# ID: svediakorp-gov314
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 73,689
# sentences: 2,479
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Knt 7 Julli e. m,
30i
dennes eftermiddagen återremitterade Betänkande
N:o 242, i anledning af väckt Motion om indragning
af de Medico-Theologiske Stipendierne,
samt deras användande till andra behof för Medicinal
Verket, berörde Memorial måtte till StatsUtskot
tet förvisas; hvilket bifölls.
Upplåstes och lades på bordet StatsUtskottets
deri 3 dennes under N:o 27.8 afgifne Utlåtande,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om en årlig pension till f. d. Landshöfdingen
m. m. Hans Järta.
Herr von Franchen, August: Som jag
förmodligen ej äger tillfälle att öfvervara Högloflige
Ridderskapets och Adelns nästa sammankomst,
dä frågan om Herr Landshöfdingen Järtas
pension förekommer till afgörande, så anhåller
jag vördsammast, att nu få yttra mina
tankar i detta ämne.
Det ar onekligt, att den tjenst Herr Järta
för fjorton år sedan gjorde sitt Fädernesland
var stor, men jag för min del tror, att Herr
Järta för densamma erhållit full belöning, genom
sine medborgares högaktning och sin Konungs
flere gänger lemnade Nådebevisningar,
hvarföre jag alldeles icke kan anse detta nu påfordra
ringaste pension, ännu mindre en Summa
af 2,000 R:dr, som kanske vore tillräcklig
att dela mellan fyra, hvilka ända till åldrens
dagar tjenat sin Konung och sitt Fädernesland
3®2
Ben 7 Julii e. >n.
med nit och verksamhet. Herr Järta är ännu
i de år och vid den hälsa , att han, om det ej
besvärade honom, ännu borde kunna uppoffra
sin tid åt Ernbetsmanna- banan; jag kan således
ej annat än högeligen gilla Utskottets afstyrkande
å ifrågavarande pension, men önskar uppriktigt,
att Herr Järta ville åter inträda i
tjenst, då Riket kunde få profitera af de talenter
många tillägga Herr Järta, samt Herr
Järta äfven af Staten bekomma en mot dess
tjenst svarande lön, och således vid hans år ej
behöfva betunga den med någon pension.
Jag anhåller vördsammast, att StatsUtskottets
Betänkande mätte blifva bifallet, samt, i hän.
delse af motsatsen, att detta mitt yttrande måtte
få åtfölja återremissen till Utskottet.
Lades på bordet.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
27 sistledne Junii under N;o 2 15 afgifne, samt
den 28 derpå följd^ eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, jemte serskilte motioner
hos RiksStånden, angående SaltpetterGärdens
nedsättning m. m,
Herr Tham, Wollrath'. Så väl innehållet
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om nedsättning,
af Saltpetter-gärden, som äfven den
delen deraf, hvilken innehåller, att en deremot
Dori i Julii e, m,
303
svarande utgift skulle användas till Försvarsverket
, gör, att jag finner denna sak hafva en
fullkomlig förening med Tredje HufvudTiteln,
och böra i sammanhang dermed afgöras; och
som Ridderskapet och Adeln redan denna förmiddag
återremitterat StatsUtskottets Betänkande
om Tredje HufvudTiteln, alltså och då Beslutet
i denna sak , kommer att bero på det
Beslut som blifver fattadt i det förra ämnet,
hemställer jag, om icke denna fråga äfven bör
återremitteras.
Herr Rothlieb, Axel, förenade sig med
Herr Tham.
Herr von Hartmansdorff, Augufi: Jag
har ej hört den värde Ledamoten göra någon
anmärkning emot StatsUtskottets nu ifrågavarande
särskilta betänkande , angående Saltpettergärden.
Om man ej nu finner något egentligt
att anmärka dervid, och StatsUtskottet ej förbundit
detta ämne med frågan om Tredje HufvudTiteln,
så ser jag ej, att en återremiss kan
vara af nöden, utan tillstyrker bifall å betänkandet.
Herr Tham \ Om jag rätt fattade Statsutskottets
betänkande om Tredje HufvudTiteln,
hade Utskottet deruti icke bifallit Konungens
begäran, att den minskning, som genom en
förändring uti Saltpetter-gårdens utgående kunde
uppkomma, skulle på annat sått användas
till förstärkning af ofvannånmde Titel. Om Utskottets
betänkande i den delen kommer att
3°4
Den 7 Julii e. m.
undergå någon förändring, verkar det äfven på
detta betänkande, och på denna grund har jag
begärt återremiss.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric- Jag
har icke annorlunda kunnat fatta Utskottets betänkande,
ån att den ifrågavarande besparingen
för SaltpetterFonden förut har utgått af Tredje
HufvudTiteln, och skulle nu för ett annat ändamål
vara tillgänglig, samt sålunda förstärka
Titeln; med anledning häraf, kan jag ej annat
ån biträda Herr von Hartmansdoiffs mening, att
återremiss icke år af nöden, samt tror att betänkandet
kan bifallas.
Herr Grefven och LandtMarjkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
utlåtande böra, i anledning af Herr
Thams dervid gjorde anmärkning, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
gjorde proposition till bifall å berörde
Utlåtande; hvilken proposition med Ja
besvarades.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den a? sistlidne Junii under N:o 246 afgifne?
och den 28 derpå följde eftermiddagen på
bor
-
Den 1 Julii e, m,
305
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om inqvarterings-penningars anslående för,
Befålet vid indeldte BåtsmansCompagnierne.
Företogs till pröfning StatsUtskottets deri
27 sistlidne Junii under N:o 247 afgifne, samt
den 28 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i fråga om utbyte af tvånne
indelningar vid Kongl. LifRegementet.
Herr Lefrén, Johan Pehr-. Det förhållan-i
de, som nu år anmält vid LifRegementets HuJ
sarCorps, år likaså allmänt kändt, som skadligt
för Corpsen.
Långe har man der med skål klagat deröfver,
att en Ryttmästare och en Lieutnant, och
dessa vid samma Esquadron åro så illa lönte, att
en beständig flyttning ifrån denna Sqvadron åger
rum, i följe af de Författningar, som tillåta
transport ifrån en indelning till en annan.
En Esquadron vid ett CavalleriRegemente
år en vigtig omständighet, och en vigtig del af
vapnet uti ett Land, som ej har råd att hålla
ett talrikt Cayalleri, och det är ganska skad-*
ligt att Chefen för eri sådan Esquadron ofta om-;
bytes. Upplysningsvis får jag nämna, att densamma
sedan 1816 nu har sin femte Ryttmästare
och sin femte Lieutnant. Ombytet har således
Kidd, 0, Ad, Pr, VI. Baad.
20.
Den 7 Julii e. m.
varit nästan årligt. Hvad åter beträffar det begårdte
utbytet, och Statens förlust derutaf, så
tror jag den vara obetydlig emot nyttan deraf,
att organisationen blifver sådan den bör vara.
Att en Ryttmästare tjenar för 5oo Riksdaler,
och en CavalleriLieutnant för 5oo Riksdaler
år ett förhållande, som jag tror böra behjertas,
och på grund häraf anhåller jag om återremiss.
Grefve Löfvenhjelm, Carl Gujtaf, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 3.)
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att StatsUtskottets Ut-j
låtande, i anledning af de dervid gjorde anmärk,
ningar, till Utskottet återförvisa.
Föredrogs å nyo StatsU-tskottets den 27
sistledne Junii under N:o 248 afgifne, samt
den 28 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt Motion
om löne-tillökning för tretton SubalterneOfTicerare
vid Skånska DragonRegementet.
Friherre Stjerncrona, David, anförde skriftligen
:
(Se Bilagan N;o 4.)
ä>
Dtn y Julii e. m.
3o?
Herr von Francken, Augufi, upplåste följande:
(Se
Bilagan N.o 5.)
Herr Munck af Rofenjkjold, Eberhard, anförde
skriftligen;
(Se Bilagan N:o 6.)
Herr Lafrén, Johan Pehr'. På de grunder
Friherre Stjerncrona, jemte flere andre värde
Ledamöter, redan anfört, får äfven jag vördsamt
anhålla om återremiss af StatsUtskottets
Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff, Augujit Stats;
Utskottet har vid förslag till löne-förhöjningar
i allmänhet följt den grundsatsen, att icke bevilja
dem på enskilte motionairers framställa
ning, emedan all organisation, och i följe deraf
all fråga om löne-tillökning bör komma ifrån
Regeringen, som skådar allt i sitt sammanhang,
och som bör äga vitsord i afseende på behofvet
af Tjenare för Statens räkning, och deras kraf
på en lämplig vedergällning. Utan tvifvel är
det enligt denna grundsats, som Utskottet gifvit
det afstyrkande, som nu år i fråga. Jag, för
min del, kan ej annat ån erkänna, att, om man
betraktar saken på Ofticerarnes sida, hafva de
allt för sig De hafva mera manskap undersitt
befäl, och åro mindre aflönta ån Officerare af
samma grad vid andra Cavalleri-Regementen.
Men dervid får jag göra samma anmärkning,
308
fien j Julii e. m.
sorn vid militaire-anslagen i allmänhet, att det
bör bero af Regeringen att genom förändrad
organisation så ställa till, att medlen råcka till.
När Regeringen icke begärt denna förhöjning,
så synes det mig icke skål att bifalla densamma,
emedan det år ovisst, om Styrelsen icke
har i sinnet, att organisera Cavalierierna så, att
de redan beviljade anslagen förslå. Dessutom,
skulle icke en sådan förhöjning väcka billiga anspråk
äfven hos Officerarne vid åtskilige Infanteri-Regementer,
Flottorne med flere Corpser,
som åro ojemnt eller illa lönte, att äfven komma
i åtnjutande af löne - förhöjning ? Hvar
skulle då Riksens Ständer taga medlen dertill?
Någon grundsats måste följas. Hår hafva varit
frågor om löne-förbåttring för HofRåttsRåd,
Häradsskrifvare rn. fl.; de hafva blifvit afstyrkta
af samma skål, att man nemligen trott sig böra
uppskjuta dermed, tills den nya organisationen
blifvit fulländad. De partiella, sorn nu kunna
ske i Militairen, skola ej heller tjena till annat,
ån att aflägsna den allmänna regleringen. Af
dessa ^anledningar tillstyrker jag bifall å Utskottets
Betänkande, j
Friherre Anckarfvärd, Carl Henric: Jag
finner fullkomligen billigheten af Friherre Stjern,
cronas ansökan, men förenar mig tili alla delar
med hvad Herr von Hartmansdorff anfört, rörande
sjelfva principen. Jag vill blott utbe mig
att få förete ett litet exempel, huru det vore
möjligt, att genom uppmärksamhet vid nya orga.
nieationer, vinna det föremål,' som sökes, Jag
tror, att alla Militairer, och Cayallerister i syn
-
Den j Julli e. m.
nerhet, skola vara derom ense, att 125 man
LifRegements Husarer icke borde behöfva dubbelt
antal Befäl, emot samma antal Dragoner i
Skåne.
Jag tror, att de åtta Esquadronerne LifRege^
ments Husarer ganska våi kunde fördelas till
fyra; och att Militairer med mig derom skola
vara ense, att de med mera fördel kunna föras
på fyra Esquadroner. Om en sådan indragning
skedde, kunde derigenom utväg möjligen finnas
till den löne-förhöjning, som Friherre Stjerna r
crona begärt.
Jag anhåller, att denna anmärkning måtte
åtfölja återremissen, i fall den beslutes, men
tillstyrker för min del bifall å Utskottets Betänk
kande.
Herr Munck af Rofenjkjold'. Jag skall
utbedja mig att få fästa uppmärksamhe på olikheten
mellan ifrågavarande motion och de flere
motioner om löne-förhöjning, hvilka hår före.
varit.
Enär frågan, om desse 13 Officerare alla
eller till en del, åro öfverflödige; denna hör nu
ej till vårt bedömmande. En annan fråga är,
huruvida dessa Officerare voro uppförde på Stat
innan den allmänna löne-förhöjningen för penninge-löntagande
Embets- och Tjenstemän beslöts
i8i5, och huruvida de således böra tillgodonjuta
Riksens Ständers Beslut likaså väl
som alla andra. Då desse icke fått begagna
3lo
pen 7 .Tulii c. m.
samma löne-förhöjning, som andra penningelöntagande
Officerare, så anser jag i sin ordning,
att, då de nu sjelfve eller genom sin Chef i sådant
afseende vånda sig till Riksens Stånder, de
böra få tillgodonjuta lika löne-vilkor med deras
penninge-löntagande kamrater. Begäran hårom
år, då den blott angår framtiden, så mycket billigare,
som den, på giltig grund af Riksens Stånders
omnämnda Beslut, kunnat sträcka sig till ersättning
förden ända sedan i8i5 uteblifna löneförhöjning.
Jag anser det vara Riksens Ständer
värdigt, att sjelfve åstadkomma rättelse uti ett
sådant fall, och att det år just till Riksens Ständer
man bör vånda sig lör att erhålla ett beslut,
hvarigenom ett sådant misstag kan råttas.
Vid i8i5 års Riksdag beslöto Riksens Ständer,
på mitt förslag, att samma principer skulle följas
vid löne-lörhöjningen för Militairen, som
för CivilStaterne, Utom detta vågar jag anmärka,
att StatsUiskotfet icke hade bordt tillstyrka
öfverlåmnandet af regleringen åt verkställande
makten, utan hade bordt till Riksens
Ständer föreslå en utväg, hvarigenom representationen
hade sjelf kunnat reglera en så vigtig sak,
Friherre Stjerncrona: Hvad en vård Leda;
mot, Herr von Hartmansdorff, nåmnt, angående
StatsUtskottets förmenta principe, att icke göra
afseende på enskildte IVfotjouairers framställningar,
lemnar jag uti sitt värde. Jag tror mig
böra nämna, att jag hyst för mycket misstroende
till mina egna åsigter, för att icke först underställa
dem höga vederbörande, innan jag bär
gjordt denna anmälan, Vidare får jag fästa upp
-
Den 7 Julli e, m,
Inårksamheten derpå, att hår icke år fråga om
att göra en partiel löne-förhöjning för dessa i5
Officerare, utan blott att de äfvensom deras likar
vid Skånska HusarRegementet måtte i följe
af i8i5 års Beslut komma uti åtnjutande af
samma förhöjning, som andra redan mångå år
hafva åtnjutit.
Jag kan icke fatta, hvarföre en så obehaglig
skillnad skulle göras emellan dessa 2000 man,
eller omkring hälften af hela Svenska Cavalleriet
och den andra hälften. Jag har ej brådskat
med denna framställning. Under de 9 år
jag fört Befälet vid Regementet, har jag sökt att
genom andra medel undvika olägenheterna, och
att på alla lofliga vågar försäkra tillråckligheten
af Officerarnes löne-infcomster, men jag har af
erfarenheten funnit, att det ej annorlunda år
möjligt ån genom en förhöjning deruti. Följden
bör ej betraktas endast utur Aritmetiskt
förhållande. Om förhöjningen icke bifalles, blir
jag satt i den olyckliga belägenhet, att icke till
Officerare kunna antaga andra ån dem, som ge^
nom egen förmögenhet kunna underhålla sig.
Det år likväl högst obehagligt, att icke kunna
antaga en skicklig yngling med goda anlag, blott
för det att lönerne åro så ringa uti första graden,
att han ej med stxAngaste hushållning kan
draga sig fram.
Friherre Falkenberg, Carl Axel, förenade
sig med Friherre Stjerncrona.
Herr von Huhenhaujen, Michael: Då det
3*2
Den i Julii ... n,
nu tyckes vara upplyst, att ifrågavarande Officerare
icke feommo till åtnjutande af den löneförhöjning,
som andre åtnjutit, i följd af Riksens
Stånders Beslut vid 1815 års Riksdag, och StatsUtskottet
ej ansett sig kunna Bifalla densamma,
på den grund att desse Officerare skulle vara
Surnumerairer, ehuru de åro uppförde på Stat,
så synes mig, att, om en återremiss beviljas,
Utskottet kan, enligt GrundLagens föreskrift i
detta afseende, inhämta upplysning från Regeringen.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarjkalken
gjord projaosition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att StatsUtskottets Utlåtande!,
i anledning af de dårvid gjorde anmärk,
ningar, till Utskottet återremittera.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
27 sistlidne Junii under N;o 249 afgifne, samt
den 28 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga om
inqvarterings-penningar till Varfs- Staterne vid
ÖrlogsFlottan i Carlscrona samt Arméens Flottas
Escader i Stockholm och Götheborg.
Friherre Lagerbjelke, Johan: StatsUtskottet
har i detta Betänkande ungefärligen nyttjat
samma skål, som i det, hvilket nyss förevar,
nemligen, att sam ej någon proposition kommit
Den 7 Julii c. m,
3i3
ifrån Regeringen, Utskottet ansett sig böra afslå
den våckta frågan.
Det år likväl en sanning, som Utskottet
upplyst, att Kongl. Majit uti ett Nådigt Bref
förklarat sig derom vilja göra Nådig proposition
till Riksens Ständer. Hvarföre den uteblifvit
kånner jag ej; men det år otvifvelaktigt, att
manskapet år i behof af denna inqvartering, ty
daglönerne åro så små, att det år svårt att få
Folk vid Varfyen för de dagspenningar dem beviljas,
och i Stockholm samt Götheborg får man
i allmänhet blott de såmsta Timmermånner, der_
före att de åro för litet aflönte. Sorn StåtsUtskottet
likväl ej precist afslagit saken, utan
Öfverlemnat den till Kongl. Maj:t, vill jag ej
yrka återremiss, utan anhåller blott att hvad jag
anfört måtte upptagas uti Protocollet.
Grefve Löfwenhjelm, Carl Axel: Det år
endast för att berigtiga något, som jag anhåller
få anföra några ord.
Utskottets Betänkande innehåller, att Kongl.
Mäjits i Betänkandet omförmåldte skrifvelse gifvit
anledning till den förmodan, att Kongl. Majit
ville af andra medel lemna den ifrågavarande ersättningen.
Jag vet sannerligen icke, hvilka de
medel skulle vara, och Hans Maj;t har säkerligen
icke velat utlofva något utan att hålla. Han
Jiar ej sådane medel, hvarmed denna utgift kan
betåckas, utan det beror på Riksens Ständer
att bevilja eller afslå den.
3i4
Den 7 Juli i e, m.
Friherre Lagerbjelke: Upplysningsvis får
jag nämna, att ifrågavarande Stater hafva sin
ordinarie aflöning på Flottans Extra Ordinarie
eller NybyggnadsStat, och att inqvarteringen äfven
möjligen kan utgå af denna. Då dessa medel
stå under Konungens disposition, hoppas
jag, att, vid en ny ansökan, ändamålet skall kun.
na vinnas.
Jlerr Grejven och LandtMarjkalken gjorde
proposition till biiaU af StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, hvilken proposition med Ja
besvarades.
Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 27 sistlidne Junii afgitne,
samt den 28 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden:
N.o 2Öo. I anledning af väckt motion, om
förbättring i aflöningen för indeldta Arméens
Befäl, och i synnerhet vid West-Götha Regemente.
N;o 25i. I anledning af väckte motioner
0111 inqvarteringen för Wendes ArtillerieRegemente.
N:o 253. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, rörande indeldta In‘anterie-Re4
gementernes beklädnad.
Ben 7 juli i c. m.
315
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
27 sistlidne Junii under N:o 262 afgifne, samt
den 28 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga ota
reglering till förbättring i löne-vilkoren för Befälet
vid indeldta Arméen.
Herr Rojenblad, Bernhard: Fullkomligen
inseende nödvändigheten, att jemna lönerne vid
den indeldta Arméen, skulle jag, med öfverensstämmelse
uti hvad StatsUtskottet yttrat, önska
en mera tydlig framställning till Kongl.
Majit; det vill såga, att Riksens Ständer tydligen
skulle uttrycka sitt bifall dertill, att Konungen
ville vidtaga de förordnanden, i afseende på de
till Indelningsverket hörande löner, som kunna
för ändamålet vara nödige. Mångfaldiga förändringar
i afseende på lika indelningars olika godhet
hafva skett sedan Indelningsverket upprättades,
hvarigenom inkomsterne deraf blifvit ojemna;
äfven förändringar i dispositionen af lika
löner efter Stat hafva blifvit gjorda; några
Boställen, såsom till exempel MÖnsterSkrifvarnes,
kunde kanske indragas och användas till förbättring
af andra löner. Om en obegränsad rättighet
att härom disponera öfverlämnäs åt Kongl.
Maj:t, torde ändamålet bäst vinnas.
Herr von Hohenhaufen, Michael: Det af
Herr Rosenblad föresiagne tillägg synes mig icke
vara behöfligt. Den af Kongl. Majit vidtagne
nya organisation, Äfvensom flere partielle beslut,
synes tillräckligen vittna, att Kongl. Majit utan
Riksens Ständer kan göra jemkningar uti Indel
-
3i6
Den 7 Juli i e, ni.
ningsVerket, då det icke rörer dess hufvudgrun^
der. Jag kan ej nu bestämdt uppgifva IndelningsVerkets
primitiva Stat, men jag vet, att
den undergåit flera förän dringar. Åtskillige tjenster
åro indragne, andre åter tillagde. Jag tror
således det ifrågastållde tillägget icke vara af
nöden.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Jag år
af samma mening, att tillägget år öfverflödigt.
Om någon ändring af Indelningsverket skall företagas,
bör sådant gå genom ConstitutionsUtskottet
uti GrundLaglig väg, emedan Indelningsverket
år försåkradt, genom 80 §. RegeringsFormen.
Om Kongl. Maj:t finner sig böra vidtaga
någon förändring deruti, lärer Han i föreskrifven
ordning fullfölja målet.
Herr Munch af Rojenjkjöld, Eberhard:
Denna motion anser jag hafva varit en af de
vigtigare, och jag tror att SfatsUtskottet hade bordt
ined mera allvar dermed befatta sig, och föreslå
utvägar till vinnande af ändamålet. Jag vet
ej om motionairen föreslagit sådane, men visserligen,
så vidt jag känner indeldta Arméens
löningssått, finnas utvägar till. fyllande af bristerne.
Jag känner en Esquadron vid Kongl.
CarabinierRegenientet, der Trumpetaren för närvarande
bär lika stora löne-inkomster som Ryttrnåslaren,
Lieutenanten och Cornetten tillsammans.
Vid ett sådant förhållande tyckes det vara
billigare, att bereda en löne-förbättring genom
jemnkning indelningarne, ån genom ökade anslag.
Hvad de penninge-löntagande Officerare angår,
jjcft 7 julii e. rn.
317
hafva, de hvilke år iSi5 voro uppförde på Stat,
redan bordt tillgodonjuta löne-tillökningen. I ÖL.
rigt kan jag ej gilla, att StatsUtskottet så helt
och hållet öfverlemnat denna sak åt executiva
magten, och ej förbehållit utväg för Riksens
Ständer att besluta om sjelfva Reglerings-grunden.
Jag tror sluteligen, att en hufvudsaklig
löne-förbättring för de indelta Officerarns vore
att förbättra jordbrukarens belägenhet och bereda
tillfälle till en förmånligare afsättning för dess
producter.
Herr Rosenblad: Jag var visserligen icke
fullkomligen enig med mig sjelf, om 80 §. RegeringsFormen
kunde tillämpas vid hvarje fråga
om dispositionen af en indehl lön. Det var
blott för att få uttryckligen bestämd Riksens
Ständers önskan, och förekomma att möjligen i
en framtid sjelfva uppfyllandet af en Riksens
Ständers önskan kunde anses såsom en öfverträdelse
af Grundlagen, som jag gjorde min
framställning. Jag kan ej dela Herr von Hartmansdorffs
mening, att sättet till förändring
deruti skulle vara detsamma, som för behandlingen
af en Constitutions-fråga. 80 §. RegeringsFormen
säger: Krigsmagten till Haji och
Fot, så väl forn Båtsrnanshdllet af rotering och
indelning jörblifver vid de med Landet och
Ståderne upprättade Contracler och Indelningsverk,
hvilka till deras hu/vudgrunder Jkola
orubbade vara , intill dess Konungen och Rikfens
Stander finna nödigt någon ändring deruti
famf alt att göra. Riksens Ständer och Konungen
318
Ben 7 Julli e. m.
samfällt kunna således i alla fall göra förändringar
uti Indelnings-verket efter godtfinnande.
Herr Grefven och handtMarjkalken hemstålde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af de der.
vid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej. 1
Hvarefter Herr Grejven och LandtMarJkalken
gjorde proposition till bifall af Statsutskottets
Utlåtande.
Ropades starka Ja , jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och handtMarskalken
förklarade, att sorn, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Munck af Rofenjkjold anmälte till
Protocollet sin Reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 127 sistledne
Junii under N;0 258 afgifne, samt den 28
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde ,
Utlåtande, angående StatsRegleringen under Riks.
Statens 8:de HufyudTitel, för allmänna och
extra utgifter.
Den 7 Julli e, in,
3r9
Friherre Andar svard, Carl Hindric, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 7.)
Hvarjemte Friherre Anckarsvärd till Protocollet
aflemnade en så lydande handling:
(Se Bilagan N;o 8.)
Friherre af Nordin, Carl Johan: Det år ej
för att yttra mig öfver Friherre Anckarsvårds
Motion, som jag nu uppstiger, ty jag anser för
afgjordt, att remiss derå icke kan förvågras, då
Motionen har ett nåra sammanhang med den
fråga, som nu år föremål för Ridderskapets och
Adelns öfverläggning. Jag vill blott, i anledning
af Grefve Gyllenborgs upplåste anförande, lemna
den upplysning, att en del af extra utgifterne
hitintills utgått uti Hamburger Banco, och
en del i Svenska BancoSedlar. Föreskrifterna
rörande detta anslag hafva varit så otydlige, att
så vål Revisorer, sotn StatsUtskottet, vid flere
tillfållen varit tvehugsne hvad som vore det t åtta
5 men för kommande tider år nu mera allt
bestämdt, genom det af Rikets Ständer antagne
Inkomst Betänkande, hvarutinnan år stadgadt,
att detta anslag utgör endast 100,000
Riksdaler i Svenska BancoSedlar, och hvaraf följer,
att om Hamburger Banco disponeras, måste
Cours-beräkningen äfven upptagas, och icke såsom
hitintills, båda myntslagen till al pari utföras,
hvarigenom i verkligheten en öfverskridning
af Tiieln ågt ruin.
v
32 0
Den 1 Julii c. »t.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetier-*
Jiedt, Guftdf: Jag kan ej instämma uti den a£
Friherre Anckarsvärd föreslagne nedsättning uti
anslaget till extra utgifter. Skälet dertill hämtar
jag af min erfarenhet under den tid jag varit
Ledamot af Konungens StatsRåd, då alltid
de 100,000 Riksdaler, sorn till detta ändamål
varit bestämde, befunnits otillräcklige. Friherre
Anckarsvärd säger sig hafva hämtat stöd för sitt
förslag af Konungens Nådiga Proposition, men
jag torde böra fästa uppmärksamheten deruppå,
att Kongl. Majit, då Han föreslog att extra UtgiftsTiteln
skulle nedsättas till 5o,ooo Riksdaler,
dervid hade begärt att MinisterStaten skulle
blifva bestämd till i3o,ooo Riksdaler Hamburj
ger Banco, i stället för den summa af go,ooo
Riksdaler samma mynt , som hittills, till detta
ändamål, varit anslagen; och således erhålla en
tillökning af 4o,ooo Riksdaler Hamburger Banco.
Dessa ifrågavarande 4o,ooo R:dr Hamb. Banco,
likväl icke för behofvet tillräcklige, hafva hittills
blifvit tagne af extra utgiftsmedlen och å dessas
total-belopp afräknade i en motsvarande summa
af Svenska BancoSedlar. Då nu, såsom Pierr
Hjerta upplyst, Stats-Utskottet ej ansett Rikets
tillgångar medgifva mera, än en tillökning af
10,000 Riksdaler å nuvarande MinisterStat; då
det äfven är föreslaget, att beräkningen af extra
Utgiftsmedlens hela anslag hädanefter skall ske
i Svenskt Banco, så vore äfven med förutsättning
att 4o,ooo Riksdaler Banco, af extra utgiftsmedlen
skulle användas, att fylla bristen uti Mi»
nisterStaten? likväl denne, icke desto mindre, e
mot
-
*
Den 7 Julii e. m,
321
mot hittills fortgående förhållanden, och oaktadt
den synbara tillökningen af 10,000 Riksdaler
Hamburger Banco, långt ifrån att vara ökad, i
sjelfva verket förminskad, med skillnaden emellan
5o,ooo Riksdaler Hamburger Banco och
4o,ooo Riksdaler Svenskt Banco.
Jag har redan förut tagit mig friheten nättH
na, att anslaget är otillräckligt, och så anser jag
det ännu. Kan det ej i Hamburger Banco ökas,
på sätt Kongl. Majit Önskat, så borde åtminstone
extra Utgifts-Titeln, i Svenska BancoSedlar
höjas från 100,000 till i5o,ooo Riksdaler, hvarigenom
den kunde i någon verksam mon komma
den otillräckliga MinisterStaten till undsättning.
Jag hemställer då om ej genom den å
MinisterStaten skedde verkliga förminskning, ea
annu ytterligare uti allt skulle ske, om extra utgifts-medlen
nedsattes från 100,000 till 50,000
Riksdaler.
Hvad åter angår den redovisning, hvarom
Friherre Anckarsvärd och Grefve Gyllenborg
talat, tror jag mig, i hvad som rörer Cabinettet,
böra gifva tillkänna, att sådane medel redovisades
förr blott inför Konungen. Oaktadt de omnämnas
hemliga, tåla de visserligen all offentlig
granskning; men som de hafva till föremål*,
godtgörande af Courir-resor, presenter, extra
utgifter vid Beskickningarne, med mera dylikt
så kunna de i anseende till sin natur icke vara
Ridd. o. Ad. Prof, VI. Band, 91.
gjS j)tn J Julii e. m,
underkastade samma RevisionsLagar, ej eller
dessa vara byggde på samma grunder, sorn iör
andra StatsMedel. Derföre redovisades de inför
Konungen af Chefen för Cabinettet. Så tillgick
det under Högstsalig Konungens tid. Alltsedan
Dess anträde till Regeringen har Konungen förklarat,
att Han ej enskilt vill hafva denna redo*
visning; utan fordrat, att StatsMinistern för utrikes
Ärenderne och HofCanzleren skola med
sina namns åtecknande gifva vitsord åt CabinettsSecreterarens
räkning, och det är först då, som
Kongl. Majtt tecknar sin påskrift, och sålunda
åt desse Embetsmäns ansvarighet gifver Sitt namn.
Konungen har äfven anbefallt, att räkningen skall
uppvisas uti Dess StatsRåd, och der erhåller CabinettsSecreteraren
dechargen. Jag tror således,
att Konungen gifvit all den helgd åt utgifternes
behöriga och noggranna redovisning, som kan
erfordras.
Friherre Ancharfvård: Jag bestrider ej da
uppgifter Herr Grefve af Wetterstedt lemnat,
rörande redovisnings-sättet, och jag tror, att till
en viss del nödig säkerhet derigenom kan vara
vunnen, men då StatsRådet ej utgör någon behörig
Revision, vet jag ej hvarföre icke dessa
räkningar, lika med alla andra, kunna gå till
KammarRätten. Här är dessutom ej endast fråga
om MinisterStaten. Andra Auctoriteter, såsom
t. ex. GeneralAdjutants Expeditionen och
flere andre, hafva emottagit medel, sorn på sådant
sätt blifvit redoviste, och det är egentligen
detta, som jag ej anser vara riktigt, då jag ej
Mea 7 Julii t. m.
tror, att någon hemlig utgift der bör kunna fin*
nas, som ej kan redovisas.
Hans Excellence Herr Grefve M6rnerf
Adolph Göran: Till hvad Herr Grefve af
Wetterstedt anfort, utbeder jag mig, att, i afseende
på den af den siste Talaren yrkade
principen, få göra en anmärkning. Jag tror, att
i alla samhällen skall förefalla en eller annan
hemlig utgift vid somliga tillfällen. Jag tror,
att någon gång en sådan utgift kan gifvas, som
ej kan offentlig-göras, till och med som ej kan
verificeras. I båda dessa afseenden anser jag,
att extra utgifts medlen äro anslagne, och ifrån
1809 har det så varit. Jag tror ej, att det är
Grefve Gyllenborgs enskilta tanka, eller någon
annans, som kan stadga en principe, hvilken
vore stridande emot hvad sorn i andra Länder
ar vanligt, och här lika väl är af behofvet påkallad.
Friherre Anckar/vård: Jag vet ej hvarifrån
Grefve Mörner hämtar den mening, att
Grefve Gyllenborgs, eller min eller någon an*
nans enskilta tanka skulle kunna här utgöra beslut,
eller ens förtjena att framställas såsom åsyftande
en så löjlig förmätenhet; men jag vet
ej eller något som kan hindra oss, att framföra
våra tankar till lagenlig behandling, då Ridderskapet
och Adeln lemnat och af OrdningsLagarne
förbindes att lemna oss, lika som alla andra mo,j
tionairer, denna rättighet.
Herr Grefven och Landt Marskalken hem»;
324
Beu f Julii e. ni.
ställde, otti Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Statsutskottet den 27
sistlidne Junii under N:o 25g afgifne, samt den
28 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, angående Nionde HufvudTitelns An>
slags-summa.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o g.)
Hvarefter Grefve von Schwerin munteligen
tilläde:
Jag underställer Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Ridderskapets och Adelns bedröfvande,
huruvida denna anmärkning kan påkalla
återremiss.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Till hvad Herr Grefve von
Schwerin anfört, utbeder jag mig få tillägga den
upplysning, att Afvittrings Verket i Jämtland ensamt
erfordrat 12 å i4,ooo Riksdaler om året,
och att denna summa ännu flera år behöfves,
om det skall med kraft kunna fortgå. Som ej
Den 7 Julli c, m.
medel dertill varit bestämde, har det varit nödvändigt
att taga denna summa ifrån andra håll.
Jag tror det således vara angeläget, att Statsutskottet
vid Nionde Hufvud-Titeln tager i öfvervägande,
att ett sådant anslag erfordras, om
en af de vigtigaste hushålls-anslalterne hos os»
skall med nytta kunna fortsättas,]
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Efter
hvad jag fattat StatsUtskottets Betänkande, är
meningen dermed icke någon annan, än att
lemna Kongl. Maj:t öppet, att efter förekommande
behof använda medlen uppå Nionde Titeln,
än till ett än till ett annat af de för dess
disposition bestämda föremålen, i den ordning de
efter deras vigt ansågos böra befrämjas och understödjas.
Jag delar på det högsta Herr Grefve
von Schwerins tanka, att Afvittrings-verket i de
Norra Provincerne häribland intaga ett vigtigt
rum. Som Herr Grefve 'Mörner anfört, har
orsaken, hvarföre anslaget till Afvittrings-verket
i Jemtland icke blifvit uppfördt på g de HufvudTiteln,
varit den, att tillgångar derå icke
funnits, utan har man emedlertid måst af StrömrensningsFonden
anslå Booo Riksdaler, för att
till en början kunna sätta detta angelägna arbete
i gång. Af samma orsak, eller att medel
icke funnits å gide Titeln , hafva afvittringarne
i de öfrige 5:ne Norra Provincerne icke kunnat
med alfvar företagas, ehuru planen dertill före
detta är utarbetad och färdig, samt verkställigheten
blott livilar på penningars erhållande;
för nästa år förmodar jag att utväg dertill skall
finnas, då ock de tillgängelige medlen säkert blif
-
Den 7 Jul i i e, m.
va åt detta föremål anslagne. Jag underställer,
huruvida StatsUtskottet kan vara i tillfälle att
bestämma den Summa, som åt ifrågavarande ändamål
bör och kan anslås, eller örn' icke detta
Klå åt Kongl. Maj t öfverlemnas, som närmare
kan bedöma både behofvet och tillgångarne.
Riksens Ständer äga i alla fäll framdeles tillfälle
att tillse, om vid den af Kongl. Majit gjorde
disposition i denna del något kan vara att
anmärka, och om medlen å Titeln i allmänhet
blifvit rigtigt använde.
Grefve von Schwerin: Hvad som föranledt
mig, att framställa ifrågavarande anmärkning,
är ren välvilja för de Norra Provincerne; ty
när Utskottet yttrat ”att anslags-summan hedan”efter,
då de större bidragen till Canal-anlägg’!ningarne
komma att upphöra, torde lemna
”tillräckligare tillgång för de samfällte ändamålen,
jordbrukets, handelns och näringarnes understödjande
och befordran,” fruktade jag, att
afvittrings-verket under tiden kunde komma att
afstadna, i saknad af nödigt anslag Jag önskade
derföre, att ett särskilt anslag af 3,ooo
Riksdaler måtte för detta angelägna ändamål
uppföras. I alla fall synes mig Utskottets nyss*
nämnde Redaction så beskaffad , att den behöf•yer
förtydligas.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Jag har ingalunda misskänt motiverne för Grefve
von Schwerins framställning, nemligen dess
välvilja för de Norra Provincerne, och det är
just i anledning derutaf, som jag velat tillägga
Den 7 Julii e, m,
en upplysning. Hvad jag vidare anhåller fä
ytlra, är, att då StatsUtskottet sagt, att Kongl.
Maj:t ej skulle vara hindrad af de specielle anslagen,
att inom Titeln göra de dispositioner,
som kunna behöfvas, så är det ganska rigtigt,
*y jag tror det instämma med RegeringsFormens
anda, och hvad som hittills är practiceradt.
RegeringsFormen säger, att Riksens Ständer,
skola anslå en viss Summa till hvar Titel, utan
att derföre bestämma en viss Summa för hvarje
litet behof. SpecialStaterne äro blott calculations-grunder,
som af Utskottet uppgifvas. Hvad
jag tog mig den friheten anmärka, var, att jag
trodde dessa calculations-grunder blifva opålitlige,
derföre, att Utskottet ej tagit i betraktande
det större behof för afvittringarne i Jemtland,
som jag kände, och som ej utgått af g:de HufvudTiteln.
Hvad Canal-anläggningar angår,
är det ej fråga om några nya Canaler, utan
blott om ersättning för de Bolags-Interessenter
i Södertelje Canal, som varit lidande, och åt
hvilka Riksens Ständer anslogo en intresse-ersättning.
När detta intresse upphör, lärer det
vara, sorn Utskottet ansett besparingar kunna
uppkomma till användande vid andre behof,
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarjkalken
gjord proposition , fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att StatsUtskottets Ut.
låtande, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremittera.
328
Ven 7 Julli e, m,
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 27 sist—
ledne Junii under N;o 260 afgifne, samt den
28 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, angående reglering af Allmänna
Indragnings- Staten.
Herr von Hartmansdorff, Augufi: Statsutskottet
har uti andra punkten af sitt betänkande
rörande Allmänna Indragnings-staten föreslagit,
att af de 3,000 Riksdaler, som varit
bestämda till aflöning åt Comittéerne för samlande
och redigerande af utkomne Oeconomiske
Författningar, och för StyrelseVerkens organisation,
800 R:dr skulle indragas. Redan uti Julii
månad förlidet år upphörde arfvodena för StyrelseVerks-Comitéen,
och således återstår nu
blott den för de Oeconomiska Författningarne,
hvarföre anledning visserligen kunnat vara till
att göra den ifrågaställde indragningen. Men
uti den Nådiga Proposition, som Kongl. Maj:t
afgifvitj och RiksStånden till Särskilta Utskottet
bfverlemnat, har Kongl. Maj:t, rörande denna
Summa, yttrat, att som Comittéen för Styrelser
Verkens organisation ej behandlat frågan om
dem annorlunda än hufvudsakeligen, emedan
man måste vara ense om grunderne, innan man
utreder de specielle frågorne, så vore det nödigt,
att denna anslags-summa fortfore, för att
tilldelas de personer af de särskilta Styrelse Verken,
åt hvilka Kongl. Maj:t komme att uppdraga utarbetandet
af arbets-ordningar och dylikt. På
sådan grund, och då Särskilta Utskottet ej heller
kan uppgöra mera än de allmänna organi-:
sations-grunderne, underställer jag Rodderska
-
Den 7 Julii e. m.
3*9
pet och Adeln om det ej vöre rigtigt, att Uppskjuta
med afgörandet af denna fråga , intill
dess Särskilta Utskottets betänkande blifvit Riksens
Ständer förelagdt. I 7:de punkten har
Utskottet föreslagit, att en tillökning i hyra af
35o R:dr måtte anslås för ÖfverStåthållareEmbetets
Embetsrum. Detta kan jag ej anse nödigt,
då det här i Stockholm måtte uti något af
Kronans hus finnas rum, som kunna dertill användas.
Hvarom icke, så synes det mig, som
borde Stockholms Stad draga försorg om rum
åt ÖfverStåthållareEmbetet; och det är utan
tvifvel bekant, att ÖfverStåthållare-Huset för
närvarande står ledigt. Då RiksStatens Första
HufvudTitel förevar, utbad jag mig att få göra
några anmärkningar i anledning af de pensioner,
som för EnkeDrottningens Hofstat blifvit
uppförde på Allmänna IndragningsStaten , till ett
belopp af 16,666 R:dr 32 sk. B:co. Jag vill nu
göra dem, och fästa uppmärksamheten på det
missförhållande, som äger rum emellan pensionerne
för HofStaten och för Militaire eller Civile
Embetsmän. Händelsen är sådan, att en
person af Hofvet får pension till ganska stort
belopp, antingen han har annat Embete eller
ej, antingen han är i behof af pension eller
icke; då sådant deremot ej beviljas för
Militairen, Civilen'eller deras enkor och oförsörjda
döttrar. Då man ser på 1820 års Indragnings-stat,
finner man att en Hof Marskalk har
800 Riksdaler i pension, då en StatsMinister ,
en President eller ett StatsRåd , får intet förr
än han är 70 gammal, och en FältMarskalk
eller GeneralAmiral ej större än 4oo Riksdaler
33®
Dm 7 Julii c. m.
i pension, hvartill han sjelf jemte Slaten bidragit.
De pensioner, sorn utgå af den år 1798
åt Civile Embetsman anslagne Fond af 10,000
Riksdaler, få ej uppbäras af andre än dem,
som haft högst 600 Riksdaler penninge- eller
Soo Riksdaler indelt lön. Således är ingen af
de högre Embetsmännen i tillfälle, att erhålla
pension, om han före 70 års ålder varder oförmögen
att sköta sin tjenst. Äfven med dessa
pensioner äro så svåra villkor förenade , att
icke alla rummen blifvit besatta , utan att 200,000
Riksdaler kunnat sedan 1798 besparas till Fond
för den Pensions-inrättning, hvarom öfverläggning
hos Riksens Ständer vid denna Riksdag
förevarit. På samma sätt äro HofFruntimren
gynnade. Antingen de äro rika, eller gifta med
förmögna män och Rikets förnämsta Embetsman,
så få de pensioner. Således har en Hofmästarinna
1000 Riksdaler, en StatsFru 800, en
HofFröken 5 eller 4oo Riksdaler pä Allmänna
Indragnings-staten, och det går så långt, att
en Tvätterska ej mindre än en Lakej, har 100
Riksdaler Banco. Ser man åter på Pcnsionsstaten
, så finner man att blott a5o Riksdaler
lemnäs åt en FältMarskalks eller en PresidentEnka
och då skola de vara i bevislig torftighet.
Då i5 StatsFruar för närvarande äro uppförda
på Allmänna Indragnings-staten, så finnas blott
5 rum för Enkorne efter Rikets högsta Embetsmän.
För att jemna denna obilliga olikhet, och
då Hofsysslorne äro mindre vådliga och vigtiga,
men lättare och beqvämare i utöfningen, än Rikets
Militaira och Civila tjenster, så får jag
vördsamt göra den nya motion; att vederböran
-
Dm f Julii t, m.
de af båda könen , som användas lill de Kongl,
k [o fyens högre eller ringare betjening, icke måtte
få större pensioner än Rikets Embetsman
och 7’jenare, samt deras Enkor eller oförsörjda
Döttrar, så framt icke särskilta omständigheter
någon gång kunde föranleda till personliga undantag.
Huruvida det nu år för sent, att föreslå
om och på hvad vilkor Hofsysslornas innehafvare
skulle kunna få deltaga i Civilens nya Peneionslnråttning,
eller örn de måga åt sig stifta
en egen, öfverlemnar jag, såsom «?n detail fråga
till bedömmande af Höglofl. StatsUtskottet, till
hvilket jag anhåller att denna Motion måtte blif,
va remitterad.
Herr Ro fenblad, Bernhard: Den upplysning
Herr von Hartmansdorff lemnat, att blott
fem Pensions- rum finnas för högre Embetsmåns
Enkor, visar så mycket mera nödvåndigheten af
hvad jag nu tager mig friheten tillstyrka, nemligen
bifall till Konungens Nådiga Proposition,
att Konungen måtte åga magt, att, om Embetsmån,
hvilka innehafva pension på IndragningsStat,
efterlemna Enkor uti behof, då åt dem såsom
pension lemna en större eller mindre del
af den summa mannen på IndragningsStafen innehaft.
Flere sådane casus hafva sedan sista
Riksdag inträffat, och Stats-Utskottet har sjelf
föreslagit deras öfverflyttande på IndragningsStat.
Desse händelser hafva varit sådane, att de
återkallat i minnet Sveriges dyrbaraste hågkomster.
Då sådane tillfållenjifven uti framtiden
pm 7 Julii «, m.
kunde inträffa, vore det öfverensstämmande med
billigheten, att rättighet att lemna en sådan
pension Öfverlemnades åt Konungen, då i alla
fall ingen ökning skedde uti utgifterna, utan
tvärtom en minskning.
Herr Cederfch/"6ld, Pehr Guftaf'. Utskottet
har föreslagit pension för CommissionsLandtmåtare.
Jag finner för min del betänkligt att
anslå pension för dem, som aldrig njutit lön på
Stat, utan endast lefvat af sin, på Allmänhetems
förtroende grundade, arbetsförtjenst: ty
med samma skäl skulle till exempel practicerande
Läkare, sorn aldrig haft någon ordinarie beställning,
kunna göra anspråk på pension.
Herr von Heijne, Georg: Jag har ingenting
emot den framställning Herr von Hartmansdorff
gjort, och tror att det vore rätt väl, om
Hofpensioner ej så mycket ägde rum. Men förhållandet
synes mig vara något olika, då en
Kongl. Person med döden aflider. Det förefaller
mig då, som det bör vara den eftertrådandes
rätt, att behålla eller icke behålla personerne
af den gamla HofStaten, likasom det
bör vara deras rätt, att vara ledige om de det
åstunda. Så har det alltid varit practiceradf,
och det har alltid varit vanligt, att de fått behålla
sin lön som pension. Detta förhållande
har Utskottet icke ansett sig böra anmärka vid
genomgåendet af IndragningsStaten,
Herr Danchvardt, Magnus Georg'. I anledning
af den anmärkning Herr Cederschjöld
])cn 7 julii e. m.
.333
gjort deremot, att CommisionsLandtmåtare skulle
på IndragningsStat erhålla lika pension, sorn or -  dinarie Landtmätare får jag åran nämna, att det
år en stor skillnad emellan CommissionsLandtrnåtare
och practicerande Läkare, ty de förra
hafva Kongl. Fuilinagt anses innehafva verklige
Tjenster och kunna förordnas till publike
Förrättningar, ehuru de icke äga någon lön.
Det år så mycket mera skål att meddela CommissionsLandtmåtare
den föreslagna pensions-råtten,
som då de vid äldre år och aftagandei förmåga
söka LandtmåtareTjenster med lön, ämnade
hufvudsakeligen för publike göromål, det
förekommer betänkligt såsom mot ändamålet och
befordrings-Lagarne stridande, att till sådane
Tjenster dem befordra; och de skulle då, utom på
det nu föreslagne sättet, aldrig af Staten få åtnjuta
någon pension. Jag tillstyrker derföre på
det högsta bifall till Utskottets Betänkande i
denna de).
Friherre Anckarfvård, Carl Henric: Jag
kan ej annat ån till alla delar förena mig uti
det yttrande Herr von Hartmansdorff framställt.
Jag vill ej onödigtvis upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med återupprepandet af de detaljer
Herr von Hartmansdorff anfört, men i
anledning af hvad Herr von Heijne yttrat om
Hof-personalens rätt, att ingå eller icke ingå
uti en efterträdande Furstes uppvaktning, eller
att såsom pension bibehålla sin innehafde fån,
kan jag ej undgå att yttra min tanka, att man
bör för framtiden förebygga de missbruk, som
härutinnan så ofta ägt rum. Jag tror, att man
334
Ben 7 Julli e. m,
har en tillräcklig anledning att blifva varsammare
dervid, i anledning af den PensionsStat,
hvarmed IndragningsStateri blef belastad efter förra
Drottningen, Hon lefde som Enka blott någre
månader, och för denna tid uppkom en PensionsStat
af en tunna Guld. Då man ser Enkor,
som vid unga år förlorat sine Mån uti krig,
ej hafva mer ån 56 Riksdalers pension, så kan
man ej vara tyst, då man ser HofFruntimmer
med 8oo Riksdalers pensioner, och IIofMarskalkar
med 6oo Riksdaler. Jag år af den tanka,
att långt ifrån att, med Herr von Heijne vilja
stadga någon rättighet till pension för dem, ville
jag snarare för framtiden stadga, att de ej derutaf
kunna komma i åtnjutande, utan böra de
få bilda en PensionsStat för sig sjelfve, eller ock
vara i mistning af pensionen.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Då jag icke tror, att nu hår
kan vara fråga om att ändra ett af Riksens
Ständer redan fattat Beslut, om pensioner för
vissa personer, skall jag ej ingå uti ämnet, men
anhåller att få fästa uppmärksamheten på det
förhållande, som flere bevittnat, nemligen om de
små och alldeles obetydlige pensioner, som tillfalla
Enkor efter Embetsmån, hvilka vål tjent
Riket, och huru billigt det då hade varit, att
Utskottet tillstyrkt det förslag, att, då Ernbetsmån,
som hafva pension på IndragningsStaten,
med döden afgå, Konungen må åga rätt,
att, om de lemna Enkor eller Barn i torftighet,
få lemna dem pension till en viss del af Mannens
eller Fadrens pension. Jag finner detta sätt så
tJen 7 Julli t. nu
335
lindrigt för de skattdragande, och menniskokår
leken
fordrar i sådant afseende en omtanka,
som år så billig, att jag hade trott, att Utskottet,
i stället för att afslå, hade med nöje bordt omfatta
detta tillfälle att bifalla ett förslag, som endast
vittnade om Konungens omtanka för behöfvande
undersåtare. IndragningsStatens minskning
blef derigenom blott något fördröjd, men
Kongl. Majit befriades från den bedröflig» omsorgen,
att icke se sig kunna trösta Enkor,
hvars männer gjordt sig förtjente af Statens understöd.
Det år i detta afseende jag anhåller
om återremiss, samt att saken måtte tagas uti
nytt och allvarligt öfvervägande.
Herr von Heijne: Jag har visserligen hvarken
sagt eller tänkt, att en sådan rättighet
skulle ovilkorligen etableras för framtiden, att
Hofvet vid en Furstes bortgång skulle bibehålla
sina löner som pensioner. Jag har ingenting
emot, att detta för framtiden ändras. Jag har
blott yttrat, att förhållandet hittills så varit, att
de blifvit bibehållne vid sine löner, och att det
varit orättvist, om StatsUtskottet nu föreslagit
någon indragning för de fordna Hofvens
pensionairer.
Friherre Anckarsvärd: Vid hvad Herr
Grefve Mörner anfört, har jag, då jag i principen
delar dess tänkesätt, ej annat att anmärka,
ån att jag bekänner, att då jag täger IndragningsStaten
i handen, och genomgår densamma,
det visar sig, att de betydligaste posterne
åro upptagne af personer, som ej varit i den
335
Den 7 Ju/ii e. m.
cathegorie Herr Grefve Mörner framställt, såsom
billiga föremål för Konungens medlidande. Jag
tror, att det mycket varit detta skäl, som gifvit Utskottet
anledning, att ej tillstyrka denna framställning
, då man ej ser huru med bibehållandet
af den hitintills gällande principen, tillgång
kan komma att finnas för Embetsmånnens
pensionerande, om utsträckningen deraf efter propositionen
skulle beviljas till Enkornas bibehållande
vid månnernes pensions- förmoner. Jag
medgifver visserligen, att det vore vål, om det
kunde ske, men förr ån de nu varande betydligare
pensionstagare åro afgångne, inser jag icke
hvarest tillgång skulle hämtas till fyllande af
den föreslagne ökade utgiften.
Herr von Hartmansdorff: Den motion,
jag tog mig friheten göra, hvar icke beräknad
att hafva en retroactif verkan, om den godkånnes.
I afseende på hvad Herr von Heijne yttrat,
vet jag vål, att bruket varit sådant som
han omtalat, och det år just derföre, jag gjort
min motion. Skulle det befinnas, att någon uppoffrat
sig åt Hoftjensten allena, så vore det vål
rätt att en modification ägde rum , och att han
finge någon pension för att icke lida nöd på
ålderdomen. Men icke år det skål, att Män
som åro uti Statens tjenst, och derföre lönas,
tillika skola uppbära sine Hof-löner, såsom
pension, och det finnas de som hafva sådane
pensioner till och med på två Hoftitlar. Ej ek)
ler år det skål, att fruntimmer som ej åro uti
behof, och hvars lefnadssätt just visar motsatsen,
Den i Jidit e, ni.
337
sen, skola åtnjuta pension, under det att Office,
rares och Embetsmåns torftiga Enkor och Dött;
rar få intet. Jag anser billigt, att de sednare
äfven måtte få något och jag har gjort närvarande
framställning, på det att de besparingar,
som i följe deraf kunna ske, må komma andre
mera förtjenta personer till godo. Sådant förhållandet
nu år, gäller ingen billighet i fördelningen
af dessa Stats-bidrag.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Om man undersöker de få pensioner, rörande
hvilka anmärkning blifvit gjord af Revisorerne ,
och som Konungen bibehållit vid en del af deras
Måns pensioner, skall man finna, att dessa
Enkor voro uti ovilkorligt behof, och att deras
män gjort sig förtjente af allmänt understöd.
Jag tror att den olägenhet Friherre Anckarsvärd
befarat, skulle lått förekommas, om Statsutskottet
bestämde en viss årlig Summa uppå
denna Titel, till hvilken Konungens dispositionsrätt
linge sträcka sig, för i torftighet elterlef;
vande Enkor, så att hvad som ej vore disponerat
inom året, ökte Titelns vanliga besparingar
och blott ett visst årligt anslag vore att för
pensioners utdelande påräkna.
Herr Grefven och Landt Marjkalk en frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats;
Utskottets Utlåtande böra, i anledning af de
\
Ridd, o, Ad. Prot. VI. Band. 2a.
338
Den 7 Julii <v-m,
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJkalken
hemställde, att den af Herr von Hartmansdorff
gjorde nya motion , angående de vid
Kongl. Hofven tjenstgörande personers pensionsrått,
äfven måtte till StatsUtskottet remitteras,
hvilket bifölls.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt den
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden
:
Fran Lagutskottet:
Af den 12 fiftlidne Junii:
N.o 107. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistiidoe April meddeldte
Betänkande, angående yrkadt antagande
af LagComittéens förslag till RåttegångsBalk,
samt om offentlighet vid Domstolar oell PoliceKamrar.
den 26 sistl. Junii:
N;o 111. I anledning af väckt fråga, angående
förändrad praescriptions-tid för Kronan,
i afseende på anmårknings-kraf emot sårskildte
personer och redogörare.
Den 7 Julii e. m.
339
Fran Allmänna Besvärs- och Oeconomie
Utskottet:
Af
den 26 fiftlidne Junii:
N:o 126, I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående medel till befordrande af Gymnastiska
öfningar.
Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 21 sistlidne Junii under N:o 16
afgifne, samt den 5 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande y i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 20 sistlidne
Maji meddeldte Betänkande, om aikortningslängdernes
öfver KronoUt kylderne ingifvande
tili Härads-Rätterne; fann Ridderskapet och
Adeln att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallet, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till handlingarne.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 16
sistlidne Junii under N:o 109 afgifne, samt den
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Ut.,
låtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets tlen 4 sistlidne Martii under N:o 9
meddeldte Betänkande, angående skyldighet för
åkta makar, som skola skiljas, att personligen
34ö
Den 7 Julli e. in.
inställa sig i Consistorium till Skiljo-JJrefs emottagande.
Herr von Hartmansdorff, Augaji, anhöll,
att LagUtskottets ifrågavarande Utlåtande måtte
ytterligare iå Hvila på bordet till nästa Plenum.
Herr Ehrenborg, Casper, förenade sig med
Herr von Hartmansdorff,
Herr Grefven och Landt-Mar skalken förklarade,
att den af flere Ledamöter sålunda
gjorde begäran, att Lag-Utskottet6 Utlåtande
måtte hvila på bordet till nästa Plenum , ieke
kunde, enligt 4g §. Riksdagsordningen förvägras.
Företogs till pröfning LagUtskottets den
2i sistlidne Junii under N:o no afgifne, samt
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde ,
Utlåtande , i anledning of gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistlidne April under N;o
meddeldte Betänkande, öfver väckt motion,
om förbud för Ledamöter i HofRått, att sig
emellan byta lottade mål.
Herr von Heijne, Georg, anhöll, att Lag.
iTlskottets Utlåtande kunde ytterligare få hvila
på bordet till nästa Plenum.
Herr Lefrén, Johan Pehr, och Herr Hjerta,
Guftaf.förenade sig med Herr von Heijne,
Den 7 Julii t, i)i.
Herr Grefven och LandtMarjkalken förklarade,
att då llere Ledamöter begårt att Lagi
Utskottets ifrågavarande Utlåtande måtte ytterligare
få hvila på bordet till nästa Plenum, detsamma
ock komme att, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen,
derstädes förblifva hvilapde.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 7 Julii *825,
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 27 sistlidne Junii under N:o 244
afgifne, samt den 28 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl,
Maj;ts Nådiga Proposition, om StatsVerkets tillstånd
och behof, uti hvad som rörer RiksStatens
Tredje HufvudTitel; blef samma Utlåtande,
på grund af de, utaf åtskilige Ledamöter, der->
vid gjorde anmärkningar, till Stats-Utskottet å-j
terremitteradt. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm ^eftermiddagen
den 7 Julii i823.^ ^
s. D. Retnitterades till
StatsUtskoltet:
1) Herr Dalmans, Johan Wilhelm. Memorial,
34*
Den 7 Julii e. m.
innefattade svar å Grefve von Schwerins, Fre.
dric Bogislaus, den 5 dennes eftermiddagen
framställde anmärkningar vid Stats-Utskottets
sistnämnde dag återremitterade Betänkande N;o
255, i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof uti
hvad den angår RiksStatens Femte HufvudTitel.
