# ID: svediakorp-gov317
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,020
# sentences: 1,761
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 59 Julii /• m.
5501
äiitagit, att skjutsningsbesvätét icke är landttnannens
naturliga skyldighet; men Utskottet
bar ej t rot t det vara iämpeligt, att göra denna
hittills åsidosatte grund genast gällande, genom
upphäfvande af alla de forhållanden, sorn
samhälls-inrättninren härutinnan tillvägabragt,
Utan har höppats, att det med tiden kan tillVägabringas
genom éh Varsam Öfvergång*
friherre Anckarsvärd har vidare ansett
Omöjligt, att åstadkomma sådan entreprenade,
Sorn Utskottet föreslagit. Jag kan ej anse detta
anhorlunda, än såsom ett tvifvelsmål på Utfekpttets
uppgift, att sådane contracter verkellgen
ärö uppgjorde. Jag får då nämna, ätt det
i Westergöthland finnes fett ställe, der skjuts*
Uingen ät Utan betalning Omottagen på entreprenade,
och andre, der från och med 4 till och
med i6 Ridt derföre betalas per hemman; äfi
vensom det har lyckats på ett och annat ställe,
att få nedsättning af denna årliga afgift tilt
och med från 16 till 6 R:dr. Detta tyckes
bevisa, att det är möjligt att tillvägabringa sådana
contracter; och ehuru mycket jag med*
gifver, att landtmannen är tryckt af många
tinera, är detta onus på manga stallen så motbjudande,
att hart gerna ingår uti att betala en
mindre sUmtnä, för att Vara derifrån befriad,
1 anledning af hvad Friherre Cederström
yttrat örn Vägnarne, så medgifver jag visser*
ligen, att Uttrycket kunde vara bättre Valt,
Ridd. och Ad- Prti. VI Sand.
76
l*o* Den 0 9 JkiW f. tn.
roen jag torde få påminna Herr Friherren , afl
fråga i Utskottet var om en närmare föreskrift
i detta fall, så att sätena skulle vara stoppade
och försedde med fjädrar, men att Fullmägtiges
af EondeStåndet önskan verkade den nu.
anmärkte redactions.förändringen.
Hvad angar Herr von Heynes anmärk*
ning, att flere personer skulle få åka efter en
häst, bevisar den, huru skiljaktige åsigterne äro,
då Friherre Wrangel deremot yrkat, att mindre
än tvänne hästar ej i något fall måtte få
begagnas. I anledning af Herr von Heynes
yttrande, att i vissa Ivän ej mer än tre personer
få åka efter två hästar, så är detta ej lo-a
calt, utan i enlighet med skjutsförordningen.
I öfrigt tror jag, att Herr von Heynes
och Herr Treffenbergs anmärkningar, äfvensom
Friherre Anckarsvärds, så vida han åsyftar en
högre skjutslega, äro nya Motioner, och således
böra särskilt behandlas.
Friherre Anckarsvärd: Med den af mig
nämnde högre legan hade jag ej annan syftning,
än att uppställa en principe, då jag ej
tror, att man dessförutan kommer till en för»
bättrad skjutsinrättning, som lättar jordbrukarens
besvär..
Hvad Herr von Qvantens yttrande beträffar,
så beklagar jag upprigiigt den ort, hvarfrån
han hemtat sin erfarenhet, att nemligen
skjutsen der anses vara en så stor fördel, att
Den *9 Julli /. m»
a joj
tran fe} vill mista den. Om skjutsen är fri*
villig på den orten, så kan ej refuteras, hvad
H err von Qvanten anFört , men om der som
här är håll- och reserveskjuts, sä vet jag ej,
huru någon fördel kan uppkomma, ty den lern*
rias blott då den reqvireras eller pa bestämda
tider»
I öfrigt vill jag blott I korthet fästa mig
vid Friherre Cederströms yttrande, att en hö*
jgre skjutslega skulle i det afseendet verka menligt
.• att Allmogen blef mera fallen för att
skjutsa» Jag tror ej, att detta blef händelsen.
Hvad beträffar förhållandet med de nar»
mäste Poststationerne omkring Stockholm, si
är detta något, som uti alla länder existerat
vid alla större Städer under namn af post»
royale. Skjutsbehofvet ät der större, och be»
talningen måste således äfven vara störte.
Herr von Qvanten tyckes hafva sett heU
skjuts*inrä'ttningen under en nog ensidig åsigt*
då han synes taga mera i betraktande de resandes,
än de skjutsandes fördel. Jag vill blott
besvara hans anmärkning om barns sändande
till Universitetet, och anmärka, att deras barn,
sotn skjutsa, ej besöka Universiteten, åtminstone
till vida ringare antal än andra, och sale»
des tror jag beviset ej vara nog väl valdt, för
att bevisa något för de skjutsande, Jag insfet
ej vådan af en höjd lega för communicatio-*
nerne, men har ej nu yrkat den, sotn Motion*
Deraf skulle otvifveiaktfgt uppkomma sådan#
1 204
Den s g Julii f. m.
inrättningar, sorn till exempel i Italien Veturih-inrättningen,
hvarigenom resande färdas
från Stad till Stad för hälften lindrigare pris,
än med posthästar. Jag har sjelf rest med
Veturiner från Neapel, för min del skulle
jäg vilja föreslå afslag å Betänkandet, emedan
jag anser forvagns inrättningen ej vara möjlig.
Jag vet, ait i Skaraborgs Län skjuts entreprenade
med framgång blifvit använd, men jag
vet ock, att i Södermanland otaliga försök dero
till förgäfves blifvit gjorde. Örn afslag beslutes,
föreslår jag blött såsom en ny motion, att
en underdånig anhållan göres, att till nästa
Kiksdag ett nytt förslag må upprättas om skjutsens
sättande i annat skick. Jag trot, att det
vore nog vådligt, att göra ett försök med eti
forvagns-inrättning för Statens räkning. Den
kunde gifva samma utslag sorn Fångföringetl
de sednare åren.
Herr Treffenberg■ Det är just den för*
klaringen öfver 1810 års Förordning Herr
Ehrenborg omtalat* sorn är tvåtydig, och som
gifvit anledning till flere förklaringar; ty der
står om jag ej missminner mig att ”dä ridhäst
"'begagnas erlägges 6 sk. milen i gångpenningar
,5åt den skjutsande, såsom ersättning i och föi*
J’besväret med hästeni ufliemtande.’*
Nu är detta i somlige Län så tydt, ätt
gångpenningar icke kunna komma i fråga utom
i de fall, då man färdas ridande ; hvilken tolkning
af Författningen skulle på samma skäl
kunna ledas ända derhän, att man ville alfor
-
Den a 9 Julii f. m
2*05
dra skjuspenningar för s:ne hästar, i den hän.
delse den resande icke satte sig upp sjelf, utan
ledde hästen, sedan han endast lagt kappsäcken
öfver sadeln, I andra I,än åter har man, och
sorn jag tror med mycket skål, fästat mera afseende
på den perioden af meningen i Författningen,
som upplyser, hvarföre denna ersättning
erlägges, nemligen för besväret att afhemta
hästen, oell pä dessa orter fordrar den skjutsande
ej mer ari gångpenningar, för det han
ej kan få åka med till ombytet, ,
Besväret blir i alla afseende lika, antingen
man går en mil för att hämta en häst,
sorn varit riden, eller en, som varit körd, och
efter min öfvertygelse är således allt skäl, att
också bestämma ersättningen lika derför. Det
vöre rätt väl om författningar utfärdades sådane,
att de måste tolkas lika i alla Län, och
derigenom äfven gräl och oordningar på Gästgifvaregårdar,
de resande och skjutsande emellan,
kunde förebygga3»
Herr von Qvanten.'. Friherre Anckarsvärd
är borta och således kan jag ej yttra mig,
som jag hade tänkt, likväl önskar jag till protocollet
få anföra, att jag tackar Friherren för
det deltagande lian visat den provins, der jag
bor. Men samma deltagande förtjenst verkeligen
alla Sveriges provinser ty det ät ingen
provins, sorn ej begagnar skjutsförtjonst, it Som»
liga frakta heldre fa för, ty de skjutsa då långsamt
och efter sin beqvämlighet. Sådant^kun
-
t)tn *9 Julii f. m>
»a vi väl ej förhindra, och foror sakna al*
flrig hästar»
Friherre Anckarsvärd ha», dessutom ©»■*.
sidigt framställt hvad jag yttrade e,m resor till
'Universiteten; jag talade äfven qm andra re*,
sor, då framställningen får eif helt annat u,!**
seende.
Sverige kan, i; denna fråga, aldrig jemföra»,
med andra länder, der, på <;o mils väg^ raan
ofta passerar flera hufvudstäder», °£h der man
på livar loide rnil finnér, hvad vi här ej;
finna pä hvar 5.0-tde, sorn bevisar nödvändighet-ea
af att snarare lätt te ä,a försvåra <JO.in-«.
mu nicationen..
Herr- Grefven och JLandt Mar skalken, frågade,
©m Tlidderskapet och Adeln ansåg Allmänna,
^Besvärs- och, OeconomieUtskottets i frågavaran.*
de betänkande böra, i anledning af de dervid;
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremi.tC1
ieras.
x ♦
Ropades starka 3a, jemte några Nej.,
I anledning hvaraf Herr Grefven och L,at:.di~
Marskalken förklarade, att sorn, efter hvad harft.
tyckt sig finna, Ja öfverrösta! Nej, ProposiU
tionen blifvit af Ridderskapet och Adeln, hi*
fallen*
Höglofl. Ridderskapet oeh Adela Itskilj*
d*s klockan tre eftermiddagen.
%n fidem Protocolll
O. J. Lagerheim*
Tisdagen den 29 julli*
Plenum klockaa half till Sex eftermiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Riksens Ständers underdånige skrifvelser
till Kongl Maj.-t:
N:o 112. I anledning af Kongl.
Nådiga Proposition om reglering af Remisslaget
för Kongl. Räntmastarne och LandtRäntmästarne.
18 o8 Pen 29 Julli e. m.
JW:0 113, I anledning af Kongl. Mattts
Nådiga Bref, rörande verkställd undersökning
om Kronans förpantade Hemman och Rågen*
heter*
Ko 114. I anledning af väpkt fråga om
upplysningar infordrande, hvilka qcIj huru många
byggnader Kronan äger ui, m,
N-o 115. Angående Grosshandlaren Harn**
braeus beyiljad ersättning för trycknings*kosfnad
och använd möda vid ett af honom föf*
fattadt RevillningsRörslag.
N:o i|6. I anledning af K°ngl. Majits
Nådiga Bref, med öfverlemnande af Kongl-Kör*
ordningen den 1 Junii 1819,
N;o 117* Angående närmare bestämmande,
i hvad fall ProvincialMedici besigtnings;?
ärq nödvändige, vid uppkommande tvifvelsmål
huruvida, död person vädel, i gen omkomwit eller icke,
N:o 118. Körande förändring af straffet
för Hållkarl, sorn fordrar drickspenningar.
N:q tig. Körande tillägg uti Författnin-.
garne om XJtmätningsAuctioner å fäst egendom,
N=o 1?q.] Rörande Oeconomisk^ besigt,
ningar å KyrkoherdeBoställen,
N:o 131. Angående lindring uti Kronqfcrefbarings
skyldigheten.
Den ?y Juia ?• m.
1209
N:o la?. I anledning af vackt fråga om
tillåtelse för de uti sa kallade Finnskogame
på Sveriges och Korriges gränsor bosatte Fin*
nar, att få upprätta särskilte Kyrkor och Församlingar.
N:o 123, Om ändring i Kongl. Kungörelsen
den 4 Maji 1778, angående Wadstena
Krigsmanshus afgifternes erläggande.
Nio 124- I anledning af föreslagne medel
til} befordrande af Gyinnastiske öfningar.
Eöretogs till pröfning StatslJtskottets den
9 dennes under N:o 289 afgifne, samt den 15
derpå följde förmiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets deri 3 sistledne April rneddeldte ^Betänkande
öfver vackt Motion örn ökadt anslag
å Stat för Kongl. Bib iotheket,
Herr Rosenblad, Bernhard.- Det nu uppläste
Betänkandet skulle visserligen kunna föranleda
till flera anmärkningar? men jag vill icke
dermed uppehålla , utan får blott åberopa,
att Välloll. BorgareStåndet, med afslag å Betänkandet,
bifallit en årlig summa af 2000 Hulr
för del Kongl- Bibliotheket; och Ridderskap,ets
pc.h Atle tis kända nit för vetenSkäperne gep
mig hopp , att Ridderskapet och Adeln ska}}
täckas instämma i EorgareStåndets beslut,
a2io
Den »9 Julii e. rm.
I sådant afseende anhåller jag, att Pro-*
tocollsUtdraget i detta ämne må varda uppläst*
Härefter upplästes BorgareStåndets Protos
collsUtdrag af den 2? dennes, innehållande,
att nämnde Stånd beslutat, det utom de redan
å Stat anviste iooo Riksdaler, ytterligare 2000,
Riksdaler må anslås, hvarigenom hela årliga
anslags-summan för Kongl. Bibliotheket konjr
me att blifva 3000 Riksdaler Banco.
Herr Hammarsköld, Lorenzo : StatsUtskottet
har ganska rigtigt fortsatt den conseqvens, med
hvilken Utskottet förut behandlat detta ärende,
och Utskottet har gjort det till den grad,
att Utskottet icke ens tagit tillräcklig notion
af de anmärkningar, sorn vid första Betänkan»,
det framställdes, utan så flyktigt öfverfarit dessa
anmärkningar, att Utskottet trott dem variera
1 framställningen, h vilket vöre vigfigast,
antingen att få anslag till böckers inköp, elles
böckers utgifvande. Det är således ingalunda,
underligt, att Utskottet förblifvit vid dess mening.
Då Utskottet emedlertid icke gjort na.
got förslag till förhöjning af Kongl. Bibliothekets
underhålls - summa, beror allt af Riksens
Ständer sjelfve; och det kommer då derpå
an, huruvida Ridderskapet och Adela för
dess del antingen vill följa det exempel som
H.igvordige PresteStåndet, lärdomens representanter,
gifvit, och sålunda, med bifall till Utskottets
Betänkande, afslå den begärda tillökningen,
eller förena sig med Vällofl. BorgareStåndet,
och sålunda bevilja någon del af btt*
Den 19 Julii e. m, 1211
loppet. Da likväl det sd kallade Kongl. Bihliotheket
icke är Konungens enskilda tillhörighet,
utan Statens, skulle jag tro, att Ridderskapet
och Adeln handlar enligt dess vanliga
liberalité, om Ståndet afslog Betänkandet,
och instämde i RorgareStåndets beslut
Jlerr
Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af StatsUtskottets Utlåtande.
Bopades Ja och Nej,
J anledning hvaraf Herr Grefven och Landtfilarsknlken
hemställde , om Ridderskapet och
Adeln behagade afslå Utlåtandet
Ropades
äfven Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandiMärskalien
frågade, om Ridderskapet och Adela inStämde
uti B°rgareStåndets beslut.
Ropades starka Ja, blandad© med Nej.
Friherre Anckarsvärd, Carl JJiriirci l fall
Ridderskapet och Adeln behagar instämma uti
RorgareStåndets Beslut i förevarande fråga,
har jag visserligen icke något deremot. Jag
skulle då blott önska,'att någon föreskrift för
användandet af Kong}. Eibliothekets anslag blef
gifven. Jar har låtit mig berätta, att af dett
nuvarande underhålls-summa någon del hitli 1
y t gatt i prenumeration å Hamburger Ccnjjr
1215
Den 29 Julii e- m.
resp ond en ten och Liste der Börsenballe; och
sådant synes mig böra för framtiden forekommas;
ty skall anslaget endast åsyfta det slaget
af Litteratur, tyckes det utan förhöjning kunna
vara tillräckeligt, Jag skulle således tro, att,
om Ridderskapet och Adeln förenar sig med
BorgareStåndet, något försigtighetsmått i nämnde
liänseendekunde vara behofligt,
Herr von Hartmansdorff, August: Man för
rebrår vanligen de lärde, att de sysselsätta sig
mera med det förflutna och tillkommande än
med det närvarande,
Om Kongl. Bibliothekets tjenstemän ej
hafva detta fel, tyckes det ej höra läggas dem
till last; och jag hemställer således till Ridderskapet
och Adeln om Friherre Anckarsvärd?
anmärkning mot Kongl. Bibliothekets begag-»
nande af utländska tidningar, hvarigenom un-,
derrättelse om nya böckers och skrifters utkommande
äfven inhemtas, bör föranleda någon
afvikelse från Vällofl. BorgareStandets Beslut,
i hvilket jag Vördsamt tillstyrker Ridderskåpet
och Adeln att instämma.
Herr Rosenblad: Ett af Kongl. Majit
ut färd ad t beslut , om användandet af Kongl.
Bibliothekets fond, föreskrifver , att det bör
hufvudsakeligen tillökas med höcker uti Statshushållnings
- vetenskapen. Härtill har dock
det nuvarande anslaget lemnat föga tillgång;
men jag skulle förmoda, att, orri Ridderskapet
pch Adeln instämmer i BorgareStandets Be
-
Den 2 g juli i e. m. 1213
slut, Kongl. Bibliotheket skall komma I tillfälle
att förskaffa sig ett större förråd af skrifter
i Politik otili Oeconomi, ari det hittills egt.
Skulle i (ifrigt Ridderskapetpch Ådeln göra något
tillägg till hvad BorgareStarider beslutat,
och icke belt enkelt dermed förena sig, fruktår
jag, att ändamålet ginge förloradt
Grefve
af Ugglas, Gustaf: Hvad Friherre
Anckarsvärd nyss anfört, synes mig vara
ett ytterligare skäl, att det på Staf uppförde
ättslag för Kongl. Bibliotheket måtte vara t i 11-  räckeligt, och kunna oförändradt fortfara.
StatsUtskottet har icke af bristande upplysning,
eller hog att befordra Vetenskaperne,
ansett sig icke höra tillstyrka den begärda förhöjningen
af nämnde anslag; men då Utskottet
kände, att Kongl. Majit har ett årligt belopp
af loo.ooo Rtdr, att till extra utgifter
använda, har Utskottet trott, att deri ifrågavarande
utgiften till Bibliotheket äfven kunde
dit hänförds; och har derföre inryckt i sitt
Betänkande, att, då Kongl. Majrts nådiga Omvårdnad
ock sträckes lill Kongl. Bibliotheket, Han
icke lärer underlåta att af Extra utgifts-med*
len Understödja detsamma, utan ätt något diteet
anslag dertill behöfver uppföras.
Friherre Anckarsvärd* Jag kart ej anrlät
ärt förena mig med Cnefve af Ugglas.
Kerr Hjertä , GustaJ i Jag får blott fästå
Uppmärksamheten derpå, huruvida det icke Snå«
*
Den *9 Jutit e. m.
tare borde gifvas en föreskrift, ätt A.:fmäri*
hoten skulle äga begagna de böcker, sorn.
redan äro i Kongl Bibliothelret tillfinnandes,
än att bka antalet deraf. Om nemligen det
sa tillställdes, att man kunde sitta der hela
dagen och läsa, Vöre mer nytta åstadkommen,
än genom inköpet af ännu flere böcker. Jag
vet ej , huru länge Bibliotheket hålles öppet{
dock lärer det Vara ganska få timmar, i syn.
nerhet vintertiden.
Jag skulle derföre tro, att bättre än ali
förhöjning af anslaget, vore att ålägga Bibliothekets
betjening, elier de sorn derå hafva upp*
sigt , att vara närvarande till exempel fran
klockan 6 om morgonen och sedan 8^9 timmar
på dagen. I det fallet skulle jag häldre
tillstyrka ett nytt anslag för dem, än för inköp
af nya böcker.
Herr Rosenblad: Hvad beträffar SfatsTJtskottets
förmodan, att den för Kongl. Biblio»
theket erforderliga summan skulle kunna af
Extra Utgiftsmedlen utbetalas, så torde de knap
past dertill lemna någon tillgång, enär, så vidt
jag känner, desse medel äro ämnade att fylla
mångfaldiga andra oundvikliga brister. I afseende
på frågan om Bibliothekets tillgängelighet,
bör jag upplysa, att detsamma, så vidt
jag känner, är öppet fem dagar i veckan, och
att de läsande hafva tillräcklig beqvämlighet,
hvilket senare jag äfven af egen erfarenhet
ian intyga. Men hvad nyare politiska skrifter
pngår, står detta Eibliothek så långt efterfara
-
Den sg Juli i e. m.
HJ5
dra länders boksamlingar, att det är en verkelig
vanära för Riket.
Herr Hammarsköld l t>å Ordföranden
i Stats-Utskottet försäkrat, att Utskottet icke
stannat i sitt ogensatnrna beslut af någon
ovilja emot Vetenskaperne, så bör visserligen
hvar och en tro det, ehuru man skulle kunna
sluta, att Utskottets välvilja är af en egen
art och beskaffenhet, emedan Grefve af Ugglas
tillika yttrade, att ett anslag för Kongl, Bi*
bliotheket är ibland sådane småsaker, sorn kun,
na bestridas med de så kallade extra utgiftsmedlen.
Jag lemnar derhän, om icke Riket
i och med detsamma frånkände sig en tillhörighet,
den somlige skatta högre, och andre
mindre, roen visst är det, att, om Bibliotheket
evalveras i penningar, en ganska betydelig
summa uppkommer, och derföre bör det
ock tillbörligen vårdas.
Hvad annars beträffar Friherre Anckarsvärds
förslag, att, i händelse Bibliothekets fond
blef ökad, någon föreskrift borde gifvas för dess
användande, så är det naturligt, att Bibliothekets
Tjenstemän skulle oändeligen gerna emottaga
en sådan föreskrift, och anse för en ära,
att få visa sin tacksamhet derigenom, att de
ställde sig denna föreskrift till noga efterrättelse.
Och jag skulle da tro, att egenteligen
sådane Verk borde inköpas, som äro för dyra,
att af privat man inhandlas, men att meningen
ej vore att handla upp för några Riksda
-
1 2 l6
Den 29 Julii e. m.
ler böcker, sorn innehålla Gud vet hvad, och
icke kunna anses tillhöra etr publikt Bibiiothek.
Hvad slutellgen vidkommer Herr Hjertås
anmärkning, får jag deri äran upplysa att
Bibliotheket varit mera till gä n ge ligt, än det
varit begagnadt. Öet ät öppet alla hvardagar
utom Lördagarne, från kl. g till 1 på dagen ;
och äro der ntimera tte läsrum, som kunnä
eldas, och dit hvilken söm helst äger tillträdes
Grefve af Ugglas'- örn det verkeligeh
undfallit mia ett sådant uttryck, söm att ifra.
gavätande anslag vöre en smäSak så har jag i
sanning yttrat hvad jag icke ämnade ytträ.
Min mening var åtminstone blott att säga, det
utgiften Vöre obetydlig, tich jag vågade derföre
hemställa om den icke var på sitt ställe ibland,
öfrige extra utgifter.
I anledning häräf anhållér jag ock nu örn.
Herr Grefvens och UandtMarskalkens förnyade
proposition till bifall af StatsUtskottets Betänkande.
Hen Grefven och LartdtMarskalken förnyadå
dess förut giorde proposition till bifall af StatsUtskottets
Utlåtande.
Sopades Ja och Nej,
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus i
Jag skall icke tala hvarken för eller emot saken
;
Deri 2 9 Julii e. m.
3 2 17
leen; men jag här icke kdrtnät finna annat, än,
ätt det yttrade bifallet till Heir Grefvéns och
jjandtMarskalkens proposition* ätt Ridderskapet
Och Ädelt! måtte instämma Uti BörgafeStåndetå
Beslut* Vår tämmeligert ällmänt-.
Herr Drefven öcti LähdtMarSkalkeh gjördä
proposition till afslag å StatsUtskottets Ul*
låtande»
Ropades Ja och Nej* »
Hvarefter Herr Grefven befi LahdtMdrskät*
Reti hemställde, Om Ridderskapet och Adela
behagade instämma i BorgareStåndets Beslut»
Ropades ktatka Ja, jemte hågra Nej»
J ättledning hvaraf Herr Grefven och LandiMarskalken
förklarade, att sorn, efter hvad hart
tyckt sig finna, Ja öfveröstat Nej* prbpösititv
hen blifvit äf Ridderskapet bch Adelö bifallen»
Börédrögs \ nyö StatsUtskottets deö 27
kistledne Junii Under N=o 264 afgifné* samt
den 2 dennes eftefmiddageö på böfdet lägde,
Utlåtande, i anledning af Väckte tnotiöner dels
bm Lots- Och Båkafgiftérnes nedsättning* delä
öm deras användande»
Ridd. Och Ad. PrOU VI Band»
*isi8
Den 59 Julii «, m.
Herr von Hartmansdorff, Angust: Jag ta»'
ger mig friheten återföra i Ridderskapets oell
Adelns minne, att några frågor om ett syftesenligare
användande af Lots» och Båkafgiftör*
na blifvit till StatslJtskottet remitterade, jemte
öfrige anmärkningar vid jpdje Hufvudtiteln*
Jag hemställer således, om icke det nu
förevarande Utlåtandet i samma ämne må blifva
hvilande, till dess StatsUtskottet yttrat sig
öfver de anmärkningar, Som i afseende på regleringen
af nyssnämnde Hufvudtitel blifvit
inom RiksStånden gjorde.
Herr MontgOrnmerie, Gustaf, förenade sig
med Herr von Hartmansdorff.
Uppå derefter af Herr Grefven Och Landt»
Marskalken gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt tillåta, att StatsUtskot»
tets ifrågavarande Utlåtande finge tills vidare
ytterligare hvila på bordet.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottets ej mindre den 51
sistledne Maji under Nio aoi meddeldte och den
11 derpå följde Junii eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande öfver föreslagne ändringar Uti
författningarne rörande husbehofs bränvins bränningen,
och dermed gemenskap ägande ämnen}
än ock den 18 dennes under N:ö 149 afgif"
Den 19 Jnlii e. m.
isig
ne, saundén 22 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, öfver de vid berörde
[Betänkande gjorde anmärkningar.
Herr Grefven och LandtMarskalken till*
kännagaf, att Utskottet i 6:te och S3-'de Mo*
menterne af sistnämnde Utlåtande framställt
tvenne alternativer, hvilka Herr Grefven och
LandtMarskalken ansåg först böra af Ridder*
ekapet och Adeln pröfvas och afgöras.
6 Momentet.
Uti första altérnati* Enligt andra alter*
Vet hade Utskottet till- nativet hade Utskottet
Btyrkt, att med bran- hemställt, att jordbrukavins-bränningen
i Slä- re i Städerna må gemeni
dörne borde i allo för- saint uti ett verk ut*
hållas lika med hvad öfva rättigheten att
för Landet blifvit fö- bränna bränvin , samt
teskrifvit, Samt att den- således begagna pånne*
Samma således borde rymd svarande mot satnverkställas
serskilt af manräknade värdet af
Var och en, som dertill deras ägor; dock med
Vöre berättigad , Och vilkor^ att icke mer äh
lkce under något vilkor högst gine 90 kannors
utöfvas i sammansatte pannbr må finnas uti
Verk ett bränneri, och att för
den större pannerym*
iden erlägges den progressiva
afgift, som äf
Eevillnings - Utskottet
kunde komma att bestämmas*
-
issjö'
T) en i 9 Julii e. m.
Friherre Cederström, Jacob : Det synes mig
billigt, aU Kidderskapet och Adeln bifaller
det sednare alternativet , hvilket önekeligert
medförer största nyttan, emedan derigenom vinnes
besparing i bränsle, minskad eldsfara, och
inskränktare brännvins-bränning. Förhållandet
blir annars, att hvarje jordägande Stadsbo
skall enskilt utöfva brännings-rättighetetij
och man skall snart bränna i den minsta koja;
Deremot och om Städernas innevånärefå förena
sig örn ett eller flera större bpänneriefj
med den inskränkning OeconomieUtskottet föreslagit,
skall brännings-rättigheten utöfvas i
Städerne lika sorn på iandetj och medföra en säker
vinst.
Jag tillstyrker derföre att andra aiterriä«
tivet må antagas*
Herr Rothlieb, Axel: Jag förenar mig med Frii
herre Cederström, och tillstyrker äfven antagandet
af andra alternativet. Städerna vinna
derigenom den förmån, att kunna få begagna
de sammanslagne brännerbinrattningar de redan
äga, och Staten vinner mångdubbelt i afgiften
emot om eri mängd mindre pannor , enligt
första alternativet, skulle begagnas.
Friherre Wrangel, Henning: Då dennä
fråga förra gången förevar, föreslog jag, att
brännings-rättigheten skulle vara lika för större
by-lag, sora den hittills varit för Städernes
innevånare; men detta blef då afstyrkt
af samilia värde Ledamot som nu yrkar, att
Den 29 Julii e. m. Sa*T.
sammansatta brännerier böra i Städerne få
Jinläggas,
Jag måste således, för att vara conseqvent,
tillstyrka, att förhållandet äfven nu må blif.
Va lika för Ilands» och Sladsboer, och hem»
ptäller således, att första alternativet i Utskot:
tets förslag må varda bifallet.
Herr von Qvanten, Carl: OeconomleTJtskot»
tet tyckes utgå från den princip, att Städernes
brännvins bränning bör ske på lika sätt
som Landtmannens, det vill säga, i man af
jordens värde.
För min del anser jag dock andra alternativet
vara det förmånligaste. Het är visserligen
flere ägare till jorden i Städerne, men
om man antager att hvarje Stads jord utgör
en egendom, då blir förhållandet detsamma.
Hesse ägare kunna förena sig om ett eller flere
större brärinerier, hvilket är vida nyttigare
än om bränningen sker på en mängd ställen.
Jag tillstyrker derföre, lika med Friherre
Cederström, antagandet af andra alternativet.
Friherre Cederström': I anledning af hvad
Friherre Wrangel yttrat, får jag fästa uppmärksamheten
derpå , att det är ett ganska
olika förhållande imellan ett bylag på landet
och en stad. Innevånarne i det förra äro
alle hemmans-delägare; men i Staden åter blott
innehafvare af tunneland, ofta endast kappe*.
Ef en 29 Julii e, ra.
land jord. De kunna ej med hvarandra jern»
föras; dock 003 fråga vöre att på landet bränna
efter tunneland jord, skulle jag visserligen
heldre tillstyrka sammanslagning af brännings-,
rättigheterna, än att de skulle för hvarje jord-?
lapp särskilt utöfvas.
Men det motif, hvarföre jag afstyrkt alf
sådan sammanslagning i sakens närvarande
skick, var, att en sådan ovilkorligen skolat
medföra tvister grannar emellan, utan att i
någon man gagna, ty man kan svårligen föreställa
sig, att ett bylag skulle åsämjas, eller
kunna undvika stridigheter om tiden att bör-,
ja eller sluta bränningen med mera dylikt,
dag tror, att Lagstiftaren gör bäst att icke bereda
ämnen till nya Rättegångar. — Detta var
orsaken, hvarföre jag förra gången afstyrkte beviljandet
af den för bylagen föreslagne rättighet,
att bruka sammansatta bränneriet och jag tror
mig nu kunna, utan contradiction, tillstyrka,
att en sådan rättighet för Städerne bifalles,
Friherre Wrangel: Då jag förra gången
yrkade rättighet för bylag att sammanslå bränneriet
anförde man sorn skäl deremot, att bränvjns
fabriker då skulle uppkomma- Samma
förhållande inträffar ju nu med Städerne ?
Skall nu emedlertid en dylik rättighet dem
tilläggas, önskade jag dock att de icke måtte
få sammanslå sig tili större panna än femtio
kannors; ty annars kunde möjeligen detsamma
inträffa, sorn nagongång handt i Skåne,
Dm 39 Julii e- tfi
-
129$
att man bränner med iooo kännors panna i
stället för 90.
Jag hemställer således, huruvida det icke
är skäl att bifalla första alternativet, eller,
i fall det sednare alternativet antages, att de
gammanslagne pannornes rymd må bestämmas
till högst femtio» kannor.
Friherre Cederström t Då värdet af jorden
bestämmer bränvinsbrännings - rättigheteten,
och <då det kan förmodas, att det finnes
egare af Stadsjord, sorn kunna, efter denna
grund, bränna med två 90 kannors pannor,
gå lärer ej Dagen kunna förbjuda dem mer än
andre, att begagna dem.
Af sadén anledning skulle det vara en
contradiction, att neka, det flere stadsjordsegare
öfverlåta deras rätt till en, helst Öfverlåtande
af besittnings-rätten till sjelfva jorden icka
kan förekommas.
Herr Printzensköld, Axel'. Då jag antager
såsom princip, att brannvins-bränningen egentligen
är en jordbruket tillhörig rättighet,
gå måste jag vara af den öfvertygelse, att Stads,
boen bör, vid utöfvandet deraf, vara i samma
cathegorie med jordbrukaren, och att således
Staden i detta fall bör jemföras med ett byalag
å landet.
Jag kan derföre ej inse, hvarföre Stadsboen
skall, mera än Landtmannen, tillåtas att
J)en 2$ lullie, m.
med andra inqm samma stad sammanslå eiler
förena sin brännings rättighet.
Friherre Cederström anför, att flere Stadsboer
kunna äga sa ringa jord, att, pm det ej
blefve dem tillåtit att bränna i sammansatta
yerk , skulle hrännyins-bränningsTä|tigheten
för dem icke medföra någon nytta, emedan de
ej med fördel kunna begagna siga pannct^
sqm svara emo.t deras jord.
Jag får härvid anmärkta, att bränning*?
rättigheten utöfva? efter jördens värde, icke
efter dess hemmantal; då nu några tunnland
stadsjord kunna vara så mycket värde, sorn
ett fjerdedel Mantal på landet; så bränne8 ju
i Staden med lika stor panna för dessa tun*
land, sorn på landet för eft fjerdedel? mantal*
Hvad det beträffar, att Städerne redan
Jagt sig till större brännvinspannor, peli at{
således deras afskaffande skulle medföra en förnyad
utgift , genom anskaffande af smärre, så
finner jag detta vara ett skäl, sorn kan åberopas
emot hvarje förändring, hvarigenom gamla
förhållanden robbas, och kan således ej gi11%
detsamma,
Jag förenar mig derföre med Friherre
Wrangel i vördsam anhållan om proposition
till bifall af första Alternativet i Utskottet?
Förslag.
Herr Thärn, JVql/raih : Jag kan för min
Ven s 9 Julii e. m.
1225
del icke se, att landet skall något förlora dervid,
att städerne bränn? i sammansatte branpeyier.
-lierås brapningsrättighet lärer icke
vara större, örn den utöfvas i större eller mindre
pannor; ty jag har hort flere sakkunnige
personer säga, atf man med större antal små
pannor skall kunna tillverka mera eller lika
myckbt, som med en eller annan i kantal
motsvarande större panna.
Jag instämmer derföre med Friherre Cederström
i anhållan om proposition å andra
Alternativet, ty detta innefattar en verkelig
förmån för städerne, utan att förnärma jordbrukaren.
Om det vöre möjligt, att så stora
missbruk kunnat ega rum, som Friherre Wrangel
pås(å(t, att nemligen städer, i stallet för
po kannors panna , brant med flere 100 kanpors,
eller lopp tror jpg Friherren sadé, så
lärer detta äfven kunna inträffa om deras bränpjngsrätt
inskränkes till 50, kannors pannor;
ty man kan lika val bryta mot den ena föreskriften,
som mot den andra- Och i alla fall
ar jag pfvertygad, atf om missbruk försökas, de
ganska väj kunna förekommas, i fall vederbörande
göra sin skyldighet. I städerne tror
jag missbruk minst kunna ske opåtalt; åtminstone
ega de ej rum i Westergöthland! Bet;
ar val möjeligt, att de gora det i Skåne.
Friherre Ridderstolpe , Fredric'. -lag erkän--  per att i andra Alternativet ligger en storförmån
för städerne, men'det innehaller till*
lika en billighet; ty, i anseende till den fötp
13*6 Ben ?g JuUi (■ m.
ändring NäringsFrihelen otvifvelagtigt kommet
att uti Städerne medföra, risquera de nära att blif,
va byar, och Eorgaren, eller den egentelige handt-j
verkaren kan rnöjeligen förlora sitt Näringsfång,
trien måste ändock underhålla brandväsende,
gator med mera; och i denna skyldighet
innefattas redan en stor skillnad emellan stad och
by, och i och med detsamma skälet, hvarför^
ej den senares förmåner höra vara lika med
den förres.
Friherre Wrangel: Jag har som Handt»
hushållare i flera år haft tillfälle försöka både
större och mindre brännvins-pannor, och
kan således af erfarenhet bestämdt intyga, att
man med en större panna tillverkar större
qvantitet brännvin, än med flera små af samma
kanotal sillsammans.
Hvad åter angår Herr Thams tvifvel om
möjligheten, att man i Skånska städer handlat
emot brännvins-bräunings-författningen, så får
jag blott försäkra, att förhållandet verkeligen
är sådant; och jag kan bevisa det om det påfordra*,
Jag tror i öfrigt, att innebyggarne i Westergöthland
ej äro mer laglydige, än de i
Skåne, och om ej i bränvinsbränning, torde de
öfverträffa dem i andra fall.
Friherre Cederström: I anledning af hvad
Friherre Ridderstolpe nämnt, torde jag få yttra,
att Städerna långt ifrån, att genom na
-
TJen *i 9 Julii é, m.
iss7
(ingsfrihetens införande återgå till byar böra
derigenom kunna vinna en betydlig förkofran,
ty denna frihet är ej fotad på andra
än för städerne och landet gemensamt förmånliga
grunder, nemligen i det en mängd handt»
verkare på landet skola öka antalet af Stä,jernes
Borgare; handeln i samma man tilltaga,
och städernes inkomster stiga. Det är således
icke af billighet, som jag trott det senare
alternativet i förevarande Betänkande böra
antagas, utan endast och allenast, emedan det
skall för hela landet medföra en bestämd nytta,
i stället att, örn det första alternativet bifalies,
pannervmden i städerne, fördeld på en
mängd personer, skall mångdubbelt öfverstiga,
den pannerymd, som för jordbruket anses boya
äga rum.
Herr von Heyné, Georgi Jag har, då denna
fråga förra gången förevar, yttrat min öfvertygelse,
att jag icke kunde förlika mig med
Utskottets sätt» att just, under det näringsfriheten
håller på att utveckla sig, söka tillvägabringa
några inskränkningar i Städernes hrännings-rättighet.
Jag är af samma öfvertygelse
nu, och tror, att dessa åtgärder äro i strid
med hvarandra. Skulle likväl Bidderskapets
och Adelns pluralitet gilla något af de nu
framställde alternativen, anser j3g för min del
det senare vara det tjenligaste, och ^mest än'
damålsenliga.
Herr von Qvanten: Jag kan ej förena mig
med Friherre Ridderstolpe derom, att d^t filg
13 28
Peri'vt) Jiilii e. m,
en förman för städerne, att fa begagna störst
bränvinspannor. Qm meningen är att de stora
pannorne skulle gifva Städerne större bränvins-production,
så tror jag visserligen att det
vöre bättre, att nyttja en mängd mindre pannor,
ty qm bränningsrättighéten fördelas på
ett stort antal små lotter, skall naturligtvis
brännvins qvantjteten blifva större, än om en
stad t, e, brände med två nitio kannors pan-,
nor. Således om första alternativet antoges,
Bkulle man afvika från den principen, att förminska
städernes brännings-rättighet; och jag
tillstyrker derföre bifall till det andra, hvarigenom
jag förmodar, att landet tillskyndas ert
förmån, och att supandet minskas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: I)a
OeconomieU (skottets Betänkande angående husbehofs
bränvins-bränningen första gången förevar,
bestridde jag den då yttrade meningen1,
att bylag borde få sammasätta sig om större
pannor. Af samma skäl förenar jag mig ock
nu med Friherre Wrangel derom, att Städer*
nes innevånare icke böra ega rätt, att sammanslå
flera pannerymder, utan att hvar och
en ej må utöfva större bränningsrätt än den,
hvartill hans jord ger anledning,
I afseende på hvad här blifvit yttradt om
^Näringsfriheten, hemställer jag, om man icke
går något förmycket i förväg med frågan derpm,
och om man bör uppoffra alla andra förtjejar
för ett ännu obestämdt förhållande med
Den 29 Julii e. m. 1229
hamnde frihet, sä vidt detta ämne till någon
del beror af BorgareStåndets beslut.
jag irtsef val, att Friherre Cederström
tar rätt deruti, att bränvinsbränningen skulle
ined större fördel bedrifvås af Städerne, om
de finge sammanslå deras bränneriet — men jag
kan ej dela den öfvertygelse, att én sidan förman
bör förunnas dem på landets bekostnad,
Peli jag finner för min del ali billighet iakttagen,
då samma princip i allt följes för landet
och städerne. Ty jag kart ömöjeligert ärlse mera
billigt, eller mer öfvervägande skäl derföre,
att mindre lotter i städerne skulle få sammanslå
sig, än att flera delegare i en by finge
göra de£i
jag tror visserligen, att bränningen skulle
för Städerne något försvåras, om denna rätt
dem betages, emedan fa lotter ärc så betydliga,
att det lönar sig, att för dem serskilt anlägga
bränneriet, meri för denna händelse bör
icke hela landet licia; och jag får derföre an.
hålla om proposition till bifall af första alternativet»
Herrarne
Printzensköld, Carl, och Gyllensvan,
Henric Adolph, förenade sig ined Fri.
herre Anckarsvärd.
Herjr Grefven Och LandtMarskulken gjorde
proposition till bifall af i:sta Alternativet i 6
Momentet äf Utskottets Utlåtande.
Ropade Ja och Nej.
Tien 29 Julii e. fri.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
TandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade gilla g:dra Alternativet i j
berörde Moment.
Ropades äfven Ja och Neji
Friherre Wrangel begärde votering.
Herr Grefven och LandtMarskalken framställa
de derefter följande voterings-proposition:
Den som bifaller de' i 6:te Momentet
föreslagne första Alternativ, att med bränvinsbränningen
i Städerne bör i allo förhållas li*
ka med hvad för landet är föreskrifva, samt
att densamma således bör Verkställas serskilt .
af hvar och en, sorn dertill är berättigad, och
icke under något vilkor utöfvas i sammansatA
te verk, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterat
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskap®! och Adeln
hafva gillat 2:dra Alternativet, som innehåller
att jordbrukare i Städerne må gemensamt uti
ett verk utöfva rättigheten att brånrta bränvin,
Bärnt således begagna panherymd, svarande
emot sammanräknade värdet af deras ägor; dock
sned vilkor, att icke mer än högst stne 90
Hen a 9 Julli e. m.
1231
kannors pannor må .finnas i ett Bränneri) och.
att för den stohre pannerymden erlägges den
progressiva afgift, som af BevillningsUtsköttet
Iean komma att bestämmas.
Hvilken voterings-propositioo af Ridderskåpet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Sedan 4.3, 44, 45 och 46 i Riddar
hus-Ordningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan 4 till 9 om aftonen; och böfunnos
efter voteringens slut klockan 10 o na
aftonen, sedan en voterings sedel blifvit undantagen
och-förseglad, samt de öfrige Vo terings-sedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 35
Nej — 70.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Vö*
leringen serskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och LandtMatskalken förklarade,
att 2=dra Alternativet i 6:te Momentet
således blifvit af Ridderskapet och Adela bifallit*
i 3 Momentet.
Uti första Alferna- Enligt andra A'tertivet
hade Utskottet nativet hade Utskottet
tillstyrkt, att Kongl, ansett, att Riksens StänMajtts
Nådiga ompröf- der å ifrågavarande 'itu*
133*
Deri 2§ Jiilii é. ni.
ning måtte hemställas, né icke börds fästå til4
i hvad rnon i §• äf got afseende;
Öfver Ståt håll a reEtnbgtets
Kungörelse deri 4
Julii iSi? kunde för
mildras på ett sätt, som
motsvarade den arbetande
neli mindre bömediade
folk - klassens
behof, ej .mindre inörit
sjelfva hufvudstaden j
än för (de vägfarande
äf Alin ogen, sorn tatiikt
dit anlände, dels
uti egne ärenden, dels
för att förse Stadan med
nödige förråd af landt4
tnanna-varors
Friherre Gederström, Jaeol; Effarénhéteft
tiar tillräckligen visat nyttan af ifrågavarande
författning inom Stockholms Stad. Fylleriet
har bestämt aftagit, Sedan dehttå författning
utkom, Och det skulle, efter mitt begrepp, ej
vara klokt, att nu begära förändring af en lag}
hvars föfdeiagtiga verkningar af ailä elasser
Vitsordas;
Den olägenhet deraf, Som i förstörié viii
Synas j och äfven blifvit uppgifven, i afseeh4
de på deri vägfarande Allmogen, förfaller, då
man erindrär sig, ätt Allmogen alltid inkör i
sina Vissa qvar;er} der särskilda härihgsställeii
äro
Deri 3 9 Julli «• M.
5*33
äro att tillgå , och der deri, när sorn helst, Iean
få förtäring. Dea af Utskottet omförnialte
Författning har deremot endast afseende på
egenteliga krogställen.
Jag tillstyrker, på grund häraf, bifall till
ändra Alternativet.
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af första Alternativet 1
13 Momentet af Utskottets Utlåtande,
Ropades Nej.
I anledning hvataf Herr Grefven och Landi*.
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade godkänn* andra Alternativet
i berörde Moment.
Bifölls,
Uppå derefter af Hert Grefven och LnndtMarskalken
gjord proposition-, fann Ridderskap
pet och Adeln för godt, att Utskottets Utlå*
tande äfven i allt öfrigt gilla.
Vid förnyad föredragning af Lagutskottet*
den 8 dennes tinder N:o 1 ig afgifne, samt dea
1$ derpå följde förmiddagen på bordet lagdt»,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärktiin»
JHii. é*k Åi. fm. VI Baad,
3 2 34
Den 29 Julii e« ni.
gar vid Utskottets den 5 sistledne April meddeldte
Betänkande , angående ändring i 30
Cap. RättegangsBalken; fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit, Ut*
skottets ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till handlingarna
Herr Grefven och ijandtMars^alken tillkän^
nagaf, att, sedan Särskilta Utskottet uti Utlåtan»
de af den 29 sistledne Maji ansett Herr Prinlzenskölds,
Axel, deri 3 sistledne Mars på bordet
lagde, och till bemälte Utskott remitterade
Memorial, om t i 11 o k t antal löner inom StatsExpeditionerne
af Kongl. Maj:ts Cancellie, icke
tillböra Särskilta Utskottets handläggning, och
berörde Utlåtande blifvit af RiksStånden bifallit,
hade Herr Printzensköld , i Plenum
den ti dennes förmiddagen begärt, att hans
Memorial matte till StatsUtskottet förvisas; och
fann Ridderskapet och Adeln nu för godt, att,
'Uppå derom af Herr Gtefven och EandsMarkalken
gjord proposition , Herr Printzensköld#
berörde anhållan bifalla.
Herr Grefven och LandtMarsiaUen anmälte
vidare, att Herr Bruncrona , Gustaf Adolph,
anhållit, att dess den 14 dennes eftermiddagen,
Tid granskningen af Stats- och BmcoUtskot
-
Den ay Julil e. m.
tens HufvudBetänkande, rörande grunderne för
FinanceRegleringen , afgifne Memorial måtte,
såsom innefattande anmärkningar vid Utskottens
återremitterade särskilte Utlåtanden, angående
PinartceRegleringen, till bemälte Utskott förvisas;
och blef denna remissj uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr vört Qvanten, Carl: Jag anhåller ödmjukeligen
att mine yttranden den ig sistlJulii
angående inrättande af en JordbruksDiscont,
måtte remitteras till BancoUtskottet.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställ.1
de, om Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att Herr von Qvantens berörde yttranden
finge till BancoUtskottet remitteras; hvil*
ket bifölls.
Herr vört Hohenhausen, Michael, hade
mlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, sä
lydande ;
(Se Bilagan N:o i.)
Dades på bordet.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden :
Jim 3 g Juia «. m.
Från ConstitutionsUlsfolten
Åt den 18 dennes:
N:ö 39. Rörande närmare upplysning om
Innehållet af en anmärknings-skrift.
N:o 40. Angående förslag till ändring i
4tde och 5,te Moinenterne 14 § Riksdagsordningen
N:o
41. Angående ett föreslaget nytt 6:te
Moment i J4Ule §:n Riksdagsordningen.
N:o 42* Angående ett föreslagit nytt
7lde Moment" i 14 §:n Riksdagsordningen,
samt deraf härflytande smärre ändringar i dess
jy;de, i9:de och as $§:r.
Frän Constitutions- och StatsUtskötttm
Af den si dennes:
N:o 43. I anledning af gjord Motion,
om beredande af tidigare anstalter till trycka
ning af uppgifter öfver hvilande Grundlagt*;
frågor.
från StatsUtsiöttets
Af den 9 dennes:
N:o 304. I anledning af fördetta Ryttmästarens
vid Smalands Kongl- CavalleriRegemente
Fredric Rappes nnderdåniga ansökning,
om betalning för den så kallade Rökeri»
Den *9 julii e. m 5 f
ska Obligationen å 3000 R:dr Hamburger Ban*
eo, hvilken uti RiksgäldsContoirets Räkenskaper
är bokförd såsom utelöpande.
Nio 305. Om RiksgäldsVerkets tillstånd
och förvaltning.
Af den 18 dennes:
N:o 336. I frågan om ersättning för bortmistade
ägor genom Trollhätte SlussVer&e
uppdämning.
Af den 16 dennes:
Nio 337. I anledning af väckt Mation
öm spannemåls-anslag till JUönefyllnad för Stock,
holms ScholasLärare.
Af den a 8 denne*:
Nio 338. I anledning af Kongl. Maj:t*
Nådiga Remiss uppå Befälhafvarens för Konungens
Inf- och HusTrupper underdåniga Memorial,
om anslag till Reparations-kostnader 1
Kongl. Svea RifGardes Cassern,
N:o 339. I anledning af vackt Motion
angående jemkning i Rustrungs-skyldigheten.
Nio 3404 Angående RiksStåndens olika
beslut, 1 frågan om understöd för Hamnbyggnaden
i Jönköping.
Nio 341. I anledning af väckte Motin
-
3#35 &tn 39 ^u^£l *• m•
ner, om Indragning af Lönerne vid Biskops*
ecb Damprostsgmbeten,
Af den 22 dennes;
N:a 342, Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets' förut afgifne Betänkande, i anledr
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
tillåten Revision af TullVerkets med
flere Räkenskaper, jemte åtskillig© dermed gemenskap
ägande Motioner.
N:o 343.’ Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, i frågan
om lindring uti Inqvarterings-besväret
för Städerne»
x O 1 1 1 • v*
N:o 344« X anledning af väckte Motto?
her om Ädelforss GuIdVerk.
i . •• * ‘ » t •' ö v ^ , t , k .
N!o 345* Öfver väckt Motion, angåen*
ide de för Beklädnaden vid Nerikes Regement
te anslagne Hemman sRäntor.
Af den 18 dennes3
t x 1 C . 1 » 3 * - v .-.»»» <s i _
Nio 346, I anledning af RongK Maj;ts
Nådiga Proposition om Pension för Enkefru
Grefvinnan Adlercreutz.
V- i 1: i > * 1. 1; u i I *. . t • 1.1 ‘ V.. * •
Frän Stats-, Bevillnings- samt Allmänna
svärs- OeconomieUtskotten t
Af den 16 dennes:
Den a9 Julli e. m. 3 239
N:o 329. I anledning af vackt fråga om
KronoUtskyldernes liqviderande i spannemål.
Frän Stats- samt Allmänna Besvärs* och
OeconomieUtskotten.-
Af den 9 dennes;
N:o 330. I anledning af väckte Motio-i
ner om Fjerdingsmans aflcinande rn. in.
Af den 16 dennes:
Nfo 331. Öfver vackt Motion om Ladugårds-skötselns
upphjelpande.
Frän Stats• och BevillningsUtskotten:.
Af den ai dennes;
N:o 332; I anledning af väckte Motioner,
om aflöning för dem sorn med uppbör*:
den i Städerne hafva befattning.
Frän Förstärkta StatsUtskottet:
Af den a4 dennes;
N:o 333. Angående grunderne för den
blifvande Ueviilningen,
N:o 334. .Angående en utvidgad Fribrefs-1
rätt för Städemes Magistrater.
N:o 335. Angående anslag till inköp af
Astronomiske Instrumeqter för Observatorium
i Stockholm.
jf?44 &en 2 9 t. m.
'Frän BeviUningsUtskottet4
Åf den 16 dennes?
N:o 23, Angående sökt eftergift i BevilN
jungen för brandskadade Innevånare uti Stät
derhe Bora3 och Norrköping,
Njo 24. I anledning af väckt Motion^
cru en enda Taxerings-förrättning emeila» hvari
ie B‘ksdag.
Af den 24 dennes!
N:o 25. I anledning af vackt fråg*
cm nedsättning i Tullen å utgående Tjära
och Beck,
Frän BancoUtskouetr
Af den ig dennes?
N;o 33. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddefte Betänkande, angående
Bankens Xiånebiträde till Skara Stads
Consistorium.
N:o 34. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddelte Betänkande, rörande
en och annan fråga, i afseende på Bankens
odlingslån.
Nro 35. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut afgifne yttrande,’angående skedd
inhibition rf den mot Bådmannen 1 Carlstad,
Den sg Julli «. m.
1*41
Kjellander, anställde lagsökning för en till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande från Banken
afsänd Odlingslane-andel, sorn ej kommit den
förstnämnde tillhanda,
N=o 36. I fråga om förlängning uti ti*
den för aterlösen af i Banken pantsatt Guld
och Silfver.
Äf den aj dennes!
N:o 37. Angående den för Bankens räkning
verkställde påbyggnad å dess så kallade
Archivihus, jemte bebyggande, i sammanhang
dermed, af den angränsande Kiiselska Tomten.
Af den 94 dennes:
Nio 38. Börande decharge för Herrar
BancoFullrnäglige i afseende på deras, efter
sista Riksdag, öfver BancoVerket förde
Styrelse,
N:o 39. I anledning af Bankens Fiscals*
Embetes gjorde framställning, att Banken måtte
i allmänhet blifva befriad från skyldigheten,
att i concurser och årsproclama bevaka
sine emot läs pant ägande fordringar,
Fran JDagUfslottet? *
Af den g dennes:
Nio 1 j6 I anledning af väckte frågor*’
pen 59 Julii e. m.
dels om öfverseende och förbättring af Kyr?
tolagen, och Kongl. Förordningen den 11 Februarii
1687, angående Rättegången i Dom*
capitlen, dels om bestämmande af viss tid för
den offentliga Gudstjenstens början öfver hela
Riket, alla tider pä året.
N.'o 127. Öfver vackt motion angående
bestämdt stadgande, dels huruvida Löftesman
bör erhålla serskild uppsiigelse, när Gäldenär
uti skuldebrefvet förbehållit viss uppsägelsetid>
dels ock huruvida Revers-Innehafvares försummelse,
att bevaka sin fordran i Gäldenärs:
Concurs, må medföra befrielse för Löftesman;
nen från betalningsansvar.
Af den 22 dennes;
N:o 128. I anledning af gjorde anmärk"
ningar vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
angående förändring i straffet för Hållkarl,
som fordrar drickspenningar, elfer med
ovett bemöter Resande.
N:o 129. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkan^
X*' de, öfver föreslagne stadganden, angående Te»
1 stamentens bevittnande och bevakning.
N:o 130. I anledning, dels af vackt motion,
om behörig Domstol för upptagande af
åtal emot PIofRätter, Collegier, Nedre Justitia:»
Revisionen, Allmänna Ärendernes Beredning,
^vongl. Maj:sts Befallningshafvande och Ali
-
JDen 2 q Julii e. m.
A .■ 1 . - • ... i i. I .
a*43
inanna MagazinsDirectionen; dels ock yäckt
fråga, angående Embets- och Tjenstemännens
i Nedre Revisionen subordinerande under Konungens
Högste Domstol.
Af den 17 dennes:
No 131. I anledning af åferremisg 3.
Jjjtsfeottets förut afgifiie Betänkande, angående
rättighet för en hvar att utan behof af Allmän
åklagare, utföra talan emot Domare för
Embetsfel.
Af den 23 dennes;
Njo 132* I anledning af gjorde anmärkpingar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
i fråga om utmätte fastigheters försäljande
endast I Uppslag.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
Af den 23 dennes:
N:o 133. Öfver väckte motioner angående
yrkad frihet till svedjande å skattehemmansägor,
samt begagnande af masteträd och ekar^
Frän Allmänna Besvärs■ och OeconomiUtskottet;
Af den 21 dennes:
J i. 1. .4 \ . 3 r
N:o 150. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betän
-
1*44
Hen a 9 julli e. m.
iands, rörande dels vackt fråga oin rättighet
för estra Roterings-skyldige, att för sine Nummer
anställa legning inom Beväringsåidern ,
* dels yrkad tillåtelse för Rotehållare, att sjelf•ve
besörja anskaffningen af beklädnad at sine
Soldater*
No 151. I anledning af återremiss å.
Utskottets förut afgifne Betänkande, i frågan
oro nödvändigheten af krönta kolskrindor, och
angående kolmätare.
