# ID: svediakorp-gov312
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 43,412
# sentences: 925
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 20 Juni i j. mi
163
sakna anledning, att i denna fråga underställa
ConstitutionsUt6kottets pröfning, hvad nit,
skicklighet och drift, sorn vid beredandet af
beslutet till denna så olyckliga exposition, ägt
rum. MagazinsDirectioneh fiamstäjler sig för
mig vid detta tillfälle, såsom en så underordnad
Authoritet, att ansvaret mätte skola drabba
flera högre uppsatte , innan det kan nedbinna
till Allmänna MagazinsDirectionen. jag
saknar uti Utskottets Betänkande den högst
Vigtiga omständighet , att icke upplyst är,
huruvida detta exportföretag blifvit drifvit genom
Allmänna MagazinsDirectionens fonder,
hvilka jag äf de allmänna berättelscrne trott
mig finna, vid den tidepunkteri, så medtagne;
ait inga för Directionen användbara medel då
för spatinemåls uppköp voro för handen; mig
synes det, såsom skulle exportföretaget vara
verkställt medelst det anslag, som Riksens
Ständer till myntbsra metallers uppköpande
lemnat till Kongl. Majus disposition; och äfven
härigenom synes mig ansvaret helt och
hållet på administrationen bordt ifrån Allmänna
MagazinsDirectionen öfverflyttasi
Jäg kan éj dölja huru SfatsUtskottets Betänkande
för mig framvisar, att det icke saknat
aningen , om de rätta föremålen för ansvarsskyldUheten
uti denna fråga. Jtsg kan ej
förestäliä mig huru «n Statsförlust , beräknad
till mera än 20c,000 R:dr, till vägabrägt genom
en speculation af den illa beräknade egenskap,
ätt Körnla^terne icke voro mera än väl
afgångne ifrån Sverige, innan bref ifrån Itå~
i64
Den 2 5 Junii /, /«.
lien ankommo, att sådan vara der uti landet
joke vore afsättlig. Då det nu icke lärer vara
M »gazinsDirectio«ens bestämmelse, att uti Konungens
Conseil inverka på det definitiva beslutet,
då verlds-statistikens kännedom äfven
troligen lärer vara en mindre oumbärlig vettenskap
uti Konungens Rådkammare, än hosMagrizinsDirections
personal, så framställer sig så
påtagligen tor mig, att det ej kan elier bör
blifva MagazinsDirectionen sorn i och för denna
skada i lörsta rummet bör träffas af tilltalet.
J.g tror mig icke böra eller kunna djupare
ingå uti ämnets behandling; jag anhåller
om återremi s utaf Utskottets Betänkande
i det hopp, att Utskottet vid ett närmare sakeus
betragtande, torde kunna komma att finna,
det någon ändring i behandlings; ärfet t
detta mål, icke är en obillig fordran för i*gttagandet
al det allmännas rätt.J jag har vid
detta tillfälle äfven varit förd af den känslan,
att alla administrativa felsteg böra klandras
uti deras rätta upphof, och att man alltid
bör föredraga att träffa den högre ansvarsskyldige,
där en sådan finnes, och att icke låta
de underordnade myndigheterne få uppbära
olägenheterne af bristande nit, skicklighet och
drift hos sjelfva Styrelsen i de händelser, där
ett sådant förhållande möjligen kunnat aga
rum.
Då jag vid Revisorernas Berättelser tog
mig friheten göra några anmärkningar, var defi
Den 25 Junii f m.
165
| det hopp och i den mening, att SfatsUtskoffet
skulle täckas dervid lästa någon uppmark*
samhet; Utskottet yttrar äfven uti sitt Betänkande,
att ett tådant lärer vara att förvänta i
anseende till mine gjorde anmärkningar^ J g
tager mig härvid friheten anmärka,, det jag icke
inser, hvarföre icke desse mine anmärkning
gar kunnat upptagas och behandlas i ett sammanhang,
då flere punkter just voro de samma
, som nu varit föremål för Utskottets granskning
och jag hemställer vördsammeligen om
icke, i händelse af återremiss utaf Buänkandet,
mine anmärkningar då kunde få förekomma
i ett sammanhang vid den förnyade föredragningen
af ämnet.
Nso 5,
Herr af Wingårdh, Johani
Mot StatsUtskottets anmälan rörande mttfc
tilltalande för oredoviste Magazmslnrättningens
medel, har jag naturligtvis ingenting att
invända. Tror mig dock nu böra tillkännagifva,
att redan för flere månader sedan, den
yrkade redovisningen utgjorde ett föremål för
anbefalld laga undersciu.ing i orten och att
målet är anhängig* uti Kongl, Svea HofRätt,
der förmodcligen upplysning skall vinnas,,,
huruvida ett otillbörligt förtroende å min sida
ägt rum till personer, sorn ej med ärendet
haft att göra. Vid den i orten hällne undersäkniogenj
är äfven af rätta personen erkändu
i66
Den 2 ? Juni i f. nu
ztt redogörelsen var i anledning af underly.-.
dande tjsnstemäns aflemnade uppgifter och förklaringar
, färdig och upprättad, ehuru den
ieke kunnat tillrättaskaffa*, sedan personen
som skolat besörja expeditionen , under tiden
b ifvit' tilltalad för hvarjehanda andra tjenstefel.
Det missödet att kanske få gälda en underl
ydandes tillgrepp, motser jag med så mycket
lugn man kan, dä välfärden är i fråga;
men jag hoppas att mina domare äfvensom
Statsutskott.' ts Herrar Ledamöter icke skola
finna skäl ill anmärkningar träffande den, för
hvarje rättskaffens man dyrbaraste egendomen^
hedern.
N:o 6.
Grefve von Schiver in, Fredric Bogislaus i
Höglofl. StatsUtskottef anser den afslutade
Eldqvams handeln för Allmänna Magazinsinxättningen
i visst afseende menlig-, StatsUtskottet
befarar, ej utan temmelig visshet, som orden
lyda: att Eidqyarrisköpet kommer att åtföljas
af mer eller mindre dryga forlufter. Siats,
JDtskottet tadUr nuvarande MagazinsDirectionens
underlåtenhet, att i likhet med Magazins?
Directionen år 1817, då Eldqvarnen utbjöds
till lägre pris än för hvilket det nu blifvit inköpt,
hos Kongl. Maj;t anmäla de skadliga
följder, som en slik handel, skulle för AIR
manna Magpzinslnrättningen tillvägabringa.
Den 25 Junit, f. ml
Detta oaktadt anser StatsUtskotfet sig sakKia
tillräcklig anledning, att hänföra Eldqvarnshandeln
till sä beskaffad» åtgärder, som kunna
kräjvci en fträngare beijran och dermed förknippade
ansvarighets påståenden.
Och såsom orsak hvarföre de af Utskottet
uppställda stränga premisser sakna en mot-'
svarande slutsats, uppger Utskottet, att framlidne
Herr Presidenten Friherre Edelcrantz’s
arfvingar väckt anspråk uppå en, för uppfinningen
af den vid Eldqvarnen anbragte torkiorättning,
efter dess utmärkta egenskap och
gagneliga följder afpassad belöning, samt att
de i följd af det afsiutade köpet, afstått från
sina anspråk».
Ridderskapet och Adeln torde finna hura
litet premisserneoch slutsatsen motsvara hvarandra,
och då jag för min del finner vådligt att
Ridderskapet och Adeln af eo sä beskaffad logik
låter sig i sina handlingar bestämmas, anhåller
jag att få uppgifva de skäl, sorn synas,
mig påkalla Betänkandets remitterande.
Jag bestrider icke Friherre Edelcrantz’s
arfvingar den förmån, att komma i åtnjutande
af en belöning, som för uppfinningen af torkinrättningen,
kan anses blifva passande,. Uppfinningen
är förträffelig. Men innan någon
belöning kan af Riksens Ständer tillerkännas,
arfvingame, eller innan Rikets Ständer fatta
ett beslut, som p» visst sätt sanctionerar den
dem, redan tilldelade belöningen, bösa väl
i68
Den 25 Junii f. m.
Ständerne veta, om Friherre Edelcrantz sjelf
genom utlofvadt premium, ägt någon rättighet
®tt fordra belöning, eller om han, i händelse
icke något premium vant utsatt, sjelf i lifstiden
gjort anspråk på belöning.
Har ej något premium varit utsatt, så tor-,
de Friherre Edelcrantäfs anspråk, hvilka irån
honom gått i arf uppå aflägsna slägtu>gar, för
hans namns äras skull iöras under titel af
kostnadsersättning. En man, hvilken för sitt
snille och sine kunskaper blifvit upphöjd till
Adelig och Friherrlig värdighet , blifvit President
för ett at Rikets Co.1 legiér, blifvit Commendeur
af Kongl, iM j;ts Nfordstjerne Orden,
hvilken såsom medlem at adla larda och vittra
Academier och såsom Direcour af Landtbruks
Acausmien , var i tillfälle att verka mera
till allmänt gagn än mången anpan, och
således ofelbart amåg sig högre rbetill förpliktad
än mången annan, kan väl begära att
hans kostnad må honom godtgö.tas, men ej att
han må hugnas med uppfinoSrelön; och ej heller
lärer det passa att en sadan mans namn
ställes i bredd “med en Herr von Sjemen’s
Det finns ingen mera som bär Friherre Edelcrantz’s
namn. Såsom, medlem af Rodderskapet
och Ad An anhåller jag om Betänkandets,
återremitterande och får jag, i händelse att
detta beviljas, för Utskottet framställa dep
önskan, ait arfvingarnes anspråk, i händelse
de icke grunda sig på ett ut i ofva dt premium
och således på ett ingånget Contract, måtta
Den 25 Junii f. m,
jil! Siändernrs beslut framställas, under titel af
anspråk på kostnadsersättning.
Men Utskottets uppmärksamhet får jag
derjemte underställa, om denna utbetalning,
vare sig i följd att rättmätiga anspråk, på
grund af contract eller blott en på grund af
billighet beviljad kostnadsersättning, rätteligen
bör kunna förås Magarinslnrättningen till
Jast; om den icke snarare bör föras på 9:de
Hufvudtiteln, och Magazinslnräitningen frän
denna titel för kostnadsbeloppet godtgöras.
Så har ju Utskotiet i den anmärkta frågan,
pin den MagaEinslnrättningen tillhörande koppar,
sorn blifvit begagnad till taktäckning af
Hennes Kongl. Höghet Prinsessans Palais, ansett
enligt med ordning, att Magaxinslnrättnin-.
gen skulle få kopparens värde af en annan inkomsttitel
sig godtgjord.
Skulle Utskottet finna denna anmärkning
grundad och rättelse i följd deraf nödig, så torde
också Utskottet vara betänkt uppå, att från ett
förnyadt Betänkande antingen utesluta, de, i
det nu afgifne, uppställda premisser, eller ock--  sä *f dem draga en annan slutsats,än Utskottet
gjort»
Jag är icke böjd för stränga räfster. Besluta
Rikets Ständer att Spannemåls Magszinslnrättningen
skall upphöra, hvartill mer
än många bevekelseskäl finnas, så blir det
icke mig emot om det förflutna glömme-. Meri
skall Inrättningen fortfara, så tror jag det ic
Ben 2 5 Junii f. mi
k.e vara rätt gjort, att på en gång tadla och
ursägta. Jqg ser ingen annan garanti för en
framtida bättre Styrelse, än att så beskafFade
åtgärder, dem Utskottet, såsom orden lyda,
ans r kunna kräfva en strängare beifran och
dermed förknippade ansvarighets påståenden,
också verkligen varda beifrade.
Vid den mängd af mål, som StatsUtskottet
har att handlägga, har det lätteligen kunnat
undfalla Utskotteds uppmärksamhet, att den
form som detta mål erhållit mer än sjelfva beslutet
skulle kunna tillvägabringa för Nationen
icke mindre dryga utgifter, än Utskottet
ansett EkJqvamsköpet kunna tillvägabringa
dryga förlujier för Magazinslnrättningen; och,
det är mot formen egenteligen, som min an,-  jnärkning för denna gång är riktad.
Bilagor
till PleniProtöcolIet för den 20 Junii,
eftermiddagen
Nio
1.
Herr Rofenblad, B ernhard i
Hvarje grundligt och rättvist tänkande
SLiksdagsman lärer icke behöfva mycken öf~
Den 2? Junii e. m,
verläggningstid för att finna den nu förevarande
frågan angående inlösning och upphäfvande
af Säteriers och Frälsejords hittills åtnjutne
rättigheter vara liK» litet angelägen, som
nyttig orh val passande vid en Riksdag, der
d^t aldrabetydligaste och Svenska Folkets he*
der och välgång både inom och utom Riket
mäst pårörande ämne, d t angående stadga i
myntväsendet icke ännu hunnit afgöra-, o?gtadt
ali vår Nådige Konungs derå riktade riksvårdande
omsorg och flere vördnadsvärde Herrar
Och Mäns använde långvariga möda- Med,
all billig aktning för andras tankefrihet och
yttrande rätt, kan jag icke finna någon allmän
eller en6 Ståndsfördel af denna frågas bifallande,
ty den af Frälsefriheterne följande
skillnad i Kronans räkenskaper år såsom af ål.
der stadgad och vanlig, så obetydlig, att Kronobetjeningen
nu har deråt föga arbete , men
skulle deremot få ett högst betydligt af förslagerna
till nämnde friheters inlösande. Både
äldre och nyare erfarenhet har stadgat den
politiska sats, att hvad sorn länge befunnits
rättvist, billigt och oskadligt, icke'! bör utan
de starkaste nya och tydliga skäl förändras, och
sådane finnas inga för denna frågas bejakande.
Frälsefnheterna äro stadgade och försäkrade
uti hvarje Svensk Konungaförsäkran utgifven
under de sednast förlidna 300 åren och Högstsalig
Konung Gustaf IlRs SäkerhetsAct stadgade
under den för Frälsejordens | innehafvare
mäst ogunstiga ställning tydeligt, att Frälsejorden
icke skull? förändra sin natur och hittills
varande skattläggning. Samma slutföljd bö^
172
Den 25 Junii e. m.
äfven billigt och rimligtvis fattas af flera §.§ 5
vår nu vai anda Regeringsf orm. Enär Hedervärda
BondeStåndet så länge njutit den fördel att få
för 6 års ränteb^lopp lösa Kronans hemman
till ärftelig ska.tejord, den största, som blifvit
förunnad någon Svensk medborgareklass, så
bår det icke, och alle förståndige män kun$
na icRe missunna Frälsejordens innehafvare deras
ännu ägande, *f dem eller deras Förfäder
dyrt förvärfvade få rättigheter., Ännu mindre
borde förmodas, att någon eminent och erfaren
man af Högvördig» Presterskapet, som
väl bör känna hvad all slags mera och mindre
väl grundad opinionshäfd verkat och ännu
mera framdeles kan verka å all medborgerlig
och således äfven haas egen ställning, tillstyrka
arbets- och kostsamma nyheter, sorn,,
utan båtnad för någon, röra rätt granlaga
Stånds, äganderätts och i visst afseende pri—
vilegiiförhållanden. Vid Urtima Riksdagen i
Örebro år 1810, gjorde en Riksdagsman af
Hedervärda BondeStåndet en efter ali sannolikhet
väl grundad motion, angående upphäfvandet
af skillnaden i Kyrkoutskylder emellan
förmedlade och oförmedlade hemman, hvars
rättvisa är så mycket tydligare, som Kyrkoqch
Prästegårdsbyggnaden icke kunna äga rätt
till större utskylder i tillbörlig proportion,
än Konungens och Rikets behofver, men Hög»,
yördige PresteSiåndet lärer, ehuru denna fråga
föga eller icke rörde dess embetsrättigheter,
hvilka böra bero af hemmannens beskafien-.
het till skörd och kreatur, derå meddelt det
svasiva svar, att bifall härtill icke kunde gil--
Den 2a Junii e. m. 173
•
Vas förr, än den ofta vid våra Riksmöten omtahe
och nästan beslutne allmänna hemmansrefningen
i Riket blifvit fullbordad och det
häruti iinru bristande , lagger ofelbart ännu
Större hinder i väg5 n för Frälsefriheternas
inlösande. Sål. des tyckes vara lika rättvist,
soni rådeiigt, att denna inlösningsfråga får
förfalla. Ö h enär äganderätten till KronoSkattehemmånen
i Riket utgör förnämsta grunden
för Bond. StPtides val- Och representationsrättighet
vid våra Riksdagar, så skulle igenom
tillkomsten af ett nytt Kronoskatte
med lika mycken naturlig och billig rättighet
de mäst vidt utseende och till sina följder OSäkra
förändringsfrågor komma å bane.
N:o 2*
Herr Rothlieb, Axel-,
Höglofl. Economi- och BesvärsUtskoftet
har i dess Betänkande åf grundade skäl föreslagit,
det Städerne ej böra btänna annorlundare
än efter innehafvande jord och icke efter
personal. Den utvidgade bränvinsrättighet
som Städerne hittills åtnjutit, den nemligen
att bränna efter personalen, och som öfvergåft
ända derhän, att flera städer, genom
Sammansättningar, Fabriksmässigt idkadt bränVinsbianniog,
har för landet och jordbruket
medfört en högst menlig verkan och ofta hindradt
Land mannen från föryttrandet af sin
Vahra, till det mäst nedsatta pris. Det är så:
Den 25 Junii e. ni.
lädes efter min tanka både billigt och rättvist
att jorden kommer i åtnjutande af de fördelar
som jordbruket bor tillkomma,- om ock Städerne
måste köpa säd och spanmål till deras
bränneriers bedrifvande af jordbrukaren, så
förlorar likväl den senare vinsten af rudimateriens
förädlande, och på sådan grund tillstyrker
jag, det bränvinsbiänning för Städerna
må äga rum, enligt Utskottets Betänkande efter
jord, men ej efter personalen. Men sorn
troligen tvist och mångfalldiga förklaringat
skulle uppkomma, om skillnad göres emellati
ägande och donerad jord, på sätt Utskottet
föreslagit, så till förekommande af stridighet
i detta ämne, får jag ödmjukast tillstyrka det
Städerne måtte upplåtas rättigheten att bräll,
na för all deras innehafvande jord till dat belopp
efter hemmantal och derå åsatt värde, i
samma mohn de deltagit i afgift till Saltpeterlonden
eller årlig Saitpeterskatt och i öfrigt
efter lika method sorn föreslagits för landet.
Jag kah ej finna annat, äa att detta är förenadt
med högsta rättvisa, då derigenom de
Städer, sora innehafva betydligare jord och
hvars hufvudyrke eller egenteliga näringsgren
är jordbruk, tå i mohn deraf begagna brätivinsbränningsrättigheten.
då deremot de Städer,
som hafva ringa eller snart sagt ingen jord
och hvars näringar oestå i handel och andra
rörelser, ej billigtv s kunna göra anspråk på
en dem ej tillkomm-nde rättighet Skulle ej
detta förslag antagas, så tillstyrker jag att
hvarje jordinnehafvare i Städerne måtte få
bränna för innehafvaode jord «fter uppskatt
-
ben 25 Junii e.rn. iyS
ningsvärdet och ingea skillnad göras å ägande
eller donerad jord.
I händelse af åferremiss, anhåller jag ödmjukast
det denna min anmärkning måtte få
åtfölja.
N:o 3.
Grefve Hård, Carl Guftajt
Så länge Författningar grundas, icke på
allmänna principer utan på godtycke eller
ögonblickets opinion, måste det inträffa, sorni
fråga om husbebofs bränvlnsbränningen blifvit
öfverklagadt, att nemligen Författningarne derom
nästan vid hvarje Riksdag undergått förändring.
De mångfalldiga, mot hvarannan stridande
motioner, som i ämnet vid denna Riksdag
blifvit väckte, de olika meningar, som inom
Allmänna Besvärs- och Oeconomie Utskotlet
blifvit yttrade, och de motsägelser som
sjelfva Betänkandet innefattar, bevisa, att äfven
saken nU blifvit ensidigt betragtad, att
man uppsökt de grunder, sorn synts bäst passa
för de resultat, man önskade, i stället för
att af allmänna grunder härleda resultatet.
ijtskottet synes utgå från den princip, att
btänvinsbränningen är för jordbrukets uppkomst
nödvändig, men drager deraf den vidsträckta
slutföljd, att denna näring bör uteslutande
af jordbrukare få utöfvas; då likväl in
-
i76
Den 25 Juni i e. m,
tet annat deraf härflyter, än att jordbrukaren
icke bör betagas rättigheten att tillverka bränvin.
Förmonen för jordbruket af bränvinsbräoningen
består, dels i den hjelp vid utfodringen,
sorn af dranken kan hämtas, dels i den
besparing i transport , som uppkommer derigenom
, att joidbrukcts prodtictioner bringas
till en mindre volym, och denna förmon tillflyter
jordbruket, om än brån vinsbrännirigeti
får af andra än jordbrukare utöfvas. En annan
sak är den förmon, sorn jordbrukaren kan
hämta utaf bränvinsbräcningens utölning såsom
monopolium, hvarigenom han sättes t tillfälle
att stegra priset å tillverkningen utöfver
hvad det naturligen borde vara Men en förmon
för vissa, grundad på inskränkning i concurence,
står likväl tillsammans med de liberala
grundsatser, som nu yrkas, och ginoiri
hvilkas kloka tillämpning endast nationens
trefnad och välstånd skall beredas.
Från den framställde grundsatsen advifcer
Utskottet, då det förklarar sig icke kunna tj11 r
styrka, att Torpare skola få bränna, och, såsom
skär för denna afvikelse, aniörer den förmodan,
att Torpare sällan producera mera
spannemål, än de sjelfve behöfva, och a't deras
jordbruk, mindre än hemtnansbruksrens,
skulle vara i behof af det understöd vid utfordringen,
som bränvinsbränningen lemnar.
Utskottet erkänner likväl, att Torp finnas, som
äga större åkerbruk , än hemmansdelar; och
då detta icke kan bestridas, lärer det vara o
rått,
%
De'fi 25 Junii e. ni.
177
rätt , att i afseende på Torpare ensamt vilja
tillämpa en serskild princip, att nemligen rättigheten
att br-änna bränvin, skulle giundas på
öfverskott åf spannemål, en princip, sorn inskränker
den förut antagna, och som, allmänt
tillämpad, skulle utesluta en mängd hemmansbrukare
från rättigheten att bränna. Lika origtig
syöes mig den meningen vara, att eri
Torpare mindre skulle behöfva dranken tili
hjelp vid utfordringen, då det är naturligt, att
den, soni af en mindre jordrymd skall hämta
sitt upphälle j mäste använd* större delen af
sin jord till sädesproductionj och således skall
mera vara i behof af annat födoämne föt sine
kreatur, än hö- och halittfodret.
Utskottet tillstyrker den inskränkning i
rättigheten för Städernas innevånare att bränha
bränvin , att sådan rättighet endast skulle
få utöfvas för den jord, sort) tillhör dem med
fri dispositionsrätt. Då ötskoltet förut upplyst,
att icke allden jord, Städernfe innehafva,
är dem med vilkor donerad * och att af dm
vilkorligt donerade jorden, endast arne Kappeland
af hvarje tunneland äro bestämda till odling
«f Lin, Hampa m. m-, synes denna inskräkning
vara så obetydeiig , att den knappt
skulle löna mödan af en undersök ning, hvilken
jord skulle V*ra undantagen. Då för öfrigt
på landet psnnerymden beror af hemmans
taxeringsvärde, och deri äfven ingår värä
det af Trädgårdar, kostbar åbyggnad , oskatt
-
Bil till Ridd. ö. Ad. Pr. V. Band. 12
178
Dm a 5 Junii e. m.
lagde Qvarnar, Sågar, Tegelbruk m. m. synes
det högst obilligt, att vilja bestämma Städernes
bränningsrättighet efter värdet endast af
den jord, som till sädesproduction får användas.
I afseende på Bruk, Qvarnar, Sågar m.
m. uppstår en skillnad emellan dessa Verk, då
de finnas anlagde å något visst hemmansägor,
och då de utgöra lägenheter för sig. Jag finner
intet skäl, att betaga de senare rättigheten
att bränna, i synnerhet Qvarnar, hvilkas
afkastning är spannemål, och denna oftast gerom
blandning otjenlig till annat än bränvinsbränning.
Om man skulle i allmänhet anse den inskränkning
nödig, att icke större pannor få
nyttjas, än om 90 kannors rymd , lärer dock
intet skäl finnas, att inskränka pannornas antal
till blott arne. Då hemmansvärde tsges
till grund för pannerymden , värdet åter hufvudsakligen
och allmännast bestämmes efter
6pannemålsproductionen , är det orimligt, att
vid ett hemman, som afkastar 2000 tunnor säd,
icke skall få tillverkas mera bränvin, än vid
ett, som afkastar 4 a 500. Det ena får bränna
för hela sitt värde, det andra blott för fjerdedelen
deraf.
Det är väl sagdt, att tillverkning med större
pannor och i sammansatt Verk är förmooligare,
än med mindre; men om detta förhållande
ägde rum den tid, då temporaira förbud
Den 25 Juni: e. m.
179
gjorde derna handtering mera lönande, och
det i mon af möjligheten att under den tillåtna
tiden tillverka större qvantum, tror jag likväl
icke att det nu inträffar, utan torde den,
som nu bränner med en 20 kannors panna,
kunna sälja sin tillverkning till samma pris,
sorn den, som begagnar en eller flera 90 kannors,
äfven om beskattningen vore beräknad
lika för hvarje kanna af pannerymden , etne
dan sjelfva inrättningen och dess drifvande är
kostsammare i samma mohn tillverkningen är
större och skyndsammare kan verkställas. Ef.
ter nu gällande författning inträffar, att ett
hemman, fördeladt emellan 20 Åboer, får bräm
na med pannor om sammanlagdt 400 kannors
rymd, då ett. annat med större afkastning, i en
ägares hand, endast får bränna med 180 kannors
rymd.
Hvad jag nu anfort, torde bevisa, att Utskottets
Betänkande icke grundar sig på någon,
helt utförd princip, utan att de serskilde
stadganden, som bli i vit föreslagne, äro sig emellan
stridiga.
För min del anser jag bränvinsbränningen
böra få fritt utöfvas af den som är bofast,
eller att med dispositionen af hvarje fastighet
följde rättigheten att tillverka bränvin,
så att ägare eller arrendator af fastighet
på landet, Boställsinnehafvare ägare eller arrendtor
af tomt eller jord i Staden vore berättigad,
att efter värdet af hvarje hemman m.
m., utöfva denna nätingj att, sedan panne-7
Den 25 Junii a. fri.
tymden för hvarje hemman, lägenhet eller tömt
vöre gifven, ägare, arrendatorer elier boställs*
jnn-*hatvare linge begagna denna pannerymd*
sammanslagen elier i flere delar, dock ej med
panna öfver 90 kannor, att han finge ut*
olva bränningen sjelf helt och hållet , eller
fördela den melian sig och underhafvande och
hyresman, elter eget godtfinnande, dock att
icke det ena hemmanets bränningsrättighef
finge utöfvas på det andras område, utom där
flera hemman voro i sambruk, eller med egen
afvel brukades, icke heller flere agares tomter
och jord samfält beräknas»
I afseende på beskattningen, hvilken fråga
likväl ej torde bora nu komma tinder afgörande,
anser jag den grund böra följas, atfc
kannetalet lika beskattas, så att t. eX. 5 pannor
om lS kannor heiäknas lika med en panna
om 80 kannor, eller aft åtminstone den
progressiva förhöjningen Lör högst obetydelig,
Frågan cm försäljning i större eller mindre
qvantum bör vara J ät t afgjord. Den, som
får tillverka så litet sorn helst, måste ock få
försälja så litet som hålst. Man har aldrig
hön omtalas att icke Bruksägare få sälja s
skålp. jern, eller Klädesfabrikant Jtdels aln
klädet jag inser således icke, af hvad skäl en
b änsvinstillverkare skulle förbjudas att sälja
en jungfru bränvin. De mångfaldiga och olika
medel, gom blifvit använda att inskränka
tillverkning och consumtion af bränvin , harf
ingenting uträttat, Ännu har icke tillgäng
fls« ‘->5 Junii e. m.
saknats för den, sorn haft medel att köpa för,
Och ännu har ingen sak»at tillfälle att öfverlasta
sig, som dertill halt håg.
Jag anhåller om återreroiss af Utskottets
Betänkande , derföre att jag anser detsamma
icke höra gilias och icke heller den nu gällande
författningen böra fortfara; men jag gös
det utan hopp om den ändring jag önskar,
N:o 4.
Hörsamste Memorial?
Genom ProtocolleUtdrag af den r i i den-,
aa månad har Högloft- Ridderskapet och Adela
behagat till RiddarhusUf skottets Utlåtande remittera
en af Herr Grefve von Schverin, Fredric
Bogislaus, samma dag gjord hemställan*
om icke, sedan tryckningen af Riddersicapets
Och Adelns Protocoller för innevarande Riksdag,
ru mert kommit 3 månader efter, det
vore bättre, att dela tryckningsarbetet sålun da,
att Mars, April och Maj månaders Proiocoller
tsycktes långsammare; men att deremot börjas
genast gjordes med att trycka Junii må«#ds
Protocoller- Och har Herr Grefven såsom skäf
härföre anfört, att de ämnen, sorn nu förekomma
voro lör allmänheten af vida större inrer
?*e än de, sorn under den förflutna tiden afhandlar»,
och att det vore för den ,, sorn vet
med sig själf, att han gör hvad i hans fotipåga
stftr lör att tjena sitt fädernesland, j>å*s
i8a
E)en 25 Juan e. rn.
kostande att se, att hans bemödanden , ehuru
fruktlösa de än torde vara, skola förblifva okände
lör allmänheten
RiddarhusLJtskottet har tagit i öfvervägande
hvad sålunda blifvit anfördt; och soto utom
det att Boktryckaren Grahn enligt träffadt contract
har både rättighet och skyldighet att
trycka Ridderskapets och Adelns Protocoller
vid innevarande Riksdag från början till slut,
någon fördelning af samina Protocollers tryckning
emellan flere Boktryckare i allt fall icke
kän verkställas , hälst allesammans för närvarande
äro m^d andra arbeten i ock för Riksdagen
fullt sysselsatte; och den utvägen Herr
Grefve von Schwerin föreslagit, att låta tryckningen
af de redan tdlryggaiagde mänadernes
Protocoller ske långsammare, eller må hända
aldeles afstanna för att befordra tryckningen
af Junii och de derefter följande Månadernes
Protocoller, synts Utskottet betänkligt dels af
den orsak, att ehuru några prenumeranter tilläfventyrs
kunna vara af lika tanka med Herr
Grefve von Schwerin i detta afseende, andra
deremot lika troligt kunna finnas, hvilka häldre
läsa debatterna i de ämnen , hvilka förevarit
under den tid som skulle förbigås, och
derföre anse sig mera belåtne att utbekomma
Protocollerne i ett sammanhang och ej stympade,
hvilket ock är deras ostridiga rätt, ifall
fråga derom skulle uppstå; dels ock derföre,
att med den vidlyftighet som discussiotierne i
ett ämne ofta å Riddarhuset erhålla, den följd
ovilkorligen måsta inträffa, au Protocolistryck^
Den 2.r> Junti t. in.
18S
ningen, äfven om den nu framflyttades till när.
varande tid, skall inom tiderymden, af en månad,
enär tryckningen icke kan vidare forceras
än till 12 ark i veckan, stå nära 14 dagar
efter sista Plenidagen , hvilket afstånd sedermera
skall under tidens framskridande blifva
med hvarje dag allt mera betydlig , då man
snart åter befinner sig på samma punkt som
tillförene utan att hafva genom förändringen
vunnit något väsendtligt mera, än en för närvarande
defect samling af Protocoller; alltså
och då Redactionerne af åtskillige Tidningsblad,
enligt hvad erfarenheten visat, icke undandragit
sig, att så väl till Talarnes som allmänhetens
tillfredsställelse genast i sine Blad
meddela sådane anföranden, hvilka för deras
innehåll ansetts framför andra i ett eller annat
afseende märkvärdiga och hvarigenom nyhets,
begäret för dagen skäligen torde vara uppfyldt,
har Utskottet på dessa grunder ansett
sig icke kunna å ofvanberörde hemställan tillstyrka
bifall; hvilket jemte en ledamots yttrade
serskildta mening, Höglofl Ridderskapets
och Adelns vidare pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den ro Junii 1823.
På Riddarhusljtskotets vägnar
C- G. Spens.
K* Snoilsky.
Den. 25 Junii e, m,
Utdrag af Protocollet, bålliti Riddarhus,™
Utskottef Onsdagen d. 25 Junii 1823.
S. D. Vid justeringen af RiddarhusUtskottets
Betänkande i anledning af Htrr Grefve,
von Schtysiiös, Fredric Bogislaus, gjord,e heinställan
om en skyndsammare tryckning af
Ridderskapets och Adelns Protocoller vid, innevarande
Riksdag , förklarade Herr. Treffenberg,
Curry. Gabriel, sig vara af skiljagtigtara.—
ka, och yttrade;
De skäl på hvilka Höglofh Utskottet grund-at
sitt afslag å Grefve von Schwerins väckta
motion, om vidtagandet af någon ändring i afseende
på tryckningen af Ridderskapets och,,
Adelns protocoli vid denne Riksdag, anser jag
för min del iqke vara så talande sorn de, den
värde motoeairen framställt, till vinnande af
bifall åt dess förslag.
Af det snta! prenuxnsrapter å dessa, pror
to.coll , som jag hört sägas vara omkring 80
a 9®^ tror jag mängden hafva bestämdt sig föjr
denna utgift, meta i hopp om, att med görligaste
första, ur de samma hämta utvecklade,
tankar i väsendteliga national frågor, innan besluten
deröfver fattades, än af begär, att efter
hand finna i hvad ordning och huru Riksdagsangeiägsnheterne
inom Ståndet förekommit och.
afgjordts; och då jag härtill lägger, det (om
jäg så får sägaj) surrogat, de i detta sednare
fall äga , i de deröfver i Tidningarne införda
Bulletiner, är jag öfvertygad om, att hvar och
Den 2 5 Jani i e. m.
?n af dem långt ifrån alt misstycka cn sidan
åtgärd af Ridderskapei och Adeln, hvarigenom
dem tidigt meddelades Ståndets discussioner, ide
denna Riksdag till afgörande ännu återstående,
och för medborgare af alla Classer vigtigaste
ämnen, skulle de, på det högsta gilla och med
tacksamhet emottaga, detta bevis af Ridderska,-  pets och Adelns uppmärksamhet för allmänheten
, hälst om Ståndet dertill i Tidningaroe,
älven lät införa moti verne för dess beslut i
detta fall.
Om pek icke ett Protocoll möjligen skuU
le kunna lemna prässen förr, än 14 dagär efter
hvarje Plenidag, anser jag ändamålet likväl
vara vunnit, enär troligen de fläste hufvudfrågorne
bl i f va till Utskotten återremitterade;
ty innan desse då hinna granska anmärkpingarne
öfver deras första utlåtanden, och å
nyo expediera sine yttranden, samt derefter
målen hvilat på bordet hos Ståndet, åtgår troligen
mera än 14 dagar, då emedlertid prenumeranterne
å sin sida, äfven redan hunnit få
del af hvad som föranledt återremissen och således
ägde tillfälle att meddela sina tankar*
samt kunde lemna nyttige upplysningar öfver
ämnena till representanterne, innan målen sluteligen
afgjordes.
I afseende på tiden , ifrån hvilken eftes
Herr Grefve von Schwerin» plan trycknmgen,
nu mera borde fortsättas, tror jag mig duck,
fc.-»ra yttra den mening, att, då under Ståndets>
lisaa innevarande månad 0;h sedan motionen
i86
Den Junti e. m.
väcktes, icke förevarit ämnen af så allmänt
interesse, och troligen icke eller innan månadens
slut många sådsne förekomma, vore det
lämpligare och ändamålsenligare, att ifrån och
med den i nästkommande Julii iåta börja, och
sedan oafbrutit till Riksdagens slut fortsätta
tryckningen af protocollerne för denna tid.