2) Herr Trafvenfelts, Carl, Memorial, innefattade
anmärkningar vid StatsUtskottets den 5
dennes eftermiddagen återremitterade Betänkande,
N:o 242, i anledning af väckt Motion om indragning
af Medico-Theologiske Stipendierne,
samt deras användande till andra behof för Medicinal
Verket. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Stats- Utjkottet:
Herr von HartmansdorfFs, August, motion,
att vederbörande personer, som användas till de
Kongl. Hofvens högre eller ringare Betjening,
icke måtte få större pensioner, ån Rikets Enobetsmån
och Tjenare, samt deras Enkor eller
oförsörjda Döttrar, så framt icke särskilta omständigheter
någon gång kunda föranleda till personliga
undantag. Ut supra.
S. D FÖredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 27 sistlidne Junii afgitne,
samt den 28 derpå följde eftermiddagen på bor:
det lagde, Utlåtanden t
Den 7 Julii e, m, 343
N-o 245. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, jemte serskilte motioner hos
RiksStånden, angående Saltp etter Gärdens nedsättning
m. m,
N:o 246. I anledning af väckt fråga om inqvarterings-penningars
anslående för Befälet vid
indeldte BåtsmansCompagnierne.
N;o 24g. I anledning af väckt fråga om
inqvarterings-penningar till Varfs-Staterne vid
ÖrlogsFlottan i Carlscrona samt Arméens Flottas
Escadrer i Stockholm och Götheborg.
N:o 2Öo. I anledning af våekt motion, om
förbättring i aflöningen för indeldta Arméens
Befäl, och i synnerhet vid West-Götha Regemente,
N:o 251. I anledning af våckte motioner
om inqvarteringen för Wendes ArtillerieRegemente.
N:o i52. I anledning af väckt fråga om
reglering till förbättring i löne-vilkoren för Befälet
vid indeldta Arméen.
N;o 255. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, rörande indeldte Infanterie-Regementernes
beklädnad. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och återremitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
följande StatsUtskottets den 27 sistlidne Junii af
-
344
Den ? Juli i e. m.
gifne, samt den 28 derpå följde eftermiddagep
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 247. I fråga om utbyte af tvånne in-*
delningar vid Rong], LifRegementet.
N:o 248- I anledning af våckt Motion om,
löne-tillökning för tretton Subalterne- Officerare
vid Skånska DragonRegementet.
N:o 258. Angående StatsRegleringen under
RiksStatens Åttonde HufvudTitel, för allmänna
och extra utgifter.
N;o 25g. Angående Nionde HufvudTitelps
Anslags-summa.
N:o 260. Angående reglering af Allmänna
IndragningsStaten. vUt supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följare
de från nedannåmnde Utskott inkomne, samt den
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlår
tanden:
Från Lag-Utskottet",
Af den 12 Jifttidne Junii t
N:o 107. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sisth April meddeldte
Betänkande, angående yrkadt antagande af LagCo.
nmittéens förslag till RåttegångsBalk, samt
Sen 7 jidit e. m.
345
om ofientlighet vid Domstolar och ^PoliceKamrar,
Af den 26 fiftlidne Junii:
N;o 111. I anledning af väckt fråga, angående
förändrad praescriptions-tid för Kronan, i
afseende på anmärknings-kraf emot sårkildte
personer och redogörare.
Fran Allmänna Befvärs- och OeconomieUtjkotteti
Af
den 26 fiftlidne Juniil
N:o 126, I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående medel till befordrande af Gymnastiske
öfningar. Ut supra.
Sf D. Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 21 sistlidne Junii uuder N;o
afgifne, samt den 5 dennes eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 20 sistlidne Maji
meddeldte Betänkande, om AfkortningsLångdernes
öfver JyronoUtskylderne ingifvande till Hå«
radsRätterne; fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till hapdljngarne.
fJt supra.
346 Den 7 Julii e. m.
i
Högloflige Riddersbapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
'' ' 1
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim,
Thorsdagen den i o Juli i.
Plenum kl. g förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers lista till val af
Ledamöter i nedannämnde Utskott; och befunnos
följande Herrar hafva blifvit utsedde till Ledamöter
i
Stats UtJKottet:
Efter Herr Lagerhjelm, Pehr;
N:o 54. Friherre von Ungern Sternberg,
Mathias Alexander.
Bevillnings Utskottet:
Efter Herr Sjöcrona, Corn. Alex.;
N:o 2236. Herr af Schmidt, Georg Lars.
Den lo Julii J. m, 347
Lag- Utjkottet:
Efter Herrarne Danckwardt, Carl, och Björkenstam,
Sven;
N:o 1880. Herr von Hauswolff, Carl Gustaf
Reinhold; och
N:o 2290. Herr Gyllenheim, Eric Gustaf.
Allmänna Befvärs- och Oeconomie-Utjkottet:
Efter Friherre Stjernstedt, Lars, och Herr
Hagelstam, Otto Julius;
N:o 2276. Herr Berzelius, Jacob; och
' N:o 227g, Herr af Tannström, Nils Magnus.
Riddarhus Utjkottet:
Efter Grefve Biickfriis, Corfitz, och Herr
von Troil, Knut;
N:o 1347. Herr Stjernstolpe, Johan Magnus
; och
N:o 2210. Herr al Lehnberg, Carl Magnus.
Friherre von Ungern Sternberg, Mathias
Alexander: Jag anhåller få nämna, att min
härvaro är så obestämd, att jag ej tror mig kunna
ingå såsom Ledamot i Statsutskottet. Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes derföre anmoda
Herrar Electorer, att i mitt ställe utvälja
en annan Ledamot.
Herr Gyllenheim, Eric Guftaj\ Med ali
348
Dm lo Julii /, m,
aktning och erkänsla för Herrar Electorers förtroende
att invälja mig till Ledamot uti Lagutskottet,
får jag tillkännagifva, att jag icke är i
tillfälle att emottaga detta förtroende., emedan
jag ej vet, huru länge jag kommer att stanna
här qvar. Jag undanbeder mig således ett förtroende,
som jag ej ser mig kunna motsvara, och
en befattning med ärender, som jag ej förut följt,
hvilka för deras riktiga fulländande torde kräfva
en vidsträcktare förberedelse och kännedom.
Herr Grefven och Landt-rMarJkalken anmodade,
i anledning häraf, Herrar Electorer,
att innan nästa Plenum utse en Ledamot i StatsUtskottet
efter Friherre von Ungern Sternberg,
6amt en Ledamot i Lagutskottet efter Herr Gyllenheim.
Herr Liljejtråle, Guftaf, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se Bilagan N.o l.)
Herr Grefven och LandtMarJkalken hemställde,
om icke, enär Herr Liljestråles Memorial
innefattade svar å Friherre Wrangels,
Henning, anmärkningar vid StatsUtskottets den
7 dennes förmiddagen återremitterade Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
orrv StatsVerkets tillstånd och behof uti hvad
gom rörer RiksStatens Tredje HufvudTitel, be
-
jjm ro Julli m.
349
rörde Memorial älven kunde till StatsUtskottet
remitteras 5 hvilket bifölls*
Föredrögos ål nyo och gillades följande
LagUtskottets den 26 och 5o sistlidne Junii af»
gifne, samt den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Betankanden:
N:o 112.’ I anledning af Kongl. Maj:ts Nå?
diga Proposition, angående tiden för bevakande
af mål, som i HofRätten öfver Skåne och
Blekinge göras anhängige, eller derifrån till Kongl,
Maj:t i underdånighet fullföljas.
N;o ti3. I anledning af väckt motion, angående
yrkad ändring i 5 §. af 4o Cap. Miss-4
gerningsBalken. _-
N:o 115. I anledning af väckt motion, om
förklaring af 4o Cap. 5 §. och 42 Cap. 1
MissgerningsBalken*
Företogs till pröfning Lagutskottet» den 3o
sistlidne Junii under N:o 114 afgifne, samt den 5
dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckt Motion, om mildring i straffet för
Vaktkarl, som af försummelse eller vangömmo
släpper fånge lös.
Herr Cederfchjåld, Pehr Gujtaf: Som jag
35°
Den r o Julii f ni.
knappt tror, att 3786 års Kungabref om fångspillning
någonsin blifvit af Riksens Ständer
godkändt, och således anser det sakna egenskap
af Lag, får jag vördsammast hemställa om icke
Betänkandet bör återremitteras på det att Riksens
Ständer, i händelse sjelfva stadgandet skulla
gillas, må komma i tillfälle att, genom en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t det samma
ordentligen sanctionera.
Herr von HausvolffCarl Guflaf Reinhold".
Då jag uppträder såsom talare, gör jag
mig förvissad om Högloflige Ridderskapets och
Adelns öfverseende, i händelse min öfvertygelse
ej skulle öfverensstämma med andras. Jag sora
nära 4o år practicerat Lagfarenheten, har derunder
nogsamt blifvit bekant med följderne och
den våda, som genom vårdslöshet med fångar
uppkommer, då desse icke noga bevaras. Jag
hemställer derföre, att då det nu år fråga om
Författningen rörande bestraffning för vangömmo
af fångar, den måtte blifva i sin helgd, och
om icke skärpas, åtminstone ingalunda mildras.
Yi sakna icke exempel derpå, utan hafva tvärtom
en beklaglig erfarenhet derom, huru fångar,
som aresterade för mindre brott blifv itslåppte,
och således varit nödsakade att dölja sig, begått
större brott, blifvit åter gripne och dömde, samt,
sedan de sålunda förlorat deras medborgehga
reputation, och ej haft något vidare att aspirera,
innan Domen hunnit blifva verkställd, ytterligare
fått tillfälle att från sitt förvarings-stålle utpracticera
sig och förstora deras skuld-register
med rysliga missgerningar af grofvaste beakaffen^
Ben io jul i i /. m.
351
het, hvartill således första anledningen bör tillräknas
vaktmästarens eller fångknecktens åsidosatte
tillsyn och vård om dessa arestanter.
Jag förnyar derföre min hemställan, att ifrågavarande
Författning måtte i sin helgd bibehållas,
så vida skål icke skulle finnas att skärpa
densamma. Den allmänna och enskilta säkerheten
beror så hufvudsakligen derutaf, och varder
annars försatt i våda.
Herr Cederjchjåld\ Ännu har jag icke yrkat,
att straffet skulle mildras, utan blott att
stadgandet skulle förvandlas till verklig Lag,
hvilken egenskap den hittills saknat, emedan
Kongl Maj:t, äfven enligt 1772 års Regeringsform,
icke ägde magt att stifta någon Criminal,
lag utan Riksens Ständers samtycke. Men hvad
sjelfva saken beträffar, anser jag mig nu böra
förklara, att jag för min del finner allmänna
Lagen, som utsätter gradationer i bestraffningen,
vara vida låmpeligare, ån oftanåmnde Kungabref,
hvarest ett och samma straff, nemligen spö-straff,
utsåttes för all fång-spillning. Skulle Riksens
Ständer dela denna min öfvertygelse, så behöf.
de de för att återställa 1734 års Lag i denna
del till sin fulla kraft, endast för Kongl. Maj:t
i underdånighet anmäla, att de icke kunna 1786
års Kungabref såsom Lag erkänna.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Det år visserligen
sant, att det KonungaBref, hvarom nu år
fråga, år ett Log-stadgande, hvilket ej tillkommit
i den våg som för Lagars stiftande år utstakad,
Men förhållandet år sådant med oån
-
35J
Ven to Julii f rn.
deligen mångå andra Författningar, sorn ånnn
tillämpas. Skulle man nu taga /det beslut att
genom ny Lag bekräfta ett stadgande, som redan
i många år varit ansett såsom gällande, och
i förekommande fall tillåmpadt, vore det äfven
nödvändigt, att revidera alla öfrige Författningar,
hvarmed förhållandet år enahanda. I annat
fall åfventyrade man att flere stadganden,
som på samma sätt tillkommit, men icke nu blefvo
sanctionerade, skulle, änskönt någon fråga oin
deras upphåfvande icke uppstått, likväl ej blifva
verkställare, och af Domstolarne kunna tillämpas.
Jag tror således, att, då man ej finner sig
behöfva upphäfva det stadgande hvarom nu egenteligen
år fråga, man ej bör göra annat, ån
bifalla LagUtskottets Betänkande. Skulle man
åter anse nödvändigt, att de Lag-stadganden,
hvilka tillkommit utan Ständers bifall, nu böra
sanctioneras, då tror jag för min del det böra
ankomma på en framtida generel granskning,
hvilka Författningar man önskar bibehålla, och
hvilka nu mera kunna upphåfvasj men ett pärtielt
stadgande i detta afseende, hvarigenom en*
dast osäkerhet och villervalla i lag-skipningen
skulle uppkomma, får jag för min del afstyrka.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Om jag
icke bedrager mig, stadgar allmänna Lagen redan
ett sådant ansvar sora det ifrågavarande, för
fångars spillning, men med olika gradationer, och
KonungaBrefvet föreskrifver blott att den hårdaste
graden fkall tillämpas emot fång-vaktare
fram»
t)en lo julii f. rit.
framför andra sorn vålla en fånges lös-komman
de.
Jag kan ej erinra mig om 1772 års Regerings-form
bestämdt fordrade, att Lag-förklaringar
skulle bekräftas af Stånderne; men huru
ån dermed må vara, så måste denna Författning,
som redan af häfden vunnit kraft, förblifva
gällande, intill dess hon i grundlaglig ordning kan
Varda upphäfven. Allmänna säkerheten fordrar,
att en gällande Lag icke till intet göres, utan
efter Konungs och Ständers gemensamma beslut#
Det ligger således i sakens natur, att han emed^
lertid måste gälla, ehurudant hans ursprung ån
må vara. I afseende på sjelfva saken, år jag af
den mening, att straffet må förblifva lika så
hårdt som hittills.
Herr Von Hauswolff: Upplysningsvis får
jag nämna, att man hittills ingalunda åsidosatt
uppmärksamhet på de särskilta omständigheter,
hvilka kunnat leda till lindring för den,
sorn om en lössläpt fånge haft tillsyn, i synnerhet
om dennes illistighet varit så stor, att menskeligt
förutseende deremot föga kunnat uträtta;
således år i detta afseende all omtanka iakttagen
och Leuterations- friheten år Öfverdommaren
förbehållen. Hvad angår tillkomsten af Konung
gaBrefvet, så är det bekant, att Regeringä-formen
af år 17752 var helt annan ån den nu Varande,
och att, i följd af Konungens magt, det
då tillkom Honom sjelf att pröfva och låta Utfärda
Lag-förklaringar; då deremot, enligt nu
gällande GrundLagar, en Lag ej varder gällande
Ridd. 0, Ad. Pr. VI. Band. 25.
354
Den to Julli f. m?
utan Konungs och Stånders sammanverkan. Sedernier»
hafva genom nu varande Constitution
alla äldre eller före den tiden utkomne Lagar
blifvit sanctionerade, intill dess de uti laglig
forin upphåfvas eller ändra», och jag förnyar
således min anhållan , att det stadgade straffet*
som nu i laglig form existerar, måtte blifva bibehållet,
intill dess Kongl. Majit och Riksens
Ständer finna för godt att ändra detsamma, och
jag tror ej att fråga derom bör uppstå, förr ärt
den nya allmänna Lagen underkastas Riksens
Ständers pröfning, ty jag anser alla partiella
lappningar af vår antagna Lag vara för tidiga*
emedan ett LagVerk, i sin form riktigt sammansatt,
år som en kedja; om man bryter deri
ena länken, varda äfven flere derigenom rubbade.
Herr Cederfchjold: Deh fråga sorn Utgör
egentliga föremålet för denna öfverläggning, kari
visserligen vara mindre vigtig 1 sig sjelf; meii
principen är det destomera* och det är fordell,
som jag ifrar. Jag anser det nemligen angeläget,
ali icke erkänna för Lag annat än det, sorn
i laglig väg tillkommit. Då derföre, äfven enligt
1772 års RegeringsForm, Konungen icke ägde
makt att någon lag stifta, utan Riksens Ständers
samtycke- så är det klart, att det ifrågavarande
Kungabrefvet icke kan anses såsom lag, så framt
det ej blifvit af Ständerne godkändt; eller åtminstone
upphör att vara det, i samma stund de förklara
sig icke vilja godkänna det. Det var också på denna
grund, som jag, vid Riksdagens början, begärde,
att det skulle efterses, hvilka Förfaltniti
-
j)cn i o Julii f. m.
355
gar icke i laglig väg tillkommit. Jag får derföre
förnya min anhållan örn återreiniss, med
så mycket mera hopp öm bifall, sorn Kungabrefvets
stadgande icke kan såsom lag bestå, ritan
att blifva af Riksens Ständer sancfionéradt.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken hemställde,
om Ridd erskap et deli Adeln ansåg LagUtskottets
Betänkande böra, i anledning af fete
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet åter-;
remitteras.
Ropades Ja och Nej.
Herr von HaussvolffJag fruktår, att oih
jiiksens Stander skulle ingå uti ert undersökning
af ålla de Författningar, sorn sedart år 1772 utkommit,
skulls de inledas uti ett djup-, sorn skulle
betydligt förlänga Riksdagen, så att den till äfventyrs
ej på flere år kunde slutas; och sedaii
nu i alla fall dessa Lagar blifvit kraftägandé
derigenom, ätt de Icke tinder påföljande ^Riksdag
efter deras tillkomst af (le då församlade Ständer,
elfer sedermera vid antagandet äf vår rtii
gällande Cödstitutlon år i flög blifvit upphäfrtö;
tror jag, att intill dess fen hy Civil- och CrimihälLag
Varder antagfeh, det blifver råd ligast att
efterlefva hvad hittills finnes stadgadt, och således
låta det gamla omtvistade Lagbhdet jemväl
fortväl’0;
fleir Hjerta, Guftaf; Äfven jag tror, lika
ined den siste Värde Talåren, det vara bäst, att
låta dessa Lagar förblifvä; Infen jag tmderställef,
356
Den to Julii f. m.
ott} icke det vöre rättast, ått Lagutskottet finge
saga det, emedan Utskottet kan gifva Ständerna
en ledning, som ej af en enskilt kan lemnäs.
f ferr HammarJkj öld, Lorenzo , förenade
sig med Herr Hjerta.
Herr Cederfchjöld: Orsaken, hvarföre jag
så enträget yrkar återremiss, är blott att i sin
fullkomliga helgd bevara Riksens Ständers delaktighet
i Lagstiftningen, och att förekomma, det
ej Riksens Ständer må, genom detta ärendes behandlingssätt,
eftergifva sin rättighet att kunna
upphäfva en författning, som icke på lagligt sätt
tillkommit. Och skulle återremissen förvägras,
nödgas jag på förhand anmäla så väl min reservation
deremot, som min protest mot alla olagligen
tillkomne författningar.
Grefve Posse, Arvid". I sjelfva saken är
jag ense med Herr Stråle. Jag delar med honom
den öfvertygelse, att de Lagar som gällde
1S09, och icke då eller sedermera blifvit upphäfne,
måste ännu anses gällande. Men deremot
kan jag ej instämma med Herr Hjerta,
som tyckes anse nödigt, att Utskotten alltid böra
besvara och förklara de anmärkningar, hvilka
göras vid deras Betänkanden. Det är denna
principe, som har förlängt Riksdagen. Då anmärkningar
göras, tror jag att Riksens Ständer
böra noga pröfva dem, innan de i oträngt mål
återremittera. Denna öfvertygelse, i sammanhang
med den örn sjelfva saken, gör att jag
tillstyrker bifall å Betänkandet.
Den io Julii f. m.
357
Grefve von Rosen, Axel: Då denna fråga
nu ventileras, anhåller jag få nämna, att 1772
ars RegeringsForm icke medgifver Riksens Ständer
rättigheten att sanctionera sådane Lagförklaringar.
Hvad som således i laglig form
tillkommet, bör icke anse såsom upphäfvet, Om
deremot ett sådant förhållande skulle äga rum,
som Herr Cederschjöld yrkar, så skulle äfven
samma application göras på alla de Författningar,
sorn tillkommit från 1720 till 1772, och
det skulle visserligen hafva ganska vådliga följder,
Jag tillstyrker således bifall å Betänkandet,
Herr Lefrén , Johan Pehr , förenade sig
med Grefve von Rosen,
Friherre Boije, Ludvig: Betänkandet angar
hufvudsakligen en Lag för fångspillningj men
under öfverläggningen har nu en annan fråga
uppkommit af vida större vigt. Den grundsatts som
arne Ledamöter, Grefve Posse och Herr Stråle,
framställt, som skulle alla Lagar, antagne före
1809, men sedermera icke formeligen återkallade,
böra anses för ännu kraftägande; denna
grundsats är blott vilkorligt riktig,' ty alla de
äldre Lagar, som på ett eller annat sätt angå,
eller ingripa i Regeringssättets natur, måste
väl, ehuru icke formeligen återkallade, böra
anses de facto upphäfne, genom t8og års Resolution
och det då införda Regeringssättet.
Denna urskålning är dock oändeligen angelägen.
Herr Ehrenborg, Casper: Med Herr Cederschjöld
år jag fullkomligt ense derom, att Rik
-
358
Den 10 Jnlii f. nu
sens Ständer äga anledning att begära uppbåt-.
Tande af sådane Författningar, sorn ej i constftutionel
väg tillkommit, vare sig efter nu varan*
de Regerings-form, eller före densammas utfärdande;
sand att, om ock 1772. års Regeringsform
icke i likhet med den nu varande upptog
någon rätt för Riksens Ständer, att granska do
emellan Riksdagarne utkomne Lag-förklaringar,
den Lag-stiftande magten likväl var pppdragen
gemensamt åt Konungen och Stånderne. Deremot
kan jag ej med Herr Cederschjöld instämma
deruti, att Bommare icke skulle vara skyldige
att dömma efter desse Författningar, så långe,
de icke åro upphåfne; jag tror tvärtom, att da
all stiftning eller ändring af Lag, vare sig sådan,
som beslutes af Konung och Ständer gemensamt,
eller sådan som på Konungens åtgärd ritan
Ståndernes medverkan , ankommer, proirmfgeras
af Konungen, bör Domaren vara saklös,
då han iakttager innehållet af sådane påbud, utan
behof eller ens rättighet att granska sättet
för deras mer eller mindre lagliga tillkomst,
hvaraf i många fall oreda och osäkerhet skulle,
uppstå; välförståendes, att härmed ej böra förblandas
de särskilde föreskrifter, som Regeringen
i något visst inål skulle vilja gifva Domaren,
och hvilka då ej kunna anses i egenskap af Lag
eller Laga stadgar. Hvad särskildt ämnet angår,
skulle jag instämma meri Herr von Hauswolff,
så vida fråga vore om en ändring uti allmänna
Lagen; jag har äfven flere gånger yrkat, att ej
partiella förändringar deruti böra vidtaga*; men
då frågan nu blott år örn undanrödjande af ett
Kongl. Bref, så tvekar jag ej att tillstyrka den
Den lo Julli f. m.
359
begärde ändringen. Mig synes obilligt, att jemte
tjenstens förlust, spö-straff äfven skall åläggas.
Tjenstens förlust borde för vållande till
fångspillning alltid vara en oundviklig följd, men
hvaremot det borde bero på vidare pröfning,
om tillika böter, vatten och bröd eller spöstraff
böra åläggas. Det är visserligen sannt, att leuterationer
ägt rum, men detta kan blott ske i
ÖfverRåtten, hvilket förorsakar omgång och lidsutdrägt.
Hos förste Domaren linnas ej andra
alternativer, än att frikänna fångvaktaren med
bibehållande af tjensten, eller att ålägga spöstraff,
jemte tjenstens förlust. Jag tillstyrker på
dessa grunder, och ehvad 1786 års bref tillkommit
efter Riksens Ständers tillstyrkande eller
icke, att- detsamma måtte upphåfvas, och stadgandet
i Allmänna Lagen återställas lill sin
kraft,
Herr von Hauswolff: Jag vill visserligen
icke jäfva andras öfvertygelse, och har således
ingenting att påminna, om Ridderskapet och
Adelil beslutar återremiss af Betänkandet, med
de anmärkningar, som dervid blifvit gjorde• utan
får blott äran nämna, att man ganska riktigt
har gjort distinctioner, och att af desse
bland annat, ett öfverläggnings-åmne blifvit, om
hyad kraft och verkan, de Författningar böra ilga,
som emanerat ifrån 1772 intill Regementsförändringen
år 1809. Och jag hemställer till
den värde Talaren, i hvad' ställning allmänheten
och i synnerhet vi såsom Domare skulle befinna
oss i afseende på alla de mål, hvilka vidröras
Författningar, sorn utkommit denne nämnde
36a
pen 19 Julii f. m.
tid, om icke desse Författningar fingo tillämpas.
Når Konungen och Riksens Ständer eller L-*gstiftarne
icke hafva tillfälle, att pröfva hvilka
af desse Författningar skola anses gällande eller
upphäfvaSj år jag fullkomligen Öfvertygad, att
alla före 1809 utfärdade Författningar måste
anses gällande, intill dess de af Konungen och
Riksens Ständer varda upphåfne, och jag öfverlemnar
till hvar och en att eftersinna, om
icke, vid alla revolutioner och Regements-förändringar,
de förut gällande Ragar blifvit respe.
cterade, på det folket icke skulle försättas i laglöst
tillstånd, för det att nationen ombytt styrelse-former.
När vi således haft flere Riksdagar
sedan år 180g, och några förändringar
icke skett med åtskilliga Lagar, så tror jag att
både Allmänheten och Domarne böra vara öf\ertygade
mäste blifva gällande, intill dess andra af Kongl,
Majit sanctioneras och till efterrättelse Utfärdas,
I öfrigt anser jag den frågan om gällande
egenskapen af desse före år 180g emanerade
Författningar icke tillhöra Lagutskottet, utan
vara constitutionel, men frågan om straifets bibehållande,
skärpning eller mildring för fångspillning,
i anseende till de dervid gjorde anmärkningar
, böra till LagUtskottets vidare pröfning
återförvisas.
Herr Cederfelt]öld; Man har satt i fråga
trovärdigheten af min uppgift om den i 177g
års Regerings-form bestämde inskränkning i
Konungens magt att stifta Lag; jag anhåller
derföre att få upplåsa 4o §, af nämnde Hege*:
Den 10 Julii /, m.
rings-form. Den lyder sålunda; "Ej må Konungen
någon ny Lag utan Ständernas vetJkap
och famtycke gjöra, eller någon gammal
afjkaffa ” Når nu 47 af vår nu varande Regerings
Form uttryckeligen bjuder; att ”Rikets
Elof Råtter och alla andra Homjiolar JKola
efter Lag och Laga Stadgar dorna så syne»
det vara klart, att de icke kunna åberopa och
tillämpa Författningar, hvilka icke på lagligt sått
tillkommit. Det blir sålunda nödigt att ifrågavarande
Kunga-bref af Ständerna sanctioneras,
så vida det skall erhålla egenskap af Lag och
Laga stadga, och således kunna af Domstolarne
tillämpas,
Grefve Posse: Det är i anledning af Fri
herre
Boijes anmärkning, som jag tager mig
friheten fästa uppmärksamheten deruppå, att
jag icke sade, att atla Lagar utkomne före 1809
ovilkorligen voro gällande, utan att alla de, forn
ej dä eller federmera blifvit upphåfne, måste
ännu anses gällande. Upphäfne äro alla, som
ej stå tillsammans med Constitutionen, utan i
strid med densamma; och Friherre Boije, om han
vill förstå mig, lärer derutaf finna, att vi i
denna del äro alldeles af samma tanka.
Herr Hjerta: Det har af flere Ledamöter
Friherre Boije, Herr Cederschjöld, m. fl. blifvit
upplyst, huru verkliga förhållandet är med
vilkoret för Sveriges Lagstiftning före och efter
1809. Jag instämmer med dem deruti, att de
stadganden, som olagligen tillkommit och ingripa
uti nuvarande RegeringsForm, böra ändras.
3S 2
Dea i a Julii f. ni.
Detta nu ifrågavarande hörer till Borgerliga
Lagen, och således tror jag det vara öfverflödigt,
att derom framställa någon önskan till Utskottet;
men om jag skulle önska något, vöre
det hvarken mildring eller skärpning, utan en
medelväg sorn med rättvisan vore öfverensstämmande.
Angående återreroisser, och den tidsutdrägt
de åstadkomma, tror jag för min del %
att de återremisser, sorn skett till Lagutskottet^
icke hafva vållat Riksdagens förlängande, emedan
detta Utskotts arbeten icke varit af så-c
dan natin',
Friherre Roija Af Grefve Pos,ses yttrande
år jag tillfredsställd, men i anledning af Herr
von, Hauswrolffs anförande, torde jag få uppgifva
ett exempel, till bevis om angelågenheten,att
Utskilja Lagar nes natur. I December månad
3787 utkom en Kongl. Förordning, som för-*
klarado allt klander öfver Regeringens åtgärder,
vara Crimen lesse Majestät is, och böra derefter
bestrailäs. Ali enskildt och allmän yttrande-rått;
öfver Regeringens anstalter var alltså $.v«i*ska,
Folket fråntagen; och denna Lag år ån nu, i denria
stund icke formeligen återkallad; men jag frå -  gar ; år dea icke de facto , genom införandet af
vår nu gällande llegeringsForm , upphåfven ?’
eller skulle vål någon Domare hafva lust att
tillämpa berörde. Förordning på den person sorn,
nu tilltalades, att hafva., på ett ogillande sätt,
granskat Ministärens handlingar eller Regeringens
Oeconomiska anstalter? Jag tror det icke;
Grefve Mörner, Carj Stellam Efter dea
Di;n io Julii J. m.
kännedom jag har i detta mål 9m Fåligspillningsstraffet,
anser jag ^et alltför hårdt. Herr Ehrenborg
h.ar fullkomligen uttryckt saken, och jag
delar ined honom samma tanka. I anseende dertill
torde en återrerniss vara låmpelig. Herr
Cederschjöjds anförande, såspm innehållande eq
ny motion, synes, icke böra här ventileras.
Herr veu Hauswolff: Detta ämne är redan
så mycket discuteradt, att jag fruktar trötta
Jkidderskapet och Adeln;, jag skall således, af delipatesse
ej längre uppehålla, än hvartill jag är
tvungen, i anledning af tvänne värde Talares
anföranden. I afseende på hvad den ena Ledamoten
Herr Cederschjöld anmärkt-, får jag förklara
o,ch erinra, att det åberopade KonungaBrefvet
icke är att anse såsom en ny Lag, ty
egentliga Lagep jfr uti 19 Cap. Missgpnfi.ngs,-  Balken gifven, men uti sista eller 3:dje §. befinnas
alternativer, hvilka yarit obestämde* öfverkemnade
till Domarens, fiepiöfning, oell hvarom
jag tror, aft Styrelsem,agten ägt sätt afl- utfärda
en mera. bestämd förklaring; pcb det är med anledning
deraf, sorn det- ifrågavarande KonungaBrefvet
till. allmän efterrättelse utkommit. När
den värde Talaren yttrar, att det var, så till,
sägan des, en envålds Regering, sorn utfärdade
detsamma, så, borde han ock erinra sig, att denna
Lagförklaring icke kan anses ogiltig, för det,
att den ej likmätigt vår sedermera antagne Constitution
tillkommit. Hvad angår det Herr Friherre
Boije.till mig enskildt yttrat, får jag, med;
aktning för dea värde Ledamoten, hvars tanke
-
364
Den jo Julli f, m.
sätt emot mig jag från ungdomen känner, och
hvars afsigt jag är öfvertygad icke varit att särskildt
smäda, härmedelst förklara , att det åberopade
1787 års Kongl. Bref blifvit i den mest
högtidliga form återkalladt genom vår lyckliga
RegeringsForm och den särskildt stadgade TryckfrihetsLagen,
Men jag får ock förklara, att då
Domaren blott är Lagens tolk, och ovilkorligen
skyldig att följa Lagens bokstaf och mening, sä,
om detta Kongl. Bref 'icke hade varit sålunda
upphäfvet, hade jag visserligen derefter dömt
hvar och en, som enligt detsamma vid min Domstol
blifvit attaquerad och förvunnen, och följ—
derne deraf fingo tillräknas den befallande Stiftaren
och ingalunda den lydande skiparen af
denna Lag, sora nu mera är formeligen upphäfven,
så att den särskilta exempelvis framställde
erinringen synes mig mindre lämpelig.
Herr Cederschjöld1 I anledning af hvad
den siste värde Talaren yttrat om Kongl. Maj:ts
rätt att förklara Lag; får jag blott påminna,
att en sådan Lag-förklaring, enligt 88 §. RegeringsFormen,
icke gäller längre än tiij nästa
Riksdag, då det på Riksens Ständer ankommer,
att förklaringen godkänna eller ogilla; i hvilket
sednare fall ”den icke längre bäfver gällande,
eller af Domfiolarne iakttagas eller åberopas
må
Uppå' derefter af Herr Grefven och handtMarJKalken]
förnyad proposition , fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Lag-Utskottets
Ben 10 Julii f. m.
Betänkande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremittera.
Föredrogs å nyo Constitutions - Utskottets
den 10 sistlidne Junii under N:o 29 aflåtne, samt
den 28 i samma månad eftermiddagen på bor.
det lagde, Memorial, i följd af StatsRådsProtocollens
fulländade granskning.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
Uppläste följande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Friherre Lagerbjelke, Guftaf, anförde skrif.,
teligen:
(Se Bilagan N;o 3.)
Hvarefter Friherre Lagerbjelke munteligen
yttrade;
Jag har väl hittills ieke hört, att den omförmälte
§:ns directa tillämpning blifvit under
discussionen yrkad. Men som resultatet
af en öfverläggning rörande ConstitutionsUtskottets
HufvudBetänkande, nödvändigt måste blifva
antingen gillande af de framställde anmärkningarne,
eller vägran, att dem, med hänsigt till
107 antaga, har jag trott min vördsamma
hemställan vara lämpelig och form-enlig.
Ett annat behandlings-sätt af ärendet, in
-
t
366
Den xo Julii f. m.
hebärande törhända mer förändring i formen, än
i verkligheten, har hyss blifvit föreslagit. Rådligast
för mig vore att uppskjuta med allt yttrande
derom, till dess discussionen härmare utvecklat
sig, och jag, i anseende till den gjorda
framställningen, hunnit samia mina tankar, eller
rättare sagt, i ordning bringa skälen fördem jag
redan hyser. Men, örn än mindre fullständigt,
är det åtminstone mindre tidspillande 3 att jag
genast utlåter mig.
Efter att således hafva serskildt behandlat
Ärendet, sådant som det företer sig uti ConstiihtionsUtskottets
Betänkande, torde det äfven
tillåtas mig att betrakta frågan i det skick, soni
den nu af sjelfva discussionen synes låna. Eli
vård Ledamot har, med förbigående af 107 §:ns
ordagranna tillämpning, likväl derifrån tyckts
härleda förslaget, ätt uti en Underdånig skrifvelse
ifrån Riksens Ständer till Konungen sammanställa
och anmäla de gjorda anmärkningarna,
med tillagda önskningar i afseende på frariitiden.
Bland de skål, som för denna tanka
gjördis gällande, har étt i synnerhet ådragit sig
inin uppmärksamhet. Man har^ soth det synis
inig, velat Samla resiiltaterria af Utskottets anmärkningar
öfver särskilta föremål, för att låta
riehl tjena såsom moraliska bevis jpå Btyrelseris
sätt, ätt i allmänhet behandla samma slags ämnen,
son! deln, möt hvilka anmärkningar varit
riktade. Denna vidsträckta tydning kan jag för
inin del omöjligen finna råtts-enjig; och jag underställer
den vårda och mångkunniga Talaren
sjelf, till hvad osäkra, stränga; obilliga omddL
-
toen xo Julli f. ni.
ttien, en sådan bevisnings-method genom induktion
kunde leda. Om man till exempel från ett
indraget Dagblad skulle härleda den slutföljd,
att yttrande-rätten icke respectéras; {rån ett
möjeligt misstag i form, att formerna esomoftast
öfvettrådas; från ett intrasslad jUridico-oetonomisk
frågas behandling, att Styrelsen alltför
gerna söker inblanda sig i rättvisans skipande,
och så vidare; månne man då ej åfventyrade*
att anses hafva dömt med föresatsen att hårdt
dömma? Rättvisare vöre det säkerligen, ont
man, i stället för att lägga undantaget till grund
för det vanliga oteh allmånnä Förhållandet, behagade
erinra sig, att detta allmänna och van^
liga förhållande just är undantagets motsats.
Må äUnU cn anmärkning behäget blifva mig
tillåten. En underdånig Skrifvelse af omförmålt
anledning Och tendens, blefve säkert af en gan^
ska ömtålig egenskap. Det tyckes i sanning
kråfvas något mer, ån anförandet af ett och annat
föga märkbart exempel, för att bedömmä
hela Administrations-systemets värde och riktning.
Vore det vål dessutom billigt > vore det
med grannlägenheten öfverensstämmande, att
stödja sina omdömen på anmärkningar, som till
större delen, sem må hända alla, torde prÖfväs
böra till laglig verkan förfalla? Jag här svårt
att föreställa mig en dylik skrifvelse, örn än aldrig
så varsamt författad* annorlunda ån sorn
ett indirect och mitigeradt sått, att syfta på 107
§:s möjliga resultater; och mina skål emot dessa*
har jag redan i det föregående haft tillfälle att
Utveckla*
363
Dm 10 Julii f. )n.
Vöre det nödigt, att ännu göra några til»
lägg, skulle jag mindre gerna vilja hemta dem
utur de ärendet närmast omgifvande åsigter, än
utur sådana, hvilkas grund ligger i Statens allmänna
interesse och välfärd, helst desse senare
lättare skulle tåla ett under förändrade former
doldt återupprepande, ån de förra. Jag tror
mjg redan förut hafva vågat någon hänsyftning
till de olägenheter, tvister, missförhållanden,
som så lätt kunde uppkomma, hvarje gång en
sådan rättighet, som den 107 §;n i RegeringsFormen
förutsätter, skulle utöfvas, så framt sådant
ej vore föranledt af det ögonskenligaste
behof, samt blefve verkståldt med den mest återhållande
varsamhet. All syftning ditåt på ett
annat sått, än Lagen uttryckligen föreskrifver,
skulle, fastän till formen mildradt, törhånda i ån
högre grad frambringa samma verkningar. Den
värde Ledamot, som hade ordet näst före mig,
talade om Politik, om Politijka Jkål, och nekade
ej deras vigt. Jag har icke längesedan haft
en anledning att vidröra detta ömtåliga ämne,
och hade derföre föresatt mig, fast ej utan afsaknad,
att vid detta tillfälle undvika dylika
frågor. Så mycket mer år jig den vårda Talaren
förbunden, då han väckt uppmärksamheten
på ett ämne, som förtjenar att allvarsamt
begrundas; jag behöfver nu blott för min del
tillägga den innerliga öfvertygelse jag hyser,
att enighet och sammanlänkning emellan Statsmagterna,
aldrig varit önskvärdare ån under
nu varande allmänna förhållanden. Djupt känner
jag vigten af denna sanning, men finner
ganska
Den lo Julii f, m,
369
ganska vål, att den icke år af det slag som med
logisk argumentation låmpeligast kan styrkas.
Mycket, ganska mycket, måste i detta fall öfverlemnas
åt hvars och ens känsla, upplysning
och erfarenhet.
Den alltför ofta omnämnda §;n med sina
directa slutföljder, och dem, som indirecte kunna
åsyftas, denna stödjande sig både på Lagen
och Opinionen, förekommer mig i detta
dubbla hänseende såsom ett tveåggadt svärd.
Vare långt ifrån mig att våga föreslå detsammas
nedläggande eller förvisande till något vapenhus
af föråldrade Lagar! Måtte det endast
aldrig blottas af otidigt förhastande, aldrig utan
tvingande nödvändighet, aldrig utan sammanståmmelser
af allas öfvertygelse! En ostridig
och obestridd rått förlamas icke derföre, att
den af fri vilja lemnäs obegagnad. Tvärtom,
ju varsammare man år att tillgripa medlet, ju
grannlagare i valet af utöfningens ögonblick,
ju starkare blefve kraften, ju säkrare verkning
garna, då det nödtvungit anlitades.
Herr Grejven och Landt-Marslcctlkon till-*
kännagaf,, att Plenum komme kl. 6 i eftermid^
dag att fortsättas.
Friherre Rudbeck, Alexander, upplåste följj
jande:
(Se Bilagan N:o 4.)
Ridd. 0. Ad.- Prot, VI, Band.
lien i o Julii f m.
Herr Rofenblad, Bernhard, anförde skriftligen
;
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Cederfchjöld, Pehr Gu/taft I anledning
af de anmärkningar som blifvit gjorde vid
ConstitutionsUtskottets nu upplåste Utlåtande,
får jag, såsom Utskottets Ledamot, först och
främst tillkännagifva, att jag vid åtskilige tillfällen
varit med Utskottets pluralitet af skiljaktig
mening, och reserverat mig emot dess beslut,
så väl derutinnan, att jag ansett flera af de an_
märkningar, som Utskottet hänfört under 107
hafva bort blifva föremål för RiksRått, som
äfven derutinnan, att Utskottet förklarat flera
mål böra förfalla, hvilka jag ansett vara af allra
yttersta vigt, och vida mer anmärkningsvärda,
ån något af dem Utskottet till Riksens Ständer
anmält.
Efter detta förklarande anhåller jag att till
besvarande få upptaga Herr Grefve von Schwe.
rins särskilta anmärkning vid ett uttryck i Utskottets
Utlåtande. Herr Grefven har nemligen
förment, att Utjkottets förklarat en fråga förfallen
derföre, att inom Utjkottet två Stånd
ftannat emot två. Jag anser denna omständighet
vara af så stor vigt, att jag utbeder mig få
något utförligare genomgå historien om dylika
frågors behandlingssätt inom Utskottet. Den
första gången som två Stånd synas i dylika frågor
hafva inom ConstitutionsUtskottet stannat
emot två, va t nemligen uti Memorialet N;o u,
Den 10 Julli J, m.
3? t
af den 3 April 1818, i frågan om anmärkningar
emot GeneralAdjutanten för Flottorna. Utskottet
fann då ”den enda utvåg återstå, att anmäla
voterings-resultatet, med förklarande, att Utskottet
anfer ofvanberörde anmärkning bora
förfalla.” Mårken vål, mine Herrar! att Utskottet
anfåg anmärkningen håra förfalla. Den
andra gången två Stånd stannade emot två, var
i Memorialet Nds 5o och 5l, under den 528 i
samma månad, i frågan om tryckning af Utskottets
Protoeoll i ett anmärkningsmål. Vid detta
tillfälle gjorde ConstitutionsUtskottet, uppmuntradt
af den första blygsammare framställningens
lyckliga utgång, redan ett försök att vinna en
större myndighet, genom följande förklaring:
*’och som vid omröstningen två Stånd stannat
emot två, i följd hvaraf frågan förfallit, får
Utskottet sådant härigenom vörclsamligen anmäla.
” Nu hade således ConstitutionsUtskottet
redan sökt tillvälla sig magten, att sjelf kunna
förklara ett mål vara förfallet, derföre att två
Stånd hade inom Utskottet stannat emot två:
Och af denna myndighet syntes Utskottet vilja
bibehålla sig uti evärdelig besittning, genom en
dylik förklaring i ett likartadt mål, innefattadt i
Memorialet N:o 54, af den 5 Maj, hvarest Utskottet
likaledes säger; J’och sorn, vid omröstningen
, två Stånd stannat emot två, i följd
hvaraf frågan förfallit, får Utskottet sådant
härigenom till svar vördsammeligen anmäla.”
Äfven vid innevarande Riksdag gjordes visserligen
uti ConstitutionsUtskottet af flera värda
Ledamöter ganska kraftiga försök att bibehålla
37*
Den [o Julii /. ntl
Utskottet vid den myndighet, som det i detta
afseende hade vid sistlidne Riksdag tagit sig;
men genom långvariga discussioner och mångfaldiga
voteringar, lyckades det omsider, att åstadkomma
det beslut, att i alla sådane frågor,
hvaruti svar borde till Riksens Stånder aflåtas,
skulle, om två Stånd stannade inom Utskottet
emot två, voterings-resultatet helt enkelt tillkännagifvas,
utan något slags förklaring, huruvida
frågan borde förfalla eller icke.
Sådan har äfven vid detta tillfälle varit
Utskottets mening; och jag anser mig böra undanrödja
det missförstånd, som tyckes hafva
vållat Herr Grefve von Sehwerins anmärkning.
Herr Grefven synes nemligen hafva fäst sig vid
det stället uti Utskottets Memorial, rörande rådgifvande
åtgårderne i Handels- och FinanceExpeditionen,
i afseende på lyftningen af mindre
Creditivet, hvarest det heter: ”och sorn dervid
två Stånd stannat emot två, får Utskottet blott
vördsamligen anmäla omröstnings-resultatet, med
tillägg, att, vid så beskaffad utgång, någon till
ansvar ledande anmärkning mot Stats-Rådets
öfrige Ledamöter icke ägt rum.” Jag torde
derföre få upplysa, att Utskottet, efter att hafva
Bynts stadga sitt omdöme derom, att ansvaret i
dylika fall i synnerhet borde ligga på Föredra«
gauden, företog votering först öfver den frågan,
huruvida anmärkning skulle emot honom
äga rum, med förbehåll, att i händelse han
blifvit fälld, sedan votera om StatsRädets öfriga
Ledamöter. Men når nu vid första voteringen,
två Stånd stannade emot två, nemligen
l)en io Julii /. m.
37$
i frågan oin den mest ansvarige, så ansågs anmärkningen
utan votering I böra förfalla emot
StatsRadets öfriga Ledamöter. Detta år åtminstone
den mening, som Utskottet velat med
de anförde orden uttrycka.
Friherre Löfenskjöld, Salomon, anförde
skrifteligen;
(Se Bilagan N:o 6.)
Herr Munck af Rofenskjöld, Eberhard:
Jag borde kan hända hafva försyn, att uppehålla
Ridderskapets och Adelns tid sedan flere
värde Talare yttrat sig, men jag skall åtminstone
icke missbruka den till loftal öfver de Styrelsers
åtgärder, hvilka nu åro under granskning.
Som medlem af ConstitutionsUtskottet
under de 2:ne senaste Riksdagar , har jag äfven
en särkildt anledning, att yttra mig, då jag hört
af Herr Grefve von Schwerin jemförelse göras
emellan detta Utskottets handlingssätt vid nuvarande
Riksdag och vid de föregående. Jag
får då erinra, hvad de tryckta Protocollen kunna
intyga, att jag vid dessa Riksdagar flere
gånger, och äfven i afseende på frågan oin ett
anmårknings-måls förfallande, når 2 Stånd inom
Utskottet stadnat emot 2, reserverat mig emot
Utskottets beslut, äfvensom emot dess åtgärd,
att efter 107 ;§:n RegeringsFormen behandla mål,
som tillhöra granskningen efter 106 §:n.
Jag går nu att granska ConstitutionsUtskotteta
Betänkande, och får anmäla, att jag håller
374
Den io Julli /, ni.
tnig endast vid det nu upplåsta, ty de öfriga på
bordet liggande Betånkanden af samma Utskott
bär jag ännu ej hört, och liksom det förevarande
, icke låst. Jag tror att resultatet af Utskottets
arbete har blifvit helt annat, ån det Riksens
Stånder hade våntat, och Nationen haft
skål att fordra. En mångd anmärkningar hafva
af Utskottet blifvit gjorde och som det tyckes ,
icke utan grund , men de åro till största delen
framställde på ett inconstitutionelt sätt, så att
de inåste blifva utan påföljd. Detta (konstitutionsutskott
har nemligen oriktigt anvåndt 106
och 107 §§. af Regeringsformen. Det har efter
107 §. till Riksens Stånders afgörande pröfning
framstållt anmärkte åtgärder, hvilka, äfven enligt
Utskottets egen uppgift varit stridande mot
Grundlagen eller andra gällande Lagar. Desse
åtgärder borde således behandlas efter 106 § ,
och hånskjutas under RiksRått. Endast sådane,
sam åro stridande mot Rikets sannskyldiga nyt.
ta, eljer som utmärka brist på nit, skicklighet
och drift, böra kamma under Riksens Stånders
afgörande pröfning eller QpinionsDomstal,
Föredragandens för krigs-årenderne anmärkta
förfarande, i afseende på ett med enskilt
person uppråttadt Contract om casseradt gjutgods,
år framstålldt till vår pröfning, men borde
såsom stridande mot 27 §. RegeringsFormen,
underkastas RiksRått. I Ebersteinska Testaments-frågan’,
tyckas ej grånsorne emellan administrativa
och Domare-magteme vara iakttagne;
arn således ett fel år begånget, så år det emot
RegeringsFormen, I afseende på beslutet, att
Den 10 Julii f, nu
37 i
Konungen härefter sjelf tillsätter LandtRäntmåstare,
KronoFogdar och Postförvaltare, anmärker
Utskottet, att det ej synes förenligt
med 28 §. RegaringsFormen. Om åtgärden varit
stridande emot denna så måste den behandlas
enligt 106 §:n och hörer ovillkorligen
under RiksRått. Utskottet anmäler ytterligare,
att StatsSecreteraren för KrigsÄrenderne utfärdat
kallelse till obehörig person att vara Ledamot
i RiksRätten. Då en sådan åtgärd år stridande
emot 102 jjj. RegeringsFormen, borde den
hafva blifvit ansedd efter 106 § , och således
äfven tillhöra RiksRått. Samma Föredragande
såges äfven hafva försummat, att i StatsRådet
föredraga en meddelad föreskrift , att ej föreslå
till SurnumerairCornet någon, som ej har
en bestämd säker inkomst af minst 4oo Riksdaler
årligen. Felet år då, att målet i Commando-våg
blifvit behandladt, och hörer likaledes
under RiksRåtts pröfning. För detta StatsSecreteraren
Ehrenborgs åtgärd , som skall haft
till påföljd en ny skattläggning af Qvarnar, år,
om felaktig, stridande mot allmän Lag, som i
MissgerningsBalken förbjudes , att lägga skatt
och tunga på Rikets invånare; den borde således
hånskjutits till RiksRått, och kan ej hår
komma under behörig pröfning. StatsSecreteraren
af Klintbergs anmärkta åtgärd, att tillstyrka
en ny organisation af MagazinsDirectionen,
och entledigande af en dess Ledamot som
hade Kongl. Fullmagt, synes vål strida emot
RegeringsFormen, men det år ej derföre sagdt
att den egentligen varit stridande mot Rikets
sannskyldiga nytta} och tillkommer således icke
37«
Den 10 Julii J. m.
Ständernes, utan RiksRåttens afdömande. Den
framställde, ehuru icke till ansvars påföljd anmälts
åtgärden, att StatsSecreterare och JustitiseCanzler
i senare åren varit merendels blott tillförordnade,
kan likaledes icke efter 107, utan blott
efter 106 §, behandlas. Åtgärden, rörande Giftermåls-dhpencer,
som Utskottet anmärkt, synes
strida emot Lag, men derföre icke egenteligen
emot Rikets nytta, och hörer således icke heller
till Riksens Ständers pröfning. Disposition
»f mötes-passevolance-medlen till främmande
ändamål är rakt stridande emot RegeringsFornen
, men kan möjligen vara påkallad af nyttan,
och kan derföre ej beifras efter 107, utanefter
106 det vill såga underställas RiksRått. Sådant
är ock förhållandet med det utfärdade nya
Reglementet för Brandförsäkringsverket, hvilket
tillhörer enskilte perscaner. RegeringsFormen
förbjuder en sådan åtgärd. Att i commandovåg
föredraga en uniforms-förändring, är äfven
stridande emot Grundlagarne , och utomdess
emot KrigsArtiklarne , och hörer derföre ej till
Ständernes, utan till RiksRåttens afdömande.
I alla dessa fall har ConstilutionsUtskottet
användt 107 (jj. i stället för den 106, framställt
till Ständernes afgörande, hvad som bordt och
behöft Lagligen undersökas af en RiksRått, och
derigenom förvandlat rätts-frågor till opinionsfrågor.
I ännu flere fall har samma Utskott
underlåtit att till någon slags pröfning hänskjuta
de af StatsUtskottet och af enskilta Riksdagsmän
till detsamma ingifna anmärkningar. Men
det år icke Riksens Ständers rätt, att förändra
Den 10 Julii f. m.
377
hål’, hvad ConstitutionsUtskottet oriktigt framställt,
eller tillägga hvad det uraktlåtit, att framställa.
Det må dock tillåtas mig anmärka, att
då Utskottet till Riksens Ständers OpinionsDomstol,
och icke till RiksRått hånskjutit de
af detsamma anmärkte åtgärder, har det betagit
de personer, emot hvilka anmärkningarne åro
ställde, tillfället att försvara och förklara sig,
ty målen åro i allmänhet af den beskaffenhet,
att de fordra en laglig och noggrann undersökning,
samt åro ej af Utskottet nog utredde, för
att hår böra kunna bestämma opinionen. Desse
personer hade derföre varit mer belåtne med
anmårkningarnes hänvisning till RiksRått, om
icke ConstitutionsUtskottet genom den oriktiga
hånvisningen till Riksens Ständer betagit ej blott
de anklagade utvägen att förklara sig, utan äfven
Riksens Ständer deras lagliga rått, att beifra
dess anmärkte åtgärder. Så mycket jag
kunnat under Betänkandets uppläsning inhämta,
har Utskottet haft skäl till sina anmärkningar,
men framställt deni inför obehörigt forum. För
öfrigt har Utskottet derigenom gifvit anledning
till både lindrigare och strängare ansvar, ån sorn
genom RiksRåtten hade kunnat följa. Enligt
behandlingen efter 107 §. gifves hvarken hårdare
eller lindrigare påföljd, ån anmälan till
entledigande; men i AnsvarighetsLagen, som
RiksRåtten skall dömrna efter, finnas många
gradationer af ansvar. Således synas genom
Utskottets förhållande hvarken Konungens Rådgifvare
och de Föredragande hafva blifvit tjente,
eller Nationens interesse bevakadt. Vål synes
det som Utskottet velat gagna de inför Stån
-
378
Den io Julii f. m.
derna ansvarige Embetsmån i allmänhet genom
att framställa amnårkningarne på ett sätt, att
Ständerne ej äga rätt på dem använda den ansvarighets-påföljd,
som 107 §;n föreskrifver.
Men om Utskottet då tjent StatsRådet i allmänhet,
har det dock gjort enskilte Ledamöter
sf dem orätt, de nemligen mot hvilka anmärkningarne
varit riktade, ty de hade inför RiksRått
fått tillfälle, att försvara sig, det de ej
hafva inför Riksens Ständer.
Det åligger ConstitutionsUtskottet, att äfven
granska, huruvida de Föredragande med ovåld
sitt förtroende Embete utöfvat, och det
har derigenom en ökad anledning, att sjelf icke
visa våld. Huruvida blott den ene eller andre
af de ansvarige Embetmånnen haft del uti de
anmärkte åtgärder och rådslag, synes merendels
ej af Utskottets Betänkande, men man har skål,
att tro, att de mot hvilka Utskottet ställt sina
anmärkningar ej ensamme deruti deltagit.
Efter min tanka kunna af de i Betänkans
det framställde anmärkningar blott tvenne tillhöra
Riksens Ständers afgörande, och behandlas
efter 107 §. Den ene angår indragningen
af Tidningar, hvilka Utskottet ganska riktigt yttrat
icke hafva funnits vara vådliga för allmän
säkerhet, eller förnärmande enskilt rätt, icke
heller af fortfarande smädlig egenskap. Första
grunden till denna åtgärd lade Riksens Ständer
sjelfve år 1812, då de icke sjelfve uppfylde deras
plikt emot Svenska Folket, utan åt Regeringen
öfverlemnade den godtyckliga magten till
Den 10 Julii /. rn.
379
Tidningars indragande. Jag medgifver, att tonen
i dessa ej alltid varit blott granskande, titan
äfven någon gång bitter, och jag dömmer
mer från det vidriga intryck deraf på mig, äfven
då jag gillat klandret, till det intryck, som
de måste göra på de personer, som blifvit angripne.
Men äfven derföre bör man inse, att
det år desto farligare att åt godtycket öfverlemna
en sådan magt, ty den sorn tror sig vara
förolämpad frestas då lått, att uppoffra nyttan
af saken, för det obehagliga skull af formen.
Den andra åtgärden, som kan tillhöra Ständernes
afdönamande, är, att Stats-Secreteraren
Qviding tillstyrkt uppköp af ekevirke genom enskilt
contract, och således utan entreprenad-auction
eller förseglade anbud.
Dessa tvänne anmärkningar äro de enda af
alla dem, hvilka ConstitutionsUtskottet till Riksens
Ständers pröfning framlagt, som höra till
deras afgörande. För öfrigt har samma Utskott
ej gjort någon anmärkning tnot Konungens Rådgifvare,
i afseende på allmänna mått och steg i
Stats- oeconomiska ärenden. Utskottet har derigenom
indirecte lemnat ett stort loford åt den
Stats-oeconomiska styrelsen i det hela, ty när
man finner, att under 5 års förvaltning intet
anmärkningsvärd! misstag skett, så skall den som
blott dömmer efter Utskottets Betänkande, tro,
att förvaltningen varit förträfflig. De deremot,
som i dessa allmänna åtgärder finna stora felsteg
och försummelser, få af Utskottets uraktlåtenhet
att dervid göra anmärkning, anledning
Ven 10 Julii J, m.
ätt tro StatsRåd och Föredraganden hafva afstyrka
de vidtagne skadliga åtgärder,J och tillstyrkt
de uteblifne nyttiga, samt att skjuta skulden
på Regentens Person. En värd Ledamot
har velat undskylla Rikets belägenhet i Statsoeconomiskt
hänseende med det långvariga krigstillstånd,
som i senare tider hemsökt Europa.
Deruti kan jag ej instämma, ty då krigs-tillståndet
ådragit andra Länder krigs-contributioner,
utprässningar, hämmad handel och aftynande
näringar m rn., hade det för Sverige en nära
motsatt verkan. Sverige blef genom det sista
kriget befriadt från sin utländska Stats-skuld,
fick ej vidkännas några krigs-omkostnader, eller
någon stockning i handel och allmänna rörelsen,
utan fick genom det anledning till utvidgade
handelsförhållanden.
