti
1805.
742
Sten i4 Augusti e, in.
N;o l6é.’ I anledning af gjorde anmärk-3
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betän-^
kande i frågan om yrkad befrielse för Gottlands
hemmansägare att in natura adanina Skattetjärai
Från
Expeditions- Utskottet:
Äf den 12 dennes:
I anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N:o 91 förut afgifne förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Maj:t, rörande medel för bestridande af
kostnaderne i och för Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens förmälning och Utrikes resa.
justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft,
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den ii Augusti 1823.
S- f). Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskostets
den 16 sistledne Julii under N:d
319 afgifne, satiit den 22 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af Kongl. Majis Nådiga Skrifvelse^ angående
ersättning till innevånarne i Hertigdö*
inena Schleswig öch Hollstein för gjorde lefverancer
m. ni. till Svenska Arméen efter freden
i Kiel* Ut supra.
Pen 14 /fugiisii e, m, S4J
S. D. Vid förnyad föredrågnfng äf LaglJtskottets
den 23 sistledne Julii under N:ö
134 afgifne, samt den 2 dennes eftérmiddageri
på bordet lagde, Utlåtande* i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 10 sistledne
April meddeldte Betänkande, afgående åtskilige
föteslagoe Lagförändringar till minskande
af kostnader och besvär för Rättsökande
vid Rättegångars utförande; blef samma Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallit» Ut
Supra.
S. D- Då nu å nyb föredrogs LagUfsköt.
tets den 23 sistledne Julii under N:o 135 afgifne,
samt den 2 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 14 sistledne
April meddeldte Betänkande, angående yrkad
rättighet för syskonebarn, samt med hvarannan
på sidan i Svågerlag varande persöner, att ingå
ägtenskap, utan att behöfva söka Konungens
tillstånd; fann Ridderskapet och Adelil
för godt, att samma Utlåtande till alla delar
afslå. Ut Supra.-
S. D. Föredrogs ånyo Och gillades Statsäamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 18 sistledne Julii under Nto 375 afgifne,
samt den 5 dennes eftermiddagen på bor^
det lagde, Utlåtande, i anledning af de vid id*
nevaraude Riksdag Väckte motioner öm en förändrad
reglering af Hospitalslnrättningarne 1
Riket. Ut Supra*
j 44 *en *4 Augusti e, m.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 14 Augusti 1823.
S- D. Remitterades till:
Con/lituiionsUtJkotiet:
Kongl. Majus den 5 dennes aflåtne Nådiga
Proposition till Riksens Ständer, om upphörandet
af Konungens tvenne röster i Högsta
Domstolen. Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lugtrheim.
Mnå
-
tt*n 18 Augusti f. nti *4*
Måndagen den 18 Augusti*
Plenum klockan 9 förmiddagen,
Föredrogos å nyo och remitterades till
Stat»- Banco- tamt hillmanna Besvärs. och Octo*
namie-Utskotten:
Kongl. Maj:ts den 13 dennes aflåtne, tamt
följande dagen på bordet lagde, Nådiga Skrif*
veise till Riksens Ständer , angående utomordentligt
anslag till uppköp af Spannmål, för
att , i händelse af allmännare missväxt, förekomma
brist af hungersnöd.
Statt- /arnt Allmänna Be/värt- och
Oeconomie- Uts kotten:
Kongl. Maj.ts den 31 sistledne Julii aflåtne
, samt den 14 dennes eftermiddagen på bor»
det lagde , Nådiga proposition till Riksens
Ständer, angående inrättande af ett Allmänt
Arbets- Och Correct:onshus här i Staden, samt
anslag af löner och arfvoden för FångPredikanter
och Vaktbetjente.
LagUtskottet:
Kongl. Majts den 31 sistledne Julii aflåt
-
Ridd, 0. Ad. Prat. VII Band. 35.
546
Den 18 Augusti f. m.
ne, samt den 14 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående vidtagande af en ytterligare
anstallt till förekommande af fångars flykt.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 31 sistledne Julii under N:o
376-2 afgifne, samt den 6 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, om
anslag af Allmänna Medel för Södertelje CanalVerk.
*
Grefve Spens, Carl Gmtaf: Om jag icke
orätt lattat de förenade Utskottens nu uppläste
Betänkande , hafva Utskotten uppgifvit filt
som ett af hufvudskälen ,
hvarföre Söder
telje
Canal ännu icke kunnat gifva den revenue
, att ett anslag derföre af allmänna medel
må undvikas ,
att nemligen Söderslusa här
i Stockholm skall vara så beskaffad , att större
fartyg ej kunna derigenom passera. Sä
länge denna omständighet utgör en hufvudorsak
till CanalBolagets ofördelagtiga ställning
och den mindre gynsamma utgången af företaget
— så länge skulle jag ock tro, att uppmärksamheten
borde egentligen rigtas på ut.
vägarne att afhjelpa den ifrågavarande olägenheten.
Jag anser mig derföre böra hemställa
, om icke de förenade Utskotten bort i
fammanhang med detta ämne upplysa Riksens
Ständer om bästa sättet , att vinna den i förberörde
hänseende nödiga förändring af Söder
-
nen 18 August! f\ m,
547
sluss, hvarigenom Bolaget ensamt skall försättas
i tillfälle , att kunna umbära det äskade
Statsbidraget. Då jag hyser der» öfvertygelse
, att ett sådant bidrag icke bör kunna lemnäs
, under annan förutsättning än att det i
framtiden må kunna umbära9, så tror jag mig
icke böra för min del bevilja den nu föreslagna
summan på annat vilkor, än att sädane
anstallter med canalen förenas, genom hvilka
dess ändamål må i allo vinnas. Det vöre di
otvifvelagtigt båttre att den kostade annu mer
ra , allenast fullt gagn deraf erhölles.
I anledning häraf får jag vördsamt anhålla
om återremiss af Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff, August, förenade
eig med Grefve Spens,
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade
, om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats
och BancoUtskottens förevarande Utlåtande böra
, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Upplåstes Hedervärda BondeStåndets och
Högvördigs PrästeStåndets den 6 och ii dennes
aflåtne ProtocollsUtdrag , innefattande, det
förra, inbjudning till MedStånden , att förena
sig uti anmodan lill Stats-Utskottet, att, i fölr
t>fti 18 Augusti j, nt.
je af 49 §. Riksdagsordningen, oagtadt 3:ne
Stånds bifall å ett afgifvit Betänkande, inkomma
med motiveradt U'låtande till det Stånd,
hvarifrån Betänkandet blifvit återremitteradt;
samt det sednare , att PrästeStåndet icke funnit
skäl antaga berörde inbjudning.
Begärdes på bordet.
Fortsattes pröfningen af Bevillningsutskottets
den 31 sistledne Julii under N:o 29 afgifne,
samt den 5 dennes eftermiddagen på
bordet lagde , Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 3 sistledne
Junii under N'o 12 meddeldte Betänkande,
rörande de genom Stora SjöTullen inflytande
Bevillningsmedel; och företogs nu till granskning
den af Utskottet uppgjorde, och vid sistnämnde
Betänkande bilagde, Tariff till TullBevillningens
utgörande å de i samma Tariff
upptagne varor.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde
, om Ridderskspet och Adeln önskade
att hvarje Artikel i TullTariffen skulle upplåtas,
samt om icke i sådant fall Tullen å de
Artiklar, hvarvid någon anmärkning icke gjordes
, måtte anses vara af Ridderskapet och
Adeln antagen.
Herr Tham, Wollrath: Då redan i förra
pleoum anmärkningar blifvit gjorda mot den
pen 13 Augusti f. m.
föreslagne tulltariffen, anhåller jag att få omnämna
de grunder Utskottet ansett sig böra
följa vid dess författande , för att visa, att
Utskottet verkeligen följt ett systeme. Utskottet
bar ej ansett passande att antaga hvarken
ett absolut frihets- eller absolut prohibitif-systeme.
Utskottet har trott dessa systemer icke
vara användbara uti StatsOeconomiska författningar,
emedan de stöta emot erfarenhetens läror.
Det är blott uti mathematiken och arithmetiken,
som absoluta principer kunna antagas.
Utskottet har stadgat såsom grund , att allmänt
väl och enskildt nytta skulle förenas.
Annan theoretisk grund trodde Utskottet sig
•j kunna använda , utan skada för saken. För
att sätta detta i verkställighet , har Utskottet
ansett alla sådane varor, som äro naturalster,
eller tillverkas af landets rudimaterier antingen
ttll den myckenhet, att de ej behöfva utifrån
införskrilvas , eller ock att de utgöra
en export-artikel, böra beläggas med den
högsta tull , nära gränsande till prohibition.
På sådan grund hafva Spannemål , Brännvin ,
Jern, Koppir , m. m, som vi dels halva fullkomligen
till vårt behof , dels inom vårt land
tillverka till export, fått en importtull af till
och med ioo procent. Deremot hafva sådane
varor, som bero af inhämska alster, men
som af den anledning , att deras införande
snarare varit uppmuntradt än försvåradt, icke
kommit till erforderlig höjd innom vårt land ,
och som Utskottet ansett kunna drifvas derhän
, att vi kunna blifva oberoende af utlänsnogen
, blifvit belagde med 50 procents tuli.
550 Den ig Augusti /, m.
Hit höra victualier , hvilka alltid hittills varit
tillåtne till införsel , och det mot så lag
tull, att den Svenske tillverkaren saknat ali
utväg till täflan, och den uppmuntran, som
fordras, att drifva Boskapsskötseln till någon
höjd. I tredje graden har Utskottet satt sådana
fabrikater , som till någon, del tillverkas i
Sverige, men antingen ej till erforderlig mängd,
eller till den godhet , som köparen kan fordra.
Dessa har Utskottet belagt med 20 a
30 procents lull, allt efter som fabrikerna till.
tagit, eller som de fordra skydd mot utländsk,
täflan , så att de kunna upparbeta sig , och vi
ej behöfva de utländska varorne. Deremot
har en mindre tull af 10 a 15 procent blifvit
fatt på sådane varor , som dels alldeles icke
Kunna här tillverkas, eiler och till så liten
mängd och så ringa förmån , att för dem ej
skydd bör sökas af tullen, utan blott en sådan
Tull bestämmas, att den ej leder till tullförsnillning.
Utskottet har dessutom vid jämnförande
af den gamla tulltaxan med den nya
tariffen, som nu framlägges, noga granskat
de artiklar, sorn gifva Staten någon betydelig
inkomst , och derföre , när de blifvit belagde
med högre tull , än sorn med principen kunde
stå tillsammans, har det skett af samma
grund , som förut blifvit nämnd . att blott afse
allmänt väl , förenadt med enskildt intresse.
Till största delen har tullen å specerier och
luxe artiklar ej blifvit förändrad. Högre är
den «j, och Utskottet har ej eller ansett sig
böra göra betydliga nedsättningar . ty Utskottet
har fruktat, att derigenom i början blist
Den 13 Augusti /. m.
55r
skulle kunna uppkomma i Statens inkomster.
Utskottet har trott sig så mycket mindre bär
böra föreslå starka förändriogar , som Utskottet
trott, att man först borde afbida en bättre
organiserad tullbevakning; ty med dr-n , sorn
nu är, torde äfven den lindrigaste tull orsaka
tullförsnillning. Med de hittills gällande författningar
, och nu varande organisation har
Lurendrägeriet och Tullförsnillningen erhållit
en sådan stadga , och sättet att utföra dessa
brott blifvit så rotadt , att ej allenast kraftiga
åtgärder fordras från Regeringens sida utan äfven
en längre tid för att välja de menniskor
man skall använda , och för att föra de personer
, 6om nu äro lagbrytare , tillbaka till
känsla af det rätta. Dessa äro de principer ,
som Utskottet egentligen sökt följa , och jag
tror att de stå i förening med Utskottets Betänkande.
Utskottet har på många ställen
sökt noga följa den gamla taxan. Uti de hittills
till införsel tillåtne artiklar äro inga betydeliga
förändringar gjorde- Några hafva
likväl för ordnings 6kull blifvit jämnkade.
