# ID: svediakorp-gov307
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,761
# sentences: 1,931
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pen 37 Maji f. nu
€0!
Enligt uppgift till Taxering uti Jönkoping
■för år 1820, har Herr Lagman Hedenstjerna
upptagit sin sportel-inkomst till 75o Riksdaler
Banco. Denna summa, delad på de 5o Domsagor,
som då voro Kongl. HofRätten underlydande,
gör 14 R;dr 28 sk. 9 och tre femtedels
runst. för hvardera, och således för de 1 o Domsagor,
sorn genom Skånska HofRättens instiftande,
skilldes från Götha HofRätts Jurisdiction,
en sammanräknad summa af i46 R.dr Banco,
hvilket, efter mitt sätt att se, är det enda rätta,
sorn i ersättningsväg kan tilldelas AdvocatFiscalen
i Kongl. Götha HofRätt.
r
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att ehuru flere Ledamöter önskat, alt de
i Stats- och LagUtskottens Betänkande upptagne
(vänne ämnen, angående Christianstads Hofr
Rätt, samt om den Advocat-Fiscalen i Götha
HofRätt tillagde sportel-ersättning, måtte särskilt
behandlas, ansåg Herr Grejven och LandtMarskalken
likväl, att då Utskotten afgifvit ett gemensamt
Betänkande, det vore med torrnen enligast,
att detsamma helt och hållet, på grund
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitterades,' i följd hvaraf Herr Grejven
och Landt-Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att Betänkandet
finge, jemte de så väl den 25 dennes, som
i dag dervid framställde anmärkningar, till Utskotten
återförvisas.
Ropades Ja.
602
Den 27 Maji f m.
Företogs till profning Stats-Utskottets den
20 dennes under N:o 160 afgifne, saint den'23
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
om ändring i föeskrifterne för Hammarskattens
utgörande.
Herr von Hartmansdorff, Auguft: Då för
någon tid sedan ett Betänkande förevar, angående
Tionde- och Persedel-Tackjernet, gjorde
jag den hemställan, att de skattskyldige borde
äga rätt, att deltaga i prisets sättande derå, vid
ide allmänna markegångs-sättningarne, och Betänkandet
blef, i anledning deraf, återremitteradt.
Nu, då StatsUtskottet tillstyrkt, att Hamin
arskatts-jernet må få lösas med gångbart mynt,
vågar jag, i öfverensstämmelse med den anmärkning
jag förut gjordt, hemställa, om icke äfven
dessa skattskyldige borde i prisets bestämmande
få deltaga, så att detta ej mera skedde blott af
StyrelseVerken eller Collegierna allena. Om
denna framställning skulle vinna Högloflige Ridderskapets
och Adelns bifall, tillstyrker^ jag, att
v StatsUtskottets Betänkande måtte återremitteras,
på det att dessa mål i ett sammanhang måtte
pröfvas och Riksens Ständer underställas.
Uppå derom af Herr Grefven och Landtb
Marskalken framställd proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att StatsUtskottets
Utlåtande, i anledning af Herr von Hartmansdorffs
dervid gjorde anmärkning, till Utskottet
återförvisa.
Den 27 Maji j. m,
6o3
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 20 sistlidne
Maj under N;o 167 afgifne, samt den 25
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss,
i fråga om Statens ordinarie Räntors utgörande
i Skåne och Blekinge samt Bohus Län.
Grefve von Rofen, Axel, anhöll, att StatsUtskottets
berörde Utlåtande måtte hvila på
bordet till nästa Plenum.
Friherre CederJir6m, Jacob, förenade sig
med Grefve von Rosen uti samma anhållan.
Herr Grefven och LandtMarfkalken förklarade,
att den af llere Ledamöter sålunda
gjorde begäran, att Stats-Utskottets Utlåtande
måtte hvila på bordet till nästa Plenum, icke
kunde, enligt 4g §. Riksdags-Ordningen, förvägras.
Upplästes följande från Högvördige PresteStåndet
och Välloflige BorgareStåndet ankomne
ProtocollsUtdrag:
Frän Högvördige Pr efie Ståndet:
Af den 29 Januarii, den 1, 5, 6, 10, 12,
i5, 17, 18, 21, 24, a6 och 28 Februarii, den
1, 3, 5, 11, 17, ig och 25 Mars, samt den 1,
4, 7, 11, 14, 17, 25 och 00 April innevarande
år, innefattande:
f
004 neri 27 Maji f. rn,
1) Remisser till:
Constiiutions Utskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om
rättighet för Kongl. Majit, att i vissa fall utnämna
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen till
Ordförande i Regeringen; och af 6 särskilta från
StatsUiskottet inkomne Memorial, N:ris 9, 10, 5
li, 12, 27 och 28, rörande anledrtingar till fyra
anmärkningar emot Föredraganden af KrigsÄrenden
och tvänne anmärkningar emot Föredraganden
af Handels- och FinanceÄrenden;
Stats Utskottet:
Af Kongl. Maj;ts Nådiga Propositioner, an^
gående Schlegelska Köpegodsen i Halland; Trippiska
Köpegodsen dersammastädes; fortfarande
af Provisori-ka LåneStyrelsen på Öland, ändring
i de nu gällande föreskrifter om ArrendeSpanmålens
utgörande af Kungsgårdar samt derunder
lydande Hemman och lågenheter; anslag å Stat
för en särskild ProvincFILåkare i Herjeådalen ;
fortfarande af det ConvoijCommisariatet vid sista
Riksdagen beviljade Crediliv; Recognitions-skogarne;
anslag för VeterinaiiInrättningen i Hnfvudstaden,
och om nedsättning i den årliga Saltpetergården;
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående granskning af Tullverkets räkenskaper,
såsom ock råkenskaperne för vissa under Krigs.
Collegium och Serafimer-Ordens-Gillet ställde
Cassör; af Riksens Ständers Revisorers under
nedannåmde år afgifne Berättelser, nemligen:
h
Den 57 Maji f. m.
to»
år 1820, om StatsVerketa styrelse och förvaltning;
RiksgåldsContoirets tillstånd och förvaltning,
samt Allmänna Magazinslnråttningens räkenskaper
och förvaltning; år 1822, angående
StatsVerkets förvaltning och räkenskaper; de under
CommerceCollegium ställde Fonder och Me.
del; Allmänna Magazinslnråttningens räkenskaper
för 1819 och 1820, samt Inrättningens förValtning
1820, 1821 och 1822, äfvensom förvaltningen
af de till Strömrensningar m. m. anslag.,
ne medel; af Friherre Boijes, Ludvig, hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln upplåste och med
PresteStåndet communicerade anförande, angående
inhibition tills vidare af Lagsökningar för
skulder till f. d. FilialDisconterne; af Prosten
Forssanders Memorial, oin tillökning i Löne-anslagen
för Fång Predikanter; af de inom BondeStåndet
förefallne och med PresteStåndet communicerade
discusioner i anledning af Riksdagsmannen
Nils Månssons Memorial, om inköp för
Statens räkning af ett hus till samlingsrum för
Riksens Ständers Utskott, och BondeStåndet m.
m.; af Professoren Fröbergs Motion, angående
förnyad underdånig anhållan till Kongl. Maj:t
om tillgång till och Revisionsrätt öfver Råkenskaperne
lör Sjötuls- Krigsmanshus- Hospitals-och
Laz rettsMedlen, m. m.; af Grefve von Plåtens,
Baltzar Bogislaus, hos Högloffige Ridderskapet
och Adeln upplåste och med PresteStåndet corn.
municerade Memorial, om återställande af TalmansTafflarne;
af Prosten Doctor Stenhammars
Memorial, om anslag af medel till kostnaderne
för och vid Hans Kongl Höghet KronPrinsens
förestående förmälning; af Prosten Forssanders
6o6
Den 27 Maji f. m,
Memorial, angående anslag af Lön för en Provincial
Läkare i Sunnerbo Hårad af Kronobergs
Lån; af Pastor Primarius Doctor Wallins Memorial
om interims understöd af StatsVerket
för Stockholms Stats Undervisnings-anstalter; af
Lectoren Doctor Håggblads, angående Djeknepenningarnes
användande inom Hernösands Stift;
af Prosten Elfsbergs Motion om tillökning i den
pension Registratorn i f. d. CanzliCollegium Ferd.
Berndsson af StatsVerket åtnjuter; af Prosten
Gustaf Herlitz^ Memorial om Lönförhöjning för
KronoFogdar och Häradsskrifvare på Gottland;
af Riksens Ständers Deputerades vid KrigsRevisionens
Beråttselse af den 20 Januarii 1823; af
Prosten Östbergs Memorial, om Lombard-Inråltningens
upphåfvande; af Professoren Doctor
Knös’s Motion, angående undersökning om ordsakerne,
hvarföre Mantals-penningarne under de
sednare åren blifvit så betydligt minskade, af
Prosten Doctor Stenhammars anförande, om de
för ÖrlögsFlottans behof disponerade Stats-medel;
af Professoren Fröbergs Förslag till ett tillägg
uti Kongl. Författningen den 11 October 181 g,
angående Pensioner för afskedstagande åldrige
Ernbets- och Tjenstemän, af Prosten Grapes
Memorial, angående aflöning för Uppbördsskrifvare
eller Löne-tillökning för Länsman , såsom
biträde åt RronoFogdarne i Executions-mål; af
Prosten Herlitz’s Memorial, dels om anslag till
förskaffande af en DjurLåkare på Gottland,
dels angående Saltpetter-skattens utgörande;
samt -af Herr Grefven och Landt-Marskalkens,
Flerrar Talmåns och Utskottens Herrar
Ordförandes förslag till aflöning för RiksStån
-
Den 21 Maji J. -m! 607
deus och UtskotteDS Secreterare, Canzlier ocK
Vakt-betjening,
Stats- och Banco-Utskotten:
Af Riksens Ständers Revisorers år 182a
afgifne Berättelse, om Götha CanalBolags, Götheborgs
samt Malmö f. d. Discontlnrättningar f
från den tid RiksgåldsContoiret med nämnde
DiscontVerk erhöll befattning; af Riksens Ständers
Revisorers berättelse om den år 1822 förrättade
granskning af RiksgäldsVerket, GeneralAssistanceContoiret
samt Götha CanalBolags ^
Götheborgs samt Malmö f. d. DiscontVerk; a£
RiksdagsFullmägtigen Johan Longbergs hos BondeStåndet
uppläste och med PrefteStåndet communicerade
Memorial, angående inlösen till Banken
af FilialDisconternes Assignationer, Tre procents-Sedlar
och Banco Attester som ännu åro
utelöpande; af Professoren Fröbergs Memorial
med anmodan till nämnde Utskott, att med uppskof
af alla underordnade angelägenheters afgörande,
först inkomma till RiksStånden med förslag
till Myntvärdets fixation och PenningeVerkets
reglering; af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om behofvet af en Fond till understöd
för Jordbrukare , som genom frost eller hagelskada
förlora växande gröda; af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelser, angående de af en i Nåder
tillförordnad Comitée utarbetade underdåniga
Betånkanden om Rikets PenningeVerk m. m.;
och rörande inrättningen af ett Handels LåneContoir
i Götheborg; af Prosten Horsters Memorial
örn penninge-förlågenhetens afbjelpande
Ben 97 Maji f. «.
medelst BatieoLån till Jordbrukare; af Biskopen
Doctor af Wingårds Memorial, rörande SparBmken
i Götheborg; af Biskopen Doctor Al rn—
quista anförande om myntväsendets reglering medelst
ett DiscontVerk under RiksgäldsContoiret*
förvaltning; af Professoren, Doctor Thyselii
hemställan, om understöd och Låne-rättighet af
Stats-medlen för uppbyggande af Skolhuset i
Örebro; af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner,
angående ytterligare anslag för fullbordandet af
Götha Canal och någon ersättning för Actieågarnes
förluster; samt om bidrag till utförande
af Hjelmare Canal- och SlussVerks-byggnad.
Stats- och BevillningsUtskotten:
Af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, om
upphörande af Extra Grufve-hjelpen;
Stats- och Lag- Utskotten:
Af Pastor Primarius, Doctor Wallins Memorial,
om nedsättning i tiden från 70 till 65
års ålder för Civile Embetsmåns afskedstagande.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Af Biskopen Doctor af Wingårds anförande
angående förökad Läkare-vård i Halland; af Prosten
Doctor Fornanders Memorial, om inrätt nide
af Postgång på Öland; af Doctor Stenhammars
anmälan om indragning af Embeten och Tjenster;
af Prosten Herlitz Memorial, om inrättande af
Post.
rnn 27 Maji f. ni.
Postföring på Gottland; af Biskopen Doctor
Almqvists motion, angående Fond till inlösande
■af Säteri- och Frälsehemmans friheter till Staten,
för att få ali jord lika beskattad; af samma
Ledamots förslag till förändring i Postförinigen
i Norrland; samt af Comminister Flodins
Memorial, rörande uppmundring af Claree Sjö.
BevillningsUtJkotteiX
Af Kongl. Majds Nådigå proposition bni
fortfarande af den så kallade treskillings-afgiften
till veneriska smittans hämmande; af
Prosten Grapes hemställan , örn icke Ecclesiastike
Embets- och Tjenstemän må anses
berättigade, att i uppgifterne till Beredningsoch
Taxerings-Committéernej angående deras
årliga lörte- inkomster, afdraga det löne-belopp,
sorn af deni erlägges till medhjelpare eller viCarier,
hvilka sjelfve ansvara för BeVillnhngeii
utaf den lön de af sine Principaler åtnjuta: af
Prosten Doctor Stenhammars anförande om inrikes
Tullbevakningens upphörande; äf Biskopen
Friherre Doctor MÖrners motion, att låntagare
måtte förkjaras förlustige rättigheten att tillgodonjuta
Bevillrtings afdrag, enär de icke på förfallodagen
till långifvare betala den utfästädé
årliga räntan, till hela sitt belopp; samt af Prosten
Doctor Äönbecks Memorial, angående Bevillning
af Kyrkornes inkomster i Skåne, Hab
land, Blekinge och Bohus Län.
Ridd. o. Ad. Prof. IV. Band;
6lO Vrn 27 Maji f m.
Banco- Utskottet:
Af Riksens Ständers Revisorers år i8soafgifne
Berättelse om Revisionen af BancoVerkets
Räkenskaper m. m ; af Biskopen Doctor Wallenbergs
motion, om nedsättning af räntan, och
Prosten Doctor Palms Memorial, angående inrättande
i Landsorterne af Depositions - Contoir
för Banco-Discontens räkning; af Biskopen
Doctor Faxes Memorial, angående kostprolongerad
betalnings-tid för Discont-lån5 af
naden för reparation och byggnad af Bankens
Archivihus; af Doctorerne Fornanders och Wahlboms
gemensamma anhållan om ytterligare Låne-understöd
för åter-uppbyggandet af Gymnasii-
och Skolehuset i Calmar; af Professoren
Doctor Knös’s Memoria], angående lane-understöd
för Gymnasiihusets uppbyggande i Skara;
af Prosten Sundii motion om 6000 Riksdalers
Banco lån till förestående Kyrkobyggnad i Tving;
af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, angående
låne-understöd för Städerne Norrköping och Borås;
samt af Professoren Doctor Franzéns Memoria],
om erhållande af Bancolån till förestående
byggnad af Kumla oell Halsbergs Kyrka
i Nerike.
Lagutskottet:
Af Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans
Berättelse om dess Embets-åtgärder nr. m., sedan
sista Riksdag; af Prosten Doctor Palms an.
förande, örn förmyndares frikallande från skyldigheten,
att hvart tredje år öka sina myndlingars
capital med den under tiden upplupna
ränta; af Prosten Hagbergs Memoria], rörande
närmare bestämmande af den tid, inom hvilken
Deri '->7 Maji f. m.
hinder för lysning och äktenskap böra anmälas
och styrkas; af Prosten Doctor Stenhammars
anförande, 0111 återupplifvande af dell i KyrkoLagens
16 Capitel, 6 §. befintlige föreskrift, att
äkta Makar, som skola skiljas, böra personligen
infinna sig i DomCapitlet; af Prosten Hagbergs
anförande, om närmare bestämmande af Lagens
stadganden, rörande uppenbar kyrkopligt; af
DomProsten Doctor Lamérs Memorial, om äktenskaps-skillnader;
af Prosten Hagbergs Memorial,
om närmare bestämmande af sättet för uppenbar
Kyrkopligts verkställande; af Prosten
Doctor Fellenii Memorial, om afskaffande af
Maskerader m. m. under Fastlagstiden; af Prosten
Doctor Fryckstedts motion, om ändring i
bestraffningen för dem, sorn begått tjufnads-brott;
af Prosten Hagbergs, jemte Heres yttranden,
i fråga 0111 uppgifters meddelande till Presterskapet,
på dem. sorn vid Domstolar blifvit för
brott sakfällde, eller under framtiden ställde;
at Biskopen Doctor af Wingårds förslag till ändringar
uti författningarne rörande cautionisters
betalnings-skyldighet m. m.; af Professoren Bexells
anförande, om betydlig nedsättning eller
allrahälst afskaffande af Expeditions-lösen vid
Domstolarne; af Prosten Hagbergs Memorial,
om besigtning å drunknade eller genom andra
vådeliga händelser omkomne personer; af Lectorn
Doctor Häggblads Memorial, om en eiter
verkliga värdet närmare lämpad uppskattning af
egendom för beräknandet af fattig-procenten
vid bouppteckningar; af Prosten J, Wijkmans
Memorial, om tillämpning af Q § i i7up års
Kongl. Förordning 0111 Prestval; af ProfessOren
Ben 2? Maji J. ni.
Fröbergs Memorial, angående Expeditionssäitet,'
af Kongl. Maj.ts Nådiga Resolutioner i Besvärsmål;
af samma Ledamots Memorial, om befrämjande
af nödig skyndsamhet vid Rättegångars
afgörande, samt förslag till granskning
och ändringar uti ConcoursLagen af den 18
Julii 1818; af Prosten Hagbergs motion, angående
upplifvande af Kongl. Senatens Bref dert
a3 November ijo8; af Prosten Forssanders
Memorial , om kungörelsers uppläsande efter
Gudstjenstens slut; af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse,
angående förändring i 5:te Capitlet 1
MissgerningsBalken; af Prosten Doctor Stenhammars
Memorial, rörande tjenliga författningars
vidtagande emot allmänna förbrytare; af Kongl,
Maj:ts Nådiga skrifvelse, angående Förordningen
af den 7 Junii 18ig, om sättet huru förfaras
skall med sådane personers anhållande och tilltalande,
hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade
Riken Sverige och Norrige, samt derefter
afvika till det andra, samt af BancoUtskottets
Memorial N:o 5, rör-fide väckte frågor om ändring
och undantag i några allmänna Lagar och
Författningar för betryggande af Banco-Verkets
säkerhet.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-
l/t skot ten:
Åf Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om
antagande af en författning, angående utdömande
eller förändring af vattenverk, som genom
uppdämning skada jord eller hindra dess odling;
af Prosten Hallströms Memorial, om en jemna
-
Den 27 Maji J. m.
re fördelning af väghållnings-skyldigheten j af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om en ny författning
rörande Mått, Mål och Wigt; af Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse i frågan om Näringsfriheten;
af Prosten Almgrens Motion, om lindring
uti ingångne trettio års arrenden af Mili—
taire-Boställen; samt af Doctor Svedelii Memorial,
om åtskilliga ändringar och tillägg i Kongl.
