# ID: svediakorp-gov308
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 51,554
# sentences: 1,383
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 1 Maji e, rn.
I05
samt detta åter till Stånden inlemna motsvarande
listor lika många som Utskotten å de
mål, som genom ExpeditionsUtskottets åtgärd
blifvit expedierade, hvarigenom hvarje Motionaire
och hvarje Utskotts Ledamot vore i
tilllälle att göra jcir.förelser och att efterse de
ärender, som han Kände eller honom angingo.
Skulle Högloflige Ridderskapet och Adeln
samt de öfrige RiksStånden gilla detta Förslag,
6å kunde början med de ifrågavarande listoinas
ingifvande göras genast, och delmina för
hvarje vecka efter hand fortsättäf*? lill ömsesidig
reda och efterrättelse.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 12 Maj,
förmiddagen.
N:o 1.
Grefve Hård, Carl Gtiftaf*
I anledning utaf den af Herr Hjerta gjorde
anmärkning vid ExpeditionsUtskottets Förslag
till underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t ,
Den 12 Maji f tn.
angående prestanda till Bruken af åboerne å
de hemman, som Bruksidkare till Skatte inlöst,
torde mig tillåtas yttra några ord:
Då jag emottog förtroendet att vara Ordförande
i ExpeditionsUtskottet, var det med
den föresatts, att, efter min förmåga, söka befordra
föremålet för detta Utskotts verksamhet,
gom jag ansåg vara, att, med noggranhet
i afseende på Logik och Grammatik, sannt
uttrycka Riksens Ständers mening. Jag visste
icke utaf något formulaire för expeditionerne
och jag aniä^jj icke ens nödigt, att genomläsa
ExpeditionSUtskottets memorialer vid föregående
Riksdagar, för att deraf hämta rättelse
för expeditionssättet vid den närvarande; men
då Herr Hjerta ansett nödigt fästa Utskottets
uppmärksamhet på olämpeligheten af den uti
ifrågavarande Förslag nyttjade ingressen, har
jag tillåtit mig, rigta min enskilda uppmärksamhet
på grundligheten af den gjorda anmärkningen.
Förslaget börjar med dessa ord:
Hos Rikfens Ständer har en Ledamot af BondeStåndet
JrarnJiälldt & c. När jag här tillämpar
de allmänna Reglorne, finner jag intet vara
fekdt mot sanningen, Logiken eller språket.
En enda Ledamot af BondeStåndet har
vackt en, icke allmän, utan mera enskild fråga.
Den har icke föranledt den minsta discussion
inom Ståndet, icke eller blifvit communiccrad
med de öfrige Stånden. Det är således
Den 12 Maji f m '. 1
denne Ledamots framställning, som blifvit föremål
för Riksens Ständers öfverläggning, jag
medgifver, att man också kunnat säga: Hos
Rikfens Ständer har fråga blifvit väckt, eller: det
har väckt Rikfens Ständers uppmärhfamhet o. f. v.,
men detta hade, utan att vara mera välljudande,
varit mindre bestämdt; Hvad är det då,
som utgör olämpligheten? Skulle den bestå
deruti, att Kongl. Maj:t underrättas derom,
att en Ledamot i det eller det Ståndet väckt
en fråga. Jag tror icke att sådant kan anses
olämpligt, enär de fall äro sällsynte, då frågor,
liksom genom inspiration, på en gång
väckas hos alla Stånden; eller skulle den bestå
i det ovanliga? Jag tror icke det heller.
Jag har, af Herr Hjerta väckt till uppmärksamhet,
rådfrågat förra Riksdagens handlingar,
och inhämtat, att flera då afgifna underdåniga
skrifvelsér haft samma ingress. En af
dem har denna början; Hos Rik fe",is Ständer har
Herr Bifkopen Doct. Alm qvift väckt fråga; en annan
af Riks dagsfullmägtige för Götheborgs Stad är hos
Rikfens Ständer anmäldt-, en tredje: åtfkillige RiksdagsFnlhnögtige
inom Bonde Ståndet från Skaraborg*
och Ö f er göt hl cn ds Län hafva hos Rikfens Ständer
anmält, Äfven vid denna Riksdag och vid
samma tillfäle, som den ifrågavarande anmärkningen
gjordes hafva Expeditioner blifvit god;
kände, som haft ungefär lika uppställning.
Hos Rikfens Ständer hafva RiksdagsFullmägtige för
Götheborgs Stad vid innevarande Riksdag anfort.
är början till en ibland dem.
Jag tror mig med det anförda hafva till
-
io8
Den 12 Maji f m.
räckeligen visat, att den gjorde anmärkningen
icke varit grundad, om icke på tycke och
smak; men jag åsyftar hvarken något personligt
klander, ej heller att inskränka någons
rättighet, att anmärka hvad honom godt
synes.
Jag har härmed blott velat bereda någon
uppmärksamhet för den vördsamma önskan,
att man icke måtte, genom mindre väsendtligt
anmärkningar, öka obehaget af det i sig
sjelf otacksamma uppdrag, som är Expeditions.
Utskottet gifvet, att blott redigera andras tankar,
med föga tillfälle till användande af egna.
Om Högloft. Ridderskapet och Adeln
skalle finna, att jag bordt yttra mig, innan
återremissen beslöts, får jag till min ursägt åberopa
icke något hinder af granlagenheten,
som skulle förbjuda mig att söka förekomma
beslutet, utan misstroendet till min egen förmåga,
att oberedd framställa mina tankar till besvarande
af anmärkningen.
N:o 2.
Herr Montgnmmeiie: Gujtaf:
Vid Höglofl. Bevillningsutskottets nu afgifne
utlåtande och förslag i afseende pågrumderne
tilt den framdeles utgående Bevillningen,
har jag trodt mig böra vördsamt göra några
anmärkningar. Jag vet att min erfarenhet och
Den 13 M‘ji f "i.
109
mina kunskaper i detta vigtiga ämne, icke
helt och hållet motsvara ändamålet, icke eller
min välmening; men om den lifliga åtrån att
i mån gagna, kan komma i beräkning, så bör
jag icke tveka att till de mera sakkunnigas
granskning, framställa mina åsigter äfven i
den fråga sorn, i likhet med den förevarande,
närmare, än kanske någon annan, rörer
Medborgares väl, och således det allmänna hajla.
Då man under nu varande Riksdag hört
så många klagomål anföras öfver nu gällande
Bevillningsförordning, jemte ofta upprepade
önskningar om en rättvisare fördelning af
sjelfva Bevillningen; hade man, må hända icke
utan skäl, väntat att Höglofl. Bevillningsutskottet
tagit detta förhållande i en noggrann
betraktelse och öfvervinnande de många svårigheterna,
härvid naturligtvis sig yppat, sökt
att utarbeta en ny grund för BeviUningent ändamålsenligare,
rättvisare, billigare utgående
än den nu varande. Derigenom hade Höglofl.
Utskottet kunnat bota de nu öfverklagade briJ
sterne i deras helhet: hvaremot de partiela
förändringarne ej sällan åtminstone förvilla, om
ej skada mera än förbättra. Det af mig vördsamt
föreslagna sättet, sorn enligt Utskottets
Utlåtande af en annan utförligare och noggrannare
blifvit utarbetadt nemligen, att då
man känner Statsbristen, hvilken såsom bevillningssumna
skall utgå, densamma skulle fördelas
på Rikets alla Län, efter Länens mer eller
mindre välmåga och storlek, samt sedan
efter lika grunder på hvarje Stad, Härad och
110
Den u Maji f m.
Socken genom en af Konungens Befallningshafvande
inom hvarje Län nedsatt Comité af
ortens kunnigaste och redligaste personer af
alla Stånd; synes icke ensamt mig utan äfven
för många andra ett ibland de bättre, om icke
oemotsägeligt det bästa sättet att få bevillaingen
jemnare fördelad med iagttagande af alla
de omständigheter och olika förhållanden, som
öfver allt uppkomna af Länens, Häraders
Socknars, Hemmans och jordmåns olika
fördelar i hvad afseende som helst. Genom
detta fördelningssätt afgBevillningen skuli
le äfven vid räkenskapernas förande den
fördel vinnas att i stället för de nu begag^
nade flerfalldiga tittlarne blott en enda behöfdes
nyttjas, och räkenskaperne sålunda blifva
enkla, korta och lätt controllerade: och
dessutom undvek man de stora olägenheterna
både af fyllnads anslag och öfverskott, emedan
Bevillningen och fördelningen deraf såmedelst
skulle, i förhand, kunna beräknas på
runstycket.
Också har Ut/kottet funnit detta project
icke utan fortjenft, men likväl icke kunnat antaga
det af orsak att Utskottet trott sig sakna,
för Bevillningsgrunderne, kännedom af hvarje
Läns olika hufvudnäringar och de deri förefallande
förändringar. Att Fäderneslandets Statistiska
kännedom varit ringa, har hvarje sann medborgare
med smärta måst erkänna, men att
den sträckt sig ända derhän att raan, såsom
Höglofl. Bevillningsutskottet yrkar, icke
har kännedom af hvarje Läns olika hufvud
-
Den 12 MajiJ.mlil
näringar och att Utskottet I denna för hvar
Svensk bedröfvande att icke säga förödmjukande
orsak, funnit sig föranlåten förkasta ett
i öfrigt för antagligt och godt ansedt Förslag,
är mera än öfverraskande.
I sanning, om så skulle förhålla sig, tvekade
icke eller jag att förena mig med dem,
som inom detta rum sökt ådagalägga Regeringenrt
eller den så kallade Mmiflerens overksam*
het. Uti intet fall har ett Samhälle mer behof,
mer nytta af noggrann kännedom än i
Statistiskt afseende. Om en Regering forsum,
made att förskaffa sig upplysning derom, försummade
den tillika grunden för Samhällets
bestånd, medborgares väl kanske Thronens
säkerhet. Alla beskattningar böra utgå efter
Statistiska upplysningar och dessa böra vara
så noggranna som möjligt, om medborgaresko.
la åtnjuta rättvisa. Mer än overkfam vore den
Regering som åsidosatte denna vigtiga del af
Statens och dess medlemmars fordringar: lyckligtvis,
tror åtminstone jag, att denna overksamhet
icke kan lempas på vår Regering, ehuru
den Statistiska kännedomen hos oss ännu
icke hunnit den fulländning den kan få,
genom fortsatta bemödanden att samla tillförlitliga
upplysningar oin hvarje orts, Läns och
Sockens olika Local, Närings- och Jordbruksförhållanden.
Jag tror så mycket hellre detta,
som om icke flera genom trycket utgifna
enskildta Staiijii/Iia uppgifter skulle kunnat gifva
Höglo!BmliningsUt[kottet den upplysning,
att det åtminstone fått kännedom af hvarje Läns
112
jDen 12 Maji /, m.
elika hufvndnäringar, det enda Utskottet saköade
tor att kunna antaga ifrågavarande projeCt
tyckes mig att de af Regeringens omtanka
och verksamhet infordrade och nu utdelade
Landsbojdingarnes Fefflirsberatteifer bort, jag kan
och vili icke betvifla det, åtminstone gifva
Utskottet ifrågavarande upplysning, äfvensom
om de i Länens olika hufvndnäringar jurefaline
förändringar. Således kan icke jag medgifva
att Utskottet saknat tillfälle att förskaffa sig
den Statijlifka upplysning sorn erfordrats: denna
Utskottets förevändning, hoppas jag åtminstone,
icke kunna vara med rätta förhållandet
öfverensstämmande, ty då är Fäderneslandets
Statistiska kännedom mindre än ringa, och vår
belägenhet både såsom Representanter och Medborgare
ho a fl beklagansvärd.
Men om man också medgåfve, att Utskottet
Saknat så tillfyllestgörande kännedom det
önskat om Länens olika hufvndnäringar, skulle
jag dock tro att derpå hvilat icke så mycken
vigt att, om Förslaget nemligen i öfrigt var
godt och ändamålsenligt
detsamma blott
derföie bort åsidosättas. Jag tror nemligen
att om äfven ett eller annat Län fått sig ti 11-  deldt en tilläfventyrs större Bevillningssumma
än sig bort, om dessStctiJli/ka kännedom varit noggrann,
deraf ingen egentlig, tryckande eller ens
kännbar olägenhet kunnat uppstå, emedan då
denna Summa vidare på Städerne, Häraderne,
Socknarne, Mantalen och Personerne blifvit
fördelad några R:dr mer eller mindre in
genting
-
beti 12 Maji f. m.
genting gjort, så mycket hellre som de persoi
Oer hvilka ägde förtroendet alt fördelningen
Verkställa otvifvelaktigt på heder och samvete,
gjort afseende på de olika förhållanden,’
som LocaHördelar, inträffade olyckor eller andra
mer eller mindre gynnande omständigheter
kunnat påkalla olika beskattning, och derigenom
åstadkomma en så rättvis och jemn fördelning
sorn, med beräkningen af mensklighetens
vidlådande allmänna ofullkomlighet, ät
tänkbar, men deremot »tittd tili gällande Be*-  Villningsstadgar icke möjlig.
jag skulle nti hafva vågat uppgifva ett
mera omständligt Förslag härtill; men lyckbo
vis har Utskottet upplyst att en annan re.
U n gjort det* otvifvelaktigt med mera skick*
lighet än jag kunnat det åstadkomma. Troligen
innefattar äfven hans förslag att stimman
äf Statsbristen, som skall utgå genom Bevillning*
fördelas på alla Län efter detas stor.?
lek, rikedom eller fattigdom, mer eller mindre
lönande Näringar, Jordbrukm. m. derefter,
med iakttagande af samma grundsatser* genom
Landshöfdingen och en sammankallad Comité
på Städerna, Häraderiie eller Socknarne inom
hvarje Län, under noga beräkning af alla
möjliga local- och andra fördelar, hvarigenom
den ena Staden * Häradet eller Socknen, oansedt
dess storlek och folkmängd, kan vara bättre äa
deo andra. Vid denna fördelning bör vidare beräknas
det större eller mindre antalet af rikti
Bil. till Ridd. o. Ad. Prt IV Band* 8
Dm j 2 Maji j. ml
Possessiönater eller Capitalisfer, inom hvarje
Stad, Härad elier Socken; och fördelningen
rättas derefter: Sedan förestår den detaii te
rade
slutliga reparation mellan hemmantal
och personer af den BeViliningssumma,
sorn på förenämnde sätt sig belöpt på hvaije
Stad. Härad eller Socken. Hittiis, har den Statiftifka
kännedomen behöfts blott approkimando
iakttagas, äfvensom grmderne för fglfva Hevilla
ningens utgörande: nu förestår, afbida, nem-t
ligen af den Statiftifka kännedomen och Bevillning
s gr under ne, ett närmare och afgörande användande:
hittills har man sökt rät t vifan,
billightten: nu skola båda finnas och sedan da
äro funne, med vänna omfattas och noga följas.
Och di tror jag den klagan bitr undanröjd,
sorn ystras älven i Allmänna Journalen
för den 10 dennes, att nemligen ”bland de orsa”ker,
som mest vålla allmogens förlägenhet,
5,bör utskyldemas ojemna och oiigtiga iordel”ning
förnämligast räknas.”
Denna klagan måste så mycket hellre då
försvinna, som ingen bättre och nogare k, n
känna och följa alla sig företeende undantag
och mer eller mindre local eller andra fördelar,
än just Stadens, Häradets och Sockens
mest npplyde och mdligafte personer sjelfva, de
der skola fördela och efter serskildta omständigheter
tillämpa Bevillningen på perfoner och
Jord inom deras orter. Den practiska Statijlifka
kännedomen går då hand i hand med tillämpningen,
och detta sätt öfverfäffar ju vida
i rättvisa äfven den mest noga Theoretifka kun
-
Esil ii Maji f, ni\
l'kap■, som icke, i likhet med den förra medger
iakttagandet af tillfälliga förändringar.
lag vill nu komma tili sjelfva grunderna
för Beviliningens utgörande, hvilka serskildta
grunder vid tillämpningen skola följas, men,
"efter min vördsamma tanka, uti Räkensksperne
såsom nu, till deras olika rubriquer, icke
upptagas, utan sammanslås i DebetsSedein un-t
der den gemensamma Hufvudtiteln Bevillning,
hvarigenom betydlig enkelhet i Räkenskaperna
uppkomma^ äfvensom lättnad för kontrollen
, och med detsamma möjlighet att minska
Tjenstemännens antal äfven i denna del af
Styrelseverket} som, i eå många afseenden, geS
nom bibehållandet af föråldrade former än-j
damålslöst utsuger Medborgares ringa tillgångar.
Om det af mig föreslagna sättet att fördela
Bevillningen skulle antagas, torde af Högloft.
Ut/kottets föreslagna grunder mycket kunna
utgå och än mer böra förändras; men i allt
fall anser jag följande dervid vara underkastadt
närmare bepröfning, innan ett antagande
bör komma i fråga.
i;ö. Angående perfonela afgiften, torde deti
äf Utskottet gjorde ändringen icke varit behöflig;
den förra kunde således få vidaré
fortfara.
2 0. Hvad Utskottet i 3:dje puncten föieslagit,
delar jag lika grundsatser i afseende
Beti 11 Maji f m.
på tillatelfen för Böjlighet stigare att af värdet af*
draga bevislig gäld, ehuru jag önskade att Ut-*
Skottet närmare uppgifvit hvad det menar
med bevislig gäld, under hvilken rubrik icke
annan gäld likväl borde komma i fråga, än
intecknad och bevislig; således ensamt den som
drabbar Fafligheten och minskar dess värde;
men hvad Uijkottet i samma punkt föreslagit
för Fordringsägare att på heder och famvete uppgifva
inkom flen af fine penningecapitaler, och derföre
fjeljve erlägga bevillning, kan jag ingalund»
medgifva vara hvarken moraUjkt eller politijkt
rätt. I förra fallet] är det orätt att sätta hvarje
Långifvares heder och famvete på för hårda prof,
hvilket de egenteliga Capitalifterne, efter hvad
en långlig erfarenhet tycks ge vid handen,
icke lära kunna bestå, och i det sednare afseendet,
bor man väl icke under det man 6om
bäst beklagar sig öfver en allmän penningebrist
och i synnerhet öfver bristande förtroende
och Credit enskildta imellan , genom dylika
beskattningar än mer störa och snart sa^dt
till intet göra äfven den ring» möjlighet, som
ännu finnes för den behöfvande att få lån.
Dessutom har erfarenheten äfven i detta fall
bevisat, att mari derigenom icke kommer åt Capitalisten,
men val försvårar gäldenärens Lå~
nevilkor.
Denna beskattningspuukt torde alltså helÉ
och hållit böra försvinna.
3:0. Uti den af Högloft. Utskottet före-*
slagne 4ide punkt, skulle, tyckes mig, ett uoj
Den 12 Maji f. m,
n?
dantag bör aga rum för Sparbankar, emedan
dessa äro nyskapade välgörenhetsinrättningar,
de der genom beskattningar åtminstone i deras
törsta daning, icke borde tryckas eller
tillintetgöras, utan fast mer, om möjligt befordras
och understödas. Dessutom äro deras
fonder af den tillfälliga beskaffenhet att de
som bidragit till deras tillväxt, äfven kunna
åstadkomma, genom godtycklig uttagning af
der deponerade medel, deras hastiga tillintetgörande.
Inrättningen med den välgörande
åsyftning som Sparbankernas, hvilka nemligen
äro lyckligt uppfunna medel att återföra den
tjenande MedborgareClassen ifrån vanan att
förstöra sin behållning på Krogar, Nummerlotteriet
och andra Hazardspel till omtanka
flit och sparsamhet, böra icke så omildt behandlas,
i synnerhet just vid den hoppfulla
vändpunkten till vanlottade medmenniskors
moraliska förädling. Deremot instämmer jag
icke blott helt och hållit med Högloft. Ut [kottet
i dess föreslagna sista Uste punct om Lnxartiklars
beskattning, utan jag anser mig dervid
böra vördsamt vidare föreslå betydliga
tillägg. Såsom bevekelsegrunder dertill må
jag anföra: att sjelfva Jorden, menniskans hufvudnäring
och det enda sanna, verkeliga var»'
agtiga af hvad vi äga, tillhör oss gemensamt
utan åtskillnad, men påkallar arbete, svfett
och möda om man från henne skall kunna
påräkna föda och kläds?; hon måste således sä
mycket sorn är möjligt befrias från tung oclä
tryckande beskattning, på JaJängans, JBrdenst
Q&h praktens bekostnad, i synnerhet sona della
Den 12 Majt f. nu
är det enda af erfarenheten bestyrkta sätt, hvarigenom
deras tilltagande kan minskas och kanske
helt och hållet lörekommas, jemte af deni
inflytande moraVfkti och phyjjka brister. Huxusotp
Förgyllningar, Siden- och Mahogny-möbler,
innan kort, genom deras beskattning, försvunnit,
och leranat uppmuntran Och förkofran
åt inhemsk industri, är ett exempel, sOm kraftigt
och öfvertalande ådagalägger nyttan af
Luxbevdlning. Detta verkar vida mer än
skrik och föreläsningar mot öfverflöd och flärd.
3dsn kan och bör icke förmena medborgare
att på sått dem godt synes använda och njuta
af deras tillgångar och Egodelar; men haiva
ds råd att förskaffa sig öiverflödgartikiar, beq
vämligheter och njutningar utöfver hvad mängden
af deras medmenniskor ©cfa likar, af lyc-r
kan mindre gynnade, kunna äga; så hafva de
äfven råd att derföre erlägga en lämplig beskattning:
rättvisans och billighetens fordrin?
gar ärO här nära förenade! båda tala lika högt
för följande tillägg i iS iSårs BevillningsFörordnings
III Art. och i nemligen:
7:0 Mom! För hv-arji Caracters fullmakt erlägges
årligen:
För Hög(Ihe t rodde, Mans
värdigheten , . ^oRdrf
Hogtbftrodiie Mans värdig’
heten t. ex. . . 25
Trornans , . , 12 '
Trotjenare . , .6
Mindre Fulin:ågier 3
Ben 12 Maji j. mi
Derigenom skulle de
högre vardigheterne äfven
vinna mer anseende och
mindre afund, emedan
man visste att deras innehafvare
på ett ädelt sätt
mera än någon annan bi-<
droge till Statens bestånd
och till fyllande af dess
behofver
gjo
Mora. För hvarje Guld- och
Silfverbroderi och Galoner
på uniformer __
Större t. ex.
‘ Mindre. , , J
§;o.
Moni. För Wagnar erlägges;
Täckta, for Spanhästar
oppm, för dito
Täckta, för 1 par hästar
Öppna, för dito
so:o Mora. För utländska Porcelainer:
Större Sernis, t. ex.
Mindre dito . .
B 1:0 Mora. För nyttjandetr af Utlänåfka
kläden erlägger person,
t. ex. . *
^a:o Mora, För Struts- och andr auttändfki
Fjädrar och Plymer:
Stejre t. ex. é
Mindre „ 4 i
6R;dr»
3 —
12
8 —
8 _
5 —
I 2
v?
12®
Dm 12 Maji J. nt.
13:0 Morn. För Utlåndjke Silkes Tyllert
person , . 3 _
14:0 Morn? För Ä^ta Perlor eller Juveler,
person , , 12
Desse ära de tillägg jag vördsamt nu föreslår
vid Art. ”Bevillning för Confumtion och
öjverflödd
Jag vet att tillägget gäller mest medlemniarne
af .-detta. lysande Stånd; men jag vet äf-?
ven att detsamma icke är lysande blott af yttre
Äretecken och Prydvcder, det är äfven lif-.
fnnde af stora förtjenster _ stora uppoffringar
för Fäderneslandet, och med denna förutsätta
ning kan icke jag tveka, att, då dee jordbruiande
McdborgareCffassen klagar öfver hög och
ojämn Bevillning, densamma må tillåtas åtnjuta
den, jag hoppas, betydliga lindring deri,
60m genom ifrågasatte Luxbeskattning blir att;
påräkna; jordens beskattning bör minskas, och
påkallar det nu, kanske mer än någonsin;
luxens öMs, emedan flärd och pragt äro i tilltagande,
och det är blott deras försvinnande,
deras tillintetgörande, som skall återgifva hvarje
Svensk man dess fordna yttre enkelhet, inre
kraft, ära och anfeende,
På dessa skäl anhåller jag att Höglofl.
Utskottets utlåtande måtte återremitteras, åtföljt
af detta mitt vördsamma anförande.
%
Ben 12 Maji f. m.
121
N:o 3.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Då jag, nu mera, skulle förgäfves yrka
pröfning af rle vid 1800 års Riksdag godkände
grunder för allmänna beviilningen, sedan
Bevillningsutskottet ej gjordt afseende på
Klin framställning i detta afseende, efter hvilt
ka grunder likväl, blott genom en taxerings-.
instance, allmän rättvisa i bevillningsfördelningen,
likaså säkert bereddes, utan kostnader för
Staten, som nu i irenne taxeringsinstancer hvarvid
kostnaderne onödigtvis uppgå till emellan
40,000 och 50,000 R:dr, utgörande, jemlikt ifrån
RiksgäldsContoret tneddelte tabeller, hela
Beyilioingsinkomsten af Bergverken i Riket,
är för mig, vid detta förhållande, endast öfrigt,
att pröfva de grunder för blifvande bevillning,
som Bevillningsutskottet till Riksens
Ständer nu afgifvit, och hvarvid det torde
mig tillåtas följandeanmärkningar afgifva. Hvad
nu först angar den föreslagna capitationsafgiften,
så torde efter vederbörlig pröfning och
utlåtande vid mantalsskrifningarne, nedsättning,
åtminstone till en tredjedel, böra äga rum för
de fattigare, torpare, arbetare och inhysesfolk
på landet, som sakna utvägar till förtjenst el.
ler arbetsförmåga till bergning, eller hafva
flere oförsörjde barn, eller gamla orklöse föräldrar
att underhålla, äfvensom den nu föreslagne
befrielse ifrån personel afgift vid 60 års
ålder, icke synes böra blifva ovilkorligen meckä
gifven, utan efter förekommande omständighe
-
132
Den 12 Maji f. m.
ter äfven borde få ankomma på enahanda9
förberedande granskning vid mantalsskrifningarne,
till TaxeringsComitéens närmare pröfning,
sorn, i anseende till dem, hvilka, med billighet
bovde, i personella afgiften njuta lindring.
Hvad dernäst angår bevillningsafgiften för ca-*
p täler, så synes den föreskriften, nu är gällande,
otn ränteliqviden emellan fordringsägare
och gäldenärer, antingen böra alldeles upphäfvas,
och cspitalisterne sjelfva erlägga be*
vidning för utlånte capitaler eller ock om det
möter svårigheter, att a; Utskottet sådan föreskrift
föreslås, att den icke, sorn nu stundom
händer blifver en död bokstaf, utan tillämpning,
men fordringsägaren deremot vid större
ansvar än hittills, må förbindas att medgifva
bevillningsafdrag, till förekommande af det
förhållande, som nu stundom torde inträffa,
att den sora har både fordringar ock skulder,
men icke är i tillfälle att afbörda de sednare
med de förra måste medgifva afdrag i det för*
ra förhållandet, man likväl icke får tillgodonjuta
samma rätt i det sednare och derigenom
stadnar i en -urius', som han icke komme atö
vidkännas, om fordringsägaren directe erlade
sin bevillning; men skulle icke correctiven
kunna utfinnas emot så beskaffade missbruk,
som jag likväl förmodar skulle kunna föreslås,
så anser jag det vara moraliskt rättare, och
för Staten nyttigare, att Capifalisterne directe
sjelfve erlade bevillning, då ledning kunde ta-!
gas ifrån föreskcifterne för förmögenhetsafgiftens
utgörande än stt föreslå föreskrifter, gona,
Ben i2 Maji f. m.
123
af erfarenhetens upplysning, juan förutsåg,
skulle blifva utan efterlefnad; och sorn hos
åtskillige torda föranleda till en obehaglig
villrådighet hvad i så beskaffade omständigheter
rätteligen vore att iakttaga. Hvad dernäst,
och i synnerhet förekommer anmärknings*
värdt är, att Utskottet, i afseende på det vig.
tigaste föremålet för dess granskning, nemligen
den hittills gällande föreskriften om en
bestämd beviUningssumma för hvarje Län eller
så kallad minimitabell, helt enkelt förklarat:
dd kommer en mmimiafgift att faftjläliasy utan att
motiveradt med upptagande at skäl och motskäl,
framställa de öfvervägande, såsom grunder
för Utskottets beslut. Det har icke kunnat
undfalla Utskottets uppmärksamhet, isynnerhet
som motioner blifvit ifrån alla RiksStånden
framsfäldte om orättvisan och olämpligheten
af bibehållande af den ifrågavarande
minimitabellen, att densamma nu, som i alla
förflutne tider, är för nationen förhatlig, och
då Utskottet till större delen utgöres af Ledamöter
ifrån landat, hvilkas erfarenhet måste
besanna, hvad icke en gång af andia medborgareclasser
är betvifladt, att nemligen, i följd
af de, på förflutne högre Spanmåispris, åsatte
högre vården, å egendomar, i stället för bevillning
af 2 R:dr för tusende af egendomsvärdet
i likhet med de i 2 Art. 4 §. upptagne
Bergverk, Fabriker, Verk och Inrättningar,
hemmanen mast utgöra närmare dubbel bevillning
än vara borde, jemlikt antagen beräkningsgrund1,
sedan genom nedsättning i, spannemålspris,
hemmansvärdet i allmänhet fallit
124
Den 12 Maji f. m.
(ill hälften af det, hvarpå nuvarande bevilja
mngsberäkning grundades, så hade det varit
a't tormoda, att Utskottet skulle meddela ett
omdöme om detta förhållande, och i samman-*
hang dermed och i afseende på hemmansägares
lidande de föiflutne lern heviliningsåren, genom
öfverbeviilning, samt den utsigten tor ramt den,
stt af lika och fortfarande anledning, egendomar
komma att sakna de högre vården de förr ägt,
förklara, det en annan grund och lägre beräkning
af bevillning j'6r Jordbruk borde äga runi, än, i
ajfeende på de flere page egendomar, forn i förberörde
z Art. 4 §. äro upptagne, i afseende på
den olika säkerheten af deras värden och den
uppkommande olika inkomsten, hvarföre i
förening med billighet, bevillningsprocentm
borde fä bestämmas lägre för värdet af hemman
Och qvarnar hvilka sednares värde äfven bero
af Spannemålsvärdct, än för annan slags egendom;
att, om a R:dr af tusende fortsattes,
att antagas till grund för bevillningen af omnämnde
egendom i 2 Art. 4- borde blott,
hälften deraf, eller högst -§, en Riksdaler
Sexton sk. för tusende af hemmansvärdst bestämmas
för Jordbruk och Qvarnar, och hvarom
nu, så mycket mera, varit att förvänta ett
yttrande och förslag, som jemförelsen till bevillningsprocent
emellan egendomar af olika
beskaffenhet, otvifvelagtigt ingår i beräkning,
vid pröfningen af bevillningsgrunderne
och hvarom, såsom i hufvudgrunderne ingående
och aldeles icke det reglementarisk» tillhörande,
ett förmodade yttrande af Utskottei
Den |2 Maji f m.
125
äynes mig böra nu äskas. Då, med undantag
äf Hemmansbrukarne, inga andre medborgareclasser
i allmänhet klaga öfver nu gäliande
bevilinings fördelningsgrunder, hvartill med
afseende å nedsatte p!is på Spannemål och anJ
dre laodtproducter, de, såsom consumenter deraf,
äfven skulle sakna anledning, men jordbruket
allena under den förflutna tiden förlorat;
så synes, att utan förnärmande af någons
rätt, orri bevillniogen i allmänhet förblifver
som den nu är, nedsättningen i bevillningen
hufvudsakligen bör komma jordbruket
tillgoda, såsom ett uppfyllande af rättvisans
och d«t allmännare omdömets föreskrift, och
då Bevillningsutskottets Betänkande gifver anledning
till den förmodan, att genom inkomsterna
af Sjötullen rätteligen beräknade.,en ökad
Statsinkomst tjll föranledande af bevillning
gens nedsättning, skall erhållas, och allmänna
rösten påkallat bevillöingens nedsättning, lärer
icke något hinder böra uppstå, att till emellan
2 och 300,000 R:dr förminska bevillningefl
å jordbruket, sorn de sistförflutöa årets
Uppgått till omkrig 540,000 R:dr efter beräknii
g af egendomsvärden.
Mart skulle kunna rrtycket förkörrta uppgörandet
af bevillningstörglag till nästa Riksdag,
om man förklarade att nemligen bevillftingen,
efter hernmansvärden, skulle nedsättas
till hälften, littväl efter beräkning af de högre
Värden hemmanen nu äro åsatte, hvarigenom
beVillningen nedsattes emellan 2 och 300,000
iUdr, men för öfrigt komtne att förblifva buf
-
Den 12 Maji f. ni i
vudsakligen sådan den nu är, med mindre
förändringar som icke kunde åstadkomma bea
tydlig nedsättning i bcvillningen hvilkens säi
kra belopp då kunde beräknas, och med indragning
af den andre taxeringsinsiancen många
obehagliga reglementariska uppgifter och
omdömen i afseende på egendomars värden
icke behöfva fordras. Sluteligen lår jag emot
Utskottets betänkande anmärka, att det icke
synes mig vara förenligt med princip af rättvisa
och billighet att ålägga bevillning af Spar»
bankar, hvilka nyttiga inrättningar icke böra
betungas med bevillning, äfvensom Stiftelser
för Faitigförsörjningar och fattige barns undervisning
borde för bevillning befrias Jag
anhåller vördsammeligen att Betänkandet till
Bevillningsutskottet återremitteras.
N:0 4.'
Herr Montgomerie, Fabian'.
Vid Bevillningsutskottets Betänkande otti
Grunderne för den blifvande bevillningen, torde
mig benägit tillåtas göra följande anmärkningar
:
1:0. Hvad personela afgiften angår, synes
Högloft. Utskottet endast, för att förenkla räkenskaper
hafva bortlagt graderingen, och af.
vikit ifiån det förra stadgandet i 1818 års
Förordning, samt föreslår att denna afgift bör
utgå från och med fyllde 17 till och med
Dtn iö Maji f ml
127
60 år. Detta kunde visserligen vara bra
nog; men då Capiiation eller de så kallade
Mantalspenningarne äso en afgift utaf samma
art och natur sorn denna; så vågar jag föreslå
dea ändring, att båda dessa afgifter samman*
sl igos och föreuades till en, ined förhöjdt belopp
under namn af personel afgift, så att Mantalspenningarne
helt och hållet försvunno. Härigenom
blefve ännu en coluinn mindre i De*
bitsringefi.
2:0. Utskottet föreslår i andra Momentet
af Betänkandet, att den synbara förmögenheten
skall beskattas, enligt grunden för den nu
gällande Bevillningsförordningen; men har i
det 3:dje åter upptagit det efter 181 o års Bevillningsstadga
nyttjade sättet, att låta Fastighetsägare
atdraga bevislig gäld, med åliggande
för Fordringsägare att på heder och samvete
uppgifva inkomsten af sina penttingecapitaler,
oell derföresjelfve erhiggaBevilining Utom
det att detta allt tyckes innebära en r tydlig
motsägelse, så har erfarenheten nogsamt visat,
att det härmed åsyftad® ändamål att åtkomma
capitalisterne, har alltid lelslagit, och skäll ofelbart
äfven göra det hädanefter, samt afgiften
dr.bba den gäldskyldige och hämma all
credit man och man emellan.
Derföre synes mig, att om det i 1818
års BavillningsFörordnings 2 Art. 6 §. stadgade
ansvar ej anses nog strängt, kunde det
skärpas med någon större del af Capitalets
förlust, derest bevis om BevillningsafdrageS
128
Den 12 Maji f m.
ej kunde procsteras; men §. i öfrigt bibehållas
3:0.
Förslaget om en MinimiTabell, bör
efter min tanka helt och hållit utgå, såsom
Öfverflödig och grundad på ett förhatligt beskattningssätt,
redan vid föregående Riksdagar
på goda skål afskaffadt. Och som de öfrige
purtcterne i förslaget ärö öfverensstämmande
med nu gällande Bevillningsförordning af år
1 8 * 8, så är bäst bibehålla den oförändrad intill
dess en ny förbättrad på billigare grunder
kan hinna utarbetas: emedlertid tyckes
mig vara säkrast att stanna vid det gamla och
i utöfning vana behandlingssättet; synnerlig
gen då den säkert uppfyller Statsbehofvet.
Jag anhåller vördsamt att Utskottets Betänkande
åtföljdt af dessa anmärkningar måtte
återremitteras.
N:6 5.
Herr Ehrenborg, Ca/per:
Att ingå i fullständig granskning af hvad dela
Höglofl. Bevillningsutskottets pluralitet, dels
ea icke obetydelig minoritet af dess Ledamöter,
angående Bevillningsgrunderne anfort, fordrade
nästan lika mycken tid och arbete, sorti
Utskottet derå anvåndt, och vore måhända för
ilärvarande öfverflödigt, då Utskottets arbete *
ert
Ben 12 Maji f. nr.
en Frukt, sorn det synes, föga mera af sammanstämmighet,
än af skiljagtigheter ä åsigter, icke i
aila d~!ar torde hafva uppnått den grad af fulländning,
att återremiss kan undvikas. Medan
gandeatt ingen bevillning kan, då jemte billigheten
af Grunderne älven säkerheten för Staisinkomsterne
och controllen å de skattskyldiges
uppgifter måste afses, blifva fullkomligen
rättvis, och att grunder, som under någon
längre tid med förde! för det allmänna och
utan betydelig enskild olägenhet blifvit tillämpade,
måste äga något företräde framför de,
ännu oförsökte, så vida desse sistnämndes theo*
retiska värde icke är desto påtagligare, inskränker
jag mig till den anmärkning, att bibehållandet
af en så kallad MinimiTabeU utgör
en orättvisa, som bör kunna 'undvikas.
Jag tror att denna orättvisa är eller kan blifva
dubbel först derigenom, att Riksens Ständer
icke om Provincernes production och inkomst-tillfällen
samt derpå grundade nuvarande
verkliga fastighetsvärde kunna äga den
kännedom, att de annorlunda än på höft kunna
bestämma hvarje Läns så beskaffade värde,
dertill säker grund icke eller kan hämtas af
nu gällande taxeringsvärden, enär det är en
känd sak, att desse till en stor del blifvit efter
tillfälliga omständigheter bestämde i vissa Län,
till högre, i andra till lägre belopp: och för
det andra, emedan en sådan bestämning, om
den ock för närvarande kunde med allsidig
billighet tillvägabringas, likväl framgent korn*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band. 9
Den 12 Maji f m.
me att sivik* derifrån i samma mohn, aom ökad
production eller befordrad fördelaktig *£•
sättning höjde det verkliga värdet å vissa Pro*
vincers Fastigheter, och motsatta ofördelaktiga
förhållanden inträffade i andra orter. Denna
så påtagliga orättvisa är icke en ovilkorlig
följd al nuvarande Bevillningsgrunder utan
tvärtom med dem oförenlig , så vida derigenom
ett annat värde kan blifva åsatt Fastigheten,
än efter samma grunder t öfrigt borde
äga rum; och de gällde ock ända till 1818 års
Riksdag utan någon sådan bestämning och
utan olägenhet. Äfven den, som genom minskning
i påräknade Statsbidrag möjligen skulle
kunna inträffa, 6ynes lättligen kunna förekommas
genom rättighet för Riksens Ständers
Fallmägtige, att, derest Bevillningen vid taxermgarne
icke uppgått till det påräknade beloppet
höja den, på sätt Herr Lagman Stahla
föreslagit, med en viss procent, hvilken förhöjning
i min tanka borde i sådane fall äga
rum å all Bevillning af lön, egendom och rörelse.
På detta sätt blefve Taxeringsmannen
obetagen att i allo följa Bevillriingsgrunderne
utan något sådant band, som genom en MinimiTabells
antagande skulle i förväg läggas
för dess pröfning, och i händelse af den sålunda
bestämde Bevillningens otillräckelighet
vöre ock en utväg gifven, att få bristen fylld
efter samma grunder, som vid Taxeringen
blifvit följde.
Vid Bevillningen för Capitaler och afdrag
för sksld misskännes visst icke det go
-
Ben ia m.
da syftemålet till producentens lättnad ock
ali slags inkomsts beskattande; men så vida af
e» föreslående financereglering kan vara att
hoppas, det möjligheten att emot skälig ränta
och nöjaktig säkerhet erhålla penni ngeförsträckningar
hädanefter skall gå någorlunda
i bredd med behofvet deraf, och med fördelen
för Capitalisterne att få sine Capitaler emot
sådan säkerhet utlånte, torde vara bättre
att bibehålla det hittills gällande Stadgandet
om Bevillningens för Capitaler ändirecta erläggande
genom afdrag å räntan, såsom mera för!
enligt både med principen af synbar förmögenhet
och med tryggheten för Statsverket att
erhålla de påräknade intraderne. Om den lagliga
räntan i allmänhet nedsattes till 5 procent,
men Capitalerne deremot befriades från
»U både direct och indirect Bevillning, skulle
måhända ändamålet på det både enklaste och
säkraste sätt vinnas.
Om, som jag förmodar, Höglofl. Ridderskapet
och Adeln skulle finna att BevillningS-i
grunderne i vissa delar fordra en omarbetning,
anhåller jag att dessa mina anmärkningar
fia få åtfölja återremissen.
I?>2
Den 12 Maji c, m.
Bilagor
tili PleniProtocollet för den 12 Maj,
eftermiddagen.
N;o 1.
Herr Ehrenborg, Ca/per".
Jag må öppet bekänna, att jag ej riktigt
kunnat fatta meningen af Höglofl. LagUtskottets
Betänkande, i hvad angår utredningen, huruvida
allmänna Lagens Stadgande i 15 Cap,
2 §■ RättegåugsBalken må anses ändrad genom
de sedermera, angående villkoren för behörighet
att föra andras talan, utkomne För^
fattningar. Nämnde §. innehåller: ”Ej bör
någor allmänneliga thertill brukas, som af
Rätten, ther saken drifves, ej godkänd är, och
lof thertill fått.” Och vidare: ”Vill parten
bruka till Fullmägtig sin skyldeman, eller then
i hans tjenst är, eller han eljest häfver förtroende
till, stånde det honom fritt.”
Efter det sedermera genom Kongl. Förordningen
den 18 Martii 1749 blifvit förordnadt,
att ingen må tillåtas advocera, som icke
från Academien äger vittnesbörd om tillräcke—
lige insigter i Lagfarenheten, och genom Kongl.
