# ID: svediakorp-gov313
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,955
# sentences: 2,423
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Sjette Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckte hos Olof GltAHX, i8s4.
. XV]::\A } , v
■
Tisclagen den I Julii.
Plenum klockan half till 9 förmiddagen.
Sedan 45:dje, 44 de, 45;te och 46:te §§. i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, företog Ridderskapet
och Adeln val af den utaf 12 ordinarie
Ledamöter och .4 Suppleanter bestående
Nämnd, som enligt io5 § i RegeringsFormen
skulle äga att döma huruvida Högsta Domstolens
samtelige Ledamöter gjort sig förtjente att
i deras vigtiga kall bibehållas.
Valet fortsattes, hvarunder Herr Grefven
och LandtMarskalken öfverlemnade klubban till
Grefve Frölich, David. Harald, samt bortgick.
Efter väl-förrättningens slut, befunnos följande
Herrar genom de flesta rösterne hafva
blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o Go. Grefve Mörner, Carl Stellan, 170 röster.
115.
Lagerbjelke, Axel, ro5
— 5Ö. Friherre Leyonskjöld, Fullm.
Herr Tham, Wollrath, 217
110. — Taube, Carl Wilhelm 169
278,
Beckfriis, Fulltn. Herr
Uggla, Carl, . .175 —
4
Den i Julii f, ra.
N:o 5i3. Friherre von Platen, Fullm.
Friherre Rålamb, Claes, 197 röster
•— 642. Herr von Beeker, Carl
Johan, . . 171 —
— io33. .  Hammarhjelm, Carl
Fredric, ♦ . 211 —
i5g4.
von Heijne, Georg, 241 —
— i636.'
Reuterskjöld, Axel, 2i5 —,
_ 2276. —• Berzelius, Jacob, 16b —
2279.
af Tannström, Magn,, 166 —
Suppleanter.
N:o 862. Herr Gyllenkrok, Göran, 89 röster,
2i52*
af Uhr, Carl David, 83  .
i— 84. Grefve Löwen, Fullm. Grefve
von Schwerin, Fred. Bog. 82 —
— 1x17. Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf . . . 72 __
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klocka» 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. jf. Lagerheim,
Den 2 Julii f, m.
5
Onsclagen den 2 Julii.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Öppnades Protocollet, hållit sistlidne gårdag
vid sammanträdet af den Nämnd, åt hvilken
varit uppdragit, att dömma, huruvida Högste
Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjente,
att i deras vigtiga kall bibehållas; och
blef berörde Protocoll nu uppläst, så lydande;
År 1820 den 1 Julii, sammanträdde den
Nämnd, som äger att dömma, huruvida Högste
Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjente,
att i deras vigtiga kall bibehållas, då öfver
följande proposition röstades :
Den som anser omröstning böra, på det i
io3 §. RegeringsFormen föreskrifne sätt, anställas
till uteslutande af någon bland Högste Domstolens
Ledamöter, skrifver
Ja\
Den det ej vill, skrifver
Nej.
Vinner Nej blifva samtlige Högsta Domstolens
Ledamöter bibehållna.
Och befunnos, efter voteringens slut, sedan
en voterings-sedel blifvit undantagen ochförseg
-
6
I)en 8 Julli /. m.
Jad, samt <fe öfrige voterings-sedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, sorn följer:
Ja _ 3i.
Nej
16.
I följd hvaraf den i io3 §. RegeringsFormen
stadgade andra votering företogs, dervid
Justitiae - Råden Sylvander, Petersson, Grefve
Strömfelt och Friherre Kurck erhöllo största antalet
af röster emot sig; men som ett lika antal
röster fallit på JustitiaeRåden Grefve Strömfelt
och Friherre Kurck, anställdes, med anledning
af 97 jjj. RegeringsFormen, ny omröstning
emellan bemälte tvänne Ledamöter, för att utröna
hvilkendera af dem borde i tredje rummet
komma under votering till uteslutande; och befanns,
efter voteringens slut, Justitias-Rådet
Friherre Kurck dervid hafva fått de flesta rösterne.
Flärefter blefvo Justitiae-Råden Sylvander,
Petersson och Friherre Kurck, hvilka såled'es,
på satt förut namndt är, fått det största antal
af röster emot sig, hvar efter annan, ställde under
förnyad omröstning, enligt följande voteringsproposition:
Den
som anser Justitiae-Råden Sylvander,
Petersson eller Friherre Kurck böra från deras
Embeten endtledigas, skrifver
Ja;
Veu 2 julii /. m. f
Den det ej vill, ékrifver
Nej.
Befinnes mera, än en tredjedel af rösterne
hafva med Nej utfallit, anses bemälte JustitiaeRåd,
jemlikt ioo §. RegeringsFormen, böra i
deras yigtiga kall bibehållas.
Och beftmnos efter voteringarnes slut, rösterne
sålunda haiva utfallit, att
JustitiaeRådet Sylvander bekommit
Ja
20.
Nej
28.
JustitiaeRådet Petersson
Ja
10.
Nej _ 37.
JustitiaeRådet Friherre Kurck
Ja
11.
Nej — 56.
I följd hvaraf Nämnden ansåg jjögsta Domstolens
samtlige Ledamöter böra vid deras Embeten
bibehållas. Ut supra.
Carl Stellan Mörner. M. Wallenberg.
C. L. J. Lundgren. G. Johansson Löngberg.
S
Den t Julii f. mi
Herr Grefven och LandtMar/kalken hemställde,
om icke, sedan den i io3 §. RegeringsFormen
stadgade omröstning öfver Högste Domstolens
Ledamöter således blifvit verkställd, Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt anmoda
ExpeditionsUtskottet, att uppsätta en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anmälan,
det Högsta Domstolens samtlige Ledamöter
blifvit i deras vigtiga kall bibehållne.
Bifölls.
Föredrogo3 å nyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt den
a5 sistlidne Junii eftermiddagen på bordet lag»
de Betånkanden:
Från Lag- samt Allmänna Besvära- och
Oeconomie Utjkotten:
Af den i o sistl. Junii:
N:o 91. I anledning af väckt fråga om tillämpning
af s5 Cap, 1 §. ByggningaBalken på
alla för varu-transport nödige vägar.
Från Allmänna Besvärs- och OeconornieUtskottet:
Af
den 16 sistl. Junii:
N:o 119. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 26 sistlidne Mars under
Den j Julli f. m.
9
N;o Qg meddeldte Betänkande, rörande anläggande
af en Köping uti Frycksände Socken af
Wermlands Län.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets den 10 sistlidne
Junii under N:o 120 afgifne, samt den 25 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 18 sistlidne Mars under N:o i4
meddeldté Betänkande, om Lumpsamlings-skyldighetens
upphäfvande, samt om förändrade föreskrifter,
i afseende på sättet, att samla lumpor
för Pappersbrukens behof; fann Bidderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit den 7 sisth April eftermiddagen af
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Herr Dillman, Lars polian, anförde skriftligen:'
(Se
Bilagan N:o 1.)
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde,
om icke Herr Dalmans memorial, sorn
innefattade anmärkningar vid BevillningsUtskottets
den 28 sistledne Junii eftermiddagen återremitterade
Betänkande, angående de genom Sto
-
10
Den 2 Julii f, m.
ra SjöTullen inflytande Bevillnings-medel, kunde
till bemålte Utskott remittexas; hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens den 29 sistledne
Maji under N:o 92 afgifne samt den a5
sistledne Junii eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, i anledning af väckte frågor om
öfverseende och förbättring af Rikets Oeconomiska
och Politie-författningar samt om Lands-*
höfdingarnes rått att utfärda vites-förbud m. m.
Herr Ceclerfchjöld, Pehr Guftaf: Jemte
förklarande af min tacksamhet för den uppmärksamhet
Utskotten täckts lämna åt de idéer,
som jag yttrat, kan jag likväl ej underlåta att
vid Utskottens betänkande göra några få anmärkningar.
Hvad sålunda först beträffar frågan om Police-författaingars
utfärdande, kan jag, i likhet
med Herr Danckvardt, ej gilla, att Utskotten
undandragit sig detta vigtiga ämnes behandling,
under förevändning att det tillhörde Constitu
tionsUtskottet
Vår RegeringsForm känner ej
mer ån 5 slags Lagstiftning, nemligen; först
stiftning af GrundLagar, hvartill fordras, jern-,
te Konungens sanction, alla 4 Ståndens sammanstämmande
beslut. För det andra Ekono_
mijk Lagjtiftning, hvilken år öfveriåmnad åt
Kongl M j.t ensamt, och hvarvid Riksens Ständer
ej äga annat ån blott öhsknings-rått. Det
Den i Julii f. m.
tredje slågs Lagstiftning år den af Allmän Civil-,
Criminal_ och Kyrko-lag, hvartill fordras
tre Stånds sammanstämmande beslut och Konungens
sanction. Att Police-iörfattningar icke
kunna höra till GnlndLagar, år uppenbart. Att
de icke heller kunna höra til! den Ekonomiska
Lagstiftningens område, synes man tydligen
kunna finna af 54§ Riksdagsordningen, hvarest
en förklaring förekommer på hvad som bör förstås
med oeconomiska mål, nemligen de som
”röra Uppfodrings_ och Undervisningsverken,
Allmänna Fattigvården, Laridthus hållningen,
Bergverken rn. mMan kan således finna, att
den oekonomiska Lagstiftningen icke egentligen
kan sysselsätta sig med annat, ån den enskilta
arbetsflitens reglementariska ledande till dea ali.
månna välmågans förkofran. Den enskiltes förmögenhet
och det allmännas välstånd, åro således
denna Lagstiftnings yttersta föremål. Po
liceLagen,
hvilken deremot har till föremål att
förekomma och upptäcka brott, samt att förekomma
oordningar och allmänna olyckor, och
hvars princip år, att inskränka den personliga
friheten, så att den kan bestå med allmän säker,
het, kan således omöjligen anses vara af Ekonomisk
natur, och följaktligen icke stiftas af
Kongl. Maj;t ensam. Det återstår följakteligen
icke något annat sätt, hvarpå den kan stiftas, ån
såsom Allmän Civil- och Criminal lag, nemligen
af Konung och Ständer samfält; och detia
år så mycket tydligare, som PolioeLagen i sjelfva
verket icke år annat, ån ett slags Criminal
lag.
12
2 Juli i f, di.
Af den omständigheten, att benämningen:
FoliceLag, icke finnes i RegeringsFormen, bör
ingalunda kunna dragas den slutsats, att denna
Lagstiftning tillhör Kongl. Maj:t enskilt. Just
derföre, att ingen ting finnes derom särskilt
stadgadt, bör tvärtom kunna slutas, att detta
slags Lagar måste, intill dess annorlunda bestämdt
förordnas, stiftas på samma sått, som de Lagar,
med hvilka de hafva närmaste förvandtskap,
nemligen Allmänna Criminal-lagar. *— Men
sorn Kongl. Maj;t synes böra emellan Riksdagarne
kunna få efter nödtorft utfärda Policeförfattningar;
så har jag trott att de skulle
lämpligast kunna behandlas såsom Lag-förklaringar,
och följaktligen vid påföljande Riksdag
böra Riksens Ständers pröfning underställas.
Äfvenledes måste jag förena mig med Herr
Danckvardt i ogillandet af Utskottens Utlåtande
i frågan om 1787 års Kungabref. Vår nu varande
RegeringsForm erkänner intet annat stad.
gande för Allmän Criminal-Lag, ån det, som
blifvit af tre Stånd beslutadt och af Konungen
8anctioneradt. Om derföre detta Kungabref, såsom
jag förmodar, aldrig blifvit af Riksens Ständer
gilladt och som Lag antagit, så anser jag
Riksens Ständer blott böra hos Kongl. Maj;t
i underdånighet nu tillkännagifva , att det saknar
egenskap af Lag, och följaktligen icke
mera må af någon Domstol åberopas. Detta
anser jag så mycket nödvändigare och rättare,
som det ifrågavarande Kungabrefvets tillkomst
var olaglig äfven enligt 1772 års RegeringsForm,
helst den stadgar i 4o §. alt ingeri Lag md af
Den 2 Julii f. m.
13
Konungen Jtiftas utan Riksens Stånclers fain„
tycke. __ Jag anhåller således att Betänkandet
måtte med dessa mina anmärkningar återremitteras.
Grefve PoJJe, Arvid: För att riktigt kunna
bedöma halten af Herr Cederschjölds anmärkningar,
anhåller jag att först få fästa uppmärksamheten
på innehållet af hans motion. Han
säger der: att andt ligen hagarne ej alltid i
laglig våg tillkommit, hvilket bevises deraf, att
PoliceLagJiiftningens område blifvit så ofant.
ligt ut;t rackt, ehuru den för GrundLagen är
obekant annorlunda än Jåfum Allmän Civiloch
Crirninal-lag, i hvilken egenjkap deri ej
kunde Jiiftas hvarken af Landshåfdingarrie i
Länen eller af OfverStålhdllaren eller ens af
Kongl. Majit, utan gemensamt med Riksens
Ständer', och föreslår i följd derutaf: att de
Allmänna PoliceFörfattningar, Jorn Kongl.
Majit kan emellan Riksdagarne blifva nödsakad
att låta vidtaga, och hvilka derföre närmaji
kunna jemföras med Lag förklaringar,
icke borde gälla längre än till näfta Riksdag,
dd det Jkulle ankomma på Riksens Ständer, att
författningen JäJtftälla eller ogilla. Så vidt
jag ej förloradt förmågan att fatta mening af
skrift, lärer Herr Cederschjöld härmed åsyftat
att antyda, det Lagstiftande Makten ej rått förfarit
vid utfärdande af sådane författningar och
att derföre borde bestämmas den Lagtsiftningsrätt,
som åt Konungen uti GrundLagen år lemnad.
I den förra delen hade ingen fråga derom
bordt kunna väckas i annan väg ån den? som
14
fich 2 Julii f. m.
år utstakad för anmärkningar mot Regeringens Le.
damöter; och i den sednare år det fråga om ett
bestämdt tillägg i GrundLagen, som måste på
samma sått tillkomma, som GrundLagen, och
med den äga lika gällande kraft, ty huru ofor.
meligt skulle det icke vara, att u!i en Lag, som
vid hvarje Riksdag kunde ändras genom frenne
Stånds Beslut af Konungen sanctioneradf, vore
förklaradt GrundLagens råtta mening? Gin
Herr Cederschjölds motion vunnit bifall, hade
visserligen Konungens makt att stifta oeconomiska
Lagar, blifvit inskränkt inom ett mindre område,
ån det, hvarå den nu utöfvas; men en
annan gång kunde detta område genom en Lag,
tillkommen på det nu föreslagne knapphändiga
sättet, lika lått blifva utvidgad — Jag tror att
man bör akta sig för dylika prejudicater, och
jag år nästan öfvertygad att, om Utskotten i
denna del af målet yttrat sig annorlunda ån hvad
betänkandet innehåller, skulle Herr Cederschjöld,
i händelse han icke sjelf väckt motionen, icke
kunnat undgå att deremot göra anmärkning.
Herr CederfchjohlI anledning af den sista
värde Talarens yttrande, får jag blott förklara
, att jag talat om Lagstiftnings_principer i
allmänhet, men ej klandrat någon särskilt persons
åtgärd vid stiftandet af någon viss Lag:
och kan således omöjligen inse, hvarföre mitt
yttrande skulle behöfva klädas i formen af en
förseglad anledning till anmärkning.
Herr von Hartmansdorff, August: Uti det
nu upplåsta Betänkandet hafva Utskotten uppta
-
Den s Julii J, m,
15
git en af mig gjord anmärkning emot 2 §:n i
KarrimarRåttens instruction, hvarigenom det förmenas
KammarRåtten att emot de högre myndigheterne
i egenskap af Redogörare, förfara
likasom emot de lägre, i afseende på penningars
förvaltning, nemligen att pröfva och afgöra Revisorernas
anmärkningar.
Sådant stadgandet nu år, får KammarRåtten
öfver anmärkningar mot högre redogörare
blott afgifva sitt utlåtande i administrativ våg;
men ej såsom Domstol upptaga och afgöra anmårknings-frågan.
I stället för att, såsom jag
föreslagit, låta detta undantag från regeln förfalla
, hafva Utskotten ansett låmpeligt att det
administrativa utlåtandet afginge till Högsta Domstolen,
och att den komme att pröfva målet i
sista instance, innan det ännu i den s:dra blifvit
afdömdt, hvilket jag icke kan anse annorlunda
ån oriktigt. Då en allmän Domstol såsom
KammarRåtten finnes för afgörande af redovisnings-mål,
bör en Collegii Ledamot eller ett
helt Collegium så mycket mindre undandragas
dess Domsrätt, som under-betjeningen, ofta invecklad
i anmärknings-målet, der skall dömas.
Jag får derföre hemställa, örn icke den sednare
delen af §;n må anses böra utgå. §:n lyder
som följer:
”KammarRåtten åger att upptaga och afgöra :
1:0 ”Anmärkningar, som vid den hos Kam”mar-Råtten
skeende sluteliga revision af dit
”inkomna räkenskaper för Kronans eller andra
”allmänna medel och persedlar, kunna rörande
i6
Den 3 julii. /. m.
”deras beräkning och indrifvande, samt förvaltning
och utgift, uppstå emot ej mindre veder”börande
redogörare ån ock så vål de Embets"mån,
hvilka det tillhört, att derå hafva vård
”och inseende, som de Tjenstemän, hvilka Upp’’bördsmånnen
närmast controllera.”
Dår hade jag trott att §. borde sluta. Det
tillägg jag hade ansett icke böra bibehållas år
följande:
”Likväl bör iakttagas, att i händelse frågan
”skulle angå något Kongl. Maj-.ts och Rikets
”Collegium, eller annat publikt Verk, med lika
”värdighet, eller någon deras Ledamot, eller
”ock sådan högre Embetsman, som för 6in befattning
år endast Kongl. Maj:t redo skyldig,
”KammarRåttens åtgärd icke må sträcka sig
”längre, ån att, sedan vederbörande fått del af
”anmärkningen, och deröfver sig yttrat, samt
”för Öfrigt nödiga upplysningar blifvit inhemta”de,
till Kongl. Maj;t i underdånighet insända
”handlingarne, jemte eget utlåtande i målet.”
Utom den söndring af redovisnings-måls pröf -  ning, som skulle uppkomma genom Utskottens
förslag, så måste jag bekänna, att jag icke vet
hvilken Embetsman endast år Kongl. Majit redo
skyldig för allmänna medel. Det måtte blott
kunna vara Hofvets Embetsmån, som af StatsContoiret
emottaga det Kongl. Husets anslagssummor;
och om dylika medel behöfver ej särskildt
stadgas, emedan Rikets Embetsverk icke
hafva
Dtn t Julii /. m.
hafva att befatta sig med redogörelsen för hvad
som ål de Kongl. Personerna blifvit bestämdt.
Jig anhåller på dessa grunder om återremiss
af Utskottets betänkande.
Grefve Posse: Det år i anledning af Herr
Cederschjöld^ sednaste anförande jag begärt ordet,
för att gifva tillkänna att det just är den
allmänna åsigten, hvarifrån han utgått, som bestämt
min Öfvertygelse, att målet ej tillhörer
Lag- och OeconomieUlskotten. Hade det varit
fråga om antingen ändring eller utfärdande af
någon viss PoliceFörfattning, så hade det tillhört
Utskotten att deröfver yttra sig, men nu
är det fråga om sättet, huru sådane Författningar
i allmänhet tillkommit, samt hvem som äger
makten att dem utfärda; och sådant bör ostridigt
anmälas i ConstitutionsUtskottet.
Herr Ehrenborg, Casper: I afseende på
besvarandet af hvad Herr Cederschjöld anmärkt,
år jag hufvudsakeiigen förekommen af Grefve
Posse. Frågan mäste antingen vara att den rätt
Kongl. Maj:t åger att utfärda PoliceFörfattningar
varit för vidsträckt begagnad, eller ock om
ett bestämmande, huru Constitutionens föreskrift
om Economiska Lagstiftningen skall rätteligen
förstås. I förra fallet tillhörer målet Constitu
tionsUtskottet,
såsom anmärkning, i senare fallet,
såsom förklaring öfver Grundlagen; i intetdera
afseendet Lagutskottet. Om jag ej orätt
Ridd. o. Ad, Pr, VI Band.
a.
iS
Den 2 Julii f, nt.
fattat Herr Cederschjöld^ ord, har han nämnt j
att Utskottens mening varit, att PoliceLogstiftningen
skulle tillhöra Kongl. Majit. Jag tror ej
att Utskotten yttrat en sådan tanka, men Utskotten
hafva icke ansett sig tillståndigt, att ingå
uti pröfning af ämnet. Likaså hvad 1787 års
Bref angår, synes det mig atts då Utskotten sagt,
att det åtminstone tilt sin princip Vore håfvit
genom TryckfrihetsLagen, Utskotten icke motsagt,
att det icke mera bör komma i fråga till
någon tillämpning, ehuru Utskotten tvekat att
bestämdt antaga detta, då flere Riksdagar förbigått,
utan att något formeligt och uttryckligt
upphåfvande af delta i en officiel Lagsamling
införde stadgande ägt rum, eller blifvit yrkadt. I
anledning af Herr von Hartmansdorff:? anmärkning
får jag Upplysa, att då Utskotten föreslogo, att
anmärkningar mot Collegier och EtnbetsVerk af
lika värdighet skola till Högsta Domstolen Öfverlemnas
för att dår prÖfvas och afgöras, af.
såg man å ena sidan hvarje anmärknings-författares
råttj att få sine anmärkningar pröfvade,
men å andra sidart ansåg man med EmbetsVerkens
värdighet öfverensstämmande, att de icke
kunde dömas af med dem jetnförlige aUthorite-;
ter. Denrta princip år iakttagen öfverallt ifrån
högre till lägre grader. Högste Domstolen och
Konungens Rådgifvare dÖmmas af RiksRått*
Landshöfdingar och deras Vederlikar af HofRått.
Så dömas Coilegiörne i Och för Cmbetsfel
icke af HofRått, utan af Högste Domstolen,
fif hvars Omedelbara pröfning, i afseende på åtal
för embetsfel, man har exempel i Gustaf IILsi
tid, då Götha HofRått ställdes under tilltal irH
Den 2 Julii f, m,
19
för Högsta Domstolen. Kunna nu Rikets Collegier
i mål, sorn åro af juridisk beskaffenhet;
icke ställas till ansvarighet inför HofRått; så
tyckeis idet icke eller vara Ined principeh förenligt
att de i mål af kameral beskaffenhet af Karri'marRåtten
dömas; ty mari bör ihågkomma; att
uti sådane ämnen år det ej alltid blott fråga orri
redovisning och pecuniairt ansvar; det kari äfven
blifva fråga om tillgrepp och deraf följande
isvåra straff. Jag tror således, att, då Högsta Domstolen
genom KammarRåttens åtföljande utlåtande
blifver upplyst uti de kamerala delarné;
åf målen , så kan det ej anses sorn brist på enhet;
titan tvertbm såsom enligt( med förut antagne
fofnier, ätt målet äf Högsta Domstolen
afdömes. Vill man derth? göra någon riibbning,
så hör man göra den uti nela éystemetj ej énj
däst uti denna del.
pierr* Cederschjöld: Då PoiiceLagar nödvändigt
måste stiftas antingen såsom Civil- och
CriminalLag eller ock såsom Ekonomisk Lagså
måtte det vål tillkomma de sammansatte Lagöch
ÉcbnbraieUtsköttén att bestämma; till hvilkendera
Lagstiftning de höra. ConstitiitionsUtskottet
synes detta icke tillhöra; åtminstone icke
förrän det blifvit bestämdt; hvad Polieé égent.
ligen år; hvilket bestämmande åter synés tillhöra
dé sammansatte Utskotten. Om dessutom
ett förslag till hytt stadgandé i Grundlagen i
detta afseende nu af ConstitutionsUtskottet åri
framställdes, så kunde det liknål ej blifva gällande
förf ån nästa Riksdag; Och då Policélagar
dessförinnan torde behöfva stiftås; måste
33
Den 2 julii /. m.
det naturligsvis ske på det sätt, som Grundlagen
nu medgifver. Jag kan således icke från.
gå min öfvertygelse, att det tillkommer LagUtskottet
att häröfver yttra sig.
Herr von Hartmansdorff: De anmärkningar,
Herr Ehrenborg gjort vid mitt anförande,
innehålla väsendtligen, att det skulle vara stridande
emot Collegiernes värdighet att af KammarRåtten
dömas uti redovisnings-våg, och att
dertill fordrades ett högre Verk. Utom det jag
i allmänhet anser ett sådant iakttagande af embets-myndigheternas
fordna värdighet för något
mindre väsendtligt , får jag anmärka att dylika
anomalier redan finnas. Oberäknadt att de allmänna
Domstolarne kunna döma personer, som
åro förnämare ån någon af deras Ledamöter,
finnes det äfven en särskildt Domstol för öf~
vertrådelser af KrigsLagarne, eller KrigsHofRåtten,
som dömmer FåltMarskalkar, GeneralAmiraler,
med flera högre Militaire-personer,
ehuru den blott presideras af en GeneralMajor.
Då det nu finnes en för kameral förseelser gemensam
Domstol i KammarRåtten; hvarföre må
icke den få dömma så väl öfver hela Collegier,
deras Presidenter eller Råd som öfver deras
underordnade, då redovisning är i fråga. För
den från gamla former härrörande värdighetens
skull, år det vål icke skål, att sönderstycka saken.
Utskotten hafva velat förekomma, att det
icke skulle bero på Regeringen, huruvida de
högre Embetsmånnen skola stå till råtta för deras
penninge-förvaltning eller ej ; men jag tror
att föga vinnes, om man ej låter redogörelser
Den 2 Julli J, m,
21
prÖfvas i ett sammanhang, och efter en form i
sorn dermed öfverensståmmer. Jag förnyar således
min vördsamma anhållan att betänkandet
måtte återremitteras.
Herr Grefven och Landt Mai jkalken frågade,
om Ridderskapet och Adrin ansåg Ligoch
OeconomieUtskottens förevarande Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
LandtMarfkalken förklarade, att som, efter
hvad han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
propositionen blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Föredrogs å nyo StatsUtsköttets den 27
sistledne Junii under N:o^2,38 afgifne, samt den
28 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om StatsYerkets tillstånd och
behof under RiksStatens Första HufvudTitel.
Friherre Ankar/vård, Carl Henric: Som
en sådan mängd af bordssaker under en korrt
tid inkommit, och jag, med flere andre, ånna
ej hunnit derutaf taga den kännedom, sorn ämnets
vigt erfordrar, så år min vördsamma an
-
24
Den 2, Julii £ m.
(i, . - V> * • ‘ •
hållan, att alla frågor om hufvudtitlarne måtts
få hvila på bordet till nästa Plenum.
Grefve i>on Schwerin, Fredric Bogislaus,
förenade sig med Friherre Anckarsvärd,
Herr Grefven och, Landt Marffalken förklarade,
att den af flere Ledamöter sålunda
gjorde begäran, atf StatsUtskottets ofvanberörde
utlåtande m^tte ytterligare hvila på bordet till;
nästa Plenum, icke kunde, enligt 4y §. Riksdags-.
Ordningen, förvägras.
Herr von Hartmansdorff, Augufi: J,ag
glömde nyss att göra ett vördsamt anförande, isammanhang
med den fråga sorn då förevar.
Lag- och QecpnomieUtskotten hade nämnt > med
afseende å de höga straffen för Lurendråjeri
och, Tullförsnillning, att de skulle inkomma med
särskildt utlåtande derom uti det betänkande
sorn föranledes, af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
i samma ämne. Jag utbeder mig derföre,
att nu få upplåsa följande:
(Se Bilagan N/o, 2.)
Herr. Grefven och Landt JJarffalken hemställde,
att Herr von Hartmansdorffs anförande
måtte till Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
remitteras; hvilket bifölls.
Deri 2; Julli f »1,
33
Företogs till pröfning Beviflnings-Ulskottets
den 7 sistlidne Junii under N:o io afgifne,
samt den 25 i samma månad eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 28 sistlidne
April under N:o 6; meddeldte Betänkande, angående
grunderae för den blifvande BevilU
ningen.
jHerr Grafven och LandtMarskalken till—
kännagaf, att Utskottets Utlåtande innefattade
flere särskilte punkter, samt hemställde, om icke
hvarje punkt linge särskildt för sig företaga»
och pröfvas,
Biföll^
Usta punkten.
En perfonel afgift hor erläggas af hvarje
inom Sverige i Mantals längd fkattfkrifven
perjon, utan affeende på Jiäncl eller f örmån
genhet, olika får maus- och olika för qvinnsper
fimer, nien lika för perfoner af Jämma
kö/iy att årligen utgå från och med fyllda 17
till och med fyllda 60 års ålder, då den upphör
för alla deni, Jörn. icke af egendom., tjenft
eller rårelfe, äga en inkomjl af 5© Riksdaler,
eller fo/n icke efter 2:dra, artikeln utgöra Rer
vältning af lön,, egendom, eller rörelfe^
Hvilken punkt, uppå gjord proposition,, af
Bidderskapet och. Adela biiölls..
H
Den j Julii /. m.
2:drä punkten.
Den fynbara förmögenheten bår, enligt
grunden för den nu gällande BevillningsFörordningen,
bejkattas.
Och blef denna punkt, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen,
5:dje punkten.
Något afdrag för de i Faf igheter, famt
handel, näring och rörelfe, inftuckne låntagne
capitaler må icke äga rum, utan Gäldenåren
i fället tillerkännas den ovilkorliga
rått, att af den förfottsvis af honom erlagde
Bevillning d upplånte capitaler, af Långifvaren,
få framt räntan är till 6 procent
befämd, återfå erfältning till det belopp
framdeles kommer att utfiakas.
Denna punkt blef af Ridderskapet och Adeln
gillad.
Herr Hegardt, Chrijtian Bernhard, anförde
skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 3,)
Herr Munck af Rofenjkjöld, Bberhard'.
Den siste värde Talaren har yttrat, att en afgift
af räntan för utlånte capitaler torde bidraga
till capitalers flyttning utur landet. Så står
det ungefärligen hos Auclorerne, och det kan
Dtn i Julii f. m.
vara riktigt, då frågan år om Länder, hvilkas
penninge-capital år metalliskt mynt. Men jag
tror ej man har skål att befara det hos oss, ty om
Svenske capitalister Hytta sine capita! utomlands,
åtnjuta de mindre ränta för dem, ån i Sverige,
emedan de tå meråndels åtnöja sig med 5 å 4
procent, hvilket gör flyttningen betänklig. Utomdess
åro de då nödsakade, om de ej flytta
capitalen till Finland, att förvandla dem till vexlar
eller till silfver och guld, och om många
föllo på den idéen, skulle cou-rsen stigs, och de
således få det till utflyttningen bestämda capital
förminskadt. Men genom denna utflyttning
blef vårt lands rörelse-capitals numeraire icke
förminskadt med en skilling. Om en del capitalister
kunna klaga deröfver, att deras capitaler
försämrats i silfvervärde, så hafva de dock fått
en icke så obetydlig ersättning derigenom, att
den lagliga räntan år högre hår, ån i andra
Länder. Å andra sidan hafva låntagarne en
lång tid njutit ersättning för den höga räntan
genom capitalernes nästan jemnt aftagande, och
de intecknade fastigheters samt deras producters
tilltagande värde. På detta sått har det ena
jemnat det andra tills år i8i5. Sedan hafva
penninge-capitalernes värde ökats i förhållande
till fastigheter och de fleste inlåndske producter,
som särdeles de senaste åren fallit, och penninge-männen
hafva haft ett vidsträckt fält för
vinning på utmätnings-auctioner samt genom högre
räntor.
Jag finner således hvarken någon olägenhet
26.
Deri 2 Julil J. m.
eller någon orättvisa uti flen ifrågavarande etf--  giften af råttan för capitaler.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att sedan Ridderskapet och Adeln redan
bifallit 3:dje punkten i Utskottets Utlåtande,
komme Herr Hegardts anförande att anses så-j
som dess, enskilt^. reservation.
Uti 4:de punkten hade Utskottet framställt
fvånne alternativer,, hvaraf det första innehöll: att
da Jädant af enjkild gäldenär åjkades, borgenär
borde vara förbunden, att, enär lån genorn,
lagfökning utkråfves, med Ed intyga, det bevillnings-ajdraget
verkligen fatt af gåldenåren
tillgodonjutas; samt det sednare åter: att
en dylik Ed icke bordei vid förenämnde till-,
f ålle, äga rum.
Herr Grefven och IarndtMarfluilkeri gjorde,
proposition till, bifall af första alternativet..
Ropades Ne/i.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMacskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln,
behagade godkänna andra, altern.aiiyet; hvilket
ÖUe punkten
Sparbanker undantagas, frän Jkyldigheten,
att vid ränte liquider tillåta bevilluings_
afdrag för de finnmor, Joni derifrån ut länäs.
%
Den 2 Julii fi ni,
2?
Denna punkt blef, uppå gjord proposition^
af Riifderskapet och Adeln bifallen.
6:te punkten.
Bevillnings-afdrag, bor ofelbart aga rian,
uti alla Casfor, utan undantag hvilka af de^as
capitaler njuta 6 jör hundrade,
Hvilken punkt, uppå gjord proposition, af
Ridtferskapet och Ådeln biföhg.
7 \de jpnnkten.
En Mi nimi-1 abell för Fc?fl ig hets-värdet
på, Landet bibehå\lesr likväl med vilkor, alt,
den/amma, i handel fe den befi arrida Bevillnings-fumman
fådant medgifyef, bör nedfåtias
i moa derefter.
Friherre Ankarfvardr Carl Henrici Vid
första föredragningen af Beyillnings-Utsko.ttets
förslag, tog jag mig friheten, göra, några anmärkningar
emot Minimi-tabellen, och, jag har
feke funnit skål att ändra öfvertygelse. Minimitabellen
år uppkommen utan någon föregången,
säker pröfning, pm den står uti ett riktigt förhållande
till egendoms-yå,rdet inom Lånen, Jag
tror, att det innefattar en stor orättvisa, o/n den.
fagtstålles. Den gör omöjligt för ett Lån, sorn,
år h,ögt uppskattadt, att komma derunder. Jag
inser ej den yådan, att, utan Minimi-tabell, Bevillningen
ej skulle uppgå till sitt råtta belopp,
ty under den tid vi icke hade någon Minimitabell,
inträffade ej något sådant» Jag tror dess
-
28
B<‘n 2 Juhl j, m.
utom, att då vi icke kommit till stadgade grunder,
i anseende till egendomars värdering, då
icke en gång Banco-värdering år tillförlitlig, så
år det för mycket vågadt, att, sorn af BevillningsUtskottet
föreslås, vilja bibehålla Minimitabellen.
Jag tillstyrker således afslag på den
del af Bevillnings-Utskottets Betänkande, som
fastställer nämnde tabell.
Herr Ehrenborgh, Cafper: Jag år hufvudsakligen
förekommen af Friherre Anckarsvärd,
och förenar mig till alla delar med honom. Då
förra gången detta ämne förevar, protesterade
jag emot Minimi-tabellen, hvilken allmänneligen
med skål öfverklagas. Jag förnyar nu samma
protest, med anhållan, att få reservera mig, i
fall den bibehålles. Jag tror, att dess bibehållande
år en orättvisa, och innefattar tillika ett
erkännande, 3tt man ser sig ur stånd att afhjelpa
denna orättvisa. Lika med Friherre Ankarsvärd
tror jag, att erfarenheten efter år i8i5
år ett bevis, att Bevillningen kan utgå utan Minimi-tabell,
hvilket skeit ända till 181S. Då
saken förra gången förevar, föreslog jag såsom
båttre, att man åt Fullmäktige i Banken och
RiksgåldsContoiret skulle öfverlemna att, i den
händelse summan af egendoms-värdet ej uppginge
till beråknadt belopp, höja Beviliningsproeenten
ej allenast af jorden, utan äfven af
andra Beviilnings-artiklar, lön, rörelse m. m,
Deröfver har Utskottet icke yttrat sig. Emot
den godtyckliga taxeringen, i fall Minimi-tabel
len afskaffas, finnas flere correctiver. Ett, att
för densamma lägga bestämda grunder uti Be
-
Den 2 Ju! i i f, m.
*9
villningsFörordningen. Jcg skulle önska , att
man icke frånginge grunden af köpe-summor.
Hvad egendomar gälla man och man emellan,
utvisar bäst hvad de åro värde. Vål kunna
fall finnas, då man af tycke betalar mer för en
egendom, men sådant år undantag, och det allmännaste
år, att egendomar gälla hvad som för
dem betalas i köp. Detta vore det ena correctivet
emot godtycket. Det andra ligger i tillsynen hos
Kronans ansvarige Embetsmin. Det har blifvit
sagdt, kanske någon gång med skål, att Landshöfdingarne
uppdrifvit egendoms-värdet för högt;
men dä måtte de vål åtminstone tillse, att det
uppgår till det vård*", sorn år riktigt. Jag anhåller
således, lika »ned Friherre Ankarsvärd, att
Betänkandet måtte förkastas i denna del, och
att förhållandet »nätte blifva lika med det som
6tadgades år i8i5.
Herr Munch af Rosen/ehold; Eberhard;
Jag förenar mig så mycket heldre med de siste
värde talarne, som hvad de anfört i det vesändteligaste
af mig blifvit yttradt And sista
Riksdag, ehuru jag då ensam icke allenast af
Ridderskapet och Adeln utan äfven af alla Stånden
talte emot Minimi-tabellen, som då blef
med nästan odeladt bifall antagen. Jag förmodar,
att man ej räknar mig till last, att jag då
redan förutsåg, att Minimi-tabellen blott var
ett medel att göra bevill ningens belopp oberoende
af Landtegendomars förestående fallande i
värde som man då hade allt skäl att ana. Jag
rano ^
vagar pasta, att man i intet Land, äfven der
Regeringen directe beskattar, Nationen har nytt
-
30
Den 2 Julii f. m'.
jat en så våldsam beskattnings-grund, sorti att
beskattningen skall utgå af en viss dass medborgarås
fastigheter, utan afseende på om desäa
egendommar falla i värde eller icke. Det är
hiärkvärdigt j att man ej eller användt denna
grundsatts på ändra äh Landtegendoniar. Äfven
förtjenär det anmärkas $ ätt sä lange Faätigheterrie
jérrint stégo i värde, körn Miniiriitabelleri
ej i fråga. Jag förundrar mig ej att
'ett sådarit förslag blifvit framställe!^ meri att
'det af Folkets representanters pluralitet blifvit
ätttagit y oeh ätt det af Utskottet nu blifvit föreslagit
5 sedari 5 års erfarenhet visat dess skadlighet
och déss orättvisa emot den ädlaste classen
äf Medbörgaréj åtniinstorie lika så ädel $
Som någori ärinari. Derföre yrkar jag äfslag i
Utskottets förslag helst tvärine mycket olika värdell
på Ländtegeridomar finnäsj rierriligeri dfet
vid frivillig försäljning och det vid försäljning
på utniätriirigs-auetioner.
Herr Tham, Wollrathi Bevillningsutskott
tet har icke varit i okunnighet om de olägenheter
Minimi-tabellen medförer. Alia Ledamot
terne hafva känt och irisett deni, men Utskott
tet häri änsétt sig icke böra afskaffa en författning
j här Ihan ej har något bättra att sätta i
dess ställe. BeviffnirigsUtsköttet Ilar betänkt deta
taj och jäg skall nämna de förslag, som varit
i frågä. Mihimi-tabellen innefattar fen orättvis
beskattning vid siria tillfällen , men den är kanske
öungäriglig brit Nation en skäll kunna beräkriä
en viss skatt af Fastigheter. En sådan kari
fej beräknäs, öm nian ej vill göra Bevillnirigen
Den 2 Julii f. m,
31
iiogre u'n som behöfves. Skatten af jorden har
hittils utgjort 54o,ooo R:dr. Skall samma Sum-i
ina utgå, måste man hafva en grund att följa.
Man har sagt, att en billig grund kunde sökas
uti en ordentlig värdering; men en sådan värdering
är ganska svår att verkställa. 1812, då
den första Bevillriings-stadgan antogs, som gaf
anledning till de höga Bevillningsvärdena, gick
detta ann * ty då gick Bevillnihgen ut * i anleda
liing äf Egeridomarries höga Värde, Men 1818
fruktade man* att summan icke skulle gå ut *
emedan alla priser förminskats, och Egendom
niarne fallit i värde, hvilket ock under fortfarande
skulle hafva ledt derhän, ätt den påräknåde
Slim ni an af 54o,ooo R;dr ej skulle hafva utgått
, och att, om Minimi-iabellen ej blifvit antagen,
Riksens Ständer således måst sammankomma
förr än nu skett. Om den enda grunden
för Summäns utgörande skulle hämtas af
jordens värdering* så kunde hända* ätt lika orättvisa
uppkomme* ty det komme då ock att
bero på den öjemna taxeringen Län bch Lärl
femellan. Herr Ehrenborg har yrkat* att köpslut
skulle tagas till grUnd för taxeringär, meri
icke ärö Egendomar riri värde* hvad de i köpeäfhandiingar
gällde 1812, då mycket penningar
funnos i Landet* då köp skedde på orimliga felslagne
beräkningar, hvarigenom ägärne fått spé^
la bankrutt* och Egendoriiarne mi vid deraf föL
jande auctionéf bortgått till vrakpris. Om köpslut
skulle tjena till grund, hvad btef väl då
följden. Antingeri skulle en Egendom * sorni
blifvit såld till ett orimligt pris^ täxera de aridfa,
eller ock skulle mari genom godtycke vikä
32
V*>! t 3ulii. /. Ht,
ifrån principen, att lika Egendomar böra lika
beskattas. Så bar skett uti TaxeringsComltéerne,
ty de hafva funnit att om en person betalt
joo procent öfver Egendomens värde, borde ej
hans grannar derföre få plikta. 1818 gjordes
en rnodification uti förordningen, i afseende på
beräkningen efter köpslut; jag minnes ej orden,
men den innehöll, att köpe-summan ej ovilkorligen
skulle tjena till grund. Detta gaf ock anledning
dertill, att efter år 1818 köpesluten ej
ensamt lades till grund, åtminstone i Skaraborgs
Län, der jag varit taxeringsman; så.mycket mer
som jag vet, att, vid den första PröfningsComi.
téen efter 1818, afgjordes en dylik fråga, i anledning
af taxeringen af en Egendom, som tillhörde
Presidenten Löfvenskjöld, och som blifvit
uppsatt i värde till beloppet af köpe-summan.
Man fann att, i jämförelse med andra
Egendomar, man borde nedsätta värdet under
det höga pris, till hvilket den blifvit såld, och
det skedde på besvär öfver TaxeringsComitéens
åtgärd. Detta blef ej öfverklagadt, och antogs
sedan såsom norm de följande åren. Grunden
för taxering är ej upptagen i detta Bevillningsutskottets
betänkande. Den finnes i ett särskilt
betänkande, der Utskottet föreslagit, att grunden
för Egendomars taxering måtte hämtas a£ Egendoinars
verkeliga värde och afkastning, och
att ledning dertill skulle tagas af de i orten
gängse köpeslut, såvida de med värdet öfverensstämde,
men icke ovilkorligen. Om Riksens
Ständer godkänna denna grund, och taxeringarna
ske utan afseende på Minimi-tabellen, hvad
säkerhet
Dea 2 Julii f. m.
33
säkerhet har man då, att deri Summa Riksens
Ständer af jorden påräknat verkeligen kommer
att utgöras. Erhålles den ej, så måste Riksens
Ständer sammankallas * eller ett annat correetif
utfinnas. Detta är bmtaladt uti forsta afdelningen
forsta betänkande och Visar, ätt Utskottet
påtänkt ett dylikt eorrebtif Det bestod deruti*
att, sedan ali jord blifvit taxerad, sumrrian af
Värdet för hvarjé Län genast skulle Uppgifvas till
RiksgäldsCöntoiréts Fullmägtige; h Vilka skulle
sammanträda med BäncoFulhnäktige* och kanske
äfven Difeciiönerne för Ståndens Canzlien
Denna Comité skulle summera ihop Värdet af
taxeringäVnö * och derå fördela den summa, sörri
Riksens Ständer stadgat skola utgå i bevillning
af jord-egendomar, uppgöra, hurri mångå profcént
af Värdet således borde betaläs, samt hos
Kongl; Majit änhålJa* att Han ville låta kungöra
uppbörden deraf. Detta går ari, och ar säkert.
Men föreställönl oss, att Värderirigarne ske efter
blikå principer uti olika Län, månne icke då*
liksom tiri, värdet blef lägre i det ehä, ari i det
andra Länet, och måririe icke liksom nian 1812
täflade att uppsätta Egeridömarnes Värde* märi
nu måhända täfläde alt nedsätta det. Om så
händer, och obkä grundel’ följas i olika Lärij
uppkommer Samma orättvisä. Det Län, sorii hittat
på att få lindrigare Värderings-grunder* får
betala mindre än det, söm af god vilja eller af
Embetsmanneris nit att bevaka Statens rätt, antagit
andra "funder; Denna anledning att förblöda
olikheier har varit orsåkeri, hvarföre; Be
-
Ridd. o. Ad. Prat. VI. Band. 3.
«
34
fren a Julii /. m,
villningsUtsköttet ej antagit det correctif, ätt oUVerlemna
dividenden till Committerade i Stockholm.
Deremot har BevillningsUiskottet haft
anledning af flere yttranden af Ledamöter inom
StatsUtskottet, och till och med har det af
Ordföranden blifvit tillåtit att omtala, att Statsutskottet
ämnar föreslå en minskning i Bevillningen
på sådant sätt, att Statens skuld till Banken
icke ovilkorligen afbelalas med en half million
om året, utan med ert mindre del, utan
ränta, hvarigenom en minskning af 4oo,ooo R:dr
Jnöjeligen kunde uppkomma. Denna upplysning
har ännu ytterligare förmått Utskottet att bibehålla
Mimini-tabellen, i den förmodan, att, i
den mon Bevillningen nedsättes, nian kan afdraga
från Minimi-tabellen vissa procent och öfver*
lemna åt hvarje Låns Commitéer att låta denna
nedsättning tillgodokomma de Egendomar,
som blifvit för högt taxerade. Härvid kan väl
invändas, att detta återställer icke jämlikhet Länen
emellan; men jag bekänner, att jag icke vet
några säkra grunder, hvarigenom en sådan kunde
förskaffas. Utskottet har granskat de statistiska
uppgifter, som från Länen inkommit, men
har funnit, att intet deraf kan med säkerhet bedömmas.
Da Utskottet såg sig Vara oförmöget
att med säkerhet göra en ny fördelning, och Utskottet
fruktade att frågan blott skulle sätta Ledamoterne
i håret på hvarandra, emedan uti
frågor om dét enskifta intresset den lugna billigheten
så sällan är rådande, trodda Utskottet
Minimi tabellen böra förblifva i det skick den nU
ar. Jag öfverlemnar åt Ridderskapet oell Adelil
att bedomina, huruvida Minimi-tabellen bör af
-
Dan s 3iilii f nt.
35
'ékaflaS, meli önskar atif, om 'dieii afsfcaffås, ’dé
Herrar, sorn yrka detta, måtte uppgifva någon
annan säker utväg, hvarigenom Staten kan få
Sin bevillning äf jorden; ty om Minimi-tabellert
åfskaffas är Bevillningsutskottets förslag ganska,
‘osäkert.
Friherre Ank arfv år d, Varl Henriet Jag
anser mig ingalunda öfvertyga! örn låfnpligheteh
ti Minimi-tabellen, jag har hört flere ledamöter
biträda min tanka, Och vill ej uppehålla med
Vederläggning af hvad Herr T liani artfört fört
tabellen. Jäg hade Mott ämnat yttra mig förande
köp, såsom grund för taxerings värde’,
men då Herr Tham upplyst, att detta ämne nii
cj är föremal för discussiom, och icke eller innefattas
inom den dei af betänkandet, söm nu
åf före, vill jag blott hämna korteligen, att jag
tror, det en utväg till vinnande af säkerhet finnes,
om, sedan taxeringen verkeligen är gjord’,
Summorne Uppskicka^ till RiksgälösCphtoiret \
Sorti derefter bestämde Och tillkänrtagaf bevill—
ftings-procenten för äret. jag tror att Friherre
Wrangel förr uppgifvit ten sådan utväg.
Friherre Boije, Ludvig t, jag påminrter fifig •
3a 11, under loppet af denna Riksdag, Grefve Henning
Gyllenborg irtgifvit ett Memorial, hvaf i Minimi-tabcllens
afskaffande yrkades. Jag understödde
df-ttå ändamål då,, och jag gör det äfvert
rtrt, med full Öfvertygelse. Utvägen att, efter Minirtii-tabelfeoj
Uppgjord vid Riksd igarrie, taxera
jorden i Landsorferne, viir en ny, ingalunda god;
skunk, från sista Riksdag; och dess åfskaffunde
36
Dea 2 Julii f, m.
hör till en af Folkets önskningar.’ Bevillningéft
på jorden utgick, i alla tider, före denna utvägs
antagande £ och utgick alltid till större belopp,
ån den var beräknad. Denna erfarenhet bevisas
bäst emot den verkan af egennytta, söm Herr
Tham omtalat, och hvarpå målningen, kan hända,
år alltför stark* eller också inträffar lika
mycket med förhållandet efter sista Riksdag,
som der förut. Jag har bivistat flere Taxerings.
Comittéer, dels såsom Ordförande, och dels sorn
Ledamot, mert aldrig har jag märkt något be-j
mödande att Undandraga jorden sitt skäliga vår:
dej ett bemödande, sorn också skulle äga sitt
cörrectif i närvarande grannars kännedom och
jalousie, i närvarande Bresterskaps och Krono*
Betjening» kännedom om jördens godhet, samt i
Landshöfdingen», eller den persons, nit, som vid
taxeringen föreställer Landshöfdingen. Nog inser
jag, att denna utväg, att slumpvis beskatta
Linén, medför mycken beqvämlighet åt calcUlen
i Uppbördsverketj men jag tror dock, att
rättvisa i beskattningen bör gälla mera, ån be*
qvåmligheten; och man tror icke på någon särdeles
rättvisa i denna nya utväg, jag anhåller alltså
om proposition till afslag å Betänkandet i
denna del.
Herr von Heijne, Geörg'. Då under discussionen
blifvit nåmndt om methoden att värdera
jord, • anhåller äfven jag att få yttra min
mening. Under motionstiden framställde jag mirt
Öfvertygelse till Bevillningsutskottet, att en ai
de gr under, som 1818 blifvit antagne till värdering
af jord, nemligen sista köpesumman, ej va
-
Den 2 Juhi /. m.
37
yit så direct föreskrifven, sorn nian på mångå
arter ansett den vara, I Stockholms Lån har
man ansett de sist gjorde köpen vara ovilkorligen
bindande. Jag deremot har icke ansett dem
för annat, ån såsom en af grunderne, och har
trott, att hufvudgrunden lag i Taxeringsmån.
nens ed och samvete, att icke taxera så, att den
skattskyldige komnje att lida. Detta kunde likväl
bli förhållandet, ty om en Hemmansdel uti
en By eller en Socken såldes för ett öfverdrift
vet värde, så skulle antingen hela Byn eller
Socken värderas lika med den nyköpta Hemmansdelen,
eller ock borde Hemmansdelen vår-i
deras efter sitt råtta värde, och icke efter köpet,
hvilket sednare jag iakttagit, då jag varit
taxeringsman. Detta hörer väl egentligen icke
till ämnet, men då jag hört Herr Tham nämna,
ett köp finnes omtaladt af Utskottet, lår det
vål vara meningen, att det skall gälla såsom
vägledning. Detta anser jag vara öfverflödigt,
ty då man allt sedan 1810 nyttjat den method,
att värdera jorden, så lärer man vål något når
hafva sökt så mycken jemförelse, att man ej
behöfver taxera efter nya grunder,. Skall man
nn rättvist1 taxera, så bör afl jord taxeras efter
gamma grund, och då inser jag icke, att något
om Egendoms-köp behöfver nämnas^ Hvad åter
angår bibehållandet af Minimi-tahellen, så
bekänner jag, att jag icke tror den medföra så
stora vådor, som mångå förmodar. Jag har varit
taxerings-man i tre Lån, i Östergöthlands,
Jönköpings och Stockholms Lån; jag år vål ej
nog lycklig att hafva Egendom i dem alla,1 men
jag har successilt ågt Egendom i desse Lån.
s
Deri. a Julix j. w?
Jag han ej funnit skillnaden så stor i afseende,
på Ilemmansvärdet, att jag tycker’ Minimi-ta,.
hellen kan medföra så mycken våda. Jag vet
ej eller, huru, en. rättelse skulle gå till, om den,
icke godkännes. Jag vet väl, att_ ma,n borde
försöka nedsätta Egendoms-värdena, men om så
skal] ske, mäste också afgifterne förhöjas, oia
Revillningen skall kunna utgå. livad som vöre
att önska., vöre en jemkning i taxeringen , men
jag tror ej, att något undt genom tabellen kan
uppstå, då en viss summa är bestämd att utgå,
af Länet, och man icke funnit något bättre, a it
satta i Minimi-tabellens ställe.
Friherre Cedprjir&np, Jacob Det har blifvit
yttradt af Herr Tham, att om. Bevillningsutskottet
kännt något correctif för AJinirai-ta-p
hellen, Utskottet möj ellgen skulle hafva afs.tyrkt
dess bibehållande. Om Utskottet ordentligen
p.pptagit och besvarat de anmärkningar, sorn
gjordes vid dess första. Betänkande, skulle det
hafva funnit detta correctif, och Hjerr Tharas,
eget yttrande gifven tiUkäpna, at.t fråga förevarit
rörande öfverlemnande till Fullmäktige i RiksgäldsQontoiret
och Banken, att bestämma pro?
Centen sedan vfirderingen blifvit verkställd. Dp
egentliga grund.erne för värdering af jord tillhör
Utskottet att uppgöra, och om dp äro. ordentelige,
såjbÖr icke stora olikheter Proyinserhe emellan,
kunna inträffa. Om dessutom såsom
correctif antages, att Fullmäktige få bestämma,
procenten., så iörsvinner ali, farhåga för viljan
att skaffa, för lag värdering, och derföre a,tt den
påräknade summan icke skall utgå.
Den 2 Julii J. m.
39
Herr von Becker, Carl Johan: Jag är hufvudsakligen
förekommen af de värde Talare,
sorn yttrat sig för upphäfvande af Minimi-tabellen.
Det lärer väl vara en afgjord sak, att
man i Sverige, under saknad af säkra statistiska
upplysningar, icke känner eller möjligen kan
känna hvarje Läns relativa förmåga att skatta
till Staten. Herr Tham har medgifvit, att någon
jemkning till billighet i Minimi-tab,ellen Länen
emellan, vore ett omöjligt företag. Således
mäste man finna, att den är tillkommen , mera
genom ungefärliga beräkningar och en slump,
än genom rättvisa. Deraf följer ock, att då den
ej är rättvis, så är den i dubbelt afseende förhatlig
och tryckande. Jag vet, att äfven Utskottet
ansett den blott såsom ett nödvändigt ondt
böra bibehållas, till vinnande deraf, att Bevillningen
till fullt påräknadt belopp måtte utgå.