Apothekssaker hafva stått under mångfaldiga
klasser hittills. Utskottet har sökt att återföra
dem under en, och alla under en måttlig
tull. Utskottet har ej kunnat begripa , hvarföre
den ena artikeln skulle betala en, den
andra fyratio procent. Så snart behofvet existerar,
att man måste taga dem hos utlänningen
, bör äfven enhet finnas dem emellan.
Den betydligaste förändring som Utäkottet gjort
i tariffen , var i afseende på vin. Tullen derpå
nedsattes i första betänkandet. Detta kläth
35*
Ben Ig Augusti J, m.
drades. Utskottet har nu jemnkat sig, och
derföre såsom alternatif föreslagit en ny classification
, sorn säkrare leder till ändamålet,
och derpå äfven förhöjd tull. Ehuru den titteln
ännu ej är före , vill jag dock nämna,
att det är en förvillelse att tro, att inga fina
viner då skulle blifva förtullade , ty otn man
granskar tariffen , skall man finna att tariffen
blir högre på de gröfre vinerne. Detta är
ock nödvändigt , ty om ej en högre procent
vore på de gröfre vinerne, skulle de fina vinerne
alltid inkomma under namn af gröfre
viner. Jag vill nu ej sysselsätta mig med de
anmärkningar som blifvit gjorde vid tariffen ,
ty då vi granska den punkt för punkt , blir
det tillfälle , att derom yttra sig. Men jag
har trott mig böra utveckla de principer, som
Utskottet följt. Duga de, så tror jag ej att
betydliga förändringar erfordras ; äro de åter
oriktiga, så har allt dermed sammanhang.
Jag skulle tro , att någon erfarenhet behöfdes
innan man gör alltför betydliga förändringar.
Den säkraste förändringen vore, om Ridderskapet
och Adeln stadgade att de hittills förbudne
fabriksvaror, hvilka ej inom landet kunna
tillverkas , och som här stå med dels 20
a 30 , dels med 10 a 15 procents tull, nedsattesde
förra till 15 och de sednare till 10 proproc:ts
tull. Detta tror jag ej vöre skadligt, utan
måhända nyttigt, men att, innan man har erfarenhet,
minska den tull, som hittills varit lagd på ej
förbudne varor, det vågar jag för min del
ej tillstyrka , på det att ej någon missräkning
mätte ike uti Statens inkomster.
t
Den 18 sin*lisli /. m, £53
Herr Cedtrfchjdld, Pehr Ga/la] i Jag kan för
min del ej annat än gilla de principer, som
Utskottet etablerat, men fruktar blott ett de
uti tillämpningen icke alltid blifvit följde. Med
till exempel den princip att cndajl brfianma jådan
tull hvarigenom tull]brfmllning kan Jurekomniar,
tyckes ej öfverensstämma , att pålägga en tull
af 50 å 100 procent. Det är naturligt, »tt en
tå hög tull skall uppmuntra till försnillning;
det är blott en måttlig tull, som kan lörekornma
den. Älven tror jag, att Utskottet ej alltid
iakttagit principen att de varor, forn ej här
produceras antingen uti tillräcklig qvantitet eller till
erjorderlig godhet, böra med lägre tull bdäggas, då
man ser att barometrar och thermometrar blifvit
belagde med 50 procent , hattar med 50,
glas med fo, oägta Porcelaine med 50, stöflor
med 50, läder med 25, skrifpennor med 5c,
tobaksblader med 35 procent o. s. v. Äqdu
mindre tror jag den prnicipen vara iakttagen, att
fadane producter, forn ej inom landet a/Jlras eller
tillverkat, /lola med den lagda tull beläggas då
Arrack blifvit belagd med bo, Spiritusvini med
joo, mandel med 30, salt medes, russin med
30 och papper med 30 procent. Mig syne»
man således blott behöfva genomögna taxan,
för att se, att principerne ej blifvit följde. Men
jag tror, att det blifver svårt att rätta detta
uti ett plenum, och hemställer om ej Ridderskapet
och Adeln nu borde på förhand förklara
de beslut sorn i detta ämne kunna tagag,
endast för provisionella , på det att i fall de
skulle blifva stridande emot de öfrige Ståndens,
man må kunna äga så mycket friare jemnk
-
554
Don Ig Augusti f. m.
ningsrätt, och slippa att hänskjuta hvar sådan
artikel till Förstärkta StatsUtskottet. Den hufvudsakliga
grunden till misstagen tror jag ligga
deruti, att Utskottet för noggrant följt den
gamla taxan, som är uppgjord efter en annan
princip. Detta misstag är så mycket större, som
deruti en annan grund gäller för värdet. För
en och annan vara är tullen utsatt i procent
af varans effectiva värde, för de öfriga är ett
bestämdt tullvärde utsatt, tilli ka med tullafgiften.
För vaniile till exempel skattas nu 52
sk. skälpundet efter ett värde af 8 R:dr. Detta
är hög tull, men då man besinnar, att Vaniile
till och med lär hafva kostat 80 R:dr skålpundet
skulle 10 procent, som Utskottet föreslagit,
blifva ofantligt. Tobaksblader hafva
hittills varit värderade till 5 sk skålpundet,
och belagde med 2 sk. tull. Detta är redan
en hög procent, men då man beginnar, att det
finnes tobaksblader, som kosta 20 å 24 sk.
skålpundet vore det icke möjligt , att intaga
dem, om man som Utskottet föreslår skulle betala
35 procent deraf. Då Carduser få införas
för 50 procent, skulle inga blader införas, utan
våra Fabriker gå under. Dessutom är det mångfaldiga
motsägelser uti Utskottets förslag. Der
står till exempel Bark af alla andra [lag än Ek till
25 procent, men Chinabark till 1 procent. Jag
frågar om icke China är annat slag än Ek?
Der står Cirklar till 25 och Compafer till 50 procent;
Roffrö till 1 och Tobakrjrö till 10 procent.
Det står på ett stalie handtverks-, fabriks- och
andra jl)jde-varor till 50 procent; men deremot
på ett annat Fabrikshandtverkm och andra Jlöjde
-
Den i§ Augusti j. ni,
varor till 25, Detta måtte likväl vara
misskrifning. Under rubriken jeni står lör
tachjtrn ingen införsels- blott 5o procents utförselstull;
men om man ser på bokstafven T,
så står det till 100 procents införsel och 30
procents utförselstull. Hvad tackjern beträilar
så är det orimligt, att så högt uppsätta både
utförsel- och införseltull; ty om det är skadligt,
att utföra, måtte det åtminstone vara nyttigt
»tt införa, för att förädlas. Häftar äro belagde
med 25, men andra kreatur blott med
15 procents tull. Det borde snarare vara tvärtom.
Med mångfalldiga andra saker förhåller
det sig på samma sätt. Guld oarbetadt är belagdt
med 5 procents utförseltull, men Ducatcr
af utländ/kt Guld äro fria så till in- som utförsel.
Spelkort äro satte till 30, men Vifitkort till
50 procent. Det tyckes således, som man ville
gynna importen af spelkort mera än af visitkort,
Mesftng står till 100 procent, men under
rubriken metall slår compofttion af koppor och
andre metaller till 25 procent. Messing är likväl
ej annat än en composition af koppar och
tenn. Silfver oarbetadt får tullfritt införas, och
betalas 25 procents utförsel! ull; men om det
år gammalt och brnkndt, sä får det tullfritt inoch
utföras. Om det är nnjntadt får det tullfri!
införas, men är förbudet till utförsel. Detta
anser jag aldeles orätt. Jag tror att hvar
myntbar metall bör få föras både ut och in
tullfritt. Samma förhållande är det med koppar.
Jlantar. 100 procent är en olämpligt hög tull
på deras införande. Ganska riktigt har Herr
Friherre Cederström anmärkt, att om det är en
Den iS Augusti {. ni.
Nationalförlust, *tt få in dem, måste det vara
en vinst att blifva af med dem. S*mma är
förhållandet med vraktjära. Sva/vel ar satt sill 100
procents införseltull, tnen den förädlade
producteo Svafvelblomma endast till 5o procent.
Rått focker kostar 10 a 20 procent i införsel,
men förädladt eller toppfocker endast 30 procent.
Det är då naturligt, att aldrig något rått socker
skall inkomma , och att således våra Sockerbruk
skola upphöra. Täcken af aila andri slag
än af Bomull och Siden kosta 50 procents införselstull,
men filtar blott 30. Nu är likväl
filtar ett slags täckej följaktigen om man kallar
dem för täcke, så får jag betala 20 procent
mera än annars. Vax kostar det gula endast
10, men det hvita 25 procent. Orsaken
härtill kan jag förmoda vara den, att det sednare
är en förädlad vara. Men hvarföre gula Vaxljus
skolakosta 50 och hvita endast 30 procent i
omvändt förhållande emot råmsterien , är mig
svårare att begripa- Hvad Ved beträffar har
Friherre Cederström förut anmärkt den besynnerliga
olikhet, att den som utföres från Södra
provincerne betalar 50, och den som utföres
ifrån de Norra provincerne, blott 10 procents
utförseltull. Jag skulle tro, att man borde unna
de Södra provincerne att mot lika måttlig
tull som de norre, få föra ut sin ved , helst
denna export borde minska deras oro, som anse
den Finska veden ligga så tungt på vår
handelsvåg. Väfnader af ylle och linne äro blott
belagde med 15 a 30 procents tull, då likväl
desse äro bland de mest passande producter för
vårt land. Ylle och li-sneband äro deremot be»
P!cn ij Augusti f. fn.
557
lagde med 50 procents tull. Med ett ord jag
bar tyckt mig finna så många underligheter uti
Taxan, och stridigheter emot de antagne principerne,
att jag misströstar om möjligheten att
i plenum kunna afgöra detta ämne; utan förnyar
min hemställan , att, i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpeligt. att i
Ståndet discutera denna taxa, man ej matte taga
några ovilkorliga beslut, utan blott i form
af anmärkningar yttra sig, tills man erfarit,
hvad de öirige Stånden beslutit.
Friherre Cederfträm, Jacob'. Så väl i anledning
af de anmärkningar jag i sista plenum
gjorde, som de af Herr Cederschjöld nu framställde,
upplyses , huru litet priocipe är följd
vid denna taxas uppgörande, och då likväl det
är angeläget, att deo är uppgjord efter princip,
hemställer jag, om icke rättaste sättet vore,
att utse ett Särskildt Utskott af trenne Ledamöter
al hvarje Ständ, för att emottaga alla
anmärkningar, som uti RiksStånden blifvit gjorde,
söka sammanjämka dem, jemföra dem med
principerne, och inkomma med ett sluteligt detailleradt
förslag, som kunde pröfvas och antagas.
Herr von Hohenhausen , Michael• Jag förenar
mig helt och hållit uti hvad Friherre Cederström
yttrat. De anmärkningar, som redan
äro gjorde,torde tillräckligen upplysa, att detäromöjligt
här uti plenum, så nog g rann t som veder bör,
afhandla detta ämne, och att jag fruktar, att vi
lättvist skulle ådraga ossen löjlighet, då få tor
-
558
Ben 18 Augnstf f.m.
de hafva den fullständiga kännedom af siken;
att vi nu derom kunna moget besluta. Jag ankåller
således, ait frågan måtte till ett Utskott
öfverlemnas, och att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes derå framställa proposition.
Grefve Frölick, David: Jag tycker mig
finna, att föremålet för Bevillningsutskottet, då
dst uppgjort tariffen , har varit trennehanda:
iso att söka jämka tullen på sådane varor, som
hittills varit tillåtne; 2:0 att föreslå tull för
sådane, som hittills varit förbudne, och som
nu skola beläggas med tull; och -3:o att lägga
en sådan tull pä sådane varor , hvilka varit
till utförsel förbudne. Då de tvenne sednare
färemålen äro af den nya beskaffenhet, att Utskottet
ej haft ledning af den gamla tulltariffen,
så ligger endast deruti ett skäl, hvariöre Riksens
Ständer böra anse tulltariffen såsom tillkommen
litet mera i hast, än som är förenligt
med det allmänna intressat i landet. I synnerhet
har jag fästat mig vid en del af tulltariffen,
som jag ej hört någon annan nämna,
och som är en sak, hvilken kanske ej är så
allmänt känd i denne del af riket, jag menar
exporten af trädvaror, och Ridderskapet och
Adeln torde tillåta att, antingen beslut nu fattas
till bifall eller ändring af tariffen, eller et»
särskildt Comité nedsättes att granska den, de
anmärkningar jag skrifteligen författat och nu
anhåller få uppläsa, må få tjena till någon underrättelse.