Brefvet af den 27 Maji igot förklaradt, att,
med undantag af de handelfer, 15 Cap. 2 §. RättegångsBalken
ferjkildt utstakar, icke någon ^
Deri 12 Maji e. m.
r53
undantagande Kronobetjent, som icke uppbörd
äger, samt Lands- och StadsFiscaler, må till
Fullmägtig låta sig bruka, som ej, efter fullgjorde
Academiska Specimina, af Rätten, der
saken drifves, lof dertill fått; så synes Lagutskottet
vilja under egenskapen af nämnde
undantag hänföra ej allenast det senare Momentet
af berörde §., angående rättigheten att
till Fullmägtige nyttja skyldeman, tjenare och
vänner, utan ock det förra, i följe hvaraf endast
Rättens tillstånd, och således icke ovilkorligen
Academiskt Testimonium, skulle för
allmänna sakförare erfordras; i enlighet med
hvilken åsigt en förklaring äfven blifvit af
Utskottet tillstyrkt.
För min del vågar jag åter anse, att de
särskilde undantag i 15 Cap. 2 §. RättegångsBalken,
som 1801 års Kongl. Bref om förmäler,
ej kunna vara någre andre än de som
upptagas i det senare Momentet af paragraphen,
enligt hvilket parten må till Fullmägtig
nyttja Skyldeman, then i hans tjenst är,
eller then han eljest häfver förtroende till;
och att deremot i det nästföregående Momentet,
enligt hvilket, för rättigheten att allmänneliga
föra andras talan, fordrades Rättens
tillstånd, en väsentelig tilläggning och förändring
blifvit gjord, då enligt 1749 års Kongl.
Förordning, äfven Academiskt Testemonium
om Juridisk insigt blifvit stadgadt såsom villkor
för nämnde rättighets utöfning; hvaraf i
min tanka följer, att nämnde Lagrum och Förordning
icke kunna såsom sammanstämmige
Den Maji e. »,
oförändrade stadganden, jemte hvarandra bestå,
utan att den senare mäste häfvas, om det
förra skall i sin fidla kraft återställas.
Då jag på denna grund afstyrker en så
beskaffad förklaring, som Lagutskottet föreslagit*
får jag, i frågan om hvad sorn kan vara
lämpligt att för framtiden stadga, anföra i
att hvad Motionairen föreslagit* instämmer med
Kongl. LagCommittéens i min tanka rättsenliga
åsigt, att nemligen, då det är en hvar part
tillåtit att sjelf föra sin sak så godt han kan»
han ej eller skäligen bör åläggas att i sitt
Ställe 6ätta Annorlunda tjvalificerad person: och
att vid tillämpningen af 15 Cap. 2 §. RättegångsBalken
Domaren ofta skall sakna säker
grund för bedömandet, både af de förhållanden*
Vid hvilka en person skall anses allmänneliga
anlitad om Fullmägtigskap, och huru stadgandet
i meranämnde §, att parten må bruka till
Fullmägtig den» sorn i hans tjenst är* skall
förlikas med samma C.apitels 15 §- enligt hvilken
det är parten förbudet att låta tjenstedräng
gifva dess skrifter in, eller till munte—
ligt förhör skicka; men dä likväl förändringen
härutinnan synes mera påkallad af hvad enhet
och rättsenlighet i Lagstiftningen i allmänhet
kräfver* än af något utaf kännbara utlägenheter
föranledt behof samt det dessutom
torde vara gagnelig!, att allmänna Medborgerliga
kunskaper genom förbättrade undervisningsanstaltar
bibringas menigheten, innan
den försättes i fullt begagnande af den icke sällan
för både part och ombud vådeliga rät
-
Den l t Haji e. m.
tigheten att föra andras talatrf si hemställer
jag, i förening med hvad jag förr yttrat emot
partiella Lagförändringar, der de icke af desto
större angelägenhet påkallas, om icke med den
ifrågavarande kunde bafvas anstånd intill dess
densamma i ett sammanhang med nya Lagverket
kan varda vidtagen. Skulle åter skyndsam
rättelse pröfvas nödig; så tillstyrker jag
för min del i sådant fall, icke någon half
mesure, icke de redan varande, i föreskrifterne
nog mångfaldige, stridige Och invecklade
Lagbudens och Författningarnes ökande med
en Lagförklaring af samma tendens, utan rent
af antagande af 30 Cap. uti LagCommittéens
Förslag till RättegångsBalk , med undantag af
2 §., hvilken står i sammanhang med andr*
förändringar i Rättegångsordningen, samt af den
del i 30 som till 2 §. hänvisar. Jag vågar
icke trötta Höglofl. Ridderskapet och Adelö
med uppläsande af nämnde, 30 §. §. långa Capifelj
men om återremiss beviljas, torde det
af Höglofl. Lagutskottet lemnäs den uppmärksamhet,
det hittills synes hafva undgått.
N:o 2.
Herr Ehrenborg, Cafperi
Med Höglofl. Lagutskottet instämmer jag
fullkomligen deruti, att i frågan om DomareEmbetenas
förvaltning af deras rätte Innehafvare
utan biträde af Vicarier vict andre till*
fällen, än då verkclige förfall dertill foran-.
i!56
Den I» Maji e, m.
leda, det icke är Författningar, utan Författningars
efterlefnad, som erfordras. Men då
det missbruk, hvaröfver i Motionen klagas,
blifvit nog allmänt, åtminstone i medlersta
delen af Riket; då detta missbruk, som icke
är af beskaffenhet att lämpeligen kunna af enskild
part öfverklagas, sträckt sig derhän, att
ej allenast Domare, utan att styrka sådane förfall
sorn Författningarlie föreskrifva såsom vilkor
för tjenstledighet, ofta få begagna sig af
Vicarier, utan ock ombyte af desse, i anledning
af Domarens Förslag, kunnat ske så ofta,
att 4 till 5 särskilte Vicarier varit inom
loppet af ett år förordnade att inom en och
samma Domsaga förrätta ordinarie Ting, Urtima
Ting, andre särskilde förrättningar
oberäknade: då det alltså vill synas, som hade
föreskrifterne både om sparsamhet med
ijenstledighets beviljande, och om HofRätternes
rättighet och åliggande att oberoende af
Domarens förslag förordna dem till Vicarier,
lill hvilka HofRätterne äga största förtroende,
råkat i förgätenhet, till verkelig olägenhet fÖE
de Landsorter, hvilkas Domare, då de sjelfve
funnit sig hindrade att sine Embeten förestå,
icke varit betänkte att föreslå skicklige Vicarier
och bibehålla de samma under någon
längre tid för alla de tillfällen , då Domarne
behöft tjenstledighet: och då det oberoende af
allt annat än Lagen, som Domaremagten äger
och bör äga, synes göra angeläget, att beroendet
af Lagen så mycket sorgfälligare handhafves
och att detta vigtiga Embete, genom
dess förvaltning af värdige män, bibehålles i
Den 12 Maji e, m'.
J3?
den helgd och det anseende, som det af ålder
ägt och Samhällets väl påkallar; så hade jag
önskat, att Lagutskottet tillstyrkt en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t om upplifva
nde af gällande Författningar i detta ämne
och om HofRätternes tillhållande att dem efterlefva.
Den åtgerd till controll härå synes
ock utan svårighet kunna åstadkommas, att
HofRätterne för hvarje under dem lydande
Domsaga förde en Förteckning eller Tabell,
hvarå Tingsterminerne antecknades Och derjemte
anmärktes, när och på hvilka skäl Domaren
erhållit ledighet från förrättande af något
utaf ordinarie Tingen eller ock särskilte
förrättningar, sarpt åt hvilka Vicarier samma
Ting eller förrättningar blifvit uppdragne, äfvensom
att dessa Förteckningar insändes vid
hvarje års slut till JustitifeCanTeren och JustitiseOmbudsmanen
att granskas, hvarefter desse
Embeismän hvar i sine berättelser ägde
anmäla, huru förhållandet dermed befunnits.
Till förekommande af allt missförstånd
om anledningen till denna min framställning,
utber jag mig att öppet få förklara, att i det
Län, hvars Styrelse blifvit mig i nåder anförtrodd,
anledning nu mindre än kanske någonsin
förr finnes till den slags klagan, som Motionerne
innehålla. DomareEmbetena förvaltas
nemligen för det mästa af kunnige och allmänt
aktade ordinarie Domare och deras Förslag
till Vicarier, då de någon gång hafva förfall,
bestämmes af urskiljning och omtanka för
ortens väl, Men tider halva varit då ett moP
-
Den 12 Maji e. w,
satt förhållande inträftät och orter torde ännu
finnas, der det äger rum. De verkeliga olägenheter,
sora deraf härledt 6ig och det missnöje
det äfven alstrat hos menigheten hafva
gjort mig till pligt att icke förtiga sanningen;
och jag anhåller att Lagutskottet genom återremiss
måtte få anledning att styrka till
något mera gagnande och fördelaktigt, än ett
förblifvande in 6tatu quo.
N:o 3.
Herr Dalman, Lars polian:
Emot det nu fattade beslut anhåller jag,
att min reservation må i Protocoilet antecknas:
jag stöder mitt omdöme vid den grundsats,
att en medborgare, som ännu ej sina
medborgerliga rättigheter förvärkat, för ingen
del bör betagas den heliga rätt, Samhällscontractet
honom medgifver, att genaste vägen ålita
Lagens värn, särdeles emot dem, hvilkeaf
Staten antagne och lönade för att vårda de öfrigas
välfärd bedraga detta hopp genom skygd
eller öfverseende af den advocatoriska behandlingen:
Att allvarsamt vänta, det en Embetsman
skulle blifva denna enskildtes nitiska förespråkare
emot en annan Embetsman, vore så
mycket enfaldigare, som ett gemensamt intresse
gerna åstadkommer samma åsigter. Erfarenheten,
det o<-motsäg!igaste af alla bevis,
fulltygar i alla tider och i alla länder, huru
Dtn, iä Maji e. nt*
1%
litet det båtar, att intermediairt söka upprättelse
och hjelp emot Embetsman.
Det kunde ju hända t. ex., att någon innehaft
en revers, stäld på ordres, och i öfver
!‘ne hela år, fått hålla till goda med i Underrätt
gillade, af Öfverrätt alltid upphäfde mvändningsutsfag,
samt de mäst evidenta rättegångsfel,
utan att hafva varit i 6tånd att få
bufvudfrågan ompröfvad, och vid anmälan derom
hos vederbörande, kunde man med plats
möjligen utverka ett lindrigt föreställningsbref
till den Domare, af hvars behandlande man så
kännbart lidit, och ännu längre tvingas behålla
en Domare, för hvilken man med så
mycket skäl kunde sakna förtroende. På dessa
2:ne grunder af principe och erfarenhet,
samt i djupet af min själ öfvertygad , att defc
sam framför allt annat gör ett Fädernesland
dyrbart och patriotismen bofast i en nation är
helgden af den bejlående lageö, om fråga vore
om sjelfva det urmodiga Duellsplacatet, tror
jag mig böra önska, att fruktan för respective
Emhetsmäns risque af en förändring, ej måtte
verka till den nu anbefallda omvägens bibehållande:
då de rättsökande måste förhålla sig
till de rättskipande åtminstone, sam i oo tili i»
borde väl de förres fördel ingalunda billigt kunna
vika för de senare. Och jag vågar tro, att
äfven Embetsmännen® egna sanna fördelar bero
af omöjligheten för dem, att någonsin frestas
leka med sina trälande medborgares rätt.
Den 12 Maji e. m.
N;o 4.'
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Sedan flere Riksdagsmän i det Hedervärd
da RondeStåndet yrkat, genom motioner, att den
pligt af 12 skillingar B:co, som är föreskrifven
tor uteblifvande ifrån andra uppbördsstämma^
af Skattskyldige, som icke Kronoutskylder erlagt,
samt den af 1 Rtdr för uteblifvande ifrån
andra RegementsLiqvidationsmötet af räntegifvare
m. fl. måtte upphöra, men Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottet berörde yrkanden
afslagit, anhåiler jag vördsamligen att
deremot få följande anmärkningar till bepröfvande
framställa. Hvad först angår frågan oin
föreskrifne böter för den skattskyldige, som
saknar tillgång att på andra Uppbördsstämman
erlägga Kronoutskylderoe, men likväl är
ålagd att vid andra Uppbördsstämman sig infinna
blott för att tillkännagifva sin oförmögenhet
att betala; så synes detta vara ett ärende
som aldeles icke tillhörer EconomieUtskottets
handläggning, men hvarom, af Bevillningsutskottets,
i sammanhang med BevillningS.
förordningen bör föreskrifvas, hälst enär sistnämnde
Utskott föreslår böter för uteblifvande
vid Mantalsskrifningarne, samma Utskott äfven
i sammanhang dermed bör, i afseende på
uppbörden föreskrifva hvad iagUagas bör, samt
huruvida ansvar och böteri förevarande fall kun,
na lämplige anses; anhållandejag, att öfver denna
erindran, erhålla EkonomieUtkottets benägna
utlåtande. Hvad äter behörigheten af böterne
Den 12 Maji e, m.
angår, får jag för min del, yttra den öfvertygelse
att denna föreskrift, att infinna sig på
en Uppbördsstämma der ingen är förbunden
ovilkorligen att betala, innefattar ett ganska obilligt
tvång, utan ändamål, som i synnerhet
träffar den fattigare medborgareclassen, hvilken
häldre bör njuta lindring än onödigtvis betungas.
Hvar och en, som känner förhållandet
på landet, erinrar sig nogsamt att mångfalldiga
stadgaDden förekomma, som undfalla
den fattigare och ringare Folkclassens kännedom,
o^h hvarvid ingen efterfrågan uppstår,
särdeles då de, saknande naturlig billighet
icke kunna förmodas. Jag har med förtrytelse
erfarit att, i en ort, omkring 100 personer,
merendels af de minst bemedlade torpare och
backstuguhjon, blifvit hemsökte med utmätning
af desse 12 sk. B:co, för uteblifvande
ifrån andra uppbördsmötet, hvarom de ieke
ens anade förbindelsen till inställelse; och jag
hemställer, om det icke är oförenligt med
all billighetsprincipe, att en fattig enka i en
backstuga som har att erlägga en liten capitationsafgift
af 24 sk. pligtfäiles till hälften
af samma utskylder, för det att hon saknar
kännedom om detta sällsamma stadgande, eller
icke orkar gå några mil till en aflägsnare
uppbördsstämma, för att blott förklara att
hon för närvarande är oförmögen att betala.
Utskottet har väl föreskrifvit den modification,
i förbindelsen, att befrielse ifrån böter äger rum
om den skattskyldige, antingen styrker lag»
förfall, såsom hinder för inställelse, eller bevisar
oförmögenheten att betala, men, detta
Deri 12 Maji e, m.
medgifvande, står i sammanhang med så manga
svårigheter och omgångar, att befrielsen,
stundom omöjlig, torde blifva mera dyrköpt»
än sjelfva böterne.
Beträffande åter de föreskrifne böter för
Käntegifvares uteblifvande vid andra Regementsuppbördsmötet,
så är i anseende till obilligheten
i föreskriften, förhållandet enahanda
och I sammanhang med ämnet, torde jag,
äfven efter motionstidens slut vara berättigad
att till rättelse anmäla det förhållande att hemmansbrukare
vanligen icke erhålla Specificerade
Debetsedlar på beloppet af deras hemmans
utgående persedelräntor, utan först vid
desse uppbördsmöten blifva derom summariskt
underrättade, samt att detta, till lindring
i besväret af vederbörande vidtagne
bruk, icke bär Föranleda till skyldighet för
räntegifvare att sjelfva vid Regementsuppbördsmöten
sig inställa, för att efterfråga hvad de
blifva skyldiga, men deremot föreskrifvas bör,
att i likhet med andra Debetsedlar, räntegifvare
borde i behörig ordning och föreskrifven
tid genom ränteuträkningar, underrättas
om deras ränteskulders, i grund af tnarkegången
specifica belopp, som, om de, utan förbindelse
till inställelse vid mötet, icke erlades
vid andra uppbördsstämman, eller inom afradsdagen
den 25 Februarii, borde vara utrnätningsgilde,
äfvensom i afseende på Kronoutskylderne,
de borde kunna genast, efter andra
uppbördsstämman, genom utmätning uttagas
hos dem, som vid denna stämma icke sin O
-
Den V2 Maji t, M,
förmögenhet att betsla anmält, och i afseende
derpå uppskof begärt, för hvilka den executiva
åtgärden längre likväl, inom föreskrif.
ne uppbördsterminer kunde skäligen fördröjas,
utan förbindelse i något fall till den ändamålslösa
anmälan af oförmögenhet att vid andra
stämman betsla. För min del anser jag
det vara en rätts fordran för räntegifvare och
skattskyldige, att de i tvenne afseenden, nu
omförmäldte böter upphäfvas med iagttagande
i öfrigt af hvad jag vördsamligen föreslagit,
och förmodar jag, det Höglofl. Ridderskapet
och Adeln med afseende å hvad anfört är bifaller
att Betänkandet måtte till Ekonomie och
BesvärsUtskottet återremitteras, till nu föreslagne
förändringar, hvarom jag vördsamligen anhåller.
Bilagor
till PleniProtocollet för den i5 Maji,
förmiddagen.
N:o t.
Friherre von Duben, Carl:
Då jag uti Plenum hos Höglofl. Ridder
-
r44
Den 15 Maji f m.
skåpet och Adeln den 26 sistledne Februarii
väckte motion om förbättring af Vestgötha Regementes
löner i synnerhet, samt den öfrige
Indeldte Arméens löningsstat i allmänhet, hade
jag önskat, att då vara i tillfälle kunna bifoga
en upplysande Tableau om förhållandet,
nu och förr med förenämnde Regementes löningsstat}
förbehållandes mig att framdeles
derom upplysa. Sedan jag nu mera utarbetat
en sådan Tableau och densamma här öfverlemnar,
anhåller jag vördsammast att den måtte
till StatsUtskottet såsom bilaga till min motion
remitteras, på det Höglofl. StatsUtskottet
måtte komma i tillfälle att klarligen åskåda
det obilliga och orättvisa förhållandet, som råder
emellan en Vestgötha Officers och Underofficers
tjenstepligter, och de förmåner han för
de lörstnämndes uppfyllande af Staten njuter;
öfvertygad att StatsUtskottet med fästat billigt
afseende härå, skall föreslå för Riksens
Höglofl. Ständer, sättet att af de tillgångar,
som förefinnas i Regementets urgamla LöningsStat
åstadkomma en rättvis jag vågar säga en
högt påkallad Löneförbättring, samt bestämma
beloppet för densamma. Tableauen torde nogsamt
upplysa att mera än hälften af gamla
Löneanslaget år till Staten indragit vid afsittningen,
och att om än Regementet blefve återförsatt
i dess fordna Lönetillstånd, som endast
vore en rättvisa, detsamma ändock ej V0i
re afundsvärdt, men kynde anses tillräckligt.
(Se bifogad Tabell.)
N;o 2*
Til 'hör Bil. till Ridd, och Ad, Protocoll, IV Band, pag. 144,
Uppgift på Öfver- och UnderBefälets aflcning vid Kongl.
Westgötha Regemente, till beloppet så väl efter förra Cavallerie-Indelningen
som nu mera efter reduetion p
bestående uti anslagne HemmansRäntor, förv
behörig uträkning efter Länens Markegångar
1822, såsom desse Löner utgått, med afdrag a
lige pensions- och KronoAfgifter.
InfanterieStat,
andlade genom
för nästlidit år
faststäldte år
-
Indelningarne efter Infanterie-benämning
på RsductionsStaten.
RegementsStahen t
Öfverstesjl anslagne till Cavall
BrigadeGenerals plats:
ÖfversteLieutenants- och RegementsChefs,
vid Staben och
Capitaineskapetl tillsammans
lsste Majors dito .
Sidre dito Capitainslndelning
3;dje dito dito . i
RegementsQvartersmästares .
lifite Adjutants; Underofficers
Indelning; återbetalar på Bostället
. 3: 34, 8.
2ldre dito UnderOff- Indeln.
3:dje dito dito återbetalar
: 1 . 10: 23» 9-
Lif Compagnie!',
CapltaineLieutenants l
Fändricks, StabsLieutenanten
Fältvabels, 2:dre dito
Sergeants 1 i • •
Förares I a t 1
Fouiiers : i «
Transport*
Förra Cavallerie-lönen
en
liet Indelningsverket.
Nuvarande reduetions InfanterieStat.
Boställs Räntor. Rönings Ränto
2,103
i,i85
682
679
494
224
216
206
444
447
232
230
216
204
7,569
33
28
29
31
21
34
38
8
13
7
28
3
44
12
5
188
553
174
82
65
66
49
48
67
47
54
58
63
60
1,580
10
3
35
6
»7
16
44
10
44
23
45
16
1,281
145
116
228
180
99
117
10
4
3! 2,190 20
2 1
44
18
4
13
23
13
i5
10
10
11
Indelningarne e
nämning på rc
ter Infanterie be-  iuctionsStaten.
Förre Cavalle-  rielöncn enligt
Indelningsver-  ket
Nuvarande reductions Infa
terieStat.
n-
BoställsRäntor.
Löniugs Räntor.
Transport
f 7,569
5
4
1,580
16
3
2,190
20
1 1
öfver fteLieuter,
vits Compagnie:
Lieutenants, StibsCapitainen .
401
20
8
38
6
6
1 I 1
10
8
Fändricks, StabsLieutenanten
478
34
8
81
46
6
126
10
9
Fältväbels 2;
dre dito
231
19
——
5°
1 1
7
IC
—.
Sergeants
• • •
213
27
6
56
33
6
10
26
8
Förares .
• • •
200
35
3
57
14
6
—
—
Fouriers a
• i
200
8
10
41
2
2
1 1
23
8
Förfe Majo
's Compagnie:
Lieutenants, StäbsCapitainen .
451
36
4
59
25
! 1
Il8
43
O
D
Fändricks, StabäLieutenanten .
435
5
9
60
29
6
1*3
42
l 0
Fältväbels, StabsFändricken .
236
1
10
48
34
6
3
23
9
Sergeants .
203
37
4
65
6
6
2
6
Förares
• • •
185
29
3
38
8
—
—
Fouriers
• • •
211
4i
1
5b
46
6
Andre Majon Compagnie:
Lietenants, StabsCapitainen .
434
9
7
121
39
39
1 7
7
Fändricks, 2:dre dito . »
4i7
»6
11
73
1
6
88
1 7
6
Fältväbels, StabsLieutenanten
209
4*
3
45
5
6
8
36
9
Sergeants
t • •
204
2
2
63
6
5
'8
1
Förares *
i • •
199
34
5
44
36
10
-—
—
Fouriers ♦
• • ♦
183
4i
3
4-9
25
- 7
r 1
Tredje Majors eller Elfsborgs
t
Compagnie:
Lieutenants .
•i ♦ *
396
28
10
58
7
3
157
'9
4
Fändricks .
• • •
403
26
6
70
1
7
1 11
39
—
Fältväbels i
• • •
221
47-
10
. 55
32
2
1 2
42
7
Sergeants
• • •
210
6
4
69
12
2
5
39
„
Förares
♦ ♦ *
201
12
6
48
25
10
—
—
Fouriers 1
l • *
216
35
6
. 67
14
5
—
Same Härads Compagnie;
; i
■
*
*
Capita ines .
♦ • •
*50
1
6
118
21
178
28
./ .
10
Transport
• 4,963
31
1
3/119U5
3
3,306
29
S
Indelningarne efter Infanterie benämning
på reductionsStaten.
Transport
Lieutenants, 2'dra Capitainen
Fändricks, Lieutenanten
Fältväbels, i :sta Adjutanten,
uppförd vid Staben .
Sergeants ... i
Förares ....
Fouriers ....
Wartofta Compagnie:
Capitaines ....
Lieutenants, StabsCapitaines .
Fändricks, 2tdra dito.
Fältväbels, 2:dre Adjutanten,
uppförd vid Staben . .
Sergeants .
Förares .....
Fouriers ....
Gudhems Compagnie'.
Capitaines ....
Lieutenants, 2:dra Capitainen
Fändricks, Lieutenanten.
Fältväbels ....
Sergeants . , . .
Förares. ....
Fouriers, 3:dje Adjutanten,uppförd
vid Staben
Summa
Differencen emellan ofvanstående aflöni
ter gamla och nya Staten, är genom Cavalle
Kronans besparing indragen, och har i betyc
aflöningen för det nu tjenstgörande Belälet;
skilliga hela Indelningar af gamla Cavalleriehållit,
jemte den högst betydliga Hästvaca
Kronan ingått.
Förra Cavallerielönen
enlie
Nuvarande
reduetions InfanerieStat.
Indelnings-Ver-
ket*
BoställsRänt!10I(
14.968
3i
5
3j1 19
413
4
2
j 29
öL
417
14
8
63
38 6
214
34
1
73
40 10
2 1 0
12
11
67
10 { 1
217
to
3
65
22 |6
699
33
7
135
38
407
29
7
81
46 6
374
2
5
53
2' 6
198
O
56
28 6
193
2
4
50
12 5
197
7
5
49
33 9
701
15
9
126
20 L
432
9
7
54
3 7
39i
34
10
67
18 9
2 19
29
5
48
24 .1
197
23
7
64
2 9
216
2 1
7
69
25 5
ort
muamom
—. -C,
20,669
35
2
4,376
43(14
LöningsRäntor.
3,3ob
43
91
29
20
3
8
10
2
3
8
1 1
208
80
72
23
43
>9
6
4
15
39
9
198
118
82
13
6
15
18
38
22
40
2
8
xo
fsaci
34
4,24i
ÖB7
10
,gars belopp efnereductioncn
till
;ig grad minskat
hvarförutan åti,
pslaget helt och
Jce-afgiftcn, till
Hi
q!
gc
nääs
so as f- '
remot åtnjuta likväl Regementets nuvarande Indelfvare,
enligt Kongl. Brefvet den 22 Mars 1814, till oåifö
attring på reductionsStaten, en tills vidare af Krodragningar
i Nåder reserverad Extra Stats tillökning,
sposition och Markegångsförvandling utgått för år
182a
.
Capitainelndeln ngE * för hvardera :
Lieutenants och ricks dito •
3;ne Adjut inte? dito S
; R:dr 29: I3, 31
. 17: 27, 1.
* . 52: 33, 4*
sami r£ster beloppet likaledes fördeldt till en liten nödhjelp
ifcr d n ytterst vanlottade indeldte Underofficers Corpsen,
s( fästat els icke har någon vidare Lön, utom sine Boställen
hvi ka de i allmänhet sakna förlag att kunna förmånligt
bnr^a> oc^ hvarpå dessutom Öfverräntor samt publique
U •kvlder a* de fleste måste till Kronan per Contant återbetalas.
S|]lunda efter verkliga förhållandet från RegementsContc
rit specifikt uppgifvit3 betygar
v. Diibsn,
Den 15 Maji f. m.
H5
„ N:o 2.
Herr Zengerlein, Jacob:
Med fästad uppmärksamhet på de tätå
indragningar af Tidningsblad, sorn varit en
följd af 8 Mörn. 4 §i TryckfrihctsFörordningan,
har jag likväl icke kunnat inse hvarken
nyttan eller nödvändigheten rletaf; den fortfarande
smädeliga egenskap sorn kunde framstå
i ett dagblad j tror jag rättast böra hammas
i den lagenliga väg, som Tryckfrihetsförordningen
i öfrigt stadgar, hvarförutan jag
ati6er vårt samhälle allt mer Och mer gå den
sanna upplysning till mötes, sorn utan mellang
komst af någon enskildt väcktare öfver yttrande
rätten, förmår bedöma, Nationens och Regeringens
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter,
och deri gräns dervid som ingendera
magten, med begges bestånd, bör söka öfverträda.
Jag tillstyrker således bitall till Con-,
StitutionsUtskottets förslag, så myckfet hellre,
Som detta 8 Moni. 4 §. tillkommit vid 1812
års Riksdag på ett med Grundlagens stadgande
icke förenligt sätt, och hvaremot jag mig
då reserverade.
Nio 3.
Herr Uggla, Göran Giiftafi
Då ConstitutionsUtskottet i det förslagi
Bil, till Ridd, o. Ad, Pr. IV Band*. *• I®
346
Pert 15 Maji f m.
sorn nu är föremålet för Högloflige Ridderskapets
och Adelns öfverläggning, tillstyrkt upphäfvande
af 8 Momentet i 4 §. af TryckfrihetsLagen,
har Utskottet derigenom jemnat
ett lika dyrbart vedermäle af dess ömhet för
Regeringsformens helgd, som af dess agtning för
hvarje Svensk, medborgares i samma Grundlag
klart uttryckta rätt; dea, att icke till dess
välfärd blifva förderfvad, utan han lagligen
förvunnen och dömd är och ej utan ransakning
och Dom kunna dess egendom afhända».
ConstitutionsUtskottet har härigenom, i
hvad på Utskottet ankommit, i constitutionel
ordning återfört TryckfrihetsLagen från den
vanstäilda skepnad den i constitutionsvidrig
väg erhållit, till dess ursprungliga öfverensstämmelse
och enhet med RegeringsFormen,
till den i 86 § hvarje Svensk man förunnade
rättighet, att endafi inför laglig Domstol kunna
tilltalas för innehållet af utgifna skrifter.
Tryckfriheten har, hvad Dagblad och periodiska
6krifter angå, ifrån 1812 års Riksdag
varit undandragen Lagen och öfverlemnad till
godtyckets vanskeliga behandling. ConstitutionsUtskottet
har velat återgifva Tryckfriheten
den säkerhet och fasthet, som sätta den
öfver en myndighets enskilda godtycke. Detta
Utskott har således fullgjort hvad tvenne föregående
Utskott underlåtit; det har i denne
del rättvisat det vigtiga förtroende det innehar,
och jag betygar derföre Utskottet min
enskilda tacksamhet.
Den 15 Maji f. m,
Jag vill ej nu ingå i en undersökning ana
de för Tryckfriheten menliga följder, den vid
ofvannämnde Riksdag tillskapade undantagslagen
medlört. Sjelfva tillvarelsen af en sådan
Lag och en derpå grundad indragningsrätt, om
än, på sätt Utskottet yttrat, utöfvad med upp^
lyst tålsamhet och oinskränkt af agtningen
för allmänna tänkesättet, förutsätter en inskränkning
i yttrande rätten, är ett i förväg
lagt hinder, som, oförenligt med RegeringsFormens
ofvanåberopade stadganden, bör undant
rödjas. Då denna indragningsrätt, äfven med
fogsam Utöfning, hvarje gång kränker en af de
yppersta rättigheter, vår fria Stats-författning
Svenska Medborgare tillägger och med detsamma
i sjelfva verket upphäfver en af de
skönaste paragrapher, RegeringsFormen har att
uppvisa, den som bjuder säkerhet till egendom
och personlig välfärd under Lagen; så
frågar jag: hvilka olycksaliga följder skulle ej
uppkomma af denna arbitraira magt, om den
någon gång i en framtid skulle falla i händerne
på den egenmägtige och fanatiske otål-*
samheten, alltid färdig att slå upplysningen
för hufvudet, eller den enfaldiga räddhågan,
som i ständig ängslan för faror, långt utom
förnufts- och naturordningen, skulle se skräckbilder
och spöksyner i allt?
Jag frågar: hvilket dagblad eller periodisk
skrift af sann upplyst syftning och med
frimodighet i skölden skulle då anses för icke
vådlig för allmän fäkerhet, eller utan Jkäl och berns
förnärmande perjpnlig r'ätit eller af fortfarande
148 Den 15 Maji f m.
faiadelig egmjkap? och skulle icke då Tryckers*
heten, denna herrliga Guds gåfva} utan hvilken
all constitutionel frihet är en dröm, skakas
i sitta innersta grud v alar, och snart i siri
grift nedläggas.
Uppå sådane grunder* i förening med de
af Utskottet anförde, samt med fullkomlig öfvertygelse
derom, att en gräns bör sättas för
den arbilraira magtetts vidare kraftyttring inom
Lagskipningens område, hvilken, utan alla
stöd af både förnuftsskäl och rättsgrunder för
dess tillvarelse, är i lika uppenbar strid med
Rikets constitutionella, sorn öfrige Lagar, godkänner
jag för min del ConstitutionsUtskottets
förevarande Förslag till den behandling 56
RegeringsFormen stadgar; i hvilket afseende
jag vördsamt anhåller om Herr Grefves och
•LandtMarskalkens proposition,
N:0 4*
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Vid StafsUtskottets Betänkande, angående
nedsättning af arrendet för Svartsjö Kongsgård,
m. m. får jag, med instämmande i den
mening Utskottets Ledamot Herr Borgmästaren
Ekstrand Betänkandet bifogat, för min del
yttra den öfvertygelse, att Utskottets behandlingssätr,
af detta ärende bör c<ie godkännas. Orri
Herr Wenner erbudit ett större arrende än Va4
ta borde; så inedgifver jag visserligen att Sta*
Den 15 Maji f. m.
H9
|«n icke bör draga fördel af dess oförsigtighet,
Utan meddela eftergift eller anstånd med betalning
och Contractets upphäfvande; men jag
anser likväl att dermed icke bör godtyckligt
tiligå, utan först, efter en föregången undersökning
och uppskattning af Egendomen och
derifrån hämtad grund, en billig lindring i
vilkoren för arrendets utgörande bojde bestäm*
mas. Utskottet föreslår en nedsättning i arrendat
för Wenner ifrån 600 tunnor Spannmål
årligen till 450, och det för 10 påföljande
år, med föreskrift tillika, att, under den tiden,
och före nästinfallande Riksdag, borde en uppskattning
af Svartsjö Kungsgårds förmåner
verkställas, men, om resultatet af denna undersökning
skulle visa att skäl icke varit att
så betydligen nedsätta arrendet, och det för
flere år efter nästkommande Lagtima Riksdag,
så hade man ju godtyckligt gjordt en uppoffring
af Statens inkomster. Då likväl det icke
är rättsenligt, att, som sagdt är, slumpa med
Statens inkomster, synes mig att uppskattning
»f Egendomen först bör verkställas, samt arrendet
sedermera på öppen auction bör utbjudas,
sedan nu varande arrendatorer erhållit befrielse
ifrån fortstättning af arrendet hvilken då
har öppet att göra nytt anbud. På annat sätt
bör icke tillgå med bortarrenderande af Statens
egendom, sorn ock vanligen tillämpas,
Och då man af erfarenheten känner, att alltför
många arrenden med Staten äro träffade, sorn
synas påkalla ändring, torde ifrån bifall till
ifrågavarande betänkande, ett vådligt prejuds«atjjkunna
hämtas för en godtycklig faflhansb*
Den 15 Maji f. ml
ling och arrende nedsättning, sorn, med Jagt-»
tagande af Statens rätt, icke annorlunda än ef.
ter föregångne undersökningar genom utlyste
Auctioner, böra kunna bestämmas. Jag hemställer
vördsamligen, om icke af anförde skäl
betänkandet må till Utskottet återremitteras.
N:o 5.
Friherre Björnfijerna} Magnus".
Sedan flere värda Ledamöter under loppet
af denna Riksdag fästat Ridderskapets
och Ådelns uppmärksamhet på ett det vigtigaste
ämne i hvarje bildadt Samhälle och framför
allt i en constitutionel stat, den allmänna
itppfoflran, vågar äfven jag vidröra en del deraf,
den som har till syfte KrigsStåndet, hvilken,
ett föremål för etne motioner, väntar sitt
framtida öde af Riksens Ständers beslut.
Herrar Montgomerie och von Hartmansdorff
äro de Motionairer, hvars anföranden jag
»kall söka besvara, först, i hvad som rörer
tillvarelsen af en Krigsskola i allmänhet, och
sedan den åsigt, hvari dessa värda Ledamöter
$ig förena om flyttandet af den vid Carlberg
befintliga till Rikets Universiteter. Herrar v.
Hartmansdorff och Montgomerie anse tillvarelsen
af en Krigsskola skadlig, derföre att
ynglingen som uppfostras der, erhåller en ensidig
miiitairijk bildning hvarigenom han, som or
-
Den 15 maji j, m.
ders lyda: ”mot naturens anlag måste egna sig till
KrigsStåndet, emedan han icke kan äga skicklighet
för ann3t yrké, än det hvartill han från
barndomen blifvit bestämd,” vidare säges,
att denna bildning ej öfverensstämmer med
tidens anda eller den stigande allmänna upplysningens
kraf, som vill att menniskorna skola
närma sig till hvarandra och icke genom
ett slags skråmässig uppfostran åstadkomma
och befordra Ståndsskillnader; vidare att en
sådan bildning måste vara stridande emot den
medborgerlighet, sorn bör vara andan i ett grunda
lagligt samhälle.”
Ehuru flere och vigtiga inkast kunna gö*
ras emot dessa grundsattser, i synnerhet då de
användas på KrigsAcademien vid Carlberg, der
enligt samma talares yttranden, ”mångå medborgerliga
män blifvit bildade, hvaraf Riddarhuset
ännu dagligen visar dyrbara vedermälen;”
Ehuru med skäl torde kunna påstås att
den framställda princip af alldeles lika uppfostran
för olika Ständ kan tåla betydande
modificationer, att ynglingen som ämnar sig
till KrigsStåndet, till exempel ej bör uppfostras
lika med den som egnar sig till det andeliga
Ståndet; att beslutsamhet och djerfhet
skall inplantas i den förres sinne, saktmod och
formhet i den sednares; att den förres efter-i
domen böra hemtas ur Krigshistorien, den sednares
från Kyrkofädren, att elementerne till
den förres bildning äro Matbematik, Humaniora
och lefvande språk, till den sednares;
i
J52
Ben 15' M ji /. wt,
TTheologien, de döda Språken och RhetQrikeq,
att så vidt skilda syften icke kunna förenäs
annotlunda än på bekostnad af den ena delen,
hvilket allt torde bevisa att hlerrar von Hartmansdorff
och Montgomerie, nog enjidigt hafva
framstäldt principen, emot enfidig upplostranj
likväl, och då denna del af de värda motionairernas
framställning är öfverensstämmande
med tidens anda, eller rättare sagt med tidens
lynne, skall jag böja min enskdldta tanka
under allmänna opinionens, denna verldens s|
kallade Drottning, hvilken ehuru ofta uppstigen
på en usiurperad och vacklande Thron, likväl
af mig ej skall bekrigas. Antagande således
med Herrar von Hartmansdorff och Montgomeri
e, ”att en oväldig allmän bildning får
föregå den Serskildta, som erfordras för att egna
sig åt en bestämd sysselsättning i samhället,
” får jag dervid likväl hemställa huruvida
detta mål verkeligen kan vinnas medelst ryckandet
af en enda länk ur uppfostringens hela
kedja, sorn vore upphäfvandpt af det enda med
militairisk tendens i Riket befintlige uppfostringsverk,
då 12 Gymnasier och än flere
Trivialskolor qvarstå med en lika ensidig
Theologisk tendens, som den ^förres är militairisk,
då ApologistSkolornes syfte är ensidigt
för näringsidkare, (mindre grundligt än hvad
som erfordras att inträda på tjenstemannaba»
nan) och då slutligen Universlteterne, Rikets
högsta Lärosäten måste äga ett högre syfte,
än den här ifrågavarande Elementarundervisningens.
Den \ 5 Maji f, m,
153
Må vid detta tillfälle det tillåtas mig att
gö a de värde motionairerne uppmärk&amme
på, au deras conclusion icke öfverensstämmer
med deras premiss, ty då med yrkande af ett
gemensamt syfte för den elementaira uppfo- '
strän , de sjelfve anse den frögre eller applinativa
böra vara särskildt för de särskildta yrken
hvartill ynglingen kan egna sig, så,borde
de i följd deraf consequent icke föreslagit
flyttandet af KrigsAcadamien, hvars nedre afdelning
är elementarisk och hvars högre är
applicativ till Universitet, hvilket i intetdera
afseendet dertill är passande, ty i förra fallet
är Universitetet långt öfver den Elementaira
uppfostran, och i det sednare, ej dertill lämplig
så vidt den applicativa undervisningen efter
motiocairernes egen tanka bör vara särskildt
för de särskildte yrken och icke före^
nåd för dem alla. Skulle emedlertid den enda
länken i undervisningens hela kedja hvars tendens
är militairisk upphäfvas, utan att de med
annan tendens försedda länkar undergingo en
nödig förändring, eller utan att en större med
oväldigallmän syftning försedd uppfostringsanstallt
inrättades, så frågar jag, hade man ej obetänksamt
nedrifvit sitt hus utan att hafva
ett annat att bo uti.
För att bevisa att intet af våra nu ägande
offentliga undervisningsverk ägnar sig till
denna oväldjga allmänna elementarbildning
får hos Ridderskapet och Adeln jag vördsamt
anhålla, att i korthet få analysera dem, hvaraf
torde inhämtas, att den brist sorn skulle ujpp-s.
154
Ben 15 Maji f. m.
stå i händelse Academien på Carlberg upphäfdes
icke för närvarande kan ersättas.
Vid Univerjiteterna, för att draga fördel af
den Academiska föreiäsningsmetoden och detacademiska
lifvets sjelfverksamhet, måste ynglingen
vara minst 16 å 17 år gammal, hafva moget
omdöme och egen verklig håg för arbe-)
tet, hvarförutan han förlorar sin tid dervid,
lär alls intet och kommer lika okunnig ifrån
Universitetet, som han kommit dit.
Äfven i moraliskt afseende bör han vid
Universitetet äga denna ålder, ty dessförinnan
kan han svårligen lemnäs utan tillsyn af en
ledare, hvilken oberäknad svårigheten att erhålla
en pålitlig, okar kostnaden till dubbelt,
hvarföre allt Uaiversheterne icke i något afseende
kunna vara lämplige för de på Carlberg
befintlige ynglingar hvaraf |;delar icke
ännu upphunnit den Academiska åldern af 16
till 17 år.
Universiteterne hafva dessutom den stora
olägenheten af nära 6 månaders ferier, hvilken
långa intervall den 17, j8 å i^åriga yriglin,
gen möjligen kan begagna, men som för de på
Carlberg befintlige 13, 14 och rståriga gossar
vore aldeles förlorad, och hvarunder de
icke allenast skulle glömma hvad de under
läroterminerne inhemtat, men äfven komma
utur arbetsvanan, en ännu större förlust hvilken
icke inträffar vid Carlberg, der studierne
cafbrutit fortsättas 11 månader om året.
Den i5 Maji f. ml
Innan jag går att lemna våra Universiteter,
som jag högaktar derföre, att så många
grundlige vettenskaps män och äfven store
män der blifvit bildade, nödgas jag likväl kasta
en blick på den intillectuella rigtning, de i
sednare tider erhållit, för att se huruvida denna
kan vara lämpelig för den ungdom, som
ägnar sig till KrigsStåndet.
Den nyare Tyska Fhilosophien, åt hvars
Moraliska och Religiösa tendens jag gör fullkomlig
rättvisa såsom ett nationelt vapen eniot
de i sin tillämpning så olyckliga materialistiska
läror, hvilka af Locke, Helvetius,
d^llembert och Diderot blifvit framställde är
likväl invecklad i ett så dunkelt språk, att
ynglingen som icke gör Methaphysiken till
sitt hufvudstudium, och sålunda kan intränga
i dess mysterier, ofta deraf förvillas, sällan kan
reda begreppen, som likväl utgör första vilkoret
för ali human bildning, i synnerhet vid
Krigsståndet, hvars vettenskapliga bildning
grundad på Mathematik icke kan inhemtas i
Methaphysikens ideala verld. Den förres ElemeDt
är positivt den sednares speculativt och
sällan finner man en Matbematicus fördjupa
sig i Kants, Schillicgs och Fichtes systemer,
sällan en af dessa Philosophers Lärjungar,
blifva grundlig Mathematicus.