Om, vid förleden Riksdag en dylik motion
som den ifrågavarande blifvit väckt och antagen
, hade den både då och nu varit af en
otvifvelagtig nytta; och så länge icke någre,
till skyndsammare tryckning af Protocollerne
mera befordrande anstalter, än de hittills varande
finnas , borde efter min öfvertygelse ,
vid hvarje Riksmöte samma method som den
föreslagne följas , ty gemenligen förekomma
först vid slutet af Riksdagarne Finance- och
Beskattnings-ämnen, hvilkas afgörande så direct
verkar på den enskildte och det allmänna,
som således borde beredas tillfälle att äfven
hafva (sorn ordspråket lyder) ett ord med
i laget.
Och skulle denna serskildta mening Betänkandet
åtfölja. Ut Supra.
Ex Protocollo
N. Snoilsky.
Oen 28 Junii /, ni.
187
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 28 Jun ii,
förmiddagen.
N;0 I.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus-.
En af Kongl. Majit eller af Regeringen
framställd proposition, är lika som en enskild
Riksdagsmans motion en allmän fråga. Då
den till Utskotts handläggning remitteras, står
det, enligt RiksdagsOrdningens 49 §•, hvarje
Stånds Ledamot öppet att sig deröfver yttra,
börandes hans yttrande äfven till Utskottet
remitteras.
Med det yttrande, som jag anhåller att få
bifoga remissen , åsyftar jag att ådagalägga,
att efter min öfvertygelse , Rikets Ständer
skulle blottställa 6ig för ett rättvist tadel af
Nationen, om det anspråk på undsättningslån
godkändes, sorn Regeringen med sitt promotorial
beledsagat.
Af alla de anspråk på undsättningar och
biträden, som, under loppet af denna Riksdag,
blifvit för Rikets Ständer anmälte, och hvaraf
högst få varit af den beskaffenhet att de
kunnat interessera Nationen, har ingen till den
grad upprört min känsla, som den öfver hvil
-
Den 28 Junii /, m,
ken Ridderskapet och Adela nu går att höra
sitt RancoUtskott.
Upsala Academie, som framfsrne tiders
Konungar och Magnater, sosn så manga lefvande
och döende af alia stånd och vilkor,
under mer än tvenne secler bemödat sig att
göra, icke allenast oberoende utan älven rik,
som i alla tider varit nordens Loretlo; Upsala
Academie, den rikaste possesionat i Sverige,
sorn i sednare tider jämväl för sina besparingar
inköpt nya fastigheter: Upsala Academi^
anmäler sig hos Rikets S änder till erhållande
af undsättningslån, ställer sig i bredd med afbrända
Städers nödstäldte invånare, med bolagssnteressenter,
soni bönfalla att man ej må
låta dea ensamme få vidkännas följderna af
fefagtiga kostnadsförslager, sorn varit Regeringens
pröfning underställte, och Upsala ACademie,
som genom flere af sin Corps, tillika,
medlemm,ar af Ridderskapet och Adein elle*
af det Högvö*dige PresteStåndet, hade kunnat
frambära sin önskan samt uppgifva de omständigheter,
som till dess uppfyllande kunna
eiler böra gör* Rikets Ständer, har föredragit
den utvägen att beit enkelt framställa s>n
begäran, beledsagad af Regeringens promotorial.
Och under hvilken tidpunkt framställe*,
denna begäran? Under «n tidpunkt, då hvar»
je Riksdagsman, ehuru sjelf mer eller mindre
kännande den allmänna förlägenhetens tyngd',
f fsäger sig alia anspråk uppå att sjelf bli und,*
-iDen 2u Junti f m;
1T89
Satt; förrän den allmänna rättskänslan blifvit
tillfredsställd} förr än frågan om utvägarne
till stadgande af Sedelmyntets värde förevarit;
förr än. om det skulle bii omöjligt att lemna
ett billigt afseende åt de äldre Capitalägares
anspråk, åtminstone de nya rike blifvit ytterligare
förvissade att ett lika oblidt öde icke skall
dem vederfaras, för hvilket ändamål och för
att öfvertyga Nationen om allvarligheten af
deras Viija, Rikets Ständer redan bortryckt den
h m!ighets?!öja, hvarunder BancoVerket varit
höijd och som måste anses såsom hufvudorsak,
till alla de kränkningar af äganderätten,
som under de törflutna tiderna ägt rum.
Hvad som, utom myntets obestämda värde,
mest medverkar till deö gäldbundhe fastighitsigareris
förlägenhet, bri6tefi på dugliga
inteckniogslagar, och det ringa hopp man ä~
g r att under loppet af denna Riksdag få denna
brist afhjelpt det lider Upsala Academie
hke utaf. Hva> mart Vet att Upsala Acadeime,
så utrikes som inrikes, kati fä upplåna så mycket
penningar, sorn den finner sig behöfva.
Hvarföre skall då, under ögonblicket af
en ölvergångsepok, då både långifvare och
låntagare ännu sväfva i ovisshet} då, under
vilkor att icke förringa Sedelmyntets värde,
Rikets Ständer mäste till inproductiva före-^
tag anvisa större delen af sina disponibla
tillgångar — Upsala Academie framträda och
tned de Näringsidkare på hvilkas skuldror
jqo Den 28 Junii f. m.
Sfatsbördan bvilar,.täfla ora lånerätt till de få
fyrkar som återstå.
Det torde sägas: När Ständerna kunna
bereda utväg för 4 till 5 millioner , hvad betyda
då 50,000? 50,000 betyda föga, men
det betyder mycket att de skäl, talande emot
en sådan begäran, -uppå hvilka jag fästat
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet och
hvilkas rigtighet icke lärer kunna bestridas,
att desse skäl säger jag, i Konungens Rådkammare
icke funnit någon organ; det betyder
mycket för alla dem, hvilka kännt en annan
kallelse till denna Riksdag, än nyfikenhetens
på härlighet nch Jlåt, och hvilka, utan att foka
en ära uti att tyfa i tal och fkrift, likväl, enär
de tala, aldrig glömma af hvilkens hand och
för hvilket ändamål de talegåfvan undfått.
Detta mitt yttrande anhåller jag måtte åtfölja
remissen, Utskottet torde deri finna ett
promotorial för allmänhetens rätt och för Rikets
Ständers anseende.
N:o 2.
Friherre Boije, Ludvig:
Det Förslag Bevillningsutskottets Betänkande
gör oss, att utbyta vårt nu existerande,
visserligen allt för långt utsträckta prohibitivSystéme
emot en handelsfrihet af fördel >
sorn man hoppas, att öka våra Tullintrader;
Den 2?> Junii f. m.
detta Förslag har synts mig innebära en förvillelse
af största fara: och jag uppfyller min
pligt då jag försöker att för Höglofl. Ridderskapet
och Adeln framlägga faran.
Handelsfriheten måste erkänna sitt vilkor
i allmänna nyttan; och i frågan åter om denna
nytta, måste hvarje Nation erkänna de vilkor,
som sjelfva Naturen förelagt. Åt Svenska
Folket anviste Naturen ett hårdt klimat
långa, kalla och mörka årstider, och, i följe
deraf en svag jordmohn och, må hända, älven
en trögare arbetskraft. Beläget på ett långt
afstånd från de Länder, med hvilka handeln
ger Rikedomar, saknar Sverige Capitaler; och
Svenska producenten skall ännu länge nödgas
vidkännas en högre förlagsränta , än man i andra
länder vet utaf. Alla dessa orsaker, som
icke kunna hvarken förnekas eller undanrödjas,
medföra den naturliga verkan att productionen
måste i Sverige vara mindre och dyrare
än i andra länder, lyckligare luttade, och
så rika att de kunna gifva högre exportpremier
än beloppet af den tullafgift vi skäligen
pålägga.
Att vid ett sådant förhållande gifva ett
påbud till handelsfrihet utan correctiv, vöre
att med uppoffring af vår egen produetion inbjuda
utlänningen till större vinst än våra egne
producenter kunde äga. Påföljden skulle nemligen
snart blifva, att utländska produetionen
skulle här undersäljas vår egen; att våra Fabriker
krossades; att tusendtals idoge arbetare
I
lgS Ben 28 Junii j, m.
utjagades ur landet; Och bihäringarnes fall
skulle snart efterföljas af åkerbruket®, då utländsk
Spannemål, Tyskt Bränvin och Tyska Vittualier
påfördes oss i massor, för lägre priser ,
än våra egna. I handeln Nationer emellan
gäller samma regel som (belian individerj neni
ligen att, för att kunna köpa, måste man förut
hafva något att sälja, som ger tillgång att
köpa för; men när med egna productionens
aftagande denna tillgång dagligen förminskades,
så skulle också dagligen importen öfverstiga
ex porten; och hvem inser då icke, både
att handelsfrihetens första verkaa blef ett
uppjagande af vår cöurs till oändlighet; medförande
en med hvarje dag ökad myntförsäriiring;
och äfven att yttersta resultatet skulle
gifva blott fattigdomens sista beklagansvärd;*
nödvändighet, att allt umbära.
Det olyckliga tillstånd af ett etonomiskt
beroende åf utlänningen af inre vanmagt, hvarutur
den Store Konung Gustaf bste upplyftadé
Sverige, Skulle återkomma; och 300 års bemödanden
alt i all slags idoghet upphinna utlänningen
skulle gå till spillo för Tidsandans
Nyhetsbegär, förvillelsen att experimentera
med nya tbeorier.
Är nu denea teckning af påföljderne för
oss, af en handelsfrihet utan correctiv tferkeligen
sann, icke öfverdrifven, så måste ju möjligheten
af Förslagets allmänna nytta erkänna
Sitt vilkor i Correctivets egenskap af mer et
-
Den k8 Junti j. m.
ler mindre pålitlig ofelbarhet; och correctivet
bör då pröfvas. Nå väl! Pröfningens första frå*
ga blir då; hvari består väl det ofelbara correctivet?
Jo blott och bart i Tullafgifterne.
Men när man då besinnar huruledes ända hittills,
lurendrägeriet varit omöjligt att hindra;
när Utskottet i Betänkandet, sjelf medgifver
dess skadliga verkan; oeh när man vidare eftersinnar
huru mångfaldigt lättare det är att
tullförsnilla, än att lurendräga; ja, när man
måste medgifva att tullförsnillning icke kan,
nied juli fukerhet förhindras , så öfvertygas
man också fullkomligen om Correctivets opålitlighet.
Den tid, då, för icke många år sedan
Ryskt Bränvin var tillåtet till införsel,
emot tull, och alla våra hamnar öfverflödade
ej mindre på denna vara, än på utländsk Spannemål,
hade, vi minnas det ännu, vissa omständigheter
med sig, om hvilka, man må
hända, dömde för strängt; men en sanning är,
att derefter har man varit mera benägen än
förut, att tro på tullförsnillning: och förlåtligt
torde det vara, i händelse de Schäferiägare,
som för några år sedan, erhöllo 2 R:dr 24 sk.
Riksgäldssedlar för marken fin Ull; men sist—
ledit år, måste åtnöjas med mindre än hälften
deraf och i år sakna ali afsättning, skulle,
under det de sett klädesproductionen icke särdeles
förminskas, också öfvergå till någon
fallenhet åt den tanka, att tullförsnillning på
Utländsk fin Ull, innebär ett oemotståndligt
sätt, att så lågt nedtvinga priset på den Sven
-
Bil. till Ridd, o. Ad, Pr. V. Band. 13
194
D«n 2u Junii /, ni.
ska Ullen, alt Schäferiägaren icke mera, med
egen båtnad, kan behålla Schäferiet. Visst är
åtminstone, att desse omständigheter understödja
icke den nya föreställningen att tullförsnillningen
och dess verkan skulle hädanefter
uteblifva; och vid correctivets fall torde
också, i den oförvillade granskarens öfvertygelse,
förslagets fara qvarstå, med rätt, att,
till sin stora vigt, väl betänkas.
!
Jag vet att Författare gifvas som skrifvit
förledande för theoriens antagande; men
utom att dessa Författare hafva synts mig för-,
utsätta en allmän receprocitet, alla Nationer
emellan, som svårligen är att förmoda; vet jag
också, atti sjelfva de Länder der desse annars
ansedde Författare lefvat och skrifvit, hafva
Regeringarne icke tilltrott sig att åt Theoden
gifva verkställighet.
Utskottet åberopar exemplen af Dannemark
och. Norrige, der handelsfriheten är antagen;
men med en smula granskning af de
omständigheter, uti hvilka samma Länder befinna
sig, öfvertygas man dock, att hvad som
• skalle vara-förderfligt hos oss kan der vara
dels nyttigt, dels mindre skadligt.
Dannemarks belägenhet för transitohandeln,
och den fördel som deraf drages, ger
mera vinst än något prohibitivsysteme der
Den 28 Junti /. m.
skulle kunna gifva; och Danoemarks naturliga
handeisinteresse är således rakt motsatsen
af vårt. Norrige äger väl icke samma fördel;
men har åter inga Fabriker att beskydda, och
har för sina nödvändigaste behof icke nog 1
sin egen productlon. Den lyckligaste tarflighet
sorn jemnar Norriges handelsvåg, gör också
handelsfriheten der mindre farlig:
Och om i alla fall, det är en sanning,
att Norrige är fattigare än Sverige, just derföre,
att Norrige icke hvarken uppkommit
till den förkofran i Näringar, eller tiII den befolk
ning som Sverige, så kan jag icke heller suse
Norriges tillstånd just vara ett exempel för
oss, att eftersträfva.
Jag hsr också hört omtalas såsom exempel
Norra Amerikas förenade Stater, som äga
kraftfulla Näringar, blomstrande Fabriker, och
dock skola äga handelsfrihet; men må man dere
mot betrakta det företräde i belägenhet som dessa
Stater äga; en belägenhet, sorn försäkrar dem
om så rik, så outtömlig afsättning af alla deras
producter, icke blott på Americanska Continenten,
utan äfven på Indiske öarne, att den
Europeiska concourrencen aldrig kan blifva
för dem skadlig.^ För dessa Stater torde alltså
handelsfriheten lämna blott fördel, men ingen
fara; och förhållandet är då motsatsen af vårt.
Sedan jag sålunda granskat de exempil sorn
man åbciopar, för thtorien, så torde det icke
våra alldeles ur vägen att också begära
en uppmärksamhet åt de exempel, som bevisa
Den 28 Junii f. m,
faran af att lemna för mycket insteg åt utländska
handelsinteresset, och faran at att för litet
vårda den inhemska idogheten såsom exempel
talande emot theorien. Hurudan är väl Portugals
Economiska belägenhet, efter att hafva
i mer än ett hundrade år tillåtit England ätt
öfversvämma landet med utländska Fabrikater
och småningom bemägtiga sig af dess handel?
Huru utfaller väl jemförelsen mellan
Spanien fordom och Spanien nu? När man 1
historien ser hvad Spanska idogheten var i de
tider då Spanien försåg verlden med de finaste
kläden och dyrbaraste arbeten och nu erfar,
att dessa länder, så af naturen gynnade
så rika af metaller deras Colonier lemnat dem;
likväl stå vida efter många andra Länder i
hJationalvälmåga, så tvingas man att medgifva,
icke blott att handelsfrihetens verkan
på den inhemska idogheten visserligen icke
varit dem nyttig, utan äfven att idogheten
hos ett folk betyder mera än alla skatter.
På alla dessa skäl tillstyrker jag, det handelsfriheten,
sådan den nu föreslås oss, aldrig
må bifallas; och såsom yttersta varning deremot,
får jag erindra att försöket, om det slog
olyckligt ut skulle fordra Secler för att upprätta
skadan. Men jag är dock långt ifrån
att gilla allt, af vårt nu gällande prohibitivSysteme.
Den förebråelse man gör Systemet,
att productionen har de senare åren aftagit,
kan jag väl icke godkänna; dels derföre att
vi veta, det Systemet var alldeles detsamma
som det ännu är, på den tid, då productionen
Den 28 ‘Tunii /, m.
197
var I tilltagande, hvilket tillräckeligen vederlägger
förebråelsen ; och det dels derföre, att
då vi känna den sanna orsaken ligga i penningebristen,
så kan j3g icke tillåta mig ett
sådant misstag om orsaken; men jag anser
dock systemet äga behof af mycken rättelse,
dertil också, jag medger det gerna, Utskottet
lemnat goda bidrag, i de grunder Utskottet
föreslår för den blifvahde Tullbevillningen.
Jag tillstyrker alltså, att i on/kningsväg må
i underdånighet föreslås;
no. Att alla sådana varor, som kunna i
tillräcklig mängd och godhet, här i landet,
åstadkommas, och således icke behöfva införskri
ivas, måga, så länge detta förhållande icke
ändras, förblifva förbudne.
2:0. Att de varor åter, som bruket och
vanan förvandlat till behof, eller äro, förvissa
tillfällen, anbefallde att ägas, men icke
kunna här i landet åstadkommas, samt nu äro
förbudne, måge hädanefter varda till införsel,
emot tull tillätne; och
3:0. Att hvad som derefter blifver förbudet
till införsel, må också förblifva förbudet
till försäljning och bruk.
Men åter, fåfum St änder nes- Befut:
1:0. Att för sådane varor, som kunna
här tillverkas, till erforderlig godhet, men
198
Ven 2o Junii J, ni.
icke i tillräcklig mängd, och derföre kunna
värdi ti Hå r ne till införsel, tullbevillningen
matte blifva så hög, att den inhemske producententen
icke må kunna uudersäljas.
2:0 Att öfrige Utländske producter, Co
loriialvaror, råämnen, samt sådant, sorn vanan
och bruket gjort till'”behof> må med lägsta
tull beläggas.
3:0. Att tullen å utländska varor måbefäknas
på sätt Utskottet föreslagit; samt
4:0. Att som han delsförändringar kunna
uppstå, de der fordra jemkning och förändring
i tullumgälderne, till Kongl. Maitt må öfverlemna!,
att i sådane fall, emellan Riksdagarne
derom förordna.
Jemte anhållan om återremiss på Betänkandet,
begär jag, att. dessa anmärkningar må
Remissen åtlölja.
Nto 3.
,» • • \ \ ‘ ' V
Herr af Klintberg, Carl:
Det Betänkande och förslag, hvarmed
Höglofl BevillningsUtskottet inkommit rörande
förändrade grunder i afseende på Tullafgifternes
beräknande, har gifvit mig anledning
till några anmärkningar dem jag utbeder mig,
Dea jS Juni i f.m.
399
att få vördsamt underställa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppiysta bedömande.
Frågor angående Tullafgifternes höjande
eller nedsättande stå i ett nära sammanhang
med rikets allmänna economiska författningar,
hvilka, såsom erfarenheten visar, ofta tarfva
förändringar,beroende af serskildte omständigheter
och oförutsedda händelser; och sorn Rikets
interesse för öfrigt ej sällan fordrar, att
afgifterne på både utgående och inkommande
varor, vid underhandlingar med Utrikes magter,
lämpas efter de förhållanden, som der
vid kunna äga rum; så hafva af desse consi
derationsr Rikets Ständ r vid flere framfarne
Riksdagar efter Regementsförändringen, funnit
nödigt, att, under visse förbehåll, låta regleringen
af det ena och andra få bero af Kongl.
Maj:ts Egen Nådiga pröfning. Genom 27 § af
RiksdagsBeslutet under den 2 Maj 1810, blef
det till Kongl. Majtt öfverlemnadt , att utan
hinder af 60 §. i RegeringsFormen til! påföljande
'Riksdag efter omständigheterne förhöja
stora Sjötuilsafgiften med högst 5c procent utöfver
taxan, samt att äfven, då sådant lunnes
med Rikets bästa förenligt, tillåta motsvarande
nedsättning af Sjötullsafgifterne på ådane varor
, sorn borde deruti vinna en -billig minskning,
hvarefter 1812 års Siänder som, enligt
deras underdåniga skrifvelse af den r6 Augusti
sistnämnde år, förklarat sig icke hafva någon
ändring i då gällande SjötuIIsafgiFtcr att
löreslä, likaledes till Konungen öfverlemnade
itt intill nästa Riksdag, efter förekommande
200
Den 23 Junii f. in.
behof ej mindre i politiskt än ceconomiskt hänseende,
stadga de förhöjningar å vissa och nedsättning
i andra artiklar , dem Kongl, Maj;t
kunde anse nyttiga och nödiga, dock att en
såden förhöjning ej måtte sträckås utöfver 100
procent. Vid 1S15 års Riksdag blef äfven det
beslut fattadt, att det skulle få ankomma på
Konungens Nådiga godtfinnande, att angående
Sjötullsafgifternes höjande eller sänkande till
nästa Riksdag förordna, som Kongl. Maj t godt
syntes, och då Rikets Ständer vid sist hällne
Riksdag fastställde allmänna grunder för Tullafgifterncs
beräknande på utgående varor, blef
den rätt Konungen förbehållen , att intill det
påföljande Riksmötet förändra Tullafgifterne
på inkommande varor, i öfverensstämmelse med
hvad Kongl. Maj:t sjelf funne i nåder lämpligt.
De skäl som föranlåtit Rikets Ständer,
att på detta sätt besluta, fortfara alltid tili
deras kraft och verkan, och då det lärer böra
antagas som otvifvelaktigt, att det nu anmärkte
förhållandet under förre Riksdagar icke ägt
rum, så framt ej Rikets Ständer sjelfve funnit
sig öfvertygade, att det allmänna ändamålet
med mera säkerhet befordras, då de speciella
detailierne i ett så beskaffadt, hushållsmål, som
detta , få ankomma på den styrande makten
och icke bero ensamt af Rikets Ständer, hvilkas
inskränkta tid ej möjligen kan medgifva
sådane noggranna undersökningar, som till ämnets
fullständiga utredande fordras; så blifver
det visserligen svårt att finna någon giltig anledning,
att vid nu varande Riksmöte afvika
från en grundsats, hvars rigtighet förut vid så
Den 28 Junii J. m.
201
inånga tillfällen blifvit erkänd; åtminstone synes
Höglofl. Bevillningsutskottet ägt föga skäl,
att, såsom nu skett , åberopa desse af Rikets
Ständer fattade beslut till stöd för de åtgärder,
som det samma föreslagit,
Att vid en speciel reglering af TullTaxor
på inkommande och utgående varor misstag
kunna äga rum, bör sä mycket mindre förefalla
oväntadt, som det någon gång inträffat,
att ej ens allmänna grunder, som till ofelbar
efterföljd i dylika frågor blifvit fastställde och
på hvilkas osviklighet man således bordt kunna
göra sig rättmätiga anspråk, kunnat i hvarje
fall med påräknad förmon tillämpas, utan
tvärtom befunnits leda till resultat, som varit
menliga för Staten. Man äger derpå ett ej
tvetydigt bevis uti verkan af de allmänna föreskrifter,
som i frågan om Tullafgifterne på
utgående varor stadgades vid sista Riksdag,
då Rikets Ständer beslöto, att ”alla varor frambragte
inom Sverige af Svenska rå-ämnen,
äfvensom alla af Utländska rå-ämnen inom
Sverige förädlade varor, skulle få fritt
utföras, när det skedde med helfritt fartyg, emot
erläggande hälst af recognitionsafgift, men,
när skäl vore för handen att derutöfver öka
en sådan afgift emot erläggande af export-tull,
hvilken dock i allmänhet ej finge öfverstiga
5 procent af den till export anmäldte varans
verkeliga försäljningsvärde och icke okas för
någon Svensk product till mer än dubbelt vid
export med främmande skepp.” Detta beslut
grundades på den princip, att låga Tullafgiften
voro verksamt bidragande till exportens
202
Den 2 5 Juni i m.
befordran och i följd deraf till den inhämska
productionens uppmuntran. Att likväl detta
förhållande icke alltid och utan undantag äger
* rum, derom vittnar en mångårig erfarenhet,
som medfört den öfvertygelse, att Statsverket
kan utan menlig påföljd för exportrörelsen så
mycket hälldre draga fördel af visse utrikes
begärlige varors utskeppning, som uppoffringen
af en dermed förenad betydlig inkomst
vore i de fläste fall utan ändamål och skulle
ej tjena till annat än lätta utvägarne för andre
länder, att höja importafgifierne för samma
varor och derigenom på Svenska StatsVerkets
bekostnad ensam skörda fördelen af
en anstalt, hvars afsigt likväl varit att främja
exporten af de Svenske producterne. Ock*
så har import-tullen på Stångjern blifvit uppsatt
i Nederländska hamnar, sedan ifrån och
med år 1819 de af Rikets Ständer vid 181B
års Riksdag fastställde grunder för Tullafgifternes
bestämmande på utgående varor börjat
tillämpas j och dét är likaledes en känd sanning,
att Statsverket, såsom en följd af denna
sistnämnde anstallt, fått sedan berörde tid vidkännas
en ganska betydlig årlig förlust genom
förminskade Tullinkomster på utgående skogs*
effecter, under det att den allmänna fördel , som
med så mycken säkerhet påräknades af nämnJ
de Tullreglering, eller trävahru-exportens förökande,
nästan aldeles uteblifvit, oagtadt densamma
sedan början af år 18 »9 varit och ännu
är äfven i det afseendet gynnad, att, då
enligt förr gällande Tulltaxor, utskeppning af
bräder med utländske Fartyg varit föibu
-
Den 2S Juntif. m.
den, undantagande da hufvudlasten bestått af
jern, i hvilka fall vissa inskränkta qvantiteter
fått medföras emot ofri Tull, hvilken., likasom
den för bjelkar och balkar, beräknades,
med få undantag, till tredubbelt belopp emot
hvad för samma varor erlades, då utlörseln
skedde med Svenska Fartyg, äro, sedan nyssnämnde
tid, alla sådane trävaror, som iå med
Svenska skepp exporteras, tillåtne till utskeppning
äfven med främmande fartyg, utan någon
annan skillnad dervid, än att Tullumgälderne,
i de fall, då Tull och ej blott recognitionsafgift
äger rum, utgöras för de förre efter 5 och
för de sednare efter 10 procent af varans värde.
Då Tulluppbörden med skäl bör anses
som en ibland Statens förnämste källor till inkomst,
vore det visserligen ej väl beräknacit,
att utöfver behof och nödvändighet nedsätta
de afgifter, som genom densammi inflyta; och,
om denna anmärkning är af vigt i frågor om
Tullregleringar för utgående varor, blitvcrden
det ännu mer» i afseende på import-tullens
bestämmande, serdeles för sådane artiklar, som
äga hufvudsakligt inflytande på Tulluppbördens
belopp och derå afgifternes nedsättning
löljakteligen skulle blifva för Statsverket i synnerhet
känbar. Ibland desse bör synnerlig upp-'
märksamhet lemnäs åt Vin och Caffe, hvilka
varor ej allenast utgöra ganska betydliga föremål
för rikets import , utan äfven kunna,
mera än de fläste andre, draga höga tullafgifter
, utan att deraf någon menlig verkan på
den utrikes handeln är att befara. Då likväl
Höglofl. Bevillningsutskottet föreslagit en icke
20i
Den 28 Junii f ml
obetydlig nedsättning i sfgifterne på nyssnämde
varor, torde afsigten härmed hafva varit,
att genom en slik anstalt förekomma afgifternes
försnillande och således, genom det att förtullningen
i det hela med mera redlighet och
noggranhet verkställdes, bereda Staten en lika
stor om icke större inkomst, än den som kunnat
påräknas, under det att afgifterne varit
till högre belopp fastställde. Om denna verkan
kunde med någon sannolikhet förväntas
af en medgifven lindring i Tullen på de importartiklar,
6om nu äro belagde med höga af-i
gifter och till betydliga qvantiteter inkomma,
förtjente ofelbart en sådan anstalt att försökas;
men att ett slikt resultat icke vore att förmoda,
derom vittnar den erfarenhet man i denna
väg redan förvärfvat.
Rikets hela importhandel besörjes till nära
f:delar sf Städerne Stockholm och Götheborg,
der således en vidsträckt och kostsam
Tullbevakning kan med förmon underhållas,
och den säkerhet vinnas emot underslef, sorn
saknas i de fläste andre. I afseende på in6keppningen
af några de betydligaste och med
högre Tullafgifter mäst betungade varuartiklar,
finnes följande förhållande hafva ägt rum,
nemligen:
Förledit år förtullades:
Aj Arvnc och
Vin\ I Stockholm och
Götheborg - 3761 Ahni.
Den 28 Juni i f. m.
205
I ds öfrige Sta
pelstäderne
- 139 Åhm.
Caffeblner: I Stockholm och
Götheborg - 1,034,152 Skålp.
I de öfrige Stapel
städerne
- 23,914
Rutt Socker: I Stockholm och
Götheborg - 6,407,856
I de öfrige Stapel
städerne
- 730,369 —
Tobaksblad
och Stjtlkar: I Stockholm och
Götheborg - 1,964,680
I de öfrige Stapel
städerne
- 316,680
I anseende till Rikets öfrige importer inträffar
äfven enahanda förhållande, hvilket
kan inhemtas deraf, att förledit års uppbörd på
inkommande vahror utgjorde i Stockholm och
Götheborg i vexlar och silfver 8 i,937 R;dr6sk.
och i Svenskt Banco . 976,0 67; 37- ».
samt i de öfrige Stapelstäder
ne
i växlar och silfver . 3,360: 25, —
och i Svenskt Banco . 168,410; 19, 5,
Det torde härvid anmärkas, att den obetydliga
inkomst som Tuiluppbörden således
lemnat i Rikets Stapelstäder utom Stockholm
och Götheborg, vore en följd af de på visse
vahror utsatte höga Tullafgifter, hvilka locr
Den 28 Junii f. m.
kat till Tullförsnillning. Om denna anmärkning
skulle kunna anses grundad, borde väl
i sådant fall ett annat förhållande, än som nu
verkeligen äger rum, visa sig i fråga om varor,
hvilka draga en modererad eller så låg
Tull, att densamma endast utgör 2, 3 å 4 procent
af varans värde; men äfven i anseende
till desse är resultatet alldeles enahanda, hvilket
ådagaiägges af följande utdrag af Tullräkenskaperoe.
Sistledit år infördes:
Bomull. Till Stockholm och
Götheborg . 273,057 Skålp.
Till de öfrigeSttpelstäderne
. 6,5 4 3 —
Ull af alla Jlag. Till Stockholm och
Götheborg . 44,437 Lisp.
Till de öfrige Stä
derne
. . 10,200 _
Indigo. Till Stockholm och
Götheborg . 99.852 Skålp.
Till de öfrige Stä
derne • • 9j592
Cochenille. Till Stockholm oeh
Götheborg . 1,695
Till de öfrige Stä’
• derne . 38
Hvad som således är uppgifvit angående
Den 28 Junii f m.
207
inskeppningen och Talluppbörden under sist—
ledit är, instämmer hufvudsakligen äfven med
resultatet af flere föregående års erfarenhet,
och det är följaktligen utom all fråga, att i
afseende på den synliga importen af varor i allmänhet,
och således äfven i anseende till Tullintradernes
belopp en högst betydlig skillnad
verkeligen äger rum i Stockholm och Götheborg
å ena och Rikets öfrige Stapelstäder å
andra sidan. Om ordssken dertill undersökes,
torde man ej sakna skäl till den slutsats, att
der handeln drifves i stort,der ingår ej i beräkning
den olofliga vinst, som kan beredas genom
afgifternas försnillning, men att deremot
i de städer som ej äga förmåga att underhålla
reela och båtande handelsrelationer, med
andre länder, rörelsens bestånd egenteligen beror
af möjligheten för de trafiquerande, att genom
underslef vid varans införsel sättas i tillstånd att
undersälja den större importeuren, som redligen
förtullat sin vara, och genom denna utväg åtkomma
en obehörig vinst på Statens och
medborgares bekostnad. Huruvida dylike missbruk
kunna, mera hädanefter än hittills, utestängas
i ett land, hvars vidsträckta öppna
kuster och skärgårdar alltid måste göra äfven
den mäst vaksamma tillsyn otillräcklig, är en
fråga, hvars besvarande torde hälst böra öfverlemnas
åt den, som i allvarsamma ämnen
anser det vara sin pligt, att heldre förtro sig
åt erfarenhetens vittnesbörd, än att låta utslaget
få ankomma på en förmodad verkan af
anstallter, byggda på osäkra grunder och prov
blematiska beräkningar. Hvad som emedler
-
Ben 28 Junii f. m.
tid kan antagas som fullkomligen säkert, är
att kostnaden vid en ännu mera utvidgad Tullbevakning
skulle i en stor del af Rikets mindre
Stapelstäder vida öfverstiga den inkomst
för Staten, som genom en slik controll kunde
beredas, och vid detta förhållande måste det
vara påtagligt, att Tullafgifternes nedsättning
på Rikets förnämsta importartiklar, skulle oundvikeligen
medföra en betydelig förminskning
uti Tulluppbörden i det hela, då det ej
ens under de lyckligaste omständigheter kan
rimmeligen förväntas att den minskning i Tulluppbörden
i Stockholm och Götheborg, hvartill
en dylik nedsättning skulle föranleda, möjeligen
kunde ersättas genom en mera noggran
förtullning i de öfrige Städerne, der med
få undantag, handelsrörelsen af naturliga ordsaker,
alltid måste blifva inskränkt och obetydlig.
Huru högst ofördelaktig verkan på Tulluppbörden
den af Bevillningsutskottet föreslagne
reglering af Tullafgifterne på inkommande
varor skulle medföra, kan slutas af endast
följande 2:ne exempel.
Förledit år förtullades, öfver hela Riket
i,o58>°66 Skålpund Caffebönor, som i helfri
Tull, enligt nu gällande taxa renderade 66,129
R:dr Hamburger Banco, eller efter endast 120
skillingars cours, 165,322 R:dr Svenskt Banco.
Om nu Tu 11 värdet på Caffe, regleradt efter
det Höglofl. Utskottets Förslag, antages till
högst
Den 2 B Junii f. mi
högst 2S sk. Banco skålpundet; så utgör helfrid
Tullen, beräknad efter 20 procent af detta
värde, för ett lika partie 123,441 R;dr och
StatsVerkets förlust på denna artikel allena
skulle således uppgå årligen till minst 41,881
R:dr.
Af Vin inkom och förtullades sistledit år
3j459 Åhm, hvilka i helfri Tull inbragte
83>o 16 R.dr Hamburger Banco, eller efter 120
spillings curs, i Svenskt Banco 207,540 R:dr.
Om man, efter Utskottets Förslag, antager
tullen forén Åhm Vin till 30 R;dr Banco, utgör
tullbeloppet för ofvanstående qvantum
107,229 R:dr och årliga förlusten således
100.311 R:dr. Då endast på desse 2:ne AttikJar
ett årligt deficit uppkommer af icke mina
drebeloppän 142,192 R:dr;så kan utan öfverdrift
och efter mycket sannolika anledningar årliga
förlusten på Tulluppbörden å alla till införsel
nu tillåtne varor upptagas till 500,000 R:dr
och således till nästa Lagtima Riksdag till icke
mindre än 2,500,000 R:dr. Kan det väl
med något sken af sannolikhet förmodas, att
en så betydlig minskning i Tulluppbördea
skulle, i händelse en oinskränkt förtullningsfrihet
blefve medgifven för sådane varor, sorn
nu äro till införsel förbudne, kunna ersättas genom
Tullafgifterne på den sålunda ökade importen;
och om Kongl. Maj:t skulle finna en
dylik till alla varor utsträckt förtullningsfrihet
ej stå att förena med Rikets sannskylldiga in-;
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr, V Band, ,14
Den 28 Junti f. m,
teresse, och af sådan anledning, begagnande sig
af den rätt, som i Grundlagen är Konungen
förbehållen, vägrade Sitt bifall tili den framställning,
som af Rikets Ständer kunde i detta
afseende göras, huru skulle då bristen i
Tulluppbörden annorlunda fyllas, än genom
en direct bevillning? och vöre det väl billigt
Och öfverensstämmande med ett klokt hushållningssysteme,
att genom allmänna skatter, pålagde
massan if nationen, söka ersättning för
hvad man utan ändamål bortskänkt åt consumefiter
aF öfverflödsartiklarj hvilkas förbrukning
väl ej förtjenar att gynnäs och uppmuntras
på StatsVerkets och menighetens bekostnad.