Men med flere andra anser jag sådant kunna
ske utan Minimi-tabell. 1 händelse de bestämda
afgifterne icke sammanbringa den behöflig»
summan, kail ju, på sätt Friherre Cederström
föreslagit, någon auctoritet få sig uppdragit, att
genom ökandet af vissa procent, fylla bristen-y
men icke anser jag i sådant fall billigt, att
hvälfva hela denna brist på Jordbruket ensamt,
hvilket, efter jordens samvetsgranna värdering,
och värdets beläggande med den nu varande afgiften
per mille, redan fått sin andel i Statshördan
afvägd i förhållande till andra Näringar,
Embetsman och Handtverkare,, utan får jag i
stället yrka, att den ökade procenten, om någom
sådan fordras, tuå drabba alfa..
40
\
Den 2 Julii f, rut,
Viel jordens värdering torde ingen annan,
grund derföre Jeunna solbas, än i dess afkastning
och öfriga fördelar, med skäligt afseende å gångbara
priser i orten,' men emot denna värdering
strider tillvaron af en Minimi-tabell, som utan
rättsgrund upptvingar yärdet till det för Länet
slumpvis bestämda belopp, och alltså drabbar olika
i olika Län.
Med anledning häraf yrkar jag att Minimitabellen
matte upphöra; samt att, vid beräkning
gen af jordens värde, endast afseende måtte göras
på dess afkastning och Hemmanens, fördelar,
i förening med de i orten gängse priser, och
om då beyillningen blifver för liten, fö,res!år
jag, att yisse ökade procent, efter stadgade grunder
må läggas så på jordbruket, som på andra
näringar, personer och inkomster, på det atf
sålunda den summa, sorn är oundgänglig, måtte
vinnas, på det mest rättvisa, och alltså minst
tryckande sätt.
Herr Grefven och LandtMarJkalhen till--  kännagaf att Plenum kojnme kl, half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr
stridt sannolikheten deraf, att förhållandet med
Minimi-tabellen är orättvist Länen emellan. Derom
äro vi således ense; äfvensom deruti, att
BevillningsUtskoltet ej äger de upplysningar i
statistiskt afseende, som erfordras, att uppgöra en
jemnkning af tabellen. Frågan är endast dels
om något correctif, i fall Beyillningen ej tili på
-
Ben 2 julii f. m.
41
Räknadt belopp utgår, dels om Minimi-tabellens
ppphäfvande skulle leda till en orättvis taxering.
J förra afseendet har Herr Tham uppgifvit ett
corpectif, hvilket äfven jag skrifteligen uppgaf,
då saken förra gången förevar, ehuru det ej i
Betänkandet finnes upptagit. Det återstår således
blott frågan, huru en orättvis taxering skall
förekommas. dag har förut uppgifvit, att Taxeringsmännpns
ed och Embetsmännens ansvarighet
borde derföre vara en skälig borgen. Man
har nämnt, att likasom efter i8l5 års BevillningsFörordning
en orättvis, och ojemn taxering
agde rum emellan Länen, så skulle nu äfven så
ske, om Mi mini-tabellen borttogs. Jag tror det icke
Vara gifvet, att taxeringen var orättvis år 18i5,
sådant som förhållandet då var, och efter då
Varande priser, men Egendomarne hafva sedan,
fallit i vissa orter. Jag tror med Herr von
Becker, att då en procent skall åsättas, det
ej ^ bör ske allenast på jorden, utan äfven på
ull annan rörelse. Det finnes ingen Författning
spm säger, att den och den Staden skall
betala så och så mycket, och någon Minimitabell
finnes således ej bestämd för Städerne,
Fordrar nP af jordbruket ett bestämdt bidrag,
sorn ej fordras af andra näringar, så kommer
pele jordbruket med anspråk att få en motsvarande
garantie af Staten, att få sin vara med
ett visst pris betald. Annars existerar ej jemnlikhet.
Hvad angår frågan om taxerings-gruliden
efter köp, så är stridigheten mera skenbar
än verkelig, Det är ej min mening, att köp
ensamt bör bestämma värdet; med Herr Tham
inedgifver jag, att undantag kunna äga ruth,
4*
Dm 2 Julli f, rit,
men dessa böra inskränkas till vissa falt, såsom
då köpen åro afslutade emellan nårskyllde, då
Ugendomarne hafva något sffections-vårde, då
de åro sådde på Utmåtnings-auction o. s. v. ,,
men jag tror att det blifver nästan farligare, att
sätta afkastningen till grund, ty då kommer man
till grunden; af behållen inkomst. Jag förnyar
således min anhållan, att Minimi-tabellen måtte
afskaffas, och ett sådant correctif antagas, sorn
Herr Tham nåmnt hafva varit i; fråga inom Be-»
yillningsUtskottet.
Herr Rothlieb, Axeli. Sedan Herr Tham
Utvecklat de motiver, som föranledt Utskottets
beslut i öfrigt; lår jag blott, i afseende på Mi»,
nirni-tabellen framställa de skål, sorn föranledt
tillstyrkandet af densammas bibehållande. Utskottet
har-nemligen haft anledning förmoda, att
Bevilluingen till en del skall komma att nedsättas.
I sådant fall bär Utskottet trott, att hvad
som nu år en Minimi-tabell, skulle kunna förändras
till en sort maximi och den förmodade
liedsåttningen å Hem mans-värde t till en egente-,
lig Minimi-tabell. Derigenom skulle uppkomma
<»tt spelrum emellan maximi och Minimi-tabell,,
hvarigenom vissa för hårdt taxerade Hemman
inom hvarje Lån kunde betydligt nedsättas, och
de af mera värde njuta en mindre nedsättning
lyong!. Majit och Kronan således på samma
gång erhålla den påräknade Bevillnings-summanSi
som den skattskyldiga jorden erhölle en behöflig
lindring.
Grefve Mörner, Carl Stellan', Huru fö»-
pen s Julli f, m.
43
hällandet år på andra ställen, kånner Jag ej,
pien i mitt Lån har jag ej hört någon beklaga
sig öfver för höga Hemmans-vården. Blott
tvånne fjerdingsbönder hafva klagat; de hade afgjordt
rätt, o,ch lingö ändring. Jag vill medgift
va, att Minimi-tabellen är mindre billig, och Önskade
att den kunde borttagas, men, innan flik*
sens Ständer funnit ett annat correctif, som försäkrar
Kongl. Maj;t och Kronan om sine inkomster,
tror jag att den bör bibehållas,, Följr
derne kunde annars blifva som 18x2, då en ny:
Riksdag måste beramas. Jag kan således ej annat
än tillstyrka bifall å Utskottets frarns
ställning.
Herr Tham: Jag förbigår med stillatigande,
de anmärkningar, som blifvit gjorde rörande en,
åsyftad beqvämlighet vid taxeringar; de åro ej,
hit lämplige; äfvensom jag ej eller vill besvara
deni, hvilka innehåll^, att Utskottet icke upp,tagi,
t de gjorde anmärkningarna. Jag skall blott
hålla mig vid hufvudsaken. Dpn år, att skaffa
en jemnlik beskattning emellan Medborgare. Jag
får anmärka, att icke jorden allena år underkastad
en Minimi-tabell, det linnés äfven en sådan
på BruksEgendoma.r efter de orimligaste grunder,
sedan förordningen först mycket siratUgen,
stadgat, att de skola beskattas efler sin belägenhet
och afkastning rn. m., såges det sedan i en
annan §. perexntoriskt, att de skola .beskattas efter
ett vjsst minimum. Således åro. äfven Bruk
underkastade Minimi-tabell. Detta har Utskote.t
ej, velat fråga, och ett sådant stadgande, ehuru
tnodifieraf, finnes upptaget i det särskilta b.etåa
-
44
Den 2 Julli /, ml
kandet. Äfven Ståderne hafva en Minimi-tabelf,
ty det står i Författningen, att de lius i Ståderne,
hvilka åro brandförsåkrade, ej få uppskattas
under brandförsäkring-värdet. Som man
sagt mig, skall det vål icke inträffa i Stockholm
att detta år högre ån det verkliga värdet, men
i fleye småstäder intråffar det, gtt branförsåkrings-vårdet
vid flera tillfållen öfyerstiger det
verkliga. Afven denna fråga har varit före, och
skulle behöfva samina modiflcation, som i afseende
på jorden år behöflig. Ytterligare åro.
Stådernes innevånare äfven underkastade en Minimj-tabell,
ty de skola taxeras i classer, likväl
icke under den eller den summan. Jag frågar
derföre, om Minimi-tabellen för jorden skall
borttagas, om det icke bfifver en billig och rättvis
följd, att alla andra Minimi-tabeljer äfven
skola försvinna, och hvar skall man då stanna
med beräkningen af Bevillningen, Det har blifvit
anmärkt af Herr von Becker, att,, om ali
jord uppskattas efter samvete, taxerings-summorna
böra uppgifvas till Committerade i Stockholm,
peli procenten derefter bestämmas; dock att
denna procent borde fördelas ej blott på jorden,
Utan äfven på andra hfäringar, Dervid förekommer
en liten omständighet, Af de beräkningar,
sorn, i anledning af förra BevillningsFörordningar,
blifvit gjorde, kan Utskottet med skålig
säkerhet b.edömma, huru, mycket,, som bör
inflyta af alla andra artiklar, utom jorden. Man,
kan tåmmeligen säkert veta, hvad sorn, skall inflyta
af löntagare, af öfverflödsafgift, och aldeles
bestämdt, hvad som inflyter af Capitationsafgiften.
För dessa har man. en beräknings
-
Den 2 Julii f. ml
45
grund, efter de modificationer som göras, men
det är endast af jorden, som man ej med säkerhet
kan beräkna inkomsten. Jag hemställer,
om det då instämmer med rättvisa, att, sedan
Riksens Ständer bestämt en viss Bevillningssumma,
och med säkerhet kunna beräkna, att
så och så mycket skall utgå af löner, så och
så mycket af capitaler, o. s. V.j och det endast
återstår den del, sorn tillhör jorden, man då
skulle stadga, att deri brist, Som rippköminer i
bevillningen af jorden, skåll kastas på de öfrige
Nåringarnö. jag år äfven jordägare, mig skadar
det ej; men år det vål riktigt och billigt,
ätt når man först uppgjort en calcul, huru mycket
hvarje del skall utgöra, man sedan tillägger,
att, om den på jordbruket faststålde bevillning
icke utgår till den umrrtä, som blifvit beräknad,
bristen skall fördelas icke blott på jorden, utan
Siven på öfrige skattskyldigé. Jag Vet ej, hurti
detta skall kunna redas; måhända har jag ej rått
fattat meningen, men jag ser, ej rättvisa deruti.
Herr Rosenblad, Bernhard: Med dé grunder,
uppå hvilka Svenska BevillningsSystemet
hvilar, och hvilkas förmåner i min tanka öfverstiga
olågenheterne, tror jag icke, att Minimi-täbellen
kan undvikas. Inom Lånen controlleras
de särskilta intressena inom hvarje difttrict
af PröfningsComitéerne, som förena ailä
Lårtens districters intressen, men inom PröfningsComitcerne
finnes ingeri, sorn bevakar de andra
Lånens intressen. Dertill fordras en sådan af
älla nationella intressen sammansatt Comité, soot
4*
Den 2 julii f. r>n
Riksens Ständer* eller deras Bevillningsutskott^
utgöra.
Jag tror väl, att Minimi-tabellen ktinrle tåJ
la någon jemkning, och om icke RiksensStånder
tilltro sig att nu göra en sådan fullkomlig, klinde
dock någon rättelse vinnas derigenom* att, i
stället för det närvarande Minimi-tabell utgör
ett medium af Länens unpskattningS-vårde för
åren i8iå iS16, den tillkommande UppgjOrdéä
äf ett medium af Samma Värde för åren i8i5 :
1820, eller det senaste året* för hvilket vi ägd
fullbordade räkenskaper. Att icke Ståderne för
sine näringar och industrier åtx> frie från ert
Minimi-tabell, har Herr Thani redan visat. Jag
vill endast tillägga, att den betydliga skillnad föVelinnes,
att jorden svårligen underkastas någor!
betydlig förändring till beskaffenhet och värde,
då deremöt industriernes värde är obestämdt^
och dessa lått kunna flytta sig från en ort till
fen annän, eller ofek alldeles upphöra, samt så"
ledes ej Lånevis kunna bestämmas.
Herf Lefren, Johan Pehr: Då jag vågar
förlänga discussionen, sker det med så mycket
mera ledsnad* sorn jag anser mig böra försvara
en sak * soth jag finner orättvis. Jag anser desit
tillvarelse vara fen följd af en falsk grundsats;
den nemligen 1, att Uri ett landj der det heter ^
att man sjelf skall beskatta sig, der arbetar mart
emot denna grundsats, då rhan ej skaffar ti 11 —
fåckiigt"statistiska Uppgifter, för att kunna följa
ett annat system. Minimi-tabellen år en följd
derutaf, att man ej vill öfvergå från fett sy
-
ben 2 Julii J, »it
47.
Mern, som år gruridfalskt till ett, som är grundenligt
och rättvist, att man vill draga kappan
på båda axlarne. Denna tabell år ett försök,
att få en jemn beskattning öfver hela landet^
och att försäkra Staten derom, att BeVillningen
skall utgå. Den gör således tjenst, sorn en gej
nerel dividend på hvarje Lån. Om en generel
dividend funnes, så vissteman ock, huru många
hufvuddelar gå på hvarje Lån- men då
man ej ens vill söka denna dividend, så har
man antagit ett annat Correctif, och hittat på
Minimi-tabellen. Jag tillstyrker, att man bibehåller
denna tabel], på den grund, att systemet)
ehuru falskt, fordrar dem Man måste bibehålla
det falska, intill dess man går öfver till ett
båttre, nemligen att inom hvarje Lån uppgöra
grunder, som åro låmpelige, och derigenom
komma derhän, att kunna localisera, och få
den stora grundsatsen antagen, att hafva localkånnedom
att råkna på i sådane saker, som i
sig sjelfve åro local-åtgårder. Man bör icke bi*
behålla den principen, att vilja ifrån Stockholm
styra sådane saker, som ej låmpeligen kunna
styras ifrån central-punkten. Jag vill visserligen
icke frånkänna Styrande makten, att styrft
det hela, men ehuru Riksens Ständer iiU ej velat
antaga ett, på riktiga grunder fotadt, Bevill-'
nings-system, hoppas jag dock, att man i framtiden
skall komma till ett sådant, der fördelningen karl
öfverlämnäs åt personer, som åro i tillfälle att
kånna de local-förhållanden, uppå hvilka en bevillning
alltid mäste grunda sig.
Friherre Cederfl rom: jag skulle med Herr
Den i Junii f. ml
von Becker och Herr Ehrenborg instämma deruti,
att bevillnings-procenten borde vara generel
för alla titlar, i händelse nemligen grunder.»
ne voro lika emot hvad de nu åro. Om alla betalte
bevillning efter en viss behållen inkomst^
då vore det låmpeligtj att ock en viss allmän
procent beitåmdes; men då nit den Minimitabell,
sorti år satt för indiistrie och rörelse, ej
år annat ån en bestämd bevillning i och för rörelsen
* så inträder ej detta förhållande. Mari
lika sorn säger, att bevillning af handel, rörelse
med mera dylikt; åt någon ting särskilt. Hår
år blott fråga om minimi-afgifteri för jord, och
hurti den skall fördelas; och deri kan lått bestämmas;
då hela surriman år känd; nemligen
genom fördelning af Fullibåktige i Banken och
RiksgåldsContoiret. Jag begagnar äfven detta
tillfälle att reservera mig emot grunderne för
BevillningsFörordningen. Jag har förra gången;
då årnnet förevar; anfört motiverne för denna
reservation.
Friherre Boije: I anledning af hvad här;
af andre Ledamöter, blifvit yttradt; ville jag göra
några erinringar. Må härida har jag fattat
Herr Lefréns mening orätt; mert om den varit,
ätt hvarje Provirice borde få beskatta sig> så ser
jag sannerligen icke, hurti det Skulle verkställas.
Med de Ledamöter, sorn trott; att deri bevillning,
som jordägaren ej lriägtade utgöra, borde
läggäs på de andra riäringarne , kari jag ingalunda
instämma, emedan jag anser den be vi II*
riirig, som lägges på jorderi; och kallas Hemmans
-
Den 2 Jutii f. m.
49
afgift, oell för livars belopp en viss summa vid
b varje Riksdag beräknas, saint Minimi-beskaltningen
är anlagen, icke vara för hög, utan alF
deles proportionerlig med de öfrige naringarnes
bevillning; och vid detta förhållande, synes mig
naturligt, att jorden också utgör hvad henne
är ålagdt. Men belt annat är taxeringssätfet ef.-  ter Minimi-tabellen; ett sätt, för hvars bibehållande
inan egenteligen framställer farhågan för
osäkeihet, att bevillningen annars icke utgår.
Men ännu en gång frågar jag, utgick icke bevillningen
alltid förut, innan detta påfund, vid
sista Riksdag, antogs? eller kan man neka till
den sanning, att man förut aldrig hörde talas
om osäkerheten? Nej, om i frågan om säkerhet,
erfarenheten blir grund för omdömet, så hänlöres
man lätt till den tanka, att den föreburne
osäkerheten tjenar här mera såsom pretext, än
sorn skäl; och min öfvertygelse är, att man liar
ofantligt orätt, då man glömmer den största af
all säkerhet, som ännu aldrig svikit, den nemligen,
att Svenska Folket alltid med beredvillig-,
het utgör hvad Staten behöfver. och betalar
skyndsammare Krono-utlagorne, ån någon annan
skuld. Herr Tham har, åt ett bristfälligt
skål, velat gifva stöd af ett annat lika bristfälligt.
Om man också skulle antaga, att de andra nårin -,
garnes beskattning åfven har en minimi-grund,'
så år dock skillnaden sådan, att skålets tffect
försvinner för urskillningen. Den minimi grund,;
som i öfrigt år antagen, har den förtjensten att,
vara generel, och lika för alla, och har således
Ridd. o. Ad. Pr. VI Band.
4.
•#
Ben 2 Juli i f. m.
rättvisan med sig; då deremot miniini-beråkningen
för hemmanen, kan, vid hvarje Riksdag, blifva
olika; derigenom, att ett Lin kan af slumpen,
eller omsorgen, blifva lindrigare beskattadt, ån
ett annat; och det år just denna möjliga olikhet,
denna möjliga orättvisa, som utgjör orsaken, till
Folkets klagan öfver saken; emedan råtta såttet
att göra beskattningen oangenäm, vore just, att
gifva den möjligheten till orättvisa. Herr Tham
har rått deri, att lör hus i Ståderne, utgjör
försäkrings-summan grunden för bevillningen;
men om man vill deri finna en likhet med Minimi-tabellen
för jorden; så visar sig dock deremellan
en skillnad, som borttager jemförelsen.
Utom att försåkrings-grunden endast gäller, i
anseende till de hus, som åro försäkrade, men
icke i anseende till det större antal hus, som
icke åro försäkrade, då deremot Minimi-tabellen
gäller för all jord j så år försåkrings-tagandet
en husägares frivilliga handling; och han år således
mästare att taga högre, eller lägre försäkrings
-summa, hvarigenom han sjelf bestämmer
sin bevillnings-summa; då deremot Jordägarens
bevillning icke beror af honom, utan beror af
den anpart, som Länet, hvari han bor, fått att
utgöra, i bevillnings-beloppet: och det år detta
bestämmande vid Riksdagarne, som gifvit förhatlighet
åt Minimi-tabellen. Må man antaga
den förklaring jag uppriktigt och frivilligt ger,
att jag ingalunda befarar någon orättvisa af nuvarande
Bevillningsutskott; och må jag alltså stå
fri från allt misskännande af min afsigt, då jag
uppfyller den pligt jag tror tillhöra hvarje Lagstiftare,
den nemligen, att också förutse alla
Dtrt g Julii f, m,
5*
mÖjliga följder. Ja, innan vi gå att, genom en
antagande fortsättning, gifva häfd åt denna Minimibeskattning,
så påminnom oss den våld,
som kan äga rum vid bevillnings-summans repartiserande
emellan Länen. Alla Landshöfdingar
kunna ej blifva Ledamöter af alla Bevillningsutskott;
men det vöre dock möjligt, att de,
som der vore Ledamöter, använde nitet för sitt
Lån, till en lindring, på de andra Lånens bekostnad;
och slumpen, eller Landshöfdingarnea
mer eller mindre nit och verksamhet sins emellan,
skulle då komma att blifva af en särskild
påföljd för Jordägaren. Denna tanka verkar
vi it icke på mig, som också år Jordägare; men
på Allmänheten verkar den, till missnöje med
utvägen; och för att göra hvad jag kan, för att
få den afskedad, har jag nu den äran, att, på
förhand, hos Herr Grefven och LandtMarskalken
deponera min anhållan om votering.
Herr Munck af Rofenjkjold: Jag har vid
flere tillfällen yttrat, att det icke år nog att
skatterna utgå, de böra ock med rättvisa och
billighet fördelas. BevillningsUtskottct har nu,
likasom de trenne sist förflutne Riksdagar, raisonerat
så hår: Det behöfves en så och så stor
Summa, den tages lättast ut på det och det sättet,
derföre föreslås det sättet. Men jag tror
att man bör göra lika mycket afseende deruppå,
att bevillningen med billighet fördelas, som deruppå,
att den med lätthet utgår, ty annars rättfärdigar
man den grundsattsen, att ett godt ändamål
rättfärdigar medlen till dess ernående.
Herr Tham har sagt, att en Minimi-tabell äf«
53
Den g Julii J. m.
ven finnes för Ståderne, emedan hus ej få vår»
deras under brandförsäkrings-värdet. Men dervid
får jag anmärka, att de fleste hus, åtminstone
i Skåne, icke åro brandförsåkrade: åfvenledes
har han yttrat, att en Minimi-tabell finnes
för andra utskyider, emedan de ej få understiga
en viss summa. Då kunde man äfven såga, att
för Capitations-aigiften år stadgadt Minimi-tabell,
ty den får ej understiga ett visst belopp.
En vård Ledamot har ansett inga vådliga följder
uppkomma af Minimi-tabellens bibehållande.
Detta kan vål vara möjligt, i synnerhet så långe
de skattdragande hafva tillfälle, att jemt öka
sina skulder, men jag tror att man åfven bör
fästa afseende på principen, och ej antaga den,
om ock den icke skulle hafva några farliga följ*
der. Farligt vill man nu för tiden ej anse, att
penninge-förlaget medtages till skada för productionen,
genom skatternas ej blott öfverdrift,
utan ock oråtta fördelning. Om StatsUtskottet
kommer att föreslå någon betydlig minskning
år det naturligt, att Minimi- tabellen blifver mindre
tryckande, men den blifver ändå till principen
lika orättvis. Jag förenar mig med de
flere talare, sorn yttrat sig i likhet med mig,
och, yrkande afslag å Utskottets förslag, instämmer
jag tillika i Herr von Beckers mening, så
vida nemligen procenten behörigen fördelas på
alla skattdragande. Likså förenar jag mig med
Friherre Cederström, uti dess reservation emot
grunderne för bevillningen, emedan jag år af
samma tanke, som vid Riksdagen år j 800, att
bevillningen bör utgå efter behållen inkomst eller
åtminstone af behållen förmögenhet. Då
Den 2 Julii f. m.
53
uppgaf jag ett project, till bevillningens utgörande
efter nämnde princip, hvilket till sina hufvudgrunder
blifvit vid Riksdagen 1809, som jag dock
ej sjelf bevistade, antagit, och vid Riksdagen
1815, af Herr von Törne ånyo framståldt.
Herr von Qvanten, Carl’ Orsaken hvarföre
Minimi-tabellen biel införd, var den brist,
som uppkom i bevillnings-summan och angelägenheten
att för framtiden förekomma den. Jag
skulle visserligen förena mig med Herr Ehrenborg
å den åsigt, att hvad som brister i bevillningen
borde fördelas på alla till bevillning bidragande,
men detta lärer svårligen kunna verkställas, ty
sedan Tullen, Postmedlen, Chartae-Sigillatae-afgiften,
Löntagare, in. m., erlagt sine andelar, så
måste hvad som brister, fyllas af Jordbruket.
Sedan förhållandet år sådant torde man äfven
finna, att Minimi-tabellen ej år så förfärlig, som
man föreställer sig. Ty om den nu bestämda
afgiften af Jordbruket, 2 per mille, ej räcker
till, måste denna afgift ökas. Om Minimi-tabellen
borttages och vårdet på jorden nedsåttea
till hälften, men samma summa måste utgå,
blifver naturligtvis Fyra R:dr per mille afgiften i
stället för Två. Kunde en nedsättning af jördens
Capital-vårde medföra en lindring i bevillningen,
skulle jag vara den första ait rösta för Minimi
tabellens upphåfvande, men det förhåller sig
icke så.^' Derföre tillstyrker jag vördsamt, att
intill nästa Riksdag antaga förslaget sådant det
år, ty jorden måste i alla fall utgöra hvad som
brister; till den tiden torde möjligen något båttre
sått till jordens värdering kunna utarbetas,
7
Shh t Julli J. ni,
hvarigenom en rättvisare fördelning af beviUningen
skulle vinnas, äfven sorn det goda ändamål,
som med Minimi- tabellens borttagande nu
tros kunna årnäs, då på sådant sått ej skulle
förfela».
Herr von Becker: Jag har ej funnit mig
öfvertygad af den vederläggning Herr Tham
lemnat å mine anmärkningar om orättvisan deraf,
att Jordbruket ensamt skulle fylla den brist,
•om i bevillningen kan uppkomma. Först får
jag nämna, i likhet med Friherre Boije, att jag
ej tror, det afskaffandet af Minimi-tabellen skulle
åstadkomma någon brist. Jag har fullt förtroende
till Svenska Menighetens osvikeliga rättskänsla,
och edsvurne Comitéers vilja, att uppskatta
hvarje jordfläck till sitt råtta värde; jag
tror alltså, det beskattningen icke skulle lemna
någon brist; men, i händelse en sådan skulle
uppstå, kommer riktigheten af min satts att pröfva».
Herr Tham har supponerat ett Minimum
redan vara satt för Nårings-idkare med flere.
Han har lagt till grund, att Bevillningsutskottet
påräknat ett visst Minimum af hvarje Corporation,
i anseende till det värde, sorn af den åge», i vara
eller arbetskraft. Men jag hemställer, huru
Utskottet möjligtvis kunnat rått uppgöra denna
fördelning, då man ej känner jordens nuvarande
värde annorlunda, ån i följd af en existerande
Minimi-tabell, som hindrar detta värde, att på
papperet sånka sig efter verkeliga förhållandet.
Är det för högt beråknadt, relativt till de öfrige
skattdragande corporationer och personer, så
bör det ju både nedsättas och localt jemkas, samt
Den t fitlii /, m.
•s
i samma mån en högre afgift uppbåras af do
öfrige skattskyldige. Sedan en jemlikhet sålunda
år beredd, kan ju, i hSndelse af brist, en
jemlik procent-förhöjning i alla afgifter, bereda
fyllnaden. Om jorden, efter fri och sann värdering,
ensam skulle fylla denna brist, så rättades
ej den felaktiga paralellen, utan missförhållandet
förblef detsamma, i det jorden med en
högre procent måste återgifva, hvad den vann i
nedsatt värde.
Jag afstyrker alltså Minimi-tabellen, såsom
orättvis. Herr Grefve Mörner har yttrat, att uti
dess Lån inga klagomål försports öfver värderingarne.
I Skaraborgs Lån har ett motsatt
förhållande ägt rum. Detta tyckes visa, att en
behörig proportion i fördelningen emellan Lånen
icke ågt rum, enär missnöje uppstått uti en
del Lån, men icke i andra och detta förhållande
talar alltså för min satts mera, ån för den
Herr Grefven dermed velat styrka.
Grefve Lagerbjelke, Axel: Sedan votering
redan på förhand blifvit begärd, och jag dessutom
icke har något hufvudsakligt i ämnet att vis
dare anföra; får jag blott äran nämna, att inora
BevillningsUtskottet, Ledamöterne af Vållofl. Bor.
gareStåndet yrkat, att deråst Minimi-tabellen för
Landet afskaifas, Minimi-vårdet för hus i Ståderne
och BevillningsClassificationen af Innevånarne
likaledes borde upphöra. Om så verkeligen
skedde, blef för BevillningsUtskottet sedan
ytterst svårt, ja omöjligt, att uppgöra någon
beräkning, i enlighet med hvilken Bevillning, ej
T)en 2 Tillit f. in.
mindre af jord än af Ståderne, skulle verkelige
a utgå.
Herr Lefrén. Jag ber om ursäkt för det
jig åter anhållit om ordet, för att besvara Friherre
Boije. Han har anmärkt, att mitt anförande
hade den syftning, som ville jag isolera
den ena provincen från den andra. Jag tror
tvärtom, att det helt simpelt består uti, att då
Riksens Ständer åro samlade och skola uppgöra
bevillningen, de böra hålla sig vid Iiufvudsaken,’
att nemligen till de särskilta regionerne fördela,
hvad desse sårskilte regioner kunna bära, och att
man genom erfarenheten af flere hundrade år
kan få en norm för denna beräkning, då man
sedan kan bestämma förhållandet inom Lånen.
Detta är ej att isolera, utan just att ordentligt
uppgöra den fördelning, som sökes. Det lärer
vara Svenske Medborgare likgiltigt, om några
tusende Riksdaler besparas, blott fördelningen
icke år orättvis; men det år just denna, som år
tryckande. En million gör icke så mycket, om
den år riktigt fördelt, som 100,000 R:dr. Efter
nuvarande bevillning. Det år just det som år
tryckande, når den ena för samma härligheter
får betala 10, den andra 20 R:dr. Svårighet upp;
kommer äfven deraf, då man ej vet, hvad man
skall betala. Detta vore förekommit, om en viss
local hade en viss dividend, då skatterna för
hvar och en icke kunde mycket variera. Jag
anser mig för öfrigt icke böra uppehålla discussionen
med en sak, som af BevillningsUtskottet
ej blifvit godkänd, men jag hoppas, att den i
framtiden skall gå igenom. Jag år således för
jien t Julii /. >n,
57
Minimi-tabellen, icke såsom något godt, men
såsom ett nödvändigt ondt.
Herr Tham: Äfven jag har icke ansett
Minimi tabellen såsom något godt, utan som ett
nödvändigt ondt. Äfven jag har från Riksdagens
början sett det förslag uppgifvit, som Herr
Lefrén omtalat. Ett sådant skulle afhjelpa alla
disputer i ämnet. Efter min öfvertygelse var
det det enda rätta, men som jag inom Bevillningsutskottet
var nästan ensam i den öfvertygelsen,
så ville jag icke dermed upptaga UtJ
skottets tid. Friherre Boije har gifvit oss en
målning af de olyckor, som skulle uppkom-t
ina derutaf, att Landshöfdingarne framdeles
uti BevillningsUtskotten skulle täfla om Mini-;
mi-tabellens nedsättning för det ena Länet framför
det andra. Då skulle grunden vara helt
annan ån nu, ty nu år blott frågä om bibehållande
af den Tabell, som redan finnes utan
ny jemkning Lånen emellan. Dessutom, om
Landhöfdingarne så skulle förgäta deras pligt,
och inom Utskottet vilja gynna det ena Länet
framför det andra; skulle de vål äfven kunna
förgäta den uti PröfningsComittéen inom Lånen,
för att få högre bevillning ån som borde vara.
För min del fruktar jag hvarken det ena eller
andra. Friherre Boije har sagt, att Minimi-tabellen
tråflar landet så olika; detta har ingen
disputerat; men det år samma förhållande med
de öfrige Minimi-tabellerne. Jag har nämnt
att BrandförsåkringsSumman skall i Städerna
tagas till grund. Detta år, som man sagt migj
riktigt i Stockholm, tneq i Småstddernc år Brand
-
JDen t Julii J, m.
försåkringsSumman, enligt hvad man berättat
inig, högre än värdet. Är då icke äfven detta
olika? Den Minimi-tabell. sorn är bestämd för
Bruken, är än mera orättvis, oeh den , som
opartiskt vill granska förhållandet, »kall ej
kunna disputera denna sak.
Herr Rojenblad: Jag vill ej vara vidlyftig
i mitt yttrande rörande Hambréska systemet,
som af Herr Lefrén blifvit omtaladt. Jag har
vid ett annat tillfälle fullständigt yttrat mitt
omdöme derom. Nu vill jag endast tillägga , att
ett system, som innefattar, att en slumpvis bestämd
bevillning fördelas först på alla Län och
Städer och sedan på Socknar, corporationer,
EmbetsmannaCorpser ni. m., med rättighet för
hvarje af dessa Under-Bevillnings-afdelningar att
sjelfva bestämma hvad sätt de behaga för utgörandet,
kan i min öfvertygelse ej annat än
rubba den säkerhet och enhet, som i hvarje beskattnings-system
år första villkoret. Det har
också aldrig med den utsträckning Herr Hambraeus
gifvit det, mig vetterligt, blifvit i något
land begagnadt. Äfvenledes vill jag nämna,
i afseende på hvad Herr Lefrén yttrat om en
Central-styrelse, att äfven jag finnér, att detaillerne
ej af denna kunna uppgöras; men de
uppgöras också icke hos oss af andra, ån Local--  styrelser, såsom Berednings, Taxerings- och
PröfningsComittéer. Friherre Boije har ansett
Minimi-tabellen öfverflödig, emedan man kunde
lita på Svenska redligheten. Deruppå tror visserligen
äfven jag. Likväl får jag erinra, att
efter samina principe hade man icke behöft sätta
Btn a Julii f, m>
59
PröfningsComittéer, då Berednings- oell TaxeringsComittéer
redan funnos; och lik vål åro
Pröfnings-Comittéer förordnade, och utgöra
jemte Minimi-tabellen oumbärliga lånkar i kedjan
af Svenska Bevillnings-systemet.
Herr Ehrenborg: Det år yttradt af flere
Ledamöter, att Minimi-tabeller finnas äfven för
Ståderne och Nåringarne. Jag medgifver, att
ett minimum finnes bestämdt, för den afgift,
som Handlande och Handtverkare böra betala,
allt efter Classen af den Stad, der de åro boende,
men utom hvad bruken angår, låra dock
inga så beskaffade Minimi tabeller finnas för
nåringarne, som för jorden, hvilket bevisas
deraf, att Staten kan beräkna ett visst belopp
bevillning af jorden, men ej af stadsmanna-rörelsen
och nåringarne. Jag är alldeles af samma
tanka som Herr Tham, att om Minimi-tabellen
upphåfves för Landet, bör den ock upphåfvas
för Ståderne. Min mening har icke eller
varit, att då Bevillningen af jordbruket ej
ginge till påråknadt belopp, deficit skulle hvälfva»
på de andre skattdragande. Min mening
var den, att då man uti andra Artikeln bestämt,
att så och så många procent skulle betalas af
inkomsten utaf lön, rörelse m. m., och sedan
stadgadt att så och så mycket skulle betalas
per mille af egendomars värde, borde, om ej
total-summan räckte till, en viss ökad procent
af alla sådane Bevillning»-poster utgöras, då
vöre förhållandet reciprokt. I öfrigt förenar
jag mig med Herr Munck af Rosenschöld, att
om det ock vore möjligt, att Minimi tabellen
utan orättvisa kunde qvarstå, derest landt
-
.63
Den 2 Julii f, m.
producterne stiga i värde, man likväl ej får
blott afse följderne, utan äfven principen, och
den har ingen kunnat bevisa vara riktig, ehuru
man velat försvara den såsom nödvändig.
Grefve Mörner, Carl Stellan : Jag delar
fika med flere värde Talare den känsla , att
uti Nationens ädelhet ligger en stor garantie.
Sorn Embetsman har jag ofta deraf haft erfarenhet,
men jag har tillika funnit, att då en
menighet ej ledes af bestämda grunder och riktiga
föreskrifter, kan den ofta misstaga sig.'
Jag får erinra om 1809 års BevillningsFörord
ning;
den var bygd på de mest liberala grunder,
men följden visade, att Bevillnings-inkomsten
uppgick till inemot en och half million mindre,
än man hade beräknat, hvilket föranledde dertill,
att Konungen fann sig nödsakad att sammankalla
Stånderne ganska snart. Derföre må
det förlåtas mig, om jag fruktar för en BevillningsFörordning,
som ej år byggd på bestämda
grunder. Jag tillstyrker således, att Ridderskapet
och Adeln ej måtte frånträda den mening,
Utskottet ganska riktigt framställt.
Herr Hjerta, Gu/i af: Äfven jag har ett
ögonblick varit intagen af prevention emot Mimini-tabellen,
och i början af denna discussion
var den ganska stor; men sedan jag afhört discussionen,
och närmare besinnat mig, finner jag
Minimi-tabellen oundgänglig, så länge ej beskattningen
grundas på ett ordentligt myntvärde. Jag
tror ej, att man bör kullkasta den i närvarande
Ögonblick, Mitt skäl är, att Beviliningsvärdet af
Den 2 Julli /. mr
6t
Hemman t. ex, nu är 2G8 millioner, då det likväl
borde vara vida mera, 0111 man beräknar det
valveradt i nu varande mynt, efter dess värde,
då man hade ett ovilkorligt myntvärde. Man
måste nödvändigt äga ett correctif lör beskattningens
tillräcklighet och för att veta hvar man,
slutar; annars är det icke möjligt att trygga Regeringen,
att den kan utfå hvad sorn är påräknat.
Jag Förenar mig således med dem, som anse
Minimi-tabellen såsom ett oundvikligt qvarvarande
ondt, och såsom en följd af ett falskt
beskattnings-system. Jag kan ej annat än instämma
ined Herr Rosenblad i den tanka, att
man icke bör öfvergå till Herr Hambrés system.
Man har sett följden af en District-beskattning
uti Norrige. Ett Bevillnings-system bör vara
fotadt på ordentliga och rättvisa grunder, så att
den kommer att skatta, som dertill har förmåga;
inen detta kan ej blifva möjligt, förr än
myntvärdet är stadgadt; och under afvaktan
derpå, är det bäst, att bibehålla hvad som er.
farenheten visat leda till ordning och säkerhet.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Jag
vill blott med få ord yttra min öfvertygelse öfver
detta vigtiga ämne. Här är strid emellan
tvänne grundsatser, nemligen, å ena sidan säkerheten
för Staten att återfå hvad den behöfver,
och å den andra fullkomligheten i Bevillningsförfattningen.
Det första, som i Samhället bör
eftersträfvas, synes mig vara säkerheten, det andra,
deremot, fullkomligheten. För min del har
jag ej funnit något af de förslag, som blifvit
framställde till controll, i fall den påräknade Be
-
it
flen t Ju/ii f. **-.
villning-ssumman icke utbekommes, Vara tillför*,
litligt. M*n bör tillse, att de anslag, som göras,
kunna utgå och icke utsätta Regeringen för,
att fördenskull behöfva sammankalla ny Riksdag,
Vill man upphäfva Minimi tabellen för Landet,
så måste man äfven upphäfva den för Städerne.
Jag tillstyrker således bibehållande af densamma,
intilldess man lunnit ett lika säkert och mera
fullkomligt sätt för Bevillningens utgörande;
och jag kan ej inse, att farorna af dess bibehållande
skulle vara så stora, som flere tyckts
förmoda.
Herr Grefven och TjandtMdrjkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen
fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJKalken
gjorde proposition till bifall å den af
BevillningsUtskottet fÖreslagne Minimi-tabell.
Ropades Ja och Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven ock
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade afslå berörde Minimitabell.
Ropades afven Ja och Nej, samt votering.
Herr Grefven och LandtMnrjkalken yttrade
derefter, att sedan Friherre Boije redan på
tf*n t JulU J. /*,
éi
förhand, under loppet af discussionen, hos Herr
LandtMarskalken deponerat dess anhållan om
Votering, hvilken nu ytterligare äfven blifvit
begärd, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
vorering icke kunna undvikas; i följd hvarJ
af Herr LandtMarskalken framställde följande
voterings-proposition:
Den som bifaller, att den af Bevillningsutskottet
föreslagne Minimi-tabell mä bibehållas,
voterar
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer BevillningsUtskottets
Betänkande rörande Minimi-tabellen, att afslås.
Friherre Cederjtråm: I händelse det sed
nare
alternativet bifalles, blifver det nödvändigt,
att bestämma, huru förhållas skall, ty annars
har man ej stadgadt något correctif.
Friherre Boije: Hvarken Riksdagsordning
gen eller RiddarhusOrdningen gifver anledning
till någon annan proposition, än den, som påkallas
af hufvudsakliga ämnet. Discussionen har
hufvudsakligen angått afskaffandet af Minimitabellen,
och propositionen bör derföre endast
upptaga denna fråga. Få vi afskaffandet gifvet,
så uppstår frågan, om och hvilket annat correctif,
som kan behöfvas; men efter min tanka
blir det en cura posterior.
64
Dtto t Juiii. /. rn.
Friherre Cederftrom: Jag hade verkeligen
icke väntat mig, att Friherre Boije skulle uppstå,
för att säga, att den sak jag framställt icke
hörde till äinnet. När ett Betänkande från Uh_
skott andra gången inkommit, kan man antaga
det med förändringar.
Herr Tham, TVollrath, förenade sig ined
Friherre Cederström.
Friherre Boije: Den tydning Friherre Cederström
gifvet åt GrundLagen, vill jag ej bestrida,
men otvifvelaktigt är att, innan ett tillägg
skall göras, bör det vara afgjordt, att ett sådant
behöfves, och jag tror, att liksom vi gjorde från
i8i5 tili 1818, kunna vi äfven nu bärja oss utan
någon Minimi-tabell.
Herr Munck af Rosenfchold: Jag skulle
önska följande contra-proposition: Vinner Nej,
kommer BevillningsUtskottet att afgifva ett nytt
förslag, såsom surrogat för det, livilket af Utskottet
nu blifvit framställdt.
Friherre Arickarfvärd: Jag tror, att den
erinran Friherre Cederström gjort är ganska
riktig, såsom följd, men jag inser ingen nödvändighet,
att derom något införes uti contra propositionen,
ty det faller af sig sjelf, att ett correctif
sedan blifver ämne för discussion, i fall
Minimi-tabellen afskafifas.
Herr von Hohenhaufen, Michaél'. I fall
Nej
Den 2 Julii f. m.
SS
Nej vinner, tror jag att ny öfverläggning bör
uppstå örn det correctif, som bör sättas i stället
för Minimi-tabellen.
Friherre Cederjirom: Otvifvelaktig!kanRidderskapet
och Adeln uppskjuta med afgörande!
af correctifvet, men jag hemställer om det är
troligt, att man afskaffar Minimi-tabellen, utan
att veta, hvad som skall sättas i dess ställe.
Herr Grefven och bandt Marskalken yttrade,
att då, under den forefallne discussionen,
flere Ledamöter talat för och andre åter emot
den ifrågavarande Minimi-tabellen, hade Herr
LandtMarskalken i anledning deraf ansett voteringspropositionen
endast böra innefatta bifall
eller afslag å berörde Minimi-tabell, men om
Ridderskapet och Adeln önskade, att ett correctif
i contra-propositionen infördes, i händelse
Minimi-tabelljen skulle komma att afsk aflas,
ville Herr LandtMarskalken hemställa om icke,
i sådant afseende, contra-propositionen kunde
erhålla följande lydelse.
Vinner Nej, kommer Bevillningsutskottets
Betänkande, rörande Minimi-tabellen att afslås;
samt BevillningsUtskottet att anmodas, att uppgöra
ett lämpligt förslag, hvarigenom den summa,
som genom bevillning är påräknad att inflytta,
må kunna med säkerhet utgå.
Friherre Cederjirom: Jag hemställer om
Ridd, o. Ad. Prof, VI. Band,
5.
»6
Den i Jul i i /, m.
det icke åligger Ridderskapet och Adeln, att
sjelf uppgöra det, som skall sätta i stället för
Minimi-tabellen,
Herr Grefven och Landt Marjkalken yttrade,
det han för dess del ingalunda ansåg det
vara olämpligt, att Ridderskapet och Adeln, i
händelse Minimi-tabellen afskaffades, först hörde
BevillningsUtskottet, innan något visst förslag
i Minimi-tabellens ställe antoges.
Friherre Cederström: Då ett betänkande är
före andra gången, kan det afgöras med förändringar,
och då åligger Ståndet att sjelf uppgöra
desamma.
Herr Hjerta', Det synes mig ganska tydligt,
att saken måste tillbaka till Utskottet, ty
detta allena kan uppgöra grunderne för ett nytt
förslag. I Plenum skulle man förgäfves försöka
det. Jag förenar mig således i den proposition
Herr Grefven och LandtMarskalken framställt.
Herr von Hohenhaufen: De bevillnings_
grunder, som nu äro föremål för Ridderskapets
och Adelns öfverläggning, äro för andra gången
före; jag kan således ej annat fatta, än att,
om en ändring skall ske, vi mäste göra den
sjelfve; och på denna grund understödjer jag
Friherre Cederströms mening.
Herr Munck af Rofenfchjöld: Jag tror,
Ilka med de tvänne värde Talarne, att Ridderska*
De» t Julli f. m.
fi?
pet och Adeln äger rätt att antaga ett correctif,
men jag tror ock att Ridderskapet och Adeln
har rätt, att först höra sitt Bevillnings-Utskott,
och till och med att till detsamma hänskjuta
uppgörandet af ett förslag dertill. Det finnes
intet stadgande, som hindrar detta.
Herr Grejven och LandtMar skalken framställde
derefter å nyo följande voterings-proposition:
Den
som bifaller, att den af Bevillningsutskottet
föreslagne Minimi- tabell må bibehållas,
voterar
Den det ej vill, voterar
Nej,
Vinner Nej, kommer BevillningsUtskottets
Betänkande, rörande Minimi-tabellen, att afslåsj
samt Bevillriings Utskottetatt anmodas, attuppgöra
ett lämpeligt förslag, hvarigenom den summa, som
genom Bevillning är påräknad att inflyta, må
kunna med säkerhet utgå.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Friherre Ccderfirom: Jag anhåller att till
Protocollet få anföra min protest emot ett beslut,
hvarigenom ett mål, sorn för andra gången
från ett Utskott inkommit, skulle till det samma
å nyo kunna återförvisas.
éS
Den 2 fulii f m.
Sedan voterings-propositionen blifvit anslagen,
samt 43, 44, 45 och 46 §. §. iRiddarhusOrdningen
uppläste, börjades voteringen klockan
en qvart till 3 eftermiddagen, och fortsattes sedermera,
hvarunder Herr Grefven och LandtMarskalken
öfverlemnade klubban till Grefve
Lantingshausen, Albrecht, samt bortgick.
Vid voteringens slut, och sedan en voterings-sedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voterings-sedlarne öppnade, befunnos
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja
85.
Nej — <27.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst, Herr
Grefven och Ordföranden förklarade, att den af
BevillningsUtskottet föreslagne Minimi-tabell, såw
ledes blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockaa 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
Ben 2 juli i e. m.
69
Onsdagen den 2 Julii.
Plenum klockan half lill 6 eftermiddagen,
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
pröfning af Bevillnings-Utskottets den 7 sisilidne
Junii under N:o 10 afgifne, samt den a5 i
samma månad eftermiddagen på bordet legde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 28 sistlidne April under N:o
6 meddeldte Betänkande , angående grunderne
för den blifvande Bevillningen.
8.de punkten.
En bevillning, beräknad efter värdet, bor
utgå af all faft egendom, utan affeende på
defs natur, och i famrnanhang dermed bör
dels bevillning å Rufttjenfi-marker, äfvenfom
Rote frihets-af giften JortJara, dels ock Bevillning
af qvarnar utgöras, enligt nu gällande
grunder, af värdet.
Hvilken punkt, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifölls.
g\de punkten.
Bevillningen bor hädanefter utgöras af
Handlande, Fabrikörer, Skeppsredare, få väl
på Landet forn i Städerne, Handtverkare,
Borgare och , andre Städernas innevånare,
jq Ben 2 Julii «. m.
förhållande till deras rör elfe, hvarvid en perfonel
Minimi fumma bår, med anledning af
hvad nu gällande Bevillnings-för fattning i 2
Art. 2 §. 2 och 5 Momenten Jtadgar, bejtåminas
inom hvarje Stad efter defs olika Clajfification.
Denna punkt blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
10'.de punkten.
Bevillning bor utgå af Bergverk, sd ock
af fårjkilte Manufadur ier, Verk och Inrättningar
på Landet, efter det derå fatte värde,
men efter en vifs Claffification får fddane
Bruk och Inrättningar, forn hittills, enligt 2
Art. 4 §. af 1818 års Bevillningsförordning,
varit Clajfificerade.
Och blef denna punkt af Ridderskapet och
Adeln gillad.
nite punkten.
Bevillning bör afven hädanefter utgå af
de inkom fler, forn, i egenjkap af Lön, eller
andre af befallningen tillkommande fördelar;
tillflyta i Kongl. Maf.ts och Rikets, eller enfkilte
Inrättningars, tjenji varande perfoner.
Hvilken punkt af Ridderskapet och Adeln
bifölls.
Den 2 Julii e, m.
71
12.-te punkten.
Bevillning bor utgå af de i 2 Art. 7 §,
3 Momentet uppräknade Societeter, Verk och
Vinjimedel, åfvenfom, enligt nu gällande grun.
der, af Sterbhus, Tejiamenten och Arfsmedel;
utan andra undantag, ån i ajfeende på Tejiamenten,
gjorde till perfoner får långvarig och
trogen tjenji.
Denna punkt blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
i3:de punkten.
Hela 4 Articeln bör jörfvinna, och deremot
en Jårjkild §. i 2 Art, inflyta, af det
innehåll: att den fyllnads-afgift, forn tillförne
fårjkilt utgått, fdfoni LandtTulls erjättning,
kommer äfven hädanefter med vijfa procent
på hvarje fult Riksdaler, och i lika förhållande
får ett mindre belopp, att beräknas
och utgöras för all bevillning, forn erlägges
efter 2 Art. dock med de, i förenämnde 4 Art.
medgifne, undantag.
Och fann Ridderskapet och Adeln för godt
att denna punkt gilla.
i4:de punkten.
En Bevillnings-aj gift får bruk och nyttjande
af viffe öfverflåds-varor bör utgå; UtJhottet
likväl förbehållet, att, fedan Bevill
-
72
Den 2 Julii e m.
nings fumman blifvit af Rikfens Stander faft.
ftålld, fä inkomma med Jorjlag, rörande det
fått och till hvilket belopp Jamma afgift må
utgöras.
Hvilken punkt, uppå gjord proposition,' ulv
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Sluteligen hade BevillningsUtskotet hemställt,
att Grof shandlaren Hambraeus mätte fä/om
erfåttning får trycknings-koft nåd och använd
moda vid det af honom utarbetade Bevillnings-förf
lag, åtnjuta Trehundrade Riksdaler
Banco.
Herr Tham, Wollrath: Jag anser mig skyldig
redovisa orsaken, hvarföre BevillningsUtskottet
gjort detta tillstyrkande. Det har ej skett, i
afseende å det större eller mindre värdet af
Grosshandlanden Hambraei Beviunings-förslag,
men af det skäl, att Utskottet, genom de upplysningar
deraf stått att hemta, kommit i tillfälle
att observera en jemnare fördelning af de
Allmänna Utskylderne, då Utsko”ttet af förslaget
omståndeligen erfarit, att i de norra provin,
serne finnas en betydlig mängd från Hemmanen
frånskilda lågenheter, af ganska stort värde, och
för hvilka hitintills alldeles ingen bevillning
blifvit erlagd af ågarne, som blott utgjort capitationsafgift
till Staten och en ringa grundskatt
till Stammhemmanen, ehuru de af sin tilldelta
jord ofta äga större förmoner, ån Stammhemmaj
jaens innehafvare.
Den i Julii c. nii
73
Denna upplysning har BevillningsUtskottet
ansett vara af mycken vigt, i synnerhet som det
finnes församlingar, hvarest åro flere aå kallade
undantags torp, ån skattlagde Hemman, och ibland
de förra ganska många af mera betydenhet,
ån sjelfva Hemmanen.
Staten kan nu af dessa lågenheter njuta en
loflig och temmeligen ansenlig inkomst; och Utskottet
har' derföre trott sig icke sakna anledning
att hos Riksens HÖglofl. Stånder hemställa,
att Herr Hambraeus må såsom ersättning för.
tryckningen af sitt Bevillnings-förslag få uppbära
5oo R:dr, hvilken Summa i öfrigt icke år
särdeles betydlig, och torde lämpligast kunna af
de för Riksdags-kostnaderne afsatte medel utgå.
Herr Grefven och LcindlMarJkalken gjorde
proposition till bifall å BevillningsUtskottet*
hemställan, rörande de Grosshandlaren Hambraeus
tillagde 5oo R:dr Banco, äfvensom att de
samma kunde utaf de till Riksdagskostnadernes
bestridande anslagne medel utgå.
Bifölls.
Föredrogos å nyo och biföllos följande från
nedannåmnde Utskott inkomne, samt den 28
sistlidne Junii eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtanden:
Fran BevillningsUtskottet:
Af den 17 sistlidne Junii'.
N:o i5< Angående grunderne för vårderin
-
74
oen 2 tnih. e. m.
gar å Jord på Landet, Hus i Städerna samt
Jernbruken.
Frän Allmänna Befvars- och OeconomieUtjkottet',
Af den 10 sistlidne Junii:
N:o 124. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 18 sistlidne Mars under
N;o i5 meddeldte Betänkande, i’örandc sättet
att reglera marknadstiderne.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett sä lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o i.)
Lades på bordet.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den 28 sistlidne
Maj under N:o gö afgifne, samt den 25
derpå följde Junii e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående yrkad ändring uti Kongl.
Förordningen den 22 Julii 18o5, om tiondeoch
räntegifvares samt ägares ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter.
Herr Printzenjkåld, Axel, anförde skrifteligen;
-
cm a Julii c, m>
76
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Grefven och LandtMarJkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Lagoch
OeconomieUtskottens ifrågavarande Betänkande
böra, i anledning af Herr Prinlzsensköld
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottens den 2 sistlidne
Junii under N:o g4 afgifne, samt den 25 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
i anledning af gjorde förslag, i afseende
på byggnads-skyldigheten vid Kyrkoherde-Boställen.
Herr von Qvanten, Carl, anlörde skrifteligen:
(Se
Bilagan N:o 3.)
Hvarefter Herr von Qvanten munteligen
yttrade:
Jag får äfven tillägga, det jag känner bestämdt,
att det i flere provincer är öfligt, att
sedan Presten mottagit Boställs-husen i fullt
stånd, han jemväl är skyldig att framgent hålla
dem vid makt. På andra orter deremot,
få Församlingarne alltid hjelpa och reparera
Prestens Boställe, så att, om en ruta går sönder,
76
Ben J Julli e. m.
mäste Församlingen insätta en ny. Då sådan olikhet
råder, tyckes det således vara af vigt, att
få något bestämdt stadgadt i denna del, samt
att syner hvarje tredje år hållas, sedan PrestBostället
en gång af Församlingen blifvit upprättadt,
ty annars kommer det att gå, såsom hittills,
vind för våg, så länge Pastor lefver.
Jag anhåller, på grund häraf, att Betan»
kandet bl ifver till Utskotten återremitterade.
Grefve Hård, Carl Guflaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Rothlieb;, Axel, förenade sig med
Herr von Qvanten.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Lag- och OeconomieUtskottens
ifrågavarande Betänkande, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till
Utskotten återremittera.
Föredrogos å nyo och gillades följande från
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 25
sistlidne Junii eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtanden:
Den 2 3 ti lii e, m.