Den Tyska Philosophiens invecklade mörka
språk tyckes äfven hafva verkat menligt
på den Litteraira smaken hos vissa dess Lärjungar,
sorn långt ifrån att följa den Classiska
Den ii Maji f. m.
Litteraturens enkelhet och klarhet i styl,
hafva antagit en öfverdrift i uttryck, en dunkelhet
i mening, och en längd i perioden,
sorn väl förenlig med det Tyska språket icke
torde vara det med det SvensKa, och isynnerhet
i Militärisk vettenskapligt afseende, der
stylens tydlighet utgör första vilkoret ej kan
vara önskansvärd^ äfven under denna synpunkt
anser jag således den Militaira uppfostran
icke böra lyckas,jorn den enligt Motionairernes
tanka skulle flyttas till Rikets Universiteter.
Om vi sålunda funnit att ynglingarnei deq
på Carlberg befintliga åldern (i synnerhet i
ji dess nedre afdelning från I3:de till iötde året)
icke med fordel kunna flyttas till Univer*
siteterne, der blott genom missbruk Gossar af
denna ålder någon gång vinna tillträde (ty
Skolordningen förutsätter att Studenten gepomgådt
en Cours vid ett Gymnasium innan
han inträder till Universitetet, då han är minst
a6 år gammal} återstår att undersöka hvar
annorstädes än vid Universiteteme en oväldig
allmän vettenskaplig Elementarbildning lämp,
ligen kan inhemtas.
Qymnafierne äro utan tvifvel de offentliga
yppfostringsanstaltsr, 50m lämpeligast skulle
kunna ersätts förlusten af Carlberg, åtminsto§f
dess nedre afdelning, om Gymnasiernes ten»
^ens icke vor*^ öfvervägande Theologi [k; af
Den 10 Maji f. m.
So läsetimmar i veckan *) äro IS egnade åt
Latin, Grekiskan, Hebreiskan, Disputationer,
Choralsång, samt Theologie, Rhetorik och Logina
hvilka alla läsas på Latin, då blott 12 timmat
i veckan återstå till Humaniora, Mathematik
Och lefvande språk (modersmålet inbegripet). c*)
Jag klandrar ej denna fördelning af Studier
för ett Läroverk, ämnadt att tilldana
medlemmar för det Lärda Ståndet, anser den
tvertom i detta hänseende för Classisk, meri
kati ej neka att den förefaller mig såsom
mindre lämplig för de ynglingar, som egna
6ig åt KrigsStåndet; ty att uppoffra ^tedelar
af sin ungdoms dyrbafa tid att inhemta,
kunskaper, hvaraf man i en framtid med undantag
af Latin, ej hemtar annat än föga nytta,
måste vara mindre gagneligt, än att använt
da hela sin tid på de ämnen, hvaraf man verkeligen
är i behof* och hvilka till och med
då knappt kunna medhinnas* Jag inser sale
-
*) För Gymnasister ne, _ ej Lärarrie som läsa
dubbelt,
**) Ordinarie Lectionstimmar i veckan:
För Latin - - - 6. Franska - - 1.
Grekiska - - 3. Tyska - - r.
Hebreiska - 1, Svenska - - I.
Moral - - 1. Geographie - 1.
Logica - - 1. Historie - - 1,
Theologie - 2. Geometri- - 2*
Disputationer 2. Aritmetik - 2.
Choralsång - 2. Psycholögie - i<
Summa ig, Summa 12,
15g
Den i5 Maji f. nu
des icke möjligheten att Gymnasierne med
deras nuvarande Theologiska tendens, och med
5 månaders ferier, (hvarunder ungdomen glömmer
hälften af hvad haa lärdt) kunna ersätta
den brist, sorn skulle uppstå i händelse Carlberg
upphäfdes, ty 12 timmars studier i veckan
under loppet af 5 månader mäste ej kuné
na svara emot 30 timmars Studier i, veckan
under loppet af 11 månader, (som det läses på
Carlberg).
Äfven i Moraliskt afseende torde ynglingen
vid ett Gymnasium mindre kunna vårdas,
än vid Carlberg, der Cadetterne förenade till
Bord och Boning äro under ständig tillsyn af
Lärare och Befäl» samt erhålla en Militairisk
anda och lydnad, så mycket nödvändigare hos
oss, som Officeren vid inträdandet i tjensten
icke som Herr von Hartmansdorff behagaranföra,
kommer ifrån en Casfern för ynglingar, till
en Casfern för fullvuxne, utan kommer ifrån ett
uppfostrings-Institut, likt det som finnes i det
Constitutionella England, och i det Republikanska
NordAmerica, till den så medborgerliga
tjenstgöringen på Roten, der han på egen
hand i 10 Månader om året, och i full
beröring med andra Medborgare än de som höra
till hans stånd, ej som Herr von Hartmansdorff
tyckes befara, blottställes för den enfidighet
i tänkefätten, forn Jhulle vägra att igenkänna andra
än de hvilka, såsom orden föllo, genom
Kronans märke,. uniformen, voro utstämplade
till Krigstjenst; ett förhålllande om hvars o
-
Den i5 Maji f. m.
159
vigtighet, det dagliga umgänget bör öfvertyga
Herr von Hartmansdorff.
Sedan vi sålunda funnit Gymnasiernes
mindre användbarhet i deras nuvarande skick
för andra, än de som ägna sig åt LärdoinsStåndet,
måste vi kasta en blick på Trivial- och
ApologistSkolorne, för att se huruvida dessa
möjligen skulle kunna uppfylla syftemålet af
en oväldig allmän bildning.
Trivial Skolor ne, äro första steget på uppfostringens
högre bana, och utgöra så till sägande
ingressen till den Classiska undervisningen,
som sedan fortsättes vid Gymnasierne
och Universiteterne, de stå i visst afseende
äfven i sammanhang med Carlberg; ty LäroCoursen
vid TrivialSkolorne slutar der den
vid Carlberg börjar, och man utexamineras
från dessa vid den ålder, som erfordras för att
ingå till Krigsskolan. TrivialSkolorne, äro
således nyttige preliminaire Skolor åt Carlberg
i synnerhet som vexelundervisningen, der allt
mer och mer blifver införd, som älven införd
vid Carlberg utgör ett ytterligare samband emellan
dessa uppfostringsverk, men de kunna
6asom ämnade olika åldrar och olik vettenskapshöjd
icke erfätta hvarandra.
ApogologiftSkolorne, nyttige för tillkommande
Näringsidkare, Jordbrukare, Handtverkare
m. fl. passa i intet afseende såsom Elementarskolor
för en solid vettenskaplig bildning, al]
iéo Den i5 M iji j. na,
draminst för den Militaira, hvars grundElement
Mathematik, der aldeles icke läses.
Sedan vi genomgådt den offentliga undervisningens
särskildta länkar återstår alt kasta
en blick på den Enskildt» itppjofiran, för fatt
se huruvida denna möjligen skulle kunna afhjelpa
den brist söm skulle uppstå i händelsö
Carlberg antingen upphäfdes, eller förvandlades
till en ApplicatioosSkola.
Deri Enjklldta uppfoftrans allmänna caractef,
är mera gjord för Qvinnan och den husliga
kretsens stilla dygder, än för Mannen som i
tid mäste söka mennisko- och verldskännedom,
som blott meddelst conflicten af egna idéer
med andras kan stadga dem$ och som
ung måste vänjas att leda sig sjelf till målet.
Den enskildte uppfostran har dessutom felet af
bristande täflan, af veklighet i föräldrars hus,
och af saknadt umgänge med jemriårigej hvarunder
desse vänskapsband tilknytas, hvilka starkast
af alla, lifvande ynglingens glada minneli
tili en mognare ålder, gifva stöd åt den på
tjenstemannabanan eller i samhällslifvet inträdande
ynglingen, och då i synnerhet äro af
Vigt för den medellösa och på Famillerelatiog
ner blottade, som eljest står ensam och förlorad
i den nya krets, hvari han intrader*
Då vi nu genomgått den offentliga oell
enskildta uppfostrans olika delar, funnit att
tjniverjiteterne äro olämplige för deri på Carl.
berg
Den tH Maji f m. tSl
\
berg befintliga åld-rn; att Gymnajterne ej äro
tjenlige för andra än de som ägna sig till lärdomsståndet,
att TrivialSkolome äro för en yngre
ålder än den pä Carlberg befintlige, att Apologi[ISkolorne
icke kunna uppfylla ändamålet
af en solid vettenskaplig bildning, och att den
Enjkildta uppfoftran är mera gjord för det milda
könets stilla dygder, än för mannens: så
frågar jag hvarejl skall ungdomen, som ämnar
sig till krigsståndet inhemta de förberedande
kunskaper, som dertill erfordras, om Carlberg
förstöres? må man icke svara mig, de få inhemta
dm hvarejl de behaga, det vore ungefär
som att anbefalla ynglingen lära simma, der intet
vatten finnes.
Om Sverige, som Herr Montgomerie anför,
ägt stora Generaler och skicklige Officerare
under Gustaf Adolph den Störes och
derpå följande Carlars tid, ehuru det då icke
ägde någon KrigsAeademie, 6å bevisar detta
icke mer, än om man sade att Birger Jarl,
Torkel Knutson och Matts Kettihnundson varit
store män utan att kunna läsa och skrifva
och man deraf ville draga den slutsats, attman
ej bör kunna läsa och skrifva för att blifva en
stor man. Om enligt Herr Montgomerie,
Frankrike under revolutionen ägt anförare
hvars bragder, mod och talanger väckt Europas
bifall utan att de bevistat någon KrigsAcademie,
så har Frankrike haft några andra
äfven någorlunda skicklige Anförare, hvars
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band. It
lé2
Den 15 Maji f m.
uppfostran blifvit gjord vid KrigsAcademier,
och bland hvilka Napoleon Bonaparte, uppfödd
vid Krigsskolan i Brienne, torde kunna
komma i beräkning.
Den enda möjlighet, att icke upphäfva,
men att förvandla Carlberg till blott en
ApplicationsSkola för de Militaira vettenskaperne,
vöre inrättandet af en Politecknisk Skola,
der alla de ynglingar förenades, hvilka för sitt
framtida yrke egentligen behöfva Mathematiska
Studier, såsom Bergs, Hydrauliska, och
Civile Architecter, Artillerister, Ingenieurer,
Fältmätare, Skeppsbyggare, Navigateurer m.
fl. Och hvilka vid circa 17 års ålder derifrån
borde utgå till ApplicationsSkolorne: men detta
ehuru visserligen fullkomligare i sin generella
åsigt, skulle likväl långt ifrån att medgifva
en af Motionairerne åsyftad besparing
betydligen öka kostnaderne för Staten, dels för
inrättandet af den stora Politeckniska skolan,
och dels för inrättandet af de derpå följande
ApplicationsSkolorne, hvarafden för LinieOfficerare
kunde qvarblifva på Carlberg, och den för
Artillerille och IngenieuvOfficerare (hvilka ganska
väl kunna för-enas) på Marieberg, som redan
är beslutadt ehuru ännu icke utfördt.
Det årligen från KrigsAcademien utgående
antal Cadetter anser den ene värde Motionairen
vara större än hvad sorn erfordras att fylla
Arméen6 behof, likväl är medeltalet af årligen
utgående Cadetter (sedan Academien blifvit
delad i 5 Classer) blott 20 å 25 j afgången i
Den 15 Maji f. m.
»65
Arméen sedan krigit i medeltal 90, vid Flottan
10, summa ico, hvaraf således blott f:del
kan ersättas meddelst de från Carlberg utgående
Cadetter, som cj tyckes vara öfverdriivit.
Man talar om kostnaden,’ förhållandet emellan
Carlberg och Upsala är följande: en
från Upsala utgående TheologieStudent kostar
Staten efter hvad en värd Ledamot Herr Grefve
von Schwerin upplyst 4,000 R:dr Banco; en
från Carlberg utgående Officer circa 1000 R dr.
Om från det årliga anslaget till Carlberg
afdrages Slottets och Trägårdarnes underhåll,
samt Ståthållarens och SlottsBetjeningens löner
(hvilka der skulle finnas i händelse KrigsAcademien
upphäfdes), om man ihogkommer att
indragningen af Lectors Löner icke kan ske
annorlunda än i mohn af deras dödliga frånfälle,
om Stipendier inrättades vid Academierne
till sitt belopp någorlunda svarande emot
hvad FriCadetten åtnjuter i kost, beklädnad
och undervisning och om Militaira Professorer
anställdes vid Universiteterne, så blefve visserligen
besparingen ingen, men den Intellectuela
förlusten lika kännbar, hvarföre jag för min
del , hvarken som Riksdagsman eller Embetsman
kan tillstyrka upphäfvandet eller förändrandet
af KrigsAcademien, så länge Gymnasierne
icke erhållit en mera oväldig allmän
bildning, eller ock en Politecknisk skola blifvit
inrättad, der en human vettenskaplig Elementarbildning
jemte grundlige Mathematiska
kunskaper kunde inhemtas, för att 6edan
1(54
Den l5 Maji f, m.
användas vid de i sammanhang dermed särskildt
upprättade ApplicationsSkolor, för Bergs,
Hydra-uliska och Civile Architecter för LinieOtficerare,
för de vettenskapliga Corpseme,
samt för Flottans och ConstructionsStaterne.
Då jag sålunda sökt ådagalägga nödvändigheten
att bibehålla KrigsAcademien så länge
våra öfrige uppfostringsanstalter icke erhållit
ett förändrat skick, eller ock en med
oväldig allmän syftning försedd PoliteckniskSkoia
blifvit inrättad, medger jag gerna att
bristfälligheter finnas vid KrigsAcademien, här*
rörande egenteligen från dess local nära Hufvudstaden,
hvilka i möjligaste måtto böra afhjelpas,
och Inrättningen förbättras men icke
derföre upphäfvas.
För öfrigt anser jag alla våra offentliga
Undervisningsverk behäftade med lika stora
om ej större bristfälligheter och framför allt
icke stå i det sammanhang med hvarandra, så
väl för den Medborgerliga, som för den lärda
bildningen, man med skäl borde förvänta.
Med anledning häraf, och i sammanhang
med hvad som blifvit föreslagit af Herrar
Montgomerie Och von Hartmansdorff, samt för
andra grunder af den allmänna uppfostran, af
Herrar Hammarsköld, Tigersköld, Friherre
Palmstjerna och Grefve Cronhjelm, äfven som
af min aktningsvärda vän Herr Friherre Franc
Sparre angående de mera bildade Medborgare
-
Den l5 Maji f, m.
i65
ClasserneB rigtande till deltagande i Samhällets
productiva yrken, hvilket äfven ingriper
iden allmänna uppfostran, får till Ridderskapet
och Adeln jag vördsamt förevlå, att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maja täcktes icke allenast
låta undersöka Krigs Academims nuvarande
6kick, men tillika alla våra offentliga undervisningsverks,
ifrån och med Universiteterne till
och med Pedagogieme aamt af sakkunnige
och redlige män till oästa Riksdag låta utarbeta
ett Förslag tili deras förbättrande, samt
ställande i system och sammanhang med hvarandra
, så att Sveriges uppväxande generation
må kunna danas till allvar i lynne, grundlighet
i kunskap, flit i arbetet, och medborgerlighet
i sinnet, så nödvändigt för ett Folk.
som, mohn att följa civilisationens framsteg,
vill upprätthålla sin frihet, och försvara sin
sjelfständighet.
Om under behandlingen af detta grannlaga
ämne, jag skulle stött någras opinioner,
må det ej förtänkas mig. Van att så i
det offentliga som enskiidta lifvet, frimodigt
och öppet yttra min tanka, har jag äfven här
trodt mig böra göra det, försäkrande Ridderskapet
och Adeln, att min åsigt om den vore
mindre grundad, likväl har sitt ursprung i mitt
varma nit att i någon mohn kunna gagna Fäderneslandet.
i66
Den 15 Maji f, ml
N:o 6.
Friherre Posse, Chri fler:
Höglofl. Lagutskottet hac förklarat sig
icke kunna till väsentelig pröfning upptaga
Motionen i fråga om de serskilta Edgångsformulairen;
och då Utskottet således frånskiljt
sig befattningen med detta amne hade dess utlåtande
härom enligt 44 §. Riksdagsordningen
bordt afgifvas sist inom åtta dagar-, men i det
stället hafva öfver två månader förflutit, sedan
Motionen till Utskottet remitterades. LagUtskottet,
som försutit tiden att skilja ärendet
från sig lärer således varit oberättigadt till
en slik åtgärd, destomera, sorn, på sätt Herr
Ribbing anfört, ämnet rätteligen tillhörer LagUtskottets
handläggning, och emedan det i alla
fall varit Utskottet öppet, att i och för ärendets
upptagande sammanträda med annat
Utskott, hvars befattning frågan kunnat anses
tillkomma.
Ehuru jag är öfvertygad, att HÖglofl.
Ridderskapet och Adeln, af hvad jag redan anw
fört, inser biligheten af min begäran om återremiss,
måste jag, jemte åberopande af Herr
Ribbings yttrade särskilta mening, fästa Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på följande omständighet. Höglofl. Lagutskottet
grundar sitt ogillande, af sättet för
VittnesEdens afiagande derpå, att, enligt Förslaget,
vittnet skulle aflägga berättelse flera
timmar ejter eller före Eden, hvilka begge
Den i B Maji f. m.
händelser kunna inträffa, och i förra fallet, ef-i
ter det en mängd andra ämnen varit föremål
för vittnets tankar och borttagit hugkomstea
af den vigtiga förbindelse vittnet åtagit sig,
samt i det senare, utan att helgden af en redan
aflagd Ed med dess högtidlighet verkade
på vittnets sinne. Denna tydning strider mot
Motionens bokstafliga lydelse; att vittnet först
skulle varnas och berätta samt sist edeligen
fästa berättelsen, och tyckes visa, att LagUtskottet
med mindre interesse behandlat frågan.
Och då Utekottet således origtigt fattat
Motionen och på detta misstag städt sitt Betänkande,
lärer återremissen bli så mycket me1
ra nödig.
N.*o 7.
Grefve Hård} Carl Gnjlaf:
Högloft. LagUtskottefs Betänkande, som
innefattar Förslag till ändring af 21 Cap.Rät-j
tegångsBalken, föranleder till några anmärk-;
ningar.
Det i första §. innehållna allmänna stadgande
synes mig för vidsträckt och de t följande
tre §. §. medgifna undantag dels icke
nog bestämde, dels icke på fullkomlig rättvisa
grundade.
Grunden för undantaget i Förslagets 2
§. lärer vara den, att der anledning till Kä-'
Den i5 Maji f, m.
romåls anställandeeller bestridande varit, hvilket
är händelsen, då edgång, i följd af half
bevisning, kommer i fråga, der bör icke kostnadsersättning
äga rum. Denna grundsats anser
jag rigtig, men den borde, efter min tanka
vidsträcktare tillämpas Ofta händer , att
'en rättegångsfråga är sä invecklad, att det fordras
all en Domares Lagkunskap och skarpsynthet,
för att utreda, hvad som deri ärrätt,
äfven i sådant fall synes mig rättvist, att
Parterne vidkännas hvar sine kostnader, ty de
äro lika interesserade, att genom Domarens
tillämpning af Lagen få afgjordt hvad sOm är
deras rätt. Detta förhållande är i vår gamla
Lag afsedt, då der Sta dgas: finnes någon sak
hafva varit så mörk och tvifvelaktig, att man
till Rättegång skälig orsak haft, kännedåhvar
sin kostnad sjelf.
Det i Förslagets 3 §. innefattade stadgande
anser jag vara mindre väl grundadtoch
tillämpningen deraf måste i många fall bli ganska
arbitrair, då icke alltid värdet af det omtvistade
kan uppskattas i penningar och sins emellan
jämnföras. Om t. ex. tvist uppstår om a-.
gande rätt till en jordrymd, Käranden vinner
äganderätten, men Svaranden sorn i getistämning
yrkat betesrättighet derå, vinner bifall
till sitt påstående; hvem har vunnit mäst?
Den som fått äganderätten med inskränkning
i dess nyttjande rätt, eller den, som fått nyt.
tjande rätt utan ägande rätt. Pröfningen beror
af godtycke. Rigtigare torde det vara, att
den, som vinner i hufvudsaken, får ersättning
Den 15 Maji f. m,
169
för sine kostnader om än han förlorar i en,
kanske till värdet betydligare, bisak. Der
flere Käromål, efter en stämning utföras, måste
de med hvarandra äga något sammanhang
ock således något kunna anses för hufvudsak,
det öfriga såsom deraf härflytande.
Fjerde §m« innehåll finner jag icke nog
bestämdt. Dess tillämpning skulle komma i
fråga, när t. ex. en kärande part vid första instancen
vunnit hvad svaranden medgifvit, men
mindre än han sjelf yrkat; han söker då en
högre instance och vinner allt hvad han påstått;
men svaranden går ännu längre, och får
i tredje instancen den första Domstolens beslut
faststäldt. Hvem har då uppehållit saken?
käranden, som gått till andra instancen och
vunnit, eller svaranden, som gått till den tredje
och vunnit. Om det anses vara käranden,
så bör han, efter det föreslagne stadgandet,
godtgöra svaranden de kostnader, som denne
tillskyndats vid de två sista instancerne, och
detta kan icke anses öfverenstämmande med
rättvisa. Det rätta i detta fall vore, att käranden
finge sin kostnad vid första instancen
ersatt, och att den öfriga qvittades.
Hvad som i 21 Cap. RättegångsBalken af
vår nu gällande Lag kunnat anses felagtigt
och gifvit anledning till rättvisans eluderande
är 4 §, deraf, men hvad som oftast föranlcdt
till klagan och kanske af allmänheten förts lagen
till last, har varit ett hos Domstolar nog
Den l ■) Maji /, m.
allmänt vedertagit bruk, att efter behag jemka
rättegångskostnaderne.
För min del tror jag, att lagen i detta
hänseende skulle bäst uppfylla rättvisans fordringar,
om deni allmänhet stadgade: att den,
som Jlutligen vinner i hufvuäfaken, skall njuta
ersättning för de kostnader, han oundgängligen
måst derföre använda; samt medgåfve undantag,
der saken varit mörk och tvifvelagtig, så
att Domstolens Utlåtande af ovissheten påkallats,
och der half bevisning förekommit, som
fått fyllas eller häfvas genom edgång.
Då blir också lagen enklare och mindre
underkastad förtydning. Något mäste vara
lemnadt åt Domarens pröfning och denna bör
bli mera öfverensstämmande med Lagens anda,
i den nion, omdömet mindre förvillas genom
speciella stadganden, som aldrig kunna
omfatta alla möjliga casus.
Der särskildt lidande ägt rum, bör också
skadestånd äga rum, efter samma grund, som
för kostnadsersättning blir gällande; men skadeståndet
bör, efter min tanka, bestämmas af
Domaren, antingen i sammanhang med sjslfva
saken, elier efter särskildt utförande, och bestämmandet
grundas på särskildt bevisning.
Gode mäns bestämmande må tjena till rättelse
för Domstolens beslut, men icke i sig sjelft utgöra
ett bindande beslut.
I följd af det nu anförda, anser jag frå
-
Den ig M"jif m.
171
gan bora till Höglofl. Lagutskottet återremitteras.
N:o 8.
Grefve Hård, Carl Gnftaf",
Stadgandet om Revisionsskillings nedsättande
af den, som vill draga HofRätts Dom
eller Utslag under Konungens pröfning, synes
mig stå i ett så nära sammanhang med föreskrifterne
om vadepenningars erläggande vid
Underdomstolarne och bestämmandet af en så
kallad Summa appella bilis, hvilka alla omständigheter,
efter min tanka, åsyfta ett correctiv
emot hågen att iörlänga rättegångar, att någon
partiel ändring af det ena stadgandet, utan
vidrörande af de öfriga, icke kan vara fördelagtig;
äfvensom jag anser bestämmandet
af en förändrad tid för missnöjes anmälande
emot HofRätts Dom eller utslag och för Prasstandas
fullgörande icke böra komma i fråga,
utan i sammanhang med föreskrifterne derom
i allmänhet.
Olägenheten af partiella lagförändringar i
frågor, sorn med hvarandra äga gemenskap,
är hufvudsakligast den, att den princip, som
vid ett tillfälle tages till grund, möjligen
vid ett annat lemnäs ur sigte, och således ett
skadligt osammanhang i Lagstiftningen uppstår,
hvaraf prof icke lära saknas uti hittills vidtagne
Lagförändrirsgar och förklaringar. Den
-
17*
Den 1g Maji f m.
na olägenhet lynes mig så mycket häldre, i
alseende på förevarande ämne , kunna undvikas,
•om de till ändring töreslagne lagbud, om
än till äfventyrs mindre lämpelige, likväl icke
äro af en så bestämdt rättsstridig tendens, eller
af ett så vigtigt inflytande, att jsi icke med
deras förändring kan anstå, intilldess granskning
af hela rättegångsordningen i ettsamman,
hang försvinner.
Jag hemställer alltså vördsamt, att proposition
måtte göras till Förelagets förkastande,
utan pröfning af dess detaljer; men om Högloft.
Ridderskapet och Adeln ej skulle finn»
för godt. att bifalla denna min hemställan,
anhåller jag att i sjelfva saken fa framställa
någre anmärkningar.
Högloft. Utskottet tillstyrker upphäfvande
af stadgandet i 30 Cap. 1 §. RättegåoggBalken,
om Revisionsskilling6 nedsättande, på det skäl:
att rättigheten, att få sin talan pröfvad af högsta
Domaremagten, måste efter all rättsgrund vara
lika öppen för alla rättsökande. Principen är
thcoretiskt rigtig, men som dess sllmänna tillämpning,
hvartill äfven hörer, att hvarje rättegångsfråga,
om ock den blott angår en knappnålsvärde,
måste få dragas under högsta Domaremagtens
pröfning, skulle medföra flera olägfnheter,
dels genom ökade göromål för Högsta
Doinarema^fens utöfvare, hvaraf blefve en
nödvändig följd denna msgts fördelning, och
deraf uppkommande brist på enhet och conseqvens,
dels genom missbruket af det oin
-
Den 15 Maji f, m.
173
skränlcta tillfället till rättegångars långvariga
fullföljande, som alltid måste verka menligt på
moraliteten, så har Lagstiftaren ansett nödigt,
att genom en slags Polisiörfattningar inskränka
principens användande, till förekommande
af dess» skadliga följder. Af sådan Polisartad
egenskap är stadgandet om Revisionsskillingg
nedsättande; och ehuru detsamma kunde anses
mindre nödigt, då högsta Domaremagten
nu mera icke utöfv»s af Konungen personligen
i dess Råd, utan är anförtrodd åt en särskild
corps af Domare, kan jag likväl icke annat
finna, än att upphäfvandet af den åsyftade
inskränkningen skulle bidraga till högsta Domaremagtens
ytterligare fördelning och den
deraf härflytande skadliga påföljd.
Det Sr aagdt, att vilkoret af Revisionsskillings
nedsättande, ehuru för den mera förmögne
Parten lättare att uppfylla , likväl för
den mindre bemedlade blifver betungande, i
den mon, det i högsta måtto försvåras och såmedelst
äfven kan afskära möjligheten för honom,
att af Besvärsrättigheten sig begagna.
Häremot invändes, att om den mindre bemedlade
kan utan olägenhet fullgöra sammanstämmande
Domar, erlägga lösen förhandlingarna
och anskaffa borgen för kostnad och skada, så
lärer han ock kunna anskaffa 66j R:dr, till
Revisionsskilling, så vida hans sak är rättvis.
År åter en part så fattig, att han icke mägtar
någotdera, har han rättighet till talans
fullföljande utan penningar. Om likväl den
fattige skulle, genom stadgandet om Revi
-
Den 15 jffaji e, m.
sionsskillings erläggande, någon gång verkligen
hindras att fullfölja talan emot en orättvis
Dom, så torde också någon gång denme»
ra bemedlade, genom samma stadgande, afhållas
ifrån att fullfölja talan emot en rättvis
dom, till uppehåll i den fattiges rätt. Jag
anser derföre stadgandet om Revisionsskillings
nedsättande böra bibehållas, men tror
deremot den ändring vara lämpelig, att den i
6 §. af So Capitlet utsatte summa af 500 Daler
eller 166^ R:dr ökades till tre eller fyra
gånger detta belopp, då förhållandet blifver
billigare.
Hvad angår tiden för missnöjes anmälande
emot HofRätts Dom eller Utslag, kan det
väl synas billigt, att parter erhålla tillfälle, att,
efter inhemtad Kännedom om Domens innehåll
besinna sig, huruvida de vilja talan fullfölja
eller icke, men detta tillfälle beredes icke säkert
genom den af Utskottet föreslagne tid af
20 dagar, enär Parter kunna vara från HofRätt
så aflägse boende, att de på denna tid icke
hinna få kunskap om Domen och sitt beslut i
följd deraf meddela; utan torde lämpeligare ti»
den för missnöjes anmälande mot HofRätts
dom, om någon ändring skall äga rum, böra
bestämmas efter det olika afståndet.
Om icke min först gjorde hemställan vinner
bifall, torde dessa anmärkningar föranleda
sakens återremitterande tili Lagutskottet.
Den 15 Maji e. m.
175
Bilagor
lill PleniProLOcollet för den i5 Maji,
eftermiddagen.
N:o 1.
Herr GyUenheim , Eric G tift af;
Tillfälligtvis frånvarande vid .sista Plenum
under discussionerne öfver Höglofl LagUtskottets
Betänkande, i fråga om inskränkning i
tjenstledighet för UnderDontare, utbeder jag
mig vördsammast att nu få aflemna några tili
ämnet hörande upplysningar.
Det skulle visserligen vara bäst och önskligast
om Ordinarie Domrarne alltid sjelfva förrättade
sir.e embeten; men hvad Häradshöfdingarne
beträffar, är sådant icke möjligt af
flere grundade anledningar; och det torde alltså
närmare förtjena att undersökas, om icke
de olägenheter som vid deras tidetals inträffande
tjenstfrihet öfverklagas, hörröra mera från
nödtvungna omständigheter, och från nämnde
Embetens närvarande beskaffenhet, än från
bristande tillämpning af de härom åberopade
Författningar. Förhållandet emellan andra Tjensteman
och Häradshöfdingarne är helt olika.
Desse hafva ingen Semestre, som eljest i allmänhet
åtnjutes. De kunna icke, såsom många
andra, hvarken på läDgre eller kortare tid,
176
Den i5 Maji e. m.
•fter eget godtfinnande och genom enskildt arrangement,
gora sig ledige trån tjsnsteutöfningen.
De måste för hvarje sådant tillfälle ingå
med serskild ansökan derom, och vid Embetets
förlust är dem förbjudit att låta pä annat
sätt någon i sitt ställe detsamma förrätta.
De hafva hvarken den förmon att, efter
välbehag, härtill kunna använda underordnade
personer, eller öfverenskomma, såsom i flere
andra Embetsclssser, med sin Kamrat eller närmaste
man i tjensten att fylla deras plats- Vidare,
och då de äfven genom de mäst gällande
hinder befinna sig ur tillfälle att sjelfve
vara tjenstbara, måste de på egen bekostnad
aflöna sina vicarier. Men, utom allt detta har
tidernas skick verkat derhän, att då fordom
Auscultanter och Extraordinarier icke sällan erlade
betalning för det de, under Tingen följ—
agtige fingo vinna öfning och tilldanande, kunna
nu nästan icke emot vedergällning skicklige
biträden erhållas.
Ynglingar hafva i senare tid funnit vida
bättre utsigter förderas bergning och fortkomst
inom andra mindre besvärliga, men mera säkra
och lönande tjenstegrenar. Ordinarie UnderDomrirne,
om de äro samvetsömme för sitt kall,
tvingas häraf, med uppoffring af hälsa och krafter
i förtid, till en starkare, ofta öfverdrifven
ansträngning; aldrahälst som medborgerliga
utvecklingen, jemte påfordrande af en hastigare,
men ordentligare behandling med brottmålen
-
Den i5 Maji e. in.
17 7
follen, haft en märkbar inflytelse i alimädfjet
på rättegångarnes mängd och vidlyftighet, så
att på åtskillige ställen fordom Domboken för
fett helt år knappast utgjordt hälften i arktal j
emot Domboken nu blott för ett enda Ting,
inom samma Tingelag. De häraf uppkomna
följder hafva naturligtvis närmast träffat UnderDomarena,
och i sio mon jemväl på mångahanda
sätt spridt verkningen deraf tili Samhället.
Emedlertid och om härifrån, sorn jag förmodar,
ordsaken egentligen härleder sig till behofVet
af permission för Häradshöfdingar, och
tillförordnande af substituter för demnunågon
gång, kanske mer än förr, torde detta skäligen
icke böra räknas dem eller HofRätterne
till last, utan förnämligast tillskrifvas sådane
händelser och förhållanden, som efter närvarande
skick och inrättning ligga utom deras
förmåga att afhjelpa eller undvika.
Vidkommande äter vicarierriés mer eller
mindre skicklighet5 så beror det onekeligerl
på Hofrätternes eget urval af de personer, som
de finna för godt anförtro UnderDomareEmbetets
förvaltning; och merendels tillgår härmed
så, att ingen får ett dylikt uppdrag, innati
hans duglighet, antingen genom tjenstgöring
vid Hot Rättens Protöcoll och i dess Canili^
eller och medelst undervisning och handledning
af ordinarie Domare under flere TingsCourser,
blifvit pröfvad och vitsordad. D«É
första förordnanden meddelas ock blott i eni—
Bil. till Widd. o. Ad. Pr. IV Bänd- I*
178 Den i5 Maji e. m,
kia mål, eller så kallade courant» ärender,
men icke till ordinarie Tings förrättande. Genom
de nu mera påbjudne strängare examina,
och då någon ej förr än efter 21 års ålder
får befatta sig med Domsregöromål, bör val
äfven en säkrare grundläggning och ett verksamt
correctif emot duglöshet väntas. Fullkomlighet
straxt kan dock hvarken fordras eller
vinnas. En gång måste ju den practiska
öfningen för DomareSujetter, om jag så får
uttrycka mig börjas, och derefter vidare fortsättas,
helst erfarenheten visat, att utan den
de bästa Theoretici begått stora misstag. Man
torde häri finna anledning till ett mildare bedömande
öfver de förres någon gång saknade
ofelbarhet, och att anspråken rörande dem icke
alltför mycket böra vidgas.
För öfrigt, och om en Part eller någon
ort för ett eller annat tillfälle skulle finna sig
mindre väl belåten med sin Domarevicarius,
utgör sådant ett enskildt föremål, hvari, utan
att generaliseras såsom ett allmänt missbruk,
rättelse kan annorledes, än genom Riksens
Ständers åtgärd sökas och ernås. Herr Ehrenborg,
som i förenämnde afseende påkallat Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
har dessutom sjelf erkänt, att hvad han
trott böra förekommas, redan upphört, enär
han yttrar: ”att i det Län, hvars Styrelse
blifvit honom i nåder anförtrodd, anledning
nu mindre än någonsin förr finnes till den 6lags
klagan, som motionerne innehålla.”.
Den i5 Maji e. m.
Efter ämnets öfvervägand® från förestående
synpunkter, finner jag för min del mig
icke kunna instämma i bemälte värde Ledamots
mening om lärripeligheten, hvarken af någon
underdånig anhållan hos Kongl. Majit
att de häri gällande Författningar må upplifvas
och HofRätterne om deras efterlefnad erindras,
hvilket synes öfverflödigt, enär HofRätterne
både hafva sig desse Författningar
noga bekanta och dem, så vidt ske kan, jemväl
vidmagthålla; eller af den föreslagne coni'
troll genom Förteckningars upprättande och
årliga insändande till JustitiaeCanzlern och Justitieombudsmannen
öfver UnderDomares beviljade
tjenstfrihet; en anstallt som deremot
torde vara mer angelägen Och tjenlig för de
Embetsmän, hvilka äro ställde utom all tillsyn
och redovisning, när och huru de till andra
behaga uppdraga och öfverlåta deras tjensteåligganden.
Häremot innerligen delande den önskan
att rättvisan och lagskipningen måtte för enskildt
och allmänt bästa städse handhafvas af
skicklige, tillvande och värdige personer, vågar
jag såsom, efter min öfvertygelse, den sä*
kraste och bästa utvägen till de anmärkta olägenheterneg
afhjelpande, vördsammast uppgifva
och tillstyrka: det underdånig hemställan
till Kongl. Majit kunde ske, att på sätt i
Wermeland och flerestädes, med anledning af
Kongl. Förordningen den io April 1810, redan
äger rum, HofRätterne i hvarje Dom3
saga fingo för året förordna en beständig, sf
Den 15 Maji e. ni i
kallad BrottmålsDomare, hvilken derigenom
binder sig närmare till örten, förvärfvar gig
den kännedom om local och folket, som kan
erfordras, samt vinner under en jämn öfning
de egenskaper, sorn utgöra vilkoren för dess
bestämmelse^ och HofRätten, då ordinarie Domarens
förfall berättigade denne till ledighet,
icke såsom nu ofta, kommer att befinna sig i
stor förlägenhet på den, sorn med full tillför*
lit om mognad , insigter och stadga kan tili
Vicarius i så vigtig Embetstörvaltning utses
Och användas.
Skulle ändå farhåga återstå, att Underdomare
onödigtvis begärte och utverkade för sig
permission, kunde på samma gång den mcsure
vidtagas, att härom blef ett lika stadgande
med hvad nya Lagproject till Rättegångsbalk
i 6 Capitlet 6 och 7 §. $ anvisar, 60m ehuru
ägande samma väsendteliga innehåll och syftning,
som förra Författningarne, endast deråt
gifver etl klarare tydning och bestämmelse.
Med den beslutade återremissen till Högloft
Lagutskottet anhåller jag i all ödmjukhet
att detta mitt anförande må få vara följaktigt.
N:0
Grefve Gyllenborg, Johan Henning t
Med den föresats, att i allmänhet icke försvara
mine Motioner, då Betänkanden deröf
-
Den 15 W&ji e. m.
ver ifrån Ufskott inkomma, utan ans» såsom
misstag i omdömet, då vid ämnet och behand-.
Jingssättet icke någon uppmärksamhet hos
Ridderskapet och Adelö fästas; nödgas jag lik*
val vid LagUtskottets Betänkande i anledning
af min Motion om förändringar i Rättegångsordningen,
i flere föreslagne fäll, göra någre
anmärkningar, till upplysande deraf, att Utskottet
så stympadt upptagit Motionens ämnen
och motiver, att deraf icke kan hämtas
fullständig upplysning om dess beskaffenhet
och åsyftande, och med anledning hvaraf äfven
sorn af andre Betgnkanden jag skulle önska
att Utskottet meddelade en hänvisning, upplysande
tiden af Motionär att de såsom tryckte
kunde till läsning vara att tillgå, då vidlyftigheten
lagger hinder i vägen för deras
omständeligare upptagande af Utskottet. Då
jag framställt föremålet för min Motion vara,
beredande af enhetsprinciper vid alle högre och lägre
Embetsverk i förening med trygghet för rättfokände
till bevarande af fatalier, och rådrum att
hinna få kännedom af en dom eller utjlag innan de
voro förpligtade att deri föka ändring-, att del fåendet
af dom eller utjlag, i flället för anflag [kulle
genom ett allmänt ftadgandt blifva tiden, ifrån
hvilken Fatalier borde beräknas, samt fåledes då delfåendet
be dämmer fatalietiden hos Landshöfdingen
och KammarCollegierne, det ock borde få bepämmat
fatalietiden i XJrider Rätierne och Ho/Rätten-, hade
jag skäligen förmodat, att Utskottet skulle derom
göra en framställning och deröfver meddela
ett motivetadt yttrande hvarföre icke
samma fatalieberäkning vöre lämpelif i Rätta*
J82
Den i5 Maji e. tn,
frågor i lika Instancer i administratif väg,
som i den Judicielle eller vid Domstolarne.
Jag får äfven emot Utskottets Betänkande anmärka,
att dels äro mine Motioner, i visse af-»
seenden obesvarade, dels en annan tydning
deraf gifven, än mig synes vara med ordalydelsen
förenlig. Utskottets hänvisning till 11
Cap i § RättegångsBalken, besvarar icke mitt
yrkande att Kärande Part kunde vid Underdomstolen
saklöst vara frånvarande under Rättegångens
lopp, och Utskottet har alldeles
gådt förbi mitt yrkande i afseende på föreskrifven
inställelse vid vitén, i 27 Cap. 1 och
2 §. §., äfvensom Utskottet icke besvarat mitt
hufvudsakeliga yrkande att delfående, men icke
an fia g, Jkulle blifva grund för Natalie beräkningen,
till ändrings/'okände i Hoj Rättens Dom eller Utflag,
hvaremot Utskottet anset det jag yrkat upphörandeaf
Revisionsskillings utgifvande, hvarom
jag likväl mig icke bestämdt yttrat, som af
Motionens innehåll upplyses. Då detligger i öp^
pen dag, att man icke kan tvinga en i KammarCollegium
vinnande Part att meddela dea
tappande bevis öfver tiden, då ban af Utslaget
del fått synes mig det ligga i sakens natur
att raan icKe lagligen kan fordra en omöjlighet,
som jag i Motionen närmare utvecklat,
utan att deremot borde föreskrifvas vara vinnande
partens åliggande, att för sin egen säkerhet,
meddela ett sådant bevis, eller en i officiel
väg meddelad påskrift å Utslaget, då tappande
Parten, till Fatalieberäkning deraf del
erhållit. I förmodan att jag icke saknar anledning
att af Lagutskottet äska en närmare
Den 15 Maji e. mi
185"
utveckling af ämnet och besvarande af hvad
jag nu anfört, anhåller jag vördsammeligen
oin återremiss af Betänkandet, särdeles som jag
förmodar att Utskottets Betänkande om Revisionsskillings
nedsättande, som af Utskottet
fått ett sammanhang med Betänkandet öfver
i frågavarande Motion och nu äfven förekommer,
torde till Utskottet blifva återremitterad
t.
Nto 3.
Friherre Rudbeck, Alexander'.
Då vid 1800 års Riksdag frågan första
gången framställdes af då varande Konungen
till Riksens Ständers granskning orri fiyttningstidens
förändrande för Tjenstefolket, och då
denna fråga till afgörande förekom hos Ridderskapet
och Adeln bibehölls genom vote«
ring den förra flyttningstiden genom minoritetens
beslut, såsom en följd af den då varande
Classification emot Pluratitetens allmänt
yttrade önskan, att flyttningstiden borde förändras
till medlet af Junii.
