# ID: svediakorp-gov319
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,635
# sentences: 2,496
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoil,
balina
hos
H <5 g 1 o fl i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Ar i 82^.
Sjunde Bandett
STOCKHOLM,
Tryckt# hos Ohor GiUSJf, i8s&
SSXI* / ' ' >■ i-i \ ' : ’• ’ *■
tredagen den I Augusth
jpieftum klockan 9 förmiddagen.
Företogs till pröfning Lagutskottet» defi
§ sistledne Julii under Nio 119 afgifné, samt
den 15 derpåföljde förmiddagen på bördet lagi
de Betänkande, öfVér vackt motiön, angående
jordägares rättighet till Arrendators athysäbde
när ArrendéContract ej uppfylles.
Herr von Franken Angufl t anfötdé ekrifteligen:
(Sé
Bilagan N:ö i.)
Herr Riben, Cari Wilhelm'. I likhet med
den sista värda talaren, känner också jagj att
én jordägare stundom finner sig Utsatt för öbehagligheter,
härrörande Från Arrendatorer^
elakhet och försummelser i uppfyllande afingångne
förbindelser; Ulén för min del vågar jäg
likväl icke tillstyrka en lagförändriUg, hvarigenom
jag fruktar att Arrendatorer, betraktade
föga annötlunda äh sorn skadedjur, skulle* så
till sägartdeS, sättas utom lagen. En Årrendätor
synes mig åtminstone icke för det närvarande
böra frånkännas dell förmon i att i lik
-
4
D*h 1 ./ugusti f. m.
het med andr» Svenska medborgare, begagna
besvärstid , innan ett utslag mot honom går i
fullbordan; och jag tillstyrker för min del bifall
å Utskottets Betänkande.
Herr Timm, Wollrath: jag kan icke för
min del tillstyrka bifall till LagUtskottets Betänkande.
Jag tror det vara otydligt och behöfva,
någon förändring. Om en jordägare i
ArrendeContractet uttryckligen förbehållit sig,
att. ifall »rrendatoren brister i contractefs fullgörande,
har bör utan fardags åtnjutande från
hemmanet afflytta; så måste väl detta vara ett
förbehåll, som bryter lac; ty förord bryter
lag Så har det åtminstone varit förut Då
måste ock deraf följa, att Kongl. Majtts Befallningshafvande
bor lemna handräckning, till arrendatorns
skiljande från hemmanet, enär ordenteligen
blifvit styrkt , att han ej fullgjort
contractet. Kongl. Majtfs Befallningshafvande
äger, i skuldfordrings-mål rätt , att skilja det
stridiga frän det ostridiga. Samma rätt måste
han väl äfven äga här. En annan sak är om jordägaren
icke kaD styrka, att arrendatorn brutit
i arrendevilkorrns uppfyllande; ty då tillhörer
målet icke Konungens Befallningshafvande
utan måste af Domstol behandlas. Men har
jordägaren åter lagligen bevisat, att arrendecontractet
icke är af arrendatoren fullgjort, och
hos Konungens Befallningshafvande begärt hane
skiljande från hemmanet, enligt contractets ordalydelse,
tror jtg att afflyttning ovilkorligen
bör följa. I anledning häraf instämmer jag i
fftn i Augusti /, ni.
Herr von Francken* anhållan om återreraisa af
förevarande Betänkande.
Friherre Ridderfioipe, Fredric, uppläste följande:
(Se
Bilagan N:o 2.)
Herr Riben-, Jag återkaliar gerna min anhållan
om bifall till Utskottets Betänkande,
och vill visst icke bestrida en återremiss, i
fall ett förtydligande skulle anses behöflig.
Ganska riktigt har Herr Tham erindrat,
att förord bryter lag; men om olikhet i öfvtrtygtlsen
om contractsbrott, yppar sig emellan
jordägare och arrendator, synes mig ssken vara
af en fullt tvistig beskaffenhet, i hvilken
händelse, det icke i slika fall mer än eljest,
bör vara Konungens Befallningshafvande tillåtit,
att intränga inom Domaremaktens område.
Herr Ribbing, Arvid-. Under discussionen,
hvaraf jag blott åhört senare deen , har jag
erfarit, att Herr Tham städt sine yt<randen på
det exempel, att Konungens Befalbingshaivandes
Utslag, i klara och ostridiga skuldfordringsmål
, skulle genast gå i veikställighet;
men detta är icke händelsen, tj blott med få
undantag äger verkställighet jum , förr än
Hof-Rätteo fastställt beslutet, siler detsamma
vunnit laga kraft.
§
Beit l Augusti f. m.
Herr Tham: Då en jordägare arrenderar
hort sin egendom emot ett visst arrende, så
lärer det val vara arrendatorens skyldighet, att
hvarje gång taga qvittence, när han betali?
arrendet. När han icke har något sådant, elier
ej kan med vittnen styrka, att arrendet är
på bestämd tid afbördadt, så torde detta vara
tillräckligt bevis å jordägarens sida, att arrendatorn
brustit i contractets fullgörande. Något
vidare bevis, lärer väl hvarken behöfvss,
eller kunna äskås i ty contractet mäste gälla,
liks som eo skuldsedel. Jag kan åtminstone
icke föreställa m g annat, än att ett arrendecpntract,
är lika heligt pcb lika tjenlig! till
bevis, sorn en skuldsedel. Jag medgifver den
skillnad, som H-rr Ribbing anmärkt, i afseende;
på verkställigheten af Konungens Befallningshafvandes
Utslag, men då jag visste, att han
ägde skilja det stridiga fråo det ostridiga i
skuldiordringsmål, trodde jag deraf böra följa,
att samma rätt skulle tillkomma honom vid
frågor pra coctracts-brott; och ansåg derföre
det genom lag böra stadgss, att arrendator må,
efter Konungens Befallningsbafvandes. Utslag,
genast afflytti, enär contractet blifvit brutit,
pch arrcndatoren detta vilkor sig iklädt. Ty
eljest är arreide-contractet icke gagneligt till
något, utan blott ett chateq-ue; och ingen skall
d.å gå in på att bortarrendera sin jord.
Herr Ehreborg,, Casper : Qm ej mitt min
ne
bedrager mig, har Lagutskottet i ett annat
Utlåtande föreslagit, att, då skuldfordran inför
Konungens Befallningshafvande erkännes, dess
Den i Augusti /, m. j
Utslag må genast gå i verkställighet Ora nu
Utskottet gifvit ett sådant förslag, tyckes det
ock följa af aoalogien, att, då arrendator sökes
för bristande arrende, med påstående aft
han, utan fardags tillgodonjutande, skall afflytta,
enligt contractets ordalydelse , och arrendatorn
hos Konungens Befallningshafvande medgifvar
jordägarens fordran, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bör kunna genast meddela haudräck*
ning till arrendators afhysande, utan att befi
värstiden af bidas. Dock tror jag att den jordägare,
som äskar en sådan handräckning, bör ställa
borgen för kostnad och skada, för den händelse,
att Kongl. Maj;ts Befallningshafvande»
Utslag ogillas.
Herr Riben: Just det exempel Herr Tham
anfört på en. arrendator, som icke på dagen
betalt sitt arrende, tyckes migsolklarligen bevisa
höjden af de chicaner, hvarföre arrendatorer
skulle utsättas, i händelse man antoge den här
yrkade lagförändringen. Jag tror för min del,
att jordägares eget interesse kräfver, att äfven
hans arrendator äger skydd af lagen; ty endast
då kan han hoppas erhålla pålitliga och
redliga arrendatorer-.
Friherre taranget, Henning: Till alla delar
förenar jag mig med Herrar von Francken och
Tham, och. förundrar mig, att i en tidpunkt,
då man så mycket yrkar på igande-rättens
helgd, man likväl vill betaga jordägaren en
utväg att bevara denna rätt. Jag förenar mig
sned Herr Riben, uti att anse sådana arrenda
-
i
Ben t Jugusti j. nr.
torerf hvilka ej uppfylla deras skyldighetar,
såsom verkelige skadedjur. Jag kan ej finna annat,
än att, då arrendatorn icke kan framta
bevis att han ordentligen lemnat arrendet, jord.
ägaren må få handräckning att afhysa honom.
Få exempel torde väl finnas derpå, att en jordägare
chicanerar sin arrendator, för det att han
icke på viss dag liqviderat arrendet; ty sådant
vöre rent af oförståndigt, emedan en slik jordägare
säkerligen aldrig eller åtminstone icke utan
svårighet kunde erhålla en annan arrendator
Man
tycker att det vid missväxtår är o~
möjligt för arrendatorn att betala arrendet. Jag
hemställer dock, om den gäldbundne jordegaren,
får af lika skål undandraga sig att betala
ränta? Hans inkomst utgöres af de arrenden
egendomen gifver. Med dem skall han liqvidera
sin borgenär, och denne lärer icke tillägga
honom törmönen, att uppskjuta betalningen.
Jag instämmer med de värde Ledamöter,
•om yrkat återremiss af Betänkandet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislautt
3*8 tror Betänkandet vara af den beskaffenhet,
»tt det behöfver återremitteras; och önskar, i
följd häraf, att få fästa LagUtskottets uppmärksamhet
på några omständigheter. Att
betrakta en arrendator såsom utgifvare af en
skuldsedel, Uret icke vara alldeles lämpligt.
Den senare har blott förbindelse, att betala
den utfästade summan, Gn arrendator åter,
f!*n i Augusta f. m
s
har på egendomen nedlagt arbete, och möjligen
älven sitt capital. Jag skulle derföre tro,
att den compromiss-rätt, Friherre Ridderstolpe
i arrende-frågor föreslagit, vore ganska tjenlig.
1 England äro Farmers synbarligen skyddade
af lagen emot jordägarne. I Frankrike
deremot, voro de fordna Fermiers så vanlottade,
som jag bc-arar, att våra arrendatorer
skulle blifva, i fall det af Lagutskottet Irainstiillda
förslag antoges Det är väl sanet,
att jordägarens eget interesse fordrar att var»
billig emot arrendatorn, men får han ett öfvertag
af Lagen, sådant som här föresläs, så
torde det ock komma att begagnas af honom
vid contractets afslutsnde- Förhållandet biir
dä enahanda , sorn under de senare aren med
Kungsgårds-arrendens, hvilka man blott sökt
uppdrifva, utan att tänka på möjligheten af
deras utgörande.
Herr von Heijne, Georg: För rein del tror
jag knappt, att någon husbonde kör bort sin
arrendator för det, att han icke precist kan
betala arrendet under ett missväxtår. Tvertom
känner jag ganska mångå, som till en del eftergifvit
sina arrenden och sökt lätta arrendatorernes
vilkor vid sådana händelser. Jag är
öfvertygad att högst fä skulle vilja begagna
deras rätt att vräka arrendator. Men deremot
anser jag att, om ett sådant vilkor är vid arrendet
fåstadt , att nemligen arrendatorn skall,
enär contractet brytea, genast från hemmanet
afflytta; detta vilkor bör hafva afseende mindre
på arrendebeloppet, än på vården af jor
-
pen I Au°uslii f. m,
den och husen. Jag tror derföre det vara
ganska rigtigt, att arrendatorn, vid contractabrott,
må genom Konungens Befallningshafvandes
åtgärd vräkas ifråu hemmanet, utan att.
der bibehållas ynder besvärs.tiden , hvilket senare
vöre atl rakt förstöra hemmanet; ty det
är af erfarenheten nogsamt bestyrkt, att arrendatorn
ytterligare missvårdar hemmanet) om
han får tillgodo njuta besvärstid, den jag medgifver
vara i andra fall nyttig.
Herr Grefven och Landt-Mar falken hemställde,
om Ridderskapet oqh Adeln ansåg LagUtskottets
Betänkande böra, i anledning af de.
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
terremitteJas.
Ropades Ja,
Föredrogs å nyo. Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den 8 sistledne Julii under
hko 13r afgifne, samt den 15 derpåföljde
eftermiddagen på botdet lagde Utlåtande, i
frågan om sättet af och tiden för Hamraarakatts-Jernets
utgörande.
Herr von Schinkel,, Johan Fredric, anförde.
tktiUeligen:
(Se Bilagan Nio 3.)
Ben i Augustia /. m,
Friherre af Nördin, Carl Johan: Vid 2:dra
pqh 3:dje puncterne i Qeconomie-Utskottet*
förevarande Betänkande, har jag icke något att
anmärka; men deremot kan jag ej annat än
dela Herr von Schinkela mening» i afseende på
första puncten, att nemligen Utskottet bort
Uppgifva och utreda den oeconomiska nytta
landet haft af den författning son stadgar, att
Hammarskatten skall i Silfver erläggas. Då
likväl Stats-Utskottet, i dess Betänkande No.
129 bestämdt förklarat, att denna skatt hädan»
efter skall med gångbart mynt beta as, anser jag
icke nödigt, att begära återremiss af OeconomineUtskottets
Betänkande, utan tillstyrker, af
denna anledning, att det må bifallas.
Herr Cnuenflolpe, Magnus, förenad# sig
tned Friherre af Nordin.
Herr Grejven och Landt-Mankalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Oeconomi?-Utskottets,
Utlåtande böra, i inledning af
de dervid gjord# anmärkningar, t:ll Utskottet
återremitteras,
Ropadea Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landtb
Marfkalken gjorde proposition till bifall å Utskottets
Utlåtande; hvilket proposition med J*.
hesvarades,
gun 2 Aii^ustii f. ni.
H- rr von Hohenhausen , Michaél: I anledning
g? den vid innevarande Riksdag timada lyckliga
handels», att publicitet blifvit för Banken beslutad,
anhåller jas, uti, med siod af 72 §. i
Regeringsformen, få väcka den motion, att
BancoUtskottet xnå anmodas, att, vid det tillfälle,
då Stats- och Banco-Utskotten till Riksens
Ständer inkomma med deras Slut-betänkande,
rörande Finance-regleringen tillika afgifva
förslag till de föreskrifter för Riksens
Ständers Fullmägtige i Banken, hvilka det enligt
32 V Riksdags-Ordningen, åligger BancoU
skottet att desse Fullmägtige meddela. Jag
utbeder mig för öfrigt, att denna motion må
varda med de Respective MedStåoden coinmu •
nicervtd
Lade* på bordet.
Fo:e‘o«s till pröfoing Allmänna Besvärs?
och Oeconomieötskottets den 8 sistledne Julii
under N;o 13a afgifne, samt den 15 derpåföljde
eftermiddagen , pä bordet lagde Utlåtande,
i fråga a om yrkad vidsträcktare frihet i anseende
till Tackjernstillverkningen och Tackjernshandeln.
Herr Cederschjöld, Pehr Guftaf: Det Be
tänkande,
som OeconomieUtskottet i förevarande
ämne afgifvit, synes mig ganska mycket
contrastera mot det hopp allmänheten gjort
«'g, ,om lossandet af prohibitivsystemeti baad*
f)<n i iugustii f. m
i5
Mig tyckes, att af alla SkråOrdningir, är den
strängast och minst lämplig, uti hvilken jerntillverkningen
är fjettrad. Jag kan visserligen
icke med full sakkännedom utreda detta ämne;
men det föreialler mig dock högst besynnerligt,
att man föreskrit ver hvar jag skail
försälja de kol, jag af egen skog tillverkat:
hvar jag skall afyttra mitt Tackjern: huru mychet
Stångjern jag vid hvarje härd får smid*
m. m. Mig synes Lagstiftaren icke böra vilj*
styra och ställa allt sådant, utan fast häldre
öfverlemna det åt den enskilt* omsorgen. Det
skulle säkerligen reglera sig bäst sjelf. Den
som ville misshushålla med sin skog för en
ögonblicklig vinst, skulle snart finna sitt misstag,
och dermed upphöra. Så förhåller det
sig ock med Tackjemstiliverkningen; ty om
den vore fri, kunde icke annat härda, än att
Tackjern*- och Stångjernstillverkarne lämpade
sina tillverkningar efter ömsesidig afsättning
och gemensam vinst. Jag vill visserligen
icke yrka återremiss af Betänkandet, ty
dertill lenin* troligen mina anmärkningar icka
fulla skäl. Men jag anhåller blott, att de må
intagas i Protocoilet såsom min enskilda reservation
, emedan jag hoppas att den tid skall
komma, då alla obilliga band på jerntillverkningen,
likasom på andra näringar, upplösas.
Jag vill i öfrigt endast tillägga, att med samma
skäl, som OeconomieUtskottet nu åberopar
privilegier och ägande rätt, såsom hinder emot
en fri jerntillverkning, med samma skäl skulle
äfven Skråmästarne i Staden kunna försöka
att kalla Skråordningen för privilegium och
Den i Augustii f. ni,
mena sig äga rätt, att utestänga andra från ali
befattning med det yrke de utöfva.
Herr ll.am, Wollrath: jag anhåller att få
Upplysa ett par misstag, hvartill Herr Cedetchjöld
i dess yttrande gjort sig skyldig. Han
har nemligen trott, att man icke enligt för*
fattningarne får aälja kol af egen skog, äfvensorn
tackjern af egen tillverkning, hvart hälst
man vill. Men förhållandet är icke sådant.
Hvar Och en äger fullkomlig rätt, att efter behag
föryttra sine kol, så vida han icke med
andra ingått contract om kollefverancer, ty dä
måste desse hållas. Den senaste författning
Kongl. Majt utfärdat, i afseende på tackjernshandeln,
tillåter hvar och en att fritt sälj!
sitt tackjern, hvart han vill, så frattit han icke
genom contract förbundit sig att till visst ställe
detsamma lefverera; men denna författning
lemnär ock åt Ståhgjernstillverkaren rättighet
att köpa tackjern {rån hvad ort han finnér
för godt. jag tror således, att den frihet,
hvarom Herr Cederschjöld talat, redan är i
förevarande afseende gifven; ty der finnas ickd
några andra band, än dem, som genöm fakt—
Ställda contract ärö gällande*
Hvad åter angår gtångjerns-tillverkareris
begränsade smidesrätt, så anser jag stadgandet
derom vara ganska gagneligt. jag lemnar derhän
hvad allman nytta skulle kunna vinnas,
om mari finge smida så mycket mari behagade.
Hvar och en kati genom Kongl, resolution
undfå tillåtelse att smida så mycket han vill
Den i Ausustii}. ni. 15
ttied egne kol och eget tackjern och emot särskild
afgift. Lungre torde smidesrätten aldrig
böra utsträckas. Emedlertid hemställer jag* om
någon ändring i fÖrfattningtme on tackjernshandeln
kan vara nödig, eller nu böra äga
rum. Jag tror det icke , och tillstyrker derföre
bifall ä OeconomielJtskottets Betänkandei
Herr Munch af Rosen/kjöld. Eberhard'. Ehuru
Icke närmare bekant med ämnet för detta Be -  tänkande, finnér jag dock af Herr Thams yttrande
anledning till den anmärknng jag förut
gjort, att nemligen ÖeconohlieUlskottet icke
förfar rätt* då Utskottet först framställer
serskildta mål, som hafva samband med handels-
och näringsfriheten, innan Utskottet
afgifvit dess Betänkande öfver notionerne*
rörande én sådan frihet i allmänhet Det vöre
således, efter min tanka, rättast, att förevarande
Utlåtande finge hvila, til dess v!
komma att besluta, huruvida en allmän handels
- och näringsfrihet må blifra införd,
jag väntar emedlertid icke att delta förslag
skall gillas, men anhåller åtminstoie att min
anmärkning må intagas i Protocollet, för att
visa, det jsg ej deltagit i det inccnseqventa
handlingssätt, att först företaga till afgörande
gardelia, med handels- och närirgsfriheten
sammanhängande frågor, och sedan sluteligen
pröfva hufvudbetänkartdet, der detta ämne i
Sin helhet förekommer.
Herr Grefven och LandtMarJkalken hemställde,
om Ridderskäpet Och Adeln behagade bb
9?n i 4n»u.itii /. m.
falla Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
förevarande Utlåtande.
Ropadet Ja.
Fnredrcgos å nyo och gillades följande
Allmänna iesvärs- och Oeconomie-Utskottet*
den S sistleine Julii afgifne, samt den 15 deri
päfoljds eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden
:
N:o t j3. Angående yrkad likhet i rättigheten
ti] nya smiden* anläggande, så i
Södra, sorn Norra orterne.
N:o 155. Angående ett noggrannare fullgörande
af de med Bergsmanshemman* besittning
föremde skyldigheter.
Företogs till pröfning Allmänna Besvårioch
OecocomieUtskottets den 8 sistledne Julii
under N:o 134 afgifne, samt den 15 derpåföljde
efterm ddagen, på bordet lagde Utlåtande,
i frågan om yrkad rättighet till utvidgande
af Stångjern* och Ämnesmidet i Riket.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I likhet
med hvad jag nyss yttrade, och pä samma
grun
-
I
Hen i évpisti f. m. \-j
grunder som da, får jag endast anmäla min reservation
emot bifall till OeeonomieUtskottets
förevarande Betänkande.
Uppå derefter af Herr Grejven och Landt ■
Marskalken gjord proposition, blef OeconomieUtskottets
Utlåtande af Ridderskapet och Adela
bifallit.
Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 8 »istledne Julii under N:o 37
aflåtne , samt den 19 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde memorial, innefattande
förslag till upphäfvande af ett tillägg i 6 mom.
I §. Tryckfrihetsförordningen; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att berörde förslag,
till den behandling 56 §. Regeringsformen föreskrifter,
godkänna.
Föredrogo»' å nyo och biföllos följande Stafs*
Utskottets den 9 och 16 sistledne Julii »fgilne,
samt den 19 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden:
N:<> 306. I anledning af väckt motion ora
undersökning , rörande utgifterne vid Garnisons
Sjukhusbyggnaden i Stockholm.
Kidd, 9. dd Prot. VII, Sana.
tS Ben i Augusti /, m.
N:o 309. 1 anledning af Kongl. Maj:»»
Nådiga remiss uppå underdånige ansökningar,
om nedsättning i arrendet för Högsta och Lunda
hemman.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
16 aistledne Juli» under N;o 308 afgifne samt
den 19 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, angående fastställande af
årlig underhåilssumma och Enkesäte för Hennes
Kongl. Höghet Kronprinsessan, i händelse
Hennes Kongl. Höghet blefve i Enkestånd försatt.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hendria Jag
bar icke något att erhindra hvarken vid den
summa StatsUtskottet föreslagit till underhåll
för Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan, i
den olyckliga händelsen af Oess Enkestånd,
eller dervid att Tullgarns Kongsgård bestämmes
till Enkesäte för Hennes Kongl. Höghet.
Men jag tror, att Utskottet låtit undfalla sig
en omständighet, som är för vigtig att ej observeras,
nemligen den, att något vilkor måste
fastställas, huru förhållas bör, ifall Hennes
Kongl. Höghet skulle finna för godt, att, utom
Riket, förtära Sitt apanage. Jag anser denna
omständighet påkalla en återremiss; emedan jag
tror underhållssumman böra vara olika, så framt
den skall användas utom riket, än då den ut-,
går inom landet.
Tfen 1 Augusti /. m.
1Ö
PS denna grund anhåller jag, att Betänkandet
varder återremitteradt.
Herr Grefven och LandtMarflialken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af Friherre
Anckarsvärds dervid gjorde anmärkning, till
Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets d*n 18
sistledne Julii under N;0 310 afgifne samt den
19 derpå följde eftermiddagen på boret lagde
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majda Nådiga
remiss uppå Öfversten Carl Silfverskjölds underdåniga
ansökning om ersättning för det af
honom vid Pommerns afträdande förlorade accord
m. m.
Friherre Wrangel, Heming: Det skulle kunna
anses för en hvar såsom inconseqvens, att
den ena gången afstyrka anslag och den andrs
åter tillstyrka ett sådant; men man bör alltid
taga i betragtande motiverne; och kunna väl
några vara mera gällande, än dem, som bjuda
att uppfylla rättvisans kraf? Herr Öfverste
Silfverskjöld, som användt sina bästa år i riket
tjenst och det på ett utmärkt sätt, har under
tiden förlorat sin enskilda förmögenhet, och va*
rit i saknad af de medel , som utgöra hans
rättmätiga fordran af Staten. Jag tror dock,
to
Dm -i dtiifu.i/if /, 'ii.
att Staten bär lika litet sorn enskilde, undan*
draga sig att uppfylla sina torbindelser. Annars
kunna följderna blifva ganska menliga.
Under den tid Öfverste Silfverskjöld var fängen
i Frankrike, måste han vara i mistning
af flera ars inkomster; och utom detta nödgad»s
han äfven med egne medel förskjuta beklädnadskostnaden
för sitt Compagnie, sann fick sedermera
äfven vidkännas accordets Förlust* vid
Pommerns öfverlemnande till Preussen. Allt
detta måste lian otvifvelaktig! hafva rätt att få
tillbaka. StatsUtskottet har sjelf yttrat, att flere
af de Pommerske Regementernes Officerare fått
ersättning för dem tillskyndade förluster; äfven
som andra Svenska Regementets Cornpagnie-Chefer
åtnjutit samma ersättningsfÖrmoner
för förlorade inkomster, under den tid
de till Pommern voro utcommenderade. Jag
hemställer ds, om ej billigheten krälver, att
äfven Herr Ofverste Silfverskjöld må tilldelat
.ersättning så väl för sitt accord som för beklädnadslörskottet,
tillsammans utgörande 9000
R:dr Pommersk Courant. Jag hoppas så mycket
mer, att denna hemställan skall vinna behjertande,
som representanterne böra vara måne
om att aldrig besluta något som kan sägas vara
en orättvisa. I anledning häraf, anhåller
jag om återremiss af StatsUtskottet* Betänkande.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt
-
Mankalken gjord proposition, fann Ridderskas
pet och Adeln för godt, att StatsUtskottet
Utlåtande, i anledning af Friherre Wrangels
Den i Augusti f, ni.
11
dervid gjorde tnmärkniag till Utskottet återförviia.
Företogs till pröfning Statsutskottets den
j8 sistledne Julii under N:o 311 afgifne, samt
dea 19 derpåföljde eftermiddagen på bordet
legde Utlåtande, i anledoing af vackt motion,
om ett årligt afvodes anslående för Qfver-Directeuren
Schwertz.
Herr Lejrén, jjohan Péhr'. Jag har haft
den stora tillfredsställelsen erfara, att StatsUtskottet
behagat med någon uppmärksamhet
omfatta min motion. Men då meningarne in.
om Utskottet varit delade, vågar jag tillstyrka
antagandet af det senare alternativet, som föreslår:
att en underdånig skrifvelse skulle afgå
med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes af Minufactur-fonden
låta tilldela ÖfverDirecteuren
Schwartz ett lämpligt arfvode, mot skyldighet
att, på bestämda tider, bålla föreläsningar i
Technologien.
Såsom ekal för min tillstyrkan torde få
anmärkas, att denna utgift fullkomligen öfverensstämmer
med ändamålet al denna fond, ty
Technologiska kunskapersspridande till näringselasserne,
är just sjelfva den kraft, 50m skall
sätta oäringarne i gäng.
Utskottet har vitsordat Herr ÖfverDirecteur
Schwartz’* kunskaper och skicklighet och jag
2»
Sfen i Augustii f. nu
vigar derföre hoppas att Riddersfeapet och A*
deln, som alltid hyllat vettenskaperne, äfven
vid detta tillfälle skall visa dem benägenhet
Det torde tillåtas mig erinra om, huruledes
Ridderskapet och Adeln, då Sveriges berömde
Technolog Trievald hemkom till fäderneslandet
1728, anmodade honom, att i Hemliga
Utskottets rum hålla de ganska rikhaltiga
föreläsningar, hvilka af en talrik samling
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter bevistades,
dem vi äga frän trycket utgifne och
hvartill de dyra plancherne påkostades af
nämnde Ledamöter, hvilkas vapen å dem finnas
graverade.
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
med Herr Lefrén.
Herr Ehrenborg, Casper: I anledning gf
den nu förevarande frågan, får jag upplysa,
att, sedan Friherre Sparres motioD om inrättande
af en Technologisk Centralskola i Hufvudstaden,
blifvit till Stats- och Oeconomie-Utskotten
remitterad, Oeconomie-Utskottet
för dess del, genom ett Protocolls-Utdrag,
som blifvit StatsUtskottet meddeldt, tillstyrkt
anläggandet af en sådan Skola, just med fästadt
afseende derå, att en man med den skicklighet
, som Professoren Schwartz, vore att
påräkna, såsom Lärare och Föreståndare för
Skolan. Jsg vågar hemställa, om icke detta
äger nära samband med den fråga, som nu är
under pröfning, så till vida nemligen, att, i
händelse Herr Schwartz ville emottaga sist
-
Dtri i Auguslii f, m»
nämnde befattning, frågan om pension för ho*
norn kunde förefalla; och jag anhåller sålunda
att Betänkandet må iå hvila,intilldess de sama
inansatta Utskottens yttrande öfver Friherre
Sparres motion inkommit.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindrics Efter
det sätt, hvarpå jag fattat det andra alternativet
uti Utskottets Betänkande, finner jag icke
någon fråga vara om pension för Herr Professor
Schwartz, såsom Herr Ehrenborg förmodat.
För mia del kan jag, med afseende å den
förm detta andra alternatif nu äger, icke annat
än förena mig med Herr Lefrén i anhållan
om proposition till bifall af samma alternatif.
J»g har nemligen fattat meningen deraf så,
som om blott den önskan skulle af Riksens
Ständer till Kongl. Maj:t framställas, att Kongl,
Maj^t ville låta föranstalta om technologiska föreläsningar,
för hvilka Herr Professoren Schwartz
skulle blifva Chef, och såmedelst komma i
åtnjutande af de förmoner, som derföre af
Kongl. Mai:t kunde komma att bestämmas.
Jag känner måhända bättre än de flesta, Herr
Professor Schwartz’s stora kunskaper, hvilka
jag varit i tillfälle att enskildt begagna; och
jag hoppas att då nu ifrågavarande sak öfver*
lemnäs till Regeringens försorg, den åsyftade
inrättningen skall blifva sä tillfredsställande,
att resultatet deraf ingalunda kommer att likna
det af Landtbruks-Academiens så kallade experimentalfält,
ty då vore äfven det aldraminsta
anslag visserjigen i min tanka illa använda
Jag tror således, att Riksens Ständers
Ven i Autint ii f. m
ben ställan, i detta afseende, icke behöfver eller
bör vara innan, än dea, som 2:dn alternativet
i Utskottets Betänkande innebär.
Herr Ehrenborg'. Ehuru, såsom Friherre
Anckarsvärd anfört, Utskottets Betänkande ggr
ut på en anhållan till Kongl. Maj:t om techcologiska
föreläsningars hållande, lärer det
dock stå fast, att ämnet äger ett Bära samband
med Friherre Sparres iörslsg, angående
inrättandet af en technologisk Skola. Med min
anmälan, har jag likväl ej velat bestrida någon
förmon för Herr Professoren Schwartz, utan
blott åsyftat, att frågan derom skulle behandlas
gemensamt med en annan som synes dermed
ganska likartad.
Friherre Wrargeh jag förenar mig deruti
med Herr Ehrenborg, att Betänkandet bör
hvila, ty det är nära förknippadt med frigan
om dsn technologiska skoleinrättoingen % ochjag
är förvissad, med den erfarenhet och kännedom
jag äger om Professoren Schw*rtz’s kunskaper
och skicklighet, att, om han sattes i
tillfälle, att visa dem, de icke skulle framställa
samma^resultat, som Landtbruks-Academiens
experimentalfält. Det är icke med tecbnologiska
föreläsningar, utan medelst theoriena
tillämpning, kunskapers användande, practiska
rådslag, handledning vid nya näringsföretag
som industrien förkofrar sig. Professor Schwartz
har redin visat hvad framsteg industrien och
näringsfliten under honom kunna gora. Flere
sgmingsvärde näringsidkare hafv» underskrit
-
Btft Åugust" f. Ht.
vit en set, hvari de vitsorda Herr Schwartz'*
nit och förtjenster. Jag skall derföre visserligen
med min röst understödja tillstyrkandet
af ett årligt arfvode för bemälde Herr Professor;
men instämmer emedlertid med Herr
Ehreobong deruti, att Betänkandet derom bör
tills vidare hvila. Äfven jag har, i likhet med
flera inom detta Stånd dragit partie af
Herr Schwartz’s kunskaper. Fråga är , böra
vi göra något för vår Industries framsteg, böra
vi begagna de kunskaper och den erfarenhet,
aom genom Regeringens försorg hos en man
nu till ett sådant ändamål förefinnas? Öfver*
Directeuren Schwartz bar icke studerat vettenskaperna
för deråt egen skuld, utan för att
tillämpa dem i det verkeliga lifvet, ovanligt;»
vårt Land, men som vi behöfva och böra dra*
ga partie utaf.
Hos mig talar endast saken, hvilken jag
bedömmer sjelf, och icke efter någon annan;
jag skulle i närvarande alund anse ovärdigt,
att ledas af eget interesse, eller vilja gynna;
jag uppträder blott för allmänt medborgerligt
val, för hvilket höga mål den dolda intrigen
bör tyatna.
Herr von Hartmansdorff, Auga fl: Jag tror
åter, att Betänkandet icke bör, på grund af
hvad Herr Ehrenborg anfort, hvila iniill dess
frågan om det tecbnologiska institutet förekommer.
Ty oro detta iustitut af Utskotten
tillstyrkea och af Riksens Ständer bifalles, lärer
dock dermed ej kunna förenss något villkor
eller någon föreskrift, att Kongl. Majt
Den i åugust ii f. m.
•kulle till Institutets Chef nämna någon viss,
af Riksens Ständer utsedd person. Det torde
i alla fall ändock vara att förmoda, det Professoren
Schwartz, såsom den skickligaste man,
här lärer vara att tillgå, blifver till föreståndare
för institutet antagen. Jag instämmer således
i Friherre Anckarsvärds tillstyrkande, att
andra alternativet i StatsUtskottets Betänkande
må bifallas, emedan det, utan att innehålla
någon föreskrift för Regeringen, att använda
Professor Schwartz, ej eller borttager möjligheten,
att gifva honom ifrågavarande befattning.
Herr -LefviMed Herr von Hartmansdorff
förenar jag mig till alla delar.
Om andra alternativet bifalles, så sker
derigenom en gärd åt Herr Schwartz’s personliga
egenskaperj men då frågan blir om en
inrättning, lärer det vara mindre lämpligt, att
tala om viss person såsom passande till föreståndare
för densamma.
Dessutom talar andra alternativet ej om
arfvodets storlek och binder ej Konungens åtgärd,
äfven i den händelse, att Kongl. Majit
skulle anse ÖfverDirecteuren Schwartz passande
till föreståndare för den omtalte inrättningen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att, då flere Ledamöter begärt att StatsUtskottets
förevarande Utlåtande måtte ytterligare
hvila på bordet, men andre Ledamöter önskat
f)en i Au^ustii f, m,
*7
att målet nu måtte till pröfning företagas, anaåg
Herr Grefven och Landt-Mankalken sig böra
hemställa, om icke de Herrar, hvilka yrkat att
frågan måtte ytterligare hvila, tilläfventyrs
behagade derifrån afstå.
Friherre Wrangel förklarade, i anledning
häraf, det han afetod från sin anhållan om
uppskof med målets pröfning.
Herr Ehrenborg; Äfven jag kan allt för
gerna afstå ifrån min begäran om uppskof med
afgörandet af förevarande mål. Jag har framlagt
och utveckladt mina skäl. Jag har ansett
och skulle tro det vara gifvit, att, om en
technologisk Skola inrättas och Herr Schwartz
äger den skicklighet, man tillägger honom,
han visserligen blir antagen till dess föreståndare,
i hviken händelse frågan om det serskildte
anslaget förfaller. Äger han icke denna
skicklighet, så vore han ju ej till det före—
slagne arfvodet berättigad. Derföre har jag
trott det ej skada, att Betänkandet derom fin—
ro hvila, till dess Utlåtandet om techniska
Skolan hunne inkomma; men om Ridderskapet
och Adeln ej delar min mening, vill jag
alldeles icke derå insistera.
Herr Lefrén'. Om Kongl. Maj;t skulle i
Nåder för godt finna, att nämna någon annan,
så följer visserligen icke deraf att Herr Schwartz
vore oskicklig. Man bör förmoda, att han
icke är den enda inom Landet som kunde
förestå en sådan befattning- J*g anser val
ft 9»n I Aiiguitii J. m.
för min de!, få elfer ingen inom Landet, med
honom kunna jemföra* och hoppas således att
han blifver använd; men jag vågar likväl
tro, att det f öreslagne arfvode! borde bifallas,
emedan det väl icke kan nekas, att ÖfverDirecteur
Schwartz’s kunskaper böra begagnas,
äfven i det fall, att han icke skulle blifva använd
till föreståndare för den nämnde inrättningen.
Grefve af Ugglas, Gu fia]: Till hvad Herr.
Lefrén yttrat, utber jag mig blott få tillägga*
att, då StatsUtskottets Betänkande bestämt innehåller
, att det ifrågaställde arfvodet skalL
tilldelas Herr Professoren Schwartz, mot skyldighet
å hans sida, att hålla allmänna föreläs,
ningtr, så är det dock icke sagt, om detta skall
ske i den föreslagna techniska skolan eller ej.
Det beror af Kongl, Majit att pröfva huru ochmed
hvad vilkor Herr Schwartz kan komma i åtnjutande
af nämnde arfvode , och således tror
jsg det man ej behöfver afvagta Irsgsn om den
techniska Skolans inrättande, utan att man genast
kan besluta om den nu föreslagne anhållan
hos Kongl. Majit skall äga ruta, och hvilket
jsg vördsamt tillstyrker.
Herr Grefven och Landi-Marskalken förklara
de, att då Utskottets Utlåtande innefattade
sine ilternativer, ansåg Herr LandtJWarskalkm
tig först böra framställa proposition tilL
bifall å första alternativet , hvarigenom den. i
detta ämne väckte motion, blifvit afstyrkt.
Ropsdss Nej
-
ptti { Ju gusti f. 'm,
3<?
Hvarefter Herr Grejtu» och Landt Marfkal~
hen hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla andra alternativet, eller att
Riksens Ständer borde hos Kongl. Maj:t j underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
j Nåder låta af ManufacturFonden tilldela ÖfverDirecteuren
Schwartz ett lärnpeligt årligt
arfvode, emot skyldighet å hans sida , att på
vissa bestämde tider hålla technologiska föreläsningar.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Osconomi-Utskottens den 30 sistledne
Junii under N:o 5o7 afgifoe samt den
19 derpå följde Julii eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af väckte motioner
, om förseglade anbuds afskaffande, eller
om en förändrad ordning för deras öppnande
vid Entreprenade-iuctioner.
Herr Reuterfvärd, Pehr Adam, hada inlemna!
ett så lydande Memorial*
(Se Bilagan N;o 4.)
Herr L»frént Johan Pehr: Herr Reutersvärd
har gjort anmärkningar mot Betänkandet,
hvilka efter min öfvertygelse borde föranleda
till det sammas äterremiss. Jag förenar mig
!5o
tJen t Augusti J, tu.
hufvudsakeligen med Herr Reutersvärd, men
anhåller att lå göra några tillägg.
Jag anser att usta punkten i Herr Reutersvärds
förslag bör jemkas sålunda; att det må
vara tillätet för den, som å Kronans vägnar förrättar
auctionen, att före den samma uppgifva
det högsta pris Kronan vill gifva för varan,
men ej ovilkorligen anbefalldt, samt att andra
punkten må si redigeras: att, i händelse högsta
priset före auctionens början ej uppgifves,
Kronans ombud må äga rättighet, att förkasta
lägsta anbudet och på den eller de ifrågavarande
persedlarne infordra nya anbud och utlysa
ny auction.
Dessa anmärkningar anhåller jag måtte få
åtfölja Betänkandet, i händelse återremi66 medgifves,
hvarom jag vördsamt anhåller, så mycket
mera som en af Statsljtskottets Ledamöter
Herr Nordenskjöld, som så ofta haft och har befattning
med sådane auctioners verkställande,
ansett återremiss och omarbetning af Betänkandet
nödig
Friherre Lagerbjelke, Johan: Jemte det jag
förenar mig i Herr Lefréns begäran om återremisa
af Betänkandet, får jag tillägga den förklaring,
att sådane som AuctionsFörfattningarne
nu äro, så äro de verkeligen de bästa. Efter
föreskriften i dessa författningar, brytas de förseglade
anbuden först efter auctions-utropen,
och gifvas då offenteligen tillkänna. Det beror
af StyrelseVerket, att antaga eller förkasta det
Ben I Augusti J. m.
3*
lägsta. Mea icke skulle det gå an, att förfara
såsom Stats- och OeconomieUtskotten föreslagit,
ty, då ofta flera hundra olika artiklar till
upphandling förekomma, skulle, i fall ny auction
för hvarje artikel mäste anställas, flera
dagar erfordras för hvar och en upphandling.
Jag yrkar således att Betänkandet varder
återremitteradt, så framt det icke kan rent
af afslås.
Friherre Cederjlrom, Jacob: För min del kan
jag icke instämma i de gjorda anmärkningarne.
Jag tror tvärtom att Utskottens förslag
skall för Kongl. Maj:t och Kronan medföra en
bestämd fördel. Elter nu gällande AuctionsFörfattningar,
är ingen controll derpå, att icke
anbudet kunnat blifva lägre, i fall auctionen
fått fortsättas, äfven sedan de förseglade uppgifterne
blifvit brutne, och sådant skulle väl
tyckas hafva något skäl med sig, efter som det
bästa priset bör sökas. Den omständighet, som
af Herr Nordensköld och Friherre Lagerbjelke
blifvit anmärkt, att nemligen det icke vore
möjligt att vid Auctionens början öppnade
skrifteliga anbuden, utan flera dagars tidsutdrägt,
förfaller, om man vid auctionens kungörande
bestämdt föreskrifver, att å de förseglade
anbuden skall utanpå vara tecknadt till hvad
artikel de höra. De kunna då genast uppbrytas.
Herr Reutersvärd har åter föreställt
sig, att derigenom, att de skrifteliga anbuden
före auctionen öppnades, täflan i de munteliga
anbuden skulle försvinna. Mea vid närma
-
s*
Dft: l ,4 ugust t /, m,
re skärskådande förfaller äfven detta inkast;
ty om icke det förseglade anbudet innehåller
något lägre pris, blifver det munteliga naturligtvis
fastståndande och något vidare upprop
kommer då ej i fråga.
Osäkerheten för lefveranteuren, huru anbuden
vid den öppna auctionen efteråt kunna
utfalla, verkar »tvifvelaktigt att han måste
genast uppgifva möjligast lägsta pris, så vida
han ej vill äfventyra, att se sig underbjuden.
1 afseende ater pi den omständigheten ,
att en frånvarande lefveranteur, skulle förnärmas,
genom det att en närvarande med ett run*
stycke understege hao6 anbud, får jag anmärka,
att det icke alltid är blott ett runstycke
i fråga, utan ofta flere Riksdaler; och Staten
skall alltid vinna, ju friare täflan är. Jag tror
således de förenade Utskottens Betänkande vara
väl grundadt och att de anmärkta svårighe*
terne kunna genom ordning förebyggas. I föl*
je häraf tillstyrker jag, att Betänkandet må bifallas.
Friherre Lagerbjelke: De anmärkningar
Friherre Cederström nu gjort emot hvad jag
och Herr Lefrén yttrai, får jag besvara på det
sätt, att, efter den erfarenhet jag äger om entreprenad-
eller upphandlings-auctioner för
Kronans räkning , sällan eller aldrig vid dem
är någon serdeles concurrence. Oftast äro ej
iner än två a tre personer närvarande; och
stundom
Den t Augiistii j. m.
33
stundom blott en för hvarje artikel. Auctionen
verkställes nästan uteslutande med förseglade
anbud. Om nu åter dessa anbud skulle
vid auctionens början öppnas, och ny muntelig
auction derefter för sig gå, vöre den skrifteli—
ga utan ändamål, och skulle blott binda händerne
på vederbörande Styrelseverk; ty der
är, som sagdt, oftast blott en speöulant tillstädes,
och denne är kanske samma person, som
inlemnat försegladt anbud.
Det är hvarje Styrelseverks skyldighet,
att upphandla för minsta möjeliga pris. Men
Om man i ett sådant fall ej skall hafva förtroende
för ett RiksCollegium, så Vet jag sannerligen
icke, hvarest lörtroendet skall finnas.
Jag afstyrker emedlertid för min del all förändring
af AuctionsFöriaUningaine.
Friherre Ceder/iröm: Jag instämmer med
Friherre Lagerbjelke deruti, att iör närvarande
icke är någon serdeles concurrence vid de
munteliga auctionerne, utan egenteligen endast
vid de sknfteliga. Men detta kommer just
deraf, att de skrifteliga anbuden icke brytatt
under de concurrerassdes ögon. Auctionen är
dem således likgiltig. Men i samma stund Författniogarne
säga,att auctionen slutas med munteliga
anbud, som med klubbslag afgöras, blir
det specular^ternes interesse att vara vid auctionen
närvarande och auctionsrummst skall då
säkerligen blifva fullt.
Ridd. o. Ad. Prot. VII Band.
3*
M
Den i Augutfiii f. m.
Grefve Löwenhjelm, Cart Axel: Jag kan
till alla delar vitsorda hvad Friherre Lagerbjelke
anfört. Jag har under två år, såsom Ordförande
i Kongl. KrigsCollegium, sett behandlingen
af entreprenad-auctioner derstädes. Det
är säkert, att med den ringa grad af industri
som existerar i Stockholm, förenar sig den följd,
ett någon concurrence vid ett slikt tillfälle icke
kan äga runi. Det är lika gifvet, att vid arbeten,
der någon betydligare förtjenst är att
påräkna, bevisliga sammansättningar af 2 a 5
skråmästare föreskrifva prisen. Andre som
kunde vara benägne att lör bättre pris åtaga
sig arbetet, våga ej göra något anbud. Jag
har sjelf varit närvarande och sett , huru en
Fabrikör rönte obehagligheter på stället af sine
medtäflare, för det han underböd det af dem
fixerade priset med en half skilling. Jag bör
j öfrigt nämna, att ett serskilt förslag till AuctionsReglemente
är af Kongl. KrigsCollegium
uppgifvit; att det emellan vederbörande auctoriteter
circulerat, och nu är uti Kongl. Krigs—
Expeditionen liggande. Det vöre kanske nyttigt,
att de förenade Utskotten deraf togo kännedom;
och i detta afseende kunde återremigs
af Betänkandet vara af nöden.
Herr Lefrén: Jag instämmer helt och hål
le!
i hvad Herr Grefve Löwenhjelm sednait
yttrat. Det enda correctivet är, att den som
ä Kronans vägnar ombesörjer auctionen, har
rätt att säga nej, ty annars vore så godt att
köpa på gatan af den förstkommande, som be-:
hagade taga mäst af Kronan. Auctioner till
-
Dtn t dugiutii f m.
*5
ställas för att åstadkomma besparing för Kronan
, ej för speculanternes 6kull, Upphofvet
till de förseglade anbudens infordrande är behofvet
af controll mot sammansättningar, ej för
att få minimipris till grund för ett nytt upprop,
som Utskotten föresligit, tydå vänta speculanteme
tills minsta förseglade anbudet blir
kändt.
Uppå derefter af Herr Grejven oth Landtb
Marjlalken gjord pioposition, blef Stats- och
OeconomieUijkottens förevarande Utlåtande, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar*
till Utskotten äterremitteradt.
Hans Excelhnce Herr Grefve De la Gardie,
Jacob', Om under mängden af de vigtiga göromål
och öfverläggningar, som sysselsätta Högloflige
Ridderskapet och Adeln, jag äfven vågar
inkomma med en fråga, som endast rörer Rid*
darhusöirectionen, förväntar jag härföre Ridderskapets
och Adelns benägna tillgift. Jag
torde iörst få nämna det historiska af saken.
Härefter uppläste Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardie följande:
(Se Bilagan N:o 5 )
Hvarefter Hans Excellence munteligen tilläde’
I följd af dessa förordnanden, har räntan
Den i Au.gmti f. nt.
af Thamiska Testamentsfonden årligen utgått
till en person, hvars skyldighet det skulle vara
att hålla offentliga föreläsningar. Vetten.
skapsAcademien, sorn fått sig uppdraget att utse
denna person, hvilken dock skulle af RiddarhusDirectionen
i sin befattning confirmeras,
har tid efter annan dertill valt ganska skicklige
män. För io eller ii år sedan blef den
man, hvars lof vi här i dag hört, eller Professor
Schwartz, af Åcademien nämnd till sysslan.
Hans öfriga göromål hafva dock förmodeligen
vållat, att han under tiden icke läst io timmar;
men arfvodet har han uppburit ända till
i år, då han antingen mist eller afsagt sig det.
VetenskapsAcademien har dock inkommit med
begäran, att få arfvodet för en ny lärare. Ders
till är en vid namn Pasch utsedd. Riddarhus.
Directionen, angelägen, att vilkoret! lör dispositionen
uppfyllas, har ansett att, då det fullkomligen
öfverensstämde med gifvarens önskan,
föreläsningarne borde hållas här å Riddarhuset.
Directionen har derföre föreslagit, att Se.
ereta IJtskottsrummen, såsom tillräckligt rymlige,
skulle dertill användas. Derigenom vännes
, att Directionen äger bättre tillfälle; och
kunde med mera noggranhet tillse, att vilkoren
för arfvodet fullgjordes. I afseende härpå
vägar jag hemställa, att ifrågavarande föreläsningar
hädanefter alltid ina hållas uti Secreta
Utskottets rum. Det förstås af sig sjelft,
att de icke kunna fortgå under Riksdagarne;
men de långa mellantiderne skola tillräckligt
ersätta hvad Riksdagarne borttaga. Jag öfverlemnar
till Rjdderskspat och Adeln, huruvida
Den x Au gutt i i f, m.
37
detta mitt förslag behöfver gå till RiddarhusUtskottet,
och om icke beslut, i anledning der.
af, kunde nu genast fattas.
Herr Lefren, Johm Pehr: För min del har
jag intet emot Thamiske föreiäsningarnc6 hållande
i Secreta Utskottets rum, om sådant befinnes
till ändamålet ledande. Jag har begärt
ordet, för att lemna några upplysningar, rörane
de den förmenta försummelse vid Thamiske fö«
reläsningarnes hållande, sorn Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie anmält,
Jag anser mig härtill så mycket mera förpligtad,
som Ridderskapet och Adeln nyss, med
anledning af en utaf mig vackt motion, tagit
ett, för samma person som nu blifvit klandrad,
så utmärkt hedrande beslut.
Kongl. VetenskapsAcademien, inseende ötillräckligheten
af de medel, som af Thamiske
Testamentet influtit till arfvode och öfrige omkostnader
för lectionens ändamålsenliga bestridande
, har af egne tillgångar anslagit en
betydlig förökning härutinnan och i en för
Technologiska Professoren utfärdad instruetion
bestämdt föreskrifvit att ej serskildte så kallade
Thamiske föreläsningar skulle hållas, utan desse
anses innebegripne i den Technoiogiske Lectionen
som blifvit inrättad.
Håraf täcktes Ridderskapet och Adeln finna,
att Herr ÖfverDirecteuren Schwartz, i följd
•f befallning, gifven af den auetoritet, som ägt
*
V*H l Ja flitt i [ nt.
att för honom utfärda tjensteföreikrifter, upphört
att hålla serskilte Tharaiske föreläsningar,
»arnt att Hans Excellence Herr Grefve De
la Gardias anmärkning, att ÖfverDirecteuren
Schwartz icke skall hafva läst 10 timmar på
lo ir, tord* anses vederlagd och ej förtjena
afseende.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardin
Uti den instruction, som är utfärdad för de
Thamiske föreläsningarne, står att desse föreläsningar
skulle kungöras i allmänna papperen.
Jag vigar dock försäkra, att under den tid jag
varit ledamot af RiddarhusDirectionen, en sådan
annonc* ganska sällan varit synlig. Jag
har åtminstone icke vetat att desse föreläsningar
höllos. Ett annat skäl, hvarföre önskeligt
är, att föreläsningarne skedde här å Riddarhuset,
är den omständigheten, att i annat fall,
inredningen af ett därtill tjenligt rum, skulle
vålla VettenskapsAcademien en kostnad af flere
tusende Riksdaler, då det deremot icke skulle
kosta oss ett runstycke. Hvad jag i öfrigt
yttrat, har jag ej anfört såsom något klagomal
emot Professoren Schwartz att han läst så sällan.
Jag känner ej de förbindelser, som kunnat
förmå VettenskapsAcademien att låta nedlägga
oftanämnde föreläsningar. I detta fall
torde icke någon annan ledning böra följas, än
den instruction, testator gifvit för användandet
af arfvodet. Det är i öfrigt ej si obetydligt,
ty det utgör 240 Ridrårligen, ett belopp hvarföre
mi hända en och annan timma t ex.
hvarje Onsdag kunde uppoffra». Och dessutom
Den I åugust ii f. m,
lärer det vara hvars och ens pligt, då han å
tager
sig att mot arfvode fullgöra en befattning,
att uppfylla sin förbindelse, om än arf
vodet
är aldrig sä obetydligt.
Herr Lefrén'. Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie har sagt, att instructionen
innehåller, att lectionerne skola kungöras i
Tidningarne, att detta under den tid Herr
Grefven varit Ledamot i RiddarhusDirectionen,
ganska sällan skall hafva händt, samt att Herr
Grefven ej känt den af mig nämnde nya instructionen.
Det är anmärkningsvärd! att Herr Grefven,
ehuru han icke känt den gällande instrucdonen,
likväl bestämt yttrat: att Ö‘verDirecteuren
Schwartz ej fullgjort sina skyldigheter, i
det han ej skall hafva läst mera än io timmar
på 10 år.
Jag känner alltför väl, att man noga velat
räkna timmar med Herr ÖfverDirecteurca
Schwartz; jag känner äfven att det händt, att
han slutat sina lectioner 2 st 3 veckor före
terminens slut; men sådant har varit föranledt
deraf, att den delen af ämnet, som blifvit företagen
vid terminens början, icke fordrat hela.
terminen och att öfvergången till en ny del,
icke lämpeligen kunnat ske på de få återstående
timmarne, hvaremot det händt, att det nya
ämnet, som under påföljande termin blifvit företaget,
fordrat mera tid än terminen medgifvit,
d| Herr OfvcrDirecteuren icke hushållat
40
pen 1 Augustii /. m.
med besväret, utan fortsatt lectionerne vi da
längre än honom enligt instruction ålegat.
I allmänhet torde vara mindre lämpeligt,
att med vettenskapsmän räkna timmar, som man
gör med dagsverkare, ännu mindre att genom
anmärkningar i småsaker uttrötta dem och göra
dem, om jag så får uttrycka mig, istadiga,
frågan är dessutom ej att göra vetten*kap$-  mannens uppfostran, utan att låta uppfostra
sig af honom. Men, sådane sorn en Bersslius,
Schwartz, Cronstrand, med flere, växa ej dagligen
upp, de äro sällsynte, man måste högagta
dem, belöna dem och göra deras dagar
angenäma om de skola gagna, och det minsta
de k unna fordra, är höflighet.