Dessa considerationer torde ådagalägga
angelägenheten deraf, att ej utan vigtiga skäl
besluta Tullafgifters nedsättande, serdeles då
fråga är om sådane varor, som, utan att egenteligen
kunna hänföras till nödvändighetsartiklar,
i större mängd consumeras inom landet
och, såsom en följd deraf, hufvudsakeligen Verka
på Tulluppbördens belopp.
Att för desse afgifters beräknande fastställa
säkfa och bestämda grunder, och att, så
vidt möjligt är, fortkomma godtycklig behandling
vid verkställigheten, är äfven ett föremål,
som förtjenar synnerlig uppmärksamhet.
Vid frågan om Taxeregleringen har man, såsom
Utskottet afven anmärkt, hittills ansett
StatsVerkets säkerhet och de trafiquerandes
tätt fordra Tullafgifternes utsättande efter
Den 58 Junii J. rn.
»nått, mål, vigt och stycketal i alla de fall *
där sådant later sig göra, men deremot afgifternes
beräknande till vissa procent af varuvärdet
högst osäker och äfventyrlig och derföre
ej böra begagnas i andre fall, än då någon
annan utväg ej kunnat lempeligen användas»
Troligen hade det Höglofl. Utskottet ej företrädesvis
antagit denna sistnämnde methode,
så framt Utskottet insett de olägenheter och
brister, sorn oundvikeligen måste blifva dermed
förenade, i fall densamma skulle komma att
tjena till efterföljd. Då de af Rikets Ständer
vid sista Riksdag meddeldte föreskrifter angående
sättet att utröna rätta värdet på utgående
varor, funnits i tillämpningen föga
Svarande emot ändamålet och ej sällan ledt
till ofördelaktiga resultat Vid Tullafgifterrtes
bestämmande på Rikets egne producter, hvilkas
Vården bördt kunöa nied någorlunda pålitlighet
bedömas, hvad säkerhet vore väl då
ätt förvänta, om Vid Tulleös reglerande på
Utländske Varor, hemtade från aflägsne hamnar
både inom och utom Europa, enahanda ttiethode
skulle ovilkorligen följas och beräknift.
garne komma att grundas hufvudsakeligen
på Uppgifter af utrikes vistande Tjenstemän,
som, till stor del, sjelfve ärö handlande eller
importeUrernes ombud? I allt fall torde dett
omständighet förtjena afseende, att i samma
mohn sorn Tullafgifterhe från det ena året
till det andra förändras, mäste äfven handelsspeculationerne
underkastas hinder och
tvång, då vid skeende införskrifningaf Tul
-
212
fjell 23 Juni i f, m.
lens rätta belopp ej kan med tillförlitlighet
calculeras.
Icke mindre opålitlig blefve den af Utskottet
föreslagne anstallt, att genom besigtningsmäns
tillkallande, genom JuryDomstolars
pröfning och sluteligen äfven genom offenteliga
Auctioner bestämma Tullafgifternes belopp
på sådane varor, hvilkas värde ej kunde pä
ofvan anförde sätt utrönas, eller sorn ej voro
i Taxan specificerade. I Stockholm och Götheborg,
der under seglationstiden angifningar
och förtullningar måste utan uppehåll fortgå,
6å framt ej alltför stora hinder i handel och
sjöfart skola uppkomma, skulle svårligen en
controll kunna verkställas, som medförde så
mycken omgång och tidsutdrägt, och i de fleste
mindre Stapelstäderne, der en inskränkt rörelse
gjorde densamma verkställbar, blefve den
säkerligen i de fleste fall utan åsyftadt ändamål,
i synnerhet vid de tillfällen, då Besigtningsmännen
saknade den kännedom, som fordrades
för att bedöma varans verkeliga beskaffenhet,
hvilket fall troligen skulle på flere
ställen inträffa- Den mångåriga erfarenhet
man äger om förhållandet i denna del
vid förekommne frågor om värderingar af förbrutne
dömde, till införsel ej tillåtne, varor,
skulle i detta ämne kunna tjena till någon upplysning
för alla dem, som, med nit för saken,
draga i betänkande, att alltför mycket räkna
på verkan af en opinion, med hvarg grundsatser
det anses öfverensstämma, att Tullförsnillare^
företag med stränghet beifras, un
-
Den 28 Junii f. m,
21?
der det att Lurendrägaren gynnas eller åtmia-i
stone med skonsamhet behandlas. Hvad angår
den slutliga controli, som skulle vinnas
genom de föreslagna Auctionerne; så torde
sammansättningar i afsigt att ej uppdrifva varans
pris utöfver detjaf godsägaren angifne
värdet, med så mycket större skäl kunna förmodas
i de mindre St^derne, som exempel ej
saknas, att sådant verkeligen ägt rum i en af
Rikets förnämsta handelsplatser vid Auctioner,
der Tullverkets räte varit i fråga.
Emot det Höglofl. Utskottets Förslag, att
i de Städer, der uppbörden uppgår till minst
14,000 R:dr, ett års Creditupplag skulle få begagnas
för råämnen och alla andra i Taxan
till upplag tillåtne varor, förekommer den betänklighet,
att första årets Tulluppbörd efter
det att en sådan anstallt befordrades till verkställighet,
skulle ofelbart i den mohn förminskas
att Statens inkomster, deruti Tullmedlen
till så hufvudsaklig del ingå i beräkning, ej
annat kunde än blifva otillräcklige för de oundviklige
utgifterne; och lärer följaktligen ifrågavarande
tillåtelse cj kunna medgifvas under
annat vilkor, än att Rikets Höglofl. Ständer
i sammanhang dermed anvisa ett efter omständigheterna
lempadt creditiv, för att vid
förefallande behof kunna för Statsverkets räkning
förskottvis tillitss.
Åtskilligt vore visserligen ännu att tillägga
i anledning af det Höglofl. Utskottets
Förslag angående sättet till Tullafgifternes re
-
Den 28 Junii f. rn.
glerande för varor, som efter nu varande FörJ
fattningar äro lofgifne till införsel, Jag tror
mig likväl böra undgå, att genom ytterligare
anmärkningar i detta ämne öka vidden af ett
anförande, som i allt fall torde komma att
pröfva Höglofl. Ridderskapets och Adelns tålamod,
då jag nu vördsamt utbeder mig, att
få fästa dess uppmärksamhet på en till äfven^
tyrs ännu mera vigtig del af det Högiofl. Utskottets
Betänkande.
Då, enligt RegeringsFormens 60 §• Tullmedlen
räknas bland de Statsinkomster, som,
ingå under namn af Bevillning, är det ofelbart
Rikets Ständer obetagit att fastställa ali*
manna grunder för Tullafgifternes beräknande,
men att dermed skulle åtfölja någon rätt att
afgöra, huruvida införseln af den ena eller an*
dra varan må tillåtas eller förbjudas, är en
slutsats, som ej står att förena med samma Grundlags
89 §., der det uttryckeligen 6tadgas, att i
frågor om förändring, förklaring och upphäGVande
af I agar och Författningar, sorn röra
Rikets allmänna hushållning, Rikets Ständer
icke äga magt, att annat eller mera besluta,
än föreställningar och önskningar, att hos Konungen
anmälas till det afseende, sorn Kongl,
Maj;t finner för Riket nyttigt. Den af Höglofl.
Bevillningsutskottet nu gjorda framställning
om frihet till införsel af utländske Fabriksoch
Slöjdevaror, innefattar således ett ämne,
sorn ankommer ensamt på Konungens Nådiga
pröfning} och att frågor af denna beskaffenhet
hittills ej eller blifvit annorlunda af Riket!
Den 28 Junti J. m.
II»
Ständer betragtade än såsom önskningsmål,
att hos Konungen i underdånighet anmälas,
derom vittna flere vid framfarne Riksdagar af
dem fattade beslut i dylike ämnen. Således
finnes ibland annat, att sedan vid 1812 års
Riksdag förslag blifvit gjorda om förtullningsfrih‘-t
för alla till nyttjande tillåtne utländske
Fabrikater och Manufacturvaror, Rikett
Ständer, efter att deröfver hafva inhemtat
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EconomiUtskottens
Betänkande, inskränkte sin åtgärd
dertill, att, jemte anförande af de skäl, sorn
blifvit framställde både för och emot den föreslagna
förtullningsfriheten, hänskjuta frågan
derom till Kongl. Maj:ts egen pröfning; att vid
1815 års Riksdag, i anledning af åtskillig®
då väckte motioner om serskildta anstalter till
förmon för den inhemska productionen, Rikets
Ständer funno sig böra låta bero dervid, att i
underdånighet tillstyrka vissa derpå syftande
ändringar uti då gällande TullFörfattningar,
samt ändteligen att, då vid sista Riksdag öfverläggning
förekom om medel till öfverflödets
hämmande, hvarvid synnerlig uppmärksamhet
fästades på den i sammanhang dermed
framställda frågan om tillåtelse att emot höga
Tullafgifter få införa sådane utländska alster
eller Fabrikater, som till större delen, men ej
tillräckligt kunde tillverkas inom Riket, Rikets
Ständer stadnade i det beslut, att i under*
dånighet uppgifva de grunder, som de för sio
del ansågo för ändamålet lämplige, samt att
till Kongl. Majit öfverlemna, att efter pröfning
siS
Den 28 Junii f. m.
deraf stadga de åtgärder, som Kongl. Majit
kunde finna nödige.
På detta sätt hafva frågor hörande till
Rikets allmänna hushållning, hittills, under tillämpning
af 89 $• i Regeringsformen , blifvit
af Rikets Ständer behandlade. Någon mera
hufvudsaklig och till sina följder mera vigtig
förändring uti nu gällande hushållslagar, lärer
väl svårligen kunna komma under öfverläggning,
än den af Högloft. Bevillnings Utskottet
föreslagna, sorn ej åsyftar något mindre, än en
fullkomlig omstörtning af ett sedan äldre tider
af Konung och Ständer hylladt systeme, som
grundlagdt våra Manufacturers och slöjders tillvarelse
och hittills försäkrat deras bestånd. Om
Utskottets förslag i detta granlaga ämne möjligen
kunde iklädas egenskapen af ett bevillningsmål
och såsom sådant handläggas af Rikets Ständer,
hvilka, i följd af Grundlagen , äga rätt,
att utan någon Konungens medverkan öfver
dylika frågor besluta; så skulle derigenom det
högst betänkliga förhållande inträffa, att frågan
om en så vigtig hushållslag som denna,
Romme att behandlas på ett sätt , såsom vöre
den ensam beroende af en Statsmagt, till hvars
beslutande pröfning den likväl, enligt Grundlagens
uttryckliga stadgande, ej hörer, och
deremot juft den magt anses böra dervid förblifva
overksam, åt hvilken enfam den ceconomiska
lagstiftningen är genom samma Grundlag
förbehållen. Utan uppoffring af en för
R igeriugssättets bestånd vigtig grundsats, skulle
val en så beskaffad tolkning af Grundlagen
Den 28 Junti f m. 2*7
ej kunna medgifvas; och jag tviflar ej, att
Idöglofl. Ridderskapet och Adeln lärer , med
ogillande af Höglofl. BevillningsUtskottets åsigter,
inse, att förevarande fråga icke kan af
Rikets Ständer annorlunda behandlas, än iden
ordning, sorn i RegeringsFonnens S9 §• utstakas.
Innan Rikets Ständer besluta, att hos
Konungen göra någon underdånig framställning
i ett så granlaga ämne, som detta, måste det
utan tvifvel blifva ett angeläget föremål för
deras uppmärksamhet, att alla omständigheter
dervid noga undersökas och pröfvas. En sådan
förberedande undersökning tillhör icke
BevillningsUtskottet, hvars åliggande det, enlig4
53 §• * RegeringsFormen och 31 §• af
Riksdagsordningen, är att uppgifva de allmänna
grunderne för den blifvande Bevillningens
fördelning samt med tillämpning deraf
författa förslag till bevillningens utgörande,
Bedan summans belopp blifvit fastställd , men
icke att föreslå allmänna hushålls-anstalter och
förändringar deruti eller att upptaga de hos
Rikets Ständer uppkomne frågor om förändring,
förklaring och upphäfvande af lagar och
författningar, som röra Riket6 allmänna hushållning,
föremål, som likmätigt 53 och 89
§§. i RegeringsFormen, och 34 §. i Riksdagsordningen
tillhöra Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottet,
till hvars yttrande flere med
förevarande ämne gemenskap ägande frågor
äfven blifvit vid denna Riksdag remitterade.
Att BevillningsUtskottet icke äger att med dylika
frågor sig befatta, synes Utskottet äfven
för sin del hafva insett, då detsamma förkU
-
213
Ben 28 Junii f. rn,
ra t sig ”icke tillkomma, att ingå i granjkning af
nyttan och nödvändigheten af de författningar, forn
till de Suenfke Fabrikernes fördel blifvit vidtagne
Då Högloft. Utskottet likväl, i uppenbar stridighet
med detta erkännande, sträckt sin handläggning
härvid utöfver den gräns, som i
Grundlagen är utstakad för dess verksamhet,
lärer väl Utskottets förslag i denna del af ämnet
ej förtjena något afseende. Emedlertid
torde det mig tillåtas att vid detta tillfälle f|
vördsamt underställa Högiofl. Ridderskapet och
Adelö någre ytterligare anmärkningar, hvartill
Utskottets Betänkande gifver anledning.
Ifrån den stund, då Sverige började inse
angelägenheten, att, elter andra välbeställda
Staters exempel, söka befordra dess egoe slöjders
tillväxt och förkofran; fann man äfven
nödvändigheten af serskildta anstalter till den
innämske slöjde-idkarens skydd emot utländsk
medtäflan. [ detta ändamål hafva förbud tid
efter annan blifvit utfärdade emot införsel zi
sådane tillverkningar, hvilkas åstadkommande
inom landet man velat uppmuntra. Det Stats
hushållningssysteme, sorn legat till grund för
desse anstalter, och hvilket man under nu varande
Riksmöte ej sällan hört utmärkas såsom
en olycklig följd if sednare tiders näringsgrundsatser,
har i mångfalldiga år, ehuru stundom
underkastadt mer och mindre väsendtligt
förändringar, likväl alltid till sin hufvudprincip
blifvit i Sverige tillämpadt, och i det hela
medfört en välgörande verkan till Manufacturernes
befrämjande. Då den välsinnade med
-
Den 28 Junii f, m,
219
borgaren i desse nyttige niringars framsteg och
trefnad funnit ett ämne för sin tillfredsställelse,
har han ej eller lemnat utan uppmärksamhet
de olägenheter, som med det antagna förbudseystemet
varit förenade. Det är naturligt att
en nation , sorn i fordna tider nödgats tillita
Utlänningen om nästan alla sina förnödenheter
och slöjdevaror, ej kunnat hastigt och i samma
6tund, som behofvet deraf upphört, besegra
de fördomar , som bidragit att. underhålla
dess böjelse för främmande kram- Också har
man i alla tider sett den olofligt handeln med
Utländska varor oförsynt utöfvas, under det att
Staten saknat den inkomst, sorn vid deras lofliga
införsel och förtullning kunnat vara att
påräkna. Man har funnit sig mer och mer
öfvertygad om svårigheten att afvärja lurendrägerier
från våra vidsträckta sjökuster och
skärgårdar, och denna erfarenhet har vid flere
tillfällen föranledt till den fråga, om icke det
vöre med Statens fördel mera öfverensstämmande,
att medgifva förtullning af Fabriksvaror,
hvilkas hemliga införsel ej kunde förhindras,
än att bibehålla ett förbud, sora lemnade
lagbrytaren utvägar, att skörda en obehörig
vinst på StatsVerkets och den idoge näringsidkarens
bekostnad?
Vid de granlaga
öfverläggningar, sorn både i äldre och sednare
tider ägt rum i detta ämne, har man funnit
stora betänkligheter emot en sådan anstalt.
Msn har antagit som grundsats, att för ett
land, hvars Oeconomiska ställning oundvikeJigen
fordrar, att alla de medel till förkofran
med omsorg sökas, som möjligen Runn# vio
-
220
Den 28 Junii /, m,
nas genom en försigtig hushållning, det alltid
måste vara af vigt , att främja de productiva
näringarnes trefnad och tillväxt; och man bar
såsom en följd deraf anseit Manufacturer och
Slöjder förtjena hägn och uppmuntran, ej allenast
för den directa nytta de tillskynda Staten,
utan äfven i anseende till deras verkan på
Rikets öfrige näringsgrenar. Vid frågan om
förändringar i de hushållsanstalter, som blifvit
vidtagne till förmon för den inhämska industrien,
har raan derföre trott den största varsamhet
nödvändig, och man har funnit orådligt,
att under tillämpning af osäkra theoder i
Statshushållniagsläran, åt slumpen öfverlemna
Rikets vigtigaste inieressen, och att lättsinnigt
blottställa detsamma för vådan af misstag,
hvilkas följder i en framtid ej stått att
afhjelpa. Man har ansett det ej utan obillighet
kunna fordras, att den Svenske Slöjdeidkaren
, hvilken haft att strida emot alla
de svårigheter, gom äro oundvikeliga följder
af en mer och mer försämrad credit, ett osta,
digt Penni ngeverk och en vacklande växelcours,
skulle under en tillåten införsel af andre
länders Fabrikater emot en sådan skälig
afgift, sorn ej lockade till Tullförsnillning, kun.
na underhålla medtäflan med den främmande
Fabrikanten, hvilken, utom andre fördelar
framför den Svenske, alltid kunde, uti den hos
nationen rådande smak för allt hvad som är
utländskt, äga säker borgen för en lätt och
förmonlig afsättning. Då man eftersinna!, att
en till införseln tillåten, men Tullen undansnillad
vara med vida mindre svårighet änden lör.
Den 28 Junti f. ml
221
buaöa och hemliga inpracticerade, kan undgå
den controll, sorn i bägge desse faii är nödvändig,
så framt ej vägen skall lemnäs öppen
för missbruk och underslef, dem vinningslystnaden
aldrig lärer underlåta att försöka, har
man med skäl befarat, att en medgifven införsel
emot hög Tull eller emot sådane afgifter,
som voro afpassade efter den inhämske
Näringsidkarens behof af skydd emot främmands
concurrence , ej skulle tjena ti i 1 något
annat, än att förvandla iurendfägeriet till Tull- *
försnillning. Hvad man vid sådant förhållande
trott sig med säkerhet kunna förutse, har
varit att en fri införsel af utländske tillverkningar
skulle oundvikeligen leda till en mer
och msr utvidgad förbrukning deraf och i
samma mOn till förökade införskrifningar från
främmande orter; och då man vidare funnit
det vara stridande emot Statens sanna intresse
att söka främja en tillökning i dess inkomster beräknad
på en med inhämske näringars bestånd
oförenlig tillökning i Rikets importer, har man ej
tvekat yttra den öfvertygelse, att lurendräge.
riet, så vidt det möjligen ej kan afvärjas, är,
oaktadt Statens saknad af Tullinkomsten dervid,
likväl af vida mindre förderfliga påföljder,
än en anstalt, hvarigenom utlänningen
skulle inbjudas, att påföra landet sine till verkningar,
oförhindrad i sitt bemödande, att omsider
bereda de Svenske Msnufacturernes undergång.
Skulle ej enahanda considerationer äfven
för det närvarande föranleda till enahanda re
-
Dm 28 Junit J• ni,
sultat, serdeles i en tid då Sverige ar så nära
att uppnå det ceconomiska oberoende, som af
Manufacturernes patriotiske stiftare åsyftades,
och som framfarne regeringar genom betydliga
uppoffringar af allmänna medel under en
lång följd af år sökt befordra? Det lärer ej
utan orättvisa kunna be6tridas, att de inhämske
Fabrikerne, med få undantag , gjort sig
förtjente af den omvårdnad de hittills åtnjutit»
, Sedan i sednare tider åtskilige förbättrade redskap
och förut okände kostbara mechaniske machiner
blifvit införde och vid Fabrikerne använde
samt utmärkt skicklige Utländske Manufacturister
med kostnad införskrifne, hvilka här
etablerade, inöfvat Svenske arbetare i flere
grenar af Fabriksrorelsen , hafva i synnerhet
sådane tillverkningar, sorn allmännast behöfvas
och förbrukas, uppnått den grad af fullkomlighet,
att de i godhet och anseende kunna
jemföras med de bättre utländske. I förlitande
på helgden af uttrycklige Författningar
har en mängd idoge och trefne medborgare
ingått i desse näringar och 1 dyrbara inrättningar
nedlagt betydliga capitaler, under hopp
att dervid finna sin utkomst. Flere Väfverislöjder
lemna lämplige försörjningsmedel åt
en myckenhet personer af qvinnokönet , som
sakna andra utvägar till bergning. Oagtadt de
motgångar , för hvilka desse näringar Varit
blottställde, hafva tillverkhingarnes mängd under
de sednare åren betydligen tilltagit, hvilket
kan inhämtas af de deröfver årligen
upprättade Tabeller, som utvisa, att, då
totala värdet af de under HallRätterne ly
-
Den 2$ junti f. m.
dande Fabrikers tillverkningar år 1810 utgjorde
en summa af endast 3.657.489 R.dr 2 skillingar
5 runst., detsamma år 1821 uppgick till
7,559)6o2 R:dr 7 sk. 5 r., oberäknadt värdet
dels af de säkerligen icke obetydliga qvantiteter
väfnader af Ull, Bomull och Linne, som
mot arbetslön blifvit förfärdigade för enskildtes
räkning af arbetsamnen, sorn i sådant afseende
inlemnats till Fabrikerne och hvilka
Väfnader ej undergått Hallstämpling, dels de
Bomulls , Ylle- och Lionetillverkningar, hvilka
åstadkommas i enskildte hushåll både i
Städerne och på Landet. Ibland industrigrenar
som under de sistförflutne åren gjordt väSendteliga
framsteg, förtjenar Bomollsväfverislöjden
ett utmärkt rum. Man erinre sig, i
hvad skick densamma befants före år 1817,
då genom Kongl Majit Nådiga Kungörelse af
den 51 Mars förbud utfärdades emot införsel
af Bomullslärfter och Nettelduk, med undantag
endast af de Bomulsväfnader, som directe
från Westindien med Svenska skepp inkomma.
Det är allmänt kändt, att en öfverdrifven import
af finare och gröfre utländske Bomulsty.
ger, då redan i flere år nästan helt och hållit
utträngt den husliga väfnadsindustri, som
förut var rådande öfverallt i landet, och att
ibland de Folkklasser, som förr till klädsel
åtnöjde sig med hvad de sjelfve tillverkade,
större delen fants klädd i utländska Bomulsväfnader,
hvita eller tryckta. Öfvertygad om
nödvändigheten att sätta en gräns för detta
förstörande offer åt en främmande Nations
konstflit, beslöt Konungen att låta utfärda i
-
Den 28 Junit'/, nu ]
frågavarande importförbud, det enda af någon
vigt, som under de sist förflutne 6 åren emanerat,
och verkan deraf blef, att omtankan
med förvånande hastighet riktades på Bomulsväfverislöjden,
hvilken sedermera nästan öfverallt
i Riket haft den mest tillfredsställande
framgång och hufvudsakligen bidragit att genom
inhemske tillverkningar fylla behofvet af
hvad som fordras för qvinnokönets klädsel.
Åtskilige betydliga Bomullsväfveri - Fabriker
hafva inom korrt tid blifvit anlagde, och vid
en enda, der för det närvarande omkring 400
arbetare sysselsättas, åstadkommos år 1821
tillverkningar till ett värde af 105,990 R:dr
2i sk. Sammanräknade värdet af de vid Fabriker
i Städerne tillverkade Bomulls- och
Linnevaror, sorn utgjorde år 1816 — 47,822
R-.dr 7 sk. 4 r. och år 1817
59,708 R:dr
32 sk., uppsteg redan år 1818 till 206,994
R:dr io sk. 8 r. och har sedermera successive
tilltagit, så att detsamma år 1821 uppgick till
ett belopp af icke mindre än 584,038 R:dr
36 sk. 3 r.j hvarvid bör anmärkas att af
des«a sammanslagne Bomulls-, och Linnetillverkningar,
ej mera än ungefärligen s^del kan
hänföras till Linneväfnad, en industri, som
egenteligen finner trefnad å landet, der den,
i förbindelse med Linculturen kan med mesta
fördel idkas.
Angående mängden och värdet af de Bonw
ullsväfnader, som i enskildte bushåll förfärdigas,
äger man väl ej några säkra upplysning
gar
Den 28 funt i /. nu
gar; mea det af utom all tvifvel att denna
tillverkning nästan i alla landsorter med hvar*
je år ganska betydligen tilltagit, och man har ali
anledning till den förhoppning, att densamma
rätteligen vårdad, skall snart, i förening med
Linneväfnaden, komma att utgöra föremål för
en ännu mera utsträckt Nationalindustrie,
vigtig i synnerhet tor ett land, under hvars
långa vintrar jordbrukarens arbeten måste
till stor del hvila och der det föjaktehgen
måste vara af allmän nytta, att för landsbygdens
invånare öppna tillfällen till lämpelige
binäringar, genom hvilka de kunna vinna
den nödtorftiga bergning, 60m deras egen*
teliga yrke ej sällan nekar. Med den kännedom
Höglofl. Utskottet säkerligen inhemtat om ofvan
anförde förhållande, som så fördelaktigt vittnar
om de framsteg de inhemske slöjderne,
genom det dem medgifne skydd emot utländsk
medtäflan, tid efter annan vunrtit, synes Utikottet
hafva ägt föga anledning, att yttraden
tanke, 60m förekommer i dess Betänkande, att
”de emot lurendrägeri»’ och Tullförfnillningar vidtagne
ftraffanjialter ingenting uträttat’’ Hvad
man med skäl bordt kunna förvänta, är att
Utskottet, då det ansett sig befogadt att tillstyrka
upphäfvandet af Författni ngar, som till
fördel för en hel Nations slöjdeindustrie äro
utfärdade, ej skola låta bero dervid, att endast
undersöka, i hvad mer eller mindre mon
”desse åtgärder ländt Statens inkomjler till afsaknad'’’
utan att tillika fästa tillbörlig uppmärk
-
Bil. till Ridd, 0. Ad, Pr. V. Band. 15
226
Den 28 Jun i i /. m.
samhet på den i sanning mera vigtiga och
magtpåliggande fråga, huruvida det vore förenligt
med rättvisa och med Statens verkeliga
båtnad, att vidtaga en anstailt, hvarigenom
ej allenast de tillfredsställande utsigter man
äger om desse näringars ytterligare tillväxt
och förkofran skulle alldeles försvinna, utan
äfven de inhemske slöjdernes vanmagt och
fall beredas, de personer som deri blifvit inlockade,
se sig bedragne i sitt hopp om berg*
ning och de betydliga summor, som af publika
medel blifvit på desse inrättningar använde,
Vara frugtlöst förspillde, samt Sverige i
afseende på dess behof af slöjdevaror, sluteligen
sättas isamma olyckliga beroende af främmande
Nationers konstflit, hvaraf det fordom
varit tryckt, och som, enligt äldre publike
handlingar, i sekler utgjort ett ämne
till klagan.
Men, invänder man, desse consideratiolier
hafva ej undfallit Utskottets uppmärksamhet,
och åtgärder äro föreslagne, hvarigenom
all anledning till farhåga för dylike olägenheter
böra kunna undanrödjas. Under det att
Höglofl. Utskottet dels medgifver verkligheten
af lurendrägerihandelns menliga inflytande
på de inhemske Fabrikerne och dels såsomen
ibland felagtigheterne i nu gällande Tullstadgar,
anmärker, att ”flere förre och mindre varuartiklar
forn äro till införfel tillåme, finnas belagde
nied så dryga umgälder, att TullfÖrfnilluren, oag~
tadt äfventyr et ^ finner fin räkning vid der ar inprak -  titerande” tillstyrker Utskottet såsom ett osvi»
Den 28
keligt medel till tnanufacturernes upprätthållande,
att belägga de främmands tillverkning
garne med sådane afgifter eller en så beskaffad
skyddstull, som å ena sidan gjorde det
för den Svenske idkaren möjligt, att vinna afsättning
på sin vara i bredd med den utland:
ska, men tillika å den andra hindrade honom
att grunda en oskälig vinst på andre medborgares
bekostnad; och såsom bevis på ofelbarheten
af den satts, att de inrikes FabrikerUes
bestånd skulle kunna väl förenas med en
medgifven obehindrad frihet till införsel af främmande
Fabrikater af hvilka de fleste inom en
inskränkt rymd innehålla ett betydligt värde
Och, gynnade af Nationens tycke alltid skulle
med begärlighet efterfrågas, har Utskottet anfört,
att i/ednar e tider, få forn en följd afboga Tullnfgif.
ter, importen aj fpctninål upphört och införseln af Litt
of tagit Utan att behöfva ingå i någon gransk
Ding hvarken af olämpeligheten af en jemförelse,
emellan artiklar af så alldeles skiljaktig beskaffenhet,
som desse, ellerafden motsägelse,som
för öfrigtröjes i Utskottets åsigter al ämnet, anser
jag mig endast böra öfverlemna till Höglofh
Riddefskapets och Adelns upplysta bedömande,
huruvida det ens vore tänkbart, att, vid
det förhållande, som jag redan haft tillfälle
anmärka, kunna handhafva en controll, söm
medförde tillräcklig säkerhet att de påbundne
afgifterne blefvo verkeligen erlagde vid intÖf.
sel af varor, sorn så lätt kunna undgå äfven
den mäst verksamma bevaknings uppmärksamhet.
I afseende på farhågan för missbruk,
är en väsendtlig skillnad emellan lurendra*
1
Ben 28 Junii f. m.
geti och tullförsnillning. Frestelsen att hem«
ligen inpraktisera förbudet gods, hvilket, äfven
efter dess införsel fortfar att vara underkastadt
confiscations anspråk, hvarigenom innehafvarens
äfventyr ej upphör förr än varan
blifvit använd till förbrukning , måste naturligtvis
ej äga lika styrka, sorn frestelsen,
under lockande utsigter till vinst, att undansnilla
tullen på en vara, som, sedan den i
oloflig väg inkommit, kan såsom tillåten inom
Riket lofligen transporteras och till salu
hållas, utan att dervid något annat säkerhets-;
mått erfordrades, än att använda den tillförene
ofta med framgång begagnade utväg, att
med falska Tullstämplar förse sådane varor,
som äro af den bekaffenhet, att de kunna stämplas.
Under sådane omständigheter som desse
skulle, vid en tillåten fri införsel af främmande
slöjdevaror lurendrägeribrotten väl försvinna,
men deremot Tullförsnillningarne i ännu
större mängd tilltaga och Staten derigenom ej
allenast sakna påräknade Tullinkomster för
den hemligen införda varan, utan äfven förlora
större delen af hvad som, under förbudssystemets
bibehållande, kunnat inbringas genom
Tullatgifter för utländske råämnen, hvilka, i
brist på afnämare, skulle småningom uteslutas
från Rikets importhandel, sedaD, med de inhemske
slöjdernes förfall, behofvet deraf mer
och mer aftagit och 6luteligen alldeles upphört.
Huru lätt misstag kunna äga rum, då,
för att bereda Statens tillökning i dess inkomster,
införsel tillätes af sådane tillverkningar,
Bni s8 Julli i f. m.
hvilkas åstadkommande inom landet utgör föremål
för ordenteliga med kostnad anlagde
ManufacturVerk, der en mängd arbetare finna
sysselsättning och nödig bergning, derom
lemnar förre tidens erfarenhet upplysande
vittnesbörd.
År 17S2 blefvo de allmännaste brukliga
Sidentyger tillåtne til! införsel emot Tull, under
det att till inrikes Fabrikernes uppmuntran vissa
premier meddeltes. Vid en derefter år 1784
anställd undersökning utröntes, att inom 11
månader 151 väfstolar voro nedlagde och 219
arbetare, dels Mästare, dels Gesäller och Lärlingar
blifvit antingen förafskedade eller uppsagde
samt således, utom Hustrur och Barn,
redan voro eller snart skulle blifva brödlösa.
Kongl. Maj t ansåg likväl den fria införseln
kunna fortfara och Fabriksidkarnes klagan
tilltog. TullDirectionen uppgaf uti underdånigt
Betänkande af den 13 October 1791, att
år 1789 alldeles inga och 1790 blott ett ringa
qvantum Sidentyger voro förtuilade, ehuru
alla salubodar innehade ett rikt förråd af sådane
varor. Tullafgifterne blefvo derefter nedsatte
från 20 till 10 procent af värdet. Änteligen
befanns den fria införseln så högst ofördelagtig
för Fabrikerne och så alldeles utan
påräknad förmon för Stats-Verket, att
Kongl. Majit ansåg sig föranlåten, att genom
Kongl. Förordningen den i Januarii 179], återställa
Förbudet.
Genom en år j 790 utfärdad Författning blef
23o
Den aS Junii f. m.
det förklaradt att utrikes tillverkadt Toppsocker
skulle få emot tull inkomma under iagttagande
af åtskillige säkerhetsmått emot
missbruk och underslef. Denna anstallt, tilläfventyrs
påkallad af allmänna opinionen vid
en då inträffad stegring i sockerprisen, befants
snart motverka det dermed åsyftade ändamålet,
hvarföre ock deneamma år 1792 upphäfdes
på de i Författningen derom anförde märkeliga
skäl, att Kronan icke vunnit man förlorat
i Tullen på Socker, och lur enär äger iet med varan
icke af tagit, utan fnarare ökats,
I fall desse af mig anförde skäl och omständigheter,
beledsagade med bestämda uppgifter
och bestyrkte af en flerårig erfarenhet
ej sakna allt anspråk på uppmärksamhet, torde
det föranleda till närmare eftersinnande,
med hvad mer eller mindre sannolikhet det
vöre att förmoda, att en oinskränkt införsels
frihet skulle för Statsverket blifva af den
fördelagtiga påföljd sorn dermed åsyftades. För
min del bör jag erkänna, att jag ej äger ringaste
anledning till förhoppning att detta ändamål
skulle kunna nöjaktigt uppfyllas. Deremot
tviflar jag ingalunda, att Rikets importrörelse,
befriad från de band, hvarmed densamma
anses under prohibidvSystemet vara
fjettrad, skulle, efter Utskottets afsigt, kraftigt
uppmuntras och införseln af främmande
klanufacturvaror komma att utgöra ett föremåRför
täflan emellan Städemes handlande,
äfvensom att sådant skulle, åtminstone till en
tid, bidraga till nedsättning i prisen på Fa
-
Den 28 Junii /, m.
aSi
brikstillverkningarne. Då jag således, lika
med det Höglofl. Utskottet inser, att desse resultat
kunna med säkerhet påräknas, kan jag
likväl ej dela Utskottets öfvertygelse om deras
nytta och nödvändighet. Mig förekommer det
tvärtom klart och otvifvelagtigl, att det vore
mera ledande till det allmänna ändamålet att
söka medverka till den inhemska näringsflitens
befrämjande, än att föreslå anstalter,
hvarigenom densamma skulle försvagas och
förtryckas samt för vinningslystnaden tillfällen
öppnas för sådana beqvämBghets speculationer,
som afvände hågen från redbara och för
R ket ^båtande entrepriser och förvandlade
Svenske handlande till utländske commissio*
nairer, hvilkas omtanka skulle, i förbindelse
med främmande interressen , hufvudsakligen
riktas på importen af Luxartiklar, hvaraf lan
det till förfång för en nyttig nationalindustri,
snart skulle öfversvämmas. Jag tror mig äf
ven äga grundade skäl till den tanka, att någon
egenvillig stegring i prisen på de inhemske
Fabrikernes tillverkningar icke bör vara
att befara, då rörelsen ej är inskränkt tili nå
gon viss dass af medborgare, utan deremot
fullkomligt fri och öppen för personer af alla
stånd och vilkor, sorn åstunda att i densamma
ingå, så att tö 1 j a k teli gen erforderlig concurrence
vid dess bedrifvande aldrig kan t knas,
så framt idkare» njuter säkerhet i Författningarne
och kan vara förvissad att ej blottställas
för de äfventyr och förluster, sorn äro
oundvikliga följder af vacklande och föränder,
lige economiske Systeiner, och att i allt fall
*3g
Den 2S Juni i /. >n.
de Svenske Slöjdenäringarnes upprätthållande
är ett föremål af allmän vigt och utan all
tvifvel mera förtjent af en liberal och för
landets sanna fördelar nitälskande Nationalrepresentations
behjertande, än den tillfälliga
förmon, som möjligen kunde för en kont tid
tillskyndas ett antal varuförb^ukare enskildt.
