# ID: svediakorp-gov315
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 75,542
# sentences: 2,303
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 12 Juhl f. m,
601
skulle det vål genom ödets besynnerliga skick
kunna inträda, att en sådan i en framtid finge
detta mål såsom referent på sin rotu!; men jag
hemställer till Högh Ridderskapets och Adelns eget
upplysta bedömande, om en sådan händelse,
hvilken väl ej år otänkbar, men åtminstone högst
ovanlig, bör föranleda en så tidödande och arbetet
förryckande mesur, sorn målens omloft.ning
hvarje gång en adjungerad Ledamot intrader ? Jag
skulle tro, att då den andra parten bäst bör
vara i tillfälle att kånna om den nya Domaren
i osynlig måtto förut haft befattning med hans
mål, det må bero på hans egen åtgärd, att, om
lian kan, styrka förhållandet, och derigenom få
en annan Referent. I anledning af hvad jag således
haft åran anföra, hemställer jag vördsamt,
huruvida någon åtgärd i anledning af Herr af
Ekenstams förevarande motion låmpeligen kan;
yid tagas.
Herr af jftkenflam: Jag anhåller att få
Vederlägga anmärknings,rne i den ordning do
blifvit gjorde. Qaktadt hvad jag förra gången
hade äran anföra om lottning emellan tvenne
föreslagne skicklige personer, befarar likväl, Herr
von Hartmansdorff att en, person utan erforderliga
egenskaper, skulle kunna vinna inträde såsom
adjugerad Ledamot, genom begagnandet ef
det sått jag föreslagit. Derpå lärer allt svar
kunne sparas, så långe man. hyser den ölverty-*.
gelse, att HofRåtten, bland den ifrågavarande
Embetsman!!,a-klassen, kan för tillfället hitta på
frenne personer med erforderlig skicklighet. Angående
d.cn princip seni samina värde Talare velat
6oj
Ven 12 Julii }• m,
göra gällande, nemligen att Embeten ej böra tillsättas
genom hazarden, utan elter förtjenst, så
år den ganska riktig; men jag vill först dervid
anmärka, att det ej år fråga om att tillsätta
Embeten, utan endast om en tillfällig fubftitut,
under afvaktan på den Ordinarie Ledamotens
återkomst. Hvad deremot angår den obestridliga
principen, så år den fullkomligen bibehållen
genom urval till förslaget. Att ytterligare vilja
utsträcka principen till gradering emellan de
trenne skickligast befunne, måtte vål vara öfverdrift,
når man med säkerhet kan antaga, att
alla tre blifva i samma väg använde, tätt efter
hvarandra, om de det vilja, så långe det nu^för
tiden varande missförhållandet åger rum, emellan
antal af förordnanden och tjenstledigheter å
ena sidan, och antal af tillgångelige ämnen för
adjungerade Ledamöter å den andra; öfver hvilket
missförhållande jag hört mycket klagas. Örn
det vore riktigt, såsom Herr Tham sagt, att
endast sökande kunde komma i fråga, så år
vådligheten ännu mera uppenbar; och når nu
sökanderne, för tillfället, åro få, så anser jag
ganska ringa svårigheter möta en parts hemliga
ombud, att vinna inträde såsom Referent och
Domare i sin hufvudmans sak. Når nu dessutom
Ledamöter adjungeras på korrt tid af HofRåtterne,
utan Kongl. Msjrts kännedom, så år
äfven det skenbara hindret upphåfvet, och god.
tycket ännu mera verkande; ombudet kan i detta
sednare fall komma att föreställa Domare och
Referent endast jemt så långe som behöfves,
för att i sådan egenskap utföra sitt hemliga
uppdrag. Mitt förslag, i likhet med Biskop
Den 12
603
Wallenberga correctiv , upphåfver emedlertid
alldeles ingen ting af nu gällande stadgar, hvilket
Herrar Tham och Lagerheim fullkomligen
utvecklat, ehuru annars antagonister till motionen.
De hafva endast ansett controllen öfverflödig.
Men då hemställer jag, om man ej borde
afskaffa hela lottningen; ty att verkställa den till
en del, och suspendera den i en annan, måtte
väl vara utan allt ändamål. Herr Lagerheim
bygger controllens umbärlighet på den enfald
hos parten, att han skulle i HofRåtten begagna
samma person, som förut allmänneligen vore
känd, att vara dess ombud; och hvarigenom intrigen
skulle upptäckas i HofRätten; jag deremot
skulle tro det vara en så känd sak, att
intriger bedrifvas hemligen och icke uppenbarligen,
att jag ej här bthöfde såga sådant för
Herr Lagerheim.
Angående Kongl. Maj:(s
myndighet, så blef den ej i ringaste mon rubbad
genom mitt förslag: emedan Konungen visserligen
ej heller då behöfde åtnöjas med den
person som HofRåtten till adjungerad Ledamot
i underdånighet kunde föreslå. I sådant fall
skulle HofRåtten inkomma med förslag till en
annan hvarvid dock alltid den sålunda, inför
Kongl. Maj:t, i detta ändamål, framställde personen,
skulle vara utlottad ibland minst frenne.
För HofRåttens beqvämlighet, och till undvikande
af tidsutdrägt vore väl bäst, att alltid
hafva en lista tillgångelig, hvarpå alla sådane
personer voro tecknade, som både i afseende på
vilja och skicklighet, kunde komma i fråga till
adjungerade Ledamöter. En sådan anteckning
skulle säkerligen blifva mångtalig, så långe det
6o4
Den 12 Juiii f. m.
anses såsom en recommendation ali hafva varl!
adjungerad i HofRått, oell då vore sujetterne
vid inträffande fall derpå beredde. Man undvek
derigenom, att vid sjelfva tillfället anställa fåfänga
efterspaningar till erhållande af skicklig©
ämnen j hvarjemte lottningen då kunde verkställas
emellan ett vida större antal.
Herr Munch af Rofenjkjold: Jag ber om
ursäkt, för det jag upptager Ridderskapets och
Adelns tid med ett ämne, sorn torde vara af
mindre interresse för deni, hvilka ej sjeifve haft
rättegångar. Jag vill blott anmärka, att då Herr
Lagerheim i början af sitt tal förklarade, att
han ville inskränka sig till meddelande af några
historiska upplysningar, har han likväl fällt omdöme
både om motionens form och innehål],
samt föreslagit hvad beslut Ridderskapet och
Adeln borde i ämnet fatta, och således uppfyllt
vida mer ån han lofvat. Herr Lagerheim har
förmenat det ej, vara passande, att föreskrifva
Kongl. Majit, hvilken person Konungen borde
till adjungerad Ledamot utse. Härtill får jag.
svara* att frågan endast år om en underdånig
Önskap* hvars framförande ej torde vara olämplig
i ett så, vigdgt ämne, dä det gäller att förekomma,
det Författning-,arne om lottning ej må.
kunna. hinderås.. För Öfrigt kan det val icke blifva
fråga om annat, ån. skicklige personer, sorn till
adjungerade Ledamöter komma att föreslås. Jag
förnyar således min anhållan om proposition på.
S.tslag af Uttänkandet.
Herr Maniierjlain, Johan: För min del har
Den 12 Julii /. >n,
jag från början ansett motionen vara af så liten vigt*
och den föreslagna förändringen så litet ändamålsenlig,
att jag ej med särdeles uppmärksamhet
följt hvarken Utskottets behandling af frågan,
eller den deraf föranledda discussion, flen4
Lagerheim har efter min tanka mera ån fullständigt
utredt förhållandet. På sått nu tillgår,
böra oordningar icke kunna inträffa, utan eii
verklig öfverträdelse af Lagen, då det år allmänt
kändt, att lottning af målen sker mellan
KofRåttens samtlige Ledamöter, och att, når någon
af dem får tjentledighet, hans Vicarius blifver
af Kongl. Maj:t förordnad, och emottaget
den förres rotul, utan att kånna de mål, som
på densamma finnas uppförda. Om det möjligen
skulle inträffa, att en sålunda förordnad
• Ledamot i något mål förut varit Domare, åt
lian naturligtvis jäfvig, att sig dermed i HofKåtten
befatta; och om han till den grad åsidosätter
sin pligt, att han på en gång år Om3
bud och Domare, så både kan och bör han enligt
Lagen straffas. Adjunctioner åro ej så begärliga,
att de i allmänhet sökas. Det är tvärtom
ofta svårt nog att få en Adjunct. HofRåtten
föreslår nemligen någon skicklig person, och
Kongl. Majit utser antingen denne, eller någon
annan. På sådant sått kan missbruk ej gerna
äga rum. Jag vill ej längre upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, utan anhåller endast hos
Herr Grefven och LandtMarskalken om proposition
på bifall till LagUtskottets Betänkande*
Herr von Hausaiolff-, Carl Gnftaf Reinhold:
Sedan flere värde Talare yttrat, hvad jag
6o6
Den 12 Julli f rn.
i detta ämne tänkt, återstår mig endast att instämma
uti hvad Herrar Lagerheim och Mannerstam
anfört. Jag får ock tillägga, att då det
är Kongl. M»j:ts rättighet, att efter sitt nådiga
välbehag utnämna så väl adjungerade som ordinarie
Ledamöter i Kongl. Hof-Rätterne och
Collegierne, synes det vara obehörigt, att i detta
afseende vilja föreskrifva en annan ordning, än
förut redan blifvit stadgad. Dessutom är det origtigt
och sårande att kasta skugga på en hel
Embetsmannacorps, om än det möjligen skulle
kunna inträffa, att en Referent samvetslöst sänkte
sig ned ända till den lågheten, att vara sakdrifvare
åt endera parten i det mål han såsom
Domare skall behandla. Nog vet jag, att det
tillhörer tidens anda, att utan urskiljning klandra
allt hvad som kommer från Regeringen, Autoriteter
och Einbetsmän; men för detta klander
finnes likväl en viss gräns, som det icke bör
Vara tillåtet att öfverskrida. Jag anhåller så •
ledes hos Herr Grefven och LandtMarskalken
om proposition till bifall af LagUtskottets Betänkande.
Herr af EkenJt arn \ Ridderskapet och Adeln
täcktes observera, att de tvänne värda Ledamöter,
som sednast talat, ej lära hafva varit
uppe från discussionens början, då de ännu uppehålla
sig vid omständigheter, som redan äro
utredda. Af det jag förut haft äran nämna, anser
jag mig derföre ej böra å nyo upprepa mera, än
att meningen ingalunda är att ingripa i Konungens
magt;
tvärtom, det är af stor vigt att
Kongl. Majit i detta fall bibehåller beslutande
tten 12 Julii /. m.
ratten; emedan jag är ganska öfvertygad, att
Kongl. Maj:t ej undandrager den person sitt nådiga
förordnande, som HofRätten dertill föreslår,
med mindre högst giltiga skäl annorlunda
föranleda. .Anmärkningsvärdt är, att när man ej
på annat sätt kan försvara sin mening, så framkastar
man den ogrundade farhåga, att det gjorda
förslaget skulle göra intrång i Konungens
magt, vel vetande, huru den Svenska ömtåligheten
i detta afseende är att påräkna.
Herr Ehrenborg'. Med Herr Tham och
de flere varde Ledamöter, som förklarat sig
dela hans åsigt af ämnet, instämmer jag visserligen
deruti, att om lottningen endast skulle
sträcka sig till de mål, som tillhöra den rotul,
hvilken åt den adjungerade Ledamoten öfverlemnas,
sådant skulle medföra en obehaglig tillökning
uti de öfriges arbete; men det har icke
blifvit utredt, hvarföre det skulle vara omöjligt,
att vid dylika tillfällen verkställa ny lottning af
samtlige HofRättsLedamöternes mål, vid hvilka
de ännu icke lagt någon hand, eller någon åtgärd
blifvit vidtagen. Man må här icke invända,
att en sådan mesur är stridande mot Lagens
föreskrift; ty frågan är nu just om en lagförändring.
Ej eller må man invända, att detta
skulle utmärka ett obehörigt misstroende emot
Embetsman; ty all controll innefattar ett slags
misstroende, och förutsätter möjligheten af missbruk.
Jag är alldeles icke för min del vän af
täta förändringar i formen; men då de befinnas
behöflige, bör man ej eller för dem hysa någon
panisk fruktan. Som det emellertid alltid är
6:S
Veu i 2 Juli i f, m.
svårt för Riksens Ständer att taga omedelbart
beslut i ett ämne, då det icke blifvit utredt ä£
det Utskott, till hvars handläggning det varit öfverlemnadt;
så hemställer jag, om man ej bordö
stadna dervid, att i underdånighet fästa KongU
Maj:ts uppmärksamhet på det af Herr af Ekenstam
anmärkte förhållande, nied underdånig anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder anbefalla
LagComittéen att tillse, på hvad Satt det
åsyftade ändamålet må kunna lämpligast vinnas.
Riksens Ständer blifva då i tillfälle, att deroni
yttfä sig, i sammanhang med den nya Lagen*
Detta torde göra tillfyllest, emedan förändringen
ej synes vara af så stor vigt, ätt den be^
hofver särskilt vidtagas.
1 händelse Ridderskapet och Adeln ej skup
le hnna skål att bifalla LagUtskottets Betänkan,
de, anhåller jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa proposition på det
af mig nu gjorda förslag.
Herr Ribbing, Arvid: Jag linner mig vara
den enda, som vid detta tillfälle år närvarande
af de LagUtskottets Ledamöter, hvilka deltagit i
förevarande Betänkande, som Herr af Ekenstam
tå starkt och så bittert klandrat. Jag hade vis.;
serligen bordt i anledning deraf genast svara^
men jag bekänner, att de tittryck Herr af Eken.
stam nyttjat, försatte mig uti en sinnesstämning,
hvarunder jag lått kunnat glömma, att det var
inom detta rum jag mig befann, då Herr af Ekenstams
utlåtelser rakt åsyftade att påbörda Ut.
skottet
Dea is Julii f, m.
606
skottet obehöriga afsigter. Jag har sedermera
haft den tillfredsställelsen, att höra flere värde
Ledamöter biträda LagUtskottets mening. Om
Herr af Ekenstam således icke vill återkalla de
beskyllningar han gjort, tror jag åtminstone att
de åro någorlunda afledde från Utskottet. För
öfrigt kan jag icke med Herr Ehrenborg instämma
deruti, att en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj;t i detta ämne år af behofvet påkallad. Då
Lagen år bestämd, att de till HofRåtterne inkommande
mål skola lottas, anser jag all den
controll vara åstadkommen, som erfordras. Jag
tror, att om man drifver controll-systemet så
långt, som tidens anda kråfver, och misstänker
alla Embetsmån och deras afsigter, slutar man
med att få dem sådane man misstänker dem
vara. J.ig skulle hafva mycket att tillägga; men
då Herr Lagerheim med flere så fullständigt
utredf förhållandet, får jag endast förena uiig
med hvad de anfört.
Herr af EkenJtam: Sedan nu Herr Mannerstam
upplyst Herr Thams misstag och förklarat,
att raan ej söker till adjunction i HofRått,
så framstår ännu tydligare fördelen af den
lista jag föreslagit, och lättheten af urval till
förslag.
Med Herr Ehrenborg år jag fullkomligen ense
att lottning behöfves; men i afseende på
skrifvelsen till Kongl. Majit, så måste jag erinra
att en sådan, i det skick den nu blifvit frarn
-
Ridcl. u. Ad. Prut, VI. Rand.
3 g.
Sio
Den 12 julli J. m.
Ställd, ej nog ovilkorligen ådagalägger detta be.
hof, hvilket likväl samma vårda Talare medgifver
vara för handen. Tag kan derföre i denna
sednare del ej förena mig i Herr Ehrenborgs
förslag, åtminstone icke med mindre skrifvelsen
hämtar stöd af Lagens ovilkorliga bud
om lottning emellan personer, och med anledning
deraf framställer till Kongl. Maj:t den underdåniga
anhållan, att detta bud, på sått Kongl.
Maj;t tjenligast finnér, måtte vinna en nu saknad
tillämpning.
Herr Munclc af Kofenjkjold: Till hvad
jag förut anfört, anhåller jag blott att få, i an.
ledning af hvad Herr von Hauswolff yttrat, tillägga,
att han skulle handla consequent, om han
väckte en motion om upphåfvande af den Författning,
som föreskrifver, att målen skola mellan
vederbörande Referenter lottas, emedan detta
stadgande äfven förutsätter en möjlighet af
mannamon, och ett behof af controll.
Friherre Boije, Ludvig'. Det förslag Herr
Ehrenborg uppgifvit, att hvarje gång en adjungerad
Ledamot inträdde, ny lottning borde ske,
ej allenast af målen på dess rotul, utan äfven
af de öfrige Ledamöternes mål, skulle åstadkomma
den största oreda och tidsutdrägt. Det
förberedande arbete, som en Referent bör lemna
åt sine mål, skulle knappast af någon medhinnas,
innan ny lottning gjorde det utan nytta, då
en ny Referent finge samma möda; och det är
ej svårt att förutse, det HofRätterne icke ens
skulle medhinna en tredjedel af hvad de nu med
-
ZJen ra Julii f. m.
hinna; och för parter skulle denna utväg blifva
särdeles svår, emedan uppehållet drabbade dem.
Herr Ehrenborgs förslag skulle således, långt ifrån
att tillskynda parterne någon hjelp, snarare
vara för dem menligt, och Herr Ehrenborg sjelf
skulle säkerligen blifva den första, som, sedan
förslaget blifvit verkställdt, skulle betacka sig för
en slik anstalt. Aldrig har jag hört missbruk
äga rum i frågor om adjunctioner; men om man
föreställer sig dem sorn möjlige, så vöre deremot
ett annat correctif. På sätt nu förfares vid Ordinariers
tillsättande, efter förslag af HofRätten
på Irenne sökander, kunde ju också förfaras med
adjunctioner; och man vero då viss, attcabalen,
om en sådan fanns, vore undanröjd derigenom,
att Konungen af trenne föreslagne, utnämnde en
till adjunctionen.
Herr af Ekenjiam: Friherre Boije har
vältaligt vederlagt och ifrat emot ett sätt, som
vi alla längesedan hafva erkändt icke vara användbart,
och således ej mera sättes i fråga.
Någon vederläggning af det förslag, som jag gjort
i likhet med Biskop Wallenberg, har deremot
ej kunnat åstadkommas. Det gör mig uppriktigt
ondt, att behöfva envisas och trötta med ett
fortsatt upprepande af samma och samma omständigheter
3 men jag anser mig, under känsla af
sakens vigt, böra afse resultatet. Det obehagliga
förhållande, sorn här träffat mig, att nästan
ensam strida emot eri caste af Embetsman, med
öfvad skicklighet i förmåga att yttra sig, skulle
göra mig nedslagen, om jag ej beräknade Ridderskapets
och Adelns tålamod och sanningens
6lt Den 12 Julii f. m.
kraft. Friherre Boije har emellertid nu sednast
erkänt, att missbruk kan ske genom det sätt, på
hvilket adjunction nu tillkommer. Med tacksamhet
för denna gärd åt sanningen, får jag erinra,
att just detta utgör hela grundvalen för
min motion, och innehåller således på en gång
allt hvad som skulle bevisas och förekommas.
Angående hvad Herr Ribbing sagt om tillvitelser,
dem han anser mig hafva gjort, så
täckes Ridderskapet och Adeln finna, att det ingalunda
förhåller sig såsom han yttrat. Jag har
endast uppläst mina uti tryckta protocoller förvarade
ord, visat att de ej af Lagutskottet äro
upptagne, men att deremot min motståndares
vederlagda förklaringar öfver samma ord, äro
ansedde såsom mina.
Sedan jag nu ej kan finna annat, än att alla
emot saken framställde betänkligheter äro vederlagde,
afstår jag från allt vidare deltagande
i denna discussion, under afvaktan på proposition.
Herr Ehranborg: Mig synes, som de olågenheter,
hvilka Friherre Boije omtalat, skulle
afhjelpas, om från lottningen undantogos sådane
mål, som redan blifvit utarbetade, eller färdiga
till föredragning. För öfrigt har jag alldeles
icke ovilkorligen päjiått någon ting, utan blott
underjtållningsvis framställt min egen åsigt,
hvilket så mycket mera torde bevisas deraf, att
jag föreslagit, det åmnet borde beredas af LagCommitéen.
Vid ett sådant förevetande var det
Dm 12 Julii f, m.
613
mig ovåntadt, att mötas af Friherre Boijes till
mig ställda moraliska föreläsning, hvilken, om jag
än skulle vara så okunnig i Rättegångs-former,
som Herr Friherren synes föreställa sig, jag dock
för framtiden undanbeder mig. Det är i Protocollet
våra ömsesidiga tankar skola mötas, och
det är icke till hvarandra personligen vi böra ta-'
la. Med detta förklarande, afstår jag från vidare
yttrandes afgifvande i detta ämne.
Friherre Boije: Jag tror mig ingalunda
hafva gifvit anledning till Herr Ehrenborgs yttrande
emot mig; och behöfver, till svar derå,
ej mer ån blott öfverlemna till Högloflige Ridderskapets
och Adelns bedömmande 6a vål frågan
derom, som äfven hvilkendera af oss Herr
Ehrenborg eller jag visat sig bäst förstå sitt
ämne.
Herr Grefven och LandtMarjkalken gjorde
proposition till bifall af LagUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla Herr af Ekenstams motion.
Ropades åter Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJkalken
frågade, örn Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla det af Herr Ehrenborg uppgif
-
6i 4
Den 12 Julli J, i/i,
ne förslag, att, genom en underdånig skrifvelse,
öfverlemna ärendet till Kongl. Majits Nådiga
uppmärksamhet, med underdånig anhållan, att
frågan kunde, på sått Herr Ehrenborg hemställt,
af LagCommitéen behandlas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Ribbing: I fall det skulle finnas något
uti Herr af Ekenstams motion, som kunde vara
anmårkningsvårdt för LagCommitéen, ser jag för
min del intet ondt uti, att dit öfverlemna densamma,
och att derom låta en underdånig skrifvelse
till Kongl, Majit afgå. Skulle detta vara
enda sättet att i denna fråga förena sinnena,
hemställer jag, att det måtte antagas.
Herr Lefrén, Johan Fehr: Om Herr af
Ekenstams gjorda förslag skulle åsyfta en stor
förändring i någon betydlig lagprincip, vöre det
visserligen skäl att uppskjuta antagandet till dess
LagCommittéen yttrat sig om de öfriga; men
då denna motion icke kan anses vara annat än
tillämpning af en grundsats, som från långliga
tider tillbaka ägt rum i lagskipningen, tror jag,
att frågan genast kan afgöras, utan att man behöfver
frukta att derigenom lägga något hinder
i vägen för LagCommittéens framtida arbeten.
Då vi ä ena sidan söka med yttersta uppmärksamhet
omgärda lagskipande maktens rättigheter,
så äro vi ock å den andra berättigade att
begära correctiver mot de missbruk, som af samma
magt kunna begås. Jag yrkar således för
min del på det högsta bifall till motionen, helst
Dea 11 Julli f. m.
jag ej funnit några skäl deremot vara anförde,
sorn böra föranleda afslag derå. Jag har i det
längsta uppskjutit att yttra mig i detta ämne,
emedan jag behöft dessförinnan afhöra discussionen.
Sedan detta nu mera skett, nödgas jag bekänna,
att de sakkunnige, som talat emot motionen,
icke hos mig verkat annat, än en fullkomlig
Öfvergång på motionairens sida.
Herr Munck af RoJenJkjold: Jag vill blott
erinra, att äfven, om man ej delar motionairens
åsigt i hufvudsaken, måste dock hvar och en,
som granskat motionens innehåll, inse, att Betänkandet
är oriktigt i afseende på formen, emes
dan Utskottet uraktlåtit anföra de skäl Herr af
Ekenstam till stöd för sin framställning åberopat;
så att till och med den, som ogillar motionen
, kan icke sådant oaktadt, bifalla Betänkandet.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att sedan de af honom förut gjorde propositioner
icke vunnit Ridderskapets och Adelns
bifall; ansåg Herr LandtMarskalken sig böra
hemställa, om Ridderskapet och Adeln fann
lämpeligt antaga det af Biskop Wallenberg i
PresteStåndet framställde förslag, att HofRätten
alltid borde bland frenne föreslagne, genom lottning
utse en, som komme, att till erhållande af
adjunction hos Kongl. Maj;t i undex-dånighet anmälas.
Herr Lefrén-. Då jag nyss hade ordet,
lärer jag begått det misstag, att blott i allmänna
6i6
Den 12 Julli f, m.
termer yttra mig emot Utskottets Betänkande,
och derå yrka afslag. Min mening var likväl
att tillstyrka bifall å hvad Biskop Wallenberg
inom PresteStåndet föreslagit, i enlighet hvarmed
jag således vördsamt anhåller, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln täcktes bifalla den af Herr
Grefven och LandtMarskalken nu sist framställde
proposition.
Herrton Hartmansdorff: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken redan till Ridderskapet
och Adeln framställt tre olika propositioner,
utan att någondera blifvit bifallen, så inser jag
ej, hvarföre icke detta mål skulle kunna utdragas,
så länge någon af oss ännu hade ytterligare
jemkningar att föreslå. För min del instämmer
jag uti Herr Ehrenborgs åsigt, att ämnet
må, på sätt han föreslagit, blifva framställt
för Kongl. Majit, och bearbetadt i sammanhang
med den nya RättegångsOrdningen. En partiel
förbättring emedlertid synes mig ej vara så
vigtig, att den nu genast behöfver göras. Jag
befarar dessutom, att om Ridderskapet och Adeln
nu skulle fatta sitt beslut, utan någon ledning
af Utskottet, skulle det komma att bära stämpeln
af ögonblickets verk, af ett hastverk. Jag
kan för min del icke medgifva lottnings-grundsatsens
införande i våra befordrings-lagar, aldraminst
då fråga är om Domare, vid hvilkas tillsättande
alfvarlig pröfning af de sökandes duglighet
erfordras. Jag vågar således afstyrka antagandet
af alla andra förslag i detta ämne, än
det Herr Ehrenborg uppgifvit, hvilket icke för
-
Den 12 Julli J, m.
närmar någons rätt, eller föranleder till något
förb astad t beslut.
Herr von Hauswolf: Jag är icke älskare
af hazardspel, ehuru en stor del af våra öden
ty värr beror af slumpen , och kan således icke
gå in på, att låta befordringar elier underdåniga
anmälanden till Konungens nåd afgöras
genom Tärningspel. Då likväl meningarme inom
Höglofl. Ridderskapet och Adeln i denna fråga
äro mycket delade, lärer man ej kunna komma
från saken på något lämpligare sätt, än det Herr
Ehrenborg föreslagit. Jag har väl för ruin del
ansett en sådan messur vara öfverflödig, enär
LagConnnittéen i alla fall måste granska Lagen
i hela dess vidd; men som detta torde blifva
en genväg för att komma till slut med discussionen;
anhåller jag, att Herr Grefven och
LandlMarskalken täcktes å nyo framställa proposition
till bifall på den af Herr Ehrenborg
föreslagna underdåniga skrifvelse.
Grefve von Schwarin, Fredric Bogislaus;
Alla de Talare, som från början deltagit i discussionen,
tyckas hysa den öfvertygelse, att om
än förhållandet just icke är sådant att behof
af rättelse existerat, det åtminstone ej vore ur
vägen, att lemna Allmänheten en slörre garanti
för framtiden. Om jag rigtigt fattat Herr Ehrenborgs
mening, önskade han , att man genom
en underdånig Skrifvelse skulle fästa Kongl.
Majtts Nådiga uppmärksamhet på angelägenheten
att för framtiden bereda den önskade garantien;
men att Ridderskapet och Adeln i
målets närvarande outredda skick ej skulle i
6i 8
Den 12 Julii /. m.
hufvudsaken fatta något beslut. Om Utskottets
Betänkande bifalles, hindras man derigenom att
bereda garantien. Då det derföre är outredt',
om icke pluraliteten är benägen för den af Herr
Ehrenborg föreslagne medelväg, anhåller jag,
att Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
derå framställa förnyad proposition. Man afstår
val då ifrån sakens afgörande för närvarande
; men man bereder dess utveckling i
framtiden.
Herr Munck af Rofenjhjold: I fall det
är en utväg att få frågan lättare afgjord , har
jag visserligen icke något emot att proposition
göres på Herr Ehrenborgs förslag; men jag
hemställer, om icke för ordningens skull, proposition
först bör ske på bifall till Utskottets
Betänkande, och sedermera, om en stor pluralitet
förklarar sig emot betänkandet till afslag
derå , hvarefter och om meningarne icke på annat
sätt kunna utrönas, propositionen slutligen
må afse en samrnanjemkning i enlighet med hvad
Herr Ehrenborg föreslagit.
Herr Lefrén: Innan discussionen nu sist
å nyo börjades , gjorde Herr Grefven och LandtMarskalken
proposition på det alternativ Biskop
Wallenberg uti PresteStåndet framställt. Jag
hemställer om ej denna proposition kunde förnyas.
Kanske innefattar Biskop Wallenberga
förslag den bästa medelväg, Ridderskapet och
Adeln kan finna, för att bestämdt gifva sin me*
ning tillkänna.
X/ctt u Julii f. m.
619
Herr Grejven och Landt Marjkalken gjorde
derefter å nyo proposition till bifall af LagUtskottets
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adela
behagade godkänna det af Herr Ehrenborg uppgifne
ofvannämnde förslag.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr af Ekenjiam: Då jag ej ser mig kunna
hoppas, att denna diseussion slutas utan votering,
får jag begära den, om vi ej kunna förena
oss om Biskop Wallenbergs eller mitt förslag,
eller något annat, till samma ändamål verkande.
Grefve von Schwerin: Må hända har jag
ej rätt uppfattat Herr Ehrenborgs mening. Efter
mitt begrepp innefattade den blott en suspension
af Ricjderskapets och Adelns beslut, till
dess vid en allban Riksdag ämnet kuride förekomma
i ett mera utredt skick. Detta förmodar
jag vara en medelväg, som kan antagas, äfvensom
jag hoppas, att Herr af Ekenstam tillåter
oss att begagna den, för att ej genom en ytterligare
utsträckt diseussion, eller medelst votering,
onödigtvis förnöta vår tid.
Herr Ehrenborg'. Grefve von Schwerin
har fullkomligen riktigt fattat min mening. Hvad
62o
Den i j Julii /. m.
jag i allmänhet yttrade om en ny lottningsmethod
i HofRätterne, var min enskilta öfvertyse,
men min tanka har aldrig varit, att den
skulle inflyta i den underdåniga skrifvelsen. Den
borde blott innehålla, att, ehuru Lägen föreskrifver,
att målen uti HofRätterne skola lottas
mellan dess samtelige föredragande Ledamöter,
detta stadgande likväl blifver overksamt, så ofta
en ny Ledamot inträder, eller en adjungerad
förordnas; att åtskilliga förslag blifvit hos Riksens
Ständer gjorda, för att bringa lottnings -  principen i behörig verksamhet; men att af fruktan
att dessa skulle åstadkomma ett alltför stort
afbrott i ännu gällande förmer, man ansett förberedande
åtgärder böra vidtagas, äfvensom man
funnit ämnet icke vara af den angelägenhet, att
en förändring vore nödig förr, än i sammanhang
med allmänna Lagen; och att man derföre anhöll,
det Kongl. Maj:t täcktes fästa LagCommittéens
uppmärksamhet på detta ämne, så att nödiga
correctiv måtte kunna i det nya Lagförslaget
införas. Sådan var min mening. Om
nya modificationer härutinnan anses vara af nödan,
hemställer jag dem till Högloflige Ståndets
eget bepröfvande.
Herr Grefven och LandtMarjkalken föreslog
att Riksens Ständer måtte uti underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj;t anmäla det förhållande,
som i anledning af motionen blifvit upplyst,
att nemligen stadgandet i 27 Cap. 9
RåttegångsBalken om lagvadda sakers lottning
emellan HofRåtts-Ledamöler icke vinner til
-
Den r2 Julii f. m.
621
låmpning i de fall, då adjngerad Ledamot i Hof.;
Rått inträder; aå vida han i sådant fall, utan
lottning får till föredragning öfvertaga målen i
succession efter den, hvars platts han intager,
med lika underdånig anhållan, det täcktes Kongl.
Maj:t å detta förhållande, i afseende hvarå Rik.
sens Ständer icke funnit sig böra omedelbarligen
föreslå något stadgande, som möjeligen kunde,
genom försvårande af antagna arbets-methoder,
leda till hinder för målens skyndesamma föredragning
och handläggning, i Nåder fästa uppmärksamhet,
samt åt ämnet lemna den åtgärd,
hvarigenom den åsyftade rättelsen lättast och
säkrast åstadkommes; hemställande Herr Grej~
ven och Landt Marjkalken om icke Herr af Ekenstam,
i händelse detta förslag vann Ridderskapets
och Adelns bifall, behagade från sin begäran
om votering afstå.
Herr af Eken/tam: Sedan nu Herr Ehrenborgs
föreslagne skrifvelse blifvit redigerad af
Herr Grefven och Landt Marskalken på ett sätt
som har en nära öfverensstämmelse med min
önskan, skulle jag brista i skyldig högaktning,
om jag ytterligare genom votering sökte tillvägabringa
en annan form. Jag afstår på sådan
grund derifrån, om nämnde skrifvelse bifal—
les; hembärande Ridderskapet och Adeln en
varm tacksägelse för så mycket tålamod och biträde.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
derefter om Ridderskapet och Adeln be
-
62*
Den 12 Julli f. m.
hagade gilla den af Herr LandtMarskalken nyss
föreslagne proposition.
Bifölls.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 5 dena
nes under N:o 278 afgifne, samt den 7 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
om en årlig pension till f. d. Landshöfdingen
m. ni. Hans Jårta.
Friherre aj Nordin, Carl Johan, anförde
skrifteligen.
(Se Bilagan N:o 2.)
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Ehuru jag torde hafva föga att tillägga för den
sats jag yrkar till hvad Friherre af Nordin och
Herr Santesson uti deras reservationer emot
StatsUtskottets Betänkande anfört, och den förre
här vid detta tillfälle ytterligare åberopat,
hvaruti det kunde synas, som jag endast behöft
instämma, ålägger mig likväl den framfarna
ställning i samhället, hvaruti jag mig befunnit
att särskildt yttra mina tankar i ämnet. Just
vid den tidpunkt Landshöfding Jårta lemnade
hela sin omtanka och alia sina bemödanden åt
Fäderneslandets gagn, blef det äfven min lyckliga
lott, att söka bidraga till samma ändamål.
Vi hade då tillfälle att följas åt i ledningen af de
Den 12 Julli /. rn.
allmänna årenclernas gång, fastän v» sedermera
lefvat från hvarandra afsöndrade; men jag
kan icke utan nöje påminna mig hvarje dag
jag sammanlefvat med en sådan Embetsman.
Jag vill ej tala om det oafbrutna nit, den oegennytta
och den stora åsigt, han lade till
grund för behandlingen af alla ärenden utaf
ali män tendens. Jag har sällan sett någon,
som så litet sorn han, afsett egna fördelar, eller
tvekat att blottställa sig för personligt ansvar,
då fråga varit om Fäderneslandets angelägenheter.
Vi behöfva blott påminna oss det särskilta
förhållande, hvaruti Sverige stod till främmande
magter, och som gjorde StatsSecreterare-posten
för FinanceÄrender så vansklig, då Hans Järta
emottog densamma, för att känna, hvilken man
han var. Men icke endast på denna omständighet
grundar sig mitt omdöme om hans förtjenst.
Jag vågar äfven erinra derom, att Järta var den
man, som under den oroligaste tidpunkt vi Öfverlefvat,
med sinneslugn och kraft inom en
oerhördt korrt lid uppställde den Statsförfattning
af år 180g, som fullbordades och
pröfvades på en tid, hvilken inom och utomlands
väckte förundran. Väl vet jag, att åtskilige
förändringar deruti sedermera skett; men
det är dock samma Grundlag, som vi hufvudsakligen
hafva att tacka honom för, hvilken ledt
Sverige genom vådliga händelser, som satt Landets
innevånare bland Europas fria Folk och återstållt
dess anseende. Denna Constitution, som
år till den grad oklanderlig, att den kan ställas
vid sidan af andra Nationers Statsförfattningar, bär
stämpeln af Författarens blygsamhet. Jag vill i det
-
I
624 Den U Julii f m.
ta hänseende bloft anföra det drag, att sedan
han fullständigt framställt projectet till Grundlag,
och öfverlemnat det till, ConstitutionsUtskottets
granskning, föreslog han sjelf den utväg,
att bristerna deri måtte kunna på ett lagligt sått
afhjelpas. Jag vill ej längre uppehålla Ridderskapet
och Adeln vid denne ovanlige mans förtjenster;
de måste i hvarje hjerta kännas, och ej efter förståndet
beräknas. Men ännu finnes en omständighet,
som jag ej i tysthet kan förbigå, den,
att Landshöfding Järta gick ur tjenst långt förr,
ån sådant vanligen sker. Anledningarne må
hafva varit hvilka som helst; häröfver vill jag
ej utbreda mig Men det är ett karakteristiskt
drag, som är högst vigtigt och högst lyckligt
för Sveriges inbyggare, emedan det utvisar Konungens
ädla tänkesätt, att Han under sådane
förhållanden sjelf framställer förslag om en årlig
pension för Landshöfding Järta af 2000 Riks»
daler Banco årligen. Detta år ett nytt skål,
att bifalla hvad vår Konung så ädelt föreslagit.
I följe häraf anhåller jag, att Betänkandet må
varda till StatsUtskottet återremitteradt.
Herr Ehrenborg, Casper: Mig synes, som
det vid detta tillfälle vore nödigt, att urskilja
hvad man är skyldig Embetsmannen, eller snillet
och den förtjente medborgaren. Hvad Landshöfding
Järta i egenskap af Embetsman angår,
delar jag fullkomligt StatsUtskottets åsigt. Då
en Embetsman afgår före den tid, Författningarne
såsom vilkor iÖr pensions åtnjutande stadga,
hör någon sådan icke medgifyas, äfven med
afse
-
Den 12 Julii J. m,
625
afseende på större förtjenst, emedan mångfaldiga
opåräknade undantag derigenom skulle föranledas.
Men annat är förhållandet med den
Man, sorn nu är i fråga. Om jag ej bedrager
mig, tillhör han klassen af de snillen , hvilkas
öfverlägsna styrka oell skapande förmåga äro af
stor vigt för Staten i allmänna värf, och vid
maktpåligande händelser, då Fosterlands-känslan
gör desse egenskaper lika tillgängelige för Statens
biträde, som man förgäfves i sådane fall
skulle bemöda sig, att ersätta dem med någon
vanlig Embetsmanna-skicklighet, Att likväl sådane
Män, äfven i Embetsmanna-väg kunna
gagna, är ostridigt; men jag vågar påstå, att
de sällan Finna med deras lynne förenlig hela
vidden och alla detaillerne af Embetsmannaåligganden.
När med dem kan stå tillsammans
en fri utveckling af själs-förmögenheter, blifyer
snillets verksamhet äfven der, utmärkt och ofverträffande;
men denna utveckling måste hos
Embetsmannen alltid vara underordnad, i främsta
rummet Lagen, och i det andra, lydnaden
för högre Auctoriteters föreskrifter. Ingen rätt får
för honom synas liten; intet, dess Embets-handläggning
tillhörande ärende, obetydligt. Snillet
vill icke bindas af dylika band , älskar icke att
begränsas af former: det vill helst af egen kraft
skapa ämnen för verksamheten, och sjelf utveckla
desse ämnen till fullkomlighet. Det är på
dessa grunder, som, när jag å ena sidan instämmer
med Utskottet, att Landshöfding Järta
såsom Embetsman icke gjort sig berättigad tili
Ridd, o. Ad, Pr. VI. Band.
4o.
620
Den 12 Tulli J. m.
pension, jag å den andra anser olämpeligt, att
snart sagdt tvinga honom att för egen bergning
fortsätta en Embetsmanna-befattning som blifvit
honom motbjudande. Flera värda Ledamöter
hafva upplyst, hvad Nationen är honom skyldig
i egenskap af Författare till den Constiiution,
under hvars skydd vi lefva. Äfven i föregående
tider har lian visat sig äga kraft att
motstå despotismen; och jag vågar vid detta tillfälle
i Ridderskapets och Adelns minnen återföra
några ord, som blifvit yttrade af en inan,
hvars röst ofta varit höjd inom detta Hus, men
aldrig utan att yrka sanningen och dygden; jag
menar framlidne RiddarhusSecreteraren Axel
Gabriel Silverstolpe , hvilken uti Skaldestycket
Friheten till Svea ställer denna erinran :
”Men du förgäte ej de Simson-djerfve män ,
’’som på en ramlad Stats ruiner stodo än ,
”och en ensam colonn med sina skullror stödde,
”förlamande den kraft^ som tryckte och förödde;
”Ej dem, af hvilkas hand dig gafs i nödens stund,
”att åter resa opp din byggnad ur dess grund,”
Landshöfding Järta var vid dessa tillfällen
åren 1800 och 1809, en af de mest verksamme;
och jag anhåller, att StatsUtskottet måtte genom
en återremiss sättas i tillfälle att eftersinna, om
icke det, som Utskottet med skäl förvägrat den
afgångne Einbetsmannen, lika skäligen må förunnas
den snillrike medborgaren, hvilken visat
Den 12 Julii f. m,
627
sig ej mindre sjelfständig att trotsa despotismen,
an nitisk och skicklig att befästa friheten.
Friherre Cederftrom, Jacob: Jag anser öfverflödigt,
att tillägga något hvad Grefve von
Platen och Herr Ehrenborg anfört, samt de emot
Utskottets Betänkande gjorde reservationer
innehålla. Jag vill ej med ett upprepande deraf
upptaga Ridderskapets och Adelns tid, öfver--  tygad , att Betänkandet blifver återremitteradt,
på grund af de deremot gjorda anmärkningar.
Friherre Jfrrangel, Henning: Sedan man
redan beviljat så stora anslag, som de, hvilka
vid innevarande Riksdag blifvit beslutade, göra
visserligen 2000 Riksdaler mer eller mindre icke
betydligt till saken. Jag kan dock vid detta tillfälle
ingalunda tillstyrka återremiss af StatsUtskottets
Betänkande. Ingen erkänner mera än
jag Landshöfding Järtas förtjenster, i egenskap
af medborgare och man af snille; men jag hemställer
till Ridderskapets och Adelns eget bepröfvande,
om icke, derest pension nu blef honom
beviljad, flera personer finnas, hvilka deraf
äro lika förtjente, såsom de der medverkat till
sakernas närvarande ordning? Jag hemställer,
huruvida våra constitutionella förhållanden någonsin
ägt rum, så vida ej Vestra Arméen i det
afgörande ögonblicket kommit Fäderneslandet till
undsättning? Jag anhåller således att Betänkandet
måtte bifallas, och får på förhand anmäla,
att i händelse resultatet af Ridderskapets
och Adelns svar på deri proposition Herr Gref
-
628
Den 12 Julii f. m.
ven och LandtMarskalken i detta afseende lärer
täckas framställa, skulle anses tvetydigt, nöd*
gas jag begära votering, ehuru ogerna jag annars
vållar tidsutdrägt.
Herr von Hartmansdorff, Augujt: Det
torde icke behöfvas att lägga flere skäl till dem,
Grefve von Platen och Herr Ehrenborg anfört,
för återremiss af StatsUtskottets Betänkande och
bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, om
2000 Riksdalers pension för Landshöfding Järta;
men då en värd Ledamot likväl talat deremot,
har jag som ofta ifrat för hushållning med Statens
medel, ej bordt underlåta förklara mitt ogillande
af njugghet emot de män, som gagnat
Fäderneslandet till den grad, som Landshöfding
Järta Jag och en hvar med mig, som vågar
yttra sig emot de meningar makten hyllar och
merändels gifver öfvervigt, bör med tacksamhet
erinra sig den mans fortjenster, hvilken medverkat
att bereda oss tillfället att fritt få uttala
hvad hjertat känner. Han yttrade sig här på
en tid, då sådant medförde vådliga följder. Att
vi nu kunna göra det utan fara, är till en del
hans verk. Friherre Wrangel har sagt, att flera
personer finnas, som bidragit till den sakernas
ordning, som infördes 1809, och hvilka äfven
borde komma i fråga till något vedermäle af
Nationens erkänsla, i händelse den begärda pensionen
blefve Landshöfding Järta beviljad. Derpå
får jag svara, att jag, så vidt det på min ringa
röst ankommer, aldrig skall glömma hvad Fäderneslandet
är skyldigt desse män. Jag medgifver,
att den grundsats, enligt hvilken Utskottet
Den 12 Julii f, in.
afstyrkt pensionen, är riktig, hvad Embetsman i
allmänhet angar- men skall ej undantag göras
vid detta tillfälle, och om så behöfves, något öfverseende
hafvas med sådane brister, hvilka vanj
ligen vidlåda snillen, så vet jag i sanning ej när
undantag skola kunna äga rum. Jag yrkar derföre
återrerniss af Betänkandet, och ber att få
hemställa till dem, sorn'önska bifall derå, hvad
svar de tro, att Riksens Ständer skolat gifva,
om man vid 1800 eller iSog årens Riksdagar
frågat dem, huruvida man borde gifva Herr
Järta pension, i händelse han deraf skulle komma
i behof? Utan tvifvel hade svaret blifvit
jakande. Vore det väl nu dem, som redan då
voro här tillstädes, eller någon af oss andra värdigt,
att 1820, då händelsen inträffat, jäfva de
tänkesätt man tillförene hyste för Herr Järta,
och, efter mitt begrepp, icke haft skäl att ändra.
Jag var icke så lycklig, att kunna deltaga i den
tidens händelser; men äfven jag njuter frukten
af Herr Järtas bemödanden, och skall aldrig
glömma att erkänna det.
Friherre fVrangel■ Ogerna talar jag örn
min egen person. Jag undviker det, så mycket
som möjligt; men då jag blifvit upplordrad att
äfven omnämna min Fosterlands - känsla, frågar
jag en och hvar inom detta hus, om mitt
sått att handla gjort mig mindre vårdig medborgare
af en fri Stat? Jag tror mig åga denna
Fosterlands-kånsla, så mycket som någon
annan, men då man bifaller eller afslår ett Statsanslag,
måste man gå principmåssigt tillväga, X
samma stund således, som de öfrige 1809, års
83®
Deri i2 Julii j. m.
Män, sorn* deltagit i revolutionen, blifva pensionerade,
bör Landshöfding Järta äfven komma i
åtnjutande af pension, helst jag utom dess sjelf
varit i beröring med honörn och känner honom
för en man af snille och kraft. Men flere personer
finnas, som åro uti lika cathegorie med
honom, till exempel Hans Excellence Grefve
Adlersparre. Om icke han, i spetsen för Westra
Arméen, verkat till det allmänna båsta, hade
hvarken Herr Järta eller de öfrige kunnat
något uträtta. Grefve Adlersparre år likväl
ånnu icke ihågkommen med pension, ehuru han
dertill i främsta rummet gjort sig förtjent.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag underställer Högloflige Rid.
derskapet och Adeln, om icke vid detta tillfälle
vi böra hålla oss endast vid den person, som år
i fråga, och vid det ämne, som blifvit till öfverläggning
framstålldt. Det år mig högst obårt,
att förringa någons förtjenst, och jag känner
med visshet, att afsigten med Kongl- Maj>ts
Nådiga Proposition icke varit sådan. Då nu
frågan år om en viss person, får jag hufvudsakligen
blott fästa uppmärksamheten på hvad
flere vårda Talare till hans fördel anfört, och
derjemte tillägga, att han, i saknad af enskild
förmögenhet, gjorde en betydlig uppoffring den
tid han trådde i Statens tjenst; ty han hade
genom enskildt förtroende erhållit en syssla,
som lemnade honom oberoende och utkomst.
Den ädelhet, hvarmed Sveriges Rikes Ständer
alltid gjort anslag åt dem, som gagnat Fäderneslandet,
äfven då de Ietnnat dess tjenst, kom
-
Ven 12 Julii f m, 631
mer mig att tro, det Riksens Stånder vid detta
tillfälle göra ett undantag från hvad FÖrfattningarne
i allmänhet stadga såsom vilkor för
pensions-åtnjutande; och jag hemställer, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle finna det vara
med sina tänkesätt öfverensstämmande, att bifalla
det begärda anslaget, hvars belopp för ett
helt Rike ej är af betydenhet, men hvilket, just
derigenom att det år ett af Nationen gjordt anslag,
innefattar ett bevis på Nationens aktning
för snillet och den utmärkta medborgerliga
förtjensten. Desse tänkesätt hedra på en gång
Svenska Folket, och gagna den person, hvarom
nu år fråga, och hvilken derigenom sättes i till.
fålle att fortfarande blifva Fäderneslandet nyttigt
genom Tänkarens mödor och Medborgarens
efterdöme.
Grefve von Schwerin: Jag börjar med
att förklara, det jag tror Ridderskapet och Adeln
bör bevilja återremiss. Det år opinionen
, som skall afgöra den framställda frågan,
och jag tycker, att de, hvilka icke dela
lika åsigt med dem, som önskat återremiss, åtminstone
icke böra neka dem tillfället att få
styrka sin opinion. StatsUtskottet har ej kunnat
handla på annat sått, ån det gjort. Det var
icke Utskottet tillståndigt, att ti']styrka annat,
ån hvad L<garne föranleda till; Utskottet fick
icke äga en opinion om personen, då det var
fråga om en utgift. Jag har hört talas om snillets
och kraftens anspråk på Nationens upp»
mårksamhet. Jag värderar dessa egenskaper;
men i en constitulionel Stat tror jag dc-t egent
-
632
Den 12 Julii f. m.
ligen blött vara caracteren och försakelse-förmågan,
som kunna påkalla medborgares erkånsamhet.
Jag för min del ser resignation uti Herr
Jårtas offentliga lefnad. Huruvida, såsom man
hår påstått, snillet frikallar från förbindelser, som
mån med mindre snille gerna underkasta sig,
eller kraften frikallar ifrån att långsamt pröfva,
lemnar jag derhån. Fredric II, om hvilken torde
kunna sågas, att han ågde både snille och
kraft, försmådde ej att nedlåta sig till enahanda
befattningar med dem, hvilka i sjålsföruiögenheter
stodo långt under honom.
Men allt detta år en opinionssak, och det
år derföre, som jag anhåller, att Betänkandet
måtte till förnyad pröfning återremitteras. Jag
begår blott att på en omständighet få göra Utskottet
uppmärksamt. Om Utskottet föreslår
pension, synes dervid böra fåstas det vilkor, att
den upphör i händelse Kongl. Majit skulle anlita
Herr Jårtas snille och förmåga till Fäderneslandets
tjenst. De Talare, som hår yttrat sig, till
förmon för Herr Järta, hafva visat hvilken nära.
del han tagit uti utarbetandet af vår Constitution,
huru riktigt han tecknat dess anda, och huru ofta
ännu dess åsigter hår åberopas. Jag förutser, att
Kongl. Maj:t genom en kallelse till Herr Järta
att inträda i StatsRådet, torde bereda tillfälle
till en vidsträcktare utveckling af Constitutionens
grundsatser och anda.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats.
Utskottets Utlåtande böra. i anledning af de
j)en 12 Julli /. m.
633
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Friherre TV''angel begärde votering.
Grefve von Schwerin'. Kan det väl vara
möjligt, att Ridderskapet och Adeln vid detta
tillfälle nekar återremiss? Generositeten ålägger
Herrarne att bevilja den; och Herrarne åro
deraf obehindrade, att följa sin opinion, når Betänkandet
återkommer. Jag hoppas således, att
Ridderskapet och Adeln täckes bifalla återremissen.
Friherre Wrangel: Jag anser Betänkandet
så mycket hellre böra bifallas, som derigenom
undvikes en tidsödande votering; och derföre
att jag yrkar den, i händelse Betänkandet icke
bifalles, tror jag mig icke vara mindre genereux,
ån de Herrar, som begärt återremis.
Friherre Raije, Ludvig'. Annat år frågan
om återremiss, och annat sjelfva saken. Åter—
remiss synes mig icke billigt att vägra, då den
begåres, såsom ledande tili vidare upplysning i
ämnet. Såsom en gård åt liberaliteten i behandlings-sätt,
tillstyrker jag den.
Herr von Hohenhaufen, Michael: Jag vill
ej inlåta mig i bedömniande af sjelfva saken,
hvilken kan betraktas, ur flera synpunkter, och
hvarom jag nu ej ämnar yttra mig, hvarken till
634
Den 12 Julii /. m.
bifall eller afslag; nien jag anser återremiss icke
böra förvågras. En dylik fråga om pensionsanslag
förevar i sista plenum. Utskottet hade
då ej heller ansett det anslaget lagenligt, men
lik vål tillstyrkt beviljandet utaf en del deraf.
Flere Ledamöter yrkade, att hela det begårda
anslaget måtte beviljas, och fordrade derföre återremiss,
hvilken ock bifölls. Jag tycker, att
då detta skedde i går, måste man på samma
sått bahandla saken i dag; och min känsla skulle
uppröras, om man nu nekade Landshöfding Järta
ett aktnings-bevis, som man för så korrt tid
sedan beviljade ett Fruntimmer.
Grefve von Rofen, Axel'. Då Herr Jårtas
förtjenster redan blifvit af flere värde Talare
tecknade, skall jag ej uppehålla Ridderskapet och
Adeln med att omnämna huru ofta jag 1809
hade tillfälle att beundra hans skicklighet och
arbetsförmåga. Jag vill endast lemna underrättelse
om en anecdot, rörande Herr Hjerta. Sedan
han år 1811 tagit afsked och blifvit privat
inan med tarflig utkomst, erbjöds honom en
skänk, sorn kunnat göra honom oberoende för
dess Öfriga lifstid; men Herr Järta vägrade att
emottaga den, under förklarande, att hvad han
gjort, hade lian ej gjort för sin egen skuld,
utan för Fäderneslandets.
Friherre Wrangel'. Om Herr Grefven och
LandtMarskalken skulle täckas förnya propositionen,
huruvida Ridderskapet och Adeln anser
de vid SlatsUtskotlets ifrågavarande Betänkande
Den 12 Julii J. m.
635
gjorde anmärkningar, böra föranleda detsammas
återremitterande, skall jag, af det svar, som å
denna proposition lemnäs, bedömma huruvida
jag bör fortfara att yrka votering, eller derifrån
afstå.
Herr Rothlieb, Axel, förenade sig mpd de
flere Ledamöter, hvilka begärt att StatsUtskottets
Utlåtande måtte återremitteras.
Herr Munch af Rofenfkjold, Eberhard: Äf.
ven jag erkänner Herr Landshöfding Järlås sållsynta
snille och skicklighet; jag värderar äfven
mycket dess förtjenster af Regements-föråndrin.
gen 1809, ännu mer än af dess andel i Constitutionens
författande. Men det skål, som i synnerhet
anföres för ett ovilkorligt beviljande af
den föreslagna pensionen, nemligen dess utmärkta
snille och ovanliga arbetsförmåga, synes mig isynnerhet
tala emot den samma; ty om pensionen
bifalles, utan att dervid fästes det af Grefve
von Schwerin föreslagna vilkor, kan den
blifva en ny anledning för Herr Järta att undandraga
sig från användandet af dess utmärkta
egenskaper i Statens tjenst. Jag tillstyrker således,
att om pensionen beviljas, det må blifva
för icke längre tid, ån till dess Herr Landshöfding
Järta blifver utnämnd till något Embete af
icke mindre inkomster och värdighet, ån det han
sist innehaft.
Herr Grejven och Landt Mar/Kalken för
-
636 Den. 12 Julii f, m.
nyade derefter sin till återremiss af StatsUtskot -  tets Utlåtande förut gjorde proposition.
Ropades starka Ja.
Friherre Wrangel förklarade, det han af.
stod från sin begäran om votering.
Föredrogs å nyo och gillades Lagutskottet»
den £21 sistlidne Junii under N:o 104 afgifne,
samt den £28 i samma månad eftermiddagen på
bordet lagde, Betänkande, angående Riksens
Ständers JustitiaeOmbudsmans EmbetsBeråttelse
för den sedan sista Riksmöte förllutne tid.
Företogs till pröfning Allmänna Besvårsoch
OeconomieUtskottets den 29 sistledne April
under M:o 80 afgifne, samt den 7 derpå följde
Maj eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
rörande yrkad befrielse för Gottlands Hemmansägare
att underhålla Lastagebryggor vid de på ön
varande Landthamnar, samt de för Tullbevakningen
inrättade så kallade StrandridareBostållen,
Grefve Mörner, Carl, upplåste följande:
(Se Bilagan N.o 3.)
Friherre Cederjiröm, Jacob: Jag instäm
mer
med Grefve Mörner i anhållan om återm,
Den 12 Julli f, m,
637
miss af Betänkandet, på det Utskottet må blifva
i tillfället att taga i öfvervägande den nu
åberopade Resolutionen, sorn icke förut varit
nämnd, hvarken uti motionen eller i handlingarne;
hvarefter Utskottet får upplysa Riksens
Ständer, huruvida denna Resolution år enlig med
de för Wisby Stad utfärdade privilegier, samt
i händelse den skulle befinnas vara emot dessa
stridande, tillstyrka Riksens Ständer att anhålla
om densammas upphåfvande.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att OeconomieUtskottets
Betänkande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återförvisa.
Vid förnyad föredragning af följande ConstitutionsUtskottets
den 5 och 3o sistlidne Junii
aflåtne, samt den 528 i samma månad eftermiddagen
och den 10 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial:
N:o 26. Angående förslag till en rättelse
of inledningen till nu gällande TryckfrihetsFör.
ordning.
N:o 27. Angående ett tillägg i 75 §. Riksdagsordningen.
N:o 34. Angående ett nytt moment vid slut*t
af 68 § RegeringsFormen,
638
Den 12 Julii f. m.
N:o 55, Rörande ett tillägg i i5 §. Riksdagsordningen.
N:o 56. Angående förslag till en ändring i
a5 § Riksdagsordningen.
Fann Ridderskapet och Adeln, uppå derom
af Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
sårskilte propositioner, för godt att ConstitutionsUtskottets
berörde förslag, till den behandling
56 §. RegeringsFormen stadgar, godkänna.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 5 dennes under N:o 280 afgifne, samt den
10 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående
nedsättning af en Committée, till under-;
sökning om beskaffenheten af alla hemmans onera.
Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 5o sistlidne Junii under N:o 17
afgifne, samt den 10 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 20 sistlidne
Maj meddeldte Utlåtande, rörande en föreslagen
ny method till Bevillningens utgörande och fördelning
m. m.; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Utlåtande redan
Den 12 Julii J, m,
blifvit af de öfrige frenne RiksStånden gilladt,
för dess del dervid låta bero.
Upplåstes till justering ExpeditionsUtskottets
under N:o 91 insände förslag till Riksens Stånders
underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj;t rörande
anslag af medel till godtgörande af kostnaderne
i och för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förmälning och Utrikes Resa.
Herr Hjerta, Gujiaf: Jag anser mig nödsakad
att begära återremiss af Expeditions-Utskottets
förslag till underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t i detta ämne. Jag skulle nämligen
önska, att Utskottet vid frågan om Brålloppsgård,
i afseende på hvilken det nu i Expeditionen
heter det ”Riksens Ständer funnit för godt,
”att någon så kallad Bröllopps-gård till inbringande
af dessa medel ej ma aga rum1” hellre
måtte begagna det ordalag, StatsUtskottet i sitt
Betänkande nyttjat, att en sådan Bröllopps-gård
icke nu behofves. Det år af vigt, att meningen
på det sått uttryckesj ty annars kommer
man i framtiden att stå på samma punkt, som
för det närvarande. Man vänjer sig från bruket,
att vid dylika tillfällen betjena sig af gärder,
och att i stället ålita fonderna. Bäst vore,
att alldeles icke i den underdåniga skrifvelsen
nämna något om sättet för utgörandet, emedan
BondeStåndet dervid fästat ett vilkor af
den beskaffenhet, att jag ej kan finna annat, ån
att frågan kommer att afgöra» genom Nämnd,
640
T) en 12 Juli i /. m.
Jag anhåller derföre, att, om Utskottet ej anser
sig kunna utesluta den anmärkta termen, Utskottet
i sådant fall måtte anmodas att inför Riksens
Ständer redovisa skålen för ett Expeditions,
sått, som icke alldeles öfverensståminer med
Riksens Ständers beslut.
Grefve Hård, Carl GuftaJ, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Hjerta'. Just af det skål Grefve Hård
anfört, tror jag det vara bäst, att icke uti ex.
peditionen nämna något om sättet för utgörandet
af dessa 600,000 Riksdaler, utan att strophen
derom lämpligen kunde helt och hållet utgå.
I alla fall, om också Expeditions-Utskottet
förmår tydligen bevisa, att denna fråga år lagligen
afgjord, utan att af Nämnd behandlas,
skulle jag för min del önska, att de af mig anmärkte
orden ej md aga rum, måtte förändras
till icke behöfves.
Herr Tham, Wollrath: Jag hemställer,
huruvida den af Herr Hjerta anmärkte mening
lämpligen kan i Expeditionen begagnas. Ännu
år sättet för de 5oo,ooo Riksdalernes utgörande
icke så bestämdt afgjordt, att frågan derom ju ej
skulle kunna möjligen blifva hånskjuten till afgörande
genom Nämnd. Jag förenar mig derföre
med Herr Hjerta, att berörde stroph måtte
helt och hållet ur expeditionen utgå. Dessutom
vet
Den 12 Julli /. m.
641
Vet jag, att Ordföranderne uti Stats- Och BevillningsUtskotten
innan korrt ämna anhålla om
Nämndens sammankallande i afseende på Bevillnings-grunderne,
hvarefter frågan om ofvannåmnde
belopp torde vara lättare afgjord.
Herr Rothlieb, Axel: Jag hemställer, hu
ruvida
ifrågavarande skrifvelse må kunna antagas,
förkastas eller något dervid tillgörasj innan
det blifvit definitift afgjordt, antingen ämnet
blifver föremål för Nämndens behandling eller
icke, och beslut i följd deraf fattadt.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMar/kalken
gjord proposition, blef ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande förslag, i anledning af
de dervid gjördé afittlårkningar^ till Utskottet åierremitteradt.
ITögloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdés
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen.
X i "
In fidem Protocolli
Ö. y. Lagerheim,
Ridd. o. Ad. Prof. VI. Band.
64*
Den 12 Julii c. m.
Lördagen den 12 Julii.
Plenum kl. 6 eftermiddagen.
Företogs till pröfning Bevillningsutskottets
den 3 dennes under N:o 19 afgifne, samt den
10 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 528 sistlidne April meddeldte
Utlåtande, angående en utvidgad fribrefs- rått
för Städernas Magistrater.
Herr Tham, Wollraht: Jag utbeder mig
endast korteligen få nämna de orsaker, som föranledt
de tvånne Stånden af Utskottet, att tillstyrka
den gjorde anhållan. Det var egenteligen
de anmärkningar Herr Ehrenborg gjort, hvilka
fästat Utskottets uppmärksamhet, äfven som behofvet
af den sökta Portofriheten förde mindre
Ståderne, hvilka hafva mesta olågenheterne. De
större Städerna lida ej, om de icke skulle äga
Fribrefs-rått, ty der bo vanligen Landshöfdingar,
men det år egenteligen de små, som få emottaga
bref från andra auctoriteter, hvilka de
måste besvara och fortskaffa. Detta drabbar ej
Magistraten, men ensamt Borgerskapet. Den andra
anledningen var, att då Magistraterne hafva
Portofrihet för en del handlingar, så kunna miss.
bruk så lått föranledas med de öfrige. Man
trodde ej skillnaden skola blifva betydlig, om
friheten medgafs, och ansåg billigheten fordra
Den 12 Julii e. m.
643
bifall, då andra Embetsmån förut njuta dylik
Portofriheh
Herr Rothlieb, Axel, och Herr af Wingård,
Johan3 förenade sig med Herr Tham.
Herr Grefven och LandtMarJkalken till—
kånnagaf, det Utskottets Utlåtande innefattade 2
Alternativer, hvaraf det förra innehöll att någon
utvidgad Fribrefs - rått icke borde Städernas
Magistrater förunnas, samt det sednare, att den
ifrågastållde ytterligare post-friheten borde Stå.,
demas Magistrater meddelas.
Herr Grefven och LandtMarJkalken gjorde
proposition till bifall af första Alternativet.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemstållde, om Ridderskapet och
Adeln behagade bifalla sednare Alternativet, eller
att den ifrågastållde ytterligare post-friheten må
Städernas Magistrater meddelas.
Bifölls.
Föredrogos å nyo och gillades följande Stats»
Utskottets den 3 dennes afgifne, samt den to
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
-
644
Dm ja Julit t. m.
N:o 282. I anledning af väck fråga orri
förändring af Andrarums Alunverks rått till inköp
af skogs-effecter in. rm
N:o 280. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss rörande Råntornes utgörande för
någre Thorshälla Stad tipplåtne hemman.
N;o s84. I anledning af väckt fråga om er^
sättning till Handlanden J. A. Tauson för aftrådt
arrende af Uranienburgs Kungsladugård.
Vid fÖrnyad föredragning af StatsUtskotteté
ej mindre den 28 sistlidne April under N;o 12g
afgifne, samt den 5ö i Samma månad förmiddagen
på bordet lagde, Utlåtande* angående någre
vid förslaget om. inkomsternes beräkning föa
rekomne frågor, åd ock den 5 dennes under N:o
27g meddeldte, samt den 10 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, yttrande, i anledning
af de vid samma Utlåtande gjorde anmärkningar,
fann Ridderskapet oell Ådelrt för godt^ atf
berörde tvånne Utlåtanden till alla delar gilla.
Föredrogs å nyo och remitterades till
hag- farn t Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten:
Herr
von Hartmansdorff*, AugUst, den 20
Den 12 Julii e. m.
sistliclne Junii förmiddagen på bordet lagde, Mei
morial, innefattande hemställan, att Riksens
Ständer måtte genom en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, uttrycka deras önskan, att vid
den nya Domstols organisationen särdeles afseende
måtte fästas vid förliknings-åtgårdernes
skiljande fran Domstolarne och uppdragande åt
sårskilte Nämnder, samt att, om Kongl, Maj;t
skulle med Riksens Ständer instämma uti en
lika åsigt af saken, åt LagCommittéen måtte
uppdragas, i enlighet dermed, uppgöra nödige
förslag.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
ej, mindre den 3 sistlidne IVfaj under N;o i53
afgifne, samt den 5 i samma månad förmiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver väckte motioner,
om rättighet för Bergsmän, att lösa Kronans
persedel och TiondeTackjern, än ock den
3 dennes under N:o 285 meddeldte, samt den io
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, yttrande,
öfver de vid samma Utlåtande gjorde
anmärkningar, fann Riddefskapet och Adeln för
godt, att berörde tvenne Utlåtanden till alla dalar
gilla.
Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets den
12 sistlidne Junii under JM:o 108 afgifne, samt
den 10 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 14 förutgågne April under
Den i a Julii e. rn.
N:o 38 meddeldte Betänkande, angående förändradt
sått för Författningars upplåsande i Kyrkorne;
fann Ridderskapet och Adeln, att enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den 8 dennes under N:o
H29 aflåtne, samt den 11 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i anledning af
väckt motion, angående upprätthållande af Höganäs
Stenkolsverk.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie,
Jacob: Med den kännedom jag tagit af
StatsUtskottets Betänkande i detta ämne, kan jag
ej underlåta att begära återremiss, når det förekommer;
och ehuru jag visserligen önskade,
att saken kunde, så fort som möjligt år, företagas
, finner jag dock nogsamt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets begäran lika så
billig, som till ändamålet ledande. Jag får således
deruti instämma, och anhåller, att StatsUtskottets
Betänkande måtte få hvila, till dess
OeconomieUtskottets Utlåtande inkommit, så att
båda må på en gång kunna företagas.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtJilarsh
cilken gjord proposition, blef Oeconomie^
Den 12 Jul i i e. m.
Utskottets Memorial of Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den 29 sistlidne
Maj under N;o 102 afgifne, och den 28
derpå följde Junii eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, om antagande af en Författning,
angående förändring eller utdömmande
af Vatten-verk, som genom uppdämning skada
jord eller hindra dess odling.
Herr Gyllenholm, Eric Gu fia f, anförda
skrifteligen;
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr von Hartmansdorff, Auguft'. Herr Gyllenheim
har synts mig hufvudsakligen utgå från
den grundsats, att Vattenverksägave företrädesvis
borde skyddas framför dem, som i anseende
till förbättring eller odling af jord kunde vilja
utrifva verken. Ehuru stor ägande-rättens helgd
bör vara, tror jag ej att framtidens förkofran bör
för densamma uppoffras. Det är ej nog, att samhället
skyddar hvar och en vid hvad han äger,
det måste ock tillse, att dess krafter utvecklas,
att hvarje enskildt, och derigenom det hela må
kunna förkofra sig. Samhället skulle eljest icke
kunna tillväxa i physisk kraft, och med detsamma
äfven hämmas i sin moraliska utbildning.
En jemvigt emellan de båda satserna af skydd
och förkofran måste således äga rum i Statsför
-
«48
Den 12 Julii e. m.
valtningen, och mig synes, att den med flhubg,
billighet på båda sidor blifvit af Utskotten iakttagen.
Må hända torde man dock ännu hafva
gifvif nog stora fördelar åt besittningen af Vattenverk
emot den fördel Staten möjligen kunde
vinna genom begagnandet af de fält, sorn nn för
uppdämningarnes skull ligga yattendränktä. Herr.
Gyllenheim har anmärkt, att Jordbruket redan
lemna,r öfverproduotion, och att således fpr ögonblicket
ingen ting vidare borde göras till dess,
befrämjande. Denna ölverproduction, om den
äger rum, är väl egenteligen sädes-produetipn.
Men deremot hör man mycket klagas öfver brist
på kött, ost, smör och talj, med flere, varor,
som Landtmannen lemnar, och sorn nu mäste,
införas från Finland och andra orter. Om jorden
gifver för mycket säd till bröd, så kan. fion,
i stället användas till boskapsskötseln, och fältens
aftappning ändock vara lika nyttig. I afseende
på de detail-förslag, sorn af Utskotten,
blifvit framlagda, får jag anmärka, att det Konungen
afgifvit om ersättning åt dem, hvilkas
Verk blifvit npprifna, synes mig billigare, än def
ena alternativet, som Utskottet framställt, det
nemligen, att icke flera jordägare skulle deltaga,
i vattenverkets ersättning, än de, som begärt dess
utrifning, men att de öfriga, ehuru mycket gagn
de deraf hade, skulle, emedan de icke begärt utrifningen,
vara befriade från deltagandet uti
dess ersättning. Mig synes billigt, att den som
skördar gagn af en sak, äfven deltager uti
kostnaden tor dess vinnande, antingen han begär
det eller ej. Denna grundsats finnes ock
förut af vår Lag iakttagen, i fråga om gemen
-
Den 12 Jula' c. m.
649
^am stängsel, om delning af jord, med flere hushålls-angelägenheter.
Stadgades ej detta såsom
regel i afseende på frågan om vattenverks utrifning,
så skulle det kuuna hända, då någon
för odlingen af sin del uti en gemensam mosse,
ville hafva etf vattenverk utrifvit, att de öfriga
delägarne i mossen undandroge sig att instämma
j en sådan begäran, för att kostnadsfritt njuta
fördelarna af den, enes pfflingsffit, Men då skulle
<let ock lätteligen kunna inträffa, att vattenverkets,
lösning öfversteg den ens krafter ensamt, och att
liela mossodlingen och samhällets förkofran derigenom
utehlefve. Detta är den enda anmärkning
jag i det pmstäudliga velat göra, och anhåller
att den, i fall åtprrerpiss beslutes , måtta,
få till Utskotten åtfölja.
H err Rothlieb^ Axel, förenade sig med
Herr von Hartmansdorff’.
Herr von Hauswolff, Carl Guftaf Reinhold:
Denna fråga, som nu kommit under öf
verläggning,
är af den högsta vigt, af en kinkig
beskaffenhet och ömtålig till sin behandling. Man
har nyttjat ägande-rätten såsom skäl emot utlösningen
af vattenverk; men ägande-ratten kommer
här i collision. Den som har vattenverk
bör skyddas, men den som har ägor, hvilka öfversväinmas
af Aratten, bör äfven skyddas för
vattnets åverkan. När en sådan collision finnes,
är det styrelse magtens skyldighet, att skydda
båda, och dess ostridiga rätt att tillse, hvilkenderas
skada öfverväger den andras; och utfärda
författningar, hvarigenom lidandet må kunna
afhjelpas. Och detta är hvad jag i sådane frå
-
650
Den 12 Julli e. m.
gor anser böra öfvervägas. Derföre tror jag
ock, att en stor skillnad måste göras på de verk,
för hvilka lösning får äga rum eller icke. Vid
de större vattenverken måste man considerera,
att flere menniskor deraf äro födde, och hafva
hela deras bergning; vid ett Bruk t. ex. finnas
en mängd Bruksfolk och arbetare, samt de, som
genom kolning till Bruket hafva sitt uppehälle.
Huru lösningsvärdet vid sådane vattenverk skall
bestämmas, är ej lätt att inse, ty det är ej nog
att considerera sjelfva verket, man måste äfven
taga i betraktande hvad flere menniskor komma
att förlora, samt vara omtänkt på deras
ersättning och på utväg för dem, hvilka
stundom utgöra hela familjer, att kunna
på annat sätt söka och förvärfva deras bergning.
Men vid de smärre vattenverken är förhållandet
helt annorlunda och lösnings-friheten
af obestridlig nytta för många Landtbrukare.
Vi hafva Landsorter, Gottland till exempel,
der stora odlings-lägenheter ej äro eller hittills
kunnat blifva begagnade , blott för det några
Sqvaltqvarnar befinnas i vägen, som dock gå
endast några få dagar höst och vår, då vattenfloden
inträffar. Alla sådane betydeliga falt
som likväl kunna med fördel odlas ligga nu så
till sägandes öde, utan att lemna deras ägare
annan afkastning, än några få lass för kreatur
föga näringgifvande Starrfoder, eller så kallad
agg> som nyttjas till hustäckning, oaktadt dessa
vattensjuka fälts bördiga egenskap är undersökt,
och vitsordad af flere kännare , och jemväl af
den bekanta Engelsmannen Staffens. Min tanke
Sr således, att hvad de mindre vattenverken
Ven 12 Julii e. nu
angår, böra de få på lämpeligt sätt utlösas;
men beträffande de större verken , såsom fiskerier,
bruk med flere, så bör dessas vigt äfven öfvervägas
såsom jag här ofvan omnämt, och der
verket är större och angelägnare för allmän nytta
än odlingen kan blifva, bör det förra ingalunda
utdömas; men der odlingen synbart kommer att
skänka staten eller det allmänna större förmoner,
måste den äga företräde. I afseende på lösen,
liar fråga uppstått, huruvida endast de,
hvilka begärt verkets utrifning, skola ensamme
lösen utgifva, eller om alla, som deraf hafva
gagn, äfven dertill skola bidraga. Jag finner,
på de skäl Herr von Hartmansdorff anfört, det
förra vara obilligt och det sednare obestridligt,
ty efter enskiftes Lagarne samt Landtmäteriocli
Stängsel-förordningar äger den vitsord, som
vill dela eller hagna ägorne, och om Q personer
ej vilja dela eller hägna, men den tionde
lottägaren åstundar det, måste de andre dertill
beqväma sig. Hvarföre skulle då icke, med a—
nalogie derifrån, samma förhållande här vara?
På Gottland finnas mador eller så kallade myror,
uti hvilka flere Kyrksocknar äro delägare;
örn nu en by eller en enskild man ej skulle
vilja med de öfrige begära ett hindrande vattenverks
utrifning, skulle derföre alla öfriga förhindras
ifrån ett nyttigt odlings-företag, eller
den gensträfvige lottägaren få deraf draga fördel
utan någon kostnad? Efter min tanka bör denna
föreläggas tvänne alternatif, antingen att deltaga
i lösningskostnaden eller ock, om han det ej vill, åligga
att taga lösen för sin jord, efter mätismanna
ordom, Man har anmärkt om Contracters
f
652
£«« 12 Julli e. m.
helgd, oell att de, som redan äro slutne, icke
kunna rubbas. Men äfven här anhåller jag få
nyttja samma analogie, som jag nyss hämtat från
Landtmäterie-Förordningen. J3å fråga är om
storskifte och någre jordägare förut slutat sig
emellan en sämjedelning, så är den ej förbindande
längre än Contracterne sjelfve innehafva
deras hemman, utan enär annor man förvärfyar
sig något af dessa hemman och vill hafva lagligt
storskifte, ager ljan dertill vitsord, oaktadt
hvad contracter elfer sämjedelningar, som derom
emellan företrädarne i ägande-rätten blifvit
afslutade, och på enahanda sätt bör ock förhållas
i förevarande ämne, att den må äga vitsord,
sorn vill lösa och odla. Herr Gyilenheim har
trott, att ett stort skäl till hinder mot förslaget
visar sig deraf, att en pfverproduetion vore att
befara. Detta kan jag icke inse, dels på dosk
äl Herr von Hartmansdorff anfört, att nemligen
nian odlar icke ansamt för att få säd, utan.
äfven till mångfaldiga andra företag och anläggningar,
såsom för boskapsskötselns förkofran , biloch
hampe-plenteringar m. m.; dels ock emedan
i den nion odlingarne tilltaga, tillväxer äfven
folkmängden; och om större odlingar företagas,
uppkomma jemväl Nybyggen att tilläfventyrs
sknttläggas, hvarigenom på flere sätt Statsintraderne
onekeligen förstoras. Dessa anmärkningar
anhåller jag måtte få åtfölja, i fall Betänkandets
återremitterande beviljas.
Herr Ribert, Carl Wilhelm'. Jag är icke
sinnad att yttra mig emot Utskottens Betänkande:
jag tror, alldeles i motsats af Herr Gyllen.-!
Dea 12 Julli e, m,
653
heim, att Utskotten föreslagit så starka correctiver
emot alla de missbruk, som ett lättsinnigt
begär att i otid begagna en ny författning, kunde
alstra, att inga chicaner å ena eller andra
sidan äro att befara*
Då jag således i principen alldeles delaf
Utskottens åsigter, utbeder jag mig likväl, att i
händelse af en återremiss, få fästa Utskottens
uppmärksamhet på clet icke i förslaget uppfyllda
behofvet af en föreskrift, huru förhållas bör med
de vattenverk, som, utan att vära särskildt skattlagda,
äro , med visst åsatt öretal ingångne i
hemnlans-öretalet, Jäg vet Väl, att sådana verk
äro sällsynta, meri det är dock säkert, att de
finnas.
Herr Tham, Wollrath: Jag instämmer fullkomligen
i de grundsatser, på hvilka Utskottens
Betänkande är byggdt. Jag anhåller blott att,
i fall af återremiss, ett pär anmärkningar, som
jag ämnar framställa, rrtåtte få åtfölja. Den ena
är den, huruvida i förslaget till Lägen, som nu
är upplyst, något blifvit städgadt till säkerhet
för de fordringsägare, som hafva inteckning i
vattenverk. Jag känner visserligen, huru det går
till på utmätnings-auctionerj möjligen kan det
hit lämpas, men jag tror, att det vore nyttigt
för tydlighets skull, och till förekommande af
rättegångar, att äfven i Författningen en $ inrycktes,
som stadgar, att vid alla sådane tillfällen,
dä genom Domare förordnas, hvad lösen
Sorn för vattenverket skall gifvas, inteckningshafvare
äfven blefvo kallade, att sin rätt heva
-
®54
Den 12 Julii e. mi
ka och rlensamma utbekomma, när vattenverket
kommer i annan hand, eller blifver utrifvit. Jag
tror det vara nödvändigt, att härom stadga en
säker Lag, ty ofta händer vid våra nya Författningar,
att en och annan betydlig omständighet
blifver glömd, som gör, att verkställigheten
måste blifva uppskjuten, Dernäst får jag nämna
några ord, i anledning af Herrar von HartmansdorfFs
och Hauswolff, anföranden. De tro,
att när flere personer äga del uti samma odlingsmark
, det antingen bör åligga dem alla att
deltaga uti lösen af Vatten-verket, eller ock
emottaga lösen för sin andel i odlingen. Jag
kan ej tro, att en jordägare dertill kan tvingas,
och kan för min del ej tillstyrka det, ty förslagsmakare
finnas, som bygga slott i luften,
och göra calculer, hvilka icke bära sig , då en
afkastning beräknas, hvilken ej kan erhållas.
Då må sådana göra det för enskildt räkning, och
de andre ej tvingas att deltaga uti förslagen.
Man bör ej genom tvångs-lagar nödsakas, att
ingå uti förslag, som ej äro bestämdt nyttiga.
Med Herr Gyllenheim delar jag ej någon fara
för öfver-production. Den har sitt correctif
med sig, ty nar production stiger Öfver behofven,
och man ej får sälja sin Spannemål, lärer
ingen lösa någre Vattenverk, för att odla. I
händelse af återremiss , anhåller jag att desse
anmärkningar måtte få åtfölja.
Herr Manner stam, Johan: Ifrågavarande
Lagförslag har så länge varit föremål för Lagstiftningens
uppmärksamhet, att de olika åsigterne
deraf fullständigt blifvit utvecklade. Jag vill
Iten 12 Juli i e. m.
655
derföre ej länge uppehålla Ridderskapet och
Adeln i afseende på hufvud-frågan , utan förklarar,
att jag hvad dem angår, instämmer uti
Utskottens betänkande. Då jag likväl förmodar
att återremiss beslutas, ber jag att få göra den
anmärkning emot Utskottens förslag, att lösen för
Vatten verket skulle förhöjas med 5o procent af
värdet. Då man gillar de allmänna grundsatserne
för denna Lag, hvilket Riksens Ständer
redan vid 1812 års Riksdag gjort, bör man
icke för Lagens verkställighet sätta så dane vilkor,
som paralysera densamma. Jag instämmer visserligen
deruti, att, då en Vattenverks-ägare nödgas
taga lösen, den bör bestämmas efter högsta
värdet för verket och att correctif emot missbruk
af lösnings rätten föreskrifvas, men detta kan
ske utan cn sådan tillökning som ofta kan göra
lösen omöjlig. Skulle någon tillökning bestämmas,
borde den åtminstone ej sättas högre än till 20 å 25
procent; men det rätta är otvifvelakligt, att Vattenverksägaren
får lösen efter det högsta värde,
som Lägenheten kan anses gälla.
Friherre Cederjiröm, Jacob'. Den som gjort
sig den mödan, att genomläsa LagCommittéens
motiver till ByggningaBalken, den skall ock finna,
att alla de anmärknings-punkter, som af
Herr Gyllenheim blifvit framställde, verkeligen
åro besvarade och vederlagde. Jag anhåller få
fästa uppmärksamheten på den noggrannhet Utskotten
iakttagit, för att bereda Vattenverksågare
säkerhet, att ej genom chicaner få sine
Verk förstörde. Dervid får jag först nämna,
att ingen fråga om utrifuing kan äga rum, med
Den 12 Julii e, m.
mindre jorden, som skadas, uppgår till VattenVerkets
dubbla värde. Derefter, att sedan ver*
ket blifvit till högt värde uppskattadt, ägaren
skall icke desto mindre för särskillt obehag- af
flyttning och för det pretium affectionis han
möjligen kan äga för stället ytterligare erhålla
5o procents förhöjning i värdet. Jag hemställer
då till hvar och en, om det är möjligt förmoda,
att ett bruk af större omfattning skulle
komma i fråga att rifvas, med mindre att dell
jord, sorn deraf skulle njuta förmon, vore af
det värde, att det för Staten vöre en stör förlust
om den icke kunde brirtgas i odlingsbart
skick. Det år klart, att mindre Vattenverk^
som nu kanske uppdämma flere tiiseiide tunnland
jord, gerna kunna betalas nied 5o procents förhöjning.
Man har gjort den anmärkning emot
Betänkandet, att icke alla de, som genom rifningen
vinna, skulle deltaga titi ersättningen. Detta
år blott ett alternativ, och det beror af Ridderskapet
och Adeln att antaga det andra alternativet,
då alla komma att deltaga uti betalnini
gen. Beträffande hvad ytterligare blifvit anmärkt
af Herr Tham rörande säkerheten för inteckningsågare
uti sådane verk, så får jag erinra,’
att om öfverenskommelse enskildt träffas emellan
jordägare och Vatten-verks-ågare, finnes intet
correctiv, emedan dervid samma Författningar
gälla, som vid köp i allmänhet; deremot om
Vattenverks - ägaren genom Domarens åtgärd
blifvit ålagd att taga ersättning, så skall löseskillingen
i Domstolen deponeras, oell då den
har intecknings-documenterne, kan den ej vara
okunnig
flen 12 Jnlii e. m.
657’
okunnig om, hvilka inteckningar behåfta verket,
orh således ej elier vid liqviden glömma deras
rått. Jag finner åtminstone icke derutaf någon
olågenhet. Af en annan anmärkning, om utbrytningen
af den ränta, som kan vara inlagd uti
verket, finner jag ej eller mera hinder, ty räntan
fördelas då på den odlingsbara jorden, och
ingår der uti beräkning. Herr Mannerstam har
ansett det belopp af procent vara för högt, som
Utskottet föreslagit utöfver värdet. Jag skulle
instämma deruti, och år enskildt öfvertygad, att
en mindre procent vore billig, men jag tror, att
då man vill ett allmänt nyttigt ändamål, för
hvilket enskilta farhågor hysas, är det båttre att
sätta för hög ån för låg lösen. Den hindrar ej
större odlingar, och om de mindre uppehållas,
år det af mindre vigt. Då jag nu tror mig hafva
besvarat de anmärkningar, som blifvit framställde,
och inga andre blifvit gjorde, anhåller
jag för min del om bifall till Utskottens Betänkande,
med det alternatif, som ålägger samtelige
jordägare, hvilka af odlingen skulle hafva nytta,
att i ersättningen deltaga,
Herr Gyllenheim: Herr von Hartmansdorff
har mycket misstagit sig, då han ansett mig utgå
från den synpunkt, att vilja gynna Vattenverks-ågaren,
framför jordbrukaren. Tvärtom
år den grundsats jag yttrat, sådan, att ingendera
skulle gynnas på den andres bekostnad Äfven
måste jag In.fv« illa eller otydligt uttryckt mig,
dä flera Herrar Ledamöter löiment det jag skui
-
Ridd. o, Ad, Pr, VI. Band.
Den 12 Julii e, m.
le hafva antagit öfverp roductionen, såsom ett
hinder att vidare påtänka odlingar. Jag delar
visserligen ieke en sådan öfvertygelse, utan år
ense med dem, som finna att correctivet hår lig.
ger uti sig sjelf. Jag liar blott erinrat, till stöd
för mine tvifvelsmål, om den föreslagna Lagens
positiva nytta, att den klagan åtskillige andre,
Bien ingalunda jag, fört om öfverproduction,
yisar att tillräcklig, ja öfverflödig tillgång på
odlings-mark, lärer ännu finnas i Sverige, utan
att för ett oinskränkt utvidgande deraf, behofyet
eller allmänt väl directe kråfver gagneliga
och kostbara Vattenverks förstörande. Det torde
också kan hända så väl i enskildt, som uti
StatsOeconomiskt afseende, icke vara så oriktigt,
att först uppodla väl och fullkomligen den jord
man har närmast för handen, och som kan giV
va säkraste afkomsten med minsta kostnaden, utan
att söka nedlägga för mycket på omogna
och vattendrånkta mossar, hvilkas tjenlighet till
odling ofta kan vara högst tvifvelaktig, och efter
hvad erfarenheten redan på flere ställen visat
icke sällan misslyckas. Af detta, med mycket
annat, synes mig icke vara lämpligt, att med
uppoffring af den heligaste rätts principen söka
gifva åt jordbruket, om jag så må såga, en o -  naturlig riktning, men frånrycka Vattenlågenheterne
deras lagliga skydd, och jag kan således
ingalunda frångå min mening , att båda trifvas
bäst, då de utan Lagstiftningens mellankomst få
skötas genom enskilte överenskommelser ägarne
emellan. Jag tror äfven att uti ‘sjelfva den nu
föreslagna Författningen ligga så stora svårigheter,
att de rakt medverka det åsyftade ända
-
Den 12 Julit e, ni.
6S9
målet. Skall man betala i5o procent för ett
Vattenverk, eller en half gång mer ån vårdet,
så lårer sällan köp eller inlösen deraf ens korn.,
ma i fråga; och då säkert mången förut skulle
funnit sig nöjd och belåten med mindre vinst,
blir påtageliga följden af ett dylikt stadgande;
att godvillige afhandlingar och osåmjanden derigenom
förhindras, och att man inledes uti vidlyftiga
rättegångar. På grund häraf, vågar jag
förnya min hemställan, att Betänkandet måtte
återremitteras, och de deröfver afgifna anmärkningar
vidfogas till Högloflige Utskottens behöriga
åtgärd och besvarande.
Herr von Hausvolff: Jag ber om förlåtelse,
att jag å nyo uppträder, men jag kom ej förra
gången att yttra min tanka, i afseende på den
af Utskotten föreslagne procent-förhöjning i lösnings-
värdet. Jag förenar mig med Herr Mannerstam,
att det ej år billigt, att lösen skall betalas
5o procent högre än högsta vårdet, och
jag vet ej, hvarföre den skall bestämmas högre,
ån egendomens sanna värde, ty når vårderingssumman
beräknas till det allrahögsta, så tyckes
det vara tillräckligt. Dock på det skål Fria
herre Cederström anfört, synes billigt, att medgifva
någon påökning; men den föreslagne procenten
år likväl öfverdrifven, och föranleder
till hinder för odlaren, hvarföre jag anser 20 å
25 procent vara tillräckligt.
Herr Tham har
gjort en invändning i afseende på inteckningshafvares
rått, och denna anmärkning har Friherre
Cederström redan tillråckeligen vederlagt,
medelst erindringen, att den Domstol, som hand
-
Den 12 Julii e. m.
ligger sjelfva lösnings-frågan, Ifven år i tillfälle
att tillse, det inteckningshafvarnes lagliga ritt icke
förnärmas. Dessutom synes det nog uppenbart,
att när en egendom varder uppskattad täll
högsta värde, och ändock 20 å 2 5 procent deröfver,
så skola inteckningshafvare, i stället för att förlora,
hafva större hopp att blifva för deras fordringar
förnöjde, än om egendomen siljes på executif
auction; helst erfarenheten nogsamt styrker, att
vid executiva auctioner försåljnings-summan aldrig
eller åtminstone ganska sällan uppgår till
det belopp, hvartill den försålde egendomen skäligen
borde beräknas; hvadan genom förslaget,
om det antages, förmon och ingalunda förlust,
jemväl för inteckningshafvare beredes, I öfrigt,
i afseende på hvad Herr Tham anfört, att det
skulle vara åfventyrligt att ålägga någon ett emot
sin vilja deltaga uti lösen af vattenverk, då
möjligen den som yrkar en sådan lösen, blott
bygger, så till sågandes, slott i luften, som ej kunna
realiseras; tror jag denna befarande olägenhet
förekommas genom det alternatif jag framställt, att
den motvillige jordägaren lemnäs valrättighet att
antingen ingå uti lösningen af det hinderlige vattenverket,
eller ock sjelf taga lösen af sin jord,
som inom odlingsomfånget år belägen. Beträffande
hvad Herr Gyllenheim anfört i samma afseende,
om mossar, hvilkas odling ofta kunde vara onyttig
eller öfverdrifvit kostsam, så beror det ju
på hvar och en, om han vill ingå uti en sådan
odling, hvarvid den, i detta såsom i alla andra
fall, får skylla sig sjelf, om företaget misslyckas,
så att nyttan eller vinsten deraf icke svarar emot
hans förhoppning, utan att derföre hinder
Den | s Julli e, m.
bör af Lagstiftaren eller Öfverstyrelsen läggas
i vägen för uppenbart Riksgagneliga speculationer
och åtgärder. Jag tror således, att de inkast,
som blifvit gjorde, icke förringa hvad jag
och flere värde Ledamöter framställt; och jag
hoppas derföre, att Ridderskapet och Adelö derå
gör det afseende, att Betänkandet återremitteras
med desse anmärkningar, hvarigenom Utskotten
komma i tiHlälle att sina tankar och åsigter i
ämnet vidare utveckla.
Herr Tham: Jag får ännu en gång förklara,
att jag är fullkomligen ti11 freds med de
grunder och det värderingssätt, Utskotten föreslagit.
Jag tror , att Friherre Cederström tillräckeligen
utvecklat grunden till de 5o procent,
som blifvit föreslagne, såsom ett correctif emot
chicaner. Men jag återkommer till frågan om
inteckningar. Härvid uppstå tvänne frågor. Den
ena är , när genom Domarens åtgärd egendomen
blir utlöst. Det är väl godt, att lösen deponeras
hos Domaren, men jag skulle likväl
önska, att i stället för att förvaras i Häradskistan
, hvilket jag ej anser fullt säkert , lösen
kunde insättas i LandtRänteriet emot bevis, som
uppvistes vid Domstolen. Då vore mera säkerhet
vunnen både för inteckningsbafvare och ägare.
Jag vill ej utlåta mig om den mindre säkerhet
vid aflemnandet af löseskillingen i Domstolen
, som uppstår genom ombyten med Domare
och den mindre vana hos unga Domare,
att behandla penningar. Men den andra frågan
är den, då ägaren får ersättning för den
minskning i värde ett Vattenverk lider, och eter
-
(62
Den 12 Julii e, In,
med kan vara belåten, men inteckningshafvaren
förlorar i sin säkerhet. Då tror jag, att han
alltid bör tillkallas. Är åter frågan om godvilliga
öfverenskommelser, så känner jag ej något
correctif. I afseende på de af Utskotten
framställde alternativer, huruvida alla skulle
deltaga uti lösen och den ränta, som jorden påföres,
så var mitt yttrande derom ej någon
anmärkning vid betänkandet, utan blott ett yttrande
af min öfvertygelse, om hvilketdera al-:
ternatifvet borde antagas.
Herr Riben: Jag har icke haft den lyckan
att blifva förstådd af den värda Ledamot, som
besvarat de vid Utskottets Betänkande gjorde
anmärkningar. Måhända har jag uttryckt mig
otydligt.
Friherre Cederströms svar hade varit rigtigt,
om jag, som Herr Friherren tydeligen trott,
afsett sådane Vattenverk , som antingen äro särskildt
skattlagda, eller af någon orsak rent af
skattfria; men det är icke sådana jag menat.
Jag har menat de Vattenverk, som, belägna på
skattskyldig jord, äro, enligt Jordeboken , satte
till visst öretal, med detta öretal ingångne i
hemmanets öretal, och sålunda deltagande i sjelfva
hemmans-räntan. Ponera t. ex. ett Frälsehemman,
utgörande enligt Jordebok 20 öresland,
inberäknad en på hemmanets ägor uppförd
qvarn, särskildt upptagen till 6 öresland.
Det förstås af sig sjelf, att en sådan qvarn icke
kan vara särskild skattlagd, ty den skulle då vara
skattlagd 2:ne gånger. Frågas nu? Färdén
-
Den 12 Jiilii e. m.
G6j
na qvarn rifyas, enligt den föreslagna Författningen.
Utskottet säger ingenting derom, men
jag tror det icke kunna ske , såsom stridande
mot Placaterna mot skattskyldig jords förminskning.
Nödigt är emedlertid , att detta observeras;
osäkerhet om Författningens mening
kunde eljest skapa Processer i detta ämne.
Herr Danckvardt, Magnus Georg: Då åt-,
skillige anmärkningar emot Utskottens betänkande
nu blifvit gjorde, och återremiss deraf torde
komma att beslutas, får jag med instämmande
uti den Herr Mannerstam framställt, i afseende
på Utskottens förslag 0111 ersättning för utrifvit
Vattenverk till 5o procent utöfver dess fulla värde,
äfven särskildt fästa uppmärksamheten pa
hvad Utskotten föreslagit i tvänne andre fall,
der denna ersättning jemväl skulle äga rum.
Det är i förslaget till den ifrågavarande författningen
sagdt, att om, lör odlingens verkställande
, Vattenverket blott behöfver ändras eller
flyttas eller vattenledning göras, men Vattenverks-ägaren
hellre vill hela Verket alsta, skall
jordägaren vara skyldig att detsamma helt och
hållit inlösa. Att, såsom Utskotten tillstyrkt,
Jordägaren i detta fall skulle vara skyldig, att
utom fulla värdet erlägga 5o procents förhöjning
derå , tyckes vara alldeles obilligt. Vattenverks-ägaren
är redan en stor förmån förbehållen,
att kunna påtvinga Jordägaren inlösen
af hela Verket, oaktadt blott en flyttning eller
mindre betydlig ändring eller vattenledning kan
erfordras för ändamålets vinnande, och Jordägaren
bör icke ytterligare betungas med er
-
—.1 u. t' 1 .
664
lt<rn 12 Julii c. m.
läggandet af öo procent öfver Verkets värde,
hvarigenom Vattenverks-ägaren får tillfälle att
tillpreja sig en öfverdrifven summa, och äfven
motarbeta saken. På samina sätt förhåller det
sig efter min tanka med Utskottens förslag, att
också jord, som afstås för valtenaftappning, skall
med 5o procent öfver värdet ersättas. Genom
allmänna Lagen har länge den föreskrift varit
gällande , att dikning öfver den enes ägor för
att afleda vatten ifrån den andras, icke får hindras
och nåaon ersättning för den jord , som
dertill bortgår, äger icke rum; och när man
i förevarande fall får full ersättning för jorden,
synes ingen förhöjning derutöfver skäligen böra
kunna komma i fråga
Herr von Hauswolff; I afseende på de
farhågor Herr Tham yttrat, får jag nämna, att
ehvad Vattenverk emot viss lösen eller ersättning,
antingen utdöinas eller inskränkas i deras
förra anläggning, varder förhållandet i anseende
till Inteckningshufvare enahanda; ty då vid en
tillfällig inskränkning, Jordägaren måste godtgöra
Vattenverks-ägaren den förlust i värdet sorn
verket deraf lider, följer ock att innehafvaren
af första inteckningen har rätt, att denna ersättnings-summa
åtnjuta i afbetalning på dess
fordran , hvarigenom i samma mon som egendomens
eller verkets sanna värde blifvit nedsatt
eller förringadt, InteckningsSummornes belopp
ock varder förminskadt, så att Intecknings-ägarne
hafva för denna återstod åtminstone enahanda,
och stundom större säkerhet, än förut. Hvad
åter angår löseskillingen och stället, der den
Din 12 Julii c. m.
skall deponeras, så år ju förhållandet jemväl enahanda,
sorn med bördskiljning. Och enär samma
lag appliceras hit, så finnes tillräcklig säkerhet,
och stadgandet bestämdt, om medlens
lyftande, ehvad rättegången om vattenverket
längre eller kortare tid fortvarar. Domaren
varder ock särdeles belåten, om han
undslipper det äfventyr och ansvar, hvarföre
han år blottställd för börde- och löseskil—
lingars qvarliggande i Rättens förvar och under
dess vård, I öfrigt lärer Högloflige Ridderskapet
och Adeln desto mindre förvägra återremiss,
som redactionen i Betänkandet behöfva
förbättring och förtydligande. Deruti finnas åtskilliga
omständigheter, som åtminstone jag icke»
kunnat fatta, elier ens åro omnämnde och detailierade.
Det år sagt, till exempel, att jordägare
få lösa vattenverk, hvilka åro dem till mehn
eller hinderlige för tilltänkte odlingar; men löses
ett sådant och vattnet slåppes, så kunna vattenverk
befinnas långt ned oföre, hvilka derigenom
antingen förstöras eller lida betydlig skada;
och ägor emellan dessa verk gifvas, som af öfversvåmningar
lida mehn och försämras; så att
l ogen måste bestämma förhållandet i hela fortsättningen
; hvilket likväl i Betänkandet saknas.
1 öfrigt får jag endast åberopa hvad jag förut
anfört.
Herr Mannerjiam: Jag vill blott utbedja
mig, att, i af-eeride på iöse-skillingen, få tillägga
några ord. J ig fruktar nemligen, att derigenom,
att man sätter 5o procents förhöjning på värdet,
man ej blott motverkar Lagen, utan äfven för
-
666
Dm 12 Julii e. m.
hindrar frivilliga öfverenskommelse^ Det år
ganska naturligt, att om Vattenverks-ågaren vet,
att han ej kan få mindre ån 5o procent utöfver
värdet, skall sällan någon förening åga rum,
och således lösen ej utan långvarig rättegång
kunna bestämmas. Jag anser det således på sått
jag förut nämnt, vara bäst, att sätta riktiga grunder
för värderingen, och att om tillöknings-procent
likväl skall åga rum, den icke bör vara så
hög, som Utskotten föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolf Göran'. Jag utbeder mig endast få fästa
uppmärksamheten deruppå, att vid en ny
Författning och af så grannlaga beskaffenhet, som
denna, det är angeläget, att icke nyheten synes
för mycket lockande, och att sättet, att vinna
ändamålet, är att gå långsamt derhän. Derföre
tror jag, att den föreslagne lösnings-procenten är
af verkelig nytta, för att befordra ordning. När
man erfarit verkan af Författningen, kan det
vara tid att göra jemkningar uti värderingen och
lösnings-priset. Till en början tror jag, att det
högre priset har den förmon, att det egentligen
blir de mindre verken, som komma att lösas,
och det äro de, som med minsta skada kunna
undvaras. De större verken äro af mera
grannlaga beskaffenhet, och deras lösning är af
mera problematisk nytta. Derföre är det väl,
att man ej lätt kan föreslå deras utlösen, på det
man ej må befara en utrifning af dem. Jag
önskar, att Författningen måtte blifva sådan,
som Utskotten den föreslagit, med iakttagande
blott ai de anmärkningar, som af någre Leda
-
Den 12 Julii g, m,
667
möter blifvit gjorde, rörande inteckningar och
säkerhet för deni.
Herr Grejven och LcindtMarJkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Lag.
och OeconomieUtskottens ifrågavarande Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återförvisas.
Ropades Ja.
Föredrogs å ryo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 8 dennes aflåtne, samt den 11
derpå följde eltermiddagen på bordet Jagde,
Memorial , angående Riksdags-arfvode för Riddarhus
Kamereraren och RiddarhusFiskalen.
Upplåstes och lades på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Från Stats- och BancoUtskotten:
Flf den 26 fiftlidne Junii:
N:o 286. I anledning af våckt motion, om
en förändrad ordning vid vol af Revisorer öf-/
ver Stats-, Banco- och RiksgåldsVerken.
N:o 287. I anledning af väckte motioner,
om stadgande af en ny praescriptions-tid i afse
-
jjen U Julii t. rn.
ende på sådane f. d. FilialDiscont-Inråttningarnes
skulder , hvilka icke inom den förut bestämde
praescriptions-tiden blifvit till erhållande af
liqvid anmälde.
Fran BanloUtJkotteti
Af den 3o JiJilidne Junii:
N:o 52. Angående någre anordningar af
de medel, som under benämning: Herrar BancoFullmågliges
dispositions-räkning N:o 2, fins
nas i Banken för tillfällige behof afsatte.
Från Allmänna Befvärs- och OeconomieUtjkottet:
Af
den 9 dennes;
N:o i5o. öfver väckte frågor, angående
förändring i allmänna Skjutsnings-anstaiterne,
Postvagnars inrättande och Skjutslegans nedsättning.
Höglofiige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. jf. Lagerheim,
Dm j 4 Juth f. m.
Måndagen den 14 Julii,
Plenum klockan 8 förmiddagen,
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Rirlderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 10 Julii i823.
S. D. Remitterades till
StatsUtskottet:
Herr Liljestråhles, Gustaf, Memorial, innefattande
svar å Friherre Wrangels, Henning,
anmärkningar vid StatsUtskottets 'den 7 dennes
förmidd. återremitterade Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:fs Nådiga Proposition, om Statsverket»
tillstånd och behof uti hvad som rörer
RiksStatens Tredje HufvudTitel. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
Lagutskottet* den 26 och 5o sistlidne Junii afgifne,
samt den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkanden:
N:o 112. I anledning af Kongl. Maj;ts Nå,
diga Proposition till Riksens Ständer, angående
tiden för bevakande af mål, som i HofRätten
öfver Skåne och Blekinge göras anhängige, eller
derifrån til! Kongl, Majit i underdånighet fullföljas,
Ben 14 Julii /. ni.
N:o iiS. I anledning af väckt motion, angående
yrkad ändring i 5 §. af 4o Cap. Miss-;
gerningsBalken.
N:o n5, I anledning af vackt motion, om
förklaring af 4o Cap. 5 §. och 42 Cap. i
MissgerningsBalken, Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 5o sistlidne Junii under N:o n4afgifne,
samt den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckt Mo«
tion, om mildring i straffet för Vaktkarl, som
af försummelse eller vangömmo släpper fånge
lös; blef samma Betänkande, på grund af åtskillige
Ledamöters dervid gjorde anmärkningar,
till Lagutskottet återremitteradt. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den ii Julii 1820.
S. D. Föredrogos å nyo och lades till handlingarne
följande ConstitutionsUtskottets d. 26 och
3i sistlidne Maj aflåtne, samt den 28 derpå följde
Junii eftermiddagen på bordet lagde, Memorial:
N;o 18. I anledning af StatsUtskottets anmärkning,
rörande mindre Creditivets disposition
för Militaira utgifter.
N:o 19. Rörande StatsUtskottets anmärk
-
Den 14 Julii f, ///, j 6/i
ning mot dispositionen af StatsRåntemedel för
Kongl. Theatrarnes understöd.
N:o 20. Angående StatsUtskottets anmärkning
mot dispositionen af Tullfrihets medel till
Stockholms innevånares förseende med groft
bröd.
N:o 21. Rörande StatsUtskottets anmärkning
mot dispositionen af medel, influtne för ex<
porteradt krut.
N:o 22. Angående StatsUtskottets anmärka
ning mot beviljade låneförsträckningar af Salt^
petermedlen.
N.o 23. Rörande StatsUtskottets anmärkning
mot verkställde anticipationer på följande års
anslag.
N:o 24. Angående Herr C. G. Treffenbergs
anledning till anmärkning mot Föredraganden af
KrigsÅrenden.
N;o 25. Rörande Grefve C. F. Horns anledningar
till anmärkningar mot StatsRådet och
StatsSecreterarne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 10 sistlidne Junii under
N:o 29 aflåtne, samt den 28 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial, i följd
af StatsRådsProtocollens fulländade granskning,
beslöt Ridderskadet och Adeln, det borde alla
Den 14 Julii J. m,
de i berörde Memorial, enligt joy §. Regerings.
Formen, anmälte amnärknings-punkter förfalla,
samt Utskottets yttrande rörande de i slutet af
samma Memorial upptagne så kallade sårskilte
omständigheter läggas till handlingarne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 21 sistlidne Junii under
N:o Sa aflåtne, samt den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, rörande en af
nu mera framlidne Grefve C. H. Posse uppgifven
anledning till anmärkning mot Hans Excellence
StatsMinistern för Utrikes Ärenderne Herr
Grefve L. von Engeström; fann Ridderskapet
och Adeln nödigt gifva ConstitwtionsUtskottet
tillkänna Ridderskapets och Adelns önskan, det
Utskottet måtte till Ridderskapet och Adeln inkomma
med närmare upplysning om innehållet
af Grefve Posses till U tskottet ingifne Memorial,
hvaruti ofvanberörde anledning tili anmärkning
innefattas. Ut supra.
S. D. Sedan hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln motion blifvit väckt derom, att Riesens
Ständer måtte uii underdånig skrifvelse till
Kongl. Majjt framställa nedannämnde underdåniga
önskningar;
1) Att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder tillsätta
Ordinarie StatsSecrelerare och JustiiiaeCanceller,
samt låta dem med Fullmakter förses;
2) Att Kongl. Majtts Rådgifvare, enär om*
ståa
-
Den 14 Julii j. m.
*73
ständigheterne påkalla åfgårder emot Utgifvare
af Tidningar, i deras tillstyrkanden måtte vara
toleranta;
3) Att de i deras tillstyrkanden sorgfälligt
måtte respectera gränsen, som Lagstiftningen
uppdragit emellan Domare- magten och den administrativa
;
4) Att de i deras tillstyrkanden af utgifter
till allmänna behof matte iakttaga den nogaste
hushållning med Statens medel, samt i afseende
på dessas disposition och redovisning, hvad
Grundlagen och Riksens Sänders Beslut föreskrifva;
Under
anhållan, att denna motion måtte
till ConstitutionsUtskottet remitteras; samt Herr
Grefven och LandtMarskalken ansett samma motion
icke öfverensstämma med 107 §. i RegeringsFormen,
utan innefatta en åtgärd, hvilken
syntes medföra ett tillägg till nämnde §, och sålunda
till formen icke vore med Grundlagen enlig,
hvadan och enär Grundlagarne, enligt 85 §.
i RegeringsFormen, borde efter deras ordalydelse
i hvarje särskildt fall tillämpas, samt icke linge
på annat sått, ån i 81 och 852 § §. RegeringsFormen
stadgas, förändras eller förklaras, Herr
Grefven och LandtMarskalken icke eller funnit
sig kunna meddela proposition å remiss af ifrågavarande
motion till ConstitutionsUtskottet; men
en slik proposition likväl blifvit af Ridderskapct
Ridd. o. Ad. Prat. VI. Band.
43.
I
674 DfU T4 Joli i :f. w. .
och Adeln yrkad; så förklarade Herr Landt-3
Marskalken, jemlikt 55 §> Riksdagsordningen,
Öfverlåggningen hvilande, och blef frågan förvisad
till ConstitutionsUtskottet, som borde inom
åtta dagar härefter öfver densammas stridighet
eller enlighet med Grundlagen sig utlåta. Ut
supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 11 Julii iSeå.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden:
Från
Stais-, Banco- samt Allmänna Besvärs
och Oeconomie-Utskotten'.
Af den lo fijilidne Junii:
N:o 262. I anledning af väckt motion om
lånebitråde af allmänna medel till befordrande af
Arbetshuslnråttningar,
Från Stats- sami Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utjhotten :
Af elen 1 o .pfilidne Junii".
N;o 260. I anledning af väckt motion om
8en 14 fulu f\ m,
‘ett PostContoirs inrättande vid Wrigstads Gäit*j
gifvarcgård.
Frän StaiaUtJkottet:
Af den 26 JiJilidhe Junii:
N:o 26g.' I anledning aF gjorde anmärks
fingar vid Utskottets den 3 sistlidne Maji med±
deltde Betänkande öfver Kongl. Majds Nådiga
Remiss, i fråga öm bidrag af Staten till inrättande
af en Pension sCasfea för 'Civile Kmbetfri»
Och Tjenstemän.
AJ den 27 fifilidne junii:
*N:o -270. I anledning af Kongl. Maj-.ts Nådiga
Remiss uppå LåndsKamérerarens, KainmarRåttsRådets
A. Ekelunds tmderdåniga ansökning otn
dess Pensions-rätt Vid afskedstagaftdet.
N;ö 271. Afgående förfe HåradsSkrifvaren
lohan Santessons pension.
N:ö 275. f anlédninj^ af gjördé anmärkningar
vid Utskottets den lo sistlidne Maij meddeldte
Betänkande, på gruhd af Kongl. Majit*
Nådiga Remiss uppå GfoSshandlandén Wemer*
Pnderdåniga ansökning om nedsättning af Arrendet
för Svartsjö Kungsgård. Ut supra.
S. D. Vid iförnyad föredragning af StatsUtölcottets
den 26 sistlidne Junii tinder Nio 2öé afgifne,
Samt den 2 dennes eftermiddagen på bordel
Jjgde. Utlåtande^ i anledning af värkt me
-
De/i r4 julli /. m.
fion om inköp för allmänna medel af framlidne
Professoren Acharii efterlemnade Ört- och Lafsatnling;
blef samma Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallet. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och återremitterades,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
följande StatsUtskottets deri 26 och 27 sistlidne
Junii afgifne, samt den 2 och 5 dennes
eftermiddagarne på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 265. I anledning af väckt motion om
tillökning i anslaget för Modellkammaren och
Mechaniska Skolan.
N:o 268. Angående tillämpning af Författningen
om de Embets- och Tjenstemåns rättighet,
som fyllt 70 år ålder, att behålla lönen
vid afskedstagandet.
N:o 272. I anledning af Kongl Maj:ts Nådiga
remiss, i fråga om Håradshöfdingars pensions-rätt,
N:o 273. Öfver Kongl. Maj ds Nådiga remiss,
uppå flere Herrar Landshöfdingars underdåniga
ansökning om dessa Embetsmåns pensions-rått
vid afskedstagandet.
N:o 274. I anledning af Kongl. M<j ts Nådiga
proposition om pension åt framlidne RiksRådet
Grefve Liljecrantz’s Dotter, Friherrinnan Tornerhjelm.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning bifölls Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie
-
Den j 4 Julii J, m.
Utskottens flen 17 sistlidne Janii under N:o i4 afgifne,
samt den 28 i samma måpad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
väckt fråga om tillåtelse för visse inom Malmöh
lius Lån boende strandsittare, att med sine fiskebåtar
föra varor emellan Inrikes orter och
Danska kusten. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Lagutskott
tets den 4 sistlidne Junii under N;o io5 afgift
ne, samt den 28 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjord©
anmärkningar vid Utskottets den 19 sistlidne Fébruurii
under N:o 5 nmddeldte Betänk f<f de, an.
gående yrkad befrielse för förmyndare från skyldigheten
att hvart tredje år tillöka myndlingens
arfs-capital, med den under tiden derå uppiupne
ränta. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
deu /2 sistlidne Junii under Nto 106 nfgifne,
samt den 28 i samma månad eftermiddagen på
bordet lagrie , Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets deri 10 sistlidne April
under N;o 57 meddeldte Betänkande, angående
yrkadt närmare bestämmande, i hvilka
fall ProvinoialMedici besigtningsr åro nödige vid
uppkommande tvifvelsmål, huruvida död person
vådeligen omkommit eller icke- blef samma Utlåtande
af Bidderskapet och Adeln afslaget. Ut
supra. .
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh
Ridderskaptt och Adeln vid Lagtima
fyn ff Julii f. mi
Riksdagen i Stockholm förmiddagen.
«jeri lii Julii, igsS.
Sith föredrogs åt nyo och bifölls Consfitutipn.
sUtsispttete den 5q, sist). Junij under N,:o 55l
aflåtne, sgpit. den 5. denpes. eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, innefattande hemställan otnanslag
af tractameqte för en Yaktmästare, Ut
appya,
S. D. Då nu å nyo föredrogs Lagutskottet»
<Jen, 16; sistlidne Jpnii under N,‘o 109 afgifne, samt
dpn 5. depnes efferrpiddagen på bordet lagde,
Ulåtande, i anledning af gjorde anmärkningaryid
Utskottets den, 4 sistljdne Mars under N;o 9.
ineddeldte Retänkapde, angående skyldighet för
äkta makar, som skola skiljas, att personligeninställa
sig i Consistorium till skiljobrefs emot-,
tagande, fann Ridder&kapet och Adeln för godt,
att, med ogillande af' Utskottets. Betänkande, instämma
i. RresteStåndets den 11 dennes fattade
beslut, att Riksens Ständer borde hos Kongl-.
Majit i underdånighet anhålla, det. vid- Kyrko-,
lagens, stadgande härutinnan; m$Re förblifva. Uti
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af' LagUt-.
skottets den 21. sistlidne Jpnii under N.:o ji o
afgifne, samt den 5. dennes eftermiddagen på.
bordet lagde, Utlåtande, i- anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 5 sistlidne Art
pril under N;o 02 meddeldte Betänkande, öfver
väckt motion, om förbud för Ledamöter i Hofi.
Rätt, att sig emellan byta lottade mål, beslöt
Deri [ ^ Juhi f. m.