Frän Expeditions Utskottets
Af den 17 denness
Om aflöning för tvenne ExtraÖrdinari®
Cancellister m, m.
Justerades följandet
Utdrag af Protocollet, hållit hos Hög*
loflige Ridderskapet och Adeln vid
Ijagtima Riksdagen i Stockholm, för»
middagen deri 39 Julii 1823.
S. D. Remitterades till
Bevillningsutskottet t
Herr Hjertås, Gustaf, motion angående dels
#n progressiv ökning af dea nuvarande recom
-
Den a g Julii «. m.
mettdations-afgiften för bref, san^t dels fran»
kering af bref. Ut supra.
S. D Föredrögos å nyo och återremittera»
des, i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
BevillningsUtskottets den 16 sistiedne
Maji och den 3 dennes under Ntris g och 18
afgifne, saint den 3 sistiedne Junii och den
jo dennes eftermiddagen på bordet lagde, Be*
tänkanden;
l:o I anledning af Vackt Motion om ett
förändradt uppbörds- och controll * sätt å de
Slaten^från Postverket tiiiflytande inkomster*
s:o Angående Postverket och de deraf
inflytande Bevillningsmedel. Ut supra.
S. U. Föredrogs å nyo och bifölls Statsoch
BancoUtsköttens den 26 sistiedne Junii
under N:ö 286 afgifne, samt dett 12 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, angående
förslag till én förändrad ordning vid
Val af Revisorer öfver Stats- Banco- och RiksgäldsVerken.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats*
och BancoUtsköttens den 26 sitlidne Junii under
Nto 287 afgifne; samt den 12 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i ani
ledning af väckte Motioner om stadgande af
en ny prtfiscript ionstid, i afseende på sådane f. d,
FiiialDiscontsInrättningarnes skulder, hvilka
icke inom den förut bestämda pr*sccipUon#«
JDen 29 Julii e. m.
tiden blifvit till erhållande af liqvid anmälte?
blef samma Utlåtande, i anledning af åtskillige
Eedamöters dervid gjorde anmärkningar, till
Utskotten återremitteradt, Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och OeconoroieUtskottets den g dennes
under N;o 130 afgifne, samt den 12 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande
öfver väckte frågor, angåénde förändring
i allmänna skjutsnirigs - änstalterne, Postvagnars
inrättande och skjutslegäns nedsättning;
blef samma Betänkande, på grund af åtskillige
Uedamöters dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet åtérrérnittefadti' Ut Supra.
Utdrag af Protocollet hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
^Lagtima Riksdagen i Stockholm ef.
termiddagen den 29 Julii 1823.
S. D. Remitterades till
Stats-Vtsiottet:
Herr Printzenskölds, Axe 1, den 3 sistledne
Mars på bordet lagde Memorial om till.
ökt antal löner inom StatsExpeditionerne af
Kongl. Majrts Cancellie.
Bancö - Utsskotteii
Herr von Qvantens, Carl, deri 1 9 dennes
Den 29 Julii e. riis
1547
Eftermiddagen afgifne yttranden, angående in»
rattande af en JordbruksDiscont;
Stats' och BancoUts&otten:
Herr Bruncronas, Gustaf Adolf, den 14
éftermiddagen afgifne Memorial , innefattande
anmärkningar vid Utskottens återremitterade
Utlåtanden, rörande FinanceRegeleringen. Ut
Supra;
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats»
Utskottest den 9 dennes under N-o 289 afgifne,
samt- den 15 derpå följdé förmiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjor»
de anmärkningar vid Utskottets den 3 sist»
lidne April meddeldté Betänkande öfver vackt
Motion örn ökadt anslag å Stat för Kongl. Bi»
bliotlieketfann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, med förkastande af (Jtskottets Utlåtande,
instämma i BorgareStåndets den 22 denhes
fattade beslut, att, utom de redan å Stat anviste
1000 Riksdaler, ytterligare 2000 Riksdaler
må anslås, hvarigenom liela årliga an»
slags-summan för Kongl. Bibliotheket kommer
att blifva 3000 Riksdaler Banco. Ut Supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Ali»
manna Besvärs- och OeconomieUtskottets ej
mindre den 31 sistlidne Maji under N:o 101
meddeldte , och den 11 derpå följde Junii eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande of*
ver föreslagne ändringar uti författningarne
rörande Husbehofa brännvins-bränningen och
125»
Dcrt sg Jutii e, m.
dermed gemenskap-ägande ämnen, än ock den
18 dennes under N:o 14g afgifne, saint den
S2 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar; fann Bidderskapet
och Adelö för godt , ätt, med godkännande af
de i sjette och trettonde Momeuterne uppt3g*
ne tvänne senare Alternaiver, Utskottets sist.
nämde Utlåtande i allt öfrigt gilla. Ut Supra*
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag1*
Utskottets den 8 dennes under N-o 118 afgifne,
samt den t 5 derpå följde förmiddagen på bordet
laggde , Utlåtande, i anledning af gjorde an*
märkningar vid Utskottets den 5 sistlidne Aprit
meddeldte Betänkande, angående ändring i 3a
Cap. BättegångsBaiken; fann Bidderskapet och
Adeln, att, enär sistnämde Betänkande redan
blifvit af Bidderskapet och Adeln afslagit, Ut*
skottets ifrågavarande Utlåtande borde lägga*
till handlingarne, Ut Supra.
Höglofl. Bidderskapet och Adeln åtskilj*
des klockan half lill elfva om aftonen.
In fidem Brotocolli
O. J. Lagerheim»
B i lagor
tili
Hogloflige
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1S23.
Sjette BanåeU
STOCKHOLM;
Tryckt ho» Olof G k a hk, 189?.
. ' *
• v- •-
m
Bilagor
till PleniFrotocoliet för elen 2 Julii j
förmiddägerti
N;o i.
tlerr Dalman, Lars Johani
Jag har med mycken uppmärksamhet oell
intresse åhört discussionen sistlidne Lördag ,
angående Tiill-bevillningen. Jag ville ej då förlänga
denna så långvariga debatt med att åfvea
yttra de åsigter jag fått; nied anhåller i stället,
att det nit må mig tillåtas.
Ändamålet med alla våra öfverlåggningar
år ju allmänna välfärden. Jag förstår dermed
summan äf Nationens flesta Medlemmars välstånd
oell trefnad.
Hvad är då vilkoret för
hvarje individs välstånd? Jo! i:d att éj allenast
dess person utan ock dess egendom, och bytesmedlet
för all dess rörelse, penningen, år helig under
Lagen: att L-gen år vis och Orubblig: tillämpningen
deraf lika för alla och kraftfull,
hastig. 2:0 att ailä industiiela krafter i Samhället
få sprida sig naturligt, utan förmynderskap
eller tvångsmedel4 Och framför ålit, att ej
monopoliska domar läggas i vågen, utan hvar
sådane linnas, de sorgfälligt bortrensas. 3;o att
hvarje medlem får skaffa sig kunskaper och »ki#k
-
Sen 2 Julii f. m.
lighet till Statens tjenster, der det lättast och
mest ändamålsenligt kan ske; äfvensom att alla
äga förskaffa sig sina förnödenheter och aisancer,
till båsta beskaffenhet för båsta priset, utan
afseende på stället, der de tillverkats. Hvem
finner ej, ati då hvarje enskilt man på detta
sätt måste söka en god belägenhet, äfven
Staten, det allmänna, hvars vål år det enskiltas,
multipliceradt med sig sjelft, måste gå samma
väg och ingen annan. Man säger, att Öfvergången
är allt för hastig ifrån det tvång i handel
vi hittills haft. Ja! men år det icke derföre
Utskottet föreslagit Stånderne, att intill nästa
Riksdag lemna Styrelsen utväg till correcfiv, om
det skulle behöfvas. Man säger, att handelsfriheten,
som skulle så betydligt öka Statens in*
komster, ej kan decreteras, efter den skulle
störta Fabrikerne; men har man då glömt, att
det förhatliga lurendrågeriet, sorn de otroligaste
Statens uppoffringar ännu icke kunnat förekomma,
långt mer ån den öfverdrifvit befarade
tullförsnillningen, hvilken dessutom måhända reglementariskt
kari båttre än Utskottet föreslagit
motarbetas, skadat, och skall allt framgent skada
Fabrikerne; och om de ej vinna på det nya
systemet, skola de sannerligen åtminstone aldrig
kunna derpå förlora, särdeles om Tullen på de
för Fabrikerne nödige rudimaterier betydligen
nedsåttes. Har man ytterligare glömt, att det
år de flestes välstånd och fördel, som utgör
Statens, ej en eller annan Corporations? Har
man glömt, att så vida det år bevist, att den
stora massan af Folket mår vål genom den föreslagna
meauren, conclugionen är gifven. Någre
Ven 2 Julii j\ m.
5
Seigneurs Fabriquans kunna kanske nödgas draga
in seglen, men det rubbar ej min öfvertygeles.
Jag kan med denna tankeledning ej underlåta
att hembära Bevillningsutskottet min gård af
tacksamhet, att det frimodigt arbetat emot gamla
fördomar och små usla intressen, samt gifvit
idé om lossandet af de förhatliga fjettrar,
som långe nog blifvit af oss burna, i afseende
på våra behof; men jag måste slutligen instämma
i Herr Grefve von Plåtens spådom, att
hvarken handels- eller näringsfrihet hjelper till
någon ting eller lemnar några väntade resultater,
om ej hvar Man försäkras om integriteten
af sin förmögenhets metallvärdes Status qvo, och
att i detta fixa orubbliga normalvårde återfå
sina försträckningar, samt att Statens afFairer
skiljas från Bankens. Såmedelst skall credifen
omsider återkomma. Reda och förtroende skola
ge mod och lynne till redbara, lönande företag,
och efter stormarne horizonten ljusna,
hvilket i evighet aldrig annars sker. Så långö
min röst får höras på detta Riddarhus, skall
jag ej tröttna upprepa denna prophetia, som jag
uppriktigt önskar erfarenheten må jäfva.
Dessa reflexioner, dem hvarken förmåga
eller tid tillåtit erforderlig utveckling, torde,
om de förtjena, få återremissen till Utskottet
åtfölja.
#
Sert t Julii f. nt,
Njo *.
Herr von Hartmansdorff, August'.
Då Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse af den
50 April detta år, angående öfverlemnande åt
Riksens Ständer, att yttra sig öfver de straff,
sorn blifvit påbudna i 1820 års LurendrägeriFörordping,
den 12 sistlidne Maji remitterades
till Lagutskottet, anmärkte jag att samma åtgärd
bordt äga rum, i anseende till SeglationsOrdningen,
hvilken stadgar nästan lika svåra
straff, spip Luren drägeri-Förordningen, och ofta
hänvisar till dess straff-bestämmelser. Jag ansåg
följakteligen en underdånig anhållan hos
Kongl Alajd börg göras, att SeglatipnsOrdningen
mätte underkastas enahanda granskning af
Riksens, Ständer, sorn den nyssnämnde Författa
jungen. Men en af Konungens Rådgifvare , sorn
var här tillstädes, och säde sig icke kunna förklara
orsaken till SeglationsQrdnipgens uteblifvande,
förmälte sig dock tro, att den med det
första vöre att vänta, hvadan ingen underdånig
Skrifvelse ansågs nödig. Jag yrkade derföre
ingen vidare åtgärd den gången* Menni!,
då 7 yeckor sedan dess förflutit, utan att SeglatiopsQrdningeo
blifvit Riksens Ständer meddelad ,
Och, då dessförutan en nödig rättelse och öfverensstämmelse
pti straffen i dessa båda, med
hvarannan så nära förenade stadgar, troligen
skulle komma att saknas, får jag såsom motion
framställa min förut yttrade önskan,
Att Riksens Höglofl, Ständer ville hos Kongh
Den 2 Julii f. m.
1
Maj:t i underdånighet anhålla, att straff-bestämmelserna
i SeglationsOrdningen måtte, på
redan anförda skäl, blifva underkastade enahanda
granskning af Riksens Ständer, som de
motsvarande lagrummen i LurendrägeriFörordningen
redan blifvit.
N:o 5.
Herr Hegardt, Christian Bernhard:
I anledning af förevarande punkt afBeviliJ
ningsUtskottets Betänkande, utber jag mig vördsamt
att få yttra mina tankar. Jag lemnar derhän,
huruvida någon afgift af Räntan för utlånta
Capitaler må anses lämplig, då den dels
icke ens någorlunda kan controlleras, utan att
gifva anledning till förhatliga vexationer, dels, i
mohn af afgiftens betydlighet, torde bidraga till
Capitalers flyttning utur Landet. Men om Sta*
tens hehof kraf ver en directe beskattning på penninge-lån,
så inser jag icke hvarföre ej Långifvareq
sjelf må äga rätt att omedelbarligen till
Staten erlägga sin utskyld, och hvarföre Låntagaren
skall besväras med att förskjuta och uppbära
densamma; hvarigenom det ändå ofta nog
obehagliga förhållandet emellan honom och Långifvaren
göres ännu obehagligare. Man jovander
väl, att Långifvaren, i fall det skulle få
bero på hans uppgift, kunde undandraga sig af~
giften; men med lika skäl kan man misstro
Handlandes, Fabrikörers och andra Näringsidkares,
med fleres uppgift af deras inkomster
8
D-T ? ./dtii /i m.
och dessutom, hvad garanti äger Staten att Låntagaren
alltid vid uppgiften af sin inkomst gör
afseende på det bevillnings-afdrag han fått åtnjuta,
och att detta verkligen kommer det allmänna
till godo. Det år endast för intecknade
fordringar, som det med full visshet kan påräknas,
och endast för dessa torde nu gällande
BevillningsFörordnings stadgande vara lämpligt
och må hända böra bibehållas, och Gäldenären
således berättigas, att vid Räntans utbetalning
innehålla Bevillnings-afgiften; men också endast
berättigas. Det måtte få ankomma på honom
sjelf, om han vill begagna sin rättighet eller ej.
Långifvaren har intet medel att nödga honom
afstå derifrån, utan genom hotelse att uppsäga
lånet, och det bör Gäldenären vara beredd att
betala på den tid lian dertill utfäst sig; såframt
han icke lättsinnigt lofvat hvad han ej kan eller
ej ämnat hålla.
3
För öfrigt, änskönt jag skulle tillåta mig
tro, att många Långifvare finnas så orättvise,
att vägra Låntagaren godtgöra sig ifrågavarande
afgift, så är dock föga troligt, att de för en
så obetydlig besparing ville uppsäga ett väl och
säkert stående penninge lån. Det torde derföre
med tämlig visshet kunna antagas, att inga eller
ganska få intecknade Lån skola uppsägas^
blott derföre, att Låntagaren begagnar sin rättighet
att afdraga Bevillnings-afgiften för Räntan.
Det är hans sak att göra det. Staten bör
ej befatta sig dermed, eller använda tvångsmedel,
lika oförenliga med Låntagares, sorn med Långifvares
interesse, och, sorn endast tjena till att
Ven 2 Julii f, m, g
väcka misstroende dem emellan, samt att föranleda
chicaner, tvistigheter och onödiga edgångar.
Vidkommande alla icke intecknade lån, så anser
jag intet skäl vara, att göra Låntagaren
till Uppbördsman för Långifvarens Ränte- bevillnings-afgift,
och tror, att Staten skulle fastmera
vinna än förlora derpå, att denna afgift
omedelbarligen utgjordes af Långifvaren, som
på ära och tro borde uppgifva den Ränta han
af sine utlånte Penningar årligen uppburit; hvaraf
följer att Låntagaren, vid uppgiften af sin
behållna inkomst af handel, rörelse eller annat
näringsfång, får afdraga den Ränta han för utlånte
Penningar verkligen erlagt. Jag underställer
vördsamt denna min åsigt af ämnet Högloflige
Ridderskapets och Adelns upplyste bepröfvan*
de; och anhåller ödmjukast att propositionen
till bifall å den af mig föreslagne ändring uti
Utskottets Betänkande måtte framställas.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 2 Julii
eftermiddagen.
N:o 1.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Då i flere omständigheter, jag icke delar
t
IO
Den 2 Julii e mi
Höglofl. Stats- och BancoUtskottens omdömen,
innefattade i Utskottens Betänkanden i afseende
på Financeregleringen, särdeles i förslaget om
införande af Statsobligationer; anhåller jag vörd.
sammeligen, att till ändrings vinnande, i dess
betänkanden få följande anmärkningar framställa,
jemte skälen för min motsatta öfvertygelse,
samt att detta yttrande, hvilande på bordet,
må vid pröfningen af dessa Betänkanden få förekomma
till närmare pröfning. Med Utskotten instämmer
jag till alla delar, att nu icke lämpligt
vore, att en realisation besluta, på sätt föreslaget
blifvit, och under åberopande af de af
Utskotten anförde skäl, anser jag öfverflödigt
att derom något vidare yttra, då allmänna opinionen
synes hafva stadgat national-omdömet i
detta afseende; men jag kan likväl icke undgå
att anmärka» att då Utskotten allvarligen framställt
det tillstyrkande realisation borde verk-^
ställas så snart omständigheterne möjligen gjorde
den verkställbar, Utskotten icke dervid fä.
stat något omdöme, om den hufvudsakligaste
förberedande åtgärden i detta afseende, nemligen
vidtagande af sådana qeconomiska anstalten
sorn ledde till allmän hushållning och enskilt
sparsamhet, hvarom Riksens Ständer synas mig
höra hos Konungen göra underdånig hemställan.
Alla förflutna tiders erfarenhet besannar
Styrkan af den grundsats, att en realisation, utan
samband med allmänna hushållningsanstalter,
tili beredande af en för/nonlig handelsvåg, och
inskränkning eller förbud för införsel af umbär-»
liga lux artiklar är en niesure, utan ändamål,
forn skall förfelas äfven med en större tillgång
Tjtn 2 Julli e. m,
If
jif reel silfverfond, hvaremot förtroendet till en
allvarlig föresats till allmän oell enskilt hushållning,
sorn blifvit stadgadt genom erfarenhetens
bevisning, otvifvelaktigt skall förekomma reali
^tionens äfventyr äfven vid en inskränkta) e
tillgång af metalliskt mynt; och skall en framtida
realisation med alfvare påtänkas hvars nytta och
nödvändighet jag anser vara gifven, så böra
rådane oeconomiska åtgärder tidigt vidtagas, sorn
stå i sammanhang med allmän och enskilt hushållning
Och sparsamhet, hvilken nu mera än
någonsin påkallas, sedan benägenheten för all
slags lu^e uppstigit till en förvånande högd. —.
Hvad dernäst den i sammanhang med realisationen,
alternatift föreslagne myntbestämning, efter
128 skillings cours, beträffar så, under önskan att
den dermed åsyftade nytta kunde vinnas, kan
jag likväl, för min del, icke inse huru denna
föreskrift skall kunna komma till någon tillämp-.
mng, utan blifva ett tomt ord, utan betydelse,
enär Banken icke tillika både erpottager och
utgifver silfver efter enahanda cours, utan cours
förhållandet bestämmer, om Banken får köpa
silfver eller icke, då likväl vid den föreslagne
eoursen af 128 skilling för silfverköp Banken
ovilkorligen måste derföre erlägga en sådan betalning;
men det
träffande förmonligare conjuncturer att silfver, i
annat fall, kunde erhållas för 120 skilling eller
deromkring, anser jag för min del lämpligare
att, med förändring i Utskottens Betänkande, i
detta afseende föreslå, det BancoUtskottet mätte
varda upplåtit, att åt BancoFullmägtige gifva
föreskrifter om uppköp af silfver efter sig fö/»-.
12
y
Ven 2 Julli c. m.
reteende omständigheter, hvarigenom möjligen
oeh afven troligen silfver kunde vid lämplige
conjuncturer, erhållas för bättre köp än 128
skilling, hvilka föreskrifter likväl icke borde
Riksens Ständers plena meddelas; kunnande med
fullt förtroende åt BancoUtskottet öfyerlemnas
detaillerne i detta ärendes behandling. Då Utskotten
i Bilagan Lit. B. tillstyrka, att då metallisk
valuta blifvit ökad till det belopp att
två tredjedelar svara emot Bankens sedelstock
den tiden kommer att anses sorn den yttersta,
hvartill allmän utvexling af reelt mynt må
uppskjutas förekommer af uttrycket yttersta anledning
till den förmodan att någon modification
eller inskränkning i anseende till reela fondens
belopp vid ntvexlingstiden kunde vara i fråga,
som likväl vore betänkligt och icke bör medgifvas;
men hvad som i synnerhet förekommer
mig anmärkningsvärd! är Utskottens i särskilt
utlåtande, meddelte tillstyrkande och förslag
till Stats-obligationers utfärdande, till fyllnad i
Statsbehof, hvartill Bankens öfverskott förme -  nas blifva otillräcklige. Oförmodadt har det
mig förekommit, både i afseende på sak och
ordning, att Utskotten afgifvit ett förslag, till
sina följder ett af de vigtigaste, som någonsin
hos Riksens Ständer kunna förekomma,
nemligen införande af Stats-obligationer med
3 procents ränta, då likväl Utskotten, icke med
beräkningar och motiverade tillstyrkanden upplyst,
att Statens inkomster nu icke mera förslå
till bestridande af Statens verkelige behof, utan
att tillgång annorstädes måste sökas. Det hade
väl varit i tillbörlig ordning alt sammanhang
T)tn 2 Julii e, m,
n
dermed, Utskotten framställt, de i förra tider
okände anspråken till biträden af Stats-medel
för Canai-anläggningar och allmänna företag,
öfver desse anspråk meddelt deras omdömen
och med jemförelse af i desse ändamål meddelte
tillstyrkanden af understöd till tillgångarne
till deras bestridande, framställt det ytterligare
uppkommande behofvet; detta har likväl icke skedt,
oell Utskotten hade väl icke bordt förvänta, att
i en af Nationens vigtigaste angelägenheter,
Riksens Ständer skulle i förväg bifalla en inrättning,
utan sammanhang med tillstyrkande i
grund af anförde skäl, och utan att ens känna
till hvilka behof Stats-obligationerne föreslås,
eller huruvida ifrågastäldte utgifter af nödvändigheten
påkallas, hvarom Utskotten icke något
Betänkande afgifvit. Jag förmodar att vid granskningen
af föreslagne behof, af den egenskap,
att de fordom icke ansetts tillhöra de verklige
Statsbehofven, Ridderskapet och Adeln fäster
en noggrann uppmärksamhet på följderne af ett
Skuldsättnings-systeme, som, visande sig i sin
början mindre betydligt och vådeligt, likväl otvifvelaktigt
skall öppna vägen för en fortfarande
National-skuldsättning hvarje Riksdag, på
kommande slägters bekostnad och genom föreslående
af nya anslag, derigenom, under fredens
lugn, hos oss införa en låneanstalt, som i
framtiden möjligen utsträckt, jemförelsevis, till
våra olika förhållanden, såsom i England, och
hvarifrån varnande exempel aro att hämta, skall
bereda detta fattigare Lands ofärd förr, än det
på resourcer rika England, der kämpande emot
undergång, Statens Skuldsättnings-system sanno;
14
Deri 2 Julii t, m.
likt icke dess mindre bereder en icke aflägset
Catastrophe jemte de menliga följder af ifrågastäldte
Skuldsättnings-systemer, som synas mi^ uppstå
i afseende på vår fmanciefle ställning för /'ramtiden,
anser jag, att äfven betänklighet borde uppstå
till förslagets antagande, i anseende till de
omdömen hos våra grannar derifrån kunde ledas
om vår oförmåga; och hvad skola de väl
tänka om detta Lands natiorial-styrka, som utaii
ali utländsk gäld och njutande under fredens
lugn flere oafbrutna ymniga skördar, likväl icke
förmår af egne tillgångar bestrida allmänna behof,
annorlunda än genom Statslån dertill, och
hvad ansträngningar äro väl att påräkna i behofvets
och krigets stund, då tillgångarne, ehuru
ansenlige;, icke en gång under fredslugnet
förslå till de vaniiga behofven? För min del
anser jag detta förslag, att genom Stats-oblitioners
införande, undergräfva National-förmögenheten
och skuldsätta kommande slägter, till
sin riktning och påföljder så vådeligt, att ten»
dencen derföre* som förflutne tid sig visat, bör
alfvarligeri hejdas, med afseende hvarpå jag
vördsammeligen anhåller* att StatsUtskottets Utlåtande
om Statslån, sorn* skiljdt ifrån andre
Betänkanden särskildt kart behandlas, må* utart
äterreriliss afslds ; mert skulle mot förmödan återremiss
deraf medgifvas, anser jag vid Betänkandet
böra anmärkas, att genom det föreslagne
upptagande af Lån för 3 procent, borttages Lånetillgångar
för de Lånbéhöfvände, hvilket omdöme
äfven sista Riksdag ingick i beräkning,
för deras afskafFande, hvarjemte emot Utskottens
förmodan att Låne insättningar för 3 procent
Ven 2 Julii e, m.
icke någonsin skulle komma att saknas, och ingen
fond för deras inlösande beböfvas, det
torde kunna invändas, att försigtigheten tyckes
bjuda en större varsamhet i detta afseende,
helst vid inträffande af oförmodade handels
- conjuncturer, cours - förändringar, krig ,
kanske en riksdags-kallelse, hvar och en sannolikt
återfordrade sine insatte Capitaler, utan att
deremot svarande insättningar af andra, voro att
påräkna. Men, då jag nu tillstyrkt afslag på
Utskottens Utlåtande, i afseende på Stats-obligationer,
får jag förklara det jag ansedt mig böra
söka upplysning om de nu sökte bidrag af
allmänna medel, och utvägarne till deras beviljande,
i ändamål att genom framställning deraf
söka ådagalägga att åtminstone de angelägnaste
fordringarne kunna uppfyllas, genom
sig företeende tillgångar, utan biträde af Statsobligationer.
Af* Tabellen N:o 4, sorti ar Utskotterts Betänkande
bifogad, upplyses att Banquens Ränte,
vinst, till användande för ändamål hvarom nu
är fråga, uppgår till 1,096,398 R:dr under påföljande
fem år} att 572,700 Rjdr ärö reserverade
till användande ai den å Odlingslånen ingående
lika summa under desse fem åren, äfvensom
der upptagne öfverskott af 26,921 R:dr,
utgörande en sammanlagd summa af 1,693,109,
R;dr till dispositioner} hvilken summa visserligen
synes otillräcklig till pretentienerne till anslag,
som lära uppgå till något öfver 3 Millioner
R:dr, men då desse påståenden skäligen böra ra.
kåtterås, och å andra sidan af Bankens behåll*
Vim S Julil c. ?n>
ningar, än ytterligare biträden synas mig böra
kunna ineddelas, förekommer det mig icke vara
omöjligt att förena billiga fordringar med
tillgångarne. De af Utskotten föreslagne nya
Fastighets-lån, uppgående under de fem påföljande
åren till 756,g56 Rsdr, synas mig, med
förändring i Utskottens Betänkande, med all billighet
kunna tilläggas förenämnde Utgifnings och
Utlånings-fond, hvilken med tillägg af desse
756,956, till förenämnde 1,696,109 R:dr, utgör en
summa af 2,453,066 R:dr, som i det närmaste
borde blifva tillräcklig till de hos Utskotten begärte
Stats-anslagen; och då Bankens behållne
inkomster böra användas till Statens nytta, synes
det icke vara förenligt med Statens san.
na fördel att gagna några få med erhållande af
Baneolån å fastigheter som Utskotten föreslagit,
och deremot tillstyrka Statslån till fyllnad i Stats»
behofven, som deremot kunde förekommas genom
denna summas användande till allmänna större fö-j
retag och anstalter; varande anspråk till Fastighets.
Jåns erhållande så mycket mindre billigt, som
genom större bidrag till afbrända Städer, Norrköping
och Borås m. fl., dea föreslagne summan
till Fastighets-lån verkligen i egenskap af
Fastighets-lån till Städerne, till större del åtgår.
Skulle likväl, emot förmodan, förenämnde summa
af 2,453,o66 R:dr, ändock icke uppfylla de äskade
anslagen, så tillstyrker jag hellre till fyllnad
deri, någon större eller mindre del af det mindre
anslaget till silfverköp, utgörande 100,000
R;dr årligen, eller på 5 år 750,000 R:dr, an att
Stats-obligationer må införas, som skulle genom
sina
Den 2 Julli e, m.
«7
sina skadliga följder föranleda till en icke
aflägsen förebråelse öfver ett förhastadt beslut,
och väcka nationens billiga missnöje och
ogillande af deras ombuds behandlingssätt af
detta ärende. Hvad angår de begärte anslag
af Bankens inkomster visar sig i första rummet
Götha Canal som, efter vanlig beräkning
af 5oo ooo R:dr årligen, fordrar för fem
år i,5oo,ooo R:dr, anslag för Strömrensningarne,
100,000 R:dr årligen uppgår för fem
år till 5oo,ooo R:dr, hvarvid jag för egen del
hellre skulle önska att halfva Strömrensningsanslaget
finge tilläggas Götha Canal, dels i förhoppning
att genom fyllnad i framställe behof,
ett slut derpå så mycket snarare vöre att förhoppas,
dels derföre att om Strömrensningsanslagets
hälft begagnades till anslagets egentliga
föremål, vattuledningars beredande i Norra Pro.
vincerne till beredande af ved-tillgång till Hufvudstaden,
den andra kunde inställas, då nu genom
smärre gråfningar, i flere Rikets provincer,
den försätter den indelta Arméen, till arbeten
der använd, i ett beständigt dagsverkstillstånd,
tvärt emot Kneckte-Contractens innehåll,
hvarom jag förut denna Riksdag, ehuru
förgäfves, i detta Riksstånd anmärkning framställt.
Till förenämnde anslag, utgörande 2 millioner,
synas mig böra låggas 200,000 R:dr lånebitråde
till Norrköping, samt 100,000 R;drs
lån för Borås, r 0,000 R:dr årligen i fem år
till ersättning för SöderTeJje Bolag, sorn anspråkslöst
icke undandragit sig de största upp
-
Bil. till Ridd, 0, Ad. Prof. VI, Band. 3,
9en 5 JUlii c* nu
ofFringar; tillsammans 5o,ooo R:dr> samt för
Trollhätte CanalBolag högst 100,000 R;dr län,
som derom lärer hafva sig anmält och med undantag
af Hjelmare Slussverk 5ro de som äga
anspråk på biträden, hufvudsakligen upptagne
till beräkning 2,45o,ooo R:dr eller till den förenämnde
summa af 2,453,006 R:dr, som med
tillägg af Fastighets låne-tillgången, skulle af
Bankens behållningar kunna disponeras.
Beträffande åter Hjelmare Slussverk, så under
medgifvande af eli fortfarande understöd,
som förra Riksdagen beviljades, synas*med hänsigt
till Statens tillgångar de större bidrag nu
fordras icke kunna beviljas, då i stället för förra
Riksdagen begårte och beviljade lånbitråden,
frågan angår nu icke mindre ån ny uppoffring
af mera ån en half million utan all ersättning
och någons deltagande då likväl en af Rikets
större städer, med nästgränsande trakt af vestra
Hjelmaren allena deraf skörda frukterne, och
det är fara värdt om ett gränslöst bifall lemnäs
till hvad som fordras, att i Hjelmare Slussverk
uppstår en ny Götha Canal, till anspråk och
Rikskostnader. Hvad som till biträde i detta
afseende nu kunde beviljas, kunde, om annan
tillgång saknas, bereda någon inskränkning i det
mindre anslaget till silfverinköp af i5o,oooR.d
årligen, och får jag till närmare utveckling af
hvad jag så i afseende på tillgång, som föreelagne
anslag anfördt vördsammeligen bifoga
medföljande beräkning. Då jag, med tillfredsställelse
af Utskottens betänkanden inhämtat den
oryggliga föresats, att Banco- och Riksgälds
-
T)tn 2 Julli i?, m.*
sedelstocken ej skulle få öfverskjuta 00,000,000
R:dr, tror jag att Bancosedel—innehafvaren, i
detta förklarande och föreskrifterne om silfver—
inköp, till förstärkning af Bankens Silfverfond,
anser sig äga den trygghet för Bancosedelns bibehållne,
om ej förbättrade värde, att man
gerna medgifver användande af Bankens öfverskott
till andra Statsbehof, till förekommande
af införande af Statsobligationer, som förr eller
sednare torde medföra en menlig inflytelse på
Banken, och verka tili oreda och Bancosedelns
försämring. Slutligen förekommer ett ämne a£
piindre vigt, hvarvid jag gerna skulle undvika
fästa någon erinran, om j ig icke ansåg min
pligt, såsom representant derom påkalla ett yttrande,
nemligen om den föreslagne förnyelsen af
tvenne FilialDisconter i Götheborg och södra
delen af Riket. Om de förr varande ännu existerade,
skulle jag icke yrka deras indragande,'
men vid nu varande förhållande, då Riksens
Ständer, varnade af förluster, förfiyttadt hela
Discont!örelsen lill Stockholm, och emot förvaltningen
af denna Discontrörelse ej varit något
att erinra, förekommer det mig vara inconsequent,
om Riksens Ständer med förändring
i förra beslut, skulle denna Riksdag anse nyttigt,
hvad man förra Riksdagen, af erfarenheten,
fann vara skadligt, oberäknad! den mindre
säkerheten i penninge-fÖrvaltningen, och vid
pröfningen för säkerheten till låns erhållande,
som torde inträffa vid aflägsna Disconter, mea
vid BancoDisconten icke äfventyras, hvarjemte
utom dessa äfventyr, hvarföre man onödigtvis
sig blottställer, det förekommer mig §ora
*9
Den 3 Julii e. m,
tionen icke skulle godkänna, att blott i ändamål
att låtta låntagares correspondance, Staten
eller Banken som är detsamma, skall göra en,
icke af nödvändigheten påkallad uppoffring af
omkring 16,000 R:dr för bägge Disconterne tillsammans,
till löner och arfvoden m. m. för Embets-
och Tjenstemän, som skulle Discontgöromålen
ombestyra. I sammanhang härmed får jag
emot förslaget af räntans nedsättning å Discontlån
till"5 procent, samt straffräntan till 8 procent, anmärka,
att det icke synes billigt att gynna Discontlåntagare
mera än andre att få en nedsättning i
räntan, under den lagliga, då ingen anledning är
att förmoda, det räntan, enskilte emellan nedsättes.
Dessutom blifver det för lånbehöfvande
ett misstag att tro, det dem derigenom i allmänhet
någon fördel tillskyndas, hälst def ofelbart
skall verka till minskade lånetillgångar för
Discont-lånsökande enär mångå säkra låntagare,
som ej kunna vägras begagna lånerättigheten,
utan tvifvel skola finna deras l äkning uti, att
i afseende på den ena procenten, som på större
summor icke är obetydlig, äfven i förväg uttaga
allt hvad dem tillkomma kan, äfvensom under
medgifvande att straffräntan är allt för hög,
och kan billigt tåla nedsättning till 9 procent,
en sådan nedsättning likväl äfven skall minska
lånetillgångarne, emedan straffräntans obetydlighet
hindrar låninbetalningar å bestämda tider,
och med tillökning af lagsökningar, minskar inflytande
af förfallne lån lill ny utlåning för
andra lånbehöfvande —- hvad förslaget af Statsobligationers
upptagande, i afseende på mindre
creditivet angår, så enär utlåningssumman till
Efter berättelser, hvaronxi likväl icke några officiella upplysningar torde till
Riksens Ständer hafva inkommit^ Jära biträden eller lån hafva blifvit begärde
till nedannämnde summor af följande:
Utgörande tillsammans begärte biträden och lån
3,45o,ooo Riksdaler, hvaraf nästan alla kunna skäligen t
och en del begärte lån nemligen till smärre Städer och
icke af BancoUtskottet, vid nu inskränktare tillgångar by
vudsakligaste behofven synas kunna afhjelpas med å ane.
gångs-summa af 3,455,066 Riksdaler, på sätt auförandel
För 1823.
1824.
1825.
1826.
1827.
1828.
Af Götha Canal 100,000
4oo,ooo
4od. 000
35o,ooo
3oo,ooo
200,000
Hjelmare Canal - 4o,ooo
120,000
12 0,01. o
90,000
90,000
70,000
Strömrensningar
100.000
lOu )(
——
100,000
100,000
100,000
Trollhätte Canal Lån i ett
för allt af -
——
1 20, 'tjQ
Norrköpings Stad Dito
3oo,oc,
0
Borås Dito -
—
15o,o(,
0
' *- ■
Ystad Dito -
2 0,0 c, 0
Wadstena Dito
1 o,oc,0
Piteå: Dito
•
0,01,0
Rona Koppargrufva Dito
10,Of,
0
Herrestads Kyrka Dito -
— —■
— —
3,0(io
Kumla Dito Dito -
——-
10,0^0
Tvings Dito Dito -
——
6,o\0
Jemjö Dito Dito -
——
8,0^0
örebro Skolaehus
— ■
io,o*0
Calmare Consistorium Dito
—.—
5,oi
0
tt belopp af omkring
1 någon del nedsättas,
Kyrkor lära sannolikt
iljas, så att de huf.
a
innehåller.
sidan föreslagne tili
-
Förslag till disposition af Bankens behållne inkomster för följande år, i
anledning af begärte biträden och lån:
Götha Canal i8a3
100,000, föreslås
för följande åren
Strömrensningar
Trollhätte Canal
i händelse af bi-  fall såsom lån
Norrköping Dito
Borås Dito
SÖder-Telge Ca-  nalBolag ersätt-  ning 10,000 R.dr
årligen i 5 år
1824.
000,000
100,000
1825.
500.000
100.000
1826.
300.000
100.000
1827.
000,000
100,000
1828.
300.000
100.000
Summa.
1,000,000
500.000
100.000
200.000
——
5o,ooo
Summa
2,45o,oo°
Denna Summa motsvarar den å andra sidan föreslagne utgifts-summa af
Bankens disponibla tillgångar.
Om Götha Canals-anslaget anses angeläget att fyllas till det belopp som
är begärt, kunde denna summa 25o,ooo Riksdaler fyllas af Slrömrensningsanslaget,
som kunde under påföljande fem år inskränkas till hälften biträden
elier lån, som anses böra Hjelmare Slussverks Bolag beviljas, kunde i mon af
behof bifallas att utgå af det mindre anslaget till Silfver-inköp, hellre än att
att derföre insätta Stats-obligationer. De öfrige begärde lån för Städer och
Kyrkor, som å andra sidan äro uppförde, lära icke ä»5W kunna hänföras till
Statsbehof, och i sådan egenskap kunna beviljas.
28
Den 5 Juli* *4 m*.
de så vidt den rörer förevarande ämne.
Den lyder sålunda: Ar Tionde- och Räntetagare
icke inom Häradet boende, må Tiondeeller
Räntegifvare, sorn den förra om lefverering
in natura tillsåga vill, fritt stå, att denna
tillsägelse, når tionde och ränta tillhöra Landtoch
EcclesiastikStaterne, hos KronoFogden i orten
, men om den är MilitiseStaten anslagen, hos
Reg ementsSkrifvaren, eller vederbörande UppbördsMönsterSkrifvare,
inom den Jöreskrijna
tiden anmäla, samt bevis deröfver taga, pd
hvilkens ansvar det sedermera bör ankomma,
att derom kungöra Tionde- eller Råntetagaren.
Sjelfva ordalydelsen uti denna punkt tyckes
temmeligen klart gifva tillkänna, att ansvaret,
som der nåmnes , åsyftar, icke Rår.tegifvaren,
utan vederbörande Tjenstemän, i händelse
af försummelse å deras sida, att kungöra Råntetagaren
otn den skedde uppsågelsen. Motionär»
ren synes äfven h,fva menat desse personer, då
han uti prsemisserne säger, att den ifrågavarande
§. vål föreskrifver det en sådan tillsägelse ,
rår Räntetagare bor utom Häradet, k^n ske hos
KronoFogden eller RegementsSkrifvoren, hvilka
vid ansvar böra derom kungöra Räntefagaren;
inen ett, såsom orden lyda, detta ansvar hvarken
finnes bestämdt, eller tiden derföre utsatt;
och jag styrkes så mycket tuera uti denna
min öfvertygelse, som både ansvaret lör Tiondegifvaren,
derest lian försummar att uppsäga
Spannemålen, och tiden inom hvilken sådant
bör ske, uti nu gällande Författningar åro uttryckligen
bestämde. Mig synes således, det
Den 2 Julii et mt
tt
Disconterne ar Föreslagen att Ökas med tre millioner,
synes i oförmodad händelse af behof,
att begagna' mindre creditivet, tillgång dertill
icke saknas af denna ökade Discontfond, som sannolikt
icke kan till fullt belopp begagnas. Med
afseende å hyad anfört år, anhåller jag vördsammeligen
att Stats- och BancoUtskottens särskildta
Utlåtande, som innefattar förslag till Statsobligationer
må afslås, samt att de öfrige framställte
anmärkningar må vid förmodad återremiss
af Öfrige betänkanden till Utskotten få medfölja.
(Se bifogade Tabell).
N:0 2.
Herr Printzensköld, Axel:
Då jag fullkomligen delar Höglofl. Utskottens
öfvertygelse om nyttan och nödvändigheten
deraf, att genom tydligare ordalag bestämma
tiden, inom hvilken TiondeSpannemålens uppsägning,
af så vål Räntegifvare, som Räntetagare,
bör ske, kan jag deremot ingalunda instämma uti
Utskottens åsigter, i fråga orri förändring af den
del utaf 2 § i 18o5 års Författning, sorn stadgar
huru Räntegifvare, i afseende på uppsågelsen,
bör sig förhålla, i den händelse då Räntetagaren
är utom Häradet boende.
För att kunna nog tydligt ådagalägga det
misstag, som jag tror här af Utskotten vara begånget
, torde det tillåtas mig att uppläsa nämn*
28
t) en 5 Juli i t4 w*.
de så vidt den rörer förevarande ämne,
Den lyder sålunda: Ar Tionde- och Räntetagare
icke inom Häradet boende, må Tiondeeller
Räntegifvare, sorn den förra om leverering
in natura tillsåga vili, fritt stå, att denna
tillsägelse, når tionde och ränta tillhöra Landtoch
EcclesiastikStaterne, hos KronoFogden i orten,
men om den är MilitiseStaten anslagen, hos
Re gementsSkrifvaren , eller vederbörande Uppbörd
»Mönsterskrifvare, inom den Jöreskrijna
tiden, anmäla, samt bevis deröfver taga, pa
hvilkens ansvar det sedermera bör ankomma,
att derom kungöra Tionde- eller Råntetagaren.
Sjelfva ordalydelsen uti denna punkt tyckes
temmeligen klart gifva tillkänna, att ansvaret,
som der nåmnes , åsyftar, icke Råntegifvaren
, utan vederbörande Tjenstemän, i händelse
af försummelse å deras sida, att kungöra Råntetagaren
om den skedde uppsågelsen. Motionairen
synes äfven hufva menat desse personer, då
han uti prasmisserne säger, att den ifrågavarande
§, vål föreskrifver det en sadan tillsägelse ,
når Räntetagare bor utom Häradet, kon ske hos
KronoFogden eller RegenientsSkrifvaren, hvilka
vid ansvar böra derom kungöra Räotetagaren;
inen ett, såsom orden lyda, detta ansvar hvarken
finnes bestämdt, eller liden derföre utsatt;
och jag styrkes så mycket mera uti denna
min öfvertygelse, som både ansvaret iör Tiondegifvaren,
derest han försummar att uppsäga
Spannemålen, och tiden inom hvilken sådant
bör ske, uti nu gällande Författningar åro uftryckeligen
bestämde. Mig synes således} det
Den 2 Julii e, ra*
Ii
föremålet för Utskottens Betänkande borde hafva
varit att föreslå: j:o inom hvad tid veder
börande
Tjensteman ålåge, att om den hos
hos honom skedde uppsägelsen underrätta Tiondetagaren,
oell 2:0 det ansvar, hvartill han
kunde göra sig förfallen , i händelse sådant af
honom försummades; men alldeles icke att fram*
ställa något förslag till ett föråndradt förhållande
emellan Tiondegifvare och Tiondetagare, då
denne sednare är boende utom Häradet, hvilket
icke eller af behofvet synes vara påkalladt. Och
då för öfrigt detta förslag, efter min öfvertygelse
till sjelfva sin princip är orättvist, emedan,
i händelse det vunne bifall, den ena
Räntegifvaren då ej skulle få tillgodonjuta samma
uppsägningstid som den andra , hvilket icke
lärer kunna stå tillsammans med den jemlikhet i
rättigheter och skyldigheter, som emellan lika medborgare
alltid bör med yttersta sorgfällighet bibehållas,
kan jag lör min del ej bifalla denna
del af Betänkandet, hvilket jag allså vördsamt
anhåller måtte till Utskottens ytterligare handläggning
återremitteras , hvarvid dessa mina anmärkningar
tillika torde lå medfölja.
N:o 5.
Herr von Qwanten, Carl:
Mig synes att Lag- och Allmänna BesvårsUtskotten
bordt göra mera afseende på den
välgrundade motion, som af Olof Janson från
Elfsborgs Län blifvit gjord, ,och innefattas i i
punkten af Betänkandet, att sedan Kyrkoherden
24
Den 2 Julii e. m,
fått Bostållshusen sig lagligen tillsynta, Inn bör
utan Socknemännens deltagande dem underhålla,
I denna vigtiga fråga hafva Utskotten blott hänvist
till 26 Crp. 2 §. ByggningaBalken, hvilken
§, gifvit anledning till många rättegångar, och
anse Motionairens rättmätiga fordran vara förklarad
i de orden: Vare han sedan skyldig
att hålla them vid makt med egen kostnad.
Detta lagrum kunde aldrig vrängas om stadgandet
voro slutadt härmed; men nu säger samma
Lag-§. vidare; att når the af ålder och bruk,
och ej af Prestens vanryckt förfalla, så skola
Socknemånnen them bygga och bättra på illerås
kostnad. Dessa båda lagrum stå i fullkomlig strid
mot hvarandra; och följden har verkligen varit
den, att uti ett Pastorat ett förfallet halmtak kostar
Församlingen nära 200 R.dr Banco, då under
rättegången Församlingen bänviste till de orden,
vare han skyldig att hålla husen vid
magt pd egen kostnad och Pastor hänviste till
de orden i samma att. Socknemånnen skola
dem bygga och bättra pd therns kostnad,
när de af allder och bruk och ej af Prästens
vanryckt förfalla. Slutdomen fälldes efter denna
sednare mening, och skulle således all byggning
och bättring, hvarunder reparationer äfven
måste förstås, alltid komma att drabba Församlingarne
, alldenstund husen ej förfallit genom
Prästens vanryckt. På sådant sätt skulle
aldrig dessa Lagens bud att Prästen skall hålla
dem vid magt med egen kåstriad kunna åläggas
Prästen, ehuru när man jemför dem med
denna Lag-§., alla andra HiisesynsFörordningar
och Lagar å Boställens byggnad och underhål
*
-
Ven * Julii e. m.
25
lande, finner man att andan af dem alla visar
Lagstiftarens mening varit den, att Prästen lika
nied alla andra Boställsinnehafvare är skyldig
att på egen kostnad reparera oell underhålla
sina hus. Sedan nu Husesyner enligt Betänkandet
hvart tredje år troligen komma att äga
rum, så får jag ödmjukast föreslå, att en tydligare
förklaring af denna §. må ske, för att undvika
det ej Socknemånnen må blifva ålagde att
reparera husen efter hvarje sådan syn, och
hvaruti tydligare må blifva utfördt enligt gällande
Författningar, huru långt Prästens skyldighet
att reparera och underhålla må sträcka
sig, äfvensom när Socknemän» skyldighet att
bygga och bättra skall äga rum, hvarigenom
många rättegångar torde kunna besparas  _ det
kunde efter min tanka innefattas i desse tvenne
alternativer, att Prästen alltid reparerade, och
att Församlingens åtgärd aldrig vidtager förr
ån byggnaden vore till reparation oduglig och i
anledning deraf bc-rde nybyggas. I anledning
häraf begår jag återremiss på Utskottens Betänkande,
N:o 4.
Grefve Härd, Carl Gustaf'.
Då en allmän författning ålägger Församlingarne
skyldigheten att vid Prestegården byg-'
ga och underhålla’ så kallad tionde lada, och
således hvarje tillträdande Kyrkoherde är berättigad,
att en sådan emottaga, lärer icke någon
Kyrkoherde, utan autorisation af en allmän
26
Deu 2 Juli i e. m.
författning, kunna från denna skyldighet befria
församlingen för längre, än sin tjenstetid; och
som det synes öfverflödigt att underhålla ett
hus, som icke begagnas och som lätteligen kan
tarfva nybyggnad under den tid, som contract
om Pastoralierne får räcka, hemställer jag till
Högloflige Utskotten, i fall denna anmärkning
föranleder till återremiss, om icke det borde föreslås
Riksens Ständer, att hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla om föreskrift derom, att
der Contracter om Pastoraliernes utgörande i
Spannemål äro för vissa år uppgjorde eller
framdeles uppgöras, Församlingen må, så länge
Contracterne gälla, vara befriade från skyldigheten
att underhålla tionde-lada, och berättigade,
att densamma efter godtfinnande disponera.
N;o 5.
*
Grefve Hård, Carl Gustaf:
Uti det upplästa Betänkandet föreslår Högloflige
Lagutskottet, att mål rörande dryckenskap
samt oloflig bränvins-minutering, äfven må
vid tillfälle af inträffande urtima Ting åtalas
och afdömas. Då Utskottet förut ansett, att
allmänna säkerheten icke torde äfventyra genom
ett hågra månader fördröjdt åtal af dylika
förbrytelser, finnes icke heller någon anledning
hvarföre de framför andra brottmål, som med
böter bestraffas, skulle vid urtima Ting handläggas.
Man skulle med samma skäl tillåta alla
måls upptagande vid inträffande urtima Ting,
Dtti 2 i Julii e. tit,
8?
och således göra TingsRätterne de facto perrnanente.
__ Frågan härom synes mig lampellgen
kunna anstå tills LagComitéens förslag till
Rättegångsordning kommer under granskning.
Utskottet har, efter min tanka, gått för
långt, då det ansett dryckenskap icke vid något
tillfälle böra från ansvar undantagas. Öfverlastande
är icke något brott, endast öfverträdelse
af ett godtyckligt förbud; ty med lika skäl kunde
en viss matordning föreskrifvas, och en öfverträdelse
deraf kallas brott. Att tillfredsställa
naturliga begär, då det icke sker på bekostnad
af någons rätt, bör icke kunna någon betagas,
först då, när det enskilta lifvets handlingar medföra
inflytande på det allmänna eller innefatta
störande af allas anspråk på ordning och säkerhet,
blifva de föremål för Lagstiftningen. I
följd häraf borde öfverlastande inom enskildt
hus icke bestraffas, utan endast der offentligheten
medför allmän förargelse eiler brott under
fylleri utöfva*. Minsta straffet borde drabba
den, som på vägar, gator eller vid allmänna
sammankomster är öfverlastad; ett högre den,
som i ett nesligt tillstånd åstadkommer förargelse
under Gudstjenst och det högsta den som i
ett sådant tillstånd begår brott.
Straffets skärpande för förnyadt fylleri, är
utan ändamål. Den som har aktning för opinionen,
låter af sjelfva åtalet rätta sig; den det
icke har, rättas hvarken af högre' böter eller
stockstraff. Lämpligare vore, att den, som af
v
28
Den b Julli «■ m.
fylleri gör vana, Liefve af Presterskapet inför
KyrkoRåd eller Sockenstämma varnad.
Förvandlingen af böterne till fängelse vid
Vatten och bröd synes mig obillig, och ännu
hårdare det stadgande, att hvem som helst kan,
emot böternes erläggande, förskaffa sig rättigheten
till arbete af en för fylleri dömd person,
som icke sjelf kan erlägga böterne. Derigenom
dömes den felaktige till en temporär
lif-egenskap.
Om straff-Iagarne i fylleri-mål någonsin
Uppfyllt sitt ändamål, att minska eller förek omin
a så beskaffade förseelser, hade deras orättvisa
baft någon ursägt
nu äga de den icke,
då erfarenheten knappt lemnar exempel af en
enda derigenom förbättrad.
I fall af återremiss torde dessa anmärkningar
få dermed till Lagutskottet åtfölja.
Dtn 5 Julii f. m. *9
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 5 Julli
förmiddagen.
N:0 1.
Friherre Anckarsvärd^ Carl Henric'.
De constitutionella ordningarne hafva lika
såsom allt annat i naturen en bana för utveck.
lingen att genomlöpa, till uppnående af den
stadga, jag tror böra utgöra det samvetsgrannaste
syftemålet för Representantens verksamhet.
Öfvergången från enväldet till de lagbundna
styrelseformerne, har alltid och allestädes varit
ett revolutionsverk, och det ligger i sjelfva sakens
natur, att den lagstiftning, som ifrån ett
sådant hastigt öfvergångstillfälle leder sitt ursprung,
måste innebära många brister, vållade
dels af tidsomständigheternas inverkan, dels af
svårigheten att i ett sådant ögonblick kunna
förese och ihågkomma allt. Ifrån denna natuiliga
orsak torde man äfven få härleda, att i
vår Statsförfattning det stadgande saknas, att
Konungens civil—lista, vid hvarje Regentoinbyte
för hela Regeringstiden till summa bestämmes
och anslås; och det är ifrån denna Lagstiftningsbrist,
som den mindre behagliga händelse
nu inträffar, att den enskilte Representanten
framkallas uti en ställning, emellan tillfället, att
T) tu 5 Julli f, m.
sorn StatsUtskottet behagat yttra, ådagalägga
underdånig’ vördnad och tillgifvenhet för en
älskad Konung, och samvetets röst som påminner
om Representantens pligt att framför
allt afse de representerades förmåga i bredd
med behofvets vigt vid beviljandet af ökade
Statsanslag.
Yid jemförelsen emellan anslagen för första
HufvudTiteln åren 1810 och 1818, tror jag
att man skall finna full anledning att fästa uppmärksamheten
vid dess jemt stigande ziffertal.
Herr Grefve von Essen har väl till Riksens
Ständer framställt, att de för Kongl. Maj.ts Hofhållning
anslagne Ö20,ooo R;dr B:co befinnas otiliräcklige,
och att den uppgifne bristen skulle
utgöra omkring 100,000 R:dr B:co; men Herr
Grefve von Essen, har icke ådagalagt att Konungen
i och för denna uppgifna brist vöre uti
något trångmål eller verkligt behof, och en sådan
framställning jlärer också näppeligen kunna
göras, då man genom beräknandet af de 200,000
R:dr B:co, hvilka till Kongl. Majjt årligen utgå
från RiksgäldsContoiret, med tillägg afåooo R:r
B:eo. Konung Carl XIII;s LifränteCapital genast
finner den uppgifne bristen betäckt, och dertill
ett öfverskott af io5,ooo R:dr B:co. Då hvarje
Svensk man är ögonvittne till Hans Majds Konungens
enskilta frikostigheter, så visar det sig
tydligen, att den värde Motionairens framställning
om ett ökadt anslag för första HufvudTiteln
icke varit påkalladt af öfvertygelsen om bristan,
de tillgångar för Hans Majit, att bestrida de utgifter,
som dess Hofhållning erfordra. Då mag
föeu 5 Julli f. m.
dessutom täger i betraktande, att Svenska Folket,
utom de för Konungens Hofhållning anslagne
620,000 R:dr, till samma ändamål erläggcr
5000 R.dr årligen till meubler, till Hofstallet
hitintills 17,460 R:dr, utom de indelte
Råntorne, till Slottets Police, lysning och renhållning
i6,4ooo R;dr, ved och kohl för de
Kongl. Hofven aö,ooo R:dr samt till Kungsgårdarnes
underhållande 28,000 R:dr; så finner man
att det Svenska Folket redan så ansenligen bidrager
till Hofhållningen, att jag för min del
anser det vara ganska betänkligt att bevilja något
ökadt anslag.
Bibehållande af Kronans anseende har uti
motionen blifvit anfördt såsom anledning till bifall
för den, och det bör härvid icke finnas underligt
om begreppen, rörande fordringarne för
Kronans anseende kunna vara delade Konungens
Hof står, enligt 48 §., under Konungens
enskilta styrelse,• kunnande Han alla beställningar
vid sitt Hof efter behag tillsätta och
derifrån afsätta: jag skulle tro att hvarken
Kronans eller Statens anseende skulle komma att
lida, om nödiga reformer uti den löntagande
delen af Hofvets Tjenstemanna-personal vidtoges
såsom utväg att, åtminstone i någon mohn
minska den uppgifna bristen för lörsta HufvudTiteln.