Detta förhållande vittnade, att under den
Riksdagen utgjordes Pluraliteten bland Ridderskapetioch
Adelö af jordbrukare och Närings^
idkare, som af erfarenheten kände det stora
Oeconomiska behofvet af flyttningstidens förändrande
till Junii Månad, och sorn ett ytterligtre
bevis om angelägenheten af en sadan
ben 15 Maji e. tn.
förändring vittnar afven de vid alla på följande
Riksdagar så ofta förnyade och fran ojika
orters Representanter väckte Motioner örn
en tnera oeconomisk nyttig flyttningstid, än
den nu varande.
Den sned kännedom erfarne Ltndthushåfjaren
instämmer otvifvelaktigt i den önskan,
att Tjenstefolket endast bör äga flyttoingsrätf
gommartidpn eller i Junii månad af följande
så tydliga anledningar: nemligen att med Ju^
dit månads ingång slutas det gamla hushållsåfet
Sedan vårsåningen blifvit fullgjord och Kreaturen
kunna Vallsläppas, då deremot det just äf
Vid denna tiden, sorn det nya kommande hushållsåret
börjar, och med åkerjordens köring,
jdöjnjngöch dikning, samt hägnademas upprät*
landf fqrberedes det påföljande årets skördar.
Det ar ju hvarken tänkbart mindre troligt
ätt en Rättare, en Stalldräng, en Oxstillare
eller en Ladugårdspiga, som nästföljande Höst
ämna afflytta skade med samina nit och välvilja
samfa, sköta och vårda det foder, sorn
sommartiden inbärgas för den kommande vinterns
utfordräng, då deremot det nya Tjänstefolket
med ett nitfullare bemödande och under
s?n första tjenstebefattning hos sin nya
husbonde ofelbart utmärker sig med flit och
Omtanka till vårdande af den fodertillgång,
hvarmed de under fördriogsåret skola stilla
Kreaturen och hvarföre de ihola ansvara.
j^fVen synes det Vara lättare för Husbotp
Ben 15 Maji e. m.
den att inom Junii månad kunna aflöna s>tt
Tjenstefolk, sedan han under Vintermånaderne
realiserat sina producter till högst erbjudne
priser; än att i October liksom vräka bort
sina vahror till sådana fördindelsers fullgörande.
Af dessa anledningar anhåller jag att 5mnet
måtte återremitteras med mina här gjerde
anmärkningar.
N:ö 4.
Herr Munck af Rofenfchjöld, Eberhard:
Jag skall vördsammast anhålla, att få uti
Ridderkapet och Adelns protocoll förvarad
min reservation möt 2*,ne den Plenidag, hvars
Protocoll nu justeras, fattade beslut, hvilka
möjligen kunna leda till utvidgande af Konungamakten
på den Lagstiftande maktens bekostnad.
Ännu är det Constitutionella sinnet i
Sverige så litet utbildadt, att min mening icke
är, att med denna Reservation appellera till
samtida Medborgare, utan min afsigt med den
är, att vädja till efterverlden. Så länge 5 års
mellantid är stadgad för vår Lagstiftnings
sammanträden, och så länge våra Constitutionella
förhållanden så litet ingå uti den allmännaundervisningen,
skola vi alltid få orsak
att klaga öfver ett mindre lifligt deltagande
Uti hvad som angår Constitutionella grundsatser,
om dessa ej tillika röra personer och
116
Den i5 Maji e. m.
personliga förhållanden. Men jag hoppas, att vi
dock skola så långtframskrida påden Constitutio*
nella banan, att den tid en gång kommer, då
äfvenSvenska Medborgare med för v .ng skola
läsa och knappt vilja tro, att då Konungen sjelf
föreslagit en bestämd gräns för Commandomål
till förekommande af den Militaira förvaltningens
ingrepp i de civila Auctboriteters, en
del af Lagstiftande makten förkastat ett så
liberalt förslag, oaktadt samma makt (Riksens
Ständer) vid nästföregående Riksdag ansett
nämnda gräns ej vara i våra Grundlagar nog
tydligt uttryckt, och ConstitutionsUtskottet dä
på samma grund i ett anmärkningsmål ej ansett
sig befogadt, att till ansvar använda den
§., som derom stadgar, samt sedan godkändt
Konungens Förslag om denna j$:s förtydligande.
Om derföre tillägget vore öfverflödigt i ett
afseende, skulle dock dess antagande befria §.
från dea vid sista Riksdag, der tillagda felaktighet,
att ej vara nog tydlig. Jag medger,
att knappt något Rikes Historia kan framta
exempel af ett Förslag från executiva makten
till inskränkning af dess egen myndighet, och
att det ovanliga häruti kunnat väcka farhågor
hos en och annan, som ej närmare undersökFörslaget,
eller kännt dess motiv och ändamål
; i synnerhet då man tillika fick höra,
att Förslaget var blott negativt och ej positivt,
och att förslaget beskref en Circel m. m.
dylikt. Äro väl Tio Guds Bud mindre positiva
eller bindande, fast de fleste i formen äro negativa?
Då fragan är om att inskränka en
Den 15 Maji c. m,
187
menniskas eller en myndighets befattning, så
är det åtminstone likså nödigt, att uttrycka,
hvad han icke får befatta sig med, som hvad
han får befatta sig med. I Konungens Förslag
uttrycktes begge delarne, meni detäldre
stadgandet blott den ena delen. Förslaget innehöll
utomdess ordagrannt äfven det » äldre,
blott positiva stadgandet, och ett tillägg,
som, oaktadt sin negativa form, hade en positiv
bestämning. Det var hufvudsakligen lika
med Friherre Ankarsvärds till ConstitutionsUtskottet
ingifne förslag, endast med den
skillnad, att i Friherrens förslag det äldre
stadgandet ej var ordagrannt bibehållit, utan
ordet omedelbart utbytt mot ordet direct.
Om för öfrigt en idée förekommer i tillägget,
som äfven finnes i det äldre stadgandet,
eller ett ord, som dock ej förändrar meningen,
kunnat blifvit bättre valdt, så förringar
det ej värdet af Förslaget i det hela,
och en ny redaction hade vid denna Riks*
dsg kunnat föreslås, men i hufvudsaken alldeles
lika med den nu af Konungen föreslagna.
Då jag medgifvit anledning till farhåga
hos en och annan vid den nya Redactioneng
antagande, så hvad mig sjelf angar, som haft
tillfälle närmare känna både det liberala syftemålet
af ifrågavarande Förslag, och det liberala
sätt, på hvilket det tillkommit, kan jag
ej utan en inre förebråelse ^underlåta att högt
afgifva min reservation emot ett beslut, sorn
Ridderskapet och Adeln nästan enhälligt ta
-
i8S
Ven 15 Maji e. tti.
git. J8g tillstår, att det smärtar mig, att denna
gång tänka olika med en så stor Pluralitet
af denna vördnadsvärda församling, mea det
smärtar mig ännu mer, att tillfället tift gå
förloradt till förbättring af en så vigtig del af
vår Grundlag och att Förslaget blifvit af denna
annars för liberala tänkesätt så utmärkta
Församling på ett. sådant sätt upptaget och
afgjordt.
Hvad skulle vi väl säga, om vi linge i
Utländska Tidningar läsa att en Regent i någon
af de Constitutionella Staterne föreslagit
en förut saknad bestämd gräns för Mi i itai ra
trakten och att Lagstiftande Församlingen förkastat
ett sådant Förslag? Kanske skulle vi
säga, att den Församlingen antingen ej visste,
att värdera Nationens Constitutionella rättigheter,
eller att den med otacksamhet upptagit
förslaget, eller ock må hända bägge delarne.
Deremot har Ridderskapet och Adeln samma
dag antagit ett förslag till inskränkning af
Städernes valrättighet, och öfverlåtandet af
denna dyrbara rättighets bestämmande i vissa
fall åt Konungens godtycko. Jag förnyar nu
den anmärkning jag vid sista Riksdag till Protocollet
gjorde, att sedan 1812 års Riksdag
h»r intet förslag kommit från Konungen till
inskränkning af Nationens och Riksens Ständers
rättigheter, men ganska många Förslag
för detta ändamål emanerat från Riksens Ständers
egna Ledamöter, Jag har haft tillfälle
^tt erfara detta, då jag vid de 2;ne sistförfluS*
nea lö Maji m.
3 8?
pfc Riksdsgarne varit medlem af ConstitutionsUtskottet.
Flere sådana Förslag hafva då af
ConstitutionsUtskottet blifvit qväfde i sin födsel,
och aldrig kommit till Riksens Ständers
kunskap. Men ett af dem, som erhållit bifall
af samma Utskott vid sistledoe Riksdag, är
det nu nämnda. Den reservation jag då emot
detsamma gjorde och här till Protocollet upprepade,
får jag nu förnya. I följe af detta
Förslag äger äfven blott en klass af de väljande
rättighet att hos Konungen anhålla om
förändring af valsättet för hela Staden, och
Konungen att det efter behag förändra. I andra
constitutionella Stater är det icke Regen*
ten ellet den executiva magten, utan det är
den lagstiftande, som afgör förändringar i vissa
Orters sätt att välja sine Representanter till
den. Det skulle ej förundra mig, om vår libertie
Och sannt constitutionelle Konung vägrade
sin sancUon åt ett Förslag, som emot all constitutionel
princip tilldelar Konungamagten en
direct inflytelse på en del Medborgares val till
Representanter vid Riksdagarne, och åt Dess
godtycko öfverlåtet sättet för denna rättighets
utöfning.
N:0 5.
Hörsamste Memorial!
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln i
anledning af gjorde anmärkningar, vid Riddar-,
husUtskottets den 3 sistledne April afgifne
igo
Den i5 Maji e. m.
Memorial, angåande Bänkmäns afskaffande,
behagat under den 17 derpåföljde samma Memorial
till Utskottet återremittera; har Utskottet
å nyo företagit frågan till granskning jemte
de vid Betänkandet gjorde anmärkningar,
dervid Utskottet bland annat inhämtat; att Herr
Riben, Carl Wilhelm, under åberopande af
händelser, hvilka skola tilldragit 6ig under den
påkallade partitiden, velat från de svårigheter
som derunder skola mött ett politiskt
parties bemödanden att vinna och på sin sida
öfverföra Bänkmännen till störtande af ett annat
på samma tid existerande parti, hämta stöd
för elen förmodan, att Bänkmanslnrättningen
erbjöd något fastän otillräckligt värn mot ett
parties sträfvande till inflytande och välde vid
en Riksdag, hälst det alltid skulle vara lättare
att verka på ett val i massa, än på ett val
som anställes af få. Och då genom den tide?
rymd af 5 år, som enligt Grundlagen förflyter
emellan hvarje Lagtima Riksdag det oundvik-i
ligen måste hända, att af de Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, hvilka vid ett föregående
Riksmöte varit församlade, en betydlig del
skall vid ett efterföljande vara frånvarande,
och deras platser innehafvas af andra och yngre
Ledamöter, hvarigenom inträffar, att många
af Ståndets Ledamöter äro vid Riksdagens
början för hvarandra okände", samt enär en
sådan kännedom icke kaa under den korta tid
af 8 dagar från Riksdagens öppnande, inom
hvilken Utskotten böra vara organiserade, hinna
göra betydliga framsteg; har Herr Riben
trodt, att val af Electorer, verkståldt af hela
Dan 15 Maji e. rn.
191
Ståndet, otvifvelaktigt skulle leda till den följd,
att en StåndsLedamot mäste antingen välja på
sina enskildte vänner, i hvilket fall valet vore
ensidigt, eller ock inrätta sin lista efter an-i
dras råd,i hvilkenjhändelse åter vägen voreöpp;
nåd förintriguer; i hvilket senare afseende Herr
Riben framstäldt den beräkning, att om Ridderskapet
och Adeln bestode af 600 personer
och någon funnes hvilken ville bland dem utdela
listor, så skulle 150 sådane, författade efter
lika formulaire, ovilkorligen bestämma
pluralitecen, emedan de öfrige 450 af Ståndets
Ledamöter icke vore sins emellan enige, hvarigenom
deras listor blott skulle tjena till att
indirecte understödja partilistan; och har på
desse hufvudsakliga skäl Herr Riben afstyrkt
Electorers utväljande in pleno, samt deremot
ansett Bänkmännen böra bibehållas, likväl på
det 6ätt, att till förekommande af den olägenhet,
som till äfventyrs skulle kunna uppkomma
genom den händelse, att blott arne personer
af en afdelning funnos tillstädes vid
valets företagande, hvarje Bänkmansafdelning
borde välja Bänkman utur en annan afdelning,
såsom Bänkmansafdelningen N:o 1 , utur
N:o 2; N:o 2, utur N:o 3, o. s- v., samt
sluteligen N:o 50, utur N:o 1; att Herr Grefve
Dela Gardie, Jacob, som instämdt i hufvudsaken
med hvad Utskottet anfört, har i afseende
på Utskottets tillika gjorde hemställan att
de vid Electorsvalet afgifvande röster borde vid
hvarje 25:te sede! uppsummeras, gjordt den erinran,
att detta syntes blott upptaga tiden utan
att medföra nytta, att Herr Grefve von Schverin,
Fredric Bogislaus, under yttrad öfvertygel
-
Ben i<y Maji e. ni.
se att a'lt val vore en slump, isynnerhet då
det skedde med slutna sedlar, och att det således
hufvudsakligen komtne derpå an, att göra
thancen något nära lika för dem som i valet
deltaga, såsom en medelväg framstäldt det förslag,
att Ridderskapet och Adeln i stället för
att delas i 50 delar, borde fördelas uti 25 j
och hvarje afdelning inom sig välja en Elector,
dervid Herr Grefven tillika hemstäldte,
att hvarje sådan 25:tedel skulle på kallelse af
äldsta Ledamoten kunna förut sammanträda och
rådgöra, hvarigenom, efter två eller tre timmars
deliberationstid och dervid inbördes lemnade
upplysningar Herr Grefven ansett hvars
och ens öfvertygelse lättare kunna blifva bestämd,
och skulle valet sedermera ske inom
skranket. Och hafva utom ofvannämnde Talare,
jemväl Herr Rosenblad, Bernhard, Friherre
Björnstjerna, Magnus, Herr von Hartmansdorff,
August, Herr von Hohenhausen,
Michael, Grefve Spens, Carl Gustaf, och Friherre
Anckarsvärd , Carl Henric, yttradt sig
dels emot och dels till försvar för de åsigter,
Utskottet i dess Betänkande framstäldt, dels
ock för antagande af Herr Grefve von Schverins
ofvanberörde Förslag.
RiddarhusUlskottet har öfverväga! hvad
sålunda förekommit och de remitterade handlingarne
i öfrigt innehålla, och dervid funnit,
art de emot Utskottets Betänkande gjorde anmärkningar
förnämligast afse 2:ne särskildte
omständigheter, nemligen frågan om Bänkmännens
-
Den 151 Majt e. m.
nens afskaffande och hvilket sätt; som vore det
lampeligaste lör Ridderskapet och Adela att
vidtaga till utseende af Electorer,
I afseende på den första omständigheten,
fernot hvilken Herr Riben ensam yttrat sigj
får Utskottet förklara, ätt Utskottet långt ifrån
att kunna tned den värda Ledamoten dela.
hans mening, att det vöre lättare, att verka
på ett val gjordt af Ridderskapet och Adeln
i massa, än på ett val som verkstäldes endast
af ett inskränkt antal Ledamöter, tvärtom tror
att såsom princip, ett motsatt förhållande alltid
måste stå fast* hälst detsamma synes vara
gruridadt i sakens egen natur, så framt icke
det sätt, hvarpå samma val förrättas, i öfrigt
skulle finnas så ändamålsvidrigt utstakadt, att
öppet tillfälle derigenom vore lemnadt för en
obehörig inflytelse} och det är ur denna synpunct
Utskottet anser det af Herr Riben upp*
gifne medel, att genom listors utdelande vid
Electorsval åstadkomma ett resultat, som vore
till förmån för ett visst parties afsigter, icke
innefatta något verkligt motskäl till förringande
af de grunder hvarpå Utskottet stödt sitt
Förslag om Bänkmännens afskaffande, utan endast
röra frågan om verkställigheten eller sättet
huru Electorer skola utväljas} och då Utskottet
således icke finner anledning vara för
handen att frångå de skäl, Utskottet i sitt förra
Betänkande framstäldt i afseende på Bankmannens
upphörande, får Utskottet nu endast
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. IV Band, 13
Den 15 Maji e. Till
åberopa hvad Betänkandet i denna del innehåller.
Vidkommande sedermera den del af äinse
t, som angår sättet, hvarpå Electors val må
af Ridderskapet och Adeln lämpeligast kunna
företagas, så har Riddarhusutskott väl å ena
sidan icke kunnat frångå den öfvertygelse, att
den utväg Utskottet i sådant afseende redan
föreslagit, betragtad endast såsom en tillämpning
af principen om en oinskränkt valrätt för
hvarjeRidderskapets och Adelns Ledamot, icke
bör lemna rum för någon grundad anmärkning
5 men å den andra sidan icke eller kunnat
undgå att inse vigten af de erinringar, sorn
inom Ridderskapet och Adeln blifvit gjorde
emot det af Utskottet föreslagne valsätt, och
då en Lista på 25 personer måhända skulle
i vissa fall genom den tid, som erfordras för
dess uppsättande gifva anledning till ett möjligt
försök att med begagnande af den väljandes
förlägenhet om valbara personer eller liknöjdhet,
vilja på obehörigt sätt verka på det
blifvande valets utgång; har Utskottet trott
sig med fästad uppmärksamhet tillika å det
särskildta Förslag, som inom Ridderskapet och
Adeln i detta afseende blifvit yttradt böra framställa
en förändrad grund iför utöfningen af
nämnde val, hvilken grund efter Utskottets
tanka ikude med bibehållande af Riksdagsmannens
fria valrätt så vidt det vöre möjligt
och med undvkande af o*nförmäb olägenheter
innefatta en medelväg emelian det nu
Varande Bänkmansvaiet och ia samfält om—
ben 15 Maji cs m.
röstning på 25 personer. Och får Utskottet
i sådant afseende föreslå:
Att sedan Riksdagen af Konungen blifvit
å RiksSaleh öppnad, bör nästa Söcknedag der-i
efter, så vida Plenumplenorum icke å samma
dag oär anbefaldt, Electorsval verkställas. Med
detta val för hålles sålunda, att efter det Ridderskapet
och Adelns samtelige, enligt anteck*
ningslistan, närvarande Ledamöter blifvit genast
efter andra anteckningen af RiddarhusSecreteraren
delade i 25 särskildta, men till
beloppet like delar, hvarvid, om något mindre
antal skulle öfverblifva, detsamma meden
person på hvardera af de sista afdelningarne
fördelas bör en förteckning upprättas, sorti
visar hvilka Ledamöter tillhöra hvarje afdelning,
hvilken Förteckning bör tryckas och å
Riddarhuset vara att tillgå senast om morgonen
dagen före den, då valet skall ske. Hvar;,
je afdelning kallas särskildt inom skranket och
uppropas Ledamöterne efter anteckningslistan^
då hvar och en framträder och i sin ordning
öfverlemnar till LandtMarskalken en sluten sedel,
innehållande namnet på en person, vald.
inom hela Ståndet, då den som de flesta rösterne
erhållit är behörigen vald Elector, och
hvars namn högt utsäges och uppskrifves genast
på en tafla sittande vid skranket. Hafva
s:ne eller flera bland de som fått de flesta rö^
Sterne erhållit ett lika antal, då skall lottning*
dem emelian genast verkställas af den första
Ledamoten inom afdelningen; På lika säté
förhåiles med valet för de öfrige afdelningar
-
Den 51 Maji e, m.
ne, hvarvid dock bör iagttagas att en efterföljande
afdelning icke får rösta på den person,
som genom en föregående afdelning blifvit
till Elector utvald, samt att derföre rådrum
lemnäs för hvarje afdelnings Ledamöter
att innan upprop sker, författa sina voteringsSedlar.
Afgår Elector under Riksdagen, välje den
Afdelning, som utvalt honom, en annan i dess
ställe, på sätt redan stadgadt är, hvilket nya
val efter derom dagen förut gjordt anslag alltid
in Pleno ske bör. Skulle vid ett sådant
tillfälle antalet af en afdelning® Ledamöter finnas
vara mer än till hälften förminskadt, mot
det som varit antecknadt vid första valet,fylles
bristen i primitiva antalet utaf den näst föregående
och näst efterföljande afdelningen,
som hvardera lemna hälften af det felande an-'
talet, utaf sådane Ledamöter hvilka i en Nummerföljd
närmast föregå och efterfölja den afdelning,
som välja skall. Börandes i händelse
en sådan brist skulle uppstå i den 25Ue Edefors
afdelningen, densamma ersättas från den
24:de och i:sta Afdelningen, äfvensom då Ledamöter
saknas i irsta Afdelningen det felande
antalet Ledamöter tages ur den 25:teoch 2:dra
Afdelningen; hvilket dock allt, jemte Tvenne
Ledamöters serskildte mening Höglofl. Ridder*
skåpet och Adelns vidare ompröfvande vördsamt
underställa.
Stockholm den 6 Maji 1823.
På RiddarhusUtskottets vägnar
C- G. Spens.
N. Snoilsky.
Den i5 Maji e, m.
*97
Utdrag af Protocollet, hållit i RiddarhusUtskottet
den 13 Maji 1823.
S. D. Efter fulländad justering af Utskottets
Utlåtande i anledning af de anmärkningar,
som vid Utskottets Betänkande angående
Bänkmännens afskaffsnde blifvit inom
Höglofl. Ridderskapet och Adeln gjorde, yttrade
Grefve Spens, Carl Gustaf, sig skrifte—
ligen sålunda;
Jag anhåller, att vid justeringen få till
Protocollet anmäla, att för min del är bifallet
till det nu upplästa Betänkandet icke grundadt
på ändrad opinion om olämpligheten af
val i massa med 25 namn på hvarje ValLista,
utan åberopar jag i det afseendet, min samt
Friherre Posses emot sista Betänkandet gjorda
reservation, men det af Utskottet nu tillagde
nya Förslaget till val af Electorer genom listor,
med blott ett namn på hvarje, anser jag
deruti äga ett mycket stort företräde framför
Utskottets förra.
Häruti instämde Friherre PGsse, Christer;
Ut supra.
Ex Protocollo
N- Snoilsky.
Ben 21 Maji f, mt
Bilagor
till PleniProtocollet för den 21 Maji,
förmiddagen.
N;o il
Herr Montgommeriei Gu/inf i
Ehuru jag icke för första gången går att;
föra en olika strid, känner jag ändå, att hvad
snan vågar root öfverlägsenheten är redan
blott derföre svårt, att man tror sig se den
misslyckade utgången i förhand. Om jag icke
blottställde mig för nya anmärkningar,
nya anfail, skulle jag nu för första gången i mia
lefnad hylla den af Friherre Björnstjerna med
rättvisa klandrade Tyskames nya mörka philos
fophie för att omhvärfd deraf, kunna, utan att
se, gå, med den blindes lugn, de bländande
eller afskräckande föremålen till mötes. Utom
Friherrens mångartade kunskaper, rika erfarenhet,
upphöjda plats, hvarifrån man med en
snillets blick så lätt kan öfverskåda det hela
och i sammanhang dermed alla dess delar,
utom dessa fördelar säger jag, har Friherren
haft en icke mindre vigtig i dea 2 och ett
half Månader långa tiden att begrunda uppå
och omständligt utvickla det ämne, som, ehuru
magtpåliggande jag med en vida inskränktare
förmåga iUlfälligtvis uppfattade och nu ä$
Den lS Maji e, m.
m
mera tillfälligt, snart sagdt ögonblickligt, för-»
anlåtss mot Friherrens vidlyftiga anmärkningar,
att försvara, dock så kort som möjligt.
Friherren börjar med att yrka: ”det ynglingen,
som ämnar sig till KrigsStåndet, ej bör
uppfostras lika med den som egnar sig till
det andeliga Ståndet, att beslutsamhet och djerf,
het skola inplantas i den förres sinne, saktmod
och fromhet i den sednares &c.,” men,
anmärker jag, hvem kan i förhand bestämma
att den ynglingen ar danad till eller har anlag
för KrigsStåndet, den andra för det andeliga.
och det är denna enfdighet hos Föräldrar Och
Lärare, och i afseende på den ädla välgörenhets
åsyftning hos Staten, hvad angar FriCadetterne,
sorn jag klandrat och aldrig kan undgå
att klandra, ty derigenom hafva så mångfalldiga
mer och mindre skadliga misstag skedt
och ske ännu, att denna enfdighet försvarad
af hvem som helst påkallar det högsta behjertande.
Jag erinrar mig, ifrån ungdomsåren,
en händelse som kraftigt ådagalägger de ledsamma
följderna deraf att man uppfostrar och
danar ynglingar till ett Stånd, som icke öfverensstämmer
med deras naturanlag. I mits
födelsebygd inträffade, att föräldrar sorn hade
en enda Son, bestämde honom genom ensidig
uppfostran för det andeliga Ståndet: Sonens
fallenhet undersöktes, rådfrågades, pröfvades
icke blott af omsorg för säker utkomst och i of-»-  verensstämmelse med Föräldrars ömhet, uppfostrades
han till prejl, och han blef det, men
mot hans inre anlag, hans naturliga böjelses
Den 21 Maji f, m.
sorn man till en tid lyckats att genom ensidig
bildning qväfva, utan att dock tillintetgöra,
Ehuru man gjort allt för att hos honom in.
planta faktrnod och fromhet jemte ejterdömen hemtade
från Kyrko]Hdren, och utan att man i hans
Sinne vackt bejlntfatnhét och djerfhet genom exempel
ur Krigs Hi(lomen inträffade likväl i församlingens
närvaro inom helgedomeös murar, att vid det han
förrättade altartjenjten, hans q väfda känsla för
krigsyrket hastigt uppflammade lik en vådeld,
och hänförde honom till den brottslighet att, vid
det ett Compagnie Soldater med Befäl i Kyrkan
inträdde, att Säger jag i stället att mä&fa
ptsäga med en hög och säker röst: halt, front,
Denna händelse har gjort djupa, outplånliga
intryck hos mig, och i sanning, den bevisar
hela höjden af den enfidiga uppfostrans
plycka och onaturlighet; den bevisar vadan af
J»tt åsidosätta menniskans verkeliga fallenhet,
vrigtigheten af att icke pröfva ynglingens naturanlag,
falskheten af föräldrars och lärares nuvarande
grundsattser att gifva barn och ynglingar
en enfkildt, och icke en allmän uppfo.
strän och bildning Och vidare de obehagliga
Och till och med för Statens bestånd fariiga
följder, sorn derigenom kunna uppstå att man
blir hvad man icke har fallenhet för eller duglighet
till. Vore det icke derföre af högsta
nödvändighet och nytta^ att ynglingar meddeldtes
grunderna till allmänna kunskaperna för
hvarje yrke, för att lätta möjligheten att antaga
det Stånd, hvartill en hvars olika anlag
j framtiden anvisade? Och med denna af er
-
Dea 21 Maji /, rn.
20 L
farenheten bestyrkte nödvändighet och med sä
kerhet förutsedde nytta, kan väl icke en KrigsAcademie
äga bestånd elier vara af nöden. Dess
enjidighet i uppfostran ligger för hvar och en
opartisk i öppen dag, och kan af inga ensidiga
argumentationer bortblandas. Jag vet icke
om mitt yrkande i detta fail, är, såsom
Herr Frihet ren tror öfver an r/lämmande nied allmänna
opinionen elier med allmänna lynnet, hvars
impulser jag icke rådfrågat, om också jag skulle
erkänna dess Semiramis välde, dock utan 8tt
slafviskt böja mig derunder; men hvad jag vet
Och lifligt känner är ätt ail ensidig bildning icke
öfverensstämmer med den stigande upplysningens
kraf och icke eller med en fri Statsförfattnings
fria anda, som mera borde befordra
än förhindra dess medlemmars fria intellectnella
eller materiella utveckling och fullkomnande i
hvad afseende söm helst, blott det icke kränker
lag och moral. Också medgifver Herr Friherren
åtminstone till en del sanningen deraf,
men hemställer, huruvida detta mål verkeligen
vkan vinnas medelst ryckandet afen enda länk
ur uppfostringens hela kedja, som vore upphäfvandet
af det enda med militairisk tendens
i Riket befintlige uppfostringsverk, då 12 Gymnasier
och än flere Trivialskolor qvarstå med
en lika ensidig theologisk tendens, som den förres
är militairisk &c.” Jag vågar svara derpå:
att om Militair Lector er anställdes vid Gymnasier
och Militair Pro feeforer vid Academierna ,
skulle den Militairijha och Theologiska tendens
amalgameras och derigenom få en mindre ensidig
syftning tillsammanstagna, än de nu äga.
202
Den i i Maji f m,
hvar och en serskildt* Såsom bevis derpå att
min conclusion icke öfverensstämmer med mia
premiss i afseende på den dementaira och den
applicatiua uppfostran, anför Herr Friherren att
”KrigsÅcademiens nedra afdelning cir eleméntarifk
och dass högre är applicativ: men jag tror mig
kunna ådagalägga att den nedra afdelningen ehuru
må hända till någon del? elementarisk i Uiromethoden,
likväl till sin anda och hela åsyftning
är likaså ensidig sorn den öfra, nemligen
genom Mditairijk exeriice} Uniform, Kamrat/kap,
Exempel, discipjine med få ord; alltsammans
bringar ynglingen uteslutande, ovilkorligt och
utan val till Krigsyrket; något undantag lärer
näppeligen kunna anföras. Således har jag ickei
tninslutsatts motsagt premisserne, och icke eller
gökt nedrifva ett hus utan alt hafva ett annat alt bo
lin, ty jag har vördsamt blott föreslagit KrigsAcademiens
förenande med Gymna/ierne och A~
iademierne och'dervid tillika yrkat varsamhet och
ett noga bepröfvande*
Under erkännande af dertill bristande kunskaper
och erfarenhet, förbigår jag det omständliga
a t Friherrens kr it ijka undersökningar af XJni~
verfiteternas, Gymnafernäs, Trivial och Apolcgi/ljkolornas
samt enjluldta uppfojlrans, beskaffenhet och
mer eller mindre ändamålsenlighet med tidens
anda och samhällets fordringar, och vågar
blott, äfven af skyldighet att icke för mycket
upptaga Ridderskapets och Adelns tid med länga
anmärkningar och reflexioner, fästa mig vid
■det som ovilkorligt hör till mitt ämne, säker
derom att någon mera skicklig och sakkunnig
Den 21 Maji f. m.
2o3
In jag Gkall bepröfva och bedöma det bela ,
också af hvad Herr Friherren i detta afseende
så detailleradt utvecklad.
Den jemnförelse Friherren gor emellan lä^-  setimmarne vid Gynmafierne och KrigsAcadetnien
tyckes vara mycket otördelagtig för de förra,
om man icke dervid med erfarenhetens vittnesbörd
kunde göra det jakastet: att öfverhopade
iitanläxor gagna vida mindre än efter förståndet
och tankeutvecklingen afpassade studier,
och i synnerhet uppöfvad sjelfreflexion hos de
studerande; och efter denna förutsättning torde
12 timmars studier i veckan under loppet
af 5 månadtr, ej sällan, kunna svara emot 30
timmars öfverhopande studier i veckan under
loppet af 11 månader, hvilket senare lärer vara
fallet på Carlberg-, men hvarigenom ynglingen
blir brådmogen och hastar till målet, nemligen
Fändricks fullmagten, utan att besinna vigsten
och nyttan af hvad han för att snart hinna
detta lockande mål, öfverhopande lågt på miapet
och sedan otta icke vidare ämnar begagna
©ch utveckla, eftersom omdömet tilläfventyrs
mindre blifvit uppöfvadt än minnet. Också
vore det icke onyttigt öm man komme litet
långsammare till nämnde mål: derigenom skulle
inånga fördelar, efter min tanka, vinnas»
3:0 Hunne ungdornsvärman afsvalna, och med
detsamma många deraf härrörande utbrott och
förhastanden förekommssi 2:0 Finge tjenste^
derigenom mer anseende, då den med mognadens
värdighet blefve utöfvad. 3:0 Biefve
derigenom mera likhet med den trögare civils
204
Den 21 Maji j, m.
banan, hvarpå man icke så hastigt hedras med
en Kongl. Fullinagt; 4;o Skalle kunskaperne
medhinna att blifva grundligare och 5:0 sjelfpröfningen
af ens anlag vara utvecklade och
således ett säkrare val af yrke blifva möjligare.
Om man derefter, i följd af utmärkande
egenskaper, vunne hastigare framsteg, skulle
det me:s öfverenstämma både med rättvisa och
billighet, än nu då så mycket afseende göres
på ålder i tjensten eller åtminstone såsom förevändning
begagnas, då serskildte recommendationer
eller favoritskap saknas.
Ibland redan af en annan anmärkte och
ådagalaggde misstag, som Friherren gjort, hör
att i ApologistSkolorna verkeligen läses Mathematik,
och att Fri herrens, ifrån motsattsen
utgående slutföljder, således helt och hållet
ramla, hvarigenom äfven ApologiftSkolorne, skulle
kunna begagnas för mera medellösa barn ,
såsom Elementar/kotor också för dem, hvilka
en dag komtne att egna sig åt Krigsyrket, eftersom
i desamma enligt nya skolordningars
bokstafliga lydelse Mathmaiik skall läsas och
förmodligen äfven läses.
Vid betragtandet af den enjlildta upp/oBran
motsäger också Friherren sig sjelf, emedan
Friherren vid frågan om den Academiska
bildningen klandrar den der rådande friheten
och sjelfverksamheten, men deremot yrkar nu:
”att man i tid måste söka mennisko och verlds*
kännedom, som blott medelst conflicten af egna
idéer med andras kan stadga dem, och som
Sen 2i Maji/, ni.
205
äng uiåste vänjas att leda sig sjelf till målet.’’
Vidare tillägger Friherren; ”Den enskildta
uppfostran har dessutom felet af bristande täflan,
af veklighet i Föräldrars hus, och afsaknad!
umgänge med jemnårige hvarunder dessa
vänskapsband tillknytas, hvilka starkast af alla,
lifvande ynglingens glada minnen uti en
mognare ålder, gifva stöd åt den på tjensternannabanan
eller i samhällslifvet inträdande
ynglingen, och då i synnerhet äro af vigt för
den medellösa och på Famillerelationer blottade,
sorn eljest får enfam och förlorad i den
nya krets hvari han inträder.” I sanning, dessa
tvenne tankeperioder, tala högt för den
offentliga uppfostran, och bevisa huru litet
man på tjenstemannabanan bar att hoppas
utan Famillerelationer, då man icke endast kommer
att slå enfam, men äfven är förlorad. Huru
magtpåliggande blir det icke derföre att
dessa lyckliga relationer, sorn kamratfkapen och
vdnfkapsbandsn åtminstone gifva, utsträckas, äfven
i afseende på Militairer utom KrigsAcademieo
på Carlberg till de öfriga Academierna,
och ännu bättre till Gymnasierna och om
möjligt ända till ApologistSkolorna, hvarigenom
uppfostran för alla stånd, blefve så
allmän och utvidgad, som är görligt, på det
att dessa band må bli desto större och starkare
och dess trådar komma i gemenskap med
alla samhällsclasser, så öfverensstämmande med
en Constitutionel Statsförfattnings anda och kraf,
och så välgörande för hvarje individs framti*
da lycka, qm man icke skall stå ensam och
förlorad. Ändå tror Friherren att Universi
-
£o5
Den 2x Maji f. ni.
teferne äro olämplige för Cadetter; ”att Gymnafieierne
ej äro tjenlige för andrs än de sorn
egna sig till Lärdomsståndet, att TrivivlSkolorna
äro tor en yngre ålder än den på Carlberg
befintliga; att Apologi fl Skolorna icke kunna uppfylla
ändamålet af en solid vettenskaplig bildning,
och att den enskildta uppfostran är mera
gjord för det milda könets stilla dygders
än tor mantien:” och frågar i följd deraf,
”hvarest skall ungdomen som ämnar sig till
Krigsjlåndet inhemta de förberedande kunskaper,
som dertill erfordras om Carlberg förstöres?”
och utan tvekan svarar jag: der hvarest
så minga andra elier rättare de Heste andra,
inhemiat deras kunskaper, hvilka icke bevistat
någon KrigsAcademie och ändå äro
eller hafva varit utmärkt skickliga Militairer,
och må hända grundligare vetenskapsidkare
äfven i Krigsyrket, än de som åtnjutit en ensidig
Militairijk uppfojlran: der hvarest en Gujlaf
den bste. Gujlaf idolph den Store, Axet
Oxenftjema, Baner, Torftenfon, Helmfeldt, Wrangel,
Sahlberg-, m. fl., att förtiga sednare tiders mån-,
ga utmärkte män, hvilka utom Carlberg hemtat
så väl deras förberedande som applicativct
kunjkäper: och när man betänker hvilka mätt
äfven i andra än krigsyrket utgått från Upfala
och Lund, sedan de förberedande blifvit
bildade vid våra Gymnafier, Trivial- och ApologiJiSkulor,
män sådane som, Linneer, Lannerhjelm,
Warg entin, Polhem m fl; så frågar jag, kanske
med mera rättvisa tillbaka: om denna
Lärdomsbatta kan anses så ändamålslös, så före
fiuftsstndäg, !Jsom att anbefalla ynglingen lä
-
Den 21 Maji f. ni.
ra simma der intet vatten finnes.” I sanning
denna slutsats hade icke jag väntad ifrån Friherre
Björnf jerna, hvars omdöme jag åtminstone
vetat värdera såsom rikt, klart, och opartiskt
genomträngande till det sanna och rätta.
Icke eller att Friherren gör en jämförelse med
Birger Jarl, Torkel Kfintfon^och Matts Kettilmundfon
i afseende på läsa och skrifva, hvilket
de icke kunde och voro likväl flore män,
men man bör, vid denna jämförelse, också
taga i beräkning olika tider, olika upplysning,
olika fordringar och då torde min
slutsats ej bli såsom Friherren söker missmisstyda
den nemligen: ”att man ej bör kunna
läfa och JkriJva för att blifva en flor inanSåsom
må hända mera träffande, motstycke skulle
kunna tilläggas: ätt man ock/å nu för tiden
icke är eii Jior mally blott derföre att man kan läfa
oih Jkrijva. På samma sätt anmärker Friherren
och namngifver Napoleon Bonaparte såsom
den hvilken, äfven någorlunda skicklig Anförare,
vid Krigsskolan i Brienne gjort sin uppfostran:
detta exempel skulle kunna anses blott
sorn ett någorlunda talande undantag, om man
betänker den mängd af Napoleon® samtida,
hvilka utan att hafva bevistat någon KrigsAcademie
voro stora undran väckande Härförare
och deribland må jag blott namngifva
en enda såsom närmast oss och kärast
för hvarje Svenskt hjerta, och kanske
ypperst bland dem alla efter som han besegrat
dem alla, nemligen Carl XlV Juhan,
Här borde jag sluta så snart jag uttalat detta
namn, ty det tnfamt hade varit åtminstone lör
208
Den 21 Maji /. m.
mig- nog att öfvertygas huru öfverflödig en
Krigs Academi är, men jag har föresatt mig att
följa den Chronologiska uppställningen af Friherrens
anförande, och, så vidt jag förmår
ha den äran att besvara detsamma. Nu
kommer Friherren till beräkningen af Arméens
årligen afskedtagande Officerare, som uppgifvas
vara i medeltal go, då ifrån Krigs Acade~
mien uppgifves årligen utgå blott 20 a 25
Cadetter att intaga de afskedades ställe. Vid
Flottan är missförhållandet ändå större. Detta
ådagalägger ytterligare att KrigsAcademien,
oaktadt dess kostsamma inrättning för Staten
och enfkildta, icke på långt när, motsvarar ändamålet;
och hvarifrån får då Arméen och Flottan
den drygare mängden af Officerare, örn
icke från Academierna i Upfala och Lund eller
från Rikets andra Läroanstalter? Har icke Friherren
äfven i detta afseende motsagt sig*
och är icke det således för hvar Och en opar-?
tisk i öppen dag, att KrigsAcademien är öfverflödig;
ty kan Arméen och Flottan vara belåtne
med mer än |:delar af deras Officerare, som
icke bevistat KrigsAcademien, så måste deraf
följa att J:delen äfven kunde utgå från de
öfrige Academierna, i synnerhet rfå, med ökad
fördel, om vid desamma anställdes MilitairProfesforer,
hvarigenom äfven för IHilitairyrket
förberedande och applicativa kunskaper vid
Gynmajier och Academier, såsom sig borde, statde,
att erhålla. Är icke alltså KrigsAcademiens
upplösning och förening med de öfrige
Academierna, och till och med Gymna/ierna, så
myc
-
Den ® i Maji J. rr...
20^
mycket mer nödvändig och nyttig, sorn deri
oväldiga och fria uppfostran derigenom upp**
komme, öfverensntämmer äfven med vär Stats*
författnings- och samhällsskick* syftning och
kraf, nemligen i anseende till National Beväring
gen. När hvar och en Mansperson, utan un*
dantag, är född tiii krigare; så bör man ock»
utan undantag, jemte den allmänna uppfostran,
så vidt fallenhet och anlag det yrka, äga tillfälle
atr^förskaffa sig kännedom af, åtminstone
det väsendtliga9te i Krigsyrket. Då skall icke
än eo gång hända, hvad som under tSog
och 1809 årens krig till Regeringens och Nationens
föga heder, men stora grämelse hände»
attnetnligen den käcka ungdom som under namn
af landtvärn och jricorpser uppsattes, i brist af dugligt
öfver-och underbefäl, vanvårdades eller okloktochändamålslostuppofFrades,
och af handtverkzge,
faller och utsupna, oitunniga personer till
Officerare och Underofficerare snart sagdt såsom
kreatur handterades. Denna smärtande erfarenhet
har gjordt djupa intryck hos mig, ehuru
under denna olyckstid, ännu oerfaren och ung»
och det är derföre det torde förlåtas mig att
jag nu med så mycken ihärdighet och värma
ifrar för en allmän oväldig, ändamålsenlig militair-bildning.
Hvad åter uppgiften om de olika kostnaderna
vid Acadeniierne och vid Carlberg angar;
så förstår icke jag åtminstone huru en
Cadett endast kan kosta i underhäll 1000 Rsdf
Bil- till Ridd. o. Ad. Pr* IV Raud, 14
5iö
Éen 2 i Maji f lii,
såsom Prih&rren anför, om icke Fnherren rtiöilar
circa iooo R;dr årligen., ty efter hvad sönt
KrigsAcademiens nu varande Styresman, på
detta ram vid sista Plenum uppgaf, kostar
hvar Cadett utom 50 R:dr till Böcker 5 å 6co
R. dr årligen, obefäknadt hvad underhållet af
hela Inrättningen kostar Staten och personligen
Hans IVJajU Konungen. Hvad en Student kostar
är icke eller nog säkert uppgifvit, men det
är säkert, att örn LandtCadeiterna flyttades till
Vp/ala och SjöCadetterne till Carlscrona de icke
der kostade mer äu på Carlberg, hvarigenom
likväl de icke ringa fördelar för dem i manga andra
afseenden skulle vinnas, äfven, hvad Herr
Friherren sjelf medgifver i afseende pä Carlbergs
locai nära HnJ vild/ladén, som fäster uti
ynglingarnas hjertaa och sinne så många intryck
för flärd och fåfänga för Spedacler , Dinitr
och Sovpéer, och borttager med detsamma
ihärdigheten och allvaret för Studier och redbara
sysselsättningar, att förtiga många andta
förförelser och olyckor för ynglingarnes fram*
tid, som Hufvud fladén mer än någon annan Stad,
vanligen medför.