Förordningen den 22 Julii 1800, i afseende på
Krono-Tionde-Spanmålens lösande eller forslande.
Allmänna Bej vårs- och Oeconomie- Z/tslottet1
Af det Förslag till Allmän Stadga för Fattigvården
i Riket och tiggeriers hämmande, Kongl.
Maj:t i Nåder meddelat Rikets Ständer; af Prosten
Doctor Svedelii Anförande om medel till
förekommande af det skadeliga landstrykeriet,
tillika med de tillägg, hvilka af flere Ledamöter
inom Ståndet blifvit, rörande detta ämne, gjorde;
af Prosten, Doctor Fryckstedts Memorial, angående
ändring i flyttnings-tiden för Tjenstehjon,
tillika med flere i detta ämne inom Ståndet afgifne
yttranden; af Prosten Bexells Memorial,
angående Hospitals- och Dårhuslnråttningar; af
Prosten Doctor Stenhammars Memorial, i anledning
af Extra Roteringen och de Roterades
åtagande att underhålla hästar i stället för Manskap,
jemte flere Ledamöters rörande sistnämnde
tvenne ämnen afgifne yttranden; af Prosten
Grevillii med flores anföranden i frågan om rättighet
för Torpare att tillverka brännvin; af Pro.
Dm 27 Maji/. rn.
sten Östbergs Memorial, om bestämmande af en
viss tid för bortvandrande personers uteslutande
ur Husförhörs-längderne; af Professoren Fröbergs
Memorial, om upplösning af Allmänna Magazins-Inråttningen
under dess nu varande form;
af Prosten Sundii Memorial, örn afskaffande af
GårdfariHandeln; af Professorer Fröbergs Memorial,
om ändring i Lurendrägeriförfattningen,
af Prosten Doctor Lofflers Memorial, om särskilda
Markegångar för öfre och nedre Dalarne;
af Biskopen Doctor Almqvists Memorial, om inrättande
af en tecknisk Undervisningsanstalt eller
ludustriSkola i Stockholm, samt LancasterSkolor
i Landsorterne; af Prosten Horsters yttrande,
angående nödig jemkning af Tjeristehjons löner
och lönings-sått; af Professoren Doctor Franzéns
hemställan, om rättighet för de Finnar, hvilka
bebo den så kallade Finnskogen i Wermland
och Norrige, att bjrgga egna Kyrkor, utgöra egna
Socknar och löna egna Prester; af Prosten Almgrens
Memorial, angående förbättrad undervisning
för Allmogens barn; af Prosten Doctor
Stenhammars Memorial, örn den åfventyrliga hastigheten
af den så kallade Kungsskjut.sen; af
Prosten Arbmans Memorial, angående PassevolanceVerket
i Jemtland; samt af Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse till Riksens Ständer, om föreslagen
jemkning i Extra Roteringen.
Särjkilta ZJtJkotteti
Af Prosten Doctor Stenhammars Memorial,
om indragning af Embeten och Tjänster.
Den 27 Maji /• ">•
Expeditions Utskottet:
Af Kongl. Msj:ts Nådiga skrifvelse lill Riksens
Stånder, i anledning af deras underdåniga
svar å Kongl. Maj:ts aflåtne Nådiga skrifvelse
rörande Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
utnämnande, att i vissa fall föra ordet i
Regeringen.
2) Återremisser af följande från nedannåmnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden,
nemligen:
Frän StatsUtskottet:
Angående tryckning af Borgare- och BondeStåndens
Protocoll vid innevarande, samt utdelning
af nämnde Stånds Protocoll och Bihanget
vid sist förflutne Riksdag; i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående framtida
dispositionen af Wendthohns Hofstalläng 5 rörande
Kyrko-Rådets i Calmar gjorda underdåniga
ansökning om medels anslående för reparationen
af Kyrkobyggnaden derstädes; i fråga om anslag
till Hamnbyggnaden i Jönköping; rörande
Lönförbåttring för KronoBetjeningen på Gottland
oell Bohus Lån, samt om befrielse för
KronoBetjeningen i allmänhet från deltagande
i kostnaden för tryckningen af Landshöfdingarnes
Kungörelser; angående aflöningen för RiksStåndens
och Utskottens Secreterare, Canzlier
och VaktBetjening; i frågan om ökadt anslag å
Stat för Kongl. Bibliotheket; om inköp af Astronomiska
Instrumenter för Observatorium i Stockholm;
samt 01a vilkoren för Wadstena Kloster
-
f)fn 21 Maji f. m.
Kyrkas öfverlemnande till Stats- och LsndsFÖfsam
linga ine derstädes.
Frän Stats-1 Banco- Jamt Allmänna
B efvars- och QeconomieJJtf otten•
I frågan om bestämmande af allmänna grun*
dier för ett Statshushållnings-aystero.
Frän BancoUtkottet:-.
Angående Bankens odlingslån; samt om liw
hibition af cn emot Rådmannen i Carlstad Kellander
anställd Lagsökning för ett honom beviljat
odlingslån.
Frän Lagutskottet
Om närmare bestämmande af den lid* inom-,
hvilken hinder för lysning till äktenskap bör an-,
jaiålas och styrkas;, angående Förmyndares fiikallande
från skyldigheten att hvart tredje år
tillöka sine myndlingars Arfs-Capital med derå
under tiden upplupna ränta; om befrielse för
Rådmän och Kämnårer ifrån ansvar för försummelse
att till öfverDomaren insända Domböcker
ochPrctocoll; ifråga om återupplifvande
af Kyrkolagens föreskrift i 16 Capitlet 6 §. rö-,
rande verkställandet af åktenskaps-skillnader; om
tjenlige författningars vidtagande emot allmänna
förbrytare; angående rättighet för Syskon.ebarn,
samt med hvarannan i Svågerlag på sidan va-,
rande personer att ingå äktenskap utom Konungens
tillstånd; ont förbud för Ledamöter i
Den 11 Maji J. m.
HofRätt att sig emellan byta lottade Mål 5 angående
påskyndande af Lag-Commitéens arbete
och granskning deraf5 och om förrymd makas
rättighet att ingå nytt gifte 5 samt
Från Allmänna Besvärs- och OeconornieJJtskottet\
Rörande
väckt fråga om tidens förlängande
för de allmänna Utskyldernes erläggande; i frågan
om upphåfvande af föreskriften, att de af
Allmogen utfärdade Kungörelser om auctioner
m. m. böra af vederbörande KronoRetjent påtecknas,
innan de från Predikstolarne upplåsas;
i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition
om behofvet af en fond till understöd för Jordbrukare,
som genom frost eller hagelskada förlora
växande gröda; rörande väckt Motion om
särskilda Markegångar för Öfre och Nedre Dalarne;
angående skyldigheten att in natura lefverera
Hö och Hahn till Kongl. Hofstallet; i
fråga om nödvändigheten af krönta Kohlskrindor
och angående Kohlmåtare; samt rörande
dels väckt fråga om rättighet att för de till Extra
Rotering indeldte Soldat nummer anställa
värfning inom Bevårings-åldern; dels yrkad tillåtelse
för Rotehållare att sjelfve besörja anskaffningen
af Beklädnad åt sine Soldater.
1
3:o Bifall till följande Utskotts Memorial och
Retånkanden, nemligen:.
Constitutions- Utskottets ;
Om tryckningen af en uppgift på de hvi
-
618
Fjert 27 Maji f. m.
lande Förslag till ändringar i GrundLagarne,
som vid denna Riksdag tiil afgörande förekomma.
StatsUlfkottets:
Med anmälan om ankomsten af Kungl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående SlatsVerkets tillstånd
och behof, samt hemställan, att Riksens
Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
, det vederbörande, som besörjer Riksdags-utgifterne,
må undfå Nådig befallning att
betala kostnaden för tryckningen af nämnde
Proposition; om tillstånd att, utom det i RiksdagsOrdningens
s4 § bestämda Canzli, jemväl
få antaga en särskild Secreterare för Riksgåldsafdelningen,
en Kamererare och till en början
a;ne Canzlister; rörande bestridandet af kostnaderne
för innevarande Riksdag; om fortfarandet
af den utaf Kongl. Majit inrättade provisoriska
Låns_styrelse på Öland; angående de fleste
LandsKamererares underdåniga ansökningar
om tillökning i expenser och Skrifvare-lön; om
inrättande af ett nytt Fögderi i Wermlands Län;
rörande trycknings-kostnaden för Ridderskapets
och Adelns samt PresteStåndets Protocoll vid
innevarande Riksdag samt utdelning af sistnämnde
Stånds Protocoll för nåstförflutne Riksdagj
om ytterligare antagande af 2:ne Canzlister; angående
Landshöfdingens i Skaraborgs Lån underdåniga
hemställan om Vakt vid LandsCanzliet
och LandsContoiret derstädes; om inköpande
och inredande af en byggnad till Samlings-rum
för Hedervärda BondeStåndet samt Riksens Slånders
Utskott och deras Canzlier, m. m.; i anled
-
Den 27 Maji f, m.
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
Handlanden A. II. Lorents ansökning om
Skatteköp af några lågenheter under Elfsborgs
Kungs Ladugård; om Allmogens i åtskillige Härader
af Malmöhus Lån dagsverks-skyldighet till
Flyinge och Dahlby Kungs-gårdar; i anledning
af Kongl Majda Nådiga Proposition rörande
de så kallade Schlegelska köpe-godsen i
Halland; om sökt utbekommande af aflidne Abbe
Voglers pension ; angående Landshöfdingen Grefve
Axel von Rosens underdåniga ansökning om
befrielse från ansvars skyldighet i aflidne Kro--  noFogden Grönvalls balance; i anledning af
framlidne CommerceRådet J. Sederholrns i Finland
bosatte arfvingars våokta ersåttnings- anspråk
af Svenika Staten; om afskrifning i Götheborgs
och Bohus Låns Landtränteri - Räkenskaper af
åtskillige för åren 1799, 1800, 1801, 1802
och i8©4 resterande Bevillnings-inedel; angående
de så kallade Trippiske köpegodsen i Halland;
om understöd af allmänna medel för uppmuddring
af Landscrona hamn; rörande tryckningen
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
StatsVerkets tillstånd och behof vid kommande
Riksdagar; om sökt befrielse för Magistraterne
från all befattning med LandtRånterierne; angående
understöd för Carlscrona Stads Fattigvård;
om Löne-förbåttring för BataillonsLåkare;
om eftergift af Doctor Kjellman ådömd Testa
ments-Be vill ning, rörande Husby Klosters
Krutbruks- ågares sökta restitution af erlagd Bevillning,
om anslag af arfvoden åt Taxeringsmån
i Norrbottens Lån, om Fångvården i Götheborg;
i anledning af Riksens Stånders Re\i
-
630
i Den *7 filajij, m.
sorers åren 1820 och 1822 afgifne Berättelse
angående RiksgåldsVerket och GeneralAssistance->
Contoiret; angående GeneralLieutnanten von Ro.,
senheims underdåniga ansökning om uthekom»
mande af innestående lön, rörande Öfverste
Reuterskjölds underdåniga ansökning att utbekomma
innestående expectance arfvode; i anledning
af våckt fråga om TalmånsTafflarnes återstållande
samt Herrar Talmåns Representations-
kostnad, rörande våckt motion om Dagtractamente
för Magistrats-personer och Handt*
verkare vid publike syner, värderingar och inventeringar,
i anledning af Riksens Stånders Revisorers
Berättelser, angående den åren 1820
och 1823 förrättade granskning af Riksgälds,
Verket och GeneralAssistanceContoiret, angående
KronoFogdeu Assessor Hellbergs underdåniga
ansökning om ersättning för liden förlust
å en contraherad lefverans af Artilleri-hästar,
rörande Capitaine Schoughs underdåniga ansökning
om eftergift af den Kronan tilldömda Immisians-rått
i hans extra lön; om understöd
för hamnbyggnaden i Lidköping; rörande anslag
af medel till fyllande utaf brist i tillgångarne
för räntans godtgörande å köpeskillingen för det
till GevårsFactori inköpte Carl Gustafs StadsBruk;
om förändrad disposition af räntan utaf
den såkallade Wermlands LandtvårnsCassa; om
anslag af Spannemål till aflöning för en särskild
Kyrkoherde i Strömstad; om anslag till
upprauddring af Upsala å; om indragning af
Taffel - penningarne för Rikets Högsta Embeten
med flere; om Boställes anslående åt
KronoFogden i Sollentuna och Wallentuna Hå
-
Den 2 7 Maji f. Ht,
räder samt Danderyds Skepps-lag, om medel till
förbättrande af hamnen vid Halmstad, om upp*
förande af en bro öfver Färjesundet vid Sigta,
na; angående Wendtllolms HofStall-äng, om
Understöd till Assessoren Lundeqvist för dess
utgifne KammarVerk; om inköp af Boställe åt
Domhafvanden i Åse, Barne, Wiste och Kållands
Häraders Domsaga; om Tulltågts upphörande
af den ved, som införes till Halmstad?
om tryckning af Landshöfdingarnes fem års Berättelser,
om Ångfartygs byggnad på allmän
bekostnad till fortskaffande af BåtmansCommenderingar?
angående anslag till godtgörande af
kostnaderne i och för Hans Kongl, Kronprinsens
verkställde Utrikes resa och förestående
höga förmälning? om medels anvisande till kostnadens
bestridande för tryckning af vissa Cornmitteradés
förslag till en förändrad organisation
af åtskilige Styrelseverk? om Allmogens arbetsskyldigheter
vid särskilde Kungsgårdar ocll^Bostälj
len; rörande väckt fråga om aflöning för Uppbördsskrifvare
i Norra Orterne eller lön-tillökning
för Länsmän till KroOöFögdarnes biträde i Executions-mål;
om föreslagen förhöjning i den pension
Registratorn i f. d. CanaliCollegium, Ferdinand
Berndtson af StatsVerket Innehar; angå •
ende föreslagen undersökning om besparingarnes
användande och om CoursControlleurernes arfVoden?
om Öfverlemnande till Särskilta Utskottet
ftf åtskilligé till StatsUtskottet remitterade Memorial;
i anledning af Väckt fråga om indragning
af den såkallade Prostetunnan? angående
beräkningsgrunder för Riksmarkegångspriset å den
62a
Ven 2f Maji f. m.
under Rikets Embets- och Tjenstemanna- Stater
med penninge löner uppförde Spannemål; om
förhöjning i Rotehjelpen för svaga Rotar inom
Kronobergs Län; i anledning af vackt fråga om
belöning till f. d. RiksdagsFullmäktigen Petter
Andersson i Domvalla för dess curmethod i veneriska
och andra sjukdomar; om anslag å Stat
till ved för LandsCanzlierne och LandtRanterierne;
angående ersättning till Allmogen i tvän.
ne Socknar af Norrbottens Län för anskaffade
kläder åt Vargerings-manskapet under sista kriget
mot Ryssland; om en MilitairLärares anställande
vid Upsala Academi©; om medels anslående
till befordran af Växel-undervisningen;
om användandet af Djekne-penningarne i Hernösands
Stift; i anledning af väckt Motion, om
inlösen vid RiksgäldsContoiret af 12 stycken
skadade Credit-sedlar; om inköp för StatsVerkets
räkning af åtskillige trähus i Götheborg;
angående väckt fråga om belöning till Herrar
Fullmägtige i RiksgäldsContoiret för deras hafde
möda vid utredningen af f. d. Filial-Disconterne;
angående anstånd med inbetalningen
gen af innevarande års allmänna Bevillning;
rörande fördelningen utaf afgifterne till Wadstena
Krigsmanshus- och AmiralitetsKrigsmanshusCassorne;
angående beräkningen af StafsVerkets
inkomster till nästa Riksdag; om förhöjning
i missräknings-penningarne för Casseurerne i
CreditSedelverkets SmåsedelsCassor; i fråga om
Lösen till Skatte af tvänne i och vid Gefle varande
Krono Laxfisken-, om understöd för Sillfisket
i BohusLänska Skärgården; rörande verk
-
Den 27 Maji J. m.
stallcl undersökning om Kronans förpantade Hemman
och Lägenheter; örn ersättning till Uddevalla
Stad för Tertial och Sextal af Accis- och
Bakiigns-penningar; angående utdelning af Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid i8i5 samt
1817 oell 1 $ 18 års Riksdagar; om upplysningarnes
infordrande, hvilka och huru många byggnader
Kronan äger m. m., samt i anledning af
Deputerades Berättelse, rörande KrigsRedogörelse-
och RevisionsVerket.
Stats- och Banco-Utskotten:
Angående förändring i tiden och såttet för
indrifningen af Götha CanalBolags, Götheborgs
och Malmö f. d. Discont-Verks ännu återstående
fordringar; i anledning af den del utaf
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition , angående ytterligare
anslag till fullbordande af Götha Canal,
som rörer Canal-Directionens anhållan om
lyftning af återstoden utaf detta års förut anslagne
Byggnads biträde, utan att förut hafva
infordrat den sista Actie-insättningen; rörande
CommerceRådet Santesson» Memorial om tillåmp.
nings-sättet af Reglementet för utredningen af
f. d. FilialDiseonterne; angående de föreskrifter,
60m i anledning af Riksens Ständers beslut i
afseende på indrifvandet af Götha CanalBolags,
Götheborgs och Malmö f. d. DiscontsVerks fordringar,
böra Herrar Fullmäktige i RiksgäldsContoiret
meddelas: samt rörande ytterligare
allmänna anstalter för S del växling i Landsorterne.
t)en »7 Maji f. m.
Stats- Banco- och Lag Utskottens i
Om inställelse af Publike fordrings-ägareå
Lagsöknings-åtgårder intill dess Finance-regleringen
blifvit uppgjord.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oecd--  nomieUttkottens 5
Om tågande Trouppars underhåll samt yr®
kad befrielse från inqvarteringar för Städerne»
Bevillning5 B tfkottets:
Angående ytterligare Betjenings antagande
Samt rörande väckt fråga om fördelningen Utaf
afgifterne till Wadstena Krigsmanshus och Amiralitets
KrigsmanshusCassorne.
Banco Utskottets i
Om publicitet af Bankens afigelågenheter}
i anledning af Riksens Ständers Revisorers Berättelse
åren 1820 och 1820 rörande BancoYerket,
jemte följande dervid fogade särskildta
Utlåtanden, om liqvid med Statsverket
för det nya Koppar-skiljemyntet 4 cm Bankens
å sårskilte vågar förvarade MetallPanter; om
belånings-rättighet för Bergslags - hyttor j om
årliga Capital-afbetalningarne på Bankens Fastighetslån
5 om förluster på Fastighets-lån i
Götheborg och Carlshamn; om Lånebitrådet till
Gagnefs Socken i Dalarne} om det Staden Götheborg
Yid sista Riksdagen beviljade Lån; otn
Fåne
-
t)*n 17 Maji /. m.
