# ID: svediakorp-gov316
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,725
# sentences: 2,338
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


beu ig Jidii f. frit göij
ej skada, att Utskotten meddelade sådana un»
derrättelser. Man må ingalunda tro, att frågan
arom de 15 millioner Riksdaler, sorn
Banken vid 1800 års Riksdag åtog sig att realisera
5 ty dessa liro realiserade , och de nu u*
telöpande Riksgäldssedlarne utgöra ett öfverskott
derutöfver.
Längre fram yttra Utskotten : ”att Riks*
55g al ds Contoir et s skenbara skuldsättning till Ban’’ken
icke kan anses verklig för större del, än som
”motsvaras af öfverskottet vid en anställd jemfö~
reise-beräkning af RiksgäldsContoirets tillgångar
”emot dess öfriga skulder ; hvilketöfverskott, med bibehållande
af den åsigt, att Riksgälds Contoir et
9>endast besörjt en del af Bänkens Credit-rörelse
'”nödvändigt måste anseä egentligen tillhöra Batt*
9)ken.u Här hafva Utskotten äfven framkastat
den tanken , att RiksgäldsCöntoiret besörjt en
del af Bankens Credit-rörelse , då likväl Banden
endast med sin egen Credit bidragit dertill,
att RiksgäldsCohtoirets rörelse hitintills
ägt bestånd. Utskotten anse. slutligen ’’ött in”rättningen
af RiksgäldsCöntoiret än vidare bör bi’’behållas
för förvaltningsn af en del bland Star
?’tens intrader , och besörjandet af vissa utdf Ri*’kets
Ständer föreskrifna utbetalningar.” Jag frågar
om Riksgälds-sedlarnes inlösen öfverflytta®
på Banken, hvarföre då underhålla ett så
dyrt verk, sorn RikgäldsContoiret, och om
beloppet så erfodrade, hvarföre icke då hellre
inrätta ett BancoContoirP Ett annat förfarande
är en misshushållning, som knappt är tank1!
T)en 19 Julii f. ira
bär. Vi hafva alla ägt hoppet, att Riksgäldssedlarna
skulle kunna upphöra.
Jag medgifver gerna, att en brådstörtande
indragning deraf skulle verka menligt på varuprisen;
men jag är öfvertygad, att Riksens Ständer
förr eller sednare skola finna nödigt, att
amortera den inrikes skulden, bestående uti
Riksgälds - sedlarne, hvarefter uppbörden af
Statens intrader kan besörjas genom Stats-Contoiret
ensamt. Utskotten föreslå, efter dessa
premisser, i första puncten, att ''Rikets Stander$
,'RiksgäldsContoirs Creditsedlar skola anses såsom
3'utgörande en del af VäxelBanco skulden-’’
Om premisserna varit riktiga, hade ett dylikt
beslut ej erfordrats! ty det hade då varit
ostridigt, att Riksgälds sedlarne utgjort Bankens
skuld. Jag vill blott anmärka denna contradi-,
ction; men tillstyrker, att Riksens Ständer aldrig
måtte ett sådant stadgande bifalla.
Andra puncten lyder sålunda: ,}Vid bok«
**slutet innevarande år beräknas skillnaden emellan
'"Riksgälds Contoir et s, såsom säkre ansedde, tillgångar.
*'och öfriga skulder; och denna skillnad blir deri
t,Rik$gäld$Contoirets skuld till Banken, sorn ännu
Vytterligare kommer att i räkenskaperne qvarstå.”
RiksgäldsContoitet vill således ej erkänna större
skuld till Banken, ärt till det belopp,, sorn
Contoirets sedlar äro osäkra.
Jag hemställer, om icke alla äro det, då
Contoiiet ej inlöser dem; eller hvarigenom får
Den 19 Julii f. ml
i sadan händelse Banken sin ersättning?- Ytterligare
heter det: ''Hvad som R.iksgäldsCöntoi.
”rcts Discontskuld till Banken, vid ofvanberiirde
”Bokslut, finnes öfverstiga denna skillnad, blifver
9 deremot uti Bankens räkenskaper alldeles af*
”skrifvit.” Det är i sanning ett lätt satt att
reglera sina affairer, att ej betala sin skuld,
Ytan blott afskrifva dep,
I tredje puncten tillstyrka Utskotten, att
''begagnandet af RiksgäldsContoirets hittills varan*
’ de obegränsade Creditiv rätt till assignering pä.
''Banken må upphöra med början af nästa, år."
Detta är en naturlig följd af det föregående?
men straxt derefter kommer , ”ott R/ltsgä/rZsCbrc*'toiret
må äga att uppå Banken vid särskilda tills
'fallen assignera ända till 500,000 R.dr Banco,
”utöfver de fonder det uti Banken kan hafva
’’intaltf Att assignera på Banken utöfver den
fond, sorn der blifvit insatt, strider ernot Bankerna
säkerhet, reglemente och ordningar.
I fjerde puneten föreslås, att ' hvad som af
’’Bankens behållna vinst för hvarje år återstår, se*
5’dan dess förnötningskastnader af alla slag blif.
''vit bestridde, och afdrag skett för det som Rik*
"sens Ständer till inköp af myntbara mendler an*
*'ilagit, bur vid ett påföljande års början uppfö*
”ras å denna RiksgäldsContoirets nya räkning med.
95Banken, såsom till RiksgäldsContoirets disposi95lion
genom assignering afiemnadt." Väl veta
vi alla, att Riksens Ständer, enligt Banco Ordin
ngar ne, äga rätt att disponera Bankens geyinst
till allmän nytta; men åtminstone Ua?
Pyi 19 J ut i i /• rrii
jag icke kunnat föreställa inig, att dess öftfer-.
jförande till RiksgaidsContoirets disposition, kan
anses såsom till allmän n^ytta. Hvartill skall
utomdess en sådan omgång tjena, och hvarföre
kan gevinstén ej directe användas, utan att
bejaöfva gå till RiksgäldsContoiret, och dymedeist
andra vägar nödgas vidkännas den afbränning,
soia detta Verks aflönings stat förr
orsakar ?
Utskotten åberopa de calculer, sorn finnas
bilagde HufvudBetänkandet. Dessa äro sum->
mariskt uppgjorde, och i Debet finnas sum.
nior upptagne, hvilka ej äro afförde i Credit;
med ett ord, det fordras, för att utreda förhål*
landet, att man sätter sig ned, och särskildt
Upptager hvarje summa, samt afskiljer alla
origtiga ballancer, som icke ingått. Di först
blifver räkningen klar och begriplig för hvar
och en..
Till vinnande af ett sådant ändamål, anhåller
jag, det Utskotten måtte anmodas att då
de med sitt Utlåtande, i anledning af dervid
nu gjorde anmärkningar, ånyo till Riksens Ständer
inkomma, calculerne må blifva så förenklade,
att tillgångarne och skulderne icke, så till
sägandes, sammanblandas, utan bestämdt åtskiljas.
Då detta behörigen iakttages, blifver räkenskapen,
hvad den bör vara, tydlig och klar,
På grund af dessa anmärkningar, anhåjJ
ler jag om åteiremisg af Betänkandet,
Den ig Julii f, mi
Friherre Boye, Ludvig*. Jag anhåller blott
att få fästa Eidderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den delen af den sista värde
Talarens yttrande, som angar Riksgälds-sediarne.
Jag är ej viss, om jag icke möjligen kan
hafva rpissförstått honom; men då samma upp?
fattning skulle kunna ske af mängden, har jag
trott mig icke böra. stillatigande förbigå denna
omständighet. Efter min tanka är nemligen
Friherre Cederströms framställning af natur
att bli ganska oroande för allmänheten,
äfvensom hans argumentationssätt både ovänr
tadt och felaktigt.
Vi minnas alla, att Riksens Ständer vid
igoo års Riksdag emottogo Riksgälds-sedlarne
till amortering genom Banken. Det är sannr,
att dessa Riksgälds-sedlars belopp då uppgafs
endast utgöra 15 millioner Riksdaler, och att
realisations-beslutet då endast afsåg dem; men
det är ock lika sannt, att sedelstocken icke sedermera
blifvit ökad med någon enda skilling,
hvartill ej Riksens Ständer samtyckt. De hafva
icke kungjort vilkoret, på sätt att allmänheten
kunnat varnas från de öfverskjutande
RiksgäldsSedlarnes emottagande 1 rörelsen, eller
gifvit anledning att desse sedlar icke voro
af samma natur, som de först utgifnq. Jag
öfverlemnar till Ridderskapets och Adelns e->
gen rättskänsla, om det går an att nu förklara
de qvarvarande sedlarne förlustiga något
»f den rätt de äga i allmänna rörelsen.
Jag erkänner helt öppet, att ett sådant
goG
Deri 19 Julii f. m.
förfarande ej skulle kunna anses annorlunda,
än såsom bristande ärlighet. Följderna må
- hvar och en sjelf bedomina. Det är ej nog,
att inan beröfvar de personer sin egendom, soto
Innehafva Riksgälds-sedlar ; (tji från' sämrng
stund Riksens Ständer förklara, att dessa sedlar
ej mera inlösas af Banken, skola de falla till
intet värde, beroende ensamt af opinionen,
sorn skall gifva dem intet stöd) ; utan vi hafva
dessutom skadat hela allmänheten derigenom,
att vi, de facto, åstadkommit en indragning
af en icke obetydlig del utaf rörelse-ca*
pitalet. Detta' tror jag så mycket mindre går
ari, som Riksgäldssedlarne hela tiden i alla tabeller
ansetts gravera Ranken, samt tillhöra
rörelse capitalet; och då detta blifvit bestämdt
till 30 millioner R:dr, äro Riksgälds-sedlarne
äfven upptagne. Genom en sådan afkortning,
hvad skulle väl följden blifva för näringarne?
Vid sista Riksdagen ind?ogos 4 och en half
millioner discont-papper; och nu skulle åter
Riksgälds sedlarne försvinna ur rörelsen? ärsådant
nyttigt; är det ens ärligt0 jag tror det
åtminstone icke, peh anhåller att dessa ani
märkningar måtte få åtfölja återremissen > t
händelse Retänkanket nu icke olifver bifallet.
Friherre Cederström'- Det vär skäligen
oväntädt, att finna en Riksdagsman okunnig
derom, att Riksgälds-sedelstocken utöfver för*
utnämnde, 5 millioner Riksdaler, blifvit ökad
ined 6 millioner, hvilka tillkommit man Rik"
seris Ständers vettskap.
Den 19 Julii /. m.
907
Örn deras annihilerande har jag icke talat;
ty annat är att betaga dessa sedlar sitt
ägande värde, och annat att bestrida deras öfverförande
på Banken såsom dess skuld, och dy^
medelst göra Bikets skuld till Bankens, hvars
tillgångar egentligen tillhöra innehafvarne af
dess egna sedlar. Det är en särskild fråga; i
i hvad ordning Biksens Ständer besluta, att
Bikets gäld skall afbördas. Derom äga de
besluta; men icke med rätta att öfverföra den
på Banken. Hvad Bealisationen år 1800 angår,
skedde den på grund deraf, att 2 och en
half millioner B:dr silfver skulle genom den
så kallade förmögenhets-afgiften till Banken ingå
, hvilka kunde för annorning af oftanämde
15 millioner Bilfsgäldssedlar användas. Om
Biksens Ständer nu besluta, att för enahanda
ändamål insätta silfver i Banken, uppstå intet
hinder att ju Biksgälds-sedlarne kunna af
Banken inlösas; men intilldess en sådan insättning
skett, anser jag Biksens Ständer icke
vara berättigade att sammanblanda Statens och.
Banken^ ömsesidiga skulder.
Friherre Boye: Jag bivistade ej 1809
års Biksdag , och torde således vara ursäktad
för det jag ej kanner de upptäckter,
som då gjordes. Det anser jag mig likväl kunpa
med visshet påstå, att Biksens Ständer då
icke, i afseende på Biksgälds-sedlarne, fästade
något vilkor af den beskaffenhet, att beloppet
utöfver de 15 millionerne icke skulle honoreras.
Tvärtom beslöts då, att det skulle tillhöra
rörelsen, och det utgör i detta ögonblick
goS
Den äg Julli f. m.
en del af BörelseCapitaiet. Dä jag nu hort
Friherre Cederströms mening vara, atf förvandla
Biksgälds-sedlarne till papper att discontera,
stadgas hos mig ännu mera öfvertygelsen
om förderfliglieten af ett sådant beslut, och jag
förväntar, ej mindre af Bidderskapets och Adelns
rättskänsla emot inneliafvarne af dessa
Biksgäldssedlar, sorn på god tro mottagit dem,
än af dess omsorg för naringarnes förkofran ,
att den nya planen icke måtte bifallas ; hvarigenom
, om den antogs, 1823 års Biksdag, i
stället för att gifva lättnad och hjelp emot förra
indragningar, skulle sjelf blifya en verklig
Indragnings-Biksdag.
Friherre Wrangel, Henning l Då det tyckes,
att Biksens Ständer pu, mera än förr, ä^
ro ense uti den princip, att skilja Bankens
skuld från Blkets, kan jag ej underlåta att förena
mig med Friherre Cederström, desto hellre,
som äfven Närings-idkaren måste vara mån
om, att få en riktig Finance-plan uppgjord.
Jag är sjelf Näringsidkare, och får försäkra
att det hos mig icke väckt något ögonblicks
oro, att jag förmodat Biksens Ständer skolat
följa en rättvis grund för sina beslut. Om
Biksgälds-sedlarne i och för sig sjelfve äro
utaf noll och intet värde, kan sådant hjelpas
derigenom, att en viss ränta stadgas för deras
inlösen. För öfrigt liar Friherre Cederström
anfort så många skäl , att jag ej kan tillägga
flera, utan instämmer blott med honom lill alla
delar.
Den 19 Julli f. nC 909
Herr Grefven och LandtMarskdlken frågade^
om liidderskapet och Adeln ansåg Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande bora, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten återre-i
mitteras.
Hopades starka Ja jemte några Nej:
I anledning hvaraf Heer Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att sorn, efter hvad han
tyckte sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Friherre Boye anhöll, att få till protocollet
förklara, det han icke ansåg Friherre Cederströms
anmärkning, så vidt den rörde RiksgäldsContoirets
Sedlar, hafva bordt föranleda till återremiss af
Utskottens Utlåtande.
Herr von Becker, Carl Johan, förenade sig
med Friherre Boye
Föredrogs å nyo Stats- och BaricoUtskottens
den 21 sistledne Junii under No 24 afgifne,
samt den 2 8 derpåföljde eftermiddagen på bpr:
det lagde, Utlåtande, angående StatsVerkets förhållande
till Riksens Ständers Bank,
Friherre Cederström, Jacob : I afseende på
den fråga , som nu utgör föremål för Ridderskape.
ts och Adelns öfverläggning, eller huru
9i°
Dm 19 Juli i f. m.
stor del af Statsverkets skuld till Banken bör
afbetalas , samt om fäntaii derå , må jag fästa
•uppmärksamheten på den omständighet, att så
vida Riksens Ständer önska tillvinna förtroende
åt sina beslu», måste de sjelfve samvetsgranot
uppfylla dem, och ej genom ändringar
deruti , betaga sig rättigheten att blifva trodde
af Allmänheten. Jag instämmer väl med
Utskotten uti den åsigt. att, i anseende till den
belägenhet, hvaruti Riket sig nu befinner,
sv årighet möter för Staten, att till Banken inbetala
samma summa, som förut ; men jag instämmer
icke i den tanken , att ändamålet ju
ej på annat sätt kan vinnas, på det sätt nemligen
, att de delar af Statsutgifierne, som
erfordras till Ganal-anläggningar och byggnader,
bestridas genom upptagande af lån, stall,
de på framtida återbetalning. Om man så betedde
sig , kunde minskning af Bevillningen
äga rurh, utan att åstadkomma någon oreda IV
mellan Banken och Statsverket. Hvad räntan
beträffar; sa enär densamma ingår uti Bankens
gevinst, kan den visserligen till allmänt nyttiga
ändamål disponeras; och det är äfven fullkomligen
likgiltigt , om denna ränta betalas med
ena handen och åter utlemnas med den andra;
eller om hon helt och hållet afskrifves.
Jag skulle önska, att Riksens Ständer icke
rubbade den inbetalning, de en gång för alla
fastställt.
Väl vet jag, att man såsom prejudicat
kan åberopa den nedsättning, sorn ägt ruin från
t)en 19 Jutii f. m.
f 50,000 till 500,000 XJ:clr Banco; men om
man granskar Riksens Ständers beslut i ämnet
vid 1809 års Riksdag, och jeinför det med
Riksdags beslutet i denna omständighet, skall
man finna att dessa stå i sirid emot hvarandra
, och att det endast var .500,000 R:;lr,
som för besagde ändamål vörö anslagne. Fråga
derom blef också, vackt, och genom Handels-
och Finance-Expejditionen remitterad till
Xullmägtiges i Banken Utlåtande; men ehuru
ingendera af deta var i okunnighet om det
meningen endast varit att inbetala 500,000
R:dr, an sago de sig dock icke böra, för bibehå Ilan.
de af hélgden utaf Riksdags bestuiet, frånträda
infordrandet af det deri omnämnda beloppet
af 750,000 R;dr. Af samma orsak och då
Riksens Ständers beslut böra vara beståndande,
tillstyrker jag, att äfven ofvannämnde beslut
må gå i fullbordan och 500,000 R:dr fortfarande
till Banken ingå. Men på det rörelsekapitalet
derigenom ej må minskas, och o«
rédorne vidave fortsättas, hemställer jag, om
icke Riksens Ständer' skulle finna för godt besluta,
att alla medel, söm till Banken inflyta,
utan ätt vara såsom dess gevinst anordnade,
åter skola Utgifvas till inköp af silfver. Rå
detta sätt blifver Bankens fond ökad, och sedelstocken
bibehållen vid det redan stadgade
beloppet.
Emot hvad Utskotten, } afseende på Creditiven,
föreslagit, har iag icke något att anmärka;
men anhåller deremot, i afseende pä
forsla frågan om återremiss af Betänkandet, h var
-
giä lien ig Jitlu f, me
vid dessa anmärkningar torde få till samtnansat»
te Utskotten åtfölja»
H err Thara, Wollrath: Örn frågan hade
varit, att afskrifva Statens skuld tili Banken, så
hade jag visserligen röstat deremot på grund af
den öfvertygelsen, alt man dymedelst skulle hafva
beröfva! Banken an tillgång, som jag anser
för säker, och hvilken är nödvändig för upprätt»
hållande af Bankens Credit; men då fråga nu
endast är om en mindre betungande ordning för
afbetalningens verkställande, instämmer jag fullkomligen
uti Utskottens förslag.
Friherre Cederström yrkar, att ingen förän»
dring i den stadgade inbetalningen må ske, för
att icke derigenom rubba förtroendet till Riksens
Ständers Beslut. Härvid får jag blott erinra, att
Riksens Ständer redan rubbat detta förtroende, då
de år iBi8 nedsatte afbetalningen utaf StatsVerS
kets skuld från 750,000 Ridr Banco till 500,000.
Den af Utskotten nu ytterligare föreslagna
nedsättning hafva de ansett vara en oundviklig
åtgärd, för att i någon mon lindra Nationens
bördor. Bankens säkerhet blifver ej minskad, då
dess fordran bibehålies till hela beloppet, och Rik.
sens Ständer kunna vid en annaa Riksdag öka af*
betalningssumman, uti hvilken en önskad lindring
i Eevillningen nu fordrar nedsättning. Det har
blifvit yttrat, att en delaf det erforderliga belop»
pet skulle kunna anskaffas genom lån. Det är väl
möjligt, att sådant låter sig göra, men jag hemställer,
Den 19 Jutii f. ni.
913
Ställer, om <let Kr nyttigt, att utan trängande be*
hof tillgripa detta medel? Riksens Stander lära
nog i alla fall nödgas bita uti det icke särdeles
välsmakande äpplet, att utgifva Statsobligationer
till fyllande af vissa bebof. Och till hvad ändamål
skall detta nu ske? Icke lärer underhållandet
äf vår Flotta och af DandtArméen kunna
kastas på framtiden ? Våra efterkommande bekomma
väl, en sådan åtgärd förutan, deras dry.
ga del deraf. Jag vet således icke, hvartill de
upplånade medlen skulle egentligen användas, om
icke till fullbordande af anläggningen vid Wanås,
eller till någon Cassern byggnad i Stockholm
Men för dylika företag synas mig några
utomordentliga ansträngningar icke böra vidtagas.
Jag tillstyrker således, att Betänkandet måtte bifallas,
helst derigenom blifver gifvit, att Bevillningen
kommer att minskas. Då först är Bevill*
ningsUtskoitet i tillfälle, att uppgöra fördelningen
deraf.
Om deäta Betänkande återförvises, hjelper
det, ej långt att frågan om Bevillnings grunderne
afgöres utaf Nämnd; ty händerne äro i alla
fall bundne, i afseende på fördelningens uppgörande,
då man ej med visshet vet, huruvida nedsättning
af Bevillningen kommer att ske, eller icke.
Jag förnyar derföre min anhållan, att Betänkandet
måtte bifallas.
Herr Lefrén, Johhn Pehr: Jag instämmer
med Friherre Cederström i den grundsats, att
Rhld. och Ad. Prat. VI Band.
jDen 19 Juli i f. m.
Riksens Ständer böra varsamt förfara, i afseende
på uppfyllandet af deras förbindelser till Banken;
men jag dalar likväl icke den åsigt, att räntas
erläggande å StatsVerkets skuld för evärderlige tider
bör afskaffas. Jag anser sådant ej en gång
böra ske under de följande fem åren, Riksens
Ständer äga visserligen rättighet att dispo*
nera Bankens vinst till nyttiga ändamål, bland,
hvilka Bevillningens nedsättande onekligen intager
ett af de främsta rummen; men att bestäm*
ma det räntan allt framgent skall upphöra , trot
jag icke tillhöra Riksens nu församlade Ständer.
Jag anhåller derföre om återremiss af Betänkandet.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Statsverket har
sedan sista Riksdag till Banken årligen inbetals
500,000 R:dr, utaf hvilke 2 procent först afdragits
såsom ränta och det öfriga afgått på det återståede
Capitalet. De förenade Utskotten hafva
ansett den hushållsprincip böra följas, att det ic-i
lee är skäl betunga Landet med räntas erläggande,’
då Banken i alla fall är Riksens Ständers eget
,Verk, och hela denna utgift ej kan bestridas an-i
norlunda, än genom Bevillning* utgörande.
För min del hade jag visserligen önskat, att
ofvannämnde 500,000 R:dr framgent årligen fatt
inbetalas, ty då hade det varit möjligt, att bestrida
anslagen till Canal-anläggningarne och dylikt,
utan begagnande af Statsobligationer. Men
då allmänna rösten högt påkallar minskning i Bevillningen
och jag med Herr Tham instämmer
deruti, att det icke är nyttigt, att bestrida de ordinarie
StatsAnslagen genom lån, samt dessutom
DVji 19 Julii /. frii
iden minskning i contanta utgifter, som derigenom
kunde berpdas, i alla fall ej Liefve betydlig;
så har jag (rott, hvad jag äfven inom Utskott
ten yttrat, att en minskning uti årliga afbetalningen
af StatsVerkets skuld till Banken kunde tills vidare
vidtagas. Riksens Sländers skyldighet står i alla
fall fast att betala skulden, och den redbara^fondeu
kan emedlertid, på det sätt föreslagit är, ökas. På
dessa skäl tillstyrker jag bifall af Betänkandet.
Herr von Becker, Carl Johan: Jemte det
jag till alla delar förenar mig med hvad Herr
Tham så väl anfört, får jag fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att Utskotten,
till grund för deras Betänkande, lagt Riksens Ständers
fortfarande skyldighet att honorera Statens
skuld till Banken; hvadan någon rubbning icke
sker i den princip, att Rikets gäld till Banken
.verkligen är skuld, som måste betalas.
Jag tror således ej, på sätt Friherre Cederström
aufört, alt förtroendet till Riksens Ständers
Beslut skulle minskas genom antagandet af Utskottens
Betänkande; ty då man erkänner sin betalningsskyldighet,
kan man väl icke rimmeligen
sägas undandraga sig densamma, för det man uti
närvarande ögonblick icke är i stånd att göra af-t
betalning till så stort belopp, som förra Ständer
lioppats. Då vi nu äro stadde i största förlägenhet,
huru Bevillningen skall kunna uppbringas
till den summa StatsVerkets behof fordrar, synes
det steg, Utskotten föreslagit, vara af nödvändigheten
högt påkalladt, och man torde erinra sig och
taga i öfvervägande den allmänna röst, som vid
gi6 Den ig Tutti f. m.
Riksmötets början höjdes om Ilandets förlägen»
bet, och om faran för skuldsatta personer att nöd*
gas, som man säger, gå från hus och hem.
Vid en sådan sakernas ställning väntar Na»
tionen, om icke minskning i Statsbidragen, åtminstone
att dessa ej måtte förhöjas ; och jag hemställer,
huruvida en större årlig inbetalning till
Banken låter sig verkställa, utan skatternas förhöjande!
På dessa skab anhåller jag, att återremiss
af Betänkandet icke måtte äfgarum, hvilket dessutom
skulle åstadkomma dröjsmål, och hindra
BevillningsUtskottet att uppgöra Bevillningens fördelningi
Jag
tillstyrker derföre bifall till Betänkandet,
och får, hvad angår Statens nu upphäfda ränte*
betalning till Banken, förena mig med den anmärkning
Friherre Cederström redan derom framställt,
nemligen att då .Rikets Ständer hafva en
ostridig rätt, att efter behag disponera Bankens
årliga vinst, följer ock klart deras rättighet, att
indraga en Ränta, som utgör en del af denna vinst.'
Herr Hjerta, Gustaf: Jag grundar min öf
vertygelse
om rigtigheten af räntans upphörande
på den erfarenhet, att Riksens Ständer i fordna
tider vidtagit enahanda åtgärd, att låta Staten slipa
pa att uppfylla sina förbindelser till Banken,
när denna icke uppfyller sina emot folket. När
man förr vid dylikt förhållande kunnat så förfara,
anser jag det äfven vara rigtigt nu, att då
Banken icke uppfyller sina förbindelser inot Allmänheten,
Statsverket ej eller behöfver fullgöra
Den 19 Julii f. m.
sina till Banken. Denna åsigt blef likväl icke
gällande inom finance-afdelnirigen,
De förenade Utskotten ansågo deremot det
uti Betänkandet framställda förslag bättre af det
skäl, att då afbetalningen sker å Capitalet, minskas
derigenom älven sjelfva skulden, så att Riksens
Ständer nästa Riksdag finna densamma åtminstone
något afbetald, hvarföre, enär icke medel
eljest förefunnos, utan Bevillningens ökande,
Utskotten funno räntas erläggande onödig, och bestämde
för en syn skull den årliga inbetalningen
till 150,000 R:dr. För öfrigt instämmer jag fullkomligt
med Grefve af Ugglas deruti, att det varit
lyckligt, om vi kunnat unctgå att kasta oss in
uti ett Statsobligations-systern; men man var satt
i nödvändighet att tillgripa någon utväg när
från alla Stånd höres yrkas på nedsättning, och
åtminstone icke ökning af Bevillningen.
Jag anser det vara af yttersta vigt, at£ Rjdderskapet
och Adeln nu bifaller detta i sig sjelf
ganska oskyldiga Betänkande. Derigenom beiedes
en stor lättnad för uppgörandet af Statsreglexingen,
sorn i dessa veckor skulle taga sin början.
Jag anhåller således om Herr Grefven och LandtMarskalkens
proposition till bifall af Betänkandet.
Friherre Roye, Ludvig: Jag skall aldrig
med min röst bidraga, att förringa den pligt till
omsorg för Banken, som ostridigt tillhör Riksens
Ständer; men jag kan icke öfvergifva den tankan,
att Riksens Ständers pligt emot Nationen måste
föredragas den de äro Banken skyldige* Det var
\
915 Dh} 1 g JuVii f. m.
jjå grund af denna öfvertygelse jag under »ifver*
läggningen om Utskottens* näst föregående Betänkande
bestred, att man åt theorien om Statsskuldens
skiljande ifrån Banken, skulle gifva en retroactiv
verkan, som skulle leda till intet annat än en
minskning i rörelse-capitalet med 5 millioner JUdr.
Jag tror att, f [Nationens nu varande belägen,
het, hennes rop bör gälla för något.
I följe häraf tillstyfker jag bifall äfven 5.
detta Betänkande, helst en återremiss, på sätt Herr .
Hjerta ganska rigtigt anmärkt, skulle verka uppehåll
i Kiksdagsärendernas gång-, utan att likväl
det intenderade ändamålet derigenom skulle vinnas
; ty jag hoppas, att Hinsens Ständer af år
1823 icke vilja göra till en IndragningsRiksdag
den allmänheten väntat sig skola blifva en
UndsättningsRiksdag.
Friherre Björnstjerna, Magnus : Då jag, vid
föredragningen af näst efterföljande Betänkande,
får tillfälle yttra mig oan de af Utskotten
förtslagne Treprocents-Obligationerne, dem jag
för min del arnar afstyrka, och i stället föreslå
antagande af RiksgäldsContoirets Obligationer
med 5 procents ränta, inskränker jag mig
nu till det förklarande , hvad dem angår , att
dessa blott skola användas för sådana behof,
sorn äro oundgängliga, och hvilka icke på an-l
nät sätt kunna fyllas. Jag hade derföre ansett
rådligare än införande af ett Statsskuld-system,
att Statsverkets årliga inbetalningar till Banken
fortfarit i förut stadgad ordning, hvarigenom
Banken %arit iståndsatt, att bestrida orna
Din 19 Julii f. m. 919
kostnaderna för Götha Canal-anlaggniag med
mera. Jag medgifver likväl, å andra sidan,
att allmänna rösten talat så högt för minskning
af utskylderna, att jag finner den consi
deration
vara ganska riktig, sorn föranledt Utskottens
nu förevarande Betänkande, å hvilket
jag således med nöje skulle tillstyrka bifall,
om jag icke derifrån afhölls genom en ^ti Be
tänkandet
förekommande omständighet. Utskotten
föreslå nemligen, att 150,000 R:dr
Banco skulle användas till uppköp af nfyntbara
metaller. De hafva förut tillstyrkt, att
266,666 R:dr 32 sk. matte för samma ändamål
anslås, hvilka summor sammanräknadt utr
göra 416,666 R:dr 32 sk. Banco.
Jag fruktar att användande till silfveriippköp
af en så betydlig summa kunde förorsaka
Coursens stegring, sorn vore rakt stridan
de emot den princip, från hvilken jag alltid
utgått, att vinna all den stadga i myntvärdet,
som i cathegorien af realisationens overkställbarhet
är möjlig ; jag gillar således väl förslaget
om inbetalningens nedsättning, men icke att
beloppet ovilkorligen skall användas tilL upphandling
af silfver. På grund af .denna anmärkning
anhåller jag att Betänkandet måtte
återremitteras.
Herr Lefrén.- Jag här begärt ordet e
gentligen för att söka i korrthet vederlägga
en af Herr Hjerta yttrad grundsatts.
Han har nemligen sagt, att då Banken upphört
fullgöra sipå förbinjJeliyjr emot Allmänhg
-
920
Den 19 Julli f. ni.
»en, kunde äfven Statsverket undgå uppfylla
sina emot Banken. Detta är en helt ny tära,
hvars följder blifva så mycket mera eft^ertänkIiga,
om det skulle så inträffa, att det just är
Statens skuld, sorn satt Banken utur stånd att
fullgöra sina åligganden.
I afseende på summan, som bör inbetalas,
äro tvänne grundsatser helige, den förste, att
afbetalning skall ske 'å capitalet; den andra att
ränta å återstående skuldbeloppet bör gäldas.
Om endast 150,000 R:drs inbetalning sker, an»
anser jag det icke vara oärligt, blott man stad-j
gar, att t. e. 50,000 skola afgå från capitalet
och de öfrige 100,000 R:dr användas till rän«
teliqvid&n.
Jag kan således för min del icke tillstyr»
ka såso'm en absolut nödvändighet, att 500,000
R:dr skola afbetalas, utan att dervid tillika
bestämmes, att de skola afgå på capitalet, sedan
räntan blifvit gulden.
Hvad angar användande till silfver upprop
af 150,000 R:dr Banco årligen mindre äii
Utskotten föreslagit, hvilket af en värd Ledamot
yrkades, anser jag det vara af yttersta vigt,
att allt, hvad som kan till detta ändamål användas,
dertill må blifva begagnadt; ty på annat
sätt kan man icke försäkra penninge- mannen,
att Banken framdeles skall söka fullgöra
ina förbindelser.
Den 19 Julli /. m.
921
Örn,som jag hoppas, en al pari-point blifver bestämd,
förmodar jag ock,att man till siifver-uppköp
anslår så mycket, som möjligen låter sig göra.
Herr Tham; T^ill en början utbeder
jag rnig få anmärka, att antagandet af ifrågavarande
Betänkande icke har något inflytande
på Eidderskapets och Adelns framdeles
fattande beslut, i afseende på 3 procents och 5
procents Obligationernej ty om dem äger Ridderskapet
och Adeln i alla fall öppet att öfverlägga
och besluta, huru som helst.
Hvad användandet till siifver-uppköp angår
af de 150,000 Rldr, som årligen kommer
att från Statsverket till Banken inbetalas, kan
jag så mycket mindre inse, att någon skada
derigenom åstadkornmes, sorn det står Utskotten
öppet att föreslå , och Riksens Ständer att
föreskrifva sådtana reglementariska författningar,
att coursens befarade stegring derigenom
förekommes. En återremiss af detta Betänkande
skulle endast lända till tidsutdrägt. Det är
både redan sagd t, och ganska sannt, att det beslut
Riksens Ständer nu fatta ej kan binda
händerna på kommande Ständer.
Om således nu stadgas, att blott 1 50,000 R:dr
årligen skola afbetalas på capitalet, utan ränteberäkning,
hindrar sådant icke andre Ständer,
att besluta det både stone capital afbetalning
skall ske , och ränta jemväl erläggas.
1 hvad Herr Hjerta anfört om nödvändig
-
g ss Den 19 Julli f. m.
heten,' att kunna snart uppgöra Staisregleringen,
finner jag ett nytt skäl till bifall å Betänkandet,
hvilket jag ock för min del tillstyrker.
Herr Hjerta . Det är först i anledning
af Friherre Björnstjemas betänklighet vid
användande till silfver uppköp af ifrågavarande
150,000 R:dr, jag anhåller få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att liela beloppet, sorn förut till detta ändamål
är anslagit, utgör 266,666^ Rldr. Man finner
lätt detta vara beräknadt på att inköpa 100,000
R:dr Specie efter 128 skilligars cours. Slår
detta in, så erhålla vi berörde antal Specie
Riksdaler; men om man i stället, såsom det vill
synas, snarare närmar oss till en myntförsämring,
blifver det ej möjligt, att för den dertill
anslagne summan erhålla 100,000 R:dr Specie.
Detta belopp är väl icke så förskräckligt
stort, att det med skäl kan anses för mycket
, att dermed årligen förstärka Bankens
xeela fond.
Jag tillstyrker således, att ifrågavarande
150,000 R:dr måtte få betraktas, såsom en nödfallshjelp
lill uppköp af ofvannätnnde 100,000
Specie, i händelse den dertill i öfrigt anvisade
summan ej förslår.
Den af Herr .Lefren yttrade ömtålighet,'
1 afseende på fullgörandet af Bankens förbin$gJrer,
gillar jag desto hellre, som den äfven
i
Den 13 Julli f. ni.
923
varit min. Läran är likväl icke ny; den har
äfven förr blifvit af Riksens Ständer begagnad,
utan att någon fara derigenom försports.
hör min del tror jag, att då Riksens Ständer
1S10 stadgade 2 procents ränteberäkning
för StatsVerkets skuld, skedde sådant af hvad
man fordom katMade en billig vederkänsla emot
Banken för dess besvär med alla de sedelmassor
den utgaf; men då numera detta besvär
upphört , och Banken deremot allenast inräknar
återbetalningen, synes som man äfven kunde
låta räntan försvinna, eller rättare sagdt
låta arfvodet för detta besvär upphöra. —-
'Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm:
I anledning af hvad Herr Hjerta nyss anfört,
hemställer jag, om icke med afgörandet af
denna punct kunde uppskjutas, intill dess frågan
örn StatsObligationerne blifvit pröfvad. Det
kunde vara möjligt, att man då fann de nu
ifrågavarande 150,000 R dr nödige till Statsbehofvens
fyllande, men vore bunden nf det
beslut, som nu kunde på förhand fattas.
Herr von Hohenhausen, Michael: Jag tror
en olycklig nödvändighet fordra minskning uti
afbetalningarne å StatsVerkets skuld till Banken,
oeh att vi således äro förbundne alt bifalla
Utskottens Betänkande, då vi icke kunna bestrida
verkligheren af devn penningebrisr, sorn
i alla orter öfverklagas, och den på de fleste
ställen rådanjle förlägenhet, att utgöra skatterna.
924
Den 19 Julii f. m>
I anledning af hvad Friherre Björnstjerna
anfört, i afseende på silfver-uppköp, torde det
tillåtas mig anmärka, att då det Betänkande,
som angår a66,666 Rnirs 3 2 sk. användande till sådant
ändamål blifvit återremitteradt, är det icke
något hinder för Utskotten, att uti nämnde
summa äfven inbegripa den nu ifrågavarande
150.000 R:dr.
Då jag icke förmodar att mindre än
150.000 R:dr till detta ändamål kan anslås,
inser jag ej eller något skäl , att uppskjuta afgörandet
af denna fråga, på sätt Herr Morath
föreslagit. Nog finner jag, att då Betänkandet
antages, blifver man försatt uti nödvändighet,
att antingen upphöra med vissa arbeten, sorn
drifvas på allmän bekostnad, eller ock att upptaga
Statslån; men då någon medelväg ej gifves,
tillstyrker jag för min del bifall å Utskottens
Betänkande.
Herr Rothlieb, Axel, förenade sig med Herr
von Hohenhausen.
Herr Mannerståm, Johani För min del
anser jag icke betänkligt att bifalla den nedsättning
i afbetalningen af StatsVerkets skuld till
Banken, som Uttkotten föreslagit, särdeles emedan
jag tror, att sådan reglering af financerne skulle
kunna af Riksens Ständer vidtagas, att hela skulden
kunde utan olägenhet för Banken afskrifvas
likväl under uttryckligt vilkor, dels att Banken
befrias ifrån alla utgifter och försträckningar till
Statsverket, dels att VäxelBankens och LåneBankens
functioner icke vidare sammamblandas, på
1
Den 19 Julii f. m.
925
det den förra måtte blifva satt i tillfälle att full.
göra sina förbindelser.
Jag utbeder mig likväl att få fästa uppmärksamheten
derpå, att denna fråga står uti ett
nära sammanhang med dem sorn både redan äro
återremitterade, och de hvilka ännu återstå till
afgörande. Sålunda förekommer i nästa Betänkande
förslaget om upptagande af län, för att best»,
da omkostnaderna vid Canal Byggnader och åt*
skilliga andra arbeten.
Jag förmodar väl, att. Riksens Ständer besluta
det dessa arbeten åtminstone till en del skola
fortsättas. Emedlertid är behofvét deraf ännu
icke pröfvadt, och dessutom oafgjordt, om Riksens
Ständer ingå på antagandet af det föreslagna lånesystemet.
Jag anser derföre det vara en origtig ordning,
att i förväg besluta afskrifningen, innan det blifver
bestämdt huruvida lån för nämnde ändamål
kommer att erfordras, eller äga rum; och jag anser
otjenligt att särskildt pröfva och afgöra hvari
je detaille-fråga, då de alla sig emellan äga ett
nära samband.
Jag tillstyrker derföre att alla dessa Betänkänden
matte återremitteres, på det Utskotten måtte
komma i tillfälle, att i ett sammanhang uppgöra
$h allmän reglering af hit hörande ämnen
Hos
Herr Grefven och UandtMarskalken anhåller
jag således om proposition till återremiss
af Betänkandet.
Den 19 Julii /. m.
Friherre Bjbrnstfcrnai Då jag vid ett närj
mare påseende funnit, att de 266,666|:dels R:dr
icke finnas upptagne uti HufvudBetänkandet utan
i Utlåtandet N;o 22, hvilket blifvit återremitteradt,
och hvarigenom Ridderskapet och Adeln således
icke har händerne bundna, får jag tillstyrka
bifall å nu förevarande Betänkande. I händelse
ofvannärnde summa 266,666 R:dr 32 sk. till»
sammans med ifrågavarande 150,000 Rtdr skulle
finnas vara för stor till användande å silfveruppköp,
möter intet hinder att besluta, det de
sistnämde skola inbegripas under det uti Utlåtandet
N:o 22 upptagne belopp. Då jag förra gången
talade om 3 procent och 5 procent obligat
tioner skedde det icke derföre, att de med detta
ämne hafva något egentligt sammanhang, utan endast
för att tillkännagifva min Öfvertygelse, att
deras tillgripande är én nödbjelps-anstalt.
Herr Stråle, Nils Wilhelm'■ Friherre Björn*
stjerna har nu sjelf upplyst förhållandet att nemligen
anslagsbeloppet till uppköp af myntbara metaller
icke genom .detta Betänkande bestämmes,'1
utan kommer att bero på ytterligare pröfning af
hvad Utskotten i Betänkandet N;o 22 hemställt*
Det nu förevarande Betänkande angår blott,'
att icke större afbetalning å StatsVerkets skuld
till Banken skall ärligen ske, än med 150,000
Rldr och att dessa utan ränteberäkning skola afgå
på Capitalet. De öfriga frågorna blifva i
alla fall öppna till afgörande , huru som helst.
Skulle Ridderskapet och Adeln framdeles
Tien 19 Juli i /. m;
9*7
finna den till silfver.inköp anslagna summa vara
för stor, kan den minskas, ehuru jag icke tror,
att elen befarade olägenheten i afseende på coursen
skulle åstadkommas derigenom, att hela sunaman
blef till nämnde ändamål använd.
Då man erindrar sig, att i förra tider upp.
köptes växlar årligen till minst 500,000 RtdrHam.
Imrger Banco , synes man icke hafva någon cours,
stegring att befara af 150,000 R=drs årligt upp»
köp. Skulle man vilja ansia större eller mindre
summa till amortqring af obligationer, möter in- *
tet hinder derföre, ej eller om man skulle genom
Bevillning vilja bidraga till utförandet af
vissa allmänna arbeten.
Jag kan således icke finna någon annan betänklighet
kunna uppstå emot antagandet af detta
Betänkande, än om man skulle vilja anslå större
summa till afbetalning å StatsVerkets skuld, än
här blifvit tillstyrkt eller man derjemte vilhe
att ranta skulle beräknas, men då detta icke tyckes
vara Itidderskapets och Adelns mening, sy-’
res Betänkandet nu genast kunna bifallas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf'. Då Statsutskottet
ej uppgjort någon allmän tablaeu öfver
Statens behof, har jag ej kunnat noga jemföra dem
med föregående Statsanslag. Men jag börjar häpna
öfver behofvens förökning, då jag, oaktadt inkomst.
titlarnes förhöjning, icke dess mindre ser
lån-biträden behufvas- samt dessutom förslag gö.
ras om minskning i afbetalningen af Statens skuld
till Banken,
g2ff Den 19 Julii f. m*
Detta sistnämnde förslag anser jag mig så
mycket iner be fog-a cl, att på det högsta bestrida,
som jag just vat den, hvilken vid sista Riksdag
väckte idéen om den, då vidtagna nedsättningen
från 750 till 500,000- R;dr. Men förhåilanderna
voro då helt annorlunda; och dessutom vac
den nedsättningen, såsom en värd Talare nu på
mint, egentligen blott en rättelse i ett år 1810
begånget misstag. Såsom ett särskilt skäl för mitt
bestridande af den nu föreslagna nedsättningen,
får iag erindra att Bankens Credit och förtroendet
till Riksens Ständers beslut nödvändigt måste
minskas och försvagas, i mon som ingång*
na förbindelser och gifna löften ofta rubbas och
förändras.
För öfrigt bör man besinna, att allt som af*
betalningen nedsältes, ökas bördorna för våra ef»
terkommande, genom afbetalningstidens förlängning.
Verkan af denna nedsättring blefve således,
i detta afseende, ungefär densamma, som genom
upptagandet af lån. Om derföre våra efterkommande
nödvändigt måjste anlitas, anser jag bättre
att göra det blott på ett sätt, nemligen endast genom
Statslån med 5 procents ränta, än att tillika
rubba en ingången förbindelse, på hvars helgd
Bankens och Statens Credit i sin mon hvilar.
Sluteligen vill jag blott påminna, alf man
ej synes böra öppna några nya tillgångs-källor förr
än behofvet blifvit bestämdt uppgifvit och faststäldt,
på det man ej må blifva alltför rund och
frikostig
Den 19 Julii f. m.
929
Frikostig vid de ännu återstående anslagens Uppgörande
och beviljande.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus': Hufvud
skälet för mitt tillstyrkande af bifall å Betänkandet,
är att, geböm dess återremitterande, Riksdagen
kommer att förlängas; innan denna fråga blifvit
afgjord, kan intet förslag till Bevillningens fördelande
uppgöras. Hvad sjelfva hufvudfrågart
beträffar, så kan man med fullt skäl säga, att om
än Banken kan anses berättigad till en provision^
så kan den dock icke göra anspråk på ränta; ty hvarken
äger den några capitaler, eller har den upplånt
några capitaler, för hvilka ränta betalas, som
måste godtgöras. Dess kostnad består i papper;
dess åtgärd ät att hafva biträdt med sin sä kallade
credit. Det är Visserligen rätt att ord Och
löften skola hållas, men med undantag af den skuld,
som gjordes under Carl XI:s minderårighet, och
sorn han återbetalte för det att Banken annars aldrig
hade kunnat komma i det skick, att den kunde
utöfva functionerna af en Bank, har aldrig någon
Statens skuld till Banken blifvit återgäldad,
förr än efter 1809 års revolution; Jag skulle icke
gilla, att i sakernas närvarande skick, innan
ännu liqvidationen blifvit uppgjord man afskrefve
skulden; men jag kan icke ogilla att afbeta!-:
ningen minskas efter som omständigheterna fördra,
Och för min del tillstyrker jag bifall å Betänkande^
Herr von Beder : e anledning af en värd
Talares anmärkning att det ej vore billigt att;
Ridd. och Ad. Pret, VI Band»
S3o
Den 19 Julii /. m.
till öfvertagande af vår* efterkommande, öfverlemna
allt för stor del af våra egna bördor,
får jag blott erinra derom , att Statens skuld,
till Banken gjordes för Rikets räddning i ett critiskt
ögonblick, och att våra efterkommande, lika
mycket sorn vi sjelfva, skola skörda frukterna af
denna räddning, denna sjelfständighet, till hvars
betryggande ifrågavarande Stats-skuld var ett oundvikligt
medel.
Herr G ref ven och LandtMarskalken yttrade
att ehuru flere ^Ledamöter - ansett pröfningen
af förevarande Utlåtande icke medföra hinder
för granskningen af Stats- och Banco-Utskottens
öfrige, rörande FinanceRegleringen, afgifne
Utlåtanden, ansåg Herr LandtMarskalien
sig likväl, enär en Ledamot begärt att
med pröfningen af förevarande Utlåtande kuni
de tills vidare anstå, böra inhemta Ridderskapets
och Adelns tanka, huruvida Ridderskapet
och Adeln fann nödigt, att Utlåtandet, i anledning
häraf, borde ytterligare hvila på bordet.
Ropades Nej.
Gerr Grefven och LandtMarskalken hemställde
derefter, om Ridderskapet och. Adeln
ansåg de vid Stats- och BancoUtskoftens ifrågavarande
Utlåtande gjorde anmärkningar föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt
-
Den 19 Julii /. m,
Marskalken gjorde proposition till bifall af Utskottens
utlåtande.
Sopades starka Ja jemte några Nej.
Herr Grefven och LahdtMarskalken förklarade,
att som, efter hvad han tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej propositionen blifvit af
IGdderskapet och Adeln bifallen.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkän.
inagaf att Plenum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Företogs till pröfning Stats' och BancoUtskottens
den 21 sistledne Junii, under N.-o
25, afgifne, samt den 28 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande angående
sättet för bestridande af de penninge - anslag
till allmänna arbeten och företag, hvilka Rik»
sens Ständer kunna vid denna Riksdag finna
skäligt besluta, samt hvad som möjligen kart
brista 1 de tillgångar, söm kunna utses såsom
fond för mindre creditivet.
Grefve von Schverin Fredrik} Bogislaus: ari*
förde skrifteligen j
(Se Bilagan N:ö 2.)
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Jag
tror, och flera med mig, att ett mera skadligt
och landsfördérfligt förslag svårligen kunnat
uppfinnas, än det nu förevarande om Statsöb
-
Den ig Julis f. m.
ligationers utgif vande, hvarmedelst Nationen
skulle skuldsättas midt under den djupaste
fred. En klok man rättar sina utgifter efter
inkomsterna. Staten bör göra detsamma, för
att icke räka uti en lika stor villervalla, som
Erankrike år 1789. Svenska Nationen utgör
sa betydliga skatter, att om medlen b!efvo
med sparsamhet och en noggrann hushållning
använde, skulle de vara mer än tilLräcklige.
Grefve Gyllenborg har väckt en motionj
ätt StatsUtskottet skulle anmodas reglera Sta"
ten efter hvad den förr bestigit sig till. Äfven
jag har i samma ämne och ändamål begärt
att Utskottet matte jemföra 1822 års Riksstat
med den af år 1810, och i den nu uppgörande
Staten utesluta alla de anslag, som
sedan 1810 tillkommit, och ej af högsta nödvändigheten
påkallas.
StatsUtskottet har likväl icke gjort afseende
på dessa framställningar, ehuru jag tror
dera hafva deraf varit åtminstone lika fortjente,
som frågan om Eänsmanslöner och dylika
obetydliga ämnen. Om, jag upprepar det ännu
en gång, Statens medel med sparsamhet
användas, skulle de ofelbart vara tillräcklige
för behofven. Men då man gör en ny organisation
af Arméen; då man anslår stora löner
och resepenningar åt Generals personer;
då man inrättar en ny HofRätt, sorn allmänna
rösten ansett vara umbärlig; då man delar
Xiån, som ganska val kunde förvaltas af
iDen 19 Julli f. ml
931
samma Länstyrelse; då man anslår millioner
till Canal-anläggningar, hvilkas nytta är problematisk;
då man inrättar en indragnings-stat
för aflidne Kongl. Personers Hoffolk, sorn. upp.
går till öfver 100,000 R:dr, der, bland andra
poster, en HolMarskalk, för några veckors
uppvaktning, får en pension af 800 B:dr B: co
eller lika mycket som en FältMarskalk och.
en ÖfversteLieutenants pensioner utgöra tillsammans,
och för hvilka de under en lång
tjenstetid årligen betydligt contribuerat; då»
sager jag, man så misshushållar, blifver orsaken
lätt begriplig, hvarföre inkomsterne ej förslå
till Statens utgifter. Härvid kan jag ej eller
lemna oanmärkt, hurusom Riksdagskostnaderne
genom tafflar och klubbinrättningar uppstigit
till en summa, som är större, än hela Bevillningen
fordom var, då Finland tillhörde Sverige.
Jag förblifver således vid min satts, att
om Staten reglerades i likhet med hvad den
förr varit, skulle bevillningen vara tillräcklig;
och protesterar alldeles emot antagandet af
Statsobligations-systemet; ty ju mera man lånar,
desto mera blifver man ock skyldig. Då
jag således ej kan bifalla ifrågavarande Låne^
system, bör jag val uppgifva andra medel, hvari,
genom de så kallade patriotiska företagen kunna
verkställas, Jag får då föreslå att Bevillningen
måtte ökas med vissa procent, efter beliof,
icke för de fattiga, ty de böra förskonas
derifrån, utan för alla sorn erlägga lika Bevillning
med mig, och deröfver, för behållen
förmögenhet. Jag vill gerna bära en skärf
på Fäderneslandets Altare, allenast det dyck*
934
Deri 19 Julii f. m,
liga SkuUlsättnings-systemet ej aniages. Dermed
har i Ringland gatt så långt , att folket inåste
draga de drygaste skatter, endast för att betala
räntan på nationalskulden
Herr Grefve Henning Gyllenborg har i
dette ämne inlemnat ett mycket upplysande
Memorial, som jag anhåller nu måtte ånyo varda^uppläst,
äfvensom jag tillstyrker afslag på
förevarande Betänkande.
Herr Hjerta, Gustaft Den fråga, sorn nu
Utgör föremål för Ridderskapets och Adelns
öfverläggning, är af stor vigt.
för min del har jag inom FinanceReredningen
sökt förekomma införandet af StatsQhligations-systemet.
Jag har ansett detsamma
böra hvila på en säker grund , ett urdnadt
myntväsende, och att vi fej borde kasta oss in
deruti, innan beräkniogs-grunden för afla värden
är säker. Jag ansåg att nu införda Stats»
Obligationer skulle utgifvas vid ett ganska ringa
myntvärde, för hvilka vi likväl i framtiden
kunde komma att erlägga högst känhara räntor
Jag
lrar trott, om jag skulle öfvergå till
den sats, att Stats-Obligationer nödvändigt höra
användas uti ett Constitutionelt Hand, förden
Constitutionella utbildningen, att vilkoren föp
deras införande borde vara ett bestämdt mynt,
och en Styrelse, sorn princip-enligt behandlar
deras utgifvande ; men sådant kan icke väntas
hos oss, §å långe Finan^r?^ bero af National-.
Deri kj Julii f. nii 935'
Representationen, och denna är i det skick den
nu befinnes.
Jag har således i det längsta kämpat emot
införandet af detta system ; men då jag slutligen
fann att det måste tillgripas, ansåg jag,
just som en värd Talare yttrat, planens storlek
böra bestämma sättet för dess utförande. Då
frågan derföre nu endast var, att arrangera något
låne-system för fem år, trodde jag ej att
man hvarken borde börja med ett rigtigt inscriptions-system,
eller att utgifva StatsObligationer
på annuiteter , som sällan sluta utan
fortgå evinnerligen till efterkommandes tunga,
och ofta till olyckliga följder för samhällsskicket
och efterverlden. Derföre ansåg jag
att man borde antaga ett system , sorn ej kunde
utsträckas öfver hvad man nu behöfde.
Ett sådant ändamål vinnes genom Treprocents.
Obligationerne. Summan som erfordras för
alla begärda anslag till Canal-anläggningar,
StrömrensningEr med mera, utgör 3,080,000
R:dr Banco; men af detta belopp hafva Utskotten
föreslagit, att a,160,,000 R:dr skulle tågås
af Bankens vinst, så att summan, hvilken
bör medelst StatsObligationer fyllas , blifver
1,920,000 R:dr. Sedan uppstår frågan , om
skulden helt och hållet skall öfverlemnas åt
kommande Ständers omsorg, elier huruvida amortering
deraf genast må börja. Jag har först
varit af den senare meningen, men då jag besinnat
att härmed föga vanns, har jag öfvergått
till den förra, och anser det numera vara
bättre att öfverlemna denna skuld i arf åt
r
§36 lien 19 Julii f. m:
1828 års Riksens Ständer; dä Obligationeme
endast löpa med tre procent, blifver operationen
ej sa kostsam, som om Femprocents-Obligationer
antagas. Statens ränteförlust titgö?
nemligen då
Första Aret 11,700 ;
Andra — 23,400;
Tredje — 3?.4oo;
Fjerde — 3 9,900 °ch
Femte — 44,400 R:dr.
Detta blifver likväl maximum, ty då icke
■^lla lånen göras på samma dag, minskas räntorne
successive , och. kunna derföre på sin
höjd calculeras till 40,000 R:dr. Skulle man
äter införa StatsObligationsi-systemet med 5
procents ränta finge man göra upplåningarne
på annat sätt och således äfven större ränteförlust
uppkomma. Om Femprocents-Obligationerne
till en början införas, skulle detta system
alltid komma att fortsättas , hvaremot de
med Tre procent ej kunna äga rum längre, än
det finnes eassa-tillgång i landet, och derefter
ar detta låne-systemet slut. Efter man nu måste
antaga någotdera låne-system , är det naturligtvis
bättre att hålla sig till det, som nöd.
vändigt måste slutas. Jag tillstyrker derföre *
ptt Betänkandet måtte bifallas.