Ändtligen yrkar Friherrén, att ”alla våra
offentliga undervisningsverk ärö behäftade med
lika stora om ej större bristfälligheter, och
framför allt icke stå i det sammanhang med
hvarandra, så väl för den medborgeliga, sorn
för den lärda bildningen, man med skäl borde
förvänta.” Denna anmärkning tillkommer icke
tttig att befvara, icke att icke eller att
neka} dertill fordras långt mer erfarenhet oefe
Den til Maji f. m.
1 , . ..
kunskaper än jag beklagligen härj men då en
omarbetad Skolordning, författad a t Statens utniärktaste
personel' hvad lärdom och erfarenhet
beträffar, nyligen utkommit och blifvit satt i
verkställighet kan man lätt komma i villrådighet
hvad man derom lior tro eller icke tro*
Men huru dermed än må vara, instämmer jag
likväl helt och hållit i Friherrens slutliga yrRande,
”ätt Riksens Höglofl Ständer må hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, detKongl;
Majit täcktes ej allenast, låta undersöka Krigayjcadtmens
nuvarande skick, men äfven tillika
ailä våra offentliga undervisningsverk ifrån öeh
sned IJniversiteterne till och med pedagogierne
samt af sakkunnige och redliga män (utan afseende
likväl af hvad opinion de äro) till nasta
Riksdag låta utarbeta ett Förslag till deras
förbättrande och ställande i system och
sammanhang med hvarandra, om nemligen Ri»
kets Ständer emot min förmodan icke nu genast
skulis finna skäl, att i underdånighet begära
Krigs Academkns upplösning och förening med
de ölriga Äcademmie och Gymnafcrne på sätt
jag, i min motion under den 3 sistiedne Mars,
vördsamt foreslagih
Äfven jag bör Vördsamt anhålla om tillgift
om jag till äfventyr», dock uta<in afsigt,
studie stoft någras opinion, emedan äfven jag är
van a t tåla öfvertygelsens och sanningens språk,
beli äfven raina åsigtef i ämnet härleda sig från
den rcDaste källa, nemligen sannt nit och varm
; J \ ■
åtrå att i min ringa må o kunna gagna , och då
äen svaga förmågaa att verka upphör, åtiftJR
-
212
Den 21 Maji j. m.
stone alltid höja Hfliga önskningar för mitt
Constitutionella Fäderneslands ära, oberoende och
/allhet.
/
N:o a.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Herr Borgmästaren Ekstrand har uti sitt
■yttrande, som åtföljer Utskottets Betänkande
ådagalagt:
1:0. Att Statsanslaget af 58,ooo R:dr årligen,
fullkomligen godtgöres genom en
årlig Krutförsäljning inom Riket, som
tillskyndar Statsverket en inkomst af
omkring 60,000 R:dr.
2:0. Att Saltpetterfonden derigenom tillkommit,
att Hemmansägare, hvilka det
sedan år 1804 ålegat att hålla Staten
Saltpetter tillhanda, nödgats i betalning
derföre åtnöja sig med en fjerdedel af
det pris, som Saltpettern gällt man och
man emellan, eller af det pris som de,
hvilka icke funno sig i tillfälle att sjelf»
va tillverka Saltpetter, nödgats derföre
betala dem, som till försäljning utbjödo
denna vara.
Genom fondens successiva tillväxt hade
man kunnat komma derhän att Saltpetterskatten
upphört, sålunda nemligen att Kronan ha
-
I
Den 21 Maji f, m.
2l’>
de kunnat för Saltpettern betala hvad dets i
handeln gäller.
Men denna utsigt skulle beröfvas om
på sätt som StatsUtskattet föreslår» en betydande
del af tondén disponeras till ett för den.
na fond belt främmande ändamål. Det är lätt
att förutse, att, sedan man en gång banat sig
väl till denna fond, den snart skall tömmas
till sin sista fyrk, och att sedan förmodligen
också en näringsgren skall förfalla, till hvars
utbildande Jordbrukaren aliena bidragit, den
ena derigenom att han håliit Kronan Saltpetter
tillhanda för ungefär en fjerdedel af dess
verkliga pris; den andra derigenom att han
i följd af Styrelsens anmaningar och i tron
på Kungsord ingått i kostsamma anläggningar.
Förslaget att af Saitpetter-fonden taga
300,000 Ridt till bestridande af kostnaden för
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens resa och Biläger,
synes mig derföre verkligen orättvist,
och jag förutser, att ehuru man nu säger, att
RiksgäldsContoiret skall prestera de ytterligen
erforderliga 500,000 R:dr, så kommer denna
summa att förblifva en nationens skuld, intill
dess att man vid en annan Riksdag föreslår,
att den må liqvideras med återstoden af Salt—
petterfonden.
Men med fog må en sådan åtgärd kunasi
sägas vara mer än orättvis. Det är ers gärd
af tillgifvenhet och kärlek för vårt Konungakass
sorn det är fråga om att utgöra. I Isa
-
314' Den 2i Maji f. ml
tygandet af tillgifvenheten och kärleken vilj^
naturligtvis aila samhällets klasser deltaga;
tnen gärdens tyngd, den vill man efter gammal
vana till drygaste delen lägga på jordbrukarens
skuldror. Det måste bli Konungen
obehagligt att förnimma, att ett offer af vår
tillgifvenhet, som egnas HansSon , skall gifva
anledning till orättvisa samhällsclasserna emellan,
och kanhända sluteligen verka till lörstösing
af en näringsgren, sorn Sveriges jordbrukare,
i följd af Styrelsens anmaningar, med
2n ars uppoffringar bildat, och att den enda
utsigt de ägt, att deras bördor en gång skulle,
kunna minskas, skall dem derigenom bc-röfvas.
Då vår Grundlag så noga föreskrifver^
att verkställande magien ej må till- ‘‘rammande
ändamål disponera anordnade medel, eller
sammanbi nda tittlar och cassör, synes det
icke vara visiigt rundiadt af Ständerne, att
sjelfve träda denna gmndsatts för nära.
För min del skulle jag helst önska att de
föreslagne 600,000 R.-dr matte uppbäras efter
gammal sedvana genom Bröllopsgärd. Gamla vaå
nor äro. gamla band 5 fyngderne kännas ejnas
idet är kärleken, sorn hj-fper bära dem. Dat utgör
en fägnad för den ringa arbetaren alt veta
sig hafva lågt sin, skärf till offret, hvars föremål
är att befordra Konungahusets höga nöje.
Nekar man honom denna glädje, då- först kan
han komma i frestelse att beräkna hvad högtiden
kostar.
Den 21 Maji f m
Men skulle raan anse Jordbrukaren icke
kunna bära några ökade skatter, så torde följande
förslag bli det rättaste, att nemligen:
Sedan summan af 600,000 R:dr blifvit
fördelad efter Bevillningens 2:dra artikel, så
komma de af Saltpetterfcnden disponerade
300,000 R:dr, att räknas landets 65,305, samt
städernas 732 Hemman tillgodo, hvilket gö?
på hvarje helt Hemman omkring 4I R;dr.
N;o 3.
Herr Toll, Florus:
Då i anledning af Höglofl. Constitutioas-i
Utskottets Betänkande, Tryckfrihetens gränsö?
än vidare skola utvidgas, anser jag för en he»
lig pligt, att fästa Höglofl. Ridderskapets och
Adelns hala uppmärksamhet på följderna af
detta farliga företag.
Så välgörande verkningar för hela menskligheten,
tryckfriheten än medför, så farlig an-*
ger jag den vara, då man äger rätt att missbruka
densamma, hvilket sker, då det öfrige
af barrieren sänkes, sorn ännu Qmgifver den.
Vi böra betänka det förhållande uti hvil-,
Icet vi stå till nästan hela det öfriga Europa*
med begärlighet läses våra öfversätta blad på,
alla orter och likt en smitta sprider sig vår
lyckliga Consfitution småningqra. till hvarje
Den g £ Maji f. m.
af vår verldsdel. Genom missbruket af Tryckfriheten
hindras dessa välgörande verkningar
och följden blifver kanhända a<t densamma
alldeles undertrycker, ty vi veta, att utan lör-*
sigtighetens iakttagande vid hvarje företag, gå
vi lätt mi;de om effecten, ty då frihet martar
till sjelfsvåld, så är förtroendet lötloradt.
Vårt gamla Sverige anfördt af sina goda
Konungar, har så ofta varit ett lyckligt exempel
för verlden, bade i vapenbragd och upplysning,
och nu är åter den tidepunkt inne
då under Carl johans befäl? Sverige redan genom
det förra utmärkt sig och skall säkert nu
genom ljusets varsamma spridande förtjena sig
kommande tidehvaris välsignelser»
I anledning häraf får jag hos Högväloor.
ne Herr Grefven och LsndtMarskalken ödmjukast
anhålla att ConstitutionsUtskottets Betänkande
tillika med denna anmärkning matteaterremitteras?
-
N:o 4.
Herr Montgonmerie, Guftajt,
Då jag vid sista Plenum begärde bordläggandet
af Höglofl. ConstitutionsUtskottets
Memorial om upphäfvande af 8 Momentet i
4 §. TryckfrihetsFörordningen, var min afsigt
att utarbeta ett alternativ i denna vigtiga fråga,
hvarom jag nu sökt stadga min öfveity
-
Den 21 Maji J. m.
*17
ge’se och har jag derföre den äran att åtminstone
till någon del utvickla densamma.
Genom en vidlyftig framställning behöfver
jag icke att, inom denna upplysta samling,
ådagaläggadet magt pali g gand*, det grannlaga,
i synnerhet under nuvarande förhållande i politiskt
afseende serdeles afgörande och vigtiga af
detta ämne. Deri innefattas Nationens lugn,
Nationens oberoende; Konungamaktens helgd;
bådas fredande, enskildta medborgares okiänkbaihet
eller kränkbarhet till namn, heder och
ära. Det allmännas och enskddtas väl eller ve
beror således i mer eller mindre mohn på
detta ämnes mer eller mindre värdiga afgörande
i en framtid. Det är alltså tillbörligt
att det skärskådas noga och mångsidigt. Man
skulle väl kunna invända att det tillägg eller
denna infogning tillkommit i 4 §. Tryckfrihetsförordningen
lagstridigt och sålunda genom
ett slags Öfverrumpling, och att det, i följd
deraf på samma sätt kunde eller borde borttagas;
men just denna öfverrumpling bevisar,
efter min tsaka!, att Tryckfriheten dessförinnan
till en oförutsedd grad varit missbrukad,
eftersom ett så utomordentligt medel af Kon.
ung och Nationens Representanter blef vidtagit,
att det vidare befarade missbruket' förekomma.
Detta bevisar vidare, att ett ovilkorligt
upphäfvande af detta band på en snart
sagdt tygellös tryckfrihet, utan moget öfvervägande
både af tid, lynne, upplysning och
Nationens politiska ställning i förhållande tili
det jäsande Europa, icke bör äga rum- Os
Dm 21 Maji e. m,
förfärliga skakningaroe inom de öfriga Euro-»
peiska Staternes yttre och i synnerhet inrq
beståndsdelar, den blodiga kamp, hvilken sorn
bäst vsrar mellan ovan frihet och gammalt förtryck,
cle uppror6gnistor, man kastat ända io
uti det aflägsna, men derföre lugna Och afun-r
dadé Scandina vien, de smädeskrifttr hvarigenom
man inom och utom oss sökt att väcka
oro och spik , allt detta påkalbr ett varsamt
förfarande at dvt ädlaste ett fritt och manligt
Folk äger nemligen Tryckfriheten, men tillika
det farligaste, emedan det är så lätt missbrukadt.
Vid så beskt ffade inre och yttre förhållanden.,
bör man göra allt lör att bibehålla jämvigt,
äfven i de*ta, och ina hända i fymurket i detta
afseende, ira han Thronell och Folket. Dea
arbitrs/ra .maclea hos den förra eller någon
dess.or ganér, är icke mindre obillig, att icke
säga vådlig ar, den tygellöst fribeten hos det
sednare- Båda betra vara eller bringas i harmonie
med hvarandra: båda äga lika rättigheter
likasom skyldigheter, badas giänso.r böra
bestämdt utstakas; men jag tror att råmärket på
den sidan bör vara starkast uppdraget, hvarest
materiella kraften är störst, och således, i
afseende på mängden och massan farligast och
kanske dertill nu för tidgp lättast missbrukad.
Utgående ifrån dessa under moget bepröfvande
fattade grundsatser, tror jag mig vördsamt
böra föreslå följande alternativ till förändring
af ifrågavarande S;de Moment, nemligen så,
lydande:
Den 21 Maji fl in.
8:0. ”Amer HofCsnzleren ett Dagblad
?ller periodisk, skrift, vådlig för allmän säkerhet,
eller utan skäl och bevis förnärmande
personlig rätt, eller af en fortfarande smädlig
egenskap, må han äga, att i Stockholm genom
ÖfverStåthållareEmbetet, och i Landsorterne,
genom Konungens Befallningshafvande låta
genast inställa’’ det.Nummer a.f dagbladet eller det liäftet
af periodiska skriften, sorn salunda ansats af brottsligt
innehåll, och stalie genast, utan minsta, tidsutdrägtj
dess Redaktör eller Förfaltare till svaromål
och ansvar inför den aj lii k et s St änder valde.
Tryck]rihttsCqnutlé, som. af Konungen med lika antal
personer, må kunna ökasc. och åge partcrne. i den
händelsen att utlotta, hvar sin Ledamot af den såmedelst
förstärkta ConnHéen, hvilken, på sätt, allmän.
Lag och. denna TryckfrihntsF urepdning föreskrifva,
åligger under Rikets Siänders JustiticcrOmbu,dsmans.
p residium, ali om jet indragna dagbladet eller periodiska
skriftens iner eller mindre brottsliga beskaffenhet
domina och deras. Förfaltare eller Re jactörer alltså
skyldig fälla eller frikänna % i. hvilket senare fall
jet indragna numret af dagbladet eller häftet, af periodiska
skri/ten straxt åter må få utkomina. Tryckfrihet
sComjttceris utslag bura alltid allmän göras. F ortsätter
daghi'adsrcdactör eller periodisk skrifts Författare
i påföljande N.-r taller häfte det ämne, som under
åtal ar och innan dom fallit, äge H(fCanceller en,
alt dagbladet eller tidskriften på sätt utstakadt år belt.
och hållit indraga, dock ställes Iledactör eller Förfaltare
inför Tryckfrihet sComit téen, som pröfva ont,
något serskildt ansvar, utöfver indragningen af dag;■
bladet eller periodiska skriften, bör agn rum.
220
Den 21 Maji f. m.
Genom detta alternativ, om det af Häglof!.
ConstitutionsUtskottet och vidare af Rikets
Höglofl. Ständer skulle godkännas, törekomnies
aila farhågor, alla olägenheter, som
äro följder antingen af obegränsad arbitrair
indragningsrättighets fortfarande eller af helt
och hållit lössläppt Tryckfrihet om S Momentet
upphäfves; derigenom förekommes den
ofta öfverklagade långsamheten då dylika mål
dragas under allmänna Domfiolår, olempligheten
hos oss af JuryDomfloiar, och deras ej sällan
mindre ändamålsenliga sammansättning och
äfven någon gång deraf uppkomne misshällifiheterj
och derigenom kommer Rikfens Ständers
TryckfrihetsComitié i en med dess ändamål öfverensstämmande
verksamhet, och då af Nationens
Representanter tillsatte personer, fingo döma
ötver så grannlaga ämnen, kunde ingen Medborgare
frukta hvarken väld eller Embetsmanna
skråanda, och då Konungen agde att
för tillfället om honom så godt syntes, tillförordna
ett lika antal domare, och hvardera
af parterne utlotta en, så tyckes mig allas fordringar
vara uppfyllda, lika som jag sluteligen
tror, att genom detta alternativ snarast
Och fullkomligast vinnes det dyrbara målet i
hvart sannt Constitutionelt samhälle, nemligen
b°varandet af Majeftiitets helgd och perfonlig fäflerhet}
jemte lagbunden frihet»
Den 21 Maji /. in.
121
N:o 5.
Grefve Posti, Carl Hinric:
Jag har tillika med Herr Montgommerie
begärt ConstitutionsUtskottets nu ifrågavarande
Betänkande på Bordet, för att få tillfälle
att närmare utveckla en särskildt åsigt, sorn,
måhända, kan blifva ett stort skäl för tillstyrkan
af Constitutionsötskottets Betänkande,
men som under Discussionen öfver detta ämne
synes mig föga hafva blifvit vidrört.
Jag ämnar ej tala om orättvisan af denna
Lag, sorn sätter Författaren såsom Medborgare,
nlom Lagen och lemnar hans egendom och
hans heder till pris åt godtycket, utan att det
tillätes honom att försvara sig, eller ens att
känna anledningarne och skälen till den Styrelsens
åtgärd, som måhända någon gång beröfvat
honom hela hans välfärd. Denna sids
af ämnet har ofta blifvit utvecklad, och alldraminst
skulle jag kunna förmoda att opinionen
i detta afseende inom detta Hus vöre
tvifvelaktig. Lika litet tänker jag uppehålls
mig med att visa jkadligheten af denna ExceptionsLag,
genom det band den lagger på rnedborgUga
bildningens och Nationalupplysningens
tillväxt eller den skada, som tillvarelsen af indragningsmakten
i Elfva år, redan i detta afseende
tillvägsbragt. Äfven från denna synpunkt
har frågan blifvit tillräckligt utredd,
Och allmänna tänkesättet deröfver, kan anses
252
Den 2i M:iji f. m;j
stadgadt. Likaså öfverflödigt skulle det vara,
såsom jag håller löre, att här inlåta sig i
én undersökning för att visa, det denna ExceptionsLag
helt och hållet motstrider vår
Statsförfattning och undeigräfver dess grundvalar;
ty ej behöfver jag erinra Eder, Mine
Herrar, om hvad 1809 års öförgäteliga Lagstiftare
yttrade i sjelfva ir.otiverne till Grund*
Lagen om yttranderättens Frihet, det vill säga
fullkomligt oberoende af allt annat än Lag,
och att de deruti sågo grund vilkoret ej blott
för Statsförfattningens bestånd, utan äfven för
möjligheten af dess successiva förbättring utan
våldsamma skakningar. Och slutligen lärer
det ej eller vara mera nödigt, att inför Eder ,
Mine Herrar, med vidlyftig utveckling vilja
bestyrka den sanning, att samma Naturlag gäller
inom den litterära produetionens område i
sorn inom den materiella produetionens, den
nemligen, att fåker befittningsrått är det för fia
vilkoret jör frambringandet af goda produeter, Och
att 8 Moamntet 4 §. af t 8 r 2 års TryckfrihetsFörordning,
sorn sätter en gren af den litterära
industrien under godtycket, just härigenom
motverkar sitt eget ändamål, som mycket säkrare
skulle uppnås, om Författareyrket utan
Undantag äfven i sina åtgärder finge hugna
sig af äganderättens helgd.
Nej, Mine Herrar, det är ej om skadlig—
hetc-n af den ifrågavarande nu till upphäfvande
Föreslagne undantagslagen, i sä måtto att
den hindrar den enskildte medborgaren, att i
tryck framställa sina meningar och upplysa
/
Den 21 Maji j~ tili 223
SätahaHet, endast återhållen af allmänna Lagen,
sorn jag ämnar yttra mig; — det är på den
ännu större skadligheten af den ifrågavarande
ExceptionsLagen, derigenom: att den letnnar
Regetingen enfarn öppet tillfälle att yttra sig
tocb verka på opinionen, och den våda, för
hvilken vi på detta sätt blottställas, hvarpå
jag anhåller att få fästa Höglofl. Ridderskapet
och Adelns uppmärksamhet.
Europas samhällsskick har nått den utveckling,
att den dirscta eller indirecta Censur eli
j var tid ej mera värderas af de magtägande
för samma orsakers gkuil, sorn för 5o å 40 år
Sedan. Då begagnades Censuren blott för att
tillbakahålla den enskiites sjelfständig yttranden,
sorn möjeligen genom sin frimodighet kunde
väcka misshag; __ man lemnade Folkets
meningar för öfrigt åt sitt ödej utan att vidare
bekymra sig derom.
Detta förhållande haf förändradt sig: de
magtägande ha insett opinionens vigt, och ingen
styrelse tror sig nu mera kunna undvara
ati äga den på sin sida; men följden deraf har
Också blifvit3 att nästan alla styrelser mer eller
mindre sökt, att sjelfve hvar och en inom sitt
land, på ett artfcifielt sätt kunna styra och frambringa
den, och härtill har den indirecta censuren
öfver periodiska skrifter blifvit använd,
såsom den tjenligaste aöstallten. Man förebygger
derigenom på en gång, såsom i censurens
menlösa oskuldsdagar, att den enskild-,
te genom sitt fria,, af Regeringen oberoendea
2'J4
Ben 21 Maji f. m.
yttrande, får verka på nationens tankesätt,
och är tillika sjelf obehindrad af al! motsägelse
, att genom de blad, sorn man mera eller
mindre doldt gjordt till sina organer derpå
utöfva det inflytande, hvartill ögonblickets
interesse föranleder. Genom en sådan indirect
censur, som äfven här stadgas utaf det ifrågavarande
8 Mom. 4 §. TryckfrihetsLagen, äro
således också vi blottställde ej allenast för vådao,
attingen allmän opinion utbildas, såsom det till
exempel var händelsen under f. d. Konungens
Regering, utan tor den ännu större, att Allmänhetens
omdöme, så väl om saker som om
personer, förvillas utaf de af de magtägandes inflytande
dicterade bladén, och att på detta sätt
ert aldeles falsk opinion frambringas. Det äf
för detSDa vådas skull, hvars skadliga följder
kunna vara oberäkneliga, som jag framförallt
trott mig böra motivera min öfvertygelse om
nyttan och nödvändigheten af Utskottets förslag,
och jag lemnar at efterkommande att afgöra,
om de samtida phenomenen inom Svenska
Tidningsverlden, ej berättigat mig tilj
den framställning jag gjort.
I öfrigt får jag förena mig med Herr Cederskjöld,
i hvad han anfört, emot det af Friherre
Åkerhjelm framstäldte alternativ Jag är
af samma tanka som han, att ConstitutionsUtskottets
förslag bör hvila till nästa Riksdag
utan några ändringar eller modificationer, hvilka
GrundLagen ej medgifver. Jag skulle tro,
att alla de Herrar, som önskat några förändrio*
gar, ,
Deri 21 Maji f m«
325
gar, hafva vägen för sig öppen,att genom CongtitutionsUtskottet
hareda en opinion för antagande
eiler förkastande af de åsigter, hvilka
af dem här blifvit framställde.
N:o 6.
Friherre Björn/tjerna, Magnus;
Då jag nn går att yttra min tanka öfver
ConstitutionsUtskottets Förslag om upphäfvande
af 8 Morn» i 4 §. TryckfrihetsForordningen,
är det sorn enskildt Riksdagsman jag begär
ordet, och icke som organ af Styrelsen,
hvars åsigt i detta, för min Embetsbefattning,
främmande ämne, jag icke kanner,
TryckfrihetsFörordningensifrågavarande 8
Moment, anser jag i alla afseenden såsom bristfälligt,
derföre att det icke gifver någon garanti,
hvarken åt Regeringen mot Dagbladens
till äfventyrs inträffande sjelfsvåld, eller åt
Folket mot censurens möjliga godtycke.
Det gifver ingen garanti åt Regeringen,
säger jag, ty lagen eluderas medelst det indragna
bladets återutgifvande, under vrängde
Damn, eller endast en tillagd ey nummer Den
gifver ingen garanti åt folket, ty den bär
godtyckets stämpel, oförenlig med ett grundlagligt
Samhällsskick.
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. IV Band. 15
Den 21 Maji f nii
Jsg finner det således i båda hänsksndett
skadligt åtminstone bristfälligt, och tillstyrker
derföre, i likhet med hvad ConstitutionsUtskot^
tet gjordt, dess upphäfvsnde; men som en äskad
garanti mot Censurens godtycke derigenom
vinnes, bör Styrelsen såsom motvigt erhållé
äfven en garanti mot Dagbladens möjli ta
sjelfsvåld, hvilka i annat fall kunde urarta lill
revolutionaira eldbränder, och den enskildta
trefnaden förstörande smädeskrifier.
Denna garanti är så mycket nödvändiga-:
re i Europas närvarande ställning, då striden
emellan enväldiga och lagbundne Styrelseformerne
är gifven, då båda delar luta till ytterlighet,
och då det vore värdigt det Svenska
Folkets lugna sinne, och öfverensstämmande
med dess politiska ställning och krafter,
samt andan af dess grundlag, att gå en
medelväg emellan dessa ytterligheter, upprätthållande
nationens rättigheter å ena, samt
stänga vägen för sjelfsvåldet å andra sidan,
ett sjelfsvåld, som TryckfrihetsFÖrordningens
tillkonstlade Jury och deraf följande ringa böter
och straff, icke ensamme kunna hämma.
Som ConstitutionsUtskottet emedlertid föreslagit
upphäfvande af IndragningsrättigheteO
hos HofCanzleren, och derigenom förekommit
godtycket i censuren, utan att tillika föreslå
en motsvarande garanti mot det möjligen in^
träffande sjelfsvåldet i Dagbladen, får till Rid-t
derskapet och Adeln jag vördsamt hemställa»
©m ej
Den 21 Maji f , fri,
227
x:o. Böternes belopp för olika Tryckfrihetsbrott
begångne i dagblad och periodiska skrif»
Jer borde förhöjas.
2:0. Utgifvare eller Förläggare af Dag.
blad och periodiska skrifter, ställa vederhäftige
mäns borgen för så stor summa, som möjligen
i böter af dem kan komma att erläggas.
3:0. Tryckfrihetsbrott i Dagblad och periodiska
skrifter dömas af vanliga Domstolar,
och icke af Jurymän, såsom dertill mindre
passande*
Dessa garantier emot Tryckfrihetens missbruk
linnas så väl i det Constitutionella Frankrike,
som i det än friare England, der tryckfriheten
likväl är större än i något annat Land
på jorden.
' »
Hof-Canzlerens indragnings-rättighet ä£
Dagblad och periodiska skrifter skulle i thy
fall helt och hållit kunna upphöra, eller åtminstone
inskränkas till indragning af viss
Nummer, utan att gälla för hela tidskrifter.
I anledning häraf får hos Högvälbcne
Herr Grefven och LandtMarskalken samt Höglofl.
Ridderskapets och Adeln jag vördsamt föreslå
återremies af Betänkandet med anhållan ätt
Utskottet, i händelse det 6kulle gilla ofvannämnde
åsigt ville utarbeta Förslag till den
förändring, sorn TrycklrihetsFörordcingen i
följd deraf måste undergå, hvari bör feststäl-i
528
1
Den 21 Maji j\ rtié
las, dels böternes belopp för olika Tryckfel-*
hetsbrott, dels hvilken Domstol skall ådö.
ina dem, och dels cautiooerneg belopp för utgifvare
eller förläggare af Dagblad och periodiska
skrifter. Då man sålunda å ena sidan
vunnit upphäfvande af Censurens godtycko,
och åden andra iörekommii Tryckfrihetens missbruk
torde man äfven kunna hoppas att vinna
den för Grundlagsförändringar nödiga sanetionen,
hvilken i händelse förslaget endast
upptog uppoffringar och inga motsvarande ga*
rantier möjligen skulle kunna uteblifva.
N:o ft
Herr Munck af Rofenfchjnld, Eberhardt
Det är en nu mera i alla constitutionella
Stater erkänd sanning, att man i Tryckfriheten
äger det säkraste värn för ea Nations frihet.
Den ensam är i stånd att ersätta många
brister, som kunna vidlåda en Statsförfattning.
Men då Tryckfriheten är ett nödvändigt
vilkor för en sann politisk frihet i alla
constitutionella Stater, så blir den det ännu
mer i vår, der den Lagstiftande makten, den
som skall controllera de Högste Embetsmännens
åtgärder, så sällan sammankommer, Emellan
Riksdagarne ersattes denna granskande
myndighet ännu säkrare af Tryckfriheten, än
af sjelfva Justitieombudsmannen, hvars verkningskrets
och åtgärder så mycket bero af
dess egen håg och godtycko. Således hafva
Den 21 Maji f. m.
vi mer än någon annan constHutionell Stat
skäl, att önska oss en nog vidsträckt tryckfrihet,
och denna frihets oberoende af Högsta
maktens arbitraira myndighet. Och huru man
ock må tänka om Tryckfrihetens nytta i sig
sjelf, kan väl ingen annat äa ogilla det stadgande,
som öfverlämnsr åt en myndighets godtycko,
och således möjligen älven åt dess
nyck, en Medborgares, ej blott egendom,
utan äfven ära och betager honom den rättighet,
sorn den storsta' missdådare äger, att
i behörig ordning, ransakas och dömmas.
Detta insågo förmodeligen de män, sorn
grundläde vår tryckfrihet efter den lyckliga
Regementsförändringen j Soq; men de tycktes ej
hafva gjort sig nog bekanta med den Engelska
tryckfriheten, eller med andra ord, med den
förnuftiga, inom sina rätta gränsor bestämda
tryckfriheten. Man lemnade mera utrymme
åt friheten, att granska Menniskors personliga
förhållanden, än åt granskningen af allmänna
åtgärder. Snart tycktes man derföre hafva
planterat frihetsträdet i en ofruktbar jordmån,
och tryckfriheten syntes nästan ej bära andra,
än sura och skadliga frugter. Den nyttjades
ofta till att förgifta sinnena, eller till ett skarpt
instrument för enskilt hämd. Denna i sig sjelf
ädla frihet blef dymedelst för många förhatlig
och en skräckbild förraånga familleri|deras husliga
lif. Med darrande hand tog mången redlig
Husfader, mångenom sin Faders lugn och heder
ömtålig Son dagens papper i hand, och farhågor
Väcktes ibland äfven för allmänna lugnet
jBen 21 Maji /. m,
Men man borda ej hafva glömt att äfven i Eng-?
land blef tryckfriheten i början skamligt missbrukad
till enskilta tvister och smädelser, till
orättmätiga angrepp mot Embetsman och enskild,
ta , till kungörande af usla både snillet?
och hjertats foster. Orsaken låg just i. det
långvariga tvång, som förut varit rådande,
Och inom få Ar återkom man der till en behörig
sans och till ett rättmätigare nyttjande
af denna i sig sjelf ädla frihet. Man lärde
snart, st t de samma lagar, som skydda hvar
mans person och egendom böra äfven försvara
hans rykm mot en skribents smädelser,
hvilken ehuru för feg, att göra ett öppet anfall
på en person, kan grymt såra honom gei
norn en anonym skrift.
Riksdagen iSi2 kom, och de fleste Representanterne
vid den voro uppskrämda af
Tryckfrihetens missbruk. Det var då ej sg
svårt, att genomdrifva en föreslagen inskränkiiing
af Tryckfriheten. Förslaget antogs så
begärligt, att det icke ens fick hvila till följande
Riksdag, jag hade ej och kunde ej hafva
någon del i detta Riksens Ständers märkvärdiga
beslut, ty jag var först af en utländsk,
resa och sedan af RectqrsEmbetets i Rund tillträdande
vid midsommar hindrad att mer än
några dagar bevista denna Riksdag, men mina
tankar i denna vigtiga fråga lät jag trycka i
Örebro Tidning,
Följderna af den då 'vidtagna inskränkaingen
i vår tryckfrihet, hafva varit oberäk,-
Den 21 Majif «j,
peliga, kanske ej blott för Sverige, utan för
hela det civiliserade Europa. Hade man den
tiden, då utlänningens opinion ej behöfde så
mycket som nu mensgeras, fått om de för vårt
Lands politiska ställning vigtigaste frågor utan
tvång i tryck yttra sig, så hade allmänna rösten
lättare trängt fram till högsta maktens öron,
och ej blifvit bortblandad med någre kortsyntes
eller af det Engelska interesset vilsefördes skrik.
Den rådande opinionen hade möjligen influerat
på det parti som togs, och kan hända hade Europa
då undgått att få se etablerad en legitimitetsprincip,
sorn nedsätter eller rättare ej
erkänner Nationernes egen legitimitet, en
princip 60m bör hos hvar Svensk Patriot väe-j
ka dess afsky, ehuru icke dess farhåga.
Hade man i stället vid 1812 års Riks3
dag inskränkt Tryckfriheten för smädaren, så
hade Sverige undgått scandalen af de strid—
skrifter, sorn nästan dageligen utkommo under
loppet af 1815 års Riksdag.
Om vi ännu ej hunnit nyttja och handhafva
Tryckfriheten på ett sätt, sora skyddar
hvar medborgare för lömska anfall af detta
vapen, hvilket likt alla andra vapen, kan användas
till både gagn och skada, så kan orsaken
härtill vara flerfaldig. Det kommer nemligen
till en del deraf, att af den Tryckfrihet, sora
vi tillkämpade oss 1809, ha vi endast nästan
fått behålla den, som medgifver anonyma an^
fall mot ej bestämdt uppgifna, men dock till—
räckeligeo för gissningar utsätta personer, och
Den 21 Maji f, m.
det under skydd af ett om i stället för ett fom
eller af angreppets framställning i form af
fråga m. fl. utvägar, som i England fåfängt
skulle befria angriparen för behörigt åtal. Men
till en god del torde detta af många Läsares
bifall uppmuntrade missbruk härleda sig deraf,
att en stor del af den läsande pubbquen isynnerhet
i Landsorterne, ännu ej fått lära, att
interessera s?g för allmänna ärenden, och derföre
mäst är road af enskilta. Och sådan är
mänskliga svagheten, att man är mera nyfiken
få läsa klander; än beröm ty dervid vinner
ens egi: personliga värde genom jämförelsen,
Vi hafva än mera frihet att trycka per-»
60nliga förolämpningar, åtminstone under form
af allusioner, och med löfte om framtida he*^
Vis, än i England. Man skall kunna läsa Engelska
Dagblad för en hel månad, utan att finna
ett enda angrepp på en persons enskilta
eller husliga förhållanden, Der får man ej
ens i enskilt hillet till en person skrifva något
smädligt eller så förolämpande, att det kunde
ge skälig anledning till tvekamp, utan att bli
behandlad sorn en libellist; äfven om man efter
hvad som blifvit skrifvit och tryckt bevisar
det, blir ansvaret lika. Den beskyllning
man gör i tryck måste iredan vafa bevisad,
eller vara ett verkligt factum, Deremot har
man en desto Vidsträcktare frihet att granska
medborgares allmänna lif och deras Embetsåt*
gärder?
Just denna frihet gör Embetsman der sa
Den 21 Maji /, m. 2 5;1
Varsamme, att de sällan ge uppsåtlige anledningar
till klander. Opinionen om Domares rättvisa
är allmän.
jag skulle derföre önska ett Förslag , som
satte en säkrare och bestämdare gräns för friheten
att i tryck angripa medborgares personliga
förhållanden; men jag önskade tillika ett
som återställde rättigheten att, oberoende af
någons godtyckliga åtgärd, fritt få yttra sig om
åtminstone den inre Styrelsens åtgärder. Huru
olikaock tankarne må varaomnyttan af Tryckfrihet
i allmänhet och om dess gränsor, ja om
sjelfva den politiska friheten så kan väl, blott
en mening vara om orättvisan af det stadgande,
som åt en auethoritets godtycko och således
på discretion öfverlåter en T'dningsskrifvares,
äfven en medborgares, ej blott lagligen
undfångna egendom, utan medborgerlig ära. I
den mäst despotiska Stat kan den största missdådare
göra anspråk på ranfakning och dom.
Till och med för närvarande i Frankrike är
en sådan makt ej öfverlåten till någon Embetsman.
Då ifrågavarande stadgande vid 18 f 2 års
Riksdag antogs och sattes i verkställighet genast,
lärer det ansetts för hvarken någon förändring
eller förklaring af Grundlag, utanför
ett blott reglementarisk! stadgande, som vid
samma Riksdag, då det föreslogs kunde infö?as.
Af samma grund bör det kunna upphäfVas
vid samma Riksdag, sorn Förslag derom
^öres. Och ett skadligt stadgande bör medi
234
J)en 2i Maji f m.
mera skäl kunda hastigt afskaffas än införas. Så*
ledes hade i min tanka Riksens Ständer kunnat
1815 upphäfva detta stadgande. Men då det
blifvit upptagit och sedan bihehållit i TryckfribetsFörordningen,
oaktadt eine Riksdagar passerat,
, samt derigenom indirecte sanctioneradt
af Riksens Ständer, återstår för dem för des9
uppiiälvande genast vid denna Riksdag ingen
annan utväg, än att för deras del besluta,
och hos Konungen i underdånighet an^
hålla, att äfven Hans Majit räcktes dertill lern*
na sitt nådiga Lifal!. Då detta Tillägg tillkommit
med åsidosättande sf de lagliga forw
mer, måtte det likså hastigt kunna återgå. Ett
skadligt Förslag måtte med mera skäl, utan
iagtt gande af de föreekrifne formess långsamhet,
kunna upphäfvas, än antagas. Jag föreslå!:
således, att Riksens Ständer vid detina Riksdag
besluta upphäfvande af ifrågavarande stadga
, samt hos Kongl, Majit i underdånighet
anhålla, att Hans Majit täcktes dertill sitt nå-,
diga bifall lemna, och begär härå Herr Gref-:
Ven och LandtMarskalkens proposition,
N:o S.
Herr Rofenbtad, Bernhardt
Såsom icke älskare af godtycklig.magt,
den må hvila hos en Regerings högsta organer,
eller hos Sekreta eller andra Ständernes
Constituerade Utkott, skulle jag visserligea
leke draga i betänkande att för ruin del god
Den 21 Maji j, m,
205
känna Höglofl. ConstitutionsUtskottets Förslag
om uteslutande af 4 § 8 Momentet ur Tryckfrihetsförordningen,
sä vida det Hoglofl. Ut—>
skottet derjemte hade föreslagit en sådan ändring
i 5 §. af denna Lag eller dess Rättegångsordning,
att det i iörutnämnde Moment
innefattade mindre onda ej mera behöfdes, såsom
ett correctif mot ett större ondt.
Man har ansett dfft namn för oväldig rättvisa,
Englands Lagskipning förvärfvat, vitsorda
förträffligheten och ändamålsenligheten af
crirr.inella måls afgörande genom moraliska
Domslut, det vill säga genom Edsvurne, oåterkalleligen
och omotiveradt frikännande eller
fällande. Men månnefej förhållandet med
detta Juryinrättningens vunna anseende är detsamma,
som med de slutsatser för nyttan af
prohibitiva Handels- och NäringsLagar, stora
skatter och Statsskulder, man velat draga af
Englands under sådane förhållanden stigande
välmåga? Månne ej likasom andra industrien
befrämjande orsaker satt England i stånd, att
oaktadt prohibitivsystem och dryga Statsbördor
utveckla den rikedom och makt, det upp-;
nått, äfven så andra öfvervägande omständigheter
låtit dess lagskipning vinna och förtjena
sitt anseende, ej genom, men oaktadt, Juryinrättning;
jag för min del vågar tro förhållandet
vara sådant och skall nu försöka utreda
detta mitt påstående.
Då Statens ändamål är skyddande af hvarje
dess medlems genom SamhäHsbandet forså,’
2 56
Dea 21 Maji f, m,
krade rättigheter, så mäste hvarje ingrepp i
dessa genom Staten förekommas, eller om
de ej kunna förekommas, bestraffas. Detta
har alstrat criminalLagar, hvilkas föremål
ej endast omfattar bestraffande af verkligen
begångne förbrytelser, utan äfven förekommande
af straffs åläggande för icke begångne,
det vill säga skydd för den oskyldigt anklagade.
Det högsta mål för en criminalLag,
hvars uppnående den alind bör äga i sigte,
är således hvarje Jkyldigs bc(träffning, hvarje ffkylchgs
befrielfe. Hos de Folk, der odling eller
de intellectuella förmögenheternes utveckling
ännu är i sin början, der har hvarken arten
af förbrytelser eller sättet för deras döljande
vunnit den utvidgning, som för det fullständiga
utredandet fordrar den stränga Juridiska
undersökningen, der har också den oförderfvade
naturen ännu bibehållit i sin ursprungliga
renhet helgden af de moraliska förbindelserne.
Derföre har vanligen hos dessa folk
det moraliska, på Domrarnes inre öfvertygelse,
grundade domslutet blifvit valdt framför
det på Juridisk visshet byggda, hvilken man
ej eller ägt nog skicklighet att utreda- Således
ser man hos Nordens äldre invånare, till
hvars Folkstam Englands eröfrare AngloSaxerne
hörde, sakers afgörande öfveriemnad åt en
edsvuren Nämnds godtycke, stundom tillsatt af
Häradet, stundom af Anklagaren, stundom af
den Anklagade, hvilken sistnämnde äfven \
Viésa fall ägde rätt genom egen och ett visst
antal af honom sjelf valde mäns edgång afgöra
sin sak. Men också omvexlande med des»
Den 21 Maji f.m.
237
6a domsätt finner man jernbörd med flere sådane
mede] att utröna sanningen, hvilka uttryckte
tidell varfvets öfvertygelse om Försyfiens
omedelbara deltagande i sakers afgörande
genom ödets utslag. Deremot i de Länder,
der odling framskridit, och i följd med den
ej endast mänglalden af brott , utan äfven
svårigheten genom deras invicklade förhållanden
att skilja det sanna och det sannolika, der
har så väl helgden af dea oskyldiges rätt att
bli frikänd, som af den förnärmades och samhällets
anspråk att se den rätta brottslingen
straffad, framkallat nödvändigheten att ej öfverlemna
åt den moraliska öfvertygelsens godtycke
dessa dyrbara fordringar, utan att göra
dem beroende af den fullkomligaste visshet,
åstadkommen genom permanenta Domare af
pröfvad sakkännedom och skicklighet, af ansvar
för sina handlingar, oberoende af parterne, och
skyldige att på laga skäl motivera sina domar,
hvilka ändå fällda inom de lägre instancerne
kunnau nderkastas granskning af högre
med ännu mera urkiljning besatte Domstolar.
I England, der man i allt nästan endast
af tryckande nödvändighet tillåtit sig afvikelser
från af Förfädreti öfverlemnade stadgar och
former, der har man ännu bibehållit AngloSaxernes
sätt att afgöra brottmål. Men det
motstridiga häri med tidehvarfvets verkliga
kraf, har såsom jag förut nämnt, blifvit modifieradt
genom tillkomne omständigheter, hvilka
borttagit en del af dess skadliga följder.