Jjånebiträdet till Skara Consistorium för byggnaden
af ett Lärohus; rörande en och annan
fråga i afseende på BcncoDiscont-Verkets Revisioner;
och om afskrifning i Bankens räkenskaper
af tvånne såsom fordringar balaneerade
Poster; samt angående sökt tillåtelse att aflemna
Råntebetalningarne för BancoLån i närmaste
Ränteri eller till KronoFogdarne i Orterne.
Lag Utskottets i
Angående väckt motion , om en förbättrad
Rättegångsordning; rörande ändring och Förklaring
af 12 Capitlet 2 §. RåttegångsBalken;
om lika ansvar för utprångling af falska sedlar,
ställde på Banken eller RiksgåldsContoiref; om
npphåfvande af de Författningar som afse att
förekomma öfverflöd och kostnader vid begrafningar;
orh arfvode för ytterligare en Canzlist;
angående ändring uti 5 och 7 jjj. §. af 2* Capitlet
RåttegångsBalken; om ändring i 4 Capitlet
5 §. JordaBalken och Kongl. Förordningen
den i3 Junii 1800; om afgärda Bys rått till
skifte i Skog och Mark; om ändring i s5 Capitlet
5 §. Råttegångs-Balken; angående väckt
fråga om upphåfvande af Öfre och Nedre BorgRåtterne
samt upphörande af RiksMarskals-Embetets
befattning med SkuldfordringsMål; om
upphåfvande af förbudet uti l3 Capitlet 7 §.
Kyrko-Lagen emot Kyrko-musiks begagnande
under Fastelags - tiden; angående upphörande
af stadgandet uti 4 Capitlet 2 §. JordaBalken,
om handstråckning vid Fastighets-köp
Ridd. ©. Ad, Prat. IV. Band. 4o.
iPen 27 Mftfi f, m,
i Staden; rörande våekt fråga om förändring af
tiden för SommarTingens förrättande* om Domares
skiljande ifrån befattning med värdering
å fastighet, sorn pantevis lagfares; rörande befrielse
lör Parter att genom Ombud hos Kongl.
Majjt, ÖfverRåtter och Collegier ingifva och
uttaga Skritter och Besvär; om afvittrings bevis
för efterlefvande Make i händelse af nytt giftermål;
angående bestämdare ansvars-lag för
slagsmål med doldt tillhugge af nycklar, dosor,
knifvar m. m.; om rättighet för UnderDomare,
att då någon Lag eller Förordning anses tarfva
förbättring, sådant hos .TustitireO.nbudsmannen
anmäla till nödig förklarings erhållande; angående
HuseSyner å ÖfverOfficers Boställen; samt
i anledning af vackt motion om förklaring af 9
§. uti Kongl. Förordningen den 5 Junii 1739
angående Prest val.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtfkottet:
Med anhållan att, utom det i Riksdagsordningen
bestämda antal Canzlister, få antaga 4 Canzlister,
med deremot svarande arfvoden; med hemställan,
att, då ett Mål till flere Utskott remitteras,
hvardera af dessa Utskott alltid borde erhålla
ett exemplar af den handling, hvars remiss åberopas;
anläggning af en våg emellan Torneå
och Kengis; om upphörande af Kungörelsers införande
i allmänna Tidningarne, angående Kyrkoh
vaktare-tjensters ledighet; i frågan om befrielse
för Lindes Bergslag, att uteslutande afyttra
sin Kohltillverkning till Wedevåg» MannfaeturVerk;
om FrålseBondes befrielse från skyldighe
-
fin 27 Maji /. m-,
I27
tan att tourvis bestrida Fjerdingsmansbefattningen;
rörande Kammar- och Cormnerce-Collegiernes
Kungörelse den 9 Februarii 1821, örn
Norrskt Lakegods; om Gåstgifveriers anläggande
och Gästgifvareg tillsättande; angående föreslagne
förändringar i nu gål-lande författningar, rörande
anläggande af Tull - Mjölqvarnar; rörande
väckt fråga 0111 ett nogare iakttagande af
Kongl. Brefvet den 25 .September 1747, angående
prsestanda till Bruken; om lurnpsamlingssk.
yldigheten; angående reglering af Marknadsliderne;
om yrkad befrielse för On Tjörn från
Krono-skjutsning; angående skyldighet för Postmästare
att emot ersättning hålla Postbok med
Landtboer; rörande väckt fråga om skyldighet
för Frälsehemman att lika med andra hemman
deltaga i Krono-, Håll- och Reserv-skjutsj an.
gående yrkade förändringar uti nu gällande För.
fattningar, rörande Krono-skjutsen; rörande väckt
fråga om en Frimarknad vid Svinesund; om en
utvidgad rättighet till begagnande af Strandväg;
rörande den åfventyrliga hastigheten vid de så
kallade Kungs-skjutserne; om sättet till utgöran.
de af den till Upsala Acadeinie anslagne, samt
annan Krono-Tionde-Spannemål, Som ännu icke
genom Tionde-sättningar blifvit till beloppet
bestämd; angående fördelningen utaf afgifterne
till Wadstena Krigsmanshus- och AmiralitetsKrigsmans-Cassorne;
i anledning nf gjord hemställan,
att vid förändringar uti Oeronomiska
Författningar verkställigheten ej måtte för mycket
påskyndas; angående anläggande af en Kö.
ping i Frycksände Socken af-Wermlands Lån;
om regleringen af den till Lunds Academie an
-
g.*n ny
»lagné Spannemål; angående yrkadt förbud för
Bergmästare att utfärda Oeconomiska Författningar;
rörande öfverklagad underlåtenhet af sådane
skyldigheters fullgörande, sorn innehafvare
af BergsmansHemman åligga; om föreslagen indragning
af Embeten och Tjenster; om yrkad
lindring i KronoBrefbärings-skyldigheten; angående
åtgärders vidtagande till förekommande
af stegring i Tjenstehjons löner; örn en Stads
anläggande i Kronobergs Län, samt om rättighet
till åriige frimarknaders hållande i Wrigstad,
Rydaholm och å Strandplatsen Stenunga; i fråga
om skyldighet för Pastorer att årligen till
vederbörande Lsnds-Contoir och Dom-Capitel
insända Utdrag af Kyrkoböckerne öfver döde
och födde; i anledning af yrkadt tillstånd för
Kyrkohemman Åboers i Skåne efterlemnade
Enkor och Barn att företrädesvis till sådane Hemman
erhålla Åborätt; om närmare bestämmande
af Fjerdingsmåns skyldigheter m m.; angående
förbättrad reglering af Postgången ; rörande ständige
Tionde-sättningar för Räntegifvare och Räntetagare
emellan hvilka några överenskommelser
i detta hänseende ej träffas; angående föreslagen
ändring i Stockholms Stads Hamnordning;
em större noggranhet vid de å Lazarett och
Curhus för Venerisk Sjukdom intagne personers
afpolletering* rörande yrkadt förbud för Länsmän
att taga befattning med andra Auctioner,
än de, dem å tjenstens vägnar åliggande; angående
väckt fråga om KrigsArtiklarnes omarbetning
och förbättring; om tillökte frimarknader
för Skenninge och Grenna Städer; angående
yrkad skyldighet för KronoBetjeningen, att
/
M>tn 27 Maji f. m.
utan ersättning till verkställighet befordra Socs
kenståmmobeslut; rörande beräkningsgrunder för
deltagande i allmänna Byggnaders å landet upp.
förande och underhåll; i fråga om rättigheten
ott å sjöstränderne upphämta hafstång; otn fastställande
af en viss Byggnadsordning för Ståderne;
i anledning af yrkad inskränkning för
Torpare att antaga Tjenstehjon; om yrkad befrielse
eller ersättning för transporter af undsättnings-spannemål;
angående väckt fråga om
skyldighet för privilegierade Hemman och Lågenheter,
att i allmänna byggnaders uppförande
och underhåll deltaga; samt rörande yrkad befrielse
för Gottlands Hemmans-ågare att in na*
tura aflemna Skatte-tjära, tn. m.; och
Expeditions Utskottets:
Med hemställan, att utom det i Riksdags.
Ordningen bestämda Canzli, få tillsätta en Canz.
list med aflöning från antagnings dagen; samt
om erhållande af tvånne Exemplar af samtelige
Utskottens Memorial oeh Betånkanden.
4) Inbjudning till MedStånden, att med
PresteStåndet 6ig förena uti en underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t om Riksdagens förlängande
på en månad, äfven som uti en anmodan
till Stats-Utskottet att foga tjenlig anstalt, det
hvar och en Ledamot af Riksens Ständers samtelige
Utskott skyndsammeligen må erhålla ett
Exemplar af Bihanget till Riks-Ståndens Protoeoll
vid 1817 och 3818 årens Riksdag.
M>*n 27 /, m.
5:0 Öfverlemnande till ConftitutiomUtfhottet%
afgörande j af den hos Ridderskapet och
Adelil väckta fråga om tillsättande af ett Särskildt
Utskott.
6:0 Meddelande till Stats- Utf kottet, »f
K^ongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelser, angående Dahlby
och Flyinge Kungsgårdar; Löfås Silfververk ■
samt skedd undersökning om Kronans förpantade
Hemman och lägenheter.
7:0 Injiämmande uti den af BondeStåndet
beslutade underdåniga anhållan hos Kongl.
Maj.t i afseende på Ståndets förhjelpande till
rättigheten att, med undantag af Secreterare»,
efter eget val tillsätta sin CanzliBetjening vid
Riksdagarne och således jemväl Ståndets Notarier,
äfvensom till denna rätts obehindrade utöfvande
i framtiden, samt uti Ridderskapets och
Adelns beslut alt de af vissa Comitterade uppgifne
förslag till en förändrad organisation af
åtskilige Rikets StyrelseVerk, borde genom Särskildta
Utskottets föranstaltande till trycket befordras,
samt StatsUtskottet anmodas att till
trycknings-kostnadens bestridande utse nödige
medel.
8:0 Anmodan till ExpeditionsU^Jkottet att
uppsätta en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Majit innehållande namnen på samtlige RiksStåndens
Ledamöter uti Hemliga Utskottet.
f);o Vägran att in flämma i Ridderskapels
och Adelns återremlss af Banco Utskottets
0cn 27 Maji J. rita
Betänkande N;o 5, i anledning af vackt motioa
örn publicitet af Bankens angelägenheter.
ro:o Förblifvande vid Ståndets fattade beslut
i anledning af Stats- och BaneoUtskottens
förra Utlåtande rörande tiden och sättet för indrifningen
af Götha CanalBolags, Götheborgs
oell Malmö f. d. DiscontVerks ännu utestående
fordringar.
11:0 Beroende vid hvad Stats-Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
yttrat, rörande Prosten Sundii till nämnde
Utskott remitterade motion, om fördelningen
utaf afgifterue till Vadstena Krigsmanshus och
Amiralitets KrigsmanshusCassorne; och
i*;o Läggande iill Handlingarne, af
StatsUtskottets Utlåtande i anledning af våckt
fråga om förskotts anvisning å den Summa Riksens
Ständer komma att anslå till kostnadernes
godtgörande vid Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förestående förmälning och verkställde
Utrikes resa.
Från JVälloflige BorgareStdndet:
Af den 22, a5, 27 och 2g Januarii, den
i,3, 6, 10, 12, i5, 17, 21, 24, 26 och 28 Februarii
den 1, 5, f>, 7, n, 10, 17, ig och s5
Martil, samt den 1 , 5, 4, 7, 11, i-i. 17, 23,
25 och 00 April innevarande år, innefattande:
Dm 27 Mttfi f. m.
i:o Remisser tills
ConstitutionsUtskotlet:
Af Kongl. Majts Nådiga Skrifvelse till Rakets
Ständer, angående rättighet för Kongl.
Maj:t att vid vissa tillfällen utnämna Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen till Ordförande i Regeringen;
och af 6 särskildte från StatsUtskottet in«
komne Memorial, rörande anledningar till 4 anmärkningar
emot Föredraganden af Krigs-ärenden
och 2;ne anmärkningar emot Föredraganden
af Handels- och FinanceÄremden,
StatsUtskottet:
Af de Berättelser Riksens Ständers Revisorer
1820 afgifvit, om StatsVerkets, Allmänna Magazinslnrättningens
samt RiksgäldsContoirets tillstånd,
styrelse och förvaltning; af Herrar J.
Faiiströms och J. Ullbergs motioner, om utdelning
af Ståndets tryckta Pi otocoll och Bibanget
till samtlige RiksStåndens Protocoll vid Riksdagen
1817 och 181S; af Kongl. Majits Nådiga
Skrifvelser och Propositioner; angående den väckta
frågan om försäljning under Skattemanna-rätt
af Kungsgårdar och OfficersBoställen ; verkstäld
undersökning om Kronans förpantade Hemman
och lägenter ; Allmogens aröets-skyldigheter till
Dahlby och Flyinge Kungsgårdar; Schlegelska
köpegodsen i Halland, och Trippiska köpegodsen
dersammastädes; af Riksens Ständers Revisorers
år 1820 afgifne Berättelse om de under Kongl.
CommerceCollegii förvaltning stående Fonder och
medel, af Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse rö
-
E>in 27 Maji f, ml
rande Löfås Silfververk* af Kongl.Maj:ts Nådiga
Propositioner till Rikets Ständer angående Arrende-Spannemålens
utgörande af Kungsgårdar
samt derunder lydande Hemman och lägenheter;
Provisoriska Länstyrelsen på Öland, och om lön
på Stat för en särskild ProvincialLäkare i Härjeådalen!
af Herr J. Fornanders Memorial i
frågan om ersättning för Svenska medborgares
lidne förluster genom uppbringningar; af Riksens
Ständers Revisorers år 1822 afgifne Berättelser
om verkstäld granskning af förvaltningen utaf
de under Kongl. Commerce-Collegium ställde
Fonder och medel, samt StatsYerkets och Allmänna
Magazins-Inrättningens Räkenskaper och
förvaltning; af Herr Z. Danielssons Memorial
om ökadt understöd för Fattigvårdsinrättningen
i Carlscrona; af Herr M. Bagges Memorial om
Revision öfver de under Kongl. KrigsCollegium
Kongl. General TullDirectionen och Kongl. Seraphi
mer Ord ens Gil let stående Fonder samt öfver
förvaltningen af de till Flottornes behof anslagne
medel; af Herr B. H, Santessons Memorial,
angående liqvid för f. d. FilialDisconternes
ännu utelöpande Assignationer å Banken;
af Herr Z. Danielssons Memorial om Allmänna
Magazinslnrättningens upplösande; af Herr G.
R. Prytz’s Memorial, om upphörande af Allmänna
MagazinsDirectionens Spannemåls-handel,
tillika med Herr H. W. EckhofFs yttrande i ämnet;
af Herr H. A, Falkmans tillägg till Herr
Santessons motion om liqvid för f. d. FilialDisconternes
ännu utelöpande Assignationer på
Banken, jemte flere Ledamöters yttrande i samma
ämne; al Herr Z. Danielssons Memorial om
Ben 27 Maji j. m.
Dag-tractamente för Magistrats-personer och
Handtverkare vid besigtningar för Kronans rakning
i Städerna och å Fästningar; af Herr C.
G. Arvidssons Memorial om understöd till hamnbyggnaden
i Lidköping; af .Herr C. J. Harnmars
Memorial, om anslag för särskild ProvincialLäkare
i Norra Halland;'af Herrar B. H.
Santessons, G. R. Pryiz’s och E. M. Lefflers
Memorial om bidrag af Staten till kostnaden för
Fångvården i Götheborg; af Herr C. G. Arvidsons
Memorial om en Andre ProvincialLäkare i
Halland; af Herr J. Linströms Memorial:
1:0 Om lefverering i RiksgäldsContoiret}
af alla allmänna medel, som komma under uppbörd
och redovisning eller och RiksgäldsContoirets
upplösande; 2:0 om ändring i tiden för den
årliga redovisningen af allmänna medel, jemte
flere Ledamötc.s yttranden i ämnet; och 5:o om
Kongl. NummerLotteriets och AssistanceContoirets
indragande, af Kongl. Majlis Nådiga Propositioner,
om fortfarande af den ConvoyCommis.
sariatet beviljade Creditiv och om Recognitions-skogarne;
af Herr J. Linströms Memorial
om förlängd arrende-tid på Strömmingsfisken;
af Herrar li. W. Eckhoff» och A. PGöranssons
Memorial, 0111 lösen till Skatte
af tvänne Krono-Laxfisken i och vid Gefle tillika
med Herr Beckmans yttrande i åmnet; af
Herr J. Cronii Memorial, om understöd till upprensning
af hamnen vid Landscrona; af Herr M.
Bagges Memorial, om ränta för fordringar hos
Kongl. Majit och Kronan, enligt General-Krigs^
Den 27 Muji f. m.
Commissariatets viri f. d. Arméen emot Norrige
åren 18'5 orh 1816 utställda Fordrings-bevis;
of Herr J. Linströms, om bestämmandet af an.
slaget hädanefter för Lag- Commitéen oell indragandet
af anslaget lör Comitéen till reglering
af Rikets Embeten och Tjenster, samt för
CoursControlleurerne i Stockholm och Götheborg;
af Herr C. F. Lundinans, om befrielse för Magistraterne
från ali befattning med LandlRånterierne*
af Kongl. Msj:ts Nådiga Proposition, otn
anslag till Veterinairlnrättningen i Hufvudstaden;
af Herr J. Noraei Memorial, om anslag af
medel till Kostnaderne i och för Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens förestående förmälning; af
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition om KrortoSkogarne
i Riket; af Herr C. Beckmans Memorial
om ändring i föreskrifterne för utgörande af
HammarSkatten; af Herr A. Palms Memorial,
om understöd till en Brobyggnad öfver Färjesundet
vid Sigtuna; af Herr P. Lindqvists Memorial
om nedsättning af Controll-afgifterne å
Guld, Silfver och Tenn, jemte Heres yttranden
i samina ämne; af Herr C. Beckmans, om aflöning
för Wermlands Fältjägare-Regemente,
jemte Herr Nilssons yttrande i ämnet; af Herr
P. U. Huldbergs Memorial om befrielse för Wadstena
Stad ifrån inqvarterings-kostnaden till den
derstädes förlagde Garnizon; af Herr J. Haganders,
oin upphörande af de nuvarande Ståndsklubbarne
och inrättande af en enda klubb, gemensam
för alla Stånden; af Herr C. Beckmans
om dispositionen öfver den af Wermlands innevånare
år 1788 sainmanskjutne Landtvårns
-
6*6
Wien 2" Maji f. m.
Cassa; af Herr A. J. Hiesleiters Memorial, om
villkoren för återbetalning af det år 180g Fabriqueuren
Lars Fresk beviljade Lån från ManufacturDisconten;
af Herr P. LT. Huldbergs
Memorial om inköpande af framlidne Professoren
Acharii efterlemnade Ort- och Laf-samling
till RiksMusasurn; af Herr G. R. Prytz’*, om
nedsättning af Quarantaines-afgiflerne vid Känsö;
af Herrar H. A. Falkmans och J. Möllers Memorial
om bidrag från Staten till inqvarteringen
för den i Malmö förlagde Garnizon, jemte flere
Ledamöters tillägg; af Herr J. Hågards Memorial,
om anslag till Kyrkoherdes aflönande i
Strömstad; af Herrar B. H. Santessons, G. R.