Herr Cederschöld, Pehr Gu/laf'. Jag hade
för min del trott, att det så kallade Collegiumillustre,
redan längesedan blifvit förändrad»,
och de dertill disponerade medlen annorlunda
använde5 eller att, sedan man funnit, att föreläsningar
af ifrågavarande beskaffenhet höllos
på andra Ställen, det ansetts ötveiflödigt att
fortsätta med dyliks här å Riddarhuset, och
bättre att den anslagne fonden, till annat vetttnskspligt
ändamål använda. I denna öfvertygelse
och så länge jag ej känner, om icke
dispositionen rnedgifver någon ändring af de
åberopade vilkoret:, kan jag ej bifalla deri nu
väckta motionen. Jag är öfvertygad, att den
Lärfire, som, i närvarande tid, skulle vilja en
gång i veckan härstädes hälla föreläsningar i
de vettensksper, sorn nw blifvit uppgifne, icke
Den i .4v”utli. f. m.
på annat sätt skulle kunna erhålla någre åhörare,
än genom mera besynnerliga, än lärorika
experimenter i fysiken ; det vill säga, han
skulle få, icke åhörare, men åskådare, som
samlades för att se schene rariteten. Jag anser
detta föreläsningssätt icke lämpeligt, och
kan derföre ej bifalla motionen i des» närvavsrande
skick, utan hemställer att elen må remitteras
til! RiddsrhusUtskottet, att sig deröfver
utlåta och att meddela upplysning om
Thamiska Testamentets lydelse.
Friherre Anckarsvärd., Carl Hindric: Jag
nödgas börja med att erkänna, det jag möjligen
icke är rätt inna i ämnet, ty jag ankom
sedan Herr Grefve De la Gardie redan uppläst
sin motion. Mern så sorn jag fattat den, är der
blott fråga om att upplåta Secreta UtskottsSalen,
såsom en tjenlig local till de omförmälda
föreläsningarne. Jag har af discussionen
trott mig inhämta, att Vettenskaps- Academien
icke är obenägen att fortfara med sammanslåendet
af dess egne och de Thamiska föreläsningarne,
blott att iocalen blir förflyttad, hvilket
åter, efter mitt tanka, icke kan mediöra något
ondt, emedan Riddarhusets rum onekeligen äro
dertill mera tjenliga, än den privata lägenhet,
som för föreläsningarne måst hittills begagnas.
Utan tvifvel är det ej eller ur sin ordning om
Riddarhus-Direcrlonen såmedelst vinner bättre
tillfälle, att efterse huru vi Ikoren för arfvodet,
enligt Testamentet, uppfyllas, Skulle åter föreläsningarne
åtskiljas, så äro betydliga hinder
och svårigheter att förvänta. 240 R;dr är re
-
4*
Den i Augusti j, m.
dan otillräckligt såsom lön för en Lärare, men
ännu mera för inköp och underhåll af instrumenter
och materialier. Förslaget att åtskilja
föreläsningarne vore således af ingen fördel.
Men oin Vettenskaps-Academien vill hädanefter
som hittills låta 6ina föreläsningar fortgå i
sammanhang med de Thamiska, tillstyrker jag
gerna, att Secreta-Utskotts-rummen må, för
detta ändamål, öfveriemnas.
Herr Tham, Vollrath: Jag anhåller^endsst
att få göra en anmärkning, i anledning *f Herr
Cederchjölds yttrande, som tycktes gå derpå
ut, att man ägde rätt använda den ifrågavarande
summan annorlunda, än Testator före■krifvit.
Jag tror deremot det vara RiddarhusDirectionens
ovilkorliga skyldighet, att tilla
se, det förbehållen för dispositionen af gåfvan
blifva punktligt uppfyllde.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie:
Hufvudsakeligen förekommen af den siste Talaren,
vill jag ej tillägga något, i afseende på
hvad Herr Cederschjöld yttradt. Men jag kan
ej se och förstå annat, än att, då RiddarhusDirectionen
emottagit en fond att till visst
ändamål användas, och uttryckeligen finns
föreskrifvit, att föraläsningarne, för hvilka dense
fond är gifvan, skola hållas på Riddarhuset,
det äfven måste vara Directionens pligt,
att vaka öfver fullgörandet af de föreskrifna
vilkoren. Jag har trott, att denna tillsyn bäst
kunde ske i det hus, Testator sjelf uppgifvit, och
der Riddarhus Directionen har sitt samlingsrum.
Den t Alugusta /, mi
45
I öfrigt och hvad det beträffar, att så få personer
hittills infunnit sig på de ifrågavarande
lectionerne, får jag upplysa, att VettenskapsAcademien
förenat hos Pasch skyldigheten , att
läsa i både det egentligen theoretiska och det
practiska af vettenskapen.
Då emedlertid Remiss af min motion blifvit
begärd, vill jsg ej tala emot denna begäran,
utan instämmer deruti gerna.
Herr Cederschjöld; Jag har blifvit missförstådd,
då man trott det jag ville, att någon
ändring skulle ske uti dispositionen af Thamiska
Testamentsfonden. Tvertom önskar jag
blott, att bestämdt få veta, huru detta Testamente
är beskaffadt, för att utröna, om någon
raodification uti sjelfva föreläsningames art och
beskaffenhet skulle kunna äga rum.
Herr von Hartmansdorff, Aitgujl: Så vida
det blifver fråga att upplåta Secreta Utskottets
rum åt en läroanstalt, hemställer jag till
Ridderskapet och Adeln, hvarest man skall förvara
den dyrbara samling af Landt-Marskalkars
Porträtter , som nu är der uppsatt. Jag
har ännu aldrig sett någon lärosal, der väggarne
blifvit skonade. Det skulle således vara
gansia troligt, att Porträtterne blefvo skadade;
hvarföre jag afstyrker det gjorda förslaget, så
framt ej ett annat passande rum kan anvisas
till Porträtternes förvarande, hvilket jag betviflar.
44
Df.n 5 Augustii /, m.
Herr Grefven och Landt-Mars kalken hemställde,
att sä väl Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardies ifrågavarande motion, sorn
de af åtskillige Ledamöter, i anledning deraf,
nu afgifne yttranden, matte till RiddarhusUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännagaf,
att Plenum komme kl. 5 i eftermiddag
att fortsättas*
Företogs till pröfning Stats- Banco- och
LagUtskottens den 18 sistledne Julii under N:o
314 afgifne, samt den 19 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående
väckte frågor om enskilte personers rättighet
att utfärda invisningar, ställde till betalning
af andre enskildte, samt beskaffenheten af
de fordringsanspråk, som derigenom uppkomma.
Grefve Spetts, Carl Guflaf, anförde skrifteligen;
(Se
Bilagan N:o 6.)
Herr von Hartmansdorff, Hugujl: Jag har
tyckt mig finn2, att de förenade Utskotten uti
deras Betänkande, hufvudsakligen fästat deras
uppmärksamhet på möjligheten att lätta den
Den I AugustU /. m, 45
inrikes rörelsen, utan att jag tror försigtighets*
mätten dervid blifvit tillräckligt iagttagne.
Det är gifvit, att, så länge hvarje enskild
man kan draga anvisningar på Banken, ända
till det obetydliga beloppet af 20 R;dr, en
tämmeligen vidsträckt rättighet, att på detta
sätt göra afFairer med större fördel än eljest,
redan äger rum. Banken, såsom offentlig auctoritet,
kan svårligen misstänkas för, eller
komma i tillfälle att vara i hemligt förstånd
med trassenterne, emedan den sjelf aldrig skulle
hafva någon förmon deraf. Således ligger
redan deri, ett skäl att lita på de anvisningar,
som dragas å Banken. Bland innebyggarne
uti en landsort, skulle deremot väl kunna hända,
att den person, på hvilken sedeln droges, ej
ville störta den andra som utgifvit den, eller
betaltes för sin tystlåtenhet med ett osäkert
förhållande, och således i det längäta döljde
detsamma; hvarigenom förlusten för sedtlinnehafvarne
skulle ökas och sedelutgifvarens
bankrutt blifva för orten så mycket menligare.
Jag vill i detta afseende fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på en händelse,
som för några år sedan tilldrog sig i
BrödraRiket. Det är der brukligt, att köpmännen
låta uppe i landet inköpa timmer af
allmogen emot så kallade timmersedlar, som
commissionairerna utställa att betalas i Christiania.
Det hände nu att ett ansett köpmanshus,
som idkar betydlig timmerhandel, cederade
bonis- När bönderna om vintern anlände
till Christinia, för att er hålle valuta för
Den i Algutt i i f. m.
eini sedlar, fingo de intet: kunde således hvarken
köpa sina förnödenheter eller betala sina
skatter. Något dylikt kunde ock hos os6 möjligen
inträffa; och i en tid, då crediten och allmänna
rörelsen redan äro sä ringa, bör man
vara försigtig, att cj vidtaga någon åtgärd,
hvarigenom man kunde än mera skada dem.
Gref ve Löwenhjelm, Carl Axel-. Till det hufvudsakligaste
förekommen af Herr von Hartmansdorff,
i hvars yttrande jag fullkomligen instämmer,
ber jag att få tillägga några ord.
Dst åsyftade ändamålet med det nya förslaget,
är att lätta transsctioner man och man emellan.
Men man bör vart varsam, att man icke
tillika befordrar nya missbruk. Huru långt
vingleri kan gå äfven i vårt land, är af en
bedröflig erfarenhet tillräckligen bekant. Det
är gifvet och bevist, att ingen ksn med frstngång
företa ifrågavarande assigationsoperation,
utan att utgifva mera sedlar, än han har penningar
inne; ty i annat fall, skulle han i längden
förlora åtminstone papper och svärta. Denna
operation måste alltså lika med all creditrörelse,
hvila derpå, att icke alla sedlarne kunna
på samma dag företes till inlösen. Om en
sådan assignationsrält emedlertid öfverlåtes åt
allmänheten, så skall hvar man snart anlägga
en slags Bank. Men vi håfve nog afvårUiksBanks
exempel, att ej uppmuntra andra af samma
art i mindre scala. Visserligen förtjenar
den enskilda crediten att underhjelpa, men
jag tror dock att det hufvudsakeligen är, de
större imältningarne för induitri-tillverknin
-
K), n i jéugu&tii f. m.
47
gar, som behöfva denna hjelp; men icke rainuirörelsen
, till hvilken dea aldrig borde utsträckas.
Om större verk och inrättningar, för hvilka
nyttan vore gifven och ansvaret möjeligt,
beviljades en sadan creditrörelse skulle jag för
min del ej hafva något att deremot anmärka, men
om hvar och en finge dermed befatta sig,
skulle snart ingen gräns finnas för de otaliga
myntsorter, hvaraf landet skulle öfversvätnmas.
En annan vigtig omständighet är ock
den, att icke nog säkerhet gåfvos emot falska
assignationer. Man säger väl, att hvar och
en må se sig före; men vi känne, huru
svårt det ofta är, att skilja en falsk BancoSedel
ifrån en rigtig; och detta är likväl ett
gammalt mynt. Huru mycket svårare måste
det icke då blifva, att. när flera hundra privata
noter circulera, urskilja de falska, och under
det man ville förebygga missbruket, kunde ju
samma man, hvars namn blifvit förfalskadt,
möjeligen sjelf utgifva den falska Sedeln såsom
rigtig, ty icke kunde man bevisa, att han
vore förfalsksren. Skulle emedlertid privata
assignationer auctoriseras, borde åtminstone en
Jag utfärdas, sorn ålade utgifvaren, att i händelse
de förfalskas, dem inlösa, ty när han
sätter sitt namn under ett löpande ciedit-mynt,
så må han skylla sig sjelf om det missbrukas.
Grefve von Schwerin, fredric Bog i stam:
Genom de förenade Utskottens Betänkande, åsyftas
ej annat, än att återställa sakerne i det
43
Den i Augusti J, m.
förhållande, som existerade före sista Riksdag.’
Ett förhållande, som i långliga tider ägt rum,
och icke kan umbäras, åtminstone i de orter,
der Bruksrörelse finnes. Man föreställe sig ett
Bruk, beläget 30 till 40 mil från hufvudstaden
hvarest brukets ägare eller förläggare jemväl
bor. Det är om vintren, som Bruket skall för*
ses med alla 6ina förnödenheter och som mästa
penningame behöfvas. Men vintren kommer
än i Februari, än i November månad, och
stundom oförväntadt. Kan det rimmeligen begäras
att Bruksdisponenten skall på förhand
förses med så stor Gassa, som behotvet fordrar,
eller att ägaren eller förläggaren skulle tillåta
honom assigr.ationsrätt på Banken. Är det 6å
lätt här i landet att remittera den mängd af
sedlar af alla shg, som ett stort Bruk skulle
finna sig i behof utaf, om agsignering icke finge
äga rum- I alla tider har man här brukat
assignera; en sådan rättighet förutan, skulle
JernBruksrörelsen i aflägsna orter onödigtvis
försväras. Det ar icke sagt, att bär skola bli
lika mångå Banker som i England, för det att
Inspec.orer vid smälthyttor utställa assignationer
på sina patroner, på 20 till 30 R:drs valeur.
I 34 år har jag lefvat i en Bergslag.
Manga assignationer hafva gått genom min
hand. Jag känner icke mer än ett fall, då assignationers
innehafvare blifvit lidande. Men
det var genom sedlar på 1 R:dr, eller såkallade
valuter. I öfrigt delar jag lika öfvertygelse
med Grefve Spens, att icke någon förändring
i allmänna lagen behöfves, utan att blott
upp
-
hen i Augustii f m.
40
bpphäfvahdet af hvad under sista Riksdag i
detta ämne stadgades, är för ändamålet tillräckeligt.
Friherre Wrangel, Henning: Det är otvif
Velaktigtj
att RörelseCapitalets storlek beror
af bJäringarnes behof, och att detta sednare är
underkastadt dagliga förändringar; meri att de
böra sättas uti en laglig parité. För att underlätta
detta mäste man tillåta private assighationsrätt,
så Vida man ej antingen jernt vill
gora emissioner af nya BancöSedlar, eller ock.
låta näringarhe aF bristande penningar aftyna,
jag är visserligen aF deri tankan, att då enskilde
undfå rättigheten att assignera, stränga
lagar äfven böra för assignanteri Utfärdas, ty dea
som ej tillbakahålles af sådane; skulle möjligen
kunna handla hur hälst han behagade,
jag skulle således föreslå -9 att det af Herir Hjerta
Uppgifne sätt j att skaffa säkerhet i egendom
för assigriationsbeloppet, måtte såsom ganska
lämpeligt ahtages* äfvensotri den föreslagna påskriften
å assignationerij ty detigenom vinnes
tillräcklig säkerhet att den icke ar förfalskad.
Och otia , då en dagbok hålles vid någon auctoritet,
är äfVeri detta eri underpant för allmänna
förtroendet, annu mer tryggadt, om på invisningeri
auctöritetens namnstämpel befinnes.
Dessa säkerhetsmått äfö dock egenteligen för
den större rörelsen erförderlige. Äfven tror jag,
att när irivisniog är eridosserad, endössenten dä
bör ansvara för sedeln lika nied utgifvaren och
Ridd, o. Ad, Vrot. VII. Band.
4
50
Den i Åugustii j. m'.
innehafvaren äga rättighet, att, utan omgång lili
Domstol eller executionssate, i vittnens närvaro
utpanta värdet. Dessa åssignationer böra deremot
icke löpa så länge som vanlige reverser,
utan efter vissa år ovilkorligen vara förfallne
till inlösen.
1 anledning af Betänkandet, har jag först
en anmärkning att göra emot 4:de §. uti det
härvid fogade förslaget, som bestämmer att invisning
icke må lyda å mindre summa än 20
R;dr. Om man vill vara consequent, måste
man tillåta utgifvandet af så stora eller små
sedlar som hälst. Deremot kunde väl anmärkas
, att man möjligen skulle pluttra på allmänheten
en hop assignationer, som sluteligen
ej inlöstes, men försigtighetsmåttet derföre är
förut nämdt, och bristen på Bancosedlar gör
till ett behof, att i mohn af varuförsäljningen,
utgifva och emottaga äfven sådane assignationer,
Jag tror ock att i 2;dra §. bordt finnas
en föreskrift, huru en sådan invisning skall i
ord och mening vara författad. Vidare torde
jag få göra en erinran vid Herr von Hartmansdörffs
uppgift, om den händelse, att allmänheten
blifvit bedragen , då dylika sedlar icke
kunnat inlogas. Under loppet af menskliga lifvet,
kan man ej förekomma banqueroutter, de
aro ej mera farliga för det, att banqueroutteuren
haft assignationsrätt och härleda sig mindre
från denna, än andra händelser. Den befarade
följden fÖrebygges dock genom det försigtighetsmått
jag föreslagit. Vingleri, hvarföre
mia haft så mycken farhåga, skulle och deri
-
Den i Äugustii /, m.
5*
genom utestängas. Grefve Löwenhjelm hat
föreslagit, att blott de större inrättningarne eller
förmögnare skulle undfå assignatioogVitt.
Jag vet dock ej, om i ett land der alls
äro lika inför lagen, man bör göra ett sådant
undantag. Jag tror tvärtom, att hvar och en,
sora bär tillräcklig säkerhet, bör äga rättighet
'att utgifva assignationer, Grefve Löwenbjelms
påstående, att äfven de falska aggignåtionerne»
höra inlösas, är så Stridande emöt principen a£
ali lagskipning, att det fortjensr ingen upp-i
märksamhet, men söm kanske någon villfarelse
härigenom kunde uppkomma, hemstället
jag till Ridderskapets och Adelns eget bepröf-!
vande, hvad följder en sådan Lag skulle förorsaka;
täta bedrägerier och ett simpelt indi—
irect förbud möt assignationsrätten. ben sotrt
Vill bibehålla sin dedit, inlöser afven den falsks
invisningen, men att gära det till en Lag;
Vore att inbjuda förfalsbaren till en industriejgreh,
lika orättvis sorn farlig för all äganderätt.
1 anledning af hvad jag nu haft aran anföra, anhåller
jäg öm återremiss af Betänkandet, hvarvid
detta mitt anförande torde få medfölja.
Herr von Qvanten, Carl-. För thin del kari
jag ej inse hagon Våda deraf, att hvar enskild
haan äger rätt att utgifva assignation, stor elier
liten, ty det är ej sagdt , att derföre, att
jag skrifver en Assignation, den ar gångbar,
sådant beror helt och hållet af crediten; ocIi
då hvar och en har full tätt att tåga eller icke
tåga en sådan sedel, så torde icke Hågoa bra
i detta fall vara att förvänta. Jåg ät ölvtkty
-
S*
tyen i Augusta /. ni'.
gad att endast de rikes och för ordentlighet
knnde personers sedlar antagas, äfven sorn deras,
hvilka drifva en större rörelse, men att deremot
den, som ager ingen eller ringa credit ,
icke blifver af med sina sedlar. De blifva således
förfärdigade för hans egen räkning, t
öfrigt ar blott fråga, att återställa hvad, sorti
existerade före 18 18» eller den assignationsrätt,
sorrt då upphäfdes och dittills visat sig vara
mycket nyttig. Grefve von Sch werin har ganska
rigtigt utvecklat, huru den begagnats. Jag
föranar mig i öfrigt med dem, soni begärt återremiss
af Betänkandet,
Herr von Hauswolff, Carl Gnjlaf Reinhold:
Jemte det jag får tillkännagifva, att jag endast
lill någon del biträdt vid sammanfattandet af
det nu uppläste Betänkandet, sedan jag af Hög-:
lofligé Ridderskspets och Adelns förtroende kallades
till Ledamot i Lagutskottet, bör jag tillika
hafva äran nämna, att mitt inträde i Utskottet
skett så sent, att jag icke varit närvarande
vid alla öfverläggningar i ämnet, hvaröfver
Utskottets utlåtande blifvit äffordradt. Jag
har dock varit tillstädes Vid den sista. Lika
med arne varde. Ledamöter, sorti nyligen yttrat
sig, nemligen Hetr von Hartmansdorff och Grefve
Löwenhjelm, har jag insett vådligheten af
en fri assignationsrätt, och den skada allmänheten
derigenom kunde tillfogas, så vida nödige
försigtighetsmått icke vidtogos? och jäg haf
Varit i öfverläggning och strid med mig sjelf
om nödvändigheten eller menligheten af é'a så*
äaö rättighet j dock på de skäl Grefve voti
Den * Ait%uslii f. m»
53
Schwerin anfort, funDit nyttan vara öfvervägande,
men också en viss gräns böra af Lagstiftaren
sättas emot möjliga missbruk, der:-.•
Såsom sådan gräns bar jag ansett o.undvikelig«a
nödigt, att hvarje assignation ordenteligt andosseras
af hvar och ena sorn den innehafver och til!
annor man öfverlemnar, under förbindelse, att
ansvara emottagaren för inlösen deraf, om den
ne heldre vill lordra sin kände fångesman, än
den till äfverstyrs för honom aldeles okände
förste utgifvaren. Såmedelst har jag trott ändamålet
kunna vinnas och circulationen ibland
allmänheten befordras. Ty hvad skulle annais
följden blifva, om blott utgifvaren ansvarade?
Sedeln skulle då stadna i första handen, och
till exempel om den utgåfves i Dalarne, icke
gå utom orten, der utgifvaren vöre känd, utan
Snart återkomma till honom , hvarigenom ä
damålet, penningerörelsens lättande, alldeles förfelades,
helst ej någon lärer vilja blottställa sig
för äfventyr och kostnad, att i en aflägsen
landsort emot en okänd utgifvare nödgas utföra
Rättegång om betalning för den assignation
man einottager. Men em. deremot hvar
oqh en kunde hålla sig till den, &f hvilken han
assignationen erhållit, så vöre det honom likgiltigt
om utgifvaren är vederhäftig eller icke,
till och med oin assignationen är riktig eller
falsk, emedan han behöfver till bevarande af
sin säkerhet blott veta att sista Endossenten el.
ler hans hemulsman äger tillgång, att kunna
honom förnöja; och åloge det deremot assi-gnationens
första, emottagare,, till förekommande
af eget äfventyr , förvissa sig om assignatio
-
Beti I j1ugus.tu J. hi.
nens riktighet och utgifvarens vederhäftighet,
jag har således varit och är ännu af den tänka
att invisningarne borde, medelst skri
ge anteckningar derå, endossera* och transporteras
man och man emellan, hvilket jag önskan
må blifva ett tillägg till det af Utskotten, föreslagne
stadgande, kika med hvad Herr von
Qvanten yttrat, anser jag, genom iakttagande
af denna försigtighet, någon skada af assignationsfriheten
icke uppkomma, då, det beror på
hvars och ens fria vilja och behag att emottaga
assignationep., hvadan jag ock i UtBkotten
understödt Herr Stråles förslag, som jemväl, ef-,
ter anställd votering, blifvit antagit i den pro-.
jecterad.e assignations-lagen, nemligen, a.tt assignationer
icke kunde medföra ett Uka anseende,
sorn om Rikets sedelmynt är stadgadt.,
De förenade Utskottens afsigt att genom,
assignationer tillvägabringa ett slags nytt
RörelseCapital i Riket, skall förfelas örn icke
den utväg jag föreslagit, antages, ty det är
gifyit, att då endast assignaoten och första emottagaren
eller accep:anten skrifver på inyisBingen.
, denna sednare skall circulera blott t
den ort , der den är utgifven och inom, den krets,
de? assignaoten och denna acceptant äro hända.
Jag anhåller att detta mitt yttrande må,
såsom en anmärkning, åtfölja Utskotteps Betänkande,
vid den å.tesremiss, som lärer blifva
en, följd af de flera, ap märk o inga 5, hvilka åt~
skillige värde Talare emot sa mm,a Bietäaka_nde
nu jemväl framställt.
Herr Ccderschjul l} Fihr Gnflaf: Emot de
Den i Augustii /. m.
55
förenade Utskottens förslag har blifvit anmärkt,
att invisningar möjligen kunde ådraga allmänhetens
förluster, emedan den ej vöre i stånd
att pröfva, om invisningarne ära falska eller
icke. Efter sorn jag fattat förslaget, är denna
fruktan öfverflödig, emedan emottagaren af
en invisning är berättigad, att begära af sin
närmaste man påskrift, att han ansvarar för
invisoingens rigtighet. Denna påskrift medför
förbindelse, att betala invisningens belopp,
ifall den samma är falsk. Men om det ändamål
skall vinnas, att anskaffa ett serskildt circulationsmedel,
så är det ej nog med hvad Utskotten
föreslagit, utan tror jag lika med den
sist talande värda Ledamoten, att dertill fordras
full växelrätt för aBsignationerne och att
i stället för eller jemte den utväg Utskotten
uppgifvit, hvar och en må äga rätt, att draga
växel på hvem som helst, äfven inom landet,
han kan hafva penningar att fordra af} samt
att hvar och en, sorn endosserar en sådan
växel, ikläder sig betalningsansvar.. Men det
|r klart att den, på hvilken växel är dragen,
först måste sökas och hafva vägrat betalning,
innan växelinnehafvaren kunde vända sig till
endossenterne. Derigenom skulle ofelbart en
Stor lättnad i cireulationen vinnas.
Grefve Löwenhjelm, Cart- jag får börja
med den förklaring, att min afsigt ingalunda
varit eller är, att bestrida nyttan af den privata
creditens användande. Min mening är
blott, att derföre böra utstakas de gränsor,
sorn för den ali aunna säkerheten»
Den i Augustii f. m.
äro, nödvändiga. Då Grefve von Schwerin under
34 års vistelse i en bergslagsort, funnit
ifrågavarande creditrpjrelse icke ipedföra någon
skadlig verkan, bör jag visserligen, med afseende
å en så lång erfarenhet, instämma deruti,
att, när creditrörelsen. rätt begagnas, den visserligen
kan vara af nytta. Men det är er\
stor skillnad emellan dess användande i viss?
trakter, enligt bruket, enligt ett åldrigt b.ruk.
och dess auetoriserande genom en allmän Lag,
öfver hela Riket. Det vora efter min öfvertygelse
vida bä'tre att ingen Lag i detta fall,
existerad^ , och bättre att den enskdte crediten
lemnades åt sig sjelf och dess egen kraft, än,
att, på sätt de förenade Utskotten åsyftat,
uppmuntra och ägga till credit-företag. Jag
tror, att denna creditrrörelse vore enkannerligen
för större inrättningar tjenlig, men att
otn hvar enskild skall iå dermed beblanda^ sig?i
förslaget icke fö.rtjen.ar att understödjas. Jag
kan derföre ej eller på annat vilkor instämma
i Friherre Wrangels maxim, att likhet inför
Lagen i allmänhet skulle medföra likhet äfven
i afseende på utgifvandet af ifrågas,tällda,
sedlar. Dessa äro onekeligcn ett slags mynt;
och öka alltså den redan varande sedelmassanMen
det mäste icke kunna vara önskeligt, att
hvar och en må få efter behag tillskapa ett
sådant mynt, utan Lagstiftaren, bör ovilkorligen
tillse, att hvar och en samhälls-medlems
intresse i möjeligaste måtto dervid skyddas.
Sluteligen får jag förena mig med Herr von
Hauswolff deruti, att om denna pri vat- credit
skall äga rum, densamma bör behandlas så,
Den i Aagustii J. m.
57
$tt den ej ledet till missbruk. I sådant fall
korde de falska sedlarne inlösas af den, som
ytgilvit originalsedlarne, och växelrätt för dessa
tillika beviljas.
Friherre Ceder/lröm, Jacob: I afseende på
det Reglemente, som Utskotten i förevarande
ämne föreslagit, instämmer jag helt och hållet
med Grefve Spens. Jag är af den öfvertygelse,
att detta Reglemente är alldeles öfverflödigt
och att Utskotten, med en enkel hänvisning
till växelstadgan, fullkomligen, vunnit ändamålet.
Men deremot kan jag ej dela den,
tanka Grefve yo.n Schwerin och fjare andre
värde Ledamöter framställt, att, nemligen blotta
upphäfvandet af 1818 års Författning mot in.
visningars utfärdande skulle vara tillräckligt.
I förra fallet vöre det tydligt, att om,
medborgare i allmänhet lemnadsa samma rätt
sam köpmän nu utöfva, att utgifva växlar
eller invisningar, dessa ock skulle vara underkastade
enahanda vilkor, sorn Lagen nu lör egenteliga
hsndelsväxjar utstakar. Utskotten
jiafva väl föreslagit, att in visningsutgifvare.
skall vara skyldig betala likasom lör växlar
en procent i månaden om de ej vid uppvisandet
infrias; men jemte detta stadgande förekomma
åtskilliga andra detailler, sorn blott förvilla
och icke äro nödvändiga. Så är det t. ex. fö.-  reskrifvit, att en sådan invisning skall af innehafva
ren inom vi«9 tid efter uppvisandet ovilkorligen
på förfaliodagen utfordra» Sådant är
icke förhållandet med växlar, ty frandén dag,,
då växeln är uppvisad och accepterad, beror
Den l Augusta f. m.
det af innehafvaren att lyfta beloppet och af
haas förtroende om han vill lemna det out*
taget ?n eller flera dagar. Vitén eller ansvar
och äfventyr i detta fall äro alldeles otjenlig»,1
likasom allt hvad som rubbar principen, att
executionen skall vara hastig,
Det har äfven blifvit föreslaget, att den
som öfverlåter invisning till annan skall vara
skyldig att ansvara för invisningens rigtighet.
Han lärer dock ej kunna förhindras att svara
för mer än transportens rigtighet, aldraminst då
sedeln redan gått genom flera händer. Hvad
7 §* i det föreslagne Reglementet beträffar, der
fråga är om fordrandet af skrifteligt betyg, i
händelse den person, hvarå invigningen lyder
vägrar att den godkänna, skulle jag förmoda,
att dervid kunde lättare förfaras, såsom i växel-»
Stadgan är stadgadt om protest mot växel,
8 § lyder sålunda: Nafver någon godkäni
invisning, men betalar icke å rätt tid, fiunde tili
honom, som invisning en fått t hvad han heldre vill,
hålla sig till ut gifvaren dier betalning af ien
andra söka. Vare dock pligtig inom 30. dagar,
kraf i laga ordning mot endera anställa.
Den andre häF torde vara svårt att utfinna,
itali invisoingen är i första handen-Om den på
hvilken invisningen är trasserad , den samma
accepterar, men sedan icke betalar innehållet,
måste efter mitt begrepp, han först hafva pro=i
testerat och blifvit sökt, innan invisningsutgifvarcn
kan kännås skyldig betala beloppet;
Ben i Äugustii f. m.
59
ia §. sora innehåller, att icke någon mS
yar* förbunden att i betalning emottaga invisning,
torde vara öfverflödig, enär endast Rikets,
mynt är *f egenskap att skola qinottagas såsom,
god betalning,
Med dessa anmärkningar anhåller jag att
Betänkandet må varda återremitterad!.
Grefve Spens-, Här har blifvit yttradt, atfc
det vöre lättsinnigt, att utsträcka en credit-anstalt
till den vidd, sorn den nu föreslagne, utan
att derut d tillika fästa särskildte correctif.
På det var jag , sorn först tog mig friheten
nämna, att d«t rätta vöre, att blott borttaga
undantags lagarne och låta 17$4 års lag vara
grunden för rättsförhållandet, så utbeder jag
mig att få i Protocollet intaget, hvad jag nu,
torde böra upplysa, att nemligen min mening
dermed visserligen var icke att åstadkomma ett
mindre correctif, utan snarare att tillvägabringa,
ett större emot missbruk af förberörda creditanstalt.
Då det möjeligen skulle vara tillräckligt
och lättare att söka detta corregtif i 6, •§.
4 Ctp. Utsöknings-Balken, så hemställer jag,
om icke det kunde förtjena att närmare under*
sUka, huruvida ej sistnämnde §. ensam är så
god som alla de 13, hvilka Utskotten lern nät
Oss. Det har mer än en gång och ofta handt
i lagstiftning, helst då man dermed velat bereda
något financielt syftemål, att ruan åsidosatt
den sanningen, att när det juridiska och linan,
cielia ändamålet icke skall löpa fara att fötfebi5,
lagen bör var* enkel, DeUa^är anledning,.
6o
Den i Angustii f, m.
hvarföre jag ansett ju kortare lag, desto batt®
re. Skulle emedlertid denna min åsigt icke af
de förenade Utskotten gillas, ej eller af Riksens
Ständer antagas, och finnes ingen annan
utväg, än att fastställa en så lang lag sorn.
den ifrågavarande, så utbeder jag mig att öfver
detailferne i denna få yttra några ord.
Här har under debatten varit fråga, att hvar
medborgare, som icke är köpman, endast borde
återsättas i samma rätt, s.qm de handlande
äga, och att således privata assigoationer borde
vara alldeles enahanda med växlar. Jag
tror dock atf de ej kunna, med hvarandra jernföras.
Närmare vöre det väl då att förlikna
dessa assignationer vid hvad 1734 års Lag
kallar inuhningar. För de sednare finnes icke
någon annan utsökningsgrund, än att hvar och.
en skall betala hvad han efter ordalydelsen
ut fäst sig till. Jag vågar tro, att i en sådan
enkel princip, ligger mera än hvad man annars
i långa Lagstadganden kan. utveckla.
Vid 1 jjj. hafva Herrar Stråle och Hjerta i
Utskotten föreslagit ett tillägg. Jag anhåller
att deruti få förena mig med dem. Jag tror
att, om der helt enkelt stod, att invisning gäller
som bevis på skuld, ficra följande §. §.
hutade umbäras.
I 3 §, sfadgas, a.tt invikning hör vara skrifven,
uller graverad; men jag hemställer om
det icke vore bättre att sätta s,k.ri.Jne eller lill
större eller mindre del graveradev ty det skulle
annars vid cn sådan sinnesstämning som, den af
Den I Au gu st ii f. m,
61
Ir 1818, kunna hända, att roan ansåg assignationen
vara otillåten eller icke giltig, emedan
bamnet och ziffran Voro skrifne på en i öfrigt
graVerad assignation.
Det har blifvit föreslagit» att ässignatiönerne
icke hörde få utlöpa längre än 3 å 5 år.
Öagtadt jag är förvissad, att de icke gerna
kunna blifva utelöpnnde så lång tid, anser jag
dock icke skadligt att införa fett slikt stadgande
i författningen.
Här har vidare blifvit yttrsdt, att blött
Visse medborgare, som drefvo en större rörelse,
borde förses med rättigheten att assignera;
Jag tror likväl det vara en farlig Lagstiftning*
att bestämma hvilka skulle Utöfva den, och så*
lunda meddela någre ett privilegium exclusH
Vum framför dfe öfrige.
Ännu farligaré vöre dét* öm meddelandé
rätten lemhades åt fett pröfue Domaren. Jag
hemställer till hvar öch en, som äger någon
erfarenhet i denna väg, huru ofta icke många
öch underliga motsägelser uppstå deraf, ätt blott
köpmän och handtverkare få besvärja sina
räkningar, under det öfrige medborgare, ehuru
de hafVa lika beskaffade räkningar, icke till:
godonjuta samma ratt. Dylika förhållahden
skola alltid inträffa* när man inblandar privilegier
och skråanda uti fihanciella Lagstift
bingen,
Sluteligen har man yrkat j att hvaf öch
62 Dert i 'Augusta J, hi.
fett söm utgifver assignationer, skulle vira skylJ
d<g att inlösa dfe falska. En sådan sats, ar i
så fullkomlig strid med ali lagprincip, ätt jag
endast i förhand deretliot reserverar mig , öfvertygad,
att man utan svårighet skall finnar
ätt ert persort icke kan för det han utöfvar eri
rättighet, påläggas ett skyldighet, som han icke
feig åtagifi
Me»r Hjerta, Man Gujtäf: Enär så mariga
anmärkningar blifvit gjorda etnöt de förenade
Utskottens förslag, att återremissen deraf
synes afgjord; anser jag öfverflödigt att nu söka
vederlägga flera här framställda satser, otti
hvilkas oriktighet jag är fullkomligt öfvertygad.
Jag får emedlertid fästa uppmärksamheten
derå, att under Riksdagens lopp ickenågen mötiori
blifvit väckt om inskränkning äf inviSningerättigheten;
men de åtskilliga Memorial i detta
ämne, som från Ridderskapet och Adeln sämt
BorgareStåhdet kommit de förenade Utskotteri
till handa, hafva alla åsyftat antingen återinförandet
och bibehållandet af den assignation»-  tätt, som före 1818 ägde rum, eller ock eb ytterligare
utsträckning deraf, jag får således hemställa,
om icke åtskillige af de nu gjorda anmärkningarne
Vefkeligen äro att betrakta såsom
nya motioner. Jag tror dock det rättå
Vara , att hålla sig antingen till de förslag*
hvarom Utshottens Betänkande handlar, ellef
till den författning, som existerade intill 1818
års Riksdag. I öfrigt får jag än en gång förklara,
att jag icke vill utlåta mig i besvarandet
äf en hel hop satser, Born här i dag fram
-
Den i Augusta f, ni, 03
kommit,’ men hvilka synas mig icke Våra stödda
på någre giltige 6käl»
Nyttan af invisningat ar i alla land så
allmänt erkänd, att den icke här behöfver bevisas.
Den är dessutom för oss sedan långlid
ga tider bekant. Och, på sätt Grefve Spens
yttrat, kunde det väl vara tillräckligt, att t
denna fråga hjelpa sig med föreskrifterne i
I7Ö4 års lag, men det torde dock icke skada,
att allmänheten genom ett serskilt Lagstadgade
de undfår, nnderrättelse huru den skall förhålla
sig, vid emottagandet och utgifvandet af ifrågavarande
assignationer, åtminstone skall
deras gångbarhet derigenom än mera be-;
fordras.
Herr von Hartmansdorff: jag har blött eö
korrt anmärkning att göra. En värd Ledamot
har yttrat, att den §. i Lagförslaget, som innehåller,
att man icke är förbunden att i betalning
emottaga assignationer är öfverflödig
och kunde utgå.
jag kart ej dela denna mening, ty i händelse
den föreslagne Författningen utkommer
med uteslutande af nyssnämnde §., skulle man
möjligen kunna inbilla allmogen, att assignationer,
sorn genom en Kongl. Stadga blifvit erkända
och gångbara, måfte såsom Kronans mynt
anses och i betalning emottagas.
Herr Munck af Rosenjkjö 'å, Eberhard; Dett*
»K fråga är en af de vigtigaste, som vid den
-
/
64 Den \ Auguslii. /. ml
W
na Riksdag förevarit. Den angår möjligheten
och rättigheten för medborgare, att skilja sig
från hvarandra, genom den enskilda creditens
tillhjelp, då annars Banken ager en monopolist
rätt att fournera medel för detta ändamål. Den
händelsen är ganska möjlig, att ett Län eller eti
landsort, genom dryga skatter, betydliga inbetalnfngår
till publika Cassör, brist på afsättning
af sina jnrodueter m. m.; kan för någon
tid blifva beröfvad det circulerande Cäpitaleti
Den enskildte assignationsrätteh är då den enda
utvägen till örtens räddning. Man hartalt
orin de missbruk, som härvid kunde äga nini.
Men dessa kunna möjeligen vidlåda alla inrättningar,
äfven Banker, till och med dem, söm
utgifva klingande mynt. Öagtadt assighationsrätten
blifvit här innan sistledne Riksdag be*
gagnad till en viss $ i åtskilliga orter icke så
ringa, grad $ har m«n dock icke haft én hundradedel
så många falska assignationer hos oss$
sorn jemförelsevis i England och icke ens så
många, sorn jemförelsevis falska Banco- och
Riksgaldssedlaf. Deh söm vistats i England^
känner ganska väl, ätt inan vid växling alltid
risquerar att få hvar sjunde eller åttonde
skilling falsk; men derföre har dock ännu ingen
bestridt nyttan af klingande mynt. Till
bch med i England är mer falskt metalliskt
mynt, än pappersmynt. Om man éj skall fortfara
att Sätta en godtycklig gräns för industrien
, så måste man tänka på utvägar, att
Ställa RöfelscCapitalet i behörigt förhållande
till en okad production och tilltagande folkmängd.
t)en i Augustii J, m.
ÖS
fnängd. Och så länge ej en realisation blifvit
verkställd, är deo fria assigriationsrätten så
mycket mer nödvändig, sorn myntcapitalef då
annars ej kan ökas utan genom ny Sedelfabrikation
, hvartill Banken hittills ensamt haft
rättighet, men blott enligt det af Riksens Ständer
godtyckligen bestämda belopp. Jag tror
att för ett lands tilltagande trefnad, det är lika
vigtigt, att creditfriheten lifvas och vidgas, sorn
att Handels- och Näringsfriheten hägnas Och
utsträckes, ty utan den förstnämnde, saknar
den sednare ali kraft och verkan och produ-i
ctionen skall förr eller sednare aftyna.
Hvad det ifrågavarande förslaget beträffar,*
så förenar jag mig med de värda Ledamöter^
som ansett utgifvaren af ifivisningen, böra först
lagsökas, ty om endo6sefttea skulle af sedelinnehafvaren
först angripas , blefvé följden' öfelbart
den, att ofta en mängd rättegångar uppi
komme, som i förra fallet kunna förekommas.
I öfrigt hyser jag den mening, att assignationsrätten
icke bör onödigtvis inskränkas mera hos
oss, än i andra länder ; hvarföre jag anser, bå-5
de att assignationer under 20 R:dr och åtminstone
till io R:drs belopp böra få utgifvas, och
att den af Utskotten föreslagna räntan af eli
procent i månaden* den jag tror vara alldeleå
för hög, bör nedsättas till likhet med dert stad!-  gade Öfverräntan i DisConterne.
I händelse Utskottens Betänkande återré-r
Kidd, 0, Ad. Prot. VII. Band.
6Q Den t Augustii f. m.
mitteras , anhåller jag att detta mitt yttrande
må få till Utskotten medfölja.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg State»
Banco - och Lag-Utskottens förevarande Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjor-j
de anmärkningar, till Utskotten återremitteras»
Ropades Ja.
Herr Grefven och Landt Marfkalkcn hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade a
nästa Måndag den 4 dennes utvälja de 12 Electorer
af Ridderskapet och Adeln, hvilke, ge-i
mensamt med de öfrige Ståndens Electorer, sedermera
skulle äga, att, enligt 97 och 98 §$.
Regeringsformen samt 63 Riksdagsordningen,
utse Riksens Ständers Justitieombudsman
och dess Suppleant; och föreslog Herr Grefven
bch Landt Marskalken, att utom bemälte 12 Electorer,
4 Suppleanter äfven kunde, på sätt för—
ut varit vanligt, utväljas.
Bifölls?
friherre Hjerta, Fredric'. Det Sr icke föf
alt vägra mitt bifall till Herr Grefvens och
LandtMarskalkens nu gjorda proposition, mea
med afseende derå, att vår tid är så dyrbar
, och att hvarje val borltager nästan en
Ben i jtugusti /. «>•
Fiel dag, sora jag vågar föreslå en utväg åtf
Vid ifrågavarande tillfälle återbesätta de ledigheter
sora yppat sig inora Förstärkta StåtsUtskottet.
Jag ville nemligen hemställa det Herr
■Grefven och LandtMarskalken täcktes proponera
Riddersbapet och Adeln, att, vid det förestående
valet af Electorer, till utseende af
Riksens Ständers Justitieombudsman, de Ledamöter,
sora erhöllo de flesta rösterne till denna
valnämnd, äfven matte få förtroendet att förstärka
StatsUtskottet. Vid sebaste sammankomsten i
nämnde Utskott vörö blott 31 personer närvarande-
Sedan den dagen har en Ledamot bortrest
och möjligen komma flere vid nästa sammanträde
att saknas. Det är alltid obehagligt för
de öfrige Ståndens Ledamöter att samlas och
Sédån nödgas uppskjuta görömålen, och genoni
'det valsätt jag föreslagit, vunnes åtminstone
en dag.
Grefve Spens, Cart Gr[ic<]5 Jag skulle tveka
att bestrida Friherre Hjertås förslag, om icke
69 §. RegeringsFormen innehöile: "htf i uppgifvet
fatt, Stat slit[kottet fiall förökas med fä mångå
Ledamöter af Riks Stånden, i vanlig ordning valde
&c- Jag hemställer om dessa Ledamöter äro
i vanlig ordning valde, når de 'egénteiigen ärö
valde till Electorer.
Friherre Bjerta: Det förutsattes naturligt?
vis, att, om åf de 12 Ledamöter, soth utses
iill Electorer, eiv eller flere skulle vara genom
68
Den t Augusti f. m.
jäf eller andra omständigheter hindrade att inträda
i Förstärkta StatsUtskottet, de närmaste
Suppleanterne då borde i stället der ingå.
Grefve Spens: Jag försummade, då jag
sist talade, att omnämna 63 §. Riksdagsordningen.
Der står, ”att JiiftiticeOmbuåsmännen (kall
af Sikfens Ständer väljas genom tolf af hvarje
Stånd, fer(kilt för tillfället nämnde Electorer. Tydeligare
kan man, efter min öfvertygelse, ej utsätta,
att desse Electorer icke kunna till någon
annan befattning tillika kallas.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Som denna dis
cussion
har till föremål att bespara tid, får jag
vördsamt underställa, om icke, ehuru det ej
går an att taga ifrågavarande Electorer, eller
dem, som till denna befattning fått fleste rösterne,
att Förstärka StatsUtskottet, det dock
skulle låta sig göra , att på samma valsedel
med serskild öfverskrift införa dem, man ville
i sistberörde Utskott invälja.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade*
ätt, då Friherre Hjertås förslag, enligt Herr
XiandtMarskalkens omdöme, icke vore fullkomligen
öfverensstämmande med Grundlagen, samt
Herr Lefréns nyss gjorde hemställan , att, sä
till sågandes, genom en valförrättning verkställa
tvenne serskildta val, lätteligen kunde
föranleda till oreda vid båda valen, ansåg Herr
Grefven och Landt Mar/kalk en för dess del, det
vara lämpeligast, att Ridderskapet och Adeln,
enligt dess redan fattade beslut* å nästa Mån*
Den x Augustu f, m.
dag endast utvalde tolf Electorer och fyra
Suppleanter till utseende af Riksens Ständers
Justitieombudsman och dess Suppleant; hvaruti
Ridderskapet och Adeln äfven hördes instämma.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj—
4«S. klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den I Augustd*
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Upplästes och lades på bordet, Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den 30
sistledne Julii under N,:o 153 meddeldte Betänkande,
angående fortfarande understöd af
Slaten för Höganäs Stenkolsverk.
Herr af Uhr, Carl Daviel-. Sorn jag vid
i&edlet af nästa veck», mäste jesa bort på
7a,
Sen 2 Augusta nt.
pigra dagar, och således, är osäker oia Jagtfår
vara närvarande då frågan ora Skånska
Stenkolsverket till Öfverläggning förekom,tjier^
anhåller jag om Herr Grefvens och LsndtMar*
skalkens tillåtelse, att nu på förhand få meddela
mina tankar r ämnet, i anledning af Stats-*,
ytskottets på hordet hvilande Betänkande.
Hvarefter Herr af Uhr uppläste- följande-'.
(Se Bilagan N-.o i.)
Herr af Uhr tilläde derefter mun teligeni
Med anledning af Qeconomie-Ut skottets nyss.
uppläste och på bordet Lagde Betänkande,, fin
jag tillägga: OeconojnieUtskottet delar till iullo,
samma öfvertygelse sorn Siats-Utskottet, om
den allmänna nytta Stenkolsverket tillskyndarLandet
och näringarne, och anser att Staten,
derföre bör bidraga till Verkets upprätthållande
i dess närvarande svåra belägenhet, men?
skiljer sig från, StatsLJtskottet i afseende på
sältet, samt föreslår att Bolagets återstående
skuld, å de sedan sista Riksdag lyftade 51,000»
R-.dr, nu utgörande omkring 2-2,000 R;dr, boede
få erläggas i 5, år med L.del, af betalning,
ärligen och Bolaget deremot, hädanefter, sorn,
förr, uppbära, prsrniemedfen,. Äfven fö resi ås,,
att 2 2, 3.°o,o R;df årligen af Statsmedlen, borde
utgå till bgrrniagsforsök.y men, härvid föreskrifves
tillika så svåra vilkor, att denna föt.i
mon, icke kan antagas»
O-écaacraicHts.kottct vill> att försöket! sko
-
Den 1 Augustii e, m, 71
la verkställas af någon utaf Kongl. Maj:t i
detta yrke utsedd kunnig person", men endast
vid Stenkolsverket finnes tjenlig redskap
dertill och kännedom derom, äfven borde försöken
anställas icke blott vid Höganäs och
trakten deromkring, utan och å andra ställen i
Skåne, hvarest lofvande anledningar till Stenkol
visa sig*
Jag får härvid upplysa, att ett sådan borrhål
kostar nära 1000 R:dr, och att summan
således blir otillräcklig, att på en sådan utsträckning
företaga förgöken, hvilka också
blifva utan ändamål och utan all nytta, om
man icke tillika förenar skyldigheten att fortsätta
arbetet till den undra kolfiötsen. Sä
länge, på sätt som nu sker, arbetet endast bedrifves
uti öfre delen af Grufvan, behöfves
icke något understöd, detta lemnar ea säker
vinst, men inom korrt tid är dermed slut och
hela rörelsen afstadnar. Om derföre dessa partiella
bidrag icke förenas med skyldighet att
bereda sig arbetsrum på undra flötsen, blifva
de samma en ren förlust för Staten, utan nytta
för framtiden.
Jag kan således för min del icke tillstyrka
bifall å Oeconomie-Utskotlets Betänkande,
men tror också, att någon återrcmiss dit, icke
behöfver göras, emedan det endast tillhörer
StatsUiskottet att yttra sig i hufvudsaken eller
bestämma medlen, som för ändamålet kunna angläs
och beviljas, samt förnyar derföre min redan
gjorda begäran om återrcmiss till Stats^
•ji pai i /Ittgitslii e. jn.
Utskottet, till besvarande af mitt nu uppgifne
förslag.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo Herr von Hobenbsusens
den 2,9 sistledne Julii eftermiddagen på bordet
lagde motion, angående val af Suppleanter till
Ridderskapets och Adelns fullmägtige i Backen
och RiksgåldsContoiret.
Herr Thum, Wollrath; jag instämmer till
alla delar uti Harr von Hohenhausens förs åg,
och får endast hemställa, örn man ej med deija
val kunde hafva anstånd till någon dag j
nästa vecka; det torde vara för tidigt , att
göra det i dag; ty man önskar först atl fie
hvilka sorn np blifva valde. Således anhållejr
jag, att detta val måtte uppskjutas till en an
nan Jämpeligare 4&g
Friherre
Ceda flröm, Jacob: Det finne?
visserligen icke j Grundlagen något hinder stt
i förväg välja Suppleanter, i stället för att
låta ersätta vacancer bland fullmägtige genom
Riddarhus-Directiocen; men jag finner ock ej
någon egentejig fördel deraf, utan det är blott
tidspillan af 4 val i stället för 2; ty samma
förhållande skall väl iagttagas för RiksgäldsContoirets
fullmägtige. Jag tror ej att det är
nödvändigt, och när Ridderskapet och Adeln
Den i Augusta e. ni.
75
utser skicklige personer uti RiddarhusDirectio^
nen, lär D rectionen ej utse andra, än de som
äro lämplige. 2 öfrigt är det för Revisorerne
Stadgadt, att de skola deltaga i valet, då vacance
inom dem inträffar. För dem kunna således
ej Suppleanter väljas, och deraf finner
jag anledning, att, äfven i afseende på ifrågavarande
val, icke eller så må ske.
Grefve Spent, Carl Gustaf: Jag vill blott
göra den sista värde talaren uppmärksam deruppå,
att det stadgande han åberopat, att nemligen
Revisorerne med Riddarhus-Directionen
skola deltaga i val till ersättande af ledigheter
inom Revisorerne, väl fanns uti förra Instruetionen
för Riddarhus-Directionen, mi-n
blef ändradt vid sista Riksdag, såsom vidlyftigt
omförmäles uti Revisprernes berättelse af
år 1822.
Herr von Francken, Augujl: Uti Friherre
Cederströms mening, att tidspillan borde hindra
o s från väljande af Suppleanter, kan jag
,ej förena mi. 3 utan önskar, att på tidsspillan
ej må göras afseende, i fråga om en nyttig
sak. Jag tillstyrker dock att valet af Suppleanter
ej må iöretagas förr, än några dagar
ibfter, Fullmägtigs-valet lör sig gått.
Herr Grefven pcb Landt-Marskalken hemställde
om icke med pröfningen af Herr von
Jdohenhauseps motion, kunde tills vidare anstå,
Bifölls.
74
D«n l Luguslii et m.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marjknlken
föreslog, att valet till Ridderskapets och
Adelns Fuilmägtige i Banken , måtte på förmiddagen,
samt valet till Fuilmägtige i Riksgälds-
Contoiret, pä eftermiddagen i morgon
verkställas.
Bifölls.
Företogs till pröfning Bevillningsutskottets
den 16 sistledne Julii under N:o 21 afgifne
samt den 19 derpå följde eftermiddagen, på
bordet lagde Memorial, rörande sättet för
kostnadernes bestridande till Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens förmälning och verkställde
utrikes resa.
Grefve af Ugglas, Gnjlaf: Jag får under
ställa
Riddefskapet och Adeln till hvad ändamål
dan af BevillningsUtskottet föreslagna remiss
till StstsUtskottet skulle tjena. StatsUtskottet
har från början behandlat målet. Det
bl ef dit återremitteradt. Utskottet svarade,
och Riksens Ständer stadnade uti lika beslut.
