# ID: svediakorp-gov311
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,622
# sentences: 1,958
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 25 Junti e. nx. fiol
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi - Utskotten',
Af den 10 sistledne Maj.
N:o 91. I anledning aTväckt motion om
tillämpning af 25 Cap. 1 §. ByggningaBalken,
på alla för varu-transport nödige vägar.
Af den 29 sistledne Mr.j,
N.o 92. I anledning af väckte frågor om
öfverseende och förbättring af Rikets oeconomiska
och Politieförfattningar samt om Landshöfdingarnes
rätt att utfärda vitesförbud m. m.
Af den 2g sistledne Maj.
N:o 93. Angående yrkad ändring uti
Kongl. Förordningen den 22 Julii 1803, om
Tionde och Räntegifvares samt ägares ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter.
Af den 2 dennes.
N:o 94. I anledning af gjorde förslag i
afseende på byggnadsskyldigheten vid KyrkoherdeBoställen.
N;o 95. I anledning af gjorde förslag,
dels i afseende på grunden för Hemmansskyldighet
att deltaga i Kyrko- och Prestegårdsbyggnad
samt dels att sådane Krpnobeten ^
eller andre dylike Kronans odisponerade lägen
-
fea
B-rn Junit t, nt.
heter, som uti Extra Roteringen ingått, bord*
få vidkännas berörde skyldighet och utgörande
af Kyrkotionde.
Från Lag-Utskolict:
Af den 31 aistledoe Maj:
N:o 96. I anledning af väckte motioner,
angående yrkad ändring uti Kongl. Förordningarne
den «4 Augusti 1813, emot fylleri och
dryckenskap, samt den 1-s December 1815, i
hvad denne sednare angår laga Domstol för
åtal emot oloflig bränvinsförsäljning.
Af den 4 dennes:
Nto 97. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldfe Betänkande,
i fråga om upphäfvande af Öfre och
Nedre BorgRätterne samt RiksMarskalksEmbetets
befattning med skuldfordringsmål.
N*> 98. I anledning af återremisi utaf
Utskottets förut afgifne Betänkande, om tiden,
inom hvilken hinder för lysning och ägtenskap
börs anmälas och styrkas.
Af den »6 dennes:
N:o 99. I anledning *f gjorde anmärkningar
vid Utskottets lörut meddeldte Betänkande,
angående yrkad ändring uti 21 Cap. 5
och 4 §. § RättegingsBalken.
Ar s5 Junti t. m.
N;0 to o. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande
öfver väckt motion angående bestämmande af
visa grund för fastighetsvärde vid Bouppteckningar
hvarefter åttondedels fattigprocenten må
beräknas.
N:o loi. I anledning utaf återremissutaf
Utskottets förut afgifne Betänkande , angående
yrkad skyldighet för Häradshöfding!™»,
att vid hvarje Tings slut meddela Presterskapet
Häradsrättens beslut angående dera, »om
lör begingne förbrytelser blifvit tilltalade och
sakfällde, eller under framtiden ställde, jemte
Saköreslängds extracter öfver de Kyrkan och
de fattige tilldömde böter.
i?rå:i Allmänna Besvärs- och Qeconomie-U/Jkottiti
Af den to dennes:
N:o H5* I anledning af gjord* anmärkningar
vid Utskottet» förut meddeidte Betänkande,
rörande skyldigheten att in natura lefverera
hö och halm till Kongl. Hofstallet i
Stockholm*
Af dtn 16 denne»:
N:o 116. I anledning af äferremis I Utskottets
förut afgifoe Betänkande, angående
lämpeligastt tidan till allmänna vägaises
Krusning*
§34
Dm 3g Junii e. m.
N:o 117. Angående ersättning för underhåll
och Fourage till tågande Troupper.
Af den 10 dennes:
N:o 118- I anledning af återremiss å Utskottets
förut meddeldte Betänkande, rörande
väckt fråga derom, att LandsFiscaler icke annorlunda
än efter föregången ransakning och
genom laga Dom, måtte kunna från sine tjenster
skilj, s eller ock desse Tjenstemän komma
att alldeles upphöra.
Af den 16 dennes:
N o 119. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
rörande anläggande afen Köping uti FryksJ
ände Socken af Wermelands Län,
Af den 10 dennes:
No 120. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
om lumpsamlings-skyldighetens upphäfvande
samt om förändrade föreskrifter i afseende
på sättet att samla lumpor för Pappersbrukens
behof.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet inkommit
så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 4.)
Lades på bordet.
Ben 25 Junii e. m.
justerades PleniProtocollen för den 23 och
27 sistledne Maj för-och eftermiddaga nä smit
för den 30 sistledne Maj förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm förmiddagen
den 25 Junii 1823.
S D. Remitterades till
Siats - Utskottet'.
Herr Munck af Rosenskjölds, Eberhard,
memorial, innefattande anmärkningar vid de
flere StaisUtskoitets denna dag återremitterade
Utlåtanden, angående Allmänna Magazinslnrättningen.
Ut Supra.
S. D. Fö redrogos § nyo och biföllos följande
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
den 3 dennes afgifne, samt den 18 derpå
följde eftermiddagen, på bordet lagde Utlåtanden;
No
102. I anledning af väckt fråga om
Skogsägares befriande från kostnaderne till
Klamparelagst i Götheborg.
N.o 103 I anledning af väckt fråga om
medel till befordrande af Svenska Jerntillverk
-
#o#
25 Junti t, m.
ningars och Manufacturarbetens afsättning på
Noir» America.
N:o 104. I anledning af väckt fråga örn
upphälvande af det så kallade Hemförare BåtGillet
i Götheborg.
N:0 >05. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betän~
kande, om Kronobetjeningens påskrift å Allmogens
Kungörelser, innan de från Predikstolarne
uppläsas. Ut Supra.
S. D. Föredrogos & nyo och återremitterades,
i anledning af dervid gjorda anmärkningar,
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
deo 3 demes afgifne, samt den 18
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde
Betänkanden:
N:o 106. I anledning af föreslagen förändring
uti examina för inträde uti de civila
Embetsverken.
N:o 107. I anledning af väckte frågor,
om ett tor batt rädt Skolväsende uti LandgFörsamlingarne,
till barns fullständigare och tidiga
undervisande uti läsa, skrifva och räkna.
Ut Supra.
S D. Föredrogos å nyo och gillades följande
Statsutskottets den a6 sistledne Maj afgifne
samt dan 6 dannes eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden;
Ä*n *5 Junti e, mi
N o I83. I anledning af Riksens Stander*
Revisorers år 1822 framställde anmärkning,
rörande oredovigte spannmåls upphandlingsmedel
i Wermlands Län.
N:0 186. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 framställde anmärkning,
förande 5oo tunnor hafre, som år 1S18 biefvo
»•sände till Norrige.
N:0 1 87- I anledning af Riksena Ständers
Revisorers år 1S20 framställde anmärkning röraode
11,000 R.dr Banco förskjutne medel till
Lyckeby Qvarnars reparation.
No 1S 8- I anledning af Riksens Ständers
Revisorers åren 1820 och 1S22 framställde anmärkning,
rörande utlemnad Koppar till taktäckning
å Kongl. Slottet och Hennes Kongl.
Höghet Prinsessans Falais i Hufvudataden.
N;0 189. I anledning af Rikeens Ständer*
Revisorers anmälan, röraede det lör Bagar*-  Embetet i Hufvudstaden år 1818 anslagne pärti
Båg.
N:o 190. I anledning af Riksens Ständer*
Revisoiers år 1820 gjorde anmärkning, rörande
förhöjning i Spanneinåls-upphandling*-prir
sen för Skaraborgs Län.
N:o 192. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers 1820 framställde anmärkning,
Den 25 Junii e. m.
vid ett Herr Öfversten Conrad Åkerhjelm beviljadt
spannemåislåa i Umaå Magazm.
N:o 193. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 gjorde anmälan om oliqviderade
förskotter af Majorea Coijet samt HofMarskalken
Löivenskjöld.
No 195. I,anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 framställde anmärkning,
rörande verkställde spar.nemålstransporter land-"
vägen från Wadstena till Ö ebro.
N;o >96- I anledning af Riksens Ständers
Revisorers åren 1820 och 1822 gjorde
anmärkning, rörande ett till Bolms Läns Kongl.
Regemente , af Herr Landshöfdingen Grefve
von Rosen utlemnadt lån af Allmänna Magazinslniättr.
ingens medel.
No 19". I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 gjorde anmärkning,
rörande uppburne förskottsmedel af Herr Lands,
höfdingen Arnell.
N;o 199. 1 anledning af Riksens Stän
ders
Revisorers gjorde anmärkning, rörande
försummad indrifning af en fordran hos SkeppareÅldermannen
j. P. Ståhl i Thorshälla.
N o 202. I anledning af Riksens Stän
ders
Revisorers anmälan, om resultatet af den
till
Ben 2-5 Junii e. m,
till England år i8ao verkställde spannemålsutskeppning.
N:o 204. I anledning af Riksén» Ständers
Revisorers hemställan, rörande undsättnings-spannemåls
återlefvererande till samma
KronoMagazin, der den uttagit».
t
N:o 205. I anledning af Riksens Stän-3
ders Revisorers anmälan, rörande extra ordina
rie
afskrifning, som blifvit beviljad SlottsPro-;
viantmästaren, Kongl. Räntmästaren J. O. Ouchterlong.
No 206. I anledning af Riksens Stän
ders
Revisorers anmälan, rörande en afskrifning
uti Umeå Magazinsräkenskaper, å de så kallade
Skånska GåfvospanncmålsTinedlem
N:o 307. I anledning af Riksens Stäm
ders Revisorers anmälan, om en år 1822 yp-i
pad betydlig proprie balance hos Magazina-r
Förvaltaren Renner i Lidköping. Ut Supra.
S. D. Föredrogos & nyo och ladeg till
handlingarne, följande StatsUtskottets den 26
sistledne Maj afgifne samt den 6 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden:
N:o i80. I anledning af Riksens Stäm
ders Revisorers åren 1820 och 1823 afgifne
Berättelser, rörande granskningen af Allmänna
Ridd, 0. Ad. Fröt, V. Band.
39
6io
Den 25 Junii e, m.
Magazinslnrättningens räkenskaper och förvaltning
de sednare åren
N:o
184. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers åren 1820 och 1822 afgitn#
Berättelser, angående Allmänna Magazinslnrätt.
ningens utestående fordringar i Finland.
N:o 194. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1820 gjorde anmärkning,
rörande upphandlad riad råg vid Norrköpings
KronoMagazin.
N:o 198. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 1822 gjorde anmälan , om
den till hjelp för hufvudstadens nödlidande
vid KronoBageriet verkställde brödförbakning.
N:o 208. Öfver åtskillige af Riksens Standers
Revisorer åren 1820 och 1822 framställde
anmärkningspuncter, rörande Allmänna Magazinslnrättningens
förvaltning. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades
följinde Statsutskottets den 26 sistledne
Maj afgifne, samt den 6 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 181. Öfver åtskillige af Riksens Ständers
Revisorer åren 1820 och 1822 framställde
anmärkningspuncter, rörande Allmänna Magazinslnrättningens
förvaltning.
Deri 2 g Junii e. m.
N:o 182. I anledning af Riksens Ständers
* Revisorers anmärkning, angående den till Italien
år 1821 verkställde export af Korn och
Hafre.
N:o 201. I anledning af Riksens Ständers
Revisorers år 182a gjorde anmärkning vid inköpet
af Eldqvarnen i Stockholm.
N:o 509. I anledning af Kongl. Maj.*ts
Nådiga proposition, om afskrifning för ett
qvantum Råg, användt till brödbakning åt
Hufvudstadens fattige. Ut Supra.
Utdrag af protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderfekapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 25 Junii 1823.
S- D. Remitterades till
StatsUtskottet:
Herr Rosenblads, Bernhard, Memorial,
innefattande anmärkningar vid StatsUtskottets
den 21 sistiedne Maj eftermiddagen återremitterade
Utlåtande, i anledning af väckt fråga,
om ali jords lika beskattning samt en allmän
ny refning och skattläggning. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades
, på grund af dervid gjorde anmärkningar,
LagUtskottets den 13 sistiedne Maj under
N;o 84 afgifne samt den 18 dennes eftermid
-
Den 25 Junti e, m.
dagen på bordet Isgde Betänkande, i anledning
af väckt motion, angående LagmansRätternes
upphörande. Ut Supra.
S* D. Förédrogos å nyo och bifollos följande
från nedannämnde Utskott inkomne samt
den 18 dennes ekermiddagen på bordet Iagde
Betänkanden:
Från Stats- och Banko-Utskotten'.
Af den 17 dennes.
N:o 237. I anledning af Kongl. Majits
Nådiga Proposition, angående bidrag till utförande
af Hjelmare Canal och Slussverks ombyggnad
, så vidt den serskildt beträffar det
innevarande år till berörde ändamål nödige anslag
af allmänna medel.
Frän Lagutskottet'.
Af dea 24 sistledne Maj.
N:o 85, I anledning af väckt motion om
förändrad organisation af HäradsRätterne.
Af den 28 sistledne Maj.
N:o 86. I anledning af väckt motion,
om befrielse för sökande parter uti skuldfordringsmål,
hos Kongl. Majtts Befallningshafvande,
att med förklaranden communicera de i
dessa mål meddelande Utslag.
Den a5 Junii e, nt,
6i3
Af den 4 dennes.
N:o 88. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 4 sistledne Mars meddeldte
Betänkande N:o 6, angående ändring
uti 25 Cap. 5 §. RättegångsBalken.
N:o 90. I anledning af väckte frågor, om
FörlikningsDomstolars inrättande. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag.
Utskottets den 4 dennes under Ntris 8? och 89 afgifne
samt den 18 derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtanden, i anledning af gjord*
anmärkningar vid Utskottets den 25 sisUedne
Februarii och den 18 sistledne Mars under
N:ris 4 och 20 meddeldte Betänkanden.
1:0 Angående hembud, då Frälseskattehemman
utom Börd försäljas.
2:0 Rörande tjenlige Författningar mot
allmänna förbrytare;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till handlingarne.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Lagtamt
Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottens
den 26 sistledne Maj under N:o 83 afgifne
samt dea 11 dennei eftermiddagen på
6 >4
Den 25 Junit e, m.
bordet lagde Betänkande, öfver yrkade utvägar,
att förekomma löse men arbetsföre personers
kringstrykande och bettlande i skydd af
de Pass, som i ett eller annat lagligt hänseende
samt i stöd af gällande Författningar, kunnat
för dem blifva utfärdade. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs och OecanomieUtskottets den
31 sistledne Maj under N:o 101 afgifne samt
den 11 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, öfver föreslagne ändringar uti Författningarna,
rörande husbehofsbränvinsbrännningen
och dermed gemenskap ägande ämnen ;
blaf samma Betänkande, på grund af de, utaf
åtskillige Ledamöter, dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt. Ut Supra.
S, D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 5 dennes under N:o 217 afgifne
samt den 11 derpåföljde eftermiddagen, på
bordet lagde Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 24 sistledne
Mars meddeldte Betänkande, angående begärdt
anslag af Statsmedlen till kostnadens bestridande
för en hamnbyggnad vid jönköping;
blef samma Utlåtande af Riddcrskapet och Adeln
bifallit. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lagstmt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskot*
tens den 14 sistledne Maj under N:o 55 afgifne,
samt den 23 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagda Betänkande, angående yrkad
Den 15 Junii e. m.
v
förklaring af Kongl. Kungörelsen den 6 April
i8io, angående skyldigheten för Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet, att
för deras jord, hus och tomter i Städerne, deltaga
uti allmänna åligganden; blef samma Betänkande
af Ridderskapet och Adeln gilladt.
Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till n om aftonen.
In fidem Protocolii,
O. J. Lagerheim,
Lördagen den 28 .lunii.
Plenum klockan half till 9 förrniddlgeni
Föredrogs å nyo och remitterades till LagUtskottet,
Kongl. Maj:ts den 9 sistledne Maj
616 Den 28 Junii f. m.
aflåtne samt den 25 dennes förmiddagen på
bordet lagde Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående lörklaring öfver 5 § uti 25
Cap. RättegångsBalken samt 4 §• uti 3 Cap.
MissgerningsBalken.
Föredrogs å nyo Kongl. Majfs den 4 dennes
aflåtne samt den 25 i samma månad förmiddagen
på bordet lagde Nådiga skrifvelse
till Riksens Ständer, angående ett lånebiträde
till fullbordande af nya Bibliotheks-byggnaden
vid Upsala Universitet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: anlörde
skriftligen.
(Se Bilagan N:o 1.)
Herr Hammar [kjöld, Lorenzo: Jag anhåller
så mycket mera att få förena mig med Grefve
von Schwerins afstyrkande som, utom det
att Upsala Academie är den rikaste possessionat
i Sverige, vi böra erinra oss, att
Kongl. Maj:t af egne medel för Bibliotheksbyggnaden
skänkt 30,000 R:dr Banco, enligt
ett uti allmänna Tidningarne meddeladt nådigt
löfte. När Academien har fått så mycket,
och dertill äger så betydliga egna tillgångar,
är det för mycket att begära mera»
Herr von Hartmansdorff, Angnfh Det förundrar
mig högeligen, att tvänne litterateurer
Den 28 Junii f ni.
617
talat emot ett lånebiträde åt vårt första Lärosäte.
Det är möjligt att byggnaden kunnat
undvikas och att en lämpligare utväg kunnat
finnas genom erhållande och inredande af rum
för Academiens Boksamlingar på Upsala Slott.
Men den tid då företaget skulle begynnas är
redan förbi, byggnaden påbörjad och verskstäiligheten
till en del utförd. Att Kongl. Maj:t af
egne medel skänkt 30,000 R:dr till detta ändamål,
bör ej vara ett skäl att låta företaget
förfalla, och låta penningarne vara bortkastade.
Snarare synas då Riksens Ständer böra
understödja arbetet. Den ena af de värde Ledamöterne
har sjelf erkänt, att de begärdte
50,000 R:dr äro ett ringa bidrag; hvarföre
6kulle de då icke beviljas? De äro för öfrigt
icke begärte till skänks, utan emot 3 procents
ränta och 2 procents afbetalning på capitalst.
Man bör ej säga, att de användas till ett inproductift
företag, så vida man ej vill anse
befrämjandet af medlen till vettenskaplig bildning
hos Nationen såsom inproductift. Det är
ej blott den materiella verksamheten, utan äfven
den intellectuella , som i samhället bör
vårdas ty intet kan göras med framgång, utan
förstånd. Att förslaget kommer ifrån Regeringen
och icke ifrån enskilte är ej ett skäl att
sätta sig deremot. Förut har man klandrat, att
Regeringen icke framställt förslag; nu anses
det orätt att de icke blifvit gjorda af enskildt
Riksdagsman. Hvarföre må det ej vara lika
öppet för båda de contraherande Ststsmagterne
att göra motioner, då hvarken Grundlagarne
ellet häfden lägga hinder deremot. Jemförelsen
6x3
Den 23 Junti f. m.
mellan de särskildta yrken, som tarfva understöd
är svårt att här uppgöra; i synnerhet, då
fråga är emellan näringar och vettenskaper;
men då BancoUtskottet lår emottaga den Kgl.
Propositionen, har det tillfälle att göra jemförelsen
och yttra sig- För min del tillstyrker
jag motsattsen af hvad Grefve von Schwerin
och Herr Hammarskjöld yttrat.
Grefve von Schwerin: Jag vill ej inlåta
mig uti vederläggning af alla de skäl Herr
von Hartmansdorff anfört mot den åsigt, som
jag framsiällt. Jag får blott förklara, efter
som han gör mig den äran att räkna mig bland
Litteraturens Lärjungar, att jag icke ett ögonblick
skulle tveka att mot ett enkelt bondförstånd,
utbyta både Magisters-Diplom och
Doctorshatt, om dessa värdigheter skulle kunna
verka , att jag blefve partisk för litteraira
fiänder, och känslolös för rätt.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde,
att så väl Kongl. M«j ts Högstberörde Nådiga
Skrifvelse, som de, af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf, nu afgifne yttranden
matte till BancoUtskottet remitteras; hvilket
bifölls.
Föredrogos § nyo och bi föllos Allmänna
Besvärs- och OeconömieUtskottets den 10 och
16 dennes afgifne samt den 25 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtandea.
Den 28 Junit J, m. 619
N=o 115. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande,
rörande skyldigheten, att in natura lefverera
hö och halm till Kongl. Hof-Stallet i
Stockholm.
N:o 1 r 7. Angående ersättning för underhåll
och fourage till tågande Trupper.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den ?6:de
dennes under x 16 afgifne samt den 25 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
' under N:o 56 förut meddeldte Betänkande, an»
gående lämpligaste tiden till allmänna vägarnes
gru6ning; fann Ridderskapet och Adeln, att
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln afslagit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Företogs till profning Allmanna Besvärsoch
OeconomieUtskottets den xo dennes under
N:o 118 afgifne samt den 25 derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar, vid Utskottets
den 5 sistledne April under N:o 48 meddeldte
Betänkande, rörande väckt fråga derom, att
LandsFiscaler icke annorlunda, än efter före^
620
Ben 28 Junii f, m.
gången ransakning och genom laga Dom måtte
kunna från sine tjenster skiljas eller ock desse
Tjenstemän komma att alldeles upphöra.
Herr Ehrenborg, Casper-. Jag vill ej trötta
Ridderskapet och Adeln med återupprepande
af de skäl jag anförde då Betänkandet förra
gången förevar, i synnerhet, som afgörande!
ankommer på Kongl. Msj:t, som dessförinnan
torde finna JustiticcCanizlerens hörande nödigt,
och hvarvid samma skäl tvifvelsutan blilva
fullständigare utredde; men jag vill blott fästa
uppmärksamheten deruppå, huruvida det
är conseqvent att OeconomieUtskottet, som i
ett annat Betänkande tillstyrkt bibehållande af
BrännvinsFiscaler, hvilka hafva en vida mindre
befattning, nu tillstyrker afskaffande af
LandsFiscaler, hvilka såsom den egentelig*
Åklagaremagtens organer, hafva en mera vidsträckt
och magtpåliggande befattning och
hvilka deribland controllen å KronoBetjeningen
tillkommer.
Herr Grefven och LcmdtMarskalken gjorde
proposition till bifall af OeconomieUtskottets
ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln med godkännande af hvad Utskottet
yttrat i frågan derom, att LandsFiscalerne endast
efter föregången ransakning och genom
Den aS Junii J, m.
6 a i
Laga Dom skulle kunna från sina tjenster skiljas
, behagade Utskottets Utlåtande i öfrigt
afslå.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff, Augijlx Så vidt
jag kunnat fatta meningen af OeconomieUtskottets
Betänkande, är det blott tillstyrkt att
LandsFiscalerne skola indragas der, hvarest
KronoBetjeningen anses nog talrik för att kunr
na öfvertaga de förrättningar, som annars lemna»
åt Fiscalerne. Således finner jag ej hinder
att bifalla Utskottets Betänkande Det beror
i alla fall på Kongl. Maj t att låta tillsätta eller
icke dessa på Stat ej uppförda Tjenstemän.
Herr Ehrenborg: I anledning af hvad Herr
von Hartmansdorff och Utskottet ancagit, att
KronoBetjeningen skulle göra tillfyllest för beifrandet
af förseelser, får jag fästa uppmärksamheten
deruppå att LandsFiscalerne bland
öfrige åligganden äfven hafva det , att vara
ettslags AdvocatFiscaler inom LandsStaten, och
att sålunda äfven för tjenstefel åtala KronoBetjen.;
te som ej lämpligen kunna vara actorer mot hvarandra
än mindre mot sig sjelfva. Om Ridder.
6kapet och Adeln vill bifalla Betänkandet, ämu
nar jag dock visserligen icke begära votering,
utan reserverar mig då endast emot beslutet.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric: Uti hvad
Herr Ehrenborg anfört, förenar jag mig så
mycket helldre, sorn jag tror att KronoBetjen,
Ö22
Ben 28 Junii J. m '.
gen, genom okade göromål uti sednare tider
har svårt, att medhinna sine egne göromål, u*
tan att åtaga sig dem , som tillhöra LandsFiscalerne.
För öfrigt torde det skälet att just de
skola nyttjas vid åtal emot KronoBetjeningen
tillräckligen gifva tillkänna deras nödvändighet.
På dessa skäl tillstyrker jag afslag å Utskottets
Betänkande i denna del.
Herr Grefven och Landt-Marskalken förnyade
sin till bifall å Utskottets Utlåtande förut
gjorde proposition.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
, N -
Hvarefter Herr Grefven och LandtMar/kalken
hemställde, om Riddersköpet och Adeln behagade
på sätt Herr Ländt MarJkalken nyss förut
föreslagit, OeconomieUt6kottets Utlåtande
afslå.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att som, efter hvad han
tyckts sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogs Bevillningsutskottets den 3 dennes
under Nio 12 afgifne samt den 11 derpå
-
Den 28 Junti J. m. 623
följde eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
angående de genom Stora Sjötullen inflytande
Bevillningsmedel.
Friherre Boije, Ludvig: anförde ekrifte
ligen:
(Se
Bilagan N:o 2.)
Herr af Klintbergs Carl} hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes så lydande:
(Sa Bilagan N:o 3.)
Herr Lefrén, Johan Pehr, uppläste följande:
(Se
Bilagan N:o 4.)
Herr Rothlieb, Axel, anförde skrifteligen:
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Grejven och LandtMarjkalken tillkännagaf,
att plenum komme klockan 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric,,- uppläste
följande:
(Se Bilagan N:o 6.)
Herr af EkenJIam} lfrael, anförde skrif—
teligen:
(Se Bilagan N;o 7.)
624
Den 28 Junti J. ni.
Herr von Becker, Carl Johan, uppläste följande;
(Se
Bilagan N:o 8.)
Hvarefter Herr von Becker muntligen tillaJ
de: Sedan jag nu hört frågan om en oin
skränkt
Handelsfrihet redan för närvarande här
upptagas och discuteras, får jag instämma med
dem, som talat emot den samma, och hvilkas
yttranden jag för denna gäng icke anser mig
med något eget böra upprepa, eller utvidga.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Utan
att för närvarande ingå uti någon granskning
af Utskottets präncipe, helst jag trott mig finna
att den icke är så absolut oinskränkt och
fri, 60m någre supponerat, utan att deruti finnas
flera modificationer , torde jag få nämna,
att, om än jag kanske vore af Utskottets tänka,
möjeligen då när fråga vore om en helt
ny sakernes ordning, så är förhållandet likväl
nu helt annorlunda. Vi äro uti ett land, som
ifrån långliga tider har sina gamla inrättningar.
Dessa måste betraktas uti alla sine oeconomiske
förhållsnden. Detta är den vigtigaste
synpunkten ifrån hvilken man bör utgå. Jag
tror att i ett nytt land, vore det ej farligt att
antaga nya principer, och man hade ej att frukta
att sådane principer, icke skulle vinna reciprocitet,
i andra länder. Men helt annorlunda
är förhållandet i Sverige. Vårt Fabrikssystéme
måste congideras. Jag kan ej ingå i
Den 2 o Junit f, m.
elen tanka, att Sveriges sämre jord gör arbetsförmågan
mindre här än i andra länder, då
deruti ■finnes fullkomlig frihet. Detta måtte
icke vara förhållandet , då m3n betraktar att
Fabriker alltid bättre frodas i fattigare länder
och hårdare luftstreck. Äfvenså litet tror jag
pä utländska speculationer och sammansättningar
för att ruinera ett och annat land. Vät
vet jag, att uti flere länder göras uppoffringar
till uppmuntran för egne Fabriker, men icke
med afseende på det eller det landet. Visserligen
känner äfven jag att Engelske Fabrikater
säljas till underpris, icke blott i hänseende till
andra länder, men äfven inom England; mea
detta har jag sett äfven i andra länder.
Jag har sett Fransyska varor säljas till underpris
uti Fransyska colonier. Detta måtte icke
hafva varit lör att hindra Fabriksrörclsen; utan
det kommer af Fäbrikanternes behof att
sälja, hvilket de måste göra när de icke längre
kunna behålla sin vara. Jag kan således
icke erkänna sammansättningar i länder der en
tillverkning af många millioner skulle sammansätta
sig för att vinna en export af kanske
100 ooo R;dr till ett annat Land. Det ligger
ej i menskliga naturen en sådan enighet. Men
jag har ett helt annat skäl hvarföre jag icke
tror att man i detta ögonblick bör ingå i någon
förändring. Jag tror att trenne åtgärder
stå tillsammans för beredande af en stor (Leonomisk
förbättring i Sverige. Af desse är
handelsfriheten den tredje i ordningen, och om
Ridd. o. sid Prof. V. Band.
40
Den 28 Junii f. m.
man använder en annan än denna ordning sl
medförer åtgärden ingen nytta, tvärtom skada.
I nu varande skick af den inhämska och utländska
industrien, så måste om man vill tänka
på en förbättring, något föregå handelsfriheten,
nemligen en förbättrad konstflit, en
större Näringsfrihet. Derigenom kunna vi vän.
ta med tiden en skicklighet, hvaruti jag väl
hört sägas att vi kunna täfla, men som ej min
erfarenhet eller öfvertygelse kan besanna.
Tvärtom kan jag visa, att af Svenska grundproducten
Jern och Stål, kunna samma saker
som i Sverige fabriceras, på utländske Fabriker
förfärdigas för 50 procent bättre köp än i
Sverige. Jag kunde anföra flere exempel om
cådant behöfdes. Detta ligger uti en felande
konstflit. Detta står ej att hjelpa, blott genom
decreterande af näringsfriheten, utan genom
den effect som den kas medföra, och då
först kommer ordningen att tänka på handelsfrihet.
Men äfven för denna Näringsfrihet
fattas första åtgärden, utan hvilken den ej kan
medföra stor verkan, och må man akta sig, att
vidtaga en åtgärd, hvars ringa framgång man
då torde skylla på principen. Ty efter min
öfvertygelse är Näringsfriheten gifven i sin påföljd.
Genom den komma industrie och konstflit
till deras höjd, täflan uppkommer i machineri,
inrättningar och sparsamhet. Men denna
Näringsfrihet skall ej kunna gå till målet utan
ett stadgadt myntväsende. Deruti ligger således
den första af de 3 åtgärder som böra vidtagas.
Jag har om denna sak nu så litet hopp, jag väntar
så litet att i närvarande tid få se myntvär-;
Den 28 Juni i f. m.
627
det stadgadt; att jag ej eller vantar något af
näringsfriheten, således är det ännu för tidigt
att tala derom. I öfrigt anhåller jag att få
nämna en omständighet. Här är fråga om SjöTullen;
den är olika med LandTulIen. De
regleringar som göras för den, äro ej de sam-i
ma som för SjöTullen. Denne sednare har tven-i
ne ändamål. Det ena är beredande af en inkomst
för Staten, och häri är den lika med
LandtTullen, men der är ännu en annan omständighet.
Den måste i det systémejag nyss
haft äran framställa, äfven hafva en skyddande
tendens för näringarne. Under förra förhållandet
och då det är fråga om inkomsten,
tror jag visserligen att saken hörer till Bevillningsutskottet,
men uti allt det öfriga, vara
6ig det administrativa eller Oeconomiska, frågorne
om brott och straff, m. m. kan jag ej
finna att Bevillningsutskottet har dermed att
göra. Detta kan på sin höjd vara önskningsmål,
hvarföre åtgärden bör komma från Lagoch
OeconomieUtskotten; helst i dessa afseenden,
egentliga utföringen tillhör den admini-,
strativa magten.
Jag anhåller sluteligen få nämna, att, ora
man under sådane förhållanden skulle skrida till
en sednare af de nämnde åtgärder, utan att de
andie bägge föregått, skulle säkerligen derigenom
intet af föremålen vinnas, utan ett slikt
steg endast bidraga till pappersmyntets ytterligare
försämrande, vida öfver hvad det] nu är.
Det har blifvit sagdt att utrikes producter,
som ej kunna produceras inom landet, men
6i3
3m 2 g Jun i i J, m.
hvilka genom vanan blifvit behof, måste mindre
belastas, på det Staten måtte komma
i åtnjutande af sine inkomster dei af. Jag ingår
i denna tanka, men man må akta sig, så
att man kan träffa medelvägen. Visserligen är
här en källa till inkomster, men den bör varsamt
behandlas, ty uti ett land som har en
sådan belägenhet som Sverige, som ej saknar
ett verksamt och tilltagset folk på sine kuster,
blifver dtt svårt att hindra lurendrägeri och
tullförsnillning, och jag är öfvertygad, att om
ej målet med noggrannhet och grånlagenhet
behandlas, skola öfverträdelser af lagen snarare
befordras än förekommas. Jag är ej vän af
prohibitions-lagar, men jag kan ej gilla, att
då en sak på gränsen är förbuden, den inom
landet ej allenast får förbrukas, utan äfven är
anbefalld till nyttjande. Under sådane förhållanden
är det ej endast denna artikel som gör
skada, utan befallningen har äfven inflytande
på opinionen hos den som beräknar lättheten
och möjligheten att öfverträda LageD. Jag har
uti det project som af Utskottet blifvit uppställdt
, älven funnit det vara föreslagit, att
värdet af varorne sorn inkomma skall för
hvart år bestämmas af Commerce-Coilegium.
Jag hemställer huruvida det är möjligt att derigenom
vinna en sådan säkerhet, att de handlande
då skulle våga exponera sig för långväga
företag. Om nu i år en afgift bestämmes,
upprättas den efter hvad varan gällde förra
äret, men den kan möjligen i år gälla 50 procent
mindre. Om man nu företager en expedition
sorn ej hemkommer förr än nästa år,
Dt n 23 Junii /. m.
huru skall man då kunna göra någon beräkning.
Väl vet jag att man i andra länder tagit
värdet af varan till grund, i synnerhet i
England, men jag vet ock, att der ett officiell
värde är bestämdt en gång för alla, och efter
detta sker beräkningen, men detta förändras ej
år ifrån år, utan förblifver i århundraden detsamma.
Derföre upptagas ock, uti alla StatsOeconomiski
beräkningar i England, tvänne
värden det officiella och sjelfva varuvärdet.
Jag har här hört ett Utlåtande af Presidenten
i CommerccCollegio Herr *f Klintberg uppläsas.
Jag hade önskat, att han varit närvarande, ty
jag hade då kunnat få en fråga besvarad. Jag
har dock ej blifvit honom varse, och detta
föranleder mig till en anmärkning, att önskansvärdt
vore, att, när vi här få höra en skrift
uppläsas, Författaren måtte likaväl som åhörarne
vara närvarande. Uti nu ifrågavarande
Utlåtande står nämnt, i afseende på Bomullsväfnader,
undantag för dem sorn komma från /Vestindien
med egna skepp. Är det miss-skrifning
och skall vara Ostindien, så har jag ingenting
dervid att erinra, men är det icke miss-skrifning,
utan skall vara Westindien, så är det en
besynnerlighet, helst af Presidenten i CommerceCollegio.
När jag var i Westindien, voro förhållanderna
ej af den art att der fabricerad®
Bomullsväfnader kunde hit importeras och jag
har ingen anledning förmoda ställningen i IVrjlJndien
sedan den tiden vara så förändrad stt
derifiån en sådan import till Sverige skulle
med fördel kunna verks'äl!*s. Jag vill ej
längre uppehålla, utan anhåller blott att i fall
630
Den 2g Junti f, mi
af återremiss, desse mine anmärkningar måtte
till Utskottet få medfölja.
Herr Riben, Carl fFilhelm: Hvad först an
går
frågan, huruvida Bevillningsutskottet i
formen öfverskrida den i Grundlagarna uppdragna
gränsen för Utskottets verkningskrets ,
förmodar jag att Utskottet, när målet andra
gången återkommer, icke underlåter, att genom
en förändrad redaction, undanrödja de anledningar,
som tilläfventyrs förorsakat de i detta
hänseende mot Betänkandet gjorda anmärkningar.
Icke i hufvudsaken delande Friherre Boijes
öfvertygelse, att Utskottets Betänkande innehar
en förvillelse, tror jag mig uppfylla min pligt,
då jag försöker att inför Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vederlägga en del af de anmärkningar,
som mot detsamma blifvit gjorda.
Handelsfriheten, säger Friherre Boije, miste
erkänna sitt vilkor i allmänna nyttan: Oin
allmän nytta uppstår just genom handelsfrihet,
sä måste detta vilkor vara uppfyldt,
Då som Friherren riktigt anmärkt naturen
anvist Svenska Folket ett hårdt Climat, kalla
och mörka årstider, en svag jordmån och en
trög arbetskraft; då productionen i följe deraf
i Sverige är mindre och dyrare än i rikare
Länder, så synes mig desto farligare, att genom
prohibitiva författningar ännu mer hindra
utvecklingen af en National-Industri som sig
Den 28 Juni i f mi
631
sig sjelf lemnad uti naturliga förhållanden redan
äger svårigheter nog att öfvervinna; och
då Sverige, som Friherren äfven lika riktigt
uppgifvit, i och för sitt afskilda läge redan är
i saknad af stora capitaler, synes mig ganska
vådligt, att genom monopolier och handelsförbud
hindra det fria användandet af de få capitaler
vi kunna disponera. Sverige, fattigt på
Folk och penningar kan icke uthärda med det
handelstvång som Europas rikare Länder kunna
draga.
Att ett påbud om handelsfrihet utan correctiv
vore att med uppoffring af egen production
inbjuda utlänningen till större vinst än
våra egna producenter kunde äga, medgifver
jtg, men jag skall lätigre fram utbedja mig få
visa att Utskottets förslag alldeles ickelsaknar
correctiv, och vid slikt förhållande torde denna
Herr Friherrens anmärkning af^sig 6jelf
förfalla.
Att Dannemarks naturliga handelsintresse
genom det landets belägenhet för transitohandel,
är rakt motsatsen af vårt, medgifver jag
icke utan bevis. Det stora antal öar som utgöra
en del af Danska Monarchien, gör en Tull;
bevakning lika svår, ja svårare än i Sverige,
ocj} jag vill väl veta af hvad skäl Köpenhamns
läge mer gynnar en transitohandel än Götheborgs.
Förvånande har det varit för mig att höra
Portugals exempel åberopas såsom varnande
6;ii
Den 28 ./unn f. m.
emot en handelsfrihet. Den öfversvämning; af
Engelska Fabrikater, som enligt Herr Friherrens
yttrande, på Portugals oeeonomiska belägenhet
utöfvat ett så menligt inflytande, är väl
den cn verkan af handelsfrihet, sådan som den
Bevillningsutskottet velat bereda Sverige? Portugal
utgör, som bekant är, den mest Sydvestra
delen af Europa. Med sin ena långsida
fastväxt vid continenten, på den andra omgifvit
af Oceanen, utan Constitution, utan
Flottor , utan mäktiga Krigshärar, har detta Rike
icke sällan lått erfara tyngden af ett utländskt
inflytande , och jag vågar hy^a den glada öfver
tyge Iren, att dess öde ieke bör bli rättesnöret
för Svenska Ständers åtgärder; men nog
härom och jag öfvergår nu till granskning af
ett annat här i dag uppläst anförande, som jag
vist icke kunnat, tili alia sina delar följa; men
jag utbeder mig att få framställa några erinringar
vid ds Herr Klintbergs åsigter, sorn jag
dels under uppläsningen föriwått att uppfatta,
dels efteråt hunnit anmärka.
Med Herr sf Klintberg instämmer jag
icke i den mening, att oeeonomiska författningar
ofta tarfva förändringar. Jag tror tvertom,
att goda väl beräknade, oeeonomiska författningar,
icke tarfva täta förändringar; men då
Ministéren t i 11 eg na r sig rättigheten att agera
Förmyndare för fullmyndiga menniskor, och
tilltror sig förmågan att, genom omväxlande
tillåtelser och förbud , bereda folken en svag
ersättning för en beröfvad frihet, då uppkommer
ett behof af täta förändringar i oeeonomiska
Den 2& Junti f. m.
633
författningar, hvilka förändringar åter åstadkommande
villervalla och osäkerhet i alia enskilda
speculationer fjettra näringsfliten och
hindra National Industriens utveckling.
Att frågor om Tullafgifters höjande eller
nedsättande bero af Staters lörhällande till
främmande magter, är åter obestrideligen sant;
men jag torde här få erinra att denna sanning
icke blifvit af Utskottet förbisedd. Utskottets
förslag om skyddstull; den af Utskottet yttrade
underdåniga förhoppning att Kongl. Maj t
genom ministeriella underhandlingar lärer täckas
bereda reciprocitet i handelsförhållanden med
andra Stater, eller derest sådant icke kunde
tillvägabringas, vidtaga de åtgärder som Kongl.
Majus funne nödige till undvikande af ett tor
Sverige menligt handelsförhållande, allt detta
visar att Utskottet känt och erkänt tuilafgifternas
beroende af Rikets ställning till främmande
makter.
Visserligen skulle jag högeligen önska att
inger, tull erlades för utgående varor; men
vid den stora försigtighet i öfvergångsperioden
från ett proh i bit i f t till ett liberalt handels-sysiéme,
som aldrig nog kan recommenderas, tror
jag icke det vore vist handlat, nu besluta denna
tullfrihet: Vj böra nöja oss med att för
det närvarande få principen erkänd, men dess
utförande bör öfvcrlemnas åt en kommande tid.
Att tullen nedsättes på inkommande nödvändighetsvaror
såsom Socker, Calle 111. m. tillstyrker
jag.
®34
Den 28 Junii /. m,
Herr af Klintberg uppgifver att Rikets
importhandel besörjes till af Stockholm och
Götheborg, hvaraf Herr af Klintberg drager
den slutsats, att endast i desse Städer en kostsam
tullbevakning kan underhållas. Vidare
tyckes den värde Ledamoten icke i dessa Städer
befara något lurendrägeri, emedan, om jag
rätt förstått hans mening, handeln derstädes
skulle drifvas alltför mycket i stort för att
något lurendrägeri skulle komma i fråga att
föröfvas.
Jag vill alldeles icke inlåta mig i någon
undersökning om tillförlitligheten af denna uppgift
i hela sin vidd, utan öfverlemnar gerna
till hvars och ens egen erfarenhet och öfver'
tygelse att pröfva densamma: Inskränkanrle
jag mig alltså endast till den anmärkning, att
der man icke har att befara lurendrägeri, der
harman efter allt mitt begrepp ännu mindre
att^befara tullförsnillning.
Herr af Klintberg förutsäger Rikets förlust
i Tullintrader intill pasta Riksdag, till
icke mindre än million R.dr Banco, om BevillningsUtskottets
Betänkande antages. Jag
är för litet sakkunnig, att oberedd våga en
vederläggning af Herr af Klintbergs beräkningar:
Jag är dessutom öfvertygad att Utskottet
icke underlåter att åt den värda Ledamotens
calculer egna den uppmärksamhet de förtjena.
Herr af Klintberg ogillar den af Utskottet
föreslagne method, för bestämmande af varu
-
Ben 28 Junii /. m.
63»
vardén, och det af ett skäl som förekommer
mig märkeligt: Ridderskapet och Adeln täckes
nemligen erinra sig att Utskottet till bestämmande
af varuvärdet trott sig finna en utväg
uti Mäklares edeliga intyg och Consulers uppgifter}
men Herr af Klintberg, Chef för det
Verk som har sig uppdragit, att uppgöra förslag
till ConsulsbeStällningar, förklarar Consuleroes
uppgifter icke vara pålitliga, emedan
de, långt aflägsnade från Sverige, antingen
sjelfve äro handlande, eller importeurernes
ombud.
Jag erkänner villigt, att jag icke är kunnig
i handelsförhållanden, och kanske är det
en följd af okunnighet, att jag ansett Svenska
Consuler, af hvilka, som jag menar, åtminsto*
ne några, njuta Lön af Staten, såsom Tjenste,
män de der böra iakttaga och bevaka Sveriges
Rikes och Svenska under6åtares rätt och bästa
på de orter der de äro anställda. Göra de det
så måste väl deras på sakkännedom grundade
och på tjenstemanna tro afgifna underrättelser
förtjena afseende. Göra de det ej, hvarföre
tillsättas de? Icke kan det vara ensamt för
att gynna importeurer. Herr af Klintberg
klandrar Utskottets förslag om Besigtningar ,
JuryDomstolar, och Auctioner såsom i Stockholm
Och Götheborg förorsakande en omgång
och en tids utdrägt, menlig för dessa Städers
vidsträckta handel och i Rikets öfriga Stapelstäder
overkställbar, såsom förutsättande en
kännedom, som har de sistnämnde Städernas
handlande innevånare efter Herr af Klint
-
Ben 23 Junii f, m.
bergs formenand* icke alltid vöre att påräkna
, hvarförutan Herr af Klintberg befarar
sammansättningar vid Auctioner, till hindrande
af prisernes uppgående.
Besynnerligt synes mig, om StapelStädernes
innevånare verkeligen äro så okunniga i
den handtering eom utgör deras yrke, att de
ej kunna förrätta en besigtning till utrönande
af varors värde ; och om en slik okunnighet,
emot min förmodan, der skulle råda, så
tyckes det som våra StapelStäders handelsrörelse
under Prohibitiv-Systemet icke varit särdeles
liflig, ty en liflig handel alstrar icke okunnighet
utan upplysning.
Sammansättningar vid Auctioner till prisernes
uppjagande äro lätta att åstadkomma,
men sammansättningar att hålla priserna låga
äro deremot så svåra och vanskliga, att jag
tror deni icke vara att frukta. Så framt icke
Auctionen anställes i en ödemark eller inom
lyckta dörrar, så kunna dylika konstgrepp ingenting
uträtta, och det vore till och med
vådligt att försöka dem.
Emot Utskottets förslag, att i de Städer ,
der uppbörden uppgår till minst 14,000 R:dr,
ett års credit upplag skulle få begagnas för råämnen
och alla andra i Taxan till upplag tillåtna
varor, anmärker Herr af Klintberg, att
its*a årets Tulluppbörd skulle så betydligen
förminskas, att ett crtditiv, att lyftas såsom er*
Ben 28 Junii f. m,
65?
sättning för förlorad Tullinkomst, nödvändigt
mäste anvisas.
Af alia cie yttranden i Herr af Klintbergs
Memorial, sorn jag hunnit att teckna mig till
minnes, är detta kanske det , som jag enkannerligen
skulle viljä recommendera till Utskottets
noggranna begrundande. Å ena sidan finner
jag väl i ett credit-upplag, sådant som
Utskottet det föreslagit, ett stort correctiv emot
den så mycket befarade Tullförsnillningen,
men å den andra, kan jag icke undgå, att finna
H err af Klintbergs anmärkning förtjena
afseende.
För att skydda Manufacturer, har man utfärdat
förbud, säger Herr af Klintberg: Det
är sannt; men att genom förbud eller hög tull
inskränka införsel af varor som inom landet
kunna tillverkas, är icke allenast att skydda
den inhemska Fabrikanten, det är att göra honom
till Monopolist. Visserligen har ett sådant
Monopolium ofta uppmuntrat den sort af
enskilt industrie, som deraf dragit förmon och
riktat åt denna Industrie en stor myckenhet af
kraft i arbete och fonder, som utan ett slikt
beskydd aldrig ditåt blifvit vända. Men, har
väl national-industrien någonsin derigenom
vunnit? Jag besvarar denna fråga med ett oåterkalleligt
Nej. Samhället förmår icke bringa
sin industrie utöfver den gräns, som dess
capital tillåter, och måste derföre rätta antalet af
sina arbetande händer efter summan af sitt
disponibla capital, utan att ens kunna öfver
-
633
Den 28 Junii f. nu
skrida denna proportion: Intet Handels- eller
TullReglemente mäktar uppdrifva National-industrien
utöfver hvad Capitalet kan underhålla.
Prohibitiva Författningars verkan är också
endast att gifva en del Capitaler en riktning
som de icke af sig sjelfva skulle hafva valt,
men förgäfves hoppas man att genom en sålunda
efter mennisko-funder tillkonstlad handels-rörelse
ersätta Samhället de förmoner, som
omedelbart härflyta af industriens obehindrade
fart.
Men, tycker jag mig redan höra, om
handeln blir fri, så öppnar man också dörren
för den enskilta vinningslystnaden att våga allt
äfven på det allmännas bekostnad. Detta inkast
är för mycket vanligt för att jag icke
sjelfmant skulle upptaga det; och jag vill till
en början erkänna att hvarje individu, under
ett fritt handels-systeme i första rummet afser
sitt eget intresse, men jag medgifver för ingen
del, att allmän skada deraf måste uppstå;
tvertom vågar jag påstå att i en Stat, der
hvarje medborgare, fri från prohibitiva Författningars
tvång söker sin egen vinning, beredes,
om än understödt, äfven Statens: Hvad
är det allmänna bästa, annat än summan af
alla enskiltas?
Hvar individu föres af sitt eget interesse
att använda sina Capitaler så nära sig som
möjligt. Således måste hvarje handlande, i
händelse af lika vinst, föredraga export-handeln
för import och Utländsk Frakt-handel
Den 28 Junii J. m,
639
Alltså innebär handels-frihet genast en källa
för liflighet i den inre rörelsen; och hvarje
individu som använder sitt Capital på den inhemska
industrien söker naturligtvis att gifva
it denna industri det högsta möjliga värde.
Hvad industrien tillagt, förbättrat, eller
utvecklat i de föremål eller rå-ämnen på hvilka
han verkat är industriens product. Productens
värde bestämmer individuens vinst,
men då det endast är begäret efter vinst sorn
förmått honom att använda sitt Capital på industrien,
så väljer han företrädesvis det slag
af industri* hvars product har mesta värde, det
vill säga den, som han kan utbyta emot den
största myckenhet penningar eller andra varor.
Samhällets årliga behållning är alltid summan
af dess productions värde eller rättare sagt
product-värdet och den årliga behållningen äro
allt ett; och då hvar individu söker att så
vidt d»=t på honom beror, egna sitt Capital åt
den inre industrien samt att rikta denna industri
så att dess product skall erhålla det högsta
möjliga värde, arbetar också hvar individu
att uppbringa Samhällets årliga behållning till
det högsta möjliga värde: han söker icke alltid,
det är sannt, att tjena det allmänna bästa;
han känner icke ens huru mycket han,
sökande sin egen vinning, lifvar den inhemska
rörelsen, och han vet icke. att han här, sorn
i många andra fall endast lyder en osynlig
makt, som förer honom till ett mål hvilket
han aldrig tagit i beräkning för sina planer.
64o
Ben 2 g Junii J. rn.
Det är således icke alltid en National olycka
att egeönyttan styrer enskiitas speculationer,
minst bör man yttra det i ett tidehvarf då
handels-intresset regerar verlden och länge
skall gora det. Då man arbetar för sig sjelf
gör man ofta mer godt för det allmänna än
när man äfven af den ädlaste afsigt, väljer det
sednares väl tili föremål för sina handlingar.
Det är lagstiftnirsgarnes, icke individuernas fel,
om enskildt fördel bereder allmän förlust.
Men torde någon säga, hvem inser säkrast
hvilket slag af Industrie lofvar den högsta
product, den enskildte elier styrelsen? Jag svarar
, den enskilte. Den administration sorn åtager
sig att anvisa hvarje individa sättet att
använda hans Capital, den belastar sig med
en omsorg, antingen onyttig eller skadlig. Om
den inhemska industriens product icke är dyrare
än den Utländska, äro alla Reglementen
onytliga; är förhållandet motsatt, äro de skadliga;
och då Herr af Klintberg omtalar
vådan att efter osäkra Theorier åt slumpen öfverlemna
Rikets vigtigaste intressen och att
lättsinnigt blottställa detsamma för vådan af
misstag, hvilkas följder ej stå att hjelpa, får
jag blott erindra att en osäker theorie icke är
någon theorie och att det just är det menskliga
bemödandets fruktlösa ansträngningar att
öfverträffa naturer som äro osäkra , men att
naturens gång är säker, ty den är jemt afmätt
efter oföränderliga Lagar •, och att det verkli
gen
är ganska vådligt, att blottställa Rikens
vikti:
Dtn a8 Juni i J, m,
vigtigaste intressen för faran af misstag i Prohibitiva
Författningar. ,,
Herr af Klintberg tror att en fri import
skulle förvandla Lurendrägaren till Tullförsnillare.
Jag tror det icke. Vi hafva sett åtskilliga
anklagelser för Lurendräjeri-brott: Vi hafs
va äfven sett bestraffningar, men månne val
alltid den anklagade varit den verklige Luren-.,
drejaren? Man frage Opinionen; och denna
mäktige Domare skulle gifva ett annat Utslag,
manne icke den slutsatts deraf skulle få dragas
att en Lurendrägare , fastän alltid brottslig inför
Lagens Domslut, likväl stundom njuter misskunsamhet
inför samvetets. Jag har aldrig lirj
rendrejat, och aldrig skall jag göra det, ty
ingen skall biträda mig med en uppsåtlig öfverträdelse
af gifna Lagar, men då jag besinnar
hvad en värd Ledamot Herr Grefve von Platen
redan anmärkt, att många varor förbjudna
till införsel, äro icke allenast till nyttjande
tillåtne utan rent af anbefallta, då jag vidare
besinnar att jag således sjelf kan finna mig
nödsakad att köpa lurendrägadt gods, så säger
jag uppriktigt att jag kan tänka mig det fall, då
man skulle kunna sätta i fråga att häldre låta
6traffa sig sjelf än angifva ett lurendrägeribrott,
hvaraf man varit tvungen att draga
fördel.
Helt annat är förhållandet med Tullförsnillaren;
vanäran och förakt skola alltid följa
Ridd. o. Ad, Prot. V, Band.
41.
642
Den s8 Junii J. »1.
honom, och han skall i hvar redlig medborgare
frukta att se sin anklagare. Vinsten af
en Tullförsnillning kan dessutom icke bli sä
retande som den af ett lurendrägeri.
Mycket ^ vöre ännu att yttra i anledning
af hvad här i dag blifvit taladt; men tiden är
redan långt liden, och jag bör icke längre
missbruka Ridderskapets och Adelns tålamod.
Herr Grefven och Landt Mar/kalken hemstälde,
om icke enär flere Ledamöter ännu anmält
sig , att tala uti förevarande ämne, discussionen
derutinnan kunde till eftermiddagens Plenum
uppskjutas; hvilket bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilj<
des klockan half till tre eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.-
Ven 2 g Junii e, m,
Lördagen den 28 Junii.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddags Pleno började
öfverläggning i afseende å Bevillningsutskottets
den 3 dennes under N:o j2 afgifne samt
den 11 derpåföljde eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående de genom Stora
SjöTullen inflytande Bevillningsmedel.
Herr Munck af Fosen/kjöld, Eberhard: Med all
aktning för de värda Ledamöter, som velat
ådagalägga sitt nit med att taga i försvar Konungamagtens
område mot ett förment försök
af Bevillningsutskottet till ingrep deruti, kan
jag icke finna, att Utskottet gjort sig skyldig
till en sådan afsigt, och jag år äfven öfvertygad,
att vår liberale och constitutionelt sinnade
Konurig icke eller skall lemna bifall åt
en sådan tydning. Bevillningsutskottet har
icke föreslagit, att Riksens Ständer skulle be^
sluta om något, som constitutionen öfverlemnat
åt Styrelsens eget afgörande eller sanction.