Prytz’s och E. U. Lefflers Memorial om Staders
Götheborgs CassernByggnads öfvertagande af Staten;
af Herr /.Danielssons, om Förvaltningens
af SjÖÅrendernes upphörande; af Herr E. M.
Lefflers, om öfverlåtelse till Götheborgs Fattigförsörjnings-anstalt
af den vid Auctioner å confiscerade
varor utgående Fattig-procent, hvilken
fördel jemväl Herrar Eckhoff och Lagenberg för
alla Städer förbehållit; af Herr P, Lindqvists,
om anslag af Stats-medlen till hamnbyggnad vid
Jönköping; af Herr M. Bagges, om arfvode*
förbättring för Ledamöterne i Rikets Allmänna
Ärendens Beredning, och om ersättning till Uddevalla
Stad för Tertial och Sextal af Accis
och Bakugns-penningarne; af Herr J. Ullbergs
om redovisning för LästafgiftsFonden; af Herr
E. Lagerstrands, angående uppniuddring af Upsala
Å; af Herr C. J. Hammars, om understöd
af allmänna medel, till förbättrande af Halmstads
hamn, och ona befrielse för Wålbergs
B fri 37 Maji f. mi
Stad från service till befäl och manskap å Warbergs
Fästning; af Pierr Santessons, om förenklande
af Jordeboks ränte-persedlarne; af Herr
J Linströms, angående nedsättning af anslagen
för Tredje HufvudTitelen samt indragande af
Statskostnaden för NationalBevåringen på Gottland;
af Herr P. A. Huldbergs, om Wadstena
KlosterKyrkas öfverlåtande åt Stads-och LandtFörsamlingarne
derstädes; af Herr B. H. Santessons,
om förhöjning af Djekne-penningegkatten;
af Herr G. R. Pryfz’s Memorial, om
Bäk-afgiftens nedsättning, jemte Herrar Ecklioffs
och Rydbergs yttranden i samma ämne;
af Herr J. Ehingers, om lindring i Inqvarterings.
besväret för Städerne i allmänhet; af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer angående
granskningen a* TullVerkets samt vissa
under KrigsCollegium och SeraphimerGillet ställda
Cassors räkenskaper, tillika med Herr M.
Bagges yttrande i ämnet; af Herr LandtMarskalkens,
Herrar Talmåns och Utskottens Herrar
Ordförandens Förslag till aflöning för RiksStåndens
Secreterare, Canzlier och Vaktbetjening
under innevarande Riksdag; af Kongl. Maj;ts
Nådiga proposition om nedsättning i den årliga
Saltpetter-gärden; af Herr Z. Danielssons ytter*
ligare Memorial i den af honom förut väckta
fråga om indragning utaf Förvaltningen af SjöÄrenderne;
af Riksens Ständers Deputerades
Berättelse angående ÖfverRevisionen af KrigsRåkenskaperne,
samt af Herr J. Cronii Memorial,
om inqvartering för det i Christianstad förlagde
Vendes Kongl, ArtilleriRegemente.
658
Elen 27 Maji j. m.
Sfats- och Bevillningsutskotten:
Af Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition lill
Riksens Ständer om fortfarande af Treskillingsafgiften
till veneriska smittans hämmande; af
Herr J, U. Winbergs Memorial, angående upphäfvande
af Låstafgiften för Fartyg som segla
på Norrige och jemkning i öfrige Convoij-afgif.
ter, jemte flere Ledamöters yttrande i samma
ämne; af Herr Z. Danielsons, om upphörande
af Tuli-umgåldernes betalande i Hamburger Banco,
tillika med flere Ledamöters i samma ämne
afgifne yttranden* af Herr II. Bjuhrs Memorial
om befrielse för Umeå och Luleå Slåder från
de med Tullkamrarne förknippade afgifter, som
ej erläggas på landet, jemte flere Ledamöters i
detta ämne gjorde anföranden; af Herr Z. Danielssons
Memorial om Postfrihet för Dagblad,
tillika med de af åtskillige Ledamöter i ämnet
afgifne yttranden; af Kongl Maj;ts Nådiga skrifvelse
till Rikets Ständer, angående extra Grafve,
hjelpen; af Herr B. H. Santessons Memorial,
om afgiften till veneriska smittans hämmande,
tillika med Herr J, Ehingers och flere Ledamö.
ters yttranden i samma ämne; af Herrar C. F.
Norströms, M. ti. Ekelunds, E. M. LefFlers och
L. J. Lundgrens Memorial, angående aflöning
för dem, som vid KronoUppbörden i Städerna
hafva befattning; och af Herr A. J. Hiesleiters,
orri sättet och afgiften för stämpling af Spelkort!
Stats- och Banco-Utskotten :
Af Riksens Ständers år 1820 afgifne Beråt
-
ttcii 37 Ma/i /. m%
tels© om Götha CsnalBolags-, Götheborgs- och
Malmö f. d. Discontlnråttningar, från den tid
RiksgåldsContoiret med förvaltningen af nämnda
DiscontVerk haft befattning; af Herr B. H. San*
tessons Memorial, angående tillstånd för de förra
FilialDiseonternes Gåldenårer till ytterligare omsättning
af sina förfallne Lån; af den Berättelse
om RiksgåldsVerket, General AssistanceContoiret
och f. d. FilialDisconterne, Riksens Ständers
Revisorer år 1822 afgifvit; af Herr C. Beckmans
Memorial, om ytterligare omsåttningsrått för
Gåldenårer i de förra FilialDisconterne; af Herr
B. H. Santessons, om restitution af inbetald öfverrånta
i f. d. FilialDisconterne, samt beräknande
af sådan Ränta derstädes och i BancoDisconten,
jemte flere Ledamöters yttranden i
samma ämne; af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
till Rikets Ständer, om reglering af Rikets Pen*
ningeVerk; af Herr J. P. Hembergs Memorial,
om lån till fullbordande af Hamnbyggnaden vid
Ystad; af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till
Rikets Ständer, om inrättningen af ett Handels
LåneConfoir i Götheborg, tillika med Herrar B.
H. Santessons, G. R. Prytz’s, E. M. Lefflers
och flere Ledamöters anföranden i berörde ämne;
af Herr J. Ullbergs Memorial, om understöd
till uppmuddring af Piteå E fven; af Herr
B. H. Santessons, om låne-bitråde för Alun-tillverkningen;
af Herr H. A. Falkmans Motion,
om LåneConfoir i södra delarne af Riket, jemte
flere Ledamöters yttranden i samma ämne; af
H err B H. Santessons Memorial, angående ordningen
vid val till Riksens Ständers Revisorer;
af Herr E. M. Lefflers, em utvidgadt tillfälle till
4fen 27 Maji J. m.
inlösen af förslitna Banco- och Riksgälds-sedlar
i Landsorterne; af Herr J. Fornander», om
inlösen af söndrige sedlar i Banken och RiksgåldsContoiret;
af Herr Santessons, om anstalter
till SparBankers uppmuntrande; af Herr P. U.
Huldberg», om lån till anläggning af en hamn
vid Wadstena; af Kongl. Majts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, om ytterligare anslag
till fullbordande af Götha Canal, jemte Herr F.
Lagenbergs yttrande i åmnet; samt af Kongl.
Maj-.ts Nådiga Proposition, om bidrag till utförande
af Hjelmare Canal och Slussverks ombyggnad,
tillika med de af åtskillige Ledamöter
i detta ämne afgifne yttranden.
Stats- och Lag-Utskotten:
Af Herr M. Bagges Memorial, om Kronans
ansvarighet för enskildtas af publike Embetsoch
Tjenstemän förskingrade medel, jemte Herr
Bagges dervid mundteligen gjorde tillägg, samt
af Herrar J. Linströms, P. Lindqvists, M. Bagges
och J. Cronii Memorial, om Kongl. HofRåttens
öfver Skåne och Blekinge ställande på
Indragnings-Stat till nästa Riksdag och om indragning
af dét AdvocatFisealen i Götha HofRått
tillslagne arfvode för Vermlands, Skånes
och Blekinges skiljande från sistnämnde HofRåtts
doms-område.
Stats Banco- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten:
Af Riksens Ständers Revisorers Berättelse
år
t),-ii 27 Ma/i f. >>?■.
Sr 1822 angående förvaltningen A de till Ström
Uensningar
tiiv m. anviste mede].
Stats- samt Allmänna Besvärs- ‘ock
O economieU(skotten :
Af Hr M. Bagges Memorial * om upphörande
iaf Dykeri- oell Bergnings-Cornpagniets befattning
vid Octroijens slut, jemte Herrar H. W.
Ecklloffs, C, Huldts med fl eres anföranden i
samma amne; af Herr H. Bjuhrs Memorial, om
understöd tili odlingar och Nybyggen i Norra
orterne; af Herr Haganders^ angående inrättande
af en Bureait till samlande af Statistiska
Upplysningar örn Fäderneslandet; af Herr Montans-,
om inkvartering oi h underhåll för tågande
Troupper; af Herr P. U. Huldbergs, otti
förändrad reglering med Hospitals-inråttningarrve
i Riket, jemte flere Ledamöters jdtranden i samma
åttine; af Herr J. lillbergs, om anläggande
af en Fyrbåk på Holmöns Norra udde vid inloppet
till 'Qvarketi, af Pierr H. Bjuhrs * om medel
och åtgärder* i afseende på den föreslagne
nya Bergslagen i Norrbottens af Pierr G. Beckmans
i, om Post inrättningen i Frycksände Socken
i Wermland; af Herrar M. Lindströms*
H. V. Eckhoffs och A. P. Göranssons Memorial
om anläggande af en Fyrbåk på Björnklippan ^
samt af Herr A. J, Hiesleiters, orri åtgärder till
Svenska KlådesPkibrikernes upphjelpande.
Beiällnings Utfkottet i
Af Herr C. Huldts Memorial; örn ändring
Ridd. 0. A(U Prv!. IV. Band. 4 ju
64-
Dan 27 Maji J. m.
i Bevillningen för SkeppsRedare; af Herr
Lindqvists, angående frihet från Bevillning och
KronoSkatter för Staden Borås, i anseende till
liden brandskada; af Herr Ekelunds , om enahanda
befrielse för de brandskadade i Norrköping;
af Herr M. Bagges, om upphörande af
GrårtseTull-bevakningen emot Norrige, tillika
med flere Ledamöters yttranden i detta ämne;
af Herr C. F. Lundmans, om inskränkning i
M igistraternes befattning med handräckningar
eiler ock Portofrihet för deras EmbetsBref i
alla handräcknings-mål, jemte de yttranden flere
Ledamöter i samma åmne afgifvit; af Herr C.
Beckmans om ändring i grunderne för Stångjerns
och ManufacturVerks ägares beskattande;
af Herr J. Cronii, om SaluAccisens inberåknande
under Ordinarie Bevillningen, jemte flere
Ledamöters yttrande i ämnet; af Herr C.
Huldts, om förändrad Classifieation af Stockholms
Borgerskap till Bevillnings utgörande,
hvaruti Herr Leffler i afseende på Götheborgs
Stad instämt; af Pierr j. Haganders, om grunder
för Brandförsåkrad fast egendoms Bevillnings-värde;
af Herr E. Lagerstrands, om ändring
i vissa delar af BevillningsFörordningen;
af Herr C. J. Hammars, om frihet för Ståderne
från SaluAccis; af Herr J. Linströms, oni
upphåfvande af de uti BevillningsStadgans 3:dje
01 h 4:de Artikien bestämda afgifter; af Herr
Sanfessonsf, med förslag till åtskillige ändringar
uti BevillningsFörordningen; af Herr C. J. Hammars,
om ändring i tiden för KronoUppbördsStånunor
och upphörande af Straffböterne; samt
Den 2 7 Maji f. m.
645
äf Herr C. Beckmans, om nedsättning i Bevillningen
för StångjernsManufacturSmidet,
Bevillnings- Lag- samt Allmänna Besvärs -  och Oeconornie-Utskotten'.
Af Herrar J. Linströms, F.' Lagenbergs och
A. J. Hiesleiters särskildta Memorial, om förbud
emot bruk och nyttjande af Utländska tillverkningar,
som här i Riket ej kunna åstadkommas
eller ock tillåtelse till deras införande
emot lindrig Tull, jemte fiere Ledamöters i
samma ämne afgifne yttranden; af Herr M. L.
Ekelunds, jemte flere Ledamöters anförande i
nyssberörde ämne; af Herrar J. Fornanders,
j. U. Winbergs, G. R. Prytz’s och Ö. Nilssons
Memorial, om ändringar i TullFörfattningarne,
tillika med särskildte anföranden i ämnet
af Herrar M. L. Ekelund , Ä. J. Hiesleiter,
G. Lenning, J. Hemberg med flere; samt af
Herr A. J. Hiesleiters ytterligare anförande i
sistnämnde ämne, jemte flere Ledamöter^ yt-5
frandén i samma fråga.
Bevillnings- samt Allmänna Bej vårs- och
Oeconomie- Utskotten i
Af Herr H. Bjuhrs Memorial, om nedsättning
af Tullen å utgående Tjära och Beck; af
Herr S. M. T. Cederborgs, om utvidgad Bränyinsbrännings-rättighet
för Städerne, jemte flere
Ledamöters yttranden i samma ämne; af Herr
Z. Danielssons, om nederlags-frihet för Carlskrona;
tillika med Herr M. Bagges dervid gjor’-"
644
å>en 27 IthjiJ, m.
de tillägg; af Herr J. Wadströms, om utvidgad
Bräfinvinsbrännings-rättighet för Städerne; af
Herr C. F. Norströms, i samma ämne; af Herr
F. Lagenbergs, om Brännvinsbrännings-rättighet
för Stadsjord, i mon af hemmantalet; af Herr
J. Fornanders, 0111 en viss obehindrad Bränvinsbrännings-rättighet
för Städernes Borgare; af
Herr J. H. Ekstrands, om ändring i särskildte
delar af Kongl. Förordningen om Brännvinsbränningen
den 20 December 1 815; af Herr H.
Bjuhrs; om vissa förmåner för Svenska Glasbruken,
af Herr G. R. Prytz’s, om införande
här i Riket af Dravback eller restitution af Tull
för rå-ämnen, då de förädlade utföras; samt af
Herr J. Westins Memorial om handeln emellan
Sverige och Finland.;
Banco TJtskottei:
Af Riksens Ständers Revisorers åren 1820
och 1822 afgifne Berättelser om Revisionen af
Banco Verkets Räkenskaper m. m,; af Herrar
Santessons, Prytts och Lef/lers Memorial, om
vilkorett för återbetalning af det Staden Götheborg
vid sistledne Riksdag beviljade Lån ur
Banken; af Herr O. Nilssons, om behandlingssättet
af Låne- ansökningar i RancoDisconten j
och om förlängd omsättnings-tid i samma Discont;
af Herr M. L. Ekelunds, om lån till
byggnads hjelp för Norrköpings Stad; af Herr
P, Lindqvists, om enahanda förmån för Staden
Boråp; af Herr Norei, om fortfarande af JernContoirets
Creditiver i Banken; af Herr C,
Beckmans, om BanceLån till understöd för R-Ö -
Flen 27 Mait f, tu.
na KopparGrufva i Wermland; af Herr Bagges
om betalnings-vilkoren för Uddevalla Stads BancoLån;
af Herr J. Linströms, om Styrelsen oell
förvaltningen för Rikets Ständers Bank; af Herrar
J. Haganders och J. Norei anlöranden i
samma ämne; af sistnämnde Ledamots Memorial
om utsträckt Låne-rattighet i Banken å Metaller
samt af Kongl. Maj ts Nådiga Proposition till
Rikets Ständer 0111 Låne-understÖd för Städerna
Norrköping och Borås, jemte Herrar M. L.
.Ekelunds och P. Lindqvists yttranden i samina
ämne.
Banco- Jamt AUmanna Befvärs- och
OeconomieUtJkotten\
Af Herr Nilssons Memorial, om BaneoLån
till befordrande af Arbetshus-Inrättningen
i Städer der sådane saknas.
Lagutskottet t
Af Herrar N. Limnelii och E. Leffler» särskildta
Memorial, om ändring i 12 §. af Kongl.
Förordningen den i5 Julii 1818, angående inteckning
i fast Egendom, tillika med Herr Westins
och flere Ledamöters yttranden i samina
ämne; af Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans
EmbetsBerättelse med Bilagor; af Herr M. Bagges
Memorial om upphörande af de i 24 Capitlet
h och 7 §. RättegångsBalken stadgade
böter för försummad utiösen af Domstolars Protocoll
och Domar; af Herr J. U. Winbergs, om
utspridande af Rikets Grundlagar och en sam
-
646
lien 27 Maji f. m,
ling af Kongl. Stadgar, Instruktioner och Reglementen
för särskildte Embetsman och Corpsen^
jemte flere Ledamöters anförasden i samma ämne;
af Herr M. Bagges,, om behörig Domstol
för upptagande af åtal emot HofRätter, Collegier,
Nedre JustitiseRevisionen , Allmänna Ärendernes
Beredning och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;
af Herr C. G. Aryidsons, örn upphörande
af vifén i Skuldfotdrings-mal hos Executorn;
af Herr S. M. T. Cederborgs, om FörlikningsDomstolars
inrättandej af Herrar P.
Winblads oell N. Limnelii, om ändring i 24
och s5 §. af Kongl. Förordningen angående inteekning
i fast Egendom af flen i3 Julii 1818;
af Herr J. Cronii, om ändring i 6 §. af Kongl.
Förordningen 0111 SockneStämmor och KyrkoRåd
den 06 Februarii 1817, jemte Herr Bagges
yttrande i ämnet; af sistnämnde Ledamots Memorial,
om Sjö- och GränseTull-Rätters upphöfvande;
af Herr A. J. Hiesleiters, om FörlikningsDomstolars
inrättande, tillika med flere
Ledamöters anföranden i samma ämne; af Herr
N. Limnelii, om åtgärder vid afhandlingar om
fast egendom till befordrande 'af större säkerhet
uti inteckningar; af Flerr O. Hambrei, 0111 förändrad
organisation af Hall Rätter i de mindre
Städerne; af Herr C. G. Arvidssons om upphäfvande
af Kongl. Brefvet af den 6 Maji
17675 angående anmälan hos Kongl. Maj:ts Be-'
fallningshafvande når anhångige Executions-mål
förfallit; samt utfärdande af nytt stadgande i
detta ämne; af samma Ledamots Memorial, oni
upphörande af vårjemåls ed i fylleri-mål 5 sf
Herr J. Linströms, om Lag för pröfning af
Ven '1; Maji fm.
647
JLamlsSecreterares och Corjsistorii Notariers förhållande
i afseende på den dem anförtrodde
uppbörd; samt angående skärpning af Lagarne
mot tjenstledighet för Embets- och Tjenstemän
utan råtter nöd; af Herr P. Winbladhs, om
upphörande af Kongl. BorgRåtterne och af RiksMarskalksEmbetes
befattning med skuldfordringsniål;
af Herr C. F. Lundmans, örn bestämd Lag
lör Konungens Befallningshafvande att upptaga
och handlägga Mål, som genom Promotorial från
anrlra Orter inkomma; af Herr J. H Ekstrands
Memorial, om handstråcknings upphörande vid
fastighets köp, jemte Herr M. Bagges dervid
gjorde tillägg; af sistnämnde Ledamots Motion,
i anledning af väckt fråga om skärpning af Lagarne
mot tjenstledighet för Embets- och Tjenstemän;
af Herr E. W. Montans Memorial, om
ändringar i ConcoursLagens stadganden angående
Boskillnad, tillika med Herr M. Bagges dervid
gjorde tillägg; af sistnämnde Ledamots Memorial,
angående tillägg i 4 Capitlet 6 §, UtsökningsBalken
rörande in visningar, jemte flere Ledamöters
i anledning deraf afgifne yttranden; af
Herr M. Bagges Memorial, om ändringar i Kongl.