Bland dessa omständigheter igenkänna vi det
Brittiska folkets allmänna deltagande i allt na»
238
Den oi Maji f, nil
tionelt, sorn Fäster en noggrann och upplyst
uppmärksamhet vid hvarje offentlig handling*
och sålunda underkastar den det starkaste moraliska
band, på samma gång, som det gifver
Samhällsförhållanderne det starkaste moraliska
stöd. Äfvenså finna vi en af dessa modifierande
omständigheter vara det tillfälle, denna
allmänna uppmärksamhet äger, att följa
hvarje Domstols handlingar, då äfven de lägre
af dessa alltid sammanträda i folkrika Städer*
just vid tidepunkten af ca stor bildad publiks
sammanvaro, hvilken sålunda sedan den lika
med Juryn följt Domarens undersökning af
förevarande mål, kan lika med Juryn stadga
sin moraliska öfvertygelse; och på detta sätt
bildar en slags kontroll öfver dennas godtyck,
liga rätt till beslut. Men allt detta oaktadt,
ser man likväl vid sådane måls behandling* der
enskildta passioner närmare vidröras eller häftigt
på individuella opinionen verkande ämnen
förekomma, i sjelfva England det godtyckliga
afgörandet genom Jury medföra väld och orättvisa.
Såsom exempel häraf återkallar mitt
minne 2 händelser ur Engelska Lagskipningens
historia, den ena från Åmericariska oroligheternes
början, då en i Boston vakthafvande Of,
ficer, som först sedan han nära blifvit misshandlad
af Folket tillåtit sig gifva eld, likväl
af en utaf just samma Folk sammansatt
Jury förklarades skyldig till mord, och endast
genom befälhafvande Generalens ingrepp i Dosnaremagten
kunde räddas; den andra, då efter
det fanastiska upploppet i Birmingham
1790, under hvilken man satte eld på ett Dis
-
Deh 21 Maji f. Vu
2^9
Sidentetcapell och dess Predikants den lärde
Priestleys hus och dyrbara samlingar, samt han
Sjelf med moda blef räddad ur mordbrännarres
händer, en af Stadens invånare utgjord, ej
mindre fanastisk, Jury, oaktadt ovedersägliga
bevis, frikände de hufvudsakligaste brottsligare
ile, och först sedan Domrarne funnit sig befogade
hålla till dem ett skarpt tal om de
skyldigheter, de åsidosatt, fällde några mindre
brottsliga. Och vid politiska förbrytelsers
afdömmande ser man ej vanligen utgången bero
mindre på sakens rätta förhållande, än på
hvem, som tillsatt Jury, antingen en af Rege-,
tingen eller en af Oppositionssinnade Magistrater
utnämd Scherif?
Hos oss, hvars Criminal-lagar i alla öfriga
händelser fordra afgörande genom på Juridisk
visshet motiverade domslut, har man blott i
Tryckfrihetsmål afvikit från denna allmänna
grundsatts, och infört en godtyckligt afgörande
Jury. Men hvarför i detta enda fall ändra
vår Criminella Rättegångsordning och sålunda
underkasta den tvenne motsatta principer;
hvarföre frånkänna en i enlighet med
J?, 28, 31, och 33 §.§ Regeringsformen samt
allmän Lag tillsatt Domarecorps, som enligt
36 §. är oberoende af allt utom lagen, mett
också ansvarig inför den och skyldig att på deft
grunda sina beslut, och som äger sig uppdragit
det dyrbara värf att skydda de i 16 §. RegeringsFormen
Svenska Folket försäkrade heliga
rättigheter af lif, ära, egendom, perfonlig frihet
och välfärd, hvarföre, säger jag, frånkänna den
-
s4o Den 21 Maji f. m.
na Domarecorps skyddandet af Svenska Folkets
rätt att i tryck yttra sina tankar, men
också att ej genom tryck blifva till sina heli.
ga rättigheter förnärmad elier se allmänt lugn
stördtj och i det ställe öfverlemna detta skydd
åt en Rätt, hvars afgörande med någon skicklighet
hos den anklagade nästan helt och hållit
beror af denne? Ty vår Juryssammansättning,
deri olik den Engelska, är sådan, att
blott en enda röst utom de Ledamöters, af den
anklagade sjelf tillsatte, fordras för att frikänna.
Månne ej också såsom en följd häraf skulle
kunna inträffa frikännande af uppenbart mot
Tryckfrihetsförordningen stridande skriftef, underlättadt
äfven derigenom, att den verklige
fast ej uppgifne Författaren sjelf kommit att
sitta i Juryn och således att dömma i egen
sak? månne ej å en annan sida, då en anklagad
saknar skicklighet eller vilja, att till egen
förmån begagna lagens brister, den händelse
skulle blifva möjlig, att en af samma personer
sammansatt Jury, under alldeles lika förhållanden
inkallar en anklagad, men förklarar en
annan skyldig till en förbrytelse, som med»
för förlusten af en af de dyrbaraste medborgerliga
rättigheter?
Bland alla Tryckfrihetens missbruk äga
inga vidsträcktare och svårare följder, än dé
som kunna föranledas af Tidningar eller periodiska
skrifter. Ty liksom dessa, uppfattande
de för det ögonblickliga intresset mäst begärliga
ämnen, kunna sätta hela den läsande allmän
-
Den 21 Maji J. m.
mänheten 1 samband med tiden och tiden8 hän»
delser, och sålunda kraftigt bidraga till Tryckfrihetens
välgörande verkningar hos ett fr it t folk,
Nätionalandans och upplysningens framsteg,
så äga de äfven förmåga att undergräfva hela
samhällsbyggnaden, om lagarne skulle sakna
all tillbakahållande kraft. Hos oss, der utgången
af hvarje till Domstol öfveriemnadt Tryckfrihetsmål
är godtycklig och detta godtycke
ofta är den anklagades eget, der måste emot
de möjliga följderne häraf finnas något motvägande,
och det enda nu lagliga är HofCanzlerens
i 4 §. 8 Morn. Tryckfrihetsförordningen
stadgade Indragningsrätt. Således
6å länge Rättegångsordningen i Tryckfrihetsmål
befinner sig i sitt närvarande skick, kan ej
nämnde Moment utgå , utan att borttaga det
enda befintliga stöd mot sjelfsvåldet, ehuru jag
gerna medgifver oriktigheten af principen för
dess stadgande och lättheten att eludera detta.
Ehuru det ej står i omedelbart sammanhang
med mitt ämne tror mig likväl böra omnämna
hvilka missbruk af allmänna Tidningar
och periodiska Skrifter, jag anser vara störande
allmänna lugnet, och således hufvudsakligen
påkalla lagarnes hämmande makt. Bland dessa
räknar jag ej framställandet af hvilken ej
samhällsordningen störande sakåsigt som helst,
och i hvilka uttryck som helst, blott dessa senare
ej Öfvergå till personliga smädelser. Bland
en större samling af tänkande menniskor må
-
Bil. till Ridd, 0. Ad. Pr. IV Band. 16
242
Den 21 Maji f. m.
ste otvifvelaktigt under mångfalldigt olika
synpunkter de vigtigaste saker framställa sigj
Och således en mängd af olika åsigter uppkomma,
och då man med innerlig öfvertygelse
är fästad vid sin åsigt, så insmyger sig så
lätt vid bedömandet af motsatta, en klädsel at uttrycken,
sorn det lugnare bepröfvandet aldrig
kan gilla, som förvånar den ovane Läsaren och
som måste smärta dess föremål. Men denna
mindre tillbörliga uttryckens klädedrägt tillhör
likväl de menskliga ofullkomligheter,
som måhända aldrig kunna undvikas, men
också aldrig medföra någon synnnerlig skada.
En gång vand dervid fäster man ingen synnerlig
uppmärksamhet på dem, anser dem på
sin höjd uttrycka Författarens individuella känsia
och betraktar endast sjelfva den afsöndrade
saken. Deremot anser jag för tryckfrihetens
farligaste missbruk
kanske det farliga
ste
för Staters bestånd, de bemödanden, som
från något utmärkt blad kunna utgå, med föremål
att under förförande språk och genom
förledande sofismer försvaga samhällsbandet
och undergräfva den makts moraliska styrka,
hvars föremål och hvars pligt är att upprätthålla
frihet, lag och rätt.
I öfverensstämmelse med hvad jag här
har yttrat, är således min önskan, att på sammå
gång måtte ur Tryckfrihetsförordningen
kunna utgå dess 4 §:s 8 Moment och förändras
dess 5 §■ i likhet med vanlig Rättegångsordning.
Då skall från Sveriges Grundlag och
Sveriges lagskipning försvinna allt godtycke,
Den 2] Maji j, ml 245
och hvarje medborgare äga trygghet att endast
kunna straffas efter lag och laga dom,'
men också att finna skydd af lag och laga
rätt.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 21 Maji,
eftermiddagen.
N:o i.
Herr Riben, Carl Wilhelm:
Svenska Hemmanen voro icke af begyn?
nelsen Kronans utan hörde fullkomligen sina
ägare till, hvilka voro så frie att de icke erkände
någon öfver sig. Denne Svenska Hemmans
ursprungeliga natur bevisar Svenske Folkets
frihet och Bondens fordna anseende. Roni
de kallades också endast den som var ägare
till sitt hemman: han hette man jör Jig: han
var odalburen till sin jord, hade stora fri-;
heter och deltog i landets Styrelse, hans skyldigheter
voro ringa och frivilliga. Efter hand
åtogo Bönderne sig att bygga och underhålla
s*4
Deli 21 Maji e. m.
Slotten samt Upsala öde, stt utgöra krigstjenst
till fots och förse vägfarande män med skjuts
och gästning. Detta är ursprunget till de besvär
och räntor, som i dag trycka Svenska
jordbruket.
Hemman bestodo icke fordom af visst hemmantal
och voro derföre icke satta till ständig
ränta: deraf uppkommo de årliga skattläggningarna
genom hvilka hvar Bonde skattlades
. efter sitt ämne. Den första syn och skattläggning
beslöts år 1282, då hemmanen i vissa
Landsorter blefvo satte till öre och örtug
ejler ättung och tolftung.
Dessa skattläggningars föremål voro: 1:0
• Btt utsätta huru mycket hvar Bonde efter det
af honom innehafvande öretal eller annan jordräkning
borde i årlig ränta skatta till hemmanets
Jordeboksränta, 2:0 att sätta hvart hemmantill
en viss sättning, det vill säga till huru
stor del Bonden i extra ordinaire skatter
borde svara.
Följderna af dessa årliga skattläggningar
voro minskning och osäkerhet i Kronans inkomster
och kostnad för Allmogen. Allt kom
an på skattläggningsmännens godtycke. Den
grund som var desse föreskrifven, var ock obillig,
då ett litet hemman enligt sitt öretal sattes
lika väl till sättning, som ett dubbelt större.
Gustaf den I ville afhjelpa dessa olägenheter
och förordnade derföre år 1528 en all
-
Den 21 Maji e, rn.
s45
män skattläggning öfver hela Riket. Skattläggningsmännen,
som af Konungen förordnades,
biefvo befailte att uppskrifva hvart hemman
med sine ägor med utsäden, höbol, mulbete,
fiske, skog eller andra förmohner, dock
så att gården icke skulle skattläggas efter ägornes
vidd utan efter deras godhet, m:d iakttagande
af tillhöriga lägenheter och förmohner.
Derefter skulle Hemmanen med Torp,
Utjordar, Qvarnar. Strömmar, Fisken, Ängar,
Holmar, eller andra lägenheter upptagas och
inskrifvas i årliga räntan. Å denna allmänna
skattläggning skulle ock ransakas. om någon
hade slagit under sig Kronans Jord, Skogar,
Strömmar, Qvarnar, Fisken, Ängar, Holmar,
Skär eller andra Ägor, hvartill innehafvarne
med goda skäl borde visa sin rättmätiga åtkomst;
mäktade de det ej skulle egendomen
komma under Kronan igen. Sammaledes skulle
ägor tagne från Kronohemman och med orätta
lagde under Skattehemman åter läggas
till sina rätta hemman. Vidare förordnades,
att de större gårdar, å hvilka flere åboer
kunde bärga sig, särdeles när de hade öfver
2 markland jord och annan god lägenhet brer
devid, skulle räknas för 2 och ett halft mantal,
i hviiKet fall skatten skulle förökas, men
de Skatte- eller Kronogods, som allenast lågo
för 4, 5 eller 6 öres land jord eller mindre
skulle skattläggas för allenast halfva sättningar,
och räknas för en half uti gärder och andra
ovissa pålagor, så framt icke jordens godhet och
andre iörmohner ersatte dess ringhet, i hvilket
fall ett sådant hemman skulle räknas för helt.
246
Den 21 Maji e. m.
De Frälsehemman som voro lagde för hel ordning
och fulla gärder skulle med flit ransakas,
efter som Adeln besvärat sig att somliga endast
utgjorde hälften af de årliga utlagorna.
Äfven blef förordnadt, att den Bonde eller Landtman,
som brukade 2:ne Hemman Krono- eller
Skatte, skulle hålla bägge vid magt med byggning,
gödning, stängning oeh dikning och svara
till 2 mantal, så att han icke fick lägga det
ena under det andra.
Denna af Gustaf I, påbjudne skattläggning
blef dock icke allmän; med hans död afstadnade
den alldeles. År 1582 förordnades
af Johan lil skattläggning på de Kronohemman,
som sålldes till skatte under ständig Besittningsrätt:
den verkställtes af Häradshöfding,
Fogde och Prest. År 1602 företogs den första
allmänna skattläggning i Gestrikland,
Helsingland, Ångermanland och Medelpads
12 sädesland jord räknades för ett fullgärds
hemman, hvarefter det skattlades med sina
vissa räntepersedlar. 1605 skedde en allmän
skattläggning i Dalarne och nedre Bergslagen,
1615 skedde skattejämkning i Helsingland,
1 61 g en allmän jordrefning i Westergöthland
och 1624 beslöts en allmän jordrefning öfver
hela landet på det skaf 'ste bli lämpad
en allmän jordebok upprättades der hemmanen
till natur och ständig ränta upptogos, och ingen
fick sedermera öka eller minska sina hemman
med ägor från andra hemman.
efter hemmanens rätta
hvarefter ock
Den. '21 Maji c. m.
Allt från 1624, klagades beständigt öfver
ojemn skattläggning; en ny lofvades stan?
digt, mea påbjöds törst 1689. Denna at Carl
XI anbefallte skattläggning skulle i synnerhet,
afse Kronans säkerhet och hemmanens
måttliga beskattning för att icke råka i ödes
mål, och skiljde sig från alla föregående förnämligast
deri, att då man vid de sistnämde
alltid lågt öretalet till grund, så såg man nu
påo hemmanets vcrkeliga förmohner, bestående
i Åker, Äng, Skog, Mulbete, Fiske m- m.
Men äfven denna skattläggning blef i
verkställigheten partiel och ensidig som alla
föregående, hvilket ock inträffade med den
myckenhet af mindre skattläggningar öfver
enskilta lägenheter, hvarigenom intagor å allmänningar
blefvo satte till visst hemmantal
och ränta. Den stora ofullkomligheten uti da
hittills omnämnda skattläggningarne härrörde
deraf, att hemmanen blefvo satte till viss ränta
och mantal utan att deras ägor och tillhörigheter
förut blifvit ordentligen refvade och
till sin rätta beskaffenhet tillförlitligt beskrilne.
Deraf hafva uppkommit de tid efterannan Skedde
förmedlingar och det ännu emellan lika
Hemman beftntelige olika Hemmantal, hvadan
vid många Riksdagar allmänna ref- och skattläggningar
blifvit begärde och lofvade samt i
vissa landskap verkstäidte.
Refning är en förrättning, hvarvid ett Hemmans
ägor och tillhörigheten geometrice afmeitar pd
Charta aftagas och till Jin be [kaj} enhet beskrijvas.
Den 21 Maji e, m,
En slik förrättning utgör uu mera grunden
för ali skattläggning hvarom kan läsas
Landtmätardnstructionen af den 20 April 1725,
Kongl. Brefvet af den 27 Julii 1737 , Kongl.
Förordningen den 1 Martil 1749, Kongl. Resolutionen
på Presterskapets besvär den 7 Julli
1752 m, fl. Författningar.
Sedan refning blifvit verkställd anställes
ransakning och derefter skattläggning.
Grund vid Skattläggningen är Hemmanets
samt dess ägors godhet och villkor, hvadan
Hemmanet kan så väi förmedlas, som till Mantal
och ränta förhöjas, allt som Skattläggningsmännen
pröfva.
I anledning häraf sker sjelfva skattläggningen,
hvarmedelst hemmanet efter sina förmåner,
ägor och tillhörigheter, sättes till visst
mantal och årlig ränta, som efter hvarje orts
rätta undervisning och bruk till sina persedlar
uppföras, hvilka uträknas efter Kronovärdering.
I öfrigt iakttages vid Skattläggningar de
för hvar landsorts särskildt utkomne och ännu
vanlige Skattläggningsmethoder. Se härom
skattläggningsmethoden af den 30 Januari!
1688 och KammarCotnmissionens bref den 30
Mars 1742.
Svenska Hemman fördelas nu för tiden i
t
Deri 2i M-iji c, ntm
tre’slag, hvilken fördelning i Kronans Jordebok
uteslutande är antagen.
1:0. KronoHemman, af hvilka Kronan äger
räntan.
2:0. Frälsehemman, af hvilka Frälseman»
Oen och icke Kronan är ägare till räntan.
3:0. Skattehemman, af hvilka en äger
jorden och en annan räntan.
Således kallas de hemman SkatteKrono, af
hvilka Kronan äger räntan men icke jorden,
och ds hemman, SkatteFrälse af hvilka Frälsemannen
äger räntan men icke jorden,
Kronohemraanen räkna sitt upphof förnämligast:
1:0.
Från det af Yngve Frey inrättade
Upsala öde, hvilket genom de stora odlingarne
under Braut Anunds Regering ansenligen förökades.
2:0. Genom HelgeAndsholms beslutet 1282.
Få Regenter hafva funnits, hvilkas per^
sonliga egenskaper så inverkat på sin tid.
som den store Magnus Ladulås. Af naturen
utrustad med ovanliga kropps-och själsförmögenheter
och bildad till Tidehvarfvets högsta
odling brann han af begär att upplyfta Svenska
Folket till rangen af Europas hyfsade nation
Dm 21 May i é. m.
ner, Genom sitt giftermål med en utländsk
Prinsessa, och genom aliiancer med främmande
Furstar gjorde han Sverige tili en medlem
af det stora Europeiska Statsförbundet, och i
fullt medvetande af sin Konungsliga höghet
omgaf han sin thron med en förut i Sverige
osedd prakt. Upsala öde fordom så tillräckligt
för Hofvets underhåll kunde vid nu förändrade
förhållanden icke mer förslå. Han
sammankallade derföre Ständerna till en Riksdag
i Stockholm, der han gaf dem tillkänna,
det han nu mer icke kunde upprätthålla glansén
af Sveriges Konungsliga Krona med Upsala
öde allenast, hvadan han äskade förbättring
i Kronans inkomster. Ständerne togo det*
ta vigtiga ärende i öfvervägande, och sedan
de rådslagit i 2tne dagar, samlades de deri 3:dje
på HslgeAndesholmen der de igenom Uplands
Lagmannen Israel Andersson förkunnade sitt
beslut och tilldömde Konungen 1:0 högste äganderätten
öfver alla Malmstrek och Bergverk,
2:0 öfver Rikets största insjöar och hafsvikar,
Mälaren, Wenern, Wettern, Hjelmaren, Blåviken
och Undboken, tillika med Strömmarne vid
Trollhättan, Motala och Eskilstuna, jemte uttrycklig
föreskrift, att alla som idkade fiskeri
i bernalt® vatten, skulle göra Kronan deraf
ränta, undantagandes Byarnes sjelfägor; hvarförutan
alla som i de nämnde Strömmarna hade
Qvarnar derföre också skulle erlägga ränta.
3 0 Öfver de största strömmar i Norrland der
de stora Fiskerierne voro för fångande af Lax,
Ål» Sik och Id, så att alla som dessa fisken idkade
skulle gifva Konungen ränta deraf. 4 0.
I
Den 3i Maji c. m. i5i
Öfver alla hufvudskären i Skärgårdarne, der
fiskande kunde idkas. 5:0. Öfver de största
skogar i Riket, så att hvad af dem efter den
dagen odlades vore Kronans.
Detta var den första rätt till Svenska skogar,
som Svenska Folket öfverlät åt sin Konung,
ty förut antingen tillkommo skogarne genom
häfd vissa enskildta, eller voro de så
alldeles ingen tillhörige, att hvar och en kunde
upprödja Hemman, under full både ägande
och nyttjande rätt. Andra tider andra seder.
År 1544 förklarade Konung Gustaf I för
ett ftort mifsbruk\itt Byalag tillegnat sig trakter
af stora Skogar, och förordnade att ägor, 60m
obebyggde lago fjerran från Byggdelagen
skulle höra Sveriges Krona och ingen annan till.
Vid 1602 års Riksdag blef allt hvad som
vore odladt eller bygdt på allmänningarne af
Ständerne vederkändt under Kronan.
KronoHemman hafva vidare uppkommit:
3:0. Genom Dana-arf.
4:0. Då Skatte- eller Frälsehemmans ägare
genom brott förverkat sin egendom under
Kronan. På det sättet kommo Folkungarnes
egendom under Kronan; och enligt 1600
års Riksdagsbeslut tillföll Staten all egendom
tillhörig de Herrar, som vikit tili Polen med
Kung Sigismund.
2 D2
Den 21 Maji e. m.
5:0. Derigenom att rika Svenska jordägare
uppstigit på KonungaThronen, då deras
gods ofta blifvit med Kronans förenade
och förlorat sin förra Frälsenatur, samt blifvit
Krono. Detta är förhållandet med Birger
Jarls egendomar och Gustafvianska familjens
arfvegods, hvarom kan läsas Kongl. Brefvet
till ReductionsCommissionen den 19 December
1693.
6:0. Derigenom att Konungarne fordom
lära hafva köpt eller till pantat sig Frälsehemman
; när sådant skett är mig icke bekant,
men att äfven på detta sätt jord kommit
under Kronan, synes af Kung Christians försäkran
år 1457 afstå med sådant missbruk.
En sådan försäkring gaf också Konung Hans
år 1483.
7:0. Genom Digerdöden, hvaraf många
hemman föllo i ödesmål och sedan upptogos
för Kronans räkning.
8:0. Genom Kongl. Förordningen den 4
Februarii 1543, som bjuder att ett i ödesmål
förfallit Skattehemman skall anses somen Kronans
välfångna egendom.
9:0. Genom Indelningsverket; ty som de
Hemman, hvilkas ägare ville afstå sin Skatträttighet,
blefvo förmedlade, betjente allmogen
sig så mycket mer af en sådan förmån, som de
erhöllo Kongl. Maj:ts fösäkran, att orubbade
äga och bebo sina innehafvande Hemman.
Den 21 Maji e. lil>
2ÄS
lolo. Nät Skattemannen fått Skatterätt
med vilkor att underhålla ett visst antal får
och efter 6 års förlopp sin förbindelse utan
laga hinder icke fullgjordt. Se Kongl. Brefvet
den 28 Jan. 1757.
11:0. När Skattemannen för 3idje gången
blifvit beträdd med oloflig fällning af Ekar.
Se Kongl. Förordn. d. 10 Jan. 1746 och Kongl.
Förkl. den 25 Maji 1757.
12:0.’ När Skatteman häftade för 3 års obetalt
ränta och närmaste arfvinge, efter föregångne
uppbud ej velat den samma erlägga,
samt hemmanet tillträda. Se 1688 års Skattläggningsmethod.
1681 års HusesynsOrdn. och
Res. på Allm. Besvär den 10 Sept, 1743.
13:0. När Skatteman utan att hafva lidit
genom vattuflod eller annan olycka sökt förmedling,
då Skatterätten emot förmedlingen antingen
bordt afstås eller försäljas åt den, som
åt honom erlagt lösen och emottagit hemmanet
med gamla räntan. Se KammarColl. Berättelse
den 5 Maj 1697 och K. Br. den 16
Jan. 1695 samt den 3 Jan. 1744.
14:0. När Hemmanet skolat säljas utom
börd, men genom Hembud tillfallit Kronan.
Se Svea HolRätts Bref den 22 Sept. 1768.
År 1789 blef Skattebönders ägande rätt
till Skattehemman bibehåller i sin helgd och
för evigt oförkränkt, äfvensom den dispositions-!
2J4
Den 21 Maji t. m,
rätt derå som försäkrad blifvit. De å {vemman
i laga ordning gjorde och faststäldte Skattläggningar
och Tiondesättningar blefvo äfven
förklarade att för evärderliga tider vara beståndande,
utan att någon rubbning deri skulle
kunna i framtiden tillåtas.
Sedan Krono- och Frälsehemman med tiden
uppkommit, blervo de^äldste Svenska hemman
kallade Skattehemman, ett ord, som på olika
tider haft en ganska olika betydelse.
Ända till Gustaf Wasas tid förstods med
Skattehemman, de hemman, som Bönder ägde
men ej frälst med Rusttjenst. Frälfehemman åter
voro de genom Rusttjenst frälste, men då
det enligt 1285 års stadga stod i hvarje Bondes
fria skön att ränta eller ej, så kunde samma
hemman ha än den ena, än den andra naturen.
Derföre voro Bönder och OdalBönder
detsamma. Se här upprinnelsen till Sveriges
Adel och Sveriges Allmoge.
Ifrån Gustaf Wasas till slutet af Carl Xbs
Regering betydde Skattehemman detsamma
som SkatteFrälse- Häraf förlorades gamla betydelsen
af Skatthemman och utmärkte då så -  dana Hemman, som till Räntan voro af Kronan
åt enskildte bland Adeln förlänte. De
andre Skattehemmanen kallades Bördsrättshemman
och räknade egentligen sin upprinnelse
från Kongl. Placatet den 7 Martil
1582.
Den 21 Maj ife, m.
Nu betyder Skattehemman sådana Kronohemman,
sorn till ständig äganderätt blifvit
sällda undan Kronan åt enkilta; med vilkor,
att ägarne deraf skola utgöra skatt och svara
till alla Hemmanen åtföljande besvär.
Efter 1582 har skatterätt erhållits genom
köp. I Konung Johan lilis tid betaltes den
för hela Hemman med 50 till 100 Daler: i
Carl IXtdes erhöllts den för ett pär Oxar. År
1629 sålldes Skatterättigheter i Westergöthland
för 20,000 R:dr och gafs för hvart Lispund
Smör Ränta 24 R:dr. De i anledning deraf
skedde Skatteköpen bekräftades af Gustaf
Adolph den to Marti 1630. År 1659 förklarades
Bördsrätt för enahanda med Skatte. Den
förekommer under egenskap af ständig besittningsrätt,
i allar 16- och i7©otalens Författningar,
utom i 3:dje §■ af Resolutionen på Allmogens
besvär 1719, der den benämnes med
jordägande rätt.
Kronoskatte inbegriper således den un~-  der sådan Titel från Kronan köpte jord, jemte
sådan som af ålder varit odal. De egendomar
uti Skåne, Halland och Blekinge, sorn
varit af denna senare egenskap komma derföre
äfven under denna Titel, sedan vederbörande
vid 1689 års undersökning sig behörigen
legitimerat. Nu lärer Skatträttighet åtminstone
i Upland och Södermanland erhållas
för 10 års Grundrätta.
De Hemman som före år 1700 haft egen
-
Den jl Maji e, ml
skap af Skatte, kallas gammalt, och de som
6edan den tiden blifvit af Kronan försållde nytt
Skatte. Se härom Kongl. Förordningen den
17 September 1701, den 13 Jan. 1707 och d.
19 Sept. 1723*
Skatte rätt har äfven blifvit förvärfvad
i;o. Genom rustning i krigstid och upprättande
af ödeliggande Rusthåll. Se Resolution
på Allm. Besvär d. 28 Junii 1731.
2:0. Genom laggill rustnings presterande
och odling af oländig mark. Se Kongl. Förklaringen
d. 5 Oct. 1741.
3:0. Genom Nybyggens anläggande 1
Lappmarken. Se Resolutionen på Allmogens
Besvär den 17 Augustii 1762, Kongl. Brefvet
d. 27 Julii 1737.
Frälfe är den jord som besittes med full
ägande rätt och fri disposition.
, Frälset grundlädes af Magnus Ladulås åc
1285» när hantillät hvarje jordägare att genom
rustning fria sin egendom från skatt.
Denna frihet hade afseende på Ledungs
Lama elier Rrigs&katten, hvartill Skeppsvirke
hörer, en skatt bestående i en del af de persedlar,
som nu begripas under Jordeboksräntan
och sällan af Frälse utgått. Gustaf I tilläde
-
Den 21 Maji e. m.
lade år 1526 Sakören åt allt Frälse; befrielsen
för gästning och skjutsfärd ägde rum redan åt
1474, men i Bevillning deltog det till hälften
mot annan jord.
Sådan v«r Frälsejordens egenslcap till deS#
Eric XIV genom de Säterierne tillagde sar**
skildte förniohner lade grunden till den olik»
egenskap Frälsejorden sedermera erhållit., och
som fördelat den i Utsockne FrälseSäterier, Rä
Och Rör samt Ladugårdar.
Frälsejorden har vissa tider minskats*
dra ökats: Under Catholska tiden föll myc-i
ket Frälsegods under andeliga Frälset, Undet
Gustaf I återgick det till Adeln. Under Drottning
Christinas Regering ökades Frälset ömåtiligt.
Genom Carl XLtes reduction biet
åter mycket Frälse till Kronan indragit.
Utfockne Prålfe är sådan Frälsejord* söttt
antingen underlagd något visst Säteri * ligger
utom dess Rå och Rör* eller sådan Sorn ej
underlagd något Säteri ligger här och det i
Landet och kallas Strögods.
Säterier leda sitt upphof från Adelns anseende.
Eric XIV befriade för en Grefve 3
för en Friherre 2 och för en Adelsman 1 Sätesgård
från Rusttjenst och Skatt. Sigismund
utvidgade år 1594 denna frihet till alla
Adeliga Slott och Afvelsgårdar. Konung Carl
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band, 17
Den 21 Maji e, m.
IX bestämde att Säterifriheten borde sträcka
sig en mil kring sätesgården. Detta district
kallades fredsmil, hvaraf Rå och Rör uppkommit.
Jordeboks Räntepersedlarne utgingo kanske
någon gång af Fräket, men aldrig af Säterier.
Hvad Hemmantalsräntan angår voro Säterierna
befriade från Byggningshjelp och
dagsverken (Kongl. Förordningen den n Februarii
1594$ för skjuts och gästning, Förordningen
den 7 Februarii 1615). Likaledes
voro Säterier befriade från 2 delar af Tionden.
(Se Riksdagsbeslutet 1600 och Adelprev.
J617, 43 §•). Lagmans- och HäradshöfdingeRäntan
samt Tingsgästningspenningarne (Se
1604 års Riksdagsbeslut) jemte Bevillning (Se
RiksRåds Br. till allm. 1526 Ad. R:n 1562,
Riksdagsbesluten 1602 och 1624.
Vid början af löootalet underkastades Sä>
terierne endast följande onera, Kyrko- och
Kyrkogårds-, Socknestufva- och Fattigstuga
samt Brobyggnad och vägrödning jemte Skallgång.
Prestetionde i frågaställdes länge och
1600 års Riksdagsbeslut säger, att Prester och
Adel bora sig derom förena. Några Säterier
äro underkastade Knecktehåll, nemligen sådana
hvilkas Säterifrihet var tvetydig när In«
delningsverket gjordes.
»
Rå och Rör är sådan Frälsejord, som lig
-
Den 21 Maji c. fril
259
ger inom Sätesgårds gamla gräns. Genom
*638 års stadga och Förklaringarne deröfver,
af 1678 och 1681 fastställdes Säterifrihetens
gräns till de Frälsehemman med deras Torp,
Adelsmannen ägde inom den Bolbyns enskild
te ägor och Rågång der Säteriet låg, eller
hvarå urminnes häfd kommit.
Om Rå och Rörs Hemman brukas under
Säteri utan serskilt åbo, njuta de lika friheter
med Säterier, men i motsatt fall svara de för
Lagmans och HäradshöfdingeRänta samt Tings-,
Gästnings- och Mantalspenningarce, Brandstod,
Prestegårds- och Tingshusbyggnad.
Ladugårdar äro sådane FrälseEgendomar,
som till Säteriernas understöd anlagde af deras
existence dependera, som orden lydai Kongl.
Plac. den 6 November 1678. De böra vara
högst en half mil i rätt linea från Sätesgård
belägne, byggde med svarsgode hus. Se
Kongl. Res. den 10 Sept. 1684, Landshöfdingelnstructionen
1687 5o §. och HäradsFogde
Instn 1688 9 §•
Ladugårdar åtnjuta enahanda friheter med
Säterier utom Rå och Rörs rättigheten.
N:ö 2.
Grefve Hård, Carl Gnjlaf\
Uti det upplästa Utlåtandet har Höglofl.
jflo Den 21 Maji e. m.
StatsUtskottet hemställt, att Riksens Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj;t ville efter alla vederbörandes
hörande och så vida det kan finnas
lämpeligt, låta utarbeta Förslag till jämnande
af, all jord och hemman vidlådande, grundräntor
Och tjenstbarheter, och detsamma Riksens
Ständer vid nästa Riksdag i Nåder meddela.
Höglofl. Utskottet har alltså gillat den
princip, att all jord bör draga lika tunga. Jag
tycker mig kunna inse, att en del jords frita,
gande från åtskilliga grundräntor och tjenstbarheter
grundat sig på den idée, att icke alla
Statens medlemmar skulle vara arbetare,
så vidt dermed ntmärkes de, som använda sin
fysiska arbetsförmåga; utan en del äga ledighet
att använda sin tid på intellectuel utbildning,
för att såmedelst gagna det allmänna.
Om man icke går så långt, att man anser äfven
denna skillnad, emellan arbetande och ic*.
ke arbetande, böra försvinna, tordeman finna,
att der tjenstbarheter åtfölja jord, skall deras
lika fördelning just leda till motatsen af hvad
man söker, eller till olikhet i beskattningen.
En Bonde utgör sjelf de tjenstbarheter, skjutsning,
brefbäring m. m., som åtfölja dess hem.
man, och har deraf obetydlig tunga. En person
som egnat sig åt andra yrken, måste deremot
för desse tjenstbarheters utgörande begagna
tjenstefolk, och de falla honom således
drygare. Således måste man från början vänja
sig att förrätta samma arbeten, som Bonden,
eller ock vara underkastad en hårdare
Den 21 Maji e. m.
beskattning. Att man länge lemnat denna omständighet
ur sigte är uppenbart, men jag kan
icke inse rättvisan eller förmohnen af, den
föreslagne messurens verkställighet, oagtadt
den Auctoritet, som blifvit åberopad af Ridderskapets
och Adelns önskningar vid 1809
och 18x0 årens Riksdag.
Om än man vill förbigå det efter min
öfvertygelse skadliga i principen, möta i verkställigheten
åtskilliga anmärkningar.
De ändamål, som uppgifvas äro: Stats
bördornes
jämna fördelning de skattdragande
emellan och enkelhet i beskattningssättet. Då
det är afgjordt, att den, som köper ett mindre
onereradt hemman, betalar högre köpeskilling
Och den, sorn köper ett mera onereradt, af lika
godhet för öfrigt, betalar mindre erlägger den
förre högre ränta, den senare lägre; och detta
jämnar förhållandet
bådas behållning blir
lika Ett annat förhållande kan ju icke uppstå,
om Staten erlägger till den ena differencen
af dess högre köpeskilling och tar af honom i
form af beskattning, räntan för dess återbekomma
Capital. Förmohnen häraf blifver ingen
för det allmänna, icke heller för den enskilda,
så vida icke Resultatet slutligen skulle
bli, att den nu privilegierade jorden emot
ersättning af Staten beskattades, på det den af
ålder beskattade jorden skulle, utan ersättning
till Staten, njuta lindring —. och orätt vi*
san häraf behöfver icke utveckla®»
262
Veu 21 Maji e, m.
Skulle, å en annan sida, principen om en
jämn beskattning af jorden, helt utföras, skulle
nödvändigt hemmantalet bringas till jämnlikhet,
ty hvad vore törmönen deraf, att ett
Säteri betalde Kronotionde, deltog i rotering,
skjutsning m. m. om icke det skedde efter jämn,
förelse af dess godhet emot andra hemmans»
Det vore icke heller nog, att de nu icke med
grundränta belagde Hemman dermed betungades,
utan en jemnkning skulle också ske emellan
de gamla Skattehemmanen. Omöjligheten
häraf är lätt att inse, om man betänker olikheten
af Rustning, Rotering, Väghållning, Kyrkobyggnad
m m. i olika Provinser  och om
än icke verkställigheten vore omöjlig, skulle
oändliga svårigheter uppstå af liqviderne, ty
naturligtvis skulle Staten, som erlägger ersättning
till det förut obeskattade Hemmanet,
också undfå ersättning af det Hemman, som
vinner minskning i sin beskattning. Utskottet
har också icke ansett en fullkomlig likhet
vara möjlig, men har dock trott något vara
vunnet, om all jord beskattades, lika godt i
hvad förhållande.
Hvad enkelheten i beskattningen och uppbörden
argår, är det icke lätt att inse, huru
någon sådan kunde vinnas blott derigenom,
att all jord beskattades, om icke beskattningen
skedde på det sättet, att alla lägenheter
eller Hemman bragtes till jemnlikhet och i
följd deraf lika beskattades. Det lämpeligaste
sättet, att åstadkomma enkelhet i beskattning,
vöre att bringa den under förra rubriken
Den 21 Maji «. ml
Jordeboksrantan är utsatt i många persedlar,'
deraf ingen får in natura erläggas — men
kunde med förmohn bestämmas uti en enda.
Tjenstemanna-personalen för debitering Och
uppbörd kan icke inskränkas, ehvad beskattningsmethod
man vill antaga. Men i
redovisningen och controllen ligger det mäst
invecklade; kan mera enkelhet der införas,
kan det ske, om än en del Hemman skulle
förblifva fritagne från vissa onera.
Jag erkänner, att jag icke kan anse Förslaget
om jemnlikhet i beskattning, i den mening,
det här blifvit framställdt, för annat än
en Chimére, så vida man icke egentligen åsyftar
en rubbning i äganderätten och vill bemantla
en orättvisa med ett vackrare namn.
Jag hemställer vördsamt i följd häraf, att
StatsUtskottets utlåtande, som endast leder till
en önskan, som icke kan uppfyllas, alltså
måtte afslås.
N:o 3.
Herr Bruncrona, Nils•
Sedan 1720 då ditintills 60 Kronohemman
voro till Lotsverkets disposition,
hafva 41 blifvit till Skatte försålde, de fleste
likväl utan förbehåll att Lotsningen utgöra,
och hvilket medgifvande varit och är för Lots*
inrättningens ändamål och bestånd af de men?
Dxn 31 Maji c, m.
ligaste följder} hvarifrån det obestånd sig
härleder, hvaruti denna för Sjöförsvaret och
handeln vigtiga anstallt på ds fleste ställen i
Riket sig ofta befunnit och som genom ökade
LotsTaxor icke kunna fullkomligen ersättas.
Skulle nu de 19 återstående Lotshemman
få genom medgifne Skatteköp, skiljas
från Lotsverkets fria disposition, skall deraf
följa, att förr eller senare inom 10 år skola
vid de fleste Lotsplatser i Riket, vid de nu
Varande Lotsarnes afgång, inga vacancer kun»
»a completteras; emedan ingen duglig karl,
emot en årlig lön af 5 till 10 R:dr och en
Lotspenningeförtjenst, af 1,2, högst 8 R=dr
lärer kunna förmås i Lotstjensten ingå, då
sådane ringa förmoner, som dem Lotshemmans
delar nu medgifva, icke för dessa Lötsman
blifva mera att påräkna, och jag bör vördsamt
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på de följder för Sjöfartens säkerhet
på våra farliga och vidsträckta kuster,
sorn deraf är att befara, äfvensom uppå
nödvändigheten för Staten, att vid ett sådant
förhållande, för Lotsarne i allmänhet an«
slå contanta löner, hvilka å 50 R;dr per
Lots, och omkring 900 Lotsar skulle uppgå
till ett årligt belopp af omkring 5000 R:dr
Och derutöfver, och hvilken summa mångdubbelt
öfverstiger de intrader, Kronan genom
Skatteköpen tillskyndas.
I afseende på Lotshemmans försäljan*
de till Skate, anhåller jag uppå dessa grunder
om återremiss af Höglofl. Utskottets Betänkande.
N:o 4.
Herr Bergfledt, Eric;
Att jag i sista Plenum begärde på bordel
BancoUtskottets förslag om präglande af en JubelRiksdaler,
lika med den som slogs 1721,
i anledning af det årets Jubelfest, var föranledt
deraf, att jag ansåg denna Jubelfest, äfvensom
den föregående af 1621, egentligen
hafva haft afseende på den af Konung Gustaf I
företagna Reformation medelst Evangeliska
lärans införande; och att nuvarande Sekels Jubelfest,
till minne deraf, framflyttad i likhet
med hvad vare trosförvandter i Tyskland iagttagit
till 1817. eller det seculaira motsvarande
året emot det, då Doctor Luther förut offentligen
uppträdde såsom Reformator, redan
var firad, samt en Medaille då deröfver var
slagen; så att år 1821 upphört att vara ett
Jubelår*
Så förhåller det sig äfven. I det vidlyftiga
påbud, Konung Gustaf Adolph lät utfärda
om Jubelfesten 1621, omtalas i synnerhet
Papisternss stämplingar emot Konungen,
Riket och den införda renade läran, samt de
vådor, sorn deraf hotade. Året 1621 valdes
likväl för att erinra derom, att hundrade år voro
Ben 2i Maji c. in,
jemt förflutne, sedan Konungens Farfader Koni
ung Gustaf I, som införde Religionsförändringen
anträdde styrelsen af Riket till dess räddande
ifrån utländskt öfvervälde. Denna Ju-*
belfest firades på 3 dagar, nemligen den 21 i
Januarii, Februarii och Mars månader, medelst
3 Gudstjenster hvardera dagen i Städerna och
en på Landet, samt genom offenteliga tal i
Upsala och vid några andra Lärosäten. Ingen
penning finnes vara präglad öfver denna Jubelfest.
Då Jubelfesten 1721 kom i fråga infordrade
CanzliCollegium Consistorii Ecclesiastici
i Upsala Utlåtande. I sitt svar anför Consistorium,
att året 1721 väl icke svarade emot
reformationens införande i Sverige, emedan det
verket först börjades 1523 och derefter; men
som Gustaf I, upphofsmannen till reformationeD,
tillträdde 1521 RiksStyrelsen, så kunde
till en åminnelse deraf Konung Gustaf Adolphs
gudliga exempel följas och Jubelfesten firas en
ittriinique, sorn orden lyda. Konung Fredric
hade nyss uppstigit på Svenska Thronen och
fred var slutad med Rikets fiender, utom med
Ryssland, hvarom likväl underhandlingarne voro
började och som afslöts den 30 Augusts
samma år; särskildta ämnen till den Taeksägelsehögtid,
som allmänt i Sverige begecks
den 17 Mars 172i; på samma sätt som den
förra Jubelfesten. Öfver 1721 års Jubelfest
präglades 2.’ne medailler 1:0 den af BancoUtskottet
omnämnda, såkallade JubelRiksdalern,
emedan den är slagen efter Riksdalers Skrot
Den 21 Maji c, m,
267
och Korn, föreställer på första sidan Konungens
bröstbild med omskrift FRIDERICUS D.