För att nu slutligen yttra min mening i afseende
på resultatet af Utskottets förevarande
Betänkande, får jag förklara, att de der framställde
anmärkningar väl synas mig kunna vara
grundade; men blott tvänne af de anmärkte åtgärder
kunna och böra pröfvas af Riksens Ständer,
och då desse åtgärder icke egentligen höra
till hvad 107 §. RegeringsFormen kallar mått
och steg, så föreslår jag, att Ridderskapet och
Adeln måtte låta anmärkningarne vid dem förfalla,
och tillstyrka sine MedStänder, att göra
det samma, men blott på den grund, att Rikets
väl icke kräfver någon vidare åtgärd. Härgenom
anses dessa anmärkningar riktiga, men
de anmärkte åtgärderne ej så grofva, att de denna
gång böra medföra någon påföljd. Älven
T)en 19 Julii f. m.
381
tillstyrker jag, att Riksens Ständer måtte i underdånighet
frambära den anhållan inför Konungatlironen,
i) att vid sjg yppande anledningar
till utöfvande af den år 1812 åt Konungen
öfverlåtne arbitraira myndighet, att indraga Tidningar,
den ej måtte användas, utan i högsta
nödfall, men att i stället för denna visserligen
ännu af Lag sanctionerade, men med sanna constitutionella
principer och allmänna opinionen oförenlige,
behandling, Domstolarnes åtgärder heldre
matte användas; 2) att vid köps afslutande
för Statens medel, alla personliga äsigter måtte
undvikas, och allmän entreprenad-auction eller
förseglade- anbud, i stället för enskilt contract
alltid användas.
Om de sedermera förekommande Betänkanden
af ConstitutionsUtskottet innefattaanledningar
till flere anmärkningar, skall jag ej underlåta
att deröfver yttra mina tankar.
Friherre Andar['vård, Carl Henric, uppläste
följande:
(Se Bilagan N;o 7.)
Friherre Boije, Ludvig: Då, vid sista RiksJ
dag, 107 §. i RegeringsFormen var till sitt rätta
förstånd ifrågaställd, på ett sätt, som hotade att
förminska den garantie för Svenska Folkets frihet,
som denna §. dock innebär, hörde jag till
antalet af garantiens kraftigaste försvarare inom
Ridderskapet och Adeln, och jag förenade
dermed det förklarande, att så angeläget det
382
Den t g Julii f. m.
var, att icke medgifva ett hårsmons förminskning
i Nationens rätt, lika så angeläget oell vigtigt
vore det, att vid utöfningen af den magt
307 §. ger, alltid förfara med rättvisa och moderation.
Den grundsats jag då hyllade, skall
jag också i dag efterkomma j och om, under det
jag uttrycker mitt bästa begrepp, min afgjorda
öfvertygelse, min lott blir, att ogillas å båda sidor,
så skall det icke oroa mig.
För den magt §:n lemnar, och som Oss nu
tillhör att utöfva, förutsätter § ns ordalydelse ett
tydeligt vilkor; och detta vilkor ligger i sjelfva
qualificationen af de fel, åt hvilka förmågan gafs
att framkalla makten. Felen måste vara af den
svåra beskaffenhet, att, i anledning af dem, Ri~
hets val fordrar maktens användande. Stiftarne
af vår Constitution insågo, att ofelbarhet var
aldrig menniskans lott, och ville alltså, att för
denna magt skulle icke misstagen och icke andre
fel än de svåraste blifva föremål. Nå väl,
mine Herrar! Oss åligger då nu att granska
felen, och tillse om de verkligen aro af natur
att uppgå till den bestämda qualificationen.
De flere anmärkningar, som Utskottet förklarat
icke vara af egenskap att fordra påföljd,
förbigår jag gerna, Icke derföre, som skulle jag
Utan pröfning anse dem sakna grund, eller antaga,
att Embetsmännens anmärkta handlingssätt
varit i allo riktigt; men derföre, att jag tror
allmänna opinionen om dem, vara, att de icke
kunna hänföras till fel af svåraste natur, då å
-
t)r.n ro Julii f, m.
383
ter min pligt ar, att icke, med deras undersök,
ning, onödigt här upptaga tiden.
Jag beger mig då till de fyra af Utskottet
uppgifne, svårare anmärkningar: och beträffande
den första af dem, nemligen den, att några Dagblad
skola blifvit utan lagligt skäl indragne, så
antager jag alldeles, att de i TryckfrihetsLagen
bestämda vilkor för indragningsmakten icke förefunnits;
men kan deremot för ingen del finna
mig vid, att åt delta fel gifva en större vigt än
det tillkommer. Ännu äro vi i förvillelsen af
en ultra liberalisme, Gudi lof, icke komne ända
derhän, att vi skulle, för några indragne Dagblad,
anmäla vårt hela StatsRåd till afsättning:
och sannerligen något sådant skulle af Nationen
gillas. För min del anser jag Tryckfriheten
högst nödvändig, emedan den utgör frihetens säkraste
garantie; men lika nödvändige anser jag
också de band vara, som lyckligtvis ännu håller
denna frihet inom sina gränsor. Och efter att
hafva med all uppmärksamhet följt den förflutna
tidens publicitet, kan jag icke finna annat, än att
den offentliga yttrande-rätten varit omsorgsfullt
bevarad. Ja, om tillfället nu fordrade ett vidsträcktare
yttrande, så skulle jag icke tveka att
säga, att, om fel ägt rum i anseende till Tryckfriheten,
så har det egentligen bestått deri, att
för litet varit indraget, men visserligen icke för
mycket.
Må man kalla detta obscurantisme; och må
man fritt kalla skräckbilder, de farhågor en för
långt utsträckt tryckfrihet hos mig ingifverj
384
Den to Julii /. m.
men jag, som öfverlefva! en tidopunkt, under
hvilken tryck-sjelfsvåldet verkat till skakningar
i hela Europa; och sorn hår i Landet, redan
någon gång, sett våra angelågnaste begrepp,
i allmänt tryck, sönderslitne; skall alltid anse
för min heligaste pligt, att, såsom Representant,
vidmagthålla banden, sådane de åro. Jag vefc
att TidningsUtgifvarens Privilegium utgör hans
egendom; men just derföre tror jag, att omsorgen
för denna ägande rått åligger honom sjelf i
första rummet; och når dertill icke fordras mera,
ån måtta och varsamhet i hans penna, så
må han också skylla sig sjelf, då han genom
brist deri, ådrager sig skadan. Det Allmännas
vål år angelägnare ån Individens; och jag vet
icke, hvarföre varsamhetens uppfyllande skulle
vara mindre pligt hos en Tidningsutgifvare, ån
uppmärksamheten år pligt hos den controllerande
magten. Till följe af desse tänkesätt anser jag,
utur dubbla skål, ifrågavarande anmärkning böra
förfalla.
I ordningen förekomma nu tvenne anmärk»
ningar, om hvilkas råtta beskaffenhet jag tror
mig åga en hel annan kännedom, ån den Utskottet
lemnar. I frågorne om Baggiska Målet
och Ebersteinska Testaments-tvisten, hade jag,
lika med hela Allmänheten, låst i allmänt tryck,
sådane berättelser, som oroade mig; emedan jag
försattes i den tro, att en verklig rubbning i
Domaremagtens helgd hade ågt rum till parters
lidande. Sådan var äfven tankan i min
Landsort; och då jag hitkom, samt erfor, att
desse
Den to Julli f. nu
iåesse frågor blifvit föremål för ConstitutionsUtskottets
uppmärksamhet, ansåg jag mig böra
söka en närmare kännedom om desse mål, och
med den jag nu mera åger, år min opiniorl
helt annan ån den, hvartill Utskottets Betänkande
föranleder. Ifrån denna stora skillnad i opinionen,
hämtar jag förbindelse för mig, att
framlägga den kännedom, sorn utgör motivet
för mitt omdöme; och jag nödgås derföre, pä
förhand begära ursågt för. deri vidlyftighet jag
icke kari undvika.
Men innan jag ingår i denria framställning,
finser jag nödigt, dels att förklara, det jag, då
jag blott redovisär mina egna grunder, ingalunda
söker att verka på andras meningar, och dels
htbedja iriig Högloflige Ridderskapets och Adelns
urskiljning för den egenskap, hvari jag
yttrar mig. Jag handlar icke nu; såsom Domare-,
hos hvilken formernes grannlagenhet så ofra
måste ligga i vågen för rätts-känslan i saken;
ritan det år såsom Representant, jag utsäger
riiiri opinion, i enlighet nied en rätts-känsla;
sorn hellre bister sig vid saken; än vid formen.
Min uppfattning och mitt minne åro icke
ofelbare; och då försigtigheten fordrar, att jag
visserligen ej fritager mig från någon möjlig ir.
ring, förklarar jag likväl, att, inom inig sjelf, Vet
jag icke af någon sådan.
livad nu angår Baggiska Målet; så är, efter
den upplysning jag erhållit, dess beskaffenhet
sådan; att Bagge hade erhållit ett, af Krigs(jollégiutri
gilladt Contract, af Innehåll, ött ett
Ridd. o. Ad. Pr. VI. Band. 2 5.
386
Den lo Julii f. m.
visst partie Gjutgods i Götheborg försäkrades
honom till köps, för ett visst pris, men likväl
med dervid fåstadt vilkor, få framt ej viel Jkei
ende auction ett högre anbud gjordes, I denna
handling ägde naturligtvis vilkoret lika kraft
med löftet. Derpå anställdes auetionen, men
den var icke kungjord förr, ån blott i4 dagar
före auetionen, hvarpå hände, att å auetionen
ingen annan ropare infann sig, ån Bagge; efter
allmänna och visserligen riktigaste begreppet,
år en auction, der icke mera ån en ropare finnes,
ingen auction: men Bagge ansåg nu likväl
vilkoret vara uppfylldt, och sin rätt vara, att
såsom köpare erkännas. KrigsCollegium deremot
ogillade auetionen och gaf befallning till ny
auction, som anställdes, och hvarvid flere speculanter
sig infunno, samt Bagge sjelf gjorde
högre anbud. Bagge hade icke anfört underdånige
Besvär öfver Collegii Beslut till ny auction;
och detta Beslut hade således emot honom
vunnit laga kraft. Man kan ej heller anse okunnigheten
dertill vållande; ty då han sjelf
deltog i sednare auetionen, så bevisas derigenom
tillräckligt, att han visste det den första auetionen
var ogillad. Men en lång tid derefter anhåller
han hos Collegium, att honom måtte tillåtas,
att, till ersättning för sitt förmente lidande,
få köpa, efter första priset, ett annat partie
Gjutgods, Kronan tillhörigt; och sedan Collegium
lemnat denna hans begäran, utan afseende,
inkommer han till Kongl. Majit med underdånig
ansökning i samma ämne, den han grundar på
samma föregifne lidande. Denna ansökning föredrogs
i StatsRådet och afslogs; men af ömtå
-
Den lo Julii f, m.
38?
lighet att ingen hans förmenta rått skulle deri-*
genom kunna anses afskuren, inflöt i Resolutionen
det tillägg, atCBagge vore obetaget, att, ont
han trodde sig dertill befogad, vid vederbörlig
Domstol, emot KrigsCollegium anställa talan. I
detta tillägg hade ExpeditionsHafvanden nyttjat
orden emot KrigsCollegium, då han rättare haij
de bordt nyttja orden emot Kongl. Maj:t och
Kronan; och detta misstag i ord var, kan hända,
vållande, till det misstag i form som Bagges
talan sedan fick. I stället för att Bagge, då
han ville i laglig ordning utfordra sin förmenta
rått, bordt emot AdvocatFiscalen i KrigsCoIlegio,
hvars Ämbete det tillhör, att bevaka Kronans
rått, uttaga stämning till Kåmnårs-Rätten
hår i Staden, att å Kongl. Maj;ts och Kronans
vägnar, antingen uppfylla Contractet, eller ersätta
det lidande, som genom det, efter hans
förmenande, förelupne Contracts-brottet var honom
tillskyndadt; i stället för att Bagge bordt,
för sitt ändamål, så förhålla sig; vånder harl
sig till Justitiae-Canzlers-Ämbetet och begår action
emot KrigsCollegium; och JustitiseCanzleren
faller likaledes i det misstag att glömma, det
Contracts-frågan borde först i Domstols väg
vara afgjord innan fråga om ansvar emot Collegiiim
kunde äga rum: ty var Contractet, i
kraft af sitt eget vilkor, förfallet, så hade ju
intet något lidande ägt ruin, och följakteligen
icke heller något ansvar derför. Justitia
- Canzleren anställer likväl action emot
Krigs - Collegium; och då detta kommer till
Kongl. Majtts kännedom, samt ansågs såsom en
följd af missförstånd om meningen i Kongl,
388
Den 10 Julii f. m.
Majits nyssnämnde Resolution, så anser Stats^
Rådet detta misstag lättast vara rättadt derigenom,
att uti bref till JustitiaeCanzleren den förklaring
meddelas öfver förra Resolutionen, att
meningen dermed icke varit annan, än blott att
bevara Bagges ersättnings-rätt, om lian hade
någon, men ej att action borde anställas. När
nu, med kännedom om allt detta, i min öfvertygelser
står last, att, om också brist i former
ägt rum, Bagge dock icke, i grund af sitt förmente
Contract, hvarken ägt någon sådan rätt,
eller vidkänts något sådant lidande, som Utskottets
Betänkande förutsätter; så kan jag ingalunda
tillåta mig, hvarken att klandra KrigsCollegiuni,
sorn, efter min tanka, ådagalagt ett
skyldigt nit> eller att lägga StatsRadet till last
dess bemödande, att rätta' en underordnad Audorf
tets misstag: och i denna fråga får jag alltså
förklara, icke att anmärkningen må förfalla, utan
att jag, med ogillande af iJtskottets framställning,
finner det anledning icke varit till denna
anmärkning. Med Ebersteinska målet var sammanhanget
följande: Bruks-Patron Eberstein,
som vid en hög ålder afled, efterlemnar ett Te*
stamente, hvars innehåll vittnade tillräckligt om
förut slutade förstånds förmögenheten Till en
så kallad SöndagsSkoIa i Norrköping, hvars in—■
rättande han förordnar, anslår han 11 hela Hem,
man af högt värde, 18,000 Riksdaler Banco i
penningar, samt några StatsEgendomar. Ett hus
till Skola skulle byggas, och med verkställighet
ten i öfrigt förhållas som ett särskilt
te
blef af Testator gifvet. Administratörer förord"
Den io Julii f, m.
38f
ftades med den besynnerliga magt, att ingen
redogörelse för förvaltningen fick dem affordra*.
På grund af den vigtiga omständighet, att Testator
icke efterlemnat något Reglemente, klandrades
Testamentet af Ebersteins arfvingar, som
påstodo, att då Testamentets verkställighet ankom
på en annan handling, som icke fanns, så
borde Testamentet, som också skall innehållit en
annan otydlighet, blott anses såsom en ofullkomnad
handling, Arfvingarna, tappade vid
UnderRätterne och i HofRätten j men fullföljde
tvisten under Högsta Domstolens pröfning. I
detta skick gällde det, å ömse sidor, allt elleF
intet. Det är sannt, att Domstolarne hade gifvit
allt åt den ena sidan; men den tankan är
visserligen icke mycket vågad, att snart skulle
Högsta Domstolen hafva gifvit allt åt den andra.
För mig åtminstone står det klart som dagen,
att ett Testamente, som i sin egen ordalydelse
bjuder för sin verkställighet ett vilkor af annio
en handling att vidtaga, är intill dess vilkoret
nppfylles, intill dess den ytterligare handlingen
yidtages, blott ett löfte, men icke mer; emedan,
så länge i en gåfva ännu något återjiär, så länge
är också gåfvan ofullbordad; och emedan,
om Testator velat fullborda sin gerning, så hade
väl ingen ting varit lättare^ än att också gifva
Reglementet, som återstod. För mig synes det
klart, att Testator velat besinna sig på fullbordandet,
men dog inom besinningstiden ; och sannerligen
vill det, inför nutt förstånd, synas, sorn
behöfdes en lång besinningstid för att lemna
fullbordan åt en så besynnerlig gåfva, sorn dfen,
hvarigenom man till ett ändamål, oiång
-
390
Den io Julii J, m.
faldiga gånger mera, än som för ändamälet behof
des, eller ens dertill kunde användas; samt
gaf det på ett sätt, sorn lemnade en möjlighet,
att årliga öfverskottet kom hvarken ändamålet,
eller arfvingarne till godo. Jag kastar skugga
på ingen; och påminner gerna om den sanning,
att Administratorerne här voro fullkomligt hederlige
Män; men annat är frågan derom, och
helt annat är handlingens behof att närmare besinnas,
för att göras klokare, hvartill ännu fordrades
att, i Reglementet som återstod, afhjelpa
den brist i öfverensstämmelse, emellan medel
och ändamål, som Testamentet framställde.
Med en smula rätt åt dessa reflexioner kan man
icke neka, att en sådan rättelse var den billiga
medelväg, som borde vara båda sidornes önskan.
Men om allt detta må man vara af hvad
tanka man vill, så är dock visst, att då, under
det Rättegången berodde på Högsta Domstolens
afgörande , Arfvingarne ingåfvo till EcclesiastikExpeditionen
underdånig ansökning, att ett annat
sätt måtte dem förunnas, till uppfyllandet
af SöndagsSkole-inrättningens behof; att, säger
jag, då denna ansökning gjordes , ämnet också
fick en administratif fråga, som, oberoende
af den juridiska, borde i administratif väg både
föredragas och afgöras. Kongl. Maj:t är
otvifvelaktigt högsta vårdaren af alla Inrättningar
ad pios usus; och i denna egenskap
var Kongl. Maj;t också berättigad att pröfva
sättet för uppfyllandet af SöndagsSkolans
behof; en pröfning, som ingalunda ingrep i
Högsta Domstolens magt, emedan, ehvad Högata
Domstolen hade faststäfdt, eller upphäft Te
-
Den 10 Julii /, m.
39*
stamentet, påföljden deraf icke verkat annorledes,
än att, i förra fallet, Konungens föreskrift
för Inrättningens behof ägt rum, men, i sednare
händelsen, förfallit. Det är åtminstone visst,
att af den Resolution Regeringen gaf, hindrades
Högsta Domstolen ingalunda att ändock
meddela Dom, som också Domstolen säkert
gjort om icke ändrings-sökanden sjelf lagt hinder
derföre, derigenom, att ändrings-sökandet
återkallades. Med urskiljning af den olika egenskap,
hvari Regeringen och Högsta Domstolen
här ägde att handla, finner man lätt, att Demarcations-linien
emellan båda var igenom den
nu anmärkta Resolutionen ingalunda öfverträdd;
ty Högsta Domstolen kunde fastställa Testamentet;
men frågan om SöndagsSkolans behof och
sättet att detta behof uppfylla, var alltid en
fråga, som ensamt tillhörde Konungen, att i
administratif väg afgöra; eller, jag frågar, hvilken
annan magt, än Konungen, skulle det väl
tillhöra, att då inrättningar göras ad pios usus,
så orimliga att de tarfva rättelse, meddela den?
Domare-magten hade att slita rätts - frågan;
men inrättningens administration tillhör henne
icke: och då här, på sidan af Rätts-tvisten, en
rättelse begärdes uti inrättningens oeconomiska
grundläggning; och denna rättelse jemväl var
sådan , att den af raisonligheten påkallades, så
frågar jag , hvem af oss vill klandra, att StatsRådet
tillstyrkte bifall deråt? Jag har nu redovisat
grunden för min opinion i ämnet, och
anser icke denna anmärkning böra förfalla,
utan förklarar , med ogillande af Utskottets framställning
j denna del, att anledning icke varit
till denna anmärkning.
Beti ie Julli f. m.
Jag kominer nu, till den sista anmärkningen,^
rörande StatsRådets tillstyrkande, att visse Tjenstemän
inom LandsStaten och PostVerket må
af Konungen tillsättas. I denna fråga är jag
långt ifrån att gilla StatsRådets förfarande. Iblan.
d dess vigtigaste. pligter föreställer jag mig
den vara, att vidmakthålla hvarje ord i Constitutionen;
men att likväl Gonstitutionens ordalydelse
blifvit genom StatsRådets anmärkta tillstyrkande
öfverträdd, synes mig utom ali fråga.
38 §• i RegeringsFormen bjuder att Konungen
bortgifver i StatsRådet sedan Embeten och Tjenstår
som ,,drol af den befkajfenhetalt de af
Konungen tillsättas. Detta ordet åt'o bör val,
efter Grammatikans och språk-brukets fordran ,
anses stå i plurali presente, och när man då
påminner sig , att detta bud gafs år 1809, sä.
flöjer val opkså , att inga andra Embeten kunna
af Konungen bortgifvas, än de som år 1809.
voro af sådan beskaffenhet. Jag bär dessutom ,
för min opinion i detta ämne ännu ett, icko
mindre vigtigt skäl. Constitutionen bjuder uttryckeljgep
att till hvarje ändring eller förklaring
i RegeringsFormen , fordras Konungens och
Ständernes sammanstänunapde beslut; och det
är då klart att Konungen ensamt icke äger magt
att någon sådan förklaring, vidtaga , men mig
synes likväl, att detta StatsRådets tillstyrkande
föranledt en säd,an förklaring, då det- icke kan.
bestridas, att ända ifrån 1809 har 28 §. afRegeringsFonnén
varit förstådd på ett; sätt, som,
icke medgifvit sådane T jens ters
Konungen. Hvarje öfvergång ifrån eli sätt att
förstå RegeringsFormens bud , till ett motsatt,
Den !• Julii f. m.
innebär i min tanka, minst en förklaring af Lagbudet:
och såsom dertill ledande, inåste alltså
StatsRådets tillstyrkande af mig ogillas; men
då jag således anser StatsRådet deri hafva felat,
kan jag likväl icke tillåta mig att anse Rikets
väl derföre fordra något användande af dcu på*
följd io7:de §. föreskrifyer.
Jag har nu yttrat mig öfveF, och tillstyrker,
på alla af mig‘anförde skål, att Be_
tänkandet • må låggas ad acta. Men då jag
tror, att Representanten ej får tillåta sig sjelf
samma fel, som han hos Ministeren ogillat, så
anser jag mig pligtig, att till Ridderskapet och
Adeln hemställa, om icke, sedan vi nu mera erhållit
officiel kännedom om detta nya sätt att
förstå a8;de §, i RegeringsFonnen, Stånderne
böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att dermed må innehållas, intill dess förklaringen
varder j Oonstitutionel ordning åstadkommen.
Mine Herrar! Oppositionen kan rara en
välgerning för Nationen, icke ensamt derigenom,
att den utgör ett lefvande bevis, om en existerande
frihet, utan egentligen derigenom, att
då oppositionen förfar på ett sålt som tillvinner
henne bifall och understöd af Nationens röst
$å verkar hon såsom all annan återhållande
kraft, och utgör då en garantie mera för Folkets
säkerhet; men, för att äga denna förmåga,,
inåste hon taga sig vål tiil vara, att icke gå
längre, ån att Nationens bifall följer henne,
jag har trott, att en dygdig Opposition borde
394
Ven i® Julii f, tn.
förfara i alla frågor, som angår saker, nogråknadt
och alfvarsamt; men åter i frågor om personer,
med liberalitet och moderation; och jag
hade föreställt mig, att då 1825 års Ständer,
i förhållandet till sin Öfverhet, och i förhållandet
till Ministéren förfarit på ett sått, som egnar
Representanterne af ett ädelt Folk; så vore
också derigenom grunden starkare för den förhoppning,
att både Regering och Nation skola
göra rått åt vårt handlingssätt, samt att vi alltså
skola, i vårt nit för Nationens stora angelägenheter,
kunna något uträtta.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken tillkånnagaf,
att ganska många Ledamöter anmält
sig att tala, hvilka ännu icke haft tillfälle att i
ämnet yttra sig, samt hemställde, om icke öfverlåggningen
nu kunde afbrytas, för att sedermera
i eftermiddagens Plenum fortsättas.
Bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. jf. Lagerheim»
Den ia Julii e, m, 395
Thörsdagen elen IO Julii.
Plenum kl, 6 eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
pröfning af ConstitutionsUtskottets den 10 sist—
lidne Junii under N:o 29 aflåtne, samt den 28 i
samma månad eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, i följd af StatsRådsProtocollens fulländade
granskning.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: De dis.
cussioner jag här förut i dag afhört, rörande
de åtgärder, h villi as beskaffenhet föranledt Con«
stitutionsUtskottet till anmärkningar mot Konungens
Rådgifvare, hafva sträckt sig till sådana
speciella undersökningar om vissa EmbetsVerks
förhållande, eller enskilte mäns disposition; af
deras egendom, 'att de, så vidt jag förstår 90
§. RegeringsFormen, synts mig obehöriga. Får
man här i detail försvara Collegierna, eller andra
myndigheter af andra Instantien, till hvilkp.
Riksens Ständer icke stå uti ett så omedelbart
förhållande, som till Konungens Rådgifvare, så
borde man äfven å andra sidan få likaledes
tadla dessa Verk. RiksStåndens öfverläggningar
skulle då icke blifva olika sakdrifvandet inför en
Domstol, der man advocerar än för den ena, än
för den andra parten; hvilket icke kan vara annat
än oriktigt. För min del vill jag endast
hålla mig till Konungens Rådgifvare, emedan
Den lo Julli a. m.
det endast är emot dem, soia Utskottet kunnat
göra anmärkningar. Men innan jag talar om
dem särskilt, bör jag framställa de allmänna
grunder, enligt hvilka jag tror deni böra be~
d öin mas,
GrundLagen stadgar tvänne slags ansvar å
Konungens Rådgifvare: det ena för öfverträdelse!'
af gifven Lag, enligt 106 §. RegeriugsForinen;
det andra för uraktlåtenhet att iakttaga
Rikets sannskyldiga nytta, och för brist på o.
väld, nit, skicklighet och drift i Embetets-utöfning.
Det förra är ansvar å den, som Jiräcker sin
myndighet utöjver dess lagliga gräns; det andra
innebär ansvar å, eller utväg att blifva af med
den af dessa Embetsman, som visat sig icke■
kunna eller vilja uppfylla sitt vigtiga kali. Med>
det förra ansvarets utkräfvande har endast ConstitutionsUtskottet
att göra, oell vi hafva emottagit
underrättelse örn hvad detsamma i sådantafseende
företagit. Oss tillkommer blott,, att
enligt 107 §. pröfva huruvida Konungens
Rådgifvare uppfyllt sine åligganden i de fall,
der Lagens öfverträdelse ieke ägt rum , utan,
der handlingarne allenast stämpla Rådgifvare
nes omdöme och vilja eller caracter. Mig.
synes dä att ansvar efter 107 §. icke är lämpligt
för de af Utskottet uppgifna fall;- emedan
de fleste, ehuru hvarje handling i sin nion caractiserar
Styrelsen, tyckas vara antingen, oskyldiga
eller lägst kl ga. Då Utskottet- antingen
bordt gä dem lörbi, eller ock af egen myndighet
begära ansvar efter 106 §,
Den andra punkten i Utskottets framställ
-
»«« io Juli i e. m.
hiflg, nemligen den, angående JustitiaeCanzlerens
inställda åtal mot KrigsColIegium, synes mig
Vara et$ sådant fall, då tilltal efter 107 §. icke
bör komma i fråga; just emedan de af Utskottet
såsom öfverträdda åberopade stadganden
visa, att bestämd lag finnes för denna händelse,
och att följaktligen endast 106 §. varit tillämplig.
Sådant anser jag äfven förhållandet Vara
med det Ebersteinska målet. Antingen var det
Kronans eller enskilt mans egendom, som genom
Styrelsens åtgärd disponerades; Uti intetdera
fallet var hon berättigad att bortskänka dem
Kunde Regeringen, till förmon för enskilta, än.
dra en afliden mans testamente, så kunde hon
äfven göra det till fördel för Staten, i fall hon
ansåg skadligt att använda så mycken egendom
till en SöndagsSkola. Intet hinder synes mig
derföre hafva varit till att mottaga Testamentet,
men väl att icke göra det, så länge det är
oförbjudet att förära till Staten, och den enskilte
således i slikt fall följer sin böjelse. Får Styrelsen
bortskänka någon del af Statens egendom,
så kan hon äfven bortgifva mera, och
då frågas; hvar gränsen för detta afiiändande
ligger?
Hvad b&tråffar frågan om LandtRåntmåsfares
och KronoFogdars utnämnande af Kongl.
Maj:t, hvilket af en Ledamot blifvit så högeligen
tadladt, får jag förklara, att jag hvarken anser
Regeringen hafva i detta fall stråckt sin myndighet
utöfver Lagens bud, eller handlat oråd,
1
39*
Den io Julii t. in.
efter grundsats. Det år otvifvelaktigt, att Regeringen,
om hon finner för godt att låta ett
mål gå förbi KammarCollegium, äfven kan göra
det, enär Lagen det ej förbjuder $ och hvar
finnes vål den stadga, som förmenar Regeringen
att låta dessa befordrings-årender gå förbi
KammarCollegium, och i stället afgöra» i
StatsRådet? Både KronoFogdarnes och Landt
Råntmåstarnes
tjenster åro af den vigt i jemnförelse
med andra, hvarå Kongl. Fullmagt gifves,
att dessa äfven böra dermed förses. Mig
synes det i allmänhet vara önskeligt, att dessa
tjenster behandlades så, att de som eftersträfva
Rikets högsta vårdigheter icke måtte sky att
begynna med dem och såmedelst förvärfva en
local- och sakkännedom, som eljest svårligen kan
vinnas, men som så väl behöfv^s, och ty värr
ofta saknas. Någon annan betänklighet synes
mig ej kunna i detta afseende uppstå, än farhågan,
att ifrågavarande tjenster skulle blifva mindre
vål besatta af Regeringen ån af KammarCollegium.
Men då hon redan har, och måste
äga i sin magt att tillsätta Landshöfdingarne och
de högsta Embetsmånnen, så inser jag ej hvarföre
förtroendet till hennes urskiljning icke skuL
le sträcka sig till dessa ringare som till stor del
af de förra bero.
Det har blifvit anmärkt mot Föredraganden
af KrigsÅrender, såsom ett fel, att han ansett
tillförordnade Chefen för den i Stockholm förlagde
Escadron af Arméens Flotta böra få sitta
i RiksRåtten, emedan ordalydelsen i 102 §. Re.
geringsFormen år Högfte närvarande Bejäl~
Den ip Julii g, m.
399
hafvar en. Om denne år tjenstfri eller förordnad
till annat Embete på stället, så bör han
vål i fråga om RiksRått, liksom i andra med
befålet förknippade uppdrag, anses för frånvarande.
Jag kan åtminstone icke finna, att StatsSecreteraren
handlat oriktigt, då han ansett den,
som verkeligen innehade högsta befålet Öfver
Stockholms Escadern, böra uppfylla de dermed
förenade åligganden; och tror således att denna
anmärkning år af ringa vigt.
StatsSecreterarens för KrigsÄrenderna förJ
sök, att vilja hindra obemedlade Officerares antagande
vid Cavalleriet, har blifvit anmärkt, till
den påföljd, som 107 <§. RegeringsFormen förmår.
Men det hörer så vidt jag förstår icke
under denna, utan under 106 §., emedan det innebår
en öfverträdelse af bestämd Lag, nemligen
af 28 §. RegeringsFormen der det stadgas,
att, vid alla befordringar, afseende endast skall
fästas å de sökandes förtjenft och Jkik/ighet.
Desse bägge egenskaper stå der vål i motsats af
börd allena j men då denna, som i vårt samhälle
åt vissa medborgare gifver den dyrbaraste
af alla rättigheter, nemligen den att få tala på
detta rum, icke bör vara skål till befordran, så
kunna penningar eller förmögenhet ännu mindre
vara det.
Att StatsSecreteraren för KrigsÄrender tillstyrkt
antagandet af ett dyrare upphandlingsanbud,
framför ett billigare, och hvaraf det för.
ra skall hafva varit så fördelaktigt för entrepreneuren,
att han berättas hafva sålt sitt Con
-
I
49® Den ro Jutii e. ni:
tract till én annan tued 18 procents vinst^ hÖJ
rer icke blott till den försummelse att iakttaga
Rikets nytta och den brist på Embets-skicklighet,
hvarom 107 §. RegeringsFormeh förmäler*
utan det år äfven stridande mot upphandlingsFörfattningarne;
ty deras omtänksamme stiftare
har verkeligfen sträckt sitt tvifvel på vederbörandes
urskilning så långt, att antagandet af dd
lindrigafte prisen och de för Kronan mejt förmonliga
anskaffnings-sått blifvit uttryckeligen
påbjudet, såsom till exempel i Kongl. Brefvet af
deh 29 Maj 18 ib; i i5 §. af KrigsCollegii Instruction
deh 19 Mars 1811 b; s. v. Äfvert
denna anmärkta förseelse hade således bordt
såsom ett tjenstefel åtalas efter den io6, oell
icke efter den 107 §. RegeringsFormen; emedan
man* så långe Lagen räcker till, synes böra
begagna sig deraf; innan de godtyckliga åtgärderna
tillgripasi
Alt StätsSecreteraren för KammarÅrender*
ofstyrkt upphåfvandet af den gamla skattläggningen
på squalt-qvarnar; men tillstyrkt andra
dylikas befrielse derifrån för framtiden, synes
visserligen vara en motsägelse. Men antingen
inåt te den kunna förklaras af några särskilta
omständigheter i Drätsel-våg, eller ock innebära
ett uraktlåtande af SkattiåggningsFÖrfattningarnes
kraf, och i sådan händelse vara ett Eribet*-felj
sotn efter 106, och icke 107 §. RegeringsFormen
bör åtalas;
Utskottet har slateligen anmärkt mot Föredraganden
-
v
Dea io Julli e, m,
40I
redraganden af FinanceÅrender, att han den 25
Februarii 1818 tillstyrkt förändringar i allmänna
Magazinslnråttningens organisation, Ledamöters
entledigande, ehuru en bland de afgående
var försedd med Kongl. Fullmagf, andras tillsättande
med högre arfvoden o. s. v. Jag tror
ej att Riksens Ständer böra med ogillande anse
en Föredragandes bemödande att båttre organisera
StyrelseVerken; tvärtom borde man vara
tacksam för ett sådant sällsynt försök. Hvad
den med Kongl. Fullmagt försedde Embetsman^
nens entledigande beträffar, så, i händelse hans
rått blifvit för nära trådd, år det en sak, som
efter Lag kan åtalas, och följakteligen icke hör
till anmälande efter 107 §.
Sedan jag således genomgått de särskilta
frågor, till hvilka jag icke trott 107 vara enligt
ConstitutionsUfskottets framställning, låmpelig,
anhåller jag att få yttra mig öfver dem, till
hvilka jag anser denna §. verkeligen vara det.
Om man, enligt hvad jag förut yttrat, efterforskar
den anda, som öfver hufvud varitr ådande i
styrelsen, äfven då dess åtgärder icke varit
Lagstridiga, så synas mig tvånne anmärkningsvärda
caracterer hafva yttrat sig hos Konungens
Rådgifvare sedan sista Riksdag, och endast dessa
följakteligen hafva bordt föranleda ConstitutionsUtskottet
till anmälanden efter 107 §. Den
ena caracteren år ett alltför ofta framskjutande
begår, att inskränka yttrande-rätten; den andra,
att inkräkta på Domarernagtens område. Da
Ridd. 0. Ad. Prof. YL Band,
26.
Den 10 julli e, m,
menliga följderna, att Författares tilltalande och
Tidningars indragning, som Utskottet, således efter
mitt begrepp, riktigt hån fört under 107 §.,
åro likväl förekomna, dels genom Jury-inrättningen
för andra skrifter ån Tidningar, dels genom
illusion af de stränga Författningarna om
deras indragning för alltid. Då Svenska Folket
således, oaktadt de i vågen lagda hinder, fått
tillgodonjuta sin yttrande rått, så mycket som
skäligen kunnat begäras: så tror jag Rikets vål
icke kräfva, att Riksens Ständer för den skuld
anhålla om någon rådgifvares skiljande vid Embetet,
en Htvåg, som ej utan verkeligt behof synes
böra begagnas. Den andra händelsen eller
inkråktningen på Domare-magtens område, har
af Utskottet blifvit anmärkt i tvenne vigtiga fall
nemligen, det Ebersteinska målet och det emellan
Bagge och KrigsCollegiutn. Ett tredje, der
ett till Högste Domstolen hånvisadt mål, likväl
blef afgjordt i Regeringen, och som ådragit sig
allmänhetens synnerliga uppmärksamhet, har Utskottet
förbigått, och jag vill derföre icke heller
nämna det, men det år af lika natur, som
de bägge anmärkta. Då de efter min redan
framställda åsigt utgöra lagftridiga händelser,
som bordt behandlas efter 106 §. men ConstitutionsUtskottet
icke det gjort, utan anmält dem
efter den, så vidt jag förstår, dertill olämpliga
107 §. hvarigenom Ständerna, som icke utan derom
gjord hemställan af Utskottet kunna i detta
afseende vånda sig till Kongl. Maj:t antingen
skulle komma att begära Rådgifvares entledigande
för partiella förseelser som kunna och böra
straffas efter Lag, eller ock nödgas låta den
E«n tö Julli e, ni,
klandervärda caractére, som flere sammanlagda
facta i detta fall uttrycka, blifva utan anmärkning
; så tillstyrker jag att ConstitutionsUtskoltets
Betänkande måtte återremitteras, till bättra
behandling af förevarande ämne. Antingen sy^
nes Utskottet icke hafva bordt göra några an-’
målanden efter 107 § eller ock hafva framställt
dem så att Riksens Ständer kunnat antaga dem*
utan att bryta mot Formerna som framför allt i
denna Ömtåliga punkt böra helighållas. Derföre
år det ock, som jag, i händelse återremiss ej af
Högloflige Ridderskapet och Adeln skulle beviljas,
eller om den skulle anses stridande mot
våra Lagar, icke vill yrka på någon anhållan
om vissa Rådgifvares entledigande, sådan Utskottets
framställning derom för närvarande befinnes.
Redan år ett laga åtal efter 106 emot
en af dem i Utskottet beslutadt, och dess
flesta anmärkningar efter 107 syfta på samme
man. I dessa förhållanden synes följakteligen
Folkets mening om Konungens Rådgifvare
redan vara uttryckt, och med detsamma ert ledning
honom gifven att Urskilja hvilken ibland
dem, som saknar anspråk på det allmänna förtroendet:
Men huru nödig återremissen af ConstiiutionsUtskottets
Betänkande år, synes deraf,’
att både anklagelse och decharge finnes i samma
utlåtande, och att Ridderskapet Och Adeln icke
kan bifalla det, utan att på en gång både befria
Konungens Rådgifvare från ansvar från den sedan
sista Riksdag förflutna tiden, och derjemte
anmäla dem till entledigande för åtskilliga aflmårknings-punkter.
Den 19 Juli i r. m.
Hår har blifvit yttradf, att det hvarken vore
tillräckligt eller rättvist, att rigta en anmärkning
mot någon af Konungens Rådgifvare ensam, för
tillstyrkanden hvaruti flera deltagit, och detta åsyftar
egentligen att bestämma huruvida anmärkBingarne
böra våndas mot de Föredragande
allena, eller mot saratelige närvarande rådgifvare.
Vid pröfningen af denna fråga anhåller jag att
få utveckla min mening om en Föredragandes
pligter och rättigheter; emedan, då jag tillförene
sökt att uttrycka den, jag blifvit missförstådd
och tadlad.
Vår Grundlag gör den skillnad emellan föredragande
och öfrige rådgifvare, eller StatsSecreterare
och StatsRåd, att de sednares pligt
är uppfylld, når de sagt sin mening om gagneligheten
af en åtgärd, eller gjort föreställningar
emot dess vidtagande i händelse hon vore lagstridig.
Föredraganden åter bör och kan vägra
sin contrasignation om något olagligt steg år å
fårde. På honom beror äfven målens framställning
till afgörande, och deras expedierande, sedan
besluten åro fattade, ehvad StatsRåden haft
något att deremot invända eller icke. Hans
Embete år således det vigtigaste och åt honom
har GrundLagen lemnat det största förtroendet.
Ansvaret bör vara likaså; och följakteligen synes
mig att om raan med anmärkningar och åtal
egenteligen håller sig till honom, utan hvars
begifvande eller medverkan intet kan ske, så bör
all nödig säkerhet vara vunnen. Det förstås
att händelser kunna inträffa, då vissa eller samtelige
StatsRåd derjemte böra tilltalas, men så
-
Den I o Julii e. m,
4»'S
dane fall synas höra till undantagen. Då Lag
år gifven för ett förekommande ärende, så år
åfven Föredragandens handlingssätt bestämdt.
Men då ingen olaglighet sättes i fråga utan åtgärden
blott kråfvei; Föredragandens omdöme
öfver hennes förenlighet med Rikets gagn och
heder, eller med enskilt mans anspråk på billighet
och omvårdnad, så fordras ett uttryck,
af Föredragandens rättsinnighet oell urskålning,
för hvilket han enligt 107 §. RegeringsForinen
kan, efter ett i lag nästan obeståmbart omdöme
af Riksens Ständer anmälas till entledigande.
Å Konungens sida år Föredraganden underkastad
aldeles godtycklig behandling. Han
måste således, utsatt för denna dubbla våda,
vara å sin sida aldeles fri, att undandraga sig
den, när hans öfvertygelse icke instämmer med
de åtgärder som af honom fordras. Det år af
sådan grund, som jag förmenat, att en Föredragande,
som funne något steg skadligt för Riket,
oriktigt i grundsats, eller vanhederligt för honom
sjelf, bör äga att neka sitt biträde och nedlägga
sitt Embete, ehuru den ifrågavarande saken
icke vore lagstridig. Det är naturligt, att
sådane händelser egentligen icke böra komma i
fråga utom hos Föredragande inför Kongl. Mäj:t
och i högst vigtiga fall. Kuride och borde Föredraganden
tvingas att vidtaga åtgärder, sorn
han ogillade, hurudan skulle vål verkställigheten
blifva?
Om man till exempel fordrade af en
Föredragande för nåringarne, hvilken vore nårings-friheten
tillgifven, att utfärda en Författning
i förbuds-s3fstemets anda, och att hålla
hand öfver hennes stränga efterlefnad, skulle
Den io Juli i e, m.
han vål göra det?
samt genom sin contrasig.
nation skada Riket, och göra sig föraktlig båda
i sin egen mening och i alla deras, hvilkas omdöme
han värderade?
Säger man, han skul
le
contrasignera först, och sedan gå sin våg till
tecken af sitt ogillande: så frågas hvartill det
skulle tjena, att han droge sig tillhaka sedan
gernjngen vore gjord, Riket hade skada och han
sjelf skam af det beslut, som blifvit fattadt?
Mycket häldre borde han då sitta qvar, intill
dess Riksens Ständer begårdte hans entledigande,
för att emedlertid råtta hvad han kunde af
det onda han gjort. -— Jag vill äfven taga ett
militairiskt exempel, på det att min mening måtto
blifva så mycket. tydligare. Ej mindre än
striden är mellan närings-frihet och näringstvång,
är hos oss striden om Örlogs- eller Skår*
gårds-Flottans företräde till Sveriges försvar.
Ont Föredraganden af Sjö-årenderna tillhörde
den förra, och ansåge den vigtigast; men de fleste
i StatsRådet samt äfven Konungen vore af
motsatt mening, trodde att ÖrlogsFlottan borde
försäljas, och Skärgårdsfartyg i stället anskaffas,
borde Föredraganden väl låna sin underskrift
till ett sådant beslut, hvarigenom han trodde Riket
skadas, och hvarföre han inför hvarje Or
logs-kamrat
skulle få blygas?
eller borde han
icke häldre vägra sitt biträde och begära sitt afsked?
Man hehöfver icke frukta att en så
dan
vägran skulle ske lättsinnigt; ty med densamma
följde emhetets, magtens och äfven lönens
förlust, hvilket sednare icke år händelsen,
då man vägrar contrasignation af lagstridiga befallningar,
Snarare år till befarandes, att man
jjen 10 Julii e, m.
407
ej för sin öfvertygelse uppoffrar sina personliga
fördelar. Men i alla fall, år det klart, att begrepp
och samvete måste för en hvar förblifva högsta
ledare, och att den som åger båggedera må,
når de göra invändningar, vara såsom förnuftig
och fri menniska berättigad, att såga: ”Jag vill
icke längre deltaga i edra mått och steg; må,
hvem som vill göra det i mitt ställe; men hår
lemnäs mitt embete i edra händer tillbaka.”
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
uppläste följande:
(Se Bilagan N;o 1.)
Hvarefter Grefve von Schwerin munteligen
tilläde:
Man tyckes hysa den tankan, att 107 §.
icke skulle tillåta någon annan åtgärd, än allt,
eller intet. Jag får derföre fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet deruppå, att vi ifrån
förflutne Riksdagar äga prejudicat på underdåniga
skrifvelser, sorn i anledning af 107 §i
till Kongl. Majit afgått. Vid 1S15 års Riksdag
aflåto Stånderne en underdånig skrifvelse, angående
åtskillige anstalters vidtagande, och vid 1618
års Riksdag afgiek en skrifvelse om Malmö Discont.
Konungen har emottagit båda dessa skrift
velser, och sålunda gillat den tydning af 107
jag ansett deråt böra gifvas. Hvarföre skulle
Konungen nu vägra att mottaga vårt yttrande,
på värdigt sätt framfördt? Jag förklarar mig
mot båda ytterligheterna. Att, enligt 107
Den io Julli e. m.
anmäla till ändtledigande, öfverensstämmer ej med
min känsla, men min ära som Medborgare oell
FolksRepresentant tillåter icke eller, att allt rnä
förfalla, såsom alldeles ingen ting derom vore
sagdt.
Herr af Tibell, Gujlaf Wilhelm, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 2.)
Friherre Wrangel, Henning: Vid början
af denna öfverläggning hade jag ämnat anföra
mina tankar, men under loppet af discussionen
har jag funnit skäl, att Betänkandet bör återremitteras,
hvarföre jag afstår tills vidare från
min rättighet att i äinnet yttra mig.
Herr Ehrenborg, Cafper: I philosophiskt,
historiskt, politiskt och medborgerligt afseende,
är detta ämne så utveekladt, att jag har föga
att tillägga. Jag är hufvudsakligen förekommen
af Herr von Hartmansdorff, likasom jag instämmer
med Herr Munck af Rosenskjöld, Jag anser
det dock vara Representantens pligt, att
framställa sina egna åsigter, dä det icke i allo
öfverensstämma med andras, och det är egentli
gen
i juridiskt afseende jag dervid utbeder mig
få göra några erinringar. I följd deraf får jag
först med flere andre anmärka, att ConstitutionsUtskottet
till RegeringsFormens 107 §. hänfört
sådane ämnen, som ej höra dit, utan till 106 §,
107 §. talar om allmänna mått och steg, sorn
icke leda till Rikets sannskyldiga nytta. Andra
Den 10 Julii e, in,
4°9
momentet i samma §. säger, att under Rihfens
Stånders öjverläggningar derom, Jkola icke
Konungens beflut uti mål, Jorn röra enjkilte
p<njoners eller corporationers rättigheter och
angelägenheter, kunna ens nämnas, ännu
mindre någon Rikfens Ständers pröfning ulider
kajias. Genom det sätt, hvarpå (konstitutionsutskottet
behandlat ämnet, liar dock inträffat,
att frågorne om Ebersteinska testamentet
oell angående det gjutgods, DykeriCommissarien
Bagge åtagit sig, men icke fått lefverera, blifvit
här nämnde och afhandlade, hvilket ej kunnat
undgås. Båda desse och de fleste öfrige anmärknings-punkterna
äro af den beskaffenhet, att de
bordt till 106 §. hänföras. Hvad angår Contractet
med Bagge om lefvereringen af gjutgods, har
(konstitutionsutskottet sjelf utredt, att behandling
gen af delta mål strider emot bestämde Författningar.
Kongl.[Förklaringen den 20 Mars 1807 bjuder
nemligen, att enskilt man ej får tilltala allmänna
Verk, och således om något deremot stridande
beslut af Regeringen blifvit fattadt, hörer
det under 106 så vore ock beslutet i Ebersteinska
saken stridande emot allmän Lag, i
den nion man kunde anse, att Testators lagliga
rätt att om sin egendom förordna, derigenom
blifvit inskränkt. Det har vidare blifvit anmärkt
emot Föredraganden för KrigsArender, att han
tillskrifvit vederbörande RegementsChefer om en
viss årlig inkomst såsom vilkor för antagande
till surnumeraire Cornetter j detta strider emot
den §. i GrundLagen, som säger, alt endast förtjenst
skall vara grunden till befordran. Likaså
är det anmärkt, att lian yttrat sig, hvem
Ben ro Julii e, m.
sorn skulle vara Ledamot af RiksRätten; har
derom blifvit förordnadt annorlunda, än i enlighet
med GrundLagen, så är det ju dennas föreskrift,
sorn är öfverträdd. Att antaga ett högre
lefvererings-anbud framför det lägre, strider
likaledes, om icke emot ordalydelsen, åtminstone
emot tydeliga meningen af RegeringsFormen,
som säger i 16 att vrångvisa och orätt
skall förhindras; i 60 §. förbjudes utfärdande
af monopolier till förmon för enskilt man, äfvensom
i 64 stadgas, att anordnade medel
skola till pröfvade behof och således icke derutöfver
användas. Detta allt har jag anfört, för
att visa, det Utskottet hänfört under 107 sådant,
som, om det är felaktigt, bordt hänföras
till 106 §. För det andra får jag anmärka, att,
då Utskottet funnit skäl, att med afseende på
en anmärkning ställa StatsSecreteraren Qviding
under RiksRätt, efter 106 §., och då nu förekomma
så många andra lika beskaffade ämnen,
synes det mig så mycket mera olämpligt, att
hänvisa dessa ämnen till olika pröfnings-ställen
och former, som det skulle kunna hända, att
de mål som sålunda blifvit olika remitterade,
icke kunde särskilt betraktade synas göra tillfyllest
för den felaktiges endtledigande, ehuru
de sammanlagde hade kunnat göra det. Jag
känner väl, att Allmänna Lagen ej är gällande
för ConstitutionsUtskottet, men en derifrån hämtad
analogie hade dock härvid kunnat gifva en
nyttig ledning åt Utskottets omdöme derom, att
förseelser på en gång anmärkte, äfven i ett
sammanhang böra komma under pröfning. För
det tredje får jag anmärka emot Utskottets Ut
-
Ben io Julii e. ni.
låtande, att det synes vara oformligt och ovcrkstållbart,
att tillämpa 107 § mot dem, sorn redan
gått ur tjenst, eller upphört att tjena i egenskap
af Konungens Rådgifvare. l)å jag på
dessa grunder yrkar återrerniss af ConstitutionsUtskottets
Betänkande, hvilket, såsom till forinen
betydligen felaktigt, nu icke bör få komma
under hufvudsakelig pröfning, hade jag icke
ämnat ingå i särskilt bedömmande af hvad
ConstitutionsUtskottet i ett eller annat afseende
ansett anmärkningsvårdt; men „ jag har dertill i
vissa delar blifvit föranledd af Friherre Boijes
anförde anmärkningar, dem jag med mina åsigter
ej kunnat förena.
Herr Friherren har, lika med ConstitutionsUtskottet,
satt i fråga lagenligheten af de
beslut, hvarigenom Kongl. Maj;t befallt Kammar-
Collegium att upphöra med tillsättande af
KronoFogdar och andra till LandsStaten hörande
personer, samt OfverPoslDirecteuren med
tillsättandet af Postförvaltare-tjenster; hvilken
åtgärd ConstitutionsUtskott ansett dels icke enlig
med 28 § RegeringsFormen, dels icke gagnelig.
Jag kan ej för min del instämma i detta
omdöme. Jag kan ej finna, att 28 §. haft
annat ändamål, än att bestämma, dels att utnämningar
skola ske i SiatsRådet, dels att de
skola ske efter förslag. De undantag, sorn finnas
från Konungens rått, att nämna till embeten
och tjenster, åro bestämde uti 3o §. der de
Consistorielle Gållen årO undantagne uti 3i §.
dår det bestämmes, att vid tillsättande af visse
tjenster inom Stådernes Magistrater, Konungen
4t2
Den io Julli e, tn.
skall utnämna en af dem , som på förslaget blifvit
uppförda; och uti 29 §. dervid tillsättande
af ErkeBiskop och Biskopar enahanda stadgande
föreskrifves. För öfrigt då 47 §. RegeringsFormen
stadgar, att Rikets Collegier, LandtRegeringen
tillika med alla andre Verk. samt
högre och lägre Embeten , fiola förvalta de
dem åliggande sysslor och vårf, enligt de InJiructioner
, Reglementen och föreskri]ter, forn
redan gifne liro, eller framdeles kunna gijvas,
synes den förutsätta rättigheten för verkställande
Magten, att ändra dessa instructioner, hvarigenom
rättigheten att tillsätta desse tjänster
blifvit EmbetsVerken tillagd. Jag kan således
ej finna, att häruti år något constitutions-vidrigt,
helst, derest Konungen ej finge förordna om något,
som rörer administrationen, verkställande
magten skulle vidkännas en för allmänna årendernes
gång menlig inskränkning. Jag kan ej
eller inse det skadliga af beslutet, som ConstitutionsUtskottet
trott sig finna. En KronoFogde
blifver alldeles icke, genom sitt tillsättande
af Konungen, mindre beroende af andra auctoriteter,
ty ehvad desse åro dömande eller controlierande,
hafva de emot och öfver honom
samma magt som förut. Friherre Boije har äfven
vidrört tvenne andra ämnen, nemligen frågan
om behandlingen af Contracts-frågan med
DykeriComissarien Bagge; samt om Resolutionen
rörande framlidne BruksPatron Ebersteins
Testamente. Jag har förut yttrat, att det med
2 Mom. i 107 §. icke år förenligt att sådane
frågor blifva föremål för discussion , men i det
skick, liv arti ti^må let nu år satt, kan sådant ej
/ten ro julli e. rn.
4T"
undvikas. [Tvad först Baggiska målet angår,
har Friherre Boije genom sin gjorde framställning
sökt ådagalägga, att KrigsCollegiusn ej be.
gått något embc-ts-fel, och att således något
åtal emot KrigsCollegiutn ej bort åga rum. Jag
förbigår att yttra mig härom ; jag anser först
och framst en öfverläggning om KrigsCollegium
på detta rum icke vara i sin ordning, och i öfrigt
har jag ej elier af Friherre Boijes framställning,
med full tillförlitlighet kunnat bedöma
, om Collegii åtgärder varit lagenliga eller
icke; men mig tyckes omdömet böra bestämmas
endast deraf, huruvida verkställande Magten figer
att suspendera Domare - magtens åtgärder
eller icke. Här år ej fråga om Collegiutn haft
orätt eller ej, om det kunnat åläggas ansvarscch
ersfittnings-skyldighét eller icke; hår fir
blott frågan om, sedan ett åtal var börjarlt,
hvilket nemligen JustitiseCanzleren kunde göra
äfven utan föranledande af remiss, och uti Högsta
Domstolen upptaget, anledning af verkställande
Magten borde gifvas till samma åtals nedläggning.
Det fir detta jag icke tror. Jag vet
visserligen , att JusiitiaeCantzleren år pligtig att
utföra hvad åtal sorn helst honom uppdrages men
tror ej derföre honom kunna befallas att nedlägga
ett åtal , som är påbegynt. Med detsamma
åklagare- magten göres overksam blifver äfven
domare- magten det. Hvad behandlingen af
Ebersteinska målet angår , anser jag mig skyldig
att yttra min öfvertygelse utan considerationer,
att nemligen jag ej kan linna annat ån
att, så långe ingen lag finnes, som inskränker
bort-testamenterande på landet af all förvfirfd
m
Veu io Julli e. m.
egendom , och i Staden af en vis9 andel af all
egendom , ser jag ej, att verkställande Magten
kan hindra sådant, eller såsom lag antaga en
ny lag-princip , den må i Öfrigt vara huru rigtig
som helst. Hår år ej fråga om Ebersteinska
testamentet, var till formen lagligt. Frågan
år endast huruvida, sedan Eberstein, genom
Testamentet, så till sågandes, satt sitt insegel
på egendomen, någon annan ån domare-magten
ågde att bryta det insegel , till arfvingarnes
förmon ; och det år denna fråga som jag , lika
med ConstitutionsUtskottet, nekande besvarar.
Först når Domare magfen hade afgjort frågan
om Testamentets laglighet , vidtog verkställande
magtens åtgärd huru det testamenterade skulle
användas. Jag tror ock, alt, om man betrak_
tar saken i ett annat afseende, år det icke alldeles
gifvit, omicke inrättningen varit mera belåten
att få åtnjuta Testamentet såsom det var
gifvet, ån genom den af Arfvingarne erbudne
förlikningen. Åtminstone hade Consistorium i
Linköping så yttrat sig; ett Embetsverk som
bör anses hafva haft mesta kännedomen af ämnet,
och varit närmast pligtigt, att bevaka den
froma Stiftelsens rätt. Friherre Boije har anfört,
att Högsta Domstolen, utan hinder af den
Kongl. Resolutionen kunnat pröfva målet och upphäfva
Testamentet. Det tyckes ej försvara den åtgärd,
hvarom han talat, ty inrättningen blef i
sådant fall, genom begifvandet att emottaga mindre
ån Eberstein testamenterat, icke försäkrad
► mot möjeligheten att förlora äfven det öfriga;
och Resolutionen hade, om man ur den synpunkten
betraktar saken, så mycket heldre varit
Den to Julii e, mi
4*5
oformlig och ändamålslös, som det varit tids
nog att förklara hvad man ville emottaga, sedan
det blef bestämdt, hvad man ägde bekomma.
Rimeligen kan jag således ej anse åtgärden
annorlunda, än såsom medlande emellan
inrättningen och Arfvingarne. Med hvad jag
nu anfört är dock icke meningen att för ärendets
så beskaffade behandling yrka någon påföljd
å Konungens Rådgifvare. Den skulle i
ett mål af mera juridisk än administratif art
närmast drabba, dels Ministern för JustitiaeÄrender,
dels och den föredragande. På den
förre kan 107 §. af Regerings - Formen icke
tillämpas. Den sednare åter är från tjensten
afgången , och kan således icke eller komma i
fråga till entledigande; hvarförutan hans ålder
och förtjenster af Fäderneslandet med skål på«
kalla undseende. Jag återkommer till tendencen
af 107 § Jag har trott att efter den borde
det vara något felaktigt system, någon felaktig
caractere hos Styrelsen, som borde anmärkas.
