# ID: svediakorp-gov318
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,776
# sentences: 1,951
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 12 Julli f. m.
den perion som HofRätten föreslår; och HofRätten
deremot, äger dessutom ej heller mera
än mensklig förmåga, att mota intriger, hvilka
aldrig bedrifvas uppenbarligen. Hvem kan
hindra en part att veta när en lottad Referent
begär permission, eller är i begrepp att emottaga
ett förordnande till annan tjenstebefattning!*
Hvem kan hindra en part att då, inför
HofRätten, framställa sitt hemliga ombud
såsom Competent till den ledig blifvande platsen,
i egenskap af adjungerad Ledamot, utan
att HofRätten ens någonsin skall kunna ana ,
att det är en tillställning af Parten? Bör jag
förmoda en Juridijk Taskspelare vara oskickligare
än den, sorn ur en kortlek låter mig,
huru ofta jag än vill, uttaga ett kort efter
mitt behag, hvilket likväl alltid blifver ett
och samma kort, och således endast heter alt
vara efter mitt behag, men i verkligheten är
efter hans eget. HolRätten kan således blifva
hedragen, hvilket tydligen synes, att Lagstiftaren
äfven förutsatt när lottning blifvit
anbefalld; hvarigenom en sådan möjlighet
skulle, om ej upphäfvas, åtminstone försvåras.
D essutom frågas billigt, om lagligen föreskrifne
Controller skola, i somliga fall, icke få gälla
derföre, att principen för Controll förutsätter
obehagliga möjligheter, eller mannamohn,
såsom Utskottet uttrycker sig? På den grund
borde alla Controller afskaffas.
Mu säger Lagen bestämdt, att Referent icke
kan handlägga mål, som ej genom lottning
honom tillkommit; derföre utdelar man maica
252
Den 12 Julii /. m.
genom den scrupuleusaste lottning, emellan de
sittande Ledamöterne; men sedan Lottningen
är skedd, vill man ange målen tillhöra sjelfva
Stolen på hvilken första Ledamoten suttit; så
att man på denna 6tol anser sig, genast efter
lottningen, och så ofta man behagar, kunna
utan lottning, insätta hvarje främmande person,
som kan komma i fråga såsom Adjungerad
Ledamot. Är sådant rimligt? I Lagen står
likväl att man skall lotta emellan personer och
ej emellan stolar: är det sundt förnuft uti, att
uppbygga med ena handetr och nedrifva med
den andra? Att först lotta noggrant om hvilken
person, som skall emottaga ett mål, och
sedan utbyta den efter behag? Under sådana
förhållanden bör jag göra mig skäligen säker,
att Ridderskapst och Adeln ej låter förvilla
sig af Utskottets Betänkande.
När nu det samma ej mera kan återremitteras,
så anhåller jag om afslag derpå; samt
att Herr Grefven och Landtmarskalken täcktes
göra proposition på min, till Utskottet gjoN
da framställning, i likhet med hvad Biskop
Wallenberg föreslagit, nemligen: att den Perfoni
Jorn på vanligt fått anmåles till adjungerad Ledamot
9 mätte jont vara bejlämd genom lottning etnel/au
y,ne , hvilka Prefdenten äger, att i detta
ändamål inför HofRiitt uppgifva. Förhållandet
till Kongl. Maj-.t bör förblifva orubbeligt detsamma
som förut, hvarigenom ingen verkelig
förändring uti formaliteter åstadkommas: enda
skillnaden är at£ HofRätten vid Förslagets upp,
Den 12 Julii f. m.
255
sättande begagnar Hazarden i stället för omdömet,
, uti sann slutföljd af Lagens föreskrift.
N;0 2 i
Friherre af Nordin, Carl Johan:
Jag har yttrat genom min reservation, den
öfvertygelse jag hyser om Höglofl, Statsutskottets
nu ifrågavarande Betänkande; det tilla
hör oss alla att kunna misstaga sig och mig
snarare än många andra, det är således troligt
att jag det gjort enär jag tillhör minoritetens
tanka, men att de skäl Utskottet lagt till grund
för sitt afstyrkande af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, icke kunnat verka hos mig någon
förändrad öfvertygelse, dertill tror jag mig full-,
komligen berättigad, emedan jag anser mig
hafva i mitt serskilta yttrande vederlagt Utskottets
uppgifne grunder, i följe hvaraf jag
vördsamt anhåller det Utskottet måtte få sig
iterremitteradt dess Betänkande med anmodan
att framlägga mera sanna grunder eller ock
förändra resultatet af dess yttrande.
N:o 3*
Grefve Mörner, Carl:
Då jag till Protocollet för den 12 sistledne
Maj anhöll att Besvärs- och Economie Utskottets
Betänkande rörande yrkad befrielse
Den 12 Julii f. m.
för Gottlands Hemmansägare att underhålla
Lastagebryggor vid de på On varande Landthammar
måtte blifva hvilande, skedde det af
den anledning att jag trodde mig kunna anskaffa
handlingar hvarpå Wisby Stads innevå*
nare grundade deras förmenta rättighet att för
Statens enskilda behof uppbära och använda
de medel, sorn erläggas af Fartyg hvilka besöka
ifrågavarande Landthamnar, till bevisning
hvarom jag nu får den äran upplysa, dels att
45 § i Kongl. Resolution på CommerceCollegii
besvär af den 9 December 1766 bestämt innehåller,
att Kongl. Maj.t på sådan grund afslagit
den af Gottlands allmoge gjorde begärau
att antingen befrias från Bryggornes vidmagthållande
och byggande vid Hamnarneoch
Lastageplatsarna, eller ock sig till hjelp dervid
undfå de Bropenningar söm Wisby S>ad
ager uppbära; att rättigheten för nämnde Stad
till Hamn och Bropsnningars uppbärande så väl
vid Staden som Landthamnarne samt Allmogens
skyldighet att bygga och underhålla
Hamnbryggorne vore grundad i äldre och sednare
Kongl. Resolution och previlegier, dels
ock att Rikets Ständer vid 1815 års Riksdag
jemväl afslagit Gottlands Allmoges lika beskaffade
anhållan på sätt Besvärs- och EconomiUtskottets
då afgifne Betänkande närmare innehåller
3 och som förmodeligen närvarande
Ständers EconomiUtskott saknat kännedom om
förenämnde Handlingars tillvaro, och på grund
deraf frånkänt Wisby Stads innevånare en dem
af ålder tillerkänd rättighet, anhåller jag att
till vinnande af nödig rättelse härutinnan
Den 12 Juhi/. m.
Utskottets Betänkande må varda återremittera
dt.
N:o 4-
Grefve Hård, Carl Git/laji
I anledning af StatsUtskottets utlåtande t
till jämkning af RiksStåndens meningar, rörande
anslaget för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förmälning och utrikes resa m. m.,
hvilket utlåtande af Högvördige Präste samt
Vällofl. BorgareStånden blifvit gilladt, yttrar
sig Hedervärda BondeStåndet i dess den 6 nästledne
Junii meddelade ProtocollsUtdrag, sålunda:
hvilket. Förslag iså måtto godkändes, som
Ståndet biföll, att Redactionen af Riksens Ständers
Expedition må. i likhet med Präste- och
BorgarcStåndens beslut, innehålla: dels att
300,000 R;dr skola af SalpeterFonden utgå ,
icke såsom förskott, utan såsomen utgift, derföre
ingen ersättning Fonden tillflyter; dels
ock att den Summa , Rikets Ständer erbjudit ,
6kall utgifvas, med berörde 300,000 R:dr af
SalpeterFonden och de öfrige 300,000 som blifvit
anviste att förskottsvis erläggas af RiksgäldsContoirets
medel, till den del, sorn af redan
varande tillgångar icke kan bestridas, tagas
i beräkning vid den blifvande Bevillningssummans
bestämmande, utan att någon serskild
Bröllopsgärd må äga rum; börande dock
i Expeditionen sluteligen tilläggas, att som
BondeStåndet vid dess ifrågavarande bifall fä.
Den 12 Julii f. m,
stat det vilkor, att förstnämnde 300,000 R-.dr
borde vid Bevillningens fördelning ersättningsvis
komma jordbruket och iStädernes jord till
godo, genom reparation å andra Närjngar eller
artiklar, så skulle slutligen afgörandet af nämnde
vilkor, betraktadt såsom en Bevillningsfrågs,
framdeles, sedan Bevillningsutskottet
deröfver blifvit hördt, öfverlemnas till
Riksens Högloft. Ständer i sammanhang med
öfrige Bevillningsgrunder.”
Häraf synes uppenbart, att BondeStåndet
bifallit ärendets expedierande , i enlighet med
Fräste- och BorgareStåndens beslut, men förändrat
den serskilda mening, som förut utgjort
ett vilkor för dess bifall till SalpeterFondeos
användande, till en serskild fråga, som , efter
Bevillningsutskottets hörande, får af Riksens
Ständer serskildt afgöras.
Den underdåniga skrifvelsen är alltså uppi
6att på grund af tre Stånds sammanstämmande
beslut; men dsn mening , som BondeStåndet
ansett böra deruti slutligen inflyta, har ExpeditionsUtskottet
ansett icke kunna intagas , då
endast ett Stånd derom meddelat föreskrift.
Bilaga
Den 12 julli v, nu
2?7
Bilaga
o
till PleniProtocollet för den 12 Julii,
eftermiddagen.
N.o r.
Herr Gyllenho lm, Eric Guflaf:
Äganderättens helgd är i all väl ordnad
Lagsökning sökt och vårdad, såsom en af den
sammas förnämsta lifsprinciper. Den utgör i
Samhälls-organisationen de6s hufvudelement,
eller egenteliga palladium. Endast i högsta
nödfall, då det allmännas behof och välfärd
sådant kraft, har man någon gång häri tillåtit
sig smärre undanlag, men sorgfälligt undvikit
en större rubbning genom positiva och
generella stadganden. Hvad Höglofl. Samman^
satte Utskotten deremot tillstyrkt och antagit,
i deras nu upplästa Förslag om Vattenverks
inlösen och utrifvandej synas innefatta ett vådeligt
afsteg från den i anförde måtto förut
gällande grundsats. Början till ett dylikt ingrepp
i enskilt* rätts förhållanden skulle i
fortsättningen kunna leda till de mest farliga
följder. Bästa beviset derå företer sig af sjelfva
det uppgjorda Förslaget, då Utskotten, för
att vara consequenta i deras åsigter nödgats
äfven tillstyrka undanrödjandet af ordentligen
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI Band. 17
258
Den 12 Ju lii e. m.
ingångna Contractev emellan Vattuverks- och
Jordägare om skadestånd för det lidande de
förre kunna tillfoga desse sednare. Om nu i
öfverensstämmelse med denna principe den ene
grannen för hvarje förmodadt eller verkeligt
mehn och oundvikelig servitut skulle kunna
depossedera den andra, huru mångfaldiga anspråk
i sådan väg skulle icke kunna uppstå,
och hvar skulle gränsorna för dylike yrkanden
i deras utsträckning rätteligen bestämmas?
Att allmänt väl i förevarande fråga så aldeles
nödvändigt påkallar den föreslagne hårda
tvångsmésuren, torde ock fastmera vid sakens
riktiga betraktande förefalla tvifvelaktigt och
problematiskt, som i vårt land öfver allt finnes
större tillgång på jord och odlingsmark,
än på tjenlige strömfall och vattulägenheter.
Detta bekräftas ju nogsamt i den klagan man
här inom detta rum förut hört, att jordbruket
redan skall vara drifvit till omåttelighet och
verkat öfverproduction. Men vare härmed,
huru det vill, skulle säkerligen det förra, utom
hvad som åstadkommes genom dessa sed^
nare Naturens stora drifkrafter, till så mångfaldiga
yrken och inrättningar för enskildte
och för det allmänna lika oumbärliga, icke
kunna äga bestånd, och än mindre vinna förkofran
j ty menniskan lefver icke allena af
bröd, och icke uppfyllas alla hennes behof af
jordens oförädlade alster.
För öfrigt är man nu mera tämmeligen
öfverens derom, dels att Lagar som icke medföra
en gifven och ostridig nytta 3 skada ge
-
Den jz Ju lii e. nu
norn deras blotta tillvarelse, i det de försvåra
tillfället för Samhällets medlemmar att sjelfva
efter godtfinnande till deras inbördes förmon
ordna och förvalta sini angelägenheter; och
dels att den ena Näringen icke bör gynnas på
den andras bekostnad, utan att de bäst frodas,
enär de få gå i bredd och hålla hvarandra
hand i hand. Om man i förra tider stundom
häri handiat olika, har man dock nu tillräcke—
ligen insett både oklokheten och obilligheten
deraf, och må väl nu icke komma i fråga att
någon vedergällningsrätt skulle utöfvas till
jordbrukets fördel för det högre och kan hända,
mindre tillbörliga prérogatif eller skydd
Bruks- och Vattenverken, likasom en eller annan
rörelsegren, tillförene erfarit.
Jemnförelsen som man till 6töd för mera
nämnde project velat hämta från de existerande
tvångsbuden i Skiftes- och StängselFörfattningarne,
äfvensom i börd och annan lösningsrätt
håller icke eller vid närmare granskning
profvet. De förre afse icke annat än aila delägames
gemensamma vitast och förmon i ägoväldet;
icke dera6 totala skiljande derifrån;
och de sednare rubba icke eller en af Lagen
och alla formaliteter faststäld ägande- eller
besittningsrätt, utan endast öfverlemna åt vissa
personer en optionsrätt, hvilken, vid handeln
köparen bekant , ej kan sägas directe kränkt
hans företag och välfärd, eller mehnligt förnärmat
hans med lagligt värn omgärdade rättigheter.
26,0
Den 12 Ju/ii e. m.
På dessa skål och de flere väl grundade,
hvilka blifvit framstälde af dera, sora yttrat
sig emot den omnämnde tvångslagen, anser jag
för min del dess antagande betänkeligt , och
tror att detta ämne, hvari meningarne äro så
märkeligen delade, åtminstone icke allt för fort
må påskyndas, utan anstå till pröfning, i sammanhang
med nya LagFörslaget till Jorda-och
ByggningaBalkarne, samt hvad deri innefattas,
rörande vattuafledningar och Sjöars uttappande
eller sänkning rn. nu
Men derest omständigheterna, emot ofviQ
anförda tanka, skulle finnas så starka och tvingande
att nödvändigt lagförändring genast mäste
vidtagas, till afhjsl pande af de stora hinder
vattuverken förmenas tillfoga jordbruket,
vågar jag vördsammast hemställa, huruvida
icke, vid närmare öfvervägande af de väsendtlig51
svårigheter, som i verkställigheten komma
att möta omförmälte Förslag, deremot för
ändamålet kunde anses tillräckligen verkande
och mera rättsenligt om en Författning blef
förslagen och utfärdad af ungefär följande uppställning
och syftning:
i;o. Att då till Kronohemman, Boställe
eller Fideicommisse hörer vattenverk som medelst
nppdämning eller öfversvämning skadar
angränsande jordägare, må denne sistnämnde,
uppå föregången anmälan hos Konungens Befallningshafvande
i orten, derå anställa lösningsanspråk
, och i händelse lägenheten blott
tillhörer KronaD, då förvärfva sig densamma,
Den 12 Jidii c, nu
efter enahanda grunder som för skatteköp^
men i tall åter enskild mans rätt derunder är
beroende, bör hemmansägaren eller hans efterträdare
ä jorden till det lösta vattuverkets
afträdare eller dess rätts innehafvare, erlägga
årligen en från samma sin Fastighet utgående
ränta eller afgift, svarande emot vattenverkets
i laga ordning uppskattade behållning och inkomst.
Att såsom Höglofl. Utskotten synes
hafva beredt öfverlemna i inlösarens välbehag
att på hvad ställe och så aflägse som helst,
anvisa till vederlag, skulle otvifvelakteligen
medföra många och eftertänkelige ledeamheter;
ty högst obilligt vore väl att en Tjensteman,
eller Fideicommissarie, boende t. ex. i Skåne,
skulle åtnöja* nied surrogat i Norrland.
2:0. Då Vatfuverk säljes, skall den som
kan ådagalägga att detsamma gör fårfång å hans
jordbruk, äga frihet att framför bördeman det
inom Laga Stånds tiden mot köpeskillingen
tilli 6ig lösa; och så vida vattuverket ej är
serskildt skattlagdt eller afsöndradt från en
på samina gång upplåten Hemmansfastighet
må han då icke dessmindre få vattuverket
derifrån utbrutit och efter föregången uppskattning
köpeskillingen bestämd.
3.0. Enär i så kallade Döger- och Sqvalte
qvarnar, så väl som i andra vattenverk flere
äro delägare, och halfva eller större antalet
af Interessenterne vilja emot lösen afstå en
sådan deras qvarn- och vattenlägenhet till
den jordägare, som dsraf pä sitt Hemmans
262
Den 12 Julii c. m.
område lider ifrågaställde förlust och inträng,
vare äfven de öfrige förstnämnde delägare ett
lika lösningsanspråk för sina anlotter underkastade.
4:0. Hvad beträffar ersättningen för klandradt
och utdömdt vattenverk, torde den från
föregående synpunkter ej böra upptagas högre
än antingen, då börd eller utlösen från full
ägande rätt inträffar, till gällande verkelig»
värdet efter sigta köpeskillingen, med tillökning
af gjorda nödiga omkostnader, eller ock,
då besittningen i innehafvarens hand endast
varit tilldeld och anslagen, till verkets gifna
säkra afkomst, beräknad efter de fem sista årens
medelpris. Detta sistnämnda belopp, hvilket
ej mindre än Kronans ränta och alla andra
fastställda utskylder, som vattenverket dittils
ålegat, öfverflyttas på lösningsgifvarens hemman
och blir detsamma för alltid åtföljande,
bör komma, i enlighet med hvad Högloft.
Utskotten förordnat, att bestämmas genom
Nämnd, eller mätismäns ordom, men för den
som deråt ej nöjes, genom Domstolarncs pröfning;
hvarvid dock ej, såsom i förslaget är
sagt, lärer vara lämpeligt eller nog tydeligt
att åberopa Kongl. Förordningen den söOctober
1743, utan endast att förklara, det dylika
frågor, i likhet med andra tvistemål, få ifrån
UnderRätt till HofRätten, och vidare till Konungens
Högsta Domstol fullföljas
5:0.
Sluteligen torde äfven närmare än
hvad allmänna Lagen härom utstakar, böra
1
Den 10 Julii c, ut.
265
påbjudas, att vid blifvande undersökningar om
nya qvarnars eller vattenverks anläggande
sorgfälligt må tillses, och innan bifall derå
meddelas, med visshet inhemtas, det vattenskada
af samma Verk ej kan ors3kas å ofvan
och nedan, eller omkringliggande ägor; äfvensom
uttryckeligen föreskrifva®, att öfverenskommelser
emellan vattenverks och jordägare
i sådane ämnen hädanefter ej må träffa# eller
medföra förbindande verkan för längre tid3 än
emellan dem som desamma afslutat.
1 förening med återremiss af Utskottets
Betänkande, derest en sådan beslutes, utbeder
jag mig vördsammast att desse mina anmärkningar
få vara följaktige, till det afseende de
kunna förtjena.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 14 Julii,
eftermiddagen.
jSfto 1. '
Herr Hegardt, Chrisian Bernhard;
Det är icke min afsigt att nu ingå uti
en fullständig granskning af sammansatta Stats
-
26*
Den 10 Jutii.
och BancoUfskottens Betänkande, elier att vaga
ett försök, att i hela sin vidd utreda förevarande
vigtiga och inveckiade ämne. Det är
endast för att i allmänhet yttra mina tankar
derom, som jag anhållit om ordet och vördsamt
utber mig att för en stund få Jästa Högloft.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Utskotten synas mig, så vidt jag fattat
deras mening, erkänna angelägenheten af en
Myntbestämning eller Realisation, hvarmed
förstås hvarken mer eller mindre än BancoSedelns
bestämda silfvervärde och VexelBankens
återförsättande i verksamhet till upprätthållande
af detta bestämda silfvervärde. Häruti
instämmer jig fullkomligen, och anser ifrågavarande
Realisation högt påkallad, icke
blott af sakernes närvarande ställning, och af
behofvet att afhjelpi den öfverklagade penningebristen
och tillfälliga förlägenheten, utan
fastmera och förnämligast af Statens allmänna
och ständigt fortfarande Interesse, sorn bjuder
sträng och allvarlig redlighet i penningeverket
likasom i alla andra olRntliga inrättningar.
Härtill erfordras, att Nationen får veta
hvad de löften egentligen innehålla som Banken,
under namn af sedlar uigifver, och att
dessa löften noggrant uppfyllts.
Vill man ändamålet, så måste man vilja
medlen. Vill man att Bankens Sedlar tkola
äga ett stadgndt värde, så måste man vara
beredd att inlösa dem vid anfordran, så må
-
Den i4 julli.
265
ste man icke frukta att röra vid Bankens silfverfond,
hvars bestämmelse är just denna och
ingen anoan. Innan denna utvexling af silfver
emot sedlar företages, kan ett stadgadt
sedelvärde icke förväntas, man må uttänka
oih vidtaga hvilka anstalter sorn helst. Detta
ha Utskotten också insett, och deras föremål
synes halva varit att bereda möjligheten
af en sådan utvexling i framtiden. Deremot
ha Utskotten, om icke alldeles afstyrkt, åtminstone
icke tillstyrkt den för närvarande elier
inom någon viss tidepunkt. De ha icke
uppgifvit någon Realisationsplan, utan blott
föreslagit förberedande anstallter till en Realisation,
till hvars företagande de ansett förstärkning
af Bankens SilfverFond oumgängeligen
nödig, ända till tvåtredjedelar motsvarande
den utelöpande Sedelstockens belopp,
efter den evalvationsgrund, sorn komrne att
antagas. Denna omtanka att tryga verkställigheten
af ett så vigtigt företag, denna försigtighet
att ej begynna hvad man ej med
visshet tror sig kunna fullborda, är visserligen
lofvärd.
Jag erkänner det, och misskänner ej de
Stora svårigheter, som nu förete sig för utförandet
af äfven den bäst uppgjorda Realisationsplan;
men jag tror att dessa svårigheter
ligg» icke så mycket uti SilfverFondens förmodade
otillräcklighet eller mindre förmonhga
förhållande till den nuvarande Sedelstocken,
ej heller uti de betänkligheter man velat
fästa vid upptagandet af ett lån för Baa
-
266
D en i4 Julii c, m.
ken, i händelse det befunnes nödigt; utan framför
allt uti de öfverdrifna anspråk, som både
för allmän och enskild räkning göras på Bankens
biträde med understöd och försträckningar
af alla slag: anspråk som ensamt föror
sakat
att Banken icke kunnat göra rätt för sig,
och som äro — må de icke länge förblifva
det väsendtligaste hinder för Sedelvärdets bestämmande
och Bankens återställande uti ett
rättsenligt skick. Så länge detta hinder får
fortfara, så länge anspråk på lån skola gälla
iner, än anspråk på rätt, så länge medgifver
jag, att det ej är värdt att tänka på Myntbestämning
eller realisation, änskönt SilfverFonden
fullt motsvarade Sedelstocken, Men
om detta hinder undanröjes, om dessa anspråk
på lån och understöd af Banken inskränkas
till hvad Banken förmår uppfylla, i förening
med sine egne förbindelsers uppfyllande; med
ett ord; om man en gång och för alltid upphör
att begära oförenliga ändamåls vinnande;
att begära af Banken att den skall åtaga sig
hvad den ej kan åtaga sig, utan att förstöra
sin egen Credit, att den skall förse Landet
med ett så kalladt tillräckligt RörelseCapital,
ett visst qvantum bytesmedel, bestående i siffror,
hvarmed man inbillar 6ig kunna tillskapa
Nationalvälstånd; men som ej ett hårsmån
ökar den verkliga förmögenheten, utan allenast
på sin höjd befordrar dess omflyttning
troligenicke oftast till sådana händer, som bäst
använda den; emedan en lätt vunnen tillgång,
merendels lättsinnigt användes. Om, säger jag,
mao alstär frän dessa anspråk; så vågar jag
Den l4 Julli.
yttra den öfvertygelse, att en Realisation af
Bancosedlame till deras nuvarande Silfvervärde,
att stadga, och ordning i penningeverket
äro bade möjlige och lätte att återställa och bibehålla;
kanske utan, oeh säkert utan betydlig
förstärkning af Bankens nuvarande silfverforråd.
Jag åberopar såsom grund för denna min
öfvertygelse allt hvad så väl Kongl. FinanceComitéen
uti sitt underdåniga Betänkande, som
jag i egenskap af dess Ledamot särskildt, i
detta ämne yttrat och sökt bevisa; och den
upplysning vi nu vunnit om Bankens tillstånd,
bestyrker den tanka jag hyst om dess förmåga
att reda sig; endast man med allvar vill
att den skall göra det. Blotta förberedande
anstallter, under det man från Riksdag till
Riksdag uppskjuter verkställigheten, skola endast,
fruktar jag, bereda stadga åt den opinion
att ingen stadga i penm'ngevärdet, åtminstone
icke i vår tid, är att hoppas, eller efter andras
åsigter att befara.
Att för Bankens räkning uppköpa silfver,
när det behöfves, är visserligen angelägit och
nyttigt; men att fastställa ett visst Sedelpris,
hvartill silfver emottages i Banken, utan tillika
fastställd förbindelse, att efter samma beräkningsgrund
utgifva sillver för Sedlar, är en
anstallt som, så framt den skall vara något
annat än ett simpelt lån på silfver, synes mig
ingen ting kunna uträtta; aldramiust gifva
styrka åt Bankens credit och hoppet om en
•68
V)cn i4 Julii.
snart tillstundande realisation. Derigenom sättes
väl en gräns för myntförbättring; men lemnäs
ett öppet fält för myntförsämringen. Det
tyckes dessutom vara en förvänd ordning att
bestämma hvad det redbara myntet eller metallen
skall gälla i sedlar, då det tvertom
kommer an på att bestämma hvad sedeln är
värd i verkligt mynt eller metall. Om silfver
skall köpas, tror jag vara bäst att BancoStyrelsen
uppdrages derom besörja och på
det för Banken förmonligaste sätt dertill använda
det anslag, som af Bankens4årliga vinst
eller inkomst, tilt detta ändamål bestämmes;
men icke att Sedelstocken okas för att köpa
silfver. Det syises utan ändamål att göra skuld,
endast för att få medel att betala samma
skuld; så framt man icke hyser den hemliga afsigt
att på de sednare långifvares bekostnad
bereda en större utdelning åt massans samtli
ge
borgenärer.
Skulle Realisation beslutas och sättas i
verket innan nästa Riksdag, så torde till förstärkning
af Bankens Fond genom uppköp af
silfver, äfven kunna användas de af Fastighetsoch
Odlingslånen inflytande räntor och Capitalafbetalningar.
och i följd häraf dessa slags
lån för framtiden upphöra: Fastighetslånen såsom
utan nyttigt ändamål, och odlingslånen,
emedan de befunnits föga eller intet tjena till
det åsyftade ändamålet.
Efter den rigtiga grundsats att befria Banken
från betungande och med dess soliditet
Den ii Ju bi.
26g
oförenligs bidrag och uppoffringar till utomordentliga
Statsbehof och arbetslöretsg , som
anses medföra allmän nytta, ha Utskotten föreslagit
att upptaga lån uppå Statsobligationer
med ränta. Det bör likväl först vara af?
gjordt att dessa behof äro verkliga och oundvikliga;
att dessa företag äro af så mycken
vigt för allmänt väl, att de på ett eller annat
sätt böra på Staten bekostnad utföras. I detta
fall är det utan tvifvel för Folket mindre
kännbart att medlen dertill genom upplåning
anskaffas och efterhand återbetalas, än om de
antingen genom betydligt förhöjd beskattning
inom korrt tid skulle utkräfvas, eller ock såsom
hittils ofta skett af Banken, förmedelst
ny sedelutgifning tillskapas; enär följden deraf
blefve Sedelvärde,ts ytterligare försämring
och ökad svårighet för den åsyftade penningeverkets
Reglering. Men om denna olägenhet
skall törekommas måste Statsobligationerne vara
grundade allena på Statens eller RiksgäldsContoiretg
inkomster, och hvarken directe eller
indirecte gravera Banken; så att tillökning
af dess Sedelstock deraf uppkommer; hvilket
i synnerhet i början af Realisationens verkställighet
kunde blifva ganska menligt. De
obligationer som RiksgäldsContoiret till förberörde
ändamål koinme att utgifva, borde
derföre, i min tanka, icke ställas på betalning
vid anfordran, utan på vissa af betalningsterminer
med 4 eiler 5 procent ränta; hvartill
ett mot behofvet svarande lån troligen skulle
utan svårighet erhållas. Jag nekar icke att
ju obligationer som betalas vid anfordran och
Den i4 Julli,
dertilll löpa med ränta, om ock under 3 procent,
erbjuda vissa fördelar, och, utan tvifvel,
med lika säkerhet, vore begärligare än obligationer
med högre Ränta på längre betalningsterminer.
De vore, så länge deras inlösen aldrig
vägrades, aldeles lika med det gångbara mynt
hvarmed de inlöstes, och kunde till lika hög
ränta sorn detta åter utlånas. Men det är just
derföre‘jag anser betänkligt att för närvarande
införa dylika obligationer, om det nemligen
allvarligt är i fråga, att återgifva stadga åt
penningeverket, och göra Banken och den allmänna
värdemätaren — penningen — oberoende
af Staters och enskilde personers störrre
eller mindre lånebehof och skuldsättning.
Jag tillstyrker för min del att Utskotten
måtte anmodas bestämt uppgifva till hvilket
silfvervärde de anse utvexling af sedlar mot
redbart mynt utur Banken kunna äga rum;
vare sig 120, 128 eller 132 skilling för Silf-*
verRiksdalern. Någon äfven mindre billig be^
räkningsgrund är bättre än ingen; är bättre än
den fortfarande ovissheten om myntets rätta
värde och dess ständiga ombytlighet. Derjemte
tillstyrker jag att Utskotten i sammanhang
härmed måtte få sig uppdragit att utarbeta och
framlägga en Realisationsplan, möjlig att verkställas
innan nästa Lagtima Riksdag; och att
endast så vidt det är förenligt med detta ändamål
föreslå medel och utvägar att afhjelpa
den öfverklagade penningebristen, bereda tillgång
på allmänna Lån till Näringarnes vin
-
Den l4 Julii,
v
271
derstöd och biträden till allmänt nyttiga företag.
Sluteligen anhåller jag vördsamt att hvad
jag nu haft den äran yttra mätte; om det fin;
nes förtjena något afseende, få medfölja den
återremiss af Utskottens Betänkande Högloft»
Ridderskapet och Adeln torde finna för godt
att besluta.
N;0 2.
Herr Peresvetoff Morath, Anders Wilhelm:
De hvilka yrka ett skyadesamt verkställande
af Realisation eller utväxling af Silfver
ur Banken mot Sedlar, antaga såsom ostridigt,
att intet Land kan hafva underballance i handel,
utan att tillgångar och behof måste rätta
sig efter hvarandra; att någon betydligare del
af Bancosealarne ej kan presenteras till utbyte
i Banken mot Silfver, hvarken på en gång
eller successivt vid hvilket ofördelagtigt Han»
delsförhållande som hälst, efter som Sedlar äro
för den inre rörelsen beqvämare än metalliskt
mynt, och Rikets mindre Folkmängd mot dess
vidsträkthet gör circulationen af myntet trögare,
samt alltså sammansättningar förstora
och hastiga speculationer i hänseende till det
metalliska nästan omöjliga; att i afseende pä
Fragt- och Assurancekostnad det alltid skall
blifva dyrare, att med metalliskt mynt på Utrikes
ort betala Importartiklar än med Växlar
272
Den 14 Jtilii.
under en genom Realisationen stadigvarande
Cours; att om man äfven ville antaga, detsådane
förhållanden ägde rum, som föranledde
till någon utförsel af Silfvermynt, det ovilkorligen
skulle återkomma i följd af den lära, att
det bytesmedel man nödvändigt beböfver, det
förskaffar man sig för hvad pris som hälst, och
att intet annat sätt gifve*, alt återföra välstånd
i Landet , än att genast tillvägabringa
en Realisation, hvars fördelar den af år 1776
vitsordar.
Det första påståendet är, efter min tanka,
grundsdt, så vidt nemligen fråga är om ett
land der Creditpipper utgöra Riksmyntet , ty
der kan annan eller större import ej äga rum,
än den som af exporten , och en mindre betydlig
KöpmannaCredit betäckes, emedan Creditmynt
i sig sjelft ej är vahra, och derföre
icke kan i allmänhet anses begärligt på Utrikes
handelsplatser, eller utgöra export-artikel,
såsom det mettalliska; men deremot synes mig
klart, att när ett Land, hvilket länge icke ägt
annat än Creditmynt återfår metalliskt, import
ten kan längre tid ganska betydligt ökas utöfver
exportbeloppet just genom möjligheten,
att med sjelfva metalliska myntet, såsom vah*
ra, ersätta skillnaden.
Den enskildta vinsten beräknar ej det allmännas,
utan står vanligen i strid deremot; så.
ledes, i händelse af en realisation i Sverige,
skulle det förhållande troligen inträffa, att då
vådan
Den i4 Julii,
vadan af Coursförändring troddes genom reaissatoi
vara försvunnen, speculationerne å importvahror
Ökade sig, och öfverstego exportbeloppet,
hvaraf följde att växelbehofvet kunde
göra det till vinst, att utföra Silfver, såsom
betalning för ImportarrikJarne, och då Bancosedlar,
i förhållande till det uttagne och utför-»
de Silfret, i Banken inginge, försvårades penningerörelsen
i landet allt mer och mer, och
Näringarne aftynade.
Vid ett sådant missförhållande emellan exJ
port och import skulle exportartiklarne minskas,
ty utan tillräckligt mynt i omlopp kunde
productionens nu varande belopp ej bibehållas
Det återstod då icke annat medel än
att atltjemt minska Importen till dess man återhunnit
jemnvigtspunkten.
Landets inre ställning under en sådan återgångstid
vöre naturligtvis bedröflig. ''yntets
försvinnande ur rörelsen skulle hindia den
jusT derigenom allt mer och mer aftynands eu-2
skildta Crediten, att medelst private assigua-?
tioner eller löpande skuldbevis surogere- det
försvunna myntet.
Från denna sida är således ingen hje p,
att förvänta, och om skatterne ej kunna nc -  sättas i förhållande till ett sålunda förminskad
Rörelsecapital, så finnes äfven där en ordsax
till än svårare förlägenhet.
Bil. till Ridd. o. Ad. Brot. VI Band. IS
374
Den i4 Julii,
Möjligheten af exportens förökande berodde
då derpå, att Fragthandeln under tiden,
blefve så till Sveriges fördel, att vinsten deraf
återförde det metalliska myntet, och med det
ökad production af exportable effecter. På
detta hopp hvilade alltså ytterst Realisationens
framgång. Om det felslog är ej svårt, att
förutse i hvilken belägenhet Staten befunne
sig.
Tiden för en sådan öfvervigt i handel
torde vara aflägse och man gjorde försigtigast
att först afbida en lyckligare HandelsConjunctur,
innan man vidtager financielle åtgärder,
förutsättande att den redan finnes.
Bland märkvärdigheter denna Riksdag räknar
man med skäl, att upphäfvande af det så
kallade Prohibidve Systemet yrkas på samma
gång som man viii åstadkomma en realisation
eböIVL på satt jat ' utAA s*sa, ett ännu strängare
prohibitive Systeme än det nu varande,
måste, sedan Realisationen skedt, följa*, emedan
endast genom en inskränkt import något
hinder gifves för Silfrets utförande,
Vid afgörande af frågan om en realisation du
skall ske eller icke, förete sig biomständigheter
så aldeles egne , att deråt måste lämnas
stor uppmärksamhet. Sveriges Pappersmynt
utgör Finlands egenteligaste Mynt. Delta sednare
Land drifver således sin rörelse på Sveriges
bekostnad. En här verkställd Realisa
-
\
Den is Julii.
tion medför för Finland alla fördelarne, men
kostnaden och vådorne blifva Sveriges ensak.
Om man föreställer sig, att en Bank med
Silfverfond kunde för Finland erfordras, så
kan man äfven tänka sig möjligheten, att tilla
vägabringa denna inrättning med en del af
det Silfver, som nu förvaras i Svenska Banken.
I det ögonblick en Realisation här verkställdes
kunde ju i Finland föreskrifvas, att
skatterne endast i Svenska BancoSedlar skulle
utgå och ett högre agio tillika utsättas, hvarefter
Svenska Sedlar mot Rubelmynt inväxlades. På
detta sätt hopsamlades skyndsamt det i Finland
varande Svenska myntet ansedt till 5
millioner R:dr, och Silfver kunde derföre snart
sagt på en gång utur Svenska Banken lyftas.
Detta Silfver återkommer säger man, Handeln
med Finland skall småningom återföra det;
men utom det att Sveriges Handelsförhållande
med nämnde Land nu är af den beskaffen-t
het, att Sverige dervid ej äger fördelen, skulle
ju Finland kunna finna det lämpligt, att
förfara så som vi hittills förfarit, det vill säga
ur sin Bank ej utväxla Silfver, utan låta
det dit indragne hvila såsom Hypotheque för
af Finska Banken utgifvande Sedlar. I detta
fall torde de som så ifrigt yrka Realisationen
ej förmå sätta denna Silfvermassa i rörelse.
Vidare säger man, hvad hindrar Finnarne,
att vid nu varande förhållande när som hälst
förvandla Svenska Sedlar tili Silfver genom
276
Den 14 Julii.
växlars uppköpande i Sverige? eller hafva
Finnarne ett bestämdt tycke för det i Svenska
Banken förvarande framför allt annat Silfver?
Sannt är att Finnarne kunna , så sorn nu
understundom inträffar, på Sveriges Beurser
köpa Växlar för det i Finland varande Svenska
myntet, inen så länge Sverige ej äger metalliskt
i omlopp, kan detta växelköpande ej
ske annorlunda än i mon af tillgångar å exportable
varor härstädes, ur det skäl jag förut
omnämnt. Deraf följer tydligen, att Finlands
Köpmän kunna blott till en del årligen i växlar
omsätta Sedlarne. En utväg den de i allt
fall varsamt måste anlita, ty i annat fall stiger
Coursen på Svenska Beurserce till den höjd
att en importspeculation till Finnland , verkställd
medelst Svenska växlar, köpte efter en
sådan Cours ej kan medföra annat än förlust
emedan Utländske Köpmän i sådant fall kunde
i Finnland lefverera den utländska varan
för bättre pris, än den af Finnska Köpmannen
på sådant sätt dit införskaffade.
Deremot när Realisationen skedt förlora
Finnarne icke vid att köpa Växlar på Svensk
Beurs, ty Coursen 6tiger ej betydligt här så
länge något Silfver finnes qvar att utföra, och
det nu varande Correctivet är då försvunnit.
Uppskjutes åter Realisationen kan genom
i Sverige ökad Production af sådana varor,
som från Finland nu måste införas, Finska
Handeln blifva för Sverige oskadlig- Erfaren;
Den i4 Julii.
277
helen visar, att vi äro på vägen till detta
mål. När det hinnäs upphör vådan af Svenska
myntets löpande i Finland, och realisation
har då ett hinder mindre emot sig.
Det är för närvarande icke lätt, att i Fi«
nancefrågor öfvertyga Svenska Folket med andre
än fullgode skäl.
Detta folk har så länge varit föremål för
Finsncielle misstag både af fordna Regeringar,
och Folkets egne Ombud , att det nu funnit
mödan vårdt, att göra sig något närmare bekant
med Financevettenskapen och StatsEconomien.
%
Man mäste således beqväma sig, att en
gång för alla sätta å sido enskild vinning, och
enskiidte afsigter samt handla redligt och öppet.
De fordna bivägarne äro genom Bankens
Publicité stängde; man har således ej val mellan
att stadna på den punkt man står, eller,
följd af Nationens uppmärksamhet, gå rätt fram
till målet.
När vid sådana omständigheter man 6äger
det Svenska Folket, att det skall realisera sitt
mynt, »om icke annat vore än att Banken skulle
till sine Creditorer göra utdelning af sine
tillgångar, och man vidare säger att Realisationen
»kulle ske med utländskt lån, som åter
icke annat är, än att utbyta en inhemsk icke
räntebärande skuld mot en utländsk med ränta,
så är det ej underligt om Folket svarar Nej*
8^8 Den 14 Julii.
ty det har af enskild erfarenhet lärt, att den
sora lånar på ett ställe för att betala på ett
■nnat, har gjordt jemnt ingen ting mer och
ingenting mindre än ombytt Borgenär.
Det vill icke eller hjelpa, att åberopa 1776
års Realisation (den år 1800 beslutade har man
såsom för nära vår tid, visligen satt å sido)
ty RiksgäldsContoirsts handlingar framlägga
förhållandet den tiden i sin rätta dag. En här
vidfogad Bilaga visar, att från den 1 Augusti
1779 till den 24 April 1789 under det SveJ
riges Fragthandel i följd af Nord Amerikanska
kriget inbringade betydligt, och Sillfisket dessutom
var ymnigt, mera än 3 millioner i Utländske
Lån (Coursen var då pari) måste af
Regeringen upptagas för åtskilliga behof. Om
än antages, att af denna summa 1 million
åtgått för Konung Gustaf Ilhs utländska resa,
hvilket synes högt beräknadt, återstår dock
2:ne millioner, hvilka under denna del af Realisationsperioden
fallit Staten till last, och valverade
i Bancosedlar efter 128 sk. Cours utgöra
den betydliga summan af 5 millioner
333,333 R:dr 16 sk. i Bancosedlar.
Ej utan skäl kan härvid anmärkas, att en
stor del, kanske allt, af des3« millioner dragits
i Växlar och alltså icke ökat den då i Bankens
hvalf varande Silfverfond eller det inom Riket
löpande Silfvermyntet, samt att de Ullanda
ske Lånen i följd deraf icke omedelbart understödt
Realisationen af år 1776, men att desse
millioner indirccte bidragit att upprätthål-*
Den i4 Jalii,
379
la den, det visar sig när man besinnar, att då
under denna tid vissväxt hemsökt Landet ett
större qvantum Spannemål måst införskrifvas,
och i anseende till Kriget Flottor utrustas &c.,
ett af tvänne fall skulle inträffa antingen att
man nödgades göra Lån utrikes, eller ock att
om genom ökad beskattning desse summor upp*
tagits, Coursen i anseende till ökadt växelbehof
i mon af en ökad import skulle stiga, och
i och med detsamma Silfver utföras.
Följderne af kriget, och en, tid efter annan,
ökad import bidrogo sluteligen dertill att
när lån ej mera upptogos, Silfret efter denna
period allt mer och mer utgeck. Det kunde
ej återföras annorlunda än genom ökad export,
men huru litet detta varit möjligt att ästadkomma,
visar sig bäst vid betragtande deraf,
att Sillfisket sedermera minskats, att Frankrike,
England och Ryssland började tillverka
betydligt mera Jern än på 70 och 80 talen,
och att den i England uppfundne PudlingsProcessen
gjordt Engelska Jernet till sådane ändamål
gagneligt, hvartill det under nämnde period
ej kunde användas.
Man har länge påstått, att det krig med
Ryssland som Sverige företog år 1788 var en
följd allena af Regentens utomordentliga utgifter
för sig och Hofvet, hvika utgifter skulle
undangömmas bland krigskostnaderne? men man
glömmer aldeles att beräkna huru hans bemödande
att på sätt jag nämnt, genom Lån å
utrikes ort indirect upprätthålla Realisationen,
280
Ben i4 Julii,
till en del invecklat Staten i de skulder, hvarom
RikseäldsContoirets Handlingar lämna ett
så bedröfligt minne; man glömmer att denna
så naturliga önskan att kunna upprätthålla en
Realisation den han sjelf verkställt, försatte
Konungen i den nödvändighet, att för Nationen
dölja rätta förhållandet.
Hade Konungen yppat, att Lån nästan
årligen måste göras så hade ju sådant haft
ett menligt inflytande på Coursen, misstroende
till Realisationens bestånd uppstått, och i och
med detta samma Realisationens fördelar försvunnit.
Denna obehagliga belägenhet förklarar lätt
dels hvarföre Ständerne den 26 [anuarii 1779
kunde hos Konungen aflägga sin tacksägelse
för det han, som orden lyda, genom rådighet
och försigtighet återställt säkerhet i myntvärdet
och säga, att honom allena varit förbehållit,
att inom korrt tid verkställa hvad Ständerne
nästan under 30 år fåfängt eftersträfvat,
hvadan ock Ständerne för sig, samtid och efterverld
förklarade deras tacksamhet för detta
Konungens storverk , dels ock hvarföre Konungen
vid I7&6 års Riksdag i sitt tal till Ständerne
yttrade, att han ej sammankallat dem
för att af dem äska nya gärder, ej kräfva nya
pålagor, samt Ständerne i samma års Riksdagsbeslut
bland annat förklarat, att de af Statsutskottets
Berättelse om StalsVerkets tillstånd
funnit, att erforderlige penningesummor blifvit
anslagne till de i Staten uppförde behof,
Den i4 Julii.
och att anledning vöre, att förmoda, det sådane
utvägar blifvit nyttjade, att Riket icke blifvit
belastadt med någon ny och Ständerne
icke vetterlig skuld.
Af denna framställning tord* kunde dragas
den följd att 1776 års Realisation understödd
af synnerligen lycklig* Handelsconjuncturer
troligen ändock visat sig annorlunda i
fortsättningen äfven under Konung Gustaf III:s
regering om icke utländske Lån tid efter annan
blifvit upptagne, hvarigenom vexelbehofvet
ej fick tillfälle visa sig i sitt rätta skick.
Med detta exempel för sig, är det ej förmätit,
att tro det hvilken realisation som helst
här företages den har stora svårigheter, att
besegra och bär icke alltid så gyldene frukter,
sorn dem man deraf lofvar sig.
Jag vill dock icke gå ända derhän, att
påstå det ingen Realisation skall för Svenska
Folket bära andra än bittra, ehuru män af
erfarenhet och af financiella kunskaper yttrat
det Nordens Folk räkna sina olyckor från a:ne
snart sagt medfödda, origtiga idéer, den ena
att i Norden söka det öfverflöd och de njutningar
som Södern erbjuder, och den andra
att anse Guld- och Silfvermynt för detta Folk
oumbärligt, ehuru hvad öfverflödet angår Naturen
sjelf ådagalagt, att det ej åt Norden är
ämnadt, och i afseende på verldsmyntet, dess
bibehållande i rörelsen måste bero af ett stäni
282
Den i4 Julii.
digt fluxus & refluxus, som ej är möjligt
förekomma med en 4 å 5 månader om året
hämmad Sjöfart.
De betänkligheter jag förut anfört, jemte
minnet deraf att missväxter kunna påkalla en
hastigt ökad import af Spannemål, till och
med blott fruktan för missväxt så som år 1819»
då 376,677 Tunnor säd, mjöl oberäknadt, infördes,
torde vara skäl nog för den mening,
att Utskotten rätteligen förfarit då de för när-,
varande afstyrkt Realisation.
Bland de förslag HufvudBetänkandet innehåller,
har intet med så mycken bitterhet
anfallits, som det att nu bestämma grunden så
för invexling af silfver mot sedlar, som för
framtida utvexlingen af specie-mynt och
jag skall derföre, sedan jag nu yttrat mig i
frågan om Realisationen inskränka mig blott
till besvarande af de inkast, som mot detta
Utskottens Förslag blifvit gjordt.
För min del har jag ansedt antagandet af
samma Förslag vara enda sättet, hvarigenom
striden mellan Penningeägares och de Gäldskyldiges
intressen kunde, i sakernes nu varande
skick, upphöra, meri man synes häldre
vilja fortsätta en strid, hvars verkningar Sveriges
Financehistoria visat hafva varit så bedröfliga.
Mati vill på ingendera sidan gifva
hoppet förloradt om vinst på hvarandras bekostnad.
Penningeägaren kunde om Utskottens
Förslag antogs ej erhålla 48 sk; i Silfver för
Den l4 Julii.
283
En R:dr i Banccjcedlar, den han sig förvärfvadt
under 50, 100, 120 eller 136 sk:s Cours, och
den gäldbundne kunde ej få betala efter hög
Cours, såsom 140 eller 150 eller 160 skillin—
gar, en skuld som tillkommit då Coursen var
under ia8 sk.
Emellertid hafva desse skillde intressen ej
försmått att låta framställa ett annat skäl hvarföre
Förslaget ej borde godkännas, det nemligen,
att då nuvararande Ständers Beslut kunna
af kommande Ständer upphäfvas, skulle
ingen säkerhet gifvas derföre att icke den
Cours, hvarefter nu varande Ständer förklarade
in- och utvexlingen böra ske, ansåges af
nästa Ständer olämpelig, och af dem höjdes
eller sänktes, hvarigenom ett tillstånd af allmän
förvirring, vådligare än det närvarande,
skulle uppstå i Landets inre rörelse.
Är det då så litet bindande för kommande
Ständer, att alla Skuldförbindelser, alla köp,
alla näringsföretag blefvo under tiden beräknade
efter det fastställde Coursförhållandet?
När nästa Riksdag inträffade hade ju den
fixerade Coursen för en blifvande utvexling
redan vunnit en viss häfd hos NatioD. Alla
individuers förhållande voro fästade dervid.
Hvar och en måste försvara denna punkt kring
hvilken hela rörelsen löpte — och Nationens
Ombud skulle vilja, eller ens våga rubba det
då bestående förhållandet, och i och meddelsam
-
a84
Den i4 Julii.
ma förstöra sista lemningen af enskild och alH
män credit.
Man synes ej vilja hogkomma huru svårt
det i alla tider och alla Länder varit, att ändra
de grunder, hvarpå Folket vänt sig, att
göra sina beräkningar.
De åsigter hvarmed en Generation uppväxer
behåller den länge. Således hvad vanan
befäster under den tid sorn förflyter till
nästa Riksag må, med tillämpning häraf skäligen
kunna beräknas till fördel för Utskottens
Förslag och att vanan är mägtig det visar
kjelfva penningeförhåilandet i Sverige.
Om man frågar den stora, mindre bildada
delen af Nation hvad qn Svensk SilfverRiksdaler
är värd i BancoSedlar, så svarar denna del
af Folket säkerligen 48 skillingar, och det
skall icke blifva lätt att göra för det begripligt
Coursens verkningar, hvarigenom 1 R:dr
i BancoSedlar i dag förskaffar ett större qvantum
silfver än i morgon, eller är det annat än
en blott idée, lika med den som Utskotten i
dess förenämnde Förslag utveckladt, hvaraf
förhållandet mellan Banco- och RiksgäldsSedlarne
bestämmes, emedan de förre, hvilka äro
de sednares värdemätare, sjelf ve ej äga något
oföränderligt värde.
Öfvertygad, att bland de Förslsg Utskottens
Betänkande innehåller, intet skulle komma
att blifva så gagneligt, om det antoges, som
Räkning öfver RiksgäldsContoireis Gäld ifrån 1777 års slut till den 24 April 1789.
Länet N:o
1779
Äng.
Sept.
Oct.
1780
Junii
178 2
Mars
1782
1783
Nov.
Dee.
1785
1786
1787
1788
I.
a.
5.
4.
5*
6-
7-
8.
9-
10.
Skuld vid 1778 iirs början.
Så kallade äldre Geniiesiska - - , _
Al Hoope & Comp. i Amsterdam den r Dec. 1767 -
Senare sa kallade Geniiesika ______
Af Hörnecca’&: Hoope i Amsterdam _
dito dito den 1 Mars 1770 _
Det så kallade Bargimska i Amsterdam d 'n 1 Mars 1770
Af Hoope & Comp. samt Fizeaux Grand & C. i dito d. 1 Nov. 1
— Jan 8c Carl Hasselgren i dito d. 19 Febr,, 15 Maji celi j5 Nov. 1776
Breutani Cimaroli i Genua den t Augusti 1777
— Tilltänkta Lånet af. Grewe 8c Comp. i Hamburg _
/75-
Summa —
Upptagne La
I
i5
1
i4
ir.
1».
13
14
Af Jan &,;Carl Hasselgréen i Amsterdam -  — Hoope 8c Comp. samt Fizeaux Grand 8c Comp. i dito —
Cousin Brentani Cimaroli i Genua ______
Hoope & Comp. samt Fizeaux Grand & Comp. i Amsterdam
j5. dito dito ______
i3. Tillökning derå _________
16. — Jean Martin Smets Folka i Antwerpen -
17. — Hoope 8c Comp. samt Fizeaux Grand 8c Comp. i Amsterdam
18. — dito dito _____
ig, — dito _ dito _____
20. — Jean Martin Smets Enkaj Antwerpen -
21
22
23. — Hoope 8c Comp, samt Herr Fizeaux & Comp. i Amsterdam
24.— Jan 8c Carl Hasselgren i Amsterdam _____
Capital
Svenskt jBanco.j
387,600
-1
1778
220,833
16
—
587,000
—
—
36r,m
5
4
4.)r,588
42
8
461,388
42
8
1779
1700
1 ,o83,535
16
i,o85,355
16
—
4.61,076
726,562
18
34
8
1781
178*
0,654,027
37
4
17Ö3
576,000
1784
1786
1786
1787
2Öi,25o
447,656
12
1788
458,535
16
—
1789
429,687
24
_
103,00.1
12
—
756,555
26
8
566,666
32
791,666
32
671,876
361. Ui
5
4
56i.nr
5
4
361,111
55o,ooo
5
4
—
36->,5oo
12,410,867
Te
—
i
Betalte Lån:
N;o 1. Betaldt genom ett sednare Lån _______
2. — — StatsSecreteraren Joli. Liljencrantz
10. Icke kommit till verkställighet _______
Summa
N:o 5. Betalt genom N:o i3 __ _______
4. dito dito N:o 11 _
5 dito dito N:o 12 - _ _ _____
Af N:o 6 belalt genom StatsSecreteraren Liljencrantz -  dito Resten genom N:o i5
Af N:o 7 betalt - __________
dito dito ___________
dito dito ____ _______
N:o 9. dito ___________
7. dito ____ _______
9. dito - ___ __e____
___ 11. dito ___________
8. dito -
9. dito ___________
l5. dito ___________
Skuld den e4 April 1789, å Lånet N:o 7 —
Lånet N:o 7
357,010: 26,
lof
8
— 989.680: 16,
9
90,320: 26,
9-
11
—. 191,666: 32,
—
1*2
— 281.200: —
1
i3
— 620,376: 21,
3-
i4
— 458-333: 16,
16
— 429,087: s4,
—
16
— 760,666, 26,
8.
17
— 566,666; 02,
—
18
_ 791,666: 52,
»9
671,876; —
—
30
_ 361,111: 5,
4.
21
4.
32
— 361,11 i: 7,
4.
2 .3
— 55o.ooo: —
u4
362,600: —
Suiimia —
Capital
Svenskt Banco
387,500
270,833
726,562
1,004
387,600
061,111
451,388
45-138
4o6,25o
6.58g
4,645
376,760!—
118.749
3;,8>33
111,00'
183,353
93,760
IIO,
5o,o
7,979,827
12,410,867
Stockholm af RiksgäldsContoireis BokslutsCoutoir den i5;de April 1823,
F, Torgstebt.
Vi
r ■ •-"■.* * ... - .■> . •" v. . - < • ' _ > ' - . v *
-- '■ -A- ' ' . " ^
; ■
‘ ’ ' ^ ?' ,r -
'
■ * ■ • • — ... ✓ ' '
• ' ' -•< ■ - • < ' ■ ./ > ' ' '
r
-
: • ' * . ;
' ■ ' ' ‘ * , * , - ' ,
,
• w
-
V ~ -
' T
.
■ '
' •
A
v - . .... ■ ^- v • .. :. . . ' <
- ■- ;■>. ■ V-  -> '■ ■ ' '■ v. ■
-
• . .
■ ■
- . •
t
'
n
, • ; - - - . f
"
-r V'%
■ . : ; ‘ - : - ' :
- - . v ' - - /, | ;
' -■ - - ■■■ - - - - V
i ' ‘
,
'
.
,v *■ ;
■
• -. t
; ;• ' v
■
’ • -  ■
; ' . . i'
: ■ '*r ■
• "
* ■
%
V
- ■
' ■ ^ . •=
'
'
- v- • l
, : v:. - - .
-
V';V • " ■ r-ji -. .
.
-
Den i4 Julii.
285
det ifrågavarande, röstar jag för bifall derå,
roen om det lyckas de ömsesidiga öfverdrifterne
att förhindra ett sådant antagande anser
jag dock icke saken för alltid förlorad. Man
torde nästa Riksdag finna nödigt att gilla idéen
och man torde då göra Utskotten mera rättvisa
än de nu fått erfara.
Jag anhåller om Ridderskapets och Adelns
öfverseende för det jag så länge upptagit dess
tid; roen sakens vigt och min ön«kan> att något
nyttigt må denna Riksdag tillvägabringas
har ej tillåtit mig att stillatigande afbida Ridderskapets
och Adeina Beslut i ämnet.
(Se Bifogade Tabell),
N:o 3*
Herr Dalman, Lars Johan:
Innan Myntregleriogen, detta vigtigaste af
alla Riksdagsärender, definitift afgöres, kin jag
ej afhålla mig, att ännu en gång, ehuru troligen
förgäfves, erinra om några för mig oemotsägliga
reflexioner.
uo Allmänt och enskildt förtroende är af
lika hufvudsaklig väsendtlighet för allmänna
välmågan, genom befordrandet af en liflig rörelse,
som vinden för det bäst utrustade Skepp.
Detta förtroende kan endast skapas, genom
att de i Banken deponerade myntbara Metal
-
Dea 14 Julii.
ler göras i nya Sedlar rörliga, som skulle äga
fullt Silfvervärde. Men resten af utelöpande
representativer, utgörande omkring 15 millioner,
finge qvarstanna i rörelsen i egenskap af
Skuldbevis med säkerhet af de Barfiken lämnade
Hypotheker och Nationens garantier,
samt genom det föreslagne årliga SUfveruppköpet
i så måtto småningom försvinna, som de
å det insätta Silfret af Banken tagne depositionsbevis
skulle berättiga till förstörande af en
lika valeur CreditSedlar.
2:0. Alla meningar synas öfverensstämma,
att en successive förbättring afRepresentativernes
förhållande till reda Fonden nu
mera är skadlig och orättvis. Hvad kan då
vinnas genom ett uppskof uti det beslut, att
Banken gör rätt för sig med 40 för ioo;det
så långt den kan? Det skaii ju ändå nödvändigt
en gång gå dertill, eller är det väl möjligt,
att man vill plundra Penningeägaren ännu
mer genom att blott fixera Sedlens maximi-värde,
men ej gränsen för dess fallande?
Vill
man betaga Handel och Näringar all
utväg, att erhålla stående penningelån? Är det
så man kan retablera Crediten? eller kan denna
Credit existera i ett land, der Lagstiftningen
bemyndigar den låntagande återlemna ett
ringare värde än det han emottagit, då ziffertalet
och ej det Silfverbelopp, hvarpå Myntrepresentativen
lyda, får vara grunden för en
försträckriings årliga återgäldande? Är det att
Den i4 Julii.
287
förmoda, att stående lån i detta Land skall P5
drägliga vilkor erhållas?
3:0. Har man uppgifvit eller kan man
uppgifva något rimligt skäl, hvarföre Nationalförmögenhetens
bevis skall ännu vidare identifieras
med Statens 6kuldbevis och desse
två slags contrastergnde papper dela samma
öde?
4:0. Kan någon vara enfaldig nog, att
låta narra 6ig af det bedrägliga project, att
öka villervallan,1 med räntebärande Statsobligationer,
förfallna vid uppvisandet? Behöfs mer
än sunda förnuftet för att finna huru de voro
onödiga om RiksgäldsContoiret hade verkliga
medel att disponera , att de således utan ny
amortissementsfond blifva en ny bréche på
Bankens Credit $ efter Banken ansvarar för alla
RiksgäldsSedlars inlösen, eller ock skola desse
obligationer, då RiksgäldsContoiret ej kan
dem vid uppvisandet honorera, falla till hvad
FilialDisconternes föllo och värka samma elände.