1 Jag har väl hört flera rigtiga anmärknin
gar
deremot göras, men jag betviflar att de
föranleda till något förändradt resultat hos Utskotten,
emedan, oaktadt all fruktan för Statsgbligationerne,
dessas opinion för Treprocents
Den 19 Julii f. m.
9 37
lånen, när dylika skulle inrättas, var öfvervägande,
Jag tillstyrkte dl deras antagande med.
endast två procents ränta, men pluraliteten bestämde
den till tre procent. Man ansäg dessa
senare äfven af det skäl säkrare, emedan.
Treprocents-sedlar redan tillförene funnits i
rörelsen, Jag kan icke förstå, liuru antagan-,
det af detta system skulle draga Capitalerne
från landet till Stockholm ; ty TreprocentsObligalionernes
enda olägenhet är kanske -just
den, att de öka sedelstocken. Snarare skalle
ett slikt förhållande kunna inträffa genotn in
förande
af Femprocents-sedlar.
Man säger vidare, att vid Stats-sku!ds»systeraer
bör man icke fråga efter hvad skuldbeloppet
egentligen är, utan hvad det kostar.
Det ar just af det skälet jag yrkar, att man
hellre bör antaga Treprocents- än Fempropents-
Oblig^tionerne, såsom de der kosta tre
femtedelar emot de andra.
Jag tror icke, att låne-systemet nedsät.
ter räntorna i landet. Statens räntor nedsättas
det är sannt; ty man kan ej betala, så
mycket och capital-skulden faller, i nion deraf,
i värde under Obligationernas varierande agio;
men räntorna i landet blifva deraf oberoende,
Så ser man fonderna falla, men landets räntor
blifva desamma; snarare tror jag, att de derigenom
skulle komina att höjas; ty som Utskotten
i sitt Betänkande anföra, minskas Carpital-värdena
i landet, i samma mån som Staten
{vingås att nedsätta räntorna, och då händen
938
Den 19 Julii f■ m.
att detta ögonblickligt sålunda påkallar högre
lähtä af näringarne.
Englands exempel styrker-, att landets räntor
ej blifva nedsatta genom Stocks. Rantin
var der, 1680, 10 procent, då den i Sverige
endast utgjorde 8- Sedermera har räntan i
England blifvit nedsatt till 4 procent, då räntan
i Sverige icke kunnat nedbringas under 6.
I England skedde likväl detta redan innan
man börjat hylla ett Statsskuldsättnings-system,
hvars följder vi kanske snart få erfara. Slutligen
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
det är en stor fråga, om det ej vöre bäst,
ätt rent af utgifva allt hvad sorn erfordras el.
ler 1,900,000 R:dr i Riksgäldssedlar i stället för
räntebärande Obligationer. Mångå hafva varit
af den tankan, endast med det vilkor, att tillfälle
bereddes för en lifligäre inväxling; men
äro väl i alla fall de nu föreslagna Trepro.
centsObligationerne annat än Riksgäldssedlar,
fastän de blifvit gjorda räntebärande , för att
så mycket längre hålla dem ifrån RiksgäldsContoirets
Cassa.
Till samma ändamål tror jag äfven, att 2
procents sedlar skulle tjena, ehuru jag ej ewot
pluraliteten vågat tillstyrka deras antagande.
Jag nöjer mig således med att föreslå införandet
af 3 procents sedlar, på det vi må
slippa att blifva inledde uti ett StatsObligations-system,
hvaraf följderne icke kunna på
förhand beräknas, och tillstyrker bifall till den
delen af Betänkandet, utan at?t-likväl vilja b®.
Strida ålerremissen, i fall den anses nödig.
Den 19 Julli f. m
939
Friherre Björnsijerna, Mognus, uppläste
följande :
(Se Bilagan N:o 3.)
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Jag
upptager ogerna Bidderskapets och Adelns tid
genom mitt deltagande uti discussionen öfver
ett ämne , som hos oss ej sällan föranledt till
de yttrade meningarnes bedöm mande, mera efter
begreppen om Talarens enskilta ställning i
samhället , än efter deras förhållanden till å
rättvisa och billighet fotade grundsatser.
Öfvertygad att alltför litet kunna verka å
de fattade opinionerne öfver ett ämne, sorn så nära
som detta rörer den enskilte, och i'sammanhang
dermed denallmänna välfärden, har jag hitintill
afhållit mig i/rån deltagande uti en strid,
sorn saknar all annan ledning än det enskilta, må
hända ej alltid så väl förstådda egna intressets;
men då man möjligtvis, såsom försigtig,
het att ej vilja äfventyra ett omdöme, sorn endast
genom utgången rättfärdigas, skulle vilja
tyda min tystnad, så begagnar jag tillfället
att öppet förklara mig vara ibland dem, sorn
anse en myntbestämning såsom det enda möjliga
vilkor för all finance-reglering , och jag
Utbeder mig, att i förbigående] och i största
korrthet få yttra huru jag tror, att rättvisans
eviga grundsatser böra vara de första, som råd.
frågas, när Lagstiftaren går att besluta ej allenast
om tredje mans rätt, utan så tillsägandea
pm medlen att främja eller förstöra samhällets
förkofran till styrka och trefnad.
94o
Den 19 Julii f. m,
Måtte det tillåtas mig, att yttra huru jag
tror, att det inbördet förtroendet är en af de
hufvudsakligaste drifkrafterne lill samhällets
uppkomst, och detta förtroende kan icka äga
tum, så länge möjligheten att vinna på hvar*
andras fall, medborgare emellan, är öppen, genom
ett obestämdt myntvärde, hvarigenom-den
bemedlade är lika osäker om beloppet af sina
tillgångar, som den gäldskyldige är oviss om
summan af sina* skulder, —
Sedan Riddérskapet och Adeln genom sin
jpluralitets beslut bestämt sig för de af Utskotten
framlagde allmänna grunderne för fi*
nance-regleringen , så torde det finnas olämp.
ligt, att nu mera vidröra detta ämne, hvarföre
jag också öfvergår till det Betänkande, som nu
*ir föremål för öfverläggningen.
Detta Betänkande framställer såsom utväg
till Statsbehotvens fyllande de tvänne alternativerne
af RiksgäklsGontoirets tre procents sed*
lar, och räntebärande Statsobligationer. —
Då jag icke ännu antagit de föregifne
Statsbebolven vara af natur och egenskap, att
icke tåla någon minskning, så kan jag för min
del icke biträda något af de framställda al*
ternativerne för Statsbehofvens beqvämligaste
fyllande.
Statsbehofvens betydliga nedsättning var
det mål för mina önskningar, hvarmed jag in-*
fann mig vid detta Riksmöte; då denna väntan
I)m ig Julii f. m.
941
annu synes vara förgäfves, så vill jag åtminstone
icke bidraga till folkets insöfvande under för■vil:elsen
af en skenbar minskning uti Bevillningen
, medelst tillstyrkande af ett skuldsättnings
- systerne, sotn säkerligen en gång skulle
kunna komma att trycka med hela sin tyngd , sa.
framt man utgår ifrån den synpunct, att den skuld
man grundlägger, en gång mäste återbetalas.—
Det torde härvid tillåtas mig att yttra en
betänklighet vid de af Utskotten föreslagne,
och för mitt omdöme till verkningar mot hvarandra
stridiga ändamål, att nemligen å ena sidan
genom silfver-uppköp stärka Bankens redbara
fond , till åsyftande af en småningom
framskridande myntförbättring , och att å den
andra sidan genom utsläppning af å Banken
växelbara treprocents - sedlar, genom flere millioner
ökadt pappersmynt, utom ali fråga försämra
Banco-sedelns värde; jag kan ej hindra
mig att härutinnan finna mycken likhet med
Biksens Ständers förr fattade beslut i anseende
till MagazinsDireetionens bestämmelse och föremål,
som var att på samma gång medelst hög
betalning upprätthålla spannmåls-prisen', och att
till lägsta pris åt behöfvande undsättningstagare
lemna spannmål. —
Er farenheten har nogsamt upplyst utgången
med denna åtgärd; måtte en dylik motsägelse
uti sjelfva syftningen icke blifva ledande
lill ett helt annat utslag än det man påräknat,
det är möjligt att jag mycket misstagit
mig uti mina slutledningar, men jag bekänner
942
Den ig Ju}Ii f. m.
uppriktigt, alt jag för sä sammansatta operatio*
ner i financielt afseende hyser en stor farhåga. —•
Hvad först och främst tre p-ocents-sediar
angår, så fattar jag icke grunderne, som till
försvar för deras utgifvande här blifvit
ställde.
Vöre sedelstockens förökande ett allmänt
erkändt behof, skulle det i min tanka vara
långt bättre, att då directe öka nurnerairen af
det redan gångbara sedelrriyntet, än att utan
nödtvång i och med myntförsämringen belasta
Staten med ränta å dessa sehlan, som , efter hvad
jag fattat, enligt Utskottens Betänkande, vid
uppvisandet borde med Bancosedlar af Banken!
inlösas , och således på det mest directa sätt
komma att verka sedelmyntets ytterligare fallande
i värde. — Jag sätter mig derföre helt
och hållit emot antagandet af detta förslag
I afseende åter ä StatsEånesystemet, bekänner
jag gerna , att det är med mycken farBoga
jag yttrar mig emot omdömen af personer,
till hvilkas insigter och bepröfVade Fäderneslandets-känsla
jag hyser det största förtroende;
men jag kan i delta fall icke dela deras
åsigter ; jagjiar åter hört Englands exempel
framkallas såsom stöd för Statslane-systemets
införande hos oss, men jag utbeder mig
itt få till de värde Talarnes bepröfvande hemställa
, om icke förhållandet emellan dessa båda
länder är så olika, att någon jemnförelse
dem emellan näppeligen lärer kunna äga rum.
Deli ifj julii f. m.
943
Ett land , som har mera än 60 millioner
menniskor skattskyldige utom sitt eget område,
hvilka oupphörligt arbeta för att till England
inbringa capitaler; ett sådant land gör capitaiexnes
öfverförande ifrån den enskilta rörelsen
till Statens rörelse möjlig, genom det öfverflöd
af capital, som en sådan fördelaktig ställning
bibringat.
Månne det skulle vara för mycket vågadt,
att framställa England såsom ett enda stort
Banquier-Contoir, som uteslutande dräger vinsten
ifrån det öfriga Europa; eller såsom den enda
Fabriksort, hvartill Europa måste skatta, och
hvars rörelse genom sin stora skala frambringar
den vinst, som gör det Engelska Statshushushållnings-systemet
möjligt, ehuru för mången
obegripligt.
Jag fruktar att det är väl mycket vågadt
att påstå, det England ensamt genom sitt Stats*
låne-systeme hunnit sin närvarande höjd; jag
tror tvärtom, att det är denna höjd af industriel
utveckling, sorn gjort det för England
rnöjligt att underhålla ett sådant systeme.
Man torde böra besinna , att de enskilta
capitalerres inledande uti Statens rörelse icke
med hopp om framgång låter verkställa sig, så
länge den enskilta röresen är i saknad af capital
, och det är i min tro först då denna i
England var öfverfylld af capital-tillgangar, som
Staten kunde tänka uppå att få begagna öfverlopps
- capilalet, om jag så må kalla det > mea1
944
Den ig Jul ii f. m.
ännu torde det icke kunna antagas såsom' ali4
deles afgjordt, att Engelska Statsskulden just
Utgör det starka sambandet emellan folk och
styrelse, eller Staten1, om man så vill kalla
den. Jag fruktår, att den tidpunct i England
möjligen kan komma att inträffa, då de, till kan*
ske mera än 40 millioner Pund , uti blot-*
ta räntor skattskyldige , kunde finna för godt,
att medelst styrkans rätt fötklara sig oförmögne
till denna räntebetalning, och. man hnge
då se, till hvad grad Statsskulden förmått sammanväfva
det inedborgeliga intresset med
Statens.
Man har sett England förnämligast öka
sin Statsskuld medelst subsidierne till de stora
Europeiske c.oalitionerne; men dessa utgifter
hafva, i det hela betraktadt, till stor del
•varit beräknade handels speculationer, hvarvid
vinsten för England troligen mångdubbelt godtgjort
de upplånte capitalerne.
Att ett sådant systems införande hos osä
skulle lemna ett lika förmånligt utslag, haf
jag ännu icke kunnat inse.
Näringarr.e gro ännu uti vårt land i be«l
hof af allt det verkeliga rörelsekapital , som
möjligen kan dem tillhandahållas: industrien
är hos oss ännu uti sin linda: det skulle således
efter min tanka vara ganska vådligt, att
hos oss ifrån den enskilta rörelsen draga de
enskilte capitalerne till Statsrörelsen.
Man
Den 19 jiilii f. m.
Man torde härvid böra ihogkorrlma, att
Statsbehofven äro inproductiva, eller så tillsa,
gandes uppäten, mat; jag föreser utaf ett Statslane
sy sterne hos oss endast olyckor af flere slag
oell en ökad capitalbrist, hvaröfver man säkerligen
icke utan skäl redan länge beklagat sig. —
Jag finner dessutom ej, huru systemets införande
hos oss blifver möjligt, så länge vi
icke äga ett besämdt myntvärde, livaru|de föreslagne
StatsObligationerne kunna fota ett värde.
Jag ser för Statspapperens utsläppning ingen
gräns, om systemet en gång blifver antagit,
och jag nödgas helt öppenhjertigt tillstå
min fåkunnighet, då jag icke begriper den af
en värd Talare helt nyss framställda liknelse
emellan ångans kraft att drifva maschiner, och
papperets, att medelst likartade physiska egenskaper,
ensamt och oberoende kunna åtsadkomma
penningens verkningar. - —
Ångmasciiinen är försedd med en säkerhets-ventil,
till förekommande af olyckan utaf
en alltför häftig ångans utspänning, den
värde Talaren har åtminstone icke för mig
gjort begripligt, hvad säkerhetsmått mot miss-;
bruket, han sorn motsvarande till säkerhetsventilen
velat anbringa till motvigt för vådorne
af sitt oinskränkta pappers-penninge-system.
Då den värde Talaren framställer papperets
kraft såsom en följd af dess fastare matiéré,
emot hvad han kallar, den vanskeliga
Ridd- och Ad. Prot. VI Band. 60
g4 & Den 19 JiUii f. m.
ångan, så fores man till minnet, huru vid något
tillfälle blifvit yttradt, att lifvet blott är
en fläkt, och man skulle härutaf snart kunna
hitta på den slutledning, att som papperet
innehåller mera matiére än en fläkt, så
skulle pappers-penningar vara mera verksamme,
än sjelfva lifskraften; för min del instämmer
jag icke i en sådan åsigt. — Jag tror,
att vår egen erfarenhet tillräckligt öfvertygat
oss om olägenheterne af ett pappersmynts-systeme,
utöfver beräkningen för möjligheten,
att kunna honorera detsamma. För Statslånesystemet
finnes ingen gräns; fyllda Statsbehof
skapa merendels nya fordringar; när dörren
en gång blifvit öppnad i sådan väg, stänges
den svårligen.
Det financiella bryderi, hvaruti vi nu befinna
oss, är just en följd af pappers-utsläppning,
likväl grundad på fattade beslut, att afbetala
capitalet. Samma förhållande skulle sannolikt
älven komma att äga rum, i afseende
på Statsobligationerne. Om Riksens Ständer
vid denna Riksdag hafva makt frånkänna sig
skyldigheten, att till Banken inbetala den Statsskuld,
hvartill fordna Ständer förbundit sig,
så vet jag ej hvad som skall kunna hindra
Riksens Ständer, att vid en kommande Riksdag
åter förnya en sådan operation.
Förtroendet till dessa Stats-obligationer
tror jag således ej skulle blifva mycket stort,
och det är vådligt, att i så fatta omständigheter
bygga beräkningarne på blotta supposi
-
Den 19 Julii f, ml
947
tioner, sorn sjelfva gifva anledning förmoda,
att de skola misslyckas. Men hufvudskälet
fur motbjudelsen bos mig, att antaga delta
systeme, är beskaffenheten af vart närvarande
statsskick.
Med sådana representativa former, som vå*
ra, med en sådan brist på sammanhang uti
Stats-tnagternas sammansättning , är det icke
möjligt för Representationen, att controllera
Siyrelsens åtgärder, att pröfva Statsbehofven,
och att om deras mera eller mindre nödvändighet
besluta. Vid en sådan sakernas ställning
anser jag det vara i högsta måtto vådligt
att på kommande slägten öfverflytta de olyckliga
följderne af ett Statslåne system, i fall vi'
sjelfve kunde undgå att få erfara de känbara
verkningarne af ett sådant misstag. För att
kunna dertill lemna bifall, Vöre det nödigt,
att äga en Styrelse, sorn motsvarade förtroendet
till dess urskiljning och verksamhet; jag
fruktar att i vårt närvarande Svaghets-tillstånd
skulle detta systeme blifva en alltför hård*
smält föda, och ett för starkt verkande medi*
carnent på den sjuka Siatskroppen. Om, sorn
man uppgifvit, Bankens gevinst under fern år
Stiger till en million , så kunna de allmänna
arbets företag, hvilka ligga örnmast om hjertat,
med denna summa bedrifvas, men i min tanka
aldrig medelst Stats-obligationer, ty jag anser
oss icke böra gå längre ipenninge-försäm*
ring, än redan är skedt.
Så mångå orättvisor, så mycket oförtjent
948
l)eh i g Julii j. m.
lidande ar redan genom våra Finance operationer
åstadkommit, att rätta tidpuncten nu synes
mig vara inne, att genom de enskilte penninge
förhållandenas stadgande till hvad de
nu egentligen äro, kunna tillfredsställa både
fordringsägare och gäldskyldige, för att same'
deist få börja ett nytt conto, och dervid kunna
följa mera rättsenliga och på redlighet beräknade
grundsattser, än hitintills skett.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar matte
få åtfölja Eterremissen, i händelse en sådan
af Kidderskapet och Adeln skulle beslutas.
Friherre Boye, Ludvig 1 Om jag trodde min
öfvertygelse mot Statslåne-systemet blott vara
en prevention, skulle jag ej nu hafva uppträdt
men sådant är icke förhållandet. Jag måste
dock gifva vika för ett annat skäl, hvars kraft
jag icke kan misskänna.
Grefve von Schwerin har nemligen yG
rat, att pluraliteten sannolikt antager syster
met, mot hvjlket det vore fruklöst att tala.
Jag tror det äfven, och vid en sådan beskaffenhet
skall jag ej onödigtvis försöka en vederläggning
utaf systemet i hela dess vidd.
Jag är ej okunnig om de fördelar England
skördat af detta system, och anser Grefve voh
Schwerin hafva rätt både deruti, att vi hafva
Statsskuld, och äfven att då man har den , det
är bättre att i densamma äga, än sakna system.
Men då frågan nu icke är att bringa
ordning uti våir redan iråkade §£uld, utan att
Den i (j Julii f. m. '949
göra ny skuld, tror jag mig böra tala deremot;
Jag erkänner fullkomligt, att systemet innefattar
eii stor tillgång för Nationen; men just
derföre bör den icke tillgripas nu. Jag tror
det vara så mycket mera angeläget, att förvara
denna resource till den dag då den behöfves,
i händelse Sverige blifver hemsökt med
krig» Jag hemställer om det icke var krigstillståndet,
som först gaf fart åt Riksgäldssedlarne,
så att de gingo al pari med Banco.
Om man dessförinnan tillgripit dem, hade de
förr fallit i värde, och deras verkan i behofyets
stund således ej blifvit lika god. Om
vi nu införa Stats*obligationer, skall följden
blifva, att en del af deras värde försvunnit,
innan den tidpunct inträffar, att Staten möjligen
vöre i stort behof af en sådan hjelp,
hvilken då vöre försvunnen. Jag vill ej längre
upptaga Ridderskapets och Adelns tid.
Jag har blott reserverat min tanka i Protocollet.
Framtiden må bedöma, hvem sorn
haft rätt.
Grefve von Schwerin: Det är den olikhet
som råder emellan Herr Hjertås åsigt af ett inhemskt
Stats-lånesystem, och min, som föranledt
mig att åter anhålla om ordet. Jag skulle visserligen
icke deraf allena anse mig berättigad, att
nu på ämnet återföra Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet, om jag ej vore öfvertygad, att förr
eller senare Ständerna skola befinna sig i nödvändighet,
atf. dit återkomma; oin jag ej ansåge
för en pligt^ att undanrödja preventionerna deremot;
och jag ej trodde de skäl mot Statlån, som
Den Ig Julli f. m.
den värde Talaren anförr, vara af elen beskaffenhet,
att de lätt kunna vederläggas.
Hart säger: ett ordentligt Statslån.system kan
ej tillvägabringas, der det hvarken fins stadga i
myntväsende, eller hvad sorn kan kallas Stats-finans.
Hvad det forsta skälet beträffar, så började
jag med att förutsätta, att om än under loppet
af denna Riksdag myntväsendet icke skulle kunna
definitivt regleras, åtminstone en ny HepositRank
måtte kunna stiftas, hvarigenom säkerhet
för alla större penninge-transactioner kunde beredas.
Sker detta, så fins det säkerhet tillfyllest för de
Jane transactioner, som Staten skulle vilja göra.
Hvad det andra skälet beträffar, så är det
beklageligen en sanning: bär fins ingen Statsfinans,
utan blott ett Bokhålleri. StatsUtskottet utgör finans-ministéren
under Rikdagarne; och det hac
merendels fått dela lika öde med alla finans-ministerier:
att synas många icke sluta, såsom det
begynt. En Statsfinans är ännu ibland de manga
ting, som fela, för att bringa sammanhang i
vårt nya constitutionella system.
Men skaij ett godt Statsfinans-system här kunna
utbilda sigi så bör man frångå de gamla uppfostrings-grundsatserna,
och ej så omgifva och val»
Ja ynglingen, att han stängs från möjligheten att
.tillfoga sig skada; man bör låta honom försöka
sig på egen hand; skulle ett och annat misstag
begås, så märker han det nog sjelf, och lånar sedan
villigare sitt öra åt den moraliska föreläsningen»
JJen j 9 Julli /, ni.
88 i'
Den värde Talaren anser det upplåningssystem,
som Utskotten föreslagit, äga sitt correctiv
inom sig sjelf, om man skulle vilja sträcka det
för långt. Jag befarar, att det kan temligen långt
utsträckas. Må man besinna, att det är i Stock*
holm, sorn alla större penninge*affairer göras , alla
låne-omsättningar, alla speculationer, vare sig
på varor eller på fast Egendom.
Det är och blir en sanning, att alla consti*
tutionella Stater gjort lån, och haft skulder. —
Venedig, Genua, Holland, England och till och
med Riksstaden Hamburg, der det metalliska myntet
öfverflödar. Då det kan förutses, att äfven
vi förr eller senare komma att göra lån, hvarföre
icke siika att införa ordning uti vårt lane system;
de lån vi förr gjort, eller de skulder Staten
nu äger, utgöra ju hufvudorsaken dertill, att
vi sakna ordning uti vårt myntväsende. Söka vi
nu endast, att reglera det senare, men icke det
förra, så blir det ofelbart vårt öde, att, vid första
ovanliga Statsbehof, af brist på banad väg att
kunna fylla dem, man åter anlitar Bankens cre‘
dit, och bringar ny oreda uti våra enskilta pen*
ninge-förhållanden.
Den värde Talaren har nämnt, att omkring
j6go räntan i England inan och man emellan
var -n°, under det att den i Sverige var ^ under
samma tid betalte Engelska Regeringen för
sina lån, ty före 1688 fanns i England ingen säkerhet,
och Staten ägde ingen credit. Så väl
Stuartska Regentema, som Cromwell våldförde sig
på enskilta mäns Egendom. Banken kunde icke
952
Ven 19 Julil -f ni
Stiftas, förf an efter revolutionen. Sedan har rärr
tan oafbrutit fallit, och sänkningen af räntorna
för Statslånen har beredt sänkning i räntorna
för enskilta.
Under Carl Ws och Frans I:s tid måste B?’
genierna betala ränta på sina lån. De lago
i händerna på de större capitalisterne; de små
capitalisterne kunde icke täfla med dem, då det
icke fanns något regleradt Statslåne-systern. Men
månne man lånte mindre, för det att räntan var
hög, och var det icke nationerna, sorn fingo bf->
tala skulderna?
Om England skulle falla, såsom den värde
Talaren förespår, så blir icke dess Stats-skuld or*
saken dertill, utan de andra Nationernas sjelfständighets-känsla,
hvilka, om de skulle finna, att da
njutningar sorn Britterne bereda åt dera, hlifva
för kostsamme, och hindrar deras förkofran, lika*
sorn Americanerne gjorde, upphöra att längta ef*
ter dem. Då Englands Begering för ett år se*
dan nedsatte räntan på 155 millioner Stats skuld,
uppsades Borgenärerne; hade de ej velat ingå
i de föreskrifna yilkoren, så hade andra gjort det.
Herr Rosenblad, Bernhard'. Jag anhåller, att
först få lenina några upplysningar rörande vissa
facta, vid hvilkas anförande jag förmodar misstag
hafva insmygt sig. Då Engelska Statsskuld-systemet
under Wilhelm III infördes , var ej rän*.
tan enskilte emellan 10 procent,såsom här blif«
yit anfördfi '1
'Deri 19 Julli f. ni.
9531
Högsta lagliga räntan var 6 procent (Se
Smiths Réchesse des Nations, Traduction de C arni
er T. I p. 181). Då betalte Staten för sina
ständiga lån 7, 8' å 8|- procent. Att Statens credit
vid denna tidepunct var mindre an enskiltes,
var ej underligt, då man betänker dåvarande osäkerheten
af dess
fulländad, ännu ej allmänt erkänd, revolution.
Man har till stöd för den sats, att Stats-skulder verka
nedsättning i allmänna räntfoten, anfört Englands
exempel 1750. Då den stora reductionen
i Statsannuiteterne (räntorne på Stats-skulden) frivilligen
tillyägabragtes, kunde Staten låna för 3
procent.
Nu, då Englands capital-tillgSngar äro mångfaldigt
förökade, men dess Stats skuld i ännu hö.
gre grad stigit, hafva alla i senare tider upptagna
lån kostat vida mer, beräknadt efter det verkligen
uppburna capitalet.
Man har yttrat, att Engelska Staten kan få
lån mot vida lägre ränta än enskifte; 3 procent
Stocks gälla nu omkring 80 procent, det vill säga,
de bära procents ränta af veikliga värdet;
4 procent Stocks, som stå vid 98 procent, bära en
ränta af procent. Engelska Banken disconterar
enskilte papper mot 4 procent. Att 3 procent
Stocks bära en lägre ränta än både 4 procent
d:o och enskilta skulde-bref, kommer troligen af
den sannolika förhoppning hos ägarne, att de förstnämnde
skolastiga, då ett jemnt uppköp för Amortissements-Cassan
minskar tillgången, under det
?tt ökade capitaier lemna Ökade tillgångar att atr
g54 - dJen 19 JulH /• m.
vända, och Regeringen endast efter 100 procents
cours äger rätt uppsäga dessa skulder.
Jag är ingen älskare af Stats-skulder, då de
kunna undvikas. Enligt min öfvertygelse, sakna
de alla förmåga, att öka National-förmögenheten.
Tvärtom minska de den, derigenom att de undandraga
Näringarne en del af de befintlige capitalerne.
Men när tillfälliga behof fordra oundgängliga
anslag, som ej af de ordinarie Statsin*
traderne kunna fyllas, så föredrager jag visserligen
deras bestridande genom låns upptagande framför
sedelemission, desse sedlar må vara räntebärande
eller ej. Det förra undanrycker Staten endast
en liten del af dess capitaler; det senare förstör
bjertroten af dess industriella förmåga.
Må man ej invända, att de föreslagna 3 procent
sedlame icke äro löpande mynt. Då Statens
credit ej är nog stark, eller inhemske capital-tillgången
nog stor för upptagandet af vanliga lån
mot så låg ränta, så är det endast egenskapen att
genast kunna förvandlas till Bancosedlar, som kan
gifva, de föreslagnes omlopp. De öka således verkligen
sedelstocken.
Vill man detta, som jag aldrig kan tillstyrka,
så vore det bättre öppet fylla behofven genom
nya Bancosedlar.
Herr Hjerta har upplyst, att alla de fordrade
extra anslagen, sedan Bankens påräknade öfverskott
afgått, endast erfordrade något öfver
3 900,000 R;dr och från denna summa torde kun
-
Den 3 g Julii f. m.
955
na afdrsgas flere anslag, som torde tunna dels all- x
déles ingå, dels minskas.
Från 1818 till och med detta års slut blifver
omkring lj million R:dr af Riksgäldskontorets
5 procent skuld inlöst. Således ungefär lika
med hvad som nu behöfde åter utgå. Der
har aldrig saknats långifvare, då’omsättningar fått
ske; till och med agio har blifvit betaldt för sådana
fordringar, sedan inga nya lån mera mottagits.
Derföre anser jag all farhåga öfverflödig, att tillgång
skulle komma att saknas, antingen man beslöt
att upptaga lånen såsom hittills på 10 års förfallotid,
eller såsom jag hellre skulle tillstyrka,
mot ständiga annuiteier.
Jag utbeder mig att få tillägga, i anledning
af hvad bär yttrats om Stats-skulders oskiljaktighet
från constitutionella samhällsformer, att ehuru beklagligen
i senare t>der de fleste Stater för försvaret
af frihet och sjelfständighet nödgats antici^
pera på framtiden, så hafva likväl fria Stater äfven
i senare tider funnits, som ej endast varit befriade
från all Stats skuld, utan äfven ägt Statsfordringar,
såsom t. ex. Schweitserska Republiken Bern.
Men jag medgifver, / att constitutionella Stater merendels
haft lättare att få lån, derföre, att der vanligen
mindre godtycke varit att befara i afseende
på liqviden
För öfrigt förenar jag mig i anhållan otti
återremiss.
956
Den 19 Julii f. m.
Friherre Lagerbjelke, Gustaf, anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan Nio 4).
Friherre Cederström, jacob: Vid frågan om
de af Utskotten föreslagna Obligationer, får jag
fästa Ridderskapets oell Adelns uppmärksamhet
derå, att detta slags Obligationer ej innefatta
deri* natur af Statslån, som gör dem mindre
skadliga, utan härigenom tillskapa i stället
ett nytt sedelmynt, hvilket vid indragningen
kommer att medföra samma olägenheter, som
försvinnandet utur allmänna rörelsen af för
detta FilialDisconternes assignationer förorsakade.
Det är utomdess otvifvelaktig^ att en fond
måste finnas , för inlösen af dessa Obligationer,
motsvarande deras belopp, så vida de ej skola
råka i misscredit , och i förra fallet är det
utan nytta, att icke hellre rent af utgifva nya
sedlar.
Men annat blir förhållandet, om lån upptages
på viss tid med bestämd afbetalning, ty
då qvarstannar sjelfva myntet i rörelsen och
Obligationerne blefvo ej sjelfve ett kringlöpande
mynt.
Upplåning mot 5 procents ränta är redan
med framgång försökt af RiksgäldsContoiret,
som ej saknat tillgång på lån, och hade kunnat
erhålla än större summor.
JDen 19 Julii f. m. 957
Om man nu täger för gifvet, att behofven
påkalla en sådan mesu re, (jag säger med flit j
orri, ty vi hafva ännu ej varit i tillfälle, att |
granska Statsbehofven , och jemföra dem med
Bevillnings.summan) örn man antager detta för 1
gifvet, hemställer jag, huruvida det ej vore nyt-:
tigare, att RiksgäldsContoiret undfick befallning,
att upptaga lån mot 5 procents ränta,
med 3 procents afbetalning på capitalet, hvilken
på det sättet sättet verkställdes, att vissa
Obligationer årligen utlottades, för att användas
till de nödiga anslagen.
Jag är ej för den tankan, att dessa Obligationer
skola utgifvas såsom mynt, eller säljas
på Börsen, utan blott att Contoiret emot dem
skulle upplåna penningar. Någon cours kunde
på dem icke komma att beräknas.
Sådant har åtminstone förhållandet varit
med de Obligationer , RiksgäldsContoiret hitintills
utgifvit.
2 *
Åtskilliga betänkligheter äro häremot ytt- J
rade, såsom , att sedan Staten en gång inträdt
på banan af detta system , någon återgång svårligen
skulle kunna ske, utan ett ständigt framskridande
vöre att befara.
Härvid får jag erinra om den stora skiljaktighet,
sorn i detta afseende äger rum emellan
Sverige och andra länder.
Det är icke i Ministérens hand afbetala ^
958
Den 19 Julil /■ m.
nings fonderene hos oss äro lemnade, de äro
här under vård af Nationens egne Fullmägtige,
och de kunna icke, på sätt i England sker,
användas till att köpa sig nya anslag af Parlamentet.
Här inträffar åter ett nytt förhållande;
det att Riksens Ständer sjelfva äro uppmärksamme
på att icke bifalla andra lån , än som
erfordras för allmänt nyttiga ändamål och Rikets
sannskyldiga behof. Då dessa ändamål
blifvit uppfyllda, upphöra ock lånen.
På sådan grund finner jag' en stor skill*
nåd vara emellan dessa förhållanden i Sverige
och i andra länder.
Frågan är ej här om utgifvande af Statspapper,
hvilkas värde stiger eller faller efter
dagens cours, utan blott om användande af
Statens credit att genom upptagna lån, som
hvarken öka eller minska rörelsecapitalet, bestrida
nödiga utgifter.
Det har blifvit yitradt , att man borde
•uppskjuta begagnandet af en dylik mesure till
inträffande krig.
Jag hemställer likväl, med hvad fördel för
Riket man skulle kunna' öppna en lånéräkning
vid början af ett krig, hvars följder icke
stå”att beräkna.
f
Skulle man väl kunna calculéra på, att ca
-
Den 19 Julii f. m.
959
pitalisten till Staten Öfverlät sina penningar
om kriget fördes mot en mägtig granne, som
redan inträngt i Riket ? Men om man förut
satt försvarsverket i ett sådant tillstånd, att förmågan
att försvara sig, vore påtaglig, och i förväg
fästat capitalistens intresse vid Statens upprätthållande,
då först blef capitalistens interesse
införlifvadt med Statens, att understödja försvaret.
Af dessa anledninger kan jag icke
tveka, att, om behofven äro gifna, uppfylla
dem medelst lån.
Det är naturligt, att, om ändamålet derförutan
kunde vinnas, vore det löjligt, att vid*
taga en sådan utväg; men i annat fall skulle
det vara fåkunnig! af Rikets Representanter,
ätt icke derom gå i författning.
Jag afsyrker i följe häraf Utskottens förslag,
att StatsObligationer skulle i egenskap
af ett slags räntebärande mynt införas; men tillstyrker
deremot, att om nödvändigheten så fordrar,
att lån må upptagas af RiksgäidsContoiret
mot 5 procents ränta och 2 procents afbetalning,
på sätt hitintills vanligen skett, och för
hvilket låns återbetalning fond uti Ranken af
dess gevi.nst borde afsättas.
Herr von Hohenhausen, Michael: Tvenne
värde ^Ledamöter , ihiherrarne Anckasvärd ,
.^Lagerbjelke och Cederström hafva tillräckligen
utvecklat ämnet , hvadan jag afstår från att i
den delen vidare yttra mig. Det är blott om
den så kallade lyckan af Statslåne^systemet jag
960
Den 19 Julli f. ni,
utbeder mig att få anföra några ord. Denna
theori skulle återföra den tid, då Frankrikes
poeter besöngo lyckan af Laws system ; men
en annan tid följde på den förra. Ett land ,
som är rikt, kan upplåna stora capitaler och.
förtära dem, emedan det är rikt; men icke blir
man rik,* för det man upplånar stora capitaler,
I öfrigt kan jag icke gilia Treprocents-systerr.
et; ty det tjenar blott att dölja, huru man
i sjelfva verket försämrar det gångbara Myntet.
Om man endast äger valet imellan tvänne
olycksportar, är det för samhället rådligast
att gå ut genom den, som förer til! den minst
inledande vägen, och göra skuld på ett ärligt
sätt. Slutligen får jag anmärka, att det icke
var Nationens penninge-behof eller krig, som
först gaf Eiksgälds-sedlarne fart till lika valeur
med Bancomyntet, utan den ränta , med
hvilken de löpte*
Jag förenar rnig med de Herrar, sorn yfkat
återremiss af Betänkandet.
o .
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard : Asigterna
i detta ämne skulle vara mindre delade
, om man kunde betrakta i ett sammanhang
hvad som styckevis blifvit för Riksens
Ständer framlagdt, om man nemligen finge på
samma gång granska Statens utgifter och Statens
inkomster , äfvensom Bevilinings-summan
och grunderna för dess fördelning, samt Finance-regler
ingen»
Ehuru
Den .19 Ju!i i f. m.
Ehuru vi ännu icke känna i all sin vidd
hvad Statsanslag sorn erfordras, och således
hvad bidrag dertill af Nationen mäste utgöras,
tror jag dock med skäl kunna befaras, att
Riksens Ständer för anslagens utgörande få
att välja blott emellan 2:ne alternativer: nemligen
dryga skatter utan Stats obligationer, eller
lindrigare skatter med Stats-obligationer.
Erågan är således nu, om det är bättre,
ätt Nationen åtager sig så tryckande bördor,
att källorna till framtida välstånd uttorkas,
eller att mindre skatter beviljas, och man anticiperar
på efterkommandes tillgångar. Hvem
önskar icke, och anser icke det bäst vara, att
hvarken utpressa för dryga skatter af närvarande
generation, icke eller anticipera på framtidens
resourcer? Men om icke bägge dessa olägenheter
kunna undvikas, utan endera måste
antagas, så anhåller jag, att, till beredande
af ett definitivt beslut, få framställa följderna
af det ena eller andra alternativet ; det vill
säga följderna af dryg beskattning, och af Statsskuld.
Den förra är ovilkorligen och alltid
skadlig, icke blott för den närvarande, utan
äfven för kommande generationer; ty den med*
tager förlagen till handel, jordbruk och näringar,
samt öfverlemnar åt efterkommande ett
aftynande och utarmadt, af enskiltas skuldsättning,
nedtryckt, land; Statsskuld deremot är
väl icke heller directe nyttig, men den kan
blifva det indireete derigenom, att den före
-
Ridd. och Ad. Prot. VI Band.
61,' j
5 6a
TDeti 19 Jutii /• M.
konfmer en för dryg beskattning på närvaran*
de slägte, af hvilken utomdess de följande
slägten kunna komma att lida,mér, än af ett
klokt inrättadt statsskulds system. Om följden
af detta system derjemte skulle blifva, att det
något öfcte, ehuru ej omedelbarligen, beskattningen
på den samhällsklass, sorn annars sällan
af den träffas; så måste hvar opartisk Do*
mare medgifva, att denna olägenhet är mindre
än öm en ökad beskattning pålades den förut
för tungt beskattade delen af medborgare.
Xortligen den delen af beskattningen, som
skulle för mycket betunga närvarande genera*
tion, bör heldre utgöras genom Statens, än genom
eriskilte medborgares ytterligare skuldsättning.
Ty en för dryg beskattning på närvarande
génerationstillgångar är äfvenså väl ert
anticipation på de efterkommandes, söm eli
Statsskuld.
För Öfrigt förmodar jag, att de värde Fedamöter,
som nu yttrat sig emot införandet
af Stats-obligationer, vilja handla consequent,
och således äfven tala emot beviljandet af för
dryga Statsanslag.
dag tror äfven icke, sorn Herr von Hohenhausen
yttrat, att göra skuld är det sam*
ina som att förtära fcapitalet. Ty om skulden
användes till befordrande af productionen,
skapar den ett nytt capital.
Annat är förhållandet; om det lanta ca;
jpitalet blott begagnas till] consumtion, eller
till sådana kostsamma anläggningar, sorn ej gif
Den ig Juli i f. m.
963
vå någon betydlig afkastning eiler befrämja
productionén. I sådant fall länder skuldsättningen
icke till något hvarken allmänt elier
fenskildt gagn.
Herr Tham, Wollrath; Frågan, sorn egentligen
äfhandlas i Utskottens Betänkande, är rödån
af så många Talare, ehuru i motsatt riktning
utredd, att jag icke vill uppehålla Bidderskajtet
och Adeln med att deroth ytterligare of*
da, helst Grefve von Schwerin framställt Säkert
i den klaraste dag, hyädan jag ock hoppas, att
Utskottet), i händelse af återremiss, ina vid hans
framställning fästa den Största Uppmärksamhet;
jag har hört yttras, att huru mari än vili gö*
ra Statsskuld, skall den alltid medföra den Ö<
lyckan att möjligen öka rörélse-capitälet. Denria
fara tror jäg att förra Riksens Ständer sökt
undanrödja, genom minskning af rörelse-capita;
let, dess avskiljande från iaridsorterne och corifcentréraride
i hufvudstäderi. dag skulle trö,
ätt just denna sednare åtgärd bidragit till den
förlägenhet i landei, hvaröfver så ofta klagas;
i synnerhet då starka indragningar äf sedelstocken
ägt rum i en tidprtnct, riär hellöff dé
ina anses inbillade eiler verkeligä, förariiedt
beviilningéns ökaride, och riär ett förändra dt
Sätt ätt utgöra de ordinarie skatter; som härröra
af rustning med möra, Ökat den tyngd Bandtriiannen
deraf får vidkännas;
Öm inan således vill fortfara ätt hålla
riirelse-capitalet, så litet som möjligt, och ati
éj eller utsläppa penningar till landsorten^*
Den i g julii f. m.
tror jag ej den beprisade ut vägen att lie 1! ro
öka Bevillningen än göra lån, later -verkställa
sig. Fruktade man icke, att öka rörelse-capitalet,
eller att mera kringspiida det redan
existerande, då tror jag landet utan svårighet
skulle kunna bära den nuvarande Bevillning»*
summan; men om man fortfar att hindra myntets
kringspridande, blifver det åter oundvikligen
nödigt, att upptaga lån till fyllande a£
sådana behof, som ej kunna åsidosättas.
Friherre Wrangel: Henning: Svårigheten
ätt få läsa Stats- och Banco-Utskotlens Finan*
ce-Betänkanden har betagit mig möjligheten,
att förr än i detta Plenum yttra mina tankar i
ämnet. Jag skall derföre hålla mig vid hvad
under discussionen förekommit, och gör mig
förvissad om Bidderskapets och "Adelns undseende,
i händelse jag ej riktigt kunnat uppfatta
de bär yttrade meningar; men emedan
jag ej velat bidraga till tidsutdrägt, har jag,
hellre än att begära Betänkandet längre hvi~
lande på bordet, nu sökt så godt jag kunnat,
upptaga de åsigfér, som blifvit framställde.
Till en början får jag förena mig med Grefve
von Schwerin, och således förklara mig för
Statslån. Det enda jag har att erinra vid inrättandet
af en DepositBanlc, hvilken jag tror
lika viii skall bära sig hos oss, som på andra
Ställen, är, att försigtighet dervid måste iakttagas.
Man har gjort en jemförelse mellan
Franska Assignaterne och ifrågavarande Statsobligationer;
men jag hemställer, huruvida en
Sudan jemförelse dem emellan kan äga rum^
Dea 19 Julii f. m.
965
då de förre voro antagne såsom Riksmynt,"
hvilket ater de sednare aldrig skulle blifva,
hvadan de således aldrig komma att medföra
något inflytande på Banco sedlens värde.
Samma värde Talare har anmärkt, att Ja
mera man lånar, desto mera sätter man sig ock
i skuld. Detta är en sanning, men det vore
önskeligt, att den värde Talaren kunnat upp.
gifva något sätt att öka förmågan att uppfylla
Statsbehofven ulan skuldsättning. Dessutom
vittnar erfarenheten till förmån för systemet,
i följd af hvilket den för kort tid
sedan aflidne Riksdagsmannen af BorgareStåndet,
Litström från fahlund, sorn började snart
sagt med intet, efterlemnade. en förmögenhet
af 3 till 400,000 R:dr. Samme Ledamot har
föreslagit, att hellre öka Bevillningen. Man
Järner således, att han af densamma ej dräger
någon synnerlig tunga. Vi skulle emedlertid
illa uppfylla vårt kall emot våra hemmavarande
medborgare, om vi, i stället att minska
Bevillningen, hvarpå de kanske gjort sig
förhoppning, ökade densamnia. Jag afråder
åtminstone helt och hållet från en dylik mesure.
Det liar blifvit sagdt att England måste
utgöra stora skatter, blott för att betala
jäntorna på sina Statslån. Jag tror för min
del, att dessa skatter .blifvit långt drygare, om
sjelfva skulden skolat betalas. England hade
visserligen hvarken befunnit sig på den punct
det nu är, eller kunnat föra så många lyckliga
krig, om det icke tillgripit Statslåne systeniet.
Man har vidare anmärkt, att vi hafva
Deri 19 Julii f m<
ptt alltför ringa rorelse-capital, hvilket andr^
ater ansett icke böra cikas, emedan det inne*
fattade en kränkning af capitalisternes rätt. Just;
derföre tror jag Statsskulds systemet böra såsom
en medelväg antagas. Härigenom tror
jag afven den fördel skola vinnas, att då behofvet
af Banco-sedlar minskades skulle räntan \ naturlig
väg nedsättas, hvilket vöre långt för-:
manligare, än att medelst maktspråk bestämma
den till ett visst belopp. En värd Talare har
jenvfört detta systeme med Allmänna Ma"
gazins-Inrättningen. Henna jemförelse förslår
jag icke. Het ena var ett sätt att uppköpa
spannmål, att utlåna den och att få säden
återbetald : det andra ett kraftigt medel
att öka sädes-productionen. Jag anser äfven
ränta å ifrågavarande Obligationer nödig, hvarigenom
de kunna gå i omlopp utan fond.
En värd Talare har liknat dessa Oblagationer
vid en Angmaschin, sorn sätter manga krafter
i verket; hvaremot en annan inyändt, att
den vanliga säkerhets-ventilen här saknas. Jag
tror oss äga denna ventile uti Nationens garanti
af systemet. Sednare Riksdagars erfarenhet
har bevittnat Riksens Ständers omsorg,
att uppfylla sina förbindelser, ehuru detta icke
alltid kunnat ske efter allas önskan. Jag
har vid detta tillfälle ej mera att tillägga, än
att om Ifiksens Ständer med den försigtighet
behandla Statsapslagen, som det sker i England
och Frankrike, blifva StatsObligationerne
ej vanskliga; och jag hyser för min del ej den
fruktan, att Regeringen skulle öka deras antal
till oändlighet. Dessutom har jag tyckt mig
Den 19 Julii /- m,
$e7.
$nna att det ofta går ganska ledigt att göra
ökade Statsanslag utan Obligationer.
Herr Hjerta 1 Jag vill icke bestrida den yr-j
kade återreroissen, i synnerhet som jag funnit me.
tångarne vara delade, antingen ett Statsskuld-system
bör införas eller icke, och i förra fallet
på hvad satt det bör ske. Jag anser mig likväl
böra upplysa, att Utskotten bestämdt utgått från
den öfvertygelse, att Bevillningen ej kan ökas.
Då en Uedamot yttrat', att Bevillning vöre det
minst kännbara sätt att utgöra Statsbehpfven; får
jag erinra, att i sjelfva verket det väl så kan va-]
ra, men att det just är den, som minst gerna utgöres,
och detta derföre, att sjelfva namnet deraf
tillkännagifver, att den en gång borde upphöra ,
paktadt det aldrig sker; ty alla våra Skatter hafva
varit af sådan beskaffenhet, ehuru de sedermera
qvacblifvit, som everldelig skatt, under ombytta
naimi.
Det som man anser tillhöra Jördens bördqp
öfverklagas mindre, än det sorn okar personens,
och man drager hellre det tunga vanliga , framför
det lättare nya, sorn läggas på ens skuldror|
För min del anser jag frågan helt enkelt
vara denna : kunna vi öka Bevillningen p svar :
nej ! då inåste vi lana ; och då frågar jag: hvilka
Obligationer böra begagnas? Härtill svaras att
Treprocent-systemet blifvit föredraget, just erne-’
dan det icke är nytt, och kostar två procent mindre
än de af Friherre Cederström föreslagna
Femprocents-Obligationerne, Det är gifvet ? af t
968
Deri ig Julli f. ra.
pär f3e vid uppvisandet betalas, gå de med fullt
varde och agiotage , samt förlust för Staten före^
kommes derigenom, och att de ej skulle kunna
genast inlösas , då RiksgäldsCoptoiret beständigt
har medel inne, och dessutom ett Creditiv på
Banken af 500,000 B;dr, öfvergår mitt begrepp,
Om än en mängd Obligationer inströmmade , kunde
ju nya upplåningar genast ske. Jag anser deri
före förslaget kunna antagas. Det är förut anmärkt,
att vi ej fallit på Statsskulds-systemet, örn
man ej utgått från andan af en mynt-reglering,
Vi trodde , att nästkommande Ständer skulle
kunna tillvägabringa en mynt-reglering, hva3
dan man måste unpvika en ny sedel-utsläppning.
Man mäste då komma ihåg, att det är en stor skillnad
imellan de räntebärande StatsQ.bligationerne
och de gamla Biksgälds sedlarne, som äro grum
dadé på Bankens credit, .och försämra myntet,
Dessa öka elfectivt den sedelstock, som mäste beräknas
till inlösen vid en myntreglering ; men de
räntebärande kunna fortsatt utelöpa efter densamma.
Herr von Becker, Carl Johan' Utan att inlåta
mig i en vederläggning af de skäl, några värde Talare
framställt emot nyttan af ett ordentligt Statsskuld-system,
anhåller jag endast få yttra mina egna
enkla åsigter af ämnet. Mig synes, att Staten, liksom
enskilde, hör i det yttersta undvika skuldsättning;
men då detta icke längre kan ske, börden
skuld väljas, sorn medför de lindrigaste vilkoren.
Om vi genom en ökad Bevillning kunde
åstadkomma eje summor, hvaraf man för vis»
\
Dén 19 Julii f. ml
969
Sa allmänna arbetens bedrifvande är i behof, skulle
jag visserligen icke tillstyrka Statens skuldsättande.
Då detta likväl ej är förenligt med landets
ställning, då allmänna välståndet synes fly ktadt,
åtminstone från I.andsbygden, anser jag det
vara gifvit att Treprocents-sedlars införande är
den enda utväg, som i närvarande förhållanden
med .fördel kan begagnas. De utgöra blott en
temporaire skuldsättning, och planen innebär i sig
sjelf ett frö till amortissement. När de allmänna
företag äro fullbordade, för hvilka* dessa obligationer
äro inrättade, kan Banken till deras indragande
använda en del af sin arliga vinst. En sådan
indragning skall ej eller åstadkomma de våldsamma
skakningar, som den af förra Filial Discon*
fernes assignationer, emedan denna kom att ske
successift.
Jag tillstyrker derföre, att Treprocents sedlarne
måtte- införas, såsom Jämpeligare än att öka
beskattningen. Blott en anmärkning har jag att
göra vid JJtskottens Betänkande, den nemligen,
att Creditivet på Banken bör okas till lika belopp
med de utlöpande qbligatiqneine, just för att dymedelst
gora all lyftning af detta Creditiv umbärlig
för sedel innehafvarne, Derigenom betogs
all anledning till misstroende) och de räntebärande
obligationerne blefvo begärligare i hvar mans
hand, än vanliga Bancosedlar. T händelse af återremiss,
anhåller jag att Utskotten, till vinnande
af rättelse i denna punct> ville taga dessa anmärkningar
i öfvervägande.
Herr bf Uhr, Gustaf: Det är ett allmänt;
970
Den ig Julii f. m
-
erkandt factum, art England uppnått en ovanlig
heijel på industriens bana. Det är äfven en allin
ätit antagen förmodan, att skuldsättnings-systemet
varit det medel, England användt för att hinna
dit, och detta har gifvit anledning till den
slutsats, att samma medel hos oss skulle medföra
samma verkan. Det torde således ej vara öf
verflödigt, att undersöka, huruvida Englands be7
lägenhet verkligen är lycklig och afundsyärd.
Edr min del tror jag det icke. Jag vill ej
uppehålla mig vid olägenheter, som blott äro tillfälliga;
jag vill hålla mig vid, att allt der är drif—
vit till största höjd- Det är kändt, att alla näringsidkare
der måste till ytterlighet anstränga sina
kraffer och speculationer. J^är nu alla måste
göra det, och Fabrikerne äro bragte till dery
största höjd, följer deraf, att för detta folk icke är
möjligt, att åstadkomma något mera. Om der erfordras
nya resourcer, blifver det svårare att tillvägabringa
dem, än hos oss, hvarest allt ännu äp
i sin linda, hvarest vi hafva mycket a(t göra, då
deremot i England allt, som kunnat göras, redan
är gjordt. Härmed vill jag ej hafva sagt, att
Fiäringarne icke böra upphjelpas ; ty det är naturligt,
att allt skall vara i stigande; jag vill blott
erinra, att den hastiga utveckling, som är en följd
af ett Statslåpe system, icke är nyttig. Det är förmånligare,
att Näringarne styras af egna krafter,
och att förbättringdme ske i naturlig, väg.
H är har blifvit sagdt, att örn England går
under, är orsaken icke statslåne-systemet, utan
skulle anledningen bestå deruti, att Continenteq
jD*n ig Julii f. m.
97i’
undandrager sig nyttjande af Englands fabrikater.
Men huru har England kommit i beroende af
sina egna fabriker annorlunda, an just genom
detta systern.
* ' - I
Friherre Björnstjerna har i detta afseende
tander ett föregående Plenum begagnat en mera
träffande liknelse, an den han i dag haft angående
Angmachinen. Han yttrade nemligen förra
gången att Statslåne-systernet vpre den h tift stäpg,
hvarmedelst Stater upplyftas till välstånd och för*
kofran; ty häfstången har den egenskap att man
med densamma kan vinna nästan huru mycket
man vill i ett afseende, till exempel i kraft; men
fika mycket sorn man finner i detta afseende, lika
mycket förlorar man i ett annat, nemligen i
hastigheten Slå förhåller det sig äfven med Statslån.
En Stat kan genom sådana utveckla en stor
kraft för ögonblicket; men som det sker derigenom,
att Staten på en tidpunct concentrerar både
den närvarande och kommande Generationens för*
måga; så förlora genom dem kommande slagteri
lika mycket, som det närvarande vinner.
Herr von Hohenhausen: Mina yttranden i
afseende på ifrågavarande ämne hafva egentligen
gåtf derpå ut, att visa förderfligheten af den priri.
eipe, att skenbart öka Statens kraft för ögonblicket
genom förökandet af dess skuldsedlar; och derföre
gjorde jag en jemförelse med Frankrike. En
Ledamot yttrade, att dessa TreprocentsQbligationen
äro att anse såsom Riksgäldssedlar. Jusf
derföre talade jag emot deras antagande, emedan
d,e innebära en myntförsämring, hvaruti liggei
97«
Den ig Julii f, m.
oredlighet. Om man inbillar sig att dymedelst
öka penninge*tillgången för Landtmannen bedra»
ger man sig mycket. De skola stadna inom Hufvudstadens
områden hos Cassaförvaltare och andre,
som vilja draga fordel af räntan.
Jag ansar det vara narraktigt, att då dessa Obligationer
äro bestämde, att vid anfordran infrias
med Rikets mynt, tillika gifva detn ränta, för att
uppskjuta deras inlösande.
Statsobligationer deremot, om de behöfvas,
öka ej, såsom de förra, i verkeligt mynt rörelsecapitalet.
De bära tydeligt stämpeln af skuldsedlar,
räntan utvisar det, oclx skul.den måste
betalas.
Jag tror, att när Staten ufgifver skuldsedlar
sker det för att lemna fordrings bevis på förtärda
capitafer, hvilka Staten i framtiden vill återgälda;
men obligåtionerne innefatta ej annat, än
bevis på skuld.
Dst är helt enkelt, att örn vi antaga Treprocent
systemet, som man kallar clet, skola efter
all sannolikhet nästa Riksens Ständer indraga fän.
tan, emedan obligåtionerne ära i lika predicament
med de gamla Riksgälds-sedlarne, hvilka i början
utgåfvos med ränta. Detta tror jag skulle blifva,
för att begagna en värd Tjedamots yttryck, fast i
motsatt mening, sista mordslaget på den lilla credit,
Riksens Ständer ännu äga hos allmänheten i
financieit afseende..