Expeditions-taxan den i5 Maji 1821, jemte de
af samma Ledamot och Herr Ullbergs dervid
gjorde tillägg; af Herr J. Westins, örn Husesyner
å ÖfverOfficers Boställen, af Herr A. J.
Hiesleiters, om inskränkning i rättigheten att åt
Fabriks-Folk utborga förtäring; af Pierr B. H.
Santessons, om böters aftjenande med arbete i
stället för valten och bröd, och om BrottmålsDomares
anställande vid hvarje Läns häckte; af
Herr G. A. Brorns’s, om förändrad ordning vid
jaen 'lf Mufi j m.
Rättegångs- och ansöknings måls fullfölj.m i' hö-^
gre Instanlieri af Herr P. Winbladhs, angående
LÖftes-måns ansvarighet för Borgen å Skuldsed-x.
lar i vissa fall; af Herr E. Lagerstrand*, örn
ändringar i ConcoursLagen;- af Herr O. Harn-»
brei, om skärpning af det i 40 Capitfet 5 §»
MissgerningsBalken stadgade straff; af Herr M.
Bagges om upphäfvande af författningarne mor
kostsamma begrafningar;• af Herr Beckmans., om
KyrkoOrdningens omarbetande och förbättring.,
jemte Herr Bagge* dervid gjorde tillägg;- af
Herr G. H‘. Arfvidsons, om medel att befordra
enhet i Lagskipningen;- af Pierr J. H. Winbergs*
om ändring uti formulairet till Borgenärs Ed i
Concourseraf Pierr Huldbergs, om ändring i,
24, §. af Kongl. Förordningen den 10 Julii 1818,
angående inteckning i fast egendom; af H ci r Jo»
Hegardts, om ändring i. straffet för fylleri; af
Herr Ekstrands, om parters ansvar för utebliK
vande vid StadsRätt; af Pierr S. M. T. Cederborgs,
om tillämpningen af Edgångs-formulairefc
i Goncourser; af Kongl. Maj;ts Nådiga skrifvelse
till Rikets Ständer, o-m en förändring i, 5 Ca-r
pitlet 1 §. MissgemingsBalken, tillika med Herr
M. Bagges i samma ämne afgifne yttrande; af
ffanroUt skot tets Memorial, i anledning af några
utaf Bankens FiscalsEmbete väckte frågor om
ändring och undantag uti atskillige Allmänna
Hagar och Författningar för betryggande af Banco
Verkets säkerhet; samt af Kongl. Majds Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
Förordningen den 1 Junii 1819, om sådane
personers anhållande och tilltalande, hvilka begå;
förbrytelse!; i ett af de förenade Rikena Sverin
-
f)tn 87 Maji j. m,
ge och Norrige, samt derefter afvika till det
andrav
Lag- saini Allmänna Besvärs- och Oecchno
inie- Utskotten s
Af Kongl. Maj:fs Nådiga Proposition, otia
antagande af en författning, rörande vattenverk;
af det enligt Kongl, Majds Nådiga beslut
till Riksens Ständer öfverlemnade Betänkande
om Fattigvården i Riket, med förslag
till stadga för densamma, och för tiggeriers
hämmande, tillika med Herrar J. Ehingers oda,
H. B johrs yttranden i ämnet; af Herrar C.
Beckmans och O. Hambrei Memoria], i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om en författning angående Vattenverk''; af
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse] till Riksens,
Stander, rörande Näringsfriheten; af Herrar J»
Cronii och O. Flambrei Memorial i samma ämne;
af Herrar P. Lindqvists och E. W. Montans
Memorial, om husvisitationers upphörande
oell ändring i LurendrägeriFörordningen; af Hr
E. M. Lefflers, om medel att förekomma arbetskarlars
bortvandring, utan att desse förses
med nödigt uppehälle; af Herr H. Bjuhrs, om.
inskränkning i rättigheten till Burskaps vinnande;
af Herr A. J. Hiesleiters, om indragande af
Stockholms Flall- och ManufacturRätt, samt inrättande
af en Fabriks Nämnd; af Hr N. Limnelii,
om Närings-friheten.; af Herr J. Cronii
tvänne Memorial, om jemkning i SeglationsOrdningen
, jemte flere Ledamöters i anledning
deraf afgilne yttranden; af Herr C. Fluldts, om
650
Ven 2f Maji f. m.
SjöLagens öfverseende oell åtgärder till upphjels
pande af Svenska sjöfarten och fragt-handeln 5
jemte Herr M. Bagges dervid gjorde tillägg; af
Herr M. L. Ekelunds, om KlädesFabriksGesällers
ställande under TjenstelijonsStadgan, tillika
med det af Herr G Lenning dervid gjorde
tillägg; af Herr E. M. Lefflers Memorial med
anmärkningar vid förslaget till allmän stadga för
Fattigvården; af Herrar F. Lundmans oell Lefflers,
i frågan om Näringsfriheten; af Herr P.
Winbladhs, angående fuskares intrång i handtverkerierne;
af Herr Cederborgs, om skyldighet
för Ledamöter af Högloflige Ridderskapet och
Adeln samt Högvördige PresteStåndet, att för
sin jord, hus och tomter i Städerne deltaga uti
åtskillige Statsmanna-bördor; af Herr P- Winbladhs,
i frågan om Näringsfriheten, jemte Herr
E. W. Montans anförande i samma ämne; af
Herr E. M. Lefflers, med anmärkningar vid förslaget
till HandtverksReglemente; samt af Herr
G. Lennings Memorial, om förhör i Rikets
Grundlagar med dem, som ämna ingå uti Borgerliga
yrkem
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtJkottet’
Af Herr J. Ehingers Memorial, om ökadt
antal Besigtningsmän å Eke-skogarne i Riket;
af Herr P. Lindqvists, om sättet till reglering af
marknadstiderne i Städerne och på Landet årligen;
af Hei'r J. Hembergs, om förbud emot
införsel från utrikes ort af victualier och andra
Landtmanna-varor, eller förhöjde Tull-afgifter
derå, jemte Herrar Ehingers och G. Lennings
Den 27 Maji, J, m.
|ped flere Ledamöters anföranden i samma ämne,
- af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer, om bildandet af en fond till understöd
för Jordbrukare, som genom frost eller
hagelskada förlora växande gröda, och angående
en föreslagen ny Författning om Mått, Mål och
Vigt; af Herr E. W. Montan?, om upphörande
af skyldigheten till Lumpors lefvererande, jemte
flere Ledamöters yttranden i ämnet; af Herr
M. L. Ekelunds, om ändring i flyttnings-tiden
för Tjenstehjon, tillika med åtskilige Ledamöters
i anledning deraf afgifne yttranden; af Herr
G. R. Prytz’s om Product-Placatets upphäfvande
i afseende på Nederländska fartyg, jemte flere
Ledamöters anföranden i detta ämne; af Herr E.
W. Montana, om upphörande af skyldigheten
att, då Norrskt Lakegods säljes ur andra hand,
inbränna vigten å tunnorne; af Herr P. Lindqvists,
om en Frimarknad i Wrigstad, Västra
Härad och Jönköpings Län; af Herr C. Beckmans,
om förbud för ägare af Laxfisken, att efter
godtyeko tillspärra vattendragen till hinder
för Trädvaruhandeln; om Skogsägares befrielse
från kostnaderne till Klampare-laget i Götheborg,
tillika med Herrar Prytz’s oah Lefflers
yttranden i ämnet,* och om upphörande af de
i Götheborg inrättade så kallade hemförare-båtars
uteslutande rätt, jemte det af Herr Prytz’s
i samma ämne afgifne yttrande,- af Herr J. U.
Winbergs, om förbättrad reglering af Postgången
i Riket, jemte flere Ledamöters i anledning
deraf afgifne yttranden; af Plerrar J. Möllers
och O. .Bökmans Memorial, om reglering af tiderne
för Marknaderne i Riket; af Herr G, Ri
jp«« 27 Maji f. m.
Pryiz’s, om tiden för verkställighet å Oeconom
miska Författningar af inflytande på Näringarne;
af Herrar A. J. Hiesleiters och A. Palms, om
Gårdfari-handelns afskaffande, tillika med do
af åtskillige Ledamöter i dessa ämnen gjorde
anföranden, af Herr G. Lennings, örn Svenska
Fabrikernas inlösande till Staten, i händelse
grunderne för na gällande ImportLagar skulle
förändras; af Herr P. Winblads, om Forvagns
inrättning i Riket; af Herr G. Hjertströms, om en
ytterligare Frimarknad i Grenna; af Herr Danielssons
, om förseglade anbud vid Krono-upphandlings-auctioner;
af Herr Cederborgs, om
åtgärder att befordra afsättning å 2:ne utaf
CanzliRådet Schoerbing från trycket utgifne
skrifter; af Herr J. Ehingers, om Portofrancoinrättning
på Gottland; af Herr J. Norei, om
fri Tackjerns-tillverkning och handel samt om
utvidgande af StångjernsSmidet i Riket; af Herr
Ekelunds, i sistnämnde ämne; af Herr Huldbergs,
om inskränkning i Länsmäns rätt att
verkställa Auetioner; af Herr E. Lagerstrands„
om ändring i Författningarne, angående rättighet
till strandväg; af Herr C. J. Hammars, om
tiden till Marknaderne i Halmstad; af Herr San»
tessons, om Krona-Tionde och Ähads-Spannér
måls lefverering; om ändringar i StångselFörfattningen
och om befordrande af öfverensstära- .
melse i författningar sorn från sårskildte LänsStyrelser
utfärdas; af Herr H. W. Eckhoff* „
om förtydligande ad Skogs-Ordningens 46 ;
af Pierr Lefflers, om ändring i SkogsOrdningen;
af Herr Cederborgs, om åter uppl ii vande af ea>
Marknad i Skenninge, och om åtgärd att föres
-
£)t>i 27 Maji f. nri
komma , Glas och Porcellains-förares, Smides^
handlares oell Lumpsamlares obehörige kring*!
strykande i landet, tillika med flere Ledamöters
yttranden i sistberörde ämne; samt af Kongl»
Maj;ts Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer,
angående föreslagen jemkning i Extra Roteringen.
2:e Aterremisser af följande från nedan*
nämnde Utskott inkomne Memorial och Utlå,
tanden, nemligen från;
SlatsVtfkottei i
Om Provisoriska Läns-sfyrelsen på Ölands
om understöd utaf Stats-medlen för Carlscrona
Stads Fattigvårdsinrättning; angående väckt rno*
lion om DagtracRmente för MagistratS-personey
och Handtverkare vid publike syner, värderingar
och inventeringar; i anledning af de Berättelser
Riksens Ständers Revisorer åren 1820
öcli 1822 afgifvit om StataVerkets Förvaltning
och Räkenskaper; i frågan om understöd för
hamnbyggnaden i Lidköping; om dispositionen
af Räntan å Wermlands LandtvårnsCassa; om
sökt unslag till aflöning för Kyrkoherde i Strömstad;
angående en Bro öfver Färjesundet vid
Sigtuna; om mede] till hamnbyggnad vid Jön*
köping; om aflöning för Uppbördsskrifvare i
Norra Orterne eller Lön-tillökning för Läns*
männen; med hemställan om åtskiilige Motioners
öfverlemnande till Särskildta Utskottet; i
frågan örn Wadstena KlosterKyrkas öfverlåtande
åt Stads- och LandtFörsamlingarne derstå*
Den 27 MajiJ. m.
*
cles; rörande ökadt anslag å Stat för Kongl»
Bibliotlieket; i fråga om aflöningen för RiksStåndens
oell deras Utskotts Secreterare, Canizlier
och Vaktbetjening; och om inköp af astronomiska
Instrumenter för Observatorium i Stockholm.
BancoUtskottet:
Örn låne-biträdet till Skara Consistorium*
angående lagsökningen emot Rådmannen Kjellander
i Carlstad; samt i Frågan om publicitet
af Bankens angelägenheter.
Lagutskottet:
Angående yrkad befrielse för Rådmän oell
Kämnärer från deltagande i ansvaret för försummelse
med Domböckers oell Protocolls insändande;
rörande vackt fråga om uppbäfvandé
af BorgRätterne samt upphörande af RiksMarsknlksEmbetets
befattning med skuldfordrjngsmål;
om LagCommittcens förslag till RättegångsBalk;
samt om offentlighet vid Domstolar och
PoliceKamrar i Städerne; angående yrkadt förbud
för Ledamöter i HofRätt att sig emellan
byta lottade Mål; samt
Allmänna Besvärs- och OeconornieUtskottet;
Om
ökadt antal Canzlister i Utskottet; oni
tiden för de allmänna utskyldernes erläggande;
i frågan om FrälseBönders frihet från Fjerdihgsmäns-befattningen;
om Väder-Mjölq varnarp
Den 27 Maji J. m.
och Tullin jölQvarnars anläggande; om vigtens
inbrännande på kärlen, då Norrske Lakegods
säljes ur andra hand; rörande Kungörelsers påtecknande
af Krono-betjeningen innan de från
Predikstolarne uppläsas; om Lumpsamling för
PappersBruken; angående skyldighet för Postmästare,
att emot ersättning hålla Postbok med
Landtboer; 0111 sättet att reglera Marknads-tider;
rörande yrkad skyldighet för Pastorer att
årligen tili vederbörande LandsCanzlier ock Dom.
Capitel insända Utdrag af Kyrkoböekerne öfver
döde och födde; om anläggande af en Köping
i Frycksände Socken af Wermlands Län; angående
Kohlskrindor och Kohhnatare; om värfning
till Extra Roteringen och beklädnaden åt
manskapet; och om yrkad befrielse för Gottlands
hemmans-ägare att in natura aflemna Skaf*
fe-Tjära nt. m.
5;o Bifall till Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse,
till Riksets Ständer, angående rättighet
för Kongl. Maj:t att i vissa fall utnämna Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen Joseph Frans
Oscar till Ordförande i Regeringen samt till
följande från nedannåmnde Utskott inkomne
Memorial och Utlåtanden, nemligen: från
Constitutions- Utskottet:
Angående tryckning af en uppgift på de
hvilande förslag till ändringar i GrundLagarne,
som vid denna Riksdag böra till afgörande förekomma.
bell 27 Maji /. ot,
Stats Utskottet;
Öm trycknings-kostnaden för Kongl. Majifo
Kådiga Proposition, rörande StatsVerkets tillstånd
och behof- angående ökadt antal Serre-*
terare. Kamererare och Cartdister hos Utskottet
5 om medel till Riksdags-utgifternes bestridande;
i frågsn otn tryckningen af Borgareoch
BondeStåndens Protocoll m. ni; angående
de fleste LandtKammererares underdåniga ansökning
om tillökning i expenser och Skrifvarelön
; om inrättande af ett nytt Fögderi i Verm.
lands Län5 rörande trycknings-kostnaden för
Ridderskapets och Adelns samt_ PresteStåndets
Protocoll vid innevarande och utdelning af sistnämnde
Stånds Protocoll vid sistförflutne Riksdag;
angående Handlanden A. R. Lorents ansökning
om Skatte-köp af några lägenheter under
Elfsborgs KungsLadugård; rörande Landshöfdingen
Grefve A. v.Rosens underdåniga ansökning
om befrielse från ansvars skyldighet rör aflidna
KronoFogden Grönvalls balance; angående Allmogens
i åtskillige Härader af Malmöhus Län
Dagsverks-skyldighet till Flyinge och Dahlby
Kungsgårdar; i fråga om Schlegelska köpegodsen
i Halland; rörande framtida dispositionen
sf Wendtholms Hof-stallång j om aflidne Abbé
Voglers Pension; angående medel till reparation
å Domkyrkan i Calmars otn ytterligare 2;ne
Canzlisters antagande i Utskottet; angående föreslagen
vekt vid LandsCanzliet och LandsContoiret
i Skaraborgs Län; i anledning af väckt
motion j 0111 inköp af ett hus med Sessions-*
rum
Den »7 Wufi /. )tr.
rum för Riksens Ständer* Utskott och För BondeStåndet
in. rn ; i anledning af framlidne CommerceRådet
Sederholms i Finland bosatte arfvingars
ersåttnings-anspråk hos Svenska Staten;
om afskrifning uti Götheborgs LandlRånteris
räkenskaper af åtsfeillige för-åren 1799 och i8o4
resterande Bevillnings-medef; angående Trippiska
köpegodsen i Halland; om sökt understöd
för uppmuddring af Landscrona hamn; rörande
tryckning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof vid kommande
Riksdagar; i anledning af väckt fråga om
befrielse för Magistraterne från all befattning
ined L.andfRånterierne; angående Lönförhöjning
från BataljonsLåkare efter åtta års tjenstgöring;
rörande den Doctor Kjellman ådöinde Testa_
tnentsBevilining; om den af Husby Klosters Krutbruks-ågare
sökte restitution utaf erjagd Bevillning;
i fråga om särskildt anslag till kostnaders
bestridande i och för BeviliningsTaxeringarne
inom Norrbottens Län; om sökt bidrag af Statsmedlen
till kostnaden för Fångvården i Götheborg;
i anledning af GeneraILieutenanten von
Rosenheims underdåniga ansökning om utbekommande
af innestående Lön; angående Öfversten
Reuterskjölds underdåniga ansökning att
utbekomma innestående expectance arfvode; rörande
väckt fråga om TalmansTafllarnes återställande
samt Ilerrar Talmåns Representationskostnad;
angående KronoFogden Assessor Hellbergs
underdåniga ansökning om ersättning för
liden förlust å en lefverans; i anledning af Ca
Ridd,
o. Ad, Prat, IV, Band. 4a.
■>,
]ven ‘if Mafi /. m,
pitainen G. O. Schoughs underdåniga ansökning
om eftergift af Kronans Immissions-rätt i hans
Extra Lön; öfver Riksens Stånders Revisorers
Berättelser åren 1820 och 1822, angående RiksgäldsVerket
och General-Assistance-Contoiret ;
om räntan å köpeskillingen för Carl Gustaf
StadsBruk; i anledning af väckt Motion om indragning
af Taffel-penningar för Rikets Högsta
Embeten med flere- i frågan om Boställes anslående
åt KronoFogden i Sollentuna med flere
Härader, om föreslaget understöd åt Assessoren
Lundeqvist för dess utgifne KammarVerk;
angående beråknings-grunden för Riksmarkegängspriset
å den under Rikets Enibets- och TjenstemannaStater
med penninge-löner uppförde Spannemål
5 öfver väckt motion om Boställe åt
Dornhafvanden i Åse med flere Häraders Domsaga;
i fråga om Tulltågts upphörande af den
ved ^ som införes till Halmstad; om tryckning
af Landshöfdingarnes Fem års Berättelser; i
anledning af väckt motion om ÅngFartygs byggande
till fortsk ffande tf BåtsmänsCommenderingar;
om medel till uppmuddring af Upsala
Å; angående understöd till förbättrande af hamnen
vid Halmstad; om trycknings-kostnaden för
Committerades Förslag till Organisation af Sty,
relseVerken ; rörande Allmogens arbets skyldigheter
vid särskildte Kungsgårdar och Boställen;
örn afgifterne till KrigsmanshusCassorne; angående
föreslagen tillökning i Registratorn Berndtsson»
pension; om bcsparingarnes användande och om
Cours-ControlKurernes arfvoden; öfver väckte
motioner om lön-förbättring för KronoBefjeningen
på Gottland och i Bohus Län m. m.;
Den 17 Maji /, fri.