Besparas icke räntan , om Banken genast
börjar sin föreslagne utredning och den qvarstående
Riksskulden af circa 15 millioner Banko
ökas med de millioner som oundvikeligen
tarfvas. Det vore åtminstone handla gerad*
Men då jag ej tror att Landtbruket bör skuld-;
sättas synes mig FastighetsLånefonden borde
först i stället användas.
I allmänhet tycker jag mer om direct öppen
bevillning till hvad omöjligen undvikas
288
Den i4 Juli-i,
kan, efter man då oförvilladt vet sin stallning.
För det hemliga gift, det aqua tofana, som ligger
i all beskattning genom rörelsemedlets
vacklande värde i ett fictivt rörelsecapiial, skall
jag ej tröttna att varna, och upphör aldrig att
hata denna beskattningsmethode af allt mitt
hjerta.
5:0. Utskotten hafva ej bevärdigat någon
uppmärksamhet till mitt Förslag om Bankens
återförande till sin primitiva function, likväl
med uppskof af Silfrets utvexling tills vidare.
Jag skulle högeligen önska blifva undervisad
om de, sanna oöfvervinnelige svårigheter, som
dervid skulle möta.
Då denna mesure är i,mitt begrepp grunda
valen för ordning, reda , allmänt och enskilt
förtroende, fosterlandskänsla, industri med ett
ord det hvarpå hela Nationalvälmågan fotar
sig, vill jag ej följa Utskotten i Betänkandets
detailler, viss inom mig, att hela Systemet är
falskt och bygdt på grundsatser, hvilka erfarenheten
hittills har jäfvat, och att snart eller
sent man måste komma till det naturliga enkla,
orubbliga , att rör elfemedlens ändamålsenliga
nytta ej hvilar på phrafer, ej eller på ombytlige
Jkördar och fäljbara producter, utan blott på Metallvaluta
i hvalfvén.
N;o 4.
Den 14 Julii,
»89
Nio 4.
Herr Silfverberg, Magnus Diedric:
I anledning af Höglofl. Stats- och BancoUtskottens
Betänkande angående Financeregleringen,
anhåller jag vördsamt att i korrthet
få yttra mig.
Allmänna tänkesättet synes vara tämeligen
stadgadt i öfvertygelsen om nödvändigheten af
en myntbestämning eller realisation , men om
densamma icke skall vara beräknad blott för
det närvarande ögonblicket, då den verkställes,
synes man äfven böra vara betänkt på de garantier
man kan äga för framtiden för det bestämde
myntvärdets orubbliga bestånd, och i detta afseende
uppfyller det betänkande, den af Kongl.
Maj:t i nåder tillförordade Comité afgifvit mera
den billiga förväntan man derpå synes kunnat
äga , än det nu under öfverläggning varande
utlåtande af Höglofl. Stats- och BancoUtskotten.
Jag tror att Höglofl. Financeberedningen
på ganska goda skäl afstyrkt en realisation,
som skulle grunda sig på Rikets skuldsättande
genom utländskt lån; men deremot synes
mig de betänkligheter vara af mindre vigt,
som anföras emot det förslaget, att enskilte
personer skulle inbjudas att deltaga i Banken
och derstädes insätta reda penningar, hvarefter
Bil. till Ridd. 0, Ad, Pr. VI. Band. 19
Den i4 Julii.
Bankens styrelse skulle öfverlemnas gemensamt
åt Rikets Ständers Fullmägtige och de enskilte
delägarnes ombud. Utan att våga ingå i
någon tolkning af 72 §. RegeringsFormen, skul.
le jag tro den mera afse, verkställande magr
tens icke deltagande i Bankens styrelse och
Förvaltning, än något hinder för Rikets Ständer
från en förändrad organisation af densamma
, hvars ändamål skulle blifva att genom
helgden af ett afslutadt Contract med private
Actieägare och förbindelsen att detsamma uppfylla,
bereda en garantie emot Bankens framtida
anlitande af Rikets Ständer vid påkommande
behof, och hvarförutan en realisation
blott blir en temporair åtgärd i likhet med de
föregående, och saknande yttersta vilkoret för
Bankens fortfarande Credit, som bsror på säkerheten
af ett orubbeligt myntvärde.
Sedan de af FinanceComitén uppgifoe Förslag
af Höglofl. Financeberedningen ej befunnits
antaglige, återstod naturligtvis inga andra
åtgärder att föreslå , än inköp af myntbara
metaller af Guld och Silfver för en del af
Bankens årliga räntor till förstärkande af dess
xeela Fond, samt Sedelstockens bestämmande
vid en viss summa, hvilka jag äfven tror såsom
motverkande det representativa myntets
ytterligare försämring till nästa Riksdag vara
ganska ändamålsenliga, i synnerhet om någon
anstalt vidtoges, icke att styra VäxelCoursen,'
hvilket erfarenheten visat äfven med stora uppoffringar
vara omöjeligt, men att genom uppköp
af Växlar vid öfverflödig tillgång och å
-
Den i4 juli i.
terförsäljning af de samma vid brist, förekomma
de för Handel och Näringar så högst skadlige
betydligajfluctuationcr sf densamma. Möjligheten
häraf bevises af de obetydliga variationer
Coursen undergått, under loppet afförledit
och detta år, hvilket kan tillskrifvas de
af tillförordnade StatsSecreteraren för Handelsoch
Financeärenderne gjorde trasseringar.
Om man äfven skulle antaga att Banken
utan säkerhet för myntvärdets orubbeliga be#
stånd i framtiden, bunde få den Credit, att en
realisation med fidelars Silfverfond beräknad
efter t. ex. 128 sk. Cours, af utelöpande Sedelstocken
30 millioner blir möjelig, hvilket
jag dock ej vågar hoppas, så erfordras dertill
7|:dels millioner i Silfver, således 2|;dels millioner
utöfver Bankens nu varande redbara
fond; om vidare antages att till uppköp häraf
årligen anslås en summa af 416,666 R:dr Banco*
Sedlar,så åtgår dertill omkring 17 år, innan nå4
gon Realisation kan komma i fråga, af hvilka
skäl, man , enligt hvad jag förut haft äran
yttra, mera synes böra anse de sf Höglofl.
FinanceBeredningen uppgifne Förslag, såsom
motverkande en ytterligare Sedelmyntets för-i
sämring, än som förberedande åtgärder till en
framdeles realisation, enär det synes vara aldeles
omöjligt, att kunna förutse eller ens ani,
hvilka grundsatser eller beslut Rikets Högloflj
Ständer i Financielt afseende torde gilla eller
fatta vid de Riksmöten, som under nämnde lång.;
re tiderymd komma att äga rum. Utur denna
synpunkt betragtadt, kan jag icke ellef
592
H>tit l4 Julii.
medgifva rigtigheten af 128 sk. Cours såsom
grund för inköpet af Silfver, ty om man vill
ändamålet, måste man vilja medleD. Det synes
således vara tillräckligt om den föreskriften
meddelades Rikets Ständers BancoFullmägtige,
att till båsta möjeliga pris och Cours verkställa
inköpen, och då dervid iagttoges att inköpen
skedde den tid af året, då exporten ärjsom
lifligast och VäxelCoursen lägst, hvarefter Silf—
vervärdet alltid bestämmes, synes alla vidare
föreskrifter i detta afseende vara öfverflödige.
Dessutom synes mig den föreslagne bestämningen
af 128 sk. 6å väl för Silfverinköpen, som
ock till grund för den i en aflägsen framtid
möjeligen blifvande Realisationen, enligt första
Alternativet af 4:de Hufvudpunkten af Betänkandet
, innefatta både en orättvisa emot
BancoSedels innehafvarne emedan den betydligt
öfverstiger det nu varande värdet efter
Cours, och af samma skäl en verkelig myntförsämring,
ty om den antages, 6kall den ofelbart
leda derhän att VäxelCoursens minimum
blir 128 sk. enligt det värde en Riksdaler i
Silfver genom Rikets Ständers beslut erhållit,
och att en lägre Cours endast genom ett för
Riket fördelagtigt Handelsförhållande skall kunna
uppkomma, som ehuru icke omöjligt, åtminstone
icke är troligt. Utaf anförde skäl
anhåller jag om återremiss af Betänkandet samt
att desse mine anmärkningar få densamma åtfölja.
-
Den l4 Julii.
295
N:o 5.
Herr Brimcrona, Gujlaj Adolph;
Medlem af de sammansatte Stats- och
BancoUtskotten har jag deltagit i omröstningarne
och besluten rörande den Financeplan,
hvilken Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande
blifvit understäld, hvarvid jag i vissa frågor
tillhört minoriteten af de röstande. Genom
ämnets föredragande, icke ostyckadt i hela
dess omfattning utan punktevis, och genom
min bristande uppmärksamhet, att sedan bifall
till en föregående punkt blifvit lemnadt, förändring
i en sednare icke kunde åstadkommas,
har i några fall händt, att utan rubbning i det
hela af det System som blifvit uppstäldt eller
af redan fattade beslut, jag inom Utskotten
icke vidare ansett mig kunna anföra hvad jag
önskat. Af denna anledning har jag trott mig
böra spara mina anmärkningar till dess jag fått
tillfälle yttra dem med öfversigt af allt hvad
dermed står i sammanhang, biträdd af det ljus
discusionerne inom Utskotten under utvecklingen
af planen mig lemnat, hvarunder min öfvertygelse
äfven närmare hunnit stadga sig.
Detta tillfälle har vid Betänkandets föredragning
inför Ridderskapet och Adeln yppat sig
och för att ej åter anse mig bunden, skyndar
jag mig, att utan att inskränka mig till någon
viss punkt, utlåta mig öfver allt hvad med
det ämne jag går att framställa äger gemenskap.
Deni l4 Julii.
Utskotten hafva antagit 2:ne äfven af mig
på det högsta giilade principer: den ena att
Banken med hänsigt å nyttan och möjligheten
af en blifvande realisation, så mycket ske kan
bör consolidera sig: den andra , att till förekommande
af de menliga följder både i sjelfva
verket och opinionen, som inblandning af StatsVerkets
angelägenheter med Bankens , måste
hafva på den sistnämndes och dess Myntrepresentativers
Credit, desse Verks hittills ägde lörhållanden
till hvarandra borde så vidt möjligt
vore upphöra. De föreslagne RiksgäldsContorets
3 procents Obligationer att inlösas af Banken,
StatsVerkets fortsatta räntefria betalningsskyldighet
till denna Bank , och åter Bankens
skyldighet att betacka utgifter till företag egenteligen
tillhörande Staten och främmande
lör Bankens functioner och behof, leda likväl
hvarken till den åsyftade consolideringen eller
till upplösning af de anmärkte skadliga förhållanden
emellan*Statsverk och Bank; och om in
de föreslagne relationerne dem emellan icke
befinnas så obestämde och oinskränkte, sora
vid förre anslag ägt rum, blir dock opinionen
icke gynnande för Bankens Credit, så länge
man vet att hon icke kan honorera egna förbindelser
, under det hon bispringer Staten.
Nödvändigheten af denna omgång och det in*
vecklade förhållandet, att emottaga af Statsverket
och åter utbetala åt det samma torde vara
grundad på mindre tvingande skäl och antaglige
beräkningar, hvilka böra vika för det
verkliga och i utförandet påtagligt riktiga; varande
den minskning i bsvillningen derigenom
Dan i4 Julii,
tillika blifvit åsyftad i det hela skenbar, hviU
ket jag nedanföre tror mig kunna ådagalägga.
Deremot vore efter min tanka mera ändamålsenligt
att, till sådana oundviklige företag,
sorn nu mera fortsättningen af Göthaoch
HjelmarcCanaler, samt Strömreosningarne
under instundande 5 år anses vara, och der
återbetalning ej äger rum, upptaga lån emot
Statsobligationer på tid, med 5 procents ränta
och årlig amortering. Enligt uppgjord
calcul skulle till dessa utgifter successivt under
5 år åtgå 2,780,000 R:dr. Om Banken i
stället alt å ena sidan af Statsverket emottaga
Capitalafbetalningar å dess Lån, för att tili
silfver, såsom föreslagit är, dem förvandla, och
å den andra, använda andre inkomster till bestridande
af utgifter för det allmänna, främmande
för dess bestämmelse samt icke förenlige
med dess närvarande behof och den realisation,
som åsyftss, om Banken, säger jag, i
stället skulle uppoffra sin vid detta års slut
återstående fordran hos Statsverket i Capital
R;dr 5,233,026 emot förbindelse å Statens sida,
att genom RiksgäldsContoiret utgifva förenämnde
5 procents obligationer och dem amortera
med 100,000 R:dr årligen, så skulle det
således upptagne allmänna lånet vara betalt pä
27 år med 4,216,500 R;dr, och corn ett öfverskott
derigenom uppkom af R:dr 1,016,536 kunde
denna summa tillhandahållas och användas, i
händelse utgifterne öfvargingo kostnadsförslagen
för återstoden af Canalerne eller ock till
dylike behof i framtiden. Jag har bifogat eq
296
Den i4 Julii.
Calcul, hvilken icke torde behöfva uppläsas,1
öfver progession och minskningen af räntan,
samt beloppet af både capital och ränta på
dessa 27 år. Afbetalningen af den sammanalagne
summan eller R;dr 4,216,500 på af Utskotten
föreslagit sätt med 150,000 R;dr årligen,
skulle åter upptaga 28 år, utgörande således
skillnaden «f betalningstiden endast ett
år, och någon förökning i bevillningen genom
den åtgärd jag föreslagit, komme således
ej i fråga. Banken oberoende och öfverlemnad
orubbad åt sin egen verksamhet, skulle
deremot använda sin behållning 600,000 R:dr
att så fördelaktigt möjligheten medgåfve, efter
omständigheternes föranledande till större
eller mindre belopp, dock ej under ett minimum
af t. ex. 450,000 R;dr årligen, inköpa
Silfver till förstärkande af dess Fond; och sora
åtskillig» lån af Trollhätte CanalDirection,
Städer, och Kyrkor blifvit begärde till ett
belopp af något öfver 600,000 R:dr, så i händelse
desse skulle beviljas, kunde de af öfver,
skott successivt utgått till dess de blifvit fyllde,
hvartill äfven i händelse af behof förskottsvis
FastighetsLåneFonden kunde begagnas,
på det nya Statsobligationer för sådana
lån icke måtte behöfva utfärdas; ty det är
blott utbetalningar, som icke äro räntebärande
och 60m aldrig återgäldas, hvarifrån jag i Bankens
närvarande tillstånd skulle önska densamma
vara befriad. Sedan en gång Banken
consoliderat sig i den nion, att f,ilfvsrutyexling
kan medgifvas och fortgå, må Banken, efter
afsättning af en viss del af sina inkomster till
Den l4 Jul ii.
297
ytterligare inköp af silfver, i fall uttömning
skulle påfordra ett sådant inköp, öfverlåta det
öfriga antingen till verkställande af stora ali*
mänt nyttiga företag eller, till nedsättande af
bevillningen, att användas för de vanlige Statsbehofven.
Uppoffringen för Banken af en fordran
hos Statsverket, som rätt betraktad, ej
kommer densamma till godoj och förökningen
af ränta å obligationerne med 2 procent, hvilken
å ett hvarje år genom amorteringen förminskadt
LåneCapital äfven med hvarje år
blefve mindre betydlig, uppväges i allt fall
fullkomligen af de derigenom vundne 2:ne stora
ändamål, en påskyndad Realisation genom
Bankens hastigare consolidering och Statsverkets
fullkomliga skiljande från all inblandning
med Bankens operationer.
Jag föredrager Statsobligationer på lid
med 5 procents ränta de föreslagne 3 procents
obligationerne. De förra afhjelpa i någon
mon den öfverklagade penningeförlägenheten,
men blifva dock ej löpande, såsom obligationer,
betalningsbare a vista, och för-*
dra ej såsom desse en fortsatt ålitning i Banken
och en sammanblandning af detta verk
och RiksgäldsContoiret, hvarutom de anviste
tillgångarne möjeligen icke förslå, 3 procents
obligationerne kunna ej betraktas annorledes
än såsom ett mynt surrogat utöfver den sum-j
ma af 30 Millioner Utskotten ansett tillräcklig
för rörelsen, och i denna egenskap har man
äfven tagit i beräkning f. d. FilialDiscontverkens
dylika obligationer, såsom utgörande en
2g8
Den i4 Julii,
integrerande del af dåvarande RörelseCapital.
Då Banken i allt fall skall vara beredd att
vid påfordran inlösa desse 3 procents obligationer
vore det bättre att assignationer på
Banken till fyllande af behofvet enkelt utgåfvos,
hvarigenom åtminstone ränta bespardes.
Om likväl den egenteliga Sedelmassan
såsom föreslagit blifvit, förökas utöfver dess
närvarande belopp, om dess utspridning befordras
genom forsatte fastighetslån och BancoDiscontens
utgreningar, om nya rörelsemedel
uppkomma genom private associerades Disconträttighet
och en utvidgad assignationsrätt för
enskilte, samt om i allmänhet penningens omlopp
befordras genom ett bättre ordnadt executions-
och hypotheksväsende, samt allmänna
och enskilta Creditens förbättrande, så torde
vara rådiigast att lika litet genom löpande
3 procents obligationer som Assignationer, än
ytterligare öka penningesurrogaterne, hvarigenom
man åter torde blottställas lör de olägenheter,
som efter uppoffringar och enskiltes
olyckor nu mera i det mästa synas öfver-:
vundne. Jag skall alltid bestrida en förbättring
af Representativa myntet genom indragning;
men lika mycket anser jag till sina följder
vådligt ehuru för ögonblicket lockande,
ett för hastigt uppsvält och alltför mycket ut~
vidgadt RörelseCapital i papper.
De af mig föreslagne 5 procents obligationer
hafva ock den med rättvisa förenad eegen;
skap, att sorn de allmänna arbeten genom dem
tillvägabringas medföra nytta åt •fterkoaunande,
Den l4 Julii.
399
tyngden af kostnaderne äfven utsträckes till
framtiden utan att fördelt på en mängd af år
blifva särdeles tryckande. Förminskning af en
årlig utgift till Banken ifrån 500,000 R:dr till
emellan 100,000 och 200,000 R:dr blir i allt
fall en betydlig lättnad för Nationen, hvilken
på sätt jag visat, lika mycket äger rum vid
den förenklade iliqvidationsmethod jag föreslagit,
som vid den Utskotten ifrågasatt. Begärligheten
af desse obligationer sätter jag ej
ens i fråga. Garantien är tillräckelig för att
gifva dem förtroende och RiksgäldsContoirets
förre obligationer lemna rum till en i detta
afseende tryggande erfarenhet. Oanvände Capitaler
skola troligen egentligen användas till
erhållande af sådane obligationer, och sorn
upplåningen skulleske under loppet af 5 år torde
densamma ej böra föranleda till många uppsägningar
hos enskilte, helst om det stadgades,
att innnehafvare af de undet tiden utlottade
obligationer 6kulle hafva förmonsrätt till omsättning.
Hvad särskillt angar Bankens uppköp af
silfver, så tror jag Bancoadmioistrationen borde
erhålla uppdrag, att efter för tiden efter sanno |
likt mest gynnande conjuncturer uppköpa silfver
antingen genom vexlar eller helst genom
direct utbyte mot Sedlar, utan att bindas vid
något visst maximipris, hvarom allt BancoUtskottet
torde utfärda en närmare instruction.
Då silfver blir en vara, som med säkerhet
kan vinna afsättning, tror jag att silfver jemväl
skall linnas att tillgå; och ehuru jag med
-
5oo
Den i4 Julii,
gifver att dess införskrifning eller införande
icke kan ske annorledes än genom direct eller
indirect utbyte mot Svenska exportartiklar,
hoppas jag dock att Coursen icke derigenom
borde märkeligen höjas, dels emedan summan
icke är i den grad betydlig; att den i mindre
delar efter händ använd , hastigt skulle verka
på Coursen, dels emedan genom säkerheten, att
få afnämare af silfret till ett pris som ej mycket
kan omvexla, en större och hastigare förnyad
export bör uppmuntras, än då andre
varor tagas i retour hvilkas pris äro vacklande
och hvilkas afyttrande leder till en långsammare
omsättning af det till export nödige
RörelseCapitalet; och om en mindre qvantitet
utländske Fabrikater derigenom skulle införas
eller desamma i någon mon blifva dyrare,
skall inhemska näringsfliten blott deraf ytterligare
sporras*
I händelse Utskottens utlåtanden och Förslag,
så vidt de angå de af mig vidrörde
punkter, blifva återremitterade anhåller jag
att detta mitt yttrande måtte återremissen åtfölja.
(Se vidfogade Tabell.)
tJ;o 6.
S ’’
Friherre Lagerbjelke, Grtjlaf:
v
Efter långa och mödosamma öfverlägga
(Tillhör /Hild. och Ad. Bilagor VI Band, päg 3009
Calcul.
Upplånings -  terminer.
1824 Jan
1825 __
182&
1827
1828
1829
1830
1 83 1
1832
iS33
1834
1835
1836
1837
»838
»839
»84°
1841
1842
1843
1844
1845
1846
1847
1848
»849
»850
LåiieCapital.
Albetalnings-
lermin.
Amor-
terings-
fond.
Ränta,
t
Summa.
Uppäånas 620,020
i
,,,
Rest.
520,000
1825
Jan.
1 00,000 31,000
i 3 1,000
Uppl.
620,000
1,140,000
Rest. 1,040,000
1826
_
100,000
57.000
157,000
Uppl.
540,000
1,580,000
Rest. 1.480,000
1 827
100,000
79 000
179,000
Uppl.
490,000
1 397o,oco
Rest. 1
0
0
0
0
r>-
oc
'r<
1 828
—
100,000
98,500
198*500
Uppl.
370,000
2,240,000
2,140,000
1829
—
100,000
1 1 2 OOO
2 12,000
, -
2,040,000
‘830
—-
100,000] 107,000
207,000
.
— 1,940,000
1831
! 00,000
101,000
202,000
1,*40,000
1832
■—
100,000
97,000
197,000
1,740,000
1833
—
1 00,000
92 000
192,000
1,640,000
'834
—
100,000
87,000
I87»ooo
.
.— 1,540,000
1835
—
100,C00
<8 2 000
»82*000
— 1,440,000
1836
■—-
i 00,000
7 7>ooo
1 77,000
-
— 1,340,000
'837
—
100 ooo
72.000
172,000
1,2 40)000
1838
—
100,000
67 000
167.000
1,140,000
1 8 j9
—
1 OOjCOO
62,000
162,000
, - .
1,040,000
184°
—
| 00,000
57,000
157,000
940,000
1 8 4 1
—
100,000
52,000
152,000
840,000
1842
—
100,000
47,000
147,000
7 40,000
'843
—
1 00,000
4 2,000
1 42,000
640,000
184*
—
ioO,oco
37.000
137,000
540,000
1 840
—
1 00,0 00
32,000
1 32,000
4 40,0 "O
1846
-—
100,000
27,000
1 27 000
-
34°,oco
CC
—.
100.000
2 2;000
12 2,000
— 240,000
1848
—
1 00,000
I 7 ,000
1 1 7,000
— 140,000
1849
—
100,000
1 2,000
J I 2,000
— 40,000
185°
—■
I 00,1 00
7,000
107,000
185'
—
40 003
2,000
102,000
Qnmma P . r i i ts. \ r\ r\C\ f\
1 k<76 r^nn
/i.oifi snn
Den i4 Julii,
301
ningar mera försvårade genom allas trånande
väntan och mångas växande oro, hafva de
förenade Stats- och BancoUtskotten till Plena
öfverlemnal det vigtigaste af denna Riksdags
arbeten, det mest magtpåliggande törhända,
som vid något af våra Riksmöten kan komma
i fråga. Tider hafva gifvits, då personliga
behofvet af skydd och säkerhet, samt nödvändigheten
att försvara de i detta hänseende
förvärfvade rättigheter, utgjorde förnämsta
syftemålet för Menniskan i samhällstillstånd;
Men uti de nya förhållanden af lagar, seder,
och civilisation sorn numera allmänt äga rum.
lärer vara otvifvelagt, att tigande rättens helgd
blifvit Samhällslifvets första vilkor, och snart
sagt det kraftigaste skyddsmedlet för alla andra
medborgerliga fri- och rättigheter.
Sakkunnigare män (och sådane finnas många)
må döma om Financeregleringsplanen i sin
helhet, i alla sina delar, samt i dessas inbördes
sammanhang. Jag kan det icke; och ägde
jag än dertill något mått af förmåga, skulle
jag likväl icke inlåta mig i denna utförligare
granskning, öfvertygad som jag är att
deruti vara eller blifva förekommen , och angelägen
att så vidt på mig beror, tiden icke
må genom återupprepanden förspillas. Några
här och der uppsökta anledningar till anmärkning,
är det enda jag ämnar tillåta mig, och
jag har dertill valt de föremål, sorn i allt fall
6ynts mig förutsätta den största skiljagtighet i
opinionen.
502
Den 14 Julii,
Utskotten afstyrka Realisationen. De grun;
der på hvilka denna mening hvilar , äro omständeligen
utvecklade; de stå öfver allt att upptäcka,
de utgöra så till sägande, Betänkandets
quintessens och arbetet skulle med en kortare
benämning kunna kallas Stats- och BancoUtskottens
Betänkande emot Realifationen. Intet
klander kan med rättvisa drabba denna syftning,
betragtad i sin första grund, som är deras
upprigtiga öfvertygelse , hvilka densamma
uppfattat. Jag högaktar hvarje sätt att dömma
, som öfvertygelsens innerlighet tilldanat<
Men för min del hade jag af allt hjerta önskat
möjeligheten af Myntvärdets bestämmande: jag
hade trodt och tror ännu grundorsaken till det
öfverklagade onda ligga uti Värdemätarens
vacklande och merendels fallande egna värde;
jag hade trodt och tror ännu, att den stora
Samhällsprincipen, äganderättens betryggande,
ju förr dess heldre kräfver denna åtgärd, som
af ingen annan fullkomligen kan ersättas; men
jag seglar icke emot strömmen, jag kämpar
icke emot omöjligheten. Denna omöjlighet ,
må hända blott ögonblickets, skulle jag likväl
vilja härleda , icke så egenteligen ifrån de af
Utskotten uppgifna skäl, dem jag för öfrigt
lemnar i deras värde , utan ifrån den så val
inom som utom Riksens Ständer emot Realisationen
uppstigna Opinion , så framt denna
verkeligen kan anses vara den allmänna. Realisationens
framgång bör nödvändigt vara ett
verk af förtroende, ej blott hos några , utan
hos den öfvervägande mängden; detta verk
skulle gradvis försvåras med af det ökade an*
Den 14 Julii,
5o3
tal roster som deremot låter höra sig: den blefve
overkställbar vid en allt för stark sinnenas
delning, vid en alltför stor skiljaktighet af tankar.
Detta oaktadt skulle jag alltid med oro
och afsaknad nödgas afstå ifrån det hopp,
hvars till intet görande Betänkandets första
hufvudpunkt åsyftar.
Dernäst förekomma under N;ris 2 och 3
tvenne andra punkter af nära förvandtskap
med hvarandra, den ena rörande ett visst anJlcig
af Batikens behållna vinft för att inköpa Gilld
och Silfver, den andra angående tillåtelfe för
hvar och en, att emot myntbara Metaller i Banken
tillväxla fig Sedlar. Den senare af dessa båda
punkter torde anses förtjena ett närmare eftersinnande;
den förra synes mig af egenskap att
göra gagn eller skada, allt efter vilkoren för
verkställigheteo. Det blifver således för mig
oundvikeligt att, ehuru för tidigt, vidröra de
änau oupplästa utlåtanderna Litt. A. och B.
Då man be*lutar att icke genast realisera, förutsätter
jag, att man upprigtigt önskar inträda
uti ett väntnings- och beredelsetillstånd, äm<
nadt att så vidt ske kan, påskynda det resultat
sorn man ännu anser vara återhållit af en
temporär omöjlighet, och endast af den. De
två punkterna, helst den förra, kunna i sig
sjelfva anses såsom hörande till ett sådant väntnings-
och beredelsetillstånd. Men hvarföre
då bestämdt utsätta ett värde af 128 sk- BaDco
för SilfverRiksdalem? Om detta anses vara ett
medelvärde, är det visserligen något högt emot
ögonblickets förhållanden helst då man
3°4
Den 14 Jalii.
besinnar att Coursen nu är i fallande, icke genom
konstlade åtgärder, utan ganska naturligen,
genona den starka skeppningen. Skillnaden emellan
värdet af Hamburger Banco Växeln och
det förmodade Silfvervärdet, föranleder icke
heller fullkomligen till det föreslagna Maxitnipriset.
Första effekten kunde blifva både Coursens
och Silfvervärdets uppjagande på en gång
ända till detta åsätta Maximipris; deraf må
hända mångas öfvertygelse, att tendensen af
hela anstalten är mindre ett Status qvo, än en
verkelig myntförsämring; deraf åter oro och
fruktan hos dem, som genom tidshändelserna
redan så mycket förlorat; deraf änteligen disponibla
Capitalers utvandring utur landet. Emot
denna sista förutsättning kunde väl invändas,
att de BancoSedlar för hvilka Vexlar
i sådant ändamål blifvit inköpte, i alla fall
qvarblefvo i Riket, fast uti andra händer; men
då den Vexeltillgång hvarmed våra Utrikes
Handelsbehof skola betäckas, derigenom minskades,
torde i alla fall ett sådant resultat icke
vara att förakta. Dessutom, hvilket betänkligt
aflägsnande ifrån verkelig rättsgrund läge
icke uti detta uppjagade värde? Och den moraliska
åsigten älven åsidosatt, hvad praktisk
nytta kunde väl deraf åstadkommas, då efter
cursens uppsättande till 128 Skillingar silfver
icke mera stöde att erhålla för samma
pris, och det påräknade uppköpet deraf nödvändigt
skulle afstanna? såsom skäl för denna
bestämning af 128 sk. har jag hort anföras,
att deraf uppkommer jämn räkning , äfven i
mynt
-
Den i4 Julii.
myntfraktionerna. Skälet synes mig hvarken
vara af de vigtigaste elier af de mäst bindaöde
; det gäller för öfrigt lika val, i Sall priset
bestämdes till teo sk ; men jag yrkar ingendera,
Det första, eller 128 sk. tror jag vara
obilligt , derföre att det genom sin moraleffekt
på Börsen, gjorde alla redan så lidande
ägare af BancoSedelCspitaler några skilling
fattigare på värdet af hvarje R:dr Hamburger
Banco, samt dessutom, som redan nämndt är,
skulle tyckas antyda en i afseende på myntvärdets
upprätthållande mindre gynsam syftning.
För det andra Maximipriset åter, eller
120 sk., vore, åtminstone i nuvarande förhållanden
, föga eller intet Silfver att få. Min
tanke vore således den, att intet Maximipris
för Siifveruppköp eiler Silfverinvexling åsattes,
utan att Riksens Ständer uppdrogo åt Ban^
kostyrelsen, att dervid taga de åtgärder , som
nied dess öfvertygelse, erfarenhet, samvete, samt
ansvarighet inför sina principaler, ansågeg öfverensstämma.
Deraf sattes Bancostyrelsen i
tillfälle att inställa, återtaga, inskränka eller
utvidga sina operationer efter omständigheternas
föranledande och conjunkturen. Den biefve,
ju mer fria händer den fick, ju mindre beroende
af Speculanters möjeliga sammansättningar.
Hvarje år gifvas gyasammare tillfällen ,
till exempel vid utskeppningens början , lika-a
sorn ofördelagtigare, vid de tidepunkter då im*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI. Band. 20
Den 14 Julii.
porten skall betalas. Vissa år gifyas äfven
af helt och hållit missgynnande egenskap, andra
tvertom: hvarföre icke då medgifva BancoStyrelsen
rättighet, att på ett följande år, om
så nödigt vore öfverflytta en del af de uppköp,
sorn det föregående varit tillämnade?
Vissa föreskrifter uti en Specialinslruction
kunde för öfrigt tjena till säkerhet emot ej troliga,
men möjliga öfverdrifter i tillämpningen.
Jag hyser det hopp, att uti mitt Förslag att
Icke åsätta något maximipris för uppköp och
invexling af Silfver, intet intresse vore förnärmadt,
ingens farhåga väckt, ingen vådelig
inverkan på framtiden åsyftad. Dessa omstäng
digheter äro af stor vigt. Min mening är åtminstone
den , att aldrig någon hufvudsakelig
anstalt i Financeväsendet kan med hopp om
varaktigt bestånd vidtagas, så framt den icke
ar byggd på strang rättvisa och ögonskenlig
oväldighet. För min del kan jag således icke
antaga de tvenne oftanämnde punkterna, helst
den sista, utan uttryckeligt förbehåll af de här
åfvan föreslagna förändringar och tillägg.
Fjerde Hufvudpunkten af Utskottens Betänkande
delar sig i tvenne Alternativer. Af
dessa, om något måste väljas , instämde jag
helst i det andra, det nemligen, att grunden
för Speciemynts utvexling må till framtiden uppJit
jutås.
Bestämmandet af i58 sk. värde för Silf—
verRiksdalern synes mig bär ännu mindre lärn
-
Den i4 Julii.
S07
peligt än i de förut omförmälfe fall. Genom
ett sådant beslut för alla tider, måste farhåga
för anstalternas allmänna tendens till en viss
grad af försämring, ännu mera ökas; och jag
skulla tro Allmenhetens rättskänsla deraf kunna
såras. Någon nytta af en så för tidig bestämning
kan jag icke heller inse} kommande
Ständer skulle i allt fall handla efter förevarande
omständigheter, föga bekymrande sig om
äldre åsigter. Der funnes således ingen verkelig
garanti å ena sidan; der vore å den andra
säker minskning i ögonblickets myntvärde.
Då jag härmed sammanställer ett annat
yttrande af Utskotten , det nämligen , att den
tidepunkt då Bankens tillgångar uti Metall]ft, valuta,
till två tredjedelar fvara emot Sedel/locken, allmän
utvexling aj reelt mynt ina äga rum, så stad-*
gas än mer min öfvertygelse i denna del. Många
Riksdagar skola föregå den utsatta Epoken.
Sedelbeloppet föreslås nu till 30 millioner;
SdfverFonden skulle således hinna uppgå till
värdet af 203 och då jag härvid tager i betraktande
de uppgifna tillgångarna, torde den
önskan icke anses förmäten, att vi helt enkelt
må öfverlåta omsorgen om Silfverutvexli nuvärdets
bestämmande, åt våra Barnabarns lyckliga
efterkommande.
Den i5 Julii f m.
Bilaga
till Pleni-Protocollet för deni 5 Julii,
förmiddagen.
N:o i.
Grefve von Platen, Balzar Bogislans:
Då jag varit af en annan mening, än det
i går genom pluralitet fattade beslut äfven af
det skäl utöfver hvad jag redin andragit eller
skulle kunna andraga, att den Styrelse hvilken
förmodeligen kommer att utföra detta beslut
lämnar oss i okunnighet om sin öfvertygelse
i ämnet; hvilken alltså möjeligen kan vara
stridande med den plan som antages, ett för-,
hållande efter mintanka helt inconstitutionelt:
då ett sådant förhållande hälst i Financefrågor
är högst vådeligt: och sist då jsg anser besluten
för det allmänna af högst menlig och skadlig
påföljd, så får jag, med upprigtigaste önskan,
att denna min åsigt grundad på öfvertygelse
måtte vara misstagen, dock anmäla min
reservation mot det fattade beslutet.
Dtn i5 julii e, m.
5o9
Bilaga
lill PleniProtocollet för den i5 Julii,
eftermiddagen.
N:o i.
Friherre af Nordin, Carl Johan:
Det upplästa Betänkandet Lit. B. innehåller
tvenne ämnen, jag anhåller att endast
öfver det senare må tillåtas mig yttra några
ord.
Inom Utskotten förevar fråga om rättighet
att in och utvexla silfver på sätt min reservation
derom innehåller, men den rådande
tanken ansåg denna åtgärd icke lämpelig, hvarföre
ock densamma pag. 9 finnes afstyrkt,
men då tankarne härom voro inom Utskottet
mycket delade, föranledes jag, att å nyo
väcka denna fråga såsom efter min tanke, det
enda nu mera möjliga medel att försäkra penningeägarne
för ytterligare förluster; äfvensom
lemnande ett tillfälle för den gäldskyldige,
att utan risque försäkra sig för förlust, i händelse
han at Fordringsägaren tvingas att förskrifva
sin skuld i Silfver efter dagens varande
Cours.
Jag har hort framställas emot denna inoch
utvexling *:ne vigtiga inkast, som jag tor
-
Den 15 Jutii c. nu
de få något närmare granska. Mac har trott
genom en sådan tillåtelse många nu placerade
Capitaler skola blifva uppsagde för att i
Banken insättas. Det må tillåtas mig nämna,
att denna fruktan icke bör skjäligen kunna äga
rum, ty om denna rättighet af för många
eller med för etora Capitaler pji en gång begagnas
måste ovilkorligen Coursen uppstegra
och hvar och en sorn under ett sådant
förhållande sig deraf begagnar, derpå förlora.
Det är endast genom en försigtig och långsam
insättning vid sådane förhållanden då
Coursen håller sig under den utsättande inoch
utvexiingens belopp, som den med fördel
kan komma i fråga. För öfrigt hvartill skola
de fcttbekomne Sedlarne användas ? Någon
skrinläggning är icke att befara sedan man
försäkrat sitt Capital. Det har af Utskotten
sjelfve blifvit medgifvit, att bufvudgrunden till
den förevarande pénningeförlägenheten härrör
af Sedelmyntets vacklande värde; men detta
vacklande värde är ju ej detta Capital mera
underkastadt.
Man har vidare fruktat menliga följder
för vår Vexelcours och att vexelvingléri skulle
kunna uppstå, om man lemnade Köpmännen
tillfälle att insätta sitt ägande Silfver i Banken
, att de genera erhållande BancoSedlarns
ytterligare skulle sättas i tillfälle alt inköpa
nya Vexlar och än ytterligare uppjaga cour»
sen,- men jag vågar hemställa, biifver ej härigenom
det Silfver han intager för de sålunda
köpte Vexlarne så mycket dyrare och en sä
-
Den 15 Julii f. m'.
dan transaction endast ledande till förlust. En
Silfvertillgång inom landet, sorn är disponibel,
är ju rätta motvigten emot en stigande cours
likasom silfverköp och insättning, är den sanna
och rätta motvigten om Vexelcoursen vill
decimera. År handelsvågen till vår fördel blif;
ver det en möjlighet för Köpmannen, att ifrån
utrikes ort intaga Silfver, det i Banken insätta
och utfå nya BancoSedlar, hvarigenom RörelseCapitalet
i nyttig väg blifver ökadt, ernedan
det i Banken har full valuta och representerar
en verklig product lika som om vår
handel blir oförmonlig skall denna åtgärd le-}
da att jämna Coursen och motverka ali onaturlig
fluctuation. Skiljande mig i denna väsenteliga
del ifrån Utskottens Förslag vågar
jag vördsamt tillstyrka återremiss af detta Be*
tänkande,
Bilagor
till PleniProtocolIet för den 19 Julii,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr af Klintberg, Carl:
Af sjukdoms förfall hindrad, *tt, efter
min önskan bivista Högloft. Ridderskapets och
312
Den 19 Julid f, m.
Adeina Plenum den 23 sistlidne Junii, då mitt
anförande rörande de af Höglofl Bevillningsutskottet
föreslagne grunder för Tullagifterneg
beräknande upplästes, har jag, ehuiu samma
hinder ännu fortfar, ansett mig, böra nyttja
detta tillfälle, att försöka utreda och besvara
några under discussionen i detta ämne väckta
frågor, om hvilka jag varit i tillstånd att inhemta
kännedom
Det
är nemligen af en värd Ledamot uppgifvit,
att Lånerättighet i ManufacturDiscontFonden
är för den finare Jernmanufacturen i
Eskilstuna fristad fastställd till 73J procent;
att KlädesFabriksidkares Disconteringsrätt i
nämnde Fond uppgår till 104 procent af värdet
på de tillverkningar, som förfärdigas af
Svensk Ull, och att, oagtadt de betydliga understöd,
hvarmed de Svenske Fabrikeme gynnas,
tillverkningarnes qvantitet under de sednare
20 åren likväl aftagit; till bevis hvarpå
anföres, att vid visse Fabriker antalet af arbetare
och Väfstolar blifvit sedan år 1783
till 1821 förrain8kadt, nemligen arbetarnes antal
vid Klädes- och StoftsFabrikerne från
4,646 till 1,729, vid Bomulls- och LinneFabrikerne
från 2,710 till S23; vid BandFabrikerne
från 193 till 188 och vid SidenFakerne
från 1,121 till 634 personer, samt att
antalet af Väfstolar blifvit nedsatt vid Klädesoch
StoftFabrikerne från 591 till 411 och vid
SidenFabrikerne från 638 till 634 stycken;
äfvensom att, hvad Klidestiliveikningen serskildt
angår, densamma aftagit, så att den för
Den 19 Julli J. m.
ar 1800 med 150,729 alnar öfverstigit tillverkningens
belopp år 1821.
För att söka undanrödja de origtiga begrepp,
hvartill desse ofullständige uppgifter
möjligen kunde föranleda, har jag trodt det
vara min pligt att upplysa.
1:0. Att, enligt nu gällande föreskrifter,
sorn hufvudsakligen öfverensstämma med Rikets
Ständers vid sista Riksdag uttryckeligen
yttrade önskan, att Jern- och Metallförädlingen
måtte framför alla andra Manufacturer
understödjas och uppmuntras, Eskilstuna fristad
väl åtnjuter den förmån, att en hvar,
som för dervarande Manufacturister eller arbetare
underhåller Förlag och i betalning
derföre emottager deras tillverkningar, får, då
Förlagssumman det föregående året utgjort
4000 R:dr och derutöfver, upptaga lån till 40
procent deraf, samt att derjemte de af Fristadens
Manufacturister eller arbetare, som sysselsätta
sig med finare Jern- och Metallförädling,
äga att uppbära lån till 33J procent af
den summa, hvartill deras tillverkningar det
nästförflutna året uppgått; men att dervid tillika
är förordnadt, att desse serskUdte Låningsfcrmåner
icke kunna tillgodonjutas af en och
samma person i egenskap af både Förläggare
och tillverkare, samt att, den som ingått i båda
dessa näringsföretag, bör vid årets början
anmäla sig till den Ettdera åtföljande lånerätt,
hvaraf han helst vill sig begagna.
Ben 19 Jul ii f, m.
2:0. Att till handelns befrämjande Discontlår.
en fä meddelas till §:delar af Ullens
inköpssumma emot Ränta af 4 procent för lån,
sorn grunda sig på inköp af Ull i Junii, Julii,
Augusti och September månader, och emot
5 procent för dem som utgå i anledning
af sednare på året gjord Ullhandel; att denna
anstallt, hvarmed åsyftas att bereda Schäfferiägaren
skyndsam afsättning på'den råvaran emot
Contant betalning, således är till denna sednsres
förmon vidlagen, likasom Fabriksldkarens
rätt, att för ein tillverkning uppbära DiscontLån,
hvilka för innevarande år äro bestämde
till 29 procent af värdet, har för afsigt,
att underlätta försäljningen af dea färdige
varan, vid hvars inköp Handlanden vanlig
gen betingar sig 9 å 12 månaders anstånd
med betalningen, och att det vål kan hända,
att Fabriksldkaren någon gång upptager lån i
DiscontFonden, emot pantsättning af en Revers,
utgifven för en tillverkning, corn är förfärdigad
af ett parti Ull, vid hvars uppköp
han förut blifvit understödd med lån af den
så kallade UllDiscontFonden; men att dylika
händelser likväl måste ganska sällan inträffa,
hvilket kan slutas deraf, att ar 86 Fabriksidkare,
som för sine klädestillverkningar sistledit år
åtnjutit Discontlån, uppgående till ett belopp
af omkring 446,929 R:dr, endast 36 under
samma tid begagnat sig af Lån utur UllDiscontFonden
till en sammanräknad summa af
circa 128,087 R:dr.
3:0. Att dea anmärkte förminskniugea
Den 19 Julii /, m.
uti antalet af arbetare vid ofvannamnde Fabriker
utan all tvifvel hufvudsakligen härrört
dels af vunnen större arbetsskicklighet och
dels deraf, att åtskilige Mechaniske Machiner
blifvit i sednare tider här införde och begagnade,
hvarigenom i synnerhet vid visse
Fabriker behofvet af arbetare ganska betydligen
förminskats, en omständighet, som väl ej
bör läggas desse inrättningar till last, aldrarninst
i ett land, der man med skäl klagar
öfver brist på arbetande händer i alla mödosamma
handteringar.
4:0. Att, då man undersöker förhållandet
särskildt vid Klädes- och särskildt vid
StofftsFabrikerne, hvilka uti ofvannämnde upp:
gift på antalet af Väfstolar äro sammanslagoe,
den ganska väsendtlig# olikhet i resultatet
uppkommer, att Väfstolarne vid KlädesFabrikerne
utgjorde år 1783 ett antal af 290, och
år 1821, ej mindre än 366 stycken och såler
des det sednare året 76 flere än det förstnämde;
men att deremot vid StofftsFabrikerne antalet
fanns 1821, minskadt från 30; till 45 «1*
ler med 256 Stolar, hvilket härrört af den
ganska naturliga orsak, att i sednare tider
bruket af de fleste Stofftsväfnader, såsom Camelotter,
Rasker, Chalcnger, Ettaminer, Sattiner,
och så kalladt Camelotte de Brussel med
flere dylika tyger nästan alldeles upphört. Om
således, oagtadt ofvananförde ej obetydliga
tillökning i antalet af VäfStolar, Klädestillverkningen
icks destomindre i anseende till
antalet aftagit, så kan deraf ej dragas någon
3i6
Din ig Julii f, nr.
för dessa Fabriker menlig slutsats, då man vid
närmare granskning finner, att denna skiljagtighet
egenteligen har sin orsak uti den i sednare
tider förminskade tillverkningen af grofva
och gå kalladejStetinerkläden, hvilken förminskning
till stor del uppkommit deraf, att sedan Allmogen
och Ståndspersoner på Landet,! den mon
tjensteverk till Ylleväfnader beredning blifvit
spridde i Landsorterna, mer och mer företagit
gig att af egen Ull låta i sirie hnshåll förfärdiga
kläden för eget behof,samt tillverkningen
af Vallmar till afsalu äfven tilltagit, afsättningen
på KlädesFabrikernas tillverkningar,
särdeles af grofva Kläden blifvit i samma mon
minskad. Då man derjemte har sig bekant,
att på ett lika antal Väfstolar ett vida större
qvantum af grofva än af fina kläden kan på
lika tid åstadkommas; så inser man lätt, att
tillverkningen kunnat stiga i värde under
samma tid, som den i mängd aftagit; äfvensom
det måste medgifvas, att i det hela någon
sådan förminskning icke ägt rum, som man af
omständigheterne kunnat förmoda, då man eftersinnar,
att förlusten af Finland medfört en betydlig
inskränkning i de tillfällen till afsättning,
sorn de Svenske Fabrikerne förut ägde i nämde
Land, hvilket, med ganska få egna Fabriker
och underkastadt de FörbudsFörfattningar
i afseende på importhandeln, som voro här
i Riket gällande, förut från Sverige förseddes
med sine fläste förnödenheter af Manufacturvaror.
Att, såsom en följd af allmänhetens ökade
Den 19 Julii f. m%
317
håg för tillverkning af BomuHsväfnader, smaken
för de mera redbara och för Riket naturligare
Linnetillverkningarne skall, på sätt en
värd Talare anmärkt, de sednare åren altagit,
är en supposition, som ej med något bevis
kan styrkas. Om denna sistnämnde tillverknings
rätta belopp saknar man väl tillförlitliga
upplysningar , emrdan de berättelser angående
productionen af Husväfnader, som inkomma
från LandsOrterne, merendels alhid i
en sammanräknad summa innefatta beloppet
af både Bomulls- Ylle och Linnetillverkningar
och för öfrigt äro grundade på uppgifter, hvilka
, såsom utan all Controll meddelte af enskildte
personer , måste vara så mycket mera
opålitliga, som man ej saknar skäl till den
förmodan, att verkliga förhållandet blifvit af
mången förtegadt, under farhåga, att kännedomen
om en större tillverkning skulle kunna
föranleda till en högre beskattning. Jag anser
det emedlertid vara vida mera sannolikt,
att Linnetillverkningen i det hela under de
sistförflutne åren blifvit ökad, än att densamme
aftagit * och att detta förhållande äger rum
i anseende till Kronobergs och VästerNorrlands
Län , ådagalägges tillförlitligen af officiella
Handlingar, som utvisa, att i förstnämnde Län
tillverkningen af Linneväfnader, som år 1819
utgjorde 456,141 alnar, uppsteg år 1821 till
506,842 alnar, och att de premier, som efter
Författningarne bestås för fina Lärftsväfnader,
uppgingo i VesterNorrlands Län år 1817 till
3001 R:dr 17 sk. 7 r:st; men år 1821, till
3,317 R:dr 45 sk. 6 r;st och således det sena
-
318
Den 19 Julii f. m.
re året till 316 R:dr 27 sk, n r:st mers äö
under det forrs.
Den mindre fördelagtiga ställning i hvil»
ken Näringarne uti åtskillige Rikets Stader sig
befinna, härrör af orsaker, som ej stå i någon
förbindelse med de TullFörrattningar, sorn hittills
varit gällande, och det blefve säkerligen
ett missiyekadt bemödande, att söka befordra
deras uppkomst genom en tillåten obehindrad
införsel af främmande Manufacturvaror. jag
har redan haft tillfälle yttra min öfvertygelse
1 detta ämne, och får dervid endast tillägga,
att FörbudsSystemet i Sverige varit i förra tider
sträckt vida utöfver hvad som nu i mångå
år ägt rum, utan att derigenom exportation
nen af Rikets produeter blifvit hindrad.
Hvad jag anfört i frågan om Rikets Tull»
uppbörd i det hela och om beloppet af denna
Uppbörd för Caffe och Vin serskildt, är grundadt
på officiella uppgifter från Tullverket,
och finnes ej med antagliga bevis vederlagdt
af hvad Herr Tham deremot anmärkt. I enlighet
med de mig meddeldte Extracter af
Tullräkens kaper ne har jag uppgifvit, att förledit
år 1,058,066 skålp. Caffebönor och 3,459
Åhmar Vin förtullades och till StatsCassan inbragte
en inkomst, den förstnämde varan af
66,129 R:dr och den sednare af 85,oi6 R;dr
Hamb. B co. Herr Tham åter har beräknat
årliga Tuliuppbördeo på dessa artiklar efter
ett medium af o;ne år. Det är således påtagligt
, att våra uppgifter ej kunnat till ziffran
Den 19 Julii f. m.'
öfverensstämma. Hvilkendera af dem är, i
anseende till result3tst, deo mäst påliteliga, äf
hvad jag, af Herr Tham dertill uppmanad, nu
skall söka ådagalägga. Om man nemligen antager,
att, enligt Herr Thams uppgift, Tullen
på Caffe åren igi9_2o och 21, efter 3 sk.
Hamb. B:co för skålp, renderat per medium
en summa af 74,028 R:dr samma mynt årligen;
så följer deraf, att det qvantum, som tje -  nät till grund för denne beräkning , utgjort
1,184*448 skålp.3 och då Tulluppbörden på
detta qvantum calculeräs efter Bevillningsutskottets
förslag 3 så vis3r sig dervid, att, då
ofvanoämnde summa af 74,028 R:dr Hamb.
B:co, efter den af Herr Tham upptagne Cours
af 128 sk., utgör 197,408 R:dr Svenskt B:co,
ett lika parti Caffe, beräknadt till 28 sk. Skålp.
uppgår i värde till en summa af 690,928 R:dr
B:co och således, efter 20 procent derå, lemnar
en Tullinkomst af endast 138,585 R:dr ,
hvarigenom på denna artikel allena skulls
uppkomma en årlig förlust af 59,223 R.dr,
eller en difference, som med icke mindre summa,
än 44,554 R:dr öfverstiger det belopp af
14,669 R;dr, som Herr Tham uppgifvit. För
att på ett annu mera öfvertygande sätt ådagalägga
verkligheten af det resultat, som af
mig åberopas, torde ej vara utan allt ändamål
att tillämpa ofvan anförde beräkningsgrund till
ett mindre qvantum af t. ex. i©co skålp., som
förtullade efter 3 skilling skålp., inbringa en
inkomst i Hamb. B:co af 62 R:dr 24 sk., eller,
efter 128 sk. Cours, 166 R:dr 32 sk. Svenskt
B:co, men deremot, efter 20 procent å det till
?io
Den ic) Julii /. m.
28 sk. antagne Tallvärdet, endast en summa
af 116 R.dr 32 sk. B:co , då diiFereocen
blifver 50 R;dr, hvilken, beräknad på ett circa
1184 gånger större qvantum af 1.184,448
skålpund, uppgår till ett belopp af omkring
59,100 R:dr Banco.
Den af Herr Tham uppgjorda calcul angående
Tulluppbörden på Vin kan af mig ej
controlleras, då upplysning saknas om verkliga
beloppet *f de partier deraf, hvarå den
samma är grundad. Det återstår således för
mig endast, att söka med ytterligare bevis styrka,
att mina af dtn värde Talaren klandrade
uppgifter i denna del äro snarare för lågt än
för högt beräknade. För att tydligen kunna
utreda detta förhållande, torde det göra tillfyllest,
att Tullbeloppen, efter de förut anförda
olika beräkningssätten , calculeras på ett
visst qvantum , hvilket äfven^ här lämpeiigen
kan antagas till det af 3,459 Ahmar, som förledit
år förtullades. Det lärer ej kunna bestridas
, att nu varande Tull på detta qvantum,
å 24 R:dr per Åhm, utgör, enligt hvad
jag i mitt anförande uppgifvit, 83,016 R:dr
Hamburger B:co eller, å 120 sk. Cours, 207,540
R.dr Svenskt B:co Efter Utskottets förslag
antages Tullvärdet för de vanlige Vinsorterne,
efter ett medium emellan 40 sk. och 1
R:dr 12 sk. B:co per Kanna, till 1 R=dr 2 sk.
Kannan, som på en Åhm af 60 kannor utgör
62 R:dr 24 sk- eller på 3,459 Åhmar tillsammans
216,187 R.dr 24 sk , derå Tullen, efter
ett
Den 19 Julli j. ni.
321
ett medelbelopp af 45 procent, uppgår till endast
97,284 R:dr 18 sk, så att följagtéligen
Utskottets .förslag, otn det antoges, skulle på
en Vinimport af ifrågavarande qvantum tillskynda
Staten en förlust af 110255 R:dr 30
sk. eller 83,236 R:dr 14 sk. utöfver den summa
af 27,019 R;dr 16 sk , sorn i Herr Thatns
calcul upptages. Att detina af mig uppgifna
brist med skäl bör anses mera lågt än högt
beräknad, torde äfven kunna bevisas däraf, att
Tuluppbörden i Hamburger Banco på det
qvantum af 3 459 Åhmar, som förledit år för.*
tullades , blifvit i ofvan anförde Calcul reducerad
i Svenskt Banco efter endast 120 sk.
Cours, ehuru de me lelcourser, som för samm*
år följdes vid Tullafgifternes bestämmande i
Svenskt Banco, uppgingo ifrån 123 sk. till
124 sk. 10 r:st. Jag öfverlemnar till Herr
Thams egen granlagenhet, att afgöra , huru
hans uppgifter och öfrige emot mig ställde anmärkningar
böra bedömas. För min del tillåter
jag mig deröfver ej någon annan reflexion
än den enda, att hvad Herr Tham funmt tjänligt
anföra, är af den beskaffenhet, att det icke
kan förändra den öfvertygelse, jag redan yttrat,
att genom den af RevillningsUtskottet foreslagne
nedsättning i Tullen på ofvanberöH
de båda importartiklar, en ganska betydlig för*
lust skulle för StatsCassan uppkomma, hvarvid
jag ansedt mig tillika böra öppet förklara, att,
efter hvad jag vid närmare granskning sjelf
erfsrit, den irring ägt rum vid den i mitt för-,
Bil, till Ridd, o, Ad. Prot. VI Band. 21
Den ig Juln f. ni
-
li anförande åberopade calculens uppgörande,
att StatsCassans förlust på VinTuljen blifvit
upptagen till 3,459 Rtdrs ringare belopp, än
densamma, efter den dervid följda beräkningsgrund,
rätteligen bordt utgöra.
Sedan Höglofl. BevillningsUtskottet i bestämda
ordalag föreslagit, att ”inga utländska
varor måtte anses törbudna, utso alia kunna
emot Tull här införas” samt ovilkorligen till.
styrkt antagandet af en på detta Förslag, grundad
Tullbevillningsreglering, utan annat undantag
deruti, än att, ”om någon främmande
magt aldeles förböde införseln af en ellar flera
af Sveriges förnämsta exportproducter” det i
alia fall skulle ankomma på Kongl Majus Nådiga
godtfinnande, ött ”enär sådant kunde lända
till Statens sanna fördel, förbjuda införseln
här i landet af de förnämsta exporter, som från
en sådan Utländsk magt till Sverige annars
directe införas”, har det i sanning förekommit
mig och troligen flere andre oförväntadt, att
nu mera höra förklaras, att "Utskottet ej på
minsta sätt vebt inskränka Kongl. Majus höga
rätt, att förbjuda eiler tillåta varor att införas
till eller utföras från Riket.” I fall en
sådan mening stått att lorena med innehållet
af Höglofl. Utskottets Betänkande , hade jag
med största nöje undgått, att upptaga Höglofl.
Ridderskapet och Adelns tid med hvad jag
trott mig böra anföra, för att söka ådagalägga
origtigheten af Utskottets framställning identia
del af ämnet..
Den 11) Juli i f m.
3’3
Af hvad för öfrigt förelupt under Discussionen
i denna fråga, har jag anledning sluta,
att uti mitt ofvannämde anförande, eler en af
Kongl. Majit under ulin.contrasignation uthärdad
Författning åberopas, ordet Wejlindim kommit
att inflyta i stället för OJlindien. Att sådant
ej kunnat härröra af annat än af missskrifning,
lärer ej ens hafva undfallit den värde
Talare, som ansett denna i hufvudsaken aldeles
likgiltiga omständighet förtjena att vidröras,
och lärer således något mitt vidare yttrande
häröfver nu mera kunna anses öfverflödigt.
Jag anhåller vördsamt, att desse mine anmärkningar
måtte få åtfölja återremissen till
Högloft. Bevillningsutskottet.
N;0 2.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus',
I afseende på Utskottens Betänkande eller
Förslag angående fättet att bestrida de penningeanslag
för allmänna arbeten och företag,
hvilka Riksens Ständer vid denna Riksdag torde
besluta, utber jag mig att få yttra mina
tankar.
Af det fält hvarpå Riksens Ständer besluta
att kostnaden för allmänna arbeten och
företag skola bestridas, beror efter min öfvertygelse,
huruvida den till de financiella ore
-
524
Ben- 19 Julii /. m.
dornas häfvande uppgjoida plan, skall lyckas
eller misslyckas.
Dessa allmänna arbeten och företag äro
för närvarande Götha- och HjälmareKanaler.
Det understöd som förr åt de samma blifvit
bevUjadt har bestått i nya Sedelutgifningar.
Opinionen tillåter icke längre alt bs-gagna denna
utväg.
Första frågan blir således nu om Nationen
skall fortfara att undersiödja dessa förelag,
då den förr nyttjade utvägen är stängd,
då Bancovinsten måste dertill användas, och dä
enär en gång Bankovinsten upphör, och den
upphör så snart sorn penningeväsendet blir
regleradt, directa pålagor blifva enda medlet
att åstadkomma dessa bidrag.