Det måtte förlåtas mig, om jag tror att
620.000 R:dr bör» kunna administreras på ett
sätt, att de blefvo tillråcklige för sitt ändamål
StatsUtskottet har bitrådt den tankan, att anslaget
synes otillräckligt såsom en oundviklig följd
af myntvärdets undergångna försämring, med
32 Den 5 /zdrV /. m,
hvilket förhållandet likväl icke år annorlunda
nu ån för n å xa år tillbaka. Detta anslag
var för Högstsalig Hans Maj.t Konung Carl XIII
tillräckligt utan några enskilt» tillgångar, och
örn någon myntförsämring undertiden ågtrum;
så hafva också de åtliga varornes pris under tiden
betydligen fallit, och båda dessa omständigheter
gemensamt verkat högst ofördelaktigt å de Skattdragandes
välstånd. Statens verkliga anseende
bör i min tanka främjas genom beredandet af
den enskiiia välmågan och trefnaden. Det anseende
som vinnes genom en mera utsträckt
StatsLux, år för min, tilläfventyrs allt för inskränkta
fattningsförmåga, allt för problematisk,
och jag tager mig friheten, atti afseende derå,
åter upprepa, huru jag tror, att Statens åra,
Statens anseende i den mening hvarutur det som
oftast yttras, blott äro ord, dem folket ofta dyrt
betalar med hela frukten af sitt arbete och sin
möda. Jag har ifrån det inre af landet med
fört
den öfvertygelsen , att Svenska Folket, uti
nxassa tagit, år i stort betryck; att dess utskyl
der
äro för stora till förmågan att utgöra dem;
att behofvet alfvarsamt påkallar lindring och ändring
uti ett genom sin ålder nu mera olämpligt,
och till tiden icke mera passande beskattningssått,
sorn drabbar jordbruket med sin största
tyngd. Så långe inga indragningar göras till
lindring uti de skattdragandes besvär, anser jag
mig icke tillståndigt, att samtycka till så beskaffade
förhöjningar å anslagen, som det ifrågavarande.
Jag inser fullkomligt hela obehaget af
nxin ställning vid detta tillfälle, jag föreser ganska
våf
Den 5 Julii f, m.
33
vål alla tydningar och misstydmngar af mina be
vekelsegrunder;
nien då jag eftertänker huru jag
sjelf vid flere tillfållen påstått frimodighet och
sjelfförsakelse böra vara ifrån Konungens Rådgifvare
oskiljaktiga egenskaper, sä har jag vid
detta tillfälle icke kunnat tveka emellan känslans
och pligtens bud, då jag sorn Representant
finner mig påkallad, att högt yttra min öfvertygelse,
Det tillhör dessutom mitt sinnelag,
att hellre uställa mig för klandret, i anseende
till den öfvertygelse jag hyser, ån att i tysthet
ogilla sådane åtgärder, till hvars bifall eller afelag
min röst varit offentligt påkallad.
StatsUtskottets Betänkande upptager äfven
ett ökadt anslag af 5o,ooo R;dr B:co för Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen, i anledning af Des*
höga förmälning och i följd af j8i8 års Ständers
Beslut; men StatsUtskottet föreslår dessutom
en summa af 20,000 R:dr B:co till den
Kongl Prinsessans enskildta disposition. Enligt
min öfvertygelse voro Hennes Kongl. Höghets
handpenningar inberäknade i den summa a£
5o,ooo R:dr, som af föregående Ständer anslogos
såsom en blifvande tillökning för Han»
Kongl. Höghets hofhållning vid tillfället af dess
förmälning. Jag anser mig derföre icke kunna
tillstyrka bifall till dessa 20,000 R:drB;co, och
jag fruktar härvid icke tydningen af en elak vilja,
då jag gör mig det säkra hopp, att detta
unga Furstliga par skall veta att igenfinna den
sanna hyllningen uti det samvetsgranna uppfyl
-
Bil, till Ridd. o, Aå. Proh VI. Band. 5.
54
Den 5 Julii f, m.
landet af den medborgerliga pligt, som ålägge*
Representanten, att, så litet sorn möjligt, söka
göra sig hehaglig på sina representerade medborgares
bekostnad. Då för Sveriges Drottningar
något särskilt anslag tili så kallade handpenningar
icke sedan den sednaste SiatsFörfattningen
varit i fråga, så synes det mig icke vavara
i sin ordning, att erbjuda Hennes Kongl.
Höghet Kronprinsessan en agrement, som Riksens
Ständer icke funno sig i tillfälle att på
samma gång i underdånighet erbjuda Hennes
Kongl. Majit Drottningen. Jag anhåller äfven i
denna del om återrerniss af Betänkandet.
Vid frågan om befrielse för de Kongl. Hofstallet
underlagde räntegifvare, att in natura erlägga
doras råntehö, finner jag StatsUtskottet hafva
fÖi- högt beräknat det blifvande markegångspriset
å hö och halm, hvaraf jag befarar en påtagelig
brist i denna del böra blifva en följd.
Jag anser icke billigt att de till Kongl» Hofstallet
anslagne räntegifvare hårdare ån alia andra
deras vederlikar betungas, och om en långvarig
orättvisa derutinnan ägt rum, att då öfi iga räntegifvare
inom Sveriges Rike, icke ägt att förila
rånte-persedlarne utöfver 6 mils väg; så h*r
å afståndet icke något afseende blifvit gjort för
dessa under Kongl, Hof-Stai!et skattskyldige,
hvilka jag anser böra alldeles befrias från eli
forssel-lön, då deras rånte-persedlar komma att
utgå efter markegång. Jag anhåller älven i följd
häraf om återrerniss utaf Betänkandet,
Den 5 Julii f. m»
SS
N;o 2.
Herr Berghman, Ambrosias Magnus:
Det kunde synas eftertänklig!, att fritt yttra
sig i en sak, som rörer en älskad och vördad
Konungs interesse; men då denne Konung
år CARL JOHAN, hvars ådia och stora själ
år så högt upplyft öfver alia enskilta afsigter,
fruktar jag icke att blifva omildt ansedd, för det
jag höjer min röst, att hindra förökandet af de
tyngder, som redan trycka, utan öfverdrift sagdt,
i allmänhet fattige medborgare.
Vid *8og års Riksdag blefvo 270,000 R;dr
anslagne för då varande Konungens Hofhållning.
En Ridderskapets och Adelns Ledamot
fann sig föranlåten att vid i8i5 års Riksdag
föreslå en tillökning af 5o,ooo R:dr, hvilka ock
af Rikets HÖglofiige Ständer blefvo beviljade,
jemte 5ooo R:dr till underhåll af meublerne på
Kongl. Slottet; så att Konungen derefter fick
årligen 528,000 R:dr. Utom dessa anslag underhåller
Staten Konungens Stall och fournerar
ved och kohl för Kongl. Slottet. Äfven vid
sistnämnde Riksdag beviljade Ständerne Konungen
och Dess Dynasti 200,000 Riksdaler om året,
att everldeligen uppbära, såsom ersättning
för den del af Guadelouppska lösnings-summan,
som blifvit använd till Rikets utländska skulds
betalning. Vhdare har Kongl. Maj:t årligen booo
Riksdalers ränta på Konung Carl XIll s hpmgifts-capital,
och Stallets underhåll upptager
StatsUtskottet till 28,000 R:dr. Hans Majestät
36
Dm 5 Julli f. ml
Konungen njuter således ef StatsVerket årligen
568,ooo Ririr, oberåknadt hvad ved och kohl
kosta. Härvid bör tagas i consideration, att,
sedan KronPrinsen förmält sig, Dess årliga anslag
af 100,000 R:dr nu föreslås att ökas till
170,000.
Om man sammanräknar hvad Ko
nungen
hittills årligen uppburit af Staten, hvad
KronPrinsen hädanefter skal! erhålla, och det
sorn Kongl, Prinsessan njuter och dertill lägger
PensionsStaterne efter Konung Gustaf lil, Konung
Carl XIII, dels såsom Konung och dels
såsom Furste, f. d. Konungen, trenne EstkeDrot!ningar,
två KronPrinsar, en Hertig och
trenne Prinsessor; så uppkommer en så högst
betydlig summa, att intet af naturen så vanlottad!,
så fattigt, och på näringar så blottadt
Rike som Sverige, lärer så mycket contribuera
för sitt Konungahus. Jag anser för en af
Nationens första pligter, den, att värdigt underhålla
sin Konungs Hof. Sjelfva Evangelium
bjuder: gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer;
men jag tror att detta gifvande bör vara
relatift till dens förmåga som skall gifva, ty
ultra posse, nemo obligatur. Och då jag roed
fullkomligaste öfvertygelse tror att Nationens
krafter icke medgifva ett förökadt anslag för
Konungen; kan jag ej tillstyrka bifall till StafsUfskottets
härom gifne förslag, och det så mycket
mindre, som Konungen h>ir 64,000 RiksBancodaler
nf Konungariket Norrige, hvilka
torde fylla bristen, om Svenska anslagen möjligen
icke skulle svara emot behofvet.
Han 5 Julli f, m,
Njo 3.
n
Friherre Anckarsvärd., Carl Henric:
Vid granskningen af de föreslagne Statsanslagens
alla Hufvudtitlar, blifver det snart
aagdt en omöjlighet, att med den noggrannhet,
som vederborde, behindia ett så vigtigt ämne;
men då tvekan emellan ett ofullständigt arbete
och ingen åt ämnet lemnad uppmärksamhet, hos
Representanten icke kan få äga ram, så utbeder
jag mig, att få afgifva de hufvudsakligaste
anmärkningar, hvartill jag funnit mig befogad,
förmodandes jag, alt de i dessa ämnen mera
sak-kunnige icke låra underlåta att fylla
bristen.
Under andra HufTudTitelns första punkt,
förekommer S tafs- U tsk o t tets framstållan, huru
vid frågan om tillökade löner för JnstitiaeRevisionen,
samt för Justitiae Canzlers Expeditionen,
tvenne Stånd bitrådt dessa tillökta löner,
samt. tvänne Stånd ansett denna tillökning blott
för Justitiae-Revisionen, men ej för JustitiaeCanzlers
Expeditionen böra åga rum.
Under den för handen varande utarbptni.og
af en ny reglering för alla Statens Embetsverk,
kan jag ej tillstyrka oformligheten, att under tiden
nya tjenster tillskapas, hvilka vid den nya
Stats-regleringen kunde komina att, uti ånim
betydligare roon öka IndragningsStaten, och att
såmedelst motarbeta ett godt och nyttigt ändamål.
Jag hemställer derföre, om icke StatsUt
-
33
Den £ Julii f m<
skottPt borde tills vidare afstyrka alla dylika
partiella regleringar.
Uti andra punkten tillstyrkes, att de arf
voden,
sorn till HofCanzlers-Embetets ombud,
til! Tryckfrihetens vårdande i Landsorterne utgått
af 5o tili 60 R;dr för hvarje sådant ombud,
borde å Stat uppföras. Jag kan för min
dei icke finna att något sådant arfvode år lämpligt,
då jag föreställer mig, att Tryckfrihetens
vårdande i en Landsort, bör innebära ett medborgerligt
förtroende, som hår bör förutsätta
högsta grad af bildning; och tillika oberoende,
särdeles af ett så inskränkt arfvode, som 5o R:dr
Banco; jag anser det således böra utur Staten
alldeles försvinna.
Uti 3:dje punkten förekommer ett tillstyrkt
anslag af 1,112 R:drs tillökning på MedicinalStaten
för Ba,rnmorskors bildande; härvid framställer
sig för mig, huru som MedicinalStaten
efter 1820 års RiksStat redan upptager nära
65,ooo R:dr; det skulle synas mig, sorn detta
anslag borde kunna så fördelas, att derinom
funnes tillgång för de nu begärte 1,112 R:dr,
och att något mindre vigtigt föremål, som nu
tilläfventyrs medtager tillgångarne borde gifva
vika för det större; jag kan ej föreställa mig
gränsen för dessa beständigt begärte, och snart
sagdt lika lätt beviljade Statsutgifter, hvarigenom
anslagssummorne ifrån Riksdag till Riksdag
ökas uti en så förskräcklig progression. Jag
yrkar derföre äfven ändring uti StatsUtskottets
tillstyrkande af denna partiella Statsutgift.
s 1 >
Den 5 Julii f% mt
39
Uti 6;te punkten förekommer StatsContoirets
hemställan om öfverflyttande från 8;de hufvudtiteln
af 3oo R;dr för döda kroppars besigtigande
till s:dra hufvudtiteln, hvilket StatsUtskattet
tillstyrker; äfven som summans ökande
till 5ooo R:dr. För min del finner jag att
denna utgift i anseende till sin egenskap af obe«i
stämd, helt och hållet tillhörer 8:de hufvudtiteln,
såsom innefattande extra ordinarie utgifter,
och kan jag icke inse orsaken hvarföre
denna öfverflyttning hör äga rum Jag föreställer
mig att den föreslagna tillökningen till 3oao
R.dr E:co, måtte grunda sig å de förra årens
erfarenhet, och jag kan således ingenting anmärka
emot sjelfva summans, sålunda upptagande
i Statsanslaget
Uti lytde punkten förekommer en beviljad
löneförhöjning för OfverlntendentsCanzliet, hvarvid
jag afven tar mig friheten begära StatsUtskottets
uppmärksamhet af samma skäl, som jag
förr åberopat och alltid skall åberopa emot alla
partiella regleringar, under det den stora regleringen
med Embetsverken ännu är oafgjord.
Uti i8:de punkten tillstyrker StatsUtskottet
att anslaget till skrifmaterialier och expenser,
samt ved och ljuspenningar för Collegierne m.
fl. publike Verk, matte ifrån 42,54o R:dr ökas
till öo,ooo; jag anmärker härvid och upprepar
hvad jag redan yttrat, att jag med största farhåga
emotser detta gränslösa beviljande af nya
utgifter; det är med den största förundran jag
Uti Nationalrepresentation finner rc-sterne så.
43
Ben 5 Julii f. m*
litet förenade, om att yrka hushållning och omtanka,
såsom ett medel, att göra de varande
Statsanslagen måhända mera än tillräeklige; då
deremot ett oåterhållet bifall lill nya fordringar
utan tvifvel städse skola föda nya behof, hvilka
icke kunna fyllas utan de Skattdragandes ytterligare
betungande. Jag skulle derföre tro att
StatsUtskottet kunnat tillstyrka Riksens Ständer,
att erinra om nödvändigheten att så hushålla
med de 42,000 R:dr, sorn till detta ändamål
äro anslagne, att de ytterligare begärdte 8000
kunnat vid detta tillfälle besparas.
Uti ig;de punkten behandlar SfatsUtskottet
ett ämne, som intager en ej obetydlig plats
i Statsanslagets zifferta), nemligen anslaget för
den Utrikes MinisterStaten. StatsUtskottet anser
väl, att det allena beror på Kongl. Maj:t,
att pröfva och förordna hvad beskickningar vid
Utrikes Hof, sorn kunna finnas nödige för Rikets
värdighet &c., och huruvida någon indragning
af hitintills vanliga ministeriella polster,
genom Diplomatiska ärendernes besörjande
af Chargé d’afFaires skulle kunna äga rum. Jag
bestrider ingalunda denna det Högloflige StatsUtskottets
uppställning öfver åinnet; men jag
utbeder mig att derjemte få framställa, huru
som det är Svenska Folkets ostridiga rättighet,
att allena genom Riksens Ständer beskatta sig
sjelfvej att allena genom Riksens Ständer först
fatta ett omdöme, och sedan i följe deraf besluta
om Statsanslagens summor, hvarvid naturligtvis
kommit i öfvervägande en noggran
pröfning af föremålens mera och mindre nöd
-
Ven 5 Julii f, m.
vändighet; af nyttan utaf deras utsträckning,
afvågd med de olägenheter, sorn dessa utgifter
verka å de skattdragande, då icke fördelarne
å en annan sida åro så påtagliga, att de
motsvara det lidande, sorn tunga skattbördor
alltid förordsnka. Jag år således med StatsUtskottet
fullkomligt ense deruti, att inga föreskrifter
kunna eller böra gifvas Konungen, om
hvilka af de utrikes Ministerposterne, som böra
bibehållas eller ej, men jag tror deremot att
Riksens Ständer icke allenast med fuil rättighet,
utan äfven med fullkomlig säkerhet, kunde
bestämma, att Svenska Folket långt ifrån att
vara i tillfälle, att för MinisterStaten öka anslaget
icke för närvarande år i tillfälle, att för
detta behof bevilja mera ån 6o,ooo R:dr Hamburger
Banco.
KonungaRiket Norrige betalar till Utrikes
MinisterStaten i ett för allt i5,ooo R:dr Hamb.
Banco. Då nu Svenska Folket påtager sig fyra
gånger så mycket, synes mig att man äfven vid
detta tillfälle icke undandragit sig, att bära största
tyngden.
Jag inser ganska väl huru litet afseende
för det närvarande kommer att fästas vid detta
mitt andragande, men orp jag ej fruktade, att
vara Prophet uti mitt eget land, så skulle jag
förutsäga, att den tid varder kommandes, då dc
skattdragandes tillstånd inå Ilända kan komma
att verksammare än nu, gifva sig tillkänna; och
det torde blifva mindre lätt att bota det onda
sedan det fått uppnå sin högsta höjd, än att i
42
Den 3 Julii e%
tid genom ett fördomsfritt besinnande af vår så
väl politiska som oeconomiska ställning i förtid
mota ett öfverhängande ondt. Sedan sista Regements-förändring
har Finnland och Pommern
blifvit afskiljde ifrån Sverige, hvarigenom våra
Oeconomiska utvägar blifvit så ansenligen förminskade.
Jag önskade veta om StatsUtskottet
anställt någon jemförelse emellan Svenska Minister-lönerne
uti St. Petersburg, London och
Paris under den förra tiden och den närvarande.
Då Minister-aflöningarne alltid utgått i
Hamburger Banco, då varupriserne på de utrikes
orteroe relativt till Hamburger Banco icke
i min tro undergått någon betydlig förändring*
så skulle jag ej tinna något skäl om dessa Minister-löner
nu äro betydligt högre än förr.
Hvad sjelfva nödvändigheten af dessa höga deplomatiska
Agenter vidkommer, så kan jag ej
neka mig, att framställa en anmärkning, huru
jag ofta haft tillfälle att förundra mig deröfver,
att så angelägne och sä dyrt betalte Embetsman
så länge kunna vistas utom sina stationer och
understundom hemma i landet, under ett fortfarande
åtnjutande af deras åtmindstone för
StatsVerket högst dryga tractamenten. Man skall
härvid lätteligen kunna vilja svara mig, att jag
häraf begriper lika litet, sorn om jag skulle göra
samma anmärkning dervid, att man sett Landshöfdingar,
som säkerligen under deras tjenstetid
vistats flere år utom, än inom sine Län. Jag
anmärker ytterligare, att jag aldrig sett iakttagas
att någon afräkning till Statens nytta uti
Minister-appointemenier ägt rum, för sådan©
personel; som förut på Stat ägt betydliga löner».
Den 5 Julli f\ m.
43
StatsUtskottet har vid denna fråga velat visa en
sparsamhets-andg för det allmänna deruti, att
det synes hafva afslagit Regeringens begäran af
en ytterligare tillökning till Minister-Staten af
5o,ooo Riksdaler Hamburger Banco, på så sätt,
att Utskottet derutaf endast tillstyrkt en tillökning
af 10,000, Riksdaler Hamburger Banco;
men då Kongl. Maj:t vid denna- sin proposition
tillkännagaf sig för åttonde Mufvudtiteln icke
behöfva mera ån 5o,ooo Riksdaler Banco i den
händelse Riksens Ständer beviljade den begärda
tillökningen för MinisterStaten, så har Utskottet
de facto tillstyrkt MinisterStatens ytterligare
ökande med dessa 5o,ooo Riksdaler, då
de på extra Utgifts-titeln icke blifvit minskade.
Jag fruktar, att man ännu hos oss icke gjort
sjg tillräckligt bekant med de eonstitutionela
formernas fordringar; med de pligter sorn dess,
rättigheter ålägga Representanterne; det är uti
Stats-anslagen, som Representationens hela magt
och styrka innefattas; det är vid deras bestämmande,
som det åligger Representanten att på
det samvetsgrannaste afväga nödvändigheten och
nyttan af en föreslagen utgiftl, då man aldrig
får åsidosätta att det är producten utaf folkets,
svett och möda sorn bestrider den.
Det är vid Stats-anslagens bestämmande*
som Folkets Representanter äga att visa, om det
till Ministerens nit, skicklighet och drift äga fullt
förtroende, i hvilken händelse de kunna anslå
betydligare summor under öfvertygelse!! af ett
för Samhället förmånligt användande, då i det
motsatta faljet de böra vara högst nogräknad#
44
Den 5 Julii f. m,
vid beviljandet äfven af det högst nödvändiga;
Det är endast och allenast på detta sätt som
Folkets Representanter med hopp om framgång
kunna framtvinga nödvändigheten af en adrnini.,
6tration, som äger förmåga, att med de inskränkta
medel som utan rubbning i Stats-borgarens
välstånd kunna erbjudas, uträtta det mesta möjliga
goda, sorn i Stats_oeconomiskt afseende aldrig
kan åstadkommas, utan det alla delarne
omfattande Statshushållnings-systeme, hvars saknad
hos oss icke numera lärer kunna motfeägas.
Jag anhåller om återremiss af Betänkandet.
N:o 4.
Herr von TVeigel, Chrijlian Ehrenfried:
Sedan det Högloflige StatsUtskottet nu inkommit
med Betänkanden, om den blifvande
Stats-regleringen, och deribland äfven under
andra Jfufvud-titeln föreslagit de förändringar,
hvilka MedicinalStaten bör undergå, anhåller jag
att, beträffande den sednare, vördsamt få göra
följande erinringar.
Utskottet anför: ”Till medhjelpare fcr Provincial-Medici
vid förrättningar pro tempore, då
antingen en ProvincialLäkare dör, sjuknar eller
för ålder tarfvar biträde, eller då biträde pröfvas
nödigt i anseende till uppkomne farsoter,
tiar hittills blifvit bestådt för 8 sådane medhjel
-
Den 5 Julli f. m,
45
pare 77 Riksdaler 57 sk. 4 runst. och 8 tunnor
Spännemål för hvardera5 men som tillfälle
till Låkare-bitråde nu mera icke bör kunna
saknas, sedan Bataillon.-Läfcare vid alla Regementen
blifvit anståjide , samt i anledning af
Kongl. Maj;ts derom afgifne nådiga proposition
oell fleras motioner flere Provincial-Medici blifvit
antagne, anser StatsUtskottet nämnde löner
622 Riksdaler 8 runstycken med derunder be-i
räknade 64 tunnor desto hellre kunna indragas,
sorn, om vid något tillfälle en Provincial-Medicus
skulle behöfva biträde vid Låkarevården,
tillgång till den mindre betydliga utgift sådant
kan medföra, icke bör kunna saknas på andra
för Medicinalverket anviste anslag ,y
I anledning häraf anhåller jag att få upplysa,
att enligt Kongl. Maj:ts Bref den 19 Oct.
18 i4, Provincial-Chirurgen i Stockholms Lån,
hvilkens ständiga biträde Länet ej kan umbära,
njuter ett åi ligt arfvode af i5o Riksdaler af
denna fond; hvarföre således, oin förut omnämnde
af Utskottet projecterade indragning bifalles,
ett särskilt anslag på Medicinal-Staten
torde böra uppföras till nämnde ProvincialChirurgs
lönande.
Vidare får jag anföra, att det obetydeliga
anslag, om hvilkets indragning nu år fråga, hittills
vål årligen kunnat lemna någon behållning
för Statsverket, emedan det aldrig blifvit anlitadt,
utom i sådane händelser, der inga andra
utvägar funnits, att förskaffa ett af omständigheterna
såsom nödvändigt påkalladt biträda åt
46
Den 5 Julii f% Ttt.
ProvincialLåkare; men att en del af detsamma
likväl årligen utgått, och att för det närvarande
sådane arfvoden äro beviljade för ProvinOialMedicorum
medhjelpare, i Kopparbergs, Kronobergs
och Blekinge Lån, samt Philipstads
District af Wermlands Lån, af orsaker sorn ännu
fortfara och beklageligen ej så snart torde
komma att upphöra.
Utskottet anser val, att tillgång till sådane
utgifters bestridande icke bör kunna saknas på
andra för Medicinalverket anviste anslag, men
så mycket jag kan finna, åro de nästan alla af
den natur, att besparingar å desamma aldrig
skola kunna uppkomma, med Undantag af Titeln
till farsoters och smittosamma sjukdomars håm^-  mande m. m,, hvartill Utskottet hädanefter föreslagit
6000 R:dr årligen, och den till kostnaders bestridande
för besigtningar å döda kroppar, hvartill
3 ,000 R;dr årligen åro beräknade; hvilka
möjligtvis skulle kunna lemna tillgångar dertill.
Då detta likväl beror på omständigheter, hvilka
ej i förhand kunna beräknas, och det lika lått
skulle kunna hända; att sistnämnde båda anslag
kunde vid vissa tider blifva otillräckliga till och
med för deras egna verkeliga ändamål, så önskar
jag att få fästa Höglofl. Utskottets uppmärksamhet
derå; för att, i händelse de kostnader
, som för ProvincialLåkares biträden hädanefter
kunrr. blifva oumgånglige, ej af besparingarne
på förut omnämnde Titlar skulle kunbestridas,
någon annan utväg att erhålla erforliga
medel dertill, måtte af Utskottet blifva
an vist.
Ven (J Julii f, m.
47
Att Utskottet til! indragning föreslagit 3,322
R:dr i3 sk. 4 rist, hvilka på nuvarande MedicinalStaien
finnas, såsom ers odi-ponerad årlig tillgång
upptagne, år en naturlig följd af denna
Stals förändrade reglering; jag får likväl i anledning
deraf anföra, att Kongl. Maj;t uti Bref
den 12 Junii 1816, i nåder beviljat Kongl. SundhetsCollegii
Kamtnererare, i anseende till de honom
åliggande ansenligen ökade, trägne och ansvarsfulla
göromål, en årlig gratificatiott af 100
R:dr, hvilken af nu ifrågarande ^riedel utgått,
och efter hvarje års fullbordadt bokslut blifvit
anordnad. Att tillgång måtte finnas till utbetalande
af denna årliga gratification äfven hädanefter
är så mycket mera nödvändigt, då
Kongl. ÖundhetsCollegii Kammererare ej åger
högre lön ån 3to H:dr årligen, by T;r Spannmål
derunder inbegripne, oaktadt hans göromål
äro verkeligeh ganska mångfalldiga; något biträde
utöfver det af en Renskrifvare honom fej bestås,
och h rns egenteliga göromål erhållit en ytterligare
betydlig tillökning, igenom redovisningen
af de för besigtningar å döda kroppar utgående
och inkommande medel, hvilken före detta tillhört
Kongl. Maj:ts och Rikets StatsContoir men
på Kongl. SundhetsCoilegium blifvit öfverflyttad,
till följd af Kongl. Majds förnyade Nådiga InStruction
för ProvincialLäkare i Riket.
N:o 5,
Grefve Hård, Carl Gustaf:
Högloft. StatsUtskottet har ansett sig icke
kunna tillstyrka något afseende å den gjorda
48
Hen 5 Julii f. m«
hemställan om tillökning i lönerne för 4 HofRättsRåd
i Götha HofRätt, medelst anslag af
skillnaden emellan Assessors och HolRättsRådslöner;
dels derföre, att besparing med Statens
medel vore af omständigheterne högt påkallad,
dels derföre, att en högre fullmakt icke skall
berättiga till annan lön, än den Staten består
för innehafvande verkelig tjenst. Det förra skälet
bör så vida gälla, att ingen onödig utgift
bör äga rum, och det senare synes här ieke
kunna tillämpas, enär rättvisan fordrar ett lika
förhållande i afseende på löne-förrnoner för
Embetsmån med lika värdighet och befattning.
Då Svea HofRått för 21 Ledamöter har 6
HofRåttsRåds-löner, men Götha HofRätt för
20 Ledamöter endast 4, ehuru i den förra endast
3 HofRåttsRåder åro Ordförander på Divisioner,
och i den senare 4, synes denna rättvisa
icke vara iaktagen.
En Ordförandes göromål åro hvarken mera
trägne eller mera maktpåliggande, ån en annan
Ledamots, men man har förinodeligen af~
sett, att, då i detta fall den högre värdigheten
vanligen medföljer en längre tjenstetid, densamma
också borde åtföljas af en större lön. Detta
synes mig ock så mycket billigare, som utvägen för
en HofRåttsLedamot till befordran utom verket
är ganska inskränkt och i allmänhet lönerne
inom HolRätterne, förenade med högst obetydeiiga
extra inkomster, i förhållande till andra
Embetsmåns äro ganska små.
På
t
/
D*n £ Julli f, m<4 fg
På denna grund och då den ifrågavarande
löneförhöjningen synes mig ganska obetydligt
det hela, hemställer jag otn icke StatsUtskottet
skulle finna skäligt, att tillstyrka" bifall till Kgl.
Maj;ts i detta ämne meddelade Nådiga remiss.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för elen 5 Julii
eftermiddagen. ,
N:o 1.
Friherre Carpelan, Carl Mauritz:
Frånvarande vid de discussioner, som ho*
Höglofl. Ridderskapets och Adeln förefallit, föranledde
af BevillningsUtskottets föreslagne förändrade
Tariff för ut- och ingående SjöTullsafgifternes
beräknande, och således icke kännande
de anmärkningar, som dervid blifvit gjorde,
har jag trodt mig pligtig fästa Höglofl. BevillningsUtskottets
uppmärksamhet vid följande
förhållanden.
Herr Fornander har uti dess gjorda re3erj
Bil. till Ridd. o, Ad. Brot. VI. Band. 4.
m
JDm g Julii e. ra»
vation åskot Tullens ytterligare nedsättande å
Kläde, Ylle, Bomulls- och Sidenvaror; deruti
instämmer jag för min del, ej allenast helt och
hållit, utan anser äfven till och med den af
nämnde Herr Fornander projecterade Tariffen
ändock för hög. Samma öfvertygelse hyser jag
likaledes om den fixerade tullen å åtskilliga andra
effecter, hvarvid jag, vid en högst flygtig
öfversigt, synnerligast fästat mig vid följande:
i5 procent å Casimir, hvaraf i synnerhet
hvitt Casimir, såsom oumbärligt för MilitairaCivila-
och Gala-uniformer, synes mig nog dryg,
äfvensom 3o procent å Cajfe-bonor; en vara
som vanan gjort till ett behof för alla klasser
af Svenska medborgare.
Tullen å Viner år bestämd till 25, 4o ä
5o procent. Ehuru man borde förmoda att ingen
Tullförsnillning å en sådan vara kunde
existera, utan i connivence med Tullbevakningen;
blir denna slutsats likväl högst felaktig då
man dels considererar den ofta öfvade plågseden
att på dertill lämplige ställen mer eller mindre
aflägsne från bevakningsorten, i öppna sjön
nedsänka vinfastager eller ock med båtar landsätta
dem, hvartill Gottländska localen åtminstone
år högst gynnande
dels ock åser den
under namn af Skeppsprovision tullfritt tiliåtne
införseln deraf ^äfvensom af Caffe och Risgryn);
oaktadt Kongl. GeneralTullstyrelsens hittills vidtagne
nitiska åtgärder, har den sig derifrån hån.
flytande betydliga Tullförsnillning icke kunnat
förekommas; men skulle någon möjligen kunna
Ben S >• 7H4
betvifla detta förhållande, får jag blott hånvisa
till Vin-lmport-Tabellerne vid Wisby SjöTullsKammare
, hvaraf tydligen skönjes att enda artikeln
Communion-vin årligen på Gottland Öfverstiger
hvad som blifvit af vin derstädes införtulladt
och införpassadt.
Att erlägga i5 å 25 procent för Plymer,
synnerligast strutpjådrar som icke i Sverige
produceras, men dock äro ej allenast nog aflmånt
brukade af det täcka könet, utan äfven
anbefallde att nyttjas till Generals, Landshöfdinge,
Presidents, StatsSecreterare och Hofuniformer;
samt att belägga alla slags infattade
pärlor med i5 å 20 procent, synes mig nästan
innefatta ett påbud att tullförsnilla slikartade
effecter, sora kunna utan minsta svårighet
undandöljasj då deremot en nedsatt Tull till 5
å 5 procent, gjorde __ torde hända
att im
porteuren
ej ansåg det löna mödan undansnilla
Staten dess rättmätiga skårf.
I allmänhet betraktadt, synes mig efFecter
af hvad art sora hålst, hvilka med en mindre
volumineuse omfattning förena ett större värde,
böra med den låg/ta möjliga tull beläggas
äfvensom jag tror att mindre tullförsnillning
uppkom deraf att alla viner, utan undantag,
frago vidkännas lika låg tull.
Genom sådana nedsatta förtullningsprinciper
skulle Staten vinna flerfaldigt mera, både
med hänsigt till Statsintradernes ökande, och
lagförbrytelsers undanrödjande. Dermedelst skul
-
Den £ Juli! t, mt
le ock säkrast den af flere yttrade farhågan af
en
genom ett liberalare förtullningssystem
tilltagande försnillning — förekornmas, som, åt*
minstone troligen, i alla fall, blefve enda tånk
bara
försöket;
och som skulle vinna en ökad
garantie om strängare, mera åndamålsenlige och
på intet sått evasiva straff för tuilförsnillaren
stadgades;
då, men ej förr, kunde man utan
en billig harm och utan åsidosättande af mensklighetens
kraf, se förbrytaren undergå sitt välförtjenta
straff.
Om produktplacatet och andra prohibitiv a
forfattningar för utländska importvaror hos oss
upphåfdes, skulle säkerligen derigenom Sverige
förberedas den, måhända, ån vigtigare förmånen
att tullen å vårt jarn och andra Svenska
våsendtliga exportartikiar hos utlänningen äfven
nedsattes, likasom ock vår fragthandel,
derigenom uppmuntrades, synnerligast på Holland,
då deremot med våra nu gällande handelsstadgar,
våra medbröder, Norrmånnerne, kunna
begagna sig deraf, men icke vi sjelfve.
Vid Högloft. Bevillnings-Utskottets meranåmnde
Betänkande, torde jag äfven få anmärka
att:
i) Den deruti föreslagne Juryn icke enligt
min tanka blir det åsyftade ändamålet motsvarig,
utan endast ländande till collisiener oeh
chicaner. Ej eller är det otroligt att, i anseende
till vårderingsmånnernes olika interessen
(ty värr nästan alltid enda driffjädern till men
-
Den 5 Julli <% mé
53
niskans handlingar) det lätteligen kunde hända
alt rösterne blefvo lika delte vid valet af Ordförande
som i en slik händelse således icke
blefve vald.
2) Anser jag ej eller de projecterade Auctionerne
åndamålsenlige, den till deras verkställande
föreslagne minsta tiden af i4 dygn
efter första Kungörelsens införande i Stockholms
och Götheborgs Tidningar blir alldeles olämplig
på mera aflägsna orter som t. ex. på Gottland,
hvars postgång beroende af väder och
vind, vissa tider på året år understundom flera
månader afbruten, då deremot genom ett längre
fördröjande mera ömtåliga varor skulle äfventyra
att förskämmas.
5J Torde vårdett beftämmande å diverse
utgående produkter, beråknadt, enligt Magistraternes
eller Måklarnes uppgifter efter olika orters
medelpris, icke 'tolltid blifva den lämpligaste
normen. Såsom exempel, till styrka för
denna min tanka, har jag, i mitt förut under
Riksdagens lopp afgifna Betänkande, åberopat
den efter samma princip enormt förhöjde tullen
å Gottlåndsk kalk.
I sammanhang härmed vågar jag yttra den
öfvertygelsen att Gottland, i hänseende till dess
från det öfriga Sverige isolerade läge tn. m.
åskar förändrade bevakningsanstalter och åtskilliga
exeptioner i allmänna stadganden, så vida
Tullintradernes säkra indrifvande förenad med
dess handels bestånd och förkofran, ej skall
5*
i)en 5 Julii <?. m,
åsidosättas. Månne ej Höglofl. Rikets Ständer
skulle finna lämpligt att, utan deras vidare hörande,
till Kongl. Maj:ts nådiga godtfinnande i
underdånighet öfverlemna att derom, enligt sig
företeende omständigheter förordna. Dessa mina
tankar (Endast sister af en varm fosterlandskänsla)
anhåller jag vördsammast måtte få bifogas
återremissen till Höglollige Bevillningsutskottet.
N:o s.
Herr von W eigel, Christian Ehrenfried'.
Då jag nu anhåller, att till det Höglofl.
StatsUtskottets Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition om anslag till fullbordande
och underhåll af härvarande Veterinärinrättning
få lemna några upplysningar, sker
detta visserligen ej med förbiseende af den grundsats,
att det är ibland de mest maktpåliggande
skyldigheter af Rikets Ständer, att vid alla anslag
af Statens medel iakttaga den möjligaste
hushållning. Jag är tvertom om dess riktighet
fullkomligen öfvertygad, och borde således, isynnerhet
uti närvarande tidepunct, då, såsom Utskottet
anför ”behofven ökas men den Skattdra”gandes
förmåga att dem fylla deremot synes
”aftaga,” så mycket mindre försöka, att åstadkomma
någon ändring i Utskottets tillstyrkande j
men då jag har den öfvertygelsen, att vid uppgörandet
af det förslag uti ifrågavarande ämne,
hvilket Kongl. Majit, till Rikets Höglofl. Ständer
låtit öfverlemna, all möjelig sparsamhet re
-
Deii § Julii a»
dan varit iakttagen, och att, om den nedsättning
deraf, som Utskottet föreslagit, skulle bifallas
, Inrättningens nyttiga ändamål uti hufvudsaken
skulle nästan alldeles förfelas, så har
jag ej ansett mig böra underlåta, att vid Utskottets
Betänkande göra några anmärkningar;
så mycket mindre, som jag med sann tillfredsställelse
funnit, att äfven inom Utskottet tankarne
rörande detta ämne varit delade; att i synnerhet
Herr Doctorn och Biskopen Wallenberg,
hvars upplysande reservation åtföljer Utskottets
Betänkande, ansett saken utur den, enligt
min tanka, enda riktiga synpunkten, och att
(lere andra värde Ledamöter af det Höglofl.
Utskottet sig dermed förenat.
Innan jag likväl vidrör de hufyudpunkter
af Betänkandet, som angå sjelfva anslaget för
Veterinair-inrättningen , utbeder jag mig, att förut
få fästa Högl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på ett yttrande, som förekommer
deruti, hvilket, enligt min tanka, låter befara,
att Utskottet vid behandlingen af detta ämne
möjligtvis skulle kunna haft ett mindre afseende
på den vidsträkta verkningskrets af Veterinairlnrättningar
i allmänhet och den nytta de i så
många hänseenden för ett Rike medföra, än saken
förtjenar ; eller att Utskottet åtminstone fruktat
den i Stockholm grundade sakna en sådan
bestämmelse; och hvilket yttrande så mycket
mera är af vigt, som den åsigt, hvilken legat
till grund för detsamma, ostridigt till Utskottets
beslut om anslagets nedsättning tyckes kunna
hafva medverkat lika sä mycket, som svårighe
-
jVen 5 Juli i e. m\
ten, hvilken Utskottet funnit, att anvisa de er"
forderliga medel dertill. Det heter nemligen uti
Betänkandet, oell sedan Utskottet om lönerna
för practices och teoretices Lärarne sig yttrat,
”att dessa löner likväl blifvit tillstyrkte under
*det villkor, att undervisningen icke endast af”ser
Hästläkare-vetenskapen, utan att Boskaps”medicinen
i allmänhet blifver ett föremål för
”Lärarnes föreläsningar, såsom äfven varande
”för Landet af den allmännaste och största
”nytta.” På hvad sätt den tanka hos Utskottet
kan hafva uppkommit, att planen med den i
Stockholm inrättade VeterinairSkola endast af.
sett Hästläkare-vetenskapens spridande, känner
jag icke, men om ibland ”de flere till upplys”ningar
ledande handlingar, som jemte ritnin”garne
till projecterade byggnader ra. ni. Ut”skottet
säger sig hafva emottagit,” funnits de
underdåniga skrifvelser, som Comitterade uti
detta ämne till Kongl. Maj-.t afgifvit, så vågar
jag tro, att desamma ej kunnat gifva anledning
dertill, Dc upplysa tvertom, att den
undervisning, som vid härvarande Veterinairinrättning
skall meddelas, ingalunda bör inskränkas
till botande af hästens sjukdomar, skoning
m. m., oaktadt kännedomen derom och färdigheten
deruti äro för Hofslagai’en och Djur-Läkaren
onekligen af lika så stor vigt, som hästens
värde vanligtvis öfverstiger det af de öfrige
husdjuren; utan att der bör undervisas uti nalural-historien
, anatomien m. m. af alla husdjur;
huru genom behörig skötsel, vård och begag.
nande af dem , deras helsa kan bibehållas; huru
racerna kunna förbättras och derigenom sjelf
-
Ven 5 Julil e, m.
57
va djurens varde förökas; uti läran om de åkommor,
skador, sjukdomar och farsoter, för
hvilka husdjuren äro mest blottställde , eller hvilka
hos dem kunna förekommas och de deremot
af erfarenheten godkände säkraste kurmethoderna
; om de chirurgiska operationer, som i llere
afseenden företagas m. m.; samt att undervisningen
sä inråttas bör , att ej blott Hofslagare
och DjurLåkare vid Inrättningen kunna danas,
utan att äfven andra personer, i synnerhet
Cavallen- Officerare, Possessionater och Landtbrukare
samt sjelfva MenniskoLåkaren, enär de
det önska, vid Inrättningen må kunna inhämta
allmänna eller grundeligare insigter, rörande
förut omnämnde för dem ofta ganska vigtiga
ämnen; af hvilket allt följer, att hvad Utskottet
föreskrifvit, såsom ett vilkor, och långt mera
ån detta, redan uti sjelfva organisationen af
Stockholm» Veterinär-inrättning varit inbegripet
och att Utskottet således af förut omnämnde
handlingar, snarare tyckes kunnat hämta skål
för beviljande af hela det för Inrättningens underhåll
nödigt ansedde anslaget, än för dess
nedsättande. Denna inskrånta åsigt vederlågges
dessutom ganska bestämdt af de berättelser om
Inrättningen, som finnas införde i Stockholms
Post- och Inrikes Tidningar för de båda sist—
förflutne åren, och hvilka uti ingressen af
Betänkandet älven åro åberopade.
Beträffande sjelfva Betänkandet för öfrigt
så anföres, i afseende, på den till Inrättningens
fullbordande nödigt ansedde anslagssumma, ”att
Utskottet väl trott sig finna, att för en Veteri
-
Den 5 Julli *. m,
närinrättning af den större omfattning, sorn är
föreslagen för den i Stockholm grundade, de
byggnader, hvaraf Inrättningen sig nu begagnar
icke äro fullt svarande i det hela mot planen
och det utrymme, som localen erbjuder; oaktadt
det nödvändigaste redan är vunnit genom
lämpelig Stallbyggnads uppförande m. m , men
att Utskottet ock vunnit den förhoppning, att
det af Kongl. Maj;t och Rikets Ständer åsyftade
ändamål skall vinnas med mera inskränkta
bidrag af Staten, än dem Kongl. Maj:t på grund
af särskilte Coinitterades uppgjorda förslag äskat;
hvilken inskränkning Utskottet desto hellre tror
kunna äga rum, utan menlig verkan på hufvudplanen,
Veterinair-kunskapens tillväxt, som Veterinärinrättningen
i Skara uti dess nu varande
skick lemnar ett icke obetydligt bidrag till kun_
skapens spridande; hvarföre Utskottet ansett sig
ej kunna bevilja det till inrättningens fullbordande
äskade anslaget, utan att dermed lärer
böra uppskjutas till en annan tid, då tillgångarne
kunna medgifva en sådan kostnad, samt
att imellertid, derest icke något annat Kronans
hus dertill skulle för ändamålet anvisas och begagnas,
hvartill Utskottet förmodar tillfälle ej
saknas, Inrättningen med de dertill redan upplåtna
lägenheter kunde fortsättas.
Hvad sålunda rörande de ännu felande lägenheters
anskaffande af Utskottet blifvit föreslaget,
finner jag visserligen likaledes vara den
bästa och minst kostsamma utväg dertill, och
skulle till alla delar åtnöjas dermed, om hvad
Utskottet förmodar, vöre säkert, att något annat
Din § Julii e\ m.
59
passande Kronans hus kunde åt Inrättningen
upplåtas; men då utvägarne dertill ännu, åtminstone
för mig, äro okände, så nödgas jag
hos Höglollige Ridderskapet och Ådeln anhålla,
att Utskottets afstyrkande af anslag till Nybyggnad
ej mätte bifallas, innan Utskottet bestämdt
hunnit uppgifva de lägenheter, som i
dess ställe för inrättningen kunna upplåtas; och
får såsom skäl lör denna min vördsamma anhållan
framställa de olägenheter, hvilka för inrättningen
skulle uppkomma, om möjligtvis både
anslaget till Nybyggnad och det omnämnde upplåtandet
af någon annan passande lägenhet i dess
ställe skulle uteblifva.
Det är väl sannt, att, såsom Utskottet säger,
genom uppförandet af Stallbyggnad, Smedja
m. m. redan det nödvändigaste är vunnet; men
lika sannt är, att det som återstår, är lika oumbärligt;
och flere af Utskottets Herrar Ledamöter,
som gifvit sig den möda, att undersöka förhållandet
på stället, kunna intyga, att utöfver
nämnde byggnader, allt det öfriga, som af inrättningen
kan begagnas, består endast af en
gammal byggnad af träd, hvilken dessutom ej
länge, och åtminstone icke utan förnyade kostsamma
reparationer kan bibehållas uti det någorlunda
försvarliga skick, hvaruti den nu befinnes,
efter en företagen reparation; att uti denna
byggnad, bredevid den i detta afseende ej
sunda anatomie-salen, man varit nödsakad, att
uti trenne små rum sammanpacka inrättningens
vu varande elever; att utrymme saknas att hysa
flere; att det så kallade auditorium varit för litet
' -r.
6o
Don 5 Julii c. m.
för att kunna emottaga alla flem,som redan infunnit
sig, för att afhöra Öfver-Direeteuren Norlings
föreläsningar, hvilka han derföre varit nödsakad,
att ofta hålla uti det större sjukstallet, som likväl,
utom utrymmet, saknar allt hvad till ett auditorium
erfordras; att Inrättningens Bibliothek
och samlingar, hvilka likväl, så mycket ske kan,
ständigt böra förökas, nu mera knappt rymmas
uti de tvänne dertill tillgängeliga mindre rum;
att Doctor Retzius, som tills vidare förestått
den theoretiska Lärarens befattning vid Inrättningen,
val bor derstädes, men att han har blott
en kammare att disponera, som ej är större än
en vanlig betjentkammare, och att Inrättningens
Föreståndare, hvars närvaro vid Inrättningen är
af så mycken vigt, har varit nödsakad, att emot
hyra förskaffa sig bonings-rum utom. Inrättningen,
Att, oaktadt alla dessa ofullkomligheter,
Inrättningen kommit i gång, och kunnat vinna
det förtroende, den här i Staden redan
äger, och att Inrättningens Lärare hittills villigt
underkastat sig de deraf för dem uppkommande
svårigheter, bör endast tillskrifvas deras verkliga
nit för Inrättningens uppkomst, och hoppet,
man har trott sig kunna hysa, att Riksens
Högloflige Ständer, som förut, men i synnerhet
linder det sednaste Riksmötet, så tydeligen uttryckt
deras önskan, det måtte Kongl. Majit i
nåder låta vidtaga alla åtgärder fill Veterinärvettenskapens
befrämjande, äfven icke skulle afslå
medel till nämnde ofullkomligheters snara
afhjelpande. Men sådant kan förhållandet likväl
ej länge förblifva i händelse Inrättningen
Den 5 Julli e, m.
6l
skulle fortfara uti dess nu varande ofullkomlighet;
oell det ar att befara, att ledsnaden, som
deraf bör uppkomma, hufvudsakligen grundad
på omöjligheten, att under sådane omständigheter
kunna antaga flere Elever; att öfver deras
flit och uppförande kunna hafva den erforderliga
tillsynen, och att, oaktadt all använd
tid och möda, kunna hoppas, att, med bibehållande
af deras moralité, kunna tilldana nyttiga
medborgare, skall troligen komma, att hos Lärarne
med tiden väcka den önskan, att snarare
få återgå till andra befattningar, der åtminstone
ej oöfvervinnerliga svårigheter hindra dem att
blifva nyttiga. Att ett sådant förhållande, i
händelse det skulle inträffa, ej skulle synnerligen
bidraga att befrämja det föremål, hvilket
Kongl. Maj.t och Rikets Ständer åsyftat, Veterinär-kunskapens
tillväxt, torde ingen vilja bestrida.
Jag åtminstone för min del kan ej annat
än frukta, att det skall hafva en menlig
verkan derpå och kan äfven ej dela Utskottets
tanka, att det bidrag Veterinär-Inrättningen i
Skara i dess nu varande skick lemnar till Ve
terinär-kunskapens
spridande, skulle kunna till
en del göra de för Stockholms Inrättning a£
Utskottet föreslagne inskränkningar mindre känbara.
Till bevis härå må det mig tillåtas anföra,
att det hufvudsak]iga skälet, hvarföre en
Veterinärinrättning för Stockholm af Kongl. Majit
blef bifallen, var omöjligheten, att kunna bringa den
i Skara till den fullkomlighet, som en central-j
anstalt af detta slag för Riket bör äga. Veterinärinrättningen
i Skara skall alltid stå qvar,
såsom ett hedrande monument af medborgerlig
-
ö*
D*n 5 Julii t. ro.
het, både hos dess stiftare och hans efterträdare
, hvilka med ospard möda och egna
uppoflringar anlagt och bibehållit densamma.
Den har medfört den verkan, att Veterinärvetenskapen
hår i Riket blifvit idkad, förr änden
hunnit anses vara af den vigt, att den borde
fästa Kongl. Maj;ts och Rikets Ständers uppmärksamhet.
Den skall ock för framtiden medföra
den nytta, att 7 elever kostnadsfritt för
Staten der årligen underhållas och vinna en underbyggnad,
som gör, att de sedan på kortare
tid och med mera framgång vid Stockholms inrättning
skola kunna fullborda deras återstående
utbildning och att tvenne Lärare der sysselsättas
och underhållas, som vid skeende afgång
af de i Stockholm varande, blifva att tillgå, för
att befordras till dessa vidsträcktare Lårarebestållningar.
Men af samma skäl, som hindrade
att Inrättningen i Skara kunde påtänkas, såsom
en blifvande centralanstalt för Riket, och hvaribland
hufvudsakligen må nämnas; att antalet
af de hästar^ som årligen kunna komma under
Inrättningens behandling i Skara, ej svarar emot
behofvet i afseende på undervisningen; att, i
följd deraf, äfven öfning i skoningen och i synnerhet
i skoningen af hästar med sjuka eller
förderfvade hofvar, der ej skulle kunna vinnas,
om ej under en längre tid, ån den, hvilken
Eleverna vanligtvis önska, att vid en sådan inrättning
tillbringa; att Elevernas bildning således
d«r ofta måste blifva ofullbordad och att,
när de sålunda halfbildade lemna inrättningen,
för att i egenskap af Hofslagare och Djurläkare
i Pro vincenta biträda, de ofta ej kunna för
-
Btn £ Julii t. m.
värfva sig ortens förtroende, utan snarare bidraga
att nedsätta sjelfva vetenskapen, uti deras
{anka, hvilka dem om biträde anlitat; hvaraf
ty värr redan nu här och der exempel ej
torde saknas; af samma skål, hvilka ock förmådde
ÖfverDirecteuren Norling, år 1819, att,
efter skedd tillfrågan förklara, så mycket det
ock för honom vore påkostande, att förringa
vårdet och skilja sig ifrån en inrättning, vid
hvilken, utom vänskapliga förhållanden och allmänt
förtroende i orten, nedlagde mödor och
uppoffringar fästade honom, att Skara inrättning
aldrig, äfven medelst betydliga understöd
af allmänna medel, skulle kunna blifva centralanstalt
för Riket och att åtaga sig tillsynen och
ledningen af den inrättning, som af sådan anledning
för Stockholm måste påtänkas; af samma
skäl skall ock det bidrag inrättningen i Skara
kan lemna, till Veterinärvetenskapens spridande,
aldrig kunna anses af betydligt värde,
om denna inrättning ej kommer i förhållandet
af en Filialinråttning till en i Stockholm befintlig
större och fullkomligt organiserad Central.
Veterinärskola.
Beträffande det årliga anslaget till Veterinårlnråttningens
underhåll, har Utskottet ansett
sig böra tillstyrka den af Committerade för
ÖfverDirecteuren Norling fÖreslagne lönen, men
har detemot föreslagit i stället för den theoretiska
Läraren med en årlig lön af 1000 R:dr,
som uti förslaget år upptagen, 666 R:dr 5a sk,
i årlig lön för en theoretisk Adjunct, och detta
under förmodan, ”att Inrättningens Förestån
-
64
Ven 5 Julli e, m.
”dare blifver i tillfälle, att äfven i den theo”retiska
delen af vetenskapen lemna undervisning/’
Denna förändring kan jag likväl för
min del ej anse annat ån högst skadelig för Inrättningen
och åberopar såsom skål dertill, hvad
jag förut anfört, rörande den vidsträckta verkningskrets
, som Veterinärinrättningen äger och
den del af Herr Biskop Wallenberga reservation ,
som vidrör detta ämne. Det torde deraf tydligea
upplysas, att en theoretisk Lärare för Inrättningen
år lika oumbärlig, som den praktiska;
att den praktiske Lärarens tid och arbetsförmåga
åro af de honom dageligen åliggande göromål
så upptagne, att han ej kan åtaga sig , att derutöfver
ännu biträda vid den theoretiska undervisningen;
att den theoretiska Lårarenför sin del
äfven år fullkomligen sysslosatt igenom den undervisning
han lemnar Eleverna, och af egne arbeten
uti den del af vetenskapen , som tillhör hans
befattning; att han på intet sätt bör betraktas
såsom ett påråknadt biträde för practices Läraren
, utan såsom en egen och för hela Inrättningen
lika nödvändig Lärare ; och att dessutom
den fallenhet som fordras af den , som praktiskt
skall utöfva Veterinair-vetenskapen, och som
skulle göra honom skickelig att vara Adjunct åt
den praktiska Läraren , ej bör hos honom förutsättas;
att till bestridande af hans tjenstebefattningar
erfordras grundeliga och vidsträckta
kunskaper uti allt hvad en Läkare i allmänhet
bör känna och dessutom ännu uti det, som tillhör
Djurläkare-vetenskapen särskilt; att för
honom ej någon möjelighet finnes, att förskaffa
«g
Den 5 Julil e, rrt.
65
sig inkomster utöfver lönen , äfvensom hvarken
för honom eller den praktiska Läraren ferier inträffa,
och att således den för honom projecterade
årliga lönen ej bör kunna anses annat, ån
ganska måttligt beräknad.
Det föreslagna årliga arfvodet af 335 R:dr
16 sk. för en Pensionär, sorn uti Förslaget upptages,
har Utskottet ej ansedt sig böra tillstyrka,
Utskottet anför uti detta afseende: 5’att då
”dermed egentligen åsyftas, att tilldana en skicklig
person, som kunde vid Inrättningens nu
”varande Föreståndares afgång emottaga dennes
”befattning, Utskottet icke kunnat tillstyrka detsamma
, emedan med säkerhet bör kunna för”väntas
, det någon af de öfrige vid Inrättningen
anställde personer skola, genom enskild
”omtanka, vinna den kunskap, insigt och erfarenhet,
att vid Föreståndare, tjenstens ledig”het
han kan till denna befattning vinna befordran.
”
Äfven emot denna del af Betänkandet har
Herr Biskopen m. m. Wallenberg och ined honom
flere Ledamöter af det Höglofl. Utskottet
sig reserverat och enligt min tanka, med största
skål då endast, genom denna Pensionärsbestållning
, säkerhet kan vinnas, att undervisningen
uti den praktiska delen af Veterinär-vetenskapen
kan bibehållas uti en oafbruten gång.
Det finnes nemligen 2:ne praktiska Lärare-beställningar
här i Riket, den ena i Stockholm och
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI. Band. 3
5C
lien 5 Julli e, mi
den andra i Skara, och om någon ledighet
uppkommer vid en af dem, igenom Lärarens
sjukdom, andra förhinder eller dödsfall, hvar-;
ifrån skall en skicklig person tagas för tjen—
stens bestridande och tillsåttanke ? Utskottet
förmenar, att de böra finnas ibland de öfriga
vid Inrättningen anställde personer. Men
hvilke åro dessa personer ? Utom theoretiees
Läraren finnes der ju inga andra än MåsterSmeden
, Elever och Stalldrängar. Att theoretiees
Läraren ej med säkerhet bör kunna påräknas ,
såsom ett biträde för praktices Läraren, har
jag redan fö-rut sökt ådagalägga ; mycket mindre
bör han således kunna vara bestämd, att ikläda
sig practiska Lärarens skyldigheter , helt och
hållit, temporärt eller ståndigt; och om han äfven
händelsevis skulle äga de erforderliga egenskaper
dertill, hvem skall då genast blifva theoretisk
Lärare i hans ställe? MåsterSmeden och Stall -  drångarne kunna naturligtvis ej heller påtänkas
dertill; och det år således endast ibland Eleverna,
som ämnen till praktiska Lärare vid Veterinärinrättningen
skulle kunna uppsökas. Men
beträffande dem får jag anhålla, att få fästa
HÖglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå , att det hör till Veterinärinrättningens
organisation, att till Elever för blifvande
DjurLåkare ej andra personer vid Inrättningen
få antagas, ån sådane , som redan åro eller vilja
blifva Smeder; dels, på det att blifvande
DjurLåkare ej måtte få en blott theoretisk kunskap
uti den vigtiga delen af deras befattningar, skoningen
j dels på det de måtte hafva lärt ett
Hen 5 Julil e. m.