Efter denna grundsats, så år af hvad
som blifvit anmärkt ingenting annat, som kan
komma under 107 §:n, ån frågorne om Tidningars
indragning och hushållningen med Statens
medel i allmänhet. Man har tyckt sig finna,
att Styrelsen varit för illiberal i frågan om yttrande-rätten,
och för liberal i hushållningen
med Statsmedlen. Hvad Tidningars indragning
angår, år det ett grannlaga ämne. Så långe
den magt fl ines hos HofC mzleren att indraga
Tidningar, år det svårt att bestämma gränsen,
når en Tidning år af smädelig beskaffenhet eller
icke. Hvad beträffar en del af de indragne
Den lo Julii e. m.
Tidningarne, så, om med smädelig beskaffenhet
menas oqväden eller plump otidighet, äga de ej
sådan beskaffenhet, men om dermed åter förstås
en bestämd syftning att framdraga sådant,
som ligger Styrelsen till last, och aldrig eller
ganska sällan sådant, som länder den till förtjenst,
oell detta vanligen med en ensidighet, sorn
synes vara på effect beräknad, så kan jag icke
frångå, att ju i vissa fall anledningar varit till
indragning, ehuru jag med Constitutions,Utskottet
skulle önskat, att rättigheten icke blifvit begagnad,
ej allenast derföre, att flere af de indragne
Tidningarne medfört stort och verkeligt gagn,
genom den uppmärksamhet de lemnat åt allmänna
årender och deras behandling, utan ock
derföre att sådane beslut lått illuderas genom
nya Tidningars utgifvande, och endast sätta TidningsUtgifvarne
i ett slags fiendtligt tillstånd med
Regeringen. Hvad angår hushållningen med allmänna
medel, lära vål Konungens Rådgifvare af
Riksdagens discussioner och StatsUtskottets framställningar,
finna anledning, att dervid fästa en
närmare uppmärksamhet. På grund af hvad jag
nu anfört, yrkar jag återremiss. Jag åsyftar
dermed icke i allmänhet någon strängare behandling
af de ämnen, som Utskottets handläggning
tillhöra: så mycket mindre, som jag af enskilt
erfarenhet känner, att flere delar af administrationen,
och synnerligen handläggningen af
de egenteliga inrikes årenderne under sistförflutne
åren varit utmärkt af en drift, verksamhet
och uppmärksamhet å Landets angelägenheter,
som förut varit mindre vanlig; utan derföre, att
Utskottet
Den to Jul ii c, m.
Utskottet bör, efter RegeringsFormens anvisning;
urskilja hvad sorn tillhör behandling efter 106
eller efter 107 §., att den sistnämnde icke bör
tillämpas på ärender, af helt annan beskaffen*
het, än de, hvarom §:n förmäler, eller på Embetsmän,
sorn nu mera icke kunna till ändtledigande
anmälas. Att en och samma Embetsman»
förseelser böra, så vidt ske kan, i ett sammanhang
åtalas och pröfvas, om ett säkert omdöme
skall kunna grundläggas, > huruvida han är
skicklig att vidare förestå sitt inneliafvande Embete,
eller förverkat detsamma; och att det Utskott,
som det åligger vårda formernas iakttagande
, icke bör sjelf gifva ett föredöme af deras
åsidosättande. Hit hörer ock, att Utskottet
bör lemna ett så bestämdt yttrande, om hvad det
tillstyrker eller icke tillstyrker, att proposition
till bifall eller afslag å Betänkandet i hela' dess
sammanhang kan äga rum; och om dervid föreslås
en sådan adress, som Herr Grefve von
Schwerin för sin del ansett lämpelig, tvekar jag
för min del icke att i tillstyrkandet deraf instämma.
Grefve Horn, Claes Fredrict uppläste föl.'
jande:
(Se Bilagan N.o 3.)
Grefve Mörner, Carl Stellan, anförde skrif-*
teligen:
(Se Bilagan N.o 4.)
Ridd. 0. Ad, Pr. VI. Band. Sf.
4i*
©*« io Julit e. m.
Friherre Cederjiråm, Jacob: Jag anhåller
att få fästa uppmärksamheten först vid formen
af ConstitufionsUtskottets Betänkande, och derefter
på några förslag, som under discussionen
blifvit gjorde af Ledamöter inom Ridderskapet
och Adeln. Betänkandet synes mig. i afseende
på formen, icke enligt med GrundLagen. Enligt
den, borde det endast hafva innehållit ett
enkelt anmälande af den eller den StatsRådefs
Ledamot, som i sina rådslag icke iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta, eller den eller den Fö.
redragande, som icke med oväld, nit, skicklighet
och drift utöfvat sitt Embete. Alla öfrige anmälanden
tror jag vara utan form, och jag öfverlemnar
åt hvar och en, som vill uti ett annat
förfarande se en utveckling af de constitationella
begreppen, fritt att dermed dåra sig. Jag
för min del tror, att afvikande från form eller
lag aldrig kan blifva nyttigt för samhället. Det
har af Grefve von Schwerin och flere blifvit yrkadt,
att Betänkandet, gilladt af Riksens Ständer,
skulle nedläggas inför Konungens Thron.
Om detta gillades, blef det ett beslut, sorn ej
öfverensstämmer med Constitutions-stadganden.
Ty det vore, att i annan än den föreskrifna
ordningen göra anmärkningar emot Konungens
Rådgifvare. Det vore då en oformlighet till,
hvaremot jag protesterar. Herr Munck af Rosenskjöld
har föreslagit och begärt, att Riksens
Ständer inför Thronen skulle framställa den anhållan,
att den Konungen år 1812 lemnade indragnings-magt
öfver Tidningar, blott i högst
vigtiga fall måtte begagnas. Äfven denna sak
kan ej såsom vehikel affärdas. Om motion der
-
Den ro Julli e. jm,
V9
©m våckee, bör den enligt GrundLagen remitteras,
enligt formerne behandlas och afgöras. Uti
denna del har Friherre Anckarsvärd med Herr
Rosenskjöld instämt. Friherre Anckarsvärd har
tillika tillstyrkt en skrifvelse, sorn skulle innehålla,
att 28 §, blifvit misstydd. En dylik framställning
skulle innehålla en bestämd anmärk»
ring, och en sådan får ej lemnäs ifrån Riksens
Ständer till Konungen. Formen för anmärkningar
är i GrundLagen bestämdt angifven. Äfven
emot en sådan skrifvelse får jag således protestera.
Ytterligare har bland andra ämnen Friherre
Anckarsvärd äfven begärt, att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t skulle anmäla den önskan,
att Ministéren måtte verksamt befordra en
representations-förändring. Detta innefattar något
så vidstråkt, att, utan några grunder att följ
ja, Ministéren icke kan efterkomma en befallning
af Konungen härom; således år en sådan
önskan ej låmpelig, men om den skall äga rum,
bör den i annan väg motioneras. Det har blifvit
yttradt af Herr von Hartmansdorff, Friherre
Wrangel, Herr Ehrenborg och Grefve Horn,
att de önska återremiss. De grunda denna begäran
deruppå, att ConstitutionsUtskottet behandlat
frågor, som tillhöra 106 under den
form, sorn 107 §. föreskrifver. Jag vill blott
anmärka, att Riksens Ständer ej under någon
förevändning kunna komma att yttra sig om,
hvilka frågor tillhöra 106 §. Detta tillhör ConstitutionsUtskoltet
enskilt, och någon pröfning
derom tillkommer ej Riksens Ständer. Om en
sådan i min tanke olaglig återremiss kunde ske,
kan visserligen Utskottet ej göra något efseend*
42©
Den Io Jiilii c. rn.
på deras grunder, som yrkat densamma; ty det
har redan yttrat sig. Det har af Grefve Horn
blifvit anmärkt, att det 'kulle åligga ConstitutionsUtskottet
upptaga alla dit remitterade frågor
och utreda dem. Det finnes ej något stadgande,
som dertill gifver anledning; ty de remitterade
behandlas lika med de anmärkningar,
som inom sjelfva Utskottet göras. Finner Utskottet
det ingen olaglighet blifvit begången, så
är Utskottet icke skyldigt, att på remissen gära
något afseende, och får icke heller nämna hvarom
ärendet handlar, eller ingå uti detalj derom,
så mycket mer, som, enligt hvad Herr Ehrenborg
riktigt anmärkt, Konungens beslut icke
ens få nämnas, och detta vore omöjligt att verkställa,
om Utskottet skulle framlägga handlingar
och uppgifva facta rörande saker, som icke ens
få nämnas i Ståndens Plena, än mindre tryckas.
£)et Ilar sist blifvit yttradt af Grefve Horn, att,
Utom hvad Utskottet uppgifvit, Svenska Folket
hade anledningar att önska en Ministére-förandring.
Jag känner ej dessa anledningar, och öfVerlemnar
åt Ridderskapets och Adelns kännedom
deraf, att derom besluta. Med anledning
af 4o §, RiddarhusOrdningen kommer jag ej att
deltaga uti beslutet rörande sjelfva saken; men
i afseende på formen förbehåller jag mig, att
få öfvervara så väl öfverläggningen, sorn ber
slutet.
Pierr Hammar/kåld, Lorenzo: Ettpartheoretiska
grundsatser, som hår i dag blifvit yttrade,
har jag efter mitt sätt att se, funnit så
skefva, ätt jag anser såsom tnin pligt att i Pro
-
lien io Juli i e. m,
421
tocollet deremot nedlägga min protest. Af denna
anledning har jag begärt ordet. Den ena
finnes uti Utskottets betänkande, der det säges
att 106 §;n endast skulle i RegeringsFormen
tillkommit för att varna, ej för att tillämpas.
Hvad vore det för en orimlig Lag som innehöll
stadganden, ditsatta utan ändamål att någonsin
tillämpas eller användas? Den vore åtminstone
utarbetad emot alla förnuftiga regloc
för lagstiftning, och jag kan icke föreställa mig
att 1809 års lagstiftare velat handla emot dpm.
Visserligen år det att anse som en vigtig motsägelse
emot min förmodan, att Ordföranden
uti det Utskott som uppställt nämnde grundsats,
sjelf var en af 1809 ^rs lagstiftare, och
således sjelf har bordt veta, hvad desse lagstiftare
menat med sine stadganden. Men vigten
af denna anmärkning förfaller, då man påminner
sig att samma Lagstiftare år 1809 framställde
för Konungens Rådgifvare skräckbilden
af kommande Ständers ovilja. Huru skulle den
yttras, om icke 106 §. skulle tillämpas? Den
andra grundsatsen har blifvit yttrad af en vård
Ledamot, hår på förmiddagen. Den nemligen
att indragningen af några. Dagblad vore en för
obetydlig åtgärd, för att förtjena någon anmärkning.
Jag medgifver, att det gagn det allmänna
har af Tidningsblad, och den heder deraf
tillflyter Litteraturen, är ganska tvetydig,
men rättigheten att utgifva ett sådant år en
medborgares vålförvårfvade egendom , hvilken
icke bör honom lättsinnigt beröfvas. Dessutom
år det något ändå vigtigare , på hvilket också
Utskottet förmodeligen mest gör afseende, att
B)en is Julii e. m.
utgifvarne af de Dagblad som uti Utskottets
betänkande blifvit nämnde, ej blott förlorat rättigheten
att utgifva det Dagbladet, utan äfven
den att någonsin utgifva några. Då rättigheten
att utgifva D igblad annars är öppen för alla
medborgare, och förlusten af en allmännelig
medborgerlig rättighet, alltid kastar skugga på
dens medborgerliga anseende som en sådan förlorat,
och i en Stat, der Lagar gälla, inskränkandet
af en medborgares existimation icke bör
eke utan noga öfvervägad ransakning och dom,
så kan jag ej taga på mitt samvete att såga,
det vederbörande snarare böra tadlas för det de
för sällan, än för det de för ofta begagnat indragnings-råtten.
Helgden af en medborgares
goda namn och ryckte år en ömtåligare sak,
ån att man så bör leka med den. Om ConstitutionsUfskottet
förfarit för strängt, eller med
för mycket öfverseende i sina yttranden öfver
Konungens Rådgifvare, kan jag ej bedöma , då
handlingarne på hvilka ett sådant utlåtande skulle
stödjas, blott för Utskottet åro tillgänglige.
Jag tror, att ingen i sådane fall bör yttra sig
öfver hvad han icke bestämdt känner, och den
kännedom som hår erfordras , åger jag icke oaktadt
den nya upplaga af RiksdagsBeråttelsen ,
som en vård Ledamot utarbetat, och i dag på
förmiddagen hår upplåst. Men min åsigt af
saken år, att om, å ena sidan, en sådan anmälan
inför Hans Maj:t som ConstitutionsUtskottet
föreslagit, icke af flere skäl år lämplig,
och förnämligast derföre, att den skulle påkalla
en jemförelse af nuvarande ansvarige Embetsmål!
med Grefve A, Horn, Grefve G. Bon
-
Bitn io Julii e. m.
de, Grefve Hård och de öfrige RiksRåd, 6om
17.34 aftrådde, en jemförelse hvilken närvarande
Ministéres modestie icke lärer önska blifva
gjord, så tror jag, å andra sidan, det vore en
missaktning både mot ConstitutionsUtskottet och
emot allas vår Riksdagsinanria-pligt att låta an.
mårkningarne helt och hållit förfalla. Jag tillstyrker
således en sådan anmälan till Kongl.
Muj:t, som Grefve von Schwerin föreslagit, då
meningen ej kan vara att åstadkomma personella
obehagligheter, utan blott en förändring i
administrationens grundsatser. En återremiss skul,
le åter ej tjena till något; följden skulle endast
blifva, att vi finge betänkandet tillbaka utan någon
omarbetning.
Herr Tham, Wolt aili : I alla välbeställ
de
samfund, der Lagar finnas och ännu mera
i de Stater, som hafva fria constitutioner, måste
det vara hvar och en medborgares rätt, att
få förklara sig öfver alla sådane anmärkningar,
hvilka kunna hafva laga ansvar eller straff' till
påföljd. Då medborgarne tilltalas för sine Entbetsmanna-förseelser
, brytes det constitutionella
Contractet om ej tillfälle lemnäs honom till försvar,
Jag tror, att vår Grundlag utgålt från
denna princip, då efter 106 §:n de ansvarige
rådgifvarne skola ställas under tilltal inför RiksRätt
vid alla de tillfällen, ConstitutionsUtskottet
ansett någon af dem hafva begått fel emot
Grundlagen eller öfrige gällande Lagar. Der
finnes ej något undantag, och jag tror således
det vara en ovilkorlig rättighet för dem, och
skyldighet för ConstitutionsUtskottet, att ej den--
Ben io Ju/ii e. rn.
na §. frånträdes vid de tillfällen , då kända Lagar
stadga ett bestämdt ansvar. Meningen af
107 §. begriper jag så, att den afser blott de
tillfällen, då Lagen icke kan stadga straff, utan
endast opinionen yttra sig om sådane åtgärder,
som förstört eller hotat förstöra Rikets väl, gjort
Riket allmän skada, och bragt det på branten
af sitt fall. Då jag förutsätter detta, vill jag
nu granska, huruvida Utskottet i detta afseende
gått i bredd med principen. Då får jag börja
med den frågan, der KrigsCollegiurn blifvit
stäldt till åtal genom JustitieeCantzlerens åtgärd.
Detta är en ren juridisk fråga; om fel genom
åtalets inhiberande är begånget, måtte det kunna
bedömmas efter Lagen. Då är det 106 §.
sorn bör tillämpas, ej den 107. Frågan rörde
enskilt mans rätt, ej Rikets väl. Samma förhållande
är med Ebersteinska Testamentet. Der
är ej fråga om en sak emellan Staten och private,
utan om enskild mans rätt, ty en Skolinrättning
är under Lagen en persona moralis;
det är ej det allmännas eller Statens väl som
deruppå beror. Således om Rådgifvarne felat
i de åtgärder, de vidtagit, är det emot RegeringsFormen
och kände Lagar, som de felat,
och straff bör dem åläggas, om fel ägt rum,
men efter 106 §. och rakt icke efter den
Om ett fel är begånget derigenom, att Kongl.
Majit nn utnämner till vissa tjenster, som förut
af andre blifvit tillsatte, om a8:de § RegeringsFormen
förvandlar detta till fel, hvilket likväl
icke är min tro , så är d et ock ett fel emot RegeringsFormen,
och bör efter 106 §. bedömmas.
Dessa ära de anmärkningar, sorn röra StatsRås
Den io Julii e. m,
425
dets gemensamt. Beträffande de särskilta föredraganderne,
har Friherre Ehrenborg redan blifvit
befordrad från den syssla han innehade, och
jag hemställer då, huruvida det är lämpeligt r
att för honom begära afsked från en plats, som
han nu icke innehafver. Dessutom kan jag ej
anse att han begått något fel. Detta skulle åtminstone
fordra en närmare undersökning, än
ConstitutionsUtskottet kunnat vara i tillfälle att
göra, emedan den oeconomiska ställningen måste
tagas i betraktande. Om ett fel är begånget,
är det emot RegeringsFormens anda, emot kända
lagar, och då skulle det beifras efter 106 §.
Jag tror förhållandet vara enahanda, i afseende
på de anmärkningar, som blifvit gjorde emot
StatsSeereteraren för Krigs-Ärenderna. Den
första anmärkningen angår det förhållande, att
Amiral Coijet skulle blifva Ledamot af RiksRätten,
men icke Amiralen Friherre Stedingk.
Jag får då åter påminna, att 106 §. alltid upptager
fel emot RegeringsFormen. Om bemälte
StatsSecreterare begåit -ett fel, som jag ej tager
i försvar, och hvarom jag suspenderar mitt omdöme,
vid det contract han tillstyrkt, så är det
ett Embets-fel, som visserligen skadar, men icke
rörer Rikets allmänna välfärd, och bör således behandlas
efter 106 §. Jag hemställer, i afseende
på dessa frågor, äfvensom hvad angår StatsSecreteraren
af Klintberg, huruvida Utskottets
utlåtande i dessa delar kan återremitteras. Kan
detta icke ske, ser jag ej, att Riksens Ständer
kunna deröfver utlåta sig annorlunda än att låta
saken förfalla, och detta är ej Riksens Ständers
felj utan ConstitutionsUtskottets, som så behand
-
1
426
jDen io Jidii c, m.
lat ämnet. Den enda anmärkning , hvarå 107
§ kunde tillämpas, är den, om indragning af
Tidningar. Tvänne värde Talare hafva uti denna
sak utgått från olika synpunkter. Friherre
Boije har yttrat, att Styrelsen borde hafva indragit
flere, och Friherre Anckarsvärd har trott,
att Styrelsen i detta afseende öfverskridit sina
gränsor, och sålunda väsendtligen skadat. Jag
kan ej dela någondera meningen. Jag tror, att
det kan vara möjligt, att Rikets väl någon gång
fordrar, att Tidningar indragas, på sätt genom
1813 års beslut är öfverlemnadt åt Kongl. Maj:t,
så mycket mer som det möjligen kunde hända,
att Tidnings-skrifvare comprometterade Riket
med utländska magter, smädade medborgare,
angrepo folks heder och ära, sökte sprida oro
uti Landsorterne, och misstydde Konungens bud
och befallningar. Detta kunde vara möjligt, och
då vore det visserligen angeläget, att sådana Tidningar
indrogos. Deremot tillstår jag, att jag
skulle önska, det verkställande magten endast vid
desse magtpåliggande tillfällen begagnade sin rätt.
Jag tror ock att alla tiders erfarenhet visat, att
man genom indragningar utan trängande nöd
gjort mera skada än man besinnat. Man förvandlar
derigenom en obetydlig journalist till en
sort martyr för sanningen. Tidnings-utgifvaren,
som oftast skrifver för inkomsten, sällan för Fäderneslandets
väl, och som i sednare fället helst
formar det efter egna åsigter, är obetydlig om
han får vara i fred, men blir betydande, om
han, angripen af magten, kan skaffa sig anseende
af sanningens apostel. Om man låter honom
vara, glömmas lätt uttrycken den andra dagen.
jjtn i o Julii e. m,
427
Största delen af läsare läser blott för sitt nöje,
ganska få för att af journaler hemta någon
verklig kunskap om saker, och kunna föga vinna
detta mål såvida de journalister äro få, som
ej låta förleda sig af enskilt interesse utan med
full sanning gifva rättvisan äran.
Det må tillåtas mig vid detta tillfälle påminna
om Fredric den Endes åtgärd, då ett
pasquill emot honom blifvit anslaget på knutarnej
han lät endast flytta ned det längre, så att
det lättare skulle kunna läsas. Deremot kan jag
icke dela Friherre Anckarsvärds mening, att indragningen
af ett pär Dagblad skulle vara af
den betydenhet, att Fäderneslandets väl deraf
skulle vara i fara. Jag tror ej, att Landet ar
på ett så farligt vågspel, att det beror af några
Dagblad* Af sådan anledning anser jag
denna anmärkning lämpeligen kunna förfalla.
Herr Hjerta, GuJtaJ, uppläste följande:
(Se Bilagan N;o 5.)
Friherre Boije, Ludvig: En värd Leda
mot
Herr Ehrenborg, har, angående mitt afgifne
anförande, yttrat sig, på ett sätt; sorn
sätter mig i nödvändighet att dervid göra några
erinringar. Jag har trott mig finna, att
den värda Ledamoten fallit i tvenne stora irringar.
Derigenom, att han, rörande Baggiska
Målet, icke skilj t emellan Contracts-frågan,
och frågan om JustitiacCanzlérens action emot
KrigsCollegium, har han tillagt Kongl. Maj:ts
428
Den io Julbi e, ni.
sluteliga handling en egenskap, som den aldrig
haft. Yore det sannt, att Kongl. Maj:t genom
dess bref till JustitiaeCanzleren, hade på minsta
sätt lagt hinder i vägen för Contracts frågan, så
skulle äfven jag hafva ansett ConstitutionsUtskottets
Betänkande ganska riktigt; men må man.
läsa Expeditionen, som afgick till JustitiagCanzleren,
och man skall finna, att rätts-frågan,
angående Contractet, är lemnad alldeles ovidrörd,
samt blott en förklaring lemnad öfver förra
Resolutionen, till rättelse i det begrepp der-»
om, som JustitiaeCanzleren hade fattat; och denna
förklaring innebar ingenting klanderligt; ty
derigenom var Bagge ingalunda hindrad att, om
och när han ville, vid vederbörlig Domstol, eniot
Kongl. Maj;t och Kronan, utföra sin förmenta
Contracts-rätt.
På samma sätt har, i
frågan om Ebersteinska Testamentet, den värda
Ledamoten icke urskiljt de tvenne frågor, som
der existerade; och af hvilka hufvud-frägan vis,
serligen var judiciel, men den andra frågan,
nemligen den, om behofvet för SöndagsSkolan,
var blott administratif; och genom denna brist
uti frågornes fördelning, har den värda Ledamoten
kommit till det felaktiga omdöme, att Konungens
i StatsRådet gifne Resolution undanröjde
Testaments- tvisten. Sådant var likväl icke
förhållandet; och var det så litet, att jag
icke ens förstår, hvarföre Ebersteinska Arfvingarne,
som voro sökander i tvisten, återtogo deras
ändrings-sökande j ty sedan Resolutionen tillkommit
och begränsat hvad till Skolan borde
utgöras, så kunde aldrig mera tappas; men väl
ä deras sida allt vinnas i Domen. I allmänheten
flen 10 Julii c. m.
429
är det icke känt, och jag har mig ingalunda bekant
om en enskilt aftalad förlikning ägt rum,
eller ej; men det står dock alltid fast, att Konungens
Resolution ingalunda innebar något band
dertill, eller något hinder för Högsta Domstolen,
att laglikmätigt afdöma tvisten. Sluteligen
har jag i Herr Thams yttrande trott mig finna
ett misstag, angående min opinion, rörande Tidningarnes
indragning. Jag vidkännes alldeles
icke, att hafva fallit i någon ytterlighet, då jag
sagt, att jag funnit indragningsmakten för litet
utöfvad; man jag har rätt att fordra skäl för mitt
omdöme. Nå väl! jag hänvisar då hvar och en,
sorn vill pröfva om jag haft rätt eller orätt, till
Allmänna Journalen för en af de sista dagarne
i Augusti månad 181 g, och den artikel deraf,
der, under recension eller redovisning för innehållet
af en utkommen bok, en jemförelse uppdrages
emellan den Theologiska Reformation,
som ägde ruin under Konung Gustafi., och den
politiska reformation i tänkesätten, som Redactionen
anser äga rum under Konung Cari, Johan,
Må man läsa denna artikel, och litet betänka
naturen af de framställningar der göres, och jag
tvillar ej, att man skall neka till den sanning,
att berörde RIad varit väl förtjent att indragas.
Jag tror detta enda exempel vara nog, för att
bevisa min opinion; men om flere skulle fordras,
skall jag ej finna mig i förlägenhet, att också
bestämdt uppgifva flere,
Grefve von PLuten, Baltzar Bogislaus:
Ingen lårer af mig kunna vänta, att jag nu hår
oberedd skulle kumla enskildt svara på hvarje
*3’
Bm to Jidit e, w,
anmärkning, som i dag blifvit gjord efter i4 dagars
granskning af Utskottets Betänkande. Om
det hade varit möjligt för mig, att uppteckna
alla yttrade anmärkningar, om jag ägde all den
skolatiska och juridiska spetsfundighet, som fordrades
för att finna motskäl, skulle jag sannerligen
hafva en besynnerlig tanka om mig sjelf, ty
uti min vederläggning skulle jag då stå uti fullkomlig
contradiction med mig sjelf, och, ehuru
Utskottet visserligen från alla håll fått skörda
anmärkningar i rikt mått, stå de dock till den
grad i contradiction med hvarandra, att man
hört erkåndt skicklige jurister stå uti ren contradiction
med hvarandra uti rent juridiska frågor,
utan att på hela dagen kunna förenas. För Utskottet
år, efter min tanka, denna olikhet i dess
åtgärders bedömmande det båsta loford; och
jag afsåger mig alltså denna enskilta och olika
kamp. Jag har aldrig varit öfvad deruti, och
det vore förgäfves att på gamla dagar inträda
på denna bana, då jag långe har följt en annan.
Men då händelsen och mitt Stånds förtroende
gjort det till en pligt för mig, att föra ordet
uti Constitutions - Utskottet, har jag trott det
ej böra misstydas, om jag försöker att i ett helt
göra redo för Utskottets yttrande, och i hvad
åsigt det behandlat målen. Det år under denna
synpunkt jag anhåller, att Ridderskapet och Adeln
ville bedömma en gammal mans yttrande,
då Ridderskapet och Adeln förut så ofta visat
mig undseende. Det år möjligt, att, det oaktadt
hvad jag kommer att yttra, blifver svagt
framståiidt, men åtminstone skall jag bjuda till,
och min goda vilja får fylla hvad jag i förmå
-
toen io Juli i r, m.
gan brister. Hvad jag vågar försäkra, år, att
ingen i Utskottet icke varit djupt intryckt af sitt
höga kail. Det ålåg Utskottet att fästa hela
sin uppmärksamhet vid den granskning, som var
det anförtrodd, och att derefter enligt båsta samvete
lemna ett omdöme öfver den Styrelse, som
sedan sista Riksdag haft Rikets förvaltning sig
anförtrodd. Utskottet borde gifva ett allmänt
omdöme om behandlingen af öfver hår till antal
af 26,000 uppgifna mål, och jag tror, att
man kunde öka denna summan ännu mera, men
det kommer ej an på några tusende mål mer
eller mindre uti flere tusende protocoller. Utskottet
borde granska dem alla, och denna granskning
har under 5 månader med den noggrannaste
uppmärksamhet fortgått uti Utskottets divisioner,
hvarefter de der gjorde anmärkningar
i Plenum blifvit afgjorde. Utskottet har vid
hvarje tillfälle noga öfvervågat skålen, och efter
lugn men alfvarlig discussion tagit sine betslut,
ty Utskottet ansåg sig icke tillsatt endast
med stor ansvarighet, och på visst sått stor
magt, sorn det på sitt samvete skulle utöfva, utan
det fann snart, att det var i belägenhet af
en anklagare. Det fann likväl äfven, att hår
ej var fråga om att fästa sig vid enskilte casus,
enskilta mål, mer ån i afseende på det ena fallet,
och att man borde ihågkomma, att då vi
dömma öfver medmenniskor, vi ej äga rätt att
vänta dem fullkomlige, äfvensom de bedömde
icke vänta att så anses. Äfven har Utskottet
måst besinna, att det ej hade annat att gå efter,
ån den Grundlag, som i 10 år för Sverige
varit gällande; men Utskottet har ej eller bordt
43S
Ben lo Jitlii t, m.
glömma, huru Lagen tillkom, att den var ett ögonblickets
foster, ett nödvändighetens alster.
Den erkänner sin ofullkomlighet, då, olik alla
andra Grundlagar, den stadgat den grund, på
hvilken förbättringar i densamma kunna ske.
Jag hemställer då, när allt detta bär stämpeln
af ett menskligt verk, när Lagen sjelf gifvit detta
exempel, om man icke bör vara varsam vid
dess tillämpning. Jag har väl ofta hört talas
om bokstafliga tydningen af Grundlagen, men
jag har just ock hos samma personer, som yrkat
detta, erfarit den mening, att mer än en bokstaf
utaf Lagen borde ändras. Således tror jag, att
om, å ena sidan, Utskottet icke glömt den föreskrift,
att Grundlagen efter bokstafven skall
tydas, borde Utskottet lika litet glömma, att det
finnes något högre än bokstafven, än bläck, papper,
trycksvärta m. m., nemligen Lagens anda
och mening. Utom den är all bokstaf död; och
ingen må säga, att man i något land, och minst
uti något constitutionelt land, kan handla efter
den döda bokstafven, icke en gång uti juridiskt
hänseende, ty då fruktar jag, att döden snart
kommer att sträcka sig längre an till bokstafven.
Under sådane förhållanden, ej blott med blicken
fästad på pappersbladet, utan äfven med tanken
fästad på meningen, har Utskottet funnit, att
Grundlagen satt Rådgifvare omkring Konungen.
Man tvistar ännu om dessa Rådgifvares skyldigheter;
den ena är af den, den andra af en annan
tanka; men jag säger fritt, att jag anser dem
såsom ansvarige. Då detta är min tanka, kan
jag ej annat än på andra sidan betrakta deras
ställning,
B*n lo Julli e, m,
4JS
'»fållning. Deras pligt år att genom upplysningar
verka, leda och inflyta på Konungens beslut.
Konungens person år helig, men det oaktadt,
vill man ändå, och det med råtta, ntt Rådgifvarne
skola vara ansvarige för Konungens beslut.
Men, mine Herrar! om jsg å ena sidan
jfrimodigt yttrat detta, får jag ock å andra sidan
lika frimodigt förklara, att det ofta år lått
att såga och "till och med att utföra en sale, som
under andra förhållanden, icke år lika lått. Man
verkar icke lika lått på den Hjelten, sorn slog
Europas första krigare Vid Dennewitz och vid
Salend stränder till jorden, sorn på den Konung,
hvars rtamiståmpel sattes urtdeb besluten, når så
erfördrades Jag tror således icke, att man endast
bör föja bokstafven; örn man vill lågga mig
det till last, må man göra det. Under sådana
förhållanden och då jag nu fritt yttrat thilia
tankar och uria motiver, ansåg jag min skyldighet
Vara,', att ta? i betraktande flera andra omständigheter,
innn jag gick att bedönima en Styrelse,
sorn i 5 årédt mitt Fädernesland. Det ligger
uti. menniskiaturen, att vi hoppas mera ån vi
kunna vinne att intet år fullkomligt, och då jag
står hår énofullkomiig menniska, bör jag ej
fordra af adra att de skola Vara fullkomlige.
Jag gå' vidre, oell ehuru jag vål hört sågasi
att vi i«ke aöra bry oss dm politiska förhållanden
aiser jag dem dock böra betraktas. Jag
Vill de,ta afleende tjörn min tros-bekännelse.
jag Hille anse cleo lUget irigsFörm och den Laggiifing
f/Vigst ofullkomlig, »örn ej komrrie ihåg,
äffi tillböra en samling af fjorton j femton
tidd. o. Ad. Prut. Vl Baud. a8.
434
Den i o Ju lii e, m.
Stater, att vi bland dem kunna Hnna medhållare
öch motståndare, att vi bland dem kunna råkna
vånner och ovånner. Om man vill såga, att man
ej bör fåsta afseende på detta samfund, så år
det en låra, sorn jag ej trott på hittills, och sorn
jag förklarar, att jag aldrig kan erkänna, då jag
akall fålla omdöme Öfver personer, hvilka deltagit
uti Styrelsen af en utaf de Stater, sorn höra
till detta samband. Under sådrne förhållanden
år det som ConstitutionsUtskottet gått till den
allmänna granskningen. Jag har “redan sagt, att
jag ej vill gå in uti någon enskilt vederläggning;
det skulle för mycket uppehålla tiden. Jag
skulle till exempel kunna nämna, at man sagt,
att ansvaret upphörde, sedan den arsvarige personen
lemnat tjensten; man kan då låsa Ansvarighets-lagen,
10 §. sista Momentet Man har
talat om Baggiska målet, och sagt, att det vore
ett juridiskt ämne, men man har ske talat om
den åtgärden, att det var just dååtalet skulle
afgöras, i det ögonblick då redan lutpåstående
afgafs, som Råttegången afbröts. Jagen kunde
fournera många andra ämnen, mei jag vill ej
ingå uti dessa enskilte undersökning, ty hvartill
skulle det tjena? Jag vill biet såga, att
ConstitutionsUtskottet genom oafbrien granskning
fann först 4oo mål, som bode mdergå
särskilt pröfning. Af dessa har Usketbt discuterat
livartenda, och vågt skålen not to nied.
Vi hafva gjort allt, för att kunni ötvvtVga
hvarandra, och för att med all köld odi alitjgn,
som möjligt år, kunna komma till ett best*,^
omdöme, Men når u4 personer måste koi>,a
till ett omdöme, och de icke kunna förena
Den lo Julil e. m.
4.3 S
återstår blott votering. Denna åter år sådan,
att stundom minoriteten har öfverhanden. Hvem
rår för det? Nog af, hår år ej godtycket, blott
Grundlagens bokstaf att följa. Detta har ågt
ruin, i afseende; på målen och deras classification.
Om fel deruti finnes, beklagar jag det;
men det ligger uti Grundlagen, ej hos Utskottet,
sorn uppfyllt dess föreskrift.
Hvad nu angår
de tretton eller fjorton mål, hvarom man tvi-i
stat, så vill jag fråga, om de stå uti något förhållande
till 5o,ooo, som undergått granskning;
Men det var ej Utskottet tillåtet, att helt enkelt
framträda blott med sitt omdöme i det hela, ty
eljest vore det barnsligt inför andra Nationer,
att stå hår och dömma, om vår Styrelse år
klandervärd, för det att 4oo Riksdaler fordras
såsom inkomst hos den, som skall blifva CavalleriOfficer,
m. m. Utskottet har ansett sig skyldigt,
att icke framställa de handlande personerne
såsom felfria, dernäst att framställa anmårkningarne
så, att hvar och en blifver öfvertygad
om ämnets vigt, och sist har Utskottet haft den
sjelfkånslan, att visa sin egen noggrannhet. Detta
bör förlåtas oss, oell detta skall jag påtaga
mig. Derefter tror jag, att man måste erkänna,
att uti Utskottets yttrande den sats år gan*
ska bestämd, att Utskottet icke ansett sig äg
någon afgörande-rått, men trott sig böra fålla
ett bestämdt omdöme om saken i det hela; och
hvarföre? jo, emedan Grundlagen lemnat åt
Utskottet ensamt, att se grunderne för besluten,
hvilka finnas uti Protocollen. Då dessa ej kunna
och ej böra göras bekanta för Allmänheten,
men tillika utgöra grunderne för anmärkningar
-
435
Den io Julii e. m.
ne, var Utskottet skyldigt att lemna ett omdömme
öfver saken i det hela. Detta har man behagat
säga att Utskottet icke gjort, men det anser
jag mig kunna bestrida. Vid nogare genomläsande
lärer man icke tvifla om Utskottets tanka,
då man besinnar, att Utskottet yttrat sig såsom
underordnad Authoritet, med allt afseende
på en högre. Det var således ej såsom ett afgörande,
sorn Utskottet framlade sitt betänkande,
utan blott såsom ett utlåtande,- och må sedan
Lagstiftningen öfverväga alla de skål, som
influtit med den omtanka, som för Fäderneslandet
år angelägen, och med den öfvertygelse,
att deraf en döm följer, med hvilken Svenska
Folket år tillfredsstålldt. Svenska Folket har
från hedenhös varit vant att dömma och yttra
sig öfver sin Styrelse, men just detta har Folket
gjort med ett lugn, hvarpå ej finnes exempel
i andra Länder. Det har inom sig en rättskänsla,
som säger, når brott böra straffas eller
icke; men jag erkänner uppriktigt, att i Svenska
Grundlagen finner jag en ofullkomlighet, att, då
man skall göra anmärkningar, man nödvändigt
år innesluten inom tvånne §:r, sorn synas mig
behöfva några rnodificationer. Man har tält onij
att vi ställt dessa §:r i gradationer. Lg bryr
mig icke om termer, det år vål möjligt, att desse
åro oriktige^ och jag förklarar min oskicklighet
i detta krig; men att hår åro tvånne gifne
anmårkningssått, och att det nästan icke år möjligt,
att anmärka något, utan att hänföra det till
ett af dessa båda, år en sanning. Det sorn jag
icke bör förbigå, år, att inom Utskottet varit
fråga om en tredje Utväg, en Varning om hvad
Dea jo Julii c, m,
437
i framtiden borde iakttagas. Man liar dertill
funnit anledning af 57 §. Riksdagsordningen, men
andre hafva varit af en annan tanka. Emellertid
tror jag ej, att vi hade uppfyllt vår skyldighet,
om vi icke anmärkt de mål, sorn vi trott
kunna lånda till upplysning, rättelse och varning
för framtiden, utan att derföre genast påkalla
den påföljd, som antingen af 106 eller 107 §.
bestämmes. Det år just detta man i dag tillråknat
oss, och ansett såsom en gifven anledning
till anmälan hos Kongl. Maj:t, hvad som enligt
107 §. blifvit framställt. Jag anhåller, att
Herrarne ville låsa Betänkandet, och finna, att
vi varit i den förlägenhet, att antingen förtiga
hvad för sanningens och rättvisans skull borde
omnämnas, eller framställa det, på sått som nu
skett. Der står: Grundlagen medgaf ej dt ConJiitutions
- Ut fottet någon d 1 sp elifa t i o n s-ratt,
och jag ville vål hafva sett, huru man skulle
hafva ropat på oss om något sådant ågt rum.
Detta år dock blott en consideration, som ej
verkat på mig edler någon inom Utskottet. Grundlagen
medgaf ej dt Confiitulions Utfkottet någon
disp erif atio ns- rätt något godtyckligt undandöljande
af hvad. det funnit förtjena anmärkning,
Utfkottet kar derför, under tillära -  pande af 107 §. Regerings Formen, frarnfiällt
en fa/nmandragen ofverfigt af deiaillerna, och
Jdlunda härutinnan f ullbordat filt grannlaga
och anfvariga värf. Utan alla förmätna anfpråk
pä ofelbarhet, Jhulle tvärtom, får Nationens
heder och får de Embetsmdns råttjärdigande,
mot hvilka anmärkningar forekommit,
Utfkottet helft onfka att arifts hafva yttrat för
438
Den to Julii c. ni.
jtrånga omdömen. Rikfens Stander tillhör nu
att ogilla eller bekräfta defamma, och äfven
i Jednare fallet, att, efter prof ningen af en
högre nödvändighet, återhålla och nedlägga
den underordnade Beredningens talan. Ernel~
lertid, fortfar Utskottet, har å ena Jidan Vtjkottet
med iillfredsfiällelfe erfarit, att de i
admini.fi
vikelfer och brifier icke förryckt eller ens rubbat
den flora ordningen, och att många föremål,
hvaröfver ffelfva den tyfa patriotijka
farhågan fpridde en mörkare färg, upptrådt
efter oväldig underfökning af motiv och förhållanden
i en bättre och renare dager. Annu
mer: Utf atlet tror jig åt funningen fy Idig t
yttrycket af den gemenfamma opinion, att Konungens
Rådgifvares handlings fält och rädfag,
linder den nä filo rjl ulria fem ä r s -p er io den x
allmänneligen och öfverhufvud bära ftämpeln,
af redligt nit, forgfätlig omtanka och oafbruten
yerkfamhet, och efter detta vittnesbörd aterftår
blott för Utfkotiet, att i ett helt underfälla
defs vördfanima betänkande Rikfens,
Ständers futliga pröfning, med affeende jemväl
pä den decharge, hvars vilkor och egenJkap
i 76 §. Riksdagsordningen fia dgas.
Jag frågar nu hvarje lugn man, om detta,
ar att säga annat, än att här stå vi sjelfve felaktige,
som hvarje menniska och hafva dömt
öfver andre felaktige, till bevis hvarpå vi framstäf
några få afvikelser bland de otaliga mål^
som till beslut förevarit j men, i afseende å hela
åtgärden, utan undantag, anse yi deni hafva
Ilen io )ulii t. m>
459
uppfyllt sitt kall och sin pligt* Detta är Utskottets
omdöme, utan att vi derföre velat lägga
band på Riksens Ständers beslut, och vi
skulle icke hafva yttrat detta omdöme, om vi
icke ansett oss dertill pligtige, då vi endast voro
de, som kunde gå till källan. Jag vågar tro
detta omdöme vara så moget, som vi äro i stånd
att lemna det. Jag har emedlertid hört i dag
från flere Ståndets Ledamöter, att Betänkandet
borde återremitteras. Jag vill ej bestrida detta,
såsom Utskottets Ordförande, men torde såsom
enskilt Riksdagsman deröfver få yttra mig.
Hvad skall med denna återremiss vinnas. Jag
tror mig hafva gjort reda för den noggrannhet,
hvarmed Utskottet gått till väga. Jag erkänner,
visseidigen, med kännedom af den mensklig»
svagheten, att yi det oaktadt kunna hafva miss-J
tagit oss, men är det vä] troligt, att, om vi på
fem månader ej kommit till annan slutsats, deni,
på en timme skall kunna kullslås. Hvad blifver
för öfrigt följden? Jo den, att den alldeles
icke behagliga ställning, hvaruti hvar man be-;
finner sig, den ovisshet hvaruti man står, om ett
afgörande, som är så vigtigt mer en någonsin i
detta ögonblick, kan komma att räcka ännu i
sex veckor, och hvarföre? jo, för att komma
till samma resultat, eller möjeligen något bättre,
men möjeligen också något sämre, således två
emot ett. Och hvarom är väl frågan? icke att
tillägga några få mål, utan om ett allmänt omdöme
öfver den Styrelse, som i fem år deltagit»
och kanske ännu i fem år kommer att deltaga,
uti administrationen. Här är fråga om attjitöfva
Svenika folkets heligaste rätt8 sorn för deta
44®
Den io Julii e. in.
ta Folk är originel, och i Författningarna färeskrifven,
och sorn kanske knappt kan bandhafvas
af något annat folk, än det Svenska, men,
sorn det nu kan visn, att det är npoget att äga.
Jag vädjar till den rätts känsla, sorn finnes uti,
hvarje Svenskt hjerta, orrr än vi skulle öka anmärknings-
pnnkterne till dubbelt, huruvida vi
ändå kunde säga, att det vore tillräckligt ibland
3o,ooo. mål, att föranleda en anmälan efter 107.
§. Nej, jag förklarar, att, då jag fritt sagt, att
Styrelsen icke yarit felfri, jag likväl icke kan ett
ögonblick tveka, att domina efter det liela, och,
derefter anser jag,att ffådgifvarene äro berättigade
till dechargen. Men, denna mening är blott
min, och jag får nu endast å ny° tillägga, att
jag icke v®t, hvartill återrymiss skulle tjena, i
följd hvaraf jag anhåller, att sallen rut mätte
•luteligen få afgöras.
Åtskillige yttrade hårtill deras bifall;.
Herr Ehrenborg,: Friherre Cederström, har
emot min begäran om ålerremiss anmärkt, att
sådant skujle vara stridande emot
da det ensamt af ConstilutionsUtskottet hyror,
huruvida målen till RiksRått skoja Öfverlämnäs.
Jag får blott erinra, att Utskottet b >r tvenne
sårskilte befattningar, den ena att ställa under
RiksRått, hvilket år d ess ensak och ej kan af
Standen ppöfvas, oyh den andra enligt 107 att
anmäla, örn någre Ledamöter icke iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta. I afseende på denna,
som kan påkallas af rnskilfe motioner, lärer Utskottet
, som det sjelf medgiiver, icke . vara an
-
J9en 1» Julii e. m.
441
ij\at ån en underordnad beredning, och då lårer
§6 $ RegeringsFormen vara tillåmpelig, som säger;
Gåras vid Ut/kottens förjlug i Ståndens
plena fäderne anmärkningar, forn hindra antagandet,
erhdlle Uljkottet del af defse anmärkningar
, Jår att derefter förfaren ytterligare
granjka och jemka. Då detta stadgande
ej gör undantag för £onstitutionsljtskotU;t, och
frågan år om ett förslg;» sorn ConstitufionsUtskottet
afgifvit, underställer jag Herr Grefven
och LandtMnrskalken, oni icke proposition bör
göras till återremiss. friherre Boije anhåller jag
oqk att fg besvara med några ord. — Han börjad,
e med att förklara, aft jag begått tyå stora
jri ingar, men slutade ej med att Öfvertyga mig
om någondera. Hal> har Sfgtj dyt jag skyUe fialya
yttrat, att Rbersteinska process,eng gång blef
störd,. dag vyt ej,, om. jag haft detta yttryck,
det torde Protoeojlet kunna bevittna, inen det
fiar jag sagt, och det tror jag mig med skål kunna
såga, att verkställigheten af Ebersteins vdj,a
derigenom blifvit störd, emedan inrättningen fått
mindre ån so.m, varit den åmpadf, och emedan
om Eberstein vetat, att något sådant binder skulle
förekomma, han annorlynd.a skulle hafva disponerat
om sin egendom, hvilken lian ej ämnat
sine arfvingar. Den andra irringen skulle ligga
deruti, att jag skulle hafva sagt, att arfvingarne
ej kunde fullfölja processen. Jag har förut yttrat^
att om ej meningen varit, att den skulle
pediåggas, emot det deras anbud antogs, vore
dyn anmärkte Resolufions-åtgården alldeles menings-
o* h ändamåls,-lös; och då Friherre Roija
sagt, att han icke vet, hvarföre arfvingarne af
-
442
Den lo Julii e. m.
stodo fran processen, får jag svara, att de gjorde
det derföre, alt de voro hederliga karlar, de
der vilie honorera en erbjuden och antagen, orri
ock i formen otydeligen uttryckt, öfverenskommelse.
Hade meningen endast varit att förklara,
huru mycket af det testamenterade Regering
gen ville för den fromma Stiftelsen emottaga
(förutsatt, att Regeringen ägde rått till ett sådant
förklarande), så hade det låmpeligast kunnat
ske, sedan Högsta Domstolen afgjort målet, och,
derigenom blifvit bestämdt, hvad Stiftelsen lagligen
ågde bekomma.
Hvad andra frågan be
träffar
rörande Baggiska Målet, så får jag anföra,
att, om den sednare Resolutionen blott hade
innehållit en förklaring af förra beslutet, skulle
jag hafva delat samma åsigt som Friherre Boije,
men den har derjemte föranledt JustitiasCanzleren,
att nedlägga åtalet, och ogillat åtgärden
med dess anställande. Jag har ej kunnat undgå,
att yttra dessa åsigter. Herr Grefve von
Plåtens anmärkning, att de af Konungens Råd*>
gifvare, som erhållit andra Embeten, sådant oaktadt
åro ansvar underkastade, åger, enligt An-^
svarighets-lagens 10 sin riktighet, så vida,,
ansvaret bestämmes efter 106 §., genom laga
ransakning och dom; men icke kan en sådan Embetsman
enligt 107 §. anmälas till endtledigande
från ett kall, som han upphört att bestrida, eller
från ett Presidents- eller annat DomareEm
bete,
som han i stället tillträd t.  Sluteligen får
jag nämna, att syftningen af mitt yttrande icke
varit att göra någon bestämd anmärkning, att
Utskottet för strängt eller för lindrigt förfarit,
min anmärkning var hufvudsakligen riktad mot
Deti io Julii e, m.
443
formen; och om Utskottet hade sammanslagit
alla anmårkningarne emot Stats - Secreteraren
Qviding, såsom grund för RiksRåttens förfarande,
och i öfrigt funnit sig äga öfvervägande anledningar,
att för Konungens Rådgifvare tillstyrka
decharge, hade jag ej tvekat, att dertill lemna
min röst. Jag kan ej eller finna, att utlåtandet
år bestämdt i afseende på denna dechar-'
ge, till hvilken Utskottet gifvit anledning, sedan
det förut i afseende på flere årender åberopat
den §., efter hvilken Konungens Rådgifvare
skulle till entledigande anmålas.
Herr von Hartmansdorff: Jag får, i afseende
på Friherre Cederström» anmärkning emot
återremissen, till en del åberopa hvad Herr Ehrenborg
anfört. Min mening har ej varit, att
skårpa åtalet emot de uti Betänkandet nämnde
personer, och att det nödvändigt skall anställas
efter 106 §:n; för det att målen mera höra derunder
ån under den 107.
Utskottet har re
dan
en gång förklarat, att blott en anmärkning
efter 106 §. blifvit gjord, och dermed måste vi
åtnöja oss. Men Utskottet bör i sitt Betänkande
skilja frågorna om endtledigande och decharge,
samt utreda, om det blott år för särskildta händelser,
eller hela syftningen af Styrelsens åtgärder,
som anmälanden till det förra blifvit hos
Riksens Ständer ifrågastållde. Jag instämmer
således med Friherre Cederström deri, att Utskottet
icke bordt hafva ingått uti dessa specialiteter,
då vi icke åro någon Domstol, utan att
Utskottet uti ett summariskt omdöme borde hafya
yttrat, huruvida det system, som lådt vid
444
Ven io Julii e, m.
öfverlåggningarne inom Stats Rådet, föranledt
Utskottet tillstyrka Riksens Ständer, att anhålla
om en eller flere personers endtledigande från
sina Embeten. Då tror jag ock att det varit
rått, sorn Grefve von Platen yttrat, att i egenskap
af upplysande bilagor, framdraga några ef
de händelser, sorn legat till grund för en dylik
åsigt. Nu har en sådan anmälan af hela syftningen
icke blifvit gjord, utan blott små sårskflte
facta anförda, hvilka, om de hvar lör sig
skulle tagas till grund för en anmälan hos Ropungen,
visserligen skulle föranleda det omdöatt
Riksens Ständer af allt för ringa orsaker
begärt en så vigtig åtgärd. Om det hade
\urit
ten yttrat, att bestämdt tillstyrka Stats-Rådets
decharge, utom för det mål, som efter 106
år behandladt, så frågar jag, hvartill det tjenade,
att Utskottet under tvenne särskilte classer anfört
alla dessa små omständigheter? De borde
då alla hafva blifvit hänförda under sista classen,
som upptager mål, hvilka väl funnits .anmärknings-vårda,
men icke föranledande till att
begära vederbörandes endtledigande. Nu då Ulskottet
framställt till ansvar efter 107 §. åtskils
ligt sorn icke hörer dit, men icke uttryckt hvad
sorn symes hafva rätteligen bordt kunna derom,
såges, och sammanblandat klander och befrielse,
så åro efter min mening betydliga fel i formen,
h,vilka böra råttas, och derföre yrRar jag återremiss,
hvaremot jag icke känner något hinder i
Grundlagen.
Herr Lejrétt, Johan Pehr; Då jag anmälte
T>e.n io Julli e. m,
445
mig, att deltaga uti discussionen, var anledningen
den, att jag under hela tiden saknade en
anmärkning, i anledning af den först förefallne
öfverläggningen, nemligen, att man förbigått, att
ConstitutionsUtskottet lemnat en bestämd tanke
öfver det sått, hvarpå Utskottet, med föranledande
af anmårkningarne, ansett målet kunna
slutas. Nu har jag ej något att tillägga, utan
tillstyrker, att saken må företagas till afgörande,
emedan jag anser målet fulltståndigt utredt.
Hvad återremiss angar* ahser jag det icke Vara
tänkbart* att ConstitutionsUtskottet, som haft
sig ett så vigtigt kall uppdraget, kunde förflytta
någon af de ifrågavarande allmänna åtgärder
från 107 §. till behandling efter den ioö. Det
år ej att förmoda, att ett sådant Utskott så lättsinnigt
skulle hafva behandlat målen, att det nu
skulle öfvergå till en annan tanke i frågor, der
Utskottet äger rätt att begagna sitt veto. Deremot
tror jag, att Riksens Ständer äga rått att
begagna dessus veto, för att såga, om en skrifvelse
enligt 107 §. skall affårdas eller icke. För
min del anser jag, att den icke bör äga rum.
Hvad åter beträffar en mede! våg emellan anmälan
efter 107 § och fullkomligt frikännande* så an.
ser jag den oformlig. Jag tror det icke vara
Riksens Ständers rätt, att i detta ämne till
Kongl. Muj;t framställa några andra skrifvelser,
ån om endtledigattde. Om vi tillåle oss en
medelväg, så öppnade vi en lucka lil! ohicaner i
framtiden* hvilken Lagstiftaren velat stånga. Jag
tror, att vi nu och framdeles böra noga betänka
osa, innan vi taga ett sådant stea; det kunde
ju hända, att några af kommande Ständer voio
446
Den [o Julii e, m.
chic3neurer. Svenska Historien visar sådana
exempel under den så kallade frihetstiden; detta
bör för oss vara en varning, att respectera
de bommar, som Constitutionen utstakat. Jag
tror således, att inga andra åtgärder böra vidtagas,
ån de, hvartill betänkandet kan föranleda.
Grefve Posfe, Claes Fredric, anförde skriftligen
;
(Se Bilagan N:o 6.)
Friherre Cederjirom: Det år j anledning
af Herrar Ehrenborgs och von Hartmansdorff
yttrade anhållan om återremiss, och den af Herr
Ehrenborg till stöd för denna begäran citerade
56 som jag anhåller få fästa uppmärksamheten
deruppå, att stadgandet i 56 som handlar
om Utskott i allmänhet, endast angår sådane
Utskotts Betånkanden, vid hvilka anmärkningar
göras, som hindra deras antagande. Dessa
anmärkningar skilja sig betydligt från de som
nu hår åro gjorde, ty hår år ej fråga om att
antaga Betänkandet, blott att Riksens Ständer
skola pröfva huruvida Rikets vål kråfver att
någon att någon af Konungens Rådgifvare anmåles
till endtledigande från deras Embeten. Det
år således icke Utskottets Betänkande, utan Ståndernes
eget handlingssätt, hvarom nu år fråga.
Friherre Anckarfvård: Jag har redan, i
anledning af ConstitutionsUtskottets Betänkande
yttrat mig så utförligt som jag förmått. Jag
ämnar §4Jedes ej ingå uti någon utveckling af
Den ro Julci e, in.
44?
-de tankar jag framställt, emedan jag ej funnit
anledning af de yttranden jag hår hört, att återkalla
någon af dem. Jag vill nu blott yttra
mig om behandlingssättet af Utskottets Betänkande,
och jag har hår af flere hört fordras återremiss.
Jag kan icke bestrida de skål, sorn
af en och annan blifvit anförde för en återre—
miss, men jag måste bekänna, att jag ej inser
-hvartill en återremiss egentligen skulle föranleda.
Som jag ser saken, så år det fråga om att
få fullkomligt ntredt deras förhållande, emot
hvilka anmärkningar i massa blifvit gjorde, eller
att nöja sig med Betänkandet, sådant det ån
'Det förra skulle hafva till afsigt, att anmälan
efter 107 §. skulle sträcka sig till flere; det
sednare åter sätta Ridderskapet och Adeln i
tillfälle att handla blott efter de upplysningar
•Utskottet redan lemnat. Mig synes, att ConStitutionsUtskottet
ganska bestämdt yttrat sig, rörande
de anmärkningar som blifvit gjorde mot
StatsSecreteraren Qviding. Jag ser äfven af 107]
§. att en bestämd skillnad der göres, om anmårkningarne
blifvit gjorde emot liela StatsRå_
det, ett eller flere af StatsRåden, eller emot
StatsSecreteraren, och att det beror-af Riksens
Ständers pröfning att stanna vid den som år
mest felaktig. Om Utskottet således visat felaktighet
hos alla, hade det ändå bestämd rått,
att blott fästa sig vid den, som Utskottet ansåg
felaktigast, och att föreslå dess endtledigande;
jag ser ej hvartill det skulle tjena, att nu söka
efter anledning till utöfvande af ytterligare stränghet,
För min del har jag ansett såsom mia
pligt, att tillstyrka anmälan om StatsSecreteraq
443
Den 10 JulH e. m.
ren Qvidings entledigande, på de grunder jag
förut åberopat, oell i stöd af de grundliga och alfvarliga
anmärkningar, som af Utskottet mot honom
blifvit framställde Jag anhåller således,
att Herr Grefven och LandtMärskalken täcktes
göra proposition på den motiön jag gjort, då
StatsSecreteraren Qviding är den enda nämnde
person, i afseende pä hvilken Riksens Ständer
efter mitt omdöhie böra vidtaga den i 107 §;
jföreskrifne åtgärd. Jäg anser en återremiss vid
detta tillfälle icke nödig, utan tror, att man kan
inskränka sig till denna åtgärd, om pluraliteten
antager den, samt tillstyrker för min del deehargé
för de öfrige till namnen icke upptagne
Konungens Rådgifvare. Jag ser dervid icke något
hinder, att, på sätt Grefve von Schwerin
föreslagit, öfverlemna ConstitutiortsUtskottets Betänkande
till Kongl. Majit, såsom en upplysande
handling, rörande Dess Rådgifvare.
Herr Cederschjöld, Pehr G tift af\ Ganska
Väsendtligt skiljaktiga anser jag de pligter vara,
sorn, i afseende på bedöniinandet af StatsRådsLedamöternes
förhålianden, ålegat mig, i egenskap
af UtskottsLedarnot, och de, hvilka åligga
mig, såsom , Ledamot af ett Riksstånd. I Utskottet
ansåg jag, hemligen till följe af 107 §.
Regeringsformen, det vara min ovilkörliga pligt,
att till Riksens Stari ders kännedom söka befordra
allt hvad jag ansåg ft ridar,'de. nlot Rikets fan njkyldi%a
nylla: men såsom Stånds Ledamot anset jag,
till följe af sarinna §, det vara min pligt, att
yrka anmälan om endiledigändr, endast så framt
)ag
Din io Julii e. m.