Huru än enskifta Riksdagsmän komma att
öfver denna fråga yttra sig, sä är det dock icke
svårt att förutse att desse ytterligare bidrag
komma att af Riksens Ständers pluralitet beviljas.
Det kan förutses att vid hvarje ny
Riksdag, nya propositioner till ytterligare bidrag
komma att görss, såsom t. ex, till Hamnbyggnader
för de Städer, hvilka genom Kanalen
komma i communication med hvarandra,
och det kan förutses också att Ständerna komma
att bevilja dera.
Då detta sannolikt blir förhållandet tror
jag att Riksens Ständer, 60m utöfva Folkets
rätt, att sig allena beskatta, skulle handla väl
Den 19 Julii f m.
52 5
emot det skattdragande Folket, om de djrecte
underhandlade med de Bolag, som bedrifva
dessa allmänt gagnande företag, om de på en
gang förnöjde deras anspråk på biträda och
satte dem i tillfälle att sedan kunna hjelpa
sig sjelfve.
Det ständiga behofvet af medlande åtgärder,
äfven som tillfället att kunna såsom medlare
uppträda, äro förhållanden, som inom en
constit^itionel Stat lätt kunna rubba den åsyf-i
tade jemnvigteft} och har man en gång oförsigtigtsvis
kommit in uti dem , så är det fördel
vid att ju förr dess heldre läsa sig derifrån.
Jag skulle derföre anse nyttigt och nödigt
att de Höglofl. Utskotten begärde att bestämt
få veta, huruvida Kanalbolagen anse sig
vara fullt belåtne med de bidrag, hvarom nu
anmälan skett, och att de i vidrigt fall matte
uppgifva hvad de anse' sig behöfva till företagens
fulländande Ständerne se då en gräns
för anspråken på biträde och kunna i följd
deraf fatta sitt beslut.
Det är klart att bidragets storlek skall
bestämma sättet af dess åstadkommande.
Den plan som Utskotten uppgjort till bidragens
utgörande består i ea penningeornsättning,
hvaraf kostnaden bastridts med af den
behöfliga summan. Denna operation äger visserligen
den förmon att vara mindre kostsam
Deri 19 Julii f. m.
än vanliga Lån; men först och Ira mst är den
osäker; för det andra är den motbjudande lör
opinionen derigenom, att den tillskyndar en
del medborgare en vinst, sorn icke motsvaras
af någon åtgärd och uppoffring a deras sid*.
TreprocentsSedeln, inlösbar vid uppvisandet är
i Banquierens band det samma som Contante penningar.
Skulle han se någon utväg för sig
att kunna vidga sin rörelse genom lånta penningar,
så kominer detta Statens anbud att
betala halfva räntan för honom , att lika som
förr i Hufvudstaden samla alla Capitaler. Skulle
framtida behof påkalla en utsträckning af
denna Låneoperation, och hos oss återvänder
man icke gerna från den väg man börjat beträda,
så blir följden den att Landsorterna komma
att tömmas på Capitaler.
Skulle en ny DepositBank stiftas så behofs,
till fyllande af de bidrag sorn nu äro t
fråga icke mera än en anvisning på en säker
inkomst, och bolagen kunna sjelfve Ornbesö j»
de Lån sorn på inkomsten kunna grundas.
Men då man icke kan undgå gtt inse att
förr eller senare Statsskulder icke kunna undvikas
, och då införandet af ett klokt StatsLåneSystem
utgör enda garantien för Bankens
integritet och enda förvaringsmedlet mot den
rubbning i enskiltas välstånd som Statsskuldsättningarne
hittills hos oss åstadkommit , så
vet jag ej hvarföre man skulle tveka att genast
öfvergå dertill och att låta bli alla så
-
Den i g Tulli j. m.
dana interims Förslager, sorn lätt kunna öka
oredan
jag vet att man säger: att Styrelsen lätt
kan missbruka den en gång öppnade skuldsättningsbanan
■, men Folkrepresentantens obenägenhet
att säga Nej när Styrelsen fordrar
ökade Skatter kan också missbrukas. Ock deri
äger ett inhemskt Statsskuldsystem ett väsentligt
företräde framför skatteökningen, att, i
förra fallet Kapitalisten som uppbär Statsräntor
blir lika med den vanliga Skattdragaren
intresserad uti att controllera Styrelsen i Statsmedlens
kloka användande, då han nu, sjelf
så godt som intet bidragande till Statens underhåll,
alldeles icke bryr sig om att deltaga uti
controllen, titan tvärtom ofta kan se enskild
fördel för sig, att den skattdragande Fastighetsägaren
dignar under bördan.
Jag delar icke deras farhågor, sorn frukta
för inhemsk* Statsskulder, när Nationen äger
rättighet att genom sina ombud bestämma vilkoren
för dem. Jag ser deri den enda möjligheten
för Skattdragaren att åt sine efterkommande
bereda de större krafter, sorn fordras
för att bära den större bördan. Det fins
ingen Constitutionel Stat som icke haft skulder,
som icke sett sig tvungen att göra skulder,
och ingen som förlorat sina Cosstitutionella
friheter i följd af sina skulder.
Månne man gjort sig fullt reda för hvad
inhämsks SiatsLån vilja säga. De äro ej af
Den 19 Julli m, f.
samma beskaffenhet, som, de hvarigenom Dumbom
satte sig i skuld. De Lån en Stat gör
äro niyntlefveresser mot vilkor som blifva lindrigare
i samma mors sorn reqvisitiooerna ökas.'
Man får således icke fråga huru stor är Statens
skuld , utan hvad kostar Statens skuldt?
och hvad utträttas med de lån sona Staten
gjort? jag hyser den bestämda öfvertygelsen
att icke mindre till stadgande af vårt myntväsende
än till stadgande af vårt Constifutiomella
system, inhemsk Statsskuld ovilkorligen
fordras; äfven som att under vår nu varaude
representation, det skall bli mindre svårt att
förebygga ytterlighet i Statsskuldens tillväxt,
än ytterlighet i skattebördans.
Jag anser mig derföre förpligfad att anhålla
d#t Usskotten behagade till förnyad pröfning
företag* frågan om inhemska Stats Lån, helst som
de skäl , Utskotttn anfört till stöd för sitt
ogillande utaf dmn, äro «f den beskaffenhet att
de bära sin ogillbarhet inom gig.
Utskotten säga: ”erfarenheten vittnar att
ett allmänt StatsLånSysfem icke i längden kan
fortsättas utan genom räntornas nedsättande 5
derigenom återfaller då det Capitalbelopp, hvarå
obligationerna lyda till ett i sjelfva verket
mindre, och Capitalföimögenhsten i landet blir
derigenom dea samma som den förut varit.”
Det synes således afven vars af Utskotten
antagif såsom en sanning att verkningen af
ett väl organiseradt StatsLunesystein är att
-
Dc.ii 14 Julli J. m.
räntorna falla. Häri skulle j;>g tro ligger enda
möjligheten för ”ber. dander af den ökade
välmågan, uppkommen genom Handel och Näringars
tillväxt, som Utskotten förutsätta böra
finnas, innan Nationalskulden skulle kunna ö-i
kas titan att valla räntornas jall”, Jag befarar
att Utskotten har ansett Capitalägarne utgöra
ett slutit Samfund, frik.a 1 lade från dtt, andra
Näringsidkare gemensamma öde, att låta hvem
som helst få täfla om att till möjligen lägsta
pris fylla de allmänna beholvtm.
Jag förmodar att fördelen utaf att till intet
göra detta monopol, und^r hvilket både Siat
och Näringarne under sekler suckat, och hvilket
nu genom Bancoheinlighetens undanrödjande
förlorat gin Patron och sin Mäklare, skall
för Staten och för Nationen blifva vida större,
än förlusten kan bli om StatsLåneSystem skall
inleda till 2 å 3 millioners utgifter som möjligen
kunnat besparas.
Om än i dett* ögonblick man kunde hjelpa
sig fram uian StaisLån, anser jag dock bättre
att man genast vidtager denna utväg, ofvertygad
sorn jrg är att genomett klokt Lånesystem
våra Constitutionella förhållanden skola
consolidera*. Men vi hafva redan State
skuld} skulden till Banken, Riksgälds6ediarne
och Capitaiet af de 200,000 R:dr, hvilka årligen
till Hans Msj:t genom Bevillning och frän
RiksgäldsContoiret utgå. Denna skuld belöper
sig på omkring 13 millioner.
\
330
Den jg Julii /. m.
Det är således icke fråga otn att nu först
öppna dörren för StatsLån. Skulder finnas redan;
det bör vara fråga om att bringa dem i
det ordentliga system , att de icke hindra oss
att reda värt pennningeväsen.
Af dessa skäl anhåller jag om återremiss
pä Betänkandet. Jag vill ej utlåta mig öfver
sättet att göra StatsLån. Beböfver man göra
afseende på Rörei&eCapitalets belopp och kommer
det att utgöras endast at Numerairen, så
torde man böra utgifva^obligationer, men mot
lag ränta, om än för dem icke skulle erhållas
den summa hvarpå de lyda; skulle åter DepositBanken
komma till stadga, säkra transactioner
kunna göras och RörelseCapitalet på en annan
väg kunna ökas, så är det ofelbart bättre att
införa bruket af inscriptioner.
N:o 3»
Friherrs B jörn fl jerna, Mognus:
De förenade Stat»- oth BancoUtskotten
hafva i förevarande utlåtande anfört, att så
vida ordning i allmänna penningeväsendet
skall återföras, Bankens Credit icke vidare
bör ålitas genom en utgifning af nya sedlar,
som icke vore motsvarad af reel valuta, samt
att derföre, enär det disponibla öfverskottet
af Bänkens inkomster icke förslår till utgifter»?*
bestridande, bristen bör fyllas genom penningars
upptagande mot skuldförbindelser,^hvarigenom
Ben 19 julli f. m.
331
en kommande tid i någon mohn delar kostrademe
af de arbeten, hvaraf den närvarande
draga frugterne.
Vid denna premiss har jag ingenting att
invända, men vid verkställigheten deraf eller
qveftiu qno modo uppstå flere betänkligheter
hos m!g.
Niir en viss Summa antages nödig att
upplånas, emedan Staten icke är i till tälle
contant anskaffa dc*n, men anstallt likväl
fogas att skuldtörbindelserne derå varda, om
så äskas, genast med Bsncomynt infriade,
hvilket är förhållandet med de proponerade
3 procentsSedlarne, så mäste man antingen öfverträda
principen om faran att anlita Bankens
Credit, eller ock utsätta sig för faran att
3 procentsSedlarne sakna tillräcklig fond för
deras godtgörande. Det sednare blir här desto
mera att befrukta då mindre Creditivet äfven
är på samma Upplånings Conto anvist,
hvarigenom om detta af Regeringen lyftades
andra upplagan af FilialDisconternes Bankrout,
lätteligen kunde uppstå. När en Stat på egen
garantie upplånar penningar under skyldighet
att genast vid anfordran infria sina
skuldförbindelser innefatta despe sednare egenskapen
af mynt, och böra i sådant fall icke
bära Ränta, hvarföre i thy fall det vöre lämpeligare
att till ifrågavarande Publika arbeten
använda RiksgäldsSedlar, då Räntan hilt och
hållet be/paras.
352
Den ] 9 Julli J. m.
Det är vidare att bemärka hurusom denna
Uplåningsgrund i prsctiskt hänseende iörefaller
olämplig. .Staten bthöfver för året en
viss gifven summa, eiler hvad bristen som skall
fyllas utgör; man inlösningen å vista af 3 procents
Sedlarne förutsätter likväl en ständig
fluctuation i penningetiiigSngen. Följaktligen
kan den ena dagen insättas vida öfver det belopp
Staten erfordrar; och man nödgas då vägra
vissa personer att begagna deras penningar;
följande dagen åter uttagas penningar
af andra personer, och nu står Staten åter i
saknad af deras försträckning som den föregående
afvisades. Härigenom skulle således
Staten blifva inblandad i dagliga circnlationea
af privatas penningar på ett sätt, sorn föranleder
oreda och missnöjen, samt alldeles afvek
från de bestämde Beräkningsgrunder, sota
i Statens financiella angelägenheter alltid börs
följas,
Vid dylika förhållanden och då de fördelar
som Utskotten åsyftat, nemligen att återbetalningen
ställes på längre tid och att
räntan blifver den minsta möjliga, den förra
icke vinnes, och den sednare icke utan uppoffring
af grunderne för Bankens förvaltning
kan vinnas, torde en annan utväg för bristens
fyllande böra vidtagas.
Skälen hvarföre Utskotten afstyrkt begagnandet
af RiksgäldsContoirets obligationer på
längre betalningstid, äro inga andra än att
iånen skulle behöfvas lill ett mindre betydligt
Den 19 Julii f. m.
333
belopp, och att obligationer sf denna art kunde
vackla i sitt värde och förlora förtroendet
i det allmänna. Desse inkast cogare granska^
de, torde likväl förfalla, ju mindre belopp
obligationerne utgöra, ju säkrare bör man vara
att de bibehålla sitt värde, "hvilket åter beror
derpå att räntan ordentligt betalas. I fall
denna utsattes till 5 procent om året så utgör
den väl högre belopp än Utskotten föreslagit,
men vinnes fördelen att Capitalet, såsom säkert
och lönande förräntadt, icke på längre
tider efterfrågas, och erfarenheten hsr bestyrkt
att dylika räntebärande obligationer af RiksgäldsContoiret
utfärdade alltid bibehållet sitt
värde.
Det är endast RiksgäldsCoatoirets utan
ränta löpande obligationer, till exempel de för
FilialDisconternes Assignationer utgifna, hvilka
både i och för ränteförlusten nödvändigt
skulle förlora något i sitt Capitalvärde. Riksens
Ständer äga med Obligationernes utfärdande
i Bankens vinster tili räckeliga medel
icke blott till ordentliga ränteliqvider derå,
utan äfven till årlig Amortering, hvilken blefve
ännu möra betydlig om afbetalningarne
som å Statsverkets skuld äro hädanefter med
250,000 R:dr Banco föresi a J?öe, hngo äfven
till successiv minskning af Obligationernes belopp
användas, i stalie för till Silfverinköp, hvarigenom,
enär 266,666 R:dr redan äro*dertill
anslagne, en höjning i Vexelcoursen äfven
mindre kunde belaras.
554
Den 19 Julii f. rn>
De foreslagne o ProcenfsSedlar förefalla
mig som en Aruphyhle emellan Banco- och StaisskuldsSedlar
medförande bådas olägenheter
utan att hafva någonderas fördel; ehuru till
inskränkt beiopp utgifne försämrande likväl
Bancomyntets värde då de äro en slags utgrening
deraf, men kunna å andra sidan för samma
deras inskränkta belopp icke uppfylla de
stora ändamål, som med Statspapper vinnas.
Skulle krig eller missväxt inträffa kunna
de deraf härrörande utgifter omöjligen bestridas
med de föreslagne 3 Procents sedlar, hvilka
utgifne till större summa och ställde att å
vista inlösas mot BancoSedb.r, skulle medföra
lika olycklige följder, som uppstodo af BancoSedelstockens
förökning efter 1809 års Riksdag;
deremot kao vid sådana olyckliga t illfäilen
systemet af Statspapper (Stocks eller
Fonder) användas utnn att derföre Bancomyntets
värde blifver försämradt.
Alla Europas Stater utan undantag lemna
dertill efterdömet: blott Sverige står qvar,
förutan ett sådant Cieditmynt, hvars drifkraft,
likt ångmathirens, rätt använd, medför den
mest underbara verkan å Handel, Näringar
och Jordbruk, hvilka derifrån kunna hemta
Lifsprincipen till hvarje economiskt löretag,
nemligen Förlag.
Om det medelst Statsskuldens confracternnde
tillkomne Capital användes på productionens
ökande, finnes knappt något mixi
-
Den 19 Julii /. m.
33 5
mimi för dess möjliga belopp, fy i mohn denne
ökas, vexa uti en ännu större progession
de skattskyidiges tillgångar att fylla de deraf
tillflytande räntor, och Landet går framåt i
Production, Handel, Näringar, jordbruk och
Prosperitet, i stället att skrida tillbaka.
Detta är i synnerhet förhållandet med
Statsskuld; tillskapad medelst ett nytt i omlopp
Satt räntebärande Creditmynt, lör hvilket
lån icke blifvit upptagne. Det ökar rörelsen och
lemnar Förlagstiligångar ät ail industrie, utan
ait dessa Förlagstiligångar å annat håll gå
förlorade för productionen, sorn är casus när
Statsskulden tillkommit genom län; ty Långi -  varen skulle, om han ej gifvit lånet, äfven
användt sina penningar productift. I förra
fallet är det således ett alldeles nytt tillska—
padt RörelseCapital, i det senare blott en öfverflyttning
frän den ena handen till den andra
(uppfyllande likväl under tiden Statens
behof).
Detta hvad CapUaäet beträffar} hvad åter
räntan sngår, så betalas deh al alia skatteby!
diga samfällt, och uppbäres af de Medborgare
enskildt hvilka för ögonblicket äro i besittning
af Statsobligationerna, och som det gör
Staten, såsom Stat betraktad, lika, hvilka de
äro som befinnas vara i besittning af dessa
räntor, blott beloppet circulerar; medför betalandet
deraf intet slags förfång, för landets
välmagt. De äro, dessa räntor, en penning,
som den högra handen betalar tili den ven
-
336
Ben i g Julli. f. ni'
«tra båda tillhörande samma kropp (Statskroppen).
Deraf föijer visserligen ej att inrikes Statsskuld
icke äfven mpdför,o!ägeoheter; men de
äro ringa i jemförelse med de deraf uppstående
fördelar Skulle man uppgöra en plan, som
å ena sidan upptoge de förmoner som tillflutit
en Stat, medelst begagnandet af NationalCrediten,
samt å andra sidan de olägenheter
den åstadkommit, torde vågskålen visserligen
luta lill torman för Statsskulden.
Ehuru man genom Statsskuld dräger vex«
lar pi tillkommande generationer, tror jag
dem äfven vinna derpå, då de i arf erhålla
ett väl odladt Land, i stället för ett vanhäfdadt,
en på tillräckliga C-ipitaler stödd blomstrande
Handel, i stället för en vanmägtig, och
lifvade slöjder i stället för aftynade. Äfven
våra efterkommande torde således tacka oss
och med erkänsla ibogkomma, att om utskyl.
derne, genom Statsskuldens bildande, blifvit
ökade, deremot Nationens tillgångar att betala
dem, uti en ännu större progression, blifvit
ymniga.
Den sf Utskottet åsyftade fördel att Handlandes
samt publik» Verks och Cassör* Cassabehållning
mot 3 procent ränta skulle sålunda
kunna insättas och komma i rörelsen i stället
att de nu ligga ob gagnade kan lämpligare
tillvägabringa» i sammanhang med de af Ut
skot
-
Den 19 Julii f. m.
337
skotten föreshgne PrivatDiscontinrättningar,
hvarom jag då frågan förekommer vidare ikall
utveckla mina tankar.
Huru obetydlig difFerencen i räntan är på
3 och 5 procents Sedlarne synes deraf, att de
förre på 5 år, efter den till utgift påräknade
summa skulle uppgå till 150,000 R:dr, de sednare
till 250,000 R.-dr, således 100,000 R:drs
difference på 5 år, och jag frågar om det ej
lönar denna uppoffring för att å ena sidan
icke försämra Bancosedlarnes värde, som troligen
skulle inträffa medelst de till å vist*
inlösning färeslagne 3 procents Sedlar, och för
att å andra sidan gå ett verkligt gagnand*
System till mötes, som i vådans srund kan uU
vidgas, i stället att vidtaga en halfmesure
sorn väl kan medföra skadliga, man aldrig nyttiga
följder.
För öfrigt är jag helt och hållet af en
värd Ledamots tanka att Planeni florlek bör be -
flämma medlen ; det vöre således önskvärdt om
Götha Cana! Direction kunde uppgedess behofföt
att helt och hållit fullbordadet stora arbetet, då
man troligen, torde finna att detta jemte öfrige
Publike (öretsg icke kunna fullbordas på det
föresiagne sättet (med 3 procents sedlar) och
att roan således slutligen alltid blir tvungen att
vidtaga andra åtgärder.
Bil till Ridd. o. Ad. Pr. VI. Band. 22
Ben K| Julii /. m.
N:o 4-
Friherre Lagerbjelke, Gujlaf:
Ibiand en mängd af vigtiga föremål, som
under sist förflutna veckor ömsom kraft eller
tillryckt sig uppmärksamheten, har det tor
hända för mången, och säkerligen för mig varit
omöjligt, att ägna en lika sorgfällig grad
af granskning åt alla. Åtminstone skulle jag
för min del halva önskat mera tillfäile och
mera förmåga att inhemta grundelig kännedom
af det magtpåliggande Förslag, som innefatta»
i Utskottens Utlåtande Lit. E., det nemligen,
att mot skuldförbindelser upptaga penningar
till vissa behof.
Tvenne vigtiga premisser synes mig i
detta hänseende påkalla undersökning: den
första, utredandet af verkligheten eller rättare
sagt oundvikligheten utaf sjelfva behofven; den
andra, svar på frågan, om ingen annan tillgång
än dea föreslagna finnes, eller om af al»
16 möjliga tillgångar denna likväl är tjenligast
att anlita.
Hvad först behofven angår, händer det
väl understundom enskildte, att si snart lätt
lånetillgång finnes, en mängd anledningar till
utgifter genast tillkomma, eller åtminstone
öfverdrifvas. Så förmodar jag visst icke att
förhållandet äfven är med StatsFinancen; och
om än det i allmänhet ej alltid kan undvikas,
att ju icke behofven i någon mohn uppsväll»
t>rn i 9 Suhl J. nn
med upptäckten af medel att tillfredsställa dem,
tror jag dook icke ett dylikt fall nu hafva inträffat»
Det är saUnt, jag har för länge Varit
frånvarande, för länge lefvat afskiljd ifr&n allmänna
ärenderna för att rätt kunna bedöma
alla de nppgiföé behöfven, men deria är ett
Skäl till att icke lösligen bestrida dem. Det
VOfe måhända öfverflödigt, att i afseende P*
det drygaste af dessa behof, återupprepa hvad
så otta blifvit sagt, än i en rättvist beundrande
ton, om idéeös storhet Och äfbéteti
förträfflighet, än med en klagande stämma,
Om de betänkliga följder för allmänna Och ehskilta
penhingeétällningcn sorn af kostnader)
Utöfver allt förhållande med dé första beräkningarne,
varit föranledda. Varö dermed huru
det kart, der står likväl arbetet, till betyd*
ligaste delen fullbotdadt! både intresset att ej
bortskänka frukten af gjorda uppoffringar, och
Nationalstoltheten, som kräfver fasthet i beslut
samt helhet i gerning, och efterVerlden som
skall dönr.ma Oss strängt, om dan förlörlr sitt
nästan försäkrade arfsrätt; allt fordrar hti
ett sluteligt biträde; och frågah torde egenteligeo
blott vara om lindrigaste saftat»
Föga annat lärår vara att aäga om da mindre
behof, till hvilka* fyllanda iåöeUtVägéh blifvit
föreslagen t de syfta på tiksgagneliga företag,
de hafva redan länga varit Understödda
och för dem gäller äfven, fasti mera inskränkt
mått, principen att ej genom Vägran af ytterligare
tillskott, uppoffra framtida vinsten af
hvad redan påkostat blifvit» Ett nytt behof,
fast icke i Utlåtandet upptagit, synas 'vara
•i
ig lulu f, m.
haa hittills i Bevillning erlagt, heldre än
att i StatsLåneväg öppna en part, som hvarken
han, eller hans harn eller dessas afkorniiflgar
någonsin skulle se tillsluten. Och hufU
stor vore icke tillfredsställelsen att till nö-^
dem verkelig* timma, till något för Statens
Bestånd eller fall afgörande ögonblick, kunna
bespara det atara, och möjligtvis enda hjelpare,
diet?
Men jag framställer alli detta ingalunda
Såsom ett Förslag , utan blott såsom tankar,
törhända förtjent» af Utskottens vidare upp-^
lysta eftersinnande, så framt utlåtandet i allt
fall skulle återremitteras. Kan åter denna ut^
väg icke antagas; skulle opinionen håde inom
och utom Riksens Ständer oåterkalleligen kräfva
Btvillningens nedsättning da återstod* «-  lyckligtvis icke annat än skuidsättniug; det
vill säga, finjtio, an vöre då att inse såsom
anjord.
Ordningen komtne sedan till undersökande
af sättet, vilkoren, följderna, med ett ord,
ftf qur/lio cpiowodo, men detta krälver både theorefcisk*
och praktiska insigter i Financeläran,
och jag har följagteligen derom föga att säga.
Uto.m det af .Utskotten framstälta Förslag, har
|ag äfven hort ett annat nog allmänt omtalas,
1 innebärande likhet med Fransyska och Engelfka
Fondema* Jemförd» med hvarandra, tyc*
kas hvart och ett af dessa Systemer hafva sina
Itöfdelar o,ch sina olägenheter. Statsobligation
tVSfj, sld-tna sorn Utskotten 4em föreslagit, sy-.
lien 19 Juhi (. nt.
med upptäckte»! af medel att tillfredsställa dem,
tror jag dook. icke ett dylikt fall nu hafva inträffat.
Det är »artrit, jag har för länge Varit
frånvarande, för länge lefVat afsk i Ijd ifrån allmänna
ärenderna för att rätt kunna bedöma
alla de uppgifna behöfven, men detta ät ett
Skäl till att icke lösligeh bestrida dem. Det
VOte måhända öfverflödigt, att i afseende pi
det drygaste af dessa behof, återupprepa hvad
så otta blifvit sagt, än i en rätt vict beundrande
ton, om idéehs störhet Och äfbéteti
förträfflighet, än med en klagande stämma,
Om de betänkliga följder för allmänna Och ehskilta
penningeétällningcn sorn af kostnader,
Utöfver allt förhållande med dé första beråkningarne,
varit föranledda. Vare dermed huru
det kart, der står likväl arbetet, till betyd*
ligast* delen fullbofdädt; både irttreäcet att ej
bortskänka frukten af gjorda uppoffringar, och
Kationalstoltheten, sorn kräfver fasthet i beslut
samt helhet i gerning, och efterVefldth som
skall dom ma Oss strängt, om dan förlörir sitt
nästan försäkrade arfsrätt; allt fordrar hU
ett sluteligt biträde; och frågat! tötdé e->
gentellgen blott vara örn lindrigaste sättet.
Föga annat lärer vara att siga om da mindra
behof, till hvilka* fyllande låneUtvägen blifvit
föreslagen t de syfta på riksgagneliga företag,
de hafva redan länge varit Understödda
och för dem gäller äfven, fast i meta inskränkt
mått, principen att ej gehöm Vägran if ytterligare
tillskott, uppoffra framtida vinsten af
hvad redan påkostat blifvit. Ett nytt behof,
feit icke i Utlåtandet upptagit, cynes ‘vare
34o
Den 11) Julli /. rn.
tillkommit. Jag 1-innar derhän iämpeligheten
ätt i detta hänseende tillita Statsläneuivagen }
men bör förklara, att det slag af ovanliga bidrag,
för hvilket jag med mesta tillfredsställelse
skulle rösta, vore det som ägde Rikets
försvarsverk till direct föremål; ty jag har
länga insett, och i sednare tider halt tillfälle
att än mera inse allt hvad i detta vigtiga ämne
ligger förvaradt, allt, säger jag, ära, oberoende,
säkerhet, långvarig fred, samt til! och
med en rätt förstådd hushållsprincip, ty 1 behofvets
yttersta stund mångdubblas kostnaderna
Den särdeles vexling af förnödenheter
som höra till försvarsverket, har, så snart medel
till deras anskaffande finnas, en välgörande
verkan på en mängd af Näringar.
Detta är hvad jsg i anseende till BehofveO
haft att indraga.
Hvad dernäst beträffsr medlen till fyllandet
af dessa behof, sä uppstår först en tvekan,
nödig att antingen till visshet förvandla,
eller ock att undanrödja, den nemligen, om
ingen annan utväg finnes än Statens skuldsättning.
Man omtalar och har länge omtah en
temmeligen betydlig minskning af Beviliningeo.
Opinionen tyckes hafva påkallat den i
nästan från Riksdagens början synes den vara
likasom satt utur all fråga; Utskotten lära äfven
taga den för afgjord, så skulle man åtminstone
kunna sluta deraf, att ibland möjliga
tillgångar till extra behof Bevillniogen icke
blifvit påräknad. Ännu hafva dock Riksens
Den 19 Juli/ f. m. 341
%
Ständer icke officielf bekräftat minskningsprin*
cipen; ty godkännandet af Betänkandet Litt.
D., som föreslagit en nedsatt summa att af Staten
hädanefter till Banken betalas, innebär ännu
möjligheten att till ett annat ändamål använda
den besparing i Bevilioingen, som deraf uppkommer.
Troligt vore, att det Bevillningsbelopp,
som nu är i fråga att försvinna, skulle kunna
uppfylla dev extra beholven, helst om vissa de*
ibland vore belåtna med något minskade, men
längre fortsätta bidrag. Utskotten säga väl,
och på goda grunder, att dä jrugterna af flora
arbt tufor eteg egentligen fliola fklrdas i en kommande
tid, duna äjviii /ynes böra deltaga i ko flan
den. Men hvad som tyckes vara anticipstion,
kan i vissa omständigheter ligga tungt
nog på den närvarande tiden. Om till exempel
(detta är en blott hypothes) ett StatsLån
6kulle, under en epok af olyckligt misstroende,
anfes indirekt bidraga till Sedelmynt värdets
nedsättning, manne ej då samtiden, icke
den kommande, mäst vore anlitad, och det med
en art af Beskattning , den mest tryckande af
alla. den nemligen som tolle vissa classer af
medborgare till last? Och klefve icke då fram*»
tidens påräknade biträde säkrare vunnit, såsom
jag nyss nämnde, med minskning af bidragen
men med deras fortsättande långt in i den
kommande tiden?
Jordbrukarens behof af lättade bördor är
kändt och erkändt; Bevillningen lärer likväl
vara den minst besvärande Omöjligt vöre således
icke , att mången villigt betalade hvad
O#» i g lulu f.m.
haa hittills i Bevillning erlagt, heidre äft
att i StatfLåneväg öppna en port, som hvarItta
hen, eller hans harn eller dessas afkomli»g»r
någonsin skulle se tillsluten. Och hulu
stor vare icke tillfredsställelsen att till nödens
verkelig» timma, till något för Statens
bestånd eller fall afgörande ögonblick, kunna
bespara det »tara* qch möjligtvis enda hjelpeWedletf
Men
jag framställer alli detta ingalunda
aåsom ett Förslag , utan blott såsom tankar,
törhända förtjent* »f Utskottens vidare upp-^
lysta eftersinnande, så framt utlåtandet i allt
fall skull» återremitteras. Kan åter denna utväg
icke antagas; skulle opinionen både inom
och utom Riksens Ständer oåterkalleligen kräfva
Rtvillningens nedsättning då återstod» oJyckligtvis
icke annat än skuldsättniug; det
vill säga, qurjlio. an, vöre då att anse såsom
afgjord.
Ordningen komtne sedan till undersökan -  de »f sätter, vilkoren, följderna, med ett ord,
af qneftio qnomndo, men detta krätver både theorell
ska och praktiska insigter i Financeläran,
Och jag har följagteligen derom föga att »äga.
Utom det af .Utskotten, framstälta Förslag, har
Ja.g äfven hört »tt annat nog allmänt omtalas,
1 fanebärande likhet med Fransyska och Engelia
Fondema. Jemförd* med hvarandra, tyc*
kas hv^rt och ett af dessa Systemer hafva sina
fördelar och sins olägenheter. StatiObligatio
sådana
aom Utskotten dem föreslagit, ay
-
Den 19 julii /, m.
543
nas tnig vara mindre utsatta för vackling och
vanvärde fasst visst icke derifrån frikallade.
StocksSystemet åter, skulle i våra serskilta Financeförhållanden
äga det företräde, att det i
en framtid icke kunde förleda till utgifvande
af nya Bancosedlar utan motsvarande réel fond,
emedan Capitalet aldrig betalas, hvilket är
fallet med StatsObligatiooer, vare sig successivt
eller på en gång. Fonder äga äfven för dem
som önska mycket bidrag för Capitalrörelsen,
den egenskap, att erbjuda en oföränderlig tillgång.
Deremot, och i den belägenhet vira
financer äro att bero af ett obestämdt myntvärde,
skulle fonder oundvikeligen blifva utsatta
för tvenne arter af vacklande osäkerhet;
den nemligen af BancoSedlarnas, och den af
Fondernas eget Börsvärde; men ägds vårt
mynt ett stadgadt värde, skulle jag ej tveka
att såsom princip heldre antaga förslaget if
consoliderade Fonder. Detta är allt hvad jag
för det närvarande har att säga om dessa täflande
systemer, och skulle gerna tillägga: ”huru
lyckligt vore det ej att kunna undslippa
dem båda!” Men Statsbehof fyllas icke med
fromma önskningar.
Slutligen kan jag ej undgå att hembära
Utskotten en gärd af erkänsamt bifall för deras
pag. 29 stadgade princip, att StatsLån böra
anses såsom nödtvungna åtgärder för oundgängeliga
behof, och icke såsom något annat.
Den sats att Statens skuldsättning, skulle genom
den ökade rörelsen frambringa allmänt
och enskilt välstånd, (en lats hvar Cj ro la t ier
344
Den ig Julii e. nu
kunde sträcki sig; längre än sjelfva föreställningen
anar:) synes mig vara grundeligen vederlagd,
och jag finnér dervid intet att tillägga
Ett anförande af mig i detta hänseende
vöre sä mycket öfverflödigare , som det föga
kunde innehålla annat än en mer eller mindre
tröttande utveckling af den gamla godkända
Apothegmen: Ju mer man länar, ju mer ma»
Zätter [ig i jkuld.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 19 Julii,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Lilljeftråle, Guflaf:
Vid förenade Stats- och BancoUtskottena
Bftänkande rörande DiscontLån, anhåller jag få
göra följande anmärkningar.
Utskotten hafva- rätteligen badömt 6 procents
ränta , såsom allt för hög, då halt ars
Den r 9 julii e. m.
345
ränt», genast vid Lans meddelande a fd ra ges,
Den borde efter min öfvertygelse ej vara högre
än 4 procent. Hvad disconten genom denna
minskning förlorar, ersättes genom motivet
atr vara ädel utan synnerlig förlust, ty räntan
bl i t ver ändå genom HalfårsRäntans afdrag S
Lånebeloppet och påräknad ränta deraf, ändå
nära 6 procent, den enda som Sveriges Lag
medgifver såsom rättsenlig. Hvad deröfver
stiger är ocker och hårdhet.
Den så kallade öfver-räntan, eller rättare,
Straff-räntan bör aldrig vara eller kunna blifva
högre än 8 procent , dem Utskotten äfven
föreslagit. Eo Assistance, som förtrycker den
Gäldbundne genom ett i min tanka allt för
högt ocker är ej en välgörighetsanstalt , utan
rent af ett Strypsystem. Bättre är att om man
får lof att säga vars snål på Lån, eller noggrann
i valet af Låntagare.
Trenne månader till Respitmånader, synes
vara rättare än tvenne, i anseende till närvarande
pcnningförlägenhet.
Att som nu öfligt är, \ del ovilkorligen
skall afbetalas å LåoeSummans Capital, vid
hvarje halft års förlopp, är icke heller enligt
med de flästas intresse. Lånet forceras således
ut, inom 2^ år. Månne ej £:del kunde vara
tillråckeligt. Den minsta lindring vore en välgärning
för månge Låntagare i närvarande
brydsamma conjuncturer och fordrar Riksens
Höglofl. Ständers ömaste behjertande.
Den rj) Juhl t", m.
Utskottens Förslag om serskildte afdelningar
at BancoDisconten, uti Götheborg och
en af Rikets södra Städer, gillar jag aldeles.
Jag skulle vilja tillägga det 3:dje stället Gefle
till förmon för Rikets Norra Provincer; likväl
för alla med något mindre Creditiver än för
Hufvudstället, Stockholm.
I händelse af återremiw, anhäller jag att
desse mine anmärkningar må den samma åtfölja
N;o
a.
Friherre Boije, Ludvig;
Den Financeplan, sora Stats- och BancoUtskotten
föreslagit, lemnar visserligen förhoppning
derom, att en lättnad skall äga rum
i den allmänna förlägenhet i Landsorteroe,
som är bevittnad, ej blott af Riksdagsmännen
derifrån, utan äfven af allmänna rösten. Förhoppningen
beror dock pi den värkstållighet,
gom Planen får; och i denna verkställighet
kommer Discontadministrationen att taga en
stor del. Min öfvertygelse är , att den förändring,
som tiden gifvit åt allmänna behofvet,
bör också verka till förändring i sättet att administrera
hjelpemedlet; och jag tror alltså,
att i föreskrifterne för Discootutlåningen , en
sådan förändring nu bör vidtagas, som ger
Inrättningen mera rigtning till öfverensstämmelse
roed jordbrukarens tillstånd.
&en it) Jutti 0. m.
Vid do *:ne sigtförflutne Riksdagar gjordes,
inom Ridderskapet och Adeln, motioner
om en JordbruksDiscont; men de mötte svårigheter
i och man ansåg Jordbrukaren böra
åtnöja? med , dels det tillfälle till Fastighetsoch
QdlingsLån, loin lemnades, och dels med
tillträdet till Allmänna Disconten. FastighetsLånen
gåfvo icke Jordbrukaren annan lättnad,
än den, som var gemensam för Brukspatronen
och Fastighetsägaren i Städerne; och då dessa
Lin nu inskränkas till blott de summor, som
under tiden varda inbetaide, så blifva de Också,
i sjelfva verket, föga att påräkna. OdlingsLånen
komma nu, efter Utskottens Betänkande,
att upphöra; hvilket jag icke, med kännedom
huru litet det verkat till Odlingar , kan
ogilla. Inom FinanceCommittéen var en anstalt
föreslagen till Lån på spannemål; men dea
lärer icke kunna anses medföra så tillförlitlig
Säkerhet, att den kan antagas; och genom dea
förändring, som Magazinslnrättningen torde,
vid denna Riksdag, komma att undergå, lärer
äfven den lättnad för Spannemålsafsättning „
sora derifrån ofta ägt rum, komma att försvinna.
För Jordbrukaren återstår således intet annat
biträde, än Allmänna Disconten; och det
är då billigt, att denna tillgång icke får sådane
vilkor, som, genom deras stränghet, verka
till Jordbrukarens utestängande.
Man invänder att den redbare Jordbrukaren
bör icke röra sig med lanta penningar;
och bör alltså inga lån behöfva: och jag voin
färdig att medgifva denna sats, om jag fcoch
Den f g Juta e. m.
de mig, mera i anseende till jordbrukar*', än
i anseende till andre Näringsidkare, tilktt att
glömma allmänhetens behol af utväg och rådrum
till utarbetning utur den sktfidsättoipg,
hvartill ett föregående, ända till ytterlighet,
drifvit CreditSystein, varit så lockande. En
sanning är, att jordbrukaren, 1 i K a med andre
Näringsidkare, gtnotn berörde .System kommit
i skulder; och jag vet dä icke med hvad skäl
man skulle me>a vägra honom, än alla andra,
möjligheten till utbetalning. Må man jemföra
med hans, de utvägar, som åro andre Näringsidkare
öppne. Brukspatronen lånar, för 3 procent,
på 6itt namn, i JernContoretp och, tor
lika ränta, på sitt jern , i Banken. Exporteu^
ren belånar sine metaller i Banken för lika
låg ränta, intill den stund de exporteras. Fabrikanten
lånar, för 4 procent i ManufacturDisconten,
serskilt på gin rudimaterie, och serskilt
på gin produetion; och dessutom äga alla
desse Näringsidkare lika rätt tili Lån i Allmänna
Disconten. För dem är det vilkor, som
vid sista Riksdag påböds, att fedel af DiscontLånet,
beräknad efter dess primitiva belopp,
skall hvarje halfår inbetalas, lätt att fullgöra,
emedan deras rörelse är af natur, att dertill
gifva utväg; men för Jordbrukaren var detta
band alltför strängt, emedan skörden är icke
mera än en om året, och Spannemålens försäljning
går icke lätt i Landsorterne, Såsom
ett bevis derpå, att vilkorets stränghet verkat
till mången Jordbrukares utestängande från
Disconten , kan man åberopa det förhållande,
som annars skulle svårligen kunna förklaras,
Dai 19 Julii e. m.
o “9
nemligen, att ehuru, i alla Landsorter, förlägenheten
varit svårast inom JordbrukareClassen,
stodo dock, vid Riksdagens början, nära två
millioner, i Disconten obegagnade, och ett fort
farande af denna stränghet, vore nu så mycket
mera orättvist, som, genom de öfrige Lånetillgångarnes
upphörande, Jordbrukares behof
att anlita Disconten, blifver större.
Genom Bankens Publicitet är nu mera be.;
visadt, att Bankens och RiksgäldsContoirets
Sedelstock år iSoy utgjorde sammantagne 28
Millioner, samt att nu utelöpande Sedelstock
också utgör 28 Millioner; men af allmänna
PostTidningen för den 23;dje Januarii 1809,
stytkes, att coursen då var blott Femtiosex
Skiliingar på Hamburg; då deremot den nu är
*22 Sk. Denna skillnad i Cours bevisar, att
Sedelstocken, i förhållandet till Sdfvervärdet,
och den veikliga tillräckligheten, för det närvarande,
icke ens uppgår till hälften af hvad
den var 1809; och när man vidare tar i betragtande,
dels att, sedan Finlands afstående,
den ansenliga del af Sedelstocken, som finne»
i Finland, icke mera tillhör Sveriges RöreiseCapital;
och dels, att det just varår 1809,80m
Creditsystemet feck sin skadligaste utvidgning;
så blifver också, genom allt detta, bevisadt
att den öfverklagade penningebristen , och det
deraf uppkommande lånebehofvet mäste vara
större nu, än förr.
Vid denna beskaffenhet, och då Discontutlåningens
ändamål är, att åt penningecircula
-
Ben ig Julite, »j,
tionen gifva et» mera lifvad verksamhet, anser
jag angelägit vara> dels, att på det Jåneanslaget
måtte bättre förslå för alla Lånesökaöder,
de störa lånen förminskas5 emedan’ändamålet
måste bättre uppfyllai, derigenom, att
många Låntagare få små lån, än att ett mindre
antal får stora lån; och dels, att Jordbrukaren
som sällan behöfver stora lån, förunnas
den lättnad, som af hana belägenhet så höge*
ligen påkallas: och, på grund af desse skäl k
föreslår jag alltså, att i de reglementariske föreskrifterne
må göras följande förändringar och
tillägg t
iso. Att det nu gällande maximum för
Discöntlän, måtte nedsättas ifrån 6000 R df
Banco till 4,000 R:dr Banco, med rättighet
till omsättning hvarje halfår, samt inbetalning
»f en Femtedel af linet, men icke beräknadt
efter primitiva belopp, utan efter dest belopp
den stund, då omsättningen sokea.
1
2:0. Att den Jordbrukare* hvari skuld
i Disconten icke öfverstiger 2000 R:dr Banco*
må få omsätta den med inbetalning* hvarje
halfår, af en tiondel af lånets belopp, sådant
det är, då omsättningen sökes.
5:0. Att för den Jordbrukare, hvars lån 1 Dtsconten
icke öfverstiger 1000 R:dr Banco, låningstiden
må hädanefter blifva ett år, Och
omsättningssumman en femtedel af länets då
varande belopp; samt
Drn 16) Julii f , mi
55.1
4:0. Att, i anseende till lånesökande af
BoodeStåndet, vederhäftighetsbevis äfven af
Kyrkoherden i Församlingen må erfordras; emedan
Presterskapets kännedom, i denne del,
oftast är säkrare än Domarens.
N:o 3.
Hörsamste Memorial!
Under den 11 sistlidne Junii har Högloft.
Ridderskapet och Adeln behagat till RiddarhusUtskottets
Utlåtande remittera en af Friherre
Wrangel, Henning, väckt motion, att
introduetion å Riddarhuset hädanefter icke må
emellan Riksdagarne af RiddarhusDirectionen
meddelas, utan ankomma pä det beslut Ridderskapet
och Adeln under Riksdag in Pleno
derom fattar, i hvilket afseende Friherre Wran»
g'1 jemväl begärt, att RiddarhusOrdningena
lydelse i denna del måtte derefter lämpa»t '
och har RiddaihusUtskottet i sammanhang härmed
äfven fått emottaga åtskilliga Ledamöters
berörde dag uti detta ämne afgifne yttranden.
Riddarhusutskott^ har, vid öfvervägande
af hvad sålanda blifvit föreslagit, an»ett
sig först böra undersöka hvad de ifrän
äldste tider utkomne RiddarhusOrdningar
i denna del innehålla, och hvarvid
Utskottet inhemtat: att RiddarhusOrdningen
afår 1626, hvilken varit till kraft och verkan
gällande till år 1762, bjuder; att den Ad
-
55*
Den 19 Julii e. m.
lade .Jkn!h te på R ddarhufet, hälft när mölen
hällon för att blifva inmatriculerad, att Riddarhusordningen
af 1762 icke innefattar någon föreskrift,
huru med introductioner skulle tillgå;
att sedan Konung Gustaf lil «r 1778 åter upplifvade
1626 års Riddarhusordning, förenämde
stadgande å nyo varit förr gällande att anse
intill dess Ridderskapet och Adeln vid
1809 och 18.0 årens Riksdag antog en ny
Riddarhusordning; att Riddarhusordning*! ne
af den 3! Mars och den to Oktober 1810 icke
innehålla något stadgande, hvarigenom Introductioas
beviljande af RiddarhusDirectionen
emellan Riksdagarne är medgifvit; att, efter
hvad Matrikeln utvisar, Introduction ända till
på 1770-talet vanligen meddelades under påstående
Riksdag, ehuru det understundom inträffat
att sådan jemväl deremellan ägt rum,
men att, efter denna tid, Introductioner utan
afseende på Riksdag blifvit af RiddarhusDi
frectionen
beviljade, hvartill anledning icke
annorledes synes vara i Författningarne gifven
, än derigenom, att något bestämdt Förbud
deremot icke funnits; samt att RiddarhusDirection
så väl uii den Ingtruction, somehusu
påiänkt och föreslagen år 1800, för år
1810 den 25 April blef för densamma af Ridderskapet
och Adeln utfärdad, som ock uti
det förnyade Förslag dertill, sorn af RiddsrbusUtskoitet
vid 1*17 och !8 18 arens Riksdag
uppgjordcs, fått sig tillagd rättigheten, att Introduction
emellan Riksdagarne meddela. Och
som, vid ett så beskalfadt fö.hållande, frågan
huru
Den 19 Julite, m.
huruvida Tntroduction må eDdast vid Riksdag eller
deremellan äga ruin, synes vara beroende
af Ridderskapets och Adelös godtfinnande och
den föreskrift som, i öfverensstämmelse dermed,
kari blifva rörande detta ämne uti RiddarhusDirectionens
Instruction införd , hälst
Ridderskapet och Adeln, och således äfven
Riddai hus Di rectionen, i allt fall, i afseende
på förekommande frågor om Introduction , icke
äger någon annan ledning för sin åtgärd i denna
del, än hvad som är med Ståndets Privilegier
och Rikets Grundlagar instämmande, samt ett
uppskof med Introductions erhållande intilL
dess Riksdag infaller icke kan innebära ett
förnärmande af den adlades eller den upphöjdes
på grund af en sådan nådebevisning
vunna > nspråk på representationsrätt, enär den-t
gamma ej kan komma i fråga att utöfvas förr,
än vid allmänt Riksmöte och det jemlikt ordalydelsen
i Kongl. Förordningen den 8 Maji
1775 jemförd med Kongl. Brefvet den 11 Februarii
iSoo, måste ^ntagas, att den adlad®
eller upphöjde äger, att ifrån dea stund haa
fullgjort pitestaodo och sig till Introductioa
hos RiddarhusDirection anmält , tillgodonjuta
alla-de fri- och rättigheter, sorn den förlänte
värdigheten i öfrigt åtfölja; alltså och då Rid*
derskapet och Adeln, om Utskottet får döma
från de fiäre Ledamöters yttranden som i ämnet
talat, synes aslunda den förändring sorn
blifvit föreslagen, och Rid-larhusUtskottet jemväl
för sin del anser densamma icke medföra
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI. Band. 23
354 Den~19 Julii c. m.
några olägenheter, utan fast mer befrämja en
nödig ordning och bereda ett tilliälie tor Ridder
skåpet och Adeln att sjelfve lära känna de '
Ledamöter, som med dem införlifvas innan något
allmänt förtroende blifver å Ståndets vägnar
dem uppdragit: finner Utskottet, icke något
hinder för tillstyrkande af den förändring
Friherre Wrangel åsyftat, att nemligen lntroduction
hädanefter ej må meddelas af annan
än Ridderskapet och Adelnunder påståendeRiksdag,
menick» deremellan; dock som den tid a i 2:ne
år som genom ofvanberörde Författningar är vorden
föreakrifven den sorn adlad eller upphöjd
blifvit, att begära Infroduction, syne*, oagtadt
en nu föreslagen förändring, lämpelig att bibehålla
enär det ej bör alldeles ankomma på den
idlade eller upphöjde, att efter godtfinnande
fördröja fullgörandet af de vilkor som erfordras,
innan de förmoner hvilka den förundte
värdigheten åtfölja, få tillgodonjutas; anser
Utskottet sig icke hafva skäl att tillstyrka nåändring
uti hvad Författningarne i denna del
innehålla. Hvilket dock allt till Höglofl. Ridderskapet
och Adelns vidare pröfning vördlamt
öfverlemnas.
Stockholm den 9 Julii 1823.
Få RiddarhusUtskottets vägnar
Eric Sparre.
N. Snoilsky.
£>c'n i4 .Tulli c, m.
355
N:o 4»
Hörsamste Memorial!
Sedan Höglofl. Ridderekapet och Adeln
vid sise» Riksdag funnit för godt förordna, att
det af RiddarhusUtskottet uppgjorde Förslag
till en ny Instruction för RiddarhusDirectio-,
nen jemte Riddarhusets Embets- och Tjenstemän,
samt till Reglemente för Iåns meddelande
från de under RiddarhusDirectionens förvaltning
ställde Cassör, skulle till RiddarhusDirectionen
öfverlemnas, för att provisoriskt
lända till efterrättelse intill näst derpå följande
Riksdag, då RiddsrhusDirectiooen borde
Utlåtande deröfver till Ridderskapet och Adeln
afgifva; och RiddarhusDirectionan af sådan
anledning, uti 12 § af dess vid denna Riksdag aflemnade
RiksdagsBerättelse, under förmälan, att
vid anställd granskning af förslagen, Directionen
funnitåtskilligerättelserderuti nödige, tillkänna-'
gifvit, att en ny redaction både till Instruction
och LånReglemente blifvit af Directionen författade,
och, jemte de af RiddarhusUtskottet
vid 181? och a 8 * S årens Riksdag först uppgjorde,
bifogade nämnde RiksdsgsBerättelse, för
att underställas Ridderskapets och Adelns vidare
pröfning; så har RiddarhusUtskottet på grund
af den generela remiss Utskottet fått emottaga
af samma Berättelse, bland annat jemväl
företagit sig granskning af berörde Förlag, så
vidt det rörer Instructionen för RiddarhusDirectionen
och Riddarhusets Tjenstemän, men
deremot uppskjutit med en sidan åtgärds vid;
Den 19 Julii e. m.
tiginde i afseende på LånReglementet, emedan
Utskottet trott, derest en slik granskning
skulle med fullständighet och nytta för framtiden
kunna åstadkommas, det vara lämpeligalt
att låta anstå dermed intill dess sig visat
hvad förändring, i afseende på Hypotheksväsendet
och räntans .beräknande på utlånte medel,
sorn Riksens nu församlade Ständer, finna
skäl vidtaga, hälst en ändring deruti naturligtvis
måste jemväl medföra rubbning i de
grunder hvarpå LånReglementet hittills hvilatj
och har Utskottet, efter, inställd noggranjemförelse
emellan den Redaction sista RiksdagsRiddarhusUtskott
i förstnämnde del uppgjort
och den, som af RiddarhusDirectionen blifvit
föreslagen, samt efter öfvervägande af de skäl
RiddarhusDirectionen uti sitt Protocoll för de
gjorde ändringarne anfört, väl godkänt Directionens
Förslag i det hufvudsakligaste, men
tillika ansett detsamma på ett och annat ställe
erfordra någon ytterligare jemkning och
tillägg, hvadan Utskottet för mera redighet
skull låtit omskrifva Redactionen till berörde
Instructioa, sådan Utskottet ansett den böra
blifva; och får Utskottet nu till Ridderskapets
och Adelns skärskådande härjemte öfverlemna
samma redaction tillika med de förut så väl af
ägt? års RiddarhusUt&kott som af RiddarhusDirectionen
uppgjorde Förslager, under förklarande,
det Utskottet så mycket mindre tvekat
att särskildt till Ridderskapet och Adela
framkomma med sitt yttrande öfver Instructionen,
skildt från LånReglementet, som den lör
-
Dm 19 Julii e. m.
3r>7
ra utgör ett för sig sjelft bestående helt, utan
samband med nämnde Reglemente. ✓
Då ett omständeligt uppräknande af de mindre
ändringar, i afseende på ordställningen, sora
Utskottet ansett sig böra i åtskilliga §. §. af
Directioneas Redäction göra, endast skulle leda
till vidlyftighet utan redbar nytta, helst de
samma vid anställd jemförelse lätt upptäckas,
har Utskottet trott idet göra tillfyllest, att i
förevarande Betänkande blott uppgifva de mera
väsenteliga rättelser, tillägg eller förkortningar
j^mte skälen dertill, som vid författandet af
Utskottets Förslag pröfvats nödige; och skall
Utskottet vid denna korrta öfversigt följa den
nummerordning §. §. i Directionetis Förslag innehafva.
2 §. Utskottet har ansett denna $• som
innehöll stadgande, att de personer, hvilka
utsågos till RiddarhusDirecteurer borde vara
sädane, som enligt 41 §. Riksdagsordningen
äro oförhindrade, att till Ledamöter i Utskott
väljas, böra på detta ställe uteslutas osh i
stället införas i RiddarhusOrdningen, enär dea*,
na föreskrift egenteligen bör iagttagas af Ridderskapet
och Adeln vid in Pleno anställande
val.
4. §• Då Utskottet trott det vore mera
förenligt med vigten alden befattning, som tillhör
Ridderskapet och Adelns Fulimägtige i
Banken eller RiksgäldsContoiret, eller en Revisor
af Statsverkets tillstånd och förvaltning.
356
Den 19 Julli e. m.
att han hillver utsedd direcfe af Ståndet in
Pierse, och ej på sätt hittills skedt af RiddarhusDircctionen,
antingen ensam, eller med biträde
al redan kallade Revisorer^ har Utskottet
flyttat till Riddarhusordningen ej allenast
det stadgande, som innefattar sjelfva föreskriften
om valet, utan ock dervid gjort det tillägg,
att särskildte Suppleanter jemväl skola
af Ridderskspet och Adeln utsee, på det sätt
och till det antal, sorn i Utskottets Förslag till
RiddarhusOrdningens 2:dra Afdelning närmare
kommer att uppgifvas; samt deremot i denna
§. föreskrifva, att först i den händelse, att
alla dessa Suppleanter inträdt i deras befattningar
och ledighet icke destomindre skullenppXomma,
Directionen'sk*ll äga, att genom val med
alutna sedlar kalladen Ledamot som ytterligar®
jkan erfordras. Vidare har Utskottet ansett ett
•tadgande vara i Instructionen behöffigt, som lernnar
den utsträckning åt Directionens valrätt vid
förekommande fall, att Directionen är obehindrad
att derest icke särskildte förbehåll ligga i vägen,
till allmänna befattningar å Ståndets vägnar,
välja sina egna Ledamöter, hvilket särdeles
vid Taxeringsmärts vsl dervid så sällan,
Oagttadt kallelse, någon af Ridderskspet och
Adelns Ledamöter utom Directionen sig infinner,
understundom kan komma i fråga att
tillämpas och har i öfverensstämmelse härmed
lydelsen af 4 §. blifvit förändrad på sätt Utskottets
Förslag närmare utvisar.
Dessutom har Utskottet på enahanda skäl
Den 19 fulu e. m,
3^9
som vid 2 §• blifvit anfördt uteslutit sista momentet
af 4 §. i Directionens Förslag.
6 §. Enär r:sta §. af Utskottets Förslag
innehåller den allmänna föreskrift, att RiddarhusDirectionen
skall noggrannt iagttaga hvad
Rikets gällande Grundlagar och Riddarhusordningen
kunna Directionen i särskildta fall
föreskrifva, har Utskottet ansett denna §• pä
detta rum kunna utgå.
8 § I öfverensstämmelse med de grunder
Utskottet framställt, och det tillstyrkande
Utskottet i anledning deraf gjort uti dess dan
9 i denne månad »fgifne Betänkande, öfver
Friherre H. Wrangels motion angående Intro- i
ductioners beviljande eodsst under påstående
Riksdag, har Utskottet förändrat lydelsen af
denna §. på sätt den nya Redactionen närmare
innehåller.
Emalia» den 12 och 13 § § af Directionens
Förslag har Utskottet infört cn ny § sorn
bar till föremål, att närmare bestämma RiddarhusSecreterarens
skyldighet i afseende på
ett skyndsamt befordrande till trycket af Rid.
derskapets och Adelns Protocoller under Riksdag.
i5 §.. Uti 9 §. af RiddarhusDirectionens
RiksdagsBerättelse har blifvit hemstäldt, att
äldste Sönerne af de sedan 1809 adlade ätter,
måtte enär de i öfrigt äro behörigen qvalificerade
och äga erforderlig skicklighet, få till
Tjenstemän vid Riddarhuset antagas; ocb har.
56o
Den 19 Julli e, m.
såsom skäl härföre, blifvit anfördt, att bernalt»
Söner redan fått sig af Ridderskapet och Adeln
tillagdt rättigheten att söka Riddarhusstipendium
och FriCadettplatser på Carlberg; och
någon gällande orsak syntes icke förekomma,
hvarföre äldste Sonen af sådan ätt, enär han
j förenämde fall ansåges lika med Adelsman,
skulle endast i fråga om att anställas som
Tjensteman vid Riddarhuset, såsom ofrälse
nian betraktas, hvarföre Directionen, enligt
hvad Jen förmält, med berörde förändring en •
dast haft för afsigt att bereda öfverenstätnmelse
i föreskrifter hvilka hvilade på samma
grund. Och som Riddarhusutskott fullkomligen
delar RiddarhusDirectionens öfvertyt
geise i detta fall, får Utskottet tillstyrka bifall
å ofvannämd® Förslag Samt att i anledning
deraf, ett sådant tillägg måtte vid denna §.
göras, sorn i Redactionen blifvit iniördt.
Vidare har Utskottet vid slutet af förevarande
§. föreslagit ett annat tillägg, åsyftande,
att bestämma, huru förfaras skall, då
någon af Riddarhusets Tjenstemän visa en
fortfarande vårdslöshet eller försummelse i sina
skyldigheters fullgörande; ett sillägg, som
troligen ej skall komma ifråga att tillämpas,
men som likväl för fullständighetcns skull icke
bö? uti Instructioncn saknas.
• 14 §. Vid denna §. har Utskottet ansett
det tillägg böra göras, att Directionen skulle
aga att fastän alla Pensionsrummen voro upptagne,
under visst förbehåll* försäkra en till
Dm Ig Julii e. m,
Pension berättigad Tjensteman vid Riddarhuset
sorn sådant vid afskedstagandet begär, eller
hans Enka och barn, om Pensions tillgodonjutande
Iratndeles då ledighet bland pengionairerne
inträffa.