Den i g JuUi /. ml
973
friherre Björnstjerna :• Då uttrycket ofta bestämmer
meningen, och mångå fästat sig vid benämningen
Statsskuld, får jag upplysa, att det lika
väi kan kallas ett Statsfordrings-system; ty det
är Staten sorn borgar, det är den högra handen
som gifver till deri venstra. Den omständighet,
sorn i afseende på Treprocents-sedlarne egentligen
är,nyttig, består deruti, att det blifver möjligt
för de handlande att utlåna deras Gassa.behållningar
mot tre procent, hvarigenom det an£
nars döda capitalet ingår i allmänna rörelsen.
Samma ändamål kunde äfven vinnas, om Riksens
Ständer tilläto inrättandet af privata Disconter.
jag ej inser någon hufvudsaklig förmon af
dessa TreprocentsQbligationers införande , hvilk a
x sjelfva verket ej äro annat än Riksgälds-sedlar;
hemställer jag, om ej sistnämnde utväg lämpli,
gen kunde vidtagas, i anledning hvaraf jag anhåller
om återremiss af Betänkandet.
Grefve von Schwerin.- Blott några ögonblick
skall jag uppehålla Ridderskapet och
Adeln. Man har, i anledning af mitt yttrande,
attStatslån i en constitutionellstat långt ifrån
att vara skadliga, tjena att starkare sammanbinda
alla intressen, talat om Larvs operationer.
Men Laws operationer hade icke för ändamål,
att införa ett Statslane-system, utan att liqvidera
den skuld, sorn Ludvig den Xiy.-des krig
åsamkat Statem
Hans plan gick ut på att bereda handelsvinst;
han narrade Statens borgenärer, att förvandla
sina fordringar uti actier i MissisippiCompagnie!;
hans operation var ett bed£ägeri.
974
jDen ig Julii f. ni.
'Hufvudsiäiéti hvarföre preventionen möt'
inhemska Statslån är så stark, torde böra sökas
deri , att då man med ordet skuld öfversatte
ordet debet, så glömde man att också öfversätta
orden credit, oph saldo. Orden debet, Credit och
saldo uti ett conto, motsvara tecknen plus (--p)
minus (—) oell X uti en algebraisk calculX
blir detsamma, antingen i den motsvarande
storheten finnas plus och minus om harandrä;
el er de blifvit reducerade till en. Det är saldöt
som utvisar contos förhållande, och likgiltigt
är det, om detta saldo synes i Statens bok*
eller det ligger i folkets förmåga. Ingen Stat
bör eller kän få låna, utan att anvisa medel till
ränta och afbetalning. Så snart detta skett, äf
lånet icke skuld mera, ehuru det står i hökeri
såsom debet. Oin Statens höcker afslutadeä
hvart 2 5:te år, i stället för hvart år, så skutlé
Opinionen Om Statslån snart jiisterä Sig.
At ten Statsskuld skall okä sig, i sammå
mon som dess folkmängd och sjelfva Stater!
växer, är natiirligt; i samma mön Växa naturligtvis
också skatterna. Men i vida högré
proporsition skulle desse senare växa j om lån
icke kunde göras. Likasom växeln -äir liqvidätions-medel
emellan aflägsna otter, äro laner!
liqvidations*medel emellan generationerna.
Herr af Uhr ■ Jag skall blott tillägga efl
omständighet, som jag vid mitt förra yttrande
glömde. Till stöd för den öfvertygelse jag
hyser , att man bör vara sparsam med anslag,
och fylla de oumbärliga med bevillning, får jag
Hen 19 Julli f. m.
97ä
åberopa atr, ehvad utväg som i lane-eller skuldsättnings
väg vidtages, kommer bördan deraf
likväl att drabba alla medborgare i samhället,
ehuru ej aila deltagit i besiuten, sorn föranledt
sjelfva skuldsättningen.
Den arbetande classen har icke bidragit
till anläggningen af Götha Canak och det inåtté
väl således Ock vara billigt, att den slipper
bidraga till omkostnaderna.
Herr Grefven och LdndtMaSkalken hemställ,
de , om Bidderskapet och Adeln ansåg Statsoch
Banco-Utskottens ifrågavarande Utlåtande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återemitteras.
Bopades Ja*
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalfien
föreslog, att Grefve Gyllenborgs, Johan
Henning, den 2tdra dennes eftermiddagen af.
gifne Memoial, som äfven innefattade anmärkningar
vid Utskottens Utlåtande i dettaämne,
Jnåtte få den nu beslutade återremissen åtfölja;
Bifölls.
Höglofl. Bidderskapet octi Ådeln åtskiljdes
klockan half ill 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
gy6 Den ig Julii é. m.
Lördagen den l9 Julii;
Plenum klockan 5 eftermiddagen*
Företogs , till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 21 sistledne Junii under Nio 26
afgifne, samt den 28 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, angående BancoDis-,
contens låne-rörelse och de omständigheter, rörande
den summa, hvilka ansetts äga sammanhang
med allmänna finartce-regleringen*
Herr von Qvanten, Carl: Jag instämmer
visserligen uti hvad de förenade Utskotten i början
af Betänkandet anfört, att dét vöre bäst, att
Banken vöre ifrån ali lånerörelse för Näringarnes
bedrifvande; men då den redan uppträdt
som förläggare för Manufacturer, Jernverk med
flere andra Näringsgrenar, utom Jordbruket, så
torde ock tiden vara inne, att härpå fäs^a någon
uptnärksamhet.
Alla veta vi, hvilka betydliga lånemedel Fahrisidkare
ega att tillgå i ManufacturDisconten,
^ch Jernbruksegare uti JemContoiret.
Det är derföre jag nu vågar föreslå, att
Jordbruket ina af den för BancoDisconten an
vista
-
Den 19 Julii e. m
977
vista, summa fa en viss del för sig fastställd,
att på Discont-fot, ehuru på annat sätt än hit.
tills, utgå.; Det behöfver ej anmärkas, attén
jordbrukare, sorn erhåller lån på halft år, icke
är dermed belåten, ty genom de idkeliga omsättningarne
nödgas han årligen på capitalet
inbetala fyratio procent, oberäknadt räntor och
provisioner m. m.
Visserligen är räntan, enligt Utskottens
förslag, nedsatt till fem procent, men då män vet,
att den, som icke är boende uti eller närmast
omkring Stockholm, nödgas betala minst en
half procent åt Commissionairen vid hvarje
omsättning , hvilket sammanlagdt dermed, att
räntan betalas förut, gör mer än sex proent;
finner man, att vinsten icke är så stor, Dessutom
åtgå ofta 8 ä 14 dagar, innan lånansökningen
bifalles, och för att icke förlora fatalierne,
måste den alltid en tid före förfalioda-;
gen inskickas, så att, när tillika postgången afräknas,
låntagaren sällan har lånet längre äft
fyra a fem månader.
Af denna anledning tillstyrker jag, att
ehuru denna fråga hörer till det reglementariska,
den dock nu må upptagas, och att, i fall
Betänkandet återremitteras, det må såsom anmärkning
åtfölja, hvad jag nu haft äran föreslå,
att nemligen, yid uppgörandet af det reglementariska,
hälften af Discont-summan anslås
åt jordbruket, och återstoden åt öfriga Närings?
Ridd. och Ad. Prot. VI Band.
Din Ig Juli i e. nii
idkare, samt att i öfrigt länen meddelas pä. eti
år med en femtedels afbetalning årligen ät Jordbruket.
Herr Liljestråle, Gustaf, anförde skrift»
ligen:
(Se Bilagan K:o i.)
Her Tham, Wollrath? I anledning af hvad.
sorn blifvit nämndt om jordbrukets behof att
på ett mera märkligt sätt varda af Disconfen
underhjelpt, vill jag visserligen med min rust
understödja det gjorde förslaget, men jag tror
detsamma dock icke tillhöra det förevarande
Betänkandet elier öfverlägguingen derom. Detta
Betänkande innefattar blott frågan om bestämmandet
af den summa, sorn skall i Discontväg
utgå af räntan och öfver-räntan å Discont-:
lånen, samt af Discont - rörelsens fördelning
emellan nenne särskilda ställen. De förenade
Utskotten hafva tydligen anvisat, att till
det reglemsntariska hörer allt sådant, som angår
Discontbeloppets fördelande, sättet huru
det skall användas, huru mycket vid omsätt-s
ningar skall afbetalas m. m.
Alla sådana föreskrifter hafva Utskotten
forbehållit sig, att framdeles i den ordning Re-]
geringsFormfin utstakar, få till afgörande särskildt
framlägga* Vi behofve således icke nu
uppehålla oss med någon discussion derom.
Jag kari för min del icke annat än på det
Den 19 Julli e. TÅ.
979
kogsta gilla och tillstyrka Utskottens Betänkande.
Den summa Utskotten föreslagit, att i Disfcont-vag
utgå, är icke fullt så stor , som den,’
hvilken vid 1818 års Riksdag beräknades för
Bankens lane rörelse, Men ätt denina sistnämnde
icke hittills till hela beloppet utgått, har
Otvifvelagtigt härledt sig derifrån, att tillfälle
till lånens bekommande endast fanns i Stock*
holms '
Utskotten hafva ganska rigtigt anmärkt,
'att de lånsökandes aflägsenhet från HufvudStaden
ofta gjort det till en omöjlighet för
Discont-styrelsen , att tillräckligt känna deras
Säkerhet, och sålunda mer än en gång tvungit
den, att afslå lån för fullt vederhäftige länsökande:
Och att ytterligare den längre tid, sorn
för afståndets skull mäste äga rUhi, innan penbingarne
kommit de sökande tillhanda, beröfvat
dem en del af förmånen deraf, då de vid
hvarje in- och utbetalning fått, jemte proviäioneh
, betala ränta för fjorton dagar å tre
•yeckor, utan att hafva penningarne att disponera.
Dessa olägenheter skulle iiu genom den
föreslagna utgreningen af Discontrörelsen kunt
ha i det närmaste afhjelpas.
Hvad döh nedsätta räntan angar, så hai
jäg väl hört densamma motsägas i en och annan
af de vid Utskottens Betänkande följaktiga
reservationer, på den grund att denna nedsättning
skulle förleda mången att söka lån
titan egenteligt behof, men jag torde dock få
fästa uppmärksamhetfen derå, att Diskonten nui
Den ig Julli e. m.
mera icke är gjord endast för Stockholm, och
de låntagare, som bo i landsorterne få äfven
härefter betala mera än 6 procent, då mart,
inräknar porto, commissions-arfvode m. nu
Jag tillstyrker således, att Utskottens förslag
äfven må i denna del antagas.
Den hittills brukliga höga öfverräntan,
har varit ganska kännbar; jag tror derföre att
Utskotten med mycket skäl och billighet deruti
tillstyrkt en jemnlcning, Väl har jag hört*
att denna jemkning skulle förorsaka vårdslös*
het hos låntagarne i afseende på inbetalningen
af deras lån; men om en sådan vårdslöshet
skulle hos en eller annan låntagare förmärkas,
synes DiscontDirectionen tillkomma full rätt,
att vägra honom nya lån, och detta är ofelbart
ett starkare correctiv, än den högre öfverräntan.
Jag tillstyrker på grund häraf*
att Utskottens i förberörde måtto gjorde förslag
äfvenledes må antagas, och anhåller om
Herr Grefven och UandtMarskalkens proposi*
tion till bifall af Utskottens Betänkande i he*
la dess vidd.
Friherre Boye, Ludvig t Jag är af Herr
Tham förekommen i den erindran jag ämnade
göra vid de af Herrar von Qvanten och Liljestråle
framställde anmärkningar, på grund
hvaraf de yrkat återremiss af de förenade Ut*
skottens Betänkande.
Bemälte Herrar hafva båda fästat sig vid
sadana omständigheter, som tillhöra det segle
-
»lentariska''’ och måhända tillåra. de nu, att
vi få ingå i pröfning af sjelfva saken.
Herr Hjerti, Gustaf: Jag skulle af ettan-’
nät skäl än de förut anförde, våga anhålla
om återremiss af Betänkandet. För min del
tror jag nemligen, att den afsigt de sista värde
Talarne hafva att befordra jordbrukarens
Säkerhet och beqvämlighet att kunna få lån,
enär han behöfver det, alldeles icke vinnes genom
Discont-rantans nedsättande. Jag är tvärtom
öfvertygad, att de personer, som bo i den
ort, der Disconten är etablerad, sköla blifva
de, som helt och hållet eller till större delen
komma att tillgodonjuta rättigheten att begag^
na lånen) ty de äro alltid i tillfälle att anskaffa
säkrare namn ■—• säkrare åtminstone i
Discont - Directeurernes tanka såsom kände J
— och att i tid inkomma med handlingar,
Samt såmedelst framför andra sökande åtkomma
lånmedlen» Tilloppet af fånsökande skall
dessutom ofelbart blifva så stort, att man nödgas
inskicka handlingarne månader, innan lå®
net utfaller. Det skall gå som med fastighets®
och odlingsiånen, så sénfärdigt att liändtmannéii
slutligen gerna torde gifva två procent
mera för att utan Uppehåll bekomma det
Sökta lånet. Jag är således öfvertygad, att lika
så mycket man nu begär nedsättning af räntan,
skall man vid nästa Riksdag begära dess
förhöjning*
I öfrigt och på sätt jag i min Vid Betan®
lande) bifogade reservation anmärkt, kan jag
Den 19 Julli e. m. "*
■sj anse sälten hjelpt genom det att två Bis»
cont-Contoir utom Stockholm inrättas. Det
creditiv, som för Götheborg beviljas, blir aldrig
så stort, att det icke nästan ensamt af
Götheborg s-boer ne och deras närmaste grannar
upptages, och deras utvägar, att bereda sig
lånerätten skola alltid blifva större, än invånarnes
i Wester Göthland och Wermland*
På samma sätt torde det förhålla sig med Mai*
mö. Jag tror det vara långt yigtigare, att bibehålla
olägenheterne af den högre, lagliga
räntan, än att antaga en lägre ränta, hvars enda
förmån blir den, att; de å Discont-orten h.oende
låntagarne få deras lån för 5 och ett half
procent, och de andre inga.
Herr von Quanten .- Jag kan ej förena migmed
Herr Hjerta. Icke eller kap jag se någon
fara för jordbiuket deraf, att Disconträntan
nedsattes, allenast, på sätt jag nyss föreslaget,
jordbruket fick sin bestämda andel uti
Discont-anslaget, då det ej vöre att frukta,
det stadsbo,erne eller de handlande skulle kunt
na i förväg begagna lånemedlen, Ty om de
uttoge sin andel, kunde de åtminstone ej utta,
taga jordbrukarens. Han, får i alla fall vidkännas
den halfva procenten.
Jag vet val, att hvad jag anfört, egentligen
hörer till det reglementariska, och atf
detta ensamt beror af Banco Utskottet att upp»
göra; men då de förenade Utskotten i deras,
Betänkande ingått i pröfning af ieglementarir
ska detailler, i det de föreslagit räntans ned
-
Den ig Julli e. ni.
Éättand*" till 5 procent, har jag trott mig äfven
böra framställa frågan om tiden. Och
jag får derföre tillägga, att jag anser lika
angeläget för jordbrukaren, att hans discontlån
ställas på ett. år med 2,0 procents årlig
afbetalning, som att han får en viss del af discont-summan
för sig afsatt. Detta har jag velat
anmärka, icke för att nu åstadkomma åter»
remiss af Betänkandet; blott på det att, när
frågan i BanccUtskottet förekommer, Utskottet
må taga dessa mina erindringar i betraktande,
hvarföre jag anhåller att detta anföran-;
de må till BancoUtskottet remitteras»
Herr Tham: Jag är öfvertygad, att Stats-,
och BancoUtskotten tillsammans, ochBancoUt-i
skottet ensamt, skola med lika nit och sorgfällighet
söka förekpmma alla missbruk, och jag fruktar
således Icke, att med antagande af Utskottens
gemensamma Betänkande, öfverlemna till dem.
allt hvad som tillhörer det reglementariska, äfvensom
att deruti uppdraga den ytterligare
gränsen, som kan fordras, på . det att Bandtxnannen
icke må ifrån Disconten utestängas,
Jag beklagar, att Herr Hjertås erfarenhet
örn hvad här 1 Stockholm sig tilldragit, in«
gifvit honom en så elak tanka om det blifvande
förhållandet vid de öfrige Discontörne
1 landsorterne. Hvad jag med säkerhet vet*
är att aldrig i Götheborgs fqrre Disconter ex?«
sterade det procenteri, att utestänga Landtman®
nen från lån. Jag har flere gånger varit Revisor
i Götha CanalDiscunt, och kan intyga,
984
Deri 19 Julli é. m.
att DlrectJonerna till fullo gynnade Jordbrukarna
I/ikaså kan jag med full säkerhet bevittna, att
den Stadsbo, sorn der skulle satt i fråga en
högre ränta, än den lagliga, blifvit ansedd som
Jude, och icke tålts på börsen* Jag befarar således
icke de af Herr Hjerta omtalade vådor,
så mycket mindre, sorn iLandtmannen under
förra Discont-tiden aldrig saknade tillfälle att
få lån, och tilloppet ej eller någonsin var så
Stort, att han framför andra blef utestängd»
Hvad Skåne angar, så kanner jag väl ej
förhållandet der, pien för ett befaradt miss=
bruk på ett ställe, bör man dock ej betaga andra,
bruket af en nyttig sak. Jag förnyar derföre
mitt tillstyrkande af bifall till Betänkandet.
Grefve Von Rosen, Axet: Igenom Herr
^Fhams senare yttrande är jag förekommen*
Jag får derföre blott framföra den öfvertygelse
jag hyser, att 5 procent Ör mindre än 6*
och att den förstnämda procenten således är
den fördelaktigaste för låntagaren. Om Disconterne,
såsom hittills, komma att stå under
BancoStvrelsen, och dervid kommer att följas
samma, för mig till nyttan oförklarliga grundsatts,
, söm nu gäller inom BfncoDisconten i
Stockholm, attsedan vederbörande HäradsRätter
eller Magistrater, intygat vederhäftigheten
af låntagare eller Cautionister, landshöfdingen
alltid skall vara den, som sist påtecknar
en ytterligare verification, vågar jag försäkra
|tt, i hvad på mig ankommer, icke skall vara
ätt befara, att någon varder utan giltig anledning
utesluten från lånerätten, vare sig landseller
stadsbo.
Herr Stråle, Nils Willielm.: Kännedomen
derom att Jbandtmanna-näringen i allmänhet
ej kan bära högre ränta än 5 procent» föranledde
äfven mig, att i början omfatta förslå^
get angående Discont-räntans nedsättande. Men
det hände mig lika med flere ändra, att jag
vid närmare betraktande faOn att någon verklig
lindrig för Kandtmannen härigenom icke
uppkommer, och någon egentlig fördel icke
tillskyndas den låntagare, som icke bor i Discontens
grannskap. Det är ganska säkert, att
lånerörelsen uti BancoDisconten hitintills icke
varit särdeles betydligen utsträckt till Stockholms-boerne;
men om räntan nu nedsattes,
skola ofelbart många, sorn tillförene sökt och
erhållit lån af enskilte, nu mera vända sig till
DiscontStyrelsen, för att få begagna en lägre
ränta. DiscontStyrelsen får troligen ganska
Svårt att afslå lånansökningarne, för det de
sökande äro boende i staden eller kände att
icke vara i behof af allmänt låne-biträde, u*
tan lärer DiscontStyrelsen icke kunna undgå
att bevilja de sökta lånen, då JLåntagarne äga
säkerhet ått prestera.
Den effectiva tillökning af 2 millioner,
som för Discontrörélsen blifvit föreslagen, ty
närmare 6 millioner äro tiu utlånte, anser jag
icke svara mot det ökade antal af lånsökande,
Som af nyssnämda orsak skall infinna sig; och
g86
Deu 19 Juhl e. m.
creditivet skall utan tvifvel innan kort helt
och hållet utgå. Om man beräknar 5 procent
ränta och 8 procent i cfverränta för de två
så kallade respit-månaderhe, uppgår detta tillsammantaget
för året icke till fulla 6 procent,
och följden häraf skall troligen blifva, att de
fleste låntagare ej omsätta sina lån, förrän i
slutet af 8:de månaden; omsättningen blir således
trögare på samma gång som de länsö'
kandes antal tilltager, och DiscontStyrelsen
skall snart sältas i nödvändighet, antingen att
afslå låneansökningar, eller ock åt de förstkommande
utdela lånemedlen, så långt de räc-.
ka, och låta de öfriga låneansökningarne hvila,
hvarigenom den olägenhet skall uppkomma,
att icke någon Discontlnrättning finnes,
som i behofvets stund utan tidsutdrägt kan
med lån undsätta I/andtmannen eller Näringsidkaren.
Han skall således nödgas sälja siri
egendom, eller undergå utmätning, i brist af
lane-tillgång. Jag anser derföre den högre
räntan i närvarande skick böra bibehållas,
ftunde man göra en skillnad i Discont-anslaget
till läandtrnannens fördel, vöre det vis-i
gerligen väl, men det torde svårligen låta göra
sig. Jag reservera^ mig mot beslutet örn
räntans nedsättande, och fruktar att följderne
skola rättfärdiga de farhågor jag i detta ämne
framställt.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard: Hör
min del fiiialler jag Utskottens Betänkande,
ehuru jag icke vågar förklara den föreslagna
utvägen att afhjelpa förlägenheten vara till
-
f
Deri 19 Julii e. m,
987,
^äcklig förr än vi sett de Reglementarisk
föreskrifterne för Discontmedlens förvaltning,
ty om desamma blifva lika så obestämda som
sedan sista Riksdag, komma BancoBiscontens
Birecteurer och Ombudsmän , att. framdeles
som hittills, förblifva Rikets verkliga Herrar.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm;
På frågan om Disconlerne förevar uti de sam*
mansatta fJ'skotten, undersökte man noga alla de
skäl, hvilka nu blifvit anförde och ännu flere
emot räntans nedsättande till Fem procent.
Antalet af de Ledamöter, som reserverade
sig emot beslutet, visar, hvilken majoritet som
röstat för den lägre räntan. En återremiss, som
jag hört af flere Talare yrkas, skulle således ej leda
till annat resultat än det, att ytterligare draga
ut på tiden, ty det är icke prohabelt att majori'
teten i Utskotten förändra gin öfvertygelse.
Jag har här hört omtalas, huruledes man be'
farade obehagliga följder af nedsättningen af Disr
conträntan. I detta afseende bör jag endast an*
föra, hvad jag yttrade inom Utskotten, då jag
der röstade för nedsättningen , nemligen att, då af
Di sconten ej utlemnas lån till andra, än säkre an*
sedde personer, striden om lån emellan säkra och
mindre säkra Låntagare icke kan komma, i fråga,
att således Reglementet måste blifva gällande,
och att, i följd deraf, den som ar fullt vederhäftig,
i den ordning han sine lånehandlingar aflemnar,
kan likasom nu erhålla lån, ehvad räntan,
är Fem eller Sex procent, alt med det misstroetvj
988
Den ig Julli e~. rit.
de, som nu finnes, det alltid blir lika svårt att
erhålla siikre löftesmän för Discontlån, att således
någon större cöncurrence än hittills i Disconten
ej är trolig, att den händelse, hvarmed mart.
vill skrämma de klentrogne, nemligen attförmögne
personer skulle utan behof anlita Disconten,
för att åter utlåna der upptagne medel, för
vinsten å högre räntor, hvarigenom de sorn
verkeltgen behöfde lån skulle utestängas, desto
mindre kan anses inträffa, som vinsten af En procent
ej svarar mot vidan, att i första rummet få
återbetala lånet å bestämd tid, Utan att vara säker
när, med anlitande af våra slappa execudons*
lagar, den enskildte, som i andra hand njutit af
Discontlånet, bringas att återbetala det, samt att,
om man kunde förutsätta, att en Sådan ränte-speculant
begagnade lånerätten i Disconten, för att
ockra med dé Uttagande medlen, vägen är honom
lika öppen med nu varande räntebelopp i
Disconten, efter som skillnaden mellan Sex och
Tolf eller Aderton procent är ett tillräckligt fält
för speeulationen, och skillnaden mellan Fern och
Sex procent ej i ett sådant fall för honom är af
betydenhet.
Jag har Uppgjort en calcul, och funnit, att
Fråntagare i Landsorten efter den nedsatta räntan
verkeligen ändå komma att för Discontlånen erlägga
Sex och Femtolftedels procent.
Ett Discontlån , taget i Landsorten, kostar
vid nu varande förhållande, på sätt uträkning, den
jag nu får aflemna, visar, Sju och en half procent,
när man nemligen beräknar räntan, som förskotts*
Ben 19 Julli e* m.
989
vis afdrages, och räntan på denna ränta jemte
provision och postporto.
"Vid sadant förhållande, och da Disconträn*
tan, nedsatt till Fem procent, kan anses de facto utgöra
Fern tolftedels procent utöfver den lagliga, förekommer
det mig besynnerligt att, såsom man
påstår, man genbm nedsatta räntor gifver anledning
till ytterligare skuldsättning,
Följden af denna lägre ränta är ju endast
den, att Staten genom dess BancoDiscont procentar
något mindre, och att låntagare på korrtare
tid kan arbeta sig ur den iråkade skulden, och
sedan få arbeta för sin egen förkofran.
Det är en financiel grundsatts, att en stor
massa af penningar, hopad på ett ställe, såsom
nu i Stockholm, drager till sig penningar, Den
totala bristen af mynt inom Fandsorterne, och den
afstannade rörelsen derstädes, samt i följd deraf
omöjligheten att der afsätta för snart sagdt hvad
pris, som helst en del producter, hafva gifvit fol.
ket en bedröflig visshet om grundsattsens rigtighet*
Den ifver, hvarmed man yrkat den höga rän*'
tans bibehållande, kunde leda till åtskilliga be*
tragtelser hos den, som nitälskar för Provincernes
trefnad och bestånd, och som vanligen gifves namn
af Banquerouteur m, m., i motsatts till procenten
m. m., derföre att han vill måtta och sans, och
önskar att ett intresse ej må öfvervägande hett*
ska äfver ett annat.
99o
Den i 9 Juli i e. rril
Denna Riksdag är i sanning forsta gångeii
jag hort klagas deröfver, att lån erhållas emot för
låg ränta. Det torde tillhora den nyare tiden,
att fora en sådan klagan, och göra den mening
gällande, att högre ränta är för Låntagare förmån.*
ligare än den lägre.
För min del, och då i följd af löig årå
finanee-lära förhållandet nu blifvit sådant, att
Landtmannen är urståndsatt, att få stående lån *
tror jag någon annan än den bedröfligt utvägerl
af Discontlån för honom icke finnes; såvida hart
icke skall till yttersta Vanpris bortsälja Sina producter,
hvarföre ock en lägre ränta mäste för honom
vara enda sättet, att af hans fasta förmögenhet
frälsa hvad ännu frälsas kan. Vid sådana omständigheter
lemnar jag åt hvarje opartisk att döma
om Staten utan våda kan vägra lånebiträdé mot
billigare Vilkor, då den förut olyckligtvis så runy
deligen meddelat ett sådant-biträde, att det na mera
blifvit för Jordbruket ett verkeligt behof. Då
på sätt jag förut nämnt, en återremisS endast skulj
le leda till onyttigt uppskof, anhåller jag om Hett
Grefvens och LandtMårskalkeds proposition tijl
bifall å Betänkandet.
Deri 19 Julii e. m; J ggi
Hvarjemte Herr Pereswetoff Morath lill Protocollet
aflemnade följande:
Uträkning af Disconträntas verkelig! belopp när
den prirnitift erlägges efter
Lånet utfaller till exempel
den 2 Januarii S
ioo R:dr då betalas
ränta
Den 30 Junii kostar 6
månaders ränta derå
Den a Juli i omsättes med
ny ränta
Den 31 December ränta
derå
Om det vore annat lån,
sa lillfolle Låntagaren
Fem procent Bevillnings
afdrag, men som ej njutes
här . .
Lantan per år gör alltså
Ar Låntagaren ej Stockholmsbo
; så tillkommer
2 gånger Provision
ä Enhalfprocentgör
Postporto &c. kan upptagas
Efter Fern procent primitivt
kostar det dock verligen
i
Och efter Sex procent primitivt
eller
per år }
Fem pröc.
Sex
proc.
a
24
3
—-
ry
i
7
4
4
2
24
—
3
—
—
——
3
7
4
4
_
12
14
5
5
19
2
6
'2 3
l
1
_—
1
—
10
— -
—
11
6
20
.
7
2 4
6/2
pr<
JC.
72
pr
pc,
99*
Den 19 Julii e. m.
Herr Hohenhausen, Michael: Då jag delap
den öfvertygelse med Herrar Hjerta och Stråle,
att nedsättningen af Discont-räntan ej skall
lända till fördel för de lånbehöfvande i all->
mänhet, anhåller jag att få biträda de af des»
se Herrar anförde grunder med de ytterligare
skäl jag trott mig finna. Det kan ej nekas,
att nedsättningen af räntan skall, der Disconten
finnes, muntra mången att söka lån; att
de, hvilka hafva de säkraste documenterne,
som gemenligen äro de, hvilka på andra ställen
lättast kunna få lån, skola föredragas dem,
hvilkas credit ej är så god , men som hafva
större behof af lån ; och att de , som äro boende
l Discontens grannskap , först skola bereda
sig delaktighet af lånemedlen. Hvad som
lörr var händelsen i Götheborg, och som man
här nyss citerat, skedde på en tid, då Disconter
så öfverflödade, att ingen svårighet motte
att erhålla lån, Men sedanj Discontens caph
tal blifver inskränkt till en viss summa, som
icke efter behag genom Assignationer och Treprocents-sedlar
kan mångdubblas , måste också
rörelsen fortgå, såsom under härvarande BancoDiscont-styrelse,
och icke som vöre den lent»
nåd åt privata associationer,
En återremiss af Utskottens Betänkande
skulle visserligen ej tjena till något, om pluraliteten
förblef vid sin tanka, men jag tror
dock att ett närmare skärskådande af ämnet är
nödvändigt.
Vöre
Den 19 Julli ef jri.
993
Vore det nu fråga att nedsätta all laglig
ränta till 5 procent, och således äfven capitalisternes,
då allt besvär med bevillningsafdrag
upphörde, och sättet att Capitalisterne beskatta
vore utan möda afgjordt, så stöde allt i denna
del uti fullkomlig öfverensstämmelse; men
då denna nedsättning nu särskildt stadgas för
Disconterne , och man endast och allenast på
det sättet vill hjelpa de lånbehöfvande, utan
att tillskynda en lika fördel åt dem, som nödgas
på annat ställe eller hös enskilte upptaga
län — så tror jag, på de skäl jag. haft äran
anföra , att man borttager möjligheten för de
mest lånbehöfvande att dråga fördel af ned»
sättningen i Disconträntan , som likväl måtte
vara afsigten.
jag instämmer således ej i den yttrade
önskan om Disconträntans minskande. I öfrigt
är jag öfvertygad, att, om i det reglementariska
föreslås en fördelning af Discontfonden
mellan Jordbruket och öfrige Näringar, äfvensom
af förändringen med afbetalnings terminerne
för Jordbrukets Discontlån, det utan fara
kan bifallas, men efter min tanka blir det i
alla fall de förmögnare af Jordbrukare, som då
framför de andra få låna, i händelse vi nu
bestämma Disconträntan lägre än den lagliga.
Herr von Decker, Carl yohan.- Om afsigten
med den beredda tillgången att låna i Discontväg,
Ridd. och Ad- Prot. VI Band.
63
994
Den 19 Julii e~. m
arden, att underlätta Handeln, Näringarne celi
Jordbruket, så bekänner jag, att det verkligen är
en förunderlig sats, att de låntagande skola vara
mera belåtna med en högre än en lägre ränta.
Den farhåga man här yttrat, att en lägre
ränta skulle locka flere länsökande, och att de,
sorn bodde närmast till Discontorten,' skulle
först sätta sig 1 besittning af lånemedlen, äjj
en skräckbild, som ej bör förvilla oss.
Om någon möjligen skulle blanda sig med
en så litet lönande handtering som den , att
upptaga Discoatlån mot 5 procent för att sedan
utlåna penningarne mot sex, så lärer ini
gen missunna honom den lilla förtjensten; och
jag är för min del öfvertygad, att landtmannen
eller den ifrån Disconten aflägse boende
lånsökanden lika gerna lar lånet enskildt af spe«
eulanten mot 6 procent, som af Disconten för
fem, enär räntan i senare fallet genom tillägg
af en half procents provision, vid hvarje omsättning,
icke blir mindre.
Jag anser således Disconträntans bestämmande
till 5 procent vara det nyttigaste och
minst tryckande för låntagaren ; äfvensom denna
ränta , efter alla tiders erfarenhet , är deri
högsta , som Jordbruket och andra Näringar
kunna bära.
Jeg är hvarken Stockholmsbo eller Götheborgare,
och kan således icke komma i tillfält
le att begagna den industrie, hvarom här va*
rit fråga.
Jag är landtbo, men jag måste högt förklara,
att både jag och hemmavarande Landsmän
skulle anse såsom en verkelig förlust för
landet, om Discont-räntan förhöjes utöfver hvad
de sammansatta Utskotten föreslagit. Jag till*
styrker derföre bifall till Utskottens Betänkande,
och tror en återremiss deraf vara desto*
mindre nödvändig som jag ej kan föreställa
mig, att Utskotten skulle på de lösliga grun-'
der, dem man liär anfört, vilja frångå deras
förut yttrade tanka.
Herr von Heyne, Georg: Öchså jag har ihhorn
de förenade Utskotten varit af den lankan,
att Disconträntan borde nedsättas, och'
Discont-lanerörelsen så faciliteras att Jordbrukaren
kunde med fördel deraf begagna sig.
Jag är till och med öfvertygad ’ ätt
jordbrukaren har svårt, att betala 5 procent*)"
ty lian kan sällan af jorden beräkna så slog
afkastning. Jag har äfven föreställt mig^ att
de fleste ordentelige Jordbrukare så sällan sorn
tnöjeligt anlita Hisconten; men då de någongång
mäste göra det, har jag trott räntan bö'J
ra vara låg- Hen omständighet, att procentare-
corporationer skulle uttaga fiiscontmedlen,
fruktar jag icke så mycket för den nedsatta
räntans skuld, ty om en sammansättning
etnellcn dylika personej j näthpdg ändamål
99^
Den 19 Julii e. m*
ägde rum, läto de visserligen ej afskräcka sig
af 6 procents Discont-ränta, men nöjde sig tro*
ligen också icke med så liten förtjenst, sorn
en värd Talare uppgifvit.
För min del anser jag i öfrigt det vara
utan ändamål, att återremittera Betänkandet,
ty jag är nästan säker derpå, att Utskotten förblifva
vid deras en gång yttrade mening.
Jag anhåller derföre om proposition till bi*
fall af Betänkandet,
Herr Liljestråle*. Sedan jag nu blifvit
af Herr Tham och Friherre Björnstjerna
upplyst och öfvertygad, att fråga nu icke är
om det reglementariska för Discont-rörelsen,
afstår jag från min förut yttrade begäran om
återremiss af de sammansatta Utskottens Be«
tänkande.
Herr Grefven och UandtMarskalken hemr
ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Stats- och BancoUtskottens förevarande Utlåtande
böra, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anleduing hvaraf Herr Grefven och LanåtMarskalken
gjorde proposition till bifall af Utskottens
Utlåtande, hvilken proposition med
ja besvarades.
Den ig Julli e. m, gg7
Friherre Boye: Sedan nu Betänkandet,
angående Disconterne, är bifallit, får iag
den äran hemställa, om icke ett Protocolls*
Utdrag må få afgå till BancoUtskottet, med
anmodan, att skyndsamt inkomma med förslag
till Reglemente för DiscontDirectionerne; och
jag anhåller derjemte, att det yttrande jag nu
går att uppläsa, måfå ProtocolIsUtdraget åffölja.
Hvarefter Friherre Boye anförde sk riffel
igen
(Se Bilagan N:o 2).
Herr von Heyne: Jemte det jag förenar
mig i Friherre Boyes önskan, att BancoUtskottet
må, så snart som möjligt, inkomma med för*
slaget rörande det reglemetariska för Discontxörelsen,
ber jag att få tillägga några ord om
det sätt, hvarpå jag önskar att Utskottet ville
behandla ärendet. Jag tror nemligen, att,
för att förekomma det ej en person må kunna
söka och erhålla lån på tre särskildta ställen,
penningar icke böra finnas annorstädes än vid
DisContContoiret i Stockholm, och att de öfriga
må blifva endast DocumentContoir, hvilka
hit inskicka pröfvade och godkände lånhandlingar;
då de lårjsökande här kunna lyfta eller på
tjenligt sätt få sig de beviljade lånebeloppen
tillsände. Derigenom uppstår väl en liten omväg;
men den är mindre betydlig, än de oredor
jag anser skola äga rum, om verkelig!
Disconter inrättas på tre ställen i Riket.
<998 JÖé» 19 Julli e. ni.
1 afseende på Friherre Boyes förslagatt
högsta lånsumman för en person må bestämmas
jtill högst 4000 R:dr, instämmer jag med honom»
Friherre Roye: Jag får blott erinra Jen
värde Ledamoten , som senast yttrade sig, att,
hvad beträffar hans yrkande, att Discontina
Forde endast i Stockholm få lyftas, denna hans
anmärkning är alldeles för sen ; ty Ridderskapet
och Adela har redan bifallit, att tre Discont£ontoir
skola å särskilda orter inrättas»
För min del kan jag ej eller finna, att de
personer i landsorterne, som nödgas anlita Dis-’
conten, böra vara i sämre vilkor i detta fall,
än Stockholms innevånare, och jag anser således
Utskottens förslag i denna del vara ganska
Origtigt. Dessutom är det redan afgjordt.
Grefve von Rosen: Då nuj oaktadt det
iéglementariska i denna fråga förut icke an"
sågs kunna blifva föremål för öfverläggning
gen, flere värde Ledamöter dock ingått -i yttr
randen derom, anhåller jag att äfven få anföra
anin enskilda öfvertygelse, att den summa, som.
hommer att anslås för Götheborgs Discont, nöd»
,vändigt måste, hvad de handlande vidkommer,
vara i möjellgaste måtto rörlig , så att lånen
hastigt och utan tidsutdrägt kunna utgå- ty
detta är i min tanka den största och enda för-,
paånen af Discontens utgrening till Götheborgs
I öfrigt lemnar jag derhän, huruvida ett
Större eller mindre lånbelopp kan böra fög
Den ig Julii é. ni.
999
^Landtbrukare bestämmas; men jag tror, i likhet
med hvad jag i afseende på en låneanstalt
för beläning al de handlandes varor, för
tvenne år sedan hos Kongl. Majit underdånigst
föreslog, att de handlande, enär de kunna lenalia
säkerhet i varor, böra vara berättigade till
högre Discont-lån än 6000 R:dr, men att de
deremot böra ovilkorlign inbetala dem efter
sex månaders förlopp, emedan detta är deri
högsta tid, som vanligen erfordras för realisa»
tion af Kopmans-effectejr.
Herr af Uhr, Gustaf', Da de sammansatta
Utskotten uppdrogo åt BancoUtskottet enskildt,
att föreslå de reglementariska grunderne för
Discont-rörelsen, tror jag, att deruti lag ett
förhastande i så måtto, att då desse grunder
äfven komma att underkastas Riksens Ständers
pröfning till enahanda behandling, som
de sammansatte Utskottens HufvudBetänkande,
desamma jemväl bort af båda Uskotten uppgöras.
För denna gång skadar det visserligen
icke; men då jag anser målets fördelning vala
origtig i principen, har jag velat anmäla
min önskan , att denna åtgärd icke må såsom
prtejudicat en annan gång åberopas.
Herr Grefven och LandtMarsliälken förklarade,
att Friherre Boyes nu väckte Motion kom,
me, tillka med hvad i anledning deraf blifvit
yttradt, att, jemnlikt 4g §. RiksdagOrdningen,
Jivila på bordet till nästa Plenum.
iooo Den 19 Julii e. m.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskot*
tens den 21 sitledne Junii, under Nio 27, afgifne,
samt den 28 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, angående Bankens
utlåningar å guld och silfver, metaller eller
andra varor.
Hers: Hjerta, Gustaft De sammansatta Utskotten
saga i deras Betänkande, att Utskotten, i betraktan
af de betydeliga svårigheter, sorn mota förvarandet
under säker controll af andra exportvaror
än dem, hvilka hittils fatt belånas , nemligen
Alun, Bly, Stål, Jern, Koppar, Messing och Tenn
och deras värdes tryggade bibehållande utan all tillfällig
försämring, anse någon ytterligare utsträckning
af varubeläningen genom Bankens medel icke
böra ega rum.
Jag har inom Utskotten varit af en annan
tanka, och om denna lyckas att vinna Högloflige
Xlidderskapets och Adelns uppmärksamhet, anhåller
jag att det förevarande Betänkandet må varda åter*
remitteradt.
Jag har trott, att kanske det enda lånesystem.
Söm Staten bordt bedrifva, är det för exportvaror;
ty rättigheten att å dessa erhålla lån verkar lika
med exportprcemier derigenom, att tillverkaren
medgifves tillfälle och möjlighet att passa på den
förmånligaste conjuncturen för exporten. Detta
system mäste således för handeln vara högst nyttigt,
och höjer värdet af den andel af Landets production,
sorn af Utländningen bör betalas. Det
innebär ej eller något nytt för Sverige, ty det har
Den 19 Julii e. m.
1001
långt före lietta här varit kändt och öfligt. Det
fortsattes oafbrutet från 1739 till 1762 sedan endast
några år förut Beck och Tjära undantogs
från antalet af belänbara effecter. Under hela
tiden var förlusten ingen. Belåningen gick ganska
bra och de enda vilkoren voro ungefär desamma,
sorn jag i min reservation uti Utskotten
orrmämt, nemligen att varorne skulle vara brand*
fö rsäkrade, oförstörbara upplagde under auctoriteters
vård på stapelstäders upplagsplatser och i
Magazin af sten»
Jag tror på denna grund, att Riksens Ständer,
om de åter införa förberörde lånsystem, hvar.
ken behöfva bestämma, hvilka varor kunna belänas,
eller hvilka försigtighetsmått vid belåningen
skola iakttagas; utan helt enkelt lenina allt detta
åt Fullmäktige i Banken, sorn blott borje få nå*
gra generala föreskifter sig meddelade. Det är
dessutom en annan sak i Utskottens Betänkande,
som fordrar närmare skärskådande.
Utskotten hafva väl tillstyrkt beläning af
metaller, och detta beslut är ganska rigtigt, men
jag skulle dock tro, att det borde utvidgas derhän
att någon lättnad bereddes för återbetalningen
i stapelstäderne utom Stockholm , det vill säga ,
att när till ex. ett parti Jern vore af Banken belänt
och skulle relaxeras, detsamma finge verkställas
genom lånemedlens inbetalande i närmaste
landtränteri, eller hos andra auctoriteter, som
egde meddela bevis om egarens rätt att disponera
Jernet, men ofördröjeligen borde derom underrätta
Bankostyrelsen och penningarne remittera,
loos Den 19 Julii e. ms
Derigenom skulle en stor förmån beredas för de
trafiquerande i stapelstäderne, Javilka nu först må»
ste tili Stockholm uppskicka penningarne . för aH
relaxeca de belänta effecterna, en omgång som
medförer många svårigheter och hinder för ex*
porten , synnerligen när fartyg ankomma, sorn i
hast skola lasta.
En sådan relax fordrar under närvarande om*,
ständigheter för Götheborg fjorton dagar och för
Carlshamn tre veckor.
Hvad jag i detta afseende föreslagit, rörer
val egentligen det reglemenfaiiska, men det är
af så mycken vigt, att det torde böra tydeligen
utsättas, och på denna grund anhåller jag om
återremiss af de sammansatta Utskottens Betänkande.
Friherre Cederström, Jacob'. Uti principen
instämmer jag fullkomligen med Herrar Hjerta
och Noraus, i den öfvertygelse, att utlåningen å
varor bör vara generel, och att icke någon lista
må af de sammansatta Utskotten uppgöras på de
effecter, sorn skola få. belånas, emedan det ej står
i mensklig förmåga, att författa en sådan lista så
fullständig sorn den måste vara.
Jag anhåller således också, att Betänkandet
må återremitteras.
I afseende på den af Herr Hjerta särskildt
väckta frågan, om rättighet för exporteurer i Hands*
orterne, att få genom insättning i Eandtränteriet
relaxera belante varor, .möta tvänne betänkligheter.
Den första, att Räntmästarne skulle uppbära re’
misslage för de insalta penningarne; och detta
Den 19 Jul ii e. m.
drabbade naturligtvis låntagaren. Men Banken
har icke eller något slags controll på Räntmästarn,
kunde således få ganska länge vänta på penningarne,
och detta, som alldeles icke vore enligt
jned Banco-ordningen, är den andra betänkligheten,
Jag skulle derföre tro, att innan ägaren finge
relaxera panten, lånemedlen borde vara till
Bancostyrelsen öfversända, och att, sedan detta
blifvit behörigen styrkt, lastningen kunde börja,
I afseende på principen vill jag dock erindra,
att rättigheten till varubeläning icke tillkommit
blott för att befordra afyttring till hög.
Säta möjliga pris, utan egenteligen för att sätta Köpmännen
i tillfälle att förlägga producenten; och
såmedelst åstadkomma frambringandet af nya varor.
Detta ändamål kan ej utan Statens eller enskildes
mellankomst vinnas i ett land, sådant sorn
Sverige, der den producerade varan framföres om
hösten eller vintern och måste ligga öfver till
sommaren för att då till försäljning utskeppas, Och
pm Köpmannen icke hafva utväg till lån, kunna
de ej eller förlägga Näringsidkaren.
1
Af dénna anledning tror jag Utskottens förslag
böra återremitteras och hoppas att det kan
förväntas tillbaka, generaliserädt, på sätt Herr
Noraeus hemstält, till alla slags exportabla effecter,
sorn icke äret af natur att vara underkastade förskämning
och förstöring, eller som för sådana
händelser äro försäkrade uti godkänd assurance.
1004
Den KJ Julii e. m.
Grefve von Rosen, Axel: Alldeles instämm
ande med Herr Hjerta omfördelen af en lättad
relaxering af jern m. m. i export-orterne , tor*
de det tillåtas mig att, ehuru det kan synas
vara mera reglementarisk^ få, jemte förklaringen,
att största förmånen derigenom onekeligen
tillskyndades Exporteurerne , tillägga att den
försigtighet vid ifrågavarande relaxering dock
borde iakttagas, att de i Landtränteriet nedtatta
penningame genast skulle genom Landshöfdingens
eller LandshöfdingeEmbetets försorg
afgå till BancoStyrelsen. Visserligen tillskyndades
derigenom Hands - Contoiret mycket
besvär; men jag är äfvertygad, att FxpoJteurer
och Brukspatroner vinna så betydligt
genom denna åtgärd, att de utan tvifvel åtogo
sig att till vederbörande erlägga vanligt
remisslage. Jag tror val, att relaxering på
uppgifne sätt kan vara mindre nödvändig i
Uppstädeme omkring Wenern och Western,
ty derifrån skeppas sällan med den skyndsamhet
som i Stapelstäderne; men om anstalten
skulle utsträckas dit, synes det mig sorn
den icke borde utsträckas till andra städer än
dem, der Landshöfdingen residerar, eller att
åtminstone relaxering ej må äga runi, förr än
lånet till Landshöfdingen blifvit in bot al tit, icke
derföre, att jag misstror Magistraterne, men
derföre att jag anser Banken och de dit hörande
Inrättningar böra grundas på bergfasta reglor.
Friherre Boye. Ludvig'. Jag förenar mig i ailo
med Herr Hjerta, och öhskar alt de sammansatta
Utskotten må åt hans erindringar och
Den i g Julii e. m.
1005
förslag lemna den uppmärksamhet, som de
förtjena.
Herr Tham, WollrathFörenande mig fullkomligt
med dem, sorn i ämnet talat, anhåller
jag blott att få nämna en omständighet, sorn
kunde underlätta relaxation i Götheborg.
Örn nemligen Riksens Ständer, såsom jag förmodar,
bifalla inrättandet af ^n Discont i denna stad,
kunde ju penningarne för Bankens räkning der
deponeras. Deri ligger åtminstone en säkerhet
som icke kan jäfyas.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard: Sedan
flera anmärkningar, i hvilka jag till en del
instämmer, blifvit gjorda mot Utskottens Betänkande,
anhåller jag att få tillägga ännu en,
den nemligen» att Utskotten, efter hvad jag fattat,
icke tillerkänt tackjerns-tillverkningen samma
fötrnån af låne-understöd som stångjernstillverkningen
Jag kan ej inse, hvarföre tackjernsproducenten
skall såmedelst tvingas, att sälja sin
vara till stångjerns producenten, på det att dennes
tillverkning må för honom blifva desto fördelaktigare.
Om tackjerns producenten genom samma
medel sorn Bruksägaren sättes 1 tillfälle
att förekomma sin varas vanpris, så är det
väl sant, att Bruksägaren möjligen kan komma
att betala tackjernet något mera, men detta
är en fördel för tackjerns till verkaren, som
är likaså billig, sorn Bruksägarens och som han
icke alltid vinner på Bruksägarens bekostnad,
ty denne sednare har gemenligen utväg, att
hos Utländningen söka sin ersättning.
Den 19 Julii e. rrii
Uppå deréftor af Herr Grejven och Landi*
Marskalken gjord proposition, blef Stats- och
BancoUtskottens förevarande Utlåtande, i anledning
af de dervid nu gjorde anmärkning
gar, till Utskotten återremitteradt ; hvarjemte
Bidderskapet och Adeln fann för godt tillåta,
att Grefve Spenss, Carl Gustaf, den 28 sist*
ledne Junii eftermiddagen i detta ämne afgift
ne yttrande, äfven finge återremissen åtfölja*
Föredrogs ånyo Stats- och BancoUtskottens
den 21 sistledne Junii under N:o 28 af«
gifne samt den 28 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, angående Fastighets-
och OdlingsUån.
Herr Tham, Wollrath: Då Biksens Ständer
vid 1815 års Biksdag ansåga jordbruke iböri
kraftigare understödjas än förut skett, och kanske
böra mer deltaga i begagnandet af Disconterne, så
tror jag att det förordnandet gafs, att en del
af Götha Canal-Diseonts fond skulle hållas
jordbrukarne tillhanda. Jag lemnar derhän, om
hans gagn derigenom främjades- Vid samma
Biksdag inrättades de så kallade Odlings-Iånen,
ämnade att för Landtmanuen bereda ett understöd,
svarande mot det, som Fabrikanten och
andre Näringsidkare förut genom Manufaetur*
Disconten, Jern-låne-fonden m. m. åtnjutit.
Detta system fortsattes vid 1818 års Biksdag,
ehuru'man då syntes hafva öfvergått till
X)en 19 julii e. nii
1007
en annan princip, den nemligen, atf, genomindragning,
förbättra myntet. Sedan man sålunda
vid tvenne Riksdagar gifvit jordbrukaren
anledning oell tillgång att ytterligare skuldsätta
sig, tyckes man nu vilja genom indragning af
Odiingslånen minska denna tillgång. Jag hemställer
om sådant är conseqvént. Man åberopar,
att missbruk vid begagnandet af OJlirigsJånen
egt rum. Jag beklagar det, och bestrider
ej nppgiften. Men jag öfverlemnar till hvar
och en, om icke dessa missbruk möjeligen kunna
förekommas mera, än hittills skett, och om
icke detta är lämpeligare, än att borttaga lijelpen.
Jag anser det förra vara det enda rätta,'
synnerligen då jag betraktar en omständighet.
Jordbruket har genom de i senare tider verkstäldte
enskiften erhållit betydlig framgång.
Mycket penningar har för dem erfordrats, och.
tillgången af publika lån har bidragit till de*,
ras fortgång. De äro ock af den beskaffenhet,
och ofta medförande den dryga kostnad, att de
lfcke gerna kunna af allmogen utföras utan lånbiträde.
Om man nu önskar, att denna nytti»
ga anstalt må vidare befordras, skulle jag för
min del tro, att, om Odiingslånen anses böra
förminskas, desamma åtminstone icke böra alldeles
indragas. Jag skulle nemligen tro det vara
instämmande med .de förut i afseende på
fenskiftenvidtagne författningar, att man tilläte
dem , som begära enskiften , att få understöd,
till deras utförande. Rå denna grund kan jag
icke tillstyrka bifall till de sammansätta Utskottens
förevarande Betänkande. Jag hemstället;
1008 Den 19 Julii e. m,
emedlertid till Utskotten att bedöma , huru
stor summan bör vara.
Utskotten kunna bäst inse, om fonden för
Odlingslänen hittills varit för stor eller för
liten. Jag vill dock tro, att den årliga summa
af 300,000 R:dr, som Herr Noraus uti dess
vid Betänkandet följaktlga reservatioh omnämt,
skulle vara för ändamålet öfverflödig. Den utgör
på fern år en och en half million R:dr.
Må,hända skulle deremot en tredjedel af förstberörde
belopp , eller 100,000 R.-dr om året,
vara tillräckligt och ej öka den utevarande lane
summan , då en del af de redan gjorda lånen
genom, afbetalning årligen ingår. En sådan
summa borde, efter mini öfvertygelse, af
Odlings Lane-fonden bibehållas, i synnerhet
i afseende på enskiften och större Odlingsföretag
Att
lånen hittills icke blifvit begagnade
till dylika större företag, är otvifvelaktig! föranledt
deraf , att företagen mérändels öfvergå
privat mans förmaga och tillgångar, och
dessutom äro af så svår beräkning och till utgången
så ovissa, att få våga börja och fullfölja
föisöket. Men jag tror dock att en viss
summa kunde til! uppmutran i nämnde hänseende
afsättas; ty då vore det möjligeni anledning
för en nitisk Hofdinge att förmå bylag
och socknar att ingå i sådana större och kostsamma
företag, sorn sjöars och kärrs uttappande,
mossais odling m, rn.
Hvad
Deri Tg Julii e. ml 1009
Hvad fastigBetslånen beträffar, biar man
val sagt, atr de ej instämma med inrättningen
af Bankén, och jag bestrider ej eller denna
sats; men då jordbruket är så skuldsatt
som nu, kan jag för min del icke medgifva
indragningen af dessa lån, utan tillstyrker bifall
till Utskottens förslag i detta fall ; och
får derjemte önska, att hvad som af odlingslånefonden
öfverblifver, må varda tillagdt till
den för fastighets-lånen bestämda summa.
Om sådana Ian aldrig funnits, och om
jordbrukaren icke blifvit anmanad att skuldsätta
sig, voro de visserligen ej att tillstyrka,
men då de en gång blifvit inrättade och begärligt
begagnade, så är ej tiden inne att minska
eller afskaffa dem, och såmedelst betaga
jordbrukaren all utväg att reda sig.
Hå först, när en liflig penninge-circulätion
kan i landet åstadkommas, när jordbrukaren
derigenom har afsättning å sina varor,
och lättare tillgångar, då först kan påtänkas
en indragning af dessa lån.
Hvad åter angår de i Betänkandet förekommande
alternativ, i afseende på beräkningen
af ränte- och afbetalnings-vilkoren för ifrågavarande
fastighetslån , så hemställer jag ,
om förslaget i det första alternativet är r någon
mån conseqvent. I en tid då lån-tillgån.
garne voro många och lätta; fixerade man
Ridd. och Ad. Prat. VI B and.
64
räntan till fyra procent och afbetalningen till
två. Nu, då ett motsatt förhållande eger rum,
vill man eika räntan med en procent , och ålägga
gäldenären att årligen betala sju procent.
Är detta billigt; är det icke motstridigt att
öka denna ränta, då man minskat Discont-räntan ?
Jag kan derföre icke annat än tillstyrka
bifall å andra alternativet, eller att ränta och!
afbetalning må blifva lika med hvad föfut varit
stadgadt. Och, hvad räntan i öfrigt vidkommer
, så ber jag få fästa uppmärksamheten'
derpå, att icke jordbrukaren är den enda Nä-»
rings-idkare, som ager lån mot 4 procent. Fabrikanten
betalar icke högre ränta i ManufacturDisconten,
och Bruksidkaren ej eller vid
Jernets belänande i Banken.