449
jag finnér Rikets veil det kräfva.
Men af
sådan beskaffenhet finnér jag ingen af de anmärkningar
vara, hvilka af Utskottet blifvit frami
ställde; och kan således icke tillstyrka, att någon
af StatsRådets Ledamöter måtte blifva till
endlledigande anmäld. Härifrån skulle jag visserligen
undantaga den Stats-Secreterare, sorn
den siste värde Talaren uppgifvit, om icke samma
StatsSecreterare redan vore ställd under tilltal
inför RiksRätt. Jag fruktar nemligen, att man
genom dess anmälan till endtledigande liksom
skulle ådagalägga någon tvekan, att han tilläfventyrs
kunde undgå att dömmas tjensten förlustig;
och denna tvekan kan jag för min del
ej hysa. Och skulle, emot förmodan, utgången
blifva annorlunda, så får jag betyga min glädje
deröfver, att ConstitutionsUtskottets och Riksens
Ständers värdighet åtminstone icke blifvit corn.
prometterade med mer än ett RiksRättsmål.
Men derjemte får jag vördsammast hemställa,
om ej Högloflige Ridderskapet och Adeln
skulle finna lämpeligt, att, i anledning af de upplysningar
ConstitutionsUtskottet nu lämnat, besluta
en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj;t,
med Önskningar om vissa principers följande för
framtiden.
Såsom föremål för nämnde skrifvelse får
jag vördsammast föreslå:
i) Att Kongl. Majit i nåder täcktes utnäm
-
Ridd. o. Ad. Prut. VI. Band.
29.
450
Den 10 fnlii c. m.
na ordinarie StatsSecreterare och JustitiaeCantzler
samt låta dem med fullmagter förse.
2) Att Rådgifvarne måtte, i frågor om Tidningars
indragning, vara toleranta.
3) Att de i sina rådslag mätte sorgfälligt
respeetera den gräns, som Lagstiftningen uppdragit
emellan den styrande och den lagskipande
magten; samt
4) I sina rådslag om allmänna utgifter,
städse iakttaga den möjligaste hushållning, samt
i dispositionen och redovisningen af Statens medel
alltid ställa sig Grundlagens föreskrifter och
Riksens Ständers beslut till noga efterrättelse.
För att undanrödja allt tvifvelsmål om Riksens
Ständers behörighet, att en dylik skrifvelse
till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifva, får jag
blott påminna om 2 Riksdagars prasjudicat. Vid
i8t5 års Riksdag anhöllo nemligen Riksens Ständer,
att de särskilta målen i StatsRådsProtocollen
måtte blifva med rubriker försedde. Denna
önskan har blifvit uppfylld, till bevis på att
Kongl. Majit erkänt Ständernes behörighet att
den framställa. Vid sista Riksdag anmälte Riksens
Ständer äfven dylika önskningar, intagne i
4o §. af RiksdagsBeslutet; och äfven dervid har
Kongl. Maj:t ej gjort någon erinran. Detta slags
petitions-rätt, hvilken så väl som hvarje annan,
är Riksens Ständer i Grunnlagarne förvarad, är
således vid 2 föregående Riksdagar af Ständerna
begagnad, och af Kongl. Maj;t bekräftad, den
Den 10 Julli e. m.
ena gången genom önskningens uppfyllande, och
den andra, derigenom, att den blifvit utan påminnelse
mottagen.
Grefve von Platen: Jag ber om förlåtel
se,
att jag ännu ett ögonblick uppehåller Ridderskapet
och Adeln, då jag dertill fått anledning
af en anmärkning. Jag börjar med att påminna,
att jag sagt, det jag trott mig hafva
uppfyllt min pligt, som Ordförande uti ConstitutionsUtskottet,
och således vill jag ej återkomma
till att uttyda eller rättfärdiga Utskottets
handlingssätt, då jag är öfvertygad, att tillfället
är för vigtigt för att göra sitt enskilta rättfärdig
gande till föremål för discussionen. Af denna
orsak ämnar jag ej svara på de enskilta anmärkningar
sorn förekommit; men då jag mt
fullgjort min pligt, som ConstitutionsUtskottets
ledamot, vill jag yttra några ord, såsom medlem
af Rikets första Stånd. Här är fråga om, att
en del af de mål, som Utskottet anmärkt, skulle
hänföras till särskilt ansvar för StatsSecreteraren
Qviding. Dervid anhåller jag blott att få göra
en anmärkning. Stats-Secreteraren Q ziding är
redan, ej för ett brott, utan för en förseelse,
ställd under ett tillta], som för hvarje Svensk bör
vara mest att frukta. Jag tror, att med den ä«
delhet som caracteriserar Svenska Nationen, det
ej vöre fullt consequent att lägga sten på bördan,
då man kan undvika det, och jag hemställer,
när det ej är fråga om något brott, ty det namnet
kan det icke få, huruvida man bör ytterligare
öka antalet af anmälanden mot honom. Han
skulle då, fri eller fälld, gå ifrån den ena obe
-
452
Ven io Julii e, rn.
haglighetpn till den andra. Må hända är detta
mer än någon vill pålägga den svaga menskliga
naturen; och jag hemställer, om vi skola gå så
strängt till väga ior misstag, hvad som då återstår
för brott och illgerningar. Jag anser således
att ingen anmälan om StatsSecreteraren Qviding
bör ske, och får yrka hvad jag trott mig
hafva tydeligen bevisat vara andan af ConstitutionsUtskottets
yttrande, låt vara ock att det ej
skulle vara fullkomligen klart uttryckt, för min
del har jag intet anspråk på fullkomlighet i denna
väg; men jag får ock påminna, att Svenska
språket är nog classiskt för att tillfredsställa alla;
jag tror dock att för andra skall det vara tydligt.
Nog af, jag hoppas halva gjort mig begriplig
för pluraliteten, då jag framställt Utskottets
tanka. På sådan grund och då jag är
öfvertygad att en återremiss ej är enlig hvarken
med Lagens bokstaf eller anda, anhåller jag att
amnet nu måtte till slutligt afgörande löretagas.
Herr Hjerta: Jag förnyar hvad jag förut
yrkat, att ConstitutionsUtskottets Betänkande må
återremitteras, emedan det för närvarande icke
är möjeligt, att i anledning deraf kunna hvarken
fria eller fälla. Jag anser det vigtigt, att
Constitutions-Utskottet redigt och fullständigt
framlägger ämnena, utan att politisera, hvilket ej
tillkommer Utskottet, men blott Riksens Stämder.
Då Grundlagen ovilkorligen berättigar till
återremiss, och de anmärkningar jag förut haft
äran skrifteligen framställa hindra mig både att
antaga och att förkasta Utskottets Betänkande,
joen io Julii e m.
4$3
vågar jag hoppas, att den begärte återremissen
af Ridderskapet och Adeln bifalles. I annat
fall, och om återremiss skulle vägras, får jag till
Protocollet deremot anmäla min protest.
Herr Munck af Rofenjkjöld, Eberhard•
Som skyldskap hindrar mig att deltaga i det Be^
slut Ridderskapet och Adela skall fatta, rörande
ansvar å Konungens Rådgifvare och de Föredragande,
vill jag yttra blott några ord, i hån-,
delse af återremiss. I sådant fall tillstyrker jag
den Önskan till ConstitutionsUtskottet, att Utskottet
i sitt nya utlåtande måtte använda ett
bestämdt och tydligt språk, värdigt det Utskott,
som, vid tvifvelsmål om GrundLagarnes mening,
skall gifva dem en bestämd tydning, och hvars
yttrande skall i anmårknings-mål tjena Riksens
Ständer till ledning. Jag hoppas då, att når
Betänkandet återkommer, man skall med säkerhet
kunna utröna, om Utskottet till- eller afstyrkt
decharge för StutsRådets Ledamöter. Afven
föreslår jag återremissens beledsagande af
den önskan, att Utskottet ville utur Betänkandet
utesluta alla de anmårknings-mål, som ej
böra efter den 107 utan efter den 106 §. RegeringsFormen
behandlas, och således ej böra af
Stånderne, utan af RiksRått afgöras, hvarigenom
vi kunde undgå att fä här höra rättegångsmål
discuteras, hvartill Utskottets förevarande
Betänkande gifvit anledning. Slutligen får jag
protestera emot den hår yttrade inconstitutionella
och farliga läran, att Riksens Ständer icke
skulle hafva rått, att inför Konunga-timonen
454
Den io Juli i e. m.
framföra önskningar i mål af den beskaffenhet^
som detta.
Herr von Qvanten, Carl: Det är emot Betänkandets
återremitterande som jag ämnar yttra
mig. Herr Grefve von Platen har på ett
så värdigt och kraftfullt sått utvecklat vårt sanna
förhållande till Constitutions-Utskottets Betånkande,
och det förhållande vi böra iakttaga
mot nationen, då vi nu gå att afgöra detta
magtpåliggande ämne. Flere värde talare hafva
sökt öfvertyga och bevisa oss olåmpligheten af
de anmärkningar, som ConstitutionsUtskottet af.
gifvit, ehuru vål detta Utskott bäst varit i tillfälle
att bedömma riktigheten af dessa anmärkningar,
enär det ensamt haft att tillgå alla upp.
lysande handlingar i dessa ämnen. Också tror
jag att bemålte Ledamöters bemödande varit
fruktlöst och år öfvertygad, att de under detta
sitt bemödande kändt inom sitt bröst ett förnekande
af de fullkomligheter, som de i sine Målningar
sökt tillägna Styrelsens Organer, hvilka
likväl blott åro rnenniskor, och således kunna, i
följd af den menskliga ofullkomligheten, med
båsta vilja i verlden begå misstag, Ur helt annan
synpunkt har Herr Grefve von Flåtens
teckning utgått. Herr Grefven förnekar ej skålen
till anmårkningarne, men inser äfven, såsom
en följd af menniskans ofullkomlighet, att miss<
tag kunna göras, hvilka alltid åro lättare att begå,
än det år svårt att efteråt klandra. Jag an-i
ser, att Styrelsens Organer redan genom Utskottets
Betänkande fått en alfvarsam påminnelse,
och 0111 jag så får såga, blifvit nog tilltalade för
Den lo Julii e, m,
45 5
deras begagna misstag, synnerligast, når Rikets
vål ej på minsta sått år fåstat vid dess anmärks
ningars resultat.
Jag vågar derföre vördsammast föreslå, att
ej ConstitutionsUtskottets Utlåtande må återremitteras,
utan nu till granskning företagas och
afgöras, i likhet med det förslag, som af Herr
Grefve von Platen blifvit framståldt.
Herr von Hartmansdorff: Jag vågar fråga
om icke Herr Grefven och LandtMarskalken
tåcktes göra proposition på återremiss? eller om
Herr LandtMarskalken anser deri stridande emot
våra former. I sednare händelsen skulle jag
Önska att frågan om rättigheten att återremitte.
ra ett sådant Betänkande som det förevarande
måtte öfverlennäs till ConstitutionsUtskottet, ej
för att uppehålla saken, men för att få råtta
förhållandet utredt för framtiden.
Herr Ehrenborg: På sått jag förut yttrat,
får jag hemställa till Herr Grefven och LandtMarskalken,
huruvida proposition till återremiss
kan åga rum; kan den lagligen ske, afstår jag
ej från begäran derom, men underkastar frågan
fullkomligen Herr Giefvens och LandiMarykalkens
egen decision.
Herr Grefven och La ridt Ma rf alben yttrade,
det han, i anledning af tvånne vårda Ledamöters
under diseussionen framställde öfvertygelse,
att ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
Memorial icke kunde till Utskottet återremitte
-
Den jo Jalii e. in.
ras, ansåg sig böra öppet tillkännagifva, att barn
icke delade denna mening. 56 §. i Regeringsformen
stadgade uttryckligen, att, om inot Utskottens
förslag anmärkningar i Ståndens Plena
göras, hvilka hindra antagandet, Utskotten borde
af desse anmärkningar erhålla del, för att
förslagen derefter ytterligare granska och jemka,
Utan att något undantag för ConstitutionsUtskottets
förslag härstädes funnes gjordt. Af denna
anledning Unn Herr LandtMarskalken sig
icke äga laglig rätt att vägra proposition till
återremiss af ConstitutionsUtskottets Memorial i
händelse Ridderskapet och Adeln skulle önska
återremittera detsamma, ehuru Herr LandiMarskalken
för öfrigt, med afseende å den i ämnet
förefallne vidlyftiga discussion, och i synnerhet
i anledning af hvad Grefve von Platen anfört,
förmodade, det en återremiss skulle blifva af
föga eller till äfventyrs af ingen nytta, samt
derföre, jemväl för dess del, önskade, att Ridderskapet
och Adeln täcktes nu genast företaga
målet till slutlig pröfning. Som llere bland RidJ
derskapets och Adelns Herrar Ledamöter likväl
begärt proposition till återremiss , hemställde
Herr LantMarskalken om Ridderskapet och A^
deln ansåg ConstitutionsUtskottets Memorial böra,
i anledning af de dervid gjorde anmärkning
gar, till Utskottet återförvisas.
Ropades starka Hej, jemte några Ja,
Herr Grefven och LandtMarjkalken förklarade
att, efter hvad han tyckt sig finna, Nej
öiverröstat Ja, saint att Ridderskapet och A^
Den io Julii c, m,
457
deln således ansett någon återreiniss icke böra
äga rum.
Grefve Horn; Då jag tog mig friheten begära
återremiss, företedde sig den besynnerliga
omständighet, att jag måste vidröra ett Betänkande
som ännu ej blifvit uppläst, men då
nämnde Betänkande hänvisar till det förevarande,
trodde jag mig ej böra dröja. Jag anser bestämdt,
att Utskottet uraktlåtit jemna de upplysningar,
hvilka kunna bestämma Riksens Ständers
beslut. På denna grund, och i följd af de
anmärkningar jag gjort, finnér jag en återremiss
högst nödig.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: I Protocollet
anhåller jag få förvarat: att jag på
samma grunder Herr Hjerta anfört anser det
en återreiniss harle bordt åga runi; att jag protesterar
mot decharge', och att jag icke ens deltager
i voteringen om en sådan.
Friherre Anckarfvård: Sedan nu första
frågan blifvit afgjord, att nemligen saken till
slutligt afgörande skall företagas, vågar jag till
Herr Grefven och Landt Marskalken samt llicl—
derskapet och Adeln underställa nödvändigheten,
att, innan Herr Grefven och LandtMarskalken
framställer proposition till bifall eller afslag,
man får utred t, hvad som innefattas uti bifallet
eller afslaget. För min del bekänner jag, att
jag ej på en enkel proposition till afslag eller
bifall skulle veta, hvad jag egentligen hade afslagit
eller bifallit.
458
Dea 10 Julli e. rn.
Herr Grefven och Landt MarJkalken yttrade
att uti det vigtiga ämne, som nu komme att
af Ridderskapet och Adelil pröfvas, Herr Grefven
oell LandtMarskalken ansåg det vara dess
pligt, att gifva Ridderskapet och Adeln tillkänna
sin öfvertygelse, rörande den behandling af ämnet,
som, efter Herr LandtMarskalkens åsigt,
vore med Grundlagens bokstafliga innehåll öfverensstämmande.
Constitutions-Utskottet hade,
i afseende å StatsRådet och vederbörande Föredragande,
till Riksens Ständer öfverlemnat flere
särskilte Memorial, hvilka tillsammans innefattade
åtskillige olika ämnen. Utskottet hade nemligen
först ansett en Föredragande böra, efter 106
§. RegeringsFormen, ställas under RiksRätt, hvarvid
någon annan Riksens Ständers åtgärd icke
erfordrades, än att Utskottets derom aflåtne Memorial
borde läggas till handlingarne. De anmärkningar,
hvilka Utskottet, enligt 107 §. RegeringsFormen,
till Riksens Ständer öfverlemnat,
och hvilka uti Utskottets nu förevarande Memorial
innefattades, borde af Ridderskapet och Adeln
till pröfning upptagas, samt enligt nyssnämnde
§:s föreskrift behandlas. Utskottets öfrige
Memorial innehöllo dels afslag å enskilte Ledamöters
till Utskottet remitterade anledningar till anmärkningar,
dels anmälanden eller berättelser till
Riksens Ständer, hvarå Utskottet likväl icke tillstyrkt
någon påföljd. Då nu Utskottet i tvänne
senare fall ej funnit något att anmärka, ansåg
Herr Grefven oell LandtMarskalken någon annan
åtgärd dervid icke kunna äga rum, än att
berörde Memorial borde läggas till handlingarne.
Detta behandlingssätt ans ågj. Herr Grefven och
Sen lo Julii e. m.
459
LandtMarskalken, enligt sin öfvertygelse oell med
dess pligt att följa Grundlagens bökstafliga innehåll,
vara det rätta, och då Herr LandtMarskalken,
med den uppriktighet lian vid alla tillfällen
förut sökt ådagalägga, äfven nu på samma
sätt förfarit, förklarade Herr-LandtMarskalken
sig skola med glädje anse, 0111 denna Dess, på
samvete och pligt grundade, enskilta öfvertygelse
af Ridderskapet och Adeln gillades.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
sålunda tillkännagifvit dess generella åsigt, i afseende
å ConstitutionsUtskottets alla Memorial,
ansåg Herr LandtMarskalken, hvad beträffade
det särskilta, som, enligt Ridderskapets och Adelns
nyss fattade beslut, nu borde komma under
pröfning, och hvilket innefattade åtskillige,
enligt 107 § , framställde anmärkningspunkter,
sig böra å hvarje punkt göra särskild proposition.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
LandtMarskalken först hemställde, 0111 Ridderskapet
oell Adeln ansåg Rikets väl kräfva, att
de af ConstitutionsUtskottet anmärkte rådgifvande
åtgärderne till de i KammarExpeditionen fattade
beslut om fastställd indragning och förbjuden
fortsättning af Dagbladen Argus, Couriren från
Stockholm och Argus den Andre, borde, enligt
107 §. i Regeringsformen, hos Kongl. Majit
i underdånighet anmälas.
Herr Cederfchjold-. Jag är, såsom jag nyss
yttrade, visserligen af den tanka, att ingen anmälan
om endtledigande bör äga rum;- men
anser likväl högst angeläget, alt Riksens Stan
-
Den xo Julii e. m.
der ingå till Kongl, Maj:t med en så beskaffad
underdånig skrifvelse, som jag tog inig friheten
föreslå; och får derföre hos Herr Grefven och
LandtMarskalken derpå vördsammast anhålla om
proposition.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att, då han redan haft aran att för Ridderskapet
och Adeln tillkännagifva sin öfvertygelse,
rörande det med Grundlagens bokstafliga
innehåll öfverensstämmande behandlingssättet af
ifrågavarande ämne, borde ock deraf skäligen
dragas den slutsats, det något annat behandlingssätt,
enligt Herr LandtMarskalkens pligt,
icke kunde vidtagas. Den af flere värde Ledamöter
framställde önskan, om en underdånig
skrifvelse till Kongl, Majit, hämtade icke någon
grund från 107 (jj. RegeringsFormen. Enligt den
samma ägde Riksens Ständer endast, att antingen
godkänna de af Utskottet anmälte anmärkningar,
i hvilken händelse underdånig skrifvelse
derom komine att till Kongl, Majit afgå, eller
ock samma anmärkningar ogilla, eller låta dem
förfalla. 1 följd häraf förklarade Herr LandtMarskalken,
det han icke kunde meddela den af
Herr Cederschjöld begärde proposition.
Herr Cederfelt)öld: Jag anser denna sak
vara af så mycken vigt, att jag ej kan underlåta
.begagna den rätt GrundLagen lemnar mig,
att vördsammast anhålla, det täcktes Herr Grefven
och LandtMarskalken inhämta, huruvida,
Ståndet instämmer i mitt yrkande på proposition.
I händelse denna preliminär-proposition
skulle blifva af Ståndet bifallen, då först vidta
-
Den io Julii e. m.
461
ger Herr Grefven och LandtMarskalkens rätt
att vägra sjelfva hufvud-propositionen, samt att
förklara öfverlåggningen hvilande.
Herr von Hohenhaufen, Michael'. Fullkomligen
instämmande i den principe Herr Grefven
och LandtMnrskalken yttrat, får jag anföra,
att jag ej vet på hvilken § desse Herrar vilja
stödja sin motion. Man har vål till stöd och
såsom exempel citerat tvenne skrifvelser vid föregående
Riksdagar, men först och främst voro
dessa skrifvelser grundade på nya motioner, väck*
ta i anledning af ett Utskotts hemställan, och
detta var således uti laglig ordning. Nu åter
år blott fråga om användandet af 107 §., och den
tillåter ej, att till Konungen inkomma med annat
ån anmälan om endlledigande. Men detta
år icke önskan; man söker en annan utväg, till
hvilken ingen laglig grund finnes, och det vid en
Riksdag, vid hvars början man kanske med skål
klandrade Styrelsen, för det den inkom med
skrifvelser, hvilka icke voro i enlighet med
GrundLagen, och derigenom vållade ett mindre
GrundLagsenligt behandlings-sått af ämnet. Man
stöder sig fåfängt på 107 ty 83 §. säger uttryckeligt
att GrundLagen skall i hvarje fall efter
ordalydelsen tydas. Nå välj kan man då
från 107 hämta anledning, att framkomma
med sådane anmälanden, som nu åro i fråga?
Grefve von Schwerin: Jag har ifrån bör
jan
yttrat den öfvertygelse, att hvad Ridderskapet
och Adeln anser enligt med sin pligt att yttra,
det kan ock Ridderskapet och Adeln anmå
-
Den lo Julii e. m.
la inför Thronen. Jag torde få fästa uppmärksamheten
på en omständighet, den om Tidningar.
Utskottet har uttryckt den önskan, i anledning
af hvad det funnit uti Protocollerné, att
Konungens Rådgifvare sparsammare måtte tillstyrka
deras indragning. Då ConstitutionsUtskottet
funnit anledning att yttra denna önskan;
hemställer jag hvarföre Riksens Ständer ej skulle
kunna deruti instämma, och hvarföre Konungen
ej skulle upplysas om förhållandet. För
min del önskar jag, att den frågan snåtte blifva
defmitift afgjord, om Riksens Ständer, i afseende
på Konungens Rådgifvare kunna ingå med
önskningar till Thronen, och derföre förenar jag
mig med Herr Cederschjöld uti den anhållan,
att Herr Grefven och LandtMarskalken ville utröna
Ridderskapets och Adelns tanka, huruvida
proposition i detta afseende af Herr Grefven och
LandtMarskalken åskas.
Grefve von Platen: Utan att inlåta mig uti
något yttrande öfver ämnet, får jag blott få.
sta uppmärksamheten på formen. Herr Grefven
och LandtMarskalken har förklarat sig på
ett sätt, som jag anser vara alldeles grundadt
på GrundLagen, och det måste således vara rätt,
att derefter procedera.
Herr Cederfchjöld: Herr Grefve von Schwerin
har förekommit mig uti den erinran, att
Constitutions-Utskottet i frågan om Tidningars
indragning endast önjkat, att rådgifvarne hade
varit mera toleranta. Jag får således hemställa,
om det ej år skäl att begagna den ledning Ut
-
Ben ro Julii e. m.
463
skottet sålunda gifver Riksens Stander, för att
frambära sina underdåniga önskningar till Timonen,
och derigenom hålla den vågen för framtiden
öppen, hvilken redan vid 2 Riksdagar blifvit
begagnad. För öfrigt får jag förklara: att
jag ej anser detta för fmå fak. Det år folkets
petitions-rätt det gäller Och likaså motbjudande
oell påkostande det skulle vara för mig, att
nödgas göra Perfoner till föremål för en sådan
petition5 lika så angenämt och tillfredsställande
år det, att kunna få hålla sig endast till Sak.
Friherre Boije Ludvig' Oin Constitutionen
icke hade i tydeliga ord i 107 <Jj. inskränkt vår
magt, till blott ett enda steg, det nemligen, att
antingen anmäla StatsRådet till afsättning, eller
icke göra en sådan anmälan; om säger jag, ett
tredje gafs, så skule jag icke tveka, att instämma
i Herr Grefve von Schwerins förslag; ty, så
vidt jag förstår, innebår detsamma ingenting an-,
nät, ån välmening både för Konungen och Nationen,
men nu nödgas jag deremot erhindra, att
det icke år förenligt med vår magt, att detsamma
vidtaga. Vår magt kan blott nu, på ett
enda sätt, användas; och böra vi icke gå derr
till, så hafva vi också intet annat sått att vidtaga,
emedan Lagbpdet icke ger oss hvarken
Modificationer, eller Alternativer.
Herr Cederfchjold: Till hvad förut blifvit
yttradt får jag tillägga, att närvarande ConstitutionsUtskott
erkånnt samma princip, att Riksens
Ständer kunna hos Kongl. Maj;t anmäla saker
till rättelse för framtiden. Och då äfven Ko
-
464
Dm io Julii e. m.
nungen genom uppfyllandet af Ständernas 1815
yttrade önskan, angående rubrikers införande i
Stas-Råds-Protocollen, och genom dess tystnad
vid Ständernas 1818 på samma sätt yttrade
önskningar, erkänt riktigheten af samma form,
anser jag för min de) ingén tvekan böra äga
rum, att nu begagna samma utväg.
Friherre Cederftröm: Underrättad att dis—
cussion uppstått, i fråga om en särskilt skrifvelse,
har jag återkommit. Den siste talaren
har citerat föregående Riksdagars exempel, mer
har glömt eller velat glömma, att det var på
ConstitutionsUtskottets hemställan, som Riksens
Ständer beslöto dessa skrifvelser. Om Utskottet
hade beredt motionen derom, ser jag ej något
hinder derför, men lika klart är det äfven att
en sådan motion ej får upptagas directe uti
Ståndet, utan att bryta emot formen. Om en
sådan skrifvelse skall afgå, bör således saken
remitteras till det Utskott, som dermed har befattning;
hvarefter man först kan derom besluta.
Herr von Qvanten: För min del finnér jag
den ifrågaställde underdåniga skrifvelsen till Kongl.
Maj:t icke vara nödvändig, ty den kunde aldrig
komma att innehålla annat, In hvad vi hår yttrat,
hvilket torde framkomma till Hans Maj:t
Konungen vår bön förutan.
Herr Cederfchjold: Herr Friherre Cederström
anser Ständernas rått att skrifva till Kongl,
Maj;t
I)(-n 10 Julli e. m.
465
Majit vara otvifvelaktig 1 de fall, då förslaget
derom kommer ifrån Utskottet. Jag får derföre
först påminna att äfven nu varande ConstitutionsUtskott,
som, enligt min öfvertygelse, icke
åger rätt att föreslå en dylik skrifvelse, likväl
gifvit bestämd anledning dertill. Dessutom vore
det vål underligt om Ständerna som nu kunde
anmäla Rådgifvarne till endtledigande, ej
skulle äga rätt att i stället blott önska rättelser
för framtiden; helst då de, enligt 60 jjj. Riksdagsordningen,
åro berättigade, att till Konungen
framföra underdåniga önskningar i hvilket
åmne forn helft.
Friherre Anckarfvård: Utan att ingå u
ti
pröfning af ämnet, ehuru äfven jag yrkat
en skrifvelse, anhåller jag blott att med
några ord få möta Friherre Cederströms anmärkning;
jag finnér nemligen att Constitutions-i
Utskottets Betänkande innefattar många anledningar
till en sådan skrifvelse, genom de anmärkningar
Utskottet gjort, och hvilka Riksens
Ständer väl kunna begagna, om de så finna för
godt.
Friherre Cederftrom: Jag får 1 anledning
af Herr CederschjÖlds anförande, att Utskottet
ej ku!*uat föreslå en sådan Skrifvelse, erinra om
innehållet af 5y § Riksdagsordningen, som bjuder:
Intet Utjkott, Conftitulions- och BancoVtjkotten
allena undantagne , vare her&ttigadt,
att vacka frågor till ajgörande i Riksens
Ridd. 0, Ad. Prot. VI. Band.
3o.
46S
Den lo Julli e, i/t.
Stånders Plena, eller att upptaga andra ämnen
ån de från Plena remitterade. Således
har det varit ConstitutionsUtskottet obetagit att
väcka fråga om en sådan Skrifvelse, om Utskottet
ansett det nödigt. Hvad beträffar den
siste Talarens framställning, att Ridderskapet och
Adeln samt Riksens Ständer af ConstitutionsUtskottets
betänkande skulle finna många anledningar
till en sådan skrifvelse, är det visst icke
efter Grundlagen något hinder för Ledamöter
att väcka motioner, i anledning af under Riksdagen
förekomne händelser, för att sedan undergå
Grundlagsenlig behandling, men att i Plena
directe movera saker och afgöra dem, är ej
med formerne öfverensstämmande.
Herr Cederfchjöld: Enligt den tolkning
den sista värda Talaren gifvit åt 37 §. Riksdags-Ordningen,
skulle Constitutions-Utskottet
kunna få väcka frågor i hvad ämne som helst,
t. ex. Statens reglering, bevillning o. d., hvilket
väl icke kan vara Grundlagens mening. Jag
har derföre ansett det anförde stadgandet endast
syfta på de slags frågor, hvilka det på andra
ställen i Grundlagarne är ConstitutionsUtskottet
bestämdt medgifvit att väcka, nemligen
om förändringar i Grundlagarne, samt om anmärkningar
emot StatsRådets Ledamöter. Jag
har derföre inom Utskottet tvekat att biträda
pluralitetens beslut att göra anmälanden till Ständerna
om några önskningar, rörande rättelser
för framtiden: men aldrig har jag ett ögonblick
kunnat betvifla denna rättighet hos Ständerna,
lita iö j ulli e, m.
eliev i Grundlagarne finna minsta anledning till
betänklighet derutinnan.
Herr Grefven och handt-Mar skalken yttrade,
att som tvänne Ledamöter, efter det Hern
LandtMarskalken förklarat den af Herr Cederschjöld
ifrågaställde proposition vara stridande
emot Grundlagens ordalydelse, och således icke
kunna af Iierr Landt-Marskalken meddelas,
likväl yrkat berörde proposition, ansåg
Herr Landt-Marskalken vid sådant förhållande
det vara dess ovilkorliga pligt inhämta Ridderskapets
och Adelns tanka, och finge Herr
Landt-Marskalken således hemställa huruvida
Ridderskapet och Adeln yrkade den af Herr
Cederschjöld begärte proposition.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Herr Lefren'. Jag för min del skulle tro,
att sedan Herr JjandtMarskalken så tydeligen
utredt, att bokstafliga föreskriften uti 107 §. RegeringsFormen
skall leda oss, det icke är skäl
att yrka den af Herr Cederschjöld föreslagne
proposition.
Herr Grefven och LandtMarJkalken förklarade,
att som det varit för honom svårt, att
tillförlitligen utröna Ridderskapets och Adelns
pluralitet, ansåg Herr LandtMarskalken sig böra
å nyo framställa den af honom nyss gjorde proposition,
hvilket ock af Herr LandtMarskalken
Verkställdes.
Ropades åter starka Nej, jemte några Ja.
4*58
Den io Julii e. m.
Hvarjemte Herr Berghman, Amhrojius
Magnus, begärde votering.
Friherre Cederfirom'. Enär den af Herr
Cederschjöld begärde proposition ingalunda är
enlig med formen, hemställer jag, om ej Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes begagna
dess rätt, att vägra framställningen af berörde
proposition.
Herr Grefven och LandtMarJkalken förklarade,
det han icke ägde att vägra proposition,
förrän Ståndets pluralitet densamma yrkat; och
ehuru, efter hvad Herr LandtMarskalken nyss
tillförlitligen erfarit, Ståndets pluralitet icke yrkat
den ifrågaställde propositionen, kunde likväl, då
votering blifvit begärd, Ståndets beslut ännu icke
anses vara till fullo fattadt.
Friherre Boije: Må hånda åger ett miss
förstånd
rum hos den vårda Ledamot, som begärt
votering. Det torde undanrödjas, om Herr
Grefven och LandtMarskalken behagade förklara
den påföljd, som voteringen får; ty jag föreställer
mig, att om påföljden ej svarar till ända.
målet med voteringen, omgången deraf torde besparas
oss.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
dat han, i anledning af hvad Friherre
Boije nyss anfördt, ansåg sig böra förklara, att
om, emot all förmodan, vid den blifvande voteringen,
pluraliteten skulle instämma uti Herr
Cederschjölds anhållan om den ifrågavarande
pen ro Julii e, mi
4«a
propositionen, Herr LandtMarskalken då bestämdt
skulle vägra berörde proposition, samt förklara
öfverlåggningen hvilande, och jemlikt 55 § Riksdagsordningen
öfverlemna frågan till ConstitutionsCJtskottets
afgörande.
Grefve von Platen : Efter detta Herr Grefvens
och LandtMarskalkens förklarande, får jag,
med fullt erkännande af den värde Ledamotens
rått att begära votering, likväl till honom hemställa,
om han till den grad vill uppehålla en
så vigtig öfverläggning, som, ehuru den utfaller,
gifver anledning till många vidlyftigheter, hvilka
väl kunna vara af värde, men icke verka på huf.
vudmålet. Jag gör denna enskilta hemställan utan
all afsigt att derigenom inskränka någons rätt.
Herr Berghman: Jag begärde votering, då
jag hörde Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition med Ja och Nej besvaras, och jag
tror, det voteringen skulle hafva slagit så ut,
att Ja vunnit; men då Herr Grefven och LandtMarskalken
nu mera förklarat, att om voteringen
så utföll, att propositionen begärdes på
Herr Cederschjölds anmälan, Herr LandtMarskalken
likväl ej åt saken kunde lemna någon
vidare åtgärd, utan att den Romme att till ConstitutionsUtskottet
remitteras, hvarigenom åter
voteringen skulle blifva utan ändamål; så afstår
jag derifrån. Jag får tillägga, att det ej år af
elak esprit emot StatsRådet, som jag ifrar för
propositionen. Jag finner visst att det skulle
vara för groft och nästan omenskligt, att ställa
Embetsmån af värde under 107 för misstag»
470
Deri 10 Julii e, m.
som ej kunna innefatta brott, men jag tror dock
att det felaktiga på något sått borde ressenteras
och förekommas.
Herr Cederfchjöld; Om hår blott vore frå.
ga om ett enskilt mål, så skulle jag ej ett 6-  gonblick våga fresta Högloflige Ståndets tålamod.
Men hår år fråga om ingenting mindre ån den
dyrbara rättigheten för framtiden, att lika som
hittills få med underdåniga önskningar nalkas
Kongl. Majit. Jag anser derföre för min pligt,
att i det yttersta söka hindra den dörren till
Thronen att för alltid stångas, hvilken ända hittills
stått oss öppen. Sakens ofantliga vigt tvingar
mig derföre att sjelf begära votering. I
händelse min mening skulle, mot förmodan, vinna,
må det sedan ankomma på ConstitutionsUtskottet,
att vid bedömmandet af frågans enlighet
eller stridighet med GrundLagen ådagalägga,
huruvida det vill vara consequent i sitt handlingssätt
eller icke.
Herr von Hohenhaufen: Då en vård Le
damot
yttrat, att genom vägran till propositionen
frågan ej vöre mindre ån att stånga vågen
till Thronen, anser jag mig skyldig förklara att
jag tror den alltid vara öppen, når motion i laglig
väg göres, och jag kan icke inse, hvarföre ej
Herr Cederschjöld skulle vilja begagna en sådan
utväg.
Herr Ehrenborg förenade sig med Herr voa
Hohenhausen.
Den Jo Julii e. m.
471
Grefve vore Platen: Då en Ledamot af
ConstitutionsUtskottet i förvåg talat om, huruvida
Utskottet skulle vara consequent eller ej, får
jag erinra, att det gifves flere sorter consequence.
Jag tror, att man agerar consequent, når
man handlar efter de föreskrifter, som finnas.
IJet år derföre jag ansett, att då Herr Grefven
och LandiMarskalben, enligt den rått GrundLagen
tillägger Honom, yttrat sin öfvertj^gelse i
åninet, det år consequent att hår följa denna
mening. Hvad åter angår consequence uti Utskottet,
tillstår jag, att jag varit af den tanka,
att sådane framställningar kunnat åga rum uti
Betänkandet, som den värde Ledamoten yrkar,
men att den värde talaren sjelf der varit af motsatt
mening.
Herr Cederfelt)6ld'. Till besvarande sf den
sista värde Talarens anmärkning, utbeder jag mig
att blott få föra Höglofliga Ridderskapet och Adeln
till minnes, hvad jag för en stund sedan
yttrade, nemligen, att jag tvekat huruvida ConstitutionsUtskottet
ågde rått att sjelfmant föreslå
någon så beskaffad underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit, sorn den, hvarom fråga nu uppstått;
men att jag alltid ansett Rikfens Siånders
rättighet att väcka fråga och besluta om en dylik
skrifvelse för alldeles otvifvelaktig.
Herr Grefven och LandtMarJkalken frågade,
om Herr Cederschjöld bestämdt fortfor uti
dess anhållan om votering.
Herr Cederfchjold; Om Herr Grefven och
473
Den io julli e. m,
LandtMarskalken tyckes ännu en gång framstålla
propositionen till mundtligt besvarande, öfverlemnar
jag åt dess eget bedömrnande, huruvida
den blifvit bifallen eller afslagen.
Herr Grefven och Landt-Marjknlken yttrade,
att, sedan han med en ej mindre skyldig
ån noggrann uppmärksamhet åhört Ridderskapets
och Adelns svar på Herr LandtMarskalkens sist
framställde proposition, samt jemväl förklarat,
att, efter hvad Herr LandtMarskalken tillförlitligen
erfarit, Ridderskapets och Adelns pluralitet
icke yrkat berörde proposition, ansåg Herr
LandtMarskalken det icke vara sig tillståndigt,
att å nyo framställa samma proposition.
Herr Cederfchjoldi Som en gnista mera
ljus torde hafva blifvit spridd öfver ämnet, sedan
sista propositionen framställdes, hade jag
hoppats att min anhållan om propositionens förnyande
ej skulle möta någon svårighet. Men
sorn jag ej vågar hysa något hopp att voteringen
skulle vinnas, vill jag, för att, så sent på
natten, ej onödigtvis besvära Ridderskapet och
Adeln, afstå från min begäran om votering, och
åtnöja mig dermed, att i Protocollet endast för.
vara min reservation och protest mot detta årendes
behandlings-sått.
Herr Grej ven och Landt Marjkalhen yttrade
att som Herr Cederschjöld nu mera afstått
från dess anhållan om votering, samt, efter hvad
Herr LandtMarskalken förut tillkännagifva, Rid-i
derskopets och Adelns pluralitet icke yrkat den
Den xo Jul ii e, rit.
v 4re
af Herr Cederschjöld begärde proposition, vore
alltså denna fråga afgjord; och finge Herr LandtMarskalken
således å nyo hemställa, huruvida
Ridderskapet och Adeln ansåg Rikets vål kräfva,
att de af ConstitutionsUtskottet anmärkte
Rådgifvande åtgårderne till de i KammarExpeditionen
fattade beslut om fastställd indragning
och förbjuden fortsättning af Dagbladen Argus,
Couriren från Stockholm och Argus den Andre,
borde enligt 107 §. i RegeringsFormen, hos Kogl,
Majit i underdånighet anmälas.
Ropades Ne/.
I anledning hvaraf Herr Grefven’ och Landt»
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta, att den af ConstitutionsUtskottet,
rörande ifrågavarande Tidningars indragning
och förbjudna fortsättning, gjorde anmärkning
finge förfalla.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt Marjkalken hemställde
vidare, om Ridderskapet och Adeln ansåg
Rikets väl kräfva, att det af ConstitutionsUtskottet
anmärkte tillstyrkandet i KrigsExpeditionen
uti målet rörande ett med enskild person
uppråttadt Contract, om casseradt Gjutgods
borde, enligt 107 § i RegeringsFormen, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas.
Ropades Neji
474
Dea ro Tulii c. m.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarslätten
frågade, om Ridderskapet och Adela
behagade tillåta, att den af ConstitutionsUtskottet,
rörande behandlingen af ifrågavarande mål
gjorde anmärkning, finge förfalla.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarJkalken hemställde
ytterligare om Ridderskapet och Adeln
ansåg Rikets väl kräfva, att den af Constitution
Utskottet anmärkte rådgifvande åtgärden i EcclesiastiqueExpeditionen
till upptagandet och behandlingen
af Ebersteinske Testaments - tvisten
borde hos Kongl. Majit, enligt 107 §. i RegeringsFormen,
i underdånighet anmälas.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt*
Marskalken frågade, om Ridderskapet och Adela
behagade tillåta, att den äf ConstitutionsUtskottef,
rörande upptagandet och behandlingen af Ebersteinska
Testaments-frågan, gjorde anmärkning,
finge förfalla.
Bifölls,
Uppå sedermera af Herr Grefven och
LandtMarJkalken framställde sårskilte propositioner,
ansåg Ridderskapet och Adeln Rikets
vål icke kräfva, att det af ConstitutionsUtskottet
anmärkte tillstyrkande i Kammar- och KrigsExpeditionerne,
af besluten om LandtRäntmä--
Dan io Julii e, m.
4 75
stares och KronoFogdars samt PostFörvaltares
tillsättande, genom Kongl. Maj:ts egna nådiga
Constitutorial, borde enligt 107 §. i RegeringsFormen,
hos Kongl. Majit i underdånighet anmälas;
Utan biföll Ridderskupet och Adeln, att den af
Constitutions-Utskottet, rörande ifrågavarande
Tjenstemåns tillsättande af Kongl. Majit gjorde
anmärkning, finge förfalla.
Herr Berghman'. Jag förklarar, att jag ej
deltagit uti detta beslut, på den grund, att jag
funnit för hardt, att för de anmärkte felen efter
107 §. anmäla Embetsmån till endtledigande; men
jag hade önskat, att en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t hade kunnat afgå, deruti Riksens
Ständer, till rättelse för det tillkommande,
hade anmält de anmärkte omståndigheterne;
Detta anhåller jag i Protocollet måtte upptagas
såsom min reservation.
Herr Grejven och LandtMarJkalken hemställde
vidare om Piidderskapet och Adeln ansåg
Rikets vål kräfva, att de af ConstitutionsUtskottet
mot Hr StatsSecreteraren Qviding gjorde åme
anmärkningar, borde, enligt 107 §. i RegeringsFormen,
hos Kongl. Majit i underdånighet anmälas.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Anckar/vård, Carl Henric, begärde
votering.
Herr Grefven och LandtMar&kalken fram
-
476
Den io Julii e. nu
ställde i anledning deraf följande Voterings-proposition:
Den
som anser de af ConstitutionsUtskottet
mot Herr StatsSecreteraren Qviding framställde
trenne anmärkningspunkter böra, enligt 107 §,
i RegeringsFormen, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas, voterar
Vinner Nej, komma berörde trenne anmårkuingspunkter
att förfalla.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Sedan 43, 44, 45 och 46 §. §. i RiddarhusOrdningen
blifvit upplåste, börjades voteringen
klockan tre qvart till 12 om aftonen, och
befunnos efter voteringens slut, klockan half till
2 om morgonen den 1 x Julii, sedan en vote^
ringssedel blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voterings-sedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, sorn följer;
Den det ej vill, voterar
Nej.
Ja
Nej
77*
100.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vote
-
Den io Julii e. nu 477
ringen särskilt förde Protocoll »blifvit uppläst,
Herr Grefven och LandtMarJkcilken förklarade,
att Ridderskapet och Adeln således ansett de
mot Herr StatsSecreteraren Qviding framställde
trenne anmärkningspunkter böra förfalla.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde sårskilte propositioner,
ansåg Ridderskapet och Adeln Rikets väl icke
kräfva, hvarken att den af ConstitutionsUtskottet
mot f. d. StatsSecreteraren Friherre Ehrenborg
gjorde anmärkning, eller att de mot Hr StatsSecreteraren
af Klintberg väckte anmärkningspunkter,
borde, enligt 107 §. i RegeringsFormen,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas; utan
fann Ridderskapet och Adeln dessa anmärkningar
böra förfalla.
Upplåstes och lades på bordet följande från
nedannåmnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden :
Från Constitutions- Utskottet;
Af den 5e fiftlidne Junii:
N:o 54. Angående ett föreslaget nytt moment
vid slutet af 68 §. RegeringsFormen.
N:o 35 Angående ett tillägg i l5 §. Riksdagsordningen.
4751
Den lo Julii e, nu
N;o 56. Angående förslag till en ändring i
35 §. Riksdagsordningen.
Från StatsUtskottet:
4f den o dennes i
N:o £79. I anledning af återremiss å Utskottets
förut meddeldte yttrande öfver åtskilliga
vid förslaget till inkomsternes beräkning före-*
komne frågor.
N:o 280. I anledning af väckt motion, om
nedsättning af en Comitée till undersökning om
beskaffenheten af alla Hemmans onera.
N:o 282. I anledning af väckt fråga om
förändring af Androrums AlunVerks rått till inköp
af Skogs-eftecter m. m.
N:o 285. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss, rörande råntornes utgörande fÖr
någre Torshella Stad upplåtne Hemman,
N;o 284. I anledning af väckt fråga om
undersökning till Handlanden J. A. Tauson
för aftrådt arrende af Uranienburgs Kungs-Ladugård.
N:o 2g5. I anledning af gjorde anmärk,
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
i fråga om rättighet för Bergsmän, att
lösa Kronans persedel och Tiondejern.
Den 10 Julii e, m,
479
Från BevillningsUtskottet:
Af den 5o fiftlidne Junii:
N;o 17, I anledning af återremiss å Utskottets
förut meddeldte Betänkande, rörande en
Föreslagen ny method till Bevillningens utgörani
de och fördelning m. m.
Af den 5 dennes i
N;o ig. Angående Postverket och de deraf
inflytande Bevillnings-medel.
N:o 19. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande, om en
utvidgad Fribrefsrått för Stådernes Magistrater.
Från Lag-Utskottet:
Af den 12 fiftlidne Junii 1
N:o 108. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående föråndradt sått för Författningars upplåsande
i Kyrkorne.
Högloflige Ridderskapet och Adelil åtskiljdes
klockan tre qvart till 2 om morgonen deir
11 Julii.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
48a
Dm rr Juli i /, m.
Fredagen den II Julii.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Föredrogos å nyo och lades till handlingarne
ConstitutionsUtskottets den 26 och 5i
sistlidne Maj aflåtne, samt den 28 sistlidne Junii
eftermiddagen på bordet lagde, Memorial:
N;o 18. I anledning af StatsUtskottets anmärkning,
rörande mindre Creditivets disposition
för Militaira utgifter.
N;o 19. Hörande StatsUtskottets anmärkning
mot dispositionen af StatsRäntemedel för
Kongl. Theatrarnes understöd.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Grefven och LandtMarJhalken yttrade,
att som han redan sistlidne gårdag, i anledning
af flere Ledamöters då framställde önskan,
om en lika beskaffad underdånig skrifvelse,
tillkånnagifvit sin öfvertygelse, angående innehållet
och tillämpningen ef 107 §. RegeringsFormen,
ansåg Herr Grefven och LandtMarJkalken,
under åberopande deraf, Grefve von
Schwerins Motion, hvilken icke vore med 107 §.
i
Den IX Julli f, m.
i RegeringsFormen öfverensstämmande, ej eller
kunna hos Ridderskapet och Adeln upptagas, utan
ägde Grefven att, om han så nödigt funné,
densamma hos ConstitutionsUtskottet, på sått 81
§. RegeringsFormen föreskrifver, anmäla.
Grefve von Schwerin'. Efter de yttranden
som hår i går hördes, så ansågs den af mig nu
föreslagna utvåg att fästa Konungens uppmärksamhet
uppå hvad som år och bör vara föremål
för Ständernas önskningar, möjlig. Ridderskapet
och Adeln behagade fatta det beslut,
som dem lämpligt synes; det blir min enskilta
tillfredsställelse, att den af mig gjorde framställa
ning finnes i Ridderskapets och Adelns Protocoll.
Herr Cederfchjold, Pehr Gujiaj: I den a£
Grefve von Schwerin nu gjorda framställning
förenar jag mig helt och hållet. Jag kan för
min del omöjligen tro det vara stridande emot
våra Grundlagar, att ingå till Kongl. Maj:t med
en underdånig skrifvelse,
sådan som Grefve
von Schwerin föreslagit den. Åtminstone har
icke närvarande ConstitutiorsUtskott ansett en
dylik skrifvelse olaglig, lika litet som två föregående
ConstitutionsUtskott gjort det. Och som
Kongl. Majit sjelf erkänt riktigheten af ifrågastållde
åtgärd, finner jag alldeles icke någon anledning
att sätta den i tvifvel. I gårdagens plenum
bestreds skrifvelsen på den grund, att den
icke var af Utskott förberedd; men då detta
Ridd. o. Ad. Pr. VI. Band.
483
Den ii Julii f. m.
hinder nu mera år undanröjdt genom den motion
Grefve von Schwerin i dag väckt, så kan
jag ej annat ån instämma med honom, och
anhålla om proposition, till remiss å nämnde
motion.
Grefve von Schwerin: Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Ridderskapet och Adeln
täcktes tillåta, att jag fäster deras uppmärksamhet
på Riksdags-Ordningens 34 §. Der står:
’’Vilja Riksens Ständer hellre ån att tillsätta fle”re
Utskott, remittera sådane mål, som till visst
”Utskott icke höra, antingen till Besvärs- och
"OeconomieUtskottet, eller till något af de Öfriga
förut tillsatta Utskott, vare samma Utskott
”pligtigt, att med dess utlåtande, i enlighet med
”erhållen remiss, inkomma.” Den motion, som
jag gjort, åsyftar ingen förändring i Grundlagen,
ingen anmärkning mot Konungens Rådgifvare;
ingen sådan åtgärd, som i allmänhet tillhör ConstitutionsUtskottet.
Den åsyftar en underdånig
petition till Konungen. Anledningen dertill har
Constitutions-Utskottet genom sitt Betänkande
gifvit. ConstitutionsUtskottet kan båttre ån något
annat Utskott bedömma, huruvida det finnes
skål eller icke skål att uttrycka en önskan,
som vi icke kunna undgå att inom oss
hysa; det år icke allenast fråga om huruvida vi
höra uttrycka den inför Konungen, men äfven
huruvida vi åro Folket skyldige, att uttrycka
den.
Herr Lefrén, Johan Pehr: För min del
tog jag mig friheten i gårdagens Plenum, att
jjen 11 Jidit J. m.
4*3
förklara mina tankar om 107 §:n; och jag anhåller
nu att få upprepa hvad jag då yttrade,
att nemligen, efter min öfvertygelse, berörde §.
ej medgitver annan tydning, ån att antingen fria
eller fålla, i anledning af Constitutions-Utskot-i
tets föregågne utlåtande. Jag anser och derföre
icke någon annan skrifvelse, ån den, som in-i
nebår ett af dessa, kunna åga rum. Jag tror
mig vara så varm, som någon annan för friheten,
men jag tror, att den bevaras bäst, då
man bestämdt följer de former, som Grundlagen
utstakar. I min tanka kan Grefve von Schwerins
Motion ej anses annorlunda, ån som en anmärkning
mot vissa styrelse-åtgärder, och en
sådan anmärkning kan blott i den af Grundlagen
föreskrifna form våckas. Jag finner således den
af Herr Grefven och LandtMarskalken framställda
tanka, vara alldeles enlig med mitt begrepp
om Grundlagens mening, att nemligen Grefva
von Schwerin i annan våg bör göra sin Motion
anhängig, så vida ej något hinder skulle uppstå
deri, att ConstitutionsUtskottets SlutBetånkande
redan blifvit inlemnadt och pröfvadt, hvilket jag
lemnar till Herr Gref vens och LandtMarskalken»
eget bedömande.
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
det han vål redan tillkännagifva, att, enligt
dess öfvertygelse, Grefve von Schwerins
Motion icke kunde af Ridderskapet och Adeln
upptagas; men som Grefve von Schwerin nu
mera förklarat, att berörde Motion icke åsyftade
någon ändring i Grundlagen, utan endast en
underdånig önskan till Kongl. Majit, hvilket! törj
Ben 11 fulii J. m.
de kunna behandlas såsom ett oeconomiskt åren-'
de, ansåg Herr Grefven och Landt-Marskalken
sig böra hemställa, om icke Motionen kunde till
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet remitteras.
Grefve von Schwerin: 34 §. binder ej händerna
på oss, i fråga om valet af det Utskott,
till hvilket motionen kan remitteras. Men ConstitutionsUtskottet
åger största kännedom af ämnet
för motionen, och år i tillfälle att bäst kunna
pröfva den. Utskottets egna meddelningar
hafva påkallat den. Det år Utskottet öppet, att
afstyrka aflåtandet af den föreslagna skrifvelsen;
det skall ej vara mig emot. Jag blott önskar,
étt National-representationen ej måtte inför Na.
fionen stå uti ett mindre fördelaktigt ljus, ån
Rikets Ständers ConstitutionsUtskott.
Herr Grefven och LandtMarJkalken erinrade,
att skillnaden emellan Pierr Landt-Marskalkens
och Herr Grefve von Schwerins åsigter
endast angick sättet, på hvilket ifrågavarande
motion borde behandlas, Grefve von Schwerin
ansåg den kunna från Ståndet till ConstitutionsUtskottet
remitteras. Herr LandtMarskalken
åter trodde, att, då den syntes innefatta ett
tillägg till eller förklaring af 107 §. i RegeringsFormen,
den borde directe till ConstitutionsUtskottet
inlemnas. Då ändamålet i båda fallen
vunnes, hemställde Herr LandtMarskalken, om
icke Grefve von Schwerin behagade sjelf till
ConstitutionsUtskottet ingifva berörde motion.
Deri il Julii /. m,
435
Grefve von Schwerin: Den enskilte Riks*
dagsmannen kan blott i tvånne fall vånda sig
till ConstitutionsUtskottet; det ena directe, når
han önskar förändring i Grundlagen; det andra
genom Ståndet, når han tror att det finns anledning
till anmärkning mot någon Konungens Rådgifvare.
Men då hvilket Utskott som helst, enligt
54 §. Riksdagsordningen, år pligtigt att emottaga
ett från ett Stånd till sig reroitteradt mål, ser jag
ej, huru ConstitutionsUtskottet skulle kunna neka
dertill, och hvarföre Ståndet skulle behöfva
tveka att begagna den rått, som 34 §. ger. Det
år mig fullkomligen likgiltigt huru ConstitutionsUtskottet
kommer att besvara min motion; om
det kommer att tillstyrka eller att afstyrka en
underdånig skrifvelse. Jag ställer icke i fråga,
att ej de rättelser, sorn vi kunna finna oss föranlåtne
att önska, skola åga rum, antingen dena
na önskan uttryckes eller icke. Lika med Herr
Grefve von Platen gör jag afseende på menskliga
svagheterna, och tror dem ej kunna qväfva
den ädlare känslan. Men jag tror, att, sedan
ConstitulionsCtskottet afgifvit ett så beskafladt
Betänkande, som det, hvilket blifvit oss och
Nationen meddeladt, så måste Stånderne, för
att inför densamma rättfärdiga sig, derföre att
de icke velat tillämpa 107 i sin hela stränghet,
åtminstone genom framburna önskningar ådagalågga
att de åga lika varm känsla för sin
pligt, som ConstitutionsUtskottet.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Då
jag såsom Ordförande i ConstitutionsUtskottet
anser mig icke kunna i förvåg yttra min tanka
486
Den il Jalii /, ml
i detta ämne, anhåller jag att blott få gåra en
liten distraction. Det kan ivål aldrig blifva fråga
derom, att hvad som nu, i anledning af den
väckta motionen skulle ske, kunde blifva ett tillägg
till Ridderskapets och Adelns beslut i går.
Sådant år icke ens möjeligt.
Grefve von Schwerin: Jag har redan yttrat,
att min motion står helt och hållet isolerad, från
gårdagens beslut.
Herr Cederfchjold.: Jag får blott på
minna,
att meningen nu ej år, eller kan vara,
att ändra det beslut, som fattades i går.
I går fattades det beslut att icke någon anmälan
till endtledigande af StatsRådets Ledamöter
skulle äga rum. I dag våckes fråga, att besluta
en underdånig skrifvelse på grund af en motion,
i anledning af ConstitutionsUtskottets Betänkande.
Och som Herr Grefven och LandtMarskalken
tyckes sjelf hafva medgett, att motionen
kunde till OeconomieUtskottet remitteras,
så måste lagligheten deraf vara tillråckeligen
erkänd.
Grefve von Platen: Jag anser, att sedan
beslut i gårdagens Plenum fattades, att ingen
anmälan om StatsRåds Ledamöters endtledigande
skulle äga rum, så år det ock gifvet, att en
sådan skrifvelse, som den nu föredragna, icke
kan afgå. Helt annat år hvad Grefve von
Schwerin för framtiden motionerat} men det kan
ej influera på det framfarna(
/
Ben II Julii f. m.
487
Grefve von Schwerin-. Jag tror mig redan
fullkomligen hafva utredt, att jag haft samma
mening, som den Herr Grefve von Platen fram;
ställt. Min motion har ingen gemenskap med
det beslut, som i går fattades. Dess föremål år
frambärandet af en önskan, som måste synas
ganska naturlig. Frambärandet af denna önskan
skall ofelbart öka Nationens förtroende till sina
representanter, och representantens ovillkorliga
pligt år att handla så, att han kan göra anspråk
på förtroende och aktning.
Friherre Cederftrom, Jacob: Jag har ej
haft tillfälle att höra Grefve von Schwerins motion,
och känner således icke dess innehåll. Men
jag har dock af discussionen funnit, att den angår
en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj;t.
Det blir då fråga om ämnets beskaffenhet, för
att bestämma hvarthän motionen skall remitteras;
Och, i händelse den icke skulle åsyfta något
förslag till förändring i Grundlagen, eller i de
former, som äro méd ConstitutionsUtskottets befattning
förenade, skulle jag förmoda, att det
icke blir till ConstitutionsUtskottet den remitteras,
utan till något af de öfrige Utskotten. Är
åter ämnet af den särskilta beskaffenhet, att det
ej kan hänföras till något visst Utskott, då äger
Ridderskapet och Adeln, enligt 34 §. i Riksdagsordningen,
att bestämma hvilket Utskott som
helst att målet behandla; roen det är också endast
i det fall, att detsamma, icke efter Grundlagen,
ovilkorligen tillhörer något Utskott.
Herr Lejrén-, Jag anhåller om ursäkt, att
488
Den 11 Julii f. m.
jag å nyo uppträder. Men det är för att fästa
uppmärksamheten på innehållet af 8g §. i RegeringsFormen.