2 dra Art. y §. Sorn Riddarhusutskott vid
granskning af Directionens Protocoller inhämtat,
att Directionen ansett sig föranlåten bestämma
en viss tid, inom hvilken det vid förelagt äfventyr
ålåge en Pensionair af de under Riddarhusrirectionens
förvaltning ställde fonder,
att sin Pension uttaga; och Utskottet funnit
skäl att med någon jemkning gilla hvad sålunda
provisoriskt varit föreskri f vi t; har Utskottet
trott stadgandet derom bör* i denne
§ af Instructionen, der det hittills saknats, införas,
för att så medelst vinna den helgd som
bör tillkomma ett bud , hvilket med Ridderskapets
och Adelns bifall skall tjena till ovilkorlig
efterlefnad.
3'dje Art. i §. Vid denna §. har Utskottet
ansett tjenligt utsätta, att sysslornevid Riddarhuset
äro att anse såsom endast beroende af
Ridd<’rskapets och Adelns förtroende, och att
följakteligen Riddarhusets Tjenstemän kunna
i den ordning som i § närmare blifvit bestämd,
från sine befattningar af Ridderskapefc
och Adeln skiljas, hvarom något stadgande uti
Instructionen hittills icke funnits.
4 §. Har blifvit sammanförd med den
nästföregående 3, såsom aihandlande enahan=
502
Deri ig Jul i i c. m.
da ämne, och hvarigenom förstnämnde §, på
detta rum utgått.
12 §. Denna §. har blifvit ur Utskottets
redactioa utesluten, emedan den ansetts tjenligare
kunna inflyta i RiddarhusOrclningen , i
sammanhang med der förekommande stsdganden
om RiddarhusSecreterarens åligganden under
Riksdag.
28 §. Som ordalydelsen i denna §. sådan
som den i Directionens Försbg finnes upptagen,
syntg Utskottet icke nog bestämdt innehålla
Fiscalens skyldigheter i de fall som der
voro i fråga, har Utskottet författat och i det
nya Förslaget infört en förändrad redactioa af
samma §.
Slutengen får Utskottet hemställa om icke,
derest Höglofl. Ridderskapet och Adeln skulle
behaga gilla den Instruction för RiddarhusDirectionen
och Riddarhusets Tjenstemän som Utskottet
nu föreslagit, samina Instruction måtte
i likhet med hvad tillförene skett, varda å
Riddarhusets bekostnad till trycket befordad
si att densamma för alla sorn det åstunda må
vara tillgänglig. Hvilket dock allt till Höglofl.
Ridderskapet och Adelns vidare ompröfvande
vördsamt öfverlämnäs.
Stockholm den 16 Julii 1823.
På Riddarhusljtskotets vägnar
Eri« Sparren
N. Snoilsky.
Den 19 Julii e. m, 563
Instru elion»
Hvarefter RiddarhusDirectionen
jemlikt Riddarhusordningen
har sig att rätta,
och hvaruti äfven de vid
Riddarhuset anstälde Embets-
och Tjenstemäns skyl*
digheter äro utstakade.
I Artikeln.
Om Riddarhus Directionenr fammanfättning
och åligganden.
1 5.
jemte ett noggrannt iagt- Svirar mot i:sta
tagande af hvad Rikets gäl- hälften af » §=n.
lande Grundlagar och Riddarhusordningen
kunna i
Berskildte fall RiddarhusDirectionen
ålägg», har Directionen
ej allenast att bevaka
Höglofl Ridderskapet och
Adelns rätt och fördelar, titan
ock att verkställa Ridderskapet
och Adelns fattade
beslut.
2 §•
Directionen åliggar der- Svarar mot den
\
3Ö4
Den 19 Julii e. m.
jemte, att vak» deröfver, att
Riddarhusets och öfriga Cassör»
samt dertill hörande TestamentsFonders
angelägenheter
förvaltas i enlighet med
Testaments - Förfsttningarne
och UtlåningsReglementet,
samt åtto i allmänhet hvar
och en af Riddarhusets Embets-
Och Tjenstemän fullgör
sine åligganden enligt
denna Instruction.
8:de §. 1 Directionens
fös slag»
3 §•
2.'dra hälften af
x §. i Directia
-
RiddarhusDirectionen väljes
vid slutet af hvarje Riksmöteenligt
RiddarhusOrdnin» nena förslaggen,
och består, af sju Ledamöter,
hvilka uti sina befattningar
fortfara intill dess
nytt val blifvit verkställda
Af dessa Sju Ledamöter skall
dea äldste efter Matrikeln
föra ordet och endast 6 åtnjuta
honorarium.
4 $•
Hafva alla de af Ridderskapet
ock Adeln valde
Suppleanter, såsom ständiga
ledamöter i Directionen inträde,
må de rut» i Directio,.
3 §. i Directionens
förslag.
Din 19 Julli e. m.
36i
nen, sorn än ytterligare kunna
blifva ledige, tillsättas
genom val, som 'af Directionen
med slutna Sedlar anställes.
5 §■
Genom val med slutna Svarar mot 4 §• i
Sedlar återbesätter äfvenle- Directionens fördes
Directionen, under iakt- slag.
tagande af Riksdagsordningens
och RiddarhusOrdningens
föreskrifter, de ledigheter,
som emellan Riksdagar
kunna yppa sig , sedan
de af Ridderskapet och Adeln
valde Suppleanter inträdt,
ibland Ridderskapets
och Adelns Fullmägtige i
Riksens Höglofl. Ständers
Bank och RiksgäldsCootor,
äfvensom bland Revisorerne
af Ridderskapet och Adeln
öfver berörde Riksens Ständers
Verks samt S’atsVerkets
förvaltning och Räkenskaper.
Vidare har RiddarhusDirectionen
att hvarje år välja
tvänne af Ridderskapet
och Adeln till Revisorer uti
Rikets Ständers^ BancoDiscontVerk.
Vid alla dessa
val, då 2;ne få lika många
366
Den i§ Julii e. m*
röster anställer Directionen
genast dem emellan lottning.
Skulle den sålunda genom
lottning utsedde, befattningen
sig afsäga, anställes nytt val.
Vid alla andra tillfällen sker
omröstningen inom Directionen
öppet till Protocollet och
i händelse af paria vota, blifver
den mening gällande,
uti hvilken den efter Matrikeln
äldste närvarande Ledamoten
instämmer.
Skulle någon RiddarhusDirecteur,
vid de val som,
enligt hvad serskildt finnes
stadgadt, böra inför RiddarhusDirectionen
förrättas,undfå
de fleste rösterne och dea
befattning hvartill han sålun}
da blifvit kallad är af den beskaffenhet,
att den får med
LedamÖtskap i Directionen
förenäs, då må samma RiddarhusDirecfeur
icke kunna
en efik befattning sig afsäga,
derest han ej kaa styika
laga förfall.
6 §.
Vid Diractionens sam- Svarar mot 5 §,
Den i f) Julii e. m.
367
mankcmster skola minst fern
Ledamöter vara närvarandeDirecteurerne
kunna begagna
sig af 3tne månaders
tjenstledighet årligen i den
ordning de anmälan derom
göra inför Directionen, dock
ej flere än högst 2;ne på en
gång. Anmäler Directeur
laga förfall, att återtaga sin
b*fattning efter nämnde
tids förlopp, eller skulle så
många Directeurer af laga
förfall vara hindrade, att fem
icke kunna vara närvarande
vid sammankomsterne, inträ*
de då af Suppleanterne den
som närmast är i ordningen.
Skulle alla sådane hafva inträdt,
fylies den lediga platsen
genom val enligt föregående
§. Den inträdande
åtnjuter under den tid han
förrättar tjenste!» den bortovarandes
honorarium.
Försummar bortrest Directeur,
utan anmäldt laga
förfall , att inställa sig till
tjenstgöring inom utsatt tid,
varder hans plats i Directionen
såsom ledig ansedd.
Directioneos för.
slag.
336
Den 19 luln, e. m
7 §.
RiddarhusDirectionen be- Svarar mot 7 § i
sörjer äfven Styrelsen och Directionens för.
Förvaltningen af Wadstena slag,
Adeliga JungfruStifts Ärender,
enligt de för denna Inrättning
serskildt utfärdade,
föreskrifter,samt efter hvad i
denna Instruction derom vidare
finnes stadgadt.
Emellan Riksdtgarne ä- Svarar mot 9 §. 1
ger Directionen att emottaga Directionens Föransökningar
om Introductions slag.
vinnande å Riddarhuset, dervid
Directionen åligger, att,
med iakttagande af Föreskriften
i Kongl. Förordningen
den 8 Maji 1775 jemförd
med Kongl. Brefvet den 11
Fcbruarii 1800, tillse, dels
huruvida Introductionen inom
tvänne år efter dst den
sökande blifvit i Adeligt
Stånd försatt, eller i Friherrlig
eller Grefvelig värdighet
upphöjd, är vorden
hos Directionen begärd,.dels
ock om alla erforderiige
handlingar såsom: Kongl.
Majtts
Den Jy Julii (-. /»,
Maj:ts Nådiga Diplome i O*
riginal jemte afskrift deraf,
Vederbörliga qvittencet öfver
erlagde Introductionsafgifter
till Kongl. Cancelliet
Och Riddarhuset, samt fullständig
genealogie, äfvensom
vapenplåt, blifvit ansökningen
bifogade, och må
Directionen, derest allt finnes
vara i behörig ordning,
meddela bevis att alla för
den sökte Introductionen
föreskrifne prestanda äro
Vordne fullgjorde, samt sådant
i Tidningarne kungöra,
då en sådan person sedermera,
enligt nämnde Författningar,
äger tillgodonjuta
alla de förmoner, sorn med
den förlänte värdigheten t
öfrigt äro förenade; skolan*
des Directionen sedermera
vid näst infallande Riksdag
hos Ridderskapet och Adela
skrifteligen anmäla de personer
hvilka sålunda äro behörige
att Introduction å Rid
dårhuset erhålla i den ordning
deras prestanda blifvit
godkändt.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI Rand. 24
\
5;o
Den ig Julii e. m
9 §♦
Directionen utser vid svarar mot io§.
hvarje års början inom sig i Directionens
tvenne Ledamöter, hvilka Förslag,
skola hafva inseende öfver
räkenskaperne och allt hvad
sorn hörer till KammererareContoiret,
samt i följd deraf
ett halft år hvardera vårda
den ena af nycklarne till
Pantkistanl samt de i densamma,
edligt upprättade före
teckningar, förvarade Lånehandlingar,
hvadan han bör
under samma tid vid Documenternes
uttagande eller
inläggande alltid sjelf vara
tillstädes; en Ledamot, hvilken
med biträde af RiddarhusSecreteraren
skall hålla
noggran tillsyn öfver RiddarhusArchivet,
och de genealogiska
Tabellerne; en
Ledamot hvilken skall efterse
de till Riddarhusets
tomt hörande byggnader och
alla öfriga Riddarhusets economica,
samt slutligen tven*
ne Ledamöter hvilka skola
hafva tillsyn öfver behandlingen
af alla vid Riddarhuset
uppkommande frågor
af juridisk beskaffenhet.
Ben 19 jula e. m.
371
IO §.
Sist en männel före den Svarar mot n §. i
tid då Lagtima Riksdag in- DirectioneniFörfaller
och genast efter det slag.
kallelsen till Urtima Riksdag
blifvit i Hufvudstadens Kyrkor
uppläst, låter Directiojnen
i Tidningarne kungöra
och erinra huru Fullmagterne
till den blifvande Riksdagen
böra, enligt RiddarhusOrdningen
inrättas, hvad
som bör iagttagas om inträde
å Riddarhuset skall
vinnas, samt i öfrigt besörja,
att i uppropslistan varder
antecknadt, allt hvad
som kan föranleda till hinder
för en ätt, att få utöfva
sin Representationsrätt, äfvensom
att serskilte af RiddarhusCancelliet
upprättade
Och i HofRätterne med de
der befintelige anteckningar
jemförde sammandrag, öfver
de vid Riddarhuset samlade
underrättelser, sorn kunna
förhindra särskildte LedamÖser
af Ridderskapet och Adeln,
att intaga Säte och
Stämma, varda vid uppropslistan
bilagde.
Den ig Julii e, m.
II §.
Directionen får ej förän- svarar mot 12 §.
dra de enligt faststäld Stat Directionens För
för Riddarhuset Embets- och 9lag.
Tjenstemän anslagne löner,
arfvoden och hushyror, ej
heller någon ny syssla med
ellar utan lön inrätta, emedan
sådant af Höglofl. R i cl—
derskapets och Adelns förordnande
ensamt beror.
12 §.
Vid början af hvarje Ny §.
Riksdag åligger det Directionen,
att till Ridderskapet
och Adeln inkomma med
Förslag huru tryckningen af
Ridderskapet och Adelns
Protocoller må lämpeligast
och med största skyndsamhet
kunna verkställas.
Directionen åligger dessutom
tillse, att RiddarhusSecreteraren
i afseende på
utlemnandet till tryckning i
fullständigt skick af Ridderskapets
och Adelns Protocoller
fullgör sina skyldigheter,
så att denna tryckning,
hvilken i RegeringsFormen
/
Den 19 julli e, mi
år föraskrifven, må blifva
verkstäld så fort ske kan och
senast inom ett år från
Riksdagens slut. Skulle denna
tid öfverskridas vare Directionen
skyldig, att genast
förklara RiddarhusSecreteraresysslan
ledig, så vida han
ej kan förete laga förhinder,
hvilka, om än de af Directionen
godkännas, skola un;
derställas Ridderskapets och
Adelns pröfning vid dess
nästa sammankomst.
13 §•
Om RiddarhusSecreteraretysslan
mellan Riksdagarne
blifver ledig, äger Directionen
derom genast i allmänna
Tidningarne kungöra
till sökandes underrättelse,
att inom 56 dagar efter ledigheten
med sine ansökningar
och bifogade betyg inkomma,
hvarefter Directionen,
genom omröstning till
Protocollet, utväljer den som
anses vara skickligast, samt
honom genom Constitutorial
i Sysslan insätter, till näst infallande
Riksdag, då valetunderstälies
Ridderskapets och
Svarar mot 13
§ i Directionens
Förslag. .
5/4
Den 19 Julii r. m.
Adelns profning och gillande.
Den soni till Secreterare
antages, äger tillstånd att
äfven innehafva sådan publique
tjenst inom Stockholm,
som icke bland förtroende
sysslor räknas, eller
så upptager hans tid, att
Riddarhusets angelägenheter
deraf kunna lida, emot förbindelse,
att inom en månad
före den tid då Lagtima
Riksdag infaller, och inom
fjorton dagar efter kungörandet
af kallelsen till Urtima
Riksdag, inför RiddarhusDirectionen
visa, att han,
under hela den förestående
Riksdagen erhållit behörig
permission ifrån den publique
tjenstbefattning han
innehafver; uraktlåter han
denna permission söka, åge
Directionen att affordra honom
hans afskedsansökning
och derefter förklara sysslan
ledig.
D# öfrige Riddarhuset*
si ordinarie sorn extra ordinarie
Tjenstemän får Di ■
xectiooen efter gödtfinnan
-
9en ig Julii e. m,x
37*
de antaga och de förre genom
Protocollsutdrag i syss:
lorné stadfästa, hvarvid endast
iagttages, att så val Rid»
darhusSecreteraren som alla
öfrige ordinarie och extra
ordinarie Tjenstemän böra
vara af Adelig börd eller
ock äldite Sonen af en
sedan 1809 Adlad ätt och
kunna förete sådane Academiske
vittnesbörd, som fordras
till inträde i Rikets
HofRäfter och Collegier,
hvarjemte Riddarhus-Kamtnereraren
bör anskaffa antagelig
borgen för uppbörden.
Visar någon Riddarhusets
Tjensteman vårdslöshet
eller försummelse i sin tjenst,
varde han derföre af Directionen
varnad, skulle rättelse
derigenom -ej[ vinnas,
må den felagtige af Directionen
suspenderas från tjenstcn
på högst trenne må-'
nader med förlust af motsvarande
lön; men derest detta
ej eller skulle hjelpa, äger
Directionen, att suspendera
den felagtige från tjenst och
lön till nästa Riksdag; ankommande
då på Ridderskapets
och Adelns pröfning, huru
-
5?6
tyen j() Julii e, w.
vida han må vidare i sysslan
varda bibehållen eller icke.
»4 §•
Om någon af Riddarhusets Svarar mot 14
Tjenstemän, efter en tjen- §. i Directionens
stetid af 2a å 30 år, under Förslag,
hvilka han på Verkets ordinarie
Stat varit oafbrutet
uppförd, ifrån sysslan begär
afsked, eller genom döden
afgår, samt i senare händelsen
varit gift och efterlemriadt
Enka eller Barn uti
mindre tillräcklige vilkor,
och den afskedstagande eller
efterlefvaode hos Directionen
söker pension, äger
Pirectionen rättighet till
följd af Ridderskapets och
Adelns beslut den 23 Januari»
1779, att i likhet med
hvad för afskedstagande Embetsman
på Kronans etat hestås,
samt med afseende på
förekommande omständigheter,
sådane pensioner bevilja,
sorn till en tredjedel
eller hälften, svara mot det
belopp den afgående? lön på
Riddarhusets stat utgjort^
dock likväl med iagttagande
af, att ej större antal äu
Den Ig Julii e. m.
377
två högst tre sådane Pensionärer,
tnå under en och
samma tid antagas, på det
Cassan härigenom ej måtte
ådragas alltför kännbara utgifter.
Skulle någon sökande
till Pension sig anmäla,
fastän alla Pensionsrummen
redan äro upptagne, och
finner Directionen densamma
vara till pension berättigad,
då må en sådan person
erhålla försäkran, att
varda vid inträffande ledighet
dertill förhulpen, derest
icke på den tiden annan
sökande skulle finnas, hvilken
i anseende till längre
tjenstetid eller större behof,
är framför den förre berättigad,
att en slik förmon
tillgodonjuta.
15 §•
Ej må någon Ledamot af Svarar mot 15 § 5
RiddarhusDirectionen eller Directionens För
någon
af Riddarhusets Tjen- slag.
stemän Lån af RiddarhusCassan
elier dertill hörande
Fonder erhålla, eller i egenskap
af Ombud eller Fulltxiägtig
dervid biträda andra.
1
378
Deri rg Julii e, m.
II. Artikeln,
Om Directionens Arbetsordning.
1 §.
Directionen sammanträder Svarar mot i §. i
så ofta Ordförandeo , i an- Directionens Förledning
af förefallande göro-J slag.
mål det bestämmer. Dessutom
bör efter Posternes ankomst
en eller tvänne Directeurer
å Riddarhuset sig infinna,
hvarom Ledamöterne
sig emellan öfverenskomma,
för att i närvaro af Secreteraren
och Kamereraren öppna
och till dem aflemna ankommande
Bref, att i Diarium
införas, besörja de mål
som fordra skyndsam åtgärd,
och influtne medel Kamereraren
tillställa, för att i Banken
låta insätta.
2 §•
Vid alla sammanträden Svarar mot 2 §<
föres öfver de ämnen som i
Directionen förehafvas, Protocoll,
hvilket justeras vid
nästa sammanträde. Utgående
expeditioner kunna serskildt
justeras om skyndsam
-
Den 19 jul ii <■. m.
379
heten det fordrar. Dessa
Pro'ocoller med Bilagor registreras
och inbindas för
hvarje år.
Vid utlåtandens afgifvande
så väl till Kongl. Majjt
som Rjdderskapet och Adeln,
äger den Ledamot , som ej
förenat sig med pluralitetens
mening, att låta sitt serskild,
ta yttrande åtfölja om han
det åstundar , och nämnes
derom i sjelfva utlåtandet.
Diarium bör af RiddarhusSecreteraren
föras öfver
alla mål, som inkomma, samt
ankomstdagen och Actens
OrdningsNummer så väl i
Diarium sorn å Aetea tecknas,
hvarefter målen af Rid—
darhusSecreteraren i Directionens
nästa sammankomst
ovilkorligen föredragas, för
att dervid erhålla den åtgärd
som vederbör.
Till alla räkningar och
böcker 60m skola föras äfven
som för Capitations-redogörelserne
samt Consistoriernes
uppgifter, meddelar Directio
-
58o
Den 19 Juli i c. m.
nen de för ändamålet lämpeligaste
fornuilairer.
5 §.
Vid början af hvarje år
låter Directionen genom RiddarhusCanzliet
eller Contoret
upprätta Förteckningar in
dupplo, dels öfver de till
Genealogiskesamlingame hörande
underrättelser, som
till följd af Kongl. Maj:ts
Nådiga förordnande den 31
Augusti 1762, Directionen
årligen har att införvänta
från RegementsChefs och Con»
6istorierne, dels öfver de Autoriteter
hvarifrån Capitationsafgifter
och medel till
Directionen böra ingå, och
dels öfver de räntor som på
bestämda tider skola för utlånte
Capital inflyta; kommandes
det ena exemplaret
af dessa Förteckningar , att
alltid qvarblifva på Directionens
Sessions-bord, så
att derå må kunna göras anteckningar
i den mohn Handlingar
och medel inkomma,
och det andra förvaras hos
Secreteraren eiler Kamereratcn
, som hvar och cn för
Svarar mot 3§.i
Directionens Förslag.
Den 19 Julii e. m,
sin del inom årets slut, hos
Directionen anmäler hvad
härutinnan kan vara underlåtit,
på det Directionen må
vara i tillfälle utfärda påminnelse
om fullgörandet.
4 §•
När större eller mindre Svarar mot 4 §.
reparationer å Riddarhuset
och dertill hörande byggnader
skola företagas, låter
Directionen genom erfarne
Byggmästare och Handtverkare
upprätta kostnadsförslag,
som vid Directionens sammanträde
granskas; men skulle
serdeles betydliga reparationer
å Riddarhuset vara
nödige, bör arbetet i Tidningarne
kungöras, och på
Auction vid utsatt tid utbjudas,
mot borgen för fullgörandet
af den, som stadnar
för minsta budet; varandes
Directionen skyldig
att undvika alla Extra utgifter,
som icke för Riddarhuset
äro oumgängeligo och
ej eller ingå i kostnader vid
allmänna fröjdebetygelser i
Hufvudstaden, efter sorn Riddarhuset
är sedan dess upp
-
58*
Den 19 Julii e. m.
förande ansett såsom Locus
Publicus, och på sådan grund
fritaget från utgifter af denna
egenskap. Likväl äger
Directionen att härvid göra
undantag vid de tillfällan ,
då till firande af märkvärdiga
händelser andre Public
quehus och byggnader i Staden
eclaireras, med fästadt
noga afseende på all möjlig
besparing i kostnaden.
Hvarken RiddarhusSalen
eller något inom Riddarhuset
varande rum upplåtes hädanefter
till begagnande af
något sällskap eller någon
Comité eller till Concenters
uppförande j utom för Frimurare
Barnhuset, hvars Direction
erhållit Ridderskapets
och Adelns tillåtelse, att årligen
å Långfredagen i RiddarhusSalen
låta uppföra
Concert, emot vilkor, att ersätta
allt hvad som derigenom
kan komma att skadas.
Likväl må det ankomma på
Directioneng pröfning, att
vid något serskildt tillfälle
göra undantag från detta
allmänna stadgande.
Den rg Julii e, m.
383
5 $•
Då contant® penningar Svarar mot 5 §.
till Directionen insändas, med
Reversal in dupplo och sedelförteckning
, bör i det
qvarblifvande reversalet ankomstdagen
jemte målets
Ordningsnummer anteknad å
det andra , som återsändes,
teknas qvitto, underskrifvit
af 2:ne Directeurer samt af
Kamereraren contrasigneradt.
En serskild bok bör finnas,
hvaruti en af Directeurerne
anteknar å ena sidan,
alla de extra medel, som till
Directionen insändas, och
till Kamereraren aflemnas, för
att i Banken insättas , och
å den andra inskrifves BancoAttestens
datum och Nummer,
hvarefter Attesten till
Kamereraren återlemnas.
De medel som till Kamereraren
directe aflämnas ,
dels för upplupne räntor,
(hvilka eljest på sätt i 9 §.
uti LåneReglementet föreskrifves,
böra af Låntagarne
sjelfve insättas i Banken),
dels för andra afgifter, äger
384
Den 19 fulu e, mi
Kamereraren att genast insätta
för den räkning Cassan
i Banken låter föra, samt
BancoAttesten inför Directionen
uppvisa.
Alla qvittencer på till
Cassör eller Fonder under
RiddarhusDirectionens förvaltning
ställde af enskilde
inbetaide medel, utfärdas och
undertecknas af Kamereraren
samt annoteras af Secreteraren
, som med sin underskrift
bestyrker samma annotation.
Skolande Secreteraren
öfver sådane utgifne
qvittencer, hvilka böra vara
nutnererade föra serskild anteckning,
hvilken vid hvarje
Directionens sammankomst
uppvisas för att i ofvan omförmälte
Bok införas. Kommandes
till följd häraf, inga
andre af Kamereraren utgifne
qvittencer att för gällande
anses.
6 §.
Så snart Kamereraren e- Svarar mot 6 §
mottagit penningar och dem
i Banken insatt, antecknas
de
Den ig Julii r, m.
585
de i den räkning med VäxelBanken,
som af honom föres
efter meddeladt formulaire
på det sätt, att RiddarhusCassan
bibehåller sia serskildta
räkning under namn
af Riddarhusets räkning
N;o i.
Alla TestamentsFonder,
med undantag af den Vennerstjernska
, få en Bancoräkning.
under namn afRiddarhusets
räkning N:o 2;
Capitationsräkningen under
namn af Riddarhusets räkning
N=o 3, hvarjemte ser»kildte
räkningar föras i Banken
för Adeliga Cadettskole
Fonden med dertill hörande
Vennerstjernska GåfvoFonden,
för Wadstena Adeliga
JungfruStiftgCassan med
derunder lydande Fonder,
samt gluteligen för Grefveliga
Schefferska Stiftningen.
Kamereraren förer likväl
för Riddarhusets räkning N:o
2 en med serskildta Coluinner
inrättad räkning för de
olika Fonderne, och de per
-
Bil, till Ridd. 0, Ad. Fröt. VI Band. 25
586
Ben 19 Jalii e,
söner med hvilka räkning
anses nödig.
Å alla utbetalningar som
skola ske, ehvad de grunda
sig å de fastställde Staterne,
eller godkände räkningar,
bör Kamereraren först uppsätta
anordning, som af Directionen
underskrifverf Inlägges,
jemte de qvitterade
räkningarne, till verification
vid HufvudBoken. Således
skola först alla räkningar
uppvisas för Directionen och
vara påskrifne af någon Directeur,
att arbetet eller betingandet
är fullgjordt och
fullgodt; och sluteligen , i
händelse upphandlingar af
inventarier äro i fråga, och
lefvereringen af vederbörande
bestyrkt, bör den tillkomne
persedlen uti Inventarium
uppföras. Sedan dessa
anordningar blifvit utfärdade
, sker utbetalningarne
genom assignationer på Banken,
hvilka af Kamereraren
upprättas och af minst 2:ne
Diree te urer undertecknas
samt contrasigoeras af RiddarhusSecreteraren
och Rid—
darhusKamereraren.
Oen 19 Julii c. nu
587
Dessa Assignationer numereras
och anteknas i en
dertill inrättad Cassa Bok
sami af Kamereraren afföras
i dess VexelBaccoräkning
under den dag, de emot behörigt
qvitto uttagas.
Till förekommande af
allt för vidlyftig Assignering
pä Banken, må det vara
Directionen öppet, att tili
Kamereraren, om så nödigt
pröfvas, assignera 2 å 300
R:dr till bestridande af min.
dre och dageligen förefallande
smärre anordnande utgifter.
Dessa medel redovisas
af Kamereraren vid
första Sessionen i hvarje
minad.
7 §•
Inkommande. Redogörel- Svarar mot 7 §
ser öfverlemnas till Kamererarens
handläggning, efter
de föreskrifter, som Directionen
vid hvarje fall pröfvar
nödige, sedan de blifvit i
Directionen föredragoe och
uti Protocollet aateknade.
383
Den 15 Julii e. ml
8 §•
Ansökning om Lån utur Svarar mot 8 §•
någon af de onder Directionens
vård ställde Cassör och
Fonder, ingifves till Secreteraren,
hvilken, sedsn ansökningen
blifvit uti Diarium
antecknad, samt jemte
Bilagor öfverlemnad till Kanaererarens
och Fiscalens ät*
gärder, har att sedan desse
Tjenstemäns utlåtanden inkommit
, alltsammans hos
Directionen vid dess nästa
sammankomst föredraga.
Dsssa utlåtanden böra inom
8 dagar för hvardera af
ofvannämnde Tjenstemän vara
till Secreteraren aflemnade
och finner Directionen,
vid skedd föredragning, att
så väl behörig säkerhet, enligt
LåneReglementet är
stäld, som ock att det sökta
Lånet ej öfverstiger hvad på
Fanten utlånas får; samt att
tillgång för lånets utassignerande
då är eller snart kan
blifva, så skall det lån som
beviljas, i förra fället, genast
anordnas och i det senare,
Den ig julii. e. tn,
lemnäs Sökanden i mån a£
Cassans tillgångar.
Enär tillgången medgifver,
att medel kunna mot
stadgad ränta utlånas, från
de under Directionens inseende
ställde Cassör och FonJ
der, bör DireGtionen vid ansvar
iagttaga, att det sker i
den ordning och efter den
föreskrift som stadgadt är i
det utfärdade LåneReglementet;
ankommande påKamererarens
särskildta ansvar
om någon af de i samma
Reglemente påbudne uppgifter
saknas, och pä Fiscalens,
om den lagliga åtgärd
uteblifver, honom tillhörer
att verkställa.
§• 9*
Alla Skuldsedlar till Svarar mot 9 §.
hvarje Cassa eller TestamentsFond
skola numerera*
efter den ordning i hvilken
de blifvit beviljade och penningar
derå utgifna Äro
Cassorne i behof af sina
penningar, böra af de lån,
som anses lika säkra och
för hvilka räntornc blifvit
Den 19 Julii e, m.
lika ordentligt inbetalte, det
äldsta efter nu imer, till en
del, eller helt och hållet
först infordras, efter iagtta•get?
förbehåll om uppsägningstid.
i° §.
De yttranden och utlå- Svarar mot io§»
tanden, hvilka af Tjenstemännen
inför Directionen afgifvas,
skola i Protocollet
intagas, om de äro munteliga,
eller åberopas såsom bifogade,
om de äro skriftligen
11 §.
*>
Directionen föranstaltarSvarar mot 11 §.
det RiddarhusCanzliet alla
Söcknedagar samt KaramexerareContoiret
2:ne å 3=ne
dagar i veckan, finnas öppna
och tillgänglige på viss
utsatt och anslagen tid, för
dem, hvilka der behöfva
söka upplysningar elier underrättelser,
eller ock inbetala
penningar eller eljest
med Riddarhuset hafva några
angelägenheter.
Den 19 Jul i i e. m: 391
12 §.
Pensioner, Stipendier in:
m. böra, enligt Föreskrifterne,
utdelas af Directionen,
sorn noga efterser, att ansökningarne
äro med nödige
betyg och allegater försedde.
13 §•
Directionen låter årligen
den 2 Maji, men om, då
Helgedag inträffar; näst derpå
följande Söcknedag öppna
Stiftsmatrikeln till lottning
och inskrifning enligt
särskildt derom utbomne För.
fattningar, och bör derest
sådant sker under påstående
Riksdag, LandtMarskalken
anmodas, att dervid vara
tillstädes.
■m -
14 §•
Sadan Kamererare» uti
Maji månad aflemnat calcul
för den Pensionsutdelning
som från StiftsCagsan kommer
att äga rum i December
månad,bestämmer Directionen
antalet af Pensionairer
för löpande äret, Vid
Svarar mot is§.
Svarar mot d
16 §. Directione
Förslag.
Svarar mot 13 §. i
Directionens Förslag.
Den ig Julii c. m,
samm* tillfälle afkmnar Kamereraren
uppgift på alla de
Pensionärer, som då ännu ej
anmält sig till erhållande af
Pension för det förflatna året
då Directionen äger att
genom annonce i Tidningarne
förelägga de uteblifne,
att inom den i Maji det påföljande
året, sig anmäla, till
utbekommande af Pension
vid förlust af all vidare rättighet
dertill.
Vid början af December
månad hvarje år upprättar
Kamereraren förteckning å
aliade Stiftsjungfrur som äro
berättigade att för det löpande
året pension åtnjuta;
hvarefter samma Förteckning
af Directionen granskas,
jemte de inkomne Prestbetyg
och beloppet af de pensioner!,
som skola utbetalas, anordnas.
Vid Directionens första
sammanträde uti Januarii
månad det påföljande året
anmäler Kamereraren hvilka
Stiftsjungfrur då ännu icke
vederbörligen anmält sig till
Pensions utbekommande, och
Den 19 Julite, nu
393
Directionen förordnar i anledning
deraf huruvida och
till hvad del penningarne
böra uti Banken insättas,
för att ej annorledes än efter
Directionens förnyade
pröfning af Pensionairens
behörighet till Pensions undfående,
utassigneras.
Pensionairerne af de öfrige
under RiddarhusDirectionens
förvaltning ställde Fonder
skola inom 6 månader efter
det årets utgång för hvilket
Peosionerne blifvit anslagne,
desamma uttaga vid förelagdt
äfventyr, att i annat
fall varda af deras pension
för det löpande året förlustige,
och skulle en pensionair
under hela detta år icke
anmäla sig till pensionens
utbekommande, blifve då
densamma för ledig förklarad.
Skulle dock en Pensionair
af StiftsCassan eller
de öfrige Fonderne sedermera
hos RiddarhusDirectionen
gifva sig tillkänna,
samt med trovärdige mäns
betyg styrka, att hon genom
inträffade särskildta
Den 19 Julu c, fi,
händelser hvilka ej kunnat
förutses eller afvärjas, varit
ur gtåndsatt att pensionen
förr utbegära, och att hon
ännu fortfar att vira berättigad
till pension, då må
Riddarhus-Directionen äga,
att vid inträffad ledighet,
efter att till Protocollet hafva
anfört sine skä^ åter uppföra
en sådan person till
pensions åtnjutande, i hvilket
fall hon skall äga företräde
framför andre medsökande,
som pension tillförene
icke innehaft.
15 §•
Vid början af hvarje q var 2
tåls sista månad anordnas så
våldför Riddarhuset som för
StiftsCassan, Direeteursrnes
Honorarier, Tjenstenitnnens
löner, Pensioner m. m.
16 §.
Directionen utser vid
början af Martii månad en
af dess Ledamöter, som äger
att revidera de vid denna
tid aflämnade Hufvuaböc-'
ker, samt huruvida
Svarar mot 14 §•
Svarar mot 15
§. i Directionens
Förslag.
Deri Ig Julii e, »jT
39*
1:0. Dibitering och Creditering,
2'o. Verificering enligt
Instruction,
3;o. Räntebetalnings
4:0. Inteckningsförnyelseme
äro rigtigt och behörigen
fullgjorde; hvarefter
Cassorne af honom och dem,
som hafva Cassanycklarne
jemte RiddarhusFisCalen inventeras.
Då Revisionen slutad
är,1 aflemnas skriftelig
berättelse öfver förhållandet,'
jemte Förslag till de förbättringar
som kunna finnas
nödige, att antingen af Directionen
genast antagas, eller
i blifvande RiksdagsBsrättelsen
för Ridderskapet
och Adeln anmälas. Efter
hvad Revisionens BerätteH
se föranFeder, sker Remiss
till vederbörande# Utlåtande,
och, sedan detsamma inkommit,
besluter Directionen
huruvida décharge må meddelas,
då deri reviderande
Directeuren sådant i Hufvudböckerne
antecknat nied
Den 19 Julii c. m.
åberopande af nyssnämnde
Berättelse.
17 §.
De förändringar, tillägg Svarar mot 17
och förbättringar i denna In- §, j Directiooens
atruction, som under utöf- Förslag,
vandet skulle finnas nödige,
böra af Directionen i dea
tili Ridderskapet och Adeln
inlemnande RiksdagsBerättelsen
föreslås. För öfrigt
skall det vara Directionen,
som äger Ridder6kapets och
Adelns hela fortroende, tillåtit,
att vid möjeligen sig
företeende särdeles tillfällen,
enär antingen uti Instructionen
ingenting finnes föreskrifvet,
eller den icke lemnar
tydelig anvisning, efter
bästa öfvertygelse taga sitt
beslut, då likväl alla de
l skäl, hvarå Directionen sitt
beslut grundat, böra omständeligen
uti Protocollet intagas.
Den 19 Julii e, m.
^9?
lil. Artikeln.
Om Riddarhufets JjmJlemcLn
famt
Om deras Jhyldigheter.
1 §•
Riddarhusets Tjenstemän Svarar mot 1 §.
äro:
Riddarhus-Secreteraren,
RiddarhusKamereraren, gom
äfvenär Kamererare för Stiftsärenderne,
RiddarhusFigcalen,
gom äfven är Ombudsman
för Stiftsärenderne, förste
Canzlisten och andre Canzlisten,
hvilka alla befattningar
endast äro beroende a£
Ridderskapetsoch Adelns förtroende,
så att dassa tjenstemän
kunna från deras sysslor
af Ståndet skiljas när
femsjettedelar af Ståndet* vid
omröstning in Pleno närvarande
Ledamöter sådant nödigt
anse.
Riddarhus Secreterare».
2 $.
RiddarhusSecreteraren å~ Svarar mot 2 §,
59?
Den i g Jutii c. m
ligger; att vid Riksdagar
föra Protocollet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns
Plena, och är för sina Riksdagsgöromål
Ridderskapet
och Adeln allena ansvarig.
Honom tillkommer, att noga
upptaga hvad han hörer
under sammankomsterne talas
och beslutas, äfvensom
hvad i öfrigt förelöper, samt
att icke uti Protocollet införa
något, som han icke sedt,
hördt eller annorlunda än
han det fattadt: ställande
sig till efterrättelse hvad
Riddarhusordningen vidare
härom stadgar.
RiddarhusSecreteraren är
ej tillåtit, att för någon annan
än Landtmarskalken eller
de som i ämnet talat,
visa ett ojusteradt Protocoll;
åliggandes honom äfven att
före justeringen å Riddarhuset
för den Ledamot som det
åstundar uppläsa dess anförande;
och vare en Ledamot
obetagit att, vid sättet huru
dess tankar blifvit till Protocollet
fattade, meddela
RiddarhusSecreteraren sina
anmärkningar; denna sist
-
Ben ig juli i e. in;
nämde må dock ej dtrrpå
göra något vidare afseende,
än sorn kan stå tillsammans
med hvad i i:sta Momentet
föreskrifves.
Vill någon Ledamot skrifteligen
inlemna 1 hvad han
munteligen anfört, kan det
honom ej förvägrasj men
RiddarhusSecreteraren åligger
i sådant fall, att derest
olikhet emellan Protocollet,
och det inlemnade anförandet
skulle finnas, vid Protocollsjusteringen
anmäla förhållandet
, och anförandet
uppläsa.
^5 §.
RiddarhusSecreteraren får
ej vägra någon Ledamot underrättelse
ur PleniProtocollerne
för de förflutne Riksdagarne
äfvensom ur justerade
Protocoller, inlemnade
Memorial, eller på bordet
lagde munteliga yttranden, ej
eller förneka någon Ledamot
att deraf taga afskrift.
Det samma gäller i afseende
på alla Deputations
-
Svarar mot 3 och
4 §§■ i Directionens
Förslag.
4 oo
Den 19 .77//a c. m.
eller Utskottshandlingar, undantagande
Hemliga Utskott
tets och ConstitutionsUtskottets
samt alla förseglade
Handlingar, till hvilka tillträde
ej utan vederbörlig
tillåtelse lemnäs.
4 §•
Ej må Protocoller eller
dertill hörande Handlingar
åt andra än Riksens Ständers
Utskott utlemnas, med
mindre Ridderskapst och Adeln
dertill sitt samtycke
lemnat, och äfven i sådant
fall icke utan qvitto. Ett
ojusteradt Protocoll och
Handlingar dertill få aldeles
icke utlånas. Då emellan
Riksdagar Rikets
Collegier eller Riksens Ständers
Verk, begära tillgång
till de uti RiddarhusArchivet
förvarade Handlingar och
Protocoller som ej äro förseglade
eller böra hemliga
hållas, må det vara RiddarhusSecreteraren
tillåtit, att de
begärte Handlingarne med
RiddarhusDirectionens tillstånd
emot qvitto utlemna.
5 §•
Svarar mot 5 §.
Directionens För
slag.
T) en t g juiri r. fil^
5 §■
Emellan Riksdagarne ar Svarar mot 6 §*
det RiddarhusSecreterarens
åliggande:, att föredraga Ärenderne
uti RiddarhusDirectionen
samt de utgående
Expsditionerne uppsätta och
cönträsigrtera. Hönom tillkommer
äfven att i egenskap
af Archivarius med biträde
äF Förste Canzlistért
Vårda och i ordning hålla
Ridderskapets och Adelns
Protocoller och öfriga Handlingar-.
‘ 6 § -.
RiddarhusSecreteraren äge Svarir ittöt 7
ansvaret och inseendet enligt
upprättade och tinderskrifne
Inventarier öfver alla
Hsndlingarne och allt annat
af hvad namn det Vara må,
sorn Ridderskapets och Adelns
Archiv tillhörerj haö ägt
ock under en Dirdcteurs tillw
syn hufvudansvaret för sjelf.'
Va Riddarhusets vårdande
samt att emellan Tjenstetnännen
efter omständighé
-
Bii. tili Ridi4 e. Ad, Pr. VI Batli, g 6
402
Den ig Julii <•, m.
terne tillsynen fördela; och
åligger det RiddarhusSecreteraren
fördenskull att ovilkorligen
bebo de honom i
Riddarhuset anslagne rum. v
7 §•
RiddarhusSecreteraren år, Svarar mot 8 §■ i
tå länge icke alla Riddar- Directionens förhusets
Genealogier äro corn- slag,
pletterade, skyldig, att årligen
lemna 100 renskrifna
Genealogiska Tabeller samt
1 öfrigt söka befordra allt
som till Riddarhusets gagn
och bästa hörer»
8 §.
Riddarhus - Secreteraren Svarar mot 9 §. 1
skall vid Directionens sam- Directionens Förmankomster
ovilkorligen ytt- slag.
ra sig öfver alla förekommande
ämnen, dock utan att
deltaga i besluten. Under
Directionens inseende är han
hufvudman för arbetet inom
Canzliet, ansvarar för göromålens
behöriga gång, tillser
i följd deraf, att Riddarhusets
CanzliBetjening förrättar
sine åligganden med
ordning och skicklighet,
Den 19 Juln e.
samt anmäler inför Directionen,
om någon icke fullgör
sin skyldighet. I sammanhaag
härmed tillhör detSecreteraren,
att vid sysslors
tillsättande lemna sitt utlåtande
öfver de sökandes behörighet
och skicklighet.
Efter slutad Riksdag inlemnar
han till Directionen
vid dess första sammanträde
den förteckning från Rid-'
darhusUtskottet,som till honom
bör afgifvas på alla
Ridderskapets och Adeina
under Riksdagen tagne be-;
slut, hvilka fordra Directionens
åtgärd, samt företer
sedan vid första Sessionen i
hvarje månad recapitulations*
lista på alla oafgjorde mål,
med upplysningar om orsakerne,
som föranledt uppr
skolven.
I öfrigt ställe han sig till
noggran efterrättelse hvad i
ArbetsOrdningens 2;dra §.
stadgadt är så ock ansvarar
för Postbokens förande;
Bett 19 Juia *. m,
9 §■
RiddarhusSecreteraren å- Svarat mot 10 $.
ligger, att emottaga ocb
granska alla till Introductio-i
ner hörande praestanda, så
ock jemföra Vapenplåten med
Sköldebrefvet, innan Intrcductionsansökningen
hos Dixectionen
anmäles.
ro §•
De anordningar som af Svarar mot 11 §«
Directionen på Cassan utfärdas
contrasigneras af Riddar!
huaSecreteraren.
Riddaykus Kamererare».
11 §•
RiddarhusKamertraren å- Svarar mot 13 §.
ligger, att emottaga och behörigen
förvara alla till Casaorne
inflytande medel, samt
begagna det uti Riddarhuset
för honom bestämda arbetsrum,
så för sig som tillförvarande
af de dess tjenst tillhörande
Handlingar. Pantkistorne
böra insättas uti nå*
got säkert hvalf I Riddar
-
c
Dm ig Tuhn ei ml ioS
huset, försedt med behörigt
Jernstäogsel.
I enlighet med Directionens
anordningar, besörjec
han utgifterne, samt desamma
enligt fastställda formulairer
bokförer; så ock ansvarar
med ersättningsskyldighet
för alla de utgifter,
hvilka ej enligt föreskrift
äro verificerade.
ia §.
Då Contante medel till Svarar mot 14 §.
Directiooen insändas, ställe
sig Kamereraren till noga efterlefnad
hvad i ArbetsOrdningens
5 §. stadgadt är.
13 §•
Riddarhus-Kamereraren Svarar mot 15$.
bestrider Revisionen af inkommande
Capitations och
andre Redogörelser, samt
ansvarar för alla Cassahandlingars
ordenteliga registrerande
, förvarande samt inhindning.
\
Den 19 Julii. e. m,
14 §.
\
Hufvudböckerne böra år» Svarar mot l6§.
ligen innan den sista Februarii
vara afslutade och inlemnade
till Directionen, att
revideras enligt ArbetsOrdningens
16 §
i5§.
Vid medlet af Januarii Svarar moti7§.
Blånad hvarje år skall Kamereraren
till Directionen (
aflemna förteckning på de
Dibitorer, hvilka uteblifvit
med den Räntebetalning,
aom till nämnde tid bordt
inflyta.
1 Maji måoad aflemnar
Kamereraren till Directionen
en förteckning på alla de
Skuldebref och Inteckningar,
hvilka det påföljande året
skola förnyas. Försummar
han denna uppgift, blifver
han ansvarig för häraf uppkommande
förluster.
16 $.
Vid inträffande Concur- Svarar mot 18 §•
ser bör Kamereraren sist en
Dan ig Julii e, m,
månad före Inställelsedagen,
vid vederbörlig Domstol med
Ed fästa rigtigheten af Cassans
fordran, samt deröfver
tillställa Directionen bevis.
§•
Sedan Kamereraren från Svarar mot 19 §
Secreteraren fått sig remitterade
inkomne LåneActer,
upprättar han deröfver inom
åtta dagar efter emottagandet
fullständig och behörig
Rotulus samt calcul öfver
afkastningen; bifogandes
dervid skriftligen de anmärkningar,
han anser kunna
äga rum, hvarefter LåneActen
aflemnas till Fiscalen.
18 §.
Kamereraren vakar öf- Svarar mot 20 §
ver Adeliga JungfruStiftsMatrikelns
tillbörliga förande,
samt Ordenskorsens insändande
efter genom Giftermål
eller dödsfall afgångne
StiftsJuDgfrur och åligger,
att inom slutet af April
månad hvarje år uppgifva
alla desse, samt hvilka der
-
Den i () Jul ii c-,
ibland varit pensionärer, och
»edan i Maji månad en calcul
för Pensionsregleringen
för det löpande året, som
upptager ej allenast de änUU
lefvande Pensionairer, u- ,
tan ock antalet af ledige
yeneionsrum, samt i hvad
jnåp, i förhållande till Stifts—
Casmns tillgångar, Pensions-,
rummen kunna ökas.
Sedan Directionen bestämt
Pensionairernes antal
ypprättar Kamareraren i bör- ,
jan af December månad Förteckning
på alla Stiftsjungfrur
som skola erhålla Pension,
hvarefter rensionern®
j>å sätt 14 §.2 Att. hå*
ofvan innehåller, anordnas,
och utbetalas.
*9 §•
Upphandling af det be- Svarar mot ar
stämda qvantum Ved, Ljus
och Skrifmaterialier,,som för
Riddarhuset årligen erfordras,,
sker efter anmälan bos Directionen
af Kamereraren,
när tiilgången det medgiEver
och det för möjeligast®
bästa pris kfth erhållas.
Den iy Jain c, m.
4«9
20 §.
Öfver de medel som ut- Svarar mot 22 §,
lånas, förer Kamereraren en
särskild Bok, hvilken under
särskild Nummer innehåller
*n korrt antekning af hvarje
Låntagares namn och adress,
pantens beskaffenhet, Fonden
till hvilken lånet hörer, tiden
då räntan skall erläggas,
samt dagen hvarförinnan Intekningen
bör förnyas.
21 §.
Öfver de Riddarhuset lill- Svarar mot 33 §.
hörige persedlar bör af Kamereraren
upprättas och hos
honom förvaras ett ordente*
ligt Inventarium, hvaruti alla
de förändringar med Directionens
vettskap införas,
forn sedermera tillkommit.
Riddar hus Fifcalen.
23 §•
RiddarhusFiscalen åligger, Svarar mot 24 §,
att vara närvarande vid antecknings
rne, så väl vid
Riksdagens början, som under
loppet deraf, och der^
Den 19 Julli e. m.
vid anmäla de hinder, sorn
enligt till RiddarhusDirectionen
inkomne underrättelser,
kunna betaga särskildte personer
af Ridderskapet och
Adeln deras Säte och Stämma,
på det ej Poletter må
utdelas till andre än sådana,
som enligt RiddarhusOrdningen
dertill äro berättigade,
23 §•
I alla frågor som härmed Svarar mot 25 §.
gemenskap äga, är RiddarhusFiscalen
Actor och bör
han derföre vid Riddarhusutskott»
sammanträden vara
närvarande. Honom åligger
derjemte tillse, att den
fastställde ordningen inom
Riddarhuset varder isgttagen,
äfvensom att öflige Ceremonier
följas, samt anteckna
och uppropa Deputåiioner,
som från Ridderskapet
och Adeln skola afgå.
t V § 34.
. Förbryter sig någon emot Svarar mot 26 §.
Ståndets ordningsstadga, har
Fiscalen, att böterne honom
Den Ig Julii e. lil.
affordra och om de ej genast
erläggas, den feiagtige
för RiddarhusLJtskottet uppkalla
och der sitt påstående
göra.
25 §.
RiddarhusFiscalen är derjemte
så väl RiddarhusCassans,
som de öfrige under
RiddarhusDirectionens vård
stående Cassör» Ombudsman,
hvarföre honom åligger
1:0.
Granska de Lånesnsökningar
jemte Rotulusoch
anmärkningar, som Kamerelaren
enligt 16 §. denna Art.
aflemnar, samt utlåta sig huruvida
den erbjudne säkerheten
är sådan, atl lånet
enligt Författningarne kan
bifallas, eller hvad dervid
kan vara att erinra; samt
inom itta dagar efter deraf
erhållen del, den sålunda
beredde LåneActen jemte
skri frel igt utlåtande tili Secreteraren
återlemna.
2:0. Sedan Kamreraren
till Directionen ingifvit förteckningar
på så väl In
-
Svarar mot 27 §.
Den 19 Julii nt.
teckning* förnyelser som ofoetalte
Räntor, åligger det
Fiscalen att efter Läg och
Utlåoings-Reglementet med
dem förfara samt räkning öfver
utgifterne till Directio-.
nen inlemna.
3:0. I alla Rättegångar
som röra Riddarhuset utförer
Fiscalen Directionens t»J
lan och sedan Kamereraren
enligt 16 §• i denna Artikel
afgifvit bevis öfver beedigandet
inför Domstol vid
inträffande Concurser, skall
Fiscalen, enligt UtlåningtReglementets
§. bevaka och
utföra Cassans talan, äfvensom
för Directionen tidigt
tillkännagifva i alla mål som
dess befattning tillhörer, hvad
»f honom blifvit tillgjordt,
hvad åtgärd derå följt och.
hvad i öfrigt kan vara anmärkningsvärda
4:0.
Öfver alla Remisser
och anförtrodde göromål
bör Fiscalen föra ordentligt
Diarium med anteckning hvad
som i hvarje sak tid efter
annan blifvit tillgjordt, och
huru den blifvit afslutad,
Ben ig Julii t. ml
413
samt vid hvarje års slut till
RiddarhusDirectionen häröfver
med Berättelse inkomma.
a6 5.
T,
RiddarhusFiscalen Ilig- Svarar mot 28 §*
ger att uti alla frågor af Juridisk
beskaffenhet förfara efter
Lag och de Testamentarie
ska förordnanden, sorn i ser;
skildte fall kunna vara gifns,
äfvensom att tillse, det enahanda
behandlingssätt lag-,
tages då sådana frågor i Dixectionen
förekomma, hvadan
han äger, att derest något
häremot skulle förelöpa
sin mening i ämnet till Directionens
Protocoll afgifva.
Likaledes må han till rättelse
hos Directionen anmäla
om han förnimmer någon
olaglighet blifva af Riddarhusets
Tjenstemän begången;
och skall han i öfrigt vara
närvarande vid Directionens
öfverläggningar samt Cassornes
inventering samt deras
rätt och säkerhet yrka och
bevaka. Börandes Fiscalen
till alla Directionens handr
lingar äga fri tillgång.
5i4
Ben 19 Juliie, m,.
27 §.
Skulle under påstående
Riksdag, RiddarhusFiscalen
af laga förfall vara hindrad
att tjensten förrätta, bör han
det hos LandtMarskalken
anmäla.
RiddavhusCancelUJlerne.
28 §.
De tvenne RiddarhusCanzlisterne
skola i allmän*
het förrätta hvad dem af
RiddarhusSecreteraren, antingen
på Ridderskapets och Adelns
eller RiddarhusDirectionens
vägnar anbefslles;
och samfällt biträda den RiddarhusDirecteur,
som häfver
de genealogiska Handlingarne
samt Aichivet under dess
vård, och derjemte årligen
hvardera aflemna femtio renskrifna
Genealogiska Tabeller.
39 §.
Svarar mot 29 §.
Svarar mot 30 §.
Förste Canzlisten ålig- Svarar mot 31 §.
ger föra protocollet i Directionens
sammankomster. Un
-
Ben 19 julii e.m.
4i5
der påstående Riksdag är
hao tillika Secreterare i Rid.
darhusUtskottet, och besörjer
så väl Protocollet som
alla de Expeditioner, hvilka
ifrån detta Utskott utfärdas.
30 §•
Andra Canzlisten är Se- Svarar mot 32 §.
creterare vid Föredragningen
af Adeliga JungfruStifts ärenderne,
samt ansvarig för
alla dithörande Handlingar.
Under Riksdagarne är han,
näst RiddarhusSecreteraren
närmaste Föreståndaren för
Ståndets Canzli, och 6kola
ej mindre de vid slike, än
vid andre tillfällen antagne
Extra RiddarhusCanzlister f
under hans tillsyn förrätta
deras arbeten.
1817 års Riddar*
husUtskotts Project
till Iris t nidion,
hvarefter RiddarhusDirection,
jemlikt 50 §. i
Riddarhusordningen, e
-
Riddarl r ) eljo
nens
• la- till
Inslra ; >1
hvarefte UddarbusDirectio
1 , embk 50
§- i Ridd v-r'sOrdningen,
ha att 1. :ta,
Deli 19 tulii e, ni.
mellan Riksdag arne haf och hvaruti äfven dé
sig att hädanejtcr rätta, derstädes anställde Emoch
hvaruti äfven de der bets- och Tjenstemän»
under anställde Erabets- göromål och skyldiga
och Tjenstemäns goro- heter äro utstakade»
mål och skyldigheter
äro utstakade j stadfästad
af Ridderskapet
och Adeln vid Riksdagen
i Stockholm den
1S18.
1. Artikeln.
Öm Dir e c tionens fanmanfattning
och åligganden,
1 §•
RidfarhusBirectiön,
hvilket ej allenast bevakar
Höglofl. Ridderskap^
och Adelns
rätt ocf. enskildta fördelar,
uan äfven efter
föreskrit verkställer
Riddenknpets och Adelns
'attade Beslut,
väljes äf Ridderskapet
och A^ln vid slutet
af hvarj Riksmöte, enligt
50 j. i Riddarhus
-
1 Artikeht,
Om Directionens [arnmanfattning
och åligganden,
* i
RiddarhusDirection*
hvilken ej allenast bevakar
Högloflige Ridderskapets
och Adeln»
rätt och enskildta fördelar^
Utan äfven efter
föreskrift verkställer
Ridderskapets och Adelns
fattade beslut,
väljes vid slutet af
hvarje Riksmöte, enligt
50 §. i RiddarhusOrdningen
af Ridderskapet
Dm 19 JuHi e. m,
Ordningen af den 13
Qctober 1810 och består
af sju Ledamöter,
hvilka uti sine befattningar
fortfara intill
nästa Riksdag, dä det
blifvande Riddarhus UtJkottet,
enligt 49 $. i
RiddarhusQrdningen, under
på flående Riksdag, ej
allena fl ö) vert ager görotnälen,
utan ock gr an fillingen
af förra Styrelfens
åtgärder fedan fifl fiirJlutne
Riksdrg.
2
Till Ledamot i den-'
na Direction må icke
väljas någon af de Embetsman,
hvilka enligt
41 § i Riksdagsordningen
af den 10 Februarii
i8jo, med de
sedermera af Konungen
och Riksens Ständer
antagne förändringar,
icke äro berättigade
att i Utskott väljas, eller
i val till UtskottsLedamöter
deltaga.
och Adeln, samt utgöres
af sju Ledamöter,
hvilka uti sina befattningar
fortfara intill
dess nytt val blifvit
verkställda Af desse
sju Ledamöter skall den
äldste efter Matrikeln
föra ordet, och endast
sex åtnjuta honorarium*
2 §.
Till Ledamot i den*
na Direction må ej väljas
någon af de Embetsman
, hvilka efter
41 §■ i Riksdagsordningen
den 10 Februarii
1S10, med de sedermera
af Konung och
Riksens Ständer antagne
förändringar, icke
kunna till Ledamöter I
Utskott väljas, eller i
val till UtskottsLedamöter
deltaga.
Bil, till Ridd. 0. Ad, Pr, VI, Band, 37
T)cri 19 Julii e. ih, (
Den Direatur , forn
enligt Matrikeln är den
äld/le, Jerer ordet.
3 §•
Äfvenledes väljes
af Ridderskapet och Adeln,
efter samma grunder,
vid hvarje Riksdag,
trenne Suppleanter,
hvilka i den ordning
de fleste rösterne
erhållit , inträda uti
Directionen , antingen
såsom ständige Ledamöter,
då något rum
deruti blifvit aldeles
ledigt, eller såsom vicarierande
i de fall
härefter stadgas; hafva
alla dessa Suppleanter
såsom ständiga Ledamöter
i Directionen inträdt,
må de rum i
Directionen , som än
ytterligarekunna blifva
ledige fyllas genom val,
som inom Directionen
med slutna sedlar anställes.
3 §•
Af Ridderskapet
och Adeln väljes, efter
samma grunder , vid
hvarje Riksdag frenne
Suppleanter, hvilka i
den ordning de, fleste
rösterne erhållit, inträda
uti Directionen,
antingen såsom ständige
Ledamöter, då
något rum deruti blifvit
ledigt, eller såsom
vicarierande i de fall
härefter stadgas; hafva
alla dessa Suppleanter
såsom ständige
Ledamöter i Directionen
inträdt, må de rum
i Directionen, som än
ytterligare kunna blifva
ledige, tillsättas genom
val, som af Directionen
med slutna
sedlar anslälles.
Den l4 Jul i i c, tn.
4 §.
Genom val med
slätna sediar, uppfyller
äfvenledes Directionen
de ledigheter
som emellan Riksdagar
kunna yppa sig, ibland
Ridderskapets och Adelns
Fullmägtige i
Riksens Höglofl. Stan
ders Bank och RiksgäldsContor,
äfvenledes
bland Revisorerne
af Ridderskapetl och
Adeln , öfver berörde
Riksens Ständers Verk
samt Statsverkets förvaltning
och Räkenskaper.
Detta fenare
val fker famfälldt med
de öfrige Reviforerne, och
fedan deffe fin Revifiom
förrättning Jlntat, Jlrider
Riddarhus - Directionen ,
[amfålit med dem , till
val af Revi for er till näjl
inträffande Revifwn, hvarvid
en tredjedel af de afgående
Reviforerne kunna
ä nijo inväljas.