Här kan blott komma i fråga den Stats-Oeconomiska
princip, sorn angår tillåtelse eller
förbud i anseende till införsel af utländska
varor, ty i alla andra frågor, som Bevilloingsi
Utskottet vidrört, handla Riksens Ständers egen--  mäktigt, och ännu har ej Styrelsen sjelf försökt,
att inskränka deras rättighet härtill. Detta Ut
-
644
Den 28 Junii e, m.
skott matte hafva samma rättighet, sorn andra
Utskott, att äfven göra förslag i mål, som bero
på Konungens afgörande, och som böra
blifva föremål för underdåniga önskningar. Vi
hafva förut haft flere bevis derpå, att andre
Utskott, än Oeconomi- och Besvärs-Utskottet
behandlat och framställt sådana mål, och det
så nyligen som i sista Plenum, der flere Betänkanden
från StatsUtskottet, rörande allmänna
Magazinslnrättningen förehades, hvilka innehöllo
föremål för underdåniga önskningars
framförande inför Konunga-Thronen. Då rena
önskningsmål förekomma, remitteras de till OeconomieUtskottet;
men många mål äro af den
beskaffenhet, att de på eri gång bero af Riksens
Ständers beslut och af Konungens sanction, och
då remitteras de till det Utskott, som har den
delen af målet, 6om beror af Riksens Ständers
eget beslut, om händer eller till både det och
till OeconomieUtskottet. Således anser jag Bevillningsutskottet
på intet sätt eller i något
afseende hafva brutit uti undersåtlig vördnad
eller uti iakttagandet af den gräns, som vår
Regeringsform utstakat emellan Konungens och
Riksens Ständers myndighet.
Jag har i förmiddags-Plenum hört en värd
Ledamot åberopa flere Länders exempel som
bevis på nyttan af förbud mot utländske Fabriks-
och Manufacturvarors införande. Men
dessa exempel äro icke lyckligt valde, icke
eller riktigt citerade. I Ryssland har man icke
infört ett fullkomligt förbudssystem utan blott
högre tullafgifter på vissa utländska varor.
Den 28 Junii e, »t.
645
Förordningen härom ha vi läst i utländska
Tidningar under namn af en förhöjd Tariff. I
England lossar man allt mer och mer banden
på handelsfriheten och nu nyligen har man
härutinnan vidtagit högst hetydliga och nästan
oväntade åtgärder. Man har äfven sagt, att i
Gustaf lis tid, handel och näringar voro i lägervall,
innan han införde förbuds-systemet.
Jag medger, att man den tiden införde de fle*
ste Fabriks- och Manufacturvaror; men man
utförde också då en mängd af victualier, ett
bevis på, att jordbruket blomstrade här mera
då, än nu för tiden.
Jag för min del, kan ej underlåta, att förklara
mitt bifall och min tacksamhet för det
att Bevillningsutskottet öfvergifvitj förbudssystemet
och antagit grundsattsen af en liberalare
statshushållning. Då jag förklarar mitt
bifall härtill, betalar jag en gärd åt mina egna
tänkesätt, hvilka jag år 1815 framställde såsom
invändningar mot särskildta Utskottets
prohibitiva, handels- och näringsfriheten högst
inskränkande förslag. Men jag får dock förklara
min fruktan, att ehuru Utskottet antagit
ett förnuftigare system i frågan om varors ut«
och införsel, än det som i senare åren varit
hög6t rådande, har likväl Utskottets farhåga,
att stöta vissa interessen, vållat, att principen
ofta i verkställigheten måste gå förlorad. Mea
det är redan mycket vunnit, att hafva fått
principen antagen Och jag erkänner Utskottets
brydsamma ställning uti striden emellan
inrotade fördomar och gamla anspråk å den
646
Deri 28 junti c. m.
ena sidan, samt ett blindt nyhetsbegär å den
andra. Visserligen har man gjort rätt att, då
man inskränker förbuds-systemet, icke föreslå
brådstörtande förändringar, emedan de göra
osäkerhet i speculationer, och kunna ruinera
flere, sorn satt sig uti betydliga förlag för
anläggandet af Fabriker och Manufaciurer.
Just denna osäkerhet genom vacklande och
ombyteliga StatsOeconomiska författningar, åstadkommer
behof af en större vinst på industriella
företag i Sverige, och kan till en
del ursägta de höga priser, som väre Fabrikanter
sätta på sina varor. Men då Riksens
Ständer ej kunna påräkna ett nytt sammanträde
förr än om 5 år, så måste det steg sorn
vid en Riksdag tages till reform, ej vara allt
för litet.
Innan jag nu går att närmare granska ifrågavarande
Betänkande, må det tillåtas mig,
att först fästa uppmärksamheten på vigten
deraf, att hvad system man än må antaga, det
följes i ett sammanhang, s?mt conseqvenf och
icke fragmentariskt. Vi hafva här hört yttras
Och äfven läsit i Tidningarne, att Riksens
Ständer år 1815 öfverändakastat ett liberalare
StatsOeconomiskt system, sorn' förut följdes.
Detta äger icke grund, ty oaktadt Riksens
Ständer år 1815 i följd af särskildta Utskottets
förslag, antago ett mera proiai bi tift system, så
var dock hvilket jag äfven då ådagalade, det
förut iakttagne icke liberalt, utan prohibilift
i flere afseenden, ja än mera än efter den tiden,
eller rättare, innan 1815 följdes intet sy
-
jrjen 28 Junii e. m.
647
stern. Sålunda medgaf man före 1815 en frias
re införsel af en del varor från Finland, det
vill säga Ryssland, än utförsel af samma slags
varor från Svenska Provincer, hvilka hade öfverflöd
deraf. Man tillät en friare införsel af
Engelska Bomullsvaror till Götheborg, än utförsel
af Svenska Linnevaror från Skåne, o. s.
v. Att 18 15 års Ständer vidtogo det prohibiti—
va systemet, kom derföre mycket deraf, att
föregående Styrelse gjort det liberala för hatligt,
genom dess ensidiga användande. Jag
skulle kunna med mångfalldiga exempel visa,
att vi på åtminstone öfver ett århundrade icke
iakttagit ett conseqvent, liberalt handels- och
näringsfrihets-system, och att vi således icke
af egen erfarenhet kunna bedomina, hvad utflytande
ett sådant system skulle hafva på vår
handel och våra näringar. Olyckan är ock,
att enligt vår constitution , frågor i dessa ämnen
måste remitteras till flere Utskott, hvarigenom
de ej blifva i ett sammanhang behandlade,
och man vet då ej huru förslaget från
ett Utskott hänger ihop med förslag, som hafva
gemenskap dermed och från andra Utskott
inkomma.
I afseende på sjelfva hufvudfrågan, nemligen
till hvad grad man bör tillåta eller förbjuda
införsel, får jag först erinra om en omständighet
den nemligen, att en mycket inskränkt
och minskad införsel af utländska varor
äfven minskar utförseln af våra egna producter.
Utlänningen har i allmänhet samma
tycke som vi, får han ej med sina varor be
-
Cert 2§ Junii c, m.
tala våra, så vill han ej gerna hafva dem. Man
bör ej blott hafva afseende på våra Fabrikanters
interesse, utan äfven på de medborgares,
som hafva varor att afyttra till utlänningen.
Om vi förbjuda införsel af utländska varor, så
minska vi ock afsättningen af våra export-artiklar.
Derföre bör, enligt min tanka, ej förbud
äga rum emot utländska varor, utan blott
högre och lägre tull på dem, afpassad efter
behofvet af varorne och förmågan, att i tillräcklig
godhet och mängd dem här i Landet
producera, samt tor controllen skull, efter den
volum de upptaga, äfvensom, i dessa fall efter
de särskilta handelsförhållanden, som vi stå
uti ,och bundit oss till med vissa länder. Jag
vågar så mycket bestrida åtskilliga i detta ämne
yttrade tankar, att jag förklarat, att det
varit en lycka i Oeconomiskt afseende, fast
icke i moraliskt att lurendräjare funnits hvarigenom
åstadkommits en concurrence och täflan
i afseende på varornes pris och godhet, som
handelstvånget och särdeles äfven näringstvånget
ej kunnat medgifva. Hade icke utländska
varor blifvit inlurendrägade, så hade säkerligen
Fabrikanterne hållit högre priser, tillverkat
sämre varor, och beskattat oss ännu mera.
I öfrigt är det ogrundadt att våra Fabriker
ej kunna bestå utan införselförbud. I Gustaf
III;» tid florerade våra SidenFabriker mera än
nu, ehuru sådane varor, som de tillverkade,
ej voro förbudne till införsel eller med mycket
hög tull belagde. Fabrikanterne hafva
utomdess de senare åren varit särskilt gynnade
genom låga priser på nödvändighetsvaror.
Ben 28 Junit e. mi IK19
Skall samma system som hittills fortfara, så
mäste resteo af Nationen och i synnerhet jordbrukaren,
som ej alla år gynnas med införselförbud
eller hög tull och icke eller med tillåten
utförsel blifva skattskyldig till Fabrikanter
och en del Manufaeturister. Att våra Fabriker
ändå ej florera, kommer icke af brist på införselförbud
och på hög tull, utan mera af brist på
tillräckliga peoninge-förlag i en tid, då våra
få och betydliga Capitalister finna mer sin uträkning
vid att hålla sina penningar i beredskap
vid utmätnings-auctioner, eller till utlåning
mot drygare villkor, än Näringsidkaren
kan åstadkomma.
I afseende på detaillerne af Utskottets Betänkande
anhåller jag att få göra en och annan
anmärkning.
j:o Att Utskottet vid bestämmande af
Tullens belopp ej gjort nog afseende på varornas
volum eller omfång, och på förmågan,
att controllera deras in- och utförande. Man
har t. éx. föreslagit 15 procents Tull å infattade
äkta perlors värde. Man kan i en ficka
lurendreja in dem likså väl som oinfattade för
mångå Tusende R:drs värde, och häldre än att
betala så hög procent lärer man risqera ett
sådant försök. Jag medger visserligen , att
perlor äro öfverflödiga , och misskänner ej den
goda afsigten med att vilja förbehålla Svenska
medborgare vinsten af infattningen ; men då de
äro så lätta att till ett betydligt värde lurendreja
in, så går både vinsten af infattningen
65o
Den 28 Junii e, m.
och af Tull-afgiften förlorad, om ej (ullen
nedsättes åtminstone till 5 procent. Så är det
äfven med vissa kryddor som äro mycket dyra,
fast de intaga löga rymd; så, äfven med
Tyll, sorn visserligen är en öfverflöds-vara,
men som upptager så liten volum, att den lurendrejas
in, om den ej med lindrig Tull
belägges.
20 Utskottet har i allmänhet föreslagit
för hög Tull , så att den ofta till sina följder
är detsamma sorn verkligt förbud, och i allt
fall ger anledning till tullförsnillning. Denna
anmärkning gäller först och främst om Fabriksvaror.
En lägre tull vore lika gagnelig för
Fabrikanterne, ty blott den tull, som verkligen
erlägges, gagnar dem; men det gagnar
Nationen i moraliskt afseende, det gagnar
den ärlige Köpmannen att Tullen ej stadgas
högre, än att den verkligen blir erlagd. Fabrikanteroe
sjelfva erkänna, att en hög Tull
icke hjelper dem mera, än en låg, 25 s 30
proeents tull icke mer än 10 'a 15 procent.
Jag medgifver visserligen, att dessa frågor hafva
ett nära samband med tull-organisationen
och dess förbättring, oah jag hyser så mycket
förtroende till våra Fabrikanters och Manufacturisters
känsla för rätt och billighet, att de
ej skulle yrka på införsel förbud, utan vara
nöjde med 10 å 15 procents tull, om de voro
säkra, att den erlades. Men hurudan cck
Tull-organisationen må blifva, så skola dock
få och troligen ingen betala 25 å 30 procents
Tull- Man lärer ej bestrida, att en stor del
Den 28 Junii J. m.
af våra Fabriks- och Manufactur-varor åro
sämre och ändå dyrare än Utlänningens. Vissa
kunna väl vara lika goda, eller obetydligt
sämre, mevn någre äro ofantligt sämre och än.
då mycket dyrare. Att nyttja ett pär Svenska
fina bomulls-strumpor som ej hålla en dag
eller ett par stöflar af svenskt läder, som ej
hålla en månad , är ett större och skadligare
öfverflöd, än att nyttja dessa persedlar af Engelsk
tillverkning, då de äro mycket varaktigare.
Hvad som är en betydlig förlust för
enskilte medborgare, kan ej vara en vinst
för det allmänna. Millioners beskatrning inom
ett århundrade till väre Fabriker, har ej en
gång bidragit till att betydligen förbättra dem.
Den har skaffat oss mer florerande Fabrikanter
än Fabriker. De förres bemödanden att
tillverka goda varor skulle befordras genom
mera concurrence med Utlänningen. Det är
en alldeles ofantlig skatt, ehuru indirecte, som
Nationen erlägger till 20 a 5o Fabrikanter,
hvilka med sina i allmänhet mindre anläggningar,
äro iståndsatte, att, öm de vilja, lefva
i mer öfverflöd och maklighet än deras likar
utomlands. Denna beskattning är för många
drygare, än sjelfva den egentliga bevillningen.
De fleste arbetare i Fabrikerne lefva deremot
i armod och uselhet. Större delen af dem kunde
användas till arbeten som voro mindre skadliga
för hälsan, och äfven mer befordrande
deras moralitet. Enligt min tanka, ehuru den
kan synas paradox, vore det nu bättre, att
Nationen betalte lill en pensions-anstalt för
en del Fabrikanter, än ' att införsel-förbuden
Den 2g Junit e. m.
och den höga Tullen skulle fortfara, hvilka ej
blott som många tro, betydligen fördyra utländska,
utan afven inländska Fabriks- och
Manufactur-varor. Man torde härvid erinra;
att högre Tull är föreslagen på Jordbrukets än
på andra närihgars producter, men denna förmån
får jordbrukaren ej tillgodonjuta alla år,
han får icke en gång alla år utföra sin vara,
och ej taga som andra producenter, så mycket
för sin vara som han kan få, utan Styrelsen
får i det »ina så väl som andra fallet göra
jemkningar och förändringar, hvarigenom jordbrukaren
det ena året taget med det andra,
är mera vanlottad, än han i allmänhet sjelf
inser. Jag klandrar ej, att ett förhöjdt pris på
födo-ämnen förekommes, utan jag klagar öfver
att man genom konstiga medel uppstegrat
priserne på andra varor, och tvingat jordbrukaren
att alltid taga andra producenters varor
inom landeit, då dessa merendels taga hans
utomlands, om de kunnat fås för betydligt
bättre pris. Man har för 3:ne år sedan genom
onödig införsel af flere roo-tusen tunnor utländsk
säd nedtvungit sädes-priserne och tillskapat
ett ölfverflöd derpå , hvilket skulle nödvändigt
hafva sammi verkan på jordbrukarens
belägenhet, som det skulle hafva t. ex. på K1 ä—
Fabrikanternes, om man införskref ett år likså
många alnar kläde utöfver Nationens behof.
Herr Grefve von Platen har anfört, att
den af Utskottet föreslagne införsel-frihet skulle
åstadkomma pappersmyntets försämring, Men
införseln af Utländska varor ökas ej mera för
Ben 28 Junti e, m,
det man förmår betala Tull för dem, i stället
för att lurendreja dem in. År 1812, då införseln
af Utländska varor var sorn starkast, och
oftast nära tullfri, var medel-coursen 87 och
en half skilling, ty utförseln af våra egna
producter öktes äfven. Om Pappers-myntets
försämring skulle blifva en följd af införselförbudets
upphäfvande, så borde ju sjelfva förbudet
hafva förbättrat vårt Pappers-mynts värde;
men cursen har sedan 181 a och äfven se»
dan sista Riksdag betydligen stigin och om
Herr Grefve von Plåtens satts vore riktig , så
innefatta höga priser på inländska varor, som
nämnda förbud åstadkommer, en utgift ej blott
till Fabrikanter, utan äfven till Capitalisten,
nemligen för det ändamål, att förbättra myntets
värde, det är till förökande af skulders
värde och i följe deraf till nedsättning af fastigheters
och deras Producters värde.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu haft
äran yttra föreslår jag:
1:0 Att Utskottet gör mera afseende på
varornes volum. Genom en del Utländska varors
ringa omfång så dels lurendrejas de lättare
dels tullförsnillas lättare. Men våra exportvaror
i allmänhet, intaga så stort rum, att de
lättast controlleras och derföre ärligast förtullas,
så att då till exempel för trädvaror skall
erläggas, 15 procents tull, är denna i sjelfva
verket drygare än 25 å 30 procent för Fabriks-varor.
Denna tull på trädvaror är i allt
fall för dryg. Skogs-egare få skatta till Fa*
Ven 28 Juni i e. m\
brikanterne på dubbelt sätt, dels genom den
för dryga export tullen, som tvingar att sälja
sin vara till Fabrikanterne lör vida bättre pris
än till Utlänningeo, dels ock. genom förbudet
att införa eller ock högt förtulla Fabriks varorne,
hvarigenom de få betala dessa betydligt mer,
än de kunde få varorna för hos Utlänningen.
Och ändå skaffar vår skogs-egare, liksom vår
Jordbrukare, åtminstone fullt så god vara som
Utlänningen, då det merendels förhåller sig
med Fabrikanten tvertom.
2:0 Att Utskottet i allmänhet nedsätter
tullen på en del varor, isynnerhet Fabriks-varor,
Denna nedsättning skall ej minska tullin
komsterne ty tullen erlägges då, men den
skall minska lagbrotten. Här är blott fråga
om att man ej skall sätta högre tull, än som
kan väntas blifva erlagd. Det är väl möjligt
att i TullSpecialerne, den stadgade höga tullen,
till exempel på krydder och arack , befinnes
anteknad såsom "erlagd 3 men då kan
med skäl sättas i fråga , om ej importeuren
skaffat sig ersättning genom afskrifning å den
förtullade varans qvantum.
0:0 Att Utskottet gör mera afseende på
vigten af den husliga Manufactur-industrien , ty
den förtjenar framför all annan att uppmuntras,
men dock ej med ea högre Tull, än att den
erlägges.
4:0 Att Utskottst likaledes gör ett sari
skilt afseende på sådane varor, hvars produktion
inom landet är oumbärlig för vårt lands
oberoende af Utlänningen.
* y
Den 2 g Junii c, m,
655
5:0, Att Premier för utförsel antingen ej
föreslås, eller ock för flere varor, än dem Utskott
omnämnt.
6:0 Att tullen bestämmes efter mått, mål
och vigt, samt i afseende på linne och klädesväfnader,
efter trådarnes antal inom ett visst
mått, på iamma sätt som i England och Frankrike,
men ej efter en ofta bedräglig factura.
Jag slutar med den erinran, att allmänna
Opinionen fördömer mera tull-försnillning än
lurendrejeri , och det med skäl , isynnerhet så
länge Utländska persedlar ej blott tillåtas, utan
till och med påbjudas att nyttja, ehuru de ej
få införas.
I flere andra anmärkningars anförando har
jag blifvit förekommen.
Herr Hjerta, Johan Guflaf: Om jag ett
ögonblick kunde tro, att de Svenska Fabrikerne
skulle upphöra för det att handelsfrihetsprincipen
göres gällande, på sätt Utskottet
föreslagit, så att ett correctif derföre finnes,
genom Tull-Taxan, skulle jag ej yttra mig
för Utskottets Betänkande; mea. då jag ej kan
tro detta, så måste jag bekänna att jag hufvudsakligen
delar Utskottets åsigter. Jag kan
ej låta hänföra mig af detta rop att Fabrikerne
och med dem hela Landet skola falla, ty
af historien har jag funnit, att 6å snart det
varit fråga om företrädes-rättigheters afskaffande,
monopoliers upphörande eller att pri vi le
-
056
jjen j8 Junti e. m,
gier skolat rubbas; så har det alltid ropats på
att Staten skulle gå under, och det har ändå
icke skett; af detta skäl finnér jag att samma
fall skulle inträffa om man nu antar handelsfrihetsprincipen.
I synnerhet är jag styrkt i
denna öfvertygelse då jag i Hufvudstaden så
tydeligen ser följderne af nu varande system,
och lör mia del tror jag det enda rätta correctivet
för handelsfriheten ligga i en rätt
uppgjord Tull-Taxa. När jag nu yttrar mig i
detta ämne anser jag såsom en skyldighet att
besinna å ena sidan att våra 1515 Fabriker
uppgå till ett värde af 7* millioner, men å andra
sidan att Landets värde uppgår till 380 millioner.
Om den beskattning som utgår af Fabrikeme
ej utgår mera än ^del af hvad öfrige
Näringsidkare i Städerne erlägga om deras
antal äro i förhållande till dessa rjdel, så visar
detta genast huru mångas rätt i denna sak är
inbegripen, och besinnar man då huru få Fabriker
skulle uppbära den genom, att en Tull
af 10, 30 å 5o procent, i stället för förbud,
ålades sådane varor ,60m de fabricera, kan
jag ej tveka, att heldre låta dessa otjenlige
och onaturlige anläggningar falla, än att låta
det hela blifva lidande. Jag utgår från en
helt annan anda än en vård talare denna förmiddag.
Han ansåg Staten såsom en familleJag
hämtar från mitt modersmål en annan
tanke. Jag finner ordet slägte, ej användt till
Nationer: Ej ett Svenskt slägte, men ett menniskoslägte.
Derifrån kommer jag till ett annat
resultat än han, och derföre hyser jag ej
någon
Btn. jg Juni i e. m; $5?
någon fruktan att någon olycka vållas, om
handelsandan blifvér gällande; Han har sagt
ett den redan, flere århundraden styrt verlden:
Jag säger, att den alltid styrt den och
koinmer alltid att göra det; den är ej annat
än utvecklingen af mensklighetens begär efter
större bildning och välstånd. Oni man vill
afse Statens sanna väl, mäste man tänkt
sig dess rätta ändamål, och om man ej kan
utgå från någon annan synpunkt än att detta
ändamål är ett högre välstånd, en högre bildning,
så kommer man till det resultat att en
lagbunden frihet i allt, således äfven i ett Lands
oeconomiske inrättningar, handel, slöjder och
näringar är det rättaste och det nyttigaste. __
Man har talat om utländska theoriers oduglig,
het och att ett Svenskt Statshushållnings-system
borde följas. Äfven jag inser nyttan af
ett Svenskt Statshushållnings system, men detta
bör, hvad Landets förhållande till det stots
hela angår, vara grundadt på fullkomlig
liberalitet; ty annars motverkar det sitt ändamål.
Man säger, att detta system bör byggas
på Statens sjelfbestånd. Jag förstår ej hvad
man då menar med Staten. Den måtte ej vara
annat än de generationer, sorn lefva och
uppkomma i den samma och villkoret för desj
sas kraft måtte vara frihet, bildning och välstånd,
omöjlige, att åtnjuta om de isoleras från
andra Folk och utan hvilka de förgäfves skola
bjuda till att vara sjelfständige, eller Staten
kunna såsom sådan hafva kraft och framgång.
Kidd, o. Jd. Prot. V. Band.
42
Dtn tu Junti e. m,
&Ian »äger att ett sådant system skall byggas
pä så mycken enskilt frihet i njutning, sorn
med sjelfbestånd kao förenas: skall då detta
ske genom förbud, kommer man då icke
åter in i desse förhållandet) då Staterne så till
gägandes, genom våldet upppehållas. Hvem
skall då förbjuda? Hvad skall då förbjudas?
Jag fruktar, att man aflägsnar sig från ändamålet,
genom hvilket man vill vinna Statens
tillväxt och medborgares trefnad, om Lagens
princip„blijver illiberal.
För min del har jag dea öfvertygelse som
jag redan yttrat, att TuMTaxan är det enda
correctif för handels-friheten som Lagen bör
åstadkomma- J»g tror detta correctif så mycket
mera tjenligt som Handels-friheten, äfven
har sin aristocrati att strida med och denna
strid kao då öppet föras genom Representationens
öfverläggningar om TullTaxan. Den
method som Utskottet ttu följt anser jag således
alltid böra följas, och Svenska representationen
alltid afgöra grunderna för Tullbevillningeo
Endast i ett väsendtligt fall skiljer
jag mig ifrån Utskottet. Jag tror nemligen att
den utgående tullen bör afskaffas och blott
förvandlas till r.fjerdedels procents recognition
af utgående varor. Detta skulle Vara af stor
betydenhet för de naturliga näringarne i landet,
hvilka derigenom skulle befordras t annars
måste desse draga hela bördan under det en
inkommande tull nödgar dem att köpa dyrt
och en utgående, att sålja för underpris. Jag
tror att alla de skäl som tala för bibehålian
-
jfrm 88 juiiii é, hi,
dé äf den utgående tullen Icke äro af betydenhet.
Mm säger att tmtt ej pl arinat sätt
kan åtkomma expofteuren. Men man får derigenom
ej ett runstycke af honom j utan endast
af producenten Denne får betala hela
kostnaden. Man säger Vidare* att det är billigt
att egna varor först tillbjuda* inlänningen*
innan de erbjudis utlänningen. Utom det att
det ät i sakens natur att varörne måste först
Utbjudas inom landet, emedan transportkostnader
m. m. göra det förmånligare, äf
det gifvit att denna sats drifVes derhän, att
hög tull skulle läggas på export-varor, —■'
skulle leda dertill att producenten af exportartiklar
än ir.era skulle nedtryckas, hvarigenom
man åter just motverkade det man åstuttdade, ty
man skulle då ej kunna utbyta andra länders
producter emot samma qvantitet af våra productef
, och vi skulle derigenom förlora i näringskraft.
Dessa skäl försvinna således och
det enda skäl söm kan återstå är det alltför
Vanliga, att den betydliga Statä-intraden derigenom
förorsaka». Men detta bör äfven Vara
Snart förkastadt, då man påminner sig att summan
blott utgör 260,000 R:dr B.co och att ont
den afgår, kan den med säkerhet återvinnas
genom den inkommande tullen * om Utskottets
förslag antages. Jag tror åtminstone icke att
derigenom skall uppkomma någon statsbrist
utan tvertom att förslaget sihäll ökä tullen vida
öfver denna sUmmi. Detta är det hufvudsakliga
hvaruti jag skiljer mig ifrån Utskottet
, men i några mindre fall anhåller jag äfven
att få yttra några betänkligheter. Om jag
Den 28 Junii e. m.
icke misstager mig, blir den värdering Utskottet
föreslagit nog svår. Hvad den förste värderingen
angår torde den kanske vara möjlig
och äfven hättre än det sätt som 'nu brukas;
men den Jury som är föreslagen tror jag ej
vara verkställbar. I många Rikets Städer finnes
ej så 'allmän handelskunskap att den kan
existera. Sedermera är det äfven en annan sak,
som jag anser af mycken vigt. Då uti första
punkten Utskottet yttrar sin önskan att inga
varor matte förbjudas, tror jag att hela tvisten
vore förekommen angående behandlingens lagfighet,
om man tillägger de orden i fall Konungen
dertill lemnar sitt Nådiga bifall- Bevillningsutskottet
kan likaväl tillstyrka ett
önsknings mål som OeconomieUtskottet; det
är likgiltigt ifrån hvilket Utskott ett önskningsmål
kommer, åtminstone har jag sett att dst
går ann ifrån StatsUtskottet och genom den
förändringen är hela den fara förekommen,
aom så många synas frukta.
Herr Tham, Wollrath-. Anseende för skyldighet,
att 6å vidt jag förmått uppfatta de
vid Bevillningsutskottets Betänkande gjorda
anmärkningar besvara desamma, utbeder jag
mig Högloflige Ridderskapets och Adelns tålamod
och öfverseende, om mina framställningar
blifva mer än vanligt vidlyftiga; utan egenkärlek
i afseende på den del jag har uti det
till Riksens Ständer öfverlemnade TullBevillningsFörslag,
äro alla anmärkningar, som till
Fäderneslandets förmån kunna föranleda, till
förslagets förbättrande i högsta grad välkora
-
Btn 2g Junii e. m, 661
na s och « afseende på sådana åter, sorn efter
min öfvertygelse förfela detta mål, torde mig
tillåtas att fritt yttra min öfvertygelse.
Innan jag ingår i hufvud-frågan, anhåller
jag få upptaga hvad några Talare anfört uti ämnen,
som icke directe angå sjelfva grunderna
till Betänkandet. Jag fäster mig först vid en
tbeori Herr Grefve von platen uppställt, angående
rätta tiden till införande af Handelsfrihet;
Herr Grefven påstår, att denna tid icke
inträffar förr än: i:o Myntet fått bestämdt säkert
värde; 2:0 Näringsfrihet blifvit införd och
0.0 Konstflit samt arbets-skicklighet i landet
finnas.
Jag kan icke häruti instämma, ty jag ser
ej huru Mynt-förbättringar skola verkställas
i ett land som saknar närings- och handelsfrihet;
uti ett land, som icke äger Guld- och
SilfverGrufvor, tror jag detta lika omöjligt,
samt att tillvägabringa en ökad production,
utan tillfälle till afsättning; ett väl ordnsdt
åkerbruk, jemte närings- och handels-frihet,
måste efter mitt begrepp vara förenade och 1
Sverige räcka hvarandra handen, om vi någonsin
skola erhålla ett verkligen förbättradt,
stadigt penninge-väsende, alla andra medel
dertill som inom landet sökas, blifva palliativer,
och att genom lån utom landet söka dem,
vore genaste vägen att bereda landets framtida
olycka.
Mä mig förlåtas om felaktigt minne eller
64M
pett 'J3 Junii e. >ti.
bristande kunskap skulle orsaka, alt det exertv
pel jag beder få anföra tillstyrka för hvad jag
sagt, ej i alla delar skulle uppfylla hvad dermed
åsyftas- Då Norra America med beundransvärd
ansträngning af det stolta England
tillkämpat sig friheten, ägde det, om jig ej
jpisstager mig, blott pappers-mynt, utan värde
hos Utlänningen och med Assignat värde inom
landet; jag kan ej'påminna mig. att detta fria
folk använde hvarken lant Guld eller konstiga
författningar, att förbättra det dåliga myntet
, men oinskränkt näringsfrihet och fri handel
med alla Nationer, grundläde deras välstånd
och skaffade tillgångar på reelt; om de
prohibitiva Författningar America sedan infört
emot England, grundade uti represalier och
kanhända afund emot denna deras enda farliga
medtäflare, verkligen medfört den nytta de
åsyftade betviflas af många, jag kan derom ej
döma; Bevillnings-Utskottet har ej åberopat
Americgs exempel och mitt ändamål med dess
anförande nu, är endast att visa, det näringspch
handelsfrihet i förening med åkerbrukets
trefnad, är® de enda medel sorn med säkerhet
kunna stadga och upprätthålla värdet på myntet
i alla länder, hvarest papper dertill måste
nyttjas, och sålunda måste föregå eller åtminstone
medgifva* på samma gång som myntbestämning
vill införaa, hvarförutan det sednare
endast blir ett m>sslyckadt theoretiskt försök.
Herr Baron Boije har bland sina anmärkningar
yttrat, att Dannemark utan Fabriker
Och ypperligt belägit för tranjitohandeln, icke
tfen 98 Junii e. m.
1 afseende på handelsfrihet, bör som exempel
för Sverige anföras; om det ÖstersjöCompagniet
vunnit fullbordan, sein vid början
af 1814 föreslogs att i Götheborg inrättas,
men som anhängigheten till prohibitivsystemet
ansåg med förskräckelse, hade Sverige nu kunnat
vara i besittning af den transitohandel
Dannemark äger. Att Dannemarka läge icke i
alla afseenden kan på oss tillämpas, medgifver
jag gerna, men om, som jag hoppas, Götha
Canal vinner fullbordan, kan Götheborgs ypperliga
läge ännu en gång förskaffa Sverige
förmåner af en nyttig transitohandel, om ej
författningar utestänga den för att gynna enskildt
interesse på det allmännas bekostnad.
Herr Friherrens påstående, att Norrige, i afseende
på den der rådande stora torftighet och sparsamhet,
kan med fördel gagna en handelsfrihet
, sora Herr Friherren tror vara för oss
skadlig, kan jag icke medgifva; Jag har ej
varit i Norrige, men efter beskrifning af detn
sorn der gästfritt blifvit bemötta, tror jag lika
öfverflöd der råda i dryckesvaror, meubler och
kläder, sorn i Sverige. Jag tror också att endast
införandet af friare handel kan befria oss
från den beskattning Dannemark och Norrige
oss pålägga, genom deras kloka begagnande
af vårt prohihitifsystem, att i lurendrägeriväg
påföra oss en mängd nu förbudna varor.
De afskräckande exempel af handelsfrihetens
skadlighet Herr Friherren velat hämta
från Portugals och Spaniens tillstånd äro fullkomligt
misstagne; dessa länder hafva aldrig
©§4 2>en 28 Junii e, m.
ägt fri handel, Portugals fullkomliga brist på
Fabriker och näringar härflyter af det handels,
tvång, sorn Englands herravälde det påfört,
och Americas med dess innevånares blod och
träldom af Spaniens förväfvade Guld, har i
detta sednare land förstört både åkerbruk
och FabrikerSverige har Gudi lof icke suc -  kat under utländskt handelstvång, sedan den
store Gustaf den I:sta som tacksamma Svenskar
aldrig må glömma, räddade det från Han.
sestädernes förmynderskap och Guld och Silfvergrufvor
lära ej förleda Svenska Nationen,
att utbyta dess manliga idoghet emot högfärd
och lättja.
Att vid uppläsandet följa och fatta Herr
af Klintbergs vidlyftiga afhandling har icke
varit mig möjligt; genom återremiss af betänkandet
kommer jag i tillfälle, att undersöka
örn uti nämnde anförande finnes något sora
tjenar till upplysning eller förbättring af Utskottets
förslag; Jag tillstår dock att de anmärkningar
jag här hort göras emot pierr af
Klintbergs anförande, derom gifva mig ringa
hopp, särdeles som hvad jag sjelf deraf kunds
uppfatta ej innebär annat än origtiga uppgifter.
Antagandet af Utskottets fört-slagna
tpllu-viUning, har Herr af Klintberg på ståt
skola medföra en stor förlust, om jag rätt hört,
till icke mindre belopp än i million R:dr Banco
årligen. Denna förlust måste icke kunna härflyta
af tullen på utgående varor, som Utskottet
till en del förhöjt, msn icke på någon artieel
minskat; för inkommande-varor, är tullen
Ben 28 Juni i e, m.
66 s
egentligen nedsatt på Arrack, Caffe och Via;
Arrack har Herr af Klintberg icke anmärkt,
men jag ansejr nedsättningen i tullen derå vara
misstag, sorn bör rättas; hvad Caffe och Vin
angår, torde följande upplysningar visa rätta
förhällandet:
Ett sammandrag utur Tullspecialerna för
åren i 819» 18.20 och iSci) visar att tullen på
Caffe för hvarje af dessa 3:ne åren utgjort
permedium 74,028 R:dr HamburgerBanco, som
efter 128 sk. Cours, gör 197,408 R:dr Banco,
om Caffet upptages till det af Herr af Klintberg
föreslagne tullvärde, 28 sk. Banco så utgör
tullen tor lika import efter förslaget »82,739
R;dr Banco och förlusten således endast 14,669
R:dr Banco. Enligt ofvan åberopade sammandrag
, har tullen på Vin förenämnde år permedium
utgjort, af allt som inkommit, så pä
kärl som på bouteljer, 92,555 R:dr Hamburger
Banco eller 246,01 3 R:dr 1 6 sk. Svenskt Banco;
efter nu »satta minimivärde och föreslagna tull
skulle den sednare uppgå till 218,994 Rdr
Banco och förlusten således blifva 27,019 R:dr
16 sk. eller på båda dessa articlar 41,688 R.-dr
16 sk., hvartill Herr af Klintbergs förskräckande
uppgift lärer få reduceras. Utskottet
har jemfört det qvantum Caffe, som införes
emot tull med den folkmassa som förtär denna
vara, ock trot sig finna, att knapt 4 Skålpund
då belöper på hvarje person, således
vida under hvad som åtgår. Det på fat, pipor
eller amar inföitullade Vin-torde föga utgöra
mera än hvad till CommunionVin åtgår
666
Den 28 Junii e. m,
öfver hela Riket och hvad på bouteiller emot
tull inkommit icke fylla Stockholms behof.
Utskottet har derföre ansett, att en nedsättning
i tullen å dessa varor skulle minska tullförsnillning
utan att minska men må hända
snarare öka Statens inkomster; anses misstag
häruti vara begått, är det lätt för Ständerna,
att vid beslutets fattande sådant rätta. Herr af
Klintbergs uppgift, att det som förtullas vid
Rikets öfrige StapelStäder förhåller sig emot
Stockholm och Götheborg, som 1 till 7, lärer
tåla rättelse; Tullen vid Stockholm och
Götheborg med Blk- och Lotsmedel år 1821,
lärer utgjort circa i,3o4,5oo R,dr Banco och i
de öfrige StapelStäderne nära 321,900; dessa
uppgifter bevisa dessutom endast hvad som för-'
tullas, ej hvad som införes, den sorn granskar
hvad sorn emot tull af Caffe och Vin inkommer
till Städerne i Halland, Skåne och Blekinge,
och gör sig rigtigt begrepp om hvad i
dessa provincer förtäres; »arnt derifrån afgår
till Småländska Städerna, särdeles Jönköping,
den kan lätt uträkna om höga tullafgifter stå
tillsammans med en oduglig tullbevakning och
lärer icke förundra sig, att då tullen på Caffe
är 37* procent och på Vin understundom öfver
100, sådana felaktiga stadgar anses af Tullförsnillaren
, som uppmuntran att begagna det
goda tillfället, ty den uselt lönta Besökaren
och Tullbetjenten måste ock lefva, och en säker
fredlig inkomst är bättre än den osäkra,
sorn beslagen förskaffa
Utskottet,
corn icke misströstar, att en
Den 28 Junii e. m.
Klok Tullorganisation kan förskaffa Landet en
bättre Tullbevakning, har på denna grund
bygdt sin förmodan att måttlig tull, som icke
retar till missbruk) förskaffar större inkomst,
än den orimligt höga, hvilken retar till brott
och hvilken endast bör användas i stället för
förbud emot sådana varor, hvilkas volumineu
sa
beskaffenhet försvårar tullförsnillningarne,
Jag athåller mig för närvarande från vidare
granskning af Herr af Klintbergs afhandling t
då jag i Utskottet får nogsamt tillfälle , att
dermed sysselsätta mig.
Då jag nu går , att uppgifva de motiver,
sorn ligga till grund för Utskottets förslag, får
jag förklara, att intet nyhetsbegär deruti in
gådt.
Käqslan af Fäderneslandets väl, af medborgares
behof, att om ej genast, åtminstone i
framtiden erhålla lindring i sina utlagor, öfvertygelsen
att prohibitif-författningarne i deras
närvarande skick förstöra handeln och utan
att gagna andra näringar orsaka lagbrott, som
förstöra moraliteten, då de uppenbart gynnas
af luxen, modet, vanan och behofvet, samt
hoppet att genom det uppgjorda förslaget kunna
utrota en del af det onda och åstadkomma
Verklig nytta; se der mine Herrar anledningen
till Utskottets gjorda försök, hvarvid
jag åtminstone icke varit hänförd af utländska
theorier, dem jag kanske för litet känner.
Utskottet har af erfarenhet trodt sig vart
fullt upplyst derom, att om också allmänna
förbud mot införsel till någon del kunna med
-
Dm 28 Junii e. m,
föra nytta, de dock alltid skola åstadkomma
en absolut skada, enär undantag derifrån måste
göras, dessa må härledas af behofvet , eller
andra afsigter, hvarvid enskilta inieresset
icke torde underlåta, att vara verksamt, oek
ofta urarta till monopolier för den eller de,
som deraf få sig begagna, samt direct skada
de inrättningar eiler Fabriker till hvikas skygd
förbuden voro gifna. Utskottet har trodt, att
om en allmän införselfrihet emot afpassad tull
lades till grund, dessa olägenheter skulle undvikas,
ty om Konungen ansåg nödigt derifrån
genom förbud emellan Riksdagarne af en eller
flera articlar göra undantag, skulle dessa undantag
som träffade alla, icke kunna föranleda
till missbruk eller skada; att Konungen till
dessa förbud ägde rätt, derom har Utskottet
aldrig tviflat, men icke ansett sig behöfva förorda
en sådan rättighet; Utskottets åsigter i
detta afseende torde vara tillräckligen ådagalagda
uti Betänkandet, enär Utskottet icke föreslagit,
att till Konungen i underdånighet öfverlemna,
att i alia härmed gemenskap ägande
frågor med utländska magter afhandla, utan
yttradt, att Utskottet till forser sig, det Konungen
i detta afseende begagnar sin Konungsliga
rätt tiil Landets bästa, misstydning häruti
borde må hända icke ägt rum, och skulle ett
redactionsfel i första puncten om handelns frihet
dertill kunna föranleda, kan detta lika så
lätt ändras, som Ständerna i händelse Utskottets
grundsattser gillas, uti underdåniga skrif—
velsen till Konungen lämpligen kunna uttrycka,
ej mindre orsaken hvarföre de äro gillade, än
Den 2S Junii e. m. 665
afven öfverlåtandet till Konungen, att efter
omständigheterna använda dem till Landets
sanna fördei. Då Utskottet icke kunnat misskänna
Konungens rättigheter i detta fall, kunde
det också icke inse någon fara för Rikets
Fabriker vid framställningen af förslaget, enär
Konuugens vishet i förening med dess kärlek
för Landet, försäkrade Utskottet, att försigtighetsmått,
skulle vid utförandet iagttagas der
de funnos nödiga och Utskottet borde hoppas,
att Konungens Rådgifvare skola göra honom
uppmärksam på hvad behofvet kunde fordra,
Detta har jag (rott mig böra anför» såsom
svar till dem, hvilka i denna del icke fattat
Utskottets mening eller misstydt densamma.
Af andra yttranden har jag äfven erfarit,
_stt man beskylt Utskottet att hafva ingått i
rena oeconomiska frågor, som Utskottet ej
skolat tillhöra, och att frågan om fri varu inoch
utförsel vöre af denna beskaffenhet. Under
åberopande af hvad jag näst lörut anfört,
beder jag få fråga huru Utskottet skulle bete
sig , dä det ville framlägga grur.derne för Tulibevillningen
alldeles olika cie hittills gällande ?
Skulle Ledamöterne begaans egen eller andras
öfvertygelse? Jag trtfr det förra; helst Grundlagen
ålägger Utskottet uppgöra och till Ständerna
ingifva bevillnings-grunder, och den på
intet ställe stadgar, att de derom skola rådfråga
andra Utskott eller framkomma med andras
tankar; om Riksens Ständers rätt, att sig
beskatta är deras dyrbaraste rättighet, så tor-;
670
Bfn 28 Junit r, hi.
de Bevillningsutskottet böra ursägfas, ätt dä
Sökt göra både sig sjelf och Ständerna reda
för de grunder hvarmed de inkommit, att dä
icke kunna vara pliktige deruti låta sig ledaS
af andra, att klandra det Utskottet gjort sina
principaler redö, för tnotiverne till TullbeVillningens
grunder, anser jag vara att med
toma ord uppoffra sakeft uför inbillade former
utan lif. Att Bevillningsutskottets vidtagna åtgärd
, att i hela sitt Omfång behandla TuliBeVillningen
lika sorn allmänna Bevillningen , är
mindre vanlig medgifver jag getna , ock torde
dertill kunna uppgifva orsaker^ Före 1809 års
Revolution Var tullen en beskattning* den Regeringen
efter godtycko bestämde, och det ansågs
för nåd då Ständerne vid Riksdagar erhöUo
underrättelse om hvad Nationen såmedelst
betalt; 1809 förklarades Tullen för bevillning,
men Ständerna sjelfva synas ej klart
hafva uppfattat Lagstiftarens tydligt uttryckta
mening, hvilket deraf bävises att Ständernfl
år 181 o, eller Vid samma Riksdag som Grundlagen
var antagen gjorde LandtTullens afskaflande
till önsknings måb
Konungen mera öm än Ständerna otti Grundlagens
helgd, påminte dem genom sin Nådiga
Skrifvelae af den 7:de Mars i8ro, att dera
ensamt tillkom, att härom besluta; man må ej
invända, att detta Kongl. Bref deruti frågan
endast varom LandtTullert ej kan tillämpas på
SjöTullsBevillningen, jag får som svar derå
blott hänvisa till ordalydelsen i Konungens
Nådiga Skrifvelse där 60 §. RegeringsFormeri
i)rn ig Jun ii e. nu
äf Konungen åberopas såsom grund för Ständernes
beslutande rätt, och i denna 60 §. finnes
dock icke l andtTullen $ endast Stora SjöTullen
uttryckligen nämnd som Bevillning,
Ständernes beslut vid 1812 och 1815 arens Riks.
dagar-j att till Konungen Öfverlemna utvecklingen
af Sjö-Tul'ens bestämmande utaf Herr
af Klintberg med loford upphöjt, klandras ej eller
af mig; Bevillningsutskottets åtgärd lättades
Och atbetet minskades betydligt genom ett sådant
behandlingssätt, mera passande då gamla grunder
och ett gammalt system följdes; 1818 års
Bevillningsutskott tyckes dock hafva ansett
sig skyldigt, att närmare följa Grundlagens föreskrift
och Ständerna godkände dess yttrande
genom antagande af de förändringar då föreslögos.
Denna föresyn, Lagens ovillkorliga
bud, känslan af Nationens rätt att sig sjelf beskatta,
dess behof, att om möjligt få ett biL
ligare och lättare beskattnings-sätt och öfvertygelsen
, att detta lättast skulle erhållas genom
förändrande af det nuvarande, till sina
följder uppenbart skadliga prohibitiv-systemet,
hafva föranlåtit Bevillningsutskottet att föreslå
de på bordet liggande grunder. Jag haf
sökt göra redo för motiverne till Utskottets
handlingssätt och öfvergår nu till den omtvistade
frågan om nyttan eller skadan af handels-frihet,
Huruvida Sverige med fördel kan bibehålla
det nuvarande prohibitiv-systemet, derom
torde tvifvel uppkomma hos den, som m«d
uppmärksamhet läst och betraktat Committé
-
627
Den 28 Junii e. m.
rades underdåniga betänkande om en ny organisation
af Tullverket ifrån pagina i i till
20. Omgifvet af Norrige på Landssidan och
ägande Naboen Dannemark, som behärskar
inloppet till Östersjön, får Sverige ensam uppbära
de skadliga följderna af ett system, på
hvilket dessa Nationers fria handelsfördelar
till betydlig del torde vara beräknade. Förhållandet
är föga bättre med Finland, Preussen,
Mechlenburg och Hansestäderna ; de största
af de handlande Nationerna på fasta Landet
hafva afskaffat förbuds-systemet och infört
ett Tariffsystem ; då så är, monne det är försigtigt
att ensam behålla hvad alla andra förkasta?
Man påstår, att England genom prohibitiv-systemet
uppdrifvit sina Fabriker till dess nu
varande höjd; jag t vi fl ar att detta varit det
kraftigaste medel dertill, och förmodar att
Englands Colonier , omäteliga handel och StatsLånesystem
som »istrat ett ofantligt öfverflöd
af pengar inom Landet, lika mycket eller kanske
mera än proh i bit i vsystemet orsakat de Engelska
Fabrikernas tillväxt hvilka troligen långt
för detta skulle visat en mindre fördelaktig
tafla, om ej handeln gåfvo dem lif och underhåll
samt öfverflöd af pengar till låg ränta
gåfve tillfälle till lätta och förmonliga förlager.
Utskottet har ansett alldeles utom sm
åtgärd, att ingå i undersökning om Svenska
Fabrikernas tillstånd, samt den nytta ejler skada
de tillföra Landet; dess bemödande har i
afseende på dem inskränkt sig derhän att det
uppgjorda förslå get skulle försäkra dem om
allt
V
■ben 23 Junii c, in. 873
Wilt skygd de kunna äska, öä vida de öfverensstämma
och kunna drifva® ined Landets
Sanna fördel. Då Utskottet nu klandras derföre,
ätt det ingifaa Tullbevillningsförsläget
skulle rakt leda till nyttiga Fabrikers förstörande^
torde mig få tillåtas örn dem få yttra
mina enskilta tankar. Svenska Fabrikerna hafva
från 1727 i Sverige blifvit vårdade hästar1!
på samma sätt, som Söderlandets vakter i Våra
Orangeriet3 deras tillverkningar hafva fofc
Consumenten alltid kostat mer än samma varor
handläde från utrikes ort, och det öägtadt
de stora uppoffringar det allmänna derå gjordt,
hvilka enligt Handels- och Manufactur-Öeputationens
berättelse vid 1766 års Riksdag då
redan uppgingo i direct utgift till omkring
9 millioner Daler S.mt. Förändråde penningeförhåilahden
och ägigter öfverlemnade Fabrikerna
då åt deras egen kraft och de fleste
ramlade ; de hafva sedan den tiden mer Och
mindre njutit penningeunderstöd , förmbnligå
lånebiträden, uteslutande Pfevilegier och särdeles
probibitivs åtgärder till deras vidmagthållande.
Jag har hört yrkås med häftighet j
att Fabrikernas tillväxt de sista 20 åren har
Sin grund i prohibitivsysteniet , men är derom
Icke öfvertygad; inga prohibitioner uppbygga
eller underhålla Fabriker3 dertill fordras capitaler
och bristen på capitaler inom Sverige äf
söm jag tror rätta onaken , att Fabriker bär
icke varit annat an diifhiisväxtet: den tillväxt
de vunnit Sista 20 åren, har efter min förmo
-
Ridd. 0. -Ad. Prat. V. Bänd;
43
$74
Den 2 g Junii e, mi
dan sin förnämsta grund uti det större rörelsecapital,
som i Landet funnits och hvilket särdeles
åren 1810, 11, 12, 13, 14, 15 och 18»6
lemnade tillgångar till sådane inrättningar. Om
genom felaktiga financeförfattningar penningeförlägenheten
tilltager eller fortfar skola anläggningarne
gå öfverända af bristande förlager
och prohibitionen ensam stå qvar med sitt
stora sällskap af lurendrägeri, omoralitet, menederi,
ostraffade Lagbrott, gäckade Lagar.
Med skrytsamt ordprål omtalar man Fabrikernas
tillväxt och bevisar den med det stigande
värdet af deras årliga tillverkning, men
om man från detta värde afdrager penningens
fallna värde sedan 1809, och beräknar de nya
grunder sednare författningar stadga för Tullrätternas
åtgärder torde en stor rabatt af de
höga summorna visa ett förhållande som mera
öfverengstämmer med stycketalet, antalet och
vigten af Fabricationerns, samt rättare visa deras
tillväxt; att sådane för en del existera
medgifves gerna, men undersökom det blomstrande
tillstånd hvaruti somliga nu befinnas
med alla hjelpemedel af lån, förskotter, privilegier
och prohibitioner. Officiella handlingar
och de derefter vid Utskottets förslag fogade
Tabeller Litt. F. et. Gtorde häruti kunna
vägleda.
Åren 1819» 20 och ar, tillverkades öfverhufvud
Siden och Halfsiden inalles 96,334f aln,
103,166 stycken Silkesdukar, 9x8 Mösstyg,
549 Västtyg, 308 alnar Dammast; 47,749 per
-
T)cn 28 Jim i i e. m.
*75
söner hafva öfverhufvud betali föi bruk af
Sidenkläder och 562, 637 för nyttjande af andra
Sidenpersedlar; de förra hafva således af
inhemsk tillverkning kunnat erhålla 2 alnar
hvardera och alla sammnnräknade *:dels Duk
hvar om året, då finne» likväl intet Siden öfver
till rum, meubler, för de manspersoner,
som nyttja sådant foder, än mindre för de innevånare,
som uraktlåta att anmäla sig att betala
för, men ändå bruka Siden.
%
Således har Iurendrägerielt här ett ypperligt
fält, som visserligen med våra moder och
nu gynnande luxe försäkrat dess idkare om
säkra och goda skördar. Fina och medelfina
Kläden hafva under samma tid årligen blifvit
tillverkade öfverhufvud 240 892 alnar ; man
torde ej bedraga sig, om man antager att lika
många manspersoner nyttja Kläden, som fruntimmer
äro, hvilka erlägga Bevillning för bruk
af Sidentyg, och rättar man sig efter Tabellerne
öfver Folkmängden, lärer man ej misstaga
sig om man antager antalet af dem sorn bruka
fina och medelfina Kläden till 50,000 då kunna
dessa erhålla 5 alnar om året hvardera för
egna personer, men intet blir öfrigt för qvinnokönets
behof af Kläder och intet till meubler,
vagnar, Barn, Betjening m. m,
Tillverkningen af grofva Kläden hsr uppgått
permedium af nämnde Irenne år till 93,323
tinar.
Efter en calcul bygd på uppgift om Ar-:
675 [ten 28 Jun i i ni,
meéns'beklädnads-behof åtgå för värfvade Ar*
meén minst * 50,530 alnar;
Den indelt* d:o . • 59,260 alnar.
Summa 109,790 alnar!
hvartill kommer tillökning för vissa persedlar*
sorn oftare ombytas, för Cavalleriets valtrap^
par, för den del af Båtsmännen till hvilkas
beklädnad Kläde användes, för Städernes Mili—
rairCorpser och Brandvakter, för den del af
80,000 Beväringsmanskap som årligen exerceras,
oberäknad att ingen aln finnes öfrig till
fyllnad af hela Landet* behof af gröfre Kläden
; förhållandet med Boj är lika, Casimir till*
verkas ej en femtiondedel af behofvet och Filt
lika litet. Af alla dessa articlar finnes öfverflöd
till salu, således måste det gynnande och
älskade Lurendrägeriet förskaffa det. Bland
egenteliga Fabriker lärer föga kunna omtalas
mera än en, som svarar emot ändamålet nemligen
Von Reijs & Magnussons Bomulls-Fabrik
i Götheborg. Drifven med tillräckligt capital
och anlagd efter rätta principen, att på stor
tillverkning med låga priser och hastig varuomsättning,
äga sn lämpelig vinst, behöfvet
den inga prohjbitioner för att på medborgarens
bekostnad bära 6ig. De minst omtalta *
men dock förnämsta och mest gagneliga Fabriksverk
är den husväfnad som uti mångå
Provincer med största framgång nu mera drifa
Ve3 till millioner värde, denna fabrikation behofver
inga lån, inga privilegier, blott rörelsecapital
och frihet att tillverka och sälja. Det
finaoce-systtm som 18 18 infördes, har undanryckt
Landtmannattäringar cn betydlig del fa
Ben 28 Junti c. m„ 677
v
de nödige capitalerna, och hoppet, att återse
dem i omlopp, är, som jag frugtar, gansk*
ringa; friheten i tillverkning och försäljning afundas
af Fabriksägare, som äfven häruti skulle
önska sig monopolium; jag behöfver ej derpå
åberopa annat bevis än det behandlingssätt,
som nyligen blifvit följt emot Gårdfarihandel,
hvars idkare dock äro de största ProvinceFabricateurer
och hvilkas tillverkningar i värde
torde kunna mäta sig med alla KlädesFabrikernas.
Dessa ProvinceFabricateurer vill mar»
med allvar förstöra, för att förekomma deras
Lurendrägerier, på det att denna Näringsgren
hvaruti Fabrikerne äfven någon gång med för^
del i stort deltagit, hvarpå bevis ej fela, ea-i
sam må tillhöra Städernes Borgerskap.
Jag har hört anföras i att handeln skall
vara de öfrige näringarnes tjenare, men anser
detta origtigt; en vig regering gynnar ingen
näring på den andras bekostnad, upphäfvec
Big ej till deras förmyndare, utan lemnar dem
all den frihet till deras utveckling som står
tillsammans med det allmännas väl och enskiltas
säkerhet för välförvärfvad egendom;
jag säger välförvärfvad och anser ej den e--  gendom vara sådan, som skall förvärfvas genom
monopolier på andras bekostnad
Utskottets
förslag klandras på den grund,
att Tullförsnillningen skall tilltaga såsom lättare
än lurendrägeri; att lurendrägeri-systemet
är bragt till en oklanderlig grad af fullkorn,
lighet, tyckes mig ligga i öppen dag, och ut
-
67*
tn s8 Junii e. m,
beder mig få uppläsa hvad förut åberopade
Committerades underdåniga betänkande härom
innehåller från pagina 29 till pagina 55.