679
Ridderskapet och Adeln, det borde Riksens
Ständer uti underdånig skrifvelse till Kongl Maj.t
anmäla det förhållande, som i anledning af motionen
blifvit upplyst, att nemligen stadgandet i
27 Cap, p §. RättegångsBalken, om lagvadda sa»
kex-s lottning emellan HofRåttsLedamÖter, icke
vinner tillämpning i de fall, då adjungerad Ledamot
i HofRått inträder, så vida Iian i sådant
fall utom lottning får till föredragning öfvertaga
inålen i succession efter den, hvars plats lian intager,
med lika underdånig anhållan det täcktes
Kongl. Alajd å detta förhållande, i afseende
hvarå Riksens Ständer icke funnit sig böra omedelbarligen
föreslå något stadgande, som mö.
jeligen kunde genom försvårande af antagne arbetsmethoder
leda till hinder för målens skyndesamma
föredragning och handläggning,. i Nåder
fästa uppmärksamhet, samt åt ämnet lemna
den åtgärd, hvarigenom den åsyftade rättelsen
lättast och säkrast åstadkom-mes. ti t supra,
S- D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 5 dennes under N:o 278 a.fgifne,
samt den 7 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, om en årlig pension till l.
d. Landshöfdingen m. m. Mans Järta, blef samma
Utlåtande, på grund af de utaf åtskillige
Ledamöter dervid gjorde anmärkningar till Statsutskottet
åfcerremitteradL Ut supra.,
S. D. Föredrogs å nyo och gillades. Lagutskottets
den 21 sisthdne Junii under N;p 104
afgiine, sanik den 28, i samina månad eftermid
-
68o
Den r 4 Julii f. m.
dagen på bordet lagde, Betänkande, angående
Riksens Ständers JustitiseOmbudsmans EmbetsBerättelse
för den sedan sista Riksmöte förflutne
tid. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconoinie-Utskottets den 29
sistledne April under N:o 80 afgifne, samt den
7 derpå följde Mij eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, rörande yrkad befrielse för Gottlands
Hemmans-ågare att underhålla Lastagebryggor
vid de på ön varande Landthamnar, samt
de för Tull-bevakningen inrättade så kallade
StrandridareBostållen; blef samma Betänkande,
i anledning af de utaf Grefve Mörner, Carl, och
Friherre Cederström, Jacob, dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt. Ut
supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 5 dennes under N:o 280 afgifne,
samt den 10 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt motion,
angående nedsättning af en Committée, till
undersökning om beskaffenheten af alla hemmans
onera. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af följande
ConstitutionsUtskottets den 5 och 3o sistlidna
Junii aflåtne, samt den 28 i samma månad eftermiddagen
och den 11 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial;
N:o 26. Angående förslag till en rättelse
B en 14 Juli i /. m.
af inledningen till nu gällande TryckfrihetsFör
ordning;
N:o
27. Angående ett tillägg i y5 §. Riksdagsordningen
;
N:o 54. Angående ett nytt moment vid alu.
tet af 68 RegeringsFormen;
N=o 35. Rörande ett tillägg i i5 §. Riksdagsordningen
j
N:o 36 Angående förslag till en ändring i
2.3 § Riksdagsordningen j
Fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
berörde förslag, till den behandling 56 §. RegeringsFormen
stadgar, godkänna. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BevillningsUtskottets
den 5o sistlidne Junii under N:o
17 afgifne, samt den 10 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets dera 20 sistlidne
Maj tneddeldte Utlåtande, rörande en föreslagen
ny method till Bevillningens utgörande och fördelning
m. m.; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Utlåtande redan
blifvit af de öfrige frenne RiksSfånden gilladt,
för dess del dervid låta bero. Ut supra,
S. D. Upplåstes till justering ExpeditionsUt.
skottets under N:o 91 insände förslag till Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl,
Den i4 Julii /. ih>
Majit, rörande anslag af medel till godtgörande
af kostnaderne i och för Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens förmälning och Utrikes Resa; och,
blef berörde förslag, på grund af de utaf åtskilige
Ledamöter dervid gjorde anmärkningar,
till Expeditions-Utskottet återremitteradt. Ut
supra*
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarbusUtskottets
den 20 sistlidne Junii afgifne, samt
den a5 i samma månad eftermiddagen på bordet
fagde, Memorial, i anledning af väckt motion,
att- tryckning af Junii månads Rrotocoll hos Rid»
derskapet och Adeln vid innevarande Riksdag
genast måtte påbörjas, blef samma Memorial a£
Ridderskap,et och Adeln bifallit. Ut supra.,
5. I>. Remitterades till
Riddarhus Utskottets
Herr von. Hohenhausens,. Michael, motion, a,tfc
Jtidderskapet och. Adelil måtte bestämma ett
premium för den Adelsman, som till nästa Riksdag
kunde förskaffa sig fullkomlig insigt uji
§näl:lskrifvare-kons,ten;, jemte de af Grefve von,
Schwerin, F. B„ och Herr af Ekenstam, J., i anledning
deraf, aigifne yttranden. LTt supra.
Utdrag af Protocoflet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 12. Julii i825.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevill
-
jjtw 14 Julli j. m.
pingsUtskottets den 5 dennes under N:o 19 afgifne,
samt den 10 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i anledning of gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 28 sistlidne
April meddeldte Utlåtande, angående en ut-,
vidgad fribrefs-rätt för Städ emes Magistrater,
fann R,idderskap,et oeh Adeln för godt bifalla
det i Utskottets Memorial upptagne sednare alternativ
eller att den ifrågaställde ytterligare
Iiost- friheten må Städernas Magistrater meddeas.
Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 5 dennes afgifne, samt
den, i,q derpå följde eftermiddagen på bordet
fagde* Utlåtanden:,
Tyro 282. I anledning af väckt fråga o nr
förändring af Andrarums Alunverks rått till inr
fcöp af skogs-elfecter m. rn.
N;o 280. I anledning af Kongl. Majds Nådiga
Remiss rörande Råntornes utgörande för
$ågre Thorshälla Stad upplåtne hemman.
N;:o 284. I anledning af väckt fråga om er*
sättning till Handlanden J. A. Tauson för afträtt
arrende af fJranienburgs KungsLad ugård.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
ej mindre den 28 sistlidne April under
N>o 129 afgifne, och den 5o i samma månad
förmiddagen på bordet lagde, -Utlåtande). angåen.}
684
Den 14 Julii f. ni.
de någre vid förslaget om inkomsternes beräkning
förekomne frågor; ån ock den 5 dennes unJ
der N:o 27g meddeldte, samt den 10 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, yttrande, i
anledning af de vid samma Utlåtande gjorde an.
märkningar, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att berörde tvånne Utlåtanden till alla delar
gilla. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Lag- famt Allmänna Besvärs- och Oeconornie-
Utskotten:
Herr von Hartmansdorff^, August, den 25
sistlidne Junii förmiddagen på bordet lagde, Memorial,
innefattande hemställan, att Riksens
Ständer måtte genom en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj;t, uttrycka deras önskan, att vid
den nya Domstols organisationen särdeles afseende
måtte fästas vid förliknings -åtgårdernes
skiljande från Dornstolarne och uppdragande åt
sårskilte Nämnder, samt att, ont Kongl. Maj;t
skulle med Riksens Ständer instämma uti en
lika åsigt af saken, åt LagComnnttéen måtte
uppdragas, att, i enlighet dermed, uppgöra nödige
förslag. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af SiatsUtskottets
ej mindre den 3 sisth Maj under N;o i35
afgifne, samt den 5 i samma månad förmiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver väckte motioner,
om rättighet för Bergsmän, att lösa Kronans
persedel och TiondeTackjern, ån ock den
Den 14 Jalii f. m.
685
5' dennes under N:o 285 rrieddeldte, samt den 10
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, yttrande,
öfver de vid samma Utlåtande gjorde
anmärkningar, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att berörde tvenne Utlåtanden till alla delar
gilla. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUfskottets
den 12 sistlidne Junii under N:o 108 af.
gifne, samt den 10 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den i4 förutgågne April
under N;o 58 meddeldte Betänkande, angående
föråndradt sått för Författningars upplåsande
i Kyrkorne; fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifeldt, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 8
dennes under N:o 129 aflåtne, samt den n
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, i anledning af väckt motion, angående
upprätthållande af Höganäs Stenkolsverk. Ut
supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Lag- samt
Allmänna Besvärs-och OeconomieUtskottens den
29 sistlidne M j under N:o 102 afgifne, och den
28 derpå följde Junii eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af Kongl. Majtts
Nådiga Proposition, om antagande af en FÖ
-
686
Den 14 fu lii /, m .
fattning, atigåértde förändring eller utdömmands
af Vatten-verk, sorn gertom uppdämning skadå
jord eller hindra dess odling; fann Ridderskapet
Och Adeln för godt, att samma Betänkande, på
grund af de utaf åtskillige Ledamöter dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten återremittera.
Ut supra*
S. D. föredrogs å nyo oell bifölls ftiddarhUsi
Utskottets den 8 dennes aflåtne, samt den ir
derpå följde eftermiddagen på bördet lagde
Memorial , ahgående Riksdags-arfvöde För RiddarhusKamerOrarfcn
Och RiddarhusFiskalen. Ut
supra.
Företogs till pröfning Stats- och Båncotjtsköttens
den 21 sistlidne Junii under N:o 20 aL
gifne, samt den 28 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af Kongl. Maj;ts Nådigå skrifVelsfe till Riki
sens Ständer, angående de af en i Nåder tillförordnad
Comité utarbetade Underdåniga Betånkandén
orti reglering af Rikets Penriingeverk
m. rri., tillika med de i öfrigt tili Utskottens samfälda
behandlihg remittferade Mertibrial Och yttranden,
rörande enahanda ämnen.
Herr Grefven neli La ridt Mar si: dl ken tilt—
kännagaf, att PlenUm komme kl; 5 i efterinid-,
dag att fortsättas;
Sedan Stats- oell BancoUtskottens nyssnämride
Betänkandej med dervid fogade sårskilte Bi
-
Ben 14 Julii f nii
Hagor, blifvit uppläst, hemställde Bert Grehen
och LandtMarJkalken, om icke, i anseende dertill,
att tiden redan så långt framskridit, Ridder-;
skåpet och Adeln behagade tillåta, att öfverlåggningen
uti förevarande mål finge tills i eftermiddag
uppskjutas»
Bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Ädeln åtskilja
■des klockas tre qvart till a eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim*
Måndagen den 14 Julii»
Plenum kl. 5 eftermiddagen.
Öppnades Herrar Eléctorers Lista till Väl
af en Ledamot i StatsUtskottet efter Friherre
von Ungern Sternberg, Mathias Alexander,
6gg Cera 14 Julii e. m.
samt en Ledamot i Lagutskottet, efter Herr
Gyllenheim, Eric Gustaf; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde i
Stats- XJtJ)lottet:
N:o n4g. Herr Hjärne, Carl Jacob;
Lag- Utjkottet:
N:o 2 o 42, Herr Cederstam;
Fullm. Herr Silfverstråle , Gustaf.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 21 sistlidne Junii under N:o 20
afgifne, samt den 28 isamma månad eftermiddagen
på bordet lugde, och i förmiddags Pleno
uppläste, Betänkande, i anledning af Kongl Majus
Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer, angående
de af en i nåder tillförordnad Comitté, utarbetade
underdåniga Betänkanden, om reglering
af Rikets PenningeVerk m. m., tillika med
de i öfrigt till Utskottens samfälldta behandling
remitterade Memorial och yttranden, rörande
enahanda ämnen.
Herr Hegardt, Christian Bernhard, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N.o 1.)
Friherre
Den H Julii e. m.
689
Friherre Cederjtröm, Jacob: Utskotten
hafva yttrat, att de, för att sätta Rikets Ständer
i tillfälle att kunna besluta öfver de hufvudgrunder,
hvarpå Utskotten stödja sina förslag,
utan hinder af de anmärkningar, som uti
detaljerna skulle kunna göras, ansett tjenligast,
att framställa dessa sednare (eller detaljerna) uti
särskilte, vid detta betänkande fogade, Utlåtanden,
Men då Utskotten icke dessmindre uti
detta betänkande utur hufvudgrunderna jemväl
vidrört åtskillige detalj-frågor, så att i händelse
betänkandet skulle bifallas, dessa detaljer äfvenväl
kunde anses såsom bifallne, ehuru ännu
icke pröfvadej så skulle jag hemställa, om det
icke vore rättast, att till Utskotten återlemna
ifrågavarande Hufvud-betänkande, att åtskilja
grunderne från detaljerne, och inom förelagd
korrt tid detsamma återlemna, på det Rikets
Ständer må blifva i tillfälle, att särskilt besluta
öfver grunderne, och särskilt pröfva detaljerne.
Men skulle åter Ridderskapet och Adeln anse
saken annorlunda, och nu vilja företaga öfverläggning,
samt öfver ämnet besluta, anhåller
jag få anföra, det jag vid Utskottens handläggning
af frågan rörande myntets reglerande, med
förundran anmärkt, att Utskotten anse RiksgäldsSedlarne
såsom Bankens skuld. Utskotten
yttra, att RiksgäldsContoret, som tillförene varit
det andra Rikets penninge-verk, har med
penninge-väsendet för det närvarande ingen annan
befattning, än att, såsom en utgrening af
Banken, besörja genom sina Credit-sedlar en
Ridd, 0. Ad. Pr. Yl. Band. 44.
gf)0 VT!l 14 Juli i C. lii.
I
del af hvad Banken egentligen skulle iillkömmäj
samt inpassera och utbetala en del af Statens
medel, och att RiksgäldsContoiret således med
Landets allmänna penninge-ställning icke har
annan gemenskap, an deri , sorn detsamma delar
med BancoVerket. Det mä vara Utskotten
förbehållit, att anse dessa slutföljder vigtigaj;
för min del nödgas jag förklara, att jag finner
dem sakna all slags grund , att RiksgäldsSedlar.
ne , utgörande Rikets gäld , aldrig kunna blifva
Bankens skuld, eller såsom sådan anses, så
framt annars den ringaste ärlighet komme att
ligga till grund för de Författningar Riksens
Ständer, för BancoVerket komma att stadga*
RiksgählsSedlarne böra således i min tanka, aldrig
kunna öfverföras på Banken, med mindre
detta sistnämnde Verk i och med detsamma bekommer
nödig Fond till deras inväxlande.
Det kan visserligen icke bestridas, att Utskotten
genom det förslag, jag nu haft äran anmärka,
blifvit i tillfälle att visa Bankens ställning
i en vida sämre dager, än Utskotten varit
tvungne att göra det i annan händelse; helst
RiksgäldsContoirets skulder icke uppgå till min*
dre belopp, an omkring 6 millioner B:co. RiksgäldsSedlarne,
såsom Rikets skuld, böra i annan
väg successive amorteras, enligt hvad Riksens
Ständer derom kunna besluta, eller ock*
lika med hvad vid sista Riksdagen inträffade,
tills vidare bibehållas till samma belopp, då
RiksgäldsContoiret gerna må bibehålla sitt creditiv
på Banken, och till StatsContoiret aflemna
nya RiksgäldsSedlar för Statsbidragen, till
Den I \ Julii t, rn.
Ö91
ett motsvarande belopp, emot det, sorn blifvit
emot BancoSedlar invexladt, hvarigenom Bankens
förskotter återställas; men för framtiden böra
Riksens Ständer i min tankå, ovillkorligen
bestämma någon viss årlig afbetalning på denna
Rikets skuld, på det att vi ändteligen må kunna
komma till ett mynt inom landet.
Om man i öfrigt granskär Utskottens Tabeller,
-så finner nian deraf, ätt om man utåf
Bankens tillgångar afskrifver, såsom osäkra fordringar,
melian 7 och 8 millioner, är dock den
återstående tillgången tillräcklig, ätt efter pari
curs gälda alla Verkets skulder, och lemna derutöfver
en behållning af öfver 2 millioner i
Silfver. Utan afseende på dettå förhållande,
tillstyrker Utskotten, att Banken skulle få rättighet,
att betala 128 sk. af dess Sedlar nied
48 i Silfver. Örn Utskottens tillstyrkande, att
alFöra Rikets gäld på Banken, befinnes vara i
älla afseenden oriktigt, så hår jag svårt ätt linha
någon anledning till Utskottens förslag af ett
sådan realisations-grund. Meri Utskotten in
stämmer
jag deruti , att StåtsVerkets skuld till
Banken icke kan afskrifvas, utan måste betalas.
Öm icke Rikets Ständer heligt fullgöra ingång
/!*•
• rt o O O
ha förbindelser, ina man fåfängt hoppas förtroende
till de beslut, som Riksens Ständer kunna
fatta; och då finnes iligen gräns lör oredan
oell förderfvet. Jag anser högst vigtigt, att Rikets
Ständer aldrig aiilitär Banken annorlunda f
an genom lånebiträden och emot bestämd amortissemént.
Utskotten yttra, att så länge Bankens
utlåningar endast meddelades emot säker
-
69*
Den 14 Jidit e, m.
heter som genast kunde realiseras, och omlopps-tiden
på de meddelade lånen var så snart,
att en ökning af penninge-stocken inom Landet
icke kunde förändra dess förhållande till den
varumängd , som af densamma skulle mätas,
borde af förtroendets begagnande till beredande
af Bankens vinst, icke annat än för Landet välgörande
följder uppstå. Hvarföre då icke enkelt tillstyrka
Banken, att återgå till dessa dess primitiva
functioner. Utskotten yttra, det Bankens till
Statsverket lemnade lån och förskotter icke voro
annat än dess credit, då Banken icke ägde något
verkligt mynt att utlåna. Var det då ej
dess credit, som Banken äfvenväl utlånade på
de exportabla eflecterna ? Förhållandet var i
detta afseende i begge fallen lika. Den enda
skilnaden består deri, att i det ena fallet ägde
Banco-styrelsen panten , att invända i händelse
Låntagaren ej på dagen betalade, i det senare,
endast orubbligheten af Riksens Ständers beslut
om återbetalningen , och jag hemställer till
Eder mine Herrar, om Riksens Ständer någon,
sin kunna anse sig berättigade att rubba föregående
Ständers ingångna förbindelser, rörande
betalnings-skyldighet till Banken, Hvad säkerhet
finnes väl då, för att icke samma Ständer
kunna godtyckligen tillgripa och förskingra alla
Bankens tillhörigheter. Den längre tid som erfordras,
för återgäldande af Statens skuld till
Banken, är således i min tanka det enda, som
i någon mån kunnat menligt verka på Bancosedel-myntets
värde. Från dessa grundsatser
utgången, har jag svårt att finna på hvad grund
Utskotten, emot hvad de sjelfve yttrat, rörande
Ven 14 Julli e, m.
693
de låne biträden, som Banken med fördel kan
meddela , kunnat tillstyrka Bankens fortfarande
biträden till Fastighets lån.
För att stadga och successive förbättra myntvärdet,
behöfves i min tanka icke annat, än att
återföra Bankens rörelse till dess primitiva fanctioner.
Ett bestämdt förklarande af Rikets
Ständer, att de hvarken nu eller någonsin kunna
anse Rikets gäld för Bankens; att de förbindelser
Ständer ingått för Bankens bidrag till
StatsVerket, skola samvetsgrannt fullgöras, och
Banken aldrig anlitas annorlunda, än i låneväg,
(utöfver dess gevinst) emot bestämd årlig ränta
och Capital-afbetalning; att Sedelstocken ick«
bör minskas; att hvad som till Banken inflyter
och icke på förenämnde sätt kan åter utlånas ,
eller såsom vinst af Rikets Ständer är anvist,
bör användas att uppköpa Silfver. Hade Riksens
Ständer ända ifrån år j8og ålagt Banken
att alla de Sedlar som inflöto, StatsVerkets afbetalningar
af 750,000 R:dr årligen inberäknade,
hade bordt användas till uppköp af Silfver,
så hade den penninge-förlägenhet, som uppkommit,
aldrig kunnat äga rum, Bankens reella
fond varit mer än fördubblad, och myntets värde
aldrig kunnat falla , som nu skett.
Vi kunna nu ej mera återkomma till den
tid som är förbi; men vi kunna begagna erfarenhetens
anvisningar, och för framtiden vidtaga
de försummade medlen. Utskotten yttra att,
om misstroendet till Bankens förmåga att fullgöra
sina förbindelser, icke för det närvarande
Ben 14 Julli *■ nu
vore så allmänt, att man, i händelse af Ban^.
kens öppnande ti|l Silfver-utväxling, hade att
befara en nog stark påkänning af den reella,
fonden, skulle Utskotten sätta i fråga om det ej
vore möjligt, att genast företaga realisationen
med nu befinteliga tillgångar. Detta misstroende
borde ej kunna äga rum, om de af Utskotten
uppgjorde förslag, öfyer Banpo\ erkets ställning
yarit så författade, att dp af livar o.qk en,,,
äfven i Bankens räkenskaps-former ovaq, vid.
första påseendet kunnat förstås, men det är ej-,
misstroendet till Banken , sorn gör en realisation
vådlig; det. är åtskilige andra oipständiglieter,
nemligen, att Bankens fordringar ej är.o,
af den natur, att kunna indrifvas inom, den tid,
som för en sådan operation erfordras , att. våra,
handels-förhållanden och näringar icke lemna,
oss förhoppning, att bibehålla ett enda Siifverstycke
i Banken, om- utväxlingen tilläts, utan atf
Silfrets utförande ti!iäf\< utyrs blef hland-de mest
lönande handels-speculationer. t min tanka,,
kan ingen fråga 0111 realisation för närvarande,
uppstå; den måste uppskjutas, till en kommando
framtid, då Banken, på sätt jag ofv;an yttrat,
successive ökat sin reella fond;, och äfven då ,
om också fonden skulle fullt svara emot de utelöpande
Sedlarne, måste noga afses den cpoc,
af inbördes och allmänt lugn inom Staterne ,
hvarigenom icke befaras kari att, genom Bankens
upplåtande till växling, Nationen inom några
dagar eller månader, genom lör den tilläfventyrs
främmande händelser, må finna sitt Silfver
bortföras, och på en gång blifva i mistning af
sitt rörelse-capital. Slutligen får jag till Rid
-
Den i4 Jidit e, m.
69?
derskapet och Adeln hemställa, huruvida man
skulle kunna vara nöjd med utredningsmannen i
ett Bo, hvarest tiUgångarne till millioner öfverstiga
skulderna, och Utredningsmännen likväl erbjuda
såsom högsta utdelning 48 emot 128..
Herr Tham, Pfollrath: Stats-och BancoUtskotten
hafva uti det upplästa betänkandet
uppsatt vissa satser som hufvudgrunder, hvilka
de framställt till antagande, med anvisning till
Riksens Ständer , att särskilt göra anmärkningar
vid , antaga eller lörkasta Bilagorne rörande
detail frågorne. Jag vill således nu blott fästa
mig vid hufvudgrunderne. Utskotten hafva
deruti upptagit såsom första grundsats, att ut~
vexling af verkeligt mynt, till inlåsande af
Rikets Stånders Banks Sedlar, nu icke md
företagas. Utskotten hafva uti det föregående
som grund anfört: 1) att icke något förslag
kan åga rum, som Jkulle åsyfta eujkille personers
deltagande uti den under namh af llikfens
Stånders Bank nuvarande inråttuingi
På denna grund hafva Utskotten funnit något
utlåtande nu icke kunna äga runi , huruvida en
sådan inrättning med Actie-ägare vöre nyttig
eller ej,, då den ej, vore förenlig, med Constitutionens
föreskrifter. Utskotten hafva derefter
vidare fortfarit i undersökning, huruvida en realisation
nu genast vore möjlig, och om-tillgångar
till densamma nu finnas Om tillgångar funnos
inom landet på myntade metaller till det belopp
, att Riksens Ständers Bank kunde förstärkas,
så skulle ej någon annan realisation behöfvas,
än den Banken kunde verkställa tued
Den 14 Julii t. rn.
egna tillgångar, ty funnos inom landet tillräck,
liga tillgångar att Förstärka Banken med 3 millioner
i Silfver, så blef det ej fråga om att tillita
Banken. Det skulle bevisa , att vi voro öf^
verlägsne uti vår handel, att näringarne voro
uti godt stånd, att således Silfver ej skulle uN
föras ur landet, och då kunde en realisation ske
med hvad som finnes. Detta tyckes ock hafva
varit Utskottens tanka, då de ansett realisationen
snarare böra grundas på det allmänna förtroendet,
än på en större tillgång till Silfver.
Det är på denna grund Utskotten ej funnit nyttigt
att tillstyrka Inrikes lån, emedan Utskotten
trott, att dessa lån i alla fall skulle blifva Utländske,
blott under förändradt namn; ty ehuru
Inrikes personer antecknade sig till lånen, skulle
penningarne skaffas utifrån. Utskotten hafva
således trott, att ingen förstärkning i myntbara
metaller nu kunde erhållas utan Utrikes lån,
Utskotten hafva ganska riktigt afslagit ett sådant
förslag. Utskotten hafva trott att den ränta,
som till utlänningen skulle utgå för det lånte
Silfret, skulle ovillkorligen åter utföra capitalet,
så vida ej en öfverlägsenhet uti handel åter införde
den erforderliga Summan. Kan åter denna
öfverlägsenhet vinnas, så gör en realisation sig
sjelf utan Utländske lån. Utskotten hafva vidare
trott, att realisationen under Gustaf lil:»
tid år 1776 hade misslyckats, om icke sådane
gynnande conjuncturer, som Americanska kriget,
den ymniga Sillfångsten m, m. hade satt
Svenska handeln uti det skick, att räntan på
annat sätt inflöt till landet, och att Silfver infördes.
Kanhända kunde man visa, att landet
Den IA Julii e. m.
697
ändå förlorat i sin Silfverfond , och realisationen
föll , så snart ett krig uppstod. Utskotten
hafva trott, att detsamma skulle hända om en
realisation nu för ögonblicket företoges, och att
en undervigt i handel eller till och med en jemnt
balancerad handel skulle förstöra grunden till
realisationen, samt att ett krig eller en missväxt
skulle göra den alldeles om intet. På denna
grund hafva således Utskotten ganska rigtigt föreslagit,
att ingen utvexling af Silfver med utländskt
mynt må företagas. Utskotten hafva
dock velat minska det missnöje, som uppstått
genom osäkerheten emellan Låntagare och Långifvare,
i anseende till osäkerheten uti myntet,
och derföre stadgat den andra grundsatsen. Utskotten
hafva trott, det man borde försöka, att
åstadkomma förtroende, och att man således
småningom borde använda en del af Bankens
vinst, för att anskaffa Silfver, och derigenom
kunna bereda den realisation , hvilken anses såsom
oundgänglig. På denna grund hafva Utskotten
föreslagit en viss Summa af Bankens
vinst att användas till uppköp af Guld och
Silfver. Jag tilltror mig ej att bedömma, huruvida
en sådan upphandling kan leda till önskad
verkan; jag tror det kommer att draga långt ut;
men jag tror att, sedan Bankens publicitet år
medgifven, bör den betydligt öka förtroendet
till Sedlarne, om Riksens Ständer tillika betrygga
Banken emot éådane utgifter, som bidraga
att rubba värdet af Sedlarne, och att rubba
Bankens credit. Således tillstyrker jag antagande
af den andra hufvudgrunden. Utskotten hafva
i följd deraf stadgat den tredje hufvudgrun
-
(
m
Den • 4 Juli i e. m.
den, att det md vara hvar och en tillåtit, att
uti Banken ernot rnyntbara metaller tillvexla
siq BuricoSedlar, beräknade till det förhållande
emot Speciemynt, forn Rikfens Stander
bejlåmma. Detta kan ej eller skada , det kan
medföra en nyttig verkan. Om handel och nå •
ringar komma i flor, och vi kunna skaffa oss en
Öfvervigt i handel, blir det tillfälle att bespara,
oell då kan Silfver införas, och hår användes af
Köpmannen till ökande af dess rörelse-capital. Om
curssen skulle falla under det pris, som nu
skwll fastställas, blir det tillgång på Silfver.
Det kan aldrig skada, »nen vål gagna, och derföre
tillstyrker jag denna punkt. Inom Utskotten
hafva två Stånd stannat emot två uti frågan,
att då Ranken fått en sådan fond, sorn kunde
försäkra beståndet af en realisation, grunden
för Silfver-invexlingen äfven skulle gälla för
Silfver-utvexlingen. Två Stånd hafva yrkat:
att dd Banken, enligt de fårefkrifler, so/n
få rf dit varda meddelade, erhållit den förkofran,
att all/nån utvexling af Speciemynt kari
företagas, deneannna verlft.dlles efter enahanda
^rund, sorn får invexling nu antages. De
2:ne andra Stånden deremot: att heståmrnan
det
a f den grund, liva/ejler Speciemynt kommer
att of Banken emot dess Sedlar lUvexlas,
md till framtiden, uppskjutas. Jag tror för min
del, att, om Riksens Ständer möjeligen kunna
vidtaga sådane Författningar, som betrygga verk,
stålligheten, det. förra alternativet vore en skyldig
gård åt penningemannensorn då visste, på
hvad punkt iian stod, och hvad Ivan vid realisatiogen
Thn 14 Julli «. m.
<*99
Ulan sätter ett värde för invexlingen af Silfver,
man äfven sätter ett för ytve:x;!ingen. Derföre
tillstyrker jag denna åtgärd, men förulsåttei;
då, att ffiksens Ständer blifva omtänksamma
på alla mått och steg, som kunna betrygga verk
sfållighefcn af hvad s.om blifvit beslptadt.— Utskotten
hafva uti andra afdelningen om den enskifta
penninge-rörelsen, i. anledning af den grund,
de förut framställt, att öfverlemna, detaillerne
till sårskilfe Utlåtanden, äfven der uppdragit
tvenne principer för verkställigheten af hvad de
anse kunna hjelpa handtmanneos förlägenhet.
Jag tror att dessa åro ganska riktiga, och kunna
antagas. Den första innehåller: att allmänna
lane anftalter Jkulle fortfara, till deri fumma,
med de vilkor och pd de order, Rikets Ständer
för hvarje får Jidit del deraf kanna finna Jkäligt
att förordna. Utskotten hafva uti deras
sårskilte detaillerade Ulg,tanden under Ditteris
F G ytterligare visatt sättet, huru detta skall
verkställas, och detaillerne. Det år således blott
grunden., hvarom nu. år fråga, och den, till,styr-r.
her jag måtte antagas. Ytterligare hafva Utskotten
tillstyrkt: att det reprefnitalie a myntet,
i likhet, med hvad det enligt 1821 ars Rdiken
flatper, funnits utgörande, dd Bankens och,
R i ksg aids Cort to i reis Sedlar% dessa sedpare evalverade.
till Bankomynt, sammanräknas niel
hällas vid en Sedeljiock af virga 5o millioner
Jf:dr B.co; och för det tredje: att dernt'öfver>
RancqsedelStpckcn ej md. okas annorledes, ari
eniot inlemnad valuta uti. myntbara metaller,
genom Icyi d exportable ejfecter, utöfver hvad
hjtlills, per medium ifrån och med 1817 till
yoo Ven 14 Julli e, hh
ech med 1822, vanligt varit, eller län å LdneBancoCapitaler,
pä fått Rikets Ständer finna
tjenligt förordna. Dessa båda grunder åro
endast hår upptagne, och finnas endast hår, ej
uti de sårskilte åtföljande betånkanden, åtminstone
ej uti något som kan ändra principen.
Ej eller kan jag annat ån vara nöjd med dem ,
och på sådan grund tillstyrker jag, att alla grunderne
nu måtte antagas, med förbehåll för Ridderskapet
och Adeln att särskilt få utlåta sig
öfver alla de detailler, som i de sårskilte bilagorne
finnas upptagne, och ej hår åro utredde.
Jag tror, att härigenom betydeiig tid skulle
vinnas j jag tror att Ridderskapet och Adeln
bör söka tillfredsställa den långe väntande Nationen
, som efter 6 månaders förlopp, ännu år
i osäkerhet, och att skålig uppmärksamhet bör
fästas vid att gå dess önskningar till mötes,
samt att betänkandet således bör antagas. Jag
tror, att detta leder till målet, så vidt målet
nu .kan sökas. Jag kan icke förena mig med
den värde Talaren, som först yttrat sig att en
realisation nu kan verkställas. Jag tror vål att
den kunde ske, om det ginge ann att Banken
finge indraga alla sina Sedlar, och infordra
alla sina lån , så vida Köpmannen och Landt
brukaren
dermed kunde vara belåtne, dervid
kunde vara beståndande. Då vore det ej svårt,
Btt med Bankens behållning verkställa en realisation
, ty Banken har mera att fordra,
ån den år skyldig. Men örn detta ej år möjligt,
om man ej utan landets förstöring kan
infordra dessa medel, om man ej utan lan-i
dets undergång kan undandraga landet all möj
-
Deri 14 Julii c, m .
70I
lig hjelp, om icke de stora verk, som åro påbörjade,
skola afstanna, om ej åkerbruk och
näringar skola blifva utan stöd och tillgångar,
så kan ej en sådan utväg vidtagas. Om ej Dis.
conter, om ej fria låne-tillgångar funnits, så
hade man ej varit i förlägenhet, men sedan de
en gång blifvit införde, så år det ej rådligtatt
afklippa dem. Jag tror, att man med varsamhet
bör lemna biträden , så att de kunna stå
tillsammans med och icke förstöra möjligheten
af en realisation i framtiden; ty hvarje realisation
eller myntbestämning, som ej går i bredd
med förkofran uti handel och näringar, år overkstållbar.
Den kan theoretiskt uppgöras på
papperet, men den år jåfvad af alla tiders er.
farenhet. Jag förnyar således min hemställan ,
att Ridderskapet och Adeln måtte bifalla grunderne,
och i anledning deraf sedan företaga de
sårskildte bilagorne, samt antaga eller återremittera
dem, allt efter som de kunna förtjena.
Herr Rofenblad, Bernhard: Jag får först
förklara, att jag ej kan instämma i en vård Ledamots
tillstyrkan, att bifalla sjelfva stommen af
förevarande financeplan, och ati återremittera de
särskilta bilagorne. Jag tror ett sådant förfarande
hvarken vara öfverensstämmande med formen
eller med Svenska Folkets rättvisa fordran,
att efter 6 månaders Riksdag, det vigtigaste ämnet
ej slumpvis och genom öfverraskning afgöres.
Erinrom oss, att alla åtföljande reservationer
först efter sista Plenum blifvit tillgängliga,
att skrifna, och att större delen af de i Bilagorne
utvecklade resultaterne af HufvudBetånkandet
ännu ej tryckt blifvit öfverlemnad till
Den 14 Juli i t, m.
mogen granskning.
Nu till saken. Jag erkän
ner
med skyldig aktning det nit och den ömhet
för allas rätt och allmänt båsta, sorn utmärkt
Utskottens mödosamma arbete, och sorn så klart
ådagalågges i de vigtiga grundsanningar, som innefattas
i premisserne af Betänkandet, men jag
måste tillika bekänna, att min öfvertygelse ej
kan finna resultaterné dermed öfverensstämmande.
Utskotten afdela sitt ämne i tvårme delar,
den första om Rikets allmänna pehnihge-rårelfe;
den andra, om den enjldltd penningerörelfen;
Utskotten mena förmodligen capitalrörelsen,
fd vidt den fathma åf allmänna anfaller
och forfattningar år beroende. Då den
första endast år ett medel för den sista, så skall
jag först upptaga denna. Deska allmänna anstalter
och författningar kunna anses hafva afseende
på: i3 ägande-rättens helgd. Bland första
vilkoren för nyttan af samhållsbandet, såledesfbiand
Lagstiftningens och Styrelsens förstå
pligter, år skyddaiidet af Hvarje medlems ägande
rått. De skakningar, de orättvisa rubbningar,
denna hittills har undergått, kunna beklagligtvis
nu mera icke hjelpas. Men det är en
pligt, att försäkra hvar och en vid besittningen
af hvad han nu åger, att icke fordringsägaren
kan komma att få för sina lagliga fordringar.
mindre, eller gåldenåren att betala mer, ån hvad
de nu gälla. Men huru uppfylies denna pligt,
då man genom rättigheten att mot silfver efter
fen högre cours, ån den närvarande, få uttaga
sedlar, försäkrar gåldenårenj alt alltid komma
.att betala mindre ån han lagligen år skyldig,
rinder det man på intet sätt försäkrar borgénå
-
Dc« 14 Julii t.’ni.
iren mot vådan att utan eget förvållande förlora
till och med största delen af sin lagliga egendom?
2) böra dessa allmänna anstalter och författningar
hafva afseende på afhjelpandet af den
'6/ ver klagade förlågenheten i allmänna rörelfen,
äfvensom på nåringarnes förmåga till förkofran.,
medlet till förökande af allmänt och enskilt vål.
stånd. Rörande orsakerne till nämnde förlägenhet,
yttra Utskotten sid. i5 ooh 16 sålunda! ”förlusteri
af det allmänna förtroendet, hvarigenom ägande-rättens
helgd rubbades, beredde snart deri
enskilta creditens förminskande. Når härtill
kom, att det verkliga myntet, såsom sällsynt*
icke vidare begagnades i rörelsen, utan bytesmedlet
endast utgjordes af myntrepresentativer;
när dessa skulle till Banken ingå i räntor på
gjorde förstråckningarj utan att på naturlig väg
åter komma i omlopp; skulle en allmän förlägenhet,
dels af brist på förtroende, dels af brist
på penningar, uppstå. De enskilte, som icfco
sjelfva kunde afhjelpa detta onda, sökte biträde
af det allmänna , och man trodde sig finna en
lättnad i sina bekymmer derigenom, att Banken
skulle till enskilte lemna förstråokningar, slålldö
på längre betalningstid. Långe kunde det likväl
icke dröja, förrän samma verkningar röjdes af
detta utsträckta begagnande af Bankfens credit.
Användandet deraf, och förlusten deraf, hafva
ömsom inverkat på hvarandra; i samma mon förtroendet
till Bankens förmåga att till fullo göra
rått för sig, blifvit minskadt, i samma mön hafva
behofven att af Banken erhålla låne-biträden,
ökat sig, utan att finna sig uppfyllda. Denna
•trid har sluiligen måst upphöra, och men har
Den 14 Julli e. m.
funnit, att någon förbättring icle kunde till*
vågabringas, förr än man upphört vilja begagna
ett förtroende, forn man icke agde, och
fddane utvägar blifvit vidtagne, forn återfått
Rikets Penrungeverk i Jtånd att genom Jina
förbindel fers uppfyllande återvinna allmänt
förtroendeVidare såga Utskotten, sidan 17:
”Vi befinna oss nu åter i en sådan ställning, der
förtroendet så vål till det allmänna, sorn enskildta
emellan, år rubbadt, och återställandet
deraf utgör, enligt Utskottens öfvertygelse, den
enda grund, hvarå en båttre sakernes ordning i
penningevåsendet kan uppkomma," och sidan 36
att enligt Utskottens åsigt ”oordning uti allmänna
penninge-väsendet alltid rubbat det enskilt»
förtroendet,” att ”förlusten af detta sednare Ök^r
behofvet af biträde utaf det allmänna; att
detta behofs tillfredsställande genom utgifvande
af en ån mera ökad qvantitet af pappersmynt
nedsätter myntvärdet, ökar förvirringen, och skall
slutligen, om det utan förändring finge fortfara,
medföra de största vådor för samhålls-inråttnin.
gen.” Huru förena med dessa Utskottens åsigter
deras tillstyrkande, att lemna myntvärdet
åt sin varande osäkerhet ännu en tid af kanske
20 år (efter deras consolidations-system, äfven
antagit att det respecteras af kommande Ständer)
j att genom bestämmande af en minimicours
utan att bestämma någon maximicours förstöra
den lilla qvarlefva af enskild credit, som
ännu finnes, att öka Statens lånebitråden genom
anslag, anvisade icke på verkliga tillgångar, utan
på ett förtroende, Utskotten sjelfve erkänt, icke
finnes?
»
Ben 14 Julii e, nt'. ?6f
finnes? Jag för nain del tror, att första medlet
till förlägenhetens afhjelpande och till nåringarnes
framsteg år att gifva de befintliga capitalerne
lifligt omlopp, och att genom säkerhet
för industriernes beräkningar gifva dessa tillfälle
skapa nya capitaler; men härtill fordras o vilkorligt
ett Ja/i varde på det mynt, hvari alla
förbindelser enskilte emellan och alla industrin
ella transactioner uppgöras. — Jag öfvergår nu
till första delen af Utskottens Betänkande om
allmänna penningerörelsen. Utskotten, som erkänt,
att nåringarnes återbringande från förlägenhet
till lif blott kan åstadkommas genom återstålldt
förtroende, och att förtroende endast
kan tillvågabringas genom Rikets Penningeverks
i/land fattande att uppfylla ingängne
förbindeljer, hafva likväl tillstyrkt uppskjutandet
af detta uppfyllande till dess nödige tillgångar
blifvit anskaffade genom besparingar på nåringarnes
årliga afkastning. Månne detta ej år
detsamma, som att först uppföra ett hus utan
grund, för att sedermera genom hyror skaffa sig
tillgångar till grundens läggande? Utskottens
yttrande sidan 3i kan jag ej undgå finna högst
förvånande. Der såges nemligen: ”Äfven då
utvexling af redbart mynt åger rum, beror opinionen
om pappersmyntets lika värde med silf—
vermyntet blott på förtroende till den myndighet,
som utgifver pappersmyntet, att den ej skall
injiålla invexlingen deraf: Kan förtroendet
derom, att inlösen framdeles till det bestämda
värdet skall företagas, erhålla lika fasthet med
Ridd. o. Ad, Prot. VI. Band.
45.
Den 14 Julii e, m.
det förra, år för rörelsen inom landet samma
verkan erhållen, som af en redan börjad utvexling
skulle uppkomma.” Möjligen kan en skuld,
sede], och en sådan år en Bancosedel, som in~
löfes vid påfordran, förlora i sin credit af den
fruktan, att en sådan inlösning framdeles kunde
komma att upphöra; men icke kan jag förstå,
att lika förtroende kan gifvas åt en sedel, som
icke inlöses, som åt den, som inlöses, derföre
att man hade visshet, att i en aflägsen framtid
kunna få den förra också inlöst, åfven antagit,
att en sådan visshet kunde erhållas genom ett
beslut, som innan verkställigheten inträdde, kunde
ändras af samma makt och med samma rätt,
som det blifvit fattadt. Jag för min del fortfar
i den öfvertygelse, jag hår ofta yttrat, att första
vilkoret för befåftandet af ägande-rattens
helgdy för afhjelpandet af den öfverklagade
förlägenheten och förberedande af en framtida
tillväxt i Nationens induftrie, rikedom
och välftånd, år en så skyndsam och rättvis
realisation, som möjligen ske kan. Jag anhåller
således om återremiss af Betänkandet i sin hela
vidd, med alla tillhörande Bilagor.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm:
Tvånne värde Ledamöter af detta Hus
hafva framställt den förmodan, att Stats- och
BancoUtskottens nu till granskning förevarande
så kallade HufvudBetånkande rörande financeplanen
icke kan återremitteras, utan i förening
med de flere af Utskotten under sårskildte Littera
dervid fogade Betånkmden, angående detaillerne
af samma plan. Så hafva Ulskotten ej
Den 14 Juli i e. m.
7*7
sett saken. JJe hafva tvärtom tydeligen förklaa
rat, att de vidtagit ett dylikt expeditions-sått
derföre, att om grunderne af RiksStånden antagas,
men i detaillerne anmärkningar äga rum;
sådant ej skulle medföra omgången af en återremiss
utaf det hela.
Om de värde Talarne öfverväga detta förhållande,
skulle jag tro, att de icke finna Utskotten
hafva genom nyssnämnde åtgärd sökt
förhindra Ståndernes fria pröfnings-rått, utan
blott beredt dem en möjlighet, att utan förödande
tidsutdrägt besluta i detta vidtomfattande
och magtpåliggande ämne.
Efter en sådan min åsigt af saken lärer allt
besvarande af anmärkningar i detaillerne nu vara
för tidigt, men rörande grunderne anser jag mig
skyldig att yttra mig, då jag hör bestridas riktigheten
af någre deribland, hvilka jag för min
del gillat, och för hvilka jag i Utskotten gifvit
min röst, obekymrad oro det klander, som torde
vänta mig och sndre Representanter, hvilka i en
förkastad realisation se vådor af den mäst betänkliga
art.
Hvarefter Herr Morath uppläste följande:
(Se Bilagan N:o 52.)
Herr Dalman, Lars Johan, anförde skrif—
teligen:
(Se Bilagan N:o 3.)
Den 14 Julii e, in.
Hvarefter Herr Dalman munteligen tilläde:
Jag
får anmäla, att jag önskar återremiss,
och att jag ej begifver mig derifrån utan votering.
Jag har sett understundom, att man af
fruktan för att tillhöra minoriteten, låtit stora
saker gå utan återremiss, under det man ofta återremitterat
de mindre.
Herr Silfverberg, Magnus Diederic, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Bruncrona, Guftaf Adolph, hade in-!
lemnat följande, som upplåstes:
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Cederfchjöld, Pehr Gujtaf: Uti i:sta
punkten tillstyrka de förenade Utskotten: ”att
utvexling af verkligt mynt, till inlöfande af
Rikfens Stånders Banks Sedlar, nu icke ma
företagasSkålen hvarföre Utskotten förmena
realisation nu icke böra företagas, synas hufvudsakligen
vara följande:
1 • .
iso Brist på förtroende till Banken. Utskotten
tyckas göra sig ett eget begrepp om credit
och förtroende, då de t. ex. såga; ”Äfven
då utveckling af redbart mynt åger rum, beror
opinionen om Pappers-myntets lika vårde med
Silfvermyntet blott på förtroende till den myn
-
Den 14 Julli e, m.
dighet, som utgifver Pappers-myntet, att den
ej skall inftålla invexlingen deraf”. Jag har för
min del trott, att det endast var den fria och
städse obehindrade Silfver-vexlingen, som kunde
gifva en Bank credit, och att den ej heller
behöfde någonting annat. Och jag kan knappt
tänka mig den möjlighet, att Sedlarne skulle
kunna falla i värde, så långe vexlingen år fri.
På ett annat ställe såga Utskotten: ”det år den
allmänna öfvertygelsen, att Banken, äfven utöfver
hvad dess tillgångar i klingande mynt
visa , ian fortfara att betala sina Sedlar med
reela penningar, sorn skall återvinnas,” innan
realisation kan åga rum. Det synes ej troligt
att någon skulle kunna hoppas på Bankens förmåga
att invexla sina Sedlar utöfver sin tillgång
på Silfver; eller bibehålla en sådan öfvertygelse,
äfven då han fann Silfret tryta i
luckan. Och skall realisation ej företagas förr
ån Banken vunnit en så öfvernaturlig Credit,
så lår den vål aldrig kunna åga rum. Det var,
enligt Utskottens mening, endast brist på förtroende
till Banken, som gjorde, att Sedelstockens
år 1809 tillvågabragta förökning kunde åstadkomma
försämring i Sedlarnes värde. Jag
föreställer mig deremot , att det endast var
myntstockens missförhållande till behofvet af
bytesmedel, som vållade detta vanvärde. Hvarje
land har nemligen ett visst behof af bytesmedel
eller myntstock, i förhållande till folkmängd,
industri och handel. Ar myntstocken mindre
ån behofvet kråfver, så ökas myntets värde i
förhållande till andra varor, på hvilka således
priset såges falla. År deremot myntstocken
7X9
Den 14 Juli i e. nt.
större, ån som behöfs, så minskas myntets
värde i förhållande till andra varor, hvilkas pris
då såges stiga. Har landet reelt mynt, så strömmar
det ut och in , allt efter som behofvet min.
skås eller ökas, så att myntvärde och varupriser,
så vida eljest förbindelsen med andra länder
icke år alldeles upphåfven , alltid hålla sig
någorlunda lika. Men har landet, såsom nu år
tillfället hos oss , endast ideelt eller Pappersmynt,
så kan ingen materiel ut- och inströmning
af mynt äga rum, utan måste denna ström»
ning yttra sig endast uti myntets inre kraft ,
nemligen uti Cours och agio. Ingen credit i
verlden skulle derföre kunna förmå gifva vår
nu varande numerair af BancoSedlar, samma värde
som Silfver. Ja, om vår Sedelstock kunde i
detta ögonblick förvandlas till Silfver i samma
Riksdaler-tal, så skulle de inhemska varuprisen
blifva i Silfver ungefär likasom nu i papper,
och vi sålunda kunna köpa allting utifrån för
båttre pris ån det, hvartill vi sjelfva kunde tillverka
det, till och med jern och trådvaror. På
sådant sått skulle alla näringar afstanna , och vi
utifrån hämta alla våra behof, ända till dess så
mycket mynt hade utströmmat, att vår myntstock
hade satt sig i förhållande till vårt behof
af bytes-medel, uti jemvigt med grannarnes.
Jag begagnar derföre detta tillfälle att påminna,
att det icke var frihet i handel och näringar ,
som beredde Spaniens och Portugals ofärd och
elände, utan just det ifrån America så omåttligt
hemförda Guld och Silfver. Det var detta öfverflöd
på mynt, som gjorde , att man der kunde
utifrån erhålla allting för vida båttre pris,.
Den 14 Julie e. m.
711
ån genom egen produetion. Myntet måste derföre
jemt återströmma utur Spanien och Por»,
tugal, under det att de nedsjönko nästan i ödesmål.
2) Det andra skälet Utskotten anfört, Sr
brist på välmåga hos Folket. Men om det nu
skulle så förhålla sig, att Folket icke kan komma
till någon verklig välmåga utan genom godt
mynt, så skulle Utskottens förslag, att icke göra
myntet godt, förr än välmågan vore vunnen,
utgöra en cirkel, uti hvilken man evigt skulle
kunna svängas omkring, utan att någonsin er-^
hålla realisation.
5:o Briji på reel Jond i Banken är äfven
ett af de skäl, Utskotten anfört emot realisation.
Detta skäl är visserligen svårt att vederlägga,
helst ingen grad af missförhållande
emellan Sedelstocken och Silfverfonden kan bestämmas
så liten, att man ju icke i alla fall
kan tänka sig den möjlighet, att fonden skulle
kunna medtagas, och utvexlingen afbrytas. Men
detta är också en fråga, hvari Utskotten icke
synas vara ense med sig sjelfve. På ett ställe
heter det nemligen att ”det blefve oundgänge—
ligt att å Utrikes ort upptaga ett Stats-lån till
betydligt belopp.” På ett annat ställe deremot
säges: ”att något verkligt behof af den reela
fondens betydliga ökande icke finnes.” Jag
skulle för min del förmoda att realisation borde
genast kunna företagas med den fond Banken redan
äger. Det är nemligen ej troligt, att vårt vid
-
71*
Den 14 Julii e, m.
sträckta och glest bebodda land skulle kunna i
rörelsen umbära 12 a i3 millioner BaneoSedlar,
hvilket skulle ske, innan Silfverfonden kunde
uttagas. Denna olycka skulle, såsom jag förut
haft äran uppgifva för yttermera visso , kunna
förekommas genom det stadgande, att alla Kronoskatter
samt inbetalningar till Banken och publika
Cassör ovillkorligen skulle i BancoSedlar
erläggas, hvarigenom således alla dessa ofantliga
summor af BancoSedlar hindrades att kunna
till vexling i Bancoluckan inströmma.
4) Fruktan får de i Finnland varande
Bancofedlarnes injtromning år det sista af de
skål, hvarpå Utskotten tyckas grunda sin öfvertygelse
om omöjligheten att nu företaga realisation.
Jag har svårt att förstå, hvarföre Finnarne
skulle vara mera lystna efter våra SpecieRiksdalrar
ån efter vexlar eller silfver på auctioner
och i Guldsmedsbodarne. Lika litet kan
jag förstå, hvarföre Finnarne skulle förlora förtroendet
till våra sedlar, just då de sågo Banken
öppnas till deras invexling, då de deremot
nu så villigt skänka dem sitt förtroende, utan
att veta när eller huru de kunna blifva invexlade.
Dessutom lår, för det närvarande, icke
så mycket Svenska Bancosedlar finnas i Finnland,
som tillförne, sedan Kron-utlagorna derstädes
nu mera icke låra få i Svenskt mynt erläggas.
Derföre har också de sednare åren ovanligt
mycket vexlar och silfver härstädes blifvit
af Finnarna uppköpt, och denna inströmning
af Bancosedlar torde hafva vållat, att coursen
Den 14 Julli e. m.
713
icke fallit i förhållande till minskningen i vår
import.
Med förkastande således af alla dessa, af
Utskotten anförde skål, kan jag ej annat ån
tvärt emot Utskottens mening i första punkten,
på det högsta tillstyrka realisation.
Den andra punkten nemligen ”att af Bankens
drliga vinft en viss Junima md anjlds,
att för Bankens rakning inköpa myntbara
metaller af Guld och Silfver” leinnar jag i sitt
värde. Mitt omdöme derom beror på det sätt,
hvarpå denna handel skall verkställas.
På samma sätt förhåller det sig med tredje
punkten, nemligen : ”att hvar och en Jkulle vara
tillätet att uti Banken emot mynibara metaller
tillvexla Jig Bancofedlar, beräknade till
det förhållande mot Specie mynt, forn Rikfens
Stander bejtdmma.” Att nu bestämma något
visst skillingtal, hvartill Banken skuile emot sedlar
invexla silfver, anser jag högst oriktigt, och
såsom kunnande blifva frö till cle största olyckor.
Om deremot Bankens invexling finge ske
efter ett vifst förhållande till dagens cours,
så hade jag ingen ting deremot, utan skulle
tvärtom högeligen tillstyrka en dylik åtgärd.
Det i fjerde punkten förekommande förfta
alternativet, nemligen att realifation framdeles
Jkulle verkjiållas efter enahanda grund, forn
för invexlingen antages, kan jag, så; vida eljest
denna grund skall bestå i bestämningen af nå
-
Den 14 julii e, m.
got visst skillingtal i sedlar för en Riksdaler i
silfver, ej annat ån anse högst orimligt och omöjligt
att verkställa. Såsom skål deremot vill
jag ej nämna, att denna myntbeståmning endast
vore ensidig, derutinnan att full garantie lemnades
den gåldskyldige mot myntets möjliga förbättring,
men deremot Capitalisten alldeles ingen
emot myntets obegränsade försämring: utan jag
vill blott påminna, att om coursen stege öfver
den nu bestämda punkt, så skulle det dels blifva
Banken omöjligt, att till det bestämda priset uppköpa
Silfver, och dels skulle realisationen efter
det bestämda sedelvårdet ovilkorligen medföra
de skuldsattas egen ofärd. Hvad skulle nemligen
dessa Herrar, som nu yrka så ifrigt på lån,
väl såga, om de framdeles nödgades efter t. ex.
328 sk. cours betala i Silfver en skuld, som de
gjort på en tid, då coursen kan hända var 144?
Jag kan således knappt förstå, huru någon skulle
på allvar kunna mena, att det agio nu kunde
bestämmas, hvarefter realisation i framtiden nödvändigt
skulle verkställas: åtminstone åro de
garentier Utskotten uppgifvit, dertill alldeles otillråckliga.
Det andra alternativet, nemligen
att det uppfkjutes till framtiden att beftåmma
grunden får den blifvande realifationen, är
således i min tanka det som bör antagas, i händelse
realisation ej genast kan äga runi.
Slutligen vill jag blott till besvarande upptaga
några anmärkningar, som nu blifvit gjorde.
Man har sagt, att Danmarks Financiella olyckor
hårrörde deraf, ali realifatinn blifvit företagen
med Idut Silfver. Jag för min del,
Den 14 Julii e. rn,
tror deremot, att det just var den hastiga amorteringen
af de utelöpande sedlarne, som vållade
de omtalte olyckorna. Derföre har jag också alllid
ifrat emot hvarje förslag att förbättra myntet,
helst då det skulle ske genom massans förminskning.
—- En annan vård Talare har yttrat, att
Konung Guftaf lil gjorde oupphörligt utlåndjka
län, hvilka fummor han icke Jkall kunnat an•
vånda till unnat ån att uppehålla 1776 års
realifation. Jag har svårt att förstå, huru dessa
summor kunde användas till realisationens
upprätthållande, då jag uti BancoTabellerne finner
Bankens Silfverfond och de utelöpande sedlarne
lör hvarje år stå i ett vederbörligt förhållande
till hvarandra. Men desto lättare år
det mig deremot att begripa , huru en sådan
Kung som Gustaf lif kunnat använda till ock
med större summor ån de, som blifvit uppgifne,
till gäldande af åsamkad skuld under sina utländska
resor, till förnöjande af sin lust för pragt
och yppighet, samt till nybyggnad vid stora Flottan,
såsom förberedelse till kriget. Jag anhåller
derföre om återremiss.
Herr Stråle, Nils Wilhelmi Uti ett på en
gång så enkelt och inveckladt ämne som frågan
om Rikets penninge-väsende, år det svårt att
under loppet af en discussion kunna utveckla alla
förhållanden, som dervid böra Ingas i betraktande;
men jag 6kall söka i korrthet besvara en
och annan anmärkning, som blifvit framställd.
Herr Cederschjöld har trott att förtroendet till
liancoSedelns värde omöjligen kunde återvinnas ,
utan genom företagande af allmän utvexling af
716
Den 14 Julii e. m.
speciemynt. Men om nu vexlingen företages,
utan att Allmänheten åger det förtroende till
Banken, att densamma kan i längden fortsätta
vexlingen, så skall ju densamma innan korrt filer
blifva inställd. Tror ingen, att Banken kan
lösa in hvarje sedel som uppvises, sfi storma
alla till för att få sina sedlar utbytta mot reelt
mynt, innan vexlingen slutar, och hvar och en
fruktar att bli den sista, som infinner sig. Huru
år det då möjligt, att företaga vexlingen, utan
att först söka återvinna förtroendet? Att
detta förtroende kan återvinnas mera derigenom,
att Banken upptager ett utländskt lån, ån derigenom,
att den sammanlägger en del af sine egne
inkomster, och ökar sin reela fond, kan jag
för min del icke inse; och tror att något verkeligt
behof af penningars upplånande för realisationen
icke förefinnes. Man ser af Tabellen
öfver Banken, att förhållandet emellan den reela
fonden och utelöpande sedelstocken, den
förre beräknad efter närvarande agio, år föga
mindre gynnande ån detsamma någonsin varit,
och om Banken' hade ökat sine fonder med 1
million R:r Specie torde detta vara mera ån
som verkeligen behöfs, för att börja vexlingen,
sedan alla sett, att planen år redlig och ledande
till ändamålet. Deremot tyckas omståndigheterne
nu icke vara sådane, att man bör äfventyra
de följder, som misstroendet kunda bereda. Det
år vål svårt att uppgöra någon calcul, huru för-,
hållandet skulle blifva, om vexling i Banken nu
genast börjades, men det torde icke vara för
mycket beråknadt, om man antager, att 1 million
R:dr Specie åtginge för att inlösa de utom
T>en i4 Julii e'. rn,
71?
fliket varande BancoSedlar, hvilka i sådant fall
genast säkert tillströmmade. Vid en realisation
måste man äfven alltid afse, att småsedlarne
måste utbytas emot smärre Speciernynt. Härtill
åtginge ungefärligen i million R:r Specie. Således
skulle efter alla anledningar genast vid början
af en realisation 2 millioner Rjr af Bankens
reela fond utgå, och återstoden blefve endast
två och en half. Om nu det verkeligen existeJ
rande misstroendet blef ännu mera uppjagadt
genom någon tillstötande händelse, eller coursen
började stiga, huru lätt kunde följden blifva att
Banken, hvars fleste utlåningar åro ställde på
lång tid, och ej hastigt kunna realiseras, bragtes
i concours-tilIstånd, och då blef den sednare vili
lan värre ån den förra. Derföre måste det vara
angeläget, att återvinna förtroendet, och detta
kan icke ske annorledes, ån genom en klok
och redlig plan till penninge-våsendets reglerande.