Utskottet har sedan sökt, att sammanjemka
besluten. I anledning af det sista jemknings,
förslaget» har Bonde-Ståndet yttrat, att ”Ståndet
i så måtto godkände förslaget, som Stänget
biföll, att redactionen af Riksens Ständers
”expedition må, i likhet med Preste - och Bor”gareStåndens
beslut, innehålla: dels att 300,000
?’R;dr skola af Saltpstterfonden utgå, icke såsom
Den i Augustii c, m,
75
''förskott, utansäsom en utgift, derför ingen ersätt*
”ning fonden tillflyter i dels ock, att den summa
”Riksens Ständer i underdånighet erbjudit, skall
”utgifvss med berörde 390,000 R;dr af Saltpeter*
”fonden och de öfriga 300,000 R;dr (sorn Iplif—
J,vit anviste att förskottsvis erläggas af Riks”gäldsContoirets
medel, till den del, somafre»
?’dan varande tillgångar icke kan bestridas)
”tagas i beräkning vid den hlifvandc RevilR
"nings summans bestämmande, utan att någon
Vsärskild brölloppsgärd må äga rum.” Jag kan
ej för mig göra fattligt annat, än att tre Stånd
beslutat att Saltpetterfonden skall tillskjuta de
300,000 R:dr; och att de öfrige böra vid Bevillningen
iagtiagas; men Bonde-Ståndet har
tillagt: ”att som BondeStåndet, vid dess ifra-,
”gavarande bifall fästat det vilkor, att förstnämnde
3oo,ooo R:dr borde vid bevillnin”geqs
fördelande, ersättningsvis komma jord-*
”bruket och Städernes jord tillgodo, genom re”partition
å andra näringar eller articlar, så
”skulle sluteliga afgörandet af nämnde vilkorj,
”betragtadt såsom en Bevillningsfråg*, framdeles,
sedan B.evilloings-Utskottet deröfver
”blifvit hö,rdt, öfverlemnas till Riksens Slängder»
Bevillnings-Utskott, i sammanhang med
”öfrige Bevillningsgrunder.” Jag kan således
icke inse att annat af saken återstod att afgöra,
än Qm Bonde-Ståndets, vilkor skulle blifva
beståndande, att nemligen lindring i Bevillningen
skulle lemnäs jordbruket, eller om detta
vilkor skulle försvinna. Detta mätte ovedersägeligen
tillhöra Bsvillnings-Utskottet, för
att sedan komma till Nämnd, om Stäuden sig
Den i Augustii c, ml
iake förena. Att de två öfrige Stånden ej
öfverlemnat frågan till Bevillnings-Utskottet,
kommer sig derutaf, att de ej gjort någon erinran
vid jemkningsförslaget. Men sedan BondeStåndet
beslutit en sådan remiss, är det ej
något hinder för Bevillnings-Utskottet att, i
anledning deraf, framställa sin tanka. Jag får
derföre ödmjukast anhålla, att Betänkandet
måtte återremitteras till Bevillnings Utskottet,
på det Utskottet må yttra sig öfver denn^
fråga.
Herr Tham, Wollrath: Då BondeStåndet
ensamt, gjort det vilkor, att jorden skulle f&
ersättning, men intet af de öfrige Stånden deruti
instämt, tror jag ej, att Bevillningsutskottet
pä förstnämnde Stånds ensamma begäran,
kunnat dermed befatta sig. Dessutom är det
ej verkställbar!, ty Bevillningen måste först
beslutas innan den kan reparteras, och mankan,
väl ej besluta afdrag af en bevillning, som ännu
ej är fastställd. Detta har varit orsaken till
Bevillningsutskottets framställning. Skulle nu
en återremiss beslutas, lärer Utskottet förmodeligen
inkomma med det svar, att Utskottet
ej kan repirtera något sorn ej är beviljadt.
Man kan ej eller rabattera något på bevillningen,
ty då uppkommer Statsbrist.
Grefve af Ugglas: Det är ej fråga om här
att Utskottet skall repartera eller icke repartera
något, Jag instämmer deruti, att det vöre
högst svårt, att ställa så till, sorn BondeStån™
det yrkat, men hela frågan reducerar sig der^
Den i Augustii e. irt,
77
hän, huruvida en sådan lindring bor eller kan
existera. Då nu en sådan fråga framställes
och skall efter ett Utskotts Utlåtande afgöras,
så hemställer jag, om ej det är ett mål, sorn
sorn af Bevillningsutskottet bör föreläggas Ständerne,
enär detta Utskott lämpeligast kan framställa
skälen för eller emot den begärde lindringen.
Herr Grefven och Lcmit MarJkalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg Bevillningsutskottets
Memorial böra i anledning af de utaf
Grefve af Ugglas dervid gjorde anmärkning
gar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 24
sistledne Julii under No 38 afgifne samt den
»9 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, rörande decharge för Herrar BancoFullmägtige,
i afseende på deras efter sista
Riksdag öfver BancoVerket förde Styrelse.
Friherre Cederfiröm , Jacob: Då BancoUt
skottets
nu uppläste Utlåtande, börjar med ett
tillkännagivande om en anmärkning emot Full.'
mägtige , är det väl nödigt att Ridderskapet
och Adeln tager kännedom af anmärkningen,
innan Ståndet sluteligen beslutar om dechargen.
Jag hemställer således om icke antingen Utlå
-
Dm i Augusta e. M,
fandet bör återremitteras, så att man får vetä
anmärkningens innehåll, eller ock, i händelse
den finnes upptagen uti Utskottets Betänkandö
rörande byggnaden vid Bancohuset, öm ej detta
Utlåtande, i sammanhang med Byggnads^
Betänkandet bör pröfvas.
Friherre Rålämb, Claés: Såsom Ledamot
älf BancoUtskottet, får jag tillkännagifva, att
anmärkningen finnes upptagen uti Utskottets
Betänkande angående byggnaden vid Bancöhuseh
Herr
Grefven och Landt Mav /kalken hemställde,
i anledning häraF, om icke BancoUtskottets
den 23 sistledne Julli under N:o 37 afgifne
samt den 29 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtande, angående den för Bankens
räkning verkställde påbyggnad å dess så,
kallade Archivi hus jemte bebyggandet af deri
angränsande Kyselska tomten, finge i sammanhang
med BancoUtskottets Utlåtande om decharge
för Herrar BancoFullmägtige nu äfvefi
till pröfning företagas,
Bifölls*
Härefter upplästes BancoUtskottets Utlåtande
N:o 37,
Friherre Cedirjlröm: Utskottet har först
anmärkt, att, i afseende på byggnaden, ej någon
bestämd skillnad blifvit gjordt emellan dea
gamla reparation och den nya byggnaden; mea
Den t Augustii e, rit;
den omständigheten är redan af förra Ständer
granskad och hörer således icke till närvarait-,
de BancoUtskotts pröfning. En annan omständighet
saknar jag , nemligen, huruvida de af
professor Gjörvell uppgjorde ritningar och kostnadsförslag
äro behörigen granskade af ÖfverIntendentsEmbetet.
Om de behörigen godkände,
hade blifvit öfverlemnade till BancoStyrolcen,
sä skulle jag icke hafva trott att så störa missförhållanden
hade kunnat äga rum. Det är af
Utskottet ytterligare anmärkt , att en stor del
dagsverken genom bristande tillsyn åtgått £
men Utskottet tillägger , att denna tillsyn egenteligeö
tillhört Banco-Commissarien Kjel-;
lin, Och icke Fullmäktige. Det vöre interressant
att Veta , i hvad form instructiöa för
BancöCommissarien Kjellin är utfärdad, för att
erfara, öm Fullmäktiges åtgärd ej kunde sträcka
sig längre. Utskottet har vidare vitsördat,
att räkenskaperne varit till ziffran riktige och
försedde med vederbörlige verificatiönet, och
att således icke med hopp om framgång, någon
anmärkning kunnat ske. Detta yttrande
förutsätter att Utskottet Vät tror anmärkning
äg* rum, ehuru formen hindrar dess beifrandé.
jag skulle tro att der ej ett beifrande i laglig
våg kan ske, der bör ej eller anmärkning
Framställas, emedan den ej då kart göras bevislig.
Det förefaller ock uti Utskottets anförande,
att åtskilige arbeten blifvit förrättade
om ttätterne. Jag har svårt föreställa mig,'
att arbeten behöft ske om r.ättefne; Contröllert
är då svårade. Det vöre väl om Utskottet
hade upplyst, hvaruti sådane arbeten bestått,
8o
Den x Augustii e. m,
och om sådant af Fullmäktige varit tillåtit uti
Kjellins instruction. Jag skulle ock önska, att
om Ridderskapet och Adeln återremitterar Betänkandet,
Utskottet måtte lemna mera specifique
uppgift på de anmärkningspunkter, vid
hvilka det fästat sig, och att Utskottet dervid
måtte utlåta sig öfver de föreskrifter, Fullmäktige
erhållit af föregående Ständer, om instructionen
för BancoCommissarien Kjellin, i hvilket
afseende han gått utom denna instruction
eller uragtlåtit tillkännagifva att kostnaden öfverskred
förslaget; om han lemnat en sådan
uppgift, hvad åtgärd Fullmägtige vidtagit; och
om han icke afgifvit den, hvad anstalter Fullmäktige
gjort för att komma till kunskap om
ett sådant förhållande, då requisitionerne på
penningar, utvisade kostnadsförslagets öfverskridande.
Jag underställer om ej Betänkandet
med desse anmärkningar bör återremitteras,
och i sådant fall tror jag ej eller att frågan
om decharge nu Kan afgöras.
Friherre Rolamb: Till besvarande af Fri
herre
Cederströms anmärkningar, får jag ärari1
anföra: att orsaken, hvarföre Utskottet, som vid
revision af räkenskaperne för Bancobyggnaden,
funnit dem ordentelige och till ziffran väl förde,
det oagtadt, gifvit anledning till anmärkning
varit, att sedan den nya ByggnadsDirection blef
organiserad, lät Utskottet genom Herrar Fullmäktige
föranstalta; det en besigtning genom
ÖfverlntendentsEmbetet skulle företagas å den
verkställde delen af byggnaden jemte gransk-'
Den I dugusiii e. m
-
81
ning af förslaget på den återstående delen.'
Som denna åtgärd var af en sednare dag än
Betänkandet och resultatet således ej kändt,
ansåg Utskottet denna mening böra inflyta, i
händelse frågan om någon ersättning kunde
uppstå.
Hvad instructionen för BancoCommissarien
Kjellin beträffar, så är dess befattning grundad
på äldre BancoOrdningar och sednast på
1800 års beslut, der RevisionsCommissarien äe
uppdragit, besörja om allt hvad till byggnad
och reparationer hörer.
I afseende på Frågan, huruvida Herrar
Fullmägtige uppfyllt den instruction, de af
föregående Ständer bekommit, så finnas alla de
åtgärder, Herrar Fullmägtige vidtagit, utveck-i
lade och anförde i de Bilagor, som åtfölja Betänkandet,
men hvilka ännu ej blifvit uppläste.
Herr Cedsrfchjéld, Pehr Guftaf: En vård
Ledamot har funnit underligt, att man låtit arbeta
om nätterna, och trott att sådant bordt
ske endast om dagen. Jag har väl ej någon
egen kännedom om förhållandet i Banken; men
jag kan likväl lätt föreställa mig alt reparationer
och förändringar kunna vara nödige i de
rum, som dageligen begagnats, och att således
nätterne måst dertill användas.
Ridd, o, Ad, Prot, VII, Band.
6.
82
jyen x Augustii e. ni.
Härefter blefvo, uppå Friherre Cederstroms
begäran, de vid BancoUtskottets Utlåtande
N;o 37 fogade Bilagor uppläste.
Friherre Cederjlrom: Af den nu uppläste
samlingen af Fullmägtigeg Protocoller, och
Commissariernes skrifvelser samt Professor Gjörvells
promemoria, har jag funnit den väsenteliga
anmärkning , att på Commissariernes anmälan
om nödvändigheten af byggnaden , utfärdade
Fullmägtige ordres om uppgörande af
ritning och kostnadsförslag; men en sådan ritning
finnes ej af handlingarne vara godkänd.
Tvärtom inhämtas att orsaken, hvarföre ej entreprenad-auction
kunde anställas, var den, att
ritningen ej var fullständig. Det förekommer
ock att en besigtning och värdering blifvit
gjord af Herr Westin, BancoCommissarien Kjel»
lin och Professor Gjörvell; men ingenstädes finnes
upplyst, huruvida denna besigtning befunnit
förhållandet rigtigt. Sedermera har en annan
besigtning blifvit hållen af Herr Sandberg,
Herr Westin, f, d. Talemannen Lars Olsson,
med flere; men äfven då följde icke något sakkunnigt
pröfvande och godkännande. Herr Westin
fick sedan uppdrag att taga kunskap om
byggnadens fullgörande; men resultatet af denna
uppsigt finnes ej af nu uppläste handlingar.
Det befalldes af Fullmägtig, att eerskilte
räkningar skulle föras öfver reparations- och
cybyggnadskostnaden ; likväl innehåller Utskottets
Betänkande, att sammanblandningen af räkenskaperna
gjorde controlien omöjlig. Derefter
antyddes, på Revisorernes befallning,
D en i Augustii e, ut,
§3
Professor Gjörvell att uppgöra en fullständig
ritning och kostnadsförslag, så att det återstående
af byggnaden kunde på entreprenad upplåtas.
Professor Gjörvell inkom i anledning
deraf med åtskilliga frågor till Fullmägtige,
och tillstyrkte att arbetet skulle ske efter räkning,
men att tillika en stor del skulle sättas
på beting. När det sedan upplystes, att detta
ej skedde på beling, blef Gjörvell uppkallad,
och då befanns att det blott var kakelugnars
uppsättande med mera dylikt arbete, sorn skolat
ske på biting, emedan det öfrige arbetet
ej sålunda kunde verkställas Sluteligen efter en
lång tid begärde Professor Gjörvell, att till
ritningen få tillägga hvad förändringar, som
kunde erfordras, och det bifölls. Således ännu
en liten tid innan byggnaden inställdes, var
ritningen under arbete. Ett sådant förhållande
måste medföra oberäkneliga kostnader; och
detta har inledt Fullmägtige uti godkännande
af reparatiooer och byggnader, utan att beräkna
felaktigheten af dem- Det är denna egenteliga
anmärkning jag af handliagame funnit
skäl att göra emot Fullmägtige. Jag har
vid det hastiga uppläsandet ej kunnat så specielt
fatta allt , att jag kan garantera att icke flera
anmärkningar af större vigt kunna finnas; men
om återreiniss beviljas, tror jag att Utskottet i
alla fall kan häraf hafva den ledning, sorn kan
sätta förhållandet i lull dag,
Herr Tham, Wollrath-. Så väl af BancoUtskottets
berättelse, som af de anmärkningar
Friherre Cederström frams.äldt, lärer man tärn
-
84
Deri i Au%iistii c, nt.
me li gen finna , att Tid dann* stora byggnad,
lika som ofta vid andra byggnader, betydeliga
missräkningar skett. Detta är ganska illa, men
fråga är nu, om de kunna Isda till ansvar. Ea
ännu angelägnare fråga vöre , om d*t är utrönt
att byggnaden svarar emot ändamålet.
När man nu skall företaga saken, delar den
sig uti två delar: den första oin någon anmärkning
kan äga rum mot Fullmägtige sorn bör
leda till ansvar; dea andra om något ansvar
kan pattås mot dem, som verkstält byggnaden
eller dervid haft närmaste tillsyn. Hvad
den första frågan angår, synes det mig genom
Utskottets Betänkande tillräckeligen upplyst,
att inga sådana anmärkningar emot Fullmägtige
kunna äga rum som leda till ansvar. Således
hemställer jag, huruvida i det fallet, återremiss
kan behöfva®. Jag tror ej att den bör
beslutas» utan tillstyrker att decharge måtte
bifallas, ty, i afseende på den andra frågan, om
af de underordnade någre fel blifvit begångrfe,
lärer det icke kunna förmås de blifvande
Fullmägtige att hålla dem till rätta och skaffa
ersättning, om det kan eller bör ske.
Då Fullmägtige icke kunna ställes till ansvar
för dem, som verkställt byggnaden och
dervid haft tillsyn, ej står i sammanhang med
dechargen, hemställer jag om en återremiss, i
afseende på Fullmägtige, kan gagna, eller
bör komma i fråga. Jag önskar, att saken nu
måtte blifva afgjord, och tillstyrker bifall å Utskottets
Betänkande.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Ja8
Dea i Augustii e, m.
H
år helt och hållet förekommen af Herr Tham,
och förenar mig i dess yttrande. Jag tror att
dechargen, sådan Utskottet tillstyrkt den, bör
af Ridderskapet och Adeln kunna bifallas.
Herr Grefven och Landt Mar [kalk en frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg Banco-Utskottets
Utlåtande, angående de för Bankens räk*
ning verkställde byggnader, böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskott
tet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition tili bifall af BancoUtskottets
berörde Utlåtande, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde
derefter, om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla BancoUtskottets Utlåtande, rörån*
de decharge för Herrar Banco Fullmägtige, i
afseende på deras, efter sista Riksdag, öfver
Banco-Verket förde styrelse.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls Stafs-Utskottets
den 9 sistledne julii under N;0 305 afgifne
samt den 29 derpåföljde eftermiddagen
86
JÖrn i Auguila t. mi
på bordat lagde Berättelse och Utlåtande om
Riksgälds-Verkets tillstånd och förvaltning.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
Stats-Utskottets den >24 sistledne Julii aflåine
samt den 29 derpåföljde eltermiddagen på bor»
det lagde tvenne Memorial:
Nm 333. Angående grunderce för den
blifvande Bevillningen; och
N;o 334. Angående en utvidgad fribrefsrätt
för Städernes Magistrater; fann Ridderska»
pet och Adeln > att berörde Memorial borde
till Bevillnicgs-Utskottet öfverlemaas,
Då nu å nyo föredrogs Förstärkta Stafs*
Utskottets den 24 sistledne Julii under N O
335 aflåtne samt den 29 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
anslag till inköp af Astronomiska Instrumenter
för Observatorium i Stockholmfann Ridderskapet
och Adeln att samma Memorial borde
till Stats-Utskottet öfverlemnas,
Efen 1 jfugustii c. m, 87
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 8 sistledne Julii under N:o 120 afgifne
samt den 19 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagda Betänkande, angående föreslagen ani
dring i 9 Cap. Utsöknings-Balken och 25 Cap,
Rättegångs-Balken.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
8 sistledne Julii under N:o 121 afgifne, samt
den 19 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående yrkad befrielse
från bysättning för löftesman, som ingått proprie-borgen,
så länge sjelfva gäldenären är
inom Riket tillgänglig.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric: Då intet
land på jorden, utom Sverige, äger en så barbarisk
lag, sorn den, att hvilken, af godhjertenhet,
lättrogenhet, eller full anledning till
förtroende på en löpande Skuld-Sedel lemnar,
sin proprieborgen åt en vän eller slägting,
kan, enär denne antingen af slarf eller igenom
oförutsedda händelser sättes ur stånd att betala
sin skuld, icke blott förlora hela sin fasta
och lösa egendom, innan Gäldenärens tillgångar
tillgripas, utan äfven behandlas hårdare
än verkeliga brottslingar, hvilka efter 1 å 2
års Fästning sättas på fri fot, enär en borgensman
, medan den rätta Gäldenären ännu
åtnjuter sin personliga frihet, kan på obestämd
tid inneslutas i bäckte i och då det är allmänt
Den i Augustii e, m,
kändt, att, utom den a» mig åberopade händelse
i Nykoping, mångfalidige dylika i vårt
land inträffat, synes mig att Lagutskottet haft
orätt i att afstyrka den af mig föreslagne Lagförändring;
och det skäl hvarpå Utskottet
grundar detta afstyrkande, anser jag icke antagligt.
Ty att säga: Lagen bör icke ändras,
för det att bemärkelsen af proprieborgen hittills
varit sådan, är icke rätt, emedan just det
felaktige i denna bemärkelse är hvad som bör
ändras, och då en Borgenär bibehålies vid rättigheten
att företrädesvis hålla sig tili Borgensa
mannens fasta och lösa egendom och äfven vid
att i häckte inmana Cautionisten, bör denna
rättighet likväl icke kunna utöfvas, förr än
rätta Gäldenären icke är tillgänglig inom Riket,
och således icke kan med sin egen personliga
frihets förlust umgälla den förlust, bäti
idragit sine borgenärer.
Att icke önska afskaffandet af en så grym
och orättvis, hittills gällande tydning af ansvaret
för proprieborgen, synes mig vara stridande
mot, så väl hela Svenska Folkets, sorn
Ridderskapets och Adslns värdighet och ädelmod,
och då jag, till vinnande häraf, yrkar å~
tetremiss af Betänkandet, underställer jag Ridderskspets
och Adelns upplysta pröfning, dessa
mina nu anförda skäl till yrkande af en
Lagförändring, påkallad af både mensklighet
och rättvisa.
Herr Tham, Wollrath: Då jag till alla de-s
lar förenar mig med Friherre Skjöldebrand,
JDen I Augustii «. m.
S9
fean jag ej bifalla Lagutskottets Betänkande,
och anhåller få anmärka följande. Lagar böra
aldrig verka retroacift. Det är en annan
fråga, om denna lag6 upphäfvande kan värka
på de Skuld-Sedlar, sorn varit skrifne innan
denna lag utfärdas. Detta lärer ej gå an, ty
då skulle lagen vara retroactifj men det hindrar
dock ej att besluta en lagförändring, på
det sätt, att för alla Skuldsedlar, som äro ställde
till viss man eller ordrss, och utgifne efter
den nya hgens promulgerande, man ej får
hålla sig till Cautionistens person så länge
låntagaren finnes inom Riket.
Herr af Malmborg, Abraham: Herr Fri
herre
Skjöldebrand och Herr Tham hafva förekommit
mig och så fullständigt upptagit de
anmärkningar jag emot förevarande Betänkande
ämnat göra , att jag, med instämmande uti
desse Herrars anförande och anhållan om återremiss,
endast anser mig böra tillägga den
upplysning, att jag under 42 års Domarebefattning,
haft ganska många tillfällen erfara huru*
ledes nu varande stadgande om löftesmäns ansvarighet
, boredt en mängd redelige medborgares
ofärd och förstöring, då de, under välvillig
enfald och i okunnighet om rätta betydelsen
af det ansvar de sig åtagit, borgat
för samvetslösa Gäldenärer.
Jag har äfven, lika med Herr Friherre
Skjöldebrand, sett exempel derpå, att en vanartig
och samvetslös Son blottställt sin 70 års
gamla moder för det härda ödet, att dö i by
-
go
Den i Au^ustii e. m.
sättningsbäckte, om jag icke sjelf af christeligt
medlidande ansett mig skyldig af egne
medel på längre tid låna henne den summa,
hvarföre hon af välvilja oförsigtigt borgat,
men icke kunde så hastigt sorn fordrades betala
och icke möjeligen kunnat i häckte förvärfva.
Det vore derföre till och med ochristeligt,
om jag, vid frågan om den yrkade lagförändringen,
skulle tiga och dölja desse upplysningar,
som, jemte de gjorde anmärkningarne,
torda få åtfölja återremissen.
Uppå derefter af Herr Grefvtii och LandtMarksalken
gjord proposition, fann Riddergkapet
och Adeln för godt, att LagUtskottets Betänkande,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återförvisa.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 8 sistledne
Julii under N:o 122 afgifne samt den
19 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, angående yrkad ändring, dels
uti Kongl- Brefvet den 6 Maj 1767, i afseen-.
de på skyldigheten för sökander uti Utsökningsmål
hos Kongl. Maj ts Befallningshafvande
, att anmäla när sådane mål genom förlikning
eller annorledes förfallit, dels uti Kongl.
Förordningen den 31 Julii 1815, så vidt den
innehåller att vitén vid förklaringars infordxans
Den i Aususta e. m.
9'
de uli förenämnde mål, skola förklarande parter
iöreläggas.
Herr Ehrenborg, Casper'. Emot det af Lagutskottet
föreslagna undanrödjande af Kongl.
Brefvet af den 6 Maj 1767, så vidt det angår
vitets upphäfvande, har jag så mycket mindre
att erinra, som jag tror att det i flere Län
icke blifvit så tiilämpadt ; men då Utskottet
föreslagit att målen skulle, då de blifvit utställde
till commuoication, efter 6 månader afskrifvas,
derest inom samma tid förklaring
icke inkom, eller sökanden företedde communications-bevis,
kunde sådant innebära, att
en sådan afskrifning ej finge äga rum, då målet
vöre utstäldt til! påminnelser eller annan
prejiminair åtgärd, och icke fullföljdes. Derföre
tror jag, att ett annat uttryck bör väljas,
såsom till exempel, innan 6 månader ifrån dea
dag, då Communications resolution eller annan
åtgärd, hvarigenom förordnas om någondera
partens eller annor mans hörande i målet, blifvit
af Konungens Befallningshafvande meddelad-
Hvad åter angår, att böterne skulle upphäfvas,
för utebiifvet förklarande i skuldfordringsmål
, och att ej annat äfventyr derå
skulle följa, an målets pröfning på förhandan
varande skäl, så skulle följden blifva, att alla
gäldenärer, som vidkändes deras skuld, al-,
drig gåfvo någon förklaring, för att undvika
besväret och kostnaden till stämpladt papper
samt möjligtvis vinna någon tids utdrägt. Det
kunde val och vara detsamma, emedan de i
alla fall förpligtades till skuldens betalande,
9*
Den i sfugustii c. in.
men dertill fordras dock fullständiga handlingar.
Konungens Befallningshafvande vore
derföre nödsakad, att vid målets början så fullständigt
anteckna saken, att den på grund af
denna anteckning kunde afgcras, ty om ock
nya handlingar vid slutpåståendet företes, gifve»
ingen säkerhet derföre, att de äro do samin»,
som vid första ansökningen företeddes.
Jag tror således, att antingen det gamla vitet
bör qvarstå tills en allmän Lagförändring inträffar
eller ock att parten bör åläggas att inlemi
na ansökningen in dupplo, då det ena exemplaret
kan qvarstanna såsom grund för pröfningen,
ifall förklaringen ej inkommer i rigtig tid, i
hvilket sistnämnde fall det torde vara lämpeligt,
att antaga Lag-Comittéens förslag till 2
Cap. 3 och 4 §• §■ Utsöknings-B*lken.
Herr Grejven och Landt-Marskalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Lag-Utskottets Betänkande böra, i anledning
af Herr Ehrenborgs dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja,
Företogs till pröfning Lsg-Utskottets dea
8 sistledne Julii under N:o 123 afgifne samt
den 19 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande , angående yrkad företrädesrätt
för jordägare till betalning af brukare*
lösa egendom.
Dt’» i Augustii r, m.
93
Friherr© Ridderflolpe, Fredric, hade inlemnät
följande, som upplästes:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Ehrenborg, Casper: Jag finner väl att
Lagutskottet haft anledning att ej til! hela deas
vidd lemna bifall tili Grefve Gyllenborgs motion,
men lika med Herr Ribbing, tror jag att
ett bestämdt förordnande kunde gifvas att gröj
da ej finge tagas i mät för annat än för arrende,
af det skäl, att den naturligen är ämnad
till arrendets utgörande; hvilket åter ej kan
utgöra6, om dea användes till andra ändamål.
Jag går så långt att det i economiskt hänseende
vore nyttigt, om aldrig gröda finge utmätas;
derigenom råka egendomar i största vanmagt.
I öfrigt anhåller jag få fästa uppmärksamheten
på en serskild omständighet. I Adefiga privilegierne
och uti ByggningaBalken är stadgadt,
att Ridderskapet och Adeln sjelf äger rätt
att hos sine underhafvande göra utmätning. Detta
förändrades vid 1809 års Riksdag i så måtto,
att då frälseman föranlåta belägga med qvarstad
sin underhafvandes egendom, så fick likväl
utmätning först ske sedan vederbörande executor
den anbefallt, efter sökt handräckning inom 14
dagar efter qvarstadens verkställande. Genom
denna qvarstadsrätt, är Ridderskapet och Adeln
något betryggad, emedan man, dä man befarar
obestånd, kan med qvarstad belägga egendomen.
Då likväl detta tillkommit genom ett
Ridderskapet och Adeln förunnadt privilegium,
och ej är utsträckt till jordägare i allmänhet?
94
Den l 4 u gu st ii e, m.
men det synes billigt, att när Frälse-egendom
kan af alla ägas, alla må äga den med lika rätt,
så hemställer jag, om icke denna rätt, som Ridderskapet
och Adeln enligt privilegierne äger,
och till en del är bibehållen, må tilläggas hvar
och en jordägare , att nemligen med qvarstad
belägga sin underhafvandes egendom, medskyldighet,
att inom 14 dagar saken anmäla hos
vederbörande executor. I annat fall skulle me.
ningen af Författningen efter ordaförståndet vara
den , att ofrälse Säteriägare i detta fall ej
skulle hafva samma rätt som frälse.
Jag tror alt detta äfven i sin mon skulla
befordra det af Grefve Gyllenborg åsyftade ändamål,
och således bör kunna ingå i besvaran.
det af hans motion; men om ny motion i detta
afseende skulle anses erforderlig, får jag
denna min mening i sådan egenskap anmäla.
Herr von Francken, Auguft: Jag delar full
komligt
samma tankar Herr Ehrenborg yttrat,
och önskar följa kte 1 i gen åtcrremiss; men anhåller
att få fästa Högloflige Ridderskapts och
Adelns uppmärksamhet på den stora motsägel.
se som visar sig i detta Betänkande, hvari Lagutskottet
yttrar, att jordägaren förut haft den utväg
öppen, att i ArrendeContractet förbehålla fådane
vilkor, forn vid denna händelse gifva honom rätt
till landbonder fliljuiide från arrendet , oaktadt
samma Utskott i ett annat i förmiddag förehaft
Betänkande, anfört, att slika förord i ArrendeContract
äro utan verkan, äfven då Konungens
Befallningshafvande deruppå gifyit sitt Utslag,
Den I Augustii e, m,
95
så att besvärstiden i HofRätten forst mäste afbidag.
Denna motsägelse af Lagutskottet är
för stor att förbigås, men lika öfvertygad jag
är, att Utskottet icke velat råda jordägare till
uppgörande af olagliga Contracter, lika säker
är jag, att nämnde stora motsägelse , härleder
6ig från svårighet för Utskottet, att hitta pä
det rätta, hvilket jag hoppas hädanefter blir
hjelpt derigenom , att Utskottet lemnar mera
uppmärksamhet åt ordalydelsen i de inkomne
motionerne samt styliseringen i de från Utskottet
utgående Betänkande!).
Herr af Malmborg, Abraham: Då Herr Eh
renborg
och Herr von Francken upptagit de
anmärkningar jag ansett nödiga emot förevarande
Betänkande, får jag endast med dem instämma
uti anhållan om återremiss.
Herr Grefven och LandtMar(kalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskottets
förevarande Betänkande böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och remitterades tills
Lag- Utskottetr
Kongl. Majrts den 14 sistledne Julii aflat
-
S6
Den i Åugustii e, m.
ne, samt den 29 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Nådiga proposition till Riksens
Ständer, angående upphäfvande af 8 §• i
1 Cap- UtsökningsBalken samt ändring af 4 §.
i 45 Cap MissgerningsBalkcn och öfverskritten
till samma Capite! och Balk.
Föredrogs å nyo Kong!. Mapts den i4
sistledne julii aflåtne samt den 29 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Nådiga proposition
till Riksens Ständer, med förslag till
författning om fast egendoms försäljning å
Lotteri.
Hery Ehrenborg, Casper: Då denna propo
sition
nu till Lagutskottet remitteras , vigar jag
framställa några tankar härom. Jag har genomläst
hsndlingarn®, och tyckt mig finna, af
de deri upptagne yttrandes, att vederbörande
(med undantag egenteligen af Herr JustitieRå—
det Manneretam) mera uti juridiskt och oeconomiskt
äa uti moraliskt afseende betraktat
ämnet, och jag skulle derföre önska, att Lagutskottet
mera ville fästa afseende på den moraliska
delen. Jag befarar att vinglerier och
stora olägenheter uppkomma, då sjelfva fastig,
heterne göras till föremål för spel och derigenom
att speculationen drages från sådan omtanka
och näringsflit, sorn långsamt men säkert
bareder förkofran, till speculationen att utan
moda hastigt rikta sig, och att det kan vara
betan
-
Ifc.n i Aagusta e. m,
97
betäuköligt, huruvida Staten bär gifva anvisning
å en utväg att bereda vinst åt ett färre,
men förlust åt ett större antal medborgare, titan
att likväl i förväg yttra mig om den oeco^
nomiska fördelen öfverväger den moraliska olägenheten
eller ej, får jag blott yttra min öfvertygelse,
att den oeconomiska fördelen skall
vara mycket stor och den moraliska olägenhet
ten mycket liten, om den förra bör förmå oss
att öfverse med den sednare. Skulle denna lag
antages, så hemställer jag, om icke stadgandet
blott bör vara temporairt, till afhjelpande af
en tillfällig förPdgenhet, men icke såsom en
ständig lag antagas. Äfven får jag hemställ*
till Lagutskottet, om icke det blir nödigt, i da
fall, då Konungens Befallningshafvande sluteligen
skola besörja om fördelningen af Lotterimedlen,
att en föreskrift lemnäs om utfärdande
af tidig kungörelse, hvarigenom alla vederbörande
till en viss tid kallas, så att de få
tillfälle att bevaka sin rätt. Detta är så mycket
angelägnare, som lagförslaget ej hindrar, att,
sedan en egendom blifvit anmäld till bortspel-i
ning , den genom köp eller på annat sätt kan
öfvergå i annan mans ägo. Likaledes har jag
af erfarenheten funnit, attsådane enskifte liquiw
dationer, betydeligen öka göromålen vid LandsCancellierne,
och tror således att det vore lämpeligt,
att LandsSecreterarne för sådane göromål,
erhålla lika procent, som för fastigheters
executiva försäljning. Detta anförande anhål
-
Ridd o. Ad, Prot, Vll. Band.
Den i Augnstn t. ni,
ler jag måtte få åtfölja remissen till Lagutskottet.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog*
att så väl Kongl. Maj:tg högstberörde Nådiga
proposition, sorn Herr Ehrenborgs, i anledning
deraf nu afgifne yttrande, måtte till Lagutskottet
remitteras j hvilket biiölls.
Upplästes och lades pl bordet följande
från nedannämndc Utskott inkomne Utlåtanden:
Från Staisötskottet:
AF den 35 sistledoe Julii:
N:o 347. I anledning af väckt motion om
ändring i förvaltning af Strömsholms och
Kungsöhrs Kungsgårdar.
N:o 348. I anledning af väckt motion,
om förlängning i arrendetiden af Strömmingsfisken.
Af den 26 sistledne Juliil
N:o 349. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande om NummerLotterilnrättningen.
Af den 25 sistledne Julii i
N:o 350. Angående förrättid revision tf
Postverkets räkenskaper.
N:o 35 * - Angående verkställd granskning
af ChartaeSigillatcc-medels redogörelsen.
Af den 26 sistledne Juliii
N:o 352. I anledning af Vaktbetjeningens
vid RiksgäldsContoiret ansökning, att f&
tillgodonjuta så kallade Skopenningar.
Från Stats- ock Banco- Ut/kotten:
Af den 26 sistledne Julii:
353. I anledning af gjorde antnärkningar
vid Utskottens förut meddelte Betänkande
, angående förre Handlanderne J. B.
Kocks och Jonas Ståhles bysättning för skulder
till Malmö f- d. Discont.
Från BevillningsUtskottet t
Af den 26 sistledne Juliu
N^o 26. Angående den af Städerne utgående
Salu accisen och dess upphörande.
Från Allmänna Befvårt- och Economit Ut [kottet:
Af den 18 sistledne Julii:
N;o 152. Om inrättning af Porto Franco
samt åtföljande Nederlags-rättighet för Ön
Gottland.
/
*00 D«i i .Jngttjtii e. hH
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglo?!.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Siockholm förmiddagen
den i Augusti 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 8 sistledne Juli» under N:oi|9
afgifne samt den 15 derpåföljde förmiddagen
på bordet iagde Betänkande öfver vackt motion,
angående jordägares rättighet till arrendatorns
afhysande, när arrende-contract ej
uppfylles; blef samma Betänkande, i anledning
af åtakillige Ledamöters dervid gjorde anmärka
ningar, till Lagutskottet återremitterad!. Ut
Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades föl -  jande Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
den 8 sistledne Jul» afgifne samt den
15 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden:
N:o 131. I frågan om sättet af och tiden
för Hammarskattsjernets utgörande.
N:o 132. I frågan om yrkad vidsträcktare
frihet, i anseende till Tackjernstillverkningen
och Tackjernshandeln.
N:o 133. Angående yrkad likhet i rättigheten
tili nya Smidens anläggande så i sodra
sorn norra ortcrne.
Deri i Allgusin e, m.
134. I frågan om yrkad rättighet tillut.
vidgande af Stångjerns och Ämnessmidet »
Riket.
N o 135- Angående ett noggrannare fullgörande
af tle med Bergsmansbemmans besittning
förenade föreskrifter. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 8 sistledne Julii under
N o 37 aflåtne samt den 19 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, innefattande
förslag till uppbäfvande af ett tillägg i 6:te
momentet 1 §. Tryckfrihetsförordningen; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att berörde
förslag, till den behandling 56 §. Regeringsformen
föreskrifver, godkänna. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 9 och 16 sistledns
Julii under N ris 306 och 309 afgifne samt den
19 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden:
x) I anledning af väckt motion om undersökning
rörande utgifterne vid GarnizonsSjukhusbyggnaden
i Stockholm.
2) I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, uppå underdåniga ansökningar om nedsättning
i arrendet för Högsta och Lunda hemman.
Ut Supra.
S. t>. Föredrogos å nyo och återremitte
-
Den r Au gust n c. m.
rldes, på grund af dervid gjorde anmärkningar,
följande StatsUtskottets den 16 och 2 8
gistledne Julli afgifne samt den 19 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden;
No 308. I anledning af Kongl Maj fs
Nådiga proposition, angående fastställande af
årlig underhållssumma och Enkesäte för Hennes
Kongl. Höghet Kronprinsessan, i händelse
Hennes Kongl* Höghet blefve i Enkestånd
försatt,
N;0 310* I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga remiss, uppå Öfversten Carl Silfverekjölds
underdåniga ansökning om ersättning
för det af honom* vid Pommerns afträdande ?
förlorade accord, m. m, Ut Supra*
S. D* Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 18 sistledne Julii, under No 311
afgifne samt den 19 derpå följde eftermiddagen
p& bordet lagde Utlåtande, i anledning af väckt
motion om ett årligt arfvodes anslående för
ÖfverDirecteuren Schwartz; fann Ridderskapet
och Adeln för godt bifalla det i Utskottets Utlåtande
upptagne sednare akernatif, eller att
Riksens Stäader borde hos Kongl. Majtt i underdånighet
anhålla, att Kongl Majt måtte i
Nåder låta af ManufacturFonden tilldela ÖfverDirecteuren
Schwartz ett lämpligt ärligt arfvode,
emot skyldighet å hans sida, att på vissa
bestämda tider hålla Teehnologiska föreläsningar,
Ut Supra.
Den i Augusti i e, m.
D. S Vid förnyad föredragning af Statssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut6kottens
den 30 sistledne Junii under N=o 307
afgifne samt den 19 derpå följde Julii eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af väckte motioner om förseglade anbuds
afskaffande, eller om en förändrad ordning
för deras öppnande vid entreprenad-auctioner;
blef samma Utlåtande, på grund af dervid
gjorde anmärkningar, tili Utskotten återremitteradt.
Ut supra.
S- D, Remitterades till
Riddarhus -Ut Jkoitet:
Håres Excellence Herr Grefve De la Gardes,
Jacob, motion, att de så kallade Thamiske
föreläsningarne hädanefter alltid må bållås
i Secreta Utskotts-Salen å Riddarhuset; jemte
de af åtskillige Ledamöter, i anledning deraf,
denna dag afgifne yttranden. Ut supra.
S, D» Vid förnyad föredrfgning af StatsBanco-
och Lag-Utskottens den 18 sistledne
Julii under N:o 314 afgifne samt den 19 derpå
följde ettermiddagen på bordet lagde Betänktnde,
angående väckte frågor om enskilte
personers rättighet att utfärda invisningar,
ställde till betalning tf andre enskildte, samt
beskaffenheten af de fordringsanspråk, som derigenom
uppkomma; blef samma Betänkande,
pi grund af åtskilliga Ledamöters dervid gjor
-
Den, I Augusti e, m.
de anmärkningar, till Utskotten återremitte-"
rädt. Ut supra.
Utdrag af Protocollet,hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den i Augustia 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevillnings-Utskottets
den 16 sistledoe Julii un.
der N:o 21 afgifne samt den 19 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, röjande
sättet för kostnadernes bestridande tili
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens förmälning
och verkställde utländska resa, blef samma
Memorial, i anledning af dervid gjorde anmärkningar
s till Utskottet återremitterad*.
Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos
Banco-Utskottets den 23 och 24 sistledne Julii
afgifne samt den 29 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 37. Angående den för Bankens räk-*
ning verkställde påbyggnad å dess så kallade
Archivi-hus jemte bebyggandet i sammanhang
dermed af den angränsande Kuselska tomten.
N:o 38. Rörande décharge för Herrar BancoFullmägtige,
i afseende på deras, efter sista
Riksdag, öfver BsncoVerket forde styrelse.
Ut supra.
Den I Au§witii e. m
105
S- D Föredrogs S nyo och bifölls StåtsUtskottets
den 9 sistledne Julii under N.o 305
atgifne sami den 29 derpå följde eftermiddagen,
på bordet lagde Berättelse och Utlåtande
om RiksgäidsVerketa tillstånd och förvaltning-
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Förstärkta
Stats-Utskottets den 24 sistledne Julii
aflåtne samt den 29 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde s:ne Memorial:
N:o 333. Angående grundeme för den
blifvande Bevillningen.
N;o 334. Angående en utvigad fribrefsratt
för Städernea Magistrater;
Fann Ridderskapet och Adeln, att berörde
Memorial borde till Bevillnings-Utskottet
öfverlemnas- Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Förstärkta
Stats Utskottets den 24 sistledne Julii
under Nro 335 aflåtne samt den 29 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
angående anslag till inköp af Astronomiska
Instruraenter för Observatorium i Stockholm;
fann Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
borde till Stats-Utskottet öfverlemnas,
Ut supra.
S. D, Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
detj 8 aistladna Julii under N;o 120
10Ö
Dtn x Augustii e. m.
afgifne samt den 19 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående
föreslagen ändring i 9 Cap. Utsöknings-Balken
och 25 Cap Rättegångs Balken, öt supra.
S D. Förodrogos å nyo och återremitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
följande Lag-Utskottets den 8 sistledne
Julii afgifne samt den ig derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Betänkanden;
N;o i2i. Angående yrkad befrielse från
bysättning för löftesman, som ingått proprieborgen,
så länge sjelfva gäldenären är inom
Riket tillgänglig.
Nio 122. Angående yrkad ändring, dels
uti Kongl. Brefvet den 6 Maj 1767, i afseende
på skyldigheten för Sökander uti Utsökningsmål
hos Kongl. Majtts Befallningshafvande,
att anmäla när sådane mål genom förlikning,
eller annorledes förfallit, dels uti Kongl.
Förordningen den 31 Julii 1815, så vidt den
innehåller, att vitén vid förklaringars infordrande
uti förenämnde mål, skola förklarande
parter föreläggas.
N:o 123. Angående yrkad företrädesrätt
för jordägare till betalning, af brukares löss,
egendom. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Lag-Utskottet:
Den i Augusta e. «*,
107
1:0 Kongl. Maj:ls den 14 sistledne Julii
aflåtne samt den 29 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Nådiga proposition till Riksens
Ständer, angående upphätvande af g §. i
1 Cap. LJtsöknings-Balken , samt ändring af 2 §.
i 45 Cap. Missgermngs-Balken och öfverskriften
till samma Capitel och Balk.
2:0 Kongl. Majits den 14 sistledne Julii
aflåtne samt den 29 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Nådiga proposition till Riksens
Ständer, med förslag till författning om
fast egendoms försäljning å Lotteri, jemte det
af Herr Ehrenborg, Casper, i anledning deraf,
afgifne yttrande. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om altonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Ig8 Den 2 /éu gutt ii f. m.
Lördagen* den 2 Augustii.
plenum klockan half till 9 förmiddagen.
Herr Grefven och Landt-Marskalken tillkännag«f,
att åtta ledigheter i Förstärkta Stats-Utskottet
inträffat efter:
N;o 42. Grefve Gyllenborg, Johan Henning;
N:o
46. Grefve Piper, Carl Claes;
Js;o 187. Friherre Sture, Gustaf;
N:o 501. Herr Pålman, Fullmågtig Herr
Rothlieb, Axel;
N:o 642. Herr von Becker, Carl Johan;
N:o 814* Herr Gyllenhaal, Lars Herman;
N:oi4i2. Herr Danckwardt, Carl, och
M;o 1505. Herr von Seth, Johan;
hvilka hvar efter annan roed Herr Grefvent och
Landt-Mar/kalkent tillstånd från Riksdagen afrest;
I följd hvaraf och då, sedan alla de af
Ridderskapet och Adeln utsedde 6 Suppleanter
bland de ordinarie Ledamöterne inträdt,
tvenne vacancer biand de sistnämnde likväl för
närvarande funnos; Herr Grefven och LandtMar&kalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade å nästa måndag den 4
denne* eftermiddagen utvälja sne ordinarie Le
-
damöter och 6 Suppleanter i Förstärkta StatgUtskottet;
hvilket bifölls.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i RiddarbusOraningen
blifvit uppläste, företog Rid—■
derskapet och Adeln jemlikt 66 §. i Riksdagsordningen,
Val af tvenne Ridderskapets
och Adelns Fullmägtige i Riksens Ständers
Banque; och befunnos, efter valförrättningens
slut, följande Herrar, genom de fleste
rösterne dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 84' Grefve Löwen, Fullmägtig Gref-J
ve von Schwerin, Fredric Bogislaus
• • .140 röster:
N:o 324. Friherre Ehrenheim,
Fredric, . -163 d'o.
No 362. Friherre Haij, Fullmägtig Herr
Hjerta, Johan Gustaf 162 d:o.
Högloflig# Ridderskapet och Adeln åtskilj-i
des klockan 12 på dagen.
In fidem Protocolli,
O. J, Lagerheim,
HO pen 2 Augustii e, m.
Lördagen den, 2 Augustii.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Sedan 45, 44, 45 och 46 §- § i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, företog Ridderskapet
och Adeln, jemlikt 67 §• i Riksdagsordningen,
val af 3:ne Riddetskapets och Adeing
Fullmägtige i Riksens Ständers RiksgäldgContoir,
och befunnos efter valförrättningens slut
kl 1 qvart till 9 om aftonen, följande Herrsr,
genom de fleste rösterne, dertill hafva blifvit
utsedde:
Nto 205. Friherre Åkerhjelm af Margretelund,
Gust. Fredr. 227 röster.
N:o 1861. Herr von Hartmansdorff,
August . . 132 dto.
N:o 1870. Herr von Rappollt, Fullmägtig
Herr Uggla, Göran
Gustaf . t 231 d:0.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
inkomne samt den 19 och 22 sistledne Julii
eftermiddagarne på bordet lagdeUtlåtanden:
Den i Augustii e. m.
i II
Af den 8 sistledne Julii:
N:o 138. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
angående töreslagne förändringar i Kgl.
Förordningen den 26 Februa.ii 1817, rörande
Socknestämmor och KyrkoRåd.
N;o 159. Angående befrielse för Bergssexman
att deltaga i skjutsningsbesvär.
Af den 9 sistledne Julii:
N;o 140. 1 anledning af väckt fråga om
förbud möt införsel af Danska hästar.
N:o 141- I anledning af väckte frågor,
angående Passevolanceafgiften och Beklädnadssättet
vid Kongl. Westgötha Regemente.
No 142. Rörande väckt fråga om stadgandet
af visse, föreskrifter i afseende på upprättandet
af Debet-Sedlar och meddelandet af
förbud för Häradsskrifvare att fordra betalning
för åbo-förändringars anteckningar i jordeboken,
samt gamle och bräcklige personers ute.
slutande ur Mantalslängderne.
Af den 16 sistledne Julii:
N;o 144- I anledning af väckt fråga om
förbud mot införsel af utländsk Humble.
N.o 145. I anledning af väckt fråga om
en förändrad grund för prestegårdsbyggnads
-
U2 Dm t Juguttii t. m.
•kyldighetens utgörande, der Stad och Land
utgöra en församling.
N:o 146. I anledning af väckt fråga, att
Rotehållare icke måtte åläggas transportera CcmT
pagniernas Tross- och Munderingspersedlar från
Munderingsbodarne till mötesplatserna.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från StatsUtskottet inkomne samt dea 22 och
39 sistledne Julii eftermiddagarna pd hordet
lagde Utlåtanden :
Af den 9 sistledne julii:
N;o 304. I anledning af f d. Ryttmästa"
ren Fredric Rappes underdåniga ansökning om
betalning för den så kallade Eckertska Obligationen
å 3000 R:dr Hamburger Banco, hvilken
uti RiksgäldsContoirets räkenskaper är
bokförd såsom utelöpande.
Af den 10 sistledne Julii:
N:o 316. I anledning af Kongl. Maj:*»
Nådiga proposition, angående anslag till kostnsderne
för Myntverkets iståndsättande.
N:o 317. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betan -  kinde, i frågan om Wadstena Klosterkyrkas
öfver
-
Den s Angustii r. m, Ug
öfverlåtande It Lands- och StadsFörsamlingar*
□e derstädes.
N:o 318. I anledning af Kongl. §Mij:ts
Nådiga Remiss uppå RiksdagsFullmägtigens för
Hernösands Stad underdåniga ansökning, ingående
Landshöfdinge Residenshuset derstädes.
Nto 320. I anledning af Kongl. Mtj:ts
Nådiga proposition om söndring från Bisp-Motala
Kungsgård r*f den ägorymd , sorn till anläggning
af Motala Köping derifrån erfordras.
N o 32 r. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, angående sökt eftergift af bristande
Arrende för lotten N;o 3 under Dahlby
Kungsgård.
N.o 32a. I anledning af väckte motioner,
om upphörande eller nedsättning af den nya
Roterings-afgiften inom Jönköpings och Elfsborgs
Län.
N:o 524. I anledning af Kongl. Majts
Nådiga Remiss i fråga om ersättning för en
brist i Kongl. HofStallets utfordring.
N:o 525. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, angående löne-tillökning för
Fjerdingsman.
N:o 327. I anledning af väckt fråga, angående
Rusthålls-afgifternes vid Skånska Can
valleriRegementerne utgörande i Spannemål.
; Kidd, 0. M. Prat. VII. Band.
t - -
8
IM
PfH * A ugust i i e, m.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
j6 sistledne Julii under N=o 326 afgifne samt
den 32 derpå följde eftermiddagen, på bordet
lagde Utlåtande, öfver väckt motion om
ränta för fordringar hos Kronan, enligt General
KrigsCommissariatets vid f. d. Arméen einot
Norrige åren 1815 och 1816 utställde fordringsbevis
Herr
von Hartmansdorff, Ajiguff: Jag utbe
der
mig att fästa Högloflige Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet å det serskildta förhållandet
med en af dessa fordringsägare Handlanden
Kullgren i Uddevalla. Denne hade blifvit
innehafvare af 12 000 R:dr uti anvisningar
å så kallade Uppbörds- och Afjlrifnings!hillder,
härrörande frän Norrska kriget. En
mängd af dessa lära hafva blifvit betalte inom
slutet af år 1816; men de Kullgren innehade,
blefvo det icke. Orsaken var den, att
en KrigsCommissarie Sundell, som utfärdat dem,
blifvit ohörd skyldig känd , att betala coursskilltud
på Norska sedlar, som han emottigit
i liqvid för Svenska Commissariatets fordringar
af Norrmän, hvilka inropat Krigsförrådens behållningar,
och att Sundeilska fordringsbevisen,
dem Kullgren emottagit, såsom god betalning,
äfven blefvo med qvarstad belagde.
När Sundell fått förklara sig och blifvit befriad,
upphäfdes jemväl qvarstaden å fordrings»
bevisen. Men då Kullgren sökte betalning,
hänvisades han till de från Commis*ariatets
Norrska gäldenärer möjligen inflytande
Ben s jiu*uslii i, m.
medel. Men sorn dessa personer voro i förlägenhet
hade de emedlertid af Kongl. Maj;t
fått längre eller kortare anstånd med liqviden,
och betalning för Kullgren uteblef än vidare.
Han sökte den sedermera här, och har ej efter
hvarjehanda uppskof, kunnat erhålla den förr
an förledit år 1822.
Således har han i 6 år oförskyldt blifvit
utan sin egendom, och utan ränta derå. Detta
lidande, och de resor han både hit och till
Norrige måst företaga , hafva vållat Kullgren
betydlig förlust, och jag hemställer till Högloflige
Ridderskapets och Adelns rättskänsla,
om ej billigheten kräfver att Kullgren, såsom
ett undantag, måtte få åtnjuta ränta för sina
penningar sedan den tid andre med honom lika
berättigade fordringsägare erhöllo betalning,
utan att vidkännas de kostnader, som för dess
erhållande drabbat honom. Om Ridderskapet
och Adeln finner dessa anmärkningar förtjena
afseende, anhåller jag atf Betänkandet måtte
återremitteras.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af Herr von
HartmansdorfFs dervid gjorde anmärkning, till
Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogos å nyo och bifollos Följande Från
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 29 sistl.
Julii eftermiddagenpi bordet lagde,Utlåtanden;
I i 6 Den 2 Augustii c., m.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OsconomieUt/kotten:
Af den 9 sistledne Julii:
N:o 330. I anledning af väckte motioner
om Fjerdingsmans aflönande m. m.
Af den 16 sistledne Julii:
N:o 331. Öfver väckt motion om ladugårds-skötselns
upphjelpande.
Från Stats- och Bevillnings- Utskotten:
Af den 21 sistledne Jul;i:
N;o 332. I anledning af väckte motioner
om aflöning för dem, sorn med uppbörden i
Städerne hafva befattning.
Justerades PleniProtocollen för den 25 och
28 sistledne Junii för- och eftermiddagarne,
den 1 sistledne Julii samt den 2:dra, 5:te och
7:de Julii för- och eftermiddagarne, äfvensom
den 10 Julii förmiddagen.
Upplästes och lades på bordel följande
från nedannärande Utskott inkomne Utlåtanden:
Från Stats- och B anén-Utskott en'.
Af den 30 sistledne Julii:
N:o 354. I anledning af förekommen fri»
J)en 3 Augusta «, m,
117
ga om lånebiträde af Allmänna medel för Trollhätte
CanalVerk, samt om upphörande för
framtiden af åtskillige afgilter för begagnade
Kronans tillhörigheter, hvilka af CanalBolaget
hittills utgjorts.
N^o 355. I anledning af det, på sätt
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, rörande ytterligare
anslag för fullbordandet af Götha Canal
innehåller, behöflige nya anslag af 100,000
R;dr Banco, till verkställighet af de, enligt arbetsplanen
för detta år, återstående arbeten.
N:o 356. 1 anledning af Kongl. Maj:tg
Nådiga proposition , angående ytterligare anslag
för fullbordandet af Götha Canal.
Från Statsutskott et:
Af den 24 sistledne Julii:
N:o 357. I anledning af verkställd granskning
af redogörelsen för de till Veneriska smit-:
tans hämmande anslagne medel.
Från Lagutskottet:
Af den 23 sistledne Julii:
N:o rö4* I anledning af återremiss å Utskottets
förut meddeldte Betänkande öfver väckt
motion, innefattande åtskillige föreslagne lagförändringar
till minskande af kostnader och
Hg Beti 4 Au^ustii e. m.
besvär för rätts-sökand© vid Rättegångars utförande.