67
handtverk, hvarmedelst de kunna föda sig, utan
att kunna vänta betydliga löner på stat, och
utan att behöfva åtnjuta för dryg betalning för
det Låkare-bitråde, de komma att lemna; att då
sökande till dessa Elev-platser således sällan
torde finnas ibland de mera bildade folk-klasserna,
hvilket äfven i allmänhet derföre bör Önskas,
emedan den praktiska utöfningen af Veterinär-konsten
är af den besvärliga och ofta motbjudande
beskaffenhet, att den vid ett beqvämare
lefnadssätt och mera bildade sällskapskretsar förut
vane ynglingen svårligen skall kunna med trefnad
sig densamma åtaga och på ett sådant sätt fullgöra,
som det allmännas nytta kräfver, och att
högre bildning hos dem, som blifva till Elever
vid inrättningen antagne, således ej kan förutsättas.
Och då det deremot ej tyckes fordra något
bevis, att den praktiska Läraren vid en Veterinärinrättning
bör äga en grundelig, vetenskaplig
underbyggnad, och att han, i likhet med
den theoretiska, bör innehafva nästan alla de
kunskaper, som en Läkare i allmänhet bör äga
och derutöfver dem, hvilka tillhöra Veterinärvetenskapen
särskilt, jemte fallenheten och de
färdigheter, som erfordras, för att praktiskt utöfva
den och deruti undervisa; så följer ock,
att om icke någon person särskilt dertill vid
Veterinärinrättningen danas, hvilket med den
föreslague Pensionären är åsyftadt, inga skickliga
ämnen vid inträffande ledigheter till practices
Lärare-beställningarne kunna med säkerhet vara
att tillgå; och att, i följd deraf, vid inträffande
af en sådan ledighet, antingens Inrättningens
verksamhet på flere år skall komma att
Ben 5 Julli e. m.
afstadna, eller att man skall blifva nödsakad,
att utifrån införskrifva en skickelig person till
ledighetens fyllande. Att ett sådant förhållande
nu redan äger runi, får jag tillika anmärka; emedan
ÖfverDirecteuren Norling ännu i egenskap
af Föreståndare och praktisk Lärare har
tillsynen och befattningar så väl vid Inrättningen
i Stockholm, som i Skara, och utan att ju
förr dess hellre en Pensionär antages, skall den
person saknas, som skall kunna blifva hans ef •
terträdare i Skara, i händelse han sjelf skulle
stadna för alltid qvar vid härvarande Veterinärinrättning.
De göromål som vid denna sednare
förefalla, äro dessutom så mångfalldiga att, om
der icke finnes någon till biträde för den praktiska
Läraren, som kan vara tillstädes när han
är hindrad att vara närvarande, desamma ej med
behörig ordning skola kunna skötas; hvilket äfven
är ett skäl till antagande af en Pensionair
så snart ske kan.
Emot en MästerSmeds och Stalldrängars antagande,
samt det dertill projecterade anslaget,
äfvensom emot anslaget till arrenderande af erforderlig
betesmark, har Utskottet ej haft något
att erinra, men har deremot ansett sig desto
hellre böra föreslå inskränkning ”uti det äskade
”antal fri-elever, ifrån 16 till 8, som det skall
5,vara att förmoda, att enskilte, som åstunda
”inhämta kännedom af Veterinär-vetenskapen,
”ofta skola finnas villige, att sådan afgift erlägga.
”
Beträffande denna af Utskottet förmodade
Den 5 Julii e, m.
69
tillgång på Elever utöfver dem, som på Statens
bekostnad underhållas, har erfarenheten hittills
lärt, att väl en och annan yngling kommit till
Stockholm för att såsom Elev antagas, men
alltid med den önskan, att snart på en FriElevs
plats få förflyttas; och då detta ej låtit
sig göra och de fått veta, att 5 k 4 års vistan -  de vid inrättningen erfordras, för att till pålitlige
DjurLäkare kunna danas, desamma då efter
någon tids förlopp och förspillande åter lernnät
Inrättningen. Det låter ej heller gerna tänka
sig, att hädanefter mångå enskilta personer
skola linnas, som vilja anslå de 5oo R:dr, sorn
in alles ungefär erfordras för en sådan underVisnings-curs.
Men det är deremot säkert, att
ett antal af minst 16 Elever nödvändigt vid Inrättningen
måste finnas, om undervisningen der.
städes skall kunna i behörig ordning och på behörigt
sätt meddelas, hvarföre det ej tyckes vara
rådligt, att endast anslå underhåll för 8, och,
att för de öfrige erforderlige 8 räkna på möjligheten
, att de hädanefter på egen bekostnad kunde
komma att sig infinna, så mycket mindre,
som de flesta af Rikets Provincer, oaktadt de
anstalter flere HushållsSällskaper redan vidtagit,
för att afhjelpa behofvet och flera af Arméens
CavalleriRegementer ännu sakna påliteli—
ge Djur- och HästLäkare, äfvensom pålitelige
Hofslagare ännu på ganska få ställen af Riket
finnas bosatta och dessa bristers snara afhjelpande
äfven tyckes vara ganska angeläget.
Om undervisningen skall uti behörig ordning
och på behörigt sått meddelas, bör neni
-
70
Den 5 Juli i et mt
ligen antalet af Eleverna varå så stort, att de
kunna fördelas uti trenne afdelningar, af hvilka
hvardera, utan sammanblandning med de andra,
uti vissa delar af vetenskapen bör undervisas
och öfvas, och detta på följande sått:
Uti första afdelningen undervisas uti husdjurens
aiimånna Naturalhistoria, Anatomie och
Ehysiologie, och uti låran om läkemedlen, hvarjemte
Eleverna böra Öfvas uti Journalskrifning.
De sysslosåttas derjemte under vintern med dissectioner
i Anatomie-salen, och om sommaren
med odlingen af medicinal- och foderväxter i
plantagen, samt auscultera de6simellan i praktiken.
Uti den andra afdelningen undervisas och
Öfvas Eleverne uti beslagskonsten, först uti föreläsningar
och genom öfning på döda fötter
och sedan de deruti vunnit behörig färdighel,
på lefvande vid inrättningens smedja, skoningen
af Hornboskap häruti inbegripen; och
Uti den tredje föredrages låran om Husdjurens
sjukdomar och dessas behandlingssätt,
om förbandet och Chirurgiska operationerna.
Eleverna af denna afdelning åligger tillika, att
noggrant observera desjuka djur, hvilka vid inrättningen
besigtigas eller vårdas; ätt rörande
dem uppsätta fullständiga sjukdomshistorier; att
förrätta liköppningar och deröfver författa berättelser,
når tillfälle dertill finnes. De sysselsättas
dessutom med sjelfva vården och skötseln
af dessa sjuka djur, med tillredandet och
Veu 5 Julli e, m,
71
ingifningen af Medicamenter, iordningställande af
förbandet och instrumental-appareillen för Chirurgiska
operationer, stallvakter m, m. Otn
sormnarn böra de äfven gå tillhanda vid badinrättningen.
Utöfver dessa 5 afdelningar för de vanliga
Eleverne, bör ännu en fjerde afdelning finnas
för den mindre del af dem, som utmärker sig
genom större anlag och flit, och hvilka kunna
gå så långt, att de såsom blifvande ProvincialDjurlåkare
och RegementsHåstläkare böra kunna
användas. De böra undervisas i läran om
de svårare farsoter, som ibland husdjuren kunna
förekomma, och de kraftiga åtgärder, som
till deras hämmande böra vidtagas; om svårare,
mera sällan förekommande åkotnmor eller skador
och de Medicinska och Chirurgiska medel,
att dem bota; om Häst- Boskaps- Svin- och
Fårafvelns handhafvande; samt i Veterinär-lagfarenheten.
Dem tillätes äfven, att under Lärarens
tillsyn sjelfve förrätta förefallande operationer
och att biträda vid praktiken, både i
staden och på landet. Denna afdelning lemnäs
för öfrigt så mycken ledighet, som möjligt, för
att recapitulera, hvad den förut lärt och att bereda
sig till examens undergående.
Skall en sådan undervisning kunna oafbruJ
ten lemnäs, så böra minst 16 Elever ståndigt
vara vid inrättningen, så mycket hellre, som
tredje afdelningen af undervisningen ensam
vanligtvis sysselsätter 8, och dessutom Elevernas
antal stundom kan minskas, igenom sjuk
-
72
Dtn 5 Julii c. mt
lighet ibland dem, eller, hvad oftare händer,
igenom yttre skador, för hvilka de dagligen i
smedjan och stallarne utsättas. Finnes icke detta
antal, så måste undervisningen på vissa afdelningar
tidtals afstanna och kan dessutom ej
blifva åtföljd af så säkra resultater, som den
blifyer, når den uti förut omnämnde ordning
kan meddelas. En annan följd deraf blifver äfven
den, att Eleverna i sådant fall, måste uppehålla
sig längre tid vid inrättningen, för att
kunna genomgå hela lårocoursen, och att äfven
tiden blifver dubbelt lång, innan så många Hofslagare
och Djurläkare kunna danas, som Riket
behöfver, och att således den hufvudsakiigaste
nytta, hvarigenom Veterinär-Inrättningen
kan godtgöra Staten den kostnad, som på densamma
användes, igenom den af Utskottet föreslagna
inskränkningen af fri-elev-platserna,
skall fördröjas, om ej till stor del tillintetgöras.
Till diverse och i förslaget specificerade
extra utgifter, hafva comitterade tills vidare ansett
ett årligt anslag af i,5oo R:dr erfordras,
hvilket Utskottet ansett böra nedsättas till 1000
R.dr årligen, med hemställan, ”att denna summa
må beviljas endast till nästkommande Riksdag,
emedan Utskottet förmodar, att, då inrättningen
vunnit stadga, dess inkomster skola blifva tillräckliga,
att dermed bestrida dylika utgifter.”
Emot denna inskränkning borde jag minst
hafva något att anmärka, då comitterade sjelfve
i underdånighet hos Kongl. Majtt anmält, att
Den 5 Juli i e. rn,
73
detta anslag troligen innan nästkommande Riks;
möte skulle kunna nedsättas, i rnon af det större
förtroende inrättningen vinner och de större
afgilter, man, i anledning deraf, billigt vis
kan ålägga dem, som densamma om vård för
sjuka husdjur eller skoning anlita. Men dels
är denna tidpunkt, enligt min tanka, ännu icke
inne; och dels har vid beräkningen af detta anslag
ingått, att allt, hvad som erfordras till
tomtens planering, dess förseende med behörig
stängsel och andra återstående mindre, men
oumbärliga förändringar och reparationer å inrättningens
nuvarande byggnader och lägenheter,
sknlle utgå af det anslag till nybyggnad ,
som blifvit åskadt, men af Utskottet afstyrkt,
under förutsättande att någon passande lågenhet
i dess ställe för inrättningen skulle kunna upplåtas,
till hvilkens någorlunda förändrande till sitt
ändamål, äfvenledes utgifter ej torde kunna
undvikas; och kan jag således, underså förändrade
omständigheter, så mycket mindre önska,
att den af Utskottet på extra utgiftstiteln föreslagne
inskränkning måtte bifallas, som öfverskottet,
hvilket derpå möjligtvis kan uppkomma,
är, så vidt jag kan finna, den enda tillgång,
af hvilken de uppräknade utgifterne skola kunna
bestridas.
Att lön må anslås för en Djurläkare i
Norrbottens Lån, hvilket, isynnerhet för att
hindra spridandet af Boskaps-sjukdomar ifrån
Finlands nordliga provincer, hvarest de sägas
vara ofta gångbara, af Konungens Befallningshafvande
blifvit åskadt j och af comitlerade till
-
7i
Den 5 Julii e. m,
styrkt, har Utskottet afstyrkt, hufvudsakligen
derföre, ”att andra orter derof kunde hämta
skål, att yrka enahanda förmåner,” och fastan
jag får bekänna, att jag för min del ej kan ingå
uti denna åsigt, anser jag likväl Utskottets
afstyrkande ej medföra några vådliga följder,
då, i händelse sådana omständigheter verkligen
skulle inträffa, hvilka Landshöfdingen befarat,
och som göra en Djurlåkares närvaro uti nämnde
Län nödvändig, den utväg återstår, att beordra
någon alt difresa, och emedan i alla fall,
äfven om lön nu blefve anslagen, ännu på någon
tid ingen af Eleverna kan anses vara så
långt för sig kommen, att honom en dylik ordinarie
befattning skulle kunna anförtros. Men
deremot anser jag 6a mycket mera nödvändigt,
att tillgångar måtte finnas, så vål vid nyssnämnde
och möjligtvis inträffande tillfälle, som i händelse
på andra ställen i Riket farsoter skulle
uppkomma ibland husdjuren, att ersätta Djurlåkarne
erforderliga rese- och tractamentskostnader,
efter en fastståid taxa, som Kongl. Maj:t
framdeles, sedan Rikets Ständer uti ifrågavarande
afseende beviljat medel, förklarat sig vilja
låta utfärda- och hvartill 5oo R:dr årligen
tills vidare blifvit föreslague.
Utskottet har, så mycket jag af Betänkandet
kunnat inhämta, likväl lemnat denna del af
Kongl. Majda Nådiga Proposition obesvarad, men
torde böra anmodas, att deröfver med utlåtande
inkomma, i händelse Höglofl. Ridderskapet
och Adeln beslutar återremiss af Betänkandet;
pch det är derom, jag nu tho8 Högyälborne
Den 5 Julli e. m, '
75
Herr Grefven och Landt-Marskalken och Högloflige
Ridderskapet och Adeln vördsamt anhåller,
och att Utskottet måtte anmodas, att,
så snart möjligt är, hos Rikets Ständer föreslå
de lägenheter, hvilka i stället för nybyggnad,
kunna anvisas till Veterinär-Inrättningens fullbordande,
eller i händelse tillgång till sådane
lägenheter ej skulle finnas, anvisa medel till deras
anskaffande genom anslag eller lån, eller på
hvad sått Utskottet lämpligast finner, samt att
skaffa utvägar, att livad till Inrättningens underhåll
m. m. såsom högst nödvändigt blifvit
åskadt, må kunna erhållas; då troligen, inom
en tid af ganska få år, Inrättningen torde blifva
i tillfälle, att bevisa, att de förluster, som
hittills icke sällan träffat ågarne af husdjur, skola
i betydlig mon kunna förekommas m. m. och
att dymedelst den måttliga summan med tiden
rikeligen skall ersättas, hvilken nu begåres till
Veterinärlnråitningens försättande uti full verksamhet.
N:o 5.
Friherre Riclderjiolpe, Fredric:
Vid Höglofiige StatsUtskottets Uetänkande,
i frågan om härvarande Veterinär-Inrättnings
underhåll och fullkomnande, anhåller jag att
få göra följande anmärkningar:
i) Stats-Utskottet har ej riktigt uppfattat
Kongl. Maj;ts proposition rörande VeterinärInrättningens
plan, Utskottet har med det Yil—
?6
Dm 5 Julii e, m.
kor beviljat en nedfatt fumma, att Inrättningens
verkningskrets ej allenast må inskränka sig till
Hästmedicinen, utan äfven utsträckas till Boskapens
skötsel. Så väl af Kongl. Maj:ts proposition
som af de Committerades berättelse synes
tydeligen, att Veterinärinrättningen har för afsig
att behandla kännedomen om alla de nyttiga
husdjuren i deras förekommande olika förhållanden.
2) Utskottet har, jemte det att det sökt
utvidga Inrättningens verkningskrets, inskränkt
så väl Lärare-personalen som stipendierne för
Eleverne; så att hvarken kunna Lärarena sköta
sina Läro-embeten, då de ej få sina vissa delar
att undervisa, ej heller kan inrättningens practik
ska anstalter äga beståud eller skötas med 8
Elever, som Utskottet föreslagit i stället för 16,
som föreslagits af Kongl. Majit.
Härvid bör ytterligare anmärkas, att Utskottet
har beviljat endast en Lärare och en
Adjunct, hvilken sednare de kalla Theoretisk.
Blir Adjuncten en slags theoretisk Lärare, så
har den practiska Läraren alldeles intet biträde
att påräkna, i fall att han genom sjukdom eller
andra inträffande omständigheter blir hindrad
att sin tjenst förrätta. Ännu svårare blir tillfället
vid någon Lärares bortgång: bland Eleverne
kan man ej uttaga Lärare, ty sådan bildning
kan ej påräknas. Bland Medici kan lika
litet påräknas någon som innan några års studium
och erfarenhet i saken, skullef ens med
medelmåtta intaga en sådan Lärostol. Skall der
-
»
Den 5 Julli e, m,
77
emot Adjuncten vara Läraren till sådant biträde
som nästan beständigt tarfvas, så kan han hvarken
få tillfälle att sköta den delen af undervisningen
som skall tillkomma den i Konungens
proposition föreslagne theoretices Läraren, ej
heller skulle han få tillfälle att så mycket ägna
sig åt Veterinär-kunskapens vidlöftiga studium,
som ens oundvikligt är. Med få ord: båda dessa
Tjenstemän* verkningskrets blir förfelad.
Lika så skadligt det är att indraga den föreslagne
theoretiska Lärarens tjenst, eller och
den tillernade Adjuncten, som i Konungens förslag
kallas pensionair, lika illa är det att inskränka
Elevernes antal från 16 till 8, då dageligen
minst 5 äro sysselsatte med smide och 5 med
sjuk-skjötseln. Antingen skola de sjuke eller
skoningen försummas, eller ock läsningen, anatomiseringen
o. s. v. När härtill kommer huru ofta
en Elevs bildning torde misslyckas, huru hans
hälsa kan taga skada, huru ofta och många som
fordras för att resa i förrättningar i Landsorterne,
så kan väl ingen annat än finna, att en
inrättning med den utsträckta verkningskrets som
Stockholms Veterinärinrättning ej kan organiseras
med 8 Elever, utan att periodiskt helt och
hållet afstanna. Göromålen blefvo dessutom
för Eleverne så betryckande, att på någon egentlig
undervisning vore ej att tänka, om än
deras kroppskrafter skulle kunna stå dem bi.
Få voro de som skulle uthålla en sådan cours,
och desse skulle troligen äfven afskräcka alla andra
att för framtiden beträda denna bana. Allt
detta upplyses bäst af det med sak-kännedom
78
Den 5 Julii e. 7nt
författade anförandet, till Protocollet den 9
Junij, af Herr Biskopen m. m. Wallenberg,
hvilken tillika med Friherre Hjerta, Herr Lagerhjelm,
Herr af Uhr, Herr Doctor Knös och
Herr BruksPatronen Ekelund, föreslår att 7,6o5
Riksdaler j6 skillingar Banco böra oafkortade
utgå.
3) Utskottet har afslagit Byggnads-anslag
och i anslagets stålle endast vilkorligt föreslagit
att någon af Kronans Lågenheter skulle komma
att begagnas i händelse tillfälle skulle yppas.
Om nu ej sådant tillfälle yppas, så har Utskottet
ingen utväg påtänkt! Inrättningen blir utan
husrum, Föreståndaren bor utom Inrättningen
o, s. v.
Härvid får jag åran underställa ett förslag;
Då StatsUtskottet billigtvis funnit, att erforderligt
utrymme saknas till nuvarande Veterinairlnråttningens
i Stockholm disposition, har
Utskottet föreslagit att, till minskande af den
de knappa tillgångsrne öfverstigande anslagssumma
som till Inrättningens utvidgande skulle
erfordras imellertid något annat Kronans hus
Jhulle kunna för ändamålet anvifas. I grund
af detta StatsUtskottets förslag vågar jag föreslå,
att till Inrättningens disposition öfverlemna
de gent öfver gatan belägna KronoBrännerihusen,
efter att hafva infordrat och öfvervägt sakkännares
uppgift på huru stort Statsbidrag sorn
efter upplåtandet af nämnde lågenhet erfordras;
Dtn 5 Julli e, m.
79
hvilket bidrag torde blifva obetydligt i jemförelse
med den nu äskade summan.
k) Utskottet har helt och hållet förbigått
den punkten af Kongl. Maj:ts proposition, hvarest
5oo Riksdaler föreslås till resekostnader och
dagtractamenten till Djur-Läkare, som för det
allmännas räkning företaga nödvändiga resor
vid förrättningar under farsoter, besigtningar
o, s. v. Förbigåendet af denna punkt år ensamt
tillräcklig anledning att begära återremiss,
hvilken jag nu får åran begära, med anhållan
att dessa anmärkningar matte få remissen åtfölja.
N-.o 4.
Grefve Hard, Carl Gustaf:
Vid granskning af vår RegeringsForm finner
man StatsSecreterarnes verksamhet vara inskränkt
till deltagande i de administrativa ärendernes
beredning; föredragande af ärender, som
till deras befattning höra, yttrande i StatsRådet
öfver sådana, till deras befattning hörande mål,
som Konungen låter eljest der förekomma, deltagande
i utomordentligt StatsRåd, då fråga är
om att börja krig eller sluta fred, samt meddelande
genom contrasignation, af gällande kraft åt
från Konungen utgående expeditioner och befallningar,
eller ock vägrande af denna contrasignation,
om Konungen skulle yrka utfärdande
af något Dess beslut, sorn vore emot RegeringsFormen
stridande.
StatsSecreterarnes verk
-
D»n 5 Julii e. m.
samhet stadnar således vid expedition af Konungens
befallningar den sträcker sig icke till
någon verkställighet deraf, hvarken genom utöfning
af någon myndighet öfver subordinerande
Auctoriteter edler genom någon controll derå.
Kanske har man, vid behandling af frågan
om ökade löner för dessa Embetsman, förblandat
den inflytelse, som man ansett dem böra
äga, med den, som de, enligtRegeringsFormen
verkligen äga.
Kanske har man bedömt de
ras
inflytelse ur den synpunkt, att de skulle
kunna vägra contrasignation af en Konungens
befallning, då den, utan att strida emot RegeringsFormens
bokstaf, likväl vöre stridande emot
den föredragandes opinion, och sålunda, i förmodan,
att denna ågde ett större inflytande, ån
den i sjelfva verket åger, ansett den böra, genom
större löne-förmoner, skyddas från allt in*
flytande af behof.
För min del anser jag StatsSecreterarens
Embete vara ganska vigfigt; meri så långe deras
verkningskrets icke stråckes utöfver hvad den
nu år, anser jag den åt dem anslagna lön, i
jemförelse med andra lika vigtiga Embeten?,
icke erfordra någon tillökning, utan torde frågan
derom böra anstå, intill dess sig visat, om
någon förändring i deras befattning inträffar, i
sammanhang med frågan om organisation af Rikets
Styrelseverk. Jag anser så mycket hellre
StatsUtskottet hafva bordt icke tillstyrka någon
tillökning i StatsSecreters-lönen, sorn, på sätt
Herr
Den .5 Julii e, nu
Herr Nordenskjöld, i dess Betänkandet bifoga-'
de anförande, anmärkt löneförhöjningen blifvit
begärd, hvarken af Kongl. Maj,t eller
Embetsmännen sjelfve; och Statsutskottet,
i dess Betänkande angående Riksstatens
andra HufvudTitel, ansett frågaa om löneförbättring
för LandsSecreteraren i Götheborgsoch
Bohus Lån samt Häradsskrifvarne i Westerås
Län icke kunna komma under Riksens
Stånden pröfning, derföre att framställning
icke blifvit gjord af Landshöfdingarne i nämnde
Län, eller vederbörande Embetsverk i ämnena
hörde.
J*g hemställer alltså, att Betänkandet må
afslås; men om återremisss deraf sker, torde
desea anmärkningar dervid fogas.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 7 Julix,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr Eden hjelm, Gillis:
StatsUtskottet har i sitt Betänkande tillstyrkt,
att Öfverste-Lieutenants lönen vid Gö
Bil.
till Ridsi. o. Ad, Pr. VI, Band. 6
Den 5 Julii f.
tha ArtillerieRegemerrte bör begagnas till arfvode
för Fälttygmästare!!, äfvensom att en
Officer af samma Regemente bör då nuvaranCommendanten
i Götheborg afgår, commenderas
att bestrida nämnde tjenstgöring. Jag
hemställer i anledning häraf till Ridderskapet
och Adelns bepröfvande, huruvida denna tillstyrkan
är med rättvisa och billighet förenad.
Götha Regemente som det största af Artill©—
rie Regeraenterne tyckes väl vara lika så mycket
i behof af att bibehålla sin ÖfversteLieutenants
lön, som något af de mindre Regementerne,
och det så mycke mer, som ingen
annan än ÖfversteLieutenanten på 6tat gerna
kan commenderas till Commendants tjenstgöringe„n,
i händelse Kongl. Maj:t skulle göra afseende
på Utskottets gjorda förslager i denna
delj efter nämnde plats alltid bestridts af Öfverste
eller ÖfversteLieutenant. År det väl
möjeligt att med samma lön aflöna en Fälttygmästare
och en Comendant, som är resultatet
af Utskottets Betänkande? Ingen af
Majorerne, äfven med tillökt caracter, kan
utan förlust för Regementet till denna tjenstebefattning
commenderas, och utom dess tror
jag, att i behofvets stund ArtillerieOffjcerare
kunna begagnas med mera fördel, än till commendanter
i öppna städer.
Svenska Artilleriet består af 3;ne Regementer,
har talrika Handtverksstater, betydliga
och kostsamma Förråder, derjemte befatt-r
ningen med Arméens Beväring, Styckgjuterierne
och KrutFabrikerne, och likvist finnes
/
Den 7 Julii f m.
83
ingen lön på stat för en högre ArtillerieBefälhafvare,
utom de 2000 R:dr som äro tillslagne
Inspecteuren som arfvode. För 2;ne InfanterieRegementer
är en BrigadGenerals lön
på stat, och på 4:ra Regementer 2:ne Brigadoch
en InspectionsGenerale- eller 3:ne Generals
löner för 4:ra Regementer. Frågas således
hvarje opartisk medlem af detta Stånd,
om det icke är lika nödvändigt att lön anslås
på stat till en högre Befälhafvare för Artilleriet,
hvars benämning må blifva hvilken sorn
hälst. Hans Kongl. Höghet KronPrinsen har
för närvarande Befälet öfver vapnet, och pr#|
tenderar ingen annan ersättning för sina mödor,
än den han har, nemligen Artilleriepersonalens
underdåniga och varma tacksamhet
derför. Men kunna vi väl alltid påräkna den*
oa för vapnet lyckliga tid, att åga denne högt
upplyste Furste till Befälhafvare. Jag anhåller
således, att Ridderskapet och Adeln täcktes
ålägga StatsUtskottet föreslå en förenArtilleriBefälhafvare
anständig lön, hvarutaf un.
der den tiden Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
har Befälet, han då ägde tillfälle disponera
tjenligt arfvode för FältTygmästaren och
Götha Regemente, således återfå sin dertill disponerade
OfversteLieutenants lön, sorn d|
kunde användas till det ändamål* hvartill den
på staten är anslagen, och Officerare inom
Regementet vinna befordran, som nu på detta
sättet icke allenast gå miste om de större lönerne,
utan äfven de för gamla Militairer påräknade
högre pensioner hvilka ehuru obetydliga
doek äro det enda hvarpå de till sitt lifs barg
-
Den 7 Julli J, m.
ning hafva att påräkna , då de för sjuklighet
eller ålderdom icke kunna tjena längre. Någon
torde kunna invända emot hvad jag här
anfort, att då Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
lämnar Befälet öfver Artilleriet, kan samma
utväg tagas som förut skett, att en Regementschef
dertil antages, men är det då gifvit,
att Konungen dertill har fullt förtroende .
för en af då varande Öfverstar, eller är det
gifvit att någon af dem dertill är passande ,
ty mången kan vara utmärkt dugtig Regementschef
alan att derföre vara passande hvarken
till General eller GeneralFältTygmästare,
hvartill fordras högre kunskaper och vidsträcktare
insigter än att styra ett Regemente, hvarföre
jag således anser nödvändigt för Konungen,
att hafva en sådan lön att disponera, att Han
från hvilken grad som hälst kan uppflytta en
till detta vigtiga Embete passande person, utan
att göra afseende på grad eller ändra för-i
tjänster äa dem, tom äro nödvändige för denna
plats.
N:o 2.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland'.
Vid Höglofl. StatsUtskottets Betänkande
rörande Tredje HufvudTiteln får jag den äran
anmärka: att Ut6kottet ansedt allmänna Arbetskarlarnes,
som arbete på Kungsholms Castell,
underhåll böra utgå af LandtArméens Statsanslag,
hvarvid jag får erindra, att Kongl* Maj:t
Den 7 Julii J, m.
85
förut i Nåder befallt att befattningen med
Fästningbyggnaden i Carlscrona och dess Avemier
skulle besörjas under Flottornes Befäl,
och att detta redan i några år blifvit verk.-;
stäldt och hela den economiska förvaltningen
vid desse Byggnader derefter inrättad, och redogörelserne
i samma väg ingått, samt att detta
helt och hållit åter skulle förändras om förenämnde
underhåll för Arbetskarlarne af
LandtArméens Statsanslag skulle utgå: och
torde det kunna betviflas huruvida Kongl.
Maj:t för sin del i nåder gillade denna förändring,
då Kongl. Maj;t, med den nyligen gjorde,
afsett den större drift och fullkomligare
enhet som vinnes, om alla arbeten i
Carlscrona bestriddes under samma Befäl, betaltes
ur samma Cassa och förseddes från gemensamma
förråder, hvilket ock synes hafva
inträffadt på sätt nu denna Administrationsdetail
är organiserad.
Om således Arbetskarlarnes hela underhåll
skall utgå af Titeln för Militaira behofven,
och ej som billigare synes för någon del af
Fångbevakningsonedlen, anser jag åtminstone
nödvändigt att underhållet för dem sOm arbeta
på Kungsholmen utgå af Flottornes anslagssumma,
så länge den af Kongl. Majit fastställda
ordning för dessa arbetens bedrifvande
och redovisande fortfar.
Af dessa anledningar anhåller jag om åter.
remiss af Bctäokandet, och att denna anmärkning
må fä åtfölja,
96
Den 7 Julii /. rn.
N:o 3.
Herr Lefrén, Johan Pehr;
Det är i afseende på anslaget för Kongl.
KrigsAcademien jag utbeder mig få göra en
vördsam framställning.
/
StatsUtskottet har medgifvit att nu varande
ordinarie anslag aldrig varit tillräckligt,
mea ansett sig, då frågan om KrigsAcademiens
reductiou ännu är oafgjord, icke böra föreslå
någon förändring i anslaget, utan öfverlåta till
Kongl. Maj:t att af förmodade besparingar å
3;dje HufvudTiteln fylla deu erkände bristen.
Under de sednaste åren har Kongl. Maj:t,
under afvagtan af nu varande Ständers sammankomst
då en reglering af det felagtigs varit
att förvänta, i nåder täckts invisa nödiga
extraordinarie medel till fyllande af den nämnde
bristen, äfvensom till gäldande af Academiens
äldre skulder, hvarigenom verket återvunnit
sin förlorade Credit och derigenom nu
kan erhålla sina förnödenheter mot skälige
priser, hvilket ej varit möjligt så länge lefverantörer
nödgats i prisernes stegring söka
en billig ersättning för hvad de genom tids
utdrägt och osäkerhet vid bctalningarne förlorat.
Högloft. Riddsrskapet och Adeln lärer ej
misstycka att jag, såsom för det närvarande
närmaste vårdare af Academiens hushållning,
Den 7 Julli f. m.
8f
begagnar detta tillfälle *tt tillkännagifva min
oro för de stundande åren, då jag ser verket
på förslag att å nyo blifva lemnat med en erkändt
otillräcklig ordinarie anslagssumma, ocb
mig, eller min efterträdare, derigenom uturståndsait
att kunna uppgöra och följa en bestämd
ordning vid förvaltningen, samt förekomma
följderne af ett å nyo förloradt förtroende
till verkets förmåga att på dagen uppfylla ingångna
förbindelser.
Jag yrkar ej på ökadt anslag till fyllande
af nya behof, utan till fyllande af sådanesom
länge ägt rum, och om jag här skulle våga
tillkännagifva huru ullvarlig den grundsats är
hos mig, att sparsamt tillvägagå med de Statsmedel
mig tili förvaltning ölverlemnas, så önskade
jag få styrka detta genom det enkla bevis:
att jag, af de extra anslagsmedel Konungen
till fyllande af Academiens behof, nådigst
anvist, vid hvarje års slut såsom behållning
åferlemnat betydliga summor, hvilka jag ägt
rättighet att klanderfritt använda och hvilka
sannerligen ej kunnat blifva besparade om jag
ej ägt att disponera öfver en så stor summa
stt jag vågat utstaka och följa en bestämd
plan för det hela af förvaltningen , ty det blir
alltid kostsamt att nödgas göra sina beräkningar
för dagen.
Jag får ej begära att Riksens Ständer skola
grunda någon åtgärd på enskild mans försäkringar
om sin god» vilja, men jag vågar i
egenskap af Riksdagsman, i stället för hvid
88
Den 7 Juli-i f. m.
Statsutskottet i detta fall föreslagit, vördsamt
föreslå:
Att Kongl. Maj:t, i den händelse KrigsAcademien
tillsvidare kommer att äga bestånd
och nuvarande anslag, såsom hittills, ej skulle
räcka till, må äga rättighet att af allmänna öfverskotten
å HufvudTitlarne för KrigsAcademien
årligen använda en bestämd mindre summa,
men att, om mot förmodan, någon ytterligare
brist uppkomme, densamma då, på sätt
StatsUtskottet föreslagit, skulle fyllas af besparingarne
å 3>dje Hufvudtiteln.
I anledning häraf anhåller jag vördsamt
om återremiss af betänkandet.
/ N:o 4.
Herr Mont gomnitrit Cederhjelm, Ju fas:
Då den i Valloflige BofgareStåndet af Herr
Beckman väckte motion angående Wermlands
FältJägareRegemente, innehåller smädande uttryck
om Regementet, vågar jag anhålla om
Höglofl. Ridderskapet och Adelns tålamod, då
jag med möjligaste korrthet skall söka rättfärdiga
Regementet. Herr Beckman börjar sitt
memorial med den stora tunga, Carlstad genom
inqvartering får vidkännas af Regementet.
I sanning, denna måtte vara högst tryckande
, då den belöper sig till tvänne dagar
Den 7 Julii f. m.
%
då Regementet samlas och tvänne dagar då dst
åtskiljes; desse få dagar, hade jag trott vara
Staden rikeligen ersatte genom minst 2000 R:dr
Banco, hvilka Fältjägarne säkerligen qvarlämna
i Staden hvarje gång de åtskiljas från
ett möte.
Dä ingen till Fältjägare antages, innan
han förut uppvist gilltig prästattest, tyckes Herr
Beckmans beskyllning, att Fältjägarne bestå
af moraliter fördärfvade menninskor ej förtjena
besvarande. Regementet består till elfva tolf*
tedelar af infödde Wermländningar; det skulle
således förefalla besynnerligt, om bland Wermlands
allmoge, i allmänhet känd för redlighet
ock öppenhjertighet, så lätt skulle uppletas
550 så förderfvade menniskor sorn Herr Beckman
afmålar Fältjägarne. Om vid marknaderne
i Provinsen , finnas Skojare och Tjufband,
måtte hvarken RegementsBeläiet eller Corpaens
organisation vara dertill vållande. Herr
Beckman torde till rättelses vinnande häruti
göra bä3t, att vända sig till LandshöfdingeEmbetet.
Att vid ett Regemente der Trouppen är
så litet under Befälets tillsyn eom vid detta,
möjligtvis flere oordningar kunna uppstå än
med reguliera Regementer, bör ej förefalla besynnerligt.
Men då RegementsBefälet vid alla
tillfällen sökt bibehålla disciplin och ordning,
då Regementet vid minsta anledning (ill tjufnad,
genast till Konungens Befallningshafvande
l
go
Ben 7 Julii f, m,
pel gifvas, att endast på misstankar för stöld,
Compagnie! hos sin CompagniiChef anhållit att
få Jägare utstrukne , trodde jag detta bevisa
att i det hela tagit den militairiska espriten vid
Regementet vöre god. Det påstående att FältJägarne
äro odugliga till arbete är löjligt; ty
hvilken Wermlänning vet ej att mera än hälften
af Regementet äro i årstjenst , och af de
flesta Possessionater ansedde bland de bästa arbetare.
Exempelvis torde tillåtas mig få anföra
att Landshöfdingen i Länet har för det
närvarande, en Rättare , en Trädgårdsmästare
och 3:ne Torpare, hvilka alla vid Jägarne utJ
tjent en Capitulation, några tvänne; till arrén;
dator på ett utbruk har Landshöfdingen äfven
en afskedad Jägare; Fältjägare sorn ehuiu ägare
af Hemmansdel ändå uttjent flera Capitulationer,
och ännu tjena qvar vid Regementet
3 Corporaler som varit erbjudne att få ingå
som Underofficerare vid indelta Arméen och
ändå qvarblifva som Fältjägare, tyckes mig
vara starka bevis mot Herr Beckmans besky Ilning,
att Fältjägarne bestå af de tygellösaste
menniskor. Om dessa uppgifter, skulle betviflas,
vädjar jag tili Konungens Befallningshafvande
i Länet, som kan dem bestyrka, och
sedan torde tillåtas mig förklara , Herr Beckmans
motion för oriktig ock otillbörlig.
Det exempel Herr Beckman anfördt om
en Fältjägares anvärfvande som förut skolat
blifvit afstraffad, kan jag ty värr ej neka Mea
då Herr Beckman så tjenstvillig att uppsöka
allt hvad lorn möjligtvis kan gifva Regemen
-
Den 7 Julii f. m.
9i
tet någon skugga, endast kan anför» ett exempel,
jag vågar påstå att detta är i sitt slag det
enda som pä många år, ja kanske sedan Corpsens
uppsättning inträffadt; vågar jag smickra
mig med att alla opartiska skola finna, att ett
misstag vid anvärfningen en gång handt, som
genast blef rättadt så snart det upptäcktes, och
således aldrig kan gifva anledning att beskylla
CompagnieChefs för vårdslösad värfning.
Då jag nu hoppas hafva för Riksens
Ständer tillräckligt vederlagt Herr Beckmans
anklagelse, anser jag mig hafva upplylt min
pligt, att förvara ett Regementes heder , som
lika med resten af Svenska Arméen alltid skall
finnas värdigt att uppfylla antalet af Fäderneslandets
försvarare.
N:o 5.
Friherre Ankar/värd, Carl Henric:
Tredje HufvudTitteln lämnar alltid ett
vidsträckt fält för granskningen, och då man
eftersinnar huru anslaget för denna Tittel sedan
1810 blifvit ökadt , ifrån 1,596,000 till
3,267,000, så häpnar man verkeligen öfver att
Sverige kan bestå, under så tilltagande utgifter,
och när man dertill lägger, att detta anslag
blott är en ringa del af hvad sorn ifrån
Riket och dess innebyggare till Försvarsverket
utgår, så finner man säkerligen en ganska alfvarsam
påminnelse, att som Representant vid
92
Dm 2 Di ii /. m,
vid ett sådant förhållande efter yttersta förmåga
fästa uppmärksamheetn. Men i den mohn
man härutinnan finner pligtens fordringar vara
stora, modfälies man snart, vid besinnandet af
dea enskildta Representantens oförmåga att,
som sig vederborde behandla ämnet; allt hvad
man i egenskap af Representant härvid kan
istadkomma är först och främst, att beklaga
det alla Styrelsens åtgärder och företag endast
åsyfta ökade utgifter, och att dessas föremål understundom
icke torde kunna uthålla pröfnin»
gen i anseende till beslutens obestridliga nödvändighet;
att åter upprepa huru det är styrelseorganernes
åliggande och pligt, att tänka för
Folket, att arbeta för dess bästa; att forska
efter det felaktiga uti organisationen af hvarje
del, och ett rätta och att afhjelpa dessa brister
då de en gång äro fundne; att utarbeta
förslager till åstadkommande af den största
möjliga verkan genom de minsta möjliga skattebidrag.
Om ingen lärer finnas, som vill neka*
att dessa äro ovilkorliga Embetsman naåligganden;
så lärer man utan tvifvel också
finna huru omöjligt det skulle blifva för Representanten,
att vilja försöka att göra en sådan
slags verksamhet till ett åliggande för sig;
han nödgas inskränka sig till klander öfver
d«t påtagligcn felaktiga, oberäknade, eller uti
ätgirderne illa beräknade; till klagan öfver
underlåtenhet uti det godas främjande.
Vid betraktande af Hufvudstadens nårvarandejäge,
uppkomma hos mig många an
-
Den *) Jtt/ii f. >11.
9j
ledningar till förundran, öfver alla de kostnader,
som å militaire etablissementerne härstädes
blifvit nerlagde, just sedan den tiden Stockholm
framställer en så äfventyrlig och betänklig
punkt för försvaret. Då man ser da
dyrbara Casernebyggnader, de palatser med
sina koppartak, som för denna föga talrika
Garnizonens sjuke uppbyggas, när man ser
huru förråder af alla slag här bopas; under
det man kanske intet vet, om man kommer
itt ägi medel, att med nödige byggnader förse,
den till centralförgviret beräknade nya
Fästningen vid IVonåt-, när man ser hvilka
summor blifvit nedlagde till planeriogen af
den ymkeliga excercitieplatsen Ladugårdsgärdet,
under det man icke en gång vid gränsen
äger en skants för att bestrida en Fiendes
möjliga antågande mot Hufvudstaden;
så torde det förlåtas, om man icke med blind
undergifvenhet blott betalar och tror, att allt
hvad som göres är beräknadt till det bästa.
Den dag torde komma, då lättfärdigheten att
bevilja nya anslag, kunde blifva Riksens Ständer
tillräknad såsom ordsak, i fall man en gång
skulle finna anledning att beklaga sig öfver
missräkningen; och jag tror derföre, att det är
bättre sent än aldrig påminna om nödvändigheten
af förändrade Statshushållningsgrundsatser
hos oss. Då man ser till hvilken grad mia
litairprålet här hoa oss tagit öfverhand, nödgat
man påminna huruledes det här i Sverige
är af fattiga Jordbrukare, som denna ståten
underhålles, och fastän den icke till alla delar
94
Dm 7 Julii j. m.
i synlig måtto utgår ifrån Tredje HufvudTitteln,
cå torde det likväl icke vara olämpligt
, att ifrån denna hämta anledning
till dessa öppna framställningar, af hvad man
i hvarje landsända hörer yttras och beklagas
af så mången tänkande medborgare. Det får
ej finnas besynnerligt om anslaget för tredje
Hufvudtitteln återför i minnet, det ringa
afseende, som af Styrelsen nu för tiden fästes
vid de Rostandes yttrade bekymmer öfver Rust*
ningsskyldigheternes i sednare tider så betydligt
ökade tunga, att den under förra tider
dervid trefne Jordbrukaren snart nog med fullkomlig
misströstan motser sin undergång; det
måste finnas helt naturligt, om egen och andras
erfarenhet härvid uppmanar Representanten,
att i hvad å honom kan ankomma söka
återföra i minnet huru det är Svenska Folkets
rättighet att genom Riksens Ständer allena
beskatta sig sjelfve. Då StatsUtskottets betänkande
nu endast framställer sådane tillägg
eller ändringar uti Tittelns förra anslag, hvilka
dels blifvit äskade, dels föreslagne, så finner
jag äfven härutinnan mig begränsad i anteende
till föremålet för mina anmärkningar.
Det visar sig för mig såsom ett alltför
oformligt förhållande, att Riksens Ständer icke
rådfrågas innan organisationer stadfästas
som fordra nya Statsbidrag. Det har hitintills
varit en alltför beqväm utväg för administrationen,
att efter godtycke organisera och reorganisera;
och att efter väl förrättadt arbete,
blott af Riksens Ständer begära, och få ök*d#
i
Den 7 Julii f, m. g5
Statsanslag. Det har aldrig blifvit frågan att
inom sjellva Titeln genom utfinnandet af en
fördelaktigare sakernes inrättning, snarare finna
utväg till ökade tillgångar, i stället för beständigt
vexande behof. Sådan är nu i Smått
anledningen till StatsUtskottets tillstyrkande,
att å stat uppföra sju nya TygStatsijenster vid
Artilleriet, hvartill jag föreställer mig att medel
måste förefinnas inom det redan varande
anslaget, utan att derföre någon tillökning
bör komma i fråga. Styrelsen bör en gång
komma att besinna, att hvad som slösas på
personalen mäste blifva en minskning uti till—
gångarne för materialen och en Administrateur
med något medvetande om sitt yrke, skall sä«
kerligen aldrig tveka, att genom sträng hushållning
på personalen kunna komma så mycket
längre i verkan i anseende till materieln,
men detta förhållandet lärer näppeligen kunna
inträffa, så länge Riksens Ständer anse sig
pliktskyldigast endast böra bejaka, allt , endast
böra anse sådane småsaker vara af ingen
betydenhet, då deras slutliga hopsummering
likväl kommer att lemna ett helt annat resultat.
Jag kan i följe häraf icke tillstyrka de
nya Tygstatstjenstemes öfverflyttande på stat
innan någon annan besparing blifvit föreslagen.
Det synes tillhöra vårtids organisations anda,
att hufvudsakligast åse personliga fördelar, särdeles
för det högre Belälet. Sådan synes grunden
varit för Arméens så kallade nya organisation,
men vi finna äfven huru dessa förhål
-
Ben 7 Julli /. m;
landen sträcka sig till Flottorne, då vi uti
femte punkten af Utskottets Betänkande finna,
hurusom det blifvit begärt, att det Herr Amiralen
Coijet tillagde arfvode under den tid
Herr General Amiralen Friherre von Stedingk,
uppbär Chefslönen vid Arméens Flotta »kulle
på Stat blifva uppfördt* Det är ganska mycketji
sin ordning, att Herr Amiral Coijet förses
med nödige inkomster för den tjenst han
bestrider; men då det för Arméen är stadgadt,
att Generalspersoner som icke förrätta sine
tjenster, till de Tjenstförrättande afstå en vis9
del af lönen finner jag i högsta måtto besynnerligt,
att icke förhållandet äfven är sådant
här, och lärer det icke kunna hänföras till
den stränga noggranhet, sora i anseende till
allmänna medels förvaltning uti Constitutionela
Stater bör äga ruin, att Herr Friherre
von Stedingk tillgodonjuter hela Chefslönen u<
tan att derföre göra tjenst, och kanske dessutom
flere löner, under det att Amiral Coijet
för hela Chefskapet» bestyrande blott njuter ett
obetydligt arfvode, som dock ökar Sratsanslaget
endast derföre att man anaedt GeneralAmiraln
Friherre von Stedingk derigenom böra
gynnas.
Uti Sjunde'(punkten tillstyrkes äfven de
af Kongl. Maj:t under den 26 Junii 1820 i Nåder
beviljade 32 R:dr till expencer för ArairalitetsConsistorium
i Carlskrona.
Jag skulle för~min del tro, att alla dylika
-
Den n Julii f. rn.
97
ka af Styrelsen beviljade ny3 utgifter icke af
Riksens Ständer borde godkännas; löljden
skulle nödvändigt blifva mindre bekvmmerslöshet
vid beviljandet af nya fordringar.
Uti Nionde punkten anser Utskottet miss.
hushållning med ved hafva ägt rum, men föreslår
det oaktadt att anslaget måtte ökas ifrån
14,000 till 16 000 R:dr, då jag deremot
skulle vilja tro att det rätta hade varit, att
blott erinra om omöjligheten för Statsverket
att med afseende å Statens bestånd kunna till;
fredsstäUa allas fordringar, och jag för mindel
anser att de förr anslagne 14.000 R:dr böra så
användas, att de i och för behofvet blifva tillräckligen
hvadan jag alldeles afstyrker bifall till
den föreslagne tillökningen. Samma förhållande
uppstår med resekostnaderna i och för
Arméens räkning; jag känner ej hvilka underlättelser
StatsUtskoitet inhemtat för att utröna
förhållandet härmed; i fall Herrar Generalers
och deras Adjutanters mönstringa-reaor
härutinnan skulle vara innebegripne så bör
jag erinra att det torde vara tid att beräkna,
huruvida icke desse Embetsmäns löneinkomster
äro af den beskaffenhet, att dessa resor
utaf sjelfva lönerne och ej af Statsverket böra
bestridas. Jag tror i alla fall, att Riksens
Ständer äfven i denna del icke böra öfverskrida
det vid sista Riksdag faststilde anslaget
af 10,000 R:dr Banco.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI Band 7
gS Den 7 Julli f n.
Utskottet tillstyrker äfven en Lönetillökning
af 500 R:dr Banco för Öfversten vid An?
dra LifGrensdierRegcmentet; det är genom
dessa tid efter annan beviljade tillökningar,
som Statsanslagen slutligen stiga till en orimlig
höjd. Det är en ganska känd sak huru
olika löningsvilkoren äro för lika grad inom
Arméen; det är en lika känd sak, att det icke
är någon omöjlighet att genom uppgörandet
af en jämn och lika fördelning för alla inom
lika grad, bereda billiga och goda vilkor för
illa, och dertill en icke obetydlig besparing
för Statsverket: det är en lika känd sak, att
ett förtjenstfull! arbete i denna del redan för
många år sedan är af Herr Presidenten Baron
Lövenskjöld uttänkt och utarbetadt; men så
länge Riksens Ständer blott bifalla alla nya
fordringar, 6å lärer man länge komma att finna
denna utväg bsqvämare, lättare och mindre
mödosam, än att genom en ny reglering
söka ställa dessa saker uti ett efter tiden passande
förhållande; jag kan således för min del
icke tillstyrka denna partiela tillökning för
Öfversten vid andra LifgrenadierRegementet,
så mycket mindre, som jag är säker, att det
skulle komma att hafva till påföljd otaliga reclamationer
af samma slag, allt såsom följder
af den så litet economiskt beräknade Arméens
nya organisation.
Rörande Andra Gardiets Caserner synes af
Utskottets Betänkande, att kostnaderne vida
öfverstiga hvad Riksens Ständer vid anslagets
beviljande påräknadt; att sjelfva Tomtens inköp
Dtn 7 fu/ii f. m,
99
ensamt kostar 32,000 R:dr synes ganska anmärkningsvärd!,
då det troligen varit möjligt
att i trakten af Fredrikshof af Kronans jord
kunna disponeras så stor plats, som till byggnaderne
erfordrats och kan hända äfven tjenligare
och mera kostnadssparande i anseende
till säkrare mark som gjort grunden mindre
kostsam. Utskottets Betänkande visar, att den
redan färdige Casernebyggnaden för ssneCompagnier
kostar 23,000 R:dr- De ännu efter
Förslaget återstående 4 Byggnaderne böra således
komma att kosta 112,000 R:dr, och således
hela denna Casemebyggnad minst 170,000
R:dr som gör 10,000 R:dr i årlig Ränta.
Jsg hemställer nu, om denoa betydliga
utgift varit påkallad af något verkligt Statsbehof,
då Stockholms Stad drager inqvarteringstungan
för dessa 800 man till hvilkas
casemerande Statsverket nu dessutom kommer
att belastas med den nya Byggnadskostnaden.
Jag frågar om Rikets försvar vunnit den
aldraminsta styrka genom dessa Caserneanläggningar,
och om tredje Hufvudtitelns anslag
sålunda kan 6ägas ändamålsenligt användt?
under Landets närvarande knappa tillgångar}
en utgift af 170,000 R:dr Banco grundad endast
på hvad StatsUtskottet kallar andra Gardiets
rätt, att i likhet med de öfrige Gardit-sRegcmenterne
vards försedt med Casserner,
visar sig alldeles icke för mig utur samma
synpuncter, då jag vid denna fråga alldeles leks
kan upptäcka några rättagrunder i princi
-
100 Den 7 Julii /. m.
pen. Oas någon verkan en gång skulle korn*
ma att följa å den Motion, som inom Ridderskapet
och Adeln bldvit väckt, att fä en fullständig
uppgift å alia kronans hus och lägenheter;
om Kronobrännerierne skola komma att
upphöra, och MagazinsDirectionen att undergå
någon inskränkning, så torde Hus komma att
blifva tillgängliga, som med mindre kostnad
till Caserner kunde upplåtas. Jag kan såledss
icke för min del gilla Statsötskottets tillstyrkan,
att intill nästa Riksdag för denna Cassernebyggnad
anslå lortfarandet af 15,000 R:dr årligen;
jag skulle för min del tro, att Riksens
Ständer redan gjöra mycket, om de för en utgift
sorn aldrig kan sägas varit påkallad af
ett oundgängeligt Statsbehof, anslå 28,000
R:dr i ett för allt att utgå intill nästa Riksdag
eller endast Byggnadskostnsden för ett
Hus; börandes det få ankomma å kommande
Ständers pröfning örn företaget ytterligare bör
utsträckas. Då Andra Gardiet under en så
lång tid följd af år icke varit försedt med Caserner
af Staten, så synes det mig åtminstone
icke V3ra en så brådstörtande nödvändighet,
att på en gång fylla detta förmenta behof,
särdeles som byggnadsplanen är uppgjord till
flere smärre hus, hvadan den man någon oJägenhet
kan och bör inskränkas till ett hus
om sender. Den inqvsrteringsafgift som Stockholms
Stad betalar för 2:0c Compagnie af
Andra Gardiet har uppgådt till något mindre
hn 1000 R:dr Banco årligen; Och dermed har
ändamålet af husrum för trouppen varit fullkomligen
vunnit. Dan nya Casemi byggnaden
Den 7 Juli: f. rn.
101
belastar Staten med en ränteförlust af 2,000
R;dr otn året för tvenne Compagnier och således
bitfver landets kostnad hädanefter tor
husrum åt desse 150 mats nära 3,000 R:dr
Banco eller nära 200 procent dyrare än förr.
Utskottet yttrar att ingen minskning uti
devid sista Riksdag för tredje Hufvudtiteln beviljade
gummor böra kunna ifrågasättas, på
den grund, att Kongl. Majit äskat förhöjning:
jag delar icke med Utskottet denna öfvertygelsej
jag påtager mig likväl derföre icke,
att hänvisa till hvilka delar som böra drabbas
af den minskning i behofvet som jag tror
möjlig; sjelfva minskningens nödvändighet
grundar jag på en fullkomlig öfvertygelse om
Svenska Folkets oförmåga att bära dessa skatter.
Den föresiagne anslagssummans fördelande’emellan
Arméen och Flottorae anser jag
redan vara ett steg till ordning, som jag finner
mig böra i högsta måtto biträda, och är
det besynnerligt nog att det fordrats så lång
tid innan man kunnat hinna detta lilla mål.
Utskottet föreslår anslaget för Arméen till
2,288,604 R:dr jag skulle deremot vilja afpruta
summan till jemna 2,000,000; samt för
Flottorne till (,000^00.
Anslaget blifver i alla fall nära dubbelt
emot det af år 1810; det tillhör Administrationen,
att på bästa möjliga vis använda de
anslag Folkets ombud anse sig kunna och böra
bevilja. Jsg känner ej till hvad grad StåtsUtskottet
kunnat vara i tillfälle, eller ägt tid
102
19 un 7 Julii f. m.
att granska medlens användande i detail, men
jag fraktar, att en rigtig uppstäiloing af förhållandet
skulle ådagalägga nog litet verkligt
systéme uti det hela. Jag har till exempel
varit i tillfälle att underrätta tnig om utslaget
af den committées arbete, som var nedsatt i
anseende till frågan om sjöförsvaret, och jag
har deraf funnit organisationen vara sådan att
fem sjundedelar af anslaget åtgått till Flottornes
personal, och att således blott två sjun.
dedeiar återstå för tillvägabrisgandet af en så
dyr material.
Om förhållandet i flere fall är sådant, så
visar det sig påtagligen hvad hopp man kan
göra sig att af de städse stigande Statsutgifterne
erhålla det verkliga resultat i landets
sjelfständighet och trygghet, som alltid föregifves
såsom ändamål.
I
StatsUtskottet tillstyrker Riksens Ständer
att för erforderlige utgifter utöfver anslaget i
och för tredje Hufvudtiteln anvisa Kongl.
Majit 233,333 R:dr 16 skillingar af öfverskottsmedlen
samt 66,666 R:dr 32 skill, utaf
stora SjöTullsmedlen, och således 300,000
R;dr Banco mera än förra Statsanslaget, oberäknad!
den ytterligare tillökning som anslaget
erhållit, dels genom inskränkte utgifter till
SaltpeterFonden af 58,000 R:dr, dels af sådane
ifrån Anslagstitteln förr utgående utgifter,
hvilka nu blifvit öfverflyttade på ant:
dra Stater.
1
Den 7 Julii f. m, 103
Det är eo besynnerlig method, att på sådant
sätt undandraga Folket en rigtig kännedom
om det verkliga Bevillningsbeloppet; det
är ett hufvudsakligt fel uti Beviliningens fördelande,
att derigenom uppkommer fiå betydliga
öfverskott, hvarigenom Folkets skatter
med en betydlig procent utöfver det bestämda
beloppet okas, hvilket förhållande icke förr
än efteråt blifver synligt, och nästan alltid
af följande Statsregleringar så bortblandadt, att
Folket förblifver i okunnighet om om hvad
som verkeligen i Bevillning utgådt, då det endast
för de sakkunnige visar sig till hvad
grad den beviljade Bevillningssumman understiger
den verkligt utgående Bevillningen.