Den 18 Augusti f. nu
559
Härefter uppläste Grefve Frölich följande t
(Se Bilagan N:o i.)
Hvarefter Grefve Frölich tilläde mundteiigen:
I öfrigt förenar jag mig med hvad
Friherre Cederström anfört om tillsättande
af ett Särskildt Utskott, för art taga
desse, och öfrige redan gjorde, samt troligen
tillgörande anmärkningar i noga öfvervägande,
helst jag tror det kunde anses förhastadt, att
på en gäng afgöra en så vigtig fråga. Då en
sådan fråga förekommer uti Engelska Parlamentet,
formerar Huset sig tilL en Comité, som sitter
i flera veckor, och som för sitt skrank kallar
medborgare af alla klasser, för att i ämnet
höras.
Herr Tham', I den händelse discusionen
skulle fortsättas under så olika åsigter, lärer ej
saknas ämne för ett Särskildt Utskott. De tre
Herrar som nu yttrat sig, hafva framställt olika
principer. Friherre Cederström och Herr
Cederschjöld hafva utgått från den allmänna
frihets-principen, utan afseende på, att den
kuode vara localt skadelig, Man har klandrat
att Utskottet föreslagit 30 procents utförseltull
på tackjern, som förr varit förbudet till utförsel,
och ej erinrat sig, att det är en rudimaterie,
utom hvilken bruken ej kunna existera.
Man har klandrat att utförseltullen för ved vo-;
re för hög, ehuru utförsel förut varit förbuden,
och utan afseende derpå, att det skett för
de provincer, som hafva skogsbrist, enligt hvad
af Ledamöter ifrån desse provincer i Utskottet
Den 18 .4u*usti f. m.
blifvit upplyst. Grefve Frölich har deremot
klandrat, att genom för låg utförseltul å trädvaror,
utförseln deraf alltför mycket befordras,
då vi satt 30 procents tull på en sådan vara,
hvaraf fartygen ej kunna lasta mycket, men sorn
gör en betydlig exportvara från de stora skogarne
Hvem sorn har rätt lemnar jag derhän,
uti ett sådant förhållande. Jag vill derföre
endast nämna, i afseende på hvad Herr
Cederschjöld yttrat om Socker , att om man
granskar den gamla tulltaxan, finner mao, att
tullen på råsocker är minskad, Der står på
mascovade 3 runstycken Hamb , B:cO för 2
skålpund, nu är tullen föreslagen till 10 procent;
på terr-s samt hvitt pudersocker stod
10 runstycken Hamb. B:co på 4 skålpund, det
är något mera än 20 procent; nu är tullen
satt till 20 procent. Detta visar att vi således
snarare lindrat än ökat tullen; men det är väl
möjligt att toppsocker torde böra förhöjas, och
det kan lätt ske. Förhållandet torde eljest vara
sådant, att man får ett helt olika begrepp,
när mao följer saken hela tiden från den första
artikeln till den sista , än då man blott genomläser
resultatet på några timmar. Emedlertid
är det visserligen möjligt, att taxin behöfver
ändras, och att ett nytt Utskott kunde göra
det, men jag förmodar, att om ett sådant
Utskott skulle ändra principer, komme äfven
dess åtgärder att klandras, och då fordrades
ännu ett Utskott för att rätta dem.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard: Då
Bevill
-
£>*•« ig -f lignit i J. m.
Bevillning* Utskottets Betänkande förita gini
gen iörevar, frsmstålde jag mina tankar, och
förklarade min tillfredställelse deröfver, att Utskottet
öfvergifvit det förut använde lurendrä-^
jeri- systemet, förar.ledt af införsel- förbuden;
men nu får jag med smärta förklara, att jag
funnit Utskottet hafva öfvergått från detta till
ett fuillörsnilloings-systeme, derigenom att Utskottet
förhöjt tullen på en mängd artiklar,
pålagt den högre än den vanligen kan erläggas.
Visserligen är det rimligt, att önska förekommande
af utländska varors införsel genom hög
tull, men man måste ock alltid iakttaga, »tt de
medel som föreslås, verkeligen må kunna användas
och uppfylla ändamålet. En för hög
tull erlägges sällan och ingen annan tull
gagnar, än den sorn erlägges. En hög tull demoraliserar
Nationen genom att föranleda till
lagbrott, och allmänhetens likgiltighet i afseen*
de på sådane; och d^n minskar tuilinkomsterne.
Derföre hade det varit önskligt, att Utskottet
icke sorn norme antagit den gamla taxan,
ty redan uti din finnes stort skäl till klander.
Man vet nemligen, att i gamla taxan gjordes
för litet afseende på importen mot exporten,
och pä varornes vidd, hvarigenom den ena
slags varan lättare controlleras än den andra.
Derföre dä våra exportvaror intaga en större
rymd, äro de verkeligen med mera tull belagda
, än utländske varor, som intaga en liten
rymd. Man kan lätt cootrollera träd varor, tjära,
bäck, stångjern &c men då man skall införa
tyll eller fina kryddor, med ett ord sagdt
varor, sorn intaga en liten volume, så finnér
Ridd. o. Ad Prof. VII. Band. 36
ann 13 fagus■!/ f. ni.
man, att om tullen sättes tili 50 procent, så
blifva sällan mera än 15 procent eriagde, och
kanske ännu mindre man desto mera till tull—
betjeningen. Jag tror således det vara bättre,
att Ständerne nedsätta tullen > än att t ul 1 be tjellin
gen skall göra det. 1 sednare fallet har det
en skadlig verkan på moraliteten. Man vänjer
sig att vara likgiltig för lagbrott, och man
ursäktar dem; men om tullen blifver sådan, att
den kan erläggas, blifver allmänna opinionen
helt annan, jag vill ej ingå uti detailler, men
det må tillåtas mig, i afseende på den högre
tullen för Hästar, än för andra kreatur, erinra,
att i Skåne är det fördelaktigare att föra ia
hästar, och föra ut Oxar, än att lägga på hästar
för CavalleriRegemsnterne, och i dess ställe
minska annan afvel, sora der är förmonligare.
Visserligengvore det väl, om vi sjelfve
kunde skaffa oss så mycket hästar, sorn vi behöfva,
men då sådant forceras öfver den naturliga
gränsen, minskas afvel af andra kreatur*
1 afseende på volumen af varorne, såsom rät-,
tesnöre, så förstå Elngelsmännen eig bättre derpå
än vi. De hafva t. ex. lågt flera hundrade
procent på införseln af 6ågblockar. Hufvudorsaken
är den, att tullen på sådane varor lättare
controllerag. Att bibehålla en så hög tull
på läder, som hittills, anser jäg vara en känbar
beskattning på massan at nationen, ty om
vi antaga, att t. ex. i Stockholm 60,000 personer
finnas, sorn nyttja stöfior och skor, och
som hvardera öfverhufvud få betala $ R:dr
R:gs meja årligen för skotyg, än om läder tullfritt
finga införas, så följer deraf, att Stock
-
T)en 13 4i'nutti f. ni,
holin ensamt till Läderfabrikerne skattar 300,000
R:dr R:gs om året. Jag skulle derföre anse
Rikets väl, emedan det är byggdt på massans
Fördel , fordra, att tullen på utländskt läder
nedsattas. Sluteligen då jag inser svårigheten
för Riksens Ständer, att noggrant genomgå tariffen,
förenar jag mig med dem, som föreslagit,
att ett Särskildt Utskott måtte sättas till
närmare undersökning och jemkning af mening
garne; men örn icke sådant antsges, då föreslår
jag att Riksens Ständer måtte hos Kongl,
Majtt anhålla, det Kongl. Majit efter omständigheterna
och vederbörandes hörande måtté
nedsätta tullen i allmänhet i denna tariff. Häraf
följer, att Konungen ej skulle äga rätt ätt
höja den i andra fall, än efter sistledne plenidags
beslut. Sluteligen förenar jag mig äfven
med Grefve Frölich i dess anmärkningar om
hyttan deraf, att vederbörande Utskott låtef
inför sig kalla sådåne personer, som kunna
lemna säkra upplysniögar, och jag känner med
Säkerhet ait det sättet begagnas i England vid
flere tillfällen. Såsom exempel får jag anföra,
att 1819 då Underhuset i Eogland formerade
én hemlig Comité, för att undersöka öm det
geck an, att indraga tre millioner af sedelstocken,
var COmitén ej nöjd med de upplysniugar
den kunde erhålla af sine egne ledamöter,
utan kallade inför sig de betydeligaste
Banquieref, Och gjorde afseende på deras
yttranden.
Friherre CederJlröni: Det är endast i an-. .
lédnirig af ert åniiiarknidg Ilert Thänl fram
-
fotn i-8 Augusti /. m.
stållf, rörande den grundsatts jag skulle hafva
yttrat, om rättighet till fri utförsel af alla slagg
producter, sorn jag anhåller få anföra ett par
ord. Något sådant har ej varit min afsigt att
yttra, och har jag icke eller yttrat, ty så länge
man ej kan tå ett totalt upphäfvande af
alla de Författningar, som hindra ut- och införsel
uti andra länder, och en fri handel, så
lärer sådant icke kunna stå tillsammans med
Sunda förhållanden. Men jag tror, att vid uppgörande
af en tulltaxa , man icke på höft bör
lägga höga afgifter pä den ena, och låga på
den andra varan, utan de böra vara i öfverenstämmelse
mnd det qvantum, som erfordras
för landets behof, ehvad dessa varor inom landet
produceras, ehuru af till erforderligt qvantum
eller godhet, eller de aldeles icke inotn
landet produceras. Det är på sidane grunder
taxan bör uppgöras, hvartill fordras en mängd
af kunskapir uti detaillerne, som ej af Riksens
Ständer enskildt kunna ägas, utan böra begäras
af personer, som med handel haft befattning,
och kunna lemna upplysningar derom.
Friherre Tolly Gu/Inf: Det är i anledning
af hvad som blifvit yttradt, om vedbehofvet i
Skåne, som jag ber att några ögonblick få uppehålla
Ridderskapet och Adeln.
Derefter uppläste Friherre Toll följande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Hvarefter Friherre Toll munteligen til
-
Den i| Augusti f. m, t®5
lade: Jag anhåller för öfrigt få instämma uti
deras mening, som önskat, att denna sak måtte
öfverlemnas till ett Särskildt Utskott.
Herr Cederfchjnld: En värd talare har trott
mig hafva klandrat , att tackjern blifvit uppförde
till 30 procents utförseltull, hvarvid han
påmint, att det är en vara, som bör inom landet
förädlas. Det är just det jag påstod, och
derföre klandrade jag ej tackjernets utsatte utlörseltull,
utan endast att det är belagdt med
100 procent i införseltull; ty jag trodde införseln
böra uppmuntras, i mon som varan var
skicklig, att här kunna förädlas. I öfrigt har
samma talare upptagit min anmärkning rörande
Socker, och sökt visa , att den föreslagne
tullen är lägre än den nu varande. M^n jag
får påtninna, stt denna beräkning är en följd
af samma förvillelse jag förut omnämnt, att
man nemligen rättar sig efter gamla tullvärdet
j taxan. Der står rätt ficker till 2 sk och toppficker
till 12 sk., då detta likväl är vida mindre
än verkliga värdet. Sålunda blifver förhållandet
helt annorlunda , då man beräknar
varan efter det värde den verkeligen h3r.
Men då jag nu kommit att tala om varuvärdet,
får jag blott i protocollet förvara min
tanka om en fråga, som förevar i förra plenum,
nemligen om fättet att utröna värdet, hvilken
sak till Kongl. Majit öfverlemnades. Jag
har trott mig finna, att det simplaste sättet vöre,
att importeuren finge erlägga tullen in na
-
566
P<”ii 18 -iiigut&i /. m.