N:o 135. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
angående yrkad rättighet för syskonebarn,
»arnt med hvarannan på sidan i svågerlag varande
personer, att ingå ägtenskap, utan att be*
höfva söka Konungens tillstånd.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 2 Augusti 1823.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllog följande
från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
inkomne, samt den 19 och sa sistledne
Julii eftermiddagarne på bordet lagde, Utlåtanden:
Af
den 8 sistledne Julii:
N:o 138. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående föresfagne förändringar i Kgl.
Förordningen den 26 Februarii 1817, rörande
Socknestämmor och KyrkoRåd.
N:o 139. Angående befrielse för Bergs?
Sexman att deltaga i skjutsningsbesvär©!.
Den 9 Juguslii e. in.
Af den 9 sistledne Julii:
N:o 140. 1 anledning af väckt fråga ora
förbud mot införsel af Danska hästar.
N:o 14 r. I anledning af väckte frågor,
angående Passevolanceafgiften och Beklädnadssättet
vid Kongl. Westgötha Regemente.
N:0 142* Rörande väckt fråga om stadgandet
af visse föreskrifter, i afseende på upprättandet
af Debet-Sedlar och meddelandet af
förbud för Häradsskrifvare att fordra betalning
för åbo-förändringars anteckningar i jordaboken,
samt gamle och bräcklige personers uteslutande
ur Mantalslängden.
Af den 16 sistledne Julii:
N:o 144. I anledning af väckt fråga om
förbud mot införsel af utländsk Humbla.
N:o 145. I anledning af väckt fråga om
en förändrad grund för pregtegårdsbyggnadsskyldighetens
utgörande, der Stad och Land
utgöra en församling.
N:o 146. I anledning af väckt fråga, att
Rotehållare icke måtte åläggas transportera Compagniemas
Tross- och Munderingspersedlar från
Munderiagsbodarne till mötesplatsen». Ut
Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från StatsUtskottet inkomne, samt den 22 och
39 sistlidna Julli eftermiddagarne på bordet
lagde, Utlåtanden:
Af den 9 sistledne Julii:
N:o 304. I anledning af f. d. Ryttmästaren
Fredric Kappes underdåniga ansökning om
betalning för den så kallade Eckertska Obligationen
å 3000 R:dr Hamburger Banco, hvilken
uti RiksgäldsContoirets räkenskaper är
bokförd såsom utelöpande.
Af den 16 sistledne Julii:
N;o 316. I anledning af Kongl- Majit»
Nådiga proposition, angående anslag till bostnaderne
för Myntverkets iståndsättande.
N:o 317. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i frågan om Wadstena Klosterkyrkas
öfverlåtsnde åt Lands-och. StadsFörsamlingarne
derstädes.]
N:o 318. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga*Remiss, uppå RiksdagsFullmägtigens för
Hernösands Stad underdåniga ansökning, angående
LandshöfdingeReeidencehuset derstädes*
Nto 320. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition om söndring från Bisp Motala
Kungsgård af den ägorymd , som till anläggning
af Motala Köping derifrån erfordras.
Den 2 Augusti/, e, m, 121
N:o 321. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, angående sökt eftergift af bristande
arrende för Lotten N:o 5 under Dahlby
Kungsgård.
N:o 322. I anledning af väckte motioner,
om upphörande eller nedsättning af den nya
Roteringsafgiften inom Jönköpings och Elfborgs
Län.
N:o 324- I anledning af Kongl. Majus
Nådiga Remiss i fråga om ersättning för en
brist i Kongl. Hofstallet® utfordring.
N:o 325. I anledning af Kongl- Maj:ts
Nådiga Remiss, angående lönetillökning för
Fjerdingsman.
N o 327. I anledning af väckt fråga, angående
Rusthållsafgifternes vid Skånska CavalleriRegemcnterne
utgörande i Spannemål. Ut
Supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 16 sistledne Julii under N:o
326 afgifne samt den 22 derpåföljde e. m. på
bordet lagde Utlåtande, öfver väckt motion om
ränta för fordringar hos Kronan, enligt General
KrigsCommissariatets vid f. d. Arméen emot
Norrige åren 18x5 och 1816 utställde
fordringsbevis; blef samma Utlåtande, i anledning
af Herr von Hartmansdorffs, August, dervid
gjorde anmärkning, till StatsUtskottet återremitteradt.
Ut Supra.
Ig* Dtn a Augusth e. m,
S. D. Föredrogo* å nyo och gillades följande
Irån nedannämnde Utskott inkomne,
samt den 29 sistledne julli eftermiddagen, på
bordet lagde Utlåtanden:
Frän Stats- Jamt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utjhotten:
Af den 9 sistledne Julii i
N:o 330. I anledning af väckte motioner,
om Fjerdingsmans aHönande m. m.
Af den 16 sistledne Julii t
N:o 331. Öfver väckt motion, om Ladtu
gårds-skötselns upphjelpande.
Frän Stats- och BevillningsUtskotteni
Af den 21 sistledne Julii;
N:o 332. I anledning af väckte motioner
om aflöning för dem, som med Uppbörden
i Städerne hafva befattning. Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj-i
des klockan ett qvart till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Ken 4 Au*uslii f. m.
Måndagen den 4 Augustii.
Plenum klockan half till 8 förmiddagen.
Sedan 4^» 44j 45 och 46 §. § i Riddarhus
Ordningen blifvit uppläste, företog Högloflige
Ridderskapet och Adeln val af 12 Electorer
och 4 Suppleanter, hvilka skulle äga, att, jemte
de öfrige RikaStåndeoa Electorer, jemlikt 97
och 98 §§. i RegeringsFormen , samt 63 §. I
Riksdagsordningen, utse Riksens Ständers Justitieombudsman
och dess Suppleant. Under
valet öfverlemnade Herr Grejven och LandtMarfhalken
klubban åt Grefve Lewenhaupt, Gustaf,
samt bortgick.
Efter valförrättningens slut, befunnos föl-!
jande Herrar, genom de fleste rösterne, hafva
blifvit utsedde till:
Ordinarie Ledamöter:
N;o 115. Grefve Lagerbjelke, Axel, 169 röster.
53. Friherre Leijonskjöld, Fullmägt.
Herr Tham, Wollrath,
- - - - 176 d:o
— 110. Friherre Taube, Carl W. 167 d:o
278- Friherre Beckfries, Fullm.
Harr Uggla, Carl, = 168 d:o
124
Veu 4 Augnslii /. m.
N:o’3I3 Friherre von Platen, Fullm.
Friherre Rålamb, Claes, 185 roster.
329* Friherre Adlerbeth, Jacob, 169 d:o
— 1149* Herr Hjärne, Carl Jacob, 166 d:o
1563. Herr Cederstråhle, Fullm.
Herr Kuylenstjerna, E. M. 169 dlo
1636. Herr Reuterskjöld, Axel, 104 d,‘o
1722. Herr von Wulfschmidt,
Fulim. Herr Elgenstjerna,
Wilhelm, - 169 dlo
__ I870. Herr von Rappollt, Fullm.
Herr Uggla, Göran Gustaf, 207 d:o
_ 1912, Herr Nordenskjöld, Otto
Gustaf, - - - 171 dlo
Suppleanter:
N:o 1861. Herr von Hartmansdorff,
August, - - - 75 rösten.
igg. Friherre Wrangel af A
dinal,
Henning, - - 52 d:o
_ 362. Friherre Haij, Fullm. Herr
Hjerta, Johan Gustaf, - 52 dlo
.. 84. Grefve Löwen, Fullm.
Grefve von Schwerin,
Fredric Bogislaus, - 49 dto
Högloflige Ridderskspet och Adeln åtskiljt
dea klockan half till 1 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim*
f)m 4 Att":t.uii c, m.
125
Mdndagen elen 4 Augustii.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Sedan 43, 44» 45 °ch 46 §. §. i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, företog Högloflige
Ridderskapet och Adeln val af a Ordinarie
Ledamöter och 6 Suppleanter i Förstärkta
StatsUtskottet, efter
N:o 42. Grefve Gyllenborg, Johan Henning.
46. Grefve Piper, Carl Claes.
187. Friherre Sture, Gustaf.
501. Herr Påhlman, Fullm. Herr Rothlieb,
Axel.
642. Herr von Becker, Carl Johan,
814 Herr Gyllenhaal, Lars Herman.
1412. Herr Danckvardt, Carl; och
1505. Herr von Seth, Johan.
Och befunnos efter valförrättningens slut,
följande Herrar, genom de fleste rösterna hafva
blifvit utsedde till:
Ordinäre Ledamöter:
N:o 78. Grefve Hård, Carl Gustaf, 137 röster.
_ 142. Friherre Leijonhjelm;
Fullm. Friherre Ridderstolpe,
Gustaf - - 102 d;o
B'n 4 Augustii é, m.
Suppleant tr:
K:o 1722. Herr von Wulfschmidt;
Fullm. Herr Elgenstjerna,
Wilhelm, - - - 9a röster.
__ 1563- Herr Cederstråle; Fullm.
Herr Kuylenstjerna, Eric
Magnus, - - - 83 d:o
__ 36. Friherre Mörner af Tuns;
Fullm. Grefve Posse, Claes
Fredric, - - - 85 d;o
775. Herr Mannerfelt, Fullm.
Herr von Hohenhausen,
Carl, - - - 84 d:o
1867. Herr Stenfelt, Fullm.
Grefve von Rosen, Axel, 84 d:o
3186. Herr von Wahrendorff,
Ander» - - - 83 d:o
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 9 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J, Lagerheim,
D*n 5 Ji ugust ii /. tn, 1*7
Tisdagen den 5 Augustii»
Plenum klockan 9 formiddagen.
Upplästes det, sistledne gårdag inför Riksens
Ständers Herrar Electorer, rörande valet
af Riksens Ständers Justitieombudsman, hällne
Protocoll, så lydande:
År 1823 den 4 Augustii sammanträdde
Riksens Höglofl. Ständers valde Electorer, för
att utse Riksens Ständers Justitieombudsman;
då, sedan en voteringssedel blifvit aflagd, samt de
öfrige voterings-sedlarne öppnade, rösterne beit
unnos håfve utfallit, som följer:
Tillförordnade Landshöfdingen, Förste
ExpeditionsSecreteraren och Riddaren
af Kongl. Nordstjerneorden,
Casper Ehrenborg, • - - 33 röster.
Förste ExpeditionsSecreteraren, Häradshöfdingen
Joh. Gabriel Riechert 11 d o
Lagmannen, Borgmästaren Johan
Ullberg, - - a d:o
Förste ExpeditionsSecreteraren och
Commendeuren med Stora Korset af
Kongl. WagaOrden, Friherre Lars
August Mannerheim, 1 d:o
Varande?! alltså till JuititiacOmbudsman
I ;g Den 5 Augusti /, m,
utsedd Herr tillförordnade Landshöfdingen ml
m. Casper Ehrenborg. Ut Supra.
Axel Lagerbjelke. Wilh. Faxe.
Th. A. Aspelin. Måns Mattisson*
Upplästes det, sistledne Gårdag inför Riksens
Ständers Herrar Electorer, rörande valet af
Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans Suppleant,
hällne protocoll, sä lydande:
År 1823 den 4 Augustii sammanträdde
Riksens Höglcfiige Ständers valde Eisctorer,
för att utse Riksens Ständers JustitineOmbudsmans
Suppleant, då, sedan en sedel blifvit aflagd
och förseglad, rösterne befunnos hafva
utfallit, som följer :
Förste ExpeditionsSecreteraren, Häradshöfdingen
Joh. Gabriel Richert 24 röster.
HofRättsRådet, Häradshöfdingen Carl
Petter Törneblad - - - 22 d:o
Lagmannen, Borgmästaren Johan
Ullberg - - - - 1 d:o
I följd hvaraf, och sorn således ingendera
erhållit den i 63 §. Riksdagsordningen stadgade
pluralitet, ny votering anställdes öfver
följande voterings proposition.
Den
ben 5 Augusti J m.
Den som bifaller, att Förste ExpeditionsSecfeteraren
Häradshöfdingen Richert skall varda
utsedd till Riksens Stärtdérs jiisiitiäe-Önibudsmans
Suppleant, voterar
Ja\
Den det ej vill» voterar
Neji
Vinner Nej med den i 63 §. RiksdagsÖrd.
bingen föreskrifne pluralitet, kdmrhér hy votering
att anställas, huruvida den person;
hvilken i ordningen näst efter Expeditibns-Sebreterareh
Richert de heste röstérne erhållit,
skall till Riksens Ständers Justiti&Ombudsiiians
iSuppleant varda utäedd.
Och befiinoösi sedan en Voterings-sedel
blifvit aflagd och förseglad, samt de öfrige
Sed larne öppnade, iröfcterhe häfva salunda iitfallit:
Ja
__ 37»
Nej — 20.
Och var således Förste Expeditiöns-Secretérsren
Johan Gabriel Richert utsedd till Riksens
Ständers justiäe-Ömbudsmaris Suppleant.
Ut supra.
Axel Lägérbjelké; Wilhelm Faxe.
Th. Å- Aspelin. Måns Mattisson.
Ridd. 0. Ad. Pr oi. Vll. Band.
9
Den 5 Ju gust i /. m.
Herr Grefven och Landt-Mar/kalken hemställde
om icke, sedan tillförordnade Landshöfdingen
Casper Ehrenborg blifvit vald, att intill
nästa Riksdag vara Riksens Ständers JusitiseOmbudsman,
samt Förste Expeditions-Secreteraren
J. G. Richert, blifvit utsedd att vara JustitiaeOmbudsmannens
Suppleant, Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpeligt anmoda ExpeditionsUtskottet,
att icke allenast derom uppsätta
en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t,
utan ock för nyssbemälte personer författa förslag
till behörige Constitutorial å nämnde befattningar.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grejven och Landt-Mar[kalken
anmodade Herrar Electorer, att innan nästa
Plenum utse en Ledamot i Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottet efter Herr
Ehrenborg, Casper, hvilken, såsom Riksens
Ständers Justitiae-Ombudsman, nu mera icke
kunde, enligt 41 §, Riksdags ordningen, med
sin befattning uti nämnde Utskott fortfara.
Förodrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
29 sistledne Julii eftermiddagen på bordet lag*
de, Utlåtanden;
L' i>en 5 Augusti /. m, 1,3%
Från Siats-Utskottet:
Af den 16 sistledne Julii:
N:o 337. I anledning af vackt motion
om Spannmåls anslag till lönefyllnad för Stockholms
Skole-Lärare.
Af den 18 sistledne Julii:
N:o 339. Angående jemkning i Rustningsskyldigbeten.
N:o 341. I anledning af åtskillige mo*
tioner om indragning af lönerne vid Biskops -  och DomprostEmbeten.
Af den 21 sistledne Julii:
N:o 344 I anledning af väckte motioner
om Ädelfors GuldVerk.
Från Bevillningsutskottet:
Af den 16 sistledne Julii:
N:o 23. Angående sökt eftergift i Bevillningen
för brandskadade innevånare i Städerne
Borås och Norrköping.
N:o 24, I anledning af väckt motion, om
en enda Taxeringsförrättning emellan hvarje
Riksdag.
I3l
j)rn g Augusti J, m.
Från Banco-Utskottet'.
A* den 18 sistledne Julii:
N:o 35. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betankanden,
angående skedd inhibition af den mot
Rådmannen i Carlstad Kjellander anställde lagsökning
, för en till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
från Banken afsänd odlingslåneandel,
som ej kommit den förstnämnde tillhanda.
N:o 36. I fråga om förlängning uti tidell
för återlösen af i Banken pantsatt Guld och
Silfver*
Af den 24 sistledne Julii!
N:o 39. I anledning af Banco-Fiscal!*1
Gmbétets gjorde framställning i att Banken
måtte i allmänhet blifva befriad från skyldig-*
heten att i concursser och års pröclamata, bevaka
sina emöt lös pant ägande fordringar*
Från Lag-Utskottet:
Af den § sistledne Jalii:
N:o 126. i anledning af väckte frå-'
gör, dels om Öfverseende Och förbättring af
Kyrko-Lagen och Kongl. Förordningen den i 1
Februarii r687» angående Rättegången i DomCapitlenj
dels om bestämmande af ViSs tid för
Den 5 Augusti f, m.
*33
den offentlig» Gudstjensteus början öfver hel»
Riket, alla tider på året
Af
den 17 sistledne Julii:
N:o 131. I inledning af gjorde anmärk-,
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betän-i
kinde, angående rättighet för en hvar att, utan
behof af allmän åklagare 3 Utföra tilan emot
Domare för Embetsfel,
Af den 23 sistledne JuUit
N;o 13a. I anledning af gjorde anmärka
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
i fråga om utmätte fastigheters försäljande
endast \ uppslag,
Föredrogs å nyo och ladea till handlingarne
Stats-Utskottets. den 18. sistledne Juli!
ynder M:o 040 afgifne, samt den 29 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, memorial,
angående Riks-Ståndens olika beslut, i frågan
om understöd för hamnbyggnaden i Jönköpinga
Vid förnyad föredragning af StatsUtlkot-^
tets den 21 sistledne Julii, under N.o 342, &f«»
gilne, samt den 29 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde an
-
Den 5 Augusti f. tu.
märkningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande)
i anledning af Kongl. Majus Nådiga
skrifvelse, angående tillåten Revision af
TullVerkets med flere Räkenskaper, jemte åtskilige
dermed gemenskap ägande motioner;
fann Ridderskapet och Adeln att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallet, Utskottets ifrågavai
tande Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Företogs till pröfning Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Öeconomie-Utskottess
den 24 6istledne Julii under N:o 25 afgifne
samt den 29 derpåföljde eftermiddagen, på
bordet lagde Betänkande, i anledning af väckt
fråga om nedsättning i Tullen å utgående
Tjära och Beck.
Herr Tham, Wollrath: Bestämmandet af
Tullen på Beck och Tjära, är en af de saker
•om förekomma i den nya Tull-Tariffen. Bevillnings.
Utskottets förnyade Utlåtande rörande
detta ämne lärer i dag inkomma till Ständerne.
Jag hemställer således att detta Betänkande
måtte hvila, intilldess TullBetänkandet
inkommer. De hafva med hvarannan så oskiljr
agtigt sammanhang, att de böra på samma
gång öfvervågas och afgöras.
Grefve Lagerbjelke, Axel} förenade sig msd
Herr Tham.
Den 5" Augusti J, m. 135
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att Bevillnings- och OeconomieUtskotteng
förevarande Betänkande finge tills vidare
ytterligare hvila på bordet.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af Banco Utskottets
den 18 sist!. Juli i, under N:ris 33 och 34
åfgifne, samt den 29 derpåföljde e. m., på bordet
lagde, Utlåtanden, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
1:0 Angående Bankens lånebilräde till Ska-,
ra Stads Consistorium.
2:0 Rörande en och annan fråga i afseende
på Bankens odlingslån;
Fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till handlingarne.
Företogs till pröfning Stats- Bevillnings*amt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut»kottens
den 16 sisth Julii under N:o 329 afgifne,
samt den 29 derpåföljde eftermiddagen
136
Ben 5 Augusti f. ml
på bordet lagdp, Uilåtande^ i anledning
vackt båga om Kronoutskyldernes liqviderani
de i Spannemål.
Herr Mont gömme rie, Gu/laf, anförde skri?-  taligen:
(Se Bilagan lSf:o x.)
Herr Thomy Wollrath•. Det vöre mycket
lyckligt för Staten och det allmänna, pm pro,*
jecter voro lika lätta att verkställa som att
uppgöra. Den siste värde talaren har klandrat
Utskotten, för det att <le ej med uppmärksamhet
undersökt ämnet , orh ej derom ingått
uti detaillcr. Men jag frågar, på hvad grund»,
ty huru, är det honom bekant, att Utskptten ej,
med uppmärksamhet behandlat äm,net? Torde
hända, aif de ganska no,ga granskat det, och,
att de just deraf funnit, att det eJ är verk*x
ställbart. Det säges att det skulle tjena till
jordbrukarens uppbjelpande, om han finge betala
Kronoutskyiderne med SpannemåU detta
är väl möjligt, men, huru skulle Staten dermed,
vara belåten. Huru mänga Magasinet, huru,
många Embetsman, huru, mångå afs.krifningat
skulle icke då behöfva*. Hvilken berikning,
skulle kunna göras för Statens inkpmater,- för
Statens försvar* Dertill fattas afla beräkningar,
och hade det varit önskelig^ om rpotionairen
sjelf hade velat uppgöra sådane och
meddela Utskotten j ty Utskotten hafva ej
kunnat uppgöra dem Det vöre väl, pm Staten
behöfde något bidrag af Medborgaren,
nen 5 Augusti f, m.
*37
ftten hans bestånd beror af Statens; om
borgaren ej lemnar contributioner till Staten ,
ejler desse så inrättas, att de ej kunna användas,
rallar Staten och då kommer äfven
Medborgaren i förlägenhet. Förslaget är ej
möjligt att nu bringa till verkställighet; ehuru
det tilläfventyrs, förr gick ann. Kanske
kunde det äfven nu verkställas, om Sverige
vöre en isolerad Stat utan öfverhet och utan
beröring med andra Stater, och som blott hade
Municipal-£mbetsmän, hvilka styrde utan fön$
men i närvarande förhållapdett |r d.Sf omöjligt*
Af dessa skäl tror jag,, att, t}t*kO,tteQ visligen
afslagit motionen), och, att om äterremiss skidfe
beslutas, resultatet lärer blifva detsamma,
hvarföre jng anhållej att Betänkandet mått?
bifallas.
Herr Munck aj Roseujkjottk% Eberhardt Alfven.
jag delar med dep, siste talaren den tanfu,
att förslaget raöt?r stora svårigheter, men
jag aOSef det vara af dep vigt, och kunna,
hafva den välgörande följd, att d<?8«a svårigheter
genpm inskränkning i förslaget böra kunna
häfyas- Det må tillåtas mig, att framställa
en sida af motionen, och på hvilken rpotionairen
sjelf ej synes hafva gifyit |kt, nemi.
sambandet emellan dess förslag och ®n allmän
Magazins-Inrättning. När man, vid sistlrdne
Riksdag beviljade 4 millioner R:dr för att korpa
upp. Säd inom Landet, så tyckes det vara
äfven så rimligt, att ett lika stort qvantum
Spannprnål erlägges genom Skatternes leverering
in natura,, och man skulle derigenom sä
-
138 &sn 5 Augusti f m.
kert undgå det misstag Magazins-Directionen
begått, att uppköpa säd, när det varit klen
årsväxt, och att icke uppköpa, då det varit
ömnig. Om jordbrukaren fioge erlägga sine
skatter in natura, så skulle af sig sjelf följa,
att Magazinerna ej fylldes, utan af den ömniga
gröda, ty han erlade skatterne i Spannemål
helst när han hade öfverflöd derpå, och utan
att det berodde på någon viss persons eller
auctoritets omdöme, skulle Kronans Magaziner
fyllas, då öfverflöd i Landet vore på Spannemål.
Svårigheten att skaffa penningar för Statens
cootante utgifter, när öfverflöd vore på
Spannemål, och således en del af bevillningen
i den utginge, skulle lätt öfvervinna®, om man
dertill ansloge ungefärligen »amma creditif,
sorn hittills blifvit anvist til' Spannemåls upp»
köp på ett oförmonligt sätt. Det är naturligt,
att, äfven om ett sådant förslag antages, priset,
mot hvilket Spannemåien mottoges i skatterne,
ej finge vara betydligt högre, än det
gångbar*. På dessa skäl tror jag, att Utskotten
gerna kunde sträcka deras uppmärksamhet
å ifrågavarande förslag längre, än betänkandet
gifver anledning förmoda att Utskotten gjort,
och jag tror, alt frågan ej bör afgöras förr än
i sammanhang med den om Magazins-Inrättningen.
Jag förenar mig således uti anhållan
om återremiRs af Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff, Augn fl: Jag in
stämmer
alldeles med Herr Tham i den mening,
att hvarje motionaire, som gör ett förslag
, äfven bör uppgifva möjligheten att det
verkställs- Hvad det närvarande beträffar, så
Den g Augusti /, m.
ar det förgäfves att gå tillbaka i tiden, för att
bevisa möjligheten och nyttan af skatfernes betalning
genom naturalpraestationer; ty äfven då
det skedde, måste Staten hålla särskildta Vahruhus
och löna en serskilt Embetsman, eller så
kallad Kronans Köpman, för att försälja hennes
räntepersedlar. Det är, för hvar och en, lätt
att inse, hvad Herr Tham nämnt, att emottagningen
af alla de persedlar af höns, ägg, fisk,
smör med flere persedlar, som uti jordeböckerxia
upptagas, skulle vara ganska besvärlig och
kostsam, att förvaringen skulle vara det ännu
mera, och stora förluster göras, dels genom
varornes förskämning, dels genom medels försnillande
vid deras försäljning, o. 9. v. Man
skulle då få betala mera i varor, än som eljest
erfordrades i penningar, för att få hvad Staten
behöfde. Menniskoslägtet i det hela, och
hvarje sambälls-innebyggare serskilt, hafva
vunnit en stor lättnad 1 varu- och värdes omsättning,
genom liqvidationsmedlet penningen.
Skulle man nu förkasta dess bruk, och varor
åter få lefvereras , så blefve man å nyo utsatt
för redan öfvervunna svårigheter, och man
gjorde ett skadligt återgångsförsök, som ej
kunde lyckas. Sveriges Drätsel-och UppbördsVerk
är redan nog besväradt af varors förvandling
i penningar. Detta kunde upphöra
och afhjelpas, om vi fingo ett stadgadt mynt;
men antoges Herr Montgommeries förslag, så
skulle vi ännu mera än hittills blifva aflägsna»
de ifrån ett ordentligt Drätselverk. Man har
föreslagit, att denna varu-intägt skulle sättas
i sammanhang med Magazins:Inrättniogen. Men
140
Ben 5 Augusta f. m.
jag tycker, att erfarenheten redan borde hafva
afskräckt oss ifrån alla anstalter som likna
denna. Det är nogsamt bekant, att MagazinsDirectionen
hittills uppburit Kronans tionde
; man jag förmodar, att äfven detta kommer
att upphöra. Således får jag i alla afseenden
afstyrka Herr Montgommeries motion och tillstyrka
bifall å Utskottens Betänkande
Friherre Cederdram, Jacobf Det har blifvit
yttradt> att denna fråga skulle hafva sammanhang
med MagazinsInrättningeR och att
det borde verk» till denna frågas, hylande.
Jag får derföre fästa uppmärksamheten deruppå,
att visserligen, i händelse Maga&insfnrättningen
kommer att fortfara, och Riksens Ständer
gifva deri så utvidgade functiouer^ att den
skall sträcka sina handelsspeculstioaer på Yictualievarpr
i Räntepersedlar, kunde den väl
dermed få sammanhang, men icke atmars- Deni
ua fråga måtte i alla fall vara lätt afgjord, ty
svårligen kan jag föreställa rnig» att man vill,
att Staten skall blifva Köpman af alla produkter,
och att medborgarne skola aflemna s,katterne
in netura, väl vetande, att det åligger
medborgarpe att fylla behetfven, och att, am
persedlarne dertill ej äro, tillräckligt, nya naturapersedlar
måste lemnäs. Så länge man ickt
kan frångå medborgarens skyldighet att fylla
behofyen, så är det bäst att begagna de utvä«
gar som kosta minst. Det blir alltid bäst, att
han får föryttra sitt vara, får öfverenskomma
om dess förvandling i penningar, och att det
ej lemnäs ät Staten dä den aldrig kan deraf.
Den 5 Augusti f. m.
Ml
hafva samma fördel, som vid enskilté tränsactioner.
Af sådan anledning tillstyrker jag
bifall på Utskottens Betänkande, säsöm väl
grundadt; och finner ej skål af hvid har blifvit
yttfadt, att ändra mitt öfvertygelse
Herr Minck af Rofenfkjåid: För min del
har jag ej godkänt annat sätt att in natura
erlägga Skatterne, än i Spannemål, och det
just derföre att man fidner nödvändigt, att Kronan
i alla fall skall Uppköpa Spannetiiål. Då
Jäg ansett detta böra ske blött de ar, då öfverflöd
finnes* och att man inskränker sig till
Spannemål * har jag trött skätternes frivilliga
Utgörande in natura till ett visst belopp, långt
rigtigare, än att Kronan köper upp spannemål;
då det är brist på Säd. Jag medgifver, att
förslaget fordtar mycken undersökning öCh myckett
utarbetning, om svårighetörne Vid dess
Verkställande Skola kUnnä häfvås, tilen jag anéer
det i allt fall rimligare, än dell hittills varande
Magaäinslnrättftitigen > sådan söiii dell
blifvit styrd.
Herr ‘rham: Jag hvarken har gillät ellef
ikall gilla Magazinslnrättningen* och lika litet
kan jag gilla, att införa en tiy iVlägszinslnrätt.
Ding söm ännu Vidsträcktare skulle orsaka ännu
Värre oredor. Den skulle blifva i större
fckala , skulle medföra ert bestämd osäkerhet.
Det Skulle bero af Räntegifvarne, att betala i
Spannemål eller penningar. 1 goda år skulle
Magazinerne öfverhopa» af ett stort qvantum
Spannemål; deraf skulle förluster uppkomma;
i4*
Bens Augusti f, m.
och de skulle drabba Räntegifvarne sjelfve.
Man skulle lemna Staten ett credltif, säger
man; men huru vidsträckt skulle det utgifvas,
och med hvad säkerhet för det allmänna myntvärdet.
Det är ej möjligt att deruti finna annat,
än osäkerhet. Jag anhåller således att Betänkandet
måtte bilallas.
Herr Munck af Rofenjkjöld: Den siste värde
talaren har alldeles rätt om erläggandet af
skatterne i spannemål skulle få den utsträckning,
han omtalat, men jag hade trott, att just
det borde vara föremål för Utskottens arbete,
att föreslå behörige gränsor derföre , så att ej
Magazinen öfverfyllas, och att ej creditifvet
behöfver bestämmas för stort. Således äro vi
båda af samma tanka, att öfverdriften ej är
lämpelig.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Jag
kan icke tadla Utskotten, för det de icke velat
tillstyrka bifall åt motionen, men ej heller
undrar jag på attén sådan motion blifvit väckt.
För producenten är dervisserligen ingen förmon
att med producter liqvidera sina skatter , der
handel och penningar finnas , men sådan kan
penningenöden blifva, om man fortfar att undanhålla
honom det allmänna circulationsmedlet,
att han finner sig nödsakad att begära att
få liqvidera sin skatt till Staten med den vaxa
som finnes i hans hand. Den nu gjorde motionen
torde komma att itereras och med det
alfvare, att man nödgas bli rättvis. Man säger
ä tua sidan; att penningen är en vars, som går
Den 5 Augusti /. m.
och gäller lika som andra varor, hvid den
kan gälla. Men när Staten genom sina åtgärder
gör det näri omöjligt för producenter tf
andra brukliga varor , att för dem tillbyta sig
varan penningar, huru orättvist att »äga åt den
skattskyldig©: jag ©mottager icke den vara som
du producerar, utan den och den varan , som
måste hämtas från andra verldsdelar. Utskotten
hafva icke kunnat handla annorlunda än
de gjort, men jag önskar, att man hvarken här
eller i Europa i allmänhet, måtte låta tycket
för Silfret så taga öfverhanden , att man blir
orättvis i sina fordringar till de skattdragande
arbetarne. Våra Stater skulle då komma att
likna Konungariket Ava, der undersåttrne arbeta
den ena hälftan af året åt regenten och
der denne, för att kunna få sitt behof af guld
och silfver, allena idkar utrikes handel,
Jag undrar icke på att man genom motioner,
att i inhemska varor få liqvidera skatterna
till Staten , tillkännagifver huru trög penninge-circulationen
hos oss är, och jag önskar
att man ville fästa afseende derpå. Föga hugnande
år den erfarenhet, som innevarande Riksdag
lemnat, i det man velat försvåra assigneringsrättigheten.
Att lägga hinder i vägen för
penningens circulation är ju detsamma, som
att höja priset på penningen och sänka priset
på andrs varor.
Det vöre visserligen illa om Staten, genom
skatternas uppbärande in natura , reducerades
att bli Hökare, men det är ej heller nyttigt,
144 Den 5 Augusti f. ni.
att Staten befattar sig med att vara krämafé
och penningehaodlare.
Herr Grejven och Landi Mai" skälken hemställde,
om Ridderskapet och Ädeln ansåg Statia—
Bevillnings- och OeconömieUtskottena förevarande
Utlåtande böra, i anledning af de der~
vid gjorde anmärkningar t till Utskotten åter-;
remitterasj
Ropadée ja Och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtJ/Uarskälken
gjorde proposition till bifall af Utskottens
Utlåtande;
kopädéä Starka ja, jemte hågra Nej.
foredrogå ä nyo StaisUtskottels den 2i
aistledne Julii under N:o 345?afgifr,e, samt dea
39 derpå följde eftermiddagen på bordet lagrie,
Utlåtande, öfver väckt motion j angående
de för beklädnaden vid Nerikes Regemente ahfclagrie
hemmänsräntor.
tderr Anckar [vår Augufa uppläste följande:
(Se Bilagan N:ö 2.)
friherre Anckårfuärcl, Cari Henric• jemte
det jag förenar mig uti den Siste Värde talarens
-
Ben 5 Augusti /, rit,
*45
rees yrkande af återrehiiss, anhåller jag att få
tillägga några upplysningar, eller att få yttra
min tanka öfver behandlingen af detta mål.
Utskottet säger, att Rotehållarne försummat att
ingå med den underdåniga anhållan till Kongl.
Majtt, hvarom det åberopade brefvet talar,
jag kan ej veta huruvida detta bref är promulgeradt
till Rotehållarne, jag vill euponera det
och att det kommit till deras kunskap, men om
ock så är, så hafva Rotehållarne dock fullgjort
sitt åliggande, genom deras protest inför Konungens
Befallningshafvande, hvaruti de blott
åtagit eig, att till nästa Riksdag fullgöra hvad
feekladnadsFörordningen ålägger. Man bör ej
Undra, otti Rotehållarne således tro sig hafva
fullgjort allt, särdeles då protesten varit ställd
Itill Kongl. Maj:t, och utan tvifvel blifvit till
Kongl. Maj-.t uppsänd. Den besynnerliga händelsen
uppstår i afseende å Nerike , att Carl
XI der sökte att få en stark rotering till num»
mertal. Han visste väl att orten ej var i tillfälle
att ge mycket manskap, och derföre, för
att facilitera roteringen, anslog han vissa räntor,
såsom ett slags augment vid roteringen.
Då Carl XI dog, voro räntorne annu ej utfallne,
utan indrogos til! GeneralFörrådsCassan 5
och hafva sedermera ej återkommit. Det är ett
allmänt känd sanning, att Soldatens lönevilkor
i Nerike äro mycket ringa , i synnerhet då
iman jemför dem med Wermalands Soldatens,
ty i Wermeland äro Soldaternes löner dubbelt
så geda, men att förbättra Soldatens vilkor ge
-
Ridd, o, Ad, Prof. VII. Band,
io
146
Den 5 Augusti, f, m.
norn tunga pä roten, ser jag ej hvari nytta det
skall medföra för orten. Det har burit sig
70 å 80 år på det förra sättet, och då är det
6vårt, att få en ökad tunga. Hvad förvändlingsprincipen
angår, synes det att Kronan
begagnar aila förklaringsmedel till sin förmon,
äfven de mest contradictaira. Detta förhållande
har motionairen tydeligen ådagalagt, genom
förhållandet vid Westmanlands Regemente. Der
måste man nöja sig med några Koppardaler,
i stället för rotetunnan in natura, emedan detta
sednare vöre dyrare. Nu, då förhållandet
är omvändt, raisonnerar Kronan annorlunda.
Jag finner deruti obillighet och orättvisa. Mycket
väl Vet jag, att någon åtgärd bor vidtagas
till förbättring i Soldatens vilkor, ty eftet
1812, då största tungan låg på Soldaten , Vat
förhållandet så rysligt, att många Soldatkor utpantades
för beklädnaden. Men att nu hvälfva
detta på orten, anser jag lika olämpligt ,
och tror att Utskottet bör fästa sin uppmärksamhet
på beredandet af någon lättnad. Det
blifver omöjligt att stadga någon generel princip*,
då roteförhällandena och KnekteContracterne
äro så olika, Och då de äro grundadepå
de Considerationer, som vid indelningen ägt
rum. Det är besynnerligt, att då, räntorne uti
contracten, äro Rotehållarne tillerkände, orten
icke för detta gjort sina anspråk gällande. Jag
bekänner, att jag saknar underrättelse om, vid
Riksdagame på 1700 talet, någon åtgärd, i
detta afseende, ägt rum, och vet ej huru förhållandet
så länge kunnat vara opåtaldt. Då
nu det är fråga om, att hvad som blir en lätt
-
Den 5 Augusti f. m.
147
råd för den en* provincen, skall bli en tunga
för en annan, så tyckes det, att någon jemkning
bör äga rum, hvarföre jag anhåller att
Utskottet måtte sökt, att tillvägabringa den och
behjerta förhållandet i Nerikej samt att Soldaten
äfven förhjelpes till bättre vilkor, om det
låter sig göra.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarfhalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att StatsUtskottets Uu
låtande, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återförvisa.
Företogs till pröfning StatsUtskottets deri
io sistledoe Julii, under N:o 346 afgifne, samt
den 29 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj;tg
Nådiga proposition om pension för Enkefru
Grefvinnan Adlercreutz.
Herr Sparre ^Gujlaf Mauritz, uppläste följande:
(Se Bilsgan N:0 3.)
Friherre Wirfén$ Gujlaf Fredric, anförde
skrifteligen :
(Se Bilagan No 4-)
Herr von Hartmansdorff. Attgujl: Det torde
må händs anses orätt af den sorn föga äger,
Den 5 Augusti f. nu
att föreslå utgifter af Statsverket, mert jag
skulle anse mig illa begagna min rättighet och
pligt att tala på detta rum, om jag med stillatigande
afhörde StatsUtskcttets afstyrkande af
pensions beviljande för Grefvinnan Adlercreutz,
då Kongl. Majit yttrat att hon är i behof deraf.
jag tror att det är under Riksens Ständer*
Värdighet att ingå uti undersökning, huru hort
kommit att blifva det $ nog af att hön är det, och
att hon ej af Staten åtnjuter någon pension *
ty ingen Svensk lärer annat kunna, än erkänna
vår gemensamma skyldighet att sörja för
enkan efter en sådan man, som framlidne Grefve
Adlercreutz. Göra vi det ej, så böra vi
icke förundra oss, om i framtiden män, som
våga allt enskildt för det allmännas väl och
räddning, varda sällsyntare. Jag anhåller om
återremiss, på det att den af Kongl. Maj:t föreslagne
pensionen måtte beviljas.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottet*
Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet åter»
remitterades.
Ropades
Föredrogs å nyo ej mindre Statsutskottets
den 37 sistledne Junii, under N:o 277 afgifne,
samt den 5 derpå följde Julii eftermiddagen på
Den 5 Augusti j, m, i4q
•i
bordel lagde, Utlåtande, angående Höganäs
Stenkolsverks understöd af Staten, än ock Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotfets den
30 sistledne Julii, under K:o 153 meddeldte,
samt den 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, angående fortfarande understöd
af Staten för Höganäs Stenkolsverk,
Hans Excellence Herr Grefve De ta Gardie t
Jacoby anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr af Uhr, Carl David’. Med anledning
*f hvad Hans Excellence Herr Grefve D« la
Gerdie nu anfördt, får jag den äran vitsorda,
att inventarierne vid StenkolsGrufvan , enligt
räkenskaperne, redan för flere år sedan utgjorde
ett värde af 183,000 några hundrade Riksdaler
Banco. Den af mig föreslagne summa af
170,000 R;dr, för så väl sjelfva Verket, sorn
alla dertill hörande inventarier, kan således
icke anses såsom full ersättning , utan endast
såsom en nödfallsutväg, att frälsa Bolaget från
ännu större förlust, då inom korrt tid Verket
måste inställas, hvilket oundvikeligen blir följden,
om icke någon kraftig hjelp nu mellankommer,
i hvilket fall, dessa inventarier blifva
af föga eller intet värde. De samm* bestå
hufvudsakeligen i en mängd Ångmachiner, oundvikelige
för Grufvedriften, samt för närvarande
uti godt och brukbart stånd , men icke
af den egenskap, att de kunna flyttas och begagnas
för andra behof och å andra ställen. Vid
Den 5 Augusti f. in.
akeende försäljning, i händelse af Verkets ned-:
läggning , vore det således endast vigten af
godset som kunde betalas, och detta uppgick
säkerligen icke öfver 4 å 6 procent emot hvad
det kostat.
Om derföre Riksens Ständer anse Stenkolsverket
vara af någon allmän och verkelig
nytta för landet, samt att det samma icke
bör nedläggas, torde hela den garnis skuldens
afskrifning , icke finnas obillig eller öfverdrifven,
ehuru i mitt förslag jag mera alsett Statens
än Bolagets enskilta fördel.
Hvad åter angår den af Herr Grefven
väckte fråga om liqvicjcn af de sedan sista
Riksdag lyftade medel för Schaktsänkningen
vid Ryd, förmodar jag , att hvad sorn deraf
befinncs obetalt af nya Bolaget bör godtgöras
till det belopp, sorn vid detsammas uppgörande
kan finnas oguldit samt att betalningen bör
utgå, på sätt StatsUtskottet i dess Betänkande
föresfagit, hvarföre också premierne för de ifrån
Verket försålda Stenkol , på sätt hittills
skedt, böra fortfara, intill dess länet blifvit till
fullo utbetalt, men att desse premier derelter
må upphöra.
De öfrige punkter, såsom underhåll för
orkeslösa personer, minderåriga barn, samt inlösen
af Hemmansräntor m. m„ tillhöra utan
tvifvel här, likasom vid ail annan egendomshandel,
den nya ägaren, utgörande omständigheter
af mindre vigt, hvilka cj kucca lör
-
Den 5 Augusii f. m.
151
hindra ifrågavarande transaction, men som
böra intagas i contractet emellan ahrädaren
och tillträdaren.
För öfrigt och då OeconomieUtskottet uti
dess Betänkande förklarat Stenkolsverket vara
af betydlig nytta för Riket samt att detsamma
bör upprätthållas, hemställer jag huruvida någon
återremiss dit, nu mera bör ske, utan torde
frågan endast böra återfösvisas till Statsutskottet,
med anmodan, att StatsUtskottet må
utse medlen och meddela bestämdt utlåtande,
öfver det af mig uppgifne förslag , hvarå ja%
ytterligare anhåller, om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition, med förklarande
af min enskildta öfvertygelse tillika, att alla
partiella bidrag, pä sätt Utskotten föreslagit,
utan direct sammanhang med Grufvans framtida
bestånd, äro och blifva utan allt ändamål
, och medföra en gifven förlust för Statsverket.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Stats- och OeconomieUtskottens
förevarande Betänkanden, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återförvisa..
Herr Grefven och Landt-Marskalken: t ii ika tina
g a !, alt Plenum komine klockan half till 6 i
eftermiddag att fortsättas.
Ben 5 Angust i, f, nu
Företogs till pröfning LagUtskoftets den Sf
aistledne Julii , under N:o 127 afgifne, samt
den 29 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt motion, angående
bestämdt stadgande, dels huruvida löftesman
bör erhålla serskild uppsägelse när gäldenär
uti skuidebrefvet förbehållit viss uppsägelsetid,
dels ock. huruvida reversinnehafvares försummelse
att bevaka sin. fordran i Gäldenärs Con<?urs,
må medföra befrielse lör löftesmanne^
från betalningsansvar.
Herr Ehrenbrog, Casperi Det är emot
sednare delen af Lag-Utskottets Betänkande
jag anhåller få framställa en anmärkning. Utskottet
har sagt, att af det lika förhållande,
sorn äger rum uti rättigheter och skyldigheter
emellan borgenär och löftesman, hvilken
borgat såsom lör egen skuld, äfven tydligen
skulle följa, att borgenärs underlåtenhet, att i
gäldenärs concurs bevaka sitt kraf, lika litet
verkar till löftesmannens befrielse från betalnings
ansvarighet, sorn gäldenären kunde undgå
att betala, der borgenär underlät att i löftesmannens
concurs göra sin rätt emot denne
sednare gällande. Förhållandet synes mig dock
vara i så måtto olika, att gäldenär aldrig kan.
söka regress hos löftesman, men väl denne
hos gäldenär. Denna rättighet kunde likväl för
löftesman gå förlorad, örn borgenär underlät
att utsöK» sin fordran så tidigt, att den förre
kunds bevaka sin ersättning i gäldenärs concurs.
Ben 5 Augusti f. m,
Lagarna om caution, mäste viii å ena sidan
alse borgenärs säkerhet, hvartill fordras,
att löftesman är underkastad lika ansvarighet
sorn gäldenär; men ock å andra sidan ställa
så til], att gäldenär må kunna erhålla borgen;
men detta försvåras, om borgenär ej har samma
skyldighet, att emottaga i afseende på löftesman,
som på gäldenär. Jag anser derföre
stadgandet i det nya Lagförslaget vara rigtigU
Det innefattas uti 20 §. af 7 Cap. uti förslaget
lill HandelsBalk och lyder sålunda:
”Afstår gäldenär sin egendom till borge”närer,
och äger någon hos honom fordran, der”före
annan man borgat, som för egen gäld;
”håfve sådan borgenär förlorat dess talan emot
”borgesmannen, der han ej sin fordran i gäl—
”denärens bo bevakat, eller ock den hos bor-.
’’gesmannen utsökt, om den förfallen Varit, el*,
”ler tillställt honom bevittnad afskrift af gäl”dénärers
skuldebref och borgesskriften, ettdera
så tidigt före instälielsedagen, att borges”mannen
kunnat sin rätt emot gäldenären sjelf,
”bevaka."
Här är borgenärs rätt att hålla sig till
löftesman förvarad; men också tillfället fot
denne, att hålla sig skadeslös hos gäldenären.
Jag hemställer derföre, om icke Betänkandet
borde återremitteras, då Utskottet torda fästa,
mera afseende å detta Lagförslag. Hvad jag
enskilt kan upplysa är, att i afseende pä frågan,
huruvida en borgenär, som försummat
bevaka i gäldenärs coucurs, må äga öppet, att
154
Den 5 Augusti f, m.
vända sin falan mot löftesmannen, äro meJ
ningsrne, tvärtemot hvad Högloft. Lagutskott
tet anfört, mycket delade hos Executorerne.
Herr Ribbing, Arfvid'. Då detta ämne
första gången förevar uti Lag-Utskottet, var
jag af den tanke Herr Ehrenborg yttrat, att
borgesman borde sättas i tillfälle att bevaka
sin fordran uti gäldenärens concurs; men di
jag, vid ämnets sluteliga afgörande, ej var i
tillfälle att bevaka denna mening, har jag ansett
mig nu böra instämma med Herr Ehrenborg,
och begära återremiss.
Herr Grefven och Landt-Marskalken frågade,
Om Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskotn
tets Betänkande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet åter-*
remitteras.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 22 sistlednc Julii under N:o 128 aL
gifne, samt den 29 derpåföljde eftermiddagen
på bordet {agde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut meddeldtt
Betänkande, angående förändring i sträffet
för Hållkarl, sorn lordrar drickspenningar,
elier med ovett beinötcr resands; fann Ridderskapet
och Adeln att, enär sistnämnde Betan
-
Den 5 Augusti f. m.
kande redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande borrie
läggas till handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets den
%2 sistledne Julii under N:o 129 afgifne, samt
den 29 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående Testamentens bevittnande och
bevakning; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af de öfrige frenne RiksStånden bifallet,
för dess del dervid låta bero.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 22
sistledne Julii under N;o. 130 afgifne, samt den
29 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, dels om behörig Domstol, för
upptagande af åtal mot Hol Rätter, Coliegier,
Nedre JustitiaeRevision , Allmänna Ärendernes
Beredning, Kongl, Majus Befallningshafvande
och Allmänna Magazins-Direetion ; dels ^ock.
angående Embefs- och Tjenstemänncns i Nedre
Revision subordinerande under Konungens Högste
Domstol.
Herr tion Hartmansdorff, Augitfi'. Jag bör
vördsamt underrätta Ridderskapet och Adelil,
156 Pen 5 Augusti /, m.
att i Set Betänkande från Serskildta Utskottet,
som nu är färdigt och under justering,
har i allmänhet ett förslag blifvit gjort till
ansvarighet för Embetsmän och till bestämmandet
af de Domstolar, inför hvilka de borde
stå till ansvar för Embetsfel. jag unders
ställer således Ridderskapet och Adeln , o.m ej
pröfningen af detta mål bör uppskjutas till
dess Serskildta Utskottets Betänkande i samma
afseende företagas,.
Herr Tham, Wollrath, förenade sig nied
Herr von Hartmansdorff.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarfkalkcn
gjord proposition, fann Ridderskapet
Och Adeln för godt tillåta, att LagUtskottets
ifrågavarande Utlåtaade linge tills vidar©
ytterligare hvila pä bordet.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmäna
ns Besvärs- och Oeconomie-Utskottens, det*
23 sistledne Julii under N:o 133 afgifne, samt
den 29 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt motion, angående
yrkad frihet till svedjande å Skattehemmans
ägor, samt begagnande af Masteträd;
ochfEkar.
Ilar Gropen och Landt Marskalken till kän
-
Ben 5 Augasi f . m>
hagaf, att Utskotten uti en omständighet fram-'
Stälit tvenne alternativer , hvaraf det förra innehöll
Utskottens tillstyrkande, att Riksens
Ständer måtte hos Kangl. Maj:t i underdånig-!
het anhålla, att, med upphäfvande af den i
1805 år§ Skogsordning intagne artikeln om
svedjande, i allt hvad densamma kan lämpas
å Frälse- och Skattehemmansägare, de ma varda
bibehållna Vid den, genom Ridderskapets
och Adelns privilegier samt Kongl. Förordningen
den 21 Februarii 1789, den förunnade fria dispositionsrätt
öfver deras hemmans in- och utägor
samt skog och mark. Enligt sednare alternativet*
hade Utskotten åter ansett, att, i afseende å
den för Frälse- och Skattehemmansägare yrkade
fria dispositionsrätt öfver deras hemmans
in- och utägor samt skog och mark, det borde
vid hvad 1805 års Skogsordning föreskrifVer,
förblifva.
Herr Grefvin och Landt Mar svalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
första alternativet i Utskottens Betänkande*
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskaiken
gjorde proposition till bifall å sednare
alternativet, hvilken proposition med Ja besvarades*
Uppå
derefter af Herr Grefven och LandfMarskalken
gjord proposition* fann Ridderska
-
j5?, Den 5 Augusti e, m,
pet och Adeln för godt; att Utskottens Betänkande
i allt öfrigt gillas.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till ? eftermiddagen.
In fidem Protocollij
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 5 Augusti*
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen*
Vid förnyad föredragning af nedannämnde,
från Coo6titutionsUtskottet inkomne, samt den
5 och 29 sistledne julii eftermiddagarne på
bordet lagde, Memorial:
Af den 21 sistledne junii:
N:o 3p. Angående förslag till jemkad ny
redaction af 5? §, RegeringsFormen.
Den 5 Augusti e, m.
Af den 18 sistledne Julii:
N:o 40. Angående förslag till ändring i 4:de
och 5:te momenterne 14 §. Riksdagsordningen.
N.o 4T. Angående förslag till ett nytt
6:te moment i 14$. Riksdagsordningen.
N=o 42. ^Angående förslag till ett nytt
7:de momen! 114$. Riksdags-Ördningen samt
deraf härfly tande smärre ändringar i dess 17*
19 och 22 §.
Fann Ridderskapet och Adeln för godt*
ätt ConstitUtions-LJtskottets berörde förslag, till
den behandling 56 §. Regerings-Formen före-1
skrifver, godkänna.
Föredrogs ä nyo och bifölls ConstitUtionsUtskottets
den 21 sistledne Junii under N:o
31 aflåtne', samt den 5 derpåföljde Julii eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, innefattade
hemställan om en underdånig anmälan
i afseende på innehållet af Side momentet, 4tde
§. TryckfrihetsFörordcingen.
Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
ej mindre den 21 sistledne Junii under
N.o 32 aflåtne, samt den 5 sistledne Julii
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial, rörande
en al framledne Grefve C. H. Posse uppgifven
anledning till anmärkning mot Hans
Excellence Herr StätsMinistern för utrikes Ärenderne,
än ock den 18 sistledne ]u!ii under N:o
3.9 afgifne, samt den 29 derpäföljde eftermid
-
i6o
Pen 5 Augusti t. »i;
dågen på bordet lagde4 Memorial, mod närmare
upplysning om innehållet af Grefve Posses
till Utskottet ingifne anmärknings-skrlft j fantl
Ridderskapet och Adelö, att berörde 2:ne memorial
borde läggas till handlingarne,
Föredrogs i nyo och gillades Constitiitipns-
och Stats-Utskottens den 2^1 sistledne
Julii under N:o 43 aflåtne, samt den 29 derpåföljde
eftermiddagen, på bordet lagde, me-,
ihorial, i anledning af väckt motion 0111 beredande
af tidigare anstalter till tryckning äf
Uppgifter öfver hvilande Grundlagsfrågor.
Företogs till pröfning StatsUfskottets deri
24 sistledne Junii under Nto 264 afgifae samt
den 2 derpåföljde Julii eftermiddagen pä bordet
lagde Utlåtande, i anledning af väckte motioner,
dels om Lots - och BåkafgifterneS nedsättning,
dels om deras användande.
Herr von. Hartmansdorff, Auguff\ Jag hat
liksom Herr Bruncrona i Plenum den 7 Jul ii
f. m. förut underställt Ridderskapet och Adelil
åtskilliga anmärkningar, i afseende pä LotsOch
Eåkafgifterae. De voro till en del instämmande
med de reservationer, som inom Utskottet
blifvit gjorde vid närvarande Betänkande.
Då Ridderskapst och Adeln beviljat
J0«« 5 Augusti e, m,
deras remitterande till Statsutskottet tillika med
3:dje Hufvud-Titeln, hemställer jag, om ick®
återremiss ms beviljas äfven af detta Betänkande,
på det att saken i ett sammanhang må
kanna af Utskottet behandlas.
Herr Riben, Carl Wilhilm,'. Om Ridderskapet
och Adeln bifaller den återremisa, sora nu
blifvit begärd. anhåller jag, att de anmärkningar,
jag uti ett föregående Plenum den 11
aistlcdne Julii eftermiddagen gjort emot Betänkandet
, äfven måtte få åtfölja remissen.