G REX SVECI./E, nedanför i afskärning. AN
JUBIL 1721. rå frånsidan, Konungarnes Gustaf
I:s och Gustaf Adoiphs hufvuden i aflånga
och med lagerkrantsar omgifne infattningar,
ställde emot hvarandra. Öfver den ena
bilden står GUSTAVUS D. G. REX SVECliE,
öfver den andra GUSTAVUS ADOLPHUS D,
G, REX SVECIjE. Nedanför i afskärning;
IN MEMORiam VINDICAT^l
LIBERTatis AC RELIGionis.
På yttre randen: GLORIA IN EXCELSIS
DEO.
2:0 En medaille med omskrift; GLORIA
ALTISSIMO. På ett med Sveriges vapen
och Konungens krönta namn prydt altare ligger
eld med uppstigande låga. Nederst A<
MDCCXXI- ]UB1L. På fältet af Penningen
OB LIBERTATIS AC RELIGIONIS VINDI
CATIONEM.
Vid sådant förhållande, som jag nu haft
den äran anföra, då JubelRiksdalern endast
vid Reformationsjubilaeum 1721 blifvit slagen,
förnämligast såsom en compliment åt Konung
Fredric, det följande Jubilasum redan år 1817
blifvit firadt, äfven med en för tillfället slagen
medaille, och då : 821 således icke varit
ansedt såsom Jubelår, anser jag ompräglandet
af omnämnde JubelRiksdaler med detta årtal
såsom olämpligt, och alstyrker det derföre.
268
Den 21 Maji e. m.
Med mera anledning skulle en dylik penning
kunna slås i år, som är det trehundrade
ifrån Gustaf J:s utkorelse den 6 Junii j 523 till
Konung i det af honom räddade Sverige, för
att derigenom på det tredje Seculairåret lira minnet
af utkorelsen afdenna redhart store Konung,
sorn upplyfte Svenska Folket ifrån utländskt både
medborgerligt och religieust förtryck, till frihet
och ett utmärkt rum ibland Europas nationer.
Kostnaden vore såsom BancoUtskottet
anfört, ingen utom för stämpeln, om penningen
gloges efter Riksdalers skrot och korn.
JubelRiksdalern af 1721 skulle väl dertill kunna
ompräglas med den förändring: att vår nuvarande
Konungs bröstbild, med omskrift: CAROL
XIV JOH. D G. REX SVEC.ETNORYEG.
sattes på först» sidan och i afskärningen
endast AN. 1823. Men Konung Fredriks mtdaillon
bör efter min tanke alldeles icke tilli
sättas på andra sidan. Med all åt en afliden
Konungs minne skyldig vördnad, tror jag mig
likväl oförgripligen kunna anmärka, att hans
hild ej hör ställas jemte Gustaf Ps och Gustaf
Adolphs.
Då likväl denna af mig nu föreslagna
Penning endast kan hafva afseende på Konung
Gustaf I:s upphöjelse på Svenska Th rönen, är
medaillonen af Konung Gustaf Adolph äfven
öfverflödig. Den förstör enheten af medailleu
genom framställande af en bild, som fästar uppmärksamheten
utan att höra till ämnet. I händelse
präglandet af en sådan Seculair-medaille
eller Riksdaler skulle beslutas, hemställer jag
Den 2 r MV> '■ »K —
269
derföre vördsammast, att Kongl. VitterhetsAcademien,
hvilken det åligger att granska alla
förslag till minnespenningar, innan de få afpräglas,
måtte bli anmodad att dertill uppge
förslag, för att erhålla det fullkomligen correct;
helst med Svensk inskrift, emedan denna
på en penning, slagen såsom en Riksdaler,
och ämnad, att såsom den komma i allmänt
omlopp, bör vara begriplig för hvarje
Svensk man.
Må hända kunde följande anspråkslösa
förslag tjena till någon ledning.
På första sidan: Konungens bröstbild med
vanlig omskrift, såsom på Riksdalrarne.
På andra sidan: Konung Gustaf I:s hufvud
i en medaillon med omskrift GUSTAF I»
SV. KON. Medaillonen omgifven af en krans
flätad af lager och ekelöf. Omskrifts MINNE
AF K. GUSTAF I. UTKOR. 1523-
Nedanför i afskärning:
BESLUT. AF RIKS. ST.
1823.
Jemförelsen emellan Sveriges tillstånd vid
slutet af hvardera af de tre Secler, som förflutit
sedan Konung Gustaf I valdes till Konung,
är ganska förinonlig för den tid, i hvilken
vi nu lefva.
Den 21 Maji e. in,
1623 Krigen med Danmark och Ryssland
hade kostat stora ansträngningar och det med
Pohlen fordrade nya. Konung Gustaf Adolph
hade väl 12 år suttit på Thronen, men ännu
barnlös och under döfvade men ganska hotande
anspråk af Konung Sigismund. Ännu hade
Gustaf Adolph icke hunnit att gifva Svenska
Folket en Nationalära, att bevara och åt nationalcaracteren
den lyftning, som sedan ledt
till så många stora och ädla företag i alla yrken.
Sverige ägde väl då åt öster dyrbara
besittningar, men saknade ännu de med det
sammanhängande provincer, Konung Carl Xts
nyttiga segrar förvärfvade.
Under det andra århundradet inträffade
Sveriges största upphöjelse till ära och magt,
äfvensom dess djupaste fall. Konung Carl XII,
hvars förmätenhet att kasta sig i vådor åtminstone
var lika stor, som hans Ståndaktighet att
sedan sträfva emot de olyckor, han sjelf beredt
för sig och Riket, föll. Kraften var med,
honom försvunnen och svagheten, som måste
följa efter öfverdrifna ansträngningar, inträddei
Fred och lugn voro väl återställde 1723, särén
började läkas; men Riket var uttömdt på
folk och penningar, utmattadt och fördjupadt
i skuld; Konungen, utan Thronarfvinge3 för
framtiden ingen försäkrad stadga i styrelsen.
Äfven nu ha vi smärtande förluster att
beklaga; tryckande bördor att bära-, men vi
hafva erhållit någon ersättning för hvad vi
förlorat: vi äro befriade från utländsk skuld i
Den 21 Maji e. rn.
271
vi lefva under en Grundlag, som lofvar beskydd
emot förtryck, så väl af enväldet, som af
mångväldet. Vi tryggås för framtiden igenom
det allvar i caracteren, samt de ädle och redbara
egenskaper, som utmärka vår älskade
Kronprins, och våra förhoppningar om. Dynastiens
bestånd, komma snart att ytter ligare befästas.
Skulle präglandet af någon Seculair minnespenning
beslutas, så torde likväl detta beslut
böra i underdånighet underställas Konungens
nådiga gillande.
Om hvad jag nu vågat framställa, finnes
förtjena uppmärksamhet af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, så anhåller jag att detta
mitt Memorial må bli till BancoUtsknttet, jemte
dess afgifna Betänkande remitteradt.
N.o 5.
Grefve Hårdy Carl Gnjlajz
Allmänna Besvärs- och EconomieUfskottet
har i dess Utlåtande för det mästa förklarat
sig icke kunna tillstyrka de föreslagne
förändringarne 1 Kongl. Förordningen den 26
Februarii 1817 angående Sockenstämmor och
KyrkoRåd; och jag är af samma tanka, som
Utskottet, utom hvad angår frågan om ett
allmänt tillträde till Sockenstämmorne, hvilket
Utskottet jämväl afstyrkt. Grunden för detta
afstyrkande är hämtad af den förmodan, att
272
Ben 31 Maji e, m.
den goda afsigten med öfverläggningarne, an;
gående åtgärder till ordnings och sedlighets
befordrande, skulle kunna förfelas, om de åhördes
äfven af ungdomen, som i syftningen
till förekommandet af de6s möjliga utsväfningaf
och oseder, troligen oftare skulle se förförhatliga
tvångsband, än en väl‘beräkn3d omvårdnad
för dess bästa. Utskottet synes mig
häri hafva misstagit sig. En lag som inskränker
naturlig frihet, anses alltid för ett tvångsband,
sorn dock endast blir förhatligt i den
mon, man mindre inser nyttan deraf för det
allmänna
så förhåller det sig med alla polisförfattningar.
De som vid Sockenstämmor
vidtagas, kunna icke blifva särdeles ingripande
i enskildas frihet, men jag tror, ätt deskul.
le upphöra att anses förhatliga och tvärtom
mera frivilligt efterlefvas, om de, som äro underkastade
deras tvängsband, få öfvervara öfverläggningarne
och besluten derom, och vänj.
des att såmedelst anse sig liksom deruti deltagande.
Utaf öfverläggningarne skulle de
upplysas om den goda afsigten med de Författningar,
som vidtogos, och deras nödvändighet;
och denna upplysning skulle hos den
ofta obetänksamma, sällan elaka ungdomen,
bereda laglydnad af öfvertygelse, mera än af
tvång. Detta är efter min tanka den allmänna
fördelen af CommunalStyrelser och Munlcipalinrättningar.
Jag har gjort denna anmärkning, mindre
med hänseende till verkningarne af det ifråga
v a
-
Den 21 Maji e. Vi? 27B
gavarande stadgandet, ty jag tror, att lika litet
hädanefter, 60m hittills, fråga blir om någons
uteslutande vid Sockenstämmor3 men
jag har ansett principen vara origtig och mot»
sägelsen alltför märkbar, om samma Ständer;
corn antagit en vidsträcktare publicitet vid
Domstolar, skulle gilla en inskränkning af den,
som alltid existerat vid Sockenstämmor.
På grund af hvad jag anfört, hemställer
jag, att detta ärende må till allmänna Besvärs!
och EconomiUtskottet återremitteras»
N:o 6.
Herr Lefrén, Johan Pehr',
Allmänna Besvärs- och EconomiUiskoiteé
har medgifvit, att flera allmänna Undervisningsverk
finnas Eom sakna Lärare och Inrättningar
för Gymnastiska öfningarne, hvilkas nytta
och nödvändighet Utskottet, långt ifrån att
bestrida, på ett tillfredsställande sätt gillar;
Men det torde tillåtas mig anmärka: att
r ö
då man vili upplysa fåken, så bör man ock
Söka medlen till dess ernående. Jag förmodar
att Utskottet haft anledning att behandla denna
fråga gemensamt med StatsUtskottet, soni
troligen utfuonit någon utväg att bestrida denna
sannerligen maktpåliggande utgift.
pil, till Ridd. «. Ad, Pr. IV Band. 18
#74
Den 21 Maji e. m.
Att uppskjuta saken till en annan Riksdag
då nådig proposition måhända vore att förvänta,
synes ej vara rätt.
Här gäller ej den regeln: att den som
vinner tiden vinner allt. Må bland andra skäl
det tillåtas mig nämna ett, som talar mot
uppskof.
Vår förtjenstfulle Stiftare af Svenska Gymnastiken,
hvars företräde framför de i andra
länder försökte, är så allmenneligen erkändt,
har ty värr en ganska vacklande helsa och
jag fruktar att hvarje års uppskof blottställer
den goda saken att förlora den person, som
ensam är i stånd att rigtigt ordna de inrättningar
i denna väg, hvilka ännu saknas.
Det torde dessutom behjertas att Centralinstitutets
Elever sakna all uppmuntran, om
ej anslag finnes tili löner för Gymnastiske Lärare
vid Gymnasierne och Skolorne
På
dessa grunder vågar jag anhålla om
återremiss af Betänkandet.
N:0 7.
Herr Lefrén, Johan Pehr:
Mig synes att Herr Lennings, från Utskottets
pluralitet afvikande tanka är ganska
rigtig. Han föreslår att Riksens Ständer i
Den 21 Maji e, mi 275
&
underdånighet skulle begära, att ett nytt Reglemente
för Judarne måtte blifva uttardadt
och att i detsamma alla sedan nu varande Reglementes
datum utkomne serskildte stadganden
rörande judarnes rättigheter och skylldigheter
deri borde intagas. Hvar och en lärer
finna, att denna grundsats är högst ändamålsenlig
och borde gälla för all Lagstiftning.
Om den blifvit följd sedan Konung Carl X;s
tid, så hade vi nu ej en så ofantlig mängd
osammanhängande spndde Författningar, att
föga någon Tjensteman finnes, som med visshet
kan påstå att han känner de föreskrifter,
som för dess befattning äro gällande. Bevis
derpå att spridda Författningar äfven i förevarande
fall förorsakat misstag behöfva vi ej
söka längre än i sjelfva motionen, som påktllat
Betänkandet, emedan Motionären ej känt
den af Utskottet citerade Förordning, som berättigar
Judarne att begagna Svenskt Tjenstefolk.
Jag anhåller om återremiss och att dessa
mina anmärkningar må, i händelse den medgifves,
få densamma åtfölja*
H»o 8.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning'.
Det har stundom infräffadt att, genom re-^
miss till obehörigt Utkott, mål blifvit hos
Riksens Ständer anmälte i annan egenskap*
än de rätteligen bordt framställas, och sådant
ar äfven förhållandet med de flere Motiönéfc
i
21 Maji e. m.
äf Riksdagsman i Hedersvärds BondeStändet,
i afseende på avskaffande af de mångfalldige
Ar^etsComineaderingar, hvarmed Landet nu besväras;
Detta amne, isnefattande en rättsfråga,
huruvida Hemmansbrukare skola bibehållas
vid deras rättigheter att begagna Soldater
till arbete, särdeles under bergningstiden, har
otvifvelaktig! tillhört StatsUtskottets handläggning,
och anser jag, för min del, att ärendet
bör till StatsUtskottets Utlåtande öfverlämnäs,
som jag till Höglofi. Ridderskapetsoch
Adelns bifall får vördsammeligen hemställa.
Hvad nu sjelfva saken angår, uppstår
först den fråga hvad Författningarna derom
stadga, som icke medgifva Arbetscommenderingari
annat fall, än till Fästningsbyggnader,
samt dernäst om ock Författningarne ej betryggade
emot Arbetscommenderingar, huruvida
icke Hemmansbrukarens naturliga rätt och
billigheten, borde befria Soldaten att till arbete
annorstädes användas, än till biträde vid
Rotebondens eget hemmansbruk. Hvad nu
först angår den första frågan, så upplysa de
fleste KneckteContracten af 1682, och flere
Kongl, stadfästelser derå af November 1685,
att Kneckten är skylldig, särdeles i andetiden,
att arbeta hos sine Rotebönder för en billig
betalning, och ägde ej tillstånd att för större
vinning utan Rotens lof och minne, hos andre
arbeta; och, att både Contracternes mening
och Regeringens omdöme derom varit sådant,
att Knecktarne ej ägde rättighet att undandraga
sig arbetet hos Rotebonden, upplyses
af Kongl. Resolution på Allmogens besvär
Den 21 Maji e, m;
27?
eF 1766. § 70 af innehåll: ”att ingen upp
budning
af Soldater får ske till enskildt arbete,
eller enskildte personers nytta, hälst sådant
i förra Resolutioner är uttryckeligen förbudit,
utan ankommer det i elike händelser på beting
och öfverelskotnmelse, allmogen och vederbörande
emellanäfvensom Kongl. Resolution på
Allmogens besvär af 1756 §, 15 innehåller:
”att Soldater vid indelte Regementerne kunna
icke förskonas för arbete vid Fästningsbyggnaderne,
dock vill Kongl. Maj:t till någon lisa
för Allmogen i Nåder låta vid desse byggnader
nyttja så mycket manskap af värfvade
Regementerne, som gjöriigheten medgifver
vid sådana förhållanden, betryggade genom
KneckteContract och nyssnämnde Kongl. Försäkringar,
har det varit oväntadt, att som Fri-;
herre Björnstjerna denna Riksdag förklarat,
Indelta Arméen skulle blifva beräknad, till
förrättande årligen af arbetscommenderingar af
mångfalldiga slag, äfvensom att EconomiUtskottet
skulla sig yttra, att Konungen agde
att förordna om Indelta Arméens användande,
utan att någon pröfning eller omdöme i detta
afseende kunde Riksens Ständer tillkomma, då
likväl denna rättighet icke lärer kunna utsträckas
till ändring eller upphäfvande af i or.
dentelige Contracter och Kongl. Stadgar förvarade
rättigheter. Det är väl en sanning,
stt, jämlikt §0 §. Regeringsformen, hufvudgrunderne
i Indelningsverket kunna undergå
jemnkning, men en sådan bör till vägabringas
i annan, än den önskningsvåg, hvarmed Ecoöomi-Utskottet
tillkommer att ärendet be-3
?78
Den 21 Maji e. «,
handla, och i alla fall måste väl Rotehållares
enskilta rättigheter i grund af medgifne
och uppfyllte förbindelser godkände kunna
bibehållas orubbeliga, sa framt enskilt rätt
skall få förblifva oförkränkt. Men, om ock så
vore att Författningarne icke betryggade emot
Soldaternes användande till Arbetscommenderingsr,
saknade inan likväl icke anledning
förvänta att sådane borde tillstyrkas, då i öfvervägande
kommer det lidande, sorn Hemmansbrukaren
derigenom tillskyndas, och titotionairerne
rätteligen anmärkt, att nemligen
genom Soldaternes lidande af desse ArbetsCommenderingar
ej allenast uppkommer större
svårighet att få leja Soldater, utan äfven
större kostnader, genom upphöjd lega, hvartill
kommer det som genast och allmänt
betungar Rofarne, att, genom Soldatens
bortovarelse under sommartiden de nödgas ej
allenast sakna det i KneckteContractet betingade
arbetsbiträde, särdeles under bergningstiden,
utan måste äfven uppbärga Soldatens
egen gröda vid Soldattorpet, och verkställa
åkerkörning och såning jemte de reparationer
vid torpet sorn Soldaten, hemmavarande, är
skylldig vidkännas. Om vid en föregående
Riksdag EconomiUtskottets enahanda behandling
som vid denna blifvit, vid saknad kännedom
om särskilte förhållanden i särskilte
KneckteContrakter af Riksens Ständer bifallen,
så upphäfver detta bifall icke hvar och en
provins partielle rätt, som beror af en partiel
pröfning af hvarje provins, förbehållne rättigheter
och får jag af anförde 6käl vörch
Den 21 Maji e. m.
sammeligen anhålla, att målet till beredande
af en sådan pröfning, må med desse erinringar
till SfatsUtskottet öfverlemnas, men. om
emot förmodan, detta icke bita lies utan Econotniötskottets
fortfarande åtgärd dervid medgifves
anhåller jag Betänkandet med desse anmärkningar
måtte till Economi- och BssvärsUtskottet
återremitteras.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 23 Maji,
förmiddagen.
N:o i*
Herr Stjernftalpe, Jonas Magnus-,
Sedan jag hört, och derefter äfven genomläst
Friherre Björnstjemas yttrande^ otn
våra allmänna Läroverk, samt KrigsAcademien
i synnerhet, finner jag mig föranlåten att,
med all aktning för den värde Talarens kunskaper,
och det nit han ådagalagt för den goda
saken i allmänhet göra några anmärkningar
vid berörde yttrande, hemtade af egen er*
farenhet.
ilen 23 Måfii
Jag har genomgått både TrivialScholi*
och Gymnasium, och tror mig således ej behöfva
hemta mycken ledning för mitt omdöme
af den nya Skolordningen, ehuru den till
en god del upphäfvit den ensidiga syftning
samma Läroverk, ännu under den tid jag genomgick
dem, måste Vidkännas, nemligen att
blott dana Prester eller Lärare. Då, t. e. undervisades
icke derstädes i Franska och Tyska
språken såsom nyare Skolordningen bjuder,
och det Philosophiska studium inskränkte
sig till Plennings Logica samt Bruemarks Moral}
icke eller fick man derstädes lära Algebra
såsom nu sker. Enligt den således förbättrade
Skolordningen, som öppnat ett mera vidsträckt
fält i alla klmskapsgrenar, måste efter
iron tanke en yngling med någorlunda fattöingsgåfva,
och sorn under coursen genom dessa
Läroverk använder tillbörlig flit, hvartill
uppmuntran så val genom täflan som belöning
medelst stipendier icke fattas, nödvändigt vinna
mera kunskaper i, allmänhet, än hvilkenCadett
som helst, äfven med afräkning af Hebraiska
och Grekiska sprakén, och denna cours,
genom Trivialskola och Gymnasium, börjad
vid 6 å 7 års ålder, kan vetkejigen fulländas
till i8:de elier i9:de åre^ rätta tiden att ingå
I MilitairStåndet. Sedan man fått en sådan
grundläggning som vid ett Gymnasium erhål'
les, matte det icke vara svårare att, efter en
använd kort tid på högre Mathematiken, prestera
OfficersExamen, än att efter ett eller 2:ne
års förlopp taga Magistergraden vid ett Universitet,
och, en snäll Gymnasist skall svårih
Den 25 Maji.
gen behöfva längre tid till det sednare. Herr
Friherrens beräkning af 12 timmars läsning i
veckan under loppet af 5 månader vid Läroverken,
såsom ej svarande emot 30 timmar i
veckan und«r 11 månader, torde kunna jämkas
då man besinnar, att Coursen genom Skola
och Gymnasium fordrar egenteligen 12 år,
hvilket väl måtte uppväga KrigsAademiens
fyra år. Hvad åter den olägenhet angår,
som Herr Friherren synes befara af dessa Läroverkens
ferier, så tror jag ej att den är
mycket betydande, ty äfven de kunna och böra
användas af en flitig yngling, och man
har icke försport att en snäll yngling genom
dem blifvit försämrad; en lat eller oduglig
deremot förbättras ej deraf, att han utan recreation
oafbrutet måste hänga näsan öfver
boken.
Jag för min del kan således icke inse;
att en snäll Gymnasist skulle blifva mindre
skicklig Mditair än en yngling, uppfostrad endast
och allenast för Krigsståndet viden KrigsAcademie;
ty hvad sorn återstår att inhemta af
Krigskonsten, skall väl nödvändigt inplantas
genom öfning i tjensten, hvilken merendels
sedermera lemnar tillräcklig tid att fortsätta de
studier sorn höra till yrket; och vi se ju dess-;
' utom mångs af våra unga Officerare med be;
rötnvärd flit egna sig åt de studier som höra
dit, samt prasstera examina som hedra detn
sjelfva och det upplysta tidehvarf i hvilket,
yi lefva,
282
Den 23 Maji,
Härmed vill jag dock ej yrka, att KrigsAcademien
är en alldeles onyttig Inrättning,
emedan den skänkt Arméen många skickliga
Officerare, och gifvit en viss lyftning åt hela
Militairståndet, genom väckt täflan ibland
de unga Officerarne, så att den som ej passerat
Academien, pär ambition gripit sig an med
studier i sitt yrke, för att ej stå efter Academiens
Elever; men då derjemte en OfficersExamen
existerar utom Academien, så synes
densammas beskaffenhet kunna eller böra vara
sådan, att en yngling med någorlunda kun^
skaper, och som med heder igenomgår dem,
bör kunna ställas i jemnförelse med en utexaminerad
Cadett; ty det beror ju på vederbörande
att fastställa en sådan Examen för en
hvar, som utan cgentelig tjenstetids beräkning
erhåller Kongl. Maj:ts Nådiga Fullmagt att
ingå vid något Regemente 6asom Officer.
Att utan vidare undersökning upphäfva
KrigsAcademien, vöre visserligen i alla fall
ett förhastadt steg; men till äfventyrs torde
man framdeles kunna jemka saken så, medelst
en lättare cours vid läroverken, eller tillfälles
öppnande att der mer egna sig åt egentliga
rniiitaira studier, att samma Academie blefve
öfverflödig; och af denna anledning förenar
jag mig på det högsta med Friherre
Björnstjerna i den framställning han gjordt ,
om en noggrann undersökning af cilla Läroverk
i Riket, och att en berättelse om deras skick
måtte till nästa Riksdag vara färdig. Hvad
jag blott velat bestrida är Friherre Björn
-
Den 23 Maji,
283
stjernas yttrade mening, att en skicklig officer
ej skulle kunna utgå ifrån våra allmänna
Läroverk, hvilket IngenieurCorpsen till en
början bäst torde vederlägga; och jag är öfvertygad
att Herr Friherren, med den upplysning
han äger, skall vid närmare undersökning
biträda min tanke.
En annan värd ledamot af Ridderskapet och
Adeln har tagit KrigsAcademiens partie af mindre
evidenta skäl, och yttrat att våra läroverk
i allmänhet ej dana rätt goda Sujetter. Det
är väl möjligt, att den värde talaren haft rätt
i något, ty hvilken åker är utan ogräs? men
att t. ex. Informatorer, hämtade ifrån Läroverken,
endast lära sina elever spela kort, är en
beskyllning den jag, till våra Läroverks heder,
tror vara så vida förhastad, som man ej
af ett exempel bör sluta till hundrade af samma
beskaffenhet.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt memorial
måtte få åtfölja de öfriga i samma ätnpq
till vederbörligt Utskott.
Nio a.
Grefve Hårdf Carl Guftafx
Höglofl. Lagutskottet har förklarat det
vara af erfarenheten ådagalagdt , att oagtadt
dels flere provincers skiljande från Götha
HofRätts jurisdiction och dels sainrn^
Dea 23 Maji,
KofRätts fördelning på flere divisioner, den
likväl icke kunnat medhinna, att med erforderlig
skyndsamhet till slut befordra alla
derstädes anhätsgige Rättegångsmål; samt
att efter den Skånska HofRättens inrättning,
eå mångå mål dit inkommit, att en större balance
af oafgjorde icke kunnat undvikas; hvilken
erfarenhet ledt Utskottet till det omdöme,
att Götha Rikes fördelning emellan två ÖfverDomstolar
varit af gällande anledningar påkallad,
äfvensom att Skånes och Blekingens
behof af nya Hofrätteus förläggande i Christianstad
ej borde betviflas; på grund hvaraf
Lagutskottet ansett sig böra tillstyrka den
Skånska HofRättens fortfarande.
Hvad Utskottet af erfarenheten inhämtat,'
kan hvar och en utan desss tillhjelp inse. Då
efter LagmansTingens slut de mesta och vidlyftigaste
målen inom en kort tid inkomma,
är det naturligt, att icke alla lika skyndsamt
kunna afgöras, utan tili och med flera månaders
uppehåll måsta uppkomma emellan afgörande!:
af mål, som på en dag inkommit, helst
icke mer än e:ne Divisioner i sender äro sysselsatte
med föredragning af lottade inål. Om
ett motsatt förhållande är hvad som afses med
det obestämda uttrycket: erforderlig skyndsamhet,
kan den omöjligen åstadkommas. Balance
af oafgjord? mål måste också, vid hvad
period sorn helst existera, då mål alla dagar
^inkomma, men icke kunna, utan förberedande
åtgärder af communieation, handlingars infor?
drande, berättelsers författande och underskrift
Den 23 Majit
285
Valide m. m.i afgörasj och denna balance måste
bli större i den mort rättegångsärenderne i
allmänhet äro flera. Jag erkänner alltså den
åberopade erfarenhetens rigtighet, men bestrider,
att den kan tillräckligen motivera resultatet
af Utskottets utlåtande.
Det är ötvifvelagtigt, att populationeng
tillväxt och utvidgandet af näringsföretag skola
medföra utveckling af flere rättsförhållanden
och följaktligen förökande af rättegångar,
men om denna verkan, som onekeligen existerat,
härrört ensamt af en sådan naturlig orsak,
hade säkerligen det deraf uppkommande behofvet,
af en Öfverdomstol ökade verkningsförmåga,
varit afhjelpt med den vidtagne åtgärden,
att öka antalet af Ledamöter och Divisioner
i Götha HofRätt. Denna orsak har
dock varit den minst verkande, utan andra
hafva tillkommit, tillfällige och öfvergående,
såsom dels nya, dels skärpta polisförfattningar,
hvälfningar i Creditförhållanden, och för»
brytelsers ökande af hvarjehanda öråker.
Åverkan på KronoSkogar, försäljning af
Brännvin, Caffe m. m., oloflig Brännvinsbränning,
innehafvande af oförseglad Brännvinsred-1
skap, försummad väglagning, Lekstugors fortsättande
utöfver en viss tid, och dylika förseelser
belädes med ansvar af böter och v ii
ten, ojemförligt större, än hvad som förut varit
vanligt. Då dessa höga böter å ena SM
dan lockade till tätare åtals anställande och
Den 2 5 Maji.
å den andra till större bemödande att undvika
ansvar, samt härtill kommer att Författningar*
nes obestämdhet någon gång lämnat rum både
för obehöriga åtal och obehöriga undflygter,
var det naturligt, att rättegångarne om sådane
frågor skulle ökas, och äfven dragas så långt
det med måttlig kostnad lät sig göra. Förut, jag
vet det af egen erfarenhet, anställdes ofta åtal
för åverkan å Kroooskogar och för försummad
väglagning, sorn sällan föranledde till egentlig
rättegång och nästan aldrig kommo till
HofRättens pröfning, emedan man ansåg den ringa
plikten för en gärd, som tacksamt borde be-*
talas. Sedan nu åter i de flesta fallvitena blifvit
upphäfne och ansvaret således minskadt,
hvilket äfven i flera fall torde framdeles in-**
träffa, skall mängden af så beskaffade rättegångar
aftaga.
Den genom Dlsconternes mynträttighet utsträckta
enskilda crediten, vidkändes, genorrt
deras indragning och andra orsaker, en ovanlig
rubbning, hvaraf följden blef Lagsökningar
och concurser till en förut oerhörd mängd, oförmågan
att betala och bebofvet af anstånd,
samt till en del kanske äfven mindre redlighet,
gjorde hvarje sådant mål till en vidlyftig
rättegång, för hvars uppehåll man gerna begagnade
utvägen att söka HofRättens pröfning.
När nu snart den oförsigtigt begagnade conjuncturen
hunnit fullt utveckla sina följder i
afseende på enskildas creditforhållanden Och
det varnande efterdömet af andras undergång
athåller från obetänksamma speculationer, skall
Den 25 Maji.
287
mängden af Lagsöknings- och Concursmål alltmer
minskas.
Brottmålens ökade mängd lärer icke kunna
tillskrifvas någon egentlig förändring i nationens
lynne, utan till en del kunna anses
härflyta från Handelns och näringarnes aftagande,
hvarigenom t»n mängd af menniskor,
Vane vid mera oböstämde näringsfång kommit
att sakna sysselsättning; men genom en förbättrad
Polis och Criminal Lagstiftning, skola
äfven brottmålen aftaga.
Emedlertid ökades Rättegångarne 1 Götha
HofRätt och åtgärder vidtogos för att sätta
densamma i stånd , att oafbrutit fullgöra sitt
vigtigare Domarekall'. Wermeland skiljdes från
dess Jurisdiction
och ställdes under Svea
HöfRätts
men just denna omständigheten ,
att den ena IdofRätten kunde bestrida ökade
göromål, utan behof af ökadt arbetsbiträde,
hvaremot den andra, med denna minskning i
göromål, likväl var öfverhopad, bevisar, att
orsakerne voro locala och tillfällige. Extra
Ledamöter adjungerades; ordinarie Lédamöternes
antal ökades; HofRätten indelades på fyra
divisioner och äfven en femte formerades under
någon tid. Att vid de tillfällen, då flere
nya Ledamöter varit adjungerade, ett betydligt
större antal mål afgjordes, är naturligt;
men att deremot HofRättens tillökning med 2
Ledamöter och indelningen på 4 Divisioner
Verkat mindre, kan lätt förklaras, då man besinnar,
att de af Rotlar föredragandes antal ö -
288
Deri 2D Maji,
kades endast med i, och att, genom minskningen
från 5 till 4 föredrigande på hvarje
division, ordningarne oftare återkommo, så att
hvarje Ledamots förberedande arbete ansenligt
ökades; och kanske må man anse det möjligt*
att denna ökade arbetstyngd minskat hågen,
att påskynda målens afgörande. Man har klagat
och man klagar änDu öfver långsamheten
i afgörandet af de vid HofRätten anhängige
Rättegångar och man betänker icke, att Pärternes,
dels vårdslöshet och okunnighet i utförandet,
dels bemödande, att vinna utdrägt,
kanske oftare vållar uppehåll, än Domarens
mindre förmåga att medhinna göromålen.
Man klagar öfver ballance af oafgjorde mål
utan att beräkna, huru många af dessa varit
incompiette,
HofRätternes arbetsförteckningar bestyrka
hvad jag uppgifvit. Afgjorde vädjade och instämde,
lottade Besvärs- 6amt underställde
Brottmål jemte besvarade Kongl. Maj:ts Remisser
utgjorde år 1812 i Götha HofRätt 2038
och år 1821— 2581. Tillökningen på dessa
slags maij deraf största delen utgjordes af lottade
Besvärsmål, var icke så förfärlig; mea af
sådane mål, sorn utan Communication afgjorts,
Var antalet 1051 år 1812 och 3606 år 1821,
således 2555 flera det senare, än det förra året.
Den, som är bekant med göromålen i en
HofRätt, finner säkert, att af dessa 360b mål
Största delen måst vara Besvärsmål och af
den egenskap, att Besvären funnits påtageli
gen
-
Ben 31 M']i.
289
gen obefogade. Ett sådant förhållande k#n
icke vara eo följd af annat än de tillfällige
orsaker, som förut blifvit anförde. Under loppet
af 9 år, eller ifrån 18 »3 till och med
1821, har Götha HofRätt 3 år afgjort flera
mål. och 6 år fane, än som dit inkommit), inberäknadt
balancerne frän de nästföregående
åren. Högsta beloppet af balancen af färre
afgjorde än inkomne mål* för något af dessa
år har varit 243; men om man beräknar alla
9 åren tillsammans, ha, under deras förlopp,
inalles blott 301 mål mera inkommit, än som
blifvit afgjorde. Om balancen af oafgjorde mål i
desärskilda HofRätternejämnföres, uppkommer
det resultat, att deri i Götha HofRätt vid 1813 års
slut utgjorde nära en åttondel af då inkomne
Och från förra året balancerade mål, men 182c
icke fullt eo tiondeli hvaremot i Svea HofRätt
balancen vid 1813 års slut utgjorde en treti^-  öndedel, men vid 182i års slut en tjugufemtedel
af Inkomna mål, att således balancen i
förhållande till inkomne mål i Götha HofRätt
minskats, mea deremot ökats i Svea HofRätt.
Till Skånska Hofrätten inkommo ifrån dess
början, den 4 julii 1821, till samma års slut,
728 mål, hvaraf 190 vöro då oafgjorde. Hela
summan af i Gotha HofRätt, under loppet
af år 1821, inkomne och från förra året halancerade
mål var 6248 och de vid nämnde
års slut oafgjorde 754.
Det kan val icke utan Speciel granskning
Bil till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band. 19
-■ ' , - <
296 Den 2$ Maji.
af Rådarne, bestämdt utrönas, men man iziå
likväl med någorlunda säkerhet antaga, att
desina balariee hufvudsakligen utgjorts af incomplette,
eller sådan» mål, hvars föredragning
berodt på föreskrifters fullgörande af
Parterae,4 oeh denna förmodan vinner mycken
sannolikhet vid jemnförelse med förhållandet
inom Skånska HofRätten, der den, i mohn af
infcomne, högst betydeliga summan af oafgjorda
mål utmärker att balance, oberoende af
HofRättens arbetsförmåga, måste existera, e-*
när antalet af afgjorda mål, under sista halfåret
1821, i Skånska HofRätten blott utgjort
538 och i Götha HofRätt 657, utvisar en skillnad,
som icke lärer kunna tillskrifvas bristande
förmåga eller flit hös Ledamöterne i deri
förra.
Resultatet af det nu anförda, blir, att den
betydeliga tillökniugen af Rättegångarne i Götha
HofRätt kan anses temporär, härrörande
af tillfälliga orsaker, med hvilkas upphörande
den öfverklagade olägenheten skall aftaga; att
de vid Sessionernes slut befintelige balancerne
icke utmärka långsamhet i måleris handläggning,
utan äro en följd af HofRättens egen-*
skfp af permanent Domstol; Och att dessa balancer,
ehuru till numerären ökade, likväl
tilltagit i mindre förhållande, än målen i allmänhet;
hvaraf följer att Skånska HofRättens
inrättning icke varit nödvändig för målens
skyndsammare behandling, helst om detta ändamil
för någon tid behöft befordras, säkrare
@ch för Staten mindre betungande medel dertill
ben 23 Maji.
flihhits medelst Extra Ledamöters adjungerände
fried arfvoden, ellger ordinarie Ledamöters constituterande
med lön, antingen till de nuvarande
4 Divisiönerfaes förstärkande eller formerande
af en ny, genom hvilka medel äfven
den drygare kostnad undvikits, söm troligen
blir af nöden, i anseende till Skånska HofRättens
behof af flera Ledamöter.
Närheteri af en ÖfverDorhstoI skall föranleda
dess besvärande med mål, sorn man kanske
icke skulle anse mödan väröt, att på län.*
gre afstånd fullfölja. Göromålen skola alltså
ökas, och dessutom torde en förstärkning af
Ledanäöternés antal erfordrasj så vida de skos
la njuta någon ledighet och görömålen icke
skola afstadna vid inträffande sjukdom elier
annat förfall,
Öni, å éh annan sida, afseende! på öbe*
scjvämligheten för Invånaren i aflägsna provincer,
att på längre afstånd utföra Rättegångar
ingått i beräkning vid inrättningen af den ifrågavarande
HofRätten, anser jag denna anledning
vara mindre vigtig; det är en äälsyfrt händelse,
att en part personligen inför talan i HöfRätteooch
förmonen af deäts närbelägerihet består
då endast i besparing af postporto och möjligeh
åf tid, genom något kortare Vade-, BesväfsÖch
Communicatiohstid; men då def icke kart
fordras, att det allmänna gör Uppoffringar,
för att minska några enskildas utgifter, bör
ålit afseende på ari sådan anledning förfalla
Efter
min öfvertygelse är alltså LagUtri
Den 23 Maji.
skottets utlåtande angående den Skånska HofRättens
nödvändighet ogrumiadt. Jag har framstäldt
de omständigheter, hvarpå mitt omdöme
sig grundar, och jag anser dem föranleda
ärendets återremitterande, till samma Utskott,
om icke Höglofl. Ridderskspet och Adeln
skulle finna för godt att förkasta utlåtandet»
Men andra omständigheter bestämma mig, att
ogilla den Motion, som föranledt detsamma. 1
valet imellan, å Nationens sida, en uppoffring,
som kunnat sparas, och, å Regeringens sida,
återkallande af en beslutad och verkställd åtgärd,
tvekar jag icke att yttra mig för det
förra. Den tillökning i beskattning, gom deraf
kan bli etl följd är icke betydlig, och jag
anser Riksens Ständer icke böra i detta fall
undandraga sig den, enar ändamålet med den
ifrågavarande åtgärden ©tvifvelaktigt varit samhällets
nytta, och den kan klandra;, endast
såsom mindre nödvändig, icke som skadligt
Jag fruktar icke något missbruk söm följd af
ett sålunda motiveradt bifall, utan är tvärtom
öfvertygad, att derigenom Riksens Standar
skola bereda åt sig det iörtroende, att icke
framdeles sådane steg skola vidtagas, som kunna
hindra dem, att låta öfvertygelsen om det
rätta grundlägga deras beslut. I följd häraf
torde frågan till StatsUtskottet böra återremitteras,
med föreskrift, att å stat uppföra de för
Skånska HofRätteti nödige utgifter.
Beträffande frågan om de 500 R:dr som
blifvit Advocatfiskalen i Götha Hof-Rätt i Nådex
tillagde, såsom ersättning för förlorade
Den 25 Maji,
sportler, kan jag ingalunda gilla den grund,
hvarpå StatsUtskottet bygdt tillstyrkandet om
denna gratiftcations uppförande å allmänna ini
dragningsStaten. De Advocatfiskalen tillkommande
laglige sportler bestå hufvudsakligast i
dess indel if böter. Någon bestämd inkomst
af denna beskaffenhet är icke genom Fullmagi
ten honom försäkrad, lika litet som någon
annan publik auctor; och en ersättning för
möjlig minskning af 6ådan inkomst bör alltså
lika litet komma i fråga, som någon minskning
i lönen i fall af betydliga ökade portier.
Det skulle strida emot allt moraliskt begrepp
om Staten skulle åt några dess Embetsman
garantera en inkomst, grundad på förbrytelser
ernet lagen eller olydnad emot Domstolar* laga
kraftägande beslut. Om man dessutom efter
den slags billighetsprincip, sorn StatsUtr
skottet antagit, skulle handla conseqvent, borde
jemförelse uppgöras emellan Advocaifiska*
lens i Götha HofRätt bötesandel, den tid Herr
Lagman Hedenstjerna å denna tjenst erhöll
Fullmagt, och nu,
Som Riksens Ständers beslut,' ehvad det
än kan i detta ämne blifva, icke bör stödjas
på origtiga grunder, hemställer jag att äfven
denna del af Utlåtandet måtta till Statsutskott
tet återremitteras.
pen 2 3 Maji.
N;ö 3.
Gräfve von Schwerin, Fredric Bogislaus;
Höglofl, Lagutskottet tillkännager uti sitf
betänkande, att det anser 5 Gap. I §• MissgcningsBalken
böra oförändradt bibehållas*
intill dess att MissgerningsBalken i hela dess
vidd hunnit öfverses Och förbättras: LagUt
skottets
förslag till svar å Kongl. Majus nådiga
proposition är: att betänkligheter finnas
för Rikets Ständer, att till följe af den gifna
upprtianingén inkomma med underdånigt förslag
till en förändring af t $. uti 5 Cap. Miss»
gerningsBalkeri, hvarigenom jemte vissa bestraffningsgraders
uppställande, det nu stadgade
dödsstraffet i detta fall må aldeles upphäfvas»
t>å fråga uppstod öm Remiss af denna,
Kongl. Majus Nådiga proposition, anförde jag
att jag i RiksdsgsOrdningens 33 som begränsar
LagOtskottets åtgärder till blott utarbetning,
af remitterade förslag, samt i Riksdagsordningens
56 §. som bestämmer viss tid för Riksdagsmannen^
rätt éft väcka frågor eller framställa
förslag, såg hinder för Rikets Ständer att gå
Kongl. Majits nådigst yttrade önskan till mötes-.
Dl Grundlagen ovilkorligen föreskrifver, att
Konungens propositioner ej få omedelbarligen i
Stånden afgöras, tillstyrkte jag remiss till Lagutskottet,
förväntandes,, jsg bekänper det, att
de skäl, sorn jäg anfort för frågans behandlingssätt,
jemväl skulle synas det Högloft.