Vid alla dessa val,
dä gme få lika många
4 §•
Genom val med
slutna sedlar återbesätter
äfvenledes Dire-’
ctfonen de ledigheter,
som emellan Riksdagar
kunna yppa sig,
ibland Ridderskapets
och Adelns Fullmägtige
i Riksens Högloft.
Ständers Bank och Riks*
gäldsContor, äfvensom
bland Revisorerne af
Ridderskapet och Adeln,
öfver berörde
Riksens Ständers Verks
samt StatsVerkets förvaltning
och Räkenskaper.
Vid hvarje slutad
Revision, företager Riddarhus
- Directionen ,
samfällt med de afgående
Revisorerne, val af
nya, för näst inträffan-t
de Revision , hvarvid
en tredjedel af de förre
Revisorerne kunna
å nyo inväljas. RiddarhusDirectionen
äger,
»tt hvarje år val—;
ja tvänne af Ridder
-
420
Den 19 Julii e. m.
röster^ anställer Directionen
genast dem emellan
lottning, och
om den sålunda genom
lottning utsedde, befattningen
sig atsäger,
anställas nytt val. Vid
alla andra tillfällen sker
omröstningen inom Directionen
öppet till Pro
tocollet, och i händelse
af paria vota, blif—
ver den mening gällande
på hvilken den efter
Matrikeln äldste
närvarande Ledamoten
med sin röst faller.
Ej må Ledamot af
Riddarhus - Direction
derjemte kunna vara
Fullmägtig i Riksens
Ständers Bank eller i
deras RiksgäldsContor,
eller Revisor öfver
dessa Verks samt Stats
Verkets tillstånd, styrelse
och förvaltning ,
utan att i och med detfamma
upphöra vara i
RiddarhmDir edion.
skåpet och Adeln till
Revisorer uti Rikets
Ständers Banco DiscontVerk.
Vid alla dessa val,
då 2:ne få lika många
röster, anställer Dtre_
etionen genast dem emellan
lottning. Skulle
den sålunda genom
lottning utsedde, befattningen
sig afsäga,
anställes nytt val. Vid
alla andra tillfällensker
omröstningen inomDirectionen
öppet till
Protocollet och i händelse
af paria vota,
blifver den mening
gällande, uti hvilken
den efter Matrikeln äldste
närvarande Ledamoten
instämmer.
Ej må Ledamot af
Riddarhus - Direction
derjemte vara Fullmägtig
i Riksens Ständers
Bank, eller i deras
RiksgäldsContor, eller
Revisor öfver dessa
Verks samt StatsVer
-
Dea rg Julii r, nr.
4ai
5 §•
Directeurerne kunna
begagna sig af g.ne
månaders tjensteledighet
årligen, i den ord
ning de anmälan derom
göra inför Direction,
dock ej fler än högst
a:ne på en gång, erne
dan fem DireCteurer
böra minst vara närvarande,
då beslutskall
fattas eller något val
anställas. Amäler Directeur
laga förfall att
vara längre än gme
månader frånvarande,
inträde för denna tid
Suppleant i hans ställe
uti Directionen. Rbf v er
någon Directeur öfver
denna tid frånvarande ,
utan att de/f förinnan haf
Va anmält laga förfall,
anfes de.fj' plats vacant,
vell erfättes genom en af
Suppleanterne, eller om
alla deffe af Ridderfkapet
och Adeln valde. Suppleanter
redan i Directionen
kets tillstånd, Styrelse
och Förvaltning.
5 §•
Vid Directions sammankomster
skola alltid
5 Ledamöter minst vaa
ra närvarande. Directeurerne
kunna begagna
sig af g:ne månaders
tjenstledighet årligen,
i den ordning de anmälan
derom göra inför
Direction, dock ej
flere än högst 2:n<j på
en gång. Ar.mäler
Directeur laga förfall,
att vara längre än jtne
månader frånvarande,
inträde för denna tid
Suppleant uti hans stab
le i Directionen. Skulle
åter så många D,recteurer
af laga förfall
vara hindrads, att ej
fem kunna på en gång
vara närvarande, inträde
de i tour varande
Suppleanter tills de
frånvarande återkommit
och åtnjuta under
den tiden den dein
tillkommande andelen
4a2 Den 19 Jnlii r. tn,
ingått, genom val af Di- af den bortovarandes
rectionm enligt 4’.de $. honorarium.
Skulle åter så många
Directeurer af laga förfall
vara hindrada, att
JamnmnkomJlerne icke blifva
julli alige till be fnts
fattande, inträde de i
tour varande Suppleanter
tilis de frånvarande
återkommit.
6
Skulle den högst
olycklige händelse af olyckliga händelse af
Konungahusets utgång, Konungahusets utgång,
inträffa, hvarom 94 §■ inträffa, hvarom 94 §.
af den år 1809 fast- af den år 1809 fastställde
och antagne ställde och antagne
RegeringsForm och 10 RegeringsForm, samt
§. af den 1S10 fast- 10 §. af den )8io
ställde och antagne fastställde och antagRiksdagsOrdning
hand- ne Riksdagsordning,
la, ställe Directionen handla, ställe Directiosig
till efterlefnad hvad nen sig till efterlefofvanberörde
Grundla- siad hvad ofvanberötde
gar stadga , rörande GrundLagar stadga ,
^•^arhus-Directionens rörande RiddarhusDij--rhållande
vid ett rectionens förhållande
tillfälle. vid ett slikt tillfälle.
6 §.
Skulle den högst
Den ig Julii e, m.
7 §■
RiddarhusDirectionen
öfvertager äfvenledes
enligt Ridderskapets
och Adelns beslut
år 1810, styrelsen och
förvaltningen af Wadstena
Adeliga JungfruStifts
Ärerider, enligt
de för denna Inrättning
serskildt utfärdade föreskrifter,
samt hvad
framdeles uti denna
Instruction derom stadgas.
8 §.
Sif de 7 Directeurerne
komma sex att åtnjuta
de vanlige Honorarierne.
Får den tid forn Suppleant
inträder i Directenrs
befattning , åtnjuter han
dejf Honorarium.
9 §•
Hvarje Directeur vakarhufvudsakliges
deröfver,
att Riddarhusets
och öfrige Cassors.samt
dertill hörande Test*-
7 §•
RiddarhusDirectionen
öfvertager äfvenledes,
enligt Ridderskapets
och Adelns
beslut år 1810, styrelsen
och förvaltningen
af Wadstena Adeliga
JungfruSiifts Ärender,
>'ecligt de för denna
Inrättning serskildt utfärdade
föreskrifter
samt hvad framdeles
uti denna Instruction
derom stadgas.
8 §.
Hvarje Directeur vakar
hufvudsakeligen
deröfver, att Riddarhusets
och öfrige Csssors
samt dertill hö
-
424
Den 19 Julli c. nu
mentsFonders angelägenheter
förvaltas i enlighet
med denna Instruction,
och det af
Kongl. Maj.t i Nåder
fa fl/laide Uti anin gsReglementes
föreskrift,
samt att i allmänhet
hvar och en af Riddar -  hufets betjening fullgör
sine åligganden enligt
denna Instruction.
Hvarje Directenr /kall
yttra j/ig öfver alla de
mål, Joni till öfverläggning
förekomma, famt
anmäla allt hvad han finner
böra fä/la Directioiiens
uppmärkfatnhet i affeende
å Stiftet/ernås angelågenheter;
hans fkyldighet
är ock, att, då
Dir edion vid något tillfälle
Jknlle lemna honom
ett ferfkildt uppdrag,detfamina
antaga och efter
häfla Vett utföra.
i o §.
Vid Introdttcftoners beviljande
iakttager Directiotten
hvad Kongl Färg
rande TestamentsFondersangelägenheter
förvaltas,
i enlighet med
denna Instruction och
Utlånings Reglementets
föreskrift, samt att i
allmänhet hvar ochetl
af Riddarhusets Tjenstemän
Och Betjening
fullgör sine åligganden
enligt denna Instruction.
9 i
Med iaktagande af
Föreskriften i Kongl.
Förordningen af den 8
Den 19 Julii e. m.
420
Ordningen af den S Maji
1 775, jernjord med Kongl.
Brefvet af den 1 1 Febrnarii
1 800, fiadgar^få
att de perfoner forn till
Grefvelig, »Iler Friherrlig
värdighet blifva upphöjde
fanit med Jldelfiap
benådade, böra inom 1 Venne
år efter utnämnandet hafVa
fig till Introduktion
anmält, vid för lufi af ali
vidare rätt dertill, fä
framt ej Kongl. Maj-.t
genom fer/bildt nådig
Refolution täckes den förfutne
tiden aterfiälla.
Då en slik Introduetion
begäres, bör
in originali uppvisas
Konungens Nådiga Diplom,
och åligger Direction
noga tillse, att
icke allenast vederbör
liga qvitteOcer öfver de
1 Författningarne påbudne
Introductionsafgifter,
utan ock Skölde
brefs afskrift, vapenplåt,
samt fullständigt
upprättad Biografisk
Genealozie öfver alla
de till Ätten hörande
Maji I775, jemförd
med Kongl. Brefvet af
den 1 1 Februarii 1800,
bör Directionen, vid
Iutroductions beviljande
tills», att densamma
ej må bifallas för andra
, än sådane personer
, hvilka inom
aine år efter det
de blifvit antingen i
Ad«lig, Friherrlig eller
Grefvelig värdighet
upphöjde, sig till lntroduetion
å Riddarhuset
anmält, och de
derföre erforderlige
praestanda fullgjort, så
framt ej Kongl. Majit
genom serskildt Nådig
Resolution täckes försuten
tid återställa.
Då en slik Infro
duetion
begäres, bör
in origiöali uppvisas
Konungens Nådiga Diplom
och åligger Direction
noga tillse, att
icke allenast vederbörliga
qvittencer öfver de
i Författningarne päbudne
Introductionsaf»
gifter, utan och Sköl'
flen iq Julii e. m.
personer, till Directionen
varda ingitne innan
Introductionslistan utfärdas.
Efter skedd Riksdagskallelse
och under
påstående Riksdag, må
det undantag härifrån
äga rum, att Introduction
kan beviljas så
snart de psbudne avgifter
genom behörige
qvittencer styrkas vaxa
erlsgde, samt vederbörande
StatsSecreterares
bevis deröfver
företes, att namn och
vapen äro fastställde,
samt Diplomet under
renskrifning, dock bör
Introductionens kungörande
i Tidningarne ej
ske förr, än alla ofvanskrifne
prestanda
äro fullgjorde.
debrefvet i afskrift, vai
penplåt, samt fullständigt
upprättad Biografisk
Genealogie öfver
alla de till Ätten hörande
personer, till Directionen
varda ingifne
innan Introductionslistan
utfärdas.
Efter skedd Riksdagskallelse
och under
påstående Riksdag, må
det undantag härifrån
äga rum, att Introduction
kan beviljas, så
snart de påbjudne afgifter
genom behörige
qvittencer styrkes vara
erlagde, samt vederbö*
rande StatsSecreterares
bevis, deröfver företes,
att namn och vapen
äro fastställde, Bärnt
Diplomet under Renskrifning;
dock börIntroduetions
kungörande
uti Tidningarne ej
ske förr, än alla ofvanskrifne
prestanda
äro fullgjorde.
Den 19 julii e. m,
427
II §. lo §.
Af Directions Ledamöter
utses, genom
frivilligt val eller lottning,
inom Direction
2:ne, hvaraf den ene
skall hafva specielt
inseende och ansvar
olver Räkenskaperne
och allt hvad som hörer
till KamererareContoiret
med der befintelige
äldre och sednare
Handlingar, allt
det Economiska, så ock
de till Riddarhusets
tomt hörande byggnader,
äfven tillsyn;! HyresContracternes
uppfyllande;
hvarjemte han
förvarar den ena och
Kamereraren den andra
af Nycklarne till de
med 2;ne Lås försedda
jernbeslagne kistorne,
hvari Lånehandlingarne
efter derå ordentligen
upprättade Förteckningar
äro förvarade
, tillika med allt
annat, sorn' hörer till
säkerhet och rättelse
för Redogörclseverkct
Direction utser vid
hvarje års början inom
sig icke allenast tvenne
Ledamöter, hvilka
skola hafva inseende
öfver räkenskaperne
och allt hvad som hörer
till KamererareContoiret,
samt i följd
deraf ett halft år hvardera
vårda den ena af
Nycklarne till Pantkistan,
hvari Lånehandlingarne,
enligt
derå upprättade Förteckningar,
äro förvarade,
och under berörde
tid, så länge Nyckeln
jemte denna befattning
innehafves,
ansvara ,för vården af
alla handlingar, sorn i
ofvannämnda Kista äro
deponerade, samt derföre
vid Documenternas
uttagande eller in,
läggande sjelf vara tillstädes,
utan ock en
Ledamot, hvilken med
biträde af RiddarhusSecreteraren
skall hålla
noggrann tillsyn öfver
423
Den t g Julii c. m.
och dess serskildta Fonder.
Den andre Directions
Ledamoten åligger,
att med biträde
af RiddarhusSecreteraren
och Ctnzlisterne
hålla noggran tillsyn
öfver RiddarhusArchivet
samt de Genealogiske
Tabelierne: hvaruti,
uppå dess ansvar,
genast bör införas alla
de underrättelser, så fort
de ankomma, hvilka,
enligt utlärdadt påbud
från vissa Auctoritéter
äro att årligen in förvänta;
så ock hvad
genom allmänna Tidningar
i sådan väg
kungöres.
12 §.
Sedan Riksdagskallelsen
blifvit i Hufvudstadens
Kyrkor kungjord,
låter Directioo i Tid
ningarne efter vanligheten
kungöra och erinra
huru Fullmagterne
till den blifvande
Riksdagen böra, enligt
i RiddarhusOrd
-
RiddarhusArchivet, och
de Genealogiske Ta—
bellerne, äfvensom en
Ledamot, hvilken skall
efterse de till Riddarhusets
tomt hörande
byggnader och alla
öfriga Riddarhusets Economica,
Samt sluteligen
tvenne Ledamöter
hvilkas åtgärder al la
vid Riddarhuset uppkommande
frågor af
juridisk beskaffenhet
tillhörer.
11 §.
Sist en månad Före
den tid då Lagtima
Riksdag infaller och
genast efter det kallelsen
till Urtima Riksdag
blifvit i Hufudstadens
Kyrkor uppläst
låter Direction i
Tidningarne kungöra
och erinra huru Full
-
Den 19 Julli e.m.
ningen inrättas, samt
hvad eljest bör iakttagas,
0111 inträdande å
Riddarhuset skall vinnas,
samt i öfrigt besörja
att i den uppropslista
som upprättas,
varder antecknadt allt
hvad som kan föranleda
till hinder för en
ätt, att få utöfva sin Representationsrätt,
äfvensom
serskildt sammandrag
upprättadt och
bilagdt öfver de vid
Riddarhuset samlade
underrättelser, som
kunna förhindra serskildta
personer att
intaga Säte och Stämma.
13 §•
magterne till den blifvande
Riksdagen böra,
enligt 17 §, i Riddarhusordningen
inrättas,
hvad som bör iakttagas
om inträde å Rid«
dårhuset skall vinnas,
samt i öfrigt besörja,
att i den uppropslista
sorn upprättas, varder
antecknadt allt hvad
som kan föranleda till
hinder för en Ätt, att
få utöfva sin Representationsrätt,
äfvensom
att serskildta af
Riddarhus - Cancelliet
upprättade, och i HofRätterne
med de der
befintlige anteckningar
collationerade sammandrag,
öfver de vid
Riddarhuset samlade
underrättelser, som kunna
förhindra serskild,
te Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, att
intaga Säte och Stämma,
varda vid uppropslistan
bilagde,
12 §.
Diredion får ej i någor Direction får ej för’
-no
Den i rj Julii e. m,
måtto meitan Riksdagarne
förhöja eller förbättra de
enligt fastställd Stat
för Riddarhusets Embets-
och Tjenstemän
anslagne löner, arfvoden
och hushyror, ej
elier någon ny syssla
med eller utan lön tillöka,
emedan?sådant af
Höglofl. Ridderskapets
och Adelns_ eget förordnande
beror.
i 4‘ §•
Om RiddarhusSecreterareSyselan
emellan
Riksdagarne blifver
ledig, må Direction
derom i allmänna Tidningarna
kungöra till
Sökandeg underrättelfe,
och sedan ibland dem
genom omröstning till
Protocollet utvälja den,
Direction anser vara
skickligast, samt honom
genom Constitutorial
i sysslan insätta
till näslinfallande Riksdag,
då valet underställes
Ridderskapets
och Adelns gillande.
ändra de enligt fast—
6täld Stat. för Riddarhusets
Embets- och
Tjenstemän anslagne
löner, arfvoden och
hushyror, ej eller någon
ny Syssla med eller
utan lön tillika, emedan
sådant af Höglofl.
Ridderskapet och Adelns
förordnande ensamt
beror.
13 §•
Om RiddarhusSecreterareSysslan
emel*
Ian Riksdagarne blifver
ledig, äger Direction
derom genast i allmän,
na Tidningarne kun.
göra till sökandes underrättelse,
att inom
%5ö dagar efter ledigheten
med sine ansökningar
och bifogade
betyg inkomma, hvarefter
Direction , genom
omröstning till Protocollet,
utväljer den,
sorn anses vara skickligast,
samt honom genom
Coagti t ut orial i
Den 19 Juia e. m,
43i
Den som till Secreterare
antages, må äga
(tillstånd äfven innehafva
sådan publik
tjenst inom Stockholm,
som icke bland förtro,
ende sysslor räknas, emot
förbindelse, att
nid hvarje Riksdags början
inför RiddarhusDirection
visa, att han
erhållit behörig Per
mission
för hela den
förestående Riksdagen,
ifrån den Publica tjenstebefattning
han innehafver;
uragtlåter han
det, äge Direction att
aifordra honom dess
afskedsansökning och
derefter förklara sysslan
ledig, samt i öfrigt
förfara efter ofvan anförde
föreskrift.
De öfrige Riddarhusets
Tjenstemän äger
Direction att efter godtfinnande
antaga och
genom Fullmagt eller
ProtocollsUtdrag i sysslorna
stadfästa, hvarvid
endast iagttages, att så
väl RiddarhusSecrete
-
sysslan insätter, till
näst infallande Riksdag,
då valet understäl!es
Ridderskapets och Adelns
pröfning och.
gillande. Den som till
Secreterare antages,äger
tillstånd innehafva sådan
publik tjenst inom
Stockholm , som icke
biand förtroende sysslor
räknas, emot förbindelse
, att, inom en
månad före den tid ,
då Lagtima Riksdag
infaller, och inom 14.
dagar efter kungörandet
af kallelsen till
Urtima Riksdag inför
RiddarhusDirection visa,
att han, under hela
den förestående Riksdagen,
erhållit behörig
permission ifrån de»
Publika Tjenstebefattning
han innehafver;
uraktlåter han denna
permission söka , äge
Direction att affordra
honom hans afskedsansökning,
och derefter
förklara sysslan ledig.
De öfrige Riddar
-
Din ig 'Julii e. m.
raren som alia öfrige
Ordinarie och Extraordinarie
Tjenstemän
böra vara af Adelig
börd, samt att RiddarhusKamererareri
bör
prestera antagelig borgen
för uppbörden >
hvarjemte de böra förete
sådane Academiske
vittnesbörd som Jordras
till inträde i Rikets
HofRätter och CoUegier.
husets så Ordinarie sotn
Extra Ordinarie Tjenstemän
får Direction
efter godtfinnande antaga
och de förre genom
Fullmakt eller
ProtocollsUtdrag i syss*
lorné stadfästa, hvarvid
endast iakttages ,
att så väl RiddarhusSecreteraren
som alla
öfrige Ordinarie och
Extra Ordinarie Tjenstemän,
böra vara af
Adelig börd, och kunna
förete sådane Academi6ka
vittnesbörd
sorn fordras till inträde
i Rikets HofRätter och
Collegier , hvarjemte
Riddarhus Kamereraren
bör prgestera antagelig
borgen för uppbörden.
15 §•
Om någon af Tjenstemärinen
inom Riddarhuset,
efter en tjen
(le, tid. af 30 a 30 år
jfrån sysslan begär afsked
eller med döden
afgår, och i händelse
14 §.
Om någon af da
inom Riddarhuset på
Ordinarie Stat uppförd»
Tjenstemän, efter en
sammanräknad tjenstetid
af 20 å 30 år, ifrån
sysslan begär afsked3
eller
Dsn. i g Julii c. m,
^33
han varit gift, efterlämnar
Enka eller Barn
uti mindre tillräckelige
vilkor, samt den afskedstagande
eller efterlefvande
hos Directionen
söker någon
ärlig Pension , äger
Directionen rättighet,
till följe af Ridderskap
pets och Adelns beslut
af den 23 Januarii 1779
att i likhet med hvad
för afskedstagande Embetsman
på Kronans
Stat bestås, samt med
afseende på förekommande
omständigheter,
sådane pensioner bevilja
som till en tredjedel
eller hälften svara
mot det belopp den
afgåendes lön på Riddarhusets
Stat utgjort?
dock likväl med iakttagande
af, att ej större
antal än två sådane
pensionärer måga, under
en och samma tid?
antagas, på det Cassan
härigenom ej mätte å
-
eller med dödenafgå^
samt i sednare händel.
6en varit gift och efterlemnat
Enka eller
Barn uti mindre till—
räckelige vilkor, och
den afskedstagande eller
efterlefvande hOg
Directionen söker pension,
äger Directionen
rättighet till följe af
Ridderakapets och Adelns
beslut af den 23
Januarii 1779, att 1
likhet med hvad för
afskedstagande Embetsmän
på Kronans Stat
bestås, samt med afseende
på förekommande
omständigheter, sådane
pensioner bevilja^'
som till en tredjedel
eller hälften, svara mot
det belopp den afgå.
endes Lön på Riddarhusets
Stat utgjort;
dock likväl, med iakt«
tagande af, att ej större
antal än två högst
tre sådane Pensionairer,
miga under en
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI, Band. 28
^34
Den 19 Julii e. m.
dragas allt för känbara och samma tid antagas,
Ej må någon Le- Ej må någon Ledamot
af Riddarhus- damot af RiddarhusDirection
eller någon Direction eller någon
af Riddarhusets Tjen- af Riddarhusets Tjenstemän
och Betjening steman och Betjening,
Lån af RiddarhusCas- Lån af RiddarhusCassan
san eller dertill höran- eller dertill hörande
de fonder erhålla, ellef Fonder erhålla.
i egen/kap af Ombud eller
Fullmägtig dervid biträda
andra; ej eller « Låntagares
vägnar penningar
emottaga och qvittera.
Dem dock obetagit att
meddela underrättelfer om
de vilkor forn för Låns
erhållande enligt UtlåmngsRegUmentet
fordra*.
utgifter.
på det Cassan hätigsnom
ej måtte ådragas
alltför känbara utgifter.
16 §.
Dtn 19 Julii e. m.
451
II. Artikeln.
Divectiont Arbetsordning.
i §.
Direction sammanträder,
aå ofta Ordföranden,
i anledning af
förefallande göromål,
det bestämmer. Dessutom
bör en eller
tvenne gånger i veckan
efter Poeternas ankomst,
åtminstone en eller
tvenne Directeurer sig
infinna, hvarom Ledamöterne
sig emellan
öfverenskomma, för att
i närvaro af Secretera*
ren och Kamereraren
öppna ankommande
Bref, inkomne mål som
fordra skyndsam åtgärd
till utlåtande utställa,
samt till Karnereraren
aflemna för att
i Banken lita insatta
de medel som insändas.
II. Artikeln.
Divectiont Arbets-Ori~
ning.
i §.
Direction sammanträder
så ofta Ordföranden,
i anledning af
förefallande göromål,
det bestämmer. Dessutom
bör en eller tvenne
gånger i veckan
efter Postärnas ankomst
åtminstone en eller
tvenne Directeurer; sig
infinna, hvarom Ledamöterne
sig emellan
öfverenskomma, för att
i närvaro af Secretera»
ren och Kamereraren
öppna och till dem
aflämna ankommande
Bref, att i Diarium införas
, besörja de mål
sorn fordra skyndsam
åtgärd, och influtne
medel Kamereraren till.
ställa, för att i Banken
lita insätta.
45t> Den 19 Julii e, mi
2 §•
Vid alla sammanträden
föres ordenteligt
Protoeoll öfver de ämnen
som i Directionen
förehafvas. Protocollet
justeras vid nästa sammanträde.
Utgående
Expeditioner lora vara i
enlighet med Protocollet
och kunna serskildt justeras
om skyndsamheten
det fordrar. Dessa
Protocoller registreras
och inbindaa sedan för
året.
Vid utlåtandens afgifvande
, så väl till
Kongl. Maj.t som Rid.
derskapet och Adelö,
äger den eller de Ledamöter,
som ej förenat
sig med pluralitetens
mening, att låta sin
serskildta tanka åtfölja,
om han det åstundar,
och nämnes derom
i sjelfva utlåtandet,
Ett serskildt Diarium
eller Dagbok bör
finnas öfver alia mål
2 §.
Vid alla sammanträden
föres, öfver de
ämnen som i Directionen
förehafvas, Proto->
coll, hvilket ju6teras
vid nästa sammanträde.
Utgående Expeditioner
kunna serskildt
justeras om skyndsamheten
det fordrar. Dessa
Protocoller med bilagor
registreras och
inbindas för hvarje år.
Vid Utlåtandens afgifvande,
så väl till
Kongl. Maj.t som Riddorskapet
och Adeln,
äger den Ledamot, sorn
ej förenat sig med pluralitetens
mening, att
låta sitt serskilda yttrande
åtfölja.
Diarium bör af RiddarhusSecreteraren
föras
öfver alla mål som
inkomma, samt ankomstdagen
och Actens
OrdningsNummer så
väl i Diarium som å
Acten tecknas, hvar
-
Ben 19 Julli e. mi
457
sorn inkomma och till
Expedition befordras,
samt af RiddarhusSecreteraren
deruti införas,
sedan ankomstdagen
samt Actens OrdningsNummer
blifvit
å den samma åtecknade.
Sedan målen äro af
Riddarhus -Secreteraren
emottagne att i Diarium
införas, bör han
dem i nästa sammankomst
ovilkorligen fö
redraga, då de efter
sin serskildta beskaffenhet
remitteras till
vederbörandes åtgärd,
för att afgifva dess
utlåtande till framdeles
föredragande, ifall
sådant icke genast kunnat
verkställas enligt
1 §. 3 Mom.
efter målen af RiddarhusSecreteraren
i Directionens
nästa sammankomst
ovilkorligen
föredragas, för att dervid
erhålla den åtgärd
som vederbör.
Till alla Räkningar
och Böcker som skola
föras , Sfvensom för
Capitations - redogörelserne
samt Consistoriernes
och RegementsChefernes
uppgifter,
meddelar Directionen
de för ändamålet lämpeligaste
formulairer.
Till alla Räkningar
och böcker sorn skola
föras, äfvensom för
Capitations - redogörelserne
samt Consistoriernes,
Regementernes och
Doiri6tolarnes uppgifter
Den 19 Julii t.
meddelar Directionen
de för ändamålet lärapeligaste
formulairer.
3 $•
Vid början af hvarje
år, låter Directionen
genom vederbörande
RiddarhusCancellie eller
Contor upprätta
förteckningar in dupplo,
dels öfver de till
Genealogiska samlingarne
hörande underrättelser,
tom till följe
af Kongl. Maj:ts Nådiga
förordnande den
31 Augusti 1762, Directionen
årligen har
att införvänta , från
Herrar Landshöfdingar,
Regementschef* och
Consistorier, dels öfver
de Auctoriteter, hvari,
från Capitationsafgifter
och medel till Direction
böra ingå , och
dels öfver de räntor
sorn på bestämda tider
skola för utlånte Capital
inflyta ; kommande8
det ena Exemplaret af
dessa Förteckningar itt
3 $•
Vid början af hvarje
år låter Directionen,
genom vtderbörande
RiddarhusCancellie eller
Contor, upprätta
Förteckningar in dupplo
, dals öfver de till
Genealogiska Samlingarna
hörande underrättelser,
sorn till följe
af Kongl. Majrts Nådiga
Förordnande den 31
Augusti 1762, Directionen
årligen har att
införvänta, från Herrat
Landshöfdingar, Regementschefs
och Coosistorierne,
dels öfver
de Auctoriteter, hvarifrån
Capitationsafgifter
och medel till Direction
böra ingå, och
delt öfver de räntor
som på bestämda tider
skola för utlånte Capital,
inflyta j kommandes,
det ena exemplaret
af dessa Förteck
-
1
Den 15 Julii e. m.
43S
alltid qvarligga på Di- ningar att alltid qvar-*
rections Sessionsbord, blifva på Directions
så att derå må kunna Sessionsbord; så att
göras anteckningar i derå må kunna göras
den mohn handlingar anteckningar i den
och medel inkomma, mohn Handlingar och
och det andra förvaras medel inkomma, och
hos Secreteraren och det andra förvaras hot
Kamereraren, som hvar Secreteraren och Kaoch
en för sin detaille mereraren, som hvar
inom årets slut hos och en , för sin del ,
Direction anmäler hvad inom årets slut , hot
härutinnan kan vara Direction anmäler hvad
underlåtit, på det Di- härutinnan kan vart
rection må vara i till- underlåtit, på det Difälle
utfärda påminnel- rectionen må vara i
$e om fullgörandet. tillfälle utfärda påmin
-
mindre reparationer å mindre reparationer å
Riddarhuset och dess Riddarhuset och der*
område skola oumgän- till hörande byggnageligen
företagas, låter der skola företagas ,
Direction genom erfår- låter Direction genom
ne Byggmästare och erfarne Byggmästare
Handtverkare upprätta och Handtverkare uppbehörige
kostnadsför- rätta kostnadförslag,
slag, som vid Dire- som vid Directions
ctions sammanträde sammanträde granskas;
granskas; men skulle och skulle serdeles beserdeles
betydliga re- tydliga reparationer &
nelse om fullgörandet.
När större eller
När större eller
44o
Den 19 Juhi. e. m.
parationer å Riddarhuset
vara nödige , bör
arbetet i Tidningarna
kungöras och på Auction
vid utsatt tid utbjudas
mot borgen för
fullgörandet af den,
som stadnar för minsta
budet; varandes
Direction skyldig, att
undvika alla extra utgifter
som icke äro till
Riddarhusets nödtorf
oumgängelige, och ej
eller ingå i kostnader
vid allmänna fröjdebetygelser
i Hufvudstaden
, efter Riddarhuset
är, sedan dess
uppförande,iansedt som
en Locus publicus, och
på sådan grund fritaget
från utgifter af
denna egenskap. Likväl
äger Direction att
härvid göra undantag,
vi d de tillfällen, då
till firande af märkvärdiga
händelser, andra
publika hus och
byggnader här i Staden
eclaireras, med fästadt
noga afseende på
Riddarhuset vara nödige,
bör arbetet i
Tidningarne kungöras
och på Auction vid
utsatt tid utbjudas ,
mot borgen för fullgörandet
af den , som
stadnar för minsta budet}
varandes Direction
skyldig att undvika
alla extra utgifter
, som icke äro till
Riddarhusets nödtorft
oumgängelige, och ej
eller ingå i kostnader
vid allmänna fröjdebetygelser
i hufvudstaden,
efter Riddarhuset
är, sedan dess uppförande
, ansedt som en
Locus Publicus, och på
sådan grund fritaget
från utgifter af denna
egenskap. Likväl äger
Direction, att härvid
göra undantag,
vid de tillfällen, då
till firande af märkvärdiga
händelser, andra
Publica hus och
Byggnader i staden eclaireras,
med fästadt
noga afseende pä ali
Den It) Julii c. ni,
all möjlig besparing i möjlig besparing i kostkostnaderne.
naden.
Hvarken RiddarbusSalen
eller något
inom Riddarhuset varande
rum upplåtes hädanefter
till begagnande
af något Sållfkap eller
Comitté, utom för FrimurareBarnhuset,
6om
genom dess Direction,
erhållit Ridderskapets
och Adelns tillåtelse,
att årligen å Långfredagen
i RiddarhusSalen
låta uppföra Concert,
emot vilkor att ersätta
allt hvad som derigenom
kan komma att
förfaras. Likväl må
det ankomma på Dir®-  ctionens pröfning , att
vid något serskildt tillfälle
göra undantag
från detta allmänna
stadgande.
Hvarken RiddarhusSalen
eller något
inom Riddarhuset varande
rum, upplåtes
hädanefter till begagnande
af något Sällskap
eller Comitté eller
till Concerters uppförande
, utom för FrimurareBarnhuset,
hvars
Direction erhållit Ridperskapets
och Adelns
tillåtelse att årligen å
Långfredagen i RiddarhusSalen
låta uppföra
Concert, emot vilkor,
att ersätta allt hvad
som derigenom kan
komma att skadas.
Likväl må det ankomma
på Directioas pröfning,
att vid något
serskildt tillfälle göra
undantag från detta
allmänna stadgande.
5 §•, 5 §•
Då contante pennin- Då contante penningar
till Direction in- gar till Direction insandas,
med Reversal sändas med Reveisäl
442
jDtn 19 Julit e, m.
in dupplo och Sedelförteckning,
bör, a det
qvarblifvande Reversalet,
ankomstdagen,
jemte målets ordningsnummer
antecknas. Dea
som insändt medlen bör
i svar undfå från Direction
qvitto derföre
a ena Reversalet underskrifvit
af 2:ne Directeurer
med Kamererarens
contrasignation.
En särskildt medelsanteckningsbok
bör
finnas, hvaruti en af
Directeurerne å ena
sidan införer alla de
medel -som till Directionen
inkommit och
till Kamereraren aflemnar
, för att i Banken
insättas och å den andra
inskrifvas Bancoattestens
datum och
nimmer; hvarefter attesten
till Kamereraren
Itorkmnas.
De medel som till
Kamereraren directe inflyta
dels för upplupne
in dupplo, och Sedelförteckning,
bör å det
qvarblifvande Reversalet
ankomstdagen jemte
målets ordningsnummer
antecknas. Å det
andra, som återsändes,
tecknas qvitto, underskrifva
af a:ne Directeurer
samt af Kamereraren
contrasigneradt.
En serskildt bok bör
finnas, hvaruti en af
Directeurerne antecknar
å ena sidan, alla
de extra medel som till
Directionen insändas,
och till Kamereraren
aflämnas, för att 1 Banken
insättas, och åden
andra inskrifvas BancoAttestens
datum och
nummer, hvarefter Attesten
till Kamereraren
återlemnas.
De medel som till
Kamereraren directe
aflemnas, dels för upplupne
räntor hvilka på
sätt uti 9 §. uti LåneReglementet
föreskrifves,
böra af Låntagarne
Den 19 Julii «, m.
räntor hvilka egenteligen,
pä sätt uti 9 §.
i LåneReglementet föreskrifves,
böra af
Låntagarne sjelfve insättas
i Banken, dels
för andra uppbörder,
äger Kamereraren, att
derstädes genast insätta
för den räkning, Cassan
der låterföra, samt BankoAttesten
inför Directionen
uppvisa. Trycktaoch
numererade samt
med Riddarhusets sigill
försedde qvittencer för
sålunda influtne medel,
eller aflämnade Bancoatttster
äger Kamereraren
till vederbörande
aflämna. Dessa qvittenccr,
hvilka nummereras
i en nummerföljd
för hela året, emottagas
af Kamereraren 25
stycken i sender inför
Directionen, sedan de
derstädes blifvit numererade.
Vid den första Session
i hvarje månad
äger Kamereraren redovisa
de emottsgne
sjelfve insättas i Banken,
dels för andra afgifter,
äger Kamereraren
att genast insätta
för den räkning Cassan
i Banken låter föra,
samt BancoAttesten
inför Directionen uppvisa.
Alla qvittencer på till
Cassör eller Fonder
under RiddarhusDirectionens
förvaltning
ställde, af enskildte
inbetaide medel, utfärdas
och underteknas
af Kamereraren samt
annoteras af Secreteraren,
som med sin underskrift
bestyrkersamma
annotation. Skötande
Secreteraren öfver
sådane utgifne qvittencer,
hvilka böra
vara numererade, föra
särskildt anteckning,
hvilken vid hvarjeDirections
sammankomst
uppvisas, för att i ofvan
omförmäldte bok införas;
kommandes till följe
häraf, inga andrs af
Kamereraren utgifne
Och 19 Julii c. /;?,
och utgifne qvittencerne
uti en serskildt
dertill inrättad Böks
hvaruti den äldste närvarande
Ledamoten
påtecknar ouppvistNio
datum.
6 §.
Så snart Kamereraren
emottagit penningar
och dem i Banken insatt
, införas de i den
Räkning med VexelBanken,
som af honom
töres efter meddeladt
formulair, på det sätt
att RiddarhusCassan
bibehåller sin serskildta
räkning under namn
af Riddarhusets Räkning
N;o 1.
Adeliga CadetteskoleFonden,
Vennerstjernska
Fonden, samt alla
öfriga TestamentsFonder,
få en BancoRäkning
under namn af
Riddarhusets TestamentsFonder
N:o 2,
samt CapitationsRäkningen
under namn af
qvittencer att för gällande
anses.
6 §.
Så snart Kamereraren
emottagit penningar
och dem i Banken insatt,
införas de i den
räkning med VexelBanken
som af honom
fores efter meddeladt
formulair, på det sätt
att RiddarhusCassan
bibehåller sin särskildta
räkning under namn af
Riddarhusets Räkning
N:o I.
Alla TestamentsFonder,
med undantag af
den Wennerstjernska
få en BancoRäkning
under namn af Riddarhusets
TestamentsFonder
N:o 2, CapitationsRäkningen
under namn
af Riddarhusets Räkning
N;o 33 hvarjemte
Den Ig Julii e rn.
445
Riddarhusets Räkning
N'o 5; hvarjemte en
serskildt Räkning föres
i Banken gemensamt
för Wadstena Adeliga
JungfruStifts Cassa och
derunder lydande Fonder,
utom Grefveliga
Schefferska Stiftningen,
som lika som hittills
bibehåller sin egen
serskildta BancoRäkning.
Kamereraren förer
likväl en med serskild
ta colummer inrättad
räkning för de olika
Fonderne och derunder
hörande Verk Och personer,
med hvilkaräkning
anses nödig.
Å alla utbetalningar
som skola ske, ehvad
de grunda sig å de
fastställde Staterne eller
beviljade Räkningar,
bör Kamereraren
först uppsätta anordning,
som af Directionen
underskrifven, stadnar
jemte de qvitterade
Räkningarne till veri
-
serskildte räkningar föj
ras i Banken för Adeliga
CadetteSkoleFonden
med dertill hörande
Wennerstjernske
GåfvoFonden, för Wadstena
Adeliga JungfruStiftsCassan
med derunder
lydande Fonder
samt sluteligen för
Grefliga Schefferska
Stiftningen.
Kamereraren förer
likväl för Riddarhusets
räkning N:o 2, en med
serskildta columner inrättad
räkning för de
olika Fonderne och de
personer, med hvilka
räkning anses nödig.
Å alla utbetalningar,
som skola ske, ehvad
de grunda sig å de fastställde
Staterne eller
godkände Räkningar,
bör Kamereraren först
uppsätta anordning, som
af Directionen underskrifven
bi. ägges, jemte
de qvitterade räkningarne
till verification
vid Hufvudboken,.
446
Dtn 19 Julii r. m.
ficationer vid Hufvud
boketi.
Des fa anordningar fa
ej upprättas pä andra än
de ä Stat och enligt Con.
tracter utgående poller,
få vida ej Räkningarne
forn (kola betalas, äro
frän Diredionens Prototoll
päteknade, att Diredionen
defamtna godkänt
till betalning, och till huru
fort belopp. Således
•kola först alla Räkningar
uppvisas för
Directionen och böra
vara påskrifne af någon
Directeur att arbetet
eller betingandet är
fullgodt eller fullgjordt
samt nödvändigt och
sluteligen i händelse
upphandlingar äro i
fråga, och lefvereriogen
af vederbörande bestyrkt,
hvarefter den
tillkomne peraedlen bör
inför Direction uti Inventarium
uppföras.
Sedan desse anordningar
blifvit utfärdade
ske utbetalningarna ge
-
Således skola först
alla Räkningar uppvisas
för Direction och
vara påskrifne af någon
Directeur, att arbetet
eller betingandet
är fullgjordt och fullgodt,
och sluteligen, i
händelse upphandlingar
af inventarier äro i
fråga, och lefvereringen
af vederbörande
bestyrkt, bör den tilh
komne peraedlen ut1
Inventarium uppföras.
Sedan dessa anordningar
blifvit utfärdade,
ske utbetalningarne
genom assignationer på
Banken, hvilka af Kamereraren
upprättas och
af minst 2:ne Directeurer
undertecknat
samt förses med Riddarhus
- Secreterarens
och RiddathusKamererarena
contrasignation.
Dessa Assignationer
nummereras och antecknas
i en dertill inrättad
Cassabok samt
af Kamereraren afforsa
i deta VexelBsncoräk
-
Ur-H 19 Julii e. m.
norn Assignationer på
Banken, hvilka af Kamereraren
upprättas och
af minst arne Directeurer
undertecknas
samt förses med RiddarhusSecreterarens
och
Riddarhus - Kamererarens
contrasignation.
Desse Assignationer
nummereras och antecknas
i en dertill inrättad
Utgiftsmedelboki
samt af Kamereraren
afföras i dess VexelBancoRäkning
under
den dag de emot behörigt
qvitto uttagas.
/
Till förekommande
af allt för vidlyftig
assignering på Banken,
atia det vara Directionen
öppet att till Kamererarens
Cassa, om
det så nödigt pTöfvas,
assignera 2 å 300 R:dr,
till bestridande af de
mindre och dageligea
förefallande smärre anordningarne.
ning under den dag de
emot behörigt qvitto
uttagas.
Till förekommande
af allt för vidlyftig
assignering på Banken,
må det vara Directionen
öppet att till Kämererarens
Cassa, om
det så nödigt pröfvas,
assignera 2 å 300 R:dr
till bestridande af de
mindre och dageligen
förefallande smärre anordningarne.
Desse medel
redovisas af Kamereraren
vid första
Sessionen i hvarje må"
nåd.
Desse msdel redo
-
448
Den ig Julii e. m,
visas af Kamereraren
vid första Sessionen, i
hvarje månad, ä/venfom
det■ åligger Kamereraren
att vid farnum tillfälle
uppgifva hvilka af de till
honom utlemnade Assig—
iiationer kunna vara o attague
och hos honom qvarligga.
7 §•
Inkommande redogörelser
ölverlemnas
till Kamererarens handläggning,
efter de föreskrifter,
som Direction
vid hvarje fall
pröfvar nödige, samt
sedan de uti Protocollet
blifvit intagne och
Direction föredragne.
8 §•
Utlåtanden å Låneansökningar
böra inom
åtta dagar till föredragning
inför Direction
vara till Secreteraren
återlemnade; och
finnér Direction då, att
så
7 §
Inkommande redogörelseröfverlemnas
till
Kammererarens handläggning,
efter de föreskrifter,
som Direction
vid hvarje fall
pröfvar nödige, sedan
de blifvit Direction föredragne
och uti Pro*
tocollet antecknade.
, 8 $•
Ansökning om Lån
utur någon af de under
Directionens vård
ställde Cassör och Fonder,
ingifves till Secreteraren,
hvilken sedan
ansökningen blifvit
i Di
-
Den rg Julii e, m.
44g
såväl behörig säkerhet,
enligt LåneRegleraentet
är ställd, som ock
att det sökte Lånet ej
ölverstiger hvad på
Pantén utlånas får,samt
att tillgång, för Länets
utsssignernnde då är
eller snart kan blifva,
så skall detlån som beviljas,
i förra fallet genast
anordnas och idet
sednare lemnäs Sökanden,
i mohn af Cassans
tillgångar, hvarom allt
han erhåller Protocollsutdrag,
enligt hvad 1
LåneReglementet stadgas.
Enär tillgången medgifver
att medel kunna,
mot stadgad ränta utlånas,
från de under Directionens
inseende ställde
Cassör och Fonder, bör
Directionen iakttaga,
att det sker i den ordning
och efter den
föreskrift som stadgadt
är i det utfärdade LåneReglementet;
ankom
-
i Diarium antecknad,
samt jemte bilagor öfverlemnad
till Kamererarens
och Fiscalens
åtgärder, har, att sedan
desse Tjenstemän3 utlåtanden
inkommit, alltJ
sammans hos Directionen
viddess nästasanv
mankomst föredraga.
Utlåtanden å Låneansökningar
böra inom
åtta dagar till föredragning
inför Direction
vara till Secreteraren
återlemnade;
och finner Direction då,
att så väl behörig säkerhet
enligt LåneReglementet
är ställd, soot
ock att det sökte lånet
cj öfverstiger hvad på
Panten utlånas får, samt
att tillgång för Lånets
utassignerande då är,
elior snart kan blifva,
så skall det lån som
beviljas i förra fallet
genast anordnas och i
det sednare lemnäs Sö»
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI Band. 29
4f5o
Ben 19 Julii e,m.
mandes på Kamererarens
ansvar med dess
borgen om nödige uppgifter,
försummas och
på Fiscalenä ansvar om
den laglige åtgärd uteblifver,
honom tillhörer
att utföra.
9 §.
Alla Skuldsedlar ä
hvarje Cassa eller TestamentsFond
skola nummereras
efter Jin ålder.
Äro Cassorne i behof
af sine penningar, bör
kanden i mohn af Cassans
tillgångar.
Enär tillgången medgifver,
att medel kunna,
mot stadgad ränta
utlånas, från de under
Directionens inseende
ställde Cassör och Fonder,
bör Directionen
iakttaga, att det sker
i den ordning och efter
den föreskrift som stadgadt
är i det utfärdade
LåneReglementet: an
kommandes
på Kamererarens
ansvar, om
någon af i detta Reglemente
påbudne uppgifter
saknas, och på
Fiscalens, om den lagliga
åtgärd uteblifver,
honom tillhörer att
verkställa.
9 §•
Alla SkuldSedlar till
hvarje Cassa eller TestamentsFond,
skola
nunamereras efter den
ordning i hvilken de
blifvit beviljade, och
penningar, derå utgif
-
Den i g Julli e. m.
4Si
af de lån som anses
lika säkra och för hvilka
Räntorne blifvit lika
ordenteligt inbetalte,
detäldsta efter nummer,
till en del eller helt
och hållit först inforr
dräs, efter iakttagen
förbehållen uppsägningstid.
io §.
De yttranden och utlåtanden
hvilka af Tjenstemännen,
dels enligt
pligt, dels i följd af
anfordran inför Direetionen
afgifva», skola
i Protocollet intagas,
om de äro muntelige
eller åberopade bifogas
om de äro skriftelige.
n §.
Directionen föranstaltar,
det RiddarhusCanzliet
alla Söeknedagar
i veckan saint
Kamererare - Contoiret
ne. Åro CaSsorne i behof
af sine penningar,
bör af de Lån sorn anses
lika säkra och för
hvilka Räntorne blifvit
lika ordentligt inbetalte,
det äldsta efter
nummer, till en del,
eller helt och hillet
först infordras efter iakttagen
förbehållen
uppsägningstid.
io §.
De yttranden och utlåtanden
hvilka af
Tjensternännen inför
Directionen afgifvas,
skola i Protocollet intagas,
om de äro mutu
telige, eller åberopade
bifogas, om de äro skrif,
telige.
11 §.
Directionen föranstaltar
det RiddarhusCancelliet
alla Sockne*
dagar i veckan 6amt
Kamererare - Contoiret
45?
Den 19 Julii e. m.
2:ne eller 3:ne dagar i
veckan finnas öppne
och tillgänglige på viss
utsatt och anslagen tid,
lör att emottaga Reqvisitioner
om de underrättelser
samt upplysningar,
sorn sökas
och åstundas för att
med Directionens bifall
och tillåtelse meddelas.
12 §.
Directionen åligger
sedan Riksdagskallelse
är kungjord, ifrån HofRätterne
införskaffa vederbörligen
styrkte
Förteckningar på dem
af Ridderskapats och
Adelns medlemmar,
hvilka sedan sista Riksdag
blifvit ställde under
Förmynderskap eU
ler gjort Concurs och
ej ifrån Crediforers
kraf ännu blifvit frikände
eller underrättelse
att någon sådan
icke finnes, derest den
ej förut till Directionen
ingått.
a:ne å 3:ne dagar i
veckan finnas oppne
och tillgängelige på
viss utsatt och anslagen
tid, för dem, hvilka
der behöfva söka
upplysningar eller underrättelser,
eller ock
inbetala penningar, eli
ler eljest kunna hafva
med Riddarhuset att
skaffa,
Den 19 Julii c. 111.
453
13 5«
Pensioner, Stipendier,
m, m. böra på det sätt
Testamenten och serskilte
Författningar,
som för en del Stiftningar
kunna ligga till
grund, efter ordalydelsen
utdelas} samt böra
ansökningarne derom
af Directionen noga
granskas, att de enligt
föreskift äro med nödige
betyg och Allegatcr
försedde.
14 §■
Sedan Kamereraren
uti Maj månad aflemnat
calcul för den Pensions
utdelning, som
från StiftsCassan kommer
att äga rum i
November månad , bestämmer
Direction antalet
af Pensionairer för
löpande året; vid samma
tillfälle afletnnar
Kamereraren uppgift
på alla de Pensionairer,
som då ännu ej
anmält sig till erhål
-
12 §.
Pensioner, Stipendier,-  m. m. böra enligt föraskrifterne,
utdelas,samt
noga efterses, att Ansökningarne
äro med
nödige betyg och Allegater
försedde.
13 §.
Sedan Kamereraren
uti Maj månad aflämnat
calcul för den Pen-'
sions utdelning , som
från StiftsCassan kommer
att äga rum i December
månad, bestämmer
Directionen antalet
af Pensionairer för
löpande året; vid samma
tillfälle aflemnar
Kamereraren uppgift på
alla de Pensionairer
som då ännu ej anmält
sig till erhållande af
454
Den ig Julii e. m.
lande af Pension för
det förflutna året, då
Directionen äger, att,
genom annonce i Tidningarne,
förelägga de
uteblifne, att inom den
i Maj det påföljande
året 6ig anmäla till utbekommande
af pension,
vid förlust af all
vidare rättighet dertill.
Uti början af December
månad aflemnar
Karaereraren förteckning
på alla de
Pensionärer af StiftsCa6san
som insäodt behörigt
Prästebetyg att
de lefva ogifte då Dixectionen
för dem anordnar
Pensionsbeloppet;
en dylik Förteckning
och anordning in;
lämnas och verkställes
uti slutet af December
månad för dem som
sedan första anordningen
insändt Prästebetyger;
för alla andra
anordnas Pensionsutdelningen
i mohn af
inkomne Prästbetyg endast
i sista q vartals-.
Pension för det förflutna
året, dä Directionen
äger att genom annonce
i Tidningarne
förelägga de uteblifne,
att inom den i Maj
det påföljande året sig
anmäla, till utbekommande
af Pension, vid
förlust af all vidare
rättighet dertill.
Vid början af December
månad hvarje
år, upprättar Kamereraren
Förteckning å
alla de StiftsFröknar,
som äro berättigade att
för det löpande året
Pension åtnjuta; hvarefter
samma förteckning
af Directionen
granskas, jemte de inkomne
Prästbetyg och
beloppet af de Pensioner
som skola utbetalas
anordnas.
Vid Directionen*
första sammanträde uti
Januarii månad det påföljande
året, anmäler
Kamereraren hvilka
StiftsFröknar då ännu
Den 19 Julii e, m.
455
månaden. Den 1 i hvar- icke vederbörligen an
je
Q/wrtals JiJla månad malt sig till Pensions
anordnas Läner ne, T/en- utbekommande, och
jlemännens Pen fonér m. m. Directionen förordnar i
anledning deraf huruvida
och till hvad del
penningarne böra uti
Banken insättas, för att
ej annorledes än efter
Directionens förnyade
pröfning af Pensionat
rens behörighet till
Pensions utfående, utassigneras.
14 5-
Vid början af hvars
je qvartal* sista månad
anordnas så väl för
Riddarhuset som för
StiftsCassan , Directeurernes
Honorarier,
Tjenstemännens löner,
Pensioner m. m.
i5 §.
Directionen utser
vid flutet aj Ftbruarii
månad en P Directeur ,
som äger att noggrant
revidera de vid denna
tid allämnade Hufvud
-
15 §;
Directionen utser
vid början af Martil
månad en af dess Ledamöter,
som äger att
revidera de vid denna
tid aflämmde Hufvud-;
456
Den ig Julii e, m.
Vudböckerne samt huruvida:
1:0
Debitering och
Creditering,
2:0 Verificering enligt
lnstruction,
310 Räntebetalning,
4:0 Inteckningsförnyelserne
äro rigtige
och behörigen fullgjorde
} hvarefter Cassorne
af honom och dem sorn
hafva Cassanycklarne
jemte RiddarhusFiscalen
inventeras, då efter
slutad Revision ,
skriftelig berättelse aflämnas
öfver förhållandet,
jemte Förslag till
förbättringar som kunna
finnas nödige, att
antingen af Direction
genast antagas, eller i
blifvande RiksdagsBerättelsen
intagas.
Efter hvad Revisionens
berättelse föranleder
sker Remiss till
Böcker samt efterse,
d«t Iuteckningsförnyelserne
äro rigtigt och
behörigen fullgjorde;
hvarefter Cassorne af
honom och dem sorn
hafva Cassanycklarne,
jemte RiddarhusFiscalen
, inventeras. Då
revision slutad är, aflämnae
skriftelig berättelse
öfver förhållandet,
jemte förslag
till de förbättringar,
sorn kunna finnas nödige
, att antingen af
Direction genast antagas,
eiler i blifvande
RiksdagsBerättelsen för
Ridderskapet och Adeln
anmälas. Efter
hvad Revisionens berättelse
föranleder, sker
Remiss till vederbörandes
utlåtande, och
sedan det samma inkommit,
beslutar Direction
huruvida decharge
må meddelas,
då den reviderande
Directeuren sådant i
Hufvudböckerna påtecknar
med åberopan
-
Den ig Julii e. lii.
vederbörandas utlåtande,
och sedan detsamma
inkommit besluter Direction
, huruvida decharge
må meddelas,
då den reviderande
Directeuren sådant i
HufvudBöckerna påtecknar
med åberopande
af nyssnämnde Berättelse.
16 §.
Directionen låter
årligen den 2 Maj, om
ej Helgedag inträffar,
öppna StiftsMatrikeln
till lottning och inskrifning
enligt serskildt
derom utkomne
Författningar.
17 §.
De förändringar,
tillägg och förbättringar
i denna Instruction,
som under utöfvandet
skulle finnas nödige,
böra ' af Direction i
de af nyssnämnde Berättelse.
16 §.
Direction låter årligen
den 2 Maj, men
om då Helgedag inträffar,
näst derpå följande
Söcknedag, öppna
StiftsMatrikeln till
lottning och inskrifning
enligt serskildt derom
utkomne Författningar.
17 §.
De förändringar,
tillägg och förbättringar
i denna Instruction,
som under utöfvandet
skulle linnas nödige,
böra af Direction, i
458
Den ig Julli e. m.
RiksdagsBerättelsen in.
tagas, för att innan
slutet af påstående
Riksdag blifva deruti
iakttagne , och 'ehuru
Ridderfkapet och Adeln,
i följd af en inhämtad
längre erfarenhet anfer
här gifne Jörcfkrifter i
allo vara lämpelige, skall
det dock vara Direction
, som äger Ridderskapets
och Adelns
hela förtroende, tillåtit,
att vid möjeligen sig
företeende serdeles tillfällen
, då här antingen
ingenting finnes
föreskrifvit, eller ock
icke lämnas nog tydelig
invisning, efter bästa
vett, taga sitt beslut,
hvilket dock med
alla motiver omständeligen
intages i Ditectionens
Protocoll.
den till Ridderskapet
och Adeln inlemnande
Riksdags - Berättelsen ,
föreslås. För öfrigt
skall det dock vara
Direction, sorn äger
Ridderskapets och Adelns
hela förtroende,
tillåtit, att vid möjeligen
sig företeende
särdeles tillfällen, enär
antingen uti Instruction
ingenting finnes föreskrifvit,
eller den icke
lämnsr nog tydelig anvisning,
efter bästa öfvertygelse
taga sitt be;
slut, då likväl alla de
skäl, hvarå Direction
sitt beslut grundadt,
böra omständeligen uti
Protocollet intagas.
Den 19 Julii e. m.
4%
lil. Artikeln.
Riddarhufets Tjenflemän
famt
deras Jkyldigheter
Tjenstemännen och
Betjeningen äro: Rid
darhus
- Secreteraren ,
RiddarhusKamereraren,
som äfven är Kamererare
för Stiflsärenderne,
RiddarhusFiscalens
som äfven är Ombudsman
vid Stiftsärenderne;
förste Cancellisten
och andre Cancellisten.
Riddarhus Secr eter ar en.
2 §.
RiddarhusSecreteraren
är enligt 14 §. af
Instruction förbunden
den samma noggrant
uppfylla. Han äger
ej under Riksdagarne
utöfva sin Representationsrätt
på Riddarhu
-
111. Artikeln.
Riddarhufets Tjenjlimän
famt
deras fkyldlgheter.
* §•
Ordinarie Tjenstemännen
äro: Riddar
husSecreteraren,
Riddarhus
- Kamereraren,
som äfven är Kamererare
för Stiftsäreoderne,
RiddarhusFiscalen,
sorn äfven är Ombudsman
vid Stiftsäreoderne;
förste Cancellisten
och andre Cancellisten.
Riddarhus Secr eter ar en.
4<5o
Den ii) Juli i c. m>
set, honom dock obetagit
, att vid förefallande
tillfällen, efter
hos Landtmarskalken
gjord anmälan afgifva
de upplysningar han
kan finna nödige; åliggandes
honom tillika»
att då upplysningar af
honom äskås, de samma
aflämna, sedan han
först af Landtmarskalken
blifvit uppropad.
3 §•
RiddarhusSecreteraren
bibehåller de rum
i Riddarhuset som af
ålder varit honom tillslagne,
och vid tillträdet
honom genom syn
tillefvereras, samt vid
afflyttning lika beskaffade
återlemnas.
4 §.
RiddarhusSecreteraren
åligger, att vid
Riksdagar föra Protocollet
uti Höglofl. Ridderskapets
och Adelns
Plena och är så väl för
2 §•
RiddarhusSecreteraren
åligger, att vid
Riksdagar föra Protocollet
i Höglofl. Ridderskapets
och Adelns
Plena, och är för sins
Den ig Julié e. m.
461
detta som för sine öfrige
göromål i tjensten
under varande Riksdag,
Ridderskapet och
Adeln allena ansvarig.
Honom tillkommer äfven
noga upptaga hvad
han hörer under sammankomsterne
talas»
förelöpa och beslutas»
samt att icke låta uti
Protocollerne inflyta
något, som ban icke
sett, hort , eller annorlunda
än han det
fattat, ställande sig dervid
till efterrättelse
hvad 39 §. Riddarhusordningen
vidare stad’
gar.
Riddarhus Secreter ar én
är gj tillåtit, att för någon
visa ojusteradt
Protocoll eller mundteligt
yttrande} likväl
åligger honom, äfven
före justeringen, att
hemma hos sig för den
Ledamot, som det åstundar
, uppläsa dess
anförande och vare
en Ledamot obetagit
att vid sättet huru dess
Riksdagsgöromål, Rid-'
derskapet och Adeln
allena ansvarig. Honom
tillkommer att
noga upptaga hvad
han hörer under sammankomsterna
talas ,
förelöpa och beslutas,
samt att icke uti Protocollet
införa något ,
som han icke sedt,
hört, eller annorlunda
än han det fattat: ställande
sig till efterrättelse
hvad 39 §. Riddarhusordningen
vidare
härom stadgar.