Herr Grefven och Landt-Mar [kalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats-i
Utskottets Utlåtande böra, i anledning af Herrarne
Bruncronas, von Hartmansdorff^ och Ribens,
den 7 sistledne Julii f. m. och den 11 i
samma månad e. m., rörande ifrågavarande
ämne framställde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 18 sist^
ledne Julii under N.o 338 afgifne.samt den 29
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Koogl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå Befälhafvarens för Konungen»
Lif- och HusTroupper underdåniga Memorial,
Ridd. 0. Ad, Prat. Vll. Band. 1 *
Den 5 Annutti e. m.
om anslag till reparationskostnader S Kongl.
Svea LifGtfdies Cassern.
Friherre Cederflröin, Jacob: Vid det uppläste
Betänkandet, rörände reparation af Svea
LifGardies Cassern, anhåller jag att först
få anmärk*, att Utskottet fästat sig vid LifGardies
till Häst skyldighet att underhålla sitt
Cassern och besörja dess reparerande. Denna
skyldighet är dock icke bestyrkt och det må
vara Stats-Utskottet förbehållet, att tro, det
Regementet i framtiden kan underhålla Cassernen.
För mia del tror jag det vara omöjligt.
Hvad Svea LifGarde angår, så är det
upplyst, att Regementet emottög Casserned
emot skyldighet att underhålla den. Regetnen.
tet var då 12,000 man. Det står ej tiilsammani
med rättsgrund att Regementet, reduceradt till
800 man, med lika, om ej större, ständigt
tjenstgörande och således cassernerad
styrka, än då Regementet var 1200 man,
skall svara för samma skyldigheter som
då : Nu är det således blott för två tredje
delar
som Regementet bör ansvara. Då det
ej kan vara Statsverket likgiltigt* och Riksens
Siandér ej eller med liknöjdhet kunna förutse,
ätt Kronans byggnader skola förfalla, i brist
af nödige medel till deras underhållande; så
hemställer jag, om icke detta Betänkande må
återremitteras, med den anmärkning, att Statsverket
med en tredjedel bör deltaga uti repafationskostnaderne.
Herr Grefve}i och Landt-Marskalken frågade*
Deri 5 Augusti a. m.
163
örn Ridderskapet och Adeln ansåg Stats-Utskottets
Utlåtande böraj i anledning af Friherre
Cederströms dervid gjördé kntnärkhingj
till Utskottet återförvisas.
Ropades Ja;
Företogs till pröfning Bevillnings- Lag -  samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottt-ns
den 8 sistledne julii under N:o 124 afgifne,
saint den a2 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagdej Betänkande, öfver det afCömitterade
till utarbetande af plan för en förbättrad
fattigvård, underdånigst inlemnade förslag till éri
allmän stadga för fattigvården i Riket och tiggeriers
hämmande, jemte någre Riksdags-Fullmägtiges
i samma ämne ingifrie serskildte Memorial.
Herr Ribbing , Arfvid , anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N;0 i.)
Herr Anckarsvärd, Augnjl, uppläste följande :
(Se Bilagan N:o 2.)
Härefter tilläde Herr Anckarsvärd munteligen:
Jsg
anhåller att få förena mig med Herr
Ribbing och begär proposition på förkastande
af Utskottens Betänkande.
184
Den s Ju guni t. m.
Herr Thom, Wolrath: Genom den i Ut
skottens
Betänkande intagne berättelse utur
committerades Utlåtande, har raan väl fått upp.
gift derom, att våra förfäder före Christna Lärans
införande icke voro fattige, utan i välstånd
och ej behöfde undsrstöd. Huruvida
detta kan bevisss, leranar jag derhän; mendet
hörer ej till detta ämne, eller till det mil som
Committerade sökt. Det är besynnerligt, att,
då committerade uppdragit såsom orsak till fat-i
tigdomcn, att den Christna Läran under Catholska
Presterskapets ledning, genom en missförstådd
gifmildhet, uppmuntrade till tiggeri;
att sedan de sagt, att krig och olyckor åstadkommit
fortsättning af tiggeriet; att sedan de
kastat skulden på husbönder, som illa behandlat
sina underhafvande, att sedan de sökt tn
orsak dertill, deruti att folk fått bygga sig
backstugor och der fått gifta sig , att, säger
jag, sedan da målat allt detta, de uppgifva ett
förslag, som är ypperligt för att underhålla
dessa oredor. Ty hvad kan väl mera uppmuntra
till sådant, än att de fattige och deras barn
skola kastas på Församlingarne. Utskotten
hafva väl gjort sin möda att förbättra committerades
förslag, men jag lemnar derhän om de
lyckats alt på ringaste sätt göra det användbart.
Herr Ribbing har så utförligt utveckladt
ämnet, att jag har föga att tillägga; dock kan
jag ej underlåta att anmärka den besynnerligheten
, att öfverstyret blifvit öfverlemnadt åt
Pastor uti hvar Församling. Det är dock Församlingen
som betalar; det tyckes da, som den
Ifve# bord# hafva denna befattning. Det hän
-
Den 5 Augusti t. ni,
165
der ofta att Lärare äro gamla och utlefvad^, så
att de hvarken kunna sköta 6ig sjelfre, eller
de fattige. De få då en medhjelpare, som kanske
hvarken har skicklighet eller tid att tillse
denna sak. Församlingen, äfven som de fattige
, skulle då vara illa belåten. Om nu ej
Församlingen kommer öfverens, så är det ej
heller den som »kall ingå med förslag till öfverenskommelse,
utan Kyrkoherden. Dessutom
är det en märkvärdig contrast, att då Utskotten
uppgifvit hvad med verkligbeten öfverens •
stämmer, att Utskotten, efter öfverläggning,
afslagit stt efgifterne till fattigvården
skulle utgå after bevillningsgrund; förutsätta
likväl Utskotten nu, att derest frivillige
öfverenskommelstr icke kunna åstadkommaSi
de skola uppgöras efter bevillningsgrunderne.
Detta år således tvärt emot förra beslutet
och kan icke godkännas. Herr Ribbing
h*r tydeligen visat de elaka följdarne deraf.
Dessutom är hela förslaget icke påkalladt af
behofvet. Måhända att för 13 år sedan, straxt
efter ett krig, skäl har varit, att sätta denna
sak i fråga; lycka nog då att långsamheten i
utarbetningen här gjordt något godt, hvilket
den annars icke plär verka, jag tror mig veta
att få Städar äro, som ej redan hafva öfverecskommelser
om fattigvården; och få landsorter
finnas, der ej förhållandet är det samm*.
Åtminstone i de orter, der jag bor, finnas de och
erfarenheten i sednare tider har och visat den
goda verkan deraf, så att man callan ser andra
kringstrykande tiggare, än de genom skråförfattningame
privilegierade tiggande Gesäller,
l6é
Den 5 Augusti c. mi
Af tvenne Ledamöter har redan Englands eJ£*i
empel blifvit anfördt. Jag tror för öfrigt att det
bästa sättet att förekomma tiggerier är, att stadga
eådane Stats oeconomiske Författningar, sorn
gifva näringsidkare tillfälle att sköta sitt yrke,
och att betala sine arbetare. Jag förenar mig
således m«d Herr Ribbing och Herr Anckarsvärd
om proposition till afslag å Betänkandet
så mycket mera, sorn alla de Författningar, hvilka
behöfva.s, inskränka sig till PoliceFörfattningar,
hvilka af Kongl. Maj.t kunna göras
utan Riksens Ständer, och som äfven böra vara
locala. Torde hända att efter vederbörande
LänsStyrelsers hörande, sådane bättre
genom Regeringen kunna uppgöras, än om de
gemensamt med Riksens Ständer skola utarbetas.
Friherre Cederjlrcm, Jacob: Jag ämnar ej,
besvara den af Herr Tham framställa målning
sf forntidens, i jemförelse med närvarande tide
behof af fattigvård; men jag anhåPer få göra
Ridd^rskapet pcb Adein uppmärksamme deruppå,
att en Författning matte stadgas, huru
förhållas bör emellan medborgare sora ej kunna
föda 8>g och ds sorn kunna det. I händelse
öfverenskommelse inom socknar icke kunna
träffas, helst författningen, som ålägger Förssmlingarne
att hvar för sig försörjs sine fattiga,
tillika innehåller, att det skall ske, på det
sätt, hvarje Socken inom sig öfverenskornmer.
Stadgar nu ingen Författning något härom, så
mäste de faitige kringstryka för att tigga, och
Eonbetgmänoca mäste sc iger,om fingren dermed,
Dtn g Augusti e, m.
pä det att de fattige, icke måtte svälta ihjäl.
Ett correctif bör således finnas, som befordrat
att sådane öfverenskommeiser vidtagas. Af
denna anledning hafva Utskotten föreslagit, att,
der ej öfverenskommeiser träffas, skall fattig—
försörjnings-skvldigheten genom penningar fyllas.
Det har blifvit anmärkt af flere, att bestämmandet
häraf, blifvit lemnadt åt Pastor och
«j åt Församlingen. Detta lär vara ett missförstånd.
Utskotten hafva nemligen föreslagit
en ny sorn stadgar sålunda; ”Räcka ej de
”i denna artikel nu uppräknade inkomster till
”fattigvårdens behof, då skall en hvar, i mån
”af råd och lägenhet eller ägande inkomst, e’’hvad
den genom lön, egendom, rörelse eller
”arbetsförmåga förvärfvas , inom den Socken,
”Stad eller FörsÖrjningsskyldiga samhälle, der
”han är Mantalsskrifven , eller egendom eller
”inkomst äger, bidraga till utgörande af det
”erforderliga beloppet. Vid allmän Sockenstämma
bestämmes dess fördelning och sättet
”till dess uppbörd, hvarvid i förstnämnde afseende,
der ej annan lämpeligare och allmänt
”godkänd grund finnes, en hvars utskylder till
”Kronan, vare sig personliga, eller för egendom,
lön och rörelse, måga i sådan egsn~t
”skap antagas. Blifva ej de försörjningsskyl”dige
ense om det belopp, sorn skall utgå, eljest
om fördelning och uppbördssätt, bestäm”me
då Konungens Befallningshafvande, uppå
”Pastors anmälan, huru dermed skall förhållas,
”hvarvid Pastors förslag, så vidt skälen derföre
äro behörigen uppgifne och utredde, bör,
”i afseende på totala beloppet samt ofvanoämm
Deri s Augusti t, m,
,”de grund af åliggande bevillning, i afseende
”på fördelningen, lända till efterrättelse.” Det
år ju således tydligt, att det åt församlingen
år öfverlemnadt, att pröfv» och afgöra beloppet,
om en öfverenskommelse blifver möjlig;
men der sådan ej kan träffas, der skall behofvet
styrkas och Konungens Befallningshafvande
afgöra frågan. Det är kändt af hvar och
•n, att Konungens Befallningshafvandes beslut
kunna öfverklagas, och rättelse deruti sökas,
då någon anser sig deraf förnärmad; vägen
dertill är alla öppen. Dst år vidare yttradts
att förslaget, att genom etc stadgande bestämma
afgifterne, skulle lända till ökade utgifter.
Jag tror likväl ej. att ordning inom Försimlmgarne
bör befordra ökade utgifter, tvärtom tror
jag, att den skall minska dem, emedan man
ej i alla fall kan undgå att föds de kringstrykande
fattige. Det har ock blifvit yttradt, att
frivilliga gåfvor ej borde af lagar bestämmas.
Jag »kulle medgifva detta, om icke erfarenheten
hade visat, att alia icke äro gifmilde, samt
att barmhertigheten icke alltid gör tillfyllest;
så länge vi bo uti ett samhälle, bör likväl icke
tillåtas, att någon dör af hunger. Det är ock
anmärkt, att Utskotten föreslagit arfsrätt åt
Församlingen efter dess fattige. Det är. anmärkningsvärdt,
att detta klandra», emedan det
är en känd sanning, att gamla orkeslösa personer
förskjutas af sina slägtingar och lemnäs
&t fattigvården; men det oakttadt, taga de det
arf de kunna äga. Om deremot arfsrätten till;
korarae församlingen, så skulle samma slägtinge
vara mindre kalla att försörja dem, ty de
Jfett 5 Augusti *. m.
voro ioferssstrade uti att sjelfve bssörja dera*
underhåll, på det de icke skulle blifva srfsrätten
förlustige. Derigenom skulle åtskilige föremål
för fattigvården undvikas. Det har blifvit
klandrade af Herr Tham, att öfverstyrelsen
blifvit lemnad åt Pastor. Han är väl ordförande
i Sockenstämman, men ej derföre allrådande
och kan har blott öfverstyret, såsom den
der förer räksnskaperne och redogör för Församlingen.
Det har ock blifvit yttradt, att
sådant skulle medföra kostnader, men dertill
kan ej förefalla anledning, ty ledamöterne i
committéen hafva ej något arfvode. Det har
sluteligen blifvit anmärkt, att ehuru Utskotten
afstyrkt någon bevillning till fattigvården, hafva
Utskotten ändå tillstyrkt, att afgifterneskola
utgå efter samma principe som Bevillningen.
Om man hade gjordt sig reda för hvad Bevillning
är, i jemförelse till denna afgift, hade
man ej yttrat sådant, ty detta är ej bevillning,
utan det är en till allmänna Statsbehofven lemnad
gärd, blott en bestämd betalningsskyldighet
för dem, som ej kunna förmås att, enligt
Författningarne, ingå uti öfverensbommelser
om erläggande af hvad sorn fordrss för Socknens
fattigas underhåll. Det mätte ej vara
med Ordning förenligt, att Församlingar eller
Städer, låta sina fattiga kringstryka, då det
kan undvikas, och att KronoBetjeningeu skall
föra in dem, för att dermed peuplera Correctionshusen.
Jäg medgifver, att mycket i närvarande
förslag är öfverflödigt, och kunde uteslutas,
men jag är öfvertygad att en stadga i
det hela, är lika nödig som nyttig, och jag för
-
170 Den 5 Augusti c. mi
modar att pluraliteten af Ridderskapet och Adela
med mig deri instämmer; af sådan anledning
och på det Utskotten må kunna, på gruDd
af de gjorde anmärkningame, komma i tillfälle
att rätta och utesluta hvad som kan finnas
nödigt, anhåller1 jag att Betänkandet måtte återremitteras.
Herr von HartmansdorffAugit fl: Jag torde
först få yttra några allmänna betragtelser öfver
Betänkandet., Utskotten synas hafva utgått ifrån
den satsen, att göra barmhertighet Från religionssak
till rättssak. Man vill tillåta den fattige, att
genom Rättegång, såsom fordran utkräfva hvad
han tarfvar. Men han har ingen annan rätt till
hjelp, än den ett medlidsamt hjerta lemnar,
hviken ej af lag kan bestämmas, Het är ej
en förtjenst hos personer, eller något gagn
för samhället, att vara fattig, och samhällets
medborgare böra, i sådan egenskap, ej något
till den fattigt- derföre betala. Skulle den
grundsstts af rätt för den fattige till uppehälle
af andra , hvilken i Betänkandet är rådande,
antagas, sa skulle det blifva ett näringsfång
att vara fattig; och möjhgeu skulle man
drifva närigheten så långt som i vissa andra
Länder beklagligen skolat vara händelsen, attman
misshandlade och stympade sina barn, för att göra
dem till rätt värdiga fattighjon. Utskotten hafva
anmärk, att fattigdomen tog sin början med
Christendomen, och synes nästan hafva vslafc
lägga det läran, eller då varande Otholicisme
till last. On fattighjon ej funnos före Christendomen,
så kom det deraf, att den skönaste.
Den 51 Augusti c, in.
gf msnskliga känslor, deltagande och medlidande
för hvarannan, ännu icke var utvecklad.
Man ser ej heller några fattighjon ibland Vargar
och Örnar, emedan de antingen uppsluka
andra foglar och djur, eller förtäras af dem,
eller omkomma genast af hunger, och sådant
vaf äfven förhållandet mellan menniskor i deras
råaste tillstånd. Dessa tider äro ej att prisa,
eller önska tillbaka. Om fattigdomen blir
öfverdrifven, ar det derföre, att man vill göra,
de fattigas hjelpande till lag, och ej häri da
det ifrån sin rätta källa. Bland orsakerne till
fattighjonens mängd i Sverige, är äfven efter
Utskottens tanka, att allmogen utvandrar frän,
Dalarne och andra Provincer. Jag tror deremot,
att det blott är genom sådane utvandring
gar, sorn desse landskap, kunna föda en si stor
folkmängd. Den skulle annars bjifva nödlidande,
emedan landskapen ej med egen afkastning kunna
föda alla sina innevånare. Närvarande fat—
t ig vårdsstadga synes åsyfta, att gifva föreskrifter
för de minsta angelägenheter, sorn skulle
den genom eget omdöme kunna umbäras ibland
menigheten, jag anser denna syftning vara
högeligen skadelig; ty man bör, så vidt möjligt,
öfverlemna åt hvarje menighets egen omtanka,
att sjelf behandla och vårda sina angelägenheter.
Det sker då med mera nit , och
det utvecklar hennes förmåga att hjelpa sig
sjelf, och att inom en liten krets förvalta allmänna
ärender.
Utom de af Herr Ribbing anmärkta stadgar.
den i Utskottens Betänkande, får jag lästa
i?*
Den 5 Augusti t, m.
Ridderskapets och Adelös uppmärksamhet på
3 Art. i 3 §:n, der det förordnas, att man ej må
emottaga fattighjon, utsn att så till sägandes
inteckna dem uti någon fastighet till underhålls
vinnande, i händelse de eljest skulle falla
Socknen till last- Personlig borgen för deras
försörjande galler ej; således skulle ej en
arbetare få emottaga sin gamla moder, emedan
han ej ägde fastighet, eller hade annan borgen
att gifva, än sin arbetsförmåga. LJti 5
§;n 6tadgas, huruledes försörjandet af fattiga,
aom på egendom äro intecknade, skall, oagtadt
förändrad ägare, vidhänga egendomen.
Följden deraf kunde blifva, att den, hvars e*
gendom redan vora pantsatt för skuld, kunde
så behäfta den med fattigas försörjning, att fori
dringsägarne ej finge ut sina fordringar, på
sådant sätt skulle man äfven för sina arfvingar
kunna förringa värdet af en egendom , ty dea
vore så till sägandes gifven åt fattigvården.
Uti 5 Art. a §. hafva Utskotten föreslagit ett
förbud, att genom sång och musik söka väcka
andras medlidande, på det att örat ej afsådane
ljud måtte såras. Utskotten hafva dock endast
sörjt derför, att ett sinne icke må blifva oroadt.
Vill man stadga sådant för något af
dem, så syne» afvan de andras ro böra iagttagas.
Man, ehuru det förbjudes att tigga mun*
teligen, förmenas det ingen a t göra det skrifteligen
eller i tryck, genom Tidningarne. Hvar
och en som på dem prenumererat, lärer dock
hälldre läsa politiska och andra nyheter, än
tiggareskrifter, och har anspråk derpå, för sina
utlagda penningar. JagJ inser icke hvarföre
Ilen 5 Mugutlt t, m.
tiggeri må tillåtas i Tidningarne , om man i
öfrigt vill förbjuda det. Ett bevis på huruledes
Utskotten ansett understöd vara en rättighet
för fattighjonen, är bestämmelsen i 6 Art;
5 §. om sättet för sådana att få hänvisning till
att besvära sig, om de ej erhålla hvad da anse
sig tillkomma; en rättighet, hvilken jag på
redan anförda skäl, finnér högst olämpelig. En
ledamot har anmärkt, att Pastor ej borde vara
Ordförande uti Fattigvårdsstyrelsen inom Församlingarna.
Jag tror deremot, att ingen kan
dertill vara lämpeligare än han , emedan han
är religionens organ, och Fattigvården är en
religionssak. Är Pastor skicklig att förestå religionsvården,
så bör han äfven vara det att
förestå fattigvården; och i annat fall åligger det
Consistorium att skaffa en Vicarius. De mänga
små detaillerade sudgarne borde, efter mitt
begrepp , utgå ur betänkandet. De vigtiga,
och sorn torde böra deruti förekomma, äro de
om fattighjons förflyttning från en ort till en
annan, ty har raan bestämt fltt hvar Församling
skall försörja sina fattige och de sålede*
visas tillbaka hvar till sin Församling, så måtte
det dock vara gifvet, att hvarje menighet
nödgas komma öfverens om sättet att värda
dem. I afseende på inflyttningen i Församlingarne,
har jsg hört mycket klagae öfver för
stor stränghet emot dem man fruktar vara eller
skola blifva fattiga. Således lärer här i hufvudsfaden
finnas en Författning, som förbjuder
Fabriksägare emottaga arbetare som hofva qvinj
nor och barn, med mindre mästaren åtager sig
de sedaares föraörjinde, i häadvlfe männerne
ifk
Den 5 Augusti e. in.
falla ifrån. Farhågan derföre lärer göra j ati
Fabriksidkare ej våga emottaga sådane personer,
då de äro gifta, utan nödgas begagna löst
Och liderligt folk, hvarigenom både arbetet oeh
sedligheten bland den lägre classen lider. Jag
tror att denna punkt är en ibland de vigtigaste
som bör komma under öfverläggning.
i afseende på hvad som blifvit anmärkt
om arfsrästens förlust efter fattighjon, är jag af
samma mening som Herr Ribbing, och tror éj
ined Friherre Cederström , att hoppet öm
art’ efter fattiga perröner, skall verka mera hös
ähhörige, än kärleken slägtingar emellan. År
den förkolnad j så lärer ej hoppet om ett förmodeiigen
oftast obetydligt arf något uträtta;
bch man bör, såsom sagt är, bygg* fattigvården
på andra grunder, än lagstraffen} nemligen
på hjeitats rörelser och känslor.
Slhteiigea får jag anmärka, ätt detta för
fattninssförslag
ej af Kongl. Maj:t är godkändt,
utan blott emottagit af Committersde och framlagdt
för Riksens Ständer. Jag är visserligen af
den tanke, att Betänkandet börde, i sitt närvarande
skick, afslås; men om, såsom Friherre
Cederström ganska rigtigt anmärkt, någon allmän
stadga bör vidtagas, på det att enbet i
Fattigförsörjningen öfver hela riket må vinnas:
så tror jag det vöre rigtigt, att Betänkandet å{errtrmitterades.
Om sp?ciaiiteterne utstrykas}
öch blott det allmännast nödiga behandlas, så
hoppas jag att man skall kunna för Kongl;
Maj:t framlägga ett tjenlig! yttrande i dettä
afseende.
J9en 5 Augusti c. nu
175
Herr Uggla, Göran GuJlaJ; Herrar Ribbing,'
Tham och von Hartmansdorff hafva efter min
öfvertygelse på så goda grunder utredt ifrågavarande
ämne, att jag dervid icke har något
att tillägga, utan får deras yttranden till alla
delar åberopa. En annan värd Ledamot har
val förklarat, att han icke ville befatta sig
med Herr Thams anmärkning om målningen
af forntiden, men han har ej bestridt den,
Den är således icke vederlagd och talar för
öfrigt ej till sakeös fördel, jag bestrider återfemiss
af Betänkandet och tillstyrker för
min del, att detsamma, såsom ej påkalladt af
nödvändigheten, eller af skyldig Omsorg för
allmänt gagOj måtte afslås.
Herr Ehrenborg, Casper: Hufvudsakligeti
instämmer jag med hvad Friherre Cederström
anfört, men sådan han yttrade sig, haren värd
talare sagt, att Utskotten gjort till Lag att för.;
sörja de fattige, da det förut varit ett barmhertighetsverk.
Jag tror ej, att Utskotten gjort
detta, utan att det långt för detta varit en genom
lag föreskrifven skyldighet. Om man går
tillbaka till Konung Christophers Lagbok, så
finnes i 16 Cap. JordaBalken skyldigheten bestämd
att underhålla de fattige. Samma stadgande
finnes uti den nya Kyrkolagen. Vidare
är genom Kongl. Kungörelsen dea 5 December
1788, för den Socken, der en fattig sist varit
mantalsskrifven, skyldighet stadgad, att underhålla
densamma, och ändteligen är, genom en
förordning af år 1811 , hvilken på Riksens
Itänders begäran blifvit utfärdad, hvar och en,
i J6 Sen 5' .Augusti t. m,
■om ej sjelf behöfver fattighjelp, ilagd, att efter
råd och lägenhet, bidraga till de fattige*
underhåll. D«t är således ej Utskotten som
först velat göra delta till en laglig skyldighet.
Jag tror ej eller att man har denna skyIdighet,
utan en motsvarande rätt. Emot den lagliga
skyldigheten stt försörja de fattige, svarar den
lagliga rättigheten att fredas från tiggeri. Detta
kan ej väntas om man ej underhåller den fattige,
ty ej kan man annars betaga honom att bettla
litt bröd, och såmedelst döma honom att dö af
hunger .Jag har yttrat detta, endast för att vi«a,
att de fattiges underhåll, redan föiut var en laglig
skyldighet. Uti detta ämne, i afseende a
hvilket, jag ej vill bestrida, att i både comitterades
och Utskottens förslag, ofullkomlighe*
ter finnas, och att många af de anmärkningar
sorn blifvit gjorde kunna förtjena mycket afseende
, ingå trenne förhållanden: 1:0 Emellan
de försörjande eller Socknarne och de fattige.
52:0 Emellan flere Socknar till hvarandra. Och
3:0 emellan de underhållande inbördes inom
hvarje Socken, Jag tror ej att Utskotten serdeles
ingått uti det första förhållandet, men
om några stadganden i dett* afseendet finnas,
kunna de gern* utgallras. Hvad de öfrige
angår, är, efter den lilla erfarenhet jag
varit i tillfälle att vinna, en fullständigare
författning behöflig , än de närvarande , hvilket
kan inhämtas äfven deraf, att Riksens
Ständer vid flere tillfällen begärt en sådan.
Äfven jag skulle visserligen önska att fattigförsörjningen
vöre ansedd som en christelig
pligt
Den 5 Augusti e. nu ' 17,7
pligt, och att den aldrig behöft anse såsom en
borgerlig skyldighet. Man har framställt, som
en följd af Utskottens förslag, att fattigförsörjningen
skulle upphöra att anses såsom en christell
g pligt, då jag tvertom tror, att detta snarare
varit orsaken till förslaget. Vi behöfva
blott jemföra hvad som nu finnes uti de utestående
fattigbössorne med hvad fordom der
fanns, för att erfara, att de frivilliga bidr3gen
äro högst få. För öfrigt tror jag, att då en
Kongl, proposition i detta ämne ankommit ,
föranledd af Riksens Ständers begäran, påkallar
den ett ordentligt svar, hvaruti Riksens
Ständer framställa de skäl, hvarföre de antingen
icke kunna antaga den föreslagne Författningen
, eller icke finna någon Författning
i detta afseende nödig. I båda fallen
blifver en återremiss nödvändig, och jag förenar
mig således med dem, som begärt äterrén»
ss.
Herr Tham: Jag vill blott taga mig fri
heten
göra den anmärkning, att jag aldrig
bestridt skyldigheten, att underhålla de fattige,
lika litet som jag bestrider, att den är i
Lag grundad. Men det är just derföre att jag
trott den vart tillräckligt gifven, som jag ansett
detta vidlyftiga privilegium till tiggericts
uppmuntrande icke vore lämpeligt. I afseen-.
de på Herr von Hartmansdorffs anmärkning,
får jag upplysa, att en af oss matte hafva
misstagit oss. Jag har ej nekat, att Presten
Ridd, 0, Ad, Prof, VII* Band.
12
178
Den 5 Augusti c. rn.
borde vara ordförande, blott att han ej skulle
hafva öfverstyret. Ordförande må hin gerna
vara. Jag får förnya mitt yttrande, att jag
ej tror något vinnes genom en återremiss, ty
jag tror ej, att i detta afseende någon Författning
kan utfärdas, som blifver tillämpelig
på hela Riket. Denna gak är så local, att någon
generel regel för densamma ej kan bestämmas,
och Police-Författningar kunna af
Kongl. Maj:t utfärdas.
Herr von Qvanten, Carl: Erfarenheten vi
sar,
att i ganska många Provincer Fattigvården
varit så väl inrättad och omvårdnaden sådan
, att de fattiga ej haft minsta skäl till klagan.
Detta är alltid relativt till Pastorernes
nit och bemödanden för saken. Vid betraktande
af dessa inrättningar, visar det sig äfven
, att de skett på många olika sätt. På
somliga ställen begagnar man Fattighus; på
indra hai man upphäft bruket deraf, och förBörjer
de fattiga på annat sätt. Således är det
6vårt att befalla, huru hvar och en provins
skall försörja sine fattige. Jag inser visserligen,
att skyldigheten är i Lag bestämd, att
man skall hafva omvårdnad om sine fattige
medbroder, och att således Utskottens Betänkande
visserligen är ganska godt i sitt ändamål;
men jag tror att formen hade kunnat
vara annorlunda, ty olika är det om Församlingen
helt enkelt ålägges, att vårda sina fattiga,
eller om Pastor med Församlingen ålägges,
att göra vissa inrättningar i detta ändamål.
Om det eker på förra sättet, har ingen skäl
Den 5 Augusti e, tn,
m
att klaga, men om de fattige skulle hafva rätt
att klaga, så skulle det möjeligen hända att
de säde: vi äro icke nöjde, vi vilja hafva mera,
och då tror jag, att man hade gjort ett
steg, som man komme att ångra. Engelska
Lagarne äro för oss ett varnande exempel.
Om vi således blott söka att complettera de
lagar vi äga, tror jag, att de skulle vara ledande
till målet. Om återremiss beslutes, anhåller
jag, att afseende måtte fästas å hvad jag
anlört om de fattiges rätt att klaga; meni fall
återremiss ej skulle finnas nödig, förenar jag
mig med Herr Tham uti begäran, att Betänkandet
måtte afslås.
Herr Cederskjöld, Pehr Gujlaf: En värd
Talare har, så framt jag eljest rigtigt fattat
honom, citerat en Kongl. Författning, som skall
stadga- att hvar och en, forn fjelf ej njuter fattigunder
flöd , bör bidraga till fattigför]örjningett.
Om ett sådant stadgande finnes , så anser jag
det högst olämpeligt. Det kan nemligen finnas
många , som med deci största ansträngning af
arbetsfliten och med yttersta inskränkning i sina
behof, likväl icke kunna mer än nättopp
bärga sig- Skola nu dessa betungas med den
allraminsta afgift till Fattigförsörjningen, så
måste de ju derigenom sättas ur stånd, att försörja
sig sjelfva, och således tvingas, att förr
eller sednare sjelfve nödgas falla Fattigförsörjningen
till last. Mig synes derföre ingen böra
bidraga till Fattigförsörjning, som icke sjelf
äger en viss behållen inkomst.
j8o Dfn 5 Augusti e. rn.
Herr von Hartmansdorff-, Min mening, då
jag begärde återremiss, var icke, att det skulle
bestämmas, kuru de fattige inom Församlingarne
böra försörjas , utau att Författningarna
Om flyttningen mellan dem skulle ordnas. För1
håilanderna mellan menigheterna och orternas
Styresmän, nemligen Landshöfdingen och Biskopan
, den torre såsom den allmänna ordningens
vidibagthållare, den senare såsom föreståndare
för barmhertighetsverken, äro, hvad
fattigvården beträffar, må hända icke heller
nog utredda! och de höra äfven till de a 11—
manna föreskrifter, som synas mig böra uti
fattigvårds-stadgan innefattas. Blott en anmärkning
vill jag tillägga. I slutet af Utskottens
Betänkande står, att Socknarne skola äga
full frihet att skilja Fattigvården ifrån Kyrko-;
Rådets befattning, om de så för godt finaa;
Jag tror att intet stadgande om denna frihet
bör äga rum, utan saken med stillatigande för?)
bigås; ty man bör ej förutsätta behof af flere
myndigheter än KyrkoRådet, inom en så liten
allmänhet som en Församling. Kunna ej en
Sockens angelägenheter förvaltas genom en en*
da myndighet, så må det blifva hennes egen
sak, att vidtaga andra anstalter.
På de skäl jag ytterligare anfort, får jag
yttra min tanka, att det vore väl om Riddarskapet
och Adela beslöt återremiss, på det att
Riksens Ständers mening om de. allmänna Fata
tigvårdsstadgarne måtts blifva för Kongl. Maj:t
uttryckt.
Den 5 Atigusli e., m.
Herr Ehrenborg'. Jag anhåller blott atti i
anledning af Herr Ceöerschiölds yttrande , få
upplysa, att då jag nämnde innehållet af igu
års Författning rörande skyldighet att deltaga i
Fattigförsörjningen för alia dera, som ej sjelfve
äro i behof af fattighjelp, var det blott fö,r
att visa, att åliggandet långt före detta funnits,
utan att jag dervid ingått uti yttrande om
lämpeligheten af nämnde förordnande, I öfrigt
refererar jag mig till hvad Herr von Hartmansdorff
anfört, att, om icke man anser någon regiel
ring af förhållandena emellan de fattige och
de underhållande vara af nöden, så återstår I
alla fall att bestämma förhållandet emelian serekildte
Socknar. Jag nämnde nyss en Författning
som etadgar, att den Sockeih der ett fattighjon
är manfalskrifvet, 6k,gll försörja detsamma;
men deremot stadgas ock, att jntét inhyseshjon
får nedsätta sig uti en Församling,
utan att Församlingen på Sockenstämma deröf*
ver blifvit hörd. Detta är väl stridande emot
en skälig näringsfrihet. Fin person hindras der»
igenom att inflytta uti eni Församling, der han
kan erhålla försörjningst/illfälle, och blifver derigenom
i förtid fattighjon uti en annan. Således
tror jag några modificstioner behöfvas, och
förnyar mitt yttrande ätt det svar, som bör lemnäs
på Konungens Nådiga proposition, bör vara
mera utvcckladt, än blott ett enkelt afsiaig,
Grefve5 von Schwerin, Fredric Bogislaus: Min
enskilta erfarenhet instämmer med deras, sorn
yttrat att fattiggården under sednare tider undergått
en betydelig förbättring- jag vet ej
t
Deri 5 Augusti e. m.
om det är en större välgörenhet, eller en större
medborgerlig känsla , eller de en6kilte fintnceförhällanden
samt spannemålsprisens ontbytlighet,
som orsakst detta. Jag tror att alla
dessa omständigheter dertill medverkat,- men,efter
min öfvertygelse , är fattigvården uti de
två provincer, åtminstone hvilk* jag känner,
ojemförligen ordentligare, än förut. I desse
provincer finnes verkeligen icke något behof
af allmän lagstiftning i detta afseende. En allmänt
gällande lag är ej eller möjlig. När till
exempel grödan bortfryser i VesterDalarne, i
Malugns med flere Församlingar, så kunna ej
dessa Församlingar underhålla sine fattige, de
måste då strOr/ama ut. När ryktet derofn kommer
till Westmanland, bereder man sig derpå;
man låter då m»la, åtminstone i bättre husen,
några tunnof mjöl mera Vore nu förhållandet
sådant, att hvarje Församling hänvisades
att föda sine fattige?» så upphörde helt och hållit
den enn Försämringens och den ena provincens
deltagande i ett missöde, som öfver
en anoao provins eller en annan Församling.
Ett sådant stadgande kunde kanske vara användbart
uti de södra p»rovincerne, men icke i
de orter, der hela grödan ofta på en natt genom
frost förstöres; våra ligar i detta afseeode
äro ganska goda.
Den satts som Christeodomen uppställer,
att man skall älska nästan såsom sig sjelf, den
blott repeteras, då lagen i allmänhet stadgar
att Församlingarne skola underhålla och vårda
sina fattige. Vill maningå i d«?tailler, såska
\
-
Den 5 Augusti c. m, 183
dar man mera än man gagnar. Kärleken tål
hvarken föreskrifter eller begränsning. Likväl
tillstyrker jag återremiss- I de sednast utkomna
Författningar, behöfver olelbart ett och
annat att jemkas. Om Utskotten då få höra,
huru de undra Stånden om detta ämne besluta,
torde de inskränka sig tili att föreslå
dessas jemkningar,och detta kan blifva det svar,
som Riksens Ständer lära anse sig förpligtade,
att till Kongl. Maj;t afgifva, då det är på Riksens
Ständers begäran, som Kongl. Majrt låtit
genom Committerade utarbeta ifrågavarande
förslag.
Herr von Qvanten:* Jag ville hafva äran
yttra några ord, i anledning af hvad Herr von
Hartmansdorff anförde, men jag är förekommen
af Herr Ehrenborg och förenar mig med
honom. Vidare får jag ock , i fall af återreiri68,
göra en anmäikning vid Herr Cederschjölds
yttrande, att någon annan ej borde behöfva
deltaga uti fattigförsörjningen, än den,
sorn har ett bestämdt öfverskott. Om det skulle
antagas såsom principe, så skulle de fattige
verkeligen komma till korta, ty det vöre då
så, som skulle säga sig hafva något öfverskott.
Vidare har det blifvit taladt om, huruvida
KyrkoRåden borde hafva befattning med fattigvården.
Jag kati ej finna annat, än att det kan
stå ganska väl tillsammans, och att de väl
kunna hafva denna befattning; men då de väljas
af Församlingen, då de äro dess deputerade,
vet jag ej något skäl, hvarföre Pastor bland
dem, skall vara Ordförande. Jag vet i\ hvar
-
184
Den 5 Augusti C, m.
före Ridderskapet och Adeln , sorn afsagt sig
så många andra rättigheter, skall frångå att
vara Ordrörande i detta afseende. Om äldsta
Ridöersmannen är ordförande, hindrar det icke
Pastor, att ändg utveckla side tankar, och lemna
de upplysningar han finner nödige.
Herr von Hohenhattfen , Michael; I fall af
åierremiss, anhåller jag att få beledsaga den
med några få ord. Utskotten» sorn på goda
skäl uteslutit det förslag Committerade framställt
i afseende på värfvade Soldaters permitterande,
har dock i detta afseende tillstyrkt en
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, den jag
tror vara stridande ernof rättvisan, ty om den
bifölies, skulle den beröfva detta stånd, de
medborgerliga rättigheter, som andra åtnjuta;
jsg tror Svenska Soldaten äger full rättighet
att betraktas i samma förhållande inför allmänna
Lagen, sorn andre medborgare. Det är blott
dessa ord, hvilka min pligtkänsla uppfordra!
mig att yttra, som jag anhåller få till Utskotten
åtfölja återremigsen.
Herr Munck af Roiertjkjold, Eberhard: Jag
har hört den tanke yttres, att man borde öfverlemna
fattigvården åt hvarje menniska®
barmhertighetskänsla, och dess förmåga att hjelpa
sin räst*. I denna fråga, likasom uti aila
andra af StafsOsconomisk natur, måste man söka
bereda ett sammanhang emellan åtgärdeme
annars vinnes icke ändamålet. Om de fattige
få gå omkring och söka sig sin föda , sä behölvas
icke serskildte fattiganstalter, och inga
Ijera 5 Augasi c, m,
i85
andra stadgaöden för deras underhåll, än de
sora kunna vara erforderltge i afseende på dem
som äro sängliggande, eller af annan orsak urståndsätta
att vandra omkring. Men om man
såsom principe och verklig Policeförfattning stadgar,
att inga tiggare få gå omkring, så måste
också den skyldigheten medfölja, att underhålla
de fattige, så att de ej lida nöd. Man
har talat om fattigskatten i England. Den är
så enorme att den knappt kan tros, meo den
är ej så betungande som man skulle förmoda.
Den tillkom då, efter krigets början 179.2, de
allmänna förnödenhetsvarorne började stiga.
De som begagnade daglönare, kommo då på
den idéen, att öka tillskottet till fattigcassorne
och att daglönarne skulle få ett efter behofvet
afpassadt understöd derifrån, när de hade
hustru och barn. Häraf följer , att dagspenningen
i allmänhet ej betydeligen ökades,
då den steg flerdubbelt uti många andra länder.
När nu freden inträffade, behöfde ej dagspenningen
betydeligen nedsättas, men afgifterne
till fattigcassorne minskades, hvilket man
hade mera i sin magt, än den förra. Slutligen
får jag fästa Ridderskspets och Adelns
uppmärksamhet på den grund för fattigskattens
utgörande, som hittills i Städerne blifvit följde,
åtminstone efter 1812, att nemligen den
utgått efter samma principe, som Bevillningen.
Följden har varit den, att personer som oförsigtigt
köpt Stadsegendom och fördjupat sig i
skuld, så att de Kjelfve föga eller ingen behållen,
men lika synbar, förmögenhet ägt, fått
betala vida mera i fattigskatt, än artdr3, som ägt
jg6 Den 5 Jugusli «. in,
mindre eller ingen fastighet, men ända till flere
tunnor gulds Capital behållen förmögenhet. Häraf
har handt att, t. ex en som ägt ioo.oco R:dr,
icke betalt 5 å 6 R:dr i fattigskatt, då en annan,
sorn ägt ingen behållen förmögenhet, men
sorn innehaft fastigheter, fått betala 30 a 40
R.dr. I händelse af återremiss, anhåller jag
att desse anmärkningar måtte få åtfölja.
Friherre von Liewen, Gufiaf, hade inlcmnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 3 )
Herr Ribbing: Jag skall ej länge uppe
hålla
Ridderskapet och Adeln. Jag vet ej huru
det kunde förutsättas någon okunnighet om
de föregående Förtittningar som finnas, då de
äro fullständigt upptagne uti förslaget och här
åberopide. Jag tror att det blir nödvändigt
för Utskottet att veta, om man vidare önskar
utarbetande af Fattigvårdens detailier, eller,
som jag tyckt mig finna, man anser de äldre
allmänna stadianden i detta ämne tillra c ke—
lige; och med Herr Ehrenborg förenar jag
mig deri, att ämnen, sorn tillhöra allmänna Policeförfattningar,
serskilt böra till Kongl. Majrts
Nådiga bepröivsnde öfveslemnäs. Dervid mäste
jag dock, i anledning af Herr von Hobenhausens
yttrande, sanningen likmätigt, lemna
det vitsord i frågan om värfvades permittering,
att i den ort der jag bor, Volontairer vid Arméens
Flotta från Götheborg och Carlscrona, begå en
stor del af de oordningar, som i otten föröf
-
£>f/i g Augusti e, m.
vas, i synnerhet stölder sä att jag anser af
högsta nödvändighet, att då de utsläppas, det
icke måtte ske till den och den orten, hemorten
och sä vidare, utan till viss man, som kan
sysselsätta dem, känner och ansvarar förderas
uppförande, på det att de icke hädanefter som
hittills, på alla marknader och vägar måtte
få kringströfva i landet, såsom verkelige missioOairer
i laster och brott.
Herr von Hohsnhaufen: Hvad först be
träffar
Herr Ribbings förslag, att afslå en del
af Betänkandet och utarbeta det öfriga, så står
det ej tillhopa med tormen. Hvad dernäst
kringströfvandet af Soldater angår, så,
när de äro afskedade, äro de icke mera Soldater.
Likväl äro de fleste sådane, öfver hvilka
klagan före». Igenom att bestraffningen för
rymning blifvit så lindrig, har detta militairbrott
ökat sig Och derigenom äfven sådane
lösdrifvare; vi hafva sett en del af dessa rymmare,
hvilka af sig sjelfve kommit tillbaka,
sedan de obehindradt gått ifrån Stockholm till
Ystad, utan att vara tillsporde af någon Kronobetjent.
Desse äro rymmare, men bära namn
af permitterade Soldater. Så länge sommarn
varar, äro de uto, och behållas i arbete ofta
med vettskap att vara rymmare; men när vintern
kommer, blifva de återsände. Om bättre
Police ined kringstrykande personer vidtoges
på landet, så skulle icke de olägenheter inträffa,
hvarom man nu talar. I öfrigt kan jag
ej känna de locala olägenheter, som möjligen
på någon ort kunna finnas, men dä bör locala
183
Ben 5 Augusti e, j».
rättelser vidtagas, och ej en allmän författning»
som kränker ett helt stånd. Jag hemställer
hvad följden skulle blifva, om man, som Cornmittéen
föreslagit, skulle skrifva till Landshöfdingen
och först erhålla dess svar med
flere omständigheter, innan en Soldst kunde
permittera. Vid hvarje exercistids slut, inkomma
mångs reqvisitioner på permitterad! manskap;
men den som begär sådane, vill hafva
dem ju förr dess häldre, och genom den föreslagne
åtgärden, skulle likväl kanske flere månader
åtgå, innan permissioaspollett kunde
expedieras, utom många flera olägenheter,
dem jag förbigår. Jag har blott yrkat ensak,
och ifrån den viker jag ej, den nemligen, att
Jag fordrar fullkomliga medborgerliga rättigheter
för den värfvade Soldaten, lika som för
hvar annan fri man inom samhället.
Herr Toll, Florus, hade inlemnat ett Memorial,
hvilket upplästes, så lydande:
fSe Bilagan N:o 4.)
Uppå derefter af Herr Grejven och LandtMarjkalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Utskottens ifrågavarande
Betänkande, i anledning af ds dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten återförvisa.
Dfn 5 Au*n su c, ms
Herr Lefvén > Juhan Pehr, anförde skrlfteligen:
(Se
Bilagan N:0 5.)
Herr Grefven «th Landi-Marskalken hemställde,
om icke, enär Herr Lefrén» memorial
innefattade anmärkningar vid Stats- samt Allmänna
Besvärs- ocii OeconomieUtskottens i
förmiddags Pleno återremitterade Betänkanden,
angående fortfarande understöd af Staten för
Höganäs Stenkolsverk, samma memorial kunde
till bemälte Utskott förvisa*.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottets den 21 sist—
ledne Julii under N:o i5iafgifne, samt den 29
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande, i frågas
om nödvändigheten af krönte Kolskrindor, och
angående Kolmätare; fann Ridderskapet och
Ädela att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till handlingarne.
Föredrogs å nyo och bifölls ExpeditionsUiskottets
dea 17 sistledne Julii aflåtne, samt
B en 5 Augusti t. ni.
den 29 derpå följde eftermiddagen, på bordet
lagde, memorial, innefattande hemställan om
aflöning för tvenne Extraordinarie Cancellister
m. m.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Från Stat&Utskottet:
Af den 13 sistledne Julii:
N.o 56o., I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i frågan om utbyte afstne Indelningar
vid Kongl. LifRegementet.
N:p 363. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte yttrande, om
tillökning i anslaget för Modellkammaren och
mechaniska Skolan.
N o 565. I anledning af återremiss å Utskottets
förut afgifne Betänkande, i frågan om
LandsStats Tjenstemänsrätt, att vid 70 år3 ålder
få på IndragningsStaten uppföras till åtnjutande
af pension, svarande mot hela deras
inoehafde lön,
N’.o 366. 1 anledning af återremiss af
Utskottets förut meddeldte yttrande uti frågan,
rörande Herrar Landshöfdingare pensionsrätt,
Den 5 Augusti c. nu
191
N:o 367. Rörande återremiss af Utskottets
förut afgifne Betänkande, om Häradshöfdingars
pensionsrätt.
N;o 368. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
uti frågan om Kongl. Ränteinästarnes och
LaodtRäiUemästarnes aflöningsvilkor.
Från Stats- och BevillningsUtskotten:
Af den 31 sistledne Julii;
N o 36g. I anledning af väckt fråga -om
redovisning för de till Tryckningen af 1815
års bevillningshandlingar anslagne medel.
Af den 18 sistledne Julii:
N:o 373. I anledning af väckt fråga om
portofrihet för RiksStåndens Protocoll och Bihaoget
dertill vid innevarande Riksdag.
N:o 374- Öfver väckt motion om Umeå och
Luleå Städers befrielse från de med Tullkamrarnes
underhållande förknippade afgifter.
Från Stats- samt Allmänna Befvclrt- och
Oeconomie Ut/kott en:
Af den 16 sistledne Julii:
N:o 357ä- Öfver väckt motion om \Ve;reroch
Norrbottens Läns sammanslående till. «ttLän,
]g2 Den j Augusti e. m,
N.o 370. I anledning af väckt fråga o ra
biträde af Statsverket till Mossodlingar i Ska-j
raborgs Län.
Af den 23 sistledne Julii i
N:o 371. I anledning af väckt fråga ora
utgifvande af en sä kallad Medborgerlig Cathe
theg.
Åf den 18 sistledne julii:
N.o 372. Öfver väckt motion om upprättande
af ett Bolag till idkande af handel å
SydAmerica.
N;o 375. I anledning af väckte motioner
om en förändrad reglering af Hospitalslnrätt?
Bingarne i Riket.
Från Bevillnings Utskottet'
Af den 31 sistledne Julii:
N:o 29. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande de genom Stora SjöTullen inflytande
Bevillningsmedel.
Frän Lng-Utskoitet:
Af den 21 sistledne Julii;
N:o 136. I anledning af väckte frågor om
förändringar uti BrottmålsLagsliftningen.
Åf
Den 5 Augusti e, rit. 193
Äf den 23 sistledfle Julii:
N:o 137. Öfver väckt motion; angående
Ifskillige föreslagne Lagförändringar.
Äf den 21 sistledne Julii;
N:o 138. Dels i anledning äf Herrarne
*C. Ehrenborgs och £. G. Gyllenheirtis Memorial,
angående påskyndande af LagCommfittéens
arbete och granskning deraf, dels i anledning
af återremiss å Utskottets förut afgifhe Betänkande,
rörande RiksdagsFullmägtigen Anders
joachimssons från Östergöthland Memorial i samma
ämne.
Af den 31 sistledne Julli';
Isho 139. Öfver väckt motion, angående
förändring i StrafTlagarne.
‘Vrån Allmänna Besvärs- och OecohomkUtskottetst
Af den 30 sistiedne Julii ;
N:o 154. I anledning af gjorde apmärkhingar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande^
om förändring i skyldigheten att utgöra Afrad»
och KronotiondeSpannemål, samt andre på hemmanen
indeldte Kantor.
Nio 155. I anledning af återremiss af Utskottets
förut meddeldte Utlåtande , angående
kidd, 0. Ad, Prat, VII. Band. 13
Den 5 Augusti e. m.
KronotiondeSpinnemålens utgörande till Stockholms
och Malmö Barnhus.
N;o 156. Rörande väckte motioner om
inköp för Statens räkning, af ett utaf Herr CancellieRådet
C. M. Schoerbing utgifvet arbete,
angående Skogshushållningen.
N:o 157. I anledning af väckt fråga, om
ändring af terminerne för Höstmarknaderne i
Upsala och Norrtelge.
Från Lag- tamt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi - Utskotten:
N:o 158. I anledning af gjorde anmärka
ningar vid Utskottens förut meddeldte Betän-r
kande, om Mått, Mål och Vigt.
Justerades följandet
Utdrag af Protocollet,hållet hos Högloflb
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 5 Augusti 1823.
S. D. Sedan tillförordnade Landshöfdingen,
Förste ExpeditionsSecreteraren och Riddaren af
Kongl. Nordstjerneorden Casper Ehrenborg,
blifvit i behörig ordning vald, att intill nästa
Riksdag, vara Riksens Ständers JuitititeOm-*
>
Den 5 Augusti e, in.
195
budsman, samt Förste ExpeditionsSscreteraren
och Häradshöfdingen Johan Gabriel Richert ,
blifvit utsedd, att vara JustitiseOmbitdsmannens
Suppleant; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, anmoda ExpeditionsUtsköttet, att icke allenast
derom uppsatta en underdånig Skrifvelse
till Kongl, Maj:t, utan ock för nyss bemälte
personer uppsätta behörige constitutorial å
nämnde befattningar. Ut Supra.
S D. FÖredrogos ä nyo Och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 29 sistledne Julii eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden:
Från Stats- Utskottet'.
Af den 16 sistledne Julii:
Nio 337- I anledning väckt motion, om
spannemåls anslag till lönefyllnad för Stockholms
SkoleLärare.
Af den 18 sistledne Julii:
N.o 339. Angående jemkning 1 Rust
ningsskyldigheten.
N:o 34t. I anledning af åtskilligemotioner,
om indragning af Lönerne vid Biskopsoch
DomprostsEmbeten.
jo6 Gen 5 Augusti c-, lii'.
Af déö St sistledne Julii:
N:o "44> I anledning af väckte moti'dner,
om Ädelfots Guldverk.
Från BevillningsUt/kottetl.
Af dea 16 sistledne Juni:
N;o 23. Angående sökt eftergift i BeviHiiingen
för brandskadade innevånarne i Städetlie
Borås oéh Norrköping-.
N:o 24. 1 anledning af väckt motion j
om en enda TaxeringsföTrättning emelian hvarje
Riksdag.
Frän Stats- Bevillnivgs- jamt Allmänna mesvar'ss.
orh Oeconomie- Utjlotten-.
Af deri 11 sistledne julii:
Nko 329. I anledning af väckt frågä, öiri
Kronoutskyldernes liqviderande i Spahnemåh
Fran Banso-Utskottet:
Äf den 13 sistledn-é julii;
N:o 35. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande
, abgiende skedd inhibition af den nioi
Rådmannen i Carlstad Kjellander anstälde Lagsökning
lör en till Kongl. Majis Befallnings
-
Pen 5- Aifätisli e, nj..
197
hafvande från Banken afsänd odlingslåae-andel,
§pm ej kommit den förstnämnde tillhanda.
No 36. I fråga om förlängning uti tiden
för återlösen af i Banken pantsatt Gjuld e<th
Silfver.
Af den 24 sistledne Juiri;
M':o, 3,9. I anledning af Bankens
■Bmbetets. gjorde framställning, att Banken måtte,
j allmänhet blifva befriad från skyldigheten,
ftt i Concurs.ser pcb Årsproclamata, bevaka
sjne emot lös pant ägande fordringar.
Fran Lag-Ut skott
,Af den 8 sistledne Julii:
N:o 126. I anledning. -aS väckte frågat
dels om öfverseende och förbättring af KyrkoLagen
ock Kp,ngi. Förordningen den 11 FeLruarii
1ÖS7 , angånenöv Rättegången i. DomCapitlen,
dels. om bestinjimande af viss tid för
den. offentliga Gudstjenst ens början öfver hela,
Riket, alla tider på ■&£*?»,
Af <jka 17 sistledne Julii:
N:a. 1,3.x. I anledning af gjorde, anmärk»ingar
vid (Jtskotteis fornt rneddelte Betänkan,-  de, angående rättighet för en hvar, att, utan
behof af allmän åklagare} utföra talan ejno!.
ITomare för Erubetsfel,
r9S
Den 5 Augusti e. m.