Efter uppläsande hvarutaf Herr Tham
fortfor:
Committerades öfriga utlåtande tyckes icke
visa misströstan om möjligheten af en lämpligare
Tullstyrelse och förmodar jag, att om
ej allt det åtminstone mycket af hvad Committerade
omständeligen anfört skulle tjena till
Tullstyrelsens förbättrande; utan att ingå i detailler
torde mig tillåtas Dämna de åsigter många
med mig i detta ämne dela.
1:0 Om minskning sker af alla oaödiga
kostnader och löner, hvaribland indragningen
af ett dyrt öfverstyrelseverk, hvars göromål
torde kunna bestridas af en enda Chef med
en nödig betjening, och indragning af den illa
lönta men ändå med mer än 40.000 R:dr B:co
betalta Landt-tullbevakningen, som icke förhindrar
införsel af lurendrägeri, utan endast gör
varan dyrare i den proportion lurendrägaren
mer eller mindre behöfvev aflöna bevakningen.
2:0 Om dessa besparda medel samt hvad
som kan vinnas derigenom att confiskeradt gods
får på auction säljas till förbrukning inom Landet,
i stället att, som nu sker, för vrakpris
och med ren förlust för Tullcassan utföras med
risqve, att några dagar efteråt åter inpractiseras
och ändteligen må hända, om det som
Den 28 Junii e. m,
kan besparas genom upphörande af den kostsamma
Kustbevakningen, användes på en väl
organiserad och äfven försvarligt lönt SjöTullsoch
gränsebevakning, samt
♦
3:0 dessa sysslor blefvo lika agtade inför
Lagen som andra, de förnämsta tillsatta af
Konungen, de öfrige af Tullstyrelsens Chef,
samt ingen Tull Embetsman kunde bortköras,
eller ombytas utan laga ransakning och Dom,
då förmodar jag att ämnen till redelige TullEmbetsmän
lika väl skola erhållas som till andra
Statens Embeten, att sysslorna skola skötas
ändamålsenligt och Tullförsnillning i det
mesta undvikas, hvarifrån allvarsamma och
utan förskoning tillämpade straff dessutom böra
afskräcka.
Man påstår att tullförsnillning är lättare
än lurendrägeri, derigenom att den utom Tull
inpractisserade varan, sedan utan klander kring.
fores och säljes i Landet; visserligen om man
nödvändigt så vill, men icke bör det hända, ty
stämpling och ordentligt inrättade stämplingsstadgar
förekomma detta, och gör den oförtullsde
varan, som till försäljning hålles con«i
fiscabel äfven 10 år efter dess inpracticerande;
Utskottet har hvarken glömt eller förbisett
dessa omständigheter; godkännas de uppgjorde
grunder och reglementariska åtgärder således
blifva nödiga, skola med vederbörande
Utskott till öfverläggning communiceras de
derom redan uppgjorde förslag.
Ben 2g Junii e, nu
I de flästa frågor tyckes man åhrd vi lija
först uppställa principer och sedan derifrån,
utgå; månne det endast är olämpligt vid denna
vigtiga fråga? Och skall egen och andra
länders erfarenhet ej kunna utvisa de rätta
grunder hvarpå man bör bygga.
LJtskottet har förmodat, att Stander och
Regering skola vid tillämpningen af de beslut
gom tagas syfta åt ett mål, Fäderneslandets,
bästa. Utskottet sorn ej. kan, föreställa sig» att
dessa Auctoriteter skola stå i strid härom med,
hvarandra har derpå bygt den förmodan, att
om dess grunder till Tull-Beyillningen godkändes.
, skulle alla de mått och steg både kunna tagas
och värkeligen sättas i verket, som leda till;
det åsyftade ändamålets vinnande och att om,
förenad villja ägde ruin detta äfven skulle ernås.
; den åter sorn tager fö r g i f v e t att Regeringen
och Ständerna i oekonomiska äreudei^
»ltid skola stå I opposition, har fullkomlig
rått, att intet nyttigt kan uträttas.
En och annan Talare har förslagit, att Utskot-.
tets Betänkande nu borde återremitteras till B«-  villnings- och OeconomieUtskottets gemensamma
^handläggning; men utom det att sådant rakt
strider mot Grundlagen, som stadgar, att ds
■ett Utskotts Betänkande första gången föreIkomnjer.
och anmärkningar dervid göras, som.
afseende förtjena, Betänkandet bör till samma
Utskott återremitteras är predjudicat vid donna
Riksdag, redan gifvit, ty då Herr Friherre
Wrangel i anledning af BeyilLnings-Utskot.
tets Betänkande angående de af Herr Friller •
Den 28 Junti c, m.
6öi
ren föreslagna grunder för allmän Bevillning»
teskattning, önskade få frågan remitterad äf-r
yen till Oeconomie-Utskottets handläggning,'
hvilken önskan af ingen bestriddes, förklarade
Herr Grefven och Landt-Marskalken att sådant
icke kunde medgifvas, då ett Betänkande
som återremitteras enligt Grundlagen nödvändigt
skulle återvända^ till detUtskott hvari--  fråa det kommit.
Jag hade dessutom trodt att hufv-uds*ker*
borde vara förnämsta föremålet för öfverläggningarne
och att rätta frågan nu är, huruvida,
de grunder Bevillnings-Utskottet framstäldt äro,
användbara och i sådan händelse om de böra,
antagas med eller utan modificatipnep Natio-.
nen väntar på resultatet af våra åtgärder , det
har legat i sakens natur, att mycken tid skolat
åtgå, men onödigt tyckes det vara, att använda
för mycken tid till ordstrider om förmer,
så vida ej afsigten är, att ingen tid;
skall b,li öfrig, att med mogen öfverläggning
besluta.
Jag anhåller om Ridderskapets och Adelns,-  tillåtelse att ännu få upptaga och besvara några
af de gjorda anmärkningarne::
Herr Munk af Rosenskjöld har anfört,,
att Utskottet föreslagit för hög tull på flera
artiklar, och deribland nämnt Perlor och Tyld
jag får dervid förklara, att Utskottet hufvudsakligen
fäst sig vid grunderna och med gifvet;-  gerna, att Tariffen, hvilken blifvit, såsom nödig
Vid förslagets tillämpning, bifogad bör
Den 28 Junii J. m.
ytterligare granskas: emedlertid får jag upplysa,
att äkta Perlor oinfattade, endast äro
belagde med 2 procents Tull , och att den
högre Tull af 10 eller 15 procent, sorn är
föreslagen för infattade perlor , åsyftar skydd
och uppmuntran för Svenska Jouvelerare.
Den på sådane utländska Siden, Tull och andra
mode varor, som icke här i landet kunna
förfärdigas, föreslagna tull af 15 procent, är
må hända för hög och må gerna nedsättas.
Samma Talares tnmärkning, att mera afseende
bordt göras på virones volum, torde vid
förslagets granskande förfalla : ty deraf finnes
att för alla varor, som i anseende till volumen,
svårligen kunna lurendrejas, likasom för
alla specierier, som, ehuru med högre Tull
belagde, dock funnits på ärligt sätt införda,
har Utskottet med bibehållande af den förr
stadgade Tull, velat försäkra Staten emot
all förminskning i intraderna. Utskottet har ej
kunnat underlåta att finna, det för liten skillnad
varit gjord emellan tullen å Tobaks-blader,
som varit stadgad till 40 procent och tullen
å CardusTobak, som varit utsatt till 5o; men
har af anförde skäl icke vågat föreslå nedsättning
af tullen för blader till större belopp än
5 procent, hvilken nedsättning Utskottet ansett
så mycket mera billig, som nuvarande
värde öfverstiger det i gamla taxan utförda
och tull-beloppet således ej minskas.
Enligt Herr Hjertås anmärkning, är Tullen
för utgående varor i alla händelser, där
deli varit stadgad till l procent lörökad till 1
Den 28 Junit e, m.
dito; och har sådant skett af den orsak, att
den förra på mångå Artiklar utgjorde så obe-«
tydligt, att den icke förtjente att bokföras,och
kanske ofta blef förbigången, samt derföre att
Utskottet ansett 1 procent af dessa varors värde
föga betunga exporteuren. På jern och koppar
är tullen högre; men då detta utgör förnämsta
delen af utgående Tullen, vågade Utskottet
ej föreslå nedsättning; på andra,till
utskeppning förut förbjudna varor, är tulien,
om utförsel tillåtes, föreslagen högre, och för
tackjern, som är den betydligaste 6a hög, att
Staten genom Tullen skall vinna dubbelt, emot
hvad någon enskilt genom utförsel möjeligen
kunde förlora. Att borttaga tullen lör exporten
går först an, sedan Ständerna genom antagande
af nu uppgjorde Tullbevillnings-grunder,
försäkrat Staten en ökad Import-Tull,
och några års erfarenhet fått utvisa, hvad belopp
denna förmodade förökning kan utgöra.
Några Talare hafva gjordt anmärkningar
vid det af Utskoitet föreslagna sätt för varornes
värdering, och jag får härmed förklara,
att så klar och ljus som hufvudgrunden tyckes
ligga för Utskottets 2:dra Afdeloings ögoo; så
mycken svårighet mötte vid sättets uppgörande
för värderingen. Den fordna taxan förutsatte
för en del varor 5 års gällande priser;
detta måste medföra en stor orättvisa, då man
ej kan föreställa sig att varu-prisen skola onder
5 på hvarandra följande år blifva oförändrade;
för andra varor åter skulle tullen erläggas
efter Skepparens eller Importeuroos fa
-
684
Ben 2§ Junit e, m,
cturaj osäkerheten häraf är af alla erkänd, ty
det beror af Importeuren, att få facturan falsk
eller riktig. Edgång är ett correctiv, sam ej
gerna bör åläggas i egen sak, och i den gam-’
ia taxan Tullbetjenter iemnade rättighet att
inlösa varor emot 10 procents förhöjning, ansåg
Utskottet med rätta för ett chrrteque , då
Tullbetjentngen icke till sådan inlösen äger
penninge-tiligångar. Utskottet har, efter inhämtade
upplysningar af Ledamöter i Tullstyrelsen,
af erfarna Köpmän och af andra
länders TullFörfattningar, ansett sig böra afgifva
det gjorda förslaget, i afseende på varornes
tull-värde och jag önskar högeligen,
att grundade anmärkningar kunna gifva anledning
till förbättringar. Utskottet har icke kunnat
föreställa sig, att då införseln af hittills
förbudna varor, sorn egenfeligen äro de, hvilka
för hvarje gång mäste värderas, inskränktes
till de Städer, hvilkas Tull-uppbörd hittills
med Bak- och Lots-afgifter uppgått till 14,000
R:dr, och hvilka endast äro Stockholm, Götheborg,
Gefle, Carlscrona, Carlshamn, Malmö,
Norrköping, Calmar, Wisby, Helsingborg,
Westervik, Ystad och Uddevalla, fråga skulle
uppstå om brist på skickliga, kunniga och
redliga värderings- eller Jurymän, och Utskottet
har trott, att då Tullbetjeningen samt Fabriqucurerne
eller deras tillförordnad® ombud,,
yid värderingen voro närvarande, med rättighet
att klandra och anmärka, alla försigtighets-mått
skulle vara tagna, sorn behofvas, att
förekomma missbruk; de i yttersta nödfall föreslagna
auctioner äro ett medel, sorn bestän
-
Ben 28 Juni i e, m, 685
iligt i sådana fall lärer användas i Köpenhamn*
Att Utskottet etadnat vid 14,000 R:dr Bancos
uppbörd^ som gräns för tillåtelsen att införa
hittills förbudtia varor, kommer deraf, att denna
uppbörd i närmaste rummet nedfaller till
nära 7000 Rsdr; att de mindre Städerna ej
lemna den Tull-inkomst sorn médgifver en till-å
räcklig och väl lönt Tullbevakning, samt ickeelB
ler lika säkert äga tillgång till kunnige värderings-B
och Jurymän; att Auctioner troligen där vora®
fruktlösa försök, och ändteligen, att ingeäR
kränkning härigenom sker Uti dessa Städers^*
öfriga rättigheter , och att de icke äro hindradfi^B
att från de Stapelstäder, där de förr förbudnBB
varorne utifrån hädanefter finge införas, sijfu^
sådana tillhandla, sedan de vid vederbörandé Tä
TullKamrar blifvit intullade, afstämplade och
derifrån förpassade. I flera af de ofvannämnda
Städer residera Landshöfdingar, hvilka äfven
äro i tillfälle att vaka öfver ordning och
ekick vid Verkställandet af Författningarne i
dessa ämnen; att förekomma alla missbruk*
strider mot menniskans ofullkomlighet; meri
hvar och en bör sträfva att nå detta mål, och
då man redeligen derpå arbetat, har man upp*
fyllt sin plikt.
Genom utförliga Tabeller, uppgjorda efter
officiella handlingar, och hvaraf 10 blifvit
förslaget bifogade, har Utskottet sökt lemna
*lla nödiga upplysningar för dess bedömande3
den elfte Tabellert jag här nu får förete, har
icke förr än nu hunnits färdig; resultatet deraf
anhåller jag få nämna: Ett sammandrag af Tull •
685
fint 7% Junii e, m.
specialerna för åren 1819 > 1820 och 1 g 21
upplyser att alla inkommande varor som dessa
år blifvit förtullade, inbragt per medium för
hvarje år R;dr HamburgerBanco 516,326 — 8
och de utgående dto 137>59f — *6
eller tillsammans Hamb. Banco 653,917 — 24
hvilken summa beräknad å 128 sk. cours; utgör
i Svenska Banco-Sedlar 1,743,780 R;dr.
Efter förskaffade priscouranter och andra upplysningar,
är uti nämnde Tabell, varornas
värde oförtulladt upptagit och tull beräknad
efter nu uppgjorda förslag, hvilken då uppgår
till 1,942,858 R:dr 2i 6k. Svenskt Banco, eller
nära 200,000 R:dr Banco mer, än efter
gamla taxan; om man vill medgifva, att någon
rabatt å denna vinst bör äga rum, derföre
att införseln af vissa producter bör minskas,
emedan dessa, såsom de der till mängd i Rik^t
produceras, blifvit med hög tull belagde,
så bör dock en skälig tillökning i upptagne
inkomsten med visshet kunna beräknas, dels
af de utländska varor, hvilka nu belagde med
mindre tull än förr, i större mängd förtullas,
och dels af bättre organiserade TullEmbetsmäo,
hvilka ej behöfva lifnära sig af tullförsnillning,
utan lönta af Staten, kunna vara Staten trögna;
om i alla fall man viii föreställa sig, att
Tulluppbörden af de varor, med hvilka handel
hittills varit lofgifven, endast jämnt uppgår
till lika summa som förr, så skall åtminstone
tullen af hittills förbjudne varor, derest
de till införsel tillåtas, blifva Statens rena vinst.
Den 28 Junii e. m.
687
Det kan icke betviflas, att sådana förbudna
varor som Hofvets exempel, modet, vanan och
älven till en del verkligt behof, göra nödvändiga,
samt serdeles i Hufvudstaden och andra
större Städer, allmänt och uppenbart nyttjas,
i Landet införas till ett belopp af 1,000,000
R:dr HamburgerBanco, i synnerhet när dertill
räknas, hvad af lofgifna varor införsnillas; om
härå nu endast inflöt 15 procents tull, vore
Statens rena inkomst 400,000 R;dr Svenskt
mynt.
Jag tror dock att Utskottet, om äfven
Riksens Ständer antaga de föreslagna Tullbevillningsgrunderna,
icke för närvarande bör
föreslå, att på Tullinkomsten beräkna betydligt
större Statsanslag än förr; ty utom det,
att försigtigheten bjuder, att aldrig anslå större
inkomst än erfarenheten styrkt vara säker,
så skall det till förslagets fullkomnande oum-i
gängeliga creditupplaget, de första 3 eller 4
månader, minska inkomsten, till dess varornas
försäljning försäkrar förtullningen, och
Ständerna kunna i alla fall förordna om blifvande
öfverskottets uppbärande, förvarande
och användande till Landets fördel; kunnande
öfverskott af Tullinkomsten blifva en lycklig
tillgång till fond, om Statsobligationer behöfva
införas.
Jag anhåller sluteligen att få tillägga, att
intet af hvad i dag blifvit anmärkt, rubbat
miq öfvertygelse, att ju Utskottets förslag, om
det antages, skall medföra den nytta dermed
«88
Den 28 Junii &, vi,
åsyftas, cå vida* vid verkställigheten af alli
dertill hörande detailler, allvar får råda , och
alla enskildta interessen Vika för det allmännas;
detta har lika säkert ingått uti Utsköttet*
beräkning, sorn det aldrig varit dess tankå;
att intränga i andras rättigheter och det alltid
hyst den öfvertygelse, att Konungen vid tillämpningen
häraf, äger både magt och Vilja t
att vid beredande af allmänt väl skydda deri
enskiltes billiga anspråk.
Herr Silfverberg, Mognus Didrici Hide inlirtidat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan Nio i.)
Grefve Lagerbjelke, Axel, anförde skrifféilgen.
(Se Bilagan N:ö 2.)
Grefve von Schverin, Fredric Bogislans i uppläste
följandet
(Se Bilagan N:o 3.)
Herf Rosenblad, Bernhard: Sedan jag an
mälte
mig; hafva så många yttrat sig Cm grundfcattscn
, att jag anser öfverflödigt att tillägga
tuera, än att jag med få modificationer gillar
Utskottets Betänkande, i afseende på grundSattgerne,
men icke i afseende på formen. Då
Utskottet på flera ställen yttrat sin tanka rörande
-
jyen 28 Juni i e. m.
rande handeln i afseende på främmande makter
och 04 §. Riksdagsordningen bestämt sager,
det tillhöra allmänna Besvärs- och Oeco*
comieUtskottet att anmärka brister och före'
slå förändringar uti den allmänna hushållningeo,
så tror jag det äfven vara Obestridligt, att
samma Utskottet borde hafva handlagt detta
mål. I anledning af hvad Herr Tham anfört
såsom ett praejudicat, angående Landt-Tullea
och att Kongl. Majit sjelf i detta ämne ej ansett
sin sanction nödig, torde jag få nämna,
att Landt-Tullen bestämdt finnes upptagen uti
60 §. Regeringsformen såsom Bevillning och
den upphäfdes endast i afseende på den inkomst
eller Bevillning Staten på detta sätt
yrkar.
Men rörande bevaknings och andr* hushållsanstalter,
sorn dermed stodo i gemenskap,
har Kongl. Majit obehindradt sedermera förordnat.
Deremot har Sjö-Tullen afseende ej
blott på afgifternes erläggande, utan äfven på
hushållsanstalterne inom Landet, och på Rikets
förhållanden till utländska magter. Med Grefve
von Platen instämmer jag fullkomligen deruti,
att man förgäfves väntar några betydliga
frukter af en fri handel eller någon oeconomisk
anstalt så länge grunden för all säkerhet
uii industriella företag saknas, nemligen ett
stadgadt mynt, hvilket således först bör sökas.
I öfrigt får jag anmärka, i afseende på hvad
som blifvit anlördt om Americanska pappers
-
Ridd. e. Ad, Prot. V. Band.
44.
Om *8 Jimfi e,
myntet, att Americanerne visserligen under
sitt Revolutionskrig, hade ett ganska vacklande
pappersmynt, men innan de ännu genom
sina vissa handelslagar begynte utveckla det
välstånd scm sedermera upphöjt dem till en
af de första handlande nationer i verlden,
hade redan pappersmyntet upphört genom ett
Congressets beslut år 1780 att äga lagligt omlopp
och ett ordentligt mynt intagit dess ställe.
Underrättelse derom kan läsas uti en Svensk
afhandling införd uti Historiska Biblioteket af
Gjörvel. I afseende på Fabrikernes undergång
genom handels-systemet, anhåller jag få
anföra en anecdot. Då den Store Pitt emottog
Styrelsen af Ministern i England, började han
med lossande af den stora prohibitionskedjan.
I synnerhet skyndade han att gifva Irland de
rättigheter det borde äga lika med England.
Han föreslog derföre att Irland skulle hafva
rättighet till samma näringsfrihet som England.
Då framförde Hertigen af Nordfolk eller dess
son Grefve Herrey, jag minnes ej nu hvilkendera,
till Parlamentet en böneskrift undertecknad
af 14,000 Fabriksidkare och arbetare i
synnerhet i Leids, hvaruti de förklarade att
de skulle gå under om ett sådant beslut fattades.
Det oaktadt beslöt Parlamentet att gifva
Irland samma rättigheter som England. Sedermera
hafva Fabriker uppstått i Irland och
16 år derefter hade Leids en nära dubbel Klädestillverkning.
I afseende på återremissen
yrkar jag för min del, att den måtte ske så
val till Bevillnings- som OeconomiUtskoltet.
Så vidt jag förstår, finner jag ej derföre nå
-
B*n *8 Junii . m.
got hinder. 4g §. af Riksdags Ordningen innehåller:
Återjörvisar något RiksStånd ett redan
bercdt mål till vederbörande Utskotts ytterligare
utlåtande, åligge Utskottet att dermed inkomma till
det Stånd, sorn återremitterat. Ordet vederbörande
måste väl hafva afseende på det Utskott
Siandet då finner böra behandla frågan. 56 §.
Regeringsformen säger: Göras dervid i Stån
dens
Plena sådane anmärkningar, som hindra antagandet,
erhålle Utskottet det af dessa anmärkningar
, får att derefter förslagen ytt,rligare granska
och jemka. Om dessa anmärkningar således
meddelas det Utskott, som behandlat frågan
och detta jemkar sitt utlåtande efter Grundlagen,
så ser jag ej något hinder att äfven förvisa
målet till det Utskott, som till en del
med målet måste hafva befattning, jag instämmer,
med Herr Tham deruti, att detta
Betänkande ej utan ofullständighet kunnat undgå
vidröra allmänna hushållssnstalter, men
detta hade varit hjelpt om målet tillika kommit
under OeconomiUtskottets behandling, och
detta Utskott tillika underskrifva Betänkandet,
då man hade kunnat i laga ordning draga den
förmon af Bevillnings-Utskottets mödor, som
vi hoppas kunna vinna, och för hvilka vi
äro Utskottet så mycket förbundne.
Friherre Wrangel, Henning: Visserligen
hade j*g ämnat med mera vidlyftighet taga
del i öfverläggningarne, men som de redan
varit långvarigi, skall jag blifva helt kort;
och då förevarande Betänkande är af vigt,
kan jag icke underlåta att yttra mig i vissa
692
Den 28 Junit e. m.
delar, äfven jag har lika med de flere talare,
som här yttrat sig, sökt inhämta ksnskaper
uti Statshushållningen ; äfven jag hat trott mig
deruti hafva vunnit någon kännedom, men jag
ser att jag i denna stund är i verklig villrådighet
vid öfvergången ifrån illiberalitetet till
ett mera liberalt system; sådant hoppas jag
likväl är ursäktligt, då fråga är att afgöra ett
ämne , hvaruppå flere tusende menniskors öde
ksn komma att bero. Hvad formen angår har
derom mycket blifvit ordadt; jag kan dock
icke dela Herr Rosenblads öfvertygelse, att
saken bör remitteras till tvenne Utskott. Jag
tror att vi med varsamhet böra behandla detta
mål och icke förvandla rättigheten att oss
sjelfve beskatta till ett önskningsmål, då till
slut obetydligt blef öfrigt af vår beslutande
rätt. Hvad principerna angår, finner jag dem
på några modiiicationer när, ganska användbara,
blott öfvergången icke blitver alltför
brådstörtande.
Det torde tillåtas mig, att innan jag framställer
mina anmärkningar, uppställa den åsigt
jag har af en fri handel. Jag anser nemligen
en fri handel på utrikes ort, utgöra en del af
en fri näring. Jag tror att den består uti rättigheten
att importera alla sådane varor som ej i Sverige
fabriceras. Det vore lika orätt att betaga
de handlande, att handla med varor som här
icke finnas, som det vore obilligt att öfverflöda
landet med utländska fabrikater, hvartill här i
lander finnas rudimaterier och hvilka förstöra
Fabrikanterne. Efter mitt sätt att se, kunna
varorne till import fördelas uti trenne afdel
-
Den 28 Junii e. rn.
693
ningtr: 1:0 Sådane som inom Landet ej kunna
tillveikas. 2:0 Sådane som med fördel
kunna inom Landet tiliverkas med utländske
rudimaterier och 3:0 sådane, som med föga
fördel kunna tillverkas och egenteligen
tillhöra den iVrsta punkten. Jag tror i allmänhet
, att då fråga är om att införa sådane varor
som ej bär tillverkas , Utskottet uppsatt
tullen för högt, emedan, när den öfvergår 10
procent, den är för hög och gifver blott anledning
till tullförsnillning; men om den ej går på sin
höjd mera än till 10 procent, lärer ingen undandraga
sig att förtulla sin vara. Deremot
anser jag nödigt, i och för vära Fabrikers bestånd,
att alla sådane varor som af egna ru—
dimaterier kunna tillverkas, böra till införsel
förbjudas, då man kan vara förvissad, att saknaden
af en eller flera utaf dessa tillverkningar
uti första ögonblicket, snart skall försvinna,
genom ett påkallande behof å Consumentens
och en hoppfull vinst å Producentens sida. Att
förbjuda förbrukning af sådana varor, som förbjudas
till införsel, är ändamålslöst, och om varor
blifva förbudna inkommer ej den mängd af
Lurendrägeri, att det kan blifva skadligt. Tvärtom
tror jag , att de varor som på sådant sätt
inkomma, blifva en ledning för våra Fabrikanter
att tillverka på bättre sätt och framlockar
att uppmuntra vår» egna Fabrikanter;
hvarigenom concurencen blifver si stor, att man
får god vara och billigt pris. Enligt Statshushållningsprinciper,
som jag last och här hort
omtalas, skall m*n, när man åtagit sig ett yrke,
som icke bär sig, öfvergå till ett annat*
Den >8 Junit e. m.
Detta är likväl lättare sagt än gjordt. Når
man vant sig vid ett yrke, är det svårt att öfverflytta
gamma färdighet till ett annat. Man
öfverflyttar ej sina machiner , sina byggnader,
lika så lätt som tanken ifver den tillkänna.
Sedan jag nu meddelat Ridderskspet och Adeln
de åsigter jag har om en fri importhandel,
anhåller jag få framställa några anmärkningar
vid Utskottets förslag, för hvilket jag
likväl anser oss böra vara Utskottet den största
tacksamhet skyldige. På vissa saker sorn
hos oss kunna tiilverkas till största fullkomlighet,
har Utskottet satt låg tull. Sådana äro:
Romersk (Ahlun . • . å 25 procent.
Victriol-Olia ... 15.
Bensvärta .... 25.
Berggrönt .... 15.
Berlinerblått . . • 15.
Och flere som jag ej i hast kan uppgifva. På
Romersk Alun har Utskottet satt lägre tull än
på den vanliga Alun, likväl vet jag, att uti
alla upplysta Länder, utom i Sverige, anser
man Garphytte Alun vida öfverträffa den Romerska
Alun. Den är fullkomligt god och ren.
För en hvar bör det synas obegripligt att
våra Apothekare, som borde utgöra den mest
upplysta delen i samhället, företrädesvis köpa
den dåliga Romerska Alun, som icke är annat
än omarbetad Garphytte-Alun eller rättare sigt
nedsmutsad vid Tyska Fabriker. Vissa articlar
som vi ej hafva sjelfva, äro för högt upp
-
Den 28 Junit e. Ht.
tagne, såsom Krita 25 procent, ett ämne som
kommer ifrån andra Länder äfvenså huggna
Fiintor 15 procent, som färdigbuggne köpas
med större fördel, än att skaffa sig flintkulan,
hvaraf mycket hugges bort och går förloradt.
Skurna Korkar, 10 procent; förmodligen för att
med vårt bortskämda dricka, Porter, Viner erlägga
en National-contribution till Rikets 2:ne
Korkskärare, som icke sysselsätta tillsammans
6 arbetare. Korken inkommer ifrån Pyrenerne,
hvaraf det sämsta ihåliga säljes, ty den fina
Korken behålla de för att skära sjelfva. Frankrike
finner mer uträkning vid att köpa sin Kork.
Gipsarbeten äro taxerade till 50 procent?
men böra efter min tanka, likasom böcker,
naturalier och modeller, vara tullfria, på det
vi icke på den goda smakens bekostnad må få
skatta till ett par Italienare, hvilka äro deen;
da som lemna oss dåliga Copior ur utnötte former.
Jag förenar mig med Herr Hjerta deruti
att på alla exportarticlar, bör vara låg tull,
alla källor till lifvande af Nationens industri,
böra upplåtas och uppsökas Jag fruktår, att
ändamålet icke vinnes, att modifiera Tullafgifter
efter föregående års utländska priser, svårligen
kan man då följa conjuocturen, och projectet
verkar således ett motsatt förhållande mot
hvad man önskar. Jag vill förbigå hvad som
blifvit sagt om Norrige och Dannemark; jag
vill blott nämna att Dannemark har ganska
få Fabriker, men hvad desse producera, är
förbjudit till införsel. Hvad de utmärka sig
med, är äkta porcellaine och snickirearbaten.
6»6
Den 28 Junii e. m.
Dessa båda art »clar åro till införsel förbudne.
Äfven anhåiler jag få göra en anmärkning emot
ett yttrande af Herr Lefién, Han säger
att man bör åse ändamålet med hvad man gör
och att första ändamålet med Statshushållningen
är Landets sjelfbestånd ; men jag hemställer
till hvar och en huru sjelfbestånd skulle
kunna äga rum om inbyggarne ej äga förmögenhet
att bibehålla det samma- Ehuru jag
blott uti en punct frångått Utskottets Betänkande,
nemligen i afseende på de Fabrikakter
som ej inom Landet fabriceras, får jsg contradicera
mig sjelf, då jag motsäger hvad Herr
Lefrén förut i ämnet anfört Herr Lefrén har
tagit en period af 20 år och pa ett förledande sätt
visat alt våra productsr under den tiden mera
ökats än emellan 1807 och 1814, då vi hade ea
friare handel. Att så är, måste jag med honom
instämma uti; ty uti Halland, en af de magraste
orter i Sverige, der inbyggarnes största förtjenst
hvilar på industrier, är det en sanning,
att under denna period mindre Vadmal för lär—
digades än i dessa sednare tider, men tillika
kan jag heligt försäkra, att den Hallandska
Nationen, likasom den Skånska, var vida mera
förmögen då än nu. Men hvad var orsaken
? En friare handel, mera lif i näringar,
detta talar ju deremot för fri handel och om
man vetat för öfrigt, att hushålla, hade aldrig
Nationalförmögenheten, på lika tid ökats mer
än då. Hvad än TuIlT^xan må blifva, så är
det ett villkor för att den skall kunna lyckas,
nemligen att tuHbevakningen skall förbättras
och tullstyrelsen ej vara så compliquerad. Det
Den 28 Junii e. m,
6.07
är att förmoda, att denna önskan blifver uppfylld,
äfvensom att, om hvar och en sorn gör
beslag får behålla det, ingen skulle då undandraga
sig Lagaroes påbud. Äfven skulle jag
önska att förändringen och öfvergången skedde
långsamt; det viii säga att författningen ej
tog sin början förr än alldraförst år 1825.
Jag vill ej längre föranleda till tidsutdrägt,
utan blott önska att Utskottet måtte noga öfverväga
ämnet, med afseende på Fabrikernes
bestånd, ty man bör komma ihåg framförallt,
att genom Svenska armar skall Svensk jord
producera trefnad och rikedom.
Herr Lefren, Johan Pehr-, jag borde icke
en gång till, anhålla om Ridderskapets och
Adelns tålamod, men jag finner tnig föranlåten
dertill af någre anmärkningar, af den beskaffenhet
, att jag anser mig böra besvara dem.
Jag finner mig icke vederlagd för det jag icke
upptager alla, eller de fleste anmärkningar,
som blifvit anförde, jag inskränker mig, af
skyldig agtning för Ridderskapets och Adelns
billiga fordran, att öl veriäggningen i ämnet ej
må allt för vida förlängas.
Härefter uppläste Herr Lefren följande s
(Se Bilagan N:o 4 )
Friherre Boije, Ludvig; Emöt förbindelse
att vara så kort jag kan, torde mig tillåtas att
få, dels besvara några anmärkningar, sorn blifvit
gjorde vid mitt anförande på förmiddagen,
Z>tn 98 Junit t. m,
och del* yttra mig öfver åtskilligt af hvad
som under discussionen här blifvit framstäldt.
En vard Ledamot, Grefve von platen har
jäfvat det skäl jag nyttjat, af climatets verkan
till en ringare och dyrare production i Sverige
än annorstädes; men då Herr Grefven inskränkt
sig till blott påstående, att climatets
verkan är ingen på Fabrikernes production, så
gör tillfyllest för mig, att blott erinra om det
obetydliga rum fabriksproductionen tar i hela
massan af Landets hela production. För min
del kan jag ej vika ifrån den öfvertygelse, att
climatet äiveo verkar på fabrikanternes arbetsförmåga,
men om Herr Grefven skulle i frågan
derom, hafva mera rätt än jag, så står alltid
fast, att på den så ofantligt mycket större och
viktigare productionen af Landets och jordens
alster, är climatets verkan både stark, och aldeles
sådan sorn jag den ansedt.
Herr Tham har återfört oss till minnet af
ett förslag, som förevar år 1811 eller 1812,
till upprättande af ett Östersjö-Compagnie. Jag
hade val icke yttrat mig derom; men då jag
ingalunda kan dela Herr Thams régrét öfver
förslagets förkastande; så tror jag mig böra
äfven påminna om de skäl, hvarföre förslaget
ansågs icke böra antagas, och hvilka i min
tanka, voro ganska goda. Jag vågar icke säga
att* förslagets första framställning var förenadt
med någon begäran att disponera en del af
Bankens Silfverfond; men mitt minne kan icke
bedraga mig deri, att vid tira års Riksdag,
Den c8 Junii t, m.
«99
blef afen Riksdagsman från Götheborg, hvarest
förslaget var uppgjordt, den motion väckt inom
BorgareStåndet att, med förslagets antagande
2 millioner af Bankens Silfverfond skulle
få af Östersjö-Cornpagniet disponeras: Och
detta vilkor var, kanhända, tillräckligt afskräckande.
Ett annat skäl gafs också, af mycken
vigt. Den Nederlagsfrihet som just de åren
var leinnad Götheborg och några andra Städer,
hade gifvit tillfälle till ofanteliga nederlag
af främmande vahror; af hvilka en myckenhet
i stället för att förvaras i Nederlagsmigazinerne,
öfvergvämmade Landet, såldes
för orimligt låga priser och förledde allmänheten
till en förut aldrig afhörd lux i kläder
och dryckesvahror. Faran deraf låg öppen
för hvarje tänkare, och då man trodde att
ÖstersjöCompagniets transitohandel skulle medföra
samma olyckor; så valde man häldre att
afstå från förslagets fördelar. Jag kan fela i
mitt omdöme; men ännu är jag i den öfvertygelse,
att transitohandel kan vara mycket
nyttig i Länder der den kan controlleras; men
hos oss tror jag icke att den någonsin kan
blifva att önska. Herr Tham har emot de exempel
jag hade framstäldt, erinrat, att Portugal
och Spanien hafva ingen ting jemförligt
med Sverige och att således exemplet vore origtigt.
Sjelf går jag i borgen att denne aktningsvärda
Ledamots afsigt icke varit, att förvränga
min framställning} men sanning är dock
att ingen mening kan mera förvändt, eller
mera till sin motsatts uppfattas, än Herr Thame
satt att förstå mig, framter. Långt ifrån att
700
Den 28 Juni i e. m.
jag skulle hafva framställt Portugals och Spaniens
tillstånd, såsom ägande oågon jemlörlighet
med Sveriges, har jag alldeles sagt motsattsen,
då jag just framställt deras tillstånd
såsom exempel af den fara vi böra undfly ;
faran af att lemna utlänningens handelsinteresse
för långt insteg hos oss; och faran af att
för litet vårda och skydda vår egen idoghet.
Herr Tham har deremot mycket rätt i allt
hvad han sagt om lurendrägeriets fördömlighet
och dess verkan till Nationens demoralisation;
men emot det ändamål han dermed vill
bevisa, behöfver jag icke mera, än blott frågat
Försvinner det der onda genom handelsfrihet ,
eller undergår det väl annan förändring än
blott till namnet; så att samma onda sorn vi
nu kalla lurendrägeri, skola vi efter handelsfrihetens
antagande, kalla tullförsnillning? Måste
man besanna detta blotta ombyte af namn,
så qvarstå också dersftsr som hittills, samma
onda, så mycket mera försvåradt, som det alltid
blir lättare att tullföisnilla, än det nu är
att lurendräga; och visserligen demoraliserar
det ena icke mindre än det andra. Herr Tham
har gifvit anledning , som jag med glädje omfattar,
att få göra rättvisa åt Utskottets motiver.
Icke jag, och ingen rättänkande man,
kan misskänna den patriotism som sjelfva arbetet
bevittnar- Efter olika begrepp fattar
man i hvarje ämne, sine tankar om det rätta,
och utgående, å båda sidor, från lika varmt
nit för allmänt väl har man, då man går hvar
sin väg, lika rätt till agtning; hvari jag så
mycket mindre velat brista för Utskottet, som
Den sS Junii e. m
jag, sanningen likmätigt, gifvit mycket värde
åt de gruncler Utskottet föreslagit för den blifvande
Tull-Bevillninge/i. Från denna förklaring
föres jag så villigt till betygande af min
särskilt» högagtning åt Utskottets Ordförande,
Herr Grefve Lagerbjelke, för hans förträfflig»
sätt att försvara Betänkandet; ett sätt som innebär
mycken värdighet och dock mycken liberalitet
för andras meningar.
Herr Grefve von Schwerin har mycket
rätt deri, att monopolier äro lika skadliga, ehvad
de begagnas af en eller flera, men tillden
värda Grefven öfverlemnar jag, att litet bättre
eftersinna hvad tillämplighet den der sannina
gen väl kan hafva till ämnet. Våra inhemska
allmänna näringar må väl icke kallas monopolier;
och om man nu för första gången, ville,
åt det beskydd Staten lemnar näringarne,
gifva namn af Monopolium; så frågar jag om
icke Näringsidkaren skulle, sedan beskyddet
vore honom fråntagit, kunna med mera skäl
kalla Monopolium den rätt utlänniDgen finge
till en vinst som betog våra egna näringar
deras bergning; eller, om den frihet Consummenten
finge, att ej mera bry sig om hvarifrån
hans behof uppfylltes, icke snarare förtjente
namn af Monopolium, då dess verkan vore,
att våra egne näringar gingo under, utan att
mera än för en kort tid gagna Consumententen,
som, sedan näringarne icke mera förmådde
motväga utlänningens inflytande, skulle få
i mångfalldigt förökad dyrhet umgälla förvillelsen,
att icke nu förutse deuna påföljd För
D«n 3g Junii r, mi
min del, tror jag icke att begreppet om Mor,opolier
kan lämpas hvarken ät ena eller andra
sidan.
De uppgifter Herr Rothlieb lemnar, vill
jag icke bestrida, ty jag antar att de äro så
authentika som möjligt; men jag förbehåller
mig dock att betvifla deras tillförlitlighet i
frågan om productionens myckenhet; emedan,
om de också voro lemnade af Kongl. Commerce
Collegio, jag dock antager, att Collegium
sjelf icke gerna skulle vilja ansvara förderas
fullkomliga ofelbarhet. För mig, som i dett*
ämne alldeles icke förfägtar Fabrikörernes intresse,
utan endast, så vidt jag förstår, mitt
Fäderneslands nytta; ligger det temmeligen
klart, att Fabrikörerne, hvilka beskattas i
mohn af deras rörelse, verkeligen kunna äga
både sina egna motiver och möjligen sina egna
utvägar, att undanhålla den rätta myckenheten,
hvilken jag också inom mig. anser vara
vid2 större än dessa uppgifter nu visa , samt
följaktligen äfven förtjena ett större afseende
ån Herr Rothlieb deråt lemnat.
Med Herr Rosenblad kan jag icke instäm*
ma i den tanka , att ämnet behöfver någon
Remiss till Oeconomi- och Besvärs-Utskottet;
utan tror att sedan Bevillnings-Utskottet redan
ensamt handlagt ärendet, så är det endast dit
återremissen bör gå; emedan allt annat, nu
mera skulle medföra en tidsutdrägt, som, då
Riksdagen så långt lidit, vi böra omsorgsfullt
undvika. Den aoecdot om Engelska Ministern
®#n *8 Junit e, m,
Pitt, corn Herr Rosenblad omtalat, kan jag
icke medgifva någon, hvarken upplysande eller
bevisande kraft i ämnet. Pitt var icke
Englands Minister ensamt, utan han var Stora
Britaniens; samt hade följagleligen lika pligt
till omsorg för Irlands, sorn för EnglandsNäringar.
Och då denne Store man jemnade deras
rättigheter, till likhet sinsemellan, visade han
en rättskaffenhet som dock icke lemnar minsta
upplysning om hans sätt att anse prohibitifsysternet,
i hvars band, till utlänningens tili—
bakahållande, han derigenom icke gaf någon
lörmiskning eller någon lättnad. Analerne för
hans administrationstid bevittna bäst, att, näst
Englands ära låg honom ingenting mera om
hjertat än Engelska näring&intressets vidmakt»
hållande på alla sätt.
Sluteligen påminner jag mig äfven, att
Herr Riben gjordt åtskillige anmärkningar vid
mitt anförande; men jag påminner mig också
att då jag nu uppträdde, åtog jag mig förbindelsen
att vara så kort jag kan, och jag förbigår
alltså, att hans anmärkningar besvara.
Herr von Hartmansdorff, Auguff, Det har
blifvit så mycket tadladt öfver detta ämne,
och dess detailler , att jag egenteligen blott
vill yttra mig öfver formen och grundsattsen.
Jag anser tydligt, och lagligt, enligt 89 §.
Regerings-Formen och 34 §■ Riksdags-Ordningen,
att det är Konungen, som äger
att förklara hvilka varor sorn böra förbjudas
till införsel eller utförsel. Detta är ock
i sjelfva verket rigtigt, emadan förbuds-syste
-
met, som hos oss eger rum, offa fordrar olika
egenmägtiga och hastiga åtgärder. Detta hindrar
likväl icke att mera stadga kan gifvas åt
Författningarne och större frihet åt näringarne
såsom förberedelse till ett vigtigare systeme.
Å andra sidan är det gifvet, att Riksens Ständer
lagligen ega att bestämma tullen å de va’
ror hvilka Konungen till införsel eller utförsel
icke fötbjuder, och jag anser äfven rigtigt
för beskattnings rättens helgd, att så sker.
Konungens och folkets rättigheter äro, i dessa
fall, bestämdt åtskilda och gifna. Jag kan
således ej annat än ogilla, att Utskottet i första
punkten af sitt betänkande bestämdt sagt,
att alla Utländska varor skola kunna emot
tull införas Deremot anser jag rigtigt, att
Utskottet i taxan uppfört alla varor till en
bestämd Tull afgift, emedan ingen pä förhand
kan veta, hvilka varor Kongl. Majt ämnar
tillåta eller förbjuda. För egande rätten skulle
det vara altför vådligt, att åt godtycket
öfverlemna en så vigtig sak som den, att bestämma
Tull afgifterna. Ingen skulle då med
någon säkerhet i sin beräkning kunna göra
varu-förskrifningar, emedan ingen viste om
samma Tull vöre gällande när varorna an
komma
för att införas och försäljas. Lika
förhållande skulle inträffa för hvarje enskilt
man i afseende på beräkningen af hans tillgångar
och utgifter, om tullen och i följe deraf varupriserne
och dyrheten att lefva omvexlade
utan annan regel än godtycket. Det synes
Deri "B Junti t. m.
reia; således lagligt, nyttigt Och nödigt, att en
sådan Tullens bestämning af Riksens Ständer j
göres och frsmställes, som nu skett. Det är
naturligtvis ett vigtigt ämne för Riksens Ständers
och Konungens omsorg, att de näringar
riket äger icke förstöras tor andra som vi
kunna få, ty hvad man redan har, må icke
lättsinnigt uppoffras, för hoppet om hvad 6om
kan vinnas, och tillverkarens bästa får icke
uppoffras för köpareos. Men att sätta våra
näringar utom all täflan med utlänningens näringsflit,
synes mig origtig, emedan tillverk—
ningarnes stigande i godhet då icke uppdrifves,
och förbrukarens bästa uppoffras för tillverkarens.
Det är icke heller nog att täflan endast
äger rum mellan egna näringsidkare, ty den
som har penningar kan sätta de öfrige i beroende
af 6ig, kufva dem och beskatta allmänheten
hvarpå vi redan torde hafva bevis äfven
inom Stockholm, der den största inhemska
täflan är möjlig. Är täflan med utlänningen
rigtig, så böra utländska varor, hvilka ej
till erforderlig mängd eller godhet i riket tillverkas
vara tillåtne till införsel emot en 6å afpassad
Tull, att de inhemska näringarne likväl
skyddas. Hittills har man velat rent af
förbjuda dylika varor. Deraf har handt, att
lurendrägare brottsligen åstadkommit den täflan,
som annars i loflig väg hade ägt rum, att Staten
förlorat sina inkomster, sina Embetsmäns
och undersåtares trohet, roen fått desto flera
utgifter, lagbrytare och menedare. Den mot
Ridd, o. Mx Prot, V. Baad.
4 5
?0§
Btn «8 junii t. m,
Maliska förlusten kan icke värderas i penningar,
men hverje ärlig man bör inse hvad Staten
derigenom förlorat i kraft. Man har här
anfört England såsom ett exempel pä hvad
förbuds-systemet kan verka till inhemska näringars
uppdrifvande och hela samhällets styrka.
Man har i sådant afseende äfven anfört
anecdoter till bevis. Andra anecdoter kunde
då äfven anföras emot, inen jag anser ej sådana
för lämpliga inom en Nationalförsamling,
Deremot vill jag åberopa officiella yttranden ,
fällda inom Engelska Parlamentet. Det är bekant,
att i England gjordes 1819, så Iram! mitt
minne ej felar, ett försök till förbuds-systemets
mildring. Vigtiga debatter uppkommo derom
uti Parlamentet, och då samma satts drefs der
som här, att det var förbuds-systemet som
uppbragt riket till sin höjd, hade Englands
förste Minister, Lord Liwerpool, den upprigtigheten
och det ädelmodet att säga, att det
icke var i följd af detta system (bilt in Spite
of it) utan det samma till trotts, som England
stigit till sitt då varande tillstånd. H*n försvarade
likväl bibehållandet af detta origtiga
system, emedan England ej kan gå tillbaka
derifrån utan fara för sin undergång. Sådan
år följden af hvarje orätt system, uti hvilket
man gått för långt, att man svårligen kan vända
åter. Hvad är väl orsaken hvarföre Engelska
Fabriksarbetarne bränna sina husbönders
machiner? Jo den, att England för att tvinga
andra Nationer och sina egna Colonier under
sitt förbjudande närings-system, har nödgats göi
>a stora krig, underhålla Arméen, Flottor och
Den 28 Junii ejin.
Fästningar, de inrikes kostnaderne oberäknade»
samt följaktligen skuldsätta sig så, att skatterna
becunga producenterna till den grad, att
de icke kunna täfla med andra mindre beskattade
Staters undersåtare, utan att varuförädlingen
sker med machiner, som förtära Stenkohl
i stället för arbetare, som förtära bröd.'
Häldre än att svälta, uppbränna dessa machinerna,
som taga dem brödet ur munnen. De
olyckliga arbetarne hafva nödgats utvandra tili
andra Länder, synnerligen America, sä länge
deder blifvit emottagne, men i den mohn denna
utväg icke mer kan begagnas, skola de,
såsom redan sker, uppenbart slåss med sina
medborgare om uppehälle och qvarblifvande i
England. Denna bild af sambällsförhållander*
na der, hvarest förbuds-systemet är drifvit till
sin höjd, är ryslig men sann. Beviset huru
England är fängsladt i detta system är alt de
personer som ifrån oppositionen, der de ådagalagdt
de66 origtighet, inkomna i ministören
äfven måste följa detsamma, emedan man icke
mera kan rygga. Napoleon, den mägtigaete
Monark man i sednare tider sett, har äfven
gifvit verlden ett efterdöme af handelst vå ngetg
verkningar, då han under namn af Continentalsystemet,
dref det till ytterlighet mot Eng-a
land. Hvad blef väl följden deraf? Jo att
han, seende sig mad all sin makt oförmögen
att hindra handeln med England, sjelf blef den
största lurendrägaren i sitt rike, sålde licencer såsom
Påfvarne fordom aflatsbref, och drog häldre
vinsten sjelf, än att låta andra lurendrejare göra
det. Således är det sluteligen just desse för
-
Bert 25 Junii e, m.
hatlige lurendrägare som öfvertygat regeringarne
om sina misstag på samma sätt som hvarje
stor brottsling merendels alltid gifver en
läxa åt lagstiftningen, i det han visar hennes
brister. Hvad man sagt om Spanien är af
samma beskaffenhet som clet man yttrat om
England. I den tid Spanien var förenadt med
de närig», fritt och vidsträckt handlande Nederländerna
samt innan Americas penningar
ännu bade tillströmmat, v»r Landet lyckligt;
men när förhållanderna blefvo förändrade och
förbuden fingo öfverhand blef Landet olyckligt.
Den som vill göra sig mödan att
efterse skall finna huru ofta Spanska Soldateme
lefvererat batailler med sina egna lurendrägande
medborgare i Pyreneerne och annorstädes. Likaså
ser man äfven den Engelska Marinen
slåss med sine egna lurendrägande handelsfartyg.
Äfven vi hafva en liten försmak af dessa
inbördes krig; i den beväpnade kusibevak.
ningen. Vili man strängt fullfölja systemet
så skyndar man på dess upplösning af sig
ejelft. Det tilltagande lurendrägeri som ägt
rum, sedan de stränga iörfattningarne af 1820
utkommo, bevisar att samma orsaker måste
hafva samma verkningar på alla tider och i
alla Länder här, så väl som annorstädes. Jag
vill ej vidare uppehålla Ridderskapet och Adeln
med mer än en enda anmärkning, sora
jjg ej hort någon annan göra; Det står nemligen
i Bevillningsutskottets Betänkande, att
om uti en Stad, Tull- Båk- och Lots-medel
icke under treane fredsår uppgå till 14,000
D«n 2S Junii r, m.
7*9
R:dr, förlorar Staden sin infötselsräft, intill
dess Stadens Tull uppbörd åter inbringar
denna summa. Om nu en Stad förlorat rättig*
heten att införa varor, huru skall man få ve*
ta när den tull å dem som eljest skolat inkomma,
stiger nog högt för att utgöra den
äskade summan. Detta synes vara ett misstag,
60m torde rättas om återremiss sker, hvarom
äfven jag anhå l r
Friherre Cedirstrom, Jacob-, Innan jag gar
att yttra mig om Betänkandet, vill jag yttra
mig om formen, hvarunder det inkommit ifrån
Utskottet till Rikets Ständer. De motioner,
som blifvit gjorde i detta ämne, hafva till största
delen blifvit remitterade, så väl till Bevillnings-
som Oeconcomie-Utskottet. De ligga
ännu på bordet i sistnämnde Utskott, i afväg»
tan på communication från Bevillnings Utskottet
, om åsigter i ämnet, och böra enligt Ståndens
Remisser, gemensamt behandlas, helst det
är Utskottens ovilkorlig» pligt, att hörsamma
Remisser, då de icke innom föreskrifven tid
dem återlemnat. Det 6ynes således utom all
fråga , att icke någotdera af Utskotten lagligen
kan undandraga sig skyldigheten , att gemensamt
bearbeta frågan; hvarförutan, i händelse
Bevillnings-Utskottet, tillbörligen urskiljdt frå-3
gans natur, i afseende på rättigheten att införa
varor från den (Riksens Ständer ensamt tillhörande)
att bestämma tullafgifterna för de till
införsel tillåtne, det icke kunnat undgå att
finna, det ju förra frågan står i oskiljaktigt
sammanhang med det systeme för nå
-
f 719
Dm j8 Junii e, rn.
ringar af alia slag, hvilket Riksens Ständer kunnaflnna.
skäl att antaga, i anledning a 1 OeconojnieUtskottets,
i afseende på dessaämnen afgifvande
Betänkanden,och attsåledes frågan gemensamt
tued Oeconnomie-Utskottet bordt handläggas.
Beträffande sjelfva ämnet, tror jag det vara
fullkomligen utredt, så val af erfarenheten
som genom flere Ledamöters nu afgifne yttranden,
att ett prohibitiv-system i längden ej medför
bstydliga resultater, utan att frihet i Näringar
är den enda väg, hvarpå man med visshet
kommer till ökadt välstånd. Men efter
erkännandet af denna grundsatts, är det angeläget,
att ej försöka brådstörtande komma till
målet, utan fast hellre långsamt, men säkert,
på det enskildte, hvilken i god tro på gällande
Författningar, gifvit riktning åt sina nårinJ
gar, genom de successive förändrade förhållanderne
må komma i tillfälle att vidtaga ds
forändringar, sorn de nya grundsattserna göra
nödvändige; och således icke genom dem bereda
sin oundvikliga undergång: Med sådana
åsigter har Oeconnomie-Utskottet behandlat
grunderne för en allmän Näringsfrihet. I den
laon en utvidgad Näringsfrihet bereder ökade
varutillverkningar af alla slag, bör en större
handelsfrihet bereda afsättning åt de ökade varu-qvantiteterna,
och det sker genom nedsättning
af Tullen uppå alla sådana inkommande
varor, hvilka icke inom Landet produceras
till behöflig qvantitet. Den tankan är barnslig
*lt tr° 0sS kunna hos Utlänningen få föryttra
våra öfverflödiga effecter emot endast guld eller
silfver. Emottaga vi ike andra varor, så upphör
snart möjligheten för oss, att föryttra våra
Den 28 Junu e, m.
711
annorlunda, än för ett alldeles nedsatt värde.'
Det är endast då, när Guld eller Silfver på en
ort äro, relatift till andra varor, mindre värda
än på en annan, som dessa Metaller med fördel
kunna åtkommas; och lika förhåller det sig
med varor i allmänhet. Om Rikets Ständer,
sorn jag förmodar, dela frågan, och icke beslut*
öfver, hvilka varor sorn böra fåinföras, helst detta
bestämmande såsom Oeconomiskt, egenteligen
tillhör Konungen , utan endast i önskninggväg
frambära den hemställan, att man måtte närma
sig ett friare handelssysteme, i den mon
genom utvidgad närings-frihet ökade varuqvantiteter,
tarfva afsättnings-tillfälle; och deremot
besluta öfver Tullafgifterna, på de varor, hvilka
äro eller blifva tili införsel tillåtna ; så tviflar
jag icke, att Styrelsen med glädje omfattar
ett sådant tillfälle, att gå Ständernas önskningar
till mötes, och att på aljt sätt befordra det
nya systemet. Endast pä ett sådant sätt kunna,
i min tanka, lyckliga resultater af Rikets
Ständers Beslut i dessa ämnen påräknas.
I det förhållande, hvari vi befinn* oss, är
det omöfligt, att i förväg bestämma, hvilka
varor med fördel till införsel böra tillåtas, beläggas
med hög oföränderlig tull, eller alldeles
förbjudas. Sådant måste bestämmas, i förhållande
till hvad som innom Landet produceras,
jemfördt med consumtions-behofvet, och len\-  nade friheter eller förändrade tull-afgifter i ett
relatift förhållande endast successive meddelas,
och sådant kunna ej Rikets Ständer, utan endast
Styrelsen, hvilken under tidens lopp af
Ten i3 Juni i e, m.
erfarenheten kommer i tillfälle att bedöma
behofven.