Den torde visserligen kunna uppgöras på
ett mera tillfredsställande sätt, ån Utskotten
föreslagit; men de anmärkningar, som i detta
afseende kunna göras, höra till detaillerna, Herr
Cederschjöld fruktar, att uppköp af Silfver för
Bankens räkning uppjagar coursen. Detta kunde
visserligen hända, om uppköpet oklokt verkställes;
men i annat fall bör ingen farhåga i
detta afseende ågä rum, och genom Silfverinsåtti
ningen, hvilken man så ofta förblandar med Silf.
verköpet kan ännu mindre något sådant inträffa.
Under förra tider, då Sverige betalte räntor på
utländske skulder, uppköpte RiksgåldsContoiret
vida mera uti utländskt mynt, ån som nu år i
fråga, att för Bankens räkning upphandlas, och
Den 14 Julii e m.
aldrig fann man att coursen derigenom uppjagades;
tvärtom föll coursen en och annan gång
till det pris RiksgåldsContoiret utsatte för sine
upphandlingar. Genom insättningen år det åter
icke tänkbart, att coursen kunde uppjagas. Enda
möjligheten dertill vore, om Silfvrets uttagande
tillätes, och misstroendet blef så stort, att
man uppoffrade några skillingar för att äga återstoden
säker. Man säger äfven, att coursen
genast skulle uppgå till 128 sk. Detta åringen
följd af denna zifiVas antagande för Silfverinsåttuingen.
Coursen skulle kanske hålla sig vid
ian å sk.; men derutöfver kunde den ej
stiga, utan att andra orsaker dertill verkade.
Det har blifvit sagt, att Utskotten uti HufvudBetånkandet
åberopat tillstyrkanderne i Bilagorne
på ett sått, sorn skulle binda beslutet, i afseende
på desse sednare. Sådant har omöjligen
kunnat vara Utskottens mening, utan hvad som
HufvudBetånkandet härom innehåller, utgör blott
en berättelse om hvad i Bilagorne förekommer.
Jag tror således, att något hinder deraf ej bör
möta för bifall till Betänkandet. Dervid får jag
likväl för min del anhålla, det proposition måtte
göras på första alternativet i fjerde punkten.
Skulle man ej bifalla detta, utan antaga det sednare,
vore vågen vål öppnad till mynt-försämring,
men alldeles stängd lör förbättringen, och
högst osäkert, om det närvarande kunde blifva
beståndande Vill man bestämma BmcoSedelns
värde, så bör det ske på bägge sidor, så att alla
blifva tryggade. Det skulle äfven verka ofördelaktigt
för de gåldskyldige. De blifva troligen
i allmänhet tvungne att omskrifva sina sed
-
Ben 14 Julii e. m.
719
lar i Speciemynt; men om ingen ziffra är bestämd
för framtida utvexling, blir säkerligen den gäld—
skyldige tvungen att åtaga sig betalnings-skyldighet
efter ett lägre agio, ån som troligen framdeles
vid blifvande realisation kommer att äga
rum. Jag tror således, att alla blifva belåtna,
om första alternativet antages, och anhåller om
proposition derå.
Herr Munck aj Rofenfkjold, Eberhard'.
Det hörer till bristerne i vår Constitution, att da
så vigtiga FinanceFrågorne behandlas och afgöras
utan samband med öfriga StatsOeconomiska
ämnen, ja utan gemenskap med StatsAnslagen,
hvarigenom så många svåra och tvifvelaktiga
punkter uppkomma. I förevarande ämne år det
så mycket mera kinkigt att fritt yttra sig, som
nästan hvar och en har filt interesse fåstadt dervid,
orh som man icke kan begära, att någon
klass af medborgare skall uppoffra sitt interesse
för de öfriges. Deri‘öre fordrar både klokheten
och rättvisan, att alla interessen förenas. Män
bör icke gynna de skuldsatte på Capitalisternes
bekostnad, icke dessa på de förres; man bör
fästa afseende på Nårings-idkarens fördel äfven
så vål som på Penninge-mannens. Deras interessen
kunna ganska vål förenas, men ty värr,
har man ofta sett dem åtskiljas, ja bägge åsidosättas
på en gång. På detta sednare ha vi bevis
uti sistlidne Riksdags-åtgårder. Man trodde
sig gynna Capitalisterne, men de fingo i allmänhet
lida lika så mycket som Fastighets-ågare
och Näringsidkare. Man ville genom indragning
af sedelstocken bereda ett ökadt myntvärde, och
720
Ben 14 Jnlii e'. nu
ändamålet var tydligen en mynt-förbättring.'
Man misstog sig, man förfelade sitt ändamål,
derom vittnar coursen, som under hela sistiidne
Riksdag ej var öfver 110 sk. , men som sedan
varit ända till i42 sk. Man förfelade ändamålet,
ty massan af Capitalister förlorade genom de
då vidtagne åtgärder, icke de som skrinlägga
sine capitaler, för att mot vanpris åtkomma andras
egendom, icke heller i allmänhet de sorn
ockra med sina penningar, men det större antal
Capitalister, som åro nöjde med en laglig ränta,
och som genom att förlägga åt Nåringarne åro
nyttige medlemmar af samhället samt kunna
med skål fordra likså mycken helgd och säkerhet
för sin egendom, som Fastighets-ågarne för
deras. Genom brådstörtande försäljning af intecknade
fastigheter till gäldande af lån i Disconten
och andra publika Verk har ofta den
enskilte Fordringsägaren förlorat en del och ej
sällan allt af sin fordran, så att, då auctionssum-,
man godtgjort den publika Fordrings - ägaren,
har den enskilte deraf fått litet eller intet. Till
och med har mängden af Capitalister genom
denna i synnerhet vid sistiidne Riksdag tillskapade
conjunctur haft ofta svårt att utfå sine
räntor, ännu svårare och oftast omöjligt har det
varit för dem, att utbekomma sine capitaler, så
att Capitalisterne i Landsorterne ej sällan befunnit
sig i större penninge-förlågenhet och i
större nöd, ån Gåldenårerne, ty desse hafva i
allmänhet merendels haft sine lifs-fÖrnödenheter,
då en del Gapitalister hafva varit tvungne att
köpa sina, men ej alltid haft pengar dertill. På
ett
Den 14 Julii e. rri<
ett sådant sätt kan raan genom åtgärder, hvar.
af man Iofvat sig gynnande resultater, äfven ska»
de dem, som man mest velat gagna. Det sorn
hufvudsakligast vållat dessa misstag, är att man
trott sedlarnes silfvervärde och Capitalistens sanna
interesse blott bero af sedelstockens aritmetiska
förhållande till Bankens silfverfond, och man har
underlåtit taga i beräkning, att det ännu mera beror
af florerande näringar och handel, samt att då des.
Sa berdfvas sitt nbdiga rörelsecapital och derigenom
aftyna, skall kurs och agio stiga, emedan en
minskad production ökar behofvet af import, men
minskar exporten, samt betager Nationen resourser
till vidtagande af en realisation efter en lägre kurs eller
agio. Om man ej vill betrakta detta förhållande
från den theoretiska sidan, så har man nog af erfarenheten.
Vi hade år 18 »3 en medelkurs af
sk., och i Januarii samma år varierade den
emellan blott 72 och 78 sk., men vi hade då
minst 7 ä 8 mill. större sedelstock, än nu. Ett
år innan nämnde månad hade vien Kurs af 136
sk., med icke större Sedelstock än då. Korteligen,
Sedelmyntets värde hos oss, så länge det ej vid
presentation af Banken inlöses, beror hufvudsakligast
af helt annat, än proportionen emellan sedelstocken
och silfverfonden. När man släpper
ut massor af sedlar, utan afseende på något behof
för näringarne, såsom år 1809 , då 2:ne år
förut icke mindre än 7 mill. voro utsläppte, och
när man tillika inrättar låneanstalter, som mest
utlåna pengarne mot personlig säkerhet^ till förlikande
af luxe och consumtion, eller* till kost
jRidd.
o. Ad. Prot. VI. ffand. 46
yas Deri Juli i i; m
samraä
öproductiva företag, t. ex/ Götha Canal, sä
skall nödvändigt sedelmyntet försämras, och desto
mer, ju mer af det på sådant sätt utsläppes.
Men helt annat är förhållandet, om Näringarne
aftyna af brist på penningecapital eller af för hög
lanta derföre, eller af den orsak att Capitalisterne
finna mera sin uträkning uti att använda sina
Capitaler till annat, såsom till skrinläggning för
att passa på tillfället vid utmätnings-auctioner o.
St v. Men här finnas många, äfven berömde^
ja för sina afsigter till och med berömvärde Män,
som ej hålla sig vid erfarenheten, utan blott vid
en oriktigt förstådd theorie , grundad på erfarenheten-
i andra länder med olika lokalförhållan.
den. Således då jag för 3 år sen här i Stockholm
hade en diskussion med en af våra mest kände
Publicister i detta ämne, och frågade honom
slutligen, hurudan han trodde att Kursen var år
;i8i2, då vi hade 8 mill. i sedlar mera ute i
rörelsen, svarade han, att den var öfver 130 sk.
Jag beviste honom, ty innan det blef bevist, kunde
han omöjligen tro det, att medelkursen då var
icke Qo sk. Största olägenheten af vårt Rörelsecapital
blott i sedlar är, att det ej kan i en
naturlig väg, efter belmf, ökas eller minskas, icke
en gång i nion af tilltagande production och
folkmängd okas, då det jemnt genom slitning,
eldsvåda, skeppsbrott minskas. Riksens Ständer hafva
hittills vid hvar Riksdag satt en till följande
Riksdag orubblig gräns för RörelseCapitalet,-och
således äfven för industrien, sorn så mycket beror
af penningeförlag. Detta allt visade jag redan
vid förra Riksdag, och det har äfven väckt
besinnande hos personer, som jag högaktar myc
-
Deri 14 Julii e. ni. 72 5
ket För deras financiella bemudandenj ehuru de den
tiden voro af olika mening med mig, och jag har
äfven återfunnit mina då yttrade tankar uti premisserna
till den efter sista Biksdag nedsatta FinanceComitées
Betänkande, samt i flere här nyligen
med bifall upptagne yttranden. För att afhjelpa
nämnde olägenhet föreslog jag vid sisth
Biksdag, hvad Utskotten nu föreslagit, attén viss
kurs skulle bestämmas, efter hvilken Banken borde
utgifva sedlar för silfver. Jag föreslog då äfven,
att Banken skulle lemna lån på fastigheter
mot silfverränta; men jag vill ej nu dermed
uppehålla. Min öfvertygelse är, att en fortfaran*
de tillökning af sedelstocken bör medgifvas mot
en dfereinot svarande invexling af silfver. Den
värde Ledamot, som i detta Plenum först yttrat
sig, har sagt att äfven genom utsläppning på detta
sätt, sedelstockens värde minskas. Jag kan ej
finna detta, då fråga är om sedlarnes värde i silfver.
Ty när Banken invexlar silfver mot t. ex.
128 sk. kurs, så förhåller sig det silfver, som inkommer,
till de sedlar, som utgå, såsom 1 till
2§, då deremot det nu i Banken befintliga silfver
förhåller sig till den redan utgifna sedelstocken,
som ungefär 1 till 6, så att genom den föreslagne
invexlingen det inkommande silfrets proportion
till den utgående sedelmassan blir mer
än dubbelt så förrnonlig, som den nu är emellan
Bankens silfverfond och redan utgifna sedelstock.
Huru derigenom sedelmyntets silfvervärde skulle
kunna försämras, är åtminstone för mig svårt att
begripa. En annan värd Ledamot, Herr Cederschjöld,
har medgifvit, att våra sedlars utvandring
till Finland bidragit till att höja Kursen. • Här
-
Den 14 Julii e. m.
vid må det tUlåtas mig påminna, ati jag vid si»
sta Riksdag var i strid just härom med samme
värde Talare, som då påstod, att det var nyttigt,'
att sedlarne utgingo till Finland. Jag ansåg det
i flere afseenden och äfven i detta, vara skadligt,
(Vår sedelstock minskas derigenom i numerair,
till skada föi: Handel och Näringar, och ökes ändå
ej, utan minskas äfven i valeuren: ett förhållande,
som vare financierer ej kunnat inhämta
äf apciorerne, och försent lärt sig af erfarenheten.
Jag anhåller att äfven få anföra något om
xänteberäkningén. Så länge de utlånte Capitaler
nästan jemt försämrades i värde, i förhållande till
fastigheters och producters värde, märkte man ej,
icke en gång Uåntagarne, att 6 procents ränta var
för hög. Men sedan de börjat att i nämnde förhållande
betydligen förbättras, har man äfven börjat
marka, att den är allt för hög och behöfver
nedsättas. Utom denna nedsättning kunna våra
Näringar ej producera med lika fördel sorn de
utländska, det vill säga, hålla lika pris med dem.
Hittills, i stället för att nedsätta räntan, ha vi
höjt införseltullen å Utländska producter ellec
förbudit deras införsel, för att upprätthålla va-'
ra Näringar, f Theorien är det riktigt, att ränJ
tan bör vara fri, men den bör ej vara fri i länder,
der penningecapitalet är bundet vid en viss
numerair, och ej kan upplånas hos Utlänningen.
Skall den höga räntan i vårt Rand fortfara, så
låter det äfven beräkna sig, att inom 30 år större
delen af Nationens förmögenhet samlas uti
Ranken och i publiqva Cassör; men troligen
skall en våldsam catastrophe deraf innan dess
Den 14 Julii e. m.
uppkomma, om ej Riksens Ständer i tid förekomma
den.
Som flere Talare redan yttrat sig, vill
jag ej vidare uppehålla i ett ämne, för hvilket
de fleste här redan gjort sig reda. Jag
vill blott nämna att det är smärtande för en
sann Fäderneslandets vän, att se, huru ett land,’
som Sverige, med vidsträckta fält af fruktbar,
men ouppodlad, mark, och ofantliga förråd af
rå-ämnen , tjenliga till förädling, ännu qvarstår
uti första perioden af sin utveckling, och
att man sätter för utvecklingen af dess stora
naturliga resourcer, vida större, än i många andra
länder, en nästan oöfverstigelig gräns äfven
derigenom, att rörelsecapitalet icke i moa
af folkmängd och producdon kan okas, utan
tvärtom minskas.
För min del bifaller jäg hufvudgrunder-.
ne i Utskottens Betänkande, emedan det icke
hindrar, att ju, då detaljerne förekomma, dessa
kunna modificeras, och således de ändringar
deruti vidtagas, som kunna finnas nödige.
Friherre Björnstjernä, Magnus : Ifrågavarande
ämne har under loppet af denna Riks.
dag blifvit så mycket discuteradt och utredt
och nyligen under detta Plenum så väl framstäldt
af flere Ledamöter, att jag skulle anse otillbörligt,
att upptaga Ridderskapets och Adelns tid
med att ingå uti någon vidare afhandling
af ämnet. Öfvertygad dessutom, att hvar
och en fattat gin opinion och erkännan»
Deri 14 Julii g. jn»
de min inskränkta talegåfva , sorn ej later
mig hoppas att göra proselyter, anser jag mig
således göra bäst, att öfvergå från sjelfva ämnet
till betänkandet. Ehuru jag. ej till alla
delar instämmer uti alla de hufvudgrundec
Utskotten föreslagit för penriinge-regleringen,
måste jag dock erkänna, att Utskotten, efter
min tanka, dels gatt, en medelväg emellan de
tvänne interessen, som dela Sverige, Borgenärers
och Gäldenärers, dels ock, så vidt möjligt
varit, närmat sig målet af en stadga uti
myntväsendet, så vidt en realisation ej för
det närvarande torde vara möjlig. Utskotten
hafva närmat sig en myntbestämning, då de
förekommit vådan af myntvärdets förbättring,
och då de tillstyrkt inköp och invexling af
silfver för Bankens vinst. Utskotten hafva å.
andra sidan, sa mycket som det varit möjligt,
sökt att hindra Myntvärdets försämring, då det
genom uppköp af silfver velat hindra sedlarnes
försämring, och lemna tillfälle åt Banken,
att öka silfverfonden, i proportion till sedelstocken,
hvilken Utskotten vilja bibehålla vid
samma belopp; för min del har jag således funnit,
att Stats- och BancoUtskotten i dessa afseenden
fullkomligen gått Nationens önskningar
till mötes. Utskotten hafva sedermera,
livad allmänna penniöge-rörelsen beträffar, föreslagit,
att allmänna låneanstalter på de orter
och till det belopp Riksens Ständer bestämma,
måtte blifva inrättade. Jag finner att Utskotten
äfven der lernnat fullkomlig latitud åt Riksens
Ständer, att bestämma orterne och beloppet.
Utskotten hafva föreslagit, att sedelstoc
-
Ven 14. 3ulii c. m, rjrf
leen skall hållas lika med hvad den var år
1811, eller 30 millioner, hvarmed jag förstår
den verkliga i omlopp Varande sedelstocken,'
oberäknadt creditiver och outdeltelån, då jag
ej har något dervid att anmärka. Utskotten
hafva tillstyrkt, att sedelstocken ej må ökas
genom annat än insatt silfver, lån på expor
tabla
effecter m. m. Ehuru jag hade önskat^
att denna beläning, såsom blott periodisk, hade
varit utöfver den beräknade sedelstocken,
som blott är ämnad till ett jemt omlopp, tror jag
dock ej denna anmärkning vara af den vigt;
att fordra återremiss. Dessa äro de hufvud^
grunder Utskotten egentligen föreslagit. Dess-,
utom hafva Utskotten i betankandbt vidrört
några andra ämnen, såsom dels a* beläning
på guld och silfver måtte fortfara, dels ock
att odlings-lånen skulle upphöra. Detta lärer
väl ej BondeStåndet bifalla; men då berörde
lån ej allmänt medfört det nyttiga än-,
damål, som dermed varit åsyftat, vill jag
gerna afstyrka dem, helst de lämpligen kunna
ersättas af lån för storskiften i de norra
och enskiften i de Öfrige provincerne, och ett
sådant stadgande framdeles kan medföra stor
nytta- Utskotten hafva äfven föreslagit fortfarande
af anslagen till de serskildte Verken;
och som någon viss summa ej blifvit uppgif.
ven, bör detta ej hindra antagandet. Utskotten
hafva afstyrkt allmänna hypotheks-inrättningar,
och ehuru de kanske möjligen kunnat
medföra lycklige resultater, lära de dock icke
kunna gå i bredd med de föreslagne anstalterne.
För min del skulle jag således tillstyrka
•j 28 Den 14 Julii e. m.
: ir
antagande af Stats- och BancoUtskottens förevarande
betänkande, och får i anledning deraf
anhålla om proposition till bifall derå. Jag
har hört en värd ledamot uti början af detta
Plenum yttra, att man ej kunde företaga detta
betänkande, utan att tillika öfverlägga om
bilagorne. Jag kan ej neka, att jag deröfver
är högeligen förundrad. Jag kan ej förstå att
en discussion kan äga rum utan beslut, och
ej eller att beslut kan fattas öfver ett betänkande,
som ej är uppläst. Utskotten hafva äfven
tydeligen gifvit tillkänna sin mening, att
detta betänkande särskildt, och bilagorne särskildt
skulle behandlas. Jag torde få uppläsa
hvad Utskotten anfört, det lyder sålunda :
”För att sätta Riksens Ständer i tillfälle att kun,
:>na besluta öfver de hufvudgrunder, hvarå Ut”skotten
grunda sina förslag i dessa ämnen, utan
3’hinder af de anmärkningar, sorn uti detailler’ne
skulle kunna göras, hafva Utskotten ansett
’’tjenligasl, att framställa dessa sednare uti sär,
'skilde vid detta betänkande fogade Ullåtandn,
,'Utskotten få således nu inskränka sig, att till
’5Rikets Ständers antagande föreslå följande huf•
,*vudgrunder.,> Hela detta betänkande anser
jag mig således böra tillstyrka, och förnyar
min anhållan om proposition till bifall derå.
Herr vön Becker, Carl Johan : Då jag nu
för ett ögonblick utbeder mig Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, är det egenteligen
för att betyga Utskotten min tacksamhet
för deras kloka varsamhet, att ej tillstyrka en
realisation; en tacksamhet, som nationen med
Den 14 Julii e. m.
729
mig delar, och som samtid och efterverld skola
dem egna. Jag vill ej trötta med upprepande
af en vederläggning af de för en prompt
realisation andragne skenfagra skäl. De äro
redan till fullo vederlagde, på ett sätt, som visar
omöjligheten deraf utan Rikets våda. Jag
tror således stunden vara inne, att öfvergå från
öfverläggning till beslut, och då Utskotten
sjelfve framställt hufvudgrunderne för sig, och
detaillerne för sig, samt jag ej hört några gällande
skäl emot grunderne, tillstyrker jag de*
ras antagande utan återremiss, under förbehåll
af min rätt att yttra mig om detaillerne.
Hvad förut till stöd för en skeende realisa*
tion blifvit anfördt, är så ofta yttradt, att jag
anser ämnet tömdt och omtömdt. Det är ej
troligt, att hvad hittills ej verkat på Utskottens
öfvertygelse, nu skulle verka; hvartill
skall då en återremiss tjena. Blotta utskrifningen
af discussionerne skulle göra ett långt
uppskof, och förlänga Riksdagen. Mine Her*
rar, den har redan räckt 6 månader; Nationen
sväfvar emellan fruktan och hopp. Må då
Nationen ej finna sig bedragen uti sina förhoppningar,
må vissheten följa. Må folket ej
åter få erfara dödsslaget, må det ej komma ur
askan i elden! På dessa skäl förenar jag mig
med de Herrar, hvilka tillstyrkt bifall å Utskottens
hufvudgrunder, nemligen HerrarTham,
Morath och Friherre Björnstjerna, samt yrkar,
i förening med dem, att dessa grunder måtte
blifva godkände och Betänkandet följakteligen
icke återremmitteras.
73® Den 14 Julii e. m,
Herr von Hohenhausen, Michael: I det afgörande
ögonblick, sorn kanske går att för långliga
tider bestämma våra medborgares välfärd,
anhåller jag att få framställa de åsigter jag
hyser. Jag instämmer med Friherre Björnstjerna
deruti, att det lär vara fruktlöst att söka
omvända^hvarandra, alt och nu mera bibringa
någon en annan öfvertygelse. Derföre vill
jag endast hålla mig vid Utskottens Betänkande,
och anföra de skäl, hvarföre jag icke kan
instärnma^uti Kesustatec deraf. Uti första punkten,
som rörer utvexling af Silfver, instämmer
jag fullkomligen. Oaktadt allt hvad som här
blifvit yttradt för realisationen, har jag ej hört
ett enda skäl, som kan trygga Nationen, att ej
allt vårt silfver bortryckes ifrån oss. Vi hafva
i Finland manga millioner utelöpande Sedlar,
som inom landet äro uti vanvärde. Hvad
pris i silfver vi än derå sätta, så vore, förr
än det genom förtroendet blifvit bestämdt, och
coursen stadgad, för oss ingen säkerhet att icke
silfvermyntet skulle föredragas sedlarne. Utskotten
hafva också derom uttryckligen yttrat
sig : ,,Blifver ater förhållandet sädant, alt genom
’’Handeln något öfverskott uppkommer för Riket,
”så är det lika lätt att ifrån dessa orter hit in’:föra
utländskt mynt• Banken skulle då utan re”alisation
kunna fullgöra sina förbindelser >•”— och
på ett annat ställe: ’’Man skal', vid noga gransk’’ning
af de förre realisationerne, finna, att de.
”snart misslyckats, om de ej af gynnande handelsconjuncturer
blifvit understödde.” Med dessa
grundsatser, hvilka jag delar, tror jag Utskotten
hafva visligen handlat, att för närvarande
T)en 14 Julli i. ni.
afstyrka realisationen. Men Nationen lärer nu
af Riksens Ständer fordra tvenne hufvudsakliga
omständigheter, nemligen ett bestämdt mynt och
lindring uti dess penninge-förlägenhet. Utskotten
hafva funnit , att realisationen ej med säkerhet
kan fortgå, utan att handelsförhållandena blifva
till vår fördel. På denna grund hade jag trott,
att vår ostadiga cours och vare handelsförhållanden
äfven borde hafva varit ensak, hvaruppå
Utskottens uppmärksamhet bordt vara riktad
och att således ett sammanträde med OeconomieUtskottet
varit nödigt, om deruti någon förbättring
skall vinnas, genom uppgörande och
öfverlemnande till Regeringen af förslag till ernående
af förmånligare Handels-ställning. — Andra
punkten innehåller, att Ranken för sin
vinst skulle inköpa myntbara metaller. Jag
har ej något deremot, men jag hemställer till
dem, som tro, att man med denna åtgärd gjort
allt för fordringsägare, till bibehållande &£
en görande för sedelns värde, huruvida det är
blotta misstroendet till Ranken, sorö gjort dess
fallissement? Utskotten hafva ganska rigtigt
utredt och visat, att det är våra handelsförhållanden,
som mest verkat dertill. Vi hafva
ej, liksom Spanien och Portugal, en årlig metalltribut,
sorn kan rätta och jemna våra handels'
förhållanden; vi måste genom tjenlig riglning
af sjelfva handeln förekomma undervigt uti densamma.
Tredje punkten innehåller, att det
skulle vara hvar och en tillåtit, att emot myntbara-
metaller uti Ranken erhålla sedlar, beräknade
till ett visst fixeradt coursförhållande,’
Jag hemställer, till hvars och ens bedömmande,
73*
Den 14 lilli 1 e. m.
om, vid närvarande Handelsställning, det på
minsta sätt är troligt, om Banken än voro
fullt solvendo, men icke utvexlade silfver, att
det vundna förtroendet till Banken kunde så
förbättra coursen, ?tt den föll till pari P Med
den af Utskotten föreslagna invexling är ej
annan afsigt, än att, i fall så förmånliga handels-conjuncturer
skulle inträffa, som under
Continental systemet, eller Amerikanska kriget,
man derigenom skulle hindra sedlarne att förbättras.
När dermed ej är annat ändamål,
kan jag ej antaga denna punkt. Vågskålen
måste vara jemn och Nationen fordrar rättvisa
af Ständerne, om de skola bibehålla aktningen.
Sluteligen hafva Utskotten framställt tvänne
alternativer i afseende på den grund, hvarefter
Speciemynt framdeles skulle komma att
utvexlas. Jag delar fullkomligen den tanka,
att ett sådant bestämmande vore af mycken
vigt, och ganska nyttigt. Man måste gifva
amnesti för fordna orättvisor man måste utgå
ifrån, och antaga det närvarande myntvärdet,
såsom det fasta; men då fordras kraftiga
åtgärder, och ej blott tomma löften. Hvad
är väl ett löfte, som gifves under fullkomligt
medvetande om oförmågan att besluta om dess
fullgörande. Jag tror det vara så mycket
mera nödvändigt, att bestämma myntet , sorn
man ej bör låta Creditorer och Debitorer, likasom
spelare, endast af medbroderns förlust
hoppas på egen vinst. Jag torde få anföra
en tid, då detta olyckliga förhållande fanns
Den 14 Julii el m.
733
ufi landet, och dervid begagna en Författares ord,
hvars financiella äsigter jag annars ej delar, nena.
ligen Johansons. Han säger: ”Alla skulders liqvi”derande
efter cours , sorn redan bordt vara
”antagen 1762 eller 1765, såsom det enda moje”liga.
billiga, smakade icke dem, sorn utlunt pen*
”ningar under Elcosedlarnes försämringstid.
’’Nordencrants, på hvilken manga trodde sorn
”på ett orakel, fördömde liqvidation efter
”cours, utan att styrka sin tanka med något
”giltigt skäl, som dessutom icke gafs. Han
”beklagade sig öfver det krigiska tillstånd, som
”i penninge-sakerne fanns inom Nationen, men
”blef ej sjelf varse, att orsaken till denna o”sämja
lag i en absolut omöjlighet, att före*
”na Creditorers och Debitorers interesse så vi'
”da Dalrar, lånte under 36, 48, 60, 80 Och
”100 markers cours, skulle utan all reciproci»
”tets iakttagande, och utan afseende på pen«
''ningens olika värde under alla dessa perio”der,
betalas med lika många Daler, änskönt
”de i värdet kunde skiljas ifrån 50 ända till
”200 procent.”
På ett annat ställe anför Jöranson:
’’Det vore ganska orimligt, om man föreställde
sig, att dessa ostadigheter i pennin”gevärdet
hade intet att betyda, blott derfö*
”re, att Riket genom dem ingenting förlorat,
”i anseende till Utländningen, att alla dessa
”skillnader icke gingo utur Riket, utan allt—
”samrnans endast vore något, sorn angick un”dersåtarne
inbördes. Det skulle också vara.
”emot all samfunds- och sedolära i högsta rnåt”to
stridande, att vilja bemantla desse oord”ningar
och de deraf härrörande inbördes oföra’rätter
med det illfundiga skälet, att det kari
5’vara för ett samhälle enahanda, hvem inom det
”är rik eller fattig, besitter egendommarne eller
,Jdrifves utur dem. Med en så Gudlös statslära
gifves ingen stöld, och intet röfveri mer,:
’’och då skulle man saklöst få i ett samhälle
5 taga sådane författningar, hvarigenom tusen”de
personer kunde komma i besittning af
”millioner medborgares välfångna egendom,
Detta gäller så väl vid myntförbättring,
sorn vid myntförsämring- Den förra har likväl
mera emot sig, än den sednare, emedan
den hufvudsakligen träffar den industrieusa
delen af Nationen, och gör afsättningen af dess
vara till Utländningen betydligt svårare. För
min del underställer jag Ridderskapets och
Adelns pröfning, äfvensom Utskottens, (till
hvilka jag anhåller att Betänkandet mätte blifva
återremitteradt, enär det ännu ej ar nog
kändt af nationen, och enär vi ej böra komma
med ett hastverk, då derom varit taladt
hela året,) om icke i stället för 3tdje punkten
man bör fastställa, 1:0 en ny myntfot, lämpad
efter den cours, som nu ager rum vid myntbestämningen;
2:0 att liqvidation af skulder får
ske efter samma cours, och 3:0 att silfver,
som införes i Riket, må efter den fastställda
myntfoten präglas och sättas i omlopp. Ett
sådant mynt skulle efter behof och Handelsförhållandet
minska eller öka lörelsecapitalet.
Den 14 Julii e. ni.
Jag skall till och med ej sätta mig emot, att
128 slc.-cours härvid bestämmes, om åtgärder
vidtagas, att Nationen kan vara dervid betryggad;
inen om ej sådane säkra åtgärder vidtagas,
är det bättre att låta stå, som står. Uti
den delen, som angår den enskilta penrtingerörelsen,
förekommer: 1:0 att allmänna Låneunstalter
komma att fortfara, till den summa, med
de vilkor, och på de orter, Rikets Ständer för
hvarje särskilt del deraf kunna finna skäligt att
förordna. Detta har jag ingen ing emot ; det
kommer an på, huru derom uti de särskilta
detaillerne bestämmes; 2:0 att det representativa
myntet, i likhet med hvad det enligt 1811
års Räkenskaper funnits utgörande, då Bankens
och RiksgäldContoirets sedlar, dessa sednare evalverade
till Bancomynt, sammanräknas, må hållas
vid en sedelstock af circa 30 millioner Riksdaler
B-.co. Någon annan norm i detta afseende,
än den närvarande, synes mig icke behöflig.
Kan man göra en myntbesfämning, är det ej så
magtpåliggande, om rörelsecapitalet är något
större eller mindre. Det rättar då sig sjelf
efter behofvet. Vidare står: 3:0 att derutöfver
BancoSedelstocken ej md Ökas annorledes, än emot
inlemnad valuta ut t myntbara metaller, genom
lån å cxportable ejfecter, utöfver hvad hittills, per
medium ifrån och med 1817 till och med 182a,
vanligt varit, eller lån ä LåneBancoCapitaler, på
sätt Rikets Ständer finna tjenlig t förordna. Mot
det första om itrvexling af rriyrubara metaller
är mycket taladt. Jag tror att man icke bör
öfvergå på den ena sidan, och derigenom g tira
en orättvisa åt den andra. — Det andra
*36 Dm 14 Julli e. ni.
eller lån å exportabla effecter är högst nyttigt
och magtpåliggande för näringarne. — Slutligen
får jag anföra, att jag tror dessa hufvudgrunder,
emedan på dem hela Nationens Oeconomiska
väl beror, tåla en noggrannare pröfning. Jag
hemställer derföre, om det icke är allt skäl till
återremiss af betänkandet. Man bör alltid i.
hågkomma, att vid förändringar uti financerne är
det ej såsom på eit excercicefält, der man lätt och
utan skada kan återtaga de steg man gjort,
utan som på ett slagtfält, der hvarje feltagit
steg medför olycka och förderf.
Friherre Boye, Ludvig: Efter sex månaders
uthalad Riksdag hafva vi då nu ändteligen upphunnit
den stund, då Nationens största och vigtigaste
angelägenhet får till pröfning förekomma.
Med otålighet väntar Nationen vårt afgörande;
och väntar slut på Riksdagen. Hon väntar i våra
beslut klokhet, och i vårt handlingsätt loyeautet.
Frågan om behandlingssättet ligger framom
frågan om beslutet; och jag skall då först yttra
mig om behandlingssättet. Inför et loyalt samfund
skall jag tala loyalt. Vi kunna ej neka, att
Riksdagar gifvits, efier hvilka beslutens följde1-  verkat till lidande hos Nationen, som dl, mången
gång, yttrat icke blott missnöje öfver saken, utan
äfven harm öfver sättet, hvarigenom besluten varit
genomdrifne. Jag vill såra inga nära minnen
och skall derföre taga exemplet ur en mera till -  bakalagd tid. Jag vill då blott ärindra om tillgången
vid 1800 års Riksdag, då man advocera,
de med Ständerne, och derigenom påtrugade dem
ett
Den 14 Julii e. tnl
et sårlant sammanhang emellan särskildta Betan*
leanden, att då det ena var bifallit, skulle det andra
anses också vara både afgjordt och bifallit,
ehuru det ännu icke ens var uppläst. Ja, hvem
af oss kan neka att, efter de sist förflutne Riksdagaine,
den öfvertygelse hos Nationen varit rådande
att Financebesluten aldrig hos Ridderskapet
och Adeln till sluteligt afgörande förekommit
förr, än sedan de fleste Ledamöteme, upptröttnade
af Riksdagens längd, och hemkallade af
skördens angelägenhet varit bortreste, och Bänkar-;
ne på Riddarhuset nästan toma. Varnade af allt
detta, hoppas jag att vi skola i dag förfara annorle*
des, Till följe af Ridderskapets och Adelns vid denna
Riksdag gifna beslut, hafva nu Stats- och BancoUtskotten
gifvit särskildt Betänkande öfvergrunderne,
och särskildte Betänkanden öfver detaille
frågorne. Det förra är det nu uppläste Betänkandet;
men de sednare äro icke ännu hos oss
uppläste. Af detta Utskottens kloka och rättmätiga
förfarande, följer också, att vi kunna om vi vilja,
förfara på samma sätt. Såsom bevis huru Utskotten
sjelfve trott sig så handla, får jag nu uppläsa de
ord ur förevarande Betänkande, sorn skola öfvertyga
derom. Pag. 33 står: ”För att sätta Rikets
”Ständer i tillfälle att kunna besluta öfver de
’’hufvudgrunder, hvarå Utskotten grunda sine för*
”slag i dessa ämnen, utan hinder af de anmärk’’ningar,
som uti detaillerne skulle kunna göras,
”hafva Uttskotten ansett tjenligast, att framställa
”desse sednare uti särskilde, vid detta Betänkande
”fogade, utlåtanden,” Nå val, mina Herrar, har
Ridd. Och Ad. Prat. VI Band.
47
738 Pen 14 Julii e. ni
väl
mera tydliga ord kunnat väljas, för att uttrycka
den förklaring, att Utskotten skiljt emellan
grunder och detailler; samt särskilt yttrat sig öfver
dem. Det var naturligt, att Utskotten icke
kunde gifva nakna grunder, utan motiver; och
då, för att motivera grunderne, systemet måste,
till hela sin vidd, Utvecklas, så kunde Utskotten
icke undgå att också, berättelsevis, eller rättare
sagdt, demonstrationsvis, omförmäla hvad Utskotten
i detaille-betähkanderne föreslogö; men då
Utskotten i nyss upplästa örd uttryckeligen för*
klarat deras egen mening; och vi jemväl hafvä
frågorne fördelia i särskildta Betänkariden; så vore
det ju en hårdragen ädvocature att neka oss
vår fria vilja, att följa samma behandlingssätt*
som Utskotten iakttagit, Och sålunda skilja emel*
lan grunder och detailler. I jFinance-Comitténs
utlåtande, som varit till Utskotten rémitteradt,
har en realisation varit föreslagen; och i Utskot2
tens Betänkande angående grunderne, (det nti förevarande)
liar berörde förslag blifvit undanröjdf*
samt ett annat system framstäldt, deraf detaillerne
äro i de särskildta Betänkanderne uppgifne.
I anseende till det, efter mili tanka, olyckliga
förslaget om realisationen, innehåller således det
nu förevarande Betänkandet quesiiö ari, då deremot
deitalle - Betänkanderne innehålla questio
qvomodo, men NB. åt ett helt annat system; och
jag frågar då, hvarföre skulle vi icke med bifall
åt grunderne få afslå realisationen, utan att derföre
ovilkorligen bifalla detaille-betänkanden, sorn
NB. icke angå realisationen, eller kunna vi undgå,
att inse hvartill sammanbindningen skulle föra
oss? Jo, mine Herrar, antaga vi ett sådant
Den 14 Julii e. m.
739
behandlingssätt; binda vi oss till et sådant sammanslående
af ämnena, så är det icke särdeles
svårt att se deri följd hufvudsaken derifrån får.
Se här påföljden i båda fallen. Skilja vi ämnena
åt, så få vi i dag afgöra , öin vi skola antaga
realisations-förslaget , eller ej | och då blir reali-'
sationen afslagen; ty i dag är ännu Riddarhuset
fulltaligt nog, för att åstadkomma denna utgång;
men sammanbinda vi ämnena, så är det eu
beklaglig sanning, att detaille-frågorna innehålla
puncter, sorn måste återremitteras; och sammanbindningen
tjenar då till det stora ändamål, att
genom en återiemiss, blir frågan öm realisationen
uppskjuten, och förekommer icke ännu på 8 å 10
veckor* då Riddarhusets Bänkar blifva så tomma,
Som möjligt; och då et bifall till realisations.förslaget
lätt genomdtifves. Skulle vi åter, för att
få afgöra realisationsfrågan nu bifalla detaille-betänkandeme
utan återremiss, så uppkommer deraf
dert påföljd, att det nya systemet går förloradt,'
genom den brist i öfverensstämmelse, som detaille
betänkanderhe innebära; och då hafva vi snart åter
en ny Riksdag, dervid man icke skall underlåta
ätt, ifrån utgången, bevisa Oklokhet i systemet,
och Såmedelst då genomdrifva realisationen.
Det nya systerne, som Utskottens grunder föreslå,
kan hafva brister; men det är dock oändelia
gen mycket bättre, än realisations-systemet,
Hufvudsaken ar alltså för oss, i detta ögonblick,
att nu bifalla Utskottens grunder, hvarigenom
också realisationen är afslagen; men dertill
fordras det behandlingssätt, som också är det
JDeii 14 'Julli e~ nit
enda ratta, det rieml. att särskildt afgöra grunder.'
ne, och särskildt detaillerne.
Om, under värman af denna erindran, jag
gifvit anledning att tro, det jag velat tillägga de
Herrar, som begärt återretniss, någon klandervärd
syftning, så ber jag härmed desse Herrar emottaga
min förklaring, att sådan har icke min mening
varit. Jag respecterar hvarje Ledamots rätt, och
misstänker inga motiver, men begagnar också
min rätt, att varna för hvad jag anser skadlidt.
Jag har nu yttrat mig angående behandlings*
sättet, och går att framställa min mening angående
Betänkandet,
Jag har redan ådagalagt, att jag anser ange**
lägnast vara, att realisations-förslaget icke antages;
och jag skall då inskränka mig till blott detta ämne.
Men härvid måste jag erindra, att sedan
berörde förslag icke blifvit af Utskotten gilladt,
och alltså icke är till hela sin beskaffenhet af
dem framstäldt, så blir det nödvändigt för mig,
att vid min pröfning betrakta det sådant som
Finance - Comitténs Betänkande hade detsamma
uppgifvit.
Första frågan blir då: Är Viden nu inne
till en realisations .anställande. eller bur en sådan
åtgärd, till en annan lägligare tid , uppskjuta$?J
Till svar på denna fråga, ber jag att få upp;
läsa något utur en skrift, som i anledning af Fi«ance*Committéens
utlåtande jag, under denna
ben 14 Julli 't'- rri;
Riksdag, från trycket utgifvit, Jag yttrar mig der
på följande sätt: man behöfver icke hafva mycket
tänkt i financiella ämnen, för att inse den
canning, att i ett Land, sorn. icke producerar silf.
ver, ärsilfret en fremmande vara, hvars begärlighet
i andra Länder kallar detsamma utur Landet,
så snart Landets allmänna ställning, i pro*
ductift afseende, aftager elier brister i förmåga att
vara sig sjelft nog; det vill säga, så snart dess
handels-balance kommer i undervigt. Jag vet
att till sednare tidens sophisteri hörer, att neka
möjligheten af en underbalance ; men så vida jag
kunnat uppfatta de olika meningarne derom har
skiljaktigheten egenteligen bestått i en ordtvist, ty
ännu har ingen förnekat de sanningar, som gifva
begreppet och bevisa saken. Man nekar, nemi.
icke, att det ena Landet kan vara rikare än det
andra, och att följaktligen det ena Landets rikedom
tillåter att förvärfva, hvad det andra LanJ
dets fattigdom tvingar att aflåta; och man nekar
alltså icke eller, att ju fattigare ett Land blir, ju.
mindre kan det påräkna att behålla sina ädla metaller.
Med godkännande af desse sanningar, och’
följakteligen också af under-balancens påföljd i
Sverige af mycken erfarenhet bevisad — åligger
oss att pröfva, om vårt productiva tillstånd är sådant,
och verlceligen lofvar att förblifva sådant,
att silfret, utlemnadt till mynt, också qvarblifver i
Landet; eller ej ? Och i denna pröfning tillhör
oss äfven att upptaga i beräkning de utsigter
till silfrets stigande i begärlighet utom oss, som
verldshändelserna redan framställa. Med före-,
satts att i allt iagttaga en oväldig sanning, måtte
man erkänna, att vår productiva förmåga är i
74*'
"Deli 14 Julii e. m.
aftagande ; och enkla förnuftet säger oss, att sa
länge ailä näringar, af penninge-bristen , till bakahållas
i verksamhet, så länge skall också detta af*
tagande fortfara allt mer och rrier. Jag vet, att
våra TullSpecialer gifva anledning att tro på en
existerande Öfverbalance i vår Utrikes handel;
men jag vet också, huru liten tillförlitlighet Tullspecialerne
i denna fråga äga. Skulle också en
ovishet äga rum om tillståndet för det närvarande,
så kan, hvad åter framtiden angar, ingen ovisshet
uppstå derom, att då penningebristen , i påtaglig
följd af realisationen, skulle blifva mycket
svårare, än den nu är, så skulle också verkan
deraf snart blifva, att productionen skulle aftaga
ändå mera, och alltgåifattigdomen, j högre grad,
blifva Sveriges lott; då åter våra artificielt anskaffade
metaller skulle skyndsamt vandra utur
Eandet. Då productionen blef allt mer och mer
förminskad, och yi skulle vidkännas en ny årlig ut*
gift till utlänningen af 210,000, eller 270,000 R:dr
Hamburger Banco, i ränta för det silfver, som vi nu
skulle skaffa oss till realisatipnens verkställande;
så skulle vi också naturligtvis årligen försämra
vårt tillstånd. Med en smula minne af silfrets
härkomst, och med pn blick på följderne af de
yerldshändelser, som redan inträffat, är icke svårt
att förutse, att i den nion, som den nya verb
den upphör att skatta till den garpla; och i den
mon sorn Europas stora och rika Magter behöfva
tillgång till det silfypr Europa äger, samt ärq
i tillfälle att betala det dyrare än vi; i samma
rnon blir silfrpt begärligare, samt stiger då allt
iner och mer i värde. Detta silfrets stigande i
yärde skall då betyda fall i värde åt våra expo?i
Den 14 Julii e. mi
fabia produkter; och det är då icke blott möjligt,
1 utan äfven sannolikt, att det belopp af producter,
sorn nu förslår till liqvide med utlänningen, för
årJiga räntan, skall snart, må hända, inom et tiotal
af år, eller förr, förslå mindre; ja, kan hända,
icke, till hälften; då åter räntan, utan att ökas till
siffran, dock blef Sverige dubbelt dyrare, än nu;
pch när, i bara räntor, hela det lanta Silfver-Capitalet
åter till utlänningen blifvit erlagt; men Ca*
pital-skulden dock står qvar, för att med sina
årliga räntor trycka våra barn, barnabarn och efterkommander;
så skola åtminstone icke de prisa
yår klokhet, —
Om nu alla dessa skäl icke kunna fullkomligen
förkastas; så säger försigtigheten oss, att tiden
ännu icke är inne, till en realisations anstäl.
lande, och att vi följakteligen förfara klokare, då
vi uppskjuta dep till en lägligare; samt emedlertid
åtnöja oss att, till dess förberedande, göra hvad
vi kunna; derigenom, att vi återförhjelpa Naringarne
till den verksamhet, som kan åstadkomma
pn stor förökning i produetion, så att vi, genom
öfverskott deri, må kunna småningom förstärka
yår Bank, utan farliga och dyra jLånebiträden;
det vill säga, att vi söka en naturlig och oberoende
väg att realisationen värkställa, icke en
artificiel, och för ali framtid betungande.
Jag utbeder mig, att ännu få tillägga något.
Det gifves, Mine Herrar! i striden angående
realisation emellan bade uieningarne
dock en point de reunion. Båda önska den
stadga, den säkerhet i pappersmynt^ t sorn rea.
744
Den 14 Julii t., m.
Usafionen blott ger; och i ändamålet äro dé
alltså enige; men det är medlet och tiden för
ändamålet, sorn utgör tvisteämnet. De som
nu vilja anställa realisationen, föreslå artificiella
medel, hvarigenom de skyndsamt skulle
framkomma till ändamålet; men medlen äro dock
sådane, att Landet gjordes olyckligt; och operationen
blef icke af lång varagtighet. Vi andra,
som vägra vårt bifall deråt, önska lika
hjeterligen mera säkerhet åt vårt pappersmynt;
och antaga möjligheten deraf; men godkänna
inga andra medet, än de, som äro naturliga,
och hvarigenom, om vi få äga fred, pappersmyntet,
under en ständigt fallande cours, bliir
allt bättre och bättre, ja, kan nedfalla, ända
till 48 sk. cours, utan att derföre göra någon enda
menniska olycklig; emedan det icke kaninträffa
utan i sammanhang med den myntförökning,
som blir följd af öfverproduction, och sorn
då gifver den gäldskyldige större lätthet att
åtkomma penningen, samt derigenom också allt
det beskydd han behöfver. Denna öfverensstämmelse
i ändamål borde ju då också befria
från allt tillmäle att vilja försämra pappersmyntet;
ty detta är dock något helt annat. Under
medgifvande af lika patriotisme i åsigter , ber
jag då att få framställa de följder, sorn realisationen
skalf hafva, om den bifalles. Man kan
dervid invända, att då jag talar om hvad sorn
skall tima, så förtjenar målningen ej mera förtroende
än hvarje olycksprofetia; men då jag
framställer följderne, icke annorledes, än dels
erfarenheten Q:ne gånger bevittnat dem, och
dels förståndsförmågan visar dem, såsom ord
-
♦
Den 14 Julii e. m. 745
sakernes naturliga verkan, så talar jag icke
profetior, utan talar förnuftets språk til varning.
Om realisationen skulle göras med blott
Hankens SilfverFond, så äfventyrades icke mera
än den; men då förslaget nu, till stöd för
varagligheten , föreslår först Lån af 3 millioner
i silfver, och sedermera magt att göra ytterligare
Lån, ända till obestämdt belopp, så visar
sig äfventyret verkeligen ganska stort. På tvän.
ne ställen i Utlåtandet medgifver Commitéen, att
handeis-undervigten kan verka till sifyers utförande
ur landet; men lion föreslår ett Correctif,
som jag dock högeligen afråder att försöka;
bestående i nya utländska Lån. Jag tviflar ingalunda
på, att ju sådane Lån kunna fås, och
inser rätt väl, att så länge lånen förslå, så
skall också Banken kunna utlemna silfver; mea
om jag äfven kunde glömma det sätt, hvarpå Riksens
Ständer, vid 1812 års Riksdag, behandlade
Rikets utländska Creditorer; så skulle jag
dock tro, att all Credit har sin gräns ; oeh
det är då en ovedersäglig sanning, att då våra
lån upphörde att räcka till, så upphörde
också realisationen. Vi minnas ganska väl
våra båda förra realisationer. Deras öde var
att snart falla; och ganska säkra kunna vi vara,
att denna skall också falla. Man kan genom
nya lån hindra fallet; men detta sätt är blott
uppskof och icke annat : och när ända slutligen
fallet inträffar, så skola de utländska lånen,
hvari Nationen då skall finna sig fördjupad,
medföra en naturlig verkan till Pappersmyntets
mångfaldigt större fall i värde, än
74& J4 Julii e m.
detsamma nu vidlåder. Genom falska financesteg
föll Österrikiska Pappersmynfet , för icke
inånga år sedan , ända till 700 procent , och
detta blir kanhända då våra Bancosedlars. Och
i hvilka olyckor skulle då icke vi befinna oss,
för det nöjet att, under realisationens korta
varaktighet, hafva ägt ett så kafiadtgodt mynt»
Ölyckan af detta resultat kan blott jemn*
föras med de olyckor , som i öfrigt genast
skulle inträffa. Att penninge'bristen blefve
större , det är klart som dagen , och hurudan
skulledåNärings-idkarens verksamhet till egen-:
bergning och förkofran knna blifva? Jordbru»
karens producter äfvensom hans jord skulle
nedtryckas till hvad man kallar vrakpriser, under
det hans Kronoutlagor och tjenstefolkslönerstodo
qvar eller ökades. Fabrikanten och Handtverkaren
skulle ändå mera sakna både förlag och afsättning.
Penninge-löntagaren och Pensionaixen
skulle snart förnya samma erfarenhet,
sorn de båda förra realisationer ne så rikligen
gåfvo, nemligen att inom några år stodo alla
andra varupris, än jordproductionens»vid samma
numerair i det nya Myntet, som nu i det
sämre ; en verkan af vanans makt, som aldrig
kan hindras: Deras löner eller pensioner blefvo
då otillräckligare än d“ nu äro, samt hade
framförisig, det säkra ödet, att när realisationen
upphörde, å nyo, blifva blott papper, men då
af mångfaldigt sämre värde, än nu. De gäldskyldiges
svåra belägenhet blefve svårare; och
af Capitalister, hvilkas Capitaler äro intecknade,
blefvo inga andra räddade, än de, som hade
Den 14 Julii e. m.
747
fössta inteckningarne, och således kunde inropa
jorden; ty då de andra icke förmådde lösa
till sig de äldre inteckningarne, och alltså icke
kunde behålla jorden, så fprsvunno också deras
Capitaler genom tvångs-auctionerne. — Ja, Mine
Herrar! sådane stå följderne af den atificiglla
realisationen; oppne och klara för min förståndspröfning;
oqh jag kan således ei annat än
högeligen önska, att den ej må bifallas. Jag slutar
med att hos Herr Grefven och HandtMarskalken
anhålla om proposition till bifall å nu fö*
xevarande Betänkande, såsom grunder: och för
att hafva uppfyllt allt hvad i min magt står,
begagnar jag mitt sista ord, för att härmed begära,
det frågan må genom Votering fa afgöras.
Herr Rosenblad, Bernhard t Jag kan icke
förmoda att slutliga afgörandets stund ännu
är kommen i ett ämne, så yigtigt för Nationens
väl, sorn vidrör nästan alla medborgares
ägande rätt, som bestämmer gränsen för Nationens
förkofran till nästa Riksdag, der är jag öfyertygad
att man ej kan vilja skrida till beslut i ett
ögonblick, då en stor del af dö upplysningar, sorn
tillhöra Betänkandet, icke ens möjligen kan vara
af de fleste Ståndets Hedarnöter inhämtade; då
större dejen troligen icke är det; i ett plenum,
vid hvars början sannolikt icke ^ af de närvarande
ens anade, att ett afgörande beslut kunde
komma i fråga, hvarföre också flere utaf oss saknas.
Och hvem kunde föreställa sig, att vid
samma Riksdag, der samtlige RiksStånden bifallit
ett af sammansatta Stats, och BancoUtskotten, utan
fkiljaktiga tankar,jafgifvet Utlåtande, i anledning
'748 "Dera i4 Julii t. m.
af vackt motion; deri Utskotten ansett, att grunderne
icke utan i sammanhang med hela financei
planen kunde uppgifvas och antagas; hvem, säger
jag, kunde föreställa sig att vid samma Riksdag
kunde tillstyrkas med understöd af flere Leda»
meter utaf samma Utskott, att isoleradt antaga de
i den afgifna Financeplanen innefattade grunder,
utan att på samma gång antaga de delar deraf,
som behandla verkställigheten? Jag för min del
kan under intet afseende tillstyrka bifall å en financeplan,
som i motsats med de grundsatser, den
sjelf framställer, ännu till en aflägsen framtid uppskjuter
återgången till ordning i vårt myntväsende;
som i motsats med den vackra grundsanning,
en värd Ledamot här yttrat, att i försäkrandet af
allas intressen ligger allas väl, likväl så starkt förnärmar
alla fordringsägares rätt, genom beredande
af en ytterligare myntförsämring, medelst utgifvande
af nya millioner sedlar, en emission, till
en del dold genom konstigt uppgjorde calculer ;
en sådan financeplan, hvars caracter af rättvisa så
klart framlyser genom bestämmandet af högsta
myntvärdet (minimicurs). vida lägre än det lägsta
värde, det ägt på mer än ett år, under det att
ingen gräns sättes för dess möjliga försämring;
en sådan financeplan kan jag, efter mitt samvetes
öfvertygelse, aldrig bifalla. Jag förnyar således,
min anhållan om återremiss.
Friherre Lagerbjelke, Gustaf, anförde
'Skriftligen:
(Se Bilagan N:o 6.)
Den 14 Julli e. m.
749
Hvarefter Friherre Lagerbjelke muntligen
tillatle : Tag förmodar, att en återremiss blifver
första resultatet af denna öfverläggning.
Mina föga betydande anmärkningar torde visst
icke kunna ensamme dertill föranleda; menjag
lärer hvarken vara elier blifva den ende,
sorn uti sa högvigtigt ärende hyst några betänkligheter.
Det oaktadt har jag äfven hört
återremissen bestridas, förnämligast utur det
skäl, att deraf skulle härledas mycken tidspillan
och ingen ändring. Jag är visserligen
så mycket sorn någon man om tidens vinnande,
samt angelägen, att undvika åtgärder utan
påföljd ; men uti ett ärende af så grannlaga
beskaffenhet, af så vidsträckt omfattning, lärer
rådrum till granskning och besinnande icke
med billighet kunna förvägras detn , sorn
det åstunda.
Ju större och vigtigäre föremålet är, ju
mer äro vi skyldige oss sjelfve, att med lugn
eftertänksamhet skärskåda alla dess sidor. Vi
äro äfven skyldiga den allmänhet, som med
deltagande följer våra öfverläggningar, att sorgfälligt
undvika allt, hvaruti opinionen, äfven
med orätta, kunde tro sig finna ett förhastande.
Och hvad skulle likväl denna allmänhet,
som dageligen ser, att vid minsta begäran om
återremiss, densamma icke vägras, äfven då
frågan blott är om en Utjord, en Sqvaltqvarn,
en Pension, ett Arfvode, hvad skulle den väl
säga om en återremiss nekades i ett ärende
sådant som detta? Det enda sätt jag kan utfinna
att nu undvika densamma vöre, om mari
750
Den i4 Julii e. m.
efter fulländad discussion öfver HufvudBetän»
kandet, uppsköte med beslutet, till dess öfverläggninglikäledes?
ägt rum i anseende till de med
grunderna så nära, och till en dél så oskiljagtig
gemenskap ägande Utlåtanden. Efter min öfvertygelse
vöre denna method den rätta. Meri
låter sådant icke verkställa sigä lärer, sorn jag
förmenar, ingen anijan åtgärd vara lämplig*
än återremiss af Betänkandet.
Grefve vört Plåten, Baltzar Bogislaus : .Då
jag i dag uppstår , erkäntiér jag , att det
just icke är för att yttra mig öfver ämnet i
hela dess vidd; ehuru jag äfven medgifver *
att jag icke saknar en öfvertygelse i detta mål •
tvärtom tillstår jag, att jag i ämnet brägt eil
öfvertygelse med mig till Riksdagen* och att
jag ej här sedermera hört något, som kunnat
förändra densamma. Men jag bekänner lik!