Af den 33 sistledne Julii;
N:o j3«. I anledning af gjorde anmärk’
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i fråga om utmätte fastigheters försäljande
endast i uppslag. Ut Supra. ,
S. D. Föredrogs å nyo och lades till
handlingarne, Statsutskottets den t 8 sistledne
Julii under N:o 340 afgifne, samt den 2g derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde. Memorial,
angående RiksStändens olika beslut, i
frågan om understöd för Hamnbyggnaden' i
Jönköping. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning afStatsUtskottets
den 21 sistledne Ju 1 i i under N.o 343
afgifne, samt den 29 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
i anledning af Kongl Majus Nådiga
skrifvelse, angående tillåten Revision af TullVerkets
med flere Räkenskaper, jemte åtskilige
dermed gemenskap ägande motioner; fann
Ridderskapat och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redaa blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne. Ut Supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 18 sist!. Julii under -N;is 33 och 34
afgifne, samt den2g derpå fö!jde eftermiddagen,
på bordet lagde,Utlåtanden, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkanden;
Den g Augusti e, m,
199
i:mo angående Bankens lånebiiräde till
Skar» Stads Consistorium;
2:do Rörande en och annan fråga, i af-,
seende på Bankens odlingslån;
Fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till handlingarne. Ut Supra.
S. D- Föredrogos å nyo och återremit-i
terades, på grund at dervid gjorde anmärkningar,
följande StstsUtskottets den 18 och si
sistledne Julii afgifne, samt den 29 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagda Utlåtanden:
N:o 345- Ofver väckt motion, angående de
för Beklädnaden vid Nerikes Regemente anslagne
Hemmansräntor.
N o 346. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga proposition om pension för Enkefru
Grefvinnan Adlercreutz. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning ej mindre
af StatsUtskottets den 27 sistledne Juoii,
under N:o 277 afgifne, samt den 5 derpå följ-a
de Julii eftermiddagen på bordet Iagde, Utlåtande,
angående Höganäs StenkolsVerks understöd
af Staten, än ock af Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets den 30 sistledne Juli!
under N:o 153 meddelte, s»mt den 1 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
angående fortfarande understöd af Ststen
200
Ben 5 Augusti e. m,
för Höganäs Stenkolsverk; fann Ridderskape^
pch Adeln för godt, att berörde tvenne Utlåtanden,
på grund af dervid gjorde anmärkning,
gar, till Utskotten återremittera. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 8 sistledne J.ulii under M:o 12 7,
afgifne, samt den 29 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, öfver vackt
motion, angående bestämdt stadgapde^ dals huruvida
löftesman bör erhålla serskild uppsägelse,
rjär gäldenär uti skuldebrefvet förbehållit
viss uppsägelsetid, dels ock, huruvida Reversinnehafvares
försummelse, att bevaka sin
fordran i Gäldenärs Concurs, må medföra befrielse
för, löftesmannen från betalningsansvar^
blef samma Betänkande, i anledning af der,viel,
gjorde anmärkningar, till Lagutskottet återremittera
dt. Ut Supra,
S. D. Vid. förnyad föredragning af LagUtskottets
den 22 sistledne Julii, under Nio,
128 afgifne, samt den 29 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets förlåt
meddelte Betänkande, angående förändring,
I: straffet för Hållkarl, som fordrar, drickspenningar,
elter med ovett bemöter Resande* fann,
Ridd^rskapet och Adeln, att, enär sistnämnde,
betänkande redan blifvit af Ridderskapot och,,
Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne, Ut Supra.
S. D. Då nu- k nyo föredrogs Lagutskott-'
Den 5 Augusti e. ni.
201
$ets dep 22 sistledne Julii, under N:o 129 afgifne,
samt den 29 derpå följde eftermiddagen
på bprdet lagde Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddelfe
Betänkande, angående Testamentens bevittnande
pch bevakning; fann Ridderskapet och,
Adeln för godt, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af de öfrige 5:ne RiksStånden
bifallet, %■ dess del dervid låta bero, Ut
Supra.
S. B. Då nu å nyo föredrogs Lag- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens,
dep, 2.3 sistledne Juli i under N"0 133 afgifne,
samt dqn 29 derpå följde e. m. på bordet lagde Re,-  tänkande, öfver vackt motion, angående yrkad
fethet tijl qyedjatfde å Skattehemmans ägor samt
begagnande af Masteträd pch Ekar; fann Ridderskapet
pch Ädejn för godt, att, med godkännande
af det i samma Betänkande upptagne
sednare alternatif, eller att, i, afseende å den,
för frälse- pcb Skattehemmans ägare yrkade,
fria dispositionsrätt öfver deras hemmans ingeli
utägor samt skog och mark borde förblifva
vid hvad 1S05 års Skogsordning föreskrifver,
nämnde Betänkande i allt, Öfrigt gillja,
Uit Supra,
fjtdrag af PrpfocoB et, hållet h os'Hög! c,fl;
Ridderskapet och Adela vid Lagtima
Riksdagen i, Stockholn?, eftermiddagen,
den 5 Augusti 1823.
S. B., yid förnyad föredragning alf ofi
-
pert 5 Augusti c, m, i
daonämnde från ConstitutionsUtskottet inkomne,
samt den 5 och 29 sistledne Julii eftermiddag
garne på bordet lagde, Memorial;
Af den 21 sistledne Julii:
N:o 30- Angående förslag till jemkad ny
redaction af 37 §• RegeringsFormen.
Af den 18 sistledne Julii;
N:o 40. Angående förslag till ändring i
4=de och s:te Mom. 14 §. Riksdagsordningen,
N:o 4i. Angående förslag till ett nytt
6;te Moment i 14 §■ Riksdagsordningen
N:o
42- Angående förslag till ett nytt
7;de Moment i 14 §. Riksdagsordningen, samt
deraf härflytande smärre ändringar i dess 17,
19 och 32 §§.;
Fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att ConstitutionsUtskottets berörde förslag, till
den behandling, 56 §. RegeringsFormen föreskrifver,
godkänna. Ut Supra.
S. D. Föredrogs i nyo och bifölls ConstitutioosUtskottets
den 21 sistledne Junii, under
N:o 31 aflåtne, samt den 5 derpå följde
Julii eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande hemställan om en underdånig anmälan,
i afseende på innehållet af 8:de Momentet
4 §• TryckfrihetsFörordningen. Ut Supra,
Den 5 Augusti e. m.
S. D. Vid förnyad föredragning af CoostitutionsUtskottets
ej mindre den 21 sistledne
Junii under N:o 32 aflåtne, samt den 5 sigtledne
Julii eftermiddagen på bordet lagde Memorial
, rörande en af framlidne Grefve C. H,
Posse uppgifven anledning till anmärkning mot
Hans Excellence Herr StatsMinistern för Utrikes
ärenderne, än och den 18 sistledne Julii,
under N:o 39 afgifne, samt den 29 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial, med
närmare upplysning om innehållet af Grefve
Posses till Utskottet ingifne anmärkningsskrift j
fann Ridderskapet och Adeln, att berörde 2fne
Memorial borde läggas till handlingarna. Ut
Supra,
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Constitutions-
och StatsUtskottens den 21 sistledne
Julii under N:o 43 aflåtne, samt den 29
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial i anledning af väckt motion om beredande
af tidigare anstalter till Tryckning af
uppgifter öfver hvilande Grundlagsfrågor. Ut
Supra,
S, F), Föredrogos å nyo och återremitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
StatsUtskottets den 27 sistledne Junii och
den 18 sistledne Julii afgifne, samt den 2 och
29 i sistnämnde månad eftermiddagarne på bordet
lagde, Utlåtanden:
N o 261. I anledning af väckte motioner
Den, ,5 Augusti e. m*
dels om Lots- och Båkafgifternes nedsättning,
dels om deras användande
No
338. I anledning af Kongl. Majt-ts
Nådiga Remiss, uppå Befälhafvarens för Kon -  ungens Lif- och HpsTroupper underdåniga
Memorial, om anslag till Reparationskostnader
å Kongl. Svea JLifGardies Cassern. Ut Supra.
S. Ek Vid förnyad föredragning af Bevillnings-
Lag- samt Allmänna Besvärs- och,
peconornieUtskottens den 8 sistledne julii under
M:o 124 afgilne, samt den 22 derpå följde,
eftermiddagen på bordet lsgde, Betänkande, öfyer
det af Committerade till utarbetande af plan
för en förbättrad fattigvård, undérdånigst inlemnan.
de
tigvården i Riket och tiggeners hämmande %
jemte någre RiksdagsFullroägtiges, i samm*
ämne, ingifne serskildte Memorial; blef samma
Betänkande, i anledning af åfskillige ledamöters
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotteq.
återremjtteradt. Ut Supra,
S, D. Remitterades /ill
Stats- farn t, Allni,filma. Be/vars- Qch OccQlipwie^-  UtfjsOtieu:
Herr Lefröns, johan Pehr, Memorial, infattande
anmärkningar vid bemälde Utskotts,
ij förmiddags Plgno återremitterade Betänkan$en,
, angående fortfarande understöd af Staten,
för Höganäs Stenkolsverk. Ut Supra.
'0en 5 Augusti ‘e, r&i
205
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmän:
na Besvärs- Och OeconomieUtskottets den 21
sisth Julii, under N:o 151 afgifne, samt den 29
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande, i frågan
öm nödvändigheten af krönte Kolskrindor och
'angående Kolmätare? fann Ridderskapet och
Adela att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggäs
tili handlingarne. Ut Supra.
Föredrogs å nyo och bifölls ExpecbtionsU.tskottets
den 17 sistledne Julii aflåtne, samt den
29 deirpå följde eftermiddagen på bordet 1 agde,
Memorial, innefattande hemställan om aflöning
för 2:pe Extra Ordinarie Cancellister m. ms
'Ut Supra-.
Höglöflige Ridderskapet och Adeln åtskilj-;
Säfcå klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
2o6 Den 6 Augusti f. m.
Onsdagen den 6 Augusti*
Plenum klockan g förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes föl*)
jande från ExpeditionsUtskottet insände förslag
till Riksens Ständers underdånige skrifvelse!
till Kongl. Maj:t:
N:o iaö. I anledning af Kongl. Msj fa
Nådiga Proposition, rörande förändring af den
Andrarums Alunbruk tillagde rättighet till upp?
köp af Skogseffecter m. m.
N;0 127. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, rörande StatsVerkets tillstånd
och behof, i hvad den afser RiksStatens
9:de HufvudTitel.
N:0 128. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers Berättelser, öfver StatsVerkets förvaltning
och räkenskaper åren 1817 och 1818.
N.o 129. Rörande öfverseende af 1720
års lnqvarteringaOrdning.
N:0 130. Angående inköp för Statens
räkning af Geographiska Inrättningens ChartteVerk
N:o
131. I anledning af Riksens Ständers
Ben 6 Augusti j, m, 207
Revisorer» Berättelser, ingående RiksgäldsVerket
m. m.
N:o 132. I anledning af Kongl. Majtts
Nådiga Proposition angående Saltpettergärdens
nedsättning m. m.
N;o 133. I anledning «f Kongl. Maja»
Nådiga Remiss, uppå Lands-Kamereraren,
KamarRättsRådet A. Ekelunds ansökning, angående
dess pensionsrätt vid afskedstagande!.
Föredrogs ä nyo och gillades Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 16 sist?
ledne Julii under N:o 140 afgifne, samt den 19
derpå följde eftermiddagen på bordet lagdfc,
Betänkande, öfver föreslagne utvägar och yrkade
åtgärder att, till förekommande af flöden
och öfversvämningar m. m., bibehålla sjön Wei
nern vid en gifven medelhöjd.
Föredrogos å nyo och gillade» följande fr&n
StatsUtskottet inkomne, samt den 29 sistledne
Julii och den 1 dennes eftermiddagarne på bordet
lagde, Utlåtanden:
Af den 18 sistledne Julii:
N:o 336. I frigan om ersittning för börti
S>o8 Ben 6 Augusti J. m,
fcnistade ägor, genom Trollhätte Slussvetks
uppdämning.
Af den 25 sistledne Julii: \
N:o 348, I anledning af väckt motion bni
förlängning i arrendetiden af Strömmingsfisken*
N:b 350. Angående förrättad Revision af
Postverkets räkenskaper.
JJjö 351. Angående Verkställd granskning
af ChartreSigillatsEfriadels redogörelsen.
Af den 26 6istledne julii:
N=o 352. I anledning åf Vaktbetjeningeni
Vid RiksgäldsContoiret ansökning, ät't få tillgodonjuta
så kallade skopénningar.
Föredrogs å nyo och bifölls Bevillningstltskottets
den 26 sistledne Julii under N:o 26
afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående den af Städefåé
utgående Salu Accisen och dess upphörande.
Företogs till pröfning Statsutskottets den
24 sistledne Julii under N:o 357 afgifne, samt
dea 3 dennes eftermiddagen på bordet lagdej
Ut
-
0 Augusti f. m.
Utlåtande, i anledning af verkställd granskning
af redogörelaen för de, till venerisk» smittans
hämmande, anslagne medel.
Hani Excellence Herr Grefve De la Gardi»,
jacob, anförde skriftligen!
(•Se Bilagan N:o i.)
Hans Excellence anhöll; att dess anförande
måtta med de öfrigé RikåStåadéri cömrtmni
‘cétäs.
Herr Cederfchjöld, Pehr Gujlaf: Olikheten
i kostnaden tor veneriska sjukdoméns botande
vid serskilt» Kurhus kan lill en del härröra
ifrån den ölika kiirmethöd sorn nyttjas. Ty
bin man på riågöt ställe;, skulle envisas att
Vilja enda/l använda den så kallade sVältkuren;
åå måste kostnaden derstädes blifva mycket
drygare, än på de ställen, hvirest qvicksilfvermedel
mera allmänt användas.
Men jag utbeder mig att få fästa uppmärksamheten
på en omständighet, hvarigenom
kostnaden för Kurliusinrättningar i allmänhet
skulle betydligt kunna ininskas; riem
ligen, genom Kurlmfns förening med tjenliga arbetsinrättningar.
Jag anser åtminstone för min
del högst olämpligt; att under flera månaders
lid i sysslolöshet innestänga stärka och fullkomligt
arbetsföra meriniskor, blött derföre att
Ridd o. Al Prot. VII. Bind.
919
f)en 6 sfugtuti f, m.
de aro med en obetydlig venerisk åkomma
behäftade; och tror, att de allt för väl kunda
med något passande lindrigt arbete sysselsättas,
för att minska Statens kostnad för kuren.
Detta skulle icke blott medföra en oecooomisk
nytta för Staten, utan äfven en moralisk för
patienterne sjelfva, samt till och med i medicinskt
afseende stundom kunna vara utaf vigt.
Ingen ting är nemligen mera hinderligt för
kurerandet af gamla syndares veneriska åkommor,
än just deras otyglade lasciva fantasi.
Och för en sådan fantasi är sysslolösheten en
olycklig näring ; men deremot bör den, genom
passande arbete, bäst kunna tyglas och dämpas.
I händelse af återremiss, anhåller jag att
dessa anmärkningar måtte blifva Utskottet
meddelade.
Herr Tham, Wollrath: I anledning af hvad
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
anfört, anhåller jag få nämna några ord. Treskillingsafgiften,
som vid i 8 18 års Riksdag beslöts,
och hvaraf verkan visat sig så välgörande,
har äfven blifvit föreslagen, att vidare ut.
gå; men jag kan vid detta tillfälle ej dölja,
att Bevillningsutskottet icke utan största svårighet
kunnat förmå sina Ledamöter af Hedervärda
BondeStåndef, att dertill samtycka.
Orsaken till denna gensträfvighet är, att det
löfte om understöd från SeraphimerOrdensGillet,
som i detta hänseende vid förra Riksdagen
gafs, sedermera ej blifvit uppfylldt. fag
vill ej inlåta mig i en undersökning om an
-
Den 6 Augusti f, m,
ledning dertill; men anser mig skyldig att
lästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på nödvändigheten att, synnerligast hvad
denna medborgareklass angår, icke ändra eller
fråga hvad man en gång löfval den. Om man
icke vid sista Riksdagen gifvit ett så beskaf-,
fädt löfte, hade troligen ingen svårighet mott,
att öfvertala allmogen, att åter ikläda sig den-i
na afgift. Nu har detta med största möda
kunnat ske i Utskottet, och jag lemnar derhän,
om det lyckas i BondeStåndet. Jag
önskar mera än jag vågar hoppas derpå. Om
SeraphimerOrdensGillet kan lemna det tillskott,
som blifvit lofvadt, tillstyrker jag således, att
det efter löftets ordalydelse måtte utgå, eller £
annat fall, att man icke må utfästa sig till något,
som man ej förmår verkställa. Jag anhåller
att dessa anmärkningar må få till Utskottet
åtfölja den återremiss, som Ridderskap
pet och Adeln torde besluta.
Hans Ex c ellene e Herr Grefve De ta Gardie:
Ingen kan uprigtigare än jag dela den tanken,
som den siste värde talaren yttrat. Det har
flera gånger utgjort ett ämne för SeraphimerOrdensGillets
öfverJäggningar, huru man skul#
le kunna hjelpa denna sak. Jag hänvisar till
Gillets Protocoller , huru jag der yrkat att Treskillingsafgiften
måtte blifva innom hvarje Län
använd, der den utgått. Men då brist uppstod
i somliga Län och öfverskott yppades i
andra och det icke var bestämdt stadgadt, att
afgiften icke skulle dragas utom de Län, der
den varit utgjord, kunde man icke på annat
312
Den 5 Augusti f. in.
sätt förfara , än som skedt. Jig tror till och
med att Herr Tham sjelf inser, att SeraphimerOrdeDsGillet
ej annorlunda kunnat förhålla
sig. Helt annat blifvei* resultatet . om, på
sätt Herr Tham föreslagit, det beslutas, att
Treskillings-afgiften blott får användas inom
hvarje Län. Deri kan då icke derifrån förryckas,
och det blifver sedermera SeraphimerOrdeosGillets
sak , att med sina egna fonder betäcka
den brist, som kan på ett eller annat
ställe uppkomma, i den mohn deras med
hvarje dag förminskade tillgångar det medgifva.
Friherre Bjertai Lars: Herr Cederschjöld
har uti sitt nyss aigifne yttrande aofört, att
Curhusanstalter borde med arbetsinrättningar
förenäs* jag får, i anledning deraf, uplysa *
att en sådan författning redan är vidtagen , i
följd af ett Circulaire från SeraphimerOrdensa
Gillet, hvarigenom CtlihusDireetionerrte anmodas
tillse , att arbetsinrättningar varda med
alla Curhus-anstalter förenade. Innom jönköpings
Län är en dylik inrättning etablerad fötf
ett halft år sedan ; Och man har der sökt gifva
patienterne én lämpelig sysslösättning i förening
med billig ersättning för deras arbetsmöda.
I detta afseende lära således vidare föreskrifter
icke Vara af höden, Till hvad Hans
Exceilence Herr Grefve De la Gardie anfört
angående öfVerflyttrting af öfVerskotten från
vissa Län till andra , anhåller jag få lägga några
ord. Ett Kongl. Bref utkom lör 3 ellw 4
år sedan , som anbefallde CurhusDirectiotittne,
Dm 6 /fugwäti f. m.
att ho* Kongl. M«j:t uppgifva de summor;
som utgiorde öfverskott, sedan årets utgifter
vid Curhusen voro bestridde. I Jönköpinga
Län gjordes denne upgift med all möjlig noggranhet,
likväl under anmälan , att man arnat
använda öfverskotta, till uppbyggande af
ett nytt LänsLszarett, emedan dess närvarande
tillstånd för ingen del är svarande emot ända*
målet. Jag åberopar härom Herr Grefve De
la Gardies egen sakkännedom, att öfverskottet
är för detta behof nödigt. Korrt tid derefter
ankom föreskrift som innehöll, att af Jönköpings
Läns, till Lazarettet anslagne årliga medel
900 R:dr Banco : (hvilken summa utbetalts
af Kongl. SeraphimerOrdensGillet) 500 R^dr
skulle anslås till utvidgandet af Götheborgs och
Röhus samt Gottlands Läns Curhus-anstalter.
Denna för Jönköpings Län kännbara förlust
af nämnde 500 R:dr årligen, ansåg LazarettsDirectionen
sig äga anledning att hos Kongl.
Maj t anmäla , samt underdånigst anhålla , dst
täcktes Kongl. Maju Nådigst behjerta den
brydsamma belägenhet, hvaruti Directionen sig
befann; ty ehuruväl ett öfverskott då kunde
påräknas af Treskillingsafgiften , så var det alldeles
otillräckligt, enär en ny Laairettsbyggnad
var af yttersta behof, och hvarföre Directionen
idet säkra hopp, att utan minskning
få behålla den anslagne summan 900 R;dr, genast
vidtog sådane förberedelse anstalter, hvilka
inom oågra års förlopp skulle föranleda till
den nya Lazaret-tsbyggnadens fulländande. £■$
Herr Ehrenborg, Cacper: Friherre Hjerta
*14
Den 6 Augusti f m.
har redan upplyst , att hvad som blifvit anmärkt
emot redovisningen icke har afseende
derpå, att Tregkillings=-afgiften är dragen från
det ena Länet till det andra, utan att i den
mohn denna afgift på hvarje ställe lemnat öfverskott,
SeraphimerOrdensGiilet för samma
Province förknappat understödet till Länets
Lazarett af Allmänna Hospitals- och Barnhusfondens
medel. Huruvida ett sådant förfarande
är rigtigt, lärer bero deraf, om det är
enligt med Riksens Ständers beslut, hvilket
blifvit till Kongl. Maj t öfverlemnadt och af
Honom kungjordt samt följaktligen äfven godLändt.
Då nu vilkoren , med hvilka ifrågavarande
afgift beslöts, innehålla bland annat,
att de från Kongl. SeraphimerOrdensGiilet ditintills
utgångne bidrag till Läns-Lazaretten ytterligare
skulle fortfara, beräknade efter de
sjukas antal inom hvarje Län; men det är
gifvet, att andra grunder vid öfverskottens fördelning
blifvit följde, är det och lika gifvet,
att ersättning, på sätt StatsUtskottet tillstyrkt,
bör tillgodokomma de Län, sorn ej varit i åtnjutande
af det understöd, hvartill de, i kraft
af Riksens Ständers ofvannämnde beslut, varit
berättigade. Jag upprepar det ännu en
gång, frågan har endast varit om verkställighet
af detta beslut; och jag tror, lika med
Herr Tham, att Länens innevånare blifva mindre
hugade att för framtiden lemna Statsbidrag,
ä samma mon, som de vilkor icke noggrant
iagttagas, hvarunder bidragen blifvit beviljade;
äfvensom, att någon svårighet ej bordt
kunni möta vid en, efter föregående årets
Ven 6 Augusti f. m,
sjuknummer , lämpad fördelning af hvarje löpande
års anslagssumma. För min del tillstyr-,
ker jag således bifall å Betänkandet.
Herr af Schmidt, Georg Lars : I anledning
af den framställning, Herr Cederskjöld nyligen
gjort om behotvet af arbetsanstalters inrättande
vid Curhusen , får jag, i likhet med hvad
Friherre Hjerta anfort, upplysa, att en sådan
anstalt redan ett år varit vidtagen uti Umea
Län. Patienteme hafva derigenom vunnit en
nyttig sysselsättning, lämpad efter Läkarens
ordination. Fruntimren sysselsättas der, med
att väfva, spinna, karda ull och dylikt samt
karlarne med skoarbeten med mera.
Herr Grefvin och Landt Marskalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra , i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades ja.
Hvarjemte Ridderskapet och Adeln fann
för godt tillåta , att Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardies afgifne anförande finge
med de öfrige RiksStänden communiceras.
Föredrogs å nyo Riddarhus Utskottets den
9 sistl julii aflåtne 3 samt den 19 derpå följde
at«
Den 6 Jngusti J. m,
eftermiddagen pS bordet lagde, Memorial * \
anledning af Friherre VVrangtls, Henning, Motion,
att introductioner å Riddarhuset hädane(-  ler icke må emellan Riksdagarne , af RiddathusDirectionen
meddelas utan ankomma p$
det baaiut, Ridderskapet och Adeln under
Riksdag io pleno derom fattar.
Friherre Ceder ifröni% Jacobi Riddirhus-Utakottet
har tillstyrkt bifall & Friherre Wrangels
Motion, hufvudsakeligen af tvenne skäl. Det
första, att 1775 ars Kongl. Förordning och
Kongl. Brefvet af år 1800, skola bestämma,
att alia Adelska^et åtföljande fri- och rättigheter
skulle tillfalla den nyadlade, så snart
han anmält sig till intro,duction och fullgjort
de i sådant afseende föreskrifne prestanda.
Utskottet har emedlertid ej behagat styrka denna
upgift, ej eller; lärer kunna styrkas, att
praestanda blifvit fullgjo,rd^ förr, fin den Auktoritet
sorn deröfver äger tillsynen , meddelat
sitt yttrande , och detta är egentliga vilkoret
för introduction. Det andra skälet består deruti,
att Ridderskapet och Adeln skall lära
känna de personer, sorn med Ståndet in för 1 i f—
vas, innan sådant sker. Detta är i sanning
ett höget besynnerligt skäl , emedan ingen kan
få inträde här förr, än han blifvit introducerad,
och förmågan att lära känna en person ,
nödvändigt måste vara .lika stor emellan,
som under Riksdagarna. Jag skulle förmod* ,
att då Grundlagen berättigar Kongl. Maj:t att
upphöja i Adeligt Stånd, några indra hinder
harrid icke kunna äga runi, enär deföreskiif
-
Den 6 Augusti J. m.
S17
pa afgifterne blifva erlagde- Så snart sådant
, måste introduction följa. Om nu , på
sätt Utskottet anfort, introductionen kunde
ppskjutss 1 meli den nyadlade likväl komma i
åtnjutande af alla andra rättigheter , utom representationsrätten
, skulle den händelse kunna
inträffa, att en så qvalificerad Adel uppkom
och blef perpetyerad , derest icke Rid -  derskapet och Adeln beyiljade Introduction.
För min del har jag redan yttrat, att jsg ej
anser Ridderskapet och Adeln äga rättighet att
Vägra introductionj ty den kari ej stå tilfo inmans
med våra, närvarande former. De historiska
upplysningar Utskottet lernnat pm våra
äldre RiddarhusOrdningar beviss, att Adeln
#d<h[i$ ägt ep sådant rättighet. I 1626 års
RiddairhpspTdning finnes icke det vilkor, att
Ridderskapet och Adeln skulle till introductionen
ledina äitt bi Joll Qra Kongl. Maj:t
emellan Riksdagarne upphöjer ep person i Adeligt
Stånd, och denna hos Riddar husDirectionen
presentsrar bevis öfver fullgjorde praesto,
da , sa kan denna person ju insättas på frälsesidan
i Konungens Högsta Domstol. Om sedermera
introduction blef honom af Ridderskapet
och Adeln förvägrad, satt han, sådant oagtadt,
likväl qvar uti Högsta Domstolen. Detta
blef således ett tredje slsgs Adelsmän. Förslaget
är derföre helt och hållet oformligt ,
och jag yrkar, på de af mig nu anförde skäl,
afslag å RiddarhusUtskottets ifrågavarande Memorial.
Friherr# Anckanvärd, Carl Hindric: Jag
aiS Den 6 Augusti/, m.
tror att man ej är rigtigt hemma i ämnet, eller
att man misstager sig om syftningen af
RiddarhusUtskottets Memorial, då man anser
fråga nu vara om Ridderskapets och Adelns
rättighet att bevilja eller vägra introduction.
Friherre Cederström har fästat uppmärksamheten
på de händelser som kunde inträffa, derest
introduction blef afslagen. Jag tror, att
ett sådant afslag aldrig kan komma ifråga, emot
Grundlagens tydliga föreskrift, som berättigar
Konungen att upphöja i Adeligt Stånd
och värde. Män, som genom trohet, tapperhet
och dygd, lärdom och nitiske tjenster , gjort
sig af Konungen och Riket synnerligen förtjente.
Vid detta tillfälle synes frågan blott vara om,
att till Riddarhus-Directionen öfverlemna att
granska vilkoren, som äro vid introductionen
fästade, samt huruvida Ridderskapet och Adeln
skulle vilja bibehålla rättigheten, att genom
sitt Riddarhusutskott pröfva, om de erforderlige
prestanda blifvit fullgjorde , och jag kan
icke finna, att derigenom något intrång beredes,
hvarken i Konungens rättighet att upphöja
i Adeligt Stånd , eller i den Adlades rätt
att komma i åtnjutande af alla dit hörande prerogativer.
Det skäl Utskottet anfört, att Ridderskapet
och Adeln bör känna de personer,
sorn mea Ståndet införlifvas , synes mig vara
väl grundadt. Det är ju ganska naturligt, att
till exempel , då RiddarhusDirectionen väljer
Revisorer, detta val ej bör falla på personer,
sorn äro Ridderskapet ooh Adeln helt och hållit
obekante, och hvilkas politiska tänkesätt,
omdömesförmåga med mera, äro Ståndet fuli
-
Sen 6 Augusti /, nu
komligen okände. Sådane personer böra ej
kunna äga anspråk på ett dylikt förtroenda
förr, än de inom Riddarhuset visat sig vara
skicklige dertill. RiddarhusDirectionen lärer i
detta fall ej vara annat än depositairer afRidderskapets
och Adelns rättighet, och jag anser
icke de skäl, Friherre Cederström åberopat
för Directionens bibehållande vid utöfningen
af denna rättighet, böra verka derhän.
Vöre frågan nu, att Ridderskapet och Adeln
skulle vilja tillvälla sig rättigheten att afslå
introduction, då skulle jag så mycket mindre
med min röst biträda ett sådant lörsök, som
jag är ölvertygad, att det är stridande mot
Grundlagens bokstafliga innehåll Men när
frågan endast går derpå ut, att Ridderskapet
och Adeln sjelf mätte granska egenskapen af
prestanda, kan jag icke annat, än på det högsta
yrka bifall til! Utskottets förslag. Jag inser
deraf inga vådor uppkomma, intet intrång
göras på andras rättigheter, utan blott, att en
större ordning deraf blifver en följd. I sammanhang
härmed önskade jag äfven, att man
måtte förändra den vid introduction hitintills
nyttjade formel, att Herr LandtMarskalken till
Ståndet framställer frågan , om Ridderskapet
och Adeln bifaller introduction. Detta anser
jag innebära en möjlighet, att den sålunda
framställde propositionen skulle kunna afslås,
hvilket åter , på sätt jag redan anmärkt , är
en villfarelse. Jag tror, att sedan RiddarhusUtskottet
pröfvat och godkänt prestanda, ett
tillkännagifvande derom vore tillräckligt och
enda vilkoret för inträdes erhållande här. Så
3*0
Pen 6 Augusti /. ni.
har jag åtminstone fattat meningen af Utskottets
Memorial , hvarå jag, i detta afseende ,
tillstyrker att Ridderskapet och Adeln måtta
lemna sitt bifall.
Herr Cederschjöld, lJehr Gustaf: En vård
Ledamot har satt ifråga , huruvida Ridderskapet
och Adeln ens någonsin ägt rättighet att vägra
introduciion. Till bevis för tillvarelsen af denna
rättighet, skulle historien kunna åberopas,
som vittnar , gtt denna rättighet blifvit mer än
en gång af $tåndet begagnad- Men ej nog
dermed* aft denna rättighet har uti praxis funnits
i der>. bjff till och med uti 177a års Regeringsform
högtidligen erkand af den Konung,
sjelf dicterade samma Regeringsform. Uti
S>:te §. förbehöll nemligen Konungen sig att
Ridderskapet och Adeln ej skulle vägra introduciion
åt 150 nya After. Följakteligen erkände Konungen
, att Ståndet agde rättighet att neka introduction
; sunt underkastade sig äfventyret , att
se de af honom sjelf adlade utestängas iftåu
Riddarhuset, i händelse det betingade aatalaä*
öfverstegs För öfrigt äro orden klara i 51 §•
af nu varande Riddarhusordning , hvarest det
stadgas, att under Riksdagarne introduktion ej
må beviljas , förr än Ståndet io Pieno dertill
tillstånd gifvit. Äonu ett skäl till styrka för
nämnde rättighst synes kunna hämtas ifrån
39 §. af RiddarhusQrdningen , enligt hvilken
Ridderskapet och Adeln har en rättighet , som
intet af de andre Stånden äger, nemligen att
kunna utvotera och från Säte och Stämma för den
Rik-dagen skilja dm Ledamot, som med något föro
-
Den 6 Augusti f, ni, *51
lämpande uttryck sig förgått. Med sammi skäl,'
som Ståndet sålunda kan ifrån sig bortvisa
den, som anses hafva med sitt tal innom dessa
murar ådragit sig Ståndets missnöje; med
samma skäl, säger jag, synes Ståndet mera
berättigadt att neka biträde åt den, söm förut
och utom detta hus, genom sitt tal, aller på
annat sätt misshagat Ståndet. Man har, såsom
skäl emot Ståndets rått att möjligen kunna
vägra introductioh, anfort, att en sådan rättighets
begagnande skulle föranleda tillden förmenta
orimlighet, att det komme att finnas 2 slags adliga
ätter, nemligen nied och man representatiomrättt.
Jag tår derföre blott påminna, att en sådan
möjlighet är redan förutsedd af i §. RiddarhUsÖrdningen,
hvarest stadgas, huru hvar och eri
introducerad adlig Ätt äger Säte och Stämma på
Riddarhuset. Det är således just derutinnan
tnedgifvet, att det kan finnas adliga ätter, soia
icke äro introducerade och sorn följaktligen ic-*
ke äga Säte och Stämma på Riddarhuset;
Sluteiigen vill jag blott upptsgå annu ed
invändning söm skulle kunria göras, nemligen
att Konungens nådebevisning b lejde af Ståndet genom
vägrandet af intrödtiction j till intet gjord.
Jag torde derför# få erhiodra* att riådebevianingen
qvarätode i alla öfriga afsaehden i med
undantag blott af representationsrätt. Den ad»
lade vunne således utom den rättigheten att
kunra t. ex. blifva Adlig Justitia-Råd. och få ombyta
namn, äfven den att få ka liss Walbo ren ,
och följaktligen i alla fall m?r. än den hufvudman
för Adlig Äit, som blifvcr till Fri
-
7
223 Ben 6 Augusti J. m:
herrlig eller Grefvelig värdighet upphöjd, hälst
denne endast vinner en annan titel, med rättighet
att kållås Högvälboren.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag har
förut i frågan om sparsamhet med Adeliga
värdigheters utdelande , tagit mig friheten att
medelst Historiska urkunder upplysa, det Ridderskapet
och Adeln långt före detta utöfvat
sin rättighet att vägra introduetion. Herr Cederskjöld
har hänvist till en af de handlingar
■om bevisa det, nemligen 1772 års Regeringsform
, som ännu är i friskt minne. Andra talare
hafva åberopat andra fall. Men om man
blott med uppmärksamhet genomläser 51 §.
af nu gällande Riddarhusordning, så får man
en tillräcklig ledning för sitt omdöme i detta
afseende. Där heter det nemligen: ’’Under
”Riksdagarne må likväl ej introduetion beviljas
förr, än RiddarhusDirectionen hos Riddar”husUtskottet
tillkännagifva, och Riddarhus”Utskottet
hos Ridderskapet och Adeln anmält,
”det vederbörlige prestanda blifvit fullgjorde,
"samt Ridderskapet och Adeln derefter till introdn”dion
in Pleno tillstånd gifvitFordras det
Ridderskapets och Adelns tillstånd för att kunna
få introduetion, så är det ock en naturlig
följd, att Ståndet jemnväl kan vägra detta tillstånd.
I »nnat fall vore ordet af ingen betydelse;
och man lärer förmodeligen ej vilja
anse Riddarhuset vara i samma författning,
som vissa andra folkförsamlingar , hvilka blott
åro berättigade att tillkännagifva deras bifall,
men icke deras ogillande^ Konungens rätt i
Dm G Augusti /, m,
ss5
afseenda på utdelandet af Adellga värdigheter,
består uti initiativet, eller att kunna börja åtgärden,
väcka frågan derom; Ridderskapets
och Adelns rättighet är att gifva fulländning
deråt. Likasom när Kongl. Maj:t framställer
Lagförslag, desse endast blifva till efterlefnad
gällande , då de af Riksens Ständer bifallas ,
så kommer, på samma sätt, den uti adelig
värdighet upphöjde personen först i åtnjutande
deraf, då Ståndet dertill lemnat sitt samtycke.
I afseende på de serskilda anmärkningar
som blifvit gjorde emot Utskottets Memorial,
får jag, i enlighet med hvad Friherre Anckarsvärd
nyss anfört, instämma deruti, att det
är nyttigt , att Ridderskapet och Adeln känner
de personer, som bland dem introduceras. Detta
öfverensstämmer med rättigheten att känna
de författningar , som af Kongl. Majit utfärdas.
Ett nytt Adelsdiplome är icke annat än en ny
författning, eller ett tillägg till de förutvarande,
genom hvilket vissa allmänna rättigheter
åt vissa personer på Riddarhuset beviljas.
Det synes vara skäl, att man får göra bekantskap
så väl med personen, hvarom författningen
handlar, som med den sednare. Detta
gäller äfven om de Adeliga Ledamöterna i
Högsta Domstolen. Anser man det ännu vara
nödigt, att skillnad bibehålies mellan frälse
och ofrälse ledamöter af denna Rätt, så är det
väl också skäl, att de som utöfva domrättigheten
i egenskap af Adelsmän , äro såsom sådane
af Ridderskapet och Adeln erkände. Ty,
så vida denna regel bör gälla om en Stats
-
S24 Ben 6 Augusti f. m.
Revisor af Adeln, så bör den äfven gälla ord
ett Adeligt JustitiseRåd. Då Friherr» Anckarsvärd
bestrider det sednare, synes han mig
hafva motsagt ftig sjelf. Siuteligen får jag anhålla,
att Herr Riddarhus-Seciréteraren vill»
upplysa, om icke fjerrar LindtMarskälkar altid
plägat framställa frågan om introduction;
éj i form af eli anmälan att prestanda blifvit
fullgjorda , utan såsom eh fråga oni Ridderskajjet
öch Adeln bifaller introduction? Om, såsom
jag trör mig Veta, denna sednare ordställning
, Vid sådane tillfällen varit nyttjad , lärer
hvar och »n iose, att Ridderskapet öch Adeln
lika väl kunnat besvara frågan med Nej, sorn
med Ja. För min del tillstyrker jag bifall å
Utskottets Memorial, emedan RiddarhusDireciioneri
blott utöfvar Riddefskapets och Adelns
rätt, öch eniedan Ståndet naturligtvis äger bestämma
, om det vill förbehålla sig sjelft d»nM
utöfning* eller d»rjemt» ytterligare uppidräga
den åt Directionen.
Friherre Wrangel* Henning: Då jsg väckte
den Motion* hvarom Riddarhus-Utskotteti
ifrågavarande Memorial handlar, hade jag ingalunda
för afsigt att göra något intrång i
Kongl. Majus rättighet* att upphöja i Adeligt
Stånd. Men jag trodde äfven det å andra sidan
vara tillbörligt, att ifra för bibehållandet af
en rätt, som förr varit Ridderskapet och Adeln
tillerkänd. Till stöd för denna mening., behofver
jsg blott anföra en händelse från Ko
-
nung
r . ,,,
Den 6 Auguttl f, m.
*25
ftiitig Carl XII:s tid i då Sverige atyrdes under
en enväldig Regeringsform. En person blef
af Honom nied namnet Löwenberg upphöjd 1
Adeligt Stånd , men denne* anhållan om introduction
blef af Ridderskäpet och Ådeln *ifslagéri.
Någfä år derefter vid inträffad Riksdag
förnyar han denna sin anhållan, utan att
likväl vinna ett för honora lyckligare resultat;
och dermed fortfors tid efter annan; dels af
honom sjelf, så länge han lefde, dels efter
hans död åf halis efterkommande intill 1809;
då den sökta introductionen först blef Famillen
Löwenberg,beviljad. Då sådant kunnat ske
under en Envåldsherre, hemställer jag bni
vi ej under närvarande förhållanden; äga en
okad anledning tili hoppet , om ett fortfarande
åtrijutåbde af samma rättighet. Detta har likväl
ej egenteligeri sammanhang med ifrågavarande
Memorial, hvars föremål år; att intro'drictiön
hädanefter endast skall meddelas tinder
Riksdagarrie. Annat är, huruvida mari har
rättighet ätt vägra intrriduction eller icke.
Detta är eri coristitutionel fråga ; sorn icke nii
kari pröfvas; Då de öfrige RiksStåriden tillåtas
att granska , hvilka personer fa deltaga i deras
disciissioner, tycker jag samma skäl äfven
bör galli för oss; och vi icke erisamma var»
derifrån uteslutne. Friherre Änckarsvärds förslag
till eri förändring i ordformeln vid introductioners
rheddelande, hvarifrån ordet bijall;
enligt hans tanka, borde utgå, innefättar ett
hnfedgifvande af minskning i vår rätt. Mitt me
-
kidd, 6. Ad. Fröt. VII Band.
225
B*n 6 Augusti y. m,
ning är visserligen icke att öka den ; men
också alldeles icke att efterskänka något. Hvad
åter angår Friherre Cederströms anmärkning,
att 2tne slags Adel kunda uppkomma, i händelse
introduetion vägrades , får jag blott erinra,
att detta skulle sannolikt gå lika väl an
nu , sorn från Carl Xlhs tid till är 1809. På
grund af hvad jag haft äran anföra, tillstyr*
ker jag bifall å Utskottets Memorial.
Friherre Anckarsvärd: Jsg befinner mig uti
en högst brydsam ställning , då jag i en sak
af så granlaga natur, som den ifrågavarande,
hyser motsatta begrepp med personer, hvilkas
tänkesätt i öfrigt, jag så mycket gillar. Då
Representanten emedlertid är skyldig att yttra
sig, utan afseende på andras opinion, kan jag
icke förtiga min emot de värde talarnes stridande
öfvertygelse. 37 § Regerings-Formen
säger: ”Konungen äger att upphöja till Adeligt
”stånd och värde män, som genom trohet,
''tapperhet och dygd, lärdom och nitiske tjr-n”ster,
gjort sig af Konungen och Riket synner”ligen
förtjente.” Detta stadgande är temmeligen
bestämdt: Det är icke åtföljdt af något
vilkor eller modification. Detta Grundlags
stadgande, bör, i min tanka, vara enda rättesnöret,
äfven vid bedömandet af principen, som
afser hela Svenska Folket och icke företrädesvis
någon viss east. Om man derföre, efter 13
års förlopp, omsider funnit någon motsägelse
äga rum, emellan Riddarhus-Ordningen och
Grundlagen, är det den förra, hvilken såsom
felagtig måst# gifva vika. Hvad sjelfva prin
-
Den 6 Augusti f m.
J27
cipen angår, tror jag icke vår sammansättning
vara sådan, att vi utgöra ett skrå, som skulle
kunna omintetgöra Konungens i Grundlagen
förevarande rättighet att upphöja i Adeligt
stånd. Ty hvad vöre väl denna, om v» skulle
äga en motsvarande rätt att vägra introduction,
i synnerhet, som representationsrätten
är den förnämste, lör att icke säga den enda
som nu mera tillhör Ridderskapet och Adeln.
Herr Cederschjöld har väl sagt, att alla andra
rättigheter skulle den nyadlade tillfalla; men
jag hemställer, om icke ett afslag på anhållan
om introduction, vore nära nog att anse, såsom
ärans förlust, och jag hemställer hvad
sedermera för en sådan person återstod af Adelskapets
prerogativer. Jag erkänner, att om
jag någon gång varit tillstädes, då Herr LandtMarskalken
framställt proposition till bifall af
sökt introduction, det lätt hade kunnat hända,
att jag svarat nej, endast derföre, att propositionen
blifvit så ställd, emedan formen är origtig
och innebär möjlighet af afslsg. Jag
skulle aldrig motiveradt ett sådant afslag i
något moraliskt invectiv emot personen; med
jag bekänner lika upprigtigt, att det kunnat
vid flere tillfällen inträffa, att jag, vid framställningen
om bifall till en begärd introduction,
varit i okunnighet om den ifrågavarande personens
ådagalagde trohet, tapperhet och dygd,
om den lärdom eller de nitiske tjenster emot
Konung och Fäderneslandet, som efter Grundlagens
talesätt utgör vilkoret för upphöjelse i
Adeligt stånd och vid hvilka tillfällen, jag
skulle begagnat möjligheten att lemna afslag,
Den 6 Augusti f m.
utan att likväl velat påstå mig, vara dertill
af Grundlagen berättigad. Jag skulle då halva
gjort det, endast För att fästa uppmärksamheten
på formulairets origtighet, utan att likväl
någonsih påstå, det Ridderskåpet och Adeln
ägde, eller ens borde äga en sådan rättighet.
I denna fråga finnes, för mitt omdöme,
ingen annan ledning, än 37 §. Regeringsformen ;
och den olikhet som finnes emellsn den och 51 §.
Riddarhus-Ordningen, anser jäg vara titan all
vigt, emedan felet endast ligger uti redactiönen
af den sednare, jag skulle visserligen
önska, att Memorialet blef bifallet, om icke
eti omständighet hindrade dess antagande. Utskottet
har nemligen icke föreslagit sjelfva rédactionen
för forihulairet till introductiöns meddelande,
sådant det bör vata ; och detta synes
mig påkalla återremiss af Memöfialet, hvarom
jag alltså nödgas anhålla, det Herr Grefven
och Landt-Marskalken täcktes framställa
proposition.
Herr Hattmanjkjöld, Lorenzo: Då jag, vid
ktt tillfälle i början af Riksdagen, korn stt
yttra, det jag ansåg Ridderskåpet Och Adela
äga rätt, att^fslå eller bifalla introdiiCtiön,
svarades mig äf någon värd Ledamot, att
Riddarhus-Ordningen nekade sådant i annat
fall, ätt då prestanda icke blifvit behörigen
fullgjorde, Jag hädé då ännu icke tagit till—
täckelig kännedom af den nya RiddarhiisOrdmftgen,
för att kunna vederlägga detta yttrande^
men sedån jag med uppmärksamhet genomläst
den', finner jag det vara klaff, at‘
Den 6 Augusti f, m.
*39
Ridderskapet och Adeln likaväl kan besvär*
frågan om introduetions beviljande, med Nejt
sorn med Jn, så vida annars den vanliga Svenska
Syntaxen får bibehålla sin gällande kraft.
]ag bekänner, att jag för min del anser detta vara
både lagligt och principenligt. Ridderskapet och
Adeln törsamladt härpå Riddarhuset,som Ståndet
Sjelf uppbyggt och sjelf| underhåller, således
i sitt eget hys, kan icke betraktas annorlunda,
an såsom ett slutet sällskap, och äger följskteligen
att yttra sig öfver deni , som här begära inträde-
jag tror det ock vara af serdeles vigt,
att Ståndet söker bibehålla denna rättighet.
Det sky,lle ju t tidernas fjerran kunna hända,
Q?h Philip den skönes förhållande bevisar,, att
är möjligt, att en Regent uppsteg på Throgen,
som ansåg det för sig nyttigt att upplåta
Adeln , och dertill k.unde han icke fiona
bättre utväg, än att på en gång fylla huset
med personer, sorn borttog ali aktning för
Ståndet Skulle Ridderskapet och Adelö då ej
äga rättighet att vägra dessa personer inträde
bland sig? Eller skulle Ståndet i det ögonblicks
sakna det cpda medel sorn- återstod, för
tryggande af sitt eget bestånd? Bela Historiett
bevisar, att Ståndet alla tider utöfvat densamma,
altifrån den Adeliga Skräddaren Leijoncrona
, sorn år 1654. nekades introduktion, ända
intill frihetstiden, då samme förhållande med
flere inträffade. Det är väl saant, att några
Adeliga Familier möjligen pi detta, sätt kunde
uppkomma, som ej voro introducerade; men
jag kan icke inse, att sådaot skulle medför*
några elaka, följder. Vi hafva redan haft fla«
Den g Augusti f. m.
ra dylika familier, ty mångeni Adeligt Stånd
upphöjd, har icke velat underkasta sig den
kostnad sorn med introductionen är förknippad
Och derföre uragtlåtit att söka den; men deraf
harju ingen olägenhet varit följden Skall nu
Ståndets rätt, att förneka introduction inskränkas,
för att hindra det icke någon ointroducerad
Adel måtte uppkomma, så måste äfven en
författning vidtagas, som gör det för en hvar
adlad, till ovilkorlig nödvändig pligt, att låta
introducera sig. Jag kan icke fatta, att Konungens
rättighet att upphöja i Adeligt Stånd,
skulle omintetgöras derigenom, att Ridderskapet
och Adeln vägrade introduction. Denna
Kongl. Maj:ts höga rättighet bör visserligen
icke inskränkas. Och genom utöfning af densamma,
tilldelar Hans Majtt åt den som hans
Nåd funnit dertill förtjent, jemte adelig Sköld
och Hjelm, de prerogati ver, som af Adelskap
omedelbarligen följa, såsom rättigheten att kai»
las Välboren, att nyttja adeligt vapen, att
kunna blifva Hofjunkare, Kammarjunkare, ja
HofMarskalk, att erhålla tolfringning vid sin
död, med ett ord, allt hvad som hör till de
yttre värdigheterna, hvilka förra Riksdagens
ConstitutionsUtskott ville framställa, såsom det
egentligen väsendtfiga för Adeln, Af alla desse
prerogativer kotnme han i åtnjutande, genom
Konungens nominationer. Men om Kongl.
Majtts upphöjelse tillika skulle gifva rättighet
att erhålla introduction, så skulle deraf följa,
att Kongl Maj:t ej ellenast ägde tilldela den
adeliga värdigheten, utan äfven tillskapa enskilda
Riksdagsman 5 och denna sednare rättig
-
2>cn 6 Augusti f, m.
*31
het lärer icke kunna stå väl tillsammans med
våra constitutionella förhållanden. För Öfrigt
instämmer jag med Friherre Anckarsvärd deruti,
att ifrågavarande Memorial icke har afseende
på Ståndets rättighet att vägra introduction,
utan blott åsyltar att få bestämdt, om
introductionen skall meddelas af RiddarhusDjrectionen,
eller af Ridderskapet och Adeln sjelf.
Jag finner således det vara så mycket större
skäl att bifalla Memorialet, hvilket jag ock
vågar vördsamligeo tillstyrka.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus-, Discussionen
synes hafva aflägsnst sig från egenteligi ämnet.
Sorn jag uppfattat Riddarhus-Utskottets
Memorial, är det blott fråga om Ridderskapets
och Adelns rätt, att förbjuda RiddarhusDirectionen,
att meddela introduction, men alldeles
icke om Ståndets egen rättighet, att densamma
bevilja eller afslå. Om möjligtvis den händelse
skulle inträffa, att Herr Landt-Marskalkens
proposition i detta afseende bief med Nej och
Ja besvarad, samt votering hegard, men af
Herr LandtMarskalken vägrad skulle väl en
sådan fråga hänskjutas till Constitutionsötskottet,
som deröfver borde yttra sig. Detta äger
således ingen gemenskap med nu förevarande
Memorial, hvarföre jag vördsamligen anhåller,
att Herr Grefven och Landt-Marskalken täcktes
återföra discussionen till ämnet, och framställa
proposition till bifall å hvad RiddarhusUtskottet
föreslagit.
Herr von Hohenhausen, Michaél: Då jag
Ben 6 Augusti f, m.
delat o,ch ännu delar Utskottet? öfvertygelse, \
detta ämne , anhåller jag att få redogöra för
rnotiverna till denna min åsigt. Friherre Cederström
har anmärkt, att Utskoftet icke styrkt
Sin uppgift, att alla Adelskapets, prerogativer,
qtom representationsrätten, kunde, i händelse af
bifall tili Memorialet, tillfalla den nyadlade, då
han fullgjort prestanda och sig till intruduction
anmält. För att rigtigt kunDa bedöma denna
sak, är nödigt att känna Kongl. Brefvet till
ItiddarhusDirectipnen af den 11 Februari 1800»
$et lyder sålunda:
”Vi håfve i Mäder låtit Oss föredraga &£
”det underdåniga skrifvelse af den 15 sistledVne
December, hvaruti J, dels i underdånighet
”anhållit, att oss täcktes genom Nådig kungö^-  "relse, återställa Kongl. Förordningen af den,
” 8 Wl 1 775 i dess tillbörliga helgd, så att ingen
Vefter den 8 Maj 1775 i Grefligt, Friherrligt
Vellei; Adeligt Stånd! upphöjd må af de värVdigheten
åtföljande Titel, Sköldemärke, FriviVlegier
och Immuniteter sig begagna , ej eller
”sin, Greffiga, Friherrliga eller Ädeliga Titel
”af andra tillgodonjuta, förr än han sitt Diplome
vutfagi,tt sig till introduction anmält, och, de.
'hill, dess erhållande erforderliga prestanda fullVgjprt;
dels ock i underdånighet föreslagit, att
”en prsescriptionstid af 2!ne åi , eller till och,
”med 1891, års sigt, kunde i, Nåder utsättas,
Vinpm, hvilken alla de, sorn till Grefliga, Fri—
”herrliga och Adaliga värdigheter, blifvit upp”höjda,
borde hafva fullgjort sine introductions”skyldigheter,
vid förlust af vidare rättighet
Ten 6 Af ugust i /. m.
*33
åtnjutande af denna förman, samt seder”mera
en dylik prasscriptionstid af tvenne år,
”räknad från Diplomets dato, gälla för alla
”dem, sorn merberörde vedermälen af Wår Nåd
”erhålla. Qch länder Eder herå till Nådigt svar,
”•att sorn förordningen af den 8, Maj 1775, icke
”undergått någon ändring, utan ännu är i »in
”kraft och verkan, så anse Wi någon förnyelse
deraf icke vara nödig, hälst Eder och vederbörande
åligger att ställa sig densamma till
”underdånig efterrättelse.”
’-*Hvad sedan aggåt en ny. praescripti.ans~
’’tid af tvenne år till introductiops antagande;
”så finne Wi godt Edert derom afgifne underdåniga
förslag, till alla delar i Nåder bifalla,:
”•Hvarom J håfven att vederbörande underrätta.
”•Wi befalle Eder &c.”
Häraf synes således, att det blott fordrades,
att hafva sig. itttro tolftion, anmält och juli-,
gjort praejiaiidax fö t att komma, i åtnjutande af
Adelskapets prerogativer. Det finnes blott ett
^nda fall, i afseende på hvilket Friherre Cederströms
anmärkning kunde syfta, det nemligen,
ptt Adelsmän, sorn ej erhållit introduktion, ej
pller, enligt nuvarande ordning, kunna få sina
Pp^trar intagne uti Adeliga JungfruStiftet. Men,
då d.epna rättighet för den nya Adelns Döttrar,
endast tillkornmit genom ett Ridderskapets och.
Adelns enskildt?, beslut vid 18.09 års Riksdag,
så ligger intet hinder i vägen, att utsträcka
samm» rättighet, ä,fven. till Adelsmän , hvilka
sig till introduetion anmält, i händelse Ridder
-
2^4
Den 6 Augusti f. m.
skåpet och Adela skulle finna godt, antaga
Utskottets Memorial.