Slutligen är uti en af resérvationerne fråga
väckt om icke de nya lånen borde återbetalas
i silfver. Jag hemställer huruvida detta
förslag förtjenar uppmärksamhet. Mahanda äc
det icke utan värde, och möjligen skulle det
kunna innefatta ett medel för Nationen , att
utan svårighet ledas till den af manga önskade
realisationen. Jag suspenderar dock mitt
omdöme derom; och anhåller nu vördsamt om
återremiss af Utskottens Betänkande.
Herr von Qvanten, Carl• De förenade Utskottens
Betänkande innefattar afslag å odlingslånen.
Jag medgifver, att många missbruk med
dem ägt rum, dels af lättheten, att uppgöra
yändering å den till odling ämnade jorden,;
lien ig Julli e, ni:
loii
samt att erhålla tvänne bofaste mans påskrift,
men hvilka lika litet kunnat uppfylla sin borgen,
som låntagaren förmått betala lånet, och
hvilket gjort, att inbetalningen deraf uteblif-vit;
dels emedan, såsom jag tror, slarf hos
låntagaren oftast orsakat försummelse med afbetalning
och ränteliqvid , enär han funnit
den låga räntan gifva mera vinst och förmån,
då lånet står och lagsökes, än då de ordenteligt
afbetalas.
Jag inser och medger således ganska val
olägenheterne af odlings-lånen; men då jag betraktar
vår finr.nciella ställning, så finner jag
att den för odlings-lån hittills bestämda summan
äfven hädanefter måste ovillkor!igen utgå, och
jag får derföre hemställa, att denna summa må
i annan väg utgifvas tili medborgare af hvad
dass som hälst, hvilka vilja anlägga nyttiga
inrättningar af hvad natur de vara må, allenast
de kunna styrka, att inrättningen eller
byggnaden medför den fördel, att ägaren återfår
capitalet inom 4 eller 5 år.
Här äro flera anläggningar, Sorn blifvit^-  verkställde, blott i saknad af förlag. I mitt
memorial af den 26 sistledne Februari har
jag nämnt derom, och jag torde nu få dit
hänvisa.
För att ådagalägga, att rörelsecapitalet icke
bör förminskas genom indragning af odlingslånen,
anhåller jag att få göra en jemnförelse.
Vi hafva nu 28 millioners rörelse*
/
1012
Den ig Julli el m.
capital. Det synes väl vara en stor summa;
men alla, som sysselsätta sig med handels-transactioner
kunna icke begagna sedlar, utan mäste
förvandla dem till silfver, och i sädant
fall utgör capitalet endast Elfva millioner.
Om man, nu jemförer detta med fordna
förhållanden, så visar sig att ännu i800 — 1801.
och 1802, då sedlarne voro al parr med silfver,
rörelse-capitalet var fjorton och en halt
millioner; åren 1804 — till 1805 och 1S06,
femton millioner.
Den tiden hördes ingen klaga, att halvar
för mycket penningar. Silfverfonden var
då endast 3,400,000 R:dr, men om man ntl
återförer sedlarne till det värde, som de ägde
sistnämnde år, uppstår en brist af icke mindre
än 10 millioner i rörelse-capital emot
hvad vi då egde. Då så förhåller sig, bör
ingen undra, att här fattas penningar för deri
inhemska närings - idkaren. Örsaken dertill,
ligger till större delen deruti, att den utländska
handeln kräfver ett antal mynt, svarande
rn^t transactionernas vidd och betydenhet, och
d^ i mynt, som af Köpmannen användes till
förläggande af bruken vid uppköpet af jern,
plank, bräder m. m. är relativt till silfvervär*
Värdet, och myckenheten deraf bestämmes således
af detta värde. Om, då Köpmannen till
sina transactioner behöfver 8 millioner i silfver
så skall han, när coursen stiger upp till
T20 sk. behöfva 20 millioner Banco - sedlar;
och då blir intet qvar åt den inhemska närings
-
\
Den 4*9 Julii e m.
1013
idkaren, hvilket a'r orsaken, hvarföre denne
får vidkännas en sådan brist, — och denna
brist ökas i samma mon, som myntet försämras.
Jag har nu genomgått denna lableau; den
ager sin riktighet.
Hvad vidare angår fastigtighets - lånen,
så finnér jag ganska väl, att de aldrig borde
vara tillfinnandes, eller från Banken utgå; ty
det är en orimlig princip, att Banken lånar på
fastighet, eller annat än rörligt, men sedan man
en gång antagit den grundsattsen, att jorden
skall vara belänad och intecknad, så tillstyrker
jag att det må få fortfara såsom förr skett.
Sex millioner är ej en mycket stor summa,
om den blir reducerad till silfver. Jag hemställer
derföre att så val odlings- eller Industrie-
sorn fasiighets-lånen må blifva qvar, och
att andra alternativet i Utskottens Betänkande
må bifallas, så att ränta och afbetalning
förblifva lika som förut, och jag vågar tro, att
denna procent är af så liten vigt för Utskotten,
att de ej böra derå göra afseende.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Ehuru jag
fullkomligt förenar mig i den åsigt Herr Tham
yttrat, angående fastighets- och odlings-lånen,
tror jag likväl, att sedan Bidderskapet
och Adeln bifallit de Sammansatta Utskottens
Betänkande rörande hufvudgrunderne för finnance-regleringen,
i hvilket Betänkande odlingslånens
fortfarande var afstyrkt, det numera
icke torde gå ann, att tillstyrka deras
bibehållande.
JDen 19 Julli e, m.
För min del har jag också trott, att stor^
skiftes- och enskiftes - lån skulle vara vida
nyttigare. Storskiffe anser jag vara första steget
på Agriculturens trappa. Enskifte är det
andra. Många tusende hemmans.ägare återstå
dock ännu, som åstunda att få sina hemman
enskiftade, men icke kunna, i brist af förlag,
vinna deras önskan. Jag tar mig derföre friheten
att, i sammanhang med Stats- och BancoUtskottens
Betänkande, föreslå att enskiftes*
och storskifte-lån må beviljas, och utgå till så
stort belopp, som nu inflyter genom afbetala
ningen å de nuvarande odlingslånen, elier åt*
minstone till hälften deraf.
Hvad fastighets-lånen beträffar, så har
JEtidderskapet och Adeln redan bifallit hufvudprincipen.
Frågan är nu blott,s hvilketdera
af de båda alternativen bör antagas, och
jag tror mig ega full anledning att tillstyrka
bifall till det andra, sorn öfverens^tämmer med
de vilkor, hvilka för närvarande gälla för fastighetlän,
och föreskrifver den högsta ränta
och afbetalnings-procent, sorn jordbruket förmår
bära. Vi ha nyligen sett af en officiel
akt införd uti ett af våra Dagblad, att i
Bayern jorden får belänas till hälften af värdet,
emot 4 procent, hvaraf en och en half i
capital-afbetalning, sä att den egentliga räntan
blott utgör två och en half procent. Nar
detta är fallet i ett så fruktbart Iand, sorn
Bayern, huru kan man i det Nordliga Sverige
begära att jordbruket skall kunna bestå ined
5 lill 6 procents ränta? Jag 1’öreslår derföre
Den 19 Julii e■ m.
1015
icke allenast att anira alternativet antages, utan
ock att de gamla Banco-fastighets-lånen,
som löpa ännu med 5 procents ränta, äfven
jnå nedsättas till likhet med de nya, hvilket
den strängaste rättvisa kräfver.
På grund af hvad jag nu haft äran an»
föra, anhåller jag att Betänkandet måtte återremitteras
med de anmärkningar och förslag
jag vågat göra, nemligen: ilo att enskiftes och
storskiftes-lån i stället för odlingslån utgifvas;
2:0 att andra Alternativet uti Utskottens Betänkande
antages med det tillägg, att räntan
u de äldre fastighets lånen minskas från 5 till
^ procent.
Herr Manner stärn', Johani- Jag får förstå 1
anledning af den siste värde Talarens yttrande,
i afseende på frågan, huruvida, då man
bifallit hufvudgrunderne, man äfven bifallit
alla i Betänkandet derom uppräknade anslag,
åberopa min under öfverläggningen om de så
kallade hufvudgrunderne för finance-regleringen
yttrade tanka, att dessa bordt i sammanhang
med de till förslaget hörande öfriga Utlåtanden
pröfvas och afgöras; men sedan Ridderskapet
och Adeln särskildt antagit Utskottens
Betänkande om nämde grunder, under
förutsättning att Bilagorne kunde, oberoende
af Beslutet om hufvudgrunderne, afgöras, måste
deraf efter min tanka blifva en ovilkorlig
följd, att Ridderskapet och Adeln kan behandla
dessa Bilagor såsom särskilta Betänkan
-
ttoi6
Den 19 Julii e; ni.
iden, och således desamma hvar för sig bifalla,
afslå eller återremittera»
Hvad det nu förevarande Utlåtandet angår,
torde den anmärkning förtjena uppmärksamhet,
att då man vid denna Riksdag vill
söka återföra Banken till sin bestämmelse och
återkomma till ordning i myntväsendet, bör
man icke aflägsna sig från Bankens primitiva
ändamål. Med detta ändamål är det utan tvifvel
oförenligt, att utläna Bankens penningar
på 20 å 30 år. Af sådan beskaffenhet äro
fastighetslån, och det var på denna grund Rikets
Ständer vid förra Riksdagen beslöto. deras
afskaffande. Att nu åter införa dem, skulle
således icke vara i någon mon ändamåls enligt,
och ej eller leda tijl något riktigt resultat,
eller någon särdeles nytta för Jordbrukare,
enär utlänings-summan fixeras till så obetydligt
belopp, som det af Utskotten föreslag,
ne och då desse lån dessutom sällan erhållas
af dem, sorn mest aro i behof deraf.
Efter min tanka gifves flera sätt, att ändamåls-enligare
använda den summa, som Utskotten
föreslagit såsom fond till fastighetslån.
Om Utskotten i ett Betänkande framlagt
plan till fördelning af Bankens inkomster, hav
de Riksens Ständer kommit i tillfälle, att lättare
kunna i ett sammanhang fatta beslut örn
de enskilta anslag, hvartill de för allmän nytta
lämpeligast kunna användas. Nu åter möter
svårighet, att sedan någre af Utskottens
förslag redan äro pröfvade och afgjorde, be
-
Den 19 Julii e, m.
1017
stämma en sadan reglering. Försl torde likväl de
summor böra anslås, som anses nödvändiga
för att genom förstärkande af Bankens reela
tillgång bereda möjlighet att realisera dess
VäxelBanco-skuld. Om de tillgångar, som derefter
återstå, skpla till utlåning användas, med»
gifver jag gerna, att de företrädesvis komma
jordbruket till godo, och att i sådant afseende
en del af lånemedlen afsättas till odlingslån.
Då en publik lån-anstalt finnes, är dess
första mål att öka och befprdra productionen,
och jag förenar mig således med Herr Tham
deruti, att sistnämnde lån må framför andra
tilldelas sådane jordägare, sorn yilja företaga
enskiften, eller större odlingar. Återstoden
af fonden kunde användas till strömrensnin*
gar, hvilka äfven och I stort verka på jordbruket,
och derigenom vunnes tillika den fördelen,
att en af de anledningar, hvarföre Utskotten
ansett lån erforderlige, försvann, så att åtminstone
ej något särskilt lananslag i detta
hänseende behöfdes.
Måhända vöre det likväl för landet mest
gagneligt, att den disponibla summan i stället
att utlånas, afskrefves å allmänna Bevillningen
Bankens ställning blef icke derigenom betydligt
försämrad.
Jag anhåller om återremiss af de Förenade
Utskottens Betänkande,
Friherre Cederström, Jacob: Det torde först
tillåtas mig, att i afseende på frägan, huruvida
JL 0 l8
Den 19 Julii e. ni.
Odlings-lånen blifvit afslagne genom bifallet till
Betänkandet om hufvudgrunderne, får derutur
uppläsa den första puncten 1 Andra afdelningen.
Den lyder sålunda: Allmänna läne-anstalter
komina att fortfara, till den summa, med de
vilkor och pä de orter, Rikets Stander för hvarje sär•*
skild del deraf kunna finna skäligt att förordna. Sedermera
upplystes ock under discussionen i
detta ämne, att den reelt, som Betänkandet i
öfrigt innehåller, endast var ämnad att korteligen
upprepa, hvad Utskotten i särskildte 33etänkanden
förelagit, men icke att innefatta directa
förslag, och Herr Grefvens och Bandt»
Marskalkens slutliga proposition lydde derföre
endast på hufvudgrunderne. Jag tror således,
att vi visserligen äro oförhindrade att oss utlåta
i afseende på de förenade Utskottens Betänkande
angående Odlings-lånen.
Hvad sjelfva saken beträffar, anser jag för
min del hvarken Odlings- eller Fastighets-lån
stå tillsammans med Bankens rätta functioner,
och håller alltså före, att dessa lån icke vidare
böra fortsättas. Det är väl yttradt, att derigenom
, att Bandtmannen blifvit inlockad att
begagna dylika lån , skulle deras indragning
blifva högst tryckande, och nödvändigheten sålunda
påkalla deras fortfarande. Jag bör dock
härvid fästa uppmärksamheten derå, att det ingalunda
äro de personer, som nu redan innehafva
Odlings- eiler Fastighets-lån, som skul*
le kunna blifva delaktiga af den ytterligare
låntillgång man vill bereda, utan helt andra,
och utlåningens fortsättande skulle derföre ic
-
Den ig Julii e. m
101g
te medföra annan verkan, än den, att försätta
andra jordegaie i ^arnina förlägenhet, som man
nu anförer såsom ett skäl för lånerättens bi.
behålhande. När man dessutom besinnar, att
tjuguåtta år erfordras för att indraga de redan
utgifna lånen, så torde man medge, att denna
indragning icke är brådstört , äfvensom, att ingen
våda kan följa deraf, att Bankan smånin.
gom återgår till dess bestämda primitiva functioner.
Af sådan anledning afstyrker jag fastighetslånen,
och instämmer med de förenade Utskotten
om Odlingslånens afskaffande.
I händelse af återremiss , torde jemväl
mitt yttrande få till de förenade Utskotten
medfölja.
Herr von Bechr, Carl Jöhan: Rörande frågan,
huru vida Ridderskapet och Adeln , genom antagande
af hufvudgrunderne för Finance-regleringen,
afsagt sig rättighet, att nu yttra sig i en mot.
gatt tanka med Uakotten, i afseende på Odlingslånen
, förenar jag mig fullkomligt med den
sist talande -Ledamoten, och anser således Ridderskapets
och Adelns rätt, att deröfver discutera
och besluta, vara helt och hållet öppen.
Hvad Odlingslånen i öfrigt angar, så hafva
de förenade Utskotten afstyrkt deras fortfarande,
och således åter gjort en inkräktning
på den redan nog vanlottade Landtmannens
knappa fördelar, — på de fördelar nemligen,
som blifvit honom af förre Ständer tillagde, i
motsvarighet med dem , som Bergverk och
1020
IMen ig Julli e.. m.
Manufacturer redan länge åtnjutit. —~ Det är.
väl sagdt, att Odlingslånen blifvit använde till
fremmande ändamål, oell sådant är icke omöjligt;
men missbruk böra icke inverka på bruket.
Men väL icke nelea, att $essa Odlingslån
utgjort en af de betydliga orsaker, som
under de senare åren bidragit till ökande af
Spannmåls-productionen, och försatt Sverige i
den lyckliga belägenhet , som allt sedan Gustaf
I.s tid ej ägt rum, att icke allenast hafva
Spannmål nog för eget behof, utan äfven till
export. -
Under åberopande af de ytterligare skäl,
hvilka dels Herr Tham och flere Ledamöter
inom detta hus, dels ock Utskottens minoritet,
anfört , tillstyrker jag alltså , att Odlingslånen
må tills vidare; åtminstnoe till en del, få forti
fara, exempelvis till det belopp af 300,000
E;dr, som Herr Noraeus föreslagit. Måhända
vore det ock nyttigt, att sådane Odlings företag,
som stå i sammanhang med enskiften, äfvensom
Odlingar af större mossar och kärr, företrädesvis
understöddes, och att om icke hela
nu varande fonden ^13, slika företag ansloges,
återstoden då användes på så sätt, att densamma
i annan väg komme Landtmannen till godo,
nemligen genom Fastighets-lån , dem jag för
min del tillstyrker. Det torde väl vara i prin«-  cip sannt, att fastighets lån ej äro så särdeles
enlige med en Banks rätta functioner, men de
hafva emedlerid ägt rum i en tidpunct, då
Landtbrukaren kunde påräkna en mera säker,
mera förmånlig afsättning, de hafva derföre nu,
Deri 19 Julii é. m.
1021
under alldeles motsätta förhållanden, blifvit så
mycket oumbärligare för hans trefnad och
bestånd.
Ingen period kunde väl vara mera otjenlig,
än den närvarande, att beröfva Landtman»
nen ett understöd, som Bergverk med flere
andre Näringar fortfara att äga, ett Understöd,
som hans släpsammä, äfventyrliga och föga lönande
yrke så väl behöfver, synnerligast under
en tid som denna, då sjunkne varupriser och.
bristande afsättning fört honom i en förlägenhet,
hvilken i brist af lånebiträden skall sluta
nied undergång. — På denna grund, och i afseende
på Utskottens yttrande, angående Odlings-lånen
, anhåller jag, att Betänkandet må
återremitteras, då jag förmodar, att Utskotten,
med anledning af hvad under discussionen här
förekommit, och äfven med afseende å hvad
reservationerne mot Betänkandet innehålla, må
tillstyrka Odlings lånens fortfarande, åtminstone
till hälften af summan, samt föreslå återstodens
användande till Fastighets-lån.
Jag begagnar detta tillfälle för att hemställa
till Utskottens och, efter dem, till Ridderskapets
och Adelns bepröfvande, huruvida
ej, derest någon förändring sker med Allmänna
Magazinslnrättningen, deri fond, som då
mera ej kommer att för denna inrättning användas
, må genom tillökning af anslaget för
Fastighets-lånen, komma Landtmannen tillgodo
, och såmedelst i någon mon ersätta hans
förlust genom förlorad visshet om afsättning å
sin product. —
,103 2
Den i 9 Julii e. nit
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard: Jag får
till en början förena mig med de värde Ledamöter
, som förklarat det vi, vid antagandet af
Hufvud-grunderne , icke i och med detsamma
betagit oss rättigheten att granska och efter
pröfning antaga eller förkasta de sammansatta
Utskottens förslag i detaillerne, och följaktligen
ej eller det , sora rörer Odlings-lånen.
Men jag medgifver gerna, att man kunde gifva
dessa lån ett annat namn, emedan de icke
borde bestämmas blott för den egentliga odlingen
af jord, utan äfven för plantering på
slättbygden, sundare boningars inrättande m. m.
T alla fall utgöra de ett undsättnings-medel,
som för närvarande är högst nödigt för en del
Jordbrukare , synnerligen de , som vilja åstadkomma
en betydligare förbättring af deras
jordbruk.
Sådana lån Öka productionen af Jordbrukets
alster , minska således importen deraf, och
bidraga derigenom till en lägre cours eller åtminstone
förekomma dess stigande af importen
så väl af säd som victualier
&
Det ar ganska lätt att säga — och man
behöfver blott läsa ett pär Capitel hos vissa
Författare, för att lära sig den satsen, att det
ej är bra att Jordbruket i ett land är skuldsatt
; men det är dock bättre att granska huru
förhållandet nu är, än huru det bordt varit
och man skall då .finna , att sedan Jordbruket
i vårt land redan är behäftad* med öfver 6o
millioner skulder, så är satsen ej användbar
Den i g Julii e. m.
hos oss, utan att det är nödvändigt för Riket,
ej blott för Jordbrukarens skull , ja för landets
bestånd , att söka utfinna utvägar, sorn
sätta landtbrukaren i tillfälle att komma ur
dess gäldbundna tillstånd. Här är ej fråga
om dem, som hafva för mycken skuld, för att
någonsin kunna reda sig derutur, utan blott
om sådana Jordägare, som genom tillbörlig
skötsel af deras egendomar och ökad afkastning
deraf, kunna , åtminstone småningom ,
lijelpas utur förlägenheten.
I öfrigt är det val gifvet, att Banken
hör vara skilld från de functioner, hvarom nu
ar fråga; men så länge Banken har uteslutande
rätt eller monopolium att fournera rörelsecapitalet
i landet, och ensam sjelf tillverkar
det , så måste Banken åtnöja sig med denna
förrättning till dess den kommer uti ett mera
princip enligt förhållande till Staten, Ett ibland
de skäl, som man för ett år sedan , om Riksens
Ständer då varit tillsammans, säkerligen hade anfört
emot ifrågavarande understöd. , slipper man nu
höra , att nemligen, Jordbruket i Sverige kommit
till öfver-production. Oaktadt en på ett år inom
1820 års ymnig gröda inträffad öfver-import
af flere hundrade tusende tunnor säd , är likväl
spannmålsbehofvet för närvarande knappt tillräckligen
uppfyldt, och till och med i Malmö Eän
liar ej den influtna Säden gjort till fyllest till
fournerande af Kronans behof.
Hvad åter beträffar räntan å lånen för Jordbruket,
och den förhöjning deri, som man yrkat,
io24 en *9 Jn^ii e' m'
så kan jag blott förundra mig, och jag behöfver
icke nämna mer, än att andra Producenter, utom
Landtmannen , hittills fått lån emot fyra procent,
och fortfara att få det. En värd Ledamot liar
redan visat , att jordbruket i Bayern icke betalar
för publika lån mer än fyra procent årligen, då
både ränta och capital-afbetalning äfven deruti är
inberäknad ; och då man i utländska Tidningar
läste, huruledes Jordbrukaren i England var i
ett bedröfligt tillstånd , och att lån på spannemål
föreslogos till dess afhjelpande, så gick likväl icke
detta förslag igenom , emedan , sade man, ännu
icke någon utmätning skett hös Jordbrukare
för publika lån, och han utomdess kunde mot
säkerhet få låna så mycket han ville af enskilta
mot fyra procent. Må de, som här ej vilja behjerta
Jordbrukarens tillstånd, utan blott trösta
honom dermed , att dess tillstånd ej är bättre i
England , jemföra det med den Engelska Landt. t
mannens, och sedan dömma.
T öfrigt betalar icke Banken Sjelf någon ränta
för sina egna reverser , utan utlånar dem mot
ränta , och kan således med fullt skäl åtnöja sig
med mindre hög ränta än enskilte.
Om icke ett sammanhängande Finance-förslag,
bygdt på de grunder som här äro framställda
, kan blifva resultatet af Riksens Ständers bemödande
, skulle jag vilja föreslå, att fastighetslånen
utsträckas till den vidd, att hvar och en,
som årligen förskottsvis ville erlägga räntan i silfver,
blefve berättigad att erhålla lån mot för öfrigt
-
Deri ig Julii e. m. 10 25
rigt vanlig säkerhet, och jag itererar då hvad jag
vid förra Riksdagen i detta afseende hade äran
föreslå, öfvertygad att den häraf permanenta tillökningen
af rörelse capitalet icke skulle minska
sedel myntets värde , utan snarare i längden kunna
öka det. Man har sagt att Jordbrukarens förlägenhet
skulle kunna hjelpa sig sjelf. Sådant är
möjligt i länder, der ett rörelse capital i klingande
mynt är till finnandes , som af öksd' produc.
tion kan ökas, der närings frihet och fri as*
signationsrätt aga rum, och der Jordbrukaren har
lika stora förmoner som andra producenter: Mea
(sådant är icke förhållandet här. Landtmannen är
den enda producent i Sverige, sorn ej alla år får
utföra sina producter , och icke alla år är gynnad
af hög tull på likartade producter utifrån.
Denna skillnad är för stor, för att ej visa att
Jordbrukaren icke blott af climat och jordmån t
utan äfven af Författningar, är vanlottad.
Friherre björnstjerna 1 Ehuru jag fullkomligen
förenar mig med min aktningsvärde vän>
Friherre Cederström, att den af honom åberopa*
de paragraph af Hufvudbetänkandet icke hindrar*
att antingen afslå eller antaga de 'förenade Utskottens
förevarande förslag, finnes dét dock uti
förstberörde af Ridderskapet och Adeln bifallne
Betänkande en annan punct, sorn möjligen skulle
kunna göra det. Den lyder sålunda* *’fiå TJt*
’’skotten trott sig finna, att odlingstånen ej med'
’*fört den nytta man deraf väntat, har någon vindare
utgifning af dylika lån ej ansetts böra eg3
Ridd, och Ad, Pröt, VI Band.
ao26
Den i g Julli e. m.
''rum; men, hvad fastighetslånen anga, hafva Dt”skotten
ansett de på dem ingående Capital-af*
betalningar, åter böra i samma väg utgå.’*
Jag fruktar således, att vi ej i motstridighet
härmed kunna tillstyrka odlings-lånens fortfaran»
de annorlunda än i egenskap af enskiftes*lån- .
Herr Ehrenborg, Casper i Då ämnet redan
blifvit af flere värde Ledamöter tillräckligen utredt,
är det endast i afseende på odlingslånen, sorn
jag anhåller att få nämna några ord, af den anledning,
att Skaraborgs Län, hvars styrelse varit
mig någon tid i nåder anförtrodd, lärer erhållit
större belopp af desse lån, an något annat Län.
Det är väl sannt, att genast efter utfärdandet af
1815 årst författning, som icke närmare bestämde
vilkoren för odlingslånens begagnande, sådana lån
meddelades Jordbrukare för odlingar, söm bordt
kunna verkställas och troligen blifvit verkställde
utan lånebiträde. Men det är ock sannt, att controllen
blifvit noggrannare och ändamålsenligare sedan
1819 års författning utkom, och att åtskilliga
vackra och betydeliga odlingar ifrån denna tid
blifvit, med biträde af odlingslån, verkställda.
På grund häraf förenar jag mig med de Ledamöter,
som ansett odlingslånens fortfarande va^
ra behöfligt, i synnerhet för enskiftade hemman.
Det händer ganska ofta, att såilane hemman få hela
sitt område i ouppodlad mark sig tilldeladt,
hvarigenom de äro nödtvungne till odling för
att deraf erhålla någon afkastning, och ehuru de
i vissa orter, såsom Skåne och Westergötland, er«
Ddn 19 Julii e. ni,
hålla utflyttningshjelp af Kronans medel, är den
vanligen så obetydlig, att den blott betäcker Landt:
mätarekostnaden.
Jag förenar mig således med Friherre Björnstjerna
i den anhållan att, i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle anse sig vara hindrad af
sitt förra beslut, att förordna om odlingslånens
fortfarande, målet då måtte återremitteras, på det
att Utskotten må uppgifva de grunder, efter hvilka
lån för enskiften och storskiften må kunna meddelas.
Likasom de hemman, hvilka sådana ägodelningar
öfvergått, borde till dessa lån hafva fö:
teträde, så torde ock återstoden af låneanslaget
böra utgå till större odlingar, såsom Sjöars och
Kärrs aftappande, Mossars uppodlande m. m. Det
är bekant, att sådana lägenheter, onyttiga och skadliga
för climatet, finnas inom Riket till flera hundrade
tusende tunnelands areal. Hittills har i vanliga
odlingslån erhållits högst 50 R:dr tunnelandet,
i mon af de svårigheter, med hvilka arbetet
varit förknippadU men för större företag af den
art, jag nyss hade äran nämna, har lånet icke fått
öfvergå io R:dr för tunnelandet* Detta belopp
har befunnits vara alldeles otillräckligt t och då
Jordägaren kunnat för odling af bättre mark erhålla
ända till 50 R=dr tunnelandet, så har naturligtvis
företräde lemnats deråt och de större kärr*
ödlingarne blifvit åsidosatte*
Jag skulle således frö, att om odlingslånefortdert
ansloges till lika belopp sorn nu, och utlå*
ningen deraf inskränktes tili en- och stötskiftade
hemman, samt odlingar af vattendränkte marker till
Den 3 9 Julii i, ml
minst 50 tunnelanJs rymd) med förhöjning, i afseende
på de sistnämnde, af så väl totala, sorn
det per tunneland beräknade lånebeloppet, skulle sådana
skiften och nyttiga odlingar i betydlig mora
befrämjas. För öfrigt instämmer jag helt och
hållet med hvad Herr Thams yttrande och Hers,
liagman Norsei reservation innehåller.
«
Herr vön Heyne, Georg'- I afseende på od«
lingslånen har jag varit af samma tanka som de
förenade Utskotten, att dessa lån icke medfört dera
stora nytta, man förväntat; men deremot tillskyndat
Staten betydliga förluster, och mångfaldiga
olägenheter för låntagarne, hvilka derigenom måst
underkasta sig, att blifva inspecterade af Kronobetjeningen.
Den hufvudsakliga vinsten af dessa lån has
för mängden varit lättheten att kunna få en ny
skuld; och de fleste låntagare hafva under hopp
om odlingsvinst blott invecklat sig i ytterligare
vidlyftigheter. Jag tror således det vara ganska
riktigt, att odlingsiånen afskaffa».
Hvad vidare beträffar fastighetslånen har jag
icke kunnat dela Utskottens öfvertygelse, att de
åter borde fortsättas- Det var kanske nödvändigt
vid 1815 års Riksdag, att vidtaga ett sådant
lånsystem efter den ofanteliga sedelutsläppning,
som år 1809 egde rum, och hvars följd vid ofvannämnde
tid blefvo kände. Det var då ganska
rättvist, att på något sätt söka hjelpa Jordbrukaren,'
som under tiden gått in i stora företag, beräknade
på högt uppdrifna varuvärden. Och det lånJ
Den 19 Julii e. m.
1029
system, som i detta afseende infördes, var af ögonblickets
behof påkallade. Men man hoppades
dock att det en annan tid skulle hafva en återgång.
Jag tror för min del det vara oförenligt med
Bankens functioner och ändamål, att inblanda sig
i enskildes aflairer, och i och med detsamma
minska utsigterne för en framtida realisation.
Min mening är dermed ingalunda, att någon
rubbning i de redan utgifna lånen skulle ske
men endast att någon ytterligare utlåning å fastig.'
heter icke borde komma i fråga. Denna utlåning
Iean desto mindre anses vara en fördel för Jordbruket,
som det aldrig kan vara förmånligt för
Jordbrukaren att skuldsätta sig, och de landtman
åter, som redan innehafva fastighetslån och, få
dem ostördt behålla, icke gerna kunde af de nya
lånen, för hvilka första inteckningen erfordras,
komma i åtnjutande.
Då likväl de förenade Utskotten tillstyrkt lånsystemets
fortsättande med de årliga capital-afbetalningarne,
och jag fruktar att detta tillstyrkande
vinner Riksens Ständers bifall, torde jag få framställa
ett förslag, hemtadt från en stor mans yttrande,
att nemligen med ifrågavarande utlåning
må förenas hoppet att få silfver in i Banken;
hvarföre jag ock, på sätt uti min serskilda reservation
närmare utvecklas, ansett räntan och capital-afbetalningen
å lånen böra erläggas med tillsammans
Två procent i silfver årligen, hvilket .efter
33 år och 4. månader skulle utgöra det belopp,
att för aoo B;dr i sedlar inkommit till ilan
-
lo3o &en J9 JuM e. ni,
ken en summa af 66 R.*dr 3a sk. i silfver, utan
att hafva minskat sedelstocken.
Jag anhåller att de tankar, jag nu yttrat, må
få åtfölja återremissen till de förenade Utskotten,
Herr CederschjöldPehr Gustaf: I afse
ende
på odlingslånen skulle jag visserligen, för
att följa en rigtig princip för Bankens förvaltning,
vilja instämma i de förenade Utskottens
tanka, att de borde upphöra; men jag har dock
tyckt mig finna anledning att biträda deras mening,
som yrkat, att någon viss mindre summa
borde afsätta? till en- och storskiftes - lån; — men
uteslutande för dessa. Hvad fastighets-lånen åter
angår, kan jag icke annat än förena mig med Fri*
herre Cederström derom, att dessa lån äro helt och
hållet oförenliga med all möjelighet för oss att
bringa var llank i tillstånd, att göra rätt för sig»
Detta mål kan icke möjligen hinnäs så länge
Banken utgifver lånen på 28 års betalningstid.
Och då man redan länge insett, att hela
Landets olycka grundar sig derpå, att man varit
för frikostig med lån, då torde tiden rm vara in"
ne att upphöra, och att söka bota det onda, om
man eljest någonsin vill göra det. Dessutom haj
den sist talande värde Ledamoten så väl upplyst
och påmint, att de nya lån, hvarom nu är fråga,
alldeles icke skulle komma den verkeligen lånbehöfvande,
det vill säga den redan skuldsatte till
godo, emedan icke andra än de, sorn hafva första
inteckningen att prestera, kunna i Banken få
låna, och desse äro troligen ej uti förlägenhet,
Den 19 Julii e. n\i
Derjemte hafva dessa lån det fel, gemensamt med
alla andra, mot nedsatt ränta, att inbjuda den,
sorn icke behöfver lån, att sätta sig i skuld, och
indraga honom således i den olyckshvirfvel, hvarUti
en stor del af nationen redan råkat. Jag af.
styrker, på grund häraf, fastighets-lånen§ fortfarande,
Hvad den siste värde Talarens förslag be'
träffar, nemligen, att fastighetslån borde utgifvas
mot Två procents ränta och capital-afbetalning
i silfver, med amortering på några och 30 åri S^1
Jåter det visserligen ganska val, men skulle helt
visst hafva ganska menliga följder, och troligen^
blifva overkställbar!*
Föreställom oss hvad följden skulle blifva,
om en större summa i låneväg utginge. Myntvärdet
skulle ju försämras i mon af Sedelmassans
förökning. Man skulle snart, likasom det skedde
redan 1815, tvingas att inställa amorteringen; och
hela operationen skulle inom några år slutas med
en i mon af sedelstockens förökning åstadkommen
myntförsämring.
Herr Rothlieb, Axel: För min del förejtar
jag mig med de Herrar, som yrkat återremiss,
. Jag får äfven vördnadsfullt tillstyrka,
det någon lämpelig summa måtte anslås till
enskifiesdån, och till lånebiträden för större
odlings-företag äfvensom att fastighets lån måtte
beviljas, åtminstone till det belopp, som å
Capitalen å redan utgifne fastighetslån, sedan
1818, blifvit inbetalt och hädanefter ingår,
H)en 19 Julli e. nu
'samt ait den summa, sorn för närvarande till
odlingslån ar anslagen, måtte, sedan en visa
del deraf först blifvit till Unskiftes och odlingslån
afsatt, i öfrigt till fastighetslån användas,
Jag tillstyrker äfven antagandet af
2 .dra alternativet, ty det vore val ej billigt,
att lånsökande i Banken nu skulle föreskrifvas
hårdare vilkor, än de som förut der äga
lån. J afseende på Herrar von Heynes och.
Cederschjölds yttrande, att, i händelse låntillgångar
mot nedsatt ränta öppnades, sådane sökande
skulle inställa sig, som icke voro i behof
af lån, tror jag mig kunna påstå, att sådant
destomindre bör ega rum, som det är gifvit,
att hvar och en som ej behöfver låna, ej
gerna gör det, eller sätter sin fastighet 1 sticket,
för att utlåna de derå bekomna penningarne
och vinna en obetydlig ränteskillnad,'
men deremot risquera art ofta ej erhålla capitalet
tillhaka. I alla fall vore det en tjenst
för det Allmänna, och befordrade penningars
kringspridande, om sådana personer, sorn äga
ointecknade fastigheter, belänte dem, för att
dermed bispringa lånbehöfvande
Herr
Mannerstam • Ifrån början af dis—
cussionen rörande den så kallade finance-planen,
bar jag varit af den tanka, att grunden
och delarne borde, såsom oskiljaktiga, i ett helt
framläggas, och alltsammans på en gång profvas,
antagas eller återremitteras; ty om dessa
Utlåtanden icke med hvarannan äga sammanhang,
utgöra de icke någon plan. Men sedan
grunderne först blifvit särskildt behandlade -och
Den ig Julii e. m.
1033
pröfvade, och bilagorne derefter hvar för sig
såsom särskilta Betänkanden till granskning
förekommit, måste Bidderskapet och Adeln otvifvelaktigt
anse sig hafva dess fulla pröfntngs*
rätt öppen och således nu kunna antaga, förkasta
eller återförvisa Utskottens Betänkanden,
angående så väl Odlingslånen som öfriga de*
taillfrågor. Jag har trott mig böra ytterligare göra
denna erindran, i anledning af en värd Ta«
lares här fällde yttrande,
Herr von Becker: Jag har hegart ordet,
egenteligen för att, till hvad jag nyss hade
äran anföra, få tillägga, det jag tillstyrker antagandet
af andra alternativet i de förenade Utekottens
Betänkande. En olikhet emot de grunder
, som i [allmänhet gälla för Bancolån ,
vore onekligen, i afseende på fastighets lånen,
högst olämplig.
Hvad beträffar Herr von Heynes förslag,"
att ränta och capital afbetalning skulle erläggas
i silfver, så medgifver jag väl, att det må
lemnäs låntagaren som rättighet, att på sådant
sätt liqvidera sin skuld, men deremot aldrig
tillkomma honom såsom skyldighet, emedan et£
slikt vilkor skulle för låntagaren vara ganska
vådligt, i fall coursen steg, då räntan och capital-afbetaningen
blefve i samma mon mera
tryckande.
Samme värde Talaren har ock yttrat sig
om det ofördelaktiga af fastighetslån för Landtmannen.
Derom torde dock hvarje låntagare
1034
JDen 19 Julii. c. m
-
sjelf kunna bäst döma; och skulle mari sluta a£
det antal lånansökningar, hvarmed Banco*
styrelen blifvit öfverhopad, bordeman visserligen
ledas på en motsatt tanka , och snarare förmoda
att Dåndtmannen haft mycket gagn af des*
sa öfverklagade lån.
Örn äfven, emot all förmodan, någon enda
skulle drifva specuiations-andan så långt, att
han ville grafverå sin egendom, utan behof af
lån, för att sedan låna ut de erhållna penningarne
åt andra, emot en högre ränta, så skulle
ej eller derigenom något särdeles ondt åstadkommas,
utan blott en ökad låntillgång beredas
för den skuldsatte jordbrukaren. Den vinst
speculanfen kunde göra, må man ej missunna
honom, då den åtföljes af mångå omgångar och
mycken våda, hvilka säkerligen, under vack*
lande enskild credit, afskräcka hvarje^klok man
från en slik operation.
Herr Gripenstedt, Jacob, förenade sig med
Herr von Becker,
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställa
de, om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsoch
BancoUtskottens förevarande Utlåtande
böra, i anledning af de dervid nu gjorde anmärkningar
, tili Utskotten återförvisas, samt
om icke i sådant fall Grefve §pens’s, Garl Gustaf
, den % 8 Junii eftermiddagen uti samma ämne
afgifne yttrande finge återremissen åtfölja,
Ropades Ja,
Den 19 Julii e. m. 'i 03 5
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista till Val
af Sex Electorer, efter
N:o 51. Grefve Posse, Carl Hindric.
N:o 150. Friherre von Otter, Casten Fre
dric.
N:o 1889- Å. Herr Vult von - Steyern,
S3 Henric,
N:o 1149. Herr Hjerne, Carl Jacob.
N:o 1662. Herr| Nordenfeldt, Olof, och
N:o 2276. Herr Berzelius, Jacob.
Och befunnos dertill hafva blifvit utsedde;
Nto
69* Grefve Cronhjelm till Hokun
ge,
Polycarpus.
Nto 922. Herr Berghman, Ambrosius
Magnus.
N:° 5012. Herr Hjort af.Ornäs; Fullmägtig
Herr Stael von Holstein,
Mathias Gustaf.
N:o 2H 8. B- Herr Lagerheim, Lars Magnus.
Nto 3160 Herr Munck af Bosensckjold,
Eberhard; och
Nto 2287. Herr af Bolén, Eric.
Upplästes och lades pä bordet följande
frän nedannämnde Utskott inkomue Memorial
och Utlåtanden:,
Den 19 Julii e. rn
Frän Constitutions • Utskottet:
Af den 8 dennes:
N:o 37» Angående Förslag till upphäfvande
af ett tillägg i 6 Momentet 1 Tryck»
frihets - Förordningen.
Fran StåtsUtskottet:
At den g dennes :
N:o 306. I anledning af vackt Motion
om undersökning, rörande utgifterne vid Gar»
»izonsSjukhus-byggnaden i Stockholm.
Af den 16 dennes:
N:o 308.’ I anledning af Kongl. Maj:ts
Kådiga Proposition, angående fastställande af
årlig underhålls summa och EnkeSäte för Hennes
Kongl. Höghet Kronprinsessan, i händelse
Hennes Kongl. Höghet blefve i EnkoStånd
försatt.
N:o 30g. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss uppå underdåniga ansökningar
om nedsättning i arrendet för Högsta och
Eunda Hemman.
Af den 18 dennes:
N:ö 310. I anledning åf Kongl. Maj:ts
I Nådiga Remiss uppå Öfversten Carl Silfver*
Den 19 Julli é. ni.
skjcilds underdåniga ansökning om ersättning
för det af honora vid Pommerns afträdande
förlorade accord ra. mr
N:o 311. I anledning af väckt Motion
om ett årligt arfvodes anslående för ÖfverDixecteuren
Schwartz.
N'o 3u. Angående frågan om inköp af
Astronomiske Instrumenter för Observatorium
i Stockholm.
Frän Stats• samt Allmänna Besvärs okh Oe»
conomie Utskotten:
Af den 30 sistlidne Junii:
Nio 30I. I anledning af väckte Motioner,
om förseglade anbuds afskaffande, eller om
én förändrad ordning för deras öppnande vid
EntreprenadeAuctioner.
Frän Ståts», Bdnco- och LagUtskotten 7
Af den 9 dennes:
N:o 313. I anledning af väckte Motioner,
rörande förändringar i Författningame om ränta
vid penninge-försträckningar.
Af den 18 dennes:
N:o 314. Angående väckte frågor oni
enskilte personers rättighet att utfärda Invis»
Den 19 Julii e. nu
ningar, ställde till betalning af andre enskiltej
samt beskaffenheten af de fordringsanspråk,
som derigenom uppkomma.
Af den 9 dennes i
N:o 315. Angående vilkoren för inråttan*
det af enskilte Banker eller Diseonter,
Frän BevillningsUtskottet i
Af den 16 dennes t
N!o 20. Börande de olika beslut, hvari
BiksStånden stannat, i afseende på griinderne för
den blifvande Bevillningen.
Nio 21. Börande sättet för kostnadernes
bestridande till Hans Kongl* Höghet KronPrin*
sens förmälning och verkställda utländska resa.
Frän Lagutskottet t
Af den 8 dennes i
Nto 120, Öfver väckta motioner, angående
föreslagen ändring i g Cap. UtsökningsBalken och
25 Cap. BättegångsBalken.
N:o 121. Öfver väckt motion angående
yrkad befrielse från bysättning för Löftesmän,
sorn ingått proprie borgen, så länge sjelfva Gäl*
deriären är inom Biket tillgänglig,
K;o 122. Öfver väckte motioner, angående
yrkad ändring dels uti Kongl. Brefvet den 6 Maji
1767, i afseende på skyldigheten för sökander uti
utsökningsmål hos Kongl. Majlts Befallningshafvande
att anmäla, när sådane mål genom förlik*
ning eller annorledes förfallit, dels uti Kongl. Förordningen
den 31 Julii 1815, så vidt den inne.
håller, att vitén vid förklaringars infordrande uti
förenämnde mål skola förklarande parter föreläggas.
Klo 123. Öfver väckt motion, angående
yrkad företrädesrätt för Jordägare till betalning
af Brukares lösa Egendom,
Fran Allmänna Besvärs oell OeconomieUtskottet:
Af den 8 dennes:
Klo 138. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
angående föreslagrie förändringar i Kongl. Förordningen
den 26 Februarii 1817, rörande Sockne*
stämmor och KyrkoRåd.
N:o 13g. Angående befrielse fjär Bergs*
Sexman, att deltaga i Skjutsningsbesvärét.
Af den 9 dennes:
Klo 140 I anledning af väckt fråga om förbud
mot införsel af Danska Hästar.
K.o 141, I anledning af väckta frågor, an*
Deri ig Julii e, m;
gående PassevolanceAfgiften och beklädnads sättet
vid Kongl, Westgötba Regemente.
N:o 142. Rörande vackt fråga om stadgandet
af vissa föreskrifter, i afseende på upprättandet
af Debetsedlar, och meddelandet af förbud
för Häradsskrifvare, att fordra betalning för Aboförändringars
antecknande i Jordeboken; samt gamle
och bräcklige personers uteslutande ur Mantalslängden.
Af den 16 dennes:
A:o 143. Öfver föreslagne utvägar och yt*
ftade åtgärder, att, till förekommande af flöden och
öfversvämningar m. m., bibehålla Sjön Wenern
vid en gifven medelhöjd.
Upplästes tvenne från RidderhusUtskottef riskomne
så lydande memorial i
(Se Bilagan Atris 3 och 4)’
•
Dessa tvenne Memorial lades på bordet»
Juste*!
Den 19 Julii e. m.
a 041
justerades följande:
Utdrag ' af Prötocollet, hållet hos Häglof -  lige Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 19 Julii 1823.
S. I> remitterades till
BtvillningsUtsiottet:
Herr af Klintbergs, Carl, Memorial, inne:
fattande anmärkningar vid Bevillningsutskottets
den 28 Sistledne Junii eftermiddagen återremitterade
Betänkande, angående de genom stora SjöTullerl
inflytande Bevillningsmedel, Ut supra*'
S. t). remitterades till
Alimänna Besvärs- och ÖeconomieUtsiottet:
Friherre Wrangeis, Henning, den 24 sist*
fedrié Februarii förmiddagen på bordet lägde ine:
morial, om grunderne för beskattning äf fastighe*
ter. Ut supra,
S. D. Föredrögos å nyo och återremittera*
des, i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
följande Stats- och BanéoUtskottens den 21 sist»
ledne junii afgifné, samt den 28 i samma må*
nåd eftermiddagen på bordet lagde; Utlåtanden!
Ridd. »ch Ad. Brot. VI Bandi 66
Den 19 Julii e. rrn
N=o 23. Angående Riksens Ständers Riks*}
gäldsGontoirs ställnings och inlösen af dess cre4
dit-sedlar
N.
‘o 25^ Angående sättet för bestridande
af de penninge-anslag till allmänna arbeten och
företag, hvilka Riksens Ständer kunna vid den^
na Riksdag finna skäligt besluta, samt hvad sorn
möjligen kan brista i de tillgångar, som kunna
utses såsom fond för mindre creditivet. Ut supra;.
S. D. föredrogs å nyo och bifölls Stats- och
BnncoUtskottens den 21 sistledne Junii under
jN-o 24 afgifne, samt den q 3 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, angående
StatsVerkets förhållande till Riksens Ständers
Bank. Ut supra.
JJtdrag af Protocollet, hållet hos Höglöjlige
Ridderskcpet och Adeln vid Lag;
tima Riksdagen i Slockholm,'ef termidi
dagen den 19 Julii 1823.
S. D; Föredrogs å nyo och gillades Stats-'
och BancoUtskottens den 21 sistlidne Junii under
N:o 26 afgifne, samt den 28 i samma må-i
nåd eftermiddagen på bordet lagde , Utlåtande,
angående BancoDiscontens lane-rörelse , och da
omständigheter, rörande densamma, hvilka ansetts
äga sammanhang med allmänna Finance*reglering
gen. Ut supra.
S. D. Föredrogos å hyo och återremitterades,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar^
Den xg Julii e. m>
följande Stats- och BancoUtskottens de ax sistlidne
Junii afgifne, samt den a 8 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
N-o 27. Angående Bankens utlåningar å
guld och silfver, metaller eller andra varor.
N:o 28. Angående Fastighets- och Odlingslån.
Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ^ till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 22 Julii.
Plenum klockan 9 förmiddagen»
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus, hade
inlepinat ett så lydande Memorial.
(Se Bilagan K:0 j),
Ben 2 2 jiiliCf. m.
Herr Grefven och LandtMarskälken hemställde,
om icke, enär Grefve von Schwerins berörde
Memorial innefattade anmärkningar vid Stats- och
BancoUtskottens den 15 dennes eftermiddagen åtérfemitterade
Utlåtande Nto 22, angående uppköp
och inväxling af myntbara metaller tili Riksens
Ständers Bank, samt framdeles skeende UtväxHng
äf reelt mynt, samma Memorial kunde till bea
mälte Utskott förvisas* hvilket bifölls*
Upplästes till justering och godkändes följande
från Expeditions- Utskottet inkomne förslag
till Riksens Ständers underdånige skrifvelset till
Kongl, Majit i
iST.o 96. Rörande en föreslagen segelled
genom sundet vid södra Stäket.
N:o 97. I anledning af Kongl. Maj:tå
Nådiga Remiss uppå Grosshandlaren H. Weners
underdåniga ansökning, om nedsättning
af arrendet för Svartsjö Kongsgård.
N:o g8* I anledning af Kongl. MajitS
Nådiga bref, rörande Eöfås Silfververk.
N:o ggi I anledning af Kongl, Majus Må
‘diga
Remiss hppå Disponénternes af Roverts
AlunBruk underdåniga ansökning om befrielse
från Tiondes utgörande, på 10 åts tid, föf
Alun: tillverkningen.
Den 3? Julii J. ml 2045
N:0 1 00. Rörande utleinnad koppar till
taktäckning ä Kongl. Slottet och H. K, H.
Prinsessans Palais i HufvudStaden.
N*o ioi. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers gjorde hemställan, rörande undpättnings-spannemåls
återlevererande till samma
KronoMagazin, der densamma uttagits.
N:o 102. Angående den af Geyerska
Arfvingarne sökta fria dispositionsrätt af Lägenheten
Rörstrand.
N:o 103. Rörande en Fyrbåks anläggning
yid Söderarla.
1 *
N:o 104. Rörande reglering till förbättring
i Löne-vilkoren för Befälet vid Indel"
ta Arméen,
N^o 105. I anledning af Kongl. Majtts
Nådiga proposition, angående StatsVerkets tillstånd
och behof, i hvad densamma, rörer Rik?-  Statens 7 HufvudTitel,
N:o 106. Angående närmare bestamman^
de af den tid, inom hvilken hinder för lysning
och ägtenskap böra anmälas och styrkas.
N:o 107. Angående ändring uti 35 Ca'*
pitlet 5 §• RättegångsBalken,
N:o 108. Angående ändring uti 3 oclr
4 §§-ne af ati Capitlet RältegångsBalken, ,
104® Den 2 % JuUi f. m
N'o
io(b Angående upphäfvände af
Lumpsamlings-skyldigheien m. m,
N o i»o, Angående indragning af Ilande»
Fiscals-tjensterne i vissa Uäq
N:o
nn Angående omröstning Öfver
Högste Domstolens ledamöter.
Föredrogs a nyo och bifölls Stats- och
BancoUtskottens den ax sistledne Junii un*
der N:o 29 afgifne, samt den 28 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande, an.*
gående creditiv-anslagen för JernContoiret och.
ManufacturUisconten,
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 21 sistledne Junii under N:o
30 afgifne, samt den 28 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, angående en
föreslagen Hypoteks Inrättning för fastighe?
ters beläning.
Friherre Wrangel, Henning: I en tid då
'man synes vara allmänt ense, att Slaten icke
bör vara förläggare för den enskilde industrien,
måste det förundra mig, att de sammansätta
Utskotten icke tillstyrkt inrättandet af
privata hypotheks-banker, såsom det enda sättet
att undanrödja det låne-system, som nu
eger rum. Dylika Banker hafva med så mycken
fördel blifvit begagnade i andra länder,
Den 3 2 Jålii f. m,
3047
St t deras befordrande här bordt af exemplet
'uppmuntras. Vi håfve nyligen i Tidningsbladet
Allmänna Journalen sett en artikel, angående
en i Bayern inrättad HypotheksBank,
och om den särdeles nytta den medfört. Det hade
varit önskeligt,att Utskotten förskaffat sig till.
förl heliga och fullständiga underrättelser om beskaffenheten
af sistnämnde, Och andra likartade
Banker. Dessa underrättelser hade måhända
kunnat tjena till bättre ledning för Utskottens
omdöme, och Riksens Ständers beslut. Det
är väl sant, att de enskilde personer, hvilke
kunde vara hågade, att här inrätta en hypo
theksbank, skulle sjelfve hafva tillfälle att söka
och inhemta upplysningar om grunderne
derföre, men man vet emedlertid, att auctoriteter
lättare än andra kunna göra det. Det
hade åtminstone varit ganska väl om det förslag
till reglemente för en hypoteksbank, hvilket,
efter hvad Utskotten omförmäla, skall blifvit
inom Utskotten uppgifvit, nu vore för
Riksens Ständer framlagdt
Förgäfves säges det, skall man dock vilja inrätta
en hypötheks bank, sä länge vi icke äga ett
bestämdt mynt: jag triedgifver det; men jag vet
icke något hinder, att grunda denna Bank endast
på silfvervärde.
Utskotten hafva ibland annat, yttrat den
farhågan, att om fastighets innehafvare i hypo t
theks- banken gravera en del af deras fastigheters
varde, någon möjelighet ej skall blifva, att pä det
öfver skjutande värdet kunna anvisa betalnings-sä
-
io48
Den 22 Juli i f. m>
kerhet för andra förbindelser. Först och främst
tror jag, att när fastighets ägaren med ett lärn*
peligt lån uti hypotheks-banken arrangerat
sina affairer, han icke gerna kan vara i behof
af det ytterligare lån, hvarmed panten moje-*
ligen skulle kunna till fullo graveras. Och i
öfrigt är jag förvissad, att, om han är känd
för ordning, och man har förtroende till hans
caracter, han utan tvifvel kan få låna äfven
på det överskjutande värdet å hans förut hypoticerade
egendom. Utskotten säga vidare,
alt de af hypotheks inrättningen utställda eller garanterade
förbindelser skulle hafva ett ostadigt
värde. Jåfter sorn jag fattat ideen af denna
inrättning, borde delägarne deruti insätta yissa
procent i contant, hvilka bildade en fond,
sorn sedermera uti obligationer utläntes; och
så vida denna fond blefve i hypotheks-banken
innestående, skulle .Banken alltid vara i tillfälle,
att vid uppsägning och på yiss tid inlösa
sina obligationer. Utskotten hafva ock
yttrat, att räntan skulle blifva en ökad skatt 1
de liypothicerdde egendamarne. Jag hemställer
dock, om icke hvar och en, som har skuld,
och derföre måste betala ränta, redan har en
större borda, än den han genom ett lån i hypotheks-banken
skulle bära. Utskotten frukta
vidare, att capitalerne skulle af inrättningen
blifva hos låntagarne uppsagde och indrifne.
Jag hade förställt mig, att meningen ej kunde
vara annan, än att en del af capitalet skulle
jemte räntan årligen till hypotheks-banken inbetalas.
Och då Banken ej yrkar eller kan
yrka annat, torde icke eller någon fråga om
I
Den 2 2 Julii f. m. lo4g
hela capltalets uppsägning böra uppsta. Grunderna
för jords värdering böra naturligtvis för
mig icke synas mota svårigheter) då jag genom en
motion trott mig dertill hafva funnit en ledning,
som bättre utarbetad säkerligen skulle
tillvägabringa det önsjcade målet. Jag vet icke
att i andra Länder svårigheter möta, vid fri*
gan om Egendomars värdering.
Med afseende således å den väsentliga
förmån en hy poth eks-inrättning skulle för Riket
medföra, vågar jag förmoda, att Utskotten skola
inkomma med en fullständig plan för- de
grunder, hvarpå ep sådan inrättning bör uppställas;
och depna inrättning skall otvifvelaktig!
åstadkomma mycket mera nytta, som
derigenom alla fastighetslån i Rikets Ständers
Rank komma atf försvinna.
I anledning häraf anhåller jag, att Betänkandet
må varda till de sammansätta Utskotten
återremftteradt.
Herr Stråle, Nils Wilhelm : En hypothekspnstalt,
ämnad att vara mäklare emellan enskilde,
bör, efter min öfvertygelse, ej inrättas
ppdef helgd af Statens credit, och allraminst,
då d§nna credit är vacklande. Sådana inrättningar
kunna visst vara nyttiga, och äro må
hända icke eller hos oss overkställbar, men
de måste i sådant fall alltid vara skiljde från
Staten, samt helt och hållet vara privata. De
creditförbund, som man citerat från andra länder,
och hvarom Allmänna Journalen talat,
1050
Den 2 2 Julii f. m,
äro också endast enskilda inrättningar, icke
grundade på Statens credit, och ej dermed
sammanhängande,
Om vi vilja undersöka de allmänna lånänstalterne
hos oss, så skola vi finna, att de
alla hvila på Banken; och jag vet sannerligen
icke, hvarifrån en på credit grundad inrätt*
ning eljest skulle få den. Om nu äfven den
föreslagne hypotheks-anstalten skulle af det Allmänna
garanteras, erfordrades nödvändigt stränga
controller , för att förekomma förluster.