öppet att för en realisation, sådan sorn jag
förstår den, behöfves en omständighet, och
den beror ej af mig. Jag vill då éj derom
tala. Jag får emedlertid dock yttra min tänka
öfver tvänne satser, som föranledt detta betänkande,
och hvilka jag anhåller få utreda,
för att i följd deraf till slut få göra mitt påstående
i afseende å ifrågavarande Betänkande.
Jag har så ofta hört omtalas 1776 års misslyckade
realisation, att jag ej kan underlåta att
tala derom, ej allenast af aktning för en stor
mans minne, ehuru äfven denna personela sak
på mig har inflytande, men fast mera i den
öfvertygelse, att 1776 års realisation bör noga
från alla sidor och opartiskt betraktas, enär
Den 14 Julli «. rn. 751
'-den för oss lemnar ett &å högst vigtigt och ta>
lande efterdöme. Då uppstår dea fråga •’
var 1776 års realisation vörkeligen misslyckad?
Jag torde få nämna, att år 1778) sorn var
början af realisationen, förhållandet af Bankens
silfver till dess sedlar var såsom 5 till
8- fsilfVerfönden var 4,6681369 R:dr och de
utelöpande sedlarne Utgjorde en summa af
7)388,336 R:dr. Emedlertid gick realisationen
med denna, sorn det skulle tyckas, icke
motsvarande fond, rätt bra. Man åberopar,
som skäl, fraktförtjensteii och Amerikanska kriget.
Man må då tillåta mig, söm gammal nog,
för att med ungdoms-minnets hela kraft hafva
fattat nämnde händelser, att få utreda dessa
saker, och jag Vet, att jag ej skall framställa
annat än det sorn är riktigt. Jag glömmer
ej det sorn skett för 40 å 50 år sedan, ehuru
jag väl kan glömma det som nyligare timat.
Då var förhållandet sådant, att under åren
1779, 1780, 1781, 1782 och 1783 gick verkeligen
silfver ut, oaktadt det lyckliga handelsförhållandet,
öch silfvérfonden minskades. 1783
och 1784 voro svåra hungersår, Den^jtgång, som
då uppstod, för att skaffa spannemål, öktes genom
Konungens utländska resor, som voro
mycket kostsamma; men sedan inträdde perioden
af fred och lugn i Europa, och långtifrån
att den förmenta overksamheten gjorde realisationen
skada, si, om man noga betraktar för.
hållandet emellan Bankens silfverfond och sedelstocken,
vexte det goda förhållandet ända
till 1788, då silfverfonden var 5,024,934 R:dr,
och då sedelstocken ej var mera än obetydligt
r
1752 Deri 14 Julii e. ni.
öfver millioner. Således var ända till deri
tiden, när man granskar Bankens capital.behållning,
realisationen lyckad. Jag kan åtminstone
ej finna annat, än att, när silfverfonden hade
växt, och sedlarne voro förbättrade, Bankens
tillstånd ej var försämradt. Men det
var en omständighet, som långt förut var grundlagd,
hvilken nu måste komma i beräkning,
och som verkade från den stund kriget utbiöt.
Det var, att Banken' var för nära sammanknippad
med Staten. Derigenom att Statens skulder
lades på Banken, äro vi nu fallne, för att
med realisationen sammanblanda det som ej
med realisationen har att göra. Man kommer
ej ihåg, att 178g skapades ett nytt Mynt,
sorn skulle drifva Bankens mynt ur rörelsen.
Derigenom hände ock, att Bankens sedelstock och
silfverfond småningom gick ned, men ingalunda
till det ofördelaktiga förhållande, att
man kan säga, att realisationen var misslyckad,
utan tvärtom var 1800 förhållandet sådant,
att skillnaden éraellan sedelstocken och silfverfonden,
som vid början eller 1778 var öfver
q§ millioner, år 1800 endast var 40,000
R:dr. Om denna realisation då bör heta misslyckad,
så önskar jag att alla realisationer så
måtte misslyckas. Detta har jag trott mig bö"
ra upplysa, för att bestrida en allmänt gängse
sägen, men en sägen utan grund. En annan
omständighet anhåller jag äfven få nämna. Ut"
skotten hafva i sitt Betänkande citerat 72 §.
RegeringsFormen. Jag erkänner uppriktigt,
ehuru det är möjligt, att jag misstager mig,
att
\
Den 14 Julii c. m. 753
att jag ur denna §. icke kan draga hagon annan
mening än den, att Riksens Ständer äga
rätt att, utan Styrande Magtens mellankomst,
förvalta Banken, samt att, huru Riksens Stän.
der derom rangera, §. ej deremot lagger något
hinder. Jag tror, att Riksens Ständer kunna
huru som helst befullinägtiga dem, som skola
Banken styra, och att sedeln skall hafva en
viss påskrift är icke något hinder. — Jag
har r.u omnämnt ajne hufvudpuncter: men
jag anser mig ej kallad att inlåta mig i ämnet,
ehuru jag ty värr ej ser det så ut
tömdt,
som andra finna det. Jag högaktar deras
tanka, men delar den ej.
Jag kommer nu till den omständighet,
att bland andra anmärkningar jag hört göras,
yrkar man, att man skall afgöra det nu pä
bordet liggande Betänkandet utan att vidare
tala derom. Detta är likväl blott en del af
ett stort helt, hvaruppå hela Rikets väl beror*
Det är tryckt till en del, men icke till fullo;
och utan de anmärkningar vid detsamma, som
ifrån Utskotten åtföljt; innan allt detta är
kändt, skulle vi nu skrida till afgörande af
grunderne, utan att känna det hela. Detta
må jag säga är ett sätt att afgöra, som jag icke
kan gilla, jag tror tvärtom, att det är
högst vigtigt, att uti ett sådant ämne, som en
Financeplan, göra något sammanhängande, och
då detta ej är möjligt, åtminstone öfvertyga
Ridd. och Ad. Prot. VI Band. 48
754
Deri r'4 Julii e. m.
allmänheten, att marT gjort hvad nian kunnat*
för att komma till en sadan möjlighet. Emedlertid
bekänner jag, att när denna satts, om
antagande utan aterremiss drifves af en a£
Styrelsens organer, så borde det gifva den styr
ka; men bekalgligtvis står han ej i spetsen
‘för Finänceme. Jag skulle möjligen kunna
lata leda mig dit, ojrn jag såg någon gifven
ansvarighet för hvad man gillar; men då man
ser, att ansvarigheten icke lär kunna falla på
den af Styrelsens Ledamöter, som yrkat denna!
satts, lärer det blifva på oss, sorn den faller,
och då böra vi val göra vårt yttersta, för att
komma sanningen så nära, som möjligt är.
Huru är det möjligt att nu uppställa grunder?
Man säger, att dessa hafva ej att göra med
détaillerne; men är det val tänkbart, att, när
vi komma längre fram, vi icke skulle finnå1
detaiilerne stå I det närmaste sammanhang
med grunderne, och detaillerne hafva vi ännu
ej hort upplagas. Om det nu skulle handa att
man sedan skulle finna dem stridande emot
allmänt väl, hvar- stå vi då? Man säger att
Utskotten förklarat, att så kan för sigga; meni
om blott tron skall verka, .så kan man ju helt
simpelt på blind tro antaga Utskottens förslag;
för min del tillstår jag dock att i verldslig!»
saker detta ejär det rätta sättet att procedera.
På denna grund, och i stöd af de betydeli
ga anmärkningar, somblifvit gjorda, anhåller
jag om aterremiss, dock under förbehåll, att
jag anser vidare discussion i ämnet böra äga
Den 14 Julii éi rri; [y 5 51
ruin, i händelse votering verkeligöjn skulle
begäras.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall;
Friherre Björnstjerna, MagnusEn värd
Ledamot Herr Rosenblad har trott sig finna'
motsägelse uti Utskottens behandlingssätt af
detta mål, om det varit deras tanka, att huf-,
vudgrunderne borde serskilt, och detaillerne ser-,
skilt afgöras, enär Utskotten förut, i anledning
af den utaf mig gjorde Motion om uppgifvande
af grunder för Financeplanen, förklarat, efter!
den valde Ledamotens tanka, att de ej kunnat
skilja detaillerne från hufvdgrunderne. Utskotten
hafva, efter min tanka, handlat ganska:
consequent, då de på samma gång framlagt
detaillerne och grunderne. —
En annan Ledamot har trott, att återremisS
icke borde kunna vägras derföre att återremiss
ej vägras på saker af ringa vigt, såsom utjordar^
m. m. Skälet dertill ligger just deruti, att de,
äro af ringa vigt, och att man ganska väl kan
bifalla återremiss på sådana saker, hvaraf ingens
väl beror. Annat är förhållandet med-!
denna s?k; Nationens välfärd beror deruppå.
Vi kunna ej hoppas stora förändringar uti*
detta ämne, ty jag upprepar å ny o det hvar
och en redän stadgat sin opinion, och man gör
ej mera några proselyter. En återremiss skulle
blott förlänga Riksdagen, hvilket i ekonomiskt,
financielt och politskt afsenede skulle vara
skadligt. —
Den 14 Julli e. m.
En annan Ledamot, Herr Grefve von Platen,
har yttrat,att han skulle vunnit ledning för
sitt omdöme, om jag varit den bland styrelsens
organer, it hvilken ansvaret och verkställigheten
af här förevarande ämne vöre anförtrodt;
jnen hvilket likväl icke vore fallet, och hva-!
dan han undrat öfver mitt yttrande.
Jag får härvid påminna dén värde Ledamoten
, att jag icke talar i egenskap af en utaf
styrelsens organer, utan såsom Representant.
Att mitt yttrande för öfrigt icke är stridande
mot hvad jag, såsom styrelsens organ, bör
önska, Riksdagens lyckliga och snara slut, och
att hvad ansvaret, i afseende å verkställigheten af
här förevarande ämne, beträffar, den värde talarn
kommer lika litet som jag, att derföre
ansvara.
Herr Mannerstarn, Johani Borst får jag göra
en anmärkning emot den form Utskotten gifvit
åt sitt förslag. Jag anser det-ej vara möjligt
alt riktigt behandla detta ämne utan i ett sammanhang,
eller ändamålsenligt, att afgöra grunderne
utan detaillerne, eller detaillerne utan
grunderne.
Jag tror således att rätta formen för Utskot-'
tens Betänkande hade bordt vara att uti ett sammanhang
framlägga förslag till reglering afBikets
penningeverk och myntväsende ; men äfven i det
skick detta Betänkande nu är, lärer det, jemte
tillhörande bilagor, böra såsom en sammanhängan
-
Den 14 Julii e. ni.
de plan behandlas , och måhända har äfven Ut*
skottens afsigt varit sådan. Utom andra, skäl fik
denna tanka får jag fästa uppmärksamheten der.
på , att de så kallade hufvudgrunderne tillika in»
nefatta åtskilliga beslut i detaillerne. På 3g:de
sidan äro till exempel fyra punkter upptagna,
som innefatta detaille-ämnen. Det torde då med
skäl kunna ställas i fråga, om icke, sedan man
antagit Betänkandet, man tillika afgjort åtskilliga
parteriella frågor, och om man icke bundit sig
i detta afseende vid pröfningen af Bilagorne;
det rätta torde således vara, att antaga förslaget
uti hela sin vidd, eller ock helt och hållet återremittera
det.
Hvad sjelfva saken angar, har jag väl anledning
tro att, såsom en värd talare yttrat sig, de
plika opinionerne redan äro så bestämde, att de
ej kunna fiir det närvarande ändras, och för min
elei har jag ej uppstått, i öfvertygelse att kunna
rubba någon annans opinion. Jag begagnar blott
det tillfälle jag fått att yttra mig, för att tijl Protocollet
anföra mina tankar. Då jag vid förra Riks-'
dagen var Ledamot af BancoUtskqttet tillstyrkte
jag, att Myntvärdet skulle stadgas. Jag ansåg då,
och anser ännu detta vara det enda medlet att
afhjelpa och förekomma en verklig förlägenhet i
allmänna rörelsen. Jag ansåg det vara det enda
medlet att återställa den störda allmänna crediterr
och det rubbade förtroendet enskilte emellan, äfvensom
att häfva det misstroende som existerar till
Statens Penningeverk och till Riksens Ständers
Beslut i detta ämne. Ett ytterligare skäl alt tro
detta vara det enda medlet för att sluta den strid
r
yjl% t) en 14 Julii e. m.
i finänciella frlgor som varat flera Riksdagar, äc
att man ej bör låta det hädanefter såsom hittills
bero på en votering innom Riksens Ständer, huru.
mycket hvar och en vid Riksdagens slut skall äga.;
Det är ett olyckligt förhållande, att genom
.Mytit-operationer ide sednare åren stora rubbnin»
gar skett i ägande-rätten, och att det nästan icke
är möjligt för enskilta, som vilja afhandla på god
tro, att uti inländskt mynt sluta afhandlingar, utan
att den ena ej blifver gynnad på bekostnad af
den andra.
Det är en erkänd sanning uti hela den cu
,viliserade verlden, att det ej finnes något annat
medel att bibehålla Pappersmynt i värde, än att
inväxla det mot myntbara metaller, och man må»
ste således en gång ovilkorligen vidtaga detta medel,
om man vill återställa ordning och credit*1
I allmänhet har jag hört påstås, att en myntbestämning
icke skulle vara verkställbar. Jag er»
känner att jag har en annan öfvertygelse. Om,
efter en långvarig fred , efter flera goda skördar,
sedan ali Rikets utländska skuld är betald, då
production är den största, den någonsin varit i
detta land, om, säger j3g under sådane förhållanden,
det icke är möjligt att reglera Rikets financer
och myntväsende inser jag icke, huru det någon
tid skall blifva möjligt. Således får jag nu,
såsom min reservation, yttra den tanka, att en
realisation nu både borde och kunde ske. Jag
får tillägga, att det är icke blott en reglering af
Penningeväsendet, som jag afser, utan att den
\
JDen 24 Julli e. rri.-
j59
borde vara åtföljd af läinpelige efter Rikets local
och närvarande Stats-skick afpassadet Stats-Oeconom
miska författningar; Jag vill ej uppehålla Rid*
derskapet och Adeln med att ingå uti detta ämne,
men om pluraliteten nu vill afgöra att realisation
icke skall nu företagas; så-tyckes man åtminstone
vara allmänt ense derom, att den för
framtiden bör beredas. I detta fall bör man vara
betänkt på sådana förberedande utvägar,'att resultatet
ju förr dess heldre fean väntas. Af sådan
egenskap anser jag icke dem vara, som Utskotten
framställt. För att bevisa detta, får jag blott
göra en anmärkning vid Utskottens förslag; den
nemligen att om de låne-anstaltér vidtagas, sorn
Utskotten föreslagit, blifver en följd deraf, att innom
en korrt tid en och en half million nya sed
lar komma att utgå och således ett lika stort belopp,
som skulle kunna' realiseras med det Silfver,
som inköpes under flera år för den dertill
anvisade fond. Jag frågar, hvad förtroende allmänheten
kan sätta till sådana åtgärder? Jag förenar
mig i begäran om återremiss af Betänkandet,
Herr Hjerta, Gustaf: Då jag nu går att
yttra mig i- detta vigtiga ämne, anser jäg mig
först böra förklara, att jag icke lättsinnigt behandlat
eller någonsin skall behandla de ämnen
, som tillhöra Representationens utgärd.
Jag borde väl hafva det hopp, att Ridderskapet
och Adeln utan denna försäkran skulle haft
nog för sin öfvertygelse om mig,' derigenom,
att jag, vid den vigtiga. fråga, sorn häromdagen
förevar, angående Statsrådets ■ansvarighet,
och som jag icke ansåg vara af Cöstithtions^
*6o
Den 14 Julii e. m.
Utskottet nog utredd, visade, ätt jag ej röstar
öfver de frågor , som jag icke är i stånd att
länna eller förtydliga för mig sjelf; men jag
föranledes dock till att göra den, af de besynnerliga
framställningar jag nu afhört.
Jag önskar emedlertid, att en hvar vid detta
tillfällemåttenoga göra sig redo för sig sjelf samt
väga sin röst, och jag vågar yttra, att hvad jag i
denna sak kommer att anföra, sker i den öfvertygelse,
att erfarenheten i dylika frågor är mera att
bygga på,än theorier, samt att de theorier , som på
erfarenheten grundas, äro Lagstiftarens säkraste
stöd, vid bedömandet af allmänna angelägenheter,
I denna nu ifrågavarande, fordras mycken
erfarenhet; men en erfarenhet, sorn är stödd
på betraktelser af näringslifvet i Samhället, allt
ifrån arbetarens koja och Hökarboden ända till
Capitalistens hemliga bok och Grosshandelns
största företag. Det är denna erfarenhet jag
bemödat mig att vinna, i hvad Fäderneslandet
angar- Och i hopp, att denna, eller rättare,
att redan bemödandet att vinna denna erfår
renhet är vigtigare än den erfarenhet, sorn ännu
yttrat sig vid denna öfverläggning, vågar
jag tillkännagifva min bestämda öfvertygelse
att resultatet af hvarje fullständig forskning i
Svenska näringslifvet blifver, att ingen säkerhet,
ingen trefnad, ingen verklig, varaktig
framgång, är deruti för Svenska Medborgaren
möjlig, förr än ett bestämdt Myntvärde åter
erhålles för landets enda nu gångbara Creditmynt
; eller med andra ord, förr än Sveriges
Den 14 Julii e. m.
761
Rike återigen erhåller ett verkligt Mynt, som,
till vigt och beskaffenhet bestämdt, utgör det
värde, hvari inedborgarne sinsemellan kunna
handla och öfverenskomma.
Denna min öfvertygelse finnes framställd
i min reservation, hvilken, likasom de andra
reservationerne, haft det missödet att ej , så
snart som behqfdes, blifva tryckt, för att jemföras
med Betänkandet. — Detta missöde tror
jag de Betänkandet åtföljande reservationerne
icke hafva förtjent; om än något längre tid hade
erfordrats till deras tryckning; ty icke kan jag
medgifva, att man bör befara att Folket skul.
le blifva missnöjdt öfyer, att en Riksdag dröjer
en månad längre; utan tvärtom tror jag,
att det skall gilla, att dess Representanter med
noggrannhet behandla dess angelägenheter, med
omtanka öfverlägga och med kraft besluta. Så»
dant åter fordrar , att en sak från alla sidor
betraktas, och att det rätta utsökes hvar än
^et finnes.
Hvad sorn förut borde falla i ögonen, är
den ställning, hvari vi befinna oss, i anseende
till våra financiella angelägenheter, jemnförd
med andra folkslags! För StafsFinancen finna
vi då ingen i spetsen ; och jag behöfver icke
mera än instämma i detta fall med Grefve
von Platen, i saknaden af en FinanceMinister.
I afseende å sjelfva myntväsendet, som af
ingen magt borde bero ; fattas oss ett mynt.
yi äga endast ett, ej inlösbart, Creditinynt,
Den 14 Julii c. m;
att använda till Contracters och bytens matt*
stock —- det är detsamma, som ett nödmynt..
Så länge Diket icke ryckes ur (lenna belägenhet;
så länge man ej erkänner grund*
sanningen i ali financiel och ceconomisk lagstiftning,
samt bjuder säkerhet till allt, genom
ett ordnadt myntväsende, skall således i Sverige,
under det att Statsfinancen våldsamt in*
verkar på hvarje medborgares välfärd, Capita-;
lerne icke röra sig, så, som fordom, eller genom
utländska Capitalers täflan framlockas.
Capital-bristen skall vålla Credit-brist. Denna
skall förorsaka en förlägenhet, genom svårigheter
till förlagslån och afsättning. Industrien
skall uttorka. Utländska Crediten anlitas,
till mehn för Uandets CreditSedel-värde.
Hand i hand skall Myntförsämring och Capital-brist
förstöra allt i Näringslifvet; och jorden,
som endast i industrien har sin lifs - prin.'
cip, skall fåfängt erbjuda sina skördar till ett
Folk, sorn deraf icke vet att draga någon fördel,
sedan uppehället för dagen är afsatt. Och.
så hade Utskotten äfven bordt antyda hufvudorsaken
till den förlägenhet, som nu allmänt
öfverklagas i fäderneslandet. Deri hade hjelpen
bordt fc^st påtänkas. Och sedan denna
grund till det onda var upphäfd, sedan man,
sålunda tryggat kömmande generationer i sin
ställning , sedan skulle man hafva påtänkt att
hjelpa det närvarande, derigenom, att den kraft
som finnes i vår Bank, användts till deras räddande,
sorn nu i första ögonblicken, under det
att den enskilta Crediten ordnar sig af sig
Deri 14 Julli e. m.
sjelf, ej kunna påräkna dess hjelp, genom ett
klokt irsrättadt, pä öfvergång beräknadi, mea
på naturen af enskifta Crediten grundadt, utvidgadt
allmänt Credit-System för fastigheterna
i Riket, —
Såsom medlare mellan de tvänne sam*
hälls-classer , som Finance-väsendets nuvarande
förvaltning uppställt, nemligen fordringsägare
och galdenärer i harnesk emot hvarandra,
hade Ständerne bordt uppträda, sedan de först
fullgjort skyldigheten att åt! alla bereda en
bättre ordning och säkerhet för framtiden.
Banken, som för det närvarande har, i
förhållande till enskilta krafter i landet, ofantliga
tillgångar till att utvidga sin credit, är
endast i stånd alt kunna verkställa en sådan
medling; men dertill fordras nödvändigt att
dess eget Creditmynts värde måste vara bestämdt.
Förgäfves skulle den bjuda till att
hjelpa, om man å ena sidan befarade dess återgående
till pari, eller å andra sidan dess
fallande till assignater.
I samma stund Banken börjar vexling,
i samma ögonblick kan således dess Gredit-syStem,
utan fara för Land och Folk- utvidgas;
men ej förut. Att återigen Banken, efter närvarande
Sedelvärde, 128 sk. {2 sk. met eller
mindre, gör i ett sådant fall ingenting) kan
vexla, är tydligt af min reservation, och deraf
att den äger en half fond för nu utelöpande
Sedelstock. Jag vill ej derföre nu mera
764
Tim 14 Julii e. m.
än åberopa iletta. Och då nu en del af la«
nevinsten kunde begagnas till reella fondens
ytterligare förstärkande, sä kunde en hypothekslåne-anstalt
genom Banken inrättas , sorn är nödvändig
för att nu rädda hvad som kan räddas»
samt ändamålsenligt förvaltad skulle bidraga*
att för framtiden tillåta uppresandet af enskilda
inrättningar, ocj} bereda upphäfvendet af
^Lagstiftande magtens inblandning i enskilta egendoms-rätten
och enskilta Credit-väsendet.
Hvarföre jag äfyen föreslagit, att den skulle bedrifvas
genom ett Obligations-System, hvilket
ej rubbade allmänna myntförhållanderne, eller
enskilte Creditförhållanden. Om nemligen
upplåningen skedde mot procni, skulle alla
enskilde yara hugade, att begagna denna inrättning,
ty de sluppo besvär med lagsökningar
m. m. hos enskilte, och hade att göra med ett
allmänt verk. Om qtläniqgen skedde mot 6
procent till Egendomens halfva värde, skulle
icke allenast alla, som blott är o skyldige hälften
af sin egendom, räddas; och andra kunna
väl ej begära att Staten skall rädda dem; utan
äfven en räntevinst tillfalla Banken, som kunde
bidraga till dess förstärkande. I mon deraf,
kan åter, efter en tid, Banken nedsätta sin
upplänings-ränta till 4 procent samt utlåna till
5 procent, då derigenom en ränte-nedsättning
i allmänhet åstadkommes, som är i vårt land
högeligen att önska ; men aldrig kan genom
magtsprak framtvingas, och aldrig med fog
begäras förr, än säkerhet och ordning äro a»
terställde.
Den 14 Julii e. m.
765
Då jag sökt göra mig reda för tillståndet i
Landet, liar jag gjort för mig tydligt, att den
Capital-brist, och i följd deraf Credit-brist*
som finnes och till en del alltid skall finnas,
så länge ej myntvärdet är bestämdt måste skyndsamt
afhjelpas, och att således, i fall ej Ständerne
ntl genast låta Banken vexla, hvarigenom
Utländska Capitaler kunna i vårt ännu
Colonilika fädernesland användas, BankoCreditSystemet
mäste utvidgas., såsom det enda varande
medel dertill. Men denna utvidgning måste
ske på sådant sätt, att Bankens CreditSystem
blifver bringadt till likhet med det enskilta,
på sätt jag nyss anförde. Derföre bl ifver
ock mitt förslag, en 5 procents låning för
att framskaffa Capital-tillgångarne, till fastighets-Crediten
, samt 3 procents låning för att
sätta Cassa-pengarne i rörelse, till effect-beUning,
synnerligen på exportvaror, hvarigenom
näringsfliten skulle betydligen upplifvas. Detta
utvidgnings-system , försigtigt styrdt, skall
på en gång rädda och bereda öfvergången till en
stadgad enskild Credit, som är den högsta lifgifvande
principen för näringarne i ett Samhälle,
med hvilken aldrig ett allmänt Credit-System
kan jemnföras.
Såsom en följd af hela denna åtgärd kunde
kanske äfven bestämmas, att Bankens Hy
potheksContoir borde , vid utmätnings-auctioner
å landet, vara pligtigt att betala fastighet,
med hälften af Bevillningsvärdet för de sista
fem åren, hvarefter den genast borde för Ban
-
766
Den 14 jidit e. ni.
iens räkning säljas , samt köpeskillingen innestd
som Bancolan.
Så har jag trott , att man borde behandla
Creditväsendet, i fall en realisation beslutes ,
som är enda medlet att med sannolikhet lyc-]
kas i afhjelpandet af Greditbristen.
Jag kommer nu till att yttra mig, om
sjelfva realisationen. — Det år med realisationer
, som med revolutioner i allt annat: har
man börjat tala derom, bör man ej uppskjuta
verkställigheten, utan är det då rådligast att raskt
göra dem. För mig synes det i synnerhet nu vara
af stor vigt att antaga en Financeplan, grundad
på realisation, sorn eljest ingen säkerhet
för egande-rätt finnes* Jag har i min reser»
vation visat, huru inställelsen af Bankens vexi
ling ej är lagligen tillkommen. Om Konungen
således vilie'häfva upp det Jernbref deri
nu äger, kan det Honom ej förhindra3, och i
samma stund är hela samhället upplöst, ingeri
säkerhet för något enda värde, ingen beräkning
möjlig. Om än en sådan förstörande åt-j
gärd ej kr att befara af Konungen, aro ju
mariga Vigtiga tillfälligheter möjliga, som skul-'
le kunna vålla en sådan oordning; och jag tillstår
, att jag åtminstone häpnar öfver den tystnad,
som alla Styrelsens organer iakttaga, öfver
denna högst vigtiga angelägenhet, en tystnad
, sorn jag tycker icke borde fortsättas derföre,
att dess brytande fordrar bekännelsen
att man ej rätt insett grundlagens mening
och Samhällets behof, då man gillat, att -Lagstiftande
magten allena skulle afgöra om ett
lands myntväsende.
Den 1-4; Julii e. m.
'767
Grefve von Platen har förekommit mig
angående 1776 års Realisation, dock har han
ej yttrat nog derom; det är ett obegripligt allmänt
misstag, att 1776 års Realisation slutade 1789*
Den slutade^ först 180g, då Råneo-veslingen
inställdes. RiksgäldsSedlarne3 Realisation bör
ej förblandas med B-ncoFörvaltningen. Bankens
sedlar behöllo sitt värde allt jemt: vexeln
gick; och alla de, som endast contracte*
rade i Banco, voro tryggade i egendom, och
näring. Det är först derefter, som ingen con*
tracts-helgd funnit3.
Man har tält om olyckorna af 1776 års
Realisation. Jag åter har hört beskrifvas den
derpå följande tiden ganska fördelaktigt- Rugn
och ordning rådde; lefnadssättet var enkelt;
en sund bildning inom de bättre Classerna beredde
Svenska sinnena till att sedan, under deri
crisis, hvari Europa genom 27ranska Revolutionen
kom, med kraft och ordning begagna
dess nyttiga läror, under afskiljande af allt
yrslande och falskt, till ett förbättradt Samhalls-skick.
Näringarne hjelpte sig med en
liten numerair, genom lifligare invisnings-rö*
reise, än man sedan kunnat begagna, då ingen
stadig grund för förskrifningarne mera finnes.
Visserligen är det sannt, att 2 * millioner tunnor
säd på 3 år införskrefvos: men det var till en
del följd af 3 :ne års på hvarandra följande missväxter;
och jag vet ej, om jag hort rätt, här
hört nu öfveiklagas vår öfverproduetion, så*
som värre, än vårt gamla sädes - behöfvande
tillstånd- Att vilja draga någon fordel, emot
768
Den 14 Julii e. m.
1776 års Realisation, genom uträknandet att
Gustaf III derefter upplånade 2 millioner
\ silfver, synes mig vara alldeles förfeladt.
Hvar och en vet Konung Gustaf III:s penningéhof;
och att han utifrån ej behöfde efter
2776 upplåna mera än 2 millioner i silfver,
synes mig tala till fördel för -Realisationen.
Hvad angår reella fonden i Banken, och
den här yttrade frugtan, att den skulle för*
svinna, får jag allenast vädja till de nu utgifna
BancoTabeller, hvaraf man ser, att den
nuvarande emot sedelmassan, är i samma proportion,
som den var 1776, samt att den 1800
var mindre, än både nu och då, eller som 3
till 8; men det oaktadt tviflade ingen då på
Bankens soliditet, eller befarade att den sista
millionen skulle uttagas. Det är ej med Bankens
uttömmande, som med vissa andra företag;
att första steget är värrst; det är det sista.
som här är svårast, och det öfvergår till löjlighet
att höra, att ett land, som i ioo:de år
visat sig behöfva en myntmassa, svarande emot
minst 13 millioner Hamburger Bico, skulle
behöfva frukta, att en sedelstock af 24
millioners värde, ungefär g millioner Hamburger
Banco, skulle vara så litet behöflig, då
den utgör hela myntmassan i landet, att deraf
skulle inströmma i Banken öfver hälften till
Silfver-uttagning ; ty mera än hälften fordras,
att efter 128 sk. Cours uttaga de 5 millionerna
Specie.
Man
Den 14 Ju!il t. ni.
769
Man fruktar mycket de i tunland gående
Sedlar. Jag liar i min reservation yttrat
arn ig derom, oell Herr Cederschjöld har äfven
liu vederlagt det. De skulle, efter en Realisation,
gå vida bättre, än de gå nu. Också
litet fruktar jag, att de skulle från Finland
inkomma till silfvervexling, så att jag tvärtom
tror, att, efter en Realisation, samtlige
Östersjö-stränderne, der nu intet enda verkeligt
Greditmynt är gångbart, skulle begagna
sig af vårt till remisser sins emellan och grund
för afhandlingar; hvarigenom vår handel äfven
fick en slags öfvervigt öfver grannarnes.
Hvad ahgår nödvändigheten * att jemföra
Rxporten och Importen, innan man vågar en
Realisation, så är denna satts så utsliten, att
jag val ej behöfde yttra mig derom. Jag vill
endast erinra , att då jemvigten är upphunnen,
nekar ju ingen, att silfret qvarblifver. Innan
den upphinnes, kan åter ingenting genom våld
eller befallning uträttas till hämmande af silfver•Utförsel,
eller inhemtande af silfver. Sålunda
Ian aldrig NödmyntsSystemet bereda möjlighet
till en realisation, utan skall beständigt
aflägsna den, allt mer och mer; ty under ett
sådant kunna aldrig metalliska besparingar
användas inom landet, hvarföre de som finnas
utgå oth inga inkomma.
Att vår handel till sin natur ej är oför*
Ridd. o. /lä. Prot. VI, Band. 49
*77o> Den 14 Ju/ii e, ni.
delaktig; synes bäst deraf, att, oaktadt vårt
UodmyntsSystem, har dock enskilta förmögen»
heten och smaken bibehållit en mängd arbetadt
silfver qvar i landet, till sådan qvantitet,'
att vår Controll-längd är nästan obegripligt
stor; och att landet icke är af den besynnerliga
beskaffenhet, att det är det enda, der silfaer
omöjeligen trifves, Visar sig bäst deraf
att, om man uppräknar allt det silfver våra
grufvor gifvit, sedan räkning deröfver hållits,'
utgör det ej sa mycket tillsammans som från
i76o:talet intill år 1817, blifvit controlleradt.
Jag inser således ingen fara för en Re«
älisation, och tillstyrker återremiss , samt ber
Utskotten ännu en gång betänka vigten af
att göra den. Ridderskapet och Adeln täcktes
ursägta min framställnings oredighet. Jag
hade ej ämnat yttra mig här, då jag säkert
trodde, att i ett så vigtigt ämne återremiss
var gifven, och jag således på nytt kunde försöka
att göra min mening gällande i Utskotten;
men då jag nu märkt, att man synes genom en
coup de main vilja afgöra saken, har jag trott
mig böra yttra min mening, helst min reser»
vation ännu ej är tryckt och mina åsigter således
ej kunna vara af alla kände.
Herr Munck af Rosenskjöld .■ I flere af de
pitemisser, som blifvit yttrade af Friherre Lagerbjelke,
Grefve von Platen och Herr Hjerta, instämmer
jag , men skiljer mig från desse värde
Ledamöter deruti, att jag ej tror det af dem åsyftade
resultat, nemligen en realisation, ännu
Den 14 Julii éi m. 771
kunna vinnas, utan att vi miste åtnöja oss med
förberedande åtgärder för detta vigtiga ändamåls
uppnående. En hufvudsak härtill ligger dels uti
Sedelstockens stora missförhållande till Bankens
silfverfond, dels ock kanhända ännn mera uti våra
handels» förhållanden till Finland, hvilka må-,
ste rättas , innan vi kunna tänka på någon realia
sation, ty genom den jemt fortfarande under-bar
lancén i handeln med Finland erhålla Finnarne
ett öfverskott af våra sedlar utöfver sitt behof för
rörelsen inom landet, för hvilket de hittills jemnt
anlitat våra Vexel tillgångar, och vid en realisa,
tion kanske ännu mera skola anlita Bankens silf;
Verfond
Man har val sagt, att Finnarne icke tycka
mer om vårt silfver i Banken än om sedlarne.
Om så vore, är det äfven att befara, att de skrinr
lägga en allt för stor del af våra sedlar» Likväl
får jag erinra att, den tid då Finland var
Svenskt, hade Finska Bonden predilection för silfvermyntet,
och gömde det heldre än sedlar, äfven
då dessa gingo alpari eller nästan al parl
med det. Nu gömmer han, då han kan, på Svenska
sedlar, emedan han har blott att välja emellan
dem och de Byska och ej emellan dem och
Vårt speciemynt.
Vårt klingande mynt och Bankens silfver*
utvandring för en stor del till Finland, samt Bankens
deraf följande möjliga oförmåga, att fortfara
med sina sedlars inlösen, kunde således blifva en
följd af realisationen om den nu skulle företagas;
innan tjenliga författningar blifvit vidtagna
{77$ E*en 14 Ju/u e. ~rft.
i afseende på vår handel med Finland. Realisationen
hänger utomdess ihop med flere andra
Statsosconomiska Författningar, isynnerhet till industriens
och productionens samt derigenom exi
portens befrämjande, sorn icke lära blifva vidtagne.
Och Nationens tillgångar medgifva nu mera icke
någon silfverskatts påläggande fö.r realisationens
befrämjande.
Jag anser visserligen med flere Talare och har
alltid sjelf yrkat, att myntvärdets bestämmande bör
vara det hufvudsakligaste föremålet för all finans
ce-reglering; men jag tror, att detta kan i det närmaste
vinnas genom den föreslagna inväxlingen af
silfver mot sedlar efter en bestämd kurs eller
myntfot.
Till de skäl, söm blifvit anförde för bestämmandet
af denna kurs till 138 skillningar , får jag
tillägga, att om man antoge en lägre, finge Banken
ej något silfver, hvilket vore i längden mera
hinderligt för en framtida realisation, än om
Banken gaf 144 skillingar, ja ännu mer för 1 Btdr
Hamburger Banco i silfver.
Man har invändt emot denna inväxling, att
den ej hindrar kursen att stiga, men väl att falla.
Härvid får jag anmärka, att nu blott fråga
är om att bereda en realisation, och att utom-;
dess kursen troligen ej skall stiga betydligen.
Att kursen ej betydligen skall stiga, om nämnde
inväxling antages, tror jag först af det skäl, att
Bankens siifverfond derigenom ökes i ,en förmonlig^re
proportion till sedelstocken än den nu be
-
Din 14 Juli i e. 'm', '773'
finnes. Detta skäl bör åtminstone verka på dem;
som tro förhållandet emellan silfver-fonden och
sedelstocken ensamt bestämma värdet af sedlarne»
Dessutom, genom ökad utsläppning af sedlarne
emot en, förhållandet dem emellan och silfver,
fonden jemnt förbättrande inväxling af silfver,’
lifvas Näringarne, productionen ökes, och i följe
deraf ökes äfven exporten, men behofvet af import
minkas. Jag tror, alt om man på detta sätt
utsläppte aldrig så mycket sedlar, skulle ej se-i
delvärdet minskas i förhållande till silfret, ty om
mera sedlar ginge ut i rörelse,' så ginge också
mera silfver in i Banken, och det i ett förhål*
lande , som jemt ökade silfverföndens proportion,
till sedelstocken; ty om på det sättet t. ex. 16 milliojier
sedlar utsläpptes, så inkommo 5 millioner i silf*,
ver, och vi hade då ungefär 10 millioner silfver
i Banken med 4 6 millioners sedelstock , då vi
nu ha ungefär 5 millioner silfver dermed 30,
millioners sedelstock. Härtill kommer, att Utskotten
äfven föreslagit, som medel till förekommande
af sedelmyntets försämring, uppköp af silfver
för en del af Bankens behållna vinst och härigenom
en tillökning af silfver utan någon till*
ökning af sedlar. Detta silfveruppköp, inväxlin*
gen af silfver mot nya sedlar, och häraf följande
ökad production genom nya penningeförlag, äro
således medel som böra trygga sedelm^ntet mot
försämring och emot en högre kurs. Åtminstone
skulle kursen utom dessa medel stiga ännu
mer. Derjemte får jag erinra, att den kurs vi nu,
hafva, torde till någon del vara artificiell, och
ej fullt så hög sorn om den vöre leipnjd alide
-
774
JJeri 14 Julli e- m,
les åt sig sjelf 1 den skulle då ej vara betydligen
högre, men dock några skillingar,
Friherre Lagerbjelke klagar öfver vårt mynts
i senare tider vacklande och allt jernt fallande
värde. Men på ett par år har dess värde ej vacklat,
och sedan 1819 snarare stigit än fallit, ty
mot slutet af det året var kursen ända till 140
skillingar, och till Julii följande året höll den
sig mest emellan 130. ecb 136. skillingar.
Herr Hjerta har anmärkt, att vi hade flera
missväxtår under realisations-perioden; men jag
får påminna, att vi nu hafva mindre att befara
sådane, just derigenom, att den sedel-utsläppning
sorn för en del år sedan ägde rum, bidrog att
förbättra vårt jordbruk; så att vi nu sällan skola
fa någon vidsträcktare missväxt eller behöfva införskrifning
af spannemål, som kunde hafva infly»
tande på kursen. Jag tror att kursen, som äfven
innefattar agio, beror både på opinionen om
Bankens förmåga, att honorera sina sedlar, samt
Nationens resourser, att dertill bidraga, och på
vår handels.ställning eller behofvet af växlar,
men icke bestämmas af någondera af dessa orsaker
ensam,
Sluteligen får jag anmärka, att det är lätt
att säga, att Banken ej borde stå under Riksens
Ständers fria disposition, att ej någon utsläppjning
af sedlar utöfver Bankens förmåga, att inlösa dem,
hade bordt ske, att inga vidsträckta låneanstalter
bade bordt inrättas, o. s. v. Men nu är ej fråga
orri hvad sorn borde hafva eller icke borde
Jfen 14 JuHi e. ni.
775’
hafva skett, eller hurudan ställningen borde vaxa,
utan huru den är, och huru det som skett,’
skall kunna lijelpas, samt att bygga på hvad som
är, och för närvarande icke kan ändras.
Det förhåller sig härmed, som när man vill
bevisa, att Götha Canal aldrig borde hafva påbörjats,
nu är det för sent, och man måste brin^
ga den till slut.,
/
Det må äfven tillåtas mig erinra, i anledledning
af ett yttrande, som undfallit Herr Grefve
von Platen, att jag tror det vara åtminstone
lika så lämpligt, att en af Styrelsens organer begagnar
sin Riksdagsmannarätt, och strider för Nationens
financiella intresse, som att ConstitutionsUtskottets
Ordförande begagnar sin, och strider
för de ansvarige Rådgifvares.
Ehuru jag ej finner Betänkandet i alla detaljer
öfverensstämmande med mina åsigter, yrkar
jag dock för ett större ändamåls skull, än framgången
af min mening i alla delar, att Betänkandet
måtte bifallas.
Herr Rosenblad ■ Man har satt i fråga nyttan
af återrerniss. Enligt 56 §. Regerings, Formen
, måste vi antingen återremittera detta Betänkande,
sorn nu första gången kommit från Utskotten
, eller underkasta oss ovilkorligt deras afgörande.
Deremot sedan Betänkandet, efter en
återrerniss, återkommit, kunna vi besluta, efter
som vi sjelfva finna nyttigast och rättvisast.
Ben 14 Jul ii c. ni.
I sjelfva ärnnet skall jag ingen ting tillägg
ga. Jag liar kanske nog ofta och nog långt tröttat
Bidderskapet och Adelil med anföranden ; men
jag hav ansett det vara min pligt, att icke urakt°
lata något i min förmåga för att suka tillvägabringa
resultater, hvilka rpin öfvertygelse visade
mig såsom våra heligaste åligganden mot det ädla
Folk, vi iiafva den äran representera. Jag underkastar
mig nu pluralitetens afgörande, under,
den varmaste önskan , att det beslut, sorn korn,*
iner att fattas 4 matte bereda närvarande och korn.
mande slägters trygghet och välstånd.
Friherre Lagerbjelke: Till stöd för etf.
yttrande äfen värd Talare, Herr Grefve von
Platen, som likväl så litet behöfver understödjas
, bör jag nämna, att jag för min del hade
ansett hela Finance-regleringen af en så fullkomlig
corrélation, att jag varit betänkt på en.
granskning af det heia ,' innefattande således
mitt arbete så val Betänkandet rörande grunderna
, som de dertill hörande särskilta TTtlå-’
landen.
x)å nu endast de förra yoro under öfverläggning,
har jag mast inskränka mig till
uppläsandet af den dertill hörande delen af
mitt yttrande, och nödgades likväl, oaktadt
denna stympning, vid när a (Jtlåtanderne Titt.
A. och B. Önskeligt vöre således, att ärpnder,
som med hvarandra hafva ett så nära sammanhang,
(ehvad delning i särskilta Skrifter man*
för en lättare arbets-method skull, gifvit detrij
äfven kunde i sammanhang behandlas. -
Sen 14 Juiii e> mi
777
En annan värd Ledamot, Herr Friherre
Björnstjerna, har trott sig icke finna den jemförelse
jag gjort gf obetydande ärenden, hvilkas
återremitterande , utan svårighet blifvit
beviljad, såsom föranledande till den slutföljd,
att äfven vigtigare rnål på lika sätt böra behandlas
; ty, figr Talaren tillagt, desse senare
emotseg af Allmänheten med större otålighet
och längtan. Detta är visserligen grundad!;
men då jag från småsakers grannlaga handläggning
slutat till lämpligheten att ej vara mindre
noggrann i de stora , tror jag mig likväl
hafva gjort en ganska logisk appel a minima.
Allmänheten väntar, det är sannt, med en spänd
uppmärksamhet resultatet af våra öfverläggningar
; men ju större dess deltagande är , ju
starkare är äfven dess kraf af mogenhet i granskningen,
af grundlighet i beslutet- Och hvad
skulle den val tänka, om en fråga, sorn röret
Statens högsta intressen och tusendetals medborgares
väl eller ve, med acClamatorisk öfyerraskning
blefve afgjord?
Slutligen nyttjar jag detta tillfälle att för-i
klara en otydlighet mot slutet af mi tt nyss upplästa
yttrande, på hvilken någon gjort mig uppmärksam.
I anledning af Utskottens förslag
örn epoken, då utvexling af Silfver skulle kunna
företagas, säger jag att denna epok förutsätter
en Silfveffond, uppgående till värdet af
20 Millioner R:dr. Hvarken Utskottens eller,
min mening kan vara, att so millioner i silfver
skyla finnas, utan silfver, svarande i värde
emot 20 millioner R:dr Bancosedlar. Mia 4
anmärkning förändras likväl icke deraf. Väntningstiden
blir i alla fall ganska lång, helst
då det silfver, som för nya sedlar skulle köpas,
ieke verkar till dess förkortning, utan
blott de myntbara metaller, som kunna erhållas
för Bankens behållna öfverskott.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Då Herr Manxierstam
nyss tyckts tro, att det varit Utskottens
afsigt, att allt uti ett sammanhang borde
pröfvas, så får jag upplysa, att detta ej varit
Utskottens mening. Den plirase uti Betänkandet,
hvaruti Utskotten föreslå dessa nämde
hufvudpuncter, innehåller just bestämdt,
att Utskotten önskade föreslå grUnd-erne först,
och att, sedan de blifvit afgjorde, detaillerne
skulle företagas. Hvad som sedermera mot
slutet blifvit anfördt om odlingslån, m. m., är
ej att anse annorlunda än som en berättelse
om hvad Utskotten i de särskilta bilagorna
framställt. Det torde äfven visa sig derutaf,
att det, som är till afgörande, finnes tryckt
ined kursif stil. Utskotten hafva blott trott
att i Betänkandet, såsom missive, en kort appergu
af bilagorne icke skulle vara ur vägen.
Ridderskapet ooh Adeln kommer att bestämma,
huruvida en återremiss skall äga rum,
men jag får blott fästa uppmärksamheten derpå,
att om de hufvudgrunder Utskotten fram*
ställt, nu skulle undergå någon förändring, torde
äfven alla de åtföljande bilagorne fordra
en annan uppställning, och derföre blifver det
nödigt, att Utskotten ej alltför sent derom underrättas.
Den 14 Julii e. ni.
779
Grefve von Platen'. Den godhet Ridderskapet
och Adeln visat mig, gör att jag begär,
att få rätta en omständighet. Med erkännande
af hvad Herr Hjerta så val yttrat,
tyckte jag mig finna en påminnelse, som skulle
jag hafva yttrat att 1776 års realisation
stannat vid år 1789. Om jag så yttrat mig,
erkänner jag, att det aldrig varit min tanka,
men jag delade 1776 års realisation uti tvenne
perioder. Den ena var från 1776 till 178g,
och var dess stigande period, ty 1788 var
Bankens silfverfond i sin höjd; och jag önskar
mitt Fädernesland, att det på 13 år måt-v
te så stiga, som det då steg; men för öfrigt
anser jag Grefve Iuljecrants’8 realisation hafva
fortgått ända till 1800, vid hvilket års
Riksdag den andra perioden slutar. Det .var
det förhållande jag uppgaf, att i silfverfonderi
då var en skillnad af 40,000 Rldr mindre.
Den sorn vet, hvad en utelöpande sedelstock
vill säga, vet ock att desse 40,000 Rldr aldrig
kunnat komma fram, utan att Ranken således
kunnat fullt liqvidera. När jag yttrade, att
Bankens goda förhållande val' i stigande, var
det om 1800 jag talade; ty när den 1778 hade
en skillnad af mer än sj millioner emellan
sin silfverfond och sina sedlar, var denna
skillnad år 1800 endast 40,000 R:dr.
Herr Hjerta 5 Friherre Cederström har it
början af denna discussion framställt en proposition
till åierremiss, som jag anser så billig
att jag tror man kunde förena sig derom. Defc
vore ej riktigt, att jag eller någon annan villo
78a
Den 14 Julli e. ni.
inverka på meningarne, så, att en rea lisa (ion
skulle beslutas, utan att man kunde (rygga dess
bestånd. Det skulle ej vara min afsigt att tillvägabringa
en sådan, om man ej genom
xeservatioaerne och den detuti skedde utred-.
ping af ämnet blef af den tanke, att dess varaktighet
kunde tryggås. Det synes mig en
billig önskan, att en sak, som är af sådan vigt
som denna, matte blifva känd för oss och för
Allmänheten, innan den besslutes, och att den,
ej genom en coup de main bör afgöras. Jag
anhåller således om återremiss, nå det sätt
Friherre Gederström yrkat, nemligen att en
viss tid bestämmes, inom hvilken Utskotten
åter skola inkomma ined Betänkandet.
Friherre Boye: Sedan nu Grefve af Ugglas,
såsom Utskottens Ordförande, afgifvit en sådan
förklaring angående det behandlingssätt,
som Utskotten följt, och hvilken alldeles instämmer
med hvad Utskottens Betänkande
också bestyrker ; så kunna vi ju icke mera
tvifla derom, att Utskotten i behandlingssättet
sk il j t emellan Grunder och Detailler, samt
att nu förevarande Betänkande angar ensamt
grunderne; och jag frågar då, hvartill en sådan
återremiss, som Herr Friherre Cederström
föreslagit, skulle tjena? Jag bestrider ali- återremiss;
men skall, om voteringen bjuder den,
resignera mig till all agtning för pluralitettens
beslut.
Friherre Björnstjerna.: Då jag anhöll om
propositon till bifall å Betänkandet, var mitt
I
Ilen 1.4 Julii e. m>
78i
ändamål blott att förkorrta Riksdagehi, helst
hain öfvertygelse är, att opininonerne äro så
stadgade, alt Betänkanpet, efter en återrémiss)
återkommer likadant från Utskotten. Skulle
emellertid Ridderskapet och Adeln finna, att
ett sådan beslut kunde se ut sorn en öfVerrumpling
af tankarne) vill jag gerna deri*
från afstå
<
Herr Grefven och Ländtmarskalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Stats och Banco.Utskottens ifrågavarande Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorda
anmärkningar, till Utskotten återremitteras*
Ropades Ja och Nej*
Hvarjemte Friherre Boye begärde Votering.
Herr Grefven och LandtMärskalhen yttrade,
att som Stats* och BancoUtskotten uti fjerde
puncten af Betänkandet föreslagit tvanne alternativer,
ansåg Herr Grefven och UandtMarskalken
sig böra framställa följande vote*
rings-proposition :
Den som bifaller Stats, och BancoUtskottens
Betänkande, som innefattar grunderne för
i inance-régleringen, med förbehåll att serskildt
äfgörä de i fjerde puncten af samma Betali*
hände föreslagne tVänne alternativ, voterar
Ja ;
782 Den 14 Julii e. m.
den det ej viii, voterar
Neji
vinner Nej, kommer Utskottens ofvannamnde
Betänkande att tillika med de dervid gjorda
anmärkningar till Utskotten återremitteras.
Friherre Boye.- Jag ber om förlåtelse, contrapropositionen
är ej riktig. Här äro tvänne
meningar om återrernissen. Den ena, att den
skulle innefatta ett blott urskiljande af vissa
ämnen, den andra att Betänkandet skulla å*
terremitteras med de dervid gjorde anmärkningar.
Nu tror jag att quasstio an först måste
afgöras; qutestio qvomodo blifver en xura posterior.
Jag anhåller således att Ja*propositionen
måtte blifva på bifall till Betänkandet, och
Nej propositionen på återremiss, såsom Friherre
Cederström yrkat.
Ropades Nej.
Herr Tham.- Jag vet ej hvartill en sådan
återremiss, som Friherre Cederstöm begärt, skulle
leda oSs. Jag tror att den är begärd i god
mening, men Friherren förlåter mig, om jag
tror det vara ett misstag; ty örn vi först återremittera,
för att få grunderne skiljde från detsillerne,
så återstår ju ännu alltid, att åter#
rntnmittera med de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid sjelfva grunderne, och då orsakades
endast förlängning af tiden.
Den 1 \ Julii e. in.
783
Jag tillstyrker således, att contra'propositionen
matte blifva pa vanlig återremiss.
Herr Hjerta: Herr Grefven och LandtMarskalken
har framställt en proposition till
återremiss af Eetänkandet, den har blifvit besvarad
med Ja och Nej, samt Votering begärd.
Jag anhaller da, att Ja-propositionen matte innefatta
den af Herr LandtMarskalken nyss gjorde proposition
otn återremiss, samt att Nej proposii
tronen matté blifva bifall till Betänkandet med
antagande af andra alternativet i *|:de punkten.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran.- Jag anhåller alt få fästa uppmärsamheten
deruppå, att dä ett Betänkande
skall afgöras , skall det framställas till bifall
eller afslag 5 men då det är fråga om återremiss,
är , som Herr Tham utredf, ali annan
form för återremiss än den Herr Grefven och
LandtMarskalken framställt , alldeles öfverflödig.
Jag hemställer således, att vi måtte få
propositionen sådan, sorn Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslagit densamma.
Herr Grefven och LandtMarskalken förnyade
derefter den af honom nyss framställda voterings
proposition, hvilken af Ridderskapet och
Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§. Riddarhus}
Ordningen blifvit uppläste, börjades voteringetj
784
JOen 14 Julii e. ni.
klockan en qvart till tolf om aftonen,7 dch be5
funnos, vid voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voterings-sedlar öppnade, rösternö
hafva utfallit, som föijer?
Ja — 94-  Nej — 88.
1 följd hvaraf, och sedan det öfver vöté-3
ringen särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och X*andtMarskalken förklarade,
att Stats- och Banco-Utskottens betänkande
angående grunderne för Finance regleringen
således blifvit, med undantag af de i
4:de pilncten försiagne tvänne alternativ, hvilka
kornmo att särskildt pröfvas, af Ridderskapet
och Adeln bifallit*
Herr Hjerta anmälte till Protocollet sin
reservation emot Ridderskapéts och Adelns
beslut.
. Herr Grefven Och LändtMarslalien hemställde,
öm icke, i anseende dertill, att tiden nu
mera långt framskridit, Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta, att pröfningen af de i 4:de
puncten af Betänkandet upptagne 2tn6 alternativ
fingo till nästa Plenum uppskjutas*
Bifölls*
Höglofl.
t)en 14 Tulli «■ m< ygjp
Högloft. Kidderskapet erch Adeln åtskiljt
kloekan i om, morgonen den 15 Julii. v
In fidem ProtQcolli,
O. J. Lagerheim*
Tisdagen den iS julli»
Plenum kl. 9 Förmiddagen»
Grefve vön Platen} Baltzar Bogislaus, att'
förde skrifte! igett i
(Se Bilagan H.ö i)»
Friherre af Nordin, Carl Jöilåh: Icke nät
Varande
i natt, då resultatet af voteringen blef
kändt, anset jag mitt skyldighet nu vara, att ani
tnäla min leservation emot beslutet. Jag tror*
Bidd. och Ad. Prat. VI Band. tö
785
Dth 15 Julii f. j?i.
att de anmärkningar, som här blefvo gjorde, vöa
ro af den vigt, att de borde hafva undergått Uti
sköttens närmare pröfning och jag anser, att det
hade varit en högre grad af loyauté, att återremittera
Stats- och BancoUtskottens Betänkande*
än att detsamma bifalla, utan att lemna något afc
seende åt de väsenteliga anmärkningar, som af sa
många värde Ledamöter, förliden pleni dag, gjordes.
' r .
Grefve Horn, Claés Fredria Jag anhåller*
ätt till protocollet få antecknad min reservation
emot beslutet, hufvudsakeligen på de grunder
Herr Grefve von Platen och Friherre af Nof-j
din anfört.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag Jet-1
tog ej i gårdagens discussion i emedan jag ansåg mig
sakna nog erfarenhet, för att tala öfver de ämnen*
som då afhandlades. Men som jag nu erfarit,
att de sakkunnige män, hvilka, 1 min tanka, yttrade
sig rigtigt, icke haft framgång, Och jag anser
det beslut, sorn blifvit fattadt, vara förhastadt*
anhåller jag, att deremot få reservera mig,
Friherre Adelsvärd, Éric Reinhold-. i)å jag
under öfverläggningarne inom Utskotten ej varit
lycklig nog att dela pluralitetens tanka* och denna
fråga nu genom Bidderskapets och Adelns
pluralitet blifvit på lika sätt afgjord, anhåller jag
att få reservera mig emöt beslutet, Uppå de af
Grefve von Platen så väl anförde skäl.
Herr Dalman, Lars Johan: .lag anhåller,'
ätt få anmäla min reservation, i likhet med Gref?
Ve von Platen,
Den i 5 Julii f ffi.
787
Grefve Von Schwerin, Fredric Bogislaus .> Jag
bär ingen reservation att anmäla, och ej heller
anser jag mig behöfva redovisa, huru jag voterat.
Man torde alltid hafva funnit mig ibland
dem, som icke vilja öfverraska, utan lemna tid
att moget öfverväga, innan beslut fattas. Men
de reservationer, som jag här hört göras, påkalla
mitt yttrande.
Jag hade trott, att man ej bordt hasta med
beslutet; men likväl undrar jag icke på, att an.
dra ansett det nyttigt och nödvändigt. Det är i
sanning bek/agensvärdt, att man under frenne
Riksdagar, som Financerne utgjort hufvud-föremålet
för öfverläggningarne, icke kunnat komma
till »agot resultat. Men hvad kan man med billighet
vänta utaf Nationens Representanter, då
man vet, att bland sjelfva Styrelsens Organer råder
en sådan olikhet i åsigter, att någon gemeni
samhet i åtgärder icke är att förvänta. Det får förlåtas
den , sorn- emotser ett skeppsbrott, att han
ser sig om efter en planka, på hvilken han möjligen
skulle kunna bärga sig. Det må förlåtas en
man, som under dessa trenne Riksdagar, utan att
veta af något enskilt intresse, deltagit i bemödandet
att bringa ordning uti våra financiella förhållanden
, om han förklarar den öfvertygelse han äs
ger, att de vådor, som förhastade beslut kunna
medföra, aldrig kunna vara så hotande, att icke
en god vilja förmår afböja dem.