6S9
i anledning af väckt fråga otti indragning af
ProsteTunnan; om Rotehjelpeti inom Kronobergs
Län ; angåenrle väckt motion otn belöning
till Letter Åndersson i Domvalla för dess Curhtethod
i Veneriska och andre sjukdomar; om
Ved för LandsCmizlierhe och LandtRåtiterierrte;
i anledning af yrkad ersättning till Allmogen i
Norrbottens j^ån för anskaffade kläder åt Vargerings-manskapet
Under sista kriget mot Ryssland;
öfver Väckt Mötioti om en MilitairLårares
anställande Vid Upsala Academie; rörande
anstånd med inbetalningen af innevarande års
Bevillning; om medel till bestridande af kostrtaderne
för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
förestående förmälning Och Verkställde Utrikes
resa; i anledning af gjord Motion om belöning
till Herrar Fullmäktige i RiksgäldsUontoiret för
deras möda vid Utredningen al f. d. FilialDi.
Discönterne; om medels anslående till befordran
af Vexel-undervisningen; rörande anVåndande
af DjVkne-penningarne i Hernösands Stift;
om sökt inlösen vid RiksgäldsContoiret af 12
stycken skadade CreditSedlar; Öfver väckt Motion
^m inköp för Stats-Verkets räkning af
några Trådhus i Götheborg; i anledning af
Cisseurernes uti CreditSedelVerkets små SedelsCassor
gjorda ansökning om tillökning uti
missråknings-penningar; om liqviden af Svenske
Ministern Lagersvårds fordran; angående beräkningen
af StatsVerkets inkomster till nästa Riksdag;
otn lösen till skatte af 2;ne KronoLaxfisken
i och vid Gefle; om yrkadt understöd för
Sillfisket i Bohuslänska Skärgården; om utdeltling
af Riddérskapets och Adelns ProtoaoU
t6«
Btn 27 Mujj f . m.
vid 1815 samt 1817 och 1818 årena Riksdagar;
i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse
om Kronans förpantade hemman och lågenheter;
om yrkad ersättning till Uddevalla för Tertial
och Sextal af Accis- och Bakugns-penningar;
angående våckt fråga om upplysningars infordrande,
hvilka och huru många Byggnader
Kronan åger m. m.; och i anledning af den
Berättelse Riksens Sländers Deputerade öfver
Revisionen af KrigsRåkenskaperne afgifvit.
Siats- och Banco-Utskotten:
Angående förändring i tiden och sättet för
indragningen af Götha CanalBolags, Götheborgs
och Malmö f. d. Discont Verks ännu utestående
fordringar; i frågan om Götha CanalDirections
anhållan, att nu genast få i Banken lyfta återstående
200 Riksdaler af detta års anslagne
byggnads-bitrade; rörande förment oriktig tillämpning
af Ständernes Reglemente för utredningen
af förre FilialDisconterne, i afseende på
öfverräntan å förfallne lån; samt angående verkställigheten
af Ständernes beslut, om tiden och
sättet för indrifningen af f. d. FilialDisconternes
återstående fordringar.
O
Stais- Banco- och Lag Utskotten:
I anledning af väckt fråga om Ständernes
medverkan till inställelse af publike fordringsägares
lagsöknings- åtgärder.
lien 27 Maji J\ m.
§61
Stats* Banco- samt Allmänna Besvärs- och
OeconortiieUtskotten:
Rörande väckt fråga om bestämmande af
allmänna grunder för ett Statshushållningssy
stein.
Stals- famt Allmänna Befvärs- och
OeconomieUtJkotten \
Om betalning af underhåll för tågande
troupper, och om inqvarteringen i Städerne
m. m.
Bevillnings ZJ t/kottet:
Angående ytterligare Retjenings antagande.
Banco- Utskottet t
Rörandel^våckt fråga om tillåtelse för Låntagare
att aflemna sina Rånte* betalningar för
Banco-lån i nårmaste Rånteri eller till KronoFogdar
i Orterne; i anledning af Riksens Stån.
ders Revisorers åren 1820 oell 1822 afgifne
Berättelser, rörande BancoVerket, tillika med
dervid fogade särskilta Utlåtanden; om liqvid
för det nya Koppar-skiljemyntet; om Metallpanterne;
om Belånings-råttighet för Bergslags
Hyttor; om årliga Capital-afbetalningarne på Bankens
Fastighets lån; om förlusten på Fastighetslån
i Götheborg och Carlshamn; om låne-bifrådet
till Gagnefs Socken i Dalarne; om det Staden
Götheborg beviljade lån, om odlings-lånen;
om BaöcoDiseöntVerkcts Revisioner j och om af
-
)
66 j T)en 27 Mm /. «,
T
skrifning af tvånne poster i Bankens, Räken-.
skaper, *
Lag Ut akottets;
Qm arfvode för ytterligare en Canzlist; om
ändring i 2'i Capitlet 5, och 7 piragrapherne
RättegångsBalkeri ; om tiden till anmälan, af hinder
för lysning och äktenskap; örn ränte-heråkning
å myndlingars Arfs-capital; om hembud då
frälse Skattehemman säljas utom börd'; om Afgärda
Bys rätt till skifte i skog och mark; angående
väckt Motion örn ändring i 25, Capitlet
5 §. RättegångsBalken; i anledning af väckt fråga
om återupplifvande af föreskriften, att äkta
Makar, sorn skola skiljas, böra personligen inställa
sig i f)omC pitlet; om upphäfvande a{
förbudet emot Kyrko- musik under fastlags-tiden
; om upphörande af handsträckning vid Fa,
stighetsköp; rörande gjord Motion om förändrad
tid för SommarTingen; i frågan örn Domar es,
*?kiljande från befattning med värdering å Fa-;
stighet som pantevis lagfares; om befrielse för
parter från skyldigheten att genom ombud ingifva
och till communication uttaga sina skrifter
och besvär; om afvittrings-b.evis för efterlefvande
Maka, i händelse af nytt giftermål; Öfver
en hemställan om tjenlige Författningars vidtagande
emot allmänna förbrytare; om förslag
till en förbättrad Rättegångsordning; i frågan
om ansvar för utprångling af falska Sedlar, ställ,
de på Banken eller RiksgäldsContoiret; om för,
klaring öfver jj Capitlet 2 RättegångsBalken;
om Husesyner å Öfverofficer* Boställen;
gen *7 Maji /. »t.
S65
om äktenskap emellan syskonebarn och med
hvarannan i svågerlag på sidan varande personer;
angående påskyndande af Lag- Comiteéns
arbete och granskningen deraf; om förrymd makas
rättighet att ingå nytt gifte; och angående
Preste-val.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie Utskottet;
Med hemställan , att vid Remisser å en och
samma handling till flera Utskott, alltid ett exemplar
af både ProtocoIlsUtdraget och den remitterade
handlingen må hvartdera Utskottet tillställas;
om en föreslagen väg emellan Öfver—
Torneå och Kengis; angående kungörelser om
ledige Kyrkovaktare tjenster; angående befrielse
för Lindes Bergslag, att uteslutande afyttra
sin Kohltillverkning till Wedevågs ManufacturYerk;
om Gästgifveriet anläggning och Gästgifvars
tillsättande; om öfverlämnande till Särskilta
Utskottet af Herr A. J. Hiesleiters till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
remitterade Memorial, om indragning
af Stockholms Hall och ManufacturRått, samt
inrättande af en Fabriks Nämd; om p’eestanda
till Banken af Åboerne å de hemman, sorn
Bruks-idkare till Skatte inlöst; i anledning af
yrkad befrielse från Krono-skjutsning för Ön
Tjörn; angående väckt fråga om eH Frimarknad
vid Svanesund; om utvidgad rättighet till
begagnande af strandväg; angående Frälsehemmans
deltagande i Krono-, Håll- och Reservskjuts;
rörande yrkade förändringar i Författningarna
om Krono skjuts; öfver Kongl. Majds
Bo» 2' Mtp J. m.
Nådiga Proposition, angående fond tili understöd
för Jordbrukare, sorn genom frost elier
hagelskada förlora växande gröda; om K ungsskjutsen
$ om sättet till utgörande af åtskillig
Krono Tionde-Spannemål; om sårskilte Markegångar
för Öfre och Nedre Dalarne; angående
iakttagelser vid förändringar i Oeconomiske För.
fattningar; om regleringen af den till Lunds
AcadeinieStat anslagne Spannemål; om yrkadt
förbud för Bergmästare att utfärda Oeconomiska
Författningar; om BergsmansHemmans iri—
nehafvares skyldigheter; om Krono-bref båringsskyldigheten
; om Tjenstehjons löner, i anledning
af väckt fråga om en Stads anläggande i
Kronobergs Lån m. m.; om åbo-rått för Kyrkohemmans
åboers i Skäne efterlemnade Enkor
och Barn; om Fjerdingsrnåns skyldigheter m.
m.; om lefreringen af hö och halm till Kongl,
Hofstallet i Stockholm* om en förbättrad reglering
af Postgången; om Tionde-sättningar för
Räntegifvare och Räntetagare emellan hvilka
några öfverenskommelser i detta hänseende ej
träffats; om Torpares rått att antaga Tjenstehjon;
om Transporter af Undsättnings-Spanneinål,
och om deltagandet i allmänna Byggnaders
uppförande och underhåll; samt
/
Expeditions Utskottets:
Om antagande af ytterligare en Canzlist.
4:o lnftåtnmande uti den af BondeStåndet
'beslutade underdåniga anhållan i afseende
på Ståndets förhjelpande till rättigheten att lvå
-
17
dnnefter sjelf utse eine Notarier, samt obehindrad
utöfning deraf i framtiden; uti Ridderskapets
och Adelns beslut, att de af visse couimitterade
uppgifna Förslag till en förändrad organisation
af åtskilige Rikets Styrelse-Verk,
skulle genom Särskildta Utskottets föranstaltande
befordras till trycket, samt StatsUtskottet
anmodas, att till tryeknings-kostnadens bestridande
utse nödige medel, samt uti det beslut
Ridderskape* och Adeln samt BondeStåndet gemensamt
fattat i anledning af Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens förra Betänkande, röranda
indrifningen af Götha CanalBolags, Götheborgs
och Malmö f. d. DiscontVerks ännu utestående
fordringar,
5:o Öfverlemnande till ConstitutionsUtskottet,
af den hos Ridderskapet och Adeln
väckte fråga om tillsättande af ett särskildt ^Utskott
för att utreda orsakerne och uppgifva botemedlen
för den nu i flere delar af Riket och
isynnerhet för Jordbruks-nåringen öfverklagade
förlägenhet,
rt *
6:0 Underrättelse om Ståndets beslut, rörande
sättet för tryckningen af dess Protocoll
och om Motions-tidens beräknande vid innevarande
Riksdag.
7:0 Anmodan till ExpeditionsUtskottet, att
uppsätta förslag till en underdånig Skrifvelse
från Riksens Ständer till Kongl Majrf, med
uppgift på de hos samtlige RiksStånden valde
666
Ven 27 Maji /. m.
ledamöter uti Hemliga Utskottet samt att i
RiksdagsEeslutet intaga Riksens Stånders beslut
i anledning af Kongl, Majts Nådiga Skrifvelse,
angående Hans Kongl, Höghet KronPrinsena
Joseph Frans Oscars utnämnande att i vissa
fall föra ordet i Regeringen,
8:0 Beroende vid hvad de öfrige RiksStånden
beslutitj, i anledning af StatsUtskottets
Retånkanden om Dag-trnctamente för Magistratspersoner
och Handtverkare vid publike Syner,
angående understöd för Carlscrona Fattigvårdsinrättning
j om sökt anslag till aflöning för en
Kyrkoherde i Strömstad; angående utförande
på allmän bekostnad af en Bro öfver Färjesundet
vid Sigtuna, och i frågan om aflöning
för Uppbördsskrifvare eller lön-tillökning för
Länsmännen i de Norra Orternej och
9:0 Läggande till Ilandlingarne af
RondeStåndets Protocolls-Utdrag rörande
väckt fråga om en TacksågelseAdress till Hans
Maj;t Konungen,
ConstitutionsUtskottets Memorial, med underrättelse
det Utskottets pluralitet funnit det ifrå—
gakomne särskildta Utskottet icke vara af nöden,
StatsUtskottets Utlåtanden , i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskoltets Retånkanden
om provisoriska Låns-styr elsen på Oland; angående
dispositionen af Weudlholms Hof stall
-
Z)en 27 Maji f. m.
Ång» och om TalmänsTafflarne. Samma Utskotta
Utlåtande om sårskilt anvisning å den Summa Rik.
sens Stånder komma att anslå till kostnadernea
godtgörande i och för Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens förestående förmälning och verkställde
Utrikes resa.
BancoUtskottets Memorial, angående Revision
af B incoi.)iscontYerket under nu påstående
Riksdag.
LagUtskottets 5;ne Memorial med återlemnande
tili BondeStåndet, af derifrån remitterade
Motioner, om afskaffande af böter för Rusthållares
försummelse att inom viss. tid erlägga
afgiften til| Wadstena KrigsmanshusCassa och
af plikt för dem som icke vid andra Uppbördsmötet
sig infinner och anmäler sin oförmögenhet
att utskylderne erlägga, samt till PresteStåndet
af en derifrån remitterad Motion, om
nedsättning af terminen för , Civile Embetsmånsi
afsked, med rätt att bibehålla lönerne.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskot-;
tets Memorial, r:o i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets anhållan att få antaga
ett ökadt antal Betjening; och 2:0 med
återlemnande till PresteStåndet af 2:ne derifrån
remitterade anföranden om förökade afgifter till,
KrigsmanshusCassorne, samt angående Doctor
Stenhammars Motion om indragning af Embeten
och Tjenster.
G65 Den 27 Maji f. m.
Alla dessa ProtocolIsUtdrag lades till Handlingarna.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan a eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 27 Maji.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Herr Grefven och LandtMarJkalJcen hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna låmpligt, att, i likhet med hvad förut vid
dylika tillfällen alltid varit vanligt, Riksens Ständer
borde, genom en stor Deputation, anförd af
Herr Grefven och LandtjVIarskalken och Herrar
Talmän, uppvakta Hennes Kongl. Höghet Kron
-
De-n 27 Maji e, m*
Prinsessan, dagen efter Dess ankomst till Kongl.
LustSlottet Haga.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Marskalken
föreslog, att ExpeditionsUtskottet kunde
anmodas att uppsätta den underdåniga adress,
hvilken vid detta tillfälle kommer att till Hennes
Kongl. Höghet i underdånighet framföras.
Biföll*.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeeonomieUtskottens den 10 dennes
under N:o 88 afgifne, samt den sr derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Betänkan,
de, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående en föreslagen och utarbetad ny
författning, om Mått, Mål, och Vigt, jemte några
i samma ämne remitterade RiksdagsFullmäktiges
Memorial.
Herr IjeJrén, Johan Pehr’. Som denna
fråga, enligt min öfvertygelse, år en bland de
vigtigaste som vid Riksdagen förekomma, utbeder
jag mig att vid Betänkandet få göra några
erinringar, i afsigt att bereda bifall till den återremiss,
hvarom jag anhåller.
Det har varit högst tillfredsställande, ehuru
Dm 87 Maji », m,,
visserligen icke oväntadt, att läsa Kongl. VetenskapsAcademiens
förträffliga utredning af detta,
som man hittills trott, nästaii ohjelpligt intrasslade
ämne.
i
Jag instämmer för min del med Utskottet
1 alla frågor, med undantag af den, som rör
Torr vartiiildlel, hvarvid jag utbeder mig få
fasta Ridderskapets och Adelns Uppmärksamhet.
Kongl, VetenskapsAcademien hav för denna
del af ämnet uppgifvit tvänne olika förslag,
( af hvilka Utskottet, som mig synes , utan giltiga
skäl valt det sämre, men blött berömt det
bättre.
Det ena, det nemligen, sorn Utskottet valt,
grundar sig på bibehållandet af gamla mål-tunnan,
delad i hundradedelar, hvarje således utgörande
63-iöo;dels kanna, som man kallat
mått,
Det andra grundar sig på införande af ciibik~Joten,
under namn af joting> sorn innehåller
jemnt lo Svenska kannor.
Häraf Synes klart, att hvilketdera af dessä
tvänne förslag också antages, så påkallar begreppet
om ett nytt mål, i det ena fallet mditett
i det andra fotingen.
Hittills visa sig således bägge systemen likä
antagliga. Men nu uppstår fråga, att välja deni
emellan, och då kan väl ingen artnan regel för
I)en %*/ Maji «. tit,
valet gifvas, än den, att gifva företräde åt det
systeme, som är begripligaft, Idttajl att inföVa,
och tillika veienjkapligt riktigaji.
I anseende till begripligheten och deraf be^
roende lätthet vid införandet, hemställes vördsamt,
om det ej ar vida svårare att föreställa
sig storleken af det såkallade mattet, som utgör
63-ioo:dels kanna, än att fölingen, som utgör
jemt i o kannor, Och dessutom Kr nära lika stor
med den gamla, ännu bland Allmogen begagnade
jkeppan, (fotingen är nemligen blott en half
kanna mindre än denne.)
Hvad vetenskapliga riktigheten åter vidkommer,
så är fotings-systemets alldeles afgjorde
företräde erkändt, så Ygl af Utskottet, sorn
af Kongl. VetenskapsAcademien, samt än vidare
ådagalagdt af Herr Prosten Hallstöm, sorn, tillika
med åtskilliga andre Ledamöter af Utskottet,
i denna del reserverat sig mot Betänkandet,
och hvilkas tankar jag till alla delar tillträder
med vördsamt tillstyrkande: att foting»*
fyjlemet måtte antagas, och mått-fyft ernet alldeles
förkastas.
Jag har ej bordt vidlyftigt vidröra ett ärrtJ
ne, så klart utredt som detta, och hoppas, alt
den framställning af sjelfva tvistpunkten jag haft
äran göra, skall vara tillräcklig, att häfva den
föga grundade betänklighet, som visat sig mot
fotings-systemets antagande. Men för den oVäntade
händelsen, att Utskottet, i fall Betänkandet
blifver återremitieradt, skulle fortfarande
ttwff sr 3fa/i t. nn
yrka mdtt-fyjlemets införande, anhåller jag, att
iå ytterligare tillägga en anmärkning.