Under tillämpning af desse grunder, torde
Höglofl. Ridderskapet och Adeln fiona,
att en så beskaffad anstallt, 60tn de nu föreslagna,
icke skulle kunna förenas hvarken
med billighet och rättvisa eller med Rikets
sannskyldiga båtnad, aldraminst på en tid, då
andra nationer, och deribland den Engelska
och Franska, som säkerligen äro nog upplyste,
för att utan fördom bedöma sina economiska
fördelar och hvilkas Manufacturer redan för
längre tid tillbaka, uppnått den stadga och
fullkomlighet, att de vida mindre än de Svenske
slöjdenäringarne agde att äfventyra vid en
medgifven främmtnande concurrence, ännu
draga i betänkande, att med bifall till senare
tiderr "Högst beprisade läror i Statshushållningsvettenskapen,
tillåta en rubbning af ett näringssystome,
hvars värde och redbarhet Seders
erfarenhet bekräftat, och det vid sådant
förhållande utan tvifvel vöre för en Stat med
Sveriges inskränkta resourcer högst orådligt,
att öppna för främmande Fabrikanter tillfällen
till en medtäflan, som i andra länder är
den Svenske Slöjdeidkaren förnekad.
Jag har ansett det vara enligt ra^d miq
Den 2g Junii f. m.
*33
pligt som medborgare och representant, att ge^
rom detta vördsamma anförande , som tillika
innefattar en framställning af de grundsatser,
dem jag, i egenskap af Embetsman trott mig
böra taga till rättesnöre för mina handlingar
och åtgärder, söka fästa Höglofl. Ridderskapet
och Adelns uppmärksamhet på de flere vigtiga
skäl och considerationer, som efter min öfvertygelse
förekomma till öfvervägande vid
detta ömtåliga ärendets granskning; och får
jag sluteligen tillägga, att, ihändelse det 6kulle
anses nödigt att införsel tillåtes af visse Manufacturtillverkningar,
som hittills ej varit föremål
för den inhämske slöjde-industrien och
dem modet och luxen i sednare tider till äfventyrs
gjort nödvändige, Kongl. Majit ej lärer
underlåta att i detta afseende vidtaga de
åtgärder, som omständigheterne kunna fordra.
Jag anhåller om återremiss af Högloflige
Bevillningsutskottets Betänkande och att detta
mitt vördsamma yttrande må ej allenast öfverlemnas
till bemälte Utskott, utan äfven meddelas
Allmänna Besvärs- och OeconomieUt6kottet,
i det fall att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln skulle finna godt , att den väckta
frågan om förtullningsfrihet för främmande till
införsel nu förbudne varor må till sistnämnde
Utskotts granskning remitteras.
254
Ben 28 Junti f, m,
N:o 4.
Herr Lefrén, Johan Pehri
Bevillningsutskottet har bland andre grunder
för den blifvande Tullbsviilningens utgörande
i främsta rummet föreslagit: Att fri
införsel af alla främmande varor hädanefter skulle
äga runi mot erläggande af Tull.
Emot det Statshushållningssystéme ur hvilket
denna grundsats härstammar , har jag redan
den 15 sistledne Februarii, ehuru aldeles oberedd,
yttrat mig.
Af skyldig agtning för Ridderskapet och
Adelns billiga fordran, att ej i otid blifva besvärad
med öfverläggning i detta ämne och
för att ej trötta Ridderskapets och Adelns tålamod,
har jag alltsedan afhållit mig från att
vidröra detsamma, ehuru ofta jag dertill kändt
mig lifligt uppmanad af} åtskillige yttranden
hvilka tid efter annan tillfälligtvis ägt rum ,
då dermed närslägtad® frågor förevarit , och
vågar derföre nu vördsamt anhålla om Rid^
derskapets och Adelns tålamod.
Jag erkänner Utskottets obestridliga nit
för allmänt väl; ser och känner att jag vågar
mig fram mot kunskapsrika motståndare; men
dea fastaste öfvertygelse att Utskottet i denna
fråga varit ledt af ett för Sverige skadligt
systéme befaller mig att ej misströsta, då
jag ärligt och med värma uppmanar Utskottets
Dan yg Junii J• »i,
235
härvarande ledamöter att med den skarpsinnighet
som synes dem egen, inlåta sig i en granskning
af detta sysieme, hvarvid jag anhåller att
sorn uttrycbeligt förord, få fastställa den grundsats
för öfverläggningen, att ingen tillämpning
på personer inom elier utom detta Hus må göras,
af hvad som i allmänhet rörande sjelfva
de olika systemcrne, kommer att yttras.
Ämnet är vigtigt, det rör samhällets grundval
; frågan är icke mindre än den; om man
skall förkasta den gamla läran, som anser samhället
för ett hushåll, en gemensam jamilie, eller
bibehålla denna åsigt af Stat, sorn visserligen
har sina olägenheter, men likväl ej utan alf—
varlig undersökning får antagas såsom allmänt
förkastad, eller allmänt förkastlig, ehuru det
agtningsvärda Utskottet för sin del så synes
anse den.
Under de sednaste åren hafva vi sett dels
j ströskrifter, dels i våra dagblad, en mängd
artiklar, i hvilka man mer eller mindre utförligt
och utur serskildte synpunkter sökt bevisa
nyttan och nödvändigheten af en oinskränkt
frihet i den utrikes importhandeln och till styrka
för systemet dermed förblandat frihet i inre
handeln och när ingar ne, glömmande att dessa ämnen,
såsom hvarandras motsatser icke tåla förblandning,
utan måste serskildt till sina grunder
och verkningar betragtas.
Men sedan man hunnit derhän att allvarsamma
ämnen, långt ifrån att väcka ledsnad,
236
Ver. 25 Junti f. m.
tvärtom med begärlighet omfattas, torde äfven
något som icke innehåller lofqväden öfver
den oinskränkta handelsfriheten få upptaga
några ögonblick.
jag har för min del längre tid hyst den
öfvertygelse och står ännu fast dervid, att våra
inhämska afhanalingar öfver allmänna hushållningen
med få undantag äro; antingen
nakne utdrag ur utländska theorier, uppställde
antingen i fullkomlig cosmopolitifk anda, eiler
med enskildt hänseende till de länder der Författarena
lefvat; eller ock hafva de varit eftersägningar
af yttranden inom Utländska lagstiftande
församlingar , eller till dem ingifne
böneskrifter, bägge slagen påkallade, dela af
samma coatnopolitiska anda, dels af ländernes
serskilta läge och beskaffenhet , eller tillfälliga
ställning. Sällan hafva vi skådat någon origioal-artikel,
som oberoende af alla mer eller
mindre moderna eller vidtberyktade utländske
theorier, utur vårt eget lands beskaffenhet och
läge, samt med oaflåtligt hänseense till vår
nationalitets och sjelfständighets bevarande*,
uppfattat grunddragen till en theorj för Svenjl
Stats h uthållning.
Gränsen för detta yttrande, måhända äfven
min förmåga, medgifver ej någon egentlig
utveckling af ämnet i hela dess vidd och inskränker
mig således för denna gång till de
allmännaste åsigterne, hvilka jag likväl skall
försöka gifva all den omfattning, som fordras
Oen 28 Junii J. mi
för att tydligt utmärka det hushålls-systéme,
jag vagar anse för vårt land vara det lämpligaste.
Statshushållningens ändamål är det första
som bör angifvas, det kan enligt min tanke ej
vara annat än:
1:0. Beredandet af Statens bestånd och sjelfständighet.
2:0. Beredandet aj sä mycken och sä beska/,
fad enskild njutning, sorn med bibehållandet af Statens
sjelfständiga bestånd år förenligt.
Måhända igenfinner man grundorsaken till
alla de etter min tanka felagtiga theorier för
Sveriges Statshushållning sorn tid efter annan
blifvit yrkade deri, att man vid bestämmandet
af Statshushållningens ändamål icke i främsta
rummet ställt nationalitetens och Statens sjelfständiga
bestånd, utan den enskiltas, på egoisme
grundade förmenta oinjkränkta rättighet till allt
slags så kallad loflig njutning.
Detta, efter mitt begrepp origtiga sätt att
bestämma sjelfva grundvalen till den lärobyggnad
man velat uppföra, härleder sig troligen
hos somliga ifrån ett origtigt begrepp oin Stat
i allmänhet och om beskaffenheten af Europas
närvarande Stats-systéme i synnerhet; hos några
från verldsborgerliga lärosatser uppkomne
af ett oklart begrepp om en sann frihets väsendes
hos andra åter från en sorgelig förment
258
Den 28 Juni i f. n.
erfarenhet om tidehvarfvets sede- och Cafacterslöshet
och från en omanlig misströstan af
möjligheten att genom en god lagstiftning och
en ändamålsenlig nationaluppfostran, kunna återföra
nationen till det allvarsamma lefnadsoch
tänkesätt, sorn Utgjordt grunden till dess
fordna välstånd s urgamla frihet och förvärfvade
ryktbarhet.
Denna frågas utredande är af yttersta vigt*
hvarföre jag förnyar min vördsamma anhållan
om benäget öfverseende med en vidlyftighet,
som det ej står i min magt att afhjelpa, emedan
ämnets vigt påkallar den.
En stor strid pågår i Europa mellan de
tänkare, som härleda Staten från hushållet och
dem, som härleda den från ett så kalladt fördrag.
Det förra systemets män härleda utur fader
svåldet, husbonden alde t och ifrån desse tvenne
förutsättningar i rak följd hela feodal-läran med
alla dess ar Ateliga rättigheter och i arf gående
underdånighetsförhållaöden ända ned till det
ärftliga slafveriet, der alla rättigheter upphöra
och bara ovilkorliga skyldigheter återstå.
Det sednare systemets män antaga såsom
grund för samhället menni fans ined fidda moralifka
Värde och ett ömsesidigt verkligt eller i
sakens natur grundadt tyst, fördrag, ur hvilka
2tne förutsättningar de sedan härleda: alla samhälls
medlemmars likhet inför lagen; lika rätt
till åtnjutande af alla samhällets fördelar, (följ
-
Den Junii J. m.
akteli gen äfven äganderättens) gemensamma
skyldighet att, i förhållande till de fördelar
som njutas, böra de lör samhällets upprätthållande
oundvikeliga bördor, samt ingens rättighet,
ännu mindre skyldighet, att frånkänna sig,
eller sin afföda, stämpeln af menniska, den att
födas fri och lefva fri under lagens hägn och
lagens straff.
Så ofta man vid behandlandet af ämnen
som röra Staten och dess grundförhållanden
finner sig föranlåten att ingå i betragtelser öfver
dessa tvenne skarpt åtskiljda theorier, måste
man , för att ej råka i ensidighet, genast
höja tankan ända upp till källorna af den strid
som nämndes och, med stadig åsigt af ämnet
i hela dess vid, vid tillämpningen varsamt
nedstiga från begreppet om Stat i allmänhet
till den Stat i synnerhet, hvars medlem man
ar och för hvars välgång man lifvas.
Om man sålunda genomvandrar verldshistoriens
rika område och skådande i menniskonaturens
och menniskoslägtetsframfarna öden
funnit; att det patriarkaliska väldet ehuru välgörande
så länge samhället Varit inskränkt och
sederna rena, dock alltid burit uti sig fröet
till ömsom despotiskt, hierarkiskt eller aristocratiskt
förtryck; så berättigar detta likväl ej
en klok man att oförväget kasta sig med sitt
bifall mot den andra ytterligheten, der han träffar
anarkien och demagogväldet, eller, hvilket vöre
ännu mer ytterligt, sträcka sitt bilall åt
cosrnopolitismen, den farligaste af alla, erne
-
Den 28 Junti f. rn.
dan den, under form af allmän menniskokärlek
och allmän inenniskorätt icke annat är än egoismen,
uttryckt i sitt vidunderligaste förhållande
och rakt ledande till meDniskans sättande
utom allt samhälle, följagteligen utom all samhällslag
och alla samhällsdygder.
Nedstiga vi från verldshistorien till den
verldsdels enskilta som vi bebo, finna vi: att
Europa, så långt tillbaka vi med säkerhet
kunna sträcka våra forskningar, varit en tummelplats
för striden mellan de aristocratiska,
monarkiska och democratiska principerne. Vi
finna att den aristocratiska principens välde sedan
korstågen varit i ett beständigt sjunkande;
att den monarkiska deremot sedan samma
tid varit i ett beständigt stigande, att den democratiska
principen varit det monarkiska väldets
kraftigaste stöd , och sluteligen att handelsandan
sedan trenne årbundranden, fästande
sig liksom en parasit växt vid friheten och
de republikanske dygderne, småningom undergräft
alla de öfrige och i våra dagar, med
köld för all nationalitet och stundom trottsande,
hyllar och bekänner cosmopolitismen samt
hotar att nedtrycka icke allenast Europa, utan
hela den kända verlden, under ett hittills okändt
verldsok: egoismens och sinliga njutningarnes.
Sådan är den hopträngda tafla verldshistorien
erbjuder: inom detta Hus vore utförlighet
öfverflödig.
Men
Den 28 Junti f rh,
241
Men hurudant har vårt Fäderneslands förhållande
varit under de nämnde stora Europeiska
epokerne? är en fråga som måste vidröras.
Den allmänna caracteren af Svenska histos
rien i detta fall, tror jag kan uttryckas med
följande: Vi hajva aldrig brådftWtat oss i de
huirjlar och fy/lerner, Jör hvilka flör re. delen af Europa
varit ett offer-, vi hajva bemödat oss att uppväxa
frän egen rot; vi hafva gatt långfannnare
fram än det öflig a Europa, derigenom undvikit ijt.
terligheterne famt bibehållit en nationalitet■, forn alltid
upprätthållit oss då. andra flör tat,
Då Europas öfrige nationer nödgats med
grufliga uppoffringar strida mot ytterligheterne
al ett systeme för att inkomma till ett annat
bättre, hafva vi ännu ej hunnit till ytterligheterne
af det förra och således lugnare kunnat
fortskrida till det nya, med ett ord: vi hafva
väl ej kunnat undgå att deltaga i Europas öden,
emedan vi tillhöra Europa, men vi håfve alltid
gått fram med hofsamhet och ej utgjordt
ett experimentfält för alla de former af förtryck
och lidanden, som magten och listen tid
efter annan sökt göra gällande; jag nödgas
förklara mig närmare.
Då Romerska oket tryckte verlden som
Starkast, lefde vi, upplystare än öfrige Germa
niska folkstammar, i skygd af gamla sedvanor
Bil. till Ridd, 0. Ad, Pr, V, Band. 16
V
242
Den 28 Junii f m.
och en renare ehuru hednisk religion. Da
Germaniska folken störtade Rom, antogo dess
förderfvade seder och grundläde det förhatliga
feodalväldet i utbyte mot sin urgamla Folkfrihet,
bibehöllo vi vår; då feodal väldet upptog hieratchien
till biträde mot friheten, öfvergingo
vi till Christna Kyrkan under uttryckligt förbehåll
att den skulle vörda samvets- och folkfriheten;
då Europa började sina fåfänga försök
att lösrycka sig ur hierarchiens ytterligheter
, voro vi redan mogna att mottaga reformationen;
då folkens åter väckta frihetskänsla
i det öfriga Europa bidrog att hjelpa regenterne
till enväldet, har den hos oss sträfvat
att åter införa de glömda constitutionella förhållanderna;
då det tyranniska illsluga Hanseförbundet
sträckte sin jernspira öfver Europa
och hade ordenteliga factorier i Nowogorod ,
Bergen, ja i sjelfva London , medgaf Svenska
frihetssinnet och sjelfständighetslynnet ej hos
oss införandet af detta colonialförtryck tili
samma ytterlighet; då England, lösryckande
sig från detta onaturliga tvång, uppsteg på
sina fordna förtryckares thron, begynte våra
upplysta Konungar att vårda inhämska näringar
och skydda dem i sin barndom mot utrikes
concurrence; då Europas öfriga nationer
änteligen genom verldshandeln lärt sig känna
ett ytterligare behof af främmande verldsdelars
producter och med få undantag djupt känna
den osjelfständighet, som är en följd af yttere
lig förfining och genon» vanor uppkomne ytterliga
behof af främmande länders alster,
atå vi Gudi vare lof qvar på en temmelig
Den 28 Junti f. nu
843
sjelfständig ståndpunkt, med inrikes näringar
som gå i jemt tilltagande och som befinna sig
i ett sådant skick att, blott inrikes concurrencen
blir fri, de otvifvelaktigt inom korrt tid icke
allenast skola fylla våra närvarande behof,
utan äfven förskaffa oss nya njutningar, om de
ändteligen behöfvas, och derutöfver måhända
lemna artiklar för export till främmande aflägse
na länder, der industrien ännu ej hunnit stänga
afsättningen.
Sådan är taflan af vårt närvarande tillstånd,
sådan den väg på hvilken vi framskri*
dit. Den är efter hvad mig synes mer tillfredsställande
än oroväckande, och om alla förhållanden
vägas mot hvarandra, torde på goda
grunder kunna påstås: att vi äro närmare målet
än mången tror och att vi med stora steg än
vidare skola gå framåt, om vi, i stället att genom
ett enda krafthugg slå till jorden det icke
origtiga systeme i hvilket vi sedan Gustaf I:s
tid arbetat, söka att genom varsamt beräknade
lugna åtgärder, undanrödja möjliga felagtigheter
i detaillerne, men genom hufvudgrundsatsernes
fredande och upprätthållande framkalla
de, säkerligen för det allmänna båtande verkningar,
som detta systeme otvifvelagtigt medförer.
Mig är ej obekant att det prohibitiva systemets
motståndare sedan någon tid till vä Ilat
6ig rättigheten att dictatoriskt döma alla dem
såsom illiberala, hvilka våga försvara detsamma,
Men jag har icke ett ögonblick tvekat
244
Den 28 Junii fl, nu
att öppet blottställa mig för detta omdöme;
jag har ansett liberalt att ifra för ett interesse
6om jag tror vara allmänt fojl erland flit, ehura
det icke så kallas af dem, som synas glömma
stt näringarne nödvändigt måste vara hvarandras
grund, att summan af product icke enfamt
utgör skalan hvarefter en Stats oeconomiska
tillstånd af Statsmän bedömes, ehuru
Statistikern så får döma , utan att äfven och
hufvudsakeligen i beräkningen måste intagas,
huruvida Statens sjelfständighet dervid är behörigen
ihogkommen.
Man vill gemenligen påstå, att de grundsatser,
jag försvarar äro stridande mot våra
handlandes intresse. Jag medger att så är, så
vidt de vilja yrka Jina ögonblicks fördelar på
Statsintressets bekostnad. Men jag har ej underlåtit
att äfven söka kännedom om tänkesätten
inom denna agtningsvärda medborgareclass
i denna del och förklarar tacksamt och
till deras ära, att jag der funnit sådana, som
långt ifrån att rubba mina grundsatser, i ganska
hög grad bidragit att stärka dem och med
detsamma ingifva mig en förökad agtning för
ett stånd, som vet att skilja emellan det egna
tilljälliga och det nationliga fortfarande intresset
och sorn säkerligen skall ogilla hvad som icke
står i öfverensstämmelse med det sednare, hälst
dessa män framför alia andra äro i tillfälle att
inse de för nationen i det hela menliga följderne
af de nu föreslägne åtgärderne.
Skadligheten af den föreslägne fria inför-'
Dea 23 Juni i f. m'.
sein emot Tull af alla utländska varor, har jag
nu i allmänhet sökt bevisa. Vid de säkerligen
ej uteblifvande munteliga öfverläggningarne blir
tillfälle att med serskildta facta bemöta de anmärkningar
i detaillerne som kunna göras; hvarföre
jag nu endast får anmäla, att jag till alla
delar instämmer i Herr af Klintbergs grundsatser,
emedan de äro en följd af erfarenhet
om hvad som i verkligheten äger rum och ej
af öfverdrifne theorier, som ej hålla profvet i
verkställigheten.
Men en anmärkning återstår ännu att göra,
nemligen: huruvida den af Utskottet föreslagne
åtgärden betragtad såsom Bevillningtgrund,
kan anses vara enlig med Grundlagarnes
anda.
Konungen äger ensam rätt att stifta lagar
i oeconomiska mål, Riksens Ständer att ensamt
beskatta sig. Häraf följer klart att Riksens
Ständer ej få så utöfva den del af lagstiftningen
dem ensamt tillhör, att Konungen directe
eller indirecte blifver bunden i sin lagstiftningsrätt,
i de mål der Konungen är ensam
lagstiftare. Jag vågar betvifla att Utskottet
iagttagit hvad Grundlagens anda häri utstakar,
och väntar att denna omständighet blifver föremål
lör serskild öfverläggning.
*46
Den 28 Juni i /, m,
Nto 5*
Herr Rotlieb, Axel\
Hänförd af Englands lifliga handel, blomstrande
Fabriker och derigenom förvärfvade
nationalrikedom, har man i flere Stater och
deribland Sverige trott sig kraftigt skola befrämja
allmänna välmågans tillväxt, genom införandet
af ett Handels- och Fabriks-systeme*
sådant som det, hvilket i förstnämnde land ans
togs för något öfver 15 seculum tillbaka.
Nästan vid inträdet af den så kallade frihetstiden,
eller för omkring etthundrade år sedan,
började man i Sverige följa Englands exempel,
utan att betänka Sveriges och Englands
olika läge, olika folkstyrka, olika tillgång på
capital och olika afsättningstillfällen. Högljudt
och djerft smickrade man sig likväl, att snart
uppbringa Sveriges Fabrication till samma höjd
som Englands. Om man läser åtskilliga RiksdagsBerätfelser
och andra allmänna handlingar
på 1770 talet ända till Konung Gustaf lilis tid,
finner man så öfverdrifna uppgifter om den
vinst Riket emellan Riksdagarne tillskyndats a£
sina Fabriker , att man snart vöre frestad att
tro, det berörde inrättningar nämnde tid varit
mera riktande, än om Riket ägt guld och
silfvergrufvor, jemförlige med dem i Peru och
Mexico*
Då emedlertid, oagtadt ett i långliga tider
fortsatt förbud emot utländska Fabrikater,
Den 2 B Junti f. ml
H
den mängd till införsel förbudne varor, som
efter hvad allmänt är kändt , årligen inkommer
till Sverige, synes vittna huru litet inhemska
Fabrikerne uppfylla deras ändamål ,
och då Rikets allmänna penningeförlägenhet
äfven tycks utmärka, att den genom Fabrikssystemets
införande, påräknade stora nationalrikedom
hittills uteblifvit, anser jag det icke
längre vara tid , att blindt följa gamla läror,
utan att Fäderneslandets väl tvärtom fordrar
en allvarlig undersökning, huruvida icke öfvergången
till ett annat systeme vore instämmande
med landets sanna bästa och fördel.
Hvarken vore det lämpligt vid detta tillfälle
eller kan det af mig begäras, att jag skall
uppgöra en fullständig historia öfver Rikets
Fabriker. I korrthet skall jag endast framställa
hvad jag inhämtat rörande de uppoffringar
Staten gjordt och ännu gör för Fabrikernes
fortkomst och trefnad, samt verkningarne
af dessa uppolfrir.gar , dels på sjelfva fabricationen,
dels ock på Statens economiska ställning
i allmänhet.
Sällan har man sedt allmänna medel si
ändamålslöst och lättsinnigt förslösade, som
de, hvilka på 1750 och 1760-talen användes
till premier , gåfvor och lån åt alla möjliga
slag af Fabriker och Handtverk. Man utsträckte
sin omtanka i denna väg stundom till
de mäst onaturliga och minst lönande företag.
Så finner man till exempel betydliga summor
använde till anläggning af Mullbärs-plantager,
248
Ben 28 Junii f, m,
för införandet af Silkesmaskar, och Angoriska
Getter, för Perlflskeriers bedrifvande med mera
", man uppoffrade för vissa Fabriker någon
gång mera än deras sannolika värde, hvarpå
såsom bevis kan anföras de ryktbara Ahlströmerska
Fabrikerne, af hvilka knappast mera
än blotta minnet återstår. Man aflönade jem-i
vål en serskilt stat af Embets- och Tjenstemän
i Kongl. CommerceCollegium, som hade
sig uppdragit, att ombesörja detta öfverdrifna
raseri af understöd för Fabrikerne. Man
fortgick på detta sätt , ända till dess under
Konung Gustaf den III:s tid, mera ordning infördes
i förvaltning af Statens styrelse, och
kunnoge Embetsman började inse huru föga
de hittills gjorda uppoffringar bidragit till Fabrikeines
uppkomst och förkofran. Man trodde
sig böra söka detta mål på ett annat sätt,
och vidtog i detta afseende år 1779 inrättningen
af Manufactur DiscontFonden, för hvars
förvaltning ett Reglemente utfärdades, sorn man
förmodade skulle utestänga de missbruk, hvilka
man befarat förut hafva ägt rum med de penninge-uppoffringar,
som blifvit gjorda för Fabrikerne,
utan att de lofvade stora fördelarne
deraf inträffat. I nämnde Fond, som ännu står
under Kongl. CommerceCollegii vård, och i
början af detta år utgjorde öfver i| milion
R:dr Banco , äga alla VäfveriFabrikanter och
flere andre Idkare Lånerättighet mot 3 a 4
procent i förhållande till värdet af sin årliga
tillverkning. Efter hvad jag inhämtadt, lära
för detta år, Fabriksidkare i allmänhet äga
omkring 29 procents Lånrättighet; för finare
Den 28 Junii J. ni.
24g
JernManufacturer från Eskilstuna, skall denna
Lånrättighet alltid utgöra 73f;dels procent,
och för Svensk Ull» som af Fabriksidkare upphandlas,
75 procent, hvilken sednare Lånrättighet
sammanlagd, med den för Klädet utgör
för KlädesFabrikanten, som nyttjar Svensk Ull,
104 procent.
Jemte dessa belydeliga penningeunderstöd
äro till förmohn för Svenska Fabrikerne nästan
alla utländska Fabrikater till införsel förbudne
och den controll, som erfordras för
handhafvande af detta förbud, har föranledt
till en stor och för Riket högst betungande
Tullbevakning, hvilket kan slutas derutaf,
att omkostnaderna för Tullbevakningen sistle,
dit år skall uppgådt till omkring en half Mi-i
lion R:dr Banco, samt att personalen af tullbetjeningen,
enligt Tabellverkets sista berättelse
utgör öfver 9oo:de. Men dessa uppoffringar
äro icke de enda som Nationen måste
vidkännas, för Fabrikernes skull
vida stör
re,
vida vigtigare är den beskattning, hvilken
drabbar hvarje Svensk man vid inköp af
Svenska Fabrikater, hvilka vanligen kosta 25,
50 till och med roo procent merg, än hvartill
utländska, om de mot måttlig tull voro
till införsel tillåtna, skulle kunna erhållas.
En nu mera afliden af Sverige högst förtjent
Embetsman, Friherre Edelcrantz, har i ett
för några år sedan tryckt Betänkande visat o*
foget af den beskattning, som hela samhället
miste vidkännas tili fördel för någon viss cor
-
Den 28 Junii f m.
poration, och för min del är jag öfvertygad;
att hvar och en som sliter Svenska Fabrikater,
betalar mera i bevillning till Fabrikanten
än till Staten.
Detta är en kort men sann teckning af
Landets uppoffringar för Fabrikerne; nu förekommer
att tillse verkan deraf på Fabrikernes
bestånd och tillväxt.
Att man, då den så kallade frihetstiden
upphörde, insåg, att de till samma tid vidtagne
anstallter, icke medförde åsyftad verkan,
har jag förut omnämnt. Att Fabrikerne, 0-  sgtadt det mera lämpeliga understöd de sedan
den tiden åtnjutit, likväl icke vunnit någon
tillväxt eller förkofran under sist förflutna
40 år, tror jag ej endast bevisas deraf,
att, efter hvad hvar och en lärer medgifva,
oloflig införsel af utländska Fabricater ej är
mera sällsynt, nu, än i förra tider j utan ock
kan inhemtas genom jemförelse af de Statistiska
Tabeller, som äro att tillgå öfver Svenska
Fabriketillverkningarne. De första någor1!
lunda fullständiga uppgifter i detta ämna, som
jag kunnat förskaffa mig, från den tid Manufactur-DiscontFonden
inrättades, äro af 1783.
Dessa uppgifter upptaga likväl icke varuqvantiterne,
och då sedan berörde tid, dels myntvärdet
betydligen försämrats, och varupriserne
högst betydligt förändrat sig, har jag trodt
lämpligast att, utan att vidröra varuvärdet,
såsom ingenting bevisande, exempelvis anföra
antalet af de arbetare, sorn varit sysslosatte och
de stolar sorn funnits åren 1783 ochi8givid
Den 28 Junii f, m.
Rikets VäfveriFabriker, såsom de hvilka i
allmänhet ansetts förtjena största uppmärksamhet.
Vid klädes- ylle- och stohsFabrikerne
funnos år 1783 Femhundradenittioen stolar,
som sysslosatte 4646 arbetare: deremot ägde
nämnde Fabriker år 1821 endast 411 stolar
med 1729 arbetare. Å Bomulls- och LinneFabrikeroe
är antalet af stolar år 1783 uppgifvit
till 603 och arbetarnes antal till 2710
vid 1821 års slut funnos å samma Fabriker
väl 605 stolar, eller 2:ne mera än 1783,
men å dessa stolar sysslosattes endast 823
personer. BandFabrikernes stolar utgjorde år
jr7S3 — 124 och dervid antagne arbetare voro
1933 &r 1821 funnos å dessa Fabriker 126
stolar samt 188 arbetare. Å Siden-Fabrikerne
voro år 1783 SexhundradeTrettioåtta
stolar inrättade, samt 1121 arbetare syslosatta;
år 1821 funnos å samma slags Fabriker
endast 464 stolar och 634 arbetare. Om man
nu jemförer antalet af stolar och arbetare vid
ofvanuppräknade väfveriFabriker åren 1783
och 1821 skall man finna, att förstnämnde år
funnos 1956 stolar och 8670 arbetare, samt
det sednare året endast 1606 stolar och 3374
arbetare eller 350 stolar och 5296 arbetare
mindre än år 1783.
Att de under sednare 25 åren införde machinerier
bidragit att minska arbetarnes antal,
utan att deraf följer, att tillverkningen varit
mindre, är visserligen möjligt: men i samma
mon är äfven en af hufvudafsigterne med Fabrikernes
införande i Landet förfelad, den
Den 28 Juni i /, m.
nämligen, alt för Landtmannen öppna tillfälle
till en ökad afsättning af sina producter.
Hvad Fabriksväfsiolarne beträffar, drifvas
de ännu icke bär i Riket med machineri, och
samma ordsak till deras som arbetarnes förminskning,
förekommer således icke. Jag förmodar
äfven, att hvar och en, som ej föresatt
sig att förfäkta motsatsen, medgifver
sannolikheten deraf, att med det betydligare
större antal stolar och arbetare, som funnos
år 1783 en större pioduct af Vara än J821
blifvit å VäfveriFabrikeme förfärdige. Denna
förmodan vinner äfven styrka deraf, att Klädesfabricationen
under de sednare 20 åren till
qvantiteten betydligen aftagit. År 1800 tillverkades
Femhundradesex tusende Niohundrade
åttatio Alnar Kläde och år 1821 endast
Trehundradefemtiosex tusende Tvåhundrade-;
femtioen Alnar.
Af hvad nu blifvit anfördt angående
förhållandet med väfverierne, och hvilket förhållande
hufvudsakligast gäller i anseende till
de fleste öfrige betydliga Fabriker, synes med
säkerhet kunna slutas, att den så kallade egenteliga
fabrikationen,oagtadt de derföre gjorde
uppoffringar, under sist förflutna 40 år, icke
varit i tilltagande utan snarare aftagit.
Att de Fabriksvaror, som nu tillverkas i godhet
öfverträffa förra tiders, gäller ej i anseende
tili alla fabricater, och bevisar i allt fall
endast bättre redskap och ökad arbetsskicklighet.
Den aS Juni i f m.
Jag förutser jemväl, att man kan invända,
att ehuru ej fabrikationen ökats, den vida vigtigare
husslöjden betydligen förkofrat sig, i följd
af de FörbudsFörfattningar, som till förmon
för Fabrikerne, blifvit vidtagna. Denna slutföljd
tror jag likväl mindre pålitlig än mången
yrkar och påstår. Husslöjder och Fabriker
äga efter alla tiders och länders erfarenhet,
ej någon ovilkorligen bestämd och direct
beröring med hvarandra. Långt innan Sverige
ägde Fabriker, tillverkade den arbetande
Classen hvad den behöfde af Vadmal och
Linne. Norrska bonden i allmänhet gör det
under en oinskränkt importlrihet, och i Ryssland,
har, under tillåten införsel af utländska
Fabricater, Linneväfnadsslöjden uppkommit
och lefvererar varor vida öfver landers eget
behof. Att tänka sig det arbetande Classen,
öfver hufvud tagit, under hvad hushållssysteme
som hälst, ej skall finna för sig mest
fördelagtigt, att tillverka sina kläder, anser
jag mindre väl grundadt; arbetaren saknar vanligen
penningar, han undviker i följd deraf
contanta utgifter, så vidt han kan, och anser
för sig förmonligare, att om han kan, sjelf
åstadkomma den vara han behöfver, än att
vända sig till köpmannen, äfven om denne
lefvererade varan till bättre pris än arbetaren
sjelf kan åstadkomma den. Exemplet af Svenska
Allmänhetens ökade hog för tillverkning
af Bomullsväfnader i följd af Förbudet mot
införsel af dylika tillverkningar bevisar föga,
när man betänker, att smaken för de mera
redbara och för Riket naturligare linnetill
-
254
Den 28 Junii f. tit.
verkningarne aftagit; att då Inhemska Bomullsspinnerierna
ej kunna på långt när tillverka
så mycket garn som behöfves, högst
betydliga qvantiteter af denna vara nu årligen
måste införa6; att Riket i följd häraf helt och
hållet i afseende på rudimatarien för Bomullsväfnadsslöjden,
beror af England och att vid
ett sådant förhållande vinsten af Bomullsslöjdens
införande synes både högst problematisk
och osäker.
Jag har nu sökt framställa Fabrikssystemets
verkan på Landets fabrication. Det aterstår
nu sluteligen att visa samma Systems
verkan på Rikets economiska ställning i allmänhet.