Med BeviUnings Utskottet instämmer jag
deri, att frihet till införsel af alla slags varor
Ir nyttigj msn det är målet, dit vi nödgas
successive arbeta oss fram genom alla de prohibitiva
anstalters successiva upphäfvacde , hvilka
hittills hindradt detta. Af några Ledamöter
hafva blifvit yttrade sattser, som jag anhåller
att få försöka vederlägga. Friherre Boija
har ansett Sveriges geographiska läge och klimat
orsaka större kostnader för frambringandet
af produkter af alla slag härstädes, än i Länder
med ett mildare climat, och således med
föra behofven af större förlagssummor. Wisserligen
har Länders climat ett direct inflytande
på alstringen af åtskilliga produkter; men
deraf är ock en följd, att dessa Länder frambringa
olika alster. De naturliga frambringas
städse för den minsta möjliga kostnad, endast
de onaturliga blifva för dyra. Denna na-’
turens anvisning af Länders behof af ömsesidigt
utbyte af varor, lemnar för hvarje serskildt
Land tillfället!, att afyttra öfverskottet af sina
naturliga producter , emot andra Länders , hvar-;
igenom behofven på begge sidor blifva afhulp*
ne. Friherre Boje har ytterligare anfört, att
Tulltaxan icke var ett tillräckligt correctiv emot
Lurendrejeriet, utan att Tullförsnillning
derigenom skulle komma att intaga det rum,
som Lurendrejare hittills haft. Deruti instämmer
jag i händelse Tulltaxan genom höga avgifter
gör Tullförsnillning oberoende af den
Den sS Junii e n.
7]3
dermed förenade risqus, till ett lönande yrke.
Men genom Tulltsxans nedsättande till afgifter,
hvilkas erläggande icke medför en kostnad,
svarande emot den, sorn åtföljer Tullförsnillning,
förefaller denna farhåga; ty der
det ej lönar mödan att vara förbrytare, der
finnes ingen sådan. Ytterligare har Friherre
Boije yttrat, att sådane varor, som äro förbudne
till införsel, äfven böra vara förbudne till
förbrukning. Vid detta förslag uppstå åtskilliga
betänkligheter- Af sådane varor kunna
betydliga qvantiteter redan fionae innom Landet,
såsom porcellainer, möbler m. m. Om
deras bruk blef förbudet, skulle det medföra
en direct beskattning på alla deni, som ägde
sådane effecter; hvilken till äfventyrs förmänga
icke blefve möjlig att bära. Jag skulle tro
enligt hvad jag redan yttrat, det vara nyttigare,
att successive aflägsna förbuden. Herr af Ekenstam
bar yttrat att näringsfrihet vore ett tamt
ord, om Handelsfrihet införes. Jag förmodar
att om som jag yttrat, dessa grenar af Industrien
få utvidgas i ett jemnt förhållande, så
blir det ej ett tomt ord och jag hemställer, hutu
man väl kan föreställa sig nyttan af näringsfrihet
, derest ej afsättningstillfälle för producter*
na beredes, genom en friare handel. Herr Tham
har redan besvarat de af Grefve von Platen
gjorde anmärkningar, rörande behofvet af myntets
fixerade värde, innan andra utvägar vidtagas
till Industriens upphjelpande. jag förbigår
således att vidlöftigt besvara dem, instämmande
i detta afseende med Herr X^ani* JaS
tror ej att man behöfver fästa sig mera vid en
714
Bera 28 Junii e, m,
detail än vid en annan. Mynt likasom andra
varor kunna vara af bättre och sämre beskaffenhet
De gälla icke i utbyte mera, än hvad
da äro värde, relatift till andra varor och behofvet.
Uti Herr Munk af Rosenschjölds yttrande,
att mani Oeconomiska ämnen bör handla
conseavent och icke fragmentariskt, instämmer
jag fullkomligen. Just derföre har jag trott
att målet borde behandlas gemensamt af Bevill»
nings och Occonnomi-Utskotten och deruti skiljer
jag mig från Herr Rosenschöld, som trott
att målet, ehuru enskilt behandladt af Bevillnings-Utskottet
utan afseende på grundsattserna
för en möjligen blifvande Näringsfrihet,
likväl kunde afgöra®. Herr Tham har
yttrst, att Östersjö-Compagniet blifvit afslagit,
i följd af prohibitiv-systemet. Östersjö-Corn-:
pagnict föreslogs 1814 och antogs ej af Riksens
Ständer 1815, emedan det hade medfört monopoliska
rättigheter för Interessenterne till den
grad att det privilegierade Bolaget tillerkändes
rättighet införa varor äfven till bloqverade
eller belägrade Städer, af på nederlaget befintelige
Östersjö-produkter, hvaribland, som man
vet, finnas proviantpersedlar af alla slag, vapen
och ammunition m. m. Af sådan grund
var det, som förslaget icke ansågs nyttigt. För
öfrigt skedde icke eller någon teckning af det
Silfver-Capital som Bolaget skulle insätta , innan
det kunde komma i verksamhet. Jag hat
visserligen icke misstänkt Bevillnings-Utskottets
motiv hafva varit, att inkräkta på andra Ut»
skotts rättigheter och deri torde ingen bestrida
Herr Tham. Med Herr Hjerta instämmer jag
Den 2 g Juni i «, m.
jri5
deri, att det visserligen är likgiltigt, hvilket
Utskott som behandlat ett mål, endast det skett
conseqvent och bra ; likväl fordras dertill att
det Utskott, som behandlar ett mål, skall hafva
tillgång till alla erforderliga Handlingar, jemte
de till ämnet hörande upplysningar, och derest
sådane endast hos andra Utskott finnas bör det
sammanträda med det eller de Utskott som hafva
dem. Till hvad jag nu yttrat, vill jag endast
tillägga, i anledning af en anmärkning af
Grefve von Schverin , rörande Tullen på trösorter,
att jag skulle förmoda, det intill dess
sådana frön kunna blifva en export-artikel eller
de inom Landet befintliga frösorier fullt
svara emot behofvet, frön snarare böra emot
ingen eiler högst låg tuli få inkomma, än beläggas
med hög tull, helst deras användande
medför ea direet nytta för jordbruket.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric: Sedan
ett så betydligt förråd af skäl för och emot
handelsfriheten blifvit framlagde, skulle jag
göra mig förebråelse om jag med framställande
af mina, ville vidare sätta Ridderskapets
och Adelns tålamod på prof. Jag utbeder mig
endast att få göra några få anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, och, att innan jag
kommer dit, få yttra min tanka rörande åtskilliga
meningar, som här blifvit framkastade.
Jag har hört prisas våra förfäders råhets-tillstånd,
i jemförelse med vårt. Jag delar ej å»igten
om företrädet i detta afseende. Min tro
är grundad på någon historisk kännedom. Jag
tror att den yttersta luxe då tillhörde några
Ders ‘j8 Junii t. i?»,
fä rike , men att de öfrige lefde i uselhet.
Den nu varande generationen deremot lefver
uti en mera allmän vällefnad; företrädet är
således obestridligt. Hvad angår att man blott
skulle inskränka sig till nyttjande af egne
tillverkningar, så är det omöjligt. Om vi börja
med att granska vår egen klädnad, så är det
få af oss, som icke bär på sig någon artikel
sorn är rakt förbuden till införsel, men sorn
modet gör att man icke kan undandraga sig
att nyttja. Nu är frågan att göra ett förbudssystem
till ett Tull-tariffs-system, och att ge,
norn undanrödjande af lurendrägeriet samt be-;
stämmande af afpassade Tullafgifter, befordra
lagarnes efterföljd och tillökning i Kronans
inkomster. Jag tror att hela discussionen hade
kunnat förkortas, om man mera bestämdt
hållit sig vid Utskottets Betänkande, som
blott innefattar en Tull-tariff, som bör upptaga
alla möjliga handelsvahror, hvilka kunna komma
i fråga. Jag tror att man blott bordt fästa
sig vid den delen af Utskottets Betänkande,
som upptager sjelfva Tull-tariffen, och jag
tror att Utskottet misstagit sig, uti den bestämda
förutsättning ali alla utländska vahror
skola vara till införsel tillåtne; jag tror så
mycket mera, att detta varit ett misstag, som
jag hört Utskottets Ledamöter sjelfva erkänna
det som sådant. Man hade fortare kommit
till ett resultat, om Utskottets Betänkande
blott innehållit den åsigten, att Utskottet trott
sig böra framställa till Riksens Ständer, att
det i alla afseenden vare fördelagtigare om ett
sädant Tull-system införes, hvarigenom tull
De:i 2* Junti t. m„
ålagges sådane vahror, hvilka förut varit förbudne,
men sorn behöfras inom Landet. Då
hade ingen fråga uppstått om collission med
den oeconomiska lagstiftningsrätten, hvarvid
Konungens beslutande rätt efter Grundlagen
är obestridelig. Man hade äfven kunnat säga
att efter de beräkningar Utskottet kunnat göra,
en så och så stor inkomst skulle uppkomma.
Man äfventyrar ingenting med att göra en sådan
öfverlåtelse till Kongl. Maj:t, att efter omstäodigheterne
jemka de delar af Taxan som
kunna ingripa i annan mans rätt, och genom
hvilka Fabrikerne kunna vara förnärmade, äfvensom
de förhållanden som kunna vara beroende
af andra Länders Tullförfattningar. Jag
tror att man så mycket häldre borde vidtaga
ett sådant öfverlåtande som Riksens Ständer
säkerligen kunna och möjligen torde komma
att besluta, det Tullmedlen directe skola inflyta
till RiksgäldsContoiret- Derigenom blifver
Styrelsen satt utur den frestelsen att, för
att skaffa sig medel till fyllande af Statsbehofven,
ändra och höja Tull-Taxan, och dess
afseende blifver endast vändt på Rikets sannskyldiga
nytta. Jag skulle tro, att under sådan
hade saken ej mött någon svårighet
för antagandet. Då jag dessutom af en Ledamot
uti Oeconomie-Utskottet hört, att samma
mål hvilar till afgörande uti OsconomielJtskottet,
så blifver ännu tillfälle för Riksens Ständer,
att öfverlägga om de böra till Kongl.
Maj:t ingå med en bestämd önskan rörande
hufvudfrågan, angående utsträckning af handelsfriheten.
Jag skulle hafva trott att dia
-
Den s8 Juni i e. m.
cussionen mera fiufvudsakligt hade bordt fäst»
sig vid detaillerne af sjelfva Tull-Tariffen,
men hvad dem angår finnér jag att man
föga upp-hållit sig dervid. Af min oförmåga
att nagelfara dessa detailler, slutar jag
till andras; och jag tror, att med ali tillförsigt
till det arbete Utskottet lemnat, misstag
deruti likväl möjeligen kunna äga ruin. Ibland
skälen att öfverlemna jemkningsrätten uti detaillerne
till Styrelsen, torda äfven böra tagas
i betraktande, hufvudsakeligen, att det är så
långt emellan våra sammanträden och att Rik*
sens Ständer derigenom, i anseende till sina
beslut, underkasta sig ett ansvar, hvilket de ej
behöfva åtaga sig, då vi hafva en Styrelse.
Jag tror derföre, att om vid öfverlemnande af
Tull-Tariffen, en sådan tillåtelse lemnäs, det
tillika bör begäras, att Riksens S'änder vid
nästa Riksdag mätte blifva underrättade om de
förändringar, som blifvit vidtagne samt om de
motiver, som dertill föranledt. Jag vill ej
längre uppehålla; jag har i förväg yttrat,
att här icke är fråga om handelsfriheten, utan
blott om en Tull-Tariff. Endast ett yttrande
vill jag upptaga, som för min enskilfa del gifvit
den största styrka för antagande af Utskottets
Betänkande; nemligen Friherre Skjöldebrands
supposition att subsidier från England voro att påräkna,
om England viste att ett sådant förslag här
vore å bane. Jag skulle verkligen tillstyrka ensådan
subsidie-tractat; och förmodar att Regeringens
Ledamöter, som ej deltagit i denna
discussion, och således haft tid att begrunda
denna vigtiga fråga, säkerligen icke lära vilja
/
Den 2S Juni i e. m. 7 19
utställa sig för kommande Ständers billiga
klander i anseende till en uragtlåtenhet i en
för Riket så vigtig omständighet, hvarigenom
Bankens reela Fond aldra lättast kunde komma
att förstärkas, myntvärdet att bestämmas,
och säkrare fördelar Riket tillskyndas, än sjelfva
handelsfrihetens ifrigaste försvarare Htaf den
ensamt våga hoppas; jag kan ej tro annat än,
att Friherre Skjöldebrands förutsättning måtte
äga grund uti säker kännedom om det förhållande
, som af honom här till vårt besinnande
blifvit framstäldt.
Herr von Qvanten, Carli Jag kan på intet
sätt dela den åsigt , som af Herr Rosenblad,
Friherre Cederström och flere blifvit
framställd, att ämnet vid återremissen borde
behandlas af de sammansatte Bevillnings- och
Oeconomi-Utskotten.
Jag anser att Utskottet i denna del handlat
alldeles enligt Grundlagen. Enligt 60 §. Re*
geringsFormen tillhör det Bevillningsutskottet
att bestämma tullen och accisen. Detta har
Utskottet genom sitt Betänkande framlagt.
Vidare tillhör det Utskottet enligt 34 §. Riksdags-Ordningen,
att uppgifva grunderne till
Bevillningen. Detta har ej kunnat ske annorlunda
än genom aflemnsndet af en sådan tariff,
som Utskottet framlagt. Om denna sak
skulle bedömmas äfven af OeconomieUtskottet,
så skulle den till hälften kunna blifva ett önskningsmål,
hvilket ej är lämpeligt. Hvad nu
deremot angir sjelfva hufvud frågan, så har
Ben 28 Junit t. m.
Utskottet nogsamt insett, att allt tillhör Konungen
att afgöra hvilka varor böra vara til—
låtne till införsel, och att om Konungen så för
godt finner, förbjuda dem alla. Häraf inhämtas,
huru litet vådeligt det är att antaga Utskottets
betänkande och huru litet det afviker
ifrån nuvarande förhållande, då Konungen sålunda
äger att afgöra hufvudfrågan. Deremot
är jag fullkomligen öfvertygad att med anledning
af de framställningar, som göras af Riksens
Ständer Kongl. Maj:t går oss till mötes,
i vära önskningar då dessa framställningar äro
gjorde uti den goda mening att gagna fäderneslandet,
och afböja de oredor och missbruk,
sorn äro en följd af nu varande författningar,
enär varor hvilka äro förbjudna till införsel,
snart sagt äro anbefallte till bruk. Jag har
hört ropas, att alla Fabriker derigenom skulle
fälla. Om vi skulle sakna alla de varor som
äro förbjudna, men äro oss smaklige, så vore
det åtminstone något ändamål med deras förbjudande,
men desse varor sakna vi aldrig; ty
de lurendrägas in och finnas öfver allt; till
öfverflöd och om Fabrikerne skulle stå i fara
genom detta förhållande, borde deras fall visserligen
vara helt nära, i anledning af den
mängd lurendrägade varor, som nu nyligen
åtgått för högtidligheternes skull. Man kan
bruka varor af utländsk tillverkning, utan att
Fabrikerne derföre falla; ty huru mycket Fransysk!
och Engelsk Kläde har icke blifvit anvåndt
till den mängd af uniformer och råckar
som till dessa högtidligheter blifvit förfär-i
digade. J»g
Den 28 Junii r, rn,
Jag vill ej uppehålla Ridderskapet och Adeln
med besvarande af de anmärkningar, sorn
af några få Ledamöter blifvit gjorda emot Be.
tänkandet, ehuru jag uppteknat dem i sådant
ändamål, hälst redan så mycket är ordadt i
detta ämne, att hvad jag skulle yttra, förmodejigen
ej lärer åstadkomma någon förändring
i den öfvertygelse , hvilken troligen redan hunnit
stadgas hos en och hvar.
Jag slutar således, och får blott äran tillägga
, att Utskottet aldrig haft för afsigt, att
på minsta sätt ingripa, i de rättigheter, hvilka
i denna fråga äro Konung och Ständer genom
Grundlagen förvarade.
Herr Morath, Anders Wilhelm: Jag skall
icke, då sa mycket blifvit i detta ämne taladf,
länge upptaga Bidderskapets och Adeina
dyrbara tid. Det är ej för hufvudfrågan som
jag begärt ordet; hvad den angår vill jag blott
förena mig med Friherre Skjöldebrand; men
det är för att lemna en upplysning rörande en
af Herr Ribens många och vidsträckta anmärkt
ningar, i afseende på Herr Stats-Secreteraren
af Klintbergs yttrande.
Herr Riben anser Consulerne böra betraktas
såsom vanlige Tjenstemän af Staten lönade*
och att deras uppgifter om varuvärden^ å de
Orter, der de residera} borde tagas såsom ofelbart
tillförlitlige. Jag bör, såsom Embets
-
Ridd, o. Ad. Prot. V. Band.
46.
J23
Den 2% Junii e, m,
man i det Verk, derunder Consulerne kunna
sägas vara lydande, gifva Herr Riben en underrättelse,
hvarigenom Herr Riben kommer i
tillfälle känna huru rätta förhållandet är, i och
hvarmed hans anmärkning 1 denna del , såsom
origtig , förfaller, och denna underrättelse står
i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad Herr
Stats-Secreteraren af Klintberg yttrat
Consulerne
hafva icke i allmänhet, åtminstone
på många ställen, hvarken så kallade
Consulat-afgifter eller löner att påräkna. De
äro oftast Utlänningar som söka Consulsbeställningen
derföre att de såsom merendels Handlande
derigenom vinna mera commercielt anseende
eller ock blifva i tillfälle, att såsom
Commissionärer åt Svenske Handelshus uppgöra
affairer för desse sednares räkning. Jag
lemnat åt hvar och en att döram» om icke ,
vid ett sådant förhållande, man på sätt Herr
af Klintberg yttrat, kan finna Utskottets
förslag så vidt det angar varuprisernes uppgift
från Consulerne, till grund för Tull afgiften
ganska betänkligt.
Herr Grefven och Landt-Marskalken hemställde.
; om icke Ridderskapet och iVdeln ansåg
Bevillnings-Utskottets ifrågavarande Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Den 28 Junti e. m,
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adelö behagade i
nästa Pleno utvälja 12 Ledamöter till den
Nämnd, hvilken skulle äga, att enligt 103 §.
Regerings-Forraen döma, huruvida Högste Dom*
stolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjente,
att i deras vigtiga kall bibehållas.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landi-MarJkalken
föreslog, att vid ifrågavarande val, endast 12
Ordinarie Ledamöter måtte utväljas, samt att
de 4 , hvilka dernäst erhöllo de flesta röäteina,
kunde anses såsom Suppleanter.
Friherre Cederström, Jacob: Jag får un
derställa,
om icke eD sådan ordning vore t
strid med den, sorn iagttogs vid sista valet till
Ledamöter i Förstärkta Stats-Utskottet, Då
valdes på 27 personer, hvaraf 21 blefvo Ordinarie
Ledamöter, och 6 Suppleanter.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att, enligt hvad in Pleno den 11 dennes, blifvit
af Riddarhus-Secreteraren upplyst, Ridderskapet
och Adeln vid föregående Riksdagar,
förfarit på båda sätten; och dä, enligt Herr
Landt-Marskalkens öfvertygelse, Ridderskap^
och Adeln icke utaf någon i Grundlagarne
befintlig föreskrift, rörande vahlsättet, vote
?bunden, samt det af Herr Grefven och
Den 28 Juni i J, m,
Landt-Marskalken föreslagne, föranledde dertill,
att valförrättningen kunde på kortare fid, än
annars vöre möjligt, verkställas, ansåg Herr
Landt-Marskalken sig böra förnya dess, i detta
afseende , förut gjorde proposition ; hvillken af
Riddfcrskapet och Adeln biiölls.
Herr GrefVtii och Landt-Marskalken förklarade
vidare, att, om Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter behagade nu, likasom
vid valet till Förstärkta Stats-Utskottet, upprätta
sine Vallistor i Alphabetisk ordning, skulle
derigenom icke allenast mycken tid, utan
ock en serdeles lättnad, i afseende å anteckningen
vid valet, vinnas.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne
Memorial och Utlåtanden:
Fran Conjlitutions Ut(kottet:
Af den 26 sistledne Maji.
N:o 18 Angående Stats-Utskottetsanmärkning
rörande mindre Creditivets disposition
för Militair-utgifter.
Af den 31 sistledne Maji:
N‘.o 19, Rörande Stats-Utskottets anmärk
-
Den 28 Junii e. m, 725
ning mot disposition af Statsränte-medel för
Kongl. Theatrarnes understöd.
N o 20. Angående Stats-Utskottets Anmärkning
mot disposition af Tullfrihetsmedel
till Stockholms innevånares förseende med groft
bröd.
N:o 21. AngåendeStats Utskottets Anmärk*
ning mot dispositionen af medel , influtns för
exporteradt krut.
N:o 22. Rörande Stats-Utskottets Anmärkning
mot beviljade Lån-försträckningar af Saltpeter
medelö.
N'o 23. Rörande Stats Utskottets Anmärkning
mot verkställde anticipationer på följande
års anslag.
N:o 24* Angående Herr Treffenbergs, C.
G- anledning till anmärkning mot Föredraganden
af Krigsärenden.
N:o 25. Rörande Grefve Horns, C* F. anledningar
till anmärkning motStats-Rådet och
Stats-Secreterarne.
Af den 3 dennes:
N:o 26. Angående förslag tilt en rättelse
af inledningen till nu gällande TryckfrihetsFörordning.
7*6
Pen 28 Junii e. m,
N:o 27. Angående ett föreslagit tillagg i
75 §. Riksdags ordningen.
Af den 10 dennes.
N;o 29. I följd af Stats-Råds-Protocoliens
falländade granskning.
Från Statt- och Banco-Utjkottm:
Af den 21 dennes:
N:0 20. 1 anledning af Kongl. Maj:fS Nådiga
skrifvelse angående de af en i Nåder tillförordnad
Commitée utarbetade underdåniga Betänkanden
om reglering af Rikets Penninge-verk.
m. m. tillika med de i öfrigt till Utskottens
samfäldta behandling remitterade Memorial och
yttranden rörande enahanda ämnen.
N:o 21. Angående Riksens Ständers Banques
närvarande ställning samt bestämmandeaf
förhållandet emellan Bankens sedlar och silf—
vermynt.
N:o 22. Angående uppköp och inväxling
af myntbara Metaller till Riksens Ständers
Banque samt framdeles skeende utväxling af reelt
mynt.
N:o 23. Angående Riksens Ständers Riksgälds-Contoirs
ställning och inlösen af dess Greditsedlar.
Dsn 28 Junii e. m.
727
N:o24. Angående StatsVerkets förhållande
till Riksens Ständers Banque.
N o 25. Angående sättet för bestridande af
de pinningeanslag till allmänna arbeten och
företag, hvilka Riksens Ständer kunna vid denna
Riksdag finna skäligt besluta samt hvad som
möjligen kan brista i de tillgångar , som kunna
utses såsom fond för mindre Creditivet.
N:o 26. Angående Banco-Discontens Lane:
rörelse och de omständigheter rörande densam-i
ma, hvilka ansetts äga sammanhang med ali*
manna finance regleringen.
N:o 27. Angående Bankens utlåningar å
Guld och Silfver Metaller eller andra varor.
N:o 28. Angående Fastighets- och Od-:
lings Lån.
N:o 29. Angående Creditiv anslagen för
Jern Contoret och Manufactur Disconten.
N:o 30. Angående en föreslagen Hypo*
theksinrättning för Fastigheters beläning.
N:o 31. il anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse, rörande Inrättningen af ett
Handels-Låne-Contoir i Götheborg.
Från StatsUtskvttet:
Af den 27 dennes:
Deri 28 Junii e, m.
N:o 238- I anledning af Kongl. Majds Nådiga
Proposition om Stats-Verkets tillstånd och
behof under Riks-Statens första Hufvudtittel.
N.’0 239. Angående Stats-regleringen i hvad
den rörer Riks-Statens andra hufvudtittel.
N=o 240. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition angående anslag så väl till
åtskillige byggnader vid Vetterinair-Inrättningen
i Hufvudstaden, som till en årlig Stat för
samma Inrättnings framtida underhåll uti dess
fullkomnade skick.
N:o 241* I anledning af väckt motion om
löne-anslag å Stat för en Djur-Läkare på Gottland*
N:o
242. I inledning af väkt motion om
indragning af Medico Theologiske Stipendierne
samt deras användande till andre behof för
Medicinal Verket.
N;o 243.1 anledning af gjord motion om till-’
ökning i lönerne för de fyra Stats-Secreterarne,
N;o 244. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om Stats-Verkets tillstånd och
behof uti hvad som rörer Riks-Statens Tredje
Hufvudtittel.
N.'o 245. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition jemte serskilte Motioner hos
Den jg Junii e. m.
729
Riks-Stånden angående Saltpettergärdens^nedsättning
m ra.
N.o 246. I anledning af väkt motion om
Inqvartering*-Pennin gars anslående för befälet
vid Indelte Båtsmans-Compagnierne.
N:o 247. I fråga om utbyte af arne Indelningar
vid Kongl. Lif-Regementet.
N:o 248. I anledning af väckt Motion om
Lönetillökning för 13 Subaltern Officerare vid
Skånska Dragon-Regementet.
N:o 249. I anledning af väckt motion om
Inqvarteringspenningar till Varfs-Staterne vid
Örlogsflottan i Carlskrona samt Arméen* Flottas
Escadrer i Stockholm och Götheborg.
N:o 25o. I anledning af väckt motion om
förbättring i aflöoingen för indelta Arméens
Befäl och i synnerhet vid YVestgötha Regemente.
N:o 251. I anledning af väckte motioner
om Inqvarteringen för Vendes Artillerie-Regemente.
N:o 252. I anledning om vackt motion,
om reglering , till förbättring i löne-vilkoren
för Befälet vid indelta Armeen.
N:o 253. I anledning af Kongl. Maj;fs Nådiga
Remiss rörande Indeldta Infanterie-Regementernas
Beklädnad.
r-^o Den 28 Junii e. m.
N:o 254. Öfver Kongl. M»j:ts Nådiga Proposition
angående Stats-Verkets tillstånd^ och
hehof uti hvad sora rörer Riks-Statens Fjerde
Hufvudtittel.
N:0 255. I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
Proposition om Stats-Verkets tillstånd och
behof i hvad deu angår Riks-Statens Femte
Hufvudtittel.
N:o 256. Angående Riks-Statens sjette
Hufvudtittel.
N:o 257. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå*
diga Proposition angående Stats-Verkets tillstånd
och behof i hvad den rörer Riks-Statens
Sjunde Hufvud-tittel.
N;o 258. Angående Stats regleringen under
Riks Statens Åttonde Hufvudtittel för allmänna
och Extra utgifter.
N:o 259. Angående Nionde Hufvudtittelns
Anslagssumma.
N:o 260. Angående reglering af Allmänna
Indragnings-Staten.
N:o 261. Med de rörande Statsregleringen
affattsde Betänkanden jemte en Tabell öfver
Statsverket,
Den 28 Junii e, m.
73i
Från BevillnivgsUtskottet:
Af den 17 dennes:
N:o »4- I anledning af vackt fråga om
tillåtelse för visse irnorn Malmöhus Län boende
Strandsittare att med sine Fiske-båtar
föra varor emellan inrikes orter och Danska
kusten.
N:o 15' Angående grunderne för värderingar
å jord på Landet, Hus i Städerne 6tmt
Jernbruken.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- ock
Ekonomi - Utskotten:
Af den 29 sistledoe Maj;
N:o 102. I anledning af Kongl. Majtts
Nådiga Proposition om antagande af en författning
angående förändring eller utdömmande
af Vattenverk, som genom uppdämning skada
jord eller hindra dess odling.
Från Lag-Utskottet:
Af den 21 dennes:
N;o 103. Öfver väckte motioner, innefattande
yrkande att gäldenär bör vara pligtig
6in skuld med arbete aftjena.
N:o 104. Angående Riksens Ständers Jt*3
7^2
Den 28 Junii e. m.
stitiEc-Ombudsmans-Embetets Berättelse för den
sedan sista Riksmöte förflutne tid.
Af den 4 dennes:
N:o 105* I anledning af återremiss af
Utskottets förut meddeidte Betänkande, angående
yrkad befrielse för förmyndare från
skyldigheten att hvart 3:dje år tillöka myndlingens
arfs-capital med den under tiden upplupne
ränta.
Af den 12 dennes:
NsO 106. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
angående yrkadt närmare bestämmande
i hvilka fall Provincial-Medici-besigtningar äro
nödvändige vid uppkommande tvifvelsmål, huruvida
död person vådeligen omkommit eller
icke.
Vrån Allmänna Besvärs - och Oeconomie - Ut[kottet:
Af den 16 dennes:
N:o 121. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Uttkottets förut meddeidte Betänkande,
rörande ifrågastäUd skyldighet för Pastorer,
att årligen till vederbörande LandsContoirer
och Consistorier insända Utdrag af
Kyrkoböckerne öfver födde och döde personer.
N;o 122. 1 anledning af återremiss å Ut
-
Deri 28 Junii e. m.
skottet förut meddehe Betänkande i frågan
oin skyldighet tor Lappske Nybyggares Söner,
att ingå i allmänna Beväringen.
N:o 123. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
angående lämpligaste tiden för Tjenstehjons
flyttning.
Af den 10 dennes:
No 124. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeite Betänkande,
rörande sättet att reglera marknadstiderne.
Af den 3 dennes:
No 125. Öfver gjorda anmärkningar vid
Utskottets förut afgifne Betänkande, rörande
FrälseBondens befrielse från Fjerdingsmans-befattningens
bestridande.
Grefve Spens, Carl Gnflaf; Då jag, i an*
ledning af åtskillige enskilte omständigheter,
som jag för Herr Grefven och LandtMarskalken
haft äran anmäla, erhållit dess tillåtelse
att på kort tid lemna Riksdag-orten, och möjligen
under denna tid de Betänkanden, rörande
fmance-regleringen, som nu blifvit lagde
på bordet, kunna genom bifall blifva afgjorde,
men jag allt ifrån den tid, dä jrg började
Den 28 junii e, m.
att deltaga uti allmänna ärender, ansett det
som Riksdagsmannens pligt, att, till bevarande
af sin öfvertygelse i Protocollet förvara sin
tanka om den är bestämdt olika med det afgörande
han befarar, si skulle jag önska att
få begagna detta enda tillfälle att tå reservera
mig emot det bifall, sorn möjligen kan
lemnäs till oförändradt antagande af Stats-och
Banco-Utskottens nyssnämde Betänkande. En
reservation anser jag icke vara riktig om den
ej är motiverad, och derföre anhåller jag äfven
att få anföra mina skäl, men innan jag gör
det, ber jag att få veta, om det kan vara min
rätt, att då jag nu sjelf anmäler detta, få inlemna
mitt skrifteliga anförande i ämnet, för
att uppläsas, när saken förekommer, annars
anhåller jag att nu få uppläsas det.
Herr Grejven och LandtMarJlalken förklarare,
att då 35 §. Riddarhusordningen uttryckeligen
stadgade, att endast vid Riksdagen
närvarande Riksdagsmän ägde rättighet att munteligen
eller skriftligen i Ståndens Plena afgifva
anföranden, ansåg Herr Grefven och LandtMarjkalken
det af Grefve Spens omförmälte Memorial
icke kunna efter Grefvens afresa från
Hufvudstaden hos Ridderskapet och Adeln
uppläsas och till handläggning företagas; i
följe hvaraf Herr Landt Marjkalken anhöll att
Grefve Spens nu behagade uppläsa berörde
Memorial i händelse han önskade lå det samma
uti Ridderskapets och Adelns Protocoll intagit.
Den *8 Junii e, m.
I anledning häraf uppläste Grefv Spens
följande:
(Se Bilagan N;o 5.)
Hvarefter Grefve Spens munteligen tilläde:
Detta anförande anhåller jag måtte få hvila
på bordet, för att till Utskotten öfverlemnas,
j fall de af Utskotten afgifne Betänkanden återremitferas.
I annat fall torde det endast
uti Protocollet få upptagas, såsom mia reser-,
vallon.
Lades på Bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 28 Junii 1823.
S. D. Remitterades till
BancoZJtskottets:
Kongl. Maj:ts den 4 dennes aflåtne, samt
den 25 i samma månad förmiddagen på bordet
lagde Nådiga skrifvelse tili Riksens Ständer,
angående ett lånebiträde till fullbordande
af nya Bibliotheks-byggnaden vid Upsala
735
Den 2$ Junii e, ml
Universitet, jemte de af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf denna dag, afgifne yttranden.
Lag- Utskott ett:
Kongl. Msjrts den 9 sistledne Maj aflåtne,
samt den 25 dennes förmiddagen på bordet
lagde Nådiga Proposition till Riksens Ständer,
angående förklaring öfver 5 § uti 25 Capitlet
Rättegångs-Balken, samt 4 §. uti 5 Capitlet
Missgernings-Balken. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos Allmänna
Besvärs- och OeconoinieUtskottets den
10 och 16 dennes afgifoe, samt den 25 derpaföljde
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden
:
N;o 115. I anledning sf gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddelte Betänkande,
rörande skyldigheten att in natura lefverera
hö och halm till Kongl. Hof-Stailet i
Stockholm.
No 117. Angående ersättning för underhåll
och fourage till tågande Trupper. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconoinieUtskottets den
16 dennes under N.o I16 afgifne samt den
25 derpäföljde eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottet under N:o 56 förut meddelte
Bej
Den 28 Junii e. m.
799
Betänkande, angående lämpligaste tiden till
allmänna vägarnes grusning; fann Ridderskapet
och Adeln att, enär sistnämnde Betänkans
de, redan blifvit af Ridderskapet och Adeln,
afslagit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs-och OeconomieUtskottets den 10 den.;
neg under N;o 118 afgifoe, samt den 25 derpåföljde
eftermiddagen, på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistledne April under N:o 48
meddelte Betänkande, rörande derom väckt
fråga, att LandsFiscaler icke annorlunda än efter
föregången ransakning och genom Daga
Dom måtte kunna från sina tjenster skiljas,
eller ock desse Tjenstemän komma att alldeles
upphöra; fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att, med godkännande af hvad Utskottet
yttrat i frågan derom, att LandsFiscalerne
endast, efter föregången ransakning och genom
Laga Dom, skulle kunna från sine tjenster
skiljas, Utskottets Betänkande i öfrigt afslå<
Ut supra.
Utdrag af Protocollet hållit hos Högloft.-  Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 28 Junii 1823.
S. D. Vid förnyad föredragning af Be4
villningsUtskottets den 3 dennes urrder N.'o 12
Ridd, 0, Ad, Brot. V. Band. 47
goo
Den 28 Junii e. nil
afetfnéj samt den xr derpåfoljde eftermiddagen
S bordet lågde Betänkande, angående de
eenom Stora Sjö-Tullen inflytande Bevillningsmedel;
blef samma Betänkande, i anledSina
af de utaf åtskillig* Ledamöter dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet aterremit^
teradt. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till i om morgonen den
39 Junii,
In fidem Protocolli;
O. J. Lagerheim.
Bilagor
till
Högloflige
Ridderskapets och Adelns
V o
Protocoll,
vi d
I*
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1825.
Femte Bandet1
STOCKHOLM,
Tryckt hos Olof Grahn, 1825.
Bilagor
till PleniFrotocollet fqr den 3
N:o ii
Herr Anckarsvärd, Augujlt
Då Écönorcii- och BesvärsUtekottet fej
Stat mera afseende* än sorn nu af dess Betänkande
synes, å den af Herr von Wahrendorff
Väckte Motion rörande ändring af nu gällande
formaliteter vid resande främlingars insläppart-J
de i Riket3 så anhåller jag att ytterligare få
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns upp-i
märksamheten vid vigten af detta ämne, sorn
jag med Motionairen och de Herraf, hvilké
Sorn med honom förenat sig, fullkomligen delar.
Vid bfetragtande äf de Förordningar, som
gifvit anledning till Herr von Wahrendorff^
inotion, skall man lätteligen finna, att denna
åtgärd tillkommit under utvecklingen af ed
stor och allmän politisk crisis, då vissa försiktighetsmått
Säkerligen ärö nödvändiga och
böra gillas; men att försigtighetsmåtten fortfafra*
sedan behofVet af dém upphört och synnerligast
sättet huru de förledit år med föråadringaf
Och tillägg åter upplifvats, kan ej
4
S)en 5 Juni i,
annat an väcka uppmärksamhet och oro, då
det genom Circulaire af Hans Excellence
StatsMinistern för Utrikes ärenderne, blifvit
Herrar Landshöfdingar anbefaldt, att verkställa
denna Policeordre, hvarutinnan således
saknas den form, som 38 §. RegeringsFormen
bjuder, för att göra gällande alla ifrån
Konungen utgående expeditioner och befallningsm
men dådet visserligen varit utom gränsen
för EconomiUtskottets befattning, att ingå
i pröfning om lagligheten af denna sednare
åtgärd, så lemnar jag äfven den delen deraf,
för att vid detta tillfälle ensamt uppehålla
mig vid sjelfva olägenheterna i tillämpningen
och derutaf, efter min tanke, följande behof
af ändring. Sverige är nu mera efter olyckliga
krig och derigenom beredde förluster af
flere provincer, satt uti ett så stort isoleringstillstånd,
att det samma visserligen icke af oss
sjelfva ännu mer borde förökas. Våra förhållanden
till främmande Stater måtte för det
närvarande till det mästa inskränkas till blott
commerciella; och synes det mig som vi således
voro i största behof af en lätt och obehindrad
communication med utlänningen till
handelens orubbade bedrifvande, hvilket visserligen
ej kan äga rum så länge resande handels-agenter
flere månader kunna uppehållas
vid gränsorterna, i afvagtan på p3ss, för att
slippa in i Landet. Det är för mig omöjligt
att nu förstå behofvet eller nyttan af denna
formalitet. Är det för att förekomma misstänkta
eller illasinnade personers resor genom landet, så
förutsätter det, då alla nationer ej i detta fall äro
Cai 3 Junii.
i
lika behandlade, ett misstroende som jag fruk«
tar svårligen kan rättfärdigas. Vi äro i fred
och vänskapliga förhållanden mod hela verlden
och hvarföre då i ett fall som detta ej
behandla alla våra vänner lika; hvartill tjenar
dessutom våra Ministrar vid främmande Idof
och våra Consuler i de största Handelsstäderne,
om de ej kunna ombetros att få utgifva
gällande pass till resor igenom det land de
representera. Utan tvifvel bör det äfven för
dessa Herrar Embetsmän vara lättare att bedöma
de passäkandes uppsåt och afsigter, än
det kan vara för en i Stockholm residerande
StatsMinister och beträffande de missbruk
af vår gästfrihet, sorn främmande resande
möjligen kunde tillåta sig, så underhåll
la vi en talrik Policebetjening, som skulle ådagalägga
en oförlåtelig oskicklighet, omden
ej viste upptäcka och tillintetgöra de stämplingar,
hvilka med något sken af betydenhet kunde
förehafvas emot Fäderneslandet eller dess
interessen; ty att små och i mörkret förda intriger
skulle synbarligen kunna oroa, anser jag
under värdigheten af ett fritt och sjelfständigt
Folk och dess Regering, hvars politik är och
bör vara fred med alia Nationer, och som un^
der närvarande allmänna förhållanden, säkerligen
skall möt«6 med samma ärlighet och
fredliga tänkesätt, som vi öppet ådagalägga,
utgöra grunden för våra åtgärder i afseende
på främmande magter och deras undersåtare.
Men troligen skall äfven om vi fortfara med
denna stränga åtgärd vid resande främlingars
insläppande i Riket, reciproqva Författningar
Ren 3 Junii,
tagas emot oss i de Stater, hvars individuel
på detta vis med misstroendets formaliteten
mötas vid våra gränser s och jag tror med afseende?
å vårt från continenten sk,iljda läg$
Och/ vårt större behof af ostörda handelsrelationer
med andra Stater, än de kunna äga att
bibehålla dem med oss, att vi under ett sådant
förhållande ojemnförligt skulle förlora
mer .än de, om reciprocitet i detta fall öfvades
emot oss. Alla dessa skäl hade jag trott
bordt kunna leda det Högloff. Utskottet till
ett motsatt resultat, än det som nu meddelats
Kidderskapet o.ch Adeln; Utskottet bar endast
uttryckt sin öfvertygelse pra Konungens öma
omvårdnad för bibehållande af den aktning^
Svenska Folket hos andra Nationer förvärfvat
sig genom sitt gästfria och välvilliga bemötande
mot främlingar, och att således gemenskapen
med utlänningen ej vidare skall försvåras,
än sorn med afseende på Statens säkerhet
kan vara nödigt. Mig förefaller det åter,
sorn att Utskottet kunnat fästa afseende å
Sveriges behof af en ostörd communication,
med andra länder, samt stadgat den öfvertygelse,
att Statens säkerhet ej kan äfven-i
tyras genom uppbäfvande af den nu för resande
främlingar gällande stränga passförfattning,
äfvensom Hans Excellenee StatsMinisterns
sednaste circulaire i detta fall, mera kunnat
anses som ett uttryck af dess enskildt*
godtycko, än som ett Hans Maj:ts Konungens
bud, och att således en underdånig önskan
från Riksén Ständer om denna författnings
saara upphörande till kraft och verkan, vöre
T>m 3 Junii,
f
vid delia tillfälle det minsta Nationen vora
skyldig sig sjelf, för att vårda sitt rykte af
gästfrihet och välvilja mot främlingar, äfvensom
för vården af den Constitution, vi äga och
de förmer, den iöicskrifver.
Jag anhåller i anledning af hvad jag
haft äran yttra örn återremiss af Utskottets
betänkande.
N:o 2.
Herr von Wnkrendoffy Martin:
Utskottet har, med undantag af de reservationer,
som blifvit gjorde, ansett sig ej kunna
fatta de politiska förhållanden, sora gifva
anledning till närvarande Författningar i anseende
till Utlänningar, och synes äfven förese
en lika resignation hos Riksens Höglofl.
Ständer, samt af sådan anledning afstyrkt dea
underdåniga framställning i önskningsväg,60n3
jag haft äran föreslå.
Med all agtning för Utskottets blygsamhet,
måste jag anmärka, att all kännedom
fordrar någon möda, och hade Utskottet velat
använda någon sådan uppå detta ämne,
tror jag det hade stått i dess förmåga att vinsa
den grad af allmän politisk öfversigt, det Ut-*
ikottet kunnat bedöma närvarande fråga.
Jag delar fullkomligt med Utsk©ltet åm
8
Den 5 Jnnii.
mäst oinskränkta förtröstan och öfvertygelse
om Kongl. Maj:ts personliga vishet och omtanka
i alla Riksärender, men jag anser deremot
sora den mäst obilliga och förmätna väntan,
att Konungen utan biträde skulle uppfatta
och uppfinna alla de förbättringar och
nya regleringar, som tidernas skick och händelsernas
lopp kräfva. Då nu Konungens Rådgifvare,
StatsRådct, endast äro negativt verkande,
torde det så mycket mera tillkomma
Riksens Ständer, att ej med liknöjd tystnad
lemna allt oanmärkt, utan häldre följande
den ledning till Omtanka och nit för Rikets
fördelar, Konungen Sjelf med Sitt Eget
exempel lemnar oss, med fog och undergifvenhet
anmäla alla de upplysningar, 6ora kunna
lända till Konungens och Natonens sanna
ära och fördelar.
Hvad sjelfva saken beträffar, kan jag ej
anse de närvarande Författningarne för det
mäst tjenliga försigtighetsmått, då det ej är
tänkbart att StatsMinistern för Utrikes ärenderne
kan förena de vidsträckta kunskaper,
hans Embete påkallar med den police egenskap
att hafva eig bekant alla individuers moralitet
i större delen af Europa. Rättvisan elier
skadligheten af StatsMinisterns beslut i anseende
till vägran eller bifall af pass skulle
sålunda blifva ett lyckskott, och just den person
som insläppes i Riket, torde snarast böra
uteslutas. Att sådane misstag verkeligen ägt
rum, kan bäst bevittnas af Policens Journaler,
då mången som ankommit med StatsMinisterns
Den 3 Junii.
9
pass, korrt derefter blifvit förvisad härifrån.
För min enskilta tillfredsställelse skull, torde
Höglofl. Ridderskapet och Adeln tillåt» mig
förklara, att om jag förmodade att min motion
möjeligen kunde beröfva Hans Excellence
StatsMinistern ett prerogativ, som i något afseende
kunde vara honom angenämt, skulle min
enskilta tacksamhet möjligen kunnat förlama
mina åtgärder i denna fråga, mec jag har denna
gång varit lycklig nog finna mina önskningar
för det allmänna vara i fullkomlig harmoni
med de enskildte, ty hvad kan väl vara mera
motbjudande för en högt uppsatt Embetsman,
än att som skyldighet nödgas utföra, hvad som
endast af en slump kan blifva väl eller illa
verkställdt.
Hvad undantagen för de favoriserade Na*
tionerne beträffar, är det temmeligen klart äfven
för dea mäst korrtsynte, att tillfälligheten
mera än någon stor politisk anledning, förskaffat
dessa nämnde fördel, och att vissa andre
Nationer derifrån blifvit uteslutne. Till
exempel härutinnan får jag anförs, att Freussare,
Hanoveranare och Ryssar äga fritt inträde
i Riket, men ej deras grannar, Polackar,
Mecklenburgare, Lybeckare och Hamburgare,
och hvad ovilja eller stämplingar hafva vi
väl att vänta a.f desse senare framföre de
förra?
Jag tror att det i allmänhet bör falla den
resande Utlänningen besynnerligt, att han först
ser Statens portar på det sträogaste tillbomma
-
1®
Den 5 Jwitii.
de ock sedan finnér den privat» mannens dö?s
ständigt Öppen En sådan skiljaktighet mellan
Regeringens åtgärder och Nationens böjelse,
bör väl serdeles i en representativ Stat, så mye<
ket som möjligt undvikas, ty mången skull®
derigenom kunna komma till den slutsats, att
antingen Folkets representanter föra en allt
för svag röst, eller att Regeringen alltför litet
lyssnar deitill.
Om våra Utriket Beskickningar jemte fullständiga
instruetioner fingo sig uppdragit att
utfärda pass, såsom till en del blott är vedertaga,
Herrar Landshöfdingar och FlatsCommeodanter
äfven erhöBo sina behörige in-^
struetioner och vår Police tillika använde meja
vaksamhet och mindre! försigtighet, så
tror jag att alla önskade ändamål säkrast kunde
vinnas, aldrahälst under en tidepunkt, då
Nationens tillgifvenhet forsin Konung och dess
Pynasti aldrig torde varit mera allmänna och
större och banden emellan Regeringen och
Folket således äro på det säkraste befåstade.
Af alla nu anförde skäl får jag bos Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Högloft.
Ridderskapet och Adeln vördsamt anhålla om
Iterremiss af Utskottets Betänkande, och är
jag nog lycklig att härutinnan vinna bifall,
anhåller jag ödmjukast hos Utskottet, att detsamma
måtte med mindre sjelfförsakelse och
$iera allvar å nyo behandla detta ämne, äfvensom
jag får hembära uttryck af min ses
-
Den 3 Junii.
11
deles tacksamhet för de Herrar Ledamöter af
Utskottet, som behagat understödja min motion,
N;0 3.
Cjrefve Hård, Carl Guftaf\
Då Höglofl. Besvärs- och EcaoomiUtskoi:
fet förklarar, det Utskottet vid närvarande
förhållande ansett sig icke böra på annat sätt
tillstyrka något åläggande för Städerne, att
plantera Hampa, Lin eller dylika växter, än
att detta borde verkställas å denvard, som till
dylikt ändamål blifvit donerad, delar jag Ut-r
skottets åsigt af trågan; men om. Utlåtandet
bilalles, uppstår deraf intet resultat, enär Utskottet
icke föreslagit någon åtgärd att vidtaga
för ändamålets vinnande, eller denna
jords användande till dylik plantering. Ett
afslag åter skulle innefatta ett ogillande af desa
meningen, att plantering af ofvannämnde väster
borde verkställas å den jord, som till dylikt
ändamål blifvit donerad. Jag hemstället
alltså, om icke Utlåtandet torde böra återre-.
sjiitteras.
N:o 4-
I
Friherre Stjerncrona, David:
Vid Höglofl. StatsUtskottets nu uppläs^
Betänkande, anhåller jag ödmjukeligen att
12
Deli 3 Junii,
göra några anmärkningar, hvilka jag vördsamt
får underställa Ridderskapets och Adelns profning,
huruvida de kunna föranleda till återremiss
af nämnde Betänkande.
StatsUtskottet har medgifvit både billighet
och rättvisa påkalla en sådan rättelse,,
att likhet i räntornesutgörande, ej mindre inom
ifrågavarande provincer, än mot hvad som äger
rum i andra orter, blefve återställd. Efter
detta medgifvande är det för dem som i lön
uppbära ifrågavarande räntor, lika oväntadt,
som smärtande, att finna StatsUtskottet föreslå
Riksens Ständer att med afgörande af deras
på billighet och rättvisa gjorde anspråk uppskjuta
till nästa Riksdag, hvilken möjligen icke
inträffar förr än om fern år. De skäl hvari
uppi StatsUtskottet grundar denna sin framställning,
torde vid närmare skärskådande icke
vara af den beskaffenhet, att de böra antagas
sorn grund för ett Riksens Ständers beslut.
StatsUtskottet föreslår, att räntegifvarne
skola blifva hörde uti frågan innan något beslut
derom af Riksens Ständer fattas. Detta
är likväl uti skattläggningsfrågor en ny praxis.
Uti frågor af enahanda beskaffenhet och
lika, om icke större vigt än denna, följdes åtminstone
vid 1809 års Riksdag icke denna method.
Beslutet om roterandet af ali oroterad
jord, med flera, äro häruppå ojäfaktig* bevis.
Vid de föregående Riksdagar, då denna fråga
varit väckt, hafva Riksens Ständer icke heller
ansett sig böra höra räntegifvarne, innan de
Den 3 Junii.
fattat sitt beslut i saken. Under 1766 års Riksdag
tillstyrkte så väl Kongl. Maj:t och Rådet
som Secrete Utskottet, att löningsräntorne skulle
utgå in natura, och Ilidderskapet och Adeln
gaf genom gillande af Secrete Utskottets
i ämnet afgine Betänkande tillkänna, att de
ansågo löningstagarne böra förhjelpas till deras
lagliga rätt. De uppburo likväl då i silfver,
hvad de nu uppbära i papper, eller 150
procent mera än nu- Som skäl för räntegifvarnes
hörande, åberopar StatsUtskottet, att det
sätt hvaruppå räntorne nu utgöras tillkommit
i behörig ordning och blifvit fastståldt, samt
att äganderättens helgd skulle härtill göra deni
berättigade. Jag deremot föreställer mig att
då Riksens Ständer äga rätt att pålägga nya
skatter utan någons hörande, så mätte äfven
deraf följa att Riksens Ständer äga rätt, att utan
någons hörande besluta om en gammal
skatts utgörande efter förändrade tiders förändrade
kraf.
Om allt hvad som i behörig ordning tillkommit
och blifvit fastståldt, icke i behörig
ordning kunde ändras, sä blefve ju skadan
permanent af hvarje åtgärd , som ehuru god
och ändamålsenlig då den vidtogs, genom oförutsedde
omständigheter upphört att vara
gagnelig.
I anledning af hvad StatsUtskottet anfört
angående helgden af räntegifvarnes ägande
rätt, bör man noga ihogkomma, att dervid är
fästadt det vilkor^ att de skola utgöra sine
Ben 3 Junti-,
räntor; men med nu för tiden mera allmänt
rådande upplysning och med den tendens som
hv b' gif öd att befrämja hvad som är rätt ock
billigt, misstager »dansig icke emellan utgörandet&fén
utskyld och erläggandetaf en så tillsägandes
b!c‘. nominal skatt. Jag kallar Skånska
rästegifva; utgörande af sina räntor blott norninalt,
jemförelsevis med Rusthällarnes beskattding
och med Räntegifysrnes i de öfrige Rikets
Provincer. Ett helt mantal af räntehemmanen
löser eia 60 Dalers ranta med 20 R:dr
Banco, då ett mantal Hästhäll för sine 60 Dalers
ränta, nödgas underhålla häst och karl
med mundering & c. Ett sådant missförhållande
emellan hemman af enahanda natur, vågade
jag tro skulle blifva rättadt under detta Riksmöte,
då nödvändigheten af denna rättelse redan
insägs vid 1766 års Riksdag* så väl af
Konungen och Rådet* som af Secreta Utskottet
och Ridderskapet och Adeln.
Enligt den kännedom om förevarandé
ffmne, sorn jag af flere skäl varit satt i nödvändighet
att förskaffa mig, hyser jsg den fullkomliga
öfvertygelse att de* genom Regeringens
åtgärder, StatsUtskottet meddelade upplysningar
äro af den fullständighet, att Statsutskottet
visserligen kan vara i tillfälle, aft
med deras begagnande, bereda målet till Stan-,
deroes bifall eller afslag, isynnerhet om StatsUtskottet
begagnar sin rätt att från Collegiertic
infordra de utgifter sorn kunna anses fs
-
Defo 5 Aina,
i5
lande t afseende på den i sednare tider tillkom*
fie Roteringsskyldigheten.
Sedan jag sökt ådagalägga att förevarande
fråga utan olägenhet kan upptagas till sluteligt
afgörande vid detta Riksmöte, utbeder
jag mig att få göra en framställning, hvartill
jag tnedgifver mig hafva ;hämtat anledning
uti StatsUtskottets nu afgifne Betänkande. Jag
inser nemligen att löningsräntornes utgörande
in natura på billiga grunder, icke torde låta
»ig göra med bibehållande af den i sednare tider
löningshemmanen ålagde permanente Roteringsskyldigheten.
Således utbeder jag mig
få föreslå, att löningsräntorne hädanefter måtte
Utgå med den förändring i myntvärdet, som
Krigs- och KammarCollégierne uti sitt afgifne
Betänkande föreslagit, såsom grundadt på ovilkorlig
billighet och rättvisa. Löntagarns
skulle genom denna i sig sjelf obetydliga förhöjning
vinna någon förbättring i deras lönevilkor,
utan att Räntegifvarne ägde skäl att
klaga öfver någon tryckande förökning af deras
utskylder.
Jag önskar att Höglofl. Riddetskapet och
Adeln äfvensom de öfrige RiksStånden icke
tnåtte hysa den tanka, att hela motivet föt
■Väckande af denna fråga varit att söka förbättra
redan drägeligå.- lönevilkor. Sådant åt
icke förhållandet; ty vid de indeldte Skånske
Cavallerie-Regementerne åtnjuta blott någrs
få löntagare passande lönevilkor, de nemligen
hvilkas boställen vid indelningen Voro af
i9
Den 3 Junii.
god beskaffenhet att löoingsräntorne hufvudsakligast
indeltes i sjelfva bostället; De åter
af befälet, hvilkas boställen vid indelningen
voro af mindre god beskaffenhet och hvilka
såsom supplement uppbära desto mera räntor
af andre hemman, betinna sig derigenom uti
den mäst beklagansvärda belägenhet. Som exsmpel
häruppå får jag anföra, att vid Skånska
DragonRegementet Ryttmästare finnas, som
icke tjena för mera än omkring 300 R;dr Banco.
Ett sådant förhållande existerar i alla grader,
och Underofficers indelningar finnas af så
usel beskaffenhet att ingen sökande infinner
sig då ledighet yppas. Vid sådane förhållanden
har jag trott min pligt, som Regementschef
ovilkorligen fordra, att jag deruti skulle söka
rättelse. Härvid har jag likväl, då jag väckte
frågan, icke ensidigt fästat mig vid räntornes
förhöjning såsom det enda alternativet, u~
tan har äfven, i händelse Riksens Ständer icke
skulle anse densamma tjenlig, hemställt löne
förhöjningens tillvägabringande genom beviljade
anslag.
Af alla dessa anledningar får jag hos
Herr Grefven och LandtMarskalken , samt
Högloflige Ridderskapet och Adeln anhålla
om återremiss af Statsutskottets Betänkande.