Den säger: ”Uti Rikfens Stånders
Plena må frågor väckas om förändring,
förklaring och upphdfvande af Lagar och
Författningar, forn Rikets allmänna hushållning
röra: om fådane nya Lagars Juft ande,
famt om gr under ne för allmänna inrättningar
af alla fl«g, hvilka frågor Jkola till utredning
af Allmänna Befvärs- och OeconomieUtfkottet
för vifas. Rikfens Ständer åge
dock icke magt att i desjä mål annat eller
mera befuta, du Jörefiällningar och ånfkningar
att hos Konungen anmälas, och hvarå
Konungen, fedan Stats Rådet deröfver blifvit
hördt, gore det affeende han för Riket nyttigt
finnerJag tror, att denna §. tydligen
utstaker gränsen för Riksens Ständers rätt, att
göra önskningar, och bestämmer hvilka ämnen
kunna blifva föremål för sådana önskningar. Om
deremot sådane mål skulle hos Riksens Ständer
förekomma, sorn innefattade något annat än ofvan
uppräknade ämnen, och som t. ex. åsyftade
en underdånig anhållan, det Kongl. Maj.t ville
tillse, att lagskipande makten icke må inträda
på den administrativa maktens gebiet, eller
tvärtom, kunde detta efter min öfvertygelse ej
blifva föremål för de i 8g §, ornförmälda underdåniga
önskningar, utan skulle ofelbart innefatta
mer eller mindre directa anmärkningar emot
Regerings åtgärder; och i detta fall harsäter
Grundlagen satt en bestämd gräns, och föreskrifvit,
att motionairen bör vända sigr omedelbarligen
till ConstitutionsUtskottet.
Den ii Julii J, m,
489
Herr Tham, Wollrath'. I anledning af hvad
Hr Grefve v. Platen anfört, har Grefve v. Schwerin
tydeligen gifvit tillkänna, att hans motion
icke hade något sammanhang med det beslut
Ridderskapet och Adeln i går fattat, utan att
den åsyftade blott en underdånig önskan till
Kongl. Majtt, men icke någon anmärkning. Då
Regeringsformen uttryckligen föreskrifver, att
icke några andra mål tillhöra Constitutions-Utskottets
pröfning, än de, som innefatta klander
å Styrelse-åtgärder och förslag till ändringar af
Grundlagarne, samt derjemte föreskrifver sättet,
huru motioner i sådane ämnen böra Utskottet
tillställas, tror jag det icke kunna med RegeringsFormen
förenas, att till ConstitutionsUtskottet
remittera Grefve von Scwerins ifrågavarande
motion. Jag tror deremot, att, då Grundlagen
utstakat, att alla önskningsmål skola af
OeconomieUtskottet behandlas, och en bestämd
gräns emellan dessa c ch andra mål är uppdragen,
samt Grefve von Schwerin i öfrigt sjelf yttrat,
att hans motion icke hade samband med
gårdagens beslut, utan blott vore ett önskningsmål,
densamma också icke kan öfverlemnas till
annat Utskott än Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet.
Herr von Becker , Carl Johan : Jag in
stämmer,
så mycket hellre uti Grefve von Sehwerins
motion, som den, efter min öfvertygelse,
icke har något sammanhang med 107 §• i RegeringsFormen,
utan är alldeles isolerad. Jag
öfverlemnar deremot till en annan pröfning,
livart motionen hör remitteras, hvilket jag au
-
490 Den Ii Juli i f. in,
ser nästan likgiltigt, endast saken kommer, att
i önskningsväg, hos Kongl. Majit framställas.
Friherre Anckarfvård, Carl Henric'. Enligt
det begrepp jag gör mig om saken, är motionen
föranledd af ConstitutionsUtskottets betänkande.
Jag har svårt att fatta, huru behandlingen
då skulle kunna blifva annorlunda,
än som Grefve von Schwerin föreslagit. Jag har
lika svårt att fatta, till hvad ändamål ConstitutionsUtskottet
i dess betänkande tillkännagifvit
åtskilliga märkliga förhållanden, hvilka, enligt
Utskottets förklaring, icke voro anmärkning
underkastade, men dock af beskaffenhet, att böra
hos Riksens Ständer anmälas. Något ändamål
måste dock hafva varit åsyftadt. Och för min
del kan jag ej inse, hvarföre dessa förhållanden
uppräknats, om meningen icke var, att å dem
påkalla Ständernes uppmärksamhet. Jag utber
rnig, att blott få åberopa ett enda exempel, det
nemligen, att StalsSecreterare icke blifvit tillsatte.
När nu ConstitutionsUtskottet tillkännagifver,
att de i RegeringsFormen bestämde StatsSecreterare
icke blifvit tillsatte, anhåller jag att
få veta, om detta tillkännagilvande skett utan
afsigt, att föranleda någon åtgärd å Riksens
Stäriders sida, eller om icke snarare ändamålet
varit, att väcka Riksens Ständers uppmärksamhet
på vigten och angelägenheten, att få detta
förhållande för framtiden rättadt. I detta afseende
åter är icke någon annan utväg möjelig,
och för Riksens Ständer öppen, än att till ConstitutionsUtskottet
remittera en sådan motion,
som den Grefve von Schwerin här framstält,
Den IX Juli i f m.
491
för att inhemta Utskottets tanka, om Utskottet
anser Riksens Ständer bora hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att få de af Utskottet
anmärkta förhållanden rättade.
Det yore högst betänkligt, att nu stadga,
det ConstitutionsUtskottet kunde till Riksens Ständer
inkomma med en mängd anmälanden om
hvad rättas borde, utan att Riksens Ständer
skulle äga någon utväg eller något medel att till
Kongl. Majt framföra deras begäran om den
nödig befunna rättelsen. Yi bör noga ihågkomma,
att anmärkningarne utgått från ConstitutionsUtskottet;
och huru- ett mål, hvartill anledningen
gfrvits af bemalte Utskott, skulle kunna
tillhöra OeconomieUtskottets behandling, det
kan jag åtminstone icke fatta.
Jag biträder Grefve von Schwerins motion,
om den remitteras till ConstitutionsUtskottet;
men icke ,
om den öfverlernnas till Oeco
nomieCtskottet,
dit jag icke ser den under någon
förevändning kunna hänföras.
Grefve von Platen: Då jag nu finnér,
att jag fullkomligen fattat Grefve von Schwerins
mening icke vara annan, än att anse gårdagens
beslut vara oryggeligen fattadt, utan
att någon vidare åtgärd i följd deraf kunde
äga rum, men att hvad som nu är i fråga,
endast skulle åsyfta en åtgärd för det till
kommande
; så anser jag mig skyldig förklara,
att både det nu varande och förra Riks
dagars
ConstitulionsUtskotts pluralitet,. ty me
-
49*
Den ii Julli J. m.
ningarne hafva vid de förra Riksdagarne varit
mera delade,
trott sig kunna, med anledning
af 57 §. Riksdagsordningen, hos Riksens Ständer
göra sådane framställningar, som de, hvilka
i slutet af ConstitutionsUtskottets betänkande äro
tillfinnandes. Jag vill icke dermed anses, som
den, hvilken skulle här vilja säga, hvad ConstitutionsUtskottet
vidare kan komma att göra i
detta fall. Jag talar blott om det framfarna,
och den §. som hitills föranledt till en sådan
tanka är citerad af 1818 års ConstitutionsUtskott,
ej i nuvarande Utskotts betänkande; men
denna §. har grundlagt Utskottets åtgärd. §.
lyder som följer: ”Alla Riksens Ständers Utskott
__ __
böra i den mon
”ärenderne hinna utarbetas, så fort sig göra lå”ter,
med sina yttranden till Ståndens Plena in”komma.
Intet Utskott, Constitutions- och Banco
”Utskotten allena undant agne, vare berättigadt,
”att väcka frågor till afgörande i Riksens Stän”ders
Plena, eller att upptaga andra ämnen än
”de från Plena remitterade.” Det är just den
sista punkten, som föranledt ConstitutionsUtskottet,
att handla såsom det gjordt.
Friherre Boije, Ludvig: Då, efter hvad
Herr Grefve von Schwerin förklarat, och sjelfva
ordalydelsen af hans Anförande bevisar, detsamma
utgör en ny motion, väl föranledd af
gårdagens öfverläggningsämne, men i så måtto
skiljaktig derifrån, att då ämnet i går innefattade
fråga om Ministérens ansvarighet, till personlig
påföljd för Ministérens Ledamöter, så är
fråga nu blott om Minislcreus principer, utan
Ben 11 Julii f. ni,
493
ali personlig påföljd; så måste jag betrakta det
nu förevarande ämne såsom verkeligen en ny
motion, och jag är då förundrad öfver det motstånd
dess upptagande mött. Annat är form,
och annat är sak. Upptagandet är en form,
som vi ej kunna vägra; och jag ber, att nitet
för Ministéren icke må gå ända till maktspråk i
form, emedan anledning då skulle uppstå till den
tanka, att man undertryckt formen, derföre, att
man ej velat att vi skulle komma till saken; och
med ett sådant nit vore Ministéren inför Nationens
omdöme ganska illa betjent. Jag anhåller
om remiss till ConstitutionsUtskottet, dels derföre,
att sjelfva den särskilta fråga, till hvilket Utskott
ämnet hör, lärer bäst af ConstitutionsUtskottet bea
svaras, och dels derföre, att ämnet i min tanka
rätteligen tillhör ConstitutionsUtskottet. Må derefter
Utskottet yttra sig öfver motionen huru Utskottet
bäst finner; och må sedermera hvarje
Riksdagsman göra hvad han finner rätt vara j
men lagligt behandlad blir då åtminstone motionen.
Skulle jag nu tala öfver sjelfva motionen,
så sade jag kan hända nej, af varsamhet,
emedan jag behöfver besinna mig på ämnet; men
just samma varsamhet förbinder mig att ifra
för formen, och jag tviflar icke, att jn Herr
Grefven och LandtMarskalken ger oss proposition
till remiss.
Herr Lafrén: Som jag år en ibland dem,
som bestridt motionens upptagande, anser jag det
vara min pligt att ytterligare försvara de grundsatser,
ifrån hvilka jag hårvid utgått.
Det år
af en vård Ledamot yttradt, att Grefve von
494
Den 11 Julii J. m.
Schwerins ifrågavarande förslag vore en ny isolerad
motion. Om så år, lärer den ej vara
laglig; ty det år icke någon Riksdagsmans rätt,
att efter motions-tidens förlopp väcka nya motioner,
så vida de ej åga bestämdt samband med
andra förut förekomna ämnen. Nu har fråga
hår förevarit om ConstitutionsUtskottets Betänkande.
Detta Betänkande kan ej upptaga annat,
ån som tillkommit i följd antingen af de anmärkningar
ConstitutionsUtskottet sjelf gör under
låsningen af StatsRådets Protocoll, eller i
anledning af dem som från Plena till Utskottet
remitteras. Om den nu väckta motienen blott
år en isolerad motion, så finner jag ej, huru
det kan blifva möjeligt för ConstitutionsUtskotter,
att behandla den i annan form ån alla andra
dermed likartade frågor. Om Grefve von
Schwerin ansett sig föranlåten att göra en motion,
i anledning af det förlidne gårdag pröfvade
Betänkandet, bör Grefven ock dervid följa
den form, som år i GrundLagen föreskrifven.
Då blir äfven Constilutions-Utskottet i tillfälle,
att upptaga motionen, om den år laglig, och
nedlägga den, om den ej förtjenar afseende.
Hår har ock blifvit af en vård Ledamot
frågat, om, då Utskottet anmält att StatsSecreterare
ej blifvit tillsatte, sådant icke borde leda
till någon åtgärd. Jag tror för min del, att UN
skottet framstållt denna anmärkning, för att sätta
Riksens Ständer i tillfälle, att, i händelse de
funno den föranleda till en underdånig önskan
om en eller annan StatsRådsLedamots skiljande
Den 11 Julii /. nu
495
från Embetet, de då skulle kunna begagna denna
rått, men jag hyser ock den öfvertygelse, att,
sedan Riksens Stånder icke fåstat afseende å
det anmårkta förhållandet, någon vidare åtgård
till rättelse icke återstår. Den enda utväg Stån^
derne kunna begagna utstakas i 107
Friherre Cederjtråm: Det år af discussionen
för mig upplyst, att Grefve von Schwerins motion
åsyftar en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj;t, i anledning af ett föregånget beslut. I
denna del har Grefve von Schwerin samma rått,
som hvarje annan Ledamot af ett RiksStånd.
Det år då blott fråga om fältet att behandla
denna motion, om åmnets beskaffenhet, men alldeles
icke om hvad Riksens Ständer förut beslutat.
Då emedlertid motionen icke innefattar
förslag till någon ändring af Grundlagen, eller
något som directe rörer de former, för hvilkas
bearbetande Constitutions- Utskottet år tillsatt,
hemställer jag huruvida ConstitutionsUtskottet
år det Utskott, som efter Grundlagen bör behandla
denna motion.
Hår år sedermera yt
tradt,
att motstånd väckts emot den derå begärda
remissen.
Jag har icke hört ett sådant motstånd göras
af någon annan ån Herr Lefrén, som trott,
att icke någon annan påföljd i anledning af
ConstitutionsUtskottets anmärkningar kunde åga
rum, ån den enkla anmälan 107 §. RegeringsFormen
omnämner. Jag får dock dervid fästa upp.
mårksamheten derpå, att det år en våsendtelig
skillnad, om RiksStånden anse Rikets vål kråf,
Veu ii Juli i /. m.
va, att den eller de böra för den anmärkte omständigheten
ifrån deras Embeten skiljas, eller
om samma Stånd finna sig äga skäl, att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet begära en ändring
af former i ett eller annat afseende. Men sådane
ändringar måste dock i constitutionel våg
beredas af det Utskott, som önskningstnål i allmänhet
tillhöra, det vill såga CUconomieUtskottet.
Vore frågan blott om ändring af vissa former
och föreskrifterne derför, kunde den icke
väckas inom Ståndet, utan borde då omedelbarligen
till Constitutions-Ufskottets pröfning öfverlennäs
j men då det nu endast år fråga om
underdåniga önskningar i vissa saker, dem motionairen
anser för Riket nyttiga, så år det naturligt,
att det Utskott, som i allmänhet behandlar
hvad som för Riket finnes nyttigt, bör
dermed taga befattning, så vida ej Riksens Ständer
hellre vilja uppdraga den åt ett särskilt
Utskott. Når det år afgjordt att åmnet icke
tillhörer något visst Utskott, då kunna Riksens
Ständer utan tvifvel förordna hvilket Utskott som
helst att detsamma upptaga. Jag finner emedlertid
icke något hinder för remiss af motionen,
så framt den icke år inconstitutionel, och detta
har jag ej hört någon påstå. Discussionen har
blott hvålft sig omkring frågan, hvarthän motionen
skulle remitteras. Att den i alla fall
skall ligga på bordet, i händelse den ej genast
remitteras, år fullkomligen gifvit. Men för min
del skulle jag tro, att OeconomieUtskottet vore
det egenteligen passande, och att motionen utan
tidsutdrägt kunde dit remitteras.
Friherre
Den n Julii f. m'.
497
Friherre af Nordin, Carl Johan: Närva
rande
ifrån början af discussionen, har jag fattat
förhållandet så, att tvänne ämnen till öfverg
läggning förekommit. Det ena är frågan om
motionen är lagenlig och kan till pröfning upptagas.
Denna fråga beror ensamt på Herr
Grefvens och LandtMarskalkens eget omdöme,
och jag anhåller derföre, det Herr Grefven och
LandtMarskalken ville meddela oss dess yttrande,
huruvida Herr Grefven och LandtMarskalken
anser sig böra gora, eller vägra proposition
till remiss. Den andra frågan är, hvart remitteras
skall, vare sig till ConstitutionsUtskottet eller
något af de andra Utskotten, och denna
sednare fråga anhåller jag måtte få hvila på
bordet, i enlighet med Grundlagens föreskrift.
Grefve von Schwerin'. Det har blifvit sagdt,
att jag directe i Constitutions-Utskottet bordt
väcka den motion, som jag väckt inom Ståndet.
Men RiksdagsOrdningens 5j visar tydeligen,
att Constitutions-Utskottet sjelft äger rättighet
att väcka frågor inom Stånden. Hvarföre skulle
jag erinra Utskottet om en åtgärd, hvars behof
det är i tillfälle att sjelft pröfva. Det är skälet,
hvarföre jag icke vänder mig till Utskottet Jag
förväntar, att Utskottet skall vara lika varmt för
det goda, och lika angeläget om att tillfredsställa
Nationen i hvad den billigt önskar, som
den enskilta Riksdagsmannen. Andra mena, att
motionen bör remitteras till OeconoinieUtskottet,
eller till ett särskilt Utskott. Det är formen,
Ridd. o. Ad. Prot. VI. Band.
32.
498
Den 11 Ju!ii f. ni.
säger man, som fordrar det. Jag befarar, att
Allmänheten, som ej förstår våra former, och
föga bryr sig om dem, kommer att förundra sig
huru vi kunna låta tvisten örn former afhålla
oss ifrån att göra hvad saken brafver. Jag inser
ej hvårföre icke i denna fråga Constitutions-Utskottet
skulle få anses såsom ett Särskildt
Utskott, dådet ofelbart är den mest competente
Domaren till pröfning af den frågan,
huruvida vi äga anledning till den önskan
, hvarom jag väckt fråga, och huruvida
det är lämpligt, att vi uttrycka och frambära
den. För min del skall det vara mig likgiltigt,
om ConstitutionsUtskottet tillstyrker eller
afstyrker skrifvelsen; och lika med Herr Friherre
Boije får jag förklara, att jag kanske, när
fråga uppstår om skrifvelsens aflåtande, finner
lämpligare, att den icke må afgå. Men här är nu
blott fråga om en sådan åtgärd, som inför Nationen
låter Ständerna! synas icke mindre angelägne
om Grundlagarnes helgd, än ConstitutionsUtskottet
visat sig vara.
Herr Thamt Jag anhåller få försöka, att
reda mig från den misstydning Friherre Boije
med så mycken skicklighet gifvit åt mina ord.
_ Jag har icke yttrat något motstånd emot
den föreslagna skrifvelsen. Tvertom skulle jag
anse det vara ganska vål, om en sådan, i passande
form, kunde till Kongl Majit afgå; men
jag år alla dagar lika så angelägen om ordalydelsens
och formernas iakttagande, som Friherre
Boije i går förklarade sig vara det. Jag går ej
r>en 11 Jnlii /. lil.
499
ifrån min öfvertygelse för vissa händelser skull.
Om emedlertid frågan nödvändigt skall af Con.
stitutionsLJtskottet behandlas, så finner jag ej
något hinder för motionairen, att directe vånda
sig dit. Jag år förvissad, att ämnet då skall
med lika värma omfattas, sorn om det kommit
fran Ridderskapet och Adeln. Skulle åter motionairen
ej vilja antaga denna utväg, tror jag
fö r unn del det vara emot R.egermgsFormen
stridande, att motionen härifrån remitteras till
ConstitutionsUtskottet, ulan torde den då låmpeligast
kunna till Oeconomie- Utskottet öfverlennäs.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Fri
herre
Cederström har liufvudsakeligen yttrat den
mening jag ämnade framställa. Rättigheten för
Grefve von Schwerin, att väcka en motion i
förevarande ämne, sedan den egenteliga motions-tiden
tilländalupet, är gifven genom stadgandet
i 56 § Riksdagsordningen, att nya motioner
kunna göras, i följd af under Riksdagen
fattade beslut, eller inträffande händelser. Till
sådana hörer otvifvelaktig! det betänkande ConstitutionsUtskottet
inlemnat, och hvilket Grefve
von Schwerin nu åberopat, såsom en anledning
till sin motion. Den framställning herr Grefven
och LandtMarskalken gjort om origtigheten
i formen, att ifrån Ståndet til! ConstitutionsUtskottet
remittera en enskild Riksdagsmans motion,
anser jag äga fullkomlig grund , och tror
således densamma icke kunna till nämnde Utskott
hänskjutas. Då Herr Cederschjöld i gårdagens
Plenum ville göra en dylik motion, yar jag äfven
Dfn II fidi i f tti,
ibland deni, söm ansågo dess remitterande orig^-  tigt. Men är frågan åter, att upptaga säkert
såsom ett önsknings-mål, utan kiander af det
förllutna, eller något samband med ett redan
fattadt beslut, till vederbörande Rådgifvares befrielse,
tror jag det vara Motionairens ostridiga
rätt att få motionen till behörigt Utskottet remitterad.
Det Utskott, som har sig uppdraget,
att behandla önsknings-mål, är Allmänna Be*-  svärs- och OeconomieUtskottet, och dit lärer
motionen böra afgå4 emedan något annat lämpe»
ligt Utskott ej torde finnas. Namnet på detta
Utskott må ej förvilla oss. Det är gifvit, att
Riksens Ständers önskningar sträcka sig icke blott
till Rikets hushållnings-mål 5 manga andra ämnen
finnas, hvaruti önskningar kunna till Thronen
frambärasj och hurudant skulle väl förhållandet
vara emellan den Regent och det Folk,
den Fader och de barn, emellan hvilka önskningar
icke kunde framföras ? Om man läser
' 89 §. i RegeringsFormen till slut, finner man
der följande ord: Vill Konungen dt Riksens
Stander öfverlemna att gemensamt med Honom
något afgöra, som Rikets allmänna styrelse
rörer, dä förf ares dermed, pd det sätt,
som angående Lagfrågor är stadgadt. Det
synes deraf tydeligt, att Lagstiftaren föreställt
sig möjligheten deraf, att frågor om Rikets allmänna
Styrelse kunde blifva föremål för corn.
municationer emellan Riksens Ständer och Konungen.
Denna motion innefattar en sådan fråga.
Den rörer icke såsom 107 §. Embetsmäns
af sättande, utan Embetsmäns tillsättande, såckne
nemligen, som RegeringsFormen omtalar.
Den n Julii f, m.
*01
Riksens Ständer önska att Kongl. Majit ville,
för Rikets bästa, begagna den makt, Han i det-j
ta afseende äger. Om Riksens Ständer önskade,
att Kongl. Maj.t täcktes tillsätta en ProvincialMedicus,
hade de ej rättighet att omtala
det? Om de nu vilja framställa samma önskan,
i afseende på en högre Embetsman, bör det
vara dem förmenadt? Om vi på sådant sätt
inskränkte vårt yttrande i allmänna angelägenhet
ter, så skulle vi mycket misskänna den punkt»
hvaruppå vi stå, såsom Representanter af Svenska
Folkets allmänna behof och önskningar.
Jag är således af den mening, att Grefve
von Schwerins motion, så vida den behandlas i
önsknings-väg, och icke af ConstitutionsUtskot^
tet, är både lagenlig och riktig.
Herr von Hohcnhai/fen, Michael; Då jag i
plenum förliden afton yttrade mig i detta åmne,
skall jag nu vördsamt framställa min enskilda
öfvertygelse, mera utvecklad, men utan
allt anspråk, att den ofelbart år den råtta.
Hvad först formen af Grefve von Schwerins
motion beträffar, så tror jag den vara ganska
lagenlig, och behöfver till stöd härföre blott
åberopa, att nya motioner kunna, utan afseende
på tiden, våckas, med anledning af redan förekomna
frågor.
34 §. i Riksdagsordningen lemnar Riksens
Ständer full rått, att till hvilket Utjkott forn
helft remittera sådana inål, aom till visst l/tskott
£03
Den 11 Julii f. m.
icke höra; och de kunna således, efter mitt be.
grepp, remitteras äfven tili ConstitutionsUtskottet.
Grundlagen innehåller blott, hvilka mål ovilkorligen
skola, pä fält den föreskrifver, till
ConstitutionsUtskottets handläggning från RiksStånden
öfverlemnas. Denna ovilkorliga föreskrift
gäller blott i två fall; men om nu en annan
till visst Utskott ej hörande fråga uppstår,
och Riksens Ständer fastställa ConstitutionsUtskottet,
att utgöra det Särskilta Utskott, till
hvilket de vilja samma fråga öfverlemna, så synes
mig detta alldeles icke vara i strid med
Grundlagens föreskrift; ty Riksens Ständer kun.
na lika väl efter behag remittera denna fråga till
hvilket helst af de öfriga Utskotten. Den nu
förevarande frågan afser en underdånig framställning
till Kongl. Majit. Den tyckes mig stå
i gemenskap och nära annalogie med den, som i
början af Riksdagen ventilerades, under namn af
Tacksägelse-adress, uti hvilken Riksens Ständer
äfven kunnat framställa önskningar. Jag finner
derföre icke något egenteligt hinder, attuppdra_
ga åt ExpeditionsUtskottet, att redigera den ifrågavarande
underdåniga skrifvelsen.
Hvad sedermera angår sjelfva saken, så bekänner
jag, att jag icke kan deruti med Grefve
von Schwerin fullt instämma. Med ren och
varm kärlek för Konung och Fosterland aktar
jag blott derpå, att jag må rätt uppf3'lla mitt
kall. Når jag således af Regerings- och Dornaremakten
fordrar oböjelig stränghet och oväld,
skall jag ock som Representant icke vara vek i
frågan om att /trångt följa mia pligt, och ej
Den 11 Julii f. m.
söka andra utvägar, ån deri Grundlagen utstakat.
Friherre Boije: Med Friherre af Nordin
tåflar jag i aktningsfullt förtroeode till Herr
Grefven och LandtMarskalken, och skall begagna
alla tillfållen att gifva råttåt det förtråffiga sätt,
hvarmed Herr Grefven och LandtMarskalken
intill denna stund behandlat Ståndets och hvarje
dess Ledamots rått; men med Friherre af Nordin
kan jag ej instämma uti, att till Herr Gref.
ven och LandtMarskalken öfverlemna att afgöra
molionens laglighet, emedan sjelfva mitt förlitande
till Herr Grefvens och LandtMarskalkens
rättskaffenhet, säger mig, att Herr Grefven och
LandtMarskalken icke vill hafva till sig öfverleinnad
en rätt, som hör Ståndet till. Om Talmannen
finner propositionen olaglig, så vågrar
han den ; men åmnet hvilar då blott, och afgöras
sedermera af en annan Auctoritet. Herr
Grefven och LandtMarskalken misskänner visserligen
icke den ömtålighet, som åmnet har,
och som synes tala emot all vägran på propo-'
sition.
Herr af Uhr, Gujiafv I afseende på frågan,
huruvida den föreslagna skrifvelsen icke år
förenlig med Grundlagen, anhåller jag att genom
ett exempel få framlägga min åsigt. Om
det nemligen stöde i skrifvelsen den önskan, att
Ministrarne måtte blifva mera tolerante i fråga
örn Tidningar, skulle sådant ofelbart gifva anledning
till jemförelser, och dessa kunde naturligtvis
ej hemtas från annat åa förflutna hån
-
I)en II Juli! f, m.
delser, oell skulle sålunda lemna rum för ett
indirect klander. Om deremot skrifvelsen inne.
håller, att Riksens Ständer önska, det Ministrarne
icke må begagna indragnings-magten vid andra
fall, ån då högsta angelägenhet den påkallar,
så ligger deruti Alldeles icke någon jemförelse
nied hvad som tillförene skedt, och jag
kan ej eller finna något hinder för Riksens Ständer,
att örn en sådan deras önskan underrätta
Kongl. Maj:t.
Herr Cederfchjold: Innan jeg går till sjelf;}
va sakpn, skall jag söka undanrödja några miss.
tag. En vård Ledamot har trott, att Grefve
von Schwerin borde eller kunde med sin motion
vånda sig directe till ConstitutionsUtskottet,
Jag kan dock ej föreställa mig, att detta Utskott
år berättigad}, att omedelbarligen upptaga en sådan
motion, emedan det endast år förslag tili
Grundlags förändringar, som kunna af enskilde
till Utskottet ingifvas. Äfvenledes har en och
annan Ledamot trott, att icke något annat Utskott
än OeconornieUtskottet ägde föreslå underdåniga
önskningar. Denna rått år alldelea
icke inskränkt till något visst Utskott. Man har
ej sällan sett Stats- och BeviliningsUXskoUtn
begagna den.
Sedan emedlertid den tankan nu mera synes
vara hos Ridderskapet och Adeln temligen
allmän, att motionen år laglig, återstår det endast
att undersöka, till hvilket Utskott densamma
bör remitteras. Det år vål sagdt, att den
borde gä till OeconornieUtskottet, raerj 89 §. i
jo en 11 Julli J. tn,
SOS
RegeringsFormen säger uttryckeligen, hvilka frågor
höra dit Der står nemligen: ”frågor om
förändring, förklaring och upphäfvande af
Lagar och Författningar, forn Rikets allmänna
hushållning röra: om jädana nya Lagars
Jtiftande, famt om grunderna för allmänna
Inrättningar af alla Jlag,n Hår år således
gränsen för OeconomieUtskottet3 befattning utstakad.
Frågor, som icke kunna hänföras till
denna cathegorié, tillhöra också icke ovilkorligen
Oeconomie- och BesvårsUtskottet. Och om frågorne
åro af den beskaffenheten, att de ej passa
till något visst beståmdt Utskott, åga Riksens
Ständer, såsom Friherre Cederström förut anmärkt,
ostridig rått, att remittera den antingen
till ett Särskildt Utskott, eller till hvilket af de
redan tillsatta, som de behaga. Och jag skulle,
vid sådant förhållande, för min del tro, att icke
något Utskott vore mera låmpeligt, ån det sorn
från böljan handlagt frågan, det vill såga ConstitutionsUtskottet,
Friherre Anckarfvärdt Då jag genom den
omständighet,' som nu inträffat, finner, hvilket
stort misstag jag i gårdagens plenum begick, då
jag trodde en återremiss af ConstitutionsUtskottets
Betänkande kunna undvikas, anser jag mig
böra i allo rättvisa deras omdöme, som påyrkade
denna återremiss. Hela denna discussion
hårrör blott deraf, att Betänkandet ej återgick
till Utskottet. Jag finner det nu, men för sent.
Jag kan ej föreställa mig annat, ån att de anmärkningar,
ConstitutionsUtskottet framlagt, bort
påkalla någon påföljd och någon åtgärd å Rik
-
Den ii Julii J. m.
sens Ständers sida; och genom en återremiss
hade det förslag, som Grefve von Schwerin i
sin motion nu väckt, icke kunnat förvägras att
upptagas, och till ConstitutionsUtskottet öfverJemnas.
Då jag emedlertid misstagit mig om
formerne, får jag förklara, att mitt misstag skett
på den grund, att jag trott de af ConstitutionsUtskottet
gjorda anmälanden komma att stå i isoleradt
förhållande till sjelfva HufvudBetänkandet.
Herr Grefven och Landt-Marskalken yttrade,
att som han redan sistlidne gårdag tillkännagifva,
att Grundlagen icke berättigade till
en sådan underdånig skrifvelse, sorn den då ifrågaställde,
samt Herr LandtMarskalken jemväl,
i följd deraf, i dag ansett Herr Grefve von
Schwerins motion icke eller öfverensstämma med
107 §. i EdegeringsFormen, utan innefatta en åtgärd,
hvilken syntes medföra ett tillägg till nämnde
§., och sålunda till formen icke vara med
Grundlagen enlig ; alltså och enär Grundlagarne,
enligt 83 §. i RegeringsFormen, borde efter deras
ordalydelse i hvarje särskildt fall tillämpas,
samt icke finge på annat sätt än i 81 och 82
§. §. RegeringsFormen stadgas, förändras eller
förklaras, fortfor Herr Landt Mar/kalken i dess
öfvertygelse, det han icke lagligen kunde meddela
proposition å remiss af ifrågavarande motion
till ConstitutionsUtskottet; men om Ståndet
det oaktadt yrkade berörde proposition, hvilket
Herr Grefven och LandtMarjkalken uppriktigt
sagdt, skulle önska, korn ConstitutionsUtskottet i
tillfälle att pröfva frågans stridighet eller enligt
Den II Julii J, m.
507
het med Grundlagen, och skulle Herr LandtMarftxalken
med fullkomligt nöje mottaga en
rättelse af ConstitutionsUtskottet, om det funne
sig dertill befogadt.
Herr Cederfchjold: I anledning af hvad
Herr Grefven och Landt-Marskalken nu behagat
yttra, anhåller jag, det Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes inhämta Ståndets tanka,
huruvida det yrkar proposition å remiss af
Grefve von Schwerins motion till ConstitutionsUtskottet.
Herr Grefven och LandtMarjkalken frågade
derefter, huruvida Ridderskapet och Adeln
yrkade den af Herr Cederschjöld omnämnde
proposition.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Grefven och Landt Mar/Kalken yttrade,
att som, efter hvad han tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen. I följd hvaraf
Herr Landt-Marjkalken, under åberopande af
dess redan tillkånnagifne vägrande af ifrågavaraode
proposition, jemlikt 55 § Riksdagsordningen,
förklarade öfverläggningen hvilande, och
komme frågan att förvisas till ConslitutionsUtskottet,
som borde inom korrt förelagd tid öfver
densarnmas stridighet eller enlighet med
Grundlagen, sig utlåta. Hemställande Herr Landt.
Marjkalken, om icke den tid, inom hvilken Utskottets
utlåtande borda tili Ridderskapet och
&cn( i X: julli J' ni.
Adeln inkomma , kunde tili åtta dagas? bestårni
mas; hvilket bifölls..
Herr Ehrenborg, Casperi Då målet nu
kommer att afgå till ConstitutionsUtskottet, utber
jag mig, ehuru jag ej var närvarande, då
Grefve von Schive rins motion upplästes, att mia
enskilda tanka må få till Utskottet medfölja,
den nemligen, att så vidt denna motion innefattar
något relatift till Konungens Rådgifvare,
densamma efter mia öfvertygelse ieke är behörig,
eller kan upptagas, emedan jag anser alla
dem beträffande anmärkningar hafva genom gårdagens
beslut förefallit. Deremot, kan jag eji
finna något hinder för Riksens Ständer, att besluta
en Adress till Kongl. Maj;t, om, de grundsatser,
dem de önska se följas i Statshushållning
m. m., endast denna Adress icke är affattad
i form, att vara grundad på någon ConstitutionsUtskottets
anmälan, eller att innehålla
något förständigande för framtiden till. Konungens
Rådgifvare. Denna distinction anser jag
högst nödig.
Friherre Cederfiråm ,* I anledning af Herr
Ehrenborgs begäran,, att hans onskilta tanka
måtte få till ConstitutionsUtskottet medfölja, vill
jag endast fästa uppmärksamheten derå, att icke
något annat kommer att til! nämnde Utskott
afgå, än sjelfva motionen, samt Herr Grefvens.
och LandtMarskalkens vägran, att derå framställa
proposition. Det är blott dessa båda,
A eter, som behöfva underställas ConstitutionsUtskottets
pröfning, I öfrigt och om hela dis*
Ds» ti Ju/ii jK m*
•evtssionen skulle Utskottet rneddelas, vöre det
högst olämpeligt att bestämma en tid af åtta dagar
för Utskottet att afge dess yttrande; ty Protoeollet
kan icke gerna inom den tiden hinna
uppsättas, utskrifvas, och Utskottet tillsändas.
Herr Ehrenborg: I det fallet, att min be
gäran
år stridande emot formen; anhåller jag
endast, att mitt yttrande må blifva i Protocollet
förvara dt.
Herr Grefven och LandtMarjkalken föra
klarade, att som han redan blifvit af Friherre
Cederström förekommen, finge han, till svar å
Herr Ehrenborgs nyssberörde anhållan, blott
nämna, att endast Grefve von Schwerins motion,
jemte Herr LandtMarskalkens derå framstålldte
vägrande, men icke discussionen i ämnet,
komme att till ConstitutionsUtskottet afgå.
Föredrogos å nyo och lades till handlingarna
följande Constitutions-Utskottets den 3l
sistlidne Maj aflåtne, samt den 28 derpå följde
Junii eftermiddagen på bordet lagde, Memorial;
N:o 20. Angående StatsUtskottets anmärkning
mot dispositionen af Tullfrihets-medel till
Stockholms innevånares förseende med groft
bröd.
N;o 21. Rörande StatsUtskottets antnårk
-
J10 ven il Julii f, 171.
ning mot disposition af medel, influtne för ex^
porteradt krut.
N:o 2 3. Angående SfatsUtskottets anmärkning
mot beviljade låneförsträckningar af Saltpetermedlen.
N:0 23. Rörande StatsUtskottets anmärkning
mot verkställde anticipationer på följande års
anslag.
N:o 24. Angående Herr C. G. Treffenberg»
anledning till anmärkning mot Föredraganden af
KrigsÅrenden.
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den 5i sistlidne Maj under N:o 2 5 aflåtne, samt
den 28 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, rörande Grefve C. F. Horns
anledningar till anmärkningar mot Stats-Rådet
och StatsSecreterarne.
Grefve Horn, Claes Fredric: Jag ber att få
förnya hvad jag förliden gårdag hade äran framställa,
att jag funnit ett högst besynnerligt förhållande
skola uppkomma deraf, att ConstitutionsUtskottets
Slut-betänkande blifvit pröfvadt,
innan de särskilta anmärknings-motiverne förekommit.
Detta var ock orsaken, hvarföre jag
yrkade återremiss af Slut-betänkandet, och detta
yrkande ansåg jag mig så mycket mindre böra
frångå, som jag trott Utskottet hafva bort myc
-
I)en II Julii f. /». jH
ket utförligare, ån som nu skett, utreda hvarje
anmärknings fråga.
Pa grund häraf får jag äfven nu reservera
mig emot Ridderskapets och Adelns beslut, att
ej bifalla den begärda återremis-sen.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, blef Constitutions.
Utskottets Memorial af Ridderskapet och Adeln
lagdt till handlingarne.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets den
ai sistlidne Junii under N:o 3a aflåtne, samt
den 5 derpå följde Julii eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, rörande en «f framlidne
Grefve C. H. Posse uppgifven anledning till anmärkning
mot Hans Excellence Herr StatsMinistern
för Utrikes Ärenderne.
Herr Hjerta, Gujlaj; Som Grefve Posses
anförande icke finnes uti ConstitutionsUtskottets
förevarande Memorial upptaget, och man således
icke deraf kan inhämta annat, än hvad Utskottet
kallar anmärkningens egentliga föremål, så anhåller
jag, att Memorialet må återremitteras till
Utskottet, på det hela anmårknings-skriften må
få ett ruin i Utskottets Memorial.
Herr Grefven och LandtMarjkalken yttrade,
att då ConstitutionsUtskottet afslagit den
af Grefve Posse framställde anmärkning, ansåg
Sl*
Den ii Ju lii f, m.
Herr LandlMarskalken någon återremiss af Utskottets
Memorial icke iåmpeligen kunna äg»
rum? helst någonj pröfning af Memorialet icke
erfordrades, utan det endast komme att låggas
till handlingarne.
Herr Hjerta: Det år ej emot ConstitutionsUtskottets
beslut, som min invändning år
riktad, utan endast emot Utskottets sätt att ber
handla Riksens Ständer. Jag anser det vara Utskottets
pligt, att gifva tillkänna hvad anmärkningen
innehåller, så att man tydeligen kan se
och bedöma förhållandet, men icke blott hvad
den ungefärligen kunnat handla om. Jag tror
också, att ett sådant Memorial, som Grefve
Posses , kan innefatta saker af ganska stor vigt,
och yrkar således, att det må intagas i ConstitutionsUtskottets
betänkande. Och för att erhålla
denna förändrade redaction , men icke för
att tillvägabringa någon jemkning af beslutet,
har jag anhållit om återremiss af betänkandet.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus;
Då ConstitutionsUtskottet icke funnit något skäl
till anmärkning, i anledning af Grefve Posses
anförande, tror jag, och jag är bestämdt öfvertygad,
att jag för denna tro har grund uti
Constitutionen, att Utskottet icke behöft mer än
gifva tillkänna hos Riksens Ständer, att Utskottet
ej funnit anledning till anmärkning. Något
ytterligare utredande af målet lärer ej eller
hvarken erfordras, eller böra gifvas j och jag
instäm
-
j)cn il Julii J. m.
513
instämmer således i Herr Grefvens och LandtMarskalkens
yttrande i detta ämne.
Herr Hjerta: Det är icke något vidlyftigt
utredande af saken, som jag begärt Jag har
blott anhållet, att få veta hvad Grefve Posses
anförande innehåller, på det sätt, att detta anförande
införes uti ConstitutionsUtskottets betänkande
, oell till denna anhållan tror jag mig
ega full rätt.
Herr von Hartmansdorff, AugliJl: Det ari
anledning af Grefve von Flåtens yttrande, som
jag anhåller att få anmärka, det ConstitutionsUtskottet
uti dess öfriga utlåtanden, öfver alla
andra dit remitterade Anmärknings-Memorial,
nämnt, hvarom saken handlade. Förfarandet
med detta mål öfverensstämmer ej dermed. Jag
liar velat härom erinra, emedan jag anser Herr
Hjertås påstående ganska grundadt, men icke
för att befordra den begärda återremissen j ty
den skulle säkerligen icke tjena till något.
Friherre Cederjiråm, Jacob: Då frågor
om anmärkningar emot Konungens Rådgifvare
icke äro af den natur och beskaffenhet, att här
få väckas eller kungöras, utan Regeringsformen
stadgar, att de skola, under en bestämd
enkel ordställning nämnde, öfverlemnas till ConstitutionsUtskottet,
' hvilket eger att, om dertill
finnes anledning, tillämpa föreskrifterna i 106 eller
107 §. §. Regeringsformen, så, och i hän
-
Ilidd, 0. Ad, Pr, VI. Band.
53.
Den ii Julli f. m.
delse en sådan anledning icke skulle gifvas, anser
jag, för min del, det vore högst otillbörligt
af Utskottet, att till RiksStånden inkomma med
en handling, som icke kunde uppläsas, då deri
i Ståndet anmältes-.
Herr Cederjchjöld, Pehr Gujiaf: 1 an
ledning
af den siste Talarens yttrande har jag
begärt ordet. Det står i RegeringsFormens 107 §.
att frågor i detta amne kunna i Riksens Stånders
Plena väckas, men icke af Riksens Stander
afgöras förr, ån ConstitutionsUtskotlei
deröfver blifvit hördt. Det är således ConstitntiönsUtskottet,
sorn skall yttra sig öfver frågan
, och utreda deri, rilen det är Riksens Ständer
som skola afgöra den. Omöjeligt lärer det
dock vara för Riksens Ständer, att afgöra ett
mål, utan att kärinä det, och det måste således
ovilkorligen åligga Utskottet, att derom lemnå
ailä erforderliga upplysningar.
Herr Hjerta : Jemte det jag förenar mig
med Herr Cederschjöld derom , att det icke är
irrig inöjeligt, att stadga mitt omdöme öfver eri
sak, innan jag känner den, får jag tillika , under
öfvertygelse att förevarande fråga icke bör
så lättsinnigt behandlas, erinra, att Constifu.
tionsUtskottet erkänt sanningen af förberördö
Satts i alla andra utlåtanden utom det nu ifrå—
gaställte. Således har Uskottet i dess yttran -  den olver Grefve Hörns och StatsUiskottets
Särskildta anriiärkningar, fullständigt underrättat
Riksens Ständer om deras innehåll. Det är eri»
dast i afseende på Grefve Possfes anmärkning}
Ben 11 Juli i f m.4
‘som ett undantag blifvit gjordt; och (Jet är derföre
jag yrkar, att betänkandet derom må återremitteras,
på det att styliseriijgéit deraf må blifva
så Fullständig} soiii nödigt är.
Herr Grefven och Landt Mar falken yttrade,
att då ConstitutionsUtskottet uti dess förevarande
Memorial anmält, att Grefve Posse
framställt, fåfom anmärkningens egeriteliga
j år ema t, Hans Excellence Utrikes Stats MmiJierris
den 28 Octoher 1S22 till Kongl. Maj:Is
Befallningshafvande aflåtne Circillaire HaridBref
angående sär/kil ta fårejkrifter, med hänsigt
till i Riket inkommande Utlåndfe Resande,
syntes Utskottet alltså fullständigt hafva
uppgifvit den ifrågavarande anmärkningens beskaffenhet
och föremål.
Herr Hjerta: Der står äfven: att Grefve
Posje uti anmärk tungsjkriftén vidrört, ätjkillige
andra ämnen; och det är just öm dessa jag
önskar undfå upplysning.
Herr Munck af Rofenjkjolcl, Eberhardt
Jemte det jag instämmer med de värde Ledamöter,
sorn yrkat återrémiss af ConstitutionsUtskottets
förevarande betänkande , får jag tillägga
den erinran , att då alla andra motioner
i ärihlarknings-väg förmått CortstitutionsUtskottet
att afgifva fullständig underrättelse om deras
innehåll, men Utskottet endast i afseende på
Grefve Posse» gjort ett undantag, man uiöjeligen
skulle förmoda att Utskottet, till detta förfarande
hemtåt anledning deraf, att motionai
-
Den ir J ulft f. m.
ren, under det målet varit i Utskottet till pröfning,
aflidit; men detta kan visserligen icke minska
anledningarne för Riksens Ständer, att om
motionen begära fullständig upplysning.
Herr Grefven och LandtMarfkalken förklarade,
att, efter dess Öfvertygelse, Utskottet,
på sätt Herr LandtMarskalken nyss anfört, fullständigt
upptagit och besvarat Grefve Posses
anmärkning.
Herr Hjerta: Det är just det i ConstitutionsUtskottets
Memorial förekommande uttrycket:
med vidrörande af åtfkilliga andra ämnen,
hvarpå jag stöder min begäran. Enär
Grefve Posse nu är död , är det icke möjeligt,
att i annan väg än från Utskottet få
kunskap om hans anmärkningar. Jag anser det
vara min ovilkorliga pligt, då Grefve Posse icke
mera tillhörer oss och icke sjelf kan underrätta
oss om beskaffenheten af sina anmärkningar
, att yrka att få se dem, och det är derföre
jag förnyar min vördsamma anhållan, att
jemlikt 56 §. i RegeringsFormen, proposition till
återremiss må af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställas.
Herr Grefven och Landt Marfkalken yttrade,
att då han sistlidne gårdag förklarade ConstitutionsUtskottets
Memorial, i följe af StatsRådsProtocollens
fulländade granskning kunna
till Utskottet återremitteras, hade sådant härledt
sig derifrån, att berörde Memorial innefattade
ämnen, hvilka blifvit till Ridderskapets och A
-
Den 11 Julii /. m '.
51?
delns pröfning och afgörande öf verlemnade; men
sorn ConsiitutionsUtskottets nu förevarande Memorial
innehöll afslag å Grefve Posses anmärka
ning, och således icke eller kunde föranleda till
någon åtgärd eller påföljd, ansåg Herr Grefven
och LandtMarskalken för dess del någon återremiss
af samma Memorial ej eller kunna äga
rum; utan hemställde Herr Landt-Marskalken,
om ieke Memorialet endast finge läggas till handlingarne.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta-. Mig synes, att vi nu åter åro
i den förvillelse, hvaruti vi råkade vid förra
Riksdagen. Det år verkeiigen påkostande, då
man hade anledning tro, att 106 och 107 §. §,
voro rått förstådde. Jag år inom inig så full-r
komligen öfvertygad, att, hvad 107 §. angår,
den beslutande rätten ej tillhörer ConstitutionsUtskottet,
att jag aldrig kan anse detta Utskott
annorlunda, ån som en beredande auetoritet, och
Riksens Stånder såsom ensam afgörande, i mål
af denna beskaffenhet. Jag hade på grund häraf
trott, att återremiss i sådana mål kunde och
borde åga rum, i fall saken ej blifvit lillråckeligen
utredd; och jag tror, att den ej år utredd,
förr ån Utskottet, efter att hafva framlagt alla
förhållanden, bestämdt yttrar sig, huruvida det
anser 106 eller 107 §. §. böra tillämpas, eller
ock tillstyrker, att anmärkningen må förfalla.
Detta måste, efter mitt begrepp, vara det enda
råtta; och jag begår, pä anförde skål, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes, i fall
518
Den jl. Julii f, ni.
pcopo*ition?n, i,eke. kan efgöras utan votering,
hvarom jag nu anhåller, framställa återremiss i
contra-propositionen.
' ' 1 " '
Herr Ehrenborg, Coaper: Då. jag i gårdagens
plenum yrkade återremiss af ett Cons tit utionsUtskott.
ets Betänkande, gjorde jag en bestämd
skillnad emellan de anmärkningar, sam
göras efter iob §. och de, sou» framställas enligt
107, I afseende på de förra, kan jag ej
annat fi ina, ån att ConstitutionsUtskottet har
full beslutande rätt. I: afseende åter på anmärkningar
edligt 107 §. år förhållandet helt
annat, ehvad de göras innom Utskottet, eller,
grundas på dit inlemnade motioner. J\u har,
såsom jag tror, Grefve Posse icke i flen ordning
107 omtalar, väckt ifrågavarande motion, och.
Utskottet kunde således icke eller i deri mening,
som i nämnde innefattas, ö.fv^r motionen afgifva
yttrande^; utan Utskottet måste, på grund
of 106 pröfva, huruvida den framställda an.
märkningen påkallade tilltal inför RiksRått eller
icke. Jag förenar mig derföre med de yårde
Ledamöter, sorn anse en åferrerniss icke leda
till något ändamål, ehuru j ig vissejdigen lern,nar
derhän, om ConstitutionsUtskottet, vid besvarandet
af Grefve Bosses motion, förfarit lika
som vid andra dylik.» mål.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Jag år
äfven ibland dem, som yrka återremiss af Betänkandet.
Jag erkänner icke, och. kati ipke tillhöra
deras antal, sorn anse, att en hemlig domfiol
och en Constitutionel RegeringsFonn kun
-
Ben I-I Julli f. m.
5ig
ra på en gång jemte hvarandra vara till finnandes.
Herr von Hohenhaufen, . 'ichael: Jag utheder
mig att få utveckla den åsigt jag hyser i
detta ämne. Jag tror, hvad sjelfva saken befråfiar,
att den icke år i behof af någon återremiss
och jag yrkar den ej för min del. Men
jag år deremot, hvad denna återremiss angår,
innerligen öfvertygad, att uti Grundlagens helgd
ligger för Riksens Ständer förvarad fullkomlig
rättighet, att en sådan återremiss beslu,ta. 2:dra
morn. af 107 §. i RegeringsForrpen innehåller:
att frågor i detta, amne kunna i Rik fens St anders
plena våckas, och af andra Rikfens Stan»
ders Utfatt, ari
Strinden andr agas, meri icke af Rikfens Stan(ler
af göras, Jörn, ån JiJtnämnde Utfatt deröfver
blifvit hordt. Når således en fråga, år
inom ett Rikets Ständ väckt och derifrån remitteras
till ConstitutionsUtskottet;, för att deröfver
höras, måste Utskottet ofelbart återskioka
frågan till Ståndet, ty det måste nödvändigt utlåta
sig, för att kunna blifva hördt. Har Utskottet
då icke funnit anledning till den framställda
anmärkningen, så bör Utskottet ostridigt
ej, framställa annat ån desse ord; det har icke
funnits anledning till anmärkning. Finner Utskottet
åter anmärkningen grundad, anser jag, i
motsats med Friherre Gederström, Utskottet vara
skyhjigt- att utveckla sin, tanka. Nu då,Grefve
Posse i sitt Memorial skall omnämnt andra
ämnen, ån det, hvilket utgjort anmärkningens egenteliga
töremål, år jag, med det förtroende
5*0
Den x i Julii f. rn,
jag äger till ConstitutionsUtskottet, förvissad, att
dessa ämnen varit sådane, som ej med hufvudfrågan
hafva någon gemenskap. Jag yrkar således
icke återremiss af Utskottets Betänkande,
ehuru jag tror mig ha laglig rått, att, med Ståndets
begifvande, erhålla den, om jag fann skål,
att en sådan begära.
Friherre Boije, Ludvig: Jag uppträder icke
för att tala öfver ämnet, som innehåller salig Grefve
Posses anmärkning} men uppkallas af det behandlingssätt,
som ämnet synes få. Vid sista Riksdag
gjordes försök att förtyda 107 §. i RegeringsFormen
ända derhän, att göra ConstitntionsUtskottet
till Förmyndare för Stånderne, så att
Utskottet, men icke Stånderne, skulle äga, att
afgöra anmårkningarne emot Ministeren; men
sedan detta sått att förklara Grundlagen blifvit,
på Constitutions-enligt sätt, vid denna Riksdag
förkastadt, så skulle det likväl vara, att de facto
ändock göra förtydningen gällande, om man nu
tillerkände Utskottet någon afgörande rått, i
frågan huru Grefve Posses anmärkning bör behandlas.
Deremot protesterar jag högeligen, och
utber mig den lifligaste uppmärksamhet för den^
na anmärkning.
Herr Hjerta: Åtskillige värde Ledamöter
hafva erkänt Ståndets rättighet, att återremittera
Betänkandet, men ansett något föråndradt re*
sultat icke vara behöfveligt. Äfven jag har icke
yrkat återremiss för att tillvägabringa ett föråndradt
resultat, men blott i det ändamål, att
jag måtte kunna hafva någon bestämd tanka i
Ben 11 Julii f. m,
521
målef. Då det tydeligen såges 1 Betänkandet,
att ätjkillige ämnen blifvit af motionairen vidrörda,
så har man ja ,icke något som betryggar,
att icke dessa åmnen bordt af Utskottet behandlas.
Det skulle ju möjeligen kunna finnas åtskilliga
omständigheter i motionen, som fordrade
uppmärksamhet, och hvilka, efter Grefve Posses
död, icke kunde af någon utom Utskottet kännas.
Af sådan anledning finner jag Utskottet
vara skyldigt, att i detta, likasom i alla andra
fall, göra redo för motionens innehåll. Jag kan
ej med Friherre Cederström anse detta innehåll
böra förblifva en inqvisitions-hemlighet. Jag
tror ej eller skälet, hvarföre anmärkningen fårfeglad
inlemnas, bör sökas i en sådan sats, utan
blott i försigtigheten, att ej i otid väcka oro
ibland representanterne och Allmänheten. För
min del kan jag ej gilla, att någon anmärkningspunkt
till RikStånden återkommer, utan att vara
så fullständigt utredd, att de känna alla förhållanden;
och på grund häraf begagnar jag den
rätt 56 §. RegeringsFormen gifver, att yrka återremiss
af ConstitutionsUtskottets Betänkande,
på det att jag må veta, hvarom jag skall yttra
mig.
Herr von Hartmansdorff\ Auguft-. Då fråga i
går uppstod om återremiss af ConstitutionsUtskottets
HufvudBetånkandet, fann Piidderskapet och
Adeln, att, ehuru detsamma var så uppställt, att,
i fall Herr Grefven och LandtMarskalken gjort
proposition till bifall derå, och denna proposition
blifvit antagen, Ridderskapet och Adeln skullo
både beslutat att enligt 107 §. RegeringsFormen
522
Den 11 Julii f. ni.
begära vederbörnndes endtledigande, och i detsamma
äfven gifvit dem decharge  ehuru, säger
jag, Betänkandet vap så felaktigt uppsatt, fann
Ridderskapet och Adeln dock ej skäl, att detsamma
återremittera; och jag yrkade ej vo,teri,ng
i frågan, emedan hufvu.dsakea var vunnen, nemligen
vissh,eten, att man erkände vår rätt; till en.
återremiss, hvilken, genom Herr Grefven» och
LandtMarskalkens. yttrande blef oss högtidligen
gifven. Då så förhåller sig, skulle jag hemställa
till Herr Hjerta* om han icke ville afstå från
sin begäran om återremiss i detta ringa fjäll, ehuru
jag anser honom lika litet sakna anledning
som rått att få proposition derå. Kunna vi
hafva förtroende till Consti.tutionsUtskottet, i andra
vigtigare fall, så må* vi äfven hafva det i,
detta. Och ehuru, uppställningen af Betänkan,
det visserligen år felaktig, tror jag likväl detta böra
til 1 skrifvas mera ett missförstånd, ån någon, afsigt
att undandölja innehållet af motionen, Mig synes,
»ålunda, att vi ingalunda bortgifva rättigheten,
att återremittera ConsfitutionsUtsko,ttets Betånkanden,
fastän vi, nu afstå derifrån.
Grefve 7/or/z, Claes Fredria. Jag kan alldeles
icke instämma i de åsigter Herr von Hartinonsdorff
yttrat. Tvärtom förenar jag r»ig helt
och hållet med Herr Hjerta, och tror, att fullko
nligt skäl år till återremiss af. ConstitutiunsUtskottets
Betänkande.
Herr Munck af Ref en [kjöld'. Jag vil f; blott
förklara min töi undran deröfver, att Herr von,
Hartmansdorff bestämdt säger, att Betänkandet
Den 11 Julli J, m,
523
nngår ett ringa jall. Det är just felet, att c!et
ej, år upplyst, och att vi icke vete, hvad det år
jjör ett fall; vi kunna således icke d,ömma, om
det år ringa eller iok?. Jag begår derföre åter*
remiss af Betänkandet, icke på det att resultatet
må förändras, men på det att Riksens Ständer
må få kunskap orri de anaiårkningar, sorn föranledt
Betänkandet.
Friherre Boije: Jag vänder mig. till; de Herrar,
som begårt återremiss, och, ber dem eftersinna,
om icke frågan fått eii ömtålighet, sorn,
yål förtjenar uppoffring af ämnet.. För Fäderneslandet
å,r det mångfaldigt yigtigare, att det
beslut Stånderne tagit, till gråns för konstitutionsutskott
ets magt,, får qvarstå oöfvertrådt,
ån att, genom utgången af nu förevarande discussion,
en rubbning deri gjordes. Jag förutser
med smärta hvarthän vi nu kunna komma ^
och då jag ser i frågans nedläggande ett. medel
att undgå den första anledning till missnöje,
så misströstar jag icke, alt ju denna utväg
lemnäs oss af de Herrar, som begårt återremissen,
Herr Grefven och Tjanåt Mar fhalk en yttrade,
det han trodde sig böra underställa Ridderskapets
och, Adelns pröfning ett förslag, sorn,
möjligen torde leda till uppfyllande af alias
Önskningar. Man hade icke yrkat återremiss af
Utskottets Memorial, för att derigenom bereda
någon ändring uti ConstitutionsUiskottets beslut,
utun endast, för alt erhålla en mera fullständig
underrättelse om hvad Grelve^ Posses till UU
524
Veu ii Julii /. m.
skottet ingifne anmårknings-skrift tilläfventyrs
kunde innefatta. Herr Landt-MarJkalken föreslog
derföre, att Utskottets förevarande Memorial
kunde tills vidare hvila på bordet, samt
Utskottet emedlertid meddelas Ridderskapets och
Adelns önskan, det Utskottet måtte till Ridderskapet
och Adeln inkomma med närmare upplysning
om innehållet af Grefve Posses nyssberörde
aninårkuingsskrift.