Herr Lefrén, Johan Pehr.- Jag anhåller få
till Protocojlet förklara, att jag äger den liflig»
T
J^88 Dai 15 Julii f. ni,
öfvertygelse, att de man, som Konungen begag.-'
nar i spetsen för Rikets Finäncer, ej lära underlåta,
att utföra de beslut Riksens Ständer fatta
med all den kärlek, som vore de med deras egen.
mening öfverensstämmande, äfven om de icke
skulle instämma med deras åsigter; jag har et absolut
behof af att äga denna öfvartygelse — och
skulle känna mig olycklig, om jag ägde en annan*
Herr von Hohenhausen, Michael: Det är ej
i afsigt att reservera mig, sorn jag begärt ordet,
ty jag traktar icke efter att, vid en kommande
Riksdag, då resultaten af beslutet blifva synlige ,
kunna säga, att jag ej uti detsamma deltagit; tvärtom
önskar jag, att det måtte lända till nytta, ehuru
mörk denna förhoppning synes mig ; men då
flere i sista plenum yttrat till mig under voteringen,
att en återremiss skulle ofelbart leda till
realisation, och att man derföre borde votera Ja,
för att undvika den, så tror jag mig nu böra förklara,
hvad jag då enskilt sade, att ej ringaste anledning
dertill finnes, enär de, som talat för realisationen
, ej framställt sipå tankar, såsom ledande
till denna ändring uti Utskottens förslag, utan
snarare, som deras reservation emot, att denna af
dem ansedde enda tjenliga åtgärd icke blifvit föreslagen.
Jag yttrar detta, för att visa det jag ic*
ke enskilt säger annat än, hvad jag offenteligen
bekäpner.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag respecte
rar
de Nittiofyras mening, och jag kan aldrig draga
i tvifvelsmål, att ett beslut, fattadt här, ej afser
allmänt bästa; men då min öfvertygelse visar mig
detta beslut såsom förnärmande enskild ratt, sam
hämmande enskild och allmän kraft till förkof
ran,
så anser jag mig pligtig att reservera mig
deremot
Ingen
kan lifligare än jag önskä^ att det tagna
beslutet matte medföra de mest välgörande
frukter för fäderneslandet. Men i motsatt händel*
se, om följderne blifva en förstörd kredit, hopäde
exekutiva auktioner, ökade bankrutter, skakadt
välstånd, så reserverar jag mig på förhand mot
alla hänvisningar på Regeringen, såsom orsak till
verkningar, hvilka varit följden af vara egna beslut.
Herr von Hartmansdorff • Det torde tillåtas
mig, att få göra en anmärkning vid hvad Herr
Lefren, yttrat om utförande genom Styrelsen af ett
beslut, som strider emot dess öfvertygelse. Jag
ian nemligen icke anse annorlunda än såsom otroligt,
att den der, efter sitt bästa förstånd, ogillar
en sak, skall kunna med nit, eller ens utan vedervilja,
densanjuna utföra- Dessutom tror jag den
del af vår samhällsförfattning, enligt hvilken Rik?
sens Ständer äga, att, utan Regeringens medverkan,
bestämma den såkallade finance-regleringen,
vara en brist, som kan hafva de vådligaste följder,
om, icke Riksens Ständer söka att med Regeringen
öfverensstämma uti behandlingen af dessa
frågor, på hvilkas afgö^inde ägande - rättens,
helgd eller förnärmande, som oftast, beror.
Upplästes och lades på bordet följande
från uetlannäninde Utskott inkomne Utlåtanden:
79o
TJeft 15 Tulii f m»
Frän Stats. Utskottet;
Af den 9 dennes:
N;o 388. I anledning af Kongl, Majus
Nådiga Remiss uppå inkornne underdåniga an*
sökningar om Rönförhöjning för Kronofogdame
och Harads skrifvarne i Götheborgs och Bo*1
hus Län,
N;o 289, I anledning af gjorde anmärkningar
Tid Utskottets förut meddeldte Betan’
kande öfver väckt Motion om ökade anslag a
Stat för Kongl, Biblioteket,
N:o 291- I anledning af vackt Motion
om förhöjning af de så kallade Djekne-pen?
bingarne,
N;oj 399, X anledning af väckt Motion
om lön*anslag för Lärare i StatshushållningsVetenskapen,
samt de fria Statsförfattningames
Kritiska Historia.
Frän Lag' tamt Allmänna- Besvär*- och
Oeconomi c- Utskotten5
Af den 2t sistledne Junti;
N:o 116. I anledning af väckt Motion,
angående förbud för Öfver- och Under-Befäl
vid de Xndeldte Cavallerie-Regementerne, att
anskaffa och insätta Rustnings-hä&tar.
J)en 15 Juldi f. ni. •
Från Lag-Utskottet.1
Af den 8 dennes :
N:o 117- I anledning af atefremlss I Utskottets
förut meddeldte Betänkande, angående
yrkad skärpning af hagarne rörande tjenstledighet
för Doifiare.
N:o 118. I anledning af gjorde anmärka
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betan,
kande, angående ändring i 30 Gap. RättegångsBalken.
N:o 119. Öfver väckt Motion, angående
Jordägares rättighet till Arrendators afhysande,
pär ArrendeContract ej uppfylles.
fortsattes den förlidne gårdag började
pröfning af Stats, och BancorUtskottens den
31 sistledne Junii under N:o 20 afgifue, samt
den, 28 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer, angående
de af en, i Nåder tillförordnad Comitté
ytarbetade underdåniga Betärikanden om reglering
af Rikets Penninge-verk m. m., tillika med
de i öfrigt till Utskottens samfäldta behand*
ling remitterade Memorial och yttranden rörande
enahanda ämnen; och tillkännagaf Herr
(grefven och JjandtMarskalken, att sedan Rid«
derskapet och', Adeln i sista Pleno bifallit detta
Betänkande med förbehåll, att särskildt a£°.
Ben XS fuKi /• *»•'
göra de uti 4:de p.mnot^fi af detsamma föresHg--  ne 2:ne Alterntiv, koiwna berörde Alternativ nu.
att till pröfning %ch aSgötande företagasf
Dessa tvenne ^lt?rnatiy ybro, af fo}j,ai\-  innehåll:
första Alternativet. Andra, Alternativet.,
4'0.. Att dä Bfltiken., 4$. Att, bestämman,-,
enligt de föreskrifter, sorn, det af den grund, hvar'
särskildt varda meddela- efter Snede-myntet korn
de ,
rån, att- allmän utvex- dess sedlar utvexlas, ma.,
li/rg af 'Specipmymt kan, till framtiden, Uppskji/f
företagas , densamma tasverkställes
efter enahanda
grund, som för i rine,
liing nu anta ge a.
Herr Cederschjöld', Pehr Custaf-- Jag hast
fänge tvekat, huruvida jag, som blifvit öfvers
röstad i frågan om hufvud - grunden för Fl-,
riance'regle^ngen, borde deltaga uti disGussior
pen om de nu ifrågavarande alternativen, och,
jag bär tvekat, om icke det borde vara öfver*
lemnadit åt dem, sorn fattat beslutet om grun?,
derne, att äfven uppgöra detaillerne , på det
att de ensamme måtte blifva Natiopen ansvarige
för följderne ; men vid närmare eftersin-,
pande har jag ansett mig så mycket mindre
böra underlåta att yttra mig vid detta tillfälle,
sorn det är att förmoda, att många af dem,
hvilka deltagit uti beslutet i sistledne Plenum *
ej komma att bevista nästa Biksdag.
Deh 15 Juli i f. m.
79 3
Jag får således afstyrka första alternativ
Tet såsom obilligt » och såsom tilläfventyrs olfnöjiigt
att utföra. Jag tror det nemligen vara
obilligt, att på förhand bestämma det agio,
hvarefter en framtida realisation skulle korndia
att ske. Man skulle derigenom lemna den
galdskyldige fuil säkerhet att ej Myntet imelfertid
kunde förbättras, men alldeles ingen säkerhet
åt papitalisten, att Myntet jn icke kunde
ytterligare försämras. Jag anser det obilligt,
att gynna den ena parten, och lemna den
hopp, att Myntet kan fritt försämras, men ej
lemna den andra det allra ringaste hopp om
Myntets möjliga förbättring. Dessutom är det
ock en obillighet emot de gäldskyldige, att säga
det en realisation i framtiden skall ske efter
t. ex, 12 3 sk. cours, när den då möjligen,
kan hafva uppstigit till 132, 184 ja 192 sk.
Hvad skulle val då de säga, sorn hade skulder,
oph nödgades betala uti ett bättre Mynt?
Detta är i afseende på billigheten. Men
beslutet kunde äfven blifva omöjligt att verk-,
stalla- Man kan Icke tänka sig, att komn
mande Biksens Ständer skulle kunna besluta,
ett sådant våld, som att företaga en realisation
efter betydligt lägre cours än den , sorn
då förefunnes. Orri coursen t. ex. vore 144*
sk., vore det högst orättvist, ja, nästan fysisktomöjligt,
att verkställa Jen efter 128 sk. Jag;
tror knappt det möjligen kunna vara någons
mening, sora med allvar tänker på saken, att
ett sådant beslut kan verkställas, eller att någon
stadga uli Myntväsendet kan vinnas gej
nom sådana blotta ord. Det är ej nog med
794
Ven 15 Julil /, nu
i,värde ty deraf varder ingen stadga i Mynti
värdet. Dertill fordras materiella garantier?
Då således ett af alternativen skall antaga*,
tillstyrker jag det andra,
Friherre Cederström, Jacob: Om Riksens.
Ständers Banks tillstånd hade varit sådant, att
en banqueroute varit nödvändig till 120 sk.
cours, så hade jag tillstyrkt så val realisation
sorn den ifrågavarande bestämningen af reajisations-grunden;
men jag anser en banqueroute
vara en oärlighet af en bank , då den
har fullt att gälda med. Jag tror det vara af
samma beskaffenhet, om man i förväg för fram-,
tiden bestämmer realisations-grunden efter banqueroutes-grunder.
Om Riksens Ständer nu bestämma
sig för första alternativet , blifver det
mera löjligt än verkande till efterföljd ; ty
kommande Ständer lära ej vara bundna att följa
hvad nu föreskrifves , utan om de finna
Bankens ställning förmånligare, lära de ej kunpeka
hvar fordringsägare, att utfå hvad lian
kan lagligen fordra. Det andra alternativet är
således det enda, sorn, med bibehållande af
rättsgrund, kan antagas,
Herr Rosenblad, Bernhard: I det hufvudsakliga
förenar jag mig med Herr Cederschjöld
i dess mi afgifne Utlåtande. En Myntbestämning
, sorn hvarken i ringaste nion försäkrar
innehafvarne af det bestämda Myntet rättighet
att derföre ovilkorligen erhålla ens hälften
af det bestämda värdet, ej heljer hindra
kommande Ständer att bestämma ett nytt värjie,
en sådan Myntbestämning kan jag ej an«
Ven 15 Julii /. m,
795
nät än anse såsom icke öfverensstämmande med
Ständers värdighet, och endast såsom ett gäckeri
af Publica Pides,
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Uti det af Ridderskapet
och Adeln bifallne Betänkandet innehåller
tredje puncten, att ett värde skall
fastställas, hvarefter inväxling af silfver emot
gedlar får ske, och att detta värde skall af Riksens
Ständer bestämmas. Detta värde är före,
slagit till sk. per R:dr,
Om nu detta skall antagas, så måste ock
ett beslut fattas, hvarigenom Banken icke kan
komma att inlösa sine sedlar efter annat vär»
de än jag sk« Om ej en grund bes.ämdes,
kunde Banken få använda mera silfver till inlösen
af sine sålunda utgångne sedlar, än den
för dem emottagit, hvarigenom stora förluster
för Banken skulle uppstå,
Antager man ater ett lägre belopp än aa8
Sk,, till ex. no sk-, så är det nära detsamma,
som man icke hade bestämt något; men det
är just kanske det man önskar, för att äga ali
talan öppen för framtiden.
Skall man nu bestämma något belopp, såsorn
utgörande silfrets värde i Banco-sedlar,'
eller tvärtom, får det ej vara mindre än
det nu gällande. Jag medgifver, att det på
hvars och ens omdöme beror, hvad föreställning
man gör sig om möjligheten att äga el?
79&
Den 15 Jahl /, m.
fast mynt-varde, utan att allmän utvaxllog af
Speciemynt uti Banken äger rum,
Det är en sanning, att ord på papperet
verka intetf att garantien bör sökas i sjelfva
sakerne; men fö.r min del har jag trott, att
ett sådant system lätt kan etableras, hvarigenom
under närvarande gynnande förhållanden
fördelande af en realisation kunna vinnas, utan.
att ojägen het erne deraf äfven ty ras.
Jag har trott, att genom några mindre bed
tydliga förändringar uti, den plan Utskotten
uppgifvit, Banken kunde uppköpa till och med
mera silfver, än Utskotten föreslagit; men om
man äfven stannar dervid, gör det på 5 år
750,000 R:d,r Specie och med denna tillökning
Ör Bankens reel a fond, i samma förhållande
till sedelstocken, sorn den var år 1805, då väx,,
ling skedde ; likväl med den skillnad, att år
1805 kunde Banken icke öka sin Fond med,
en enda R:dr, men nu åter kan den efter ytterligare
5 år öka sitt verkliga Capital med
enahanda summa.
Den som fäster sig vid ziffran, skall således
finna, att Banken är om 5 år i samma skick,
som den var 1805; och då kan ingen tvekan,
Uppstå, att icke realisationen kan företagas utan
Jjågrq farhågor för dess bestånd , så framt vi få.
hafva fred, och, ej andra oförutsedda missgynnande
omständigheter inträffa. Jag anser således per
rioden för en realisation icke böra vara så aflägsen.
Sedjn har jag troth att derigenom, att
JDen i‘5 Jujii /. m.
797
det vöre tillåtit, att bade insätta och uttagå silfver
, efter den norm, soni nu bestämdes för
Framtida allmän utväxling, skulle en regulation
för coursen derigenom uppkomma , och myntvärdet
förblifva säkert, oaktadt någon allmän,
utväxling icke blef företagen. Om deremot
senare alternativet antoges, så är väl en gräns
satt för myntets förbättring, men aldeles ingen
För dess försämring, och detta kan jag ej annat
anse för en uppenbar orättvisa. —
Jag tror ej, att de beslut, som fattas, ledi
till försämring af myntet, men misstroende
skall snart uppkomma, om saken lemnäs åt sitt
öde; misstroendet sjelf verkar den myntförsämring,
som man tror varit åsyftad. Följden
blifver, att de, som hafva penningar, ej anse
sig tryggade för hvad de äga, och indraga stna
fordringar, för att begagna något gynnande
ögonblick, att på ett eller annat sätt realisera
dem. De skyldige skulle derigenom komma
mycket att lida.
Jag till st y riker således att ett beslut matte
fattas, hvarigenom så väl de fordrande som de
skyldige tryggas;, som ej leder till misstroende,
till lagsökningar, utmätnings-auctioner, och deraf
följande betryck och elände. Kanhända
skulle någon önska, att en sådan villervalla
skulle uppstå, då man kanske tror sig kunna uträtta,
hvad ej annars går an. Men jag tror, att
den, som ifrar för det allmänna bästa, icke bör
Underlåta, hvad som kan göras, utan söka göra
det så, att ej mindre den enås än den andra*
793
Den 15 Julli f. ni.
ägande-rätt tryggås* - Jag anhåller således örn pirö*
position till bifall å forsta alternativet»
Friherre Lagerbjelke, Dustaf: Jag hade re*
dan förlidne gårdag tillfälle att Utveckla taina
tankar rörande de ifrågavarande alternativen* Jag
yttrade di, att om nödvändigt ett Val emellan
dem båda skulle äga rum, jag för min del ej
tvekade, att med min röst falla på det sednare
alternativet. Mitt hufvUdsakliga skäl låg i den
af mig befarade mofaliska verkan på opinionen*
som af den höga bestämningen kunde sig härle*
da, och hvaraf torde följa en med rätt eller orätt
förmodad tendens till mynt * försämring. Hvad
nytta är väl i allt fall att vanta af denna tidiga
bestämning? En värd Éedamot har yttrat* att
dermed åsyftades en garantie, att silfver-utvexlingj
när den en gång kunde företagas, icke skulle
komma att till ett högre värde äga rum t men
hvaruti består verkligheten af denna garantie?
Det är ej troligt, att någon realisation kart till*
vägabringas innan Riksens Ständer å nyo flere gånger
sammanträdt. Riksens Ständer kunna då tillintetgöra,
hvad de nu besluta; och verkan af mynt
bestämningen blir då ej annan, än blott att i dertsamma
redan en liten början till myntförsämring
blifvit gjord. Det synes mig derföre rådligasf,
att åt framtiden öfverlemna, att vidtaga framtida
åtgärder. Jag vet ej om jag bedrager mig, men .
jag har trott mig ej blött i första, Utan äfven i
andra alternativet förmärka en farhåga för blotta
möjligheten af myntvärdets förbättring, om än aldrig
så naturlig, omärklig och gradvis. För min
del tror jag det vara nyttigast och lämpligast, att
Den 15 Julli f. m.
799
icke i detta afseende vidtaga några anstalter hvarken
för eller emot olägenheterne af myntvärdets
skiftande blifva icke mindre, men orättvisan större
om, vid beräkning af de två naturliga möjligheterne
den till förbättring och den till försämring,
vägen för den ena tillstänges, men för den
andra lemnäs öppen.
I det väntnlngs-Och beredelse-tillstånd, som
ar en följd af uppskjuten realisation, synes det
vara bäst, att helt enkelt lemna Sakerne åt deras
haturliga gång; men om motvägande åtgärder anses
nödige, då med Opartiskhet vidtaga dem, som
kunna tillämpas mot båda ytterligheterne. För att
återkomma till de ifrågavarande alternativen tror
jag det således vara rådligast, att åt devid verkStällighets-tidepuncten
kommande Ständer med fullt
förtroehde öfverlemna, hvad de i allt fäll väl veta
att taga, rättigheten att Stadga den realisations,
grund, sorn må finnas för tillfället mest verkställbar,
samt mest betryggande allmän välfärd och
(enskijte inrättningar.
Herr Lefrén, Jöhan Pehr’. Jag anhåller att
få försöka utreda de skäl, som tala för första
alternativets antagande*
Under öfverläggningarne förliden gårdag
märkte jag, att de Herrar, hvilka talade emot
myntbestämning, merendels stannade vid det,
efter deras tanka, hufVudsakliga motskälet: att
kommande Ständer kunna förändra nuvarande Stan•
ders beslut. Häri tror jag mig finna ett medgifvande
af grundsatisens riktighet* Det åter»
8oo
T)en i5 Juli i f. ni.
står således blott att öfverväga, om anledniiif
gar äro för handen, att kommande Ständer sko*
la ändra beslutets
Jag medgifver visserligen att ickg någor!
mathematisk visshet häruti kan erhållas, mert
påstår ock, att en sådan icke heller skäligen
kan fordras, utan att man med nard mathemätisk
visshet kan antaga som afgjordt, att kom*
mande Ständer skola fortgå i ett systeme, soth
är fotadt på ändamålsenliga och ärliga grun*
der, och hvilka således ej Kunna ändras, utan
att ånyo åstadkomma stora och orättvisa skak*
ningar i de förhållanden vi nu till äfven}'
tyrs stadga.
Vi hafva sedan 1776 haft många Riks*
dagar. Vid nästan alla hafva frågor uppstått *
om penningeverkets reglering.
Vi hafva under denna tid Varit narma*
te 48 sk. (som utgör vår nuvarande allparipunkt)
än vi nu äro, vi hafva varit derifrån mera
aflägsnade. Vid alla tillfällen har den frågan
förekommit! skola vi görd en Bankrutt Och sdgd
rent ut, att Fariken icke kan fullgöra sina förbindelser?
man har dragit i betänkande att ut‘
tala ordet, ehuru alla insett, att Bankrutter!
redan varit i verkligheten gjord.
Vid denna Riksdag synes man vara tern*
timligen ense om, att ändra allpari-puncten,
(man bör noga akta sig att ej förblanda denna
r
-
I3(n 15 Julii f. rrii
na åtgärd med den, som man vanligen kallar
Coursbest åmning) i stället att, som ofta skett,
genom konstlade och tryckande åtgärder, till-,
vägabriuga en sedelförbättring, lika så skadlig,*
som den sedel-försämring varit, hvilken man
genom lättsinniga åtgärder tillvägabragt. FinanceCommittéen
har utgått från denna grundsatts,
då den föreslagit-ilo sk. till ny allpari-punct,
och man skiljer sig nu egentligen
deri: huruvida Banken skall genast begynna utvexling,
dier uppskjuta förmed, tills den huhn i t
samla större silfverfond, äfvensom huruvida nya
allpari-puncten skall bestämmas till aip eller liS,
sk. i stället för 48 si,
Som en ny ifllpäri-puncts bestämmande
Sr ett bankrutt-decret, och ett sådant ej kan
äga rum, utan att Banken verkeligen är bankrutt,
så kan ock för afgjordt tagas (så vida man
ej föresatt sig att förneka högsta sannolikhet
allt värde som bevis) att kommande Ständer
ej skola ändra den nya allpari-purrct, som vid
nu skeende myntreglering kan komma att bestämmas,
så vida vi för öfrigt nu vidtaga sådana
åtgärder, som förekomma anledningarne
till en ny bankrutt, det vill säga: om vi genom
ärligt inköp af silfver, öka Bankens silfverfond,
samt ej medgifva Sedelmassans förökande, utan motsvarande
insättning af silfver i Banken. När kommande
Ständer se, att vi gått ifrån det falska
systeme för BankoStyrelsen, sorn hittills varit
rådande, det nemligen: atf oupphörligen uliana
Ridd. och Ad. Prot. VI Band. 51
Den 15 Julii f. ni,
lityflliga summor af Bankens vinst, salunda skuld*
sätta rikets innevänare, samt binda Bankens tittgångar
och derigenom uturståndsiitta den att fullgöra
sina egentliga förbindelser, samt vidtagit
ett annat, hvars klara syfte är: att conSolidera
'Banken, och genom publiciteten förekomma möjligheten
att, som hittills, utöfva Jinancielt taskspes
leri; så hemställer jag till hvarje opartisk att
afgöra: om man då icke kan och bör anse för
en moralisk visshet, att kommande Ständer icke
6kola ändra den allpåri-punct vi öu kun*
na bestämma ^
Andra frigart ar: om ett sådant bestäm*
Siande vore nyttigt? Jag kan ej annat finna
än att det måtte vara i högsta grad nyttigt,
och med allmänt bästa öfverensstämmande, att
hvar man vet, hvad han äger, eller är skyldig.
Jag medgifver, att man med en smula större sä-i
Jqsrhet skulle veta detta, om utväxlingen genast
kunde begynnas, men jag är öfvertygad,
att de nämnde åtgärderne, sorn med första alternativets
antagande stå i gemenskap, i förening
méd Bankens redan decret.erade publicitet,
tillräckligen försäkra om ett stadgadt myntvärde
hvar och en, som ej föresatt sig att
tvifla på ali ting.
Att ett sådant bestämmande är enligt medi
rättsgrunden för Creditörers och Debitoreris
inbördes förhållanden, tror jag vara klhrt. Det
måtte icke' vara någons mening att, om jag i
dag lånar 8 Plåfor i sedlar, jag i morgon
sk^U betala dem med 8 Plåtar i Silfver dller
Den j5 /. TtU
tvärtom * meti detta kunde blifva följden, om
icke något bestämmes.
Mig synes, att det är hög tid att med
toten upprycka strids - anlednirtgårne mellan
långifvare och låntagare, hvilka nu stå som
tvenne fiendtliga magtet mot hvarandra, begärliga
att Vinna på hvarandras bekostnad.
Men, säger man, i sakens natur ligger svålåghet,
nästan omöjlighet, att gifva en Ilka
säkerhet mot penningens fallande, som mot
dess Stigande, om växling ej genast får äga
turn. Detta medgifves, men man kan ej med
skäl förebrå Utskotten ensidighet. De hafva
ärligt och öppet föreslagit de kraftigaste medel
sorn kunna utfinnas för att förekomma så väl
Sedelmyntets fallande som stigande. Deras o»
misskänneliga grundsats har varit, att hindra
så val Capitalisterhe att blifva plundrade ge*
horn en ' fortgående myntförsämring, som de
gäldbundna att blifva plundrade genom en
fortgående myntförbättring. Det förra ändamålets
vinnande är förknippadt med större
svårigheter, men hvar och en lärer medgifva
att dertill ej gifves någon annan utväg, än
att consolidera Banken, och att Utskotten med
Omsorg sökt befordra detta. Kunde vi nu an*
slå Bankens hela vinst till dess consoliderande,
så skulle vi för Capitalistérné visserligeri
göra mera, men då detta ej låter sig göra,
och för hvar man är klart, att nfan, så långt
möjligt varit, följt den ärliga grUndsattä för
Bankens consoliderande, Söm man antagit öch!
ingen anledning är, att man skall fäamdele*
'gol Den 15 Julli /. m.
afvika frän densamma, så tror jag, ått man mecS
nära mathematisk visshet skall kunna antaga^
att coursen hädanefter ej skulle komma att va*
liera mer än 3 å 4 sk., hvilket inträffar äfven
i de länder, sorn hafva silfver och guld
i omlopp, och hvilket, beror af större eller
mindre efterfrågan.
Detta har jag trott mig böra framställa
för att, för min del, tillstyrka antagandet a£
första alternativet, emedan jag anser det öf*
verensstämmande med ärlighet, billighet och’
allmänt gagn, samt vara den hufvudsakligaste
af alla de åtgärder Riksens Ständer kunna vidtaga,
näst den att uppköpa silfver, hvilka hågge
likväl äro sä oskiljaktiga, att den enti ej utan
den andra kan antagas.
Jag hörde under gårdagens öfverläggning
rgar nämnas åtskillige farhågor, som med de
af Utskotten föreslagne åtgärder skulle äga gemenskap.
Man yttrade att ett årligt uppköp
af 150,000 Rtdr Specie skulle betydligen uppjaga
coursen. Vi hafva i Götheborg 4 börsdagar
i veckan och aine i Stockholm; detta
gör circa 300 börsdagar om året. Om man
på dessa utdelar rumman, så belöper på hvarv
je börsdag den förvånande summan af hela
.500 R:dr. Ar det val tänkbart, att vår handel
skulle vara så klen, att detta obetydliga
växel-uppköp skulle verka någon coursuppjagningp
Visserligen göra vi ej stora affairer, men
icke kan man frukta, att 500 Rldr hvar börsdag
skulle uppjaga coursen.
Den andra farhågan var: att man genom
Jk.
ifen r& Julli f. m.
silfverimporten skulle uppjaga prisen på importvaror.
Om roan antager värdet af vår
export (såsom vanligen calculationsvis plägar
ske) till 7,000,000 R:dr B:co (eller 2-4?8 5,000
R:dr Specie efter 228 sk. för hvarje R:dr) och
delar denna summa med 150,000 så synes
att till betäckande af 150,000 Species import,
blott fordras en sjuttondedel af Rikets lågt
beräknade export - värde. När man vidare
efterser hvilka importvaror egenteligen medtaga
det betydligaste värdet af exporten, så
ser man att omkring fjorton sjuttondelar af
liela exporten åtgår att importera 5 luxartiklar,
nemligen The, Caffe, Socker, Tobak och
[Vin. Det land, sorn kan förstöra fjorfon sjuttondedelar
af exporten, för att tillfredsställa
sin gom, matte väl kunna af dessa fjorton
sjuttondedelar anslå en sjuttondedel till sina
affairers iståndsättande.
Jag har trott mig böra nämna detta, för att
utreda, huru ogrundade de farhågor är*, hvilka
man velat göra gällande, hvartill ännu kan
lägg3S, att den föreslagna silfver-importen ej
absolut behöfver tillvägabringas derigenom, att
Ranken öppet concurrerar i vexeluppköpen på
börserne, ty hela denna aperation kan ske underhand,
utan att i ringaste grad* verka på
coursen, om BankoStyrelsen häri, som sig bör,
Jå fria händer, och ej bindes genom småagtiga
formaliteter.
Herr Cederschjöld: Atskillige af de skäl
jag här hört anföras äro just genom sin besynnerlighet
svära att upptaga till vederlägg.
Den 15 Julii /. m
-
ning, såsfom f. e, att silfver-uppköpet icke skulle
verka på coursförhållandena, emedan det
kunde fördelas på 3qo börsdagar. Det före*
kommer mig lika, som skulle jag kunna ökå
mina utgi/ter med några hundrade Riksdaler
utöfver mina inkomster, om jag blott fördelar
dem så, att jag utgifver ett pär skilUngar i
sender; eller som skulle den varu-import, sorn
sker på båtar» icke tynga på handelsvåged,
I öfrigt får jag blott hemställa,' huruvida
det är Riksens Ständer värdigt att fatta beslut,
som ej kunna verkställas; och huruvida
det är lämpligt att gifva Fullmäktige föreskrift
ter, som tilläfventyrs ej kunna verkstälias.
Sådant skulle ju kunna hända, om man stad"
gade, att ett visst qvantum silfver skulle uppköpas
om året efter en bestämd cours. Om
det ej kunde erhållas efter denna cours, huru
skulle då förhållas? Fullmäktige skulle ju
då blifva olydige antingen emot beslutet att
uppköpa det bestämda qvantum silfver; eller
ock mot det att bibehålla sedelstocken vid 30
millioner Jag finner således ett nytt skäl att
icke antaga första alternativet äfven deruti,
att det skulle kunna blifva omöjligt att verk*
ställa.
Friherre Cederström J Det har blifvit
framstäldt, som grund för tillstyrkande af
usta alternativet, att tredje puncten i hufvudgrunderne
innehåller, att Riksens Ständer
skola bestämma den norm, hvarefter växlingen
skall ske. Jag får fästa uppmärksamheten
ben 15 Julii /. rhi
deruppå, att denna bestämning,’ ehuru Ulskot»'
ten uti en af bilagorne upptagit den till 12g1
sk., ej nu hörer till öfverläggningen. Det gif«
ves andra och i min tanka bättre utvägar till
Bankens consoliderande, såsom den t. e, att
bestämma vissa skillingar öfver gängse cours
för silfver-uppköp. I händelse detta, som jag
anser mera förenligt med Bankens nytta och
allmänt gagn, skulle vidtagas, så förfaller all
fråga om jemförelse , relatift till myntets nuvarande
silfver-värde. Emedlertid tillhör detta
beslutet öfver bilagan, icke öfver Betänkan-’
det, Man har velat visa, att det uppgifna
förslaget skulle lemna trygghet åt Capitalisterue-
Jag frågar, huru. sådant kan påstås. Väl
finner jag, att capitalen icke kunna förbättras,
men ingen trygghet gifves att de ju icke kunna
försämras. Af sådan anledning synes den
af Herr Lefren framställde grundsatts för Bankens
consolidering böra förfalla. 1 öfrigt anhåller
jag, att Ridderskapet och Adeln måtte
betänka, då de afgöra denna fråga, att beslut,
som man hoppas skola blifva gällande, böta
vara sådane, att d.e ej äro orättvisa. Om vid
Utvecklingen af Bankens ställning ingen kan
tvifla om dess soliditet, så hemställer jag, med
hvad erkänsla man skulle emottaga ett beslut,
som bestämde, att Banken ej efter hand be*
hofde fullgöra hvad man hade att vänta af dess
tillgångar, i händelse dess utredning får ske
långsamt. Jag tror således, att man med lugn
öfverläggning bör lemna åt framtiden, att be*
stämma beloppet, hvarefter realiåationen komma:
att ske.
t)en T5 Julli f. rn.
HtSrr Tham, Wolrath: Om frågan aldrig
hade blifvit väckt otn nödvändigheten, att genom
artificiella medel consolidera myntet, och
bringa det till ett visst värde; om man utgått
från den öfvertygelse, att utan främmande
biträden och artificielle åtgärder sådant kunnat
erhållas, genom förbättrade näringar och
en lifvad handel; örn dessa blifvit upphjefpte
derigenom, att det dåliga myntet åter blifvit
bragt i omlopp; om man trott detta vara möjligt,
så tror ock jag,.att myntet verkligen af
sig sjelf kunnat förbättras, i händelse StatsOeconomiska
Författningar understött jordbruket,
näringärne och handeln, Riket fått behålla
en fortfarande fred , och Nationen haft
måttliga utlagor. Då hade myntet gerna kunnat
återgå till förbättring, och jag tror , att,
om capital-beloppet fått bibehållas, hade förbättringen
skett utan skada för någon. Men
detta har man bestämdt icke velat; man har
föreslagit häftiga medel, såsom actier och lån,
utrikes eller inrikes. Då detta ej af pluraliteten
velat antagas, och de, sorn haft sig uppdragit
att utveckla ämnet, sökt förlika de stridande
meningarne derigenom, att de jerokat
saken genom lindriga artificiella åtgärder, så
måste man anse såsom en nödvändig följd deraf,
att om pluraliteten vill antaga detta, och
sedan pluraliteten gjort det, man ock måste
antaga de åtgärder, som dermed stå uti sammanhang-
Jag förenar mig derföre med Herr
Stråle och Herr Hefrén, samt anser det redan
vara af dem så utredl, att första alteanativet
bör am?£ns_au jag ej hsar något att
Den 15 Julii /• m.
dertill lägga. — Men jag har här med förundran
hört yttranden, sorn skulle uppskrämma
oss, hvilka deltagit i gårdagens beslut, att
Nationens ovilja skulle kastas på oss. Jag
linner detta så mycket mera besynnerligt, då
en af de Herrar, som yttrat detta, anfört, att
det ej står i förening med Regeringens åsig»
ter. Jag har likväl ofta hört densamma yttra
saker rakt emot Regeringens organers åsigter,
äfvensom att man icke borde följa dem.
Hvarföre skola vi blott nu följa dem, då det
toide vara svårt att veta, hvilka dessa åsigter
äro, enär de icke blifvit yttrade, och vi icke
bestämdt hört Konungens egna åsigter. Det
är i alla fall Nationens rätt, att följa sin egen
öfvertygelse , utan någon inverkan. —
Jag medgifver mycket väl, att allt menskligt
kan misslyckas, men det beror på utföringen,
och må det då ankomma på framtiden att afgöra,
hvilken som gått redligast tillväga, den
som sökt medverka till det allmänna bästa, eller
deri, som rakt motverkar ett beslut, för
det han ieke deruti deltagit. Jag tror likväl
icke tillvaron af det sednare hos Konungens
Rådgifvare.
Herr Munck af Rosenskjöld, Heberhard: Mot
det första alternativet har jag hört skäl anföras,
som hos mig ej kunnat verka annat, än förundran,
isynnerhet då de blifvit anförde af personer, som
sjelfve ifrat för en myntbestämning.
I går hörde vi Friherre Lagerbjelke framställa
en myntbestämning såsom en hufvudsak för;
Den 15 Julli f. ni.
Ilandet. Han gick ännu längre, och förklarade
yårt sedelmynt vacklande värde för hufvudorsaken
till den penninge-förlägenhet, som öfverklagats,
Jag tror deremot, att den betydliga indragningen
af sedelstocken varit den första och. hufvudorsa«
ken till denna förlägenhet, ehuru jag medgifver,
att det vacklande myntvärdet äfven dertill kun*'
nät något bidraga, men icke såsom hufvudorsak ,
ty då skulle förlägenheten hafva varit störst, när
myntet vacklade mest. Emelian åren 1809 Och
a813 var myntet mest vacklande, ty kursen varierade
emellan knappt 80 och 136 sk., och den,
tiden klagades ej öfver penninge-förlägenhet. Nu
på ett par år, då kursen ej varierat 20 sk., har
denna förlägenhet varit störst. Jag hade således
förmodat, att när en myntbestämning ej ännu ge*
pörn realisation kunde vinnas, skulle de, som ani
se en myntbestämning nödig, och för att vara förnämsta
ändamålet med en realisation, hafva, fram*
för någon annan, velat antaga, ifrågavarande för*
sta alterativ. Men, har man sagt, Utskotten
hafva intet medel föreslagit till förekommande af
myntförsämring, utan blott al myntförbättringOch
detta inkast göres af män, som anse silfver,
fondens arithmetiska förhållande till sedelstocken
ensamt eller åtminstone hufvudsakligast bestämma
sedelmyntets värde! Utskotten hafva ju föreslagit en
tillökning af Bankens fond, dels utan tillökning af sedelstocken
genom uppköp af silfver för dess behållna
vinst, och, dels, genom inväxling af silfver mot
rya sedlar, hvilken åstadkommer en förmonli^lré
proportion emellan silfverfonden och sedelstocken,
jin den sorn nu är. Härtill kommer, att rörelse*
eapitalets förökning genom sistnämnde intäxling
Den 15 Julli f. m.
skall ge nytt lif åt handel och näringar, tilea praduetionen
och dymedelst exporten, hvarigenom
kursens stigande skall förekommas, och den äfven
skulle falla, oin ej genom nämnde inväxling mot
©n viss kurs äfven det vore förekommit. Utomdess
då Riksens Ständer beslutar att realisation
framdeles skall ske efter samma myntfot, som nu
bestämmes för silfyerinväxlingen, så bör förtroendet
till kommande Ständer verka förtroende till
den provisoriska bestämning, som nu vidtages.
Man har satt 1 fråga, hvad nytta den nu fö*
yeslagna myntbestämningen skulle medföra. Åstadkommer
då icke en deraf följande större säkerhet
uti alla financiella transactioner och indu*
gtrieusa företag någon nytta ? Man har sagt £
hvaruti ligger garantien för att kommande Ständer
skola respectera de nu varandes beslut om den
föreslagna myntbestämningen. Härpå svarar jag i
har man ej samma garanti för detta, sorn för ett
beslut om en realisation? ' Qm Riksens Ständer
nu beslöm en sådan, hafva vi då en större ga»
ganti, att kommande Ständer respecterade beslutet
derom, än det o,m nu ifrågavarande myntbe*i
stämning? Hvad kan hindra Ständerne vid err
kommande Riksdag, om nu en realisation beslötsa
att släppa ut millioner nya sedlar ur Banken?
J)e beslöto ju, vid 1800 års Riksdag en realisa*
tion, och vid den nästpåföljande släppte de ut
9 millipner nya sedlar.
Jag tror, att då man vill hafva en fullt
säker garanti för beståndet af hvilken myntbestäni»
ning som helst, kan den ej vinnas förr en Rån*
Den 15 Julli f. m.
ken upphör, att stå under Riksens Ständers fria
disposition; men detta kan icke nu afgöras.
Då man å ena sidan befarar en myntförsämring,
fruktar det motsatta interesset lika så mycket
en myntförbättring. Men denna är för sistnämnda
interesse ej så farlig, som förminskningen
af rörelse-capitalet. När derföre ständerne vid
sista Riksdag åsyftade en myntförbättring, så blef
beslutet härom i synnerhet skadligt genom det
medel, som man valde dertill, nemligen förminskningen
af sedelstocken, som jag då förutsade skulle
förfela sitt ändamål, på en gång förorsaka penningebrist
och ett försämradt silfvervärde af myn-,
tet, samt således bli skadligt för alla interessen J
så när som lör några få ockrares och skrinläggaxes.
Deremot framställde Konungen en proposition
vid början af sista Riksdag, hvilken, ehuru
den äfven åsyftade en myntförbättring och således
icke en myntbestämning, likväl var i principen
mycket bättre än den af Ständerne vidtagne
financeplan, ty afsigten dermed var, ej blott
att öka myntets valeur, utan äfven dess numexaire,
hvilken förtjenar så mycken consideration i
ett Kand, der enskiltes skuldsättning till offentliga
låneanstalter är så betydlig och så allmän.
Då vi ar 1812 hade några och 80 sk. medelkurs,
och således -|:del högre silfvervärde af
våra sedlar, än nu, var här derjemte ett högre
pris på fastigheter och de flesta inhemska producter,
ty vi hade 708 millioner sedlar mera
j. rörelsen, så att äfven fastighetsegare, närings
-
Den 15 Julii f. ms
813
Idkare och gäldskyldige befunno sig vida bättre,
än nu.
Jag erkänner visserligen orättvisan emot de
Capitalister, som utlånt sine penningar före 1809,
då de skola åtndjas med betalning efter 128 sk.
cours, och jag skulle anse med högsta både rättvisa
och billighet öfverensstämmande, om man
vid en framtida realisation kunde åtskilja dessa
från dem, som utlånt sina penningar efter den tiden.
Mert jag hemställer, huru en sådan, i principen
utan tvifvel riktig, skillnad skall kunna
verkställas, och om icke, i fall en fullkomlig rättvisa
emot de förstnämnde Capitalister skulle tagas
till grund för en realisation, den skulle blifva
rättvisa blott emot en af 100 medborgare, men
en likså stor orättvisa emot gg af de 100, enär
åtminstone de 99 emottagit sedlarne, då coursen
ej var bättre eller ej mycket bättre, än den nu
fur myntbestämningen och till en framtida realisation
föreslagne, och mångå erhållit dem, då
coursen var än högre än nu.
Jag har ej varit närvarande, då ett yttrandet
blifvit fäldt, som Herr Tham upptagit och besvarat.
Jag förklarar för min del, att jag ej hö.
rer till något parti. Den sanna patriotismen äx
ingen partisak, den är en hjertats angelägenhet.
Lika så litet förkastar jag ett Styrelsens förslag ,
för det att det kommit från Styrelsen eller öf-,
verensstärnmer med dess önskan, som jag antager
det af samina orsak. Man bör alltid blott betrakta
saken, och icke hvarifrån den kommer eller
hvem den behagar, Jag tvekar således icke, att
tillstyrka bifall å första alternativet.
iDeri i 5 JJu/u /. m.
Herr (»ort Hohenhausen, Michael: Afven
jag tillstyrkte i gåt en myntbeBtämnjng, men
när, på de grunder, sotn då ble-Hvo beslutade,
jag ser en omöjlighet^ att tillvägabringa éö
sådan, bör man som oväldig tillse, att de stridande
hafva lika vapen. Af detta skll kan
jag ej antaga en myntbestämning, som endast
afser de Gäldbundnes fördel, och är obe*
kymrad om fordrings-ägarne och som grundar sig
på gtdje punctén, hvarigenom bestämmes att
en framdeles realisation skall ske efter en låg
nu bestämd notm. Här har blifvit ytttadt
att, om man icke med mathematisk Visshet
lcunde förutse hvad kommande Ständer göra,
vore det dock icke svårt att med mycken sannolikhet
förutse det; men jag får erinra att
man 180g med arithmetisk visshet hade bestämt
tiden när en realisation skulle ske med
Slpati-coUrs, nemligen när Bankens till Staten
gifna förskotter på föreskrifven tid blefvo inbetalta
och den hade visserligen då Varit möjlig,
men ej Varit lycklig för Fäderneslandet.
Af dessa skäl anser jag, att man bör hålla sig
yid andra alternativet.
Friherre Björnstjerna, Magnus; Då Htskottténs
af Ridderkapet och Adeln redan antagne
Betänkande, efter min öfvertygelse, uti cathegorien
af realisationens overkställbarhet,kommer
att bidraga till myntvärdets stadga, skulle jag,
enär nuvarande Riksens Ständers beslut icke
binda kommande Ständer, anse ganska likgiltigt,
hvilketdera af de båda alternativet!
Jufalles.
Den 15 Julii f. rii.
Jag Iean likväl icke neka, att jag tyckt
rtiig öfvertygad af dé skäl Herr Stråle, Herr
Lefren och Herr Tham anfört, och får således,
såsom bevis på min öfvertygelse, att en medelväg
bör följas, lemna mitt Votum för första
alternativet.
Friherre Eoye, JLu'?vigi A éna sidan är det
Visserligen sännt, att ett beslut, hvars Verkställighet
ankommer på framtida Ständer.- icke innebär
någon säkerhet för sin verkställighet,
och således ej eller någon sann försäkran åt
Capitalisterne, till hvilkas fördel det nU skulle
fattas; ja! man skulle kunna säga, att beslutet
i dessa afseenden vöre öfverflödigt; men, å
andra sidan, Utgör det en hyllning åt det rätts»
begrepp, att då man Upprest bommar mot coursens
fallande, man äfven borde göra det mot
dess stigande»
Icke söm beslut, Utan såsom en önskan till
lommande Ständer, skulle jag vilja understödja
första alternativet; men då kommande Ständer
ej lära underlåta, att antaga hvilka grundsatser
de finna lämpeliga , och göra hvad de
behaga, är det nästan likgiltigt hvilket alter»
nativ nu antages» och må hända är skillnaden
knappt värd den tid discussionen derom
upptager.
Man har framställt skräckbilder för oss,
sorn i går deltogo 1 pluralitetens beslut. Jag
vill ej upptaga tiden med ett dylikt handlings,
sätt, utan tvärtom söka aflägsna sådant» Jag
8iG
Ten 15 Julli f. fri.
skall blott, nät detaiilefrågorne förekomma, tillse,
att verkställigheten mä blifva afpassad efter
grunilerne, sä att det icke ina lyckas, att sätta
någon stridighet, emellan grunder och detailfrågor,
i hvilket fall man säkerligen sedan skulle,
i anledning af misslyckad verkställighet, ropa
öfver -Riksens Ständers oförstånd.
Herr vort Hartmansdorff, åugust • Jag an<
håller att hufvudsakiigast få förena mig i de
yttranden, Friherre Lagerbjelke och Herr Cederschjöld
afgifvit. Jag tror nemligen , att då
man icke kunnat sätta en gräns för Myntets
försämring, borde man ej heller hafva satt någon
för dess förbättring* Om ej fordringsägare
kunna vinna någon säkerhet, böra ej heller
gäldenärer få åtnjuta den i högre mått.
Likväl är förslaget ensidigt till de senares fördel.
Således tillstyrker jag andra alternativet;
emedan jag ej kan inse, hvad säkerhet för en
Myntbestämning innan nästa Riksdag skulle vin-!,
nas, om det föreslagne första alternativet antoges.
Jag har här hört talas om, att Bankens
offentlighet skulle bidraga till] stadga i myn-;
tet, och motverka dess försämring. Men jag
tror ej att kunskapen om Bankens tillstånd kan
uppehålla Sedelvärdet, så länge dess redbarheter
af Sedelhafvaren ej kunna åtkommas; och
jag vill med ett exempel -söka upplysa att så
förhåller sig.
Under Norrska Storthingets sammanträde
5$i8 var coursen nära pari, och Norrska Banken
-
Den i 5 Julii f. fri\
feer» offentlig. Storthinget fann likväl icke för
godt att fastställa någon viss termin för silfver-utväxlingen,
utan blott att den skulle ske
iiär coursen blefve pari. Följden var, att soto
ingen bestämd termin blifvit utsatt, så fruktade
man, att den ej skulle inträffa före nästa
Siorthing ; och som det kunde Förändra hvad
föregående thordling beslutit ; så var man oviss
örn någon realisation ens då skulle äga
lura. I stället för att stiga till pari, folio sedlarne
beständigt, utan att Banken var i sämre
läge, och utan att detta dess tillstånd var obekant,
intilldess sista Storthing vidtog ett beslut
örn utvexling, hvarigenom myntets återföran.
de till pari småningom skulle verkställas. Eli
Värd Ledamot har yttrat, då han talte om ali
iternativen, att här varit fråga örn en myntför*
bättring. Det har jag ej funnit; utan mart
har blott åsyftat , att myntet lika litet skullé
försämras som förbättras,
Samme värde Talare bär sagt det förundra
honom att Ledamöter, sorn ofta bestridt
de meningar , Legeringens Ledamöter yttrat >
i detta fall med dem instämde, och hap ansett
förhållandet äfven nu böra Vara tvärtom. Sårvida
dessa uttryck beträffa mig ', som ofta yttrat tänkesätt,
stridande emot dem , som synas tillhöra
Regeringen, får jag förklara att, likaså rig^
tigt jag anser det vara, att en Riksdagsman söker
göra sin mening gällande , ehvad den öf*
Verensstämmer med Regerings • Ledamöterne®
jRidd. och Åd. Erot. VJ Bandt 5*
Den 15 Juli i f. rri.
eliel- ej» synnerligen ! de fall, då det af El2
geringen beror att neka sin sanction om Hoti
ogillar Ständernas beslut, likaså nödvändigt trot
jag det vara, att Riksens Ständer i de mål-,
der de äro enväldiga , utöfva sin magt med moderation
, och i möjligaste öfverensstämmelsé
med Regeringens tänkesätt. Het är samma afseende
, sorn jag tror Regeringen äfven å siiri
sida bör gör^ å Folkets mening, i Närings-ärender
eller andra, dér IConungén är enväldig*
I alia fall är det mindre vådligt om Regeringen
egensinnigt begagnar sitt envälde; ty
Hon är sjelf verkställare af sina beslut, Och.
kan, om de icke bära sig, Begagna sin rätt till
att ögonblickligen ändra dem.
Öm deremot Riksens Ständer enväldigt
besluta åtgärder, som äro skadliga att verkställa,
så måste Regeringen likväl göra det, intilldess
ett nytt Riksmöte kan sammånkömmå
och återkalla dem. Är det, såsom jag tror,
förgäfves att begära god verkställighet af åtgärder,
hvilka dé verkställande Ogilia ; så, och
då vi här hört den förnämsta af Styrelsens
Organer i financiel väg yttra motsatta åsigtör
med dem; som bland oss fått öfvérhanden ;
anser jag det vara ganska illa; att vi genom Viri
beslut förlidne gårdag påtrugat Regeringen ett
Finance-system , som fej instämmer med dess
Öfvertygelse. ,
Jag önskar uppriktigt J ätt dét icke måtte
inträffaj sorn jag likväl befarar, att ett oför
-
Deri Ig julli f. fri.
feigtigt brUk af Riksens Ständers envälde, att
genom Binattce-regleringaf rubba egande-rät.
ten, utäil att Regeringen kan Vidtaga mått och
feteg deremot till Skydd af hvarje medborgare*
fegertdrim, fei må slita Vårt samhälle feönder.
Herr Lefren - Jag Vill blott gora «ri ari*
märkning, 1 anledning af Herr Cederschjöld*
anförande. Örn iag fej misstagit mig, har
han yttrat, att titskotten i detta betänkande
Sagt, att ii8 sk. Vörö absolut bestämdé
för inköp af silfver. Jag trot, att Utskotten
fej hafvä sagt detta, Och jag anser mig dWt*
på böra Fästa Uppmärksamheten, på det att deri»
tia rribt Utskottehs Betänkande stridande Fram*
Stallning fej måttfe verka till fett annan åsigtj
än den, Söm asvftats Och till fett deraf följande
Utgång af saken.
Det blir ett föremål för fett ännatt disétis*
kiön^ huruvida Bankens styrelse skall Uppköpa
Silfver efter större eller mindre cöUrs, art lag:
fek. Den kommer framdeles att betraktas Uti
fett helt annat hänseende-, nemligen såsom en
blifvande alpari-prtrtCt för fen framtida realisa
tion. Denna bör ej fötblahdas med normen*
för silfvfer-Uppköp, fej elier med den för en*
fekiltes inVäxling af silfver till Banketti
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
idén. Siste värde talaren yttrat, får jag blött er*
inra, att första alternativet innehållfer, att realisationen
framdeles skulle Verkställas efter
fenahanda grund, sorn för inifkxlingert hu an*
•
B1 ö Den 15 Julii f. frii
täges» Set är således likgiltigt, orri dén bilf
338, eller 130 skfllingar, eller hvilket annat
tal sorn helst, det är lika obilligt, lika osäkert,'
att kunna verkställa. Det enda vöre örn, så*
som Friherre Cederström yttrat, det skulle be*
stämmas, att silfver-uppköpen skulle ske i ett
visst förhållande till den cours, sorn för dagen,
eller qvartalet är gällande, och likaledes att
realisationen skulle på samma sätt ske efter
den då möjligen blifvande coursen. Då vöre
det första alternativet lika med det andra;
men för säkerhetens skull är det- bäst, att ani
taga det senare.
Herr von Hohenhausen: Jag instämmer med
Herr Lefrén deruti, att uti detta Betänkande
icke är bestämdt, till hvad cours-belopp ut*
.Växlingen skall ske, och att det således vid en'
kommande votering skall afgöras, om det skall
blifva 128 eller 140 skillingar eller mera] men;
i afseende på en framtida realisation, haij
Herr Cedersckjöld ganska riktigt upplyst, att
om förtsa alternativet nu antages, skall deri
ske efter samma grund.
Herr Stråle: Man synes hafva fattat Ut",
skottens Betänkande så, att samma grund
skulle följas för en framtida utvexling, sorn
för inköpet■ af silfver, men. det är icke så*
I Betänkandet står, att samma grund skall följas,
som bestämmes för inväxlingen af silfver.
Detta är två helt olika saker. Om inköpet sker
till högre eller lägre cours, be-ror blott på,
om exporten varit större eller mindre, men
Hln 15 Julii f. ni.
$ilfvérfonden blifver likväl alltid ökäd. Silf,
ver-inväxlingen deremot eller rättigheten att
uttaga sedlar mot silfver, innefattar ovilkorli.
gen ett bestämmande af myntvärdet, som icke
kan blifva bättre; ty om vi genom en lycklig
handels-conjunctur komma derhän, att få en
öfvervigt i handel, skola möjeligen flere millioner
silfver ingå uti Banken emot sedlar.
Om det då vore möjligt, att det åter kunde
utgå efter ett lägre pris, skulle en ren
förlust uppkomma för Banken. Derföre, i den
stund man biiallit tredje puncten, har man äfven
sagt, att BancoSedeln ej kan blifva bättre*
Det är således icke såsom Herr von Hartmansdorff
yttrat, eller att man lemnar utsigterne
öppna på båda sidor. En myntförbättling
är förekommen, men Utskottens afsigt har
ock varit att ej en myntförsämring skulle kunna
ske, och derföre har man önskat, att en grund
skulle bestämmas för hvad man lofvat. Detta
innefattas i första alternativet, men finnes icke
^ti det andra,
Jag tror,' att alla, som önska garantera
äganderättens helgd, lära antaga det första alternativet;
och den, sorn önskar en myntförsäna^
ring, bor antaga det andra. Skulle andra alternativet
antagas, så nödgas jag för min del
fr,ånga min öfvertygelse, att normen bör bestäm-;
mas tilf 128 skillingar. Rättvisan fordrar då,
att man täger en lägre cours; så att möjlig-,
lfefcen till vinst lemnäs öppen åt båda parlierne;!
iUn i 5 JtiHi /• »!•
Herr GH/fen ÖC& Landt Marskalken hem^
ställde, örn Bidderskapet och Adeln behagade
gilla första Alternativet i 4ide punden *f
Stats- och BancoUtskouens, förevarande Betänkande
Ifopades
Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och fanndmQrskal-,
fon gjorde proposition till bifall af 2:dra Aln
ternativet i ptde puncten af Bétäpkandet.
Hopades äfven Ja och Nej, hvarjemte votering
begärdes.
I anledning hvaraf Herr Grefven 0(h Land(-±
Manhdken framställde följande votferiogs-pro*
position •
JSen som bifaller det af Stats- och J?an«,
CoUtsko.tten i 4-de puncten 9* Betänkande^
rörande grunderne för Binance-regleringen, fö”
jeslagpe första alternativ, voterar
Ja;
den ■det ej vill, vote?ar
Nej t
vinner Nej, onses Hidderskapet och Adeln
hafva godkänt andra alternativet af nämnde
Betänkandes 4:de punct, sora innehåller;, att
bestämmandet af den grund, hvarefter Specie
-
Peri 15 Julii /. rii,
ihyrit kommjsr att af Banken emot dess sedlai;
jitväxlas, ml till framtiden uppskjutas»
Hvilken voterings-proposition af Ridder*
skåpet och Adeln godkändes, samt antogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §§. i Riddar-,
husOrdningen blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan 12 på dagen, och befunnos vid
Voteringens slut, efter det en voterings sedel
blifvit undantagen och förseglad; sam* de öfrige
voterings-sedlarne öppnade, rösteme haf'
ya utfallit, som föijer:
■Ja —'
Nej — ijo.
J följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protncoll blifvit uppläst^
Herr Grefven och JjandtMarskalken, förklarade,
att andra AJterna{ivet i 4:de puncten af
Stats- och BancoUtskottens förevarande Betänkande
således blifvit af Ridderskapet och.
Adeln bifallit.
Herr Pereswetoff' Morath, Anders: Wilhelm*
Sedan genom den votering, som nu ägt rum,’
alla deras förhoppningar, hvilka i går voterat
Ja, slagit felt, får jag till Protocollet anmäla
S»in reservation mot det i dag fattade beslid;
834 |J Jafit /. riv
Höglofl. Ridder skåpet och Adeln. åtskiljdes
klockan tre q-va.st till 3 efteriniddage.n»
-in &dem liro t o Coll q,
■ 1
% J- £ogerl%in&
: ' :i i ••
■) / V- ./ ...iA--'
t_Y • fri*:., ’ t rl . ..,
T isdagen den 1,5; Juliå
^Ipnum, ^loqkap h^Jf; tijil. 6. efl^rmi.ddagga,^
Röretogg; tili pröfning, Suti- qch Banco-].
UtskQttens... den u. sistledme, 3pnU., under Nso,
21, afgift) e, samt den 2 ii, derpå följd© efter-,
middagen på bordet lagde Utlåtande» angående
Riksens^ Ständers, Banks närvarande stalla
ning, sarpt, bestämmande af; förhållandet; emel".
Ian Bankens, sedlar, opk silfvermynt.