N:o 5.
Herr Danckvardt, Magnus Georgi
Få sätt det uppläste Betänkandet inaehålj
ler
Den 5 Junii,
<?
ler, har StatsUtskottet ansett denna fråga icke
Vara i det skick,jatt Utskottet derå kunna tillstyrka
något hufvudsakligt beslut. Utskottet har fun*
hit tn närmare undersökning nödig för att utröna,
i hvad raon den ständiga Rotering, som i sedDare
tider skett i Skåne finnes medföra ett ö~
kadt åliggande för denna Province serskildtoch
utöfver hvad andra orter af den allmänt antagne
extra Roteringens utgörande under krigs
tider vidkännas. Ihvad raon den i Skåneisedoar®
tider ålagde ordinarie Rotering medför étt ökadt
besvär för provincen är tämmeligen kändt, och
kan dessutom af RiksdaggFuileiägtige från Skåne
bestämdt upplysas. Mati vet ått den fåttfrdels
nedsättning, emot den ällmänt ålagde extra
Roteringen och den här således mindre betungande
ordinarie Rotering än andre provincer;
Efter Konungens BefallningshafVandes uppgifter
i Tabelierne till deras Fem års Berättelser
uppgår detta onus till omkring 30 R:dr p£
mantalet, flvad större tunga denna Rotering
må medföra, än extra Rotering i allmänhet i
andre provincer, kan omöjligen bestämmas, då
denna sednare endast under krigstid utgöres»
och all grund för beräkningen således saknas.
Vidare har IJtskottet velat hafva utröndt, huruvida
i deri händelse räntorne skulle utgå in
hatura, sådant må föranleda till lindring i Roteringsbesväret.
Detta synes icke bero af någön
undersökning, ty att hemmanen icke skulle
kunna bära den ifrågavarande förhöjningen
i iräntan, är så mycket meri utom all fråga,
iBil, till Ridd, v; Ad. Pr. V jj:nd.
Pen 5 Junii,
sorn dels Rusthållshemman i Skåne, hvartill en
del af de nu ifrågavarande hemmanen äro Åugmenter,
hålla häst och karl och derigenom äro
vida mera betungade än af SoldatRotering och
Augmentsskattens utgörande med förvandling,
hälst denna skatt på sådnnt sätt utgjord, endast
uppgår till ett tredubbelt belopp emot nu, eller
omkring 30 R:dr, hvaremot Rustningskostnaden
i Landshöfdingarnes Tabeller äro upptagne
till omkring 140 R:dr på hemmanet, dels
ock Skattehemman på andra orter med få undantag
sämre än dem i Skåne, få både vidkännas
ordinarie Rotering och utgöra hemmansräntan,
vanligen öfver 6 gånger beloppet
af Kronovärdiet, eller dubbelt mot hvad den
i Skåne på det ifrågavarande sättet skulle utgå.
Huruvida hemmansräntans utgörande in
natura må leda till lindring i Roteringsbesväret
beror således helt och hållit på öfvcrtygelsen
om billigheten af en sådan lindring vid
sakens nu varande förhållande; och om någon
lindring skulle böra komma i fråga, synes den
nu mera snarare börg bestämmas i afseende på
sjelfva räntan, än & Roteringen. Utskottet har
sluteligen ansett hemraansägarne hafva en grundad
rätt, att i ämnet böras, för att lemnäs tillfälle
att utveckla sina skäl mot den yrkade
förändringen i räntornes utgörande. För min
del tror jag ej infodrandet af Hemraansägarnes
förklaring nödigt, eller deras rätt i annat fall
kunna anses kränkt. I dylike frågor mäste
man underkasta sig hvad Riksens Ständer föreskrifva
och det har sldrig varit vanligt att
höra hela provincer i beskattniDgsfrågor, söm
Den 3 Junii,
af Riksens Stander afgöras. Också tror jag cj9
att någon förklaring af hemmansägarne infordrades,
innan Riksens Ständer vid 1766 års
Riksdag afgjorde detta mål. Hvarken hafva
Riksens Ständer vid sista Riksdag, eller Landshöfdingar
och Coilegier, som i ämnet blifvit
hörde, ansett sådant nödigt och RiksdagsFull.
mägtige från Länen äro i öfrigt att anse som
hemmansägarne* ombud och hafva tillfälle att
bevaka deras rätt, sä mycket mera, som det
sedan sista Riksdag varit kändt, att frågan under
tiden utredd, åter skulle vid denna Riksdag
förekomma. Alla nödige upplysningar om
förhållandet äro meddeldta och hvad hemmansägarne
kunna hafva att anföra, komme
troligen att inskränka sig till ett bestridande
af förändringen. Med samma skäl skulle mata
då kunna säga, att frågan borde i laglig väg
pröfvas och afgöras. Då således efter min tanka
de af Utskottet tillstyrkte åtgärder icke
leda till erhållande af någre för sakens afgörande
nödige upplysningar, elier i öfrigt kunna
anses ovilkorligen nödvändige, utan snarare
synas vara af Utskottet föreslagne för att frånkomma
saken, hvilken i sanning ock måste ana
ses betänklig, kan jag ej annat än finna desse
åtgärder öfverflödige och böra undvikas, såsom
endast medförande ytterligare besvär för Embetsman
och Ständer. Jag tillstyrker derföre
att Betänkandet må återremitteras, med föreskrift
till Utskottet, att i målet afgifva ett
hufvudsakligt Utlåtande,
Den 3 Junti.
N:o 6.
Hörsamste Memorial!
Sedan Ridderskapet och Adeln under deft
i7 Februarii och den 7 Mars detta år behagat
till Riddarhusutskott remittera, dels jHtrf
von Qvantens, Carl, väckta motion om en sådan
förändring i 24 §. RiddarhusOrdningen,
att Elector, som bbfver vald till UtskottsLedamot,
icke må i annat fall upphöra att vara
Elector, än då han samma befattning sig åtager;
dels ock Fri herre Boijes, Ludvig; gjorde framställning
om den ändring; x:o Att det missbruk»
sorni sednare tider inträtigt sig vid begagnandet
af Ridderskapet* och Adelns representationsrätt,
att hufvudmanskapet för flere ätter ansetts
kunna af en och samma person innehafvas;
måtte aldeles afskaffas och i stället det stadgande
meddelas, att om flere hufvudmanskap
sammanträffa hos en person, han dock icke må
flere än ett sjelf utöfva; och att derest han
ägde omyndige söner, deras representationsrätt
skulle ligga nere, intill dess de uppnått
den ålder, att de kunna af densamma Sjelfva
sig begagna; samt 2:0 att den föreskrift i nu
gällande Riddai husOrdning, som sätter en blott
anklagad perfon i lika predicament med en för
brott lagligen dömd, måtte upphäfvas, samt
förklaring meddelas hvad med de i RiddarhusOrdningen
nyttjade orden nesligt brott rätteligen
förstås; och Riddarhusutskott*! derjemte föf
egen del ansett 1818 års Riddarhusordning
tarfva förändring och förtydligande i vissa
Den 3 Junii']
SI
atadganden; har Riddarhusutskott ni dessa
orsaker, samt med stöd af 52 §. uti berörde
Riddarhusordning företagit sig utarbetandet af
en ny sådan stadga, dertill Utskottet, i afseende
på upptagandet till granskning af de ämnen,
hvilka äga gemenskap med grunderne för Ridderskapets
och Adelns representation jemväl
hämtat anledning af den omständigheten, att
frågan om ett förändradt representationssätt
blifvit vid sista Riksdag till den nuvarande
uppskjuten, hvilket Utskottet trott sig icke
böra alldeles förbise, ehuru ett sådant uppskjntande,
som det ifrågavarande, icke lärer kunna
betragtas såsom ett verkeligt hvilande på
bordet, enär detta sätt att tillvägagå, icke finnes
i Riksdagsordningen medgifvet för Ridderskapets
och Adelns enskildta angelägenheter.
Innan Utskottet skrider till en närmare redovisning
för de skäl, som ledt Utskottets öf-i
vertygelse, rörande de förändringar Utskottet
föreslagit i Riddarhusordningen, torde Utskottet
först få anmäla de åsigter. som vid
granskningens, företagande blifvit följde- Utskottet
har nemligen trott sig uti de serskildta
bud, som Riddarhusordning eninnefattar, upptäcka
sådan skiljaktighet i afseende på beskaffenhet
och föremål, att det synts Utskottet
angeläget både till vinnande af ordning
och till föreskrifternes lättare igenfinnande då
tillämpning deraf borde äga rum, att dessa
olika ämnen biefvo från hvarandra bestämdt
|t6kiljde, samt från de setlkildta ställen de£
Dm o Juniii
åe nu funnos i Författningen spridda, på ett
enda sammanförde, äfvensom Utskottet funnis
den nu gällande RiddarhusOrdningen på flere
Ställen innehålla stadgsnden. hvarmed afsigten
väl varitatt ur Riksdagsordningen anföra sådan*
föreskrifter, hvilka bordt i RiddarhusOrdningen
inflyta, men hvilket dock skett på ett sätt,
hvarigenom tamina föreskrifter med bibehållande
af meningen i allmänhet, likväl antingen
blifvit paraphraserade då de ofta förlorat
i tydlighet, eller Ock erhållit tillägg, hvilka
lemnat åt tillämpningen en utsträckning, som
i Riksdagsordningen icke varit åsyftad, och
hvarigenom inträffat, att olika stadganden uppkommit
i samma ämne för olika RiksSiånd.
Af dessa anledningar har Utskottet såcom
allmänna grunder för den nya Riddarhus Ordningens
utarbetande antagit.
iso. Att RiddarhusOrdningen borde fördelas
i 2:ne hufvudafdelningar, nemligen;
Den fö rrn,
skåpet och Adelm representationsrätt med hvad dertill
hörer, hvilket afhandlas i j;sta till och med
i8;de §. §. samt i en del af 51 §. i nu gällande
Riddarhusordning.
Den fenare, avgående Ståndets organifation
och fättet för öfverläggning arnes förande tinder
Riksdag: Om de val sorn derunder böra af Rid
derskapet
oeh Adeln verkställas, samt om RiddarhnsUtikattet
och dess göromål; hvilket allt innefattas
i 19 till och med 50 §. § , i slutet af 51
Dun 3 Junii.
2a
samt i 52 till och med 55 §. §. och borde å dem?
na Riddarhusordning, sålunda inrättad, Kongl.
Maj.ts nådiga sanction i underdånighet sökas.
2:0. Att i den nu varande ordningsstadgan,
hvilken finnes anslagen i Riddarhussalen
och icke är i behof af någon annan fastställelse,
än den Ständet sjelf meddelar, borde
upptagas de Reglementariska föreskrifter, som,
under Ridderskapets och Adelns sammankomster,
borde följas.
3:0. Att i de fall der RiksdagsOrdningens
stadganden borde intagas i Riddarhusordningen,
sådant skulle, så mycket möjligt
vore, ske genom hänvisning till det stadgande
som skulle anföras, hvilket medförde både
tydlighet och korrthet, samt att, der enahanda
grundsatser för utöfningen af de 3:ne Ofrälse
Ståndens representationsrätt kunde å
Riddcrskapet och Adeln tillämpas, utan rubb
ning af de grunder hvarpå Adelskapet i Sve
rige hvilar, samma grundsatser jemväl borda
vid Riddarhusordningens författande följas.
Och då Utskottet efter denna allmänna plan
gådt till väga, har Utskottet trott, att derigenom
skulle vinnas den dubbla fördel, både att
Utskottet med mera sammanhang kunde utarbeta
hvarje serskild del, och att Ridderkapet
och Adeln kunde med mera noggrannhet företaga
granskningen deraf, helst om hvarje
afdelning i den mohn densamma hunne utarbetas
blefve Ståndets skärskådande underställd;
och det är af sådan anledning som Utskottet,
4
Den 3 Junit.
under anmälan, att Herr von Qvantens ofvan»,
berörd* motion tillhör senare afdelningen, nu
får till Ridderskapet och Adeln vördsamt öfverlemna
ett härjemte bifogadt Förslag till
RiddarhusOrdningens första Afdelning, eller
stadgan Om Ridderskapets och Adelns representation.
I afseende på dessa stadgandene, upptagande
i en egen Afdelning har Utskottet tagit
i betraktande jämväl den omständigheten,
att då de frågor, sorn? med detta ämne äga
gemenskap, åro till större delen af enahanda
beskaffenhet med de, hvilka redan finnas utr/tdie
i vissa §. §, af Riksdagsordningen, som,
, 1 de srne öfrige Ståndens representation^
ä: manförandet af de bestämmelser som i det».
ti seende röra Ridderskapet och Adeln enskildt,
skulle, om dervid följdes likartade grunder
med. hvad för de öfrige Stånden redan
vore stadgadt, bereda en möjlighet, att derest
i en framtid den önskan blefve allmän, att de
lagar, hvilka utstaka sättet hvarpå Ridderskapet
och Adeln äga, att afgifva yttrande i,
allmänna ärender, borde genom deras införande
i Grundlagen omgifvas af enahande helgd
och orubblighet, sorn du tillkommer de öfrige
Ståndens representitionsstadgar, sådant kunde
utan svårighet verkställas
Då
en fullständig utveckling af skälen till
alla de förändringar Utskottet ansett sig böra
göra i den gamla redactionen af RiddarhusOrdningen
skulle medföra betydlig vidlyftig
-
Den 5 Junii.
s5
bet jamt för deras genomgående fordra en
tid, som Utskottet, i anseende till de manga
yigtiga ärender, sorn fordra Ridderskapets och
Adelns pröfning, är skyldig att sparsamt för sig
påkalla,'samt orsaken till de mindre rättelserne
dessutom vid blotta jemförelsen emellan
den nya och gamla redactioaen, lätt kunna
upptäckas, har Utskottet trott det vara tillräckligt,
att i detta Betänkande endast uppgifva
motiven ””till de. rättelser eller tillägg,
hvilka äro af mera hufvudsaklig beskaffenhet,
hvarvid Utskottet skall följa den ordning, paragraferne
i det nya Förslaget äga.
Sedan Utskottet sfsdgat sin öfvertygelse,
Sftt 2 och 10 §. i den hittills gällande Rid
darhusordning,
såsom begge afhandlande enahanda
ämne, nemligenom hufvudrnannarätt,och
dess öfvergång från en till annan, ättemän,
borde till en §. sammanföras, har under öfverläggning
kommit mängden af de särskilta
hinder för en enkel redaction af ett stadgande
härom, som olika su<jcessionslagar inom olika
ätter af Sveriges Adel förorsaka. Tvenne serskilta
meningar hafva, härvid inom Utskottet
Uppstått, af hvilka den ena varit för den redaction,
förslaget innehåller, pcb den andra,
att lemna nuvarande 2 §. alldeles oförändrad,
och blott vidfoga den, loide, till dess att del»
opinionen om behofvet, dels en sedermera i
ordentlig constitutionell väg, tillkommen för
klaring
af det t 37 §. af RegeringsFormen innefattade
stadgande om d«n hÄdsnefter blif
vand* Adeln, kan hinna beredas; att, innan
sådan ändring vunnits, svårligen någon redaction
af Riddarhu^Ordningen kan uppgöras,
gom icke i flera oförutsedda lall blifver bristfällig;
och att således den ändring som nu
gjordes, skulle ske under hopp, att snart få,
efter erhållen förklaring af 37 §. göra en an.
nan åter; hafva Utskottets Ledamöter icke
kunnat för sig dölja, och hafva derföre enhälligt
ansett sig böra öfverlemna detta Förslag
till Ridderkapets och Adelns pröfning,
att emedlertid den närvarande redactionen borde
tills vidare oförändrad qvarblifva, men tillika
trott sig, af den Utskottet i 52 §. Riddarhusordningen
ålagda skyldighet vara bestämdt
upprrianadt, att för Ridderskapet och
Adeln uppgifva de brister Utskottet ansett
vara för handen, och de förändringar, som i
fall nämnde 37 §. skall förblifva i sitt närvarande
skick, synas vara de mäst lämpeliga till
återbringande af ordning och redighet. Utskottet
tror sig härvid visst icke hafva undanröjt
alla svårigheter, men dock många flere,
än som i den nuvarande Riddarhusordning
gen äro ens förutsedda.
Det första Momentet af nu gällande 2 §.
i RiddarhusOrdningen är, hvad dd äldre ätterne
angår, icke serdeles utsatt för förtydningar;
det innefattar likväl en alldeles onödig mening,
nemligen orden "få lanne någon lejner, som
jr ån äld/le fonen på mant linien hår flammar-”
det der åsyftade stadgande om hufvudmanna-i
rättens succession inom hela den äldsta grenen,
är först och främst olämpligt, der det
Den 5 Junii,
2?
nu sfår, i sammanhang med orden ”äldste sonen
och efter honom hans äldste son, och så
vidare man efter man,” hvilka ord hänvisa
ti!l en fortgående kedja af endast de förstfödda
inom äldsta grenen. För det andra är
det ock onödigt, ty de efterföljande orden
”derefter närmaste ättemän af äldsta qvarlefvande
grenen,” kunna med lika lätthet tillämpas
till frågan om hufvudmannarättens öfvergång
på en sidoutgrening af första hufvudgrenen,
som på huru förfaras skall, sedan den
6ednare utgått. Men just i detta bestämmande,
att hufvudmannarätten efter första grenens
utgång öfvergår på närmqfte ättemän, ligger
en stor obestämdhet ty sjelfva begreppet,
närmare ättemän, är icke i närvarande Riddarhusordning
utveckladt på något ställe mer än
i 3idje § der det heter; ”Hufvudmannarätten
närmare ättemänEgenskapen att vara närmare
eller fjärmare ättemän skulle således vara stadgad
att bero på mer eller mindre aflägset hopp
att blifva hufvudman, och sjelfva successionen
till hufvudmannarätt likväl grundas på,
hvilken som voro närmare ättemän eller ej.
Att praxis har till fullkomligt afhjelpande häraf
redan stadgat sig finner Utskottet ganska
väl, och befarar i synnerhet för de äldre ätterna
icke någon olika tolkning af den närvarande
§;s redaction, men den för alla sådana
cirkeldefinitioner oundvikliga egenskapen,
att blott genom praxis kunna erhålla betydelse,
är sjelf ibland de största fel en Lagredaction
kan äga.
Den 3 Junti,
Den af Utskottet föreslagna §. börjar med
definitioner, som upptaga första Momentet, oqh
hvari Utskottets egenteliga åsigt af frågan
innehållesj andra momentet innefattar undantag
frän reglorne; och i det tredje har
Utskottet till närmare utveckling framställt de
mäst förekommande fallen. I §,ns närvarande
skick innefattar andra momentet blott den
ena af de händelser då Utskottet ansett undantag
från principen, ehuru den än må stadgas,
vara nödvändig, nemligen når frågan är»,
om de enligt diplomen, med särskildt arfsordning
för den förlänsde titeln försedde, ätterna.
1 en del af dessa följer värdigheten
tvenne eller flere *f Stamfaderns barns grenar,
efter förstföd.sloratt; I ©n del innehafves den
af Fat och Son, eller Får och Sera Söner, på
en gång, och åter i andra följer den äganderätten
till testamenterade gods, och i detta
sednare fall är dess öfverlåt&nde från en till
annan bestämdt en domstolsfråga. Oaktadt
hela denna variation af stadgar, har frågan
om hufvudmannarätt för den upphöjda ättett
visat sig temligen enkel, emedan den vanligt*
vis består af få personer, men för den qvarblifna
delen af samma ursprungeliga, slägt,
har denna fråga varit merendels så mycket
mer invecklad. Hittills gällande Riddarhusordning
har afhuggit knuten genom stadgandet,
att ”Hufvudmannarätten för de icke upphöjde
ättegrenarne, kommer att gå i rått nedstigande
linea från den, hvilken nu hufvudman
är,” men först kan ordet nu gifva anledning
till olika tolkning af en lag, som med
Den 5 Junii.
29
bibehållande af detta ord blifvit 3'ne gånger
promnlgerad, tvä gånger under loppet af 18 i o,
och slutligen 1818, och sedan är det i alla
fall otydligt, hvem som bör blifva hufvudinan,
då dens gren, sorn var dét på den utmärkta
tiden, hunnit att utdö. Det är nemligen
icke bestämdt sagdt, om, i händelse då
någon tredje gren finne*, sorn är yngre än bå*
de den upphöjde ättens Stamfaders, och dens;
sorn sedan blef hufvudman; hela denna gren*
på samma sätt, skulle hafva företräde till hufVudmannsrätt,
framför alla deö upphöjda grenens
ätteläggar, ehuru dessa efter förstfödslorätten
äto Stamfadern närmare» Dat synes
principstridtgt, att till exempel dén till Friherre
upphöjde förra hufvudmannens andra Son,
sorn om Fadren Och hans äldre broder ej med
Friherrlig värdighet benådadts, varit den tredje
i ordningen att inträda i hufvudmannarätt,
skulls, genom Faderns och Frändernes upphöjelse,
sednare komma dertill inom Adelsrätten,
än alla öfriga af samma Stam; således
i stället för skäligen stor anledning att vid en
Riksdag kunna såsom närmaste närvarande
ättemän intaga säte och stämma; erhålla nästan
intet hopp att någonsin kunna göra det: och
detta oagtadt kunde hans hopp om Friherrliga
värdigheten Vara mycket aflägset, om den
äldre brodern finge många barn- Sådant hade
åtminstone behöft vara bestämdt stadgadt;
men den nu gällande lagen nämner blott att
hufvudmannarätten fortgår inom dens gren;
Sorn en gång erhållit den, och afgör således
5»
Den 3 Junti.
egenteligen endast, att de öfrige ättemännen
6å länge förblifva stående såsom expectanter.
Efter öfverläggning härom får Utskottet
framställa ett Förslag, att lemna ofvannämnde
icke till högre värdighet upphöjde ätteläggar
af den upphöjda ättens stamfader, rättighet,
att såsom ättemän kunna i sin ordning intaga
sjelfva den upphöjda ättens plats, och på grund
deraf vara Irån ättemannarätt till den lägre
nummer, på hvilken de för öfrigt qvarblitvit,
med full billighet uteslutna. Utskottet tror
sig i detta förslag, och den derpå grundade
definitionen af ättemannarätt icke hafva öfverskridit
den gräns, som KegeringsFormen utstakar,
emedan 12 §. Riksdagsordningen bestämdt
hänvisar hela Ridderskapets och Adelns
representation, således äfven hvarje fråga om
hufvudmanna- och ättemannarätt, till Riddarhusordningen,
hvilken åter Ridderskapet och
Adeln, om Kongl Maj.ts stadfästelse erhålles,
äger lagligen förändra; ej heller kan härigenom
den högre värdighet, som enligt diplomen,
tillhör blott de äldre sönerne, sägas vara lemnad
åt yngre ätteläggar derföre, att dem lern*
näts rätt att representera på Riddarhuset sina
äldre händer. Ursprungliga grunden till ättemäns
representationsrätt ligger just deri, att
de kunna ärfva hufvudmannarätt, och Utskottets
Förslag synes således äfven dermed vara
i afgjord öfverensstämmelse. Anmärkningsvärdt
är ock, att ordet ätterr.an, som föröfrigt
i de nu gällande 2 och 5 §. §. synes tillämpadt
endast på de afkomlingar af stamfadern, sora
Den 3 Juni i.
verkligen inträtt i ättens värdighet', just på
detta ställe användes i aldeles samma vidsträcktare
mening, hvari Utskottet, efter gifven
definition, ansett sig kunna nyttja det. Det
talas nemligen om öfrige ättemän af de till högre
värdighet upphöjde grenar, hvars ordning
att inträda i den högre värdigheten ännu ej
inträffat. Af dessa ord kunde man otvunget
draga den 6lutsatts, att sjelfva den nu gällande
RiddarhusOrdningen arnat åt nämnde ätteläggar
ehuru de i afseende på värdigheten
blifvit kallade expectanter, likväl, i afseende
på representationen, full ättemannarätt för den
upphöjda ättens nummer.
Att Uskottets gifne definition af ordet ät.
teman medför mycket enklare förhållanden,
visar sig ännu tydligare, vid betraktandet af
de atter, som efter den 6 Junii 1809 blifvit i
Adeligt ständ eller till högre värdighet upphöjde;
att inom de förra, eller de nya Adelsslägterne,
alla yngre söner och ätteläggar äro
ofrälse, till dess de äldre grenarne utgått, eller
de sjelfva genom egna förtjenster banat sig
väg till egen upphöjelse på annan nummer,
är i RegeringsFormen stadgadt, och Utskottets
förslag öfverskrider ej denna gräns, då det heter
"ättemän är hvar och en af ättens värdighet
lagligen delagtig blifven och dessutom
hvarje manlig bröstarfvinge af ättens stamfader,
få fnart han Jjelf är introducerad Svenfk Adelrmnn,
och ättens värdighet ärfva kan. ”Men,
i afseende på de redan förut adlade, men efter
den 6 junii 1809 i högre värdighet upphöjde
5 2
Den 5 Junit.
ätterne, stadgar väl iö §. i nu gällande Riddarhusordning,
att hufvudmannarätten för den
j lägre Värdighet qvarblifna delen af slagteri
skall öfvergå på närmaste ättemän, och det på
sätt 2 §• serskildt föreskrifver; men just om
dessa efter 1809 upphöjde ätter innehåller 2
§. ingenting annat, än ett åberopandé af 37 §.
i RegefihgsFormen, hvilken åter icke kan nämna
ett ord om hufvudmannarätten, såsom varande
étt ämne blött för Ståndets representationslag.
Det är således i sanning icke bestämdt
sagdt i nu gällande Riddarhusordning,
om på dessa slag af åtter, tillkomme fefter 1809;
kao anväödas den för förutnämnde ”i sednare
tider före antagandet af den nii gällande
Regeringsformen till Grefvelig éller Friherre
värdigheten upphöjde ätter,” gifna föreskrift $
att ”hufvudmannarätten för de ännu icke upphöjda
ättegrenarne går i rätt nedstigande linea
från den, hvilken nu hufvudman är.” Äfven
orri detta antäges, blir dock, för fallen af upphöjelser
efter 1809, eli ökad svårighet, utom
de redan änföfde, sorn torde böra anmärkasi
De personer af äldre ätter, sorn under serskildt
stadgad arfsordnirig under de sednare åren före
1809 till Grefve och Friherrevärdighet upphöjdes,
voro nemligen alla samteligé förut hufvudman
i sin förra ätt; der blef således, vid
upphöjelsestunden,ett ombyte af hufvudman,och
inom den nyas gren kunde således den rättig,
heten fortgå. Efter 1809, hafva åter redaö
fall uppstått, och kunna dagligen förnyas, att
en Adelsman af gammal slägt men yngre gren;
blifver
Den 5 Jnnii.
SS
blifver till Friherre upphöjd. Skall då, sedan
alla de äldre grenarne af adelsätten utgått,
hufvudmannarätten gå förbi Friherrens alla
ätteläggar till en annan ännu yngre gren, eller
ejV Derom finDes i nu gällande Riddarhusordning
intet stadgande; tvärtom, om det ena antages,
bryter man mot de reglor om närmaste ättemän
af äldsta qvarlefvande grenen , som 2 §.
i Mom. innehåller; om det andra åter anses
rigtigare, har man följt olika princip vid den
händelse då en hufvudman, och i den då en
blott ättemän, upphöjdes; och anmärkningsvärdt
vore, att den upphöjde personens yngre
ätteläggar 6kulle vara mäst vanlottade och
komma längst ner i ättemannaordningen, just i
den händelse, då den upphöjde personen, från
hvilken de härstamma, verkligen varit ättens
hufvudman.
Ännu en annan händelse har blifvit möjlig,
sedan den urgamla ordningen , att adelig
värdighet på alla barnen öfvergick, frånträddes,
den nemligen, att flere ätters värdighet kan
komma att på ett hufvud ärfvas. Om detta
fall innefattar den nu gällande RiddarhusOrdningen
icke ett ord mer, än hänvisningen i
slutet af 2 §., till 37 §. i RegeringsFormen;
denna §. säger åter ingenting bestämdt härom.
Möjligheten af den händelse, att två eller
flera bröder inom samma slägt af gamla
Adeln blifva i Friherrlig värdighet serskildt
upphöjde, att hufvudmannarätten således, ef
Bil.
till Ridd, o. Ad. Pr. V Band, 3
Den Junii.
ter analogi med den i medlersta delen af 2
för de få der nämnde ätterna stadgade princip,
i fall man anser analogi här lämplig, öfvergår
på en yngre gren, än aila de nämnde
brödernas, men att denna gren derefter dör ut,
och hvar och en af brödernes vid den tiden, består
icke blott af en person, utan af flere så kallade
expectanter på högre värdighet, visar, genom
svårigheten att säga, om hufvudmannarätten
då bör öfvergå på äldsta grenens yng-:
re ätteläggar, enligt den princip om förstfödslorätt,
räknad från Stamfadern , som i 1 Momentet
af nu gällande §. synes vara uttryckt,
och som i alla enkla fall gäller för hufvudmanna
rätts tillträdande, eller på den person,
som enligt Ärfdabalken är närmast den, som
6ist varit hufvudman, enligt deri princip om
arf efter sednaste hufvudmannen, hvarefter 2
Morn. i samma §. är uppgjord, ytterligare, huru
nödvändigt det är att stadga en enda öfverallt
conseqvent princip.
Men vid bestämmandet af dessa nya grunder,
har, såsom Höglofl. Ridderskapet och Adeln
lätt torde finna, det för Utskottets Ledamöter
varit nödvändigt, att förut för sig stadga,
hurudan den verkliga meningen af 37 §.
RegeringsFormen är; ty, innan den är bestämd,
famlar man i alla fall i mörker. Orden lyda:
”Ej må adelsskap eller värdighet, sorn hädanefter
förlänas, tillfalla flere, än den, som adlad
eller upphöjd blifvit, och efter honom hans
äldste manlige bröstarfving,” och så vidare.
Hvar och en torde ihogkoinma, att dermed
Den 3 Junii.
3$
åsyftades 1S09 en minskning i Adelns personal.
Orden "efter honom" hafva hittills, emellan
och vid flera Riksdagar, blifvit ansedda,
att betyda så väl ”efter hans död,” som, ”efter
hans upphöjelse till högre värdighet.” Om
detta varit rätt, eller stridaode mot ordens rätta
mening, hafva, som sagdt är, Utskottets ledamöter,
vid afgörandet af dessa frågor, maji
för sig uppgöra, och pluraliteten har, efter
lång öfverläggning, stannat i den tankan att
det varit orätt. Dåd, eller och förverkande af
adelig värdighet, har synts Utskottets ledamöter
vara de enda fall, då orden ”efter honom”
språkenligt kunde tillämpas, så mycket mer,
som diplomet icke omtalar, att den första Adeliga
värdigheten frånträdes, då man till en
annan upphöjes. Utan att på något sätt vilja
usurpera på den rättighet, att göra förklaring
af en §. i RegeringsFormen, för hvilken serskildt
förfaringsmethod finnes stadgad, har Ut.
skottet ansett sig böra framställa denna ain åsigt
för Ridderskapet och Adeln, och är behofvet
af ett bestämdt stadgande i RegeringsFormen
härom, i fall ett sådant saknas, det
hufvudsakliga skäl, hvarföre Utskottet, oagtadt
sin öfvertygelse om olägenheterne af
närvarande 2 och 10 § §• i RiddarhusOrdningen,
ansett sig böra föreslå alternatift, nämnde
§.§:s oförändrade bibehållande, för det fallet,
att Ridderskapet och Adeln verkligen
anser 37 §• i RegeringsFormen i detta afseende
otydlig, och ingen ändring i ni
-
Den 3 Junii,
got derpå beroende stadgande vara mödan
värdt, innan närmare förklaring vunnits- Skulle
åter Ridderskapet och Adeln anse 37
§. tydlig, och i all synnerhet om Ridderskapet
och Adeln anser sig böra förstå den likasom
Utskottet gjort, eller ock, i händelse den
tidsutdrägt af manga Riksdagar, som möjligen
kan blifva, innan en Grundlagsändring vinnes
om den ock vid hvar och en föreslås, af Ridderskapet
och Adeln anses så stor, att äfven
under tiden, för undvikandet af olägenheter
vid närvarande stadgandens användande, en redigare
och conseqventare redaction bör uppgöras,
då tillstyrker Utskottet antagandet af
den nu föreslagne förändrade §:n. Skulle Ridderskapet
och Adeln, i afseende på betydelsen
af orden, ”efter honom” i 37 §•, stadna i
motsatt mening emot Utskottet, torde några
mindre jemnkningar blifva nödiga, men aldeles
ingen förändring torde vara lämplig, innan
endera tolkningssättet blifvit af dem, som öfverlägga
om förändringen, bestämd, att i deras
tanka vara den rätta.
Sluteligen får Utkottet, i afseende på det
Stmmanhang, som dessa frågor äga med Friherre
Boijes motion, om den nu befarade möjligheten
att en Fader kunde representera på
en gång sjelf, och genom fullmagts utgifvande
för omyndiga barn, erindra, att, i händelse
Utskottets tolkning af 37 §. RegeringsFormen
är rigtig, uppstår, genom en persons upphöjande
hädanefter succesift i Adlig, Friherrlig
och Greflig värdighet, endast en nummer.
Att, i händelse Utskottets föreslagne redaction
af §. antages, i alla fall blott en representerad
ätt linnes, och att tor öfrigt genom det, sedermera
förekommande stadgandet om borttagandet
af Förmyndares rätt att'utgifva Fullmagt,
de flesta af Friherre Boije befarade vådor
undvikas.
Då första vilkoret för rättigheten, att inträda
såsom representant i en nationalförsamling,
mäste vara, att den person som sådant
önskar, skall hafva på ett tillfredsställande
sätt uppfylldt sina förbindelser så väl emot
det allmänna, som emot den enskildte, hvarunder
det, att göra rätt för sig i penningeväg
jemväl hörer, samt sålunda visat sig värdig
ett medborgerligt förtroende, och Riddarhusordningen
af sådan anledning redan ansett
Adelsman, hvilken afstått sin egendom till
borgenärerne och ej blifvit befriad från deras
framtida kraf, icke var behörig, att hvarken
för egen eller annans ätt ä Riddarhuset intaga
säte; har RiddarhusUtskotter trott, att af samma
grund äfven borde följa det bud, att Adelsman,
som tvungit en Borgenär att sig i
bysättningshäkte inmana, icke eller kunde, så
länge denna hans belägenhet fortfar vara behörig
Riksdagsman; och har ett sådant stadgande
blifvit i 6 §. infördt. Det skulle väl vid
första påseendet kunna synas, som ett förbud
härom skulle vara öfverflödigt, enär ordet häk-i
te vanligen innefattar begreppet om skyldighet
att vistas pä ett ställe utan att få derifrån
eigjaflägna och att följakteligen bysatt person ej
Den ä Junii,
borde kunna å Riddarhuset anmäla sig om
Poller. Men härvid torde Utskottet få upplysa,
att den Auctoritet sorn utöfvar högsta
uppsigten vid bysättningshäkten, äger lof, att
i visaa fall tillåta gäldenär, som der förvaras,
att någon stund på dagen vara ute i fria
luften, och det kan således icke vara omöjligt,
att en bysatt person begagnar sig afen sådan
tillåtelse, för att å Riddarhuset sig infinna och
Pollet utbegära.
Vid granskning af 7 § i gamla redactio
nen har Utskottet funnit, att samma bland
hinder för representationsrättens utöfvande innehåller,
utom de händelser, som i 18 RiksdagsOrdningen
uppräknas jemväl det stadgande,
att en Adelsman ej får sitta på Riddarhuset,
om han är för nesligt brott ställd under
tilltal, ehuru Utslag i saken ej ännu år fäldt,
uti hvilket stadgande Friherre Boije, Ludvig,
genom sin ofvanberörde motion begärt ändring,
Utskottet har väl å ena sidan trodt sig i detta
förbud upptäcka en ridderlig åsigt af Adelskapet
som icke är klandervärd, men å den
andr* funnit, dels att en så beskaffad föreskrift
måste anses stridande mot RiksdagsOrdningeng
både bokstaf och anda, enär denna
Grundlag bestämdt fordrar, att ett Domstol* beslut,
som afgör den felandes brottslighet skall
var* gifvet, innan en person kan fråntagas rättigheten
att vara Riksdagsman: dels ock att
detta förbud kunde i sin tillämpning, på det
mäst eftertänkliga sätt blottställa en Adelsmans
representationsrätt genom det tillfälle till
Dm 5 Junii.
s9
chican och förolämpning, sorn den öppnar för
illviljan och partisinnet, och hvarlöre en sent
vunnen upprättelse, om den erhålles, ej kan
lemna någon ersättning. 0'~h då således ett
slikt stadgande endast skulle tjena att tillfredsställa
en ömtålig hederskänsla, måhända i detta
fall för långt drifven, men deremot gifva
skydd åt företag, som voro vådeliga för den
enskildte Riksdagsmannens säkerhet; har Utskottet
på dessa skäl uteslutet detta stadgande
ur 6 $. af den nya redactionen.
I öfrigt får Utskottet i anledning af Friherre
Boijas yrkande om ett närmare bestämmande
af hvad med nejligt brott förstås, anmäla,
att då detta uttryck finnes infördt i 18
§ af Riksdagsordningen, som Utskottet vid
redactionens uppgörande till 6 §. i nya Förslaget
endast åberopat, och det icke är Utskottet
tillständigt, att ingå i tydning af Grundlagens
mening i detta fall, kan en närmare
förklaring öfver omförmälte uttryck af Utskottet
icke meddelas.
Uti 6 §. har Riddarhusutskott jemväl
gjort den förändring mot gamla redactionen,
att Utskottet uteslutit förmyndare forsin pupil
och en gäldenär sorn gjort concurs, utan
att blifva fri från sine borgenärers framtida
kraf, från rättigheten att utgifva Fullmagt till
annor man att intaga säte å Riddarhuset. I
afseende på förre omständigheten, har Utskottet
trott, att en Förmyndares eller målsmans
befattning, för den omyndige, efter de derfö
-
4o
Den 5 Junii.
re i Lag bestämde gränsor, endast inskränker
eig dertill, att bära omsorg för den omyndiges
person och att sköta hans enskilda angelägenheter,
som denne antingen för minderårighet
eller för bristande urskiljning icke sjelf utan sin
skada förmår vårda. Det torde icke kunna kallas
en angelägenhet, sorn rör pupillen enskilt,
att deltaga i nationalrepresentation och att der
yttra sig i allmänna frågor; tvertom synes hufvudmannen,
som derstädes för sin ätt intager
säte, icke böra annorledes betragtas, än såsom
ättens gemensamma ombud, och alldeles icke
såsom förande blott sin enskilta talan, ehuru
han för hvarje serskillt tillfälle icke kunnat
i detta ändamål af slägtens medlemmar erhålla
något formligt uppdrag, såsom i verkställigheten
icke möjligt att åstadkomma, hvadan
man funnit lämpeligt att, till afböjande af
tvister och vidlyftigheter, en gång för alla
stadga, att denna Ombudsmannsbefattcing skulle
tillhöra den äldsta manliga afkomling af
äldsta grenen i hvarje slägt. Om dessa grunder
äro rigtiga så föijer ock deraf, att Förmyndare
och målsmän, som utgifva Fullmagt
till annor person, att utöfva den omyndiges
representationsrätt, vid detta tillfälle icke mera
uppträder såsom vårdare af pupilens enskilta
rätt, utan såsom en person hvilken
handlar å slägtens vägnar i en allmän angelägenhet,
men hvartill, enligt hvad här ofvan
blifvit utredt, hans befattning icke på något
sätt berättigar honom, hälst det icke kan påstås
att den omyndige hufvudimnnen tili sine
Den 3 junii.
enskilta fördelar något lider derigenom, att
ättens plats på Riddarhuset står ledig.
Beträffande åter förbudet för Cessionant,
att fullmagt utgifva, har Utskottet vid införandet
af denna föreskrift endast tillämpat den
allmänt antagna regeln, att den som sjelf ej
har någon rätt ej heller kan öfverlåta den på
en annan, och har Utskottet i båda, förevarande
händelser ansett den omständigheten, att
antingen den omyndige eller Cessionanten vöre
den enda af sin ätt icke förtjena något
serskildt afseende till undantag från en allmän
grundsats.
Utskottet har trott, att såsom princip
borde antagas, det en och samma person icke
finge på två sätt deltaga i Nationalrepresentationen,
helst han i annat fall skulle erhålla
en fördel framför sine öfrige medrepresentanter,
sorn icke med något gilltigt skäl kan försvaras.
Och ehuru i afseende på Herr LandtMarskalken
och Talemännen för de trenne öfrige
Stånden, ibland hvilka den för PrestcStåndet
kan vara och äfven för närvarande
är Adelsman, det velat erindras, att dessa per.
söner i egenskap af Talmän, icke hafva någon
röst i det Stånd de anföra, hvilket måste m edgifvas;
likväl och då det icke kan bestridas,
att en Talman äger flere i lag gifna anledningar
att verka på besluten, serdeles då man ihogkommer
hans deltagande i Talmäns conferencerne,
der öfverenskommelse träffas huru målen
skola behandlas och propositioner uppgöras,
4a
Ben 5 Junii.
samt hans skyldighet att leda Ståndets öfver,
läggningar; och Talemannens inflytande på
besluten således torde böra anses vara åtminstone
lika stort med en Ledamots, i synnerhet
hos Ridderskapet och Adeln , dar Ståndet
vanligen urgöres af 4 å 500 personer; har Utskottet,
på grund af ddssa åsigter, infört de
nya stadganden, hvilka innefattas i 7:de §. af
Förslaget.
Vid 8:de §. har Utskottet tillagt den föreskrift,
att om Adelsman som råkat i fiendtlig
fångenskap och med främmande Ofveshets
tillstånd vistas i Fäderneslandet, intagit säte
å Riddarhuset, han då bör, i händelse någon
sak der skulle förekomma, som angår den
magt, emot hvilken han förbundit sig att ej
bära vap^n intill dess fred blifvit sluten afhålla
sig ifrån att bevista de i ett sådant ämne
förefallande öfverläggningar och beslut, vare
sig in Pleno, Utskott eller Nämnd. Grunden
för detta stadgande har Utskottet hämtat derifrån,
att då krigsfånge genom det löfte
han i ofvanberörde måtto ifrån sig gifvit,
skäligen kan anses vara i ett fika beskafFadt
förhållande af beroende, som den person , hvilken
med Tro- och HuldhetsEd emot främmande
msgt sig förbundit, och denne af gi 11—
tig orsak fått sig ålagdt att ej deltaga i sådane
mål, hvilka kunna röra samma magt; har Utskottet,
trott att enahanda förbud jemväl borde
för hemförlofvad krigsfånge vara gällande*
-
Den 3 Junii.
Då det synts Utskottet behöfllgt, att en
pröfning föregick innan afkomling af utflyttad
Adelsman i fjermare led än son, åter finge
inträda i utöfning af rättigheten att deltaga
i Nationalrepresentationens öfverläggningar
om Rikets allmänna ärender, har sådant
varit föranledt af dsn omständighet, att en
sådan afkomling alltid är född utomlands, och
det således icke alltid kan inom Sverige vara
kändt, huru dels hans eget, dels ock fadrens
uppförande efter utflyttningstiden, varit beskaffadt;
och då sådant i väsendtlig mån verkar
på tillgodonjutandet af de rättigheter, en
Svensk Adelsman tillkommer, har det synts
angeläget, att förhållandet härutinnan blefve
styrkt genom företende af Auctoriteters intyg
från de Utrikes orter, der afkomlingen och
hans Förfäder vistats, innan han å Riddarhuset
får inträda, samt att dessa betyg varda
till deras rigtighet pröfvade: Denna pröfning
har Utskottet ansett böra uppdragas åt högsta
Magten såsom rörande ett ämne af den mäst
grannlaga beskaffenhet och hvarigenom en
persons dyrbaraste Medborgerliga rättighet,
den, att äga en röst i Nationalförsamlingen,
komme att bestämmas. De af Utskottet i öfverensstämmelse
härmed författade stadganden,
igenfinnas i Förslagets 9:de §.
Enär RiddarhusDirectionen, enligt Ridderskåpets
och Adelns beslut vid sista Riksdag
och hvari Utskottet för sin del icke finner
anledning tillstyrka ändring, bör, äfven under
Riksdagar, i sin befattning fortfara, samt Rid
-
44
Den 3 Junti.
darhusDirectioncns Ledamöter synas af alla
bäst vara i tillfälle, att på grund al de vid
Riddarhuset förvarade Genealogiska samlingar
och de särskildta för deras completterande
årligen inkommande förteckningar från Rikets
Consistorier, meddela Herr LandtMarskal.
ken de upplysningar i gcnealogiskf afsseende,
som vid anteckningarne kunna erfordras-, har
Riddarhusutskott ansett det i 14 §. af 1S «8
års Riddarhusordning befintelige stadgande,
att Herr Landtklarskalken skulle utse 3 ne
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln som,
jemte 3:ne RiddarhusDirecteurer, skulle under
Herr LandtMarskalkens ordförande sammanträda
för att börja anteckningen , såsom nu mera
icke lämpeligt böra förändras sålunda, att RiddarhusDirectionen
borde vid samma anteckningar
ensam vara Herr LandtMarskalken till
biträde; hvarförutan Utskottet, sorn funnit all
föreskrift i nu gällande Riddarhusordning sak.
rias, huru förhållas borde i händelse olika meningar
emellan de antecknande Ledamöterne
uppstod, låtit i litte §. inflyta ett särskildt
bud derom. I öfrigt har Utskottet sökt att
på ett mera tydligt sätt än hittills i Riddarhusordningen
skatt, uttrycka hvad med anteckning
förstås och huru dermed bör tillgå.
Såsom en brist i nuvarande Riddarhusordning
har Utskottet jemväl ansett, att någon
iöreskrift ej är meddeld, huruvida Herr
LandtMarskalkens jemte de vid anteckningen
biträdande Ledamöternes, och sedermera RiddarhusUtskottets
beslut i frågan em hinder
Den 3 Junii,
för begärd anteckning vore af den beskaffenhet,
att i händelse af missnöje, klagan deröfver
linge föras och hvarest sådan borde anmälas.
Dylika frågor kunna likväl uppkomma
och närvarande Riksmöte har lemnat ex-i
empel derpå, att de Herrar hvilka verkställte
anteckningen icke ansett sig kunna utlemna Tollet
åt en person, sorn derom gjorde anhållan,
utan blef Irågan af Herr LandtMarskalken i
Ståndet anmäld och der afgjord. Utskottet har
derföre uti en ny §. under N:o 18 föreslagit
huru i dylika fall borde förfaras, dervid Utskottet
dock ej gjort det tillägg, att de beslut
Ridderskapet och Adeln i sådane mål fatta,
icke må såsom prejudicat anses eller framdeles
kunna i sådan egenskap åberopas, hälst
det i annat fall möjligen skulle kunna inträffa,
att genom dylika beslut en Codex bildades,
sorn vore för de fleste Ståndets Ledamö-’
ter okänd och hvarigenom förklaringen öfver
eller tillägg i RiddarhusOrdningen kunde uppkomma
på en väg, som vöre stridande mot
det sätt, hvilket för dylikas tillvägabringande
redan finnes föreskrifven.
Stockholm den 9 Maji 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C. G. Spens.
N. Snoilsky.
46
Den 3 Junii.
pärfia Afdelningen af RiddarhtisOrdningen,
eller angående utöfningen af Ridderskapets
och Adelns representationsrätt under Riksdag.
i § Se t §. i 1818 års
Riddarhusordning.
På Riddarhuset eller vid Ridderskapets
och Adelns sammankomster under Riksdag, äge
hvar och en introducerad ätt, efter den
vid i8oy års Riksdag stadgade nummerföljd,
Säte och Stämma, på sätt denna Riddarhusordning
föreskrifver.
§.2.
Se 51 §. första perioden.
Hvad som till Introductions vinnande fordras,
är i Kongl. Förordningen den 8 Maji
1775 och Kongl. Brefvet den II Februarii
1800 bestämdt; äfvensom att den. som af Kongl.
Majit blifvit till Greflig eller Friherrlig värdighet
upphöjd, eller med Adelskap benådad
men inom tvenne år efter utnämnandet ej har
sig till vinnande af Introduction å Riddarhuset!
anmält, har all vidare rätt dertill förlorat,
så framt ej Kongl. Maj:t täckes genom
serskild Nådig resolution den försutna tiden
återställa.
§. 3- — Se 9 §.
Alla de Comtnendeurs ätter, hvilka till
-
Den 5 i Jun i.
komrnit före den dag, då den nu gällande RegeririgsFormen
blef af Kongl. Maj:t och Riksens
Ständer fastställd, äga att bibehålla det
högre säte å Riddarhuset, som dem blifvit för
detta tillagdt; men under ingen förevändning
ina hädanefter någon ny sådan ätt bildas, ej
heller någon ätt ur sin ordning flyttas.
$. 4.
\\fla
ijo. Stamfader för
en ätt är den, som samma
ätt på Riddarhuset
börjat. Ättemän är hvar
och en af ättens värdighet
lagligen delagtig
blifven och dessutom
hvarje manlig bröstarfving
af ättens Stamfader,
så snart han sjelf
är introducerad Svensk
Adelsman, och ättens
värdighet ärfva kan.
Hufvudman är den ättemän,
hvars ättegren,
från och med eget led
till och med Stamfaderns
barns led i hvart
och ett varit och är
äldre, än någon af de
öfrigas. Fjermare eller
yngre i Ätten är den ät
-
§ 4-
2'.dra Alternativet,
2 §. Till undvi
kande
af all irring ättemännen
emellan, hvilkendera
för ättens hufvudman
bör anses,
skall, såsom förr varit
vanligt, äldste sonen,
och efter honom
hans äldste Son, och
så man efter man, så
länge någon lefver,
som ifrån äldste sonen
ifrån manslinien
härstammar, alltid vara
ättens hufvudman, men
derefter närmaste ättemän
af äldsta qvarlefvande
grenen, och
hans mannliga efterkommande,
på lika sätt
efter hvarannan. För
de i senare tider, före
48
Den 5 Junii.
teman, som sednare,
eller icke utan fleres
bortgång', kan blifva
hufvudman, närmare eller
äldre i ätten den som
förr skulle blifva det.
s:o Undantag härifrån
uppstå inom de
Äller, hvilkas då för
tiden varande hufvudman
före den 6 Junii
1809 blifvit, jemte
större eller mindre del
af slägten, och med
serskilt stadgad arfsordning
till Friherrlig
eller Greflig värdighet
upphöjde, hufvudmannarätten
för den ätt, som
utgörslägtens icke upphöjda
del, är blifven
tillagd den ättemän,
som, af de enligt diplomen
i lägre värdighet
qvarblifvande, var
närmast den eller de,
hvilka i den högre inträdde
och förblifver
inom nämnde parsons
gren till dess den utgår;
annat undantag
utgöre den ättemän,
som
antagandet af den nu
gällande RegeringFormen
af den 6 Junii 1809
till Greflig eller Friherrlig
värdigket upphöjde
ätter, kommer
hufvudmanna- rättigheten
för de yngre och
icke till högre värdighet
upphöjde ättegrenar,
att gå i rät ned;
stigande lineapå svärdssidan
från den, hvilken
nu hufvudman är; men
de öfrige ättemän, af
de till högre värdighet
upphöjde, att stå såsom
expectanter, till dess
deras ordning i den
högre värdigheten inträffar.
Hvad åter vidkommer
de ätter, hvilka,
efter RegeringsFormens
antagande,
blifvit med Adelskap
eller Greflig, eller Friherrlig
värdighet förlänte,
6å förhålles med
dem efter det, som i RegeringsFortnens
37 §♦
finnes stadgadt.
io §. Efter hufvudvud
-
Den 5 Jann’.
49
Sorn shera So en särskild
atis värdighet ärf
Va kan. Han räkne
sig, i afseende på Säte
toch Stämma å Riddarhuset,
till den ätt från
hvars Stamfader han
närmast härstammar,
Samt eriär denne varit
gemensam för flera af
dessa ätter, till den
sorn främst på Riddarhuset
sitter.
3:0 Uti ytterligare
utveckling af ofvanstående
föijer således:
att hufvudmanskapet
för do äldre Adliga,
Commendeurs, Priberrliga
och Girefliga ätterna
ärfvas efter förstfödslörätten,
uti rät
nedstigande linea på
svärdssidan.
Att utaf de med
Stadgandet af Serskilt
ArfsOrdniog före deri
6 junii 1809 till högre
värdighet upphöjde
ätter är Hufvud
-
man för Adlig ätt, sorn
till Friherre upphöjd
blifvit och introductioa
erhållit, tillträda närmaste
ättemän , derest
sådan finnas hufvudmannarätt
för Adeliga
attén. På samma sätt
förhålles äfven när
Friherre till Greflig
Värdighet upphöjd blifvit:
dock iagttages alltid
härvid hvad 2 §.'
Serskildt föreskrifvéri
Bil. tili Ridd. o. Ad. Pr. V Band. 4
5o
Den 5 Junti.
man den, sorn äldst af
af dem , hvilka i värdigheten
inträdt, och
ättemän alle de, till
hvilka hans ratt, eller
nämnde Värdighet^ öfe
vergå Rån. För den
icke upphöjde delen af
slägten tillkommer åter
Hufvudmsnskapet
den, sorn antingen sjelf
var rä*-mast af de, när
upnhöielsen skedde,
qvarblifvande ättemänoen,
eller som äldst
är af en sådan parsons
pren. Först efter denna
kan platsen intagaa
af de i s?g sjelf äldre
grenar, som genom yngre
bröstarfvingar af
dem, sorn bekladt den
högre värdigheten, kuni
na hafva uppkommit;
och hufvudmanskapet
bestämmes då alldeles
sorn i de äldre ätterna.
Att för de sedin
dfö 6 Junii 1803 tillkomne
ätter är hufvudman
den, sorn enligt
37 5 i R gerings*
Formen ätteos vätdig
-
het innehafver och
Stamfadrens alla öfriga
manliga bröstarfvingar
stå, de ofrälse såsöra
texpectanter, och Adelsmännen
såsom ättemän^
att vid hufvudmannens
död, efter hvars och
ens ålder i ätten, ärfva
dess värdigheti
Att öm, enligt gällande
stadgar hufvudmanskap
för mer än
en ätt tillfaller en och
samma, då må den ätten,
som efterstå Sätet
på Riddarhuset äger,
anses såsom innebegripeb,
så framt ej
andra ättemän finnas *
än de, som tillika ärd
det af . den främre ätten.
Åro åter ändra
lefvande grenar af deri
tillfallande ätten; må
val de öfvannämda
hufvudmanskapen äöses
förenade äf deri,
sorn värdigheterna förenar;
men deras fräiider
vare ättemän, enligt
i och 2 mometitit
af denna §• hvas
?*
Den 5 Junti*
och en af den ätt, från
hvars Stamfader han
närmast härstammar.
Att hufvudman hvilken
förenar flere adeliga
värdigheter, såsom
i detta 3;dje momentet
säges, må utotva
sin rätt endast för
den ätt, som främsta
Sätet på Riddarhuset
agar.
§. 5- — Se 3
När Riksdag hållas skall, åge hufvudman,
som vid den forsta eller andra af de
anteckningar hvarom utte och urte § §.
handla dertill sig anmäler, ovilkorlig rätt, att
säte för ätten intaga. Har hufvudmannen vid
andra anteckningen sig icke anmält, äge annan
ättemän samma rätt och bland fiäre den, sorn
är Hufvudmannarätten närmast. Har någon
Årteman icke heller sig anmält, må säte för
ätten intagas af Fullmägtig, som sjelf är af introducerad
ätt och sorn Hufvudmannen eller den
hans rätt utöfvar, på sätt här nedan föreskrift■
ves, förordnat. Under Riksdagens lopp vare
Hufvudman, Åtteman eller Fullmägtig, sora
sig först anmäler berättigad, att säte för ätten
intaga. Af de som på en gång sig anmäla,
njute hufvudman framför ättemän, hufvudmannarätten,
närmare Ättemän, framför fjerran
-
Den 3 Juntti.
fe, samt Ättemän framfor Fullmägtig företräde.