1 Stater der ej någon gren af allmänna
hushållningen finnes våldförd eller rubbad i
sin gång, är det gifvit, att i samma mohn
Landet odlas och folkoummern tilltager bör
Stadsmannarörelsen utvidgas, och i följd deraf
personalen i Städerne okas, och välmågan
derstädes, tilltaga. Oagtadt Sveriges stigande
i Odlingsföretag och tillväxt i Folknummer
under sednare decennier, hafva likväl Städernes
välmåga aftynat och Folknummern derstädes
minskats, sjöfarten aftagit, äfvensom an*
talet af handtverkare och handlande blifvit
betydligen mindre än i förra tider; hvilket
kan slutas deraf att, enligt Bevillningslängderne,
år 182 I voro de vid handeln sysslosatte
personer 1200 mindre än år 1819, handtverkare
och deras betjening omkring 5oo:de
Den 28 Juni i f, m.
s55
mindre än sistnämnde år, och arbetare i Städerne
omkring iooo:de mindre än år 1819,
hvartill kommer, att ifrån samma år till 1821,
Svenska till Utrikes sjöfart nyttjade Fartyg
förminskats ifrån 899 till 786 och sjömännens
antal ifrån 6486 till 5736.
Ordsaken till detta stadsmannarörelsens
förfall, som ej annat kan än högst ofördelagtigt
verka på afsättningen af landtmannaproducten
, bör visserligen till någon del tillförskrifvas
ett osäkert myntvärde; men utan tvifvel
hafva några FörbudeFörfattningar äfven i
märkelig mohn dertill bidragit.
All handel är i sig sjelf ej annat än ett
varubyte, och det är således naturligt, att i
samma mohn som ett land minskar sin efterfrågan
efter främmande producter, skola andra
länder nödgas minska sin efterfrågan efter
våra, och i stället antingen inom sig sjelf
söka åstadkomma en vahra, sorn den förut
hämtadt utifrån, eller köpa den från ett annat
Land, der ett friare vahrubyte äger rum. Så
hafva vi öfverlefvadt den tid, då England ej
mera koper Svenskt jern, utan för några få
vissa behof, och då Frankrike, som fordom
årligen hemtade Mässing från Sverige för öfver
en half Million R:dr, ej köper Svensk
Mässing för 50,000 R:dr om året. Om man
aldrig i Sverige förbudit införsel af Engelska
och Franska Fabricater eller belagdt
dylika Vahror med högre Tull än dessa vahror
skäligen kunnat bära, skulle nämnde han
-
256
Den 28 Junii J. mk
dels förhållande säkert aldrig inträffad!, och
fördelen deraf hade. troligen varit vida större
än den inbillade vinst man hämtadt af
våra Fabriker, 6ora tills vidare här i landet ej
kunna anses för annat än parasitväxter. Endast
under, en fri handel kan man vänta en
Större efterfrågan och ett högre pris på Landets
producter. Endast vid ett sådant förhållande
kan Landets Fartyg och Sjömän finna
sysselsättning och bergning, och endast under
dessa vilkor kan man vänta att se lif och
rörelse återkomma i Städerne och en större
fokmängd derstädes vinna sin utkomst.
Men det är ej endast på Rikets handel ,
som FörbudsSystemet visat ett skadligt inflytande}
verkan deraf på Folkets moraliska värde
förtjenar kanske än mera uppmärksamhet. En lång
erfarenhet har visat omöjligheten, att å Sveriges
vidsträckta kuster förekomma oloflig införsel
af främmande vahror. Enskildta, lockade af
vinsten hafva i alla tider begagnat tillfället ,
att antingen tullförsnilla lofgifna vahror, belagda
med hög tull, eller insmyga förbudit
gods. Köpmannen, säker om en hastig och
lönande afsättning, har ej underlåtit att befrämja
dylika företag, och allmänheten, som
i valet af en vara, endast rådfrågat egen fördel,
eller fåfängans fordringar, har med begärlighet
tillhandladt sig de vahror, som blifvit
inpractiserade och hvilka, i anseende till
deras redbarare nytta eller vackrare utseende
än
Den 28 Juni i J. m,
än de inhemska, ett allsmägtigf, * ehuru
snart öfvergående mode gjort till behof för
den mera bildade verlden, särdeles af qvinno*
könet.
på detta sätt har en stor del af Nationen
befrämjat lagstridiga företag, och lärdt sig,
att med liknöjdhet åskåda dessa economiskm
lagbrott, för hvilka samvetet så lätt lemnar
absolution. Djupt är emedlertid helgden af
Lagarnes värde såradt, och lätt skall det Folk,
som vänjer sig att förakta en Lag, äfven öf-i
verträda en annan. Må vi derföre ej, obegränsadt,
yrka fortfarandet af ett Systeme,
som, utan att uppfylla hvad man deraf väntadt,
kostar Staten betydliga penningeuppolfringar,
medför en obehörig beskattning på
en stor del af Statens medlemmar, hämmar utvecklingen
af den naturiiga nationalindustrien,
förstör loflig handel och Stadsmanna-rörelse
och högst menligt verkar på hela Nationen®
moraliska värde.
Sedan jag nu såsom medlem af Ridderskåpet
och Adeln framstäldt mina åsigter af
det ämne, som utgör föremål för öfverläggningen,
anser jag mig, som blifvit hedrad med
förtroendet att vara Ledamot af BevillningsUiskottet,
slutligen, i anledning af de gjorda
påståenden, att Utskottet öfverskrida gränsorne
af dess befattning, då Utskottet i det skick
sorn skedt, till Rikets Höglofl. Ständers pröf
-
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. V Band, 17
a3S
Den 38 Junti /, mi
nmg ofverlemnat det Förslag till Bevillning
af Sjötullen, som är i fråga, böra anmäla, det
Utskottet trott, att då, enligt 60 §. af RegeringsFormen
Sjötullen utgör eller tillhör en
del af Bevillningen, Utskottets åliggande vo-i
re, att till Rikets Ständers granskning och bepröfvande
föreslå grunderne för denna Bevillning;
att Utskottet utan anspråk på ofelbarhet,
sökt efter förmåga utfinna och föreslå en
med rättvisa förenlig, på billighet grundad
och både det enskilta och det allmänna båtande
Tullbevillning; att Utskottet ej på minsta
sätt velat genom de föreslagna grunderna förnärma
eller inskränka Kongl. Majus höga rätt, att
förbjuda eller tillåta vahror att införas till,
eller utföras från Riket; att, likasom Kongl.
Maj;f, utan afseende å den Tullbevillning &
utgående varor, som nu vid förra Riksdagen,
af Stäoderne beslöts, ägt att förbjuda utförsel
af hvilken vahra sora hälst, af de i Förslaget
till samma tullbevillning uppräknade vahror,
Kongl. Majtts höga rätt ostridigt, äfven nu
är, att, derest Utskottets Förslag vunne Riksens
Höglofl. Ständers Bifall, förbjuda till
införsel de varor Kongl. Msj:t i Nåder kunde
finna för godt} att om åter Kongl. Maj:t i Nåder
gillade den i underdånighet föreslagna förändringen
i Rikets Tullsysteme, blefve deraf
en gifven följd, att Rikets Höglofl. Ständer
agde att bestämma Tullen; och att vid sådant
förhållande Utskottets Förslag skulle saknadt
nödig fullständighet, i händelse det ej blifvit
uppgjordt på sätt som skedt.
Den 28 Junii /. m,
25$
För öfrigt hyser jag den öfvertygelse, att
om man vill enkelt betänka, det annat är att
föreslå Tullafgifter, och annat är att förordna
om varor få införas eller utföras, att det
ena tillhör Ständerne och det andra beror a£
Konungen utan afseende å hvad Riksens Högloflige
Ständer i underdånighet tillstyrka, Utskottet
icke bör tillvitas att hafva öfverskridit
gränsorne af sin befattning.
Nto 6.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eria
I anledning af Bevillningsutskottets uppi
rättade Förslag tili en ny TullTaxa, byggd på
den antagne grundprincipen att alla Jordklotets
Handels- Fabriks- och Manufacturvaror
kunna i Riket få intöras och blott begränsas
af högre eller lägre Tullafgifter, utber jag mig
att för en stund få upptaga Ridderskapets och
Adelös dyrbara tid med en framställning, rörande
detta vigliga ämne.
Allmänna rösten synes vara enstämmig,
att ett förbud mot införfel af fådane varor forn icke
tillika äro förbudne till bruk och nyttjande, innefattar,
blott, å ena sidan, en uppmuntran
för lurendrägaren till rikt lönande ehuru våg.
samma företag och, å dan andra sidan, beröfvar
Staten en betydlig Tullinkomst af allmänt
förbrukade varor j rmn Iramförallt fä
star man sig vid det anmaiktsmgsvärda för
-
2 6a
Den 28 Junii f. m.
hållandet att, hos oss, en del af till införsel
förbudne varor, till drägter och uniformer varit
förskrifne; och synes man hafva fattat den
öfvertygelse, att alla Prohibitiv Sy [lerner Gro Jkad ■
lige och böra afskaffas Med fördomsfri sakkännedom,
lärer väl icke heller någon kunna
bestrida, att sådane systemer, i hvad. de äro
ftlaklige, och för ifver drif ne, böra rättas, likasom
att näringsfrihet inom ett land bör befrämjas,
så långt det med framtida förmohn och
bestånd är förenligt; men lika obestridligt är,
att de skadligaste af aila följder uppkomma af
en för hastig, och en ej nog väl öfverlagd öfvergång,
från en ytterlighet til! en annan af
motsatt förhållande.
Erfarenheten bevittnar, att intet land vid
första uppkomsten af Fabriker, Manufacturer
och Näringar, genast uppnått fullkomligheten:
Huru har då denna vunnits? till exempel i
det märkvärdiga England, hvars Fabriksvaror
väcka vår beundran, huru har msn uppkommit
till denna fullkomlighet? Jo derigenom,
att det Enge’Jka, af m fann patriotistne lijvade
Folket, jemte det de med en elern utmärkande natianaljlolthet,
gijvit företräde åt f ne egne produeter,
framför andra länders, änskönt de i sin början
icke ägde lika förträfflighet och ett lika nedsatt
pris, som sedermera vunnits^ och att under en
längd aj tid man gillat och godkänt fn reprefentations-
och fn Styrelfes oförändrade principer och
åtgärder, att medelst aila möjliga slags uppmuntringar
belöningar och exportpremier söka
befordra en inrikes täflan till uppnående af
Dsn 28 Junii f. ni.
högsta konstfärdighet, äfven under tillåtelssnt
af rudimateriers och visra oumbärliga handelsvarors
införande från alia verldsdeiar, men
deremot strängare prohibitiva systemer än vi
någonsin haft, och med härda straff belagde
Förbuder mot dels införsel af umbärlige, andra
Länders Fabriks- och Msnufacturvaror,
dels utförsel af egne behöflige rudimalerier ,
hvarigenom man grundlagt en varagfig framgång
för egna Fabriker, och bertedt den industrieusa
och driftiga Fabrikantens framtida säkerhet
att, genom oafbruten afsättning, vinna
ersättning för de stora kostnader , han i försök,
mschinerier och förlsger nedlagt, och
hvilket man utsträckt ända tili beviljande af
uteslutande patentprivilegier Och sjelfva de
NordAmericanske förenade Staterna hafva nu
likt Enbland insett nödvändigheten af, och
vidtagit stränga prohibitiva Författningar, för
att bereda egna Fabriks- och Msnufacturlnrättoingaia
uppkomst och framgång, hvilka
under en förtidig concurience med utlänningen,
omöjligen skulle kunna äga bestånd p’lere
Europeiske Stater, såsom Spanien, Portugal,
Preussen med flere, hafva tid efter annan
fått röna de skadande följderna af att icke anskaffa
och upprätthålla egne Fabriker.
Fl vilken som återgår till forskningen af
våra egna Fabrikers och Manufacturers uppkomst
och framgång, lärer icke kunna bestrida
att, om deras antal och ofullkomlighet ännu
skulle befinna sig i samina förhållande sorn
för too år tillbaka, skuile säkerligen, under
en hos alla classer medborgaje tilltagande
Dm 28 Junti f. m.
luxe i klädsel vi nu skulle vidkännas, en förfärlig
undervigt på vår handelsvåg och enskilda
förmögenheten vara ännu mera sällsynt,
än den nu befinnesj ty ehuru jag stundom
hört den satsen försvaras, att ett Land icke
kan importera mera än det exporterar, emedan
det sednare uppgifves vara enda utvägen
för betalandet af det torra, tror jag likväl,
att denna theoretiska sats är byggd påen gan*
ska vacklande grund. Första utvägen att betala
importerade varor, är visserligen med vexlar
för valutan af de exporterade; men då hos oss
en stor del af, från närbelägna länder importerade
varor, betalas med Bancosedlar, hvilka
emottagas i Norrige, Finland. Dannemark
och flere Östersjöhamn*;:, då guld och silfver
med ännu större begärlighet af utlänningen emottagas,
och man vet huru den tiden våra
silfver Riksdalrar voro tillgänglige, de tiil andra
länder utsmygdes, inses häraf att, obsräknadt
crediten, man med annat, än valutan för
exporten kan betala importen. Skadligheten af
crediten blir dock ännu större; ty då en stor
del af sådane oss påtrugade varor skulle blifva
commissionshandel och öfversvämma Landet
innan till utlänningen betalningen behöft
utgå, skulle denna betalning långsamt utsuga
alla under lyckliga conjuncturer blifvande tillgångar
och borttaga den förhoppning att, om
vår export en gång kunde komma att öfverstiga
vår import , Utlänningen med Guld och
Silfver skulle betala öfverskottet. Det är igenom
sådane medel som connon, hvilken i en
längd af lid, annorlunda icke k&n styrag, små.
Den 28 Junii f. m;
SÄ5
ningom skalle förbättras, och en realisation
blifva verkställbar, utan att, för en stor del,
redan i förlägenhet varande medborgare blifva
förstörande.
Sedan införseln af en vara, en gång blif-.
vit tillåten, skall man förgäfves igenom hög
Tull söka begränsa qvantiteten af dess inkommande
i landet eller förekomma Tullförsnillning,
med en så vidsträckt öppen kust som
vår och under omöjligheten af en tillräcklig
kustbevakning, eller uppsättning af en TullBetjening
fri från all frestelse af egen vinning,
och fruktlöst skall man sedan söka inskränka
allmän förbrukning af sådant, till in*
försel och bruk tillåtit modkram,- ty modets
välde är stort och massan af Nationen lockad
af det omvexlande och utvändigt lysande,
skall lätt förledas att bortlägga sin, i de sednare
åren, öfver hela landet tilltagande konstflit
och smak för egne tillverkningar, upphofvet
till inhemsk luxe, hvilken i alla länder
bör uppmuntras, såsom befrämjande varuväxling
och penningens rätta circulation, samt ledande
till allmänt välstånd.
Skadligheten .af ofta förändrads Författningar
bestyrkes af alla tiders erfarenhet. Må
jordbrukaren blott erinra sig den tid, man enart
sagdt vid hvarje Riksdag, jemte en hög bränvinspanneafgift,
förändrade pannerymden och
tillverkningsrättigheten; eller dess billig» knot,
då för fullkomnade inrättningar till besparing
af ved och tid, som bordt belöaas med pre
-
864
Den 2& Junii f. m.
mier, han blifvit ålagd högre afgifter eller
confiscation', må, vid hög afsättning, till nedfallne
priser, på landtmannaproducter och
Städernes ingrepp i jordbrukarens yrken och
förädlingsrätt af sins producter, man derjemte
icke förglömma, att Städerne och i synnerhet
Fabriks- och HandtvcrksClassernc äro de
säkraste afnämare af hvad jordbrukaren har att
afyttra, och att, om efter vidtagande af sådane
åtgärder, som bereda deras undergång, alla
dessa armar äfven hänvisas till jordbruket,
man sluteligen torde sakna köpare af landtmanna
producter. Vid närmare betänkande
häraf torde man finna, att dessa medborgareclasfers
förkofran och förökande flår i famband med
landtmanncns egen för mohn.
Under våra Fabrikstillverkningars tilltagande
och fullkomnande, skall äfven sluteligen
den nedsättning i priserne vinnas, hvilken
somlige så otålmodigt yrka, förgätande att patriotismens
pligter kräfva tålamod, och äfven
enskildte närvarande uppoffringar till vinnande
af ett framtida, hela landets oberoende
välstånd.
Våra KlädesFabrikers allt mer förbättrade
tillverkningar torde kunna redan bevittna att,
för vår klädsel vi icke äro i behof af finare
kläden, än dem vi sjelfve äga, och ora jordbrukaren
rättar ett hittills existerande misstag,
att i större Schäfferier icke äfven underhålla
grofullige, för vårt klimat mera passande Får,
kan äfven den, nu för Arméens behof stun
-
Dm 28 Junit f m.
dom öfverklagade brist på gröfre kläden, inom
Riket af egne rudimaterier fyllas.
Åtskillige öfrige Fabriksiorättningar af
månglalldige slag så väl inom sjelfva hufvudsfaden,
som andra Rikets städer, torde äfven
förtjena en närmare granskning, då af de
fläste man torde erfara närvarande tillfredsställelse
och framtida förhoppningar.
Af Konungens Befallningshafvande i Götheborgs
och Bohus Lars afgtfne Fem års Berättelse
befinnes huru, under det nu, i nättra
Ir oförändrade för Fabrikerne förmonliga förhållande,
frenne i och invid Götheborgs Stad, sedan
1817 anlagde och utvidgade Fabriker, gifvit en
öfvervigt å berörde Stads handelsvåg af rnitifl en
half million Riksdaler Banco ärligen, hvarjemte
Portertiliverkningen och öfrige Fabrikers kraftyttring
gifvit en nära lika summa , hvarmed
förenas dan hugneliga underrättelsen , att Fabriksvarorna
redan utmärka sig för lika pris
och godhet med de utländske, samt den välgrundade
anmärkning, att om desfa Fabriker af
Irijlande bi/tänd [kulle för Jior as, följden /hille blifva,
att tufendetals per fonér bringades till tiggar/lofven
och att fördubblade anledningar lemnäs lurendrägare»
till bedrägerier och ropjstnad.
Af Kongl. CommerceCollegii underdåniga
berättelse om Fabrikers , Manufacturcrs och
Näringars tillstånd i riket året 1S21, inhämtas
upplysning om Fabrikernes framsteg och,
huru Städernes tillverkningar af blott ylle.
Den s8 Junii f. m.
bomull och silke för sagde år, enligt de lågt
åsatte HallRättspriserne , uppgått till ett belopp
af 3,140,930 R:dr Banco, eller kläden till
1,605,000 R:dr, Bomullstyger och Cattuner till
916,828 R:dr, Siden och halfsiden till 522,286
R;dr och Band till 96,809 Rtdr, hvilket allt,
om det ej inom riket hade tillverkats, från utlänningen
skulle hafva tagits-, och detta oberäknadt
allt hvad sorn icke blifvit stämpladt
af Städers och alla landsorters tillverkningar ,
hvilka, om de beräknas till deras i senare åren
gå ansenligen tilltagande belopp skola bevisa,
att inrikes Fabrikstillverkningar icke aftagit
som man vill påstå, utan äro uti en beständigt
fortgående tillökning.
Då inom en icke mångårig tiderymd, våra
Städers Fabriker gjort så olörväntada framsteg,
hvad kunna vj icke af dem för en framtid
hoppas, om blott, igenom en för hastig öfvergång
i principer och Författningar, vi icke
undergräfva möjligheten af deras bestånd? Men,
icke ensamt våra Städer utmärka sig af denna
Riksgagneliga förtjenst; en lycklig erfarenhet
bestyrker, att, i de fläste Riket® landsorter, inom
få år, hos snart sagdt alla klasser medborgare,
smaken för egne tillverkningar och en allmän
täflan till fullkomnandet deraf, gjort framsteg,
hvilka böra väcka lika mycken tiilfredstäHelse
sorn förundran, då man återkallar i minnet det
motsatta förhållandet under det så kallade continentalsystemet
och den då beviljade nederlagsfriheten
i Carlshamn och Götheborg. Det
inträffade då, hvad man förut bordt förmods,
Den 2<j Juni i f. m.
26,7
Tullförsnillning verkställdes på mångfalldigt
sätt, nederlagsvaror till en ringadel förtullades
eller åter utfördes, och tili största delen insmygdes,
o förtullade, öfver hopa de hela landet och införde
utländsk lux bland massan af nationen,
ända till ds lägsta klasserne, och igenom den
förlägenhet, hvaruti England då var bragt af
de fleste Europeiske hamnars stängning förderas
varors afsättning, påtrugades man sådana
till priser, troligen vida under deras tillverknings-
och transportkostnad. 1 de fläste Rikets
landsorter sago tjenstepigor och allmogens hustrur
och döttrar klädde'i oftast bräckliga utländska
bomullstyger, förrätta sine gröfre syslor;
de afvändes från egen konstflit, och ehuru
man kände att i Rikets norra Provincer,
Linculturen utgör en hufvudnäring , sorn
hos en del af allmogen grundlagt välstånd och
tillskyndat hela landet en betydlig vinst, öfvergaf
man äfven denna, för den öfriga delea
af Riket, till binäring så passande och så nödvändiga
handtering och vinterns långa aftnar
förnöttes i en maklig overksamhet. Sjelfve den
idoge Svenske Bonden nödgades ofta aflägsna
sin önskan att inköpa en behöflig häst eller
oxe, för hustruns mode-lydande begär att, för
sig eller någon dotter, få en ny schaw! eller
klädning af utländsk tillverkning. Ett sådant
förhållande, om det längre tid fått fortfara,
skalle för allmogen, liksom för mindre bemedlade
Ståndspersoner, blifvit helt och hållst
förstörande.
Att Hans Majit Konungen personligen
268
Deri 28 Junii f. m.
önskat befrämja och kraftfullt uppmuntrat inrikes
konstfärdighet, hafva flere landsorter med
underdånig tacksamhet fått erfara, och bevittnas
af flere vid Rosersberg och Rosendal med
inom Riket tillverkade tyger draperade nrnij
likasom Hans Kongl. Höghet Kronprinsens, till
meublerande af Dess rum i Kongl. Slottet, nu
gjorde reqvhiiioner afinhämske tyger och från
Södermanland af en klädning åt Dess höga
Gemål, utgöra en ny och för framtiden lofvande
uppmuntran: och må det äfven tillåtas mig
att här göra rättvisa åt de enskilta personer
inom det Län, hvars styrelse blifvit mig anförtrodd
, hvilka gifvit den mäst verkande
framgång åt väfnads-skicklighetens allmännare
utbredande och åt den hastiga öfvergången i
tillverknings- och förbrukningsmodet. Fruar
af de högre klasserne hafva jemte sine döttrar,
gjort sig ett nöje af att med egen hand i sine
väfstolar tillverka väfnader, sorn tillvunnit sig,
älven utlänningars beundran , och dessa prisvärda
efterdömen, för hvilka hvarje sann patriot
bör hemböra dem en gärd af tacksamhet,
hade på deras tjenstehjon och allmogen en
omskapande kraft, i återupplifvandet af arbetshågen,
och i tilldanande af smak och skicklighet
och snart såg man utländska Klädseln aflägga»,
och qvinnan i de iägre klasserne, täflan—
de i väfnader af till största delen inhämske
rudimaterier, skrytsamt bära egna tillverkningar.
Ett sådant återförande till industri och
konstflit hos massan af nationen , kan på rikets
handelsvåg gifva en öfvervigt af flere
niillioaer R;dr, och har för Södermanland en
-
Den ig Jitnii J, m.
samt, gifvit en årlig besparing i inköp af utländske
tillverkningar af minst 300,000 R:dr
Banco.
Vid öfvervägande af alla dessa förhållanden
vågar jag tro, att, inom detta RiksStånd,
hvilket i aila tider utmärkt sig för en sann
pfiiriotisme och upprätthållande af allmänt väl,
äfven med uppoffring af enskildte fördelar,
man icke kan önska återkasta nationen under
utländska luxens ok; och då hvar och en lärer
inse nödvändigheten af att med all möjlig
varsamhet företaga de förändringar, som kunna
prötVa3 nödvändige, torde vid en sådan öfverläggning
böra komma i beräkning, att den utländske,
ofta så högt beprisade, varan icke
alltid äger den förträfflighet, som ytan utlofVar;
och torde man erinra sig, attfjelfva demländfke
Kläden, hvarmed en del af arméen varit
beklädd, stundom både i afseende på färgen
och styrkan bevittnat svekfull sammansättning,
och då tillfällen torde hafva inträffat när den
Svenske Fabrikörens anbud till stora lefverancer
blifvit förkastade, och ett icke alltid förtjent
företräde blifvit gifvet åt den utländske
varan, bör man väl icke förundra sig, om detta
föranledt den förmodan, man natron gång
hört yttras, att den mfkildta vinninge forn af användandet
kunnat tillfalla dm ellar dem, forn infärfkaffa
fådane varur, Varit den hemligen mera verkande
driffjedern, än den uppgijne brijien eller odugligheten
af den inhämfke, samt att en sådan brist troligen
snart skulle upphöra, om säkerheten för
en varagtig afsättning letnnade hopp åt Fabri
-
syo
Den 20 Junti f. mi
körerne att vinna ersättning för de, i annat
fall äfventyrlige stora förlager, de till anskaffande
af grof Ull måste vidkännas, och
denna säkerhet skulle äfven försätta dem i belägenhet
att bättre kuima betala den inhämske
Ullen.
Utskottets afsigt har visserligen varit god,
ur den åsigten betugiad, att man, till lättande
af andra bördor, önskat förskaffa Staten en
större Tullinkomst. Äfven jag delar med Utskottet
samma önskan, och säkerligen skall en
på rätta grunder byggd förändring i Tulltaxan
kunna åstadkomma en förökad Statsinkomstj
men om densamma icke skulle uppgå till hel»
det belopp Utskottet påräknat, vågar jag tro,
att ingen patriotiskt tänkande Nationens representant
skulle vilja tillköpa sig en sådan högsta
möjliga närvarande Tullinkomst, med en
så oersättelig framtida förlust, sorn den att un'
der en för tidig coneurreace med utläuningen,
inom få år se alla våra Fabriks- och Manufactur-inrättningar
förstörde, och coursen uppgå
till 2 å 300 skil för 1 R:dr Hamburger
Banco; och jag är öfvertygad att, om i England,
der man ofta under försvårade conjuncturer,
för att vinna afsättning på ofantelige
varulager och frälsa sine Fabriker och handeln
från total undergång, sökt påtruga andre nationer
sine varor, med ända till 50 procents
förlust å tillverknings eller inköpspriserne,
man kände att ett sådant project för tillåten
införsel af alla deras Fabriks, Manufactur och
Handelsvaror mot de nu föreslagne Tuiiafgif
-
iVen 28 Juni i /. mX
271
ter, voro under öfverläggning hos Sverigeg
Ständer, skulle sjelfve Engelske M'nistéren,
för antagandet af detta så kallade liberala sy-,
steme, eller rätteligen för utförandet af dett»
slags krig mot all vår inhämska industri och
alla våra Fabriks och Manufactur-inrättningar,
icke befinnas obenägen, att bevilja oss en ansenlig
subsidiesumma, hvilket äfven vore en
utväg till en ny Statsinkomst, men hvars framtida
följder jag öfverlemnar åt hvarje sakkunnog
och sann patriot att bedöma.
Den store Konungen i Preussen Fredric
den 2:dra, efter att på allt sätt hafva befrämjat
Fabriksinrättningar i sitt Rike, trodde sig
böra göra ett dylikt försök att, till vinnande
af prisernes fällande och täflan till fullkomnande
, sätta Fabrikörerne i concurrence med de
utländske; men snart erfor han sitt misstag,
och återsatte allt i sitt förra skick, likväl efter
flere Fabrikers, under denna mellantid inträffade
undergång. Vare det dock långt ilrån mig
att vilja försvara en mängd , under vårt närvarande
förhållande existerande missbruk, olägenheter
och felagtigheter, och må man ej göra
mig den orättvisa att tro, det icke äfven
jag 1 ifvås af liberala principer, så långt de utan
hela landets skada och vissa medborgareklassers
förstörande kunna utsträckas.
jag bestrider visserligen icke, att hos oss
finnas Fabrikörer, som af 3 å 4 Väfstolar pretendera
en så stor vinning , att deraf hämta
tillgång till bekostande af eleganta våningar,
272
Dm 28 Junit f. m.
lysande eqvipiger och ett yppigt lefnadssätt;
jdg gillar icke eller, att utan bemödande att
fullkomna sina tillverkningar, man skall tro
sig äga rätt att tvinga oss att dyrt betala förfuskade
varor; Nej, mine Herrar! jag underlåter
icke att opartiskt lasta hvad lastbart ärj
jag erkänner äfven att vi hafva stora fei i nu
gällande Författningar, dem vi böra önska få
rättade, men det är igenom dessa rättelser vi
böra söka närma oss till något fullkomligare
än det vi nu äga, icke igenom att hoppa från
en felagtig extravagance till en annan af blott
motsatt art men med större framtida faror.
Må vi mot låg Tull tillåta införsel af icke
blott alla oumbärlige varor, utan äfven en del
andre nu ansedde öfverflödige och helt och hållit
förbudne, såsom t. ex. Bombasin, en nyttig
tillf ali ig modevara, som icke i Riket tillverkas,
som till lindrigare priser kan erhållas och i
modets verld snart får en öfvergång, och likaledes
med flere dylika varor, alltid mot en låg
Tull, till consumenternes förmon, då hög Tull
blott skulle befrämja lurendrägeriets fortfarande
eller Tullförsnillning , och i sila fall icke
kan användas på andra varor, än sådane, som
icke kunna insmygas; ty emellan förbuder och
hög Tullafgifi pä de varor man ville utestänga,
är ingen annan skillnad än att det sednare
befrämjar ett privilegieradt lurendrägeri. Må
vi äfven rätta ett stort misstag, som gjort he*
la södra delen af Rikets kust till en depot af
lurendrägerivaror, det att underhålla en kostsam
och onyttig land tt ull-be vakning i det inre
af
Den 28 Junii /. m.
af landet, hvars sällsamma beslager, efter afdrag
af beslagareandel och öfrige umgälder,
icke lemnat Staten någon vinst och i stället
förstärka Sjötulls och kustbevakningen, samt
aflöna de dervid emplojerade så, att de ej sättas
i nödvändighet, att på Statens bekostnad
låta köpa sig; men deremot med Schawott och
Fästning bestraffa deras brottsliga underslef;
och då skulle troligen det hittills oförsynt ut»
öfvade lurendrägeriet kunna hämmas, hälst, om
tillika samma nyssnämnde straff drabbar den,
som beträdes med att införa eller försälja, hvad
Konung och Ständer samfäldt förbjudit till införsel
i Riket; och må vid mogna öfverläggningar
i detta ämne, hvarvid icke må förglömmas,
att Konungen är dea förste personen, sorn
i underdånig önskningsväg bör radfrågas, det
blifva bestämdt hvilka varor böra få införas
eller icke, hvarefter, och sedan man af en sådan
till en del på försök utsträckt tillåtelse
fått röna följderne, kommande Ständer kunna
sättas i belägenhet, att bedöma, huruvida de
böra ännu mera utsträcka elier inskräoka en
sådan tillåtelse. Efter sådana föregående åtgärder,
men icke förr, är det som Bevillningsutskottet
, pä helt nya principer, kan upprätta
ett antagligt förslag till en ny Tulltaxa.
Jag tror således, att Utskottet hade bordt
väcka samtelige RiksStåndens uppmärksamhet
på nödvändigheten af att i önskningsväg, och
med egne underdånige hemställanden i ämnet,
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr, V. Band. IS
374
Den s8 Junii f. ni.
dem EconomiUtskottet kunnat föreslå, från
Kongl. Maj;t söka inhämta Dess höga och afgörande
yttrande, förande hvilka FabriksManufactur-
och Handelsvaror kunna anses
behöflige eller icke behöflige, hälst Utskottet
nu i dess Betänkande medgifvit, att det är och
bör vara Konungens högsta rätt, att efter omständigheterne
och våra förhållanden med andra
nationer bestämma Tullafgifterne, samt
hvilka varor böra till införsel tillåtas eller
förbjudas.
Ett förbud mot förbrukning af till införsel
ej tillåtne varor, ehuru kraftfullt det vid
första åsigten må synas, anser jag likväl aldrig
böra föreslås j ty lagar hvilka, Iafom för en
del af nationen förhatliga , man kan förutfe troligen
Jhille komma att [akna alfvarlig efterlefnad,
kunde bereda ett större ondt, än det man ville
söka förekomma.
I händelse Ridderskapet och Adeln skulle
anse detta mitt vördsamma anförande förtjena
något afseende , torde det (amma vid den återremiss,
jag anser mig böra yrka, få till Bevillningsutskottet
åtföja och jemväl serskildt
till Allmänna Besvärs- och EconomiUtskottet
remitteras.
N:o 7.
Herr af Ekenjiam, Ifrael:
Då jag i hufvudsaken är fullkomligenen-;
Den 28 Junii J. m.' 575
se med de Herrar som redan önskat aterremis9
af BevillningsUtskottets Betänkande, så anser
jag mig böra gifva en ytterligare styrka åt
någre af dem i denna sak, anförde skäl, genom
framdragande af verkliga facta; och vilL
derföre till denna samling af oomkullstöteliga
sanningar bifoga några detailler som äga ett
nära sammanhang med ämnet.
Man har i tryck sett uppgifvit och åberepadt,
huruledes det endast är Enväldiga Regeringar
som tillåta Handelsfriheten att under-'
gräfva Folkens välstånd och oberoende, då
deremot constitutionela Stater veta att flytta
äfven det Economiska beroendets gränsor, utom
deras egen verkningskrets: sådant är visserligen
enligt med sanningen och med sakens natur;
men sedan den Constitutionela andan med
hvarje stund griper omkring sig, och med stora
steg alstrar det omvända förhållande, nu
emot fordom, att Regeringarnes styrka ligger
uti Folkets välstånd och ej i deras uselhet,
så har äfven Ryssland under senare tider gif—
vit oss oväntade Phenomasner uti frågan om
Handelsfrihet. Då vi med beundran och blygsamhet
göra bekantskap med Engelska Fabri-;
kerne, så kunna vi deremot utan förödmjukelse
anställa en träffande jemförelse emellan det
Ryska Manufacturväsendet, och vårt eget. Att
af andras skada blifva vis, lärer i alla afseenden
vara fördelagtigare, än att bereda oss en
inländsk olycklig erfarenhet; och att samma
orsaker ej underlåta att medföra samma vcrk4
276
Den 28 Junii /. m,
ningar, under lika förhållanden, är ej mindre
otvifvelagtigt.
Ryska Regeringen, som gjorde stora uppoffringar
för att ur askan uppdraga Fabrikerne
i Moscau efter senaste ödeläggelsen under
Franska kriget, var icke desto mindre år 1S16
af samma tanka som vårt Bevillningsutskott
för närvarande: trodde nemligen, att hög Tull
skulle, under tillåten införsel af Utländska Fabrikater,
leda säkrare till ändamålet än totala
förbud. Kejserliga Tulltariffen utlärdad 1817
verkades deraf. Följden blef de nyfödda Ryska
Fabrikernes fall, under en utomordentelig
Tullförsnillning, svårare att upptäcka än lurendrägeriet,
derigenom att varan, sedan den
en gång på förra sättet är bedrägligt inkommen,
går sedermera fri uti handeln; när deremot
den lurendrägade varan fortfar att vara
confiskabel ända till dess den ingått i förbrukning.