Herr Grefven och Landtmar skalken ti lik ännagaf,
att Ridderskapet och Adeln, vid pröfning
af Stats,- och, Ranco-Utskottens Hufvud
-
'Beri 15 Julii i. nit
Betänkande, rörande grunderne för Financeregleringen,
redan bifallit de af Utskotten uti
förevarande Utlåtande upptagne tvänne punfter
, innefattande dels att utvexling af verkligt
mynt till inlösande af Riksens Ständers Banks sedlar
nu ieke ma. företagas, dels ock att bestämmandet
af den grund, hvarefter speeiemynt hommer
att af Banken mot dess sedlar utvexlcs, ma,
(jll framtiden uppskjutas; i följd hvaraf endast
den återstående tredje puncten, som innehöll ,
att värdet ä En R:dr Svenskt Speciemynt mä för
dess inyäcsling (ill Bänken emot sedlar bestämmas
(.ill 128 s/t., nu lomme att af Ridderskapet och
Adeln tjlf afgörande företagas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf.- I anledning
af hvad i förmiddags blifvit anfördt, får jag
förklara, att jag icke tror någon ziffra böra bestämpias,
hvarefter inväxlingen skall ske. Det är nemi.
pmöjligt, att bestämma något skillingta!, livaref*
ter Biksdalern Specie alltid skall af Banken kun-,
pa erhållas. Ty om man bestämde 120 eller
128 Skillingar till norm, hvarefter silfver skub
le uppköpas af Banken, så kunde det ju händav
att coursen öfversteg detta skillingtal : och då kunde
ju något silfver omöjligen erhållas och uppköpas
af Banken; och huru kunde detta stå till-,
sarnmans med föreskrifterne att silfver skall uppköpas
för Bankens vinst, och att sedelstocken skal|
bibehållas vid ea viss nummerair.
Således får jag 1 öfverensstämmelse med FrH.
herre Cederström föreslå, att silfver i Bauken skalij
inlösas efter, dagens cours, dea må vara hög eli
826
Den 15 Juli i <?.
ler låg. Dietta är det enda sätt, hvarpå jag an*
ser beslut kunna fattas om silfveruppköp. Jag
anhåller derföre om återremiss.
friherre Garström, Jacob : I afseende på
Utskottens förslag, att ålägga Banken inväxla silfver
eraot nya sedlar efter 12 $ sk, cours, anhåller
jag att få fästa Ridd.erskapets och Adelns uppHiärksanjiiet
på den omständighet, att ett sådant
stadgande skulle motverka möjligheten af cpursens
förbättrande synbarligen, och i sådant fall
endast tjena Ulf en oskälig vinst för köpmännen,
I min (anka borde denna inyexling af Ban"
ken ske efter gängse cours, med tillägg af så manga
skillingar på Riksdafern, som, efter inhemtade
underrättelser rörande kostnaderne för silfyets in.”,
förande, finnar åtgå.
Af Utskottens Betänkande skulle man kunna
tro, att dgnna kostnad ansetts, uppgå till 4 sk.;
men för min del tror jag att det bör kunna verkställas
för emellan 2 och 3 sk. på Riksdalern^
hvaruppå jag trpr mig böra fästa Utskottens uppmärksamhet,
på dpt en nogare undersökning af
jätta förhållandet må kunna företagas, i händelse
JUdderskapet och Adeln skulle bifalla återrfemiss.
Att, sorn Utskotten föreslagit, bestämma ett vjifl
de af 128 sk, i nya sedlar för 48, i silfver, vo*
ye ett beslpt, sorn dessutom skulle medföra den
verkan, att myntet icke småningom kunde förbätItäg,
PPh hvilket icke är förenligt med Bankens
J}en 15 Jfutii §. rri.
827
PU piera kända förmåga, att i framtiden g«5ra rätt
för Stna förbindelser efter deras, innehåll.
Herr Rothlieb, Apel, förenade sig med Fri*
herre Cederström.
Herr S(rille, Nilsi Wilhelm': Under öfverå
iäggningarne uti sammansatta Utskottens bered'
ping var ej någon stridighet qm det i formiddags
pgillade första alternativet.
Beredningens Ledamöter voro ense, att en
bestämning för framtiden borde ske, och under
sådan åsigt är förslaget utarbetadt. Det var först
yt; Utskottens plenum sorn skiljaktiga meningar
■yppades, hvaraf de ?:ne alternativen blefyo en följd,
Sedaq ny genom beslutet aU antaga andra
alternativet en af de hufvydsakligaste grunder blifvit
yndanryckt, hvarpå finance-beredningen grun-:
dat sit| förslag om en bestämning till 128 sk.,
medelst rättighet till silfven insättande i Banken
till samma pris; anser jag för min del nödvändigt,
att Utskotten få tillfälle att öfverse det hela, och
sammanjemka planen, så att den Pm möjligt kay
få något sammanhang, hvilket svårligen skulle
kunna blifva förhållandet genom antagande af hvad
Utskotten, under förutsättning att första alternativet
skylle blifva gilladt, f .deteillerne föreslagit;
hvarföre jag för min del får anhålla om åter-,
remiss af detta Betänkande,
Herr yon Qvanten, Carls. Sedan Ridderskap
pet qch ^.deln antagit hufvudbetänkandet, och ali
ledes äfven tredje puncten af Utskottens försfagn
82& Deh 15 J.iiiii e. reti
tbrde deraf följa, att man äfven måste antaga nåt
got i denna fråga, men jag anser 128 skiljingar
vara något för högt tilltagit.
Detta öfverlemna!' jag likväl till Utskottenj
*nen hvad jag egentligen vilie nämna, var att
undanrödja Herr Gederachjölds anmärkning, att
man ej ovilkorligen borde upphandla silfver för
128 sk., ty jag tror att coursen derigenom så skulle
stiga,- att det icke blefve tillfälle att göra någon
upphandling för Bankens gevinst.
För att afhjelpa detta, föreslår jag, att ej
silfver måtte uppköpas efter 128 sk., förr än
Bankens ge-vinst först blifvit använd till uppköp,
af silfver.
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm,\
Min reservation visar, att jag lika sorn Herr Strå»
le ansett unanceplanen grundad egenteligen på
första alternativet. När nu detta med 30 Ilösters,
pluralité hos Ridderskapet och Adeln blifvit för»
kastad t, finner jag högst nödvändigt att ifcågaya-j
rande Betänkande återremitteras, på det att plalien
raå efter andra alternativet jemkas.
Orsaken, hvarföre jag i min reservation ari.
sett 120, sk. böra bestämmas, i stället för 128,,
i händelse första alternativet ej antoges, var den,
att, i händelse af en framdeles skeende realisa-?;
fipn, efter en lägre ziffra, Banken blefve lidande,
då den under tiden utgifva sina sedlar efter ers,
högre cours än den, hvarefter realisationen verk;'
ställdes.
Den 15 Jul ii e» fri.
829
Hlerr Tham, Wollrath.- Jag förenar mig till
älla delar med Herr Morath om åtérréniiss af
Setänkandet, på den grund han anfört.
Jag vill blott yttra, det jag tror att eif
del af de värde Talarne förblandat. Betänkandeme
N:o 21 och 8sr. Herr Cederschjöld har
yttrat, att ingen viss norm borde bestämmas j
hvarefter silfver skulle uppköpas. Detta tror
jag vara rigtigt för den summa af .Bankens
Vinst, sorn Riksens Ständer afsätta till silfveruppköp.
Jag tror ej att för detta någon viss
cours bör bestämmas ; ett sådant bestämmande
skullet leda till skada, och det reglementariska,
sorn i detta afseende blir nödigt, torde böra
öfverlemttas till Bankens Fullmägtige. Men
derom ar ej fråga i detta Betänkande ; det förekommer
först uti Betänkandet N:ö 22. Här
är blott fråga om, att, livar och en må äga
rätt att fritt inlemna silfver till Banken , oell
deremot utbekomma Bancosedlar. Sedan nu
den grund, som genom det första alternativet
lades, är borttagen genom Ridderskapets
och Adelns beslut , så lärer det ej gå an , att
nu bestämma någon visa norm för inväxlingen,
öeli är jag derföre ense med Herrar Stråle och
Morath, att återremiss matte ske, på det Utskotten
måtte blifva i tillfälle, att stadga sitt
beslut i det skick saken nu fåtti
Herr von Qvanten'. Tili svar å Herr Thams
anmärkning, att hvad jag anfört, blott hade
bordt röra Betänkandet N:o 21 får jag erinra)
830
Den 15 Juiii e. mi
att da jag yttrade wig, var det i ättledning af
Herr Cedersebjölds anmärkning.
Friherre Böye, Ludvig • Afven jag är af deii
tanka att discrtssiorien nu öfvergått på ett ämne*
sorn egentligen tillhörer påföljande Betänkande,
Och reserverar mini iratt att dä yttra rhigi
Hétr Munck df Rosenskjöld, Éberhärd : Jag
förutsade i förmiddags, att ihan med yrkandet af
andra äl ternätiVets antågande hade för afsigt
ätt tillintetgöra inväxlingert af silfver möt Séd*
Sar^ Öch nu hå Vi hört, att man åberopar det
Sorn skäl emot denna inVäxling. Öm mati ib*
ke fixörar en horm för inväxlingeh, öch dert
åtminstone efter ett pai skillings högre cours,
än den söm är gångbar vid Riksens Ståndets
Beslut härom, så kommet ingen ihväxling ätt
ske j ty mail säljer då. heldré sitt Silfver pä
Börsen* eller till Giildsmeder,
Att bestämma i$d skillingar såsom north fö‘r
denna inväxling, är således detsamma söm att
säga, att ingen ihväxling får ske, om ej cötirSen
faller så lågt. jag medger det krtnnå sf.
has hardt, att genom den föreslagna inväxlingert.
hindra tohrsén att falla äfven några få pröcéhtl
haen då man velat utgå fråh deri princip, att
én myntbestämhing skulle blifva ändamålet föt
Våra Financers reglering, sk vil 1 fe medel vidta^-  gäs så Val huit coursens fallande * söm Stigahdö
I
öfrigt, då jag hu hört äf män, Söm haft
ined denna reglering ätt göra, ätt ändamålet åtef
Défi 15 julil e. ml
fekil" vara att förbättra myntet, vill jag denina
gårig ej vidare anföra, utan tillstyrker återSremiss
af betänkandet, för att få denna del af
iFinånce-regleringen behandlad i ett Sammanhang
ined dess Öfriga delar.
Herr von Hohenhausen, Michäel: Del så kallade
felet, som blifvit begånget genom antagande
af andra alternativet, har varit ganska lyckligt,
'emedan det tvingar till omarbetning af grun*
'derne i allmänhet.
Från PresteStåndet lärer betänkahdet vaxa
återremitteradt, och som det säges, äfveti
ifrån BorgareSlåhdet. 'tillfälle uppstår således
till 'omarbetning äf Förslaget, som öfVerensstämmer
med min önskan, dä jag hörer till
dem, söm önska en mynt-bestämning, och ej en
förbättring eller försämring af vårt mynt.
Herr Cederschjöld : Jag sku’lé instämma
ined ^friherre Cederström, att mart kunde utsätta
några skillingar öfver dagens cours, så.
sorn norin för silfver-uppköp, örn jag ej trodde
mig veta, att gammalt silfver här på Auc*
tiönsKammaren alltid betalas på runstycke efter
dagens boterade Cours; och derföre förmodade
att äfven Banken till samma pris kunde
få uppköpa silfver. Én tillökning i Banco*
priset skulle ej hafva annan påföljd,, än att
äfven Auctions-priset stegrades, och till äfven®
tyrs äfven coursen i samma mani
83*
Hen 15 Jfnlii é m
Herrn/ Uhr, Gästa/1 När den fjerde pkrnci
ten af Betänkandet i Utskotten afgjordes, oell
Utskotten derom stadnade Uti olika tankar, irar
jag af dem, sora tillhörde den sednare, af deri
orsak, att jag ansåg den åå kallade mynt-bestämningen
ej vara någon bestämning. Nät
nu de bägge alternativen inom Utskotten vöro
beslutade uppstod, hös dem, söra röstat för
det sednare, den betänklighet, huruvida vl
kunde deltaga i öfveriäggrtingen om den punct;
soiii nu ät före eiler om normen skulle varå
128 skillingar eller mindre; ty vi anSago desina
grund tillhöra en byggnad, som efter våt
tänka ej kunde uppföras. Vi ahsågö likväl
det vara vår skyldighet, ätt deruti deltaga»
emedan Utskotten annars kade blifvit overksamme.
Jag näSmner detta endast såsom ett
Stöd för dem, hvilka ansett ingenting kunna
Uträttas utan en återrémisS.
Friherre Cederström : jag anhåller endast;
att i anledning af Herr Cederschjölds yttrande
få förklara, att jag icke begärt, att silfver*
uppköp skulle ske efter cours.
Detta ämne är icke hu under Öfverläggning.
Det är blott inväxlingen af silfver, emot
nya sedlar, som jag ansett böra ske efter
denna grund, och att derföre ingen cours skul«
le bestämmas, utan endast så många skillirlgais
förhöjning, sorn mot ändamålet vor®
evarandei
Herf
Den 15 Julii e. m>
835
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag tror det
vid detta tillfälle vara angeläget, att en framställning
äger rum om egentliga orsaken, hvarföre
Utskotten föreslagit deri åtgärd, hvarom
nu är fråga. Ridderskapet och Adeln torde
draga sig till minnes, ätt FinanceCommittéen
i sitt Betänkande bland skälen, hvarföre den
anser en realisation vara nödvändig, säger det
Vara origtigt, att man vill bestämma sedelstocken
till en viss numerair, då man ické har
j-ättighet att växla silfver ur Bankett* eiler
dit inlemna silfver emot sedlar, ty derigenom
bestämmes ett visst rörelse-capital, Och orri
näringarne stiga i förkofran, och fordra étt
större capital, är det omöjligt att tillskapa
étt sådant, När nu Utskotten ej kunnat tillstyrka
realisationen, hafva de måst upptänka ett
förslag, hvarigenom denna anmärkning blef
vederlagd. Om således en individue skulle
finna nödvändigt, att få ett större' rörelsecapilal,
så ägde han rätt; att med sitt silfver gå
till Banken och utfå sedlar. Då är det na
turligt,
att nar en blifvande realisation skulle
ske efter en viss myntfot, vöre det nödigt,
att denna inväxling af silfver till Banken
fernot nya sedlar skulle göras efter samma
myntfot, sorn för realisationen blefve stadgad,
på det ätt icke en förlust för Banken möjligen
skulle komma att äga rUm. Nu åter, sedan
Ridderskapet och Adeln frångått det första
alternativet, finner jag att bestämmandet
af en cours, efter hvilken sedlar i Banken fint
Ridd. och Ad. Prat. VI Band,
53
834
Den i 5 Julii e, m.
ge utväxlas, star isoleradt ifrån det 'förra-beslutet,
Jag tror det dock vara angeläget, att
något härom bestämmes, emedan den anmärkning,
hvarom jag nyss talat, annars äger full
kraft, såsom rigtig, dä man ej på annat sätt
kan få rörelse-capitalet ökadt. Jag instämmer
således uti begäran om återrenjiss.
Herr Hjerta, Johan Gustaft Det torde sy«
nas öfverflödigt att yttra sig, då en åferremiss
lärer komma att blifva beslutad, och då man,
sorn Ledamot i Utskotten , kan göra sin mening
gällande, men jag tror mig, i anledning af flera
fällda yttranden, böra nämna, att man säkerligen
nu öfverlägger om en ringa ting. Jag tror, .att
insättning af silfver i Banken , nar ej utyäxling
åter får ske, så litet kommer att äga rum, att
något dermed vinnes.
När åter fråga blir om det andra Betänkandet,
sorn angår inköp af silfver, så bör man tillse,
om ej någon ändring kan vidtagas såsom correctiv
mot det beslut, som blifvit fattadt, att icke
nu bestämma myntvärdet.
Jag är skyldig instämma med den sista Talaren
deruti, att Utskottens afsigt, då de förpslogo
detta, var att en möjlighet skulle beredas för meJ
talliska besparingars användande till en större
qvantitet, då man hittills ej kunnat insätta och
uttaga dem efter annan myntfot, än att man för
En Riksdaler i silfver fått 48 Skillingar i sedlar,
Olägenheten häraf var t. ex. tydlig, wär FIlénska
arfvet skulle uttågas. Man hade ej förut
T) en 15 Julii ». m.
S35
kanske påtänkt saken ; men den är af stort inflytande.
För att förekomma denna brist, fdresloao
Utskotten den bestämningsgrund, att samma norm
skulle gälla för insättning af silfver i Banken,
sorn skulle blifva myntbestämnings-grunden, men
frågan om denna senare är nu förfallen. Jag får
yttra det jag tror, att som sakerna nu förhålla
sig, bör man ej fästa afseende vid den framställ,
da sattsen i detta Betänkande, utan blott fästa sig
vid frågan, huruvida den i nästa Betänkande afslagna
depositions-rörelsen i Banquen kan vara
skadlig eller nyttig. Jäg tror, att man nu bör
omfatta detta correctiv
Friherre
Lagerbjelke, Gustaf .• Jemte instäm-;
mande uti hvad Herr Hjerta nu sednast yttrat,1
och hvarom jag vid öfverläggningen rörande nästa
Betändande N:o 32 närmare får utveckla mi«
na tankar, får jag, i afseende på förevarande ämne,
blott nu nämna, att jag begärde ordet i anledning
af några värda Ledamöters yttranden om ett
maximi värde. Man trodde ett sådant nödvändigt,
ehuru meningen vore, att, om möjligt, silfver-;
inväxlingen ändå skulle ske för bättre pris än
maximivärdet.
Min öfvertygelse är deruti bestämd, att om
ett maximivärde utsättes, uppjagas det verkliga
priset genast till maximivärdets belopp. Hvad
silfverinväxlingen i Banken beträffar, lärer den
kunna indelas i tvenne slag, den som sker med
silfver, införskrifvit utifrån, och som visserligen
kostar något iner i anseende till fragt, Assurans
ce, samt Importeurens billiga vinst, och den som
836 Den 15 Julli e. m>
sker med silfver, sorn tillfälligtvis linnes inom
Landet.
I detta sednare afseende förenar jag mig
med Herr Cederschjöld att nemligen salupriset
af det silfver, sorn finnes inom "Landet, vanligen
förhåller sig noga till dagens cours; och om
exempel skulle behöfvas, så vill jag, (ehuru föremålet
är obetydligt) anföra, att de Academiska
Jettoner, som i trenne Academier uppbäras, och
sorn vid månadens, qvartalets eller årets slut af
jLedamöterne förväxlas, eller försäljas, betalas noggrant
efter den epokens Cours, då de försäljas.
Jag jean således ej annat än återfalla till min redan
förut yttrade mening, att bästa hushållningen för
Hanken vöre, att medgifva Banco Styrelsen rättighet,
att i denna del efter omständigheterne och
gångbara Vardén förfara.
Grefve of Ugglas, Gustaf: Det är irigalurt
da
för att bestrida äterremissen, utan för att lern,
na några upplysningar, som jag nu uppstiger.
Här har blifvit yttradt af Herr af Uhr, att
sedan inom Utskotten två Stånd stad nät emot två,
och således de tvenne alternativen blifvit frambragte,
de ledamöter, som bekände sig till det
sednare alterativet, funnit sig hindrade ingå uti
pröfningen af ett visst silfvervärde. Detta hade
dock afseende endast på myntbestämningen, eller
utväxlingen af silfver, icke på värdet för dess
inväxling.
Dell tredje hufvudpuncten J som här blifvit
hifalltu, aade ock blifvit bifallen inora Utskot
-
Den 15 Julli e. lii.
837
ten, som således måste föreslå något visst inväxlingsvärde.
Det har blifvit yttradt, att sedan Ridderskapet
och Adeln beslutat, att till framtiden
uppskjuta bestämmandet af utväxlingsvärdet, skul»
le ock inväxlingsvärdet stå något isolgradfr
Jag hemställer, om icke, då Utskottens me?
ning varit att bereda tillfälle för producenten, atf
för sin förtjenst intaga silfver, och derigenom skaffa
sig nya förlag, det är oundgängligt, att den
som gör en sådan speculation vet hvad lian får,
då han kommer och presenterar sitt silfver,- Om
det skulle inlösas efter gängse cours, hemställer
jag, om det skulle falla någon in, att företaga en
speculation på så osäker grund, Derföre, då man
vill tillåta inväxling, tror jag att man måste bestämma,
huru den skall ske; eljest utebJifver den.
Friherre Björnstjerna, Magnus• Icke alle-»
nast under loppet af denna Riksdag, utan äfven
såsom Ledamot af FinanceCommittéen, har jag
hört omtalas nödvändigheten af en realisation, i
synnerhet af tvenne skäl. Man liar sagt, att i
händelse en sådan ej skedde, skulle Coursens variationer
fortfara, och framställt, i hvad olycklig ställ-’
ning alla de skuldsatte skulle blifva, om coursen
återgick till gg eller 80 sk.; alla skulle blifva
ruinerade, som ägde Egendom med skuld» Det
andra skälet jag liört åberopas för nödvändigheten
af en realisation, var att silfver dessförutan
var en död vara, ej mynt och således icke skul?
le införskrifvas, icke ens då, när exporten öfverstiger
importen, hvilket öfverskott då äfven skulle
intagas i öfverflöda -artiklar och ej i redbarhetet»
838
Ven 15 Julii e. m.
Jag har trott mig finna, att Utskotten utgått
från båda dessa synpuncter, och sökt förekomma
vådan af båda. Derigenom att Utskotten föreslå
git, att silfver finge inväxlas emot ett visst belopp
af 128 sk., hafva Utskotten beredt möjlighet för
Banken, att öka sin silfverfond, och möjlighet för
Handlande att kunna i silfver intaga sin vinst i
stället för i Caffe, Thé eller andra varor. Utskotten
hafva ock derigenom förekommit vådan af
coursens hastiga förbättring och jag tillstyrker så*
ledes hvad Utskotten föreslagit, ty, om roan vill
saken, måste man vilja medlen. Den, som i framtiden
vill hoppas, att få en realisation, mäste vil*,
ja medlen dertill, och det enda är, att Banken
får inlösa silfver efter en bestämd cours.
Jag anhålleratt Ridderskapet och Adeln
täcktes ihogkomma, att jag här blott talar om den
i detta Betänkande nämnde silfverinväxling för
nya sedlar, ej om det silfver-uppköp , som skall
ske för Bankens gevinst, och som måste göras
efter dagens cours.
Skulle ej detta ske; tror jag, att realisationen
komme att uppskjutas, som en värd Leda-t
mot yttrat^ till våra Barnabarns efterkommande.
Herr Mannerstam, Johan: Den förevarande
discussionen synes närmare utmärka 5 hvad jag i
går tog mig friheten nämna, men då ej ansåg
mig behöfva fullständigare utveckla, emedan det
föreföll mig oemotsägligt, att nemligen detaillefrågorna
af sammansatta Utskottens Financeplan
stå i så nära samband roed hufvud-grunderne,
Den 15 Julii e. ni
839
att de icke lämpligen kunna, utan i ett sammanIlang,
pröfvas och återremitteras eller slutligen
afgdras.
Jag kan icke neka,' ätt det forsta alternativet
uti det bifallna Betärikandet är mera enligt med
den plan, som af Utskotten blifvit uppgjord ; helst
den grund , som bestämmes för en framtida realisation,
bör blifva densamma, som för silfver-inväxlingarne
utsattes, om ändamålet, som sökes ,
eller stadga i myntvärdet, möjligen skall kunna
vinnas; men sedan det andra, alternativet nu
blifvit antaget, uppstår den frågan, hvad beslut
som bör. fattas angående silfver-inväxlingen.
I afseende på denna fråga får jag först nami?
na; att Betänkanderne N:ris 21 och 22 äfven
synas stå i nära sammanhang med hvarandra.
Det förra handlar om bestämningen af sjelfva
Coursen till 128 sk. och synes egenteligen hafya
afseende på deri föreslagna in växlingen af silfver.
Jag för rnin del vill gerna instämma i fderas
mening, som begait återreiniss, och i sådant
fall hemställer jag till Utskottens närmare öfvervägande
det särskildta Utlåtande, sorn af Friherre
af Nordin med flere Ledamöter i Utskotten är
afgifvit. För att göra möjligt det beslut, som i
afseende på grunderne för Finance-regleringen
blifvit fattadt, nemligen att silfver-inväxling skall
ske, torde det vara nödvändigt att bestämma, efter
hvad cours den skall verkställas , i annat fall
blifver det åtminstone icke med någon fördel eller
verkan på en blifvande myntbestämning, verkställbart.
84o
Den 15 Julii e. m.
Så framt en realisation hade kommit i fråga,1
hade jag ansett att den högsta cours som nu
ar i fråga eller 128 skillingar, kunnat antagas
till grund , ehuru den är några skillingar hö
gre än den sora nu noteras, och att' Capitalister.
lie hade måst åtnöjas med denna ej obetydliga
förlust af flera procent på sitt Capiial , för
att blifva tryggade för ytterligare förlust ; men
då detta nu hos Ridderkapset och Adeln ej är i
fråga; tror jag, att billigheten och ändamålet
fordrar, att man bestämmer Coursen snarare några
några sk. under än öfver dagens cours , måhända
till 120 sk. Om Utskotten följt de grundsatser,
hvarifrån de säga sig hafva utgått, så hafva
äfven de åsyftat en framtida realisation. För
att vinna detta, måste man ingifva förtroende till
Bankens credit, och till Riksens Ständers åtgärder
och beslut.
Om man nu genom ett beslut redan bortta?
ger ifrån dem, som hafva Capitaler, en del af
hvad de böra anse sig ännu äga, och icke ger
dem någon visshet att få denna återstod, utan
blott en obestämd förhoppning att de framdeles
kunna få förblifva i orubbad besittning af deras
minskade Capitaler, såtviflärjag, att Riksens Ständers
Beslut skall ingifva ett sådant förtroende,
I sådant fall och om misstroendet och Creditbristen
fortfara, fruktar jag att olägenheterne af
detta misstroende äfven träffa skuldsatte och att
penningebristen för dem blifver lika stor om
éj större, än den nu är, samt att således ändamålet
ej vinnes. För min del har jag ansett
Den 35 Julii e. m.
841
hiifvudsakliga nyttan af en finance-reglering vara,,
att allmänna förtroendet man och man emellan aterställes.
Detta skall alltid blifva omöjligt, utan att
ett bestämdt myntvärde gifves, så att den, sorn .utlånar
sina penningar, har säkerhet att, återfå lika
mycket, sorn harr utlemnat; och jag tror det vara
,af erfarenheten ådagalagdt, att då Crediten är stor
pcb allmän i ett Land kan pennjnge-tillgången vara
ymnig med ett mindre Capital, äxi med ett större,
fia crediten är störd genom ett vacklande myntvärde.
Herr Lefrén: Då Grefve af Ugglas fästat
sig vid ett uttryck at mig, hår jag begärt ordet;
jag säde nemligen, att detta Beslut syntes mig stå
isoleradt, sedan Bidderskapet och Adeln ej antagit
första alternativet,
Jag är glad få förklara, att jag till alla delar
instämmer uti hvad Grefve Ugglas så ljusligen
i saken upplyst, och att det ändamål Utskotten
föresätt sig, att öppna möjlighet för Handlande,
atf pka sitt rörelse-capital genom någon
del af sin Handelsvinst, blir svårt att vinna, om
ej någon bestämd norm blifver antagen. ' Några
skiljingar iner eller mindre kan vara likgiltigt;
men något måste bestämmas, så vida de ej skola
vara tvungne att importera Utländske luxartiklar
i stället att använda sin vinst på Landets
förkofran.
Herr Grefven och Lancltmärslalken hemställde,
om Bidderskapet och Adeln ansåg Stats- och
BancoUtskottens förevarande Utlåtande böra, i au
-
84a' T)m i 5 Julii e. m.
ledning af de dervid gjorde anmärkningar, till
Utskotten återremitteras.
Kopade Ja.
Föredrogs å nyo Stats och BancoUtskoltens
den 21 sistledne Junii under N:o 2 2 afgifne samt
den 28 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, angående uppköp oell inväxling
af myntbara metaller till Riksens Ständers Bank,
samt framdeles skeende utväxling af reelt mynt.
Friherre cf Nordin, Carl Johan, anförde
skriftligen:
(Se Bilagan N.o 1).
Friherre Boye, ludvig- Jag medger, att,
under en rubbad allmän finance-ställning, är
det svårt att icke stundom, af sjelfva billighets-känslan,
ofta förvillad, ryckas åt partiella
fordringar. Jag liar dock trott, och denna tan*
lea har varit ljuf för mitt sinne — att man
mäste kunna lyfta sig till en större, en ädla»
je höjd, der man, endast sysselsatt af Fäderneslandets
stora ändamål, nationens välstånd,
och dess stora medel, näringarnes förmåga till
förkofran, lättare etnotstår allt rop af partiella
interessen, vare sig Gapitalistens eller den skuldsattes.
När jag, med. ett sådant förutsättande,
eftersinnat det bemödande jag så ofta hort,
att vinna en annan myntbestämning än den
Den 15 Julii e. m. 843
realisationen ger oell underhåller; äfvensom'
när jag, inom rnig, undersöker bemödandet,1
att, i hvad afsigt sorn helst, bestämma coursen,
så lemnar mitt förstånd mig icke annat resultat
än att alltsådant bemödande är förvillelse och
förspild möda, men ingen ting annat. Så_
länge Bancosedeln, vid uppvisandet,' inlöses
med silfver, äger sedeln bestämdt värde; men
enar en sådan inväxling upphör, blir sedelns
värde en Opinionssak, som ej låter befalla sig.
Fika fåfäng är ali tanka på en coursbestämning,
vare sig till ,ett maximum, eller till ett minimum;
emedan ett maximum kan ej bestämmas och
ett minimum bör ej bestämmas. För det förra
räcker ingen förmåga till; och det sednare åter
vöre på en gång både orättvist och onödigt. Må
det tillåtas mig att utveckla grunden för dessa
sanningar. Silfret är en vara; men det
utgör tillika verldsmyntet; och denna sednare
egenskapen ger detsamma en begärlighet,
hvars naturliga verkan är, att intet Uand kan
i stort bekomma det, utan för ett öfverskott
af production; eller behålla det längre, än
productionen medgifver jemnvigt i handeln
med Utlänningen; Handels-balancens ställning
bestämmer cursen; och så omöjligt det är att
befalla, eller bestämma productionen, så omöjligt
är det också, att bestämma conrsen. När
man således å ena sidan ej kan hindra pappersmyntet
att, under’coursens stigande, falla £
värde, så vöre det också, å den andra, stor
orättvisa, att vilja hindra den förbättring i
pappersmyntets värde, som en fallande cours
åstadkommer.
844
Den 15 Julii e, m.
Emot det sednare invänder man, att om
coursen faller, så tvingas den skuldsatte att
betala sin skuld i bättre mynt än han fått;
och då coursens fall åstadkommes hastigt, eller
genom artificiella medel, sorn åtföljas af
penn ingebrist, så är invänningen sann; men ic’
ke sa, när coursförbättringen är en följd af
.öfver-productionens verkan till penningeförökning,
ty då ger denna förökning gäldenär
ren en lättare tillgång till penningen, och skadar
honom' alltså för ingen del. Desse skäl
emot all coursbesiätnning måste också gälla
emot det misstag, att fästa någon finance - anstalt
vid beräkningen af någon viss cours; ty
det vore att i dag fjettra anstalten fast vid
ett förhållande, sorn i morgon kan förändras,
då anstaltens fördel också upphör. Jag vet
icke om jag varit lycklig nogalt redigt utföra
och bevisa dessa angelägna begrepp; men må
hända skola de under tillämpningen blifva
mera Öfvertygande.
Jag beger mig nu till Betänkandet och
den del deraf, sorn angår silfver-inköpet till
Bancofondens förstärkande. Att ovilkorligt stadga
ett sådartt inköp vore förvillelse, emedan,
så liten den summa synes vara , hvartill inköpet
är inskränkt, -så kan dock hända, att productionens
och handelns ställning icke alla år med.
gifver inköpet, utan att derigenom coursen
stegras; i hvilket fall åter inköpet vore ett
ondt, sorn motverkade ändamålet ; ty om också
Bankens silfverförråd olades, så skulle sedlames
agio stiga, och silfverfonden derigenom
Den 15 Ju ti! e. i n. 845
göras otillräckligare; samt alltså mera ondt än
godt nfrättas. Att för silfver-inköpet bestämma
annan cours, an dagens, da inköpet sker,
Vöre att sätta en alltför trång gräns för operationen,
och vore att fela mot sjelfva den
princip, som ligger till grund för inköpet.
Man antager nemligen, att då man ej öfverst
rider den punct, hvartill sedelmyntet redan
fallit, det vill säga, då man ej stegrar cursen;
så kan inköpet vara nyttigt; och Jet ligger
då klart, att denna nytta blir alldeles likadan,
ehvad berörde punct står vid den ena
siffran, eller den andra. Om coursen är 120
eller 12B, eller 144, eller högre; så är ju
sedelmyntets fall derhän, en redan limad sa/t
och inköpet måste ju då vara lika nyttigt,
eller icke nyttigt i ena fallet, som i det andra.
Bestämmandet af ett maximum uti coursen
för detta ändamål, har ej annan påföljd,
än blott, att Operationens varaktighet sättes
i mycken ovisshet. Såsom anmärkning vid
denna del af Utskottens Betänkande, föreslår
jag alltså att ingen bestämd cours för inköpet
må förordnas; men att för verkställigheten det
angelägna vilkor föreskrifva, att dagens cours
icke får öfverskridas, utan en noga varsamhet
iakttagas att, genom inköpet, coursens stegrande
icke befordras. Och föreslår jag, att Riksens
Ständers Revisorer må få sig uppdraget att
äfven i denna del granska huru EancoStyrelsen
sig förhåller.
Beträffande den del af Betänkandet, eom
angår Silfver-ägares rätt att inlemna silfret.
846
Den 15 Julli e. m.
Vill Banken; och derföre bekomma sedlar, efter
deras ägande Opinionsvärde ; så är jag af
den tanka, att denna anstalt är ganska klok,
och hade längesedan bordt vidtagas ; men att
fästa ,denna anstalt vid ett maximum af cours,
vore, på sätt jag nyss framställt, att fjättra
Operationen vid ett förhållande , sorn är förändring
underkastadt, och det vore att begå
ett stort fel. I striden om realisationens
fördelar, har man med mycket skäl anmärkt
att, då man har metallmynt, kan myntet okas
genom öfverproductionen, för hvilken silfver
dä införskrifva», hvilket inlemnas till Ban.
ken, som derföre ger sedlar, de der öka BörelseCapitalet;
men att, då man har ett med
agio besväradt pappersmynt, låter sådant icke
göra sig, emedan silfver-ägaren naturligtvis ej
•kan emottaga sedlarne efter annan beräkning,
än deras Opinionsvärde i ögonblicket; en beräkning
åter som Banken icke hittills fått
godkänna.
Sanningen af denna anmärkning och ska--  dan af förhållandet äro obestridlige; men correctivet
deremot är också ganska lätt; ty der”
till fordras ej mera, än att silfver-ägaren må
vara tillåtit att, i Banken, emot silfret, bekomma
silfrets värde i sedlar, beräknadt efter deras
opinions-värde. Får han denna förmon ,
så skall öfver-productionen öka rörelse-capitalet;
men annars jhke; ty är silfrets införskrifvande
beroende af hvad silfret, såsom va*
ra, kan här betalas, så skall ingen låta silfver
komma, emedan han fruktar, att sjelfva myc
-
Den '15 Jfiilii e. m. 847
kenheten här förde lill fall i värde; en fruktan
som vöre undanröjd, dä han agde, att,
efter den varande coursehs belopp, få afnämare
i Banken. I alia tider, och vid hvilken
cours, som helst, är denna anstalt af stor nytta;
och vill man nyttan i alla tider, så får
man ej, genom bestämmandet af ett Maxi»
ir.um i cours, fjättra anstalten vid ett vilkor,
som kan sätta en snar gräns för verkställigheten,
utan man bör då äfven lemna värkställbarheten
åt alla tider. Jag önskar att Utsköt»
ten nid taga denna anmärkning i Öfvervägande.
Hvad slutligen angår förslaget, att depo.
nera silfver, mot säkerhet att detsamma återfå,
emot ett lika belopp i sedlar sorn bekommits;
så medger jag att vid första påseendet
föreföll det mig af Ingen våda; then sedan,
jag fått tid att öfvertänka alla möjeliga följder
deraf, så anser jag mig böra högeligen afråda
från denna anstalt. Någon nytta för Sta»
ten eller Banken af en sådan anstalt, kan jag
icke inse; ty nyttan tillföll ensamt Capitalisten,
för hvilken ett medel öppnades, att en-,
samt betrygga sig; ja, att rent af vinna på
oredan, då ju mera agio sedermera steg, ju
större blefve hans vinst. Jag föreställer mig
nemligen, att så snart han insatt silfret, och
bekommit sedlarne; så skall han förnya samma
operation; han skall för sedlarne återköpa
silfver; som han åter insätter, hvarefter han åter
innehar sedlar; och när han tröttnar att på detta
sätt operera, lemnar han sedlarne åt rörelsen,men.
behåller naturligtvis inscriptions - rättigheten^
sorn stiger i fördel allt efter som sedlarne sei
Den 15 Julii e. m.
dermera falla i värde, ty det måste vara ltlartj
att sedan, t. e. han efter 120 sk. cours insatt
silfver, samt erhållit rätt att efter samma cours
åter uttaga silfret, så skall, om coursen derefter
faller till 144, han begagna sig af rättig- ■
beten att återtaga sitt. silfver efter 120* och
och skall då vinna 24 procent af hela det belopp,
hvarå inscriptions-rättigheten galler, och
denna vinst på oredan kommer honom ensamt
till godo, äfven sedan han icke mera är ägare
af sedlame, under det deras verklige Innehafvare
måtte vidkännas förlusten af sedlarnes
fall 1 Varde. Det synes mig klart, att
denna lockande speculation skulle få den påföljd,
att alla enskilta Capjtaier skulle uppsägas,
och förlägenheten skulle blifva förskräcklig.
Man invänder att speculationen skulle,
om den i stort värkställdes, verka till coursens
stegring, genom alltför mycket silfver införskrifning,
och skulle då icke kunna med.
fördel begagnas, utan skulle af sig sjelf afstadna.
Jag kan dock icke annat finna, än att
om denna invändning ar alldeles sann, så blefve
ju hela anstalten onödig, emedan om den
ej kan begagnas till deposition af mera ätl
små poster, så lönar tillåtelsen icke mödan;
och när jag då ser, på ena sidan vådorne
ganska stora, och på den andra, äfven med
invändningens antagande, anser den enskilta
fördelen kunna blott föga begagnas; så syneS
mig att anstalten har flere skäl emot sig, ärt
för sig.
Herr
t)en i $ Julii e• ni.
849
Herr von Qvanten, Carl.- Vid Utskottens
ifrågavarande Betänkande anhåller jag få göra
några anmärkningar.
Utskotten hafva beslutat, att silfver skall
iippköpas för en del af Bankens gevinst. Utskotten
tyckås äfven hafva beslutat, att detta
skall ske efter 128 skillingars cours, eller åtminstone
deromkring. Friherre Boye har icke
tillstyrkt någon cours-bestäinning i fråga
om uppköp af silfver. Jag trot äfven, att det
ej gar an, utan att Utskotten, i afseende på
frågan om silfver-uppköp, böra bestämdt förklara,
att, om någon fond dertill afsattes, sådant
uppköp bör ske, antingen coursen är hög eller
låg, ty vi bemöda oss fåfängt, att bär sätta
ett fixt pris på coursen, sådant är öfver vår
förmåga;, då ej annan utväxling får äga rum;
sålunda skulle derförutan, örn coursen steg öfver
128, skillingar, allt silfver-uppköp uteblifva,
och Banken om 5 år hafva samlat en sura.
rna af En million .Riksdaler, och derigenom,
vore ej ändamålet vunnit, att sedlarne åter
skulle i rörelsen utgå, utan den summa skulle
förminskas, som nu blifvit stadfästad som Rö«
relse-Gapital. Vidare får jag vid Utskottens
Betänkande göra en anmärkning, som torde lej
da till åteerremiss
Friherre af bordin ilar afgifvit én reserv
vation, vid hvilken jag fäster hiig, och hvilken
jag understödjer. Jag kan icke se de fa
-
Ridd. och Ad. Fröt, .VI Band* 54
Den 15 Julii e. rn,
ror, som afskräckt Utskotten från en sådan de;
positions*inrattning, som blifvit föreslagen, ej
eller de vådor, sorn 'friherre Boye omnämnt.<
Tvärtom tordet det var rättvist, att Capitalisterne
få denna förmon, om de derigenom
kunna bereda sig säkerhet. Jag tror ej, att
Capitalisterne derföre mera skulle uppsäga sina
Capitaier, ty ej något hindrar dem, att nu
uppsäga deni.
Om jag skulle vara Capitalist, ser jag ej
något hinder att nu uppsäga mina Capitaier ;
men det skulle . bereda mig e’n säker förlust
Under operations-tlden. Dessutom om en Capitalist
ville göra ifrågavarande operation,
kunde han gora det, utan att uppsäga nå"
got Capital , han kunde låna penningar på
korrtare tid och sätta in dem i fanken, åter
betala dem utan att låntagaren visste af hela
operationen! och sådana operationer lara ej
ske i massa, så vida ej handel och näringar
genom förmånligt förhållande, sådant skulle
kräfva; då silfver skulle inflyta utan artificiella
åtgärder. Små insättningar voro dessutom
något Judiska och visade alltför mycken egennytta;
ty om någon ville skaffa sig en stor
räkning . i Banken, kunde llän visseligen göra
det med 1000 Riksdaler, som han oupphörligen
insatte och uttog, och bans namn skulle
skyldra, der med en stor valeur, men för att
åter uttaga dem, måste han äga hela sunman
i handom , och skulle han kunna förtjena något
derigenom* är det så litet, att genom öfverlemnande!
af sin rätt till andra hela vinsten blef
Den rg Julii e. m.
851
kanske en procent af Capitalef. Likväl tillstyrker
jag en förändring uti Friherre af Nodins
förslag. Han har begärt, att coursen
skulle bestämmas till 120 skillingar, men att
föreslå den under hvad coursen verkeligen är,
försvarar företaget, ty ingen sätter in sitt silfver
till lägre cours, än den noterade, och således
borde depositionen kunna få ske för den
cours, som nu är gällande, eller den, som U tskotten
föreslå för silfver-inväxlingen.
Dessa äro de anmärkningar jag ansett mig
böra göra vid denna del af Utskottens Betänkande.
Vidare hvad angår Biksens Ständersrätt,
att öfver Banken disponera, enligt Grundlagens
stadgande i 72 §. RegeringsFormen, får jag
hemställa, om icke Utskotten borde till Constitutions-Utskottet
afgifva förslag till en förändring
i ofvanftämnde 72 §.,, hvarigenom Riksens
Ständer måtte förbjudas för alltid, att på
ett så oinskränkt sätt behandla Banken, som
hittills. Hvad Biksens Ständer än i Financerne
må göra, blir allt utan ändamål, om denna
§. ej förändras, så att en linea blifver dragen,
utom hvilken Biksens Ständers rätt att disponera
öfver Banken ej får sträcka sig, så att
Banken , ägande-rätten och allmänna Crediten
blifva säkre för de nycker och idéer, sorn i
behofvets stund kunna uppkomma. Om vi
skulle komma uti ett olyckligt krig, eller annat
behof af penningar, anser jag lärn pel ig t,
att Bankens vinst kunde användas, såsom räntor
för de Stats-papper, som utgåfvos, och att Beyillningen
finge fylla hvad ej genom Bankens
Den 15 ■ Julli e. m«
vinst kunde betalas. På sådant sätt kund®
man val betacka alla utgifter, utan att tillgrip
pa Banken såsom 1809*
I denna fråga får jag tillika- framställa,
om icke Konungens veto borde i BegeringsFörmen
bestämmas, så an det af Konungen
måtte bero, att antaga eller förkasta den Flnance-plan,
Biksens Ständer framlägga, om den
möjeligen vore byggd på sämre grunder, än
den varande ställningen. Jag anhåller vördsamt
om återremiss.
Herr Hjerta, Johan Gustaf: Under öfverläggjningarne
i Utskotten om FinanceBe tänkande t,
liar jag, så länge jag hoppades, att fä,det lyckliga
resultatet af en riktig myntbestärnning, så
till sagandes förföljt den nu föreslagna anstalten,
och gjort allt att hindra denna depositinns-räkning
i Banken. Jag har gjort det,
emedan jag , ansett den som en Tomtgubbe,
hvilken skulle skrämma de större barnen från
det stora huset.
Jag har gjort detta, så länge jag hysta /
hagot hopp, att få ett ordentligt mynt. Alen
sedan detta nu ej kan tillvägabringas, tror jag,
att stor uppmärksamhet bör fästas på detta förslag,
och jag anhåller att få säga, huru jagser
denna sak, utan att likväl bestämdt säga, huru
jag vid afgörande! kommer alt rösta , emedan
jag anser de faror, hvarom Friherre Boye talat,
äfvensom andra jag förutser , vara af stor
betydenhet, och ej rätt finnér, huruvida de
Deu 15 Jiilii e. m.
' kunna uppvägas af de förmoner, sorn genom,
öppnande af en depositions-räkning kunna vinnas.
Jag tror, att en sådan depositions-räkning
kan användas i tvänne ändamål; det första
att kunna införa metalliska besparingar i Landet,
och der använda dem; det andra ändatnålet
vore den trygghet, som genom en depositions-räkning
erböds mindre capital-ägare, att
genom silfver skaffa sig garanti för värdet af
sina sedlar. '■
Verkningarne deraf måste blifva, att då allaf
sorn äga capitaier, sökte, så vidt möjligt är, at
garantera deras värde, skulle stora uppsägningar
ske. Det skulle väl ej ske med stora
summor, men med många små, då hvar och en
ville begagna sig af fördelen, att försäkra sin
eontanta förmögenhets värde.
Sålunda skulle en betydlig del af de rör*
liga capitalen användas på silfverhandel, hvar"
till d^> hittills ej blifvit använde. Dessa ca”
pitaler skulle således tryta i dé grenar af d9
öfrige näringarne, der de förut varit använde, och
en capitalbrist skulle först uppkomma. Under
det alla skulle fråga efter silfver, Skulle en
myntförsämring äfven uppkomma, och dagens
cours i första ögonblicket stiga; men nu är frågan,
huru länge detta skulle räcka, och då
tror jag, att öfvergången möjligtvis kunde blifva
snar nog. Det är nemligen gifvit, att dettas^ulle
öppna tillfälle för dem, sorn hafva egen^
dom eller Credit, att icke allenast begagn
854
Den 15 Juli i e. m.
Svenska capitaler, utan äfven utländska, hvilket
ej hittills kunnat ske,
Jag tror således/ att en sådan depotitionsj-äkning
skulle derigenom med tiden förlika striden
mellan de Gäldskyldiga och Creditorerne,
och gifva anledning till penningebristfens afhjelpande,
genom förtroende till myntet och utländska
capitalers begagnande; ty förtroendet skall
småningom utvidga sig till alla Bancosedlarne, såsom
till värde ungefär lika med hvad depositions-,
läkningenför si,Uret utgifver. — Denna norms
bestämmande har ett stort och vigtigt inflytande
på den gamla sedel-massan ; tymeningenvore ej,
att särskildta depositons-betyg skulle utgifvas,
utan blott att man i Bankens böcker finge öppen
räkning, och att man finge ut för det insatta
siifret vanliga Bancosedlar,
Detta är den mening, sorn yttras i Utskottens
Betänkande pag. 9, Af denna norm
vanns således äfven en stadga för de öfrig©
sedlarne och det är ur denna syn punct sorn
man bör så noga betrakta, hvartill den bör
antagas. Om den sättes för Jagt, användes icke
inrättningen, och leder ej till sitt ändamål,
således fcorde man ungefärligen hålla sig vid
det närvarande silfver-priset,
Utom det, att detta är högre än coursen bör
man äfven härvid betrakta, att första sympthojnen
af inrättningen blifver en sedel-försämring
och således tror jag det vara bäst, ätt mar; genast
bestämde normén till 138 skillingar.
I
Den 15 Julii 4. m.
»55
Jag ar öfvertygad, att, örn nian sätter
den till 120 , går coursen genast upp till 128 skilling,
derföre borde dén heldre genast dertill bestämmas,
då insättningen kunde börjas med liflighet,
och någon fördel deraf vinnas,
Sedan jag nu yttrat mig, huru jag anseri
det fallet bör förhållas, återstår äfven att fram.-’
ställa de vilkor, som äro nödiga, om en sådan
depositions räkning skall vara användbar och
nyttig. Dervid förekomma frenne omständigheter.
Den första är garantien för deponen
ten.
. Det är ej nog med ett bestämmande af
nuvarande Ständer, angående dylika inrättningar,
då man alltid befarade samma förhållande
härmed, som med silfver»sedlarne, och fruk.
tan för samma öde skulle göra att ingen begagnade
inrättningen,
Således skulle afven Konungens Sanction
begäras, så att ej det laglöshets-tillstånd, som med
dem ägt rum, nu kunde inträffa med depositbetygen
eller deposit-räkrungen,
Den andra omständigheten vore garantien
för Kanken; ty det kunde hända,, att, om man /
utsatte normen till 120 eller 12 S skillingar, och
Riksens Ständer funne förmonligast att lita
Kanken en längre tid hädanefter, likasom hittills,
icke göra liqvid efter närvarande förhål,
landen, skulle Kanken, då en gång liqvid sia*
teligen måste ske, ifall genorh Continental-krigeller
tillfälliga lyckliga conjuncturer för näringar
och handel coursen gatt ner till 11 s ellet:
Den i 5 Ju lii e. nu
g6 shilling, och längre tid dervid hållit sig] vara
{Vungen att, efter den då varande kostsammare
inlösa sina sedlar, som utgifvits mot mindre
silfver-qvantitet, —
Vi hafva sett en sådan hastig förändring
sned coursen emellan England och Hamburg,
sorn länge fortfarit, och ett dylikt cours-förhållande
kunde t en framtid hända oss. Då kunde
följden blifva , att Banken finge inlösa stna
sedlar med förlust för gamla fonden. Således
måste någon åtgärd vidtagas, att den person,
som gör insättningen , kan vara så känd, att
hans skyldighet att uttaga sitt silfver emot samma
belopp i sedlar, som han emottagit, kan honom
åläggas, eller ock att Banken kan äga rätt,
att uppsäga insättningarne, så att de inom året
böra uttagas; detta medel vöre kanske bättre»
Den tredje omständigheten vore, att en
depositions-afgift borde fastställas. Kanske är
prsaken, hvarföre lån i Banken stå i missförhållande
till Växel-Banken, den, att den sednare
ej varit grundad på någon depositionsafgift.
Växel-Banken har således alltid kostat
_Läne»-Banken och detta har rubbat förhållandet;
ty man har ansett, att den derföre borde
afven med sin Credit hjelpa Dane- Banken.
Jag tror derföre en depositions-afgift vara
nödvändig; denna afgift kan vara obetydlig,
dock! så, att den lönar den i och för saken nödiga
betjeningen. Hvad angår den Grunglagsföxändring,
som blifvit ozqtalad, tror jag att
Den 15 Julii e. fn.
857
$en biir föreslås ar Riksens Ständer; men anser,
3!t det kan vara hvar och en enskilt tillåtet, att
derom göra förslag, och har i min reservation
föreslagit en sadan förändring, sorn genom en till.
filtning i 72 §. af några få ord, lemnar en tillräcklig
garantie för innehafvarne af Bankens sed.
lar, i fall en gång växlingen återbegynner.
Jag anhåller* om aterremiss af Betänkandet.
Friherre Cederström, Jacob: Betänkandet innefattar
i raisonnementerne åtskilliga ämnen, sorn
(Pgenteligen tillhöra Betänkandet N:o 21, detta är,
I afseende på redactionen. I afseerfde på sjelfva
frågan, och först rörande inköpet af silfver,
hvartill Utskotten föreslagit en summa af 2 65,666
Rfdr 32 sk., sä anser jag för min del ej denna
summa vara svarande emot ändamålet, och vet
ej hvarföre Utskotten föreslagit just summan af
266,666 Enir- 32 sk., då Utskotten ej kunna calculera
den vinst, som uppkommer af utlåningen
på exportable effect(er,“orn, sorn man hoppas, näringarne
vinna förkofran och handeln blifver utvidgad.
Jag tror, att summan kunde bestämmas
till myckét högre belopp, åtminstone till 500.000
Rtdr, Jag skulle tfo, att om Ständerne vid regleringen
af StatsVerkets utgifter ville besluta, att
pn del utgifter skulle bestridas genom lån emot 5
procent, och 2 procents afbetalning, så bör af Bankens
vinst ej mera dertill användas, än hvad som
behöfves till ränta och capitäl-afbetalning. Ban,
jkeris vinst blir då tillräcklig, för att bestrida silf*
yeruppköp för 50o0ooo R:dr. Utskotten instämma.
858 Ben 15 Julii e. m.
deruti, att en minskning af rörelse-capitalet skull
le medföra skadliga verkningar.
Det är således gifvet, att sumtnan af vinsten
årligen skall utgå, och att Banken icke får amortera
sina sedlar. Det är likgiltigt, till hvad pris
silfver-uppköpet sker, endast det sker, så att det
icke uppjagar coursen, och i sådant afseende har
Herr Lefrén lemnat en calcul, som är upplysande.
I afseende åter på Utskottens förslag att
det särskilte ereditif, som blifvit anslaget till silfveruppköp,
skulle försvinna, så instämmer jag
med Utskotten deruti. När man anslår på ett
ställe, behöfver man ej anslå på ett annat,
Det har sedermera blifvit yttradt uti Betänkandet,
angående inväxling af sedlar emot silfver.
Denna depositions - anstalt har redan funnits i
en annan form; men, såsom Utskotten föreslå den,
skulle den medföra betydliga förluster.
Herr Hjerta har upplyst det förhållande, som
för Banken skulle uppkomma, om coursen förbättrades.
Beslut möjligen medförande sådane
förluster kunna ej Riksens Ständer med rättsénligt
bedömmande fatta. Men om Riksens Ständer
vilja för enskilte bevara den utväg, att i Bankens
hvalf få nedlägga sitt silfver, så behöfves ej
mer än en förändring i Bankens reglemente, hvarigenom
x stället för paqueter af obekant innehåll,
man utsätter, huru många R:dr sorn blifvit insatte,
i annan väg blir en deopositions inrättning ett
främmande yrke för Banken Utskotten föreslå vidare
att den tidepunct, dä Bankens tillgångar uti
Den 15 Julii «. m.
859
métablisk valuta blifvit ökade till det belopp, att
de till delar svara emot Bankens utelöpande sedlar,
kommer att anses, såsom den yttersta, hvartill
allman utvexling af reelt mynt ma uppskjutast
Dervid får jag fästa Uppmärksamheten deruppå,
att det ej är egénteligen proportionen emelian silfret
i Banken och de utelöpande sedlarne, som bör
bestämma utväxlingen, ty Biksens Ständer böra
noga betrackta de förhållanden, som handeln och
den politiska ställningen framvisa, annars kunde
det kända, att silfiet blef uttagit på speculation
och utfördt till andra Bänder uti för Nationen
främmande ändamål. Således bör ej af Riksens
Ständer i förväg bestämmas den proportion, sorn
bör äga rum, då en realisation skall företagas,
och det är ej öfverensstämmande med klokheten,
att göra den, förr än man ser handeln vara sådan,
att silfret med visshet qvarstannar i landet. Med
anledning af desse anmärkningar anhåller jag om
åteiremiss,
Friherre Lagerbjelke, Gustaf: Frågan om en
viss bestämning af myntbara metallers inväx*
lings-värde är ännu oafgjord; den har nyss
blifvit återremitterad. Jag har trott, och
tror ännu, att delta värde icke bör bestämmas.
Men helt annorlunda kunde min tanka
i denna, del möjeligtvis blifva, om ett visst
förslag ansages värdigt uppmärksamhet, sotm i
det nu under öfverläggning varande Utlåtan-.
det finnes vidrört och afstyrkt. Det uppgafs
innom StätsUtskottet af Herr Friherre af
Nordin, som nu äfven uti Ståndet återviickt
detsamma; och åsyftade rättighet för hvaf och
8 6o
Den i 5 Julli e. m,
en, éj blott att tillväxla sig BancoSedlar emot
silfver, ulan äfven att återbekomma det silfver
han deponerat, emot det åsätta inväxlingsvärtiets
erläggande i sedlar , samt dertill en
viss penning för depositions - omsorgen och
vården. Kunde ett sådant förslag gillas, förfölle
naturligtvis all betänklighet emot den
eller den bestämningen af silfver-värdet, tyda
hvar oell en återfår hvad han gifvit, är
ingens hopp svikit, ingens rätt förnärmad.
Utskotten hafva afstyrkt Herr Friherre af
Nordins förslag, hvars vigt (om det vore verkställbart)
likväl synes mig ganska ■ stor, både
till opinionernas jemkning och till befästande
af så väl allmän sorn enskild säkerhet. Utskottens
motskäl förtjena visserligen all möjlig
uppmärksamhet; det förnämsta, som jag tror
består derur!, att penninge-männen, angelägne
om den erbjudna säkerheten för deras capita*
lers orubbade värde, skulle förledas till uppsägningar,
högst bekymrande för deras Gähle*
taärer, och likväl nödiga till operationens verkställande.
Men örn denna säkerhet på ett el*
ler annat sätt icke kan^ utfinnas, huru blefve
det i allt fall möjligt att förhindra uppsägningar?
Man kan icke nog ofta upprepa, att grundorsaks*:
till det beklagansvärda tillstånd af
inbördes motvilja, som tyckes äga rum emelian
Borgenärer och Gäldenärer, måste utfinnas,
ingalunda i de förres misstroende till de senare
(detta blef verkan, var ej orsak) utan £
penninge ägarens misstroende till sjelfva sedelmyntvärdet,
en förutsättning, sorn utgången'
gå bedröfligen rättfärdigat. Detta nödgad©
lien 15 Julii e m.
honom att helst önska utlåna sina penningar
på kort3 terminer, för att minska cliancerna
emot sig; Handt mannen deremot är icke, och
ian ej vara belåten med annat än stående län.