77
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten:
Af den 2 sistl. Junii:
N:o g5. I anledning af gjorde förslag, dels
i afseende på grunden för Hemmans-skyldighet
att deltaga i Kyrko- och Prestegårds-byggnäd,
samt dels att sådane Kronobeten, eller andre
dylike Kronans odisponerade Lägenheter, som
uti Extra Roteringen ingått, borde få vidkännas
berörde skyldighet, oeh utgörandet af Kror
noTionde.
Från Lagutskottet:
Af den 16 sistl. Junii:
N:o gg. 1 anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistl. April under N;o 26
rneddeldte Betänkande, angående yrkad ändring
uti 21 Cap, 3 och 4 §. §. RättegångsBalken.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
3i sistl. Maj under N:o g6 afgifne, samt den
25 sistl. Junii eftermiddagen på - bordet lagde Betänkande,
angående yrkad ändring i Kongl. Förordningarna
den 24 Aug. 1813 emot fylleri och
dryckenskap, samt den 20 Dec. 1815, i hvad
denne sednare angår laga Domstol för åtal mot
oloflig brånnvins-försåljning.
Herr von Hohenhaufen, Michael: Jag har
7?
F)en 2 Jidit e. m.
genomläst LagUtskottets förevarande betänkande
och de dervid bifogade reservationer. Af betänkandet
bar jag funnit att den orsak, sorn föranledt
Utskottets tillstyrkande, att fylleri-brott
måtte ifrån Konungens Befallningshafvande»
till de vanliga Domstolarnes åtgärd hånvisas,
legat i Utskottets önskan, att minska bestraffningen
för dylika brott; äfvensom Utskottets afsigt
att såmedelst förekomma långa resor och
tidspillan för den tilltalade, härrört från den af
Utskottet antagna mening, att fylleri icke skall
vara något brott, emedan deruti icke innefattades
begäret att skada någon annan.
Aline Herrar! Sjelfmord vore då ej eller
ett brott.
Af Reservationerne har jag funnit, att den
utväg, Lag Utskottet föreslår, vid behandlingen
af fylleri-mål, likt så många andra förbud,
hvilkas tillvaro endast i glömda författningar stå
att uppleta, blef ett tomt spöke; ty om de lika
med andra Råttegångs-rnål skola utredas och
afdömas vid Ordinarie Domstolar, fordras vid
hvarje fall en så lång tid till beifran, att försoning
troligen alltid skall hinna sökas med Fiscalen,
och, om ej detta sker, tidsutdrågten åtminstone
göra en sådan beifran till stor del åndamålslös,
om icke omöjlig.
Alin öfvertygelse, grundad på de vid Utskottets
betänkande åtföljande reservationer, men
ännu mera på den erfarenhet, jag kunnat inhemta
under en längre befattning med de lägre
Birn ! Julii e. m,
79
Folkclasscrne, förvissar mig om nyttanfoch nödvändigheten
af stränga lagar mot fylleri, och
har lör mig fullkomligen råttvisat den författning
mot fylleri och oloflig kroghållning, som
år 1817 för Hufvudstaden utfärdades af Hans
Excelence Herr Grefve Carl Mörner,
en man
som vi inom detta rum i så många hänseenden
värdera.
Jag tror också det icke vara riktigt, alt
bortlaga diet stränga straffet för en förstörande
njutning som förslappar och förderfvar en obildad
Folk dass , innan man skaff it den en båttre
bildning
en sann moralité; och huru snart
kan man vål hoppas att uppnå detta mål? Jag
går ogerna öster om hafvet för att hemta exempel!
vill likväl Öfvervinna min motvilja. —
Jag har haft den ölyckan att vara fången i
Ryssland, der Brånvins-försåljningen år regal.
J*g har der i de mindre Ståderne, hvarje Torsdag
mot middagan sett hela Torget besådt med
lulla bönder, utan något tecken till själs- och
kropps-krafter 5 mot aftonen kastades de af Soldaterne
på sina vagnar och förlorade ofta under
hemresan armar och ben. Den lägre Folkclassen
i Ryssland, som bekant, otroligt begifven
på starka drycker, år högst försvagad
till kroppen, och öfver dess råhet kunna vi
knappast göra oss begrepp. I öfrigt, om vi erkån
na, att Police-maktens åliggande måste -gå
Ut derpå, att förekomma brott, måste vi vål
medgifva Landshöfdingarne tillåtelsen , att beifra
fylleriet, som oitast år första orsaken till brotten.
Jag förenar mig derföre med Herr Rib»
89
Den 2 Juli i e. m.
Ling, i flen begäran, att Författningarne mot
fylleri och oloflig kroghållning må oförändrade
bibehållas, samt tillstyrker i följd häraf, att
LagUtskottets Betänkande må afslås.
Grefve Hård, Carl Gustaf, hade inlemnat
ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N;o 5.)
Herr Ehrenborg, Casper: Den fleråriga
handläggning af mål, rörande förbrytelser mot
den Police-författning, hvarom nu år fråga, som
mig tillkommit, skulle å ena sidan måhända bidragit
dertill, att jag i detta ämne samlat någon
erfarenhet, men å andra sidan torde den ock ålågga
mig att noga undvika, att icke grunda mitt
yttrande på de ensidiga åsigter, som min hittills
utöfvade befattning kunnat föranleda. Jag börjar
dock med förklarande, det jag i likhet
med Lag-Utskottets Ledamot, Prosten Doctor
Leffler, håller före, att innan någon strafflag emot
fylleri-brott utfärdades, lårnpeligast varit, att bestraffningen
blifvit öfverlåmnad åt den disciplin,
sorn inom Församlingen utöfvas af Pastor och
KyrkoRåd, Husbönder eller Husfäder, hvarigenom
man icke varit nödsakad, såsom nu sker,
att med dryga böter utarma hela familjer för
en endas förseelse. Det år ock visserligen ett
olika förhållande, om en person på ett gästabud
eller i ett gladt lag, förtär något för mycket,
eller om lian, stadd i göromål, på offentliga
ställen och allmänna vågar, öfverlastar sig, och
genom
Den 3 Jttlii t. nu
Si
genom en så beskaffad faderlig jurisdiction hade
påföljderne bäst kunnat efter dessa olika
förhållanden lämpas ; men sedan den strängare
Författningen emot dryckenskap en gång är
vidtagen, och då det är gifvet, att hvarje förändring
deraf skulle anses såsom en nödig befunnen
mildring, hemställer jag, huruvida det
kan vara riktigt och lämpeligt företaga en sådan
förändring, förr än man i förbättrade uppfostrings-anstalter
och allmännare moralisk bildning
hos menigheten vinner det stöd för sedligheten,
hvarigenom straff-lagens värn mot osedlighetens
utbrott blifver mera umbärligt.
Då dessutom det nya Lagförslaget är nära
färdigt, och detta innehåller, att HäradsRätterne
skola blifva permanente, i hvilket fall förbrytelser
af ifrågavarande art kunde utan olägenhet
ifrån Konungens Befallningshafvande till
TingsRätternes afdömande hänskjutas, tror jag
för min del att med all förändring, äfven i afseende
på rättegångs-sättet i dylika mål, skäligen
kunde tills vidare anstå.
De olägenheter man föreställt sig af fyllerimålens
behandling hos Konungens Befallningshafvande,
utgöras förnämligast af de ofta långväga
resor, som den tilltalade och vittnena nödgas
göra till Residenset. Dessa kunna till en
stor del undvikas, om Konungens Befallningshafvande,
på sätt de äro berättigade, låta uti
fylleri-mål afhöra vittnena vid Domstol. Oakså
Ridd, a, Ad, Pr. VI. Band.
6.
83
Den 2 Julii e, m.
tror jag, att sådane mål sällan förekomma i de
mera glest bebodde provinserne. Der äga större
folksamlingar icke ofta rum; och till de aflägsne
hyddorne sträcka sig sällan Fiscaleriies forskningar.
Afven i afseende på .tillämpningen af Författningen,
rörande brännvins-minutering och oloflig
kroghållning, önskade jag få fästa uppmärksamheten
på de betänkligheter, som uppstå,
i händelse förbrytelser mot nämnde Författning
skulle vid allmänna Domstolar bedömas. Det
är icke någon konst, om ett dylikt mål kommer
till HäradsRätt, att bereda uppskof och utdraga
målet från Ting till Ting; och i sådant fall utgöra
sluteligen böterne ett vida mindre belopp,
än bevillningen, om brännvins-minuteringen varit
loflig och mindre än vinsten, i fall den olofliga
kroghållningen under tiden fortsattes. Det
är ock med tillämpningen af Kongl. Förklaringen
af den 3 Mars 1807, som man anser påföljd
för itererande förbrytelser i denna väg
icke böra äga rum, förr än den tilltalade blifvit
dömd till och utstått det förra straffet. På dessa
skäl, och oaktadt jag ganska väl finnér, att Konungens
Befallningshafvande skulle röna mycken
lättnad i deras Embéts-åligganden, om de blefvo
ifrån berörde Domare-befattning befriade, hemställer
jag likväl, att densamma må fortfara till
dess afgjordt är, om HäradsRätterne skola blifva
permanente. Men om Ridderskapet och Adeln
icke finner anledning att i denna del frångå
LagUtskottets förslag, vågar jag dock i ett
annat afseende anhålla om återremiss deraf, på
Dm <i Julii ». in.
13
grund af den motion jag, i sammanhang dermed, .
liu tar mig friheten väcka, att nemligen, det
enkla eller primitiva ansvaret får oloflig brånnVins-mitiUtering
må drabba förbrytaren för hvarje
gång Författningen öfvertrådes, samt endast
påföljden för iterationen bestämmas efter de i
1807 års Kongl. Förklaring bestämde grunder.
Det år en annan omständighet i Utskottet*
Betänkande som jag trott förtjena uppmärksam-,
het, den nemligen, huruvida Actor i fylleri-mål
bör vara skyldig att uppgifva angifvaren. Det
synes mig vara ett slags inquisition att en Actor
icke åger denria skyldighet, Angifvelsen skef
merendels emelian fyra ögon och den tilltalade
kan vål kånna att angifvaren har ondt uppsåt
emot honom, men kan omöjeligen styrka, att hart
genom angifvelse grundlagt åtalet samt år således
urståndsatt att emot honom anföra bevisligt
jåf, om han till vittne Framställe*. Jag tror således
billigheten fordra, att Actor 1 sådane fall
och då den tilltalade påstår någon af åberopade
vittnen vara angifvare bör antingen visa att han
sjelf varit i tillfälle att afveta den tilltalades
förbrytelse eller ock namnge angifvaren,
Hvad sluteligen beträffar frågan, huruvida
Vårjemåls-ed i fylleri-mål år låmpelig, så har
jag vål vid uppläsningen af LagUtksotteis utlåtande
i denna del icke kunnat rått fatta Utskottets
mening; men jag tror mig dock böra Upp-?
lysa, att i Götha HofRått dylik Vårjemåls-ed,
på goda skål och derföre att en drucken icke
gerna kan bedöma sitt eget tillstånd, icke anses
8*
ijen t JulH *. m,
låmpelig eller ålågges. I öfrigt förenar jag mig
nied Herr von Hohenhausen.
Herr von Heijne, Georg: Jag Siskar visserligen
icke i allmänhet arbifraira åtgärder eller
straff; men jag kan icke hindra mig från att
förklara, min öfvertygelse vara, att det brott,
hvarom nu år fråga, låmpeligast tillhörer
Landshöfdingarnes Domsrätt.
I de flere Landsorter, jag besökt och äfven
i HufvudStaden, har jag sett en betydlig skilnad
i antalet af öfverlastade personer nu emot
för 3o år sedan. Jag har tyckt mig finna att
fvlleriet år minskadt, och att någon återgång
deruti skett, genom fie stränga Författningar, sorn
på de senare åren blifvit utfärdade. Mig har
det synts troligt, att de, som åro fallne för fylleri,
och dermed söka döfva bekymren, hvilket
någon gång kan vara förlåtligt, likväl i betydlig
mohn förlorat hågen att supa, efter det nämnde
Författningar utkommo. Om det varit så lyckligt,
att förbudet mot brånvinsbrånning fortfarit
efter år 1810, hvilket förbud gjorde brånvinet
både dyrt, och ej lått åtkomligt, så skulle
denna last ofelbart ännu mera aftagit; för min
del önskar jag så liten brånvinsbrånning och
så litet superi som möjeligt. Jag tror ock, att
vi skulle anvisa de lågre Classerne en våg att
återtaga den skadliga fylleri-lusten, om man nu
af ömhet, för de felande eftergaf strängheten
uti straffen för denna lust. Och då, på sått
Herr Ehrenborg upplyst, fråga nu år om permanenta
HåradsRåtter, torde det vara bäst upp
-
J8«/t * julii e, m,
s«
•kjuta ali förändring af Råttegångs-ordningen i
fylleri-mål till dess dessa HåradsRåtter kommit
i gång, då dylika mål kunde af dem upptagas;
men nu verkar blotta fruktan att göra en lång
resa till LandsCsnzliet ett återhåll i supandet;
och jag vågar derföre utbedja mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till bibehållande
af de nu gållande Författningarne
och afslag på Utskottets Betänkande.
Herr von Becker, Carl Johan: Med de
värde Ledamöter, som redan talat emot den
föreslagna förändringen af ifrågavarande Författning,
får jag till alla delar förena mig. Erfarenheten
har ovedersågligen upplyst och bestyrkt,
att den befrämjat sitt ändamål, i det att
fylleri-förseelserne mårkeligen aftagit, sedan de
i Police-våg af Koungens Befallningshafvande
behandlas, och jag vågar då hemställa, om det
skulle vora en klok, en ändamålsenlig åtgärd,
att upphäfva eller ändra Författningar just når
man deraf rönt en god och hälsosam verkan.
__ Straffet må mildras eller icke
att det år
för strängt tror jag icke
men i alla fall fä
ster
jag mindre vigt dervid, ån att det lika hastigt,
som säkert må drabba den felande. Detta
kan otnöjeligen äga rum, om fylleri-mål skola
vid HåradsRått handläggas, då felet mångfaldiga
gånger kan förnyas, innan det drabbas af påföljden.
Deremot om dessa fel, såsom hittills,
gå till Konungens Befallningshafvandes beifrande,
kan den felande, med minsta möjeliga tidsutdrägt
hvarje gång erfara följderne af sin förseelse.
Man har väl ansett det löga brottsligt,
Den a Julli e. m*
8tt öfverlasta sig, jag är dock i detta fall af en*
Ilan tanka, och instämmer deruti fullkomligen
med Herr von Hohenhausen. Man tyckes visserligen
icke göra någon annan förnär genom
det att man fågnar sig litet för mycket. Men
andra brott blifva ej sällan föijden af ruset, och
samma osäkerhet uppstår för en hvar, som
om man utsläppte Dårhushjonen. Jag önskar
således, att Författningarne i detta hänseende må
förblifva oförändrade, och yrkar på denna grund
återremiss af LagUtskottets Betänkande,
Herr Tham, TFollrath: Jag bör ej uppehålla
Höglofl. Ridderskapet och Adeln dä jag
ej annat kan ån fullkomligen instämma med
Herr Ehrenborg och de flere värde Ledamöter,
som lika med honom, yrkat bibehållande af
de nuvarande Författningarne mot dryckenskap
ih. m.
Herr Cederschjöld, Pehr G tift a f: Fylleri
år en lajl, hvilken jag, lika så alfvarligt som
någon annan, önskar måtte kunna utrotas, men
jag kan likväl ej underlåta att anse Stockjiraffet
olåmpeligt. Flere värde Talare hafva åberopat
den erfarenhet, att fylleri har under de senare
åren i Stockholm mårkeligen aftagit. Om så är,
kan det åtminstone icke anses såsom ett bevis på
Stockstraffets nytta: t}' jag torde få lämna den
upplysning, att Kongl. Maj;t vanligen i Nåder
befriar Stockholmsboer ne från undergående af
detta straff, hvarföre ock Högsta Domstolen nu
mera åberopar denna praxis såsom skål att alltid
vid sådana tillfällen tillstyrka bifall till dylt*
Dan 2 Julii e. nu
*7
fea Nåd ansökningar. Man skulle visserligen kunna
tycka, att Stockstraffet bör vara svårare att
undergå i en Stad, der många tusende Åskådare
kunna finnas, ån på Landsbygden, der Åskådarnes
antal ej öfverstiger några hundrade, och
Stockholmsboerne följaktligen mera böra derifrån
förskonas. Men förhållandet blir helt annorlunda,
då man besinnar, att af de flere tusende
Åskådarne hår i Stockholm, torde knapt någon
enda kånna Delinqventen, eller ens veta, hvem
han år, då deremot på Landsbygden alla kånna
honom personligen. Jag anser derföre Lagen
böra vara lika för alla, och således de som bo
i Landsorterna böra njuta samma rått som
Stockholmsboerne; samt får följaktligen tillstyrka
bifall till Betänkandet i denna del.
Herr Hegardt, Chrijlian Bernhard; Jag instämmer
till alla delar uti den siste värde talarens
yttrade mening, och anser ifrågavarande
Förordning, hvad StrafFbeståmningare angår, strL
dande mot sanna råtts-grunder. Dessa strafFbeståmningar
synas mig ingalunda lämpade efter
det så kallade brottets beskaffenhet. De drabba
icke gerningen, utan den tillfälliga följden deraf,
och då det icke år förbjudet att supa bränvin,
eller förtära starka drycker, bör ej heller
följden eller verkan af en tillåten handling blifva
föremål för en så hård bestraffning, enär
derigenom ingen förorättas, och ingen allmän
förargelse åstadkommes. Jag förenar mig nied
Herr Cederschjöld uti den vördsamma anhållan
att Utskottets Betänkande matte bifallas.
88
Den f julii e, m.
Herr von Hartmansdorff, Auguji: Jag
har förut på detta runi vågat underställa Högloflige
Ridderskapets och Adelns pröfning de öfverdrifna
straff, som genom oeconomiska och
police-författningar åro emot åtskilliga förbrytelser
stadgade. Ibland dem som torde böra
afskaffa», vill jag dock icke råkna det, att sitta
i stocken för fylleri. För den som med berådt
mod öfverlemnar sig åt dryckenskap»-begåret,
så att han, beröfvad sina sinnens bruk, ligger
på gatan till vanära för menskligheten och sig
sjelf, för den synes det mig ej vara för hårdt,
att äfven som nykter få skämmas för sin kreaturlighet.
Jag kan åtminstone icke finna det
rättstridig!, att han underkastas den svårare påföljd,
våra Författningar utstaka; och anser således
icke skäl att tillstyrka antagandet af Utskottets
förslag, att i denna del dem förändra.
I öfrigt, och hvad beträffar frågan om
Landshöfdingarnes Domsrätt i fylleri-mål, år det
Öfverflödigt att jag derom yttrar mig,fsedan flere
värde Ledamöter redan i detta fall uttryckt
mina tankar.
Herr Rothlieb, Axel: Det har blifvit sagdt,
att brånvins-supandet i allmänhet aftagit; och
om så ägde rum, tror jag för min del att sådant
förnämligast bör tillskrifva* den hittills
gällande stränga Författningen deremot; men
om detta correctif upphör, skola vi snart få höra,
att fylleriet till- och ej aftager. Jag tillstyrker derföre
bibehållandet af en Författning , som ägt
en med densamma åsyftad verkan.
Herr Danckwardt, Carl: Att fylleriets af
-
&en 1 Juli i e, m,
tagands i allmänhet varit en följd af den Domaremakt
i fylleri-mål, som blifvit Konungens
Befallningshafvande leornad, tror jag för min
del alldeles icke. Det är visserligen en gifven
sak, att i de Län, der Låns-styrelsen
år stationerad i medelpunkten; Konungens
Befallningshafvande k.an hålla en noga
tillsyn öfver alla Lånets delar och der den tilltalade
brottslingen icke behöfver göra en lång
resa till stället, hvarest han skall lsgföras, der
kan denna domsrätt möjeligen med något skål
anses låmpelig, och detta år också orsaken,
hvarföre Landshöfdingen i Skaraborgs Lån, understödd
af flere värde Ledamöter från detta
eller lika beskaffade Lån, kan vara af den
tankan, att nämnda, Konungens Befallningshafvande
tillagda Doms-rått bör fortfara såsom
hittills. Men förhållandet år icke likadant utan
helt annorlunda i de Lån, der Styrelsens residens
icke år beläget i midten utan i den ena
åndan af Länet. Ty icke skulle det vara låmpeligt,
att t. ex,, om en person i trakten af
Torneå beträddes med fylleri, han skulle föras
till Luleå, för att straffas med böter, hvilka
uppgingo till en tjugondedel af resekostnaden;
hvadan han sålunda komme att beläggas med
tjugo gånger större straff, ån om han begått
brottet inom Luleå Stad. Detta år äfven orsaken,
hvarföre i sådane trakter tilltal för fylleri
nästan aldrig eger rum. Jag har varit bosatt
i ett Lån, der ungefårligeu samma förhållande
inträffar. Jag tror ej att Norra delen
af Calmare Län hårtills varit serdeles besvåradt
åtal för brott mot Författningarne angående
9°
Drn 2 Julli e. ni;
fylleri och oloflig Brånvins-försåljning; och på
det att ett sådant åtal må kunna blifva allmänt
och lika jemt öfverallt, anser jag enda utvägen
vara att återföra Doms-råtten öfver slika brott
till de ordinarie Domstolarne. Man har vål
anfört, att tid skulle vinnas genom målens upptagande
hos Konungens Befallningshafvande;
men han har icke rättighet att höra vittnen,
utan desse måste, så vida de ej med resor till
Residens-orten skola besväras, aflägga deras
berättelse inför Domstolen i orten, hvilket åter
föranleder, att brottet icke så hastigt kommer
till afgörande, som man föreställt sig. ✓
I öfrigt kan jag vål finna att i en sak, der
meningarne åro så delade, att den ene liknar
förseelsen vid sjelfmord, under det den andre
ej anser den innefatta något brott,
der må^
ste också meningarne om straffet vara olika.
För min del tror jag, att brottet till det mesta
ligger i den möjliga joljden af öfverlastandet.
Jag vet åtminstone icke om det kan anses såsom
gifvit, att en för dryckenskap anklagad
person, alltid med berådt mod kommit i rusigt
tillstånd. Jag har sjelf varit åsyna vittne dertill
, att personer, som för hunger skuld, tålt
mindre ån andre, blifvit sakfållde, ehuru ej
anledning varit, att de velat fylla sig.
I afseende på stockstraffet, tror jag mig
icke behöfva anföra mycket till stöd för ett
bitall till Utskottets förslag i denna del. Hvad
sluteligen angår den hittills brukeliga värjemålsed
i fylleri- mål , får jag endast erindra , att
Utskottet, på goda skål, funnit en sådan ed icke
vidare böra den anklagade affordra®.
Dan t Julli <r, »t,
9*
Herr Ehrenborg ; Jag liar förut tillkånnagifvit,
att det visserligen år möjeligt, att jag fat -  tat ämnet utur en ensidig åsigt; jag viii också
icke vidare försvara den. Jag hemståller den
endast till Ridderskapets och Adelns bepröfvande.
Det år emedlertid en omständighet uti
Herr Danckwardts senare yttrande, som torde
påkalla en upplysning. Han har nemligen andragit,
att någon skyndsamhet icke skulle vin.*
lias vid fylleri-målens behandlande af Konungens
Befallningshafvande, derföre, att han i de
flesta fall nödgades låta vid Domstolar afhöra
vittnena. O m jag icke mycket bedrager mig år
Konungens Befallningshalvande enligt Författningarne
berättigad, att låta vittnes-förhöret
för sig gå antingen hemma hos vederbörande
Häradshöfding eller vid Domstol i närmaste
belägne Stad. Uppskof i detta hänseende kan
således lätteligen förekomma» , och aldrig komma
i jemförelse med den långa tids-utdrågt,
hvilken, i händelse af målens behandling vid
Domstojarne, skulle kunna inträffa, synnerligen
i de Orter, der Ordinarie Ting icke infalla me^
ra ån en eller tvånne gånger om året.
Herr von Hohenhausen; Jag vill blott i
korthet nämna, att det finnes tvånne slag af
brott i ett samhälle: moralijka och politiska.
För bevarandet af samhällets bestånd fordra»
det, att afseende äfven göres å de politiska
brotten, och ibland dem räknar jag fylleriet.
Jag har ej liknat det vid sjelfmord; jag har endast
sagt, att om man ville på den grund, Utskottet
uppgifvet, frikänna det ena trän straffa
9*
Din 2 Julii e. m.
borde man ock, efter samma princip, frikänna
det andra.
Jag har visserligen icke den Lag- kunskap,
att jag kan i alla delar bestämdt yttra mig öfver
frågan; men jag har den på erfarenhet
grundade öfvertygelse, att en högst skadlig
verkan skulle följa, om man vidtoge någon Författning,
hvarigenom strängheten i den hittills
gällande minskades.
Herr Danckwardt: Jag får blott upplysa,
att min mening alldeles icke var, att vittnen i
fylleri mål ovillkorligen skulle vid de Ordinarie
Tingen höras; utan ville jag endast förklara,
att den skyndsamma bestraffning, som Författningen
hatt till syftemål, ändå icke, oaktadt
målen af Konungens Befallningshafvande handlades,
vore möjlig att åstadkomma.
Jag glömde , då jag nyss yttrade mig, att
nämna , att det just var brotten emot minuterings-råttigheten,
sorn föranledde Lagutskottet
att tillstyrka, det åtal derå finge göras äfven
vid Urtima Ting, emedan Utskottet förmodade,
att man såmedelst kunde befordra ett skyndsamt
upphörande af missbruket. Härigenom
torde ock Grefve Hårds anmärkning i denna
del vara besvarad. Det år ej anledning att supponera,
det Domaren i orten, som naturligtvis
måste vara mera inieresserad af ordning i den
krets, der han bor, ån Konungens Befallningshafvande
sjelf, skulle söka förlånga processen
i ett Brånvins- minuterings- eller fylleri-mål.
Den t Ju!ii t. m, $g
Det år således icke att befara, det uppskof
dermed från ena Tinget till det andra skulle
ega rum ; ty hvar och en känner det Håradshöldingarne
kunna under Tinget uppskjuta ett
och annat mål; men jag tror ej att de skulle
göra det nied sådane, hvarom nu år fråga.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Jag
kan gifva det intygande om de Landsorter, der
jag vistats och sorn jag kanner, att öfverdriften
i biuket af starka drycker under de sista tolf
åren oåndiigen minskats och fortfar att minskas.
Jag vet ej, om detta år en följd af de stränga
Författningarne ; jag skulle snarare tro, att det
härledde sjg af en åter vaknad heders-kånsla,
eller måhända ifrån efterdömet hos de mera
bildade Ciasserne.
Sådane Författningarne nu åro, utöfva
Landshöfdingarne en högre police, eller ega en
inspections-rått öfver Folket hvad bruket af
rusgifvande drycker beträffar. Den gör och
efter mitt begrepp, för ändamålet tillfyllest.
Jag tror äfven, att hederskänslan mindre lider
genom Landshöfdingens befattning med förseelser
mot Författningen mot fylleri, ån om dessa
skulle förvandlas till Tings-mål. Det år dessutom
icke omöjeligt och icke något som hindrar,
att Landshöfdingen ju kan transportera sin inspections-rått
på andra personer, ifall Residenset
vore för mycket aflägset ifrån Lånets
medelpunkt. Landshöfdingen, som skall öfverse
det hela, måste lått kunna finna, hvarest fylleriet
starkast utöfvas. Der detta sker, har
94
Beit 2 Julii. é. rit.
Prosten ofelbart också sin andel i felet. Lands-,
höfdingen kan dels af Presterskapet inhämta
upplysning om Orsakerna till förhållandet 5 dels
genom Consistorium bereda de åtgärder hos
Presterskapet, som fordras till lastens hämmande.
jag tror således det Vara nyttigt att ett
central-punkt för hvarje sådan inspection finnes.
Om det år en sanning, att öfvérdriften i
fylleri skall i allmänhet Vara större i Småståderne,
ån på landet’, så torde detta till någon
del härleda sig deraf, att fylleri-brott i Ståderne
behandlas som vanliga Råttegångs-rnål
och att heders-känslan slocknat. Hvad i öfrigt
beträffar den hår åberopade omständigheten ,
att förbrytelser af ifrågavarande art så sällan
lagföras i de Norra provinserne, så kommer
detta deraf, att der icke finnas någre sådane
förbrytelser att lagföra.
För min enskilda del tillstyrker jag att
FÖrfattningarne i detta ämne må förblifva oförändrade,
dock så att stockstraffet för itereradt
fylleri må varda afskafFadt.
Herr Grefven och LandtMarJkalken frågade
, oin Ridderskapet och Adeln ansåg LagUtskottets
Betänkande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet åter*
förvisas.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Den -2 Julid e, ni,
95
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å LagUtskottets Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven-och LatodtMar■_
Jkalken hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade afslå Betänkandet.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Danckwardt: Vid det förhållande,
som nu ägt rum, hemställer jag, örn icke Ridderskapet
och Adeln skulle täckas återremittera
Betänkandet. I annat fall återstår blott för Rid.
derskapet och Adeln, att afslå det, och jag torde
få fästa uppmärksamheten derå, att stockstraffet
i fylleri-mål, som Utskottet velat afskaffa,
då också blifvit af Höglollige Ståndet san-;
ctioneradt.
Herr Ehrenborg: Jag förenar mig med Herr
Danckwardt uti begäran om återremiss, och delar
äfven hans åsigt, i afseende på stockstraffets
afskaflande vid fylleri-mål. Jag tror för min
del, att detta straff bor inskränkas till hvad i
KyrkoLagen derom stadgas. Deremot anser
jag ej den i Författningen mot fylleri bestämda
påföljds förlust af medborgerligt förtroende för
den, sorn flere gånger beträdes med dryckenskap,
böra afskaffas; ty det synes gifvet, att
en person, som ofta visat sig i en sådan belägenhet
icke kan äga den redbarhet och pålite
-
B-f.n 3 Julii t. n.
lighet, sora utgöra vilkoren för tillgodanjatandet
at medborgares förtroende.
Jag får således anhålla om återremiss af
Lag Utskottets Betänkande, på det alt frågan må
närmare utredas, och det felaktiga i Utskottets
förslag derifrån skiljas.
Herr von Qvanten, Carl: I händelse af
återremiss, anhåller jag att få yttra några tankar.
Jag anser betänkeligt att bibehålla stoekstrafiet
lör fylleri-brott, och torde få göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamt på åtskilliga
vid frågan om detta brott förekommande omständigheter.
Det händer esomoftast, att den
rerkeiige fyllhunden, sorn förtjente mest straffas,
icke får något stralf, derföre att han tål mer
än andre. Deremot inträffar ej sällan, att en ovan
Landtbo, sorn super en sup, blir full, blir
liggande, pliktfälies, och sluteligen kommer i
stocken. Är sådant billigt ? Jag förenar mig derföre
med Herr Ehrenborg deruti, att fylleri-brott
borde på Landet af KyrkoRåden afdömas; att
noggrann undersökning bör föregå, innan en tilltalad
dömmes till bestraffning, samt att åtskillnad
bör göras emellan en ordentelig fyllhund
och den, som har den olyckan att icke tåla mycket.
Min mening är visserligen icke att taga i
försvar de stackare, som hafva den olyckan att
blifva fulla, men blott, att deras oförmåga ej
må straffas alltför högt.
Herr
bett 2 Julii é. ;>J,
9)
Herr von Heijne: Jag kan ej anse såsöni
blott eri olycka, att vara full. Jag liar alltid
betraktat saken som ett brott. Val vöre jag
löre att tillstyrka mildring af Författningen hvad
stocksfallet beträffar, men hvarje mildring skall
ofelbart gifva Allmänheten anledning till deri
tro, att man funnit fylleri-brottet vära af mindre
betydenhet. Den tankan skulle säkerligen uppstå
hos de felande personcrne; det rndfte ej
vara fd farligt, att Jupa fig full, forn det hitiills
varit. Jag tillstyrker således, att Förfättiringarne
må förblifva sådané de äro, samt att
Utskottets Betänkande alltså måtte afslås.
Herr Ceder felij old: Under åberopandet af
itiitt förra yttrande, får jag ytterligare påminna’,
att fylleriets aftagande hår i Stockholm icke kan
tillskrifvas stockstraffef> emedan detta Straff icke
bår tillämpas. Erfarenheten har således visat,
att detta straff icke behöfs. Såsom ytferligaré
skål emot stockstraff för fylleri, vill jag ej anföra
den erfarenhet^ att 4 eller 5 persöner hår i
Stockholm afhåndt sig lifvét, för ått undgå deri
skymf att dömas till stockstraff: ritari jag vill
blott påminna om den princip; att man ej bör
Stifta sådana Lagat, söm ofta påkalla Konungens
benådnings^rått. Det år alltid fett bevis på
ten Lags felaktighet, att Kongl. Majit ofta måsté
göra Nåd. En Lag, som Kongl. Maj:ts och Allinånhetens
rättskänsla finnér icke böra allmänt
tillämpas, bör ofördröjligen upphåfvas. Då derföre
Lagutskottet nu tillstyrkt stockstraffels af-;
Huiti* o. Ad. Fröt, IV. Band;
H
Mi»i » Juiii t. ni,
skaffande, anser jag det icke låmpeligt att afflå.
Betänkandet, emedan straffet då skulle qvarstå.
Herr von Heijne'. Det vore rått vål om
stocksfallet öfverallt blef oanvåndt; jag medger
detj jag kånner äfven flere orter, der det aldrig
användes, och mångå andra, der det mycket sällan
begagnas.
Dels för att vinna tiden, men hufvudsakligen
för att icke åt Allmänheten gifva den tankan,
att fylleri str< flen borde undergå mildring,
har jag dock trott bäst vara, att icke för stockstraffets
skuld återremittera, utan nu afstå Utskottets
Betänkande.
Herr af Uhr, Gnjiaf: Det har fordom funnits
ett Folk
jag påminner mig ej nu dess
namn, men flere inom detta hus torde göra det
_ hos hvilket de brott, som begingos under
dryckenskap, straffades med dubbel stränghet.
Hos det Folk, der opinionen fåstar ett sådant
förkt viri fylleri brottet, der år ock ett strängt
str. fF låmpeligt. Deremot hos oss, hvarest man
med lättsinnighet bedömer förseelsen, år stockstraffet
ofelbart alltför hårdh
Om man genom stockstreffens användande
kunde leda opinionen att anse fylleri såsom ett
verkeligt brott, skulle visserligen detta straff verka
något nyttigt, och de, sorn undergingo det,
voro då endst olyckliga offer för en god sak.
Men då man ej kan hoppas denna följd, och
tänkesättet icke kan få en sådan riktning genom
i9én 2 .lulii g, m.
91
annat ån upp fos tratt och ifrån barndomen; så
vågar jag för min del tillstyrka^ att nämnde
atrånga straff må afskaffa».
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: Jag tror
taig äfven böra yttra den öfvertygelsen, att
stockstraffet för fylleri-brott år högst olårapeligt.
! detta afseende fean jag anföra ett exem*
pel från en ort, der jag långe vistats. En ganska
vål ansedd, redlig, men godtrogen tjensteman
der, har vid ett och annat tillfälle, ån af
en än af en annan yngre person, Sorn önskat få
dess tjenst, blifvit bjuden att dricka, och fast
han ej druckit mera ån ett glas, har han deraf
fått rus, emedan de blandat drycken med sådane
saker, sorn snart åstadkomma dylik verkan, hvar.
efter de sedan ställt så till, att han för fylleri
blifvit instämd.
Han har på detta vis blifvit narrad oeh pligtfäld
så många gånger, att nästa gång han träffas
i rusigt tillstånd, blifver han efter nu gällande
Författningar dömd till stockstraff, då han
aedermera troligen för en sådan öfvergången
öppen chican blir afskedad från den syssla,
hvaraf han försörjer sig, maka och barn, hvilkas
timmeliga vål således äfven komrher att åf.
ventyras. På denna grund, har jag icke ansedt
mig kunna med fredat samvete tyst afhöra förslaget,
att rakt förkasta LagUtskottets tillstyrkande
af stockstraffets afskaffande. Jag år visaer
ligen icke af den tanka, att de böter och fån^
Ven 2 Jutii e. ;n»
gelse-straff Författningarnö stadga för fylleribrott,
må försvinna; inen stockstraffet anser jag
böra^ såsom högst otjenligt, upphöra, Och yrkatt
deriöre återremiss af Utskottets Be tån k an de, på
det Utskottet tnå föreslå något låmpeligt correCtif
i samma straffs ställe.
Herr Lefrén; Johan Pehr: Jag förenai?
mig till al'a d lar med Herr von Heijne. Ont
man nu medgaf mildring uti fylleri-straffen, skul.
le det verkeligen se ut, som det voi’e dygdigt,
att gå Riksens Stånders önskningar till mötes
nied supande, lika som förhållandet vär på 1780-  talet, då Allmogen genom krogars anläggande
vid Kyrkor och allmänna vågar, af Styrelser!
muntrades till dryckenskap.
Jag anser en sådan mildring stå i ett slags
sammanhang nied den Sats, på grund hvaraf mart
velat afskaffa förbudet emot utländska luxé-artiklar»
FÖr
min del tillstyrker jag afslag af Ut-*,
skottets Betänkande,
Herr j\Iannerjl ant t Johan t Min tid har ej
medgifvit mig att genomläsa LagUtskottets Betänkande;
men så mycket har jag dock af discus-;
sionett inhämtat, att Utskottet tillstyrkt stockstraff
fets afskaffandö. Jag instämmer på det högsta i
delta tillstyrkande. Nämnde bestraffnings-sätt år
i delta faii stridande emot de allmänna rättsgrunder,
hvarpå all Lag, särdeles BrottmålsLa-,
gen, bör stödja sigs och år icke afpassadt efter
Den i Jnlii c. ni.
I9J
den förbrytelse, för hvilken det skulle anvåndas,
samt bjifver derföre i verkställigheten orättvist.
Erfarenheten har ock fullständigt ådagalagt,
att denna bestraffning för så beskaffade
förseelser år olåmpeligt, och Kongl. Majit har
derföre funnit sig föranlåten, att oftast af nåd
detsamma eftergifva. Jag kan icke inse, att det,
ta ämne, på sått en Ledamot yttrat, står i något
sammanhang med prohibitiv-systemet, i afse.
ende på import af utländska varor, Efter mitt
begrepp år deremellan icke det minsta samband.
Hvad åter angår frågan, huruvida förbrytelser
emot Författningarne om fylleri och oloflig
brånvins-försåljning böra behandlas vid Domstol
eller hos Konungens Befallningshafvande, så
medgifver jag visserligen, att pröfningen af dylika
mål kan utan särdeles olägenhet qvarblifva
hos Konungens Befallningshafvande, men min
öfvertygelse år likväl, att dessa fika med andra
råttegängs-mål låuipeligast tillhöra de Ordinarie
Domstolarne,
I Städerne,’ der permanente Domstolar finnas,
och hvarest förseelser emot Författningen
aro mera allmänna, bör dessa måls behandling
gå lika fort, sorn hos Konungens Befallningshafvande
; och om något uppehåll genom pröfningen
vid HäradsRätt skulle uppkomma, är
delta en olägenhet af så liten vigt, att den ej
förtjeuar att tagas i beräkning. „
Jag tillstyrker derföre i dessa delar bifall
i
jxn 2 Julii e m.
till Lagutskottet* betänkande, elfer åtminsto»»
återremiss deraf, i händelse bifall icke medgifves»
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde
å nyo, om Ridderskapet och Adeln ansåg
LagUtskottets Betänkande böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskott
tet återförvisas.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt-Marjkalken gjorde proposition till afslag
å Betänkandet,
Ropades äfven Ja och Nej..
Herr Tham: Jag hemställer ödmjukast, om
icke Högloflige Ridderskapet och Adeln äger
qvar rättigheten att afslå betänkandet, äfven då
det andra gången kommer tillbaka, och om icke
Höglofl, Ståndet vid sådant förhållande kund©
tillåta, att betänkandet nu finge återremitteras.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarjkalken
förnyad proposition, blef LagUtskottets
Betänkande, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt,
Vid förnyad föredragning af LagUtskottets.
den 4 och 16 sistledne Junii under N:is 97 och
Den » jidii e, m.
101 afgifne samt den 25 i samma månad eftermiddagen
på bordet Jagde utlåtanden, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets un
der N;ris 8 och 47 förut meddeldte Betänkanden:
i:o I fråga om upphäfvande af Öfre och
Nedre BorgRätterne, samt RiksMarskalksEmbetets
befattning med skuld-fordrings-mål,
2:0 Angående yrkad skyldighet för Häradshöfdingarne,
att vid hvarje Tings slut meddela
Presterskapet HäradsRättens , Beslut, angående
dem, som för begångne förbrytelser blifvit tilltalade
och sakfällde, eller under framtiden ställde,
jemte Saköres-längds extracter Öfver de
Kyrkan och de Fattige tilldömde böter; fann
Ridderskapet och Adeln, att enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande utlåtanden
borde läggas till handlingarqe.
Företogs till pröfning LagUtskottets den 4
sistledne Junii under N:o 98 afgifne, samt den
25 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den i3 sistledne hebruarii
under N:o 2 meddeldte Betänkande, om tiden,
inom hvilken hinder för lysning till äktenskap
böra anmälas och styrkos.
Grefve von Schwerin, Fredric Bdgiihiust
Lagutskottet säger, att den i 1791 ^'s K-ongl.
104
Men 2 Julii e, «*■„,
jpref bestämda; prasscriptiöns-tid endast bär föjr
ändamål', att bereda tillfälle för ea person, söta
flyttat från en till annan ort, att -vinna bevis
(jin hinderslöshet för äktenskap , och somen,
ligt Utskottets tanka, något annat syftemål dervid
icke vöre afsedt, har Utskottet trott nämnde
praescriptipns-tid lämpeligen kunna från sex.
tift tre månader förminskas. Jag skulle likväl
tro,, att Författningen också haft ett annat ändamål,
. nemligen, att om det finnas personer,,
tom, kunna äga anspråk på den bevis-sökande,,
desse må hafva tiilräckelig tid, att göra sina,;
rättigheter gällande. Ty huru Herrar Jurister
än må anse äktenskapet,, linnes dock deruti något,
sorn liknar ett laga fång eller en iotekning.
Om, tiden för bevakandet af en makas rätt anses,
icke böra utsträckas, lika med annan inteckning
till tio år, tror jag att den åtminstone börbibehållas
vid hvad den är , elier sex månader.,
T>et är godt och välj att hindren undanrödja»,
ipr personer , sorn äro i? behof utaf att genom,
pragscriptions-tid doeumentera sig, till ingående:
af äktenskap, men ej bör man tänka på deras.
b eq väml ig lin t så mycket, att nian glömmer an—
eltas rått,v ty en minskad prasscriptions-tid kan
'Tcerkeligen, leda derhän, att en, och annan fördrar
sin intecknings-rätt i bortllyttad person,.
Om Ridderskap® ii och Adeln, emedlertid!
ieke- skulle- instämma med; m-ig,, anhåller jag att
mitt yttrande må anses såsom min enskilda reservation
emot det blifvande beslutet i detta
ämne,.
Den 2 .Tulii e. m.
105
Herr Danckwardt, Carl; Jag har redan,
då denna fråga förra gången var under Ilögloflige
Pudderskapets och Adelns pröfning, lernnat
den upplysning, alt LagUtskottets Ledamöter,
och ibland dem äfven de, sorn egenteligen
skola få namn af Jurister, ansett den föreslagna,
tiden för anmälandet af hinder emot lysning
vara ganska tillräcklig, just af den anledning, att
de Prester, som äro Ledamöter af Utskottet
förklarat den vara det, ,
Jag är för öfrigt icke emot, att nämnde
prsescriptions-tid förlänges, men tror dock , att
nödigt rådrum är beredt för måls-äganden, då
han har att anmäla sig hos den Pastor, som i
Tidningarne infört Kungörelsen om det tiller—
jiade äktenskapet, och bör kunna medhinna, att
inom tre månader deremot tillkännagifva hinder.
Pierr von Hartmansdorff, jtitgust; Om
PresteSlandels Ledamöter inom Lag-Utskottet
instämt i pluralitetens mening i förevarande fråga
, så se vi dock af Utskottets nu algifne betänkande,
att dess lörsta utlåtande i ämnet blifvit
ifrån Högvördiga PresteStåndet å terfron t teradt,
af samma, skäl, sorn de, hvilka Grefve von
Schwerin emot samma utlåtande har anfort.
Då det förevar, yttrade jag mig i likstämmighet
med dem, sorn ogillade Utskottets förslag. Det
synes mig riktigt, att något längre tid, än frenne
månader, gifves åt den ena makan, att göra
sin rätt gällande emot den andra, ochj då Presterskapet
enligt nu varande Författning äger efter
omständigheterna förkorta tiden för hinders.
Den % hdii t. m.
anmälande, så kan jag för min del ej inse någon
nödvändighet, att ändra samma Författning.
Jag vågar således yrka, att Lagutskottet® betänkande
matte afslås.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
proposition till bifall af LagUtskottets ifrågavarande
utlåtande, hvilken proposition med Nej
besvarades.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade afslå LagUtskottets berörde utlåtande.
Ropades Ja,
Föredrogs å nyo LagUtskottets den i6sistledne
Junii under N:o 100 afgifne, samt den
s5 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den i4 sistledne April under
N;o 4o meddeldte Betänkande, angående
bestämmande af viss grund för Fastighets värde
vid Bouppteckningar, hvarefter en åttondedels
Fattig-procenten må beräknas.
Herr von Hartmansdorff, Augujl: Då
denna sak förra gången till pröfning här förekom,
var jag en ibland dem, som talade för
det senare alternativet i LagUtskottets betänkande;
men, om jag ej fattat uppläsningen oriktigt,
så har Utskottet uti dess nu afgifne yttran
-
Ben % Jutii «. m.
de, anmält, att det första alternativet blifvit af
de öfrige trenne RiksSlånden gilladt. Om så
förhåller sig, lärer för Ridderskapet och Adeln
endast återstå att låta vid de tre Ståndens beslut
bero.
Herr Grefven och. Het tidt Mar skalk en hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla det i LaglTtskottets utlåtande upptagne
första altcrnatif, ejler att i afseende på så väl
lös som fast Egendoms värdering vid Bouppteckningar,
Lag och Författningar, samt de
grunder i öfrigt, som i hvarje Ort hittills varit
följde , borde tjena till efterrättelse.
Ropades 6tarka Ja, jemte några Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att sorn, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Upplästes och lades på bordet följande från
StatsUtskottet inkomne Utlåtanden:
jif den 527 sistlidne Junii',
N:o 264. I anledning af väckte Motioner,
dels om Lots- och Båk-afgifternas nedsättning,
dels om deras användande.
io8
DCn 2 Julli e, m.
[/1J den 26 sistl; Junii;
N:o 265. I anledning af väckt motion om
tillökning, i anslaget för Modell Kammaren och
Mechaniska Scholem,
N:o 266. I anledning af vackt motion om
inköp för Allmänna medel af framlidne Pr o fessor
Acharii efterlemnade Ört- och Leif-sa udin g.
£; Justerades följande;
Utdrag af Protocollet hållet hos Högh
Ridderskapet oell Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 2 Julii 1820.
S. D. Sedan den i io3 RegeringsFormen
stadgade omröstning öfver I iög.ste Domstolens
Ledamöter blifvit verkställd, fann Ridderskapet
och Adeln för godt anmoda RxpedU,
tionsUtskottet, att uppsätta en underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit, med anmälan, det Högste
Domstolens samtelige Ledamöter blifvit i deras
vigtiga kall bibehållne. Ut supra,
S. D. Remitterades till
Bevillnings. Utskottet:
Herr Dalmans, Lars Johan, memorial, innefattande
anmärkningar vid Utskottets den 28 sist—
iedne Junii eftermiddagen återremitterade Betin.
iben s Jula e, ml
leande, angående de genom Stora SjöTullen ina'
flytande Bevillnings-medel. Ut supra*
S. D. Remitterades till
Lag- Jamt Allmänna Befvärs- och OeconomieUtjkotten:
Herr
Von Hartmansdorfls, August, Memö4
vial, innefattande hemställan, att Riksens Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att stralf-bestårnmelserna i SeglationsOrdningen
kunde, på anförde skål, blifva underkastade
enahanda granskning af Riksens Stånder,
som de motsvarande lagrummen i Lurendrägeri*
Rörordningen redan blifvit. Ut supra.
S»i). Röredrogos ånyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt dert
a5 sistlidne Junii eftermiddagen på bordet lag^,
de Betånkanden:
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utjkotten;
Af den l o sistl. Junii t
,N:o gi. I anledning af vackt frågä om tillämpning
af 25 Cap. i §. ByggningaBalken på
Ulla för varu*transpört nödige vägar.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet;
Af
den iö sistl. ffunii ■:
N;o 119. 1 anledning af gjorde anmärknirt
-
I Julii i. M.
gar vid Utskottets den 26 sistlidne Mars linde?
N;o 29 meddeidte Betänkande , rörande anläggande
af en Köping ufi Frycksände Socken af
Wermlands Län. Ut supra,
S. D. Vid förnyad Föredragning äf Allmänna.
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den 10 sistl.
Junii under N:o 120 afgifne, samt den 25 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 18 sistlidne Mars under N:o 14
meddeidte Betänkande, om Lumpsamiings-skytdighetens
Upphäfvande, samt om förändrade föreskrifter,
i afseende på sättet, att sanda lumpor
för Pappersbrukens behof; fann Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit den 7 sisth April eftermiddagen af
Ridderskapet och Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Ut supra, i
S. D. Vid förnyad föredragning sf Lag»amt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 29 sistledne Maji under N:o92 afgifne,
samt den a5 sistledne Junii eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande, i anledning af väckte
frågor om öfverseende och förbättring af Rikets
Oeconomiska och Politie-författningar, samt
om L mdshöfdingarnes rätt att utfärda vitesförbud
m. m,; blef samma Betänkande, på grund
af de utaf åtskillige Ledamöter dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteradt. Ut
supra.
&*n t Jula m,
Utdrag af Protocollet hållit hos HÖgloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 2 Julii 1823.
S. D. Vid fÖrnyad föredragning af Bevillhings-Utskottets
den 7 sistlidne Junii under N:0
l5 afgifne, samt den a5 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 28 sistlidne April under N:o 6 meddeldte
Betänkande, angående grunderne för den blifvande
Bevillningen; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att under godkännande af det i
berörde Utlåtande upptagne sednare alternativ,
eller att Borgenär icke må vara förbunden
att, enär lån genom lagsökning utkråfves, med
Ed intyga det Bevillnings-afdraget verkeligeti
fått af Gåldenåren tillgodonjutas, samma Utlåtande
i öfrigt till alla delar gilla; och skulle
de Grosshandlanden Hambraeus, såsom ersättning
För tryckningskostnad och använd möda vid det
af honom utarbetade Bevillnings-förslag, tillagda
3oo R:dr Banco, Utaf de till Riksdagskostnadernes
bestridande anslagne medel utgå. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning biföllos följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt
den 28 sistlidne Junii eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtanden:
Från BevillningsUtshottet:
Af den 17 fiftlidne Junii:
Njo i 5. Angående grunderne för vårderin
-
%
112
Den 2 Julli e, ml
gar å Jord på Landet^ Hus i Städerne sami
Jernbruket
Frän Allmänna B ef vars- och Oeconomie«
Utjkvttet\
Af den i o sistlidne Junii t
N:o 124. I anledning af gjorde anmärkning
gar vid Utskottets den 18 sistlidne Mars under
N:o i5 meddeldtö Betänkande, rörande sättet
att reglera marknadstiderne, Ut supra,
S. D. UÖredrögös å nyo och' återremitterades
, på grund af dervid gjorde anmårkningarj
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 28 sistlidne Maj ocli 2 sistlidne
junii afgifr.e, samt den 25 i sistnämnde
månad eftermiddagen på bordet lagde^ Betänkanden:
Nto
go. Angående yrkad ändring i Kong!*'
förordningen den 22 Julii i8o5, orii Tiondeoch
Räntegifvares samt Ägares ömsesidigaj rättigheter
oell skyldigheter.
N:o q44 I anledning af gjorde förslag, i nik
seende på byggnads-skyldighéten vid Kyrko-.
herdeBostållen. Ut supra,
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott iukomnej saint den 23
Thn 2 fulit, e. m.
SHtlidne .fiina eftermiddagen på bordet lagd»
Utlåtanden:
, Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oecono/nie-Utskottan
Af den 2 sistl. Junii:
N:o g5. I anledning af gjorde förslag, dels
i afseende på grunden för Hemmans skyldighet,
att deltaga i Kyrko- och Prestegårds-byggnad,
samt dels att sådana Kronobeten, eller andre
dylike Kronans odisponerade Lägenheter, söm
uti Extra Roteringen ingått, borde få vidkännas
berörde skyldighet och utgörandet af KyrkoTionde.
Från Lagutskottet:
Af den 16 Jiftlidne Junii
N:o
99, I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistl. April under N:o 26
meddeldte Betänkande, angående yrkad ändring
uti 21 Gap. 5 och 4 §. §. RätlegångsBalkeii, Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 5i sistl. Maj under N:o 96 afgif—
ne, samt den 25 sistl. Junii eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande, angående yrkad ändring
uti Kongl. Förordningarne den 24 Augustii
1813, emot fylleri och dryckenskap, samt den 20
Ridd. 0. Ad. Pr. VI. Band.
8.
H4
Den 2 filin c, ml
December iSi5 i hvad denne sednare angår laga
Domstol för åtal mot oloflig brännvins-försåljring;
blef samma Betänkande, i anledning af åtskillige
Ledamöters dervid gjorde anmärkningar)
till Lagutskottet återremitteradt. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskot3
tets den 4 och 16 sisth Junii under N:is g7 och
10 f afgifne, samt den 25 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde utlåtanden, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N;ris 8 och 47 förut meddeldfe Betänkandem
1:0 I fråga om upphäfvande af Öfre och
Nedre BorgRätterne, samt RiksMarskalksEmbetets
befattning med skuld-fordrings-mål.
2:0 Angående yrkad skyldighet för Häradshöfdingarne,
att vid hvarje Tings slut meddela
Presterskapet HäradsRättens Beslut, angående
dem, som för begångne förbrytelser blifvit tilltalade
och sakfällde, eller under framtiden ställde,
jemte Saköres-längds extracter öfver de
Kyrkan och de Fattige tilldömde böter;
Fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne , Utskottets ifrågavarande
utlåtanden borde läggas till handlingarne. Ut
supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets
den 4 sistl. Junii under N:o 98 afgifne, samt
den s5 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde utlåtande, i anledning af gjorde anmärk
-
JMn 2 Julli c, mi
115
Vnrigar vid Utskottets den i5 sistledne Febriiarii
under N;ö 2 meddeldte Betänkande, om tiden)
in ont li vilken hinder för lysning till äktenskap
höra anmälas och styrkas ; blef samma Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln afslaget. Ut
"supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den i6äistlidne Jönn under N:o töo afgifne,
saint den 25 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde utlåtande, i anledning af
gjörde anmärkningar vid Utskottets den i4 sistlidne
April under N;o 4o meddeldte Betänkande^
angående bestämmande af viss grund för Fastighets
Varde vid Bouppteckningar, hvarefter
en åttondedels Fattig-procenten må beräknas;
fann Ridderskapet och Ädeln för godt bifalla det
i berörde utlåtande Upptagne första alternatif;
eller att, i afseende på så val lös sorn fast
Egendoms värdering vid Bouppteckningar, Lag
‘och Författningar -9. Samt de grunder i öfrigt j
sorn i hvarje Ort hittills varit följde^ borde tjena
till efterrättelse. Ut supra»
Högloflige Ridderskapet och Adelli åtskilja
iåns klockan 5 tjvari till io öm aftonen,
l'n Fidem jProtocolIi
Öi $ Lagerheimi-,
f Den g Julii f, m.