Det har kommit till min kunskap, att inom
Utskottet öfverläggning ägt rum att på en gång
införa så väl fotings- 6oin mått-systemet. Man
skall nemligen hafva föreslagit, att bibehålla
tunnans begagnande vid Ränte- och TiondeSpannemåls
inlefverering till Kronans förråd,
men fotingens vid alla utlefveringar från desamma,
samt att Kronans räkenskaper skulle föras
i foting, hvarigenom man velat bereda ett,
som man trott, lämpligt medel att småningom
öfvergå till det såsom riktigast erkände fotingssystemet.
Ehuru jag för min del anser ett öfvergångsmede}
i detta fall alldeles öfverflödigt, då Fotingen
såsom utgörande jemt 10 kannor, år ett
mått, som ej under någon förevåndning kan anses
vara' villosamt för begreppet; men dess föreslående
likväl möjligen kunde komma i fråga,
utbeder jag mig att på förhand äfven dervid
få göra en anmärkning.
Jag anser nemligen att Tunnan i sådant
fall borde alldeles oförändrad få begagnas vid
Rånte- och TiondeSpannernålens inlefverering
och Fotings-svstemet ensamt införas, så vål till
grund för debiteringar, råkenskaps-föringar och
alla öfriga legala transactioner, som för utlefvereringar
från Kronans Magnziner.
f hån
-
Den 27 Maji e, m.
673
I händelse återremiss bifalles anhåller jag
att detta mitt anförande får åtfölja Betänkandet.
Herr Montgommerie, Gujtaf: Jemte det
jag förenar mig uti hvad den sist talande värde
Ledamoten yttrat, skulle jag i händelse förevarande
Betänkande varder återremitteradt, önska
fästa Lag- och OeconomieUtskottens uppmärksamhet
derå, huiuvida icke, då en förändring
af Rikets Mått, Mål och VigtSysteme skall ske,
det år skål att antaga det båsta, man för närvarande
känner. Jag gör fullkomlig rättvisa åt
allt hvad i denna del blifvit föreslaget och jag
erkänner förtjensten af VetenskapsAcademiens
project; men Academien säger sjelf, att den
Franska methoden år den båsta ”och att härigenom
alla fördelar, som möjligen vid det fullkomligaste
system stå att erhålla, lika skördas
”af Vetenskaps-idkaren, affaires-mannen och den
”arbetande klassen. Jag vet sannerligen icke,
hvarföre man skulle tveka, att antaga den fullkomligaste
methoden , då ej annat hinder dervid
egenteligen möter, ån vid hvilken slags förändring
som helst, det nemligen att vänja sig vid
nya mål- och vigt-qvantiteter men icke vid nya
namn, ty de gamla Svenska namnen kunde ju
bibehållas, och blott tillämpas efter det Fran^
ska systemet.
Friherre Cederjtrom, Jacob: I afseende på
den första af de anmärkningar, Herr Lefrén
mot Lag- och OeconomieUtskottens Betänkande
Ridd. 0. Ad, Fr. IV. Band.
45.
Deli 27 Maji c. m,
framställt, instämmer jag till en del med ho;
nom. Det år ganska riktigt, att Betänkandet
varit mera åndamåls-enligt om Utskotten deruti
tydligare bestämt, huru öfvergången till Fotingsmålet
borde befordras, hvilket lättast torde kun.'
na ske, om såsom Herr Lefrén föreslagit, all
uppbörd i Kronans Magszin emottogs i Tunner
mål, men all utlefverering derifrån gjordes ef.
ter foting, äfvensom att Kronans räkenskaper
föras på foting och kanna. Sådant skulle ovill.
korligen medföra den förmån, att Allmogen;
som ofta tager sina sådes-behof utur KronoMagazinet,
skulle lära sig, att det nya målet år
till qvantiteten lika med den gamla Tunnan; och
det vore såmedelst att hoppas, att den smånin-i
gom skulle låta Tunne-beräkningen upphöra.
Jag bestrider derföre ej återremiss af Betänkan-*
det, i hvad det rörer denna fråga, utan förenar
mig med Herr Lefrén i begäran derom.
Men beträffande åter hans sednare anmärkning,
att, i händelse Tunne-målet oföråndradt
bibehålies mattet, som Utskottet föreslagit, ic.
ke borde införas, kan jag ingalunda deri dela
Herr Lefréns åsigt. Jag vet icke någon orsak
hvarföre man, enär meningen år att låra Ali.
månheten bruket af decimal-råkning och låtta
öfvergången till bruket af foting, man icke skulle
antaga det nya måttet, hvilket utgör en ioo:dels
tunna. Ingen kunde vål anses skyldig att an.
skaffa detta nya måtkåril, men den som ville
nyttja det, borde hafva rättighet dertill. Derigenom
kunde Allmänheten efter hand göras
bekant med ^dicimal-räkningen. Jag tror på
Den 27 Maji e. m,
grund häraf, att måttet bör i förslaget qvarstå.
Hvad angåf Iderr Montgommeries erindran,
att Fransyska Mått- Mål- och Vigt-systemet,
såsom erkandt att vara det fullkomligaste, borde
antagas, så får jag upplysa, att detta sednare
grundadt på en viss del af Norra meridian,
väl är lika för hela verlden, då deremot
det Svenska, gäller blott för det land, der pendelns
längd är på någon viss polhöjd bestämd,
men resultatet är i sjelfva verket nästan detsamma.
I stället för de Riks-likare som hittills
funnits och hvilka äro underkastade föränderlighet,
hvarföre de och sinsemellan äro olika,
skall nemligen enheten för Mått, Mål och- Vigt
inom Landet, bestämmas genom jemförelse med
en oföränderlig storhet. Vi böre med erkänsla
instämma i AetenskapsAcademiens yttrande,
att den undanröjt alla de svårigheter, den mängd
al främmande namn m. m., som med det Franska
systemet äro oskiljaktiga och hvilka blott
Vetenskaps-mannen med lätthet kan öfvervinna.
Ty hvilken vanlig Svensk Bonde kan väl begripa
huru stor Tiomillion-delen af jordens Norra
meridian är? och, om han icke begriper
måttet, skall lian ej tro sig bedragen och förledd
att betala mer än rätt är? Det ar af vigt
vid alla förändringar af ifrågavarande natur, att
ställa så till , att så länge Bonden måste betala
sin skatt i vigt och mål, han ej må få anledning
till den farhågan, att man nödgar honom
erlägga mera, än han bor. Detta är vunnet genom
det förslag VetenskapsAcademien uppgjort,
deruti alla de äldre hufyud-inålen äro bibehåll—
ne och bland dem äfven fot-måttet, genom
G76
Den 27 Maji e. m.
hvilken sednare omständighet gamla Chartor
icke behöfva rubbas ur deras fordna skick. Det
är på sådane anledningar, som Utskotten icke
kunnat annat än tillstyrka bifall till Academiens
mening att det Frauska systemet icke borde antagas,
utan att storleken hvaruppå Svenskt mått,
mål och vigt borde grundas, ”skulle bestämmas
”till en del af längden af den pendel, som på
”någon viss orts latitud fullbordar hvarje slag,
”på en secund vid hafvets yta och i lufttomt
”rum.” Det är dessutom för Allmänheten likgiltigt,
huru Likaren är tagen och fastställd,
allenast den är oföränderlig. I öfrigt får jag
blott förnya min anhållan, att Betänkandet måtte
återremitteras, åtföljdt af de anmärkningar
och yttranden Herr Lefrén och jag nu afgifvit.
Herr Lefrén: Friherre Cederström har i
följd af mina gjorda anmärkningar tillstyrkt återremiss,
men ansett att så väl fotings- som måttsystemet
borde införas, anförandes såsom skäl
dertill: att Allmogen genom mått-systemet skulle
vänjas vid decimal-räkning, hvilket Friherren
förmodar skulle underlätta öfvergången till det
för StatsRäkenskaperne antagna fotings-systemet.
Denna tvåfalldiga ändring af nuvarande
målsätt, anser jag så olämplig, att jag icke annat
kan än deremot på det högsta ifra. Här
är ju icke fråga att gifva Allmänheten öfningar
i Decimal-räkning, utan frågan år att införa ett
enda systeme, som är enkelt och lätt fattligt.
Om man har betänkligheter vid att införa
fotings-systemet, sorn af alla erkännes äga dessa
Den 27 Maji e, m, 677
egenskaper i utmärkt grad, huru vill man då
ens tänka på tvännes samtidiga införande.
Att bibringa allmänheten begreppet om tunnans
hundradedelar (måttet) och på samma gång
framställa till jemförelse fotingen och dess tionde
samt etthundrade-delar, vöre ju rakt ledande
till den oundvikligaste oreda, jag vågar säga, äfven
för de folk-classer, hvilka i allmänhet anses
äga kunskap i räknekonsten, ett trassel, som icke
en gång genom de föreslagne så kallade reductions-tabellerne
kunde häfvas, emedan desse
nödvändigt skulle blifva så invecklade, att de ej
af mängden utan särskild undervisning kunde
begagnas.
Detta inses lätt om man besinnar följande:
1) Att kappar, antalet må vara huru stort
som helst, alltid innehålla jemna fotingar, kannor
och tummingar, utan att något bråk blir
Öfver, såsom t. ex.
1
kappe = 0 fot.,
1
kanna,
75 tumm, (i|kanna)
2
— " 0
3
...
5o
■—
3
= 0 —
5
—
25
—
4
— ™— 0
7
—
0
—
5
— = 0 —
8
—
75
— <
6
— — 1 _
0
—
5o
—
7
— — 1 —
2
—
25
—
8
. — 1 _
4
——
0
—
36
- 6 _
D
0
—
2) Att tunnor, antalet må vara huru stort
gom hälst, alltid innehålla jemna fotingar och
kannor, utan att något bråk blir öfver, såsom
t, ex.
I
tunna
—
6 foting,
5
kannor.
2
—■
r=
12
-
6
3
=
18
—
9
4
—_
=
25
2
_
5
31
—
5
_
6
37
8
_
7
—
=
44
__
1
8
—
5o
—
4
9
56
—
7
—
10
—
=
63
—
0
—
20
_
—
126
—
0
_
5o
—
=
189
—
0
—
100
—
=
65o
—
0
200
—
E3
1260
0
_
5oo
S=
1890
—
0
1000
=
6000
0
<
IOOOO
=
63ooo
„
0
_
3) Att om mått-fyjiemet antages blir en
tabell som utvisade förhållandet mellan kappe
och mått endast approximatif, ty
1 kappe ss 277,777,777 etc. etc. i oändlighet.
2 _ = 55,555 _ _
nen 27 Maji e. m.
67 9
4) Att om bägge systemen på en gång antoges,
så blefve reductions-tabeller från det e_
na till det andra, och från båda till det gamla,
nödiga.
Att detta skulle försvåra och förvilla, i stället
att lätta, är tydligt, och man kan redan göra
sig ett begrepp om dessa reductions-tabellers
mera invecklade utseende, och ändå blott aproximativa
värden, då man betänker, att eqvationerne
som för nämnde tabeller skulle ligga
till grund, vore:
1 tumming = i-63:dels mått,
1 kappe = i75-63;dels mått, samt
1 kanna = ioo-65:dels mått.
Hvad åter angår den af en annan Ledamot
yttrade tanka: att man hos oss borde införa
Franska meter-fyfiemet; så får jag dervid anmärka,
att detta utan ändamål skulle förändra
Svenska långde-måttet, samt förorsaka så många
olågenheter , utan motsvarande förmåner, att
man kunde frestas att hellre afstyrka all förändring.
Jag anhåller att äfven dessa anmärkningar
få åtfölja återremissen, i händelse den skulle
bifallas.
Herr von Hartmansdorff’, Auguji t Dådetta
ämne första gången hår förevar, tog jag mig
friheten, att, i afseende på den formella behand.
lingen deraf, göra en anmärkning, som jag ön
-
Den 27 Maji e. m.
skade få Utskottens pröfning underställd. Hån.
delsen har emedlertid gjordt, att detta mitt yttrande
icke blifvit Utskotten meddeladt. Då deras
nu förevarande betänkande synes blifva återremitteradt,
anhåller jag om tillstånd att i
Ridderskapets och Adelns minne återkalla berörde
yttrande, samt utber mig, att detsamma
må få åtfölja den blifvande återremissen. Det
var nemligen af följande innehåll;
En värd Ledamot har i förmiddags Plenum
denna dag fåstat uppmärksamheten på vigten
deraf, att jemlikhet i Handels-rättigheter ägde
rum emellan Sverige och Norrige. Jag tror ock,
att vid alla tillfällen då det, utan hinder af de
bägge förenade Rikenas skiljagtiga Lagar och
Författningar, kan ske, bör likhet i deras ömsesidiga
förhållanden i möjligaste måtto iakttagas.
I afseende på Handeln emellan de bägge Rikena,
så skulle till dess lättnad ansenligen bidraga,
om värde- och varu-måtarne gjordes lika, och
det sednare synes nu böra ske. Sedan föreningen
knöts, har mynt-väsendet uti Norrige redan
blifvit stadgad, men det bragtes icke till
likhet med mynt-väsendet i Sverige, och derigenom
försummades ett godt tillfälle att införa
en större ömsesidig öfverenskommelse. Men detta
har likväl varit af mindre vigt, emedan myntet
i Norrige blifvit stadgadt till likhet med Hamburger
Banco, hvilket utgör den hufvudsakliga beråknings-grunden
för penninge-vårdet i Norden ,
och till hvilken vi följakteligen synas äfven böra
närma oss. Deremot år i fråga om mått,
inål och vigt, en Comitée i Norrige, liksom i
Den ‘->7 Maji e, ni.
681
Sverige för närvarande nedsatt, för att uppgöra
en ny reglering deraf. Förslagen i detta afseende
blefvo icke fårdige till sista StorTing, men
blifva måhända fårdige till det nästa, som
sammanträder i Februarii Månad 1824. Enligt
hvad enskilt är mig bekant, har Commitéen der,
liksom hår, tagit allmänna oföränderliga förhållanden
i naturen till måttstock för sina beräkningar
och förslag. Om det nu förevarande af
Riksens Ständer godkånnes, önskade jag, det en
underdånig anhållan måtte göras hos Kongl.
Maj:t, att detsamma måtte meddelas den i Norrige
nedsatta Comiléen , och sådane åtgärder
för öfrigt vidtagas, hvarigenom den möjligaste
Öfverensstämmelse i detta afseende emellan de
bägge Rikena må vinnas.
Herr Grefven och LandtMarJhålken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Lagsamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
Betånkanden böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Herr Lefréns , Johan
Pehr, den 25 dennes eftermiddagen på bordet
lagde motion, att RiksStåndens öfverläggningar
måtte blifva offentliga.
Herr Lefrén anförde skriftligen:
(Se Bilagan N:o i.)
68a
Deri 27 Maji e, m.
Herr Grejven och LandtMar skalken hemställde,
om icke, sedan Herr Lefrén nu mera
afstått från vidare fullföljd af ifrågavarande motion,
densamma således kunde få förfalla.
Bifölls.
Friherre Anckarfoård, Carl Henric : Jag kan
alldeles icke instämma i den tanka Herr Lefrén
yttrat, att nemligen det i förmiddags Pleno
justerade ProtocollsUtdraget, angående remissen
af Kongl. Maj;ts skrifvelse, i afseende på offent»
lighet vid RiksStåndens öfverläggningar, skulle
kunna innebära frågan om sjelfva publiciteten.
Jag tror, att densamma under discussionen ganska
bestämdt afskilldes från de förberedande
åtgärder, hvarom skrifvelsen handlar, och att
ProtocollsUtdraget blott innefattade remiss till
Lagutskottet, för att uppgöra förslag till den Lag,
och till Oeconomie-Utskottet, för att utarbeta de
reglementariska stadgandén , som kunde erfordras,
i händelse publiciteten blefve af Riksens
Ständer antagen. Sjelfva hufvudfrågan har således
ännu icke vunnit någon remiss, åtminstone
har jag icke hört en sådan beviljas. Jag vågar
på det högsta bestrida ett slikt förhållande, och
förklarar att det skulle för mig vara en ganska
stor surprise, om ProtocollsUtdraget verkeligen
uppdragit åt Utskotten att vidröra sjelfva hufvudfrågan
om publiciteten, eller om den bör
önskas, eller om någon propotition dertill kan
anses vara i remissen inbegripen. Jag tror som
jag förut yttrat, att Kongl. Majlts skrifvelse
Den 27 Maji e. rn.
685
icke någonsin hår antagits att hafva egenskapen
af en Proposition.
Jag har tvärtom tyckt mig finna den öfvertygelsen
vara den allmänna, att nämnde skrifvelse
endast innehöll ett tillkånnagifvande af
Kongl. Maj:ts tankar i saken, och huru Kongl.
Majit ämnade förhålla sig i händelse Riksens
Ständer skulle önska publicitetens införande.
Härom har jag velat upplysningsvis erindra, på
det omdömet måtte stadgas och Herr Lefrén
lika litet vara i villfarelse om råtta förhållandet,
som jag verkeligen skulle vara det, om
detta förhållande vöre motsatt det af mig uppgifne.
Herr Lefrén: Jag vågar smickra mig med
det hopp, att HÖgloflige Ridderskapet och Adeln
icke skall bedömma mitt begifvande, att låta
min ifrågavarande motion förfalla, utur annan
synpunkt, ån den skyldiga uppmärksamhet jag
bör ålägga mig sjelf, att ej i förtid fålla några
omdömen i ett ämne, sorn kommer enligt
HÖgloflige Ståndets beslut, att af Utskott behandlas.
Samma tänkesätt öfvertygar mig, att
Friherre Anckarsvards nyss yttrade anmärkningar
åro något förtidiga. I Öfrigt, och då jag
får tillfälle att vidare utlåta mig i saken, enär
målet en gång ifrån Utskotten återkommer, förbehåller
jag mig endast, att då få å nyo framställa
den nu nedlagda motionen, i händelse
jag dertill finner mig föranledd.
Grefve Posse, Carl Henric: Oja jag icke
684
Den 27 Maji e. m.
alltför mycket misstagit mig på Herr Lefréns
motion, var den af en helt annan natur, ån den
Remiss af Kongl. Maj:ts skrifvelse, som Ridderskåpet
och Adeln i dag beslutat, och hvilken,
efter hvad jag fattat, endast innehöll begäran
till Lagutskottet om dess utlåtande, rörande en
Lag i afseende på Åhörares förbrytelser under
RiksStåndens öfverlåggningar, samt till Oeconomie-Utskottet,
om ett förslag till Reglementariska
stadganden i enahanda hänseende; men
alldeles icke någon anmodan till det ena eller
andra Utskottet, att yttra sig, huruvida publiciteten
inom RiksStånden borde äga runi eller icke.
Deremot innefattade Herr Lefréns Motion ett
bestämdt förslag till offentlighet vid alla fyra
RiksStåndens öfverlåggningar. Hår åro således
tvånne helt olika frågor.
Jag nödgas emellertid fästa uppmärksamheten
derå, att Herr Lefrén uti dess nyss upplåste
anförande bestämdt säger, att det blott år
för det närvarande han låter sin motion förfalla,
hvilket, med andra ord vill såga, att han
åter igen, och må hända nästa Plenidag kan
motionera samma fråga; och i sådant fall Öfverlemnar
jag till Ridderskapets och Adelns bedömande,
om en dylik fråga bör under denna
Riksdag vidare kunna fä väckas, sedan HÖgloflige
Ståndet genom votering en gång bestämdt
afgjordt den För mig förefaller det åtminstone
stridande emot alla former, att åter upptaga
den. Det år vål sannt, att Herr Lefréns motion
tyckes vara af annan egenskap, ån dea
Den 27 Maji c. m.