Följderna äro kända, uppsägningar, svårigheter
att betala, begärda och nekade uppskof, oordentligheter,
rättegångar och slutligen det nuvarande
missförhållandet emellan långifvare
och läntagare. Kunde möjligtvis anstalter
vidtagas till en kraftig garanti emot grund orsaken,
det vill säga mynt-försämringen, skulle
äfven eifecten, det vill säga inbördes misstro'
endet snart upphöra. Sådan synes mig syftningen
af Friherre af Notdins Förslag vara; den
är ytterst vigtig, den förtjenar åtminstone att
noggrant undersökas. Fät vara att förslagets
första resultat till en del vore uppsägningar
till depositionens verkställande (ehuru sådant
äfven kunde ske på annat sätt) hvad blefve
likväl omsider den välgörande slutföljden? jo,
att penninge-mannen behöfde åter till räntegifvande
capital förvänd!^ de JlancoSedlar han
för det deponerade si 1 fret bekommit; och sorn
han ingen mera oro ägde för sedlarnes framtida
värde, lät han gerna lånen blifva stående.
Ett för Jordbrukaren högst angeläget ändamål
blefve då vunnit. — Utskotten anföra
ett ytterligare skäl emot förslaget, det nemligen,
’5att den lätt disponibla capital-förmögén,
’!ieten derigenom erhölle en ännu merökad för3
månlighet framför andra.5’ Huru lätt disponibel
den liar varit, det må Gud veta, och
mångå Domare i Riket, och de flesta Hands*
höfdingar, och capitalisterne sjelfye. Att des
-
86*
Den 15 Jnlii e. m.
sas förmögenhet skulle vinna en ännii mer
ökaj förmånlighet, förutsätter ju, att detta slag
af egendom redan varit det förmånligaste; och
denna satts, (jag anhåller om Utskottens benägna
undseende) denna salts har förekommit
mig något oväntad. . Jag tror densamma icke
instämma med allmänna erfarenheten; jag vet
med säkerhet, att den strider emot min enskilta.
De flere motskäl Utskotten framställt, sa
väl som de anmärkningar, hvilka under nu påstående
öfverläggning blifvit gjorda , synas
mig endast bekräfta den meningen, sorn äfven
är min, att ämnets närmare granskning bör genom
en återrerniss påkallas.
Den af en värd Talare, Herr Eriherre Ceder*
Ström, yttrade förmodan, att om coursen till en
viss grad förbättrades, skulle förslaget medföra
förlust för Banken , är visserligen möjlig;
i närvarande förhållande skulle jag likväl anse
den vara bland de minst troliga. Jag skul*
le fastmer befara att en större försämring ä£
coursen kunde förleda en eller annan spekulant
att till agioterings operationer draga för'
del af förslaget ; så framt det ej läte sig göra
att genom xeglementariska föreskrifter sådant
förhindra.
En annan högst vigtig men icke mindre
ömtålig fråga förekömmer i detta Utskottens
Utlåtande. Deraf inhemtas , att dels i förra
EinanceComiténs Betänkande, dels i flera motioner
och handlingar, den hufvudorsak till
JO en i 5 Julii e. m.
863
penninge-vasendets mindre fasthet, blifvit uppgifven
, att det sedelmynt, som af Svenska Ilanken
utställes , utan nödvändigt afseende på
metalliska garantier, odeladt bestämmes af Riksens
Ständer ; hvadan alla penninge-förhållan»
den blifva beroende af Rikets inre eller yttre
ställning för ögonblicket, samt af dess Ständers
tillfälliga åsigter. Utskotten erkänna, att denna
olägenhet är betydande.
För mxn del tror jag (och hoppas mitt
frimodiga yttrande vara ganska förenligt med
djup vördnad för Lagstiftande Maglena rättigheter)
för min del är jag öfvertygad, att denna
olägenhet är den största af alla, eller kan
åtminstone i framtiden blifva det.
En Statsmäjgt, hvilken sorn helst j hvars
rättighet är att genom ett indirect, men alldeles
oundvikligt, inflytande, bestämma, samt
således efter behag minska Statsborgarens enskilt
a förmögenhet, är visserligen en ovanlighet.
Afven om den aldrig missbrukade detta
sitt omätliga inflytande, är det naturligt att
den enskilte medborgaren, med all vördnad
och lydnad för lagbudet, likväl skall känna en
farhåga för egande-rättens säkerhet , då dess
grundsatser kunna bero af ett alldeles diseretionairt
handlingssätt. I frågor rörande eget
intresse fruktar man ej endast dtt troliga t
man befarar äfven det Ilott möjliga.
Den hufvud-orsak, hvarföre Utskotten icke
trott sig kunna understödja något visst förslag
peri 15 juli i e. m.
till vinnande af garanti i detta hänseende, detf
nemligen , att fen sådan måste söta? i sjelfva
Grundlagen, med förändringar af hvilken Utskotten
ingen befattning aga, bör jag visserli.
gen icke bestrida. Men då Utskotten tillägga
att- allmänna säkerheten, i anseende till värdet
af Bankens sedlar, icke nu kan tryggas i vid*
sträcktare man än den redan är genom HegexingsFormens
72 §», sorn satt Banken under
Riksens Ständers egen garanti och vård, samt
genom 16 §:n, som uppdragit åt Konungen att
rätt och sanning styrka, vrångvis! och orätt
hindra och förbjuda , så vågar jag upprigtig!
tillstå, att jag hade väntat något mera*
Öppenhjertigt sagdt , hvarom är val fri*
gan ? Jo derom, att Rikets Lagstiftare, inseende
Sjelfve nödvändigheten af en garanti emot
de missbruk, i afseende på Pappersmynts obegränsade
utgifvande, sorn möjligtvis kunde föröf*
vas af en framdeles i deras eget sköte uppstående
majoritet, skulle i Grundlagen nedlägga medel
till vinnande af den önskade säkerheten. Det
är således en garanti emot den mest Utsträckta
tillämpningen af 72 $:n som åsyftas ; och
då lemnar jag derhän, hvad resultat kan vän*
tas af en blott hänvisning just till samma §*
Ren i6:de åter, så välgörande i afseende
på det hela af Riksstyrelsen , synes' mig uti
detta fall lika litet tillämplig ; ty hvad Riksens
Ständer, i afseende på utsträckningen af
Bankens credit, besluta, kan Konungen, såsom
fc sakerna
Den 15 lulli e> fh.
865
sakerna nu sta, hvarken hindra eller förbjuda.
Jag hade således väntat en af Utskotten yttrad
bestämd öfvertygelse, att föremålets stora
vigt kräfde ytterligare garantier; jag hade hop^
pats, att Utskotten kraftigt önskat denna frågas
behandling i constitutionel form; jag hade
trott tillräcklig anledning till en sådan önskan
förefinnas uti samma 72 §:s senare del ( icke
af Utskotten citerad) som innehåller att Bancoverket
skall förvaltas ej blott efter de Stadgar,
hvilka redan gjorda äro , utan äfven efter sådana
, som vidare af Riksens Ständer göras kunna■
Detta, föreställer jag mig, hade tjent enskilte
Riksdagsman till en uppmuntran att
framställa sina förslag öfver ämnet i den form
Grundlagen föreskrifver ; det hade äfven måhända
tjent dylika framställningar till ett nyttigt
förespråk hos ConstitutionsUtskottet: det
ena och andra hade ändtligen kunnat leda
lill ett hugnande resultat vid nästkommande
Riksmöte.
Möjligt är (jag vagar åtminstone smickra
mig dermed) att en återremiss kunde
förenade Utskotten påkalla ett mera kraftigt
yttrande i denna fråga. För min del fruktar
jag, att om ej något verkligt i detta vigtiga
hänseende tillgöres, sjelfva grundvalarna för
äganderätten länge nog torde förblifva, eller
åtminstone anses vara osäkra och svigtande. —•
Jag vet ej om det dömmes förmätet, att i
en fråga, som rörer Riksens Ständers egen magt
Ridd. o fh Ad. Prat. VI Band» 55,
Den 15 Julli. e. m.
och myndighet, jag vågat höja min rost; meri
jag har trott mig understödd både af föremålets
oändliga vigt och af mitt eget medvetande
om afsigten: jag har dessutom ej kunnat
återhålla uttrycket af min redan gamla öfver*
tygelse, att uti all Lagstiftning, således äfven
i den financiella, det rättvisate nödvändigt måste
vara det rätta.
Dett: Thärn, Wollrath: Må hända har jag för
ofta och tröttande yttrat den öfvertygelsen, att hopp
om framgång för hvad realisations-förslag sorn helst
icke finnes, med mindre förslaget noga förenas méd
och äfven grundas på sådana StatsOeconomiska författningar,
sorn bereda Landets välstånd genom trefnad
och frihet för åkerbruk, näringar och handel,
men då jag tror att denna övertygelse är grundad på
alla tiders erfarenhet, är det med största nöje, jag
nu hört Herr Friherre Boye utgå från enahanda
åsigter uti sina premisser, med hvilka jag således
är ense, hvaremot jag ej kan förena mig
med de conclusioner han deraf dragit; att nemi.
ingen bestämning hvarken af lägsta eller högsta
cours bör göras, hvarken för uppköp af silfver
till viss summa, ej heller för den af Utskotten
föreslagna fria inväxlingen emot nya Bartcosedlar.
Hvad uppköp af silfver för viss årligen, afsatt
summa angår, medgifver jag, att derföre ingen
cours kan bestämmas; ty sådant skulle kunna hin.
dra upphandlingen, utan lärer det få ankomma
på Herrar BancoFullmägtige, att, i enlighet med
erhållande instruction, verkställa detta uppköp till
lägsta pris, som ske kan; men hvad åter inväxlingen
angår, kan den lika litet som silfverutväx*
Den i 5 Julii ie. m;
867
ling verkställas ulan efter bestämd norm; Banken
skulle eljest blifva utsatt för ovilkorliga stora förluster,
och Herrar BancoFullmagtige skulle di
tilldelas en magt, som ej allenast skulle kunna
blifva äfventyrlig för Bankens bestånd, utan äfven
högst brydsam för deni sjelfva vid utöfnlngen;
en sådan inväxling kan icke och bör icke
äga rutn, Utom då, när coursen så faller, att Köpmannen
kan för sina varor införskrifva silfver, med
visshet att efter den fastställda normén med någon
fördel inväxla det till Banken, och vill man ej
för denna inväxling stadga en norme, lärer den
få uteblifva, till dess en verkelig realisation kan
hörjås.-
Herr Friherre af Nordins, uti de uppläste
reservationerna, intagna förslag, att den som åstud.
dade, skulle på öppen räkning i Banken få insätta
silfver emot Bancosedlar, och, när han sedan
ville, 'åter emot sedlar till lika belopp uttaga
silfret, hvilket förslag ovilkorligen fordrar en
viss bestämning af cours, hvarefter en sådan operation
skulle verkställas, är af den stora vigt, att
det påkallar Utskottens största uppmärksamhet och
granskning; det är lockande för penningémannen8
i anseende till de fördelar det tyckes lofva honom,
men det är afskräckande för de låntagare
och näringsidkare, sorn befara, att capitaler indragas
för att användas till handel med silfver; en
sträng undersökning fordras således, huruvida
förslaget medförer verkelig allmän nytta, Utan ått
i betydlig mon skada enskiidta. Jag kan dock ej
Undgå att anmärka, att sorn en sådan silfver-omSättning
ovilkorligen fordrar en viss norme, hvar*
'»68
Den i5 Jul i i e. ni.
efter den måste ske, så skall den lika ovilkorligen
utestänga ali fråga om , in växling, sårvida ej för
den sednare stadgas en högre cours* ty vid lika
cours för båda operationerne, väljer man säkert
den som lofvar fördelen att få -återtaga silfret,
för att vid stigande cours förmonligt försäljaOm
silfver-inväxling anses användbar oell nyttig,
att påskynda en önskad realisation, så kan Friherre
af Nordins förslag alldeles icke antagas; vill
man åter afstå från silfver-inväxling, så kunde det
kan hända antagas , om enskildtas väl dermed
kan förenas.
Herr Hjerta har yttra t, att, om Friherre af
Nordins förslag kunde antagas, vissa garantier
voro nödiga, i afseende på Bankens och enskiltas
ömsesidiga säkerhet; härom är jag fullkomligen af
lika tanka; men får anmärka, att vid verkställigheten
af Herr Hjertås förslag, att Banken skulle
äga uppsägningsrätt för uttagning af det insatta
silfret, svårigheter möta, genom insättarens dödsfall
och dess eller dess arfvingars möjligen iråkade
obestånd, som kunde göra dem oförmögna att
med bästa vilja åter utväxla hvad förut insatt
blifvit. Jag anmärker icke detta som klander,
utan för att visa det hela förslaget fordrar noga
pröfning.
Slutligen får jag förena mig med Herr Friherre
Xjagerbjelkes yttrade önskan, att i constitutionel
Väg garantier kunde stadgas, som försäkrade
Banken emot alla åtgärder, hvilka åter skakade
den credit och säkerhet Ständerna nu söka
förskaffa Bancosedlen. Jag tror delta vara möjligt,
Den 15 Julli i. m.
869
oell lärer medlen dertill ej uturaktlåtas af de Re«
presentanter, som nitälska för FosteHandets val.
Friherre Björnstjerna , Magnus: Då jag nu
går att yttra inig öfver Utskottens Betänkande, får
jag börja med att förklara, det jag gillar Utskottens
förslag, att af Bankens vinst uppköpa silfver
för att förstärka Bankens fond. Jag skulle likväl
önska, att den i detta Betänkande föreslagna summa
icke måtte öfverskridas, hvilket Utskotten lära
föreslå uti ett annat Betänkande ; då det belopp,
som så användes, nädvändigt måste åstadkomma
en vidare brist i Statsanslagen och öka
beskattningen, eller minska nedsättningen- deraf.
En annan vigtig fråga förekommer i detta Betänkande,
väckt af alne ledamöter uti Utskotten,
frågan nemligen om man emot silfver i Banken
får, jemte depositiorts-sedel, lyfta värdet i sedlar.
Ehuru vid första åsigten detta förslag har flere
goda sidor, och ehuru jag tror, att capitalisternes
intresse derigenom skulle förstärkas, kati jag dock
ej neka, att jag dervid finner flere stora betänk,
ligheter, som jag nu anhåller att få framställa>
I händelse denna rätt skulle bifallas, hemställer
jag till Ridderskapet och Adeln om icke det
första resultatet vöre, att alla lån uppsades, för
att dermed köpa silfver, deponera det i Banken
och utlåna de derföre erhållne sedlar.
Ehuru Motionairerne sjelfve medgifvit, att denna
rubbning skulle äga rum, hafva de likväl anfört
att den skulle sätta sig och Bankens sedlar
I)«n 15 Julli e. m<
ater utlånas såsom stående lån, då man blifvit
försäkrad, att återfå silfret. Men som genom det*
ta silfveruppköp coursen postdagligen skulle försämras,
hvilket äfven skulle vara en stor olycka
och motverka den stadga i myntväsendet, som
man åsyftar; så hemställer jag om icke,-då coursen
uppgått till 136 eller 140 sk., capitalisten,
som utlånt sine penningar, skulle uppsäga dem,
för att med de sålunda erhållne penningar åter
uttaga sitt silfver i Banken, och förvandla detta
efter högre cours till sedlar, hvarigenom en betydande
vinst för honom skulle uppstå, och agiotage
samt cours-försämring, nödvändigt åstadkommas;
långt ifrån att stäeiJcle Län genom en sadan
mesure skulle uppkomma, vore det tvärtom ständiga
uppsägningar som skulle åstadkommas.
IJet andra skälet ar, att man med den obe*
tydliga summan af tillsammans 1000 Btdr betydligen
skulle kunna uppstegra coursen. Man uppköpte
silfver för penningarne, deponerade det i
Banken och tog yt sedlar för desamma, uppköp,
te å nyo silfver, och deponerades samt förnyades,
detta så länge man behagade, visserligen med nå-,
gra skillingars förlust för hvarje gång. Men, frågar
man, hvem vill exponera sig för sådana förluster.
Jo exporteuren, som skulle få sin förlust
på operationen rikeligen ersatt genom den högre
cours, efter, hvilken han förvandlade sina för export-articlarne
erhållne vexlar i Svenskt Banco,
Dessa betänkligheter göra, att jag afstyrker detta
förslag, men förenar mig likväl i begäran on\
fterremiss.
Den 15 Julii e. ni.
Herr Nordenankar, Gustaf: Då man nu an-,
tagit den grund, att för närvarande ej företaga
.Realisation, utan söka förstärka Bankens
silfverfond till behöfligt belopp, för att framdeles
kunna komma i tillfälle att göra en utväxling,
hade jag trot, att man borde vidtaga
bägge de utvägar förenade Utskotten föreslagit,
bade att afsätta en viss summa om året
af Bankens vinst för att uppköpa silfver, och
äfven att vid en viss cours eller till utsatt bestämdt
pris uppköpa för nya sedlar,
Om gynnande Handels-fÖrhållanden, öka*i
de näringar och productioner möjeligen skulle
göra det fördelaktigt, att, emot nya sedlar,
till det utsatta priset inlemna silfver i Banken,
kan jag ej linna något ondt eller farligt
deruti,
Vi närma oss ju derigenom den period
man tyckes efterlängta och våra önskningar
blefve ju då så mycket förr uppfyllda- Jag tycker
således att bägge dessa föreslagne operationer
äro i så nära sammanhang med hvarandra,
att svårligen den ena kan antagas, utan
att man äfven antager den andra. — Jag
förenar mig således med de Herrar, som be:
gärt återremiss».
Hvad åter angår den method man föreslagit,
att man skulle få insätta silfver i Banken
emot sedlar på öppen räkning, och åter
utväxla det, när man vill; erkänner jag alt
jag anser den saken af så mycken vigt , att
Den 15 Julii e■ m.
den bör ganska väl öfvertänkas och öfver-*
läggas innan raan derom fattar något beslut.
Jag tycker mig likväl finna att ett sådant tillstånd
skulle föranleda till hvarjehanda Specujationer
och Operationer, som vi nu ej känna,
och dessutom vore det, så att säga, en partiel
realisation, hvaraf den säkra följd åtminstone
blefve, att man afiägsnade tiden för den
rätta och fullkomliga, som vi alla önska att
mer kunna närma oss.
Herr Rosenblad, Bernhard: x\ngående det
af Utskotten föreslagne inköp af silfver, anser
jag, att, med uteslutande af den BankoUtskottet
uppdragne rätt att bestämma priset utaf
Bankens årliga inkomster, en summa af minst
366,666 Rtdr 32 sk. vinst bör dertill användas.
I afseende på Friherre af Nordins förslag,
bekänner jag, att jag hvarken inser dep
utmärkt stora nytta flere deri trott sig nnna,
så att det skulle kunna nästan motsvara en
realisation, ej eller den stora skada, sorn åtskilige
andre deruti förutse,
Jag tror, att, om en viss cours bestämdes
för emottagandet af silfret, så skulle, om ej
denna vore mycket högt tilltagen, snart all insättning
upphöra att blifva lönande, då dagens
cours kom att öfverstiga insättningscoursen;
men jag tror likväl att tvenne vigtiga föremål
genom den föreslagna åtgärden kunde vinnas;
det ena att det visade, att det ej vore
tillräckligt att tillvägabringa samma säkerhet
pom en realisation; en operation, hvars nytt»
Den 15 Julli e. m.
af inga konstlade palliativer kan ersättas; detandra
practiskt i afseende på våra handelsförhållanden,
derigenom att det något hämmade en alltför
stark vackling i coursen. Nu ligga så väl
exporteurer som importeurer i händerne på
utländske växel-handlare och deras härvarande
eommissionairer. Ty när Exporteurerne indraga
sina remisser, för att' bestrida sina uppköp,
sakna Importeurerne, sorn mäst drifva sin
rörelse på credit, capitaler att köpa vexlårne.
Deremot när de skola betala sina skulder, finnes
ingen tillgång hos Exporteurerne. Deremot
orri Exporteurerne hade rättighet att vid
dagens eller månadens medelcours få mot sedlar
insätta på rakning silfver, så kunde de för
sina vexlar ej roissbjudas mer än kostnaden
af dettas hitförande, och de kunde obehindradt
använda de uttagna sedlarne i sin rörelse.
Steg coursen åter, när Importeurernes betalningstid
kom, så fanns ett correctiv deremot
i rättigheten att åter uttaga det insatta
silfret. Af dessa orsaker tillstyrker jag vidtagande
af Friherre af Nordins förslag.
Börande den af Utskotten föreslagna yttersta
tidpuncten för en realisation, så af samma
skäl, som då fråga förevar om den sä kallade
myntbestämningen, afstyrker jag vidtagandet
af ett beslut, sorn saknar all kraft till något
resultat, och på intet sätt binder kommande
Ständer. —- Med anledning af hvad jag anfört,
får äfven jag tillstyrka återremiss.
Friherre Boye.- Jag ber örn tillgift att jag
874
Den 15 Julli e, m
-
i detta vigtig^ ämne, ännu, Önskar göra några
anmärkningar, som jag glömde, då jag sist
talade. — Jag hade äran påminna, att conjuncturen
kan blifva sådan, att silfver-inköpet icke
kan verkställas, utan med fara af eoursens
stegring, då operationen bör stadna. Detta fall
har dock Utskotten alldeles förgätit att upptaga,
och de hafva alltså underlåtit att föreslå
huru, i sådant fall, det årliga anslag, som nu
gifves åt silfver-köpet, må varda på annat sätt
qvarhållit i rörelsen- Detta är dock angeläget;
ty annars blir anslaget en årlig indragning ur
rörelsen, som icke är eller bör vara ändamålet.
Jag anhåller att denna anmärkning, jemte de
jag förut gjort, matte få åtfölja återremissen,
af Betänkandet, —
Friherre af Nordins här framställda förslag
till silfver-deposition i Banken har fått understöd
af en Talare, sorn Ridderskapet aldrig hör
utan med nöje. Jag utber mig likväl, att till
denne förträfflige Talare få adressera en motsägelse,
sorn jag önskade att få af honom pröfvad,
och jag skall stadna i förbindelse, om jag
får emottaga vederläggningen.
Man kan säga, att fastän Banken, eller
Staten af en sådan deposition icke drog någon
fördel, kunde den, såsom enskilt fördel, dock
inedgifvas; men derom kan väl icke blifva
fråga, att så snart den enskildta nyttan lade
hinder i vägen för en aljmän fördel, anstalten borde
upphöra. Nåväl, må man då profva påföljden
af defos,itions-rättigheten, och jag tror att dess
Den 15 Julii e. m.
875
oförenlighet med systemets öfrige, för allmänt
väl, föreslagne anstalter, skall linnas temmeligen
tydlig.
Med ändamål af allmänt bästa hafva Utskotten
föreslagit sine sätt att förstärka Bankens
metall fond; det ena genom årligt inköp, och
det andra genom frivillig invaxitrig• men jag'frå.
gar skall val någotdera mera äga ruin, sedan,
genom depositions- ut vägen, en större förmon
erbjudes sfi frets ägare, än någotdera af de
andra sätten medgifver ? Ägaren skall naturligtvis
antaga det sätt, att förvandla sitt silfver
i det som ger honom största fördelen; och
då depositipns-sättet ger honom icke allenast
samma belopp i Bancosedlar, sorn de andra båda
sätten, utan derutöfver en inscriptionsrätt, söm
lofvar honom möjeligansenlig vinst, somde andra
sätten icke medgifva, så synes mig klart, att
han endast begagnar depositions sättet; och då
är ju detta ett hinder för hela förhoppningen
att förstärka Jlealisations-fonden. Skulle åter
något vilkor fästas, vid depositions rätten, som
gjorde den mindre fördelaktig, än de andra sätten
, så blir den åter onödig att antaga, ty då
blir den icke begagnad.
Samme lycklige talare har velat bevisa
nödvändigheten att i Coristitutionen en galande
intogs till säkerhet för pappersmyntets
värde; och han_ har hegart att Utskotten måge
derpå vara betänkte. Han har dock icke uppgifvit,
huru det lagbud skulle blifva, som borde
anses gifva garantien. Månne ett stad
-
876
I
Den 15 Julii e. m.
gande af orubbeliet belopp för Sveriges rörelsen
capital? eller manne ett förbud för Nationen
att någonsin mera i Banken söka den rädd»
ning i olycksfall, gom Banken fordom gifvit?
Till snillet och patriotismen, so n jag bos
den värde talaren lika värderar, ställer jag den
fråga: går det val an, att antaga någotdera af
dessa Kagbud? Att fixera en folks rorelse-capital,
är att också fixera dess Näringars allmänna rörelse
; och hvad vore då fixationen annat, än
ett förbud för Svenska folket att utvidga sina
Näringar, och sä;edes äfven att förkofra sig i
välmåga? Med den varmaste önskan, att stora
olycksfall aldrig mera må träffa vårt Fädernesland,
måste vi erkänna, att de hafva ägt
rum, och äro icke hädanefter omöjlige , och ora,
då annan utväg att rädda Fäderneslandet icko
finnes, än att tillgripa Bankens ut väg att gi fva
sedlar, så frågar jag: skall sjelständigheten , skall
Nationen öfvergifvas, för att garantera pappersmyntets
värde? plier hade detta värde blifvit
bättre än det nu är, om, år 180g, fienden fatt
oförhindrad taga Stockholm och Banken? Hvad
skulle val utlänningen döma om en eonstitution
af sådant innehåll?
Jag ar ingalunda berättigad att antaga det
dessa vilkor varit af den aktningsvärde talaren
åsyftade, emedan han icke uppgifvit dem; men
måhända torde Utskotten stadna i samma villrådighet,
som jag, att utfinna garantien. —
Jag hör nu omtalas, att Konungen borde
Dén 15 Julli e. m.
877
äga ett Veto; men Innan d^lta förslag vidare
utvecklas, kan jag ej yttra mig derom; emedan
jag gerna vill känna noga hvarje förändring i
consitutionen sorn föreslås, innan jag deråt
lemnar bifall.
Jag vet icke, om Ryska Banken beror af
ett Kejserligt Veto; men det vet jag att Venedigs,
att Genuas, att Amsterdams och Hamburgs
Bank aldrig behöft något Veto; och det vet
jag att våra förfäder, äfvensom vare Konungar
hafva ej ansett ett Veto nödigt, eller ens nyttigt
för vår Bank.
Herr von Hohenhausen, Mickael: Hvad först
angår de sammansatte Utskottens förevarande Betänkande,
förenar jag mig med Friherre Cederström,
uti de af hohom gjorde anmarkningar; blott
en erinran anhåller jag få tillägga. Han har funnit
silfveruppköps capitalet för litet, och föreslågit
det till 500,000 R--dr. Jag tror det vara svårt
att bestämma enviss summa, innan Riksens Ständer
beslutat, huru anslagen till Statsverket skola
utgå.
Först då lär det blifva möjligt att bestämma,
hvad af Bankens vinst kan dertill användas.
Ett förslag har af Friherre af Nordin blifvit framStäldt,
kvilket äfven finnes upptagit uti dess reservation
innehållande att det skulle vara tillåtet
för alla att i Banken insätta silfver emot uttagan'
de af sedlar efter en viss cours, och att Banken
uti upprättade Böcker skulle inskrifva, hvem som
uttagit summan, och tillåta honom, att, när han
878
Den 15 Julii e. m.
Önskade, åter uttaga silfret. Först får jag anmärka,
att detta icke är i enlighet med vanlige depositions-Bänker,
hvilka icke utgifva sedlar, utan
endast uti sina böcker göra transport af summorne
från en person till en annan. Sedermera hafva
vid förslaget flere anmärkningar blifvit gjorde
af Friherre Björnstjerna och Friherre Boye, anmärkningar,
hvilka jag till större delen gillar; men
jag anhåller att ännu få bifoga några, som jag
anser för ganska betänkeliga: nemligen att genom
antagande af detta förslag det icke blef möjligt
göra sig ett säkert begrepp orri, till hvad belopp
sedelstocken skulle uppgå. Capitalisterne skulle
blifva föranleddfe att uppsäga sina lån, coursen
skulle vid sökandet efter silfver Uppstegras, oell
en allmän villervalla uppstå.
Örn jag antager, att en fördelaktig handelsconjunctur
och derigenom öfvervigt i handel hoS
oss skulle uppkomma, skulle silfver uppköp lätt
kunna verkställas och sedelstocken möjligen till
och med fördubblas, och möjligen kunde den
allmänna rörelsen vid en. lycklig conjunctur uthärda
en sådan förhöjning. Men nu ändrades
conjuncturen; en Riksdag tillstötte, man kände de
vådliga följderna af åtskillige förr fattade beslut,
man Uppsade lånen, och skyndade till Banken att
uttaga silfret, emedan man äfven med den con*
stitutionnel/e garantien af Konung , och Ständer
ej ansåg säkert, att förr fattade beslut skulle blifva
beståndande*
Till stöd för en sådan opinion får jag nämna,
att en sällan händelse förut inträffat med silf
-
Den 15 Julli t. m>
879
Versedlarne, hvilka man ägde full rätt att utbe"
komma i silfver.
# \
iNär nu ett sådant förhållande uppstått, och
Riksens Ständer vid Riksdagen sammankommit;
skulle högt skrikas öfver strypsystem, villervallan
Skulle vara vid sin höjd och icke så lätt att få
den hulpen. Det synes mjg högst vådeligt, att
vidtaga en partiel realisation; det enda rätta och
Säkra synes mig vara en myntbestämning. I anledning
deraf anhåller jag få yttra några ord.- Friherre
Boye har sagt, att han icke ville hindra
penningarnes förbättring, lika litet som deras församting.
Likväl hörde jag i går Friherrn yrka
antagandet af grunderne. gldje puncten stadgar
ett förhållande, hvarigenom penningarne icke kunde
förbättras. Sker ingen myntbesiämning skall
oredan eller det vådliga spelet mellan gäldenärer
och fordringsägare fortfara och Staten skall lida
genom de ömsesidiga förlusterne; ty dess för.
kofran beror af gemensam vinst.
Friherre Boye har äfven, såsom grundsats,
antagit en mening, hvilken jag ock delar, att ingen
säkerhet för realisationen vinnes utan öfvervigt
i handel, och att realisationen eller silfverutväxlingen
först bör företagas, när den kan äga
rum. Med antagande häraf synes det vara andra
sidan, som bör betraktas; ty financiel stallning
och handelsförhållande äro så sammanhängande,
som båda sidorna af ett blad, och då vi
måste erkänna att vi annu icke hafva denna öfvervigt,
bör realisation följakteligen uppskjutas, När
vi ej förmå tillvägabringa en realisation böra vi
88o Den 15 Julli e. m.
vakta oss för halfmesurer, da man icke kan hoppas
att med dem något varaktigt uträttas.
Håde sådana anstalter blifvit vidtagna, sorn
tryggade våra förhållanden i afseende på handel
och näringar, hvilka kunde bereda en öfvervigt
1 händel, eller åtminstone förekomma en undervigt
eller utförsel af silfvermynt, såsom en exportvara;
så vore förhållandet annorlunda. Men ett
sådant lyckligt förhållande lärer icke kunna åstadkommas
på annat sätt, än genom ökade débouchéer
för våra export-varor, och en minskad irra*
port eller inskränkning i förbrukningen af utländske
varor.
Planen för Statshushållningen måste derpå
gå ut, att gifva Riket ett förmånligare handelsförhållande,
och det är Riksens Ständers pligt, för
att bidraga till detta ändamål, att stifta enighet i
åsigter genom stadga i myntvärdet; och billigheten
fordrar att bibehålla myntvärdet vid närvarande
cours; men dertill fordras mera än blotta
ord, det fordras gerningar. Ibland dessa synes
mig den första böra vara att bestämma en ny
myntfot, efter hvilken nytt mynt får präglas för allas
räkning som ingifva silfver, hvarigenom rörelsecapitalet
kan ökas eller minskas eller behof och
handelsförhållandet. Det andra åliggandet fös
Rikets Ständer synes 'vara, att till betryggande a?
enskilte förhållanden, föreslå en förordning orra
skuldliqvidationer efter cours , för att gälla intill
dess coursen eller myntvärdet vunnit stadga.
v Da
IUn 15 Julii «. ni. 88»'
De föreslagne silfversedlarne eller insättningarne
af silfver i Banken emot inskrifning, blefvo
öfverflödige, så fort med en ny myntfot och
förbättrad Handels-ställning, silfver med fördel
kunde inkomma för att slas till mynt. Bankens
första operation, sedan silfvermynt vore i omlopp
torde böra blifva att indraga de mindre sedlarne,
eller de såkallade småsedlarne, och sålunda göra
behof af klingande mynt i rörelsen.
Här har blifvit taladt om en garantie för Ban£
ken. Jag tror den nödig. Jag har ej fattat meningen,
såsom borde den åstadkommas genom en
ny §. i GrundEagen, som bunde händerne på Rik^
sens Ständer vid behandlingen af dessa ämnen;
ty jag inser, att vid ir.träfTande af en tvingande
nöd bröts GrundEagen, på hvars helgd vår fri*
het hvilar, då man äfven vid mindre vigtiga tillfällen
ej varit så nogrann i dess iakttagande. Garantien
synes mig bäst vinnas genom stadgadt behof
af Konungens sanction å besluten om sedelstocken,
och de med densamma gemenskap ägande ämnen;
men öfver Bankens vinst skulle Riksens Ständer
äga att uteslutande disponera. Jag tror att den
moraliska förbindelse, hvilken derigenom tillföll
Konungen, skulle verka förmånligare än mycket
annat. Det är äfven endast vär moraliska för*
iindelse, som förbjuder Riksens Ständer att sönderslita
Banken, denna det allmännas och de enskiltas
Egendom, och som hindrar hvarje parti
från att endast söka sina enskilta fördelar;
Ridd. oth Ad. Prat, VI Band. *6
8Ba
Den 15 Julli t m,
ty huru skulle denna garantie annars kunna
bevaras, när de enskiltas vilja kan gömma sig
i de slutna voterings-sediarne. Jag tror derföre
det skulle vara nyttigt för Fäderneslandet att öfverlemna
åt Konungen en sanctionsrätt i detta afseende,
och att Riksens Ständer i utbyte bekommo
lika del i den Oecenomiska som i den civila
lagstiftningen.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: I afseende pl
första punkten uti Betänkandet eller frågan om
det belopp, hvarföre silfver borde af Banken
uppköpas, har jag, under öfverläggningarne på
F:nanceBeredningen varit af den skiljaktiga
tanka, att jag trott att ett större belopp, än
Utskotten nu föreslagit, kunde och borde dertill
användas.
Jag ansåg nemligen, att hvad som uti capital
- afbetalningar å fastighets- och odlingslånen
inflöte, åter borde utgå till silfverköp,
på det att BankensCapital-fordringar äfven blefve
till verkeligt mynt förvandlade; men sedan
Utskotten bifallit, att afbetalningen å StatsVerkets
skuld borde till sådant ändamål användas,
har jag ansett mig ej böra genom någon
serskild mening i denna del öka reservationerne.
Då återremiss likväl nu torde komma att
äga rum, får jag, till vinnande af det ändamål,
sorn hufvudsakligen åsyltas, Bankens skiljande
från Statsverket, föreslå, att Banken må
fa behålla hela sin vinst, och oförryckt använda
Den 15 Julii e. m.
8
densamma till sin consolidering: att någon afbetalning
å StatsVerkets skuld deremot tills
vidare icke gores; och att directe af Bevillnings.
summan anslås de medel, som erfordras till
utförande af allmänna arbeten.
Uti frågan om rättigheten att åter uttaga
det silfver, som til faststäldt pris till Banken
inlemnas, eller inrättande af en ny depositionsbank,
får jag hufvudsakeligen åberopa min
Betänkandet åtföljande serskilda mening.
Jag har föreställt, att genom denna anstalt
skulle rörel-se«capitalet på ett naturligt sätt blif.
va ökadt, och förlägenheten således blifva afliulpen
på samma gång sorn penninge-ägaren
trygades vid besittningen af hvad han nu innehafver.
Emot förslaget har man framställt
åtskilliga farhågor , och förnämligast den , att
stora uppsägningar af capitaler skulle vara att
befara, för att användas till silfvers uppköpande.
Mitt första förslag var att Insättaren skulle
uti sitt namn få öppna räkning i Banken;
deri de gjorde insätiningarne antecknades;och
då denna anstalt skulle kunna föranleda till en
högst vidlyftig bokföring, om ingen summa vore
fixerad, uppkom nödvändigheten att bestäm-;
ma minsta insatsen till 500 eller 1000 Btdr
Specie; men då jag fann, att på detta sätt Insättaren
nödvändigt skulle behöfva, att äga ett
större capital i sin hand, förändrade jag mitt
förslag på det sätt , att Insättaren, jemte
Bancosedlar, erhölle en serskild attest, vid
jDen 15 Julii «, m,
hvilkens uppvisande och Bancosedlarnes Eter»
ställande rättigheten att åter uttaga silfver kunde
begagnas.
Härigenom uppkom möjlighet, att nedsätta
Insättnings-summan ända till 10 Rsdr Specie,
och då det således för alia, utan afseende
derpå, om de äro capitalister eller icke, blifver
möjligt att deponera det silfver, hvartill de
kunna skaffa sig tillgång; då man äfven med
en mindre summa, som ofta omsättes, kan garantera
värdet af ett capital till obegränsadt
belopp, vet jag icke, hvilka grundade farhågor
för capitalers uppsägande böra uppkomma.
Man har äfven anfört, att det för en Spekulant
skulle vara möjligt att uppjaga courseu
derigenom, att han kunde å nyo använda samma
penniugar till växeiköp. Möjligheten der;
af kan jag icke inse.
Då en växel på Hamburg Icopes, är den»
simma ställd vanligen på 67 dagar: en månad
åtgår troligen till silfrets hit-transporterande, och
först trenne månader efter växel-köpet kunna
således penningarne af Banken återbekommas,
och huru är det väl möjligt, att med ett växel-köp,
som hvarje tredje månad förnyas, uppjaga
co.ursen?
Äfvenledes har man anfört, att, då coursen
stege, skulle silfver-insättaren uppsäga sitt
capital, för att åter uttaga silfver, och vinna
derpå. Så skulle förhållandet vara, om samma
Den 15 Julii e. ni.
person, som insatt silfret, ville utföra detsam.’
ma ur Riket; men dessa fall torde blifva ganska
få, och ej bura väcka mångå bekymmer.
Den åter, som vill begagna ett högre silfver
pris, för att vinna på det silfver han i Banken
insatt, behufver endast sälja sin Attest,
sorn medförer rättigheten att undfå silfver,
och någon uppsägning af utlånte capitaler kommer
således ej i fråga.
Friherre Cederström har anfört, att BfiK
ken skulle förlora, om insättningen tillätes till
högre pris, än hvartill Banken sedermera komme
att inlösa sina sedlar: detta är ganska sannt,'
och derföre är det nödvändigt, att realisationsgrunden
äfven bestämmes: men Herr Friherrh
har kanske ej fäst sin uppmärksamhet derå,
att Banken hitintills belänat ett lod silfver^
med 40 sk. i stället för 20, som det efter myntfoten
galler, och att Banken således redan varit
utsatt för förluster, så snart man antager;
möjligheten att återföra Bankosedeln till 48 sk,
X tredje puncten af Betänkandet, är föreslaget,
att allmän utväxling bör företagas da.
Bankens reela fond till två .tredjedelar svara?
emot sedelstocken. —
Då någon realisations-grund icke blifvit
bestämd, kan den nuvarande reela fonden icke
beräkabs annorlunda än al pari till 4 8 sk.
Med hö^st 5 millioner emot 30, feljs så«
88*
886
Den 15 ju/it e. m.
ledes 15 för att komma till två tredjedelar,
och om, på sätt föreslagit blifvit, circa 150,000
R:dr Specie årligen uppköpas, skulle 100 år
erfordras, innan man komme till realisationen,
Detta har aldrig varit Utskottens mening,
och en återremiss är således nödvändig. —
Man har mycket talat om att genom något
stadgande i Grundlagen skaffa garanti för
framtiden.
Jag vet verkeligen ejj hvaruti detta stadgande
skulle bestå, eller huru det kan blifva
möjligt, att, på ett ändamålsenligt sätt, tillväga
bringa detsamma; då det hvarken lärer vara
lämpeligt eller rådligt att någon ziffra i
GrundLagen införes.
Deremot har jag trott, att nuvarande Lagar
verkeligen medföra den åsyftade säkerheten,
om de rätt tydas.
RegeringsForrnen innehåller endast, att
Banken står under Riksens Ständers egen vård
och garanti. Med garanti förstås, att Riksens
Ständer ansvara derföre, att Ranken fullgör sine
betalningar; och med vård, att Riksens Ständer
äga att förvalta Banken; men icke följer
häraf, att Riksens Ständer äga att bestämma
Bankens betalningsskyldigheter emot enskilda
personer eller att fritaga Banken från att lyda
under Sveriges Lag och Domaremagt.
Dera r5 Julii e. m.
887
( Såsom exempel får jag anföra, att om Banken
genom HofRättens och Kongl. Maj:st Utslag
blefve, emot Banko-Fiscalens bestridande, ålagd
att utbetala belöning för upptäckter af sedelförfalskning
eller efterapning, icke kunde Riksens
Ständer genom föreskrifter för sinaFullmägtige
förbjuda utgifvandet af en sådan belöning.
Sak samma måste det vara med Bankens öfriga åliggande,
att betala sine skulder, och blott genom
stadganden, tillkomne i Lagstiftnings-väg, kan,
enligt min tanka, Bankens skyldigheter i detta
afseende förändras.
Äfvenledes hände det under loppet af sista
Riksdag, då farhåga uppkom, att Banken af
en enskild person kunde blifva stämd om betalning
af sine sedlar med silfver, att Riksens
Ständer voro nödsakade, att hos Kongl. Majit
begära utfärdande af en Kungörelse, som fri-'
tog Banken derifrån.
Såsedes tror jag, för min del, det endast
fordras ett fullkomligt erkännande deraf, att
Banken står under Sveriges Lag, för att gifva
all nödig garantie.
Herr vora Becker, Carl Johan: Då discusslonerne
redan fått en för Ridderskapet och
Adeln tröttande längd och jag är förekom,
men af Friherre Björnstjerna, Herr Nordenankar
med flere, skall jag inskränka mig blott
till några få yttranden, och dervid i första
rummet fästa uppmärksamheten pa vådan och
888
Dell 15 Julii e. ni.
ptjenligheten af det projeGt sorn Friherre af
Nordin framställt.
Jag vill ej med vidlyftiga skäl öka den
redan klara bevisningen af denna orenlighet;
Utskotten hafva framställt den på ett tillfreds."
ställande sätt och flere Talare hafva före mig
ytterligare lågt den i öppen dag.
Då man nu ej kan göra en realisation,
bör man åtminstone sträfva att närma sig till
detta mål, för att uppnå det i framtiden.
Man har alltså föreslagit att hemta krafter
dertill genom silfver uppköp och silfver"*
inväxling.
Denna sistnämde operation, ämnad att ö»
ka Bankens Metall-fond, skulle ju till sin
syftning och nytta rakt motverkas af den silfver-utväxling
Friherre af Nordin föreslagit,.
Hvartill skulle då Inväxlingen tjena ? Man,
grundläde då blott en Depositions * anstalt,
utan allt gagn för Banken, och aflägsnade Realisationen
genom hvarje utväxling.
För öftigt skulle i enskilt väg de största
väder uppkomma, genom den mängd uppsägningar
af lån, som häraf blef en följd; och
hvarigenom alla skuldsatta familier skulle komma
i yttersta förlägenhet. Deras undergång
och en allmän villervalla skulle blifva följden
och hela inrättningen endast blifva, arn
jag si må säga, en filial - realisation, hvaraf
Deri 15 Julli e. m.
SS g
någre få droge fördelen, andra' ruinerades och.
den allmänna realisationen förhindrades, hvilken
man likväl så häftigt yrkat.
Hvad sjelfva Betänkandet angår, kan jag
ej finna annat, än att så väl uppköpet, som
inväxlingen af silfver, äro gagnande för att
konsolidera Bankens fond*
Det är emedlertid svårt att bestämma,
om dessa operationer böra ske efter viss bestämd
coyrs, eller efter den för dagen.
Detta lemnar jag åt sakkunnigare att afgöra;
men för mig synes det svårt att i förhand
bestämma något visst pris; — utan torde
detsamma bäst kunna öfverlemnas åt BanCoStyrelsen
sorn kunde sluta köpen efter gällande
cours, så länge den ej öfversteg ett bestämdt
maximum, samt hvad invexlingen angick,
må hända fixera och kungöra något stabeU
pris för hvarje kommande qvartal.
Friherre Cederstroms mening, att man i
stället för sedlar, endast skulle fa depositionsattester
för sitt silfver, kan jag ej biträda.
Ett ändamål skulle väl derigenom vinnas,
att nemligen Bankens Silfverfond ökades, mea
det andra, att rörelse-capitalet blef större,
till förkofran och friare utveckling af handel,
åkerbruk och näringar, skulle icke vinnas.
Slutligen förenar jag mig med Fri-'
8go
Den 15 Julii e. m.
herre Boye uti dess val framställda anmärlc»
ningar öfver den i dunkla termer önskade
förändringen af 72 §. RegeringsFormen.
Jag tror mig ock böra tilLägga några ord
om nödvändigheten deraf, att örn en viss sum.
ma till silfver-uppköp anslås, och likväl, i an
seende
till en alltför hög cours, ej kan dertill
användas, Utskotten då böra utse en annan
tjenlig utväg, hvarigenom denna del af rörel*
se-capitalet återkommer i omlopp.
I öfrigt gillar jag det hela af Utskottens
Betänkande, och önskar, att, om återremiss be'
slutes, Utskotten ej måtte förändra deras ytttrande,
i afseende på Friherre af Nordins
förslag.
Friherre Wrangel, Henning: I förbigående
får jag om uppköpet af silfver nämna, att
jag förenar mig med Friherre Cederström och
Herr Stråle deruti, att så stor del af Bankens
vinst, som möjligt är, bör användas till silf*
ver-uppköp.
Hvad angår inväxlingen af silfver, tror
jag den böra med mycken varsamhet behandlas.
Den kan visserligen medföra mycken nytta;
men, utom det att coursen torde ökas, har
jag en farhåga, som jag förut ej hört nämnas,
den nemligen, att de penningar, som dertill
användas, dragas från andra näringar. Man
uppsade nemligen sine capitaler, köpte silfver,
deponerade det i Banken, köpte åter växlar,
Den 15 Julii e. m.
för att få in silfver och så använde man nupp-'
hörligen sina capitaler, för att få vinst.
leetta kunde åstadkomma mera villerval-1
la, än man kan inse. Jag får likväl tillägga,
att det icke kunde äga rum mer än en
viss tid; och att allt åter sedan skulle sätta sig
till sin vanliga gång. Som ett correctiv, emedan
jag anser det vara nyttigt, att man kunde
få deponera sina penningar, ville jag före»
sia, att en viss summa borde bestämmas, öfver
hvilken depositionen ej finge stiga. Derigenom
kunde ej så stora speculationer äga
jum, som man annars förmodar.
En värd ledamot har önskat, att coursen
med ens skulle bestämmas till 128 skillingar;
men hvem kan ansvara, att den icke stiger
derutöfver. Det är vida lättare att följa dagens
cours.
Hvad garantien angår, skulle jag väl önska,
att den kunde medverka till ändamålet,
men mig synes, ätt om Finance-planen är
af nytta för landet, gifver den garanti åt
sig sjelf.
Friherre Boye har uppmanat Friherre
Lagerbjelke, a'tt upplysa, i hvad tillstånd Sverige
hade varit, om man haft en sådan garanti
1809. Ehuru oförmögen jag är, att lemna
svaret på ett sådant sätt, som Friherre Lagerbjelke
skulle gifva det, hoppas jag, att vi
icke hade varit i sämre tillstånd i sådant fall
89* Den *5 Julii e. m.
än vi nu äro. Jag tror,' att, dl enda sättet
att få reda i penninge-väsendet ar att skilja
Bankens skuld från Statens, hade man kunnat
vidtaga utgifvandet af Stats - obligationer år
igog. Då hade nu mångå hinder varit undanröjde,
och man sluppit så långa discussio**
ner om Efnance-planen.
Friherre Boye: Vi minnas rätt väl hurudant
allmänna tillståndet var år 1809, då
Fienden stod vid Grisslehamn; och minnas
rätt val, att förmågan tili försvar berodde i
det förskott Banken gaf. I början var ej tid
att invänta Ständernes åtgärd, och när Ständerne
satnmankommo, ansigo de sig ej äga
hvarken annan, eller bättre utväg, än att tillita
Banken. StatsObligationsSystemet föll ingen
på, och mer än ovisst hade varit, om det
gifvit räddningen.
Jag önskar hjerteligen att alla de, sorni
tro sig i detta system finna så rik tillgång på
utvägar, icke må, en dag, finna sig villseförtje.
Af den anledning Friherre Wrangel gifivit,
anser jag mig böra förklara, att när jag
till Friherre Lagerbjelke addresserade min
framställning, härrörde det deraf, att jag i det
ögonblicket icke visste, att han då redan var
nedgången från Riddarhuset. Hade jäg det
då vetat, så hade jag gjort framställningen
alldeles likadan; men jag hade icke addresse*
j^t den till någon viss man.
DéK i 5 Julii e. ni
893
Friherre Wrangel’ Jag vill blott namna»
att, då fråga var orri ingifvande af de 11 mili
lionerne, voro Riksens Ständer församlade. I öfrigt
tror jag, att, när man i nödens stund vill
utgifva StatsObligationer, fås så många speculanter,
som deruppå vilja vinna, att ej brist uppstår;
och om man beviljar en viss summa, nyttjar
man samma utväg, sorn i andra länder, att
man tager obligationer, och negotierar upp pen*
ningar på dem mot vissa vilkor, då obligationer*
ne blifva som en annan vara, man och man emellan,
hvarvid Staten icke kan' förlora mer, än de en
gång ingångne öfverenskommelserna hafva utfästat.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Stats- och BancoUtskottens förevarande Utlåtande
gjorde anmärkningar hindra detsammas antagande,'
samt på sådan grund behagade Utlåtandet jern»
te anmärkningarne till Utskotten återförvisa.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkäntiagaf,
att tid efter annan bland Herrar Electorer
afgått: Grefve Posse, Carl Hindric; Friherre von
Otter, Casten Fredric; Herr Wult von Steijern,
Hindrik; Herr Hjerne, Carl Jacob; Herr Nordenfeldt,
Olof, och Herr Berzelius, Jacob; i anledning
hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Herrar Bänkman, att med första samman
-
89^ Den 15 Julii e m>
träda, för att i de sålunda afgångne Electorers
ställe utse sex nya Electorer.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Från StatsUtskotteH
Af den 9 dennes:
N'.o 290. I anledning af Kongl. Majtts Nådiga
proposition, om upplåtelse af den under
Gripsholms Kungsladugård lydande lägenheten
Tegelhagen kallad.
N,’o 293. I anledning af gjorde motioner
om upphörande af nu varande Stånds-klubbar
och inrättande af en gemensam klubb.
N:o 294. I anledning af väckte frågor, angående
Kroaans fisken.
N:o 295. I anledning af Kongl* Majus
Nådiga remissi uppå Chefens för Skånska DragonRegementet
underdåniga anmälan om ExpectansLön
för Cornetten Friherre Casimir Sparre.
N:o 296. I anledning af gjord anmärkning
•vid Utskottets förut meddeldte Betänkande om
ifrågaställd lösen till skatte af Jerkö Holme.
Den 15 Julii e. m. 895
N:o 297. I anledning af Kongl. ]YIaj:ts
Nådiga remiss uppå KronoFogden Lindbergs un
derdåniga
ansökning om löne-anslag för en Ex.
pedilionsFogde.
N'0 2 98» I anledning af Kongl. MajUs
Nådiga Skrifvelse om uppförande på Indragnings.
Staten af 3=ne LärareLöner vid SkeppsGosse-Skolan
i Carlskrona.
Nio 299. I anledning af väckt motion om
pension för Directeuren J. D. Löfving.
N;o 300. I anledning af Kongl. Majus Nådiga
proposition om perisions-anslag för framlidne
StatsCommissarien E. Widegrens oförsörjda
Döttrar.
N:o 302- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskotttets förut meddelte Betänkande,
angående öfverlåelse af Kronans andel i uppbörden
vid Södra Stäket.
Fran Allmänna Besvärs, och OeconomieUtskottet.-
Af den 8 dennes :
Nto 131. I frågan om sättet af och tiden
för Hammar-Skattsjernets utgörande.
N:o 132. I frågan om yrkad vidsträcktare
frihet, i anseende till Tackjerns-tillverkningen och
Tackjerns-handeln.
8g6 Den 35 Julli e. m.
N:o 13 3, Angående yrkad likhet x rättigheten
till nya Smidens anläggande så i Sodra sora
Norra orterne.
K=o 134. I frågan om yrkad rättighet till
utvidgande af Stångjerns och Amnes Smidet i Riket.
N:o 135. Angående ett noggrannare fullgörande
af de med Bergsmans-hemmans besigtning
förenade skyldigheter.
N-'o 136. Rörande jemnkning af Extra Ro»
leringen i Riket,
Justerades följande:
Utdrag af Prötocolleti hållet hos Hägloflige
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 15 Julii 1823-
S* D. Då nu å nyo föredrogs Stats- och Ban*
cotJtskottens den 21 sistlidne Junii, under N:o
20 afgifne, samt den 28 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, i änledning
af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse till Rik
sens Stander, angående de af en i Nåder tillför
ordnad Commitée utarbetade underdåniga Betan
kanden om reglering af Rikets penningeverk, m. nr
tillika med de i öfrigt till Utskottens samfälld
beband
-
t)en 15 Julii e. nit 89^
behandling temitterade memorial och yttranden,1
rörande enahanda ämnen; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att, med godkännande af det i 4.
puncten af berörde Betänkande upptagne andra
alternatif, eller att bestämmandet af den grund,
hvarefter Speciemyntet kommer att af Banken,
emot dess sedlar, utväxlas, må till framtiden
Uppskjutas, de i samma Betänkande för finance*
regleringen i öfrigt stadgade grunder till alla delar
gilla. Ut supra,
Utdrag af Prötocollet hullet hos HäglofJ
lige Ridderskapet och Adeln, vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm , eftermiddagen
den Julii 1853.
S. D. Föredrogos ånyo och återremitterades,
1 anledning af dervid gjorde anmärkningar, Stats*
och BancoIJtskottens, den 21 sistlidne Junis afgifne,
samt den 28 i samma månad, eftermiddagen,
på bordet lagde, Utlåtanden t
N;o i 1. Angående Riksens Ständers Banks
närvarande ställning, samt bestämmande af förhållandet
emellan Bankens sedlar och silfvermynt»
N.*o * 2. Angående Uppköp Och inväxling
af myntbara metaller till Riksens Stanners Bank,
samt framdeles skeende utväxling af reelt fnynt»
Ut supra.
Ridd. och Ad. Prot. VI Band*
8g8 Den i g Tuli i /. fnl
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj*
des klökan half till 11 om aftonen.
In fidem J?rotocolli,
öi J. Lagerheim.
Lördagen den l9 Julii.
Plenum kl. g förmiddagen
Herr af Klintberg, Cart, hade ihiemnat eli
memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se Bilagan ft:o i.)
Herr Grefven ozh LandtM.ar.skaiken hem»
ställde, om icke, enär berörde memorial innefat»’
tade anmåYkningar vid BevillningsUtskottets den
2 8 sistledne Junii eftermiddagen återremitterade
Betänkande, angående de genom Stora SjöTltlfen
inflytande Bevillningsmedel, samma memorial kunde
till BevillningsUfskottet remitteras; hvilket bifölls.
Friherre Wrangel, Henning: Innan discus
sionen,
rörande financerne, hörjås, anhåller jag att
mitt, den 24 sist). Februarii afgifna, förslag om
Den 19 Julii f. W.
värdering af jord, måtte till Allmänna Besvärs-oell
OeconomieUtskottet varda remirteradt. Det har redan
en gång förut varit fråga om denna remiss,
och jag utbeder mig nu hos Herr Grefven och
DandtMarskalken, att den måtte få gå i verkställighet.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Friherre Wrangels ifrågavarande
memorial finge, på sätt han begärt, till Allmänna
Besvärs, och OeconomieUtskottet förvisas; hvil*
kets befölls.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 21 sistlidne Junii under N:o 23
afgifne, samt den 28 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, angående Riksens
Ständers Riksgälds Contoirsställning och inlösen af
dess Creditsedlar.
Friherre Cederström, Jacob: Redan i mitt
generella yttrande öfver sammansatta Stats-och
Banco Utskottens Betänkande, rörande grunderne
för finance-régleringen, har jag haft tillfälle
framställa den mening, att det är orätt och
icke ens ärligt handladt, att på Banken öfverflytta
RiksgäldsContoirets Creditsedlar, som utgöra
Statens, men icke Bankens, gäld, om ej
Riksens Ständer tillika anvisa medel, ined
hvilka dessa sedlar skola inlösas
-
god Den 19 Julii f. m.
Nu anhåller jag blott att få fästa Ridder"
skåpets och Adelns uppmärksamhet på de slut-'
ledningar, hvarigenom Utskotten banat sig väg
till ett sådant resultat. Utskotten anse }'det
,}vara en af Banken, atagen förbindelse, att inlösa
1’RiksgäldsConloirets CreditsedlarV’
Banken har likväl icke åtagit sig något
sådant, utan Riksens Ständer hafva endast bifallit,
att Riksgälds-sedlarnes belopp skulle få
förblifva oforändradt, i likhet med hvad detsamma
vid 1814 års slut befanns, och att Banken,
skulle inväxla gamla sedlar emot nya, hvilka
således i annan väg åtef lingö utgifvas. Häraf
är klart, att Banken i detta afseende icke står
uti någon förbindelse.
Utskotten yttra vidare uti en annan
phras: ”De medel, hvilka för Creditsedlars inlösen
dnordnäs frän Banken till RiksgäldsCöntoiret, elller
påföras dess Discont-räkning, öka således väl
,,uti ruienskaperne Bankens hos RiksgäldsContoi<
Vret innestående fordrings-summa, men i sjelfva
s,verket finnes deruti endast ett utbyte af utställde
Bankens egna omedelbara skuldförbindelser emot
y,dess befrielse frän en lika andel i dess allmän-j
’’na förbindelse, att ansvara för fullgörandet, äfs,
ven af de RiksgäldsCöntoiret åliggande utbetali,
ningår.,‘
Det vöre intressant, om Utskotten upplyi,
ste , hvaruti Bankens allmänna förbindelse till
RiksgäldsCöntoiret egentligen bestar , och från
hvilken datum den sig härleder- Det kunde