Jag anhåller vördsammeligen att Ridderskåpet
och Adeln täckes fästa uppmärksamheten
vid nödvändigheten att införa ett pä
sparsamhet stäldt och bättre beräknadtallmänt
Statshushållningssystéme. Jag anser Riksens
Ständer icke med hopp örn framgång härtill
kunna, eller böra taga någon annan åtgärd än
den, att till en början inskränka anslagssummorne,
för att såmedelst till en annan Riksdag
sätta styrelsen uti nödvändighet, att förelägga
Riksens Ständer utarbetade Förslager,
som utvisa grunderne för behofven och den
plan som bör utgöra målet för alla ansträngningar,
som uppgifva medlen att på möjligaste
bästa vis kunna uppnå målet för den plan
man uppgjort. Jag anser mig icke välja en
oriktig tidpunkt då jag härvid fäster uppmärksamhet,
å Svenska Folkets snart sagt en*;
Den 7 Julii /. m.
häl liga klagan öfver för hårda skattebördor}
j.ag ber Ridderskapet och Adeln med dess
sakkännedom taga ämnet i öfvervägande} ogh
jag ber att man besinnar i hvad belägenhet
Riket skulle komma att befinna sig, i händelse
af ,ett anfall emot dess sjelfständighet, när
dess fredstillstånd är sådant, att behofven i
och för detsamma redan äro större än Folkets
förmiga att bestrida dem. Min innerliga öfvertygelse
är att hufvudfelet finnes inom Statsinrättningarnes
beskaffenhet, och det är dessas
inrättande efter Statens förnämsta ändamål,
nemligen Statsborgarens säkerhet, trefnad
och stigsnde välmåga sorn jag yrkar, så^om
ett hitintills i min tanke alltför mycket utur
beräkningen lämnadt syftemål. Jag anhåller om
återremiss af StatsUtskottets Betänkande.
N;o 6.
Herr Brimcrona, Nils:
Sedan RiksStatens 3:dje HufvudTitel blifvit
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln uppläst,
får jag vördsamt begära ordet för att dervid
i afseende uppå det årliga anslaget för
FyringsStaten gjöra några anmärkningar.
Höglofl. StstsUtskottet har bestämt , att
en del af denna summa skulle utgå af Båkmedl#n,
och en del af den till Sjöförsvaret snslagne.
Dat 7 Julli f m.
lo5
Från ä!d*ta tider hafva Lots- och Bikinrättningsinedlen
varit ämnade till Nybyggnader
rep irationer, och underhållet af de tili de
sjöfarandes rättelse nödige sjömefken och hvilka
för det närvarande uppgå till io Fyr-och
75 KänningsBåkar och större Sjömärken, utom
andre i Skärgärdsrne, och bamnarne oumbärlige
säkerbetsanstalter såsom Bergringar, Duc
d’Alber, MoringsAnkare och Pålfästen, till ett
icke ringa antal, och af hvilka åtskilliga nya
Båkar och förbättringar af de nuvarande högt
af behofvet påkallas till Sjöfartens betryggande.
Vid ett sådant förhållande får jag fästa
Höglofl. Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet,
uppå nödvändigheten af ett ökadt och
särskildt årligt anslag för dessa ändamål , och
huru otiliräckelige 17 å i8,oco R dr varit, som
sedan sista Riksdag för FyringsStaten blifvit
anvisade att utgå utaf den till Sjöförsvarer anslagne
mycket emot behofven otillräckliga summa,
som närmare inhämtas af följande upplysningar
om anslagen under denna Titel nemligen:
1:0
Fyrbetjeningens Löner årligen 1,710 R:dr
2:0 Upphandling af Fyrkohl och
Olja m. m. - - 11,800 —
3:0 Till nybyggnad, förbättringar
och reparationer af Fyr- och
I
106 Den 7 Julii f. rn.
KänningsBåkar samt större Sjömärken
- 3,800 —
4:0 Till anskaffande och underhållet
af BergRingar, MoringsAnkare,
Pålfästen, och Duc d’Alber 350
Summa Banco R:dr 17,660.
Jag hemställer således med nu varande
varuvärden, och arbetslöner, huruvida något
i större Scala med så otillräckliga tillgångar
skall kunna uträttas, och det är också egenteJigen
härifrån, som alla af Sjöfarande och andre
personer anförde klander emot Svenska
Fyrinrättningen sig egenteligen härleda, ehuru
i förhållande till så inskränkta tillgångar Regeringen,
jag vågar påstå det, låtit uträtta vida
mera, än som kunnat påräkna® genom iagttagande
af den strängaste hushållning.
Uppå dessa anförde skäl får jag vördsamt
anhålla det Höglofl. StatsUtskottet täckes allt sådant
i öfvervägande taga, och inse den ingalunda
inbillade utan verkliga nödvändigheten,
af förändring härutinnan, och att till nästa Riksdag
en oafkortad summa under titel FyrinsStat
af 25,000 Rtdr årligen måtte till Kongl.
Msjts höga disposition beviljas af Lots- och
Bäklnrättningslntradern3, så framt dessa magt;
påliggande anstalter skola blifva svarande emot
det dermed åsyftade ändamål.
Slutligen och i samma&haog med detta
Den 7 Junii f.m. 107
ämne flr jag likaledes vördsamt hemställa att
af samma intrader årligen och i mohn af tillgångarne
ett årligt anslag måtte beviljas, till
inlösen af Landsorts och Korsö FyrBåkar, och
hvilket jag förmodar så mycket mindre lärer
vägras, som det i längden blir en säker vinst
för StatsCassan, och som Högloft. Utskottet
medgifvit upplyst, huru otjenligt det är att
dessa Båkar skola vara enskilte personers egendom.
Jag anhåller derföre om återremiss,
och att dessa mina anmärkningar då må få åtfölja
Betänkandet.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 7 Julii,
eftermiddagen.
N:0 I.
Herr Dalman, jfohan Wilhelm:
Det är i anledning af Högloft. Statsutskottets
Betänkande , rörande det af Kongl.
, Majit i nåder föreslagne Riksmuseum samt de
i Högloft. Ridderskapets och Adelns sista Ple
-
io8
Den 7 Juli i e, m.
num dervid afgifne yttranden, som jag vördsammast
anhåller få anföra några anmärkningar»
Så
vida likväl en god sak svårligen kan snarare
förloras, än örn den råkar ut lör en oerfaren
försvarare, har jag i det längsta uppskjutit ^tt
yttra mig i ett ämne, hvilket jag trott endast
behöfva ett noggrannare skärskådande för att
virma bifall. Men då den närmare vården af
de samlingar, som äro ämnade att grundlägga
det af Konungen föreslagne Riksmuseum, blifvit
mig anförtrodd, då detta förtroende äfven
förutsätter ett varmare nit för befordrandet af
deras syftemål, så måste min pligt , att svara
häremot, afvisa alla de betänkligheter, dem ej
mindre en bristande framställningsförmåga och
ovansn att på detta rum uppträda, än flere
andra considerationer nog bevekande för mig
uppkastat.
Det af Kongl. VettenskapsAcademien projecterade
anslaget för ifrågavarande Riksmuseum,
af 5,400 R:dr, har Iiöglofl. SlatsUtskottet
ansett sig böra nedsätta till 1500. Jag anser
mig hvarken rörande denna eller någon
annan summa kunna ingå i någon pröfning.
Jag tror att vid frågan om ett NationalMusrum,
måste det visserligen bero på Nationens
Representanter att efter omständigheterna bestämma
den.
Deremot har Herr Grefve von Schwerin
mot Höglofl. StatsUtskottets förslag behagat
Deri ^ Juia g, ni'
109
anföra den anmärkning, att Herr Grefven ansåge
Ständerna i denna fråga böra bevilja antingen
allt eller intet, emedan om denna förminskade
summa nu på Stat uppfördes, skulle
Rikets Ständer vid en annan Riksdag, må hända
åter komma att besväras med ansökning
om den na afslagna tillökningen. Enligt min
öfvertygelse torde det dock vara svårt att vid
detta Riksmöte förutse, eller med sannolikhet
bestämma, hvad beslut framtida Ständer en
gång kunna komma att fatta; för min del kan
jag ej se annat än att äfven för dem samma
tillfälle som nu kommer att stå öppet, att afslå
en sådan tillökning på anslaget, i fall den
verkfiligen skulle begäras. Jag kan således
ieke anse vådan häraf vara af den beskaffenhet,
att den skulle hindra Rikets Ständer att
nu bifalla det minskade anslag Statsötskottet
funnit sig kunna föreslå , och att således till
framtiden fördröja verkställigheten af en inrättning,
hvars nytta synes bevittnad genom
dylikss bildande i nästan alla odlade Nationers
hufvudstäder, och genom det inflytande de samma
yttrat tillbefrämjandet af allmän upplysning
och vettenskapligt interesse.
Vid öfverläggningen rörande det af Höglofl.
Statsötskottet beviljade anslag, syntes mig
så väl Herr Grefve von Schwerin som Herr
von Hartmansdorff , nafv3 hyst den mening,
att Statsötskottet beviljat en tillökning af
1500 R:dr, utom ds fölut af extra utgiftsmedlen
anslagne 900. Jag tror mig deremot
vara förvissad, att med beviljandet af berörde
lis
Dan 7 Julli e. ml
1500 R:dr, de förut anslagne skulle försvinna
och att hela den förhöjning StatsUtskottetä
förslag således lemnar, endast gör 600 R:dr.
Det vore för öfrigt lika otacksamt som
orättvist, att söka förneka sanningen af en an.
nan anmärkning som Herr Grefve von Schwerin
behagat göra, att nemligen må hända intet
land, i förhållande till sina tillgångar, gjort
så mycket för konster och vettenskaper sora
Sverige. Det vöre lika orättvist att påstå, det
bland dessa, NaturalHistorien blifvit vanlottad.
Men just denna anmärkning leder mig aldeles
otvunget till en annan, nemligen den, att allt
detta oagtadt, och fastän vi ägt en Linné, fastän
Sverige bälsås för den nyare NsturalHistoriens
fosterbyggd, så har dock denna vettenskap
inom Fäderneslandet hvarken vunnit
den tillgifvenhet, eller knutit det verksamma
och gagnande samband med allmänna samhällslifvet,
som i åtskilliga andra Länder. Ganska
säkert torde en af de betydligare orsakerna
härtill vara, alt NaturalHistoriens studium i
vårt land, i brist af Mu^éer, nästan endast är
inskränkt till Universiteterna, hvarvid åter den
olägenheten uppstår, att Ynglingar der sällan
äga tillfälle, att åt detta studium uppoffra en
tid, som fordras för alfvarsammare och mera
löngifvande vettenskaper; och deremot konstnärer
eller andra medborgare i allmänhet, finna
afståndet från Universiteterna alltför långt,
för att från dem hämta de upplysningar, hvaraf
de kunna finaa sig i behof.
Den r Julii e. mi
rrr
Det är till afhjelpande af dessa olägen-'
heter, och att bereda de ömsesidiga fördelar,
som vettenskaperna och dst allmänna lifvet,
genom en närmare bekantskap kunna tillskynda
hvarandra , som patriotiskt sinnade medborgare
varit betänkte på inrättande af ett NationalMuseum
i sjelfva hufvudstaden, såsom det
ställe hvarifrån åtminstone praktisk vettenskapläghet,
synes lättast och verksammast utsprida
sig. Det är till sådant ändamål, Friherre Paijkull
till Kongl- Maj:t och Kronan öfverlemna!:
de dyrbara och betydliga samlingar, han under
en lång tid och med osparda uppoffringar
förvärfvatj och Kongl. Maj:t har i nåder bifallit
idéen om ett RiksMuseums inrättande
i hufvudstaden , och till Statsötskottet låtit
öfverlemna ofvanberörde nådiga proposition
härom.
Jag har redan förut sökt fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derpå,
att de betydliga samlingar af detta slag,
som vid våra Universiteter finnas, egenteligen
synas ämnade för undervisningen , att de således
nästan endast tf de studerande kunna
begagnas, och att detta således ej borde vara
ett skäl, att förneka Hufvudstadens vida talrikare
innevånare, samma tillfälle till vettenskapliga
sysslosättningar, i fall de skulle föredraga
att anslå någon sf sina åt förströelser
ägnade timmar dertill. Såsom bevis på
det olika förhållande till samhällslifvet, hvaruti
en inrättning uti en småstad, vare sig äfven
vid ett Universitet, befinner sig mot en
II*
Den 7 Julii e. m.
liksdan inrättning i hufvudstaden , skalle jag
må hända kunna åberopa det olika interesse
vår MålarAcademi skulle erhålla , itali den
skulle förläggas till Lund eller Upsala. Jag
tror icke, att hvarken allmänheten eller våra
Artister skulle lemna sitt bifall åt en sådan
förflyttning.
För öfrigt får jag äfven bifoga den upplysning,
att, genom lyckligt sammanträffande
förhållanden, de samlingar som här finnas concentrerade,
redan nu synes i det hela taget,
utgöra ett större Museum, än de vid våra Universiteter
befintlige, och att de således ej torde
anses aldeles ovärdiga, att tjena såsom
grund för ett Svenskt RiksMuseum , helst de
samma uppkommit genom enskildta medborgares
donationer.
Det finnes för närvarande få nationer med
vettenskaplig bildning, som icke redan i sin
hufvudstad grundlagdt ett sådant NationalMuseum.
Jag må ej nämna BrittischMuseum, ej
det i Jardin du Roi uti Paris. Hastigare än
dessa hsr i Berlin uppstått ett som täflar med
de nämnda, och utom andra länders inrättningar,
dem jag förbigår, har man nu äfven några
år varit sysselsatt, att grundlägga ett sådant
i Köpenhamn, hvartill liksom hos oss, privata
vetenskapsman lemnat de först* bidragen.
Hvarje Nation h?r i dessa fall, lemnst anslag
efter sina olik» tillgångar och sitt intresse för
siken. Museum i Paris säges äga ett årligt
Den 7 Julii e. m'.
113
anslag af 300,000 Francs. Visserligen kan SveJ
rige aldrig i denna del påtänka någon täflan
med dessa riken, men torde dock behöfva göra
något, för att ej komma att stå allt för långt
efter, i afseende på resultaten af dessa inrättningar.
Om man endast i minnet återkallar
de talrika upptäckter, de upplysningar, oväntade
nya åsigter, och ej mindre för vettenskapsmannen
än den bildade medborgaren i allmänhet
vigtiga resultat, som t. ex. en enda man,
en Cuvier, hämtat ur Museum i Paris, så torde
man lätt finna, att det icke är ensamt Frankrike,
utan hela den civiliserade verldeo, sora
skördar frukterna af det anslag nämnde Mu-.
seum njuter.
Bibliotheker och samlingar äro för vettenskapliga
bildningen Capitaler, hvars räntor äro
de upplysningar, som af dera hämtas, EttNa-s
tionalMuseum är att anse såsom en Bank, där
6ådana Capitaler, nemligen samlingar i hvad
vettenskapliga ämnen som hälst, kunna deponeras,
med visshet, att de där både äro i säl
ker vård, och tillgänglige för alla dem, sora
deraf vilja skörda kunskap. Till inrättandet
af ett Svenskt Museum äro redan genom enskildtas
frikostighet materiaiierne samlade; här
är således egenteligen ej fråga om anslag till
dessa materialiers förökande, utan för att kunna
på ett ändamålsenligt sätt vårda och handhafva
hvad som redan influtit, eller framdeles
kan komma att inflyta.
Bil, till Ridel, o, Ad. Brot. VI Bandi 8 1
Den 7 Julii t. m.
Skulle deremot hela detta förslag verkeJigen
komma att aldeles afslås, då ser jag i
Sanning intet hinder lagdt, att ju de samlingar
och lärdomsanstalter, som enskildte Svenske
medborgare äga, skola beständigt utgå till
JJtlänningeu, såsom redan alltför ofta skedt.
I Sveriges nyare LärdomsHistoria, står ty
värr redan eo mörk obehaglig bild af detta
j®g menar utflyttandet af Linnés samlingar
till England. Allt hvad främmande Nationers
lärda med täflan hitburit till ökande af
Linnés skatter, blef endast ett byte för de stolta
Britternas allsmägtiga guld. Med qväfd harm
och förödmjukelse måste nu den Svenska Naturforskaren,
hos dessa rika öboar bönfalla om
att få beskåda det Museum, som Varit ett ibland
de vigtigaate medel till Svensk* namnets vettenskapKga
ryktbarhet.
Hvad likväl något minskar det obehagliga
af detta minne, är att dessa samlingar afgingo
ur landet, utan att Nationen ägde någon
kunskap derom, och då till förekommande
af dylika obehagliga händelsers förnyande,
Sveriges vettenskapsmän , synas hafva fattat
den princip, att häl Idre till staten öfverlemna
eller Testamentera sina vettenskapliga förråder,
så vågar jag till Hö'glofl. Ridderskapets
och Adelns egen upplysta bepröfning vördsammast
hemställa, huruvida det ej synes vara
något skäl, att äfven Staten å sin sida garanterar
dem dessa donationers framtida vård,
tilf det allmännas nytta.
Deri 7 Julii <-. m.
Jag får hos Högvalborne Herr Grefven
och Landtmarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, vördsammast anhålla, att dessa
mina anmärkningar må få åtfölja återremissen
till Höglofl. -Statt,Utskottet , samt med
de öfrige Stånden communiceras, i händelse
frän dem någon återremiss ägt rum.
N:o 2.
Herr Trajvenfelt, Carl:
Sedan Höglofl. StatsUtskottets utlåtande
angående den föreslagna indragningen af Medico-
Theologiske Stipendii fonden blifvit återremitteradt,
anhåller jag vördsamt att få lemna
några anmärkningar, och att dessa få åtfölja
äterremissen.
Med serdeles tillfredsställelse har jag erfarit,
att Höglofl. Utskottet, som med så mycken
sorgfällighet söker bespara sila utgifter,
som möjligen kunna indragas, likväl ansett sig
kunna tillstyrka att en summa af 2,000 R;dr
Banco årligen må af Medico Theologiske Stipendii
medlen qvarb ifva, då jag anser denna
utgift rikeligen kunna ersättas genom den nytta
ett rätt användande af dessa medel kan åstadkomma,
Lika med Herrar Cederschjöld och Munck
af Rosenschiöld anser jag ändamålet med detta
anslag vara förfdadt , om , enligt Utskottets
n6
Den 7 Ju lii f. m'.
förslag; endast Fysiologiska kunskaper skulle
af Presterne inhämtas, emedan dertill fordras
en föregående kännedom uti Anatomien, hvilket
allt icke skulle kunna genom ett så litet
understöd vinnas och ändå icke medföra någon
egenteiig praktisk nytta. Att vara så okunnig,
som man nu i allmänhet är, om sin
egen kropp i dess friska tillstånd och om dess
bibehållande vid hälsan, synes mig verkeligen
vara en icke ringa ofullkomlighet uti hvad
man kallar en bildad och gagnelig uppfostran,
men denna allmänna Anthropologiska kännedom
är icke ensamt nödig och nyttig för Prester,
den är det för alla i hvad stånd och yrko
som hälst, och man har att hoppas, att de,
som hafva sig uppdragit att vårda uppfostringsverket,
upplyst skola inse detta och finna utvägar
till afhjelpande af deDna brist , helst
början redan blifvit gjord med inhämtande af
NaturalHistoriens grunder äfven vid de lägre
Läroverken.
För min del anser jag, att sättet för användandet
af de qvarblifvande Medico Theo-i
logiske Stipendii-medlen borde öfverlemnas åt
Kongl. Maj:ts vishet , att efter vederbörande
sakkunniges hörande deruti vidtaga tjenliga åtgärder;
men i händelse det pröfva3 nödvändigt
att närmare utstaka detta användande, anser
jag äfven, att den så kallade Politia medico,
eller kännedom om hvad sorn kan bidraga till
hälsans bibehållande, till alla för densamma
skadliga inflytelsers aflägsnande och farsoters
förekommande och hämmande m. m., utgör
Den 7 Julii e, m. 117
det ämne till hvars inhämtande blifvande Pre3
ster skulle hädanefter med mycken nytta begagna
detta lilla understöd. Uti mitt anförande
till Kongl. SundhetsCollegii Protocoll,
i anledning af Kongl. Majus nådiga skrivelser
om SundhetsCommittéers inrättande, har jag
vidare sökt detaljera detta ämne och visa att
alla sådana anstalter för den allmänna hälsovården
böra stå i sammanhang och förening
med eller tillhöra en och samma styrelse, som
uti hvarje Församling äger att vaka öfver ordning,
sedlighet och Laglydnad samt öfver de
i moraliskt och ekonomiskt afseende ingångne
eller ingående öfverenskommelsers fullgörande.
Då nu Pastor alltid är ordförande uti sidane
styrelser eller så kallade KyrkoRäd, och alla
tjenliga åtgärders vidtagande och verkställande
cå hufvudsakligen på honom beror, följer
det helt naturligt, att den kännedom blifvande
Prester i detta afseende kunna komma i tillfälle
att inhämta, skall för dem och det allmänna
medföra mycken nytta.
N:o 3,’
Grefve Lövenhjelm, Carl Guflaj:
Höglofl. StstsUtskottet har funnit sig befogadt
att afstyrka ett föreslaget byte af Officers
Boställen och Indelningar vid Kongl. LifRegementets
Husarer. Öfvertygad om nyttan
och nödvändigheten af det ifrågavarande utbytet,
utbeder jag mig,| att förf några ögon-e
ii3
Ben 7 Juli i c, m,
blick få fästa Höglofl. Ridderskapet och Adeins
uppmärksamhet på skälen till denna min
öfvertygelse.
Ryttmästarens vid Arboga Esqvadron nu
varande tvenne boställen, Beyby och Sarbeckm,
äro af så svag beskaffenhet, att deras afkastning,
tillsammamäknad med indelte lönen,
knappast uppgår till 500 R:dr Banco, hvilket
hvar och en, med mig, torde inse vara en till
ändamålet otillräcklig gumma. Denna lön är
ej allenast otillräcklig och ojemnförligt mindre
än de öfrige Ryttmästarelönerne, men öfverstiges
betydligt af nästan hvarje Lieutenants
lön vid samma Regemente, dock med undantag
af Lieutenantslönen vid Arboga Esqvadron,
hvilken är den svagaste af Lieutenants
lönerne.
Af detta Ryttmästarens och Lieutenantens
vid Arboga Esqvadron vanlottande har händt,
Och kommer, så vida ej löneförbättring inträffar,
allt framgent att händs, det Officerare
under deras tjenstebana med ovilja emottaga
dessa beställningar, och med begärlighet begagna
tillfället af hvarje yppad vacance, för
att derifrån ju förr ju hällre aflägsna sig.
Också räknar denna Esqvadron, sedan år iS16,
nu i denna stund sin 5:te Ryttmästare och sin
5:te Lieutenant. Med rättvigånde af dessa 10
individuers nit och drift, hemställer jag likväl
till hvar ocn tn sakkunnigs bedömande, om
ett så tätt ombyte af Befäl kan vara annat än
högst menligt för Konungens tjenst?
Dtn 7 Julii e, m.
Till afhjelpande af detta förhållande har
SecondChefen, understödd af Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen i Dess egenskap af Befälhafvare
för Konungens Lif- och Hustrupper,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslagit
att, den nu efter innehafvarens Major
Lindsfelts förledit år timade död, till Kronan
indragne StabsRyttmästarelndelr.iogen vid Östra
Westmanlands Compagnie 7ibblt, med tillhörigheter
måtte anslås Ryttmästaren vid Arboga
Esqvadron; att nu varande RyttmästafeIndelningen
Beyby och Snrbecken måtte anslås
Lieutenanten vid Arboga Esqvadron, samt att
dennes nu innehafvande Underofficers Indelning
Fenninge till Kronan kunde indragas.
Beredd på det inkast sorn kan göras mig,
att, genom denna reglering Ryttmästarelndelningen
vid Arboga Esqvadron, komme att befinna*
ej allenast utom Esqvadronens utan ock utom
Regementets stånd, tår j?g svara, att flere
praejudikater derå förut vid Regementet, utan
tjenstens mehn, befinnas; och att sådant är
förhållandet med SecondChefen* , RegementsQvartermästarens,
Ryttmästaren* vid Östra
N erikes Esqvadron, Lieutenantens vid Sanna
E qvadron med fleres Indelningar.
Såsom ytterligare anledning till dessa föreilagne
utbyten, får j*g äran upplysa, att då
LifRegementet år 1791 delades blef förenämnde
StabsRyttmästarelndelning Tibblt på Stat
anslagen Ryttmästaren vid samma Arbog»
Esqvadron,; och att den frångick Esqvadronen,
120
Dm j Juii e, m,
derigenom att Majoren Lindsfelt, vid afskeds-*
tagandet, såsom Nådebevis, erhöll tillstånd
att under sin öfriga lifstid innehafva Bostället,
hvarefter det borde till Kronan indragas, som
äfven skett.
Då jag nu som jag hoppas visat behofvet
af förbättring i Ryttmästarens och Lieutenantens
vid Arboga Esqvadron nog svaga lönevilkor,
samt tillika styrkt att ifrågavarande
utbyte, långt ifrån att vara en innovation,
blott är ett återförande till hvad som för 32 år
sedan varit fastställdt, återstår mig blott att
vördsamt anhålla om återremiss af StatsUtskottets
Betänkande, med lika vördsam anhållan
att detta anförande måtte remissen få åtfölja.
N:o 4*
Friherre Stjerncrona, David:
StatsUtskottet har för afslaget af min motion
åberopat 2tne skäl. Det första deraf är
att då de i frågavarsnde penningelönerne upp*
kommit vid vargerningens upprättande, så voro
nu då Vargerningen redan uppbördt dessa
Officerare må hända öfverflödige, och således
att anse som surnumeraire, och kunde möjligen
som umbärlige indragas.
Genom den förändring som föregått uti
taktiken i sednare tider, har ett större antal af
Den 7 Julii c. m.
121
Befäl blifvit oumgängligen nödvändigt, så väl
i och för Trouppens dressering, som vid tjensteutöfningen
uti spridd ordning, ett Stridssätt
som den tiden aldrig brukades. Med anledning
deraf har Kongl. Maj:t funnit för godt,
att, genom utfärdad stat för Regementet bibehålla
fulla antalet af Befälet, ehuru Vargeringen
upphördt. Regementet har likväl pä
Esqvadronsstaten icke mera än 24 SubaltcrnOfficerare,
hvilka fördelade på 8 Esqvadroner
gör 3 Subalterner på 125 man. Upplysningsvis
får jag nämna: att vid intet CavalleriRe«<
gemente i vår Arméa finnes mindre antal SubalternOfficarare
på stat, i jemförelse med styrkan,
men väl ett större antal.
Det är således uti dubbelt afseende oriktigt
af Utskottet att benämna ifrågavarande
Befäl för Surmmeraire, då de hvarken äro utöfver
stat, eller kunna umbäras.
Om detta är gifvit så finnes väl icke något
giltigt skäl hvarföre en Cornett vid de
två Skånska CavalieriRegementerne skall hafva
i lön blott 200 R:dr Banco, då Cornetterne
vid de värfvade CavalieriRegementerne erhålla
uti lön 405 R:dr Banco samt Cornetterne
vid LifRegementet 355 R;dr samma mynt.
Som sndra skälet anför StatsUtskottet att
då Skånska HusarRegementet, som befinner sig
uti samma förhållande, icke hegardt någon löneförhöjning
för sina penningelöntagare, så ser
Utskottet sig derigenom utur tillfälle att till
-
122
Den 7 Julii e. m.
styrka bifall till min gjorda ansökning derom.
Då penningelönerne vid nästan alla så väl
Militaira sorn Civila EmbetsmannaCorpser i
anseende till myntets försämring tid efter annan
blifvit förhöjde med minst 50 procent, så
har jag aldrig hördt åberopas som ett hinder
att de båda Skånska Indelta icke hegardt deraf
blifva delaktige. Jag kan omöjligen inse
hvad som kan hindra Utskottet att föreslå
Skånska HusarRegementet till erhållande af
enahanda löneförhöjning med den, som blifvit
begärd för Skånska Dragonerne, hvartill de äro
lika berättigade. Hela den derigenom förökade
årliga utgiften skulle för begge Regementeine
uppgå till ungefärligen 2,600 R;dr
Banco
H
vad sluteligen Utskottet föreslår att
Kongl. Maj:t af 3:dje Hufvudtitteln skulle täckas
bevilja nödig löneförhöjning synes vara
allenast för att komma ifrån saken. Utskottet
kan omöjeligen vara uti okunnighet om att
Tredje Flufvudtitteln är uppgjord efter redan
bestämda beholver, och att således ingen assignering
på densamma till andra ändamål kan
äga rum, så vida icke StatsUtskottet skulle
föreslå Ständerna att öka 3:dje Hufvudtitteln
till erfordeligt belopp, hvilket äfven var föremålet
för min motion.
På dessa skäl begär jag åttrremiss af Betänkandet.
Den 7 Julii e. m.
123
N:o 5.
Herr von Franchen, Auguftx
Det är långt ifrån mig att vilja tillstyrka
några onödiga anslag, då jag nogsamt känner
svårigheten för den skattgifvande och i
synnerhet Jordbrukaren att kunna sammanskrapa
och till pennningar förvandla de redan
mycket för högt uppdrifne Contributionerne,
men derför anser jag ändock högst origtigt
att vilja öfverskrida billighetens gräns och begära
att på stat varande Ca valleriOfficerare
skola tjena för 200 R:dr årlig lön, då kanske
deras uniform, som ändock vid ifrågavarande
Regemente är ovanligt måttligt dyrbar, uppgår
till många gånger denna lön. Jag anhåller
derföre vördsammast att få anföra de skäl
jag tror mig finna emot Utäkottets Betänkande.
Utskottet som har ganska rätt deri, att
de ifrågavarande 13 Officerare härleda sig
från den redan upplöste Vargeringen, har orätt
deri att desse Officerare äro surnumerairer
och förmodligen äfven orätt deri att de äro
ötverflödige, efter nu varande Militairtjenstgöring
fordrar förökat Befäl och ifrågavarande
Regementes förändring från tungt till lätt Cavallerie
gör det ändå mer behöfligt; men låt
dermed vara hur som helst så när Utskottet ej
tillstyrkt indragning af förenämnde Befäl, så
måste det så länge det finnes nödvändigt lönas
på ett ej orimligt sätt.
Den 7 Julii e, m'.
Det anära skälet Utskottet anfört är att
Chefen för det i Skåne varande andra Indelta
CavalleriRegementet ej begärt löneförhöj-*
ning för sine 13 Officerare som innehafva lika
otillräcklig lön; mot detta skäl vore mycket
att säga; men för att ej uppehålla Ridderskapet
och Adelns tid torde jag endast få omnämna
att det vore efter min tanke oerhört
orättvist, om ett Regemente skulle gå i mistning
om en billig löneförhöjning för det att
en annan Regementschef ej sökt samma förmån
för sine Subalferner Jag skulle tvertom
anse billigt att båda Regementerne fingo samma
tillökning, samt anhallar derföre att Utskottets
Betänkande blir återremitteradt, på det
att den af Friherre Stjerncrona gjorde och på
billighet grundade Motion må blifva tillstyrkt.
N:o 6.
Hets Munck af Rofenfchjnld, Eberhardt
De ifrågavarande 13 af Statsutskottet
kallade surnumeraire Officerare vid Kongl.
Skånska DragonRegementet hafva tillkommit
genom den år 17§8 upprättade Vargeringen,
som Rusthållarne vid de 2:ne indelta Cavallen'
riRegementema i Skåne då åtogo sig. Sedan
Vargeringen upphörde, qvarblefvo dock de vid
den anställde Officerare, nemligen 13 vid hvardera
Regementes Vargering, och blefvo till och
med uppförde på Stat med Penningelön. De
Den 7 julii e, ml
125
äro således icke mera surnumeraire, och borde
derföre hafva så väl som andre Officerare fått
tillgodo njuta den Löneförhöjning, som Riksens
Ständer, i följe af min motion, vid J815
års Riksdag anslog åt alla penningelöntagande
Officerare och enligt de grunder, som Riksens
Ständer härvid i underdånighet föreslogo. En
annan fråga är, om, oaktadt den nyare takti -  kens fordringar på ett talrikare befäl, dessa
Officersbeställningar till någon del kunde indragas,
och de härigenom vundna besparingar
fördelas på de qvarblifvande. Denna fråga
har Utskottet ej vidrört, och icke heller uppgifvit
någon säker tillgång för beviljandet af
den yrkade Löneförhöjningen, utan öfverlemnat
regleringen häraf åt executiva makten. Enligt
min tanka och enligt hvad i hvart Coustitutionelt
land iagttages hade Utskottet bordt
taga en bestämdare befattning med denna reglering,
ty Rikets, ja dess Repressentanters egit
interesse fordrar, att Lagstiftande makten sjelf
bestämmer lönevilkoren och framför allt löneförbättringarue
för den militaira makten.
Äfven föreslår jsg, att samma reglering
må vidtagas vid Skånska HusarRegementet,
hvarmed förhåller sig i denna fråga alldeles
på samma sätt, som med Skånska DragonRegementet,
och jag yrkar på alla dessa skäl
terremiss af ifrågavarande Betänkande.
126
N:0 Ii
Friherre Ankar/värd, Carl Henria
Vid åttonde HufvudTitela har jag trodt
mig finna anledning till den anmärkning, att
Kongl. Maj:t tillkännagifva att för andra extra
utgifter än sådane som för de Ministeriela ärenderna
erfordras. endast 50,000 Rtdr Banco
behöfde anslås. Då StatsUtskottet föreslagit
den gräns, hvarutöfver det icke trodt sig för
MinisterStaten kunna tillstyrka Riksens Ständer
att öfverskrida , hade jag trodt att Utskottet
uti Staten icke till extra utgifter bordt uppföra
högre belopp än 50,000 R:dr, då i annat
fall de öfrige 50,000 R:dr alltid blifva tillgängUiga
för att i och för MinisterStaten användas,
oaktat Utskottet ansedt denna Stat vara
fullkomligen fy 1 d genom det föreslagna anslaget;
jag tror derföre att artikeln extra utgifter
under åttonde HufvudTitela bör inskränkas
till 50,000 R;dr.
Underrättad, att de på åttonde HufvudvudTiteln
uppförde extra utgiftsmedel icke alltid
redovisas, på sätt Författningarne i allmänhet
stadga, utan tillen betydlig del inför Konungen
allena redovisas, har jag deraf hämtat
anledning om förhållandet söka närmare upplysning;
och jag har funnit huru vid sista
revisionen, dess Ordförande Herr Grefve Gyllenborg,
framstäldt en motion, det allmän redovisning
för alla extra utgiftgmédlen i sammanhang
med anslaget borde förbehållas så:0tn
Den 7 Juhi c. m.
Den 7 Julii c. m.
127
ett vilkor för dess bestämmande. De extra utgiftsmedel,
sorn för de tre sista åren efter Konungens
Nådiga förordnande ej fått undergå
allmän redovisning, utgöra ett belopp af emellan
170 och 180,000 Rdr tillsammans; men
då denna motion ej allenast af Revisionens
pluralitet då biet afslagen, utan älven , icke
lärer hafva blifvit i StatsUtskottet till pröfning
upptagen , återstår endast den utväg att
lör Ridderskapet och Adeln framställa lörhållandet
af denna angelägenhet, den jag anser
mig böra beifra, när Motionairen Herr Grefve
Gyllenborg, i anseende till sin sjuklighet, nödgati
för någon tid afresa ifrån Riksdagen ,
hvadan han icke är i tillfälle att sjelf förnya
sin i detta ämne afgifne motion. Jag har förskaffat
mig afskrift af Herr Grefve Gyllenborgs
ifrågavarande motion , som omständeligen
utreder förhållandet, och får den i samma
ändamål min framställning bilägga.
Jag yrkar extra utgiftsmedlens behöriga
och ordentliga redovisning, då för detta anslag
ej mera än för några andra uti Grundlagen
finnas några undantagslagar. Jag åberopar
Herr Gretve Gyllenborgs så grundligt och väl
utvecklade motiver till styrka för mitt yrkande
, och jag anhåller om återremiss utaf
Betänkandet.
N;o 8-
Under en längre förfluten tid, har jag
Den 7 Julii c. nu
fästat uppmärksamhet vid dispositions- och
redovisningssättet af de så kallade allmänna
extra utgiftsmedei, men, inseende angelägenheten,
att till styrka för omdömet derom,
äfven känna föreskrifterne, i afseende på ek
beskaffade utgifter, under 3:ne föregående regeringssätt,
har jag innehållit ett yttrande derom
till dess jag, ifrån föreskrifterne under desse
regeringssätt, kunde hämta den ytterligare
ledning för mitt omdöme, som ett inskränktare
rådrum under sista revisionen 1820, icke
medgaf, men jag nu, af vundne upplysningar,
inhemtadt; och har mig nu dessutom förekommit
en förnyad anledning till den framställning
jag nu i detta afseende afgifver, af innehållet
af Kongl. Maj;ts nådiga svar till KammarCollegium
af den 25 Julii detta år, i afseende på
den af Collegium gjorda underdåniga förfrågan
om redovisningen för flere af Extra utgiftsmedlen
anordnade summor under åren 1819,
1820 och i321 så lydande: Till svar å Eder
underdåniga förfrågan uti skrifvelse af den 2o
nästlidne Juni:, huruvida någon af de poster som
finnas upptagne uti aflemnade förteckningar öfver
de summor, hvilka under åren 1819, 1820
och 1821, blifvit på vår Nådiga befallning,
af Statsmedlen anordnade tili åtskillig®
personer för visse af oss kände behof böra
serskildt redovisas, eller om vid den inför oss
aflagde redogörelse må bero, vilje WI härige-i
nom hafva Eder i nåder förständigat, det W[
förordnat, att utdrag af ifrågavarande förteckningar
skall, genom StatsSecreterarne för de
Expeditioner, som medlen anordnat vederbö
-
Den 7 Julii e. mi
1291
rande tillställas, till erinran, att, efter ekedå
redogörelse inför Oss,förde disponerade medlens
användande, begära och erhålla nådig decharge.
Då jag nu vidlyftigare omförmäler förhållandet
med de så kallade allmänna Extra
utgiftsmedlen under en längre tiderymd, sker
det i ändamål att upplysa så väl att desfe alt.
tid haft Statens behof till föremål, fora att blott med
undantag af fifla regerings fättet, redovisningen derföre
alltid vant öppen. Af äldre handlingar inhämtas,
att snart i etthundrade år, en Stat för
Rikets Extra utgifter haft benämning af Extra
utgiftsstat, och Kongl, Brefvet till StatsContoret
alden 1709 upplyser Extra utgifternes föremål
i följande uttryck: ”att nemligen den för
är 1740, ansjagne summan af 100,000 D:r
Silfvermynt borde hädanefter hållas orubbad
till de behof hvartill den egentligen är anslagen,
nemligen till fSdans förnödenheter, forn .vid
Statens reglerande icke kunnat påtänkas.”
Anslaget för desse utgifter var i många
år 100,000 D;r Silfvermynt, och desse medel
begagnades hushålisamt under frihetstiden. Efter
1773 års Regementsförändring utsträcktes
behofven med Konungens utvidgade rättigheter,
men icke en gång under detta regeringssätt,
var inskränkning föreskrifven i allmän ren
dovisningsskyldighet för sådane Extra utgiftsmedel,
och. inträffade först , efter ytterligare
inskränkning i Nationalfriheten 1789 > att af
Extra utgiftsmedlen anordnades likasom ifrån
en enskild HandsCassa, för Konungen allena
kände behof, till redovisning inför Konungen
Bil. till Ridå. o, Ad. Pr. VI Band, 9
Den 7 Julii e. m.
allen». Sedan åter, genom sista Regementsförändringen,
Nationen åter nalkats friheten,
hafva Dess ombud, Riksens Ständer i upprättad
Statsreglering den 10 April 1809 under vissa
HufvudTitlar bestämt Statsutgifterne och i den
8:de för Statsutgifter till föremål för extrautgifter
fastställt en summa 368,264 R;dr dels
till föremål som blifvit deri utstakade, dels
deraf 100,000 R:dr till sådane som icke kunnat
bestämmas och derföre till extra utgifters beJlridande
Liro till Konungens Egen håga disposition
anslagne-, och ehuru Konungens höga rätt att
disponera desse 100,000 R:dr nemligen till Extra
Statsutgifters bestridande icke kan ställas
i fråga eller inskränkas annorlunda än till föremål
för Statens utgifter, som icke tillhöra
andra HufvudTitlars föremål, eller de bestämde
afdelningarne i 8:de' HufvudTiteln med an«
slående af Statsmedel till Statens behof, synes
likväl egenskapen af anslag af Statens medel
till Statens behof ovilkorligen påkalla rättigheten
att för dessa erhålla redovisning till vederbörlig
pröfning af deras användande till anslagets
föremål, likasom för Statsanslag i allmänhet
är iöreskrifvit, hvarifrån nu gällande Regeringslagar
icke mera nu än under förra Con6titutionele
regeringssätt, gjort något undantag
för ifrågavarande Extra utgiftsanslag; men,
då det likväl inträffat, att, i likhet med hvad
under sista Regeringssättet infördes och var
öfligt, redovisning i allmän väg icke alltid ät
medgifven, utan nu undandrages, för större delen
af den anslagne Extra Utgiftssumman 100,000
Rtdr årligan, så att på sådant sätt för åren
Den 7 Julii e. nt, 131
1819 och 1820 af de 200,000 R:dr som pa
Kongl. Majsts Nådiga disposition , för desse
2:ne år ankommit, utgått 103,539 R-.dr 8 sk.
och deribland 54,000 Rxlr Hamb. F,:co, som således
blott efter 12© sk- Cours i så måtto ökac
utgiftssumman att under båda dessa åren 184539
R:dr i Svenskt Banco af berörde 200,000 R:dr
jemlikt Konungens Nådiga föreskrifter icke fått
underkastas Nationens granskningsrätt utan
stadnat vid den redovisning, Konungen i hvarje
serskildt fall i nåder anbefallt , och icke en
gång i StatsRådets Protocoller lärer inflyta; så
anser jag mig icke sakna anledning tillstyrka
elen framställning till Riksens Ständer, att med
anslagets så beskaffade fortsättande som förenämnt
är, må sammanbindas förbehållen rättighet
till allmän redovisning derför, i likhet
med öfrige Statsanslag, hälst hemlighet för
Statsutgifter är oförenlig med Regeringssättets
esprit, likväl utan inskränkning derigenom i
Konungens höga dispositionsrätt, som med redovisningen
icke bör förblandas, men genom
hvilken redovisning, med kännedom af föremålen
för utgifterne, Riksens Ständer inhämtade
npplysning om anslagets större eller min-'
dre tillräcklighet i jemförelse till Statsbehofven.
Till den nu gjorde framställning anset
jag mig i öfrigt deraf föranledd, att, då Riksens
Ständer vid sista Riksdag, ansågo sig bew
rättigade att fordra redovisning för alla Statens
medel, ehvar de ock förvaltades, såsom
Tullmedlen, KrigsCollegii Cassör m. m. Annet
jag, med analogie af denna princip , den re-*
dovisning, jag yrkat, vara tacite, derunder
'fösn 7 lulii e, m~.
begripen, och bora äga rum; men, då Riksens
Ständer icke i annan våg, än genom deras
StatsUtskett eiler Revisorer kunna komma i
tillfälle att känna det förhållande hvarom nu
är fråga, nemligen att 184,539 fLdr af Extra
utgiftsanslaget, blott inom tvenne år blifvit
allmän redovisning undsndragne, tror jag mig
hafva felat i det förtroende jag ägt, att såsom
Ledamot i alla Revisioner deltaga, om jag icke
begagnade, det förmodligen sista tillfället, att
upplysa Riksens Ständer om ett förhållande af
undanhållen allmän redovisning som ligger utom
deras kännedom, till den åtgärd de lärnpelig
anse. Såsom skäl för min framställning,
får jag ytterligare anföra, att om det skulle
medgifvas, att hela den ifrågavarande Extra
utgiftssumman af 100,000 R:dr kunde anordnas
för af Konungen allena kände behof, utan
redovisning i vanlig väg, kunde möjligen inträffa
att anslaget blef otillräckligt för anslagets
flere föremål, och att audre sådane utgifter,
som tillhöra Extra UtgiftsTiteln, antingen måste
inträngas på andra HufvudTitlar, eller ock,’
att StatsVerkets öfverskotter begagnades, sorn
likväl, i båda afseenden, vöre stridande emot
Grundlagarnes afsigt genom upprättande af, för
Stat6utgifterne bestämde HufvudTitlar, börande
öfverskotten af Statsinkomsterne icke kunna
användas annorlunda än i öfverensstämmelse
med Riksens Ständers föreskrifter, eller till
sådane Statsanslagen öfverskjutande behof, såsom
t. ex. för Fångars forslande m. fl, hvilka
icke annorlunda, än efter förslagsberäkr.ingar
kunna föreslås och till blifvande behof icke
Den 7 Julii e. m,
153
med säkerhet kunna bestämmas. Sluteligen
och vid det inkast, som emot hvad jag föreslagit,
torde göras , att nemligen Regeringen
möjligen kunde behöfva medel till så be6kaffadt
användande, att redovisningen derföre
icke alltid vore lämpelig, får jag deremot
anföra, att om ock detta skulle medgifvas, ehuru
under förre Constitutionelle Regeringssätt
medel för hemliga behof icke varit anslagne,
så enär Riksens Ständer i anslaget för
MinisterStatens aflöning i en rund Summa af
90,000 R:dr Hamb. Btco, till Konungen öfverlemnat
att derom efter godtfinnande disponet
ra, hvilken synts Riksens Ständer vara så myc,
ket mera till föremålen tillräcklig, sorn Riksens
Ständer i StatsRegleringen den 22 November
1809 ställt i fråga möjligheten af besparing
derå, med yttrad förhoppning att dea
matte komma Statsverket till godo, så torde
extra utgifter af hemlig egenskap, om sådane
någon gång blefvo behÖflige, derå troligen
kunna utgå, men om så icke vore, skulle jag
anse lämpligare att Riksens Ständer tilläde Mfj
nisteranslaget eller serskildt 10,000 R:dr B:co
till extra utgifter utan allmän redovisning, un*
der förbehåll likväl af allmän redovisning för
ifrågastäldte 100,000 R:dr, eller denna del af
extra utgifternes hela anslag , till Konungens
höga disposition , hvilken redovisning icke för
dispositionsrätten, lagger något hinder i vägen.
Likheten med Herr Lagmannen Grefve
Gyllenborgs hos Rikseffs Höglofl. Ständers Revisorer
är 1822 väckte Motion betygar.
L* G, af Sillén,
Den 7 Julii e. m.
Nio 9-
Grefve von Schverin, Fredric Bogislans'.
Ridderskapet och Adeln har af det uppläste
Betänkandet inhämtat, hurusom, då i anledning
af befunnen otillräcklighet af sist församlade
Sländer* anslag till bestridande afRefOch
Skattläggningskostnaden i de Norra Provincerna,
Kongl. StatsContoiret, vid afgifvandet
af sitt yttrande utgått ifrån den sats:
Att en sådan arbetsplan borde för skiftes
förrättningen uppgöras, sorti svarar emot den
dertill beräknade tillgången, samt i förhållan.
de till personalen för arbetets behöriga bedrifvande;
så har deremot Rikets Ständers
Statsutskott funnit sig böra till Ständernas bifall
föreslå:
Att Kongl. Majit icke mera hädanefter
genom speciela tittlar eller anslag, må hindras
i fri disposition af hufvudtitelns tillgång, i den
ordning, som derföre finnes antagen, förmodandes
Utskottet, såsom orden lyda, att anslagssumman
hädanefter, då de större bidragen
till Canal anläggningarne komma att upphöra,
må lemna tillräckligare tillgång för de
samfälta ändmålen, Jordbrukets, handelns och
näringarnas understödjande och befordran.
Då jag V min del finner den uppställda
sats fullkomligen rigtig, ait arbetsplanerna
bura uppgöras efter beräkning af tillgångarne,
Den 7 Julii e. m.
155
sä skulle jag tro att en underlåtenhet å Ständernas
sida, att efter beräkning af de supponerade
behofven bestämma anslagen, vöre att
rakt motarbeta antagandet af en för den skatu
betalande delen af Nationen högst vigtig och
kärkommen princip, hvadan jag icke kan unj
derlåta att framställa min önskan, i händelse
Ridderskapet Och Adeln tillåter återremiss,
att Utskottet behagade taga den saken i nogare
öfvervägande.
Hvarjemte jag önskade entsådan redaction af
Betänkandet att den ej, såsom nu förhållandet synes
mig vara, genom Ständernas bifallåt detsamma,
måtte gifvaanledning till att anse 9:de titeln
såsom bestämd uteslutande till befordrande af
Canalanläggningar, i stället för att vara ämnad
till befrämjadde af åkerbruket, handeln
och näringarne i allmänhet.
J händelse likväl sådan vöre Statsutskott
tets mening, önskade jag att det sades med
klara ord, samt att, då enligt min öfvertygelse,
refningsarbetet i norra provincerna, är ibland
de företag, hvilka i en framtid bäst
komma att löna sig, anslag för detta behof
matte bestämdt göras; och torde, sedan erfarenheten
visat, att årligen 1,400 R:dr utöfver
det förra anslaget åtgått, det nyafanslaget böra
uppföras till 3000 R:dr.
V
i56
Den 10 Julii j. mi
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den i o Julli,
förmiddagen.
N:0 I.
Herr Lilljeflråle, Gil fl af:
Ett yttrande utaf Herr Friherre Wrangel
uti sistlidne förmiddags pleno, hör icke lämnas
alldeles obesvarsdt. Herr Friherren har
sagdt, att Stockholms Stad, i likhet med hvad
Götheborg gjordt, borde bygga Casemer åt
GarnizonsRegementerne. Äf hvad anledning
och med hvad skäl Götheborg åtagit sig Casernbyggnad
för der varande Garnizon, tillbör
mig ej att bedömma; men jag tror att
både sakeus natur och Stockholms Stads Privilegier
befria Staden från skyldigheten att
bygga Caserner åt härvarande Regementen
Stockhohn underhåller, aflönar och bekläder
sin så kallade Stadsvakt och den sflönas och
defrsjeras på sasntieligs Husägares ganska dryga
bekostnad, genom den så kallade Inqvarteringsafgiften,
som utgår i mohn ar ÅssecuranceSumman.
Stockholms egenteliga Garnizoa,
Hvartill hörer GardiesRegenienterne är hit—
lagd, icke för Stadens skuld, blott såsom stad,
utan emedan det är Konungens ResidenceStad,
der Konungens och dest? högs Familie bo och
Den 10 Julii f. m,
*57
vistas. Det är egsnteligec för Vakthållning
för dem, för vakthållning vid alla Rikets högre
Embetsverk och Collegier som desse Gardner
härskola vara, med ett ord att bevara och
vakta, allt hvad Riket gemensamt äger dyrbarast.
Att bevara och vakta sin Konung och hvad till
Dess höga Hus och Regering hörer, kan aldrig
blifva Stockholms Stads ensamma plikt
och skyldighet, och då Staden på egen bekostnad,
som jag redan nämndt, bekläder,
aflönar och består inqvartering åt sin till numeraire
icke obetydliga Stadsvakt, för Staden
så oumgängelig till ordning och police, mägtar
den vigserligen icke mera göra. Att Herr
Friherre Wrangel är den enda sorn påstått
att Staden borde bygga Caserner åt Gardies*
Regementer, bevisar tydeligen att ingen annan
funnit det förenligt med Stadens Privilegier,
ordningar, lagar och plikt. Jag anhåller ödmjukeligen
att detta mitt korta anförande må
vara remissen af Betänkandet rörande 3-'dje
Hufvudtiteln föl jäktigt.
N;o 2.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislans:
Då jag går a-i inför Riddcrskapet och A-I
deln yttra mina tankar öfver ConstitutionsUtekottets
åtgärder i anledning af de anmärkningsmemorialer,
hvilka ifrån Stånden blifvit
till Utskottet remitterade, och i anledning af
dess »gen granskning af de i Stats Rådet förd*
iSB
J)*n 10 Juli i f. m.
protocoller, ma det tillåtas mig att först uppgifva
den ståndpunkt, hvarifrån jag skådat så
väl det anmärkande Utskottet som föremålen
för dess anmärkningar, och Folkets deraf beroende
rätt och bästa.
Utskottet har sjelf utstakat denna väg;
Utskottet har begynt med att uppställa syftemålet
för utöfningen af sin gransknings plikt;
detta syftemål, säger Utskottet, är att Konungen,
sorn vid fattandet af sina beslut upplyses
af ansvarige Rådgifvare, må af Folkets Representanter
upplysas om dem.
Granskningsrätten är en Svenska Folkets
gemensamma tillhörighet. Hvem som helst,
ägande Svenskmanna rätt, får begagna den;
och hvem sorn helst som talar sanning i qtt
sanningen värdigt språk, han talar i Folkets
namn. I granskningsrättighetens begagnande
ligger garantien för beståndet af 1809 års Regementsförändring,
garantien för fyllandet af
de förhoppningar som derigenom väcktes och
för hvilkas skull Ständernas åtgärder och beslut
af Folkets röst sanctionerades. Syftemålet
för granskningsrättens begagnande således
vid detta tillfälle, först af den enskilt® Riksdagsmannen
till bestämmandet af sitt beslut,
sedan af hvem som helst, nu eller framdeles
till upplysning och ledning för kommande tider
detta syftemål är: att Ständerna och
Nationen , upplyste af ConstituhonsUtskottefom
Rådgifvarnes handlingssätt, måtte om Constitu
-
Den lo Julii f. m.
*39
tions-Utskottets granskningssätt varda upplyste.
I gransknings- och yttranderätten ligger
ett försvarsmedel, tillgängligt för en hvar, ägande
Svenskmannarätt, antingen han ledes af
omsorg för eget väl eller af omsorg för andras.
Utöfningen af granskningsrättigheten är
en pligt,' den kan synas tung, om man skulle
lemna örat åt förståndets kalla beräkningar,
jemväl då, när man frivilligt samtyckande till
uppmaningen att utöfva den, borde anse den
såsom ovillkorligen ålagd. Den framställer
sig helt enkel såsom pligt, i hvilka yttre förhållanden
som helst, för en hvar som vant
sig att helt enkelt lyda en ädel känslas kraf.
Van att åt densamma underordna hvad honom
enskilt rörer, hör han ej andras anspråk att
afseende måtte görasjuppå hvad som rör dem.
Med blicken fästad på det mål, som genom
inträdet på den constitutionella banan fram.
ställer sig för det folk till hvilket han hör,
finnér han kallelsen till ett samvetsgrant fyllande
af medborgerlig pligt i käoslan af sin
förmåga dertill.
Mitt första åliggande blir att undersöka,
om och i hvilken mon ConstitutionsUtskottet
genom sitt handlingssätt, genom sin utöfning
af granskningsrättigheten befordrat Nationens
constitutionella utbildning. Jag svarar ja på
den förra frågan. I samma förhållande som
förra Riksdagens ConstitutionsUtskott står till
den Riksdagens ConstitutionsUtskott, då behof*
Ben ro Julii «, m.
vet af de rubriquer på de mål som i StatsRådets
Protocoller finnas till behandling upptagne,
framställdes såsom ämne för en Ständernas
petition till Konungen
i samma för
hållande
synes mig 1823 års ConstitutionsUtskott
stå till den förra Riksdagens.
År 1818 syntes ConstitutionsUtskottet ännu
icke hafva varit ense med sig sjelf, och
60m jag har anledning att förmoda än mindre
med Rikets Ständer och den större delen af
Nationen, om, hvilkendera af de tvenne myndigheterna,
hvilka, såsom det ville synas Con^
stitutionsUtskottet, Lagstiftaren hade ställt
bredevid hvarandra, Rikets Ständer eller Con
stitutionsUtskoftet
ägde största anspråk uppå
att få handla med Rikets Ständers rätt.
1823 års ConstitutionsUtskott har öppet
förklarat sig i Rikets Ständer se sina principaler,
har förklarat sig icke vara mera än Rikets Ständers
Comitterade till en granskande beredning;
Utskottet säger; Första beredelsen af den pröfningsrätt,
huruvida, under den sedan sista
Riksdag tillryggalagda tiden, ljuset kring Kon
ungathronen
trutit eller försvagats
första
beredelsen af den pröfningsrätt som lagstiftningen
förbehållit Rikets Ständer, hafva Rikets
Ständer åt deras ConstitutionsUtskott öfverlåta.
Utskottet skiljer sig så fullkomligen
hvad anspråken på myndighet beträffar, ifrån
den ton som hördes under 1818 års Riksdag,
att tvertom Utskottet mot slutet af sitt Betan
-
Dtn, io Julii f. ml
kande icke otydlägen ger tillkänna^ att dess
egenkärlek ingalunda skulle finna sig sårad,
ora Rikets Ständer skulle behaga ogilla den
underordnade beredningens Hilda omdömen.