Dessa controller skulle medföra dryga utgifter,
och dessa senare åter drabba med en ökad
kostnad den, som lånte, och med en icke obe.
tydlig förlust den, som försträckte capitalet;
ty -den senare kunde icke gerna erhålla mer
än högst 5 procent, och låntagaren nödga*
des säkerligen erlägga 6. Och ändå skulle
möjligen förluster kunna tillskyndas den, som
garanterade inrättningen, utan att det vore
gifvet, att densamma skulle uppfylla sitt ändamål.
Jag har derföre ansett det vara högst
betänkligt, att i närvarande tidpunct vidtaga
en sådan allmän hypotheks-anstalt.
Deremot tror jag, att en enskild inrättning
af enahanda beskaffenhet bör kunna uppkomma,
om ett klokt förslag derför lägges till
grund. Vinsten förtäres då af enskilde, och
blifver icke någon skatt ifrån enskilde till
Staten, utan den förtjenst, som enskilde genom
industri och omtanka kunna förskaffa sig.
Derföre finner jag en privat hypetheks-anstalt
Den 2 2 Julii f- m.
1051
rara fördel a It tiga re, än en allmän,' och tillstyrker
att de förenade Utskottens Betänkande må
bifallas, helst jag mycket tviflar, att Utskotten
anse sig vara i tillfälle, att afgifva ett förslag
till hypotheks-banker i allmänhet, såsom en
yard .Ledamot här yrkat.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Utskotten
hafva, enligt min tanka, från en för
inskränkt synpunct betraktat detta ämne, och
då inalles det är föga sannolikt, att under
denna Biksuag något väsentligt kommer att
göras till mynt- och credit-väsendets reglerande,
hade jag icke ämnat öfver denna fråga yttra
mig. Men sedan Herr Friherre Wrangel framställt
så grundade anmärkningar, att de torde
föranleda återremiss af Betänkandet, utber också
jag mig, att fa yttra mina tankar.
Att Utskotten icke gillat någotdera af
de förslag, som blifvit deras pröfning under-,
ställde förundrar m ig icke. Det första är bygdt
på en credit i Banken, som icke kan och bör
äga sum; det andra är för stort tilltaget. Men
deremot förundrar det mig, att Utskotten, då
de velat behandla frågan om låne-anstalterna,
icke ingått i granskningen af de åtgärder ,
som äro absolut nödvändige för att återställa
Crediten.
Här i Sverige kan äfven så litet, som i
något annat vidsträckt land, någon Istor och
allmän fastighets - hypotheks - anstalt Införas.
Frinciperne för deras bildande bör Lagstifta
-
105a
Dm 3? Julii f. m
-
ren bestämma, associationerna bilda sig sedan
frivilligt; och täfla med hvarandra att väl
vårda den credit, som de önska bereda åt sig.
Derföre har ej heller den Preussiska Monarkien
en stor hypotheks-anstah, utan flera små,-  Den Schlesiska har ifrån början varit ibland
de bäst vårdade, och har derföre också största
credit. Dess sedlar stodo på 104 före kriget,
— 1813 folio de till 73 — 1816 stodq
de åter på 104.
Utskotten behöfva blott uppgifva, i hvilka
delar vår lagstiftning behöfver förändras,
att real credit må kunna bli möjlig. Det
bör ej vara fråga om att skapa nya papper,
men att ge cours åt de papper, som finnas;
det vill säga; att innehafvaren af en intecknad
sedel med lätthet kan få valuta derföre
af en tredje man. Dermed ära både borgenärerne
och gäjdenärerne belåtne. Det å'c
lätt verfcstäldt. Dertill behöfs icke mera, än
att hvarje intecknad skuldsedel upptager gäl»
denärens debet och credit, nemligen spPcification
på redan intecknade skuldsedlar, och
grunderna till beräkning af pantens värde.
Så snart detta skett, blifva de 50 till 60 millioner,
sorn nu äro intecknade i fastigheter,
detsamma, sorn andra publika papper; att
vilja hindra dem ifrån att få den cours de
kunna få, är mannamån och orättvisa. Vägen
är sedan banad för både penninge-ägare och
fastighets-ägare, att associera sig till befordrande
af ömsesidig fördel, och det utan allt behof
att biträdas genom Bankens credit. §å
Den 22 Julli f, m.
1053
har äfven Herr Friherre Wrangel sett saken,
och skalle Betänkandet återremitteras, så anlialler
jag att denna tnin åsigt mätte underställas
Utskottens pröfning.
Friherre T Vrangel.' Jag får blott meddela
Herr Stråle den upplysning, att jag alldeles
icke menat, att HypotheksBanken skulle grundas
på Rikets Ständers Bank. Ifrån första stunden
och alltid, då jag tälat om credit-banker,
har jag sökt visa^ att desamma, likasom alla
Credit - transactioner enskiide emellan , böra
Vara skiljde från Banken.
I öfrigt förnyar jag min anhållan om åter»
remiss af Betänkandet, med anmodan till de
förenade Utskotten, att meddela upplysning och
ledning, huru saken bör behandlas; ty enskilde
personer äro vanligen okunnige derom. Åtminstone
vet icke jäg, huru en Hypothekslnfattning
bör anläggas och fullföljas.
Herr von Hzyné, Georg.- He sammansatta
Utskotten hafva visserligen leka afstyrkt enskilde
associationer för ifrågavarande Hy*
pothekslntättningar. De hafva endast ansett
Staten icke böra deruti inblandas. Jag skulle
likväl för min del hafva mindre att anmärka
deremot, att enskilde personer bildade en sådan
credit- anstalt, och att de äfven emot fullkomlig
evident säkerhet kunde få ett creditif
på Rikets Ständers Bank af fonderne för Odlings-
och Fastighets-lån, —- än jag nu bär att
io54
Den 2 2 Julli f. m.
erindra emot dessa låns fortfarande i den väg;
hvarå de nu utgå.
Mig förefaller det, att, så länge Staten är
penninge-egare och långifvare , densamma skall
motarbeta enskilde lånbanker, och minska till*
fället för private, att sinsemellan verkställa penninge-transac
tioner..
Jag har derföre ansett Statens låne-anstalter
böra någon gång upphöra ; och en återgångsprincip
utan dröjsmål antagas, helst jag är öfvertygad,
att likasom MagazinsDirectionen, som
fått sig uppdragit att upprätthålla Spannmålsprisen,
tvärtom nedsatt dem, så har ock Statens
låne-anstalter, ämnade att underlätta crediten
man och man emellan, snarare verkat
motsatsen.
Grefve von SchwerinAtt föreningar-}
ne till real-creditens uppehållande och befordrande
skulle behandlas såsom en allmän
Stats-anstalt, och att den skulle beredas speciella
förmåner i Banken , har jag alltid afstyrkt.
Skulle en DepositBank siftas, så saknas
icke utväg för credit assosiationer, att bilda
sig*
Då Utskotten éfhöllo Uppdraget att suppleera
åt fMnanceComittén , hoppas jag, att de brister
för utbildandet af real-erediten, söm ligga i vår
lagstiftning, icke skulle undfalla dem, och att
hvad man i detta atseeride gjort i andra länder
t skulle ådraga sig deras uppmärksamhet.
T)en 2S> Julii f. ms
i°55
Jag här sökt att utveckla dessa förhållanden i
<le yttranden , som jag meddelat FinanceCom»
mittéen.
Af Lagutskottet får ej begäras mera, än
att det pröfvar, huruvida de Lagförändringar,
som föreslås, stå i harmoni med Lagstiftningen
i allmänhet. Lagförändringar, i frågor af financiel!
natur, böra af FinanceUtskotten föreslås,
och FinaceUtskotten kunna derom conferera
med Lagutskottet. Det torde vara för sent nu,
att afhjelpa bristerna, men önskeligt vore, om
Utskotten åtminstone historiskt ville behandla
ämnet; om de uppgåfvo, hvari felen ligga, och.
huru bristerne kunna afhjelpas, så att Ständerne
kunde komma i tillfälle, att i följd deraf
göra en underdånig anmälan hos Konungen, till
beredande af en bättre ordning i en framtid.
Herr Stråle t Utom de frågor om en allmän
Hypotheks - Inrättning , hvaröfver de
sammansatta Utskotten bort sig utlåta, hafva
äfven åtskilliga Motioner, angående privata
banker och disconter, blifvit Utskotten med»
deida. Öfver den senare hafva Utskotten yttrat
sig uti ett särskildt till Riksens Ständer
äflemnadt betänkande. Der förekommer ock
frågan om credit-antsalter, utan Statens deltagande.
Vilkoren för sådana anstalter kunna val
uppgifvas såtill vida, att de stå tillsammansmed
andra Statens inrättningar och författningar, men
icke kan det tillhöra de förenade Utskotten att föreslå
de egentliga reglemeatariska grundernea’
1056
Den -i? Julii f. m.
ty dessa bero naturligtvis af hvarje enskild, att
sjelf för sig bestämma.
Hvad som, enligt Grefve von Schwerin®
mening, i synnerhet skulle behöfva revideras,-  Vore författningarne om inteckning och värdering,
eller de så kallade Hypotheks lagarne. Meri
detta utgör åter en helt och hållet juridisk
fråga, hvars profning icke tillkommit Banco- och
StatsUtskotten. Också hafva vid Riksdagens
början flere Motioner i detta ämne blifvit tili
^Lagutskottet remitterade, och jag skulle äfven
tro, att Stats- eller BancoUfsköttet icke kari*
yttra sig om förändringar i allmänna Hagen*
Friherre Wrangel: Då de sammansätta
Utskotten i alla andra delar utförligen gifvit
sina tankar tillkänna, så hade jag väntat ett
mera detaillefädt yttrande i frågan Ont Hy po*
theksBanker.
Herr Stråle har väl nämnt, att Utskottertj
i afseende på privat-banker, famlagt ett särskildt
Betänkande, men det är en stor skillnad
emellan en privat bank och en hypotheks. inrättning.
Den ena utlånar penningar i Hiscdntväg,
den andra utgifver stående lån, möt årlig
capital-afbetalning*
Hen senare är af en mera invecklad nä*
tur och fordrar ett mera utarbetadt system^
den förra åter karl hvar och en penninge-egaxe
formera.
Jag
Den 32 Julli f. rrt
1057
.Tåg anhåller ytterligare, att Betänkandet
tnå Eterremiteras.
Uppå derefter af Herr Grejven och LandtMarskalken
gjord proposition, blef Stats- och
BancoUtskottens ifrågavarande Utlåtande, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar’»
till Utskotten återremitterådt.
Sv-'
Vid förnyad föredragning af Stats- och
BancoUtskottens den 21 sistledne Junii under
Nto 31 medeldte, samt den 28 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af Kongl. Majttes Nådiga Skrifvelse,
rärande inrättningen af ett Handels JjineCon.
toir i Götheborg; fann Riddderskadet och Adeln,’
att samma Betänkande endast borde läggas till
handlingarne»
Herr von Qvanten, Carl, anförde skrift
teli gen t
(Se Bilagan H:o 2)
Herr Tham, Wollrath: 1818 års Ständer trodde
sig kunnahjelpa den då varandeallmänna pen*
nirige-predan, derigenom att FilialDisconterne
alldeles upphörde, att flere millioner indrogos
Ridd. och Ad. Fröt. VI Band. 67
Den 2 2 Julii /• ni:
af rörelse-capltalat, och att allautlåmngs.anstai*
ter concentrerades i Hufvudstaden. Den der»
af följande naturliga verkan, penningebrist i
alla från Stockholm aflägse Landsorter, mång»
faldiga banquerouter och allmän klagan, för*
anlät troligen Konungen , att genom den till»
förordnade FinanceCommittéen söka hjelp emot
det onda, och medel täll ordning i Landets
penningeverk.
ProVincernas innevånare följde Comit»
téens verksamhet med spänd uppmärksamhet*’
och icke utan allmän fruktan, att det indragnings-syteme,
som antogs 1818, äfven af Committéen
skulle gynnas. Comittéens förslag *
en hemlighet för allmänheten, blef ändteligen,
luinnigt, sedan ^Riksdagen redan räckt en tid»
Örn det tillfredsställde capitalisten, var det så
mycket iner motbjudande för Åkerbrukaren och
Näringsidkaren, enär det hvarken lemnade upp»
lysning om Sanna orsakerne till deras iråkade
förlägenhet, eller gaf ringaste hopp örn hjelp
deremot, helst hela förslaget endast åsyftade,1
att sätta capitalisten i säkerhet för myntets
variationer, så att denna dass af medborgare,
som hvarken bidrager till Statens underhåll
eller försvar, och som aldrig deltager i några
allmänna onera, måtte i lugn få njuta, om ari
alla andra stannade utan hopp och hjelp.
De härliga frukter Commxtterade lofva»
de af sitt förslag, skulle till vägabringas antingen
genom utländska lån elle^ enskilta personers
inlåtande i Kanken; det förra medlet, £
Den 3 2 Jalli /. m.
1059
alla tider nyttjadt , endast som yttersta nödhjelpen,
då inom landet icke funnits tillgångar,
har aldrig än befordrat någon Nations
Välstånd, men väl bidragit till ökad förlägenhet,
och det sednare, som skulle sätta Banken
i beroende af Capitalisterna, och i deras våld
lemna enda Fonden för hela Rikets Rörelse*
Capital, skulle med detsamma göra alla Öfrige
Randets innevånare beroende af de personer^
hvilka voro lyckliga nog att äga Iradernas
Gud. Allmänna rösten förkastade detta förslag,
och de förenade Utskotten, som billigen
lyssnat dertill, och som tycktes vilja förena
alla sinnen, hafva med otrolig möda utarber
tat ett förslag, att närma sig och bereda en
Realisation eller myntbestämning, utan att för
några få personers fördel uppoffra den stora
massan af medborgare.
Ridderskapet och Adeln antog efter mycket
motstånd grunderna till förslaget, men förkastade
ett dermed ovilkorligen förenadt vä'*
Xel-bestämnings-förslag; de öfrige 3’.ne Stånden
hafva ej allenast återremitterat alltsammans,
utan 2:ne hafva afslagit all fråga om
Statspapper, hvarförutan förslaget troligen är
overkställbar!; det ena Ståndet, utan att i stället
föreslå andra medel, och det andra med
förslag att utgifva CreditSedlar utan fond och
ränta, således utan credit. Ständerne stå, som
mig tyckes, nu på samma ställe, som vid ankomsten
till Riksdagen; måhända, att den
på Realisations-förslager hittills fruktlöst använda
tid och möda visar deras olämplighet,
10 6 0
löen 2 2 Juli i f. mt
oell må hända har dét varit för tidigt dermed
framkomma, så lange garantier saknas emot de
våldsamma förändringar uti Bankens styrelse,
användande och säkerhet, sorn med nu varande
Författningar vid hvarje Riksdag kunna
ske; om deremot nu sådane förslag gjordes,
och i constitutionel väg vid nästa Riksdag
stadfästades, som i detta afseende gåfvo all
den garanti Ständer och Konung gemensamt
kunna åstadkomma, skulle troligen Förslager
om mynt bestämningar, lämpade till allas väl,
med mera med mera förtroende emottagas. Af
dessa anledningar vågar jag till de Förenade Utskottens
uppmärksamhet hemställa, att man för
denna gång, med förkastande af alla directa
eller indirecta Realisationer, endast bör före.'
slå sådana åtgärder, hvarigenom den nu be:
iinteliga sedelstocken göres så rörlig, som möj.
Irgt är, med iakttagande af alla försigtighets-]
mått, som befästa Bankens säkerhet och credit.
Detta kunde åstadkommas!
i:o Genom antagande af den utgrening
af BancoDisconten, Utskotten föreslagit, samt
Ridderskapet och Adeln godkänt.
s.-o Genom Enskiftes lån, samt lån till
större odlings företag.
3:0 Derigenom att all Capital-inbetalning
äf Fastighets-lån åter i samma väg finge utgå,
samt denna lane tillgång ökas med hvad
af odlings-låne-anslaget vöre öfrigt, sedan afsatt
blifvit hvad som ansågs nödigt för de i
5ulra puncten föreslagne lån.
Den 2 2 Julii f. rrt.
1061
4.0 Vanliga creditiven bibehållas för Jern»
Contoiret och ManufacturDisconten.
5:0 Att uti den stadgade mynt- eller sedelstocken
icke borde inbegripas Lån på Exportabla
effecter, och att dessa som derutöfver
borde få utgå, kunde ökas med alla sådana
export-varor, hvilka icke äro underkastade
förskämning, och i säkra förvaringsrum äto
upplagde eller ock brandförsäkrade. Dessa
lån böra så mycket mindre anses tillhöra
det stadgade RörelseCapitalet, sorn de utgå på
vissa korta tider, aldrig fä omsättas, utan ovilkoriigen
skola inbetalas, medföra full säker*
hetförBanken, och således alldrig kunna skada
crediten för dess sedlar, samt bero af Productionens
ökande eller minskande,] och orubbade
böra få åtfölja den.
6:0 Då således Bankens vinst icke behofde
till silfver-inköp användas, kunde den helt
och hållet få begagnas till de allmänna arbeten
Ständerna finna böra fullföljas, och de
fruktade Statslånen, således umbärliga, kunde
besparas, till dess verkligt behof gjorde dem
nödiga, då dg icke borde blifva omöjligare att
införa, än Riksgälds sedlarne med ränta år 1789-
7:0 Skulle man i hänsigt till framdeles
Realisation vilja upphandla silfver, kunde
dertill användas hvad som af Statens skuld
till Banken mer eller mindre inbetalas.
Om Intecknings- och LagsökmngsLagarne
io6* Den 22 Julii f. rrn
erhtilio oumbärlig förbättring, och StatslEkonamiska
Författningar medgåfvp elen frihet för
Handel och Näringar, som bör kunna förenäs
med allmän och enskild säkerhet, då torde
erfarenheten till en kommande Riksdag visa,
att Landets välstånd kan ater erhållas utan
konstlade myntbestämningar, och att alla möjliga
Realisationer icke bereda detta välstånd,
om Handel och Näringar sakna frihet, och dessas
idkare samt Åkerbrukaren afstängas från
tillgång af de capitaler, sorn ära nödige att
åstadkomma Produktion, samt afyttra och sprida
hvad som tillverkas och produceras.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt anförande
må till Utskotten få åtfölja alla dit
återremitterade Betänkanden, sorn angå de nu
discuterade Finan^e-frågor.
Herr von Mecker, Carl Johan i uppläst^
följande :
(Se Bilagan N:o 3>
Friherre Boye, Ludvig•' Den anmaningJ
Sorn den sista värde Talaren ad dresserar till
hvarje Riksdagsman från Landsorterne, upp*
fyller jag, då jag förklarar, att jag icke blott’vits-.
qrdar sanningen af hans grunder, utan äfven
instämmer i hans framställda ändapiål. För
min egen del har jag blott några ord att tillägga.
Lika med den värde Talaren, skall äfven jag,
efter några dagars förlopp, återvända till min
hemort, egentligen derföre att jag icke mer?
Den 2 2 Julii /• m.
hyser elen tanka, sorn skulle min verksamhet
vid denna Riksdag förmå något uträtta, i den
stora fråga som skall bestämma Nationens tillstånd
efter Riksdagen. Jag är glad af tillfället,
att få i Ridderskapets och A,delns protocoll
nedlägga denna förklaring, jemte skälet
till mitt handlingssätt. Den Riksdags-?nda,
sorn länge var stark, och syntes äga en vacker
'syftning till den hjelp, på hvilken hela Nationen
ropar, har, som det förefaller mig, hastigt
undergått en förändring. I financiella
striden, emot begreppen af det indragningssysteme,
sorn, alltsedan ur 1815 varit rådande,
och som ensamt vållat den olyckliga förlägenhet,
hvari Nationen befinner sig, i denna
strid fortgick Riksdags-andan kraftfullt; men
stunden af hennes seger synes också hafv3 varit
den vändpunct, der hon stadnade. I voteringen
om grunderne för denna Riksdagsfinance
plan, framkom hon till sitt första resultat,
i afslag på Realisation^-projectet; men
detta resultat synas också blif/a hennes sista,
då sjelfva hennes bekännare sedermera så beställsamt
synas vilja godtgöra fördelen. Bevare
mig Gud ifrån, att känna någon regret
deröfver, att ett starkt parti-sinne icke gifvits*
Jag afskyr hvarje Partisinne; och vågar
tro, att jag tillräckligen ådagalagt, det jag
icke velat tillhöra något sådant; oten jag hade
trott, att, i den medelväg sorn sökes, borde
ofver jygelsens styrka icke tillåta någon eftergift,
eich da jag likväl nu finner den gå allt
för långt, så tror jag tid vara inne för mig,
att gå undan, och upphöra med en fåfäng verk
-
1064
Den sj Julli f. m.
samhet. X elen vrå af Riket dit jag återgår,
skola dock, för mitt Fäderneslands val, mina
varmaste önskningar icke upphöra, och med
hvarje Svensk rnan skall jag täfla, att tålmodigt
bara följderne af et tillstånd, sorn jag icke
förmått hjelpa.
friherre Laberbjelke, Gustaf: Det är med
finledning af några Herr Thatrts yttranden
som jag trott mig böra underställa HöglofJ.
Jiidderskapet och Adeln, samt äfven den varde
Talaren tjelf, en och annan anmärkning.
Han har omnämnt FinanceComittéens förslag
till en myntbestämning, ett förslag redan i
början af Riksdagen kändt, fast senare genom
handlingarnes tryckning Allmänheten meddeladt.
Herr Tham förmäler, att denna bestämning,
enligt Comittéens plan, var ämnad att
tillvägabringas, antingen genom ett Utrikes lån,
eller genom enskild actie-teckning i Banken.
dag får dervid den äran erindra, att det af
Talaren i senare rummet upptagna förslag, det
nemligen att tillåta enskilta personers deltagande
i Banken medelst actier, vara af Cornmlttéen
i första rummet framställt, och i alla
hänseenden dess egentliga mening, samt just
derföre uppgifvit företrädes-vis för det andra,
hvilket var att anse blott såsom ett nödtvunget
alternativ, i händelse det första icke skulle
gillas. Detta inherntas så väl af sjelfva planen,
som i synnerhet af HufvudBetänkandets
både anda och ordalag; och man torde utan
svårighet inse, att frågan om ett utrikes lån
jarit framkastad, endast för att ådagalägga derr
\
Den ‘i a Julii f. m.
1065
större ändamåls enligheten af enskild actie-teckning.
Hvad åter denna beträffar, tror jag, att
ännu ett skäl bidragit (ill dess upptagande i
Comittéens så tidigt dömda, så sent lästa
Betänkande, det vigtiga skäl, nemligen, att
man dymedelst hoppades på ett imiirect sätt
vinna en verklig och högst önskvärd garanti
emot framtida osäkerhet, i afseende på liesta
n d e t af financiella beslut och åtgärder, samt
emot möjligheten af ytterligare obr-gransade
sedel-emissioner. Det är ej min afsigt, att
här åter framställa ett förslag, som synes vara
satt utur fråga, jag kan icke uppväcka döda.
Men jag har med tillfredsställelse omfattat
en anledning till det enskilta yttrande,
att afsigten med förslaget var god och välsinnad.
Äfven den värde Ledamoten sjelf
har i denna afsigt instämt, då han nyss önskat
utfinnandet oclj antagandet af en sidan
garanti, en önskan den jag till alla delar
biträder. —
Sluteligen har Herr Tham yttrat sin mening
och tillstyrkan vara, att vi, hvad finaneerna
beträffa, må inträda uti ett inöjeligast
förenkladt väntnings- och beredelse-tillstånd,
intill dess vi, i den ordning Grundlagen utstakar,
lyckats att vinna denna ofta omförmälta
moraliska garanti emot möjliga missbruk
af en arbitrair myndighet hvad penninge-väsendet
beträffar. Äfven i detta hänseende
instämmer jag, samt af allt mitt hjerta med
den värde Talarens åsigt.
io66
jyen 2 3 Julii f. m.
He?r Ceder schjöld, Pehr Gustaf: Jag ber at$
få förklara Herr von Ovanten min tacksamhet
för de grunde!iga bevis, han gifvit för möjligheten,
att genast tillvägabringa en realisation
med Bankens nuvarande silfver-capital ; och
jag önskar, att de Förenade Utskotten må behjerta
hans förslag, ehuru jag ej i allo kan
instämma i de siutsattser harr deraf dragit.
Herr Tham har yttrat, att den af Utskotten
föreslagna mynt bestämning blifvit af
Bidderskapet och Adeln förkastad, emedan
man icke agde någon garanti, att kommando
Ständer skulle respectera närvarande Ständers
beslut. Jag får derföre tillkännagifva, att hvad
mig beträffar, det ingalunda var misstroende
till kommande Ständers goda vilja , sorn dicterade
mitt votum, utan tvärtom den förhoppning
, att de icke 'skulle af nuvarande
Ständers oförsigtiga och oriktiga beslut
anse sig förbundne att åstadkomma ailä
de oredor, sorn deraf mäste blifva en följd.
Örn coutsen nemligen uppstege betydligt öfver
den nu utsatte realisations-coursen, skulle
naturligtvis en realisation efter den bestämde
lägre coursén icke kunna försiggå utan
att förnärma alla dem, som efter den högre
coursen åsamkat sig skulder, och dessutom störa
alla då befintliga mynt-förhållanden. Jag
yttrade derjemte, att mynt icke later sig bestämmas
blott med ord, utan att dertill fordras
materiela garantier. Henna satts tyckos
Utskotten icke hafva erkänt. Och detta på
-
Ven 12 Julli f. ?n.
minner mig om ett förslag, som vid sista Riks-’
dagen af en välmenande jLedamot framställ,
des, att nemligen man icke behöfde göra mer
för att nedsätta coursen till al pari, än blott
utfärda en lag, som stadgade hardt straff för
livar och en, den der för en Riksdaler hardt
silfver, tog meia än 48 sk. i sedlar
Herr
von Heyne, Georg: Jag har verkligen
under hela Riksdagen varit porterad att tro,
hvad Herr Tham nu framställt, att nemligen
de åtgärder, vi skulle vidtaga (ill realisation,
eller i annat financieit hänseende, saknade de
garantier, som voro nöd.vändiga, emedan Ständer
kunna förändra, hvad Ständer beslutat.
Jag har således ock trott, att bättre varit, att
låta det slags ordning, som visat sig vilja återkomma,
få göra sig sjelf, och ostörd fortfara,
än att genom konstiga arrangementer söka
befordra den —r- och såmedelst möjeligen
verka rakt till motsatsen. Men då så många
theorier, och jemväl en mängd förslag, som
synts verkställbara, blifvit inom och utom
RiksSiåriden framställda, hafva de förenade Ut*
sk ott.en, efter min tanka, äfven bprdt framläg*
ga ett förslag, och således haft skäl att göra,
såsom de gjort. Herr Tham har tillstyrkt oss,
att afbida en tidpunct, då mera stadga för
besluten kunde vinnas: att emedlertid minska
fonden för silfver-upplcöp, för att slippa
utgifva StatsOblig.itioner, och förändra vilkoren
för odlings- och fa3tighets-lånefondens användande.
Jag tror för min del, att vi kunde
alldeles undvika de så kallade StatsQbliga-'
io68
Den 2 2 Julli f. lri.
tionerne. Närde enskilde äro så mycket skuldsatta,
är det ej skäl att Staten blifver det än
mera. Jag skulle således tro, att bäst vöre,
att Bankens liela inkomst af odlings- och fastighets-
lånen användes till canal-arbeten och
strömrensningar. I dessa fall skulle ej eller
sedelstocken minskas, utan åter utgå och komma
hela allmänheten till godo, 1 stället att
de nya lån, sorn »nan nu föreslagit skola gagna
blott några fa förmögnare personer, eller
sådane, sorn hafva ograverade egendomar. Ty
de, hvilka nu äro skuldsatte, hafva säkerligen
deras egendomar så betydligt intecknade, att
de icke kunna få någon ytterligare låndelaktighet
i Banken.
Herr Silfverhjelm, Carl Georg: I anledning
af Herr von Beckers nyss gjorde uppmaning, anser
jag mig skyldig förklara, det jag till aila delar
instämmer uti hvad han ganska riktigt och
träffande anfört.
Herr Grefven och LandtMarskalken hernslälde,
om icke, med undantag ef Friherre Boyes
yttrande, som endast tycktes utgöra en reservation
till Protocoilet, alla de öfrige af åtskillige
ledamöter afgifne anföranden, hvilka innefattade
ytterligare anmärkningar vid Stats- och
BancoUtskottens af Ridderskapet och Adeln
förut återremitterade Utlåtanden, rörande Finance-regleringen,
kunde till bemalte Utskott
förvisas.
* ■ /.
Bifölls.
Den 2 2 Julli f. m.
Företogs till profning Stats-, Banco- och
XiagUtskottens den 9 dennes under N:o 315
afgifne, söm den 19 dfrpåföljde efiermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, angående vilkoren
för inrättandet af enskildte Banker eller Disconter.
Herr Tham, Wollroth: Jag har icke uppstigit
i afsigt, att framställa några anmärkningar
emot de förenade Utskottens Betänkande, utan
anhåller endast, att få uppläsa ett förslag, iom
med förevarande ämne har nära sammahang.
Hyareter Herr Tham anförde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 4.)
Herr Tham anhöll, att, örn Ridderskapet
och Adeln biföll Utskottens Betänkande, det
nyss upplästa anförandet måtte anses såsom innefattande
en ny Motion, eller ock, i händelse
Betänkandet återremitterades, få, i egenskap
af anmärkningar, åtfölja återremissen.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Det är ej för att i
någon väsentlig mon bestrida Utskottens Betänkandet,
som jag begärt ordet; men då den
deruti förekommande frågan är af den vigt, att
en stor del af credit-systemet derpå beror, har
jag trott, att äfven mindre omständigheter borde
komma i betraktande, och anhåller nu, att,
i händelse Betänkandet återremitteras, få göra
Ig förenade Utskotten uppmärksamme på en
107 o
Den 21 Julii /. m
sadan. "Det står -nemligen i Betänkan det v
att enskildte bolag skulle vara berättigade, att
efter förfallotlagen å den utlånta summan,
upptaga öfverränta efter enahanda grunder,
som de för BancoDisconten gällande. Det
är väl en särskild fråga, hurudan denna Disconts
ränteberäkning kan blifva, men om denj
såsom Stats- oell BancoUtskotten föreslagit,
kommer att blifva i närmaste likhet med den,
som för närvarande iakttages, så vågar jag hemställa
, om icke förberörde rättighet, i enskilde
personers hand , kunde gifva anledning till
ett ganska farligt procenteri.
Jag tar mig friheten föreslå det correctif,
att åtminstone de enskilde långifvarne aldrig
må af låntagare tillgodonjuta öfverränta för
mera än sex månader, utan att sedermera endast
laglig ränta må beräknas, på det att icke
öfverenskornmelser måtte imellan Borgenär
och Gäldenär uppstå derom, att den ene betalde
öfverränta , under det att den andra blott
til! formen lagsökte låntagaren, roen dref lagsökningen
så långsamt, som om låntagaren fått
anstånd. Detta Vore ett i lag grundadt och
auctoriseradt procenteri, som kunde blifva mycket
vådligt; och ändamålet med öfverräntan
kan lika väl vinnas genom det att densamma
blott för några vissa månader gäller * ty den
som icke skrämmes af denna öfverbetalning, den
skrämmes i alla fall icke af någon, vare sig
för längre eller kortare tid. Med det nu föreslagna
tillägget, skulle jag för min del anse
en öfverränta af 12 procent lika lämplig och
Den Rj Julli f. Tii.
1071
till och med lämpligare än den ofta föreslagna
af 8 ptocént.
Det är conseqvent, att Igta vitet vara högt,
då det skall vara något, men det är icke rätt att
authorisera en anstalt, hvarigenom man undernamn
af vitén ger, tager och till och med utsöker,
allt under skydd af författningar, hvad.
sorn För öfrigt är i lagen otillåtet att gifva
och taga.
Friherre Wrangel, Henning: Som jag va»
rit en ibland detri, hvilka gjort Motionen om
enskilda invisningar; så delar jag Val i vissa,
hänseenden Utskottens nu yttrade mening; men
jag har dock vid deras Betänkande funnit åtskilligt
att tillägga.
Jag anhåller således, att detsamma må varda
återremitteradt, samt att JRidderskapet och
Adeln ville tillåta mig , att inkomma med de
anmärkningar, jag anser dervid vara af nöden.
Herr Hjerta, Gustaf: Mig synes, att förevarande
Betänkande angår privat banker, men ej
enskilda invisningar, såsom Friherre Wrangel
tyckes tro; och i anledning af Grefve Spens's
anmärkning, torde jag få upplysa, att inom Ut*
skotten uppstått fråga, huruvida straffränta i
allmänhet borde vidare äga rum ; men att då
det befunnits vara gifvet, att man ej i annat
fall skulle kunna förekomma hvad man kallar
douceurer, Utskotten ansett nämnde straffränta
böra, qvarstå såsom det tjenligaste medel att
107st
Den 2 J Julii f. rti.
hindra procenteri; och Utskotten hämtade ökad
anledning härtill deraf, att Utskotten sjelfve
föreslagit, att öfvérräntan för IBancoDisconten
icke skulle utgöra mera än 8 procent.
Grefve Spenn Jag delar visserligen Herr
Hje rtas öfvertygelse, att det svårligen genom
lag är möjligt att förekomma enskilta bicontract;
men annat är att stadfästa deras giltighet,
och genom lag åstadkomma deras utsöklighet.
I det afseendet tror jag, att, då fråga
är om contract, som i allmänhet äro förbudne,
man måste iakttaga den största varsamhet.
Till hvad jag i detta fall förut yttrat,
torde jag få tillägga, att öfverräntan ofta kan
drabba ganska oskyldiga personer, som svårligen
kunde komma i tillfälle att gifva så beskaffade
douceurer, som dem Herr Hjerta omnämnt.
Det är ju en möjlighet, och det hänä
der till och med ofta, att personer, som äro
Gäldenärer i Disconten, lemna sterbhus efter
sig af den osäkra beskaffenhet, hvad tillgångarne
beträfFar, att Arfvingame icke genast, eller
före utredningen vilja eller kunna uppfylla
den aflidnes förbindelser. Det synes då
vara hårdt, att om barnen eller deras förmyndare,
i fruktan, att icke något af Föräldrarnes
förmögenhet blir öfver* och under afbidan af
proclamadagen, ej inom förfallotiden inbetala
den aflidnes lån, dessa oskyldige personer då
skulle drabbas af öfverränta för en längre tid
eller straffas för ett uppskof, som icke kan anses
såsom ett manqvement å deras sida.
Den 3 2 Julii f. m. 1073
Jag tror för nain del, att öfverränta e*
gent!igen bör laggas på den, sorn personligen
bort inbetala det förfallna lånet, men ej utsträckås
på hans rätts innehafvare och andra
personer. Lättaste sättet att vinna detta syftemål,
utan vidlyftiga och invecklade stadganden,
är, att som jag föreslagit, förklara, att öf.
veriänta endast tages under ett visst utsatt antal
af månader»
Herr Grefven 6ch LandtMar skalken frågade,
öm Ridderskapet och Adeln ansåg Utskottens
Betänkande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
—■
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Stats-, Banco- och LagUtskottens
den 9 dennes under N:o 3x3 afgifne,
samt den 19 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckte Moiioner rörande förändringar i Författningarne
om ränta vid penninge-försträckningar,
tå»--'4
Herr von Hohenhausen, Michaelt Då jag i
detta ämne yttrade mig vid pröfningen af frågan
om Discont-Väntan, tror jag mig nu böra
förnya mitt då gjorde yrkande, att den lagliga
räntan måtte fästas vid 5 och e« half
Ridd. och Ad. Pröt. VI Band.
68
Den %% Juiii f. m.
procent. Den har hittills utgjort en half1 prö?
cent i månaden; och den af mig föreslagne
skulle således icke medföra något slags oordning,
emedan den. beräknades effér elfva halfva
procent om året, i stället för tolf. Capitallsten
skulle derigenom undgå den beskyllning
man så länge gjort honom, och hvad
man så länge öfverklagaf, att han nemligen
ej velat till Staten något bidraga, och med da
Bevillningsgrunder vi nu antagit, att blott den
synliga förmögenheten skall beskattas, är räntans
nedsättande den enda utvägen, att taxera
capitalisten. Genom densatrima torde ock de
inqvisitoriska omgangarne med edgång m. rn.,
för att utfinna hans förmögenhet, kunna undvikas.
Jag tror äfven, att om denna utväg
antages, Riksens Ständers beslut i afseende
- på Disconträntan icke skulle blifva illusoriskt,
såsom det nu är, så till vida nemligen, att de,
som äro i största behof af lån, icke kunna få
dem, ehuru för deras skuld denna nedsättning
blifvit beslutad. Ty genom ett närmare förenande
af den lagliga räntan, till likhet med
disconträntan, skulle, efter all anledning, färre
personer profitera af Discont-lånen, Jag
anhåller i öfrigt vördsamt om återremiss af
Utskottens Betänkande'
Herr Hjerta, Gustaf: Uti de förenade Utskottens
Betänkande äro alla de motiver så
fullständigt utredde, hvarföre Utskotten ej
tillstyrkt ändring i stadgandet om laglig ränta,
att jag tror mig blott böra fästa uppmärksamheten
på ordalydelsen i detta Betänkande.
JDen 23 Julii f. m.
Jag är öfvertyga*], att den nedsättning af räntan,
som Herr von Hohenhausen föreslagit^
icke skall medföra någon fördel för creditvertet,
utan anser att densamma, innan någon
säker anstalt i allmänhet är vidtagen, hvarpå
crediten kan grundas, icke skulle verka till
annat, än att alla räntetagare skulle uppskräiiias,
och uppsäga capitaleme; och utur denna
åsigt finner mari sig af nödvändigheten tvungen,
att hålla sig vid det, hvarvid man är
van. Jag tillstyrker således bifall till Utskottens
Betänkande. JEn återremiss deraf skulle
blott leda till tidsutdrägt; ty det lärer ej
Vara för Utskotten inöjeligt att vid närvarande
penninge-för hållanden föreslå den åsyfta*
kle förändringen.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard'. Afven
detta Betänkande gifver mig anledning beklaga,
att så mångå till Finanee-regleringen hörande
åtgärder skola styckevis behandlas och
pröfvas. Frågan om den lagliga räntan hanger
så tillsammans med den om Bevillningens
fördelning, och den om stadga i mynt*
värdet, att jag äfven af denna orsak yrkar återremiss
af förevarande Betänkande, för atif
närmare skärskådas i sammanhang med dem;
som angå nyssberörda frågor.
Jag tror nemligen; lika med Herr von
Hohenhausen, att, om de Bevillningsgrunder
blifva gällande, spm nu äro bifallne, och rän*
tan förblifver oförändrad, capitalisten icke aliJid,
utan snarare ganska sällan, kommer att béj
30^6 Den % 2 Julli /. m.
tala någon Bevillning, hvaremot han, genom
jäntans nedsättning, skulle indirekt en sådan
erlägga. Ännu mera hanger denna fråga tillhopa
med Firiance-regleringenj ty örn vi få
ett stadgadt mynt, vare sig genom realisation
eller andra utvägar, så kunna vi med skäl
påyrka räntans nedsättande*
Frågan åter, huruvida det må vara tillåtet,
att taga så hög ränta man behagar, karl
ej eller besvaras, utan i sammanhang med Financé-regleringen.
Enligt all sund theori bor'*
de hvar och en hafva rätt, att taga så stor
vinst han kunde och ville af sitt capital eller
sin egendom. Men förhållandet är dock
helt annat, när capitalet i fett Iand, såsom nu
hos oss, är bestämdt till ett visst belopp, som
hvarken kan ökas ellér minskas. Bet vore i
sådan ställning farligt, att lempi tänté-bes t amningen
åt hvarje capitalists fria behag, ty de
betydligaste capitalister kunde då möjeligeri
bilda sammansättningar, som icke lånade ut
för mindre än 30 till 30 procent. Mycket
olika är det åter, när åtgärder vidtagas, för att
efter behof kunna öka Rikets rörelse kapital,
eller då detta utgöres af klingande mynt, och
således af samma beskaffenhet, sorn de fleste
andra länders; ty om den inhemske capital»-  sten då fordrar för fhÖ§ ränta, kan den lån-behöfvande
Vända sig till utländningen.
Resyltatet af hvad jag haft äran yttra,
är att jag för min del ej kan bestämma om
den lagliga räntan bör nedsättas, eller ej —
JJen 22 Julli f. m. i°77,
eller om man bör fritt fä taga sä hög ränta
som helst, förr än jag sett detaillerne °af den
blifvande Bevillnings-stadgan, och förr än jag
sett, hurudan Finance regleringen må blifva,
Af denna anledning skall jag anhålla, att de
Förenade Utskottens ifrågavarande Betänkans
de varder återremitterade. Jag får dock til-'
lägga, att ehurudan Bevill ningen vid Financeregleringen
än kan blifva, nedsättning af räntan
i de publika Cassör, hvilka af Riksens
Ständer bero, i alla fall torde böra äga rum.
Herr von Qvanten, Carl: Jag förenar mig
med Herr Munck af Rosenskjöld derom, att det
obestämda myntvärdet hindrar räntans ned:
sättande; ty om det bestämmes, så åstadkommes
samma ändamål af sig sjelf. Jag kan dock
ej ändra den öfvertygelse jag alltid hyst,, att
räntan för jorden är alltför hög. Alla veta,
att jorden ej förmår gifva mera än tre ä fyra
procent i afkastning, och likväl mäste den till
långifvaren betala sex. Jordbrukaren nödgas
således att af sin del af egendomen, eller den
ograverade delen, betacka hvad som brister
j revenuen af den graverade delen.
Om nu till exempel räntan antages tilj.
5 procent, skulle m?n derigenom slippa det
bevillningsafdrag som är föreslagit, och detta
vore rättvist nog. I alla fall hvila alla näringar
om Söndagarne, och gifva då ingen ränta;
ty de bedrifvas blott om hvardagarne,
Het vore således att helga hvilodagarne, om
capitaiisterne blott för hvardagarne beräknade
Dea 3 2 Julii f. rti.
ränta,' då den för ar utan nedsättning utgjorde
5 procent.
i - t
Herr Lefren, Jehan Pehr' Trogen det sy*
Stern jag för mig uppgjort, vågar Jag afstyrka
all rubbning af den lagliga räntan. Det för*
undrar rhig, att man vid en Riksdag, der mari
säger sig behöfva Capitalistens lån - biträde,
vill aftvinga honom det mot en nedsatt ränta,
och derigenom göra honom obenägen att
gifva lån. Jag anser för min del sä vådeligt
att intränga i enskilda förbåilanden, och tror
det vara öfverflödigt, att härvid uppehålla mig.
tVill man hafva stadga i myntvärdet, så mi.
ste man vidtaga sådana åtgärder, sorn tåla
granskning och sorn gifva tillkänna varsamhet
och aktning för andras rätt. Om Betänkandet
återremitteras, torde denna min tanka få medfölja.
Herr Ribbing, Arvid". Det är sagdt af tvänne
värde Ledamöter, att frågan om räntans nedsättning
hänger tillsammans med Bevillningsfrågan
och Finance-regleringen. Hvilka frågor
kunna icke sägas hafva sammanhang med desse,
och på samma grund begäras återremitterade?
Och slutligen hänger det så tillsammans, att
när vi ingenstädes få börja, så komma vi aldrig
att sluta, hvilket kanske dock borde påtänkas.
Herr Tham, V/cllrath. Man kan visserligen ic.
ke disputera, att ju den i lag nu föreskrifna ränJan
är svår att utgöra, i synnerhet för Jordhru
-
IDen 2 2 Julii f. m»
t°79
Sarén; men att det i närvarande ögonblick
Bkulle gå an, att genom ett förändrad t stadgan-?
de minska den, tror jag alldeles icke. Erfarenheten
lärer tillräckligen visat, att det ej är
myntbesfämning eller realisation, som stadgar
om räntan skall Vara hög eller lag, utan endast
tillgången af penningar och behofvet
af lån.
Efter 1809 års Riksdag agde visst icke
någon realisation rum, men räntan gick ändå
de nästföljande åren sällan öfver fem procent
uti Prnvincerne. Det var då tillgång af penningar.
Nu är förhållandet tvärtom: penningebristen
har ökat räntan; och då den i synnerhet
här i Hufvudstaden åstadkommit procenteri;
så frågar jag, hvartill det skulle gagna att
nedsätta räntan. Sådant skulle blott gifva anledning
till ytterligare öfverträdelser af lagen.
Må vi således icke göra en förändring, som
6kulle vara utan all nytta.
Vill man hafva en lag ränta, så måste mari
återställa omloppet af penningarne, och gifva
Jordbruket och Näringarne tillfälle och möjlighet
att producera. Då fälles räntan af sig sjelf.
Men så länge man ej vill bidraga till detta
mål, hjelper icke någon realisation; ty den låter
ej utan penningar verkställa sig; och inga
författningar, hvilka lätt eluderas.
Jag tillstyrker derföre bifall till de förenade
Utskottens Betänkande , så mycket mera?
i q8o
Den 5 2 Julii /, ro,
som jag är ense med Herr Hjerta, att en Iler»
remiss ej skulle tjena till något.
-•-> Herr Grefven och LandtMarskalken tillkän
nagaf,
att Plenum lararae klockan fem i eftermiddag,
att fortsättas.
Herr Munck af Rosenskjöld .• Jag får
först till mitt senaste yttrande tillägga, att Utskotten
misstagit sig äfven deruti, att de ansett
Riksens Ständer icke hafva rättighet att nedsätta
den lagliga räntan, Inka så val som Riksens
Ständer tillförene, gemensamt med Konungen
, bestämt den nuvarande räntan , hafva
de ock nu full makt att, i samråd med Konungen,
fastställa en annan ränteberäkning,
Hvad i öfrigt beträffar Herr Thams yttrande
, så medgifver jag gerna giltigheten af
allt hvad han sagt, då frågan är om enskilt^
lån. Men hvad jag för närvarande yrkat, har
blott haft afseende på lån af publika Cassör,
i synnerhet de som stå under Riksens Ständers
disposition. Genom räntans nedsättande i dessa
Cassör skulle mycket godt vinnas för productionens
och näringarnes trefnad, Rör den
orsaken , att räntan derigenom lättare kunde
nedsättas, tror jag icke att någon realisation
nu bör verkställas 5 men när en sådan en gång
äfven kan ske, bör den jemväl verka till ytterligare
minskning af räntan, emedan lån-capitaler
af gångbart mynt då kunna utifrån
erhållas,
Slutligen torde jag fä anmärka, att det
icke är så orimligt, att omtala en lägre ränta
Den t: Julii f- m, 1081
än sex procent, då en så hög ränta icke funnits
i andra länder efter ett lika långt fredstillstånd,
sorn det vi åtnjutit. Men orsaken, hvarföre
man först de senaste åren mjukt, att denna
ränta är för dryg, är den, att Capitalerne
denna tid icke försämrats i förhållande till
fastigheternes och de fleste inrikes producters
värde, eller dessa stigit; ty så länge detta var
fallet, hade den skuldsatte ersättning i sin e*
gendoms och sin productions stigande pris, likasom
långifvaren hade för Capitalets försämring
ersättning uti den höga räntan.
Jag förnyar min anhållan om återreraiss
af Betänkandet,
Herr von Ovanten t Min tanka var alldeles
icke, att räntan skulle nedsättas för ointecknade
lån , sorn gå man och man imellan , eller
för procentarne; ty deras risque är så stor,
och deras säkerhet så litet jemförlig med andra
långifvare^ , att den snarare kan kallas oSäkerhet,
så att de väl kunna vara förtjente af
någon högre ränta, ehuruväl jag icke frångår,
att Riksens Ständer hafva fullkomlig rättighet
att ej mindre för desse än för andre
långifvare bestämma och nedsätta lagliga räntan,
om de så för godt finna. Men min mening
var egentligen att de Cassör, som hafva
sina penningar i jord, borde utlåna dem mot
fern procent, ty jordbrukaren kan ej åstadkomma
mer, om han icke skall af sin egen egendom
tillsätta den ena procenten. Jag anhala
ler i öfrigt, att återremiss af -Betänkandet mit?
te beviljas,
lo 8 3
Den XX Julii f. m
Herr von Heyne, Georg ■■ Jag är fullkomligt
öfvertygad, att en återremiss icke skulle
tjena till någon ting; ty de förenade Utskotten
hafva noga betraktat saken, och såväl betänkt
sig, att af da anmärkningar vid deras Utlåtande
, som jag hrir hört framställas, ingen
enda förändrat öfvertygelsen hos ir.ig, och icke
eller, såsom jag tior, skulle hos någon af
de öfrige UtskottsLedamöterne göra det. Att
nedsätta räntan för publika Cassör är lika så
obilligt , sorn att minska den för enskilde personer
, emedan dessa Cassör till största delen
tillhöra enskilde, hvilkas äganderätt alltså skulle
genom räntans, förändring störas. Dessutom
skulle denna ränte-nedsättning möjligen kunna
hafva elen följden , att låntagare pretendexade
en dylik hos enskilde långifvare, och att
såmedelst en fiendtlighet åstadkommes och underhölles.
imellan borgenärer och gäldenärer
som rubbade det; lilla förtroende, hvilket ännu
finnes dem imellan; men sorn möjligen annars
kunde med tiden fullkomligen återvinnas,
Herr von Hohenhausen :■ Jag erkänner gerna
hvad Herr Tham påstått, att nemligen eu
större tillgång af penningar äfven skulle bidraga
till räntans nedsättande; men jag tror
ock, att den brist man nu öfverklagar, ordsakas
af den störda crediten —• icke af bristande
tillgång på myntet. Jag medgifver, att det
visserligen skulle vara en stor lättnad, för deu
gäidbundne — men också en, omoralisk lättnad
■— om man förfore nu sorn år 180g, då
eu stor sedelmässa utsläpptes; ty det är i san?
pera 2? Julii f. m.
ning lättare, att återbetala det larna Capitalet
med halfva än med liela värdet. Jag fästade
mig dock egentligen vid den allmänna , bittra
klagan sorn blifvit förd emot Capitalisterne.
dem man ansett såsom skadedjur — en klagan
den man ock utsträckt till de publika cassörne.
'Man liar hort, huru dessa senare skulle
utsuga all egendom, och slutligen förstöra landet.
Om man dock gör sig dpn mödan att
gå 60 år tillbaka, sä skall man finna att nä«
lingsidkarne dä'nödgades'till älla störfe förlag
låna penningar utifrån. !STu erhållas dessa
förlag hos enskilte o'ch cassorne, hvilka äro
efi gemensam sparbank, och kunna, såsom sadan,
aldrig blifva skadliga. — Pen nedsättning
af räntan, som jag föreslog, yar blott en
half procent. Pen var ämnad, att ersätta låntagarne
hvad sorn hittills skolat genom Bevillpings-afijrag
utgå, och om den var ringa, förmodade
jag dock, att Capitalisterne derigenom
skulle kunna visa, att de icke vilja öfverlemna
fäderneslandet åt behofvet eller ensamt
åt de öfrige skattdragandes hjelp. För öfrigt
är detta endast min enskilda öfvertygelse,
den jag underställer Ridderskapets och Adelns
upplysta bedömande.
.Herr von Qvanten .• Räntan å publika
passors intecknade lån var förr i verlden ej
högre än 5 procent. Jag yet éj, hvarföre deri
sedan uppsattes till 6. Var det derföre
att jorden renderade mera, så tyckes det, att,
då den nu renderar mindre, räntan borde å«
ter nedsättas. För öfrigt kan jag ej begripa,
hvad ondt eller fara kan vara uti en åtterre--
1084; ^en 22 Juliif m.
miss af Betänkandet; och jag förnyat; således
min begäran derom.
Jierr Grefven och Landtmarskolkei frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats-, Banco-
och JjägUtskottens förevarande Betänkande
bora, i anledning af de dervid gjorde anmärk,"
ningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och ILandtMarskah
ken gjorde proposition till bifall af Utskottens
Betänkande.
Ropades starka Ja jemte några Nej
Herr
Grefven och LandtMarskalien förklarade,
att sorn, efter hvad han tyckt sig finna,
Ja ofverröstat Nej, propositionen blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallen
-
Föredrogs å nyo Friherre Boyes, Rudvig,
den 19 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, angående förslag till Reglemente
för DiscontDirectionerne,
Friherre Boye: Jag hade äfven velat tillägga
den önskan, att administrationen af Disconterne
matte få påräkna den fördel, att
directe af Riksens Ständer emottaga sine medlemmar.
Het vill säga, att på samma sätt och
v\id samma tillfälle, då Riksens Ständer välja
Ben 23 Jitiii f- m. 1085
■Fullmäktige i Banken, Riksens Stander äfven
borde förstärka BancoStyrelsen med flere Le«
damöter, för att afgå till de nya Disconterne,
så att dessa Bisconter äfven blefve administrerade
af Ledamöter* ansyarige inför Riksens
Ständer.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vili minnas att i
Riksdagsordningen står tydligen föreskrifvet,
huru manga Fullmäktige i Banken skola inväljas;
och någon ändring i detta stadgande lärer således
icke nu kunna aga rum.
Herr Grefven och LatuhMarskalken yttrade,
att om han icke blifvit af Herr Hjerta förekommen,
hade Herr Landt Marskalken ämnat
fästa Friherre Boyes uppmärksamhet på GrundLagens
stadgande i förberörde afseende ; och
ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken sig
nu endast böra hemställa, om icke Friherre
Boyes ifrågavarande Memorial finge till BancOS
Utskottet remitteras; hvilket bifölls
Vid förnyad föredragning af ej mindre
BevillningsUtkottets den 16 dennes .under
N:o 20, än StatsUtsköitets den 18 dennes under
N:o 312 äfgifne, samt den 19 derpåföljdé
eftermiddagen på bordet lagde Memorial , det
förra, rörande de olika beslut, hvaruti Riks»
Stånden stannät, i afseende på grundetne för
den blifvande Bevillningen, samt det sednare,
angående frågan om inköp af Astronomiskå
logö
Den a? Julii f. nii
Instrumenter för Observatorium I Stockholm ;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att med
godkännande af de utaf Utskotten förelagne
voterings-propositioner, öfverlemna de uti berörde
Memorial upptagne frågor till förstärkta
StatsUtskottets afgörande.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskof-i
tets den 30 sistledrie Junii under Nto 32 af.
låtne, samt den 12 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, angående någre anordningar
af de medel, som under benämning:
■''Herrar BancoFullmägtiges Dispositions- räk*
”ning Nto 2;” finnas i Banken för tillfälligt
behof afsatte.
Föredrogos å nyo och gil! a des följande StatsUtskottets
den 9 dennes afgifne, samt den 15
derpåföljde för- och eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden :
N:o 288- I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå inkomne underdåniga ansökningar
om lönförhöjning för KronoFogdarnS
Och Härads-skrifvarne i Götheborgs och Bohus
Uän,
N:o egot I anledning af Kongl. Majlts
Nådiga proposition om upplåtelse af den unJ
Den 2 a Julii f. m, T087
i3er Gripsholms Kungsladugård lydande Lägenheten
Tegelhagen kallad.
N:o 291- I anledning af väckt Motion
om förhöjning af de så lca!lad'e Djekne-pen*
ningarne.
Nto 292. I anledning af väclct Motion
cm lön-anslag för Lärare i Statshushål! ningsvetenskapeB,
samt de Fria Statsförfattningarnes
critiska historia. •'
N:o 293* I anledning af gjorde Motioner
om upphörande af nuvarande StåndsKIubbar,
och inrättande af en gemensam klubb.
Nio 294. I anledning af väckte frågor
angående Kronans Fisken.
Upplästes och lades på' bordes, KevillningsUtskottets
den 51 dennes under N;o 22
aflåtne ytterligare Memorial, angående en utvidgad
fribrefs-rätt för Städernes Magistraler<
Höglofl. Eidderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan a eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O- J. Lagerheim.
10S8 22 Julli e, m.