Jura, nemligen till vissa procent af var-umång-f
ders» och alt Statens andel såldes på auctionr
Hvad beträffar , att ett Särskildt Utskott
skulle nedsättas, för att granska anmärkningarne,
så ö.fverensstämraer ej detta med min ö£r
vertygelse. Jag skulle tro, att det icke vöre
Riksens Ständer tillständig!, att tillsätta ett
Särskilt Utskott, för att granska hvad ett annat
Utskott gjort och att det skulle fordras så mycken
tid för nya ledamöter att studera »ig in
i ämnet, att ändamålet skulle genom tidsutdrägten
förfelas. Det bästa sättet vore tilläfventyrs
att alla de ledamöter stf Stånden, sorn hafhäfva
anmärkningar att görs, kunde få företräde
för Bevillningsutskottet, samt att äfven andra
personer, som kunde hafva upplysningar
att lemna, såsom handlande , fabrikörer rn. fl.
blefvo tillkallade inför Utskottet. Men saken
må blifva behandlad huru som helst, så anhåller
jag, att få »öra några små tillägg. Jag
finnér tullen på Ull ganska olämpelig. Den finare
är belagd med 15 procent införsel, och 5
procent utförseltul!den gröfre med 2 procent
införsel och 15 procent utförsel tull. Det lärer
likväl vara en allmänt känd sak, att det här i
landet är bättre tillgång pä fin än på grof ull,
och att den sednares produktion således bättre
behöfver uppmuntras. Det är ej. med 2 pro.-  cents ioförselstull, som det kan. ske. Förhållandet
borde vara tvärtom
H.
err l^éfrén, Johnn Pehr', jag utbeder mig apt
korteligen få anföra de svårigheter sorn visa sig;
Ben ig Augusti f. /ii.
5 e?
för mig vid afgörande af förevarande fråga. Rid—
derskapet och Ådein har redan i ett föregående
plenum beslutat, aäS upptaga saken i hela
dess vidd. Genom detta beslut har ett stort
hinder uppkommit för tillsättande af ett Särskildt
Utskott, om cck det vöre förenligt med
Grundlagen. Tillsättande af ett sådant förutsätter,
att målet skulle hvila intill dess det ifrån
detta Utskott åter inkommit, och Riaderskapet
och Adeln skulle derigenom öfveraas
dakasta dst beslut, som togs förledne Thorsdag.
71 §. Regeringsformen lemnar utväg,
huru bevillningsfrågor skola behandlas, då ej
Riksens Ständer enstämmigt antaga Utskottets
förslag, men på det denna utväg må kunna
vidtagas, måste hvart Stånd förut fatta sitt beslut.
När nu här uppstå flera svårigheter af
hvad som blifvit anmärkt om förslagets mindre
öfverenstämmelse med principen m. m. så
återstår ej annat än att uppgifva ett förslag, som
sammanjemkar svårigheterna. Ridderskapet och
Adeln torde draga sig till minnes, att Ridderskapst
och Adeln i sista pleno på eftermiddagen
beslöt vid 2 punkten ett tillägg: att
Kongl. Maj;t skulle äga rätt, att jemka tariffen,
då reciprocitetsför hålla uden gjorde sådant nödigt,
men jag tror att det ock borde utsträckas
till det tillfälle, då Koagl, Majit ansåg det nödigt
i följd af andra förhållanden. Om Ridderskapet
och Adeln då fann nyttigt, att åt
Kongl. Majit öfverlemna ofvanaämnde uppdrag
så ser jag ej någon fara eller oriktighet uti,
att nu göra ett tillägg, bestående deruti, att
Kongl. Majit skulle äga rättighet, ait jemka
JMn r5 Augusti /, m.
taxan efter de förhållanden sorn kann* vara
förhanden, men i öiverensstärnmelse med de af
Rikfens Ständer framsiälde principer. På detta
sätt tror jag, att Ridderskapet och Adela
med mindre lara kunde med modificationer antaga
hvad förslaget blifvit, emedan då ett corlectif
funnes, som fredade för att. som en ledamot
anmärkt, Riksens Ständer kommo att vidtaga
beslut, som kunde väcka åtlöje- Jag hemställer
således, att discussionen måtte fortgå,
och de vigtigaste af Bevillningsutskottet erkända
skriffel corrigeras. Man skulle derigenom
undvika ett Serskilt Utskott, hvars tillsättande
ej är så aldeles med Grundlagens föreskrift
öfverensstämmande, dä 7 1 §• Reger ingsFormen
är den. som bör tjena till ledning vid
sluteliga afgörandet af Bevillningsfrågor.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Jag
får först, t anledning af de värden Herr Cederschjöld
upprepat , nämna, att värdet uti
1816 års tulltaxa ar beräknadt uti Hamburger
Banco- Man har föreslagit ett Särskildt Utskott.
Den sOm kanner, att det under denna Riksdag
fordrats en och en half månad till organisation
af ett Särskilt Utskott, lär ej yrka detta,
*å vida man vill att saken skall under Riksdagen
blifva afgjord. Det synes mig ej eller
alldeles enligt med Grundlagen- Om
Stånden finna, att, i afseende på denna sak,
någon särskilt åtgärd bör vidtagas , vore det
då bättre, att med 2 eller 3 Ledamöter förstärka
BeviUningsUtskottet, då anmärkningarfie
dér kunna genomgås och pröfvas. Mea
f>en IS Augusti /. rn. 569
mig synes att , om äo i förlaget skull* linnas
misstag dem man ej blir varse lörr än de fastsiällde
grunderna skola tillämpas , så är Verkställande
MägteO i tillfälle att rätta dem. Det
finnes nemligen ingen artikel, som ej kan
komma under reciprocitets-förhållandet, och
sorn ej i anledning deraf kan jernkas. När
det sker med afseende på detta förhållande ,
och ej under hänsigt att bereda monopol lör
handlande , så kunna missbruk icke äga rum.
I alla fall tror jag det vara bäst , att man täger
närmare kännedom af tullväsendet och genomgår
taxan. De åtgärder som kunna finnas
nödige, må helldre efteråt med bokkännedom
vidtagas, än nu på förhand. Jag tror
det således vara lämpligast, att Herr Grefven
och LandtMarskalken ville till Rldderskspet
qch Adeln hemställa, att Tariffen måtte nu
genast få uppläsas , så att vi åtminstone måtte
komma till abc uti detta arbete. Erinringarne
torde icke blifva så många , utan stadna
vid vissa artiklar. Skulle då uppstå svårigheter
ett undanrödja , så kan ju det beslnt fattas,
att ställa dem under Kongl. Maj fs egen pröfning.
Jag anhåller derföre det Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes inhämta Ridderskapets
och Adelns tanka, om Ståndet tillåter
uppläsning af Tariffen.
Herr von Hartmansdorff, Augnft: Flere Ledamöter
hafva bestridt riktigheten af den upgjorde
tulltariffen, och till bevis anfört en
mängd af exempel. Andra hafva, i förlitande
på dessa uppgifter, ansett tangen fordra
S7o
Etn I $ iuguati f, m.
ry granskning, samt föreslagit att ett särskilt
Utskott i sådant ändamål mätte förordnas.
Detta hafva andra åter ansett olämpligt i anseende
till tidsatdrägten. Nu har man gjort
en tredje framställning, att nemligen speciel t
genomgå alla artiklarna i Tulitaxan. En af
dessa utvägar måste man välja , sedan man
förkastat Herr von Hohenhausen* i sista plena
Jöreslagne tillägg. Jag instämmer väl deruti,
att till Kongl. Maj:t rnä öfverleraaas, att efter
motsvarighets förhållanden kunna jemnka tull»,
afgiffcerne5 inen det tillägg Grefve von Schwenin
föreslagit, att vissa delar af Tulltaxan skulle
underställas Kongl, Majlis pröfning, tror
jsg ej vore tillfredsställande ; man stöde dä
på samina osäkra punkt som, förut. I händelse
Ridderskapets och Adeins beslut å förra,
Pleno är så fullständigt fattadt, att det nu såsom
re di ge ra dt kan uppläsas, anhåller jag, att
det måtto ske. Man torde deraf finna ,
huruvida det är nödigt, att genomgå hvarje
särskilt artikel , hvilket jag anser olämpligt *
emedan få ibland oss lära vara nog bevandrads
? tuliärender , för att kunna bestämma hvad
tull, rom på förekommande varor bör läggas,
elier icke.
Friherre Cederström: D.et är, i afseende
på Grefve von Schwerins anmärkning , att för
tiilsättan.det af ett Särskilt Utskott skulle åtgå
6 veckor, som jag anhåller iå fästa uppmärksamheten
deruppå . att en sådan tid är a 1 Idele*
öfverflödig. Om Ridderskapet och Adeln
i dag fattar sitt beslut och comnsutticerar dei
pen i$ Jugitsti
jped de öfrige Standar) , så kan man öfverenskomma
, att Electorerne genast i morgon sammanträda
tili val af Ledamöterne , oell listor—
ne uppbrytas i öfvermorgon , då Utskottet dagen
derpå kan vara tillsammans. Detta låter
verkställa sig om man vill. Hvad åter beträffar
, om det är förenligt med formen , så
finnes ingen föreskrift , som hindrar det ; och
man har dessutom IS-P9 gjort det j afseends
på ConstitutionsUtskottets förslag till Riksdagsordning.
Hvarföre jag anser det nödigt , är
att BevillningsUtskottet är tillräckligt sysselsatt
pied BeviliningsFörordningen, att det består a,f
48 Ledamöter, och f öl jakte ligen har svårt att
sysselsätta sig med detailarbeten. Om åter
Herr Cederscb.jölds förslag skulle antagas , att
alla sorn hada något att anmärka, äfven handlande
och krämare, skylla få tillträde till Utskottet
, så blef denna sammansättning i sanning
den mest brokiga. Det försiaget afstyrfier
jag således alldeles.
Herr von Hohenhausen : jag får upp
lysa,
att jag i förledne plenum icke framstält
mitt yrkande såsom skulle tariffen underställas
Kongl. Majsts pröfning. Det tillägg jag föreslog
innehöll följande ord : Att vid alls de fall,
då Kongl. Maj:t efter vedcrbörandes hörande,
finner det allmännas väl kräfva en jemnkoing
uti Tullnmgälderne , den "då rnJL vidtagas och
allmänneligen kungöras.
jag fann mig föranlåten att föreslå detta til—
lägg* emedan Utskottet uti sitt sednare Betan
-
De/v 18 Augusti f. m.
kande hade uteslutit, hvad som fanos i det
förra, att nemligen Kongl. Majd skulle äga
rätt att jämnka tuilumgälderne, om utrikes
proemier och sammansättningar gjorde sådant
nödigt. Utskottet hade i sednare Bsiänkandet
blott talat om reciprocitets systemet, eller öfverenskomma
ömsesidiga rättigheter med främmande
magter, och meningens uppställning visade
, att det endast var deruppå man hade
afseende. Men skulle man nu kunna gifva
reciprociteten den tydning , att den kunde afse
allt utom monopolier, såsom Grefve von
Schwerin trott , så är jag tillfredsställd med
den förändring förslaget nu vunnit och anser
det då kunna vara likgiltigt, om vi antaga den
nuvarande tariffen eller icke , ty i sådant fall
tror jag den icke kunna medföra pågra svåra
följder, ehuru jag alltid önskar , att hvad Riksens
Ständer besluta , ej må bära prägel af
mindre omtanka eiler hastverk. På sådan
grund instämmer jag uti förslaget om ett särskilt
Utskott , och tror att om någonsin en ny
pröfning kan vara af nöden så är det nu.
Jag anhåller således om proposition på tillsättande
af ett Särskilt Utskott. Det'a hindrar
ej att discussionen om Tariffen kas fortfara.
D« anmärkningar som nu göras , kunna till
detta Utskott öfverlämnäs.
Grefve Spent : Herr von Hohenhausen
har till en del förekommit mig i hvad
jag ämnade yttra i afseende på det tillägg
han i sista Plenum föreslog och som af mig
understöddes genom begäran om votering. Li
-
ryen 18 Augusti /. »t.