Emedlertid hoppsdee man, att kunna bibehålla
sin princip genom förbättrade controllerDerpå
användes all den speculation sorn kunde
föranledas af den vundna olyckliga erfarenheten;
år 1820 den 1 Januarii, utkom derföre
en ny Kejserlig TullTariff, som hufvudsakligen
skiljde sig från den föregående deri,
att vigt uti de fläste fall nyttjades i stället för
Mått, Mål och stycketal, med afseende på lätthet
i Controll: man vägde till och med handskar
och band. Emedlertid förblef resultatet
det samma. Man fana slutligen sjelfva huf
-
Den 28 Junii f. ni,
vudprincipens felagtigbet; hvilket genom skrifvelsen
från St. Pettersburg den 30 Januarii
1822, införd i Stockholms PostTidningar N:o
49 samma år, uttryckes sålunda: då erfarenheten
visat, att den sedan tvenne år gällande
oinskränkta tillåtelsen att införa utländska Fabricater
och Manufacturproducter icke medfört
de förväntade lyckliga följderna, hvarken för
landets Handel eller för Nationalindustrien,
utan tvertom haft en ganska förderflig verkan
på dem och på National-välmågan, samt vållat
en mängd fallisementer och fierfalldiga oredor,
så skill nu en ny HandelsTariff anbefallas,
byggd på grunder, sorn säkrare befordra
Nationens industri och allmänna välstånd.”
Uti påföljande Mars månad utbyttes verkligen
den fria införseln med hög Tull, emot
bestämde förbud, medelsten ny tullförordning,
och denna har under förlida* året äfven blifvit
anbefalld till efterlefnad i Finland. Ryska
Fabrikerne hafva derefter varit i ett fortsatt
tilltagande; i denna stund anlägges genom association
en betydlig KlädesFabrik uti Åbo,
med requisita härifrån, och var Stockholmska
Machinist Hero är nu brådskande sysselsatt
med Machiner som i samma ändamål äro bestälde
för Borgo.
Våra Fabrikers fall skulle medföra en dy -  lik verkan på en otalig mängd andra industrigrenar,
hvilka väl ej vanligen benämnas såsom
Manufacturer, men som likväl alla äro consumenter
af landtmanuens producter, Följden deri
978
Den 28 Junii J. m.
af för Landtbruksnäringen synes äfven gifven,
utan att behöfva framställas i ytterligare sammanhang
med den allmänna förbistring, som
med säkerhet kan förutses, om de nu af Bevillningsutskottet
föreslagne åtgärder vidtagas.
Man ifrar emot de höga inhemska Fabrikspriserne,
och sådant i många afseenden med
skaij men correctivet deremot ligger uti den
allmänt önskade Näringsfriheten; och denna
•kulle bli en skugga utan kropp, ett ord utan
mening, i samma stund en absolut Handelsfrihet
blef besluten. Huru införlifva någon del
af Ståndspersoners uppväxande afkomma uti
en näringsklass som utrotade sig sjelf? Hvad
skulle blifva af den Handtverkspersonal, som
för Fabriksväsendet redanär bildad? Tillkommen
utan näringsfrihet består den till större
delen af personer, hvilka till kropp och själ
fastvuxit vid ensidiga handteringar och idéer,
hvarvid de af vanan så ovilkorligen fasthålla*,
att de omöjligen till något annat duga. Endast
vane att arbeta i rum , bestående dessutom
till stor del al ålderstegne , af Krymplingar
och Barn, gifves för dem, under andre
näringsförhållanden , ej annat alternativ än öfvergång
till en total sysslolöshet, med andra
ord, till tiggeri och brott. Sedan vi således
genom Handelsfriheten lemnat utlänningen ett
medel att sätta oss i ett fullkomligt beroende
och att upplösa sjelfva märgen i vår Statskropp,
tarfligheten och den enskildta idogheten,
så »kola äfven vi öfversvämmas af desse
Den 28 Junii f. m.
279
Lazaronij äfven Sverige få en Pöbel, hittills
endast till namnet känd af Svenska Folket,
Söke vi deremot, uti den inhemska Näringsfriheten,
ett correctiv emot Fabriksternes
dyrhet och sämre beskaffenhet så skola nu
varande Fabriksarbetare, till en början, äga
sitt uppehälle genom deras redan förvärfvade
skicklighet; och det beror af dem sjelfva att
oafbrutit bibehålla detta försprång, under det
att hela Nationen, på ett välgörande sätt sporras
af inhemsk täflan. Då vi derjemte böra
påräkna höga exempel af tarflighet och Nationalitet,
hvarigenom sådant blir en heder
som nu är en skam, då är jag fullkomligen
öfvertygad , att det välstånd som Bevillningsutskottet
afsedt — med Förslaget till Handelsfrihet,
ovilkorligen skall vinnas, utan att
vår arbetsförmåga och vårt beroende gifves
till sköflings åt utländningen.
Ingen som ej vill, kan vara okunnig om
Fabrikernes framsteg i Sverige, intill närvarande
penningeförlägenhet: att anföra specifika
exempel skulle blifva alltför vidlyftigt. Nästan
i all näringsväg hafva vi vuncm en förkofran
och en utsträckning, som med införselfrihet
och under ombyten af Economiska Författningar,
hvarken står att vinna eller behålla
Bristande afsättning gör väl för ögonblicket
en stagnation öfverallt; men dertill
lärer penningebristen eller, med andra ord, den
enskildta Creditens beskaffenhet vara grundorsaken,
och dernäst det inhemska Sktåtyån
-
Den 28 Juni i f, mi
get, sorn belastar vahran med både öfverdrifven
productionskostnad och Monopolisk
vinningslystnad. Derjemte äro fortgående exempel
af håg för utländsk yppighet ej att
förtiga, bland verkande orsaker till Svenska
varulagrens hopande, och sådane exempel
skulle genom införselfriheten öfvergå till ett
allmänt sträfvande.
Såsom erinran vid en värd Ledamot, Friherre
Boijes, uppgift rörande Americas handelsfrihet
får jag äran nämna att den är en
rest från det oundgängeliga behofvet deraf,
och att desse Constitutionela Stater äro så nära
på trappan till Prohibitivsystem , att' man
der, efter oupphörligt ökade, overksamma, ansvar
för Tullförsnillning, ändteligen upphunnit
till Strafflagar för densamma, som ej länge
hos ett fritt Folk kunna handhafvas eller bibehållas.
Bland sådane onaturliga Lagar måste
väl den intaga ett obestridligt rum hvilken anbefaller
att hvarje person i Samhället, sorn äger
förmågan att gå och ej genast, på tillfällig
kallelse af Tullbetjent biträder vid beslagera
anställande, gör sig förfallen till böter af 200
Dollars och Fängelsestraff. Hvad kan ett ProhibitvSysteme
skarpare föreskrifva? Under sådane
förhållanden försvinner den contradiction
som vid första påseendet tyckes finnas uti Friherraroe
Boyes och Skjöldebrands uppgifter om
Americas Handelslagar.
Ur dessa synpuncter yrkar jag vördsamt
iterremiss af Utskottets Betänkande.
Den 28 Junit j. m.
281
Nio 8.
Herr von Becker, Carl Johan:
Under erkännande af det nit och den oförtrutne
möda som ledt Bevillningsutskottets
åtgärder vid och behandling af förevarande
ämne, får jag ödmjukast hemställa, om icke
Höglofl. Utskottet blifvit af detta dess nit hän.
fördt öfver gränsen af dess område, då det ingått
undersökning om nyttan af ett förändradt
HandeUSystéme, och då det efter en tdik undersökning
trott sig böra tillstyrka upphäfvandet
af alla importFörbud Och föreslå: att
inga utländfia varor fiola anfec för bjudne, utan alla
kunna mot tull här införas.
Utan att nu ingå i någon granskning af
denna Utskottets grundsats, får jag äran endast
anmärka, att frågan, huru liten eller huru
stor handelsfrihet, som bör äga rum, utan
tvifvel torde vara ett bland de StatsEconomiska
ärender, hvars behandling tillhör EconomiUtskottet,
samt att Bevillningsutskottet endast
bordt befatta sig med föreslåendet af en TullTaxa,
sådan Utskottet den lämpelig ansåg, i
händelse de deruti uppförde varor skulle blifva
till införsel tillåtne.
Visserligen möter härvid den svårigheten,
att Bevillningsutskottet vid bestämmandet af
den blifvande Allmänna Bevillningen icke kan
påräkna det bidrag, som skulle kunna erhål
-
232
Deri 28 Junii f. m.
lat genom Tullafgifter för de nu till införsel
förbudne varor, derest de till en del ellerhelt
och hållet skulle framdeles få importeras; men
för min del tror jag det en sådan Tull, äfven
under de förhållanden ifrågavarande Betänkande
förutsätter, skulle gifva en 6å osäker och
vacklande inkomst, att den svårligen kan upptagas
i någon säker calcule. Menskliga förutseendet
synes ej på förhand kunna beräkna
verkningarne af den föreslagne nya Tulltaxan.
Det skulle kunna hända, att den å visse varor
förelagne Tullafgiften vore så hög, att de
ej kunna importeras, i hvilket fall äfven Tull;
afgiften uteblef; det skulle å annan sida vara
möjligt, att Tullafgiften å andra varor
vore allt för låg, för att skydda inhemska producenter
och att Regeringen alltså, till följe af
dess rätt fann för godt, att slike varor till
införsel förbjuda, då Tullafgiften meddetsamma
i lika mohn försvann.
Vid ett sådant, i sakens natur grundadt förhållande
torde det synbart leda till missräkning,
om BevillniDgsUtskottet å införväntade
högre Tullinkomster grundade en nedsättning
af vår Bevillning, med hvars bestämmande
Utskottet alltså torde kunna fortskrida, utan
afseende på utgången af den väckta frågan om
större Handelsfrihet, hvars behandling tillhör
ett annat Utskott.
Utaf dessa skäl får jag ödmjukeligen föreslå
återremiss af Betänkandet, i den form
det nu åger, samt att Höglofl. Utskottet må
- ^
Y
Den 28 Jun ii e. tit.
283
anmodas inkomma med en efter dess åsigter
uppgjord Tulltaxa, under det enkla förutsättande,
att den kommer att gälla, i afseende på
alla de artiklar Konung och Ständer, genom
serskildt beslut, finna för godt tili införsel
tillåta.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 28 Junii,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr Silfverberg, Magnus Diedrich
Vid det af Högloft Bevilln. Utskottet utarbetade
Förslag till en förändrad Tulltaxa,utbeder
jag mig vördsamt, att få afgifva några anmärkningar,
föranledde af de betänkligheter, som
äfven vid en blott flygtig pröfning deraf framställa
sig emot användbarheten af flere grundsatser,
hvarpå Högloft. Utskottets Utlåtande
hvilar, så länge närvarande organisation af
Tullverket och bristande controll öfver TullFörfattningarnes
handhafvande och efterlefnad
284
Den a8 Juni i e\ m,
äger rum; ehuru jag för öfrigt ej vill bestrida
deras theOretiska rigtighet. Dagelig» erfarenheten
bevittnar, att tillgång ej saknas på en mängd
artiklar, sorn till införsel äro förbudne, och
flere orters import, jemförd med deras sannolika
consumtion, göra det åtminstone icke otroligt,
att tullförsnillningar antingen med eller
utan tullbetjeningens vettskap i betydlig
mån torde äga rumj under sådane omständigheter
synes väl icke rätta tiden vara, att till
verksäliighet befordra den af Bevillningsutskottet
gynnade idée; ”att inga utländska varor
skola anses förbudne, utan alla emot högre
eller lägre tull kunna införas: en så kallad
skyddstull ifrån 30 till ioo procent af värdet
är väl föreslagen, för sådane varor som
äro landets egna producter, eller kunna till
erforderlig godhet och tillräcklig mängd här
alstras eller tillverkas; men detta correctiv
skall ostridigt endast föranleda dertill, att samma
på heder och -moralitet blottade personer,
som hittills af oloflig vinningslystnad retade,
vetat att bereda sig tillfälle tili förbudne varors
införsel, oagtadt dermed förknippade äfventyr,
hädanefter ochså längeTuilbetjeningens
opålitlighet eller brist på tillsyn ej kan förekommas,
tullförsnilla de samma, enär de äro
med så höga tuilafgifter belagde; hvarförutan
genom den oinskränkte importfriheten dem en
betydlig fördel tillskyndas genom en minskad
risque, ty sedan varorne en gång äro i Riket
inkomna, kunna da ej såsom till införsel lofgifne
underkastas confiscation, som förr då de
blifvit lurendräjade.
Den 28 Junii e, m.
285
Exempelvis torde det tillåtas mig att anföra
en artikel: bränvin, hvar6 import enligt
Förslaget skulle beläggas med 100 procent tull,
till skydd för den inhemsk* producenten; men
om nu vid en inträffande mindre god årsväxt,
spannemåien och i följd deraf bränvinet inom
Riket äro dyra, deremot den sednare varan
billig t. ex. i Danmark, huru skall i sådant fall
en oloflig införsel utan Tullafgifternes erläggande
kunna förekommas? Enahanda för-,
hållande skulle jag tro till en stor del, kom.-  ma att äga rum med en de! af de varor och
Fabrikater som beläggas med 25 och 30 procents
tull, så vida de med en ringa tyngd förena
ett större värde, således med obetydlig
kostnad kunna transporteras, i synnerhet nu,
sedan förpassningsskyldighetens upphäfvande
i allmänhet, ökat lättheten för afsättning och
kringspridande af tullförsnilladt gods.
En förändring i nu gällande Tulltariff,
synes mig ostridigt vara af behofvet påkallad;
men den torde efter min öfvertygelse kunna
inskränkas till arne puncter:
1:0. Att de öfverdrifne Tuliafgifterne
från 50 till och med öfver 100 procent af flere
varors värden nedsättcs, och hvarvidden grund
synes bora följas, att alla lättare varor som
hafva ett större värde beläggas med en lägre
procent i tull än de tyngre, hvarigenom jag
tror att Tullförsnillning betydligt skulle förekommas,
emedan vinsten af en försnillad lägre
Tull blifver för ringa, och en dryg transport!
kostnad uppväger fördelen af en högre.
a86
Efin 28 Juni i e. m.
2:0. Att sedan, genom en noggrann undersökning
blifvit utredt, hvilka Fabrikater
dels alldeles icke, dels icke i tillräckeiig mängd
och godhet, eller ock endast till ett öfverdrifva
pris emot de utländske här kunna tillverkas;
men hvilka antingen äro till nyttjande
anbefallte, eller genom vanan blifvit ett slags
behof, desse må emot 10 å 12 procens tull
till införsel tillåtas; men alla andra deremot,
så väl till införsel som bruk och nyttjande
förbjudas. Jag anser detta vara mera conseqvent,
än en oinskränkt importfrihet emot hö«
gre tull; ty om dennes erläggande kan eluderas,
blir föreskriften derom naturligtvis utan
all verkan till de Fabrikers upprätthållande,
som icke i någon mon kunna täfla med
de utländske. Jag tror dessutom, att man ej
bör se så noga derpå, om inhemske Fabrikater
äro något dyrare än de utländske, så framt
prisskillnaden ej är alltför betydlig; emedan
arbetslönerne stadna inom landet och tillverkningen
sysselsätter ett betydligt antal arbetare.
Med all aktning för närvarande tids liberala
principer, kan jag likväl aldrig gilla den
sats, att en till hela nationen spridd luxe kan
vara nyttig i ett penningefattigt land, som endast
genom sparsamhet, flif och arbetsamhet
kan vinna förkofran och blifva lyckligt i economiskt
afseende, men hvilket enligt min öfvertygelse
skulle blifva följden af ökade tillgångar
^ich lind^ilge pris på sådane utländska
öfverflödsvaror, som kunna umbäras. Högst
önskvärdt är det således, att en vis moderation
måtte iagttagas vid öfvergåogen från ett
Den 28 Junii e.ni.
287
ytterligt prohibitivsystéme till ett med tidens
lynne mera öfverensstämmande och liberalare,
så att ytterligheten vid det sednare må undvikas,
såsom för nationens välstånd mera
skadligt.
Att förtullningarne böra ske efter värde,
är en princip så enkel till sin grund, att jag
önskar den måtte blifva gällande; men jag
skulle deremot tro, att åtminstone för de varor
60m hittils varit till införsel tillåtne, värdet
efter 2 å 3 års medelpris på de orter
hvarifrån de vanligen importeras, kunde i
Tulltaxan fastställas, till undvikande af den
obestämda reglering Höglofl. Utskottet föreslår,
grundadt på Svenske Consulernes qvartaliter
insände priscouranter och Mäklarnes
attester på partiprisen å otullade varor i
Götheborg och Stockholm, hvarvid jag får
anmärka att härstädes med undandantag af 5
till 6 artiklar som kunna otulladt för export
till Finland försäljas, inga sådane försäljningar
af otullade varor, åtminston ebögst sällan,
äga rum. Genom den af mig nu föreslagne
värdebestämning i Tulltariffen, skulle naturligtvis
differencer genom prisens fluctuationer
någon gång uppstå, emot deras verkeliga förhållande;
men detta anser jag både för Staten
och den enskilte vara af mindre betydenhet
än det obestämde enligt Höglofl Utskottets
Förslag.
På anförde grunder anhåller jag om återremiss
af Betänkandet och att dessa mins
a88
Ben 28 Junti e, m,
vördsamma anmärkningar må densamma bifogas.
N;0 21
Grefve Lagerbjelke, Axeli
Grundidéen för Utskottets Betänkande, är
ett tillstånd af naturlig rättighet i handelsförhållanden,
satt i stället för artificiell Systéme
af Förbud: det vill säga,friheten ansedd såsom
princip, samt förbud eller modificationer såsom
undantag, då deremot i sakernas nu varande
skick, förbud lärer vara principen, och friheten
ett undantag. Med denna grundidée menar
således Utskottet icke, att ej något skulle
kunna förbjudas, utan har tydeligen uttryckt
att sådant uppå Kongl. Maj.t ankommer. Utskottet
har blott funnit naturligare, att förutsätta
allt ting tillåtit till införsel emot Tull i
vissa proportioner, då Regeringen förbli<ver
obehindrad att göra nödige förbud eller inskränkningar,
häldre än att utgå från en upp.
gjord lista å en mängd förbudne varor, för att
sedermera efter behag frigifva den ena eller
andra. I förra fallet, då efter princip allt anses
tillåtligt, blefve inskränkningen en följd
af den allmänna nyttans kraf, i det sednare
åter, eller då allt efter princip är förbudit,
kunde vissa artiklars frigifvelse lätteligen urarta
till enskild mans nytta: det förra bör
följakteligen icke kallas ett obegränsadt fria
hets-,
Den aS Junti e. m.
389
hels-, utan ett Förtu)lning::Systéme, ämnadt
att i vissa tall medföra sjelfva prohibitionens
resultater: det sednare är ett Förbuds- och
LicenceSysteme, men sora erfarenheten har visat
ofta nog kunna frambringa alla deo obegränsade
frihetens skadliga verkningar.
Efter att hafva så tydligen jag förmått,
uppgjordt definitionen af förevarande ämne,
grunder jag derpå mio öfvertygelse, att samina
ämne, hvilket af flere Riksstånd blifvit till
Bevillningsutskottet remitteradt, rätteligen och
i det skick, det uti Utskottets Betänkande är
Frarastäldt, utgör en verkelig Bevillningsfråga.
Herr Tham synes mig hafva fullkomligen ådagalagdt,
att Bevillningsutskottet lika litet
bchöft rådpläga roed ett annat Utskott, angående
grunderoe för denna TullBevitlning. som
rörande grunderne för den allmänna Bevillningen.
De olägenheter som kunna uppstå af de
nya föreslagne TullBevillningsgrunderne, eller
af en Tulltariff, ämnad att antingen lätta, inskränka
eller omöjlig göra införseln, häfva icke aE
Utskottet blifvit förbisedda; men Utskottet,
som erkänner ofullkomligheten af sitt arbete
(en ofullkomlighet tor hända oundviklig, så
länge erfarenhetens läror icke hunnit tjena
till rättelse) förväntar sig med visshet* att af
Riksens Högloft. Stäoders högre upplysning
erhålla de anmärkningar som skela bidraga
till en möjlig fullständighet. Utskottet har
äfven i sitt Betänkande tydeligcn åaagalagdt
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr, V Band* 19
290
Den 28 Ju ni i e. m.
sin underdåniga tillförsigt till Kongl. Majlis
vishet och Landsfaderliga omvårdnad, att enligt
Sin Kongliga rätt i nödiga fall vidtaga de
åtgärder Hans Maj;t funne lämplige. Detta
underdånig* förtroende} utan tvifvel äfven hyst
af Riksens Höglofl. Ständer, lärer i deras till
Kongl. Majit afgifvande skrifvelse kunna fram
ställas med ali erforderlig utveckling, och då
vet jag i sanning icke huru det skulle kunna
6agas, att hvarken Ständer eller Utskott ej
med skyldig noggrannhet fästat afseende pä
Kongl. Maj:ts höga rätt.
Beträffande den anmärkning en värd Ledamot
gjort, att ifrågavarande Systeme ej skulle
vara antagligt förr, än tvenne andra ämnen
af högsta vigt blifvit afgjorde; så är ooekeligt
att dessa, nemligen: Stadga i Rikets pennin ge
verk
och Näringsfrihet, ej mindre äro hufvudsakeligt
bidragande till handelns flor än till
enskildt och allmän välgång. Men då Riksens
Högloflige Siänder snart torde komma att äfven
derom öfverlägga, äga Riksens Ständer
tillfälle, att i likställighet bringa alla dessa
fäderneslandets största angelägenheter, hvarvid
jag hoppas att den af Bevillningsutskottet
nu framställte icke skall åsidosättas, utan erhålla
en säkrare framgång af de förenämdes
tillvägabragte lyckliga förhållanden.
Den wS Junii e. m.
291
N;o 3.
Grefve vern Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag skall icke länge uppehålla Ridderskap
pet och Adeln, Jag skall genast uppgifva
den ståndpunkt, hvarifrån jag sett Utskottets
arbete, eller den sats hvarifrån jag anser theorierna
för alla menskliga befattningar böra
utgå, vare sig i handel, i industri, i vettenskap
eller i konst
från den erfarenhetssats
nemligen, att menniskan ingenting förmår
uträtta, hvarken till gagn för sig och andra,
eller till glädje och njutuingar för sig och andra,
om hon icke vet att begränsa sig. Denna sats
galler lör samhället likasom för individen.
Begränsningen är antingen tvungen eller
frivillig; den är en verkan antingen af nödvändighetens
bud eller af förståndets lagstiftning.
I samma mon som antingen nödvändigheten
viker eller också förståndet, och den
förra viker alltid för det sednare, kunna och
böra också de tömmar gifvas efter, som tygla
viljan; i samma mon, men i den moa allena,
kunna och böra äfven gränsorna för menniskans
sysselsättningar och njutningar flyttas
längre och längre bort. Detta tillåter indeviden
sig; detta fordrar samhället af det förstånd
som styr dess vilja.
Efter denna åsigt finner jag mig böra förklara,
att den sats, från hvilken Utskottet utgår,
att nemligen inga varor skola vara till införsel
förbjudna, i Sveriges närvarande ställ
-
*3 8
t)an 28 Junii e. m.
niflg icke kan gillas. Den är för absolut och fSf
tidig. Jag förstår väl, att Utskottet icke i sitt BeJ
tänkande uppställt den, såsom ett hgbud till
skydd för hvarje samhällsmedlems rätt, utan
blott såsom en theoretisk prinrip, fiån hvilken
Utskottet härleder de stsdganden som defc
föreslår^ men afven såsom theoretisk, måste
jag, efter min åsigt af Statslifvet, ogilla den.
Än mera likväl måste jag ogilla ali» utfärdade
Förbud för sysselsättningar och njutningar,
när de i afseende på tiden äro obegränsade.
Hvarje sund individ ogillar hos en
annan en sådan viljans träldom under hans så
kallade förstånd; det flones intet samhälle som
icke roer eller mindre högljudt ogillar sin lag*
stiftare, när han underkastar detsamma sådana
begränsningar sorn skola räcka evigt, eller
dem förståndet i andra afseenden icke kan
godkänna,
Jsg ogil!*r det nu rådande Systemet, men
jag önskar en försigtig och långsam öfvergång
til! ett Friare och bättre — försigtig och långsam
icke derföre att jag, nied en annarl
Värd Ledamot anser tillvarelsen af konstflit,
af näringsfrihet och af stadga i myntväsendet
vara ett vilkor för möjligheten af denna öfvergång;
utan derföre att det ligger i menskliga
naturen, och således äfven i samhällets
n*tur, att gränsor skola långsamt utflyttas:
att brist på försigtighet skulle kunna förråda
brist på ledande förmåga, och brist äfven pä
välvilja och billighet 8 der? såsom här förhåh
s8 Junit e m.
landet varit, onödigt strängt begränsande lagar
funnits, på hvilka^ tillvarelse likväl mången
grundat ;-sina beräkningar och sina bemödanden
att komma till välstånd.
Den andra satsen som Ufskottet uppställt,
att nemligen landets local, Sjöstädernas stora^afsfånd
från hvarandra och deras ringa befolkning
göra det omöjligt att här införa en sä
hög införsel, eller skyddande tull, som i andra
länder kan äga rum, emedan, såsom erfarenheten
visat, förlust för Staten och immoralitet
hos Folket deraf är en följd, synes mig
vara den uppå hvilket det nya Systemet bör
byggas.
Omöjligheten' nemligen, **t kunna hindra
lurendrägeri, gör det absolut nödvändigt,
att sådine varor som icke kunna i landet tillverkas,
också mäste till bruk och nyttjande
förbjudas, om man förbjuder deras införsel}el.
ler också att deras införsel bör tillåtas, när de*
ras bruk icke kan hindras.
Då svårigheten att bevaka kuster och att
göra lagarne åtlydda, utgör hufvudsakliga hindret,
hvarföre man ej här såsom i andra länder
genomen hög införseltull hägnar de Fabricationer
sorn ännu behöfva hägnat, torde ännu
för vista fabrikationer In t örte lior bud blifva
nödvändige.
Men dessa Förbud eft«r den sats som jag
qfvanlöre uppställt, böra ick« utfärdas såsom
Den 28 Junii c. m.
för beständigt gällande, de böra anse? såsom
premier på bestämda tider^ såsom temporaira
suepensioner i utöfningen af andra Statsborgares
rätt. Då RegeringsFormens 60 §.
uppställer den grundsats: ”Ej må Konungen
tili vinning för sig och Kronan eller enskilta
personer och corporationer några monopolier
fastställa,” synes Lagstiftaren hafva handlat
enligt ofvannämnde åsigt. Ett absolut och
för beständigt varande införselförbud uppå en
vara, är ett Monopol till förmon för den sorn
inom landet tillverkar dylik vara. Huru lätt
kan icke hända, inom ett Land som vårt,
med ringa befolkning och ringa capitaler, att
en enda person, ehuru flere kallas berättigade
att drifva samma handtering, och att täfla om
varans godhet och pris, genom öfvervigten af
sitt Capital, drar tili sig all den vinst som
denna näring ger, och genom införselförbud
på den vahra som han tillverkar, kommer i
tillfälle, att höja priset efter behag, att efter
behag skattlägga sina medborgare, och att utöfva
ett för andra förderfligt monopol.
Pröfntngen af införselförbuds behof bör
naturligtvis tillhöra verkställande magten, men.
jag tror att de ej borde utfärdas , utan att
Konungen vid allmän Riksdag deröfver hört
Rikets Ständer och att de ej borde gälla längre
än från Riksdag till Riksdag.
Jag tror att man hvarken bör eller behöfver
inlåta sig i en vidlyftig undersökning
af den frågan, huruvida gränslinierna emellan
Den 'i8 Junii c., m.
Konungens economiska lagstiftningsrätt, och
Folkets beskattnings blifva rubbade genom
Utskottets behandling utaf ämnet. Ofvanföre
citerade sista moment af RegeringsFormens 60
§ torde gära osäkert huruvida ett, i afseende
på tiden illimiteradt införselförbud, lagligen
kan af verkställands magten utfärdas.
Står den sats fast, att Ständerna icke kunna
garantera den Statsintrad, som genom Tulluppbörd
påräknas, med mindre icke Tariffen
nedsättes, så gör ofelbart en anmälan deraf
jemte nödvändigheten att afskaffa Lagar som
mana till brott, tillfyllest, lör att besiämma
Kongl. Maj:ts beslut.
Om Utskottet, sedan de gjorda anmärkningar
blifvit pröfvade, bibehåller sina nu
framställda åsigter, så måste naturligtvis när
Betänkandet återkommer, motiverne från Tull*
tariffen skiljas. Denria senare blir ett föremål
för Ständernas beslut; motiverna för Ständernas
beslut, Kongl. Maju i underdånighet meddelade,
lära sedan ofelbart erhålla det afseende,
sorn Kongl. Maj:t vid pröfningen af förekommande
casus, kan pröfva nödig.
Beträffande Tariffen, får jag fästa Utskottets
uppmärksamhet på nedannämnde puncter;
Höfrö torde böra beläggas med högre införseltull,
än för frön i allmänhet blifvit föreslagit.
Höfröhandeln har redan blifvit cn inhemsk
handtering.
Den 28 Junti e. m,
Tullen på Mascowade synes mig vara nog
hög i förhållande till tullen på Toppsocker.
Den lärer förr lia varit 6 procent af varans
värde, nu skulle deo förhöjas till 10 procent.
Utskottet föreslår *tt Styrelsen matte berättigas
att efter omständigheterna moderera
införseltullen för Spansemål. Jag tror att
maximum af de i landet gångbara Spsnnemålsptts
borde bestämmas, innan Tull? på ut-s
]ändsk Spaonemål bör kunna helt och hållet
upphafvas.
PÉ Malt, Hvete och Ärter bör Tullen alltid
vara högre än på Råg och Korn»
N:o 4-
Herr Lefrén, Johnn Pehr;
Man anmärker mot ProhibitifSjfiemet dess overkJlällbarhet
i anfeende till en förmenad omöjlighet
att vidmagthålla dertill nödig bevakning.
Gerna medgifver jag att denna omständighet
är ganska betydande, men jag kan derföre
ej medgifva systemers förkastlighet. Är
ändamålet som sökes godt , så måste man ej
misströsta om dess ernående för det medlen äro
besvärlige.
Jag medgifver afvan, att huru ock Tullbsvaknmgen
må regleras och styrag, likväl lu
-
Den 2g Junii e. m.
r ndräjeri skall äga ram j ty den äreförgetne
lagbrytaren, är alitia till reds att begagna hvarje
tillfälle då cgennyttan kan tillfredsställas; men
jag medgifver dermed ej, att lurend äje.ier, då
en god bevakning finnes, kunna drif vas till den
betydenhet att ProhibitifSystemets verkan i det
hela deraf lider.
Jag vet att lurendräjarea nu är mindre
vanärad än han borde vara, men jsg vågar tro
att detta yrke skall återtaga sin naturliga stärnpel
af föraktlighet om vi af erfarenhet fortfarande
lära inse, att Lurendräjaren är en äreförgäten
bof, som trottsar nationalintresiet, i
stället att som nu sker, hylla hana handtverk,
derigenom att man anser detsamma ej kunna
utrotas Detta förefaller mig tämmeiigen likstämmigt
med den åtgärd i vissa länder, att
negociera med stråtröfvare, sedan man af svaghet
i anstallter och sömnagrighet kommit derhän,
att man ej tror sig kunna uthålla öppen
fegd med våidsverkarne och slutligen utrota
dem Deltagandet för lurendräjerieyrket, hvilket
stundom kallas förlåtligt, och oin icke moraliskt,
åtminstone ej omoraliskt, urtdergräfver
i betydlig grad Regeringens anstallter och
förlamar deras verkan. Jag föreser förhoppningsfullt
den dag då vi skola se de såkallade
bddade och bättre Folkclassernes barn i
verkstäderne sysselsatte med att bidraga till
egen och det allmännas förkofran i stället att
öka deras Glass som täres af anspråk och lät.
j »; och jag hoppas att när vi finna våra barns intresse
i sirid mot Lurendräjarens, vi åtminsto
-
»
290
Den 28 Junii e. m.
ne då skola inse hvad vi nu synas vilja lönligen
förbise. Denna tidpunkt är må hända
närmare, än man i allmänhet vågar hoppas,och
det beror af nu församlade Ständers åtgärder
att påskynda dess inträffande. Dessa åtgärder
äro redan föreslagne af Friherre Franc
Sparre och med allmänt bifall mottagne, och
jag vågar hysa den bestämda öfvertygelse, att
ProhibitifSystemets bibehållande är ett oeftergiflig!
vilkor för en lycklig utgång af denna
Synnerligen stora och hedrande Plan, hvilket
jag till lugnt och fördomsfritt behjertande tror
mig böra vid detta tillfälle framställa.
Dessutom torde i fråga om nödvändigheten
af en alfvarlig Tullbevakning få anmärkas:
att en af Ledamöterne i BevillningsUtskottet
sjelf öppet uttalat, att det föreslagne
nya så kallade TariffSy&temet är alldeles odugligt
i händelse Tullbevakningen ej allvarligen
1 ö!verenståmmelse dermed inrättas, så
att Tullförsnillning i stort blir omöjlig samt
att han ej misströstar om möjligheUn att så
inrätta densamma. När nu *detta är medgifvit,
så frågar jag om det ej med samma åtgärder
är möjligt att hindra Lur emir ä j erie t sorn
erkändt är lättare att förekomma än Tullförsnillning;
och om således det skäl mot ProhibitilSystemets
bibehållande, sorn hämtas från
otillräckligheten af Tullbevakning, i allmänhet
ej nu mera kan anses såsom vederlagt af dem
sjelfva, hvilka förkasta detta systeme?
Hvad åter vidkommer dets förmenta de
-
Den 28 Junii e. m.
299
moralisation sorn skall vara en följd af ProhibitifSystemet,
så medgifver jag gärna att demoralisationen
verkeligen äger rum; men anmärker
som jag tror med skäl, deremot, att
demoralisationen inom nationen blifver både
större och hvad värre är, sträckt längre ner till de
mindre upplyste Folkclasserne, om det fria importsystemet
skulle införas. Vi halva erfarit
en försmak deraf såsom en följd af våra förhållanden,
från i g 11 till j 815 och jag anser
afgjordt att hvarje husfader både kändt och
ännu känner följderne af denna period. Jag
anser ej något vunnit dermed att utbyta en
demoralisations anledning mot en annan, och
tror att ProhibitifSystemet rätt vårdad*, är det
som minst förderfvar sederne och Verksammast
bidrager att förekomma anledningarne till demoralisation,
emedan det hyllar såsom grundsats
nationalflit och nationalitet i Sfgter och således
har en ovedersägeligen god syftning, som
alltid skall verka på det stora hela af Folket,
medan minsta delen, jag menar dem som låta
fåfängan dåra sig, blir ett offer för dess skuggsida;
hvaremot det fria importsystemets syftning
är antinationel, emedan det i längden dödar
konsisinnet och konstfärdigheterne, gör
landet till en Provins af verlden i stället för ett
oberoende Rike i verlden, samt Folket till ett coswwpolitijkt
afskum i stället för en högsint foferländjkt
tänkande brödra familj.
Man fäger att conjumenten bör fä köpa
varor af hvilken nation font hälft, och ej fä
linder Statens förmyndarejkap.
Dan 2 8 Junit e. »ti
Ordet Förmyndare [kap är nu ett aF dessa
fältrop för dagen, genom hvilka man söker att
imponera: ett af dessa, ord utan bestämd bemärkelse,
med hvilka man tror sig kunna lösa
alla förefallande svårigheter. Men det går ej
mera an att herska genom trolirunor: man måste
öfvertyga med skäl och facta.
Hvilka äro då dessa coösumenter af utländska
luxsrtiklar?
Hvilka äro de som tillfälligtvis skulle vin»
na på införseln af de utländska kram varor?
Hvilka de olycklige resultaterne för det
allmänna, af denna oupphörliga fortgång i sinnliga
njutningar?