I öfrigt får jag fästa Ridderskapels och
Adelns uppmärksamhet derpå, att med introduction
fordom ej förstods det samma som nu,
utan den ceremonie, medelst hvilken den utkorade
Adelsmannen intogs i Ståndet. Hvad
vi nu förstå med introduction, kallades då en
jmmatriculering. Ett Kongl. Bref af Carl XII,
den 4 November 1698, till RiddarhusDirecteurerne,
handlar derom, och lyder sålunda.- ”Wi
”hafva erhållit Eder skrifvelse, daterad den 2
”hujus, hvaruti J underdånigst andrage, huru”sorn
Kongl. Majit år 1664, uppå Ridderska”pets
och Adelns förfrågan om immatriculerin”gen,
skulle ske efter Skjöldebrefvens data,cfler
presentationen och introductionen, medelst Dess
”Resolution har förordnat, att alla de som på
”en gång (hvilket intill år 1696 har alltid skedt
”vid Riksdagarna) sig angifva, skulle få deras
”säten och inskrifvas efter brefvens data, och
”sorn de äro Adlade till; hafvandes de som
”försumma vederbörligen och i rättan tid att
”angifva sig, sådant att tillskrifva sig sjelfve.
”Hvilket allt härtills är efterlefvadt, så att de
”sorn på en gång, eller vid en Riksdag, sig an”gifvit,
hafva fått den ordningen sig emellan j
”men som uti angifvandet någon ändring är
”skedd, medelst Högstsalig Hans Kongl. Majus
”Wår Högstälskelige Käre Herr Faders af trycket
utgångne Stadga, daterad den 21 Febru”arii
1696, så att hvar angifver sig nu, eftersom
’han 6itt Sköldebref har utbekommit, och med
B ’rt 6 Augusti J. m.
•35
”detsamma bevisar att ChartaSigillata ecb Wadstena
Krigsmanshu^rättigheterne äro clarerade;
”så hemställe J Wårt Nådigste välbehag un”derdånigst,
om icke Oss i Nåder må täckas
”förordna, att 1664 års Resolution härefter så”ledes
må efterkommas, att de som inom ett år,
”räknadt ifrån det ena nya året till det andra,
”sig angifva, måge immatriculeras och inskrif”vas
efter sina Brefs data , emedan det eljest
”intet skulle vara någon ordning eller beständighet
med Matrikeln, och densamma alli stadigt
komma att förändras , samt att bernalt»
”1664 års Resolution, för allt öfrigt blifver E”der
till underdånig efterrättelse- Nu som Wi
”härtill vele hafva gifvit Wårt Nådiga bifall
”och samtycke, så hafva J att låta Eder sådant
”vara till hörsam efterrättelse; och Wi befal”le
&c."
Vid 1697 års Riksdag, således året efter
det Konung Carl XI:s ofvanberörde Stadga utkom,
verkställdes den vanliga Introductionen
med dem, som blifvit upphöjde i Adeligt Stånd.
Dertill utvaldes som vanligt, en serskild Deputation,
som öfverenskom om de afgifter,
desse personer borde erlägga. Af Protocollen
för den tiden synes, att samma dag, straxt förr
än Ridderskspet och Adeln till Riksdagens
öppnande uppträdde på RiksSalen, de nyadlade
infördes på Riddarhuset, hvarest de ernottogos
af LandtMarskalken, som till dem höll ett
korrt tal och tog dem i handen, hvarefter talet
besvarades af den äldste i hvarje dass. Da.
gen derefter (hvilket som Protocollet anrpärr
Den 6 Augusti /. m.
ker, egenteligen bordt ske förut) upplästes huru
Deputationen, i afseende på afgiften öfverenskommit.
Somliga gåfvo mycket andra mindre,
och Deputationen hemställde, att de förre
måtte lemnäs inträde å Riddarhuset och någon
bestämd afgift såsom vilkor föreskrifvas de
sednare; men aldenstund de äfven redan yoro
ipkomne, bief slutet, att dervid fick bero
Bör
mirt del, tror jag således,, att förbud
för RiddarhusDirectionen att meddela introduktion,
skulje kunna stå tillsammans med Rongl.
Brefvet af år *8oo. En annan sak är sjelfva
principen, om Ridderskapets och Adalna, rättighet
att vägra. introduktion, hvilket väj egente.
ligell icke h,ör till denna fråga; men då, jag
Berqm yttrat m,n åsigt inom Ibskottet, vill jag
kjeller undandraga mig att framställa den bär.
Af de undersökningar jag gjort i Ridderskapets,
pch Adelns Archiv och Protocoller, synes det
mig vara gifvet, att Ståndet icke åge k någon
på skrifven lag grundad bestämd rättighet,, att
efter godtfinnande bevilja eller vägra introduktion,
, utom i, 51 §. Riddarhusordningen,, och
pfven der kan man icke sluta till en.sådan rättighet
annorlunda, än efter tolkning af ordalydelsen:
”samt Ridderskapet och Adeln derefter
till Introductipnen in Pleno tilljiåud gifhvilket
anses förutsätta, att sådant äfven,
skall, kunna nekas, Jag finner likväl allt detta
pog tvetydigt, och icke böra i närvarande constitutjoinella
förhål landen eftersträfvas, ehuru jag
å andra sidan aldeles icke i.nstämrn,er med friherre
A-nckarsyätd_i den^mening, att en sådan,
D«n 6 Augusti f, mt
•37
rättighet skulle stå i strid emot RegeringsFor-1
men; ty denna innehåller, att Konungen låte
samtelige Riksens Ständer, deras Privilegier,
Förmåner, Rättigheter och Friheter åtnjuta, samt
att Ridderskapet och Adeln representeras enligt
RiddarhusOrdbingen och hvad deri finnes i
detta afseende stadgadt, kan således ieke strida
emöt Grundlagen, med hvars anda jag dock
medgifver* att ifrågavarande rättighet icke ståt
fullkomligen väl tillsammans-.
I ailä cöhstituHönelia Stater, der Regeringens
ledamöter skola arisvira inför NatiönalRepresentatiönen,
har mati eökt garantien emöt
missbruk, just i denna ansvarighet och ej såsom
fördom i vissa cörpöratiöners fri- och rättigheter,
dem försigtigheten hindrade att kränka, jag
är således visserligen icke émot att 51 §. Riddarhusördningeri
undergår en förändring, och
att introduction endast må kunna vägras, i hän*
delse Ridderskapet och Adeln dertill har lagligt
skal, på grund af icke fullgjorda prestanda*
hvilket jag anser tydeligeh borå i detina §. ute
sättas
Vid
frågor otti remiss af ett Betänkande;
åller en motion framställes också till Ståndets
besvarande, örn Ridderskapet och Adeln bifalUr.
Detta innefattar till hvilket Utjkott, meri
icke om remiss skall ske, hvilket af några ledamöter
blifvit yrkadt, rrieii som är afslaget af
CönfetitUtiönsUtskottet, i afseende på en föräridrihg
i 56 §. Riksdagsordningen, soni jag föféälagit,
att det nemligen skulle vära Ståndet til
-
Den 6 Augusti j. m\
låtit, att med fem sjettedelars pluralitet, vägra
remiss å en motion, som kunde finnas vara anstötlig
eller löjlig. ConstitutionsUtskottet bar
ansett utan inskränkning böra fortfara rättighet
för hvar och en laglig motion, att ovägerligen
blifva remitterad. En annan sak åter är,
huru, i afseende på introductions meddelande
i förflutne tider, förfarits. Det visar sig då ,
att Ridderskapet och Adeln vid flera tillfällen
afslagit introduction. I bland märkeliga stadganden
i detta afseende, är Konung Adolph
Fredrics kungörelse den ät December 1762,
innefattande ett tillägg till Riddarhusordningen
af den 10 Augusti samma år, uti hvilken intet
ord förekommer om introduction. Denna
kungörelse är af följande innehåll:
”Hos oss häfver RiddarhusDirectionen i
”underdånighet anmält, huruledes, sedan Rid”derskapet
och Adeln, vid nästledne Riksdag,
”till ordningens vinnande uti deras sammankomster
och öfverläggningar, vidtagit åtskilliga
författningar, som i den uppgifne Riddar”husOrdningen
äro iniörde, och derjemte funnit,
”att om man,'utan en obehaglig trängsel, skaidelig
och mindre värdig vid en så betydande
”samling, skall kunna på RiddarhusSalen sammankomma
, och såsom ärendernes vigt fordra,
rådpläga, dess nu varande utrymme icke
”tål att intaga flere familier, utan fordrar oumbärligen
att dermed bida, till dess de nuvarande
introducerade ätter till ett antal af åttahundrade
varda minskade; få har Ridderjkapet
”och Adeln, till bibehållande af en möjlig öfva lägg
-
Den 6 Augusti f. m.
23l
'ning, fafom ändamålet, hvarföre de famnanträda,
''varit föranlåtet att /affälla oth beflita, att på
”Riddarhufet inga flera adeliga ätter, rjwofer hvad an”ledning
af introduclion, natur ali [atton eller adop"tion,
det vara må, kunna intagas, förr än antalet
”af de familier, forn der redan äga fäte, blifvit ef”ter
hand Jå förminfltadt, o/i det ej filger öfver
”1 800; samt att eho, det vare sig LandtMarskalJ*ken
sjelf, eller någon Ridderskapets och A”delns
ledamot, som framdeles emot detta beslut
fördristar sig proponera någon till Sätes
”och Stämmas erhållande på Riddarhuset, bör
”derföre anses med förlust af Säte och Stämma.
’’Och som Ridderskapet och Adeln är öfver’’tygad
derom, att detta deras enhälliga beslut
’’märkeligen skall bidraga till befrämjande af
’den ordning, som icke allenast ägnar Ståndets
'värdighet, utan ock lättar deras på Wårt och
'Fäderneslandets förknippade nöje och bästa,
'syftande Riksdagsdeliberationer och göromål;
'alltså vele Wi, uppå RiddarhusDirectionens
'underdåniga anhållan , samma deras beslut,
'till behörig efterlefnad i Nåder hafva kun5gjordt.
” &c.
Ridderskapets och Adelns Protocoll för
den 6 julii 1720 innehåller nedanstående
beslut :
"Widare resolverades, att om någon hädanefter,
sorn idkar sådant handtverk, hvil—
”ket intet kan räknas ibland adelig* öfningar,
"skulle blifva med Adelig sköld benådad : t&
!’skall den på Riddarhuset ej emot tagas.
340
/Jen 6 Augusti f. mi
”Jemväl blef godtfunnit, att Adelsbrefveri
”•kola uti Cancelliet,’ innan de expedieras, öf”verses,
och då efterjrågas , huruvida vederbörande
”äga de meriter 3 sorn i brefven injöras,"
Öétta skeddé likväl under en, tidpunkt i
'då Riksens Ständer och synnerligen Ridderskapet
bck Adeln ägde hela dan makt och utöfvadé
all den politiska inflytelse \ hvartill Regeringsformens
brister gofvo tillfälle. I dé
för Adeln utfärdade privilegier , finnes intet
stadgändej som medgifver en sådan rättighet.
För min del finner jag således, att utom dé
tvetydiga uttrycken i 51 § RiddarhusÖrdningen,
är icke genom skrifven lag den rättighet
åt Ridderskapet öch Adeln förvarad j att vägra
intröductipn; om lagliga former blifvit iagttagné.
Deremot är en sådan fråga aldeles icke
vidrörd i Memorialet * hvars godkännande
synes mig vara nyttigt. Deri motvägaodé
makt constitutioneri tillåtit folket att utöfva ;
ekyddas genom rättigheten att yrka ansvar å
Ministérens Ledartiöter; Det ligger således
i ful 1 komlig enlighet dermed, att Ridderskapet
och Adeln begär att få för sig uppläst
Diplorhet för en nyådlåd persön, Och att efter
uppläsandet deraf, eri enskild Mötiönairj ty
Ståndet får ej göra det i massa , uppstiger och
yttrar , det är anledning till anmärknirig mot
den StatsSecretcrare söm undertecknat det j
eller mot dem bland Konungens Rådgifvare soni
öfvervarit beslutet. På sådane grunder, deni
jag vördsamt underställer Ridderskapets och
Ädeltiå
Be» 6 Augusti f. m,
84*
Adelns bepröfvande, tillstyrker jag; att Ut4
skottets Memorial matte bifallas, och Utskottet
derefter anmodas föreslå en förändrad re daction
af 51 §. Riddarhusordningen.
Herr Cederschjöld: En värd talire har förment,
att 37 §. RegeringsFormen ovilkorligen
betog Ridderskapet och Adeln rättigheten, att
möjligen kunna vägra introduction; och synes
hufvudsakeligen hafva grundat denna sin öfvertygelse
pi Konungens derstädes bestämda
rätt, att upphöja till Adeligt Stind, likasom ordet
ständ ovilkorligen innebära representationsrätt.
Men att detta ord icke på detta stallo
tages i den bemärkelsen, lian bäst inhämtas
deraf, att der äfven talas om Grefveligt oth
Friherrligt Ständ, med hvilken värdighet likväl
ingen serskilt representationsrätt år förd
knippad.
För öfrigt får jag förklara, att jag hittills
endast sökt visa , hvad som är Ståndets i boki
stajven förvarade lagliga rätt 5 utan att undersöka,
huruvida denna uråldriga rätt är enlig elJ
ler icke med vår nuvarande Grundläggande,
och huruvida denna för framtiden bör bibehållas
eller icke. Jag finner visserligen försakelsen
af denna rätt icke vara något särdeles
stort offer ; helst mtunn kan genom börden göra
åtminstone likaså dåliga och föga värdigs
Adelsmän , som Konungen möjligen skulle kunna.
Men som denna sak synes tåla att no
-
Ridd, 0. Ad, Vrot. Vll. Band. 16
24*
Den 6 Augusti f, m.
ga betänka, får jag vördsammast föreslå , att
Utskottets Memorial måtte bifallas, och sjelfva
hufvudfrågan således hvila till framtida afgörande.
Herr Tohm , /Vollrath: Af Friherre Wrangel
är, som jag fattat hans Motion, ingen frige
väckt, om Ridderskapets och Adelns förmenta
rättighet att vägra introduction; men
då derom under discussionen så mycket blifvit
ordadt , anhåller jag blott få tillägga , att
jag anser Friherre Anckarsvärd hafva så fullständigt
utredt detta ämne , och visat, att en
sådan rättighet icke kan stå tillsammans med
våra nu varande cpnstitutionella förhållandeo,
att jag hufvudsakligen deruti endast förenar
mig med honom. Frågan är vid detta tillfälle
egenteligen , huruvida Riddarhus-Directionen
bör tillåtas att meddela introduction , eller icke.
Friherre Anckarsvärd har ansett sådant
icke böra öfverlåtas åt Directionen, utan att
Ridderskapet och Adela sjelf borde pröfva om
prestanda blifvit behörigen fullgjorde. Såsom
grund härtill är i synnerhet anfördt, att en
person, sorn ej visat sig på Riddarhuset och
•j deltagit i ölverläggningarne innom Ståndet,
ej eller borde kunna väljas till Revisor , eller
någon annan förtroendebefattning, hvilken
blott borde tillkomma dem , som legitimerat
sig på Riddarhuset, såsom värdige medlemmar
deraf. Äfven i denna åsigt instämmer jag med
Friherre Anckarsvärd. Men som Ridderskapet
och Adeln redan förut beslutat, att välja Suppleanter
till sina Fullmägtige i Banken och
Be/i 6 Augusti f. in.
*43
Riksgälds-Contoiret, kunde en dylik anstallf
afven vidtagas, i afseende på Revisorerne,
eller ock bestämmas, att ingen dertill fick
utses , som ej bevistat ett Riksmöte. Af dessa
skäl, skulle jag för min del tro , att Motionen
ej är af serdeles vigt; i synnerhet som
Herr von Hohenhausen upplyst, att de nyadlade
skulle komma i åtnjutande af alla Adelskåpet
åtföljande prerogativer, sedande fullgjordt
prestanda och anmält sig till erhållande
af introduction. Vid ett sådant förhållande,
synes det mig innefatta en motsägelse, att
icke RiddarhusDirectionen, hos hvilken en slik
anmälan i alla fall borde ske, skulle äga någon
prÖfningsrätt ; ty det ena tyckes böra föl-!
ja af det andra. Har Directionen pröfvat,
att prestanda blifvit fullgjorda, och den ny-4
adlade således blifvit berättigad, att åtnjuta aU
la andra adeliga förmåner, utom representationsrätten,
och Ridderskapet och Adeln i alla
fall ej kan vägra densamma, så frågar jag,
hvartill en ändring i nu gällande föreskrifter
skall tjena? kan åter Directionen icke pröfva
prestanda, så kan den nyadlade icke eller komma
i åtnjutande af någon utaf Adelskapets företrädesrättigheter.
I händelse af återremisss
torde dessa anmärkningar få till Utskottet åtr
följa.
Herr Grefven och Landt-Martkaiken tillkännagaf,
att plenum komme klockan half till 6
i eftermiddag att fortsättas.
Grefve von Rosen, Axel; Ej deltagande i
344
Den 6 Augusti /, m.
den öfvertygelse, som ledt Utskottet vid författandet
af ifrågavarande Betänkande , är min
åsigt ännu mera stridande mot deras , som anse
Ridderskapet och Adeln berättigad , att vägra
introduction för personer, dem Konungen
upphöjt i Adeligt, Friherrligt eller Grefvligt
Stånd och hvilka fullgjort prestanda. Lika
med Friherre Anckarsvärd, tror jag sådant icke
kunna förenat, med Grundlagens bokstafliga
föreskrift. Dessutom skulle det blifva
ganska svårt, att, i händelse en sådan princip
antogs , bestämma , om dessa familier borde
lyda under vanliga eller privilegierade fora vid
arfstvister, testaments bevakningar, och dylikt.
På de af mig nu anförde skäl, anhåller
jag att Herr Grefven och Landt-Marskalken
täcktes framställa proposition till afslag å Utskottets
Memorial.
Friherre Anckarsvärd: Grefve Cronhjelm
har hufvudsakeligen förekommit mig i hvad
jag arnat anföra, och jag förnyar derföre min
första framställning , att discussionen aflägsnat
sig från dess egentliga föremål. Herr Tham
har trott det blifva ett hinder för den nyadlade,
att komma i åtnjutande af sina Adeliga
prerogativer, om han ej kunde vinna introduction
förr, än vid Riksdag. Den svårighet,
sorn häraf kunde uppkomma , är lätt afhjelpt,
om man i stället för den nu stadgade praescriptionstid
af s år, inom hvilken prestanda skola
vara fullgjorde , utsträcker denna termin till
nästa Riksdag; ty det finnes redan personer,
pörn* sedan de blifvit af Konungen upphöjde i
I
Den 6 Augusti /. m. 74g
Adeligt Stånd, tvenne år äro i åtnjutande a£
alla adeliga prerogativer, utom representations
rätten. Således ligger intet hinder emot antagande
af Utskottets förslag, uti denna omständighet,
ehuru jag, lika med Herr Tham, icke
inser någon olägenhet deraf, att RiddarhusDirectionen
, hädanefter som hitintills , meddelar
introduction. Jag tror äfven, att genom
lemnade föreskrifter, skulle kunna förekommas,
det Directionen ej i frågor om val, utsågo personer,
som icke varit i tillfälle, att inom Rid^
dårhuset förvärfva Ridderskapets och Adelns
förtroende. Men då opinionerna i dessa omständigheter
äro så delade , synes det vara bäst
att gå en medelväg, dymedelst, att Ridderskapet
och Adeln förklarar sig vilja, genom sitt
RiddarnusUtskott , pröfva prasstanda , och icke
uppdraga dennafbefattning åt RiddarhusDirectionen.
På sådan grund, biträder jag Riddar-i
husUtskottets förslag och tillstyrker bifall derå.
Likväl tror jag, att detta icke kan ske, utan
att en förändring , i följd deraf , göres i Riddarhusordningen
, i anledning hvaraf återremiss
af Memorialet, i alla fall torde blifva
nödig.
Herr von Hartmansdorff: Jag har icke yttrat
mig, huruvida vägran af introduction,
under nu varande förhållanden , är det lämpeligaste
sättet att förekomma Adelns öfverdrifna
ökande , eller huruvida denna utvägs begagnande
påfordrades i anseende till de mindre
värdiga personers inträde bland oss. Jag
har blott sagt, att Riddcrskapet och Adela äger
34S
Den 6 Augusti f. m.
sådan rättighet, och jag har 6Ökt bevisa
rigtighetea af mitt yttrande. Den Motion ,
jag vid Riksdagens början väckte om en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t, att Adelskap
framdeles måtte sparsammare än hittills
utdelas, torde tillräckeligen ådagalägga, huruvida
jag ansett ett annat sätt än Adelns vägran
af iotroduction , böra begagnas till ändamålets
vinnande. Men deraf följer ingalunda, att
Ridderskapet och Adeln , då denna min fram*
ställning icke antogs, bör afhända sig en rättighet
, som Ståndet verkeligen äger.
Friherre Anckarsvärd har anmärkt, att
51 $. RiddarhusOrdningen, skulle stå i strid
mot 37 §. RegeringsFormen. Jag tror det icke,
och får erhindra om en § i RegeringsFormen,
som gifver stöd åt Riddarhusordningens ifrågavarande
stadgande, nemligen den n4;de,'
som innefattar en stadfästelse på samtelige
RiksStåndens privilegier; ty jag kan ej föreställa
mig annat, än att rättigheter , som finnas
uti Riddarhus-Ordningen Ridderskapet och
Adeln tillerkände, också inbegripas under des*
sa privilegier, äfven om de icke i öfrigt stämma
öfverens med de liberala grundsattser, hvilka
äro i Grundlagen uttryckte. Präste- och
BorgareStåndens privilegier skulle eljest förmodeligen
komma att undergå ännu större
jemnkningar än våra. Friherre Anckarsvärd
har frågat , hvaruti Kongl. Maj:ts rättighet att
upphöja i Adeligt Stånd bestode, ifall Ridderskapet
och Adeln kunde vägra introduction?
Jag har sigt: det är rättigheten att utse per
-
Den 6 Augusti /, m.
*47
söner till erhållande af Adeliga värdigheten,'
som är Konungen ensam förbehållen. Således
äger Kongl. Maj:t initiativet. Herr von Hohenhausen
har trott, att 51 |jj. Riddaf hus-i
Ordningen borde undergå förändring , så
att den ifrågavarande tvätydigheten derutur
måtte försvinna , samt att Memorialet emedlertid
kunde bifallas. Min mening är ej för
denna ändring. Jag anser det vara af större
vigt, att Ridderskapets och Adelns rättighet,
sådan den i 51 §. RiddarhusOrdningen finnes
uttryckt, må för framtiden förvaras, och mindre
vigtigt , om introductionen meddelas af
Ridderskapet och Adeln sjelf, eller af dess RiddarhusDirection.
Om man nödvändigt skall
välja emellan desse begge alternativer, så tillstyrker
jag att Ridderskapet och Adeln måtte
åt sig och efterkommande bevara rättigheten,
att vägra introduction och för öfrigt låta den
ske såsom hittills, både vid Riksdagar och emellanåt.
Huruvida tiden nu är inne , att begagna
sin rättighet till vägran, lemnar jag derhän.
Herr Grefven och Landt-Marjkalhen yttrade,
det han ansåg sig böra fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derå, att endast
frågan om introductioners uppskjutande emellan
Riksdagarne , intilldess Ridderskapet och
Adeln vid Riksdag komme tillsammans, innefattades
uti Friherre Wraragels Motion, samt
RiddarhusUtskottets deröfver afgifne Memorial.
Den under förevarande discussion uppkomne
serskildta fråga , angående Ridderskapets och
Adelns förmenta rätt att vägra introduction,
ut
Den 6 Augusti J. m.
hörde således icke till förevarande Imnet, och
kunde följagteligen icke eller nu blifva föremål,
för Ridderskapets och Adelns pröfning.
Grefve Spens, Carl Gustaf; Med fullkomligt
instämmande uti den af Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorda framställning , skall
jag endast försöka utreda den fråga , hvilken
Utskottet egentligen afhandla! , så vidt jag fattat
dess Memorial. Jag säger med flit, rS
vidt jag fattat; ty ehuru Ledamot af Utskottet,
har jag likväl ej öfvervarit justeringen af detta
Memorial, och det är således blott såsom
Riksdagsman , men icke i egenskap af Utskottets
medlem , jag vid detta tillfälle talar. Af
de nu afgifne yttranden, anser jag i synnerhet
Friherre Anckarsvärds och Herr Thams vara
af vigt. Den förre har trott, att skillnaden
emellan den föreslsgne mesuren och fordna
förhållanden , hufvudsakeligen består deruti
, att Ridderskapet och Adeln nu mera ville
förbehålla åt sig och RiddarhusUtskotfet, profningsrätten
af erforderlige prestanda , hvilken
skulle Riddarhus-Directionen frånkäonas. För
min del, tror jag åter, att det i begge fallen,
hufvudsakligen blifver Directionens åliggande
att pröfva prasstanda; och just denna omständighet
innefattas vederläggningen af Herr
Thams fruktan , att en adlad person, efter förloppet
af de 2.‘ne årens prrescriptionstid , icke
skulle kunna begagna Adelskapets prserogativer.
Skillnaden består, efter mitt begrepp,
endast deruti, att den så kallade introductionsceremonieo,
i ena fallet kommer att ske nå
-
Den 6 Augusti f, m.
*49
got sednare, än i det andre Behörigheten
att blifva introducerad blifver vid bägge
tillfällen gifven , genom de fullgjorde prestanda,
utom i den händelse; om hvars möjlighet,
det icke ens tillkommer mig att yttra mig ,
att Ridderskapet och Adeln skulle äga rättighet
vägra introduction. Att Utskottet äfven
på detta sätt uppfattat ämnet bevisas, genom
ett annat från Utskottet inkommet Betänkande
, innefattande förslag till instruction för
RiddarhusDirectionen , som med detta ämne
äger sammanhang. Upplysningsvis torde jag
äfven få nämna , att RiddarhusDirectionens hitintills
utöfvade rättighet att bevilja introduction
stöder sig på den nu varande provisionella
Instructionen, nemligen dess 9 §., som
lyder sålunda:
”Vid introductions beviljande, iagttager
”Directionen hvad Kongl. Förordningen af den
”8 Maj 1775, jemnförd med Kongl. Brefvet af
”den 11 Februarii 1800, stadgar, så att de
”personer sorn till Grefvelig eller Friherrlig
”värdighet blifva upphöjde samt med Adelskap
"benådade, böra innom 2:ne är efter utnäm”nandet,
hafva sig till Introduction anmält oell
”de till dess erhållande erforderlige prestanda
”fullgjort, vid förlust af all vidare rätt dertill,
”så framt ej Kongl. Maj:t genom serskilt Nådig
"Resolution, täckes den försutne tiden återställa.
”Då en slik Introduction begäres, bör in
Originali uppvisas Konungens Nådiga Diplorae,
Den 6 Augusti f. in.
”och åligger Direction noga tillse, att icke aU
'lenast vederbörliga qvittencer, öfver de i för”fattningarne
påbudne Introductions - afgifter ,
”utan ock Sköldebrefs afskrift, Vapenplåt,
”samt fullständigt upprättad Biografisk Genea”logie,
öfver alla de till Ätten hörande personer
, till Directionen varda ingifne innan In”troductions-listan
utfärdas.”
Ridderskapet och Adeln torde häraf finna,'
att redan uti de hitintills varande stadganden ,
sorn vid sista Riksdagen antogos , dock under
förbehåll af ytterligare granskning , äro blott
de negativa vilkoren för introductions erhållande
föreskrifne. Enda grunden för den
tydning, att Directionen skulle vara berättigad
och skyldig att meddela introduction , hämtas
af början till den uppläste §m, der det står:
”vid introductions beviljande” &c. Men emedan
Directionens åliggande, i detta hänseende, äro
stadgade uti Kongl. Författningarne af åren
1775 och 1800, hvilka, på sätt Herr von Hohenhausen
rigtigt anmärkt , blott omtala fataliernas
förlust, för den till Adeligt ; Friherrligt
eller Grefligt Stånd upphöjde personen ,
som icke inom föreskrifven tid fullgör prestanda
och sig till introductions erhållande anmäler,
så innefattar detta ej, att Directionen ovilkorligen
skall äga bevilja introduction. Då
denna fråga emedlertid synes tvetydig , borde
den afgöras, och i anledning deraf, har Riddarhusötskottet
föreslagit följande redaction af
§:n, hvilken närmare Järer utvisa Utskottets
åsigt af saken.
Deri 6 Augusti f. m.
”Emellan Riksdagarne äger Directionen att
”emottaga ansökningar om introductions vinnan*
”de å Riddarhuset, dervid Directionen åligger,
”att, med iagttagande af föreskriften i Kongl.
''Förordningen den 8 Maij 1775 , jemnförd med
”Kongl. Brefvet den 11 Februarii 1803, tillse,
”dels huruvida Introductionen innom tvänne år
”efter det den sökande blifvit i Adeligt Stånd
”försatt, eller i Friherrlig eller Grefvelig värdighet
upphöjd, är vorden hos Directionen
”begärd , dels ock om alla erforderlige handlingar
såsom: Kongl. Maj ts Nådiga Diplome
”i original jemte afskrift deraf; vederbörliga
”qvittencer öfver erlagde Introductions-afgifter
”till Kongl. Cancelliet och Riddarhuset, samt
”fullständig Genealogie, äfvensom Vapenplåt,
”blifvit ansökningen bifogade; Och må Direc”tionen,
derest allt finnes Vara i behörig ord-^
’’ning , meddela bevis att alla för den sökte
”Introductionen föreskrifne prestanda äro vord”ne
fullgjorde, samt sådant i Tidningarne kun5’göra
, då en sådan person sedermera, enligt
”nämnde författningar , äger tillgodonjuta alla
”de förmåner, sorn med den förlänte värdig”heten
i öfrigt äro förenade ; Skolandes Direc”tionen
sedermera vid näst infallande Riksdag
”hos Ridderskapet och Adeln skrifteligen an”mäla
de personer hvilka sålunda äro behörige
”att Introduction å Riddarhuset erhålla i den
”ordning deras prae3tanda blifvit godkände.”
Ridderskapet och Adeln torde häraf finna
, att Utskottet i den föreslagna nya redactionen
, sökt bibehålla sjelfva ordalydelsen af
Den 6 Augusti f, m '.
1775 och 1800 arens författningar; der fullgjorde
prestanda föreskrifvas såsom vilkor för
den Adeliga värdighetens åtnjutande. Då nu
vid detta vilkor blifvit lästad en fatalietid af
2 år , blifver deraf ock en följd , att den som
inom de två åren uppfyller vilkoret, derom
skall erhålla någon Auctoritefs bevis. Derefter
äger en sådan person, åtnjuta alla de rättigheter
, som enligt privilegierna tillhöra
Adelsståndet. Nu frågas , om till desse rättig -  heter , representationsrätten, enligt Grundlagen,
hörer? Grundlagen stadgar, att Ridderskapet
och Adeln utfövar sin representationsrätt, på
sätt Riddarhusordningen innehåller och irsta §
deraf, lyder så: ”På Riddarhuset äger hvar
och en introducerad ätt, genom dess hufvudman
, Säte och Stämma, efter den i Matrikeln
stadgade ordning.” Der finnes såledas föreskrifvet,
att representationsrätten och följakteligen
äfven rättigheten att kunna väljas till
Revisor och dylikt, blott kan utöfva® af dem
som tillhöra introducerade ätter. Författningarne
om inträdes vinnande finnas , på sätt redan
är visadt, icke uti Riddarhusordningen, utan
1 de få, nyss uppläste tydliga ord att instructionen.
Det måtte således icke kunna nekas ,
att det beror af Ridderskapet och Adeln sjelf,
att för Directionen utfärda hvilken instruction
som hälst Ståndet finner för godt, endast den
ej står i strid mot Grundlagen. Och om så
verkeligen förhåller sig , kan jag åtminstone ej
inse, att ifrågavarande förslag reduceras till
en olaglighet, hvarföre jag ock tillstyrker ett
odeladt bifall i Utskottets Memorial.
Deli 6 Augusti /, m.
*53
Hani Excellence Herr Grefve af Wetterfeldt ^
Gujlaj; Efter den framställning, Herr Grefven
och LandtMarskalken gjörl om egentliga ämnet
för ifrågavarande ölverläggning, skall jag
icke yttra mig öfver den delen af discussionen,
som alsett Höglofliga Ridderskapets och Adolos
rättighet, att vägra introduction. Jag får,
hvad denna omständighet angår inskränka mig
till det förklarande, att min öfvertygelse fullkomligen
öfverensstämmer med hvad Friherrarne
Anckarsvärd och Cederström härom yttradt.
Efter detta korrta tillkännagifvande af min åsigt,
öfvergår jag nu till sjelfva hufvudfrågan.
En värd Ledamot, Friherre Wrangel, har
föreslagit en förändring i det hitintills öflig»
sättet att meddela introduction. Han har begärt,
att hvad som i anledning af hans motion,
blifver beslutadt, må införas uti Riddarhusordningen.
Hvarföre har han gjort det? Jag
bör tro, att sådant skedt, emedan han ansett
nuvarande praxis hafva sitt stöd i RiddarhusOrdningen.
RiddarhusUtskottet har icke betraktat
saken ur samma synpunkt, utan ansett
förändringen kunna tillvägabringas, endast genom
en föreskrift till RiddarhusDirectionen. I
denna åsigt af saken, kan jag för min del icke
instämma, och yrkar derföre, lika med Friherre
Wrangel , att, derest en förändring i detta
afseende beslutas, den samma må införas i RiddarhusOrdningen.
Jag grundar min öfvertygelse
på ordalydelsen i dess 51 § der det heter:
”De personer, hvilka af Kongl. Maj:t
254
Den 6 Augusti f. ni.
blifvit till Greflig eller Friherrlig värdighet
upphöjde, eller med Adelskap benådade, men
inom tvenne år efter utnämnandet icke hafva
sig till vinnande af introductfon å Riddarhuset
anmält, hafva all vidare rätt dertill, enligt
Kongl. Förordningen af den 8 Maj 1775 och
Kongl. Brefvet af den 11 Februarii 1800, förlorat,
så framt ej Kongl. Maj:t täckes, genom
serskild Nådig Resolution, den försuttne tiden
återställa åliggande RiddarhuiDirectionen noga
tillse, att hvad ofvanberörde Författningar,
så väl härom sorn i öfrigt rörande introductioner
stadga, varder noggrant iakttagit.” En annan
värd Ledamot, Herr von Hohenhausen,
har för Ridderskapet och Adeln uppläst Kongl.
Brefvet af år 1800, hvarigenom 1775 års Kgl.
Förordning blifvit upplifvad till sin fulla kraft.
Uti detta Kongl. Bref är en pracscriptionstid
stadgad af tvenne år, inom hvilka de uti Greflig,
Friherrlig eller Adlig värdighet upphöjde
personer, skola fullgöra nödige prestanda, och
sig till introductions erhållande anmäla. När
det nu är föreskrifvet, att dessa personer , till
erhållande a} introduction, skola erlägga prestanda
inom 2.'ne år efter upphöjelsen; så synes det
mig icke vara nog, att de till introduction sig
anmäla, utan deras ostrida rätt lärer väl vara,
att sedan de fullgjort hvad dem i sådant afseende
likmätigt Författningarne ålegat, inom
den utstakade tiden, ock så erhålla introduction.
Och huru skall detta kunna ske, när RiddarhusDirectionen
betages, att introducera hädanefter
sorn hitintills? Då en laglig tid af fern
år emellan Riksdagarne äger rum, skulle, i kraft
Den 6 Augusti /, m.
255
äf den nu föreslagn* mesuren, en person, sorn
efter en Riksdag blifvit adlad och hvilken
nödgades afbida nästa Riksmöte, för att kunna
få introduction , icke hafva något att af Ridderskapet
och Adeln begära, emedan tiden att
blifva introducerad då redan vöre försutten.
Dessutom finnes i 51 <$. spår till en sådan rättighets
utöfvande af RiddarhusDirectionen mellan
Riksdagarne. Det heter nemligen der:
”Under Riksdagarna må likväl introduction ej
beviljas förr än RiddarhusDirectionen hos Riddarhusutskott
tillkännagifva” &c. Då det nu
står, att under Riksdagarne må ej introduction i
annan ordning meddelas, så är det åtminstone
tillåtet att tolka, att Directionen kan utöfva
samma rättighet mellan Riksdagarne. Jag medgifver
gerna , att detta blott är en tolkning,
hvilken aldrig, efter min öfvertygelse, bör äga
rum mellan tvenne samhällsmakter. Just derföre
anser jag äfven Utskottets Memorial ej
kunna bifallas, emedan det grundas på en tolkning,
att Directionen ej skall hafva rätt att
meddela introduction, och att en förändring, i
hvad härutinnan hitintills varit öfligt, skulle
kunna vidtagas utan Kongl. Maj:ts sanction.
Jag tillstyrker således, att Memorialet måtte
afslås. Skulle åter Ridderskapet och Adeln
förena 6ig om återremiss , har jag för min del, så
mycket mindre något att deremot invänd*, sorn
jag anser hvad Friherre Anckarsvärd anfört,
om nödvändigheten af en ändring och förtydligande
uti 51 §. RiddarhusOtdningen vara
rigtigt , och böra komma till Utskottets kännedom
och behandling.
256
Den 6 Augusti f. i>u
Herr von Hohenhausen: Hvad först beträffat
påståendet , att förslagets antagande skulle göra
en förändring nödig uti RiddarhusOrdningen
, i afseende på föreskrifterne om introduction
, tror jag Grefve Spens hafva så fullständigt
utredtämnet, att Herr Thams och Grefve von
Rosens betänkligheter fullkomligen blifvit undanröjde.
Det är uti förenämnde fall blott fråga
, Oin att hafva fullgjort prestanda och sig
till introduction anmäla, för att, så snart detta
skedt, genast komma i åtnjutande af Adelskapets
alla prerogativer , representationsrätten
ensam derifrån undantagen , hvilken dessutom
ej kan utöfvas förr, än vid en kommande
Riksdag. Redan under debatten om den nya
RiddarhusOrdningen upplystes , att ingen förändring
deruti behöfdes i anledning af ifrågavarande
förslag. Det erkändes då , att, som
stadgandet förut fanns i Instructionen för RiddarhusDirectionen
, var det denna sednare,
som i detta afseende borde undergå ändring.
Med fullgjorde prestanda, finnes äfven för
närvarande ej bestämdt det stadgande , att introduction
genast skall af Directionen verkställas
, lika litet, som enligt de äldre, af mig
för en stund sedan, uppläste Konunga brefven
det varit påbudet, utan synes if dessa , för att
komma i åtnjutande af Adeliga privilegier,
det härtill endast behöfdes, att sig angijva,
som i sednare förordningar heter anmäla. Iminatricu!»ringen
får ej sammanblandas med introduction
hvilken med årliga ceremonier för
s5S
Dtn 6 Augusti f, m.
*57
sig gick under påstående Riksmöte. 114 §.
Regeringsformen bjuder, att Konungen låte
ssmtelige Riksens Ständer deras privilegier,
förmåner, rättigheter och friheter åtnjuta ;
beroende det på samtelige RiksStåndens öfverenskommelse
och Konungens bifall , att låta
dem undergå de förändringar och jemnkningsr,
som Rikets behof kunna fordra”. Öm derföre
orden uti jt §. RiddarhusÖrdningen 51tami Rid.
der skåpet och Adeln till introduciionen in pleno tillstånd
gifviihvilka skola efter bokstafliga lydelsen
tydas , lemna §1 Ridderskapét och Adela
makt att vägra intröduction, så är en sådan
rättighet fullkomligen enlig med ofvannämnda
§. tf Regeringsformen. Jag instämmer likväl
med Hans Fxcellehee Herr Grefve af Wetterstedt
dertiti , att ali tolkning i detta hänseende
bör undvikas; Och då Utskottet ej ingått
i någon slags tolkning af denria paragiraph i
kiddarhusOrdningen, emedan deruti ej finnes
stadgadt, att Dircctiorien skail äga rättighet
att introducera, hvilket blott innefattas
uti en särskild af Ridderskapet och Adeln
Directionén lemnad Instruction , så torde hvar
och en med mig inse, att Utskottets Memorial
icke är stridande , hvarken emot Gruhdlägeh
feiier RiddarhusOrdningeti.
Friherre Cederström'. I händelse den tolkning
antages, att Introductiön måste följa, endäst
prestanda fullgöras, och att dessa sålunda
utgöra grunden för introductionen, hem
-
Ridd, 0. Ad Prat. VII. Band.
958 T>th 6 Augusti }, m,
ställdr jag, om det kan Vara tonseqvent, att
inskränka granskningen deraf blott till Riksdagarna,
då äfven under deras fortgång, en
sådan granskning icke en gång verkställes af
Ridderskapet Och Adeln sjelf, Otali af RiddarhusUtskottet.
Det har blifvit yttradt , att DL
rectionen genom en dylik mesure, sk tal lé hindras
från att till Revisorer Välja personer, hvilka
Ridderskapet och Adeln ej känner , men
jag hemställer orta Direetioneh kan betagas j
att med sitt val fall* på personer, sorn Scké
bevistat Riksdagar. Dét tillhör Ridderskapet
Och Adelia, ätt tillsätta sådane Ledamöter i
RiddarhusDireciionen , att Ståndet kan vara
belåtit med det Val Directionen gör. Det är
Ridderiskapéts och Adelns ensak, att i detta
afseende taga nödige mått ock steg; men jag
förstår icke * huru mari skulle kunna upphäfva
å7*75 års Författning, sorn handlar om prasscriptionstid
för dem , som skola introduceras.
Jag arihållér, att få uppläsa sednare delen
deraf, hvilken lyder som föijer:
— ”meri
”att, them åter, hvilka framdeles blifva till
”ofvannämnda (Greflige , Lriherrlige eller Adaliga)
värdigh&tér upphöjde, må vara förbudet
”att antaga the them förlänte titlar och sköl”demärken
samt att åtnjuta the privilegier och
”imrouniteter som then nya Värdigheten åtfölja*
”innan the sine diplömef rittagit och sig till
”introductiön anmält , samt härvid fullgjort
”hvad enligt författningarna fullgöras bör.”
Detta fullgörande mäste pröfvas af någon Auctoritet,
hvilken måste lemna betyg derom;
Det är just detina actus, sohl medför fattig
-
oen 6 Augusti J. m.
bet till introductions erhållande. örn nu RidÖarhusDirectionen
icke får befatta sig med att
granska handlingarne , utan inskräokeé tili
att endast emottaga deni, så frågar jag, onj
detta kan ske utan en ren förtydning af 1775;
års författning ? Det påstås att en sådan person
, i alia fäll skulle komma 1 besittning af
alla till Ädelskapet hörande immuniteter: jag
frågar då vidare , om icke representationsrätten
äfven hör dit? Öm åter Directiönen vöre
berättigad att pröfva prasstanda , och derom utfärda
betyg; då frågar jag slu.teligeri , om icke
, i samma stund de blifvit fullgjorde och
anmälan derom göres , den nyadlade är berättigad
ätt introducera» uti alla sina undfångna
privilegier, derifrån han icke käft af Ridderskåpet
och Adeln uteslutas? Utskottet bär
blott fästat sig vid brdet anmälan, och icke tagit
i betraktande, att någon pröfning om fullgörande
af prasstanda, 'nödvändigt raåsté äga
rum; och bevis derom utfärdas.
Lika med Friherre Anckarsvärd, anser jag
derföre 51 §• Riddarhusordningen behöfva en
omarbetning , hvarföre jag öck anhåller om
återremlss af Memorialet; men i öfrigt finnet
jag den föreslagne ändringen i förmen för introductiohers
ixieddclandé vara fullkomligen
olämplig.
Herr af Malmborg, Abraham'. Sedan jag tagit
mig friheten begära ordet , har jag blifvit
förekommen af Herr Grefve Spens och Herr
Vön Hohenhausen, hvilka så fullständigt upp
-
Ben 6 Augit sti f. m.
taget alla de skäl och omständigheter, jag härutinnan
ämnat anföra , att jag finner mig endast
böra förklara., det jag af Lagarna icke
kän ner någon annan myndighet, än Högloflige
Ridderskapet och Adeln, som äger föreskrifva
RiddarhusDirectionen, hvad den vid sin befattning,
såsom Ridderskapets och Adelns Fullmägtige,
bör göra och låta, hälst Directionen
i sådan egenskap icke lärer vara någon annan
än Adeln redo skyldig för sina göromål.
Detta i jemte de flera af Herr Grefve
Spens och Herr von Hohenhausen andragne
skäl, har fästat min öfvertygelse om riktigheten
af RiddarhusUtskottets, nu af andra värda
Ledamöter, klandrade Memorial, sorn jag
för min del, icke kan finna vederlagdt åf
hvad deremot blifvit anfördt.
Mångå ropade på proposition.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislans: O ni
jag fattat frågan rigtigt, är med den motion
Friherre Wrangel vackt, ej åsyftat annat, ari
ett nogare bestämmande af RiddarhusDirectiörens
rätt, i afseende på intröductions meddelande;
och det svar, Utskottet lemnat, är icke
annat, än en upplysning, hvarigenom Ridderskapet
och Adeln blifvit satt i tillfälle, att
vidtaga den åtgärd, som kan blifva er följd af
Motionen. Denna åtgärd ligger uti instruktionen
för RiddarhusDirectionen. Det kan vara
likgiltigt antingen Ridderskapet och Adelil
behagar bifalla j eller afslå Utskottets jÉvlemö
-
Den 6 Augusti J. m. a61
ri>I. Det Iean läggas till Handlingarne; hvad
sjelfva saken beträffar, cå fattar Ridderskapet
och Adela sitt beslut, då instruetionen, sorn nu
ligger på dess bord, till pröfning företages ,
och genom hvilken förhållandet kommer att
närmare bestämmas.
Såsom prden nu lyda, äro både RiddarhusOrdningen
och Instruetionen tvetydiga.
Det står nemligen, i början af den sednare:
Vid Introductions beviljande &c. Deraf följer
ännu icke bestämdt , att allt hvad till introduetionen
hörer, blifvit RiddarhusDirectionen
af Ridderskapet och Adeln uppdragit. I
51 §• RiddarhusOrdningen heter det, att hos
Ridderskapet och Adeln skall anmäldt , att vederbörlige
prestanda blifvit fullgjorde, innan
Ståndet till introduetion in Pleno lemnar sitt
tillstånd. Från denna period kan ej eller slutas
dertill , att RiddarhusDirectionen fullkomligen
suppléerar Ridderskapet och Adeln in
Pleno. Af ordet likväl, sorn på ett annat ställe
förekommer , skulle man åter kunna draga
den slutsats, att Direetionen, emellan Riksdagarne,
ägde full myndighet att meddela introduetion.
Men om detta ord utgår, försvinper
all tvetydighet härutinnan , och då visar
sig, att Direetionen ej äger en sådan rättighet.
För min del , anser jag alltid någon skilnad i
myndighet böra finnas emellan en corps och
dess delegerade, emellan Ridderskapet och
Adeln sjelf, och dess Electorer , dess Revisorer
och dess RiddarhusDirecteurer, Jag skulle
jro , att det tillhör Ridderskapet och Adel*
2.$ 2 Gtn (f Augusti /* «.
dep intro.duction , eller den ceremopie., sSsop^
Herr von Hohenhausen uttryckt sig, som RiddarhusDirectionen
beredt. Lika som en person,
som önskar att bl,i*va införd uti ett hus,
derstädes presenteras, ehuru han redan förut
kan vara känd till utseende, namn och karakter,
bör ock en till Adligt Stånd upphöjd person
, presenteras för det samfund , sp.tn skall
upptaga honom bland sina medlemmar.
samma sätt går det till , när en Officer blir
anställd vjd ett Regements. Det är ej på gatan,
och på spisqvarter , som han söker bekantskap
med sina kamrater ; Iian presenteras
för Corpsen af Corpsens Chef. Jag l.emnar
derhän , om en Corps äger en i lag grundad,
rättighet, art fordra en sådan högtidlig presentation.
Nog af, att öfver allt så brukas,
och jag tror detta bruk utgöra en garantie.
Jag är öfvertygad, att så länge detta
bruk bibehålles , man aldrig kan komma
behof art fråga, hvad deppa garantie bety>
Jag fruktår att , om bruket upphör , man
också en gång torde komma att sakna ga
rantien.
Jag anser, Ridderskap?! oph. Adeln icke,
behöfva fatta något beslut, öfver det. nu upplästa
Memorialet. När iastructionen för R i ridar
bus Di rectionen kammer att föredragas, finnér
Ridderskapet och Adeln sig i tiHfälle, genom
det ljus , sopi detta Memorial sprid t öfver
förhållandet, att bestämma sin öfvertygelse
antingen den föreslagna föräqdringen bör
antagas eller förkastas.
P,en 6 Augusti f. m.
363
Grefve Spent ; Jag vill icke fördröja uppfyllandet
af den högljudda önskan här blifvit
yttrad otti proposition , och således ej besvara
de anföranden , sorn blifvit afgifne , innan
den siste värde talaren uppträdde. Det är endäst,
i ättledning af s:ne omständigheter uti
Grefve von Schwerine yttrande, jag utbeder
tnig få tillägga några ord. Han synes vara af
den tanka, att egentliga anledningen till en
sådan tolkning af 51 §. Riddarhusordningen,
att RiddarhusDirectionen vore berättigad beviljat
fntroduction , skulle tagas af ordet likväl. Här
är väl icke fråga otti någon tolkning j men
jag anhåller få anmärka, att, enligt min åsigt,
prdet likväl tillkommit , blott för att tydeligen
gifva tillkänna, att all rättighet till Introductions
meddelande , beror af Ridderskapet och
Adeln sjelf att uppdraga åy Oirectionen , men
att det, under påstående Riksdagar, är uttryckligen
förbudet, att åt någon annan Auktoritet
öfverlåta denna makt. J*g skulle derföre,
på ordstäUningcn i 51 snarare vilja
grunda anledningen till en alldeles motsatt öfvertygelse
, den nemligen , att rättigheten ti)l
introductipns beviljande helt och hållet härflöt
fran. Ståndet, sorn således äger densamma
återkalla. Grefve von Schwerin har i öfrigt
föreslagit , att Memorialet blott borde läggas
till handlingarne, och att något beslut, i anledning
af detsamma nu icke behöfde fattas För
min del, fö,renar jag mig desto, heldry i denna
framställning, sorn ej allenast Ridd,arhu.sUtskottets
Memorial om Instruktion för Ri dd,
a,rhus-Directionen,, samt Riddetskapeis qc
*64
Ben 6 Augusti j. m;
Adelns Tjenstemän, redan ligger pl border,
utan ock Utskottets Memorial om 51 §. Riddarhusordningen
snart från Utskottet inkommer
till slutligt afgörande. Det är redan justeradt;
men har icke blifvit insändf , emedan
man önskat, på en gång inkomma med båda
afdelningarne utaf den nya Riddarhusordningen.
Det finnes således ett annat tillfälle för
Ridderskapet och Adeln, att formligen öfver
frågan besluta. Det nu förevarande Memorialet
är blott ett Utlåtande, i anledning af Friherre
Wrangels Motion 5 men den egentliga
frågan förekommer i sammanhang med inatruction
för RiddarhusDirectionen , och den af
Friherre Anckarsvärd, i afseende på 51 §.,
väckta fråga, i sammanhang med Riddarhusordningen.
Herr von HartmansdorffJag underställer
Ridderskapets och Adelns eget bepröfvande t
om det kan vara syftesenligt, att, sedan tiden
så länge varit upptagen med disscussion öfver
detta ämne, ånyo uppskjuta dess afgörande.
Mig synes det vara långt bättre, att genast
företaga den hufvudsakliga pröfningen deraf,
emedan en bestämd ledning derigenom vinnes
för Redactiooen af Riddarhusordningens 51
Om vi ytterligare uppskjuta saken, förnyas
väl samma disscussion , hvarmedelst tiden förspilles.
Jag förmodar utomdess , att ämoet
nu blifvit så betraktadt från alia sidor, att
Ridderskapet och Adeln genast kan företaga afgörandet.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklara
-
Dtn é Augusti f. m.
de, ått som, enligt de nu gällande och i 51 $•
Riddarhusordningen åberopade Författningar, de
personer , hvilka af Kongl. Majit upphöjas i
Adeligt, Friherrligt eller Grefveligt Stånd, böra
inom tvenne år efter upphöjelsen erlägga
alla de afgifter och fullgöra de prestanda ,
som för Introdactions erhållande erfordras,
hvarefter RiddarhusDirectionen , uppå de sökandes
anmälan, efter granskning af fullgjorde
behörige praestanda, alltid hittills de sökande
intrpduction meddelat; alltså, och då genom
antagande af RiddarhusUtskottets förslag,
de sökande skulle, efter fullgjorde prestanda,
ändock nödgas afbida näst infallande Riksdag,
innan Introduktion kunde dem meddelas, hvarigenom
de åter skulle, utan eget förvållande,
Under berörde tid beröfvas verkan af deras eoIsgde
praestanda, men hvilket stridde mot 51
§ Riksdagsordningen, ansåg Herr Grejven och
LandtMarfkatken sjg böra hemställa , om icke
Ridderskapet och Adeln behagade återrem,iti;era
RiddarhusUtskottets Memorial, med anmodan
tifl Utskottet, att inkomma med förslag
till en förändrad redaction af 51 § i RiddarhusQrdningen
, hvarigenom alla hinder kunde
blifva undanröjde, i händelse Ridderskapet och
Adeln framdeles skulle finna för godt bifalla
friherre Wrangels motion.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hohenhausent- Om RiddsrhusUt»
skottet, i likhet med den öfvertygelse jag hyser,
skulle anse Friherre Wrangels motion va
-
26,6 Den 6 Augusti f. m.
fa nyttig och lagenlig; hemställer jag till Herr
Grefvens och LandtMarskalkens samt Högloflige
Ridderskapetsoch Adelns eget upplysta bedömande,
huru Utskottets Ledamöter, en sådan
öfvertygelse, och då man här ej vill bifalla
ifrågavarande motion, skulle kunna besluta
en förändrad redaktion af 51 §. Riddarhusordningen
, enär meningarna ora sjelfva
hufvudprincipen äro inom Ståndet så cleiade?
Enskildt är jag af samma tanka som Friherre
Anckarsvärd' men menmgarne inom Ståndef
gro högst olika. Om en förändring af §:n vidtages,
anser jag det vara nyttigt, att Friherre
Wrsngels motion bifa 1 fes , såsom innefattande
ett nödigt correctif, hvilket ehuru visserligen,
icke uttryckeligen bestämdt , likväl säkerligen
skulle medföra den i hedersfrågor vanliga
och nyttiga påföljd. Jag hemställer således
ätmö en gång med hvad skäl m*n vill;
ålägga Utskottet, eipot dess åsigter, att föreslå
en förändring? Finner likväl Ridderskapet och
Adeln, att detta bör ske, mäste väl Utskottet
hörsamma; men tvingas då att inkomma med
olika alternativer, emedan vi ej. kunna frångå
yår öfvertygelse.