RiddarhusSecretera.
ren är ej tillåtit, att
för någon annan än
Landtmarskalken eller
de som i ämnet talat9
visa ett ojusteradt Protocoll;
åliggandes honom
äfven att före
justeringen, å Riddarhuset
, för den Ledamot
som det åstundar
uppläsa dess anförande
: och vare en Le
damot
obetagit, att vid
sättet huru dess tankar
blifvit till Proto
-
462
Dan ig Julli e. m.
tanksr blifvit till Pro
tocollet
fattade, meddela
RiddarhusSecreteraren
sina anmärkningar;
denne sistnämnde
må dock ej derpå göra
något vidare afseende
än som kan stå tillsammans
med hvad i
i ;sta Momentet stadgas.
Vill någon Ledamot
skrifteligen inlämna
hvad han munteligen
anfört, kan det ej
vägras; men EiddarhusSecreteraren
åligger
i sådan fall, ett
slikt anförande, sjelfkrafd
vid Protocollsjusteringen
anmäla och
uppläsa,
5 §.
EiddarhusSecreteraren
kan ej vägra
någon Ledamot underrättelse
ur PleniProtocollerne
för de förflutne
Riksdagarne, äfvensom
ur justerade
Protocoller för den
collet fattade, meddela
RiddarhusSecreteraren
sina anmärkningar;
denne sistnämnde må
dock ej derpå gört
något vidare afseende5
än som kan stå tillsammans
med hvid i
i;sta Momentet stadgas.
Vill någon Ledamot
skrifteligen inlämna
hvad han rnundteligen
anfört, kan de1
ej vägras; men RiddarhusSecreteraren
åligger
i sådant fall,
ett slikt anförande
sjelfkrafd vid Protocollsjusteringen
anmäla
och uppläsa.
3 §•
EiddarhusSecreteraren
kan ej vägra någon
Ledamot underrättelse
ur pleniProtocollerne,
för de förflutne
Riksdagar, äfvensom
ur justerade Protocoller
för den påstå
-
Den Ig Julii e, m.
463
påstående, sj eller förneka
någon Ledamot
att taga afskrift deraf.
Det samma gäller
i afseende på alla Deputation-
eller Ut8kottsHandlingar,
undantagande
Hemliga
Utskottets och alla förseglade
Handlingar, till
hvilka tillträde ej, utan
vederbörlig tillåtelse^
lämnas.
6 §.
Af ett ojusteradt
Protocoll eller mundteligt
yttrande som ej är
lagdt på bordet , kan
Riddarhus-Secreteraren
ej utlämna någon afskrift,
till annan person
än den detsamma till
Protocollet anfort. Afskrift
af ett Memorial
kan ej någon nekas.
7 §•
ende, ej eller förneka
någon Ledamot att taga
afskrift deraf.
Det samma gäller i
afseende på alla Deputation*-
eller UtskottsHandlingar,
undantagande
Hemliga
Utskottets och alla för.
seglade Handlingar,
till hvilka tillträde ej
utan vederbörlig tillåtelse
lämnas.
4 §•
Af ett ojusteradt
Protocoll eller mundteligt
yttrande, som ej
är lagdt på bordet
kan RiddarhusSecreteraren
ej utlämna någon
afskrift till annan person
än den sorn det
mundteligen yttrat. Af-'
skrift af ett Memorial
kan ej någon nekas.
5 §.
Inga Protocoller el- Inga Protocoller eller
Handlingar dertill, ler Handlingar dertill
kunna åt andra än Rik- kunna åt andra än Rik*
464
Den ig Juliie. m,
sens Ständers, eller
Ridderskapets och Adelrss
Utskott lämnas,
utan Ridderskapets och
Adelns samtycke, och
äfven i sådant fall icke
utan qvitto: ett oju
steradt
Protocoll och
Handlingar dertill, kunna
aldeles icke utlånasLikväl
då emellan
Riksdagar af Rikets
Collegier och Riksens
Ständers Verk till de
uti Riddarhusets Archiv
befintelige Handlingar
och Protocoller, sorn
ej äro förseglade eller
böra hemliga hållas,
tillgång äskas, må det
vara RiddarhusSecreteraren
tillåtitatt de
begärde Handlingar
emot qvitto utlämna;
och åligger honom, att
sådant uti RiddarhusDirectionens
följande
sammankomst anmäla.
8 §.
Emellan Riksdagarne
är det RiddarhusSecretcrarens
-
sens Ständers eller
Ridderskapets och Adelns
Utskott lämnas,
utan Ridderskapets och
Adelns samtycke , och
äfven i sådant fall icke
utan qvitto. Ett ojusteradt
Protocoll och
Handlingar dertill, kunna
aldeles icke utlånas.
Då emellan Riksdagar,
af Rikets Collegier
eller Riksens
Ständers Verk, till de
uti Riddarhusets Archiv
befintelige Handlingar
och Protocoller»
som ej äro förseglade»
eller böra hemliga hållas,
tillgång äskas, må
det vara RiddarhusSecreteraren
tillåtit, att
de begärte Handlingar
emot qvitto utlämna;
och åligger honom att
sådant uti RiddarhusDirectionens
följande
sammankomst anmäla.
6 §.
Emellan Riksdagarne
är det RiddarhusSecre-:
ierarens
Den Ig Julii e. m.
465
terarens åliggande, att
föredraga ärenderne uti
RiddarhusDirectionen ,
samt de utgående Expedilionerne
uppsätta
och contrasignera. Honom
tillkommer äfven
att, i egenskap af Archivarius
med biträde
af Förste Cancellisten
vårda och i ordning
hålla Ridderskapets och
Adelns Protocoller och
öfrig# Handlingar.
9 §*
RiddarhusSecreteraren
åge ansvaret och
inseendet enligt upp.
rättade och underskrifne
Inventarier, öfver
Archivet, Handlingarne
och alla de tillhörigheter
af hvad namn
de vara må, som Riddarhuset
tillhöra; han
äge och under en Directeurs
tillsyn, hufvudansvaret
för sjelfva
Riddarhusets vårdande,
samt att emellan Tjsn
-
terarens åliggande, att
föredraga ärenderne uti
RiddariiusDirectionen ,
samt de utgående Expcditionerne
uppsätta
och contrasignera. Honom
tillkommer äfven
att, i egenskap af Archivarius,
med biträde
af Förste Cancellisten
vårda och i ordning
hålla Ridderskapets
och Adelns Protocoller
och öfrige Handlingar.
7 §•
Ridd arhus Secreteraren
äge ansvar ock
inseendet, enligt upprättade
och underskrifne
Inventarier, öfver
alla handlingarne
och allt annat af
hvad namn det vara
må, som Ridderskapets
och Adelns Archiv tillhörer,
I anseende dertill att
Riddarhus-Secreteraren
häfver boningsrum på
Bil, till Ridd. o. yld. Pr. VI. Band. 30
4fl6
Den ig Julli e. m.
stemännen och Betje- Riddarhuset, äger han
niogen efter omstän* under en Directeure
digheterna tillsynen tillsyn, hufvudansvaret
r" * l£ _ n! u.j A _
RiddarhusSecretera- Riddar husSecreteraren
åligger årligen, att, ren åligger årligen, att;
intill dess alla Riddar- intill dess alla Ridhusets
genealogier blif- dårhusets Genealogier
va completterade, lem- blifva completterade,
na ioo renskrifne ge- lemna joo renskrifna
nealogier, samt i öfrigt Genealogiska Tabeller,
af egen drift och nit samt i öfrigt af egen
söka befordra allt som drift och nit söka betill
Riddarhusets gagn fordra allt som till
och bästa hörer. Riddarhusets gagn och
RiddarhusSecretera- RiddarhusSecreteraren
är Föredragande ren är vid Directions
inför Directiooen samt sammankomster föreskall
vid desssamman- dragande samt skall
komster ovilkorligen då ovilkorligen yttra
yttrar sig öfver alla sig öfver alla förekomförekommande
ämnen, mande ämnen, men ej
fördela.
för sjelfva Riddarhusets
vårdande samt att emellan
Tjenstemännen
Och betjeningen efter
omständigheterna tillsynen
fördela.
i o §.
bästa hörer.
9 §•
Den 19 Julii e. m.
467
men ej deltaga uti besluten
Under Directions
inseende, är han
hufvudman för arbetet
inom Cancelliet, och
ansvararför göromålens
behöriga och driftiga
gång, samt tillser i
följd deraf, att Betjeningen
förrättar sine
åligganden med ordning
och skicklighet.
Han anmäler motsatsen,
eller om någon
vägrar sitt tillhanda—
gående. I sammanhang
härmed, tillhör det
Secretararen, att vid
sysslors besättande, öfver
de sökandes behörighet
och skicklighet
lemna sitt utlåtande.
Efter slutad Riksdag
inlemnar han till Directionen
vid dess första
Session den Förteckning
från RiddarhusUtskottet,
som till
honom bör afgifva*, på
alla Ridderskapets och
Adelns under Riksdagen
tagne beslut, som
deltaga uti besluten.
Under Directions inseende,
är han Hufvudman
för arbetet inom
Cancelliet, och ansvarar
för göromålens
behöriga gång, samt
tillser i följd deraf,
att Betjeningen förrättar
sine åligganden
med ordning och skicklighet.
Han anmäler
motsatsen, eller om
någon vägrar sin skyldighet
fullgöra. I sammanhang
härmed tillhör
det Secreteraren att
vid Sysslors besättande
öfver de Sökandes behörighet
och skicklighet
lemna sitt utlåtande.
Efter slutad Riksdag
inlemnar han till Directionen
vid dess första
Session, den Förteckning
från RiddarhusUtskottet
som till honom
bör gifvas på alla
Ridderskapets och Adelns
under Riksdagen
tagne beslut, hvilka
fordra Directionens åt
-
Den 19 Julli e, m.
fordra Directions åtgärd,
samt företer sedan
vid första Session
i hvarje månad en rc~
capitulationsLista på
alla oafgjord» mål,
med upplysningar öfver
de till uppskogen
vållande orsaker.
I öfrigt ställe han
sig till noggrann efterrättelse
hvad i arbetsordningens
e:dra §.
stadgadt är, så ock ansvarar
för Postbokens
förande.
12 §.
RiddarhusSecreteraren
åliggger att emottaga
och granska alla
till Introductioner hörande
prestanda, så
ock jemföra Vapenplåten
med Sköldebrefvet,
innan de till Directionen
anmälas.
13 §•
gärd, samt företer sedan
vid förssa Session
i hvarje månad recapitulationsLista
på alla
oafgjorda mål , med
upplysningar öfver de
till uppskofven vållande
orsaker.
I öfrigt ställe han
sig till noggran efterrättelse
hvad i arbetsordningens
aldra §.
stadgadt är, så och ansvararar
för Postbokens
förande.
10 §.
RiddarlmsSecreteraren
åligger att emottaga
och granska alla
till Introductioner hörande
prestanda, så
ock jemföra Vapenplåten
med Sköldebrefvet,
innan Introductionsansökningen
hos Directionen
anmäles.
11 §.
De anordningar soja De anordningar sorn
Men 19 Juiri
e«
å6g
af Directionen på Cas- af Directionen på Cassan
utfärdas, contrasig- san utfärdas, contraneras
af RiddarhusSe- signeras af Riddarhuscreteraren.
Secreteraren.
12 §.
Om RiddarhusSecreteraren
underpåstående
Riksdag, genom laga
förfall blifver hindrad
sin tjenst förrätta och
sådant anmäldt blifvit,
äger LandtMarskalkcn,
att någon dertill
skicklig person a£
Ridderskapet och Adeln
utse, som under
tiden gör Secreterarens
tjenst,
R i d dalhus Kamerer aren, Riddar hus Kärner er aren.
M §•
Riddar husKamcrera -  ren åligger, att emottaga
och behörigen
förvara alla till Cassorne
inflytande medel,
samt äger att uti Riddarhuset
begagna arbetsrum
för sig, så ock
till förvarande af de
13 §■
RiddarhusKamereraren
åligger att emottaga
och behörigen
förvara alla till Cassorne
inflytande medel,
samt begagna det uti
Riddarhuset för honom
bestämde arbetsrum,
så för sig, sorn till för
-
470
Den 19 Julite, m.
dess tjenst tillhörande
Handlingar och Pantkistor,
hvilka böra
efter möjligligheten uti
något hvalf med behörigt
Jernstängsel inlättas.
I enlighet med Directionens
anordningar
besörjer han ensam utgifterne,
samt de samma
efter fastställda
formulairer bokförer;
så ock anvarar med
ersättnings skyldighet
för alla de utgifter,
hvilka ej enligt föreskrift
äro verificerade.
15 $. •
Di Contante medel
till Direction insändas,
ställe sig Kamereraren
till noga efterlefnad,
hvad i arbetsordningens
5 §• stadgadt är.
16 §.
RiddarhusKamereraren
bestrider Revisionen
af inkommande
varandeaf de dess tjenst
tillhörande handlingar.
Pantkistorne böra insättas
uti något hvalf,
försedt med behörigt
Jernstängsel.
I enlighet med Directionens
anordningar,
besörjer han utgifterna,
samt de samma enligt
fastställda formulairer,
bokförer; så ock ansvarar
med ersättningsskyldighet
för alla de
utgifter, hvilka ej enligt
föreskrift äro verificerade.
14 §•
Då Contante medel
till Direction insändas,
ställe sig Kamereraren
tlil noga efterlefnad,
hvadi arbetsordningens
5 §. stadgadt är.
15 §•
RiddarhusKamereraren
bestrider Revisionen
af inkommande
Dm 19 Julii t. m.
471
Capitations- och andra Capitations- och andra
redogörelser, samt an- redogörelser, samt ansvarar
för alla Cassa- svarar för alla Cassahandlingars
ordentliga handlingars ordentliga
registrerande och för- registrerande och förvavarande
samt inbind- rjmde samt inbindning'
Ding.
Hufvudböckeroe bö- Hufvudböckerna böra
årligen vara i slutet ra årligen innan den
af Februarii månad af- sista Februsrii vara
slutade, till hvilken tid sfslutade och inlemnade
Fifcalen bår hafva till till Directionen, att
Kamereraren ingi/vit Får• revideras enligt arbetsteckning
på de utgifter, ordningens 15 §•
han beflridt får Casfait
och derunder lydande
Fonder. Hvad som då
kan vara obetalt, balanceras
till påföljande
året. * Desse a Aemnäs
vid samma tid till Direction
att revideras,
enligt arbetsordningens
15 i
Vid medlet af Ja- Vid medlet af Januanuarii
och Julii måna- rii ocp Julii månader
der hvarje år, skall hvarje år, skall KarneKamereraren
till Dire. rersren tili Directionen
16 §.
18 §.
472
Den 19 Julii c. m,
ctionen aflemna Förteckning
på de Debitorer
med deras adresser,
hvilk* uteblifvit
med ett helt års räntebetalning.
Dessutom bör Kamereraren
till den åtgärd
9 §• af LåneReglementet
föreskrifver,
till Directionen uppgifva
de Debitorers
namn och adresser, som
uteblifvit öfver 1 månad
med räntans erläggande.
I Maji månad aflemnar
Kamerararen till
D irection en Förteckning
på alla de Skuldebref
och Inteckningar,
hvilka det påföljande
året skola förnyas.
Försummade uppgifne
förnyelser ersättas
af Kamereraren.
aflemna Förteckning på
de Debitorer, hvilka
uteblifvit med den räntebetalning
som till
nämnde tid bordt inflyta.
I Maji månad aflemnar
Kamereraren till
Direction en Förteckning
på alla de Skuldebref
och Inteckningar,
hvilka det påföljande
året skola förnyas.
Försummar han
denna uppgift, blifver
han ansvarig för häraf
uppkommande förluster»
-
Veu 19 Julii e, m.
4; 5
19 §•
Vid inträffande Concurser
bör Kamereraren
sist 1 månad före inställelsedagen
vid vederbörlig
Domstol beediga
Cassans fordran,
samt deröfver tillställa
Direction bevis.
20 §.
Sedan Kamereraren
från Secreteraren fått
sig remitterade de inkomne
LåneActer, up^
rättar han deröfver,
inom fyra dagar, efter
emottagandet, detai 1 lerad
Rotulus samt Calcul
öfver afkastningen ,
ställande sig härvid
LåneRegleinentet till
efterrättelse} bifogandes
dervid de anmärkningar
skrifteligen han
anser kunna äga rum,
hvarefter LåneActen
aflemnas till Fiscalen.
1
21 §.
18 §■
Vid inträffande Concurser
bör Kamereraren,
sist 1 månad före
Inställelsedagen, vid
vederbörlig Domstol
beediga Cassans fordran,
samt deröfver tillställa
Direction bevis.
19 §•
Sedan Kamereraren
från Secreteraren fått
6ig remitterade de in_
komne LåneActer, upprättar
ban deröfver inom
åtta dagar efter emottagandet,
detai 1 lera
cl och behörig Rotulus
samt calcul öfver
afkastningen, bifogandes
dervid skrifteligen
de anmärkningar han
anser kunna äga rum,
hvarefter LåneActen
aflemnas till Fiscalen.
20 §.
Kamereraren vakar Kamereraren vakar
Den 19 Julii e. m.
ofver Adeliga JungfruSfiftsMatrikelns
tillbörliga
förande samt
Ordenskorsens insändande,
efter genom
Giftermål eller dödsfall
afgångne Fröknar, och
åligger ä November månad
uppgifva alla desse,
samt deribland, hvilka
varit Pensionärer, och
slutligen en calcul till
Pensionsregleringen för
löpande året, som upptager
ej allenast de
ännu lefvande Pensionärer,
utan ock anta~
let af ledige Pensionsrum,
samt i hvad inon
i förhållande till StiftsCassans
förkofran eller
förlust, Peoftonsrimmen
kunna antingen ökas eller
de ledige rummen icke befätias.
öfver Adeliga JungfruStiftsMatrikelns
tillbörliga
förande, samt
Ordenskorsens insändande,
efter genom
Giftermål aller dödsfall
afgångne Fröknar, och
åligger, att inom slutet
af April Månad hvarje
år uppgifva alla desse
samt deribland, hvilka
varit pensionärer, och
sedan i Maji månad en
calcul för Pensionsregleringen
för det
löpande året, som upptager
ej allenast de ännu
lefvande Pensionairer,
utan ock antalet
af ledige Pensionsrum,
samt i hvad mon, i
förhållande till StiftsCassans
tillgångar, Pensionsrummen
kunna
ökas.
Sedan Direction be- Sedan Direction bestämt
Pensionsrummens stämt Pensionairernes
antal, uppräitar Karne- antal upprättar Kameteraren
i November må- reraren i början af Dettad
Förteckning på alla cember månad, FörStiftsFröknar,
som äro teckning på alla Stifts—
berättigade till pension Fröknar, som skol»
med columne i kanten för erhålla Pension, hvar
-
Ben .19 julli c. rn.
465
Jolia af Prefbevifet och
för qvittencet. Då Direction
gran/hat alla be
tygen, nummer er as de och
införas l Columnen på
Förteckningen, Jamt ut föres
Summan. För deni
font Prejlbevis felas, antecknas
det i qvittence_
Columnen, utan att penfionsfnmman
ut/öres, lika
forn det annoteras för
dem, forn äga afräkning
å Skuld-, fedan uppfutnmering
och anordning fett,
beförjer Kamereraren utbetalningen
emot qvitto i
Columnen af de närvarande,
och annotation till
folio för de frånvarande
forn inf andt löfa qvittencer.
För deni af Penfonairerne,
forn efttr den förefrifne
tiden infhndtfna
betyg utfärdas på ramma
fatt anordning i futet af
December famt federmera ''
hvarje qvartal å deras
deni tillkommande Penfioner,
enligt Kanter erarens
uppgift.
efter Pensionerne på
sätt 13 §• 3 Artikeln
här ofvan innnhåller,
anordnas och utbetalas.
476
Den 19 Julii e. m.
22 §•
Upphandling af det
bestämda qvantum af
Ved, Ljus och skrifmaterialier
60m för
Riddarhuset ärligen bör
verkställas, sker genom
anmälan till Direction
af Kamereraren när
medeltillgången det
medgifver, med iakttagande
af möjligaste
bästa pris.
23 §•
Räkningen med Riksens
Ständers Bank bör
vissa tider af året, eller
enär nödigt aktas, collationeras
af Kamereraren,
som hos Direction
uppgifver förhål'
landet.
24 §•
Öfver de medel som
uilånas förer Kamereraren
en serskildt bok
och Räkning, hvilken
med N.‘o innehåller en
cn kort anteckning af
21 §.
Upphandling af det
bestämda qvantum Ved,
Ljus och Skrifmaterialier
som för Riddarhuset
årligen erfordras,
sker efter anmälan til[
Direction af Kamereraren,
när tillgången det
medgifver, och det för
möjligaste bästa pris
kan erhällas.
22 §.
Öfver de medel sorn
uilånas, förer‘Kamereraren
en serskildt bok,
hvilken med N:o innehåller
en kort anteckning
al Låntaga
-
V
Den 19 Julii c m.
476
Låntsgarens Namn och
Pantens beskaffenhet,
samt då räntan skall
erläggas och blifvit
betald.
25 §•
Öfver Riddarhusets
tillhörigheter i persedlar,
bör af Kamereraren
upprättas och hos
honom förvaras ett ordentligen
författadt In
ventarium, hvilket efter
afgång och tillkomjl undergår
förändring med
Dtrectionens vett/kap.
RiddarhusFifcalen.
26 §.
Riddarhus-Fiscalen
åligger att vara närvarande
vid antecknin.
garoe under Riksdagarne
och dervid anmäla
de officielt kända
och till RiddarhusDirection
inkomne underrättelser,
så och
reng Namn och Adress
Pantens beskaffenhet ,
Fonden till hvilken
Lånet hörer, tiden då
räntan skall erläggas,
samt dagen till Inteckningens
förnyande.
23 §•
Öfver Riddarhusets
tillhörigheter af persedlar,
bör af Kamere-:
raren upprättas och hos
honom förvaras ett ordentligt
författadt Im
ventarium.
RiddarhusFifcalen.
24 §.
RiddarhusFiscalen
åligger att vara närvarande
vid anteckningarne,
så väl vid
Riksdagens början, sorn
under loppet deraf, och
dervid tillse, att å inga
andra Fullmagter,
än df? 60m enligt Rid
-
47S
Deri jg Julli e, m.
tillse att icke andre än
behörigen inrättade
Fullmakter enligt RiddarhusOrdningens
föreskrift
företes, på det
ej poletter må utdelas
för sådane personer
som enligt Riddarhusordningen
dertill icke
äro berättigade.
27 §•
I alla frågor som
härmed gemenskap äga
inom Riddarhuset, är
RiddarhusFiscalen Actor;
äfvensom honom
åligger, att handhafva
den ordning som bör
iakttagas inom Riddarhuset
, samt att de
emellan Stånden öflige
Etiquetter varda iakttagne;
anteckna och
uppropa Deputationer
som från Ridderskapet
och Adeln afgå; äfven
-
darhusOrdningens föreskrift
äro författade»
afseende göres, äfvenledes
anmäla de hinder,
som, enligt till RiddarhusDirection
inkomne
underrättelser, kunna
betaga serskildte personer
af Ridderskapet
och Adeln deras säte
och stämma , på det
ej Polletter må utdelas
till andre, än dera. som
enligt Riddarhusordningen,
dertill äro berättigade.
25 §•
I alla frågor som
härmed gemenskap äga
inom Riddarhuset, är
RiddarhusFiscalen Actor;
äfvensom honom
åligger, att handhafva
den ordning, som bör
iakttagas inom Riddarhuset,
att de emellan
Stånden öflige Etiquetter
följas, anteckna och
uppropa Deputationer,
som från Ridderskapet
och Adeln afgå , och
under påstående Riks
-
t
Den ig Julii e. m,
sorn han under varande
Riksdag vid RiddarhusUtskottets
sammanträden
alltid bör vara
närvarande.
28 §.
' Förbryter sig någon
emot den i 48 §•
af RiddarhusOrdningen
omförmäldte stadga,
till Ordnings vinnande
vid Ridderskapets och
Adelns sammankomster
, har Fiscalen att
de böter, hvilka å så
dane förbrytelser äro
utsätte, genast uttaga
eller den felande i vidrigt
fall inför RiddarhusUtskotfet
låta uppkalla
och der sitt påstående
göra.
29 §.
RiddarhusFiscalen
är derjemte, så väl
RiddarhusCassans, som
de öfrige under Riddarhus
- Directionens
vård stående Cassors
dag, vid RiddarhusUtskottets
sammanträden
alltid vara närvarande.
26 §.
Förbryter sig någon
emot den stadga 48
§. af RiddarhusOrdningen
omförmäler, har
Fiscalen att de böter,
hvilka å sådane förbrytelser
äro utsatte,
af den felaktige genast
uttaga, eller om denne
vägrar böterne erlägga,
honom för Riddarhusutskott
låta
uppkalla och der sitt
påstående göra.
27 §•
RiddarhusFiscalen
är derjemte så väl
RiddarhusCassans, som
de öfrige under Riddarhus
- Directionens
vård stående Cassors
480
Den 19 Julii e. m,
Ombudsman, hvarföre
honom åligger:
1:0 Granska de
Låneansökningar jemte
Rotulusoch anmärk'
ningar sorn Kamereraren
enligt 7 §. i dess
Ingtruction aflämnar,
samt utlåta sig huruvida
den erbjudne säkerheten
är sådan, att
Lånet enligt Författningarne
kan bifallas
eller hvad dervid kan
vara att erindra; samt
inom fyra dagar hela
den sålunda beredde
LåneActen till Secreteraren
återlämna, för
att sluteligen i Directionen
föredraga.
2:0 Sedan Kamereraren
tili Direction ingifvit
Förteckningar på
så väl Inteckningsförnyelser
som obetalte
räntor, åligger Fisca~
len, att, efter Lag- och
Utlånings- Reglementet
dem åtgärda, samt med
^Berättelse och Räkning
öfver
Ombudsman; hvarför*
honom åligger:
1:0 Granska de Låneansökningar
jemte
Rotulus och anmärkningar,
som Kamereraren,
enligt 19 §. denna
Artikel, aflämnar samt
utlåta sig huruvida
den erbjudne säkerheten
är sådan, att Lånet
enligt Författningarne
kan bifallas, eller hvad
dervid kan vara att
erindra, samt inom åtta
dagar, efter deraf
erhållen del, den sålunda
beredde LåneActen,
jemte skrifteligt
utlåtande, till Secreteraren
återlemna.
2:0 Sedan Kamereraren
till Direction ingifvit
Förteckningar på
så väl Inteckningsförnyelser
som obetalte
räntor, åligger Fiscalen,
att efter Lag och
Utlånings-Reglementet
med dem förfara samt
Räkning öfver utgifterne
-
Den I () Julii e. rn,
45r
öfver utgifterne till
Direction inkomma, då
den fednare till erfättning
anordnas och af Kantererån
ohferveras vid ränte,
betalning arne enligt Skuldebrefven,
på fått i 4 och
5 §§• fér Kamereraren
{ladgadt är.
3:0 I alla Rättegångar
utförer Fiscalen
Directionens talan, och
sedan Kamereraren, enligt
6 §. här ofvan,
afgifvit bevis öfver beedigandet
inför Domstol
vid inträfFande
Concoursser, skall Fiscalen
hos ConcoursDomaren
bevaka och
utföra Cassans talan ,
samt derom för Direction
tidigt tillkännagifva,
äfvensom i andra
mål hvad af honom
derutinnan blifvit tillgjordt
Och hvad Utslag
hos vederbörande
följt.
4:0 Öfver alla Re
-
terne till Direction inlämna.
3:0 I alla Rättegångar
utförer Fiscalen
, Directionens talan
och sedan Kamereraren,
enligt 18 §. i denne
Artikel afgifvit bevis
öfver beedigandet inför
Domstol, vid inträffande
Concurser ,
skall Fiscalen enligt
Utlånings Reglementets
12 §., bevaka och utföra
Cassans talan, äfvensom^
för Direction
tidigt tillkännagifva,
i alla mål, sorn dess
befattning tillhöra ,
hvad af honom blifvit
tillgjordt och hvad
Utslag hos vederbörande
derå följt.
4:0 Öfver alla Re-*
misser och anförtrodde
göromål bör Fiscalen
föra ordenteligt Diarium,
med anteckning
hvad i hvar och en
sak , tid efter annan
Bil. till Ridd, 0, Ad, Prof. VI Band. 31
/
432 IQ Julli. e. ut.
misser och anförtrodde
göromål bör Fiscalen
iöra ordenteligt Diarium
med anteckning
hvad i hvar och en sak
blifvit tillgjordt, och
huru den blifvit afslutad
samt vid hvarje
års slut till RiddarhusDirection
häröfver med
Berättelse inkomma.
30 §.
Fiscalen åligger bevaka
, att uti alla befattningar
som till RiddarhugDirection
höra,
må enligt utfärdade
Reglementen, Instructioner,
Författningar
och Testamenten, som
ock enligt Ridderskapets
och Adelns beslut
lörfaras , och att till
rättelse inför Directionen
anmäla hvad han
finner deremot stridan
de: att Cassornas rätt
och säkerhet yrka och
utföra; han äge ock
rättighet att Directionens
alla öfverläggningar
öfvervara samt va
-
blifvit tillgjordt, och
huru don blifvit afslutad
samt vid hvarje
års slut till RiddarhusDirection,
häröfver med
Berättels# inkomma.
28 §■
Fiscalen åligger bevaka,
att uti alla befattningar,
som till
RiddarhusDirection höra,
må förfaras enligt
utlärdade Reglementenf
Instructioner , Författningar
och Testamenten
samt Ridderska pets
och Adelns beslut, och
att till rättelse inför
Directionen anmäla,
hvad han finner deremot
stridande: att Cassornes
rätt och säkerhet
yrka och utföra:
att Directionens alla
öfverläggningar samt
Cassomes inventerande
öfvervara, och är plig
-
Den 19 Juli i e. nu
ra vid Cassornas inventerande
närvarande och
är pligtig afgifva sitt
yttrande i^mål af hvad
natur sorn' hälst, om
någon af Directionen
det fordrar; honom
lämnas fri tillgång när
han det åstundar till
alla tillåtne Handlingar
, Böcker och Redogörelser.
tig afgifva sitt yttrande
i alla de mål, Dire-,
ction det fordrar* Honom
lämnas fri tillgång
till alla Handlingar,
Böcker och Redogörelser,
som till upplysning
i dess tjenst nödige
äro.
31 $•
Skulle, under påstående
Riksdag, RiddarhusFiscalen
vara
hindrad af Sjukdom
eller andra laga förfall,
att i Ridderskapets
och Adelns sammankomster
tillstädes vara,
och sin syssla förrätta,
är det Landtmarskalkens
rättighet att efter
förefallande behof en
annan i Fiscalens stal-,
le förordna.
29 §•
Skulle under pi-3
stående Riksdag, RiddarhusFiscalen
af Lar
ga förfall vara hindrad,
att tjensten förrätta,
bör han det anmäla
hos Landtmarskalkeo,
som då lärer en annan
i Fiscalens ställe förordna.
484
Den 19 Julii e. m.
Riddarhus Cancelli fterne.
32 §*
Båda RiddarhusCancellisterae
skola i
allmänhet förrätta det,
hvad dem af RiddarhusSecreteraren
, antingen
på Ridderskapets
och Adelns eller
Riddsrhus-Directionens
vägnar anbefalles, och
Skola de samfällt biträda
den RiddarhusDirecteur,
sorn häfver
Genealoglske Handlingarne
samt Archivet
under dess vård.
33 §♦
Den Första Cancellisten
åligger föra Protocollet
i Directicns
sammankomster fanit anteckna
alla ankomne eller
njgdende Bref m, m.
Under påstående Riksdag
är han Secreterare
i RiddarhusUtskottet
Riddar husC PAic elli jltrne,,
30 §-
Bägge RiddarhusCancellisterne
skola i
allmänhet förrätta,
hvad dem af RiddarhusSecreteraren,
antingen
på Ridderskapets
och Adelns eller Rid*
darhusDirectionens vägnar
anbefalles; och
samfällt biträda den RiddarhusDirecteur,
som
häfver Genealogiske
Handlingarne samt Archivet
under dess vård,
och derjemte årligen
hvardera aflämna femtio
renskrifna Genealogiska
Tabeller.
31 §•
Den Första Cancellisten
åligger föra Protocollet
i Directions
sammankomster. Under
påstående Riksdag, är
han tillika Secreterare
i RiddarhusUtskottet,
och besörjer så väl
Protocoll.et, gom ali*
Den 19 julii e, m.
485
och besörjer så väl
Protocollet, sora alla
de Expeditioner hvilka
ifrån detta Utskott
utfärdas.
34 §•
Den Andre Cancellisten
är Secreterare
vid Föredragningen af
Adeliga JungfruStifts
Arenderne, samt för
den skull ansvarig för
alla dithörande Handlingar.
Under Riksdagarne
är han , näst
Riddarhus-Secreteraren
närmaste Föreståndaren
för Ståndets Cancellie ,
och komma de vid slike
tillfällen antagne extra
Cancellister, att under
hans tillsyn förrätta
deras arbeten.
de Expeditioner, hvilka
ifrån detta Utskott
utfärdas.
3= §•
Den andreCancellisten
är Secreterare vid
föredragningen af Adeliga
JungfruStifts
Ärenderne samt ansvarig
för alla dithörande
Handlingar: under
Riksdagarne är han,
näst RiddarhusSecreteraren
närmaste Föreståndaren
för Ståndets
Cancellie, och komma
de ej mindre vid slike
än andre tillfällen antagne
Extra RiddarhusCancellister,
att under
hans tillsyn förrätta
deras arbeten.
486
Ben 19 Julii e, m.
Reglemente angående
Lån af de
under RiddarhusDirection
ställde
Fonder;.
1 §•
RiddarhusDirectionen
äger tillse att de
under dess inseende
ställde Fonder, så vidt
tillgången och de utgifter
, hvilka deraf
skola bestridas, det
medgifva må göras
frugtbara och till den
ändan tillätes Directionen,
att, emot pant af
fast Egendom , och
laglig ränta, samt sex
månaders uppsägning,
Lån meddela utur alla
de Cassör och Fonder,
der ej serskildte Testamenten
annorlunda
föreskrifva; dock hildrig
öfver 10,000 R:dr
Banco hvarken till en
och samma person eller
på en och samma
pant.
Reglemente angående
Lån af de
under Riddarhus*
Direction ställde
Fonder.
1 §.
RiddarhusDirectionen
äger tillse att de
under dess inseende
ställde Fonder, så vidt
tillgången och de utgifter,
hvilka deraf
skola bestridas, det
medgifva, må göras
frugtbara och till den
ändan tillåtes Directionen,
att, emot pant af
fast Egendom, och laglig
ränta, samt sex månaders
uppsägning, Lån
meddela utnr alla de
Cassör och Fonder, der
ej serskilte Testamenten
annorlunda föreskrifva
, dock al 1 dr i g
öfver 10,000 R:dr Banco,
hvarken till en och
samme person, eller på
en och samma pant.
Dm Ig Julii e, m, 487
■«
2 §•
Hypothcker hvarpå
Lån iå göras, äro:
f.O. Fr ålfe Säterier ^
sedan de efter sjelfva
jorden eller afkastningen
af Åker och Äng
blifvit värderade, hvarpå
må utlånas högst
f.delar af värdet.
2:0. Fr ålfe Hemman,
efter samma grund
halfva värdoringssumman.
3 o. KronoSkatteHeminan
, endast då de
ägas af Adelsman, erhålla
Lån derå till
3-del af värdet, äfven
enligt föregående grunder.
4:0 På försäkrade
väl underhållne och
fördelagtigt belägne
Stenhus i Stockholm
får utlånas halfva
Brandförsäkringsvärdet
med vilkor af 2 Procent
årlig afbetalning
2 §.
Hypotheker hvarpå
Lån få göras, äro:
I :o. FrälfeSäterier ,
sedan de efter sjelfva
jorden eller afka6tningen
af Åker och Äng
blifvit värderade, hvarpå
må utlånas högst
|;delar af värdet.
2:0. Fr ålfe Hemman,
efter samma grund
halfva vårderingssuinman.
3:0. KronoskatteHemman,
endast då de
ägas af Adelsmän, erhålla
Lån derå till en
tredjedel af värdet, äfven
enligt föregående
grunder.
4:0. På försäkrade
väl underhållne och
fördelagtigt belägne ,
af Adelsmän ägande
Stenhui i Stockholm, då
BrandförsäkringsCnntoret
Fribref derå utgifvit,
får utlånas högst
488 Den ia Julii c. ml
pi första Låncsumman,
sedan Låntagaren i 5
år sig af Lånet begagnat.
Desse panter böra
hälst vara belägne inom
Stockholms , Uplands
och Södermanlands
Län, så länge
möjeligen derstädes till
dem finnes tillgång och
Låntagare sig dertill
anmäla.
Då lån beviljas uttöm
de nu uppräknade
Länen, så åligger Låntagaren,
till förekommande
af vidlyftig
skriftväxling, att ställa
vederhäftig borgen,
för räntans erläggande,
på bestämda tider, af
någon inom eller nära
Stockholm boende och
af Direction godkänd
person.
Som denna Utlåningsproportion
arden
högsta som får komma
i fråga, så böra
Assecurance och Vär
-
li alfva Brandförsäkringsvärdet,
med vilkor
af 2 procent årlig
afbetalning på första
Lånesumman, sedan
Låntagaren sig i 5 år
af Länet begagnat.
Sorn denna ' Utlåningsproportion
är den
högsta som får komma
i fråga, så böra Assecurance
och Värderingslnstrumenterne
noga
pröfvas. De sednare
böra vara upprättade
, enligt Bancomethod
och äger Direction
, att äfven infordra
uppgift på det
värde hvartill pantén
blifvit uppskattad och
taxerad, under de sist
förflutne fern åren 9
samt sedan efter omständigheterne
Låningssumman
så jemka , att
Casssn i alla hänseenden
må äga full säkerhet.
Den 19 Julii c. m.
4S9
derings- Instruraenterne
noga pröfvas. De sednare
böra vara upprättade
enligt Bancomethod,
och då de
finnas för höge, äger
Directionen att infordra
uppgift på det
värde hvartill Panten
blifvit uppskattad och
taxerad under de sist
förflutne fem åren, och
sedan efter omständigheterna
Låningssumman
så minska, att
Cassan i alla hänseenden
må äga full säkerhet.
5 §•
Directionen tillåter
ingen annan Inteckning
i Panten framför sig
än ett proportioneradt
BancoLån, hvilket dock
alltid sker så, att sammanräknade
beloppet
ej öfverstiger den för
Pantén i 2 §. medgifne
högsta Lånesumma ,
hvadan Panten bör i
öfrigt vara ograverad,
så att Cassan kan blif
-
3 §.
Directionen tillåter
ingen annan Inteckning
i Panten framför
sig, än ett proportioneradt
BancoLån, hvarvid
dock alltid iakttages,
att sammanräknade
beloppet ej öfverstiger
den för Panten
i 2 §. medgifne
högsta Lånesumma.
Jämte en sådan Ia
-
Dm 19 Julii t> ti
-
va. första Intecknings*
hafvare, hvarföre alla
andra derå förut befintlige
gravationer
med CassaLånet infrias,
och de förra Inteckningarna
dödas inom
viss förelagd tid, hvilket
sker af Låntagare
sjelf, då skillnaden
emellan de förre gravationer
och den Summa
, som enligt 2 §.
på Panten får utlånas,
dertill är tillräckelig,
i hvilket fall han endast
utfår denna skillnad,
till dess de förra
Inteckningarne vederbörligen
dödade uppvisas.
4 §•
Till Låns erhållande
utur någon af de
under RiddarhusStyrelseng
vård ställde
Fonder, erfordras följande
säkerhetshandlingar:
1:0.
Låntagarens
Skuldebref till Cassan,
teckning bör till säkerhet
derom, att räntan
å meddeldte Lån
blifver inbetald vid
föreskrifven tid, Låns
tagaren ställa vederhäftig
borgen af någon
inom Stockholms Stad
eller Stockholms Län
boende af Directionen
godkänd person, hvilken
för räntornas betalande
ansvarar såsom
för egen skuld.
4 §•
Till Låns erhållande
utur någon af de
under RiddarhusDirectiöns
vård ställde Fonder,
erfordras, Låntagarens
till Cassan ställde
Skuldebref, hvilket
bör af honom egenhändigt
vara skrifvjt
och undarskrifvit, samt
Den ig julii e. m.
491
egenhändigt underskrifvit
af honom och?
om han är gift, äfven
hans Hustru med bägges
anborna eller brukliga
signet, bevittnadt
af bofaste män, Domhafvanden
eller tillförordnad
Notarius Publicus
och försedd med
Domhafvandens derå
påskrifna bevis , om
Pantens intecknande;
kommandes den sålunda
beviljade och lagligen
bevakade Inteckningen,
sedan att gälla
för Cassans räkning till
dess den samme till
Rätten återställes med
Directions påskrift att
den dödas må. Så väl
Skuldebrefvet, som ln
teckningsbeviset skola
utan öfverskrift eller
radering innehålla noga
och tydelig uppgift
af de pantsatte Fastig
heterne; dessutom bör
uti Inteckningsbeviset
Vara intagit huruvida
sökanden nu mera är
ensam ägare af Panten,
och att han obchin
-
om han är gift äfven
med dess Hustrus underskrift
och bägges
brukliga signet försedt,
samt bevittnadt af trovärdige
personer, eller
Domhafvanden, eller
tillförordnad Notarius
Publicus; och bör Domhafvanden
derå hafva
meddeldt bevis, om
Pantens intecknande.
Så väl Skuldebrefvet
som Inteckningsbeviset
skola utan öfverskrift
eller radering innehålla
noga och tydelig
uppgift af de pantsatte
Fastigheterne- Föröfrigt
bör Skuldebrefvet
vara inrättadt efter följande
formulair:
”Till de under RiddarhusDirections
förvaltning
ställde Cassör
betalar undertecknad
(vi undertecknade en
för bägge och bägge
för en) efter sex månaders
uppsägning genom
insättning i Riksens
Ständers Bank och
BancoAttestcns ifla nr
Den 19 Julié e. ni.
drad med Laga säkerhet
kan den pantsätta;
och derföre bör äfven
uppgifvas, ora han är
ogift, enkling eller i
annat gifte trädd, i
hvilka både senare fallen
afvittringsbevis äfven
böra företes. För
öfrigt bör Skuldebrefvet
vara inrättadt efter
följande formulair:
”Sorn vi undertecknade
af den under Högloflige
RiddarhusDirectionens
dispositionen
ställde N. N. (Cassa)
Fond) till Låns bekommit
en summa stor 00
R:dr Specie Banco, med
vilkor af räntans erläggande
till sex för
hundrade om året, 6a
förbinde vi härmed
oss, en för bägge och
bägge för en såsom för
hvarderas egen skuld,
att sex månader efter
föregången uppsägning
Lånet med upplupen
ränta till fullo återbetala
i samma mynt
som vi af Csssan undfått
och emedlertid vid
nande, Låntagne 0000
K:dr Banco Specie, för
hvilka jag (vi) så länge
detta Lån hos mig
(oss) får innestå , årligen
, genom lika beskaffad
insättning erlägger
(erlägga) ränta,
beräknad efter sex för
hundradet, på det sätt,
att all den till detta
års slut löpande ränta,
betalas inom den sista
nästkommande December,
och sedan hvarje
halft år, eller vid slutet
af Junii och December
månader, vid
äfventyr, att Capitalet
eljest utan uppsägning
är till betalning förfallet;
och pantsätter! (a)
jag (vi) till Cassans
(Fondens) säkerhet så
väl förCapitaletsom den
förskrifne räntan , min
(vår) fasta Egendom
N. N. Säteriet (FrälseHemman
m. m.) belägen
uti N. N. Län,
N- N. Härad och N.
Socken (Huset N:o uti
Qvarteret N. af N.
Församling vid N. Ga.
Den 19 JiiUi e.nn
förlust af ali uppsägning
den utfäste räntan
för innevarande år
vid årets slut och derefter
hvarje halft år
inom slutet af Junii
och December månad
rigtigt erlägga; att de
utgifter Cassan för Lånets
skull emedlertid
utbetalt, uppå erhållen
tillsägelse, eller vid
räntans betalande ersätta,
och att alla förenämnde
inbetalningar
genom insättning
i Riksens Ständers
Bank samt insättningsattestens
aflämnande
till RiddarhusContoret
verkställa.
Till Cassans säkerhet
för fullgörandet häraf
pantsättes härmed för
oss och vår rätts innehafvare
vår fasta Egendom
N. N- uti N.
N- Län, N. N. Härad
och N. N- Socken (N.
N. Stad, N. N. Församling
och N. N.
Qvarter under N:o oo
vid N. N. Gata} med
ta i Stockholm) uti
hvilken Egendom, Inteckning
utan mitt
(vårt) vidare hörande
härigenom tillätes, och
må till Cassans (Fondens)
säkerhet beviljas.
I öfrigt och jemte
det jag förbinder mig
(vi förbinde oss) att
ersätta Cassan alla de
kostnader, den kan I
afsseende på Inteckningsförnyelser,
Lagsökningar
eller hvad
annat, i och för det
meddeldte Lånet, få
vidkännas, pantsätter
jag (vi) äfven
härmed all min
(vär) öfriga Egendom,
till säkerhet för hvad
uti den intecknade panr
ten möjeligen kan brista;
och äger Höglofl,
Riddarhus-Directionen,
under hvars vård och
förvaltning förenämnde
Cassa (fond) är ställd,
att göra Cassans rätt
emot mig (oss) gällande,
derest jag (vi) brister
uti något af hvad vi
Den 19 Julli e. m.
deruti för Cassans räkning
af oss Iemnad och
af N- N. Rätt beviljade
Inteckning, enligt
nedan påskrifne bevis.
Vi försäkra ock på
vår heder och ära, att
vi af denna pant äro
ensamme ägare och
kunna den lagligen
pantsätta, samt icke
hafva uppbörd, förmynderskap
eller barnaarf
om händer, eller
häfta för någon skuld
af hvad namn den vara
må, som kan lända Cas>
san till förfång i dess
intecknings- och förmånsrätt.
Sluteligen förpligte
vi oss att noga iakttaga
och fullgöra allt
hvad Kongl. Reglementet
om Lån utur de
under Höglofl. RiddarhusDirections
disposition
ställde Cassör och
Fonder föreskrifva, och
att, derest vi uti något
af det, hvartill vi oss
härigenom förbundit,
brista skulle, undergå
oss härigenom förbundit;
äfvensom att detta
Skuldebref mig (oss)
ohördan å annor man
transportera. -
Till yttermera visso
har jag (hafva vi) detta
Skuldebref 1 nedanstående
vittnens närvaro
erkändt, egenhändigt
undertecknat och
och med brukligt Insegel
försett.
Ort, dag år,
N. N. N. N.
Sigill. Sigill.
Den 19 Julite, mi 4g5
allt hvad högstberörde
Reglemente, Lag och
Författningar förmå, så
att äfven i händelse
Catsan genom försäljning
af den pantförskrifne
Egendomen ej
skulle erhålla förnöj
jelse för sin fordran,
den af annan vår Egendom
fast eller lös
skall äga rätt, att för
bristen njuta sin ersättning;
hvilket allt med
våra namn6 egenhändiga
underskrift och
med våra Signets undersättande
bekräftas.
N. N. den år 18
N. N. N. N.
Sigill. Sigill.
Anmärkning,
1:0. Då Lånpi Stads.
Egendomar beviljas,
inryckes tillika i skuldebrefvet
förbindelsen
af 2 procent afbetalning
på sätt 2 §. stadgar.
Anmärkningar;
1:0. Då Lån på Stads;
Egendomar sökes, införes
tillika i Skuldebrefvet
förbindelsen af
2 procent afbetalning,
på sätt 2 §. stadgar;
496
‘Den 19 Julite, in,
2:0. Då Lin på hus
sökes , ingifves Brandförsäkrings
- brefvet i
Hufvitdskrift eller ock
en af Bankens Registrator
bevittnad afskrift
huruvida Huset
häftar för Bancolån eller
ej; hvarförutan bevis
från BrandförsäkringsContoiret,
huruvida
Huset häftar för
premielån, skall åtfölja.
3:o.VidLån å LandtEgendomar
af här i §.
2 tillåten natur ingifves
ordentlig värdering,
upprättad på sätt nyssnämnde
§. innehåller
af Domaren i orten,
hvilken af Directionen
noga granskas.
4:0. Om panten är
af Säteri eller Frälsenatur,
ingifves Kongl.
KammarCollegii bevis,
att den ej häftar för
bytesbrist eller annan
Kronogravation och af
hvad natur och mantals
-
2:0. Då Låh pä hu«
sökes, ingifves Brandförsäkrings
- Contoirets
Fribref i Hufvudskrift,
eller ock om Huset
förut är i Banken pantsatt,
en af Bankens
Registrator bevittnad
afskrift, hvarförutan bevis
från BrandförsäkringsContoiret,
huruvida
Huset häftar för
premielån eller ej, skall
åtfölja.
3:0 Vid Lån å LandtEgendotnar
af här i §.
2 uppräknad natur,
ingifves ordentlig värdering,
upprättad på
sätt nyssnämnde §. innehåller,
af Domaren i
orten.
4:0. Om panten är
af Säteri- eller Frälsenatur,
ingifves Kongl.
KammarCollegii bevis,
att den ej häftar för
bytesbrist eller annan
Kronogravation,
5:0.
Den 19 Julii e. m.
497
tals storlek den verke-!
ligen är.
5:0. Handlingar som
styrka Lånesökandens
äganderätt till panten,
såsom köpe- eller gåfvobref
med uppbudgbevis
derå eller Fastebref.
Är egendomen
ärfd, företes Arfs-Instrumentet
med bevis
derom, att det är oklandradt,
samt förre
ägarens åtkcmsthandliogar.
6.0. Protocollsutdrag
öfver den meddelade
Inteckningen, sorn äfven
bör vara skrifven
å sjelfva Qriginalskuldbrefvet.
7:0. Gravationsbevis,
upprättadt efter
5:0. Handlingar som
styrka Lånsökandens
äganderätt till panten,
såsom Köpe-, Byteseller
GåfvoBref, jemte
FasteBref, eller bevis
om oklandradt laga
Stånd. Har Lånsökana
de, sedan sådan åtkomst,
blifvit Enkling;
eller i annat Gifte trädt,
uppvise han ock be-,
hörjgt afvittringsbevis:
Är Egendomen ärfd,
företes Arfslnstrumentet
med bevis derom,
att det är kiandradt,
samt förre ägarens åtkomsthandlingar.
6.-0 Protocollsutdrag
öfver den meddelade
Inteckningen, sorn äfven
bör vara skrifven
å sjelfva Origiaalskuldbrefvet.
7:0. Gravationsbevis,
upprättadt efter de 10
Bil. lill Ridd, o, Ad. Pr, VI Band, 33
Jten i g Julii e. mi
io föregående årens
Intecknings Protocollers
föranledande, utfärdade
antingen af Domaren i
orten, der Egendomen
är belägen eller ock af
AdvocatFiscalen i den
HofRätt, under hvars
Jurisdiction Fastigheten
lyder; börande detta
bevis innefatta ej mindre
upplysning om de
Inteckningar, som i Egendomen
för penningelån
eller andra skulder
kunna vara meddeldte,
utaii ock huruvida
något ArrendeContract
om Egendomen
är intecknadt. För
LandtEgendom skola
sådane bevis utfär*
das, efter det Tingets
slut, då Inteckningen
för Gassm meddeldtes,
och i Staden minst dagen
efter den då Inteckningen
der bie f
fastsäld
-
föregående årens in*
tecknings - Protocollers
föranledande, utfärdadt
antingen af Domaren i
Orten, der Egendomen
är belägen, eller ock
af AdvocatFiscalen i
den HolRätt, under
hvars Jurisdiction Fastigheten
lyder; börandes
detta bevis innefatta
ej mindre upplysning
om de Inteckningar
som i egendomen
för penningelån
eller andra Skulder,
kunna vara meddeldte
och gällande, utan ock,
huruvida något, Egendomen
till större eller
mindre del angående,
ArrendeContract deruti
är intecknadt. För
LandtEgendom skola
sådane bevis utfärdas,
efter det Tingets slut,
då Inteckningen för
Cassan meddeldtes, och
i Staden, minst dagen
efter den då Inteckningen
der blef fastställd.
8:0. Sökanden vare 8;o, Sökanden vare
Den ig Julii e. m,
4g9
pligtig förete behörig
Domstols samt LandsContoiis
ellet Förmäns
bevis, att han ej är
Uppbördsman, eller,
om ban tillförene haft
uppbörd om händer,
att han för densamma
fullkomlig reda gjort
och derföre på intet
sätt häftar samt att
han ej är Förmyndare
eller har för barna-arf
att ansvara, ej eller
häftar för någon annan
skuld, hvarigenom
Cassans Inteckningsoch
förmonsrätt kan
göras stridig, eller dess
säkerhet vara något
äfventyr underkastad.
9:0. Är den erbjudne
Panten förut behäftad
med BancoLåri, skall
med uträkning från
Banken styrkas huru
mycket derå återstår,
så till Capital som uppj
lupen ränta,
pligtig förete behörig
Domstols samt Landsr
Contoirs eller Förmän*
bevis, att han ej äc
uppbördsman eller Fö.
reståndare för Magaziner
eller Fattiginrättningar,
eller om
han tillförene haft upp^
börd, eller så beskaffad
befattning om händer,
att han för densamme
fullkomlig reda gjort,
och derföre på intet
sätt häftar, samt att
han ej är Förmyndare,
eller har för barna-arf
att ansvara, ej eller
häftar för någon annan
skuld, hvarigenom Cassans
Intecknings- och
Förmonsrätt kan göras
stridig, eller dess sä-!
kerhet vara något äf^
ventyr underkastad.
9.0. Är den erbjudne
Panten förut behäftad
med Bancolån, skill
med uträkning från
Banken styrkas, huru
mycket derå återstår,
så till Capital som upplupen
ränta.
) 5o o
Den 19 Julii f. m.
10:0= Säker Förmyndare
Lån på omyndigs
fasta Egendom skall ej
mindre Förmyndareförordnandet,
än ÖfverFörmyndarens
eller
behörig Domstols samtycke
till Lånet in -  gifvas.
lito. Skulle panten
vara Lagstånden uti
Lånsökandens hand, eller
Fasta derå hunnit
■utfärdas, styrke då med
Fångesmans serskildta
egenhändiga och bevittnade
qvitto, att köpeskillingen
blifvit till
fullo gulden, och någon
Skuldsedel derföre
ej utgifven.
12:0. Då lånen beviljas
i pant, belägen
1 andra än de tre uti
2 § uppräknade Län,
så observeras att Borgesskfift
för räntans
erläggande äfven bifogas.
10:0. Söker Förmyndare
Lån på omyndigs
Fasta Egendom,
skall ej mindre Förmyndare-förordnandet,
än ÖfverFörmyodarens
eller behörig Domstols
samtycke till Lånet ingi
f v as.
tito. Låntagare utom
Stockholm Stad eller
Län, ställe för räntebetalning
sådan borgen
som i 2:dra §. iöreskrifves.
t
Dan lq Julli t. m* So I
5 §•
Åtkomstharsdlingarne
skola ingifvas i Hufvudskrift,
men skulle
Låntagaren åstunda att
återtaga Hufvudskrifterne
bör en behörigen
vidimerad afskrift hos
Directionen förvaras,
som sedan deo blifvit
till likheten med originalet
bestyrkt, af
vederbörande Cassans
Ombudsman uppvisas
i Directioneo.
Protoeollsutdrag och
bevis som af HäradsRätt
eller annan Rätt
utgifvas, skola nied
Rättens och Domarens
vanliga Sigill bekräftas
och under Privat
persons namn å dess
betyg, bör finnas caracteren
utsatt och dess
Sigill derunder.
6 §.
När Lån utur någon
af Cassorne åstundas
skal! skriftlig ansök
-
5 §.
Åtkomsthandlingarne
skola ingifvas i Hufvudskrift,
men skulle
Låntagaren åstunda att
återtaga Hufvudskriftcrne,
bör en behörigen
vidimerad afskrift hos
Directionen förvaras»
som, sedan den blifvit
till likheten med originalet
bestyrkt, af vederbörande
Cassans
Ombudsman uppvisas
inför Directionen.
Protoeollsutdrag och
bevis, som af HäradsRätt
eller annan Rätt,
utgifvas, skola med
Rättens och Domarens
vanliga Sigill bekräftas,
och under enskildt
persons namn å dess
betyg, bör de*s tjenst
eller yrke, vara utsatt
och Sigill derunder.
6 §,
När Lån utur någon
af Cassorne åstundas,
skall skriftelig aasak
-
5o2
Den 19 Julii e, ml
ning derom göras hos
Direction, hvarvid bi
fogas de säkerhetshaadlingar,
Sökanden
har att förete, hvilka
äfven i ansökningen
börafinnas uppräknade.
Från Diarium antecknas
genast af RiddarhusSecreteraren
å
ansökningen ingi fningsdagen,
sorn der blifvit
annotersd. Bevis öfver
ingifvandet meddelas
och anmärkningen
jemte Handlingarne
aflemnas till behörigt
föredragande i Di;
iection.
Om Direction finnér
Lånehandlingarne full
ständige och den erbjudne
panten fullgod,
samt bifaller Lånet,
utassigneras summan
genast, att tillställas
Låntagaren, eller dess
lagliga tillförordnade
Fullmägttg, derest pen~
ningar äro att tillgå?
ning derom göras hos
Direction, hvarvid bifogas
de SäkerbetsHandlingar
detta Reglemente
bjuder, och
hvilka äfven i ansökningen
böra finnas uppräknade.
7 $.
Om Directionen finner
Lånehandlingarne
fullständige och den
erbjudnc Panten fullgod,
samt bifaller Länet,
utassigneras antingen
hela summan, .eller
delar deraf, i den
mohn penningar i Cassaa
äro att tillgå, för
att Låntagaren eller
Dtn 19 Julii e. m.
Ses
men är ej tillräcklig
Summa i Cassari då
inne, kan Låntagaren,
om häri finnér sig belåten
att vänta, erhålla
Protocollsutdrag öfver
Lånets utgifvande så
snart Cassabehållningen
det medgifver, och
må han äfven i afräkning
derå genast erhålla
hvad som möjeligen
kan vara inneliggande,
samt vidare,
efter hand, återstoden
så fort incassering sker.
Ett så beskaffadt Protocollsutdrag,
gäller
dock endast i den persons
hand, till hvars
fördel det blifvit utfärdade
Kamereraren
tecknar
dock alltid vid sådane
händelser, genast på
Proiocollsutdraget, huru
:tor Summa som
blif it i afräkning lemnad,
och behålle han
vid sista summans ut~
lemnande samma Protocollsutdrag.
dess lagligen antagne
Fullmägtig, tillställas.
Afslås Låneansökning,
äge han då sine
Handlingar återtaga.
Samma rätt äge äfven
Lånsökande, hvars
ansökning blifvit bifallen,
ehuru penningar
ej genast kunna
erhållas om denne sedermera
icke skulle
finna sig belåten, att
afvakta den tid, då
lånet kan utbetalas.
5o4
Den j ^ Julii c. m.
Afalås Låneansökning
elier vill Lanta»
gare ej vänta tills penninuarinflyta,
behöfver
ej Pro;ocollsutdr3g utfärdas;
utan äge Sökanden
då sina handlingar
återtaga.
Samma rätt äge äfven
Låosökande, hvars
Ansökning blifvit bifallen,
och P.otocollstutdrsg
derå utfärdade
men sedermera icke
skulle finna sig belåten
med en längre väntningstid;
dock vare han
skyldig att vid handlingarnes
återtagande»
gifva tillbaka Protocollsutdraget,
som genast
al Kamererare!! öfverkorssas
och i Directionens
nästa samman,
träde uppvisas.