57^
ka med Herr von Hohenhausen ansåg jag så
viii uti berörde tillägg, som uti Herr Grefvenå’
Och LandtMarskalkens förslag till proposition ,
på grund hvaraf jag afsiod, ligga en större
latitude för den administrerande Styrelsen.
Denna latitude blef sedan mindre genom den
redaction som af Ridderskapet och Adeln
godkändes Jag har hört denna tolkas genom
förklarande af ordet reciprocité, så att den
kunde innefatta hvad man behagar. Kan den
tolkningen vara riktig, så att alla handelsconjuncturer
deruti innefattas så är jag nöjd
med beslutet, och då tror jsg lika med Herr
von Hohenhausen , att sjelfva framställningen
till Kongl. Maj:ts pröfning redan är gjord
men som jag icke så kan förstå redactionen,
anhåller jag att nu å nyo få reservera mig emot
det beslut som togs i Thorsdags. Sjelfva
debatten visar nu om jag hade så Orätt, att
anse 2 §• mindre likgiltig, än indra tycktes
göra , om icke snarare med rätta kunde sägas
att vid 2 §. förevar just frågan om hufvudsaken,
nemligen om Riksens Ständer borde våga
, att utan correctif emot möjliga misstag af
sig sjelfva , företaga ett ämne af så vidsträckt
omfattning. Det har blifvit yttradt om ett
Särskilt Utskott, om förstärkning af Bevillningsutskottet
, om sammanträde emellan Utskottets
Ledamöter och de sorn ville framställa
anmärkningar, sirr.t i ämnet kunnige personer
utom Riksens Ständer. Så mycket jag
önskar, att något sådant förslag kunde antagas
och så mycket jag delar den öfvertygelsen
att tariffen ej borde här afgöras, så lör
-
Dån jS Augusti f, m,
klarar jag likväl att jag ej delar opinioneri orri
inöjligheten af eti sådan åtgärd. Herr Lefrén
har redan anmärkt, att vi beslutat företaga
målet uti sin vidd. Jag beklagar att vi ärö
bundne af detta beslut; ty det är orimligt,
inen icke deslomindre böra Vi alltid anse oss
bundne af tagne beslut. Ett ytterligare bevis,
huru orätt vi förfarit, ligger deri, att vi
hu möjeligén kunna få 1944 serskilt* voteringar,
hvartill 162 dygns plenum natt och dag
skulle åtgå, öm haan än éj räknade mer än
ett dygn för 12 Voteringar. Jag hoppas väl
Vi slippa föf bättre köp, then en fråga sorti
företsges så att denna tidsutdrägt kan vara
möjlig, är tydligen företagen i oriktig väg.
Herr Tham: 1 anledning åf en anmärkning
root Grefve von Schwerins yttrande ,
hvilket jäg tror blifvit orätt förstått, får jag
förklara att jag förmodar, det öfverlåtandét
till Kongl. Maj:t blott skulle ske föf sådana
artiklar sorn kunde anses tvätydiga, Och derföre
ej borde här decideras. Hvad beträffar
tillsättande äf ett Särskilt Utskott så mäste jag
bestrida det, dels emedan jag ej vet, hvartill
dst skulle tjena , dels ertiedan ett Stånd redart
till alla dsbr afgjort frågan. Sedan det antagit
Utskottets Betänkande utan inskränkning,
t>å finner jag , ått, öm detta Stånd derefter
»kulle deltaga uti ett sådant Utskott, det vöre
något löjligt , åtminstone stridande emot
Grundlagen. Jag snhåller således lika med
Grefve von Schwerin att förslaget måtte uppläsas
och granskas. Om man ej vill granska
*
fren jg 4 u £ii ti i J. m.
57?
det , sl beror det af förtroendet, huruvida
man vill antaga eller klandra det. Om nu
åter andra skulle pröfva och omarbeta det, så
skulle deras arbete åter granskas och klandras.
Jag tycker att man lika väl kan göra det nu,
som om några månader ifall Riksdagen då varar.
Dessutom kan jag ej såsom Grefve
Spens tro, att 1,900 voteringar skola uppkom»
ma emedan jag känner innehållet. Man vinner
bästa erfarenheten hvilka artiklar som behöfva
klander, derigenom att man genomgår
tariffen. Jag snhåller således att den måtte
Uppläsas och tili granskning företaga*, i enlighet
tirad förut fattade beslut och med Grundlagen.
Herr Lefrén'. Då jag nyss tog mig friheten
framställa en utväg, hvarigenom mati
kunde undvika en besvärlig och osäker pröfning,
föreslog jag ett tillägg. Jag erittdrade
då, att vid andra punkten Riddsrskapet och
Adeln red*n gjort ett likartadt tillägg, och
jag åberopade att man ej könde påstå att detta
tillägg vöre ett beslut i denna sak Man
beklagade då, att Herr Von Hohenhausens
tillägg icke antogs. jag tror att ett annat
antogs, som något derifrån afvek, men som
innefattade uppdrag åt Kongl. Maj:t att i vissa
fall jemnka taxan. Jag ser ej hvad fara ac
att nu taga ett lika beslut, helst det nu är frå
ga
om eo ny grundsats. Visserligen fordrar
väl tsxao öfverseende ; det är ej möjligt att
Utskottet kunnat göra ett cöfnplett arbete,
Det är således obilligt att klandra det , . man
fyen Ig' Augusti f, >n.
S andra sidan bör Utskottet äfven medgifva,
att det icke bör vara sårande för detsamma,
att man åt Kongl. Majit uppdrsger att jämka
taxan i öfverensstämmelse med de grunder
Riksens Ständer framställt, då vid nästa Riksdag
Bevillningsutskottet får tillfälle, att med
ledning af nuvarande förslag och den författning
Kongl. Majit i anledning deraf utfärdar,
uppgöra en ny r.ompiett taxa som kan underställas
Riksens Ständer Om Utskottet bade
åtskiljt grundsattserne och tillämpningen i tvenne
Betänkanden , hade mångå svårigheter
undvikits , då hade man kunnat afgöra det ena
och sedan göra anmärkningar vid tiilämpnin*
gen. Jag har velat visa att vl stå på den
punkt, att vi nu mäst? afgöra saken väl eller
illa Jag anhåiler om proposition å mitt
förslag.
Grefve Frölich: Det har af Herr von Hohenhausen
och Grefve Spens blifvit ytirat ,
att såvida d;.n tolkning Grefve voa Schwerin
gifvit åt beslutet i sista Plenum rörande tilllägget
vid andra punkten, nemligen att Kongl.
Maj t uti alla sådane saker, der reciprocitetsförhållanden
kunde komma i fråga, skulle äga
att jämka och förändra taxsn, stt säger jac», så
vida denna tolkning antsges, de voro nöjde.
Afven jag skulle deruti instämma , om ej denna
tolkning vore en extension af ett tillägg,
som efter mitt begrepp ej får extenderas. Dessutom
kan jag ej finna annat, än att det beslut,
60m då fattades, innehöll, att Kongl Majit en.
dast
Den 18 Augusti J, m,
57?
däst agde att borttaga den af Riksens Ständer
proponerade rätt till införsel eller utförsel. Att
Kongl. Maj:t således väl ägde rätt, att förbjuda
varor, ruan om Kongl Majit ansåg sådane skäl
förekomma, att icke hela import rätten borde
borttagas, ägde han tj att vid tullen göra några
modificationer. Följakteligen är det ej för
Kongl. Maj:t möjligt, att på grund af tillägget
göra några modificationer i afseende på trädvtror.
Jag kan således, gå länge discussionea
fortgår, ej annat än fästa mig synnerligen vid
den proposition Herr Lefrén framstält nemligen,
att Ridderskapet och Adeln nu ville besluta
vissa allmänna grunder för tulltariffen,
men åt Kongl Majit öfverlemna, att på lämpligt
sätt genom en Comitté granska den, och
besluta i detta ämne. Jag torde få nämna ännu
ett skäl. Den tariff, som nu framstålles,
kan ej hinna expedieras , förr än skeppningen
innevarande år upphört; skeppningen nästa år
börjas ej förr än på våren , och då kunde den
nya taxan vara färdig , ehuru Riksens Ständer
ej lemnat annat än grunderne dertill.
Friherre Cederström: Jag får först, i anledning
af hvad Herr Tham upplyst, anhålla
få veta, om det förhåller sig så, att BondeStåndet
afgjort taxan, och om Protocolls Utdrag
derom ankommit. I händelse BondeStåns
det tillkännagifvit sitt beslut , instämmer jag
med Herr Tham deruti, att ett Särskilt Utskott
ej bör sättas , ty BondeStåndet kunde rätteli
-
Ridd, 0, Ad, Prof. VII. Band. 37.
Den 18 Augusti /. m.
gen undandraga sig , att välja Ledamöter till
granskande af ett mål , sorn redan är af Ståndet
afgjordt. Men då ämnet är af den beskaffenhet,
att en uppläsning här af taxan
skulle föranleda till en granskning, hvilken ej
kan föra till något förnuftigt resultat, eftersom
pröfningen efter gamla taxan ej är möjlig
in pleno, så skulle jag, i händelse ett Särskilt
Utskott ej kan sättas för att upptaga anmärkningarne
och jemnföra taxorne, föreslå att
Ridderskapet och Adeln ville ibland sig enskilt
utse vissa personer , hvilkas antal jag föreslår
till 5 , för att förrätta denna granskning,
och utlåta sig öfver anmärkningarne , hvarige*
genom Ståndet åtminstone kommer i tillfälle i
att för sin del taga ett consequent beslut, sorn
ej kan ske, om förslaget här behandlas
punktvis.
Herr Mimck af Rorentkjöld: Först får jag tillägga
till mitt förra yttrande att Bevillningsutskott
tet ej gjort något afseende på mitt förslag,
om hvad i Frankrike och England vidtages,
att i afseende på bestämmandet af tullen taga
till rättesnöre mått, mål och vigt, samt trådarnes
antal. Efter hvad jig fattat, hafva
nästan alla Talare öfverensstämt deruti, stt
tariffen är för hög i många fall; och jag har
ej hört någon påstå , att för låg tull blifvit
föreslagen. Således vore den allmänna grunden
för Riksens Ständers anhållan till Kongl.
Majtt om blott grunder skola framställas , att
tullen i allmänhet måtte nedsättas. Flere värde
talare hafva föreslagit, att till Kongl.
E>»n 18 Augusti f. m, 57fy
Maj:t mätte öfverlennäs att jämka tullen j,
hvilket är detsamma som att höja och sänka
den , efter omständigheterna. Mitt förslag är
éj så vidsträckt. Jag har föreslagit att Kongl.
Maj;t efter vederbörandes hörande, skulle äga
att vidtaga den nedsättning af tariffen hvartill
omstäodigheterne kunde föranleda. Om ej
ett Särskildt Utskott blifver nedsatt , anhaller
jag om proposition härå. Det torde äfven
vara nödigt att erhålla säker underrättelse otti
något Stånd redan antagit tariffen, emedan ett särskilt
Utskott då ej kan sättasi Jag får nämna
, att, jag klockan 9 denna morgon talade
med en Ledamot af BondeStåndetj som yttrade,
att tariffen då ej hos detta Ständ ännu tili
granskning förevarit-.
Herr Tham: jag kan ej bestrida den un^
derrättelse Herr Munck af Rosenskjöld erhållit*
men att Bevillningsutskottet förliden Lördag
genom ProtocollsUtdrag erhöll officiel underrättelse
, att BondeStåndet antagit detta Betän-J
kande med tariffen, det vet jag. Om Proto-;
collsUtdraget är falskt kan jag icke säga t men det
harankommit till Utskottet. Den 2 punkten, hvilken
afgjordes här i Thorsdags, innehåller, enligt
Ridderskapets oeh- Adelns då fattade beslut,
att ”sorn Kongl. Maj-t ensam i afseende på utländska
magter, är i tillfäll® bereda en för
”Svenska Handeln förmånlig reciprocitet* böreda
Riksens Ständer åt Kongl, Maj:t uppdraga,
”att icke allenast vidtaga alla de mått och
”steg , Hatt , i afseende härå , med landets
58*
Den 18 Augusti f. ,n.