Consumeoterne äro för det närvarande de
bildade classerne, som till stor del Jelva af
Statscassan och utan blygsel ej kunna tillåta
sig att fortgå i stigande fordringar, och utan
samvetsagg ej kunna tillåta sig, att fortfarande
gifva elakt exempel och derigenom smitta
nationen.
De som tillfälligtvis, och intill dess ali
förmögenhet i landet vöre uttömd, skulle vinna
på utländska kramhandeln existera ej ännu
egentligen att tala, (ty några uslingar, Lurendräjare,
som, trottsande lagarne, idka en sådan
handt 1 i smyg, räknar jag ej), de herrliga följ»
derne af en sådan handel och en sådan consultation,
äro att tillskapa nya behof utan grän
-
Den 28 junii e. m.
Sor, nya beskattningar, nya läster och aff sluteligen
alldeles utplåna utur kärnan af nationen
all Physisk och moralisk kraft, all känsla
för stoihet i tanke- och handlingssätt, all förmåga
till uppoffringar och försakelser för ali.—
rtient väi, och då! hvar finna stöd för Statsförbundet?
hvar armar till försvar? hvar denna
urgamla Svenska tinnes styrka som aldrig
misströstat, som växt med farorne och mer än
en gång visat verlden, att man är stark i samma
tnon som man är dygdig, och att dygd är
ett tomt ord der nationairnåttlighet saknas.
Jag kan ej afhålla mig, att vid detta tillfälle
anföra några drag af den olika anda som
råder i oiika länder, i frågor som röra nations
Iintressena.
En Svensk, sorn ägde ett större Manufacturverk,
hade under sina resor i England gehom
urval, samlat, modeller för gina verkstäder
af det bästa slag tom i England kunde utletas
och uppställt dera i ett Cabinett. Denna
Modellkammare visades en gång för en samling
Svenska Herrar och Fruntimmer. Ägaren
fick det infallet att utgifva modellerne för
Svensk tillverkning. Det oindömesrika sällskapet
fann pjeserne mycket vsckra, men kunde
dock ej undgå att anmärka, att de, likväl
hade någonting som utmärkte att de ej voro
Engelska. Ägaren log åt desse patrioter; men
besparade dan, såsom artig värd, förödmjukelsen
af en närmare förklaring. Vid samma tid
för circa ao år sedan reste en Svensk Handels-?
5o2
Den 28 Juni: e. m.
expedit öfver Götheborg till London. Han
köpte sig i Götheborg ett slags der tillverkade
utmärkt vackra stålknappar. Ankommen
till London frågade en Engelsman hvar han
köpt dessa sköna knappar, och försäkrade att
de vore af en helt ny patent-tillverkning i
Birmingham. Men då Svensken sade att de
voro gjorde af en Klensmed i Götheborg, svarade
Engelsmannen, jag har blott velat försöka
er contenance; ty vid första blick såg jag att
de ej voro gjorde i England.
Dageligen finna vi ty värr anledning till
reflexioner, öfver sådane olika tänkesätt.
Jag vågar äfven nu återkalla i minnet den
sköna ägta Engelska anecdoten då en rik Engelsman
samlade Londons förnämste Män till
en måltid och lät i en Mortel sönderstöta en
Perla af stort värde, hvilken Drottning Elisabeth
ej haft råd att köpa, emedan hon användt
sine skatter till inrikes industriens upphjelpande,
och sedan i en Vinpocal blanda gruset af
denna Perla, för att dricka Drottningens skål.
Der medborgaren värderar sin regerings bemödanden
att upphjelpa landet, och med hänryckning
omfattar det allmännas intresse, der visar
sig sådana resultat, som vi se i England och
i alls länder, der verklig lyftning i tänkesätten
finnes: och att det tillhör nationalrepresentationen
att häri föregå nationen, kan ej
betvifias.
Den 28 Junit e. m.
5o 1
N:o 5.
Grefve Spens, Carl Gujlaf:
Då mot Utskottens nu på bordet lagde
Betänkande jag går att göra några anmärkningar,
som jag anhåller må jemte detsamma
få hvila på bordet, och om återremiss beviljas,
få till Utskottet åtfölja , ledes ]ag dertill
visst icke af den tankan , att mitt yttrande
skalle äga den förtjenst, att det för saken vore
af någon serdeles vigt, om det under denna
tid underställes Ridderskapets och Adelns
pröfning, utan helt enkelt af det skäl, att de
förlall sorn jag för Herr Grefven och LandtMarskalken
omnämnt , möjligen innan detta
Betänkande till pröfning egentligen företages,
tvinga mig att afresa på någon korrt tid från
Riksdagsorten. Då under denna tid frågan kan
blifva afgjord genom bifall på Betänkandet,
och jag anser hvarje Representant göra orätt,
om han försummar att yttra sig i de frågor,
der hans öfvertygelse hunnit stadga sig till
olikhet med den å bane varande afgöringen,
har jag velat till Protocollet säga mina tankar,
att de må kunna stå der som en reservation
för min räkning, i händelse Utskottens Förslag
blifver bifallit.
I likhet med hvad flere gånger under
denna Riksdag händt, anhåller jag derföre att
få begagna detta tiliiälie som för mig är det
enda, och då Betänkandet ostridigt är före, sä
Dea 28 Junti e. m.
att hvar och en närvarsnde lika ostridigt har
rätt att yttra sig.
Jag skull* härvid otillbörligt upptaga
Ridderskapets och Adelns dyrbara tid, om jag
ej genast öfvergick till sjelfva proposition*^
nes granskning, recensionen af theorier och
motiver har jag ofta funnit icke uträtta mycket,
och det fordras dertill en längre tid, och
vida större kunskaper, än jag har kunnat använda.
lista Afdelningen
lista Momentet innefattar ett afstyrkandé
af nu genast företagen realisation. Sjukdom
hindrade mig under Riksdagens första månader
att afhöra de interessanta debatter, som då
rörande detta ämne föreföUo; jag vili derföre
na blott i korrthet yttra mig ötver denna fråga,
eftersom den är den egenteligen preliminaira.
och efter som, oagtadt jag på det hala instämmer
med Utskotten i afseende på saken,
skälen dertill äfven i mina egna ögon äro af
en serskild art, och sådana, att jag aldrig skulle
förlåta mig dem, om icke det förevarande målet
vore en creditfråga.
Riksdagsmannens hufvudskyldighet är nemligen
vanligen helt ovilkorligt den , att blott
följa sin egen öfvertygelse och opåkallad medger
jag, och begär tili mia säkerhet , då eti
gång alla yttranden i ö*ssa ämnen skola blifva
-
Den 28 Junii e, m.
va underkastade allmänhetens och framtidens
pröfning, att nu få till Protocollet förklara, att
jag har ansett sjelfva denna realisationsåtgärd,
som jag afstyrker, så väl lämplig som möjlig.
Frågan är likväl af den besynnerliga art, att
jag icke tvekar, att afstyrka samma åtgärd,
just derföre och endast derföre, att den af så
många bestrides.
Vid sista Riksdag hade jag tillfälle mer
än en gång yttra mig i financefrågor, och var
då liksom flere andra, afgjordt öfvertygad om
olämpligheten att då vidtaga några steg till
realisation eller silfverutväxling. Den plan,
eller rättare tendens (ty icke vill jag åtaga
mig att uppsöka conseavens i den kedja af
åtgärder jag här menar,) som vid 1812 års
Riksdag förbereddes genom diverse reactioner
mot de förra besluten, och 1815 inträngde i
Financegebietet genom stadgandet, att Banken
hädanefter för egen räkning skulle drifva en
den betydligaste del äfven af landets lånerörelse
på namncredit, denna tendens hade före
1818 ännu ej framträdt i full dag: under Riksdagen
var det ännu oafgjordt, hvad resultat
det våldsamma störtandet af FilialDisconterne
skulle komma att få} och möjlighet fanns ännu,
att söka bibehålla det gamla , eller återställa
det, innan någon betydligare vådlig följd
af rubbningen uppstått. Knutarne afhöggos
genom det i Financidt afseende så högst märkvärdiga
RiksdagsBeslutet, en seger vanns der
-
Bil till Ridd. 0. Ad, Pr. V. Band. 20
Den sS Junti e. ni,
vid af der» ofvannämnde lindragare- eller reactionstendensea,
ehuru grundadt hopp hvar
och en med Sveriges historia bekant kunde äga,
att *760 talets varnande exempel ännu ej
skulle vara glömdt. Sjelf är jag den första
att påminna, huruledes följderne häraf icke aldeles
blifvit så hotande för hela samhället, sorn
dem jag, enligt min reservation af den 7 Junii
1S18, i hvilken åtskilige med mig instämde,
befarade. Jag lager mig friheten omnämna
denna reservation här, ehuru vederbörandes
mot Grundlagen stridande försummelse har
gjort vår ostridiga rättighet, att äfven för dessa
yttranden i ett tryckt Protocoll erhålla ett
Turn, nu redan i fem år successivt om intet.
Hvilka följder som af indragningssystemet uppstått,
har emedlertid af tusendes ruin blifvit
vitsordadt, och förgäfves försökte man vid början
af denna Riksdag tysta ropet om landtboens
olyckliga belägenhet; den som då hörde
d"t kraftfulla sätt, på hvilka dessa olyckorafmålades,
kunde hoppas, att vid blifvande besluten,
skulle enighet finnas, eller åtminstone
bestämda öfvertygelser.
Det kan nu med stort skäl ifrågasättas,
om icke en så kallad realisation nu vore lämpe
lig, En sådan åtgärd äger alltid det stora
företräde att vara hel, eller kunna blifva det;
och vigten för en representation af allt hvad
som i detta meningsfulla ord innefattas, skulle
vid början af denna Riksdag säkerligen hafva
bringat mig att rösta för realisation en nu7 se
-
Den 28 Junii e.m.
307
dan invecklingeD hunnit den grad, att detta
ändå förr eiler sednare blir resourcen.
Men Creditfrågor medföra den besynnerliga
egenskapen, att samma åtgärd , som i sig
sjelf är den rätta, och som är möjlig der fast^
het finnes i en sammanstämmande vilja, i motsatt
fall kan blifva skadlig. Jag begär till
Protocollet, att grunden hvarföre jag instämmer
i Utskottens afstyrkande af genast företagen
silfverutväxling , är det sätt, på hvilket
realisationgprojectet vid denna Riksdag framträda
Icke understödt af något tillstyrkande
från den authoritet, som bäst är i tillfälle att
känna utsigterne för framtiden, och vid hvars
tankar Svensken så gerna hvilar, framställdes
detta project i det stället af en comité; ingen
detaillerad utarbetning medföljde, och författarne
sjelfve discrediterade sitt förslag, då det
förenades med det af lån eller actier i Banken.
Samma förslag har nu efter långvarig^
öfverläggningar blifvit afstyrkt af förenade Utskotten
, Riksens Ständers valda deputerade;
Riksdagen är eller kan vara nära sitt slut, och
det finnes icke ens tid , att nog fullständigt
och sorgfälligt utarbeta förslag till alla de detaillesteg,
som med en realisation borde samfält
företagas, än mindre kunna desse förslag
utarbetas af ett Utskott, hvars ledamöter sjslfve
äro öfvertygade om hufvudstegets olämplighet.
Åtgärden skulle derigenom blifva ofullständig,
och än ofelbarare an/er blifva det;
den skulle kunna anses ligga i strid med ofvannämnda
icke officielt uttryckta öfvertygel
-
5o8
Ben 28 Juni i e. m.
se, och i strid tillika med ett stort inom landet
supponeradt parties interessen och planer,
och denna åtgärd är till sin natur sådan, att
om dess snara omintetgående förutses , så går
den ovilkorligen snart omintet. Mången skulle
till och med kunna tro, att ett bland hufvudsakliga
skälen till bifallet varit enskilda
personers önskan, att draga 6in enskilda under
förutgående period till stor del förvärfvade
egendom ur spelet och sättet för afgörningen
skulle innefatta full anledning att vänta
ett helt annat resultat än som åsyftades. När
en gång allmänna viljan af Regering och Ständer
mera öfverensstämmande tolkas till bifall
af detta förslag , dä först anser jag det vara
tid, att uppgöra den liqvid, och uppgöra det
nya Conto i Financeafseende, som nu mera sedan
Creditsystemets grundvalar halva blifvit
skakade, icke i längden kan undvikas.
Jag för min del kan icke instämma i den
tanka, som Utskotten i det med detta moment
sammanhängande Betänkandet Lit- B. framställdt,
att realisationens möjlighet med något
skäl kan fästas vid antingen det uppgifna förhållandet
af tvåtredjedelar, eller något annat
sifferförhållande emellan Bankens företrädesvis
så kallade reela fond , och dess skulders
belopp. Silfverutväxlings-åtgärden kan i ett
land, hvats alla penningeförhållanden så länge
hafva haft en enda medelpunkt, misslyckas
och blifva högst vådlig, äfven om den så kallade
reela tillgången vore lika flor med Bankens
ut gifna sedelstock- Jag vet väl, att den
-
Den 28 Junii e. rn,
3°9
na paradoxa satts skall nekas af dem, som stå
eller vilja stå, endast på synpuncten af Bankutredning
j den är icke destomindre ostridig.
Sjelfva siifrets bibehållande sorn mynt i rörelsen
beror på creditförhållande i vissa afseenden
äfven så väl som pappersmyntet. Är na-,
tionen van att uppgöra sina beräkningar i ett
egentligen så kalladt Creditmynt, är det afgjordt
erkändt, att sjelfva afståndet medborgarne
emellan i ett vidsträckt och mindre folkrikt
land gör pappersmyntet alltid användbarare
än ett metalliskt, och finnes det således
skälig anledning, att förutse ett snart återtagande
af Statspapperssysteuict och dervid möjligen
öfvergång till ytterlighet genom enskilda
interessens inverkan, så leder realisationen,
eller kan leda sjelf, till speculationer på en
sådan supponerad framtida händelse, och dessa
speculationer kunna och måste kunna åstadkomma
möjligen, att den åtgärd, som till ett
godt ändamål var vidtagen , slutar med att
fråndraga landets rörelse allt mynt, emedan
pappersmyntet utbytes mot siifvermyntet, och
silfvermyntet upphör att äga myntnatur, för
att i stället bli en vara , som sjelf är föremål
för handcdsspeculationer, och, lika länge dessutom
, är en i national-economiskt afseende
oproductiv egendom, ty silfret såsom vara, är
vid nästan ingen production af vigt användeligt.
Correctiv häremot, så snart misstroende
hunnit fästa sig vid realisationsidéens fortfarande
burskap inom landet, finnes aldeles icke
deruti , att denna idées verkställighet för ögonblicket
kan med ziffior bevisas vara möj
-
Den 28 Junti s. m,
Jig5 spcculationerne blifva endast derigenom
mera säkra, de kunna så mycket mindre uteblifva,
och ju större allmänna förlägenheten
blir, ju mer vidsträckta blifva de.
Deremot är det aldeles ingen möjlighet,
utan vitsordas tvärtom af många länders erfarenhet,
att Banker kunna realisera, äfven med
en i proportion mindre metallisk fond, äa Sven*
ska Bankens närvarande. Borgen för möjligheten
af en framtida för landet förmonlig rea-J
lisation finnes således på långt när icke i det
6uccessiva närmandet till så kalladt bättre förhållande
mellan reel fond och sedelstock, den
ligger ensamt i upphörandet af den häftiga
kamp emellan motsatta finsnciela interessen
inom landet, som antingen är verklig , eller
som med skäl befaras, och hvaraf man , likaledes
med skäl, grundade påtheori och erfarenhet
, förutser att följden blir ett ständigt
vacklande i idéer. Det är härvid af ganska
liten betydenhet, om, såsom mången yrkat, man
i Grundlagen intager bibehållandet af ett vist
system, eller fäster stora svårigheter vid frångåendet
deraf; crediten fäster sig icke vid ord^
stadganden , och det närvarande fosterlandets
Grundlag, lemnar icke åt penninge-juden någon
antaglig borgen , ty hans rätta fosterland
är hans Cassakista , och det lås , hvartill han
sjelf förvarar nyckeln, är den i hans tanka
högsta säkerheten.
Det enda sättet att minska striden emellan
partier, eller der man tror, att en sådan bela
-
Dm s§ Junti e. m.
fxf
ras; speculationerna på dess utgång, ligger i
afväpnandet af dessa verkliga eller möjliga
antagonister, derigenom, att sannolikheten för
dem minskas, att kunna vinna något betydligt
med lätthet, eller genom begagnandet af en
momental seger. En sådan proba bi iitets beräkning
gäller nemligen äfven från myntspeculantens
synpunkt, ty Köpmannen tilltror och
måste tilltro, det enskildta interesset allt, och
således äfven den klokheten, att icke utsträcka
sin verksamhet åt andra håll, än der vinsten
är probabel. Jag tror således för min del,
till exempel, att långt ifrån det möjligheten att
återbringa det förhållande, till hvars försäkrande
inom landet Bankens inrättning var afeedd
, 6kulle påskyndas genom hvarje åtgärd,
som gör Bankens tillgångar, utöfver den så
kallade reel», lättare disponibla, som man säger;
vore tvärom det rätta medlet, att fästa dem så
mycket möjligt är, på det att en allvarlig vilja,
att utföra det som angifves, må vara för
allom synbar, och lättheten minskas , att efter
ögonblickets ingifvelse i en framtid ändra system.
Detta är efter min åsigt den egenteligen
enda myntbestämningen , när ajla de förhållanden,
som med penningeverket äga sammanhang,
äro så innerligt sammanflätade med
en sådan mängd menniskors serskilta interessen
, att rubbningsprojectets genomdrifvande
kan anses vara en orimlig förhoppning. Det
är i det afseendet, jag finner Utskottens myntbestämningsförslag,
att i ett RiksdagsBeslut
fixera ett silfver växlings agio, och att köpa
\jtei
312
Den 28 Junii e, m,
räcfeeliga, när man vid samma Riksdag vidtaa
ger åtgärder till Bancotillgångarnes större disponibilitet
, till rörelsecapitalets indragning,
med flere detailler, och så snart man derigenom
lemnar rum för den förmodan, att dolda
planer äro vid beslutens tagande verksamma,
sådana man hittills med skäl trott sig se, om
också kanske ingen plan rätteligen varit, emedan
resultaterne, efter hvilken allmänheten måste
döma, varit de samma, som om dessa planer
funnits
2\dra
Momentet innefattar förslag om årligt
silfverköp af en del af Bankens behållna årliga
vinster, och 3:dje Momentet, om illimiterad
silfverinväxling genom utvidgande af Bankens
sedelrörelse , äfven utöfver det belopp,
hvarföre Banken enligt 2:dra Momentet skall
köpa silfver. Betänkandet Bilagan Lit. B. upplyser,
att Utskotten anse 266,666-|:dels R:dr
Banco vara det minsta, som af Bankens inkom~
Jler årligen bör användas- Utskotten hafva
således både föreslagit att köpa silfver för en
del af Capitaiintraderne, och för endelafräntorne,
tillsammans minst 266,666|tdels R:dr.
Serskildt är i Betänkandet Lit. D. föreslagit ,
att använda en ingående Capitalintrad från
StatsVerket af 150,000 R;dr ärligen till silfverköp
efter samma grunder som för Bankens
silfverköp af d^-ss vinstmedel bestämmes. Det
synes tydligt, att om således alla Utskottens
beslut bifallas nu, är summan för silfverköpet
fastställd till 150,000 af capitalintrad och minst
r j 6,666|;delar af räntemede! eller vinster- För
Den 28 Juni i e. m.
513
växlingen är enligt Bilagan Lif. A. ett agio
faststä 1 dt. Jag anhålkr att öfver dessa ämnen
få yttra mig i ett sammanhang, efter som de
verkligen äga ett ganska intimt sins emellan.
Ändamålet, hvarföre Banken köper silfver,
och bör köpa det, måste, efter min tanka, likasom
vid all åtgärd af en RiksBank , åtminstone
innan något egentligen definitift beslut
om fullständig in- och utväxling tages , vara
näriogarnes trefnad och nationens bibehållande
vid financiel välmåga; en ensidig Bancoförkofran
kan möjligen aflägsna tidepunkten
mer , än den ens kan anses närma den. Så
snart derföre Bankens ställning redan är sådan
att äfven med afdrag af alla de fonder, hvars
afskrifning framdeles kan komma i fråga , emedan
de icke innefatta någon verkelig tillgång,
ett betydligt öfverskott ändå finnes, ser
jag tor min del icke något skäl, att använda
någon del af Bankens behållna vinster till silfverköp;
den ställning, som deraf skulle uppkomma
till slut , vore att Banken , under sin
jernbrefsperiod , hann samla så stor tillgång,
att, då dess skulder ers gång inbstalas, den hade
alla sina fordringar bos enskildta öfver, och
detta öfverskott bletve sjelf ett betydligt ondt,
såsom det för ett land alltid kan anses vara,
när en större del af den verkliga egendomen
rätteligen är utan ägare och således länder till
ingens båtnad- Olägenheten af ständigt växande
Cassör, har vid denna Riksdag blifvit anmärkt
och bevisad, och jag tror på grund af
014
Ben a 8 Juni i e, m,
dessa bevis, att det vöre bättre, att till det
föreslagna silfverköpet för någon del af Bankens
intrader , endast använda medel som af
capitaler inflyta.
Ordsaken, hvarföre den ofvannämnde
dubbla meihoden att inskaffa Silfver i Bankens
hvalf nu kan och bör antagas, synes
mig hufvudsakeligen vsra den, att tillfälle för
silfvers förvandlande till Svenskt mynt, icke
må felas, äfven när conjuncturen sjelf inställer
den egentliga Silfverinvexlingen, hvilken såsom
illimiterad till sitt belopp, i det stället
måste begränsas genom en viss bestämd siffra
af agio. Silfvervinst är, så länge Silfvermynt
är det, hvaruti verldshandelns strskilta kuster
afsluta sina transactioner, det egentliga fenomenet
af ett Lands vinster på utlänningen; kan
således den omnämnde Silfverafsättningen tryta,
så kan man med skäl säga, att landets
egna näringar, alla tillsammanstagne, drifvas
utan ändamål, och att, oagtadt många enekildta
kunna hvar för sig förkofra sig, det
hela likväl alltid skall vara stillastående, och
således vid första åverkan af en menlig conjunciur
vara i aftagande. Bankens Silfverinsamling
är således att anse som en slags Sparbanksinrättning
för Nationen; då conjuncturen
medför det agio, som för realisationsperioden
tillärnas, är således med skäl silfverväxlingen
obegränsad till belopp; i motsatt fall bibehålles
dsn, på det att äfven då, utvägen, attconsumera
det man kunde använda till capital-:
Den 38 Jiuiii e. m.'
förkofran, Icke må blifva för Rikets alla medborgare
tillsammans den enda.
Om således vid denna serskilt» anstalt,
som genom benämningen silfverköp skiljes
från den egentliga silfverinvexiingen, beloppet
af det, som ovilkorligen årligen skall köpas,
fastställes högre, än hvartill man med
skäl kan anse, att landets årliga vinst alltid
minst uppgår, åstadkommer blott en onaturlig
silfverhandel, som likasom allt onaturligt
straffar sig sjelf och hvars följder på coursen
snart skola göra den ihogkommen af dem, som
nu icke påminna sig hvad den medför eller
kan medföra. För min del tror jag, att 150,000
R,dr Banco är det högsta, hvartill i landets
närvarande ställning, vinsterne på utlänningen
kunna säkert förmodas uppgå, så framt ej in^
dragningssystémet äfven vid denna Riksdag
följes: ty då skall man snart hinna hanhända
den tid, då Rikets hela sammanlagde rörelse
aflöper utan förkofran, eller i de mästa åren
med förlust, till dess, genom en ny brytning
och rubbning, ett annat förhållande törberedes.
Helt annorlunda kunde man fortgå till det ändamål
som åsyftas, om önskan att förkofra
Banken kunde få vara den enda, eller i något
afseende annat än underordnad. Men då vöre
åter insamlandet af 100,000 å 200,000 R;dr
årligen mycket för litet, emedan hoppet om
en Financeställning icke det minsta verkar på
crediten, då perioden för förändringen är hela 4
mansåldrar aflägsen.
ji6
Den 2J Junii e, m.
I sammanhang med dessa silfverinsamlingsanstallter
är föreslagit, ehuru icke inom
Utskottet bifallit, att tillåta insättaren af silfver
enligt det fastställda agiot, att sjelf eller
genom ombud återtaga lika etort belopp emot
Bancotransportsedlar af motsvarande värde.
Detta Förslag, kanske det mäst genialiska af
alla under denna Riksdag framstäldta myntbegiämningsplaner,
synes vid första påseendet
hvila på mycket goda grunder. Man anför,
att sjelfva önskan att försäkra sina capitaler
skulle bringa en högst obetydlig mängd
capitalister, att begagna denna utväg, att således
derigenom, och endast derigenom, man
kunde anse sig säker, att något silfver kom
in i Banken, och att det befarade allmänna
uppsägandet af Capitaler skulle kunna undgås
genom successivt användande af ett högst litet
Capital, som flera gånger och så länge sorn
silfver fanns att köpa, successivt omsattes från
metall till sedlar och tvertom, och på sådant
sätt försäkrade ett mångdubbelt större belopp.
Man har härvid icke märkt, att just
denna succsessiva åtgärd ensamt af Stockholms
Stads ständige invånare kan begagnas, och att,då
misstroendet till ett icke genomsilfverinsättningsattest
försäkradt Capital, nödvändigt snart skulle
utsträckas till Rikets öfriga invånare, så snart de
fingo höra talas om ett annat sätt, att hafva capitaler
placerade, som hettes vara förmonligare,
nödvändigt förr eller sednare dessa silfverinsättningsattester
skulle bli en egen art af
transportabel egendom, mycket efterfrågad af
alla gäldenärer inom provincerna, för att der
-
Den 28 Junit e. m.
317
igenom tysta ropet om promptbetalning å sina
fordringsägares sida Hela silfverinvexlingsanstalten
skulle härigenom äfven i de onaturligaste
missförhållanden kunna fortfara,
utan att innefatta sitt eget conrectiv, och hela
landets alla psnningeafhandlingar skulle
blifva beroende af, eller sättas i sammanhang
med steg, företagna inom Stockholm. Sjelfva
Hufvudstadens Capitaler skulle härigenom, till
icke ringa mehn för dess egentliga näringar,
dragas in i en af inga naturliga förhållanden
påkallad handelsgren med silfver, och till en
speculation på myntsorter, som, då den onaturligt
griper ikring sig, är lika farlig för
landet, som den kan vara riktande för den
enskilda.
Jag kan vid detta tillfälle icke afhålla
mig, att påminna de Herrar och män, hvilka,
likasom jag, bevistade förra Riksdagen, om det
öde ett financielt förslag då fick, som Herr
Grefve von Schverin väckte, och som af
mig sedan utvecklades under namn af Förslag
till CreditCassor i provincerne. HypotheksSysiemet
förkastades då , utan att man ens
ansåg mödan värdt, att söka förbättra det visserligen
bristfälligt uppgifna reglementariska ;
vid detta Riksmöte har samma system redan
haft flera, ehuru ännu ej nog många, försvarare.
Men ibland skälen, hvarpå detta Förslag
förkastades, var äfven, att det skulle vara
dermed åsyftadt en tillökning af RörelseCapitalet
hastigt med en tredjedel af hela landets
fastigheters värde, som beräknades till
5i8
Den 28 Junii e. m,
75 millioner R:dr Banco, om jag mins rätt. Då, en;
ligt tryckta uppgifter, i Sverige nu finnes inteck-i
nade lån till icke mindre belopp, än 56,567,000
R:dr, torde jag för min del iå hemställa nu,
hvad belopp samma Rörelse-Capital skulle
få, om för hvar och en af dessa inteckningar
gäldenärerne skulle anmanas, att hastigt försäkra
Capitalerne för sina borgenärer genom
den silfverinsättning som blifvit föreslagen,
hvilken anmaning skulle fortgå allt ifrigare
och ifrigare till dess fullkomlig omöjlighet
genom orimligen uppjagade silfverpris ändteligen
sätter någon gräns för silfveriDsättningarne,
men ej för pretentionerna och misstroendet
fullkomlig omöjlighet genom orimligen
uppjagade Silfverpris, ändteligen sätta någon
gräns. Om också aldrig sä successivt, skulle
ingen summa hel och hållen kunna försäkras,
1 utan att lika stort belopp silfver alla gånger
ne
tillsammanstaget, vore anskaffadt, och lika
stort belopp så kallade nya sedlar utkomne i
landets penningerörelse, utan att vara påkallade
af någon productiv näring, som genast
uppfattade dem.
Dock jag vill icke längre uppehålla mig
vid detta Förslag, då det af Utskotten är afstyrkh
jag har emedlertid för min räkning velat
hafva infört i Protocollet; att efter min
tanka Stockholms Stads invånare skulle komma,
eller kunna komma genom nämnde Förf
slags antagande, i densamma ställning till det
öfriga af Sverige, i hvilken man länge påstådt
Judarne vara till hela den näringsidkande
Den 23 Junii e, m.
verlden; och att just derföre man aldrig skulle
kunna lita pä det således insatte silfrets
qvarblifvande i Bankens hvalf, emedan alla de,
som genom dessa anstalter hunnit samla en
betydlig förmögenhet, likasom alla de, som på
penningevingel riktat sig, skulle af litet eller
intet band vara fästade vid sina fattigare fäders
land, utan, så snart Riksdagskallelsen eller
något annat, bragte dem att befara förändringar
i landets financiela ställning, skynda
sig med den här förvärfvade rikedom till andra
länder, för att draga nytta af andra lagstiftares
misstag; att vidare de som egenteligen
eller med största lätthet kunde på ofvannämnde
vis vara landtboernes mäklare istockholm,
under det successiva silfverköpet, icke
ens behöfde vara personer med egen egendom
utan ContoirsBokhållare, CassaFörvaltare med
flera sådane, hvilka alla så längessilfver fanns
att köpa, kunde lika lätt, utan risque och till
och med klanderslöst, vinna på de sedlar, som
de nu så ofta i sitt namn på Bancotransport.
räkningen insätta; och sluteligen att denna anstallt
icke skulle corrigera sig sjelf förr, än
6ilfverpriset genom häftig efterfrågan, blifvit
alldeles orimligen uppstegradt, då Jikväl med
detsamma hela den till utmärkande af 1823
års Riksdag föreslagne myntbestämniogsåtgär -  den, voro gjord alldeles Om intet.
4;de Momentet. Af de här föreslagne alternativer,
tillstyrker jag för min del antagandet
af det första. Åtgärden af myntbestämningen
utan full eilfverväxling, är väl i sig
520 Ben 28 Junii e. m.
, \
sjelf en ganska obetydlig åtgärd, men den
innefattar åtminstone något mer, i händelse
detta alternativ , ån i händelse det andra, antages,
hvilket sednare icke ens gör pretention
på namnet myntbestämning.
Då dessutom, efter hvad jag tror, ändamålet
med alla Financeåtgärder, sådana som
de nu föreslagna; endast kan vara, att minska
hettan af den kamp, sorn nu i flera år pågått,
dels emellan olika interressen, dels med nästan
samma resultat emellan olika åsigter; och
detta ändamål, så snart man ej kan göra en
egentlig realisation, endast kan vinnas i den
mohn, som sannolikheten minskas för begge
partierne att kunna vinna något genom stridens
fortsättande; är det i sanning afstorvigt,
att man fixerar någor, örn'ock i det hela förhållandet
kunde påstås vara, att man blott
tror sig fixera. Jag skulle likväl på det ifrigaste
afstyrka att bestämning, så väl vidt ro
som 128 skill ingars agio, om jag ej i sanning
ansåg sorn högst sannolikt, att Svenska Ständerne
kunna och skola uppfylla den nu till
åtagande föreslagna nya förbindelsen, att liqvidera
Bankens sedlar efter 128 skillingars
agio. Bankens nu offentlig gjorda ställning,
och öfverskottets oberoende af hvarje osäker
fordran, så snart man tager detta förhållande
till grund för Silfverfondens beräkning till
värde, lemnar till detta hopp full anledning;
utan sådan anledning vore första alternativets
antagande högst olämpligt, emedan ju flere
gånger
Den 20 Junti e. m.
3'Å
gånger Statens representanter utgifva löften;
sorn sedan til! någon del lemnäs öuppfylldå;
ju mer bryter Stäten emöt sin eger. övilkorli-,
ga skyldighet emot medbcrgarne.
Härvid åberopar jag likväl, hvad jag förut
har till Protocollet förklarat: att det är
häringarhés och landels förkofran, icke Bankens
ensidiga, som ensamt kan göra verkställbar
den lofvade 1 iqviden, så väl i händelse
120, sorn i händelse 128 skiilingars agio anä
tages; emedan ett alldeles serskildt förhållande
inträffar vid utredningen af en gäldenärs
affairer, då samma gäldenär redan har ett till
tiden obegränsadt jernbref, och dess interessen
tillika till alla delar äro sammanflätade
med de authoriteterg morn Fäderneslandet p*
hvilka fortfarandet, eller icke fortfarandet af
detta jernbref anses komma att bero och äfven
ovilkorligen måste bero. Den egenteligä
garantien för den föreslagna myntbestämnin-,
gen hör således till stor del till de ämnen soni
förekomma i Betänkandets andra afdelning, el-*
ler den om pekningerörelfen Det är alldeles
ofelbart, att ingen myntbestämning lyckas, så
framt på samma gång näringarne afmattas och
välmågan aftager; sådant är den ovilkorligen
säkraste grunden för vacklande i alla förhållanden.
Så vida således, som tillräckligt RöreiseCapital
är ett vilkor för sjelfva rörelsen;
är det biand myntbestämningens oumgängli
-
BiL till Ridd. q. Ad. Pr. V, Baude jjf
32J
Den 2$ Junii e. m.
gasta vilkor, att man ej vid samma tid minskar
RöielseC ipitalets belopp.
Andra Afdelningens
Första Moment, ”att de allmänna låneanstalterne
komma att fortfara till den summa,
med de vilkor, och pä de orter, som Rikets
Ständer för hvarje serskildt del deraf kunna
finna skäl att förordna;” kan icke blifva något
ämne för klander, emedan det innefattar
nästan ingenting; det är emedlertid icke illa,
att Utskottens Ledamöter erkändt denna sats,
och den kunde med skäl åberopas, vid granskningen
sf de efterföljande föreslagne, hvilka
efter allt hvad jag kan se, strida mot denna
ofelbart rigtiga princip.
De begge sista momenterne torde böra i
ett sammanhag omnämnas. I det föregående har
jag sökt framställa min öfvertygelse, att den
gtörsta.förbättring i Bankens ställning som kan vin.
nasinärvarande ögonblick, är minskad häftighet
i den kamp, som föres, eller anses förås, emellan
arne i financielt afseende hvarandra motsätta
partier. Äro alla Bankens Fonder så ställda, att
det partie, som supponeras vilja indraga ett
hittills rådande Creditsysteme, kan göra det
ined stor framgång, så snart det för ögonblicket
vinner seger, så är retelsen för detta interesse,
om det år vaket, såsom vanligtvis alltid
interessen icke underlåta att vara, allt för
stort, äro Bankens Fonder fixerade för längre
Dett 28, Jutiii c. rn.
3?3
tid, så ksn man hoppas, att äfven det motsatta
partiet, om det skulle anses en gång kunna
segra, betänker sig, innan creditrörelsen ännu
ytterligare ökas. Jag kan i sammanhang
härmed, lör min del icke anse något förfäran’
de vådligare för allmänna penningerörelsen i
ett land, än om erfarenheten af lagstiftande
magtens beslut flera gånger efter hvarandra
och af de verkställande auctoriteternas åtgärder
dess emellan, skulle gifva anledning till
den förmodan, att en dold plan fanns, som
ihärdigt och klokt följdes af män, utrustade
med stor verkning-förmåga, och åsyftande något
annat, än det mål, som de angåfvo. Jag
skulle'tro att man sorgfälligt bör undvika äfven
skenet, att, i anseende til! innehåll och
ordning hafva uppställt förslagerne så, stt, i
fall det först förekommande blifver afgjordt,
hafva de som antagit det, bundit händerne på
sig sjelfve i afseende på det återstående, och
att verkligen vigtiga frågor hafva blifvit uppskjutne
till det så kallade reglementarisk»'.