Hvarje Lånsökande Hvsrje Lånsökande
erhålle Lån i den ord- erbålle Lån, i den ordning
han sig anmält ning hsn sig anmälfc
och fått sine handlingar och fått sine handlik
8 §.
8 §•
Den 19 Julii et m» bob
pröfvade samt godkände.
Skulle på en gång
tvenne eller flere sig
anmäla, erhålle den eller
de företräde, som
minsta summorne äska
Äro
Summorne lika,
blifver då den först
luilpen som bästa panten
bjuder. Inträffa1
den händelse, att A"
delsman och Ofräleepersoo
på samma gång
söka Lån, äge Adelsman
företräde, helst
desse Fonder samtelige
tillkommit af Ridderskapets
och Adelns egne
sammanskotter och
gäfvor, samt böra derföre,
när behofvet så
fordrar, användas först
till deras nytta.
9 §•
Med tiden till räntans
erläggande förhål*
les, såsom i ofvannämnda
Formulair till
Skuldebref finnes in
-
gar pröfvade samt godkände.
Skulle på cn gang
tvenne elior flere sig
anmäla, erhålle den eller
de företräde, som
minsta summan äska.
Äro summorna lika,
blifve dä den först
hulpen, 60:n bästa panten
bjuder. Inträffar
den händelse, att Adelsman
och OFrälseperson
på samma gång
söka Lån, äge Adelsman
företräde, helst
desse Fonder tillkommit
af Ridderskapets och
Adelns egne sammanskotter
och gåfvor.samt
böra derföre när behofvet
så fordrar, användas
först till deras
nytta.
9 §.
Med tiden till räntans
erläggande förhål*
les, såsom i ofvannämnda
Formulair till
Skuldebref finnes in
-
5oS
Den 19 Julii e. m,
taget, och om inbetalningen
af ränta eller
hufvudstod, eller af»
betalningar & hufvudstoden
skola gälla,
miste de enligt hvad
samma Förmalair föreskrifver5
ske genom
insättning i Banken för
Cassans räkning och
attesten lemnäs till
Kamereraren emot undfående
af ett, utaf honom
undertecknadt,
och med Riddarhusets
Sigill försedt, tryckt
och numereradt qvittence.
Vill någon sitt
innehafvande lån, eller
någon del deraf, som
dock bör vara i jemna
hundra- eller femtiotal,
inbetala, lemnäs honom
tillstånd dertill,
dock si att om haa
åstundar inbetala hela
lånet, eller någon större
Summa, som öfverstiger
hälften, bör han
derom 3 månader förut
uti Direction tillsäga.
tagit, och om inbetalningen
af ränta eller
hufvudstod, eller afbetalningen
å hufvudatoden
skola gälla, måste
de, enligt hvad
samma Formulair föreskrifver,
ske genom insättning
i Banken för
Cassana räkning, och
attesten lemnäs tili Kamereraren,
emot undfående
af ett utaf honom
undertecknadt,
samt af RiddarhusSecreteraren
annoteradt
och med Riddarhusets
Sigill försedt, tryckt
och numereradt qvittence.
Vill någon sitt
innehafvande lån, eller
någon del deraf, som
dock bör vara i jemna
hundradetal, inbetala,
lemnäs honom tillstånd
dertill, dock så att om
han åstundar inbetala
hela Lånet, eller någon
summa som öfverstiger
hälften, bör han derom
3 månader förut
uti Direction tillsäga.
Den 19 Juli i e. m,
10 §.
Allt hvad Cassan
till Capitalers och Interessens
infordrande,
äfvensom till Inteckningars
och Brandförsäkringars
förnyande
samt Lånens bevakande,
i hvad måtto det
vara må , nödgas förskjuta
, kommer Låntagaren
till last, och
skall af honom jemte
årliga räntan , eller
på derom skeende tillsägelse
ovägerligen återbetalas,
11 §.
Så länge Låntagaren
i rätt tid erlägger
räntan och i öfrigt
fullgör sina skyldigheter
samt ingen anledning
till osäkerhet
för Cassan förekommer,
må Lånet, om
Cassan icke är i behof
af sina penningar, eller
Direction annorlunda
för godt finner , hos
honom innestå.
10 §.
Allt hvad Cassan
till Capitalers och Interesaens
infordrande,
äfvensom till Inteckningars
förnyande, samt
Lånens bevakande, i
hvad måtto det vara
må, nödgas förskjutat
kommer Låntagaren tili
last, och skall af ho.
nom jemte årliga räntan
, eller på derom
skeende tillsägelse, ovägerligen
återbetalas.
11 §.
Så länge Låntagaren
i rätt tid erlägger
räntan pch i öfrigt
fullgör sina skyldigheter
samt ingen anledning
till osäkerhet
för Cassan förekommer,
må Lånet, om Cassaa
icke är i behof af sina
penningar, hos honom
innestå»
Den r Q Julii e. m.
Riddarhus- Fiscalen
bör göra sig underrättad
i Brandförsäkrings.
Verken, om något i
endera Cassan pantsatt
Hus i Staderne
skulle försämras och
Brandförsäkrings-Summan
nedsättas, på det
Direction då ma kurtus
Lånet uppsäga.
12 §.
Brister Låntagaren
uti fullgörandet af de
honom åliggande sky 1-  öigheter vid utsatt tid»
anses Länet för uppsagdt,
och hör, sedan
i månad derefter , under
ilka försummelse
förflutet , genast till
RiddarhusFiScalens åtgärd
öfverlämnäs, att
om utfordrandet af
räntan , samt hvad afbeta
lss och ersättas
bordt, draga försorg;
tiren derest betalningen
deraf inom ett halft år,
efter'förfallotiden, ännu
icke är verkstälid,
och livad då yttarli
-
Riddarhus-Fiscalen
bör göra sig underrättad
i Brandförsäkringsverket,
om något i endera
Csssan pantsatt
Hus skulle försämras,
sa att Brandförsäkringssumman
nedsättes, på
det Direction då må
kunna Länet uppsäga.
12 §.
Brister Låntagarea
uti fullgörandet al de
honom åliggande skyl-,
digheter vid utsatt tidanses
Lånet uppsagdt,
och bör, sedan i månad
derefter, under lika
försummelse förflutit,
genast till RiddärhusFiscalens
åtgärd
öfverlämnäs, att om
utfordrandet af räntan,
ssmt hvad afbetalas
och ersättas bordt, dr*»
ga försorg; men derest
betalningen dera? inom
ett halft år efter förfaRotideo
ännu icke är
verkställd , och hvad
då ytterligare betalas
Den Ig Julii e. m.
gare betalas bor, äfven
uteblifvcr, skall Ca3-  san om Pantens försäljning
i laglig ordning
besörja,
13 §.
När någon till
Csssans säkerhet intecknad
Egendom, genom
köp kommer utur
förra ägarens hand ,
åligger Pantens nye
ägare, sedan han första
uppbudet erhållit,
om han Lånet bibe -  hålla vill, sig hos Direction,
angående dess
omsättning på sitt namn
anmäla, och må tredje
uppbudet af Domaren
icke meddelas förr, än
köparen med bevi3
från Directionen styrkt,
antingen stt han betalt
Cassang fordran, eller
med Direction pä berörde
sätt öfverenskommit.
14 §•
bör, äfven uteblifver ,
äger Cassan om Pan«.
tens försäljning i laglig
ordning besörja.
^3 §•
När någon til! Cassans
säkerhet intecknad
Egendom genom köp
kommer utur förre ägarens
hand åligger
Pantens nye ägare,
sedan han första uppbudet
erhållit, om haa
Lånet bibehålla vill,
sig hos Direction härom
ovillkorligen aamäla.
Då vid de hitintills
5io
Den 19 Julii e. m,
beviljade Lån, alla nu
föreskrifne omständigheter
icke kunna vara
iagtlagne , så ehuru
desse få utestå så länge
räntorna och öfrige
skyldigheter ordenteligen
likasom hittills
inbetalas, bör dock. vid
skeende Inteckningsförnyelser,
ovilkorligen
iakttagas, att Låntagaren
antingen genom
påskrifning å sjelfva
Skuldsedeln, eller serskild
förbindelse åtager
sig de skyldigheter ,
som detta LånRegle-;
arente stadgar.
i5 §.
Kongl. Maj:t vill i
Nåder hafva anbefallt
Dess och Rikets HofRätter,
Landshöfdingar,
Häradshöfdingar och
vederbörande Embetsman
, att vid ansvar
tillgörandes lämna RiddarhusDirectionen
laglig
handräckning och
skyndsamt biträde, antingen
detlaf Directio
-
Den 19 Julii e, m.
nen Bjelf filer Dess
Ombud begärts. Hvilket
vederbörande till
Underdånig efterrättelse
länder.
Datum ut Supra.
Bilagor
till PleniProtocollet för elen 22 Julii,
förmiddagen.
N:o 1.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus'
Jag anhåller att få fästa Stats- och BancoUtskottens
uppmärksamhet på fördelarna af
en ny DepositBank, uti den gamla Banken.
Hvem sora helst borde äga rättighet att
hålla conto med denna nya DepositBank.
Att för insatt Silfver få Sedlar,
5l2
Den 22 Julii f. nu
Contos och alt för återlemcade sedlar få sitt insatta
silfver tillbaka.
Han skulle betala vid Silfrets insättande
och öppnande öö samt silfrets uttagande öo*
Frågan blir af hvilken beskaffenhet Sedlarne
skulls vara; antingen SitfverSedlar, som
blefve ett nytt mynt, förhällande sig till
Bancotransportsedeln, efter som coursell
höjer eller siinker dess värde; eller
BancotraRgportsedlar, efter ett afStänderne
dem åsatt silfvervärde, beräknadt efter
sorn man förmodar att gamla Banken
en gång skall kunna mot Silfver inlösa
sina Sedlar.
Det vore ofelbart rättast att utgilva Silf—
verSedlar. Ständernas pluralitet torde dock
tveka att samtycka till inrättandet af en sådan
depositBank, inom den gamla, af dem garanterade
Banken, om SilfverSedlar skulle utgifvas
och komma i rörelse. De torde befara
att denna åt Capitaiistea öppnade utväg att
betrygga värdet af sitt Capital
då ännu
frågan är oafgjord om VexelBanken , när den
en gång återkommer i utöfning af sin function,
skall inlösa TransportSedeln efter ordalydelsen
eller på samma sätt sorn fordom
med Kopparmynts- och med RikspäidäSedeln
hände, etter det värde som den under en längd
af år i allmänna rörelsen ägt, skall begagnas
derhän
Dm 22 Julii J m.
5t3
derhän att han Renom hotelse, atti annat fall uppsäga
sin fordran, tvingar Gäldenären att i R:df
S Ifver Omskrifva siri pä R:dr transportsedlar
lydande Revers. Detta blef många Gäldenärers
öde då man år 1803 ifrån RiksgäldsräIlning
återgick till Bancorakning.
Det vore ingen fara om utväg funnes för
den uppsagde Gäldenären att genom lån hos
andra Capitalister, antingen Svensk* eller utländska,
komma i tillfälle att genom gäldande
af gin skuld i Transportsedlar komma ifrån
den Fordringsägaren som gör obilliga anspråk}
men då här ännu saknas värdaringsinethoder
till bestämmande ai Fastigheters Silfvervärde,
äfvensom dugliga intecknings- och executionslagar,
är fastighetsägare*! ur ståndsatt att göra
sina anspråk på credit gällande. Sannolikt
komma Ständerna i sakernas närvarande skick,
att befara att denna anstalt icke lika betryggar
Gäldenären som Borgenären.
Det återstår att se om det andra FÖrsliget
ger trygghet tillfyllest åt Borgenären.
Sannolikt kommer åtminstone den större
Capitalisten att derhän begagna den nya DepositBanken,
att han söker betrygga sitt Capital*
nu ägande Silfvervärde. Han kan till va
gabringa denna förmohn på det sätt, att han
först uppsägar sin fordran, sedan för sina Transportsedlar,
köper silfver, som han i nya Deposit-Banken
utbyter mot Transport - Sedlar,
dem han* utlånar må hända till sam
Bil.
till Ridd. o. Jld. Pr. VI. Band. 33
Den 22 Julii ffm.
ma man hos hvilken han uppsade sin fordran.
Gäldenärens skuld blir nu som förr Transportsedlar.
DepositBanken blir Borgenären
ansvarig för Transportsedlarnes Silfvervärde.
Emellan Borgenären och Gäldenären förblifver
enahanda förhållande, antingen coursen stiger
eller faller, Transportsedelns Silfvervärde minekas
eller okas.
Den Capitalist sorn blott önskar att se
värdet af sitt Capital betryggadt, lärer dock
icke på denne omväg gå till målet. Den är
kostsam} Silfret måste utifrån införskrifvas,
och han är en tid i mistning af sin ränta. Han
torde finna sig fullkomligen betryggad, om
Gäldenären förbinder sig i händelse Transportsedeln
skulle falla under «'et värde, efter
hvilket den nya DepositBanken beräknar den
vid sina vexlingar, och efter hvilket det förmodas
att den gimla Banken en gång »kall inlösa
sina utelöpande Sedlar, att i TransportSedlar
godtgöra skillnaden. Endast i afseendet
på Capit&let borde han göra detta förbehåll;
Ränteersättning borde han icke göra anspråk
uppå. Räntan är ämnad att årligen förtäras}
Capitalet åter att bibehållas vid hvad det är.
Denna Borgenärens begäran är billig.
Hvarföre skulle Gäldenären neka att fylla den?
Gör han det hvad blir följden? att Borgenären
säger upp sin fordran; kan Gäldenären betala
så förvandlar han sitt SedelCapital i effekter
för hvilka han i andra Länder erhåller
Metalliskt mynt och sitt Capital placerar han
Ben 22 Judi J. m.
5l5
sedan utomlands. Nu kan åter Gälldenären
icke betala, så föreskrifver han nya vilkor,
och det lindrigaste blir att Reversen ställes på
Hamburger Banco, hvaraf åter följden blir att
både Ränte- Och Capital—liqvid komma att ske
efter transportSedlarnes curs.
Men säger man: om af naturliga orsaker
coursen skulle falla och Sedelmyntet förbättra*,
då låter den som har Silfver i den nya
DepositBanken detsamma stå orördt; han går
med sina Transportsedlar till den gamla Banken
och får der mera för dem än han gifvit.
Det är först och främst föga sannolikt
att BancoSedlame, utan att en del förstöras
skola förbättra sig. Det vöre visserligen idet
hela icke gagnande; det skulle forsena den
period som alla billigt sinnade efterlängta, perioden
af fullkomlig trygghet i penningetransactioner,
emedan forsta vilkoret för möjligheten
deraf är liqvid på den förflutna tidens transactioner.
Man borde derföre anse sig lika förpligtad
att hindra sedelns förbättring, som
man bordt anse för otillåtligt att verka till
dess försämring. Men sedelns förbättring kan
hindras derigenom att man låter den gamla
Banken utgifva nya Sedlar till dess att den
jemnvigt återställes som gör liqviden möjlig.
Dessa nya Sedlar om den händelsen skulle itH
träffa, hvilket är föga sannolikt, kunde lemnäs
åt Staten och Bevillningen i samma mohn
minskas.
5i6
Ben 22 Juliif m.
Men hvilka äro de fördelar som genom
denna nya DepositBank komma att beredas
åt både Långifvare och Lånsökande.
Den förra ser en möjlighet att se värdet
af sitt capital betryggadt.
Den senare njuter fördel deraf att de
SilfverCapitaler som i Landet finnas kunna
komma i rörelsen;
Honom beredes ytterligare den fördel att
utländska Capitalister kunna med de ir,hemske
täfla' om utlåning6vinsten. Ja! han kan sjelf
utan våda upplåna utländska Capitaler;
Indirecta beredes möjlighet för liqvider
enskildte emellan hvarigenom åter det väsentligaste
hindret för den gamla Bankens blifvande
liqvid med sina Creditorer och sina Debitorer
undanrödjes.
Den gamla Bankens utredning skall derigenom
lättas. I den mohn som Capitalisterne
begagnat sig af DepositBanken för att betrygga
värdet af sina Capitaler; i den mohn som
den penningelånande näringsidkaren säkrare
uppgjort sina affairer, upphör också tvisten
om RörelseCapitalets belopp; den iörra behöfver
icke oroa sig öfver en temporair Sedela
jmision ur den gamla Banken, den senare behöfver
icke oroa sig, i händelse man i en
framtid skulle låta den gamle Banken annihi
-
Den ig juli-i e. m.
lera en del af sin vinst, i stället för att använ*
da den till silfverkop.
Genom denna DepositBank allena kan
det bli möjligt att bilda PrivatBanker, hvilkas
bestämmelse är att genom sedlar öka allmän-;
na RörelseCapitalet i den mohn sorn Näringarne
det behöfva} att möjligheten för crestion
af sådane papper icke bereddes, då man år 1777
införde bruket af Sil fvermynt, var ofel bart hufvudorsak
till flere Näringars och isynnerhet Åkerbrukets
aftynande under denna period; att vid
1803 års Realisation utväg till circulation endast
öppnades åt papper hvilande på namncredit,
är ofelbart hufvudorsaken till den myntförvillelse
och den förlägenhet i hvilken man nu
råkat.
Den nya Bankens räkningar böra föras
skiljde ifrån den gamlas, och betryggande garantier
beredas genom Lagar och genom publicitet.
N;0 2.
Herr von Quanten, Cari.
Då Sammansatta Stats- och BancoUtskottens
Betäakande blifvit af 3 Stånd i vissa delar
återrenritteradt, torde de grunder vi här
antogo den 15 Julii genom votering, ej vunnit
så fullkomlig laga kraft, att icke en ändring
deruti skulle kunna äga rum, och det
5i8 Dan 22 Julli f. m,
är i anledning deraf, sora jag ödmjukast anhåller,
att desse mine tankar må få afgå till
Sammansatta Utskotten.
Kan och bör ett myntvärde bestämmas,
ar den hufvudfråga, hvarom egenteliga striden
är. Det är onekeligen första grunden i all
Financelära att ernå ett bestämt myntvärde,
och hvad Financeplan som Riksens Ständer
kunBa antaga, blifver alltid ofullkomlig, om
detta vilkor ej ovilkorligen fästes dervid.
Det motbjudande ordet Realisation, har
redan uppskrämt allas sinnen, och det ännu
mera förhatliga vilkoret af ett utländskt Lån
på 3|Millioner i Silfver, såsom oumgängeligt
till utförandet af denna Realisation, hvilket
jag med erfarenheten skall bevisa ej är behöfligt,
har än mera fullbordat förbittringen, så att
ehuru båda partierne högt önska en myntbestämoing,
stå de nu så i harnesk mot hvarandra,
att endast ytterligheter å ena eller andra
sidan, torde blifva att förvänta.
Jag vågtr vördsamt framställa några åsigter
i ämnet, och hoppas derigenom kunna
undanrödja ds skuggbilder Och de farhågor,
som uppställas, när man ens vågar nämna
möjligheten af att bestämma myntvärdet mod
den Fond vi äga, utan biträde af främmande
Silfverlån.
Vid granskningen af Bankens Tableauer,
#
t
Den 19 Julii r, m,
sora innefatta en Tideryrad af 44 år, upptäcker
man följande förhållande.
Bankens SUfverfond utgör nu 1823, för
att nyttja rundt tal, något öfver 4! million;
lägger man dertill de år 1820 lyftade piastrar,
och som borde kunna påräknas, går denna
Silfverfond till nära 5 millioner. Bankens
Bancosedelstock utgör nu circa 25 millioner,
hvilken reducerad till Silfvervärde efter 126
sk. Cours uppgår till circa 10 millioner, och
således år den utelöpande BancoSedelstocken
något mer än dubbel emot SiifverFonden. Som
erfarenheten visar, att under Epoken från 180a
till 1807 SiifverFonden jemt förminskades under
det RiksgäldsSedelslocken förminskades,
och BancoSedelstocken förökades; likväl under
en allt jemt fortfarande ungefär AlpariCours
och utvexling; så vill jag först uppställa förhållandet
mellan SiifverFonden och BancoSedelstocken
, jemfördt med det nuvarande,
och derefter jemförelsen emellan hela RörelseCapitalet
af BancoSedlar, RiksgäldsSediar, samt
Discontpapper, och den nuvarande.
År 1805 t. ex. var Coursen på Hamburg
50 sk., SiifverFonden i Banken 3.403,054,
BancoSedelstocken 7 millioner då förhållandet
räknadt efter 126 sk. myntvärde, var nära
det samma som nu. 1806 var Coursen 51 sk.,
SiifverFonden 3,302,570 R.dr B:co, Sedelstocken
11,390,930, således redan för k ål landet sämre
då än nu. 1807 var MedelCoursen 545,
Silfv«rFondsn 2,909,285 > BancoSedelstocken
Pert 22 Jidit «. m.
9>5.54)0 50, således 3 gånger större än SilfverFonden.
180S v,r Sill verFonden 5,437 114,
Medelcoursen 533'dels sk., BancoSedelstocken
17,526,190, eller öfver 3 gånger större; detta
under brinnande krig. Nu är BancoSedelstocken
blott något öfver 1 gång till så storsom
SilfverFonden, RiksgäldsSedelstocken, som vid
denna uppställning ej i jemförelse kommer oss till
last, är nu blott 3,731,250 R:drg men var deremot
1808 4,544>330> »807 5.365;20o, 1 806 6,783,7ao,
och 1805 §,302,310, jemte 1 million Discontpapper,
Vårt förhållande mellan SilfverFond
och BancoSedelstock var det året eller 1805
nära det samma som nu, men deremot hade
vi samma år gångbart Riksgälds- och Discontpapper
som gällde lika med Silfver 5,653,803
R:dr mer än nu, som gör 16,000,000 efter nu
varande Cours.
Med de principer för all Bankinrättning
man antagit, jemfördt med det förhållande som
Tablauen af vår egen Bank lämnar från 1777
till 1822, visar sig, att Coursin bibehållit sig
omkring allpari under vexling , med vida oförmånligare
förhållande än nu. Vi njuta nu
fredens lugn , vi behöfva ej som under hela
den epoken skedde, importera Spannemål för
millioner, räntome för vår utländska skuld
trycka ej nu som då på Handelsvågen. Vår
Hufvudexport Jernet är efterfrågadt och säljbart,
hvilket mellan åren 1807 och 1813, genom
den då varande oförmonliga conjuncturen, betydligt
ökade Vexelbehofven , till last för den
Utländska: handeln 3 våra Näringar producera
Den 2'2 Julii e, m.
i alla utgreningar långt mera nu än dä, Folkmängden
har betydligt ökat sig; efter dessa
framställda fackla, frågar jag vördsammast
hvarföre det skulle behöfvas 8 millioner, Silfver
nu till att realisera , eller låta utvexling
gå med 10 till ii millioner i Sedlar, då erfarenheten
lär oss att sådant gått ann förut
och således borde kunna verkställas nu, om
vi också skulle äga många flera millioner i
Sedlar än hvad vi äga. Jag tror att all Theori
måste ramla för erfarenheten , och på den
grunden ser jag ingen fara uti, att bestämma
myntvärdet, och låta Utvexling gå, efter den
princip jag längre fram skall föreslå. Om jag
ej ser denna fara, så må den mig förlåtas, ty
jag har ej fattat min opinion i luften, utan på
facta och verkeliga förhållandet, af erfarenheten
bestyrkt, framlagdt den till hvars och ens
pröfning och undersökning; ingen lärer betvifla
dess fördelar förNäringsidkaren vid minsta pröfning,
och jag skalllängre fram utveckla dem Som
allmänna opinion tyckes vara, ("men hvilket
erfarenheten bestrider), att BancoSedelstocken,
RiksgäldsSedeln , samt Discontpspperen sammanslagna
böra anses utgöra det representativa
myntet, hvaremot SilfverFonden bör vara
relativ, hvilket 1818 års Financiercr och äfven
nu varande Financeafdelning antagit , så
vill jag uppställa ett förhållande deremot, som
blifver långt mera anmärkningsvärdf, och styrker
ännu mera den sats jag framstäldt då vi
alla måste vara öfverens därom . att vår nu
varande Sedelstock 28,849,080 R:dr Bxo och
RiksgäldsSedlar tillsammans ej utgöra mer än
5-22
Den 22 Julii e. in.
någor öfver ii millioner i Silfver, eller det
mynt, hvarefter all beräkning måste ske.
För att undvika anmärkning på ziffran ,
får jag äran nämna, att vid Sedelmafsomes förvandling
efter is6 sk. Cours, jag blott nyttjat
jemt million tal, hvarföre jag också antagit
närvarande RörelgeCapital 28,849,080
R:dr till 29 millioner som gör något öfver
11,000,000, Silfver efter 126 sk. Cours. ,
ctf
r—i
C<1
003
804
805
806
1807
1808
8oq
1822
0 a
np cd
E '”O r1
s-s §
-
^ 0 X
„ >cq
J. pLbC-i
„• Sfi £ .
° § §:ÖS
. ,9 0 -X
r£. % g r Pb
Q
S.s
eq “ -5
c cd
^ .
c/) Ofj
p P
C r"
Ji S
03 C3
s
[ Förhållandet mel-  lan Siilverfond oell
Sedelst. i Sillver.
Sedelstocken för-  vandlad till 126
sk, Cours,
.
Större PiörelseCa-  piial årligen erno 11
1822,
ö/n 7,781
14,076,810
5i
1 till 4
36,000,000
7,000,000
5,457,255
10,718,106
5r
1 till 4^
08,000,000
9,000.000
5,4o5.o54
1 6,46o,6q5
5o
1 lill 5
4i,000,000
1 2,000,000
5,502,570
16,798,968
5i
1 till 5
4i, 000,000
12,000,000
2,909,280
16,566,700
54
1 till 7
4o,000,000
11.000,000
5,457,114
24,i 1,4,629
55
1 tilli*
60,000,000
31,000,000
5,2? 4.027
29,555,097
1 till 5*
59,000,000
30,000,000
4,076,801
11,000,000
1 till 2*
29,000,000
307,120
lyltade Piastrar
Den 22 Julli e. rn.
523
Då du ingen kan förneka, att icke ökad
folkmängd, ökad production och varumängd
kräfva ökade Capittler, och detta i stället
blifvit förminskadt till den oerhörda gradsom
Tabellen utvisar, så torde det ej vara svårt
att utleta ordsaken till den nu varande penningebristen
och förlägenheten, som jag ensamt
tillskrifver ett vacklande myntvärde, och deraf
följande misscredit och oredor, hvilka efter
min tanka komma att fortfara om nu varande
Financegrundsr antagas, och som på 5 år snart
sagdt skall förstöra den Jordbrukande Classen;
löntagare som äga Spannemål, eller andra
Landmanna varor på sin Lön , och hvar och
en Näringsidkare, hvilken ej är så lycklig att
få afyttra sin vara till Exporteuren, ty den
går skäligen skadeslös från förstörelsen och
oredan, ty om jsg antager att alla Näringar
kräfva och uttaga en viss del af RörelseCapitalet,
att den Utländska handelen, och Vexelköpeh;
hvilka endast bedrifvas af dem som hafva
sina Capitaler rörliga, hvilken rörelse bestämdt
uttager först sitt behof af RörelseCapitalet
som ovilkorligen alltid måste ske efter
Cours, och således uttaga och kräfva mera af
RörelseCapitalet i samma nion sorn myntet försämras
, till förlust för den inhämska Näringen,
då ej RörelseCapitalet kan ökas i samma
förhållande; så uppkommer häraf förlägenhet
för den inhämska Näringen. Om således blott
till exeinp. dea Utländska eller StapelatadsHandelen
under den jemna perioden lill 1808
kräfde 10 millioner i Silfver, eller 25 millioner
efter nu varanda Cours, så hade likväl den
Den 22 Julli. e. m.
inhåmska, eller sådan som ej går på Export
6 millioner i Silfver, eller 15 millioner elter
nu varande Cours; om jag nu antager sorn
axiom, att Stapelstads Handelen måste gå sin
jemna gång huru dåligt Myntvärdet än må
vara, så följer deraf tydeligt att Köpmannen
i stället för 10 millioner i Silfver nu behöfver
25 millioner efter nu varande Cours, och upp.
slukar således allt för de öfrige Näringarnej
häruti ligger ordsaken hvarför Svenska Jordbrukaren
nödgas sälja sin vara vida under
Jordbrukare i andra Länder; i Länder hvarest
ena årets produetion efter den andra af brist på
afsättning måste uppläggas, i hvilket olyckliga
förhållande aldrig vi borde vara , som äro
producenter i ett land, hvarest comsumtion
snart s”gt är lika med produetion, ty den så
utropade öfverproduetion kan jag aldeles icke
erkänna. Voro vi ett isoleradt land, som aldrig
communicerade med andra länder, skulle
det vara likgiltigt om våra penningar gällde
mycket eller litet, men vi behöfva många utländska
Varu-artiklar äfven till vårt uppehälle,
vi måste således äfven afyttra våra egna,
och det är derföre som vi lika med alla andra
Nationer måste antaga den allmänna myntmäraren
Silfret. Sanningen af denna satts vittnar
om nödvändigheten att återföra ordningen,
så vida man vill befordra trefnad och välmåga
bland Svenska Folket.
Under den jemna epoquen jag i Tabellen
upptagit, var Bankens SilfverFond tili Sedelstocken
som 1 till 4, 1 till 5, då vi lik vist
Den 22 Julii J, rn.
5s5
under den tiden årligen importerade cirea
250,000 Tunnor Spannemål. Lät nu vara att
Sillfisket balancerade, denna import , men så
kommer räntan å utländska skulden oss till
godo och nu är Banken» SilfverFond som 1
till 25; jag ser således ingen fara vara, om
Banken in- och utvexlar Silfver efter 126 sk.
cours. Men då ropssr Ftnnarne uttaga genaft
[lifver för fina 5 Millioner i Sedlar, för att dermed
etablera en Bank i Finnland. Detta later förstörande
för vår Vexelbank, men faran torde
ej vara särdeles stor; ty om Finnarn® bestämt
ämnade detta, så ser jag icke hvad som
hindnde dem köpa Silfver på alla Börser genom
Vexlar för sine Bancosedlar, så vida de
ej äga ett bestämdt tycke för Silfret i Banken,
mot allt annat Silfver, men som vi hafva stark
handel på Finnland , finna Finnarne sin fördel
af att äga våra Bancosedlar till bedrifvandet
af deuna handel. Finnarne förtjena på ossarligen
efter de uppgifter jag förskaffat mig
circa en half million i Sedlar, derföre köpa
de sig Vexlar på Hamburg hvarmed de
vidare trasera på andrs orter. Blifver här Creditupplag
torde hända att denna halfva Million
äfven stadnar här. I dessa speculationer kunna
de icke begagna Silfvermyntet; dessutom
tror jag att om myntvärdet kunds bestämmas,
skulle Finnarne lika gerna hafva sine hypotek
i Stockholms Bank som annoistädes. Handelshistorien
lemnar många exempel på, att ej
vinsten af handelen bestämdt skall utgå i Silfver
der, hvarest den visar sig, ty vår Finska
underb»lance corrigeras på annan naturlig väg
526
Den 19 Jul ii e. m.
genom öfverbilancen på annat håll, eljest skulj
le ju FinDarne på 60 år äga hela vårt Rörel»eCap'tal,
och härpå tviflar jag ganska mycket.
Vidare säges, att om Banken nu /kulle utvexla
Silfver mot Sedlar /hille fåker ligen allt Silfver
utvexlas. Jag anser detta för en omöjlighet.
Vår Handel och våra Näringar stå ej i ett
så olyckligt förhållande, vöre det annorlunda
skulle ingen Silfverbit finnas i Sverige. Här
åtgår en mängd med Guld och Silfver till Unitormer
årligen, enskildta personer öka årligen
sitt antal af Silfverpiecer, och likväl finnes
det en mängd Guld och Silfver till salu
hos alla öfver hela Riket utspridde Guld- och
Silfverarbetare. Om nu i första yran några
100,000 R:dr utvexlas, är jag öfvertygad att
med vårt nuvarande handelsförhållande, skall
mera på framtiden insättas än utvexlas.
Jag hänviser derföre till hvad jag hade äran
yttra i Plenum den 26 Februarii: att när
handel och varumängd ensamt förmå sätta
ett värde på Bancosedelen, skall detta värde
blifva beståndande om vexling blifver tillåten-
Om derföre Banken utlemnar 2, 4 och
8 skillings stycken, högst 16 skilling® stycken
efter 126 skillings Cours, skulle £ vara 21
sk., och plåtstycket 42 sk., i BancoSedlar.
1000 R:dr dageligeo vöre det mesta som kunde
hinna vexlas, som i anseende till sin valeur
ej vore begärlig till utförsel.
Erfarenheten tyckes äfven visa, att bibe
-
Dm 19 Julii e. ml 493
hållandet af RiksgäldsSedlar ar förmånligare^
till tryggandet af Baokens Credit än om allt
föres på Banken 3 den inhemska rörelsen
kan väl med dem hestridas, blott de få tagas
i uppbörd , CassaRäntor och Kronoutskylder,
detta bevisas år 1800, efter hvilken
tid de aldrig ändrade agio, då deras antal var
12,00*,000, och BancoSedelen knappa 2 Millioner
i början. Månne ej äfven Discontrörelsen
borde förås på RiksgäldsContoiret och
Statsverket med ett Creditiv på Banken, då
icke min plan vunnit framgång att förena denJ
na rörelse med enskildtes Capitaler.
Efter hvad Utskotten nu föreslagit, att 30
Millioner skulle blifva det rätta RörelscCapitalet,
visar sig att under den af mig i Tabellen
citterade epoque, 40 Millioner och derutöfver
varit hvad till Landets rörelse och
vältrefnad erfordrats. Månne raan derföre ej
borde upphöra med den så länge till Landets
skada begagnade Theoretiska uppställningen
i fioancerne och directe öfvergå till er-'
farenhetsläran, för hvilken all Theori måsta
vika. Jag vågar derföre ödmjukast föreslå, att
vi antaga myntvärdet till 126 sk. med vexling
af mindre mynt, att vi under dessa 5
kommande åren så småniogom förvandla våra
BancoSedlar till SilfverSedlar efter denna
Cours, uppställa detta förhållande i alla möjeliga
utgreningar af liqvider och uppbörder,
och sluteligen återföra o«s till samma förhållande
i RiksgäldsSedlar, BancoSedlar samt Discontpapper,
som åren 1805 eller 1806, hvilket
528
Den 15 Julii e. m.
bör kunna gå an då vi nu äga n å 1200000
R-,dr större SilfverFond än då, och til! hvilket
utgörande ej fordas särdeles financiel spetsfundighet
då man endast behöfver ställa allt accurat
som det var då.
Det är val möjligt att jag misstagit mig
i min framställning, att resultatet ej skall blifva
sådant sorn jag förmodar, men eå må det
åtminstone medgifvas mig, att hvem sorn uppställer
denna sats, på den erfarenhet Bankens
Tableaurer lemnar, jemförd med det prsktiska
i alla andra Bankinrättningar, och med det
historiska uti vårt Economiska förhållande under
dessa åren, till Handel, Näringar och import;
skall finna stöd för sin förmodan, och den
nu varande Bankens publicitet hvars nytta jag börjar
betvifla skall endast kunna hindra denna förmodade
utgång.
N:o 3,
Herr von Becker, Carl johan:
Då Sammansatta Stats- och BancoUtskottens
så väl HufvudBetänkande i Financelrågan,
*om ock elia dertill hörande särskildta
utlåtanden, äro hvarför sig granskade, samt
åtskillige af dessa sistnämnde till Utskotten
återremitterade; då alltså Utskotten, med fästadt
afseende å RlksSfåndens dels fattade beslut
, dels gjorda anmärkningar, framdeles inkomma
-
i f ;• -r
Then 22 Julii f. m\
komma nied ett nytt FinahceBetänkande-, saniinanfogadt
tili ett helt öch Omfattande alia delar
af Rikets allmänna och enskilda penningeiörelse,
lära ock Utskotten då tvifvelsutan gifva
en närmare bestämning åt dess i HufvudBetänkandet
yttrade framställning, ”att det representativa
myntet må hållas vid en Sedel/lock af
Jcirca 30 Millionär R-,dr Bänto. Genom tolkningen
af detta Circa kan Sedel9tocken fixeraå
till 28 å 29 ellet till 31 å 32 Millionet. Valet
emellan dessa alternativer är vigtig*. Handelns
och Näringarnes öde, det vill säga: FäderneSlandets
väl berör derpå. Med värma
iför dessa stora intressen, och då enskilda angelägenheter
oförtöfvadt kalla mig åter till
min aflägsna hembyggd , anhåller jag ödmjukast,
att få beledsaga de till Utskotten återgående
Betänkanden med några strödda reflexioner,
öfver Vådan af en inskränkande
förklaring af detta mindre bestämda uttryck.
Alla tiders och alla Landers erfarenhet
hafva besannat nödvändigheten af ett efter
Fölknumrnern j gränsernas vidd, och Varumängden
afpassadt bytesmedel, d. v. s. Rörel:
seCapital. Är detta tillräckligt, sprides deraf
trefnad Och välstånd i alla industriens grenar,
hvaraf resultatet blir en stigande förkofran.
Saknas åter, för Näringarne och Handeln denha
lifgifvande impuls, skola de i brist åf förlager
tvina bort och er» allmän förlägenhet
Uppstå, 6ådan den vi nu ärfare, Och hvars till—
Bil, till Ridd, 0, Ad. Pr&t. VI Band. 34
*3»
Den 31 JuliiJ. rn.
varö alla från Landsorterne ankomne Riksdagsman
hafva tämeligen högt och gemensamt
intygat.
Det gifves Män , och vi hafva hört dem
här alla dagar, tom försvara ett motsatt förhållande
och påstå, det myntrepresentativets
mängd och vacklande värde förorsakat denna
förlägenhet. För min del kan jag icke fatta
denna Lära. Det var just mängden af Pappersmynt*^
(hvars öfverflödiga och brådstörtande
tillökning jag ingalunda vill försvara,)
det var just mängden deraf som gaf lif åt Nationens
slumrande verksamhet, som förvandlade
mången vildmark till fruktbärande åkrar,
som grundläde nya Fabriker och uppdrefmången
Slöjd till en förut saknad fullkomlighet*
Det var den starka och oklokt hastiga indraga
ningen af dessa papper, som icke allenast slutade
tillväxten, men som är nära att döda tillvaron
af denna industri. Hvad åter det vacklande
värdet angår, bar en värd talare inom
detta Samfund, Herr Munk af Rosensköld, P*
högst bevisande sätt upplyst, att Coursen; vid
det öfverflödiga pappersmyritet, var oändeligen
lägre och mera stahle, än nu, efter 6 a 8
millioners indragning. Beträffande inre rörelsen,
är det vanvärde för mig ofattligt, hvarmed
man vill stämpla vårt Sedelmynt. Å ena
sidan ser jag Banken äga en deremot fullt svarande
valuta, om icke till alla delar i Silfver,
åtminstone i säkra Hypotheker, hvilka, genom
årligt Silfverköp , .-unna gifva en småningom,
men alltid ökad och omsider för en Realisa
-
Di’ll 22 Julli f, m.
tion tillräcklig Metallfond. Å andra sidan ser
jag dessa Bankens Sedlar kring hela Landet
begärligare, än alla Land.:ts producter, dem
man anser för en lycka att till lag» priser, ja!
ända till vanpris få föryttra. När nu producternas
vågskål idkeligen faller, och Sedlarnes
stiger; når man snart sigt tili intet pris
kan få förbyta sin jord mot dessa Papper,
dem man köper för en hög ränta, dem man i
provincerna nästan icke kan få köp», då frågar
jag ined förundran, om dessa Sedlar äro i
vanvärde, om deras mängd är för Jior?
Man har sagt, att om BancoSedelstocken
ökades, skulle dess missförhållande till Si 1 fver—
Fonden tilltaga och Capitalisten genom Papperets
ytterligare försämring blifva ytterligare Ii.
dande. Jag anmärker häremot, att sådant beror
på sättet. Banken ärnar säkerligen icke
skänka bort nya Sedlar. Lånas de ut mot
ränta, och Silfver idkeligen köpes för denna
ränta, skola deras förhållande till MetallFonden
dagligen förbätttas, medan lifvade Näringar
och utvidgad Handel, å andra vägar indraga
Silfver i Landet och göra en allmän
Realisation omsider möjlig.
I följd af dessa enkla läror, icke hämtade
ur lärda Verk, icke framställda med Professorlig
vettenskaplighet, men tagne ur erfarenhetens
stora Bok, också på sitt sätt ett
Classiskt verk; i följd af dessa läror hemställer
jag till de Höglofl. Utskotten, oc i efter
632 Den 22 JtUiif lil.
dem till Höglofl. Ridderskapet och Adein öih
icke, i fråga om Sedelstockens belopp , det
lilla ordet: Circa, bör få den möjeligen vidsträcktaste
tydning. Jag uppmanar hvarje hat
tillstädesvarande Landtman , som känner förhållandet
, det vill säga förlägenheten, som
med värma vill Fäderneslandets väl, vill Näringarnas
hjelp och Jordbrukarns räddning,jag
uppmanar hvarje sådan man, om någon ännu
finnes qvar, att förena sin röst med min!
och desse Herrar, som äro af stridig tanka j
som anse förlägenheten endast vata till förden
störtade Creditvinglaren, dem inbjuder jag, att
göra en Eriksgata genom Rikets sädesrikastö
provincer genom Skåne, Öster- och Vestergötland;
men icke blott landsvägarne rakt fram*
Utan i stället dessa obesökta bivägar som leda
till kojan, till den aflägsne , sträfvande Hemmansbrukaren.
Kanske skola de tro och beklaga
hvad de der gå att se, fast de icke nii
tro oss; kanske är den Sedelmassa de skola
finna i hela Socknar, hela Häraderj hela
landsträckor ganska lätträknad. I Kronöutlagor,
bestämde efter ett dubbelt om reicke
3 dubbelt Spanmålspris^ utgå från Landsbyggden
till Hufvudstaden desse Sedlar, De
äro sedan för oss den förlorade Sonen , som
dock aldrig återvänder till sin Faders hus*
om vi ock för dess hemkomst ville slagta dea
gödda Kalfven*
Ben 22 Julli f tn}
N:o 4.
Herr Tham, Wollrath:
Genom den af de förenade Utskotten foTeslagne
åtgärd att BancoDisconten skall utgrenas
till Götheborg och Skåne samt att räntan
skall nedsättas, göres denna Fond mera
tillgänglig för Landtmannen. Det är då lärnpeligt
att lättade Låneutvägar för Handeln
och Näringar afven öppnas.
Vid öfvervägande af Handelns och penningerörelsens
lopp i Sverige, torde erkännas
att det bästa medlet härtill vore inrättandet
al en på privata Actief grundad Discont i
Stockholm, försedd med Kongl. Maj:ts Nådiga
Reglenieute och Oetroij på viss tid,
Man må härmed icke förblanda de olägenheter
och missbruk, som förra FHiaJDisconter
och deras fall förordsakade. Icke uti principen
för deras inrättning, får ordsaken till deras
undergång sökas. Men uti deras förvaltnings/ätt
och uti deras till öfverdrift Jlräckta rörelfe.
Deras Creditiyer utgörande vid Filial Di—
sconternes första inrättning omkring En Million
Riksdaler blefvo vid i8<5 års Riksdag, då en
Jifligare Handelsrörelse i och för ContinentaiSystemet
x dan upphört till dubbelt belopp
vidgade. En bristande controll mot MalmöDisconts
svekfulla förfarande, och Götha Canalbyggnadernes
bedrifvande med dess Disconts,
(foutan/a tillgångar, skulle verka att, när den
354
Den 2 2 Jul ii /. rn.
förra föll den sednare saknade medel att för
ögonblicket uppehålla sin Credit. Rättigheten
Actieägarne i Malmö och Götheborgs Discon
ter agde att utbekomma årets vinster, gjorde
äfven att inga Fonder bereddes för oförutsedda
händelser eller för deras betryggande, gom
der insatte gina Penningar. Omständigheten
att den ena Disconten förräntade medel hog
den andra, att tillgångarne erböllos genom insättningar
i Stockholm, men åter utlånades i
derifrån aflägsne Orter, verkade tillika att vid
säkerhetens granskning deras interesse, sorn
tillsläpte medlen icke eller blef med behörig
omsorg bevakadt Men desse och dylika oJägenheter
kunna förekominas. De Disconter,
sorn förut existerat i Stockholm, hafva alltid
gjort nytta åt allmänna rörelsen, upplösts med
vinst för Actieägarne och underlättat Industrien.
De hafva satt gångbara penningestocken
i en lifligare circulation. Förlägenheten
för enskildta Låneutgifvare och Lånetagare att
sammanträffa och utröna säkerheten har genom
dem varit undanröjd: Capitalisten och
Köpmannen hafva ägt en eljest uteblifvande
vinst både uppå Actierne, och derigenom att
de njutit lindrig ränta å summor, som vissa
tider skulle legat döda per Caes». Slockholm
är Rikets största Handelsstad, en stor personal
af förmögne är der bosatt , en större consultation
af Inrikes produeter äger der rum,
penningemassan är på stället i betydlig mohn
concentrerad. Uti Stockholm som är säte för
Regeringen och större delen af dess underordnade
Auctoriteter, kan förvaltningen af en ali
-
Den a 2 Julii f. rrt.
535
män Discont icke eller blifva okänd, men blir
deremot lätt att controllera. Bland nödige försigtighetsmått
i detta fall kunde räknas att
Actieägarne valde, utom Directeurerne, ett visst
antal sine Fullmäktige, som mellan ärlige revisionerne,
eftersågo Förvaltningen och om
Diseontena bästa hvarje qvartal öfverlade, samt
att blott Tjugufem procent af årliga vinsten,
sedan Räntan åt Actieägarne och omkostnaden
afgått, fingo till Actieägarne utdelas, men att
det öfriga borde användas att consolidera Fonden
intill dess Discontens Octroij vöre förbi
och dä först utdelas.
Utan att ingå i en vidlyftigare utveckling
af detta ämne får jag blott lästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att en dylik
Discont ägde framför privatas smärre Assosiationer
de företräden;
i :o. Att den vunne en mera bestämd
Credit, svår i vårt land att lörvärfva för privata
penningensän, hvilkas omständighets, och
öden lätt förändras.
2:o- Att den öppnar tillfället för personer
af olika Stånd och olika förmögenhet att
såsom Actieägare deruti deltaga.
3:0. Att föga eller intet dödt Capital
skulle finnas i Landet utan alla Cassabehållningar
emot 3 procent ingå i rörelsen.
4 0, Att BancoDisconteri* utgrtningar till
Jfiyt 2* Jsilii f. in,.
götheborg och Skåne kunna förses med störTe
Capital än det föreslagne, då Stockholm erhåller
sin ersättning i den föreslagne PrivatDisconten
i
• « - ■' * • * *
En Discontsrörelse är likväl af den natur att
Ben vissa tider kan hafva behof af ett extr^
prdinairt lånebiträde när betydligare uppsägningar
af insatte Capitaler inträffa. Rättigheten
att kunna få begagna ett sådant temporairf
^ånebiträde i Banken borde derföre vara a£
Riksens Ständer medgifven, likväl utan risque
för Banken som icke eller uti någon Discontina
förvaltning eller vinst och förlust der^
borde deltaga.
I följd af detta och i sammanhang med
fivad Utskotten för upprättandet af privata
Banker tillstyrkt, får till Itidderskapet och
Adeln jag vördsamt föreslå, att en uppå privata,
AcHtx till ett belopp af 3.00,0,00 Rdr Banco Dirscont
inrättas i Stockholm Jor hvilken Kongl. Majlis,
Nådiga Reglemente och Octroij på Femton år begär
es-, Lånerätt i Banken lemnäs åt denna Difcont,
fqr en. lika jior femma forn ActieCapitalet är, emot
Difcont Djrecteurernes en för alta. och, alla för en «;
JJifcontens vägnar ntgijm Förbindel/er att inom.
visfa, tider de lyjtade f mintor na med t,re procents
årlig ränta återbetala, hvarvid fåfom Hypothek bi,-  loggas, nöjaktig, handlingar forn Difconten innehar
i ppblikn, papper eller fäkre, Jkuldfedlar för femtio
procents högre värde än lånefmman utgör. Denna
Jfjfcant kommer ait mot laglig ränta utlåna fina,
egm.fanit privata, perfvners eller allmänna Inrätt
-
Dan 22 Julii f. ni!
5^7
vingars mot lindrigare Ränta mottagne penningetill.
gångar. Men biträdet från Banken får aldrig ut'
lånas. Difconten tillåtes beräkna lika flor ränta.^
funt B anea Difconten blijvit tillägg.
PleniProtocollet för den 22 Julii,
eftermiddagen.
N:o v
Perr Marks von Wurtenberg, Guflaf Adolft
' De Handlingar Directeuren J. D. Löfving
genom trycket låtit till allmänhetens känne*
dom komma, och hvilka till Riksens Högloft.
Ständer blifvit öfverlemnade, visa nogsamt
billigheten af den för honom föreslagne Belöningen,
och styrka rättvisan af den grundsats,
att en erkänd förtjenst emot Fäderneslandet
ej bör lemnäs åt glömskan, utan förvaras
i en tacksam hågkomst.
Hvad Directeuren Löfving såsom Svensk
Medborgare uträttat inom den bana; sorn har
533
Den 22 Julii e. m.
till föremål förädlandet af vår förnämsta produet,
Jernet, för att derigenom bereda ett fullkomligare
försvarsmedel, förtjenar ofelbart
Riksens Höglofl Ständer* benägna uppmärksamhet.
Hans uppfinning af den nya och före
1789 okända methoden att med skyndsamhet
gjuta runda skrot och Ammunition; att för
en sådan operation, hvartill enligt gamla methoden
erfordras 210 dagsverken pä 12 Skeppunds
gjutning, blott 9 dagsverken härpå behöfde
efter Löfving* sätt användas; så att under
loppet af Ett år dymedelst alltså kund*
praesteras lika mycket Ammunition, som annars
upptagit en tid af Femton år; samt hans upptäckt
att, genom Mallmernas väljande och pr04
portionerande, gjuta Jernkanoner, hvilka uthärda
den starkaste skjutning utan att sprän.
gas, innefatta förtjenster, som visserligen böra
komma i åtanka, desto häldre, sorn han ifrån
-ungdomstiden vinlagt sig om kunskapers förvärfvande
i Jernhandteringen, och derefter öfver
30 års tid med sina vundna insigter i detta
yrke gagnat Fosterlandet, samt dessutom
oegennyttigt meddelat sina rön och uppfinningar
utan att derföre ännu hafva njutit någon
slags belöning. Nu mera, nära Sextiosex år
gammal, stadd i hehof och utan att äga utsigt
till bergning vid tilltagande ålder, har han flytt
till Riksens Ständers ädelmod
En
värd Ledamot af Hedervärda BondeStåndet
har för hans återstående dagar föreslagit
Ett tusende Riksdaler Banco årlig Pension.
k
Dm 2'j Julii e. m,
539
För min enskilt» del anser jag den tjenst,
Directeuren Löfving genom sina utmärkta och
hedrande uppfinningar, nu och för kommande
tider, gjort Sveriges Rike, förtjena denna gärd
af Nationens välvilja, deraf han, i afseende
på dess höga ålder, troligen icke lärer kunna
i många år få sig begagna Blifvande» HögJofl,
Ridderskapets och Adelns bifall till iifrågavarande
pension ett ojäfaktigt bevis på
Första RiksStåndets alltid ådagalagda ädla och
patriotiska tänkesätt.
N:o 2.
Friherre Anckarfvärd, Carl Hindric:
Då ConstitutionsUtskottets Betänkande, rörande
den sist förflutne Femåriga förvaltningen
af StatsRådsEmbetet föredrogs kunde jag icke
föreställa mig, att det lindrigare behandlings •
sätt som allmänna meningen ansåg Utskottets
Betänkande böra påkalla, skulle för Riksens
Ständer försvåra eller stänga vägen för derifrån
hämtade anledningar till underdåniga önskningar
inför Thronen. Då man tyckes vilja
försvara sig uti den tankan, att de framfarna
misstagen icke borde påkalla den åtgärd hvartill
StatsFörfattningen med anledning af ConstitutionsUtskottets
Betänkande kunnat föranleda,
var man likväl icke derföre öfverens, att ingen
ting borde försökas till framtida förebyggande
af samma anmärkninganledningar $ man föreställde
sig icke, att nedläggandet af anmärk
-
Ben 22 Jul ii r. 1)1,
pinga? emot penonalen, skulle komma att utgöra
ett oöfverstigligt hinde? för Thronen*
Halkande med upplysningar och önskningar i
anseende till Saklörhållanden. Att söka tilltalets
utväg torde ej vara det rätta, så länge
påminnelsens är oförsökt; och det är af denna
grund jag trodde, att det skulle gått an, i underdånighet
förelägga Kongl. Majit ConstitufionsUtskottets
Betänkande utan någon anmärkning,
utan något anmälande, blott såsom*
en upplysning om det utslag, som genom Riksens
Ständers granskande beredning vunnits.
Det var ifrån denna synpunkt jag hämtade anledning
till den af mig gjorde hemställan i
detta afseende. ConstitutionsUtskottets Betänkande
framställde äfven åtskillige anmälanden
1 anseende till förhållanden, hvilka Utskottet
anmärkt såsom grundlagsstridige, men likväl
af egenskap att, efter Utskottets mening^
Icke tarfva någon åtgärd uti sådan anmärkningsväg
sorn den, hvartill 107 § lemnar tillfälle.
Då det cgenteligen icke är ConstitutionsUtskottets
bestämmelse , att vägleda Riksens
Ständer till andra önskningar än sådane hvartill,
107 §. lämnar anledning, så kan man likväl
icke finna annat än att ConstitutionsUtskottet
velat fästa Riksens Ständers uppmärksamhet,
å sådane förevarande omständigheter
hvars rättelse påkallas af omsorgen för landels
väl: det förefaller mig besynnerligt, om
ett sådant tillkännagivande ifrån ConstitutionsUtskottet,
skulle uti formerna finna ett hinder
att göra sig gällande , och jag inser derföre?
i,eke huru Riksens Ständer, rasd något bibo
-
Den 22 Julii e. ni.
hållande af aktning för det dyrbara förtroende
att vara Folkets ombud, kunnat undgå att,'
utaf dessa CönstitutionsUtskottets anmälanden
hämta anledning, att till Kongl. Majt i underdånighet
framställa önskningar om rätfelséi
först och främst i alla de fall som ConstitutionsUtskottetg
Betänkande anmäler, och sedah
Osammanhang dermed uti allt, hvad sorn med
rättvisa och billighet kunde önskas annorlunda
än det är.
• i
jag föreställde mig åtminstcné icke, äti
én sådan önskan skulle mötas af det hinder
Som nu inträffat, då frågan genom Herr Grefven
och Landtmarskalkens vägrade proposition,
såsom Gruadlagsitridig till någon del blifvit
ansedd. Vid afgifvandet af mina tankar rörande
ConstitutionsUtskottets Betänkande, fråriträdde
jag i vissa delar villigt, dén utväg aorti
107 §. med anledning af ConstitutionsUtskottets
Betänkande lämnade under förhoppning,
att det Förslag till underdåniga önskningar
jag vid tillfället tog mig friheten framställa*
icke skulle annorlunda än genom Majoritetens
istridiga mening kunna förkastas. Constitutions-i
Utskottet har nu rättvisat Herr Grefvens och
Landtmarskalkens vägran af proposition i detta
ämne, och för mig återstår således ingenting
annat än att vörda det tillstånd, sorn
StatsFörfattningens tolkare behagat stadga; atfe
reservera mig deremot, och att angifva skäleri
för mina tankar härutinnan:
Delade begrepp, delide åsigtor, delade iri
-
54*
Den 22 Julii e. m.
tressen, tillhöra alla Samhällen , och de Constitutionella
ioräitningarne hafva säkerligen
den fria utvecklingen af dessa stridiga Opinioner
till hufvudföremål; det är genom deras
ömsesidiga beröring Samhällets behof och fordringar
skola ådagaläggas, det är ifrån påståenden
och motbevis som sanningen sluteligen
framträder och allt godt, allt varaktigt måste
ifrån denna källa hämtas. Det torde böra
förlitas mig om jag efter denne inledning, om
jag efter denna redovisning för mina begrepp
förs till den slutsatts, att omöjeligt kunna begripa
huru en fri StatsförfattningsFormer kunna
emot dess principer vara i sådan motsägelse,
att framställningen af önskningar till Thro«
nen för Folkets bästa ifrån Dess ombud skulle
uti Formerne finna ett hinder sedan principen
för önskningarne erkännes på sätt Utskottet
framställt; jag tror också icke att det vid
detta tillfälle är formerne som äro hinderliga,
utan endast det tillfälliga omdömet i anseende
till deras tydning, jag inser ganska väl huru
en önskan ifrån Riksens Ständer till Kongl.
Majit kunnat med anledning af ConstitutionsUtskottets
Betänkande genom ett annat behandlingssätt
ifrån Stånden lätteligen tillvägabringas,
men jag inser det försent. Jag har
nu ej den lyckan att, fatta och begripa ConatitutionsUtskottet*
spetsfundiga afhandling om
striden emellan godkända principer och deiac
tillämpning af tvistige ansedde begrepp om
formen; jag fattar icke grundern# för ConstitutionsUtskottets
gillande af Herr Grefven och
Den 22 Julii e. m.
543
Laodtmarskalkens åtgärd medelst den vägrad*
proposition, och jag reserverar mig emot detta
ConstitutionsUtskottets beslut. Jag känner icke
mer hvilka utvägar kunna begagnas, för att genom
verkställande maktens biträde vinna de förbättringar
i Samhällsskicket som tämmeligen
allmänt anses vara nödige; jag ser med verkligt
bekymmer huru liten fördel Folket
skördat af vårt förändrade Statsskick; jag ser
skatterna uti betydlig mohn ökade; jag ser
vid våra Riksdagar nya anslag beviljas, utan
någon serdeles föregången pröfning, huru ändamålsenligt
de förre varit använde, och utan
att några uya utvägar utfunnits till ökande af
de skattdragandes nog mycket medtagne inkomstkällor;
jag ser med en verkelig farhåga
huru riktningen för de financiella Ärendernes
framtida bestämmande af Styrelsen handlöst
öfverlemnats åt striden emellan delade interessen,
utan ledning af den medlare, som Styrelsen
allena kunnat föreställa; jag ser med oro
att af verkställande makten ingen tankeyttras,
ingen åtgärd vidtages till beredande utaf ett
lyckligare Samhällstillstånd; jag ser huru den
enskildta förmögenheten dageligen förminskas
under en jämt tilltagande Statsluxe; jag ser
huru sakernas gång till det minsta sagdt är
den samma scm före sista Regementsförändringen;
jag har trodt mig understundom finna
stora administrativa misstag, och jag ser ingen
utväg, att för framtiden förebygga dem , om
önskningsrnes väg är stängd.
Svenska Historien framställer en alltför
544 Om 22 juliie.nt.
besynnerlig bana af beständigt omväxlande öFJ
vergångsperioder ifrån frihet till envälde och
derifrån till frihet; den Framvisar Svenski
Folket, såsom aldrig lidande förtrycket, meri
tillika icke mägtigt att, uti några påli teliga
inrättningar stadga friheten. Parti-anda, ert
illa beräknad Statskonst Och kanhända myckeri
egennytta hos de rådande, voro utin tvifvel
ordsakerna till deri sista öfvergångeri från
Friheten till enväldet; och denna Styrelseförrri
har i Sverige alltid varit lika vådlig och 0-  lycklig för den styrande, som för de styrde.