Lagutskottet vigtiga.
Den 33 Maji,
295
Jag gillar fullkomligen dst beslut, som
Höglofl. Utskottet fattat, men ej de motiver
hvarpå det blifvit grundadt. Då jag nu för
mina tankar öfver ämnet utber mig ett rum i
Ridderskapets och Adelns Protocoller, är det
icke min afsigt att hareda återremiss af Utskottets
Betänkande- Det är blott öfver de
vid frågans behandling vidtagne former, sorn
jag ämnar yttra mig; formerna utgöra i conStitutionella
stater rättigheternas egentliga garantier.
Det fordras tid innan man lär sig
respectera dem. Den ena måste lära af den
andra, och erkännandet af begångna misstag
bör ej falla medborgaren tungt.
Grundlagen har visligen stadgat att Ståndens
öfverläggningsprotocoller skola tryckas.
I den kedja af tankar och handlingar, sorn sammanbinda
generationerna skola kommande tiders
både Representanter och Ministrar finn*
en ledning, när de frukta att förvilla sig i ögonblickets
labyrinth. Så har politiken förädlat
sig sedan dess Agenter börjat att på döda*
sängen bikta sig inför det uppväxande slägtet;
och sjelfva Machiavellis läror hafva upphört
att vara farliga, sedan hvar man känner dera.
RegeringsFormens 87 §. föreskrifver ordningen
för ändringars beredande i allmänna lagen.
Ständernas Lagutskott skall yttra sig,
både öfver enskild Riksdagsmans önskan om
lagförändring, och om Konungen finner för
godt att någon lagfråga för Riksens Ständer
framställa. Högsta Domstoln åligger det, att
29«
Den 2.5 Maji,
yttra sig innan Konungen för Riksens Ständer
framställer en af honom önskad lagföränd.ing,
och att om Ständerne föreslå lagförändring,
yttra sig innan Konungen deröfver sitt beslut
fattar,
Det är lätt att inse lagstiftarens afsigt
med denna föreskrift. Han har i frågor om
förändringar i allmänna lageö velat tillägga
Högsta Domstolen samma inflytelse och samma
återhållande kraft, sorn han i frågor om förändringar
i Grundlagen, tillagt ConstitutionsUtskottet;
och dfjt är att befara, att en rubbning
i denna föreskrifna ordning förr eller sednare
skulle kunna föranleda till obetänkta lagfor-»
ändringar.
När Konungen uppmanar Ständerna att in»
komma med förslag till förändring af en viss
Lag ligger icke i sjelfva denna uppmaning ett
förslag? månne ej öfver motiverna till denna
gjorda uppmaning eller öfver rigtigheten af den
idée, att dödsstraffets afskaffande för de sorn
tala lasteliga om Konungen, Drottningen och
Thronföljaren, och itt fängelsestraffets införande
i dess ställe, verkeiigen utgör en fordran
af tidens mildare åsigter, Högsta Domstolens
yttrande bordt inhämtas och tjena Lagutskottet
och Ständerna till upplysning och vägledning
vid fattandet af deras beslut , såsom ConstitutionsUtskottets
Betänkande gör när det är fråga
om att besluta om Grundlagsförändringar.
Men det yttrande af Högsta Domstolen, som
åtföljde Konungens proposition, gaf det någon
Den 2 5 Maji.
2 97
upplysning öfver frågan; någon vägledning för
beslutet?
Om Riksens Ständer, i följd af Kongl.
Majus gifna anmaning hade föreslagit dödsstraffets
afskaffande, så hade ofelbart för att
fylla Lagens föreskrift, öfver detta Ständernas
förslag Högsta Domstolens tanka bordt inhemtas,
innan Konungen i StatsRådet kunnat fatta sitt
beslut? Än om Högsta Domstolen funnit skäl
att afstyrka den af Ständerna föreslagna milaringen,
sedan likväl Konungen genom sin till
Ständerne afgifoe uppmaning att inkomma
med förslag till mildring så godt som på förhand
sanctionerat Ständernas Förslag: hade
väl då de för förändringar i allmänna Lagens
föreskrifva förmer iagttagne?
Om Konung och Ständer skulle sig emel.
lan öfverenskomma om förändringar i allmäna
Lagen, utan att Högsta Domstolen blifvit
börd och om Konung och Ständer skulle sig
emellan öfverenskomma om förändringar i
Grundlagen, utan att ConstitutionsUtskottet
blefve hördt, så skulle väl med skäl kunna frågas
om våra Lagar, så vål den allmänna som
Grundlagen äga de garantier, hvarmed 1809
års Lagstiftare ville skydda dem
Då
Kongl. Majus Nådiga proposition Ridderskapet
och Adeln förelästes, tyckte jag
mig genast deri finna en afvikelse ifrån den
föreskrifna formen. Jag ville ej tydligare
än jag gjorde uttrycka min tänka, ty jemväl
*98
Den 23 Maji,
för Riksdagsmannen, sorn fritt brukar tala och
utlåta sig fins det vissa förmer, som han villigt
iagttager fastän de icke blifvit af Grundlagen
bestämde. Prejudicatet hade blott till
en del existeradt om Lagutskottet behsndladt
frågan på sätt, som jag föreslog. Men sedan
Utskottet inlåtit sig i pröfning af Hufvudfrågan,
har jag ansett för min pligt att genom
dennj min Reservation förvara formens helgd»
Bilagor
till PleniProtocollet för den 27 Maji,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr PrintZenfchjöldi Carli
Det sätt, hvarpå Höglofl. StatsUtskoftet
behandlat denna fråga synes mig icke instämma
med den hushållsprincip, Utskottet under
loppet af hela denna Riksdag Oafbrutet följt
Vid handläggningen af alla sådane mål, sorn !
Ktier eller mindre mon åsyftat någon utgift för
Statsverket, tvertom tycker jag mig uti Ut
-
Dsu 27 Maji j, ftik
skottets tillstyrkande igenkänna en frikostighet,
lika litet förenlig med Statens nuvarande
knappa tillgångar» som den, efter min öfvertygelse
icke är byggd på rättvist och billiga
grunder. Jag har ailtid föreställt mig, attnär
man skall tillstyrka eller bevilja ersättning
för en uppgilven förlust» bör man först med
noggrannhet undersöka hvari förlusten egenteligen
består samt huru 6tor den är, och derefter
bestämma om och till hvad belopp ersättning
må äga rum. Ingen af dessa omständigheter
finnes likväl af StatsUtskottet va*
ra iakttagen* Jag kan af dess Betänkande icke
en gång hemta ledning för mitt onidöme,
huruvida någon förlust här verkeligen ägt rum
eller icke» man har väl sagt, att AdvocatFiscalen
förlorat påräknade sportler» men
hvilka desse sportler äro, och af hvad beskaffenhet,
såsom t. ex. mer eller mindre laglige,
säkre eller endast beroende af tillfälliga
händelser, derom har man lemnst oss i fullkomlig
okunnighet, och i stället nöjt sig med
att tillstyrka uppförandet å Stat af den utaf
Regeringen heviljade årliga gratification 500
R:dr, hvilken benämning icke olydeligen synes
visa, det ersättningen hufvudsakligen är
grundad på godtycke, ^och att den lika lätt
kunnat bestämmas till två- å tredubbelt belopp,
i fall man så behagat. Det är af sådan
anledning och med öfvertygelse om nödvändigheten
att varsamt behandla alta frågor,
hvilka kunna leda till något prejudieat i en framtid,
sorn jag vågar ödmjukast hemställa, o,m
icke Betänkandet i denna del bör återremitte
-
v
5oo Ben '27 Afayf /. m,
ras till StatsUtskottet, för att, efter inhemtade till J
förlitlige upplysniogar i de omständigheter sorn
här ofvan äro anmärkte, inkomma med ett'
derpå grundadt förslag till sportelersättning för
AdvocatFiscalen i Götha HolRätt.
I öfrigt torde det tillåtas mig vid detta
tillfälle upplysa, huru en nästan lika beskaffad
sportelersättnin^sfråga,som den nu förevarande,
helt nyligen af Regeringen blifvit afgjord.
KammarCollegil , Secreterare ingick nemligen
till Kongl. Maj;t med underdånig ansökan otti
ersättning med 500 Rtdr Banco årligen för de
sportler honom frångått, derigenom att Kongl.
Maj;t nn mera sjelf i Nåder tillsätter LandsKammererare,
Land'Räotemästart och Kronofogs
detjensterne, hvar å Fullmakter förut af KammarCollegium
blifvit utfärdade. Uti nådigt svar härå
af den 20 nasti. Mars har Kongl. Msj:t täckts förklara,
det ersättning väl skulle erhållas, men
icke med någon rund summa, såsom Secretereren
begärt och KammarCollegium tillstyrkt,
utan efter meddelad och af StatsContoiret granskad
uppgift på de lagliga sportler, sorn genom
den skedde förändringen årligen gårt förlorade.
Om samma utväg, hvilken jag tror
vara den rättaste, vidtoges i afseende på AdvocatFiscalens
i Götha HofRätt ersättningspretention,
skulle man utan tvifvel lättast
komma från denna sak, hvilken i alla fall efter
mitt begrepp aldrig af Riksens Höglofl.
Ständer kan afgöras så, att icke antingen Staten
eller den enskilte derigenom skall blifva
Den 27 Maji f. m„
lidande, hvaremot StatsContoiiet, enligt min
tanka är i tillfälle att undvika båda dessa ytterligheter,
enär detsamma af de dit årligen
inkommande uppgifter äger en säker ledning
för sitt omdöme, huruvida och till hvad
belopp sportelersätlnirigeh lagligen bör äga
rum.
N:0 2.
Herr Rothlieb, Axel'.
Behöfligheten af dötl uti Christianstad «ri~
Ställda HofRätt har Höglofl. Lagutskottet
i dess Betänkande erkänt, och jag för min
del är af enahanda tanka» Kongl. Gotha Hof-'
Rätt har med all både vilja och förmåga den
ager, icke kunnat medhinna så skyndsamt som
rättvisans kraf fordrar, afhjelpa de der atfchängige
besvär långt före nya HofRättens inrättning,
och det är nu omöjligare än förr,
hälst de der anhängige mål mera till, än afÉagit;
och en mängd Lagsökningsmål som öfverklagats,
endast till vinnande af förlängd
betalningstid, öka i betydlig mohn HofRättens
arbeten. Jag tillstyrker derföre återremiss af
StatsUtskottets Betänkande, med anmodan att
uppgifva medel till anslag på Stat för den i
Christianstad anställde nya HofRätt.
Den 27 Maji f. tiis.
N:ö 3;
Grefve Hård, Carl Q u/laf i
Hvad söm föranledde mitt sista Plenida-^
gen afgifne yttrande rörande den i Christianstad
inrättade HofRätten, var icke blott min
förut fattade öfvertygelse i detta ämne, utan
äfven LagUtskottets behandling deraf. Utskottet
åberopar nemligen endast erfarenheten till
grund för sitt yttrande. På frågan är af den
beskaffenhet, att individuel erfarenhet derom
endast kunnat vinnas genom någon slags handläggning
vid rättegångsärender, och det iriotri
Götha HofRätts jurisdictioh, eller ock genom
granskning af verificerade facta, meri det förra
erfarenhetsinedlet icke kan anses hafva ägt
rum för mer än en ringa del af Utskottets ledamöter,
och det sednare icke lärer blifvit be;
gagnadt, enär ingen enda speciel uppgift blifvit
meddelad, tror jag mig icke hafva orätt
yttryckt mig, då jag benämnt Utskottets Utlåtande
för ogrundadt, enär det alltså innefattat,
icke en utredning af de omständigheter,
hvarigenom ett säkert omdöme kunnat grundläggas,
utan blott en enskild opinion; och jag
ansåg mig så mycket mera dertill befogad%
som min enskilda opinion var deremot stri.,
dande. Jag ansåg mig böra instämma i resultatet
af Utskottets Utlåtande och tillstyrka me.
dels anslående för den Skånska HofRättens
fortfarande, men jag ansåg mig icke böra grunda
mitt tillstyrkande på erkännandet af denriä
Deri 27 Maji f. m.
HofRätts nödvändighet, då min öfvertygelse
ogillade denna grund. Jag framställde de om-;
ständigter, som töranledt min öfvertygelse _
de orsaker, som verkat Rättegångsärendernes
betydliga ökande i Götha HöfRätt, och de uppgifter,
söm kunde upplysa föthållandet med
dessa ärénders mängd och möjligheten af deras
behöriga handläggning, utan inrättning af
en särskild FlofRätt. Om än det resultat, jag
häraf dragit, icke af alia anses vigtigtj har jag
likväl satt Ridderskapet och Adeln i tillfälle *
att i ämnet fatta ett omdöme, då jag anfört
grunder, hvarpå ett sådant kan byggas, och
jag har således genom mitt anförande fyllt ert
en brist i Höglofl. Lagutskottet® Betänkande.
Hvad sjelfva hufvudsaken beträffar, eller
den Skånska HofRättens nödvändighet, hafva
åtskillige Ledamöter yttrat sig derföre, och
sökt bevisa detisamma ur tvenne synpuncter,
dels brist på erforderlig skyndsamhet vid målens
afgörande i Götha HofRätt, och dels behofvet
af en närmare tillsyn vid DomareEmbetets
utöfning i de från Götha HofRätt sflägsftare
provincerne Skåne och Blekingen.
1 förra afseendet får jag åberopa hvad jag
förut yttrat. Jag har visat, att under loppet
af nio år nästföre Skånska HofRättea? inrättning,
öfverhufvud blott 33 mål årligen mera
till Götha HofRätt inkommit, än s»m blifvit
afgjorda; att balancen af oafgjorde, i förhållande
till inkomne mål var mindre 1821 än
liiäj- och den var det äfven 1S20, samt att
Den 27 maji f, m.
största tillökningen af mål bestått uti sådane,
som utom communication afgjorts, i följd
deraf, för det mästa, att besvären varit obefogade;
hvaraf jag dragit den slutföljd,
att rattegångarne i Götha HofRätt, af tillfälli—
ge orSaker ökade, åter skola minskas och att
genom något temporairt arbetsbiträde detina
ÖfverDomstol skulle framdeles kommit i tillfälle,
att utan uppehåll handlägga de inkommalide
måleri. Denna min förmodan är icke
Vederlagd af hvad som blifvit anfördt ödh
kan icke Vederläggas annorlunda, ätt genom
framtidens utslag. I anledning if Grefve Posses
yttrande om goromålefts ökade mångd 18«3
och 1814, får jag upplysa; att balancen båda
dessa år Var mindre än 18x2* och målen 18>3
blött 400, och 1814 endast sco flera* än »812,
Då jag sagt att Götha HofRätt behÖfdetemporiirt
biträde, har jag också mött den gjorde
anmärkningen, att målen ännu icke aftagit.
Jag har trott, att de framdeles skola aftaga,
och detta skall framtiden besanna För ett säkrare
bedömande af frågan hade det Varit vigtigt
att veta, hurti många af de årligen halaticerande
målen varit tili föredragning färdige
och huru månge icke, men härom lemna arbetsförteckningarne
ingen upplysning Saöftolikt
är visserligen, att den Skånska HofRättens
inrättning skall befordra målens skyndsammare
afgörande, men icke i större mon, än om Gö
tha HofRätt blifvit förstärkt — och möjligen
torde denna förmon motvägas af det
friare utrymme för träfgirigheten, som genom
den
Den 2 7 Maji f m.
den hya Hofrätten blifvit beredt, och hvilket
lärer öfverflödigt begagnas, enligt den uppgift
Herr Tham gjort öm målen i Skånska HofRätten,
bland hvilkas antal icke ärö upptagna
de utom Rotul föredrägne. Öm deri af Herrar
Tham och Manherstam framställde princip cm
Rarternes rättighet till beqvämlighet vid rättsökande
skulle fullföljas, funnes jugen gränö
för antalet af ÖfverDomstoiar.
1 w ’ : ( t ' . I ’ , ,r
I senare afseendet eller behofvet af en
härmare tillsyn öfver DomareEmbetetg utöfning,
torde jag få erinra, att HofRätteas verk»
samhet inskränker sig till upptagande äf klagomål
och remitterande till AdvocatFiscals
Embetets handläggning af sådane mål, deri
begångna felagtigheler anmärkas, och denna
verksamhet beror icke af ett stone eller mindre
afstånd, Om Skånska Hofrätten i detti
afseende redan verkat nyttigt, lär det bero på
ombyte af Domare, en åtgärd, som äfven Götha
HofRätt kunnat vidtaga.
jag förnyar alltså min förut gjorde hemställan
om ärendets återremitterande till Lagutskottet,
så vida icke Höglofl. Ridderskapet
bch Adeln skulle finna för godt att förkasta
tjtlatandet.
feil. till Ridd. o. Ad. Pr; IV Band; 2©
£ofl Pen '27 Maji f. m
N:o 4.
Herr Berghman, Ambrojius Magma'.
Redan då i Sällskapskretsarne begynte
omtalas, att en ny HofRätt skulle inrättas 1
Christianstad, yttrade sig allmänna rösten enhälligt
deremot. Man ansåg denna HofRätt
aldeles icke nödig, och endast medföra en dryg
kostnad för Staten, som kunde undvikas, om
Götha HofRätt blefve förstärkt med någre Ledamöter,
då Presidents, jemte någre Ledamöters,
HofRättsBetjentes, med fleres löner tillika
med kostnaden vid inköp af ett HofRättshus,
kunde besparas. Man smickrade sig med hopp,
att ryktet härom skulle vara ogrundadt och ej
kunna besannas, trien det dröjde ej länge innan
man erhöll visshet om dess fullbordan och
allmänna tänkesättet förblef detsamma, utom
hos dem, som kunde vara intresserade i saken.
Jag har icke nog egenkärlek att lita på mitt
eget omdöme i saker af vigt, så vida mera
upplyste och kunnige män ej gifva deras bifall
dertill. Och då ganska många sådane i
denne sak yttrat lika öfvertygelse med mig,
har jag trodt mig såsom Riksdagsman pligtig
draga detta ärende under Riksens Högloflige
Ständers pröfning. Jag har derföre till Höglofl.
Ridderskapet och Adeln icgifvit ett Me-)
morial, om indragning af i senare åren tillkomne
öfverflödige Embetsverk, Tjenster och
Pensioner m. m., hvaribland äfven den nya
HofRätten fanns upptagen, för att kunna min
-
Den 27 jtfvyV /, ml
ska RiksStaten, och J följd deraf nationens så
högst tryckande bördor.
En värd Ledamot af Vällofl. BorgareStåndet,
Herr Lindström har ock vakt Motion
om nya HofRättens indragning, och är det i
anledning deraf, som det nu uppläste Stats och
LagUtskottens Betänkande blifvit afgifvet.
LagUskottet tillstyrker denne HofRätts bi be—
behållande såsom nödvändig och anför ibland
andre skäl dertill Skånes och Blekinges aflägsenhet
ifrån Jönköping, hvilken skall medföra
hinder och uppehåll för rättsökande parter.
Denna aflägsenhet reducerar sig dock till 20 å
30 mil, och huru mycket kunna då de med
skäl beklaga sig sorn bo 50 å 100 till och med
150 mil ifrån Svea HofRätt och der skola bevaka
sina Rättegångar? Efter dea princip
Lagutskottet tycks vilia etablera, skulle vi få
många HofRätter i Riket. Det synes ej billigt
att för Invånarnes i Skåne beqvämlighet,’
det öfriga Rikets Inbyggare skola beskattas,
hvaraf såsom sagt är, en stor del hafva 4 till
5 gånger så långt till deras HofRätt, som Skåne
hittills haft. Utan all tvifvel skall Götha
HofRätt medhinna att handlägga alla ifrån
Skåne och Blekinge inkommande mål, om den
får någon tillökning i sin personal; så att äfven
det skälet till nya HofRättens nödvändighet
försvinner.
I ett så fattigt Land som Sverige, bör man
med största sorgfällighet inskränka alla utgifter
och anslag till de ytterst nödvändiga, för
Den 27 'Maji f. rn.
att icke sluteligen ej ens hafva tillgång till
desse. Man bör väl akta sig att beskatta så
högt, att raan till slut ej har någon sorn töt—
raar bära den ringaste skatt.
Och då StatsUtskottet förklarat sig ej veta
utvägar till anslag för méranämnde nya Hofy
Rätts allönande, öra ej nödige utgifter för andre
ändamål skulle innehållas, eller eh till—i
ökning i Bevillningen besldtasj så får jag vördsammeligen
föreslå: att HöfRätted i Skåne och
Blekingen mätte indragas och Presidenten
samt de Ledamöter, hvilka ej kunna finnas
nödige till förstärkning af Götha HofRätt*
jemte de af Betjeningen sora hafva Fullmakter,
sättas på IndragningsStat tills de, efter
derom af Riksens Ständer hos Kongl. Majit
tillgörande underdånig anhållan blifva vid skeende
ledigheter i Svea och Götha HofRätter
flyttade till lika Embeten och Tjenster. Någre
af Ledamöterné och kanske äfven af Betjeningen,
skulle transporteras till Götha HofRätt.
För dem af Betjeningen, Vaktmästare
och så kallade Poster sorn hafva Constitutorlaler
kunde helt eller halft års lön anslås såsdm
gratifikation.
Re® ®7 Maji p, m.
Bilagor
till PleniPro loco lie t för elen 27 Maji
eftermiddagen.
N;o 1*
Herr Lefrin, olian Pehr;
Jag har utgått från, den synpunkt* alfe
Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse ej borde an->
ees sorn en bestämd proposition, utan sorn ett
tillkänmgijvande af Kongl. Maj:ts åsigt af publicitets
frågans behandlande.
Af denna orsak har jag ansett att Motion
af enskild Riksdagsman nödvändigt erfordrades
för att få frågan handlagd och derföre
gjorde jag, såsom vän af offentligheten, min.
Men sedan jag nu af det, till justering i
föremiddags uppläste Protoeolls utdraget trott
mig fiona att detsamma ålägger Utskotten, att
med Betänkanden i ämnet till alla dess delar
inkomma, j så anses jag m.in Motion för det
härvarande (jag anhåller vördsamt att Ridderskapet
och Adeln täckes, fästa sig vid ordet
närvarande) alldeles, öfverflödig och låter
den, om Ridderskapet och Adeln, så önskar,,
gerna förfalla, i förmodan att Utskotten, upp-*-  taga så väl hufvudfrågan som detaljerne*
gös, denna, förklaring för att ådagalägga, %£&
Den 37 Maji c, ml
jag ej ledes af envishet, utan af lugn värma
för en sak, som jag innerligen älskar och af
skyldig eftergifvenhet för deras öfvertygelse,
som anse min Motion öfverflödig.
N;o a.’
A
Grefve von Schverin, Fredric Bogidaus-,
Det Höglofl, EconomiUtskottet, som anser
allmänna opinionen tämmeligen säkert hafva
stadgat den mening, att gårdrarihandeln sådan
den nu uiöfvas, är en kräfta som bortfräter
den allmänna välmågan hos allmogen och
bereder dess moraliska försämring, har funnit
sig böra tillstyrka Riksens Ständer, att hos
Kongl. Majit anhålla, det ej mindre Städerne
Borås och Ulricehamn, än allmogens i Mark?,
Vedens, Bollebygds, Ås, Geseneds, Kinds och
Redevägs Härader i Elfsborgs Län, från långliga
tider tillbaka förunnade rättighet att utöfva
Gårdfarihandel, måtte helt och hållit
upphäfvas.
Då det är opinionen, hvilken, såsom Utskottet
säger fällt denna dom, torde det icke
löna mödan att undersöka skälen för densamma,
och att söka vederlägga dem,
Jag ämnar blott anföra några skäl, sorn
torde öfvertyga Ridderskapet och Adeln, att
det vore något hårdt att låta den af allmänna
opinionen fällda dom gå i verkställighet, in
-
TJen 27 Maji e. m'.
5n
nan man försökt, om ej de öfverklagade miss:
bruken kunna förebyggas.
Enligt förpassnings-längderna utgjorde
hufvudartiklarna af de från dessa trakter utförda
varor:
Ylleväfnader år 1813, 401,000 Alnar;
år i S16, 546,000 d;o
år
1832, 775,000 d;o.
Linneväfnadt-r år 1813, 762,000 do.
år 1816, 1,145,000 d:o.
sr 1822, 1,530,000 d-.o.
Eand
år 1813, 972,000 d;oi
år 1816, 1,513,000 d;0<
år 1822, 1,392,000 d:o.
Värdet af de från dessa orter utgångna
Varor, utgjorde efter ett medium af åren 1813,
14, 15 och 16 öfver en million Riksdaler.
Linne- och Ylleväfnaderna hafva ifrån år
1813 till och med år 1822, till qvantitet nästan
fördubblats.
I samma nion som productionen ökats
har deras antal, som åt densamma bereda afsättning
minskats. År 1796 funnos omkring 2000
Gårdfarihandlande, som begärde pass. Nu endast
omkring 600; förr bestodo tillverkningarne
af gröfre saker, trävaror och hårväfnader,
hvilka, ehuru af ringare värde fordrade ett
6törre antal menniskor till transporten och de*
biten. Nu äro de varor som tillverkas mera
Den 2 7 Maji e. m,
Varda och mindre (unga. Benämningen af
Gårdfarihandlande är qvar, men handeln drif—
ves mera i stort, och på Norrige är afsättniögea
betydlig,
För öfrigt torde böra lhågkommas, att i
ålla Landsorter i Sverige, der så kallade slöjder
blifvit bland allmogen införde, bär ali*
mogen ingen annan utväg att förvandla sina
varor i penningar till uppköp af lifsmedel och
till liqviderande af Kronoutskyldema, än att
fata gärd emellan och att utbjuda dem till salu.
Så går dalkarlen med sina trävaror, bergsmannen
med sitt smide, Norrlänningen med
sina väfnader, sin Fogel och sitt Smör.'Ehuru
alla söka större Marknadsplatser, för att fortare
bli utaf med sina varor, försmå de likväl icke
att hålla i hvilken gård som helst, der de.
tro sig kUnha finna köpare. Der vattentransporter
icke finnas, eller vissa tider af året lV:
ke kunna begagnas, måste varorne på hästrygg,
hjul eller släda föras Från tillverkningsorten
till afsättningsorteo, och finbas Köparne.
icke samlade i städer, så mäste de uppsökas t
sina enstaka gårdar. Gårdfarihandeln är hos
oss hvad Caravanhandeln är i Africa och det
högländta Asien.
Den Landsort, hvarifrån, enligt Utskottets
tanka, efter år 1824 ingen, mera skulle
få idka gårdfarihandel, har en Folkmängd af
71,788; Jorden, ehuru i allmänhet mindre god,
är uppskattad uii Bevillning till 5.346,6-49
R:dr De sju Härader i hvilka iden är för-.
Den 27 Maji e, m,
3i5
^lela<3, hålla 1,100 Soldater. De slöjder som
de idka och den gårdfarihandel som dc drifva,
§ro äldre än vår Statshistoria. Oakttadt allt
det inflytande sorn Städernes Representanter,
tinder förra Riksdagstider ägde, länn man likväl
alltid betänkligt att rent af förbjuda hvad
Folket ansåg vara en uråldrig rättighet. Och
jag fört ställer mig, att Konungen skulle med
misshag se en petition sig föreläggas af den
natur, sorn det Höglofl. Utskottet föreslagit.
Hvad jag haft äran anföra torde bestämd
tua Ridderkapet och Adeln att neka sitt bifall
åt Utskottets Betänkande; och kanske torde
ett Betänkande, som grundar sig blott på_
opinipns skälj icke behöfva återremitteras.
N:o 3.
Grefve Härd, Carl GujlaJ\
I anledning af flera väckta fylotioner rötande
gåidfarihandeln har allmänna Besvärsqch
EconomieUtskottet, vid pröfning af detta
ämne, ansett sig böra fästa Riksens Ständers
uppmärksamhet på de landsfötderffiga följderne
af denna handel. Dessa följder uppgifvas
vara kringspridande af förbudna öfverflödsvaror:
en deraf uppkommande moralisk undervigt
hos den mäst oförderfvade delen af Nationen,
och ytterst: uttömde, tillgångar, obestånd,
skuldsättning, lättja, högmod, brist på
arbetsförmåga och förderfvade seder. Ehuru
Dan 27 Maji t. m.
man o-ta sett stora verkningar uppkomma al
små orsaker, måste man likväl föivånas öfver
att höra den, Invånarne i en inskränkt
trakt af Riket, från längre tid tillbaka förunnade,
rättighet att sjelfva inom Riket afyttra
sine tillverkningar åberopas såsom orsak till
dessa fenomener, hvilka antyda icke mindre,
än Nationens förfall i fysiskt och moraliskt
afseende, och en högst olycklig Economisk
ställning. Man må så mycket hällre häröfver
förvånas, som man hört Rikets mindre förmånliga
ställning härledas från omväxlingar i po.;
litiska, financiella och Statseconotrmka förhållanden,
och då ett tilltagande sedeförderf sedan
secler öfverklagats.
Sant är väl att den kringvandrande SkålVestgöthen
icke sällan sållt belt annat än egJ
na eller inhemska tillverkningar, och att han
såmedelst bidragit till kringspridande af utländska
vahror; men man bör icke derföre gifva
honom ensamt skuld för detta onda, om det
annars är ett ondt, och man bör icke tro, att
detta missbruk icke kan förekommas, utan en
fullkomlig inskränkning af den i sig sjelf ganska
naturliga friheten, att få hvar och när
som helst afyttra hvad man sjelf producerat.
Man köper i nästan alla Rikets Städer, i öppna
Salubodar och vid Marknader, ada utländska
luxearticlar, förbudna och icke förbudna,
de sednare ofta oförtullade. Skulle derföre
handel afskaffas? enär man sett alla anstalter,
till förekommande af lurendrägerie och tullförsnillning,
hittills icke förmått att hindra
De it- 27 Maji e. rm
dessa missbruk. Skulle man afskaffa Fabriker
derföre, att någon gång utländske Fabrikater
blifvit uppviste och stämplade såsom inhemske.
En sådan grundsatts kan icke gillas.
Om man opartiskt vill betragta verkningarne
af Gårdfarihandeln, skall man finna, å
ena sidan, missbruk, men som härleda sig äfven
från andra orsaker, och å den andra, ett
betydligt antal menniskor derigenom lifvade
till idoghet, jordbruket, ehuru försvåradt genom
en dålig jordmon, likväl icke försummadt,
och medel åstadkomma, att skaffa dessa menniskor
de lifsförnödenheter, som deras Jordbruk,
äfven mera vårdadt, aldrig kan i tillräcklig
mängd lämna, oberäknadt den fördelen,
att andra orter derigenom vinna afsättning för
sina öfverskott af sådane förnödenheter. Att
åtskillige andra provincers innebyggares krings
vandringar att söka arbete, icke äro riksgagneligare,
torde icke behöfva bevisas. De hafva
derigenom blifvit bekante med lux och sedeförderf,
som de förut icke kännt.
Det lämpeligaste medlet, att förekomma
missbruken af Gårdfarihandeln lärer vara, att göra
dem 6å litet förmonliga som möjligt genom liberale
handelsförfattningar och näringsflitens ledande
till sådane föremål, der den med allmän fördel,
kan användas. Men att endast minska
concurrencen af lurendrägare och tullförsnillare
och lemna utvägarne dertill öppna, endast för
ett inskränktare antal, anser jag skola motverka
ändamålet.
5i6
Den 27 Maji e. m.
På grund häraf anaer jag Allmänna Besvärs-
och EconomieUtskottets ifrågavarande
Utlåtande böra förkastas.
Nio 4,
Herr von Stahl, Samueli
I en tid, då man så mycket önskar och,
talar om en mera utvidgad frihet i handel och
näringar, var det oväntadt att få ett sådant
Betänkande från EconomiUtskottet, som det nu
ifrågavarande om Gårdfärihandeln i Westergöt
hand.
Om de Ledamöter i Utskottet, hvilka rökfat
emot denna Handelsrättighet, antingen tat
git kännedom af de handlingar, rörande denna,
fråga, sorn finnas i Kongl. Majtts Handels-och
J?in^nceExpedition, eller gjordt sig den mödan
att genomläsa desamma; så hade beslutet utfallit
annorledes, än som nu skedt.
Då jag öfver 20 år varit Domare i sam»
ma ort, bör jag känna förhållandet, och sorn
tjensteman och, representant, derom yttra mine
tankat;-
Dervid anser jag det vara öfverflödigt,,
%ft å nyo upprepa, hvad en värd Ledamot ,
Jjderr Prosten Grevillius, i EconomiUtskottet
uppgifvit; men jag åberopar likväl allt hvad;
denna Ledamot anlört, med förklaring derjem*
Den 27 Maji e, m.
iej att, om Innevåriarne i de sju Härader af
Elfsborgs Län, sorn till Gårdfarihandel varit
berättigade hädanefter skulle förlora denna rättighet,
niåste deras innehafvande Hemmans åsatte
värde och mantal,, likasom röteringsbördari
nedsättas.
Man har anmärkt; att allmogen kunde afsätta
sina varor i städerne Borås och Ulricehamn,
Jäg kanner äfven, att så verkligen
sker; men jag vet ock att Handlandé Borgerskapet
i desse Städer nu], mera än tillförene
äro oförmögne ätt köpa alla deras tillverkningar
af finare och gröfre Ylle- Linhe- och
Bomuilsväfnader, m. tri., dels af bristande tillgångar,
och dels af den anledning, att ortens
ihvånäre j senare åren, tillverka ett större pär*
ii af varor, än söm förut skedt; och hvilket
af de i TullDirectiöneri förvarade anteckningar
kari inhärntas. Det har äfvert blifvit anmärkt,
ått allmogeri génotri utskickade Deputerade
från hvarje Socken eller Pastorat kunde
i Riket låta försälja deras producter. Hvar
och en söm känner orten, kan lika med rriig
intyga att så verkligeri tillgår, I Marks Härad;
sohl består af 24 socknar och har eri folk*
mängd af nära 24,ood menniskör, finnas knappast
14 persöner, sorn idka gårdfarihandeln.
De lemna sina vahrör inom Åhs; Redevägs
och Kinds härader, samt till HaridelsBorgaré
i Börås och Ulricehahm, dels mot
contant betalning, och dels på 6, 9 och 12
riiånaders credit. Efter en uppgjord calcul $
éöirigicke är falsk eller felaktig, uppgår endast
iJen 27 Maji e. m.
de varor, hvilka i Marks härad tillverkas, till
vida öfver en million R.*dr Banco ärligen. Att
till någre få personer utborga en så betydlig
egendom skulle vara högst oförsigtigt och äfventyrligt.
Dan förledit år tillåtna handel i
Norrige, anser jag vara både i politiskt och
economiskt afseende vigtig och nyttig. De
Gårdfarihandlande af allmogen afsätta der varor
för flera hundratusende R:dr, utan att man
behöfver frukta, att derifrån påföras några
förbudne varor, hvilka deremot för bättre pris
erhållas här i landet. Jag medger visserligen,
att flere missbruk, åtskilige gånger inträffat
derigenom, att en del allmoge låtit förleda sig
af några Christna och Israelitiska Judar och
Köpmän, att på sina handelsresor medföra något
till införsel i Riket förbudit gods. Jag försvarar
icke denna obetänksamhet, utan tvärtom
ogillar jag densamma, önskar att den alltid
må förekommas och beklagar att sådant kunnat
inträffa: och får jag upplysa, att alla de,
som befatta sig med någon otillåten handel,
äro utfattige: men deremot de, som idkat den
lofliga handeln, förmögne ; men jag hemställer
dels till Höglofl- Ridderskapets och Adelng
behjertande och upplysta pröfning, om invånarne
i denna landsort, till ett anta! af öfver
70,000 menniskor böra lida och straffas derföre,
att någre få lagbrytare inom deras samhälle
finnas? Med samma skäl skall då Rikets
Borgerskap förlora sine handelsprivilegier, emedan
nästan i hvarje Stad funnits handlande, hvilka
utborgadt och sållt så kalladt Lurendrägeri^
Den 27 Maji e. m%
Af alla desse skäl vågar jag anhålls att
EconomiUtskottets Betänkande måtte ogillas,
Och örtens invånare bibehållas vid de privilegier,
hvilka de af flere Sveriges framfarne
Konungar glorvördigst i åminnelse erhållit, och
hvilka privilegier ytterligare i nåder blifvit
stadlästade af vår nu regerande allernådigste
Herre och Konung.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 3o Maji.
eftermiddagen.
No 1.
Grefve Hård, Carl Gnjlaf'.
Höglofl. Besvärs- och EconomiUtskottet
yttrar, att ej mindre Guld- och Silfverbroderiernes
rikhet, än tillåtelsen att bära dermed
försedde Uniformer ännu icke undergått någon
förminskning eller inskränkning, motsvarande
den tarflighet, som höfves i nuvarande tiders
allmänna förlägenhet. Det är således Utskottets
tanka, att tarflighet höfves vår tid. Men
denna tanka torde icke af »lia delas. Om
man vid ordet tarflighet skall fästa något be
-
3'-°
Den 5o Maji,
stärndt begrepp så skulle dermed förstås inskränka
ning af behofven till det för trienniskan i allmänhet
nödvändiga, undvikande af detjöfverflöi
diga. Millionären skulle lefva på samma sätt
soth den hvars tillgångar endast lemna etj
knapp utkomst
följden häraf är lätt att inse:
Den rikes skatter skulle icke användaä,
icke minska®. Den fattige alltid bli fattiga då
ingen behöfde hans arbete. Könstfliten skulle
icke gorå framsteg, ty dess productef måste
inskränkas till det nödvändiga. Begäret att
förvärfva skulle försvinna, ty ingen kunde
sakna det nödvändiga; och att äga mer» vöre
ingen förmon.
Detta lärer dock icke vara det tillstånd
vi önska, och jag inser icke, hvarföre vi skulö
le önska det. Icke är krigaren mindre hjelte
för det guldet pryder dess rock och handtaget
af dess svärd; icke är Statsmannen mindre
djup, för det hans stol är klädd med siden;
icke bör Nationen klandras, för det vi
dela icke blott fördelarne utan ock olägenheterne
af en framskridande eultur.
Men om tarflighet tages i en relativ bemärkelse
och dermed förstås den kloka hushållning,
som bjuder ätt inskränka hehofven
efter tillgångarne; då är tarflighet önskvärd
och deri motverkas icke af broderi på Uniformer;
Det är icke Statens utgift utan den enskildes,
och det måste bero af dennes egen oril~
iankäj att icke välja ett lefnadssätt, som med-»
Ben 30 Maji.
för större utgifter, än dess vilkor medgifva.
Möjligtvis kan härigenom någon afhällas ifrån
att ingå i Statens tjenst, men jag tror
icke, att det allmänna skulle lida, om dess
Embeten och Tjenster voro ett mål, mera för
ärelystnaden än för Näririgsomsorgen;
Jag kan icke gilla Utskottets tillstyrkande
sif en förnyad underdånig önskan, ätt bruket
af Guld, Silfver samt broderier å MilUäire. och
Civile Uniformer måtte inskränkas; utan jag
hemställer att utlåtandet må förkastas.
N:Ö i.
Grefve Porse, Carl Hindric'.
Ingen som med uppmärksamhetet gjort
sig reda för orsakerna till Fäderneslandets
närvarande mindre lyckliga ställning, lärer
underlåta att med full öfvertygelse instämma
i den underdåniga önskan Utkottet tillstyrkt,
rörande inskränkningar uti de dyrbara unifortnerne,
helst begäret att framför allt sträfva efter
en prunkande yta tyckes hafva gått i bredd,
med det allmaänna välståndets synbara afta*
gande.
Uti en af Sveriges mäst penningefattiga
provincer, der man i alla tider funnit de tapraste
krigare hafva många aktningsvärda faitt/.
till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band. ai
9
j>22 Ifren 3q Maji.
miller råkat i största förlägenhet, för att åt
barn eller anhörige anskaffa medel till en sist—
lidit år verkställd uniforms förändring, sorn
för många kostat mer äa värdet af lett halft
hemman. Uti andra lika högt beskattade provincer
har man för den dryga unrformskost-?
paden skull, af unga tjenstsökande Officerare,
fordrat borgen för en viss årlig inkomst) sg
vida inträde i Regementet skulle beviljas.
Alla Militair-, Embets- och Tjenstemän
Otgå förnämligast utur de bildade Classernej
och det är just desse, som under de sistförflutne
io åren varit mäst pressade, så väl genom
den på mångfaldigt sätt ruinerande indirecta
Tullb,eskattningen,som genom den införda illibérala
Financeplanen. Deiolycklige verkningarna
af desse misstag äro så allmänt kände och hafva
blifvit så offentligt ådagalagda ej mindre genom
tabellCommissionens senaste uppgifter, hvil-,
ka visa en betydlig förminskning i Ståndspersons
och BorgareClasserne, än genom alla under
denne Riksdag gjorde Tableauer,som vittna
Ornen tredjedel mindre inkomster af Jordbruk,
Handel och manga andra Näringar nu än för
io år sedan, att det icke lärer vara nödigt
derom vidare orda,
Fåfängt söker man i egen eller andra
Länders Krigshistoria några anledningar till.
dyrbara MiHtairuniformer. Gustaf Adolphs
och Carl Xfl:s Krigare voro utan Guld och
Silfverprydnader lika segrande under förflutna
tider, som de Franska Söldatérne i våra da
-
Den 30 Maji. 1
525
gar, hvilka oagtadt aila senare Regements-.’
förändringar annu bibehålla samma simpla trefårgade
IafanteriuniforrUj hvars blotta åsyn,
mer än ofta, sedan 30 år drifvit deras fiender
på flygten.
Men det är ej nog med att våra närvarande
dyrbara Militairuniformer äro föga lämpade
efter Landets allmänna förlägenhet. Då
man betragtar saken ifrån en annan politisk
och moralisk, eynpunct, så torde man ännu mera
böra beklaga, att ett allmänt yttre decorationsSystéme
blifvit införd! Uti det constitutionella
Sverige, ej allenast för aila civila Embetsverk,ritan
äfven för alla medborgerliga Corporationer;
ett systéire, som endast i despotiska länder
hittills varit antagit, och som torde blifva föga
tjenligt att bereda den vettenskapliga och intellecfuella
utveckling, hvaraf Sverige nu synes
vara i behof.
Till stöd för de dyrbara uniformerne, har
man anfört, att civilisationen i ett land till—
vexer derigenom, att dess Invånares behof ökas;
detta kan ej försvaras, så vida man ej
tillika vill bemöda sig att utbreda kunskaperne
om det som tjenar att uppfylla dem. Att
endast göra det förra utan att tänka på det
senare leder till sedeförderf, corruption och
förtryck.
»Jag kan således icke gilla de åsigfer
som föranledt Grefve Hårds önskan att Utskottets
Betänkande skulle afslås, utan hem
-
224 Den 3o Maji,
•taller till Höglofl. Ridderskapet9 och Adelns
upplysta bepröfvande, huruvida det ej är mera
öfverensstämmande med öfvertygelsen ora
Landets närvarande behof, ätt dertill bifalla.