Lördagen den 5 .Tulii.
Plenum klockan g förmiddagen.
Föredrogos å nyo och biföilos följande ÄlU
månna Besvärs- och Oeeonomie-Utskottets den
16 sistledne Junii afgifne, Samt den 28 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagda, Utlåtanden
:
N:o 121. I anledning af gjorde anmärka
ningar vid Utskottets den 2 sistledne April meddeldte
Betänkande rörande ifrågaståld skyldighet
för Pastorers att årligen till vederbörande
LandsContoir och Consistorium insända Utdrag
af KyrkoBÖckerne öfver födde och döde
personer.
N:o 123. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den i5 sistledne Maji
meddeldte Betänkande, angående lämpligaste tiden
för Tjenstehjon^ flyttning.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottets den 3 och 16
sistledne Junii under M;o 122 och 125 afgifne,
samt den 28 i samma månad eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtanden öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betånkanden
;
Den g Julli /. m.
117
1:0 I fråga om skyldighet för Lappske
Nybyggares Söner att jugå i Allmänna Beväringen;
2:0
Rörande FrålseBondes befrielse från
Fjerdingsmans-befattningen j
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betånkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde låggas till Handlingarna,
Företogs till pröfning LagUtskottets den 21
sistledne Junii under N:o 100 afgifne, samt den
j8 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande öfver flere Motioner, innefattande
yrkande, att gäldenär bör vara pligtig]sin
skuld med arbete aftjena..
Herr Ehrenborg, Casper: Uti nu förevarande
ämne ingå flere grannlaga frågor. Vid
bestämmande af en persons arbetsskyldighet,
måste äfven afgöras, med hvad slags arbete han
skall aftjena sin skuld. Detta bör efter hvars
och ens förmåga vara olika. Det vore lika svårt
för en Tjensteman, att med gröfre arbete, som
omöjligt för en Landtman, att nied skrifvande
åstadkomma sin skulds afbetalande. En annan
sak förekommer äfven härvid. 0,m en Gäldenär
år gift, och har fa,mille, månne icke hans
förbindelse, att med arbete underhålla den, bör
gå i bredd med eller framföre skyldigheten att
på så sått afbörda sin gäld. Menskligheten och
Ben S Julii f*
sedbgh^te» synas åtminstone fordra, det- likasora,
billigheten påkallar, att JLego-ståmma eller
LandtboContract icke genom sådane arbetsskyk
digheter brytes j och jag tror, att, om ett stad--  gande förande skulds aftjenande med arbete,
skall äga rum., så bör det lik v ål icke göras till,
föremål för Ex.ecutorns pröfning. Dervid synes,
mig, i, afseende på skuldens tillkomst såsom såttet
och. tiden att aftjena den , så mångå grannlaga
omständigheter ingå i pröfningen, att det
bör tillkomma Domaren att härom bestämma.
Jag skulle dock icke tveka att instämma uji;
Utskottets förslag, om det inskränkte sig till
lösa personer utan familia , på samma sätt som,
11807 års förklaring om böters aftjenande med
arbete. Man åberopar att raan underkastas ett
lika tvång genom by sättning. Deremot får jag
anmärka, att om bysåtlnings-stadgandet är i;
behof af åtskilliga modifjcationer, år det lånip*-  ligare att vidtaga dem, ån att införa en ny
oriktighet. Utskottets Betänkande innefattar äfven
ett annat ämne, nemligen om, de hinder-^
sorn, yppas för en Borgenär, att få: Gåldenårs
egendom utmätt och. försåld genom pant-förskrifningar
och. chimerika försäljningar. Då det år
en invånare af Skaraborga Län, sorn väckt denna
fråga, kan jag ej annat ån fullkomligen vitsorda h vads
han anfört, och ehuru särskilt® omständigheter
kunna i särskilta fall vara ef den beskaffenhet,,
att tvistande om förmons-rått vid Domstol ej
kan undvikas, tror jag dock, att det stadgande
vore nödigt och nyttigt, att som pant-förskrifningar
endast lemna formåns-rått, når panien
i handom hafves, executorn ej borde se sig
Den 5 Julii f, m,
hindrad af pant-förskrifningar utaf Gåldenårs
egendom, då den tinnes qvarvarande i hans bo.
Likaså då någon säljer sin lös-egendom, men
köparen qvarlemnar den hos säljaren, såsom ett
depositum, borde sådant ske uti vittnens närvaro,
hvilka vid yppande fråga kunde intyga
köpets verkelighet, samt när och med hvad vilkor
det skett. Jag tror, att sådant skulle i någon
mon styrka den allmänna crediten, helst
Borgenärer nu ofta blifvit bedragne derigenom,
att penningar lemnats åt personer, sorn synts
hafva rikt Lösöre-bo, men hvilket vid blifvan-:
de utmätning befunnits jemte kreatur, växande
gröda m. m. redan åt andra personer vara såldt
eller pant-förskrifvet. Till sakkunnigares bepröfvande
hemställer jag, om desse mine anmärkningar
böra föranleda till återremiss.
Friherre Boije, Ludvig: Jemte det jag understödjer
Herr Ehrenborgs mening, bör jag
tillägga en annan anmärkning. Då Borgenär utfordrat
sin rätt till arbete hos Gåldenåren, bör
han dock icke äga rått att, efter godtycke, behålla,
eller släppa Gåldenåren, för att hans arbete
sedermera åter utfordra, hvilket vore én
vexation; utan han bör vara förpligtad att arbetet
i en fortsättning uttaga, vid påföljd af
rättighetens förlust.
Grefve Lövenhjelm, Carl Axel: Tilt de
grundade anmärkningar Ridderskapet och Adeln
hår hört; anhåller jag att få tillägga några. Det
främsta af de tvifvel , som hos mig uppstått om
nyttan af den föreslagne Lagen ,5år att den icke
I 20
f)cn 5 Julli f. m.
svnps lika tillåmpelie för alla CIi.sspt af Medborgare,
hvilket likväl måtte vara första gtun.
den uti all Lag. Denna synes mera specielt riktad
emot den lägre, den arbetande Classen.
Jag vet ej, om detta tillkommer en lagstiftning.
Dernäst linner jag, att den lätt kan leda till
vexationer, som ej kunna förekommas, äfvensom
till andra missbruk. Någon som vore skyl.
dig en större Summa, och derföre fruktade
bysåttning , kunde hos en vän ingå en simulerad
skuld, för hvilken han blefve tvingad till arbete.
Dä ginge 'fordrings ägaren i mistning af
sin rättighet , ty bysåttning kunde icke äga
rum, når en skuld med arbete aftjenades. På
dessa skål anhåller äfven jag om återremiss,
och underställer Ridderskapet och Adeln, huru.
vida dessa betänkligheter äga något värde.
Herr Grefven och Landt'Marjkalken frågade,
om Ridderskapet Och Adeln ansåg LagUtskottets
Betänkande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Herr Grefven och LandtMarfkallen tillbånnagaf,
att Öfverste Kammarherren Herr Gref.
ve Gustaf Lewenhaupt, på Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning, skrifteligen gifvit Herr Grefven
och LandtMarskalken tillkänna, att Kongl. Majit
täckts i Nader bjuda ett hundrade Ledamöter
ai Ridderskapet och Adeln till den Bal, 50m
Den s Julii /, tu.
121
gifve» å Rikssalen i morgon den 6:le dennes;
och borde de Ledamöter, hvilka komma att Balen
bevista, infinna sig å Kongl. Slottet innan
kl. half g eftermiddagen; hvarjemte hos Herr
Grefven och LandtMarskalken blifvit anmäldt,
att Ridderskapets och Adelns Taffel komme att
i Stora Galleriet och CourSalen anrättas.
Herr Grefven och Landt Mar/kaiken anmodade,
i anledning häraf, de af Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter, som åstundade
begagna Kongl. Maj:ts Nådiga bjudning, att, i sådant
afseende, anmäla sig till anteckning hos
RiddarhusFiscalen.
Herr Grefven och Landt MarJhalken till—
kånnagaf vidare, att till Herr LandtMarskalken
blifvit Öfverlemnade 60 billetter till låktarne uti
RiksSalen vid Balen i morgon för Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöters Fruar och
Slägtingar; och behagade de, hvilka önskade erhålla
dylika billetter, jemväl derom anmäla sig
hos RiddarhusFiscalen,
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 27
sistledne Junii under N:o 261 afgifne, samt den
28 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, med de rörande StatsRegleringen affattade
Betänkanden, jemte en tabell öfver Statsverket;
och fann Ridderskapet och Adeln att
samma Memorial, som icke erfordrade någon åtgärd,
borde läggas till handlingarne.
125 Den 5 Julii j. m.
Företogs till pröfning StatsU Iskottets den
27 sistledrie Junii under JN:o 20& afgifne, samt
den 28 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde, utlåtande, i anledning af Kongl. Majds,
Nådiga proposition om Stats-Verkets tillstånd
och behof under RiksStatens första HufvudTitel,
Friherre Ankar/vård, Carl Henric, anför-,
de skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 1.)
Friherre aj Nordin, Carl Johan: Det år
ej hufvudsakligen för att vederlägga den siste
värde talaren, som jag begärt ordet 3 det år som
Utkotts Ledamot jag anser det vara min pligt,
att redovisa för de grander, hvilka blifvit följde
inom Utskottet, men innan jag gör det, torda
jag böra yttra några ord, i afseende på denans
märkning, att Cn enskilt man väckt denna fråga.
Jag tror att detta år rått, emedan jag anser en
Regent på sin platts så upphöjd öfver det enskilta
intresset, att han ej kan befatta sig med
s åda ne ämnen, utan tillhör denna underordnade
detalj, den Embetsman, sorn. har Konungens Oeconomi?
om händer. Jag anser således Hans
ExcelLence RiksMarskalkeu Grefve von Essen
rätteligen hafva förfarit, då han gjort denna framställning
så vidt Hans Exell en ce om behofvet år
öfvertygad, hvarom åter den enskifta aktning
jag hyser för ho,norn, och den kännedom jag åger
arn Hans caractere, icke tillåter mig att tvifla,
enär Hans Exel lenie det inför delta RiksSiåiid
Ben 5 Julli f, m,
yl frat. I afseende på hvad Friherre Ankarsvärd
anföri om de 200,000 R:dr, sorn af Riks»
gåldsContoiret årligen utgå till Hans Maj:t Konungen,
får jag blott hänvisa till i8i5 års Ständers
underdåniga skrifvelse, sorn upplyser, att
desse medel ej höra till förevarande fråga. Jag
tror visserligen att Folkets bördor äro stora,
men jag tror icke att Folket år förtryckt. Jag
tror att StatsUtskottet samvetsgrant sökt vid alla
tillfällen bedömma, hvilka utgifter oundvikeligen
påkallats, samt hvilka kunnat undvikas eiler
fördröjas, och det år, efter en sådan pröfning,
Utskottet ansett sig böra tillstyrka de ifrågavarande
100,000 R:dr. Utskottet har trott
sig böra söka ledning uti framfarne förhållanden.
Det har tagit kännedom af och jemfört,
för detta Konung Gustaf Adolphs och Guslaf
JII.s Hofhållnings-summor; hvaraf inhemtats, att
ifrån 1781 till 1785 Medel-summan gjorde 275,
©26 R:dr i silfver; ott under Gustaf Adolphs
tid ifrån 1801 till i8o5 den utgjorde 000,080.
Rldr i silfver. Om man na tar silfvret till en
cours af blott 120 skilling så går den lörsta
sumniazi till 6Sg,ooo R:dr, och den sednare till;
y5o,oo@ R:dr. Vidare har Utskottet tagit kännedom
af förhållandet, då 180g i, November
Riksens Ständer beslöto ett anslag af 270,000
R:dr åt Konung Carl XIII. Coursen var då (ia.
å 63 skilling; om. således denna summa förvandlas
till Hamburger Banco blir den omkring.
202,$00, R:dr, och om dessa 202,5oo R:dr Harn.
burger Banco efter 120 skilling» cours förvandlas,
så utgöra de circa 5o6,ooo Födr. Nuvarande
Konungen har ej. iner ån 620,000 R:ur.
■S
Deri 5 Julii f, m.
Frågan år nu om han sk all lå 100,000 R.-drtilF
1 alla fall blir det 86,000 R:dr mindre ån hvad
som 1809 års Stånder anslogo åt Carl XIII. I
öfrigt har Utskottet påmint sig, att 1815 års
Ständer redan då ansågo det fallna myntvärdet
böra föranleda till förhöjning uti alla penninge
löntagande Embetsmäns löner och att
1818 års Ständer förklarat sig icke vilja hädan-;
efter lemna något bidrag till Theatrarne, hvilka
således skola upphöra, eller af Konungen enskilt
underhållas. Sådane hafva de grunder varit,
hvarpå Utskottet stödt sin öfvertygelse. Jag
vill ej vid detta tillfälle förtiga min enskilta
tanka, nemligen att jag hade önskat, det denna
Motion ej varit af omståndigheterne påkallad,
men sedan Motionen blifvit väckt, anser jag Representanterne
för det sjelfståndiga fria Svenska,
Folket böra handla på ett sätt, värdigt ett ädelt
och öfver penninge-beråkningar upphöjt Folk.
Jag tillstyrker således bifall till det ifrågavaran*
de anslaget.
Hvad åter beträffar Friherre Ankarsvärds
anmärkning, rörande de 20,000 R.dr, som blifvit
föreslagne såsom handpenningar åt Kronprinsessan
, så får jag nämna, att de äro inbegripnc
uti de 170,000 R.dr, som för Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen blifvit anslagne. Om man
efter nu varande cours förvandlar denna summa,
utgör den ej mer än 60,000 R:dr i Silfver.
I öfrigt nämnde Friherre Ankarsvärd, att ingen
af Sveriges Drottningar haft handpenningar. Jag
får likväl härvid anmärka, att Konung Carl XIII;s
Drottning hade sådane. Hvad slutligen angår
Bert 5 Ju lii f. m.
Friherre Ankarsvärds tredje anmärkning, rörande
höpriset, får jag namna, att elfer Markegång»
medelpriset de 5 sista åren för Westmanland,
Södermanland och Upland, har det utgjordt
mellan 12 och i5 skillingar Banco pundet. Utskottet
har beräknat det efter t b skillingar, emedan
det ansett, att räntegifvarne med nöje
skulle lemna någon förhöjning i priset, för att
undvika forslingen; men om ock man skulle tro,
att detta icke inträffar, så är minskningen af tid
så liten, att förändringen icke kan blifva betydlig»-
ty Sundbyholms och Wendtholms HofStallängar,
hvilka icke nu komma att lefverera hö,
hafva icke lemnat mera än 1800 lispund, och anslaget
blifver således, effei* min tanke, tillräckligt,
helst priset på halmen är 6 R:dr 32 sk ,
och den ringa brist, sorn kan uppkomma å höet
med öfverskott derå, fullkomligen kan fyllas.
Herr Berghman, Ambrofius Magnus, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 3.)
Friherre Lagerbjelke, Gujiaf: Ej utan ett
slags bekymmer uppträder jag för att deltaga i
denna öfverläggning, ingalunda derföre, att frågan
synes mig svår att reda, eller dess besvarande
af tveksam natur, eller utgången tvifvelaktig.
Men ärendet har tyckt mig höra till de
sällsynta undantag, hvilkas afgörande bör bero
mindre på OecQnomistens kalla pröfning af behof
och tillgångar, än på Statslärans högre beräkningar,
eller rättare sagt, mindre på hvad
Den 5 juli i /. m,
pröfning solli hälstj äil på känslans ädla hänförelse.
I ett sådant fall skulle jag visserligen
hafva trott lyckligast vara, ont all discussion kunnat
undvikas; dernäst önskeligt, att öfverläggningen
möjeligäst förkortas, och likväl bidrager
jag hu sjelf till den sammas förlängning. Meri
inträdda omständigheter rättfärdiga denna motsägelse.
Olika* äfven fakt motsatta meningar
öfver hufvudfrågan hafva blifvit yttrade; jag
har ej kunnat motstå föreställningen af denna
skiljaktighets möjeliga verkningar* och har således
ansett för en pligt att derom orda, eller åtminstone
att våga någon hänsyftning ditåt. Vare
likväl långt ifrån mig att af sinnens olika sätt
att pröfva, slata till hjertans motsatta sätt att
känna; orättvis är den sorti fer afsigter, då hart
blott hort opinionen På frånskiljda vägar forska
vi alla efter det sanna, det rätta, det Riksg
gagneiiga; vi skola alla, som jag hoppas, en gång
råkas vid målet, och inom detta Hus är ingert
misstydning möjelig. Men jag sträcker min syn
Utom detsamma, utom Ständers, utom Allmänhetens
moraliska område; jag sträcker den fjerfan
utöfver vårt Fäderneslands gränsor: och jrt
mera synkretsen vidgar sig, ju starkaré kanner
jag elert stora vigten, den maktpåliggande nödvändigheten
af en innerlig sammanstämning emellan
Sveriges Konung och Svenska Folkets
Representanten Visst icke så, att denna prisvärda
enighet någonsin i sjelfva verket afvelin
tyrades af skiljaktiga meningar öfver förevarande
fråga; men det vöre redan mycket* det
vöre alltför myckel, om ringaste anledning att
så tro gåfves åt dem, som föga känna våra fo.v
-
Den 5 laiti f, m;
itter, och möjligtvis kunna vara mindre val underrättade
om våra tänkesätt, Huru lätt, mine
Herrar, men derjemte huru ömtåligt att ingå i
utvecklingen af detta amne! Huru öfverflödigt
dessutom inför denna vördnadsvärda Samling,
der hvarje sana tanke hastigt omfattas af upplysningen,
der hvarje verkcligt fcänslo-uttryck
än hastigare mötes af ett återsvar ifrån Foster-;
landskärlek och Riddaresinnet! Denna föreställning
bjuder mig att sluta. Jag skyndar således,
och kan ej nog skynda, att helt enkelt anhålla
om Herr Grefvens och L a n d t Mars kalkens proposition
till bifall på StatsUtskottets Betänkande,
samt återfaller med nöje i en tystnad, den jag
hade önskat ej behöfva bryta»
Åtskillige yttrade härtill deras bifall»
Herr Munch af Hofenfehold, Eberhard: Fri
fråga är, om denna Motion hade bort göras, ert
annan huru den bör behandlas, sedan den blifvit
framställd. Jag för min del hade ej kunnat
förmå mig, att framställa denna Motion, men,
sedan den en gång blifvit gjord, och af den
man, som bäst borde kånna dess nödvändighet,
samt af Utskottet tillstyrkt, hvilket säkrast kan
bedömma så vål behofvet, som tillgångarne, så
kan jag ej heller förmå mig att afstyrka bifall
deråi I Europas nuvarande ställning, då existencen
af den constitutionella friheten öfverallt
på Continenten år i fara, samt således den af
Friherre Ankarsvärd yrkade utveckling af samma
frihet år ännu iner precaire, anser jag af
högsta vigt, att i de Stater, som ännu lått, be-*
lä
Den 5 Julii f, m.
hålla en Consfitution, Folkets representanter lits
Öfva sin myndighet med all nödig moderation,
i synnerhet i frågor, sorn närmare angå Regentens
person, och dessutom en Regerits, sorn med
så mycken laggrannhet respecterar så vål våra
sorn andra Nationers costitutionella rättigheter.
Härigenom ådagalägga vi äfven, ej blott för
vår egen Nation, utan för hela Europa, som
har ögonen med uppmärksamhet fästade på oss,
att de anmärkningar, som Sveriges Lagstiftare
kunna finna sig befogade att göra vid Konungens
Rådgifvares åtgärder, och det ansvar, som
de kunna vilja dem ålägga, ej i ringaste moa
inskränka den undersåtliga vördnaden för Konungen
och Dess Höga Famille, samt att man
kan med alfvarsarnhet granska en Ministeres åtgärder
och derjemte hysa den mest oinskrånkte
tillgifvenhet för Konungens Höga Person.
För öfrigt, så långe vi ej äga ett stadgadt
myntvärde, kan ingen viss summa till något anslag,
och således ej heller till Kouungens civillista
för alltid bestämmas. Och då myntets
värde i silfver sedan 1810 blifvit betydligen försåmradt,
finner jag äfven häraf anledning att
bifalla den yrkade tillökningen. De betydliga
bördor, som redan åro pålagde Folket, böra
visserligen tagas i betraktande, och då de blifva
så ojenint, och med så ringa afseende på hvem
som bäst kan tåla dem, fördelade, år det högst
betänkligt, ja oförsvarligt, att öka dem; men då
man beviljar ett nytt anslag, som år oundvike^
ligt, bör det vara möjligt att spara på annat
håll,
Dea 5 Julii f, m,
120
håll, och att indraga eller förminska andre mindre
oumbärliga anslag; hvarföre jag tillstyrker
bifall å Betänkandet.
Herr von Heijne, Georg: Jemte det jag
i allo åberopar de facta, Friherre af Nordin
framställt, bör jag tillägga, att vid StatsUtskotJ
tets ganska brydsamma öfverlåggningar om jemk*
ning af anslagen i förhållande till Stats-intraderne,
jag alltid med Utskottet delat principen
om all möjlig sparsamhet. Det hade varit vål,
om alla nya anslag hade kunnat undvikas; Statsutskottet
har ock icke lättsinnigt tillstyrkt några
sådane. Det hade varit lyckligt, om anslaget
för Konungen hade varit tillräckligt, men
då RiksMarskalken anmält ett motsatt förhållande,
har Utskottet ej kunnat tveka' att tillstyrka
anslaget, öfvertygadt att Konungen bör vara
oberoende af enskilte omsorger, för att odeladt
ägna dessa omsorger åt en Nation, som,
ehuru fattig, likväl är för stollt och för ådel
att, underrättad om sin Konungs behof, genom
en man, som har närmaste befattning med Hof
vets
oeconomie,
lämna detta behof ouppfyllt.
Ett skål till har Friherre af Nordin anfört, uti hvilket
jag med nöje instämmer. Om ock det icke
just må anses nödvändigt, eller ovillkorligen
nyttigt, att en Theater finnes, hafva likväl alla
andra Nationer Theatrar. Understöd af Stånderne
till ett sådant ändamål år icke beviljadt,
utan afslogs yid förra Riksdagen. Jag hyser då
det säkra hopp, att den till National-bildning
Ridd. o. Ad. Prat. VI. Band.
9*
gea J Juli i f. m.
medverkande tillvaron af en NationalTheafer skall
genom berörde tillgång vinna det Nådiga afseende
hos Hans Maj:t Konungen, att vi ej behöfva
frukta den obehagligheten, jag hade så når
sagt nesnn, att vi skulle vara den enda Nation,
som ej ågde en NationalTheater.
Friherre Arilcirfvärd: Jag har redan öfver
åmnet hufvudsakeligen yttrat mig, och jag skall
bjuda till att så litet möjligt år öfverskrida
gränsen af mitt ämne. Friherre af Nordin
har trott sig finna, det jag anmärkt såsom oriktigt
elier obehörigt, ait en enskilt Motionair
framstållt detta amne. Detta har jag icke yttrat,
jag har blott beklagat mig öfver den Lagstiftnings-brist,
som gör sådant möjligt. I öfrigt
år jag för litet bekant med diplomacikens
fina beräkningar, och det år möjligt att det år
derföre som jag fåster så litet värde vid dem.
Jag kan icke neka, att jag skulle finna mig nedtryckt,
om sådant kunde verka på det beslut,
som nu skall fattas om det lillökta Stats-anslag,
som år i fråga. Jag tror att Svenska Folkets
sjelfständighet skulle hvila på alltför osåkra
grunder, om den i minsta mon häraf skulle bero,
eller om härvid ringaste consideration vore i
fråga. Jag tror det vara oriktigt, att man uppfattar
åmnet såsom vore det mer eller mindre
välvilja för Konungens Person, sorn dervid kunde
verka. Jag tror att vid sakens afgörande
bör man sätta i bredd dermed, att det år Folket,
som skall utgöra skatten. Om Konungen
saknade tillgångar, örn Han vore i verkligt behof
och derföre behöfde inskränka sig, då med
-
f)rn 5 Jutii-f. tn,
f3i
gifver jag, att det vore ett bevis på ovilja att
neka Förhöjningen; det allmänna omdömet härom
torde således en gång komma att äfven härj
utinnan rättvisa mina Motioner. Friherre af
Nordin har yttrat, att de 200,000 Riksdalerne
ej höra hit; de höra likväl till Konungens inkomster
; och vi skilja oss uti våra åsigter hufvudsakeligast
deruti, att jag tror en Konung ej
äga någon enskiit förmögenhet af natur, att den
bör annorlunda beräknas ån, som en förmån
för hela Samhället, sedan Han år Konung. Dess
egendom, särdeles den, som ifrån Staten leder
sitt ursprung, bör, i min tanka, vid användandet
beräknas, såsom en Statens utgift; de enskilta
Nådegåfvor och Välgerningar, som belasta Konungens
tillgångar, kunna möjeligtvis vara åt
individer förunnade, och fördelas på det helas
bekostnad, då deremot en inskränkning i Titteln
år en välgerning för alla.
Friherre Boije, Ludvig: Jag hade icke ämnat
tala i detta ämne, men då jag nu, i en annan
Ledamots framställning, trott mig förmärka
den tanka, som skulle man ej kunna tala för
Betänkandet, utan af håg att göra sig behaglig,
så frångår jag min föresatts. Må då hvem sorn
vill kalla lycksökeri af mig, att jag dock röstar
till bifall för Betänkandet; men må man också
tillåta mig, att till upplysning för tillmålets sannolikhet,
dels erhindra att, utom det allmänna
hägn, under Lsgarne, sorn Ofverheten lämnat
mig, tillika med alla öfrige undersåtare, har Öf
verheten gjort för mig ingen ting; och dels
härmed offenteligen förklara, att jag hoppas alij
13*
8en g /'(/// f. m,
drig, i min lefnad, behöfva bedja Öfverheten
om någon ting, emedan jag icke misstänker hen.
ne att vilja mig något fråntaga. Det skål, hvar.
före jag bifaller Betänkandet, må också gerna af
samtid och efter* verld granskas. Jag tror, nemligen,
att då Konungen, som måste bäst kånna
sin allmänna och enskilta inkomst, och som ej
heller kan vara okunnig om den sanna, den djupa
förlägenhet, hvari Nationen sig befinner, dock
låtit Chefen för sitt Hus, hår förklara, att Hans
Maj:t behöfver, för Sin Hofhållning, ett förökadt
anslag, på den grund att det förra icke
förslår; så svår det emot min känsla af Nationalstolthet
att såga Nej; utan jag bifaller hällre.
Vi veta dessutom alltför vål, att de andre tre
Stånden hafva bifallit, eller säkert bifalla Betänkandet;
och ett annat förfarande af Rikets
första Stånd ågde alltså sin betänklighet. Jag
tror oss följakteligen icke heller böra marchandera
om vissa smärre behof.
Flere hördes häruti instämma.
Friherre Lagerbjelke: Med få ord anhåller
jag att få besvara en anmärkning af Friherre
Ankarsvärd. Jag hade sagt: att i närvarande
allmänna ställning vöre det ytterst nödvändigt
icke blott att bibehålla samdrägt emellan Konung
och undersåtare, emedan sådant år utom all fråga,
utan äfven att icke gifva ringaste anledning
åt dem, som af aflågsenheten kunna villas, att
tro motsattsen. Detta år icke diplomatik, utan
resultatet af verlds händelsernas kända lopp; de
Den ä Julli. /, ni.
utveckla sig under våra ögon, och ett omdöme
derom år således lika tillgångeligt för alla.
Äfven får jag nyttja detta tillfället, för att, i
afseende på har.dpenningarne åt Hennes Kongl.
Höghet Kronprinsessan, upplysa, att sådant i
alla af mig kända Kongl. GiftermålsContract, år
en urgammal plägsed, och att, om icke så håndt,
i afseende på vår nu varande Drottning, så lärer
det vara af det enkla skål, att Hennes Maj;ts
giftermål år äldre ån hennes krona. Ett sådant
exempel, i afseende på närvarande fall, lärer således
ej kunna tillämpas.
Många yrkade på proposition.
Herr von Hartmansdorff, August: Statsutskottets
nyss upplåste Memorial N:o 261,
som af Ridderskapet och Adeln lades till Handlingarne
, innehåller en allmän öfversigt af alla
Hufvud-titlarne, det ifrågavarande Betänkandet
afhandlar blott den lista. Med afseende på det
förra, anhåller jag, att få göra några allmänna
betraktelser, innan jag går till det omständliga
af i:sta Hufvudtiteln.
StatsUtskottet har, efter öflig sed, framlagt
blott den ena sidan af räkningen, nemligen
den der visar hvad som skall betalas men icke
tillgångarne. De hafva väl förut blifvit pröfvade,
men det synes vara origtigt, att i framställningen
åtskilja inkomster och utgifter. De
förra kunna möjligen vara för högt beräknade,
men de sednare åro mera aåkra. Och om man
*8*
0rn 5 Julii /. m.
skulle finna att någon inrättning, sorn tillskyndar
Staten bade inkomst och utgift, borde, för
att båttre uppfylla sitt ändamål, få större anslag,
ån SiatsUfskottet ansett tjenligt, så kan
det svårligen ske, emedan inkomsterna af samina
inrättning, långt förr ån utgifterna kommo
i fråga , blifvit bland Statens intägter till ett
visst belopp, som ej vidare må rubbas, påräknade
och fastställde. Den ena sidan af räkningen,
som blifvit framlagd, år ej heller så fullständig,
att den visar något bestämdt resultat
i afseende på saintelige utgifterna. Den upptager
blott de Summor af Stats-anslagen, som undergått
eller skola undergå någon förändring,
roen icke dem, som dessutom qvarstå orubbade
från föregående Riksdag. Således visas ej i
någon Hufvud-räkning huru mycket slut-summan
af hvarje hufvud-titel kommer att göra,
eller huru stort beloppet af alla Titlarnes sammanräknade
Stats-ansiag skall blifva i det hela.
Begagnar man den om deras belopp vid föregående
Riksdagar lemnade Summariska uppgift,
för att efterse hurn utgifterna ökat sig, så finner
man, att förhållandet mellan UtgiftsSummorna
vid 1S10 och 1818 års Riksdagar var följande:
usta HufvudTiieln, som vid det förra
Riksmötet bestämdes till 467,825 R;dr hade vid
det sednare ökat sig till 623,468 , eller till hälften
mera. 2:dra HufvudTiteln hade stigit från
448,48g R:dr till 754,898 P„:dr eller öfver hälften
mera Den 3:dje frän i,5g6,248 R:dr till
3,267,888 R:dr eller mer ån dubbelt. Den 4:de
från 6,g55 till 21,168 eller 5 gånger öfver det
förra beloppet. Den 5;te från 10,455 R;dr tilt
f>rn 3 Juhl /, nt.
20,018 R;dr ellerWubbelt. Den 6:fe från 18,414
R:dr till 30,55g R:dr eller öfver hälften mera.
Den y:de från 00,290 R.-dr till 36,000 R:dr eller
något mera. Den 8;de hride förminskat sig från
368,2 64 R:dr till 331,001 R:dr. Deremot hade
den g:de stigit från 24,450 R:dr till iob,éoö
R:dr eller till 4 gånger mera; och Allmänna IridragningsStaten
sluteligen minskats från 50,626
R;dr till 28g,844 R.dr eller till inemot hälften
mindre. Hvad slut-summorna nu förslagsvis
skulle utgöra, år, såsom anmärkt blifvit, icke
uppgifvet. Men då vi se huru utgifterna nästan
på alla titlar tilltagit, och då flere nyo anslag
för ögonblicket begäras: så bör man med skål
fråga, om Rikets krafter i samma nion tilltagit?
De nya anslag StatsUtskottet anmält härflyta
merendels af partielt förändrade organisationer
inom Styrelsens särskildta grenar. Om hvarje
ny organisation kostar mera ån den gamla, så
år det icke svårt att organisera; men i sådant
fall lärer ock Riket föga vinna dervid, ty ändamålet
med all organisation måtte vara att
för samma medel, sorn tillförene, uträtta mera,
eller att uträtta detsamma med mindre tillgångar.
Nu söker ån den ene, ån den andre förbättring
i sina vilkor, och det vore, enär man
ser saken, endast från de sökandes sida, rått
vål, om man kunde göra dem alla till viljes.
Men betraktar man Statens oförmåga dertill,
så måste svaret till de styrande blifva; ”Söken
att billigt jemna vilkoren för alla, inom den anslagna
tillgången, och att ställa del arne så att
medlen råcka till för det hela, ty mera kan icke
gifvas.” Nu då Statens utgifter regleras, undrtc
136
Den 5 Julli J. m.
förutsåttning, att hvad son» brister skulle fy Ilai
genom bevillning, går man under förutsåttning
af denna yttersta tillgång måhånda längre ån
man borde, I denna söndring af Stats- och
BevillningsUtskottens göromål, af Debet och Credit
i Statsförslaget, synes mig vara en brist,
hvars skadliga följder vid detta tillfälle icke böra
med stillatigande förbigås.
I afseende på usta Hnfvudtiteln vill jag,
då de anmärkningar, hvartill de större Summorna
föranleda, redan blifvit gjorda, hålla mig
till några af de mindre.
Till meubler för det Kongl. Slottet åro ,
utom de redan på Stat uppförde 5ooo Rsdr årligen,
ytterligare af StatsUtskottet anslagne 5ooo,
eller tillsammans 8000 R:dr om året. Härvid
får jag anmärka, att Riksens Ständer redan 1809
i December månad , begärde att inventering skulle
förrättas å de Kongl. Slotten öfver der befintelige
meubler, på det att de obrukbara måtte
försäljas, och nya inköpas för de genom försäljningen
inflytande medlen. Under den 19
Junii 1810 anbefallte Kongl. Maj:t verkställigheten
häraf, och inventeringen förrättades af
ett KammarRåd å Statens och af HofAuditeuren
å det Kongl. Hofvets vägnar. Det ålades
vederbörande att försälja de obrukbara meublerna
på Auction och insätta penningarne, som
derföre erhöllos, i StatsCassan, derifrån de sedan
skulle uttagas till inköp af nya meubler,
efter förut ingifvande kostnads-förslag. En sådan
försäljning har äfven ägt rum, och, enligt
hvad jag har mig bekant, utgjorde de derför*
Jieh s Juli i /. m.
J37
influtna medel år 1818, i April månad 5,3oo
R;dr. Men ännu i Junii månad förledit år låra
dessa medel icke varit i Kongl. Råntekammaren
insatte eller i Kamuiar-Råtten redovisade, ej
heller åt StatsCassan någon ersättning gifven för
600 R:dr, sorn af extra utgifts-medlen år i8i5
blifvit förskjutna till inventerings-kostnadens bestridande,
och hvilka först bordt utgå af Förgå!
jnings-summan, till ersättning åt Stats Verket.
Om detta år förhållandet, hvarom StatsUtskottet
år i tillfälle att underrätta sig och upplysa
Stånden, så finnes en tillgång af 5oooR:drför
inköp af meubler , genom hvars begagnande, en
årlig nedsättning af 1000 R:dr skulle till nästa
Riksdag kunna göras å meuble-anslaget.
Till ved och kol för de Kongl. Hofven har
blifvit föreslaget lika mycket hädanefter, som
hittills. Jag tror dock, att någon besparing derå
skulle kunna göras. Enligt de underrättelser
jag varit i tillfälle att förskaffa mig, hafva af
den till Kongl. Slottets behof ansi agne ved, hufvudstadens
fattige fått år 1819 ett lelopp af
172 famnar, 1820, igg famnar, och 1821, ig4
famnar. Om och huru mångå famr.ar blifvit
det sednaste året utlemnade, är mig obekant;
men då en sådan utdelning fortfarit i a år, så
har den förmodligen äfven ägt rum det sista. I
sådan händelse, synes mera ved vara anslagen,
än som behofves. Skola Stockholms fattige erhålla
någon ved af StatsVerket, så är det skäl,
att den uppföres på en annan titel, nemligen
den Sjette, för milda Stiftelser eller Barmhertighetsverk.
138 Osn s Julii /. rn.
Åtskilige anslag aro requirerade för Lustslotten.
Det synes tillhöra en allmän öfversigt
af StatsVerkets behof, att äfven undersöka huru
många sådane Slott för den Kongl. Familjen
behöfvas. Skulle icke alla erfordras, så borde
de öfverflödiga försäljas eller användas till sådane
allmänna ändamål, hvartill dc kunna finnas
tjenliga, i stället för att, såsom nu, stå tomma,
och blott kosta att underhålla. Ökade anslag
för dem, har Utskottet ömsom till- ömsom
afstyrkt, och mig synes det nästan, som hade
godtycket bestämdt företrädet för de gynnade.
Gripsholm, till exempel, som är ett af våra
märkvärdigaste, och med historiska minnen mest
förenade Lustslott, har icke blifvit så ihågkommet,
sorn Strömsholm, hvilket, i jemnförelse med
det förre, är nytt, mindre och aflägsnare från
hufvudstiden.
Slutligen får jag anmärka, att i Betänkandet,
rörande i;a Hufvudtiteln, står, att aflidna
EnkeDrottningens HofStat blifvit med en summa
af 15,666 R:dr 02 sk. öfverflyttad på Allmänna
IndragningsStaten. Jag förbehåller mig,
att när Jen förekommer, få yttra mig i anledning
af denna summa.
Jag underställer Högloflige Ridderskapet och
Adeln, om icke StatsUtskottets Betänkande öfver
i:sta Hufvudtiteln, bör blifva återremitteradt;
och anhåller då att dessa mina anmärkningar
måtte få åtfölja.
Ropades Nej, hvarjemte ropen om proposition
förnyades,
B*,n j Jutit f. m.
>39
Friherre Åkerhjelm, Guflaf Fredric. Jag
skulle visserligen icke ett ögonblick uppehålla
tiden, i synnerhet då jag finner, att Ridderskapet
och Adeln önskar att få den under öfverläggning
varande frågan snart afgjord, men
då jag förnummit, det tvänne värde Talare yttrat
sig öfver ett ämne, hvaruti jag anser mig
böra lemna upplysning, vili jag med få ord utföra
detta. Det har blifvit sagdt, att bland skälen,
hvarföre StatslTtskotfet tillstyrkt tillökning i
anslaget, skulle varit den förhoppning man äger,
att Svenska skådeplatsen derigenom erhåller
en för dess fortsatta vidmakthållande nödig
tillökning i understöd. Som jag för närvarande
ar ombetrodd styrelsen deraf, bör jag nämna,
att det vid Riksdagens början var min tanka,
att med en Motion i detta ämne inkomma till
Riksens Ständer, eller ock hos Kongl. Majit
anhålla om en Nådig Proposition derom. Då nu
motion under tiden gjordes af Hans Excellence
Herr Grefve von Essen, angående tillökning uti
Hans Majds Hofhållnings-summa, ansåg jag mig
böra insiäiia min ifrågavarande Motion, i den
grundade förhoppning, att Kongl. Majit, om tillökningen
bifölles, skulle bibehålla Theatern,
hvars underhåll i oeconomiskt afseende synes
mig egentligast tillhöra utgifterne för Konungens
Hofhållning. Jag äger således visserligen ett
särskilt interesse att önska bifall på Grefve von
Essens motion, om det annars kan få detta namn,
att blifva bibehållen uti en ofta ganska mödosam,
och åtminstone för mig ej lönande befattning,
hvilket möjligen deraf kunde blifva en
följd, men oberoende derutaf, och oberäknad!
‘Om 5 Juli i J. m.
delta, anser jag likväl denria fråga vara af den
beskaffenhet, att jag , på de skäl Friherre af
Nordin anfört, och i förening med de åsigter,
han deröfver yttrat, lenmar mitt bifall till Statsutskottets
Betänkande.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag anhåller
blott få yttra några ord i anledning af de summor,
som Herr von Hartmansdorff anfört, såsom
bevis på den tillökning i anslagen, som ägt rum
sedan år 1809. 1809 års Ständer gjorde sina
beräkningar efter ett helt annat myntvärde, än
det som gäller år 1823. Resultatet måste således
blifva helt annat. Några titlar utgå till en
del efter Kronovärdi, och der är förhållandet
icke så synbart.5 men just vid sjelfva Hofhållnings-surnman,
der blott några hundrade tunnor
utgå efter sådant värdi, måste förhållandet
vara så mycket starkare. Beräknar man den
summa, som anslogs för Hofhållningen 1809,
med den förhöjning i coursen, sorn nu äger rum,
så var den mycket större, ja nära dubbelt, mot
nu. varande anslags-summa. Jag anhåller blott
få fästa uppmärksamheten deruppå, att 1818
års anslag för Konungen af Sverige innehåller
S25,ooo R;dr Banco, och att en apanagerad
Prins af England, minst har sig anslaget 35,000
Pund Sterling eller omkring 420,000 R:dr Banco,
oberäknadt särskilta löne-inkomster.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming,
Claés: Som flere af de omständigheter Herr von
Hartmansdorf anfört, nära röra mig, som under
en tid ai ro år haft befattning med ifrågavarande
Den å Julii /. m.
saker, anhåller jag få lemna några upplysningar.
Konung Carl XIII emottog år 1810 sin
Hofhållnings-summa såsom passevolance, så att
ingen ytterligare redovisning för den samma kunde
fordras. Han emottog på samma sätt skyldigheten
att till en del underhålla den till det
mästa förstörde och förslitne HusgerådsKammaren.
Jag tror att när Han emottog denna skyldighet
på passevolance, hade Han kunnat fordra
att få Meublerne lemnade till sig iståndsatte och
uti godt skick. Oaktadt Konungen icke, enligt
öfverenskommelsen med Ständerne, åtagit sig anskaffa
de större Husgeråds-kammar-behofven,
tillät Han dock att, af Hofhållnings summan,
mer än i4,ooo R:dr årligen användes till reperation
af gamla Meubler och inköp af nya. Gam*'
le förslitne Meubler såldes och de derföre influtne
medel användes till uppköp af nya. För des.
se medel ansåg Han sig icke behöfva lemna någon
redovisning, hälst alla de Meubler, som för
berörde summor anskaffades, påfördes Kronans
Inventarier. År 18 i 5 fann Konungen att Hofstats-summan
icke lemnade tillgång att använda
så mycket som behöfdes til! Meublernes vidmakthållande;
Han fick då af Ständerne, i detta ändamål,
ett anslag af öooo R:dr, hvilket var då,
och är än, en högst otillräcklig summa i tider,
då hvar och en vet att Meubler kosta så mycket.
Nuvarande Konungen befallte vidare, att / de
ännu återstående obrukbare Meubler sknlle pä auction
försäljas, och de derföre influtne penningarne
hafva blifvit använde och bestämde till
nya Meublers inköp. Hvad ved-förrådet angår,
lemnar jag till Ridderskapets och Adelns upps
*4*
Fhn i Julli f. m.
lysta bepröfvande, huruvida Ståndet finner sig
värdigt att deruti yrka någon inskränkning i ett
ögonblick, då Kongl. Famillen redan är ökad,
och, som jag hoppas, blir det ännu iner.
Friherre Wrangel, Henning: Ehuru jag
ser Ridderskapet och Adeln med oro vänta på
bifall, anhåller jag dock att få framställa några
anmärkningar. Med samma skäl, sorn man kla_
gar öfver jemnt ökade anslag, kan man äfven
förklara missnöje öfver det sätt, på hvilket inkomst
och utgifts -titlarne framläggas Riksens
Ständer. Jag tror att det ej är obilligt hegardt,
att StatsContoiret till Utskottet framdeles öfverlemna
r en budget, hvilken sedan förevises Ständerne,
hvarigenom man kan finna, om inkomsterne
svara emot behofven. För min del erkänner
jag min oförmåga, att nog grundeligen
kunna omfatta allt, såsom ämnena nu äro frarnstälde,
då man, för att derom taga kännedom,
skall genomläsa folianter, och så mycket mindre
kan med säkerhet bedömma det hela. Härigenom
föranlåtes jag att blott upptaga några få
utgifts-titlar; lemnandes åt mera kunnige, att föreslå
indragningar, som finnas nödiga.
Hvad det ökade anslaget till Konungen beträffar,
och som Personligen rör Majestetet, är
jag ej den som yrkar återremiss, då sådant är
af nöden, förvissad att vi kunna försäkra våra
hemmavarande Commitenter, det denna tillökning
proponeras till indragning, då Konungen
häraf icke har så stort behof som nu — Ett
bifall tili detta anslag i en stund, då det hos
Ben 5 fulii f, m,
mången är utöfver förmågan, afl, göra ansträngningar,
bevittnar nu, som alltid, Nationens tillgifvenhet
för vårt Konungahus, och bor anses
som en borgen af vår fortfarande trohet.
Jag torde ej behöfva anmärka, att då jag
yttrar detta, är jag ej ledd af annat än min öfvertygelse
j men då man går ifrån den ena ytterligheten
till den andra, tror jag det vara något
hårdt, sorn en Ledamot här framkastadt,
att man viii marchandera, för det man icke är
af samma tanka med den värda Talaren. Det
kan ej falla mig in, att tvifla på en annans afsigter,
för det att han icke är af samma öfvertygelse
som jag, Afven våll jag nämna några
ord emot Friherre af Nordin, som gjort en jemförelse
med Gustaf III:» Stats-anslag, nemligen,
att då ägde vi Finland, sorn delade bördorne,
nu måste vi bära dem ensamme. En enda anmärkning
vill jag tillägga, att jag nemligen skulle
önska, ehuru man visserligen icke kan tro
att vårt mynt skall förbättras, att om sådant
likväl sker, de 420,000 R:dr skulle nedsättas i
mon af förbättringen uti vår Cours. Sedermera
hvad Stallet angår, äro 58,000 Lisp. Hö anslagne
till 15g hästar. Efter det begrepp jag
äger om utfordring, så, då så mycket Hafra
gifves, vöre det tillräckligt att beräkna ett halft
pund på hästen, då 4o,ooo Lisp voro tillräck—
lige. Jag tror ock, att värdet 16 sk. B;co per
Lisp. är för högt upptaget. Om man passar
på i rätter tid, kan man visserligen få det för
bättre köp. Jag hänvisar till flere SqvadronsChefejr,
hvilka visserligen icke betala så mycket.
144
ix n g Julii f. m
En anmärkning torde jag få tillägga kanske af
toga vigt, i afseende på underhållet af flaga
Slott. Detta är både till byggnader, park m. ni.
ej något så ovanligt, och jag hemställer om icke
flera privata hafva långt större anläggningar.
Här åtgå likväl flere tusendetals Riksdaler, då de
private i dylikt ändamål knappast behöfva hundradetal.
Detta är svårt att bedomina, då personalen
icke är uppgifven; men hvad som bör
lugna, är att veta det närvarande Ståthållare
redan gjort flera indragningar, som nödvändigt
skola lända i en framtid StatsCassan till nytta.
Hvad de öfrige Slotten angå, kan jag ej bedö-s
ma förhållandet, emedan jag ej äger tillräcklig
kännedom, men förmodeligen äro äfven dessa
anslag för högt tagna. I afseende på Gripsholm
, då jag jemför hvad dervid blifvit 'gjordt
med kostnaden, finner jag summan visserligen
icke öfverdrifven, och jag är öfvertygad, så mycket
man kan vara det vid en hastig öfversigt,
att när det en gång blifver iståndsatt, kan det
med en mindre Summa underhållas. Vid Friherre
Anckarsvärds yttrande , att en Konung
ej äger annat än hvad som tillhör Staten, får
jag anmärka, att jag anser detta påstående äga
alltför stor latitude. Jag tror att en hvar som
förvärfvat sin förmögenhet, är deraf rättmätig
ägare, och kan deröfver efter sitt godtycke
disponera.
I anledning af dessa anmärkningar anhåller
jag om återremiss.
Friherre
sen 5 julii f in;
145
Friherre Boije: Det var jag soth nyttjade
•ordet marchandera , dertill föranledd af anmärkningår,
som voro gjorde vid omständigheter,
Wilka förefollo mig såsom minutier, och hvilka
jag ansåg icke förtjena uppmärksamhet. Dessa
ininutier har Friherre Wrangel, sorn mig Synes,
ökat, då han upptagit frågan om pundtalet af
hö, sorn borde bestås Öfverheten. Men jag
ingår gärna i deh förklaring, att mitt uttryck
visserligen icke åsyftade klander af andras yttranderätt,
för hvilken jag alltid skall hysa
aktning.
Herr Grejven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
ifrågavarande utlåtande böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet återremitteras.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Friherre Anckarsvärd: Då jag år ibland
de få, som begårt återremiss, och yttrat mig
emot Éetånkandet, känner jag alltför vål, deri
ytterligare appell jag åger emot nekandet af
återremiss, och jag kånner alltför vål min råttj
att votering icke kan nekas, men jag kånner
ock, att det vore onödigt att dermed upptaga
flidderskflpets och Adelns tid. lag afstår såler
ledes derifrån, och då svaret å dert af Herr
Grefven och LandfiYTarskalken framställde första
Irågan om åtérreniissen troligen gifvet eli ari
-
Ridd. o. Ad. Pr. yi. Band;
£rn g ftdii f- fl*.
ledning att förese svaret på Herr Grefven* och
R-mdtMarskalkens andra proposition, så begagnar
jag detta tillfälle, att förklara, att hvad jag
redan yttrat, innehåller min reservation, och att
jag således anser mitt Nej vara i denna fråga
framlagdt inför Nationen ; och att jag följakteligen
icke anser mig vara den , som bör begära
denna ytterligare appell , emedan detta skulle
anses, som enskild envishet hos mig.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
derefter proposition till bifall af StatsUtskottets
utlåtande, hvilken proposition med Ja besvarades.
Herr Grefven och LandtMarskalken till—
kånnagaf, att Plenum komme klockan 6 i eftermiddag
att fortsåttas.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 27
sistlidne Junii under N:o 23g afgifne, samt den
28 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde, •
Utlåtande, angående Stats-regleringen i hvad
den rörer RiksStatens 2:dra Hufvudtitel,
I
Friherre Ankarsvärd, Carl Henric, uppläste
följande:
(Se Bilagan N:o 3.)
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wilhelm:
Om jag med Friherre Ankarsvärd delade
Den 5 Julii f. m.
*47
den öfvertygelse, att det anslag, som år i fråga
för Justitia?Revisionen, icke borde äga rum af
den grund, att de löner, sorn åro föreslagne,
kunde umbäras vid en allmän ny reglering af
Styrelse Verken, så skulle jag visserligen icke
kunna yttra irrig på annat sätt, ån Herr Friherren
i denna sak; men nu år förhållandet sådant
att de grunder, hvilka hittills blifvit uppgjorde
för regleringen af StyrelseVerken, ej åga något
sammanhang med förevarande fråga om Löneanslagen.
Committerades till StyrelseVerkens förån^
drade organisation förslag utgå egenteligen deruppå,
att HäradsRätferne skola blifva permanente,
samt (lare HofRåtter tillkomma. Det år
klart, att, om ett sådant förslag antage9, flere
juridiske mål skola inkomma till behandling af
JustitiseRevision och afgörande af Högsta Domstolen.
Jag anser mig således obehindrad af det
utaf Friherre Ankarsvärd anförde skål att betrakta
billigheten eller obilligheten af tillökningen.
Dervid skulle jag handla högst orått, om
jag noga kännande behofvet af de ifrågavarande
lönerne och dermed förenade tjensterne i JustitiéeRevision
icke förklarade, att tillökningen år
högst nödvändig, De få i Expedition befintlige
löner hafva varit så otillräcklige, att den ytterlighet
inträffat, att en person, som fått det förtroendet
att såsom RevisionsSecreterare föredraga
de med dennna tjenst förenade vigtiga årender,
ej possiderar mera ån copist lön. Det
år likväl icke enligt med Statens värdighet och
med rättvisa, att Embetsmän så långe skola tje*
Den 5 julii /, w.
na för intet, elier med så ringa lön, ätt dteft
kan anses sorn nästan intet. Man kan deraf
sluta om i längden andra dertill kunna begag_
nas, ån de som hafva enskilt förmögenhet..
Hvad Staten deraf skulle komma att lida, torde
vara ögonskenlig!. Blott 2:ne ProtaccllsSecretftrare-löner
finnas på Stat, Likväl åro 8 ProtocollsSecreterare
fullt sysselsatte. De skola föra
Protocollet ej blott i Högsta Domstolen, utan
äfven i StatsRådet. Den tid de tjenstgöra,
måste de arbeta Natt och Dag, ty Protocollet
skall justeras första heljfria Dag i veckan efter
den, då det fördts. Men det år ej blott billigheten,
som hör föranleda till bifall af förslaget,
utan äfven Riksens Stånders eget yttrande vid
sista Riksdagen. Riksens Ständer förklarade då
bestämdt, att tillökningen var nödvändig, ehuru
den ej då kunde å RiksStaten uppföras. Når
Riksens Ständer då ansett denna tillökning nöd-i
våndig, så tror jag att man gjorde en orättvisa
emot de rättsökande, om man nu afslog denna
begäran, och derigenom gjorde till tvång, att
årenderne skulle gå långsamt och ej med till-i
hörligt nit skötas.
I följd häraf yrkar jag återremiss, och att
desse anmärkningar måtte till StatsUtskottet få
åtfölja*
Friherre Boije, Ludvig: Jag ville blott er.;
hindra, Btt det nya löne-anslaget för Justitie©-  Revisionen år redan vid sista Riksdag, af Stånderne,
bifallet, och att frågan icke nu år annan,
ån blott uppå hvad fond anslaget skall ställas*
Den 5 Julii f, m.
Att? i anledning af denna fråga, återkalla beslutet,
går vål icke ann, och derom år ej helier, i
laglig ordning, någon Motion gjord.
Herr von Veigel, Chriftian Ehrenfrid: Det
år egenteligen endast i Irågan örn MedicinalStaten,
som jag anhåller få anföra några ord.
Härefter upplåste Herr von Veigel följande;
(Se
Bilagan N.o 4.)
Hvarefter Herr von Veigel munteligen
yttrade:
Jag får tillägga, att som jag redan tagit mig
friheten tillkännagifva min åsigt, att ej å MédicinalStaten
några medel linnas att disponera,
och att ingen tillgång linnes af dess obetydliga
summor, så har jag tillika ådagalagt min,mening,
att jag ej kari förena mig med Friherre Ankar?
svärd deruti, att de 1112 R:dr, som af StåtsUtskottet
blifvit föreslagne att utgå af Staten
till Barmorskors danande, skulle i stället utgå af
en annan tittel eller MedicinalStaten, Äfvenledes
får jag fästa Ridderskapets och Adelns upp,-  rnårksamhet deruppå, att det år just vid de skedde
indragningarne, sorn jag gjort anmärkning,
och att MedicinalStaten fått vidkännas mera indragning
än tillökning. Jag anhåller således om
återremiss, samt att desse anmärkningar måtte
få, åtfölja till StalsUtskotlct.
Herr von Hartmansdorff, Augufi. Jag
Den 5 Julli f. m.
instämmer hufvudsakeligen i den åsigt, Friherr*
Ankarsvärd yttrat. Jag tror nemligen, att det
enda säkra medlet för Riksens Ständer att få
en förbättrad organisation af StyrelseVerken, är,
att icke bevilja större anslag än de närvarande,
för embets-personalen. Det är nödvändigt, då
undersåtarne icke kunna betala mera, att Styrelsen
måste hjelpa sig på ett bättre sätt än
förut med hvad han har. Om ej behofvet trycker
jemnt och kännes öfver allt, så kan man ej
hoppas allmänt bemödande och nit hos vederbörande
Förvaltnings-chefer att rätta det felaktiga.