Tisdagen den 22 Julii,
Plenum klockan fem eftermiddagen.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
9 dennes under N:o 295 afgifne, samt den 15
derpaföljde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande
, i anledning af Kongl. Majus Nådiga
''"'''Remiss uppå Chefens för Skånska DragonRe.
gementet underdåniga anmälan , om Expectanfeelön
för Cornetten Friherre Casimir Sparre.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag er*
känner visserligen, att det sätt, hvarpå Stats*
U tskottet behandlat Friherre Sparres ansökan,
är det sorn mest öfverensstämmer med författningarne,
eller 0m man så vill, med den stränga
rättvisans kraf; men jag hemställer om det
också är billigt ? Den ifrågavarande Olficem
var frånvarande då Pommern öfverlemnades till
Preussiska Regeringen, emedan han under
Norrska Fälttåget blifvit placerad till tjenstgö*
ring vid Uplands Regemente och sedermera här
qvarstadnat för att fortsätta sina studier. Han.
tillkännagaf Val till sin chef, att han önskade
förblifva i Sverige, men denna gjorde ej annat
än afförde honom ur det Tyska Regementets
milor och anmälte honom ej att förses
med löne ersättning i Sverige. Sålunda gick
han miste om hvad hans kamrater* som blefe
Vo
Den 22 Julii e. m.
Vo anmälte, erhöllo. Då han sedermera erfarit
detta, och sökt godfgörelsé, har Utskottet,
i sitt Utlåtande till RiksSfånden, afslagit hans
begäran, på deri grund att den ej blifvit anmäld
inom den tid, Författningarne stadga för ut*
bekömmandet äf fordringar hos Kronan. Utom
hvad nu blifvit anfördt, tillkommer, att
denne Officer) ganska Ung, inträdt Uti Rikets
tjenst, vid en ålder af 14 eller 15 år, och.att
man således ej af honom bort göra så stränga
änspråk på DrätselFörfattningarnes noggranna
iakttagande, Då ntl hela sUmman måhända icke
Uppgår till 400 R:dr , och följaktligen för Statsverket
är obetydlig, mén af vigt för en icke
bemedlad Officer; så trör jag det vara ädlare
äfvensom rigtigare, att bevilja ärt afslå hanS
begäran. Om denna framställning vinnér afseende
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
änhåller jag att Betänkandet måtte blifva å.
tetremitteradt.
Herr Grefven och LandtMatskalhft frågade
örn Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtsköttets
Utlåtande böra, i anledning af Herr
Von Hartmansdorffs dervid gjorde anmärkning,
till Utskottet återremitteras.
Sopades Ja.
Ridd. och Ad Prat Vt Sand.
109 o
Deri 2 2 Juft'/ e. m.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskot*
tets den g:de dennes under N:o 2g6 afgitne,
samt den 15 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 22 si st 1 ed -  ne Maj meddelte Betänkande om ifrågasrälld
lösen tiil skatte af Bjerkö holme; fann Kidderskapet
öck Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne»
Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskotiets den g dennes afgifne, samt den
15 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 2 9 7- I anledning af Kongl. Majtts
Nådiga Remiss uppå Kronofogden Kindbergs
underdåniga ansökning om Uöne-anslag för en
ExpeditionsFogde.
N:o 298. I anledning af Kongl. Majits
Nådiga Skrifvelse om uppförande på Indrag*
ningsStaten af Trenne Uärare löner vid Skeppsgosseskolan
i Carlscrona.
N.-o 300. I anledning af Kongl. Majits
Nådiga proposition om pensions anslag för framlidne
StatsCommissarien Widegrens oförsörjde
döttrar.
Den 22 Julli e- m. logi
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
g dennes under Nio 2 9gafgifne, samt den^'15 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Ut*
låtande, i anledning af vackt Motion om pen •
Bion för Directeuren J. D, Löfving.
Herr Marcks vört Wurtenberg, Gustaf Adolph^
hade inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes,
Ba lydande*
(Se Bilagan N:o 1)
ilerr Grefven och LandtMarskalken hemställ*
de, örn Ridderskapét och Adeln ansåg Stats*
Utskottets Utlåtande böra, i anledning af Herr
Marcks Von Wiirtenbergs dervid gjorde an*
märkning, till Utskottet återremitteras*
Hopades Ja Och Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt.
Marskalken gjorde proposition till bifall af Ut*
skottets Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Uppå derefter af Hörr Grefven och Landt*
Marskaklen förnyad proposition, fann Ridder*
skapet och Adeln för godt, att ifrågavavaran*
de Utlåtande till Utskottet återremittera*
Vid förnyad föredragning af Stats Ut
-
jo g 2 Den 22 Julii e. m
-
Utskottets den 9 dennes under No 302 afgifne,
samt den 15 derpåföljde eftermiddagen,
på bordet lagdet Utlåtande i anledning af gjor*
de anmärkningar vid Utskottets den aö sisfledne
April ineddelte Betänkande, angående
öfverlåtelse af Kronans andel i uppbörden vid
Södra Stäket; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af de öfrige frenne RiksStånden
gilladt, för dess del dervid låta bero.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den
21 sistledne Junii under N.o nö afgifne, samt
den 15 dernes förmiddagen på bordet lagde,
Betänkande, angående förbud för Öfver- och
UnderBefäl vid de indelte CavalleriRegimen*
terne, att anskaffa och insätta Rustnings-hästar.
Företogs till pröfning LagUtskottets den
g:de dennes under N.'o 117 afgifne, samt den
i5'.de derpåföljde förmiddagen på bordet ^agde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
angående yrkad skärpning af Hagarne rörande
tjenstledighet för Domare.
Herr Ehrenborg, Casper .■ Då jag, när Utskottets
första Betänkande afgafs, framställde mine
anmärkningar, åsyftade jag ej något ”tillägg
Den !4 2 Julii e. m,
1093
till gällande Författningar, utan en controll
på deras handhafvande. Lagutskottet har ej
funnit detta behöfvas, och då de tre öfrige
Stånden förenat sig uti samina tanka, bör jag
tro mitt omdöme vara misstagit, ehuru jag ej
i Utskottens svar funnit skäl, att frånträda
min förra öfvertygelse. Emedlertid lärer ali
discussion i detta ämne vara öfverflödig, sedan
de öfrige Stånden redan bifallit det första Be*
tänkandet, och det ankommer på Ridderskapet?
och Adelns kännedom af förhållandet, huruvida
Ridderskapet och' Adeln anser förenligt
med sin öfvertygelse, att bifalla eller afslå
Betänkandet,
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af LagUtskottets föreyarande
Utlåtande
Ropades
Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt«
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och.
Adeln behagade afslå Utlåtandet.
Bifölls.
Föredrogs ConsdtutionsUtskottets den
dennes under N;o 38 afgifne Memorial, angående
grundlags-enligheten af en väckt fråga,
hvarå Herr LandtMarskalken vägrat proposition
till Remiss,
Den 3 2 Julil e. ni.
Grefve von Sehwerin, Fredric Bogislaus:
ConsdtutionsUtskottet har skiljt emellan pria*.
eipe och form. Jag vigar hysa den öfvertygelse,
att om tadel drabbar mig för fel emot
endera, jag kan tillegna mig riktigheten af
principen, och att det varit i formen, som
jag felat. Emedlertid anser jag mig hafva
uppfyllt min pligt. Constitutions - Utskottet,
som äger rätt att bilda former, äger tillfälle
att fylla sin pligt, då det bildar dem sådana,
att principerne genom dem kunna lefva; och
det är till ConsdtutionsUtskottet, sorn jag ufverlemnar
att sjelf besörja denna sak.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric, an«.
förde skriftligen;
(Se Bilagan Nio 2).’
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Ehuru
discussion öfver förevarande ämne ej lärer
vara nödvändig, torde det likväl vara nyttigt,
att i ett så vigdgt ämne Utskottets mening
blifver riktigt upplyst. Det är- egenteligen
Öfver denna, jag vill försöka en utredning, och
en jemförelse med hvad en ^Ledamot, Friherre
Anckarsvärd, nyss yttrat. Törhända skall man
vid närmare granskning finna den mera öfverenstämmande
, än man tror. Efter min tanka
är det ej efter 107 §. som önskningar af denna
art kunna framställas.
Denna tanka hade jag genast’, då jag inträdde
i Utskottet, har under målens behandv
Den % 2 Ju lii e. ni.
ling ej funnit skäl att frånträda densamma, och
har den ännu. Jag har likväl alltid funnit och
skall altid erkänna , att det mäste vara ett constitutionelt
folk förbehållit, att med ötiskningar få
framträda till sin constitutionelle Konung. Detta
är, hvad jag kallar Constitutfonens princip.
Jag tror ej sådant böra vara ett cons)itutionelt
folk betaget, då barn få framställa önskningar
till sin får, och underhafvande till sin husbonde.
Denna satts är fullkomligen förvarad
1 constitutionens princip , och så har ConstitutionsUtoltottets
pluralitet med mig, äfvensom föregående
ConstitutionsUtskott, funnit. Men desse
ConstitutionsUtskott hafva framställt de önskJ
ningar de gjort, i följd af 37 och 60 §§:ne Riksdagsordningen,
jämnförde med 8g §• Regeringsformen.
Det var under citerande af 37 §.-n, sorn.
ConstitutionsUtskottet 1818 framförde sine önskningar,
hvilka då antogos af Ständerne, och besvarades
af Konungen. Således är denna åtgärd
sanctionerad af allt , hvad som kan gört*,
den laglig. Jag tror den saken vara gifven,
och att man kan tydeligen finna, hvad som
är Utskottets mening. Men uti en sådan sak
kan jag ej vara af den tanka, att icke principe
och form kunna vara i strid med hvarandra.
Således tror jag Utskottet hafva handlat
rätt , då det gjort skillnad deremellan. Jag
ber att få påminna, att, då Utskottet yttrat sig
öfver en del frågor med afseende på 107 §. 3
sådant skett under erkännande, att det icke vore
värdigt ett folk, att för hvarje småsak begära
afsättning af Styrelsens Ledamöter, då önskan
om rättelse^ varning och påminnelse ärq
P096 Den 32 Julii e. m.
obegagnade. Då skulle från folket komma eli
begäran, sorn Konungen måste afslå, -och detta
är alltid ett obehagligt förhållande. Men
deremot tror jag, och Utskottets pluralitet
har afven trott, att önskningar till Kongl*
Majit kunde framställas. Sådane äro pck fy-,
ra uppgjorde uti Utskottets Betänkande
Jag
anhåller få påminna, att den Motion,
som föranledt nekandet af proposition, var
hvarken Grefve von Schwerins eller Friherre
Anckarsvärds yttranden första dagen, då Con*
stitutionsUtskottets Betänkande förevar, och
innan det var afgjordt; i sådant fall hade frågan
fått ett annat skick, och jag kan ej säga
hvad Uiskottet då skulle hafva sagt. Men det
var en Motion , som sedan Betänkandet var
afgjordt, uplästes af Grefve von Schtverin , uti
hvilken han framställde en fråga, uti likhet med
Utkottets Betänkande, mén tre, hvilka som
önskningar deruti ej voro upptagne, han framställde
denna Motion såsom helt afsöndrad,
den påföljande dagen, och så mycket mera af*
söndrad , som deruppå begärdes remiss.
Under sådant förhållande är det, som, efter
min och Utskottets mening, formen blifver
helt olika och origtig- Vi böra komma ihog,
att bär till exempel kunna göras anmärkningar
emot Ministrarne; men huru? jo, under
den form, att de mäste förseglade hit inlemnas:
och förseglade gå till ConstitutionsUtskottet.
Om den formen försummas, hjelper det
icke, om en sak är aldrig så rigtig uti sio
Den q 2 Julii e. m.
1097
principe. Således kan en sak vara rigtig i sin
principe , men ändå förkastas, såsom oriktig i
form.
Detta tror jag vara så tydligt, att hvar och
en, sorn uppmärksamt läser Utskottets Betänkande,
skall finna det; då hvarken Utskottet
eller jag vilja vara kände för att vara de, som
ej anse folket kunna gå med pårninnerlse till
Styrelsen,
Huruvida detta är klart utredt, eller med
spetsfundighet, lemnar jag åt den värde talaren
att bedomina,
Grefve von Schwerin; Jag anser sorn en
tillfredsställelse för mig , att kunna i Ridderskapets
och Adelns minne återkalla, att, då.
jag var den förste, sorn yttrade mig öfver CongtitutionsUtskottets
Betänkande rörande granskningen
af StatsRådels Protocollerjag föreslog
att en afskrift af Betänkandet skulle till
Konungen öfverlemnas,
Uti mitt svar på Friherre Lagerbjelkes
yttrande, nämnde jag, att alltid en afskrift af
Revisorers Betänkanden öfver deras granskning
af underordnade Räkenskapsverk, öfverlemnas
till Konungen. Då jag tillstyrkte att
förfara på enahanda sätt med ConstitutionsUtskottets
Betänkande, efter dess förrättade granskning,
ville jag af grannlagenhet ej utvecklat
skälen,
Den 2 Z Julii e. ni.
Jag hade trott , att detta var det mest
loyala sätt, då man ej nämnde sakerne, trien
blott framlade för Konungens ögon resultatet
af granskningen. Mitt förslag ogillades af Rid-,
derskapet och Adeln; man ansåg det otillbör.
ligt, oell innehålla en reproche , då likväl ej
linnes ett ord derom uti mitt yttrande, oell
då jag trodde och annu tror , att det borde
kunna anses som ett bevis på Nationens förtroende
till sin Konung.
Då mitt förslag, afslogs och då under disCussionen
det yttrades att man i önskoingsväg
kunde vända sig till Konungen, ansåg jag
för min skyldighet, såsom talande för andra,
att göra , hvad jag annars fann mindre lämpligt
, att nemligen exerpera och framställa da
ämnen, hvaruppå jag trodde att man borde fästa
Konungens uppmärksamhet. — Det är blott
för min enskilda tillfredsställelse som jag önt
skat att häruppå fästa uppmärksamheten,„
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag an,
Kaller att i Protocollet få förvara min reservation
emot det beslut, sorn i Utskottet blifvit
fattadt, och att med några ord få göra redo
för min åsigt. Utskottet har grundat sin
öfvertygelse hufvudsakligen deruppå , att frågorne
orri 107 §.'s användande redan af Ridderskapet
och Adeln blifvit förklarade böra
förfalla, och således ej kunna å nvo upptagas,
Jag har tyckt det vara klart, att det icke mera
var samma frågor. Det var nu ej mera
fråga om entledigande af personer, utan om
Den 22 Julii e, m.
rättelser i principen for framtiden ; och sale.’
des borde den förra frågans nedläggning ej
tunna hindra elen senares upgtagande.
Friherre Anckarsvärd: Det är alltför möjligt,
att jag illa fattat meningen af Utskottets
Memorial, men sådan jag fattat den kan jag ej
finna annat, än att vägen 1 allmänhet för dessa
önskningar är stängd Motionen har ej b ifvit
ansedd såsom en ny Motion , utan såsom
föranledd af under Riksdagen förekomna händelser
; primitiva frågan har ej varit om, hvart
remitteras borde , utan proposition har blifvit
vägrad på sjelfva önsknings-frågan, innan fråga
var om och hvart remitteras borde. Nu
hemställer jag, om det icke ä'r af vigt, att
StatsSecreterare - platserne fyllas af ordinarie
StatsSecreterare ; jag hemställer di, sedan pro.
position på remiss blifvit vägrad , örn icke, enärett
förslag göres, att Riksens Ständer ville förena
sig i den önskan, att desse Embetsman
förses med ordentliga fullmakter, proposition
derom skulle, i anledning af den väckta Motionen,
kunna göras. Jag erkänner att jag sjelf
begått en stor försummelse, då jag ej var närvarande,
när dessa puncter uti ConstitutionsUtskottets
Betänkande lades till handlingarna.
Jag finner väl huru man då genom Ridderskapets
och Adelns pluralitet kunnat få be.
bestämdt afgjordt, huruvida det ansetts nödigt
och nyttigt att framställa en sådan önskan.
Jag hemställer nu orri det bör anses såsorn
ett oryggligt beslut, att ej häruppå fästa
1100
Den 22 Julii e. m.
afseende", då man kommer öfverens om nyt*
tan, nödvändigheten och vår pligt att fästa
uppmärksamheten på ett sådant förhållande.
Den andra frågan är vårt verkliga behof att
af Styrelsen en gång få ett utarbetadt och ut*
tänkt förslag om möjligheten af en representations-förändring.
Troligen lära få bland oss
vara, som fej äro öfvertygade om nödvändig,
heten af ett förändradt arbetssätt , och som
icke anse en ändring af största behof, om friheten
skall bibehållas och om landet skall
hafva någon båtnad af våra åtgärder. Huru
skall en sådan önskan kunna framställas, då
ConstitutionsUtskottet förklarat ingen önskan
derom kunna ske. Jag tror ej att remiss af
frågan kan ske till OeconomieUtskottet. Jag
anser ConstitutionsUtskottet vara det Utskott,
som bör pröfva nödvändigheten af en sådan
önskan och utreda formen för dess framställandea.
Det är derföre jag trott mig böra reservera
mig; jag skall med nöje låta mig öfverbevisas,
om jag blott har den lyckan att
kunna verka det goda, att en ny tanka, en ny
dörr öppnas för framställandet af blott dessa
tvänne önskningar angående StatsSecreterarnes
förseende med ordentliga fullmakter och förberedande
åtgärder till en representations förändring,
Friherre Boye, Ludvig: Ifrån första stunden
af mitt inträde innom Uaghegreppens område,
har jag känt, att der* former äro förutsatte,
såsom vilkor för pröfningen af sak, efter
princip, der ipåste formerne först vara upp
-
Den. 2 2 Julli e. m.
noi
fyllde, emedan annars befinner sig Domaren
i den obehagliga ställning, att, med all känsla
för sakens rättvisa, icke få komma till pröfning
af densamma* Men hvad har väl denne
grundsatts, att skaffa rned förhållandet här?
För min del måste jag förblifva vid den mening
jag här yttrade Under öfverläggningen,
rörande ministerens ansvarighet; ehuru samma
mening ligger i rak motsatts till den
Herr Grefve von Platen nu framställt. Frågan
vär då endast, om det steg, att vidtaga
emot Ministeren, som BegeringsFormens
107 §. ger Ständerne, skulle vidtagas eller
ej- Och när Grefve von Schwerin då föreslog
ett annat steg att vidtaga, som utgjorde
en modification, bestred jag hans förslag; icke
på grund af modificationens beskaffenhet, hvilken
jag fann vara ganska skälig; men derföre,
att Grundlags-budet icke ger Ständerne magt
till modificationer, eller tillåter oss, att, emot
Ministerens personer, göra annat, än antingen
anmäla dem till afsättning, eller också icke göra
en sådan anmälan. Grundlagen innebär,
på ett annat ställe det uttryckliga bud, att
alltid förstås efter ordalydelsen; och jag ansåg
betänkeligt, att ett härsmon träda derutöfver.
Jag var likväl icke då återhållen af form , utan
af sak, emedan der icke mer än en lag
fanns, icke mer än en påföljd var gifven åt
saken; och der denna lag, denna påföljd, icke
fick användas, der förföll saken. Och min
öfvertygelse i denna del är så stark, att, oaktadt
hvad jag nu hört Grefve von Platen yttra,
tviflar jag dock att, om återremissen ägt
i loa
Dm aa Jula e. ni
rum, ConstitutionsUtskottet kunnat tillåta eri
modification i påföljd , väl grundad i mora»
lisk billighet, men ingalunda af Lagen tillåten.
När åter, dagen derpå, Grefve von Schive,
rin framställde samma förslag, såsom ny Motion,
icke mera Tigtad emot Ministerens personer,
utan endast emot principerne, så understödde
jag förslaget, och begärde remiss derpå,
till ConstitutionsUtskottet, dels derföre, att
då fråga hade uppstått, om hvilket Utskott
borde höras, jag trodde denna särskildta fråga
bäst kunna af Utskottet besvaras; och dels derföre,
att, ehvad utgång förslaget kunde anses
böra få, dess upptagande och lagliga afgörande
dock icke af någon enda af mig känd lag eller
form hindrades. Jag tillstår att jag var
förundrad öfver Herr Grefvens och LandtMarskalkens
vägran att gifva proposition, och ännu
mera förundrad är jag öfver ConstitutionsUtskottets
gillande deråt. För mig är det
skäl icke begripligt, som Utskottet nyttjar;
ty aldrig förmår jag begripa, hvad brist 1
form Grefve von Sclnverins förslag skulle äga.
Han har tydeligen förklarat, att det var
en ny Motion, söm ej* angick Ministerens ansvarighet,
eller dermed bade gemenskap; och
jag inser då ingen enda orsak, hvarföre icke
denna Motion borde, såsom all annan Motion,
upptagas och pröfvas. Om ConstitutionsUtskottet
hade upptagit frågan, men, vid dess
slutliga pröfning, förklarat densamma innefatta
ett indirect upprifvande af beslutet i ansvarighets-frågan,
så hade Utskottet dock i behandlings-sätlet
icke felat; men nu kan jag ic
-
Hen 22 Juli! e. m,
fce annat finna, än att Utskottet har mycket
orätt.
Grefve Horn, Claés Predrik: Fullikomligt
instämmande med Friherre Anckarsvärd om
nödvändigheten att till Kongl Maj:t inkomina
med önskningar om ett förbättradt Statsskick,
tror jag ej mera fräga böra vara om princip
och form, och anser en remiss till Utskott öfverflödig.
Jag hemställer, om icke en sådan
skrifvelse directe i Ståndet kunde författas,
för att, likasom med en tacksägelse-adress tillgår,
med de öfrige Jlespective Stånden cornmuniceras
och i händelse instämma i Ridderskapets
och Adelns beslut inför Tlironen
nedläggas
Herr
von Hohenhausen , Michael '. Då med
anledning af 50 Riksdagsordningen det är
hvar och en tillåtet, att yttra sig öfver lag-'
ligheten af hvad sig här tilldrager, och att icke
deruti instämma, så får jag först tillkännagifva,
att jag äfven var ibland dem, som yrkade,
att en adress i anledning af 107 §. ej
vore laglig annorlunda, än samma §. föreskrif.
yer; men jag har ej fattat Grefve von Plåtens
mening, sorn han skulle ansett en sådan laglig;
jag har ej förstått annat, än att han ansett
en återremiss hafva kunnat ske, hvarigenom
Utskottet kommit i tillfälle att pröfva
saken. Jag har ej haft tillfälle mera än blott
afhöra Utskottets Memorial vid en ganska hastig
genomläsning, och min fattning medgaf ict
ke, att klart begripa dess innehåll,
ii.o4
Den 2 2 Julii e. m.
Jag 'liar likväl trott mig finna, att Utskotv
tst på den grund gillat vägrandet af proposi*
tion, att Motiorien innehöll samma anmärkningspuncter,
som redan blifvit afgjorde. Närdetta
ämne förevar , yttrade jag mig ej instämma 1
saken, men ansåg en remiss detaf laglig, emedan
jag ej ans-åg eller nu inser Motionen innefatta
de anmärkningar, som från ContitutiönsUtskottet
inkommit, utan särskilta önskningaf.
Det är Riksens Ständer tillåtit, enligt 6ö
J. Riksdagsordningen och 8g 2 Morn. RegeringsFormen,
att till Kongl. Majit framställa
önskningar i hvilket ämne som helst, dock
blott föreställningar och önskningar.
34 §. Riksdagsordningen säger, att 0'm éfl
sådan Motion vackes, och Ständerne finna tjenligare
, att rernmittera den till ett annat Utskott,
än OeconomieUtskottet, är det tillåtet.
Det står tydligen; Vilja Riksens Ständli'
heldre, än att tillrsätta flere Utskott, remittera sådana
mål, som till visst Utskott icke höra, antingen
till 13eSvärs- och OeconomieUtskottet, eller1
till något df de öfriga förut tillsatte Utskott, varé
samma Utskott pligtigt, att med dess Utlåtande, i
enlighet med erhållen remiss, inkomma , och bestämma
sjelfva ämnets beskaffenhet efter GrundLagen,
men icke den hvarje Särskildt Utskott i
allmänhet uppdragne befattning, huruledes ett mät,
i enlighet med Riksens Ständers deröfver tillhört*
ga beslutande rätt, bör afgöras.
Jag
Den 22 Julli e m»
1105
Jag tror således att Riksens Ständer äga
rätt, att vända sig directe till ConstitutionsUtskottet
, hvilket i sådant fail betraktas som
Särskildt Utskott. Jag kan icke finna någon
annan grund, hvarföre Utskottet afslagit fram*
ställandet af proposition , än att Utskottet
ansett framställningen innefatta dess förut af.
gjorda anmärkningar, hvilken öfvertygelse jag
med Utskottet på intet vis delar.
Friherre Wrangel, Denning'- Hvarje med*
lern af Svenska folkets representanter bör kän*
na Gonstirutionens anda, men likväl gifve®
tillfällen, då lagligheten är en hemlighet och
då vägen är svår att finna till det sanna»
Man måste då tillita sitt sunda förstånd för
att inse det rätta, söm är att önska eller icke»
Vid det tillfälle, då Ridderskapet och Adeln
lemnade sin decharge till Konungens Rådgifvare,
behandlades ämnet med den loyauté och'
den moderation, att jag af GonstitutionsUtskot*
tet hade Väntat Understödjandet af den me*
delväg, som blifvit Föreslagen, och att Utskottet
icke skulle tvinga Representanterna, att
gå en mera allvarsam väg, än de önska. Föt
min del ledes jag ej af något begär att klandra
rådgifvarnes åtgärder? sådant är icke mia
Sak, men jag kan icke glömma att Vi styras
Under en eonsfitutionel Statsförfattning, och i
sådant afseende hade jag önskat, att Goftstitu*
tionsUtskottet lfcmnat oss ett annat resultat»
Jag har varit i mångå despotiska Stater, det
Ridd. tock Åd. Brett. VI Baud» 70
JDeri 2 2 Julii e. tit.
det är sa Val lägsta som högsta medborgareri
tillätet, att få tillträde för Konungen, och
derigenom tillfälle att klaga sin nöd inför
Thronen. Då är döt hårdt, att uti ett con-\
stitutionelt land sjelfva representationen icke
får nalkas sin Konung. För deil patriotiska
Representanten, som ej hänföres, hvarken af
passionen, hämd eller begär att tillskapa oro,
är belägenheten alltid brydsam, då han är
ställd emellan sina Gommitenters uppmark"
samhet på samvetsgrannt uppfyllda pligter/samt
den inre känslan, att ej såra, der man ej bör
såra, att ej förvandla afsigter till fel. Jag har
äfven trott mig finna, att Konungens rådgifvare
ej alltid lemnat dé råd, sorn varit till
Statens nytta, och hade derföre önskat, att den
begärda framställningen kunnat ske; och anhåller,
att om ej annan åtgärd vidtages, än att
Utskottets Memorial lägges till handlingarne,
denna min reservation måtte få upptagas uti
•protocollet.
Friherre Anckarsvärd: För att förkorta
discussionen, utbeder jag mig af Herr Gref-’
ven och LandtMarskalken den .proposition till
Ridderskapet och Adeln, om icke Ståndet, u»
tan afseende på 107 §., skulle pröfva i sin ordt
ning, att till Kongl. Maj:t framställa den önskan,
att Statssekreterare platserne hädanefter
matte fyllas af StatsSecreterare på Stat.
Herr von Hartmansdorff, Augustt Om jag
kunnat finna, antingen af Herr Grefvens och
DandtMarskalkens proposition, eller af Utskot
-
Jo en 2 2 Jula e, m.' 1107
tets Memorial att deruti något yttrades, livar*
Igenom Riksens Ständer förmenades, att framställa
önskningar till Kongl, Maj:t, skulle äfJ,
Ven jag reservera mig; men jag har ej kun';
hat märka något sådant* hvarken då frågan förta
gången förevar, eller nu. Fråga har blott
Varit om den form, under, hvilken ifrågavarande
ämne bordt behandlas. Den har må*
Ilända ej Varit så riktig, hvarföre Utskottet
väl haft något skäl till sitt Memorial. Men
om saken i annan form framställes, till exem.
pel* såsom Friherre Anckarsvärd yrkat, tror
jag ej, att Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle vägra sin proposition, ej heller att
ConstitutionsUtskotlet skulle hafva något att
invända deremot, i händelse dess Utlåtande
komme i fråga. Sedan ConstitutionsUtskottets
anmärknings-puncter blifvit afslagna och min
begäran om återremiss af Utskottets Betänkan*'
de icke bifölls, synes det likväl ej vara i sin
ordning* att göra en ny framställning om hvad
som redan är afgjordt. Hvad sjelfva saken beträffar,
så tror jag, att då så mycket blifvit
på Riddarhuset taladt om dessa anmärknings^
puncter, och då det synes otvifvelagtigt, att
dessa yttranden ej uteblifva från Konungens
kännedom, lärer Hans Majit icke underlåta,
att derå fästa sin faderliga uppmärksamhet,
om Han finner dem det förtjena; och i an-t
nan händelse skulle det förmodeligen icke leda
närmare till målet, att derom anhålla genom
en särskild skrifvelse.
Hetr Grefven oah LandtMartkalken yttra
-
11 o 8
Den 2 2 Julii e. m.
de, att sedan ConstitutionsUtskottet, sorn vo;
re den Autorité, hvilken, enligt grundlagen,
ägde bedomina Herr Grefvens och GandtMar:
skalkens ifrågavarande åtgärd, godkänt den-»
samma uti dess förevarande Memorial, hvilket
nu gifvit anledning till åtskillig© reservationer,
ansåg Herr Grefven och GandtMarskalken
berörde Memorial icke kunna föranleda
någon annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne. Hvad åter beträffade „ den af
[Friherre Anckarsvärd begärda proposition, att
Ridderskapet och Adeln måtte hos Kongl.
Maj:t framställa den underdåniga önskan, att
StatsSecreterare-platserne hädanefter måtte fyllas
af StatsSecreterare på stat, underställde Herr
Grefven och GandtMarskalken, huruvida en
slik proposition kunde af Herr GandtMarskalken
meddelas, enär just denna fråga varit en
ibland de af Grefve von Schwerin framställde
puncter, derå Herr GandtMarskalken, pä
sätt i GonstitutionsUtskottets Memorial omförmäles,
vägrat proposition.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställ»
de således, att ConstitutionsUtskottets Memo*
lial måtte läggas till handlingarne.
Bifölls*
Friherre Anckarsvärd .■ Jag har i det an«
förande, jag haft äran uppläsa, omrört en annan
sak, nemligen behofvet af en förändrad
representation. Sex Riksdagars erfarenhet har
£sisat oss, huru olämplig vår nuvarande repre'
Den 32 Julii e. ni.
sentatiori ar, och min öfvertygelse är, att behofvet
af en förändring är oundgängeligt. Jag
hemställer således, huruvida den Motion jag
i sådant afseende gjort icke kimde upptagas,,
och till Ridderskapets och Adelns pröfning
hemställas*.
Herr Ehrenborg, Casper.- Om jag ej' missta»'
git mig uti omdömet om ConstitutionsUtskottets
yttrande, lärer egentliga orsaken, hvarföre
Utskottet ansett saken ej kunna upptagas,’
vara den, att Motionen är framställd med hänsigt
till Konungens, Rådgifvare. Ali öfverläggning
angående åtgärd emot dem måste anses
slutad, sa snart Ridderskapet och Adeln
icke funnit någon anmärkning emot dem, enligt
107 §., böra äga rum; men om jag ej; missförstått
Utskottets Utlåtande, har Utskottet
funnit det vara Riksens Ständer för öfrigt obetagit,
att i afseende på hvilka ämnen sam
helst föreslå underdåniga önskningar och framställningar
till Kongl. Majjt. Med en sådan
åsigt finner jag väl icke skäl att instämma lili
reservationerne, i hvad angår Grefve von
Schwerlns Motion, och så vidt den åsyftade
någon åtgärd med hänsigt till Konungens rådgifvare;
men om Ridderskapets och Adelns beslut
skulle innehålla att Friherre Anckarsvärds,
utan hänseende till rådgifvarne, nu gjorde Motion
angående en underdånig anhållan örn
StatsSecreterare Embetenas tillsättande, ej skulle
kunna upptagas, finner jag mig af min öfvertygelse
föranlåten, att emot ett sådant beslut
mig reservera.
J)en 12 Julii e. m
-
Friherr Böye.-Jag har yttrat mig angående salen;
och villfnn blott gora den anmärkning, attehururigtig
och skäligen grundad jag finnér Friherre
Anckarsvärds framställning vara, tror jag
flock, att den icke är oss tillåten att antaga.
Grundljagen har satt ConstitutionsUtkottet till
högsta Domare i hvarje fråga om vägrad preposition
af Talemannen; och da Utskottet nu
gifvit sin Dom; så mäste vi ovilkorligen ställa
oss samma Dom till efterrättelse, ehuru vi
ogilla densamma, såsom origtig och saknande
grundlighet,
Herr von Heyne, Georg’ Jag var frånvarande
i da ConstitutionsUtskottets Betänkande afgjordes.
Jag har med bekymmer under irenne
Riksdagar funnit, huru ConstitutionsUtskottet
behandlat 107 §• a Morn origtigt, men jag anser
sona min pligt, att här hembära 1823 års
ConstitutionsUtskott min tacksägelse för det sätt,
hvaruppå det hehandlat detta ämne, och för
dess tolkning af 107 $:n. Utskottett har fram-»
lagt alla anmärknings-puncterne tillika med sitt
yttrande deröfver till Ständernes bedömande^
Det ar enligt med cnnstitutionens apda., att så behandla
anmärknings-frågor; men det är ock rigtigt
af Riksens Ständer, att låta anmärkningarne
förfalla, när icke högst vigtiga omständigheter
fordra deras fullföljande. Då nu sasken
således är afgjord på det värdiga sätt, att
decharge blifvit gifven, hvilket jag fullkomligen
gillar, så tror jag, att, om den första anmärkningspuncten
ej kan såsom Önskan framläggas,
den sednare om förbättring i represen
-
Deri i% julli e. m
tatlonen likväl kan till konungen framställas,
hvarigenom Styrelsen framdeles kan lemna de
upplysningar, hvilka kunna gifva en ledning
för ett blifvande ConstitutionsUtskott vid na-,
sia Riksdag.
Herr von Hartmdhsdorff *. Jag anhåller blott,
att få förena mig uti Herr Ehrenborgs yttrande.
Grefve von Schverin: Ehuru öfvertygad jag
är om behofvet af en förändring i representationen,
och ehuru öfvertygad jag är, att ingen
förändring kan ske, om ej Ministéren låter
den ligga sig om hjertat, tror jag dock icke
att någon hemställan derom i denna väg kan
göras till Kongl. Maj:t. 81 i Regeringsformen
är tydlig; den säger, att frågor derom ej
må uti Riksens Ständer Plena väckas. ConstitutionsUtskottet
ensam äger rätt att föreslå sådane
ändringar. Jag ser således uti bokstaf*
yen ett hinder för en sådan önskan.
Herr Cederschjöld: Till hvad den siste värde
talaren yttrat, får jag ännu tillägga, att Regeringsformen
stadgar, det endast sådana förslag
till GrundLags-förändring skola framstå'!-!
las, som anses möjliga att verkställa,
Jag hemställer nu, om det är möjlim att,
i enlighet med GrundLagens föreskrifter, göra
en sådan förändring i Representationen,
sorn den friherre Anckarsvärd tyckes åsyfta,
då ingen förändring kan ske utan alla fyra
3112
T)en 22 Julii e, m.
Ståndens sammansstämmande beslut, och då
intet St a ?! cl väl lärer vilja afstå sin representa*
tions-rätt. Jag tror således, att ©n slik förändring
ej, kan verkställas utan genom revolution,, hvil*
ken tidpunkt Gud, i det längsta nådeligen afJägsnet
och kan ful jafctel igen ej tillstyrka, att
Jfiksens Ständer skulle hos Kongl. Majh i un*
derdånighet yttra någon önskan om en sådan
förändring,
Friherre Anckarsvärd t lag finnes- mig af
©refve von Schwerina yttrande tillrättaford,
©eh då jagser vägen för mig i denna sak utstå*
kad, skall jag derom vända mig direct© till
Coust it ut iöns U tsko,t te t.
Herr Lefrén i Johan Behr-: I anledning af
en Fedamots yttrande, att det ej vöre möjligt;
för hans hopp, att inse möjligheten af en för*
ändring uti representationen på en annan v-äg*
än den han nämnde, får jag förklara min in*
merliga öfvertygelse, att, då GrundLagen haren
§*, som i ailmänhet medgifver förändringars
åstadkommande i densamma, hoppas jag, att
kommande tiders Ständer skola kunna i laglig
väg tillvägabringa en sådan förändring, sedan
idéen om dess absoluta nödvändighet hunnit
mogna, och blifva pluralitetens, hvilket ej lä*
ter vara aflägset,
4 —
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs*
©eh OeconomieUtskottets den 8 dennes, unde?
3!?:q *$6 afgifne, samt den 15 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Belänkande, röjande
jemrrkning af extra Boteringen i Biket.
Herr Riken, Carl Wilhelm.- Jag har med
gil den uppmärksamhet, hvaraf jag varit magtig,
tagit kännedom om det vigtiga Betänkande,
sorn af Herr Grefven och X/andtMarskaläcan
nu blifvit inför Ridderskapet och Adeln
föredragit;. Jag har deri trott mig finna många
sanna åsigter, blandade med stora misstag;
jag rättvisar de förra , och anhåller, att, så
vidt jag förmår, få blotta, de senare..
GeconomieUtskottet har erkänt 180a och
3810, arens Riksdags-besiut, såsom grundförfattningen
för den så kallade ExtraRoteringen; detta
beslut innefattas uti nämnde Riksdags Oecono*
tnieUtskotts Utlåtande uppå Kongl. Maj;ts Nådiga
Proposition om National-försvaret, hvilket
Utskottets Utlåtande Ständerna till Hans
Majit öfverlemnade såsom sitt’ underdåniga
Svar; och.så länge Utskottet stadigt förbi ifver
vid 1810, års. grunder, har jag vid Betänkandet
intet att anmärka; jag tvärtom beundrar
den skarpsynthet, hvarmed Utskottet upptäckt
felen, uti i8n års åtgärder, och bristerna uti
K rigs- och KaipmarGollegiemes samt. AllmännaBeredningens
senare underdåniga! hemstälf
anden l det är först då Utskottet uppställer forsla"
ger, efter mitt begrepp åtminstone, stridande emot
1810 års grunder, sorn jag utbeder mig att, o,na
uttrycket tiilåtes, få försvara Utskottet easaC.
sig sjelfu
aii4
Den a? Julii e. m;
Enligt 1810 års beslut, borde ali dittills
oroterad jord roteras, efter samma grunder, som
den förut roterade jorden blifvit roterad. Följande
året värkställdes väl denna nya rotering^
men det vöre bbil[igt, att gifva denna nu förflutna
tid någon förebråelse, derföre att åtminstone
inom vissa orter likheten mellan grunderna
för den gamla och nya Roteringen icke
falla sig så lätt att igenfinna. bJog af, Konung
och Ständer hafva funnit en jemkning i extra
roteringen nödig, och det är för sättet dertill
sorn Utskottet bordt uppgifva ett förslag: det
har äfven skett, och jag skulle icke tveka, att
å den del af Utskottets Betänkande, sorn egenteligen
rörer ämnet, tillstyrka Ridderskapets och
Ådelns bifall, så framt icke Utskottet deri låtit
inflyta, jag har varit frestad att tro, genon»
miss-skrifning, att de å extra-roterade hemman
befintelige herrligheter äfven borde underkastas
Rotering.
Vid roteringen under Carl Xl:s regering
inroterades inga andra hemmans innehafvande
förmåner, än de, som befunnos ingångne i
Hemmansräntan. Men om Utskottets Betänkande
i denna del antoges, skulle möjeligen
äfven sådana lägenheter, förmåner och inrättningar
roteras, som icke i hemmanetsränta är®
ingångne.
a 810 års beslut bestämmer de ordinarie
roterings grunderne till rättessnöre för ex*
tra-roteringen: Utskottet antager 1810 års beslut
till grund för extra roterings-jemkningen,
Den 2 2 Julii e. m.
H uru kunna da herrligheter utmärkas såsom
extra rotering ovilkorligen underkstade ?
Jag begagnar detta tilfalle, att fästa uppmärksamheten
på Utskottets uppgift, att all
Ordinarie Rotering utgöres efter Hemmantal.
Så är väl ock förhållandet vanligast, men i några
Provincer förekomma likväl undantag. I
Upland till exempel utgöres ordinarie roteringen
i vissa fall icke efter Hemmantal, utan
efter Öretal, som tydligen inhemtas af 1695
ars Indelningsverk, i öfverensstämmelse hvarmed
också flere Kongl. Resolutioner uppåenskiltes
underdåniga besvär blifvit i Nader utfärdade.
Jag bfvergår nu till 2:ne af Utskottet
uppgjorde förslager, som jag utbeder mig få
underställa Höglofl. Ridderskapets och Adelns
synnerliga uppmärksamhet; det ena angar åtjkil -  lig extra Roterings förvandling till permanent;
det andra Extra Roteringens utgörande med annat
än manskap.
Enligt agio års beslut borde ali oroteräd
jord med extra rotering beläggas; oell jag anser
af vigt, att man noga betraktar ordalydelsen
i detta stadgande, ingalunda af förhastande
eller felaktig redaction tillkommit. De
orden all oroterad jord innebära så väl ett erkännande
deraf, att äfven jord af oprivilegie*
rad natur med rätta dittills varit från ordinarie
rotering frikallad, sorn en försäkran, att
denna frikallelse äfven för framtiden skulle få.
figa rum, så vidt nemligen sådant kunde före
-
101&
Den 23 Julli e. mi
nas med det tagna beslutet om extra, roteringen.
Det synes mig ganska tydligt, att omsorgen.
för egande-rättens helgd, i förening med
åtanfcan på de nya bördor, som militair styrkans
förökning nödvändigt skulle bereda jordbruket,
•varit de bevekelse-grunder som förmått Ständerne
att endast med extra rotering belasta de hemmansdelar
af Frälse- Skatte, eller Krono natur,
Born dittills icke dragit någon Roteringstunga;
men denna på oprivilegierad jord sålunda
tillkomna extra Rotering är det, som Utskot"
tet anaer böra förvandlas i permanent.
Innan jag yttrar mig öfver sjelfva saken*
nödgas jag yttra mig öfver den form, hvarefter
detta ärende blifvit behandladt. Enligt
RegeringsFormens 53 och 89. §§, samt RiksdagsGrdningens
34. $. tillhör det Utskottet att
bereda och utarbeta de frågor sorn, genom
Regeringens Propositioner, uppkomma, eller,
sorn i Stånden väckta, till Utskottets behand-^
ling remitteras. Nu förekommer här, att
Konungens Nådiga proposition om jemkning i
extra roteringen icke med ett enda ord ifrågasätter
denna roterings förvandling till per-;
manent. Inom RiksStanden har icke heller
någon motion derom blifvit väckt, och jag
tror således icke Utskottet hafva bordt väc-.
ka den.
Beträffande saken har jag icke mycket
att säga., mig förekommer den både olaglig
och obillig: olaglig, emedan den strider emot
a8to års beslut; obillig, emedan den innebär
V
Den q a Julli e. m.
11x7
en icke arf behofvet påkallad kränkning i ägande-rättens
helgd.
Men ännu mer: Utskottet har ock uppfunnit
ett nytt Species af rotering, i det Utskottet
föreslagit, att den från extra till permanent
förvandlade roteringen övillkorltgen skulle
utgöras med ständig vacance-afgift; en slik
roterings-skyldighet har hiitiis i Sverige varit
okänd , och jag hoppas att den evigt skall
blifva det. Det finnes visst många vacanta
rotar, så inom; Kneckte- som Båtsmanshållet,
men dessa vacancer äro tillkomna ge.
nom frivilliga Öfverenskommelser, hvilka hafi
VaS i samma stund som antingen den roterings
- skyldige finner sin räkning vid att
hellre recruterä än erlägga en dryg vacance-afgift,
eller Kronans tjenst kräfver en
recrutering. Vid frågan om en frivillig vacance-afgift»
är recruteringen resultatet, om
öfverenskommelse icke kan träffas; men huru
skall en ovilkorlig vancance-afgift bestämmas?
skall det ske genom magtspråk? Hvar är garantien
för kronan emot obehörig förlust i
händelse af myntförsämring och uppdrifne
varupriser? Hvar är garantien för den roterings-skyldige
emot en obilligt affordrad - för'
hög vacance-afgift- Utskottets Betänkande besvarar
ingen af dessa frågor, inskränkande sig
Utskottet till en tillstyrkan om rotefrihets-afgiftens
upphörande för de från extra till permanent
vacance-afgifts erläggande förvandlade
rotar. Man komrne ihåg, att Botefrihets-afgiften
utgör 12 B;dr, och att vacance-afgiften
iii8
Den 2 2 Julii e. rn.
vidIndeltalnfanteriRegementerne erlägges med!
66i R:dr och. derutöfver, och man torde ur«
sakta den förut af skatter o*h pålagor nog be*
svarade Jordbrukaren, om han just icke fin*
ner sig Utskottet särdeles förbunden, för det
ytterligare onus man vill Slägga honom. En
af Utskottets egna Ledamöter, Riksdagsmannen
Nils Månsson, caracteriserar detta Utskottets
förslag med benämningen af ett artigt infalli
Jag kommer nu till den sista, men ock-*
så mest grannlaga af de anmär.kningar jag äf
sinnad att anställa mot Utskottets Betänkandes
den angår det föreslagna sättet till extra roterings
utgörande med annat än manskap!
Jag utbeder mig att härvid få i Ridderskåpets
och Adelns minne återkalla den tid*
då extra roteringen antogs! Min ålder har
icke tillåtit mig, att bivista 1809 och 1810
årens Riksdag ;men till dem af Eder, mina, Herrar,
som haft en verksam del i det vigtiga
Riksmötets beslut till Eder, ja till edra hjertan,
och edra såmVeten framställer jag denna
frågat om i April månad 1810 någon hade
framträdt inför BondeStåndet, sägande, vakten
eder för det löfte, som Ridderskapet och
Adeln gifver eder, att med Manskap utgöra
sin e"xtra rotering, ty tretton år härefter eller
år 1823 ifrågasätta de att förbyta detta
åtagande mot skyldigheten att prestera kreatur,
eller utgöra en lumpen afgift i penningar
eller varor; oro denna varning, frågar jag,
flade blifvit BondeStåndet gifven, hade väl
Den 2 2 Juli» e. rn.
1119
Sverige nu haft en conscription P Jag vågar
besvara denna fråga med JV«j, och jag befarar
icke att blifva vederlagd. Scenen, som
föreföll 1810, var ungefär följande, om det
lillåtes att deröfver dikta en dialog. Adelsmannen
sade till Bonden: antag en lag, hvarigenom
du förbinder dina söner att strida för
fäderneslandet, när det behöfves. Jag har
förlorat tre söner, i landtvärnet, jag behöfver
den fjerde till stöd för min ålderdom, svarade
Bonden. Jag har ock söner, återtog Adelsmannen,
jag har ock mistat söner i krig, xnen
jag vill ändå ieke undandraga mig hvad jag
fordrar af dig; jag undantager icke mina barn
från conscriptions-skyldigheten. Det betyder
föga, yttrade Bonden, när en Adelsman conscriberas,
conscriberas hundrade bondesöner,
vi utgöra massan af Nationen. Jag går ännu
längre, återtog Adelsmannen, jag har gods och
gårdar, Sorn genom lag och privilegier äro
frikallade från rotering, jag åtager mig att för
all min oroterade jord utgöra rotering med manskap,
som skall utgå i fält, innan dina conscriberade
söner få utcommenderas. Nå väl,
gensvarade Bonden, detta löfte tager jag förgodt
; och på detta vilkor gaf han sitt bifall
till National-armeringen och det utgör ett
vackert drag i Svenska National-representationens
Annaler, att den Dag, som för kommande
tidehvarf skall trygga den Scandinaviska
Halföns ära och sjelfständighet, är grundad på
Svenska Allmogens förtröstan på Svensk Bid^
dersmanna-tro; vid hvilket förhållande jag utan
fruktan underställer det Högloft. Ståndets be
-
T120
P«n 32 Julli e. m.
prufvande, om det vöre billigt och rättvist att
nu, genom tillintetgörande af det vilkor, hvarpå
BondeStåndet grundade sitt bifall till 35öf*
stärkningsManskapets uppsättande, rygga ett det
heligaste af alla löften. Ma Bonde Ståndet en.
dag återgifva detta löfte, och jag skall genast
medgifva, att saken kan betraktas från en annan
synpunct, roen må aldrig Ridderskapet och
Adeln återtaga det. Ett löfte kan endast brytas
; när den, till hvilken det är gifvet, icke
mer vill sig deraf begagna.
Min enskifta opinion ar, att extra.roteringens
utgörande med annai än manskap, enkannerligen
med hästar, skall bereda osäkerhet
och förlust för de extra-rotehållare, som sig
dertill förbinda, men jag nämner blött detta t
förbigående, och min önskan vöre, att Riddetskapet
och Adeln täcktes betrakta detta ämne
ur en högre synpunct, än den enskilta nyttans.
Om också Kronan vid utbrottet af ett krig får
betala några tusende Hulr mer för några hun.
drade Trosshästar, så stadnar hela den skadan
vid den penninge-utgift, som deraf föranledeS,
men en bruten öfverenskommelse mellan Nä*
tional-representationens Afdelningar kan leda
till oberäkneliga följder.
VI hafva sedan Extra Boteringens infö,
rande fått emottaga tvänne Regeringens Propositioner
om Extra Roteringens utgörande med
annat än Manskap, nemligen en gång om dess
utgörande med spannmål, och en gång om dess
utgörande
Dm 2 a Julli e. m.
lia*
Utgörande med hästar, tvänne facta» som jag
ingalunda uppger såsom ett föremål för klan*
der, nu afven af hvarje annan än mig obehörigt,
sedan mer än ett ConstitutionsUtskott
icke deraf hämtat anledning till anmärkning
mot Konungens Rådgifvare; men då Utskottet
ganska riktigt bevisat och erkänt, att dé
om hästars presterande ingångna Contracter fordra
Ständernas godkännande, för att för fram»
tiden Vara gällande> kan jag, efter den åsigt
af ämnet jag här antydt -, icke ett sådant godkännande
tillstyrka ; hvarförutan jag till Ridderskapet
och Adeln vördsamt hemställer om
icke Ridderskapet oell Adeln skulle linna skäl,
att inför Konungathronen frambära sin underdåniga
anhållan, att sådana Contracters afsltitande
för framtiden icke mätte komma att ä*
ga rum,
Dessa ära de anmärkningar jag funnit
mig föranlåten att anföra emot Utskottets Betänkande,
Jag nedlägger dem nu inför Herr
Grefven och JjandtMarskalken samt Höglo!!.
Ridderskapet och Adeln , öfverlemnande till
Ståndets upplysta bedömmande att afgöra, huruvida
de kunna föranleda till den åtérremiss,
hvarå jag vördsamt vågar begära Herr Gref»
vens och LandtMarskalkens proposition,
Friherre Wrangel, Henning : Jag förenat
mig med Herr Riben, och anhåller äfven om
Iterremiss.
JMd. vili Åd. Prot. Vi Band. 7k
li5 a" Den 24 Julii é. ni.
Herr Rappe, Carl, anförde skrifteligen :
(Se Bilagan N:o |.)
Herr Tham, Wollrath: Jag instämmer
hufvudsakligen uti de anmärkningar Herr Ri»
ben framställt, och anhåller] blott, att få
göra ett par tillägg. Ordet Hemligheter har eri
vidsträckt betydelse. Jag tror således, att i
om något annat än jord skulle roteras , borde
sådant bestämdt utsättas ; jag anser likväldet»
ta vara stridande emot 1810 års beslut, dådet
bestämdes, att all oroterad jord skulle roteras,
men icke Herrligheter. Hvad åter angår den
andra frågan om prestation af denna rotering
uti annat än karl, si finner jag först och
främst, att loften böra hållas, och för det andra
, att sådana projecter ofta af förslagsmaka»
re framställas till Regeringen, för att sedan
på hvarjehanda, kanske ej alltid så riktigt sätt,'
få använda de medel derigenom åtkommas.
Då förslag gjordes första gången att betala
årligen vissa tunnor säd för att slippa Extra
Roteringen , anfördes som skäl att Extra Ro*
teringen icke kunde användas i Kronans tjenst,
och dock var den då redan uppsatt och beklädd
, samt nyttjades med framgång uti fälttågen
i Tyskland och Norrige åren 1813
och 1814.
I Skaraborgs Län svarades 1 allmänhet hej
till propositionerne, och de få, som hade ingått
på att lemna spannemål, höllö på att blifva
krafde, äfven sedan freden var slutad, och
Den 2 2 Julii «*' m.
Extra Roteringen således upphört. Förlidet
Sr framställdes proposition, att man skulle liål»
la häst, men dertill svarades af de flesta Nej.
Visserligen vöre det Förmånligt, om man med
spannemål finge lösa sin extra roterings-skyl»
dighet, men sådant ligger ej i naturen af saken
, och att hålla hästar lärer hvar och en
förståndig Rotehållare akta sig för, ty en karl
kommer tillbaka, om han icke dör af sjukdom,
eller stupar för fiendens kulor, men hästen,
utom de chicaner, som kunna äga runi vid dess
antagande, kommer antingen ej tillbaka, eller
varder förderfvad eller förbyti emot en sämre.
Af dessa orsaker antogs detta förslag endast
■af några få uti Skaraborgs län. Jag tror för
öfrigt det vara olämplig, att partiell ändra
hvad Riksens Ständer beslutat, och förenar
raig med Herr Riben äfven i detta afseende»
Herr Rothlieb, Axel.- Jemte det jag förenar
mig i de anmärkningar emot OeconomieUtskottets
Betänkande, iom af Herr Rappe,
Herr Riben och Herr Tham blifvit fram»
ställde, får jag till följd af Herr Rappes yttrande,
såsom med sanna förhållandet enligt J
uppgifva, att jag har mig bekant, det flere
ägare af mindre hemmansdelar* i Ualmare läö,
som, för rotarnes svaghet skull, förr Varit aflslagne
till ordinarie roteringén, nu erlägga rrt»
tefrihets-afgift med ii R:c1r Banco årligéli»
Jag äger äfven sjelf ett halft hemman, söm.
före 1809 var roteradt för tré åtfondédelar så*
som svagt, och nu är roteradt till lika belopp,
men betalar dessutom fotefrihets afgift för en
Sisi Gen 21 Julii e. in.
åttondedel. Jag förenar mfg afven i önskafi
om återremiss.
Herr von Heyne', Georgi Jag instämmSi'
Hed Herr Riben och Herr Tham, samt anhåller
blott få letiana den upplysning, att i8iä
den proposition gjordes, att 5 tunnor skulle
betalas af hvarje Sröte, så väl 1 krig som fred.
Deraf körn, att då kriget Upphörde, fordradeä
äfven denna afgift. Sådana händelser kunni
äfven inträffa hädanefter, och jag tillstyrker
således, att intet annat än karlar, måtte få ut®
utgöras för estra toterings-skyldigheten.
Friherre Wrånge).' Bland de änmärktningar,
som här blifvit gjorde, har en Undfallit
de Varde Talarne , nemligen, att, ont
och ett län är höjdt med sin extra rote*
ling, jemkning ändå skall ske. Detta finnér
jag olämpligt, och anhållet, att Utskottet må
ur Betänkandet Utesluta denna mening» såsom
stridande mot tättsgrunder.
Herr Grefven och "LandtMarshalken hemstalh
de, om Ridderskapet och Adeln ansåg Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtsköttets förevarande
Betänkande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar» till Utskottet å*
terremitteras.
Bopades Ja'.
Deu % i Julii e. tni
30a. nu å nyo föredrogs EevillningsUtskot»
tets den 21 depnes, under N:o 22 afgifue, och.
t förmiddagens pleno på bordet lagde, ytter»
ligare Memorial angående en utvidgad fribrefs.
rätt för Städernes Magistrater; fann Ridder»
skåpet och Adeln för godt, att, med godkän»
nande af de utaf Bevillningsutskottet före»
?lagne yoterings-propositioner, öfverlemna den»
ga fråga till Förstärkta Utskottets afgörande.