”bästa finner förenlige, utan äfven allmänneligen
låta kungöra de jemnkningar eller förändringar
uti den stadgade Tulltariffen eller
”införsel förbud, hvartill utländska magters bi”fall
eller vägran att ingå i en för Landet nyttig
reciprocitet, kan föranleda, så väl i afseende
å förhållandet med sjelfva handeln, som
”äfven hvad angår hel-eller half-frihet för utländska
fartyg, samt bestämmande afSkepps”umgälder
, m. m-” Det är svårt för mig att
begripa , att uti detta uppdraga finnes något
undantag från allt hvad utländska magter angår.
Således måtte Kongl. Majit, äfven i det
fall Grefve Frölich omtalat, hafva denna rätt,
ty det beror på Kongl. Majit att säga, att om
Ni ej nedsätter tullen på bräder , så förbjuder
jag utförseln, eller höjer tullen på sågblockar.
Derföre behöfver man ej i detta afseende
hysa någon farhåga, och någon förändring
deruti erfordras ej eller. Om Ridderskapet
och Adeln i öfrigt finner det till intet
lända, eller vara olämpligt, att uppläsa
taxan, hvilken tanka jag dock ej delar, ty
man bör åtminstone känna den , så har jag ej
något att erinra vid Herr Munck af Rosenskjölds
förslag, att man må till Kongl. Majit
öfverlemna , att nedsätta taxao , ty man kan
derigenom ej befara att den nedsattes så , att
inkomsterne ej räckte till , och Riksens Ständer
behöfde sammankallas. Detta är den händelse
, som annars kunde inträff* , innan man
vunnit erfarenhet , och innan nya bevakningsanstallter
blifvit vidtagne , och hvarföre de
vöre farligt att gört en nedsättning, ty det vo
-
Den iS Augusti f, rn,
re möjligt , att man kunde förlora i början.
Men beror det på Regeringen ensamt , att
nedsätta tullen, så lär den icke göra det, om
brist förmodas uppkomma. Deremot vill jag
gerna medgifva att på fabriksvaror, som hittills
varit förbudne, tullen må nedsättas till
10 procent.
Herr von Quanten, Carl: Jag kan på intet
sätt förena mig med dem , sorn yrkat tillsättande
af ett Särskildt Utskott , och kan ej inse
, hvartill det skulle tjena , om ej att förlänga
Riksdagen. Friherre Cederström hac
såsom skäl anfört , att det skulle bestå af färre
Ledamöter och saken således lättare afgöras.
Men såsom upplysning får jag nämna ,
att det endast varit 16 Ledamöter uti Bevillningsutskottet,
som behandlat denna fråga,
och att i plena der den till sluteligt afgörande
förevarit , blott några få anmärkningar blifvit
gjorde, med undantag af reservationerna, bland
hvilka äfven jag inlemnat en. Om nu ett särskildt
Utskott skulle tillsättas, skulle man
förutsätta , att det skulle bestå af Ledamöter
med mera skicklighet, än de Ledamöter, som nu
i 8 månader dermed arbetat. Detta är väl
möjligt. Det kunde hända att man träffade
på personer, som voro en grad öfver de Ledamöter
, hvilka hittills bearbetat detta ämne,
men det kunde ock hända , att man träffade
dem , som voro en grad under , och skola vi
då utdraga på Riksdagen , när vi möjligen
kunde få ett arbete sämre, än det redan färdiga.
I 60 §. RegeringsFormen står, att Bej
Den 18 Augusti J. m.
villningsUtskoftet skall uppgöra tulltariffen;
Men jag anser det vara en omöjlighet, att i
fullkomlighet uppfylla detta , hvarföre ockfå
den andra punkten , såsom Herr Tham ganska
riktigt anmärkt . blifvit införd. Sålunda
finner jag nödvändigt , att åt Regeringen öfverlemna
tulltariffens jeraokande vid några tillfällen
och då man antager, som gifvit , att
Regeringen kan komma i behof att ändra tariffen
på flera ställen, finner jag ingen våda
af att nu antaga den. I alla fall uppkomma
visserligen olika resultater hos de särskildte
Stånden, och då innefattar detta en nödvän»
dighet att rätta och jemnka tariffen. Annars
kan jag ej inse, huru det skall slutas, ty det
kan ej komma till Förstärkta StatsUtskottet,,
innan det med Ja eller Nej kan afgöras,.
Hans Ex c e,lime c Herr Grefve Mörner %
Adolph Görarn Då detta ämne nu skall afgöras
, så tror jag det är vigtigt att först taga
uti öfvervägande den punkt, hvaruppå vi
stå. Utskottets Betänkande föredrages troll-'
gen i dag äfven uti de andra Stånden. De
stanna uti beslut, mer eller mindre lika med
vårt. Ett Stånd har redan fattat sitt beslut..
Då tror jag ej, att det mera är lämpe lig t *
att föreslå tillsättandet af ett nytt Särskilt Utskott
för att arbeta uti ett ämne, som redanär
afgjordt uti ett Stånd. Det är i grund deraf
jag tror det ej vara möjligt, att nu upptaga
frågan om ett nytt framtida Utskott. Men;
om de beslut som Stånden fatta , blifva så
skiljaktiga , (hvilket väl kan hända ,) att de.
Den 18 Augusti J\ nt.
383
e] möjligen kunna afgöras utan genom voteJ
riog uti Förstärkta Statsutskottet, så kunna
väl Riksens Ständer sätta ett Jemnknings-Utskott
för att försöka att förena de olika me*
ningarne, men som då blott äger att yttra
sig öfver hvad som blifvit anmärkt. Det skedde
iSio, i frågan om Riksdagsordningen.
Man kan väl säga , att saken då var olika ;
där var fråga om principer , och om RiksStåndens
allmänna förhållanden sins emellan.
Här är åter fråga om detailler, hvilka det är
svårt att sammanjemka, utan att man öfverenskommit
om principen. Denna bör först stadgas
, och sedan kunna Riksens Ständer öfverlåta
till Kongl. Majit, att sammanjemka och
utfärda den taxa, sorn enligt samma princip
skulle uppgöras. Vid sjelfva taxan anhåller
jag, att få göra några erinringar. I
den äro införde artiklarne Beck 5 Hampa , Lim
Angående Spannemål är det föreslagit, att om
tullen derå höjes eller sänkes skall det ske lika
för alla nationer. Vid alla desse saker har
man ej kommit ihåg, att vi, i anseende till
Pommern och Finland, genom särskilta Tractater
, hafva förbindelser , som Riksens Ständer
ej kunna rubba. Således äro undantag i dessa
afseenden nödvändiga. Äfvenså för Ved
kan ingen högre inkommande tull äga rum ,
än den, sorn igenom den Additionella Trädsten
med Ryssland är medgifven. I öfrigt
tror jag, att Bevillningsutskottet i allmänhet,
ehuru berömvärdt dess bemödande varit, att
utarbeta detta ämne, dock gått för mycket in
i defailleroe. Man har intagit t. ex. Beck y
584
Den 18 Augnst i f. nu
ehuru det var uteslutit i den gamla tax3n , emedan
det endast kommer ifrån Finland Man
har intagit Enbär, Enbärsmos, Grönsaker, Parasoller
m. m. Allt detta står ej i den gamla
taxan , och kunde hafva varit uteslutit. Om
Kongl. Maj:t nu i enlighet härmed utlärdar en
ny taxa , så gifver den anledning till missbruk
och tvister. Gräs t. tx. står till lägre
tull än hö; man frågar då, om ej hö är gräs?
och derom uppkommer en discussion. Således
om Utskottet icke hade infört en mängd import-artiklar
, hade det fått arbetet lättadt ,
och undsluppit åtskilliga detailler. Derföre
tror jag , att en af grunderne borde vara den,
att ej andra artiklar böra införas uti den nya
taxan, än de som finnas i den gamla, och att
Riksens Ständer öfverlemna till Kongl. Majit,
att i afseende på de artiklar, der tractaterne
med Finland och Pommern fordra undantag,
lämpa tullen derefter, samt i öfrigt, då 60
RegeringsFormen innehåller: ”Ej må några
”allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet
som helst , utan Riksens Ständers samtycke
, kunna förhöjas,” men det ej står
nedsättas, så synes mig Riksens Ständer handla
mäst enligt med Lagens anda, med sakens
natur och med det allmännas fördel, om de
hvad nedsättandet angår öfverlemna detsamma
till Kongl. Majds närmare pröfning och bestämmande
efter förekommande omständigheter.
Herr von Hartmansdorff'. Det skulle göra
mig ondt, om man tagit min mening så, sorn
hyste jag ej nog förtroende till BevillningsUt
-
jDen 12 Augusti f, m.
585
skottets ledamöter. Jag har lika mycket förtroende
för dem, som för alla hvilka med nit
bearbeta en sak; men jag tror ej, att en Talltaxa
kan så bestämdt stadgas för 5 år, att den
ej under tiden behöfver undergå någon jemkning,
äfven om den uppgjordes af Regeringens
ledamöter och de kunnigaste handlande.
Vi hafva sett huru England under loppet af
närvarande Riksdag gjort betydeliga undantag
från sitt förra handels- och sjöfarts-systeme.
Hvilka förändrigar kan ej detta åstadkomma i
andra länders sjöfart , så väl som i Englands*
Det var med afseende på sådane oförutsedda
händelser, jag önskade att ett dylikt undantag
skulle göras, som Herr von Hohenhausen föreslog.
Det är ej nog såsom flere yttrat, att
Kongl. Majit äger rätt att sänka tullen; att
han bör äfven kunna höja den , i fall främmande
nationer genom utförselsproemier eller
andra åtgärder , skulle sätta våra fabriker i
våda. Ett Särskildt Utskott kan ej mera blifva
fråga om, sedan upplyst är, att Bonde Standet
antagit förslaget oförändradt, och jag hemställer,
huruvida något skulle kunna vinnas,
genom en Comité , sammansatt blott af vårt
Stånd. Om tariffen nu skulle specielt pröfvas
här, samt Preste- och BorgareStånden stannade
uti olika beslut emot oss, så lärer man
finna, huru många särskilta voteringar i Nämnd
derigenom skulle föranledas. Jag inser ej, huru
det skulle ändas med något sammanhang i
besluten; blott tidsutdrägt torde derigenom vållas.
Jag rror, att man Lomme mycket snarare
till målet, om Ridderskapet och Adeln till
Den i§ Augusti f. m,
sitt bsslut om Tulltaxan gjorde ett tillägg,
hvarigenom åt Kongl. Majit uppdroges att, elter
hvad näringarne och Rikets bästa fordrade,,
göra de jern k ning ar i tulltaxan , vare sig tili
dess höjande eiler sänkanda, hvilka omständigheterna
kunna fordra. Då tror jag, att man
hade vunnit allt hvad af Svenska Folket med.
skäl kunSe för ögonblicket önskas, ty man ha<
de utan fara för redan befintliga näringar, be -  stämt en norm, från hvilken Regeringen ej, ettan
goda skäl, kunde vika, och hvilken matt
hittills saknat. Således får jag vördsamt förnya
min anhållan, att Herr Grefven ocbLanöt»
Marskalken täcktes låta uppläsa det beslut sorn
sista gången fattades. Skulle Ridderskapet oell
Adeln sedan icke hona det nog tillfredsställande,
så hemställer jag om icke man kunde göra.
ett sådant tillägg som dat jag föreslagit, hvarigenom
man undginge att i detaille granska
taxan och deröfver votera, samt vådan att skada
näringarna genom de stridiga eller origtigt
beslut, som derigenom möjligen, kunde uppkomma.
.
Herr Munck af Rofinftjöld: Innan iag vida
re
yttrar mig, anhåller j»g att Herr von Hart*
mansdoxfTs begäran, om uppläsande af beslutet:
i sista plenum, måtto uppfyllas
Herr
Tham': 1 anledning af hvad Hina,
Excellence Herr Grefve Mörner anfört, anhåller
jag att få å nyo uppläsa Ridderskapets och
Adelns sistledoe pieoidag fattade beslut, hvartill
jag här har r.edactionen uti. afskrift, det 1 y
-
Den iS Augusti J.
der sålunda: ”Sorn Riksens Ständer, uti den
”TullbsvillningsTariff, hvilken kommer att tit”färdas,
icke kunna bestämma annan Tull å
”varor än den som, med förekommande af Tull.