Derföre afstyrker jag alla partiella förhöjningar
på andra Hufvudtiteln, emedan de anslag, som
eler förekomma, egenteligen röra de så kallade
StyrelseVerken, hvilkas nya organisation nu är
i fråga. Vill man att den snart skall tillvägabringas,
så bör man uppskjuta att lemna anslag
än hit än dit till de derunder begripne Verk,
emedan de då tills vidare hjelpa sig fram med
den flickade inrättningen, utan att nödgas göra
en allmän och sammanhängande; och derigenom
fördröjes blott den väsendteliga förbättringen.
Af beskaffenhet att böra innefattas under den
allmänna vägran, anser jag vara uppförandet på
Stat af tvänne ProtocollsSeerqterare och tvänne
Canzlist-löner i Justitiae-Revisionen, så mycket
mera som jag icke tror denna Expedition vara i
värre belägenhet, än StatsExpeditionerne. En
värd Ledamot har anfört, att de, som föredraga
uti JustitiaeRevision, ofta hafva blott Copist-lön.
Förhållandet är detsamma, äfven i de andra
Expeditionerne, och jag känner en man, som i
ett steg gick från Copist till StatsSecreterare
-
Ben 5 Julli /, m.
Hi
lön. Vill man hjelpa, så skall man hjelpa öfver
allt; men dessförinnan må alla dela samma
öde, för att vara desto monare om att samverka
till något bättre. Hvad jag yttrat oin JustitiaeRevision,
gäller äfven i afseende på Medicinal
Verket. Jag tror att man skulle finna åtskilliga
utvägar till besparing inom den Ecclesiastika
Förvaltningsgrenen, om Styrelsen öfver
fromma Stiftelser m. m. finge en syftesenligare
inrättning, och emedlertid synes man ej böra gå
ifrån hvad StatsUtskottet derom tillstyrkt. I anseende
till UnderBetjeningen i Götha HofRätt,
tyckes ingen partiel löne-förhöjning böra äga
rum. Frågan om Domstolarnes organisation är
nästan lika så gammal som den om StyrelseVerkens,
Att nu göra några partiella förbättringar
i löne-vilkoren, vore ej lämpeligt, förr art
det hela blifver reorganiseradt. Jag) tycker mig
äfven finna en motsägelse uti StatsUtskottets
tillstyrkande, då Utskottet för Ledamöterne i bemälte
HofRätt icke ansett sig böra tillstyrka en
6ådan tillökning, att de få samma förmoner, som
deras vederlikar innehafva uti Svea och Skånska
HofRätterne. Om det ej är skäl att bevilja
lika många eller jemnlika löner åt Ledamöterne
i Götha HofRätt, så är det väl icke heller skäl
att bevilja jemnlikhet för UnderBetjeningen. I
afseende på hvad Utskottet uppfört för ved och
ljus, så får jag anmärka, att detta anslag säkert
till betydlig del förhöjes genom mängden af extra-ordinarier,
som i vissa Verk går ända till
4o, och hvilka ej få annat än ljuspenningar i
lön, Denna mängd borde af flera skäl inskränka».
Antingen kunde man vägra extraordinarie
Ben $ Julii f. m.
ers ©mottagande, eller ock icke bevilja Ijuspetfer
bingarne. Detta är en småsak, torde man säga.
TVfen det vore godt, om man åtminstone började
med det lilla, för att uträtta något i organisations
väg. Af dessa anledningar anhåller
jag om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetier-,
fiedi, Guftaf: Det är för att uppfylla en af;
en värd Talare åberopad de constitution ella* för-,
mernes fordran, former, hvilka jag vördar och.
alltid skall vörda, som jag vid detta tillfälle går,
att afgifva några upplysningar, i anledning af
de anmärkningar, som blifvit gjorde af Friherre;
Ankarsvärd, upplysningar, hvilka jag öfverlein-,
nar till Ridderskapets och Adelns bepröfvands),
och då återremiss förmodligen lärer besluta»,
till StatsUtskottets skärskådande. Först får jag
upplysa, något angående de arfvoden, som lemnäs
åt Hof-Canzlerens Ombud i Landsorterne*
Anslaget dertill filef beslutadi 1812, och har sedermera
alltjemnt fortgått; ariyodena äro af Sof,
R:dr, utom på tre ställen, der flere än ett Boktryckeri
finnas. Det är, ämnadt för att betacka
omkostnaderne för Ombudens corresponr
dance med HofCanzleren. De hafva visseiv
ligen Fribrefs-rätt, men det har varit för skrifmaterialier
m. m.; oni det varit för högt;, det
.tror jag icke, och om något öfverskott derå
kunnat uppstå, detta kan jag icke upplysa, men
jag hoppas, att dessa arfvoden få hädanefter
såsom hittills fortfara. „„ I afseende på den ganska
vigtiga frågan om MinisterStaten, säger väl Friherre
Ankarsvärd, att han är ense med Statsutskottet
deruti; att föreskrifter icke kunna gifj
Ben 5 Julli f m,
vas Kongl. om bibehållande eller indraga
ning af den eller den Minister-platsen, men likväl
föreslår han, att den af StatsUtskottet tillstyrkte
summa skulle nedsättas till 60,000 R:dr.
Jag öfverleranar till den värde Talaren samt;
Ridderskapet och Adeln, om icke genom denna,
nedsättning ungefärligen samma förhållande f
resultatet skulle uppkomma, sorn om en föreskrift
blef gifven, att blott der och der Ministrar
skulle förordnas; ty då, enligt hvad jag
bestämdt känner, äfven med den tillökning Utskottet
föreslagit, de missioner icke kunna fyllas,
sorn jag anser nödyändige, så skulle, om,
anslaget minskades, en ytterligare indragning
blifva följden. För att med 60,000 R:dr betacka
utgifterne, skulle antingen somlige platser
stå vacante, eller ock en del nedsättas ifrån en
högre till en lägre diplomatisk rang,, oell lönerne
äfven derefter lämpas. Då återstår att pröfva,
om det är politiskt nyttigt, om det Kr väl
betänkt, att inskränka sig till Chargé d’Afl*iren.
Jag tror, att denna fråga skulle kunna inleda oss
uti mycket stora politiska betraktelser, hvartill
här hvarken är tid elier ställe; men hvad jag
tror mig kunna förklara, är, att om någon nytta
af politiska relationer skall kunna tillväga—
bringas f närvarande tider, så kan det ej i någon
hufyudsakelig rnon ske genom Chargé dAffairer.
Anledningen är den, att de ej hafva det
tillträde, som Ministrar, stundom ej en gång till
StatsMinistern, Här är således ej fråga om att
jprunka med grader, men att när man använder
en summa, använda den så, att man derutaf har
nyttäj och att den icke uut vara handlöst bort
-
154
Den 5 lulu /. m.
gifven, utan något gagn. Jag förklarar, att jag
anser Minister-platser vid Europas Hof, i synnerhet
för constitufionella ländervara ganska
nödiga. Jag tror det ej vara nyttigt, att låta
lägre diplomatiska organer uppträda. Blott
tvånrie Länder hafva beslutat att nyttja Chargé
d’Affairer, och äfven de torde få återkomma
till det förra. Friherre Ankarsvärd har
anställt en jemförelse emellan förhållandet nu
och fordom. Jag tror ej att någon årlig man,
som har sig uppdragen en ansvarig plats, kan
lättsinnigt begära en tillökning i anslag och utgifter,
och ej eller att man lättsinnigt ökar någon
lön, i synnerhet under Statens nu varande
många behof, men om någon nytta skall
väntas, skall platsen vara tillråckejigt lönad;
man måste bedömma behofvet, och fylla det,
når det år pröfvadt. Vi hafva endast följt, hvad
andre nationer i synnerhet efter congressen i
Wien hafva vidtagit; icke dessa stora mäktiga
Stater, men de, som med oss åro att jämföra.
Derföre hafva kostnaderne blifvit ökade; men i
fordna tider hafva vi haft en plats, det år sannt
det var en Ambassadör-plats, som hade 5o,ooo
R:dr HamburgerBanco, nemligen Ambassadören
i Ryssland; nu finnes ingen Minister, som har
mera ån omkring hälften af denna summa. Orsaken
hvarföre en del af våra Ministrar ofta åro
hemma, och åtnjuta sitt tractamente, medan de
åro det, anhåller jag få förklara. Ibland våra
Ministrar åro få, som hafva någon enskilt förmögenhet.
De fleste hafva förut varit begagnade
uti lägre poster, såsom Chargé d*Affairen
Med de ringa löner, sorn de då hafva, kunna do
Vett 5 Julii /. m.
*5S
icke göra någon besparing. Nu inträffar det att
en sådan skicklig man med ingen förmögenhet
blifver nämnd till Minister, Han får då enligt
gammalt bruk halfva lönen till eqviperings-penningar.
Hah kommer dit, och skall uppsätta siit
hus, och inom ett år har han depenserat mera,
ån han på llere år kan ersätta, och här sålunda
satt sig i skuld. Derföre har man varit nödsakad
att för att ersätta detta, låta honom vistas
hemma, för att reparera sina affairer, samt
tinder tiden låta honom bibehålla sitt tractamente,
på det han icke, såsom fordom skedde, så
skulle skuldsätta sig, att Staten feck lof att be-*
tala skulden. Våra Ministrar hafva dock icke
underlåtit att vara på sine stationer, når deras
närvaro fordrats och att göra sådane tjenster,
att de kunna hafva anspråk på Nationens välvilja
i så måtto, att deras belägenhet hädanefter
ej blifver sämre ån hittills. Det år på dessa
grunder jag anhåller om återremiss.
Herr Ehrenborg, Casper: Om JustitiaeRevision
vore ett administratift Verk, skulle jag
instämma i de åsigter Friherre Anckarsvärd och
Herr von Hartmansdorff yttrat, att nemligen
någon tillökning i lönerne icke borde äga rum
utan i sammanhang med den allmänna regleringen.
Men då den egenteligen afser de administrativa
Verken, och det lärer vara gifvet, att
vid grånse-skillnadens uppdragande, göromålen
komma att ökas för de Juridiske Verken, och
visserligen icke minskas, så kan jag ej vidgå,
att skälet hår år gällande. Jag har i öfrigt för
liten kännedom af göromålen, för att yttra mig
Ben é julii /. m.
pin desse löner behöfvas ; men om de 'Bmbets_
män, hvilka lönerne skulle tillkomma, Ennas
pch behöfvas, så ser jag ej något skål att neka
dessa löner, ty motsattsen skall nödvändigt leda
till ett af tvånne, antingen att Statens tjenst
försummas uti så, angelägna ämnen, eller ock
att man i denna väg kommer till samma resul -  tat, sorn man klandrar i annan väg, att nemlL,
gen, inträde i Statens tjenst blott öppnades åt
de förmögne. Betänkandet rörer äfven en an,
nan sak, angående Secreteraren vid Justitia^-  CantzlersEmbetet. I afseende derå, tror jag mig
vara i tillfälle, att något mera bestämdt yttra
snig. Det synes vara gifvet, att en Embetsman
af den betydenhet, sorn Konungens Högsta
Ombudsman, ej i afseende på Expeditionen bör
vara beroende af tillfälligt biträde, och med,
samina skål som Riksens Ständer åt sin egen
Ombudsman bestå en Secreterare, bör vål ock
en sådan bestås åt Konungens» Det år vål sagt-,
att behofv.et af denna tjenst ej yppats förut,
men jag får fästa uppmärksamheten deruppå,
alt JuistitiaeCanzlers-tjensten fordom bestriddes
af B-iksDrotzet. Då ansåg hvar och en yngling-,
i afseende på sin vidare fortkomst i Ernbetssnanna-våg
så förinordigt, att komma i förhållande
och. närmare beröring till denne Högste
Embetsman, att han gerna utan lön förrättade
denna tjenst. Förhållandet deremot är nu olika-,
sedan JustiticuCantzferens befattning år inskränkt
till åklagare-makten och Chefskapet för Nedre
Revisionen, utan någon medverkan till Juridiska
befordringar i öfrigt. Hvad beträffar att tjer»,.
Stea nu en lid varit ledig,, så får jag upplysa-,
Dth 5 Julit f. ml
*57
Mt detta ej skett annorlunda, ån att årfvodet varit
deladt emellan flere, sorn gjort tjenste», ti)!
dess den nu blifvit åter-feesatf.
Herr Manner st am , Johan: Jag delar visserligen
i allmänhet de åsigter, sorn här blifvit
yttrade^ att med Statens medel bör strängt hushållas,
samt att nya löner först vid en allmän
reglering böra bestämmas, och det så mycket
mera, som en ny plan till StyrelseVerkens organisation
är uppgjord och underkastad Riksens
Ständers pröfning; men jag får likafullt fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet deruppå,
att någre af de af StatsUtskottet föréslagne
tillökningar ej kunna genom denna RegleTing
förekomrnas; de nemligen för JustilieeReVisionen.
Hvilken organisation söm helst må
antagas, så blir det antal sorn nu år uppgifvet,
det minsta hvarmed årenderne kunna besörias.
Ifrågavarande ProtocollsSecreterare göra tjenst
både i StatsRådet och i Högsta Domstolen. Dö
höra vål således till en del till de administraJ
tiva Verken, i afseende på föredragningen i
StatsRådet, men den hufvudsakliga tjenstgöringen
år uti Högsta Domstolen. Det år alldeles
omöjligt att bestrida denna tjenstgöring med
9,-ne ProtocollsSecreterare, svårligen kan det
ske med fyra. Herrar Morath och Ehrenborg
hafva i detta afseende närmare upplyst förhål,
landet. Deri Comittée, som haft sig uppdraget^
att föreslå en ny reglering af StyrelseVerken ,
har ock föreslagit 5 ProtocollsSecreterare oell
5 Cantzlister i denna Expedition. Äfven detta
antal år al mångå ansett vara för litet. Nu åt*
158
Dm 5 Julii f, m.
förhållandet sådant, att de verkeligen tjenstgörande
ProtocoIlsSecreterarne icke åtnjuta lönerne,
emedan två af de föredragande innehafva
desse löner. Tjenstgöringen i Revisionen år så
betydligen större, ån i de öfrige Expeditionerne
, att ehuru jag medgifver, att förhållandet
med lönerne äfven kan vara detsamma der,
åro lönerne i Revisionen likväl färre i jemförelse
med göromålen. Det år af dessa skål,
sorn Riksens Ständer vid sista Riksdag ensiogo
de nya lönerne åt JustitiseRevisionen, ehuru de
då blott uppfördes på Extra Stat. Men då det
år oundgängligt, att de komma på Stat, och
detta icke beror af den nya organisationen, anser
jag icke något hinder vara att bifalla det alternatif,
hvarigenom desse löner på Stat uppföras.
En Ledamot har äfven gjort anmärkning
emot den fÖreslagne löne-tillökningen för Betjeningen
i Götha HofRått Om jag ej orätt
fattat Utskottets betänkande, så år meningen
blott att råtta ett misstag eller en glömska,
som skedde vid den allmänna löne- förhöjningen.
Det torde i detta fall, snarare vara fråga
derom, att desse Tjenstemän borde retroactift
åtnjuta denna förhöjning, ån att de skulle
sakna den. Deremot har StatsUtskottet afstyrkt
löne-förhöjningen för Ledamöterne i Götha
HofRått, och som detta vore en ny förut icke
ifrågastålld löne-förhöjning, torde dermed till
en allmännare löne-reglering böra anstå.
Herr H erta, Guftaf: Jag delar samma
åsigter om nödvändigheten af ordning och sparsamhet
som Friherre Ankarsvärd och Herr von
flen 5 Julii f, m.
tSJ
Hartmansdorff, men jag kan ej underlåta att yttra
min öfvertygelse, det en återremiss i detta fall
ej skulle ändra Utskottets öfvertygelse. Jag
anhåller få framställa de skål, hvaruppå jag
grundar denna mening, och Ridderskapet och
Adeln torde finna, att andra Ilufvudtiteln snarare
fått en minskning ån en ökning, då man
beräknar de summor, som ifrån 8.de Hufvudtiteln
blifvit öfverflyttade till denna. I afseende
på ProtocollsSecreterare lönerne uti JustitiaeRevision,
så blefvo de redan beslutade 1818; de
åro nu blott uppförde på Stat. Det kan ej
bestå med ordning i administrationen, att desse
skulle bibehållas, utan att på Stat uppföras.
Hvad angår arfvodena åt HofCantzlerens ombud,
så åro de, i enlighet med hvad Grefve af
Wetterstedt yttradt, ej annat ån en ersättning
för nödige Correspondance kostnader, och tjensterne
besättas i den anda , att dessa befattningar
grundas på medborgeligt arbets-nit. Hvad
angår, att på SundhetsCollegii Stat åro föreslagne
1,112 R:dr för danande af Barnmorskor,
så år vigten af detta ämne inom Utskottet så
erkåndt, åtminstone inom Bonde- och BorgareStånden,
att ej någon förändring kan vara att
vänta. Att på annat ställe medel icke finnas
dertill, kan utrönas af Herr von Veigels yttrande,
som begärt ökning af enslagen. Detta
gåller äfven, i afseende på anslaget till döde
kroppars besigtning. Fern års erfarenhet har
visat, att kostnaderne dertill årligen öfvergått
3o©o R:dr; att då göra någon nedsättning, lärer
vara omöjligt. Hvad angår Actuarien och Betjeningen
uti Götha HofRått, så år det en
Ben 5 Julii f. m:
glömska af StatsUtskottet och Riksens Ståndet
år i8i5 sorn vållat att de ej erhöllo löne—till—
ökning, men som HofRåtten ej derom gjorde
påminnelse 1818, kan ingen ersättning beviljas»
men lÖrle-förhöjningen år nu uppförd på Stat,
Hvad angår anslaget för ljus och Skrif-materialier,
så år det en följd af behofvet, hvilket
visserligen till en stor del uppkommit genom derk
stora mångcien af ExtraOrdinarier. Men sorn
detta nu genast ej lärer kunna ändras, tordé
anslaget få stå qvar såsom effectiFt grundadt pä
behofvet. Sluteligen torde jag få tillägga, atty
då discussionen visat, att åsigterne åro så delade,
att somlige begärt tillökning, andre minskning
i anslagen, synes det, som StatsUtskottet
träffat, troligen vara det råtta. En återremiss
skulle ej tjena till något; åtminstone tviilar jag
derpå. Äfven får jag gifva tillkänna , att hvad
hela titeln angår, uppkommer en effectif besparing,
ehuru titeln synes ökad ; men xåo^ooo
R:dr Hamb. B:co hafva förut varit begagnade
till MinisterStaten, hvaraf blott gö,ooo varit å
Stat anslagne; men 4o,ooo R:dr utgått af Extra
utgifts-medlen , beräknande likväl efter Pari
Cours, genom det obestämda som man trott sig
finna i denna del af RiksSiaten. Sedan denna
Stat nu på denna titel blifvit uppförd, år deri
likväl icke ökad med mera ån 10,000 R:dr
Hamb, IÉco; Extra utgifts-medlen kunna dereinot
blott i Svenskt Banco uttagas, och ordning
för redogörelsen är fästad sorn ett vilkor för
anslaget., Jag tillstyrker således bifall till denna
titch
Herr
nen 5 fulii /. m.
Herr von Hartmansdorff: Det är redan
upplyst, att de ajne ProtocollsSecreterarne och
Cantzlisterne uti JustitieeReyisionen åtnjuta löner
å titeln besparingar. Min mening är icke,
att de skulle nekas dem för framtiden , utan
blott att förhållandet måtte förblifva detsamma
sorn förut, tills en allmän reglering kan äga
rum. Så skulle jag önska att det kunde tillställas
med alla de löne-anslsg, som emedlertid
möjligen beviljas, emedan man annars får på
indragnings-stat aflöna de Embetsman, Regeringen
då icke beliöfver, eller möjligtvis ej vill
behålla. Man har anmärkt, att här ej vöre
fråga om ett administratift utan ett DomstolsVerk;
men JustitiasRevision är för närvarande
bägge delarne, nemligen föredragande i StatsRådet,
så väl som i Högste Domstolen. Dess
sammansättning såsom DomstoIsBetjening har
redan blifvit föreslagen af LagComittéen i fråga
om RättegångsBalken och särskilta Utskottet
kommer val att yttra sig om föredragningen i
StatsRådet, Samme värde Talare, som yttrat
denna anmärkning, har ock gjort den , att hoppet
om befordran genom en mägtig förman ,
hos hvilken man gjorde tjenst, fordom svarat
emot den ftin, som föreslås åt JustitiaeCantzlerens
Seeréterare, hvilken ej nu kan hoppas detsamma,
då icke JustitieeCantzleren utan JustitiaeMinistern
kommit i RiksDrotzets ställe. Jag
nämnde sista gången icke denne Secreterare.
Nu får jag yttra dels, att det ifrågavarande
hoppet icke bör vara mycket mindre nu än förr,
Ridd. o. Ad, Prof, IV. Band. n.
i6i
Dta £ Julit f. m.
emedan det är JustitiaeCantzleren, som har uppsigt
och myndighet öfver Lagskipningen, och
som i sjelfva verket mera har en JustitiaeMinisters
befattning, än den der bär namnet deraf.
Detta missförhållande bör upphöra, och i sådant
fall behöfves ej en särskilt Secreterare för
JustitiaeMinisterns åklagare-befattning. Innan en
sådan ändring sker, synes ingen Secreterare hos
JustitiaeCanzlern böra tillsättas. En värd Talare
har väl yttrat att JustitiaeCantzlern icke
borde kunna indragas. Det kommer likväl derpå
ann; två Stånd hafva inom Särskilta Utskottet
stannat emot två uti denna fråga. Det är
möjligt att förhållandet blir detsamma hos Riksens
Ständer; men mig förefaller det så som
borde JustitiasMinistern hafva tillsyn öfver lagskipningen,
på sätt RiksDrotzet fordom ägde.
Man har ansett som en följd af glömska , att
vissa bland Betjeningen uti Götha HofRätt icke
fått tillgodonjuta den allmänna löne-förhöjningen.
Om Riksens Ständer skola godtgöra den ,
så frågas om de icke äfven böra ersätta den
glömska, hvarigenom färre HofRättsRåds-löner
för hvarje Division finnas uti Götha HofRätt
än uti de öfriga. Hvad ljus-penningarne angår,
ser jag ej något hinder, att hädanefter antaga
ExtraOrdinarier utan denna förmåns beviljande.
Friherre Ankarsvärd: Herr von Hart
mansdorff
har så fullständigt utvecklat den delen
af frågan, som rörer lönerne för visse de.
lar af EmbetsVerken, att jag förenar mig till
•lia delar med honom. Jag anhåller blott att
få fästa StatsUtskottets uppmärksamhet vid en
flen 5 fuht }. m.
omständighet, huru det kan inträffa, att man
saknar RevisionsSecreterare och ProtocolIsSecreterare
af den orsak att lönerne innehafvas af
tjenstfrie personer, och af personer som manga
år varit det Jag hemställer om detta är det
rätta, och hvartill det skulle leda, om man På
en gang skulle bevilja hela Revisionen tjenstledighet,
och i följd dermed påkalla nya Statsanslag
för behofvet af nya löner. Jag vet ganska
väl, att ett så ytterligt förhållande ej kan
komma att äga ruin; men allt hvad som händer,
och som ej har någon utstakad gräns, fordrar
uppmärksamhet, på det sådane förhållanden
, som icke böra vara, måtte blifva rättade.
Hvad de anmärkningar angå, som Herr Grefve
af Wetterstedt anfört emot mig, angående nedsättning
af anslaget för Minister-staten, så har
Herr Grefven ganska riktigt afdelt ämnet i betraktelsen
om vigten och nödvändigheten att
underhålla de högre diplomatiska agenterna framför
de lägre, samt den dermed förknippade förbindelsen
, att tillräckeligt aflöna desse högre
functionairer. Han har icke ansett sig bora ingå
uti någon föreläsning om det egenteliga behofvet
deraf; jag anser på samma grunder ej eller
mig böra ingå uti någon Philosophisk afhandling
utaf ämnet. Åtminstone skulle det vara
högst otjenligt och overksamt, om jag framlade
mina tankar i motsatt väg, då Herr Grefven ej
anfört sina skäl. Jag vill blott till Protocollet
hafva anfört, att jag ej delar hans öfvertygelse
om diplomatikens undergörande kraft, och att
det är genom den som Rikets val eller ve bör
beredas, lag grundar denna mening deruppå,
Den f julii f. m.
att vi alla hafva erfarit, hurti Sverige blifvit
hemsökt med ett olyckligt krig, just ifrån den
sidan, der Sverige underhållit den bäst betalte
Ambassadör. Man tsllskrifver säkerligen dessa
diplomatiske Agenter för mycket, om man tillräknar
dem allt hvad som handt, och jag tror
att man derföre äfven bör vara försigtig, att icke
af de goda verkningarne tillskrifva deni för
mycket, för att icke vid de politiska olyckorne
göra dem den orättvisan att alltid sätta dem på
räkningen af illa utförde underhandlingar -p helst
jag tror, att sådane både tillskapas och lättast
afböjas, inom Landets eget Cabinett. Jag kan
således ej frångå min begäran om återremiss.
Herr Dankwardt, Carl-. Jag borde icke
angående lönerne för Revisionen upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, örn jag icke saknade
en upplysande omständighet, som egentligen
torde verka till bifall af det alternatif. enligt
hvilket lönerne böra på Stat uppföras.
Riksens Ständer hade vid förra Riksdagen redan
funnit nödvändigheten och behofvet af lönerne,
och förklarade att de skulle utgå af besparingarne.
Men det torde böra öfvervågas,
att dessa löner på sådant sätt icke kunna utgå,
förr ån vid årets slut, då det har blifvit utrönt
om några besparingar uppstått. Detta har
föranledt till den omständighet vid fördelningen,
att de personer, som egenteligen åro innehafvare
af lönerne måste under ovissheten
tilldelas andra löner, och vid årets slut få fyll—
naden af dea då utfallande lönen. En Tjensteman
vet således först vid årets slut, hvad han
Den 5 Julti J. m.
tjenar för. Af denna anledning tror jag böra
bifallas hvad de tvenne Stånden inom Utskottet
föreslagit, så mycket mera, som bifallet vid
förra Riksdagen måtte hafva varit grundadt deruppå,
att Summan ansågs 6å obetydelig, att
inom titeln tillgång dertill måtte finnas. Skulle
nu Utskottet vid regleringen af Hufvudtiteln
hafva för knappt tilltagit, så tror jag, att Riksens
Ständer göra en orättvisa, då de önska att
lönerne skola utgå, och medel dertill icke finnas.
Är förhållandet åter motsatt, och Utekottet
tror, att titeln medgifver lönernes utbetalning,
så tror jag att den bör ske qvartaliter,
och att titelns summa bör minskas med
det nya anslagets belopp. Detta har egenteligen
afseende på lönerne för ProtocoIlsSecreterarne
och Cantzlisterne uti JustitiaeRevision ehuru
jag tror samma omständighet gälla i afseende
på Secreteraren i JustitiaeCantzlersExpeditionen,
i hvilket afseende jag åberopar Herr Ehren-,
borgs yttrande, att då Riksens Ständer bestå
en Secreterare åt sin Ombudsman, de väl äfven
böra bestå en sådan åt Konungens,
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Goran: Jag misskänner ingalunda dea
constitutionelle Representantens skyldighet, att
vara noga vid beviljandet af de allmänna anslagen,
men jag tror ock att det gifves en annan
pligt, som år lika constitutionel, den, att erkänna
de allmänna behofven. Jag tror, att först
når man kan bevisa, att ett föregifvet Statsbehof
kan undvikas, eller år mindre angeläget,
först då kaja man såga, att ett anslag ej är nö
-
jyen 5 Julii f. m.
(digt. I anledning af den förundran Friherre
Ankarsvärd yttrat, att personer linnas inom åtskilige
verk, sorn åtnjuta tjenstledighet och behålla
lönerne, får jag upplysa att sådant skett,
emedan, då man undantager förtroendes tjensterne,
Kongl. M'jt ej åger rått att afsätta någon
från lönen, och emedan Embetsmin kunna af
ålder och sjuklighet blifva urståndsatte att för.
råtta sin tjenst, utan ett man kan tillsäga dem att
lämna den. Sådant har håndt vid flere Expeditioner,
och deraf har inträffat, att personer innehafva
löner och tjenster, som de ej nu mera
förestå, men som de oklanderligt förestått. Utora
dessa omständigheter kunna äfven andra
inträffa. En RevisionsSecreterare skall vara Ledamot
af Allmänna Beredningen. Han åger rått
att behålla lönen, Detta år ett verkligt behof,
det år medgifvet af Constitufionen, det ligger i
Lagarna och kan icke förändras. Hvad MiniBterStaten
angår, så har Grefve af Wetterstedt
så vål utredt denna sak, att det vore förmåtit
af mig att något tillägga, om jag icke ville fästa
uppmärksamheten deruppå, att det icke alltid
beror af en Regent att indraga en Ministerpost,
emedan det ofta kan anses såsom en ohöflighet
emot en annan magt.. Om en sådan förklarat
sig vilja skicka en Minister, så fordrar convenancen
att man äfven skickar en tillbaka. Att
diplomatiken icke kan förekomma alla fredsbrott,
det har alla tiders historia bevisat^ men som
tjensteman i Cabinettet kan jag bevittna, att den
Embetsman, som ej kunde förekomma det freds,
brott Friherre Ankarsvärd åsyftat, flere gånger
förut i diplomatisk väg utmärkt gagnat Riket,
Den j Julii /. m.
och att genom hans sitt att behandla affairtr,
han flere gånger afvåndt de missförstånd, som
voro nära att utbryta uti verkligt krig. Jag tror
det vara af stor vigt, att det anslag, som beviljas
Kongl. Majit för MinisterStaten, ej inskrånkes
på ett sått, att det göres overksamt derige»
nom att det icke förslår, då ett af två skall
hända, antingen att man nödgas öfverskrida an»laget
eller att Rikets Ständer för dess fyllande,
måste åter sammankallas. Det år af sådan anledning
jag anhåller, att SratsUtskottet med alfvar
måtte begrunda de anmärkningar, som inom
Ridderskapet och Adeln i detta afseende blifvit
gjorde.
Hans Exellence Herr Grefve af Wetterftedt:
Det år blott i anledning af hvad Friherre
Ankarsvärd sednast yttrat, sorn jag anhåller att
få anföra några ord. Om blotta tillvarelsen af
en diplomatisk person hög eller låg, vål eller
illa lönt, vore mågtig nog att förekomma krig,
då medgifver jag, att diplomatiken kunde förtjena
namn af undergörande. Men då för oss,
som åro Protestanter, den undergörande kraften
år bannlyst ur vår Troslära, så bör den ej eller
tilläggas någon Embetsbefattning, vare sig
diplomatisk eller annan. Jag medgifver, att den
aktningsvärde gråhårsmannen, hvars löne belopp
jag nämnde, icke förmådde aflägsna det krig,
som hemsökte Sverige år 1808; jag medgifver
den ännu grufligare uppoffring han måste göra,
då han satte sitt namn under ett document sorn
skiljde ifrån oss ett land, som han med åra hade
försvarat, och under j8 års Ambassad», vid
tvenne särskilta tillfållen, förekom att, af flendte
-
*68
D§n 5 Julii f, m.
liga härar, beträdas. Afven vid den ifrågavarande
tidepunkten felades icke, å hans sida hvarken
uppmärksamhet eller bemödanden att förekomma
fredsbrottet. Den dag, då grundstenen
till Pettersburg feck stå ett år, var ock grunden
lagd till det krig, som beröfvade oss Finnland;
och uti Tillsitter fredstractaten låg den sednare
krigsorsaken , hvilken hvarken en Ambassadör
eller en Chargé d’Åffaire kunde afböja.
Herr Munck af Rofenfehold, Eberhard:
Afven jag år af den tankan, att man noga bör
öfverväga en Nations tillgångar och förmåga, då
fråga år om beviljande af anslag. Man bör då
äfven göra sig ett klart begrepp om skillnaden
emellan de anslag, som åro oumbärliga, och de
som åro blott nyttiga, samt de öfverflödiga. En
Nation kan vara i den Författning, att den blott
år i stånd att utgöra och således blott bör bevilja
de oumbärliga anslagen, men bör afslå dem,
som åro endast nyttiga och möjligen kunna utnbåras,
samt ännu mera dem som åro öfverflödiga.
Hvar Lagstiftare känner, eller åtminstone
borde kånna, att en för dryg beskattning uttorkar
kållorne till en Nations välmåga, och bereder
aftagande tillgångar för utskyldernes utgörande i
en framtid; men huruvida vår Nation för närvarande
år i den belägenhet, att den ej kan ut«i
göra mer ån de oumbärliga anslagen, år omöj -  ligt att bestämma, förr ån vi fått se hurudane
gruhderne för Bevillningens fördelning samt för
Finance-regleringen skola blifva. Kommer Bevillningen
att hädanefter som hittills i synnerhet
utgöras af den synbara förmögenheten och ge
-
Ben 5 Julii /. m,
196
norn capitotions-afgift, och blir Finance-regleringen
en fortsättning af det vid sistledne Riksdag
vidtagne System, som minskar de nödiga penninge-tillgångar
för idoghet, handel, jordbruk
och näringar, samt i följe deraf äfven minskar
Nationala välmågan, och kommer en betydlig
del af de beviljade publique låne- biträden hädanefter,
liksom sedan sistledne Riksdag, att af
ett småagtigt penninge-interrese skrinläggas eller
användas till ökande af luxe och consumtion, i
stället för att utsläppas till förökande af pro
ductionen,
så hafva vi all anledning att i
beviljaude af anslag vara så sparsamme, som
möjligt år. Men så långe detta allt ej år afgjordt,
så tillstår jag, att jag och säkert många
med mig åro uti förlägenhet, huru långt man
kan sträcka sitt bifall till de yrkade anslagen. Be~
villnings-grunderne och Finance-regleringen borde
derföre hafva föregått anslagens afgörande. I
ett land, hvars RörelseCapital blott utgöres af
en vid Riksdagarne godtyckligt bestämd summa
i pappersmynt, står Nationens förmåga att utgöra
penninge-utskylder i ett omedelbart sammanhang
med rörelse- capitalets belopp. Detta
inser man icke, eller vill ej tillstå det; man vill
hafva flere förmåner på en gang, som ej låta
förena sig; man önskar ökade bidrag i penningar,
nya löner och anslag, men tillika en minskad
sedelstock, för att göra de beviljade penninge-bidrag
dess mer gällande. Landsorternes
penninge-nöd, kommer derföre ej så mycket af
de dryga skatterne, som fast mer af den vid sista
Riksdag beslutne och vida utöfver Riksens
Den g Tulii f. m.
Ståndera beslut verkstålde förminskningen af Rikets
penninge-capital.
Vid detaljerne af Utskottets ifrågavarande
Betänkande får jag, som i flere delar af andre
Ledamöter blifvit förekommen, blott anmärka,
att sedan en ny HofRätt i Christianstad blifvit
inrättad, så borde Utskottet, i stället för att föreslå
tillökning af löner åt HofRåtten i Jönköping,
hafva tillstyrkt indragning af en af dess
divisioner, eller åtminstone att en sådan indragning
bör ske, så snart Rättegångs-målen, sorn
genom en passagére och af felaktige financiela
mesurer tillskapad conjunctur blifvit onaturligt
ökade, funnits blifva betydligen minskade, eller
deras antal återgått till ungefärligen samma summa,
som var den vanliga, innan den sista nya
divisionen tillkom, i synnerhet som detta mycket
kommer att bero på Utskottets egna åtgärder,
i afseende på våra financers reglering.
Friherre Ankarsvärd; Jag borde vid detta
tillfälle af en så långt framliden tid respectera
Ridderskapets och Adelns billiga anspråk, att
få tillfredsställa sin hunger, men begår blott
några ögonblick för att yttra ett par ord. Jag
inskränker mig, i afseende på Herr Grefve af
Wetterstedts yttrande, till den förklaring, att
jag finner mig nöjd, ' att höra honom vid detta
tillfälle vilja vara lika god Lutheran som jag,
i frågan om att icke sätta tro till någon undergörande
kraft. I öfrigt hänvisar jag hvar och
en, som vill anställa betraktelser till diplomatiker
historia, för att derifrån inhämta huru ofta
Dtn | Julii /, rn.
I71
diplpmntiken bidragit till att afböja krigstillfållett»
och huru ofta deri bidragit att tillvägabringa dem ,
måhända endast genom sjelfva den diplomatiska
spetsfundigheten. Om jag icke vöre på min
bänk, skulle jag ej vidare yttra mig, men nu
anhåller jag äfven få fäst* mig vid ett yttrande
af Herr Grefve Mörner, som jag anser förtje.
na uppmärksamhet , särdeles då det kommer
ifrån en af Regeringens Ledamöter. Den värde
Talaren har trott sig finna anledning af vår
StatsPörfattning , att hvar Tjensteman , som af
sjuklighet hindras att förrätta sin tjenst, skulle
sitta sota en Pastor ostörd vid Pastoratet, och
sköta det genom en annan , som af Staten då
borde lönas. Jug kan ej biträda en sådan låra,
såsom ganska farlig för StatsVerket. Jag vet
vål, att Konungen ej kan godtyckligt afsätta alla
Tjenstemän , men jag tror, att det måtte vara
i Lagen medgifvetj att, om en person ej mera
finner sig i stånd att kunna göra sin tjenst,
Kongl. Maj.t då måtte kunna dömma honom
ifrån en tjenst han icke kan bestrida. Jag hemställer
huru utsträckningen af principen för ett
annat förhållande skulle kunna äga rum, och
till hvilka följder dess godkännande skulle kunna
föra.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Jag utbeder mig blott ett ögonblick för att tillägga
, att jag talat om sådane ålderstegne personer
, som ej hafva annat underhåll, och ej
hafva rätt till pension. Att man för ålder och
sjuklighet skulle föra en Embetsman till råtta,
och dömma honom ifrån sin tjenst, år en låra,
som jag lemnar åt den vårde Ledamoten} lorn
*?*
tyen 5 Julh f. m.
behagat yttra den3 men som jag icke kan med
honom dela.'
Grefve Hård, Carl Gujtaf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes så lydande:
(Se Bilagan N:o 5.)
Friherre Ankar/vård: I utbyte emot hvad
Herr Grefve Mörner lemnat mig, aftråder jag
nu till honom sista ordet i denna sak.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskotlets
ifrågavarande utlåtande böra , i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet återremitteras.
Ropades Ja:
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 1 qvart till 4 om eftermiddagen,
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim,
Dm g Julii t, fTK
Lördagen den 5 Julii.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Friherre Carpelan, Carl Mauritz, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N;o r.)
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde,
att, enär Friherre Carpelans Memorial
innefattade anmärkningar vid BevillningsUtskottets
den 28 sistlidne Junii e. rn. återremitterade
Betänkande, angående de genom Stora Sjötullen
inflytande Bevillnings-medel, berörde Memorial
matte till Bevillningsutskottet remitteras j hvilket
bifölls.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
27 sistlidne Junii under N:o 24o afgifne, samt
den 28 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, angående anslag så väl till åtskillige
byggnader vid Veterinair Inrättningen i
HufvudStaden, som till en årlig Stat för samma
Inrättnings framtida underhåll uti dess full-j
komnade skick.
Herr von Weigel, Chrijtian Ehrenfrid, ani
förde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 2.)
*74
Btn 5 Julii f. m.
Friherre RidderJl alp e, Fredric, upplästs
följande:
(Se Bilagan N;o ».)
Friherre af Nordin, Carl Juhan: Då denna
fråga förevar uti StatsUtskottet, nödgades jag
skilja inig från pluralitet en. Jag trodde nemligen
för min del, att lönen för den theoretiska
Professoren vid Veterinairlnrätfningen var allt
för ringa. Då en man med kunskaper lämnar
hela sin tid åt ett yrke, bör han, efter min tanka,
vara så betald för sin möd.', att han har
fullkomlig utkomst, synnerligen då detta yrke
loke gifyer honom hopp eller utsigt till någon
formonligare plats i framtiden.
Af denna orsak föreslog jag, att ifrågavarande
lön skulle fastställas till 1000 Riksdaler
Banco Derjemte ansåg jag en Pemioriuire vara
vid Inrättningen nödvändig, och hemställde
att en summa af 355 Riksdaler 16 skillingar
måtte för en sådan anslås. Jag tror, att, i hän.
delsen af den theoretiske Professorns sjukdom,
en sådan pensionaire bör vara att tillgå, för stt
i hans ställe hålla föreläsningar m. m. ty i annat
fall kan Inrättningen icke gagna eller svara
mot sitt ändamål.
Plär har blifvit yttradt, att Veterinair-elevernes
antal borde ökas till sexton. Med Utskottet
är jag deremot öfvertygad, att åtta elever
äro tillräcklige För denna öfvertygelse hämtar
jag stöd af de upplysningar Herrar Lands
-
Vtn 5 Juli i f. m.
I7S
höfdingar lemnat. Då nemligen Kongl. Maj:t
infordrade sarntelige Dess Befallningshafvande*
utlåtanden, huruvida VeterinairLäkare vore för
deras Län nödige, begärdes sådane blott af åtta
provincers Höfdingar. Man trodde således, att
behofvet kunde fyllas med 8 elev-platSer, helst
hvarje enskilt person kan till Veterinair-Inrättningen
insända skicklige personer, att vinna undervisning
och det icke eller bör saknas ynglingar
som der sjelfmant söka den. Jag har i öfrigt
den öfvertygelse, att det väl tillhörer Staten
att organisera ställen, der undervisning kan meddelas
i vetenskapliga yrken, men alldeles icke
att underhålla dem, som begagna denna undervisning.
Då inträder, efter mitt sätt att se, ett
helt annat förhållande.
Hvad slutligen angår den för Veterinairlnrättniugen
föreslagne byggnaden, hvilken skall
komma att kosta omkring 69,000 Riksdaler, så
hemställer jag, om våra tillgångar äro så stora,
att vi för ett FlästLazarett kunna anvisa en sådan
summa, som dessutom nu endast förslagsvis
är uppgifven, men troligen kommer att till 90
å 100,000 Riksdaler uppgå i verkligheten.
För min del kan jag ingalunda tillstyrka
denna utgift; och jag anhåller; att, i fall Statsutskottets
Betänkande återremitteras, mitt yttrande
må få medfölja,
Herr Rothlieb, Axel\ Det vore önskligt,
att Veterinärinrättningen erhölle den utsträckning,
att DjurLäkare kunde derifrån i Lands-!
ven g Julli J. m.
orterne utspridas Sådane äro der mycket behöflige;
helst hofslagares kunskaper, i de orter
der de finnas, merändeis sträcker sig endast tili
att curera hästar. Jag delar en lika åsigt med
Friherre Ridderstolpe i detta ämne, och, under
åberopande af hans yttrande, anhåller jag om
återremiss af StatsUtskottets Betänkande.
Friherre Cederfiröm, Jacob: Det är redan
af Herr von Weigel och Friherre Ridderstolpe
anmärkt och utredt, hvad som vid Veterinairlnrättningen
bör ändras, i afseende på personalen,
anslagen m. m. Jag vill derföre endast lemna
underrättelse om ett factum, som kan lända till
stöd för nyttan af denna inrättning. Den farsot
bland husdjuren, som förledit år hemsökte Gottland,
var af den betänkligaste art, och sträckte
sig till alla slags husdjur. En skicklig Djurläkare
vid namn Söderberg blef från VeterinaireInrättningen
härstädes ditskickad, och hans verksamhet
bidrog dertill att smittan innan korrt
upphörde. En mängd kreatur blefvo af honom
curerade, och endast några få dogo af dem han
fått under sin vård, för hvilka han äfven förutsade
tiden då de skulle dö. Detta har jag trott
mig böra anföra såsom ett bevis, att skicklige
DjurLäfcare ifrån inrättningen redan utgått.
Friherre af Nordin har anmärkt att orsaken,
hvarföre blott åtta elever funnits vara af
nöden, skulle vara den, att endast åtta Län reqvirent
VeterinaireLäkare.
Men
Ben 5 Julli t, mi
Men Friherren borde dervid ock hafva,
upplyst, att skälet, hvarföre ingen sådan ifrån
andra och deribland det mig nådigst anförtrodde
Län blef äskad, låg deruti, att Länets Hushållningssällskap
underhållit såsom elev vid Veterinairelnrättningen
den af mig ofvannämnde numera
DjurLäkaren Söderberg, ett skäl, som måhända
lör flere Län torde vara gällande.
Herr Ehrenborg, Casper: Med kännedom
af den väsendteliga nytta, Veterinairelnrättningen
i Skara medfört uti omkringliggande trakt,
och af Herr ÖfverDijecteuren Norlings sällsynta
nit och skicklighet samt ovanliga håg och fallenhet
för det yrke, han omfattat j hade äfven
jag ärnat framställa några förslag och anmärkningar
i afseende på förevarande ämne, men sedan
detsamma blifvit af Herr von Weigel så
fullkomligen utredt, är det visserligen öfverflödigt,
att dermed vidare upptaga tiden. Jag utber
mig dock få yttra, att om vid öfverläggningar
i allmänhet, man bör afse endast saken,
icke personen, torde dock ett undantag kunna
äga rum då fråga är om en inrättning, som är
alldeles ny, om ett yrke, som förut varit nästan
obekant. Det torde vara angeläget att dervid
fästa en person, som af naturen är dertill dar!
nåd. En sådan man finnes, efter allas omdöme,
uti Herr ÖfverDirectenren Norling. Han söker
för sin egen del ingen förmon. Han har genom
StatsUtskottets tillstyrkande vunnit allt hvad han
i detta afseende kunde önska ;§men hans bestara
-
Ridd o, Ad. Prol, VI. Baud,
12.
Km 5 Julii e, m.
da beslut är, att icke emottaga något, och icke
eller bibehålla befattningen vid Veterinairlnrättningen
härstädes, om den icke organiseras på
ett sätt, att ändamålet dermed kan i möjligaste
måtto vinnas. Detta sätt har Herr von Weigel
i sitt skrifteliga anförande redan anvisat. Herr
ÖfverDirecteuren Norlings personliga egenskaper
kunna tjena till bevis om nödvändigheten af deri
ifrågaställde organisationen. Han är onekeligen
den skickligaste practiske Lärare, som för Ve~
terinairelnrättningen kan erhållas, och jag är
ofvertygad, att han afven som oeconom fullkomligt
fyller sin plats såsom Inrättningens Föreståndare;
men jag tviflar deremot, att han äger
de kunskaper, som fordras för att i den tlieoretiska
delen af Veterinair- vetenskapen med lika
grundlighet och framgång, som i den practiska
meddela undervisning. Jag tror ej eller det vara
möjeligt, att hos samma person förena ds
ceconomiska, practiska samt theoretiska detaillerne.
Den practiska skickligheten finnes oftast
och nästan uteslutande hos dem, som med mera
liflighet vant sig vid behandling af kreatur och
deraf äro roade. Din theoretiska åter förutsätter
ett långsamt vetenskapligt studium.
I afseende på den tillernade byggnaden instämmer
jag med StatsUtskottet deruti, att det
verkeligen synes betänkeligt, att för detta, ändamål
anslå den äskade summan. Men då Utskot.
tet antydt, att en byggnad för det uppgifne
behofvet skulle utan kostnad kunna åstadkommas,
förmodar jag att Utskottet afsett något i
[Veterinairlnrättningens grannskap beläget bränne^
Ben 5 Julli e, nt,
*79
ri-hus. Då Stats- och QeconomieUtskotten snart
komma att derom lämna utlåtande, så hemställer,
jag om icke frågan, angående den för Veterinairelnrättningen
erforderliga byggnaden, kua^
de i sammanhang med omförmäldte ämne be-;
handlas,
I öfrigt instämmer jag uti den tanka Herr
Biskop Wallenberg inom Utskottet yttrat, med
det tillägg, hvad den föreslagne DjurLäkaren i
Norrbottens Län beträffar, att jag val tror, att
sådane Läkare lika litet böra aflönas af Staten
för det ena som för det andra Länet, men att
det tyckes vara billigt, enär friplatser ibland Veterinaire-eleverne
blifva att tillgå, att de aflägsnare
Länen till dem hafva prioritet, och att
denna må Norrbottens Län i första rummet för»
behållas.
Herr Grefven och LandtMarjkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
utlåtande böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återrer
mitteras.
Ropades Ja.
Herr Cqderfchjöld, Pehr Gujlaf: Sedan
StatsUskottets utlåtande nu blifvit af Högloflige
Ridderskapet och Adeln återremitteradt, anhåller
jag att till de redan gjorde anmärkningarne
få bifoga ännu en. Då en ny syssla skall på
Stat uppföras, är det angeläget, att icke hafva
)S®
T)rn & Julii t., m.
afseende blott på den blifrande förste irwehafvaren.
Jag kan således icke annat finna, än att
denna lön, utgörande 2000 R:dr Banco, är nog
högt tilltagen; och hemställer derföre, att den
må i‘Staten nedsättas till 1200 Riksdaler; men
att 800 Riksdaler tillika må såsom ett särskilt
personelt arfvode årligen tilldelas Veterinairlnrättningens
nu varande Föreståndare.
Herr von Weigel: Då den ifrågavarande
lÖnen af 2000 Riksdaler föreslogs af Committerade
för Veterinairlnrättningen i Stockholm, hade
de ganska säkert samma höga begrepp om
Herr ÖfverDirecteuren Norlings skicklighet, som
StatsUtskottet, men Cornmitterade hämtade dock
deraf icke något hufvudsakligt skäl, att till nämnde
belopp fixera Föreståndarens lön. JY^an ansåg
nemligen, att då hans tid skulle helt och
hållet upptagas af göromålen vid Inrättningen,
så att han ensamt dermed borde sig befatta, och
då man dessutom för att encouragera Allmänheten
att till Inrättningen inskicka sjuka djur, och såmedelst
sätta Skolan i verksamhet, icke ville med
någon afgift betunga dem, som begagnade Föreståndarens
Läkare-biträde, han sålunda icke
hade att påräkna någon biförtjenst När man
då tar i betraktande, att Föreståndare-sysslan
vid Veterinairlnrättningen i Stockholm, är den
högsta plats, till hvilken en Veterinair- Lärare
kan hinna; och att sedan han börjat med att
vara pensionaire, samt derefter flyttats till Skara
iVeterinairlnrättning, det förmonligaste han då
S)«tn § Julii e, m,
äger att för sin framtid hoppas, är practiska
Lärare-beställningen vid Veterinärinrättningen i
Stockholm; så vågar jag hemställa,, om för en
sådan man, som icke har någon biförtjenst eller
någon annan utsigt, utan verkligen nått sin lyckas
höjd, en summa af 2000 Riksdaler årligen
kan vara för mycket.
Herr Grefven och LandtMarJkalken föreslog,
att Herrarne Cederschjölds och von Wejgels
nu afgifne yttranden äfven måtte få åtfölja
den nyss beslutade återremissen till StatsUtkottet.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskot-,
tets den 27 sistlidne Junii under N:o 241 afgifne,
och den 28 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af Herr
Prosten N. J. Herlitz’s Memorial, om löneanslag
å Stat för en DjurLåkare på Gottland.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
27 sistlidne Junii under N:o 242 efgifne, samt
den 28 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt Motion, om
indragning af medico-theologiska stipendierne,
samt deras användande till andra behof för Medicin
al Verket.
Ben 5 JulH t. m.
Herr Cederfchjold, Pehr Gujiaf: Uti det
nu upplåste Utlåtandet har StatsUtskottet gjort
sig skyldigt till ett misstag, som lör ett sådant
Utskott visserligen år ganska ursågteligt. Utskottet
har nemligen, såsom ett vilkor för de
ifrågavarande stipendierne, stadgat, att stipendiaten
blott borde inhåmta grunderne får phyjiologien
i allmänhet. Jag tror dock, att det varit
bäst att Utskottet icke ingått i några detalier
och aldraminst bordt föreslå physiologien s^som
den del af det medicinske studium, som egenteligen
skulle af stipendiaten omfattas. Ppysiologien,
eller låran om mennisko- kroppens functioner,
kan nemligen ej inhämtas, utan att man
först känner anatomien, och kan icke användas
vid sjuksången utan tillsatts af Therapi,
Physiologi utan anatomi och therapi år således
att anse såsom ett hus utan grundval eller tak.
Jag håller således före, att något så beskaffadt
vilkor icke bör föreskrifvas; och, om något skall
i denna våg stadgas, torde det göra tillfyllest
•tt ålägga stipendiaterne, att inhåmta kunskap uti
hvad som fordras för att blifva förståndiga
sjukvaktare: samt uti politia medico, eller den
del af medicium som har till föremål att förekomma
sjukdomar och hämma farsoter.
Den anmärkning, jag nu tagit mig friheten
göra, kan visserligen synas obetydlig, men det
skulle se illa ut, om i Ståndernes beslut i den,
na fråga, ett sådant misstag som det jag omtalat
ågde rum. Jag hemställer således huruvida
icke Ridderskapet och Adeln finner en återremiss
Den 5 Julli t. ml
183
af StaUUlskottets Betänkande vara nödig, på
det att denna lilla ändring må kunna ske.
Herr Ehrenborg, Casper: Jemte det jag får
förena mig med Herr Cederschjöld uti den af
honom yttrade åsigt, hemställer jag för min del,
om icke ifrågavarande stipendier skulle kunna,
på sätt hans motion åsyftade, helt och hållet
indragas. I Landsorterne har man, mig veterligen,
icke erfarit den minsta verkan elier nytta
af dessa stipendier,
Ibland de Prestmån, som »under de senare
åren kommit från Academierne, hafva säkerligen
ganska få inhämtat någon medicinsk kunskap,
och jag äfven tror att allmänna opinionen nu
mera kommit från den tankan, att två så olikartade
studier, som det theologiska och det me.
dicinska, kunna förenas. Då så mångå indragningar
öfveralt yrkas, och då fråga år väckt om
tillökning af MedicinalStatens anslag till en annan
utgift
för Barnmorskors danande en
utgift som år lika nödvändig som nyttig, tror
jag mig böra öfverlemna till Ridderskapets och
Adelns vidare pröfning, om icke de inedico-the;
ologiska stipendierne kunde upphöra och indragas
i den mon de blifva lediga. Om jag icke
bedrager mig, lärer det hittills hafva gått så till
med dessa stipendier, att en del begagnats för
theologiae studiosi, under det en apnan del varit
upptagne af studerande i medicinen, med ömsesidig
öfverenskommelse emellan lårarne och utan
att stipendianten vinlagt sig om mera, ån
184
Din 5 Julii t, m-.
sitt egenteliga yrke, eller ock inhämtat en högst
ofullkomlig kännedom af det andra.