Likaledes synes det mig framför allt nödvändigt,
att ställa anstalten, gå att dea verkeligen
till fullo blifver af och att icke en sfor del
deraf uppdrages åt personer eller authofiteters
prötvanden efter personliga öfvertygelse?
och åsigter; ty i alla dessa fall kan misstänka
möjligen uppkomma om beslutarne
allvarsamt veiat, hvad de angifvit vara åsyftadt.
Hafva nu förenade Utskotten uppfylldt
alla dessa billiga önskningar? I motiverne står
1 \
Den 2ö Junii e. m,
det, att ”å ena sidan måste man undvika* att
det allmännas lånebiträden till enskilda icke
ytterligare stora Backens egen credit, hvarigenom
den förmenta bjelpen skulle hafva en
alldeles motsatt verkan mot den sorn åsyftas;
å den andrå mnfte, man tala de nuvarande låneinrättningarnes
fortgående på det för ändamålet
tjenligaste sätt men med hänsigt derå, att
en återgång må vara möjlig, i den mån enskilda
förtroendet kan varda återställt, och behofvet
af dessa lånebiträden således minsksdt.’’
Alltså, äfven från en annan åsigt än den, att
man ej vill störa Bankens Credit, tål man, endast
derföre, att man må/le tåla, sjelfva det
ändamålsenliga fortfarandet af lånetmgtalterna.
Kunde uttrycket väl hafva varit skarpare, r>m
Författarne varit personligen lidande på låneangtajterne?
I Förslagen innehttas, att en
Sedelstock bör bestämmas, att utgöra 30,000 000
R:dr Banco, då den på ett visst sätt beräknas.
Följer det icke med denna Financeplan
en uppställning, som visar möjligheten, att
sjelfva de beslut som nu föreslås kunna lemna
efter dessa beräkningsgrunder, redan de ensamme,
ett resultat af 29,702,000, sorn, då det
föreslagna creditivet till Riksgälds Confoiret
tillägges, för hvilket i propositionerne äronyttjade
alldeles enahanda ordalag, som för alla
de andra icke från beräkning undantagna summorne,
reducerar sig till 30,202,000? Deremot
följer ingen anvisning om åt hvilket håll
någon latitud är lemnad åt Riksens Ständers
framtida beslut, i afseende på, mål, som ännu
kke ens af de föreslående Auctoriteterne blif-3
n, n 2g Junti e. m.
V»t afgjord»? Här förekomma likväl, enligt
min tanka, trenne sådana mål,
I motiverna till Bil. Lit. B. framställes, att
”före den Jlutiign Financregle,ringen kan man vil
ej bestämdt yttra sig öfver det belopp silfver
sorn knöde köpas ” Sedermera är lrågan om
MagazinsDirectionen uppskjuten oagtadt dess
crcditiv är icke mindre än 2,000,000 R.dr
Banco, som ehuru, jag medger det, på ett vidunderligt
sätt, likväl bestämdt äro anslagne
till hndets hufvudnäring, jordbruket, och oagtadt
af detta creduiv är uttagit 1,887,00-0
R:dr, hvilken summss indragning eller bibehållande
i rörelsen val istke måtte anses lik,*
giltigt. Derefter är på samma sätt frågan om
användet af Capitalintrader af odlingslå nea
uppskjuten, hvilka intrader uppgå tili 573,00a
R;dr Banco under 5 är, hvartill bär sägas OdlingslåneFondens
1842 outtagna del 135,000
R;dr Banco. Då nu äfven med de nu föresbgne
partiella anstalterne hela summan af
30,000,000 är upptagen, hv-d skall man då
säga om dessa uppskjutanden? Ser det icke
ut, som vore det åsyitadt, det Ståndens förtroende
till sina deputerade skulle bringa dem
att tro, att, när summan 30,000,000 uppgifves,
och på samma gång deta i 11* Förslager
aflemnas i en del ämnen, jemte underrättelse
om tillernade sådane i andra mål, är det hållit
öppet för principaierne att afgöra dessa,
mål på mer än ett vis-, såsom vore det åsyftadt
att på grund af detta förtroende åtskilliga
personer skulle rösta för Utskottens B^tsk^
326 Den 28 Juni i e* nu
ksnde, som sedan fåfängt skulle ångra sig,
efter erhållen upplysning om verkliga förhållandet?
att en sådan plan legat till grund för
detta Utskottens Betänkande, tror jag för min
del ej, men mycken anledning till en sådan
förmodan finnes då man betragtar Betänkandets
beskaffenhet i afseende på målens föredragningsordning;
och det är derföre jag vågar
bestrida dess antagande, ty redan skenet af en
slug oligarchies tillvaro, sorn leder bakom ljuset
Nationens verkliga lagstiftare, är det som
i en ccmstitutione! Stat med serdeles omsorg
bör undvikas. Det bör ske än sorgfälligare
här, der intressena äro så spända och Ijedrarne
som spänna dem nästan öfver allt, äro ingenting
mindre, äa medborgarnes hela personlighet.
Idet stället tror jag Utskotten hafva bordt
framställa hela förslaget fullständigt pä en
gång, ty det är just den fullständiga Financeregieringen,
som Ständerne i 6in remiss af Utskotten
begärt. Jag tror att den summariska
sedelstock, hvilken som beräkningsgrund fixeras,
borde hafva varit ett resultat af anslagen,
och icke en inledning till dem, och att såbdes
dessa moment i denna afdelning af huivudbetänkandet
hade bordt lyda ungefärligen:
”att, sedan Riksens Ständer fastställt de serskilta
grunderne för Bankens penningerörelse
till nästa Riksdag, bör till orubbligt iakttagande
för Herrar Bancofulltnägtige blifva f ast—
eiälit det be pp, hvarvid Banco- och Riksgä-dssedelstocken),
sedan derå alräknats hvad
Den 28, JutM e. »,
forn genom inväxling af myntbare metaller,
genom lån på exportabla effecter och på Lane
Banco Cåpitaler samt genom creditiver till JernContoret,
ManufacturDisconten och RiksgäldsContoiret
kan hafva kommit att vid hvarje tid
utgå.” Genom denna redaction, hade vid pre.
liminairfrågans afgörande, ingendera opinion
rens anhängare bundit händerne på sig sjelf
för de återstående besluten. Ingen ziffra hade
då i hufvudbetänkandet ingått, och det enda,
som hade blifvit fastställt, hade heträffat en
grund för Bancoförvaltningen, hvilken just är
den för myntbestämningen egentligen nödiga,
att en summa må finnas i Instructionen för
nämde förvaltning, så att det, så litet möjligt
är, ankommer på individers åsigter, att bestämma
hvad som anses angeläget Deremot synes
ziffran 30,000,000 med lika mycket skäl
hafva förtjenst en plats bland bilagorne , som
sjelfva frågan om agio-siffran 128, hvilken synes
röra den aldra hufvudsakligaste delen af
myn t bestämningen.
Det är väl och tydligen princip-vidrigt,
att låta anslag, hvars begagnande beror på
JernContoirets förvaltning , sorn är ett under
Ständerne icke lydande Verk, på ManufacturDisconten,
som åtminstone ej hör under Bancostyrelsen
, elier på alla de incalculabla förändringar
i conjunctur, som kunna bestämma
RiksgäldsContoirets och Effectbelänarnes behof,
ingå för någon ziffra i sedelstocken, sådan den
nu bestämmes bland grunderne för Bankens
förvaltning. Alla dessa anslag åro af Utskot
-
32§
Den 28 Juni i e. m.
ten beräknade till 3 267,091 R:dr Banco, 09b
enligt den nied föl jan de tabellen skulle sedelstocken
utgöra, då RiksgäldsCootoirets Crediti v
till fullo anses uttagit, 30,202,703 R-.drj manpe
det då kke hade varit bättre örn man utsatt
den bestämda z i ifrån till 26', 935,692, och
låtit aili det till sin natur obestämda vara dessutom.
Jag finner väl af Tabellen, att Utskotten
ansett RiksgäldsContoirets uttag icke sannolikt
behöfva ske för någon längre tid ; men
oagtadt jag hyser samma öfvertygelse , ser jag
#j, huruledes, då delta creditiv ej i sjelfva propositionen
är intagit bland dera, som till större
e lier mindre del äro oberäknade i den fixa
sedelstocken, man kan undgå att intaga det i
calcul såsom uttagit- Också de andra Creditiverne
torde nemligen bli till en stor del
obegagnade,' och i synnerhet torde man med
skäl kunna påpiinna härvid , att af BancoDrscontens
fond till publika pappers belåning sorn
till sitt hela belopp är i calculen upptagen,
har erfarenhsten visat, huruledes mången gång
icke tiondedelen, varit uttsgen. Jag vill icke
ens nämna det stora Discontaosfagét, hvarvid
erfaren hett n har intygat, att det går ar, för
en DiscontPirection , att hålla millioner inne
och ute ömsom, utan att sedermera ens kunna
klandras; Utsko ten hafva härföre föreslagit
det äfven i min tanka enda möjliga correctivet,
ait fördela Discontrörelsen på flere orter,
och till fl ra. om ock under gemensam styrelse
satta, adiutEiistrationef.
Dock frågan, om sedelstocken bör bestäm
-
Den 28 Junii e. m.
329
nm till 30,000,000 eller till omkring 27 millioner,
med tillägg af flere eventuella anslag,
som högst kunna uppgå till 3 millioner, rör
biott en skillnad i uttrycket; ordningen af besluten,
att summan icke bestämmes förr än detaillerne,
är vida vigtigare; men dessutom bör
äfven sorgfälligt undersökas och om möjligt är
afgöras, huru stor sedelstock enligt landets behof
af rörelse, i den erkändt oförmonliga belägenheten,
att ali rörelse blott med Bankens
papper bestrides, bör anses vara den lämpligast»?
Jag tror denna fråga, lika såväl sorn
alla de ofvannämnde om den egentliga myntbesiämningcn,
böra bestämmas hufvudsakligen
med det syftemål, att, då tvenne partier befaras
hvarandra motsatta, och myntvärdet anses
som ett af deras hufvudsakligare tvisteämnen,
på grund hvaraf misscredit vid myntet
fäster sig i afvagtan p,å stridens ovissa utgång
minska sannolikheten för bägge partierna
att vinna någonting genom striden , och
Sorgfälligt undvika, stt gifva minsta anledning
till den tanken, att någondera partiet influerat
på lagstiftningens beslut.
Jag hemställer om till detta angela Tna ändamåls
vinnande finnes något bättre medel, är\
att man, oagtadt alla serskilta bedömanden oit|
sista RiksdagsBeslutet, öfverenskotnmer att taga
det till grund för sina åtgärder och fäst^
ställningen vid hvad sorn innefattas i hittills va,,
rande stadganden, utan, andra förändringar, än,
att man, der det be b oja, corrigtiar def regiementariska,
till ständig oidbarhet af det fö£
330
Den 28 Junii ejmi
hvarje gång angifna målefs verkliga åsyftande
, på det att intet tvifvel må kunna fästas,
att jag så må säga, vid ärligheten af besluten.
Är detta obestridligt, synes äfven medeltalet af
hvad sedelstocken under fem år utgjordt efter
samma beräkningsgrunder som för framtiden
föreslås» vara den enda ledaingen vid den ziffras
bestämmande, sorn Utskotten föreslagit bö*
ra bli 3.0,000,000, utan att underrätta Riksens
Ständer om de till detta antagande haft någon
anledning, än mindre hvilken de haft. Jag
åberopar här hvad sorn förut blifvit sagdt, att
anslagens bestämmande först, efter serskilt betragtande
af hvart behof, och sedelstockens
utsättande derefter, såsom ett resultat af alla
dessa serskiita beslut, vore det rätta förfaringssättet;
men vill man icke antaga det, vill man
på förhand disputera om en ziffra, mer angelägen,
att få ett tvisteämne sorn i votering kan
afgöra hvad som hade behöft flere, än att i
sanning få bygga på säker grund , då måtte
ziffran blifva i hvars och ens ögon billigast
bestämd , om man som norm tager hvad sorn
i det förra RiksdagsBeslutet - varit stadgadt att
vara landets rörelsecapital. Jag har i bdagds
tabell sökt visa hvad detta permedium utgjort,
och jag utber mig att få väcka Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet härpå. Man torde
nödvändigt böra rätta sig efter ett medium
af flera år, ty annars har man egenteligen icke
rättat sig mer än efter en dags ställning, hvilket
väl, med afseende på alla de tillfälligheter,
som för dagen kunna influera, måste anses
vara olämpligt.
Ben 28 Junii e. m.
331
Den bilagde tabellen omfattar, för att
vinna större fullständighet , tvenne Riksdags
perioder. Sammanfattar man uppgifterne för
slutet af åren 1S159 '816 och *317, så behnnes
medeltalet af ställningen hafva varit:
Utgifvit Sedelbelopp från Banken
och RiksgäldsContoiret - 27,101,000
Outtagna Creditiver som enligt Ständernes
beslut, när sorn hälst kunde
öka sedelstocken - - 2.516,000
Summa 29,617,000
Hvarå afgår enligt Utskottens beräkningsgrunder
för lånen å guld
eller sdfverpant samt LåneBanco
Capitaler - 416,000
Rester 29,201,000
Discontpapper af löpande natur, assignationer
och 3 procents obligationer, ökade.emedlerticl
denna summa med 5,304,014, och dessutom
funnos vid samma tid inom landet vidsträckta
anstalter af RiksgäldsContoirets upplåningar
mot ränta samt Götha Canal Discontsaiskrifningsräknmg,
som gjorde ofelbart, att så
liten del som möjligt af landets röreisecapital
hvilade i allmänna eller enskiidta Cassör. Des.
sa anstalter voro per medium begagnade för
4,037,000. ,
Under loppet af de sigta fern åren har
33^
Den 28 Junti e, m.
den i Tabellen så kallade summan A. eller sedelstocken
, beräknad efter den method sorn
Utskotten föreslagit till iakttagande vid den
tdl 30,000,000 R:dr Banco bestämda summans
calculering, ständigt minskat stg från 32,272,000
till 3i-,t453cooi och medium har ufgjort
31,786,000; af dessa har,, genom dels feiagtiga
reglemenfariska föreskrifter, dels enligt hvad
man frestas att supponera , då man betragtar
summorna , genom vederbörandes sätt att begagna
alla de utvägar, sorn nämnde reglementariska
föreskrifter eibjödo successivt allt mer
och mer från 2,137,000 till 3,029,000 legat
outtagit af creditiverne, hvilket inneliggande
visserligen var tvärtemot Ständernas Beslut i
Financefrågan vid sista Riksdag, och sorn, i
synnerhet då man betänker huru stor del deraf
skall ursägtas genom bristande tillgång för
BancoDisconten att få säkra låntagare, förefaller
högst besynnerlig. Utom detta hafva under
dessa fem år 3,942,000 R dr Discont papper
försvunnit ur rörelsen, eller minskats tili 7000,.
Qch anstalterne till utbringande af hvilande
Oassainedel, hafva minskats likaledes först under
året 18 18 med 1,330,00.0 och sedan successivt
med 644 000. Anser man derföre sådant
anstalter, till det mindre belopp åtminstone
sorn de 1818 agda i jemförelse med 1815, vajf-a
oundvikeiigen nödiga, om hela Bankens
sedelstock skall kunna kallas utelöpande, så
uppenbarat sig, af denna tabell följande anledningar
till den. vid Riksdagens början så
mycket omtalta symptom, om hvars benämning
på ren Svenska, och dock med
Den 28 Junii e. rn.
333
lande af full loij*lit«f, så många vigtiga debaW
ter då föreföllo, och hvarvid uttrycken: Nöd,
penningenöd, förlägenhet och penoingeförlägenhet
ömsom försvarades och bestriddes, af
skickliga talare. Man finner nemligen.
Att under dessa 5 år har Och att alla 5 å
rörelse-capitalets
minsk- rens medeltal öfning
bestått uti: verstiger 1822 års
Minskning af summan A. förhållande med:
eller den af Bankens
och RiksgäldsContoirets
myntrepresentativer. sådane
de kunnat vara ut*
gångna - - 1,126,000  641,000
Större innehållningar på
Creditiven - - 893,000  66o,ooö
Derutöfver i rörelsen befintliga
FilialDiscont
papper
- - 3,935,000 — 1*386,00®
samt uti mindre möjlighet,
att i allmänna rörelsen
utbringa all den
betydliga hvilande Cassa
egendom, som består
af penningar - - 644.000 — 469,000
Summa 6,598,000 — 3,156,000
Det synes mig som dessi ziffror kuhd£
föranleda till åtskilliga betragtelser*
334
Den 28 Juni i e, m.
Jag ingår med flit ej i någon utaf dessa;
min tanka är, sorn ofvan sades, att, då 18! S
års Beslut medförde en brytningsperiod, och
då under loppet af 5 år dessa ställningar kunna
fortfara, kan man möjligen, med afseendet
på det ena interessets pretentioner anse sig böra
bibehålla den ställning , som mot meddeltalet
för dessa år svarar; men också bör man icke
gå längre , eftersom det är Riksens Ständers
skyldighet, att lyssna, så väl till def ena sorn
det andra intresset* röst, och sjelfva Bankens
credit mer än något annat fordrar, att man
fäster sig vid en medelväg, hälst enligt hvad
förut varit, i hopp att ju längre, och ju synbarare,
en och samma plan fortfar, ju säkrare
skola medborgarne blifva om dess orubblig
het. Hvad angår de med C. utmärkta summorne
i Tabellen, eller anstalterne att utbringa
hvilande capitaler, finner jag de hittillsvarande
anstslterne enligt Utskottens Financeförslager
ersatta genom ds nya RiksgäldsContoirs
obligationerne; funnos dessa ej, så skulle
efter min tanka , en stor brist vara i Betänkandet,
och gillar det derföre i denna del,
ehuru mot detaillerne af förslaget i afseende
på dessa obligationer mer än mycket kunde
vara att påminna, hvilket jag äfven förmodar
icke blifva underlåtit. Men hvad som jag har
hört enskilt yttras, att dessa papper skulle
komma att ersätta de för öfrigt åstadkomna
indragningarna , tror jag kunna vederläggas
lätt, då man betänker att, enligt iS22 års
Revisorers Berättelse, förfalla innan slutet af
1825, S683ooo R;dr af fern procents lånen och
I
Den 28 Juni i e. m.
555
nästan alla tioårs lånen, hvadan jag tror, att
verkan af detta förslag i afseende på rörelse--  capitalet endast blir, att ökandet af RiksgäldsContoirets
rörelse åt ett håll ersätter minskandet
af samma rörelse åt ett annat. Skillnaden
emellan Utskottens förslag och denna beräkning,
visar sig således i summorne A och
B- tillsammanstagne, och utgör enligt Tabellen
omkring 3 millioner Riksdaler Banco. Så vida
dessa tilläggas till Utskottens förslag af
30,000,000, finnes det äfven latitud för Ständerne
gifven, att yttra sig öfver användandet
af de medel som skolat ingå, om 1818 års anslag
af 2,000 000 till MagazinsDirectionen och
708,000 till Odlingslån icke stadgas att fortfara
Då man besinnar, att Utskottens förslag
redan uppgår i sjelfva verket till 5o,202 000,
finner man lätt , att nämnde stadgande af
0,000,000 större sedelstock, än i Utskottens
förslag, är enda utvägen att bibehålla denna
Riksens Ständers yttranderätt öfver de uppskjutna
frågorne.
Efter dessa allmänna anmärkningar, anhåller
jag, att få, i största korrthet och under
åberopande af ofvan anförde grunder , yttra
mig öfver några detailler, som Utskotten dels
upptagit, dels efter min tanka hade bordt upptaga,
vid öfverläggningen om dessa hufvudfrågor
i financielt afseende.
Utskotten hafva föreslagit ett sammanlagt
anslag till Discontrörelser, visserligen icke aldeles
lika stort a men dock, i närmaste likhet
336
Den 28 Junii e. m.
med 1S18 års Ständers stadganden. Tillstyrkandet
af DiscontContoir i Landsorterne , och
af Disconträntans nedsättning, utvisar för mig
säkrast, att Utskotten icke varit så bestämdt
ledda af den ensidiga indragningsåsigten , som
jag, enligt hvad ofvan sades, påstår, att det
finnes anledning att tro, då man granskar de
öfriga förslagen. DiscontContoir i lindsorternej
är i synnerhet ett stort bevis på, att man
verkligen ernar låta detta anslag till Discontrörelse,
blifva mer än ett anslag på papperefo
Men jag hemställer, om icke det hade varit
ett annat stort steg till samma ändamål, orade
serskilta DiscontConfoiren fått tillåtelse, att, i
stället för borgens säkerhet, emottaga säkra
inteckningar såsom hypotbek med för öfrigt
lika vilkor för afbetalning och ränta. Jag ledes
härtill icke blott af det i sig sjelf stora
skälet, att i en tid af ömsesidigt misstroende är
borgen ofta svårare att skaffa , i synnerhet i
glesare bebodda provincer, utan hufvudsakligen
deraf, att jag anser inteckningars pröfning
Vara ett lämpligare föremål för allmänna Verks
administrationer, än den egenteliga namncrediten.
Omöjligt är det i sanning, att för dea
senare utfärda bestämda instiuctioner, i det
dubbla skick som målet har, att det å ena sidan
bör anses som en olycka för landet, om
de fastställda anslagen icke utgå , och å den
ändra som en lika stor, om BancoDisconten ej
lär tillräckliga säkerheter. Man måste således
tär öfverlemna mer än, som i sanning torde
^ärä lämpligt j åt BancoFullmägtiges och Discont
-
I
Den 28 Junii e. m, 337
contstyrelsfmes samveten, och obilligt blifver
alltid, att klandra den Discontstyrelse, som åberopar
sin enskilda öfvertygelse, såsom grund
för cassationen al ett län pä namncredit, cai
också afslaget vore tydligen stridande emot
alla de öfrige medborgarnas öfvertygelse. Hvad
stadgandet om öfvcrräntans nedsättning angår,
synes mig en öfverränta af 8 procent vara nästan
det samma som ingen , emedan den afskräcker
ingen försumlig låntagare, och mot
dessa i synnerhet är öfverränteanstalten ärnad
till correctiv. Deremot skulle med mycket skäl
kunna föreslås, att öfverränta aldrig finge tagas
för längre tid än t. ex ett år, hvarefter
DiscontVerket endast beräknade sig den lagligen
högsta räntan i landet till godo. Öfver-}
räntan för Discontslån som utestå tio månader,
sedan omsättningsrätten förlorats , och lagsökningen
oåterkalleligen är börjad, är olämplig
på den grund, att den icke längre verkar såsom
correctiv, den drabbar vanligen endast
outredda Sterbhus, eller rättsinnehafvaren för
det öfverskott, som i Concursmsssor kan uppj
stå, med flere egentligen oskyldiga personer
och betalningen inflyter då lika långsamt, ehvad
vitén eller öfverräntor som stadgas. På
endast Discontens vinst bör åter ett stadgan--  de af denna art ej vara beräknadt. Kan inbetalningen
af ett lagsökt lån fördröja® längre tid
än ett år, så är det DiscontEmbetsmännens,
eller ock sjelfva lagarnes fel, och deraf synes
ej någon vinst böra förberedas åt en allmän
inrättning.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. V Band. 22
333
Ben 28 Juni i e, tn.
Vid granskningen af grunderna för lån på
exportsbla effecter, torde det mycket noga böra
betragtas, huru vida ej mångå andra varor
äro lika med jern och metaller lämpliga till
Baöcopanter, men äfven vid lånerättens bibehållande
endast för vågeffecter, förekommer
den omständigheten, att en serdeles betydlig
del af dessa exporteras från andra hamnar än
Stockholm, och i synnerhet från Götheborg,
och betragtandet deraf att redan den korrta
tid, som åtgår för en i Götheborg liggande,
och i Stockholm belånad, varas lossning före
exporten, kan föranleda till sjelfva exportens
försvarande, och i mer än mången conjunctur
undandraga landets näringar en nyttig och nödvändig
afsättning, tvärtemot ändamålet af export
varulånen. Det gynes som tillåtelsen för
DiscontLåneContoiret i Götheborg, att emottaga
betalning för lån af derstädes varande
exportvaror, och bevilja deras lossning genast,
hade förtjent ett rum bland förslagen till den
•gtntliga Financeplanen, äfven så väl som sådant,
i mitt tycko, utan hvarken svårighet eller
olägenhet, hade kunnat stadgas, i sammanhang
med Götheborgs LåneContoirs inrättning.
I en egen Bilaga hafva Utskotten afhandlat
de anslag, hvilka , sedan fördelningsprincipen
af lånebeloppen serskilt för hvarje näring
begynte drifvas så långt, sorn i de sednare
åren, vanligen hafva blifvit benämnda
såsom amadé till jordbrukares under/löd. Att odlingslånefonden
icke till det belopp, hvartill
den 1818 stadgades, kunnat utgå, bevisar endast
att reglementet för denna låne-inrättning
Den 28 Junii e. m.
339
varit bristfälligt. Snarare torde man kunpafgrun.
da afstyrkandet af 9tcra årliga odlingslår. på den
fruktan , att i näringarneg nu varande skick
och under det att indragningssystemets seger
befaras, är det högst osaonoiikt , att serdeles
mycket odlingar göras. Att upphöra med hela
odlings-låneanslaget, synes mig likväl var*
en motsatt ytterlighet.
Angående räntan på fastighetslånen hafva
Utskotten, i sammanhang med de hufvudsakliga
Financefrågorne yttrat sig; jag skulle
tro att detta, mer än mycket annat, som har
blifvit uppskjutit, hör till det reglementarisk».
I min tanka vöre mycket verksammare methoder
möjliga att föreslå , till förhindrande
af det i sanning olämpliga förhållande, som
man befarar, att Fastighets låne-anslagen skulle
begagnas af personer, som inga lån behöfde.
Det bästa correctivet och mot de flesta
missbruken i detta afseende, ligger efter min
tanka deri, att inga fastighetslån af Bancostyrelsen
beviljas, utan att gravationsbeviset serskilt
utvisar, det egendomen i minst etne föregående
år varit lagligen intecknad för minst
eller 2 gånger så stor summa, som det sökta
Bancolånet, och dessa äldre inteckningars innehafvare,
med iagttagande af alla till full
säkerhet nödige former, beviljat Barrcointeckningens
prioritet, att man på det sättet omedelbart
åstadkommer, hvad som annars omedelbart
skulle göras, och att ett lika ofelbart
correctiv icke annorlunda kan sättas, syaes
mig vara tydligt.
g4o Deri 28 Junii e, m.
SJuteligen hafva Utskotten i serskilt Bilaga
afstyrkt den af FinanceComittéen och flere
enskilda motionairer, föreslagna Hypotheks*
inrättningen. I detta ämne komma förmodligen
många att tala inom Ståndet, hvilka med
mer erfarenhet och mer kunskaper än jag, skola
utreda frågan. Den är i sanning en af de
vigtigaste som vid denna Riksdag förevarit.
Är HypotheksSystemets införande i vårt land
möjligt: har medborgaresinnet nog mognat, för
att den åsigt, sorn ligger till grund för denna
anstallt, verkligen må kunna uppfattas, då
först visar sig för alla medborgarne tillsammans,
och för hvar och en enskild i synnnerhet,
hvad detta Förslag egentligen innebär.
Försöker man deremot före denna tid, att
ställa det i verket, då måste, enligt naturen
af saken, endast uppstå en så kallad Hrjpotekiinrättning,
som medför alla olägenheter af Statens
inblandningar i det enskilta lifvet, och
HypotheksSystemet sådant det hade kunnat
blifva, blir derigenom endast aflägsnadt.
Jag förnyar min anhållan, att dessa mina
anmärkningar må få hvila på bordet tillsammans
med Betänkandet, efter som jag ej kan
vara närvarande, då det till afgörande eller
återremiss företages, samt att i fall återremiss
beviljas, de må åtfölja till Utskotten och i annat
fall intagas i ProtocQllet för denna dag
såsom en min enskilta reservation emot allt
bifall på dessa Betänkanden utan betydliga
förändringar.
Jern förelse - Ta bell emellan Riksens Sigill
Banco- och Riksgälds-Sedelstock enligt Banco-Utskottets uppg
Sedlar emellan Växel- och Läne-Baukeu, samt Läne-Banken
Riksgälds-Contoirets vid dato oiulösta Assignationer på Bank
Summa Bankens- och Riksgälds-Contoirets utgifna myntre
Af de belopp, som Riksens Ständer anslagit att kunna utgå lil
ändamål, var vid dato oultagil:
Af Braudförsäkrings-Contoiret - -
Af Riks-Discouteu oell Bauco-Discontew, inheräknadt Fonden'
pappers beläning -  Af Cotnmerce-Collegium -------
Af Jern-Contoiret --------
Af Magazins-Direclionen -------
Fastighets-Låne-Fonden
Odlings-LåneF onden ________
Lånen på Jern och exportabla Metaller understego 1,167,091
Falu Bergslags Kopparlåu är härvid inräknadt
Sedelstocken var således är
utsatte belopp med
Härifrån afgår, då samma
slagen vid Sedelstockens bestämning till _
Guld- och {Silf verpant-låuens belopp
Lånens på Läne-Banco-Capitaler dito
Effectlånens dito utöfver det föreslagna medium -
Summa
Sedelstockens belopp således efter tillämpning af Utsk
ningsgrunder till i8i5 och 1818 årens Riksdagbeslut
Vid samma tid funnos utelöpande;
Filial-Disconternas Assignationer
Dito dito Obligationer med o procents ränta
Riksgälds-Contoirets Obligationer till Discontutredniug
Dessutom funnos vid samma tid till motstående belopp begagna
anstalter till utbringande i rörelsen af de penningar, som ani
fruktbara i allmänna Cassör, eller enskiltes dito, för ögonbl
ur rörelsen ;
Götha Canal-Disconts afskrifnings-räkning
Riksgälds-Contoirets lån ä 5 procent -
Dito Obligationer på 10 år ä 5 procent . _
Dito lån ä 6 procent -
Summa insatt
Medium under de fern år, hvarunder sista Riksdagsbeslutet g;
Summorna A.
B.
C.
hvilket sistnämnde belopp Riksgälds-Contoirets upplåningar, e
tens förslag, då man iakttager, att alla dess äldre obligatione
under nästpåföljande år inlösas, icke torde kunna befaras öf
Summorne A och B äro således de, som af Vexel-Bankens rör
ersättas, utgörand* tillsammans T
nåd alt, vid detta dato,
iräkningsgrimd folies, sorn af Utskc
(Tillhör Bil. till Ridd. och Ad Prof, V Baad ptg 34®,
lat vid i8l5 och 1818 arens Riksdagar, samt verkstålligheten deraf, och sluteligen 1823 års Stats- och Baneo-Utskotts Förslag, i afseende
egentligen på Rorelse-Capi talet.
>1
i8i5.
<8(6.
1817.
18>8-
1819.
1820.
1821.
1822.
-
36,466,560
48,681
19,650
2 6,854,660
26,856
6 *,884
28,770,830
21,207
40.733
■
30/136.750
48,47b
48,428
30,585,680
40,226
6,693
30.080,020
55,413
41,832
*9,778,630
22.287
79A49
28,849,080
31.000
69,143
ver
satte
26,534,5-91
16,934,297
28,831,770
5o,553,653
30,632,598
30,177,26.5
29,880,066
f>
28,949>*23
iijue
53,555
25S,120
11.9,922
1,561,736
500.000
100.000
698,445
36,533
4*9,335
160,262
1,625,856
91,816
423,345
33,333
367,540
i45,5 j 2
i,i9>,74®
u,5l6
63,5i 4
33,333
5g6,37°
53>»6/6
600,000
64,753
64,831
6,782
252,184
33,333
884,932
146,571
460, 2o5
69,322
1,341
27,55a
511,068
55,555
1,301,276
174,463
378,092
14,o55
57,881
43,77°
33,333
1,932,938
160,156
295,595
200,373
28,012
16,667
*,3^7,7i8
164,^34
172,5.63
112,389
135,272
nyss
*-97T>55T
2,765.944
1,813,171
2,166,929
2,034.324
2,002.8-0
2,65o,4o?
3,029,633
före-
)0,000
17,091
61,898
567,996
2S,oä6,i46
30,873
362,o6£
29,698,241
27,866
418,624
4”. 301
30,645,941
29,819
369,164
32,670,682
146,297
33r,i46
32,666,922
197,062
349,812
62,180,135
182,099
302,994
304,708
32,530,473
178,272
400,070
255,017
3*,978,656
ifgår
369,8g1
38*,94i
493,758
398-983
477,443
546,844
839,801
833,8-67
>eräk-
A.
a8,i56,a55
tg,3l5,5oo
30,152,183
32,271,599
32,189,479
3 >,833,291
31,690,672
31,145,299
"
2,062,228
3,994,425
6,o46,653
2,052,78^
3,715,9 ‘ 5
5,76 8,703
i,*46,*7o
3,860,417
4,096,687
768,i5i
691,937
3,512,270
3,94*,558
17,879
r5,55o
1,691,180
89-’,835
393,i #5
7,381
\l B.
ljande
gat 0-  Iragna
1,724,609
897,835
393,>85
7,3*2
-
2,915,999
1,547,0 76
605,779
167,000
4,935,656
1,913,257
1,606,377
3o5,579
157,000
3,98*, >93
1,475,366
1,407,912
3M-998
i4b,ooo
55,284
1,506,962
314.998
137,000
3>4
i,64o,242
3i4,998
124,000
1,626,231
314,998
111,000
i,i55,8i8
3>4,998
99,000
969,843
3>4,998
il C.
3,344,*76
a,oi4,a44
2,079,554
2,052,230
1,669,816
i,367>84i
16.066
(6,074
56.7.66
(skol-  la att
löfva
-
i
l "
1
33,I79,i4o
—
! .^Vrv'
* t <>• « '
... . ...
'■ ,ci*
=•'! ■ • '
; V",..
-
}
z '- <•■ .i*..- i
.» -i ■
r. .
vr s-.
x J r " ‘yr'O.
^j.rcrv
i
r-öv:'^: ... ...... ' ^ ’
-i»0 » : •
t 1 ■:"
I. ;
->• • • o v.-:
«;
, i vi.’'-t
:
hf‘s,
-i
■r av--?i
S«
Si
lf* ?;
I •'« ' ?:» T
v<" O1..'
é :i
.
v ii;
yu-O.O.*.
i : ;
. i
. •
' ’ .:\ I.:! - :
%
i
-
it’
1
' '
rrv. ’ •
. , K r
* V? '
i #■::■* 7
- _(jj -l+rf.
• ■1 • •!
: . -  ■
i *■ ; I i i 1 '
,4P-s-Si!
' i
-
fi?”- ■■
fe
t; - ;
. ■ i1: ■ . f n
i 3 ! \
lérvK
.,,..... _
5«
I
i2<
•’ ‘ . •>, ■.
__
i< ;
l
-
.....
'Cfr-Mtä
l: *.-3 to
'
• '4111
'
mt
•3 -
i..: . ?. j
•v..’ . : u
t
-
v-?r
./ i
r»Or. i
VJ-J3!
• s .... :>
i •
r »* T
.■rftVj |
•* • >
: Vf*at ’
1 **»; ' t
. :
... • rt "
• -r-:
‘■•osa:
. ; ; . ;
tivh'-
i
r.« .t ; i- ^ ! ! '
' viv-i. v.’’ i - . ' «”*■ w ;C>. -
<6_
V