Om Representanten Uti siria husliga kretStr,
uti sitt hvardagliga umgänge, utaf de mäst
upplyste medborgare ej sällan hördt farhågor
för framtiden yttras; om hart hört allmänna
rösten fordra, att det vigtiga StatsSecreterarefembetet
med anledning af StatsFörfattnihgens
både ordalydelse och anda förvaltades i af på
Stat Uppförde Embetsman och ej af tillfälliga
föredragande; om häri ofta hördt sättas i fråga
huru lärtg©—dessa skatter; och dessa mera än
skatterna tryckande skatteskyldighetetna skola
kunna Utgöras; örn häri Ofta hördt klandras
det sätt hvarå en del allmänna medel blifvit
använde; om han trodt sig sakna plan och bei
räkningsgrunder för många fall och händelserj
Och om han hördt mångå andra trö detsamma;
Om ban hördt allmänt klagas huru köstsamme
Och för landet tryckande våra Riksdagar ärö
under deras närvarande förmer; om han hördt
huru ofta man varit enie derom att våra Rikfl*
möteri
Drn <21 Julli r tit.
möten omöjligt kunna frambringa några sammanhängande
Verkningar , då de uti Ståndsinrättningen
visa ett osammanhang, sorn är aå
pätageligt, att d*t säkerligen en gång kommet
att läggas det närvarande slägtledet till mycken
låst, att så länge hafva underkastat sig
deäs menliga följder; om han hört mångeti
tänkare yttra huru felaktig vår Economiska
Lagstiftning ej sällan visar sig; om han s?tt
tryckivånget missbrukas och Osti han siuteiigen
ser huru sjelfva Lagstiftningen genom Constitutionsötskottet
medelst en hårdragen klyf"
ning utaf principe och form, frånkämies rättigheten
att, inom sig afhandla den frågan , huruvida
landet väl kao fordra, att det Varande
tillståndet med oförfalskade fargor skildradt nedlades
inför Thronen; så får man icke längre
förundra sig om någon misströstan i hoppets
ställe hos honom skulle inträda. Jag tillstår
lipprigtigt att jag icke mera vet hvad som är
att uträtta, sedan formerna förklaras stridande
emot framställniegen af en sådan önskan sorn
den, hvilken af Herr Grefve v. Schwerin och
af mig varit föreslagen. Jag har uti mitt Fädernesland
varit ögonvittne till en tidpunkt af
mycken allmän oro, jag har sedt följderna af
ett missnöje som icke ägde den utvägen att af
Verkställande makten begära hjelp, och det är
allt för möjeligt att intrycket ifrån dessa tider,
till den grad verkst på min inbillning att jag
vid bedömmandet af det närvarande, utaf en
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr, VI Band, 35
o
c
-
546
f)tn 2U fulu e. m,
alltför liflig hugkomst i mitt omdöme villseföres
af det framfarna.
Jag har allt sedan jag i dessa ämnen börjat
tänka oafbrutit föreställt mig nödvändigheten,
att för utvecklingen af Sveriges krafter
införa ett förändradt StatshushåliningsSystem;
jag är hänförd af den mening, att Sverige uti
sitt ifrån Europa skilda läge, kunde bilda ett
lyckligt af de stora politiska verldshändelserna
till det mästa oberoende land; Jag hartrodt
att detta Samhälle hvilket allt sedan dess tillvaro
»om Stat synts hysa inkräktningsbegäret
och i brist deraf försvars omsorgen till sådant
hufvudföremål att Samhälisförkofran derigenom
uti betydelig mohn blifvit åsidosatt, skulle
genom förändrade grundsattser, och endast
genom ett sådant vilkor kunna betydeligt stiga
i nu bristande inre styrka och förmåga; jag
har trodt att nästan hvar enda gren af Statsinrättningen,
hos oss behöfde omskapas för att
mera ändamålsenligt kunna fylla sitt föremål;
jag har trodt mig såsom to obestridlig histo
risk sanning kunna antaga , att de rökverk,
som af smickret understundom åt Regentar tändas,
på intet ställe verkat till den oupplösliga
förening emellan Konungars och Folks intressen
hvarförutan Statsskickets bestånd ej hvilar
å någon säker grund; jag har derföre trodt
att Folkrepresentantens föremål , alltid borde
vara ett oförfalskad! yttrande af sina tänkesätt
och meningar i afsigt att upplysa; jag
bar med ett ord trodt, att det vore Folkrepresentantens
åliggande att tillkännagifva Styrel
-
Ben *2 Ju/ii t\ nit
Rens brister, iika så väl som landofs öfriga be-l
hof, samt att det är Styrelsens pligt, att uttänka
medlen till det felaktigas afbjelpande
och att dertill verksamt bidraga; jag hade
trodt att bihofvet af Förslag till ett förbättradt
Representationssätt, äfven lämpeligast till Thronen
kunnat frambäras i anledning af den ventilerade
frågan angående decharge för StatsRådet.
Om en sådan underdånig önskan kunnat
anses innebära en indirect förebråelse einot
StatsRådet, att icke härutinnan hafva sjelfkrafdt
påmint om Rikets rätt och bästa, så
kan jag icke finna anledning att hylla en sådan
ömtålighet, hälst Riksens Ständer i och
med det samma meddelst en sådan åtgärd villigt
erbjudit sig att emellan Ministeren, och sin egen
bristfälliga sammansättning dela ordsakerna
hvarföre så litet godt kunnat uträttas. Jag
har länge varit af den mening , att Sveriges
uppkomst och trefnad ovilkorligen påkalla en
förändring uti dess representativa förmer; en
förändring som kunde tillvägabringa en kraftfull
och tillika allfvarsamt redovisande och ansvarsskyldig
Ministére; samt en FolksRepresentatioo,
hvars beståndsdelar åtminstone voro
beräknade att bilda ett sammanhang för att ,
kuona uppfylla sitt föremål, att controllera
Styrelseåtgärderna, och att för beviljandet pröfva
behofven för Skattebidragen.
Vi hafva nu så många Riksdagars erfarenhet,
huru litet vi sjelfva och våra ConstitutionsUtskott
förmått till något högre mil
begagna den uti Constitutioncn förbehålla®
348
Den 98 Julii e. «.
rättigheten att föreslä ändringar uti Statsförfattningen,
och tiden syntes mig således vara
inne, äfven som tillfället för mig visade sig
lämpeligt att till Konungen framställa äfvea
den önskan att något Förslag i sådant hänseende
åtminstone till nästa Riksdag kunde
Riksens Ständer föreläggas; men ConstitutionsLJtskottec
har genom sitt nu ifrågavarande Betänkande
stängdt denna utväg; jag reserverar
mig emot detta dess förfarande, och jag vågar
tro att Nationen deråt icke lärer komma att
lämna sitt bifall. Jag nödgas helt öppet förklara
det jag vid detta Riksmöte blifvit fullkommeligen
öfvertygad om omöjeligheten , att
under våra närvarande former uträtta något
allmänt gagn; jag föreser huru folket nödvändigt
skall komma att ledsna vid våra långa
och kostsamma Riksdagar, hvars verkningar
nästan uteslutande visa sig uti ökade bör»
dor och ^j sällan förhastade eller osammanhängande
slutliga åtgärder; och jag anar med
oro de vangkeliga följderna af ett sådant till
stånd;
jag har som Representant fyllt min pligt
då jag velat varna deremot; och jag går åtminstone
med fullkomligt samvetslugn tillbaka
uti det enskildta lifvets förhållanden, nöjd, om
jag finner mig kunnat något gagna med min
upprigtighet; och ännu nöjdare om jag af en
ljusare framtid tillrättavisas uti mine nuvarande
omdömen om de ovilkorlig! fordringarne
lör befrämjandet af stadga, säkerhet och
styrka för det Nya Sv grig s och för Dess Nya
Dynajii.
Den *2 julii e, m.
549
N;o 3.
Herr Roppe, Carl t
Vid Allmänna Besvärs- och EconomieUtskottets
Betänkande rörande en jämnare fördelning
af Extra Roteringspligten, vägar jag
ödmjukait framställa följande anmärkningar:
1:0 Först torde det tillåtas mig tro, att
omnämnde Betänkande erhållit en allt för stor
vidlyftighet , hvaraf följer, att ehuru grundeligt
det samma i verkligheten är, skall det ändå
blifva ganska svårt för vederbörande Autoritet
eller Embetsman att föreslå deo blifvan*»
de Instruction för Roteringens verkställande,
på de grunder som LJtskottet framlagt. I syn»
nerhet hade underrättelsen om gamla Ordinarie
Roteringens uppkomst kunnat undvika6,
hufvudsakeligast af det skäl, att den, efter min
tanka, ej är så aldeles rigtig. U/Jkotfet fäger t
att denna Indelning är upprattad ejter Hemmantalet,
och sådant är likväl icke förhållandet, ty
i Småland, vid Kronobergs, Jönköpings och
Calmare Regeroenter, befinnas väl de fleste Rotar
bestå af if Mantal, men der finnas också
några få , som bestå af ij, ganska minga
af 15, och några af a Mantal till och med
andels.
2:0. Vid hela utvecklingen af frågan om
hvad sort Jord som borde beläggas med extra
Rotering eller icke, framställer sig helt enkelt
och klart, att enligt Riksens Högloflig^ Stån
-
55*
Ben 22 Julii e, ni.
ders beslut af iSio , är det all sådan jord,
sorn enligt Rikets gällaode Författningar, ej
var pligtig att draga rotering, som bör beläggas
med eller förblifva vid den så kallade
Extra under krig; endast med de undantag
som i beslutet finnas intagne för vissel tjenst
varande Mil itai rer6 Boställen.
3:0. AU Krono, Kronoskatte, SkatteFrälse
ocb Frälsejord i hela Riket, med undantag
af den i Skåne och Halland , som ej befinnes
rotarad, antingen af uragtlåtenbet eller af andra
händelser vid Indelningsverkets upprättande,
eller af den ordsak, att Hemman af sådan
natur, efter den tiden blifvit från ödesmål upptagne
eller i egenskap af Nyhemman uti Skattläggning
ingått, halva varit och äro pligtige
att antaga Ordinarie rotering. Att sådane förekommande
Hemman eller Hemmansdelar af
de blifvande Extra RoteringsJemkningsCommissionerne
observeras och ä Förteckning upptagas,
torde vara både nyttigt och rigtigt äfvensom
att dc, med åläggande af en billig vacance-afgift
till Staten i proportion af deras
förhållande (il! den allmännaste Ordinarie Rotering
i orten (om jag så får uttrycka mig,)
besparas intill dess den så nödvändige och
nyttiga jämkningen af Ordinarie Indelningsverket
kan , enligt Kongl. M^jits och RikBens
Ständers Beslut löretagss och i ordning
bringas
4:0. Tet är d erföre ganska rätt att Högloft.
Utskottet Sert slagit, det den 1811 »åda
-
9en 3 8 Juhl t, m.
*a hemman ålagde Extra Rotering upphörer,
och att de, i dess ställe anses till Roteringspligt,
enligt sin natur; men hvad beträffar
hemman af samma natur, som i Ordinarie
gamla' Indelningsverket befinnas upptagne i
Rote, som bestå af högre Hemmantal, än som
i Orten är allmännast, och hvarvid inträffadt
i vissa orter att 181 t års Extra Roterings
Commissioner
af misstag, frånskiljdt de så öfverskjutande
Hemmansdeiarne den gamla Roteringen
och ålagt dem den extra; vågar jag
vördsammast upplysa storheten af detta misstag,
och den derigenom uppkomna olagliga
rubbning af gamla Indelningsverket, samt det
i följe deraf sådana Rotar öfvergångne lidande.
*
Uti Jönköpings och Calmare Län blefvo
slsom ofvannämndt är, tvärtemot ordalydelsen
af Kongl. Maj:ts Nådiga Instruetion för
Extra RoteringsCommissionerne af den 11 Februarii
18 ii. alla gamla Rotar som i Hemmantal
utgjorde mera än 13 mantal, de öfver -  skjutande deiarne fråntagne elier med Extra
Rotering "belagde, och elter krigets slut bicfvo
de enligt Höglofl. Kongl. KammarCollcgii
Circulaire af 18 M afFordrade och måste
utgöra Rotaf.ihetsafgift, och kan hända utgöres
den ännu i vissa Orter, som jag likväl
ej känner.
Jag har vågat vara vidlyftig i framställningen,
af denna del af saken, för att visa,
huru betydliga äfv#n misstag kunna blifva,
55* Den '22 jjtili i t. m.
och huru lätt dö kunna inträffa om ej den
största uppmärksamhet användes vid detta och
dylika Economiska ärenders utveckling. I de
magraste och mäst vanlottade delarne af Riket,
och der förut deo hårdaste ordinarie Roteringen
från ålder varit införd, blelvo nu ioo:de
tals vaainägtige hemmansägare ytterligare betuugade
, hvilka trodt, och kanske ännu tro,
att det skedt i följd af Konungens och Riksens
Ständers beslut.
>
Höglofl. Utskottets tillstyrkan att till
Kongl. Maj.t i underdånighet öfverlemna, att
genom de blifvande Rotering»JämnkningsCom*
missionerne, med de Extra Roteringsskyldige
låta contrahera om andra p*acstationers utgörande,
i stället för uppsättandet af manskap;
kan jag för min del ej gilla.
Kongl. Majit och Riksens Ständer äga visserligen,
att på sätt för Fäderneslandets och
Arméens brukbarhet är nyttigast, besluta om
Extra Roteringspligtens utgörande. Jag hop*
pas derföre, att ett sådant beslut mitte fattas.
På små Landtdsgar och Socknestämmor kunna
mindre vigtiga ting afhandlas och framställas,
men att en sak af denna betydenhet,
af denna vigt för Fädernaslandets försvar skall
så partielt behandlas, efter olika åsigter, det
iror jag vara skadel'gt i fyrfaldiga afseenden.
Förleden vinter och vår då jag hade den äran
vara Ledamot i allmänna Besvärs- och
EconomiUtsl otirt, och i den afdelning der
detta ärende förevar, yttrade jag mig vid öf
-
Den 22 Juiri *. m,
555
rörläggning om nyttigaste sättat hvarpå Extra
voteringeo borde föreslås till utgörande*
och på hvad sätt sorn helst. Extra Roterirjgspligten
kommer att utgöras, måtte det af Riksens
Höglofi. Ständer föreslås, att ske lika öfver
hela Riket, och sålunda af Kongl. Majit i
Nåder gilladt, äga bestånd till verkelig styrka
vid påkommande krig, och små Rikads gar
i Landaorterne i detta ämne ej mera förefalla.
Jag yrkar således återremiss af Utskottets
Betänkande, och anhåller ödmjukast att desse
mine anmärkningar må åtfölja återremiasen.
Bilagor
till PleniProtocollet för deri 29 Julii,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel:
Sedan nu Höglofi Bevillnings-Utskottets
Betinkande, angående ”Postverket och de der
-
554
Den 29 Julii f, m.
af inflytande Bevillningsmedel inkommit, torde
jag, så väi i anledning af detsamma, som
af Uiskoftets utlåtande öfver min motion, rörande
ett bättre uppbörds- och Controllsätt vid
nämnde verk, i ett sammanhang, få äran göra
någre Reflexioner.
I båda dessa Utskottets yttranden, framställes
Postinrättningens dubbla ändamål, nemligen:
att, mot en billig ersättning, alltid kunna bibehålla
en hastig, säker och mot främmande
inblandning tryggad gemenskap, emellan personer,
stadde i olika orter; samt inbringande
af Statsinkomster, genom detta Verks contanta
afkastning.
Dessa åsigfer af Inrättningens föremål, lago
afven till grund för min motion, som innefatta*
de det sätt, hvarigenom mig syntes ett förbättradt
skick, *å i ena som andra hänseendet,
icke allenast behöfvas, utan äfven kunna vinifas;
men Utskottet har ej delat, i afseende på
sättet, samma öfvertygelse, hvaremot det, inkommit
med dess tankar i ämnet, och föreslagit
de ändringar till ändamålets vinnande, som
Utskottet ansett vara de rättaste och behöfligaste.
Jag anhåller först, få yttra mig något öfver
de skäl Utskottet framlagt, såsom hinderlige
för antagandet af mitt project. Utskottet
tror, att det skulle gränsa till omöjlighet, att
på hvarje särskildt ort och ställe af detta vid»
sträckta Rike, kusna med behörig säkerhet
Ben 29 Juiri J. m.
555
hålla menigbeten tillhanda BrefChartor, af
mångfaldige och sins emellan olika valeurer,
utan att derigenom hämma, eller åtminstone
fördröja och försvåra, den så för allmänt, som
enskildt väl vigtiga Brefvexlingen.
4j 55 6, 7, 8 och 9:de punkterne af projectet
innefatta huru Chartorne borde hållas
Allmänheten tillhanda; nemligen i Städerne
genom Chartte Sigillatse Ombudsmännen och
på Landet af KronoFogdame och Private personer,
som åtaga sig en dylik befattning; hvartill
kommer, att innan dessa Chartor, påskrifne
passerat Postluckan, voro de nästan att anse,
som ett gångbart Sedelmynt; hvarigenom
de således äfven spriddes öfverallt.
Embetsverken, Handlande, Fabrikanter,
»arnt större Possessionater och Brukspatroner,
årodeegenteligen Corresponderande. Embetsverken,
kunna i likhet med hvad som sker med.Charta
Sigillata, få förlag af BrefChartor, emot qvitto
och framdeles redovisning. Jag vill förutse,
att det vöre mycket ordentligare, och mera
öfverensstämmande med sakens natur, om
vederbörande Chefer för Embetsverken blefvo
åiagde, att upptaga förskotter af, och redogöra
för, sådane Chartor, än att FribrefsRöcker
finnas, som oftast för Vaktmästare i Verken
tillgängelige , så behändigt kunna missbrukas.
Handlande och Fabrikanter bo merendels
i Städerne; åtminstone i granskap med sådane
Authoriteter, som jag föreslagit, skulle halva
556
3*tt 29 Julii /,; m. ^
sig uppdragit föryttrandet af BrefChartor. Det
vöre således ej, med mera besvär förenadt, att
tillita dem i detta fall, än alla andra, då de
behöfde deras Embetsåtgärd. Man kan ock,
med mycket skäl, förutsätta, att omförlaget
*f BrefChartor, för t. ex. ettfjerndela år skulle
genera dem, deras förlager i öfrigt ej äro stora
och i följd deraf deras rörelse ej lär tarfva
någon vidlyftig correspondence.
Detta gäller äfven för Possessionater och
Brukspatroner. Räntan för förlaget (om de
räkna på den), hafva de igen i det, att Postförvaltarearfvoden,
för Posträknings förande
undvikas; dessutom kan man något så när bestämma
^sitt behof af BrefChartor för en viss
tid, ty man vet och känner gemenligen, på
hvad orter egenteligen, och till hvad myckenhet,
man här och der har sin Correspondence.
De öfrige Corresponderande, eller de som
icke vilja, eller kunna hafva förlag af Chsrtor,
finna, om de ej för tillfället kunna skaffa
sådane, genom, hvad i i6:de punkten af projectet
är föreslagit , den rättigheten förvänd,
att inlemna Brefven utan Charta, då de
vid framkomstem, af uttagaren, måste med
Charta lösas. Äfvenså innehåller i7:de punkten,
huru Bref kunna afgå, om inlämnsrsnen*
dast till en del vill betala Chartaebeloppet, då
resten af emottagaren med Charta liqvideras.
Dessa sednare fall, har så mycke likhet med
den utrikes brukliga frankeringen, hvilken ali
-
Den 29 Julii j. m,' 5/>j
mant erkännes, såsom beqvämlig för Handelsoch
CommissiomCorrespondencen, att jag äfven
pä denna grund, icke kan instämma i Utskottets
befarade olägenheter, utan tvertom anser
saken ledande till ganska förmånliga resultater.
Den svårigheten, att jemka Chartornes
värde efter Brefvet* tyngd, hvilken efter Utskottets
mening, skulle lemna ett tillfälle för
fltrfaldige Correspondenterne drabbande chicaner,
prejerier och förluster, vill jsg finna undanröjd,
genom det föreslagne stadgsndet, jsg
nyligen anfört ur Projectets i6:de och I7:de
punkter, nämligen, att Postförvaltare, ehvad
för liten eller ingen Charta medföljde, skulle
emottaga och afsända de bref som inlemnades,
ai snart inlemnaren, på äfven stadgadt sätt,
förut antecknadt, att de skola lösas eller äro
’ ocharterade. Vid framkomsten visa) uttagaren
Chartan sorn medföljt, då han, efter deni
projectets 24:de punct omnämnde tariff, skulle
lö»a differencen, med be! rigt påskrifven Charta.
Vexlingen, som nu ofta äger rum vid
Brefvens inlemnande i Postluckan, föranleder
efter min öfvertygelse, till flere obehagligheter,
än ofvannämnde methode, möjeligen kunde
göra.
Utskottet vill vidare finna, att det föreslagne
projectets antagande, skulle försätta samtlige
Bretafsändarne, särdeles af allmogen och
den mindre odlade delen af Medborgare, i ett
obehagligt beroende af vederbörande Post
-
558
i
D»n 29 Julii f m.
Förvaltare, de der ej sällan måste, såsom ensamt
ägande kännedom om stämplade Pappersbeloppet,
å afgående bref, anlitas att de samma
med behörigt omslag förse.
Detta skulle jag medgifva, om mitt Project,
i någon enda punkt gsf anledning till,
att Postförvaltare ensamt, blefvo ägare af kännedomen
om stämplade pappers beloppet för
afgående Bref, Och alla andra således profana
i detta fall; men då jag deremot i Projectets
4tde punct omtalar, att detta stämplade Papper
borde påbjudas, och vidare i 24:de Puncten
nämnes, att Postförvaltare borde, till Allmänhetens
tjenst, hålla till salu Tariffer öfver
BrefChartevaleuren för olike orter och lodtal,
kan jag icke dela Utskottets tanka. Om,
till exempel, en annan prägel å löspenningar,
och annat format samt tryck på Sedelmyntet
blefve påbudit, skulle det, på samma grund,
kunna försätta Allmogen och den mindre odlade
delen af Medborgare, i ett lika obehagligt
beroende af Postförvaltare, men om saken,
i öfrigt vöre gagnelig för det allmänna ,
tror jag detta, ändå icke borde få komma i
beräkning. Den föreskrift, som Projectets 24:de
punkt innehåller, afser egenteligen en mera
spridd kännedom, om fastställde Postporto Orterna
emellan, än som nu existerar. Allmogen
rättar sig nu i detta fall efter Almanackorne,
sorn blott utvisa, hvad afgiften är från det
ställe, för hvars Horizont de äro tryckte, och
således äro missvisand#, om jag så får säga,
för alla andra ställen, de i sådaut afseende
tyen 29 Juli* f. ni.
begagnas, hvarigenom den mindre odlade, nu
verkligen kan anses, oftareberoende af PosiFörvaltaresmer
ellermindre redlighet. Som ytterlägare
skäl emot berörde Utskottets anmärkning kan
tilläggas: att„enligt hvad förut är nämnt, står
det hvar och en fritt utan Charta inlemna Brefven,
hvilket kommer den tillgodo, som ej med
•äkerhet vet, huru stor sådan egenteligen borde
erläggis.
Utskottet anförer vidare, att enskilte och
särdeles de på Landet bosatte personer, hvilka
nödsakades i och för sin Brefvexling hålla särskildte
ombud i Städerne, skulle tillskyndas
en betydlig tidsutdrägt och kostnad, igenom
den förändring projactet åsyftar; men då 2:dra
och I9:de puncterna i detsamma, meddela
Postförvaltare fortfarandet af den rättighet,
de för närvarande äga, att vara de på landet
boendes Commissionairer, i afseende på Correspondencen,
försvinner allt utseende af någon
ökad tidsutdrägt och kostnad. Emedlertid tror
jag mig ej böra längre uppehålla med försvar
för BrefCharteförslaget, Det är ännu
nytt, och kan således som jag äfven vid motionsti
1 Ifället hade äran yttra, fordra och ernå,
en vida större fullkomlighet, än den jag önskat
kunna gifva det, men efter all min öfvertygelse,
bör saken ej anses aldeles overkställbar,
och som sådaD komma helt och hållit
i glömska.
Utskottet har icke eller funnit som Controll
antagligt, hvad jag föreslagit rörande
Den 291'Julii f. m.
PostFörvaltiras förpligtande, »tt genom uthängande
på ett dertill anvist ställe *f collationerade
afskrifter, å de hvarje Postdag, från
Po*tContoiren afgående Bref åtföljande Chartor,
för att dermed bereda Controll, utan trott,
en sådan skyldighet, i den betydliga mohn
öka bemålte Tjenstemäns göromål, att Utskottet
ej ansedt sådant kunna dem åläggas inj
Dan den deraf förväntade nytta var me«d säkerhet
bestämd. Jag kan emedlertid, på förband
bestämdt inae nyttan af ett sådant PostFörvaltares
åliggande. Ty, då dea#a doublett'
Chartor voro tillgängelige för allmänheten,
kunde hvar och en, icke allenast efterse om
de Bref haa inlemnat derå blifvit upptagne,
och om lodtalen derå voro rigtigt uppförde,
utan PostFörvaltare hade då en Controlleur, i
hvar och en, sorn till äfventyrs copierade dessa
Chartor, och till GeneralPostContoiret insände
copiorne, behörigen vidimerade. De
Chartor, som således blefvo uthängde, borde
förses, med ställets äldste Magistratsperson*
namnteckning, utan densammes vidare ansvarighet
dervid, är» itt han med omgående Po9t
öfversände dem, under Stadens insegel, till
General PostContoirst.
Jag begagnar detta tillfälle, att ytterligare
fästa uppmärksamheten pä detta mitt Förslag,
emedan jag tror, att om det blifver rigtigt
pröfvadt skall det på goda skäl kunna antaga»,
både såsom ankelt och svarande mot
ändamålet.
Min
Den 29 fulii f, m,
Min motion innehöll äfven lämpeligheten
af, att Riksens Ständer fastställde ett premium,
till den, som inkom med ett Förslag till controll
vid Postverket, och hvilket af dem approberades.
Utskottet htr icke yttrat sig
deröfver, men jag anser detta icke böra underlåtas,
helst detta premium icke komme i
fråga att utlämnas förr, än Förslagets duglighet
af Ständerna medgafs, och dess föreskrifter
blefvo till efterföljd antagne.
Jag vill minnas, att allmänna medel icke
längesedan blifvit använde till bestridande af
en utrikes resa för ÖfverPostDirecteuren , i afsigt,
att genom dess inhämtade underrättelser,
få Diligenceinrättning äfven i Sverige, men,
det lär stå i vida fältet, om denna utgift, gif—
ver det åsyftade resultatet. Då statsmedel användas
på vinst och förlust, som ofta måste
ske, bör man icke tveka, att disponera af dem,
äfven till det, som föutsätter en obestridlig
visad nytta deraf, innan de utgifva».
Sluteligen, anser Utskottet sig, så mycket
mindre kunna lämna någon åtgärd åt den väck
ta framställningen, om vidtagandet af nödige
mått och steg, till förekommande af de på
Pogtgårdarne inlämnade Brefs förlust, som det
ta ämne ligger utom gränsen för Utskottets
i Grundlagen bestämda verksamhet. Föregående
olägenhet för de corresponderande anförde
jag i min motion, endast i afsigt att visa
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. VI. Band. 3&
56a
Den *g JuliiJ. m,
det BrefChartors antagande, äfven för detta
fall, vore ett correctiv. Det är åtminstone
ganska troligt, att då de på Postgårdarne visste,
att under Couvertet till PostContoiret, jemte
Brefvet, ej låg annat, än en BrefCharta, som
i anseende till påskriften, de icke kunde begagna,
voro de ej i den frestelse att bryta
Couvertet och förstöra Brefvet, som om Post-,
penningar ifiedföljde.
Det torde härefter tillåtas mig, göra några
erindringar vid Utskottets eget inkomne
Betänkande öfver Postverket.
Jag kan ingalunda gilla Utskottets, Förslag,
att den så kallade moderation å Bref
hädanefter må upphöra. Det skulle visserligen
blifva en vinst för Staten, men icke i
den proportion, som det för den mfkilte skulle
blifva betungandej ett afseende, vid hvilket Utskottet
sjelf fä stat *ig, i dess afgifne definition
på Postverkets ändamål. Att försnillning i
stor scala kan ske, med dess bibehållande under
närvarande controllsätt, medgifves fullkomligt,
men deremot försvinner hela möjligheten
deraf, om sådane doublettCharior, som
jag föreslagit, uthängas efter Postens afgång.
Om, för att visa allmänheten, att alla af
dem inlemnade Bref, äro rigtigt afgångne, och
dessa Bref således, å doubletteChartorne stå
hvar för sig specificerade, är det ej råöligt för
PostFörvaluien att vid afsandandet hafva hop5
Den 29 Julli f, m.
buntat en del af dera under ett Couverte, och
efter moderation upptagit ett sådant Paquet,
å den Posten medföljande Charta, efter hvilken
liqvid sedan skall ske, ty, när båda dessa
Chartor jemföras en gång, upptäckes genast
försnillningen.
Den föreslagne Portofriheten för Allmogen
i Rättegångsmål, kan jag icke aller medgifva
rättsgrunden utaf.
Då detta 1704 och 1719 medgafs, var icke
Allmogens rättegångar så många, och .Staten
gjorde således ej någon särdeles uppoffring
i detta fall
Nu mera är förhållandet annorlunda. Allmogen
processar mera, och jag vill i ett sådant
medgifvande, sorn Utskottet föreslagit,
med visshet, förutse ett hänförande tili en ännu
störse mängd af ofta onödige och dermed
äfven i economiakt afseende, för dem förstå,
rande rättegångar.
Till ernående af en säkrare controll vid
Postverket, utan att något band eller hinder
lägges i vägen för Postens skyndsamma gång,
eller PostFörvaltare storas under expeditionstimmarne,
föreslår Utskottet, att Herrar Landshöfdingar
uppdragas, att när de så för godt
finna, antingen sjelfve, och i sådant fall försedde
med behörig Protocollsförande, eller ock,
genom Ombud, biträdt vid förrättningen af en
£
Den 2® Julii f. m'.
edsvuran Protocolliat, utan förut skede] tillsa-*
geise, infinna sig än å ett än åter å ett annat
PostContoir inom Länet, och der, vid postens
ankomst öfvervara öppnandet, af alla lill stället
adresserade påsar och Brefpaqu etter, samt
låta inför sig jämföra Brefvens antal och vigt
med de bifogade Chartorne, och i händelse något
befunnet origtigt, sådant då af dem akulle
till ÖfverPostDirecteuren inberättas.
Oberäknadt att detta icke egenteligen blir
någon controll, synea antagandet dessutom i
flere fall vara olämpligt.
Först förekommer det mig mindre conseqvent,
att Utskottet föreslår ett för Herrar
Landshöfdingar eå ökadt och med mycken besvärlighet
förenadt Embetsgöromål, då Utskottet
i sitt yttrande öfver mitt Förslag, om
doubletter af PostCarfor säger, att detta sednare
i den betydliga mohn skulle öka PostFörvaltarne8
göromål , att Utskottet ej ansett så-»
dan kunna dem åläggas. Elter allvarlig granskning,
får väl något hvar medgifva, att man
med mera billighet kunde ålägga Postförvaltare,
att sedan posten är afgången, efter Specialen
copiera en förteckning, pä de bref som
blifvit aisände med den, än fordra, att Landshöfdingarne,
som förut hafva en ganska vidsträckt
verkningskrets sig anförtrodd, företaga
resor, från den ena till andra Staden inom
Länen, för att inför sig låta väga och öfverräkna
Bref på PostContoiren: Dernäst före
-
Den 2g Julii f. m.
56.o
kommer, att sådane resor för Herrar Landshöfdingar
med hvar sin Protocollförand», skut»
le medföra betydlig kostnad, antingen den
då drabbade Staten eller Landshöfdingarne, f
förra fallet, hade varit lämpligare och mera
uträkning vid, att tillstyrka arfvoden till skrifvare
som eopierade omnämde doublettcChartor
till uthängande, när Ueskottet funnit, ett
sådant ökadt göromål för Postmästarne gjelfve,
vara för mycket hegardt; och i det sednare fallet
, är det efter min öfvertygelse stridande
emot all rättsprincip, om en sådan utgift varit
beräknad skola utgå af Landshötdingarnes
egna medel.
I sammanhang härmed, kan jag icke underlåta
att vidröra den farhåga jag hyser, att,
om det blef Staten som skulle vidkännas omnämnde
kostnad, $å skulle möjligtvis, under
rubrique att hafva sig af LmdghöfdingeEmbetet
uppdragit öfvervsron af Postens öppnande,
än på ett än på ett annat ställe, flere
Friresor, för enskildt» personer, i egne angelägenheter,
kunna äga rum, utan gagn och
nytta för det allmänna. Under loppet sedan
sednast® Riksmöte, har allmänheten kommit i
erfarenhet af betydeliga missbruk vid åtskillig*
LandsSecreteraietjensters utöfning, som icke
allenast ger mig full rättighet, utan äfven ålägger
mig i egenskap af Representant, att
vidröra och således söka förekomma en sådan
möjlighet sé väl sorn allt annat hvilket jag
finner ledande till oordning i enskildt och allmänt
hänseende.
566
Den 39 Julii f m'. }
Utskottets ifrågavarande Förslag, står icke
eller i full harmonie med dess yttrande om
Postinrättningens ändamål, nemligen bland annat,
”en mot främmande inblandning tryggad
gemenskap emellan personer stadde å olika
orter.” Jag kan ej trånga den öfvertygelse,
att ett sådant uppdrag, som Utskottet tillstyrkt
för Herrar Landshöfdingar eller deras Ombud,
i hög grad skall motverka, hvad Utskottet
med så mycket skäl hänfört till hufvudingrediens
för Postinrättningens fullkomlighet. Då
jag med en sådan befattning å Landshöfdingarnes
aida som den föreslagna, vill förutse
ett steg tagas till en framdeles menlig Policemagt
öfver Postväsendet, kan jag ej annat än
äfven ur denna synpunkt afstyrka bifall
dertill.
Utskottets afsigt att bereda controll utan
att något band eller hinder lägges för Postens
skyndesamma gång, eller Postförvaltare störas
under Expeditionstimarne, tror jag icke
eller än vunnen igenom det Utskottet föreslagit,
ty om jämnförandet af Brefvens antal och vigt
skall ske ordentligt, fordrar det en tid som i
annat fall skulle kunna begagnas till Postens
skyndsammare afgång} och då Landshöfdingen,
med sin närvaro surprinerar PostFörvaltaren, i
afsigt att controllera dennes Embetsbroder, kan
man, med förutsättande af någon ésprit de
corps äfven inom Postverket, räkna på en viss
tankspriddhet hos vederbörande, hvarvid möjligen
Bref adresserade till Öster kunde komma
att afgå till Wester.
Den 29 Julii f m.
%7
Jag har förut haft äran yttra, att detta af
Utskottet föreslagna uppdrag åt Landshöfdingarne
icke egentligen blir någon Controll ,
äfven om moderation å Bref försvinner, och
utbeder mig nu få närmare förklara det , genom
följande:
Poätförvaltaren i A. och Postförvaltaren i
B. antages vara i complott med hvarandra ,
äfvensom att Postporto dessa orter emellan vore
8 sk. B:co Lodet.
Postförvaltaren i A. emottager till exempel
60 Bref, skrifne på ett Bref Postpapper
•lier J ark Skrifpapper. Dessa 60 Bref betalas
med 8 sk. Banco stycket , för att afgå till
B., hvarigenom inflyter 10 R:dr Banco.
Postförvaltaren slår sedan ihop 50 stycken
af dem under ett Couvert och skrifver med
förvänd stil ett fingeradt namn till utanskrift,
samt begagnar vid förseglingen , ett af Postförvaltaren
i B. kändt Sigill. Derefter skrifves
Chartan som skall åtfölja på det sätt , att
de 10 Brefven af de 6a specificeras ordenteligen
derå å 1 lod hvardera, men de öfrige 50
upptagas derå endast, sorn ett paquette om 20
Lod , hvilket dessa Bref tillsammans efter 5
qvartblad papper på Lodet väga.
Om Landshöfdingen nu infunnit sig i B.
för att öfvervara Postens^öppuande , kan han
568
Den 29 Julii f. nu
icke annat än vidimera den medföljande Chartan
från A. emedan Brefvens antal och vigt
öfverensstämma med hvad den innehåller; och
då Landshöfdingen aflägsnat sig, bryter Postförvaltaren
i B. det stora Paquettet, å hvilket
han igenkännrr Sigillet, samt utdtlar Brefven.
Emedlertid fick Staten på detta vis blott hälften
af hvad den borde hafva, emedan liqviden
efter den vidimerade Chartan bief som följer:
R:dr B.‘co,
jo st. Bref å 1 Lod - 1: 32.
1 Paquette å 20 Lod - 3: 16.
Summa 5 R.dr B:co,
Om det nu i stället ålegat Postförvaltare
i A. att efter Postens afgång uthänga doublette
Chartor öfver de med densamma afsäode
Brefven, så hade troligen försnillningen icke
undgådt upptäckt, då deremot, med olika fingerade
namn på utanskriften och om någre varierade
Sigiller vid förseglingen nyttjas, underslef
i likhet med det åfvan anförde kan fortgå utan
att upptäckas.
Sluteligen ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå att någon föreskrift till förekommande
at missbruk med FriBrefsBöcker
är nödig och borde stadgas.
Om vederbörande med FriBrefsBöcker
försedde Embeten bletvo åiagde, att i dessa
Böcker under sarskildte Columner, intaga Bref
-
Ben 22 julli f. m.
S69
vens DiarieNummer, eller, om det är Paquet,
innehållande Modeller eller dylikt, införa hänvisning
tili den och den Embetsmans befallning
om expedierandet deraf, tror jag att sådant
vore gagneligt. Då en controll af denna
art, icke lär kunna finnas öfverflödig och
overkställbar, torde åt detta Förslag äfven
lämnas något afseende.
Jag har icke tvekat att vara vidlyftig i
detta ämne, emedan min fulla öfvertygelse är,
att Staten både bör och kan erhålla, utan dea
enskiltes ytterligare betungande i afseende på
Postportoförhöjning, betydeliga ecooomiaka förbittringar
i hvad som rörer Postintraderne,
hvarföre jag ock får anhålla om återrem»ss af
så väl Utskottets eget inkomne Betänkande öfver
Postverket, Born dess utlåtande öfver mia
Motion, och att desse mine anmärkningar dervid,
må få åtfölja remissen.
N:0 2<
Grefve Spens, Carl Gu/l af:
Under vördsam anhållan om återremiss ,
anhåller jag att få framställa för Ridderskapet
och Adela några anmärkningar mot det nu
förevarande Betänkandet, hvarvid jag med tillfredsställelse
påminner mig, att, när vid sista
Riksdag irågan förevar om den förhöjning i
PostTaxan , som nu berättas icke hafva medfördt
sä stor förhöjning i inkomstan som vän
-
Den 2 g Julii f. ml
tadt varit, var jag ibland de få, som motsatte
mig Utskottets Betänkande. Jag har alltid
trott och tror ännu, att Statens uppträdande
såsom vinstsökande speculant vid en anstallt,
som egenteligen påstås vara inrättad för allmänt
gagn och trefnad, och hvarvid till yttermera
säkerhet mot missbruk, Staten på ett
eller annat vis gjort sig till monopolist, alltid
skall blifva ändamålslöst. Erfarenheten har
visat nu , att en fjerdedels påhöjning i Postportot
icke särdeles ökar dess summa , antingen
redan denna tillökning afskräcker ett större
antal skrifvande, oller det ligger i PostVerkets
nuvarande natur, ett frö till missbruk
och en svårighet af Controll, som, innan det
utrotas, gör påhöjningen endast känbar för den
betalande. Då jag i dag går att betrakta PostJ
inrättningen äfven i det sednare afseendet,
hoppas eller oaskar jag åtminstone , att
blifva bedömd icke såsom den der åsyftade
insinuationer emot personer i och för några af
mig kända missbruk; det är möjligheten af
sådana sorn här afses , och som bör göras så
liten, som ske kan; och Utskottets Betänkande
har med skäl påmint om, att en rättskaffens
Embetsman icke misstycker controller. Jag
får på förhand förklara, att min afsigt misstydes,
om någon tror mig i det efterföljande
klandra Postverkets högre eller lägre Embetsmän,
af hvilka jag knappt känner någon enda,
jag klandrar Författningarna, i fall de icke
äro ändamålsenliga, eller tillåta underslef,
som kunna undvikas.
Den 29 Julii f. m.
571
Utskottet har föreslagit, att moderationen
af Portobeloppst för större bref hädanefter må
försvinna med serskildt undantag för Städernes
Magistrater, i fall frågan om deras fribref
skulle annorlunda afgöras, än den nu har blifvit
i förstärkta Stat6Utskottet definitivt afgjord.
Efter min tanka ligger orsaken till denna ur*
gamla tillåtelse af modereradt porto icke endast
deri , att ett mindre antal Embetsmin i
fordna tider hade Fribrefsböcker , utan fastmer
deri, att sjelfva Postinrättningens kostnader
för större bref icke tillväxa i den proportion,
som uttryckes genom Lodtalet. Tyngdea
och utrymmet i Postväskan är visserligen af
betydenhet , och det är således oundvikligen
nödigt, att hafva fastställdt, såsom det och
alltid har varit, ett maximum af Lodtal för
bref, men derjemte måste man medge, att Nio
bref om ett lod förorsaka Postverkets Embetsman
mera ökadt besvär, och således i sin
mohn belasta Verket med flera kostnader, än
ett bref af nio lods vigt, och deri torde ligga
en rättsgrund för beviljandet af den omtalade
moderationen, som hvarken kan eller bör öfverses
. då man betraktar inrättningen mindre
som ett beskattningssätt, än som en anstallt
till lättande af liflig affairsrörelse i landet, och
till möjlighet för enskildta , att utan allt för
stora kostnader förvara fatalier, m. m. dylikt.
Jag finner väl att Utskottet i det sistnämnda
Bfseendet har tillstyrkt återupplifvandet af åtskilliga
redan gällande, ehuru hos mångå ur
minne komna, Författningar, hvilket Förslag,
jag ock till alla delar gillar. Men vilkoret alc
572
Den 29 Julii f, m.
ett särskildt bevisande å den euskildtes sida,
att han är berättigad åtnjuta lindring i kostnaden
vid det för honom oumbärliga afsändandet
af större bref, inskränker i allt fall den.
na lindringsförmon allt för mycket, synnerligen
om till en del blott vissa SamhällsClasser få
begagna denna, och detta sednare är ett i
Theorien origtigt vilkor, i händelse, såsom
nyss anmärktes, det finns en verklig rättsgrund
i stöd hvaraf alla med skäl kunna för större
bref fordra den omtalta moderationen. Men
Utskottet har antydt en fruktan, att denna
Moderations-anstalt kan till underslef vid
Postuppbörden begagnas, och denna åsigt
är ännu tydligare uttryckt i Förelaget omControlleurers
möjliga närvaro vid Postpaketers
öppnande. Äfven om det enda medlet att undvika
sådana underslef, vore moderationsstadgans
upphäfvande, tror jag den ofvannämnde
rättsgrunden icke böra förbises och tror sådant
ännu mer derföre, att efter min tanka ett vida
lämpligare och verksammare correctiv kan
uppgifvas mot det man befarar.
Om jag ej mycket bedragit mig, ligger
ordsaken , hvarföre man föreslagit att Landshöfdingarne
eller dess ombud må få öfvervara
Postupptagningen, i den möjligheten, att en
Postmästare vid afgångsorten kan vara öfverens
med den vid ankomstorten, att sända större
eller mindre del af de inlemnade brefven under
serskildt omslag till deöne sin medbroder
och sedermera sjelf åtnjuta moderations-skilh
Den 22 Julii f. m.
$7?
naden, hvilket förhållande »kulle kunna döljas
genom olikheten af den Charta, »om på ankomstorten
uppspikas, och den som återsändes
qvitferad, och lägges till grund för redogörelsen
från afgångsortens FostContor. Det är
klart att den förra af desta Chartor måste vara
i enlighet med det sanna förhållandet, men
om bägge äro lika kan äfven med den controll
Utskottat föreslagit icke mer än för hvar
gång serskilt uppdagas, och med den bIIIsyathet,
som förmodligen skulle bli en egenskap,
väsendtligen förenad med dessa Land»-  höfdingevisiter, i synnerhet i de Städer, der
icke Residens finnes, och när dessutom Landshöfdingen
eller dess ombud, behöfde åtföljas
af en serskildt Protosollist, medför i min tanka
den utsigten, att allt blir hädanefter såsom det
har varit. Det är visst möjligt, att anstaltens
tillvaro något kan afskräcka. Men den rätta,
och säkert verksamma Controlleringsmethoden,
är den, der Controlleurens närvaro icke gör det
minsta uppseende, och om möjligt är icke ens
afvetes af den controllerade. Det är derföre
jag af de flera Förslag Herr Treffenberg vid
denna Riksdag ialemnat till ett förändradt
Uppbördssätt vid postverket, förnämligast anser
ett vara af stor vigt, Btt nemligen ett exemplar
eller en afskrift af den afgående PostChartan
alltid borde å afgångsorten på lämpligt
ställe uppspikas. Sjelfva den skrifvande*
interesse, att få veta, huruvida hans bref verkligen
vore afgånget, skulle vara den bästa borgen,
att ingen sådan Charta kunde bestå till
»agon del af sammanslagne bref och aå framt
Den sg Julii f m.
man till öfverflöd stadgade, det dessa afgångschartor
genast efter Postens afgång borde aflemnas
till Stadens Magistrat, och upphängas
på Rådstugan , samt derstädes af en PostContoret
frånskild Authoritet förvaras och summeras,
hvilken summering skulle bli Controll på
Postuppbörden, ser jag icke hur underslefven
skola undvikas på ett på en gång troligare ofelbart,
och tillika mindre stötande vis. Just
den omständighet, att sådant hvarje Postdag
måste ske, och att anstalten icke ensamt vore
beräknad på controll å Postmästaren, utan äfven
på de skrifvandes snarare erhållande af
visshet om brefvens afgång, skulle borttaga
äfven allt utseende af chicane. För PostContor
på landet skulle på lika sätt samma Chartor
£ kunna sändas till närmaste KronoFogde,
eller uppsättas i närmaste Sockenstuga.
Vid dessa Contor retar dessutom det ringa antalet
bref sällan till underslef. I det Betänkande,
som följde på Herr Treffenbergs Memorial,
har Utskottet yttrat, att afskrifvandet
af alla afgående PostChartor, skulle medföra
ett så betydeligen ökadt arbete , att det derföre
ej borde stadgas; jag tror sådant icke,
utan anser anstalten kunna löna sig, äfven om
man derföre skulle få lof hålla en skrifvare
mer vid större Contor. Sådant lönar sig, så
vida nemligen anledning fins till den Controllanstallt
Utskottet tillstyrkt. Den af mig föreslagna
skulle just då bäst betala sig, om följden
icke kom att synas; all riktigt organiserad
Controll har denna natur, att förebygga missbruket,
dä deremot andra anstalter på sin höjd
Den 22 Julii f. m.
175
upptäcka det då och då, som småningom torde
hända blir sällan.
Efter min tanka hade Utskottet, då grunder
för Postinrättningens framtida fortvarande,
eller, om man så häldre vill såga, för Postbevillningen,
skulle Riksens Ständer föreläggas,
bordt i ett sammanhang omnämna flera
här förbigångna ämnen , under hufvudsakligt
afseende på medborgares billiga fordran , att
Postverket icke öfver höfvan må betunga deras
affairsrörelse, samt att Postskatten må träffa
alla lika. I den omständighet, att RegeringsFormens
60 §. räknar Postmedlen till Bevillningen,
ligger det tydligaste bevis, att 1809
års lagstiftare ansågo den inrättning , hvarpå
föreningen i affairsväg af aflägsna medborgare
berodde mera vigtig, än att grunderne derföre
6kulle få bero på någon annan än högsta Lagstiftande
magten. I enlighet med denna vigt
har PostTaxan af Riksens Standar alltid blifvit
beviljad, men angående den serskildta förmånen,
att få bref in specie recommenderade, har
till och med Almanackan hittills endast innehållit
att sådant emot serskilt betalning kunde
fås. Förhöjning i betalningen härföre har om
jag ej mins orätt , just under påstående Riksdagen
blifvit påbuden. Jag vill icke bestrida
riktigheten af detta påbud för tillfället, och så
länge samt intill dess Riksens Ständer vid PostTaxans
uppgörande bestämdare yttrat sig i
denna fråga , men då nu regleringen af Postintraden
är före, och på lika sätt, som Riksens
Ständer då de bestämma den Allmänna Bevill
-
5?6
Dan 2g JuliiJ. tit.
ningens belopp och fördelning, äfven bestämma
Taxeringssättet och hvad dermed mera kan
äga sammanhang, pä lika sätt måste i ofvannämnde
60$. Regerings Formen en tydlig grund
finnas för Riksens Ständer, att företaga till
ompröfvande alla de bi-inrättningar vid Post*
anstalten, sorn kunna göra dess egentliga ändamål
om intet. Jag yrkar derföre att ifall
detta Betänkande återremitteras, nästa utlåtande
må innehålla bland annat ett Förslag till
reglering, i sammanhang härmed, af förhållandet
hädanefter med recommenderade bref till
alla dess delar. De medel sorn dervid hittills
hafva influtit, äro lika mycket Postmedel, sorn
Postpenningarne, om ock de hittills till stor
del ansetts såsom Embetsmännens sportler;
medborgaren skattar till Staten lika bestämdt,
då han sjelf bidrar till Embetsmännens under,
håll, som då hana skärf först passerar StatsCassan.
Likaledes önskade jag att Bevillningsutskottet,
eller någon af dess härvarande Ledamöter,
ville underrätta Ståndet i hvad
skick frågan befinner sig om Tidningars Postporto.
Det är en för stor del af PostTaxan,
att icke böra omnämnas här, äfven i fall Utskottet
ärnar derom inlemna serskildt Betänkande.
Ett ryckte har varit gängse, att Förslaget
om stämpelafgift på Tidningar, i stället
för Postporto, skulle komma att underställas
Riksens Ständer, hvilket jag för min del anser
förtjena mycket afseende.
S isst
Den Julli J. ut.
&71
Sissi förekommer frågan oin , huru vida
Bagön Serskildt afgift bör finnas för emottagande!
af recommenderade bref, eller ej. Ea
dylik har alltid existerat, och sådant syöes billigt,
men olikhet förefinnes i detta afseende
emellan olika emottagare» Vilkor, Och detta
bar förefallit mig obilligt. En enskildt man,
som i ett Fribref emottager penningar, betalar ej
Fribrefsafsändarens Postpenningar, men alla de
allmänna Cassör, som hafva egna Fonder, lära
vara ålagda att ersätta Postverket dessa Postpenningars
belopp. Ridderskapets och Adeina
egna Caesor hafva i detta afseende fått vidkännas
åtskilliga utgifter Och hemställning derom är
af RiddarhusDireCtiOöen gjord till Ridderskapet
Och Adeln , i anledning hvaraf ett yttrande
från Riddarhusutskott^ nu med första inkommer,
i sammanhang med de6s utlåtande öfver
Directiönens öfriga Riksdagsberätttlse:, men då
frågan är af allmän natur, och grunderna för
hela PostUppbördsn nu äro före, utber jag mig,
att få fästa samtlige Riksén* Ständers och deras
Bevillningsutskotts uppmärksamhet på frågan,
och yrkar, att emellan Cassör och enskilta
i detta afseende ingen skillnad må äga rum,
utan de med FribrefsBok försedde Authoriteter,
söm afsända bref under recommendation,
antingen icke få begagoa den, när afsändandet
anses ske för ett icke allmänt ändamål, eller
ock, då afsändandet å Embetes vagnar ålägger
dem, ingen skillnad göras emellan olika emottagare.
Det vore kanske äfven lämpligt,
Bil. till Kidd. o. Ad, Pr. VI. Band. 37
57S
Def% 29 Julii f. m.
att någon underrättelse lemnades i afseende på
den Controlls beskaffenhet, sorn jag förmodar,
finnas, öfver de medels uppbörd, som, sedan
bref under form af Fribref blifvit i PostTaxan
införde , med titel af ersättning sedermera i
Cassornas Postbok intagas.
Med dessa .anmärkningar anhåller jag om
aterremiss af Betänkandet.
N:o 3.
Herr Hjärne, Carl Jacob:
Högloflige Utskotten hafva visserligen ef.
ter min åsigt på ganska goda grunder vederlagt
de skäl hvarpå flera enskildte Ledamöter af
Respective Stånden grundat deras påstående
om rättighet till en vidare prsescriptionstid,
för inlösen af f. d. GöthaCanalg och Götheborgs
Disconters utgifne Assignationer på Banken,
och tre procentsedlar, men då samma och
flere personers anförande äfven innehålla det
böra vara med Riksens Ständers värdighet öfverensstämmande
h al Idre eftergifva en rättighet,
som vore grundad på det fattigaste Folkets
förlust, än begagna den i sådane som närvarande
omständigheter, då dessa i frågavarande
förluster drabba hufvudsakeligen den fattigare
medborgareklassen, sorn trodt sig äga en
sparpenning i desse penningar, och sorn säkert
icke baft tillfälle läsa de i Tidningarne införde
annoncer, och ej haft tillfälle få underrät
-
Den 29 Julit f, m.
579
telse derom då de vanligen förtiga sadane besparingar
, och således ingen haft anledning
förmoda huru mycket sådan amionce kunnat
röra deni, sä vågar jag ödmjukeligen föreslå,
antingen, stt Ridderskapet och Adeln med afelag
på Utskottens Betänkande ville på desse
mina anförde skäl bevilja ett ars ytterligare
prolongation till desse Assignationers och 3
ProcentsSedlars inlösen, eller om så skulle anses
mera enligt med Formen, återremittera Betänkandet
med anmodan till Utskotten att
uppgöra och inkomma med ett alternativ till
en sådan prolongation, Då jag härmed vågar
förklara att jag ingen sådan Sedel 6jslf äger,
och således intet pereonelt intresse i denna af
mig gjorde framställning, hoppas jag Höglofl.
Ridderskapet och Adeln lärer lätt öfvertygas
att det är endast för den fattige jag ifrar, uti
hvilkas händer jag specielt känner sådane Sedlar
på min ort finnas , och på hvilkas förlust
jag förmodar Högloft. Ridderskapet och Adeln
med mig instämmer ingen Statens vinst eller
behållning bör uppgöras, häldst den efter min
förmodan icke lärer komma att uppgå till någon
betydlig summa.
Nto 4*
Herr Montgommery, Guftaf •
Utan att ingå uti någon egentlig pröfning
afde lika oväntade som långa pras,nisser Höglofl.
Utskottet begagnat förr än det ansett sig kua
-
Pen ?q Julii f, m.
r« besvara den af mig vordaamt väckta motion
Q:n nedsättning af Skjutslegan, och utan
8tt ytterligare »öka insnärja detta enkla ämne
i så mångå mer eller mindre främmande eller
gifva det en utsträckning, som kunde täll» med
Utskottets, anser jag mig endast böra, ännu en
gårig, hafva den äran att min föresats och
min öfvertygelse likmätigt blott med några
få ord (för att åtminstone ej belasta mitt samvete
med förebråelsen att hafva borttagit altför
mångå minuter af den ofta åberopade, men
sällan iagttagne dyrbara tiden, om N- B, med
dyrbara menas kostsamma, så bör jag upplysa
att hvarje plleniminut efter min noggranna beräkning
kostar imellan 8 å 9 R:dr Banco),jag
upprepar det att blott med några få ord fästa
llöglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå att då skjutslegans förhöjning af
Kongl. Majit i Nåder beslöts skedde sådant,
i följd af den då uppkomne Foderbrifen, tills
vidare. Detta tills vidare skall väl betyda detsamma
som tills ett eller flere ymnigare Fader
år inträffa. Som nu ett sådant ymnigt och
öfverhala Riket lika beprisadt Foderår är för
handen, antingen såsom löljd af en högre välsignelse,
eller såsom Riksdagsvisan yrkaren
följd af LåneSystemet, sorn åtminstone i ett
afseende kan anses lyckligt ehuru äfven i detta
fall nog probleimtijU; så skulle jag tro att
tanfeqvencen fordrade att ordalydelsen af nyss
åheropade Kongl. Kungörelse fick den betydelse,
hvarje medborgare har anledning, har skäl och
©isak att påräkna, i synnerhet, då såsom jag i
ruin motion deioin ådagajagdt, nemligen att aD
Den 29 julii f, rn.
58*
la MedborgareClasser, den skjutsande likasom
den resande, äfvensom Staten, Bonden samt
Embets- och Tjenstemannen derpå lika vinna
att skjutslegan blir nedsatt antingen till ta
•Iler 8 sk- milen, eller må hända rättvisast olika
i olika Landsorter, t. ex. 12 sk. söder ont
UpfalQy och 8 sk, Norrom samma Stad, Städetnes
högre skjutslega oberäknad
Utskottet
sjelft medgifver att ordet tills
vidare, lika som motiverne till den Kongl,
Kuogörelsen om skjutslegans förhöjning, föranleda
till den önskan Motionären framställt;
men Högloflige Utskottet har likväl »fstyrkt
Skjutslegans nedsättning, ej af förevarande
skäl, dem Utskottet icke kunnat uppgifva, utan
af sig yppande om såsom Utskottet yrkat
Po/l- och Forvagnar, entrépreneurtr m. m. framdeles
må kunna tillskapas. Huruvida dessa
skäl sammanhänga med det närvarande och
med det egentliga ämnet, sorn påkallar verklighetens
och icke förhoppnivgarnes åtgärd, öfverlemnar
jag vördsamligen till Ridderskapets
och Adelns upplystare bepröfning äfvensom
huruvida dessa mina på verklighet grundade
anmärkningar vid Uskottets på förhoppningar
uppstapplade, utlåtande, må föranleda
till detsammas återremitterande i hvad som
deraf vidrörer det af mig motionerade ämoe«
&S2
Dan sg Jul i i c. m.
Bilaga
till PleniProtocollet för elen 29 Julii*
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr von Huhenhaufen, Michaeli
I afseende på de val lill Fullmägtige i
Banken och RiksgäldsContoiret, hvilka enligt
i dag fattadt beslut nästkommande Lördag skola
förrättas, får jag vördsamt underställa Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning, huruvida
det icke skulle vara tjenligt att äfven
utvälja gine Suppleanter till hvardera af dessa
Verk; på så sätt, att sedan förenämnde val
lill Fullmägtige för sig gått, skulle antingen
samma afton om tiden det medgåfve eller en
annan dag valet till Suppleanter serskildt företagas.
Vid detta val lärer böra tagas i betragtande
nödvändigheten att afse Ordföranden,
hvarföre det torde vara lämpelig3st att bestämma
den ordning efter hvilken Suppleanterna
skola inträda. I detta afseende får jag
åran föreslå att af de 3:ne som erhållit flesta
rösterne Och således blifvit Suppleanter bestämmes
deras ordniog inom hvarandra efter
Matrikeln; och inträde vid in'räffad ledighet
bland Fullmägtige den af de trenne Suppleanterne,
hvilken i ordningen har samma rum ibiand
Suppieanterne sorn den afgående ibland
fullmägtige innehaft.
Den 29 Jttlii e. m»
583
Detta föreslagna valsätt är fullkomligt i
enlighet med Grundlagen och Riddarhusordningen.
Denne sednare hänvisar i detta afseende
uti dess 47 §. till 69 § Riksdagsordningen,
hvilken stadgar ”att de genom dödsfall eller
af andra tillfälligheter uppkomna ledigheter a£
Fullmägtige eller Revisorer må, nät fa fordrat
emellan Riksdagarne ersättas genom nya val af
de Stånd der ledigheterne inträffa, på det fätt
Stånden hvart för fg lamp elig afl finna.
Orden ”må, när fä fordrasn synee ganska
tydeligt utmärka att i Grundlagen år afsett,
att om Stånden tillika utvälja SuppleaDter,
nya val icke ofta fiola fordrat. RiddarhusLJtskottet
har likväl nogsamt insett, att sådana
val kunna komma i fråga och har fördenskull
uti Instructionen för RiddarhusDirection infört
att vid slike tillfällen dessa val af Directionen
skall förrättas.
i
t >,.»#<
1, \
■ju äw