Herr Munch af Hofenfchjolel, Eberhard:
Afven jag får intyga, att den ifrågavarande sti—
pendii-inråttningen icke uppfyllt dess ändamål,
men orsaken dertill ligger mycket i det Reglemente,
som för den blifvit utfärdad. Likväl
hafva någre få medico-theologiska stipendiater
utgått från Lunds Academie, som sedan både
blifvit Prestvigde och promoverade till Medicinae
Doctorer. Jag tror visserligen, att theologiska
och medicinska ^kunskaper sällan kunna hos en
person förenas till den grad, att han blir både
utmärkt Prest och Läkare. Men jag år öfvertygad,
att om man lagt mesta vigten derpå, att stipendiaterne
inhämtat kännedom om den medicinska
Policen och Diatetiken samt hvad dertill i synnerhet
på Landsbyggden hörer, de troligen skolat
som Prester på Landet kunna tillvägabringa
mera nytta med dessa enkla kunskaper, som inga
anatomiska eller' vidsträckta physiologiska
studier erfordra, ån med den grundeligaste kännedom
uti den egentligen practiska eller botande
medicinen. Derigenom hade de blifvit iståndsat-’
te, att i tid hämma farsoter och att förekomma
Sfven en del andra sjukdomar, samt att meddela
vissa upplysningar och reglor, rörande barns fysiske
uppfostran, äfvensom de nödigaste allmänna
Diaetetiska föreskrifter; de hade då vål ej
botat några sjukdomar, men i stället förekommit
mångå, hvilket år af mera vigt, i synnerhet
bland den klass af Medborgare, sorn har minst
Den 5 julii e. m,
tillfälle till passand# sjukskötsel och botemedels
anskaffande. Det må vid detta tillfälle tillåtas
mig, att påminna om ett Kongl. Bref afår 1786,
som föreskrifver, att vid Prestexamen förhör
äfven bör anställas i några allmänna medicinska
grunder. Om man härvid yrkat blott erforderlig
kännedom, för att handhafva verkställigheten
af sådane från Konungen eller SundhetsCollegium
emanerade Författningar, som hafva till föremål
farsoters hämmande och Diaetetiska råd,
så skulle detta Bref uppfyllt allt hvad man af
medico-theologiska stipendiat-inrättningen med
sitt nu varande Reglemente kunnat vänta. Jag
förenar mig i öfrigt med Herr Cederschjöld i
den anmärkning, att StatsUtskottet icke bordt
befatta sig med förslag till studiernes reglering
för de medico-theologiske stipendiater, som Utskottet
ansett ännu böra bibehållas, i synnerhet
som Utskottet föreslagit flere års användande på
studerande af Physiologien, en del af medicinen,
hvaruti man ej behöfver inycken kännedom, för
att försvarligen använda medicinska Policens och
Dieetetikens angelägnaste föreskrifter. Deremot
skulle jag önska, att stipendiaterne ej onyttigt
använde sin tid på Statens bekostnad, utan derföre
i synnerhet vinlade sig om de sistnämnda
delar äf Läkare-vetenskapen. Jag får derföre
äfven af detta skäl föreslå återreiniss af Betänkandet.
Herr Grefven och LandtMarjkalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Statsutskottets
Utlåtande böra, i anledning af da
186
Den s Julii e. nt:
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 97
sistlidne Junii under N=o 243 afgifne, samt den
28 derpå följde eftermiddagen på bordet legde,
Utlåtande, i anledning af väckt Motion, om
tillökning i lönerne för de fyra StatsSecreterare.
Grefve Hård, Carl Gu/taf, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr von Hartmansdorff, Augufi: Herr
Nordensköld har redan inom StatsUtskottet anmärkt,
hvad jag nu ville såga, att nemligen
Utskottet handlat i strid med sig sjelft, då det
föreslagit löneförhöjning åt Embetsmän, sorn
icke begärt en sådan, och för hvilka Kongl.
Maj;t ej heller yttrat sig finna den nödig. Kongl.
Mäj:t har tvertom sjelf visat, att en sådan löneförhöjning
icke behöfdes då han sedan sista
Riksdag meråndels låtit ifrågavarande Embeten
förrättas af Vicarier, förmodeligen under förutsättning
att de vore ibland dem, som, vid en
ny reglering af Rikets styrelseverk, komme att
afskaffas eller förändras. Det synes alltså hafva
varit skål för Utskottet att icke, före denna
reglering, föreslå lönernes förhöjande. För min
del, får jag ytterligare afstyrka allt tillökt an
-
t)f* j Julii e. rn,
»lag för de 4 StatsSecreterarne, på den grund’
att om Riksens Stånder önska en ny organisation
af StyrelseVerken, de då i synnerhet icke
fcöra minska anledningarne dertill hos de persos
ner, på hvilka det hufvudsakligen ankommer att
bereda och hos Konungen föredraga detta vigtiga
ärende. Såttas desse Embetsmån i så god
belägenhet, att de ej kånna behofvet af förändringen,
så hafva de icke skål att understödja
den, åtminstone icke lika mycken anledning dertill
som deras underhafvande, och det år då
mindre sannolikt att förändringen företages.
Sluteligen och hvad beträffar Herr Nordenschölds
yttrande om hvad jag för någon tid sedan sagt
rörande Föredragandes rättighet att vägra deras
contrasignation, hvilket icke hörer till detta ämne,
får jag förklara, att då råtta tiden att derom
utlåta sig, nu icke år inne, jag dermed vill
uppskjuta, till dess ConstitutionsUtskottets Betänkande,
rörande ansvarighet för Konungens
Rådgifvare efter 107 §. Regeringsformen förekommer.
Friherre Ankarfvärd, Carl Henric: Då
jag väckte Motion, grundades min deruti yttrade
tanka på en af mig ansedd felaktighet i vår
StatsFörfattning, som nedsätter StatsSecreterarnes
befattning under hvad den verkeligen borde
vara. Äfven den omständigheten, att sådane
Embetsmån, mot bokstafliga föreskriften i RegeringsFormen,
under flere år icke funnits på ordinarie
Stat, gaf mig anledning att uttänka ett
medel att häruti åstadkomma rättelse; och jsg
trodde att man igenom ökadl Löneanslag skul
-
183
Be» 5 Juli i c. m.
le kunna corrigera, hvad som uti Constifufionen
vöre i detta fall förfelat. Emedlertid, och på
den grund Herr von Hartmansdorff anfört, aft
en sådan löneförhöjning möjligen kunde medföra
ett motsatt resultat, och fördröja den tillemade
nya organisationen
en invändning den jag
finner ganska betänklig och värd mycket afseende,
vill jag ej vidare envisas om antagandet af
mitt förslag, och medgifver, att jag må hända
förhastat mig i min framställning; men om Herr
von Hartmansdorff nyssnämnda anmärkning är
grundad, synes det mig, att man ej bör inskränka
sig blott till att icke bevilja högre löneanslag,
utan snarare betydligen minska de Föredragandes
arfvoden, för att såmedelst fortskynda
den nya organisationen. Det torde dock
ursäktas mig, att min framställning- varit för tidig,
ty då jag gjorde den, var Särskilta Utskottet
ännu icke formeradt, och man kunde då
icke hoppas det goda resultat: en fncir förändring
af Styrel/elverken, hvilken detta Utskotts tillvaro
nu låter oss förvänta.
Herr Grefven och handt Mar skalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återförvisas.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Björ n/j erna, Magnus: Då ett
särskilt Utskott är nedsatt i och för StyrelseVerkens
nya organisation, hemställer jag, om det
J><;» 5 Julli t, nr,
189
icke vöre bäst att återremittera Betänkandet till
StatslTtskottet, sorn, sedan Särskilta Utskottets
förslag till Riksens Ständer inkommit, deraf kunde
inhämta, huruvida Stats-Secreterarne hädanefter
komma att spela en större eller mindre
röle än nu, efter hvilken deras löne-vilkor^fyen
böra rättas.
Herr von Hartmansdorff: Jag får blott
fästa uppmärksamheten derå, att det gifves ännu
ett tredje alternatif, utom (fern Friherre Björnstjerna
omnämnt, det nemligen, att StatsSecreterareEmbeten
icke vidare funnes. Jag tillstyrker
således, att StatsUtskottets Betänkande må
afslås, emedan Särskilta Utskottets Utlåtande,
angående Styrelse Verkens organisation, bör omfatta
alla Embeten och Tjenster, och således
äfven StatsSecreterarnes, hvarföre det synes vara
tid nog att, då detta Utlåtande till pröfning
förevarit, besluta om deras vilkor, i fall de skola
qvarblifva.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Jag skulle tro, att, då det varit fråga om ett
Särskilt Utskott till organisation af Rikets Styrelseverk,
dess åtgärd omöjligen kan sträckas
till sådane personer, som ej allenast äro intagne
i GrundLagen, utan äfven utgöra och formera
sjelfva basen derföre. Jag tror åtmindstone för
min del, att det icke kan blifva Särskilta Utskottet
tillständigt, att föreslå några ändringar i
denna GrundLag, och således icke eller att väcka
förslag om indragning af Stats-SeereterareEmbetena,
Deremot tror jag, att med den vigt
190
Den 5 Julii *. m,
dessa Embeten aga, deras innehafvare böra vara
uppförde på ordinarie Stat, och tillgodonjuta
en löne-inkomst, som sätter dem i ständ att föra
en lefnad sådan, att de kunna jemföras med
och motsvara hvilken Statens Embetsman som
helst.
Herr Hjerta, Guftaf: Grefve von Platen
har till en del förekommit mig. Då Grundlagen
gör StatsSecreterareEmbetena så heliga, att
någon förändring deruti icke kan påtänkas före
nästa Riksdag, så har jag icke tvekat att till^
styrka första alternativet i Utskottets Betänkande,
just på det att dessa Embeten må under de
kommande fem åren blifva skötte på ett oldenb,
ligt sått lill landets båsta. Jag har härvid betraktat
frågan ur den synpunkt, att StatsSecreterare-lönerne
borde höjas till fullkomlig likhet
med StatsRådens, och icke kunnat af det till—
årnade förslaget till en ändrad organisation låta
förleda mig att frångå min tanka. Jag anser
mig böra nämna, att just reorganisations-idéerne
ibland ett Folk, som öfvergår från despotiska
till cpnstitutionella former, åro de kinkigaste,
och inonr vår öfvergångs-period år kanske den
kinkigaste delen , just tiden emellan denna och
nafta Riksdag. Jag tillstyrker således bifall
till första alternativet. Jag inser deraf ingen
olägenhet, ty jag tror icke att en Svensk man,
som gör sin pligt emot sin Kung och sitt Fosterland
, reserverar sig utan annan anledning
mot ett Konungens beslut , ån för att få pension
, eller om han ser sig äga förtroende och
anseende af desamma, afgår, förr än han ge
-
Dun 5 JiUh e. rn.
igi
norn sjukdom eller ålderdom blir urståndsatt, att
sitt Embete förvalta. Således fruktar jag ej att
någon skall i förtid komma att ligga Staten till
tunga. Jag kan derföre icke annat ån anhålla
om proposition till bifall å det första alternativet
, enår ingenting hindrar att genast antaga
detsamma. Jag ser icke den föreslagna löntillökningen
ur den synpunkt, att StatsSecreterarne
må få tillfälle att föra en större lefnad;
men utur den , att de må bli lika oberoende af
allt hvad man kallar sportler, som af de personer
, hvilka åro öfwer dem.
Friherre Björnstjerna: I händelse StatsSecreterarnes
värdighet skulle komma att upphöjas
till likhet med StatsRådens, och de tillika
hade ett Departement, så hemställer jag, oni
det icke vore billigt, att de finge beräkna större
löner, ån de StatsRåd , sorn icke hade något
Departement. I alla constitutionella länder,
åga alltid de Ledamöter af Conseillen , som tillika
hafva Portfeuille och Departement, högre
lönevilkor ån de öfrige. Detta anser jag äfven
hår böra tagas i betraktande och anhåller i sådant
afseende om återremiss af Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff: Jag delar den
åsigt Friherre Björnstjerna yttrat , men ber om
ursäkt, för det jag inledt Ridderskapet och Adeln
på ett ämne , som icke hörer till närvarande Öf_
verlåggning. Då meningarne synas vara så delade,
anhåller jag nu, att Betänkandet må återremitteras.
»9*
ptn 5 Julii c, m.
Herr Grefven och TjandtMarjkathen hemställde
å nyo, otn icke Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta att Stats-Utskottets Utlåtande
finge, tillika med de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskulken
förklarade, att sorn, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Då nu i ordningen skulle till pröfning förekomma
StatsUtskottets den 27 sistledne Junii
under N:o 244 afgifne, samt den 28 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om StatsVerkets tillstånd och behof, uti hvad
som rörer RiksStatens Tredje Hufvudtitel, yttrade
sig:
Friherre JVrangel, Henning': Jag vågar
till Herr Grefven och J^andtMarskalken hemställa,
om icke, i anseende till åmnets vigt och
den sent lidna tiden , pröfningen af StatsUtskottets
Betänkande rörande å.dje Hufvudtiteln
må uppskjutas till nästa Plenum. Mindre vigtiga
frågor kunde kunde under tiden företagas.
Friherre
Den 5 Julii e, ni.
193
Friherre Ankarsvärd, Cart Henric, föréViade
sig nied Friherre Wrangel.
Friherre Björnftjerna, Magnus: jag skulle
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln fun-.
he det vara nyttigt, att nn företaga Betänkandet
om tredje HufvudTiteln; det blifver i ailä
fall säkert återremittéradt.
Friherre Wrangel: Jag är förvissad, att
discussionen om tredje HufvudTiteln blir ganska
vidlyftig; och denna fråga kan icke lättsinnigt
behandlas. Jag förnyar således min hemställan^
att den må få hvila.
Herr von Hartmansdorff\ Augiifi: jag
förenar mig i samma anhållan som Friherre
Wrangel. Det beror visserligen af Herr Grefven
och LändtMarskalken 0111 Betänkandet skall
företagas nu eller uppskjutas; men jag skulle
För miri del önska det sednare.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 27 sistlidne Junii under Niö 25 i afgifne,
samt den 28 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, öfver Kongl Maj:ts Nådiga
Proposition, angående StatsVerkéts tillstånd
öch behof; uti livad sorn förer RiksStatens fjerde
HnfvudTitel.
Ridd o. Ad. Prot. VI Band.
194
■!)cn 5 Jidit e. m.
Företogs till pröfning StatsUtskottetS elen
27 sistlidne Junii under N:o s55 afgifne, samt
den 28 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits Nådiga
Proposition, om StatsVerkets tillstånd och
behof, i hvad den angår Riks-Statens femte
HufvudTiteb
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
StatsUtskottet har varit ganska frikostigt, hvad
den femte HufvudTitteln beträffar, då deremot,
når den 7tde förekommer, Ridderskapet och Adeln
skall finna att, då fråga år om att understödja
Embetsmåns fattiga Enkor, Utskottet vål
medgifver, att ett sådant understöd år behöfveligt,
men tillika förklarar att medel dertill icke
finnas. Jag anser det emedlertid vara min pligt,
att fästa uppmärksamheten på en och annan i
femte HufvudTiteln upptagen summa. För Muw
sikaiiska Academien hade blifvit begårdt ett årligt
anslag af ao®o Riksdaler. Utskottet har i
detta ändamål tillstyrkt en summa af 1700 Riksdaler
och alternativt i5oo. Musikaliska Academien
hade till år 1815 icke haft annan inkomst
ån räntan af några gamla fonder och 200 Riksdaler
af Kongl. NummerLotteriets medel. Med
denna tillgång hade Academien dittills arrangerat
sig. Åren i8i5 och 1814 täcktes Kongl.
Majit skänka Academien tillsammans 10,000
Riksdaler till Academiens försättande uti verksamhet;
men icke var det Kongl. Majits afsigt,
att Nationen sedermera skulle årligen vidkännas
én utgift af 2000 Riksdaler. I stället för att
Invända nyssnämnde Capital till ökande af A
-
Den Ii Julii r. m.
195
cademiens fonder, liar Academien antagit ett ny'f
Reglemente, och till flerehanda ändamål under
de förflutne åren skingrat det förärade Capitalet.
Nu begäres ett nytt anslag, och till hvad
ändamål? Är det för Choral-musikens främjan,
de? eller såsom StatsUtskottet sagt: för Orgelbyggnads-konstens
befordrande? Erfarenheten
torde dock visa, att Musikaliska Academiens in.
flytande på Orgelbyggnads-konsten, varit unge.
fårligen lika med MagazinsDerectionens på den
inländska Spannemåls-handeln. Det förtråffeliga
Orgelverket i Stockholms Storkyrka år gjordt
af en Svensk, innan någon Musikalisk Academie
ännu var till finnandes, och nu, sedan vi åge en
sådan, klagar man att skicklige Orgelbyggare
nästan alldeles saknas. I Konung Carl XI:s tid
bestods på Stat ej mer ån ;>:ne Trumpetare; nu
fins intet LandtRegemente, som icke håller sig
en präktigare Musik, än Carl XI:tes och Carl
Xllrtes Capell kunde exequera.
Musikaliska Academien stiftades år 1773.
Om den verkat till musikens utbildning inom Fäderneslandet,
så hade den visserligen fyllt sitt
kall; men denna verkan år icke förspord utom i
Hufvudstaden. Dertill har icke Musikaliska Academien
bidragit, ej eller lärer den komma att
dertill bidraga. Jag hemställer derföre, om,
enär så många inrättningar af dylik art blifvit
doterade och så mångå andra finnas, som
behöfva doteras, det då kan vara nödigt att för
denna Academie betunga Staten med en ny icke
obetydlig utgift.
\
156 Dtn 5 Julii\ e, m,
Enahanda förhållande visar sig med anslaget
till vården af RiksMusaei samlingar. Till detta
ändamål har Kongl. Maj:t ifrån år i8ao årligen
anordnat 900 Riksdaler af extra utgifts_medlen,
hvilket belopp Kongl. Majit nu begårt att få
på Ordinarie Stat uppfördt. Derjemte har Kongl.
VetenskapsAcademien hemstålt, att, till utvidgande
och underhållande af de till nämnde Musseum
hörande samlingar, måtte anvisas ett årligt anslag
af 4,5oo Riksdaler, som, tillsammans med
förberÖrde 900 Riksdaler, utgör 5,4öo Riksdaler.
StatsUtskottet har nedprutat denna summa
till i,5oo Riksdaler. Jag bör härvid först fästa
uppmärksamheten derpå, att man antingen
bör bevilja hvad som anses erforderligt för behofvet
eller ock intet- ty om man nU beviljar
i,5oo R:dr, då det begåres 5,400 Riksdaler, så
skola behofven och pretentionerhe vexa från
Riksdag till Riksdag. Jag hemställer föröfrigt,
huruvida Ridderskapet och Adeln anser sig
kunna bifalla Utskoitets förslag i denna del ,
och om det icke vöre tillråckeligt, att Riksens
Ständer svarade, det Kongl. Majit egde att af
Extra utgifts-medlen anordna hvad Kongl. Majit
för det Uppgifne ändamålet kunde finna för
godt. Den tredje punkten i StatsUtskottets betänkande
rörer en lön-tillÖkning för Secreteraren
vid VitterhetsAcademien, och skälet dertill
såges Vara den allmänna lön-förhöjning, söm
kommit andra Rikets Embets- och Tjenstemän
till godo, men icke honom. Hår finnes dock
andre, sorn Varit mindre lycklige, till exempel
befälet vid ett Skånskt Regemente , för hvilket
Utskottet afstyrkt den hegärde lön-tillökningen»
Ben 5 Julii e. m.
*9r
En Secreterare-befattning vid VitterhetsAcade.
mien, som, efter hvad man vet, dr af den be.
skafFenhet, att innehafvaren ganska väl medhinner
att tillika sköta alla andra vittra SamfundsSecreterare-bestållningar,
den har StatsUtskottet
nu ansett vara i behof af ett förhöjdt löneanslag;
men jag hemställer dock, om icke detta
äfven må varda afslaget.
Herr Bergstedt, Eric : Det år i anledning
*f den sist talande Ledamotens anmärkning emot
den föreslagna tillökningen af VitterhetsAcademiens
Secreterares lön, som jag begärt ordet,
för att vördsamt upplysa, att denne Tjensteman
icke är alldeks oberättigad till en sådan
tillökning. Då Konung Gustaf lil inrättade VitterhetsAcademien,
anslog han dertill så vål Secreterare
som Amanuens-tjensterne vid AntiqvitetsArchivet.
Ifrågavarande Secreterare-tjenst år
således en urgammal Canzli-syssla, hvilken, Kka
med de öfrige å Rikets Stat, verkeligen varit
berättigad till den lönförböjning, Riksens
Ständer senast beviljat, ehuru densamma vid
detta till fålle blef alldeles bortglömd. Innehafvaren
deraf kan numera, i anseende till sin befattning,
icke jemföra.* med den fordna AutiqvitetsArchiviSecrfteraren,
då det, utom vården af
Kongl. AJyntKabinettets betydliga och dyrbar»
Myntsamling, tillhörer YitterhetsAcademien att
uppgifva sinnebilder oell inscriptioner för alla
medailler , sorn inom Riket präglas £ att granska
alla förslag, sorn från Regeringen eller enskilde
i detta hänseende inkomma, samt- att pröfva
och yttra sig öfver de inskrifter, sorn på all-»
198
Den g Julli e. m.
månna ställen och byggnader skola anbringas.
Att Academien önskat att Secreterare-lönen måtte
tillökas, på det man måtte kunna till denna
tjenst erhålla personer, hvilka ensamt deråt
uppoffrade sig, år lika sant, sorn att det hittills
icke varit lått, att finna någon skicklig person,
tom ville emottaga ijensten. Åtminstone har
Academien vid senaste ledigheten icke kunnat
få någon, som helt och hållet velat åt de med
tjensten följande göromål egna sin tid. Af denna
orsak har Academien anhållit om tillökning
af Secreterare-lönen; och jag tror för min del
att StatsUfskottet med mycket skål densamma
tillstyrkt; helst denna tillökning icke utgör högre
belopp, ån det, hvartill Secreteraren blifvit
uppförd, om han varit i utöfning af den enkla
befattning , sorn fordom tillhörde ArchiviSecreteriatet,
men hvilken nu blifvit mångdubbelt
ökad, genom tillägg af de göromål, som medfölja
Secreteriatet i VitterhetsAcademien. På
denna grund anhåller jag ock om proposition
till bifall af StatsUtskottets förslag i denna del.
Herr von Hartmansdorff, August: Med
den sist talande värde Ledamoten instämmer äfven
jag i tillstyrkande, att Ridderskapet och
Adeln må bifalla den föreslagna lön-förhöjningen
för ViiterhetsAcademiens Secreterare icke i
egenskap af Embetsman, ty i sådant fall borde
han otvifvelakiigt dela samma öde, som de, der
tillhöra den allmänna regleringen af Rikets Sty«
relseVerk, till hvilka jag icke tror Vitterhets
Academien
böra räknas,  utan i egenskap af
tjensteman vid ett lärdt Samfund. Såsom sko
-
Hen 5 Juli i c. m.
lande sjelf vara lärd , bör han lönns , mera i
afseende på de egenskaper befattningen kråfver,
än i jemförelse med Secreterare vid CoJIegier
och Verk. Det är bekant och äfven af StatsUtskottet
vitsordadt, att, enär tjensten sist var
ledig, ingen sökande i begynnelsen sig anmälte
, emedan befattningen om än mindre trägen ,
likväl medförer en vidlyftig , lård brefvexling
m. m. hvartill fordras mera kunskaper ån som
kunna begäras af en man, för hvilkenfman anslår
ringare lön-inkomst. Jag vågar således
hoppas , att Ridderskapet och Adeln skall hafva
nog afseende på Sveriges vitterhet, för att
icke låta den väckta frågan förfalla, eller deråt
neka den uppmärksamhet, 50m den syw
nes förtjena.
Hvad vidare beträffar Musikaliska Academi»
en, så förstår jag visserligen icke att bedöma,
huruvida den uppfyller sitt ändamål, att skaffa
undervisning i Choral-musiken och Orgel-byggnads-konsten.
Men den värde Ledamot, som
talat emot anslaget för denna Academie, hvilken
jag icke kan anse annorlunda ån såsom en läroanstalt,
har dock sjelf erkänt, att undervisning i
Orgel-byggeriet, och följaktligen att någon åtgärd
i sådant ändamål, behöfves. Den omständigheten,
att Orgel-verket i Storkyrkan fordom
kunnat byggr=s utan Musikaliska Academiens tilla
hjelp, bevisar icke något mot denna Academie,
men då skicklige Orgel-byggare nu icke finnas i
Riket att tillgå, så synes det som borde man
aöka bidraga till deras anskaffande. Om Musikaliska
Academien dertill kan medverka och
200
Den 5 Julii e. m.
geringen vakar Öfver ändamålets vinnande, vora
det ofelbart en för vida sträckt sparsamhet, att
undandraga nämnde Läroverk den mindre betydliga
summa, som StatsUtskottet för detsamma
föreslagit.
Likaså förhåller d®f sig med det omtaldta
RikslVTnsasnm, för hvars vård och underhållande
StatsUtskottet tillstyrkt ett anslag af i,5oo Riksdaler.
Sedan Kongl. Maj-.t skänkt de samlingar,
hvaraf detta Musaeum utgöres, skulle det, i min,
tanka, vara föga passande om Riksens Ständer
icke bidrogo till deras vård. Den kostnad sorn,
redan blifvit använd till deras anskaffande, skulle
gå förlorad, om de icke behörigen förvarades,
och sådant kan ingalunda vara förenligt med
Rikets värdighet, eller med omsorgen lör det
Vetenskapliga ändamål, hvartill de åro ämnade.
Jag får således äfven i detta afseende tillstyrka
bifall å Utskottets Betänkande.
Det förhållande, Grefve von Schlerin, anmärkt,
i anseende till den förhöjning af pensionens
å sjunde HufvudTiteln, hvilken Stats-Utskottet
afstyrkt, år visserligen ömmande, men.
det torde dock svårligen böra komma i jemförelse
med deri förevarande frågan. Att desse
pensioner, såsom jag hår hört sågas, icke blifvit
förhöjde sedan år 1798, år ett misstag, ty det
år bekant, att de ökades år j 818 med 6.710.
Riksdaler. Summan år visserligen liten, meri
den år dock någon, och längre fram torde tillfälle
blifva att anvisa utväg, luiru med,el tilldessa
pensioners ökande kunna finnas, utan att be
-
Den 5 Jnlii c. m.
201
taga Riksens Ständer möjligheten, att tillika gif.
ya ett anslag för ett Vetenskapligt ändamål, så.
som det närvarande. På sådan grund hoppas
jag ockd att Ridderskapet och Adeln beviljar
hvad Utskottet för Musikaliska Academien ti|lgtyrkt.
Grefve von Schwerin: Jag har underställt
min åsigt Ridderskapets och Adelns bedömmande,
Hvad Musikaliska Academien beträffar, har jag
mine uppgifter från pålitelige källor. Långt ifrån
aft Academien befordrat Orgel-byggnadskonsten,
har den snarare förstört densamma».
Och jag år öfveftygad att om Academien, för
hvilken man nu vill på Rikets Stat uppföra ett
årligt anslag — ett anslag, hvartill sålunda äfven
torparne i Norrland mäste bidraga, ville ta befattning
med att perfectionera deras lurar och
deras bockhorn, så skulle också dessa snart finna
sig sjn njutning berÖfVade: Vetenskaper och
Konster tåla ipke några förmyndare j __ en hvar
vill skapa och njuta sjelfj men sorn sagt år, hittills
åro Storkholmsboerne de enda, sorn haft
erfarenhet af Musikaliska Acadeintens tillvaro.
Alltid fordrar man bidrag för Konsterne och Ve,
tenskaperne. Det finnes likväl icke något Land
i Europa, der ett Folk, så; fattigt sorn det Sven
ska, gjort så mycket för Yeteuskaperne, Det
yore önskeligt att desse gjort lika mycket tillbaka
för Folket. Jag förnyar min anhållan örn
återremiss af Betänkandet, och yrkar, att det ifrågaståldte
anslaget åtminstone icke må törns
på
ordinarie Stat, utan på sin höjd medgifva*
blott till nästa Riksdag.
Den | Julii t. nu
Herr Cederschjöld., Pehr Gujlaf'. Jag anser
mig bura vördsamt upplysa, att Orgel-bygg*
nads- konsten verkeligen blilvit under de senare
åren uppmuntrad i så måtto, att en och annan
person blifvit på allmän bekostnad skickad Utrikes,
för att låra hvad som i detta yrke ej kunde
låras inom Landet. För närvarande lärer
också åtminstone en sådan person ännu vistas
Utrikes.
Herr von Hartmansdorff: Ingen kan mera
än jag erkänna, huru stora bidrag Svenska Folket
och Sveriges Konungar enskilt gjort för Vej
tenskapernas befrämjande inom detta Land,i och
jag har äfven i början af denna Riksdag väckt
fråga om en båttre organisation och jemnare för^
delning af de i berörde ändamål anvista inkomster.
Men dessa tillhör egenteliga EcclesiastikVerket,
stå till större delen under helgden
af Presterskapets privilegier eller privates testamentariska
dispositioner, och låra således icke
vara underkastade ett så vidsträckt användande,
att äfven Musikaliska Academien skulle af dem
kunna njuta någon fördel. Hvad i öfrigt det
beträffar, att Stockholms Innevånare skulle njuta
af Musikaliska Academien till förmån framför
Norrbottens eller andra Rikets aflägsna Innebyggare,
så anser jag mig blott böra anmärka,
att jag icke år Musik-kännare, eller ens Musikälskare,
och att jag således i detta ämne yttrat
mig utan all egennytta.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln ansåg Stats
-
Den 5 Jula e. m.
29S
Utskottets Utlåtande böra , i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag kan
icke neka, att de anmärkningar, hvilka Grefve
von Schwerin mot Stats-Utskottets Betänkande
framställt, äfven hos mig väckt den önskan, att
Utskottet måtte få tillfälle att närmare granska
ämnet; och jag hemställer alltså, om icke Herr
Grefven och LandlMarskalken täcktes förnya
proposition till återremiss af Betänkandet.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandlMarshatken
förnyad proposition, blef StatsUtskottets
Utlåtande, tillika med de dervid gjorda
anmärkningar, till Utskottet återförvisadt.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 27 sistlidne Junii afgifne,
samt den 28 derpå följde eftermiddagen på borr
det lagde, Utlåtanden:
N.‘o 256. Angående RiksStatens 6:te HufvudTitel.
N:o 257. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående StatsVerkets tillstånd
och behof, i livad den rörer RiksStatens 7:d9
HufvudTitel.
t@4 Ben 5 juln e, m.
Upplästes och lades på bordet följande från
StatsUtskottet inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från Constitutions- Utskottet;
4t den 21 sistlidne Junii:
N:o 3o. Angående förslag till jemkad ny
Redaction af 3 7 §, RegeringsFormen.
N:o 3l, Angående en underdånig anmälan,
i afseende på innehållet af 8.'de Morn. 4 §.
TryckfrihetsFörordningen,
N;o. 3:a. Rörande en af Grefve Posse, C.
H., uppgifven anledning till anmärkning mot
Hans Eicellenpe Herr StatsMinistern för Utrikes,
Arenderne,
Af den 3a fiftlidne Junii:
N:;o. 53. Om anslag af tractamente för ert
Vaktmastare.
Från Stats-, Banco- samt Allmänna Besvär *r
och. Oeconomie- Utskotten:
Af den 10 sistl. Junii:
N:o sb2 I anledning af väckt motion, ont
låne-bifräde af allmänna medel till befordrande
af Arbetshusfnrättuingar.
t
Fran Stats- samt Allmänna Be&värs- och
Oeconornie Utjkotten:
Dtn 5 Julii e, m, tog
Af den 10 sist!. Junii:
N:o 265. I anledning af väckt motion, «m
ett PostContoirs inrättande vid Wrigstads Gästgifvaregård,
Frän Stats Vtslottet:
Af den 26 sistlidné junii:
N:e 267. öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, i fråga
om Embets- och Tjenstemäns behof att innan 70
års ålder taga afsked möd oaFkortactt åtnjutande
af innehafvande lön.
Af den 37 jifthdne Jtinii i
N:o 268. Angående tillämpningen af Författningen
om de Embets- och Tjenstemäns rättighet,
som fyllt 7Ö års ålder, ätt behålla lönen
- vid afskedstagande^
Af den 26 sistl. junii:
N;o 269. Öfver gjorde anmärkningar Vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande, angående
bidrag af Staten till PertsionsCassä-inrättning
för Civile Embets- och Tjenstemän.
Af deti 27 fiftlidne Junii:
N:o 270. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss Uppå LandsKammereraren, KammarRättsRådet
Å. Ekelunds Ansökning om des*
pensions-fatt vid afskedstagande^
toS i Den. 5 Ju/n e. m.
N:o 271. Öfver gjord motion, angående för-*
re HäradsSkrifvaren Johan Santessons pension.
N:o 272, t anledning af Kongl. Maj:ts Nå*
diga Remiss, i fråga om HäradsHöfdingars pen-,
sions-räit.
Af den 26 fiftlide Junii:
N;o 270. Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
Uppå flere Herrar LandsHöfdingars under*
dåniga Ansökning om desse Embetsmäns pensions-rätt
vid afskedstagande.
Af den 27 Jiftlidne Junii:
N:o 274. I anledning af Kongl. Majits Nådiga
Proposition, om pension åt framlidne RiksRådet
Grefve Lilljencrantz’s Dotter Friherrinnan
Maria Charlotta Tornerhjelm.
N:o 270. I anledning af gjorde anmärknin*
gar vid Utskottets förut meddelte Betänkande, i
fråga om nedsättning af arrendet för Svartsjö
Kungsgård.
N.o 277. Angående Höganäs StenkohlsVerks
understöd af Staten.
Frän BevillningsUtsiotteti
Af den 21 fijtlidne Junii:
N:o 16. I anledning af gjord anmärkning vid
Utskottets förut raedeldte Betänkande om afkort
-
Den g Juli i c. nu
nings-längdernes öfver Krono -utskyiderne ingifvande
till BäradsRätterne.
Från Lagutskottet:
Af den 12 fiftlidne Junii;
N:o 107. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
angående yrkadt antagande af LagComittéens för^
slag till RättegångsBalk, samt om offentlighet
vid Domstolar och PoliceKamrar.
Af den 16 Jiftlidne Junii:
N:o 109. I anledning af åierremiss utaf UK
sköttets förut afgifne Betänkanke, angående skyl,
dighet för äkta Makar, som skola skiljas, att personligen
inställa sig i Consistorium till skiljobrefs
emottagande.
Af den 21 fiftlidne Junii:
N:o 110 I anledning af återremiss å Utskottets
förut meddeldte Betänkande öfver väckt
motion, om förbud för Ledamöter i HofRätt att
sig emellan byta lottade mål.
Af den 26 fiftlidne Junii:
N'-o 111. I anledning af väckt Motion, angående
förändrad praescriptions-tid för Kronan,
1 afseende på anmärknings-kraf emot serskildt©
personer och redogörare.
N:o 112. I anledning af Kongl, Maj;ts Nå»
308 Osn 5 Julli e, m.
diga Proposition, angående tiden för beyakand»
af mål, som i HofRätten öfver Skåne och Blekinge
göras anhärigige eller derifrån till Kongl.
Maj:t i underdånighet fullföljas.(
Af den 3o JiJilidno junii:
N:o i i 5. I anledning af väckt Motion, angående
yrkad ändring i 5 §. af 4ö Cap. MissgerniögsBälketti
N:o
ii4. I anledning af Väckt fråga, öm
mildring i straffet för Vaktkarl, som af försummelse
ellef vangömmo släpper fånge lös.
N:ö i i 5. I anledning af väckt Motion, bni
förklaring af 4ö Cap. 3 §. öch 42 Cap. Rsta §*
MissgerningsBälkeh.
Ftän Allrnärlna B ef vars- och Oeconomi éUtjkottef,
Af den 26 JiJilidne junii :
N:ö 126. I anledning af gjord anmärkning
Vid Utskottets förut afgifne Betänkande, angående
niedei till befordrande af Gytnnaitiska öfhingafi
-
Justerades följande:
Utdrag af ProtocoIIét, hållet hos Hflgi.
Ridderskapet och Adeln, vid Lagtima
Riks
-
iren g Julii e, m.
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 5 Julii 1820.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats*
Utskottets den 27 sistledne Junii under N:o 261
afgifne, samt den 28 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, med de rörande
StatsRegleringen affattade Betänkanden, jemte
en tabell öfver Stats-Verket; fann Ridderskap
pet och Adeln, att samma Memorial, som icke
erfordrade någon åtgärd, borde läggas till handlingarne.
Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt dett
28 sistlidne Junii eftermiddagen på bordet lag-s
de, Utlåtanden:
Fran StatsUtskottet1.
Af den 27 fiftlidne Juniit
N:o 208. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå*
diga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och
behof, under RiksStatens första HufvudTitel.
Frän Allmänna Besvärs- och Oeconomi
Utskottet:
Af deri 16 sistl. juniit
Näo 121. I anledning af gjorde anmärk*
ningar vid Utskottets den 2 sistledne April med3'
Ridd, 0, Ad, Fi\ VI. Bandi
>4.
tio
Den 7 Juli i c, ra.
deldte Betänkande, rörande ifrågastålld skyldighet
för Pastorer, att årligen till vederbörande
LandsContoir och Consistorium insända Ut-j
drag af KyrkoBöckerne öfver födde och döde
personer.
N:o 125. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den i 5 sistledne Maji
meddeldte Betänkande, angående lämpligaste tiden
för Tjenstehjons fattning. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 3 och 16
sistledne Junii under N:o 122 och is5 afgifne,
samt den 228 i samma månad eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtanden, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betånkanden;
1:0
I frågan om skyldighet för Lappske
Nybyggares Söner att ingå i Allmänna Beväringen
;
2:0 Rörande FrälseBondes befrielse från
Fjerdingsmans-befattningen 3
Fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betånkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till Handlingarne.
Utsupra.
S. D. Föredrogs å nyo och återrernitteraa
des, i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
iJen 7 julii f. in.
LagUfskotteta den 21 sistledne Junii under N >
io5 afgifne, samt den 28 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande öfver
flere Motioner, innefattande yrkande, att gäldenär
bör vara pligtig sin skuld med arbete aftjena.
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtsfcot.
tets den 27 sistlidne Junii under N:o 209 afgitne,
samt den 28 derpå följde eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande, angående Statsregleringen,
i hvad den rörer RiksStatens andra Hufvudtitel;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att samma Utlåtande, på grund af de utaf åtskilige
Ledamöter dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremittera. Ut supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lsgtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 5 Julii 1825.
S. D. Remitterades till
Bevillnings Utskottet:
Friherre Carpelans , Mauritz, Memorial,
innefattade anmärkningar vid Utskottets dea
28 sistlidne Junii éftermiddagen återremitterade
Betänkande, angående de genom Stora Sjötullen
inflytande Bevillnings-medel. Ut supra.
S. D. Foredrogos å nyo och återremitterades,
på grund af dervid gjorde anmärkningar,
312
Den 5 Julii e. ml
följande StatsUtskottets den 27 sistlidne Juni!
afgifne, samt den 28 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 24o. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådigaproposition,
angående anslag så väl till åtskilige
byggnader vid Veterinair-Inrättningen i
HufvudStaden, som till en årlig Stat för samma
Inrättnings framtida underhåll uti dess fullkomnade
skick.
N:o 242. I anledning sf vickt Motion, om
indragning af medico-theologiske stipendierne,
samt deras användande till andra behof för MedicinalVerket.
N:o 245. I anledning af vickt Motion,
om tillökning i lönerne för de fyra StatsSecreterarne.
N:o 255. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition om StatsVerkets tillstånd och
behof, i hvad den angår RiksStatens femte HufyudTitel.
Ut supra,
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 27 sistlidne Junii afgifne,
samt den 28 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 24i. I anledning af Herr Prosten N.
J. Herlitz’s Memorial, om löneanslag å Stat för
en Djurläkare på Gottland,
Deri 5 Julii e, ni.
213
N:o 254. Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående StatsVerkets tillstånd och
behof, uti hvad som rörer RiksStatens fjerde
HufvudTitel.
N:o 256. Angående RiksStatens sjette HufvudTitel.
N:o] 257. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående StatsVerkets tillstånd
och behof, i hvad den rörer RiksStatens sjunde
HufvudTitel, Ut supra,
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim•
Måndagen den 7 Julii.
Plenum kl. g förmiddagen.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
2X\ 7 Julii /, m,
27 sisiledne Junii under N:o 244 nfgifne,' samt
den 28 derp$ följde eftermiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, om StatsVerkets tillstånd och
behof, uti hv^d som rörer RiksStatens Tredje
Hufvudtitel.
Herr Edenhjelm; Gillis, anförde skrifte»]
ligen:
(Se Bilagan N;o 1.)
Herr Franc Sparre, Bengt Erlandt upplåste
följande; _
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Lefrén, Jahan Pehr, anförde skrif-»
teligen;
(Se Bilagan N:o 3.)
Herr Montgommerie Cederhjelm, Jojias,
hade inlemnat ett så lydande Memorial;
(Se Bilagan N.o 4.)
Friherre Ankarfvård, Carl Henric, upplåste
följande:
(Se Bilagan N:o 5.)
Friherre Bjornjijerna, Magnus; Jag får
börja med anhållan om undseende, för det jag
oberedd vågar yttra mig i ett så^vigtigt åmne:
Deri 7 Julli /. ni.
215
Mia tid har varit helt och hållil upptagen, deb
af Befälet vid de till Öfnings-läger församlade
troupper, och dels af andra Tjfmste-åligganden.
Jag har således icke hunnit sätta mina tankar
på papperet, icke ens att behörigen städa dem i
minnet. Jag skall derföre endast i korrthet
framställa, hvad som för ögonblicket synes mig
förtjena uppmärksamhet.
Då fråga nu år om tredje HufvudTitelnj
måste jag inskränka mig till hvad som blott] angår
materielen, emedan det öfriga år grundadt
på de aflöningar, som från längre tider tillbaka
ägt rum, och ej kunna rubbas utan en alldeles
ny organisation. Den del af anslags-summan,
hvarom jag ämnar tala, utgjorde från 180g En
million Riksdaler. I följd af de större behof,
NationalBevåringens inrättande medförde, till—
kånnagaf Kongl. Maj:t, vid 1812 års Riksdag,
otillräckligheten af denna anslags summa, då
Riksens Ständer öfverleinnade rättigheten till
Kongl. Maj;t, att disponera öfverskotten af samtelige
HufvudTitlarne, hvilka uppgingo till ett
ganska betydligt belopp. Vid j8i5 års Riksdag
inskränktes denna dispositions-rått till 200,000
Riksdaler, hvilken princip äfven blef gällande
vid 1817 och 1818 årens Riksdag. Hela tillgången
de sednare 5 åren har således utgjort
en summa af i,5oo,ooo Riksdaler om året, och
långt ifrån att, enligt hvad en vård Ledamot
anfört, öfverstiga de förra årens anslag, har den
bestämdt understigit de samma. Kongl. Majit
har äfven, så vid de föregående, som vid innevarande
Riksmöte, tillkännagifvit otillräcklig!!®-
Den 7 Juli i f. m,
ten af detta anslag, hvilket jag nu skall söka
ådagalägga. Enligt StatsUtskottefs förslag, skulle
anslags-sumtnan delas i tvenne HufvudTitlar,
den ena för Landt-försvaret, och den andra för
försvaret till sjöss. Till den förra skulle användas
715,000 Riksdaler. __ De oundvikliga
utgifter, nedsatte alia till sitt Minimi-belopp, åra
följande;
Kongl. KrigsCollegii Utrednings-Artillerieoch
FortificationsDepartementer hafva uppgifvit
de för dem nödige årlige anslag, hvilka der sådant
låtit sig göra, i möjligaste måtto blifvit
nedsatte. Resultatet blifver icke desto mindre
följande;
UtredningsDepartementets totala reqvisi~
tions -belopp, grundadt uppå Durchschnitts beräkning
och med iakttagande af nu gällande
nogaste priser, uppgår till 598.565 Riksdaler 11
skilling 10 runstycken, enligt följande disposition
;
Beklädnad för Svea
LifGardes Regementes
UnderBefål,
Spel och Manskap,
hvarvid kosU
naden ej kan nedsättas
, , 36,oo5: —
D:o för Andra LifGärdet,
dito , 3g,igo;___
Transp. 76,1 g5;
T)<‘H 7 Julli j
Transp. 76,^95;
Beklädnad , jemte
Remtyg och Sadelmundering
för
Lif - Gardet till
Häst, enl. Durchschnitts
passevolance
. . 5y 5oo; _
D.o d.o d:o för
Kronprinsens Husar
- Regemente,
enligt dito . 01,600: _
Beklädnad förSvea
ArtilieriRegemente,
hvarvid ned_
sättning i kostnaden
ej kan äga
rum . . 24,253: i6._
Dito Götha Artilleri-Regementes,
(lit0 • . 02,285: 16.—
Dito Wendes Artilleri
- Regementes,
dito . . 23,853: 16,
Beklädnad för Konungens
Eget värf
vade
Regemente 19,135;
Dito för Wermalands
FältJågareRegemente,
allt
utan möjlig nedsättning
. . io,4oo:  —
Traosp. 254,i8o; -
Hen. 7 Julii J. nit
Transp. 254,18o*
Till Sängkläder för
det Garnisons -  manskap, sos» bebor
Kronans Hus,
äfvensom för alla
FåstningsFångar;
till passevolance
för underhållet
af vårfvade
Regementernes
SjukvårdsAttirail,
samt till anskaffning
och underhåll
af Inventarie-persedlar
å
Allmänna Garnisons
- Sjukhuset
härstädes; hvilka
alla kostnader ej
kunna nedsättas . i3,i6o:io.__
Till Arméens Medicinal-
och In
strumentalAttirail
2,000;
Till Rustkammarhyror
för värfvade
Regementerne;
hyror för
byggnader till förvar
af Beväringsmanskapets
per
sedlar3
samt un-
Transp. 269,340; io_*_
B*n f julii /, m.
Transp. 269,34o; 10. __
derhålls- kostnad
för Förråds-hus
och Trossbodar 6,000 _ .
Till Beklådnadshjelp
för UnderOfficerare,
enligt
gifna Konungabref
. . io,oooi__
Till Beklädnad för
Fästningsfångarne 6,600: —
Till Beklädnad för
1 ClassBeväringsj
Manskap af iöooo
man, har Utrednings
- Departementet,
efter beräknad
brukningstid,
å Kapotter
af 12 år, å Hufvudbonad,
Jacka
och Skärp af 8
år, och å Halsduk,
Byxor och
Stöfletter af 6 år,
samt med 10 procents
reperationskostnad,
upptagit
en summa af
89,078 Riksdaler
6skillingar; men
då en Class Be
Transp.
291,940; i o, r
220
Deri 7 Julli f, riik
Transp. 291,g4o: 10.—|
värings- Manskap
förlidit år ej uppgick
till 11,000
Man, och således
någon tid bortåt
torde kunna beräknas
till detta
antal; samt detta
Manskaps kapotter
kunna anses
böra uthålla i ] 8,
och den öfriga
beklädnaden i 12
år, med 6 procent
för underhål.
let af densamma,
torde ofvannåmnde
kostnads-belopp,
efter beräkning
och i för.
hållande till hvad
Beklädnaden för
Bevårings - Manskapet
förlidetår
kostade, kunnaytterst
nedsättas till 44,oooj _
Till Kapotter för
Indelta Infanteriet
och Jägarne,
har UtredningsDepartementet,
Transp, 355,94o; 10 _
ben 7 Jnlii f, m,
Transp. 555,g4o; i o.
med beräkning af
12 års brukningstid,
upptagit 28070
Riksdaler 35 skillingar,
men då
, dess kap otter torde
möjligen kunna
uthålla i i5
år, har förenämnde
summa blifvit
nedsatt till . 23,599: 38, _
samt de af Utrednings
- Departementet,
efter so
procents reparationskostnad
dertill,
samt tillfällige
förluster upptagne
2807 Riksdaler
47 skillingar,
nedsatte till 6 procent,
eller . , 2,53g: 47.—
Till Fahnor, Standarer,
Trummor
och Blås-Instrumenter,
har UtredningsDepartementet
beräknat
a46g Riksdaler 32
skillingar, hvilka
anses kunna nedsättas
till . , 2,000:
Transp. 360,679; 47.—
SJ 2
D?h 7 Julii f, m.
Transp. 360,679:47.—
Till underhåll af
Remtygs-persedlar
för hela Ar-'
möen har Utrednings
- Departementet
beräknat
12833 Riksdaler
8 skillingar 1 run}
stycke, hvilkator.
de kunna nedsättas
till . ; 11,000:^;,^.
Till Tält, MatTornistrar,
ProviantSäckar,
Ränslar,
m. m. för Arméen,
har Utrednings
- Departementet
upptagit
29,8222 Riksdaler
26 skillingar 6
runstycken, sorn
torde kunna nedsättas
till . , 15,ooo:
Till Dricks-flaskor
och Kittlar af
koppar för Arméen,
jemte förtenning
och öfrig
reparation å desse
persedlar, har
Utrednings - De
-
,Transp, 389,679:47.—
1
1
Den 7 Julli /. m
Transp. 389,67 g: 47
partem en tet för året
beräknat 8799
Riksdaler 3o skillingar
,3 runstycken,
hvilka torde
kunna nedsättas
till . . 7,5qo: _
Till Fragter, Forlöner
och Resekostnader,
hvarå
nedsättning ej kan
äga rum, har UtredningsDeparte
mentet
beräknat 5,000;
Till InvalidCorpsens
å Carlshamn
beklädnad har UtredningsDeparte*
mentet beräknat
484 Riksdaler 8
skill.; till complettering
och reperation
af Arméens
Communion-fSaker
i5o
Riksdaler; samt
till bevakningskostnader
oell arbets
- penningar
vid Förråderne,
anskaffning al mo
-
Transp, 402,179:47, __
224
Oen y Julii f. m.
'] ransp. 4o2,i ygyty
(leiler, profver
och pack-kistor,
äfvensom till skrif,
materialier vid
Förråderne, samt
åtstillige oförutsedde
behof 5,5oo
Riksdaler, eller
tillsammans 4j54
Riksdaler 8 skillingar,
som nedsättes
till . . 2,820: 1. —
hvarigenom till alla ofvan uppräknade
behof 69 g65 Riksdaler
11 skilling ar 10 runstycken blifvit
mindre upptagne än Utred
nings-Departementet ansett erfordras.
De i Departementets uppgifna
totala reqvisitions-belopp
återstående i2o,4oo Riksdaler
hafva, enligt af Departementet
uppgjord calcul, beräknats till
anskaffning och underhåll af 46
Infanteri- och JägareBatailloners,
samt 12 Cavalleri-Eisquarlroners
Fortskaffnings-Tross j och oaktadt
behofvet i detta afseende
är nästan oundgängligt, har lik—
Transp.
4o5,ooo
4o5,ooo
Den 7 Julii f. m
Transp.
väl, i anseende till de knappa
tillgångarne, hela detta requisitions-belopp
måst uteslutas: varandes
det af Riksens Ständers
eget bepröfvande beroende, huruvida
denna fullkomliga inskränkning
i denna del i det hela kan
vara oeconomiskt nyttig, eller efter
tidsomständigheterne lämplig.
Likaledes har UtredningsDepartementet
antydt beliofvet
af medel till Gottlands NationalBevärings
förseende med nödige
persedlar, men hvilket jemväl a.f
ofvanberörde anledning icke ingått
i calculen öfver behofven.
Artillerie - Departementet
har inkommit med ett reqmisitions
belopp å 222,604 Riksdaler
44 skillingar 6 runstycken,
enligt följande reparation, nemligen
:
Till beftåmda eller ovilkorliga
behof'.
För förfärdigandet af
Transp.
Ridd. v. Ad. Prot. VI. Rand.
4o5jOOo
4o5,ooo
326
Den 1 Julii /. m'.
Transp.
4o5,ooo
2000 st. nya Ge-
vär vid Husqvar-
na och 5ooo st.
vid NorTelge Fa-
ctorier, enligt upp-
rättade Contract
och Kongl. Bref-
vet den 36 Fe-
bruarii 1822 . 90,000: „
För Kruk-tillverk-
ningen, enligt der-
om ingångne Con-
tracter . . 35,ggo: 43.8.
Till Gevärens un-
derhållande vid
Regementerne, en-
ligt Contract . 8,319: 54. —
Tillökning i Pas.
sevolancen derå
för Regementer-
nes Arbets-eom-
menderingar . goo: __ —
TillBevärings Handt-
verkare, som nytt-
ja och underhålla
egne verktyg . 700: i4.
För underhållet af
Artillerie - Rege-
menternes Stall-
persedlaroch Stall-
inredning, enligt
Contract . . 1,768:
Transp, 135,678; 45, 8.
4o5|Qoo
Den 7 Julii j. m.
Transp. 135,678: 45. 8.
Till nya Sidogevär,
genom beställning
från Klingsmidet
i Eskilstuna . 4oo.‘ —
Till Exercice-medel
för Artilleriet,
samt Exercice -  ammunitions förfärdigande
. io,566:52.__
Till hyror förStalloch
Foder - rum
för en del af Wendes
Artilleri-Regementes
hästar,
Upplags-rum för
krut i Gefle, och
för Stockämnen i
Stockholm . 860:
Till arfvoden för
Bataillons Handtverkare
; till Bevärings-Staten
i
Wisby, enligt
Kongl. Brefvet d.
11 Augusti 1818;
samt lör tillsynen
afKrutMaga^inet
vid HusQvarna,
och Krut-förvaringsrummet
vid
Gefle . . i,2 46:3a.,
Transp. 148,7 53: 11. 8,
4o5,ooo
4o5,ooo
Den 7 Julii f. m.
Transp. i48,752.* 11.8.
4o5,ooo
—
Obeftåmde behof.
Till underhåll och
reparation afFör-
råds-Byggnader,
samt dertill hö-
rande Plank, Ga.
tor, m. m., har
Artillerie-Depar-
tementet beräk-
nat £22,000 Riks-
daler, men hvil-
ken summa till
åfventyrs torde
kunna nedsättas
1
till , « 14,ooo; — —
. !
t
Till Tygbehof el-
ler ordinarie ar-
betens bedrifvan-
de i Förråder-
ne, har Departe.
mentet upptagit
1(1,000 Riksdaler,
men som torde
kunna nedsättas
till . . 6,666: 3a. _
Till Amunitions-
behof och Krut-
fastagers förfär-
digande har upp.
förts 1100 Riks.
Transp, 169/118; 43, 8,
405,000
—
Den 7 Julii /, m
Transp. 169,4i8: 43. 8,
405,000
daler, hvilka tor-
de kunna nedsät-
tas till . . 700:
Till Bevärings-be-
hof, eller till
Materialiers och
Verktygs anskaf-
fande, reparation
och underhåll vid
Bevårings - Verk-
städerna, har Ar-
tillerie-Departe-
mentet beräknat
1000 Riksdaler,
som torde kunna
minskas till , , 666: 33. _
Till Archlie-behof
har upptagits 200
Riksdaler, hvilka
torde minskas till |33; 16. _
Till Gevärs repare-
rande har beräk-
nats gooo Riksda-
ler, hvilken sum-
ma torde kunna
nedsättas till , , 5,4qo; __ _
Till Fragter och
Forlönerhar upp-
tagits och lärer
äfven fullt utgå 8,ooo:
Dessutom har Ar-
Transp, 184,318; 43. 8.
4o5,ooo
Den 7 Julii /. mi
Transp. 184,318: 43. 8.
4o5,ooo
-
tillerie - Departe-
mentet anmält att,
till liqviderande
af Landt - Rån-
teriets fordringar
för Fragter åren
181&, i 6, 17 och
3 8 , utgörande
28,677 Riksdaler
19 skillingar 4
runstycken, hvar-  af en fjerdedel
för i år blifvit i
Nåder anslagen.