Jemväl den frågan huruvida Utskottet fyllt
sitt kall såsom underordnad beredning, finnér
jag mig tili en del böra med ja besvara. Utskottet
har satt Rikets Ständer i tillfälle att
samfällt kunna uttrycka en opinion, hvilken
Utskottets åtgärder förutan förblifvit individuell}
deras opinion, nemligen Om beskaffenheten
af det ljus sora omgifvit Konungathroaen*
Väl torde konstkännaren tro sig icke sakna
ärans för kritik. Han är van att göra dets
frågan: huruvida Artisten begagnat hela sitt
material, uttömt sitt ämne, till första föremålet
för sin pröfning, jag är icke konstkännare
och derföre icke så sträng i mina anspråk.
Tåg blott gläder mig å mitt Fäderneslands
vägnar att hafva sett konsten träda fram
utur sin linda; och jag är nöjd att i följe af
ConstitutionsUtskottets förberedande granskning,
jag torde få se den Conjlitutionella frihetens'
kr ans, icke såsom det blifvit sagdt: nedläggas
inför Monarchien, utan bli en prydnad för både
Folkets representanter och dess lagkrönte Konung,
ty dertill är den krans ämnad hvartill
blommorna allens på den Constitutionella fri-:
hetens jord kunna trifvas
Hvad
åter beträffar Utskottets behandling
af de anraärkningsmemorialer som blifvit till
Utskottet remitterade, och öfver hvilka väckta
142
Den i o Julii f% m.
jrågor, enligt ordalydelsen af Riksdagsordningens
29 §. Utskottet måste höras innan Rikets
Ständer kunna dem afgöra, så befarar
jag att Utskottet icke hunnit inålet för en
granskande beredning. Jag finner mig så mycket
mera förpliktad att fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på de åtgärder,
som synas mig vittna om en mindre rigtig
behandling, som underlåtenhet i detta afseende
å Folksrepresentantens sida, skulle kunna
verka att i en framtid både Utskott och
enskilta Riksdagsmän torde bli mindre angelägne
om att begagna anmärkningsrättigheten,
hvaraf åter följden ofelbart blefve att i många
fall, inom ConstitutionsUtskottet sjelft, ljuset
komme att tryta eller åtminstone att försvagas’
Ifrån det Höglofl. StatsUtskottet hafva sex
Anmärkningsmemorialer blifvit till ConstitutionsUtskottet
remitterade. ConstitutionsUtskottet
har i anledning af det första, N;o 18, samt
efter företagen granskning af de i StatsRådet
förda Protocoller, funnit den emot föredraganden
för Krigsärenderna väckta anmärkningsfrågan
grundad , och i följd deraf remitterat
målet tili Riksrätt.
Detta mål är af natur att mera än något
annat kunna påkalla Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet. Tillvitelsen att under utöfningen
af en upplysande rådgifvares pligt*
hafva lemnat Grundlagens föreskrift ur sigte,
är stäld mot en enda man. Men denne man,
hvarföre lät man honom förgå sig mot La
-
Den 10 Julii f. m.
gens föreskrift? Han var icke ensam rådgifvande
och upplysande vid detta tillfälle. Grundlagen
har stadgat ett visst antal af upplysande
rådgifvares närvaro, innan beslut i Konungens
StatsRåd kunna fattas.
Grundlagen har stadgat att endast i händelse
af behof till rikets försvar ,• eller andra
högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan
hela StatsRådets tankar deröfver blifvit inhämtadt,
Och Kongl. Maj:t i följe deraf funnit det
oundvikeligen nödigt, får det kreditiv brytas,
hvilket Ständerna i följd af RegeringsFotmens
föreskrift i dess 63;dje §., äga att innan de åtskilja*
till styrelsens disposition nedsätta. På
gjord framställning af behofvet hade Ständerne
vid 1818 års Riksdag, såsom också Consti.
tutionsUtskottet nämner, med 700,000 R:dr ökat
3:dje HufvudTiteln. Ständerne hade härigenom
ådagalagt åtminstone en god vilja; och
en god vilja är också en god gerning, som kan
förtjena en motsvarande känsla. Har den vid
detta tillfälle blifvit motsvarad ? Förutsätta icke
de för kreditivets brytande i 63 §:en bestämda
vilkor, vilkoret af hela StatsRådets närvaro;
vilkoret af inhämtandet af alla rådgifvares tan.
kar deröfver, hvarmed ofelbart torde böra förstås
deras ovilkorliga pligt att dem yttra, och
det vilkor änteligen att dess brytande skall
befinnas oundvikligen nödigt, förutsätta icke
dessa vilkor förpligtelsen af en föregående undersökning,
om än den kunnat anse* för utomordentlig,
huruvida alldeles inga tillgångar fun.
l44
'Beit 10 Julii f. m.
nos, elier kunde beredas genom annas utväg
än genom kreditivets brytande V
Och likväl bär Statsutskottet upplyst att
tillgångar icke saknades; ConstitutiormUtskottet
har vitsordat förhållandet. Utomordentligt är
i sanning detta fällt Må det i evighet förblifva
det enda i sitt slag. Men icke mindre uto
mordén t ligt torde det synas mången, huru t
ett mål af denna beskaffenhet, för hvars mogna
öfvervägande och försigtig?, behandlande.
Lagstiftaren genom flere klart uttryckta vilkor,
påkaltat de Rådgifvares uppmärksamhet,
med hvilka Konungen funnit för godt att sig
omgifva, endast en Rådgifvare kunnat anses
hafva åsidosatt Lagarnas föreskrifts Vore det
FolksRepresent&nterne allena som den skyldigheten
åligger att upplysa den ena den andra
då de se dero på väg att begå misstag; skulle
d@ aliena finna sig förpligtade att så mycket
i deras förmåga star afvärja hvad som kan
lända Konungen och Riket till skada} vore
det inom FolkRepresentanternes samlingsrum
allena som det kan vara medgifvit att tala för
Folkets rätt och bästa.
Utskottet nämner i sitt Betänkande att
inom detsamma fråga blifvit väckt om icke anledning
till anmärkning kunde finnas emot
StatsSecreteraren för Handels- och Financeärendena,
samt mot öfrige närvarande Rådgifvare.
Utskottet tillkännager att i afseende på
den förra delade meningar uppstått, nemligen
Den io julli fm.
145
två Stånd mot två, i följd hvaraf Utskottet ansett
ingen anmärkning böra äga rum; att i afseende
på den senare den inom Utskottet väckta
anmärkningsfrågan, enligt Utskottets öfvertygelse
icke befunnits grundad, samt att dessutom
sådant icke ingått i remissens egentliga
föremål.
Det sista skälet torde böra ihågkommas
endast för att i en framtid aldrig mera såsom
gilltigt skäl åberopas. Den andra märkvärdigheten
detta betänkande innehåller, att Utskottet
acser en Rådgifvare® åtgärder icke
kunna föranleda till anmärkning , då endast
tvenne Stånd delat en sådan mening , torde
kanske Ridderskapet och Adeln finna vara af
den beskaffenhet att rättsgrunden för den samina
kan fordra en närmare pröfning.
Den andra af StatsUtskottet väckta anmärkningsfrågan
rörer användandet af Statens
medel till Theatrarnas behof. ConstitutionsUtskottet
vitsordar det uppgifna förhållandet,
förklarar att StatsUtskottet icke saknat grund
för sin anmärkning, och återkallar i Ständernes
minne deras under i8t8 års Riksdag bestämdt
gifna förklarande, det något ytterligare
allmänt bidrag åt Theatern ej kunde anslås.
Likväl anser ConstitutionsUtskottet anmärka
ning ej böra äga rum, och det af det skäl att
enligt ConstitutionsUtskottets öfvertygelse bär
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. VI. Band. 10
i46
Den io Julii f. m.
de Konungens representation och Nationens
värdighet fordrat Hufvudstadens Theaters fortfarande
bestånd.
Må ConstitutionsUtskottet Få njuta sin rätt
tillgodo att i detta afseende få äga sin enskilta
öfvertygelsej men Riksens Ständer torde
också få njuta sin rätt till godo, att få bestämma
sin åtgärd i enlighet med sin öfvertygelse.
Den mot föredraganden i Handels- och
Financeärendena väckta anmärkningsfråga för
det att han tillstyrkt användandet af influtna
tullmedel , för den i följd af traktaten med
Ryssland medgifva och till export tullfria Spannemål
ur Ryska hamnar, till bestridande af
kostnaden för hufvudstadens behöfvande invånares
förseendne med groft bröd , har ConstitutionsUtskottet
ansett böra förfalla derföre
att då för denna Spannemål tull blifvit
erlagd, den vanligen medelst insättning i Banken
aflemnats i Räntekammaren j
att den till ursprung och beskaffenhet, till
uppbörds- och redovisningssätt är vida skiljaktig
från de i 60 §:n af RegeringsFormen omförmälte
tullmedel -y
att traktaten icke antyder att Riket några
medel skola tillfalla och att inkomsten är
en verkan blott af Kongl. Majus serskilta föreskrift,
om exportfrihetens begagnande af pri
-
Den 10 Julii f. m.
vata personer mot en billig contribution, hvadan
i Utskottets tanka ingen tillämpning af
RegeringsForniens 6.5 §. sorn säger: att Statsmedel
icke mä annorlunda användas än faatstäldt
blifvit, här kan äga rum.
Om ConstitutionsUtskottet hade tillkännagifva
att desse tullmedel, enär de utgjorts,
alldrig blifvit upptagne bland Rikets Ordinarie
eller extra ordinarie inkomster, hvilket
ofvannämnde uppgift att attesterna på skedd
insättning i Banken aflemnas i Räntekammaren
icke nöjagtigt upplyser, så kunde visserligen
ingen tveka att med Utskottet instämma
i den öfvertygelse att den väckta anmärkningsfrågan
bör förfalla.
Den af StätsUtskottet i dess 4:de AnmärkniogsMemorial
framställda öfvertygelse, att
de medel som influtit för till Utrikes orter från
Kronans förråder försåldt Krut, lika med de
medel som influtit för inrikes försåldt Krut,
hade bordt Staten tillhandahållas, och lika med
andra intrader behörigen redovisas , förklaras
af ConstitutionsUtskottet vara grundad. Man
någon anmärkning anser ConstitutionUtskottet
icke böra äga rum;
emedan Ständerne icke meddelat eller ens
kunnat meddela något uttryckligt stadgande
om disposition och redovisning af medel, inflytande
för utomlands försåldt Krut;
emedan således ej heller någon bestämd
föreskrift kunnat öfverträdas;
i48
Den lö Julli j. m.
emedan den genom Krutförsäljning här—
Bytande inkomsten, uppkommen inom s:djs
HufvudTiteln, blifvit till dess förstärkande
använd.
Få torde de vara som anse underlåtenheten
att uppräkna de orter, der försäljning möjligen
kunnat ske, såsom gällande skäl att icke
behöfva redovisa hvad som försåldt blifvit.
De af StatsUtskottet såsom en afvikelse
från gifna föreskrifter anmärkta försträckningar
af Saitpetermedlen till GevärsFaktoriet i Carl
Gustafs Stad, till Höganäs StenkohlsGrufveIntressenter,
samt till Götha CanalBohgsDirection,
sakna icke heller ConstitutionsUtskottets
vitsord att StatsUtskottets åsigt1 af ämnet
grundar gig på er. sträng tolkning af bokstafvenj
men anmärkning eller en åtgärd tillvinnande
af rättelse för framtiden kan Utskottet
icke medgifva;
emedan GevärsFaktoriet hörer till Deensionsverket;
ost
emedan
Höganäs stenkolsgrufvas bearbetning,
äfvensom Götha Canal äro allmänt gag-r
nande företag 3
emedan medlen blifvit utlånte mot sådan
säkerhet att ingen förlust dervid kunnat äfventyras.
De skäl soei Utskottet låtit inför sig gäl
-
Den ro Julli J. rn.
la hada odelbart hos Ständerne sjelfve åtnjutit
ett lika billigt afseende, men hvarföre har Ut.
skottet icke annat Ständerne att få gifva sitt
ConstitutionsUtskott samma hedrande vitsord,
sorn ConstitutionsUtskottet gifvet StatsUttkottet,
att nemligen dess åsigt grundar sig på
en sträng tolkning *f Bokstafven.
StatsUtskottets omtanka och nit, ådagalagdt
uti dess sista eller 6:te anmärkningsmemorial,
i anledning af skedde anticipationer på följande
årets anslag, hvilka Utskottet anser såsom skuldsättningar
och således stridande mot föreskriften
i RegeringsFormens 76 § , har också af ConstitutionsUtskottet
blifvit rättvisad- Utskottet
yttrar jemväl sin enskilta tanka Itt dylika anticipationer
i längden kunna blifva högst vådliga;
men att Riksens Ständer skulle få ådagalägga
enahanda öfvertygelse, och genom en
underdånig anmälan för framtiden afböja hvad
sorn synts Utskottet kunna bli högst vådligt;
det har Utskottet ansett så mycket mindre
nödigt som det vore att förmoda att anticipationer
skulle godtgöras af följande årets anslag,
utan deri uppkommande brist; då således ej heller
anticipationer skulle kunna anses innebära någon
verklig skuldsättning.
I anledning af det af en enskild Riksdagsman
anmärkta förhållandet att StatsSscreteraren
för krigsärenderna tvenne gånger vid
föredragning till bortgifvande al ledig lön försummat
infordra den, närmast till lön bsrätti
-
Den io Julii f m,
gades skrifteliga afsägelse-, och att han contrasignerat
Fullmagter å lön för personer utan
behörigt anspråk derpå, yttrar CoflstituiionsUtskoltet:
att en sådso prejudice om den ägt
rumi hör tillräknas Regements- eller BrigadChefen:,
att i StatsRådets protocoller hvarken
deD klagandes namn förekommer, eller något
sora utvisar att han blifvit olagligen förbigången,
hvadan Utskottet anser någon åtalan
icke kunna äga mm.
Föreskriften i TjenstgöringsReglementets
3:dje Cap. 51 § och inte Morn kan e] vara
en StltsSecreterare för Krigsärender obekant;
att en rangrulla finnes inom Krigsdepartement
tet bör kunna supponeras. StatsSecreteraren
är således i tillfälle att kunna deröfver vaka,
att ingen må i sin rätt förnärmas; dess pligt
att, enär sådant inträffar, om förhållandet
upplysa Konungen, lärer böra anses såsom qvilkorlig,
och då synes sorn hade ej heller ett
ät ConstitutionsUtskottet erbjudit tillfälle att
upplysa Konungen om sina Rådgifvare halva
bordt lemnats ohegagnadt.
Jag har med denna undersökning hufvudsakligast
åsyflat, att befordra en kanske
ännu nödig utveckling af begreppet om den
granskningsrätt, som Grundlagen tillerkändt
Riksens Ständer, men fördelad i en anmärkande,
en pröfvande och en beslutande åtgärd,
utöfvad under olika förhållanden och vilkor.
Rikets sannskylldiga nytta utgör syftemålet
och föreningspunkten för dem alla, och allas
Den lo Julii f, /«,
derhän verkande bemödande borde vara att
ådagalägga aktning för hvarandras rätt.
Må hända har jag begått misstag under
det jag sökt att uppdaga andras. Att gemen-,
samt söka hvad som utgör ett gemensamt godt,
torde vara rätta sättet att bereda sig tillgift
den ena hos den andra.
Emedlertid framställa sig följande vigtig^
frågor;
När ConstitutionsUfskottet constaterat de
facta som ett annat anmärkande Utskott eller
enskild Riksdagsman uppgifvit; när på detta
•ätt Constit itionsUtskottet godkänt premisserne
tili en slutsats
kunna Ständerne af dessa
premisser draga en annan slutsats än den
ConstitutionsUtskottet af dem dragit, om Ständerne
skulle finna att ConstitutionsUtskottet
af premisserne dragit en falsk, slutsats.
När ConstitutionsUtskottet i Ständernes
tanka, icke nöjaktigt upplyst de förhållanden,
som ett anmärkande Utskott eller enskild
Riksdagsman anmält, kunna Ständerna, efter
uppgifvandet af de omständigheter, hvari de
finna upplysningarne ofullständige, till nytt
utlåtande remittera ConstitutionsUtskottets Betänkande
Dessa
frågor leda till den vigtiga frågan;
om hvars upplösande meningarne ännu synas
delade, den nemligen: om med Constitutions
-
Den 10 fulii f. m.
Utskottets hörande, såsom Riksdagsordningen?
29=de §♦ bjuder, innan Ständernc få afgöra en
af ett anmärkande Utskott eller af enskild
Riksdagsman väckt fråga, kan förstås annat,
än att ConstitutionsUtskottet må sättas i tillfäll*
att upplysa det uppgifna förhållandet eller
att constatera factum.
Min afsigt med framställandet af dessa
frågor är ej att nu få dem besvarade; jag vill
blott uppå dem fästa andras uppmärksamhet,
då jag föreställer mig att resultaterna af den
granskning som jag företagit, visar att deras
afgörande en gång kan bli nödvändigt.
Jag öfvergår nu till granskning af Utskottets
eget Betänkande, afgifvit i anledning
af de rådgifvande åtgärder, som synts Utskottet
vara af den beskaffenhet, att ett tillkänna*
gifvande utaf dem inför Riksens Ständer bordt
äga rum.
För att så litet som möjligt borttaga
Ridderskapets och Adelns tid, skall jag blott
framställa den förrättade granskningens större
resultater.
Granskningens första resultat är; att Riksens
Ständer kunna finna sig äga anledning att
ä afseende på vården af yttranderätten framställa
den önskan, att StatsRådet sparsammare
må tillstyrka begagnandet af den så kallade
arbitraira makt, som genom 1812 års Tryekfrihets-Lag
blifvit lagd i Regeringens hand.
Den io Juhif. ml
1.53
Första punkten al de i Betänkandet anmärkta
Rådgifvande åtgärder innehåller uppgift
på de facta, som motivera denna önskan.
För bestämmandet af det beslut, som det
kan åligga Folksrepresentanten att i afseende
på denna fråga fatta, torde uppmärksamhet
böra lemnäs åt ConstitutionsUtskottets yttrande
i anledning af 8;de punkten af Herr
Grefve Horns till Utskottet remitterade mmärkningsmemorial.
Hvilken opinion än ConstitutionsUtskottet
må äga om den executiva
magtens rätt i ordningsmål, och om de serskildte
omständigheters beskaffenhet, som för
ögonblicket påkallade samma rätts utöfning,
på det sätt som den utöfvades, så torde lik.
väl FolksRepresentanten, då haa går att bestämma
sin opinion och den åtgärd som dea
kan påkalla, böra erinra sig, att Allmänna Besvärs-
och EconomiUtskottet till Ständerne
inkommit med förslag till en underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit, åsyftande, att hvad
jemväl denna del af yttrande rätten beträffar,
bereda ändring för framtiden.
Granskningens andra resultat är: att Riksens
Ständer äga anledning till yttrande af
den önskan, det Konungens Rådgifvare vid
sina tillstyrkanden i sådane frågor som närma
sig den rålinea, som blifvit emellan den administrativa-
och Domaremakterna uppdragen
, måtte oafbrutit äga i sigte: huru den
jemnvigt emellan StatsMakterna, som Lagstif
-
Den 10 Julii f. m.
tarén genom »809 års Constitution hoppats
kunna bereda, helt och hållit dera! bero.
De facta, som rättfärdiga en sådan önskan
äro upptagne i Betänkandets 2:dra och s.dje
anmärkningspuncter.
För bestämmandet af det beslut, aom det
kan åligga Ridderskapet och Adeln att med
afseende på detta förhållande fatta, torde man
böra erinra sig resultatet af den redan yttrade
opinion, hvartill RegeringsFormens io3;dje §.
berättigar och förpliktar. Jag vet och känner
att en opinion, yttrad under de vilkor som
denna §. föreskrifver och tillåter, hevittnar
både ofullkomligheten af alla menskliga institutioner
till bibehållande af rättstillståndet,
och de vådor för hvilka de blottställa individer,
under det att man genom dem sökt bereda
en ofta blott osäker säkerhet åt det hela.
Men hvad än om opinionernes inflytande
på våra handlingar och våra beslut må kunna
sägas, så fordras dock en i föreskrifven form
yttrad opinion att afseende på densamme göres.
De beslut som Riksens Ständer med anledning
af ConstitutionsUtskottets fällda omdömen
gå att fatta, äro icke heller grundade
på juridiska undersökningar, äro icke heller
annat än yttrade opinioner, för hvilka de i
sin ordning genom opinioners yttrande bedömmas.
Det 5;dje resultatet af Utskottets förråt
-
Dem i o Jvlii f. m.
i55
tade granskning är: att Riksens Ständer äga
anledning att yttra den önskan: att vederbörande
sorn det åligger att vid förefallande behof
uppgifva de tillgångar, som Riksens Ständer
anvist, dervid aldrig måtte lemna ur sig-,
te att Lagstiftningen genom Titlarnas åtskiljande
och bestämmandet af vissa villkor för inedlens
användande och redovisande, ansett sig
allena hafva kunnat afböja förnyandet af förra
tiders olyckliga erfarenhet.
De facta, som rättfärdiga framställningen
af denna önskan finnas upptagne i ConstitutionsUtskottets
Betänkande N:o 18 samt i den
sista anmärkningspunkten af dess allmänna betänkande.
För bestämmandet af Ridderskapet och
Adelns beslut hvad denna del af Betänkandet
beträffar, torde jag få påkalla dess uppmärksamhet
åt mina anmärkningar vid ConstitutionsUtskottets
yttranden i anledning af de af
StatsUtskottet anmärkta punkter, som ConstitutionsUtskottet
ansett sig icke böra fastställa.
Jag förbigår de i Betänkandet upptagna
speciella anmärkningar, då deras bestämmelse
lärer Vara, såsom ConstitutionsUtskottet i början
af sitt betänkande ger tillkänna att upplysa
Konungen om sina Rådgifvare.
Ridderskapet och Adeln har hört hvad
dess ConstitutionsUtskott i enlighet med de
pligter sorn RegeringsFormens 106 och 107
156
Dm 10 Julii f, m,
§§. detsamma Slagt för Riksens Ständer i illiannagi/vit.
Det åligger Ridderskapet och Adeln att
fatta sitt beslut. Grundlagens föreskrift är ej
positiv för Ständerna, såsom för deras, granskningen
förberedande Utskott. Grundlagen, såsom
jag förstår den blott bestämmer maximum
af den Ständerne tillerkände rättighet, öfverlemnande
åt hvarje tids förstånd att bestämma
huru långt deras opinion om hvad Rikets väl
kan kräfva, kan förpligta dem att sträcka sina
önskningar.
De kunna hos Konungen skriftligen anmäla
deras önskan att han ville ur StatsRådet
och från Embetet skilja, den eller dem mot
hvilka anmärkning blifvit gjord.
Vill man efter bokstafven tolka 107 §:n
så skulle man kunna säga: att Ständerna, enär
*le ej vilja skriftligen anmäla den önskan att
Rådgifvarne måtte entledigas, icke äga rättighet
att någon skriftelig anmälan i afseende på
Rådgifvares åtgärder , göra. Så har man
stundom velat tolka andra stadganden af Grund-,
lagen.
Det vore att vilja det Ständerne, hvilkas
pligt det är att lugnt pröfva hvad Rikets väl
kan kräfva, att visligen öfverväga kommande
slägters anspråk på deras omsorg, skulle handla
såsom en som blifvit bragt derhän att han
tjiåste säga; allt eller intet.
Den 10 Julii /. ira,
Detta intygar sanningen af den satts att
alla Lagar, åsyftande garantier för Folkens
rättigheter eller skydd mot maktens missbruk,
förblifva oförstådda hieroglypher , intill dess
de blifvit förklarade genom tillämpningar, sotu
åter blifva prejudicater för kommande slägten.
Vi äga sådana prejudicater från 1815 och
1818 årens Riksdagar, och någon tvekan bör
således icke kunna äga rum, att icke vi i denna
fråga böra kunna besluta, utan att öfvergå
till någon af båda ytterligheterna.
Jag tillstyrker hvarken den ena eller den
andra ytterligheten. Icke den att låta anmärkningarne
falla, emedan min känsla af hvad jag
är skyldig både Konungen och Folket förbjuda
mig det; icke den att begagna Ständernas
rätt i sin högsta utsträckning, emedan politiken
förbjuder mig det.
Må det icke förvilla någon i sin opinion
om min karakter, att jag säger; politiken för*
bjuder mig det.
Politiken såsom all annan, man må kalla
den vettenskap eller konst, som grundar sig
på ett bedömande af sådana krafter och deras
verkningar, som vi ej sjelfve kunna derigera,
der således ej heller hvarken krafterna eller
verkningarna kunna med säkerhet beräknas,
måste byggas på suppositioner. Af sådan na.
tur är ali politik, kretsen för den sammi och
för suppositionerna må vara inskränkt eller
»58
Den jo Julli f. m.
vidsträckt; den må vara modifierad af tids
och
localförhållanden, eller sådan den af evighet
varit, den må inskränka sig inom den
trånga kretsen af en enskild mans famil], eller
hafva vidgat sig till den stora familj som Staten
i bild framställer eller borde framställa.
Jag menar den politik, hvilken utan att lemna
ur sigte det afseende och de åtgärder som
den mtnskliga svagheten, så från en som från
en annan sida påkallar, dock antar såsom rådande
den princip hvarpå alla familjeförhållanden
äro grundade och beräknade, principen
af en inbördes välvilja , från hvilken ingen så
bör kunna aflägsna sig, att icke det ges eQ
möjlighet att dit återvända.
När jag säger att politiken förbjuder att
till sin yttersta gräns sträcka den rätt sorn 107
§. tillerkändt Riksens Ständer, är jag långt ifrån
att mena den art af politik , som visserligen
också bygges på suppositioner, men på
suppositioner allena och på beräkningen afsa
beskaffade gemensamma intressen, att till deras
ömsesidiga befordrande ingen inbördes välvilja
behöfs, hvarföre den ock, om den hos
en eller annan skulle någon gång finnas, med
fog kallas dåtskap. Må väl kännedomen af
dylika förhållandens tillvarelse mana den enskilte
Riksdagsmannen att moget öfverväga,
innan han besluter den åtgärd som rikets sanskylldiga
nytta kan synas honom kräfva; men
illa bevandrad skulle han visa sig vara i den
äkta politiken, sorn är ädla naturers tillhörighet;
misskänna skulle han de anspråk på akt
-
Den iö Julii f. m.
ring som medborgerlig värdighet ger; sig sjelf
skulle han göra förlustig all rätt till aktning
och välvilja af likar, högre och lägre, om,
genom bevekelsegrund, främmande i alla &fseenden
för ett lagligen fritt folks Representanter,
han ville ens försöka att verka på deras
beslut.
Jag har afstyrkt håda ytterligheterna. Jag
deremot tillstyrker att ConstitutionsUtskottets
Betänkande, gilladt sådant det är, i underdånighet
nedlägges inför Konungens thron; samt
att i den skrifvelse hvarigenom Ständernas beslut
Kongl. Maj:t i underdånighet meddelas,
den önskan uttryckes, att Kongl. Majit täcktes
låta detta Ständernas öppna handlingssätt, inför
sig vitsorda deras tanka om Konungens
personliga egenskaper.
N:o 3*
Friherre Lagerbjelke, Gujlaf:
Om det vigtiga och grannlaga ämne sora
nu är under öfverläggning, af alla Talarfe blefve
betragtat, icke blott i sin helhet, utan äfven
i hvarenda af dess delar , samt dertill i
dessa delars mångartade detaljer, skulle det nästan
tyckas mig, som vore den nyss började
discussionens slut ännu beslöjat af framtiden.
Jag klandrar dock ingalunda denna noggranhet;
jag bär tillbörlig aktning för hvars och
iGo
Deri i o Julii /. m,
ens sätt att se: jag åtnöjer mig med att blott
framställa mitt.
Först och främst tror jag mig böra förbigå
alla de mindre anmärkningar, hvilka till
ingen slags påföljd blifvit anmälta, deras ändamål
synes mig öfverflödigt uppnådt, i och
med sjelfva anmälandet till Riksens Ständer,
samt den dervid fästade offentelighete.n- Jag
inskränker mig således till Höglofl ConstitutionsUtsköttets
Hufvudbetänkande, i hvad som
rörer detsammas syftning på RegeringsFormens
io7:de §. det är skälen för eller emot denna
§:s tillämpning i närvarande fall, det är grnndetne
för densammas användande i allmänhet,
och följakteligen, om uttrycket tillätes,
sjelfva dess tillämpelighet, sorn jag ämnar undersöka!
Lagbud, jag vet det, böra vördas,
måste åtlydas, men kunna granskas, då sådant
sker med sans och foglighet. Det är just i
utöfningens ögonblick som ej mindre Lagstiftningens,
än andra menskliga inrättningars både
fördelar och brister lättast upptäckas. Men
vid anställandet af en sådan granskning är
framför allt nödigt att afse saken icke personerna;
sådant är äfven mitt ögonmärke. Jag
uppträder icke såsom någon anklagare; jag ämnar
icke taga någons serskildta försvar; mitt föremål
är att tala för rättvisan, för ordningen,
samt för det verkeliga Statsintresse, som hvilar
på ordning och rättvisa; eller lämpeligare
sagt, jag önskar och eftersträfvar att kunna
så tala.
Jag
Den lo Julii /, m.
l6i
Jag gör visserligen ali skyldig och förtjent
lättvisa åt Constitutionsötskottets uppställning
al dess ämne, dess pligter och verkningsförmåga.
I vissa anförda grunder tillåter jig mig
likväl att vara af annan mening; och skall
framställs mina 6käl med all den anspråkslöshet,
hvilken höfves i en så olika strid, sorn
den emellan en enskild man och sjelfva samhällslagens
organer. Ett ställe i Betänkandet ingermig
likväl genast någon dristighet. Lagjiijtrångtn%
heter det, långsynt i fm hänsyftning, in[kränkt och
fparfam i Jorefkrifter, har lemnat mycket åt tolkningen
aj Grundlagarnes örda lydelfe, likafom med
uppfat, på det tillämpningen måtte inrättas efter
tidernas fkick. Om med Lagstiftningens långsynthet
menas Lagstiftarens förseende af fram*
tiden, vet jag ej, om dess afsigt så egenteligen
kunnat vara att lemna mycket åt ordalydelfem
tolkning Hvar och en, vare sig Lagstiftare,Talare,
Författare, är vanligtvis så klar och tydlig
som han kan, och der behofvet af tolkning
inträder, der, tror jag, Lagstiftarens förmåga
att förese, hafva upphört. Lika litet
kan jag tilltro honom uppfatet, att medgifva
Lagbudens tillämpning efter tidernas fkick. Andra
tider skola följa på våra; senare skiften på
de närmast kommande; och någon gång måste
det väl kunna hända, att delade intressen, eller
enskilta afsigter, eller lättsinnighetens öfverilningar
eller hämdlystnadens upplågande
passioner sträckte tillämpningen vida längre
än man nu kan föreställa sig. Likväl, då uti det
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI. Band. 11
163
Den JO Julii f. m.
anförda stället, tolkning tyckes vara medgifva,
uppmuntrar det mig att äfven försöka
min.
Vidare yttras det i Betänkandet, att fel,
jörfeelfer och mif&tag kunna vifa feg i mångfaldiga
(kepnader, men att graderna af anfvars påföljd
,äro gnnjka få. Om med dessa grader förstås
de olika slag af bestraffningar, sorn enligt io6:te
§. kunna ådöinmas, har jag intet deremot att
invända i men skulle i07=de § n anses såsom
en gradation af den näst föregående, vore sådant
ingalunda enligt med min öfvertygelse.
Jag tror dessa tvenne §. §. böra tillämpas i
alldeles skiljagtiga fall, samt att dessas förblandning
med hvarandra är af yttersta vigt
att undvika: åtminstone torde jag längre fram
komma att försöka denna bevisning.
Ytterligare förekommer det i Betänkandet,
att iob-.te §’n mindre år gjord att tillämpa, än
att varna, mind e att hämna, än att betrygga-, då
deremot af åtskilliga yttranden kan slutas, att
Utskottet anser 10 :ds § n vara af en lättare
och vanligare tillämpning, samt likasom en
leuteration af den förra. Jag vet icke om
jag bedrager mig, men mig synes att tankan,
alldeles omvänd, med mera framgång skulle
kunna försvaras, jag tror nemligen io6:te §.
mindre vara ett varnande och betryggande, än
ett tili verkligt användande ämnadt, samt således
i hvarje sådant fall hämnande bud hvaremot
ändamålet att varna och betrygga, mera tyckes
mig tillhöra 107 §. i sin vidtfamnande obe
-
<TN
Den lo Julii f. m.
»65
stämdhet. I den io6:te stadgas tydelig påföljd
för uppenbart Lagbrott, rättegång mbefaltes,
formerna dervid föreskrifvas; resultatet
blitver den anklagades lagliga friande ellet
fällande. Sällan, jag medgifver det. (och önskar
det ännu mera) sällan torde rättvisan behöfva
frtmstälUs uti detta förfärande skick,
men då så måste ske, aldrig förgäfves. «o7:de
§ åter synes mig vara ett blott stadgande för
formen af opinionens moraliska Domsrätt; och
jag bekänner att det alltid förekommit mig
något ovanligt, att man dymedelst likasom
stiftat lag för opinionen, då deremot denna i
tingens naturliga gång, så ofta sjelf stiftar lagar.
Med ögonen fästade på framtiden, mea
utan ringaste hänsyftning till våra dagar, har
jag esomoftast föreställt mig möjliga och olika
följder af denna §:s tillämpning. Vore någon
gång, har jag sagt mig, Styrelsen stark
och Ständerna svaga, kunde vid sådana fall,
der Riketsväl verkeligen kräfde 106:te §:s användande,
allting lätteligen föras derhän, att
det stannade vid en försökt, men fruktlöst
aflupen tillämpning af den io7:de. Vore åter
en annan gång Ständeme starka och Styrelsen
svag, kunde, vid inträffad omöjlighet, att med
skymt af rättvisa använda 106 §, den näst
påföljande, genom sin mindre bestämda natur
och tolkningens lätthet, möjligtvis urarta till
förföljelser, riktade af ea majoritet emot individer.
Men vare sig huru det vili eller kan med
framtida vådor, frågan är nu om io7!de §;s
Bsn 10 Julii f. m.
tillärapelighet för tillfället- Dess ordalydelse
tyckes mig ovedersägeligea innebära, att icke
den eller den händelsen, utan samfältheten af
allmänna ärendernas behandling är densammas
rätta föremål» Skulle ConJlitutionsUt(kottet anmärka,
säger Grundlagen, att StatsRådets Le.
damöter uti deras rådflag om allmänna mått och
Regi icke iagttogit Rikets fannfkyldiga nytta o. s. V»
Det lärer ej kunna bestridas, att Rikets fannJhyldiga
nytta vida mindre beror på hvarje serskildt
råd, hälst i hvardagliga mål, än på Styrelsens
allmänna tendens, yttrad i massan af
dessa rådslag. Sådan torde väl äfven Utskott
tets verkeliga mening hafva varit, då detsam.
ma omfattat en tar.ka, hvilken jag så mycket
mindre velat neka mig nöjet att anföra, som den
synts mig både väl grundad och väl uttryckt.
Den lyder sålunda : fäkert Jkall det icke väcka
någon undran, om en fritt, lugnt och betänkfamt
gr an(hände Beredning kunnat upptäcka mifstag och
irringar, hvilka tillåjventyrs undfallit varfamheten i
öfver läggningens ögonblick, ibland mängden af farnm
närvarande om/ländigheter, och Jlundom utträngde
fannolikt fyelfva Jakeus vigt formaliteternas omgån.
gar. Huru skall nu detta så undseende omdöme
kunna förenas med io7:de §:s tillämpning
på några, så till sågandes, fristående
fscta? För att motivera denna stränghet borde
ju antingen dessa facta vara af en vigt på
helasomhä!let,somkräfde allvarsammaste åtgärd,
eller ock, om mindre vigtiga, af ett antal och ett
ömsesidigt samband, tillräckligt att*utvisa£Styrelsens
uppsåtligen felaktiga syftning. Mea
Den 10 Julii f. rn,
l65
i förra fallet stöde ju 106'te §.n der, med he|
la sin fruktansvärda uppställning af Rättvisans
Gudinnas attributer; och hvad det senare hänseendet
beträffar, återstår belt enkelt att undersöka
verkeliga förhållandet. I denna afsigt
har jag fallit på den tankan att sammanställa
antalet af ar.märkningspunktema med
mängden af de under senast förflutne Femårs
period i StatsRädet afgjordt mål. Anmärkningarna,
med hänsigt till io7:de §. äro, om
jag rätt minnes, omkring tio, då de som rora
StatsRådets Ledamöter collectift, och de som
rigtats emot särskilte Föredragande, sammanräknas;
men de förra, eller de sorn egentligen
angå rådgifvande åtgärder, inskränkas till
Fyra punkter. Antalet af afgjorda mål belöper
sig deremot till 35,314. samt då derifrån
sfdrages omkring 9000 Högsta Domstolsärender,
återstå likväl öfver 26,000. De irringar
eller afvikelser ifrån form, som kunnat
upptäckas i StatsRådets af- elier tillstyrkanden,
äro således mindre än en Ö5oo:de del af
det hela; dess Ledamöter äro följakteligen felfria
på en 65oo:de del när: och då allt det
oaamärkta, enligt Grundlagen, bör anses såsom
godkänt, skulle ju de åtgärder, som kunna
föranleda till mistningen af Riksens Ständers
förtroende, nedfalla ända till det arithmetiska
bråkets oändelighet, jemförelsevis med de
handlingar som tyckas påkalla detta förtroendes
bibehållande, jag lem nar härvid sjelfva
anmärkningarna i deras värde, och iag är
skyldig Riksens Ständers granskande Beredning
denna tillit; men till hvad billigt rosul
-
i66
9en lo Jula f. nt.
tat sknlle äfven detta medgifvande kunna leda,
helst dä man besinnar, att af de anmärkta
Fyra punkterna, en blott innefattar en önskan
Om råd till sparsammare utöfning af en Grundi
lagsenlig Konungslig rättighet, samt tvenne
andra efter Utskottets eget uttryck: beträffar
mera enfhdta mål, famt faledes erbjuda en mindre
adcequat tillämpning a] 107.de §., forn handlar om
rädjlag om allmänna mått och /i>g?
Vore det mig tillåtet att bedomina andemeningen
af CoostifutionsUtskottets Betänkan,
de, skulle jag våga tro dess önskan i anseende
till sluteliga resultatet icke vara skiljd ifrån
min. Jag hämtar dertill anledning , icke
blott af några förut anförda ställen , utan i
synnerhet af följande: med tillfredsftällelfe, förmäler
sig Utskottet hajva er jarit, att de i Ad~
mini/Irationen här och der framjlående ajvikelfer och
brijier icke förryckt eller ens rubbat den flora ord.
ningen, och att många föremål, hvaröfver dea tyfta
patnotifka farhågan fpridde en mörkare färg, uppJlådt,
efter en oväldig under/ökning aj motif och
förhållanden, i en bättre och renare dager. Ån mer,
ZJtfkottet tror feg åt funningen Jhyldigt uttrycket af
den gemenfamma opinion, att Konungens Rådgifvare1
handlings/ätt och rådfagf under den förflutna femårsperioden,
i allmenhet och öjverhufvud bära fampelit
af redligt nit, forgfällig omtanka, och oafbruten
verkfamhet. Troligen bar en så klart yttrad
Öfvertygelse bidragit till den af Utskottet sjelft
framkastade erindran om Rikfens Ständers rätt
att, som orden lyda, ogilla, återhålla eller nedlägga
den underordnafte Beredningens talan. Skulle
Den I o Jutii f. m.
167
dessa och flere yttranden, sammanstälde med
ett så alfvarligt steg som vissa anmärkningars
anmälan till den verkan 107 §:n förutsätter,
Annas innebära ett slags motsägelse, anser jag
för min del denna motsägelse endast vara skenbar,
och tror, att Utskottet såmedelst velat för*
lika billighetens fordringar med den strängaste
rättvisans kraf: skiljandes jag mig ifrån
Utskottet blott deruti, att jag finner både rättvisa
och billighet sammanstämma till den slutföljd,
att de gjorda anmärkningarna , i hvad
som rörer tillämpning af RegeringsFormens
107 §., må förfalla. I denna hänsigt anhåller
jag att Högvälborne Herr Grefven och Landt*
marskalken täcktes göra proposition, så snart öfverläggningens
närmare fortgång dertill lem-j
nar tjenligt tillfälle och anledning,
N:0 4.
Friherre Rtidbetk, Alexander;
Det är med anledning af ConstitutionsUtskottets
Betänkande rörande StatsRådet» Embetsbefattningar,
sorn jag vördsamt utbeder mig
att till Höglofl. Ridderskapets och Adelns pröfning
få den äran framställa mina åsigter.
ConstitutionsUtskottet har anmärkt de af
HofCancellersEmbetet någon gång anbefallte
indragningar af vissa Tidningar, såsom mindre
ändamålsenligt. Jag hade trott att en sådan
inskränkning kunnat både lagligt och nyttigt
Den io Julli f. m.
denna senare tiel varit .ännu vidsträcktare , då
hade Publicistens granskning öfver Riksdagsmäns
yttrade framställningar uteblifvit, hvilka
endast tillhöra Stånden att sjelfva censurera,
så långe HofCancellersEmbetet förvaltas af den
ädle och upplyste man, hvars Fosterlands och
hederskänsla så ofta blifvit vitsordad inom dessa
murar, så är jag för min del fullkomligen
öfvertygad, att dess rättvisa med en säker
blick bedömmer öfverdriften af de egensinniga
insinuationer, som ofta af kitsligheten framställas.
Friheten är dyrbar, dess öfverdrift vådlig.
hvarföre bestämda gränser äro nödvändiga
för dess bestånd, och då jag hyser den öfvertygelsen
att vår Regering vaksamt söker
upprätthålla dessa fördelar, så lärer Herrar
StatsRåder häldre förtjena Nationens tacksamma
bifall, i följd af det goda de sökt medverka,
än anmärkningar relativ t till mindre betyd,
lige ämnen.
Det tillhör en Representant att lika ifrigt
söka freda de Konungsliga rättigheterna, som
att alltid yrka Folkets fördelar, samt vid alla
tillfällen framställa dess behofver, och då dessa
föremål kunna förenas, så uppfyller jag en
glad pligt, sedan jag förut vid flera tillfällen
framställt de senare, att äfven nu beifra de
förras helgd.
Då Utskottets Betänkande innehåller fler*
olika ämnen, så torde Herr Grefven och Landtmarskalken
täckas benägit göra serskilta propositioner
öfver hvarje Moment.
Den io Julii f. m.
169
N:o 5.
Herr Rofenblad, Bernhard:
Må hända, torde mången inse mig jäfvig
att yttra mig i ett ämne s i hvars afgörande
gällande ordning förklarar mig jäfvig att deltaga.
Men då det vidrör ett af de vigtigaste
föremålen för vår Constitutionella samhällsförfattning,
så har jag ansett mig böra begagna
min Riksdagsmannarätt att framställa äfven
mina tankar och jag tackar Försynen, att jag
härvid kan tala min öivertygelses språk, utan
att såra mitt hjertås känslor.
Innan jag öfvergår till pröfningen af de
anmärkningar Höglofl. ConstitutionsUtskottet
med hänvisning på 107 §. Regeringsformen
framställt, anser jag mig först böra undersöka
idéen och betydelsen af denna §, äfvensom ani
ledningarne till dess stiftande.
Svenska Folket har lyckligtvis från urminnes
tider aldrig saknat Constitutionella samhällsförhållanden.
Det är denna lycka vi också
äro skyldige den förenade käcsla för frihet
och Konungastyrelse, som aldrig inom Sverige
varit utslocknad , och som alltid äfven under
de svåraste skiften tryggat fortfarandet af dess
sjelfständighet och dess frihet. Men ofta missbrukade
hafva formerne för dessa förhållanden
ej sällan erhållit en utbildning, som gjort dem
till medel än i despotismens än i enskildfa herrsklystnadens
händer. Sålunda finna vi i vår Hi
-
170
Den 10 Julii f. m.
storia tidehvarf, då Sveriges Ständer, missnöjda
med förflutne Styrelseåtgärder, erkänt hos
sin Konungen fullkomlig Envåldsmakt (Ji Kongl,
Maj\ta Råd och famtehge Stunders förklaring af den
16 Nov. 1632 med flere Acta Publica). Säledes
igenfinna vi ett annat tidehvarf, då de
olyckliga frukterna af det förutnämnde styrelsesättet
missledt Rikets Lagstiftare att söka
korrectif i motsatta ytterligheter; då Ständerne
utan band af något ansvar eller några former
tillägnat sig eller rättare sitt af 50 Adelsmän,
25 Präster och 25 Borgare bestående secreta
Utskott oinskränkt lagstiftande , verkställande
och lagskipande makt; då Konungen, med
skyldighet att låta sätta sitt namn under Ständernes
beslut, ty ännu ville Folket ej känna
annan Öfverhet än sin Konung var förvandlad
till en ärftlig President i ett RiksRåds Collegium,
hvars öfrige Ledamöter till- och afsattes
af Ständerne. Det är från detta tidehvarf,
som vi äga så många sorgliga minnen af förtjente
medborgares uppoffrande för partiagget,
af Fäderneslandets stora intressens åsidosättande
för de små enskildta. Det är i denna tids
historia vi finna upptecknadt, huru samina rådslag,
som vid en Riksdag tvungit en Rådsherre
att nedlägga sitt Embete, vid en annan förskaffat
honom äran af en högtidlig Ständernes
Deputation och af en på deras befallning öfver
honom slagen medalj; det är der, vise samme
maktägande Ständer vid en Riksdag, under uttryck
af den högsta aktning och förtroende
till sina RådsEmbeten återkalla samma personer,
som de lösgående Riksdag lork larat Jör
Den io Julii f. m.
171
b'g lingne feljleg förlustig^ det förtroende Rikfens
Råd böra äga. (Se RiksdagsTidningarne för
1769 1770 pag. 12
14 och tor 1765 1766
pag 1S8 1S9). Följdan af ett sådant Ständernes
deltagande i verkställande makten blef
1772 års Regementsförändring, påkallad och
gillad af allmänna rösten.
En annan tid inträffade, då händelser, jag
ej äger behof återkalla i minnet, fordrade nya
former för tryggandet af vår samhällsbyggnad.
Varnad af det förflutna sökte också 1809 års
ConstitUtionsUtskott bilda en styrande makt verksam
inom bestämda former, nied enhet i beslut och
full kraft i medlen att dem utföras en Lagstiftande
makt vi.iligt trög till verkning men Jäst och stark till
motstånd s en Domaremakt, sjelf ständig under hagarne.
, men ej sjelf herrskande öfver dem. Det sökte att
rikta dessa makter till inbördes bevakning, till inbördes
återhåll, utan att dem sammanblanda , utan att
lemna den återhållande något af den återhållnas verkningsförmåga.
rå dessa liufvudgrunder af Stal skraflernas
serskildta bestämmelse och ömsesiga motvigt
skulle den Statsförfattning hvila, som Utskottet
föreslog, och som nu utgör Sveriges af Konung
och Folk besvurna Grundlag.
I enlighet med dessa af 1809 års ConstitUtionsUtskott
yttrade grundsatser öfverlemnar
vår nu gällande RegeringsForm hela verkställande
makten åt Konungen, då den säger, att
Han äger alhna Jlyra Riket, men tillägger på
fått denna Re ge ringi Form jörejkrifver och för iakttagande
deraf bjuder, att alla Expeditioner
172
t
Den 10 Julii J. m.
utom i kommandomål , skola af ansvarsskyl -  dige föredragande kontrasigneras, samt serskildt
stadgar, att Konungen i alla Regeringsärenden utont
de minifleriella och kommandomål skall inhämta
råd, af ett StafsRåd , hvars medlemmar Han
sjelf kallar och endtiedigar, men som under
ansvar äro förbundne Jina meningar yttra och förklara.
(Se RegeringsFormen §$. 4, 5, 6, 7, 8,
9> 35, 38 ) '
Ytterligsre innehåller Grundlsgen föreskrifter,
så väl för att trygga åt Nationen och
dess Represeotanter den granskningsrätt af de
styrelsegrunder* hvarefter Riket regeras, hvilken
från ett Folke politiska frihet är oskiljaktig,
som att förekomma, att Konungen möjligen
kunde sakna tillfälle inhämta de råd, Han
vid en noggrann sakernas undersökning kunde
anse mäst befrämja Rikets sannskyldiga nytta.
Sålunda försäkra 86 §. RegeringsFormen och
en serskildt TryckfrihetsLag Nationen frihet
att i tryck yttra sig öfver, äfven Regeringens
åtgärder, endast med den inskränkning till innehåll
och skrifsätt , Lagarne stadga. Sålunda
är i enlighet med 53 och 105 §. RegeringsFormen,
ConstitutionsUtskottet ej Domare
såsom en värd ledamot af detta Utskott yttrat,
lyckligtvis lefva vi ej i Commissionernas
tidehvarf, utan granskare af de i StatsRådet
förda Protocoll, äfven som detta Utskott äger
rätt infordra dem, somförda i mi nisteriela eller
kommandomål röra allmänt kända och uppgifna
händelser; ägaode Utskottet enligt 106
§■ RegeringsFormen ställa under laga ansvar
Deri 10 Julii f. m.
inför RiksRätt den eller dem af StatsRådets
Ledamöter eller Föredragande, sorn Utskottet
af dessa Protocoller kunnat finna hafva
uppenbar liga handlat mot Regerings Formens tydliga
/öreskrft eller tillstyrkt nSigon öfverträdelse deraf
och af andra Rikets gällande lagar, eller underlåtit
gora föreställningar mot scedane öfverträdelser, eller
deni vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande
af någon upplysning. Under denna §• böra
således alla öfverträdelser af någon i Riket
gällande Lag, sorn Utskottet anser höra
beifras rnen afgörandet, huruvida sådane ägt
rum beror ej af den angifvande auctoriteten, utan
af en enligt Grundlagen till sin sammansättning
redan befintlig Domstol, som är skyldig
grunda sitt Domslut på gifna Lagar. (Regeringsformens
106 §) ConstitutionsUtskottet
äger äfven genom 107 §. Regeringsformen rätt,
om det anmärker, att StatsRådets Ledamöter samfäldt
eller en eller flere af dem uti deras rådslag om
allmänna mått och steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon StatsSeeretcrarc •icke nied
oväld, nitj skicklighet och drift sitt förtroende Embete
utöfvat sådant då för Riksens Ständer tillkän*
nagifva, ht 'ilka om de finna Rikets väl det kräfva,
kunna hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan,
att han ville ur StatsRådet och från Embetet skilja
den eller deni, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.
Samma §. tillåter också, aet frågor i detta ämne
kunna i RiksStåndens Plena väckas och af andra Utskott
än ConstitutionsUtskottet andragas men icke af
Riksens Ständer afgöras\ förr än sistnämnde Utskott
deröfver blifvit hördi, och till förekommande af
174
Den ro Julii f.m.
ali Lagstiftande maktens ingrepp i den verkställande
stadgar Grundlagen i 107 §■ RegeringsFormen
och 29 §. R. O. med ömtålig noggranhet
serskilts former, så väl för väckandet
som afgörandet i Ståndens Plena af dylika mål
fåsom i 107 §9 att under Riksens Ständers öjverläggningar
derom . skola icke Konungens beslut uti
mai, som röra enskilt a personers eller korporationer s
rättigheter och angelägenheter kunna ens nämnas, ännu
mindre någon Riksens Ständers pl öjning underkastas.
Då nu 106 §. afhandlar beifrandet af alla
utaf de ansvarige Rådgifvarno begångne olaga
handlingar, hvilka endast kunna komma
under laga tilltal, så synes tydligt att 107 §.
blott afser en rättighet för ConstitutionsUtskottet
äfvensom för andra Utskott och enskildt
Riksdagsman att föreslå samt för Riksens Stander
att besluta en framställning till Konungen
af ett opinionens ogillande af de åsigter, som
legat till grund för vissa eller alla Konungens
Rådgifvares Rådslag rörande allmänna ej
enskildta mått och /leg, en framställning, på
hvilken Konungen kan göra det afseende Han
finner Rikets val kräfva.
På detta sätt får jag förklara, att jag förstår
107 §. Regeringsformen samt vår Grundlagsbud
rörande Ständsrnes granskningsrätt af
Regeringsåtgärder och det är med den vördnadsfullaste
erkänsla för de Herrar och Män,
som utarbetat denna Grundlag, jag uttrycker
min beundran af den vishet, med hvilken de
Den io Julii /. w.
175
velat skapa en Konungamakt, bunden af Lagar
och allmän upplysning, men endast af dem
hämmad i sin verksamhet för allmänt väl.
Om ännu något till vinnande af detta stora
mål skulle i Grundlagens föreskrifter eller
Statsförvaltningens anordning återstå, så torde
det fäkert och bäjl med tiden och genom tiden
vinnas.
Må det vara mig tillåtit, innan jag vidare
fortgår, framställa ett historiskt factum,
hemtadt från ett land, rikt på constitutionella
minnen. Jag talar om England. Äfven der
äger NationalRepresentationen rätt inför Thronen
framlägga petitioner rörande ombyte af
Regeringens medlemmar. Den enda gång ,
jag känner, att Underhuset begagnat denna
rätt var 1784. Inom korrt tid ingick Huset, ledd
af den ryktbara koalitionen 3:ne gånger med adresser
i detta afseende. Konungen afslog dem
alla; för teckningen af den sålunda emot Underhusets
önskan bibshållne Minister, under
hvilken Brtfanieo. mångdubbelt steg i välstånd,
och räddande sin och Europas frihet lyckligt
uthärdade kampen mot Revolutionära enthu»iasmens
och militaira despotismens hela kraf.
ter, behöfver jag blott nämna dess Chef Wileam
Pitt den yngre.
Jag öfvergår nu till sjelfva anmärkningspunkterne.
Den första äger till föremål tillstyrkande
af 3;ne tidningars indragning i stöd
af 4 §. § Morn. i TryckfrihetsFörordningen,
Mina tankar rörande sjelfva Lagbudet och dess
Den 10 Julli f. m.
tillämpning har jag vid ett annat tillfälle yttradt.
Nu vill jag endast hemställa till hvarjes
lugna omdöme, huruvida användandet på
enskildta fall af ett Lagens stadgande kan hänföras
till allmänna mätt och fleg, och jag frågat
hvarje läsare af våra Dagblad, om detta användande
hämmat Dagbladens fria granskning
af Regeringens åtgärder? 2:dra och 3:dje Anmärkningspunkterne
omfatta tillstyrkandet af
en förklaring utaf en Kongl. Resolution sorn
berättigade en enskildt raan 6Öka laga åtgärd
i anledning af ett enligt hans påstående brutit
contract, och att bestämma anslagen för en
utaf enskildt man stiftad SöndagsSkola. Om
dessa begge anmärkningar yttrar Utskottet
sjelf, att deras tillämpning till 107 §. såsom
varande mer enskildta mål. visserligen är mindre
adcequat, men att då Utskottet ansett
sig hvarken böra hänföra den under 106 §•
eller låta dem stadna inom sitt Protocoll, så
har det ej trott någon annan utväg än den nu
begagnade återstå. Denna slutsats för att tillvägabringa
tillämpning af en jjj. i Grundlagen,
man sjelf anser mindre tillämplig, kan jag
ingalunda anse öfverensstämmande med RegeriogsFormens
83 §., som bjuder att Grundlagarne
efter ordalydelsen skola tillämpas. Jag
tror också, att ett Grundlagsenligt, af Utskottet
i just detta Betänkande begagnadt sätt finnes, att
utan hänvisning på 106 och 107 §. § framställa
de anmärkningar, man anser, ej böra
hänföras under dessa §. § , men ej eller sakna
omnämnande, Hvad sjelfva de klandrade
råd
-
Den 10 Julii f, m.
»77
rådslagen beträffar, så, om man anser UgstTidigt
att Konungen förklarat en af Honom sjelf
utgiften och troligen af Harn Ombudsman
missförstådd Resolution, så tillhör törsta frågan
i händelse af beifran obestridligen foö §.
Samma förhållande är med den andra, om man
anser Konungen sakna rätt ingå i bestämmandet
af anslag för fromma Stiftelser m. m., en
lagtolkning, som möjligen i en framtid kunde
bereda oss förmånen af Kloster, med flera lika
nyttiga inrättningar.
Jag erinrar mig, huru en Fru för några
år sedan gjorde en disposition till förmån för
en Dansorden. Qm i en framtid det skulle
falla en annan Fru in som lagligen kunde
borttestamentera sin egendom, att anslå En
million R.:dr till en dylik inrättning, sås kulle
för everidiga tider en så betydande del af
Rikets tillgångar användas för så onyttigt än*
damål, om ej Regeringen ägde rätt komma emellan
Såsom administratif åtgärd lärer tro
ligen af ingen klandras, att en SöndagsSkola
ej blef försedd med mångdubbelt större inkomster,
än dertill möjligen kunde användas. Den
4tde anmärkningen alser tillstyrkandet af besluten
om LandtRäntmästares, Kronofogdars
ot>h Postförvaltares tillsättande af Kongl Majtt.