§, 6„ — Se 4, 7 och 8 §• $.
samt en del af iö j»
Fiån rättighet att äga säte och stämma
på Riddarhuset vare de personer uteslutna, hvil-*
ka enligt 18 §. i Riksdagsordning icke kunna
såsom Riksdagsmän i något Stånd godkännas.
Lag samma vare med bysatt person Är Ådeisman,
hvilken för nesligt brott blifvit inför
Domstol tilltalad, genom hehörigt utslag,
som dock ej ännu vunnit laga kraft, förklarad,
antingen till straff skyldig eller med mer än
halfva bevis besvärad, så att domaren funnit
saken böra till framtiden lemnäs då den kunde
uppenbar varda, då var® han intill dess sam*
ma Utslag lagligen upphäfdt blifvit, från Riddarhuset
utesluten. Ej må Fullmagt antagas,
derest utgifvaren icke fyllt 21 år, samt i öfrigt
är till säte och stämma på Riddarhuset:
berättigad. Får hufvudman enligt denna Riddarhusordning
icke utgifva fullmagt, inträde
närmaste ättemän, på hvilken sådant icke inträffar
för tillfället i full hufvudmannarätti finnes
ingen sådan vare då ättens plats på Riddarhuset
ledig*
§. 7- Ny f;
Är Adelsman i något annat Riksstånd
röstägande ledamot, eder Taleman, eller äe
ban LatidtMarskalk, då rcvå han fös den? Riks.-
Den 5 Junit*
dagen hvarken sjelf eller genom Full magli g
sin Riksdagsmannarätt på Riddarhuset utöfva.
§. 8* Se sista delen af
11 §. samt den i % §,
År Hufvudman utrikes rest antingen i
Konungens ärender, eller med vederbörligt
tillstånd för enskildta angelägenheter, vare
hans rätt bibehållen att fuUmagt utgifva. Adelsman,
som fått Konungens tillstånd, att gå
i främmande Herrskaps tjenst, eller att sig erao?
främmande Öfverhet nied tro- och. buldhetseu
förplikta, oagtadt han fast egendom eller
embete här i Riket innehafver, åge, eå vida
han för sin person här i Riket skattskrif—
ven är rättighet att säte på Riddarhuset inta
ga
j dock om någon sak förekommer der, som
angår det Herrskap i hvars tjenst han är, må,
han ej få öfvervara hvarken öfverläggringarne
eller beslutets fattande, hvarken in Pleno,
Utskott eller Nämnd. Med Adelsman, som är
i fiendtlig fångenskap och med främmande öf~
verhet«tiilstånd vistas » fäderneslandet vare
lag samma i afseende på det herrskap, mot
hvilket han sig förpliktat.,
% 9. Se 13 §.
Flyttar Adekman sitt bo och hemvist utrikes,
på sitt 32 §. i 1723 års adaliga privilegier
omförmäler, håfve han och hans efterkommande,
som utrikes äro förlorat säte och
stämma bland Ridderskapet och Adeln, än
-
Dea 5 Junii.
5 5
»kont han eller de fast egendom har i Riket
Iga. Inflytter i Riket sådan adelsman åter eller
hans son och lagligen styrker, att hans förbindelse
emot fiammande herr-kap upphört,
samt att han med ny tro- och huldhetsed emot
Konungen sig förpligtat, då må han af
det utrikes vistandet icke vara hindrad, att inträda
i alla rättigheter såsom Svensk Adelsman.
Afkomling i fjermare led an son, af dea
utflyttade Adelsmannen, må icke återfå sin rätt
till säte och stämma på Riddarhuset förr, än
han dertill erhållit Konungens serskildta nådiga
tillåtelse, samt i öfrigt företedt sådane be-*
vis, sorn här ofvan föreskrifne äro,
§. to,
Se första delen
af 11 §,
Adelsman, som utur Riket afvikit, häfver
förverkat rättighet tilt säte och stämma på
Riddarhuset. Återkommer han, u*an att blifva
till brott förvunnen, inträde han i alla si-'
pa förra rättigheter,
§. n. _ Se a*
Så snart LandtMarskalk, enligt 52 §. af
Regeringsformen och 23 §• af Riksdagsordningen
blifvit af Konungen i nåder utnämd, och
af de 2:ne äldsta närvarande Grefvar, till hvilka
Kongl. Majt honom öfverlemnar, till Riddarhuset
beledsagad, emottages han derstädes
vid ingången af RiddarhusDirectionen, RiddarhusSecreteraren
och de öfrige till Riddarhus*
56
Den 3 Junii.
Canzliet hörande personer* Derefter sammar^
träder den följande dagen å utsatt timma, efter
föiegånget anslag RiddarhusDirectiooen under
LandtMarskalkens ordförande, för att förrätta
anteckningen. Med anteckning förstås
den åtgärd, hvarigenom en Adelsmans begäran
om inträde å Riddarhuset såsom Riksdags.»
man varder, i grynd af denna Riddarhusordning,
G-neslogiska Tabelier och andra tillförlitliga
handlingar pröfv^d: hans namn och värdighet,
derest något hinder icke möter, införd
i en för sådant ändamål på alla lefvande ätter
iruättad uppropslista, samt honom tillställd en
roed Riddarhusets sigill påtryckt Poilet, med
påskrift af ättens nummetr och namn, med dea,
antecknades förnamn, samt nummer på den
bänk, der hans ställe är honom anordnadt»
Sk tille emellan de personer hvilka anteckningen
sålunda förrätta, olika meningar uppstå
om er< söksndes rätt att InträdesPollet erhålla,
aigöres frågan genom fleste rösterne, hvarvid,
i händelse af ett lika antal, LandtMarskalkcB
äge dea afgörande.
§. 12,. — Se fortsättningen
af 14, §.
Sådane anteckningar^ hvarvid det åligger
RiddnrhusSecreteraren, RiddarhusFiskalen och
Riddarhusets tvenne ordinarie Canzjister att alltid
vara tillstädes, för att lemna upplysningar
och biträde, böra vara tvenne och iörrättss
hvardera med 2:ne ypprop, som af RiddarhusFiskalen
verkställa», skoiaodes förssa anteck-i
Den 3 Junti i
5?
wincens tvenne upprop ske på särskilde© dagar
pien efter hvarandra, så framt ej helgedag inträffar,
då det sednare uppropet blilver näst$
SöcHnedag derefter Andra anteckningens begge
upprop ske på en dag, hvilken bör vara
den närmast föregående helgfria innan Konungen
i nåder kallar Ständerna på RiksSalen,
Vid sednare uppropet af denna anteckning utlemnäs
Polletter åt Ättemän och Fullmägtige,
hvilka^ sådant ej vidden första kunnat beviljas.
§• 13- Se 15 §,
Sedan må icke någon anteckning tillåtas
förr, än RiddarhusUtskottet är förordnadt,
hvilket genast ske bör, så snart Electorerne
äro valde. Detta Utskott bör och sedermera
endast för anteckningar sammanträda en half
timme för hvarje utsatt Plenum. Ej må någon
af RiddarhusBetjeningcn utan RiddarhusUtskottets
samtycke, till någon, eho det vara må,
Pollet utgifya vid ansvar efter Ståndets bepröfvande;
börandes i öfrigt noga tillses, allden
sorn Pollet ordentligen erhåller, äfven genast
och ofelbart varder i uppropslistan antecknad.
Ej må någon till anteckning anmälas,
som sig vid Riksdagen icke personligen infua^
ait, eller Pollet för honom utgifvas.
§. 14»
Se 6
Häfver Ättemän i behörig ordning antecknad
blifvit, äge i sådant fall hufvudman rät--  tighet, att i grund af behörig fullmagt Säfs fcy?
58
Den 3 Juni i.
annsn ätt intaga. Har hufvudman fullmagt ut-*
gifvit vare han för den Riksdagen skujd från
utöfningen af sin Riksdagsmannarätt , utom i
den händelse, att Fullmägtig sin rätt förlorat,
eller och utrikes rest, eller sin Pollet till RiddarhusUtskottet
återlemnat Dör under påstående
Riksdag hufvudman, som Fullmagt utgifvit,
iemne Fullmägtig det Säte han pä grund
deraf innehaft. Blifver under påstående Rikadag
Fullmägtig genom hufvudmar/nens afgång
sjelf hufvudman, intage han säte för sin egen
ätt, utan att skiljas från egenskap af Elector,
Utskotts eller Nämnd» Ledamot.
§. is- — Se iö$.
Den, hvilken första gången såsom Riksdagsman
sig anmäler, åligge, att om sin ålder,
ifall sådant äskas, uppte bevis genom utdrag
af Kyrkoboken, ifrån drn församling der han
född är, Finne* ei Kyrkobok, galle då bevis
af någon Konungens Embetsman i orten. Företer
sig anledning att injemnadt betyg är o~
figtigt, blifve inkmnaren g«n*st tilltalad i laga
ordning och erbålle ej inträdespolkt innan
han sig inför Domstol rättfärdigat, och må han
i händelse betyget finnes falskt, hafva förlorat
för den då påstående Riksdagen ali rätt till
Säte och Stämma bland Ridderskapet och Adeln.
Innehålla de i Riddarhuset befintlige genealogier
fullständig underrättelse om den sökandes
ålder med dag och dato, är ej annat
bevis af nöden; men påstår den sökande, att
genealogiens uppgifter äro origtige, hvile itki
c
Den 3 Junti. (>9
gan om pollets erhållande till dess h«n anskaffar
hevig. Anmäla sig på en gång flere, som
göra anspråk på hufvudmannarätt, för samma
ätt, eller på närmare ättemannaiätt, eller klagar
någor öfver utlemnad Pqllet, i grund af
påstådd prigtig gen-alogie, då blifve, eller
fortfare att vare antecknad den, spm enligt
genealogien är närmast berättigad, till dess
den andra sio bättre rätt med antagliga bevis
inför vederbörlig Domstol styrkt.
§. 16. — Se 17 f.
Ej må någoo Fullmagt för gällande anses
Och antagas, som icke af ättens verkliga hufvudman,
eller den dertill efter denna Riddar*
husQrdning, berättigad är, blifvit ulgifven. Börandes
Fullmagten, antingen med utgifvarens
stil öfver allt, skrifven och undersluifven, eller
lagligen bestyrkt, ovilkorligen vara förfat*
tad efter följande formulair.
Till den Lagtima (Urtima) Riksdag, som
i N. skall hållas och täger sin början den (dag
och.år) befullmägtigas härmed (caracter och
namn) att för
Grefveliga
Friherrlig»
Commendeurs
Adeliga
intaga Säte och Stämma på Riddarhuset,
hvarvid han ovilkorligen förpligtas, att stalia
Ätten N. N., N:o oo.
Den 5 Junii.
sig till efterrättelse den af Kongl Maj;t och
Riksens Ständer antagne och besvurne Rega-*
ringsForm af den 6 Junii 1609 , jemte Riksdagsordningen
af den 10 Februarii *8io och
oirige gillande Grundlagar. Ort och datum.
Namn.
Sigill
Caracter.
§. 17. — Se 18 §.
Uppvisas vid en och sanjma anteckning
tvenne eller flere Fullmagter för en och samma
ätt, varde de alie, ehuru af behörig man
utgifne, ogillade. Anmälas sådaoe Fullmagter
Vid piska anteckningar, galle den som först
uppvisad blifvit- Den som med obehörigt utg'}
vande af en eller flere Fuliipagter beträde®,,
kommer för ett sådant förhållande, hvilket uti
Ridd arhusUiskottct, uppå RiddarhnsFiskalens
anmälan upplagas och undersökas bär, att an*
ses Säte och Stämma på Riddarhuset för längre
eller kortare tid förlustig, allt efter hvad
Ridderskapet och Adeln iu Pleno derom kap.
rättvist pröfva.
§. i8- — Ny §.
Den hvars anhållan om InträdesPollet ansetts
icke kunna beviljas, äge när afslaget haijom
tiilkännagifves, äska förhållandets anmälande
t£ Ordföranden hqs Ridderskapet och
Den 5 Junii.
61
Adeln 5n Rleno, på hvars slutelig* afgörande
frågan kommer att bero, utan att likväl det
beslut, som af sådan anledning i Ståndet fattas,
må såsom prejudicat anses eller framdeles
kunna i sådan egenskap åberopas. Såsom allmän
grundsatts gäller, att den, hvilken enligt
denoa Riddarhusordning blifvit ansedd oberättigad
att sjelf intaga Säte och Stämma pa
Riddarhuset, under samma tid ej eller får Fulimagt
utgifva.
till PleniProtocolIet för den 6 Junii,
Grefve Hård} Cart Gufiajt
Vore fråga härom eft inrättning, som icke
fedan existerade, skulle jag troligen afstyrka
NummerLotteriets införande, men ett olika
förhållande kan vara, att inrätta något nytt
och att afskaffa »ågot gammalt. NummerLotteriet
har för det mästa lemnat Staten eö
betydlig behållning. Detta är en allmän för
-
förmiddagen*
N:o i«
v
62
Den 6 Juni i f. m.
moa, och frågan är då att Undersöka otti detina
förmon öfverväges af någon deraf härflytande
allmän skada. Mari säger att Staten uppmuntrar
till HazardSpel och derigenom felat
mot sin egen Värdighet och moral-lagens Fordringar.
jäg inser ej hvad ondt är deruti, att
Staten lemnar ett tillfälle till speculationer
på lyckans gunst och drar en vinst af missräkningen
j då det, efter ingen rättsgrund, kan
förbjudas den enskilde, och då genom denna
allmänna inrättning man är garanterad mot
svek och bedrägeri, hvars lättare användande
vid enskilda HazardSpel föraftledt förbudet
mot dem- Vilkoren äro bestämde och de uppfyllas
noggrant. Det beror af hvar och en att
deruti ingå eller icke. Klan kan icke med skäl
säga, att Staten uppmuntrar till misshushållning,
öm någon beröfva^ sin Famille ett nödigt
underhåll, för att göra en insatts i Lotteriet.
Icke heller att Staten uppmuntrar tili
Lagbrott* orri någon genom olofliga utvägar
söker förskaffa sig medlen härtill, lika litet
som i allmänhet Staten kati gifvas skuld för
de oordningar Och brott, sOm mensklig* passioner
åstadkömm*. Ické heller har man sett
många familiers undergång beredd genom Lotteriet,
eller måöga förbrytelser derigenom föranledde,
utan kan man taga nästan för afgjordt
att de menliga verkningar, sorn någon gång
tillskrifvas denna inrätthing, äfven utom densamma
icke uteblifvit. Man må då anse Statens
vinst af Lotteriet, såsom en beskattning på
misshushållningen, och den synes mig icke
mera omoralisk, än den, som oklandradt ägef
Den 6 Junii/. rm
63
irum på fåfängan och luxen, eller på idogheten
och industrien.
Jag tillstyrker i följd häraf, bifall till Stats»
Utskottets Betänkande.
Kio 4»
Herr Rothlib, Axeli
I en tidpunkt, då både jordbruk, narina
gar och snart sagdt allt söm kan tåla beskattning
ej saknar en ålägd bevillning, och då det
bevillningsbelopp, Som nu inflyter från Num-'
ttierLotteriet skulle försvinna, om inrättningen
upphörde, hvarigenom en ökad tunga uppkom
för dem, sorn i bevillningsväg måsté uppfyll*
bristen, så anser jag betänkligt upphäfva denna
inrättning, och med lemnad rättvisa åt de
värde talare, som påstått NummerLotteriets
upphäfvande, får jag likväl på den grund jag
anmält, yrka dess fortfarande, jag tror dessutom
att ingen bevillning till Staten utgår lättare
eller med mera flöje, än den som härflyter
från NummerLötteriet. Jag tillstyrker det«
före bifall k StatsUtskottets Betänkande.
N:o 3.
Grefve Hård, Carl Gtiflaf:
Ått den af gammalt bibehållna grunden för
€4
Den 6 Juni i f. ml
stänge-skyldighetens utgörande, hemmantal och
ägorymd samt egenskapen af odalägor eller
utmark, upphört att vara lämpelig, har mail
ofta erfarit, serdeles der* genom skifte eller
odling, hemmansgrämor och ägors beskalfen^-  het undergått förändring; och det torde vara
öfverflödigt att anföra de många fall der tillämpningen
af vår cu gällande stängselförord,
ning blir Orättvis, hinderlig för jördens fria
begagnande och ledande till tvister. Att hemmantalet
tagits till grund för skyldighetens
bestämmande ? härör naturligtvis deraf, atfc
större hemmantal supponerats medföra storrå
ägorymd; men om än detta förhållande alltid
jnträlFade är dock grunden i sig sjelf icke rigtig.
Der hemmanen möta eller i sjelfva skillt
naden, är den angränsande linien af hvarderas
agor lika och derefter bör deras deltagande i
hägnaden bestämmas lika. Öm ett större hemmans
eller flere hemmans ägorymd möter, bör
sådant ieke komma i beräkning tygränslinien är
den, soth af grannarhe gemensamt skall fredas s
och hvad derinötn ligger, tillhör hvar och en för
sig att efter behag afskilja i större eller mindre
afdelningar. Att den skillnad i deltagande;
som grundar sig på jordens olika egenskap af
från ålder odlad eller icke odlad bör försvinna,
faller af sig sjelft. Jag anser alltså stängselFörfattningen
böra efter dessa grunder ändras
och det ju förr desto heldre. Denna fråga kan serskildt
behandlas, utan sammanhang med grun»
derne för lagstiftningen i allmänhet och jd
förr man kommer tili det resultat, att stäng
selskyl*
-
Den 6 Juni i f, m.
155
6elskyldigheten blefve oföränderlig, ju bättre
vore det, emedan hägnadsdelningar, som nu
icke kunna fastställas, derföre kunna när som
hälst förnyas.
Det stadgande anser jag böra i allmänhet
bibehållas, att den äger vitsord, sorn stänga
vill, men jag anser dess tillämpning inom
byelag böra närmare bestämmas. 1 en by, der
skifte ägt rum och möjligen blifvit fastställdt,
men likväl flere ägoskiften bibehållits
än Författningarne tillåta, skulle det föranleda
till oredor och orimlig kostnad, om hvar och
en skulle kunna tvinga grannarne att stänga
för hvarje serskildt skifte.
jag hemställer, på grund af det anförda;
att detta Betänkande måtte till Besvärs- och
EconomiUtskottet återremitteras.
Bilagor
till PleniProto collet för den 6 Junii,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr Stjernjlam, Ludvig'.
Sedan Lag- och Statsutskottens i samman-4
Bil. till Ridd. o. Lid. Pr. V Band. $
66
Den 6 Junit e, m,
hang med frågan om den för Skåne och Blekingen
inrättade Hofrätt, afgifne utlåtande äfven
rörande den AdvocatFiscalen i Götha
HofRätt tillagde ersättning för saknad af sportler,
för 2:ne Plenidagar sedan föredrogs, har
jag haft tillfälle förskaffa mig bilagde handlingar
i sistberörde ämne, hvilka jag ödmjukast
anhåller måtte förenämnde Utskott till upplysning
meddelas.
För min enskildta del anser jag högst orättvist
att vilja fråntaga AdvocatFiscalen,
hvad Kongl. Maj:t efter inhämtad kännedom,
om ej mindre den obestrideliga förlust i påJäknade
lagliga inkomster AdvocatFiscalen genom
ofvannämnde provincers söndrande från
Götha HofRätts juridiction fått vidkännas, än
om Herr Lagmannen och AdvocatFiscalen
Hedenstjernas utmärkta skicklighet och drift i
den honom anförtrodde trägna tjenst, funnit i
Nåder för godt, att såsom ersättning honom
tillerkänna; och lag vågar tro det vara lika
stridande emot Höglofl. Ridderskapets och Adelns
ädla tänkesätt, som emot den rätt, hvarvid
Kongl. Maj:ts för Herr Lagmannen och
AdvocatFiscalen utfärdade Nådiga fullmagt honom
betryggar, att någonsin anse AdvocatFiscalen
förbunden, att* utan en sådan ersättning,
frånträda de inkomster, hvilka genom
den Nådiga Fullrriagten blifvit honom försäkrade
Det torde vara öfverflödigt erindra,
att den ifrågasatte ersättningen är personel,
men till Högloflige Ridderskapets och Adelns
behjertande öfverleninar jag huruvida det vors
.Dera 6 Jiinii e* m.
67
förenligt, å ena sidan med det anspråk på en
aldrig hvilanda tjenstekraft, det allmänna krafver,
och å den andra med tjenstemannens lika
billiga fordran på en oberoende bergning,
om man nu skulle fråntaga denne hvad han
för egen hustrus och 7 uppväxande barns utkomst
och uppfostran icke kan sakna*
Afskrift,
ProMemona.
Till Hans Excellence Justitia StatsMinlsterit
m. m. Herr Grefve Gyllenborg, den 31
Julii 1826.
Det är en känd sanning; att AdvocatFlscalens
göromål ökas i lika förhållande sont
HofRättens.
årendernas mängd fordrade, att Götha Hof
-
Rätts arbete blef fördeladt på 2 Divisioner,
tillsattes derstädes, för omkring 80 år sedan,
en vice AdvocatFiscal, sorn skulle vara ordinarien
behjelplig att bestrida göromåien vid
Contoiret. Ända tiil år 1800, då jag befordrades
till mitt innebafvande Embete, skottes
det af bemälte 2 personer geménsamt.
Från den tiden och ehuru ärendernes myckenhet
så tilltagit, att HofRätten sedan år
1802 arbetat på Tre, och efter år 1815 på
Fyra samt sedan början af år 1820 på Fena
68
Den 5 Juniie. m.
Divisioner, har jag likväl enfam bestridt r.lla
tili Embetet hörande göromål, utan att någonsin
påfordra eller nyttja biträda af vice AdvocatFiscalen,
hvaraf följden blifvit att denne
tjensteman, i stället att sysslosättas inom AdvocatFiscalsContoiret,
varit allt jämt oförhindrad
att tuorvis med HofRättsFiscalerne föredraga
brottmål, och författa dertill hörande
expeditioner m. rm
Ända till år 1809 njöt jag allenast 250
R:drs lön, som fleste åren utgick i Riksgäldsmynt
5 berörde år ökades den till 333f R:dr.
Detta oagtadt och fastän AdvocatFiscalen i
Svea HofRätt, hvars jurisdiction lärer varit
jtdel mindre än Götha HofRätts, uppbar 400
R:drs lön, blef jag ändå förbigången då Kongl.
Majit år 1812 gaf öfrige HofRättbetjeningen
50 procents förhöjning i dess vigtigaste inkomster
nemligen Expedtionslösen, jemte en
förr saknad rättighet till insinuationsafgift och
lösen för communicationsResolutioner. Likaledes
förglömdes jag år 1813» då Kongl. Majit
behagade i Mader tilldela HofRättens Ledamöter
och Betjening 25 procents förhöjning å
ordinarie lönerne*
Med desse, mig öfvergangne missöden på
Embetsmannabanan, har omsider förenat sig
det hårdaste af alla, att nemligen större delen
af mine sportlar gått förlorade, genom stift—
ningen af en ny HofRätt i Skåne.
Jag har tillförene aldrig beklagat mig; mea
Den 6 Junii e. m.
69
jag gör det nu med upprörd känsla, eftersom
jag finner den belägenhet förkrossande, att i
stället för uppmuntran och belöningar, som
blifvit andre tilldelade, mista omkring hälften
af de inkomster, som åtföljde mitt Embete den
tid jag derå erhöll Kongl. Maj;ts Nådiga Full
magt; och detta slag har träffat mig då jag
redan inträdt på ålderdomens gibiet och sedan
jag genom öfverspända ansträngningar i Statens
tjenst förlorat hälften (Tit. A.), och försummat
allt hvad som tillhört vården af min
enskilta hushållning.
Jag har, må hända, icke uppfyllt hela
vidden af de pligter, sorn åligga mig; men
mitt samvete säger mig, att jag gjort allt hvad
jag förmått; Och i öfrigt vågar jag åberopa
de vittnesbörd som ej mindre Kongl. HofRätten
(Lit. B.), än äfven Hans Excellence
f. d. JustitiaeCaDzleren m. m. Herr Grefve
Trolle Wachtmeister behagat meddela (Lit. C ).
Jag dristar och hoppas, att nu tjenstgörande
JustitiasCanzleren, om han tillfrågas, täcktes
lemna intygande, sorn icke motsäger, att jag,
på uppsåtets sida, äger någon förtjenst.
Enligt allmän Lag och serskildta Författningar,
njuter AdvocatFiscalen f:de 1 af Treskiftes
samt hälften af Tvåskiftes och Ensaksbö
ter, som falla i HofRätten. Hosfogade utdrag af
Saköreslistan för de sist framflutna 6 åren visar,
att min anpart uti Sakören från Skåne, Bie
-
70
Den 6 Junii e. m.
kingen och Halland *), bestigit sig öfver hufvud
räknadt till 426 R:dr i 6k. 6 r. Banco
årligen.
Härförutän har AdvocatFiscalen från urjniBnestider
varit berättigad att uppbära en
annan redan den 21 December 1675 af Kongl.
Majit i Nåder authoriserad inkomst under
Damn af Dombokspenningar, dem Lagmän, Häradshöfdingar
och Städernes Domstolar erlägga
såsom ersättning och vedergällning tor AdvocatFiscalens
omsorg att emottaga, transportera,
låta inbinda och i ordninghålla handlingar,
Protocoller och Domböcker, som från nämnde
Embetsmyndigheter insändas. Det tillhör
mitt oblida öde, att nu icke kunna uppgifva
beloppet af denna inkomst för flere år, emedan
jag, som icke trott mig komma i behof
deraf förlagt anteckningarne derom. Jag har
dock händelsevis återfunnit sådane för åren
1815 och 1816. Dessa sammandragne under
Lit. E. upplysa att Dombokspenningarne från
berörde Provincernas 41 serskilte Domsäten
uppgå till 330 a 360 R:dr årligen, eller öfverhufvud
till 345 Rldr Banco.
Då j.ag nu redligen uppgifvit min årliga
förlust, sorn efter lägsta beräkning stiger till
*) Då detta sk re Is i .Tuln Månad 2820, gick lytte,
att äfven Halland skulle skiljas från Götha
HolRätt,
Deri 6 Junii c. rn.
771 R:dr Banco, skulle jag misskänna Kongl.
Majtts Nåd och rättvisa, om jag tillät mig
tvifla att få den ersatt. Kongl. Majus ädelmodiga
hjerta kan icke medgifva, attén man,
som genom uppoffringar af kropps- och själskrafter
under loppet af 20 år besparat åt Staren
en Tjensteman *), skulle vid gränsen af
sin bana se sig frånryckt utan ersättning de
fördelar, om hvilkas bibehållande han genom
sin Konungs Fullmagt vunnit den mäst hög-;
tideliga försäkran.
Klyfningen af HofRättens jurisdiction minskar
väl mine göromål; men jsg vågar hoppas,
att icke sådant lånas såsom skäl till afslag å
min ansökning, enär jag hvarken beklagat mig
öfver göromålens mängd eller afsagt rnig bestridandet
deraf. Fördelen af ett minskadt arbete
är utan värde för den sorn sällan smakat
hvila och sorn måste önska att få arbeta
för att skaffa bergning åt sig sjelf och en talrik
Famille. jönköping den 31 julii 1820.
O- Hedenstjerna.
*) Jag har trodt mig kunna nyttja detta uttryck,
emedan, i fall jag likasom mina företrädare,
sysslosaM vice AdvocatFiscalen i AdvocatFisCals-Contoiret,
en annan tjensteman måste
kalva förordnats och aflönats till bi'ottmålens
föredragning.
7»
Den 6 Juni i e, m.
Afskrift,
Lit. A.
Lagmannen Välborne Herr O- Hedenstjerna
har genom stillasittande och trägit arbete
ådragit sig åtskillige svåra hemorroidalplågor,
som länge hotat med fistulösa åkommor i sätet
och alla dermed förenade plågsamma följder.
Som förändrad regime, diet, bmnsdrickning
och jämn rörelse äro enda vilkoren för
desse, för lif och helsa vådeliga åkommors
botande eller lindring, anser jag Herr Lagmannen
vara i största behof af en längre tids
tjenstledighet, för att under ingående sommar
få tillfälle iagttaga och begagna de föreskrifter,
jag, såsom dess Läkare, i detta afseende
lemnat och hvilka omöjeligen kunna verkställas
under utöfningen af Herr Lagmannens
mödosamma Embetsbefattning. Detta varder
härigenom på aflagd EmbetsEd intygadt. Så
sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. Jönköping
den 12 Maji 1820.
Frans Eneroth.
M. D. Chir. Mag. Prov. och
HofRätts Medicus.
(Sigill).
lofskrift.
Lit. B.
j . ■ •
Kongl, Maj:ts och Rikets Götha HofRätt
Den 6 Junii e. m.
gör vetterligtj att AdvocatFiscalen i denna
Kongl. HofRätt, Herr Lagmannen Välborne O.
Hedenstjerna begärt vittnesbörd om sitt förhållande
såsom tjensteman under loppet af den
tid han AdvocatFisralsEmbetet innehaft; och
får Kongl. HofRätten i anledning häraf meddela,
att Herr Lagmannen sedan inträdet på
tjenstebanan härstädes den i November 1800,
oafbrutet ådagalagt en på säkra kunskaper,
ljus urskillning, rättsinnighet, nit och mångårig
öfning grundad Embetsmanna skicklighet,
och såmedelst ej allenast fullkomligen uppfyllt
allt hvad Kongl. HofRätten i afseende
på AdvocatFiscals-Embetets värdiga förvaltning
kui»mt önska, utan ock derunder tillvunnit
sig den uppmärksamhet, hvilken, oskiljaktig
från ali sann förtjenst med dubbel rätt
ägnas åt den anspråkslösa öfverlägsenheten;
och är det med särdeles nöje Kongl. HofRätten
omfattat tillfället att lemna Herr Lagmannen
Hedenstjerna, denna offentliga gärd af
sin välvilja och agtning. Jönköping den 18
Julii 1820.
På Kongl. HofRättens vägnar,
(Ledamöternes underskrifter).
L. S. Adrian.
Afskrift,
Lit. C.
Af den anledning att Herr Lagmannen O,
Hedenstjerna begärt att af raig erhålla betyg
7$
Deri 6 Junti e. m.
öfver dess förhållande i utöfningen af det honom
anförtrodde AdvocatFiscals Embete i
Kongl. Majrts och Rikets Götha HofRätt, varder
härigenom bemälte Herr Lagman det välförtjente
vittnesbörd lernnadt, att under dea
tid jag JustitiasCanzlersEmbetet innehaft, jag
alltid funnit Herr Lagman Hedenstjerna uti
uppfyllandet af sina pligter hafva ådagalagt
det oförställda nit och den utmärkta skicklighet,
som tillhöra en värdig Embetsman och
hvarigenom rättighet vinnes till förmåns agtning
och förtroende. Hvilket jag nied särdeles
tillfredsställelse nu finner ett tillfälle att
härmedelst intyga. Årup den 15 Mars 1820.
Trolle Wachtmeister.
(Sigill.
Anmärkning. Originalerne till ofvanstående
afskriften jemte Bilagorne Lit. D. och E.,
lära finnas ibland handlingarne till det ConseilleProtocoll,
som fördes, dä Kongl. Maj:t i
Nåder heviljade den sökta sporteiersättningen
med 500 R:dr Banco.
Otto Hedenstjerna.
N;o 2.
Herr Cederfchjöld, Per Gitflaf'
Sedan BanccIItskottet upplyst, alt föregående
Riksdagars BancoUtskott på eget be
-
Den 6 Juivii e. m.
75
våg och utan Riksens Ständers vettskap, vidtagit
serskilta dispositioner af Bankens silfverfond
får jag vördsammast föreslå, att ingen
sådan disposition må af nuvarande BancoUtskott
äga rum, utan Riksens Ständers vettskap
och samtycke.
N;o 3.'
Grefve Gyllenborg, Johan Hemling:
Då under en flygtig läsning af Oeconomie-
och Besvärs Utskottets Betänkande, i anledning
af flere Bonde-Ståndets Ledamöters
motioner om inrättande af BeklädnadsDirectioner
vid Indeldte Cavallerierne, jag trodt mig finna
att med ledning af förhållandet af BeklädnadsDirections
inrättningar vid indeldte Infanterierna,
Utskottet tillstyrkt enahanda inrättning,
vid indeldte Cavallerierne, får jag i egenskap
af både Rust- och Rotehållare anmärka , att
förhållanderne i desse afseenden äro af ganska
skiljagtig beskaffenhet. Vid indeldte Infanterierne,
äro årliga bidrag af Rotarne, till Soldats
beklädnad, i grund af Författningar bestämde,
både till belopp och tid för deras utgörande,
och dä förbindelserna i desse afseenden,
äro för alla Rotar lika, äfvensom behofven,
och Kronan, genom BeklädnadsDirectioden,
besörjer beklädnaden, saknas icke för desse
BeklädnadsDirectioner hvarken penningar
att använda eller anledningar till disposition
deraf. Deremot vid indeldte Cavalleriet, åt
-
76
Den 6 Jann e.
minstone vid Lifregementets HussarCorps, där
jag är Rusthållare, är åter förhållandet helt annorlunda:
där är ingen förbindelse, genom Contract
tilt årliga bidrag, eller beklädnads anskaffande,
å bestämda tider, utan beror sådant,
på behofvet deraf, hvari sig mycken olikhet
företer, dels i följd af Cavalleriets mera eller
mindre begagnande, dels af Hussarers eller
Dragoners mer eller mindre agtsamhet , att
Munderingarne vårda; och då behofvet af en
större beklädnad, möjeligen icke visar sig förr
inträffa, än efter flere års förlopp, tror jag,
att förtroendet till inrättningar af Cassör, icke
i allmänhet är så gynnande, att man skulle i
förväg, för flere aflägsne års behof, dertill vilja
göra sammanskott. Det kunde således hänJ
da att BeklädnadsDirectionen blef overksam, i
saknad af medel, hvilken overksamhet i alla
fall förekommer mig skola inträffa, dådesmär-,
re detaillerne af Rusthållare® utgifter, som förekomma
flere gånger om året, i afseende på
de så kallade mindre defecter, såsom lagning
af mundering, linne, skor, stöflor m. m. äro
6ådane till deras beskaffenhet, att jag icke
anser lämpeligt, icke en gång verkställbar^
att en aflägse varande BeklädnadsDirection,
skulle vara i tillfälle, att hvarje förekommande
serskildt behof kunna ombesörja, utan att
desse små detailler, nödvändigt måste, som
hittills, komma att Rusthållarne besvära. Då
jag således ej allenast förmodar att ingen Rusthållare,
emot sitt bifall kan förpligta?? till beredande
af en Cassa för framtida Beklädnadsbehof;
utan äfven, som anmärkt är, hyser den
Den 6 Junii e, m.
77
öfvertygelse, att de besvärligaste defaillerne,
för beklädnadens åriiga underhållande, icke
kunna annorlunda, än af Rusthållare, ombesörjas
5 anser jag inig äga anledning till det omdöme,
att föreslagne BeklädnadsDirectioner
vid indeldte Cavalleriet, åtminstone LifRegementets
HussarCorps, skulle blifva utan allt
ändamål och utan all befattning; börande frågan
derom förfalla, så vida icke, hvarom likväl
icke nu fråga är framställd, passevolance
för rustningsskyidigheten för häst och karl
blef, i ett för.allt, träffad; anhållande jag vördsammeligen
att genom återremiss af Betänkandet
få anmoda Utskottet, att meddela närmare
upplysande omdöme i detta afseende, äfvensom
utveckling af hvad efter Förslag borde
blifva BeklädnadsDirectionernes åligganden,
och huruvida i mindre detailler, någon omsorg
icke dessmindre borde Rusthållare tillkomma,
hvarom Utskottets tanke icke kan af
Betänkandet inhemtas; så vida, vid nu varande
förhållanden Utskottet icke inser att BeJ
klädnadsDirectionerg inrättning vid Indeldte Cavalierier,
åtminstone LifRegements Husarcorps,
vore olämpelig, och således utan ändamål att
föreslå.
N:o 4.
Herr af Lehnberg, Carl Magnus:
Det är ej i afseende på systemet af den
allmänna undervisningen vid Rikets Läroverk,
i
78
Den 6 Juniie. nu
eller på bestämmande af dithörande ämnen 5
dessas indelning samt methoderne för deras
bibringande, som jag för ett yttrande af mig
utbeder ett rum uti HöglofL Ridderskapets och
Adelns Protocoll.
Jag skall blott fästa mig vid en detaille
af ämnet, hvaruti jag tror den medfödda rätts;
känslan och tankan på medborgares ömtåliga-i
ste rättighet vara tillräckliga att skapa ett omdöme
och att ålägga ett yttrande.
usta Sectionens 5 Cap. 4 §. SkolOrdningen
innehåller: ”Ej må den (till Lärjunge) antagas
som icke kan för Läroverkets Rector
styrka, att han genom egna tillgångar, eller
andras understöd kan sig vid Läroverket uppehålla.
”
Jag vill ej misskänna motivet för detta
stadgande, så vidt som det innefattar en Styrelsen
värdig omtanka att förebygga vådorna
af en obetänksam utöfning utaf menniskans
ädlaste begär till moralisk förkofran och derpå
grundade relativa anspråk i samhället. Jag
vågar deremot ifrågasätta billigheten och
lämpligheten af detta stadgandes oundvikeliga
resultat.
Den åberopade §. gör en skillnad emellan
den bemedlade och den medellöse till dea
grad, att den ena eller andra af dessa egen.
skaper berättigar till eller utesluter ifrån begagnandet
af samhällets allmänna anstalter till
Den 6 Junii e. m;
79
kunskapers meddelande, Den sätter den ärfda
eller tillfälliga lyckan till domare emellan medborgares
anspråk redan inom de första beredelseåren
för användbarhet och förtjenst. Den
sträcker prohibitivsystemet, såsom tillämpadt
emot moraliska anspråk, in på ett gebiet, dsr
det står främmande för billiga förnuftsgrunder
, och; har genom ett för den obemedltde
redan i förväg lagdt hinder att tillgodonjuta
de förmoner, hvartill utmärktare natursgåfvor
och dessas värdiga användande synas berättiga,
trädt för nära medborgarens ädlaste rätt.
De'missbruk, som af en bibehållen jemnlikhet
i allas rättigheter, att begagna allmänna
Läro-anstalterne kunna uppkomma, böra
lika litet afskräcka derifrån, som möjliga undantag
från en gifven regel bevisa regelns origtighet.
Den möjliga beräkningen, att genom försvåradt
inträde vid Rikets Läroverk vända en
mängd meddellöse ynglingars verksamhet till
handtverk och näringar, tillåter jag mig emotse
ouppfylld. Jag tror, att endast förmonligheten af
dessa sednare och beredde bjelpemedel till inhämtandet
af nödige kunskaper för deras bedrifvande,
medföra ett sådant resultat. Jag föreställer
mig ej, att ett snille (yngling eller
man) i harmen öfver att ej få utbilda sig till
Lärdomsidkare eller Statsman, blir en duglig
Handtverkare, och ej att denna sednare, genom
bristande skydd eller allmänna hjelpemedel
för sitt handtverk skapas till en god författa
-
8o
Den 6 Junii e. mi
re eller en duglig embetsman. Det tillhör Stater.
at. bereda och vidmagtbålla medei till utbildande
af olika anlag till olika slags gagn i
Samhället; ej att genom tvångsmedel, truga
den ena medborgaren till ett mål, den andra
till ett annat.
Då den af Höglofl. Allmänna Begvärsoch
EconomiUtskottet, uti dess nu upplästa
Betänkande, föreslagne redaction af stadgandet
uti ifrågavarande §■, långt ifrån att åsyfta något
förändradt resultat vid stadgandets tillämpa
ning, endast bestämmer en vilkorlig föreskrift
för vederbörande SkolLärare att för meddellösa
ynglingar, som önska inträde vid Läroverken,
söka bereda tillgångar för underhåll
under läroåren, så vågar jag, uppå de skäl,
jag åfvan haft den äran anföra, vördsamt anhålla
om Betänkandets återremitterande.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 Junii,
förmiddagen.
N:o i»
Grefve Spens, Carl Guftaf:
Att den hvars ägande befattning icke tillåtit
-
Den ii JunU f. rn‘.
8<
låtit honom sarala någon ege&telig juridisk kunskap,
uppträder för att taia ienLagfråga , torde
i ock för sig sjelf behöfva ursägtas; jag vågar
i detta afseende anhålla om Ridderkapets och
Adelns öfverseende, stöder serskilt hoppet
derom på nödvändigheten, serdeles i denna
tid, grunda alla beslut i creditfrågor, der Staten
på ett eller annat vis deltager, på oomkullstötliga
principen Vore det i närvarande
ställning antingen verkligen mindre, eller mindre
erkändt, vigtigt, hvad utgång de
ta frågorna om Realcredit, hvilka vid denna
Riksdag äro anhängige, kunna taga, skulle jag
ej med mina anmärkningar upptaga Ridderskapet
och Adelns dyrbara tid; nu har jag
trott, att då vidden af ämnet är stor och
icke allt lått ihogkommes af en ock samma,
det vore hvars och ens skyldighet, att i detta
mål anmäla ds brister, han trodde sig ae i
den deraf gjorda framställningen. Lagutskottet
har utveckladt sin åsigt af inteckning t
fast egendom i sex serskildta Betänkandea;
det kan hända, i fall jag i anledning af flera
deribland än detta, kommer att yttra några
ord, att jag då nödgas åberopa hvad som förut
blifvit anfördt; äfven för den händelsen uther
jag mig Ridderskapets och Adelns benäg4
na öfverseende. Ett sådant åberopande är åtminstone
bättre, än om hufvudåsigten skulle
för hvart tillfälle vidlyftigt framställas. Jag är
äfven ganska öfvertygad, att Lagutskottet*
Herrar Ledamöter, innan de yttrat sig öfve*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. V Band,» <5
beri ii Hinn Ji ni.
de särskilta Irägorne, stadgat sin öfvertygelse
derom, hvad inalles inteckning är, efter närvarande
förmer, och likaledes om hvad den
borde och kunde vara; och betragtandet af
dessa sex Betänkanden såsom ett helt, bör således
åtminstone ej a» Utskottets Ledamöter
misstyckas,
Det är ostridigt alt hvar medborgare, enligt
theorien, bör vara lika öförhindtad att
grunda ett förtroende för sig hos andra, på
hvarje egendom, söm han i samhället är erkänd
att äga, och med hvars tillhjelp harl
kan realisera löften. Den form hvarunder Staten
underlättar för enskillt man ett sådant
grundande af förtroende, eller* söm är detsamma,
genom sin åtgärd gör realiserandet af deri
enskildes löfte oberoende af hans enskilt» och
just derföre möjligen föränderliga, vilja och
förmåga, kan vara tvåfalldig och antingen
bestå i fästandet af ansvar vid öuppfyllda
förbindelser* i en bestämd påföljd för den per:
json sorn brister, eller ock i ett serskillt åtas
gande att besörja uppfyllandet örn så behöfs,
i serskillt försäkran om tvunget eller frivilligt
användande af de medel* hvarmed personen
förmält sig ärna, i fall han ej annorlunda
kan, verkställa det som han utläst sig
till. Det förra löftet 3f Staten anses i icke o'-  betydlig mohn grunda perfonalcrediten,det sednare
är den enda grunden för
ligheteh äf Statens åtgärd i det sednare afseendet
mates likväl hufvudsakligen efter fol—
janne omständigheter: först 3 huruvida deri éi
Deti 11 Junii J. mi
85
gendöm eller det medel att realisera löften ,
för hvars användande Staten uti det uppgifna
fallet ansvarar, är noga bestämdt och beskrifva,
och för det andra huruvida Staten sjelf ar
mer eller mindfe^säker att kunna verkställa sitt
åtagande och derföre iean lemna cin försäkran
iner eller mindre ovillkoillg. Ty allt hvad
Staten gör obestämdt, elier med villkor, är
olämpligt, åtminstone så framt vilkoret sjelf
icke är ytterst tydligt angifvit; dubbelhet
pa-ssar Staten mindre än något annat.
Om således, som sades, det Visserligen är
én ostridig rätt lör hvarje samhälls medlem,
att på all den egendom han erkännes äga, få
grunda förtroende under tillhjelp af en sådan
Statens garanti, följer dock, att denna offentliga
afsättning i praktiken måste inskränkas tili
endast de égendomsarter, som kunna bestämdt beäkrifvas
och ovilkorfgt anvisas till pant. Begge
dessa egenskaper har , iner än något annat
den löfa panten ty dess iiatur kan beses, och
behöfver således ej beskrifvas. äfvensom eté
betydligt vilkor för Verkställandet af pantgifvarens
löfte, genast bli t ver genom deså
omedelbara öfverlémnade eller disposition verkställda
Men näst efter, och utom den lösa
panten, har åter endast jnllkonilig fo/tiahet dessa
egenskaper, sorn göra pantsäUrnng under
Statens skydd lämplig jag menar med full-;
komlig fastighet bär den fasta egendom, tili
hvilken äganderätten är sä fullkomlig, sorn deb
han vara; en sådan kan med fä ord beskrifiäs,
ty hvar medborgare är skyldig att kän®^
*4
Bin il Junii f. »i,
och vet också ganska säkert, hvad full äganderätt
betyder. Ansvaret, som af Staten åtages,
att panten skall blifva använd i det utsatta
fallet, behöfver likaledes icke vara det
ringaste vilkorligt, ty blotta transporterandet
af äganderätt till egendom, sorn ej kan bortföras,
är alltid i Statens magt, och det egenteligen
enda fall, då oftanämnde ansvar mäste
blifva vilkorligt, är när Staten förut åtagit sig
något annat ansvar för transporterandet af äganderätten
till samma egendom i vissa uppi
gifna fall till större eller mindre del.
Uppstår åter frågan om pantsättning af
fast egendom, till hvilken pantgifvarens rätt
sjelf är vilkorlig eller ofullkomlig blir beskrifningen
i pantsättningsdocumentet, af alla
dessa äldre vilkor, vanligtvis svårare. Men,
utan att den blifver noggrann, är sjelfva åtgärden
icke sådan den borde, och pantägaren
blir på visst sätt bedragen. Bedömmandet af
nu i synnerhet ifrågavarande fall, är efter
dessa grunder icke svårt. Om förhållandet är,
såsom jag i »anning vill tro, att hus på ofri
grund, utgöra en hel betydlig dass af i samhället
tillåten egendom, och för hvilken alla
de vilkor, hvarigenom pantgifvarens äganderätt
är inskränkt, kunna begripligt för hvar
och en utsättas med de korrta och bestämda
orden, att egendomen är på ofri grund, hälst
så vida årliga tomtörens belopp äfven i documentet
upptagas; då medgifves visserligen,
att inteckningen af sådan egendom icke egentligen
är olämpligt men just dessa utsättande»
Den 11 Junit /. m.
i »nteckningsdocumentet borde då äfven vara
bestämdt föreskrifna i sjelfva inteckningsr
Lagen.
Man har vid denna Riksdag mycket talat
om ait en värdering på fast egendom alltid
borde åtfölja inteckningen, på det att pantägaren,
och den hvarpå han sin rätt öfverlåta
kan, må hafva utväg för sig öppnad, att lära
känna värdet af pantén. Men ehuru angeläget
detta är, förekommer likväl, att nämnde
värdering, äfven med hvad värderingsgrunder
man följa vill, icke kati blifva
mer än approximativ rigtig, och alldeles ej
kan af Statsmagter garanteras, utan att Staten
frångår med detsamma sitt egenteliga
ändamål. Äganderätten är deremot just i detta
ändamål angifven att böra skyddas, sådan
den tillhör hvar och en; och hurudan den är,
(näste kunna af offentliga handlingar inhemtas,
så vida denna rätt nu mera endast uppstår
genom fång, som i sådana handlingar blifvit
förvarade. Naturen af hvarje äganderättens
villkor måste således kunna beskt ifvås, och
åliggandet för Domaren, att låta ett sådant
beskrifvande inflyta i pantsättningsdoeumentet
är så mycket lämpligare att stadga, som det
är i ali sin vidd möjligt, och tili och med
lätt, att verkställa. Under vilkor deraf, skulle
jag således för min del tillstyrka inteckningsräit
af hus på ofri grund, men jag hemställer,
om icke, när detta antages, äfven flera
andra classer af vilkorlig egendom borde
få på lika sätt pantsättas. Jag ser intet hin
-
86
flen 11 Junii f< ml
der» att man enligt samma raisonement skulli»
kunna räda till inteckningsanstaltens utsträcka
ning, på lika skäl ock under samma förmer.»
tili flera andra egendomsclasser, till och med
arrenderäftigheter, lifstidscomracter, och så vidare
med ständigt iakttagande deraf, att pant’-  tagaren finge hvarken mer eller mindre rätt
hos sig pär tsatt, än den pantgityaren verkligen
ägde och kunde öfverlåta, samt att dessa
rättigheters b. skaff: nhet bletve i pantsättningsdocumentet
noga beskrifven.
Jaar tror således att första Momentet af
InteckningsFörordmngens ic §.» antingen bör
efter törj godkänd princip ännu ytterligare ber
stämmas b; -tom en korcäre, och så lydande
srcdaction: Ej trid inteckning beviljas, i annan egendom
än hvartill gäldenärtn äger juli ägande rätt.
Eiler ock, att den bör lyda ; Säker inteck*-  ning i egendom, hvartill gälde.närens ägande rätt ej
iir fullkomlig, dugge Domaren, att Jöre. inteckningens
beviljande infordra uppgift på, och vid beviljandet
anjov a, de vilkor, hvaraf denna äganderätt
är, elter efter redan gjorde fladgcmdpi kan
blifva in/kränkt. Med den sednare redactionco
klefve inteckningsrätt medgilven för hus å Qiri
grund, inclusive med all annan vilkoilig
egendom.
Dock skulle jag för min del tycka, att
(ormen för pantsät ningsrätt af all ofullkomlig
egendom bör, till undvikande af alla misstag
vara bestämdt skild från samma form fp.f
den fullkomliga. Då det således i.cke mig
Den 11 Junii, f mi I;;
Veterligen är något hinder, att icke t, ex. äfven
rättigheten, att mot ett vistt arrende,
under vissa är, innehafva en annans egendom,
med andra förmer, än inteckning, skulle kunna
pantsättas lagligen i alla de f»ll, då den
lian säljas och öfverlåta^, ser jag ej, hvar-*
lör icke hus på ofri tomt, sam qckså Er
en vilkorlig egendom, kunde med begagnar^
de af dessa från inteckning bestämdt skiljda
utvägar pantsättas; sä mycket mer som lagen
för öfrigt fästar, och alltid fästat, .den serskilda
formen för öfverlåtelse af, lagfart och fasta,
endast vid de egendomar, hvaraf äganderätten
är fullständig. Jag tillstyrker således
af de tyå nyssnämnde redactionerne företrädesvis
den första. Inträffar det, sorn Herr Hjertström
anlört, at$ friköpandet af hus på ofri
grund aldrig är underkastadt någon serdeles
svårighet, ser jag ännu mindre något skäl, att
undandraga denna serskilta ari af ofullkomlig
egendom från en allmän regel,
På dessa grunder anhåller jag om återremiss
af Utskottets Betänkande, under åberopande
af Herr Hjertströms reservatio». ■
H:o 2.
Herr Ehrenborg, Ca/per \
De serskilte motioner, som vid dea^a
Riksdag blifvit gjorde om förändring dels af
*len senast, uoder^den 13 Julii i8iä utfärd^
8S
Den lx Junti J, nu
de förordningen om inteckning i fast egendom,
dels af hvad 17 Cap-JdandelsBalken i frågan
om förmonsrätt inteckningshafvare och andre
Borgenärer emellan stadgar, synas m g hafva
åsyftat, å ena sidan, att inteckningshatvarens
rätt att erhålla betalning ur den till hans säkerhet
pantförskrilne fastigheten skulle tryggås
och göras oberoende af annan slags förmonsrätt,
sorn han ej är i tillfälle att känna
eller beräkna, samt ett såmedelst u?de. lätta
möjligheten att, emot nöjaktig säkerhet, erhålla
försträckningar, och göra intecknade
•kuldebref till bestämdt samt efter inteckningarnes
ordning och fastighetspriset lätt beräkceligt
värde vid afhandlingar man och man
emellan gällande, samt att å den andra undanrödja
svårigheten för fastighetsägare, att få
de jure haine sådane inteckningar, som redan
i sjelfva verket upphört att gravera hans egendom,
och derigenom sätta honom i tillfälle,
att, vare sig genom afsalu, eller ny pantförskrifning,
fritt disponera samma egendom.
Att Högloflige Lagutskottet utur dessa allmänna
åsigter, uppfattat och dervid i ett sammanhang
afvägat alla i detta ämne gjorde
framställningar, hade varit så mycket önskligare,
sora ett väl ordoadt hupotheksysteme
är af så väsendtligt inflytande på allmänna
crediten och psnningeväsendetj men då detta
icke skett, utan Utskottet öfver samma framställningar
meddelat partielle utlåtanden, af
hvilka väl flere, men dock icke alla, och deribland
icke ett af de hufvudvudsakligaste,
•emligen öfver Herr Peresvetoff Moraths an
-
Den 11 Junii J. in.
gående upphörande af förmonsråtten för arfvemedel
i Förmyndares egendom och samma
medels tryggande mot förskingring genom inrättning
af Förmyndarekammare i Landsorterne,
ännu till Ridderskapet och Adeln inkommit,
nödgas man serskildt för hvarje af
berörde utlåtaden, framställa de anmärkningar
som deraf föranledas, likväl med den önskan,
att om återremiss skulle på grund deraf beslutas,
en allmän och från ofvannämnda åsigt
utgående bearbetning af dessa ämnen måtte af
Utskottet i ett sammanhang företagas.
Hvad nu särskildt angår den fråga, hvarå
Högloft. LagUtskottets nu uppläste memorial
har afseende, eller huruvida inteckning skulle
få beviljas i Stadstomter på ofri grund; så
har Utskottet, genom sin tillstyrkan deraf i
min tanka väsendtligen afvikit frän de både
i allmänna Lagen, och ännu bestämdare i is
§ af Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818
lagde grunder, hvilka påtageligen innebära ,
att för pantförskrifning och inteckning af fast
egendom fordras ej allenast besittningsrätt, som,
i händelse pantägaren icke fullgör de vid
panttörskrifningen åtagne åligganden, kan genom
behörig lagfart på långifvaren öfveröyttas
Deremot skulle, efter hvad en Ledamot
af Utskottet, Herr Borgmästaren Hjertström
upplyst, ej allenast någon sådan lagfart å ofrie
tomter ej kunna äga rum, utan en långifvare,
ofta okunnig om slike egendomars rätta natur
och egenskap, någon gång kunna äfventyra, att
den pantförgkrifne fastigheten genom uteblif
-
9<>
Den 11 Juniijf, m»
ven betalning af tomtören återfölle från in*;
nehafvaren till Staden, och någon betalning af
den emot pantförskrifningen försträckte summan
således ej kunde derutur utsökas.
Vid sådant förhållande och då inteckning
©m den skall innebära den dermed åsyftade
säkerhet, alltid mäste förutsätta något fast,
oflyttbart och oruböcligt, hvarutur, utan afseende
på ombyte af ägare, och utan behof för
Jångifvaren att, vid förgträckniqgen för sin säkerhet
beräkna annat än giltigheten sf sin
fordran, värdet sf fastigheten och beloppet af
äldre inteckningar, betalningen må kunna utsökas
sssnt ett motsatt förhållande skulle
föranleda till en olämplig förbländning af inteckning
i fast egendom, med pant af lös egendom,
hvarunder besittningsrätt alltid ansetts
inbegripen, och i hvilken sisstnämnde egendotns
flyttbara egenskap ligger orsaken
hvarföre säkerhet deruti, vid skeende pantförskrifningar,
endast genom sjelfva öfverlemnande!
ansetts kunna gifvas, får jag, instämmande
med hvad ofvanbemält® Utskotts Ledamot
i sitt serskilta votum anfort, vördsammeligen
tillstyrka återremiss af Betänkandet.