Friherre Cederftr6m: Jag vågar till Herr
Grefven och LandtMarskalken hemställa, huruvida
Ståndet möjligen kan ifrån Utskottet infordra
en act, sora Ståndet ej ägde laglig rått
att afhöra, då den hår ingafs. Om Ståndet ägde
denna rätt och kunde öfver anmärkningen
ventilera, så vore det visserligen öfverflödigt,
att den kommit till ConstitutionsUtskottet, i den
af Grundlagen föreskrifna form. Grefve Posse
hade då vunnit mycket i tid, om han hår fått
upplåsa sin anmärkning. Jag protesterar derföre
emot allt infordrande af Grefve Posses anmärknings-skrift,
såsom icke förenligt med innehållet
af RiksdagsOrdningens 29 §.
Grefve Horn-. Jag instämmer fullkomligen
i hvad Herr Grefven och LandtMarskalken be^
hagat föreslå och önskar endast, att propositionen
må innehålla, att ConstitutionsUtskottet
måtte anmodas att till Ståndet insända en fullständig
afskrift af Grefve Posses Memorial.
Herr Munck af Rofenjkjold; Jag får
för min del förklara mitt bifall till Herr Gref
-
Den 11 Julii /, m,
vens och Landt-Marskalkens förslag; och ber
att i anledning af Friherre Cederströms yttrande
få anmärka, det jag icke kunnat i detta förslag
finna den begäran innefattad, att ConstitutionsUtskottet
skulle insända hela aden uti förevarande
ämne, utan blott att Utskottet skulle
meddela upplysning om innehållet af de anmärkningar,
! Grefve Posse ingifvit, och hvilka
föranledt Utskottets Betänkande. Men en sådan
upplysning behöfver alldeles icke innefatta hela
acten.
Herr Cederschjöld; Jag kan för min del
ej betvifla Ståndets rättighet att begära del af
hela Acten, helst jag auII minnas, att vid sista
Riksdag mer än en gång inträffade, att Ståndet,
på enskilta Ledamöters derom gjorde motion ,
begärde till tryckning ej blott anmärkningar,
utan ock de hos ConstitutionsUtskottet vid pröfningen
deraf förde Protocoll. Det kan således
icke eller nu vara något hinder, att vidtaga en
likartad åtgärd. Men såsom kännare af ifrågavarande
Act, skulle jag för den aflednes minne
önska, att man ej alltför hastigt beslöt dess
bekantgörande. Jag hade trott, att hvad enman
skrifvit, då han redan hade döden i faggorne,
icke bör öfverlemnas åt Allmänheten förr än
hans närmaste anhöriga dertill samtyckt.
Herr von Hohenhausen : Jag instämmer helt
och hållet i Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, och anser den fullkomligt tillfyllestgörande.
Men då jag väl finner, att hela
Acten kan infordras, delar jag dock hvad Herr
526
ben il Julii}. m.
Cederschjöld anfört, och tror, att vi af delicätesse
ej böre begära det. Hvad Friherre Cederströrns
såkallade protest beträffar; så lärer
den icke kunna anses såsom någon egenfelig
protest emot ett Riddei’skapets och Adelns blifvande
beslut.
Grefve von Platen: Jag får börja med den
förklaring, att jag icke har talar såsom Ordförande
i ConstitutionsUtskottet, ty förevarande
anmärknings-fråga är mom Utskottet afgjord
Under nilh ifanvaro. Men jag nödgas gifva tillkänna,
att jag anser det vara Coristitutionsvidrigt,
ått ifrån Utskottet infordra en fullständig
afskrift af en hel afhandling, då Utskottet
icke ansett den böra i sådan form meddelas;
Vi känna alla, huru förhållandet var med Grefve
Posse. Hvarföre skulle det då här upprepas?
Det är väl sagdt i betänkandet, att lian
vidrört flere ämnen, men der står ock, att deri
egenteliga anmärkningen var oell den. Den som
icke häraf är fullkomligen upplyst om hvad Utskottet
vill säga, deri beklagar jag.
Friherre Lagerhjelkei Gujiaft Hvad i denna
frågd mojeligen kari lända till upplysning,
synes redan vara genom Herr Grefven och
Land(Marskalken, hvars noggranna sätt att förfara
är oss alla bekant; tillräckéligén uppfylldt.
Hvilken vidare upplysning än i sig sjelf möjelig
eller lampi lig att söka? Månne upplysning örn
hvad armii, knings--skriftens författare egénteligeri
menat, eli r hvad CoffstitutiohsUtskottet afsett
med frasén, att författaren vidrört andra åtti
-
Den Ii jnlii J. m.
52?
nen. För min del kan jag ej förstå annat, än
att dessa vidrörda ämnen måste vara främmande
för anmärkningens grund, och således ej höra
hit. De skulle annars kunna föranleda till andra
anmärkningar, men dein har ej anmärkningsförfattaren
framställt, och de kunna följaktligen
ej nu tillhöra Ridderskapets och Adelns
pröfning.
Om Ridderskapet och Adeln nu låter herö
vid den önskade upplysningen, hvad sammanhang
de ifrågaställde ämnen kunna hafva med
den egenteliga anmärkningen, så synes ändamålet
viinnet. Att gå längre eller begära en fullständig
afskrift af handlingen, tycker jag, likasom
Grefve Platen, i afseende å rättsgrund)
ej vara forrnenligt, och, i afseende å de moraliska
skäléh, lika med Herr Cederschjöld, äfven
vara mindre lämpeligt. Jag hemställer således)
att Ridderskapet och Adeln må låta bero vid
en anmodan till ConstitutionsUtskottet att upplysa,
hvad Ut skotth t med den anmärkte fraseri
egenteligeii menat.
Herr Tham, Wollrath'. Då jag till Herr
Grefven och LandtMafskalken hembär min tacksamhet
för dess oafbrrttna bemödande, att i allt
möta Ridderskapets och Adelns önskningar, bör
jag äfvert förklara miri erkänsla till Herr Cederschjöld
för den påminnelse han gifvit oss, att
söka skona en man, hvars minné alltid skall
IhfVa inom detta runi.
Mine Herrar! Vi hafva oss alla bekant, att då
nen 11 julii f, rn.
Grefve Posse skref det Memorial, hvarom nu
är fråga, han redan var angripen af den sjukdom,
som sedan lade honom i grafven. Må
hända har han i detta Memorial infört uttryck
och meningar, dem hans slägt och vänner icke
skulle önska se ibland Allmänheten utspridda.
Ilidderskapet och Adeln har alltid visat skonsamhet.
Jag är öfvertygad, att en sådan äfven
nu skall äga rum, och jag vågar således hoppas,
att den eller de, som begärt Memorialets insändande,
skola derifrån afstå.
Herr Rothlieb, Axel, förenade sig med
Herr Tham.
Grefve Horm Jag hvarken kan eller vill
bedöma Constitutions - Utskottets mening j och
lemnar Grefve von Platen sin tanka derom.
Jag har begärt en afskrift af Grefve Posses Memorial,
emedan jag bestämdt vet, att det var
Grefve Posses önskan i lifstiden, att detta Memorial
icke skulle stanna inom ConstitutionsUtskottet;
men skulle Riddei’skapet och Adeln emot
all förmodan finna, att man af delicatesse
icke bör infordra det, så afstår jag visserligen
ifrån allt yrkande derom.
Herr von Hartmansdorff'. På de skäl flere
varde Ledamöter anfört, och då Grefve Horn
afstått från sin begäran, tillstyrker jag det Högloflige
Ridderskapet och Adeln täcktes antaga
den framställning Herr Grefven och LandtMarskalken
nyss gjorde, och anhåller derföre, att vi
Den r r Julii f. m.
539
inå få proposition till bifall af denna framställning
såsom otvifvelaktigt öfverensstämmande med pluralitetens
önskan. Den som ej år nöjd dermed,
åger ju rätt att reservera sig.
Friherre Cederftröm'. Så framt jag ej ansåg
en väsendtlig form blifva bruten genom ett beslut,
sådant som Herr von Hartmansdorff nu
omförmålt, skulle jag visserligen nöja mig med,
att deremot anföra min reservation. Men jag
tror mig böra fästa Högloflige Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet derpå, att om Ståndet
nu tillvållar sig rättigheten, att ifrån ConstitutionsUtskottet
bestämdt infordra handliugarne i
.vissa fall, så år det stadgande i Tryckfrihetslagen,
som förbjuder dessa handlingars allmän*
görande, i och med detsamma brutet. Skall
åter Ståndets beslut i denna del anses såsom en
anhållan, hvilken Utskottet kan afslå, hemställer
jag ock, huruvida detta år låmpeligt. Når
vi hafva skrifna Grundlagar, som bestämma, i
hvad form handlingar kunna till tryck befordras,
så frågar jag, om det kan vara ett RiksStånds
rått, att illudera dessa Lagar?
Herr Hjertat Jag instämmer i Herr voft
Hartmansdorffs yttrande, och anser det af Herr
Grefven och LandtMarskaiken framståldte förslag
till jemkning ganska vål kunna användas;
Då jag helt och hållet samtycker till detta förslag,
och på den upplysning Herr Cederschjöld
meddeladt afstår ifrån allt yrkande, att Grefve
Ridd. 0, dd. Prot. VI. Band» 34,
S3o
Den Ii Juli/ f. m.
Posses Memorial må in extenso införas uti Cotti
stitutionsUtskottets Betänkande, får jag tillika
förklara, att, oaktadt jag icke kan dela den tanka,
att den aflidnes röst tillhörer blott hans arfvingar
utan anser en Representants röst tillhöra
Nationen, — jag dock tror, att de ämnen, som
innefattas i Grefve Posses Memorial, böra vidröras
så laggrant som möjeligt.
Herr von Hohenhaufen: Saken är således
afgjord. ' Det år då blott i anledning af den
protest Friherre Cederström emot det blifvande
beslutet anfört, som jag ville anmärka, att det
af honom åberopade Lagrum, som skulle förbjuda
infordrandet af Grefve Posses Memorial, rÖrer
endast StatsRådets eller Constitutions-Utskottets
Ptotoeoll, men icke anmårknings-skrifter
och hvad det förra angår, år det Ut
skotten
förbehållet att afgöra, huruvida de må
meddelas. Men derom år ej nu någon fråga,
och således lärer protesten icke hafva varit på
sitt råtta ställe.
Friherre Boije: Jemte förklaring af min
tacksamhet till Herr Grefven och LandtMarskalken
för den lyckliga intermediaira utväg, som
gafs oss, får jag hos de Herrar, som äfven derefter
fortsatt deras längre stärkta mening, erinra,
huru vål denna utväg kan tillfredsställa deras
afsigt. Jag anser icke Grefve Horns begå*-  ran, att få en afskrift af Grefve Posses anmärka
nings-memorial vara lagstridig, och tror icke,
att hvarken Grefve Posses minne eller hans arfvingars
känsla skulle såras af Memorialets kunt,'
Den Ir Jitlii /. m.
53»
görande; men jag uppfyller fordringarne af en
hel annan delicatesse, då jag anhåller, att man
ville afstå ifrån denna begäran* på det vi må
komma till ett slut i detta ämne, förenligt med
allas vår önskan. Af de Herrar, som ännu vilja
förstå 107 §. annorlunda, ehuru de hafva ett
Ståndernes formeliga afslag emot sig, torde vi
åtminstone kunna vänta, att de antaga utvägen
att få striden nedlagd; och jag begår det af dem.
Den ömtålighet, som hår förefinnes, måste kännas
lika af alla; och, i stället att tydligare framställa
den, får jag blott hos Herr Grefven och
LandtMarskalken anhålla, att proposition må göras
oss till den utväg, som Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog.
Friherre Cederjiröm: Herr von Hohenhausen
har yttrat, att, om fråga vöre om StatsRådsProtoeoll,
ConstitutionsUtskottet väl kunde
vägra att meddela dem, men att en sådan vägran
icke kunde vid nu ifrågavarande handlingar
äga rum. Det har dock icke blifvit af mig
nämnt ett ord om StatsRådsProtocoll, ty i afseende
på deras utlemnande år icke ConstitutionsUtskottet,
utan Konungen, vederbörandet
Men hår har talats endast om ConstitutionsUtskottets
Protocoll, och der år åter Utskottet vederbörande.
Det år således med dess tilljtånd,
som dessa sistnämnde Protocoll kunna utbekommas,
Jag anser derföre lagstridigt, att fordra
ett sådant utbekommande; men begår man det,
så kan det visserligen icke vara emot Lagens
innehåll, ehuru jag hemställer, om en sådan begäran
från ett Riksstånd år låtnpelig. Den far
-
532
Den II Julli /, nu
håga Friherre Boije tyeks hysa, ehuru han icke
velat framställa den, att nemligen i fall Herr
Grefven och LandtMarskalken skulle anse sig
böra vägra proposition på den begärda återremissen
af Constitutions-Utskottets Betänkande,
Utskottet skulle nödgas förklara, att Herr LandtMarskalken
hade rått, kan jag för min del ej
finna så farlig att omtala, efter som vi redan i
enahanda afseende äga ett prsejudicat.
Grefve Horn: Den tankan är efter mitt
begrepp alldeles oriktig, att ConstitutionsUtskottet
skulle äga att vägra tryckning af dit ingifna
handlingar. Hvar och en år inför Lagen ansvarig
för hvad han i tryck låter komina till
Allmänheten.
Friherre Boije: Till Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt hvarje Riddersmans kåns.
la öfverlemnar jag att afgöra, hvilkendera som
nu förfarit med delicatesse, Friherre Cederström
eller jag. Han har då utsagt hvad jag velat undvika.
Nå val! det ägnar en Adelsman, att så
långt han kan, väja hvarje obehaglighet; men
det egnar honom icke att låta fruktan ingå i
hans motiver. Sedan jag i mina föregående yttranden
gjort allt hvad i min magt stått, att få
åt delicatessen uppoffra allt hvad som kunde
uppoffras, framtvingas jag till obehagligheten att
yttra de tankar, som jag hade önskat att få behålla
inom mig sjelf. Jag har trott mig förstå,
att vår hederlige Landi Marskalk, om den utväg
han föreslagit icke skulle antagas, står nära att
begå en olaglighet, den nemligen, att tillerkänna
Den Ii Julii f. m.
533
Utskottets Betänkande en rätt till lydnad , som
det icke har, och som detsamma icke utan ett
ingrepp i Ståndernes egna lagliga rått, kan få;
och det har varit för att bespara honom och
oss en sådan händelse, som jag anvåndt mitt
bemödande. Herr Grefven och LandtMarskaL
ken har på ett hederligt sått gått oss till mötes,
och jag tror vår pligt vara, att antaga detta sått;
men skulle det icke antagas, och skulle derefter
hända, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ger åt 107 §. en verkställighet, sorn strider emot
det beslut, som under Herr Grefver.s och
LandtMarskalkens eget Ordförandeskap blifvit af
Ståndet fattat, så blir jag den första som protesterar
deremot, såsom emot hvarje lagstridighet.
Jag har nu yttrat mig. men utber mig att
Herr Grefven och LandtMarskalken behagade
icke misskänna min varma högaktning för dess
person, samt att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville påminna sig, att jag emot min vilja
varit till detta yttrande så till sågandes framtvingad
genom för mycken brist i delicatesse
hos Friherre Cederström.
Uppå derefter af Herr Grefven och LancliMarskalken
förnyad proposition, beslöt Ridderskapet
och Adeln, det ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
Memorial borde tills vidare ytterligare
hvila på bordet, hvarjemte Ridderskapet
och Adeln fann nödigt gifva Constitutions-Utskottet
tillkänna Ridderskapets och Adelns önskan,
det Utskottet måtte tilt Ridderskapet och
Adeln inkomma med närmare upplysning om in
-
534 öm* ij Julii J. m.
nehållet af Grefve Posses till Utskottet ingifne
anmärknings-skrift.
Herr Grefven och Landt Marfkalkén till—
kännagaf, att ConstitutionsUtskottet, vid slutet
af dess sistlidne gårdag i öfrigt pröfvade Memorial
N:o 2g, i följd af Stats-Råds.Protocollens
fulländade granskning, anmält fem så kallade
särskilte omständigheter, likväl med bestämdt
förklarande, att ingen anmärkning dervid
kunnat eller bordt göras; i följd hvaraf Herr
Grefven och LandtMarfkalkén hemställde, att
denna ConstitutionsUtskottets anmälan, som icke
erfordrade någon åtgärd, måtte läggas tillhandlingarne.
Bifölls.
Herr Cederfchjold, Pehr Gufiaf: Då jag
förmodar, att Ridderskapet och Adeln ännu ej
fattat dess beslut i detta ämne, skall jag vördsamt
anhålla, att proposition måtte derom framställas.
Herr Grefven och LandtMarfkalken yttrade,
att han redan hemställt, att ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande anmälan måtte läggas
till handlingarne; hvilken proposition äfven blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Cederfchjold: Jag hemställer, om icke
alltid första propositionen bör blifva till bifall
Den II Julii /. m,
535
å Utskottets Betänkande. Jag kan derföre ej
tro, att proposition till Betänkandets läggande
till handlingarne kan framställas, förrän Ståndet
förut yttrat, huruvida det icke vill bijalla Betänkandet.
Det ar så mycket angelägnare, att
ifrågavarande Betänkande i denna del ej lägges
helt enkelt till handlingarne, som den sista punkten
rörer liera ämnen, hvilka innefattas uti den
af Grefve von Schwerin i dag väckte motion.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att då ConstitutionsUtskottet endast berättelsevis
framställt ifrågavarande såkallade särskilte
omständigheter , utan att dervid tillstyrka
någon åtgärd eller påföljd, ansåg Herr Grefven
och LandtMarskalken Utskottets berörde anmälan
, sorn icke kunde utgöra föremål för någon
Ridderskapets och Adelns pröfning, endast
böra läggas till Handlingarne; hvaruti Ridderskapet
och Adeln äfven hördes instämma*
Herr Cederschjöld: Dessa anmälanden hafva
af Utskottet blifvit gjorde i den akt och me^
ning, att en underdånig Skrifvelse derom skulle
till Kongl. Maj:t afgå på samma sätt, som vid
1818 års Riksdag. Jag hemställer, om icke detta
tillfälle må begagnas, att följa det då gifne
exemplet.
Skulle emedlertid Ridderskapel och Adeln
annorlunda besluta , får jag deremot anmäla mia
reservation,
536
Dea n Julli f. >ii,
Grefve Horn , Claes Fredric, instämde afven
uti Herr Cederschjölds reservation.
Herr Grefven och Fari dt Marjka l ken till—
kännagaf, att Plenum komme kipokan half tili
6 i eftermiddag att fortsättas..
Herr Hjerta: Då pröfningen af Constitu--  tionsXJtskottets betänkande nu är slutad, an.håller
jag att lå uti Protocollet antecknadt, att jag
icke deltagit i det beslut, Riciderskapet och Adeln
i afseende på ConstitutionsUtskottetsHIuf-,
vud-betänkande vidtagit.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel och Grefve
Florn , Claés Fredric, förenade sig med Herr
Hjerta,
Herr von Hartmansdorff: dag anhåller få,
veta, huruvida frågan om decharge för btatsRådets
Ledamöter nu anses afgjord, emedan
någon proposition derom icke blifvit framställd.
Herr Hjerta: Då Grundlagen uftryckeligen
säger, att decharge anses vara gifven för
allt som icke blifvit anmärkt, så lärer icke nå
gon
fråga nu kunna uppstå, att gifva den genom
serskildt beslut. Sådant har åtminstone icke
förr varit öfligt. Jag anhåller således, att nå-,
gon proposition i detta fall ej må framställas,
Herr Grefven och Tand t Ma rf: al k en förklarade,
att då 76 §, i Riksdagsordningen ut—
tryckeJigen stadgade, det allt hvad Riksens
Dtin it Julii J. ni.
537
Stander efter granskning godkdnt eller leinnät
oanmärkt, borde anses hafva vunnit decharge
, i afseende pä det granskade, och ingen
ny, till ansvarighet förbindande, granskning
af nya Ständer i samma mål vara tillätne;
ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
deraf följa att, på sätt Herr Hjerta anfort,
något särskildt beslut, i afseende å decharge för
StatsRådet och Föredragande, icke eller erfordrades,
Herr Treffenberg t För inin egen tillfredsställelse
önskar jag , att vid detta tillfälle få
yttra något , i anledning af den anmärkning
jag framburit mot Föredraganden af KrigsÄrenderne.
Jag tänker likväl icke härvid orda om',
hvem sorn haft största skälet, jag att anmärka,
eller Cönstilutions Utskottet att frikänna.
Såsom Jtepresentant för Svenska Folket ,
förklarar jag endast till Protocollet mitt missnöje
öfver resultatet, men som enskilt Part är jag
nöjd dermed. Då jag gjorde denna anmärkning,
var det för att åt denna administrationsgren
gifva en ganska behöflig väckelse, icke af
egennytta. Jag kan så mycket tryggare försäkra
derom, som framtiden skall utvisa, att jag i
hvad omständigheter som helst icke vidare (sorn
likväl står mig öppet) söker ersättning för den
mig öfvergångne lagstridiga och orättvisa behandling;
och om den , sorn jag i Anmärknings.
Memorialet yrkat, blifvit mig tilldömd, hade väl
grannlagenljeten högt fordrat dess emottagande,
538
Den 11 Julii f. m.
men min inre känsla mäktigare förbjudit dess
användande för Eget och Egnas behof.
Må emedlertid mitt handlingssätt i denna
sak medföra de verkningar för andra hädanefter,
soni jag egenteligen åsyftat; då skall jag
aldrig få skäl ångra min sjelfförsakelse.
Herr Printzenjkjöld, Axel: Jag utbeder
mig blott ett ögonblick få uppehålla Ridderskap
pet och Adeln med vidrörande af ett ärende,
som visserligen redan flere gången härstädes
förevarit, men ändock ej kommit närmar©
sitt slut.
Den 6 sisth Juna föredrogs hos Högh Ridderskapet
och Adeln ett från Särskilta Utskottet
inkommet Betänkande, deruti Utskottet förmålte
sig anse åtskillige till detsammas handläggning
från StatsUtskottet öfverlemnade mål icke tillhöra
Särskilta Utskottets befattning. Bland dessa
mål var äfven min härstädes väckte motion
om nytt löneanslag för StatsExpeditionerne af Konungens
Canzli. Jag erkänner att, enär vid ofvannämnde
föredragning Ridderskapet och Adeln
godkände Särskilta Utskottets framställning, jag
tog för afgjordt, att på detta godkännande skulle
följa en förnyad remiss af min motion till StatsUtskottet,
dit den först ansågs höra, och jag
gjorde derföre vid Särskilta Utskottets Betänkande
ingen anmärkning; men då förhållandet
ej lärer hafva varit sådant, utan jag tvårtonij
Den il Julii f. ni.
539
genom de upplysningar jag sökt mig förskaffa,
inhämtat, att ofvannämnde motion ännu icke tili
StatsUtskottet återkommit, så får jag nu hos
Herr Grefven och LandtMarskalken ödmjukeligen
anhålla, att ifrågavarande motion, med dithörande
handlingar, måtte å nyo till StatsUtskottet
varda remitterad, på det Utskottet må
komma i tillfälle att derå meddela det svar,
hvartill Utskottet kan finna sig befogadt.
Herr Grefven och Landt Mar falken yttrade,
att så snart i RiddarhusCanzliet blifvit
eftersett i hvad skick det af Herr Printzensköld
omnämnde mål för närvarande befunnes, skulle
anmälan derom hos Ridderskapet och Adeln
varda framställd,
Upplästes till justering, och godkändes följande
från Expeditionsutskott inkomne förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelser till
Kongl, Maj;t:
N:o 6g. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse, om anslag af medel till fyllande
utaf brist i tillgångarne för räntans godtgörande
å köpeskillingen för det till GevårsFactori inköpte
Carl Gustafs Stads Bruk,
N;o 70. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss å Öfversten m. m. Reuterskjöld»
underdåniga ansökning att utbekomma innestående
expectance-arfvode.
54®
Den il Julii f. m.
N:o 71. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå Riksdags-Fullmäktigens från
Hallands Lån Pehr Bengtssons underdåniga ansökning
om upphörande af den så kallade Tullveds-intraden
i Staden Halmstad.
N:o 72. I anledning af våckt fråga om användande
af Kronans Tionde-koppar för Flottornes
behof.
N:o 73 Angående Håradshöfdingars åläggande,
att vid hvarje Tings slut meddela vederbörande
KronoFogde förteckning på dem som
för brott blifvit dömde eller under framtiden
ställde m. m.
N:o 74. Angående Håradshöfdingarnes skyl.
dighet att visa redo för Häradets andel af SaköresMedel.
N:o 75. Rörande Nämndemäns arfvode för
biträde vid Afvittrings- och Skattlåggnings-förråttningar.
N:o 76. Angående upprättande af en ny
LandtmåtöriTaxa.
N:o 77. Angående ordningen för Kyrkovaktares
antagande.
N;o 78. Angående inskränkning af guld- och
silfver-broderier å Militaire— och Civile-Uniformer.
Bni Ii Julli/, m.
N:o 79. Angående skattelösen af tvånne i
och vid Gefle varande KronoLaxfiskem
N:o 80. Angående inväxling i Landsorterna
af gamla och förslitna Sedlar emot nya.
N:o 81. I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
Skrifvelse om ändring i 5 Cap. 1 §. MissgerningsBalken.
N:o 82. Angående fastställandet af serskilfa
öfverenskommelse^ som uti någon ort ifkunna
träffas, i afseende på Rofdjurs utödande.
N:o 80. Angående ändring i Kongl. Förordningen
den 5o Junii 1747 samt Kongl. Förklaringen
deröfver den 24 Januarii 1751, rörande
Hemmans-klyfningar och besutenhet.
N:o 84. I anledning af väckte frågor,
om årliga Fri-marknaders hållande uti Wrigstad,
Rydaholm och å Strand-platsen Stenungesund,
samt om en Stads anläggning i Kronog
borgs Lån.
N:o 85. Angående väckt fråga om fastställandet
af en viss Byggnads-ordning för Ståderne
till förekommande af Eldsvådor.
N:o 86. Angående en förbättrad reglering
af Postgången.
542 11 Julli f. m.
Höglofiige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim,
Fredagen den II Julii.
Plenum kl. half till 6 eftermiddagen.
Upplåstes till justering och godkändes följande
ExpeditionsUtskottets insände förslag till
Riksens Ständers underdåniga skrifvelser till
Kongl. Maj:t:
N:o 87. Angående ändring af föreskriften
om hvarjehanda Kungörelsers påtecknande af
KronoBetjent, innan de från Predikostolarne uppläsas.
N:o 88. Angående upphåfvande af Kongl.
CommerceCollegii Kungörelse om Hnsvåfnadera
stämpling.
Den II Julii c, m.
%
N:o 89. Angående de så kallade Planpenningars
utgörande.
N:o 90. Rörande Gårdfarihandelns upphö-'
rande.
N;o 92. Angående upprättande af allmänna
grunder för ett Statshushål Inings-system.
N:o g5. Med anhållan att de oeconomiska
Författningar, som hädanefter blifva utfärdade,
först efter en viss tid måtte såttas i verkställighet.
N:o p4. Rörande StatsVerkets tillstånd och
behof under RiksStatens Första HufvudTitel.
N:o g5. Angående upphåfvande af förbudet
mot Kyrko-musiks begagnande under Fastlagstiden»
-
FÖretogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 21 sistlidne Junii under N:o 20
afgifne, samt den 28 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde , Betänkande, i anledning
af Kongl, Maj.ts Nådiga skrifvelse till Riksens
Ständer, angående de af en i Nåder tillförordnad
Comité utarbetade underdåniga Betånkanden
om reglering af Rikets Penningeverk
m. m., tillika med de i öfrigt till Utskottens samfälta
behandling remitterade Memorial och yttranden,
rörande enahanda ämnen.
'544
Den it Julii e. m'.
Herr Montgommerie, Guftaf: Sorn detta
vigtiga betänkande nu först blifvit tryckt och
utdeladt, tror jag det magtpåliggande i denna
sak fordra, att det ännu får hvila, hvarom jag
således anhåller, helst de fleste nu först fått
tillfälle , att deraf taga kännedom , och jag vågar
tro, att detta ämne, mer än något annat,
påkallar en mogen pröfning, och ingalunda någon
förhastande eller öfverraskande åtgärd.
Herrarne Rothlieb, Axel, och Pereswetoff
Morath, Anders /Vilhelm förenade sig med
Herr Montgommerie.
Herr Grefven och BandtMarJkaikert hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade til*
låta, att Stats- och BancoUtskottens ifrågavarande
Betänkande finge, på sätt Herr Montgommerie
begärt, ytterligare hvila på bordet; hvilket
bifölls.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt den
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden
:
Fran Stats-, Banco- samt Allmänna Besvärsoch
Oecono/nie-Utskottenl
den 10 Jifilidne Junii'.
N;o 262, I anledning af väckt motion om
låne
-
T)cn 11 Julli e, m.
545
lånebiträde af allmänna medel till befordrande af
Arbetshusinrättningar.
Fran Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utjkotten:
Af den 10 fiftlidhe Junii\‘
N;o 260. I anledning af väckt motion otn
ett PostContoirs inrättande å Wrigstads Gästgifvare
gård.
Fran StatsUtJkottet:
Af den 26 JiJilidne Junii :
N:o 269. I anledning af gjorde anmärk;
ningar vid (Jtskottets den 5 sistlidne Maji meddeltde
Betänkande öfver Kongl. Majds Nådiga
Remiss, i fråga om bidrag af Staten till inrättande
af en PensionsCassa lör Civile Embetsoch
Tjenstemän.
Af den 27 JiJilidne Junii:
N;o 271. Angående förre HåradsSkrifvaren
Johan Santessons pension.
N:o 275. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 10 sistlidne Maij meddeldte
Betänkande, på grund af Kongl. Maj;ts
Nådiga Remiss uppå Grosshsndlanden Weners
Ridd, o. Ad. Prof, VI. Band. 55.
5^6 Den il Julii e, m.
underdåniga ansökning om nedsättning af Arrendet
för Svartsjö Kungsgård»
Företogs till pröfning Stats-Utskottets ej
mindre den 5 sistlidne Maj under N:o i42 afgifne,
samt den 7 i samma månad eftermiddageri
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning afgjord
motion) om Ernbets- och Tjenstemäns behof att
innan 70 års ålder taga afsked med oafkortadt
åtnjutande af lönen5 än ock den 26 sistlidne
Junii Under N.*o 267 meddeldte, samt deli 5 dennes
eftermiddagen på bordet lagde» Utlåtande,
öfver de hos Preste- oell RorgareStåndert vid Utskottens
första Utlåtande gjorde anmärkningar»
Herr von Hauswolff, Carl Gujtaf Reidhold:
Jag skulle önska, hvad jag icke tviflar om,
att Ridderskapet och Adeln icke ville förhastadt
behandla denna fråga. De civila Embetsinännens
befattningar äro af en trägen och mödosam
natttr. Vi börja i våra yngre år släpa
fram vår tid utan särskilte lönevilkor, och betale
derigenom ett drygt accord innan vi vid mannaåldern
komma till eh lön, som gifver oss någorlunda
bergning. Det tyckes, att när Embetsmartnen
tjent en lång tid och nitiskt fullgjort åliggande
pligtér» bör ock Staten vara tacksam,
så att, då ålderdomen honom öfverkorrtmer,
han måtte kumla påräkna att icke tråna i behof
eller sakna nödig utkomst. Den tid, som är föreslagen
of Friherre Hjerta, i anledning af Doctor
Wallins motion, tyckes luig vara den läiiip
-
Den 11 Julh e. m.
54?
iigaste, ty när man uppnått några och 60 år,
och har tjenat i 4o, så är ej mycket att påräkna
'af en sådan Embetsnians vidare arbetsförmåga,
men denna bör deremot då kunna påräkna af
Staten soiitien för sig och sira familj. Jag önskar
således att på desse och flere skäl Ridderskapet
och Adelli måtte taga i öfvervägande hvad som
blifvit yttradt i detta ämne, samt att Doctor
Wallins motion, jemte tillstyrkandet af Friherre
Hjerta, mätte blifva bifållne.
Friherre Cederström, Jacob: Det Stats
Utskotlets
Betänkandé , i anledning hvaraf Friherre
fijefta varit af särskild tänka , innefattar
deii besynnerligheten, att svar ej deruti lemnäs
på friherre Hjertås yrkande, hvaruti flere här
instämt. Det är ganska sähnt, hvad Friherre
Hjerta uti sin särskilta méniUg yttrat, att LandsStaténS
Embetsman mer än andra äro uti behof
att vid lägre ålder komma i åtnjutande af pension,
ty der finnes ej några Extra-Ordinarier,
sorn kunna bestrida deras befattningar. Jag
underställer Herr Grefven och LäiidtMärskalkeu
samt Riddbrskapet beliÅdeiri, öm icke, före afgörän.
det af denna fråga, det Betänkande, Söm blifvit af~
gifvit i afseende på en pensiöris-anstalt för Landshöfdingariie
först mätte fåh[)pläsäs. Afvert anhåller
jag att få fästa RiddferskäpfetS och Adelns uppmärksamhet
på det förhållande:, sorn ihträflär, om Ståndet
instämmei’ mfed Friherre Hjerta, då Utskottets
första Betänkande icke varit af Ridderskapet
och Adeln åtterreniitteradt, utan sedan Maji
månad hos oss hvilanda, hvareuiellertid ett nytt
Betänkande till svar på återremiss ifrån andra
54?
Den ir jalii c, tn>
Stånd inkommit. Det år yerkeiigen svårt att
bestämma på hvad sätt detta mål skall behandlas
af Ridderskapet och Adeln.
Herr Ehrenborg'. I likhet med hvad Friherre
Cederström begärt, får j.ig hemställa, o ra
icke det Betänkande som StatsUtskottet afgifvit
om pension rör Håradshöfdingar, i anledning af
Häradshöfdingen Lagman Thorbjörssons underdåniga
ansökan örn pension, nu äfven må komma
under pröfning.
I anledning häraf föredrogos å nyo Statsutskottets
den 26 siitlidne Junii afgifne, samt
den 5 dennes eftermiddagen på bordet Egde,
Utlåtanden;
N:o 272. I anledning al Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss, i fråga om Håradshöfdingarnes pen.
sions-rått,
N:o 270. Öfver Kongl. Majds Nådiga remiss,
uppå flere Herrar Landshövdingars underdåniga
ansökning 0111 dessa Embetsmåns pensions-rått
vid afskedstagandet.
Friherre Cederjiråm: Utskottet har afstyrkt
den begärde förändringen i pensions-råtten för
Landshöfdingarne dels af det skål, att vid sista
Riksdag en reglering blifvit gjord, efter hvilken
de skulle pensioneras, dels ock derlöre, att,
om förändringen bifölls, sådant skulle verka en
rubbning i den allmänna planen för andra pensions-inråttningar,
derigenom att alla andra civi
-
Ven il Jiilii e. m,
549
la Embetsmål) ville komma i åtnjutande af sami
ma förmon. Dervid möter först, att Utskottet
uti den allmänna pensions-regleringen uteslutit
L ndfStaten. Det år således omöjligt för den,
att hänföras tiil samina cathegorie, sorn deiägarlie
uti den allmänna pensions-inrättningen, hvarföre
Landsliöfdingarne och LandtStaten måste
anses i ett annat förhållande. Den reglering,
som skedde vid sista Riksdag, angår blott de
Embets- och Tjenstemän, som ingått i tjenst efter
den tiden, ej de som förut voro i tjenst.
Jag instämmer således för min del uti hvad
Friherre Hjerta uti dess särskilta mening yttrat
om LandtStaterne, men tvekar mycket om sättet,
huru måiet skall kunna behandlas.
Utskottets första Betänkande har hvilat sedan
Maji Månad. Under tiden hafva tvenne
Stånd återremitterat detsamma och Utskottets utlåtande
i anledning deraf har r.u inkommit. E.
medlertid har det första ej blifvit härstädes
handlagt, och jag ser således svårligen, huru det
med förändringar nu kan antagas. Om deremot
Ridderskapet och Adeln anser Friherre Hjertås
anmärkning grundad, och beslutar en återremiss,
skulle Utskottet komma att yttra sig tredje gången
hvilket ej står tillsammans med våra former.
Huru man vänder sig, blifver det således alltid
betänkligt. Emedlertid och om ej Ridderskapet
och Adeln anser sig med förändringar kunna
antaga första Betänkandet, uppstår fråga, om
icke Ridderskapet och Adelil, sedan StatsUtskot.
tet utlåtit sig Öfver anmårkningarne vid detsamma,
kan lägga det första Betänkandet till hand*
å <r a/iÉtofjfe SitÉÉIr1 åjd- -  matil aÉfcAÉt
55o
Ven il/ ulii e. m.
lingarne, och taga det sednare uti öfvervägande^
då detta med förändringar kan antagas, och d^
det bfifver möjligt att tillägga ett sådant beslut,
som Friherre Hjerta föreslagit. Detta vöre den,
enda utväg, att besluta, utan rubbning i formerne,
i händelse Ridd^rsbapet och Adelil med mig
och Friherre Hjerta instämmer uti billigheten,
dernf, att LandtStaterne förr ån hittills komma i,
åtnjutande af pension.
Herr Ehrenborg: Det år egentligen i af
seende
på Håradshöfdingarnes pensionsrått, sorn,
jag anhåller att få yftra mig. StatsUtskottet har
ansett dem icke kunna, erhålla den på annat;
sått, ån genom ingående i den. p.ya JtensionsStaten.
Jag får dervid fästa uppmärk,samheten
derpå, att deras ringa, löner icke uppgå till, mer
ån 75 Riksdaler. Det synes hardt, att en Lan,<tt^
Domare, sorn anyåndt liela sin tid uti ett vigtigt
kall och med ett tråget arbete, skallBpå ålderdomen
nödsakas att antingen sakna uppehälle
eller att genom vicarier låta lörråtta sin tjenst,
hvaruppå Staten, sällan vinner. Det åp väl sanni,
att de hafva den utväg att ingå i den nya Pensions-inråttningen,
men detta måste ske med
egna uppoffringar, och det synes obilligt, att
till exempel en 68 års Häradshöfding skall behöfva
underkasta sig deni, för att komma i åt.
njutande af en förmon, den hans vederlikar) utan
behof deraf pä ålderdomen åtnjuta. Riksens
Ständer beslöto vid sista Riksdag, att ilrån
den grund, alt den sorn tjenf i 5o år och vöre
70 år gammal, umllår Inda lönen såsom pension,
göra det undanlag, att de, som hade indtllt lo
-
Ben 1 l Julli e, lii.
551
ner, icke skulle pensioneras annorlunda ån deras
vederlikar, som hade penningelöner. Då ett
sådant undantag skedde på goda skål till Statens
förmon, så tror jag det ock vara billigt, att undantag
sker till förmon för de i afseende på lönernes
contanta helopp mest vanlottade löntagarne.
Jag tror lika med Dagman Thorbjörnsson
, att rangrullan hår ej bör vara den enda
ledningen, utan Rmbetenas vigt åfven komma i
beräkning. Med afseende å Statens knappa tillgångar,
tillstyrker jag dock ingenting vidare, ån
ett Håradsböfdingar naåtte erhålla lika pensionsrått
sorn Assessorer i HofRåtterne, med
hvilka de kunna jemföras, om icke till rangen,
åfminstone i ofvannåmnde afseende. Jag får
åfven fästa uppmärksamheten dervid , att då
StatsUtskottet föreslagit, och Riksens Ständer
beslutat, att ConnuissionsLandtmåtare skola vid
70 års ålder äga rätt till pension till lika belopp
n\ed andra Randtmåtares löner, det år till
omkring 4oo Riksdaler Banco, så synes, det obilligt,
att Håradshöfdingar ej pensioneras, med
mera ån 75 Riksdaler. Det år ej jemförelsevis,
och ej för att anmärka något emot det förra beslutet,
som jag anfört detta. Jag tror, att det
yar af mycken nytta för Landtmåteriet,. hvilket
åter år af vigt för Landtbruket. Då jag framställer
dessa anmärkningar, får jag åfver erinra
om den discussion, som hår uppstod i början af
Riksdagen, når jag i anledning af ett LagUtskottets
Betänkande gjorde anmärkningar rörande
Håradshöfdingarnes rått att begagna vicarier,
och föreslog correctif emot missbruket deraf.
Jag möttes då al Herr Ribbing med den an
-
552
Ds/i II Julii e, m.
märkningen, att så långe Håradsjiöfdingarne ej
ägde rått till pension, vore det svårt att beröfva
dem deras tjenst, såsom ofta deras enda
utväg till utkomst. Jag tror också, samt yttrade
då äfven, att ehuru begagnandet af vicarier
ofta äfven ägt rum, dér det ej varit påkallat af
ålderdom, instämde jag dork deruti, att rättelse
fordrades i afseende pä Pensionerne åt desse
Tjenstemän. Jag tror mig äfven härvid böra
erinra om en discussion, sorn för några dagar
sedan hår fördes emellan Friherre Anckarsvärd
och Grefve Mörner, huruvida en Embetsman
kan för ålderdom eller oförmögenhet att sköta
sin tjenst tvingas, att lemna den. Jag kan ej
neka, att jag uti hufvudsaken delar Friherre
Anckarsvårds mening, ty annat år lön, annat år
pension5 lön har man för den tjenst man gör,
pension för de tjenster man gjort. Men om
jag vill följa denna grundsats, måste jag nödvändigt
kunna förse den afskedstagande, åldrige
och bräcklige Embetsmannen med en för hans
utkomst någorlunda förslående pension. Jag tror
ock att en författning vore nödig och nyttig,
hvarigenom en viss tid stadgades, efter hvilken
en Embetsman, som förmedelst sjuklighet eller
andra förfall icke förrättat sin tjenst, borde
lemna densamma. Denna tid kunde bestämmas
till ett år, och Konungen äga rättighet att
efter omståndigheterne förlänga densamma med
ännu högst ett år, I Öfrigt torde det komma i
Öfvervägande, att jag i afseende på Håradshöfdingarne
ej yrkat någon annan pensionsrått, än
den, sorn synes förenlig med en billig tillåmpl)jnS*.
a^ redan gällande Pensions-författningar, I
Den i* Julli c, nt,
553
afseende på LandsStaten förenar jag mig med
Friherre Cederström.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag har
endast begärt ordet för att yttra mig i anledning
aF Friherre Cederströms anförande att
LandlStaterne ej skulle vara upptagne i förslaget
till Pensionslnråttningen. Förhållandet dr,
att de verkligen deruti åro upptagne, med undantag
af Landshöfdingarne, emedan de hafva
högre Tromansvårdighet, och alla sådane åro i
allmänhet uteslutne i denna reglering.
Herr von Hauswolff t En vård Ledamot
Herr Ehrenborg har redan förekommit mig och
yttrat de tankar jag åmnade tillägga. Jag hoppas,
att Ridderskapet och Adeln finner, det en
PensionsReglering med afseende på en viss procent
af lönen icke kan komma i fråga för Håradshöfdingarne,
som icke hafva mera ån 75
Riksdalers lön på Stat, hvaremot deras årliga
Bevillning ensamt uppgår till omkring joo Riksdaler
, och aflöningen till dyrlegde skrifvare
mångdubbelt Öfverstiger denna summa. Högloflige
Ridderskapet och Adeln lärer då finna, att
Håradshöfdingarne, i anseende till deras vigtiga
Embete, böra komma i jemförelse med Assessorer,
såsom Herr Ehrenborg föreslagit, eller
åtminstone med deras likar i värdighet, nemligen
Secreterare och AdvocatFiscaler i HofRåtterne.
Äfvenså hemställer jag vördsammeligen,
om det icke år billigt, att, innsn Pensionslnråttningen
kommer till stadga, Häradshöf dingarne
må få bibehålla deras tjenster till dödsstunden
554
Den 11 JutLi e. m.
enär de öfverenskomma med vicarier, som åro
accrediterade och åga HofRåtternes förtroende i
Domare-vårf. Jag tror till och med, att Häradshöfdingar
gerna kynde vara uteslutne från
Pensionslnråttningen, oiy de ågde denna rått,
blott de ansvarade för tjenstens tillbörliga bestridande
under deras lifstid, helst Häradshöfdingarnes
lönings - vilkor åro grundade på
Sportler eller {Cxpedifion%-lösen och inuehafvande
Boställen,
flåradshöfdinge - tjensterne åro af den beskaffenhet,
att göromålen till en del kunna bestridas,
ehuru man till åtskilliga physiska delar
blifver oförmögen, och således, ehuru svagheten
beröfvar en Häradshöfding förmågan deltaga uti
syner, rågångs-tvister och dylika förråttni.ngsx^
hvari il! erfordras mödosam vandring och fåjjd^r,,
kanUfym likväl sitta i Domstolen oeff der skipa,
fa g och rätt. Om man derföre skulle blifva,
tvungen genom inagtspråk a, 11 gå ifrån sin tjenst,
0,1 h få åtnöjas. med en ringa pension, svarande
emot lönen, så vore det för hårdt, äfven om
pensionen bestämmes till 5oo Riksdaler, då LandsSeoreterare
och LandsKamererare, ehuru i värdighet
under Håradshöfdingar, enligt förslaget,
skola åtnjuta omkring 800 Riksdalers pension.
Når därtill lågges hvad bär om dagen uti ett af
de sednare Plena blifvit anfördt, rörarwle de stora
pensioner, sorn beviljas åt HofStaten, så tror
jag, att RiddersRapet och Adeln skall med billig
rättvisa ömma för mina likars öde. Jag
skulle vara stum, om någon kunde tro, att det
vore af egennytta som jag yttrar mig. Jag har
Dm 11 Julli c. m.
555
ylr! flere Riksdagar haft tillfälle, alt med bifall
fin föra mina tankar, men jag har alltid gjort det
fned den delicatesse, att jag icke vidrört sådane
frågor, som kynde hänföras till mitt eget interesse.
Jag förklarar jemväl det jag hoppas, att
min belägenhet aldrig skall komma atl bero af
en ringa, pensjon, ty om Försynen skyddar mina
tillgångar, skola de yål vara tjllräeklige för mig
och en aljkad. maka; men jag vet, att jag åger
inånga fattiga kamrater. Jag hemställer derföre,
pm en Embetsman, med den trägna tjenst och
den mödosamma sysselsättning, sorn en Häradshöfding,
bör till b.flöm.ng på ålderdomen blifva
tvungen att gå ifrån sin tjenst med en ringa pension.
Jag får ock tillägga, ajt cfet måtte få förblifva
vid hvad hittills, varit, a,tt ålder st egne eller
sjuklige Håradshöfdingar måge genom Yicarier
få låta bestrida tjensten, intilldess Pensionsstaten
kommer till sin ordentliga reglering, och
intilldess man kan inträda uti fullt åtnjutande
af skålig pension, ty annars skulle det kunna
hända, att Häradshöfdingen Thorbjörnsson, och
de, sorn dessförinnan blefve tvungne att gå ifrån
tjensten, kommo att svälta och lida nöd.
,Jsg hemställer således, att Friherre Hjertås särskilta
mening måtte blifva grunden för den proposition
Herr Grefven och Tand
kommer att göra, och att Ridderskapet och Adeln
dervid täckes fästa benäget afseende på de
yttranden jag framställt.
Herr von Qvanten, Carl: Jag kan på intet
sätt förena mig med de Talare, som yrka
högre pcnsioms-rätt för Häradshöfdingarne, Vo
-
Ö5<>
Den I j Julli e, m.
ro de ovilkorligen förbundne, att sjelfve göra
sin tjenst, skulle jag äfven tillstyrka detta; men
så ar icke förhållandet, ty jag känner dem, som
vid 3o å 4o års ålder upphöra att göra tjenst,
taga Vicarius, sorn delar inkomsterne, och framskrida
sjelfve sitt lif uti maklighet. » Jag tror,
att då fråga är om en pensioris-reglering föi'
Embetsman , böra de hafva företrädet, som äro
ovilkorligen förbundne, att sjelfve förrätta sin
tjenst. Hvad åter dem ankommer, som ända
till dödsdagen genom andre kunna fullgöra sine
tjenste-befattningar, böra de komma i andra
rummet; vi hafva ej förut varit frikostige på
pensioner, och vi hafva likväl aldrig saknat nödige
Embetsman. Man klagar öfver alltför talrika
Embetsmän, men detta är just icke ett medel
att förminska dem, isynnerhet då desse
Tjenstemän på visst sätt under sjelfva tjensteiiden
kunna bereda sig tillfälle till pension, då
de dela sin lön med en Vicarius. Om man
skulle utsträcka pensions-rättiglfeten till den grad,
som nu yrkas, så skulle man dagligen se Embetsmanna-classen
förökad, synnerligast då 60
år för en Landshöfdinge ofta ej är så hög ålder,
att han ju icke äger tillräckelig vigeur, för
att göra sin tjenst. Skulle han då äga rättighet
taga afsked med pension, vore det på sådant
sätt en möjlighet, att lika många i framtiden
vöre pensionerade, som tjenstgörande.
Friherre Cederjirom: Först utbeder jag mig
att få rätta det misstag jag gjorde, och hvarom
Friherre af Nordin erinrat mig, att nemligen
LandtStaterne ej skulle vara upptagne uti den
gtf.n n judi c. m.
nya pensions-inrättningen. Den fråga, hvarpå
jag egenteligen ville fästa uppmärksamheten var,
att tillfälle matte beredas LandtStatens Embetsman,
att vid lägre ålder blifva pensions-mässige,
vid 60 års ålder med en tredjedel, och vid
65 års ålder med två tredjedelar af deras lön.
Man måste hafva afseende på vigten af dessa
Embetsmäns befattningar. KronoFogdar och
Lands-Kamererare, sorn hafva en direct befattning
med Uppbörden, och hvarå Statens säkerhet
till en hufvudsaklig del således beror, är
det svårt att kunna tillhålla till ett ordentligt
fullgörande af deras pligter, om tjensterna bestridas
af gamle sjuklige personer. Det är för
Staten således vida nyttigare, att, då de ej äro
skicklige, kunna med en mindre pension lå dem
endtledigade, I anledning af hvad jag förut anfört,
i afseende på formen, anhåller jag att vid
det Betänkande, sorn StatsUtskottet afgifvit, i
anledning af Konungens Nådiga Remiss rörande
Landshofdingarnes pensions-rätt, få göra den
anmärkning, att jag tror, att den reglering,
hvarom jag talat, äfven bordt sträcka sig till
dem; och jag hemställer, om ej den enda utväg,
att ej bryta emot formen, vöre att StatsUtskottets
betänkande angående Embetsmäns behof,
att innan 70 års ålder taga afsked med
oafkortad! åtnjutande af lönen, finge tillika med
svaret på återremissen hvila, och att Ridderskapet
och Adeln bifaller återremiss af Utskottets
betänkanden angående Landshofdingarnes
och Häradshöfdingarnes pensions-rätt, då raan
vid deras återkomst i ett sammanhang kunde
afgöra saken.
558
Den 11 Julii c. m.
Herr Gyllenheirn, Eric Gujlaf: Genom
hvad Herrar Ehrenborg och von Hauswolff anfört,
lärer redan finnas fullkomligen upplyst obilligheten
deraf, att en Häradshöfding, sorn
oaflåteligen på tjensten bör använda sin tiel ^
hälsa och krafter, skall under sin ålderdom sakna
från Staten nödigt understöd och bergningi
Om honom nu skullfe tillerkännas pension efter
sin lön, så finge häri itialles 70 R:dr; men detta
lärer val icke väfä Riksens Ständers tanka att
så vedergälla Embetsmän , som uppoffrat sig för
det alhnäiinä.
Härådshöfdingarne äro Embetsman, sorn
hafva sine inkomster egenteligen genom så kallade
sportler och pappers-lösen, i närmaste likhet
med LandsSeereterarne och LahdsKamererarne.
De böra således jemföras med desse i
pension, oell jag anhåller vördsammast att, på
samma sätt som är i fråga för dem och för Herrar
Landshöfdingar, en underdånig hemställan
från Riksens Ständer mätte ingå till Kongl. Maj:t
om upprättande af Särskild pensions reglering
för Häradshöfdingar efter ofvannamnde grunder.
Hvad angår Herr vön Qvantens anmärkning,
att Häradshöfdingar kuftna låta förrätta deras
tjenster genom Yicärief, så ankommer sådant
ej på deras välbehag, utan är en utväg sorn blott
i vissa fäll och lör någon viss fid kail vara tillåten
•, men Om det äritages deremot vara både
instämmande med ordning och säkrast ledande till
allmän båtnad, att Ordinarie Embetsman sjelfva j
så länge de det förmå, fullgöra sina sysslor oell
åligganden, synes i det motsatta förhållande
Den 11 Juli i e, m,
Herr von Qvanten framställt icke vara giltigt
skäl, att utesluta Häradshöfdingarne från pensions-rätt.
Jag förenar mig således uti hvad
Herrar Ehrenborg och von Hauswolff i ämnet
omständeligare utvecklat och andragit.
Herr Ehrenborgh: Jag skulle önska, att
Herr von Qvanten ville upplysa mig om den
författning, som berättigar Härädshöfdingar mera
än andra att begagna tjenstledighet, och att genom
Vicarier låta förrätta sin tjenst. Väl har
jag funnit i Lagen ett tillstånd för deni, att få
begagna tjenstledighet, mert jag har ock funnit,
att denna icke utan skäl och endast vid synnerliga
omständigheter får åtnjutas. Att annorlunda
skett, har äfven jag anmärkt, och deruti föreslagit
rättelse. I anledning af Herr von Qvantens
anmärkning, att Häradshöfdingarne hafva
så goda inkomster genom sina Vicarier, får jag
hänvisa till hvad jäg förut yttrat, att om så är,
är det ett missbruk} som fej bör komma uti beräkning
vid frågan oin stiftandet af nya, eller
vid en riktig tillämpning äf äldre författningar.
I afseende på hvad Herr vort Hauswolff yttrat,
ätt, då en Häradshöfding sjelf kunde bestrida en
del af tjensten och lönade en Vicarius för bestridandet
af de befattningar iian ej sjelf kunde
fullgöra, den förre icke borde kunna tvingas att
lemna sin tjenst, derom skal! jag yttra mig i deri
motion jag i anledning häraf utber mig få göra
i frågan om skyldighet för Embetsman, som
icke förmår förrätta sin tjenst, alt elfer en viss
tids förlopp densamma lemna. I den författning,
Sorn härom skulle blifva gällande, borde ock be.
Den rr Jula c. m.
stämmas vissa undantag, då Embetsman till någon
del kunna förrätta sin tjenst, och få det öfriga
besörjdt genom antaget och godkändt biträde,
utan Statens gravation. Men ehvad en sådan
rätt anses tillkomma Häradshöfdingarne eller ej,
bör det dock vara deras rättighet, att då de
hellre vilja lemna ali befattning, än i en viss
inon underkasta sig ansvaret lör tjenstens förvaltning,
kunna på ålderdomen få en skälig pension
och komma i lika cathegorie med andra Embetsman
af lika vigt; och jag förenar mig i detta
afseende gerna med hvad Herrar Gyllenheim
och von Hauswolff anfört, att de kunna jemföras
med Secreterare och Kamererare uti Collegierne.
Jag föreslog Assessorer, emedan jag
trodde en större förmon åt Häradshöfdingarne
derigenom beredas, hvartill jag ansåg dem berättigade.
Herr von Hauswolff: Det år blott i an
ledning
af Herr von Qvantens anförande, som
jag begärt ordet. Jag skulle önska, att han ville,
äfven som jag uppmanar honom att namngifva
de Håradshöfdingar som ådagalägga den
försumlighet i tjenstens förvaltande, som han anfört,
och jag trorej, att ett allmänt stadgande kan
vidtagas för en hel Embetsmannacorps, för det
att en eller annan genom Konungens Nåd erhåller
dispance. Jag vet deremot, att inga Håradshöfdingar
undandraga sig att föråtta sin tjenst,
så långe kropps och sjåls förmögenheter sådant
tillåta, om ej någon särdeles omständighet inträffar.
De åro ock de ende Embetsman, som
ei
Dm II Julii r, m.
581
ej åtnjuta någon semestre. Således når de tje,"
na en lång tid af flere år, och då få permision
för en angelägen resa, hade jag ej förmodat nå*
got klander deröfver, och minst hade jag våntat
mig att inom detta upplysta RiksStånd få afhöra
en sådan skymfande anmärkning. Håradshöfdingarnes
måsta inkomster åro så sparsamt till—,
tagne, att de bero på desse Embetsmåns enskil-,
ta arbets-förmåga. Den andra omständigheten,
som af samma värde Talare blifvit anförd, år,
att om en högre Pension bifölles, de skulle vara
angelägne, att tråda ur tjensten. Jag lemnar
detta skål uti sitt värde, och finner samma grund
till anmärkning gälla emot den öfriga PensionsStaten,
samt vet ej hvarföre det icke skulle vara
lika tillåtit för en Häradshöfding, som för en
annan, att, når han tjent i vissa år, få tråda ur
tjensten. I öfrigt öfverlemnar jag detta ärende
till Ridderskapets och Adelns milda bedömmande,
och tror det icke vara Ridderskapets och
Adelns mening, att nitiske Erobetsmån på sin
ålderdom skola lemnäs utan bergning.
Herr von Qvanten'. För att besvara Herr
Ehrenborgs anmärkning, skulle jag med största
nöje, om det stod i min magt, uppgifva den
Författning, hvaruti det står, att Håradshöfdin
gar
få begagna vicarier. Den måste finnas, efter
så tillgått, och, om den icke finnes, år det
ett bevis, att Lagen ej alltid år i helgd. Herr
Ehrenborg har vidare yttrat, att jng skulle hafva
sagt, det de Håradshöldingar, som taga vt'
Ridd. o. Ail Pr. VI. Band.
§62
Den il Julii c, m.
carler, kunde samla Capitaler. Detta var ej min
mening, ty, när man gör det i yngre åren, kan
orsaken ej vara annan, ån att få en beqvåmare
tjenstgöring. I afseende på hvad Herr von Hauswolff
anmärkt, tror jag ej att Grundlagen tillåter
mig att personalisera eller att nämna de
Häradshöfdingen som begagna vicarier, och jag
tror ej att Herr von Hauswolff dermed skulle
vara serdeles belåten. Att så år, kan jag likväl
försäkra, och om jag dermed kan göra Herr von
Hauswolff någon tjenst, skall jag efter slutadt
plenum uppfylla dess önskan. Jag har ej sagt,
att Håradshöfdingarne skulle taga afsked, för
att få Pension, men jag tror, att andra väl skulle
göra det, om de fingo Pensioner. Deremot
har jag just anmärkt, att i Håradshöfdingarnes
tjenstgöring ligger ett tillfälle för dem att bereda
sig Pension derigenom, att, då deras physique
ej tillåter dem göra tjenst, de taga sig vicarier.