Härvid k«n jag icke underlåta uttrycka min
förundran att Coostitutionsötskottef , med hvass
rätt att vid vissa tilPällen förklara Grundlagen,
man kan anse lorensd pligten att förstå
Bil, till Ridd. o, Ad. Prof. VI Band* 12
178
Den i o Julii f. m,
Jen, att detta Utskott så förklarar 28 §. RegeringsFortnen,
att med tjänster af egenskap att
Konungen dera utjardar Fullmakter ej kunna förstas
andra, ån sädanc hvartill Konungen vid tiden af
Grundlagens stiftande bef ullmakt i gat. Ordalydelaf
Grundlagens stadgande är följande: ”Kon
ungen
äger att i StatsRådet utnämna och befordra
infödd# Svenske män till alla de Embeten
och tjenster inom Riket högre eller lägre, hvilka
äro af den egenskap att Konungen Fullmakter
derå utfärdar, dock böra vederbörande förut med
Förslag hafva inkommit, der sådane hittills ägt
rum ” Härsäges ju tydligen, huru ej hvilka Embeten
afKonungen skolatillsättas. Det enda bestämda
stadgande i senare fallet är att Förslag af vederbörande
skola inkomma, der sådane hittills
ägt rum. Jag kan ej eller dela Utskottets
tanka, att Grundlagsbudet skulle sakna både
mening och ändamål, om ej bruket måste tjena
till norm för tjer,sters egenskap att utnämnas
af Konungen. Jag tror att i ett land,
hvars Grundlag fästat så mycken vigt vid tillvarelsen
af en constitutionel Rådkammare, der
finnes mening och ändamål i det stadgande, att
Konungen utnämner Embetsman i StatsRådet,
hvars Ledamöter dervid äga de pligter och
rättigheter 9:de och 33:dje §. §. RegeringsFormen
föreskrifva. Må jag äfven få erinra Ridderskapet
och Adeln, att de instructioner, som
berättigat vederbörande verk att nämna ifrågavarande
Embetsmän, i administrativ väg_af
Konungen blifvit utfärdade, och i samma väg
kunna ändras, äfven sorn att det ena af dessa
Embetsverk ej existerade, då Grundlagen stif
-
Den Jo Julii /. m'
179
tades. Man talar om behofvet af förändrade
administrativa former lämpade efter tiden—.man
jemför oss med andra constitutionella Länder,
der Ministérer finnas med full ansvarighet inför
opinionen och lagar, men der de också för
sin verksamhet äga fritt val af både former
och organer, och under detta vill man hoa oss
omgifva hvarje åldrigt bruk för Regeringens
verksamhet med Grundlags helgd; underkasta
ändring i sättet för Postmästares tillsättande,
samma form som för kullkastandet af våra
Grundlagar, Jag tror att det är emot sådane
tydningar eller rättare misstydningar, som 83
§ RegeringsFormens bud och Grundlagens bokstafliga
tillämpning är riktad. Hvad nyttan
af de förändrade utnämningssätten beträffar,
så tror jag det vara obestridligen bättre att
de vigtiga LandtRäntmästare- och Kronofogdetjensterne
utnämnas af Konungen i närvaro af
Rådgifvare, pligtige att sig deröfver yttra, äa
af ett underordnadt Embetsverk, der så lätt
de hemlige insinuationerne kunna undandraga*
uppmärksamheten. Jag tror, att vi då skola
sakna exempel af enskildtas drängars
tillsättande till Kronofogdar, att färre balancer
»kola uppkomma, och de grundade
eller ogrundade ropen om Kronobetjeningens
prejerier försvinna. I afseende på Utskottets
farhåga, att dessa tjänster kunde bli t va gökte
såsom pensioner eller Nådegåfvor, sä får jag
yttra min öfvertygelse vara, att i händelse
vid tillsättandet af Postförvaltare Konungen
stundom kunde förena afseendet på tjenstens
tillbörliga drift, med den för hans Konungsli
-
Den i o Jul ii f. m.
ga hjerta dyrbara tillfredsställelse, att kunna
bereda en verksam utkomst åt märi, hvilli
as krafter och tillgångar under Fäderneslandets
försvar blifvit medtagne, så tror jag detta
vara mera billigt och rättvist, än att uteslutande
förbehålla dessa tjenstår åt Postskrifvare,
hvars enda anspråk är Renfkrijning,
hvars enda fordrade bildning är förmägau att
rmjhrijva.
Utskottet har serskildt anmärkt mot vissa
Föredragande såsom mot Herr Qviding:
i :o. Tillstyrkandet af ett afla tit svar rörande
sammansättningen af den 18 *8 formerade sammanträdde
RiksRätt. I händelse denne tillstyrkan
kunde anses motstridande 102 §. RegeringsFormen,
så vore den öfverträdelse af Grundlagen
och då tillhörde dess beifran 106 un*
der 107 §. kan d«-n aldrig hänföras. a:o. Aflåtandet
af ett bref till en Regementschef,
deri en bestämd säker inkomst anses nödig
för dem, som föreslås till surnumerara kornettcr.
Innefattade detta bref meddelandet af
ett Kongligt beslut, så var sättet för dess utfärdande
en uppenbar öfverträdelse af 38 $.
RegeringsFormen, med derå för föredraganden
följande angvar efter 106 var det deremot,
en i enskild väg framstäld nyttig önskan, så
känner jag ej, att någon granskningsrätt af enskildta
bref tillkommer, hvarken Riksens Stärn;
der eller deras ConstitutionsUtskott. 3:0. Tillstyrkandet
af en med enskild man utan föregången
entreprenad auction afslutad leverering
för Örlogsflotta!]. Då erfarenheten skiftevis
Den 10 Julii f, m.
visat största förmånen af upphandlingar med
eller utan enlreprenad-auctiooer, borde man
känna detaljerna för att kunna fälla något
omdöme. Hvad Utskottet nämndt »tt Leverantören,
som lärer varit framlidne Grefve C.
H. Posse till Fogelvik skulle med iS procents
vinst till andra afstå» en del af Leverancen,
bevisar ingen ting, då risquen af ett så stort
företag måste motsvaras af möjligheten af en
betydligare vinst.
Emot Friherre Ehrenborg har Utskottet
anmärkt tillstyrkandet af en Författning rörånde
Husbehofsqvarnars skattläggning i Kronobergs
Län. Jag saknar tillräcklig speciel kännedom
för att kunna bedöma denna Författ-1
ning, som lär grundat sig på den af KammarCollegium
lemnade upplysning, att vid Hemmans
skattläggning i nämnde Län, Husbehofs.
qvarnar ej ingå i någon beräkning, men jag
kan ej undgå finna högst anmärkningsvärdfc
att med hänvisning på 107 $. föreslås en anmärkning,
hvars enda påföljd, om den godkändes,
blef, att Riksens Ständer hos Konungen
anhöll, att han täcktes entlediga en person
från ett Embete, denne ej innehade. Nästan
lika är förhållandet med den mot Herr
af Klintberg gjord* anmärkning. Hvad sjelfva
det af denne senare afgifna råd beträffar, så
finner jag för min del tillstyrkandet af en
mindre men bättrtf lönt Personal i Allmänna
Maga/insDirectionen nyttigt. Deremot tror
jag, att om man kunnat undgå tillägga Upphandlings-Commissionärerne
provisioner, de
bordt undvikas.
i8*
I
Den io Jutti /. m.
I afseende på ConstitutionsUtskottets anmärkningar
äger jag icke vidare att tillägga,
men då dessa i min tanka, dels icke tillhöra
Riksens Ständers opinions omdöme, dels endast
vidrört mindre betydliga mål, så har jag ansett
m g, för att bilda detta mitt utlåtandetill
ett helt, böra framställa en teckning af den
»ista 5-års Styrelsen, sådan den visat sig
för mig.
Utan att ingå i någon undersökning af
vidden af en Svensk Konungs Constitutionelle
Rådgifvares verkningsförmåga, vill jag utgå
från den slutsats, att caracteren af en Regeringsstyrelseåsigter
bestämmas af dess allmäna
na handlingar, men jag anser rättvisa och conseqvens
fordra, att dessa handlingar bedömas
i deras hela omfattning. Böra en Regerings
medlemmar uppbära tadlet för de åtgärder,
opinioner kunna ogilla, så äga de rätt för-:
dra berömmet för dem, dessa godkänna.
Bland en Regerkigs vigtigaste åligganden
är det, att på en gång för närvarande och
kommande tider trygga Statens ära och oberoende,
samt bibehålla den vänskapliga ställning
till främmande Makter, hvars afbrott är
förenadt med så stora uppoffringar. I bedömmande
af hvad Kongl. Maj:ts Regering i detta
afseende uträttat, får jag förklara mig öfverensstämma
med Herr Cederschjöld i dess
till Ridderskapets och Adelns Protocoll den
27 Januarii afgifna anförande (1 Band sid. 149),
Herr Cederschjöld yttrade nemligen. ,”Då ng
Dell 10 Julii f. m.
i85
mera ingen tacksägelseadress kan äga rum,
anhåller jag att få i Protocollet förvara uttrycket
af den innerliga glädje och tacksamhet,
hvaraf mitt bjerta är uppfyldt, för det
Hans Majestät fredat oss från all känning a£
de politiska stormar, hvaraf så många andra
länder de senare åren varit skakade och framför
allt för det Hans Maj t täckts genom Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens förmälning förvissa
oss om sin Dynastis varagtighet.”
Religionen
detta dyrbaraste element
för samhällens bestånd har ej saknat nödigt
hägn och skydd för samvetsfriden — flere
åtgärder till nytta för den rådande Kyrkan
hafva utmärkt detta sigtförflutne Qvinqvennium.
Lika omsorg har ägnats det» vigtiga Undervisningsverket.
Elementarskolorne hafva
erhållit en ny organisation och ny lönereglering,
en ny Skolordning blifvit utgifven. Med
d*n mångfalld af åsigter, hvarje esk tillåter,
kunna de vidtagne förändringarne olika bedömmas.
Få torda likväl de vara sorn ej
medgifva, hvad som nu är, vara mara öfverensstämmande
med tidens kraf, än hvad sorn
förut varit.
Vettenfkaperne hafva ej saknat hägn. Oberäknadt
enskilta uppoffringar af Konungen,
hafva af de få Statsmedel, dertill kunnat användas,
anslag för dem blifvit gjorde, och en
förbättrad organisation af den Academi, sptn
' bär deras namn, vidtagen.
i84
Ben io Julii f m,
Läkarevården har fortfarit att njuta det kraftiga
skydd, sorn under 14 år så fördelagtigt
ändrat dess skick inom Fäderneslandet. En
fördelning inom Provincerne af BataijonsLäkarne,
Lazarettemes utvidgande och förbättrandet
eiler rättare grundläggandet af den
hittils i Riket nästan alldeles vårdslösade veterinärkunskapen
vitsorda detta.
Lättadertillfällen för allmänheten att tillgodonjuta
Lagarnes hägn genom lättad tillgång
till Domstolar, och en vaksam tillsyn
öfver dessa halva visat Kongl. Maj:ts Regerings
omvårdnad lör Lagfkipningen.
I Inre Förvaltningen hafva införandet af
förbättrade räkenskapssätt så väl vid Tullverket,
som LandtRänterierne, RikshufvudhoksFörslagets
fullbordande, de från mer än 70
år qvarvarande balancernes afglutande, bestämi
mandet af en viss utsatt termin för uppgörandet
af alla en publik uppbördmans räkenfkaper
gifvit hela det vigtiga uppbördsverket
en ordning och en säkerhet, man tryggt kan
påstå, det aldrig förr ägt. Till vinnande af
de så mycket önskade statistiska upplysningarne,
hafva så kallade Femårsberättelser från
Landshöfdingarne blifvit infordrade, hvartill
formulärer uppgjorts, och medgifver jag att
fler# af dessa berättelser sprida mycket ljus
öfver kännedomen af Fäderneslandet.
Mångfaldiga anstalter vitsorda de nitiska
bemödanden, Kongl. Maj;ts Regering användt
Den io Julii f. m.
l85
till Näringnrnes Järkoff an, såsom förbittringar
i den så verksamt nyttiga Enskiftsgtadgan, Afvittringens
återuppliivande i de Norra Landtskaperne,
»torskihsverket i Dalarne, anstalter,
som redan lemna säkra hopp om de ärofullaste
äröfringar, dem fliten aftvingar ödemarkar,
öppnade vägar så väl emellan egna provincer,
som med Brödralandet, Strömrensningar,
hvilka på en gång gifva Riket tillgångar i
hittills onyttige skatter, och lemna Hufvudstadens
behof tillfälle att sprida flit och välmåga
i egna, i stället för i främmande Landskap;
fullbordandet af Södertelge Canal, denna
i synnerhet för inre Kustfarten så vigtiga anstalt
och hvars årligen i stark progression ökade
begagnande lemnar hopp att nyttan snart
skall besegra fördomarne, och slutligen det
kraftfulla fortsättandet af Götha Canal. Må
fritt jag här mötas af deras ogillande, som
hopat så mycket klander öfver detta storverk.
Jag för min del skall alltid anse
ett företag, som förenade de begge haf, hvilka
skölja Sveriges kuster, bereder 190 mils inre
sjöfart emellan våra rikaste provincer för ett
ärofullt monument af den Regering, hvars kraft
af den Lagstiftning, hvars ömhet för allmänt
bästa och af den medborgare, hvars alla uppoffringar
besegrade ihärdighet beredt fortgången.
Frukterne af dessa anstalter hafva varit
en af Tabellverket vitsordad tillväxt i folkmängd
och Production. Om denna tillväxt, ehuru
tålande jemförelse med hvilket Qvinquennium
som hälst, likväl ej motsvarar våra
önskningar, så finna vi lätt orsakerne, så väl
i86
Den lö Julli j. m.
i den för hela verldens Näringar gemensamma
förlägenhet, öfvergången (rån ett allmänt
krigstillstånd, hvars långvarighet gifvit det egenskapen
af naturligt, till en allmän fred måst
medföra, som i vår enskilta oordning i myntväsendet,
en oordning, som då den störer säkerheten
för äganderätten, för förtroendet och
industriella beräkningar måste hämms Näringarnes
och välståndets förkofran. Till afhjelpande
af detta hufvudonda har Regeringen till
Ständerne öfverlemnat ett Förslag, bearbetadt
och gilladt af samtelige de Konungens Constitutionella
Rådgifvarea i allmänna Regeringsärender,
som varit medlemmar af FinanceComitéen.
Måtte Riksens Ständer , som i detta
afseende äro ensamme maktägande, vidtaga de
åtgärder, Fäderneslandets väl ålägger oss såsom
en helig pligt.
I afseende på Rikets utländska Handelsförhållanden
har det System blifvit fullföljd t,
sorn åsyftar att genom förbudea i införsel befordra
inhämsk industri. Jag, som tror, att
alla näringar lemnade åt sin egen fria vexelverkan
lättast fortgå (ill målet af sin utveckling,
kan ej gilla detta system, och jag är fullt
öfvertygad, att ingen Skanderbeysarm förmår
föra det prohibitiva svärdet till båtnad för handel
och näringar. Men om jag kunde äga dm
förmätenheten att anse nödigt rättfärdiggörelse
af Regeringsåsigter , derföre att de varit
motsatta mina, så äfven i denna händelse,
skulle jag finna en sådan i den erinran , att
striden emellan de begge så kallade Liberala
Dea 10 Julii /. m.
och Prohibitiv! Systemen ånnu ej tyckes i
Theorien vara slutad; att det senare i nära
ett århundrade med få afbrott herrskat hos
oss, och slutligen i minnet af 1815 års Riksdag,
dåvarande Ständers underdåniga skrivelser
och serskildta Utskott. I full Consequens
med systemet och Riksens Ständers yttrade
önskningar hafva skärpta stadganden i nya
SeglationsOrdningen och nya Lurendrägeristadgan
blifvit införde.
Regeringens åtgärder i afseende pi ledning
gen af Allmänna MagazinsInrättningen vila uppenbarligen
den ömmaste omvårdnad lör nöd•täldte
medborgare. Om dess bemödande ej
vunnit önskadt resultat, så torde orsaken igenfinnas
i det onaturliga af ett Regerings Handelslnstituti
som förenadt med större omkostnader
skall köpa dyrare än enskildte och sälja
mot bättre vilkor. I motsats med 1815 års
Ständer, som trodde sig i en sådan inrättning
finna medlen att förekomma nöd genom missväxt
och befordra jordbrukets fligande, tror jag producenters
och consumenters ömsesidiga intressen
bäst befrämjas genom att lemna uppgörandet
åt dem sjelfva och befria dem från d^.bördor,
de vid en sådan allmän Handelsinrättning oundgängeliga
förluster medföra.
Styrelsen af Krigsärendeme saknar ej spår
att Sveriges Konung är en af tidehvarfvets
störste Härförare. Med anslag för Arméernas
och Flottornes alla materiella behof, knappt
uppgående till hvad Barackväsendet ensamt i
i88
Den 10 Jul i i f. m.
ett annat Constitutionelt land med ej stort större
krigshär kostar, hafva krigsförråden uppfyllts,
Örlogs-och SkärgärdsFartyg anskaffats,
en Fästning såsom Centralpunkt för Rikets försvar
och förråder grundlagts. En värd talare
har här yttrat , att Indelta Arméen, som af
Konung Carl XI skulle blifvit organiserad såsom
en melis, nu är en af de bäst hållna Arméer
i Europa. Utan att medgifva det förra erkänner
jag det senare och finner deri anledning
till beröm, i synnerhet då denna Armée kostar
vida mindre än motsvarande Utländska
(se de derom utgifna officiella kalkyler). Detta
det nyttigaste minne af Konung Carl XLs
verksamma Rgering, anser jag för min del såsom
en af våra dyrbaraste institutioner, ehuru
den såsom allt kan behöfva lämpas efter tiden,
i synnerhet hvad rustningen beträffar. Det är
denna institution, som skänker oss en Armée
af på en gång verklige medborgare och öfvade
Soldater, och som i farans stund, upptagande
i sina leder det unga Beväringsmanskapet,
bildar en oigenomträngelig förmur för Skan*
diens sjelfständighet och Skandiens Lagar.
Bland Konungens Constitutioneila rättigheter
är deltagandet med Riksens Ständer i den
stora Lagstiftningen. Man har yttrat, att Stan.
derne vid denna Riksdag blifvit handlöst öfverlemnade
åt sig sjelfva att urarbeta alla mål.
Oberäknade en mängd mindre Förslager (se esta
Samlingen af Bihangen till RiksStåndens Protocoller)
hafva från Regeringen till Ständerne
blifvit inlemnade Förslager, till en Närings
-
Den ro Julii f. m.
189
Lag, med afseende att på en gång afgöra den
omtvistade frågan rörande en efter tidens ställning
afpassad Näringsfrihet; till ordningens
återställande i penningerörelsen , och till ett
ändradt Administrationssätt, 3:ne af de vigtigaste
ämnen, sorn vid detta Riksmöte blifvit
föremål för våra öfverläggningar. Så vidt be-*
sluten bero af Riksens Ständer, år det deras
obestridliga rätt, att förkasta eller antaga ofvannämnda
Förslager. Men i förra händelsen
är det ej Ministérens fel, som hvarken äger
eller bör äga rätt föreskrifva Ständernes beslut,
då vore ju Lagstiftningens frihet endast
ett tomt ord.
Efter denna öfversigt af sistförflutne 5 års
Regeringsåtgärder, lemnar jag åt hvarjes eget
omdöme, att afgöra, huruvida Kongl. Maj.ts
Regering under denna tiderymd verksamt befrämjat
Rikets sannskyldiga nytta.
N:o 6.
Friherre Löwenjkiåld, Salomon:
I anledning af hvad sorn blifvit anmärkt
emot StatsSecreteraren Herr Friherre Ehrenborgh
utber jag mig vördsammeligen få an-i
föra, att lika som io:de och afrad utgå af Bergverks
anläggningar har en viss afgift blifvit åsatt
Mjölqvarnar, att qvarnräntor från de ålsta tiderne
blifvit räknade bland Statens betydeliga
inkomster, att på det, vid ett efter den natura
jgo
Den io Jul ti /. m,
liga ordningen i mohn af tilltagande nyodlinJ
gar och tillökad Folkmängd, utvidgadt förmal*
ningsbehof, Staten icke skulle komma att vidkännas
förminskning uti en på detta sätt påräknad
allt jemnt växande inkomst har det
lika länge varit lagdt till grond vid beviljan-,
det *f Husbehofsqvarnars anläggning, att de
i mohn af deras husbehofs förmälning skulle
till ränta skattläggas.
I öfverensstämmelse härmed hafva d» derom
utkomne älste Lagar och Författningar blifi
vit afpassade.
Uti Wexiö Stadga vid Räfsta Tinget år
1414 stadgas: att alla Fotq'arnar, sorn ej gamle
qvarnställen äro, och ej upprefne eller skattade
äro, efter Konungs och Riksens dom och
samtycke skulle utkastas, och derefter ej bygi
gas vid 40 Mark.
Alla sedan den tiden utkomne Författningar
hafva haft till föremål, att de Statsbidrag,
som under namn af Qvarnräntor varit påräknade
att på denne väg i Statens Cassör ingå,
antingen af besparad Tullifgift genom Husbehofs
förmälning eller af Tulltäckten vid
Tullqvarnar utan förminskning, der skulle inflyta.
Uti flere af de i Rikets Archiver befintlige
äldste räkenskaper upptagas och redovisas
räntor af Sqvalte- qvarnar.
Den io Julli. J. mi
Enligt 1690 års Skattläggningsmethode
för Westmanland belägges Spvalte-qvarnar,
sorn brukas till husbehof med skatt i mohn af
hushållets personal.
Vid QvarnCommisionsförrättningarne, som
på Ständernes underdåniga anmälan på 1690-  talet agde rum öfver hela Riket skattlades
med få undantag alla Husbehofsqvarnar som
bibehöllos, och vid Hemmanens skattläggning
icke blifvit beräknade, till serskildt ränta för
Husbehofsförmalningen.
Att upprepa alli de Stadgar som 1 anledning
af Ständers gjorde framställningar under
loppet af 400 år utkommit rörande Qvarnräntors
utgörande af all Spannemål, som för—
males antingen vid Tull eller Husbehofsqvarnar
vore för vidlyftigt.
Friherre Ehrenborg har genom sitt i underdånighet
tillstyrkte afslag å Rikets Ständers
i anledning af'någre RiksdagsFullmägtiges väckte
Motion, önskningsvis framförde underdåniga
anmälan om Husbehofsqvarnars anläggning
utan ränta, vårdat helgden af de ännu gällande
Beskattningslagarne.
Bifall å den anmälte befrielsen från en
stadgad Grundskatts utgörande, hade haft den
påföljd, att fyllnaden af den brist uti Statens
ordinarie inkomster, som härigenom uppstått,
kommit att såsom bevillning obehörigt öfverflyttas
på andre medborgare.
Den 7 Julii f. m.
N:0 7.
Friherre Ankar/värd, Carl Henrici
De Lagbundne Styrelseformernas garantier
innefattas till största delan uti, för sine rådslag
och handlingar ej mindre än för sin verksamhet
eller overksamhet inför Nationens ombud
ansvarsskyldige Rådgifvare.
Om detta är en obestridlig sanning af
hvars ådagaläggande det ensamt beror, om
Samhällsfriheten är ett ordspel eller en genom
sin verkan omisskännelig fördel; så intager
säkerligen granskningen af desse ansvarige
Rådgifvares handlingssätt, det aldravigtigaste
rummet ibland4 Representantens alla åliggandem
Riksens Ständers ConstitutionsUtskott erkänner,
sorn jag tror för första gången, att
Svenska Folket och dess Representanter uti
StatsFörfattningen förbehållit sig, (och icke
ConstitutionsUtskottet allena) att vid hvarje
Riksdag, undersöka huruvida för att nyttja
Utskottets bildrika språk, det ljus hvarmed
StatsFörfattningen omgifvit KonungaThronen,
uppfyllt sin bestämmelse att lysa, eller om de
medelst ett dunkelt sken, snarare omkring
Thronen underhållit en skymning, i anseende
till Konungensoch Folketsoskiljagtiga intressen.
Det är således med en verklig tillfredsställelse
som frihets- Och Fäderneslaodsvännen erkänner
de framsteg, som af detta Constitutions
Ut
-
Den ro Juiri f. m.
193
Utskott blifvit gjorde å Constitutionalitetens
väg; för elen sorn lifligt påminner sig en tid,
då ConstitutionsUtskottet ansåg sig uteslutande
vara både granskare och opinionsDommare i
anseende till Konungens Rådgifvares administrativa
verksamhet, är det en verkelig till—
fredsstäilölse, att finna huru ConstitutionsUtskottet
ganska tydeligt anser sig af Riksens
Ständer öfverlåten, endast den första beredel-'
sen af pröfningsrätten; det är således med
tacksamhet Svenska Folket bör emottaga
stadgandet af den grundsats, som Utskottet
gjordt gällande, att tolkningen af Grundlagarnes
ordalydelse i och för tillämpningen,synes
likasom med uppsåt anförtrodd åt tidernas skick;
och då tidens skick omisskänneligen visarsig uti
ett, hos Folket mera utveckladt begrepp, ej allenast
om enskildta rättigheter, utan äfven om
hvad Samhället för sitt välstånd kräfver, så
är det utan tvifvel en följd af tidens skick,
att den sllmännna uppmärksamheten mera än
någonsin är fästad å Styrelseorganernas handlingssätt,
såsom mäst utaf allt inverkande å
Samhällstillståndets beskaffenhet af hoppgifvande
eller oroande, till lycka eller olycka.
Det sunda förnuftet biträder utom ali
tvifvel ConstitutlonsUtskottets yttrade mening,
att fel, förseelser och misstag kunna viga sig
i mångfaldiga skepnader; och Lagstiftaren
synes icke förlorat ett sådant tingens naturliga
förhållande utur sigte, då han genom 106
Bil, till Ridd. o, Ad, Pr, VI Band, 13
Dm i o Julii f. m.
och 107 §. §. uti RegeringsFormen sträckt
sitt förutseende, lill möjligheten af Lagens uppsåtliga
öfverträdande, och derföre stadgai ansvar
inför Laglig Domstol efter den förra af
desa §• §•; äfvensom till de händelser der utan
Lagens prositiva öfverträdande Rikets sannskyldiga
nytta, icke uti rådslagen blifvit iakt.
tagen, eller förtroendeEmbetet icke utöfvadt,
med oväld, nit, skicklighet och drift, hvaremot
den 107 §. synes vara uttänkt. Vid det
förra förhållandet åligger det ConstitutionsUtskottet,
att inför RiksRätt låta den brottslige
tilltalas; vid det sednare är det Folkets
öfvertygelse om verkningarne «f Rådgifvarnes
negativa förhållande, sorn utgör hela grunden
för missnöjet med Styrelseorganerne; hvadan
beslutet om någon åtgärd i likstämmighet med
den hänvisning
ta fall aldrig kan blifva något annat äta ett opinions
yttrand® ; och då jag erkänner rigtigheten
af den tanke jag här vid något
tillfälle hört uttryckas, att Representantens
öfvertygelse tillhör Fäderneslandet, kan jag
icke neka mig att äfven framlägga mina åsigter
rörande detta lika vigtiga som grannlaga
ämne, oaktadt äfventyret att, uti mine
omdömen mycket kunna misstaga mig om det
rätta.
Då ConStitutionsUtskottet ansedt sitt Betänkande
påkalla en så omständlig inledning,
så torde det äfven benägit ursäktss mig , om
jag sökt följa ett sådant efterdöme att, i förväg
förklara grunderne för mine anmärk
-
Den to Julii f. nt.
*95
ningar, och för den tankeyttring jag öfver ämnet
går att afgifva.
Jag förbigår alldeles de delar, hvaruti
ConstimtionsUtskottet efter min tacka äger
att handia med Riksens Ständers rätt, nemligen
de fall för hvilka Utskottet funnit anledning
ställa den felagtige under RiksRätt efter
den io6.-te §.
Jag åsidosätter äfven att anmärka de tillfällen,
för hvilka det möjligen kan synismig,
att Utskottet ägt anledning att, vid tillämpningen
snarare afse den 106 än den 107 §., och
jag anser mig af den ordning Utskottet iakttagit
böra hemta vägledningen vid uppställandet
af mina anmärkningar.
ConstitutionsUtskottet har funnit anledning
att emot StatsRådets Ledamöter och vederbörande
föredragande göra åtskilliga anmärkningar,
med hänsyftning till den påföljd *07
§. innebär. Den första anmärkningen är Rådgifvande
åtgärderue till de i Kammarexpeditionen
den 22 Januarii, 23 April och xo December
1822, fattade beslut om fastställd indragning,
och förbjuden fortsättning af Dagbladen
Argus, Cottiiren fr Un Stockholm och Argus
dm andra. Utskottet ogillar dessa åtgärder,
såsom icke grundade å sådane omständigheter,
sorn TryckfrihetsLagen stadgar för att påkalla
demi men Utskottet uttiycker i min tanka
en origtig lära, då det hybar, hvad det kallar
Konungens arhitrerande makt i dylika frågor.
Den 10 Julii f. m.
Da TryckfriketsLagen tydligen bertam mer
hvilka förhållanden som berättiga Konungen,
att inskränka rlen, för alla andra tillfällen
genom Lagen stadgade Tryckfriheten, så
synes mig ett uti Lagen icke medgifvit arbitrerandö
hafva ägt rum, när Utskottet funnit,
det ingen af de anledningar till trykta Skrifters
indragning, som uti TryckfrihetsLagen finnes
stadgade, förevarit, vid de af Utskottet
anmärkte tillfällen; det synes mig således, att
Föredraganden ägt full anledning att pligtenligt
vägra sin contrisignation å ett beslut,
Btridande emot TryckfrihetsLagens ordalydelse
och anda ; det synes mig att Utskottet bordt
uti sitt Betänkande utsätta, hvilken den föredragande
för Kammarärenderne varit, som behehandlat
desse ämnen. Jag finner således
härutinnan anledning till en väsendtelig anmärkning
emot Utskottets Betänkande. Utskottet
yttrar sin önkan, att StätsRådet fparjammare
tillstyrkt Konungen begagnandet af
indragningsmakten i anseende till Dagblad;
Utskottet tiUkännagifver i och med detsamma;
att StätsRådet öfverflödigt tillstyrkt dessa indragningar,
som efter Utskottets yttrade mening
icke varit hyllade af allmänna tänkesättet,
och af aktningen för Publiciteten. Utskottet
ådagalägger härigenom huru StätsRådet
för Konungen undanhållit det allmänna tänkesättet,
äfvensom afseende å aktningen för Publiciteten,
såsom det dyrbaraste föremålet för Folkets
ömtålighet, då den bildar det säkraste
värnet för dess frihet; då den utgör den svagares
yttersta tillit emot allt mägtigt förtryck;
Gen 10 Julii f. m,
*97 ‘
synes Publilltetcns vanvårdande genom tillstyrkandet
afen arbitrage j icke af lagen hemtad
indragning, vara en af de svåraste anledningar
till klagan, som Folkets ombud å Folkets vägnar
emot Styrelsen kunna framföra. Huru
skall uti ett lagbundet Samhälle sanningens
ljus framtränga till Thronen, om det derifrån
utestänges genom Rådgifvare* tillstyrkta inskränkningar
i Tryckfri heten? Huru skalldetlegbundna
samhället vinna sin erforderliga utbildningom
det hufvudsakligaste medlet för medborgare
att ömsesidigt bibringa hvarandra upplysningar
på ett arbitrairt sätt inskränkes genom intrång
uti Tryckfriheten? Hvar är värnet och
säkerheten emot förtrycket, om Förtryckaren
kan ansvarslöst få tillstyrka indragningen, eller
förbud emot fortsättningen af den klagan,
som hvarken varit vådlig för allmän »äkerhet,
eller förnärmande personlig rätt, eller af fortfarande
smädlig egenskap? Jag hade utan
tvifvel önskat att ConstitutionsLJtskottet i anledning
af ådagalagde Statsrådets handlingssätt
vid frågor om TryckfrihetsLagena tillämpning,
mera bestämdt utredt emot hvilka af
SiatsRådets Ledamöter anmärkningarne i följe
härmed borde rigtas. Utskottet tillkånnagifver väl,
att Föredraganden, Herr tillförordnade StatsSe-'
creteraren Danckvardt, vid tvenne tillfällen, Och
StatsRåden Grefvarne Sköldebrand och Fleming
vid ett tillfälle på grundliga skäl i nSdevag afstyrkt
förbudet mot vidare utgifning äfen indragen
skrift;men härvid förekommer det mig, som
om Konungens Rådgifvare påkallat nåden
der blott bordt vara fråga om rättvifun. Uti
Den xo Juliif m.
det lagbundna samhället är rättvisan enda
grundvalen för det fria samhällets bestånd,
och Folkets frihetsälskande lynne uttryckes
Illa inför Regenten, då vid frågor om landets
•tora angelägenheter, rättvisan åsidosattes, för
att endast göra Nåden gällande å den punkt,
hvarest förvexlingen af dessa båda vilkor så
lätt kan bilda ämne till stridighet mellan Styrelse
och Folk.
Jag tror att Utskottet ändamålsenligare
förfarit om det underrättat Riksens Ständer,
hvilka de Rådgifvare varit, sorn till/hjrkt
den indragning af Dagblad, sora Utskottet
icke funnit grundad å Lagens föreskrifter; det
hade i min tanka varit af mera vigt för Riksens
Ständer att få erfara af hvilka råttvifan åJidnfättes,
än att få veta utaf hvem nåd blifvit
begärdy jag inser fullkomligen hvilka anledningar
jag häraf borde hemta, för att begära
en återremiss utaf Betänkandet, men jag anser
den älven kunna undvikas, om Riksens Ständer
skulle finna för godt, att blott i underdånighet
underställa Konungen ConstitutionsUtskottets
Betänkande i denna del, och att
dervid bifoga en underdånig önskan, att Kongl.
Majtt täcktes nådigst finna, att rådslagen vid
frågor om indragning af Dagblad, understundom
icke uttryckt det allmänna tänkesättet,
då de icke varit fotade hvarken å Lagens
bokstafliga lydelse eller å dess anda.
Constitu ' n; Utskottets anmärkning rörande
tillstyrkandet i Krig?Expeditionen den 12
September 1822 , af det^Nådiga förklarandet,
Den lo Julii f. m.
*9 9
rörande en af JustitieCanzlersEmbetet emot
Kongl. KrigsCollegium anställd talan i ett mål
rörande med enskilt person upprättadt Contract
om casseradt Gjutgods, i följe af hvilken
verkställande magtens åtgärd, ansvarslöshet för
ett Domrätts ägande Embetsverk ägt rum, och
i sammanhang därmed mistning af den ersättning
för liden förlust, som enskilta Parten
i laglig väg sökt och påräknat, är af en sä
påtagligt lagstridig beskaffenhet, att det nödvändigt
bör fästa den allmänna uppmärksamheten.
Att Utskottet härvid icke utmärkt
hvilka de Rådgifvare varit som vid rådslagen
sä litet iaktagit hvad Grundlagen, hvad Allmänna
Lagen och det sunda omdömet om rättvisa
och billighet föreskrifver , skall tvifvelsutan
sysselsätta omdömet. Det förefaller mig
härvid besynnerligt, att Utskottet icke en gång
namngifver den Föredragande, emot hvilken
Riksens Ständer af det uppgifne förhållandet
böra hämta anledning, att handla efter ie7:de
§.s föreskrifter. Jag känner äfven huru jag
härvid kunds yrka återremiss utaf Betänkandet,
men jag föredrager den utvägen att utan
allt afseende till personen yttra min mening
vara, att Riksens Ständer böra till Kongl.
Majit skrifteligen anmäla deras önskan art
Han ville ur StatsRådet och ifrån Embetet skilja
den Föredragande för Krigsäreoderne , sorn
den 12 September 1822 contrasignerat ofvan
åberopade Konungens beslut, som otvifvelaktigt
varit stridande emot Rikets sannskyldiga
nytta, dä det förnärmat enskilt mans rätt.
200
Den io Julii /, m.
Emot Herr StatsSecreteraren Quiding har
ConstitutionsUtskottet framställt så många anmärkningar,
att Riksens Ständer efter mitt omdöme
icke kunna undgå att hos Kongl. Maj:t
skrifteligen anmäla deras önskan, att Han ville
utur StatsRådet och ifrån Embetet skilja Herr
StatsSecreteraren af Qviding. Jag tror att Utskottet
vid detta tillfälle vidtagit den lindrigare
utvägen då io6:te §. kan hända för de i
fråga varande anmärkningarne varit fullt ut
lika så lämplig som den i07:de; jag yttrar
detta blott anmärkningsvis och är af den öfveriygelsen,
att io7:de §. alltid på goda skäl
bör kunna tillitas, äfven der ansvaret kan
hänföras under den, io6.-te. Jag skulle icke
tro, att det vore Representationen värdigt att
obeifradt förbigå sådane omständigheter, att
en StatsSecreterare tvärtemot Grundlagens bokstafliga
lydelse medverkadt till en annorlunda
sammansättning af RiksRätten, än den GrundLagen
föreskrifver; att en Stats-Secreterare
annorlunda än 38 §. RegeringsFormen föreskrift
ver, sökt göra Konungens bud och befallningar
gällande; att en StatsSecreterare tvärtemot
gällande Författningar befrämjat ett enskilf
Contract med Kronan å den ej obetydliga
summan 100,000 R;dr Karsco, i stället för
att , genom offentlig Auction eller förseglade
anbud lämna tillfälle för flere Spcculsnter ,
hvaraf följden varit att andre personer af leverancen
kunnat tillhandla sig vissa delar af
Contractet , ernet en betalning af iS procent
till första Contrahep.ten, och hvarvid Kronans
Dm io Julii f. ml
201
och det allmännas dermed oskiljagtiga förlust
påtagligen synes.
Huru StatsRådet vid alla dessa förhållanden
kunnat vara overksamt, kan endast ConstitutionsUtskottet
förklara} dess tystnad i deni
na del anser jag likväl ganska vådlig för allmänna
omdömet, som härvid försättes uti mycken
villrådighet, när det tillhör menniskolynnet
att vilja förklara alla förhållanden. Hafva
StatsRåden tillstyrkt de anmärkte åtgärderne,
så finner man ej ordsaken hvarföre de icke
blifvit framstälde till föremål för samma anmärkningar
som StatsSecreterarer.j hafva StatsRåden
åter afstyrkt de fattade besluten, så
skulle det visa sig såsom hade Konungen alle.
na varit af den tanka, att StatsSeCreteraren
pligtenligt förfarit, och StatsSecreferaren vore
vid ett sådant förhållande så mycket brottsligare
, som Konungens beslut icke utan dess
biträde kunna äfventyras för ett lagstridigt
innehåll: desse förhållanden hade i min tanka
bordt vara upplyste genom Utskottets Betänkande.
I anledning af Utskottets anmärkning
emot tillstyrkandet af besluten i KammarExpeditionen
den 20 Febr. 1821 , och 14 Aug.
1822, om Land t Ränt mästares och KronoFogdars,
samt i Handels- och FinanceFxpeditionen
den 12 April 1S20, om PostFörvaltares
tillsättande genom Kongl. Maj:ts egne Nådige
Constitutorial, nödgas jag åter upprepa den anmärkning
jag redan vid ett föregående förhållande
yttrat, att Utskottet först°och främst icke
namcgifver de Föredragande, som med de anmärkte
ärenderne ägt att sig b,efaltaj|äfv.£nsom att
202
Den 10 Juli i f. /«.
de Föredragande vid frågor om tillstyrkandet
af beslut uteslutande framställas, utan att ens
någon fråga i Utskottets Betänkande uppstår,
rörande StatsRådets ansvarsfulla medverkan till
de beslut, för hvars tillstyrkande Utskottets
Betänkande framställer ansvarsskyldighet^ vara
i fråga. Jag tror mig likväl äfven i denna
del böra inskränka mig till en vördsam hemställan
, om det icke skulle vara lämpligt att
medelst underdånig skrifvelse till Hans Maj:t
tillkännagifva det Riksens Ständer anse 28 §.
RegeringsFormen vara misstydd genom StatsRådets
tillstyrkande för Kongl. Maj;t att tillsätta
andra tjenster, än dem, som af Konungen
tillsattes vid 1809 års Regementsförändring.
Hvad som är anmäkt emot sådane föredragande,
hvilka redan äro utur StatsRådet
ekiljde anser jag ingen åtgärd i anledning af
107 §. kunna äga rum; men vid dessa anmärkningar
förekommer samma besynnerliga förhållande,
som vid de öfrige , att ConstitutionsUtskottet
aldeles icke ådagalagt hvad StatsRåden
iakttagit för att afstyra sådane beslut, som icke
varit öfverensstämmande med rättvisa och med
Rikets sannskyldiga nytta. Det är möjligt att
man häröfver bordt ytterligare infördra Utskottets
utlåtande ; men det är oeksåmöjligt altman
i följe deraf skulle kunna blifva försatt uti
nödvändighet, att emot ett större antal af StatsRådets
Ledamöter söka tillämpningen af 107
föreskrifter , hvilket förhållande Utskottet
synes vilja undvika , shuru på grunder dtrn
Den 10 Julii f, m.
205
jag icke delar, då jag tror att Nationens heder
ingalunda kunde komma att lida däraf, att
Folkets ombud funno sig nödsakade, att, sorn
ConstitutionsUtskottet yttrar, om Konungens ansvarige
Rådgifvare upplysa både Konungen
och Nationen.
Vid detta ibland våra Constitutionela^former
mäst högtidliga tillfälle, då Folketa Ombud
påkallas, att i Folkets namn och å dess
vägnar, lämna ett godkännande af StatsRådets
handlingssätt under den förflutna tiden, påminnes
Representanten om åliggandet, att härvid
icke uraktlåta något för befordrandet utaf det
helas bästa; öfverdrifven stränghet torde likväl
vid ett sådant tillfälle vara lika litet förande
till målet, som den allt öfverseende efterlåtenheten.
Vid granskningen af de Rådgifvandes
handlingssätt, torde Representanten
ej sällan finna anledning att ransaka sitt eget
hjerta, om han vid utöfningen af sitt ansvarsfulla
kall aldrig vikit för Högsta magtens inflytelse,
om han aldrig lyssnat till det egna intressets
bedrägliga röst, om han för sin öfvertygelse
om förändringarne för Samhällets bästa
åsidosatt alla andra beräkningar; och vid
dessa betraktelser skall säkerligen icke finnas
någon, som ej deraf hämtar anledning till var.
samhet vid slutbedömmandet; men tillika en
alfvarsam påminnelse om pligten, att efter yttersta
förmåga genom egen frimodighet stadga
rättigheten att bedömma andras.
Svenska Folkets framskridande å denCon*
204
Den iö Julii f. m.
stitutionela banan'ar tvifvelsutan^underksstadt
samma Lagar, som för den lefvande naturen bestämmer,
de på hvarandra följande skiften, af
bardomstid oih af utbildning , för att hinna
den mognade mannaåldern. Om otåligheten
någon gäng klagat öfver uppehållet, då önskningarne
alltid hastigare hinna målet, än dess
uppnående tillätes af möjligheten, så är denna
otålighet lika fullt oundgängelig för alla framsteg;
då den bekyrnmerslösa trögheten utgör
dess oöfverstigligaste hinder. Vi hafva en
Statsförfattning, sorn innebär många förträffliga
egenskaper, och hufvudsakligaet den, af Statsmagternes
billiga afvägning de lagstiftande
och verkställande magterne emellan; men genom
våra föråldrade, till tiden ieke mera lämplige
StåndsOrdningar, till intet göres snarf
sagt allt det goda, som åsyftats uti våra GrundLagar.
Våra sammanträden förlängas under ett
olidligt arbete för oss sjelfve, till tunga
för Folket, och till föga båtnad för det allmänna;
vi sitta skiljde på fyra rum, vi se ej
hvarandra, vi höra ej hvarandra, vi besluta
hvar för sig, och det åren lyckoträffnär händelserna
foga öfverensstämmelse j de beslut,
hvars sammanjämnkande ofta fordrar så vidlyftiga
omvägar. Våra sammanträden kunna
under närvarande ‘omständigheter ej så ofta
Born vederborde förnyas, öfverläggningsamnenas
tnängd ökas under den långa tiden, och
arbetet blifver vid deras utredande oftast ofullständigt
genom omöjligheten, att under sä3
Den ro Julii f. m.
2o5
dane förhållanden medhinna att öfverfara allt;
Riksens Ständer sammanträda och hafva hitintills
funnit de stora, de mest riksvårdande
föremålen vidrsine sammankomster allt för li.
tet eller allsintet utarbetade. Riksens Siänder
hafva börjat yttra sine anspråk på Minigtéren;
och Ministrarne hafva ej sällan med missnöje
upptagit desse Representationens fordringar.
Om det är Konungens Rådgifvare» pligt att
upplysa Konungen, så är det Riksens Ständers,
att äfven oförstäldt förelägga Konungen
och Ministéren sina tankar om Landets till-i
stånd, och jag skulle för min del tro, att det
tillfälle då decharge för den framfarna förvaltningen
för Konungens StatsRåd begäres,
vore lämpligt, att till Kongl. Majit i underdå-,
nighet framföra hekymret öfver det stillastående,
hvarunder Svenska Folket hotas att digna,
genom åtskilliga af dess Statsinrättningars
olämplighet till tiden och dess fordringar.
J*K skulle tro, att Svenska Folkets Ombud
vid detta tillfälle skulle äga full anledning att
hos Kongl. Maj:t framställa den önskan, att
dess Minisföre ville hädanefter verksammare
än hitintills, arbeta på Förslag till en förändrad
Representation, eller åtminstone förbättrad
arbetsordning för den närvarande, hvartill
Styrelsen äger rättigheten, och må hända
i följe dermed skyldigheten förvarad i Grund,
lagene föreskrift. Jag skulle tro att Folkets
Ombud vid detta tillfälle skulle kunna hos
Konungen anhålla, om Ministérens verksammare
medverkan till fullbordandet af det nya
Lagverket, då bristerne uti det gamla, torde
2o6
Den 10 Julii f, m.
vara mera än något annat vållande, till den
öfverdrifna kostnaden för blotta fångars transporterande,
som det gist förflutna året uppgådt
till den oerhörda summan af nära 170,000
R.dr. Jag skulle tro att Folkets ombud skulle
hos Konungen kunna anhålla att Ministéren
sorgfälligt ville undvika, att genom tillstyrkandet
af illa beräknade handelsföretag förordsaka
Landet kännbara förluster. Jag skulle
tro att Riksens Ständer kunde hos Kongl.
Maj:t anhålla, att de vigtige StatsSecreterareEmbetena
blefvo, enligt Grundlagens lydelse,
tillsatte, medelst ordentlige Fullmakter. Jag
skulle tro, att Folkets ombud kunde i underdånighet
hos Konungen anhålla, att all onödig
pragt och kostnad å Ryttare- och Soldatbeklädnad
borde sorgfälligt undvikas, såsom högst
menligt verkande på Landtbrukaren välstånd,
jag skulle tro, att Folkets ombud kunde hos
Kongl. Maj^t i underdånighet anmäla, att
Ministéren vid PassevolanceCassans behandlande
bör komma i hog till hvad ändamål, och
af hvars bidrag denna Gassa är tillkommen.
Jag skulle tro, att Folkets ombud kunde hos
Kongl. Majit underdånigst anhålla, om en påminnelse
till Ministéren, att sparsamt tillstyrka
nya löner och betydliga extra löner för
dem som redan innehafva höga lönebelopp. Jag
skulle tro, att Folkets ombud til! Konungen
kunde framställa den önskan, att Konungens
Ministére gjorde Konungen riktigt bekant med
Landet» betryckta economiska ställning} med
nödvändigheten af ett klokt, och på sparsamhet
stäldt StatahushällningsSystéme, såsom en
-
Ben 10 Julii f. m.
20 7
da möjliga madel, att bota de s8r, hvaraf Fäderneslandet
i detta afseende ännu blöder:
jag skulle med ett ord tro, att Folkets ombud
omsider böra låta förstå, att de anse sig pligtige
påminna Mioistéren, huru Statsmannen
gör illa om han, vid Statsskeppets fö>and*
underlåter att beräkna tidens kända verkningar,
likasom om han, af bristande uppmärksamhet
genom en missvisande Compass så länge
låter föra sig ur Kosan, att han slutligen
kommer i det lägervall, som gör skeppsbrottet
till en oundviklig följd. Derefter vill jag,
utom i det fall jag uppgifvit, för StatsRådets
öfrige Ledamöter tillstyrka den decharge ConstitutionsUtskottet
synes önska, oagtadt de
framställde starka anledningarne till ett allvarsammare
behandlingssätt emot hela Ministéren.
Desse äro mine tankar, i anledning af
frågan om decharge för Konungens StatsRåd
för den förflutne tiden, och jag återupprepar
hufvudinnehållet af min mening, som är, att
Riksens Ständer med stöd af ConstitutionsUtskottets
Betänkande anhålla om StatsSecreteraren
Qviding# entledigande, samt att Riksens
Ständer i underdånighet förelägga Kongl.
Majit ConstitutiousUtskottets Betänkande såsom
en upplysande Act rörande dess Rådgifvare,
samt att Riksens Ständer genom en underdånig
skrifvelse , hos Kongl. Maj:ts tillkännagif.
va deras önskan om rättelse för framtiden uti
sådana omständigheter, som under den förf]ur
ng tiden icke alltid vitsordat tillvarelsen af
io8 Den io Julii f mi
en oafbrutit Constitutionsenligt handlande Ministére.
.
Bilagor
lill Pleni-Prolocollei för elen 10 Julii,
eftermiddagen.
N:0 I.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislans'.
Då jag anhöll om ordet skedde det för
att säga några ord till mitt försvar emot den
värde Talaren, som näst efter mig uppträdde
på bänken. Jag begagnar desa benägit gifna
förklarande af sin aktning för andras öfvertygelse,
för att å min sida förklara, det jag
aldrig ägt och ej heller yttrat den öfvertygelse,
att Ridderskapet och Adeln borde låta
en skrifvelse till Kongl. Maj:t afgå, i hvilken
Constitutionsötskottets Betänkande skulle upprepas.
Jag har föreslagit aflåtandet af en underdånig
skrifvelse såsom vehikel åt Betänkandet-
Ligger något otillbörligt deri att
detta
Den 10 Jxilii t. m.
detta Betänkande i underdånighet underhålles
Konungens uppmärksamhet. An de Betänkandet!
aom Revisorerne till Rikets Ständer afgifva»
sedan de fulländat granskningen af Statsverkets
räkenskaper; säger icke Grundlagen, att
en afskrift deraf skall tillställas Konungen?
Hafva vi icke sett att Styrelsen i anledning
derutaf vidtagit åtgärder, som spridt ljus öfver
de anmälte förhållanden, innan ännu Ständerna
hunnit samlas, och sjelfve tagit kännedom
af Revisorernes förrättade granskning.
Då lagen stadgat att Konungen skall upplysas
öfver hvad sorn i underordnade räkenskapsverk
befunnits anmärkningsvärdt, hvarföre
skulle det anses otillbörligt att genom en afskrift
af Constitutionsötskottets Betänkande
upplysa Konungen om de förhållanden, hvarom
ConstitutionsUtskottet ansett sig böra upplysa
Ständerna och Nationen.
Mindre tillbörligt, säger min känsla mig,'
skulle det vara, om vi exerperade Betänkandet,
och intagande uti vår skrifvelse hvad
som funnits tadelvärdt hos en eller annan af
Konungens Rådgifvare, men icke hvad som
kan vara berömvärdt, gåfvo anledning att bedömmas
såsom mindre opartiske. Om tilläfventyrs
ConstitutionsUtskottet icke nog omsorgsfullt
granskat Protocollerna och öfriga
handlingar, och derigenom blifvit missledt att
fälla för stränga omdömen
det kunna vi
icke pröfva, som ingen tillgång till Protocol*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. VI. Band. 14
210
Ben 10 Julii c, rti'.
lema och handlingarna aga. Mea Konungen
kan det; inför Honom äro rådslagen gifna; för
Honom äro handlingarna tillgängliga, och skul:
le genom en origtig uppfattning af ämnet,
ConstitutionsLJtskottet öfver en eller annan
hafva fällt ett omdöme, hvarigenom han blifvit
förnärmad, så kan Konungen anbefalla
handlingarnas tryckande och derigenom bereda
tillfälle för allmänheten att rätta sin o-;
pinion.
Än en gång förklarar jag, att det handlingssätt,
som jag föreslagit syntes mig ädelt;
det är derföre som jag det föreslagit; finns det
ett ännu ädlare sätt att fullgöra den pligt som
oss åligger, må det föreslås! mitt bifall deråt
skall icke saknar Men må man ej under
farhågan att kunna vidtaga något steg, som
kunde tydas såsom otillbörligt och som den
subalterna politiken förbjuder, föreslå en åtgärd,
den samtid och efterverld torde dömma
hafva varit otillbörlig.
ConstitutionsUtskottet kan hsfva misstagit
sig, jag kan icke dömma deröfver. Men
ConstitutionsUtskottet har fört det språk, som
dess kall tillhörde. Och detta språk skall icke fä
hinna till Konungens öra; dessa förr ohörda
toner skulle qväfvas, för att låta oss förnimma
ecfeot af ett språk som detta Folk icke
förstår? Var det en dröm den tankan, som jag
i Förmiddags yttrade: En Nation framställer
den icke bilden af en Familj? få ej mera
Folkets ombud förtroligt nalkas Folkets Fa
-
Den lo Julli e. m. 21 x
der? skall en oöfverstiglig mur emellan de*i
uppresas? De få icke nalkas honom med tacksägelser
för åtnjuten Faderlig omsorg, för det
att må hända en suck af klagao med detsamma
kunde hinna hans Thron. De få ej nalkas
honom, för att meddela resultatet af den
granskning, Botn Lagstiftaren föreskrifvitFolksk
representanten såsom pligt och tillerkänt ho-.
nom såsom rättighet
ehuru detta öppna
handlingssätt vittnar om det förtroende, sora
han hyser till Konungens personligt egenskaper;
Och
hvad den önskan beträffar sorn jag
föreslog, borde i skrifvelsen framställas, och
det språk i hvilket den uttrycktes — må ingen
oroa sig. Jag är säker att Konungen
känner detta språk. Han förstod dettt språk;
då ännu han lefde i annat Land; då ännu
han var hvad vi äro; förändrade förhållanden
och förändrade omgifningar hafva icke kunnat
för detta språk stänga vägen till hans
hjerta. Man torde tänka 5 hvad ConstitutionsUtskottet
funnit sig böra för Rikets Ständer
tillkännagifva, skall i alla fall blifva honom
kunnigt, och att rättelse icke torde uteblifva
i sådant som rättelse tarfvar. Men hvem
skall meddela honom, hvad vi önska måtte
påkalla hans uppmärksamhet? Jag ser ingen
enda Minister här personligen närvarande.
ConstitutionsUtskottet har ansett 106 §.
vara en §. för varning. Den värde Talaren, hvars
yttrade meningar jag velat försöka att veder
-
213
Den 10 Julli e. m.
lägga, anser jemväl io7:de §. vara en me*
ningslög §.j en §. för varning. Må man då
rent af förklara hela Constitutionen, hela RegeringsFormcn
för en formlös varning!
Ej må io7:de §. tillämpas, säger den värde
Talaren, om ej felet är ögongkenligt. Men se alla
ögon lika långt, och ett öga som länge varit
beslöjadt; när det hastigt blottas för ett förvillande
sken, förmår det åtskilja föremålen?
kan det finna väg 6om leder till målet?
Ej må det tveäggade svärdet dragas utan
nödtvång! säger han. Ej må något svärd dragas
inom Fäderneslandets gränsor! önskar jagj
icke en gång om Ständerna skulle känna sig
•tarka och finna Styrelsen eftergifvande. All
styrka är relativ; dess bestämmelse är att biträda,
icke att förtrycka. Men skulle den dag
komma, då ett svärd kan behöfva#, vore det
ock blott andans, hvar vill man finna en
»rm att föra det, när ingen öfning tillätes.
Arithmetiskt har de» värde Talaren beräknat
att Ständerne böra låta anmärkningarne
falla. Hvad betyda 4 mål på 26,000, frågar
han. Hvad betyda 10,000 på 26,000, frågar
jag. Förhållandet är ju det samma som 2
Stånd emot 2. Ja! 13001 anmärkningar böra
efter den värde Talarens Räknesätt icke kunna
föranleda någon anmälan, så framt ej den
sista anmärkningen skulle vara ett cgon/kenligt
misstag.
Den xo Juli i e. m.
Sluteligen får jag förklara min öfvertygelse
vara den, att då vi utöfva rättigheten
att uttrycka opinionen om beskaffenheten af
det ljus, som under den förflutna tiden omgifvit
Konungathronen, så är det oss icke tillåtit
att dervid handla såsom oss enskildt godt
synes; vi mäste handla så, alt Nationen må
kunna gilla vårt handlingssätt.
N:o 2.
Herr aj Tibell, Gu/laf Wilhelm'.
Sedan Högloft. ConstitutionsUtskottet nu
granskat StatsRådets Protocoller, har uti dess
härom afgifne Betänkande åtskillig® anmärkningar
med anledning af 107 § RegeringsFormen,
blifvit till Riksens Ständers ompröfning
öfverlemnade. Jag vågar ej upptaga Högloft.