K: o 3,
Herr Ehrenborg, Ca/per:
Af de frågor rörande inteckningsväseadeL
|0,£H vid innevarande Riksmöte förekommits
Ben ir Juni i f. m.
9*
ära ©tvifvelaktigt de, ofver hvilka Höglofl.
Lagutskottet uti det nu upplästa memorialet
sig utlåtjr, bland de vigtigare, då lörslagen
åsyfta att åt inteckningar oph inte ckningshafvare
bereda en större säkerhet än hittills, och
sned detsamma, en större lätthet att emot pantförskrifning
af fast egendom kunna erhålla
penningeförsträckningar. Redan i de anmärk-’
hingar jag vid ett föregående utlåtande a£
Lagutskottet haft äran framställa, har jag yttrat
mig anse bland de hufvudsakliga vilkoret»
för en InteckningsLags fullkomlighet att Inteckningstagaren,
eller den som sedermer
ra öfvertager hans rätt vid beräkningen
af sin säkerhet endast behöfver afse fordringens
giltighet, den intecknade fastighetens
värde, och beloppet af förut tagne inteckningar.
Lagen bör trygga honom mot förmonsrätt
i och för alla sådane gravationer, som icke
af ett, utaf Domstolen meddeladt, Gravationsbevis
kunna inhemtas: och hos Domaren
bör han äga säkerhet derföre, att inteckning
icke beviljas i annan fastighet än sådan, som
jnnehafvareo, på grund af full ägande rät£s
äger pantförskrifva.
De gjorde molionprne syfta ostridigt till
detta mål. Deo oväidige må döma, om, för
att befrämja det, Högloflige Lagutskottet iagttagit
hvad på dess åtgärd kunnat ankomma,
RiksdagsFullmägtigen Ruthberg har autnärkt,
huruledes många inteckningar blifva
92
IJrn il Juni i/, nu
utan kraft och verkan derigenom, att den
pantförskrifvande Jordägaren korrt efter pantförskrifningen
öfverlåter den pantförskrifne
egendomen å någon annan, hvilken, så vida
han iagttager hvad Författningarne rörande
Lagfart föreskrifva, undandrager sig ansvarighet
för gravationer, tillkomne utan hans begifvande
sedan äganderätten till egendomen
öfvergått till honom. Lagutskottet har sett
det stadgande, som innefattas i 13 §. af
Kongl Förordningen den 13 Julii 1818,1 det*
ta afseende göra tillfyllest. Nämnde $. lyder
sålunda: ”Försummar den som egendom förvärfvat
genom fång, derå Lagfart ske bör, att,
i Staden inom Tre månader och å landet sist
vid det Tmg, som infaller näst efter sex månader,
sedan han förvärfvade, uppbud taga,
och kommer dä eller framdeles (N. B icke då eller
dets förinnan, i fall af hvilken lydelse LagUtskottets
tydning varit riktig) innan uppbud
sökt är, förre ägarens borgenär med skuldebref
eller annan handling, derföre inteckning
tillåten är håfve rätt att den erhålla; och söke
nye ägaren, för den intecknade skuldens
belopp, skadestånd af sin fångesman.’* Härigenom
är dock, som mig synes, endast förordnadt
angående inteckningsrätt för förre ägarens
skulder idet fall, då nye ägaren försummar
att i behörig tid taga uppbud, men icke,
huruvida den inteckning, somlörsådane skul
der kan varda beviljad emellan den tid då
köpet skett och slutet af pracscriptionstiden,
lör lagfarten skall gälla emot egendomen i den
nye ägarens hand. fyjotsatsen synes kunna
Dtn u Junti _/. m.
93
slutas af 17 Cap. 12 §. HandelsBalken, som
stadgar att ”ej gifver inteckning förmonsräit,
utan i fast egendom, den gäldenär ägde då inteckningen
Jkedde " ett stadgande, hvilket, lika
med hela berörde capitlet, lärer, enligt 16 §.
af ofvannämnde Förordning, få anses gällande
i alla da delar, der undantag derifrån ej blifvit
gjordt. Då likväl en i laglig ordning sökt
och beviljad inteckning härigenom skulle kunna
förlora all kraft och verkan, utan att hvarken
inteckningstagaren är i tillfälle sådant
förese och förekomma, eller Domaren annorlunda
än på grund af ågången lagfart, kan
till tryggande af den förres rätt, utöfva den
enligt Förordningens 12 §. tillkommande pröfning,
huruvide gäldenär verkeligen är ägare
af den pantförskrifne fastigheten, samt änteligen
den olägenhet för köparen, som kunde
vållas genom sådane inteckningars mellankomst,
lätt kan förekommas i de flesta fall
genom skyndesam Lagfart och i alla genom
innehållning af köpeskilling till dess uppbud
och vid samma tillfälle gravationsbevis erhållas,
samt torde böra tålas emot den större
fördelen för fastighetsägare i allmänhet,
att tå inteckningars gällande egenskap byggd
på säkra grunder, tvekar jag för min del icke
att tillstyrka, det ali inteckning må vara gällande,
sorn, på grund af jordägarens pantförskrifning,
sökes hos vederbörlig Domstol å
den pantförskrifne egendomen, innan annor ägare
derå sökt uppbud, och då eller sedermen
ra i behörig ordning beviljas.
g4
Den i i Junii J, mi
Af nästan ännu större vigt för inteck-'
nings-säkerheten är hvad Riksdagsmannen
Ruthberg och jemväl Herr StadsMajoren Limnelius
yrkat, att ingen slags rint till fastighet
i följd af Skuldfordran* Testamente, Arf*
Arrende, Fördel, Undantag, Förläning m. m.
må, utan att vara iötecknad, gälla till förfång
för inteckning. Utskottet har härom yttrat
sig, att enär uppå långifvarens egen omtanka
och försigtighet ankommer, att genom gravationsbevis
och åtkomst-handlingar gora sig
försäkrad om gäldenära ägande rätt till den
fastighetspant, sorn erbjudes och den säkerhet,
den kan medföra innan lån utlemnas,
hvartill kommer att vid uppbuds meddelande,
Domaren åligger infordra förre fastighetsägarens
åtkomsthandlingar, hvarigenom dess rättighet
att sälja ejler öfverlåta fastigheten skall
bestyrkast så har Utskottet funnit något nyt i
stadgande i ämnet icke vara af behöfvet påkalladt.
Utskottet hade visserligen, för ett sådant
omdöme, kunnat äga tillräckligt stöd af
la §. inteckningsFörordningen, eldigt hvilken
inteckning ej må bevtlj.is i annan egendom^
än den, gäldenären vetterligen genom laga
fång förvärfvat, och deraf han ägare är, då
inteckning sökes så vida nemligen dels man
Lunde förutsätta, att säker kännedom om
égeedomarnes natur alltid vore hos Domaren
att tillgå, eller ens alltid kunde af åtkomsthandlrngarne
inhämtas, dels ock frågan vora
endast om pamförskrifvarnes fulla och oin
ékränkta äganderätt till de fastigheter, hvari
€e lemna inteckning, och ej tillika om undant
Den ii Junii fihl
9?
foajande af sådan 6lags förmonsrätt, som, efter
nu gällande Författningar, stundom kati
blifva för inteckningstagaren menlig, utan att
han, hvarken af gravationsbevis eller åikomst-j
handlingar, kan derom inhemta kännedom eller
deremot förvara sin rätt.
Frågan angående Inteckningstagarnes säkerhet
öm inteckningsgifvarens ägande rätt
till den pantförskrifnfi egendomen, och om
Samma egendoms så beskaffade natur, att deta
Sned laglig påföljd må kunna inteckna?,
Samt frågan om undanrödjande af sådan förmonsrätt
i fast egendom, hvilken, ehuru
icke intéeknad, kan leda till den intecknades
fcftersättande, torde derföre hafva bordt serskildt
betragtas,
I förra afseendet borde, på sätt ofvanberördt
är, inteckningstagaren kunna trygga sig
vid Domarens pröfning. Men Domaren saknar
ofta, eller kan åtminstone ieke utan svårighet
erhålla, kännedom om fastigheternas
natur. Män har flere exempel på Kronohemman,
hvilka i egenskap af Skattehemman, blifvit
uppbudne, samt lagfart derå beviljad ochr
med fastebref bekräftad, äfvensom inteckningar
deri meddelade, innan det efter lång tids
förlopp blifvit upplyst, att samma hemman aldrig
blifvit till skatte löst, eller rätteligen kunnat
disponeras,* snnorlunda än efter den successionsordning,
som för åboer å Kronohemman
serskildt är stadgad. Med en FideiCoaiJnrsscgendom
vet jag hafva inträffat samma fö*«
96
Den li Junti /. m.
hällande, deri resning förgäfves blifvit sökt.
Om nu ock detta härrört af en mindre sorgfällighet
hos Domarne, att ex nobili officio
söka, eller ålägga vederbörande förskaffa de
upplysningar, som i sådane fall varit erforderlige,
men hos Domstolarne saknats; så synes
dock lagstiftningen böra vara omtänkt att de,
till allmän och enskild säkerhet, måtte i ett
sammanhang och utan omgång derstädes blifva
att tillgå. Sådant skall hufvudsakligen vinnas,
om Häradsskrifvarne åläggas tillställa Häradshöfdingarne
fullständige Jordeboksextracter,
samt vid hvarje års slut meddela dem uppgifter
å de genom skatteköp eller på annat
sätt inträffade förändringar. Likaledes borde
HofRättetne, hos hvilka alla FideiCommiss
Författningar, såsom innefattande Adelns testamentariske
dispositioner, måste vara bevakade
och tillfinnaodes, lemna Häradshöfdingarne
uppgift å de egendomar, som under den
af sådane Författningar föranledde inskränktare
dispositionsrätt innehafvas. Om Häradshöfdingarne
derjemte tillförbundos, att, i afse*
ende på alla fastigheter, som med full och oinskränkt
ägande rätt innehafvas, derå upprätta
förteckningar, som upptogo ägarnes namn ,
vore upplysning deraf vid skeende inteckningsansökningar
lätt inhämtad, och de misstag,
man i detta afseende velat afböja antingen förekomne,
eller ock, om de begingos, ledande
till bestämd ansvars och ersättningsskyldighet
för Domaren.
I af
-
Den 11 Juni i f, m.
97
I afseende åter på den förmonsrätt, sora
kan komma i collisiou med inteckningsrätten,
men angående hvilken Lagutskottet synes hafva
undgått att sig hufvudsakligen utlåta, är
visserligen den väsendtligast och oftast föranledande
till inteckningshafvares mindre säker*
het, sorn omtalas i 17 Cap. 8 §. HandelsBalken;
men då sättet att få denna förmonsrätt
håfven och inteckningssäkerheten i samma mon
tryggad, utgör föremål för Herr Moraths serskildta
motion, deruti detta ämne blifvit utförligen
och i detaille utredtj så torde all anmärkning
derom vara olämplig, till dess Lagutskottet
öfver samma motion sig utlåtit. Deremot
synes Utskottet af Riksdagsmannen Rutr
bergs förslag att ingen slags rätt till fastighet
1 följd af Skuldfordran skulle, utom på grund
af inteckning, äga rum, hafva haft anledning
att yttra sig öfver tvenne slags förmonsrätter,
hvilka, ehuru ej bestämde i 17 Cap, HandelsBalken,
(hvilket både efter rubriken och inteckningslagens
föranledande borde utgöra en.
da och rätta grunden för borgenärers rätt och
företrädfe) likväl äro stadgade, den ena genom
beskrifven lag, och den andra genom antagen
Och jemväl i Konungens Högste Domstol följd
praxin. Jag menar nemligen dels den förmonsrätt,
som säljare af fast egendom enligt n Cap.
2 §. JordaBalken, i samma egendom äger för
köpeskillingen, ända till dess laga stånd Skommer
köpet, och således framlör de nya ägarens
borgenärer, hvilka, sedan han å Fastig
-
Bil, till Ridd. 0. Ad. Pr. VI Band* 7
Den 11 Junii f. m.
heten erhållit första uppbudet, låta sin rätt
deruti inteckna, dels den förmonsrätt, sora, då
fast egendom blifvit i mät tagen, blifvit tillagd
dem, för hvilkas fordringar utmätningen
skett, framföre sedermera beviljade inteckningar,
på den grund, att äganderätten till egendomen
ansetts hafva genom förstnämnde
åtgärd från gäldenären till dess borgenärer öfvergått.
Begge desse slags förmonsrätter synas
kunna undvaras, eller rättare sagdt, förknippas
med vilkor af inteckning; i förra fallet
synes nemligen säljaren lika snart kunna
vata i tillfälle att taga inteckning, som köparen
att taga uppbud; i senare fallet bör ock
borgeoär, för hvilken utmätningen skett, vara
obetagen at låta dess kraft och verkan vid
Domstolen inteckna, på sätt LagComiténs Förslag
till UtsökningsBalk i 4 Cap 20 och 21
(jj. omförmäler, och hvilket äfven instämmer
med äldre Författningar, såsom Kongl- Placatet
den 24 Januari 1684, samt Kongl Brefvet
den 1 Februarii 1700; enligt hvilka seqvester,
till och med för Kronofordringar, icke
utom inteckning ansågs i fast egendom gällande.
Om också i förra fallet säljaren, och i det
senare borgenären, som utmätning erhållit, genom
lag tillerkändes förmonsrätt framför de
borgenärer, hvilka vid samma Ting låto inteckna
sina fordringar, en förmonsrätt som skäligen
synes börs de förre tillkomma i afseende
på fordringarnes upphof, voro dock de sei
nare, hvilka i det gravationsbevis, som de vid
samma Tings slut ägde erhålla, om förhållandet
bibragtes underrättelse, icke blottställde
Den ii Juni i f, m,
99
för de oparäknads förluster, sora nu, genom
sådane för både dem och Domstolarne okände
gravationer, ofta kunna inträffa.
Jag har förr haft den äran tillkännagifva
min åsigt, att då ett nytt Lagverks granskning
och antagande snart förestår, partielle
Lagförändringar böra ske sparsamt och endast
i de fall, då de af synnerlig angelägenhet påkallas;
men jag anser en sådan angelägenhet
inträffa i afseende på inteckningslagarne, hvil.
kas, så väl, som executionslagarnes förbättring
i vissa delar, ostridigt lärer utgöra en af de
åtgärder, som för creditens återställande och
befästande, så vidt den af lagstiftningens om -  sorg beror, erfordras; och jag anhåller fördenskull
om återremiss till Lagutskottet , på det
motionerne och de Författningar, till hvilka de
hänvisa, måga i ett sammanhang komma un
der närmare öfvervägande.
N;o 4*
Grefve Spens, Carl GvJlafi
Såsom skäl för återremiss af detta Betänkande
torde jag få åberopa, så väl det som deri
anföres, som äfven reservationerna af Grefve
Wachtmeister och Herr Ribbing. LagUtskottets
satts, om jag rätt fattat den, att borgenär
bör kunna få inteckning i gäldenärens förra egendom,
ända till dess den nya köparen söker
uppbud, tror jag vara ganska principenlig
loo
Den 11 Juni i f, m.
om blott denna mening kuode af Författningens
ord utan stora ändringar härledas. Grefve
Wachtmeister påstående, att denna LagUtskottets
tolkning, är just motsattsen till hvad
sorn står i 13 §. af närvarande inteckningsförordning,
synes mig nemligen obestridlig. Få
grund deraf förenar jag mig med Herr Ribbing
i hans tanka om nödvändigheten af en
förordning, som fastställde och kungjorde LagUtskottets
i Betänkandet framställda tanka;
men kan aldeles icke såsom Herr Ribbing kalla
denna Iramställning för tolkning af Inteck*
ningsFörordningen.
InteckningsFörordningens 12 §:s 2 Moment
stadgar såsom vilkor för Intecknings beviljande
i egendom, ”att gäldenären den veterligen
genom laga fång förvärfvat, ”och att han deraf
ägare är, då inteckningen sökes;” samt såsom
vilkor för intecknings fastställande att
”uppbud bör vara tagit, i fall egendomen är
kommen i gäidenärs hand genom fång, som
lagfaras bör." 13 § i samma förordning börjar
med framställandet af underlåtenhet utöfver
viss utsatt tid att taga uppbud, såsom en
försummelse å köparens sida. Denna tid är å
landet och i staden serskildt bestämd, och å
landet till nästa Ting efter 6 månader, sedan
förvärfvandet skedde, alltsammans i enlighet
med Kongl. Förordningen af den 13 |unii
1800 och 1798 års Concursstadga 20 § 3 Morn»
I sammanhang med denna framställning af ett
uragtlåtet uppbud, såsom en köparens försummelse,
stadgar §:n vidare, att i sådant fall för
-
Den ri Juni i f mt
101
re ägarens borgenär häfver rätt att erhålla in->
teckning, under hänvisning åt köparen att af
fångesmannen erhålla skadestånd och nyttjar
härvid orden: ”Kommer då eller framdeles, in^
nan uppbud sökt är, förre ägarens borgenär;”
orden då eller framdeles utgöra det egenteliga
enda nya tillägget till 1800 och 1798 års
redactioner af ämnet.
Vid ventilation härom bör förekomma
först, att Kongl. LagComitén med frångående
af nämnde äldre Författningar, ansett sig böra
i 1 §. 3 Cap. JordaBalken, enligt det år
J 8 18 tryckta förslaget fastställa prajscriptionstiden
för uppbudens tagande på landet, betraktad
såsom en köparens skyldighet, genom
orden: ”sist vid det Ting, som infaller näst efter
tre månader sedan gåfvan, köpet eller bytet
skedde.” Att man så länge frågan om
denna prcescriptionstids bestämmande till trenne
eller till sex månader, ännu är under ventilation,
hvilket man väl kan säga vara fallet
med LagComiténs förslager, dröjer med att göra
förändring i inteckningsförordningens 13 §.,
är visserligen icke orätt, men då fråga derom
blifvit väckt och att man för öfrigt icke vill
rubba de grunder, hvarpå de äldre stadganden
grundas, hemställer jag om ej den omarbetning
af 1 § 18 årsl Inteckningsförordning
som LagComiténs Förslag till Jordabalk längre
fram innehåller Cap. 13 §. 1 2 innefattar en redaction,
som med skäl kunnat af Lagutskottet
föreslås, såsom icke underkastad behof af omarbetning,
i fall den omnämnde prsEscriptions-;
loa
Dm il Junii f.m.
tiden af sex månader förkortas till trenne. Der
står nemligen i 13 Cap. 12 §. ”Försummar
den som egendomen förvärfvat genom fäng
derå lagfart ske bör, att inom laga lid med sitt
Fångesbref lagfara, och kommer då eller framdeles
innan lagfart sökt är, förra ägarens borgenär,
” och så vidare. Denne redaction kan
möjligen qvarstå oförändrad, ehvad beslut i
frågan om prmscriptionstidens längd tages.
Men efter denna anmärkning förekommer
frågan om sjelfva denna praescriptionstids lämplighet
efter hg-princip, eller om lika eller olika
skydd bör tillerkännas det KöpeContract,
på grund hvaraf köparen påstår egendomens
öfverlemnande utan flere gravationer, äa sorn
derå vid köpestunden häftade , och det lika
bestämda contract > af skuldförskrifning eller
annan dylik handling, sorn lagen tillerkänt medförande
rättighet för borgenärer, att förvara sin
säkerhet, när han så behagar, genom inteckning
i gäidenärens kända egendom. Lag-Utskottet
hsr i detta afseende ansett den närvarande
Intecknings Förordningen klar, att köpare,
som underlåter taga fasta , får skylla sig
sjelf, om förra ägarens skuld inteckoas i hans
egendom. Sjelfva Lag-Utskottets åsigt häraf
är till en del dunkelt framställd , men skulle
meningen vara, såsom man det förmoda kan,
af Herr Ribbincs yttrande då han säger, att
detta tolkande behöfde i serskildt Lagförklaring
kungöras, och ännu mera af Grefve Wachtmeister?,
i dess reservation, anförda tanka, som
framställes såsom Utskottets emctsatt, så hat
Den 11 Junii, f m.
Lagutskottet ansett 13 §. stadga det den
borgenär, sorn vid ett Ting före sex månader
efter köpet, på grund af en fordran hos säljaren,
ville söka inteckning, också skulle äga
rätt art den erhålla. Det torde väl knappt
behöfva bevisas, att i sådant fall skulle de
ord, sorn ingå köparens försummelse att taga
uppbud, äSvcnsom orden, ”då eller framdeles,**
vara högst meningslösa. Der lagen talar om
försummelse af viss tid, kan den väl omöjligen
häfta samma påföljd vid fallets inträffande
innan samma tid tiliändalupit, som efteråt}
orden då eller framdeles måste anses innebära,
en ännu tydligare motsatts, mot det fall som
kunde uttryckas med oidet innan. Jag åtminstone
kan icke annat se, än att närvarande inteckningsfÖrordning
bestämdt utsätter en viss
tiderymd, hvarunder borgenär ej kan erhålla
någon inteckningsrätt, som mot köparens åtal
kan blifva beståndande. Det torde vara nödvändigt
här, att litet närmare utveckla hvart
detta leder.
Efter min tanka är deraf en tydlig följd,
att, vid allt inteckningsdocument ovilkorligen
skall fästa sig ett frö till total tvekan, om
säkerheten är någon eller ingen. Inteckningsinrättningen
i ett land åsyftar möjligheten, att
förtroende man och man emellan må kunna grundas
på egendom, ej på person, och blitver ej
denna möjlighet fullständig, så är den nästan
ingen ; bchöfver iångifvarens opinion om den
real säkerhet han äger, sjelf grunda sig på
hans personalsäkerhet, så kan åtminstone det
Den vi Junii f m.
ofta inträffa, att realcrediten enligt sin natur
upphör. Det är väl en afgjord sanning, att
på blott realsäkerhet till en obekant person,
sällan någon creditoperation grundis, utan
tvärtom pantgifvarens personlighet merendels
ganska mycket afses, men der realpanten fordras
och emottages, der förutses möjliga fall
då det nämnda på personlighet grurdade hoppet
skulle försvinna. Finnes det således inga
i lagen tydligen angifna tecken på hvilka den
credithandling med full säkerhit kan igenkännas,
hvars realsäkerhet, alldeles oberoende
af personliga förhållanden , är afgjordt gifven
till d en grad, hvarpå den utfärdade försäkring
gen lyder, så har Lagstiftaren förfelat hela sin
plan, åtminstone, så snart möjeligheten af risque
i trotts af utlofvad säkerhet, blifvit allmänt
känd.
Om och så länge det är lagligt, att köparens
uppbud, tagit på ett efterföljande Ting,
endast det infaller inom viss tid efter köpet,
häfver giltigheten af den inteckning, som förra
ägarens borgenär på Tinget förut, också
senare än köpet skedde, har sökt på god tro,
och hvarmed Domaren likaledes på god tro
förfarit, aldeles i enlighet nied hvad om andra
fall stadgadt finnes, således äfven genom
utfärdadt gravationsbevis intygat hvad företrädesrätt
till panten, som handlingen . medför;
så länge synes mig det nämnda gravations^
baviset sjelf utmärka en falsk åtgärd af Staten.
Får köparen dröja med köpets anmälande
ända till nästa Ting efter sex månader,jså
Den 11 Junii J.m,
io5
kunna möjligen till och med a;ne Ting emellan
köpet och upbudet försiggå; den anförda
osäkerheten drabbar då så väl de inteckningar,
som beviljas på grund af lörut skedt
medgifvande å gäldenärens sida, som äfven
de hvilka vid det ena Tinget sökas, och vid
det andra fastställas, efter antingen törsummad
inställelse eller afgifven förklaring af gäldenären.
Har då i en sådan förklaring gåldenären
underättat om köpet så får väl inteckningens
innehafvare del deraf, men har han
icke nämnt derom, så fortfar möjligheten af
risque lika stor och kan endast vederläggas af
personlig opinion om gäldenärens caracter.att
hans hederskänsla icke tillåtit honom fördölja
förhållandet. Blifver åter LagComittéens
Förslag om inskränkning till tre månader antagit,
häftar sig väl detta misstroende aldrig
eller högst sällan med samma skäl vid de inteckningar,
som sökts vid det ena Tinget och
beviljats vid det andra, men det mäste likväl
orubbadt fortfara, för alla dem, eom grunda
sig på ett gäldenärens eget begifvande, hvilka
mycket väl kunna hinna fastställas under
den tid, som mellan köpet och uppbudet förflyter.
Och just dessa inteckningar äro de,
på hvilka realcreditens deltagande, såsom ett
af elementerne för liflig affairesrörelse, skulle
grunda sig, ty de papper, hvilka tillika på
visst sätt äro prosesshandlingar blifva aldrig
lika löpande.
Fullkomlig säkerhet mot den här omförmälta
faran af förlust skulle således ej vinnas
Den 11 Junit J. m.
annorlunda än genomett nytt domstols bevis,utfärdadt
efter ett slutadt Ting, eller en Rättegångsdag,
som infallit sex eller åtminstone tre
månader Sednare änsjellva inteckningens beviljande
och af innehåll att under tiden ingen
köpare sökt uppbud. Jag lemnar att döma
hvad Financieit värde en inteckningslag äger,
enligt hvilken först 6 månader eller mera, elter
affairens första påtänkande,’ den åsyftade säkerheten
kan sägas vara vunnen. Mig synes
att der detta dröjsmål finnes, skall Statens anstallt
hvarken hjelpa gäldenären till det förlag
han lör ögonblicket kan behöfva eller
borgenären den till säkerhet han kan önska, i
fall hans tankaom gäldenärens personlighet hastigt
rubbats, och hans af fruktan för brådstörtande
af mannens hela affairs ställning, ej
vågar drifva in sin fordran genast»
Jag föreslår på denna grund att 13 §. i
181 8 å-rs inteckningsförordning, sorn svarar emot
12 §. i 13 Cap. af LagComittéens Förslag
till JordaBalk, må erhålla följande redaction.
”Har någon egendom förvärfvat genom fång,
hvarå lagfart Jke bör, och kommer innan uppbud,
fokt är, förre ägarens borgenär till Rätten med
fkuldebref eller annan handling, derföre inteckning
tillåten är, vare en sådan inteekningsanfåkan i allo
lika gällande forn om inköpet icke [kedt, och foke
nya ägaren fm fångesman”
O ra denna redaction antages, så blir det
Den ir Juni i f. m.
10 7
gravationsbevis som utfärdas på hittills vanligt
sätt, i Staden dagen efter inteckningens
beviljande, och å landet sedan Tinget slutats,
åtminstone befriadt från denna anledning till
misstroende.
Dock, saken bör, innan den kan kallas
till alla delar öfvervägd, ej blott från en financiel
synpunkt, utan som ofvan sades från
den af rättsgrunder, betragtas. Man synes
hafva ansett köparens rätt att emottaga sin
förvärfvade egendom graverad, blott till det
belopp, hvarom han vid köpet kunde vara
underrättad, vara mera angelägen att förvara,
än borgenärens lätt till sin fordrans försäkrande.
Har deona tanka någon grund i allmäna
rättsprinciper; så böra de financiella skälen att
etablera realcredit i landet, utan vidare omsvep
gifva vika. Ty någon tvekan i valet
emellan hvad rättsprincip, och hvad financeåsigt
fordrar, tror jag för min del, sällan eller
aldrig böra uppstå. Men just %här förekommer
den högst anmärkningsvärda omständigheten,
att köparen kan, så snart detta stadgande
blifvit i offentlig lag infördt, förvara
sig mot svek å säljarens sida genom innehållandet
af köpesKillingen, till dess han erhållit
uppbud, och att om han förut utbetalar något,
är det en act af serskilt psrsonlig credit, för
hvars följder han får skylla sig sjelf, så snart
Lagstiftaren så tillställt, att han kunnat förutse
dem. Borgenären deremot, som aflemnat
sitt Capital på personlig credit, men i tanka
attnär hälst han ville, kunna söka sig realsä
-
io8
Den 11 Junii f, m.
kerhet, har deremot ingen utväg att undgå
den fara han skulle, vara underkastad.
Ville man till ofvan föreslagne § göra
följande tillägg: ”Är inteckning, forn /ålundaf thies
a) den art, att genom desi fastställande, köpevilkor
kunna rubbas, och är tiden Jör uppbörds/okande
efter lag, ännu ej af köparen jörfut en, gån.
ge köpet åter, der forn kyparen det påjlår och falja*
ren ej gitter vfa, att intecknings an fohan blifvit ä.
Urtagen, eller till öfverens /lämmel/e med köpevilkor
ren förändrad” Då synes mig ali erforderlig
billighet iagttagen. I fall af försuten skyldig?
het att inom stadgad tid söka uppbud, är det
rättvist att köparen får skylla sig sjelf arn
någon olägenhet för honom uppstår.
Det är med dessa anmärkningar jag anhåller
om återremiss af Betänkandet.
N:o 5.
Herr Ehrenborg, Cafperx
Uti det nu uppläste utlåtandet öfver af
rnig och flere gjorde motioner om rättighet
för den som å Utmätnings- eller Concursauction
inropat fastighet, att, då han styrker sig hafva
erlagt köpeskillingens belopp, vid vederbörlig
Domstol erhålla dödande af de inteckningar,
sorn kunna samma belopp öfverstiga,
bär Höglofl. Lagutskottet funnit skäl att tillstyrka
en 6ådan rättighet, dock har Utskottet
Den 11 Junii f. m.
10g
ansett kungörande i allmänna Tidningarne böra
föregå en sådan åtgärd, till underrättelse för
dem, hvilkas rätt kunde vara derunder beroende,
äfvensom Utskottet funnit de af mig föreslagne
åtgärder till möjeligaste förekommande deraf,
att sådane inteckningar under tiden emot
den deri påräknade men upphörde säkerhet,
blifva bclänte, icke uppfylla sitt ändamål.
I förstnämnde afseende, eller i hvad angår
den åtgärd, som Utskottet ansett böra föregå
dödandet, har jag endast trott mig, med
instämmande i Herr Ribbings serskilta yttrande,
böra hemställa om en köpare skäligen
kan underkastas en sådan omgång, eller om
ej, emot hans skyldighet att erlägga köpeskilling,
bör svara hans rättighet att ofördröjeligen
komma i så oinskränkt disposition af
den köpte egendomen, att han när som hälst
skulle kunna densamma emot full köpeskilling
afyttra, utan någon innehållning deraf i
och för förre ägarens förbindelser. De öfverskjutande
inteckningarnes omedelbara dödande
hade jag ock trott af det skäl kunna utan betänklighet
äga rum, att fordringsägande inteckningshafvare,
så väl vid concurser som
utmätningar, kallas och äga tillfälle att bevaka
sin rätt i afseende på alla de åtgärder,
hvarigenom deras inteckningssäkerhet kan förloras
eller förminskas.
Hvad åter beträffar försigtighetsmåtten
emot sjelfva Inteckningsdocumenternes användande
till beläning, sadan de upphört att så
-
110
Den 11 Juni i f. m.
j
dane innebära någon säkerhet, så förekommer,
äfven för mig, betänkligheten deraf vida mindre,
än jag hört flere andra hysa den. Den
som lånar på inteckning, kan om han vill iagttaga
nödig försigtighet, i intet fall undgå
att göra sig underrättad om fordringens giltighet,
om äldre eller samtida inteckningar,
och om den intecknade egendomens värde.
Då till grund för omdömet i sistnämnde afseende
hufvudsakligen hörer beloppet af den
vid om egendomen sednast afslutadt köp erligde
köpeskillingen, bör han icke eller underlåta
att taga kännedom, om, när och i hvad
ordning sådant köp blifvit afslutadt, hvarigenom
han utan svårighet kan komma det förhållande
på spåren, som man i ofvannämnda
hänsigt skulle söka att för honom fördölja.
Dock inser jag icke, hvarföre Utskottet ratat
det oskadliga försigtighetsmåttet att alla reverser,
som vid liqvidation efter fastighets
utmätning och försäljning företes, borde af
Konungens Befallningshafvande påtecknas, om
och till hvad del de utur fastigheteten blifvit
guldne, eller till hvad del de fortfara att endast
emot gäldenärens person och öfriga egendom
gälla och hvarföre ej Utskottet , häldre än
att förkasta detta correctif, som åtminstone
k»n åstadkomma negon nytta, då vanligtvis
de fläste intecknade reverser vid sådana liqvidationer
företes först är k t det med någre flere,
såsom t. ex. att alla intecknade reverser,
sorn i concurs bevakas, borde i original företes
och bevis derom af Domaren påtecknas:
att vid liqvidation af köpeskilling för utmäti
Den ii JunitJ. m.
lil
fastighet, inteckningsbafvande borgenärerne, så
vida de blifvit bevisligen kallade, borde, likaledes
i hufvudsluift, inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förete reverserne , vid förlust
af all betalningsrätt för desamma: och att, om
någon inteckning, som på ofvannämnde sätt
blifvit ogiltig, al innehafvaren utprånglades till
utlåning, denne ej allenast skulle vidkännas
den påföljd, som 4 Cap. 6 §. UtsökningsBalken
bestämmer om gifven invisning ej biifver infriad,
utan ock ansvara såsom för bedrägeligt
förhållande.
Änfeligen får jag ock anmärka, att om å
ena sidan Lagutskottet velat lemna inteckningsbafvare,
vid ifrågavarande till fällen, ett i min
tanka onödigt tillfälle att yttra sig angående
inteckningarnes dödande, har dock ä en annan
sida Utskottet så föreslagit praescriptionstiden,
att detta tillfälle i vissa fall icke möjligen skall
kunna begagnas. Att nemligen desse skulle hos
Domstolen aflemna sitt genmäle , å landet vid
nästa Ting efter den dag kungörelsen sista gången
funnes i Tidnivgarne införd, biifver väl omöjligt,
om t. ex. snnoncen stöde införd i dag i Tidningarne,
Tinget börjades i morgon vid någon
Domstol i Skåne, och fordringsägaren bodde i
Norrland, eller till och med, om Domstolen
och inteckningshafvaren voro hvarandra närmare,
Äfven för Staden är terminen af en
månad efter sista kungörelsen i Tidningarne
nog knapp; och torde derföre en lämpeiig
jämkning af ptacscriptionsfiden böra äga ruin,
om eljest principen skall bibehållas, samt åter
-
112
Den li Junii J. m.
remiss, åtminstone i detta afseende finnas vara
behöfvelig.
N;o 6.
Grefve Spens, Carl Gustaf:
Emot den af Lagutskottet föreslagna redaction,
torde det tillåtas mig få göra följande
anmärkningar:
Orden: ”eller, i händelse af klander, fastställd
blifvit” synas mig vara öfverflödige och
meningen innefattas i det föregående: ”så snart
Auctions förrättningen vunnit laga kraft.”
Stadgandet: ”att Auctions förrättaren bör afgifva
bevis så väl om Auctionens laga kraftvunna
egenskap, som ”i hvad mohn köpesumman
till gäldande af de uti fastigheten intecknade
fordringar varit tillräcklig och inteckningshafvarne
emellan blifvit fördelad;’’ synes
mig egenteligen passande endast till utmätningsförrättning.
Auctionsförrättaren är der alltid
en 1 lag bestämd Embetsman och fördelningsgrunden
är obestridlig, eller åtminstone vanligtvis
obestridd. Deremot finnes intet hinder,
att vid Auction för concursmassas räkning, antaga
hvilken enskilt man som hälst till Auctionsförrättare,
och utbetalnings- samt fördelningsåtgärd
och ansvar åligger Sysslomännen,
efter ConcursDomarens föreskrift. Concursfrågan
kan
/
Den ii Junii J. m.
kan också fortfara att vara anhängig vid Domstol,
många år efter sedan egendomen blifvit både
försålld och betald, och den föreslagna ordalydelsen
skulle kunna tydas till svårighet tor
köparen , att under hela den tiden få sin lagligen
förvärfvade egendom gravationsfri. Auctionsförrättaren
är i alla fall icke den auctoritet,
som kan intyga, i hvad mohn köpesumman
blifvit lördelad. Att köparen jemte Auctionsförrättarens
omförmälte betyg, skall upp*
visa för Rätten ett serskillt gravationsbetyg,
synes blott leda till onödig Protocollslösen, så
mycket mer, som detta gravationsbetyg är sjelf
ett utdrag af samma Rätts handlingar.
Prrescriptionstiden för obetalfa inteckningars
innehafvare, att anmäla hvad de emot inteckningarnes
dödande kunna hafva att påminn
na, synes mig både för korrt och för obestämdt
stadgad, i fall sådan inalles stadgas bör. En
månad i. staden är för korrt tid , ty med ded
natur af på visst sätt offenteliga papper, som
sjelfva intecknings-anstalten åsyftar, är idéen
Om en löpande egenskap förenad, hvarigenom
hufvudhandlingen när som hälst kan Vara i en
aflägsen persons haad. Sådant bör lagen, visst
icke genom någon direct åtgärd uppmuntra,
men än mindre deremot lägga något hinder.
Orden ’’å landet vid nästa Ting efter detl dag
kungörelsen i Tidriingarne sista gången finnes
införd,” innefatta en högst vådlig obestämdhet.
Det är egentligen ingen stämningstid utsatt,
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr, V Band, S
1£4
Ben 11 Junit f. rhk
så långe ej minsta tidsförloppet^ emellan sista
kungörelsedagen och Tinget faststälJes; såsom
orden nu lyda , finnes intet hinder för den ,
som ville tillställa, att stämningar i hufvudstadens
Tidningar infördes tre dagar å råd, då
Tinget i en Provins börjades den fjerde. En
sådan stämningsmethod vore likväl en offent"*
lig gjord redicul af både lag och lagstiftare.
Sjelfva nyttan af hela anstalten om ser-**
skilt instämmande genom allmänna Tidningar
af de personer, hvars ägande inteckningar skola
dödas, synes mig vara tvifvel underkastad.
Det har blifvit föreslaget , att kungöra
de dödade säkerhefspapperens beskaffenhet, sedan
dödandet skedt, till allmänhetens åtvarning.
Samma ändamål har Lagutskottet ansett
kunna vinnas genom den af det föreslagne åtgärd.
Men med rätta kan sägas, och har äfven
i reservationen blifvit anfördt, att vådan för
sådana ogiltiga documenters fortfarande gångbarhet
och bedrägliga öfverlåtande, icke undvikes,
utan genom en anstallt, hvarigenom ett
tecken biir på sjelfva hufvud-documentet sattj
som tydligen utvisar, att emottagaren skall taga
sig till vara. Jag hemställer, om ej för
den dass af händelser, hvarigenom de flästa sådana
ogiltiga papper uppstår, en dylik påteckningsanstalt
redan finnes; alla så väl inteck-*
mde som ointecknade skuldebref, skola nemli*
g n vid concurser uppvisas i hufvudskrift till
bevakning. Denna påskrift, i synnerhet om
noga tillsyn blefve hållen, att den aldrig skedde
å sådane ställen på papperet, hvilkas bort
-
Den i i Jiiiiii f ni.
ii5
klippande kati döljas, innehål ler efter mintanka
en aldeles tillråekelig åtvarning till allmän
beten. Också lärer väl den erfarenhetssatts
vara gdven, att äfven säkrä inteckningar,
sedan blott orden: ”uppvist vid edgång
till bevakning i Ni N. coocutstnål” finnas där*
icke hafva någon löpande egenskap. Hvad
fallet af utmätningssaken angar, är det väl
gaant, att de inteckningar* hvarom hat frågaa
är, i sådana händelser* icke behöfva uppvisas
i hufvudskrift , och således kunna undandragas
allt åtecknande,• men just för dessa fall
är likväl bestämdt, att* der som ej inteckningshafvaj
nes personer redan äro af utmätningssökarden
kände, skola de genom kungörelse
ä allmänna Tidningsrne kallas; de inteckningar
för hvilka allmänheten skall varnas ,
blifva således redan kungjorde , och den ena
kungörelsen läses och ibogkommes icke mer
än den andra. Afvert dessa inteckningar i egendorcij
hvarå Offentlig Auction redan blifvit
kungjord, torde enligt hvad erfarenheten säger,
icke vara serdeles löpande. Åro sier in«
teckningshafvare så kände, att ingert kungörelse
i allmänna T dningsrne införes, blifva de
i det siä!M personligen af utrr>äfningssökanden
kallade emot bevis, sorn sedan på behörigt ställe
företes, och hvaruti den person, som då har in*
teckning, sjelf erkänner detta förhållande. Det
synes således som skulle vederbörande i de
fall, där en mindre köpesumma än inteckningarnes
belopp* ger anledning till en ogiltig inteckning
alltid hafva vägen sig anvist, att efterfråga
hvar den finnes. Methoden dertill sy
-
Il 6 Den ii Junii f. »7,
nes icke tillhöra inteckningslagen ensamt, utan
i allmänhet lagarne om pant, och torde ett
stadgande derom lämpligast kunna i UtsökningsFör
fattning arne införas. Om t. ex. derstädes
biifver stadgadt ’’att der som pantsättning
till flere personer af samma pant upplyses varajFskedd,
Konungens Befallningshafvande må
äga, så snart genom pantens laga försäljning
blifvit utrönt, att panten icke medfört säkerhet
för alla dem sorn uti den innehaft panträtt,
förelägga alla dessa panträtts innehafvare,
lika tid som för stämning utsatt finnes, att
med uppvisande af hufvudskriften styrka, det
förhållandet blifvit å sjelfva hufvudskriften till
undvikande af missbruk antecknadt,” synes mig
ändamålet mera säkert vara vunnet. Utom det
att man då utsträckt åtgärden äfven till det
möjliga fallet af samma art, då lös egendom
blifvit i taka händer deponerad , och emottagaren
förbundit sig tillhandahålla dess saluvärde
för utsatta fall i första rummet åt en
person, och öfverskottet sedermera åt någon
annan, har man äfven då den lördelen, att intet
serskilt frö till misstroende, på grund af
någre få möjligheter, fäster sig vid den för rikets
penniogerörelse vigtiga classen af offentliga
papper, som inteckningar innefatta. Jag
säger ännu en gång att de fall, der den här
befsrade vådan skulle kunna uppstå , äro få,
emedan , så snart en intecknad egendom vid
skeende utmätning , icke uppgår till alla fordringarnes
belopp, uppstår merendels concurs,
och den påskrift å hufvudskriften, som inne
-
Den 11 Juniif. m.
117
fattar den egenteligen verksamma åtvarningen
lör allmänheten, är då ofelbar.
Ändteligen förekommer ock i Utskottets
redactions förslag ordet dödande af inteckningar,
utan det till undvikande sf all misstydning
nödiga tillägget, att endast deras gällande
kraft, såsom pantbref i egendomen, men icke
deras inbördes förhållande vid köpeskillingens
fördelning har upphört. Herr Ribbing har ganska
rigtigt S3gt, att alla inteckningar i lagligen
försålld egendom, endast åro i köpeskillingen,
m.n just detta hade kanhända i Författningen
bordt vara utsatt, med afseende på
möjligen återstående oafgjorde tvister, och emedan
alla annorlunda dödade inteckningar,
hvarom just samma 24 §. handlar, äro upphäfna
till all kraft och verkan.
I sammanhang med denna §., och vid omarbetningen
deraf, synes mig en annan icke
obetydlig omständighet, som förekommer vid
salu af intecknade egendomar, böra ihogkommas.
Den af Lagutskottet föreslagne redactionen
skulle, om der. klefve antagen, tvinga
hvarje köpare, om också de fläste äldre inteckningshafvare
ville låta sina fordringar qvarstå,
att underkasta sig ny inteckningskostnad. Kan
hända anser man denna utgift som obetydlig,
odi åser dessutom äfven någon gång, att den
betydligaste delen af inkomsten , eller charteringskostnaden.
kommer Staten til! godo , och
den andra delen ökar Embetsmännens sportler.
Men obetydlig är ingen utgift, som kunde va
-
Den 11 Juni i f m.
r’t onödig, och det är icke särdeles enligt med
Statens ändamål, att genera rörelsen inom Ian»
det, för egen ögonblicklig vinst, eller ökande
af Embeuinän» inkomster. All skatt på transacticmer,
är kanske drygare än någon annan,
och löijderne af dess åläggande såra en ömtåligare
sida af samhället , än följderne af dess
utebiifvande. 17 §. i InteckningsFörordningen
hor derföre ock iirägasatt, att inteckningar
skube kunni komma att fortfara, sedan egen-»
domen komm;t i annan mans hand, än första
gäidenärens; men sammanhanget visar tydligt,
att der endast talas om egendom sorn blifvit
frivilligt forså!ld; det synes nemligen att lag»
stiftaren där han afsett en fortfarande rätt i
egendomen, för alla deri varande inteckningar,
och blott fiån personligt t-nsvar tor dem som
icke serskilt åtagits frikailat den nya ägarenHär
är deremot fråga om fal], dä en del inteckningar
enligt lag skola förlora sin rätt i
egendomen, och hillver det i Författningen
infördt, att äfven för desse det är möjligt atfc
betala köpeskillingen genom åtaget ansvar tor
inteckningar, samt LagUtskattets redactiön o-,
förändrad, så frugtar jsg stora hinder mot
«u sådant betalningssätt.
Till undvikande af närande Lagutskottet»
förslag, efter mm tanka vidlådande brister, och
till nödigt iagttagsnde af sistnämnde omstän-»-  dighet, »orde tillägget böra få yogafäf följan,
de lydelse;
” Köpars till fajlighet, förn eftsr (Itdä utmål
-
Den 11 Junii /. m, Ulg
ning, eller under concurr af borgenärer, genom of*
feniligt utrop för fuld är, ege att, få fnart försäljningen
vunnit laga kraft, förhållandet inför Domaren
i orten anmäla. Styrker han derjemte, att k tift
efhi Ilin gen, på fätt derom förejkrifvet finnes , blifvit
er lagd, förklara Dom fiolen, det alla i jufligheten
imecknade fordringar, forn ej af köpe [killingen
kunna och böra utgå, hafva förlorat att rätt till anfpråk
på egendomen, och införe denna förklaring i
Protocollet. Äfämjas vederbörande, att köpejhilling
erlägges, gemm af köparen åtagit an/var för nitecknad
f hild, och varder fk dant å handlingens hufvudfitrift
bevisligen tecknadt, for t färe inteckningens
gällande kraft, fedan den i laga ordning blifvit förnyad-,
och varde förbindelfen i allo an fe dd forn köparens
egen. Utbetalar köparen, eller den, hos hvilken
köpejhilling nedfatt är, förre eller mindre del
deraf till innehafvare af intecknad fordran, utan att
på hufvudfkriften varder antecknadt det egendomen
genom offentligt utrop lagligen blifvit förf Sild, fylle
att den /hada, forn genom missbruk federmera kan
Med dessa anmärkningar anhåller jag om
Iterremiss af Betänkandet,
N:o 7,
Herr Ehrenborg, Cafper:
Högloflige Lagutskottet, som insett vigten
af hvad RiksdagsFullmägtigen Eric Nilsson
Cederborg andragit3 angående den redighet
ISO
Den il Juni i /, m,
gom skulle vinnas derigenom, att flere hemman
eller egendomar icke intecknades för ett
och samma lånebelopp annorlunda, än att
hvarje hemman serskilt pantförskrefs för viss
del af berörde belopp, har likväl, med undantag
af Herr Häradshöfdingen Ribbing som
sig reserverat, funnit skäl afstyrka motionen,
på den grund att jordägares rätt till fri disposition
af sin egendom såmedelst skulle ingkränkas.
Det synes härvid hafva undfallit Höglofl,
Utskottet, det rättigheten, att bestämma vilkorem
för penningeförsträckningar, i allmänhet
ansetts tillkomma Staten} och att, om det är
en naturlig rättighet för en jordägare, att bruka
sin jord sjelf eller genom någon annan, och
att sålunda äfven lemna en annan införsel deri
emot försträckningar, afgifter eller tjenstbarheter,
är deremot hela det så kallade hypotheksystemet
en samhällets anstallt, icke stridande
emot rättsbegrepp; men icke eller så ovilkorligen
härledd derifrån, att man ju kan
tänka sig ett samhälle utan inteckningslag, eljer
utan rätt att i fast egendom lemna säkerhet
på annat sätt än i lös egendom, d. ä. ge.
norn öfverlåtelse. På sådan grund bör ock en
jnodification i nämnde lag lika litet kunna anses
förnärma äganderätten, som det t, ex. finnes
strida deremot, att man icke utom öfverlåtelse
får pantförskrifva och låta inteckna lös
egendom, lika med fastighet. Ändamålet med
jnteckningslagen är att befordra rörelse- och
penningecirculation; att bereda åt Capitalisten
Dea ii Junii J. rn.
säkerhet för de medel han utlånar, och åt fastighetsägaren
en utväg till understöd mot erbjudande
af denna säkeihet i det, som utgör
hans redbaraste egendom, men som han ändå
i de fleste fall undgår, att. från sig öfverlåta.
Frågan synes mig derföre i förevarande fall
blifva, om dessa fördelar, genom ett stadgande,
förändradt på sätt motionairen föreslagit,
skulle minskas eller okas: eller om den olägenhet,
som kunde inträffa derigenom, att en
och annan Capitalist, gom väl bedömde hela
massan af en lånesökandes egendom, såsom
motsvarande en begärd försträckning, men icke
om de serskilte delarne deraf, ägde den
speciella kännedom, hvarpå ett omdöme om
Jivarderas serskilta värde kunde grundas, af
6ådan anledning tvekade eller undandrog sig
att lemna försträckningen annorlunda, än emot
samfällt inteckning i hela massan af egendomen;
om denna olägenhet, säger jag, öfverväger
elier understiger dem, som erfarenheten
visat hafva inträffat genom egendomars eller
flere hemmans samfälta intecknande, i de fall
då de sedermera antingen hvar för sig blifvit
med inteckningar graverade, eller ock kommit
i serskilte ägares händer.
I afseende på förstnämnde fall har väl
genom Kongl. Förordningen den 13 Julii 18*8
blifvit i 19 § bestämdt, att borgenär, som för
sin fordran fått inteckning i flere fastigheter,
må ej, till minskning af annans rätt, som å samma
tid, ellereftsr honom, låtit dess fordran intecknas,
i endera fastigheten njuta ur,denna sednare
betalning för mera än som ideandre fastigheten!»
122
Den 11 Juni i f. nt.
brister; men härigenom är likväl icke bestämdt,
huru i det fall då flere för en och samma fordran
samfält intecknade fastigheter sedermera blifva
till serskilte personer försållde, utan den förstnämnde
samfälta inteckningens dödande och
samma faststigheter derefter gemensamt i mät
tagas och försäljas, det möjeligen blifvande
ölverskottet af köpeskillingen skall med beräkning
af den intecknade fordringen till större
eller mindre del å den ena eller andra hemmansdelen,
fördelas de särskilte ägarne emellan.
Föreskriften i ofvannämnde 19 §. kan äfven,
aå billig den ock synes i synnerhet till
vårdande af senare iriteckningshafvares rätt,
dock ganska ofta, åtminstone för den enfaldige,
leda till stort lidande. Om, hvaraf man
haft exempel, en ägare af en större egendom
med underlydande hemman, först låter inteckna
hela egendoms massan för en betydelig summa,
derefter säljer någre mindre hemmansdelar
till underhafvande eller andre bönder, sora
sätta tillit till den förres försäkran, att inteckr
ningen ej skall gravera desse hemmansdelar, samt
i alla fall förmoda att den till obetydligaste
delen skulle derpå kunna belöpa, och ändteligen
derefter pantförskrifver och låter inteckna
återstoden af egendomen för ytterligare
betydliga summor; så blifver ju den för de
enfalld'ge köparne kännbara följden, att den
förste inteckningshafvaren tvingas af de sednare,
att utsöka sin fordran ur de försålde
hetnmansdelarne, till deras ägares ofelbara
undergång, innan någon del af öfrige egendomen
får tillgripas. J de fall, då en inteck
-
Dm i I Junii f ml
ningshafvare, som bär samfält inteckning i flere
fastigheter, söker utmätning, men desse
hvar för sig sedermera blifvit med serskilte
inteckn;ngar besvärade, synes stadgandet i ofvannämnde
19 §. icke kunna vinna tillämpning,
utan hela intecknade fastigheten böra
gemensamt säljas; men i sådant fall bänder ofta,
att samma hemman eller några deribland
äfven blifvit sedermera intecknade gemensamt
med andra hemman som icke bland de förstnämde
äro inhegripne, hvaraf, så väl som i
alla dylika fall, då för skuld blifvit utmätt ett
hemmaa som gemensamt med annat icke utmätt
hemman häftar för annan intecknad skuld,
yppas mycken oreda genom frågan, till huru
stor del sistnämnde skuld skall utur förstnämnt
de hemman innehållas. Derföre har ock Styrelsen
af Riksens Ständers Bank, utom hvars
begifvande något i Banken pantsatt hemman
icke får utmätningsvis för annan skuld försäljas,
ej lemnat tillstånd till sådan försäljning
i de lall di hemmanet, hvarå utmätning blifvit
sökt, gemensamt med annat hemman varit
intecknadt för Bankens fordran. Men rättigheten
till ett slikt veta är lika litet öppen för
andra fordringsägare än Banken i lika predicament,
sorn de borgenärer, hvilka näst efter
Banken hafva inteckning i något hemman,
äro belåtne med utöfningeri af den Bankens
rättighet, som förhindrar dem att någonsin
göra sin senare inteckningsrätt gällande.
En flerårig erfarenhet af alla dessa oredor,
ooh än flere från gemensamma inteckninga?
124
Ben il Junii j. m,
härrörande, har hos mig stadgat] öfvertygelsen,
att olägenheterna deraf vida öfverväga
dem som kunde inträffa genom antagande af
Herr Cederborgs Förslag, det jag ej tvekar
att biträda, med föreslående likväl, såsom al-,
ternativ, att deräst rättigheten att för samma
fordran låta inteckna flera fastigheter, utan
att uppgifva för huru stor del af beloppet
hvarje fastighet serskildt häftar, äfven hädanefter
skall fortfara, liqviden inteckningshafvande
borgenärer äfvensom serskilte hemmansägare
emellan måtte i ofvannämnde fall ske
efter hemmanens taxeringsvärde, så att, med
upphäfvande af meranämnde 19 §. i 1818 års
Författning, Fordringsägare, som hade samfäld
inteckning i flere hemman, icke ägde att
utur någotdera, som vid samma tid eller sedermera
för annan fordran blifvit intecknadt,
uttaga större del af fordringen, än på detsamma,
i jemförelse af dess och öfrige hemmanens
taxeringsvärde, belöpte: att då tvenne
gemensamt iatecknade, men i serskilte ägares
hand varande fastigheter för den samfällta intecknade
skulden utmättes Och försåldes, öfverskottet
af köpeskillingen efter samma grund
fordringsägarne emellan fördelades, eller ock,
om hemmanen såldes i serskilte utrop, en efter
jemförelse af taxeringsvärdet lämpad andel
af intecknade fordringen innehölls af hvarderas
köpeskilling: och att då ett utmätt hemman
befanns graveradt med inteckning gemensamt
med annat hemman för annan icke utsökt skuld, så
stor del af sa mm a skuld innehölls af köpeskillingen
för det förstnämnde, som efterjemförelse af hem*
Den Ii Juni i f ni.
1.25
manens taxeringsvärde kunde derpå belöpa ,o.
s. v. Jag hemställer ödmjukast om Höglofl. Ridderskapet
och Adeln skulle täckas genom återremiss
till Lagutskottet öfverlemna att yttra
sig, hvilketdera af desse begge alternativer
må anses bäst uppfylla ändamålet eller, om de
begge förkastas, huru de anmärkte oredorne
måga lämpeligare på annat sätt kunnat förekommas.