”försnillning, bäst försäkrar Statens inkomst
”och således med Statens interesse öfverens”stämmer;
men Kongl. Majit ensam, i afseende
”på Utländska magter är i tillfälle bereda en
”för Svenska Handeln förmonlig reciprociie,
”borde Riksens Ständer, uti underdånig skrif”velse,
uppdraga Kongl. Majt att icke allenast
”vidtaga aila de mått och steg, Hao, i afseende
härå, med Landets bästa finner förenlig*,
”utan äfven allmänneligen låta kungöra de
”jemkningar eller förändringar uti den stadga-*
"de Tulltariffen eller införselförbud, hvartitl
”Utländska Magters bifall eller vägran att ingår
”en för Landet nyttig reciprocitet kan föranleda,
”så väl i afseende å förhållandet med sjelfva
”handeln, som äfven hvad angår hel- eller
”halffrihet lör Utländska fartyg, samt bestämmande
af Skeppsumgälder” m. m. Uli de or-,
den utan äfven &c. tyckes tillräckeligen ligga
inbegripet, att Konungen äger nedsätta eiler förhöja
tullen, i afseende på reciprocueten. Således
tycker jag det vara tillräckeligen uttryckt,,
att Kongl. Maj't icke allenast hittills haft rätt
att göra det, i afseende på Pommern och Finland,
utan äfven har rätt att göra det i afseende
på andra lander, hvarföre äfven Utskottet
icke fann sig derom böra införa en särskilt
§. Jag får likväl nämna, att i de reg l e men t ajiske
underrättelserne, som skola i Utskotten,
pppgöras, står en särskilt §, der de FöriaUnin
-
588
Den 18 Augusti /, m.
gar finnas åberopade, som Regeringen vidtagit
i afseende på handeln med Finland, Pommern
oeh Norra Amerika. Således behöfves
derom ej något tillägg här göras. Det har ock
blifvit klandradt, att Utskottet uppdragit för
många artiklar, andra åter hafva yttrat, att
Utskottet har upptagit för få. Utskottet har
sökt, så vidt möjligt varit, införa alla, men vi
hafva varit öfvertygade, att möjeligen artiklar
finnas, som ej blifvit upptagne, och hvilka ej
blifvit åberopade. Derföre finnes uti en §. uttryckligen
utsatt, huru förhållas skall med utoch
införseltullen å sådane varor, som möjeligen
kunna vara uteglömda. Detta får jag nämna
till svar å de anmärkningar , som blifvit
gjorde af Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
att för mångå, och af Herr Cederschjöld,
att för få srtiklar blifvit upptagna. I öfrigt,
i afseende på Beck, är formen i denna taxan o~
lika. Beck står i den gamla taxan, och sky 1—
drar på erne ställen, men nu blott på ett. Dat
är är nämndt om Gräs; det måtte stå färggräs,
annars är det ett misstag. Genom det af mig
nyss uppläste beslut, har Ridderskapet och Adeln
redan åt Kongl. Maj:t uppdragit rättigheten,
att ändra och jämka tulltariffen, i afseende
på de förmåner, som kunna vinnas genom
traktater med främmande magter. Om Ridderskapet
och Adeln, under åberopande af detta
beslut, nu ytterligare skulle göra det tillägg,
att Kongl. M&j:t, älven i afseende på andra omständigheter,
kunde nedfätta tullen, så vore all
tvist förekommen. Men att lemna rättigheten
Den 18 Augusti f, m.
£89
att höja den, strider emot Riksens Ständers rätt,’
att sig sjelfve beskatta.
Grefve Spens: Aldeles samma tillägg el
ler
ungefärligen desamma, som jag nu här af
flere hör yrkas , blefvo under förra eftermiddagsplenum
yrkade, såsom tillägg till 2 punkten.
Herr Tham har uppläst den redaction,
som då biet Ridderskapets och Adelns beslut.
Han har velat draga den slutsatts , att då det
står, att Konungen ensam äger rätt att bereda en
förtnonlig reciprocité, och att han äger vidtaga
de mått och steg, som kunna finnas nyttiga,
så skulle detta innefatta allt, hvad man
kan önska. Jag hemställer om alla möjeliga
anledningar till jeinkningar uti tullfrågor och
uti tulltariffen bero endast på förhållanden till
utrikes magter , i afseende på en för Svenska
handeln förmånlig reciprocitet. Jag tror , att
sjelfva sakens natur måste medföra det medgifvande
, ait äfven inländska föremål kunna
gifva anledning till tulltariffens höjande eller
nedsättande. Då äfven de kunna hafva inflytande
, så bör det äfven lemnäs öppet, itt
vid sådane tillfällen jemnka tariffen. Detta hade
varit följden , om den proposition, sorn af
Herr Grefven och LandtMarskalken i sista
Plenum framställdes, blifvit af Ridderskapet
vch Adeln antagen. Jag förnyar ännu en
gång den satts j*g yttrat, emot frågans öfverlemnande
till ett Särskildt Utskott och uppskjutandet
af ett mål , som man beslutat att
afgöra uti hela dess vidd. Jag förenar mig
i detta afseende med Herr Lefrén- Jag tor
-
Dfrt 11 .4ugust! f. m.
de likva! fa anhålla att närmare få höra ordalydelsen
af detta beslut genom dess uppläsning
; om det är beslutadt, att sakett uti
hela dess vidd skall företagas , så tror jag atfc
Ridderskspet och Adeln för formens skull ej
kan göra annat , än nu företaga sakea, likasom
jag ej kan annat än reservera mig emot
all förändring i beslutet rörande 2 punkten 4
ehuru jag instämmer i sjelfva saken. Endast
eit sätt finnes hvarpå Ridderskapet och Adeln
kunde lagligen undgå , att nu besluta om tulltariffen,
och det grundar sig på 31 §, Riks--  dagsOrdningen. Der står : ”RevillningsUtskot”tet
åligge att opåmint vid hvarje Riksdag
^'uppgifva de allmänna grunderna för dett
”blifvande Bevillningens fördelning , hvarefter
*’och sedan Bevillningssummans belopp blifvit
”fasstäld , det tillkommer Utskottet, att, med
^tillämpning af dessa grunder, författa förslag
”till Bevillningens utgörande;” Således då detta
Betänkande är förklaradt vara det, hvarmed
Utskottet opåmint bort inkomma , om grunderna
för tullbevillningen. ser jag ej något
hinder för Riksens Ständer ätt, vid afgörande
däraf, bestämma att detta är grunder, detta
detailler. Jag får således föreslå , att Ridderskåpet
och Adeln, såsom ett tillägg till de 6
redan afgjorde punkterne ? sluteligen öfverenskommer,
att anse den detsillerade Tulltariffen
icke tillhört detta allmänna Betänkande om
grunderne , utan det sednare Betänkandet $
hvarmed det åligger Utskottet att inkomma *
Sedan Bevillningssumtnan blifvit fastställd;
Dervid kunde fästas den önskan, att samman.
%tn ]g Augusti /. ni.
fölingen sf varorne skedde ej uti ett varuregister,
utan uppstäldes uti classifieation efter de
särskilte vaiuarterne. Då kunde Tariffen utan
svårighet granskas in pleno.
Herr Lefrén\ Sedan Herr Tham uppläst)
hvad Riddtrskapet och Adeln i sistlidne Plenum
beslutat, rörande 2;dra punkten, har Herr
Tham deraf dragit den slutsatts, att något ytterligare
tillägg icke skulle behöfvas, Detta
har gifvit mig anledning att ännu en gång anhålla
om ordet, för att anmärka, att det af mig
yrkada tillägg har afseende på helt andra saker
än de, som uti föregående plenum blifvit
afgjorde. Om jag föreslagit något tillägg, som
medförde ändring i det, som redan är beslutadt,
så hade jag gjort en oriktighet. Då jag
föreslagit tillägget, är jag skyldig visa, att jag
ej handlat orätt. Den sistledne plenidag afgjorde
saken är nu ej under öfverläggning, jag
har talat om en helt annan sak. Jag har nemligen
af discussionen fattat, huruledes man gjort
anmärkningar root taxan, emot de olika
procent, sorn der finnas upptagne. Derom
har man ej talat i föregående plenum. Den
svårigheten har jag trott mig märka vara tämmeiigen
allmänt antagen, att Ståndet Önskar få
ett correctif emot de misstag, som Utskottet
möjeligen kunnat göra, vid utarbetandet af
taxan och jag åberopar hvad jag förut yttrat,
att detta icke å min sida får anses såsom något
förolämpande tillmäle emot Utskottet. Det
ligger i sakers natur, att ingen, eho def vara
må* kan pretendera , att ofelbarhet^skall ho
-
592
Pm iS Augusti /. in.
norn tillerkännas. Jag föreslog alltså, att sedan
alla besluten blifvit sammanjemkade, det skulle
till Kongl. Maj:t upplåtas, att jemka tariffen,
Jå att grunderne blifva uppfyllde. Således var här
ej fråga om reciprocitetsförhållandena, utan jag
taiadeom en jemkning, relatift till afvikelseerne
från de grundsattser, som blifvit antagne. Jag
anser angelägit, att genom detta tillägg det
medgifves Kongl. Majit både att höja och sänka
tullen. Beträffande den af Grefve Spens
framkastade fråga, att skilja tariffen ifrån förevarande
Betänkande, så tror jag att allt, hvad
som finnes i Betänkandet, nu mäste afgöras, i
följd af det beslut, som blifvit fattadt.
Herr Munck af Rofenfkjöld: Sedan Herr
Thsm nu meddelat den säkra underrättelsen,
om BondeStåndets bifall till Betänkandet och
tariffen , förfaller helt och hållet frågan om
ett Särskildt Utskott och jag återkommer då
till mitt förslag, att Riksens Ständer hos Konungen
måtte anhålla, att Hans Majit, efter ve*
derbörandes hörande, täcktes vidtaga den nedsättning
i tulltariffen, hvartill omständigheterna
kunna föranleda, och jag får här medelst förklara
min tillfredsställelse deröfver, att jag i
detta afseende råkat tänka lika med En af Konungens
Rådgifvare Herr Grefve Mörner. Meningarne
otn stadgandet, som angår Konungens
rätt, i afseende på tullens förändring, synas
delade, och striden kan ej här afgöras. Jag
har ock just genom detta förslag sökt undvika
den, ty äfven om det är Kongl. Majus rätt
att
tyn ig Augusti /i in,
att nedsätta tullen i kan det ej vara öfverflödigt
att Riksens Ständer önska, att Han måtte
utöfva denna rätt. De Herrar som yrkat att
åt Kongl. Majd äfven måtte öfverlemnas makten
att höja eller att efter egit behag modifiera
tullen , komma nu åter fram med det förslae ,
hvilket i sista plenum förkastades genom det
beslut, sorn inskränkte Konungens rätt att lioja
tullen, blott till de fall, då feciprociteten i
afseende på Utländska Makter sådant fordrade.
I afseende på farhågan , att nedsättning
gen af tullen skulle minska inkomsterne , förenar
jag mig med Herr Tham i den förmodan
att Styrelsen väl ej lär nedsätta afgifterne, så
att iokomsterne minskas. En ökad tull är ej
detsamma sorn en ökad inkomst. Den kan
möjeligen minska den, då den föranleder till
tullförsnillning och lurendrägeri. Tullen erlägges
oftare ehuru mindre hvar gång , då
tulltaxan är låg. Jag får således i öfverens
stämmelse med hvad Herr Grefve Mörner yttrat,
anhålla om proposition på mitt förslag.