I
till de återståen-
!
de tre fjerdedelar
borde under tren-
ne års tid utgå en
summa af 7,169;
Riksdaler 16 skil-
lingar 10 runstyc-
ken årligen, en-
ligt Kongl. Bref-
f
vet den 12 Sep-
1
tember 1823, hva-
dan alltså utfö-
res • • 7jt6g: 16.10,
Till arbets - pen-
ningar för biträde
i
vid Inventerin-
gar samt ut- och
Transp. 191,488: 12. 6.
4o5rooo
Den 7 Julii /. //».
Transp. 191,488: 12. 6. 4o5,ooo
in - lefvereringar
vid Förråden har
upptagits och torde
fulleligen åtgå i,5oo;
Till ArtillerieMaterielens
vidmagthållande
har reqvirerats
och åtgå
• • 2,000; _
Till åtskilige behof
i och för
Mariebergs Egendom,
hvaribland
räntan för köpeskillingen
ensamt
utgör 4ooo Riksdaler,
har beräknats
och åtgå i 5>00o:
Till upphandling af
Flintor har re~
quirerats 2,000
Riksdaler; af verktyg
för Förråden
l5o Riksdaler;
och till inköp
af Bevåringspersedlar,
anskaffande
af Gevärsremmar,
m. m.,
1,000 Riksdaler,
å hvilka poster
Transp. 199,988: 12. 6.. 4o5,ooo
233
Dm •j Jull i f, m.
Transp. 199,988: 12. 6.
4o5,ooo
någon minskning
ej torde kunna
åga rum; såle-
des , , 5,i5o:
Till hvarjehanda
oförutsedda be-
hof har uppta-
gits , , 3,000:
Till instructions-
medel för Rust-
måstare-Lärlin-
gars undervisan-
de har requirerats
4oo Riksdaler y
till hvarjehanda
Artillerie-försöks
och experimen-
tera anställande,
samt böckers och
instrumentaliers
anskaffande har
upptagits 333
Riksdaler iöskil.
lingar; och torde
härtill samt till
andre mindre be-
hof kunna upp-
föras , . 861:35.6
207,000
Utom det i förberörde måt-
to till uppgifna ändamål af Ar-
Transp, 612,000
j)cn i Julii /, m.
Transp.
tillerieDepartementet requirerarle
medels-belopp, hvarå en nedsått.
ning af i5,6o4 Riksdaler 44 skil-  lingar 6 runstycken sålunda ågt
rum, har Departementet tillkän-  nagifvit, att, i ofvannärnnde requi.
sition, medel icke blifvit upptag-  ne, hvarken till ArtillerieMateri-  elens förökande och förbättran-  de, eller till Gevärs iståndsättan-  de för Gardes - Regernenterne,
hvartill, enligt Kongl. Brefvet den
22 Maj detta år, åtgå omkring
8ooo Riksdaler, att inom tvenne
år betalas.
61 2,000
Forlifications-Departementet
har sedermera, oberäknat anslag
till Yanäs FästningsByggnad, re.
quirerat 100,000 Riksdaler, nem-  ligen 5o,ooo Riksdaler till Hus.
byggnaders underhåll, och en li-  ka summa till de gamla Fåst-
ningarnes förbättrande.
Om
ock sistförmälde afsigt, i anse-  ende till bristande tillgångar, huf-  vudsakligen måste hvila till fram-  tiden, torde likväl för vidmagt-  hållandet af 200 Hus i 11 Fäst-  ningar, för Svenska CharfaeVer
ket, m, m., så mycket mindre
Transp,
612,000
__
334
Den 7 Julii /. m,
Transp,
lämpligt en summa under 5o,ooo
Riksdaler kunna för detta Detachement
anslås, sorn, efter beräkning
i medeltal för de io se.
nast förflutna år, Departementet
tillgodo-kommit 46,787 Riksdaler
årligen, hvadan det nu för
FortificationsDepartementet föreslagna
anslag med närmare 17,000
Riksdaler understiger hvad för
samma Departement varit under
10 års tid i medeltal årligen
beviljadt
Kongl. KrigsCollegii Minimisumma
uppgår således till 642,000
Riksdaler, hvarå någon ytterligare
minskning ej torde vara möj.
lig, utan att helt och hållet åt
förfall lemna en eller annan mer
eller mindre betydlig del af Fådernes-landets
Försvars-verk,
Till förenämnde belopp korn
ma nu ytterligare nedanstående
utgifter, som grunda sig å Kongl.
Maj.-ts Nådiga beslut, och ej kunna
nedsättas, nemligen:
Till BeväringsManskapets exercice
-
6 j 2,000
5o,ooo
80,000
Transp, j 722,000
Den J Jnlii /, m.
Transp.
Anmärkning. Denna summa
år större ån åtgången (i anseende
till proviant-persedlars låga
pris, i synnerhet spannmålens
och brånvinets,) de trenne sednaste
åren varit, men jag har trott
mig böra uppföra deri till 80,000
Riksdaler, i händelse prisen S
dessa persedlar åter skulle stiga.
Till Vanås FåstningsByggnad
ett alldeles otillräckligt anslag
stor misshushållning.
Till Generalitetets penninge-löner
Anmärkning. Denna summa
minskas i den raon af Öfverstar
ännu innehafvande Öfverstelndelningar
blifva disponible
för Generalitetet; och besparas
nu redan, genom detta
sätt att disponera Öfverstelndelningarne,
de för Presidenten i
KrigsCollegium och Ordföranden
i KrigsHofRåtten förut anslagne
penninge-löner, åfvensom den
lön, som år nödvändig att anslå
åt General-Adjutanten för Arméen,
når han icke år StatsRåd.
Transp,
722,000
5o,ooo
i4,5oo
786,600
Den j Juli i /, m,
Transp.
Till Gardes-Regementernes öfver-permittering,
omkring
Till fyllande af en brist å LifBevårings-Regementets
Stat, i
förhållande till f. d. DrabantCorpsens,
omkring .
Försvinner successivt i mon af de
g Drabanters afgång.
Till fyllande af en brist å KrigsAcademiens
Stat, omkring
Till aflöning för H. K. H. Kronprinsens,
General- Adjutantens
för Arméen, 7 Inspecteurers och
11 BrigadGeneralers Staber
Anmärkning. Desse Staber
bestå af 34 Adjutanter med arvoden,
StabsCheferne inberäknade,
hvadan, då anslaget jemnt
fördelas på detta antal, å hvar
och en belöper ett arfvode af
omkring 260 Riksdaler, i följd
hvaraf någon minskning å detta
anslag för Officerare, som skola
göra tjenst till Häst, ej torde
vara möjlig.
TillGrånsposteringarne vid Griss
-
786,500
7,3oo —
5,5oo
6.000 —
9.000 —
Transp 8i2,5oo
nen 7 Julii f, m,
Transp
lehamn och Haparanda, om-  kring
812,5oo
2,700
1 1
Anmärkning. Uppgingo för-  lidet år till 2Ö4g Riksdaler 12
skillingar, men hvartill, enligt
Kongl. Brefvet den 10 Maj i år,
komma 182 Riksdaler 24 skillin-  gar.
Till HusarCommenderingen i Gö-  theborg, omkring
600
—
Till förstärkning af Stats-ansla-  get till Ved och Ljus för Gar.
nizons-orterne, upptagas
8,000
Anmärkning. Hårtill anord-  nades förlidet år 8712 Riksda-  ler 25 skillingar 1 runstycke, 0-  beråknadt ersättningar till Com-  mendanter för förlorad Tull ved
Till oförutsede utgifter
26,4oo
—
Summa Summarum
85o,ooo
_
Anmärkning. Att anslaget till oförutsedde
utgifter till åfventyrs år nog otillräckligt till alla
öfriga aflöningar och arfvoden, till begrafningshjelp,
m. rn., torde skönjas deraf, att under rubriken:
Oförutsedde MilitaireUtgifter förlidet år
i Kongl, StatsContoiret lärer anordnats för Ar
-
238
pen 7 Juli i f, rn.
méen och Flottorne öfver 100,000 Riksdaler,
utan att anslagen till BevåringsManskapets exercice
samt Vanås och Carlskrona Fästnings-byggnader
deruti inberåknades.
Vid den af mig sålunda uppgjorda calcul
öfver Landt-försvarets behof, jemförde med den
af StatsUtskottet dertill föreslagna tillgång, och
under förutsättning att kostnaden för Carlskrona
Fästnings-byggnad, samt Arbets-Compagniernes
derstädes underhåll, såsom mera lämpligt, påföras
Flottornes Stat, uppstår icke desto mindre
en brist i behofven för Landt-försvaret af
155,ooo Riksdaler,
I en sådan sakernas stallning, och i händelse
tredje HufvudTiteln icke skulle blifva ökad,
finnas för Regeringen blotttrenne utvägar:
1) Indragningar.
<2) Begagnandet af lilla Creditivet, så vidt
en del af utgifterne skulle kunna anses såsom
ojörutfedde, hvilket troligen icke är fället,
3) Kallelse till Urtima Riksdag.
Indragningar till erforderligt belopp kunna
ej göras annorstädes än:
För/ia Alternativet: Medelst upphörandet
af BevåringsManskapets vapenöfning.
Andra Alternativet: Inställandet afWanäs
och Carlscrona Fästningsbyggnader.
Den 1 Julii f. ml
239
Tredje Alternativet: Minskning af värfvad»
eller indelta Arméen,
Forjia Alternativet.
Nationen har, medelst Bevaringens årliga
vapenöfning, öfvervunnit den af Landtvärnets
olyckliga öden väckte farhåga för Beväringspligten.
Skall man nu, då andan är färträfllig, låta
den försvinna, samt återgå till den fordna motviljan
?
Skall man bortskänka den opinions-styrka
dessa vapenöfningar ingifvit utländningen om
Sveriges förmåga att försvara sig?
Skall man sakna den ofantliga fördel, att
efter hand få Rikets hela manbara generation
öfvad i vapen, och, förenad med den reguliera
Arméen, kunna bidraga till Landets försvar?
Andra Alternativet.
Skall den nyss begynte stödjepunkten för
alla defensiva krigs-operationer afstanna i sin
upprinnelse?
Skall Riket alltjemt förblifva utan att äga
en enda befästad Depot för sin Krigs Materiel, för
Banken, samt Rikets öfrige dyrbarheter?
Skall Landets öde bero af utgången af ett
enda Fältslag?
Skola Flottans dyrbara etablissementer of
-
246 joen 7 Jul ii /. ni.
verlemnas till vådan af en fiendtlig Coup de
Main ?
Tredje Alternativet.
Minskning af Arméens personal måste endera
ske på bekostnad af den indelta eller den
vårf vade Arméen.
Hvad indragningen i den indelta beträffar,
har jag under loppet af Riksdagen framställt
svårigheterne dervid, samt med bestämda calculer
ådagalagt den deraf uppstående ringa vinst.
Hvad indragningarne vidkommer uti den vårf.
vade Arméen, (som utgör vår enda flående Arrnée,
hvars aflöning-åtnjutande styrka belöper
sig inalles till, 56oo man,) är förhållandet följande:
Stockholms
Garnizon består (under loppet
af 10 månader om året) af i46o man , nemligen
:
Svea Lif-Gardet . 4oo.
Andra Dito . 4oo.
Lif-Gardet till Häst 5oo.
Svea Artillerie . 36o.
i46o,
Hemstålles, huruvida i46o Man år förstör
Garnison för en Hufvudstad af 70,000 Innevånare
-
Deri 7 julii J. m. 141
nare, der ofta af Finske och andre Utländske
Sjömän större styrka befinnes i Hamnen?
Hvad de öfrige vårfvade Regementer beträffar,
år deras tjenstgörande styrka knapt tillräcklig,
att besörja Fångarnes bevakning å Rikets
Fästningar, och Fångarne torde icke kunna
frisläppas.
Det permitterade Manskapet, så vid Gar-3
des- som öfrige vårfvade Regementer (uppgående
inalles till 2,200 Man) kostar Staten ej
mer ån 5 å 6 skillingars aflöning under loppet af
2 månader, och torde man ej kunna utfinna nåj
gon utväg, att för båttre köp hålla en Soldat.
Denna korrta framställning torde bevisa omöjligheten,
att göra ytterligare reduceringar
uti ett försvars-verk, der allt förut är reducey
rädt till sitt minimi-belopp,
Skillnaden emellan hvad Utskottet föreslagit
för 5;dje Hufvudtitelns eventuella behof,
och det ofvan uppgifne minimi-behofvet, upp.,
gående till en summa af 135,000 R;dr (oberåk^
nadt Carlscrona försvars-verk, såsom icke hörande
till Arméen) vore visserligen lyckligast ,
att kunna erhålla i BancoSedlar; men skulle
Riksens Ständer, i afseende å den nog allmänt
framställda önskan, att nedsätta Bevillningen,
samt det af Utskottet föreslogne uppköp af Silfver
för Bankens räkning, icke tro sig kunna
Kidd, 0, Ad, Pr. VI. Band. • 16.
bevilja förenämnde summa i Banco Sedlar; qvarstår
den utväg att lemna den i StatsObbgationer,
ställde på det sått och med det Råntebelopp,
Riksens Ständer lämpligast finna; hvarigenom
Staten icke graveras med 6törre utgift
ån med Räntan å dessa i35,ooo Riksdaler,
samt amorteringen deraf.
Då Kongl. Majit sjelf alternatift föreslagit
denna utväg till fyllande af byggnads-behofven
för Götha Canal, samt andra publika arbeten,
hvaraf framtiden kommer att draga fördel, torde
samma princip kunna gälla för Fåstnings_
byggnaden vid Vanås, som troligen icke blifver
fullbordad förr ån i våra barns tid; samt äfven
i någon mon för Carlscrona försvars-verk, och
för tillverkningar af de krigs-gevår, hvarmed
Förråden nu årligen förrökas.
I följd af hvad jag sålunda vördsamt framställt,
får jag hos Herr Grefven och LandtMarskaiken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln
anhålla örn återremiss af Utskottets betänkande.
Friherre Cederjtröm, Jacob: Det år egentligen
i tvenne omständigheter jag tror mig hafva
skål till anmärkning emot StatsUiskottets i fråga
varande Betänkande. Den första angår fördelningen
af Tredje Hufvudtiteln i Två. Jag
skulle förmoda, att en sådan fördelning, hvilken
borde tillkomma Konungen och af Honom bestämmas,
icke år åndamåls-enligt tillvägabringad
af Riksens Ständer, helst sådane händelser emellan
Riksdegarne kunna inträffa, att otn rättighe
-
7>m 7 Julii f, m.
*43
ten vore Kongl, Majit betagen, att utaf denna
Hufvudiitels anslag använda huru stor del som
helst antingen för sjö-försvaret eller för landtförs
varet ensamt, Konungen kunde finna Sig
nödsakad att lyfta lilla CreditifSuuiman, enär
Rikets försvar möjligen annars icke skulle kunna
behörigen i ordning bringas.
Den andra anmärkningen, jag har att göra
år, att StatsUtskottet icke föreslagit, det byggnads-kostnader
skola besörjas medelst StatsObligationer,
hvarigenom den summa, som af bevillningen
annars måste betåckas, kunde betydligen
nedsättas. Alla utgifter af sådan beskaf-i
fenhet, att efterkommande deraf skörda lika
mycken och större nytta, ån närvarande generation
, synes mig böra genom StatsObligationer
bestridas, samt af anslagen på 5;dje Hufvudtiteln
endast afsätta nödige medel till Ränta och
Capital-afbetalning uppå de upptagne Lånen.
Grefve Cronhjel/n, Polycarpus: Då jag
anmälte mig var det för att besvara Friherre
Ankarsvärds anmärkning, i afseende på de nya
Tygstats-tjensterne; men hufvudsakligen förekommen
i det jag årnat anföra af hvad Friherre
Björnstjerna redan härom yttrat, anhåller
jag nu endast att få tillägga några ord.
Instämmande med Friherre Anckarsvärd i
den princip , att med Statens medel bör iakttagas
så mycken hushållning, sorn möjligt, kan
jag icke dela hans tanka, att den större utgift,
»om i detta hänseende blifvit beslutad; skedt till
844
Dm 7 Julii f. mi
nackdel för materielen. Rikets material-förråder
på de stållen, der de nya Tygskrifvaretjensterne
blifvit inrättade, förvaltades förut af
Officerare, sorn dertill tourvis beordrades och
af FortificationsStaternes MaterialBokhållare, eller
andre civile personer, sorn för dessa befattningar
uppburo tillfälliga arfvoden. Ingen lärer
kunna neka, att man icke af dem, hvilka endast
tidtals hafva ett sådant uppdrag, bör vänta det nit
och den vård som af personer, hvilka beständigt
äga denna befattning. Svårligen torde också
någon tidpunkt på långe funnits, då vården
om Artilleriets materiel varit så nödvändig sorn
under de sednare åren, hvarunder den till större
delen blifvit ny och förändrad samt betydligen
ökad.
Herr Hjerta, Guftaf: Det var mig ovåntadt,
att Friherre Cederström skulle klandra
StatsUtskottets åtgärd att fördela anslaget inom
Tredje Hufvudtiteln i tvenne, hvilket Friherren
ansett såsom en inskränkning uti Konungens
dispositions-rått af titelns hela belopp. Jag tror
icke förhållandet vara sådant, och det så mycket
mindre, som jag icke hört någon dylik anmärkning
- vid detta tillfälle framställas af Konungens
Föredragande i Commando-mål, hvilken
nyss'yttrat sig i ämnet. StatsUtskottet hade
säkerligen ej inkommit med detta förslag ,
otn det varit stridande mot någon Konungens
rättighet. Min öfvertygelse år tvertom , att den
föreslagne fördelningen af Tredje Hufvudtiteln
skall bidraga till det mål af hushållning och
ordning, om hvars ernående vi alla böra bo
-
Ven 7 Julii J, m.
*45
indela oss. Hvar och en inser lått, att det skall
lånda till god hushållning, då hvarje Chef för
serskilda vapen har ett bestämdt anslag att för
detsamma använda, och då han vet, att de besparingar,
han i ett eller annat afseende gör,
kommer samma vapen till godo, och icke användes
till andra ändamål. Jag tror således,
att resultaten i detta afseende åro gifne, och
att ifrågavarande fördelning ofelbart länder till
mycken hushållning. Hvad ordningen beträffar,
medgifver delningen en säkrare controll, och
medför denna anstalt påtagligen stor lättnad
både för KammarRåtten , KrigsCollegium , Sjöförvaltningen,
samt Riksens Ständers Revisorer
och Statsutskott, hvarföre jag för min del skulle
högligen önska, att förslaget af Riksens Ständer
gillades. Äfven ett annat skål finnes, för
vapnens eget bästa. Mm har sett under flydda
tider, huru någon gång person gällt mera ån sak;
och huru i följd deraf en Chef, som ägt Högsta
Magtens synnerliga ynnest, och derföre kunnat
vänta bifall till alla sina framställningar,
kunnat tillvinna sin detaille i öfverflöd allt hvad
han önskat, under det en annan, som icke stått
i sådan nåd, ej förmått uträtta det ringaste.
Detta förekommes genom den föreslagna delningen
af anslaget de olika vapnen emellan ,
hvilken, jag upprepar det ännu en gång, alltså
år högst nyttig.
Hår har blifvit taladt om Andra LifGardets
Casern-byggnad. Den har vål tillkommit
i följd af enskild motion, rnen principen år grundad
på Riksens Stånders beslut vid 1809 och
Dtn 7 Juhl /. m.
1810 årens Riksdag, då, i anledning af BorgaréStåndets
yrkande, att slippa inqvartering, beslöts,
att så vidt möjligt vöre, Caserner skulle uppbyggas
i alla de Ståder, der Trouppar funnos
förlagde i Garnizon. Det nu ifrågavarande anslaget
blef först begagnadt till Cassernbyggnad
åt LifGardet till Häst. Vid sista Riksdagen befanns,
att ett lika behof ägde rum i afseende
på a:dra Gardet, som ansågs lika beråttigadt att
få det afhulpet, som de öfrige GardesRegementerne.
M*n lyckades då att bereda tillgång till
nödige medel för detta ändamål, medelst afskrifning
å Lotteri-medlen, hvaraf j5,ooo R:dr
B:co årligen afsattes; men det var ett misstag,
att man an«åg detta af LifGardet till Häst förut
begagnade anslag böra utgå årligen, och ej
genast fastställde en bestämd total Sumrfia, efter
ett ordentligt uppråttadt kostnadsförslag;
och jag afstyrker på det högsta alla sådane speciella
anslag, der ej Summan år oåterkalleligen
gifven, en gång för alla. Den kan likaväl derföre
lyftas successift i mohn af behofvet. Jag
tror att Cassernbyggnaden nu drifves med all
möjlig omsorg och hushållning, och att, hvad
prydnaderne angår, Regementet snarare vidkännes
den deraf vållade uppoffring, ån Staten haft
någon opåräknad utgift. Genom Cassern-bygg.
nadens fördelning i flere hus, har äfven en besparing
af 3o till 4o,ooo R:dr uppkommit, hvarigenom
dessutom vunnits den fördel, att byggnaden
kan ske progressift.
Friherre Cederström har tillstyrkt, att alla
byggnader, sorn erfordras för Landt- och Sjö
-
Den 7 Julii J. m,
247
försvaret, torde be3<5rjas medelst StatsQbligationer.
Huruvida StatsUtskottet skulle gilla det
hårom nu framställde förslag, kan jag ej bestämdt
afgöra; men orsaken, hvarföre Utskottet
ej förut tillstyrkt en sådan åtgärd, år, att
man ansett Stats-regleringen icke böra förblandas
med Finance-årenden. Den af Friherre
Björnstjerna föreslagna åtgärd synes mig betånkelig,
och måste med yttersta försigtighet behandlas,
för att icke medföra vådliga följder.
För min del tror jag, att om förslaget skulle
Bntagas, borde dervid stadgas det vilkor, att
Obligationerne ej ställas på liqvid af Tredje
Hufvudtiteln, hvilken ej bör vara en låne-anstalt,
ty blifver den en gång så begagnad, torde
dess belopp alltjemnt ökas och en tryckande
börda kastas på kommande slågten. Jag kan
derföre alldeles icke gå in på att Tredje Hufvudtiteln
anvises såsom AmortissementsFond.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må
få åtfölja den troligen blifvande återremissen.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Ehuru ogärna jag upptager Ridderskapets och
Adelns tid, finnér jag mig dock i dag uppmanad
af ämnets vigt, att framställa mina tankar
om Sveriges FÖrsvars-verk, hvilket icke år ett
för mig alldeles främmande föremål. Visserligen
når fråga år om en utgift af mera ån tre
och en half million Riksdaler utöfver^ det, som
på ett annat kändt och kanske mera ändamålsenligt
sått till detta försvarsverk utgår, måsta
man finna , att detsamma medtager en,högst be^
248
Den 7 Julii f. rn.
tydelig del ef landets inkomster och tillgångar.
Men då Sveriges läge år sådant, att det icke
kan utan stora uppoffringar försvaras, och då
behofvet deraf blifvit genom sårskildte håndelser
ökadt, så bör ämnet med mogen eftertanka
öfvervägas, samt hvar och en, som åger en öfvertygelse
i saken, vara skyldig, att fritt och
obehindradt yttra den, dervid underkastande sig
med lugn och fredadt samvete det allmänna omdömmet,
Det har blifvit sagdt, att StatsUtskottet ej
bordt tillstyrka tredje Hufvudtitelns fördelning i
tvenne. Jag hyser ej denna öfvertygelse; ty jag
förutser att tvänne nyttiga ändamål skola genom
en sådan fördelning vinnas, hvilka åro så
vigtiga, att jag icke kan annat ån instämma i
Utskottets förslag, likväl med den åtskillnad,
att jag hade önskat, det StatsUtskottet för ord.
ningens skull, låtit Flottans Hnfvudtitel, såsom
den Fjerde följa näst efter den Tredje , ehuru
jag nog inser, att, i afseende på de öfriga Hub*
vudtitlarne, några ögonblicks förvillelse, genom
deraf följande omflyttning knnnat uppkomma.
Då frågan år om en allmän plan, får man
icke låta små omständigheter hindra sig i utförandet;
ty då fruktar jag, att man aldrig hinner
sitt föresätta mål. Är saken riktig i principen ,
bör den ock princip-enligt behandlas, och de
små hindren ej tagas i betraktande. Men för
att återkomma till yttrandet om fördelarne utaf
ofvannämnde delning, får jag påminna, att så
långe två så olikartade föremål, som Arméen och
Flottorna, åro sammanblandade under en titel,
Dtn * Julli f. m.
549
år det enligt med mennisko-naturen, att af en
sådan sammanblandning påräkna en , om jag så
får såga, oriktig tillgång för endera, genom inkråktningar
på den andras anslag, hvarigenom
mari lätt aflågsnas från en noggrannare hushållning
inom sin egen gren. Jag bekänner,
att jag, om jag-befann mig i dylik ställning,
vore ej fri från en sådan svaghet, och ingen
må tillräkna mig, att jag häruti dömer andra
efter mig sjelf. FÖr det andra år en
Flotta ett så compliqueradt Verk, att om någonsin
stadga och plan-måssighet behöfvas, år
det just der. Dessa åter, kunna icke vinnas,
utan en bestämd anslags-summa. Om den år
underkastad mycken ombytlighet, trottsar jag
hvilken som helst, att uppgöra planer till ett
dugligt Sjöförsvar, der tidig och jemn omtanka
så vål för materialiers anskaffande och nybygg,
naders beredande , som för bildande af personalen
, mer ån annorstädes erfordras. Huru
delta Sjöförsvar bör vara bildadt, kan Lagstifj
tande Makten ej bedömma. Vi kunna ej ingå
i detailler, sådant tillhör Styrelsen. Men alla
Rikens exempel utvisa , att der Sjöförsvaret va.
rit bragt till fullkomlighet, har äfven en serskildt
anslags-summa för dess behof funnits att tillgå,
hvarmed detta vapen under en särskild men
jemn Styrelse kunnat bringas till den höjd , sorn
läge och öfriga omständigheter medgifvit. Att
Scandinavien år ett land, som härutinnan har
sin egenhet, år en sanning; men jag vågar ej
nu afgöra , hurudant afseende härå bör lemnäs.
Detta kunna vi med förtroende öfverlåta åt Styrelsen,
som otvifvelaktigt finner båsta såttet,
3£»
Den 7 Julie f nu
då den får en serskild summa anslagen till användande
för ifrågavarande ändamål. Jag återkommer
till några reflexioner öfver Sveriges försvarsverk
i allmänhet. Gerna erkänner jag, att
en del deraf år mig i tactisk hänseende obekant;
men det må förlåtas , att jag, detta oaktadt,
såsom bekant med localen, yttrar mina
tankar i ämnet. Man torde då böra komma i
håg, att Sverige i våra dagar undergått en total
förändring. Vi behöfva ej gå längre tillhakas
ån till år 1809 Det var då Sverige förlorade
sin östra förmur; det var efter denna tidepunkt
Sverige genom en Hjeltes kraft vann en ökad
styrka på Västra sidan. Under sådane förhållanden
kan man ej neka, att vårt läge i alla
hänseenden år föråndradt nu mot förr. Ifrån
Btt kunna anse Stockholm sorn en medelpunkt
af Riket, har det numera blifvit en gräns-ort.
Redan under den tid, då Stockholm utgjorde
medelpunctén i ännu vidsträcktare mening; då
Liffland tillhörde Sverige; då Finska viken var
ett Svenskt farvatten, redan den tiden insåg
Rikshushållaren Carl Xllte, att Flottan börtie
förläggas på annat ställe, ån vid Stockholm,
för att icke blottställa allt på ett slålle, för att
afhjelpa flere deraf följande olägenheter. Huru
mycket har icke allt sedermera förändrat sig,
når grannens gräns år flyttad ioo:deta!s mil
oss närmare, når det står honom öppet att
komma flit; når detta år lättare för honom ån
för oss, att hindra hans hitkomst.
Jag talar uppriktigt och ulan fruktan. In-,
gen kan hindra mig, att utsåga min mening; fy
Hem 7 Julii /. m.
*5i
ämnet ar för vigtigt att lämna ur sigte. Det är
i följe af dessa betraktelser, hvilka långe blifvit
öfvervågade af den högste Donimarn i Krigsvä.
sendet, af vår store Konung, sorn Han beslöt,
att grunda vårt försvar på ett Centrum, hvilket,
trotts ellt det klander, sorn deremot kunnat anföras,
åger fördelar, dem ingen annan loval kan
öfverträffa. Det har fasthet i sig sjelf; otillgång.
lighet på längre afstånd land-vågen, såsom bakom
ett mot snfalls-linien vinkel-rått 12 mils
långt vatten, hvars andar åro säkrade genom
sammanhang med de Bergsryggar, hvilka innesluta
Dalarne, som leda dit; år beläget i hjertat
af Riket vid ett segelbart vatten, hvarigenom
detta ställe har och får communication med
alla haf. Det har vidare en nära tillgång på
Sveriges hufvudsakejiga resourcer af alla slag,
hvaraf åter vidsträckta utvägar öppnas för Rikets
försvar. Om man tager detta ställe till
medelpunkt, och dregér en cirkel med 20 mils
radie, träffar man inom den £|:delar af Sveriges
Folkmängd; hvilka ovanliga förmåner för
en oöfvervinnelig operations-bas sammanträffa
hår. Men om man till och med ytterligare skulle
tänka på möjeiigheten, att nödgas draga sig
tillbaka, ber jag Herrarne komma ihåg, att man
der har ryggen betäckt af Wennern, som öppnar
tillfälle att komma till de vestra orterne
och Norrige, för att icke öfvergifva Fäderneslandets
försvar förr, ån den stund man står på
sista klippan. Jag är således af den tanka ett
detta system måste understödjas af alla krafter.
Jag vill ej inlåta mig i detailler, men vi måste
vara consequente, om planen år riktig och ej
Den 7 Julii j. m,
handla i stridighet mot oss sjelfve. Det dr under
sådane förhållanden jag anser, att oaktadt
föregående Stånder beslutat Miiitairiska anlåggningar
vid det till gränsort förvandlade Stockholm,
allt annat likväl, enär vår Konung allt
sedan år 1819, högt antagit systemet af ett
Central-försvar , bör låmpas derefter, och att
hvarje skilling, som hädanefter utlägges till bestridande
af permanenta Militaire behof hår, år,
enligt rnin öfvertygelse, illa anvånd. Jag kan
icke hjelpa, om detta rubbar ett och annat förslag;
men efter min tanka bör ej ett enda ögon
blick försummas, att öfvergå från en mindre
passande plan till en, som i sjelfva verket
år den enda råtta. Vi skulle vara blinda för
tidens händelser och vårt egit läge, om vi det
ringaste betviflade, att vårt Landt-försvar ej
beror af någon befästad gränsort, utan bör
grundas på en fast medelpunkt, der man år i
tillfälle att samla sina krafter, och sammanföra
sina resourcer. Måtte det Land, som åger en
sådan Iocal, skatta sig lyckligt, och måtte Scandinaviens
Innevånare begrunda, hvad en välgörande
natur för dem i detta hänseende gjort!
Men Mine Herrar, under en sådan synpunkt kan
man icke med liknöjdhet åhöra, att hår talas
om fortsättningen af en Cassern-byggnad i Stock,
holm, som redan medtagit 75,000 Riksdaler
Banco och förmodligen fordrar en lika summa
till nästa Riksdag.
Ej heller kan jag inse,
hvarföre ett GarnizonsSjukhus hår skall fortsåt.
tas, som kostar 100,000 Riksdaler, och vist erfordrar
en dylik summa. Jag hemställer, hvad
man kunnat uträtta endast med dessa belopp
Den 7 Jul ii /. m>
för FörsvarsVerket vid Vanås, der alla förnödenheter
åro nära till hands, och kunna med
båsta hushållning användas* der arbets-lönerne
åro låga, och matvarorna finnas för godt pris,
i stället att motsattsen af allt detta hår int
rålia r.
Jag år öfvertygad, att många andra medel
skola finnas att tillgå, blott man förblifver sin
princip trogen, och handlar i öfverensstämmelse
dermed. Vål vet jag, och har med glädje hört
den sattsen inom detta rum yrkas: Att Sveri
ges
NitionalBevåring utgör grundvalen för Sveriges
försvar. Jag skulle illa kånna mitt FåderJ
nesland, om jag ej erkände detta. Men desto
vigtigare år det ock, att vånda alla våra åt_
gärder åt detta system, och att i allt understödja
detsamma så verksamt som möjeligt. Det år ej
nog, att vi hafva Svenska Nationens Anborna
anda att bygga på, att vi äfven genom lyckliga
händelser hafva en stående Armée, omkring hvil.;
ken, såsom kärna, massan så lått kan bilda sig,
då den skall strida för den gemensamma fosterjordens
försvar; ändamålsenlig öfning fordras
äfven.- Men också huru vigtigt år det icke, att
allt i vår materiel blifver låmpadt härefter, att
vi noga eftersinna, hvilka vapen vi behöfva till
vårt försvar, och hvarest vi bäst kunna deponera
dessa vapen. I sådant hänseende visar sig
åter vigten af en central-punkt, hvarifrån man
på ett ögonblick kan sprida krigs förnödenheter
åt alla fyra vederstreeken inom den krets, der
största befolkningen finnes. Jag hemställer örn
det år rådligt, att förlägga förråden på gråns
s54
joen 7 Julii f. m.
orten af en sådan omkrets, eller till och med
utom den, i stället för att hafva dem i medelpunkten,
der, för att låna en liknelse af naturen,
man, lik spindeln, år färdig att lika hastigt
på hvarje punkt af omkretsen möta angriparen.
Vid detta tillfälle kan jag ej undgå nämna,
att då detta å ena sidan år nödigt, att underhålla
en ständigt stridfårdig Armée, bör den å
andra sidan vara så danad, att den med minsta
svårighet kan sammansmälta med massan af Nationen.
Jag anser derföre vår stående Armée
åndamålseniigast inråttas, då det sker enkelt och
sparsamt. Jag har sjelf haft tillfälle, i andra
Länder, erfara huru farligt det år, att göra afbrottet
för starkt emellan den ständiga Armeén
och NationalBevåringen. Det år ganska lått att
inse, att den som vid sidan af den ständige
krigarn strider för ett gemensmt Fosterland, för
att, då faran år öfver, utan annan belöning ån
egit medvetande, återgå till sina fredliga yrken,
icke tycker om, att finna sig nedsatt i kläder
och utredning.
Af sådane skål, äfven som
för hushållnings skull, vore det att önska, det
allt prål lades bort på Svenska MilitairUniformen.
Då Carl XII;te med sina 8000 Svenskar
slog 80,000 Ryssar, var den enkla biå rocken
med gula mässings knappar lika nyttig, som en
gallonerad; och Svenska krigaren behöfde ej
guld, blott jern, och skicklighet att det föra.
I anledning af hvad jag nu anfört, anhåller
jag om återremiss af Betänkandet.
Åtskillig© yttrade härtill deras bifall.
f>ni 7 Julii /. m.
Herr Rofenblad, Bernhard: Saknande
förmåga att ingå i pröfning af den militairiska
delen af ämnet, utbeder jag mig blott att få
göra en anmärkning, i anledning af det yttrande,
som för en stund sedan fälldes om de ökade
Statsbördorne sedan år 1809, i jemförelse med
de summor, som då till Statens behof utgingo»
Härvid får jag erinra om skillnaden i myntets
värde då emot nu. När man undersöker förhållandet
i detta hänseende, finner man att Statens
ordinarie intrader nu oro de samma som
då, endast med den skillnad, att den delen, som
är bestämd uti penningar, utgår i ett försämradt
mynt, att den särskilta Landttulls ersättningen upp,
hört, att Tullmedlen, Stämpelpoppers- och Postmedlen
ej blifvit ökade i förhållande till myntförsämringen;
och att ändå Riksens Ständer 1809
funno nödigt åtaga sig en allmän bevillning af
2 och en half million Riksdaler, beräknadt i
ett mynt, åtminstone dubbelt bättre än det, hvari
närvarande Bevillning endast utgår med circa
2,600,000 Riksdaler. Jag hemställer således, om
icke lyckligtvis våra Statsbördor äro j sjelfva
verket mindre nu. Före 1809 voro Stktsutgifterne
för FörsvarsVerkets materiella behof beräknade
till en million Riksdaler i hårt mynt,
Det är sannt, att då fanns ett Sveaborg att underhålla;
men så hafva vi ock deremot nu en
ny Fästning att anlägga; denna hufvudfästnings
byggnad måste väl åtminstone kosta lika med
underhållet af en annan. I hvad Friherre Ankarsvärd
och Grefve von Platen anfort om nödvändigheten
att så vidt möjligt är undvika kostnaden
tift permanenta anläggningar i Stockholm
Den 7 julii /. m.
instämmer jag så mycket hellre, som jag anser
det troligt, att man i framtiden finner nödigt att
flytta, ej endast Förråden utan äfven Residensstället
fran vår mest blottställda gränsort.
Friherre Björnstjerna har ansett en del af
utgifterne under tredje HufyudTiteln böra bestridas
medelst Statsobligationer, och såsom skäl
härtill har Friherre Cederström anfort’, att för
sådane inrättningar, af hvilka kommande generationer
få hemta nytta, böra de äfven vidkännas
kostnaderne. Jag tror ej att nånsin en Stat
befunnits i den isolerade ställning, att dess institutioner
endast kommit det närvarande slägtet
till godo, utan att, liksom våra fäder, jemte sina
egne beredt oss fördelar, så åligger oss på
samma sätt, pligter mot våra efterkommande.
Desse efterkommande få allt andre efterkommande
att sörja före. Endast i de fall, då nödvändiga
behof för ögonblicket fordra extra ordinarie
anslag, som öfverstiga ögonblickets förmåga
att bära, kan jag tillstyrka, att sådane
bördor läggas på efterkommande. Det enda
vöre derföre, om så stort belopp erfordrades för
Fästnings-byggnadens skyndsamma fullbordan,
att det blott genom Statslån kunde fyllas; men
äfven i detta fall anser jag tredje HufvudTiteln
ej böra förvandlas till en låne-anstalt. Sådant
vore ej öfverensstämmande med ordningen i vår
Statsreglering, hvilken för närvarande är i det
skick, att den snart kan tjena till mönster för
hvarje Lands.
Herr
Den ^ Ju/ii /, m.
2J7
Herr von Hohenhaufen, Michaél: Jag är
icke beredd att nu kunna ingå i ett så fullständigt
besvarande af de gjorde anmärkningar, som
Ridderskapet och Adeln äger rätt att fordra. Jag
får derföre inskränka mig till några partiella
yttranden, och dervid först äran anföra, i anledning
af Friherre Anckarsvärds anmärkning om
Andra LifGardes Cassernbyggnad, hvartill Frilferren
ansett kostnaden hafva uppgått till större
summa, än Riksens Ständer påräknat, att en a£
StatsUtskottets Ledamöter redan upplyst, att anslaget
blifvit gifvet utan viss beräkning, blott såsom
en fortsättning af det, hvilket förut var
lemnadt åt LifGardet till Häst för enahanda ändamål.
Riksens Ständer ansågo nemligen det
vara billigt, att Andra Gardet, på samma sätt
som det förra, skulle erhålla sin Cassern genom
Statens försorg. Friherren har uppgjort calcul
öfver den höga ränta, som belöper på det Capital,
hvilket till Cassern-byggnaden åtgår. Härvid
torde jag blott få erinra, att då man gifver
en skänk, lärer någon Ränte-beräkning för den
samma icke gerna kunna äga rum. Andra
Gardet har visserligen aldrig betraktat ifrågavarande
anslag, såsom en rättighet; tvärtom
har det alltid af oss varit ansedt för en ynnest,
som vi uti tacksamt minne förvara. Mot inköpet
af tomt har den höga köpe-summan blifvit
anmärkt. Det var likväl icke blott en tom plats,
som inköptes; dit hörde äfven tvänne Stenhns,
flera Trähus, alla med tegeltak, och åtskilliga
materialier till ett icke obetydligt belopp, hvil
-
Ridd. o. Ad, Prot, Yl. Band, 17.
t)?n 7 Julii f. ))ii
leet bör Från köpeskillingen afdraga*. Friherre!!
har ytterligare anfört, att arne Compagniers inqvartering
hittintills blifvit besörjd med ietoo
Riksdaler. Visserligen är förhållandet sådant*
örn mati dermed menar, att Stockholms Stad icke
bestått mera för ändamålet; ty Staden utbetalar
blött något öfver 4oo R:dr per Compagnie»
Jag vågar likväl försäkra, att vid Regementet
finnas flera CompagnieChefer som i Hushyra
utbetalt 35o Riksdaler.
Bestämdt erinrar jag
mig, att aflidne Öfverste Pålmans Compagnie i
nämnde afseende kostade honom 4oo Riksdaler
årligen. Det öfriga, såsom ljus, ved, tvätt* sängkläder,
med mera* utgår derföre vanligen ur
befälets egna Cassör. Sluteligen, hvad ofvannämnde
Cassern-byggnad beträffar, torde det
tillåtas mig försäkra, det vi med vördnadsfull erkänsla
emottagit Riksens Ständers vid sista Riks.
dag till vår förmon gjorda anslag, och att vi
vågat hoppas, att denna välvilja icke skulle för
oss gå förlorad hos Riksens nu församlade Ständer,
ty vi hafva visserligen ingenting eftersatt i
Vårt bemödande, att deraf fortfarande gora oss
förtjente. Min mening är visserligen icke, att
söka föredraga Regementets enskilda fördel
framför Statens, för hvilken hvarje enskildt
in terrese måste gifva vika; men jag tror icke
frågan om ett Central-försvar ännu vara så afgjörd,
som det af förevarande discussion vill synast
Detta yttrar jag icke såsom ett försvar
för Cassern-byggnaden, hvilken, jemförelsevis
endast är en småsak, Utan af uppriktigaste öfvertygelse
att hafva felat, då jag underlät att
framställa mina tankar vid det tillfälle, fråga»
B en 7 Julli f, m.
257
om Arméens organisation här föreVar. Men jag
erindrar mig,4 att jag talar till ett Protocoll,
som icke stadnar här, utan kommer att spridas
bland allmänheten. Jag inskränker mig derföre
till det förklarande, att jag icke tror det vara
så alldeles afgjordt, att vårt försvar endast bör
grundas på ett Cen träl-sys tein, i likhet med
Ryssland, då Fransmännen gingo till Moscow;
ty landet vore då redan förbi, innan fienden hann
till medel-punkten, emedan våra förnämsta Städer
och fertilaste provincer och med dem våra
resourcerfligga vid Saltsjön och Mälaren. Man
har talat om Hufvudstadens flyttande; jag delar
icke denna mening. Flottan utgör vårt försvar
under sommaren, och det blef ett ganska
vådligt företag för fienden, att vintertiden tåga
öfver Ålandshaf eller Norrbotten, hvaremot vi
nog kunna taga nödige mått och steg. Jag tror
således, att vi kunna bibehålla vår Hufvudstad,
sådan den nu är, och der göra de anläggningar,
vi finna tjenlige. Det är visserligen förmätet
af mig, att våga, i motsats af hvad Grefve
von Platen så mästerligt utvecklat, i afseende
på-HufvudTitelns fördelning emellan LandtArméen
och Flottan, framställa en stridig åsigt.
Min pligt fordrar dock, att jag uttalar min öfvertygelse.
I ett Land, der Nationens Representanter
hvarje år sammanträda, der en ny
Budget följaktligen kan årligen uppgöras, der ansvarige
Ministrar finnas, som redogöra för de
anslagne medlen, der kan det gå an, att för
hvarje del af Försvarsverket bestämma ett särskilt
belopp. Här åter är Konungen ej blott
Högste Befälhafvare!! öfver Krigsmakten till
»
Dm 7 julii f, m.
lands och vatten; Han är äfven Krigs-Minister.
Så länge en sådan här ej finnes, utan 1 stallet
en GeneralAdjutant för Arméen, en GeneralAdjutant
för Flottorne, en Stats - Secreterare för
KrigsÄrenderna, en President i KrigsCollegio
och en President för Förvahningen af SjöÄrenderna,
hvilka alla inför Kongl. Majit redovisa
och stå under Dess omedelbara befäl, tror jag
att hela anslags-summan äfven bör till Kongl.
Maj:t öfverlämnäs, för att användas till hvilket
Militaire-behof, Han finner för godt. Något annat
stadgande tror jag ej vara förenligt med
GrundLagens esprit; och jag anser äfven derigenom
största fördelen tillskyndas Flottan, som
i behofvets stund kräfver de största anslagen.
Herr von Hartmansdorff, Augujt: Det
tillhör mig icke att fälla något utlåtande öfver
den militairiska delen af ämnet, emedan mig brister
sak-kännedom deraf, utan det är blott i anseende
till det egentligen civila deraf, som jag
anhåller få yttra mig.
Det penninge-belopp, som till militaire-behof
åtgår, är icke så ringa, som Herr Rosenblad
förmenat. Det är ej nog med de 5 och en half
millioner Riksdaler, hvilka under tredje HufvudTiteln
äro såsom anslag synlige. Uppställningen
af StatsVerkets utgifter är sådan, att en stor del
af dem icke faller i ögonen. Således hafva under
Riksdagens lopp, Tabeller blifvit tryckta,
som utvisa, att denna Titel kostar Staten 6 och
en half millioner i stället för 3 och en half, och
att hela Stats förvaltningen, t stället för de 6
Den 7 Julli j, nt,
millioner räkenskaperna visa, verkeligen kostar
omkring i5 millioner. Skärskådar man medlens
användande och fördelning inom denna Titel i
det hela, så finner man de olikheter i lön och
inkomster mellan Statens Tjenare i samma grad,
hvilka an den ene än den andre anmärkt. Ville
man, utan att indraga hvad somlige hafva för
mycket, eller hvad som onödigtvis utglfves, blott
lägga till åt dem, som behöfva mer, så vöre det
förgäfves att vänta någon besparing i det liela.
Grefve von Platen har tydligen ådagalagt nödvändigheten
af system och öfverensstämmelse i
försvarsverket. En annan värd Ledamot Herr
Lagerhjelm har tillförene visat, att detta bör
lämpas efter Statens tillgångar, och att detsamma
både för Arméen och Flottorne böp inrättas efter
en gemensam plan. Men denna plan kan
icke uppgöras, utan i sammanhang med anslagen
för de öfrige Styrelsens grenar, och i förhållande
till deras behof. Följaktligen är det en allmän
organisation af Svenska Statsförvaltningen,
såsom en följd af förändringarne 1809, och i
enlighet med den då antagna GrundLagen, sorn
vi böra önska. Utgår man ej från en allmän åsigt
af Sveriges behof och krafter, så måste planen
blifva ofullständig. Allt sedan Carl XI:S
tid har Riket visserligen ej varit i så stort behof
af en förbättrad Statsförfattning, som just
nu; och hans efterdöme bör leda oss. Han beräknade
alla delarne af sitt verk på det hela,
och det gjorde, att hans inrättningar ännu bestå,
oaktadt de skakningar Staten sedermera lidit.
Under 18 års fred verkställde han sin skapelse.
Med all tacksamhet till Styrelsen för det
262
Den 7 Julii /. m.
gotia lion Uträttat sedan i 8og, torde man likväl
ingalunda kunna jemföra det hon gjort under de
9 fredsåren, som framflutit sedan 1814, med
hälften af Carl XI;s värf; och månne det icke
kommer af brist på sammanhängande plan?
I afseende på detaillerna, får jag alldeles
afstyrka den öfverföring från Tredje till Åttonde
Hufvudtiteln, hvilken StatsUtskottet i tredje
punkten af sitt Betänkande föreslagit af anslaget
åt Fästnings-fångarne. Vill man hoppas
att de skola användas till någon nytta för Staten,
och att deras arbete skall kunna någorledes
ersätta hvad deras underhåll kostar, så bör det
uppföras på anslaget af Förvaltningar, som låta
förvara deni, eller de militaira; ty endast då
kan man vänta, att de för besparings skuld
blifva använda så gagneligt som möjligt. Skola
fångarne blott sysselsättas af militairen, men
underhållas af andra än dess anslag, så kunde
det vara till befarandes, att fångvården blefve
alltför dyr. Önskan, att hon å Militaire-ansla;
gen måtte än vidare besörjas, är äfven påkallad,
afj förmodan att den Lagstiftnings grundsats,
som ålägger fängelse-straff i stället för kroppspligt,
mer och mer tager öfverhand. I sådan
händelse blifrer Fångvården ännu dyrare, och
med detsamma nödvändigt, att inrätta henne så
sparsamt som möjligt. Jag afstyrker således den
föreslagna åtgärden, och tror, att|, om Fångvården
fordrar tillskott, de då böra öka Mili—
taire-anslagen.
I anledning af hvad här blifvit yttradt, an
-
Den 7 Julii J. m,
gående nödvändigheten af en GeneralFaltTygmästare-lön,
så får jag erindra, att så vidt
mig är bekant, utgår verkligen en sådan lön af
StatsVerket. Om den åtnjutes af någon annan,
än en ArtilleriOfficer, så är det till följe af en
Styrelse-åtgärd, hvarmed Riksens Ständer ej
hafva ati sig befatta.
Det har blifvit taladt om ökadt \öne-anslag
åt Amiral Coijet , såsom tjenstförrättande Befälhafvare
för den här förlagde Eseadre af Arméens
Flotta, under det dess egentliga Chef GeIieralAmiralen
Friherre von Stedingk tillika är
Ordförande i förvaltningen af SjöÄrenderne,
Härvid torde böra anmärkas, att då Friherre
von Stedingk lärer uppbära i,5oo R:drs
lön i Förvaltningen af SjöÄrenderna, så synes
den i hans ställe vid Flottorne tjenstgörande
Amiralen böra aflönas genom afdrag å den Ordinarie,
dubbelt betalte, Chefens inkomster, och
icke genom något nytt Stats-anslag,
Angående det arfvode, StatsUtskottet tillstyrkt
för de Tygmästare, som hafva sig vården
anförtrodd af Arméens Flottas förråd i
Stockholm och Götheborg, så har Friherre Ankarsvärd
redan anmärkt det missförhållande, sorn
äger rum mellan dess materiel och personal.
Jag tillstyrker på grund deraf, att hvad som
brister i den ena, må ersättas genom besparingar
i den andra. Det är ingalunda min mening,
sorn en värd Ledamot yttrat, att man skall
hafva det ena förutan det’ andra, men endast
3«4
Den 7 Julli f. m.
att bagge böra stå uti ett öfverensstämmande
förhållande till hvarannan, hvarförutan försvaret
blifver dyrt, utan att kunna uppfylla sitt
ändamål.
I afseende på hvad Friherre Anckarsvärd
anfört om ved och ljus för Fästningar och GarnizonsOrter,
får jag blott åberopa min föregående
anmärkning, vid den punkt, som rörer
anslaget till Fångvården. Likaledes instämmer
jag i Friherrens anmärkning emot förhöjning
af Militaira tractaments- och rese penningar,
hvilka för vederbörandes resor till mönstringar,
hvaraf de under fredstid förmodeligen mest föranledas,
synas böra utgå af PassevolanceCassan.
I inte punkten har StatsUtskottet föreslagit
en löne-tillökning för Öfversten vid Andra
LifGrenadierRegementet, Hallencreutz. Dervid
får jag göra samma erinran, som förut, att man
nemligen bör laga så, att det anslag, som för ett
ändamål i allmänhet blifvit anordnadt, må kunna
räcka till. Lönerne inom Arméen äro, sorn
man vet, mycket olika. Vill man vid deras jemnande
taga de största eller större till måttstock,
så fordrar denna lön och flera andra tillökning,
samt det hela ett ganska stort anslag. Tager
man åter de små lönerne till rättesnöre, så är
den ifrågavarande ej ibland de ringaste. En
värd Ledamot har yttrat, att det voro svårt
göra indragningar i personalen, emedan lönerne
aro bestämde och icke kunna rubbas utan genom
en ny organisation. Frågas då hvarföre göres
icke förslag till en sådan? ty det är icke skäl
verl 7 Julii f. m.
att Staten lemnar nya bidrag öfver allt der da
begäras, utan att få något igen på andra stallen,
och utan att göra alla vanlottade Officerare
lika rätt, hvarom ännu icke blifvit fråga.
Hvad jag nu anfört, gäller äfven i afseende på
Floltorues ConstructionsCorps och Wermlands
FältJägare-Regemente. Jag afstyrker förhöjda
löne-anslag åt dem, så vida man ej gör en allmän
löne-reglering inom Militairen, hvilket rättvisan
påkallar.
Grefve von Platen har så fullständigt framställt
skålen för skiljandet af Flottornas anslagssumma
från Arméen*, att jag ej har något för
mitt tillstyrkande deraf att tillägga. Hvad man
deremot yttrat, att nemligen Kongl. Majit har
Sig uppdragit Rikets försvar, och att honom ensam
tillhörer att tillse hvad hvarje del kråfver,
och i mon deraf anvisa medel, synes mig ej bevisa
hvad det skulle ; ty om detta skål godkånnes,
så kunde man äfven tillstyrka sammanslåendet
af alla HufvudTitlarne, emedan ån den
ena ån den andra af dem tillfälligtvis behöfva
tillskott, och emedan allagrenar af RiksSfyrelsen
böra ligga Kongl. Majit lika nära om hjertat.
För enheten i förvaltningen borde bestämda
anslag vara anviste åt hvarje särskild Styrelse-gren.
Derigenom kunde Chefen i det hela
och hvarje underlydande i sin ordning, såttas
i stånd att med säkerhet göra sina beräkningar,
och med större verkan utföra sina företag. Jag
kan åtminstone icke annat ån finna det vara ett
stort fel, att icke anslaget för hvarje förvaltningsgren
är afskildt från de öfriga, och att de
266
lien 1 Juli: /, m.
besparingar, som göras det ena året, icke få
reserveras en till godo det andra. De besparingar,
som nu göras för StatsVerket, åro i
» sanning ganska dyrköpta, ty de hindra en sammanhängande
plan i medels-användandet. Om
Riksens Ständer i stället anslogo mindre Summor
åt hvarje Styrelse-gren, men med lemnadt
tillstånd att åt densamma reservera besparingarne
från ett år till annat, emellan Riksdagarne; så
skulle de mindre summorna otvifvelaktigt blifva
mera tillräckliga, emedan man hade något visst
att råkna på, och emedan man ej i ovisshet hvart
besparingarne toge vågen, skulle vara mindre
rnon om att göra dem.
I afseende på frågan om beviljande af ytterligare
Creditif åt ConvoijCommissariatet, får
jag blott erinra örn den af mig tillförene våckte
motion, att nemligen Creditivet ej borde beviljas,
utan så vida Riksens Stånders Revisorer
finge granska Convoij - Commissariatets räkenskaper.
Stats-Utskottet har redan afgifvit sitt
Betänkande, angående detta ämne, och bifallit
förslaget om revisionen öfver hufvud, på ett
jså tillfredsställande sått, att jag dervid ej har
något att tillägga, Men sorn denna fråga blifvit
särskilt väckt, skulle jag önskat, att StatsUtskottet
blott velat åberopa sitt förra Utlåtande
om allmänna medels granskning, på det ingen,
af Utskottets tystnad i detta afseende, måtte
hämta anledning att tro ConvoijCommissariatets
Cassa vara derifrån undantagen.
V2is. Dessa anmärkningar anhåller jag måtte få
Den j Julii /, m.
26 j
åtfölja den förmodligen blifvande återremissen
till StatsUtskottet.