Bilaga
till PleniProtocolIet för den n Junii,
eftermiddagen.
N:o r.
Grefve De la Gardie, Jacob:
Som jag i sista Plenum var den första,
hvilken af Eder godhet, Mine Herrar, begärde
på bordet hvilande den nya redactionen
af Riddarhusordningen 5 och jag alltid
skall anse som ett fel mot Ridderskapet och
Adeln hvarje ny onödig utdrägt af tid för
Riksdagens gång, är det min ovilkorliga pligt,
126
j)ch il fund e, in.
att uppge de skäl, som föranleddde deönä
min begäran.
Då det vid hvarje Riksdag, liksom vid
denna ansetts för både behöfligt och nödvändigt,
att göra mer eller mindre betydlige jemk-i
ningar Och förändringar i RiddarhusOrdningen
, och då de nu af Rtddat husUtskottet föxeslagne,
äro på en gång mångfaldige, magt-^
påliggande, och af beholvel och erfarenheten
påkallade, torde det äfven tillåtas tnig, att fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på förändringed af den § sorn otvifvelagtigt
är en af de vigtigaste, då detta Stånds
representationsrätt derpå grundar sig, och derifrån
härleder sig derjemte dess mer eller mindre
ändamålsenliga sammansättning, och man
skulle, i afseende på framtiden, utan förmätenhet,
kunna tillägga dess mer eller mindre
vördnadsbjudande bestånd. Jag meöar §. 2 af
gamla RiddarhusOrdningen eller §. 4 af den
nu föreslagne redaction. Mängden af de misstydningar
och olägenheter som deraf uppkommit
och framdeles annu mera skola uppkomma,
är icke afsigten, icke ändamålet att,
upptagande Ridderskapets och Adelns dyrbara
tid, nu anföra, minst att omständ ligen här
Utveckla. Må mig blott tillåtas att nämna
de hufvudsakligaste. Deö första söm otvif-^
Velaktigt lange *f hvar orh en inom detta
Stånd blifvit anmärkt är den stridighet mot
Lagstiftarens anda och mening i 37 §. Regeringsformen
genom den nyssnämnde §:s i RiddarhusQrdoingen
mindre bestämda ordalydel
-
Den ii Juni i e. rhi
sé, nemligen; då den förre åsyffar minskning,
den fednare deremot tiUvägabr&gt en ganska
betydlig förökning i antalet af Ridderskapets
och Adelns representerande Hufvudman iDom
en och samma Famille. En förökning i
detta fall synes mig icke öfverensstämmande
med Lagstiftareos åsyftning, icke med urgammal
häfd och icke med billigheten. Emedlertid
har kunnat inträffa, att en och samma Fanr‘ile,
hvars fader sedan 1809 , till Friherre
och Grefve blifvit upphöjd, då han ägt t. ex,
trenne söner och tillika hört till de 1778 införde
Commefideursätter, kunnat, säger jag,
om han det önskat, representera inom detta
rum genom fyra serskilta personer nemligen,
sjelf som Grefve, äldste Sonen som Friherre,
den dernäst för Commendeurs och den yngfte
för Adeliga ätten; behöfver jag val, Mine
Herrar, för personer så upplyste sorn } ären,
vidare ådagalägga olämpligheten häraf. Deri
ligger för öppen dag; den visas för alla: den
kännes af alla så inom som utom detta Stånd.
Det förutan hvilka olägenheter och förvillelser
deraf uppstå i genealogisk! hänseendef,
har redan visat sig och måste i en framtid
föröka sig till den grad, att ingen ordning,
ingen reda inom de nya Famillerne ens
blir tänkbar, ännu mindre möjlig attiagttaga;
ty RiddarhusDirectionen måste då ovilkorligen
utsträcka de genealogiske anteckningarne äfven
till de ofrälsegrenarne af de sedan 1809,
adlade Famillerne, emedan de inom ramma
Fam<lle, oftast inom sjelfve bröderne och söuerne,
stå på en gång i ett skiljagtigt och
123
Den II Juni i c, m.
sammanhängande förhållande med hvarandra.
Det gränslösa förblandande och förvillande
blott härutinan är redan någonting så inveckladt,
att man inom få år icke kan utreda det
rätta. När härtill lägges Familier, som före
1809 fått Grefliga-och Friherrevärdigheter med
andra, skiljagtige, tillfällige eller personlige, mer
eller mindre utsträckte eller inskränkte vilkor,
så uppkommer af allt detta så mångartade
oredor och svårigheter, att RiddarhusDirection
med högsta förmåga, bästa vilja och renaste
afsigter, omöjligen kan, såsom sig bör, handhafva
och tillse, att öfver Famillernes utgreningar
och rätt, nog upplysande och nog rediga
genealogier finnas.
Inom samma Stånd finnas nu fem slags
Adel.
1:0 De, som med ovilkorlig rätt för alla
sine medlemmar äga Säte och Stämma, men
endast af en enda för Familien kunna representeras.
2:0 De, hvarestfinnas 2:ne eller 3:nehufvudmän
för Grefvelige, Friherrlige och Adelige
Ätter af samma namn.
3‘o De, hvarest äldste Sonen, äfven flefe,
under Fadrens lifstid bära denna värdighet och
som Ättemän kunna inträda i dess rätt.
4:0 De, sorn i samma person utgöra hufvud
-
\.
Den ii Junii ‘e, m.
129
Vudmänskspet för 3 å 4 häi* represehterande
Ätter;
5:0 Dé, hvarest endast hufvudman är AdelsmaDj
och ingen af dess barn* förrän efter
dess död äldste Sonen inträder i dess rätt.
Det rutil jag genom Edert förtroende mine
fderrar nu i 5 år innehaft uti RiddärhusDirectionen,
ålägget mig skyldigheten att härå fästa
Eder uppmärksamhet. Det har mer än något
annat öfvertygat rriig öm svårigheten* jag vågar
säga öhiöjligheted, att i en framtid härutinnan
bibehålla deii ordning söm bör vara
och som är oumgängeligen nödvändig; så nära
den tid $ då dé fleste och de htifvudsakligaste
af desSe förändringar ägt rum* synes kart
hända för mångå svåfigheten mindre, men om
20 k 30 åf skall villan ej kunna undvikää. j
hvad mohn åkall deri ej ökas, öch jag beklagar
upprigtigt dem j som i det chaos hvilket
då skall uppstå, blifva ålagde , ätt utleta
ättegrenarne öch slita de otålige tvister
emellan ttärmireS Och fjärmares rätt till sate
Och stämma inom detta turn, som oivifvelågtigt
då skola uppstå.
Dessutom då det öfvefefisstämmer med deri
härvarande upplysta tidens kraf, med tidens anda
, oöh med de yrkanden man und r nuvatande
Riksdag i andre afseenden så enstämmigt
gjordt* att det nemligen bör finnas jemn*
Mil till Riddt o. Jd, Pr. V* Band. 9
*
Ben ii Juni i e, mi
likhet i rättigheter och skyldigheter, eåfåusW
dantag i Lagar som möjligt, så litet olikhetef
som görligt är, åtminstone inom ett och samma
Stånds privilegier, men deremot enhet och
sammanhang i Grundlagens tillämpning och för^
klsring;så har jag, af så mångakraftigaoch talande
skäl, pligt och böjelse enligt, skoht, (hvilket
jag härmed trott mig böra vördsamt tillkännagifva)
hos HöglofL ConstitutionsUtskottet ha
den äran derom väcka motion: att nemligen
alla till Addigt, Friherre och GrefveligtStånd
upphöjde personer så väl före sorn efter 1809,
äfvensom de hvilka hädanefter dertill varda
upphöjde , måtte komma i åtnjut ande af lika
rättigheter i det afseende, att adelskapet och
den högre värdigheten för dem en sådan erhålla
må, öfvergå till alla manliga bröstarfvingar
utan undantag led efter led, i fritt öfverensstämmande
med hvad af ålder inom Svenska
Riddarhuset alltid Och innan desse förän-*
dringar uppkommit, brukeligt varit. Derigenom
skulle »lia de olägenheter, jag nyss uppräknat,
undvikas. Lagstiftarens åsyftning om
inskränkning i de representerandes antal inom
och för en och samma Kamille åstadkommas;
likstämmighet, sammanhang och enhet i rättigheter
och företräden vinnas , jemte ordning,
redighet och med detsamma bestämdhet i Faminernas
Genealogier, oberäknadt de naturlige
fördelarne som äro oskiljagtige ifrån lika rättvisa.
Genom slumpen och ödet tillhörande
en ätt, hvilken i mer än arne seder, ifrån Svenska
Riddarhusets första organisation ägt äran
och förmon att för alla sine medlemmar häs
At ■
Dm ii iTutiii éé fn,
hafva haft inträde, kan jag ej i filin väckte
motion misstänkas för väld eller egennytta;
nogsamt har jag ofta hördt omtalas den stora
företrädesrätt äldre atter genom stadgandet
af 1809 års ordning tillkom, den förlust
de skulle känna vid en fö,ändring, nödvändigheten
ått söka bibehålla nu varande organisation;
men jag delar ej denna åhåga aE
ett orättvist förträdé om den verkeligen ägda
rum. Min rättskänsla säger mig att inom samma
Stånds medlemmar böra rättigheterna äfvensom
pligterne vara lika, vara gemensamme, och jag
är glad finna ett tillfälle högt yttra desse mitt
hjertås uppriktige tänkesätt lör se knare inkomQe
ledamöter af defta Stånd. Det är undanrödjandtt
af de skiljagtigbeter sorn sednare tiders
missförstådde politik tillskapat, och en
kanhända fortfarande afvund till vårt bestånd^
vår enighet allt städse underhållen, sora jag
yrkär. Det är knytandet af ett närmare Samband
Ståndsbröder emellan, till uppehållande
af ett gemehsatnt fosterlands väl, jag begär j
Och förnekande med nöje förmoner, sorn kan
hända månge här ännu fästa vid nu varande
skiljagtigbefer emellan äidre och nyare Adeln,
skall mitt hjerta känna en ljuf tillfredsställelse
att hafva yrkat hvad jag tror vara rätt , att
hafva begärt lika^ förmoner iör frånvarande
som nu ej bär äga någon talan, att ha!va utsträckt
tili alla vårä Ståndsbröders bon Riddersmannehs
pbgter och rättigheter, stthava
fceredt för blifvande ätilingars söner samma tillfälle,
att här försvara hvad hvarje Svensk Fri»
boren raan äger heligast; Konung, frihet, fo-j
Den 11 Junii e, m.
sterland; och min hogsta ära blifva, se rättvl-"
sa skänkt åt dem, på samina gång den skänkas
åt denna min lika Oegennyttiga som med
min sanna öfvertygelse för fäderneslandets båtnad
och val, grundade motion.
Det är på alla här förut anförde skäl och
grunder jag anhåller om hvilandet på bordet af
denna 4 §. i RiddarbusUtskottets föreslagne
Tedaction af Riddarhusordningen till dess ConstitutionsUtskottets
utlåtande öfver denna min
motion och flere andra af Ridderskapet och Adeln
i samma ämne gjorde motioner och som
med denna §. äga ett oskiljagtigt sammanhang
hinner till Ståndet inkomma och till öfverläggning
företagas.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 14 Junii.
förmiddagen.
N:0 Ii
Herr Ehrenborg, Casper:
Frågan om hvad Lagen stadgar, torde t
detta som i alla dylika lall? noga böra skiljas
Den l4 Junii f. m.
133
frän hvad lagen kan anses böra stadga. Jag
är fullkomligen ense med Höglofl. Lagutskottet
derom, att då, enligt 17 Cap. 10 §. RättegångsBalken,
så qvinna sorn man är vittnesbär,
vore det enligt med denna och de i öfrigt
uti berörde Capitel lagde grunder, att qvinnor
och aila de, som äro behörige att vittna,
godkändes såsom Testrtmfntsvittnen; men derföre
kan jag ej ingå på Utskottets mening,
att under benämningen gode mein, sorn ordalydelsen
af 16 Cap. 1 §. ÄrfdaBalken innehåller,
kunna förstås qvinnor och omyndige, LagUtskottet
har ej kunnat uppgifva något ställe
i lag eller laga stadgar, der denna benämning,
hvilken förutsätter ej allenast personer af mankönet
, utan ock män af känd redbarhet och
trovärdighet, förekommer i så vidsträckt bemärkelse,
som Utskottet deråt velat gifva. Annat
är ordet man, der det svarar emot det franska
ordet on, eller det af lagen, då fråga är
om personer af bägge könen, oftast nyttjade
svenska ordet någor. Men på samma grund
som Utskottet enligt ordalydelsen eller i 16
Cap. 1 §. ÄrfdaBalken och utan behof af föH
klaring deröfver, ansett qvinnor och omyndige
kunna antagas som laggilde Testamentsvitt*
nen, skulle de äfven kunna enligt 24 Cap. 2
§. RättegångsBalken af Domstolarne uppdragas
granskning af stridiga räkningar, eller utses
till förvaltare i Concurser, eller till biträdande
vid Enskiften, allt enligt de derom gällande
serskilte stadganden, 1 hvilka benämningera
gode mättf efter min tanka i samma bemärkelse,
sorn uti ifrågavarande Lagrum, förekommer.
Men >4 Junti f. ml
Mig synes som hade lagen icke afsigtslös! lagt
s^rshiid vigt på Testamentsvittnes kända
trovärdighet, derföre att de icke sällan kunna
aflida, in an edelig bestytkelse af deras vittnesmål
inför Domstol kommer i fråga, och som,
j följe deraf, undanrodjandet af detta lagbud
Sfode i sammanhang med hestämmelserne, huru
i sådane fall de der föranledt till ganska,
många tvister, T stamentens giltighet må
full ygas. Ett efter mitt omdöme val lyckadt
fö'slag dertill innehåller nya Lagprojectet i to
Gap. ÄrfuiBalken; men om detsamma icke
annorlunda, än i sammanhang sned öfriga del
'ine af nys k*gen, finnes lämpeligt att antaga,
hvilket dock utan o’ägenhet torde kunna ske,
endast med förändring af en anvisning i 17
§:n till ett Lagrum i JordaBalken; sä lära
likväl icke Riksens Ständer , genom godkännande
af Lagötskottets utlåtande, böra gifva
åt det uu gällande Lagbudet, nemligen iö
Gap. i §. ÄrfdaBalken, en med dess lydelse oJörenlig
och äfven i andra afseendea förvillande
tydning.
Om, återremiss a.f Betänkandet uppå nu,
anförde skäl, anhåller jag vördsammast.
Peri 18 Junti f, rn.
Bilagor
till PIeniP.rotocollet för den 18 Junit,
förmiddagen.
N;o 1,
Herr Ehrenborgh Ca/per:
Om dan ifrågavarande Lagförändrinpera
är af den angelägenhet, att den måste föregå
den under utsrbetniag varande ny» Lagens
allmänna antagande, och ett blott upplifvande
at det endast ex usu åsidosatta stadgandet i x
Cap. 1 § RättegångsBalken om menighetens
valrätt till Nämndemän icke under tiden kan
göra tillfyllest; så kan vid samma förändring
visst icke vara något att erindra, endast att
erforderlig tydlighet och bestämdhet dervid
iagttages.
Härtill har jag för min del trott höra,
dels, att då det föreslagne stadgandet innehåller,
att vid en Nämndemans afgång val bör
ske i de Socknar för hvilka ledigheten skett;
men sådant förutsätter hvarje Härads- eller
Tingslagsindelning i vissa Nämndemans Districter,
en uttryckelig föreskrift intages så väl
om en sådan indelning, som angående nu
varande Nämndemäns fördelning på samma
Districter, så att, när någon af dem afgår,
min må veta för hvilket District ledigheten
skall anses vara inträffad; dels att det tyde
ligen bestämmesj om rättighetea att välja
Den ig Juni i f m.
Nämndemän sk«H tillkomma endast de
der sorn äga heminan, eller äfvens dem, som
innehafva hemman under nyttjanderätt. Ut-*
trycken i Lagförslaget: bofatte bönder, och häfver
h minan gifva i detta afseende, åtminstone
for mitt inskränkta omdöme, anledning till
någon tvetydighet. Bes.rämdare är LagComitéens
Förslag i nya RättegångsBalkens a Cap«
2 $ att Nämndemän skola vara redlige och förståndige
män, sorn i Domsagan bo och hem-!
rn.an under ägande- (dier nyttjanderätt der innehafva
Det lärer ock, så vida Nämnden tills
vidare skall utgöras endast af Bönder, och
Ledamöter deraf inväljas, från alla, eller åtminstone
de fläste socknar, vara angeläget, att
äfven hemmansbrukare blifva valberättigad©
och valbare, helst i mångå Socknar på vissa
orter af Riket endast finnes Frälsegods, sorn
ägas jjf Adel eller St|ndspersqner.
S.å vida, i, anledning häraf, Förslagets
förtydligande anses nödigt, torde Högloft
Ridderskapet ^och Adeln ^hesluta om återremiss,
N:q 2.
Herr Munch af Eofenfchjnld, Eberhardt
Till de många motsägelserne i vår Stats-»
författning hörer, att Rikets menige Allmoge,
sorn sjelf får välja Representanter till Lagstiftande
Mägten, hvilka der utgöra ett ser
-
Ben ig Junti f. m.
m 7
skildt Stand och sjelf får på de flesta ställen
tillsätta sina själasörjare, icke fått öfverallt,
välja Nämndemän eller B sittare i IdäradsRätterne,
utan desse hafva der blifvit tillsatte
af Häradsnöfdingarne alltid efter godtycke»
Och väl ej så sällan af egennytta. Nästan ännu
besynnerligare är det, att (mig vetterlig^)
aldrig förslag om ändring häruti blifvit, åtminstone
i senare tider framställd från Riksens
Ständers sida. Det förundrar dock icke mig,
att vår nuvarande Konung gjort Förslag otti
en så vigtig förbättring uti Domaremagtengj
Organisation. Men sedan vid denna Riksdag
2:ne Stånd afslagH Konungens Nådiga proposition
, om en förut saknad bestämd gräns
för couimandomål, eller en inskränkning i den.
militaira maktens område, och sedan Riksens
Ständer äfven afslagit Hans Majus Nådiga
proposition om mildring i straffet för smädelig!
tal mot Konungen (hvarvid Riksens Ständer
i synnerhet försummat tillfället att få bestämdt
den väsendteliga skillnaden emellan
smädligt tal om Konungens gerningar och
Om Dess Rådgifvares åtgärder^) sedan dessa
i Svenska lagstiftningen, ja jag vågar säga i
hela d^ n Europeiska Dagsriftningens Analer
märkvärdiga beslut föregått, vöre det ej förvånande,
ty det vöre qonseqvent, om ifrågavarande
Nådiga proposition , icke eller blef
antagen. Jag vågar dock ännu hysa det hopp
att hos Ridderskapet och Adeln råda samnad
tänkesätt för sanna förbättringar af vår Stas%-  Författning, som förr alltid utmärkt detta Rjk*
x53
Den iu Juni i. f. m,
kets första Stånd och jag föreslår derföre bifall
till Betänkandet.
Visserligen hade ett och annat i det Nådiga
Lagförslaget kunnat närmare bestämmas*
*nen det kan, om så erfordras, ske genom en
Lagförklaring. Af det hela synes att blott
sjelfägande Bönder få deltaga i valet, men
också' att aila radana det få, äfven de, sorn ej
|ro berättigade att deltaga i vsi till Riksdagsman.
Det hade visserligen varit mest enligt
med lagsk pnioge.ns t (reon, att älven andra än
booder fått välta och väljas till Nämndemän,
Klen som hittills blott Bönder fått blifva Nämn*
deman, är Konungens Förslag mäst enligt med
praxis och med vår ännu bibehållna Stånds
fördelning samt således för närvarande kanhända
det bästa som kunde göras!, för att äf-*
ven af BondeStåndet med odeladt bifall och
oinskränkt tacksamhet blifva emottagit. I
allt fall är det föreslagna stadgandet vida bätj
tie än det hittills varande.
Hvad den serskildta Ledamotens i Utskottet
tankar beträffar, så är det för Fäderneslandets
vän sn stor tillfredsställelse, att i
Konungens Förslag finna liberalare tänkesätt»
äa i denna medborgares yttrade reservation
emot Utskottets antagande af det samma
-
Ben 18 Junti, f m, I09
Nto 3.
Friherre Fock, Berndt Willhelmj
Då HcjgloH. SfatsUtskottefs Betänkande
om Allmänna Magizinsli,rättningens förvaltning,
i följd af revision rne åren 1820 och
1822 och elter Utskottets egen granskning vid
denna Riksdag, nu förekommer till afgörande,
är det både af böjelse och plikt jag vid detta
tillfälle inskränker mitt anspråk på Hoglofh
Ridderskapets och Adelns benägna uppmärksamhet,
emedan det ej är på detta rum man
må gifva länga anföranden i egen sak, anhållande
vördsammast att blott få yttra några
få ord.
Anmärkningarne vid revisionen 1820 bleR
vo af Kongl. Maj;t i Nåder communicerad©
sned Directäonen, som deröfver afgaf Utlåtande.
Dessa handlingar äro tryckte och med allmän,
na Tidningarne utdelade.
Öfver anmärkningarne vid revisionen 1822*
har enahanda förhållande ägt rum, ehuru utdelningen
af de tryckta éxemplaren icke förr än
nu kunnat ske, i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning under den 4 i denna Månad.
Öfver StatsUtskoltefs nu gjorda anmärk-,
ningar, så vidt som de af Riksens Ständes
antagas, förmodar jag att Direciionen af Kongl.
Majtt i Nåder erhåller” enahanda tillfälle att
sig förklara.
x4o
Den ] § Juni i J, rn.
Allt anförande af mig i den enskUta egenskapen
af Ridderskapets och Adelns medlem,
vore i dubbelt fall olämplig; först emedan
jag i ansvar för collectiva Embetsmannaåtgärder,
icke må skilja min förklaring från
mina Collegers; och sedermera, emedan 90 §.
af Regeringsformen anvisar gränsome, gå väl
för den enskilta Riksdagsmannens communicationer,
som för RiksStåndens egen befattning
med dylikc Slytelscärender.
Mitt uppdrag såsom Ordförande uti Kongl.
Allmänna MrgazinsDirectionen, har under de
6 år det snart fortfarit nästan oafbrutit varit
förbundet med många och svåra bekymmer.
Naturen af denna befattning gör förmodeligen
ett sådant förhållande oskiljaktigt, äfven från
Större förmögenheter än mina; tillfälliga omständigheter
liggande utom beräkningarnas område,
och brister uti egne krafter hafva serskilt
ökat anledningarne dertills men jag 6er
dock tillbaka på det förflutna med mycket
lugn,
Ridderskapets och Adelns bifall måste
skattas högt af hvar medborgsman och jag
bekänner, att jag dervid fästat ett stort värde;
att jag ansett det bland målen för mina handlingar.
Men det gifves dock ett högre, sorn
jag ojåfvadt och oklandradt besitter och som
förmodeligen blir min cgenteliga behållning,
den enda öfverlåtelsen jag har att göra åt en
falrik Famille , sorn jag åt behofvet af andras
Ctmvårdoad efterlemna?, det är, Mina Herrar!
Den 18 Juni i J. m.
bifallet af mitt samvete, att, mej en gränslöst
god vilja, med en aldrig hvilande verksamhet
och jag tillägger tryggt, med uppoffring
af helsa, lugn och förmögenhet, hafva
redeligen utfört ifrågavarande förtroende
kali.
Administrativa inrättningar, af så proble*
matisk öatur, som den ifrågavarande, Jemnade,
så tillsägande* åt sitt öde, som denna, under
det att de sins emellan mäst stridiga fordringar
derå göras, öfverensstämmande i gemensamma
öfverdrifter och i gemensamt klander
vid deras Uteblifne uppfyllelse; sådafle
Inrättningar Mine Herrar, kunda ej undgå
att gifva anledning till erindringaf. Den etta
tillfällighetens lysande påföljder* den andres*
som Utfalla med brist eller skada, kunni
bägge i planen vara uppställde roed lika klokhet,
och i utföringert omfattade tued samma
nit, omtanka och heder. De ftiellankomne
yttre omständigheterne allena, afgöra utgångert
och bestämma skillnaderne dem emellan. Dé
samme Riksens Ständers Revisorer, söm uppgjorde
calculer Öfver Magazinsverkets ställning i
December 1822, skulle i Junii 1823 hafva
uppgjordt andre calculer, och från den ena dagf*n
till den andra, lefva vi i ovisshet, om vi
balancera mellan begge dessa extremer, ellef
Om vi komma till än ytterligare. Kan det gifvas
något mera till saken talande, något evidentare,
men ock något mera varnande förhållande
än detta? Hvem kan väl stiga fram
Och i fråga om ett så vigtigt Statseconomiskt
l42
Deri 18 Junii fi ni.
ämne* deraf folkets nytta eller skada så Vafiendtligen
beror* uppställa något osviKeligt
uti en ytterlighet?
Må dessa allmänna reflexioner, vid detta
tillfälle forlåtas mig. D® ärd framkallade af
Baken, utan tillämpning till mig eller Maga
zinslnrättningem
Svens.
kmariaaratt består inför Sveriges
Konung och Sveriges Folk. MagszinsDirectio*
r ;h hofver et annat än rättvisa. Men i följd
&i det behof der.?..f, hvaruti hon bli vit satt *
genom iievisorerhe» och Ststslhskottets sätt
a £ r. bedöma en del sf hrnnes Emb tsåtgärder,
har jag blott en ynnest att begära, nemligen
den: stt personer sorn icke fått tillfälle att
sig förklara, ej haller må i förhand varda
dömde*
Det ar ufgn tvifvel smarfaude bhfvaetälld
i bevisningens nödvändighet; men en hyllning
åt lagen, äskad af Folkets ombud, är engard
ät friheten och samhällsordningen, den hvar
redlig medborgare utan knot gerna lemnar,äf|
Ven dä han nödgas uppträda, att sig försvara;
Och det på samma gäng, som han kan känna
både förundran och ledsnad, öfver den synnerliga
fogning af tidens egenheter, att just
en del sådana händelser, dervid omsorg och
önskan att biträdande gagna, varit enda driffiedern
för åtvärderne, nu hafva blifvit föremål
för klander, under det att andre, svårare
I sine påföljder, om de icke blifvit undanröjde^
Den 18 Junii f m,
derigenom fallit hort, och icke mera ligga öpp?
lie för något bedömmande, .
Jag beklagar mig icke öfver detta bedömande
efter utgången, icke öfver deita klander;
hvar och en må behålla sina åsigter och
sin öfvertygelse, och jag skall icke ens vid
detta tillfälle här framställa, hvad jag med handlingar
kunde utreda vara orätt fattadt, eller med
zilFror kunde bevisa vara i calcul origtigt uppstäldt
och sålunda äfven factiskt kunde ådagalägga,
att resultaterne icke vore uthållande
en lugn pröfning.
Jag vet att Höglofl. StatsUtskottet ansett
6ig gå fram i sin pligt mot fäderneslandet och
mot sina Committenter, och dessa grunder äro
mig vördnadsvärde; men jag vet ock, att MägazinsDirectionen
handlat med samma åsigter,
och jag vet sluteligen äfven, att emellan Utskottets
och Directionefls olika beöömmande,
6tår Lagen i rättsfrågor och framtidens ut~
Vecklande ojäfaktiga bevisning i opinionsfrågor.
Då jag nu efter 40 §. af RiddarhusÖrdningen
mig aflägsnar, sker det med full öfvertygelse
, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
med sine vanliga upphöjda tänkesätt, med
lugn och rättvisa, detta ämne omfattar.
Den 18 Junii f. ni.
N:0 4*
Herr Brakel, Gustaf Antom
Deri Direction, rörande hvars förvaltning
det sednast uppläste betänkandet handlar j förtröstar
sig uppå medvetandet!
t tö Åtfc Uflder en äiletlan financiell brytöifig
hafva sammanhållit qvarlefvornä af en
fnjstörd Discontlflrättning, Och att småningom
hafva conscliderat dessa qvarleftfor.
2:0 Att hafva förbättrat DiscontVérkets
ställning till flere tunnor gulds värde.
3:0 Att medelst begagnande af förhållanden
60m vecklade sig in i Disconfväsendet *
hafva med framgång motarbetat för mycket
bedröfliga verkningar för landsorten af det!
försVUndöe cföditenj och
4:0 Att inoiii étt år ^ hemligen ifrån deri
l October 1817 till den 1 Öctober 1818 under
ofvanstående förhållanden hafva indritvit
tn summa af 848,528 R;dr 43 sk. 2 i:st, eller
något mera afl |:del af Verkets tillgångar, sorn
Voro påräknade att kunna inflyta^
Då en djup tystnad om desse omständigheter
finnes iagttagen, och icke ett ord är
nämnt om den brydsamma belägenhet, hvarunder
interimg Directionen varit satt att verka
-
Den lo Junii /, »i.
ka , eller om och huruvida densamma uppfyllt
det hufvudsakliga af sitt vigtiga ändamål,
så har jag, i egenskap af ledamot i samina
Direction, ansett mig i körrthet bora göra
desse uppgifter, under förklarande, det jag är
beredd att bevisa hvad jag sagt, ehuru jag icke
ansett mig böra upptaga Höglofl. Riddcrskapets
Och AdelnS tid med vidlyftige bevisnings,
detailler. Astundas sådane antingen enskilt
uppgifne eller publikt framställde, är jag dertill
beredd, och yrkar för öfrigt på ingen återremiss
af Betänkandet.
N:d 5,
Herr Ehrenborg, Casper:
Af skälen för och emot det hittills stadgade
sättet att genom upp- och afslag förrättå
UtmätnlbgSAuCtiörier å fastighet, anser jag
för min del, lika med Lagutskottet, de förra
öfvervägande, icke eös öfvertygad om motisatsen
af hvad LägComittén i motiverne till
4 Cap. UtsökningsBalken af nya Lagförslaget
anfört. Det synes nemligen efter vanlig befäkning
gifvet, att, vid försäljning i afslag, då
fett erida bud afgör handeln, köparen skall erbjuda
det högetä sorn han lör egendomen vill
gifva, helst han i annat fall befarar ett underbud
, sorn bonöni icke äf tillåtit öfverbjuda?
men att han deremot, vid en Auction endast
Bit. till Ridd. o, Ad, Pr, V. Band. i»
IDen lS Junii /. m,
j uppslag, icke uppgår till sin högsta fixerade
gumma, annorlunda än i den mohn andra bud
ocböfverbud dertill föranleda. Men då LagUtskot.
tet uti nu varande stadgar angående nämnde
Auctionssätt föreslagit åtskillige väl beräknade
modificationer, begagnar jag tillfället att
hemställa, om icke en föreskrift i sammanhang
dermed vöre nödig för det fall, att tvenne eller
flere bjudare på en gång ropa ordet mitt.
I sådant fall borde, efter min tanka, Auctionen
dem emellan i uppslag fortsättas och högsta hudet
afgöra köpet. Deremot kunde utropet i
uppslag vid början af Auctionen aldeles undvikas,
och början genast ske med utrop i afslag,
efter någon viss fastställd grund, t. ex.
att den summa , som utgjorde trenne gånger
fastighetens uppskattade värde först utropades
och småningom minskades tills någon ropade
ordet mitt.
Till Höglofl. Ridderskapet och Adeln hemställes
vördsammast om detta förslag angående
tillägg vid hvad Lagutskottet tillstyrkt, må
till återremiss föranleda.
N;o 6.
Herr Ehrenborg, Casper:
Med Höglofl. Lagutskottet kan jag icke
instämma deruti, att befattningen med promotorialer
skulle leda till åsidosättande af Konungens
Befallningshafvandes oväld och anse
-
Oen 18 Junii f. m.
147
ende. Det måtte vara något helt annat, att
pröfva giltigheten af en fordran, eller att lemna
handräckning till en communicarion , eller
att handhafva, det en genom Utslag fastställd
fordran varder behörigen indrifven. De sednare
åtgärderne kunna så mycket mindre, i min
tanka, föranleda till någon jäfvighet vid den
förra, eller till något anseende af väld, sorn
det i allmänhet åligger Konungens Befallningshafvande,
att, i anledning af till dem inkommande
utmätningsDiarier, tillse, att Domar
och Executorialer i behörig ordning befordras
till verkställighet, utan att Landshöfdingarne,
i och för denna conttollerande åtgärd, någonsin
blifvit ansedde såsom de enskilde Borgenärers
commissionairer. Det synes icke elier
lämpeligt, att, i en tid, då bland andra åtgärder
till creditens återställande, äfven åsyftas
sådane, genom hvilka långifvare måga påräkna
att utan svårighet eller tidsutdrägt återbekomma
sina lörsträckningar , upphäfva en utväg
dertill, hvilken åtminstone vid de fläste
LandshöfdingtrEmbeten hittills begagnad, i synnerhet
varit af vigt för sådjne borgenärer, de
där å aflägse orter måst göra fordrings-anspråk
anhängige.
Det kan emedlertid icke bestridas, att
Konungens Befailningshafvandes af många allmänna
och vigtiga Embetsgöromål upptagna
tid kunde behöfva ledighet från den promotorial
målen tillhörande serskiite uppmärksamhet,
såsom egenteligen åsyftande enskild nytta;
I4S
Dtn 18 Juhii f. nu
och ur denna synpunkt vore ett stadgande
höfligt, som dels 11 • 1 enhet sammanförde hvad
i detta ämne bli i vit olika praktiseradt, dels
ock med bibehållen lätthet för borgenärer att
å främmande ort, äfven utom tillgång å kändt
Ombud, få lagsökningsärender utförde, befriade
Konungens Befallningshafvande från omsorgen
att följa den med lika oafbruten uppmärksamhet
som allmänna åtgärder. Ett sådant
stadgande har LagComittén föreslagit
i t Cap. 7 §. UtsökningsBalken i nya lagförslaget,
så lydandet "Borgenär, som vill lag-4
söka gäldenär i annat Län, må gifva, in lagsökningshandlingarne
till Konungens Befallningshafvande
i det Län, där Borgenär vi-4
stas, och sände han dem till Konungens Befallningshafvande
i det andra Länet. Sedan
förordne den Befallningshafvande skicklig och
säker man, att målet å Borgenärs vägnar,
för skäligt arfvode bevaka och utföra.” Och
jag anhåller att Lagutskottet, genom återremiss,
måtte få tillfälle yttra sig om icke
de olika åsigferne, skulle genom antagande af
nämnde förslag kunna förenas»
Den 18 Junii e. m.
Bilaga
lill PleniProtocolIet för den 18 Juni*,
eftermiddagen.
N:o ii
Herr Ehrenborg, Casperi
Med erkännande att det nu uppläste Utlåtandet
i de fleste delar hvilar på de billiga
grunderne af frihet i handtering och undanröjde
tillfällen till chican, utbeder jag att endast
få framställa 2;ne anmärkningar, sorn vid
genomläsningen af samma Betänkande mig förekommit.
1:0. Utskottet har föreslagit bibehållande
af det stadgande, som den nu gällande Författningen
härom innehåller, att nemligen bränvinsförsäljning,
för dem som icke erhållit minuteringsrätt,
ej må vara tillåten i mindre pär»
tie än en kanna. Deraf har ofta föranletts en,
utöfver hvad eljest skulle inträffat, ökad eller
påskyndad Bränvinsconsumtion, då t. ex. dagsverkare
eller betingsarbetare vid en egendom,
som velat förskaffa sig' någon förfriskning,
icke kunnat erhålla det mindre bränvinsqvantum,
hvarmed de för tillfället ansett sig belåtne,
utan nödgats taga det ofvannämnda störrCj,
deraf ejutningsbegäret sällan medgifvié
Den iS Junii e, m,
någon besparing till morgondagen. Jag tror
mig derföre böra föreslå, antingen att ett stop
måtte blifva fastställdt såsom minimum för
Bränvinsförsäljning i allmänhet, likväl under
fortfarande af det nu gällande och på förekommande
af krogsittning beräknade förbudet
emot Bränvinets förtäring på stället där det
köpesj eller ock att från föreskriften, det de,
som icke erhållit minuteringsrätt, ej må försälja
mindre partie än en kanna, måtte göras
undantag för hvad som å landet eller i Staden
säljes till underhafvande, eller till betingade
och legda arbetare.
2:0. Då Utskottet förut ansett LandsFiecalerrie,
hvilka ostridigt äga en större verkningskrets
och nyttigare befattning än de så
kallade BränvinsFiscalerne, börs indragas, Synes
mig som Utskottet icke ägt anledning tillstyrka
desse sistnämndes bibehållande- De
förordnades egenteligen vid ett serskildt tillfälle
ejler år 1812, då det, i anseende till felslagen
skörd och deraf föranled total indragning
af den förut vidsträckta bränvinsrättigheten,
ansågs nödigt att samma förbud roed yttersta
stränghet och sorgfällighet handhafva.
Dit hörde ock det sedermera upphäfne påbudet,
att öfverträdarnes namn skulle i allmänna
Tidningarne kungöras. Under vanliga omständigheter
fordras ej sådane ansträngde anstalter,
hvarpå ock grundas min öfvertygelse,
att tillsynen af Kronobetjening och LandsFiscaler,
hvilka sistnämndes bibehållande jag för
min del ansett nödigt, i nu varande tid bör
Den i3 Juni i t. mi
kunna göra tillfyllest till ifrågavarande Författningars
handhalvande, och deremot de så
kallade BränvinsFiscalerne hvilka, oftast saknande
insigt och pålitlighet, torde åstadkommit
mera oreda och chican än verkelig nytta,
kunna indragas på de ställen, der de ännu
finnas förordnade.
Änteligen tror jag det ock vara nödigt
att vid detta tillfälle iörelå ett närmare bestämmande,
huruvida genom de uti frågavarande
ämnen hittills gällande, och, i deras hufvudsakeligaste
delar, äfven hädanefter till bibehållande
föreslagne Författningar, endast
försäljning af bränvinet i minut, eller äfven
annan utdelning deraf, t. ex. såsom undfägnad,
skall anses förbuden- Orden: jörfåljning och
utdelning sorn i Författningen förekomma, hafva
gifvit anledning tili denna tvetydighet,
och det är bekant, att de som utdelat Bränvin,
utan att hafva blifvit öfvertygade om
uppburen vedergällning derlöre, hatva, äfven
i Konungens Högste Domstol blifvit sakfällde,
synnerligen om utdelningen skett vid
något allmännare tillfälle såsom marknad eller
auction. Härmed företer sig å ena sidan det
för känslan af naturlig billighet och urgammal
Svensk gästfrihet motbjudande deraf, att
man för en gifven undfägnad, i eller utom sitt
hus, skall underkastas bötesansvar, och ä den
andra svårigheten att styrka, när utdelningen
skett emot betalning, hvilken vanligtvis i enrum
emottages. Det förra kan ej undanrödjas
annorlunda än genom ansvarets inskränk
-
152
iBen 18 Junii e, /ra,
ning endast till åen Bränvinsminnteving sorn (ken
emot penningar eller minan vedergällning , vare Jig
genom varubyte eller tjenjlbarhet-, det sednare, eller
underlättad bevisning om den ansvar underkastade
minuteringen, torde kunna vinnas-,
om, i likhet, med hvad 1812 års Författning
i ämnet innehöll, köpare tillätar vittna angående det
éränvin de sig tillhandlat. Den olägenheten att
någon skulle anmäla sig såsom köpare af Bränvin,
i uppsåt att sedermera blifva angifvare.,
syneg mig åtminstone mindre, än att den,
hvilken åt en vän eller gäst gifvit undfägnad,
skulle kunna på sätt efter tillämpningen af
Författningens ordaförstånd verkeligen hittills
skett underkasta^ ansvar lika med lönnkrön
garen.
Bilagor
till PleniProtocoISet för den 25 Junis.',
förmiddagen.
N.:0 I.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric-:
Då jag, i en motion som Höglofl. Econo.'
miUtskottet i sitt nu afgifné Betänkande be
-
Dm 25 Junii f m,
evarat, framställde en tanka till en mera verksam
allmän stadga för publika examina före
inträdet i Rikets tjenst; då jag trodde en önskan
nödig att få hafna de Författningar, som nu
kunna hindra bildandet af privata assosiationer
emellan lärda till offentlig undervisning
i vettenskaperne; åsyftade jag i sanning en högre
fördel än den, som Utskottet velat göra
till skäl för Riksens Ständers underdåniga önskan
inför Thronet!, att nemligen tillfälle för
Uppfostring6Comi(téen måtte beredas, att till
nästa Riksdag uppgöra Förslag till civila ex-'
amina, såsom redan skcdt är med Studentexamen.
Mitt syftemål var beredandet af en
möjlighet, stt den massa af vettenskaplig kunskap,
sorn finnes i hufvudstaden och må hängda
äfven i andra Rikets Städer än i Lund och
Upsala, matte kunna komma landets uppväxande
ungdom till godo på en annan väg, än
genom tryckpressen. Min afsigt var att öfverflyttandet
af förvärfvade kunskaper från
den bortgående generationer) uppå den uppväxande,
skulle få bli en fri handtering, att
den individuella förkofran i vettenskap äfven
skulle få bli en loflig inkomstkälla: att
den högre vettenskapliga bildningen såmedelst
skulle kunna komma att framdeles underhålla
sig sjelf, och att i denna del åtminstone
de lägre, med tunga arbeten sysselsatta
Folkclassernes gärder till de bättre lottades
njutningar och behof småningom skulle kunna
upphöra. Jag föreställde mig att på detta
sätt, hvad man förr lörstad med vettenskap-.
bga Republiker, åter skulle kunna bilda sig
154
Den 25 Junii f. m.
midt ibland Statens öfrige institutioner; att
de mot förfall skulle skyddas genom andra
frivilliga vettenskapliga assosiationers medtäflare
genom ett inre oberoende. Jag hoppades
att de midt igenom Europas politiska stormar
skulle obehindrade kunna gå sitt höga mål
till mötes, då de å ena sidan, ställdes frie för
inflytelsen af administrationernes periodiskt
växlande åsigter af mensklighetens anspråk på
högre bildning, och å den andra, stängdes
från all rättighet och ali möjlighet att få
anse de arbetande Folkclasserne såsom skattskyldige
åt deras tillvarelse och deras anspråk;
och jag förmodade att blotta möjligheten af
en täflan; skulle verka förmånligare på våra
högsäten för vettenskap, än alla de högre authoriteternes
bemödanden, att genom andra föreskrifter
afhjelpa de öfverklagade bristerne.
Hela syftningen af mitt Förslag var dessutom
framkallad af erfarenhetens öfvertygelse om
nödvändigheten att för den i hufvudstaden befintlige
massa af ungdom, bilda en möjlighet
till vettenskaplig utbildning, äfven under första
utöfningen af allmän tjenstgöring. Om tiden
ännu icke är inne för ett allmännare omfattande
af den idée jag framställt, så hvarken
är jag, eller torde jag blifva den sista som
gjort den erfarenhet att idéer långsamt mogna;
men det skulle i sanning smärta mig, om
min motion icke föranledt till annat, än att
ytterligare i 5 år förlänga (JppfostringsComittéens
tillvarelse, jag är ingen vän af stadigvarande
Comittéer. De utgöra Embetsverk,
dem Grundlagen icke känner, som ej sällan
Den 25 Junii /. m.
15?
betunga StatsCassan och synas öfverflödige,
när Departementerne äga Chefer, sorn äro sitt
kall vuxne- Utskottets förslag att Riksens
Ständer skulle i underdånighet hos Kongl.
Majit anhålla, att det project till civila examina,
som UppfostringsComittéen torde erhålla
uppdrag att til! nästa Riksdag utarbeta,
måtte då församlade Ständer communiceras,
måste jag af dubbla skäl ogilla; först; emedan
det leder att göra en Comitté till ett permanent
Embetsverk; för det andra; emedan det
synes migobehörigt att Ständerna vidfråganom
ett project till civila examina, skulle för sjelfva
detaillerna vilja påtruga Kongl. Maj:t sina råd och
upplysningar,ellerlägga hinder i vägen för Kongl.
Majit, att tidigare än efter 5 års förlopp, verkställa
en åtgärd påhvarsbehof Ständerne i underdånighet
fästar Kongl.'Majus uppmärksamhet.
Om Utskottet icke vid mitt Förslag fästadt
det afseende jag hade önskat, äger jag dock anledning
att vara nöjd , då jag omsider bidragit
att framkalla ett yttrande för nödvändigheten,
att vid Rikets högre Läroverk Grundlagens föreläsande
måtte anbefallas såsomen skyldighet;
och lärer min motion således icke varit alldeles
onyttig om den också ej mägtat medföra
den ännu betydligare verkan, som utgjorde
dess egenteliga föremål. Jag öfverlemnar åt
andra att afgöra, huruvida dessa anmärkningar
böra föranleda till återremiss afUtskottets Ber
tänkande; för min del yrkar jag den icke.
t5&
Den z5 Junii f m.
N:o 2.
Herr Manck af Rosenschöld, Eberhard:
Af alla kända allmänna Inrättningar ha?
väl ingen så rakt motverkat sitt ändamål s
nemligen, då ändamålet varit att göra gagn,
som vår Allmänna Magaelnslnrättning, i synnerhet
de senare åren. Man har väl förr hört
omtalas Allmänna Inrättningar, som varit skadliga,
åtgärder, som åstadkommit mycken skada;
mer» de ha åtminstone gagnat en del per*
söner, åtminstone någon, om ock aldrig så liten
klass af medborgare. Men denna har gagnat
ingen, åtminstone, mig vetterligen , ingen
utanom sitt eget område; utan tvertom den
har skadat på en gång både producenter och
consumenter, både säljare och köpare. Den
har åstadkommit låga priser för säljare och
höga iör köpare, osäkerhet i speculationer för
handlande, så väl som för jordbrukare, samt
till en stor del förstört, eller åtminstone för^
lamat den enskilta industrien, uti denna en Stats
första näringsgren. Ja, denna Inrättning har
ådragit på en gång undsättningstagare och sig
sjelf föiluster. Bevis på allt detta: äro så
mångfaldige och så väl kända, samt äfvan till
en del af flere motionairer anförde , att de ej,
böra upprepas nu och borttaga Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid. Man behöfver till
och med blott läsa Directionens eget na tryckta
försvar, för att inse dess misstag, och mara.
inhämtar af detta försvar nya uppgifter och
311a skäl till klagan öfver dess åtgärder. Jag
Den 25 Juni i e. tli.
Vill blott med ett enda exempel visa detta.
För att urskulda den stora förlusten på brärlVinsbräriningen
år 1820, aniöres , att man då
brände säd af flere års gammalt lager, till och
med af de året 1817 föregående årens. Man
säger således här, att man gömt på säd äfven
de åren då årsvexten Var klen och man införskref
spannemål utifrån. Bättre hade ju varitj
att låta utlänningar få sin säd sådace åf öfverliggare,
äti att inrättningen skulle få det.
Blotta tillvarelseö af en så styrd MagajtinsTnrättning,
har ibland nedsatt priserne för
producenten och höjt den för de sorn lidit
brist på spannemål. Således då missväxt 1821
i Norrland inträffat, afhöllos Köpmännen i
Skåne ifrån att i tid skicka dit spannemål genom
den förmodan, att MagazinsDirectioneri
skulle skicka dit af sitt förråd mot lägre priser,
än man från Skåne kunde så långt bort
skaffa den för. Men MagazinsDirectionen begagnade
nöden i Norrland för att få inköpspriserne
för sina gamla sädesltger ersätta, och
lät betala sin säd med så höga priset, att Köpmännen
1 Skåne gerfia sållt den där på stället
för j:del lägre. Hade samma Direction några
månader förut velat gifva i Skåne 7 R:dr för
rågen och 5 å 6 R;dr, allt Riksgäldssedlar,
för Kornet tunnan, så hade den sedan ej behöft
taga nära 3 gånger så mycket af Norrlänningen,
och den hade på en gång något höjt
priseinei Skåne samt betydligen nedsatt dem I
Norrland. Men den hade då ej fått sina garni
la lager gå väl betalta,
i58
Den 25 Juni i /, m.
Det är nu ej fråga om eller 5 hvad mohn
en Allmän Magazinslnrättning, sådan som den
här i Sverige är organiserad, kan vara nyttig
för Staten. Men det kan man med säkerhet
påstå, att så länge denna Inrättning finnes, bör
den användas på ett för Staten så nyttigt sätt
som möjligt och enligt det ändamål, för
hvilket Riksens Ständer till denna Inrättning
anslagit så betydeliga medel. Dess första ändamål
har onekeligen varit, att när grödan va.
rit ymnig, köpa spannemål, nemligen inom
landet , för att ett följande år , när grödan
mer och mindre slagit felt, hålla det fruktbaar
årets öfverskott de behöfvande tillhanda.
Härvid borde naturligtvis iagttagas , att af de
sädeslag, som mäst lyckats, köpes mäst, men
allsintet af det, hvarpå varit klen årsväxt, eller
aldeles missväxt, samt att intet köpes i de
orter , där grödan slagit felt och således intet
öfverskott blifvit. Häraf blir det en följd, som
en del origtigt anse för Inrättningens första
ändamål, att för höga och för låga priser förekommas,
samt att ett medelpris till eri viss grad
beredes , och derigenom äfven mindre osäkerhet
i köp af iandtcgendomar och deras
producter.
De flesta eller åtminstone betydligaste af
Magazins-Directionens öfverklagade misstag
härleda sig derifrån , att den handlat tvärtemot
dessa grundsatser. Om derföre fråga nu
vore om en Instruction för den, kunde den helt
enkelt innefattas i de få orden: Handla aldeles
tvärtemot hvad ni hittills gjort; eller, som vill
Ren 2 5 Ju ni i f. m.
säga datsamma: köp tapp blott af den öfverflödiga
grödan, ej af den som slagit felt, befatten
er ej med handel med utlänningen, ty i
detta fall fördyrar ni spannemålen för consumenter,
utan gagn för producenter; men deremot
till allas skada och till förlust lör hela
Riket.
Om Directionen handlat enligt dessa enkla,
redan af Joseph i Egypten godkände grundsatser,
så hade den nu ej beliöft redovisa för
någon stor förlust. Den hade icke en gång
då behöft något förutseende; ty man kan ej
risquera förlust på inköp emot låga priser,
men bör vänta sig den på inköp emot höga.
Första grunden till den stora förlusten
lades genom för liten upphandling af Skånes
ovanligt ömniga gröda år 1815, då något
köptes af allmogen, men nästan intet af possessionaten
och jordbrukande Ståndspersoner.
Hade betydlig upphandling skett den tiden ,
då Inrättningen hada en betydlig contant , än
ej disponerad fond, att tillgå, så hade mindre
behöft göras de följande klena åren j 816, 17,
Jt8 och 19. Genom upphandling de sistnämnde
åren, och äfven al utländsk säd, i synnerhet
1819, (då utomlands upphandlades öfver
60 oco tunnor af MagazinsDirectionen, utom
öfver 400,000 tunnor af enskilte speculanter),
och genom undsättning på credit, medtogs
den contanta fonden så betydligt, att det
följande ovanligt ymniga året 1820 föga upp
-
Den 25 Junit f. m.
handling, och det äfven ! en del provitlcer
det sädesrika året »821 , alls ingen skedde»
När nu Inrättningen skulle sälja och äfven
bränna af ett dyrt köpt lager, b!ef, oaktadt
den inom landet så 1 leie så dyrt, förlusten ound»
vikélig. Detta misstag har varit det betydligaste
sorn Directionen begått och medfört så
vigtiga följder, att intet af de misstag som Re^
visorcrne anmärkt, dermed kan jemföras;
N:o 3.
Friherre Ankarsvärd, Carl Hindric{
Vid nu ifrågavarande Sratsötskottets Utlåtande
öfver åtskillige af Riksens Höglofl. Ständers
Revisorer åren 1820 och 1822 framställde
anmärkningspunkter, rörande Allmänna Mägazinslnrättningens
förvaltning, torde mig tillå»
tas få anföra följande: jag hade föreställt mig,
att ett i bland Utskottens förnämsta åligganden
vore, målens utredande till sådan tydlighet
, att omdömet öfver ämnets verkliga beskaffenhet
derigenom skulle afklädas ali egenskap
af tvetydighet, då de till Riksens Ständers
Plena öfveriemnadesj och måtte det således
tillåtas mig att yppa mina betänkligheter
i de fall, der de åtminstone för min slutförmåga
icke genom Utskottets Betänkande blifvit
undanröjd^.
Vid anmärkningen rörande de 30,000 R-.dr
Banco
Den 25 Juliu /. m.
feanco, hvilka åren 1816 och 1817 af Hsrr Presidenten
Baron Fock i egenskap af Landshöfdinge
tor Up«da Län blifvit Jyftade till spaöhemäls
upphandling , finner jag* skäl att anmärka,
dst Presidenten Baron Fock icke ännu
Vid denna tidpunkt var Ordförande uti Kongl.
MagazinsDirectionen, hvilken omständighet visserligen
i och för sjelfva hufvudsakcn kan vara
likgiltig j men dä dea för det första allmänna
omdömet betydligen förändrar sakens natur,
hade jag trott att detta individuella förhållande,
bordt med mera ömtålig varsamhet Uti Utskottets
Betänkande ådagaläggas; utaf Betänkandet
kati näppeligen inhämtas någon annaa
mening, än att-Herr Prfcsiden'en Baron Fock.
i och för denna sak vöre deri ansvarsskyldige
i sin dubbla egenskap af MagazinsDirectionens
högsta Chef och den af Landshöfdinge
öfver det Län, för hvilket ifrågavarande spanhemälsuppköp
blifvit verkställt, För mig visar
det sig åter, såsom skulle hela ansvarigheten
hvila å den Magszinstörvaltning, söm till en
Landsbo.ding så handlöst utL mnaten sä b tydlig
penningesumma, utan någon i förväg gifven
föreskrift , hvarken rörande medlens användande
eller redovisning, jag finnér således
fekäl, att i denna punkt yrka återremiss af Betänkandet,
på dat att Utskottet mätte blifva i
tillfälle att öfver denna omständighet lemna
Riksens Ständer så fullständig upplysning, att
de icke matte äfventyra att misstaga sig om
dec sannskyldiga föremålet för det ansvar, som
Bil. lill Ridd. o, Ad. Pr, V Baud, ii
r62 £fen 25 Juni i f. nu
fios Kongl. Maj*.t i anseende till ^den eller dö
felagtige, bör begäras.
N:o 4-
Friherre Ankarsvärd, Carl Henric:
Ifrågavarande Betänkande, innefattande
StatsUtskottets Utlåtande, öfver Riksens Ständers
Revisorers anmärkning, angående den
till Italien år 1221 verkstälide export af Korn,
och Hafre, lemnar mig anledning till den hufvudsakliga
anmärkning, att jag finner i högsta
måtto besynnerligt, att ansvaret för en det
allmänna tillfogad så högst betydlig förlust af
mera än 5200,000 R:dr , uti Utskottets Betänkande
finnes i min tanka aldeles för ytligt behandladt.
Garantierne för det constitutionella
samhället skulle vara alltför opålitlige , om uti
Grundlagen icke funnes stadgat ansvarsskyldighet
för allmänna medlens förvaltning, och Statsförfattningen
medgifver mig vetterligen icke
allmänna medlens användande i Handel af denna
art. Jag kan härvid icke tillbakahålla min
förundran deröfver, att StatsUtskottet i denna
sä vigtiga Stats angelägenhet, icke funnit sig
befogadt att framlägga någon annan ansvarsskyldighet,
ån den af underlåtenhet hos Kongl.
Allmänna MagasinsDirectionen att fullständigt
utreda och till Kongl. Majit anmäla alla omständigheter
af omkostnader, möjlig förskämning
m. m. som vid detta exportföretag bordt
sättas i fråga. Jag kan ej neka att jag vid detta
tillfället inser att StatsUtskottet icke bordt