Justerades, PleniProtocoUen fö'f den 30
Ststledne Maj eftermiddagen, den 3 Junii, den
0 Junii för- och eftermiddagen; den n:te Ju»i
för- och eftermiddagen, den 14 Junii för1;
pch eftermiddagen; den 16 Junii, den 17 Junit,
den 18 Junii för- och eftermiddagen sam?
tåen 19 Junii»
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde. Utskott inkom ne Ulla-1
tanden;
Fran StatsUtskotieu
Af den 16 dennes.
Nio 316. I anledning af Kongl. Maj:ts
JJådiga proposition angående anslag till kostnaderne
för myntverkets iståndsättande.
J^:o 317. I anledning af gjorde anmärk
-
1126
fåen i 2 3V# e. n\.
njtigsr v*d Utskottet» förut- meddelade yttra»*
>4® i f;Sgan om Wadstena kloster kyrkas öfver-.
13 tandö åt Earids,- pep, S (. ad s j? tir sa m lingarö®
derstädes,
N:» 518,. I anledning gf Kongl. Majtts
Nådiga B etn iss uppå Riksdags-Fullmägtigensk
för Hernösands Stad underdåniga ansökning»
angående JLandstiöfdings Resldence-huset der-.
städes,,
N:o. 319.,. I anledning af Kongl. M a juts;
Nådiga skrifvelse» angående ersättning til inHevänarne
i Hert-igdömena Schleswig oell Holstein
för gjorde leverancer rrv. m.» till Svenska
arméen efter freden i Kiel..
N.-o- 32-a. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition om söndring från BispMotala
Kongsgård af dea ägorymd, sorn till
anläggning af Motala Köping derifrån erfordras..
Nm 32*. I anledning, af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remis», angående sökt eftergift af
bristande arrende för lotten N:a 3 under
Dalby Kongsgård*.
N:o 322. I anledning af väckta Motioner,
emi upphörande eller nedsättning af den
nya roterings-afgiften inom Jönköpings- och
Elfsborgs län.
N;o 323. I anledning af väckj Motion
Den 22 Julii e. m. 11*7
angående ersättning För förlorade ängar m. im
,vid Gränslinien mot Kyssland.
N:o 324. I anledning af Kongl. Maj:(s
Nådiga Kemiss i fråga om ersättning för en
brist i Kongl. HofStallets utfordring.
N:o 325; I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, angående Xiönetillökning för
Fjerdingsman.
N:o 326. Öfver vackt Motion om ränta
för fordringar hos Kronan, enligt GeneralKrigsCommissarialets
vid f. d. Arméen emot
Norrige åren 1815 oc^1 1816 uteställde fordrings.
bevis.
N:o 327. I anledning af väckt fråga,
angående rusthåMs-afgifternss vid Skånska CaLvalleriKegirnenterne
utgörande i spannmål.
Fran BevillningS', Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconumieUtskotten.-
Af den 8 dennes?
N:o 124.. Öfver dpt af Comittersde till
utarbetande af plan för en. förbättrad fattigvård
un.derdånigst inlemnade förslag till en allmän
stadga, för fattigvården i Riket och Tiggeriers
hämmande,1 jern te några RiksdagsFullmägtiges
j samma ämne itigifne stjrgkilte Memoria}.
\
1128
Den ai Julii e, m
Dun Allmänna, Resvärs- oeh QecmotnkUjskmefi
Af den i6 dennes;
N-o 144* I anledning af vackt fråga Qnä
förbud mot införsel af utländsk Humla*
N^o 145. Ianledning af vackt fråga Qtn
en förändrad grund för Preate-gårds-byggnads»
skyluighetens utgörande , der stad och land
utgöra en församling.
N:q 146, I anledning af väckt fråga, att
Rotehållare icke måtte Häggag transportera
dornpagniernas tross» och munderings,persedla?
från munderings-bodarne till mötes-platserne»
Af den 18 dennes,.
Ntö 149. I anledning af gjorde anmärk*
iungar vid Utskottets förut meddelte BetanItände
öfver föreslagne ändringar, uti Författa
ningarne rörande husbehofs - bränvinsbrännin,
gen , och dermed gemenskap ägande ämnen,
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet, hållet hos Häglof,
1 lige Ridderskapet och Adeln vid Lag»
titna Riksdagen i Stockholm, /orond»
dagen den 3 3 Juli i 1833,
§. D. Remitterades till
Ben s}2. Julli c. m.
1189
Stats- och Banco » Utskotten::
Grefve von Schvferins, Fredric Bogislaus,
Memorial, innefattandeanmärkningar vid StatsQch
BancoU (sköttens den rjj dennes eftermiddagen
återremitterade Utlåtande* N;o 22, angående
uppköp och invåxling af myntbara metaller
till Riksens Ständers Bank, samt framdeles
skeende utvexling af reelt mynt, Ut
Supra,
S, U, Remitterades till
Stats* och Banco - Utskotten *
Herrarne von gvamens, Carl, T hams, Wollrath,
von Beckers, Carl Johan,Cederscbjölds, Pehr
Gustaf, von Heynes, Georg och Silfverhjelm s,
Carl Georg, samt FriherreRagerbjelkes, Gustaff
afgifne anföranden, innefattande ytterligare anmärkningar
vid Utskottens af Ridderskapet och
Adeln förut återremitterade Utlåtanden, rörande
Finance-regleringen. Ut Supra,
S, U, Remitterades till
Banco - Utskottet 5
Friherre Royes, Rudvig, den rg dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angåend©
förslag till Reglemente, för DiscontDirectioner?>e,
Ut Supra.
S, B. Föredrogs å nyo och bifölls Stall»
ii3Q
Den 22 Julii e, m:
och BancoUtskottens. dea 21 sistEdne Junti
under N:o 29 afgifne, samt den 28 i samma
månad eftermiddagen på hordet lagde,.Utlåtande,
angående Greditiv anslagen för JernContoLret
och ManufacturJDisconten. Ut Supra..
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats»-  och BancoUtskottens den 21 sistidne Jtmii under
N:o, 30 afgifnesamt den 2g isamma månad
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,,
angående en föreslagen Hypotheks inrättning
iör Fastigheters beläning ; blef'samma Utlåtande,
i anledning af de utaf åtskillige Ledamöter
dervid gjorde anmärkningar, tilt Utskotten,
äterreinmitteradt. Ut Supra.
S. X). Uå nu 3 nyo föredrogs Stats- och
BancoUtskottens den 21 sistlidne Junit under
N:o 31 meddelte, samt den 28 i samma månad'
sftermiddagen på bordet lagde, Betänkande, ianledning
af Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse,
rörande inrättningen afett HandelslåneContoir
i Götheborg; fann Eidderskapet och Ädelo, at&
samma Betänkande endast borde läggas till
Handlingarne. Ut Supra.
#
S. D. Förodrogs å nyo och bifölls Stats-*'
Banco- och LagUtskottens den 9 dennes under
Nio 313 afgifne, samt den 1 g derpaföljdö eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckte Motioner, rörande förändringar
i författningarne om ränta vid penningeförslräckningar.
Ut Supra.
Den 19 Julii e. m.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stals-,
Bane O’ och LagUtskotiens den 9 dennes under
Nm 315 , a fgifne , samt dea 19 derpå följde, eftermiddagen
pä bordet lagde, Betänkande, angåen»
de vilkoret] för inrättandet af enskiltdte banker
eller Diseonfer , b!ef samma Betänkande, i
anledning af åtskilige iLedamöters dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteradt.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ej
mindre BevillningsUtskottets den 16 dennes,
under N:o 20, än StatslJtskottets den 18 dennes,
under No; 312 afgifne, samt den den 1 <j derpaföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Memo.
rial , det förra, rörande de olika beslut, hvaruti
RiksStanden stannat, i afseende på grundeme
för dsn blifvande Bevillriingen, samt
det sednare, angående frågan om inköp af AstroHoiriiskalnstrumenrer
för Observatorium i Stockholm;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
alt, med godkännande af de utaf Utskotten föreslagne
voterings - propositioner, öfverlemna de
uti berörde Memorial upptagne frågor till förstärkta
StatsUtskottets afgörande. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bjföJls BancoUtskotteis
den 30 sistledne Junii under
N:o 32 afiatne, samt den 12 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, angående några
anordningar af de Medel, som under benämning
Herrar BancoFullmagtiges dispositionsrakning
N.'o 2 finnas i Banken för tillfälliga
behof afsatte. Ut supra.
Hen 3 * Ju lii e. m.
S, ]D, Föredrogos å nyo oell gillades
följande StatsUtskottets den 9 dennes afgifne*
samt den 15 derpå följde för- och eftermidU
■dagen på bordet lagde * Utlåtanden
N:o'
288,. I anledning af Kongl,. Maj:tsi
Nådiga Remiss uppå inkomrte underdåniga an-!
Sökningar om Uöne-förhöjning för KronoFogdarne
och HäradsSkrifvarne i. Götheborgs oclv
Röhus. Län,
N:a 290 I anledning af Kongl. Maj:ts.
Nådiga Proposition om upplåtelse af den under
Gripsholms Kungsladugård lydande Lägens
heten Tegelhagen kallad.
N:q 291, I anledning af väckt Motion
om förhöjning i de så kallade Djekne - pen*»
pingarne.
N:o 29?- I anledning af vackt Motion
om Löne-anslag för Lärare i Statshushållnings-»
vettenskapen , samt de fria StatsFörfattningar-»
pes critiska Historia,
N:o 2 93, I anledning af gjorde Motio-,
per, om upphörande af nuvarande Sfåndskluhbar,
och inrättande af en gemensam klubb.
N:u 294, X anledning af väckte frågor*
angående Kronans Fisken- Ut Supra».
Utdrag af ProtocöUet, hållet hos Hög*
loft. Ridderskapet och, Adela vid
T)en 2 2 Julli e. tfi.
Ragnilla Riksdagen i Stockholm, e/«
1termiddagen ilen 22 Julii 1823»
S. Ö. Förédrögöså Uyö och återrémitte*
Sades, i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
StatsUtskotrets den g dennes afgifne, samt
den 15 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagdé, Utlåtanden!
Nto 295, I anledning a? Köngl. Majus
Rådiga Remiss Uppå Chefens för Skånska Dragon
Regementet Underdåniga anmälan, om Ex*
spectance-lön för Cornetten Friherre Casimir
Sparre,
2 99* 1 anledning af vackt Motion;
tai pension för ÖirecteUren J. D. Löfving,
t-Jt Supra,
S. E> Vid förnyad föredragning af Stats*
Utskottets den 'g dennes Under N:o 296 af*
gifne, Samt denis derpåföljde e. m. på bordet
lagdé, Utlåtande, i anledning äf gjorde an*
märkningar vid Utskottets den 22 sistledné
Maji meddelte Betänkande, om ifrägaställd lö*
sen till skatte af Jerkö holme; fann Riddérskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtan*
de borde läggas till Handlingarne, Ut Supra,
S. X). Föredrogos å Uyo och gillades
följande StatsUtskottets den 9 dennes afgifné»^
”34
Den 23 Julii e. ni.
sana dén 15 »lerpå följde eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtanden:
Nto 297. I anledning af Kongl. Majtts
Nådiga remiss, uppå Kronofogden Kindbergs
underdåniga ansökning, oin löne-anslag för en
Expeditionsfogde.
N:0 298- I anledning af Kongl. Majtts
Nåd iga skrifvelse, om- uppförande på Indragnings-staten
af trenne Lärare-löner vid Skepps*,
gosse skolan i Carlscrona.
N:o 300 I anledning af Kongl. Majtts
Nådiga proposition , om Pensions anslag för
framlidne, StalsCommissarien Widegrens oförsörjda
döttrar. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 9 dennes under N:o 302 af*
gifne, samt den 15 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde» Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets dén 26
sislledne April meddelte Betänkande, angående
öfverlåtelse af Kronans andel i uppbörden
vid Södra Stäket; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnamde Betänkande
redan blifvit af de Ölrige 3:ne RiksStanden
gillad t, för dess del dervid låta bero. Ut Supra.
S. ID. Färedrögs å nyo och bifölls L,agsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut.
skottens den 2 1 siitledné Junii under N,‘o 116
afgifne, Samt den dennes f. m- på bordet
Den 2ä Julli e. ni.
Ji35
lagde, Betänkande, angående förbud för Öfverg
»ch UnderBefäl vid de Indelte CavalleriRegementerne,
att anskaffa och insätta rustnings-?
hästar. Ut Supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs LagUt»
skottets den 8 dennes under N:o 117 afgifne,
samt den 15 der,påföljde Förmiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, 1 anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddelte
Betänkande, angående yrkad skärpning af Hagarne
rörande tjenstledighet för Domare; blef
samma Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
afslagit. Ut Supra.
S. D. Eöredrogs Constltutions-Utskotfets
den 17 dennes under N:o 38 afgifne Memorial
angående grundlags enligheten af en vackt frå-j
ga, hvarå Herr Landt-Marskal^en vägrat proposition
till Remiss; och fann Ridderskapet och
Adeln, att samma Memorial endast borde lag»
gas till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets deri
8 dennes under N:o 136 afgifne, samt den
15 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, rörande jemkning af Extra Boteringen
i Riket; blef samma Betänkande, i
anledning af åtskilige Ledamöters dervid gjor«
de anmärkningar, till Utskottetåter xemitteradti
Ut Supra.
S, D Då nu å nyo föredrogs Beyill^
Den a 2 julli e. rfi.
ni ngsUtskottets den 21 dennes under N:o 2 2
afgifne, och i förmiddagens pleno på bordet
lagde, ytterligare Memorial, angående en Utvidgad
Fribrefsrått för Städernes Magistrater;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
med godkännande af de Utaf BevillningsUt*
skottet föreslagne voterings-pröpositioner, öf»
verlemna denna Fråga till förstärkta StätsUt*
skottts afgörande. Ut Supra.
Höglofiige Bidderskapet åtskiljdes klockan
ellofva om aftonen.
In fidem Protocolli
O. Lagerheim*
Tisdagen den 29 Julin
Plenum klockan nio förmiddagen.
Företogs till pröfning ej mindre Bevill*
ningsUtskottets den 3 dennes under Nto iS
afgifne,
Dm 19 Julii f. m;
**37
afgifne, samt den i o derpåföljde eftermiddagen'
lia bordet lagde, Betänkande, angående Postverket,
och de deraf inflytande Bevillnings-medel;
än ock, i sammanhang dermed, Utskottets den
16 sistledne Maji under N:o 9 meddelte, samt
den 3 sistledne Junii på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt Motion om ett förändradt
Uppbörds- och Controllsätt å de Staten
från Postverket tillflytande inkomster.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 1)
Herr Tham, Wollrath t Hvad först angår
Herr Treffenbergs till BevillningsUtskottet ingifne
förslag, att, i stället för Postporto, genom
inrättandet af stämpladt Papper skaffa Staten
inkomst, så får jag åberopa, hvad Sevill’
ningsUtskottet anfört.
Jag tror, att BevillningsUtskottet sa om.
ständeligen upptagit alla olägenheter deraf*
och de skäl , sorn äro emot verkställigheten ,
och hvilka jag ej finner af Herr Treffenberg
vederlagde, att jag ej vill uppehålla mig med
att upprepa dem. Jag vill blott tillägga tvenne
omständigheter. Utom de olägenheter Utskottet
framställt för correspondenter på lan-s
det, finnes äfven en annan nemligen omöjlig*
heten att få GhartaeSigillatas försäljare. Erfa»
Kidd. och Ad. Prot. VI Sand.
Den 29 Julli f. rn.
ienheten har visat detta för dem, sorn bo titt
landsorterne, och bestyrker dagligen svårighé*
ten. Man kari der knappt få en eller två uti
hvarje Tingslag, sorn vill hålla Chartor för
■rättegångar. Orsaken år att borgen dertill er*
fordras, att det är förenadt med förande af räkenskaper,
hvilka skola uppgöras efter besvärlige
formulairer, m. m» Det händer, ätt räknin*
garne återsändas, för det att de ej äro enligö
med Formulairerne, ö. s. v. Det är meren*
pels blott personer af allmogen, som åtaga sig
detta besvär, och de förstå sig ej på raken*
skaper. Detta talar mot möjlighetens
Dessutom skulle Staten derigenom lidi
förlust, ty provision skulle nödvändigt lern*
mas försäljarne, och då skulle antingen post*
porton förhöjas, eller Staten förlora. Jag tror;
derföre förslaget ej vara and vändbart.
Hvad åter beträffar dén skyldighet Herr
Treffenberg yrkar för Postförvaltare, att tit
flänga chartor öfver bref, som afskickas, så anser
jagj att PostDirectionen deröfver bör Utlåta
sig. Kanske är sådant omöjligt, och jag
tror ej, att BevillningsUtskottet bör ålägga en
skyldighet, som tilläfventyrs är overkställbar;
Hvar och en vet, att de fleste corresponden.
ter inlemna sina bref på den sista posttimman.
Menniskor kunna ej medhinna mera, än en
yiss portion arbete; huru då medhinna att
skrifva dubbla chartor, dertill skulle erfordras
ten fördubblad personal. Hvad ängar Betänkandet
om Post-bevillningen, har Utskoitet
1
Dett 29 Julii f. ni. 1139
haft deta öbehagligä erfarenhet, att den betydliga
förhöjning uti postafgiften, sora år 1818
beslöts, ej medfört en motsvarande ökad inkomst;
ty blott första året ökades inkomsten
till i§3,oöo R:dr; men sedan harden gatt ned
och ej ökat behållningen* Likväl äro ökadé
utgifter dermed betäckte. JSfter år 1817 var
inkomsten högst 1820. — Aliade öfriga åren
tiar den Väfit mindre* Mn år 1817. Jag kanner
ej, om ökade Utgifter dertill kunna vara skulden,
men jag förmodar, att de ej ensamt kunna
verka så mycket. Utskottet har sålunda
fått anledning ätt tro, det ej allt går så rätt
till på älla PostContoir. Man hat misstänkt,
ätt moderationen kan gifva anledning till missbruk
Ln Postförvaltare kan sammanslå en
mängd mindre bref under ett cohVölut, och
för dem begagna moderation. Jag vill ej säga,
att så skett, men blott att det är möjligt.
Att förekomma detta, har Utskottet funnit sig
föranlåtit, att föreslå möderationenö afskafian*
de* Utskottet har trott den egentligen hafva
tillkommit af den fört ej bruklige Llibrefs posten*
Sedan nU nästan alla LmbetsVerk, och
hyligen äfven .Städernas Magistrater, fått
Lribrefstätt, tror jag, att första Orsaken Upphört
för moderationens begagnande* och att
de enskildes förmåh ej bör komma så mycket
x beräkning, då moderationen gifvet en hufvudsaklig
anledning till missbruk»
Utskottet hat i öfrigt funnit, att mycken
Olikhet i breftaxan äger rum, i; afseende på
brefpotton från det ena eller endia stället, men
I
3 J 4°
Den ?9 Julli /• nl.
det har ej varit möjligt för Utskottet att uppgifva
något särskildt förslag till en ny régleing
af taxan, sorn skulle lemna samma inkomst
som hittills. Dertill fordras betydliga
undersökningar, hvarföre Utskottet ock föreslagit,
att vederbörande PostDirection bör
föranstalta om en sadan undersökning, och tillnästa
Riksdag uppgifva ett förslag till en bättre
posttaxa, calculerad efter afståndet.
Hvad åter beträffar Utskottets förslag om'
en förbättrad controll, så, om ett förslag derom
vid nästa Riksdag inkommer ifrån PostDirectionen,
blifva Riksens Ständer i tillfälle,
att vidtaga författningar till förekommande
af missbruken.
Emedlertid har Utskottet föreslagit, att
jLandshöfdingarne måtte erhålla den befattning,
att på vissa tider infinna sig på PostContoiren,
och tillse att allt ördenteligen tillgår.
Man har anmärkt, att detta vore en befattning,
som ej för Eandshöfdingarne vore
passande, eller med deras många göromål förenlig;
men då Utskottet räknar flera Eandshöfdingar
bland sina medlemmar, som förklarat
sig villige att åtaga sig en sådan controll,’
har Utskottet ej dragit i Betänkande, att framlägga
detta förslag. Då man frågat dem, och
de funnit med sin Ernbetsplikt enligt, att åtaga
sig controllen å en af Kronans intrader,
så har Utskottet ej dragit i tvifvel, att det
kunde ske. Utskottet fruktar visserligen icke
en återremiss i afseende på besväret, men på
Den 29 Julii f. m. 314?
3e nu gjorde anmärkningar tror jag ej, att
inom Utskottet kommer att fästas mycket afseende.
Jag hemställer, om icke tiden nu
fordrar, attj man afgör mål, och ej uppehåller
sig rneds aterremisser. Kanhända vore det
tid, att efter 7 månaders förlopp undanrödja
en del af ärenderne, så att ej allt kommer
på en gång. Af dessa orsaker tillstyrker jag
bifall å Utskottets Betänkanden.
Herr Hjerta, Johan Gustaf: Jag finner visserligen
att hvarje återremiss något kan bidraga
att försena Riksdagen; men jag tror ej, att
det är Ståndens fel , om återremisserne komma
för sent. Jag tror att detta ämne förtjenar
återremiss, ej för det att jag ej inser svårigheterne
med brefs chartering, men för andra
puncter i Betänkandet , som jag icke anser
sådana, att de kunna antagas. Det har för.
undrat mig , att man gör så litet afseende på
den naturliga normen för postafgiften, att man
lemnar den alldeles ur sigte i afseende på recommendation.
Det är gifvet, att då man på
ena sidan har en förmån , njuter en beqvämlighet,
bör man å den andra, i förhållande
dertill, betala. Det måtte då vara gifvet, alt
recommendations-afgiften bör ingå till Staten ,
efter Staten är ansvarig för den recommenderade
summan, och att afgifien bör vara progressif
efter de summor, som försändas. Här
belägges med lika liten afgift om man alsander
en million eller några Riksdaler. Detta är obilligt
när man besinnar hvad en transport af motsvarande
reella penningar eller varor kostar ,
ii4*
jDan 29 JuUi ff m*
och detta hade jag trott Itafya bordt fästa Ut?
skottets uppmärksamhet. Hvad i öfrigt angå?
controllen, "bör den vara sadan, att Staten kan
få in den afgift, som erlägges. Herr 'Trefferv*
herg har i sin Motiqn föreslagit en coqtrqll
som förtjeqar allt afseende. Hen nemligen atf
uthänga charter på afgående bref, för att hän?
ga qvar till nästa postdag. Utskoitet har sagt,
att det skulle medföra för stort besvär. Jag
kan ej inse att det bör hindra verkställighet
ten af en så tjenlig åtgärd, emedan charlome
kunna skrifvas sedan posten är afsänd. Der*
emot är det gifvet, att den kraftigaste can?
troll uppkommer derigenom, att hvar och en
ser, oin man riktigt antecknat hans Pröf, och
kan anmäla om något oriktigt skett.
Jag skulle derföre anhålla att Betänkan*
det matte återremitteras, hufvudsakligen för
att fästa Utskottets uppmärksamhet deruppå ,
att pecommendation bör ske för Statens räk*
ning , och att afgiften bör vara progressif ef?
ter de summor, gona afsändas 5 likaledes i afe
seende på en säkrare controll , och slutligen
för att fästa uppmärksamheten på frågan om
frankering af bref. Det gör en stor lättnad
Uti copimissions-handel och flera andra träng,
actioner. Det är. gifvet att det skall medföra
svårighet, da rn3n, i fall man t» ex. behqfvep
en tillfällig Commissionair, eller besvärar nä*
gon med att lemna en underrättelse m. m,,
nödvändigt måstej antingen medsända, eller 59?
dan ersätta postarfvodet.
Den a 9 Julii f. m
Om man här lernnar tillfälle till frankering
af bref, gör man ingenting annat än hvad
|om i andra länder redan länge varit begagnadt.
Dessa anmärkningar anhåller jag måtte
få åtfölja återremissen, hvilken jag yrkar måt^
fe beglutas,
Herr Treffenberg !■ Det var egentligen i
inledning af Herr Thams yttrande om syå*
riglieten att vid postens afgång författa charfor
öfver de afgående brefven, sorn jag ämnade
yttra mig, men Herr Hjerta har före»
kommit mig. Jag får då blott tillägga, att de
kunna författas efter specialen, och först andra
dagen uthängas. Hvad åter angår controllen,
kan jag ej finna billigt, att Landshöfdingarne
derföre skola göra resor. I afseende på
återremissen får jag nämna, att Betänkandet
redan från BondeStåndet är återremitteradt,
just derföre att man der visste, att från Bidderskapet
och Adeln anmärkningar väntades,
oph att en stor del af dessa anmärkningars innehåll
var någre al BondeStåndets Led arnöter
bekant, samt anmärkningarne af dem ansedde
$åsom fullgiltige att verka återremiss,
Grefve Spens, Carl Gustaf.- hade inlemnat
ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N:o -?.)
7*
Herr Tham: X anledning af hvad Herr
Hjerta och äfven Grefve Spens anfört om reeoinmendations-algifien,
och frankering af bref,
JJm 39 Julii f. m.
får jag till dessa Herrars omprofvande forst
nämna, att detta är tvenne alldeles nya frSgor.
Jag tror visserligen, alt de hafva rättighet,
att, i anledning af Utskottets Betänkande, göra
dessa Motioner, som genom särskildt remiss
kunna afiärdas, men jag tror ej, att de, såsom
anmärkningar vid Utskottets Betänkande, kunpa
upptagas då de ej förut varit anmälte*
Hvad dessutom beträffar frågan om recomrnen*
dation, får jag upplysa, att recommendations-afr
giften ej är Bevillning, har aldrig b ifvit så
ansedd, har aldrig ingått till Staten, och finnes
ej upptagen uti Postverkets räkenskaper- Således
har ej Utskottet kunnat ingå uti någon
pröfning deraf. Becommendations-afgiften är
af Begeringen anbefalld , såsom en ersättning
till Postförvaltare för deras besvär, för lack
och försegelgarn. I anledning deraf har Kongl*
Majit, på PostDirectionens hemställan, förhöjt
'xecommendations-afgiften nu under Biksdagen;
Bade den varit Bevillning , hade sådant ej
kunnat ske, utan Biksens Ständers medverkan»
den är blott att anse såsom en privat betalning.
På denna grund har Utskottet icke kunnat,
ej eller kan Utskottet befatta sig dermed,
orri det ej genom remiss ovilkorligen ålägges.
Hvad frankering af bref angår, kan den
val vara nyttig, men jag tror det vara en sådan
fråga, som bör undersökas af PostDirectionen,
och då en undersökning derifrån inkommer,
kan Utskotter komma i författning, att
svid ert annan Biksdag deröfver besluta. Ut
-
Den 29 Julii f. m.
1145
skonet liar nu ej tillgäng pä erforderliga upplysningar
dertill. Älven, denna sak liar ej kunnat
komma i fråga, utan någon Motion derom,
hvilken ej blifvit gjord. Jag kan ej dela öfvertygelsen
om nyttan af Cliartorne på de afgående
brefven. Det skulle val hända de första
dagarne, att en och annan gick till PosContoixen
, och sag på dem , men sedan glömde man
hort det, och då lästes de icke af några andra
än dem, som ville söka sek med PostFörvaltaren,
och det kunde väl vara^ nyttigt, men
brefskrifvare hade deraf föga gagn.
Man frågar rätt litet efter charlome på ankommande
bref, än mindre skulle man fråga
efter dem på de afgående. Correspondenter
på landet kunde åtminstone ej begagna denna
controll. Hvad moderationen angår, så är den
en anstalt, sorn ej är vidtagen uti något annat
land än här. Den egenteliga afsigten med
dess afskaffande har varit, att förekomma missbruk.
Tror man den icke föranleda till missbruk,
så är det ej gagoeligt att affskafFa den,
inen om man tror missbruk derigenom kunna
förekommas, så bör den afskaffas.
Jag kan ej tillstyrka dess bibehållande på
den grund , att den skulle lätta Rättegångshandlingars
afsändande, ty så länge våra D omstolar
äro så inrättade, att det är Domarens
interesse, att rättegängarne ökas, så vore det
snarare en välgerning, att kunna lägga hinder
för rättegångar, och alla correciiver i detta afseende
äro behöll ige.
1146
Den 2 g Jiilii f. m.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard: Sam
jag ej haft tillfälle, att taga nelice om Betänkandet,
vill jag blott anföra några ord, i anledning
af Herr Thams yttrande. Denne väte
de Ledamot har meddelat oss den ioteressan*
ta upplysning, att, oaktadt den vid sista Riks
dagen vidtagne förhöjningen af Postpoto, hafs
va pustinkpmsterne icke ökat§ , och han har
' varit i förlägenhet att förklara orsaken till fe*
nomenet.
Jag tror , ätt orsaken kan sökas i sjelfva
förhöjningen; ty det fTirhåller sig med denna
beskattning som med andra skatter, att ytterligheten
sätter en gräns för dess utgående,
Så är det med ali skatt, tillgångarna skola minskas
i den mån beskattningen blir för hög,;
Lägger man till exempel för hög afgift på en
t Öfverflödsvara, så bfifver förbrukningen mindre,
och således inkomsten mindre. Detta kan vara
nyttigt, men så är det ej med Correspondanpen,
ty den är för hvar Nation en nödvändighet.
Den skall nödvändigt minskas , då afgiften
derföre är för hög.
Korteligen det förhöjde Postportot hat
minskat cqrrespondancen åtminstone den, genom
Posten, i synnerhet då äfven penningetillgångarne,
handeln och rörelsen i landet, sedan
sista Riksdag blifvit minskade Man skrifver
kortare bref, så att man kan lägga flere un
der ett couvert, och man skickar ofta bref med
lägenhet. Jag dömmer fran mig till andra i
Peri i9 Julii f. m.
1147
detta fall; min posträkning har icke ökat? sedan
sista Riksdagen
I
ett vidsträckt och foga befolkadt land
bÖr Post-tajfan vara så lag, som möjligt år, i
synnerhet då ej foryagnar finnas, som lemna
tillfälle att med dem skicka större bref samt
paketer,
Jag kan ej antaga det af Herr Tham an-i
förda skäl emot en återremiss, att Betänkandet
inkommit s| sent; ty då behöfde ett Utskott,
för att få bifall till sina Betänkanden, bjott
vänta med deras afgifvande till mot Riksdagens
§l«t,
Vid 1800 års Riksdag hörde jag ofta det
skalet anföras ; det hade då sin verkan, men
jag hoppas , att det ntt icke skall hafva den
I
afseende på den föreslagne progressiva afgiften
för rcommenderade bref, bor man ej glömma,
att den förut varit en af Postförvaltarnes lagliga
inkomster, och att de således för den hot
ra njuta ersättning.
Jag är visserligen Icke för rättegångar, men
jag skulle önska corrective? deremot heldre
Uti minskade anledningar till dem , samt utf
förliknings-damstolar, och UnderDomsfolarS rättvisa
Utslag, än uti en fördyrad postgång, helst
man ofta finnér, att det är den medellösg, soav
snarast tappar vid UuderRätter,
ii48
Den a 9 Jutii /. m.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrie: Jag delar
visserligen mpd Herr Tham elen önskanj
att Riksdagen snårt måtte blifva slutadt, men
jag kan dock ej ingå deruppå, att såsom medel
dertill antaga Retänkanden , vid hvilka så betydliga
anmärkningar äro gjorde, sorn vid detta.
Jag anser således en återremiss högst nödvändig.
Jag har varit i tilifälle, att af sak-’
kunnige göra mig underrättad, att den af Herr
Treffenberg föreslagne inrättning, med chartor
för afgående bref, verkeligen skulle utgöra
en betydlig controll, och den största man
kunde påfinna
Jag tror visserligen med Herr Tham , att
följden skulle blifva, att ganska få correspon*
denter besökte stället för att se om brefven
vore afgångne, men sjelfva tillvarelsen af den
dubbla chartan skulla blifva en controll. Dessutom
när dessa chartor uppskickas till PostDirectionen,
utgöra de en controll på de chartor,
som förut ankommit. Denna del af förslaget
anser jag således förtjena uppmärksamhet,
och yrkar återremiss.
I öfrigt hvad modorationen angår, tror
jag väl, att vid första påseendet man kan finna
många skäl emot den i närvarande förhållanden,
men jag fruktar , att följderne af dess
borttagande skulle blifva, att de Corresponderande
sökte andra utvägar att fortsända större
bref, hvarigenom en ytterligare minskning uppkomme
uti Postverkets inkomster. Hvad recornmendations-afgiften
angår, instämmer jag med
Dén 29 Julli f. m,
1149
Herr Hjerta, och anser, att elen bor erläggas
i förhållande till storheten af den summa, som
afsändes.
Becommendationen bör snarast anses sä
som en Assurancelnrättning af Staten , som betalar
summan, om brefvet förkommer. Jag anser
recornmendations-afgiften under intet hvilkor
böra tillfalla Posimästarne , såsom en löneförhöjning,
utan tvärtom böra tillkomma Staten
, dä besväret för afsändandet af so,000
B:dr icke är större än för 10 R.dr, om de äro
uti sedlar, som väga lika mycket. Den punct
i Utskottets Betänkande, som i synnerhet fästat
min uppmärksamhet, är den, att Konungens
Befallningshafvande skulle controllera
Postmästarne. Jag kan ej finna, att det skulle
instämma med dess värdighet, att hafva en sadan
Fiscal-syssla Möjligen skulle det medföra
en skadlig verkan i opinionen, om Dandsltöfdingarne
lemnades ett inträde i Postverket,
och således en misstanke möjligen kunde
äga rum , at controller sluteligen sträckte sig
från Charlan till Correspondancen; hvilken jag
anser uti ett fritt samhälle vara af största
helgd , och böra vara uti fullkomligt oberoende
af all inblandning af verställande magten.
På dessa anförda skäl anhåller jagom Betänkandets
åt ter remitterande.
Herr Hjerta: Jag finner visserligen giltigheten
af Herr Thams anmärkning, att min
anmärkning bort vara en särskild Motion»
2150
Dell 2 9 Jiiiii /. lii.
men jag ät skyldig erkänna ätt jag Vid fiikä-1
dagens början tänkte på helt annat, än lie*
villnings*grunder. Jag ber likväl Utskottets De*
damöter häruppå fästa Uppmärksamhet» .tåg ttör,
att, om Utskottet går till grunden för PosiVerkets
inrättning, skall man komma till ett resultat ,
hvarigenom säkerhet och fördel för correspondent
ter skola finnäs förenade med större säkerhet
och ihkömst fot Staten» Jag får fästa upp4
märksamheten deruppå, huru litet det är ätt
förekomma, det Postmästare häraf skulle llda,
ty de kunde ju få uppbära Samma inkomst,
sorn förut för lack ocli segelgarn» Då hade
Staten i alla fall Vunnit»
Det andra jag yrkat, är Om Fräfikerin»
gent Uen skulle lätta CorrespondafiCeh, och
de få missbruk, som derigenom kUnnä äga tUm,
ligga niet i idéen, än i verkligheten , och
hafva ej kunnat rubba min öfvertygelse otn
fiyttan deraf. Jag förenar mig med Friherre
Anckarsvärd, i afseende' på otjenligheten af
den åt Dandsllöfdingarne öfverlemtiade controll»
Dert blir besvärlig och obehaglig för
dem, och inqvietetäfidé för Allmänheten, sorn
ej vill häfva någon Police-artstalt inom Post*
[Verket.
Då jag nu yrkat återremiss, är det i hopp,’
ätt de framställningar här blifvit gjörde, mätte
blifva föremål föt Utskottets öfverläggning
Och att detta ämne ännu tages Under öfvervägande*
Så flitigt. Som FevillfiingsUtskottet
Jander denna Piksdag arbetat, ät jag öfvettyi
T)en 20 JtiUi /• m.
gaif, att Jenna åtérremiss ej för Utskottet skall
fordra lång lid*
Herr Vört Hartmansdorff, Augast: Jag anhåller
ätt få förena mig med Herr Hjerta i
det yrkande att recommendations-afgiften matte
ansfes på samma sätt, sorn andra postmedel
och jemte dem Ingå till Statsverket. Hittills
lärer den hafva blifvit bestämd af regeringen
allena, oberoende af Riksens Ständer, och vi
hafva deruppå ett färskt exempel under loppet
af denna Riksdag. Het är étt slags be:
skattning på undersåtafne, och den icke så obetydlig.
Jag yrkar således, att denna afgift
måtte ingå till StatsVerket, och éj kunna förändraS,
Utan Riksens Ständers medverkan*
Grefve Spens: De siste värde Talariie Herr
Munck af Rosenskjöld* Friherre Anckarsvärd,
Herr Hjerta och Herr von Hartmansdorff hafva
Väl fullständigt beSVatat de attmäfkningar,
lorn af Herr ‘Tham blifvit gjorde i sjelfva saken,
Och således får jag blott med dem förena
mig; men Om jag ej ofält föfstod, så yrkade
Herr Tham ock uti formen, att så Välde
af Herr Hjerta gjbrde anmärkningar ®m ändring
i Taxan för recömmendetadéjbref, samt öm fran*
kering af bref, sorn Ock min framställning orri
ölämpligheten deraf, att Cassör och énskilte
skulle vara uti olika skick, i afseende på porto
för fribref, Voro nya motioner, sorn särskildt
borde remitteras» Detta är en formfråga,
och jag kan ej instämma uti den yttrade
meningen, hvadan jag vill uppgifva mina skäl.
H5? Ven 20 Jula f. m.
Det star uti 31 $. Riksdagsordningen att Re villhingsUtskottet
skall opåmint vid hvarje Riksdag uppgifva
de allmänna grunderna för den blifvande Revillningens
fördelning, samt uti 60 § RegeringsFormen,
att till Bevillningar höra bland annat
Postmedlen.
Få grund af dessa stadganden har jag ansett
detta Betänkande såsom innefattande Utskottets
tanka om grunderne i allmänhet för
postbeskattningen. Om jag ej minnes orätt, måtte
titteln på Betänkandet älven antyda något
sådant. Örn så är, så frågar jag, oin icke allt
hvad som hörer till grunderne för postuppbörd,
controll derå, afgifter m. m, bör kunna vid
återremisssen förekomma, och åtfölja densamma.
Så synes det mig åtminstone och jag
anhåller således att alla anmärkningarne i ett
sammanhang måtte till Utskottet få åtfölja och
iju blifva betraktade, på det att det icke måtte
komma i fråga, huruvida man kunde neka
att emottaga och behandla förslagen, såsom varande
såkallade nya motioner.
Herr Tham: Jag anhåller först, att få nära'
na tvänne saker, som jag glömde förra gången
jag yttrade mig. Den ena var en fråga, som
förekom uti Herr Grefve Spens’s anförande,
hvad Bevilluings-Utskottet tillgjort i frågan
om porto-frihet för Tidningar. Till svar derå
får jag nämna, att saken så till vida är afgjord,
att Utskottet tillstyrkt porto frihet och föreslagit
att Tidningarne i dess ställe skola blif*
va
Deu 29 Julii f. m
-
**S3
va stämplade, mea att det är reglorne, soth ännu
ej äro uppgjorde, hvilka dock med det första
skola inkomma.
Den andra saken var angående ersättning
för genom Postförvaltarries förvållande
förlorade recomrnenderade bref. Denna ersättning
tillhör Postförvallarne, och Staten har
ej annars att dermed sig befatta, än när Postförvaltarne
ej kunna ersätta dem, i ansennde
till bristande förmögenhet, eller bristande caution;
men då är felet hos dem, som befordra
sådane personer. Hvad beträffar, att afgifterne
för recomrnenderade bref skulle höra till
Bevillning, så förundrar det mig, att då någre
af de Talare, som derom yttrat sig, förut
klandrat, att BevillningsUtskottet för mycket
ingått i frågor om Oeconomiska Författningar,
desamma nu vilja, att Utskottet skall
till pröfning företaga ett rent Oeconomicum.
BeCommendationén har alltid af Konungen
berott, och jag kan således ej tillstyrka,
att förvandla den till Bevillning. Jag tillstår,
att Utskottet, äfven om remisser i detta
ämne kunna komma,ändå troligen lär hnna,att reCommendaiiönen
ej är Bevillning, och aldrig kan
blifva det. Hvad angar den farhågan, att Postförvaltare
skulle kommauti meraberoendeafLands.
höfdingarne derigenom, att Landshöfdingarne
skulle controllera dem, så tror jag, att de icke då
skulle komma i hvarken mera elLer mindre be
-
Ridd. och Ad. Prof. VI Band. »3
1154 &en 29 Jullif. m.
roende, än nu, och att ingen osäkerhet iföl
brefven skulle kunna uppstå då, mera än nu;
ty om man fruktar möjligheten af inquisitoxiske
undersökningar, 'så kunna de ske lika så
väl nu, och vid slika tillfällen medförer mati
icke protocollist eller gör saken offentligt;
Herr Munck af Rosenskjöld t Örn recominendations-afgiften
skall höjas, i progressiv-förhöjning
mot penninge-summans belopp, och
då anslås till Statscassan, så bör sjelfva postporto
nedsättas till hvad den innan sista Riksdag
var, ty annars kommer denna del af bé^
skattningen, att i det hela höjas.
Man har sagt, ätt Riksens Ständer ick§
hunna något besluta rörande afgiften för re*
eommenderade bref, emedan den icke är nå*
gon Bevillning- Men den blir det, så snart
den skall gå till Statscassan. lag får utomdess
nämna, att Riksens Ständer uti en skrif:
veise, daterad örn jag rätt jpåminiiei mig i
Mars 1810, hos Konungen i underdånighet
anhållit, ‘att denna afgift ej skulle höjas öfver
étt visst, då utsatt, belopp, och Konungen har
sedermera vidtagit sitt beslut I öfverensstämmelse
dermed. Jag känner detta så mycket
säkrare, sorn då en Postmästare i en af lands*
örterne brukade, att taga för hög recömmen*
dations-afgift, fann man på, att i ortens Tidning
låta införa ett Utdrag af ofvannämnda
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse, hvilket
genast skaffade rättelse. Men om recomtaéndations-afgiften
skall tagas ifrån Postförval
-
Den 29 Julli f. m.
larne, bora de för deli erhålla fen fullt motsvarande
ersättning* till exempel fa taga en
bestämd ökad afgift för dfe bref* Söm efter
posttirntaäh inlemhäsj
I England få Poslförvaitärhe taga fernot
brefven ända till fen fjerdfedeis timma ef.
ter posttimman och derföre uppbära så Stor
doucfeur, sorn den egentliga pöstpörtö- Det
zr ej någons skyldighet, att erlägga denna
dubbla afgift, mfen det är fej hellöf Postform
Valtarnes skyldighet, att femöttagä bref efter
pöSttimmab. Dervid bör förökommåé, ätt icke
postens afgång för enskilt Vinst Skull Uppfe*
hålles.
Öm detta mitt förslag skulle änsfes för fett'
fty Motion, så står den dock i ett omedelbart
Sammanhang mfed det nu under pröfning Va*
rande, redan väckta, ämne, och ät således ickfe
Stridande mot JEUksdagsOrdningferi.
iSeirr Von Qvanten, Carl: Dl fråga nu ar
Om fecommendations - penningar för bref,
fåt jag nämna, att jag uti BevillningsUtskot-;
tet ensamt påstöd, att de borde höra till BeVillningen,
och mina skäl dertill vörö, att hvil*
ken inrättning som förbinder sig ätt ersätta
ten gifven förlöst, miste väl äfven få begagna
äig af dén ersättning, Och dfe inkomster, Som
i och för denna skyldighet terläggas. Öet ar
besynnerligt, att Postverket skall vara för»
bundit till ersättning för hvarje förloradt tefeommenderadt
bref, utan att få de inkomster*
Den 29 Julii f. m.
som deraf härflyta. Otn denna summa alltså
utgör blott en aflöning åt Postverkets betjening,
så borde dessa snart sagt vara förbund*
ne* att ersätta förkomne bref; så förefaller det
mig. Jag yrkar således, ätt samina cassa, som
förbundit sig, att ersätta de recommenderade
brefven, äfven matte komma i åtnjutande af
inkomsten, och derföre anser jag recornmendations-afgiften
höra till Bevillningen.
Friherre Anckarsvärd? Jag fattar icke me*
ningen af Herr Thams yttrande, att en förändring
uti recommendations afgiften icke skul*
le tillhöra Bevillningsutskottet, utan ensamt
Styrelsen. Jag tror säkerligen, att något missförstånd
måtte hafva gifvit anledning till denna
tvist oss emellan.
Den nuvarande recornmendations-afgiften
så vidt den blott är ett arfvode till Postmästarne,
medgifver jag, ej kunna komma under
Bevillnings-förhållande; men då nu fråga är
om en total förändring i récommendationsprincipen,
då man anser den såsom en assurance
inrättning, då Staten får ersätta förlusterne
ej blott när Postbetjente cedera, utan
äfven vid röfverier, så kan jag ej anse recommendationen
annorlunda, än såsom en assurance-inrättning,
hvilken ligger Staten till last
och för hvilken Staten således bör uppbära
en billig prasmie.
Jag tror att på samma grund, som Herr
Tham frånkänner denna sak Bevillnings-natur,
Den a 9 Julli f. m,
st skulle hvilket nytt anslag som helst kunna
dragas ifrån Bevillning, och anses hörande
till Styrelsen. Hvad frankeringS'frågan angår,
glömde jag nämna, att jag tror, att det för
längie tid sedan blifvit hemstäldt från PostHirectionen
till Regeringen, att en dylik anstalt
här skulle vidtagas såsom i andra länder.
Således tror jag, att underrättelse derom
fullkomligt står att inhämta , så att uppskof
dermed till nästa Riksdag icke kan vara af
nöden.
Friherre Boye, Ludvig: Afven jag ä'r af
den tanka, att då Staten åtager sig ej allenast
penningarnes transport, utan äfven ansvaret
för deras öde under vägen, så kan detta ej
betraktas annorledes, än som en Assurance, för
hvilket billigheten fordrar, att någon ersättning
tillfaller Staten; och jag tror, att om den blef
måttlig, och ej för hög, skulle Allmänheten ej
eller ogilla den. Man invänder, att de penningar,
som betalas för reconwnenderade bref, äro Postiorvaltarnes
sportler, samt ankomma då Regeringens
afgörande; men jag tror, att en lätt utväg
gifves, att, på en gång, göra rätt åt desse invändningar
, och dock framkomma till ändamålet.
Såsom Bevillning kunna Ständerne visserligen
åtaga sig en högre afgift, för brefs recomrnenderande,
och om, från denna afgift, det belopp
då afdrogs, och tillädes Postförvaltarne; som
ij58 Den a9 Julii /, m.
svarar emot hvad de nu fått sig till* ! *
ju ändamålet yunnit.
Herr Tham: Hg anhåller föyst fl UPPly*
ga, att jag icke tror. att det är Staten, sorn förlorar,
r,är bref blifva röfvadp. Staten for-s
skjuter medlen, men sedlarne förbjudas i Banden,
der de blifva ersatte.
Hvad Erjherre Boyes förslag angar, sy-,
nes han föreslå en ny Bevillning, sam skulle
vara progressiv i man af sirmmornes storlek».
Hetta skulle föranleda, att den, som bor
på landet, måste antingen inskicka brefvet öppet,
eller sjelf inresa och uppräkna penningarne.
Men det är ej blott penningar man recpm,
menderar, det a? äfven angelägna papper. Hl
behöfdes äfyen en tariff för att uppskatta deras
värde. Afgiftpn skulle då egentligen kargt
ma att drabba dem, sorn äro mycket skuldsatte,
och skulle blifva en ny skatt på dem.
Qm detta öfverensstämmer med de af Eriher*
ren förut yttrade gynsamme grunder för de
skuldsatte, det lerpnar jag derhän,
Herr von Qvanten: Det kunde yäl synas,
som Banken ej ferde göra någon fpr«
lust, men om den nya ägaren inväxlar sedeln,
jnnan den hunnit blifva förbjuden, så uppkommer
åtminstone förlust för endera partén.
Jag begär således återremiss, i anledning
af hvad som blifvit anfprdt pm recommenda;
tions-penningarne.
Den 2 g Julii f. m.
Friherre Boye: Till »varpa Herr Tahms
yttrande, får jag blott erinra» att jag ej gifyit
en ny Motion ; jag har blott linderstedt
dfn Herr Hjerta gjort.
I öfrigt Vill jag , för Herr Therns egen
fördel , önska , att läsaren af våre Protocoller
måtte, t Herr Thams yttranden i FinanceAmnen,
vid denna Riksdags början och dess
slut, finna s^mma öfverensstämmelse i grundsattser;
sorn jag är säker, att man skall finna
i rojna, räknade ifrån första gången jag talade
vid 1815 års Riksdag, tjll sista gången jag
talar vid 1823 års Riksdag.
Herr von Hartmansdorff.- Jag tror det tjenligaste
vöre, att denna afgift, likasom andre,
finge ingå till Statsverket, och Postmästarne
deremot erhålla tillräckligare löner af Staten.
Sådane måtte icke vara svårare att uppgöra
för dem, än för andra tjenstemän, och då rm
en allmän reglering är i, fråga, bör den äfven
ske för dem.
Jag anser med, Friherre Roye det väl
kunde låta sig göra, att en viss procent af
uppbörden vid hvarje contoir finge afgå tili
Postmästarens aflöning, likasom förut under denna
Riksdag blifvit föreslagit för JLandtRäntmä*
starp. Postbetjeningens besvär med de recom*
menderade brefven är detsamma, antingen recom
m en (lat i o ns-afgiften ingår till Statsverket
eller till dem, och jag bör erhindra, att det
äfven gifves ett slags recommendation, då bref
-
li6o
Hen ig Julii f. m.
vet inlemna* försegladtj, och mödan med recommendation
är ringa,
I afseende på Herr Thams förundran deröfver,
att personer , som förut vid ett annat
tillfälle ansett BevillningsUtskottet hafva
gått för långt och inblandat Beviilningen uti
hushållsmål, nu åter ansett Utskottet ej hafva
gått långt nog i motsatt fall, får jag anmärka
att namnet Qeconomicum, sorn Herr
Tham gifvit detta ämne, ej förändrar sakens
natur. Det är en afgift eller en beskattning
på folket i och för Postväsendet, och hörer
således, ehuru man än vill kalla det, till Bevillningen.
Friherre Anckarsvärd: Jag vill blott rätta
ett, som jag tror, betydligt misstag uti Herr
Thams supposition, att ej Staten förlorar vid
Postens röfvande, utan att sedeln förbjudes i
Banken, och af Banken blifver ersatt. Jag
kan ej finna annat, än att Banken då finge
binda vid sig förlusten. I annat fall skulle
den enskilta ägaren af en sådan röfvad sedel
mista den, för det att den blifvit förbuden i
Banken. Detta är ej förhållandet, emedan
det icke kan vara hvars och ens skyldighet
att läsa Tidningarne, och jemföra sedlarne
med de deruti upptagne numror, eller att hafva
numrome i minnet. Jag tror således att
Staten ensam får ersätta den, som förlorar, i
följd hvaraf den af Herr Tham gjorde anmärkning
måste förfalla.
Den 2 9 Julli f. m.
Herr Treffenberg: Man har omtalaf Handshöfdingarnes
resor, och att deras inblandande
uti Postverket vore menligt. Jag tror ali
ytterligare discussion deröfver vara öfverflödig,
enär jag redan tydeligt och obestridligt
visat, att ingen säker controll uppkommer genom
dessa sesor.
Hvad åter afgiften för rocommendation
angår, finner jag det högst olämpligt, att den
af Regeringen än höjes än minskas. För någre
år sedan inkom till densamma en ansökan
af StadsFiscalen i Götheborg med begäran,
att, till förbättrad löne-inkomst, i likhet med
hvad för dess företrädare i tjensten varit tillåtit,
få af allmogen uppbära samma lilla afgift
för Ved och Kohl, sorn till Staden infördes,
och hvilken ansökan var försedd med vederbörande
Autoriteters tillstyrkan dertill.
Henna begäran afslogs likväl på den grund,
att Styrelsen ansåg sig ej kunna lägga skatt
och tunga på undarsåtarne.
Det hade varit önskeligt om den vid fråga
om ökade arfvoden till Postförvaltarne för
recommendation af Bref varit lika mån att iakttaga
Giundlagens ordalydelse och föreskrifter.
Herr Hjerta5 Jag fruktar att någon otydlighet
å min sida gifvit anledning till Herr
Thams anmärkningar. Min mening var nemligen
att tala om den specielle recommendationen.
Så snart det är fråga om den, kan ju
ej större svårighet uppstå för Landtboer, ty förhållandet
blir detsamma, som förut.
1J 63
I)en gg Julii f. m„
Hvad den enkla recommendationen atV*
gar, så föreslår jag ej förhöjning i afgiften
för den, eller någon progressiv afgift. För
densamma tillstyrker jag snarare att moderation
matte få äga rum.
Då man kanner, kurn ofta papper från
fattiga familier afgå, på hvilka hela deras välfärd
beror, så inser man, huru angeläget det
ar, att för dem finnes säkerhet, att dessa handlingar
behörigen afgått, och att tillika denna
säkerhet ej är allt för kostsam att erhålla.
Recommendations - beviset är en sådan säkerhet;
men som merendels dessa handlingar äro,
vidlyftiga och tunga, bör afgiften vara modererad,
efter lodtalet, hvaremot penningremissafgiften
bör vara progressiv o?Eer summans
storlek.
Detta anhåller jag matte tilläggas de anmärkningar
, sorn komma att åtfölja återromissen.
Herr Grefven och Landtftlursk athen yttrade,
att då Herr Hjertås förslag angående dels en
progreasivekning af den nu varande recommendations
afgiften för bref, samt dels franken
ng .af bref, vöre, efter Herr RandtMarskal ■
kens omdöme, att anse såsom en ny Motion,
trodde Herr Drefven^ och RandtMarskalken
sig böra särskildt hemställa, om icke berörde
Motion finge till Bevif Iningslltskoltet remitjeras;
hvilket bifölls.
Hen 2g Julli f m.
1163
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
frågad,e fira P.idderskapet och Adeln
ansåg EevilSfiingsHtsJcottets ifrågavarande Betänkanden
höra, i anledning af de dervid gjorde
gfiifiärlfningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades, Ja
Friherre
Wrangel, Henning: Uppmanad af
fleye Ledamöter, och äfven a? Pgeh böjelse,
yågar jag föreslå, att proposition matte göras,
det, så fort sorn möjligt är, i denna vecka
jpanpo' och RiksgäldsFullmägtige matte blifva
valde. Jag stöder denna begäran på 66 §.
Riksdagsordningen, sorn säger, att detta val så
tidigt skall förrättas, att desse Fullmägtige må
ftlinna, medan Riksens Ständer ännu ära för»
samlade, sin befattning tillträda,
Jag anhåller så mycket mera, att det nu måtte
företagas, som flere Ledamöter redan äro
bortreste- pch ffere resa annia, i denna vecka.
Skulle nu alla Landtman resa, så ko.mmo. blott
Stockholms jrineyånare att afgöra valen, och
de förre böra likväl deruti få deltaga. Ett af
skälen för min begäran är äfven det, att sedan
Rankens, publicitet är beslutad , och Reglementet,
sorn BancoUtskottet, enligt 66 J. RiksdagsQrdningen
, skall utfärda för de blifvande
Fullmägtige, nu mertt kommer att föreläg.
gas Riksens Ständer, är det angeläget att
Herrar Fullmägtige matte komma i tillfälle att
sjelfva pröfva, huruvida Reglementetsyne? detrj
3l6^
Den 2 9 Julii f. m.
äga den bestämdhet, sorn de för sin egen trygg»
het önska.
Hans ExcelenCe Herr Grefve De la Gardie,
Jacob; Med all aktning för den värde Talaren,
som nyss förut yttrat sig, får jag hemställa,
huruvida det är möjligt, att företaga valen af
Fullmägtrge, förr än berättelseme om de nuvarande
Fullmägtiges förvaltning inkommit, och
blifvit afgjorde , samt decharge dem leornad.
Möjligen kunde ju annars en anmärkning
■uppstå emot en eller annan redan vald person,
och då hemställer jag, uti hvilken brydsam belägenhet
nian skulle vara. "Valen torde derföre
af detta skäl böra uppskjutas
Friherre
Cederstöm, Jason: Jag är förekom-;
'men af Herr Grefve De la Gardie, och tror,
att innan decharge är gifven åt de förre Full
mägtige, böra ej de nya väljas. I öfrigt in*
stämmer jag deruti , att valen böra ske ofördröjeligen.