Ridderskapets och Adelns tid med att framlägga
mitt enskilta omdöme öfver hvart och
ett af de anmärkte Rådslagen, då jag i närvarande
tidpunkt trott mig finna tillräcklig
ledning för ämnets bedömande, af några allmänna
åsigter, som jag vördnadsfullt anhåller
få anföra, i afsigt att redovisa grunderne för
den röst, mig åligger att viddetta vigtiga till*
fäll® afgifva.
Då fråga icke här uppstådt om något »om
förelupit mot 106 §. Regeringsformen, det vill
säga emot hvad beskrifne Lagar stadga, utan
om bedömandet af gifne rådslag, efter hvad
2X4
Den 10 Julii e. m,
hvars och ens enskilta begrepp och öfvertygelse
om det rätta och bästa föranleder» så framstäf
ler sig först för mig den omständigheten, att
nästan intet ämne i Styrelseärendernes område
finnes, hvaröfver icke olika tankesätt kunna äga
rum, och hvilken mening är d& den ofelbara?
man säger dea allmänna3 men äfven detta tori
de tåla undantag; ty i mångå ämnen var allmänna
tankesättet helt olika för 50 år sedan,
mot nu; och mången torde anse sin mening
vara den allmänna, om den tilläfventyrs vore
den rådande i den krets han lefver. Äfven
synes mig, att, om Konungens Rådgifvare i sina
rådslag, kunna med renaste välvilja misstaga
sig i sina äsigter, sådant äfven vid dessa
åsigters bedömmande, kan äga rum; jag har
således trodt rättvisa och billighet ålägga dea
största varsamhet vid denna pröfning. Men
äfven det allmänna interesse! har synts mig
fordra samma förfarande; enligt RegeringsFormens
anda , är ConstitutionsUtskottet bestämdt
att, om uttrycket tillätes mig, nagelfara
allt, deremot äro Riksens Högloflige Ständer,
hvars pröfning Utskottets anmärkniDgar underkastas,
stälde på den upphöjda ståndpunkt,
der det helas bestånd tages i öfvervägande;
der hvarje saks vigt ordnas efter den stora
måttstock, med hvilken ett helt Rikes angelägenheter
endast kunna mätas, och der den verkan,
som Riksens Ständers behandlingssätt af
ämnet kan medföra, tages i lika noggrant öfvervägande
, tom sjelfva sakens enskildta beskaffenhet.
Den 10 Julii e. m.
Tidens tecken äro betydelsefull*; det tori
de nu vara af vigt att gifva ett efterdöme a£
den lugna värdighet med hvilken ett fritt Folk.
njuter en Lagbunden frihet, det torde vara af
vigt att högtidligen ådagalägga, det i vår lug-j
na vrå af verlden, Regering och Folk utgöra
ett enda odelbart helt, och att om vi å ena
sidan efter våra Lagars föreskrifter, med en
enskilt Domares noggranhet undersökt Konungens
Rådgifvares handlingssätt och rådslag, så
hafva vi å den andra, vid dessa rådslags slut-,
liga bedömmande, med Statsklokhetens ledning
förfarit i stort.
Då de nu varande Konungens Rådgifvare
under en lång följd af år i vigtiga och omsorgsfulla
värf redeligen tjent sitt Fädernesland
och under ett förtjent bifall genomgått
Statens förut innehafde Embeten, så är det för
mig icke tänkbart, att de nu ställde, så till sägandes
i hela Nationens åsyn skulle hafva
handlat mot hvad de ansedt rätt och nyttigt;
jag är således för min del fullt öfvertygad om
deras afjigters renhet, och då dertill kommer
att Högloflige Utskottet i öfrigt yttrat att Konungens
Rådgifvares handlingssätt och rådslag
under nästförflutne Femårsperioden, allmänneligen
och öfver hufvud bära stämpeln af redligt
nit, sorgfällig omtanka och oafbruten verksamhet,
så får jag för min del tillstyrka , att
de anmälte anmärkningarne må förfalla.
Den jo Julii e. m.
N:o 3*
Grefve Horny Claes Fredric',
Då jag vid Riksdagens början, i föreskrift
ven form till ConstitutionsUtskottet uppgaf
åtskilliga anmärkningspuncter mot Regeringens
organer, var detta steg föranledt , dels af den
erfarenhet sist föiflutne Riksdag medförde, då
man allt för trångt begränsade den fria Representantens
yttrande rätt, med åberopande af
90 §. i Regeringsformen , dels deraf, att ett
Lagförslag låg förberedt till närvarande Ständers
antagande, sorn skulle förvandlat ConstitutionsUtskottet
till ett Inqvisitorisk Tribunal,
hvars Opinionsdomar blifvit Ständerna förelagda,
att på god tro gilla och stadfästa,
Det var under sådane omständigheter, jag ansåg
mig böra begagna Riksdagsmannens ännu
i Grundlagen förvarade rätt, att sätta ConstitutionsUtskottet
i nödvändighet att yttra sig öfver
några Regeringsåtgärder för hvilka jag förmodar,
att Rådslag hafva legat till grund, och
dem jag anser vara oförenlige med Rikets
sannskyldiga nytta.
Sålunda skulle för Riksens Ständer öppnas
ett tillfälle att fritt och obehindrat rådslå
om de vigtigaste föremålen för Lagstiftningens
öfverläggningar: om garantierna för den
Constitutionella friheten; men hade jag kunnat
förmoda att denna enda utväg till lösande
af bandet, som Grundlagen lagt uppå Riksdagsmaoaens
frihet att yttra sig öfver styrei
-
Den 10 Julii c. m.
217
sens åtgärder, skulle lemna» så obegagnad, så
bade jag till äfventyrs bordt sträcka mitt bemödande
till en systematisk framställning af de
allmänna ärendernas gång under Representationens
Siåriga hvila , och jag hade kanske lyckats
att visa, huru nödvändigt det är, att mot
den framilande strömman, sorn hotar med förstörelse,
uppresa de Dammar, som endast en
förenad Nationalkraft med fast vilja förmår
att åstadkomma.
Under loppet af Riksdagen har likväl på
flerfaldigt sätt ådagalagts den Ministers Overksamhet
och misstag, under hvars osammanhängande
tillvarelse sedan sista Regementsförändringen
, Landets inre tillstånd blifvit oförbättradt
om ej förvärradt Väl har till vederläggning
af denna sanning, uppställts alla de
politiska storverk, hvari vårt Cabinett under
denna époque deltagit, sedan man med dialectisk
färdighet sökt bevisa nödvändigheten
af Sveriges inblandande i Europas tvister, ehuru
vårt geografiska läge, vår'ringa folkmängd
och ringa produetion, gör denna sats problematisk,
men ganska säkert högst menlig, om
den tillämpas på händelser, som tilldraga sig
långt från våra gränsor, och hvilka kunna vara
utan minsta inflytande på vår egen ställning,
allenast vi vilja frångå våra förfäders
Vikingasysteme,
Man må tala om ny förvärfvad krigsäraj
om förening med ett annat Konungarike; om
Fästnmgsbyggnader vid Götha Canalf om ett
218
Den io Julii e. m;
nytt Linieskepp; om en ny HofRätt; ett nytt
Gymnasium; en ny Skolordning; cn LandtbruksAcademie;
man må åberopa de åtgärder
som blifvit vidtagne i följd af Riksens Ständers
beslut; men må man ej tro att en sådan teckning
af Ministérens verksamhet skall tillfreds*
ställa Svenska Folkets i3:åriga väntan på fördelarne
af en förbättrad Samhällsordning, som
onekeligen bordt directe verka förmonligt pä
landets inre ställning, så vida ändamålet med
en lycklig förändring icke skulle förfelas.
Den bedröfliga visshet jag äger; om det
planlösa fram- och återskridandet på vår Cone
stitutionella bana, som måste blifva en följd af
osammanhängande styrelseåsigter, under en
fullkomlig brist på systeme i Statsorganismen,
har afhållit mig ifrån att öka mängden af väl;
menande motioner som under denna Riksdag
blifvit väckte; ty jag bekänner uppriktigt min
öfvertygelse vara , att alla små partiella förbättringar
som kunna åstadkommas, föga eller
intet gagna, så länge det stora hufvudföremålet
för Statens bestånd, Nationens trefnad och
fria kraftutveckling, icke befordras genom én
förändrad Statsreglering i öfverensstämmelse
med landets behof och tillgångar. Till detta
vigtiga ändamål begär Folket, med all rättvisa,
verksamhet hos sin Ministére; emedan
Ständernas åtgärder äro inskränkte till detailler
och kunna icke sammanställas till ett helt, utan
Ministcrens ledning och medverkan. Men så
ofta denna billiga fordran af Folkets Ombud
frambärc6, mötes mau med oroande insinuatio
-
Den i o Juhi /. nu
2*9
ner om vådor, som från alla sidor hota Staten
(till hvilkas afvärjande man synes mera påräkna
Statens vanmagt än dess naturliga styrka).
Man talar om främmande inflytelse, om afundsamma
utlänningars uppmärksamhet, om brännbara
ämnen inom främmande Nationer m. m.,
troligen för att bemantla de rätta orsakerna
till en visad farhåga för vår sjelfständighet,
samma stund man likväl så högljudt prisar
dess tryggade tillvaro genom förfäders bedrifter,
att man tycker sig höra gensvaren från
de sköldar, som bekläda dessa murar. Allt detta
synes mer bevisa en låtsad > än en verklig
farhåga för yttre faror , hvilken politique sä
ofta tjent till slöja för äregiriga och landsförödande
afsigter, hvarom våra häfder nogsamt
vittna. Vill man då änteligen finna någon fara
för vår frihet så skall man uppsöka den uti
Folkets ringa känsla af frihetens värde , uti
den oupplyste massans hugkomst afen kanske
lyckligare individuell belägenhet, under den
olycksfull Regering, hvars grofva politiska
misstag sluteligen förde Riket till branten af
sin undergång och väpnade mot sig sjelf detta
ädla Folk , som tålmodigt burit sina bördor,
så länge blindt förtroende till Styrelsen var
cn religieus pligt, men som nu mera högt
fordrar att komma i åtnjutande af de fördelar,
50m måste vara ändamålet med ett störtadt
Envälde. Må man ändteligen inse, att den
verkeliga sjelfständigheten hvilar på behofvet
att förvara Samhällsfördelar, dem man för intet
pris vill förlora eller bortbyta; att ett lands
krafter med största omsorg sparade och icke
220
Den xo Julii e. m,
utan verkeligt behof påkallade, utgöra grunden
för Statens sjelfbestånd, och må roan icke
förfära sig, må man icke misstro afsigter , då
dessa sanningar upprepas: att det är farligt låta
friheten behålla för mycken likhet med enväldet,
att vådor för landets sjelfständighet
upptäckas snarare inom än utom dess gränsor,
att dessa vådor verkeligen finnas och måste
finnas uti en Statskropp, som belastad med Seclers
missbruk af Enväldets och Aristocratiens
institutioner, styres genom de oformligaste inrättningar,
knappast passande för de tider då de
uppkommo; med ett jordbruk betungadt af omåttliga
skatter och arbetsskyldigheter, som
dessutom nästan uteslutande skall underhålla
en stående Armée, i förhållande till Folkmängden
, större än något land i Verlden kan
uppvisa; ägande en Ministére, sorn jäfvar sin
constitutionella tillvarelse, som tror det vara
pligtenligt att misstro sina insigter då Rådslagen
påkalla sådane, som i skrift och tal yrkar,
det Konungen äger allena styra Riket sitt,
som tilltror sig att inför Folkets Representanter
yttra det Folkets känsla gillar denna tanka;
en Ministére, som på PensionFonder vill
grunda sin ölvertygelses seger, som döf för
Folkets rättmätiga klagan öfver hård medfart,
tror sig upprätthålla Thronens prerogativer
genom ett ihärdigt sträfvande att höja Konungens
magt utöfver Lagen i den för Svenska
Jordbrukare så vigtiga frågan om Commandomål.
Örn i en sådan sakernas ställning, oro
och farhåga sprida 6ig med progressiva steg
Den lo Julii e,, nu
221
bland Nationen, så är tid att man blir uppmärksam
på orsakerna till det onda.
Det är alltid ett olyckligt tillstånd , då
den upplyste medborgaren nödgas, med GrundLagen
i land, öfvertyga den oupplyste, att han
icke är slaf, dä denna nedtryckt af egenmägtigt
pålagde bördor, tror sig laglikmätigt behandlad
allenast han undgår det högsta våld
som af godtyckets försvarare påkallas. Riksens
Ständer kunna ej med likgiltighet åse förhållanden
af sådan natur och af deras vishet, deras
fosterlandskänsla hämtar Svenska Folket
hopp om ett förbättradt tillstånd. Måtte det ej
bedragas i 6in väntan! mycket kunna visserligen
icke Ständerna utträtta; dock beror det af
dem att kraftigt medverka till jörberedelren af
de hufvudsakeliga förbättringar uti heia vårt
Statsverk, uti alla Styrelse-och beskattningsformer,
uti vårt Försvarsverks organisation tili
ett ändamålsenligt sjelflorsvar, utan Landets
odrägliga betungande genom krigiska leksaker;
men härtill fordras att vid Konunga Thronet! jäJla
detta ofvikliga ljus, sorn mäste omgifva Majestätet
och med sina välgörande strålar lifva
hoppet om en lyckligare framtid; och då skall
Svenska Folket i den verkliga farans stund, icke
sky någon uppoffring till Statens upprätthållande.
jag har redovisat för mina åsigter af vårt
Constitutionella samhälles brister. Mina ordalag
skola bittert klandras, jag är derom öfvertygad;
de äro likväl endast uttryck af ett
I* 2
Ven io Julii e. ml
varmt hjertås känslor för medborgares val, och
Representanten bör ej tveka att tala så söm
han tanker, obekymrad om de tydningar man
gifver bans afsigter, då han äger sitt eget medvetande
om deras renhet. Sådane tänkesätt
skola dictera de anmärkningar, jag nu går att
göra vid de från ConstitutionsUtskottet inkomne
Betänkanden, hvilka äga den högsta
märkvärdighet, då de äro ämnade att underhålla
den gnista af Constitutionelt Samhällsn
lif, som hotar att slockna; hvarföre det torde
tillåtas mig, att fästa Högloft» Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid bedömandet,
huruvida Utskottet motsvarat Riksens Ständers
vigtiga förtroende, åtföljt af Svenska Folkets
spända uppmärksamhet.
Först torde det vara angeläget att anmärk
ka, huru litet afseende ConstitutionsUtskottet
synes hafva gjort uppå den skillnad i behandlingssättet
af anmärkningsmål, som Grundlagen
tydeligen anvisar i 29 §. af Riksdagsordningen.
ConstitutionsUtskottet äger nemligen,
att sjelfmant inkomma till Ständerna
med de anmälanden, hvartill detsamma, efter
skedd granskning af StadsRåds Protocollen,
tror sig befogadt; men ett annat förhållande
uppkommer, då anledningar till anmärkningar
från Stånden eller andra Utskott remitteras
till ConstitutionsUtskottets handläggning; i detta
fall inskränkes Utskottets rättighet att bedöma
dessa anledningars beskaffenhet till blotta
pröfvandet huruvida desamma föranleda till
behandling efter io6ite §:s föreskrift; hvaremot
Den io Julii e. m.
3i5
Utskottets åliggande måste vara, att till besvarande
upptaga alla dessa anledningar till anmärkningar,
utan undantag, och utan fästadt afseende
på deras vidare beskaffenhet, endast genom
upplysningar, dem ConstitutionsUtskottet
ensamt är i tillfälle att inhemta, vägleda
Ständerna till målet, under de öfverläggningar
och beslut, som Stånden med full Constitutionell
rättighet gå att företaga»
Sålunda anser jag Utskottet icke behörigen
hafva utlåtit sig öfver de inkomne remis-1
ser då Utskottet yttrar: än, att något giltigt
skäl till anmärkningens fastställande här icke
är förhanden; än, att Utskottet icke anser sig
äga skäl att anmärkningen godkänna; eller att
en anmärkning icke förtjenar afseende till anmälan.
Sådane positiva domslut äger ConstitutionsUtskottet
visserligen icke att afgifva;
det skulle på samma grund kunna rent af vär
gra att upptaga remisser till besvarande, och
vore detta Grundlagsenligt, så hade visserligen
icke Ständerna, under denna Riksdag, förkastadt
den föreslagne nya redactionen af 107 §. |
RegeringsFormen; och jag hemställer vördsammeligen
huru vilkoret för Ständernas beslutande
rätt, enligt denna lag §. uppfylles, nemligen
ConstitutionsUtskotteis föregående hörande
öfver de från Stånden remitterade anmärkningsmål,
om detta Utskott skulle behaga
att ingen ting låta höra.
Det Höglofl. Utskottet säger sig genom
omröstning ej kunnat ernå ett bestämt resulj
224
Sen 10 Julii e. M,
tat af sina öfverlaggningar om StatsRådets
officielt tillkännagifna tillstyrkan till den vägrade
Revisionen af vissa under Statsverkets förvältning
stående Fonder, hvarvid Utskottet
trott, att Krigsmanshus, Militiae boställs, samt
MötespassevolanceCassorna och HospitalsFonderna,
ej äro af fullt enahanda bejkaffenhet med
verkliga Statsmedel. Jag tager mig friheten fästa
Höglofl. Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet
på detta uttryck. Om verkliga beskaffenheten
af dessa Statsmedel äro likväl Ständerna
vid 2:ne Riksdagar fullt ense, och Kongl.
Maj:t bär sjelf i Nåder täckts medgifva deras
redovisning, med undantag af MötespassevolanceCassan.
Utskottet har således, enligt min
tanka, ägt den största anledning att anmärka
StatsRådets bristande agtning för Svenska Folkets
rätt vid behandlandet af ifrågavarande
mål.
ConstitutionsUtskottet säger sig hafva erkändt
och följdt hufvudprincipen i Svenska
StatsFörfattningen, att Konungen bör upplysas
af ansvarige Rådgifvare, samt både Konung
och Nationen om dem. Nu öfverlämnar jag
till Höglofl. Ridderskapet och Adelns bepröfvande,
hvad slags upplysning cm de ansvarige
Rådgifvarenas förhållande Utskottet velat meddela,
då till exempel, Utskottet i sammanhang
med rådslagen öfver Giftermålsdiapence för
personer som brutit mot 6:te Budordet, behandlar
rådslagen om dispence i Grundiagens
uttryckeliga föreskrift om de 4 StatsSrcrete
rarenas
-
Deli lo Juli i e, Hi.
tames och JustitiaeCancellerens tillvaro. Ut*
skottet har sålunda i anledning af min gjorda
anmärkning öfver de en längre tid varande
vacante StatsSecreterarebeställningar , bestämdt
förklarat, att ingen anmärkning kunnat ellet
bordt göras häremot. Jag hade likväl i mitt
Memorial sökt fästa Utskottets uppmärksamhet
på vigten för Ständerna att veta huruvida
StatsRädet påyrkat ett mera grundlagsenligt
förhållande i denna del, eller om StatsRådsProtocollen
endast bevittna en kall liknöjdhet»
en ansvarsfull tystlåtenhet vid tillfällen af,
för vår fria samhällsordnings bestånd, så magtpåliggande
åtgärder.
TryckfrihetsLageng tolkning, har Varit
föremål för en anmärkning; men oagtadt jag
med afsigt gifvit ConstitutionsUtskottet anleda „
ning, att i vidsträckt omfattning behandla detta
ämna har likväl Utskottet endast fästadt afseende
på indragningen af 3:ne periodiska
skrifter, men förbigått den mycket vigtigare
frågan om sjelfva Lagens egenmägtiga förändring
uti j §. 4 mom.
ConstitutionsUtskottet har icke eller funnit
giltig anledning till anmärkning uti det af
mig uppgifne förhållande, att åtkomst till försvarsverket
rörande handlingar Vore förvägrad
uti KrigsCollegium, Förvaltningen af Sjöären^
derna, Cancelliet och Contoir, samt General--  AdjutantExpeditionerna; då Utskottet tror, att
Bil. till Ridd. o. Vid, Pr. VI, Bind. i§
226
T)en 10 Julii •>. m.
anmärkningen är tillräckligt både utredd och
vederlagd, genom blotta framställningen af beslutet
och motiven. TryckfrihetsLagen säger
likväl uttryckeligen uti dess 2 §. 4 mom. att
alla handlingar, utan åtskillnad på målens beskaffenhet
af Civila eller Militaira, böra vara
att tillgå, uti Collegier, Förvaltningar, jemte
andra publika verk, och stadgar samma Lag-§
ytterligare: att som det blifver för vidlyftigt
att alla förekommande ämnen, mål och ärender
med noggranhet utsätta, Jkall det fia. hvar
och en fritt, att i tryck allmänt kunnigt göra, allt
hvad forn i denna Lag icke finnes uttryckeligen jår.
budit. Då nu i TryckfrihetsFörordningen ingenstädes
finnes stadgadt något förbud mot
allmängörandet af Miiitaira handlingar, med
undantag af de Protocoll, som inför Konungen
hållas i Commandomål, synes det mig, som
skulle ConstitutionsUtskottet hafva grundat sitt
afgifne utlåtande på kännedomen af föreskrifterne
för de hemliga handlingar inom Krigsdepartementet
och alla ChefsExpeditioner,
hvartill de för redliga Svenskar så förhatliga
conduitelistor höra.
Högst anmärkningsvärd förefaller mig den
upplysning ConstitutionsUtskottet lämnat ur
Rådsprotocollerne öfver Krigsärenderna för den
20*Mars 1821, att Föredraganden och StatsRidet
afstyrkt den då projecterade förhöjning
i längdmåttet för Recruter vid Indelta Cavalleriet;
men deremot tillstyrkt att denna åtgärd
måtte vidtagas såsom följd af en Kongl. Maj:ts
Nådiga önskan. Det kan ej undfalla någon,
Den io julii e, m'.
227
hvad ConstitutionsUtskottet ej synes viljamedgifva,
huru oförenligt med andan af den fria
StatsFörfattningen, huru verkligt grundlagsstridigt
det är att Kongl. Maj:ts Nådiga Påbud
i form af enskilta önskningar, af ansvarige
Rådgifvare tillstyrkas, och af den lika an^
svarige Föredraganden contrasigneras.
ConstitutionsUtskoftet har äfven lemnat
den, efter min tanke, mindre tillfredsställande
underrättelse, att StatsSecreterare och Stats-.
Rådet den 8 Maj 1821 afstyrkt den åtgärd,
hvarigenom Contractet med Extra Rotehållare
rubbats, då den förstnämnde uraktlåtit att,
med stöd af 38 §. i Regeringsformen, sin Embetspligt
utöfva.
Den rådgifvareåtgärd som föranledde det
så kallade Talaresällskapets upplösning, har
ConstitutionsUtskottet godkändt, emedan serekilte
omständigheter för ögonblicket påkallade
den Executiva magtens åtgärd häremot;
men det måste åligga ConstitutionsUtskottet
att upplysa Ständerna om dessa särskilta om<
ständigheters beskaffenhet, 60m kunde föranleda
målets upptagande i Konungens Rådkammare,
då det som rättsfråga borde af Domstol
behandlas.
I följe af anledning till anmärkning mot
StatsRådetoch Föredraganden för dess åtgärd vid
förbudet mot en privat Theaterinrättning i
Hufvudstaden, det jag anser stridande mot 60 §.
i Regeringsformen har Utskottet sålunda för
-
2s8
Den 10 Julii e. m.
klarat begreppet om monopolium, att detta icke
förefinnes, så vida ingen vinst dermed är
förknippad. Denna definition har Utskottet
tillämpat på den Kongl. Theaterinrättningen,
hvilken lärer underhållas med förlust; men jag
frågar, om ej förekommandet af en ännu högre
förlust, den Utskottet anser vara rättvist
förebyggd på enskildt mans bekostnad, bör
kunna anses för en verklig vinst, och således
äfven i Utskottets mening godkännas som monopolium.
Jag bör inskränka mig vid hvad som nu
blifvit anfört mot Utskottets Betänkande, öfvertygad
derom, att de Herrar af Ridderskapet
och Adeln, som äro Ledamöter af Statsutskottet,
äro i tillfälle och icke underlåta,
att redogöra för sistnämde Utskotts bearbetande
af de ämnen, som gifvit anledning till anmärkningar
mot Styrelsens organer. Det återstår
mig likväl att yttra en billig förundran
öfver ConstitutionsUtskottets slutliga anförande,
då Utskottet, efter att hafva godkänt vissa
anmärkningar och tillstyrkt deras behandling
efter 107 §. i Regeringsformen, ändock
icke otydligt synes uppmana Ständerna att
bevilja decharge för StatsRådet. Ärligt måste
jag bekänna att, om de »f ConstitutionsUtskottet
godkände anmärkningspunkter ensamt
kunde bestämma opinionen för en Ministéreförändring,
så skulle jag tveka att dertill
bidraga genom min röst; men olyckligtvis äga
Svenska Folkets Representanter långt vigtigare
och grundligare anledningar, att inför
Bett i» julli e. m.
2*9
Thronen nedlägga underdåniga önskningar om
förändrade styrelseprinciper, och då dessa
Synbarligen bero af individuella förhållanden,
äfven om dessa förhållandens förändrade
skick.
I anledning af hvad jag sålunda anfört
mot ConstitutionsUtskottets Betänkanden, anhåller
jag ora desammas återremitterande, åtföljde
af dessa mina anmärkningar, på det
Utskottet må blifva i tillfälle att fullgöra hvad
det sä riktigt medgifver vara sitt åliggande,
di Utskottet säger sig vara förpligtadt, att vid
besvarandet af remisser i anmärkningsfrägor,
framlägga alla dermed gemenskap ägande omständigheter,
som Utskottet ensamt är i tillfälle
att hemta upplysningar från sjelfva källan!
Först efter meddelandet af dessa fullständiga
upplysningar är också efter min tanka
FolksRepresentanten i tillfälle att samvetsgrant
rösta öfver de beslut, sorn med hänsigt
till 107 §. komma att vidtagas.
N;o 4.
Grefve Mörner, Carl Stellan:
Med en sann tillfredsställelse ser jag Nationens
ombud i dag under utöfning af en,'
bland ett fritt Folks dyrbaraste rättigheter,
nemligen den, att granska sin Styrelses förvaltning;
och näst den att beskatta sig sjelf,
s5o
Den 10 Julii e. ml
kan det icke för ett lagbundet samhälle gifj
vas en vigtigare förrättning, än då det skall
yttra sig öfver de Rådgifvare» förhållande,
som närmast intill Regenten, äro både Honom
och Nationen ansvarige för de allmänna ärendernes
gång. Jag kan ej heldre vid detta tillfälle
dölja en känsla af stolthet, att Sverige
begynner med allvar utöfva denna rättighet
just under en epoque, då uti de flesta Europeiska
Länder på continenten nästan alla Constitutionella
rättigheter blifva ett probleme,
som man hälst med styrkans magt söker att
upplösa; men om derjemte kan tilläggas att
granskningen af Styrelsers åtgärder sker här
med mera omständlighet än annorstädes, om
det icke kan visas något land der alla detailler
så noga skärskådas som hos oas, så tycker
jag mig i allt detta finna flere anledningar,
hvarföre vid denna rättighets utöfning måste
förfaras med så mycket mera varsamhet, med
så mycket större känsla af rättvisa. Fördomsfritt
gör sigaCoastitutionsUtskottet all justiee,
att med den möjeligaste uppmärksamhet hafva
följt granskningen åt, och som till Ständernas
kännedom hemställt det, hvarvid Utskottet
funnit någon betänklighet, men jag
tror derjemte att någon skillnad gifvas emellan
Utskottets samt Ständernas åliggande, och
att de sednare äga mera omfattande samt mera
noggranna pligter att uppfylla. Under denna
åsigt utbeder jag mig nu så korrt, möjeligt
är, få yttra mig öfver de gjorda anmärkning»,;
puncterna.
Den Io Juli i e. m.
Hvad den avgår som rörer indragningen af
åtskilige Dagblad, så vet jag väl huru till
tidens anda hörer, att man af Tidningsskrifvare
får tåla mycket, äfven innan någon be*
visning föregådt, och att de utan synnerligt
ansvar böra få säga allt; men då nu frågan är
här att yttra min enskillta öfvertygelse, mäste
jag bekänna, att jag är uppfödd med en för
gammal vana af aktning för menniskors goda
namn och rykte för allmänt och enskilt lugn,
att ej sällan hafva ogillat de klander och de
smädelser af Tidningsskrifvare, hvilka oftast
synts förekomma mera af kitslighet och sträfvande
elter märkbarhet, än nit stt rätta och
upplysa. Kanske min ömtålighet ; i detta
fall af flere anses såsom ett fel, och mitt yttrande
må hända gammalmodigt, men jag åstundar
blott tala sanning, och jag skulle ej
vid detta tillfälle göra det, om jag dolde huru
som flere af de indragna Bladen ofta synts både
för mig och många andra i Landsorterna, af sådan
beskaffenhet; att man väntat deras indragning,
innan tidningen derom inträffat; jag finner derföre
a*t, då anledning icke saknats till indrag,
ning, bör den icke blifva en grund till anmärkning
af den art som nu skedt.
Hvad åter Ebersteinska testamentet angår,
har jag med uppmärksamhet läst båda de afhandlingar,
sorn angå detta ämne, och anser
vederläggningen fullkomligen hafva besvarat
anmärkningen.
Vid frågan om Gjutgodset, lärer egenteliga
vigten hvila derpå att JustiticCanzleren blif
-
232
Den 10 Julli c. m.
vit anbefald, nedlägga ett redan börjadt Stal ,
men Utskottet tyckes hafva glömt, att det var
genom ett missförstånd af Konungens Utslag,
sorn JustitieCanzlerea börjat sin åtgärd, och att
denna Embetsman som är Konungens, samt det
allmäonas Ombud, icke har sig ålagt utföra
andras talan, så vida ej Konungen det uttryckligen
befaller. Om detta varit Konungens afsigt
hade troligen Handlingarne i målet blifvit
till JustitieCanzlcron remitterade; nu då Utslaget
blott innehöll det parten ägde, att derest
han trodde sig befogad sin talan i laglig ordning
utföra mot KrigsCoilegii beslut, var det
ett missförstånd både af klaganden och af JustitieCanzIeren
att de ansågo denna åtalan böra
blifv» såsom för Embetsfel, när frågan var
endast om ett ärsättningsanspråk hvaruti Kronan
tillföll vinst genom KrigsCollegii åtgärd
och med hvilket JustitieCanzleren sig ej hade
att befatta. Mig förekommer det således, som
att StatsRådet i sitt tillstyrkande sökt, att på en
gång bevaka den enskiltas rätt samt Kronans fördel.
I öfrigt förstår jag icke, huru som i följd af
ifrågavarande ärender, andra än tidningar kunnat
hämta anledning till den anmälan, som 107 §. i
RegeringsForme» omtalar; denna §. handlar om
de fall då StatsRådets Ledamöter, uti derus rådJlag
om allmänna mått och fl eg icke iakttagit Rikets
famijkyldiga nytta , men här har ej någon
sådan lråga förekommit, utan om enskilt» personers
rättigheter, och om Lagens tillämpning
till dem. Om häruti någon verkelig oriktighet
är begången, så hade det varit till Riksrätt
sorn pröfningen bordt hänskjutas , men
Dm io Julii c. m.
255
igenom den form, som Utskottet nu gifvit åt anmärkningen,
har man förvandlat till en opinionsfråga,
hvad som egenteligen var en rättfråga
, och finner jag således grundade skäl
till dessa bägge sednare anmärkningars förkastande.
Den anmärkning som angär Uppbördstjensters
tillsättande genom Konungens Constitutorial
är deremot såsom ett allmänt mått och
steg af en större omfattning, och i sådant afseende
kunde 107 §. snarare tillämpas; jag lör
min del tror dessutom, att uppbördsverket hädanefter
sorn hitintills kunnat med lika säkerhet
handhafvas om ej den nya regleringen inträffat,
men icke kan jag finna att Rikets sannskyldiga
väl derigenom på något sätt lidit.
Rättigheten att tillsätta tjenster har af ålder
tillhört Konungamagten och det är blott
igenom ett, ifrån densamma lämnadt uppdrag
som vissa Embetsverk tillkommit utnämningen
af ifrågavarande uppbördstjenster, dock alltid
med rättighet för Konungen, att vid inträffade
klagomål, pröfva riktigheten af deras utnämnande.
Då nu den som har högsta inseendet
stagit sig att sjelf omedelbart göra utnämnandet,
tyckes samhället derigenom fådt en ökad
garanti , i stället att hafva lidit någon skada,
i synnerhet som efter detta ingen får utnämnas
till Uppbördstjenster, hvilken ej tagit Cameral
eller Juridisk Examen vid Academierna
för att derigenom kunna tillbakahålla oskickeliga
samt okunnoga personer. Att <len närma-*
954
Den io Julii e, m.
re befattning Konungen således åtagit sig med
dessa tjensters tillsättande> vore stridig mot
RegeringsFormen finner jag ej, men om så verkeligen
vore, och vederbörandes uppmärksamhet
ansetts uteblifvit, hade äfven i detta fall RiksRätt
troligast varit rätta Formen, emedan frågan
vore om RegeringsFormens tillämpning af
28 och 47 §§•
Hvad de anmärkningar, sora blifvit serskilt
gjorde emot vissa Föredragande, angår skulle
det ej blifva allt för vidlyftigt att söka närmare,
än som nu skedt, utreda hvarje af dessa
mål, men om det tillätes mig, äfven i detta fall
oförstäldt yttra min öfvertygelse, måste jag säga,
att jag äfven i dessa anmärkningar , funnit
dels sådane mål, om hvars beskaffenhet meningarne
kunnat vara mycket delade, så att
hvad Utskottet klandrat, kunde af andra gillas;
dels sådane hvilka snarare bordt blifva
föremål för en RiksRätts pröfning, än för det
opinions yttrande, som 107 §. åsyftar,ty hårdt
är för hvilken medborgare som hälst, att först
anklagas och sedan dömmas utan något gifvft
tillfälle att få förklara sina åtgärder. Jag kan
fördenskull i bägge dessa afseenden ej gilla Utskottets
nu gjorda framställning. Utom de förmälte
anmälanderne har jag i Utakottets utlåtande
funnit flere andra, hvilka utan att vara
ämnade till föremål för någon Grundlagens
tillämpning, likvist innefatta ett beftämdt klander
af vissa Styrelsens åtgärder. Huruvida dessa
äro någon följd af enskilta till Utskottet
gifna anmärkningar mot StatsRåd eller Före-;
Den io Julii e.m.
355
föredragande är mig obekant j men äfven i detta
fall vet jag icke hvad den Form vill säga
under hvilken de blifvit bragte till Ständers
kännedom. Jag är öfvertygad att Utskottet
gjordt detta i all välmening, och för att visa
den möjeligaste uppmärksamhet, men ehuru
god afsigten än må vara, är dock svårt inse
åtgärdens riktighet, ty jag finner ingen §. t
Grundlagen som berättigat dertill, utan lärer
Utskottets egenteliga åliggande vara att anmärka
sådane förseelser hos Konungens Rådgifvare
eller Föredragande, hvilka det anser
kunna hänföras under 106 och 107 §. §, a£
RegeringsFormen. För vår StatsFörfattnings
framtida bestånd, har jag i förbigående trott
mig böra göra denne anmärkning, och återkommer
nu till det hufvudsakligaste, af hvad
i närvarande fall synes böra tillgöras.
Frågan är, huruvida StatsRådet hvaraf en
del nära 14 år, och de öfriga en kortare tid
varit Konungens Rådgifvare nu skola på en
gång enligt ConstitutionsUtskottets anmälan,
blifva ett föremål för Riksens Ständers begäran
hos Konungen att skilja dem från deras
vigtiga Embeten. Finnas icke bland dessa —
män, hvilka genom sin långliga Embetsmanna
erfarenhet och kännedom af Rikets angelägenheter
otvifvelaktigt äro oumbärliga för ärendernas
gång, och finnas der icke äfven andra
lika förtjente af vår aktning, hvilka uppoffrat
sina krafrer och sina bemödanden till
Rikets försvar och dess vältrefnad
skola
dessa förtjente upplyste Embetsman inom vårt
236
Deri io Julid e. rtt,'
Stånd uppoffras blott derföre att de ägt några
få rösters pluralité emot sig, eller månne denna
tillfällighet kan påtvinga hela Nationen
den opinionen, att dessa Herrar böra förlora
ett allmänt förtroende. Visserligen kunna både
StatsRådet och Föredragande likasom andra
någon gång misstaga sig, ty fullkomlighet
har ej fallit på någons lott, och ju högre
man är uppsatt på ärans trappa, ju snarare
samla sig ovänner, men icke har jag funnit
hos Nationen anledningar till sådane missnöjen,
hvarigenom de skulle önska sig StatsRådets
hela upplösning. Varsamhet i behandlingar
år en nödvändighet för alla men synnerligast
hos Riksens Ständer, hvars åtgärder
i så många afseenden grundlägga Rikets komJ
mande öden. Jag tillstyrker för den skull att
detta mål, med yttersta uppmärksamhet får
behandlas. Då 107 §. bestämt säger att Riksens
Ständer, om de finna Rikets väl det kräfva,
kunna hos Konungen skrifteligen anmäla
deras önskan, att han ville ur StatsRådet och
ifrån Embetet skilja den eller dem emot hvil-.
ken anmärkning blifvit gjord, har ju Grundlagen
tydeligen utmärkt att det är endast vid
6tora utomordentliga fall, då Rikets väl sådant
fordrar, som en dylik anmälan bör ske,
men detta synes icke vara förhållandet nu och
i sanning vore mycket osäkert hvad vi skulle
vinna genom en förändrad personal af Stats*
Rådets Ledamöter. Jag anser dessutom att Fäderneslandets
väl just är det som kraftigast
fordar att vi icke nu yttra en önskan, som
vore mindre väl grundad och som i en fram
-
Dtn lo Jalii t, nu 237
tid skulle' kunna bereda vådeliga följder, ty
efter min enskildta öfvertygelse är den anledning
som kan bemtas af de gjorda anmärkningarne
i det närmaste ingen, och om andra
skulle dervid fästa mera vigt, lär dock ingen
kunna säga att anledningen är stor eller af bety -  denhet; men i den stund då Riksens Ständer
ej skulle draga i betänkande att för sådane
mindre vigtiga fall begära det Konungens Rådgifvare
och Föredragande måtte aflägsnas, lägges
äfven grund till en beständig strid emellan
partier, hvilka på sätt som skedde ifrån
1738 till 1772 skola sönderslita det allmänna,
under det dessa partier slitas om platserna;
med en kraftfull Regent bereder sådant ofelbart
någon gång Constiutionens undergång,
med en mindre dristig Rikets svaghet. Skulle
vi väl mina Herrar af en efterverld vilja ådraga
oss en sådan förebråelse? Nej! jag hoppas
det man om oss skall säga, att 1823 års
Ständer kände sina rättigheter, och visste att
begagna dem, men att de derjemte ägde moderation,
och i stället för att bereda åtal, sorn
kunde äga anseende af öfverdrift och partianda
visade att de följde Constitutionens anda
och mening, samt att de för vigtigare fall
icke spara begagnandet af sin förmåga.
'Nto 5V
Herr Hjerta t Gujlaf:
Äfven jag önskar, att samtelige StatBRå:
233
Den to Julli e, m.
det, icke måtte anmälas, enligt 107 §. för de
icke allmänna mått och steg, utan mera enskilte
fall rörande punkter, sorn Constitutions:
Utskottet anmärkt. Äfven jag tror, att det
icke vore enligt med Grundlagens anda eller
bokstaf. Men öfvertygad kan jag ej vara, att
de förtjena eller icke förtjena detta behandlingssätt,
i det outredda skick, hvari målet
genom Utskottets ofullständiga Betänkande
finnes.
Den öfverläggning, som i dag föregått,
ar och blifver vigtig för Svenska Folket. Mig
synes att man dervid icke ännu erinrat sig,
den noggranhet i undersökning, som Folket i
dylika fall har rätt att af sine Representanter
fordra. Det tillhör Menniskan, att i en enskildt
handling hafva rätt att tveka, när hon finner
pligtens och försigtighetens bud obestämda
eller stridande deremot; men FolkRepresentanten
måste vara öfver all tvehogsenhet. Gud och Lagen,
vare hans valspråk! Folkets väl han3 änJ
damål! Samvetet utgöre hans belöning!
För min del anser jag den handling, sorn
af Riksens Ständers ConstitutionsUtskott nu
blifvit förelagd, icke så utreda ämnena, att
jag med godt samvete, kan rösta öfver dess
antagande eller förkastande.
Jag vill ej fästa mig vid, att Utskottet
origtigt användt 106 och 107 §. § , i flera fall.
Jag viii ej nedlåta mig, att tro, det sådant
kunnat ske med afsigt, Jag vill icke en gång,
Den 10 Julii e. m.
sorn Ledamot af Riksens Ständer# Statsutskott,
der jag åtminstone bjudet till att göra min
pligt beifra den försumlighet i undersökning,
som jag Unner vid alla de af detta Utskott
anmärkte administrationsfel, eller den lättsinnighet
hvarmed ConstitutionsUtskottet medgifver,
att, dessa anmärkningar grunda sig på
en sträng tolkning af bokstafven; men likväl
då denna bokstaf ej kan vara någon annan än
Grundlagens, icke anser den så helig, som 83
§. RegeringsFormen det ovilkorligen bjuder
och som således gör det, om icke till Ständernes,
dock tili ett beredande Utskotts ovägerlig#
pligt.
Jag vill bjuda till, att med ettord, glömma
allt hvad jag tror vara rätt, för att kunna
glömma allt, som härvid synes mig vara
orätt; men jag kan ej glömma min skyldighet,
att veta, hvaröfver jag skall besluta. Och
huru veta det, då ingen akt af Utskottet så
åberopas, att man kan skåda den i sammanhang;
intet förhållande så utvecklas, att man
kan reda det; få punkter så tydligt för Ständerna
framläggas, att orsak och verkning rätt
kunna bedömas.
Friherre Boijes yttrande i förmiddags bevisar
bäst felagtigheten i Betänkandet. År
det vål möjligt, att då jag, som Folkets ombud,
skall rösta öfver en af detta Folks vigtigaste
allmänna angelägenheter, jag skall behöfva
tveka, om jag bör tro, Rikets Ständers
Utskotts uppgifter eller Friherre Boijes,
24°
Den 10 Julii e. m.
sorn endast kan hafva att tillgå en' del af de
handlingar, som fullständigt vittna i saken
och dock tyckes fullständigare utredt den, än
Utskottet. Är det väl möjligt, att jag skall
fria eller fälla Friherre Ehrenborg, då jag ej
vet en enda Författnings datum , angående dea
sak, hvarföre han skall anmälas till entledigande,
eller finnér uttryckt, hvad jag fruktar
är orsaken till allt, nemligen att styiiseringen
i ExpeditionsUtakottets Förslag till underdånig
skrifvelse nästlidne Riksdag, angående
skattläggningen å Husbehofsqvarnar, gifver
anledningen till hela misstaget, genom användandet
af orden: föreslå en Författning, i stället
för: be/luta denna lefkattnings upphörande; en
händelse som bör lära Sveriges Representanter
vigten af att uppfylla sina pligter; synnerligen
de, som få det förtroende, att i Utskotten
bereda målen och uppsätta Expeditionerne,
samt synnerligast de män af detta Stånd, som
af Lagen satta till första Ledamöter i Utskotten,
böra erinra sig de pligter, dem åligga och
att endast genom dessas uppfyllande, vinna
den ära, som Ädlingen ifrigastbör eftersträfva,
emedan detta eftersträfvande allena förlikar
honom med mindre framsatta, men kanske
mera duglige medborgare.
Med ett ord: jag förklarar, att jag, i det
skick detta Betänkande nu finnes icke kan rösta
öfver hvarken dess antagande eller förkastande,
att jsg nekar att deröfver rösta; att jag
fordrar det Utskottet åtminstone bättre utreder
2-dra
Den 10 Julii e. m,
2:dra och 3:dje puncterna, äfvensom den äfven
med N;o 2 teknade anmärkningspuncten
mot Friherre Ehrenborg, och anhåller derföre
om proposition på åtterremiss af Betänkandet.
N.o 6.
Grefve Posse, Claes Fredric:
Då ConstifutionsUtskottet gjordt anmärk-:
ning emot StatsSecreteraren för Krigsärenderne
i och för sin föredragning den 26 Junii
1821 af Förvaltningens af Sjöärenderne förfrågan
rörande Contracts afslutande med enskildt
man , är det genom en saknad broders bortgång
min skyldighet att upplysa, hvad hand-i
lingarne nogsamt bestyrka att genom detta
ifrågavarande Contracts afslutande Kongl. Maj:£
och Kronan, långt ifrån att hafva lidit förlust
blifvit tillskyndad en ganska betydlig vinst.
Det kan visserligen på ena sidan vara möjeligt
att några få sortamenter af den ifrågavarande
lefverencen kunnat mot lägre pris erhållas,
såsom enkla bräder och dylikt; men
deremot var det vid sakens föredragning och
Contractets afslutande bestämdt upplyst att de
hufvudsakligaste partierne såsom balkar , mastspiror,
Bjelkar m. m. hvaraf Örlogsflottan är
i årligt behof genom detta Contract kommo
Kongl. Majit och Kronan tillhanda till nära en
tredjedel bättre pris, än de under de då senast
Bil. till Ridel. 0. Ad, Pr, VI, Band. 16
242
Ben io Julli e, m,
förflutne åren kunnat erhållas så väl å Auctioner
som genom förseglade anbud och serskildta
Contracter, då dertill kommer att
Kongl. Maj:ts och Kronans bestämde årliga behof
för Örlogsflottan af Furu- och Granvirke
blef uppfyldt på så sätt, att Kongl. Majit och
Kronan utan serskilt kostnad feck ett helt års
förlag från en ort af erkändt bättre trädslag
än vanligen kunnat erhållas då enligt Contractet,
lefverencen skulle verkställas på Lefveranteurens
bekostnad det ena året, och betalningen
först erhållas det påföljande, hvilket
genom auctioner ingalunda kunnat vinnas
utan erfarenheten bestyrkt att man ofta i behofvets
stund fått emottaga hvilken vahra som helst.
Jag tror mig således hafva visat att Stats:
Secretcraren vid detta tillfället iagttagit Statens
sanna fördel, då han tillstyrkt antagandet
af ett Contract, hvarigenom Kongl. Majrt och
Kronan fått sitt bestämd» behof af virke till
Örlogsflottan uppfyldt, af ett godt och bättre
trädslag än vanligen kunnat erhållas, samt för
ett pris som i det hela vida understeg hvad
som derföre vanligen blifvit betalt å auctioner
och enligt anbud ehuru det visserligen
kunnat vara ett eller annat mindre betydeligt
parti, som genom dylika åtgärder
kunnat för lindrigare pris möjeligen erhållas.
Hvad Utskottets yttrande angår att följden
af Contractets afslutande ledt dertill att lefvcrenteuren
kunnat på annan man öfverlåta Con
-
Deil iö Julii\ e. m.
tnctet i vissa delar med sig sjelf betingad vinit
ai i S procent ä betalningssumman, hvarom Utskottet
i officiel väg skolat erhållit underrättelse,
så vågar jag nästan tro att det varit
från mindre säker källa som dessa Underrättelser
blifvit hämtade, emedan jag åtminstone
med säkerhet vet att Lefverenteuren de 2;ne
redan förflutne åren sjelf verkstäldt nästan hela
Lefverencen, och jag i dessa dagar erhållit officiela
besigtningsdocumenter som styrka att Lefverenteuren
för i år äfven redan hade Lefverencen
i ordning till nästan hela det belopp
som Comtractet föreskrifver; och tror jag mig
således kunna förklara, att om något öfverlåtande
af Contractet på annor man i vissa delar
ägt rum, hvilket jag icke ännu haft tillfälle
få fullkomlig kännedom Om, så är det
så obetydlig del att det icke ens bordt komma
i beräkning, och jag tviflar högeligen på
att den dervid ifrågavarande procenten kommit
Lefverenteuren tillgodo , eller att Utskottet i
officiel väg deraf kunnat erhålla uppgift, ännu
mindre haft i Grundlagen stadgad anledning
att derom göra anmälan.
244 Den il Julii j, fe.
Bilaga
till PleniProtocollet för den 11 Julii,
förmiddagen.
N:o X.
Grefve von Schwerin, Fredrk Bogislans:
Hos Högloflige Ridderskapet och Adeln
får jag härmed vördsamt föreslå, att Riksens
Ständer matte uti underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t framställa följande underdåniga
önskningar:
1:0. Att Kongl. Majit täcktes i Nåder
(tillsätta ordinarie StatsSecreterare och JustiliaeCantzler,
samt låta dem med Fullmagter
förses;
2:0. Att Kongl. Maj:ts Rådgifvare, enär
omständigheterne påkalla , åtgärder emot utgifvare
af Tidningar, i deras tillstyrkanden
måtte vara tolerantaj
310. Att de, i deras tillstyrkanden, sorgfälligt
måtte respectera gränsen som lagstiftningen
uppdragit emellan Domaremagten och
den administrativa;
4:0. Att de i deras tillstyrkanden af
utgifter till allmänna behof mätte iagttaga
Den 11 Julii f. m.
245
den nogaste hushållning med Statens medel
samt i afseende på dessas disposition och redovisning,
hvad Grundlagen och Riksens Ständers
beslut föreskrifva.
Jag anhåller att denna motion må till
ConstitutionsUtskottet remitteras.
Bilaga
till Pleni-Prolocollel för den 11 Julii,
eftermiddagen
N:o
r.
Hörsamste Memorial!
Genom ProtocolisUtdrag af den 3 sistledne
Junii har Höglofl. Ridderskapet och Adeln
behagat till Riddarhus Utskottets utlåtande remittera
den af Herr Grefve Mörner, Carl Stellan,
gjorde hemställan , att Ridderskapet och
Adeln måtte på sätt tillförene öfligt varit, anslå
arfvoden åt RiddarhusKamereraren och RiddarhusFiscalen
för deras besvär under nu påstående
Riksdag.
1Öf
Dm 11 Julii e. m.
I anledning häraf samt i betraktande af
hvad vid flere Riksdagar i detta afseende blifvit
af Ridderskapet och Adeln beviljadt, får
Riddarhusutskott vördsamt föreslå, att dessa
Tjenstemän må hvardera erhålla ett Can^listTfactamente,
beräknadt för lika tid och till
enahanda belopp, som för en Canzlist vid RiksStånden
blifvit under innevarande Riksdag af
Riksens Ständer faststäldt eller 3 Riksdaler Banco
om dagen, hälst Utskottet för sin del icke
funnit lämpeligt antaga den af Riddarhusutskott
vid 1817 och »8x8 årens Riksdag, under
tillstyrkande för den Riksdagen af enahanda
beräkningsgrund för bemälte Tjenstetnäns
vedergällning sorn nu blifvit föreslagen,
tillika yttrade mening, att RiddarhusKamerejaren
hädanefter endast borde erhålla ett arfvode
vid Riksdagens slut, enär Utskottet, efter
en noggrann undersökning af förhållandet,,
kommit i erfarenhet deraf, att RiddarhusKameraren,
jemte den tillökning i besvär och bokföring
som han ostridigt får vidkännas, i afseende
på den Economiska detaillen vid Riddarhuset
under en.Riksag, ehuru sådant ej kan
af Ståndets Ledamöter alltid iagttagas, dessutom
i flere år haft sig ålagdt, uppbörden och
redogörelsen för den till Riddarhuset inflytande
Capitationsafgiften, sam ännu fortfar, utan att
derföre uppbära någon serskild vedergällning,
thuru det ej kunnat undfalla både detta och
sistledne Riksdags Riddarhusutskott den tid och
IUÖd« han måste använda på en slik redogörelse
för medel, 50m ofta i ganska obetydliga.
Den Ii Julii c. ni.
247
summor hvarje gång och på olika tider inkomma
ifrån tjugofyra Län , hvilkas CapitationsRäkningar
skola granskas och sedermera i en
Hufvudbok sammanföras, hvadan ock fråga under
en förfluten Riksdag varit väckt om anslående
af en serskild Lön för en ContoirsSkrifvare
till RiddarhusKamererarens biträde,
men hvilket Ridderskapet och Adeln, i anseende
till RiddarhusCassnns inskränkta tillgångar
icke sett sig i tillfälle attbevilja; och får RiddarhusUtskottet,
som nyligen granskat Hufvudboken
för de sista fem årens Capitationsafgifter,
vid detta tillfälle med verkelig tillfredsställelse
nämna, det Utskottet funnit redovisningen
derföre vara med utmärkt redighet och
noggranhet äf denna skicklige Tjensteman verkställd.
Hvilket dock allt till Ridderskapet och
Adelns vidare ompröfvande vördsamt öfverlémnas.
Stockholm den 8 Juiri 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Eric Spsrre.
N. Snoilsky.
Den 12 Julii f. m.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 12 Julii,
förmiddagen.
N:o i.
Herr af Eken/lam, hrad:
Då det är jag sorn från början framdragit
det origtiga behandlingssätt, som vid lottado
måls öfverlemnande till adjungerad ledamot för
närvarande begagnas, så åligger äfven mig den
obehagliga skyldighet, att göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamme på LagUiskottets
märkvärdiga handläggning vid målet. Till en
början får jag erinra huru Lagutskottet är
det enda Utskott, der den rådande moraliska
kraften nödvändigt skall, genom ein sammansättning
vara så vida partisk, att de mest
verkande Ledamöterne vanligen hafva ett enskildt
interesse vid alia sådane frågor, sorn röra
granskning af Lagskipningens arbetsmethod-er,
och behofvet af återgång till Lagens
sanna esprit, ifrån godtyckliga åtgärder hvilka
vunnit insteg, endast derigenom, att de undgått
allmän uppmärksamhet* Af sådan natur
är det ifrågavarande ämnet. Saken ville framställa
sig så tydelig, att ej mera än tvenne
alternativer syntes kunna komma i fråga ; det
ena att qväfva motionen genom ett förkläds
Den 12 Jul ii f. m.
24g
magtspråk: det andra, att den bifalla. Ett
öppet afslag kunde ej stå tillsammans med
Lagens ovilkorliga föreskrift om lottning^ och
ett bifall skulle deremot medföra ea formalitet
vid Ordinarie Ledamöters tillfälliga ersättande
genom adjungerade; en formalitet, som, ehuru
ringa, likväl var en slags ökad controll.
Under sådane förhållanden tar Utskottet
det parti, att uti sitt första Betänkande,
tala om en helt annan sak än inotioDairen.
Utskottet understöder lottningsprincipen på det
kraftigaste, men rigtar dess användande åt
ett helt annat håll, nemligen till byten af
mål emellan varande Ledamöter men undanhåller
det verkliga syftemålet, som angick när
Referent utbytes genom insättning af adjungerad
Ledamot. Jag frågar vördsamt Ridderskapet
och Adeln: är det tänkbart, att Riksens Ständers
Lagutskott ej skall förstå Evad hvarje
annan Svensk man kan begripa? Mina ord
vid första remitterandet d. 5 sistl. Mars, voro
bland andrs, desse: Se Protocollet, berörde dag.
Jag hemställer hvad följden skulle blifva,
om den praxis vinner burskap, att Utskotten,
när de ej vilja y»tra sig öfver saken , endast
behöfva föregifva, att motionen angår Jvart
när den angår hvitt, och derigenom aldeles
undanhålla Motionen för Riksens Ständer. I
BondeStåndet blef också verkan sådan sorn
man kund© vänta: Detta Hedersvärda Stånd,
som säg ett verkligt resultat, ledt från en
riktig premiss, biföll Utskottets Betänkande,
under naturlig förmodan , att Utskottet talade
25o
Den 12 Julii f,m.
om samma sak, som motionairen; men för de
andra 3me Stånden kunde förhållandet ej döljts:
Biskop Wallenberg, Professor Fröberg,
Prosten Wijkman, Herrar Nilson, Santeson
och Bagge, uttryckte, inom Preste- och BorgareStåoden,
samma allvarliga och tydliga
mening, som förut från detta Stånd kommit
Utskottet tillhanda. Man återvisade Utskottets
Betänkande från alla tre Stånden, under
omständeligt tillkännagivande af sakens vigt,
med antydan till Utskottet, att nödvändigt yttra
sig i den sak, öfver hvilken dess yttran
var begärd. Nu blef sista villan värre än den
första; Nu kunde ej frågan undgå att besvaras.
Då jag «j vill tillåta mig att nyttja ordet
Advocatur, så måste jag säga, att det är med
•n anflrängad juridijk Jlicklighet, som Utskottet
uti detta sednare Betänkande frambär sina origtiga
resultater. Jag skall ej vara vidlyftig;
men anser mig, för sakens vigt ännu behöfva
anropa Ridderskapet och Adeln om några få
ögonblicks uppmärksamhet.
Utskottet lägger till grund för sitt afstyrkande
den slutsats, att då Kongl. Majt eller
HolRätt tillsätter adjungerad Ledamot iör tillfället,
så kan ej Partens inflytelse dervid blifva
verkande, utan att förutsätta uppenbar mannamohn
hos endera af dessa auetoriteter. Detta
är alldeles falskt, ty Kongl- Maj:t hvarken
kan, eller ens bör kunna, eller har någonsin
visat, annat än att han äger förtroende tili