Friherre 4'nckatfvärd•, Då jag till atla delar
instämmer uti den af Herr Grefven och LandtJ^i-arskaiken
yttrade åsigt, hemställer jag, om.
det kan vara lämpligt att sätts, b^yiljaodft af
iterremiss ifråga, t synnerhet som det genom,
Öfverläggning,en är ådagalagdt, att det ar 51
§ts närvarande tvetydighet, som gifvit anledning
till denna långa discusjsion. Till rättelses,
Den 6, Augusti f. m.
vinnande finnér jag ingen ^nr^n ufvåg, ån, att
anmoda Utskottet uppgöra förslag till en förändrad
redaction deraf. Det är först , sedan
Utskottet inkommit med ett sådant förslag, och
ytan att vi, vid d«Ua tillfälle, bpra förestafva,
hurudant detsamma skall blifva, som v> sättas
i stånd att deröfver yttra Qss. Jag anser en år
terremiss, för det närvarande, vara alldeles nödvändig,
och hvarigenom den tid,spillan undvikes,
sorn uppkommer af en votering, hvartill i an.
nät fall, anledning ej saknas uti de blandad#
ripp, h varmed den af Herr Grafven och LandtMarskalken
nyss framställde proposition blifvit
besvarad. Om den calcul som här för någOÖ
tid sedan uppgjordes öfver minuternas värde
år rigtig, böra vi hushålla med tiden, så myg-i
ket möjligt är.
H,err nott Harjm-cmsiorjft, Då Utskottet yttrat
en bestämd mening om §:s lydelse, kan jag.
ej inge någon annaa följd af dan begärda återremissen,
än att §:n, varder redigerad i enlighet
med denna mening. Af en sådan sakens,
utgå.ng> att nemligen ordalydelsen, komme att
uppställas i enlighet med Friherre 'Ufran.g.els,
motion, finnér, jag ej någon vinst vara att hämta
för Friherre Anckarsvärd och dem sorn dela
hans mening. Hvartill skulle det väl tjena,
att återremittera målet och. få samma rer
sultat sorn, det vi omtvista,t. Enahanda strid
skull# äfven uppstå, i händelse åt §:n, mot ali.
förmodan , gåfves en förändrad lydelse, jag,
tillstyrker således stt beslut i ämnet nu, måtte
Den 6 Efugusii f. rn,
fattas, just för atr tillvägabringa den besparing
af tid, Friherre Anckarsvärd förklarat sig vid
alla tillfällen åsyfta.
Hans Excellenct Herr Grefve De la Gardie}
För min del bifaller jag så mycket bälldre
Herr Grefvens och LandtMarskalkeos framställning
om återremiss, sorn jag af discussipn*n
tyckt mig finna, att hulvudorsaken till de
stridiga meningarnp. ligger uti olikheten emellan
37 §. Regeringsformen och 51 §. RiddarhusOrdningen.
jag tror att om Utskottet ålägges
inkomma med förslag till en ny redaktion
af den sednare, mera enlig med den förra,
än hittills, all vidare tvist i detta afseende
skall undvikas. Af detta skäl , tillstyrker
jag således återremiss af Memorialet.
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel'. Så vida jag
tig t ig t fattat Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, åsyftar den, att Ridderskapet
och Adeln skulle till Utskottet återremittera
Memorialet , med anmodan att föreslå en ny
redaction af 51 §, RiddarhusOrdningen. Detta
synes mig, på sätt och vis, afgöra frågan ,
den nemligen, om 51 § behöfver undergå förändring,
eller icke? Om den framställde propositionen
gillas och ärendet i sådant skick återremitteras,
innefattar detta, att Ridderskap,et
och Adeln funnit §:n böra andras, Det är dock
just detta, hvarom stridiga meningar uppstått.
Jag instämmer derföre med Herr von Hartmansdorff,
att det är lämpeligast genast afgöra
Den 6 Augusti j, m.
369
»aken. I öfrigt, om olikhet finnes emellan
bör sådant rättas genom enderas förändring.
Att otydlighet verkeligen existerar^ kan icke
betviflas, då meningarne derom äro så delade;
och jag styrkes i denna tanka ännu mera,
af hvad Grefve von Schwerin anfört.
Han har nemligen stött på den frågan, sorn
vissa andra talare velat undvika då han
omnämnt, att hafl ansåg den föreslagna
mesuren innebära en garantie , söm vore behöflig.
Min tanka, ifall återremiss af Ridderskapet
och Adeln beslutés, är således, att den
bör ske utan föreskrift om förändrad redactiori
af 51 §. Riddarhusordningen.
Grefve Spens: I händelse återremiss anses
nödig, förenar jag mig med Grefve Löwenhjelni
deruti, att den icke mi ske med anmodan till
Utskottet, att ändra 51 § RiddarhusOrdningen*
utan blott i form äf en vanlig åtefreriiiss. Jag
tror att ett annat förfarande ej ens vöre formligt,
och endast skulle sätta Utskottet i belägenhet
attej kunna besvara återremissen. Jag säger, ej för.
»iligt, ty der står 152 <$.RiddarhusOrdningen: nväe”kes
fråga om Jörändring i denna Riddarhusordning in
”,Pleno, hvilken då alltid bör till Utskottet remitteras,
åge Utskottet att derom öfverlägga
”och med sitt Betänkande till Ridderskapet och
”Adeln inkomma.” Det är således gifvet, att
Ridderskapet och Adeln icke kan på förhand
afgöra, att §:n i RiddarhusOrdningen bahöfver
ändring, utan att endast, på sätt Grefve Löwenhjelm
omnämnt, de i detta afseende gjorde anföranden,
böra lill Ulskottets handläggning hän
-
Den 6 Augusti f, m.
visas. En annan omständighet föranleder mig
äfven att Önska, det återremissen ej må åtföljas
af någon anmodan, den nemligen , ätt det kunde
vara möjligt att Utskottets samtelige Ledamöter
vörö af den tanka, ätt §• ej behöfdé
förtydligande. Herr von Hohehhaugen hat redan
upplyst, att ett nytt behof af åltefnativer,
dymedelst khnde uppstå^ hvilkas begagnande
förut blifvit klandrädt, mea hvilket dobk äir
ouridvikeligen möjeligt, då Ledamöternes antal
är jämnt. Om alla Utskottets ledamöter blefVö
ense derom, att §:n ej behöfde någon ändring,
hemställer jag hvad åtgäid man skulle
vidtaga, i sådan händelse sedan man erhållit
anmodan ätt ändra, utah föreskrift huru delfi
skall ske? Man saknade då all ledning för
sitt omdöme. Jag förnyar derföre mitt tillstyrkande,
ätt Grefve vön Schwerins förslag riaåtte
antagas, att nemligen detta Memorial endast
varder lagdt till handlingarne Och batragtadl
blott såsom ett Utskottets svår på ett äf dess
principaler rehiitteradt Memorial, nied hänvisning
till egentliga Betänkandet om Instrucliönen
för RiddarhusDirectiocen, i afseende på deri
första frågan; bch hvad den Sednare arigåfi
ellet om förändring af 51 §. till förslaget otti
en törändrad Riddarhusordning 5 allmänhet, der
detina §. naturligtvis äfven förekommer till profning.
Då blifver hvarje ämne Serskildt profVädt
och formenligt behandladt.
Hans Excelhnce Herr Grefve af lEetterJhdi;
jag instämmer fullkomligen både i Hert Grefa
Den 6 -di i gutt i /. m.
*71
tens och LandtMarskalkens åsigt af saken och
i dan af honom framställde proposition. Jag
stöder denna min öfvertygelse, forst på sjelfva
motionen, sorn innehåller en önskan, att en än*
dring i RiddarhusÖrdningen måtte tillväga—
bringas, i enlighet nied motionen, och derefter
på hvad under discussionens lopp blifvit yttiadt.
Några hafva nemligen ansett 51 §. Rid-i
darhusOrdningeh ej tillerkänna RiddarhusDirfcetionen
någon rättighet, att meddela introduktion,
utan att sådant blott berodde af instructionen;
Andra hafva hyst en häremot stridande
öfvertygelse, och hållit före, att det åtminstone
genom tolkning af sjelfva texten , och såsom
ytterligare stöd derför, genom fä stadt afseende
på det hittills iagttagne bruket, vöre gifvet, att
Directiorieh ägde denna rättighet. Då således
en otydlighet i §!n måste finnas, och det år
angeläget att få denna undanröjd, kan jsg
ej inse hvarföre man ej vill, att allt, hvad i dag
i detta ämne blifvit sagdt, rhå till LJtskottel
öfverlämnäs , rasd anmodan att inkomma med
en ny redsction af 51 §. RiddarhusOrdningen^
författad i bestämda och klara ordalag^ Derigenom
är intet band lagdt på RiddarhusUtskottets
öfvertygelse; men det åättesi nödvändighet,
af hv»d under discussibnen fÖrelupit,
att inse nyttah af §:s förtydligande. I följe a£
hvad jag nu haft ätan anföra. Får jag derföre
anhålls, att Herr Grefven och LandtMarskalkén
täcktes framställa förnyad proposition, i
likhet med den förra.
Grofve Spens: I anledning af hvad Hans
Den 6 Augusti f, m.
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt anförtj
och då jag förmodar, att Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyar den för en korrt stund
sedan framställde propositionen, får jag, derest
Grefve von Schwerins förslag, att afgöra frågorna
i sammanhang med de 2:ne Betänkanden
som ännu icke blifvit för Ridderskapet och Å*<
deln föredfågöe; icke skulle antagas, härigenom
blott på förhand reservera min anhållan om
votering, i händelse hvaraf nyssnämnde förslag
forde blifva cöntrapröpösition.
Herr von Hartmansdorj): Jag medgifver
allt för gerna , att återremiss må ske, på sätt
Grefve Löwenhjelm föreslagit: det vill säga, i
likhet med hvad som sker, då Betänkanden i
allmänhet blifva till Utskott återremitterade*
utan föreskrift * huru Utskottet bör utlåta sig.
Ty om Ridderskapet och Adeln begär, att Utskottet
skall uppgöra en tydligare redaction af
51 §., är det mycket möjligt, ätt Utskottet
svarar sig icke veta, hvaruti den förmenta otydligheten
består. Jag anhåller således, det
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
framställa proposition om återremiss, utan tillägg
i afseende på §:s otydlighet, emedan det
bl ifver tid nog att derom öfverlägga, när Utskottet
inkommit med sitt förslag till ny redaction
af RiddarhusÖrdninged.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde
derefter, om Ridderskapet och Adelfi
Den 6 Augusti e. m.
ansåg RiddarhusUtskottets Memorial böra, Ianledning
af de dervid gjorda anmärkningar, till
Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 6 Augusti*
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets den 21 sistledne Julix
under N-0 150 afgifne samt den 29 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
Ridd. 0. M. Prot. VII.
574
Den 6 Augusti e. nt.
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottels
förut meddeldte Betänkande, rörande dels
väckt fråga om rättighet för Extra Roteringsskyldige,
att för sine Nummer anställa legning
inom beväringgåldern, dels yrkad tillåtelse för
Rotehållare, att sjelfve besörja anskaffningen af
beklädnad åt sine Soldater,
Herr Tham, Wollrath: I den reservation
Herr Ehrenborg afgifvit, har han utförligen bevisat*
att, i grund af Riksens Ständers Beslut,
extra Rotehållare äga rätt att lega inom BeVäringsåldern
, och att denna rätt aldrig blifvit
dem frånkänd, samt sluteligen tillstyrkt en
hemställan till Kongl. Mai:t om en Författning,
som upplyser förhållandet, Och bibehåller extra
Rotehåilarne vid den förmon, som blifvit dem
tillagd. Jag kan ej annat än anhålla, att proposition
måtte göras på Herr Ehrenborgs serSkilta
mening, sådan den vid Utskottets Betänkande
finnes bilagd.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag hemställer
äfven att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra proposition å Herr Ehrenborgs
serskildta mening, hvilken innehåller det förslag,
att en Författning må utfärdas, sorn upplyser
Rotehållare om alla deras förbindelser och
rättigheter.
Friherre Ceder'Jlrom, Jacob: Jag har vis
Serligen
ingenting emot , att Herr Ehrenborgs
mening, i stället för Utskottets, gillas, ty relultatet
blifver enahanda, men det blifver ej
Hen 6 Augusti c, m,
575
lika lätt för ÉxpeditionsUtskottet, att författa
expeditionen enligt Herr Ehrenborgs förslag.
I afseende på den Författnings utfärdande!
hvarom Herr Riben talat, hemställer jag, ont
en sådan nu vöre lämpelig, då Riksens Ständer
begärt jemkning i extra roteringeri. jag
tror att man först bör låta denna jemkning
blifva afgjord, och sedan vid nästa Riksdag*
sedan jemkningeii blifvit fullbordad * begärä
Utfärdandet af en sådan författningi
Herr Riben', jag är fullkomligen tillfredsställd
af den erinran Friherre Cederström! gjort*
Och påstår ifrån min begäran.
Herr Grefven och Landt Mar skalken gjordé
proposition till bifall af OeconomieUtskottetS
förevarande Utlåtande.
Ropades Nej.
T anledning hvaraf Herr Grefven och LanåiMorskaiken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla Utskottets Utlåtande* på
Sätt Herr Ehrenborgs dervid fogade serskildta
tanka innefattar*
Bifölls»
Foredrogs å nyo och bifölls Stats- och
BancoUtskottens den 26 sistledne Julii under
276
Den 6 J ugust i e. ni,
N:o 353 a'fgifne,*samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens förut
rneddeldte Betänkande , angående förre Handlanderne
J B. Kocks och Jonas Ståhles bysättning
för skulder till Malmö f. d. Discont.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 30 siatledne Julii under N:o
354 afgifne, samt den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning af förekommen
fråga om lånebiträde af Allmänna
medel, för Trollhätte CanalVerk samt om uppförande
för framtiden af åtskillige afgifter för
begagnande af Kronans tillhörigheter, hvilka
af CanalBoIaget hittills utgjorts.
Herr Grefven och Landt-Mar{hålken tillkännajaf
ait Utskotten, i alseende å ifrågavarande
Hän af allmänna medel, framställt atne alternativ
hvaraf det första innehöll, att något lån af
aUmänaa medel icke borde Bolaget beviljas5
men det sednare alternativet deremot, att det
sökte lånebiträdet af 120,000 R:dr Banco, må
Bolaget meddelas, emot de af Utskotten , för
länets utbekommande och återbetalning , stadg
Je vilkor.
Herr Grefven och Landt-Marfialhen gjorde
proposition till bifall af första alternativet i
Utskottens Betänkande.
Ropades Nej.
Ven 6 Augusti e. nu
1 anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde , om Ridderskapet och
Adeln behagade bifalla senare alternativet, eller
att det sökte lånebiträdet af 120,000 R:dt
Banco borde, under iagttagande af de för lånets
utbekommande och återbetalning af Utskotten
stadgade vilkor, af allmänna medel Trollhätte
CanalBolag beviljas.
Bifölls.
Hvarefter, uppå af Herr Grefven och LandtMar/kalken
gjord proposition, Ridderskapet och
Adaln fann för godt, att Utskottens Betänkande
äfven i öfrigt gilla.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskottens
den 30 sistledne Julii under N:o 356 afafgifne,
samt den 2 dennes e. m. på bordet lagde,
Betänkande, i anledning al Kongl. Majrts Nådiga
proposition till Riksens Ständer, angående
ytterligare anslag för fullbordandet af Götha
Canal.
Friherre Cederflröm, Jacob; Jag anhållet
få veta, om icke Utskotten, vid tillstyrkandet
af ifrågavarande anslag, fästat ett vilkor
nemligen utgifvande af 3 procents obligationer?
Herr
Hjerta, Gujlaf: Visserligen hafva Ut
-
Dfn 6 Au&Uili e. pit
skotten vid sitt förslag fästat det vilkor, att
Riksens Ständer skulle gilla det sätt till me^
dels erhållande, sorn Utskotten föreslagit i FioanceBetänkandet,
nemligen införande af ett
Stats låne-system. Ett Utskott arbetar, i der»
åsigt, det en gång fattat , intill dess Ständers
beslut bjuder att ändra den. Sålunda
utgå Utskotten utur den åsigt , att 3 procents
uplåning skall ske, intill dess Ständerne
afslå deras Betänkande derom; men detta Betänkandet
är endast förkastadt af Borgareståndet,
pch återremitteradt af de öfrige Stånden. Jag
tror det vara rent af eq nödvändighet att återremittera
HufvudBetänkandet angående Götha
Canal, intill dess Betänkandet om Financeplanen
inkommer. Jag anhåller således, att Herr
Grefven och LandtMarskalken endast ville göra
proposition till bifall å det serskildta Betänkande
om Götha Canal som föreslår en till*
ökad utbetalning för innevarande år, af 100,000
R:dr, hvilket passar till båda alternativen i
HufvudBetänkandet derigenom, att afdrag kan
ske på nästa års anslag. Men då man nu går
till öfverläggning om HufvudBetänkandet, får
jig yttra några ord, om hvad som bestämt mig
att rösta för det andra alternatifvet. Summan
har i början något förskräckande, men om man
betänker saken, så inskränker det sig till att
Öka anslaget med 35,000 R;dr om året i 5 år.
Då är ock Canalen färdig, och en mindre kostnad
dertill använd, än om man bygger långsamt,
med mindre medel; ty alla fayxfrais ökas
derigenom, och dessa äro vid ett sådant vidlyftigt
arbete betydlig?. När Riksens Ständef
Den é Augusti e, m.
*79
vid sista Riksdag beslöto att fortsätta Canalen,
var frågan af eftertryckligare natur; likväl
skedde det, och deo då insedda nyttan af
Wenerns förenande med Wettern är lyckligen
åstadkommen. Nu återstår endast att förena
Wettern med Östersjön, hvilken förening jag
älven tror för framtiden blifva nyttig. Ju förr
den kan vinnas, ju mindre kostnad medför den.
Utskotten, utgående ur samma synpunkt sorn
vid FinanceRegleringen , halva ansett sig icke
nu böra handla ur annan synpunkt än den
att söka bespara för efterkommande, men Utskotten
hafva ej varit nog conseqvente, då de
delat sig i 2:ne meningar. Det är en gifven
sak , att det nödvändigt skall leda till ökad
kostnad, om man utdrager på tiden och anslår
mindre summor. Enär nödvändigt lånesystemet
skall användas, måste man söka nyttja
största möjliga kraft, ty då kan ersättning så.
mycket förr återväntas. Jag är ej ibland detri
som tro, rtt Canalen inom 2^3 generationer
skall kunna återgifva hvad den kostat , men
jag tror det indirecta återgifvandet, genom lättade
communicationer, vara det vigtigsste, ty
ag har ej sett någon sjöcommunication, sorn ej
jett någre platser sådane fördelar, att de ej af
indra kunna uppvägas. Det är således klart,
itt den stora fördelen af Canalen , genom en
ättad valten-communication midt igenom lanfet
och mellan bördiga Provincer skall göra,
itt kostnaden rikeligen blifver ersatt af de in-'
lirecta fördelarne. Jag har då ansett mig böra
östa för det andra alternatifvet, som genpm
ippoffring af 35,000 R;dr om året , gör det
2g0
Den 6 /Augusti e. mL
möjligt att Riksens Ständer, då de om 5 år
sammankomma, kunna finna Canalen färdig, och
då möjeligen äfven kunna sluta upp med ett förhastadt
system , att framtvinga coinmunicationer,
samt få tillfälle att bringa ordning i financerne,
hvilken derigenom blifvit fördröjd.
Jag kan ej annat än tillstyrka 2:dra alternatifvets
antagande, med det vilkor, att Riksens
Ständer äro ifrån Canalen för framtiden. Dess,
utom anhåller jag att få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på vigten, att gå actieägarnes
önskningar till mötes, att under de
4 återstående åren få lägga räntan till ActieCapitalet.
Jag har i min reservation sökt
utveckla skälen. Det är kanske origtigt, att
här förnya dem, men ehuru det upptager tiden,
och ehuru besynnerligt det kan synas, då de
nyss blifvit uppläste, anhåller jag likväl, då
jag känner, att man sällan vid reservationers
uppläsande, fäster någon serdeles uppmärksamsamhet
på dem, att få upprepa hvad uti min
reservation finnes upptagit, häldre än att Actieägarnes
begäran skulle blifva af&lagen, och en
ersättningsfråga derigenom uppstå vid nästa
Riksdag. Om vi betrakta förhållandet med
Csnalen, så inleddes Bolaget genom ett RiksdagsBeslut
i&io, att genom subscription deruti
ingå. Man invänder väl, att det var egennyttan
och hoppet om vinst, som dertill förän»
ledde dem. Men i Konungens och Ständernes
beslut om actieteckningen, iemnades actieägarne
sådane fördelar, genom garantie af 5
procent och genom löfte, att efter byggnadsåren
få begagna Discont- och Canal- vinsten 3
Dea 6 Augusti e, m,
28i
att man väl kan säga, att actieägarne, genom
den betydande aspecten, inleddes i företaget.
Vi vete alla, huru myntvärdet då var, huru
Actie-fecknisgen gick upp till 3 millioner ,
och vi kunna icke klandra , att Bolaget , vid
en myntförändring, ännu vid 96 s. cours;
tänkte sig möjligheten att fortsätta ett arbete ,
hvartill medlen voro vida öfver kostnadsförslaget,
och Discontvinsten gafökad styrka. Också
fortsattes det genom %Actie-inbetalningar.
Arbetet gick fram ; myntvärdet försämrades
ytterligare; år 1815 inträdde; alla priser vörö
uppstegrade; Discontvinsten var väl betydlig,
men myntets försämrande hade gjort arbetspriset
ofantligt dyrt. Då insåg Directionen
att det ej var möjligt att fullända arbetet
med de medel actieägarne kunde insätta. Vid
detta förhållande anlitade actieägarne Staten
och den fann sig böra meddela dem biträde.
Om jag hade bevistat den Riksdagen , hade
jag visserligen varit bland dem , som
icke tilstyrkt något bidrag , eller åtminstone,
inskränkt sig till Westgötha Canalen;
men allt nog , man anslog 300,000 R:dr årligen
intill år 1820. 1818 års Riksdag kom.
Man var dä bunden af föregående Ständers beslut
; ''arbetet var långt fortskridit och man
tyckte sig inse möjlighet att få canalen färdig.
Man anslog derföre ytterligare 300^00 R;dr
ärligen intill denna Riksdag, jsg var då bland
dem , som af dessa skäl yttrade mig för Canalens
fullbordande, oell jag tillstår, att jag hade
ännu ett annat: jag såg att man begagnade
detta ämne till batadle-häst åt Riksens Ständer,
28?
Ben 6 Augusti e, m,
att man sökte afvända opinionen ifrån annat
vigtigare , och jag önskade , att detta förhållande
skulle upphöra. Genom dessa anslag
hafva Actie-ägarne, under den flydda tiden,
haft sin ränta- De hafva derföre fortsatt inbetalningen
å actierne. Dissa äro fullt inbetalte
nästkommande år- Men den Discont,
sorn i Octroijen var Bolaget försäkrad, är af
Banken öfvertagen. Den skulle gifva Actieägarne
5 procent /under arbetsåren. Hvem
skall nu betala dem dessa procent för åren
1825, 1826, 1827 och 1828? Enligt all rättsgrund
, borde det vara Rikets Ständers Bank ,
sorn fått öfvertaga Disconfen. Men Actieägarne
begära icke mera , än att få beräkna denna
ränta, tillagd på Actie-Capitalet. Detta är
billigt; och både rättvisa och försigtighet bjuda
mig att tillstyrka, att man måtte söka slippa
ifrån 5 procents räntan derigenom, att man bifaller
Actieägarnes begäran ; likväl med det
vilkor, att Staten efter år I8a8 ej har med
Canalen att göra. Jag aohåller således om återremiss,
emedan Utskotten afstyrkt detta.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Det nu
ifrågavarande Stats- och BancoUtskortens Betänkande,
synes antaga såsom afgjordt, att
Riksens Ständer vidtagit den föreslagne utvägen
af 3. procent sedlars utstäilande till bestridande
af de äskade bidragen för Götha Canal,
men då förhållandet icke är sådant , finner jag
mig äfven, i stöd af Herr Hjertås sednasfe
yttrande , ej nu böra fördjupa mig i en öfverläggning
om sjelfva beloppet af bidraget. Det
Deri 6 Augusti e, m.
synes mig helt naturligt , att man först bör
vara ense om sättet , hvarpå bidriget bör utgöras
, och då meningarne härom ännu synas
vara i högsta måtto delade, är det, i min tanka
, denna fråga, som nu bör utgöra ämnet
för öfverläggningen. För min del anser jag
icke Götha Canal vara ett företag af den beskaffenhet
, att kunna rättfärdiga öppnandet af
ett iånesystem , som på efterkommande skulle
Öfverflytta olägenheterne, besväret och bekymren
, såsom följder af det närvarande slägtets
lättsinnighet att besluta. Bidragen till Götha
Canal böra, i min tanka, hädanefter lik» som
hitintills, utgöras genom Bevillning. Jag har
nu, lika såsom förr, uDder detta ämnes afhandlande
, hört åberopas Bolagets privilegier,
Contract med Staten , huru Bolaget genom
Riksens Ständer blifvit inledt uti företaget,
ined alla de vanliga fraser, som i detta afseende,
med samma ihärdighet altid framföras,
Och hvilkas besvarande synes altid vara lika
frugtlöst. Min tro och öfvertygelse är likväl
Orubbligen i motsatts mot dessa meningar,
Och tilltror jag mig, att snarare bevisa, huru
Staten åtminstone i företaget kan sägas vara
inledd. Jag finner ganska besynnerligt, att
Götha Canal Bolag kan tro sig så fullkomligen
mägtigt öfver Riksens Ständers Beslut, att
det tilltrott sig kunna utsträcka sin arbetsplan
lör året , utöfver den redan fastställde. Man
lärer förgäfves härvid vilja åberopa Kongl.
Maj.ts Nådiga sanction till den framställde planen
, då denna sanction blott var vilkorlig och
Så vidt Directionen ägde några medel tillgäng
-
284
Den 6 Augusti e. m.
iiga , samt således aldrig auctoriserade CanalDirectionen
att gå Riksens Ständers Beslut i
förväg. Jag finner ej att Riksens Ständer stå
uti något välvillighets förhållande till Götha
Canal, hvarigenom uppmärksamheten å och
bibehållandet af Riksens Ständers värdighet
bords åsidosättas , för att tillfredsställa CanalBolagets
egenmägtiga anstalter uti sådane fall
der Riksens Ständers mellankomst likväl visar
sig, såsom ett oumgängeligt behof för den
vidtagna anstaltens möjliga fortgång. Vi minnas
äonu Bolagets märkvärdiga protest emot
Riksens Ständers Beslut, efter sistledns Riksdag
; och huru Bolaget af Kongl. Maj:t behörigen
tillrättavisades och påmintes om sitt^förhållande
till Riksens Ständer, både såsom
medborgare och interessenter uti Götha Canal
Belag ; jag finner således ingen förbindelse ,
att af välvilja bifalla de för det löpande året
nu fordrade 100,000 R:dr Banco; utan får
i denna del tillstyrka afslag å Betänkandet.
Under den förutsättning . att jag icke misstagit
mig om rätta behandlingssättet af Utskottets
Betänkande, har jag inskränkt mina anmärkningar
till de nu afgifne; men i händelse
Discussionen, emot min förmodan, skulle kom=
ma att ingå på frågan , till hvad belopp och
på hvad vilkor , Riksens Ständer böra bevilja
nya bidrag till Götha Canal , förbehåller jag
mig, att då äfven få yttra mig öfver ämnet.
Friherre Cederström’. Det har förefallit mig
oväntadt , att, sedan Riksens Ständer återremitteradt
Stats- och Bancoöt&kottens Betänkande,
Den 6 Augusti <*, m.
285
deri bland annat föreslogs lifgifvande af 3 procents
Stats-Obligationer, Utskotten likväl nu
framkommit med samma förslag, såsom vilkor
för hvad Utskotten i öfrigt tillstyrkt, hvarigenom,
om Riksens Ständer nu bifalla förevarande
Betänkande , de äfven hade bifallit hvad
de förut förkastat. Jag förenar mig således
med Herr Hjerta , att Betänkandet ma återremitteras.
Jag anhåller likväl att få beledsaga
denna återremiss, med instämmande i Herr
Hjertås yrkande, att Bolaget måtte få räkna
sig den återstående räntan till godo, genom
dess läggande till Capitalet. Det är det minst
kostsamma sätt för Staten, att fullgöra sirs
förbindelse , att betala 5 procents ränta och
man godtgör derigenom åtminstone till en del
den orättvisa , som skedde, då Disconten, utan
Bolagets begäran eller medgifvande, fråntogs
detsamma. Det har blifvit yttradt , att Bolaget
genom hopp om stor vinst, inleddes i företaget.
Detta har troligen varit ett missförstånd
derigenom, att man icke tagit kännedom
af tiden , dä teckningen skedde. Det var en
annan medborgerlig anda som rådde 1809, än
den , som gör ihärdiga beräkningar på vinst.
Också bestämdes , att den ränta, som kunde
uppstå öfver 9 procent, ej skulle få utdelas ,
utan användas till andra Canal-inrättningar.
Man må ej invända att 9 procent är hög ränta
, då man en längre tid måste nöja sig
med 5 procent, eller mindre. I dens hand
som tecknade sig, kunde vinsten ej blifva stor,
men Svenska folkets representanter och de som
tecknade sig, funno då nyttan af inrättningen
Den 6 Augusti e, m.
Ö"h tvekade ej att uppoffra hvad eom kufldö
uppoffras. Andan var således dä helt olika mot
den » 6001 gör beräkningar på vinst. Det haf
vidare blifvit yttradt af Friherre Anckarsvärd*
att bidraget borde genom Bevillning utgåi
Jag har svårt att förena detta tillstyrkande med
Statens verkeliga nytta. Om Bevillningen
måste lämpas efter behofvet , så måste matt
ock beräkna utgiften så , att den ej betungar.
Om arbeten finnas nyttige och kunna drifvas
med lån på goda vilkor mot lindrig ränta och
lång tid, så frågar jagt Hvar finnes den Statsklokhet
som säger, att man skall tillgripa ett
medel som är tryckande för närvarande generation.
Vi skola derigenom ej lemna större
arfslotter åt den kommande. Tvertom trot
jag» att om vi ej begagna dessa falska
beräkningar , utan öfverföra åt framtiden att
deltaga uti kostnaderne för inrättningar , af
hvilka den skall skörda största nyttan , så skola
Vi ock lemna våra efterkommande en större
arfvedel.
Grefve Von Platen , Baltzar Bogislaus: Då
fråga egentligen är framställd om de båda alternativen
i Stats- och BankoUtskottens Betänkande
, tror jag mig böra något Upplysa, hurti
härmed hänger tillsammans , för att besvara
de anmärkningar, ej olika beskyllningar, som
har blifvit gjorda. Jag vågar dock försäkra,
att då jag talar om sådane beskyllningar, är
det icke för att fria mig eller mina medbroder}
det är en underordnad sak. Men då anmärkningar
göras med den afsigt, och med deli
tournuren, att de kunna blifva skadliga för
Den 6 Augusti e. r)l,
saken , måste jag tala , och jag skall tala med
samma uppriktighet, som alltid. Jagfår först
utreda förhållandet hvad alternativen angår.
Då Directionen fann arbetet så framskridit)
att man kunde ge, att vid den kommande Riksdagen
full upplysning om återstående arbetet
kunde föredras; så var det, under flera år, Directionens
bemödande , att på alla vägar söka
dessa upplysningar, för att, fullt utredde,
kunna framlemna dem till Lagstiftningen och
Styrelsen Under sådan synpunkt, blefvo
noggranna undersökningar anställde, i följd af
den mångåriga erfarenhet som Styrelsen af verket,
och dess Tjenstemän kunnat vinna. Man
uppgjorde uträkningar och tariffer efter
de under föregående åren för dagen förda räkningar
och böcker öfver hvarje slags arbete
särskildt; man uppdrog nya profiler efter de
afvägningar och mätningar, som ånyo och
mångfaldigt blifvit repeterade ; man sökte det
kubiska innehållet af den jordgräfning , sprängning
och murning , som kunde återstå , allt
på det nogaste sorn möjligt Var. Resultatet
blef, att tre fjerdedelar , räknade efter kostnaden
af ungefär 6 Millioner , voro utförde ,
att ungefär en fjerdedel med 2 Millioner åter.
står. Men att denna fjerdedel är den lättaste,
inser en hvar aldrig så litet kännare.
Väl vet jag, att, ehuru man med all möjlig
uppmärksamhet följt detta , man funnit en
missräkning , och jag bestrider den ej, uti de
vidsträckta calculer, natt och dag fortsatte,
Under flere andra göromål , är den ganska möj1'6S
men jag lär säga, att i och med detsam
-
Den 6 Augusti e. rn.
ma, som man anmärker felaktigheter af 10,000
R:dr hos andra, har man sjelf gjort felaktiga
uppgifter af 170 a 200,000 R:dr, några rader
längre ner; således kan man åtminstone qvitta.
Emedlertid fann man af dessa undersökningar
, att man kunde, alltså borde, bestämma
på hvad sätt, Verket med minsta kostnad
kunde fullbordas. Det visade sig då, att det
ej kunde ske med en sådan anslagssumma ,
som hittills, och hvilken var lika stor för alla
återstående åren, under hvilka arbetet, såsom
lidande till fullbordan , måste i samma
förhållande sammandragas , utan att den borda
vara olika, i mån af arbetets framskridande;
ty det är klart , att lättare användes en större
summa , om en arbetsstyrka kan utsträckas på
5 a 6 mil, än då styrkan skall concentreras pä
en punkt, på sista fjärdingsvägen. Af detta
skäl är förslaget progressivt ; ty om det äc
sannt, att ett arbete för hastigt kan forceras,
och derigenom blifver kostbart ; så är det ock
å andra sidan sannt , att det kan för länge utdragas
, och äfven derigenom blifva kostbarare
än det borde hafva varit. Derföre sökte man
en medelväg, och fann lindrigaste kostnaden
vara, om arbetet kunde fullbordas 1828. Det
är sannt , att häraf följde en påökning , som,
räknad å alla återstående åren , öfverhufvud
utgör circa 3o,ooo R.dr årligen utöfver fordna
anslaget; det är sannt, att hela summan
måste fördelas ojämnt; men man ansåg sig böra
framlägga det minst kostbara, snarast till
ändamålet ledande, förslaget för Riksens Ständer,
Den 6 Augusti c, m.
*89
der, ej för att, som man sagt, tvinga dem att
aotaga det, men så att Riksens Ständer kunde
antags det som bäst passade, icke endast
för Götha Carni, utan ock för Rikets öfriga
förhållanden. En följd häraf blef, att för i
år borde föreslås ett anslag 100,000 R.dc
högre , än det vanliga. Denoa begäran inlemnades
den 11 Februarii. Man hade då svårt
att föreställa sig, att de redan anslagna 300,000
R:dr icke skulle räcka till , intill dess Riksens
Ständer hunnit fatta sitt Beslut , eller att 6
månader skulle förflyta, innan Riksens Ständer
skulle hinna att derom bestämma. Detta
har likväl skett och jag vet ej hvad olägenhet
deraf kan uppkomma. Jag känner iotet
tvångsmål för Riksens Ständer att afgöra, an
tingen de vilja antaga Bolagets Förslag eller
det Friherre Anckarsvärd omtalat, om det
är bättre Det är helt a mpelt , att om jag
får underrättelse om beslutet i dag, så få trupperne
ordres till hemmarche i morgon. Således
förnekar jag, att jag velat tvinga Riksens
Ständer. Jag förklarar nu och för alltid , att
det aldrig varit min tanka , och att det aldrig
blir min tanka , så länge jag ej är från mina
sinnen. Jag vet hvad jag är skyldig Svenska
Folket, Lagstiftningen och min Konung,
och det skall jag alltid iakttaga ; men jag vet
ock hvad som menniska, som Svensk Medborgare,
är min rätt, min skyldighet, och
att jag ej bör anses pocka , som man i denna
sak, fast i annat hänseende, behagat kalla
Ridd. 0. A A, Prat VII. Band. 19
Den g Augusti c, m.
gjorda framställningar, när jag begär min lagliga
rätt, och jag skall deremot söka att uppfylla
mina skyldigheter. Att återkomma till
ämnet . får jag nämna , att om det möjligen
blir görligt, att fullfölja planen att till 1828
få Canalen färdig; så är just för detta år anslaget
af 400,000 R;dr en nödvändighet, af
den orsaken att förberedelser måste för hela
tiden göras. Det är derföre det af Directionen
blifvit föreslaget Bland annat måste man
från Öland allt till Tiveden samla materialier
för återstående arbetet, om Canalen vid den
föreslagna tiden skall kunna fullbordas. Om
åter den mindre summan af 300,000 R:dr anslås,
så blifvcr följden ingen annan, än att
man blott får arbeta så fort man kan, ej efter
den bästa planen. Det vill säga , att om man
ger 300,000 R:dr, så fås arbetet färdigt, så
fort man hinner. Jag förklarar och yttrar med
fullt lugn, att med skyldighet, att framställa,
hvad jag anser vara det bästa, vill jag icke
vidare yrka , hvarken det ena eller andra, utan
underkastar mig hvilketdera Riksens Ständer
vilja emottaga. Vidare har man sagt , att
Staten blifvit inledd uti Företaget. Jag torde
ännu en gång få föra till minnes , att här är
fråga om en sak, visst icke okänd lör oss alla.
Den har varit påkallad i Tre århundraden
af alla Sveriges stora R genter. Knappast har
det under ali denna tid, varit något Riksmöte,
då ej saken varit omta ad , och den har till
och med varit besluten. Flera gångor har
den varit ganska nära att komma till verkställighet.
Dea var det under Gustaf den liba
D‘n 6 Augusti e, m.
tid; och m*n gjorde början med Trollhätta
Canal, under den tid Konung Carl XIII soin
Regent styrde Riket. Det var derefter Gustaf
Adolph , sorn åter yrkade, att arbetet skulle
företagas, och hans första befallning derom,
emottog jag. planen och framställningen der*
om gjorde jag 1809. Det mycket klandrade
ko^tnadsförslaget var så mycket mindre Bolagets
eller mitt, sorn jag, ej förstående det
ämnet , hade uttryckligen afsagt mig det Och
feck f d Konung Gustaf Adolphs tillstånd,
at» införskrifva en mekanikus i trän England»
Denna Fnglands förste man i dylika företag
Herr Telford låfvade att uppgöra ett förslag.
Krig inträdde, och det uteblef, Derpå inträffade
revolutionen. Jag borde då framlägga,
hvad jag under tiden hade g iort; och då, efter
TeUords plan, alli calculer, så långt vi
voro i ständ att göra d?m , voro färdige, och
allt var förberedt, så att det kunde framläggas
för Riksens Ständer , låg det i 6 månader
för Ständernas åsyn, innan man tog något beslut
Jtg frågar då , om detta är ett inledande,
eller, som min sagt, ett insnärjande; Jag
frågar , om någon allmän mesure kan vidtagas
med mera öppenhet. Således har Staten ej
blifvit inledd i företaget.
Derefter var det
som man yrkade på kostnadsförslsget och då
Telford uteblef med det af honom låfvade „
så var det framledne Major Bagge sorn uppgjorde
och deo 10 Julii 1809 öfverlemnade ett
kostnadsförslag, likväl med uttryck ig reserva ion.
Således var det ej Bolaget som härmed hade
befattning , efter proposition gjordes i följd af
*9«
Brn 6 Augusti c. m.
detta förslag i November 1809. Ständerne*
beslut togs i följd deraf den 22 Februarii, till
utföranda hvaraf första Kungörelsen om Actieteckning
ägde rum i Mars, och Bolaget var
första gången samladt i Maij 18 io. Det skulle
vara besynnerligt, om det var Staten som
blifvit inledd af Bolaget. Jag vill ej repetera
detta uttryck, och säga att Staten inledt Actieägarne,
elter ordet: inledt, har en elak bemärkelse;
men en sanning är det, att Lagstiftande
Magten autoriserade den Styrande Magten, att
utgifva Kungörelse om sak^n, och att sammankalla
enskilte till ett Bolag med uppgifna
Vilkor. på hvad grund hvilade planen derom
? Jo pl Förslaget, och det korn ifrån Lagstiftande
Magten till den executiva, hvilken
kungjorde det, och teckningen med alla de
formaliteter , som Svensk Lag föreskrifver, för
att göra en åtgärd offentligt bindande och helig.
Vi hafva redan som skäl för missräkningen,
här hört talas om , att vid den perioden,
vi icke bade så stegrade priser , som sedermera;
men jag medgifver, att icke det ensamt
Var den vållande orsaken, jag medgifver gerna
, att det var okunnighet i uppgörande af
sådane förslager, som var hufvudsaken till missräkningen
; men jag uppmanar någon , att framvisa
ett mera uppriktigt bemödande att skaffa
sig kunskaper, ån det Canalens Styrelse och
Embetsman visat. Efter de grunder Chapman
lemnat, grundet, hvilka skola behålla sitt
värde så länge Carlskrona och dess Flotta finnes
» uppställdes ett redogörelse system, sorn
•att oss i tillfälle att kunna granska kostna
-
Den 6 Augusti e. m.
den föT hvarje serskildt arbete. Detta system,
som med den möjligaste ordning är följdt , på
en sträcka af 20 mil, är sådant, att ingen revision,
hvarken fran Regeringen, ifrån Riksens
Ständer , eller Bolaget , har halt något
att anmärka dervid. Med denna erfarenhet
var det som Directionen år 1815 öppet geck
fram och bekände att summan var otillräcklig,
men sade tillika , att den sökt , att från säkra
gruoder bestämma sitt Förslag , ehuru den
likväl icke gjorde sig säker Tvertom finne*
min häraf följands reservation i den Riksdagens
pro^coller. Härtill hade man så mycket
mera anledning , som en olyckshändelse
under förslagets uppgörande borde gifva Directionen
misstroende. Det var den , att Verkets
förste Mekanikus , med alla då uppgjorda
ptaner, omkom på Vettern , jemte hans
närmaste biträde. Derpå måste allt förnyas
af ÖiverDirecteuren Hagström; men han hade
ännu för liten kännedom af saken. Han
var blott biträdd af 2:ne unge,män, som nyss
hemkommit från en resa i England , och med
deras biträde uppställde han 1815 års Förslag,
Sorn jag betviflar, i sådane förhållanden och i
ett så inveckladt ämne, kunde bättre uppgöras.
jag får påminna , att bär är fråga om
ett arbete, uti hvilket de skickligaste erkänna,
att man möter stora svårigheter, då det ej,
vid uppgörande af profilen och derå grundade
beräkningar, är möjligt att förutse, hvilka
händelser sorn skola inträffa; ty det är mycket
under jorden , som först vid utrörningen
är möjligt att se. Detta beror till stor d*l ,
f)tn 6 Augusti f, m.
lill och med på jemnvigten och Cohes'onen a(
de olika materier, man har att arbeta uti jord,
sten eller vatten. Men hvad som beror på
hvar och en, är att finna nya utvägar, när
de gamla brista; och det tror jag icke har felat.
Emedlertid vare det upplysningsvis sägt,
att det sista Canalarbetet i England undergått
samma öde; att, ehuru under en stor mästares
ledning, det ej kunnat beräknas på runstycket
och att man funnit anslaget vara öfverskrida.
Detta har jag från första stunden sagt Under
sådan» förhållanden , tror jag ej att man
gör rättvisa åt Bolaget och Directionen , när
man säger, att de ioledt Staten i företaget.
Rikets Ständer ansågo det ej så år 1815, då,
efter nogaste granskning af alla förhåitandea
och j mnförelse af bägge förslagen, nya anslag
lemnades åt företaget, äfvensom nya förmåner
till Bolaget , för att fylla den brist sorn
uppstått. Man har äfven sagt om kostnaderne,
att de borde utgå af Bevillningen hädanefter
som hittills. Det uttrycket: som hittills
torde behöfva stt närmare förklaras. Jag torde
få påminna, att 1809 anlitades Banken af
Staten ganska högt. Staten feck då en betydlig
skuld, och, efter gammal praxis , tog man
för gifvet, att hvad man lånte skulle man betala
; men man fann att detta ej kunde ske
utan Bevillning. Man fann att om en sådan
betalning j»mnt skulle ingå till Banken, en ofördelaktig
ställning skulle uppstå i Riket, om man
icke i förhållande dertill, låt penningar åter
utgå; och man fann då, att det kunde ske
på fiäre vägar, genom Magazinslnrättningen,
j)cn 6 J ugust i e. m.
S95
Fastighetslån , Odlingslån och Götha Canal.
Nu kommer det an på hvar och en, huru
han vill klassificera dessa olika utvägar och
nyttan af dera ; meni för min enskilta del, får
jag förklara, att, både i afseende på nyttan
och sättet för utsläppoingen till arbetet, anser
jag Götha Canal hafva företräde framför Magazinslnrättningen,
Fastighetslånen och Odlingslånen
, samt kanske många andra inrättningar.
Den dag är ej aflägsen, då detta sannas. Kan
under sådana förhållanden Götha Canal anslaget
sägas vara utgjordt af Bevillning, då det
tagits af Bankens besparingar, hvilka man ansåg
nödvändigt att på flere vägar utsläppa till
befordran och lättnad för allmänna rörelsen?
Man har vidare vidrört ett ämne , som jag
med mera än vanlig varsamhet sökt undvika
i synnerhet sorn jag haft svårt att derom tala
, i anledning af den befattning , som genom
Ståndens förtroende varit mig uppdragen; men
då en värd talare velat göra mig och Bolaget
en förebråelse, för det att vi utöfvat hvad vi
ansedt vara Svensk-manna-rätt, så vill jag söka
utveckla saken , icke för den smärtands
händelse som träfist Bolaget, utan för det tillkommande
, på det att Svenska folket ej måtte
förlora de rättigheter som tillhöra det efter
Grundlagen. Jag talar om den protest sorn
blifvit gjord i grund deraf , att Laglig rätt
bör äga lika kraft för den uslaste som för den
mäktigaste undersåte. Denna rätt binder så
väl Lagstiftningen , sorn de Styrande och de
Lydande. Upphör den för någon, så upphör
den älven för alla och om så är, så vet man
*!)6
fitn 6 Aitäxisli e.
val till hvilkens förmån det sker, ty då rätt upphör,
så vet man att den mäktige alltid gör lag.
Jag får påminna, efter hvad jag haft äran relatera,
att här är Irågan om ett utfärdat privilegium som
jag har här, och som är saoctioneradt under alla
de former som Staten och Konungen kunna
och böra erkänna. Detta privilegium tilläde
Bolaget ej allenast en D scont, utan äfven en
utdelning af räntor derifrån, ända till or 1834,
jemte inkomsten af Canalen. Jag vill ej nu
komma tillbaka till de händelser som gjorde,
att Disconten togs ifrån Bolaget. Men då det
var en så helig rätt, som 1809 år3 Ständer
hade lemnat, och alla efterföljande Ständer bekräftat,
med tillägg 181 5 af Götheborgs Di»conträtt;
och då man aldrig ansett företaget
sorn enskildt, utan såsom Statens, till hvilkets
bedrifvande man blott sökte att interessera enskilt*,
dels för begagnandet af deras Capitaler
dels ock derföre, att enskiite Styrelser bättre
och med mera sparsamhet administrera sådane
angelägenheter, så var detta privilegium under
sådana förhållanden heligt. I denna förutsättning,
begärdes ock här, och anhölls hos Konungen,
om en laglig undersökning, för att
lagligen fråndömsm eller tillerkänna Bolaget
sitt privilegium, och det är ej dess fel, att
denna undersökning ej ägde rum. Utan att
göra en sådan undersökning , förklarade man
Bolaget sitt privilegium förlustigt, i stället för
att gå lagligen tidväga. Det är väl möjligt
att resultatet blifvit det samma; men formen
var dock borta Det var min tanka då , och
år det ännu. När nu denna undersökning ej
Veu 6 Augusti c, m,
997
agde rum, fann man ett samtida praejudicat i
behörig tid, å behörigt ställe åberopadt, nemligen
Löfås Silfververk, der ett lika beslut hide
blifvit behandladt helt annorlunda. Det
fanns ett contrtct med Löfås Silfververk, som
Riksens Ständer hade beslutat skulle upphäfva*.
Kongl. Maj:t framträdde då sorn
beskyddare af den enskildtes rätt och förklarade
att den enskilte ej kunde skiljas från
Contractet utan genom laglig undersökning.
Denna undersökning utvisade, att den enskilte
icke felat. Konungen afgjorde då, att
innehafvaren af Löfås borde, oaktadt flere Riksdagirs
beslut, bibehållas vid sin rätt. Konungen
har tillkännagifva detta, Riksens Ständer
hafva erkänt , att denna sak blifvit rättvist
behandlad, och ConstitutionsUtskottet har funnit
skäl, att gilla handlingssättet. Hvilken vacker,
hvilken ädel tafla i ConstitutionsUtskottets
väg; jag frågar, under sådana omständigheter,
var icke förhållandet lika med Götha Csnal?
Och när Löfås erhöll laglig undersökning, borde
ej Götha Canal äfven få en sådan? I känsla
af att vara Svenskar och att lefva uti ett
Constitutionelt land, sökte Bolagslr.teressenterne,
att få bibehålla sina rättigheter , och det
är endast detta, sorn de sökte, jag anhåller nu
att få tals emot det ordet protest. Man har
gatt så långt, att genom öfversättning i främmande
språk, jag sjelf bränmärkts i det valspråk,
förläder åt mig lemnat. Jag vill fråga,
om protest af CanslBolaget kan betyda annat
än den protest en mäklare på annat ställe gör
emot en vexel. Jag frågar, är det väl något
298
Den 6 Augusti e. m.
våld, är det väl annat än att söka regress i
laglig ordning? Hvar Köpman gör det, och
vet hvad protest vill säga. Vi böra ej gifva
orden annan tydning , än den bruket gifvet
dem, och Herrarne som finna protest vara ett så
förskräckligt ord, behöfva blott gå på Börsen
och fråga hvar Köpman, om det betyder annat,
än att man vill förvara sin lagliga rätt,
att i laglig ordning söka hvad lag förmår.
Man har velat, att Bolaget skulle afsägas alla
rättigheter, och jag vet att vid denna Riksdag
äfven derom varit taladt, meo under uttryckligt
förklarande, då en hvar, efter Svensk lag, är sina
egna ords uttydare, att jag med protest icke
menar att motsträfva att opponera sig mot högj
sta magten; ty det är uppror, uppresning, utan
att en protest är det hvarigenom jag förvarar
min och andras rätt, skulle jag anse mig
brottslig mot hela Svenska folket, om jag underlät
att här repetera den, då det annars kun-’
de hända en annan hvad sorn händer mig
i dag.
Herr Hjerta, Johan Gnjlaf: Då jag ej rätt
fattat Friherre Cederströms yttrande på annat
sätt, än att han ogillat att Utskotten framställt
frågan om 3 procents obligationers utgiivande
såsom vilkor för fortsättningen af Canalarbetet,
under det att ett annat Betänkande från Utskotten,
rörande sådane obligationer, blifvit återremitteradt,
så anser jag blott min skyldighet
vara, att fästa uppmärksamheten på omöjheten
för något Utskott, att arbeta uti en annaa
anda, än det cn gång börjat, innan Rik
-
jjen 6 sftlgusfi e. m,
"99
sens Ständer bestämt gtt det skulle arbeta i en
annaa anda. Om Utskotten hade vetat, att
Riksens Ständer icke gilia desse obligationer,
hade det varit Utskottens skyldighet, au framställa
något annat förslag till tummans utgörande,
antingen genom Bankens gevinst, eller
på något annat sätt; men dådetta ej var händelsen,
var man skyldig att fortgå på samma
stråt som man börjat, och att bygga på samma
grund. Det var af denna orsak en serskildt
pligt för Utskotten , att ej göra afseende på
BorgareStåndrts directa afslag och de öfrige
Ståndens återremiss. Här har blifvit nämnde,
att bidraget borde uttaga* genom bevillning.
Hittills hafva inga sådane medel utgått af Bevillningen,
utan af Bankens geviust; den har
en annan natur. Att det varit af den del deraf,
som inflyter från Statsverket kan väl vara
möjligt. Det vill jag nu ej utreda, det beror af
hvad slags calcul man använder; men det vissa
är, att nu vore första tillfället, då man i.sädant
afseende skulle rigtigt inträda pi Bsvillningens
gebiet, men att öka den, lärer vara cmöiiigt,
och derföre hafva Utskotten föreslagit, att Riksens
Siänder skulle antaga lån-systemet eller
credit-systemet, samt äfven väntat, att om det
förra Betänkandet ej skulle antagas, detta sednare
skulle återremitteras, och endast åsyftat
att det åtföljande serskildta Betänkandet angående
de ioo.sqo R:dr, hvarom nu ej är frå.
ga, skulle antagas. Anledningen hvarföre desse
båda Betänkanden äro åfskillde, är att troupperne
redan äro vid Götha Canal, och att arbetena
äro påbörjade. Efter hvad Grefve von
Den 6 Augusti e. m.
Platen yttrat, har arbetsförslaget blifvit ingifvit
i December mänad, och då kunde man väl
ej föreställa sig, att beslutet ej skulle vara fat—
tadt i Augusti; men derföre tror jag det vara
nödvändigt så tillställa, att man icke måste
misshushålla och låta troupperne hemmarchera,
utan att de medel, som blifvit
samlade, må blifva begagnade. Jsg kan
ej finna annat, än att det är en fortsättning af
hushållsprincipen att antaga det andra alternaiifvet.
Genom detta är man med 1,600,000
R:dr utbetalte på 6 år fri från Canalen och man
öfverlemnar it kommande generationer att betsla
en inrättning, hvaraf de komma att draga
storsta nyttan. Jag kan ej annat än fortsätta
min begäran om proposition till återremiss af
HufvudBetänkandet och företagande af det andra
serskildta Betänkandet.
Friherre Anekar/värd: Jag inser väl, att
Herr Hjerta och Herr Grefve von Platen, med
goda skäl ådagalagt, stt det nu skulle komma
att medlöra en verkelig skada, oni de för
i år begärdte 100,000 R:dr Banco, på sätt j*g
yrkat, skulle afslås; men jsg finner mig ännu
icke til 1 r äc kel i gen öfverbevisa för att uppoffra
sjelfve principen af Riksens Ständers rådfrågande,
och jag fortfar således uti min yttrade
tanka.
Hvad sjelfva hufvudfrågan eller byggnadsbidraget
vidkommer, tager jag mig friheten
åter iörnya mitt yrksnde, att hvarken det
en» eller andra alternatifvet bitalies, förr än
afgjordt är, huru och pi hvad sätt medlen sko
-