/
Friherre Lagerbjelke, Johan: Emot Stats,
Iftskottets Betänkande, angående tredje HufvudTiteln,
hafva tvänne hufvudsakliga anmärkningar
blifvit gjorde, den ena, att alla sådane anslag
på denna Titel, hvilka egentligen tillhöra Skeppsoch
Fästningsbyggnader, samt materiella anskaffningar,
böra betalas med Stats-obligationer; den
andra åter, emot Utskottets förslag till delning
af denna HufvudTitel, uti tvänne särskilta Titlar,
en för hvardera Försvarsverket, nemligen
den tredje för Arméen, och en ny den 10 för
Sjöförsvaret.
Jag vet ej om jag bedrager mig, men mig
vill synas, som skulle idéen att sträcka StatsObligationers
användande ända till anslagen på
tredje HufvudTiteln, kunna leda till det resultat,
att denna Titels sluteliga bestämmande blef
ytterligare och tor hända länge nog uppskjutit;
ty innan afgöras kan, om StatsObligationer böra
till det eller det behofvet användas, lärer vara
nödigt, att principen af deras creation blifvit besluten,
hvilket ännu icke skett. Val hafva Statsoch
BancoUtskotten, uti deras Betänkanden om
Allmänna Finance-regleringen, framställt och
tillstyrkt antagandet af denna princip, men ärendet
har ännu ej hos Riksens Ständer kommit
till öfverläggning, än mindre hunnit förvänd*
las till beslut. Således af två saker en, antingen
skulle tredje HufvudTiteln än vidare hvila
till dess tillvarelsen af Statsobligationer blifvit
361
Ben 7 julii J, m.
Lag, eller örn man nu vill afgöra denna Titel,
dess anslag bestridas med kända eller närvarande
tillgångar, icke med tvifvelaktige och till
framtiden utställde. Hvad sjelfva saken angår,
eller användandet af ifrågavarande Stats-papper
till anslag på tredje HufvuöTiteln, har jag deremot
åtskilliga betänkligheter, som jag hoppas
Ridderskapet och Adeln tillåter mig vördsammast
anföra. Det är väl möjeligt, att någon gång den
olyckliga ställning för en Stat inträffar, att den
nödgas åt efterkommande hänskjuta betalningen
af skulder, dem Staten för sitt sjelfbestånd varit
i nödens stund, och då inga andra utvägar
funnits, tvungen att göra. Denna händelse kan
icke på oss nu tillämpas, så mycket mindre, som
behofvet visserligen icke fordrar en sådan åtgärd,
och dessutom ifrågavarande utgifter icke
synas vara af sådan egenskap, att efterverlden
med dem bör belastas. Fartvg och materialier
till F örsvarsverket, vara sällan öfver t-n half
mansålder; det är närvarande generation, som
drager njrttan af kostnaden till dessa behof, och
det är följaktligen den som densamma äfven bör
bestrida. Fästningsbyggnader åter fordra en
längre tid till deras fullbordan, och kostnaden
för dem blir följaktligen någorlunda jemt fördelt
på närvarande oell kommande tider, hvarförutan
den kommande tillika har utgiften för underhållet
att bestrida. För öfrigt synes det
mig åtmindstone tydligen och klart , att alla
utgifter, som skola betäckas med Stats-Obligationer
eller lån, måste blifva dvrare än med
Contant; i förra fallet beror varupriserna naturligtvis
på det agio, som uppkommer emellan
Ben 7 Julii f, ni.
obligation och myntet, och i båda fallen skall
ränta betalas; blir obligationen med hög ränta,
det vill såga, ungefär lika med den lagliga, söker
den så kallade Capitalisten att i dem placera
sina penningar, och jag öfverlemnar till Höga
loflige Ridderskapets och Adelns upplysta bedömmande,
verkan deraf på nu varande penninge-stållning
och allmänna förlägenhet: blifva
de åter med låg ränta, till exempel 5 procent,
så måste Staten sålja dem för hvad de gälla, må
hända lås icke 60 procent; och skola åter lån
mot sådan ränta upptagas, år det mer ån troligt,
att dessa icke kunna erhållas, åtminstone till
högst obetydligt belopp. Dessutom, Mine Herrar,
om Piiket utan verkeligt behof, sorn nu år
fallet, i fredens djupa lung tillgriper detta medel,
som ofelbart skall menligt verka på Statens
Credit, hvad medel skall då utfinnas i händelse
af Yerkeligt behof i Fäderneslandets fara? På
dessa skål afstyrker jag för min del användandet
af Stats-obligationer eiler lån till fyllande af
tredje HufvudTitelns anslag.
Den andra anmärkningen kan jag ej heller
för min del godkänna. Då Rikets båda Hufvudförsvars-verks
AnslagsSummor åro delade, vinnes
den stora fördel, att ingen Collision uppkommer
emellan desse Verks administrationer,
skadelig för det hela. Hvarje Styrelseverk blir
då först i tillfälle, att förut med visshet kånna
tillgångarne, och derefter i tid vidtaga de anstalter,
som åro nödige, i synnerhet vid sådane
anskaffningar, som fordra längre tid och betyd i
Ugare surntnor: då blir det Styrelse Verket» fel,
»70
D*n 7 Julii f, ml
om Stalén öfverskrides eller skuldsåttes, hvilket
nu är svårt, snart sagt oinöjeligt, att förekomma,
då ofta behofvet påkallar en åtgärd, till
hvilken man förmodar få medel, men hvilka vid
slutliga regleringen af Stats-anslagen för båda
försvars-verken blifva otillräckliga för något af
dem. Alla Länder, hvilkas läge fordrar ettsårJ
skilt försvar till lands och sjöss, hafva erkänt
den nödvändighet ätt dela och åtskilja medlen
till dessa försvars-verk; derföre hafva ock de förnämsta
Constitutionella Staterne i Europa, såsom
England, Frankrike, med flere, på detta sått inrättat
deras årliga StatsUtgifter; Och deras Ministérer
för NationalRepresentationen framlagt
till antagande särskilta Budgeter för hvardera
försvars-verket. Så önskar jag äfven att det
måtte blifva hos oss, då vi kunna hoppas att i
en framtid ernå en önskad fullkomlighet i detta
angelägna verk. Når nu härtill kommer, att igenom
den föreslagna delningen i särskilta Titlar,
Revisionen blifver både lättad och förenklad,
synes det mig, som StatsUtskottet ägt tillräckliga
anledningar till den föreslagna förändringen, och
då 64 §. Regerings-formen tydeligen bestämmer
Riksens Ständers rättighet, att i denna del förordna,
ken jag icke annat ån tillstyrka bifall å
Utskottets härutinnan gjorde förslag, såsom öfverensstämmande
med en god ordning och Rii
kets sannskyldiga nyttaé
Herr Franc Sparre har anmärkt, att allmänna
arbetskarlarna på Kungsholms Fästning,
aom Utskottet upptagit på Arméens Stat, i »tället
för, såsom nu år, på Flottans, borde återfö
-
Den 7 Juln f. m.
ras till denna senare. Utskottet har troligen
Vidtagit denna utväg af det skäl, att Fästningsarbetet
på Kungsholmen år sådant, att det rätteligen
icke bör tillhöra Flottans anslag, då det
icke år af den natur, att Flottans befäl kan kånj
na, huru det bör verkställas. För min del anser
jag det indifferent, på hvilken Stat arbetskarlarna
åro uppförde, endast det iakttages, att
för den orsaken skull icke det egentliga af den
Statens arbeten derigenom eftersåttes, och att
således den Stat, på hvilken de uppföras, får
motsvarande anslag i Contant.
Herr von Hartmansdorff har bestridt tillökningen
uti ConstructionsCorpsens löner, som Utskottet
föreslagit böra blifva lika med IngenieurCorpsens;
med honom kan jag icke häri instämma.
Vid Allmänna LöneRegleringen i8i5, blef
ConstructionsCorpsen vanlottad af det skål, att
den kom sist i fråga, och anslaget befanns otillräckligt,
sedan regleringen för de öfrige Staterna
hade skett. Riksens Ständers rättvisa, och
högsta billighet kräfva rättelse härutinnan, och
jag tillstyrker derföre bifall å denna del af Utskottets
Betänkande. Herr von Hartmansdorff
har dessutom anfört, angående det föreslagna
Creditivet för ConvoijCassan, att det icke borde
beviljas under annat vilkor, ån att Kongl. Majit
i Nåder bifölle Riksens Ständers Revision af
denna Gassa, och yrkat StatsUtskottets besvarande
af hans särskilta Motion i denna del. Mig
synes denna anmärkning vara ganska besynnerlig,
enär StatsUtskottet redan för detta uti särskilt
Memorial tillstyrkt, att Riksens Ständer*
Den 7 Julii /, rm
Revisorer skulle revidera sila lill StatsVerket
hörande Cassör, af hvad beskaffenhet sorn hålst,
hvilket ock blifvit af Riksens Ständer bifallet,
hvadan det vill synas, som Herr von Hartmansdorff^
Motion redan år besvarad, och den nu
ytterligare gjorda lärer således af StataUtskottet
icke kunna upptagas.
Herr Grefven och LandtMarjkalken till—
kännagaf, att Plenum komrne kl. 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr von Heijne, Georg: Uti många af de
framställningar Grefve von Platen gjort, kan jag
ej annat ån på det högsta instämma. Jag anhåller
likväl, att, i anledning af hvad han anfört
derom, att det från tredje HufvudTiteln till en
särskild förflyttade ansUget för Flottorne, icke
blifvit såsom den fjerde uppfördt, få förklara,
att discussionen i detta ämne förfallit inom Utskottet,
som visserligen ansett lämpligaste stället
för dessa bägge Titlar hafva varit bredevid hvarandra,
om icke flera förhållanden derigenom skolat
rubbas, och af sådan oi’sak uppfört den nya
Titeln såsom den Tionde.
Då jag anmälte mig att tala, skedde det egenteligen
för att besvara Friherre Cederström*
anmärkning om den förmenta olåmligheten af
StatsUtskottets förslag till delning af tredje HufvudTiteln,
hvilket Friherren ansett vara ett intrång
uti Konungens rättighet, i egenskap af
Högsle Befälhafvare öfver Krigsmakten till
lands
I
Den 7 Julli /. m.
lands och vatten. Jag bekänner, i anledning af
denna anmärkning, att då jag sjelf hört framfarne
Konungar och äfven vår nu varande Monark
från Timmen förklara, att De med glädje
sago sig omgifna af Sine trogne Ständer, för att
med dem samråda öm Rikets angelägenheter, har
jag trott StatsUtskottet kunna och böra tillstyrka
Rikets Ständer en framställning och ett i'åd^
sorn nödvändigt blir till Statens båtnad.
Friherre Boije, Ludvig: Det ämne, som
Utgör föremål för närvarande discussion, år till
jin natur rent Militäriskt; men likväl har derunder
blifvit framställd en sats, hvilken år rent
financiel, Friherre Björnstjerna har nemligen föreslagit
dels Stats-obligationers införande tijl bestridande
af vissa under denna Hufvud-Titel
förefallande behof, och dels det sätt, hvarige„
nom dessa Stats-papper .skulle vinna ett åsyftadt
värde. Friherre Lagerbjelke har förekommit
mig med den anmärkning, att detta ämne
blott i financiel våg kan väckas. Men utan att
ingå i yttrande om sjelfva systemet, tror jag mig
böra såsom en erinran hemställa, att om Statsutskottet
icke åt Friherre Björnstjernas förslag
lemnar det afseende, han Önskar, något annat
sätt måtte uppgifvas, på det tillgång icke för
det nödiga behofvet måtte saknas. Då Riksens
Ständer vid sista Riksdag beslöto att en Cassern
skulle uppbyggas åt Andra LifGardet, påminner
jag mig skälet dertill hafva varit* aft
män ansåg Regementet betungadt, då det sjelf
Ridel o, Ad. Prof. VI. Rand.
274
Den 7 Juiri f. m.
nödgades håra bördan af inqvarteringen. Det
tillhör icke mig att undersöka skälets halt.
Nog af det antogs, och beslut blef på grund
deraf fattadt. Ifrån denna stund uppstod en
rättighet för Regementet, att få Cassern-byggnad.
En annan fråga uppstår nu, om, sedan ett
beslut redan år gifvet, detsamma kan återtagas.
Kan någon större hushållning vidtagas, år det
visserligen icke mig ernof. Men mera af farhåga
för den menliga inflytelsen af en rubbning
uti våra beslut, tillstyrker jag att anslaget må
fortfara,
Sluteligen kan jag icke lemna oanmärkt éii
jemförelse, hvars obillighet verkade för starkt
på mig för att jag skulle kunna den i tysthet
förbigå. All risque att synas vara Ministerens
Panegyrist, som jag likväl hvarken vill eller hellöf,
ver vara, måste jag anmärka, att ingen jemförelse
kan åga rum, emellan hvad Carl XI. förmådde
uträtta under 18 år och hvad hos oss
efter 1809 blifvit tillvågabringadt; ty vid alla
jeffiförelser år det omständigheterna sorn bestånu
ina likheten. Nå vål, Mine Herrar! Vi veta
alla, att Sverige aldrig varit mäktigare och riÄ
kare, ån i Carl XI;tes tid.
Jag öfverlemnar då åt hvar och en att sjelf
afgöra, huru jemförelsen skall slå ut med närvarande
tid af fattigdom i både tillgångar* styrka
och ilnancer.
Friherre Bjurnftjerna: Det år i anledning
af Grefve von Flåtens yttrande jag vågat begå
-
Den 7 Julli f, m,
*75
ra ordet. Jag instcSrrimer fullkomligen uti den
öf honom yrkade sats, att sedan ett Central-systein
blifvit uppgjordt, försvars-verket i öfrigt
bör bringas i harmonié dermed och Central-punk.
ten Yanäs aldrig lemnäs ur sigte. Då jag emedlertid
befarat, att af hvad Herr Grefven anfört,
kunde dragas den slutföljd, att Regeringen
handlat efter helt andra principer, har jag ansett
det vara min pligt att upplysa, det förhållandet
icke år sådant. 1819 beslöts Fåstnings-anlåggriingen
vid Vanås; Sjukhus-byggnaden för Garnisonen
var redan beslutad 1815. Jag hemställer
bm det vore skål att denna Byggnad, sorn
redan år till fyra femtedelar fullbordad, nu meia
bör upphöra? Cassernen för Andra LifGardet,
eller rättare beslutet derom; vidtögs vid Riksdagen
1818. Dessa Byggnader åro utomdess
icke att betrakta såsom Militaira-anlåggningar.
Ijc åro egentligen oeconomiska anstalter, emedan
Stockholm, i egenskap af Hufvudstad, alltid behöfver
Sjukhus och Casserrier för sin Garnizom
Örn Sjukhus-byggnaden år tilltagen i för stor
Scala, torde sådant kunna hända hvar och eri,
sorn bygger utan att sjelf väta Årchitect. Med
Cassern-byggnaden år en dubbel tecdhomisk fördel
afsedd, dels att lindra bördorne för Stockholms
Borgerskap beli dels att Regementet under
Exercice-tideri till Ladugårdsgärdet éj måtte
hafva tre fjerdedéls mil att marcherä nästan dagj
ligen, åfverisöm tuera ordning genom den vidtagne
mbsrireri vinnes. Jag kan ej finna, att Styrelsen
på detta sått frangatt beslutet otn Central,
försvaret vid Vänås. Detta Central-system öfverensståmmer
sä mycket mera med mina egna
r
276 Den 7 Julii /. ut.
åsigter, som jag sjelf i Officiel väg föreslagit
anläggningen af denna Fästning, samt ex officio
utfärdat beslutet derom. Sedermera är en ge -  nerel försvars-plan uppgjord för Rikets alla
Fästningar, enligt hvilken aila mindre nyttige å*
ro utdömde för att bespara ali kostnad derå,
samt de verkligen nyttige åter bibehållne, såsom
Carlstén, ett litet Sveaborg i Cdtegaf, Waxholmen,
ny Elfsborg, Kungsholmen och Drottningskåret
såsom försvarande inloppen till Stockholm*
Götheborg och Carlscrona j saint Christianstad
såsom nyttig stödje-prmkt för operationerne till
Skånes försvar. Ingen skilling behöfver mera
kostas på de öfrige Fästningar 7 till antalet,
utom hvad som erfordras till underhåll af rum.
men åt fångar samt Casserner. Såsom ett bevis
derpå att Central-systemet ej lemnats ur
sigte får jag anföra, att s;ne stora Kruthus, som
redan voro beslutade att anläggas vid Warberg,
blifvit förflyttade till Vanås, och dessa åro de
enda nybyggnader, hvilka, i afseende å 5:dje
FIufvudTitelns otillräcklighet, kunnat under loppet
af sednare åren vidtagas. Så vidt på mig
ankommer, årnar jag visserligen tillstyrka, att
alla Militaira anläggningar må concentreras vid
Vanås.
I anledning af hvad Friherre Lagerbjelke
anfört om Stats-obligationers skadlighet, får jag
bekänna, att jag visserligen hellre skulle önska,
det tredje FIufvudTitelns behof kunde fyllas
med Bancosedlar; men i förmodan att detta ej
skulle kunna ske, liar jag, till ändamålets vinnan*
de, föreslagit i Stats-obligationer ea summa af
Den 7 Julii /. m.
27 7
100,000 Riksdaler, egentligen till anläggningen
vid Vanås och Carlskrona Fåstnings-byggnader.
Jag har härvid trott mig böra löija don ledning
af en redan erkänd principe, sorn blifvit lemnad,
då Kongl. Majit Sjelf föreslagit Stats-obligationer
till bedrifvande af Götha Canal, till Strömrensningar,
med mera, så vida StatsUtskottet till
dessa behof ej skulle kunna anvisa andra utvägar.
Jag anser det vara bäst, att afgörandet af
denna Titel får hvila intill dess frågan om Statsobligationer
blifver afgjord. Som Vanås icke
hinner bli färdig i vår lifstid, tror jag icke det
vara obilligt att våra efterkommande betala en
del af arbetet, hvilket ej eller kan verka på
Bancosedlens värde. Vi hafva i England sett
900 millioner Stocks icke hafva halt något inflytande
på Bankens då orealiserade Sedlar.
Långt ifrån att uppskjuta begagnandet af Statsobligationer
till inträffande krig, vöre det nyttigt,
att vid dem dessförinnan vänja Nationen,
emedan de kunna liknas vid en, häfstång för ali
Nationlig välmåga.
Herr Munck af Rufenjkjold, Eberhard:
lfa det var jag, sorn vid 1815 års Riksdag föreslog
den löneförbättring, sorn gifvit anledning
lill Tredje HufvudTitelns förökande, har jag
äfven era särskilt anledning att yttra mig öfver
åtskijlige af de frågor, hvilka under discussioaeu
bär åro framställde. Hvad deri närvarande organisationen
af vår Armée angår, sä kan man,
utan att vara.. milit aire, inse dess företräde i det
hela emot hvad den var för 10 år sedan, och
att den betydligen ökat Rikets anseende utom
-
378
Den 7 Julii f m.
landa. Likväl kan ingert sann vän af Fäderne^
landet «udg£> att Önska, det kostnacTerne för desg
underhållande i fredstid ej måtte vara så betyd-,
lige, att de medtaga Nationens resourcer att utföra
ett krig, i händelse ett sådant skulle inträffa.
Jag skulle derföre anse flere besparingar
vid vårt Försvarsverk vrn förmo,nlige, oph t,
ex. i synnerhet, att de indelta Infanteri-Regementerne
reducerades tillsammans af 2 å 300
man hvardera, sorn i behofvets stund kunde fyllas
med redan något ex«-ceradt Reväringsmanskap.
Men då för närvarande alla Constitutionella
Stater synas vara i behof af att hålla sina
Arméer på krigsfot, anser jag det nu icke rådligt
för Sverige, att genast företaga en sådan
reduetion. När jag år i8i5 föreslog löjve-förbättringen
för Rikets Embets- och Tjenstemän,
var det ingalunda min mening, att Nationens
bördor derigenom skulle komma att ökas, ty
jag föreslog andra alldeles tillräckliga medel;
dertill, nemligen dels indragning, och dels lönernas
utgörande helt och hållet i Spänne mål.
Till min ursäkt för eh mation, sorn, emot dess
afsigt, föranledt ökade skatter, får jag äfven anföra,
att man den tiden ännu ej visste af någon,
synnerlig indragning af Landets Rörelse-capita}^
ty den sorn sedan är 181 o till ett belopp af 2,
millioner verkligen skett, doldes sorgfälligt, somt
att Landtmannens produeter da ännu ej fallit i
vanpris. Först efter 18»8 års Riksdag, då
skatternas belopp förblef det samma, men rörelse-capitalet
minskades till flere millioner, uppstod
en högst tryckande verkan af utskylderne,
hvilken ökades derigenom, att assiguationsrätten
Ven 7 Julii j, m.
279
medborgare emellan blef ån ytterligare inskränkt.
I ett Land, der det gångbara bytes-medlet består
blott i sedlar, kan man ej med säkerhet
afgöra, om anslagen åro lör stora eller icke,
innan man fått åtminstone ungefärligen bestämdt,
huru stort rörelse-capitulet får förblifva. Om
derföre Rikets Ständer vidtaga tjenliga mesurer
att lifva indnstrieusa företag, sorn Öka välmågan
i Landet, och derföre dertill bereda tillräckligt
penninge-förjag, vidgad frihet i handel och
näringar, samt skatternas behöriga fördelning,
skola de nu yrkade Bnslag möjligen kunna utgöras.
Försummas åter detta, 6å vågar jag förutsäga,
att medlen dertill blott för någon tid
skola kunna utprässas, men att Nationen snart
skall digna under sina bördor, och vid ett inträffande
krig alldeles icke kunna uthärda dem.
Grefve Löfvenhjelm, Carl Axel: Under
discussionen öfver 5:<ije HufvudTiteln har det
synts mig, att den icke blifvit till sin råtta ballance
upptagen. Konungens Proposition utvisar
att behofvet vore 200,000. Riksdaler utöfver de
redan förut beviljade 1,000000, äfvensom att
desse 200,000 Riksdaler redan vöre den möjligast
nedsatte summan nf ett nödvändigt tillskott.
Kongl. Maj:t uppgå! likaså medel att betåcka
denna förökade utgift, utan att öka bevilluiugen
medelst minskning af Salipoter-gården till ett
belopp af t oi,000 Riksdaler, emedan man hop.
pades, att Riksens Ständer skulle uti Bankens
vinst finna ett medel till ersättning, För det
andra föreslog Konungen, att arn; is a SaltpeterSjuderi-StafeOi
och inlösen af Saltpeter att utgö
-
Den 7 Juli i f. m.
ras af råntorne på den besparda Saltpeter-Fon^
den, och att dymedelst sätta 5:dje HufvudTitela
i tillfälle att använda de dertill anslagne 58,ooO,
Riksdaler till fyllande af dess behof. För det
tredje hade man trott att Carlskrona ÄrbetsCompagnies
underhåll borde förflyttas till 8:de Hufvud-Titeln,
och 5:dje HufvudTiteln dymedelst
vinnna en behållning af circa a4,ooo Riksdaler.
På sådant sått och uti desse 5;ne HufvudSummors
godtgörande åt 5;dje HufvudTiteln had=s.
densamma blifvit förstärkt med 188,000 Riksdaler
eiler nära de af Kongl. Majit begårte 200,000.
Riksdaler utöfver förut beviljade i,3oo,ooo u~
tan att någon ökad bevillning dertill hade erfordrats.
Deremot har StatsUtskottet väl medgifvit
Saltpeter-gärdens nedsättning till hälften, men
icke godtgjordt 3:dje HufvudTiteln den uppoffrade
gården, __ likaså äro vål de för SaltpeterStaten
erforderlig® 58,000, Riksdaler öfverförde
på dess besparingsfond, men den besparde
summan icke beräknad 5:dje HufvudTiteln^till
godo, då motsvarande summa blifvit anvisad att
betåcka utgifter inom de förr beviljade i,5oo,ooo.
Likså fortfar enligt St 11sDtskottets förslag Cmis.-  krona ArbetsCompagnier att gravera 5;dje HufvudTiteln
med deras underhåll.
Hvad särskilt desse ArbetsCompagnier beträffar,
synes mig det högsta man med billighet
kunde fordra, vara att ålägga Flottans Stat att
godtgöra 8:de Hufvudtiteln något visst för hvarje
af detta manskap anvåndt dagsverke; men att
jjen i Jiilii f. nu
ålägga Flottan att föda och underhålla linder
p65 dagar arbetsmanskap, som, ined afdrag af
Helg- och Söndagar, sjukdoms - tillstånd och
andra dylika hinder, icke kunna utgöra 200 arbetsdagar,
år onekligen att på ett indireet sått
minska 5:dje HufvudTitelns anslag, då snarare
anledning vore, att de otnnåmnde arbetsfångaree
hämtade sitt underhåll ifrån samma Titel, som
bestrider enahanda utgift för alla andra fångar i
allmänhet.
Hvad fördelningen af Tredje HufvudTitela
emellan Arméen och Flottorne angår, vill jag
icke bestrida, att ju sådant länder till ordning.
Jag tviflar också ej, det Kongl. Maj:t antager
detta förslag. Jag åger dock i detta fall ej någon
säkerhet för hvad jag yttrar 5 jag säger blott
hvad jag förmodar.
Man har talat om ett låne-sysiem, dess
nytta eller skada. Härom år så mycket ordadt,
att jag ej vid detta tillfälle har något att tillägga.
Det innefattar någon gång en orättvisa mot efterkommande,
det medför stundom många fördelar.
Hvad sorn likväl år säkert, år, att då
man har en. oundgänglig utgift, hvilken ej på
annat sått iean bestridas, måste Slaten så vål
som den enskilda tillgripa det enda medel , sorn
finnes för handen. Frågan huru ett sådant lån.
i framtiden skall kunna betåckas, hindrar oss ej
att för närvarande hufvudsakligen bestämma 5;djfi
HufvudTitelns anslag;■ sättet att bet åek a dess belopp.
blir sedermera en Cura] posterior^
982
Den 7 Julii f. m.
Hvad Andra LifGardets Cassern angår, fåc
jag nämna, att ehuru Första LifGardet långe
varit i åtnjutande af en dylik förmon, så, långt
ifrån att den InqvarteringsSumma Staden gifver,
förmår hetåcka kostnaden till Inqvarterings-ser.
vicen i det Slott, sorn blifvit Regementet för
sådant ändamål upplåtit, år Regementet för
närvarande i underhandling med Stockholms Borgerskap
om förhöjning af densamma. Frågan
år af ömtålig natur. Inqvarterings-skyldigheten
Ar en åldrig Stådernes skyldighet, som det måhända
vore rättvisare att fördela på hela Staten,
pm sådant icke alltför mycket ökade dess utgifter.
Emedlertid torde exemplet af Första Gardiets
oeconoomka förhållande i denna del till—
yäckeligen bevisa, att Andra Gardiet icke kan
hämta någon penninge vinst af Casserne-byggnaden,
då den inqvarterings-sumtna, som bestås,
knappast kan blifva tillräcklig för servicen och
husets underhåll.
D,et har blifvit tahult om prål, och om behofvet
af besparingar. Min individuella tanka
Ar, aft hushållning är nyttig för Staten, och att
alla onödiga utgifter åro skadliga. Jag skall
derföre alltid med glädje gifva min röst åt alla
besparingar, sorn skäligen kunna äga ruin. Jag
tror likväl icke denna princip© kunna så användas,
sorn någre Ta ht re yrkat, att nemligen med
ett streck klipps af behofven, och förklara, att
Regeringen mäste med ett sålunda ininskadt anslag
till fullo betänka behofven. Når man vill
minska ett anslag, bör man åtminstone uppgifva
på hvad sålt besparingen skall kunna ske. Dä
Den 7 Julii f. m.
s83
behöv^eiv stvikea, i* iW \L \\
sorn fdajenac alt följas. V)>SeAeen *'<
f°seribla^ Jag ^håller att få göra
JJ f,Hågg till mitt förra yttrande, hvilket jag
dä glömde, att nemligen, enär anslagen till Tredje
Hafvv.df.teln
Kongl. Magt matte berättigas att för FörsvarsVerket
använda alla besparingar , ej allenast på
denna, utan äfven på samtlige HufvudTitlnrne,
sedan bebofven inom dessa förut blifvit bestridde.
I händelse bristen icke år större åu här
blifvit uppgifvit af 183,00,0 till 200,00» R:dr
skulle jag emedlertid anse det vara lämpligast^
att fylla dem genom ett större anslag, hvilket,
äfven om det måsfe hindra nedsåttningen i nu,
utgående bevillning, efter min öfvertygelse är
n\era öfverensstämmande med Folkets verkliga
interesse, ån att för S.tatens ordinarie behof
skuldsätta Riket, då efter minst 20 år i blotta
räntor för redan använde Summor, korn att
erläggas hvad som nu vore tillräckligt att föp
alltid i afseende på detta behof förekomma
skuldsättning.
Oaktadt jag gerna piedgifver, aft bär icke
år råtta stället för ett sådant yttrande, kan jag
likväl ej underlåta, att fästa uppmärksamheten,
på den stora skillnaden emcdlan Engelska Stocks,
och våra föreslagna löpande Stal*0,bligationer.
De förra åtp rigtiga lån, som bokföras, och på
hvilka några Obligationer icke utgifvas. De kunna
således aldrig löpa såsom mynt. De sednare
åter hafva förr hus oss gå It, och ställe, om
2ä4
Veu 7 Julii J, m.
de åter infördes, komma i omlopp såsom mynt,
oclvi sådan egenskap blifva beräknade. Emellan
dera finnes således en betydlig skillnad.
För öfrigt tror jag, att med all den aktning Andra
Gardet lika med andra Regementer i Svenska
Arméen förtjenar, de till dess Cassern-byggnad
anslagne 78,000 Riksdaler Banco nyttigare kunde
användas till Wanås Fästning. Om CompagnieCheferne
förlora på de dem anslagne hyror,
så fiunna de ju ersättas med några 100.
Riksdaler per Compagnie, en utgift vida mindre
känbar för Staten, ån att bygga upp 170,000
Riksdaler i Stockholm.
Beträffande slutligen hvad Herr von Hartmansdorff
anfört 011» Carl Xf;tes organisationer,
hvilk as förträfflighet jag i manga hänseenden
medgifver, bör inan äfven erinra sig, att Han
ägde tillräcklig makt afl verkställa, hvad Han
Sjelf beslöt.
Herr hej ren, Johan Pehr: Jag var en bland
dem sorn med lifligt deltagande åhörde Grefve
von Plåtens framställning om Sveriges försvarssystem.
Sedermera har jag hört en annan Ledamot
yttra något, som hos mig väckt den förmodan
, att ett missförstånd ägt rum om hvad
egentligen skail förstås med ett Central försvar,
Den värde Talaren tyckes nemligen taga
för afgjordt, att för det ett Cen-tral-sy-stem antages,
försvaret af endra punkter bör åsidosättas.
Jag deremot anser det förra böra betrak,
tas såsom en resource, sedan man under första
perioden al ett krig utan framgång sökt försvå
-
nen 7 jndii /. ni -,
*85
ra sina gränsorter. Genom ifrågavarande system,
undviker man* att, pä sått annars vanligen
händer i krig, på samma gång med förmågan
att i första ögonblicket motstå, äfvert
förlora hågen att fortsätta försvaret; ty den
moraliska styrkan upphör, då man vét med sig
sjelf, att man saknar medel till upphjelpande af
förfallna affairer. Jag har ansett mig böra anföra
detta, icke blott i anledning af hvad sorn
yttrats under loppet af för handen varande dis—
cussion , utan äfven till rättande af de örigtiga
begrepp jag i detta afseende vid flere tillfällen
hört framställas , som skulle ett Centralsystem
utesluta allt annat försvar, i stället att
det förra egenteligen endast utgör ett fullkomnande
af det sednare, då det såsom ett helt
betraktas.
Grefve von Platen: Då jag nu åter Upps
står för att något utveckla hvad af mig och liera
i detta ämne blifvit framståldt, sker det icke
till försvar af min egen åsigt, den jag gerna
underkastar andras omdöme, utan det år fast
mera för sakens skull , jag anser mig pligtig att
närmare upplysa, hvad jag i mitt förra yttrande
menat eller icke menat. Då frågan år cm ett
Central-system, vill jag ej inlåta mig uti alla
dess förhållanden. Denna sats år i sednare
åren mera allmänt erkänd och antagen ån fordom
, ehuru dess grunder och sanning skönjas i
alla tiders äfven de äldsta förslagens historia.
Den år så bekant för hvarje vetenskaps-man,
att jag nu alldeles icke behöfver ingå uti någon
utveckling deraf, Allt nog detta system år
885
Den 7 Julii /. mi
baseradt på ett centrum. Huru det öfriga bör
bedönimas i anseende till olika natur, Folkets
lynne och luftstrekets beskaffenhet m. m. förbiJ
går jag vid detta tillfälle. Men hvad som år
och förblifver en evigt gällande sanning, år, att
Vikingärntes land ej attrioriunda kan försvaras
ån med Vikingames sätt att föra krig; det
vill fiågaj att vi skola vara beredde att
tnöta fienden både till Lands och Sjöss. Huru
detta skall ske j må man lemna åt Styrelsen.
Men då det år eri gifven sak , att
vi behöfva feri Sjömakt, följer ock deraf, att
för dess underhållande måste finnas ett ståndigt
anslag. Jag kan derföre, långt ifrån att frångå
mitt tillstyrkande af denna HufvudTitels fördelriing,
enligt StatsUtskottets förslag, blott beklaga;
att sådant ej längesedan skett. Jag vill likväl
icke härmed klandra det framfarna, må dtet hellre
lånda till framdeles rättelse • och jag önskar
tippriktigt, att vi måtte blifva klokare i framtiden.
Vi skola då hårrita nytta af erfarenheten;
titan att se tillbaka på de misstag; som vållat
den. Når jag vidare talar torn HufvudTitélri;
instämmer jag visserligen med dem; hvilka äfise
de Fästningar sorn ligga invid Flottans hufvud.;
station, oell i synnerhet bidraga till dess försvar,
böra inbegripas lili Sjöförsvarets Hufvud.;
Titel. Kongl. Maj:t kan otvifvelaktigt flytta
den till hvilkeri Styrelse Honom godt synes;
men jag tror det vara bättre hafva Styrelsen af
ett Verk en half mil ifrån sig, ån 5o mil. I
suite af discussionen har ytterligare blifvit nämnt
om Hufvudstadens flyttning. Jag har sagt, att
toånga saker finnäs i Hufvudstadenj som ej e:
Den 7 Julii J, m,
28?
gentligen höra dit, och hvilket borde förändras.'
Ingalunda har jag likväl dermed menat, att det
vore fråga om att flytta Konungens Residens,
ErnbetsVerken och sådane Inrättningar, som tillhöra
en stor Stads handel. Detta vore dels så
svårt, att det gränsade till omöjligheten, dels
icke nyttigt. Men just derföre, att Stockholm
bör begagnas till Konungens Residens, och att
det dr en betydlig handelsplats, tror jag det vara i
dubbelt afseende nödvändigt, att allt flyttas härifrån,
som i militairiskt hänseende ej hör hit*
Jag vet ej hvad som nu skulle kunna hindra mig
att fritt yttra mig på detta rum. Må härida
hade jag ej velat göra det för 10 år tillbaka;
haen jag anser Sveriges ställning för det närvä,
rande vara sådan, att man fritt kan utsåga sin
tanka. Jag förklarar således helt öppet, att
HufvUdstaden hvarken genöm Waxholms Fästning
eller Fredriksborg år tillräckligen skyddad.
Jag vill icke ingå i några detaijer, ehuru jag
skulle kunna anföra hundrade. Nog af, Stockholm
kan aldrig blifva någon Militairisk fast
plats. Når detta ställe likväl år af så mycken
Vigt 1 andra afseenden, blir enda medlet att skydda
den, att derifrån aflägsna allt hvad åom önödigtvis
för en fiende ökar dess värde* och att
Uppsöka en punkt, hvarifrån mari på samma gång
ined en samlad styrka hotar den arifallande både
i flank och rygg. Om man lägger denna
styrka framför eller på det ställe, som angripes,
blir det långt lättare för Heride att deremot
våga ett försök, ån då styrkan frånskild och i
flanken hotar att afskåra dess corrimunicationer^
Och göra dess återtåg omöjligt. Under sådane
2 §8
:Den 7 Julli j, rri,
förhållanden har jag alldeles icke åsyftat Hufvudstadens
flyttning, utan blott yrkat, att mari
måtte upphöra med alla militairiska anläggningar
hår. Och då påstår jag äfven, att ett Sjukhus,
hvilket når det blott till hälften år färdigt*
redan kostar 100,000 Riksdaler, att Casserhbyggnaden,
sorn medtagit betydliga summor, icke
böra med större kostnad bär fortsättas, hvarest*
efter ruin mening, alla militaira anstalter böra
undvikas. Jag tror, att både KrigsFörråder och
Rikets Bank vid en hy sakernas ordning, som
ej berott af oss, men hvarefter vi böra rätta
oss, här äro oriktigt placerade. Om dessa flyttas
till annan uti en allmän plan passande ort^
behöfva vi ej frukta någon fiendes ankomst; ty
Väl, dock ej utan motstånd, kunde han komma
hit, men han fick se sig om, huru han skulle
slippa härifrån. I anledning af hvad sorn för
öfrigt blifvit anfördt om vigten af sådane Fästnings-byggnader
som vid Vänäs och Carlskrona*
ar jag af den tanka, att man bör anskaffa tillgångar,
för att fortsätta och fullborda dessa arbeten
efter en allmän plan, hvarvid likväl hushållsaktig!
bör förfaras, och arbetet hvarken drif»
vas för långsamt, eller allt för brådstörtande. Jag
kan ej nu ingå i utveckling, huru detta bör ske;
inen det anser jag mig böra anmärka, att för
äådané permanenta inrättningar är det icke 0-  rättvist, ait någon del af bördorne äfven blifver
lagd på efterkommande. Detta är emellertid så
riktigt bedöindt af Herr Hjerta, att jag blott be*
hofver åberopa hans Anförande i denna omständighet.
Ännu en sak anser jag mig böra
örn
lien i Julii /. m,
om Wanäs tillägga. Vi hafva i sednare tider,
ledde af omtanka för menniskors förbättring,
varit betänkte på Corrections-anstalter; men jag
frnktar, att vi ej hittat rätta vägen till målet,
och jag skulle tro, att om de medel, som till
sådane inrättningar användas, i stället anslogos
till bildande afen särskild MilitaireCorps på Wanäs,
1 likhet med de fordna värfvade Troupparne,
med flit säger jag de fordna, mycken
nytta derigenom skulle åstadkommas. Men man
må ej vänta sig, att då man på ett ställe samlar
mer och mindre opålitligt folk, och ställer det
under samina lagar, som rättskaffens menniskor»
något dugligt deraf skall kunna tillvägabringa».
Det är ej hos oss, som uti vissa andra Länder,
då vissa Secters Religionsnit gör, att tillgång på
skicklige föreståndare vid sådane inrättningar ej
saknas. Om ifrågavarande personer blefvo ställde
under ett ordentligt och strängt befäl, och efter
deras mer och mindre pålitlighet classificerades,
tror jag att ändamålet skulle bättre vinnas än
nu, hvad deras moraliska förbättring angår, på
samma gång, som deras styrka kunde användas
till allmänt gagn, men för en sådan organisation
behöfvas särskilta stadganden; och huruvida LagComitéen
blifver nöjd med förslaget, kan jag ej
afgöra j jag har dock ej velat underlåta framställandet
af min åsigt. För öfrigt får jag blott
nämna, att jag endast vidrört vissa hufvudprinciper
af förevarande ämne; att jag talat alldeles
oberedd, och att jag sjelf icke är säker, ora
Ridd, o. Ad. Prof, VI. Band, 19,
290
Den 7 Julii f, m.
jag skulle äga skicklighet att i detalj utveckla
min mening. Jag anhåller att äfven detta yttrande
måtte få beledsaga återremissen till Statsutskottet.
Friherre Wrangel, Henning: Mången torde
anse det icke vara för mig tillständigt, att
deltaga i denna discussion, sedan jag från Mi~
litaireStåndet öfvermått till fredligare yrken; men
minnet af förflutna tider sätter mig i stånd, alf,
fastän ej ägande förmågan att uppgifva en ny
plan, likväl till en del kunna bedöma hvad som
vid en plans föreläggande kan anses riktigt och
användbart. Jag får derföre förklara, att jag
till alla delar instämmer med Friherre Anckarsvärd
oell Grefve von Platen, och jag kan
icke neka, att det sätt, hvarpå den sednare yttrat
sig om vårt Försvarsverk, fästat sig djupt
uti mitt hjerta. Af alla HufvudTitlar är den
tredje den kostsammaste i proportion, och är
således af natur att mest fästa vår uppmärksamhet.
Ehuru de ämnen jag ämnar vidröra, redan
blifvit af flere Talare afhandlade, finner jag mig
dock böra tillägga något, i afseende på första
frågan om Andra Gardets Cassern, då jag för
min del är af den tanka, att, sedan byggnaden
en gång blifvit börjad, den också bör bringas
till slut, hvarvid man likväl torde kunna förfara
med mera hushållning än hitintills. Det hade
emellertid varit önskeligt, att Stockholms innevånare,
liksom Götheborgs, uppfört denna Cassern.
Götheborg har åt sin Garnizon uppfört
en praktfull Cassern, och jag vet ej hvarföre
Den i Julii f m.
391
Stockholms Stad skall vara mera frikänd från
ett sådant åliggande.
Vidare, i afseende på den föreslagne Tionde
HufyudTiteln, anser ja g, att då behofvet af
ett Sjöförsvar förutsattes såsom gifvet, detta äfven
fordrar ett särskilt och bestämdt anslag, hvar-’
förutan jag ej förstår, huru det är möjligt att
anskaffa allt hvad Flottan behöfver i materia—
lier. Likaledes bör, enligt min öfvertygelse, en
minskning af summan under Tredje HufyudTiteln
äga rum. Jag vill dock ingalunda betaga Försvarsverket,
hvad det samma oundgängligen behof
ver, fastän jag ansett en alfvarsam granskning
vara nödig; men jag tror StatsQbligationers införande
vara det verksammaste medlet till ändamålets
vinnande. Detta hör dock ej egentligen
till denna discussion, utan blir tillfälle att
derom ventilera, då financeplanen kommer att'
behandlas. Som det är svårt att inse det politiska
förhållandet, och deraf följande anslags
behof, hänvisar jag blott till Friherre af Nordins
reservation, som på ett korrt, tydligt och
kraftfullt sätt sökt visa nyttan af att lemna åt
framtiden delaktighet i kostnader, som den egenteligen
för njuta utaf, och är det för mycket
begärt af samtidens förmåga, att ensamt bidraga
till Rikets försvar.
Under Discussionen har anmärkning blifvit
gjord, emot inrättandet af de nya Fälttygmästare-tjensterne,
hvilkas detaile hittills berodt
på förtroende till Öfverstarnes egen omtanka.
Jag skulle önska, att intilldess detta förtroende
205
Den 7 Julii /. m.
upphör, saken måtte få förblifva på samma fot,
som den hitintills varit. Herr Rosenblad hav
vid detta tillfälle, liksom flera gångor förut,
sökt upplysa oss om våra bördors lätthet, på
ett ganska tröstande sätt. Väl vet äfven jag ,
att myntet är sämre nu än förr; men jag vet
ock, att priset på Landtmannens pr odukter fallit,
och att man behöfver mera producter nu
än tillförene , för att kunna tillvägabringa sina
Kronoutskylder. Mot Herr von Hartmansdorff,
sorn ansett PassevolanceCassan kunna användas
till Resekostnads-ersättning, får jag anmärka,
att den har tillkommit i stället för de fordom till
Soldaten lemnade matsäckar. Jag vet ej, om
det just vore behörigt, att fördela dessa matsäckar
på Generaler och Befäl. För min del
anser jag olämpligt, att för sådant ändamål tillgripa
dem. Hvad som i öfrigt här blifvit ordadt
om afskaffande af all Militairisk lux, finner jag
helt naturligt, att dess tillvaro bör göra ett lifligt
intryck på hvarje exalterad krigare. Men
jag håller ock före, att något främmande inflytande
ej bör kunna inverka på våra beslut,
utan vårt enda ögonmärke vara i hvad rnon
det ena eller andra är mer eller mindre nyttigt
för Fäderneslandet.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller att
få till mitt förra yttrande foga en anmärkning,
som jag vid dess afgifvande glömde. Den rörer
Båk-afgifterna. Det är bekant, att sedan
år 1820, då en ny Taxa för dem upprättades,
inkomsterne betydligen stigit. Häraf hämtar jag
skäl till den önskan, att vårt fyrväsende måtte
Ven 7 Julii /. ni.
*93
inrättas i likhet med GrannRikenas, så att fyringen
måtte fortfara alla nätter hela året igenom.
Hos oss upphör den Sommartiden, hvilket
ej sker i Danmark och Norrige, som ligga
med oss under samma polhöjd. Att fyringen
om Sommaren äfven är nödig i Sverige, bevises
bäst deraf, att då man väntade ÖrlogsEscadren,
som nyligen hitförde Hennes Majit Drottningen
och Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan,
var fyring, ehuru under den ljusaste månaden,
anbefalldt på de Båkar, som skulle passeras. Det
är till förmån för våra näringar, eller till tryggandet
af Sjöfarten, som jag önskar att en oafbruten
fyring måtte äga rum äfven om Sommarnätterna.
I anledning af de anmärkningar, som blifvit
gjorde emot mitt förra yttrande, får jag till
en början gifva Friherre Wrangel rätt. Vid
närmare eftersinnande finner jag, att rese-penningar
ej böra bestås af PassevolanceCassan utan
att vederbörande Inspecteu,rer, som fått de fordna
Öfverste-indelningarne och utom mönstringarne
ej lära hafva serdeles att göra, må sjelfve
bestrida ifrågavarande kostnader.
Tvenne värda Ledamöter hafva gjort anmärkning
emot min jemförelse emellan hvad
Konung Carl XI;te uträttat, och hvad som skedt
i vår tid. Man invänder nemligen att tillgångarne
voro större då än nu; men så var Riket
också mycket större, fordrade mera omtanka
och anstalter, samt var i oredigare skick. Nu
»edan området och tillgångarne blifvit mindre,
* 94
Den 7 jidit f, m.
håfve vi flere Generaler , Amiraler, Officerare
och Embetsman af alla grader än då, hvilket
måtte vara bevis på felaktig organisation. Äfven
har det blifvit anmärkt, att Konungen då
för tiden ägde oinskränkt magt att organisera ,
såsom Honom bäst syntes hvilket icke är händelsen
nu, då Grundlagen lägger hinder i vägen
för ändringars egemnägtiga vidtagande. Anmärkningen
vore rigtig, så vida något förslag
till förbättrad organisation nu hade af Styrelsen
blifvit framlagdt och icke af Riksens Ständer antaget;
men åtminstone känner icke jag, att nå->
got sådant hitintills ägt rum.
Herr Mannerjiam, Jokan : Det var ej min
afsigt att yttra mig i ett ämne, hvarom jag ej
.har annan kännedom, än den som vunnits genom
deltagande uti Statens allmänna stora angelägenheter,
och genom uppmärksamhet på tidens
händelser. Af sådan orsak ärnar jag ej
eller ingå uti någon partiel granskning af Tredje
HufvudTiteln. Jag inskränker mig derföre till
att instämma uti hvad flera varda Ledamöter
och isynnerhet Grefve von Platen yttrat om
nyttan och nödvändigheten af ett rigtigt hushållnings-system
med Statens medel. Jag anmälte
mig att tala , egenteligen i afseende på
frågan om StatsObligationer, men hufvudsakligen
förekommen i hvad jag velat anföra af Friherre
Lagerbjelke, förenar jag mig med honom i detta
fall. Jag skulle anse mitt Fädernesland vara
uti en särdeles olycklig belägenhet, örn det icke
efter åtnjutandet af en långvarig fred kund®
Den 7 Julii /, m.
meri Statens Ordinarie inkomster betacka Statens
vanliga utgifter, hvilket, efter min tanka, med en
omtänksam hushållning otvifvelaktigt kanske. Detta
förslag, som förmodligen framdeles kommer att
närmare discuteras, då FinanceBetänkandet till
öfverläggning förekommer, anser jag vara i alla
afseenden olämpligt för detta land. Jag har
hört sägas bland annat, att man borde försöka
i fredstid , huruvida dessa Obligationer skulle
kunna med framgång begagnas i händelse af
krig. Jag deremot tror, att om man önskar
spara sig en sådan utväg för behofvets stund,
bör man icke på förhand bereda sig svårigheter
genom Skuldsättnings-systemets införande;
Om det än lyckades att nu få lån, skulle StatsObligationerne
troligen vid inträffande krig falla,
och jag hemställer då huru betungande det
skulle blifva för Riket, att i ett sådant fall
upptaga lån. Jag har af en annan Talare hört
anföras, att besparingarne på samtlige flufvudTitlarne
borde anvisas till fyllande af anslaget
under Tredje Titeln. Jag anser mig icke behöfva
anföra något skäl, för bestridande af detta
förslag, som jag är öfvertygad , att StatsUtskottet
afstyrker och Riksens Ständer afslå.
I afseende på medel till underhållande af
Arbets-manskop, instämmer jag med Grefve von
Platen, att man redan gått för långt, att ändamålet
att förekomma brott ej vunnits utan att
man snarare aflägsna! sig derifrån. Jag tror så^
ledes att dennna anslags-sutnma med tiden heldre
borde minskas ån ökas.
T)tn 7 Julii J. m.
Herr Bruncrona, Nils, anförde et riffe—
ligen:
(Se Bilagan N.o 6 )
Herr von Hohenhaufen: Det utvisar fn
stor sjelfförsakelse, att i Vetenskaplig väg uppträda
emot Grefve von Platen. Jag hoppas således
detta länder till min ursäkt. Det år Riksdagsmannens
pligt att fritt uttala sin mening, utan
afseende på hvad egen-kårieken kunde hafva
att deremot invända. Jag har vist icke be8tridt
nyttan af ett Central-försvar. Min afsigt
år icke att nu ingå i någon utveckling af delta
systeme; men jag tror det vara förhållandet med
alla systemer, att, då de första gången antagas,
fördomen gerna uteslutande till dem hånförer
all ting. Mig har det synts, att Central-försvaret
först då borde förberedas sedan man tryggat
våra yttre grånsor och således kunde med säkerhet
utföra en sådan plan, hvilken i vårt Land
alltid blifver ett nödvärns eller retraite-systeme.
Jag instämmer med Grefve von Platen i hans
yttrande om nyttan af att från Stockholm förflytta
alla Militaira Förråder äfvensom och i
synnerhet Bankens Silfver-förråd och att dessa
säkrare för fienteligt anfall förvaras inom någon
Fästning inuti Landet, ån hår. Men Stockholm år
äfven, oberäknadt att det år Hufvudstaden, genom
belägenheten vid inloppet till Målaren, en
så högst vigtig ort för Militaire-försvaret, att
detta visserligen ej kan undgå Grefve von Plåtens
ljusa uppmärksamhet.
Herr von Hartmansdorff har såsom veder
-
Oen 7 Julii f. m>
*97
läggning af mina betänkligheter mot denna HufvudTitels
fördelning, aniörf, att man på samma
grund skulle kunna åt Konungen öfverlåta en
fri dispositions-rållighet at anslaget under samtelige
HufvudTitlarne. Jag förmodar dock, att
skålen för den förra meningen åro temligen noga
bestämde, då man besinnar, att alia andra
Verk hafva sin egen Administrations - Chef ,
hvaremot Arméen och Flottan endast står under
Konungens omedelbara Befäl. Jag har nyss förut
anmärkt den besynnerliga fördelningen af
makten vid FörsvarsVerket i allmänhet, och oinöjligheten
i anseende till denna fördelning, att
finna ansvarighet hos någon, då derigenom nästan
allt beror af Kongl. Maj:t personligen. Af
sådan orsak hemställer jag, om det ej vore bäst
att åt Konungen äfven öfverlåmna att bestämma
anslagens användande för Rikets försvar, på
sätt Kongl. Majit linner behofvet kräfva, helst
Riksens Ständer ej sammanträda oftare ån hvart
5:te år och omständigheterna under tiden kunna
föranleda nyttiga och nödvändiga förändringar,
men för hvilkas vidtagande nämnde stadgande
kunde lägga hinder i vägen. Hvad jag anfört
i motsats med hvad Herr Grefve von Platen
yttrat om flyttningen af Rikets Hufvudstad, har
icke egentligen varit, för att bestrida detta yttrande,
i synnerhet som jag förenat mig med
Herr Grefven i afseende på Förråd och Magaziners
flyttande, utan har åsyftat Herr Rosenblads
anförande, som på ett mera direct sått
yrkat Hufvudstadens förläggande å annor ort.
Herr Rofenblad'. Då det var jag som yt
-
298
Den 7 Julii /, m.
trade ett pium desideriurn om Hufvudstadens
flyttning, finnér jag mig föranlåten att råttiårdi.
ga hvad jag i detta afseende yttrat. Jag för
min del kan ej annat inse ån vådliga följder för
Staten, att Sätet för Regeringen och alla dermed
förenade EmbetsVerk och Depoter föll i
fiendens händer, en olycka för hvilken en sådan
gränsort som Stockholm måste vara utsatt. Afven
i oeconomiskt hänseende skulle jag önska,
att den näring och liflighet en Hufvudstad gifver
productionen, underhöll inhemsk, ej såsom
nu, till en stor del främmande industrie. Allt
detta år likväl endast en from önskan, ty jag
anser visserligen, att så mångå kostnader äro
dermed förenade, att verkställigheten måste öfverlämnäs
våra efterkommande.
Herr Grejven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande böra, i anledning
af de utaf åtskillige Ledamöter dervid
nu gjorde anmärkningar, till Utskottet återremittera.
Ropades Ja.
Herr Grejven och Landt Marjhalhen till—
kännagaf, att tid efter annan inträffat åtskillige
ledigheter i särskilte Utskott, i följd hvaraf Herr
Grefven och Landt Marjhalhen anmodade Herrar
Electorer att innan nästa Plenum utse,
Den 7 Juli i j, m, 299
en Ledamot i StatsUtskottet,
efter Herr Lagerhjelm, Pehr5
en Ledamot i BevillningsUtskottet,
efter Herr Sjöcrona, Corn. Alexander;
två Ledamöter i Lagutskottet,
efter Herrarne Danckwardt, Carl, och Björkenstam,
Sven;
tvänne Ledamöter i Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
efter Friherre Stjernstedt, Lars, och Herr Hagelstam,
Otto Julius;
samt tvänne Ledamöter i RiddarhusUtskottet,
efter Grefve Beckfriis, Corfitz, och Herr von
Troil, Knut.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. y. Lagerheim,
*0*
D?n 7 Julli e, m.
Måndagen den 7 Julii.
Plenum kl. 5 eftermiddagen.
Herr Dalman, Johan Wilhelm, anförd®
»krifteligen:
(Se Bilagan N:o i.)
Herr Grefven och Landt Marjkalken hemställde,
om icke, enär Herr Dalmans Memorial
innefattade svar å Grefve von Schwerins, Fredric
Bogislaus, den 5 dennes eftermiddagen
framställde anmärkningar vid Stats-Utskottets
sistnämnde dag återremitterade Betänkande N;o
a55, i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof, uti
hvad den angår RiksStafens 5:te HufvudTitel,
berörde Memorial, äfven kunde till StatsUtskotr
tet remitteras; hvilket bifölls.
Herr Trafvenfelt, Carl, hade inlemna! ett
Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Grefven och Landt Marjkalken föreslog,
att, enär Herr Trafvenfelt» Memorial innefattade
anmärkningar vid StatsUtskottets den 5