Staten slipper således med en lön i stället
för tvenne, och man behöfver ej inrätta en
ny Pension, som ej af behofvet år mera påkallad.
Herr von Hauswolff-. Jag utbeder mig tålamod
och öfverseende af HÖgloflige Ridderskapet
och Adeln, då jag ännu måste yttra ett par
ord. Jag och flere mine kamrater skola vara
Herr von Qvanten mycket förbundne, om han
kan framskaffa den Författning som berättigar
oss att godtyckligt och då vi sjelfve behaga få
begagna vicarier, om hvilken Författnings existance
jag bekänner öppet mig vara okunnig;
äfven skola vi stadna i enahanda erkånskla om
Den li Julii e. m.
563
lian kan utverka en sådan rättighet för oss, när
vi blifva sjuklige, eller hoglöse för ett mödosamt
arbete.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att då Ridderskapet och Adeln tycktes
vilja i ett sammanhang pröfva Stats-Utskottets
utlåtanden i frågan om tiden, då alla Civile
Embets- och Tjenstemän borde få taga afsked,
med oafkorrtadt åtnjutande af innehafvande lön,
ansåg Herr LandtMarskalken sig böra hemställa,
om icke, på sått Friherre Cederström föreslagit,
StatsUtskottets under N:ris i4a och 267 afgifne
utlåtanden angående Embets- och Tjenstemåns
behof, att före 70 års ålder taga afsked med
tillgodonjutande af hela lönen, kunde tills vidare
ytterligare hvila på bordet, samt deremot Utskottets
under N:ris 272 och 270 meddeldte Betånkanden,
angående Herrar Landshöfdingars och Håradshöfdingars
Pensions - rått vid afskedstagande,
hvilka båda för första gången till Ridderskapet
och Adeln inkommit, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Bifölls,
Föredrogs å nyo Stats Utskottets den 27
sistlidne Junii under N:o 270 afgifne, samt den
5 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
uppå LandsKamererarens, KammarRåtts.
#4
Dsn ii Julii e. m.
Rådets Å. Ekelunds underdåniga ansökning om
dess Perisions-rått vid afskedstagande?.
Friherre Cederjtrörn, Jaeob'. I anledning af
det nu uppläste Betänkandet skulle jag tro, att
vid den fråga, sorn till StatsUtskottet varit remitterad
om LandsKamereraren Ekelunds rättighet
till Pension, motiverne för tillstyrkandet icke
borde hafva varit de, som Utskottet uppfatta?,
eller att han med skicklighet och nit förrättat
»in tjenst, utan i stället att Iian varit i tjenst,
med uttryckelig rättighet att vid 70 års ålder
erhålla hela lönen såsom Pension, och att lian
således ej kunde ingå uti den reglering, som vid
,3818 års Riksdag vidtogs, emedan den ej gålde
för dem, som voro i tjenst under andra förhållanden.
Jag tror det ej med ordning öfverensstämma,
att Riksens Ständer besluta regleringar,
som på personer värka retroactivt. StatsUtskotlet
hade således bort motivera sitt tillstyrkande
på denna omständighet. I öfrigt har jag ej något
skål att vara missnöjd, i afseende på sjelfva
tillstyrkandet, ty det år billigt; det år blott
rätts-grunden, som jag velat anmärka, och hemställer,
om icke dylika frågor genom Kongl.
Maj;t sålunda kunde afgöras. Jag anhåller, att
Betänkandet måtte fä återgå till StatsUtskottet,
på det att i betraktande måtte tagas, om ej mo.
tiverne böra undergå någon förändring.
Friherre af Nordin, Carl Joham Jag instämmer
fullkomligen uti Friherre Cederström»
ianka, att det ligger en obillighet deruti, att
1318 års Författning fått en retroactiv verkan,'
Den 11 Julli i. m.
roen sådant är förhållandet, och så är den af
Kongl. Maj:t ansedd. Derjemte får jag upplysa.
att i PresteStåndét en särskild motion är
gjord rörande detta ämne, hvaröfver Utskottet
inkommer med betänkande. På denna grund
tror jag, att man nu kan bifalla detta Betänkande,
och nar det andra förekommer, fatta ett generel
beslut i afseende på de Tjenstemän, som
före 1818 voro i tjenst, och vid afskedstagandet
innehafva samma Tjenste-befattning, som då
Författningen utkom.
Herr Riben, Carl TVilhehn'. Jag hemställer,
om det icke, i anledning af det utaf Friherre
af Nordin upplysta förhållande, vöre skäl
att låta Betänkandet hvila för att afgöras i sammanhang
med det sorn lärer vara att förvänta.
Friherre af Nordin: Förhållandet med det
Betänkande jag omtalat är, att Utskottet afslagit
motionen. Om Ridderskapet och Adeln nu
låter detta Betänkande hvila, och sedan bifaller
det andra, blifver LandsKammereraren i Westerås
lidande, emot hvad Utskottet tillstyrkt,
hvilket väl vore en grym orättvisa, enär ifrågavarande
person redan år 1818 var circa 69 år
gammal, och då redan hade tjent i nära.4g år.
Friherre Cederfiröm: Då frågan redan är
väckt 0111 ändring uti det ifrågavarande Riksens
Ständers beslut, hvilket genom ett fel uti expeditionssättet
tillkommit, och Utskottet deröfver
redan fattat sitt beslut, så kamma Riksens Ständer
i tillfälle att dervid göra den rättelse, sorn
§66
Den n Julii c, m.
kan vara billig. I sådan händelse har jag ej
mera någon anledning att begära återiremiss, ritari
anser det vara tillräckligt, att mitt yttrande
får anses som en reservation i afseende på motiverne.
Af denna anledning tillstyrker jag att
Betänkandet måtte bifallas.
Herr Montgommerie, Gujiaf: Jag delar
med Friherre Cederström samma tanka, och anser
så mycket betänkligare att gilla de af Utskottet
i förevarande Belänkande framställde motiver,
som derigenom skulle uppkomma ett prasjiu
dicat, hvilket kunde blifva en orsak till flere Författningars
vidtagande med retroactiv verkan. Af
sjdan anledning tillstyrker jag vördsamt åter*
remiss.
Herr Grefven och LcmdtMarJkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
utlåtande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återför^
förvisas.
Ropades Ne;.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
gjorde proposition till bifall af be-*
rörde Utlåtande; hvilken proposition med Ja
besvarades.
Företogs till pröfning Sfats-Utskottens den
27 sistlidne Junii under N;o 274 afgifne, samt
Den xi Julii e, m,
den 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde ,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition om pension åt framlidne RiksRådet
Grefve Liljeerantz’s Dotter, Friherrinnan Tornerhjelm.
Herr von Hartmansdorff, Auguji: Jag
har vid åtskilliga tillfållen, då det varit fråga om
att öka Stålens utgifter, gjort erindringar deremot
; men vid ett sådant förhållande som det
närvarande, då det år fråga om att Riksens
Stånder skola erkänna en förtjent Embetsmans
nit, genom en välgerning mot hans behöfvande
dotter, så synes man ej böra vara så sparsam,
som StatsUtskottet varit. Om jag ej orätt fattat
Utskottets Betänkande, har det nedsatt den
föreslagne Pensionen från 5oo till s5o Riksdaler.
Jag underställer Ridderskapet och Adeln,
om det icke vore en billig och rättvis erkänsla
för framlidne RiksRådet Grefve Liljencranfz’s
förtjenster, att åt dess dotter bevilja den ifrågavarande
Pension till sitt fulla belopp utan af»
drag.
Herr Grejven och Län dt Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af Herr
von Hartmansdorff dervid gjorde anmärkning, till
Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Herr Grej ven och Landt
pen ix Julli c. ut.
Marskalken gjorde proposition till bifall af berörde
Utlåtande.
Ropades älven Ja och Nej.
Friherre af Nordin, Carl Johan'. Man torde
böra betrakta, huruvida den man, hvars dotter
år i fråga till erhållande af pension, gagnade
Fäderneslandet eiler icke, innan man fattar sitt
beslut. Jag förmodar, att ingen bör hafva glömt
den stora erkånsla Riket år honom skyldig för
hvad han gjort vid Realisationen 1776. Jag
tror det således vara skål, att understödja en
dess afkomling, som år i fattigdom. Det år vål
möjligt, att hon har rika slågtingar, som kunna
understödja henne, men jag hemställer till hvar
och en, om icke oftast det bröd, som man erhåller
af slågtingar, år hårdt och tungt. Jag tror
det alltid vara råttvist att belöna store mån, åf«
ven i deras efterkommande, då desse genom olyckliga
förhållanden nödgas påkalla Statens biträde.
Jag instämmer således med Herr von
Hartmansdorff i begäran om återremiss.
Herr Riben, Carl Willielm: Äfven jag an.
håller att få instämma uti Herr von Hartmansdorff^
önskan om en Pension åt Fru Tornerhjelm
till dubbelt högre belopp ån StatsUtskottet
föreslagit; och jag ber att Ridderskapet och
Adeln täcktes behjerta att den person som nu i
nöd anropar Riksens Ständers ädelmod år doter
af en man, som disponerat millioner af allmänna
medel, men vid sin död efterlemnat en ganska ringa
förmögenhet.
I)e.n i i Julii e. rn,
5^9
Friherre Ridderftolpe, Fredric, förenade
sig med Herr Riben,
Herr von Qvanten, Carl: Jag vill ej här
ingå i pröfning, huruvida den person, sorn nu är
i fråga tiil Pension, verkeligen dpraf år i behof;
detta kan Utskottet ensamt pröfva, och har i
anledning deraf afgifvit sitt Betänkande. Då nu
Utskottet tillstyrkt a5o Riksdaler, måtte detta
beslut vara grundadt på den kännedom, hvartill
handlingarne föranleda, och jag tror, att, oui en
återremiss beslutes, lärer Utskottet ej finna andra
skål, ån det redan funnit. Jag tillstyrker
derföre, att Betänkandet mätte antagas.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarekalken
förnyad proposition, fann Ridderskapet
oell Adeln för godt, att StatsUtskottets
Utlåtande, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremittera.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 27
sistlidne Junii under N;o 268 afgifne, samt den
6 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
angående tillämpningen af Författningen
0111 de Embets- och Tjenstemåns rättighet, sorn
fyllt 70 år, att behålla lönen vid afskedstagandet.
Friherre Cederftrörn, Jacob'. Detta år det
Betänkande, sorn Friherre af Nordin nyss omtalat,
det nemligen, sorn blifvit afgifvit i anledning
570
Den il Julii c, m.
af en motion inom PresteStåndet. Jag anhåller
att få fästa uppmärksamheten på några omständigheter
uti detsamma. Utskottet har afstyrkt
motionen, på den grund, att 1778 års Författning
bestämmer rättigheten till bekommande vid
70 års ålder af hela lönen såsom pension, blott
intill dess någon reglering kan komma att göras,
och att i anledning häraf frågan om de i
tjenst varandes pensionsrått vore förfallen, då
den nya regleringen skedde 18ig. Utskottet
har äfven ansett, att, genom erkännandet af en
sådan rätt, Staten skulle få vidkännas betydliga
nya utgifter på IndragningsStaten, och att således
den enda utväg vore, att Embetsmännen
inginge uti den nya pensions-regleringen. Jag
tror, att Utskotten hade kunnat lämpligare behandla
målet. Hvad först angår det undantag,
som 1778 års Författning gjort med afseende
på en blifvande reglering, så kan väl den slutsats
icke derutaf dragas, att i tjenst varande
personer skulle erhålla mindre pensionsrått, ån
de hade efter 1770 års Författning, utan måste
livar och en som haft högre pensionsrått, dervid
bibehållas; annars blefve en våldsam orättvisa
begången. På andra sidan, i afseende å
tillämpligheten af 1812 års beslut på LandsSta;
terne, så har ingen olaglighet skett genom Riksens
Ständer Beslut vid förra Riksdagen, ty
1812 års Beslut undantog dem icke ifrån regleringen
; och således vore de inbegripne. Då
de nu varit inbegripne ibland dem, som på IndragningsSlat
borde åtnjuta pensionsrått, och
desse efter 1770 års Författning, vid 70 års ål
-
Den ii Julii c. m.
571
der, erhålla hela lönen såsom pension, så följer
äfven, att, utan rubbning af deras rått, sådant
icke kan dem betagas. Nu har likväl genom
sista Riksdagens Beslut inträffat, att desse Etnbetsmån,
utan afseende å deras i 78 års Författning
grundade rått, gått i mistning af deras
pensions-råttighet, och denna rätt i stallet blifvit
dem tillagd i likhet med Embetsmån uti Rikets
Collegier. Det gör för några en betydlig
vinst, men för andra en betydlig förlust, och
jag hemställer, om det år någon billighet uti någotdera.
Jag anhåller således om äterremiss,
samt att Utskottet måtte så ändra sitt Betänkande,
att i stället för afstyrkande of Herr Fröbergers
motion, Utskottet måtte tillstyrka, att
tillämpningen af 18] 8 beslut ej må blifva gällande
för dem, sora voro i tjenst innan Beslutet
blef fattadt.
Friherre af Nordin, Carl Joham Då denna
fråga förevar uti StatsUtskottet, såg jag saken
ur samma synpunkt som Friherre Cederström.
På denna grund förenar jag mig nu med
honom. Jag tror, att Författningen genom dess
retroactiva verkan betager Embetsmånnen en
rättighet, som genom förut gifne Lagar tillkom
dem, och att det år en orättvisa, som påkallar
rättelse af nu församlade Ständer. Af dessa anledningar
begår äfven jag äterremiss.
Herr Grefven och LandtMarfkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats;
Utskottets Utlåtande böra, i anledning af de
g^2 Den ii julii e. rn.
dervid gjorde anmärkningar^ till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af Lag-UtskotJ
tets den 4 sistlidne Juni» under N:o io5 afgif.
ne, samt den 28 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den ig sistlidne Februarii
meddeldte Betänkande, angående yrkad
befrielse för förmyndare från skyldigheten att
hvart tredje år tillöka myndlingens arfs-capital,
med den under tiden derå upplupne ränta j blef
förstnämnde Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
bifallet.
Företogs till pröfning'Lagutskottet® den ta
sistlidne Junii under N:o 106 afgifne, samt den
28 i samma månad eftermiddagen på bordet lag.
de, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 10 sistlidne April meddeldte
Betänkande, angående yrkadt närmare be*
stämmande, i hvilka Ull ProvincialMedici besigt*
ringar åro nödige vid uppkommande tvifvelsmål,
huruvida död person vådeligen omkommit eller
icke.
Herr Ehrenborg, Casper: Då Betänkandet
redan af tre Stånd är bifallet, lärer det beslut,
som har fattas, ej vara af någon påföljd i afae^
Den ii fiäii e. ni.
573
ende på resultatet, men jag har ej af Lag-Utskottets
yttrande funnit skål att frånträda min
öfvertygelse, att man öfverlemnat nog mycket
till KronoBetjeningens bedömmande, då deraf
skulle bero, huruvida anmälan om hastiga dödsfall
af okända orsaker borde ske, och besigtning
å liken af läkare anställas. Jag tror, att detta
bör bero på Konungens Befallningshafvande eller
Domaren, och att omgången med anmälan
bos desse Auctoriteter ofta medfÖrer nytta, i afseende
på upptäckandet af brott och illgerningar.
Jag hemställer således, om icke Ridderskapet
och Adeln ville afslå Betänkandet, för att
tillkännagifva sin öfvertygelse,
Herr Grefven och LandtMarjkalken gjorde
proposition till bifall af LagUtskottets Utlåtande,
hvilken proposition med Nej besvarades.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade afslå Betänkandet.
Ropades Ja,
Vid förnyad Föredragning bifölls BevillningsSamt
Allmänna Besvärs- och Oeconörnie-Utskottens
den 17 sistlidne Junii Under N:o i4afgifne,
samt dfen 28 i samina månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
väckt fråga om tillåtelse för visse inom Malmöhus
Län' boende strandsittare, att med sine fi
-
574 Den ri Julii e. m,
skebåtar föra varor emellan Inrikes orter och
Danska kusten.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den 27
sistlidne Junii under N:o 264 afgifne, samt den
2 dennes eftermiddagen på bordet legde, Utlåtande,
i anledning af våckte motioner, deis oin
Lots- och Båk-afgifternes nedsättning, dels otn
deras användande.
Herr Riben, Carl Wilhelm'. Jag utbeder
mig att vördsamt få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på de inom Utskottet emot
Betänkandet afgifne reservationer; reservationer,
sorn jag tror förtjenta af mer afseende,
än Utskottet åt dem egnat. Det är ganska sannt,
som Herr Eckhoff’har sagt, att 1809 års Ständer
icke allenast hegärde hos Kongl. Maj:t en
ny reglering af Lots- och B åk-inrättningen, utan
ock tillkännagåfvo sin önskan, att Lots- och
Båk-umgälderna måtte odeladt användas till det
ändamål, hvarföre de erlades. Sedan Collegier
och Verk häröfver blifvit hörda, förordnade
Kongl, Maj:t i Januarii månad 1810 en Comité
att utarbeta ett project till författning i ämnet.
I Augusti månad nyssnämnde år inlemnade Comitén
sitt arbete fullbordadt till KrigsExpeditionen,
der det förblef liggande till den 20 Junii
1820, då den nu gällande Lots- och Båk-förordningen
utfärdades. Under tiden hade en ny
Comité behandlat ämnet. Resultatet af 1820 års
Författning är en ögonskenlig och alldeles obe
-
l>en il Judi e. m.
575
stridelig förbättring i Lots- och Båk-inrättning
gen; men jag vågar dock tro, att denna förbättring
skulle under den nu varande utmärkt
skickliga Lotsstyrelsen blifva än större, om de
afgi-fter som i och för Inrättningen erläggas, äfven
finge till dess bästa användas. Det synes mig
icke heller billigt, att de i vissa fall ganska dryga
afgifter, som under namn af Lots- och Båkafgifter
Sjöfarande aftvingas, begagnas till ändamål,
alldeles främmande för Lots- och Båkinrättningen
Lotslönerne utgå nu till ett belopp,
så lågt, att ingen Lots kan hålla sig skor för
den lön, som Staten består. Man torde invända
häremot, att det icke är af löner, utan af
Lotspenninge-förtjenst, som Lotsarne böra äga
sin utkomst. Jag medgifver också, att Lotsarne
på Rikets östra och södra kuster i allmänhet äro
någorlunda burgna; men ju längre man kommer
norr ut, desto knappare äro Lotsarnes vilkor.
Vid Arholma och Furusund t, ex. hämta
Lotsarne sitt förnämsta lifsuppehälle af byteshandel
med strömning på Mälaren, men om de
en dag blifva behandlade efter samma grundsatser
som Gårdfarihandlare, så beklagar jag deras
öde. Vår långa kust kräfver att betydligt
antal Båkar. Huru många sådana kunna uppföras,
när hela FyringsStaten med 5 eller 4ooo
Riksdaler öfverskjuter byggnadskostnaden för en
enda Båk. Om, som jag hoppas, en större frihet
i handel och näringar blir denna Riksdagens
resultat, så bör man ock i tid vara betänkt
på medel att upphjelpa den för handeln så angelägna
Lots- och Fyr-inrättningen. Dertill fordras
ovilkorligen, att inrättningen kommer i åt
-
r
Den 11 Jillii e. m.
njutande nf de medel, som för dess underhåll
och förkofran erläggas.
Friherre Cederfirom, Jacob: Det år med
anledning af de vid Betänkandet fogade sårskilte
tankar, som jag anhåller att Betänkandet måtte
få hvila på bordet. Jäg har ej haft tillfälle, att
genomläsa de Författningar, sorn blifvit åberopade,
men jag kan ej neka, att det förefallit
mig, som de sårskilte meningarne varit bättre
grundade, ån Utskottets Betänkande.
Herr von Hartmansdorff, Ailgufi \ Uti det
upplåste Betänkandet, åberopas det förslag till
UtgiftsTitlar, som till Riksens Ständer blifvit
öfverlemnadt. Då den frågan förevar, tog jag
mig friheten göra några anmärkningar i detta
ämne, hufvudsakligen öfverensstämmande med
dem Herr Riben nu yttrat. Jag förenar mig
således i anhållan, att Betänkandet måtte få
hvila intill dess Ridderskapet och Adeln inhämtat,
hvad afseende StatsUtskottet funnit för godt
att göra på de anmärkningar, som inom Ståndet
förut blifvit framställda.
Herr Riben: Uti Herr von Hartmansdorff^
begäran om målets ytterligare hvilande, instämmer
jag gerna.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarjkulken
gjord proposition, fann Ridderskapet
oell Adeln för godt tillåta, det Stats-Utskottets
ifrå
-
’i)eh ii JulCi a, m, gj^
ifrågavarande Utlåtande'finge tills Vidare ytterligare
hvila på bordet.
Föredrogs & nyo 'Ståts-Utskottets den 26
olstlidne Junii tinder N:o 265 afgifrte, samt deri
2 dennes eftermiddagen på bordet lägde, Utlåtande,
i anledning af Väckt motion ont tillökning
i anslaget för Modellkammare^ och Méchaniskå
■Skolan,
Herr Mohtgorkmerie, Gujlaf: Åter kom
iner
jag uti den obehagliga nödvändighet att
bevisa, det StätsUtskottets prtertiisser åldrig instämma
med dess resultater. Äfven nu niedsifver
Utskottet, att anslaget ej motsVarar behof
ven, mert Utskottet anser likväl Kronärts tillgångar
icke medgifva någon ökning i anslågetT.
Denna sparsamhet i småsaker kari jag icke gilla',
ty ;då Utskottet ibland icke tvekår att bevilja
'millioner och 100,000 Riksdaler; borde det val
afvert kunna bevilja smärre srtrrtmor’, då dessa,
likåsöm ifrågavarande; hafva allmänt bästa till
föremål. Hvad ängår LandtbruksÅcadeinien,
hvarifrån Utskottet tror detta anslag krthnä utgå,
så är det val möjligt och tili och med att
frukta, det hort ock hår satiihiå grundsats att
hushålla 1 sriiått Och slösa i stort, och sorti jag
tror mirt motion syftar på alhnärtt gagn, nemligen
att slöjder och uppfinningar befordras derigenom;
ätt modeller ärö ätt tillgå; så kän jag jé
Ridd, o, Ad, Pral. VI, Band;
'S7S
Den 11 julii e. m.
derlåta att framställa min vördsamma förmodan,
det Staten ej bör småaktigt spara på detta lilla
anslag, då ett så godt ändamål för slöjder och
konster kan vinnas. Jag anhåller således om återremiss,
och att Utskottet mätte taga saken uti
närmare öfvervägande och behjertande.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner
Adolph Goran: Jag är Herr Montgommerie
mycket förbunden för dess omtanka att vilja
skaffa mechaniska skolan ett högre anslag ; men
jag tror mig böra upplysa, att Staten för mechaniska
skolan, ehuru denna står under LandtbruksAcademiens
uppsigt, aldrig ansetts såsom
utgörande en del af de på Academien anordnade
medel, och att fråga således icke varit ätt
Academien skulle bestrida de för Skolan förekommande
kostnader, då den äfvensom döss
^tat existerade långt före Academien, ehuru den
sedan blifvit ställd under Academiens inseende^
Det har således icke varit för att hushålla i
smått och slösa i stort, men derföre, att hvar
summa bör användas till sin destination, som
Academiens anslag ej blifvit använde till understöd
för mechaniska skolan. Dessutom får jag
upplysa, att Academiens inkomster, ehuru till
utseendet i summa stora, dock genom planen
för Academiens verkningskrets, äro otillräcklige,
om de skola uppfylla sitt ändamål. Planen är
så vidsträckt, att Academiens utgifter så öfverskridit
inkomsterne, att Akademien dels måst
skuldsätta sig, dels anticipera på efterföljande
års tillgångar. Emellertid som de inre taken i
vissa rum af Modellkammarhuset hotade att falla
lien ii Julii e. m.
577
neri och krossa modellerne, blef det oundvikligen
nödvändigt, att af Academiens fond bestrida de
angelägnaste reparationerne; dock blott de angelägnaste,
ty hela reparationsförslaget uppgick,
om jag rätt minnes, till 6 å 7000 R:dr, men
de nödigaste förbättringarne kostade 1200 R:dr,
hvilka utbetaltes af Academiens fond; och hvarigenom
samt genom utbyte och flyttning af några
rum för Academiens Embetsman, de modeller,
som förut voro spridde, blefvo nedflyttade
och satte i sammanhang, så att de nu finsnäs,
ehuru i tvänne våningar, i en viss ordning,
fastan den ej är så fullkomlig, sorn man skulle
önska. Hvad reparationen angar, har Academi
en ej ansett utgiften för densamma annorlunda
än som provisorisk, och hos Kongl. Majit
ri underdånighet anhållit om ersättning för densamma.
Kongl. Majit har i Nåder svarat, att
Äcademien framdeles af anslaget för de publika
husen skäll erhålla denna ersättning, och har
hefäflt, att modellkammarhuset skall ställas under
OfverlntendentsEmbetets inseende, hvad dess
underhåll och reparation angår. Men då jag
vet, att den summa, som är anslagen för reparation
af de publika husen, endast uppgår till
26,000 Riksdaler, och denna derigenom, att de
till 1812 till större delen varit oreparerade, är
högst otillräcklig, så fruktar jag visserligen, att
anslaget för modellkammaréns hus blifver lika
otillräckligt, som för de öfrige husen, och skulle
följaktligen visserligen önska, att StatsUtskottet
ville för modellkommarhusets iståndsättande föreslå
någon särskild tillgång, eller ock att an
-
Den II Jnlti e, m.
slaget för de publike husen i allmänhet fÖi5-:
höjdes;
Herr Grefven och LandtMarJkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats.
Utskottets Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar) till Utskottet åter=
remitteras.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandiMarskalken
gjorde proposition till bifall a£ berörde
Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMärskalken
förnyad proposition, blef StatsUtskottets
Utlåtande, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet åtferremitteradt.
0
PöretögS till pröfning StatslJtskottets den
26 sistlidne Junii under N;ö 266 afgifne, samt
den 2 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt motion om inköp
för allmänna medel af framlidne Professoren
Acharii efterlemnade Ört- och Lafsamling; och
blef samma Utlåtande, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifallet.
Den fx Julii c. m.
Upplästes och lades pål bordet Allmänna
Besvärs- och OeconomieUiskottets den 8 den-i
nes under N:o 129 aflåtne Memorial, i anledning
of väckt motion, angående upprätthållande af
Höganäs Stenkolsverk,
Upplåstes ett från RiddarhusUtskottet in--  kpmuxet så lydande Memorial;
(Se Bilagan N;o n)
Uades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protoeolili
O. Lagerheim,
58 2 Den 12 Juli i /. m.
Lördagen den 12 Julli.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Föredrogs å nyo och bifölls ConstitutionsUtskottets
den 5o sistlidne Junii undeF N:o 55,
aflåtne, samt den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde, Memorial, innefattande hemställan om.
anslag af tractamente för en Vaktmästare,.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets
den 20 sistlidne Junii afgifne, samt den q5 i
samma månad eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, i anledning af väckt motion, att tryckning
af Junii månads Protocoll hos Ridderskapet
och Adeln vid innevarande Riksdag genas®
måtte påbörjas.
Herr von Hohenhausen, Michael'. I anledning
af det upplåste Memorialet anhåller jag att
få väcka en ny motion. Det år med verklig
ledsnad, RiddarhusUtskottet funnit sig icke kunna
understödja den af Grefve von Schwerin tillstyrkta
förändring i trycknings-såttet för Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid innevarande
Riksdag, emedan Utskottet ej ansett samma
förslag kunna uppfylla ändamålet. Men för att
vid en annan Riksdag kunna vinna detsamma
skulle jag tro det vara lämpligt, att Ridderska
-
Den i2 Julii f. m.
jjefe och Adeln tycktes utfästa ett premium för
den Adelsman, sorn till dess förskaffade sig kunskap
och färdighet i snällskrifning, så att han då
kunde blifva antagen såsom Extra Ordinarie
Canzlist vid Riddarhuset. Genom en sådan anstalt
kunde man hafva hopp, att få Protocollet
färdigt, till justering från ett Plenum till det
nästpaföljande. Den nu brukliga method med
kringskickande af Ledanröternes yttranden skulle
da icke behöfvas, utan Talarne kunde sjelfva
komma upp på Riddarhuset, och genomläsa de för
deras räkning uppsatte anföranden. Det år naturligt,
att Protocollet i alla fall skulle stå under
Riddarhus - Secreterarens tillsyn och ansvar.
För öfrigt kan jag ej för närvarande föreslå något
bestämdt belopp såsom premie-summa, men
förmodar Riddarhus-Utskottet blifva i tillfälle
dertill, om motionen dit hlifver remitterad,.
Herr af Ekenfam, IsraelErkännande
fullkomligen nyttan och nödvändigheten af det
förslag som Herr von Hohenhausen gjort, hemställer
jag endast vördsammeligen om ej mera
ändamålsenligt, och mindre ensidigt, skulle vara
att utsträcka en sådan täflan till hvarje Svensk
man, och ej endast till Adelsmän- Jag känner
ofrälse personer, som utomlands studerat principerne
för Snabbskrifveriet, och derefter gjort
sig mycken möda att inpassa och sammanföra de
egenheter, hvarigenom Svenska Språket, ej mindre
ån något annat, påkallar en särskildt systematisk
behandling i detta afseende. Oberäknadt
den Stånds-skillnad, sorn man kunde undvika att
påstöta, skulle man således derjemte komma sna5
m
nen, 1,2, fulu /, ng,
race. li,H 9m, donna tåffan. gjprdes. alhnÄp,
Man kan yåf deremot invända, att ofrälse personer
ej ännu få iptcåde bär;. men. jag hoppas i,
det fallet på framtiden; och, dessutom, om man,
så vill, lian en Snabbskrifvare anses såsom en,
slags Ridderskapets ocR Adelns betjenipg, då dess,
beskaffenhet att, vara a£ ep ädlare art, ej bör
kunna nedsätta dess. anspråk på inträde under
Vacktmästareps.
Q.refye yon Schwerin, Fredril; Bogislaus
Jag, ämnar ej tala emot Utskottet, sorn icke delat
rqin, åsigt;, men jag önskar; fä, till Protocollet
för framtiden antecknadt att orsaken, hvarföre.
våra Protjppoll, vid denna Riksdag blifva så,
sent tryckte, ligger i, det misstag, Riddarhusutskott,
et viji Riksdagens början begått, att contrahera,
endast rpe<k en. Boktryckare om ett visst
qvantum tryckta ark i; veckan* Om ej detta,
skedjt, hade ipitt förslag kunna,t antagas. Jag,
nämner detta, pa det rättelse må kupna vid. en
anpan Riksdag iakttagas. Riigt.en. år ovilkorlig,
att Profocoljen skola tryckas. Detta sker ej så
mycket, för Representantens egen tillfredsställel*.
se, sorn fastmera såsom. en. rättighet för Nationen,
att bedöma huru, lian uppfyller, sil t kall.
Detta har Lagstiftaren sagt;, men icke hvem sorn,
skall vaka öfver fullgörandet. Således, måsle
hederskänslan göra det. Till hyad man anför
deropi, att, Publicisterne sprida kännedom om
våra öfverläggniiigar, svarar jag, att hår finnes
för det närvarande hvarken Publicitet eller Publicister.
De kunna ej finnas uti ett så. Folkfattigt
Land, sorn vårt, De blifva partiske,| så.
Ben 12 Julii f. ni, '
Eliart de sätta pennan på papperet.' I ett Folk.
yi.kare Land tvingar egennyttan dem, att vara
rättvisa; ty den ovåldige täger der brödet ifrån
dem, som icke åro det. D,et år förgäfves, hvad
lagstiftaren trodde år 180g, at,t medelst de genom
tryckfriheten tillvågabragte garantier behörigen
kunna contrpllera administrationen; vi skulle
då vara 10 millioner starka, i stället att vi
nu blott åro 2 och en half millioner och fattige.
Någon annan utväg att fä communication emellan
Fojket och dess Representanter finnes således
icke, ån genom Protocollenstrypkning. Huru,
det gått med sista Riksdagens Protocolls-tryckning,
hafya yi sett. Det vöre önskligt, att någon
annan ville låta sig vårda om denna angelägenhet
vid en kommande Riksdag. Jag årnay.
dermed icke vidare taga någon befattning, sedan,
Herr Cederschjölds och mina bemödanden i detta
afseende varit fruktlösa. Jag vill ej bestrida
utsättandet a£ ptt; premium för snåll-skrifyerfet.
Om ett premium äfven beslöts för contrpllen på
Protoepllens tryckning och verkställigheten deraf,
så att skyndsamhet derigenom befordrades,
skulle jag anse detsamma vara af mycken vigt»
Herr von Ilohenhai/fen: Jag vill visserli
gen
ej bestrida, att ju RiddarhusUtskottpt kun-r
nät vidtaga andra mått och steg i. afseende på
ProtocoIIens tryckning, ån sorn skedt, och att;
accord med flere Boktryckare kunnat träffas p%
månad, men utom det att Profocollen derigenom,
blifvit betydligt dyrare, samt Rjdderskapets oclj.
Adelns Protocoller dymedelst uppgå,It till högre,
pris, ån de öfrige RiksStåndena, ägde vi 1 detta,
58«.
Den 12 Julii j. rn.
afseende vid Riksdagens början ingen erfarenhet?
att bygga på. Utskottet sökte förskaffa sig de
underrättelser, sorn voro att tillgå, i enlighet;
nied hvilka contract med Boktryckaren upprättades.
Hvad betråfFar säkerheten för tryckningen
af denna Riksdagens Protocoll, hoppas jag
att Högloflige Ridderskapet och Adeln, når Instruetionen
för Riddarhus1-Directionen kommer
att föredragas, skall finna sig tillfredsställd af
det correctiv, Utskottet i detta afseende föreslagit?
Uppå:
derefter af Herr Grefven och Landt«
Marjkalkm gjordproposition, blef RiddarhusUtskottets
ifrågavarande Memorial af Ridderskapet
och Adeln bifallit, hvarjemte Herr von Hohenhausens
motion, att Ridderskapet och Adeln måtte
bestämma ett premium för den Adelsman,,
sorn till; nästa Riksdag kunde förskaffa sig fullkomlig
insigt uti Snällskrifvare konsten, jemte de
af Grefve von Schwerin och Herr af Ekenstam, i,
anledning deraf, nu afgifne yttranden, till Riddar*.
busUtskottet remitterades.,
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 16 sistlidne
Junii under N.:o 10g afgifne, samt den 5)
dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 4 sisflidne Mars under N.o 9 med.
deldte Betänkande, angående skyldighet för åkta.
makar, sorn skola skiljas, att personligen inställa,
sig i Consistorio till skiljobrefs emottagande,.
pen 12 Juli i f. rn.
58?
I sammanhang härmed upplåstes PresteSfåndrts
ProtocollsUtdrag af den i;i dennes, hvaraf
inhämtades, att PresteStåndet, med ogillande af
Utskottets Utlåtande, ansett Riksens Ständer
höra hos Kongl. Maj:t i, underdånighet anhålla,,
det vid Kyrkolagens stadgande härutinnan, måtte?
förblifva.
Grefve von SchwerinFredric Bogislaus".-  Jag skall ej' återupprepa de skäl, på grund af
hvilka LagUtskottets Betänkande i ämnet förra
gången blef återremitteradt; de äro alla i det
nu upplästa Betänkandet upptagne. Ridderskapet
och Adeln täckes, jag är öfvertygad derom,
fästa uppmärksamheten) vid den tanka, att det är
i sin ordning, att ett band upplöses på. samma,
sätt det blifvit knutet. Då det knytes- i Församlingens
närvaro, bör det ock i dess närvara
upplösas. Detta bör ske, icke för de olycklige
makarnes skull, utan .för de personers skull,
som, äro vid tillfället närvarande, och på hvilka
en sådan offentlig act möjligen kam göra ett
djupt intryck. Det var derföre jag föreslog, att
Consistoriernes skyldighet i detta hänseende kunde
öfverflyttas på Församl i ngarnes Presterskap j
och jag hemställer nu, arn icke Ridderskapet och
Adeln skulle täckas afslä LagUtskottets Betänkande
samt instämma i PresteStåndéts beslut.
Herr von Hartmansdorff, AugujiEfter
den framställning Grefve von Schwerin gjort,
torde det vara öfverflödigt,att anföra några ytterligare
skäl för afslag på LagUtskottets Betänkande
och instämmande uti PresleSlåndets
T
588 Ben 12 Juli i f, m.
beslut. Likväl anhåller jag få lästa RicMerska--  pets och Adelns uppmärksamhet på hvad en.
Ledamot af PresteStåndet, Herr Doctor Stenh
anim ar anfort, att det nemligen handt derigenom
att äkta makar, sorn velat skiljas åt, ej behöft
infinna sig vid Consistorium, sedan verldslig
Domstol dömt till skiljsmässa, att de fått
skiljobref, efter att under tiden hafva med hvarannan
sammanaflat barn, då de hvarken borde
eller kunde få skiljas. Alfen sorn dessa mål blifvit
dragne från Consistorii närmare tillsyn, så
saknade det vid skiljpbrefyets. utfärdande kunskap
om hvad sorn förefallit. Jag känner äfven,
att makar, sora begärt skiljsmässa, vid ankomsten,
till RomCapitlet, blifvit af föreställningar bevekta,
ångrat sig och b,egart att få tillsammans förblifva.
Dessa omständigheter äro allt för vigtiga
att åsidosättas för de små betänkligheterna
af något längre tidsutdrägt och kostnad, fonjL
skiljsmässan skulle ske inför Consistorium. Jag
förenar mig således med Herr Grefve von Schwerin
i anhållan om afslag å Betänkandet, och instämmande
med Högvördige PresteStåndet i beslut
om underdånig anhållan hos Kongl. Majit,
att ifrågavarande Circulaire måtte upphäfvas,
peli Kyrkohagen återställes i sin fordna kraft.
Herr Ehrenborg, Cafper, förenade sig med;
Grefve von Schwerin och Herr von Hartmansdorff.
Uppå derefter af Herr Grefven och handtMarskalken
gjord, proposition, fann Ridderskajjjet
och Adela lor godt, alt, med ogillande af
J&CH 12 Julii f. rhi
589
LagUtskotteis ifrågavarande Utlåtande, äfven för
dess del uti PresteStåndets ofvanberörde beslut
instämm a^
Herr von Hartmansdorff', Förhållandet
med det af Ridderskapet oell Adelnnu afgjorda
nial, föranleder mig att göra en ny motion}
hvartill jag utbeder mig att få utveckla grunderna*
Deh
förändring i KyrkoLagen, hvilken Rid3
tlerskapet och Adeln tillika thed PresteStåndet
beslutit anmäla till upphäfvande af Kongl. Maj:t,
har tillkommit medelst ett Kongl. Circidaife af
den i2 November 1812, hvarigenom KyrkoLägens
stadgande i iti Cap. 6 att makar, So ni
blifvit skiljda vid verldslig rätt, skola personligen
inställa sig vid DomCapitlet, till skiljebref!
erhållande, rubbades. Men denna Lagförändring
eller Lag-förklaring har ajdrig blifvit Riksens
Ständer pröfvad eiler godkänd, på sätt 87 och
88 §. §. RegCringsFormen föreskrifva. Örsakeri
är troligen, att den hvarken blifvit af Riksens
Sländers JustitiaeOmbudsman meddejad, eller genom
trycket Allmänheten kungjord. Jag anser
detta så mycket säkrare vara rätta förhållandet^
soni i JustiticoOmbudsmannens EmbetsBerättelse
för 1812 (Bihanget till RiksStåndeiis Protocoll
i8i5, sid. 211) finnes én annan Lagförklaring
omnämnd, utan att något 0111 denna förmäles.
Men jag lägger det icke bemälte Embetsman till
last, ty örn vederbörande Föredragande under_
låta att vid dylika tillfällen lemna JustitiaeOnm
budsiuannen del af hvad sorn blifvit beslutad
59°
IX n 12 Julii /. m.
och om Laglörklaringarne icke genom trycket
meddelas Allmänheten, så måste JustitiaeOmbudsmannen
om deras tillvarelse förblifva lika okunnig,
sorn alla andra, hvilka ej skriftligen derom
underrättas genom Circulairen. Således kan det
hända, såsom med förevarande ämne, ätt allmänna
Lagen varder förändrad utan Riksens
Ständers medgifvande , under flera påföljande
Riksdagar, samt utan att deras JustitiaeOmbndsman
eller Allmänheten, som skall iakttaga denna
förändring, vet att hon äger rum,
Till förekommande för framtiden af sådana
•menliga och för allmän säkerhet vådliga händelser,
vågar jag vördsamt föreslå
Det Riksens Ständer 'ville hos Kongl. Majit
ij underdånighet anhålla, att ingen lagförklaring
må beslutas, utan att Allmänheten derom medelst
offentlig kungörelse underrättas, samt att
inga lagförklaring^!’ måtte beslutas, utan att Rik*
sens Ständers JusritiaeOmbudsmans utlåtande 'deröfver
varder infordradt.
Likasom JustitiseCanzleren genom sin plats
i StatsRådet, då Justitiae-ärender der föredragas,
(26 §. RegeringsFörmen) är i tillfälle att yttra
sig öfver förekommande lag-förklaringar, så synes
äfven JustitiaeOmbudsmannen böra äga tillfälle
dertill; och så mycket mera, som honom
fc. i 18 §. af dess instruction är ålagdt för Riksens
Ständer ”tillkännagifva, om han finnér någon
”lagförklaring vara olämplig, eller under namn af
”förklaring ny Lag stiftad,’’ Får han se orsa
-
Den 12 Julii f, m.
;kerna till en lagförklaring ifrån dess ursprung,
så varder han desto bättre i stånd att deröfver
•fälla ett riktigt omdöme i sina framställningar
till Riksens Ständer, och följaktligen att gifva
en desto grundligare ledning för deras beslut.
Ätt denna min motion måtte efter vederbörlig
Utskotts behandling få komma under Rik.
sens Ständers pröfning, anhåller jag ödmjukeligen.
Lades på bordet.
Företogs till pröfning T,agUtsköttets den
sistlidrie Junii under N:o i io afgifne, samt den
• 5 dennes eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 5 sistlidne April under N;o 02
meddeldte Betänkande, öfver väckt motion, om
förbud för Ledamöter i HofRått, att sig emellan
byta lottade mål.
Herr af Ekenjiam, Israel, anförde skrifte'ligen:
(Se
Bilagan N;o 1.)
Herr Munck af Rofrnjkjold, Eberhard:
1 hufvudsaken förenar jag mig med den siste
värde Talaren. Under det vi här med nit och
•alfvar söka förekomma en godtycklig behandling
•af målen i den högsta instantien, böra vi ej eller
underlåta, att vidtaga likstämmiga mått och
59?
Den 12 Julii f. m\
steg i afseende på de lägre.-, Ingenting är farligare,
än att, på sätt nu blifvit anmärkt, illtidera
den nödvändig Författning bni lottning af
inål, som till HofRätterne inkömiöå. Utskottet
har invändt, att Motionairens framställning innefattar
en förutsättning, att uppenbar mannamån
skulle bedrifvas ; men sjelfva föreskrifter!
o,m lottade mål förutsätter precist detsamma. Jag
får således för min del yrka , att Betänkandet
inåtte afslås , oell proposition göras till bifall af
Mo tionairens andragande;
Herr Ehrenborg, Casper: Äfven jag förenar
inig hufvudsakligen med den åsigt Herr af Eken»
stam framställt, oell tror, att lottade mål i IIofRätt
icke ovilkorligen böra allemnastill en efterträdare,
eller rättare äagdi, åtfölja den rotul, som genom
innehafvarfens afgång eller permission från Enibe.
tet blifvit ledig. Deremot anser jäg det ej eller vän
fa lämpeligt, att vid sådané tillfällen lottning aiiStäliés
emellan de personer, som skola till adjungerade
Ledamöter föreslås; ty skicklighet oell
förtjenst ärö de enda omständigheter hvilka dervid
bora tagas i beräkning. Jag skulle derföre
tro en n^ lottning af måleri vara den bästa utvägen
som likväl sällan behöfde komma i frågaj
bm tiden så äfpassades ^ att den permitteradé
Ledamoten före sitt afträde ur HofRätten leninades
råderum, att utarbeta de mål, hvilka af
honom blifvit till föredragning beredde.
Herr af Ekenjiam: Jag instämmer full -
komligen med Herr Ehrenborg, att Lagens esprit
för
-
Öcn 12 Jalii J. m,
593
fordrade ny lottning vid en Ledamots afgång-,
oell skulle högeligen Önska, att Lagens tydliga,
föreskrift Orri det sätt, hvarpå en Referent kan
till handläggning emottaga mål, kunde sålunda
hållas i helgd; men detta sätt lärer vara alltför
Obeqvämt i verkställigheten, hvarföre jag föreställt
mig ett oöfvervinnérligt motstånd vid framställningen
deraf. Klokheten har derföre ålagt
inig, att föreslå ett sämre alternativ, under hop])
att åstadkomma någon contröll, soni alltid är
bättre än ingen,
Friherre Ceäerfirorn, Jacobi Jag instämfrier
uti hvad Herr Ehrenborg nyss anfort. Het
synes klart, att då Författningen foreskrifver, ätt
thålen skola inom HofRättehs Ledamöter lottas^
hy lottning bör ske, så ofta eri ny Ledamot der
inträder, om eljest Författningen skall vinna behörig
tillämpning. Den utväg Herr af Ekensten!
föreslagit, att verkställa lottning emellan de personer,
sorti borde till adjungerade Ledamöter
föreslås, skrifte åter medföra större olägenhet,
än ätt låta måleri qvarstanna vid Stolen, ty det
Vöre möjligt, ätt öm Blott éri skicklig person funnes
ätt föreslå, irieri lottning i älla fall skullé
Verkställas mellan tre, lotten kunde träffa ert mindre
skicklig, eller till och med alldeles oskicklig-.
Derföre bör något hinde! icke läggas för HofRättef,
ätt föreslå ädjitngeFade Ledamöter j hvaremot
målen sedetrtiefä synas böra einellari Sairitelige
Referenter å nyo lottas.
Ridd. o; Ad, Pr. VI. Rand;
594
Den 12 Julii f. m.
Herr Tham, Wollrath'. Då jag några år
tjenstgjort i Götha HofRätt, såsom Notarie, anser
jag mig, med den kännedom om arbetssättet
jag derigenom vunnit, böra upplysa, att en sådan
ny lottning af målen vid de tillfällen, då en
ordinarie Ledamot får permission, som Herr
Ehrenborg och Friherre Cederström föreslagit,
icke låter sig verkställa. Sedan målen blifvit,
så snart de till HofRätten inkommit, emellan dess
samtlige Ledamöter lottade, handlägger hvar
och en sina; och jag hemställer, huru det sedermera
skulle gå an, att de mål en Ledamot
utarbetat, blefvo honom frånryckta, hvarigenom
han således skulle hafva arbetat förgäfves. Att
* åter blott utlotta de mål, som tillhöra den adjungerades
rotul, vet jag ej huru dermed skulle
tillgå; ty han skulle ju i alla fall få andra mål
i stället. Det säkra af en sådan anstalt vore,
att arbetet skulle åtminstone fördubblas, i synnerhet
som det så ofta händer, att Ledamöter
i HofRätterne adjungeras i mon af målens tillväxt.
Att på sätt äfven är föreslagit, verkställa
lottning emellan de personer, som borde uppföras
på förslag till adjunction, skulle, enligt min
öfvertygelse, ej tjena till något nyttigt ändamål.
Det skulle ju kunna inträffa, hvad Friherre Cederström
anmärkt; att en mindre skicklig person
på sådant sätt blef föredragen en skickligare.
Det är väl sannt, att Konungen ej behöfver med
sitt val falla på någon som blifvit uppförd på
förslag; men just derföre är denna lottning så
mycket mera ändamålslös.
Herr a/ Eken/tam: Herr Thams åsigt af
Den 12 Julli f. m.
595
svårigheterne vid ny lottning emellan samtelige
Ledamöterne på Divisionen år något nära enlig
»ned min egen, åtminstone med den framstållning
jag våntat, såsom jag nyss haft åran nårn-1
na; men deremot kan jag alldeles ej deltaga i
hans fruktan, att HofRåtten genom lottning e.
mellan trenne föreslagne personer, ej skulle träffa
en skicklig. Mig synes tvärtom ganska tydligt,
att når HofRåtten sjelf skulle åga att förslagsvis
uppgifva trenne skicklige personer, så kan
bland dem ingeri oskicklig genom lottning erhållas.
Att åter Kongl. Maj:t skulle bättre ån
HofRåtterne kånna de personers skicklighet, som
kunna komma i fråga till adjungerade Ledamöter
inom sjelfva HofRåtterne, det år vål ej troligt,
åtminstone ovanligt.
Friherre Cederftröm: Frågan kan förmodligen
ej vara om lottning af andra mål, ån dem,
som tillhöra den Ordinarie Ledamot, hvilken erhållit
permission. Om den olägenhet deraf skul-'
le uppstå, som Herr Tham omförmålt, att Ledamöternes
arbete derigenom skulle ökas, år den
likväl ej af beskaffenhet att kunna lägga hinder
i vågen för en uti Lag föreskrifven ordning.
Deremot uppkommer en annan omständighet, att
om en sådan anstalt vidtogs, skulle HofRåtterne
blifva noggrannare, att icke understödja permissions
ansökningar af personer, som hafva sig tilldelte
lottade mål, innan de samma blifvit utarbetade.
Derigenom skulle någorlunda ordning
i detta afseende blifva tillvågabringad.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan ej in
-
596
Den i2 Julli f,m.
gp, hvarföre den lottning af mål, hvarom nu
år fråga, skulle, på sått Herr Tham anfört,
vara omöjlig att verkställa. De årender, som re.
dan blifvit utarbetade eller påbörjade, behöfva
ej omlottas, utan endast de, hvilka icke blifvit
någondera delen. Hvad åter beträffar den lottning
om personer, som Herr af Ekenstam föreslagit,
så anser jag den alldeles olämplig. Ingen
Embets- eller Tjensteman, af hvad yrke som
helst, bör tillsåttas genom slump, utan i följe af
den båsta urskillning hos den myndighet som
gör utnämningen. Äfven ibland tre skickliga
personer gifvas gradationer af större och mindre
skicklighet; och då den, som förnämligast åger
denna egenskap, bör få företrädet, så ina ej heller
inom detta ringare antal sökande, den blinda
lyckan afgöra utgånden. .Tåg afstyrker derföre,
Herr af Ekepstams förslag i denna omständighet,
såsom rakt stridande mot den grund»'
sats, hvilken för öfrigt gäller om Embetsinåns
tillsättande.
Herr Tham': Det lärer vål icke bero af
HofRåtten, att uppföra andra personer på förslag
ån dem, som söka; ty om HofRåtten gjorde
på annat sått, kunde den, som utan sin vetskap
blifvit föreslagen, vara hindrad att emottaga
förtroendet. Det händer sällan, då fråga år oin
adjunction, att mera ån en sökande anmäler sig.
I denna omständighet förenar jag mig således med
Herr von Hartmansdorff. Beträffande den förmodan
man yttrat, att HofRåtterne, i händelse
den nu föreslagna lottnings-methoden af mål
blef införd, skulle sparsammare meddela permisj
Den 12 Juiri f. m.
sion åt sina Ledamöter, får jag blott nämna,,
att HofRåtterne alldeles icke äga någon befattning
dermed. Det år Kongl. Majit som beviljar
permission, då nemligen den sökande styrker
sådane omständigheter vara för handen, som
göra tjenstledighet af nöden. Den af Herr Friherre
Cederström föreslagna lottnings—method
låter ej verkställa sig, utan att förrycka hela arbets-inethoden.
Antingen skulle den adjungerade
Ledamoten ej få några mål, eller skulle dessa
utbytas från de Ordinarie Ledamöterne. De6
berodde då af dem, hvilka mål de ville afstå,
och just då skulle möjligen dé missbruk • kunna
uppkomma, som Herr af Ekenstam velat förebygga.
Jag tror, att man i detta fall bör gå
varsamt tillväga, och icke föreslå någon ändring
i arbets-såttet, utan att sjelf noga känna både’
beskaffenheten af det nu varande, och följderna
af det man årnar sätta i stället.
Grefve Mörner, Carl Stellan: De upplysningar
Herr Tham kunnat, anser jag vara fullkomligen
öfverensstämmande med- råtta förhålllandet,
och anhåller, i följe deraf, om Herr
Gref vens och Land (Marskalkens proposition, till
bifall af Betänkandet.
Undertecknad Jdi eldar hirrSecr eter ared Ingalunda
för att fra-tnställa min egen åsigt af ämnet,
utan endast för att afgifva några historiska
upplysningar om måls behandling i HofRätterne,
anhåller jag få anföra några ord. Herr af
Ekensloms första motion, må hända författad i
mindre bestämda och något mörka ordalag) blef
S93
Den ia Julii J. m.
vål af Lagutskottet missförstådd, men sedan
motionairens sednare framställning spridt ljus öfver
hvad han med motionen åsyftat, har Utekottet
ansett densamma icke föranleda till någon
åtgärd. Lagen föreskrifver, att alla mål,
sorn till HofRåtterne inkomma, och hvilka ej
vid första föredragningen blifva hufvudsakligen
pröfvade, skola lottas. Då denna lottning år
verkställd, anses de mål, sorn tillfallit en Referent,
tillhöra hans Rotnl, eller, som Herr af Ekenstam
behagat uttrycka sig, hans Stol. Når
sedermera Referenten erhållit tjenstledighet, vunnit
befordran eller på annat sått från Embetet
afgått och en Vicarius blifvit i hans ställe förordnad,
har ny lottning hitintills icke ägt rum.
Herr af Ekenstam synes åsyfta, att vid alla de
tillfällen en adjungerad Ledamot inträdde, genast
ny lottning borde anställas i afseende å alla de
mål, som tillhört den bortgångnes föredragning.
Lika med Herr Tham vågar jag försäkra, attén
sådan lottning i verkställigheten skulle blifva nästan
omöjlig. Jag utbeder mig vördsamt få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att i händelse en dylik mesur antogs, kunde vål
de mål, hvilka utgjort den permitterade Ledamotens
rotul, genom lottning blifva på de öfrige
Ledamöterne fördelte • men jag hemställer,
hvarmed i sådant fall den adjungerade skulle
sysselsätta sig? Jag finner icke, att några mål
kunde lemnäs honom till föredragning, hvarken
genom byte eller medelst lottning. Icke genom
byte, emedan just då det missbruk skulle inträffa,
hvars förekommande utgjort sjelfva anstaltens
ändamål; ej eller genom lottning, dels
Den 12 Julii J. m.
59f
emedan den icke torde blifva verkställbar, och
dels emedan Lagen ej tillåter omlottning af de
öfrige Ledamöternes mål, hvilka redan en gång
blifvit i behörig ordning lottade. Som jag tyckt
mig finna, har discussionen egenteligen afsett
den händelse, att en ordinarie Ledamot behöfver
tjenstledighet någon längre tid, då HofRätten
derom gör underdånig anmälan hos Kongl.
Maj:t, som förordnar Vicarius. De flesta adjunctioner
inträffa likväl endast på kortare tider.
En Ledamot blifver till exempel sjuk, eller får
annat förfall på i4 dagar. Då äger HofRätterne
rättighet att af vissa bland sin egen Betjening
förordna den vicarierande. Sådane behof
af tjenstledighet inträffa mer ån ofta; och HofRåtterne
inberätta blott vid dylika tillfällen till
Kongl. Maj:t förhållandet. Om vid alla sådane
händelser ny lottning ovilkorligen borde ske,
skulle ett högst besynnerligt arbetssätt beredas,
så vida annars saken möjligtvis kunde verkställas.
För min del anser jag det vara alldeles overkstållbart,
att stadga en sådan.ovilkorlig lott—
ningsprincip, hvilket likväl är det enda sått, att
i roten afskåra det missbruk, hvars förekommande
utgjort syftemålet utaf Herr af Ekenstams
motion. I afseende åter på förslaget, att
HofRåtterne skulle lotta mellan tre personer,
för att af dem hos Kongl. Majit till adjunction
anmäla en, synes mig discussionen hafva lagt till
grund för denna mesur, att Kongl. Maj.t skulle
vara ovilkorligen bunden att förordna den, som
HofRåtten föreslagit. Jag får hemställa, om det
vore lämpligt, att föreskrifva Konungen ett sådant
vilkor. Jag anser mig böra upplysa, att
6 po
"Ben 13 Julli f, nfl
Kongl. Majtt icke, på sått Herr af Ekenstam lå-4.
rer trott, alltid förordnar den, sorn HofRätterj
föreslår; ehuru, detta vanligtvis sker, inträffar
dock ofta ett annat förhållande. Om nu Kongl,
Majtt vid odjunctioner iek.e fäster afseende å
HolRåtternes förslag, förstår jag icke,
Herr af Ekenstam skulle kunna vinna det ån-t
damå! han åsyftat, genom det af honom nu upp-..
gifna medel. Jag instämmer dessutom med Rri-*.
herre Cederström deruti, att det år vida åndanjålsenligare,
att HofRåtterne föreslå den Jkick-%
ligafte personen, ån att Jlampen skulle bestämma
deras, vak Skulle åter ordentlige förslag, till;
a,djunctioner upprättas, fordrades dertill någon,
viss tid, under loppet hvaraf de mål skulle komma
att ligga nere, som tillhörde den vaeantu
pptulen. Jag utbedpr mig att få gå till granden,
«jf motionen. Den synes förutsätta^ att en part
skulle kunna sjålla s.å till, att den, sorn vantpartens
ombud vid UnderDomstolen, eller dep
främjat hans. sak , skulle genom hans föranstaltande
kunna i Ho/Råtfen blifva adjungerad, och4
dervid erhålla den roted, pä hvilken denna sak.
funnes uppförd. J.ag vill vål icke helt och hål-,
let bestrida möjligheten af ett sådant förhållande:
ehuru, om en person varit Domare eller
Ombud vid UnderRåtf, sådant plägar af hand-,
lingarne skönjas, i hvilket fall jjjg med- irygghet
påstår omöjligheten dera.', att han, såsom adjungerad
Ledamot i HpfRåtten, der kunde lå hand.
lägga målet. En sådan lagstridig åtgärd skulle,
säkerligen blifva upptäckt, och icke utan ansvar
aflöpa. Om personen åter i högst osynlig målto
vid eu eller urman Domstol främjat partens suk,