Friherre Boye, Ludvig: Jag understöder
gerna den af Friherre Wrangel gjorde proposition
; och hemställer till Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie att bedörama, om ej
det skäl Hans Excellence behagade anföra något
mosäges af den visshet, som vi alla kunna
äga, att ovilkorlig decharge blir lernnad.
Jag känner angelägenheten af alla former; men
får då föreslå, att Utskotten matte, genom 1’rotocolIs-Utdrag
anmodas, att skyridsarnrneligen in
-
Den 2 9 Julii f. m.
komma med deras Betänkanden örn dechargen,’
på det valen ej må dröja , till dess alla Riks*
dagsmän från Uandsorterne äro bortreste.
Friherre Wrangel : Jag kinner ej någon
§. i GrundUagen , sorn stadgar att man skall
vänta med valen till dess decharge är gifven;
och om sådant blott är ett bruk, ser jag ej något
hinder, att deruti önska ändring. Således
får jag åter yrka proposition på valens förrättande.
Skulle åter decharge verkeligen vara nödvändig
, anhåller jag att Betänkanderne derom
till morgondagen måtte komma in. Denna sak
är af för stor vigt att uppskjutas, då jag vet,
att 30 ä 40 personer innan korrt resa borrt.
Man bör ej lemna valen handlöst åt Stockholms
innevånare.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm:
Såsom Ledamot uti BancoUtskottet anser jag,
då fråga är derom, att val till BancoFullmägtige
ej skulle kunna företagas, innan BancoUtskottet
hos Riksens Ständer hemställt om
decharge för de nu varande Fullmägtige i Banken,
min pligt vara att upplysa, det denna decharge
varit i fraga i BancoUtskottet, attprojectet
dertill blifvit lagdt på bordet, men sedermera med
tillägg antagit af Utskottet, och att Utskottets
yttrande i denna del ofördröjeligen inkommer»
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Jag förenar
mig till alla delar uti Friherre Wrangel*
Motion. Jag b strider ej den af Herr
Den 29 Julii f. trt.
Grefve De la Gardie och Friherre Cederström
framställde Invändning, såsom princip*enlig j
inen jag tror ej, att man från Grundlagens
ordalydelse kati hämta anledning till den sats,
att uppskof är ovilkorligen nödvändigt, till
dess decharge blifvit beslutad. Dessutom tröt
jag, att' hvar enda “Ledamot af Bldderskäpefc
och Adein förutser huru déchaigön tbnimer
att blifva Styliseräd, och derföre vet, hiirti
lian bör förrätta sitt val. Således är det ingert
våda, att anställa valen det fortaste ske
kan, på de skäl Friherre Wrangel anfört; . Vä*
len inom Biddbrskapet öch Adeln ärö fullkomligen
oafliärtgige af dé ändra Stånden, så
att någon Talerhans cönferBrice derötn ej käft
komma i fråga, utan kan Herr FandtMarskalken
ensam tned Bidderskapet oth. Adelil afgöia
när de skolä företagas.
Jag anhållet således Biri proposition, i
Enlighet med Friherre Wrangeis förslag,
friherre Hjerta, Freårit: Såsom Ledamot
titl StatsUtskottet får jag, i anledning af Fri*
herre Boyes önskan, att Utskottet ofördröjeligeh
måtte inkomma med dess Betänkande rö*
randö decharge för Fullmägtige i BiksgäldsLorttöiret,
blott upplysa, ätt detta Betänkande
läBgésedan är justerädt och iiädörskrifvitj
fhén llVilar af den orsak, att då ett Betänkan*
de angående decharge föf Fullffiägtiges För*
[Vältning af FilialÖiscötttéfne skulle justeras,
fen obetydlig anmärkning gjordes, sorn vissetli*
gen icke hindfät déchargen-.
Deri 3 9 Juli i f. m,
1167
Delta har jag blott velat upplysa, ulan
ält hvarken bestrida eller tillstyrka Friherre
Wrangels Motion;
Hans JExcelence Herr Grefve dela Gardie:
Utanatt på något sätt vilja bestrida, hvad de
•Värde Talarne yttrat, att frågan ej skulle vara
stridande emot Grundlagen, får jag endast
hemställa, om någonsin formen eller praxis
Varit, att välja Fullmägtige, inftäh Betänkanden
om deras decharge blifvit afgifne. Då nu
fen Ledamot af RancoUtsköttet och en Ledainot
af StatsUtsköttet Upplyst, att förslagen
iill decharge redan äro uppsatte, anser jag väl
icke frågan böra hvila, men ber att valen icke
måtte företagas förr än dechargen blifvit
afgjord och beviljad. Man skulle annars göra
en sak, söm i framtiden ilinde hafva obehagliga
följdfer.
Herr von Hohenhausen, Michael: Jag inser
nödvändigheten, att i Grundlagsväg Stadga, att
BancoUtskottet skall inkomma med sitt Utlåtande
öfver Fullmägtige innan den i GrundLagén
bestämda tid för Riksdagens tillvaro,
femedan det sedan berör på Kongl. Majit att
när söm helst låta afblåsa den , hvarigenom
handa kunde* att 33 Riksdagsordningen blef
buppfylld, och jag ser éj någöt hihder för
detta stadgandes införande i Riksdags-Örd-s
ningen.
Deremot och i Synnerhet sedan nu feti
Ledamot af BancoUtskottet upplyst, att Hö’
116 8
Den ag Julii /• m.
tänkandet är färdigt oell att vi med det första
kunna fain det till Ståndet, tror jag det vara
formenligast, att man bör vela, huruvida
decharge kan lemnäs, nemligen ait man bör
vara i tillfälle att bedomina, huruvida Fullrnägtige
fullgjort sitt kall. Möjligen kunde
annars vid det kommande valet till Fullmägtige
olika rykten härom utspridas, sorn skulle
verka på valen, och detta vore ej riktigt.
Jag anser således bäst vara att afbida Ut
skottets
Betänkande om dechargen, helst det
innan kort lär inkomma.
Friherre Anckarsvärd; Jag kan ej frångå
den mening jag yttrat, att vi, sa fort ské
kan, böra skrida till valen.
Hvad principen angar, har jag redan förklarat,
att jag godkänner den; men får dock narnna,
att det synes sorn BancoUtskottet lemnäs
ur sigte all princip i dessa delar, då det efter
7 månader icke. inkommit-med en fråga,'
Sorn hade bort vara afgjord inom de» lagli--  ga tiden af Riksdagen. Då således principen
är bruten i sin grundval, hemställer jag, om
man åt den bör offra Ridderskapets och Adelns
rätt, att deltaga i valet. Om än Betänkandet
kati inom kort tid inkomma, blif.;
ver icke dessmindre derigenom mången i sin
rättighet förnärmad. 20 å 30 Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln torde af egna angelägenheter
kallas, att dessförinnan härifrån afresa.
Den 29 Julli f. m;
1169
tega. Få denna grund anhåller jag, att principen
nu matie åsidosättas, och fortfar att instämma
i Friherre Wrangels Motion,
Friherre Cederström: I händelse .Riksens
Ständer ej ägde rätt, att förelägga Utskotten
tid, inom hvilken xle böra afgifva sina Betanleanden,
så är det möjligt, att jag skulle anse,
det Ståndet af dröjsmålet kunde taga anledning,
att förrätta valen innan Ståndet inhem*
tat Utskottens Utlåtanden 5 men jag skulle
tro rättvisan fordra, att man ej Utesluter någon
person ifrån sitt förtroende, förr än man
sett, huru han förvaltat det han haft om händer,
och visserligen skola de förre Fullmägtige
blifva uteslutne, om man ej känner deras
förvaltning; ty det kan väl ej falla någon in
att välja på en person, innan man vet, huru
han förvaltat den befattning han haft om händer.
Af sådan anledning föreslår jag, att en
viss kort tid bör föreläggas Utskotten, inom
hvilken de skola inkomma med deras Utlåtanden,
på det valen ju förr dess hellre må
kunna förrättas.
Herr Grefven och XjåndtMarskatkéh 'tillkätt»
hagaf, att Banco- och StatsUtskottens Utlåtande,
rörande decharge för Herrar Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoitet, just i förmiddag
helt nyligen till Ridderskapet och A*
deln inkommit.
Ridd. och Ad. Prét. VI Band. £4
t)en a9 julli /. m'.
Grefve Spens, Cati Gustaf: 1)1 jag begära
«3e ordet, Var det éj för att yttra mig uti
sjelfva sälten, uti hvilken flere Talare bättre
yttrat sig, än jag skulle kuopa; det skedde egentellgen
derföre, att jag hörde, att ett be»
slut liar skulle fattas, att, så snart Decharge»
Betänkanderne inkommit, företaga valen»
Jag har trott, att, om ett sådant beslut*
att hasta med valen, på den grund, att de i
Riksdagsordningen anbefallas, inkom uti protocollet,
borde ock deruti innefattas de öfrige
val, som vid hvarje Riksdag böra ske. Ehn»
ru det visserligen är sannt, att det ståt särskildt
föreskrifvit i afseende å Fullmägtigé, att
valen så tidigt skola företagas, att Fullmägtige
före Riksdagens slut kunna sammankomma*
är det likväl ock stadgadt om JustitiaeOmbuds»
mannen, Committerade till Tryckfrihetens vård
och Revisorérné att de Vid Riksdagen skola
väljas; och derföre tror jag, att valen egenteligen
böra företagas innan den lagliga tidell
för Riksdagen, emedan, som Herr von Hohen*
hausen nämnt, Riksens Ständer sedan icke kunna
vara säkra, att icke Riksdagen aflyseS.
Verkställas ej dessa val inom den tiden, så
vorå det ju en gång möjligt, att en Riksdag
åtskiljdes, utan att någon af de fem autoriteter,
hvarom RegeringsFormen talar, hade blifvit
valde. Jag tviflar visserligen, att det kan
hända, meri jag anhåller i prolocöllet få upptagen
möjligheten deraf.
Friherre Hjerta: Sedan Herr Grefven och’
Den 29 Julii f- m.
Land (Marskalken nu t illkannagifvit, att Betänkandet
ifrån StatsTJtskottet inkommit, har
jag ej något att tillägga. Det har qvarlegat
tott Utskottet af den orsak, att man ansåg det
lidra inkomma på samma gång. som Betänkandet
rörande dechargen för FilialÖiscontemas
förvaltning, vid hvilket Betänkande en obetydlig
anmärkning blef gjord, som påkallade
Riksgälds-Gontöireis Fullmägtiges förklaring»
Jag visste ej, att det i dag skulle inkomma,
men sedan det nu är inne, lärer hagot hin«
der för valet ej deraf uppstå.
Friherre Wrangel*. Sedan Herr Grefven
bch LandtMarskalken upplyst att Betänkan*
derne äro inkomne, har jag ej hagot att tillägga,
utan får endast begära, att de idag matte
uppläsas, så att valen i nästa plenum kulina
företagas.
Herr Grefven bch LandtMarskalken yttrade,'
att då Stats» och BahcoUtskbttens nyss inkom®
ha Utlåtanden, rörande decharge för Herrar
Fullmägtige i Banken och RiksgäidsContoiref,
kunde i dag uppläsas och läggas p| bordet
samt i nästa pleno, sorn komine att inträffa
Fredagen den 1 Augusti, till pröfning företagas,
ansåg Herr, Grefven och LandtMarskalken
Sig böra hemställa om Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta, att valen till Ridderskapets
och Adelns Fullmägtige i Banken och Riks*
gäldsContoiret finge å Lördagen den 2 näst*
kommande Augusti förrättas.
Bifölls»
Den 29' Julli f. m,
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- ocK
BancoUtskottens den 26 sistledne Junii under N:ö
a 86 afgifne, samt den 12 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, angående förslag
till en förändrad ordning vid val af Re-:
visorer öfver Stats-, Banco- oell Riksgälds*
Verken.
Herr Grefven aah LåndtMarskälken tillkännagaf,
att Plenum komme klockan half till
sex i eftermiddag att fortsättas.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtsköttens
den 26 sistledne Junti under Nio
287 afgifne, samt den 13 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckte Motioner om stadgande af en ny
prrescriptions-tid i afseende på sådane f. d. FilialUiscontlnrättningarnes
skulder, hvilka icke
inom den förut bestämda prsescriptions-tiden
blifvit till erhållande af liqvid anmäldte.
Grefve vön Platen, Baltzar Bogislaus: Enar
jag ej kan instämma uti Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande, sorn blifvit uppläst, öfvertygad,
att följden deraf skulle blifva ett högst
betydligt lidande för mindre bemedlade per*
söner, anhåller jag att ett ögonblick få fäst*
Den 29 Julii f. rn.
Itidderskapets och Adelns uppmärksamhet, ehuru
jag tillstår, att jag uti. de särskilte yttranden,
som blifvit bifogade, redaa funnit de>
fleste anmärkningar upptagne.
Här är först fråga om en icke betydlig
summa. Het är sannt, att den är uppgifven
till 17,600 B:dr B;co för GöthaCanalDiscont,
men då dessa assignationer i många år varit
i allmänna rörelsen, och man uppgifvit denna
summa blott efter böckerne, är det natur-!
ligt, att en mängd af dem försvunnit.
Jag hemställer då, om vigten af summan
bör leda oss att begå en orättvisa. Orättvis
san består deruti, att, när Staten öfvertog Göt-»
tha Canals och Götheborgs Hisconters u.tréd**
ning, öfvertog den äfven de förbindelser, för
hvilka de häftade. Dessa voro att inhemta
af ordentligen förde böckers ty man, finner af
Utskottens Betänkande, att ej andra Assignationer
för Götheborgs och Götha Canals Hisconter
varit i fråga, än ordenteligen bokförde,.
Helt annat var förhållandet i Malmö,'
och jag förbigår att derom tala- Men då nu,
så är, att man funnit böckerne fullständige
vid öfvertagandet, är det väl också gifvet, att
man efter dem bör göra hvar man rätt. Väl
hör jag omtalas i Betänkandet, att visse vil-,
kor blifvit stipulerade, men de skulle förutsätta,
att bägge parterne skulle vara ense. Qnj
Den 2 9 Julii f. m.
de skulle vira fullt bindande, borde parterne
hafva hörts. Aro nu en del, af dera fiskare*
jordbrukare m. m.s huru skylle de då veta,
att ens en viss, pracscrip.tipns-tid var utsatt, och.
då hemställer jag, om det är enligt med rättvisan,
om det är efter lagliga reglor att säga,
att sedan, ni ej uppfyllt de vilkor vi förelagt
er, så mäste ni nu blifva' utan någon ersättning.
Jag ti;or ej detta vara förenligt med
rättsgrunder. Utskotten hafva sagt, att för»,
hållandet är helt annat med Statens, papper.
Jag kan ej finna, att förhållandet kan vara
annat, sedan S.taten ingått uti att öfvertaga
dessa förbindelser. När nu dertill dessa Verks,
utredning sker utan förlust, så hemställer jag,
om det är med, billighet och rättvisa öfverensstämmande*
att vägra inlösen af dessa as-,
signationerl
När en, aflägse boende persen, ofta af
lägre folkklassen, har i sin hand en sedel*
som lian knappt kan läsa, men som han vet
vara pålyst att emottagas i uppbörden, så kan
man icke begära, att han skall vara betänkt
på en viss prffiscriptions tid, han läser ej tidningarne,
och hor ej alla Kungörelser, eller
vet ej, att nåijon handlar om den sedel han,
äger. Jag tror således, aft man gjorde illa,
mot i synnerhet den lägre classen, om en sådan
sak skulle hända, som för det allmänna är af
ringa värde, då det deremot är af högt värde
att allmän tro och lofven hålles. På dessa,
skäl yrkar jag återremiss af Betänkandet.
Den 59 Julii f. m J175
Friherre Boye, Ludvig.- Utskottens Betän*>
lande går ut på en vinst för Staten; men den
förefaller mig så obillig, och så oädel, att jag
anser den ovärdig Ständerne att emottaga,
Obillig är den derföre, att prsescriptions-författningen
var ett magtspråk, icke en laglig
handling. Om den skulle anses gälla»lika med
en årsproclama, så borde den vara förenad med
samma vilkor å båda sidor.
Då Domaren utfärdar årsproclamaj må«
Ste också särskilt bref afgå till hvarje Borge-,
när, sorn underrättar honoih om sin fara, i,
fall han uteblir. Jag vet, att denna anstalt
kunde ej äga rum, då man ej kände, hvem
gom var innehafvare af Discont-papperen; men
just derföre, att försigtigheten ej kunde upp-:
fyllas, borde icke heller faran så strängt beifyas.
Oädel skulle en sådan vinst var3) ej blott,
derföre, att den skulle uppkomma ifrån enskilt!
medborgares okunnighet och enfald,
utan särskilt derföre, att skadan här drabbar
den folkclass, hos hvilken enfaldighet är så
urgägtlig, och hos hvilken fattigdomen är stcrst.
Jag begär alltså återremissr och önskar att
Utskotten ville förskona Staten från en så bi"
skaffad vinst,
Herr Hjärne• Carl Jaeol, hade inlemnät
ett Memorial, hvilket upplästes så lydandel
(Se Bilagan N.'o 3.)
Grefve von Rosen , Axel: Jag är förekom"
2i?6 Hen 29 Julii f. m
inea af så många , att jag ej har något annai
att yttra, än att jag af erfarenheten äger deri
kännedom, att i synnerhet Bohuslänska Alfmogen
alltid trott dessa sedlar gångbara, emedan
de hade emottagits i Uppbörden; annars,
hade Allmogen möjligen varit uppmärksammare.
Vid de BeväringsMönstringar jag höll,
straxt efter inväxlings-tidens slut, kommo flere
bland Allmogen med dylike sedlar, men jag
måste svara dem , att de hade bort passa på i kyrkan
och höra Kungörelsen derom, hvarvid invändes
, att större delen af innevånarne, närande
sig med fiske, nästan oafbrhtit vistades,
på sjön, och dymedelst försummat sine fatalier,
att inväxla sedlarne.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'. Till
de skäl, som redan blifvit anförde, får jag foga,
•tvenne. Kär Palmstruchska Banken föll, uppträdde
också en tredje persön , som gjorde li.
qviden. En prasscriptrons-tid bestämdes för
att komma derhän , att räkningarne kunde uppgöras;
men den förlängdes tvenne gånger. Enahanda
var förhållandet med Fahnehjelmarne.
Den fösta totåriga prxscripti ons-tiden förlängdes
ytterligare. Man har således aldrig förr varit
ytterlig sträng vid dylika liqvidationer. Hvarföre
skulle man vara det nu? Det andra skälet
är, att Kongl. Majit ej här kan återställa
fatalier; Biksens Ständer äga ensamme att här
pröfva, hvad billigheten kan fordra. Bidderskapet
och Adeln torde derföre! genom beviljad
återremiss, sätta Utskotten i tillfälle, att fästa
afseende på de gjorde anmärkningarne.
jDen % y Julii f. nu
Herr von Qvanten, Carl: Jag {örenar mig med
dem , som yrka återremiss, och äfven deruti,
att den vinst, som för Staten skulle uppkomma
genom desse oinlöste assigna'tioner, ej är
värdig Riksens Ständers åtgärder. Det är endast
den fattigare classen, som redan nog lidit
deraf, att den i 5 år varit utan dessa penningar.
Vidare får jag tillägga, att det icke är
undersökt, huruvida kungörelserne om prasscriptions.
tiden blifvit expedierade uti så god
tid, att ändamålet hade kunnat vinnas med
den utsatta tiden. Jag menar, att, i anseende
till vissa provincers större utsträckning, Kun-?
görelserne ej hunnit sprida sig så fort, att den
utsatta tiden fått begagnas; utan har den ge-*
norn denna kanske oumgängeliga utdrägt blifvit
t • ^5 *
afkortad till hälften, saatt om tiden räknats från
Kungörelsens uppläsande i Kyrkan, hade flera
1000 R:dr mera till inlösen blifvit anmälte.-  Detta är en upplysning jag ansett mig böra,
lemna.
Herr Grefven och LandtMarskalien hemställ-;
de , om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsoch
RancoUtskottens förevarande Utlåtande,
böra, i anledning af de dervid gjorde_anmärk»
pingar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja
-
Den a 9 Julii f■ m.
Anmaltes och emottogs Hans Excellence Hat*.
Cancelleren Herr Grefve G. af T Vetterstedt, hvilken,
å Kongl. Majus Höga vägnar, aflemriade
tvenne Kongl. Majus den 14 dennes aflåtne
Nådiga Propositioner till Riksens Ständer;
per Angående upphäfvande af 8 §» i i
Capitlet UtsökningsRalken , samt ändring af a
§. i 45 Cap.illet MissgerningsRallcen, och öf?
verskriften till samma Gapitel ooh Balk,
2:0. Angående förslag till författning ont
fast egendoms försäljning å Lotteri,
Herr Grefven och LandtMarskalken anmoda"
de Hans Exqellence Herr HofCancelleren, att
till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad, jemte försäkran)
att Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner skulle
nied första varda till handläggning förtagne.
Sedan Hans Excellence Pjerr Grefven och,
Ho fCancelleren blifvit på vanligt vis utbeiedsagad
, upplästes och lades på bordet Kongl,
Majits Högstberörde tvenne Nådiga Proposi»
tioner.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
QeconomieUtskottets den 9 dennes under N:o
130 afglfne, samt den 12 derpföljde eftermiddagen
på bordet lagdei Betänkande öfver väckte
frågor, angående förändring i allmänna skjuts»
Ben 99 Julli f. m. 1179
pings-anstalterne , Postvagnars inrättande, och
skjutslegans nedsättning.
Friherre Wrangel, Henning: Med tillfredsställelse
erfår jag, att Allmänna Besvärs- och
QeconomieUtskottet fästat uppmärksamhet vid
min Motion, om Postvagnar , men det oaktadt
anhåller jag, att vid Betänkandet få göra några
anmärkningar, bland hvilka jag först vill fästa
mig vid Utskottets förslag om antagande
afEntreprenenrer. Jaginser väl stor formander»
af, i anseende till så väl sedligheten, sorn ett
bättre tillfälle för allmogen att odla sin jord,
men jag har också sett, att å de ställen, der
skjutsen varit ställd på entreprenad, och vägarna
mycket freqventerats, äro hästarne mindre
duglige, de resande f| stanna på halfva
vägen, och' derigenom ofta erlägga väntpenningar.
Orsaken är den, att hästarne då begagnas
till snålskjuts , och nyttjas flere gånger
om dagen, hvarigenom de blifva utmärglade
Således
tror jag, att om dylike entreprenader
skola äga rum, böra syner ofta hallas å
hästarne, och jemväl vara stränga i jämförelse
med klagomålen i dagböckerne. Utskottet
har ock föreslagit, att Bonden sjelf skall köra,
då man begagnar hans åkdon, men den försigtighet
bör i sådant fall iakttagas , att, om bon.
den ej skjutsar så fort sorn författningarne ålägger
, måste han erlägga en plikt, motsvarande
väntpenningarne; och till ernående af controll,
bör resanden få på en sedel utsatt, då han reser
från och kommer till stationen, i likhet med
i 18 o
Den 29 Julii f. ni.
hvad sorn brutas i Dannemark. Om ej sådant
bestämmes, måste ju den resande, sorn far med
beställda hästar, vara utsatt för att betala väntpenningar
utan ersättning.
Afven är det föreslagit, att högre skjutslega
skall betalas på sådane ställen, der vägarn@
befinnas vara längre och särare. Med samma
skäl skulle nian äfven betala den högre,'
när väglaget är svårare; men jag tror att härigenom
oreda åstadkommes , så vida ej resan--  den har beständigt per ficka skjustförordningen-
X öfrigt ha.r Utskottet tillstyrkt, att de
hemman , sorn äro närbelägne, skola tillslås
reserven; men jag tror det vara e.tt intrång på
äganderätten, att ålägga dem ett sådant onus;
emedan uti gjorda köp tyckes correctivet ligga.
Hvad åter postvagnar beträffar, synas mig
Utskottets derom yttrade tankar alltför obestämda,
och ej rätt detailleradt framlagde, Det
hade varit önskeligt, att ett Reglemente i detta
afseende kunnat göras ; det hade varit en
ledning för de Authoriteter, sorn dermed sko.,
la hafva att sig befatta, något hade bordt göras
1 den vägen, för att icke stadna vid blotta
projecter..
Utskottet har väl ansett möjligt, att postvagnar
skulle kunna bära sig, men jag är alldeles
förvissad derom, i fall de förenas med
Posten, det verksammaste medlet dertill vöre,
om ingen finge fara med mindre, än två hästar,
såsom i andra länder., Det skulle val inö-,
ta motstånd i början, men 0111 betalningen blef
Den 29 Julli /• m.
S181
mindre på postvagnarne, skulle <let blifva en
betydlig lindring.
Afven är det föreslagit, att betalningen
bör blifva dubbel för de skjutsandes vagnar,
men innan dess böra vagnar efter en-viss modell
lika för alla läns provincer blifva etablerade. Äfven
detta Ian ej komma i fråga, förr än allmänna
postvagnar komma i gång. I öfrigt tror jag väl,
att i allmänhet alla industrie-källor böra åt individuen
öfverlåtas, hvarföre man kan antaga
som en grundsatts, det Staten bör mellankomma
endast vid de tillfällen , ett för allmänheten
främmande nytt, men nyttigt företag är i sin
linda, hvilket sedan ej förr bör lemnäs, såsom en
ökad industrie*gren åt enskilte, än företaget visat
sig , genom Statens åtgärd på ett fördelaktigt
sätt; af den enskilte kan icke fordras den
sjelfförsakelse att utsätta sig för en osäker vinst,
så myckt mera vansklig, som företaget är nytt
och ovant. Af alla dessa anledningar anhåller
jag om återremiss af Betänkandet.
Herr Montgommerie, Gustaf, anförde skriftligen:
(Se
Bilagan N:o 4.)
Herr Ehrenborg, Casper.- Friherre Wran*
g el har emot Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande om Skjutsen och
om Forvagnar gjört åtskilJige anmärkningar, i
anledning hvaraf jag anhåller att få yttra mig.
118 ?
Den q g Julii /. m.
Vid hvad Utskottet föreslagit om skjutsentreprenade,
har Friberren anmärkt, att der
sadane contracier blifvit ingångne, har han funnit
att vanligen mindre duglige hästar erhållits,
hvarföre han anser, att täta syner på
hästarne böra hällas. Jag får upplysa, att i
Skaraborgs Fän, der jag någon tid haft befattning
med Styrelsen, äro på manga ställen skjutsentreprenade-
contraetér afslutadö , och mari
har icke kunnat marka, att resande mera der
än annorstädes varit besvärade af dåliga häi
star. Visserligen har äfven på de ställen, det
skjutsen varit enireprénerad, handt, att hästar
varit dåliga, mön då nyttiar man s?mma Correctiv,
söm mot andra skjutsande, de der inställa
dåiiga hästar, att nemligen fälla dem tili
lagligt ansvar, och man har ett band mera
på eUtrepteneuren, ty om det händer flere gån*
gor, Så blifver han skiljd från Contractet och
entreprenaden till annor man utbuden på deri
* förres äfventyr, om den dervid kostar skjuts*
iaget mera, än- vid första Contractet blifvit betingadt.
Således tror jag ait detta, genom
lämplige police-anstaiter af JLandshöfdingarnej,
kan förékommas,
Ihiherre Wrangel har vidare sagt, att öm
Sonden sjelf skall köra bör för honom ett ansvar
finnas, om han ej inom Viss tid fortSkaffar
deri resande.
Grunden för knsvaret å all tredska och
försumlighet af skjutsande är redan lagd i
Gästgifvare • ordningen, tillämpningen efter
Den 29 Julli f. m.
sätskilte omständigheter i vissa fall öfverlemnad
åt Landshöfdingen, och ersättnings-skyldigheten
föijer i alla sådana fall ansvaret åt.
H ittills har man leninat åt de resande, att
köra, utan någon controli å den skjutsandes sida,
och någon olägenhet af ett motsatt förhållande
är ej att befara, enär erfarenheten visat, att,
då bönderne sjelfve få köra, göra de det alltid
fortare än på den utsatte tiden. Den höjning
i skjutslegan Utskottet föreslagit på vissa
ställen, har Friherre' Wrangel ansett åstadkomma
oreda. Utskottet har ock derföre
ansett den högst sparsamt böra beviljas,
och blott der särskilte omständigheter
dertill föranleda.
Den dehlée, som utgör sammanbandet e*
mellan Westergöthland och Nerike, är så glest
bebodd, att, oaktadt hållen äro ganska långa,
inåste hästarne förås 435 mil, innan de
komma till GästgifvareGården, och detta Utgör
för hemman ett större onus, än älla andra
deras ägare åliggande Utskylder. Det Vöre
väl då skäl att legan der för entrepreneUren
något förhöjdes och någon oreda kunde väl ic*
ke deraf Uppkomma mera, än af den förhöjning,
Sorn är beviljad Gästgifvaregårdarné
närmast omkring Stockholm, och i någre Städer
såsom till exempel Götheborg. Vidare har
blifvit anmärkt, att om vissa hemman, sorn hittills
icke utgjort Gästgifveriskjuts , skulle anslås
dertill, eller till deltagande i entre*
prenade-kostnaden, skulle det kränka äganderätten.
Jag får erindra, att, enligt Författ
-
ii 84
Den 29 Julli /. m.
tångarne, äro alla hemman lika skyldige att
deltaga uti sådant skjutnings besvär. .Dessutom
vill jag minnas, att hvad Utskottet säger
blott är en citation af hvad Kongl. Maj:t år
a8to aflatne och af Riksens Ständers hémställan
föranledde Girculaire-bref innehåller.
I afseende på forvagnar har Friherre
Wrangel ansett, att Förslaget borde vara me*
ja detailleradt. Jag begagnar detta tillfälle,
att hembära min enskilta tacksamhet åt Friherre
Wrangel för hans så Väl utarbetade Förslag,
men Utskottet trodde, att det reglementariska
härutinnan borde bero af den under*
sökning, som Kongl. Maj:t lärer låta anställa
om postens förening med Gäsigifvare-skjutsen,
och att vid, detaillemes reglering långvariga
stridigheter skulle uppslå, hvilka endast skulle
borttaga tiden, då likväl ämnet beror på
styrelsen, sorn har lätt att genom autoriteterne
och genom erfarenheten utröna de mått
och steg, som äro tjenligast att vidtaga.
Afven har Friherre Wrangel anmärkt, att
ingen borde få färdas med mindre än tvärine
hästar. Då en gång forvagnar hunnit komma
allmänt i bruk, tror jag detta vara lämpeligt,
men dessförinnan ej.
Mot förhöjningen i vagrislegan har ock
anmärkning blifvit gjord, jag vill blott anmärka,
att den följer af sig sjelf, då man con;’
sidererar
jfen ig julii f. Wi.
feideretar myntvärdets FörsämringFörhöjningeii
var således blott en jämkning derefter.
Friherre Wrangel liar bck ansett bästj
ätt Statens biträde ferfordras i afseende på förVngns-inräitningarS
tillVägabringande. Jag tror
Visserligen att detta vöre nyttigt, bm Postinrättningen
dermed kunde förenas, toen att ah*
haiS enskihe associationer bäst uppfylla ändamålet,
derpå finnes bevis x de mycket begaghade
ångbåtarhé'.
Herr Möntgötomeries anmärkningar tyckas
toera hafva baft för afsigt, att roa sig med
Utskottet , än att på allVar bestrida dess förslag.
Han har funnit olämpligt, att man sammanblandar
frågan bm skjutslega med frågorné
bni forvagnar och entreprenade, toen jag frågar,
om de ej hafva sammanhang, då en hög
skjutslega utgör vilkoret för toöjlighéten af entreprenade
och forvägnar, och öm lian anser så*
dane entreprenader blott såsom en förhopp-!
ning, så är detta vederlagdt, enär dylika entreprenader
redan på flere Ställen finnas. Jag hemställer
då till Friherre Wrangel sjelf, Så vida
ej något i öfrigt förekommer emöt Utskottets
Utlåtande, bm det icke Vöre Iämpeligt att bi;
falla det, helst två bm icke tré Stånd redan}
i afseende derå, fattat Sådant beslut;
Herr von Qvanten, (Oarl: Jag förenat mig
i vissa delar med Friherre Wrangel. Hvad
Ridd. och Ad. Proi, VI Banfl. #5
«i8S
Den 29 Julii f. m>
först ungar entreprenade - auction å skjuts^
hållningen, så tror jag, att en sådan entreprenade
medför den olägenhet att hästarne blifva
sämre, än om man skjutsas af hästar, tillhörige
hemmans'åhoer. dag anser, att i vårt land,
som är vidsträckt, det är angeläget, att, så mycket
möjligt är, bibehålla communicationerne. I
anledning af hvad Herr Ehrenborg yttrat, att
i Skaraborgs Eän skjutshästar, sora hållas på
entreprenade, äro bra, får jag upplysa att jag
der i våras fick en hast, sorn ej var bra.
Beträffande att Bönderne sjelfve skulle fåkörä
sitt egen åkdon, tror jag ej, att det vöre lärn*
peligt, tvärtom kunde det till och med blifva
vådeligt. Man vet Val, att det gifves bönder,
sorn äro fallne för sturskhet, synnerligen emot
dem, sorn åka på kärra eller bondvagn. Om
det tnedgafs dem att köra, skulle de alltid göra
detta anspråk gällande , och det skulle blifva
vådeligt, i synnerhet om den skjutsande fått
sig en sup eller pär , sorn någon gång torde
inträffa. Om en resande kommer, som ej har
egen vagn, utan nödgas åka pa bondvagn, karr
möjligen hans lif vara i fara, derest bonden
får köra sorn han behagar, åtminstone borde
då ett ansvar för dem bestämmas, svarande emot
den risque en resande på sådant sätt skulle
blifva utsatt före.
Sluteligen skulle de möjeligen äfven vilja
köra de resandes egna vagnar, om man blott
i ett afseende til 1 städjer dem denna rättighet.
Vidi den frågan, att skjutslegarr skalle höjas,
Den a g Julii f tn<
der defUéer äro, och der, genom aflägsenheten af
hemmanen från Gästgifvaregårdarne, skjutsningsbesväret
ar mera tryckande, anhåller jag få gö*
ta några anmärkningar. Jag inser visserligen,
att svårighet vid sådane ställen uppkommer,
såsom vid Hofva och Bodarne, der knappt hästar
och folk finnas. Man får också der lia*
star derefter, och jag tror, att, om än skjutsle.
gan höjes , blifva ej hästarne derföre bättre,
utan man får ändå sitta två a tre timmar på.
hållen längre än vanligt,
*
Snarare ville jag för.eslå, att Staten här*
till bidrog , och att på sådane ställen entreprenad
å skjustningen, genom allmänna Medel,'
kunde komma de nu få skjustande till någon
hjelp;1 ty de, som rest den vägen, veta huru
Svårt det är att komma fram*
Vidare tror jag ej, att Utskottet gjort af-’
Seende på vänt-penningarne. De äro g sk>
Banco per hast. Om en resandes vagn gåt
sönder, eller han på annat sätt blifver uppehållen
, utan dess förvållande, får en skjut»
sande mera penningar, om han väntar sina fy*
ra timmar ut, än om han hade skjutsan Om
hösten, till exempel, då vägarane äro elaka,
och en resande genom någon olyckshändelse
blifver uppehållen , så att han kommer fyra
timmar försent, samt det påföljande skjutshål»
let är till exempel en mil, skall den resande
betala för ett par hästar för sex timmar, i
B;dr Banco i väntpenningar, kommer åter den
resande i rättan tid, och bonden, skjutsar sin
1J8S
iDen 19 Jutii f. m.
mil 1 samma svara vägelag, kan han ej Vari
åter vid Gästgifvaregården på mindre än fyrä
timmar , hvarföre han, efter en för hästarne
kännbar skjutsning, blott erhåller 32 skilling
Banco; således får en väntande skjutsbonde 16
skilling mer än en skjutsande.
Väntpenningarne äro något högt tiiltagne,
1 synnerhet som det kan hända olyckor mot
den resandes bästa vilja, att vara accurat, hvilket
alltid faller de resande till last, ehuru likväl
lagen i alla andra hänseenden har öfverseende
med olyckor, sorn ske af våda, eller
utan att man dertill sjelf är vållande.
^Friherre Wrangel: jag kan icke dommå
om de hästar, som begagnas uti Westergöthland
på éntreprenade , blott om de, som jag
träffat på vägen till Stockholm, och der har
förhållandet verkeligen varit, att sådané hästar
befunnits dåliga. Hvad åter angår att bönderne
i allmänhet köra fort, så är det sahnt, men
det göra de 1 glädje deröfver, att de få köra?
om det nu blef deras rättighet, skulle de köra
så långsamt som möjligt, likasom i TysklandDen
rättighet man lär äga att få ersättning för
väntpenningar, om de blifvit förorsakade genom
någon annans förvållande, har jag ej kändt,
och afstår således från den anmärkningen.
Hvad angår, att skjutslegan skulle höjas, då
det är dåliga Vägar, så tror jag, att det vöre
bättre att taga flere hästar, då skjutsen blifvef
lindrigare derigenom, att åkdonen blifva lättare
att draga; deruti ligger m?ra rättvisa»
Deu 29 Julii /. mi
Jag är visserligen icke envis om återremiss, i
händelse Ridderskapet och Adeln ej finner de
skäl jag anfört fordra dens imma. Jag öfver*
lemnar helt och hållet åt Herr Grefven och.
UandtMarskalken, att framställa den propost*
tion, som finnes tjenligast,
Herr Ehrenborg : I afseende på hvad
nu emot skjutslegans förhöjning blifvit anmärkt
, har dels Herr von Qvanten andraga,
alt hästarne icke derigenom skulle blifva
bättre, dels Friherre Wrangel anfört, att det
vöre bättre, att ålägga de resande taga flera hästar.
Jag får då anmärka, dels att Utskottet
blott föreslagit en sådan förhöjning i det fall,
att entreprenad derigenom skulle kunna sättas
i verket, dels ock att det icke är skjutsvägens
svårighet, som medförer tunga, utan egenteligen
den skjutsandes långa afstånd från skjutshållet.
Hyad beträffar väntpenningarne, så får
jag upplysa, att någon motion ej derom till
Utskottet blifvit remitterad, och att således
Utskottet, sorn ej haft sig uppdragit, att utarbeta
en ny skjutsordning, ej kunnat sig dermed,
befatta, ehuru jag visserligen ej vill bestrida,
att det kan vara anledning, att derom göra motion.
Hvad sedan angår Herr von Qvantens
yttrande, att han i Westergöthland fått en dålig
häst, får jag anmärka först, att äfven jag
medgifvit, det sådant kan inträffa så väl vid
entreprenerade, sorn vid andre skjutnings ställen,
men i begge fallen med samma utväg till
rättelse; dernäst att han icke sagt, på hvad ställs
det var, och om skjutsen d§r var ställd på
Dan i g Julii f. in,
entreprenade; och sluteligen att han icke upplyst,
huruvida han öfverklagat detta förhållande
och i sådant fall saknat rättelse
Friherre Cedersträni, Jqcob,- IS,led Friherre
Wrangel förenar jag mig om oriktigheten,
®tt bestämnta en olika skjutslega på vissa ställen.
Jag har yttrat samma tanka i Utskottet*
och vet ej; hvarföre min särskilta mening ej
ynedföljt. Jag erkänner ock, att åkdonen boya
förbättras, om man skall betala en högre
vagnslega. Het är naturligt, att man då ej bör
få säten med spikar, som sönderrifva kläder
m. m, sådant. Derföre bör en bestämd föreskrift
i sådant fall lemnäs. I afseende på en--  treprenade af skjuts i allmänhet, får jag »n=
Stämma i nyttan deraf, om det kan ske utan
bidrag af staten, I annan händelse skulle jag
tro, att den gamla inrättningen är bättre- Deremot
finnér jag, att på alla ställen, der deljeer
äro, och dér de skjutsandes hemvist ära
aflägsne, entreprenade utan olägenhet kan upprättas,
ty de skjutsande kunna der betala en
högre summa, hvarigenom entreprenöuren blir
i tillfälle att föda flera hästar. Det skulle vara
en orättvisa, samt väcka afund, arn man
bestämde olika skjutslega. Det skulle åstadkomma
beständiga klagomål, och beständigt nya
fordringar. Hvar och en skjutamde skulle
tro sig äga full rätt, att erhålla samma betalning,
sam en annan, och det skulle vara svårt
att öfvertyga honom om motsatsen. Jäg föiejjar
mig således i begäran pin återreiniss
Dm 2 g Julii f. m.
sigt
Herr Treffenberg, C\irry Gabriel ? I händelse
af äterremiss skulle jag önska, att följande
anmärkning mätte få åtfölja. Det existerar
nu, att en Resande, sorn kommer nied
ensitsigt åkdon, å hvilket ej plats för den
skjutsande kan anvisas, i det ena Dånet ålägges
betala skjuts för arne hästar, då deremot
i ett annat Dan man slipper med skjutslega?
erläggande för en häst, och gångpenningar till
den skjutsande, sorn, gående, skall afh ämta hästen,
och icke kan få åka med.
t
Under resan från Skånska ÖfningsDägre
'18 j 9 råkade iag på en Gästgifvaregård i Hal
land någre Norrmän, som hade ensittsige åkdon,
och voro i strid med Gästgifvaren, HålfJkarlen
och de skjutsande just om en dylik sak.
De förra hade nemligen { Bohus Dan sluppit
med att betala mera, än skjuts för en häst,
och gångpenningar till den skjutsande, sorn ej
kunde anvisas plats på åkdonet, men i Halland
fordrades nu, att de skulle erlägga skjuts för
2:ne hästar, emedan man der stödde sig deruppå,
att det endast var när ridhäst begagnades,
som gångpenningar skulle betalas. Jag
tycker, att besväret måtte vara enahanda för
den, sorn gående skall afhämta hästen, antingen
den resande ridit eller åkt.
Att Utskottet ville yttra sig något, i anledning
af hvad jag nu anfört, Önskar jag, och
anhåller derföre örn äterremiss.
Herr Ehrenborg: friherre Cederström ha^
liga Dm sg Julli /. nu
yttrat, hvad Friherre Wrangel förut anfort,
gtt, såsom vilkor för vagnslegans förhöjning,
borde finnas en föreskrift om ^Silande af b ät*:
tre åkdon. Jag får erinra, att Utskottets utlåtande
innehåller just detta, och att det skall
åläggas, _dfs skjutsandei att sätta åkdonen uti så*
dant skick, som Konungens Befallningshafvande
föreskrifva. Vidare har Friherre Cederström
yttrat, att entreprenad? kunde vara tjenlig
på vissa ställen, riten icke på andra. Den
anmärkningen torde också förfalla, när Utskottet
icke föreslagit detta såsom något tvång^
utan blott der pluraliteten af de skjuts skyldige
derom förenar sig. Rörande förhöjningen
i skjutslegan på vissa Ställen får jag åberopa,
livad jag förut anfört, och nämna, att Utskcgtet
yttrat, att den borde sparsamt meddelas,
och blott på de ställen, der det vöre högst nö,-  digt- Jag kan ej finna, att mera olägenhet
deraf skulle uppkomma, än af förhöjningarne
å Gästgifvaregårdarne kring Götheborg och,
Stockholm, såsom vid Fittja och Rotebro,
Sluteligen i anledning af Herr TrelFenbergs
anmärkning, att den resande, sorn ej kan
lemna skjutsbonden plats på åkdonet, mäste f
somlige Rän taga två hästar, men slipper i andra,
med erläggande af gångpenningar, får jag
Upplysa att igro års, författning ovilkorligen
stadgar, att den skjutsande skall lemnäs plats
på åkdonet; örn den annorlunda tillämpas, är
det fel emot författningen; och om ändring
i desse författningar skall sökas, bör det blifva
föremål för en särskildt motion.
Den ii g Julii f. m.
friherre Anckarsvärd, Carl Hindrica Skjutspings-skyldigheten
är tvifvels utan ett af lie
mest tryckande onera på Svenska jorden- Jag
fjöner denna fråga behandlad nu som förr, nemligen
så ytligt, a(t någon bestämd önskad verkan
dpraf näppeligen står a 11 viqna. Först
och främst har man ännu ej bestämdt afgjort,
pm det är landets skyldighet, att betala skjutsten
för de resande, eller örn jdet är de resand.
es skyldighet, att betala skjutsen, hvad den
är värd. Att här i landet vilja bringa skjutsen
till samma pris, sorn i andra länder, är
just det, sorn gör att landet alltid blir tryckt.
Jag tror, att alla förslag att fortskaffa resande,
yare sig med forvagnar, genom entreprenade
Oller annat alltid bfifva omöjlige, så länge
skjutslegan icke är så uppsatt, att det kan löna
stg. Skall åter sådant genom alIrnänna Statsbidrag
pppehållas, så förekommer, om det icke
är allas skyldighet, att dertill bidraga, då nu
deremot detta onus tyngst träffar den, som bor
vid de större vägarne, och mindre de, sorn bo
vid de mindre befarne vägarne samt alldeles
icke dem, som bo uti de norra provincerne.
Jag tror, att det blir vid detta tillfälle, sarp
vid inånga andra, en omöjlighet för Riksens
Ständer, att, i följd af inom dem gjorde motioner,
tillvägabringa något sammanhängande
helt i detta rnagtpåliggande ämne. Styrelser*
hör deremot ej sakna kännedom i dessa delar
Jag
hade hoppats, att vid denna Riksdag,
Ständerne skulin mottaga ett, genom styrelsens,
försorg, uppgjordt förslag till införande af för
-
U94
Den ag Juli i f, m.
vagnar, dä vi sett personer hafva erli a Iti t Regeringens
uppdrag att undersöka, huru dermed
i andra länder förhäller sig.
En åtsrremisi vet jag ej, hvartill den
skulle bata, enär jag icke gör in ig något hopp
om möjligheten, att nu verkställa någon för*.
vagns-inrättning. Entreprenade på skjutshåll,
ningen låter val, meri är oj verkställbar i sa*
kennas närvarande skick. Så tryckande skjutsen
än är, är det svårt, om icke omöjligt, för
jordbrukaren, att åstadkomma de medel, som
erfordras till den erforderliga summans utgörande,
Man måste då heldre vidkännas tyngden
af en natura prestation. Om återremiss
beslutes, tror jag hufvudändamålet böra bli yf
trandet af Ständernas önskan, att Styrelsea
mätte låta utarbeta en plan, att bringa skjutsnings
skyldigheter i ett annat skick. Jag
frucktar, art de allmänna inrättningar man önskar,
omöjligt kunna verkställas, för än skjutslegan
blir sä stor, att en entreprenade-inrättping
kan bära sig. Derföre har jag ingen,"
ting emot att skjutslegan förhöjes, det må va*
ra aldrig så mycket, emedan just det frambringar
sådane inrättningar- Jag ar öfvertygad om
nyttan och möjligheten deraf, men inan må
ej sträfva, att i Sverige fä res.a för lika godt
pris, sorn i andra länder; det är emot naturen
af saken och landets läge. Jag har blott VQJat
framställa dessa anmärkningar, i fall återjefoiss
beslutes, men yrkar ej proposition derå.
friherre Cederstöm: I afseende på h,va4
Veu ig Julli f. m.
H95
Herr Ehrenborg svarat; får jag yttra, att jag
icke misstagit mig om innehållet af Utskottets
Betänkande, i afseende på entreprenaderne och
har ej trott, att förslaget varit generelt. Jag
finner således ej, att min anmärkning om en*
treprenaderne kan förfalla. Hvad åter beträffar
vagtislegan, så får jag uppläsa den strophe
uti Betänkandet, hvaruti Utskottet föreslår ett
PQrrectiv om vagnarne,
Utskottet säger : hvaremot likväl de vagnar
och kärror, som begagnas, böra vara efter de
föreskrifter Landshöfdingarne enskilt, efter bruket
och. lägenheten i hvarje ort, äga meddela, sd inrättade
och beskaffade, att de af resande, utanför
mycken obeqvämlighet matte kunna begagnas• Det
är således förutsatt, att man skall åka med
obeqvämlighet. Jag skulle dock tro , att det
voie bättre, att man finge åka med beqvämlighet,
då man betalar den högre afgiften.
Det har af Friherre Anckarsvärd blifvit
yttradt , att den högsta lega ej vore skadlig.
Jag anhåller få fästa uppmärksamheten på missförhållandet
deraf, En stor del mindre väl
betänkte hemmansbrukare skulle då ligga bort
tiden på Gästgifvaregårdarne i stället för att
bruka sin jord. Landet skulle deraf lida en
stor förlust, oph blifva tryckt af ett stort onus,
samt jordbrukaren ofta blifva narrad att fara
för att söka sjuts, men få resa hem, utan alt
erhålla den. Jag tror, att sådant bör lämpa?
efter dst förhållande, att. så länge vi ej kuno?,
få ey annan jnjäittning, och skjutsetj _s§Mgf
JJen 39 Juliif. m.
ännu inasle blifva ett onus för landet, så bör*
vi vara angelägne, att så ställa till, att ej spe»
culanter ligga på Gästgifvaregårdarne, och för-'
störa sin tid. Det har äfven blifvit yttradt,att den
föreslagne förhöjningen för vissa ställen ej vore
någon olägenhet, då en sådan olikhet äger
rum, i afseende på de Slockholm närmast om»
gifvande Gästgifvaregårdar, såsom Fittja och.
och .Rotebro. Jag viii ej ingå uti pröfning,
huru stadgandet härom tillkommit, det hörer
ej hit; men jag tror ej, alt man har några förmåner
deraf; och det gick bättre, då denna
förhöjning ej agde rum. Allmogen var då
mindre förstörd, och man hade i alla fall tillgång
på hästar.
Herr von Heyne, Georg: Det är ej egen»
teligen om skjutslegans nedsättning jag vill
yttra mig; den är val betydligen uppsatt, och
det kanske med skäl ; men det är i afseende
på en föreskrift uti författningen, som jag anser
olämplig. Der står nemligen, att blott en
person får åka efter en häst. Den mesta tid
jag lefvar, har ej denna föreskrift existerat, och
jag har ej sett hästar sämre åtgångne då, än
nu; meij det har medfört den luxe, att en per»
son, som förr nied dräng kunde komma fram
med en hast, nu måste taga tv änne hästar.
Jag skulle således Önska en sådan förändring,
att alltid den skjutsande finge plats på
åkdonet , rnen att då mart behöfde medföra
dräng, två personer alltid finge åka efter en
jgäst. Det är sannt jag åker ej fort, inen jag
t)eri 29 Juli i f. m.
1197
hat sett detta ganska väl gå an, nä'r man ej
medför mycket saker.
Äfvenså borde den i vissa Län gifne föreskriften
ändras , att ej mer än tre personer få åka
efter tvänne hästar; ty örn man och hustru
med två barn åka efter två hästar, klagas deröfver
emedan det är fyra personer, ehuru barnen
tillsammans icke Väga mera än en person.
Dessa anmärkningar anhåliér jäg måtte få
åtfölja, om återremiss beslutes; ty då man är
berättigad att efter en häst åka med saker, till
ett Skeppunds vigt, är det väl orimligt, att
tvenne personer, som tillsammans ej hafva denna
tyngd , då de medföra intet eller en obetydlig
kappsäck , skola vara nödsakade att taga
tvenne hästar, om man åker aldrig så sakta,
väglaget är aldrig så godt, och åkdonet rymmer
äfven den skjutsande, som ovilkorligen
hör få åtfölja och vårda sin häst; men då ej
fordra gångpenningar*
Herr vön Qvanten : Friherre Anckarsvärd,
har yttrat, att skjutsnings-besväret vore nä
stan
det största Onus, som Fandtmannen vidkännes.
Jag medgifver val, att det på många
ställen är tryckande, men på de fleste ställen
är det icke så. Tvärtom på min ort är
skjutspenningen en så säker förtjenst för bonden,
att han icke vill vara af med den. Orri
nu en bonde skjutsar en gång i veckan två
mil, så har han två R:dr. Detta gör 100 R:dr
om året och det arén ganska betydlig förtjenst*
Den 29 Jutii f. md
Två tredjedelar af Sveriges Alimoge anser det
såsom en förtjenst, öm ärt den ena tredjedelen
anser det som ett svårt onus; och då bör man
väl göra mest afseende på fördelen för de två
tredjedelarne.
Derföre anser jag, att, på de ställen, det
skjutsen är så tryckande, bör*förbättring ske
genom entreprenade-contracter.
Friherre Anckarsvärd bär Vidard yttrat,
att en förhöjning matte ske på skjutslegan.
Deruti kan jag ej instämma, ty man bör ihågkomma,
att vi bo uti land, der corninunicatio*
tieme böra lättas så mycket som möjligt. Vi
äga blott tvänne Universiteter. Våra barn
skola dit. Om nu skjutslegan förhöjes, blir det
ganska dyrt, då de stundom måste resa 30 å
40 mil. Afven vi måste resa till Riksdagar
och annat mera, och manga andra nödga& eörn
oftast, mot sin vilja företaga resor, sora, 1 an.
seende till landets stora utsträckning, stundom
uppgå till 50 ja 100 milj huru kan man då
tänka sig, att sådant skulle kunna förenas med
en högre skjutslega. Snart sagt värdet af ett
hemman skulle då åtgå, för att färdas en sådan
Väg.
Vidare, 1 anledning af Herr Ehrenborgs
anförande, att åtskillige af anmärkningarne äro
att anse som nya Motioner , tror jag, att man
har sin rätt bevarad, att göra sådane, då det
blott sker i ett förut väckt ämne, och gör jag
Den 29 Julii f. m.
3199
derföre ett tillägg, sorn jag anhåller äfven
måtte remitteras, såsom ny Motion.
Författningen stadgar, att man slcall åka en
ofch en half timma på en n.il. Denna lag låter
nästan aldrig verkställa sig, ty det är lika
litet möjligt, att om sommaren åka så långsamt,
som på en och en half timme, en mil,
som det är om hösten eller våren i svårt väglag
omöjligt, att åka så fort, då stundom två
timmar och deröfver åtgår till en mil. Det
är olämpligt att stadga en lag, som ej bestämdt
kan efterlefvas; sådana lagar äro m**r skadliga
än gagnande, i det de vänja medborgarne att,
med kunskap om Irgens bud , likväl vara
lagbrytare.
Friherre “Wrangel J Discussionen har blifvit
så långvarig, att jag ej länge vill uppehålla
Ridderskapet och Adeln.
Herr Ehrenborg har anmärkt, att på svårare
vägar entreprenade skulle tillvägabringa®,
och att de fleste rösterne skulle decidera; men
jag hemställer, om det icke alltid vore de skjut*
sande, som bestämde detta, emedan de utgjorde
mängden.
Vidare vill jag besvara Friherre Anckäfsvärds
anmärkning om nödvändigheten af en
förhöjd lega; han har yttrat, att skjutsen vore
det svåraste onus för landtmannen. Häruti
instämmer jag, men kan ej förena mig i yrkandet,
att skjutslegan må blifva s.å hög, sorn
1500
Den a g julii f. m.
möjligt, ty i andra länder, der legan ät hii.'
gre, liar man ock större och starkare hästar;
hvarföre mindre antal skjutshästar jeunna begagnas.
Således är det ej billigt, att nian här
betalar lika hög skjutslega, sorn i andra lärlder,
i synnerhet söm afstånden här äröstörrth
och ComrnUnicationeme svårare.
Friherre Anckarsvärd hnJr ansett forvagna?
liar ej kunna inrättas utan ökad skjutslega; meri
jag trör att der Vore ett correctif, om småskjutsen
upphörde, och skjutsen med en häst försVunne.
Han har önskat, att Styrelsen skulle
lemna förslag till eri ny ordning med skjutsbesväret.
Det vöre val bra, men sedan sista
Riksdagen hafva inom rnin ort visst mångå
förslag att ingå på forvagns-inrättning blifvit
gjorde; de hafva drick varit utan verkan, emedan
ingen vet, om han titan förlust kan ingå
uti (ett sådant förslags
Jag anhåller således om återremiss, egehs
teligen i afseende på det förslaget, att Böndefne
sjelfve skulle få köra.
Merr Hhreniorg : Friherre Anckarsvärd
har yttrat, att ämnet blifvit af Utskottet ytligt
behahdladt. Det tillhör ej mig att bedomina,
om Utskottet förtjent detta omdöme;
men hvad jag vet ät-, att vi, som utarbetat
Saken, efter förmåga sökt, att undvika det. Utskottet
har ock utgått från en bestämd grund,
densamma nemligen som Friherre Anckarsvärd
antagit*