Herr Cederfchjöld: Först utbeder jag mig få
göra reda för ett misstag jag begått, då jag
trott värdena uti den gamla tulltaxan vara utsatte
uti Svenskt Banco. Jag bar nemligen
förmodat det deraf, att jag sett tre columner, nemligen
för Riksdaler, skillingar och runstycken4
och ej trott , att uti Hamburger Banco räkning
fanns runstycken. 1 öfrigt ^nhåller jag få göra
en anmärkning, i alseende på ' tolkningen
Ridd. o. Aå Prat. VII. Band.
»94
ig Augusti f. uti
af 6~> § RegerinqsFormen. Der står nemligen s
”Ej må några allmänna afgifter, af hvad namn
”och beskaffenhet som helst , utan , Riksens
”Ständers samtycke kunna förhöjas, Stora Sjö—
”Tullen å inkommande och utgående Spaone”mål
allena undantagen.” Några hafvaderaf trott
sig kunna draga den slutsatts, att det skulle
vara Kongl. Maj:t öppet , att nedsätta all tull,
emedan det endast står förbud emot att höja
den. Jag tror ej denna tillämpning vara rig—
tig. Det finnes ej sagdt ett ord om rättighet
för Konungen att nedsätta några allmänna afgifter,
och således äger han ej någon sådan
rätt. Men det finneg stadgadt, såsom undantag,
ett fall, då han får hoja tullen , nemligen
för Spannmål; och till följe deraf får jag an-;
hålla, att ingen tull måtte sättas på Spannemål,
utan åt Kongl- Maj:t öfverlemnt3 att genast
bestämma den tull Hao finner lämpligast, erne*
dan Han enligt 60 § ej kan nedsätta den utao
särskildt medgifvande. Hvad i öfrigt angår,
att man genast skulle besluta såsom flere
yrkat , att öfverlemna saken till Kongl. Maj f,
tror jag att Ståndet först bör försöka att uppgöra
Tulltaxan innan man tillgriper den föreslagna
sista utvägen 5 men huru detta skall
ske, antingen som jag föreslagit, eller sorn
Friherre Cederström yrkat genom en Comité,
derom suspenderar jag mitt omdöme.
Herr Tham: Jag anhåller endast att få
uppläsa en punkt af tariffen, i anledning af
hvad Herr Cederschjöld anfört. Den lyder
sålunda: "Tullsn på ofvan uppräknade omalne
JPen ig Augusti f. m.
"Spannemålssorter kommer likväl att minskas,
”eller alldeles upphöra , på sätt Kongl. Majit ,
”vid inträffande omständigheter, pröfvar för
”Riket nödigt och nyttigt, likasom ock, derest
”Kongl. Majit skulle finna godt, att inkommande
Spannemål någon serskildt afgift påfö”ra
, den bör ifra o hvad ort som helst erläg5’gas.
” Detta har stålt i förra taxan , och
står äfven här, ty det har ej undfallit Utskottet
att olycka kunde inträffa, om ej Kongl,
Majit skulle äga rätt att nedsätta tullen å
Spannemål. Om jag ej bedrager mig, har till
ConstitutionsUtskottet inkommit ett förslag, att
60 §. i RegeringsFormen skulle ändras, så att
där äfven skulle stå att Tullep å Spannemål
kunde af Kongl. Majit nedsättas. För att
undanrödja all farhåga , har Utskottet således
funnit så mycket mera anledning att belt enkelt
inrycka ofvannämnde mening uti Taxan.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Då jag fullkomligt
förenar mig med dem som ansett nödvändigt,
att åt Kongl. Maj;t öfverlemna ej allei
nast att minska, utan äfven att höja tullen, så
anhåller jag att få anföra ett exempel. Otn
en handelstractat emellan Sverige och Frankrike
afslöts, som innehöll att Sidenfabrikater
skulle fä införss hit med vilkor att lärfter fin.
go införas i Frankrike mot tull af ro procent,’
enligt reciprocitet» principen å ömse sidor ,
och denna tull öfversteg hvad Utskottet föreslagit,
så hemställer jag om ej Kongl. Maj.t
derigenom skulle antingen lemna Fransoserne
en lördel i Sverige hvaraf Svenskarne ieke
59®
Ben iS Augusti f m,
voro i åtnjutande i Frankrike, eller ock nöd-*'
gas frångå Rikets Ständers beslut. Jag hör väl,
att flere anse reciprocitets-principen innefatta
rättigheten, att äfven höja tullen , men sora
detta ej är tillräckeligen uttryckt, tror jag, att
redactionen bör ändras, så att meningen blif—
ver tydeligare.
Grefve Spens: De ord, som Herr Tham
nyss uppläst ur tariffen om Spannemål , hafva
undfallit mig vid läsningen. Jag skulle
visserligen annars hafva ansett detta böra användas
såsom ett stort skäl mot redactionen af
principen, då frågan i förra plenum förevar.
Det förefaller mig underligt , att då man tolkar
orden i RegeringsFormens 60 §. ”<?j må
”några allmänna afgifter, af hvad namn och
”beskaffenhet som helst , utan Riksens Ständers
samtycke kunna förhöjas , Stora Sjötullen
å inkommande och utgående Spannemål
,Jailena undantagen att då man tolkar denna
§. i ena fallet så, att den öfrige delen af
tullen icke får nedsättas , och då man icke er«
känner att denna tillåtelse ligger uttryckt deruti,
att höjandet är förbudet, man likväl kari
tillerkänna Kongl, Maj:t rättigheten att nedsätta
tullen å Spannemål. Kongl, Majtt måtte
ej äga denna rätt för denna vara af annan
anledning, än för andra varor- Den står dock
ej direct tillåten j det står blott, att Kongl.
Majtt ej får höja på andra varor.
Herr Tham: Jag vill blott yttra några
ord. Jag hade trottatt ordat förändra skul
-
T)in ig Augusti f-, m.
le lika så väl betyda att höja som minska tullen •
men om Riksens Ständer finna bättre , att i
deras underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t
införa orden höja och sänka så går det visserligen
an. Jag finner ej, att något nytt beslut
behöfves , ty efter mitt begrepp ligger
det uti hvad Ridderskapet och Adelli sista
gången beslöt, rörande andra punkten. Deremot
kan jag ej förena mig med Herr Lefrén,
att Kongl. Majtt bör hafva denoa rätt att höja
tullen, i andra afseenden än på främmande
magter. Jag kan så mycket mindre gilla hans
tanka, sqm vi utgå från olika principer. Han
önskar prohibition, men jag ej. Hvad angår
tullen på spannemål , så finnes samma fel förut
uti i S i 5 års taxa, och jag vet ej, hvad sorn
nu mera hindrar att uppdraga Kongl. Majit en
större magt, än RegermgsFormen i detta fall
medgifver, om man finner det nödigt. Det
står intördt med alldeles samma ord , som uti
,i8i5 års Taxa. Utskottet har ej ärkändt mar
än cn grundsatts , Landets väl , och från den
hafva vi aldrig vikit.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror, att den
af Herr Tham föreslagne förändring i beslutet
vore mindre lämplig, än om man bestämdt
instämde i yttrandet om tulltaxans höjande eller
sänkande till nästa Riksdag. Jag underställer
derföre Ridderskapet och Adeln, om
ej vid Tulltaxan kunde fogas ett sådant til
lägg
, som det, hvartill jag nu anhåller att få
uppläsa förslaget:
toen 18 Augusti f. m.
Att Riksens Ständer öfverlämna Tulltaxan
till Kongl. Majtt, med uppdrag, att efter näringarnes
kraf, och Rikets bästa, kunna höja
eller sänka tullafgifterne , dock så att de i
möjligaste måtte motsvara det Beviilningsbelopp
, sorn blifvit genom dem påräknadt intill
nästa Riksdag, då Riksens Ständer, efter
den emellertid förvärfvade erfarenheten , kunna
med mera säkerhet bestämma Tulltaxan.
Herr Lefren: Jag vågar utbedja m’g Ridderskapets
och Adelns ursäkt, att jag ånyo besvärar.
Det sker blott deriöre, att jag anser
mig vara m'g sjelf skyldig, att nämna, det jag
visserligen ej, sedan voteringen i Thorsdags
afgjorde Frågan, försökt att skjuta under eller
framställa några idéer af det system jag försvarade
före voteringen. Detta har likväl blifvit
påståt men jag vädjar till Ridderskapet och
Adeln om jag haft något i bakhåll. Jsg hemställer
hvilkens sak jag försvarar , Utskottets ,
eller den för hvilken jag förut talat , då jag
vill att ingen må säga, det vi ej consequent
följt den grundsatts vi etablerat. Så har min
mening varit, och jag vågar tro att jag ej annorlunda
uttryckt mig.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännag*f,
att Plenum komme klockan half till 6
i eftermiddag att fortsättas.
Herr Grefven och LandtMar/kalken förklara^
de, att hvad först angick den af flere Ledamöter
framställde önskan, att ett Särskildt Ut
-
B*n 18 Augusti J. 'm,
Bkott mätte för granskningen af Tulltariffen
tillsättas, så enär BondeStåndet, enligt ankommit
ProtocollsUidrag, redan den i i dennes bifallit
BeviilningsLJtskottets ifrågavarande Utlåtande
i hela dess vidd , och målet således
redan vore af ett Stånd sluteligen afgjordt, ansåg
Herr LandtMarskalken det frågan om ett
Sä rskildt Utskott torde, i anledning deraf, böra
förfalla.
Beträffande dernäst den gjorde hemställan,
att Tulltariffen matie af visse bland Ridderskapet
och Adeln utsedde Deputerade gransk
as, trodde Herr LandtMarskalken för dess
del, att en slik åtgärd, i afseende på en fråga
som vöre af allmän beskaffenhet, hvarken vore
öfverensstämmande med den för sådane måls
afgörande hittills brukeliga formen eller ens
fullkomligt lämpelig. Då likväl flere ledamöter
önskat, att, ehvad Tulltariffen blefve af Ridderskapet
och Adeln godkänd oförändrad, eller
med modificationer, det tillägg dervid dock måtteäga
rum, att Riksens Ständer borde till Kongl.
Majit öfverlemna, att efter inträffande omständigheter
jemka densamma, samt denna åtgärd,
enligt Herr LandtMirskalkens öfvertygelse, enär
Ridderskapet och Adeln antagit nya Tullbevillningsgrunder,
och öfvergått till ett nytt
Tullsystem, vöre af både försigtighet, billighet
och det förtroende Riksens Ständer borde
hysa för Kongl. Majit, påkallad, ansåg Herr
Grefven och LandtMarskalken sig böra hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
gilia dea af Bevillningsutskottet löre&Sag
-
6o<3
Den i3 Augusti J, m,
m Tulltariff, med tillägg att till Kongl. Maj:t
ina i underdånighet öfverienrnas , att med afseende
å landets väl och näringarnes trefnad,
intill nästa Riksdag vidtaga de åtgärder i afseende
å Tullens både höjning och sänkning,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.
Herr Munck af Råfen [kjöld'. Den proposition
som Herr Grefven och LandtMaVskalken
nu framställt, enligt hvilken Riksens Ständer
skulle till Kongl. Msj:t öfverlemna, icke blott
att sank» tullen utan äfven att höja den, tillintetgör,
om den bifalles, det beslut som fattades
i sista Plenum. Då vore flere här som
framställde samma mening , som Herr LandtMarskalken
nu till bifall proponerat, men Riddir-kapst
och Adeln antog den ej, utan stadnade
vid det beslut, att åt Kongl. Maj:t öfverlåta
att höja tullen endast i de fall, då reciprocitet
i afseende på utländska makter Romme i
fråga. Jag för min de! skulle anse såsom ett
ledsamt och farligt prsejudicat, om man nu fattade
ett beslut, sorn vore i strid med hvad man
r yss förut vidtagit, men öfverensstämmande
med hvad då förkastades. Derföre skulle jag
föreslå den proposition, som Hans Excelleoce
Grefve Mörner framställt, att Riksens Ständer
ft Kongl. Majit öfverlåta, att, elter vederböyrodes
hörande, vidtaga den nedsättning af tullta»
i (Ten, hvartill omständigheterna kantra föranleda,
och jag anhåller om proposition till bifall
eller afslag härå.
Halis Excellcnce Herr Grefve Mö iner: Då
j-g hade någon del uii det beslut som förliden