685
Ridderskapet och Adeln redan afslagit; emedan
Herr Lefrén projecterat publicitet för alla fyra
RiksStånden. Men man bör besinna, att Ridderskapet
och Adeln utgör en del af dessa Riksstånd,
och att vi icke kunna eller böra lemna
åt de tre öfrige Stånden att bestämma, om vi
skole öppna våra dörrar för allmänheten, eller
icke. Frågan lärer således ur ingen synpunkt
finnas sådan, att den under detta Riksmöte hår
kan till afgörande åter förekomma. Jag år en
ibland dem, som voterat emot publiciteten. Skålen
för mitt handlingssätt voro mångfaldiga;
men till dem har ytterligare kommit ett, som
ån mera stadgat min opinion i frågan, huruvida
publicitet uti Riks-Ståndens Samlings-rum nu
bör önskas. Jag tror nemligen, att så långe 8
momentet 4 §. i TryckfrihetsLagen ej undergått
den af allmänna rösten önskade förändring,
till likstämmighet med RegeringsFormens 86 §.,
så långe år det icke rådligt att yrka på publicitet
vid RiksStåndens öfverlåggningar; ty man
skall derigenom ovillkorligen blottställa sig för
vådan, att helt och hållet komma under Minislerens
godtycko. Så långe Ministéren åger i
sina händer medlet att inskränka TidningsRedacteurernes
antal ända till dess de icke’hafva andra
åsigter, ån Ministérens egne, måste det vara
olägenhet, om icke fara underkastadt, att opponera
sig emot desse sistnämnde. För närvarande
åge vi ej mer ån ett enda oberoende Tidningsblad
emot sex eller sju mer och mindre
Ministeriella Tidningar. Jag lemnar derhän, huru
långe detta enda blad skall kunna bibehålla
sig, i fall Ministérens indragnings-rätt kommer
att fortfara. Om publiciteten bär infördes och
läktaren upptogs af publicister och snäll-skrifvare
i Ministérens sold, hurudana skulle val då
oppositionens framställningar komma för Allmänhetens
ögon, då samma tillfälle saknades
för oppositionen att framlägga sina yttrade tankar
i deras rätta ljus. Jag kan således för min
del alldeles icke önska att frågan om publiciteten
afgöres förr, än TryckfrihetsLagen blifvit
lämpad efter RegeringsFormen och affattad i
en mera Constitutionel anda, än den nu är.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om, sedan Herr Lefréns ifrågavarande
motion, med dess begifvande, enligt Ridderskap
pets och Adelns beslut redan förfallit, någon
vidare discussion i ämnet kunde för närvarande
erfordras.
Ropades Nej.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det synes väl som den enskilta tanka Herr Lefrén
framställt om hvad resultatet skulle vara af
Ridderskapets och Adelns i förmiddags Pleno beslutade
remiss, icke beböfde på förhand oroa
oss, men frågan förmärktes dock hafva hos Hög,
loflige Ståndet vackt någon oro, och jag tog mig
i anledning deraf friheten att fästa Ståndets
Uppmärksamhet å beskaffenheten af förberörde
remiss. Då den beviljades var det visserligen
icke Ridderskapets och Adelns tanka, att frågan
Den 27 Maji /. mi
\
68f
om publiciteten skulle Riksens Ständers pröfning
underställas, och sådant sannolikt af det skäl, att
Ridderskapet och Adeln ansåg afgörandet af
denna fråga, i hvad den rörer det Högloflige
Ståndet sjelft, vara dess ensak. Om Regeringen
emellertid skulle finna att ett Riksstånd icke
kan för sig antaga publiciteten, utan att dertill
hafva erhållit Kongl. Maj.ts bifall, så är detta
en sak som man torde böra underkasta sig, ehuru
jag för min del tror målet helt och hållet
böra ensamt bero af Ståndet sjelf. Vi ha sett
i andra frågor af samma ari och natur, såsom
den om Notariernes tillsättande hos BondeStåndet,
huruledes Ministéren förklarat saken höra
till Regeringens afgörande. BondeStåndet har
i sistnämnde-ämne äskat ConstitutionsUtskottets
utlåtande, och vid denna Riksdag har det blifvit
tillräckligen upplyst, att Notariernes utnämnande
är Ståndets ensak. Så torde ock i denna
fråga, vill Gud! till en annan Riksdag, andra
råd och upplysningar gifvas. Det beror af Riksens
Ständer, att låta den förevarande frågan
hvila, då Konungen anser dess höga rätt vara,
att tillåta eller vägra verkställigheten af deras
beslut, men deraf följer ej, att Riksens Ständer
böra frånkänna sig en rättighet, som min känsla
säger mig tillhör dem. Det är derföre jag anhåller
få till Protocollet förklara, att, efter mitt
begrepp, den beviljade remissen af Kongl. Majits
skrifvelse, icke kan afse annat än ett Lagstadgande,
i händelse publicitet framdeles komme
att hos RjksStånden införas, men alldeles icke
åsyfta att underkasta Ridderskapet och Adeln
688
Den 27 Maji e. m.
de öfrige Ståndens beslut om publiciteten liär
skall äga rum eller icke.
Herr Grefven och Landt Mar skalken frågade,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta föredragning af ett annat mål.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomie- Utskottets den 2 dennes under
N:o 72 meddeldte, samt den 23 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, i
anledning af väckt fråga om upphäfvande af den
innevånarne i en viss trakt af Elfsborgs Län
förunnade rättighet, att idka Gårdfari-handel.
Herr Mannerstam , Johan: Jag anhåller
vördsamt att få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på åtskilliga af de Utskotts Ledamöters
särskildta tankar, hvilka åtfölja Betänkandet.
Ibland dessa åberopar jag isynnerhet
dem, hvilka Friherre Cederström, Herrar
Törne och Ehrenborg samt Prosten Grevillius
afgifvit. Det är allmänt bekant, att den trakt
af Vestergötland, hvarifrån Gårdfari handeln
idkas, år en af de få Orter inom Rik t, der
industrien hunnit någon verkelig höjd. Det år
vål sannt, att några missbruk vid denna handel
åga rum; det år kåndt, att Gårdfarihandlande
ofta jemte sina egne producter medföra utlånd*;
Ben 27 Maji c. nt.
(ika varor och någon gång möjeligen äfven lu3
rendrågeri-gods; men för detta afsteg begånget
af någre enskilde, år det icke skål och åtminstone
ganska obilligt alt betaga en hel Landsort
medlen för dess bestånd. Enligt Utskottets egen
uppgift utgör folkmängden derstädes icke mindre
ån 71,778 personer, som, i anseende till den
dåliga jordmånen vid deras hemman, ieke kunna
af dem påräkna sin bärgning utan till större
delen nödgas hämta sitt underhåll och sin inkomst
från den industri, sorn der idkas i hvarje
bondstuga och hvilken år den ipest naturliga och
nyttiga uti ett Land, fattigt på Folk och Capitaler.
Således och då man numera tåmeligen
odeladt synes önska en vidsträcktare nårings-i
frihet samt till denna onekligen hörer rättigheten
att fritt få afyttra alla inhemska producter
och tillverkningar, anser jag icke någon anledning
vara att tillstyrka inskränkning i den afsåttnings-råft,
Elfsborgs Läns innevånare a£
särskildta orsaker hittills åtnjutit. Denna fråga
har mer ån en gång varit å bane och förekom
också vid sednaste Riksmöte. Vid slutet af
sistledne år, behagade Kongl. Majit i anledning
af de i ämnet gjorda flerfalldiga framställningar,
utfärda en Nådig Författning, som i vissa delar
inskränkt Elfsborgs innebyggares handels-råttighet
och sökt förebygga alla af densamma be-i
farade missbruk. Jag tror derföre det vara ali-!
rieles otjenligt, att nu åter inkomma till Kongl»
Majit med en förnyad anhållan i enahanda ämne
och begära återkallande eller ändring af Kongl.
Ridd, o, Adt Prot. IV. Band. 44.
69<>
Deri 27 Maji e. m,
Maj:ts nyss utgifna Nådiga Författning. På dessa
med de flera skäl, sorn emot OeconomieUtskottets
Betänkande af ofvannåmnde Herrar
blifvit anförde, utber jag mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till afslag af
Betänkandet, helst det torde vara öfverflödigt,
att ytterligare besvära Utskottet med handläggningen
af förevarande ämne.
Grefve von Schwerin, Fredric BogislausI
upplåste följande:
(Se Bilagan N:o 2.)
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve von Rosen, Axel; Då jag, tillika
med Ridderskapets och Adelns samteliga Ledamöter
inom OeconomieUtskottet reserverat mig
emot Utskottets under pröfning varande Betänkande,
hade jag verkeligen årnat utveckla hvad
Grefve von Schwarin nu så skickligen utfört,
om den vanlottade Landsort, hvarå Betänkandet
har afseende. Jag åtnöjer mig nu att i allo
instämma med Grefven, men får för min del
begära, att Betänkandet varder återremitteradt,
emedan jag tror, att de Ledamöter uti Utskottet,
som afgifvit en annan tanka, ån den jag
och Ridderskapets och Adelns öfrige Ledamöter
yttrat, icke skola vara med återremissen missnöjde,
helst de derigenom kunna få tillfälle att
frälsa sig från en ganska märkbar contradiction.
Sedan förevarande Betänkande inom Utskottet
beslöts, har frågan om grunderne för närings
-
Den 27 Maji e. m.
friheten varit under ventilation hos de sammansatta
Lag- och OeconomieUtskotten; hvarvid
tre Stånds Ledamöter enhälligt varit af den
tanka, att Svensk manna-slöjd bör af hvar och
en Svensk man få fritt afyttras. Om nu ej Betänkandet
angående Gårdfarihandeln återremitteras
och Utskottet beredes möjlighet att jemka
dess deruti gjorda framställningar efter de grunder,
Utskottet i afseende på nårings-friheten
utstakat, skola dessa snarare ovillkorligen stå i
strid med det förra och det skall vid jemförelsen
se ut, som Vestergöthlands innebyggare icke
voro Svenske män. Återremissen skulle måhända
bringa Utskottet på en annan tanka, och jag
år öfvertygad att det som hår år yttradt,
skall skaffa mera ljus öfver saken, ingifva Utskottets
Ledamöter mera slutföljd i tillåmpnin-1
gen af liberalitet, samt förmå dem att i sin
nion medverka att rådda 70,000 menniskor från
svält, och bibehålla åt Staten en icke obetydlig
inkomst, jemte elfvahundrade roterade Soldater.
Grefve Hård, Carl Guflaf hade inlenmat
ett Memorial hvilket upplåstes så lydande:
(Se Bilagan N:o 5.)
Herr Hammarskjöld, Lorenzo: Att så
mångå Ledamöter af ett Utskott, och på så
grundeliga skål, skilja sig från det beslut, Utskottets
pluralitet tagit, bör ej gifva en god
prevention för ett Betänkande, enligt hvilket,
i fall det gillas, flere tusende idoge menniskor
skola blifva utan uppehälle. Jag skulle likväl
j)tn *7 Maji e, m,
tro, att innebyggarne uti de 7 ifrågavarande
Håraderne Bf Elfsborgs Lån, åro lika berättigade
till Statens skydd, som landets öfrige innevånare.
Man säger vål att de borde odla jorden
, i stället för att sysselsätta sig med stadsmanna-nåringar,
men det år ju bekant att de
icke hafva någon odlingsbar mark, utan endast
gungfly, sandhedar eller slåtter fyllda med klapper.
Man har ock anmärkt, att, om de icke
kunde odla sin egen jord, de borde likasom
"Wermländningen och Dalkarlen fara omkring
landet och odla åt andre. Jag lemnar derhän,
om det år tillåtit att föreskrifva hvad den ene
Stats-medlemmen bör göra eller icke, blott han
föder sig med ett lofligt yrke. Vestgötharnes
fiender hafva ock anmärkt att de skola sprida
lurendrågeri-varor. Jag lemnar äfven derhän,
om detta skrik emot lurendrägeri, som af en
och annan så ifrigt yttras, icke skulle möjeligen
föranleda till hugkomst af det gamla ordspråket:
rep i hångel mans hus; men den omständighet
någon anmärkt såsom bevis på Vestgötharnes
lurendrågeri-handel, att nemligen så månge ibland
dem blifvit lagligen straffade för denna
förbrytelse, kommer troligen derifrån, att de ej
hafva råd att mot betalning betinga andra att
för dem lida straff. Hvad som emedlertid år
visst och sannt år, att om några Vestgöthar
blifvit för lurendrägeri sakfållde, större delen
af de kringfarande Vestgötharne åro sysselsatte
med förandet endast af egna produeter; och
desse böra ej lida för de andras förbrytelser.
Åtminstone sträcker sig tillåtelsen till handelns
idkande icke längre ån till egne tillverkningar.
Den 27 Maji e. ni.
Föra de andra otillåtne varor, så år detta ett
missbruk, som, lika med andre afvikelser ifrån
Lag och Författningar måste kunna håmmas.
I sådant afseende hoppas jag , att den Förordning
som för knappt ett är sedan utkommit, icke
skall vara utan verkan. På dessa skål, och
stödjande mig på hvad Herrar Ehrenborg, och
Grevillius samt Friherre Cederström med de
flere, som skiljt sig från Utskottets pluralitet
yttrat, förenar jag mig med Grefve von Schwerin,
Herr Mannerstam och Grefve Hård i yrkandet
att Utskottets Betänkande måtte afslås.
Herr Tham,, Wollrath: Om man åstundar
att anställa en märkvärdig jemförelse emellan
ett omdöme, grundadt på mogen pröfning, sakkännedom
och opartiskhet, så må man jemföra
Herrar Lennings och Hiesleiters till OeconomieUtskottets
Protocoll aflemnade anföranden med
det Grefve von Schwerin nyss hår upplåste.
Det år visserligen ganska riktigt att söka bevara
sedligheten, men det kan icke vara annat
ån högst obilligt och orätt, att på sått flere Utskottets
Ledamöter gjort, söka kasta skugga pä
en hel Folkstam, som i sanning ej förtjenar tillvitelsen
att vara osedlig. Skaraborgs Läns Höfdinge
och de som närmare kånna förhållandet,
kunna intyga, att de ifrågavarande Gårdfari-1
handlande , som allmänt hafva sin väg genom
detta Lån. vål någon gång blifvit tilltalade för
lurendrägeri, men aldrig ordsakat klagan öfver
oskickligt eller sedelöst uppförande. Det år visst
ganska vål betänkt af QeconomieUtskottet, att
söka bevara Allmogen för L urendrågeri-varorj
69*
Ven 27 Maji e. m,
men jag skulle önska att Utskottet ock velat
åtaga sig förmynderskapet för de högre och
mera odlade FolkClasserne, och således icke
lemnat Hufvudstadens innevånare och Herrskaperne
på landet till pris åt lurendrågaren. Måhända
hade skriket varit bäst förekommit, örn
de olåmpelige ProhibitivFörfattningarne varit af •
skaffade. Då hvar och en fritt kunde sålja den
vara han lofligen infört i Riket, och FörbudsArtiklar
voro okände, skulle det ej mera vara
någon vinning för Gärdfari-haridlanden att ibland
sin Landsorts tillverkningar inblanda Utländskt
kram, och det nu befarade missbruket vid den.
na handel, skulle då lätteligen upphöra. Jag
förmodar at Högloflige Ridderskapet och Adeln
lika med mig-skall finna, att de motiver Herrar
Lenning och Hiesleiter till stöd för Utskottets
Betänkande anfört, bära ojäfaktig stämpel af
skråmässighet och enskildt interesse; och cfå jag
för min del dessutom anser Betänkandet vara
tillkommit utan grund, hålst man bordt afbida
verkan af den Författning, Kongl. Maj;t beträffande
Gårdfari-handeln nyligen utfärdat, anhåller
jag att detsamma, såsom högst oriktigt,
måtte i allo afslås.
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre Cederström, Jacob: Det torde va
*
,
ra öfverflödigt att i denna fråga något vidare
tillägga. Det är naturligt att, då man stadgar
elen grundsatts, att näringsfliten bör i allmänhet
uppmuntras, det måste vara en rak contradiction,
alt hämma den i en Landsort; och jag
Den 27 Maji e. m.
6g5
kan således icke förmoda, att Iros Högloflige
Ridderskapet och Adeln skall rönas något motstånd
emot ett tillstyrkande af direct afslag å
OeconomieUtskottets Betänkande.
Herr von Stahl, Samuel, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
(Se Bilagan N:o 4.)
Herr Lefrén, Johan Pehr-. På de skal
Grefve von Rosen anfört, tar jag mig friheten
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln skulle
vilja tillåta återremiss.
Hvad sjelfva frågan vidkommer, tvekar jag
icke ett ögonblick, så vida den nu genast skall
afgöras, att i allo afstyrka Utskottets Betänkans
de, såsom skadligt för inrikes näringarnes tillväxt.
I sammanhang härmed utbeder jag mig få
fästa uppmärksamheten på följande korta öfverslag.
Man uppgifver värdet af hela Rikets" Manufactur-tillverkningar
till 7,000,000, som gör nära
5 Riksdaler på hvarje person.
Deremot ujipgifves värdet af produetionen
inom de ifrågavarande sju Häraderne i Elfsborgs
Län till omkring j,4oo,ooo Riksdaler, som delad
på 70,000 innevånare, gör 20 Riksdaler på
hvarje person.
Detta förhållande visara att innevånarnc i
$9®
Den 17 Maji e, m.
dessa HSrader stå i flit långt framom massan
af Nationen. Det vöre derföre lika obilligt som
opolitiskt, att i dess uppkomst qväfva den planta,
som med mycken möda blifvit framlockad,
som kostat mycket besvär att sköta, men hvars
frukter rikeligen ersatta den omvårdnad och det
skydd man gifyit den.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric'. Sedan
Grefve von Schverin och Herr Tham så fullständigt
utredt förevarande ämne, anser jag alldeles
öfverflödigt att söka ingå i någon vidare
behandling deraf. Det skulle visserligen ej lyckas
mig, att åt opinionen gifva någon ytterligare
styrka. Jag anmälde mig också att tala endast
i anledning af Grefve von Rosens begäran om
återremiss af Oeconomie- Utskottets Betänkande,
och åtnöjer mig nu, att blott instämma med de
flere värde Ledamöter, som yrkat att Betänkandet
må rakt afslås.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric-, Jag
instämmer med de Talare, som yrkat, att man
icke bör betaga tillverkare af inhemske tyger,
hälst' i de Landsorter, der jorden icke lemnar
dem tillräcklig utkomst, en utväg, att fritt inom
Riket få afyttra sådane varor, och att detta
vore en lika grym orättvisa, som en löjlighet,
vid ett Riksmöte, der man på goda skål yrkar
en allmän Näringsfrihet inom Landet. Jag anser
äfven för ett misstag, att tro det Gårdfarihandlare
demoralisera Nationen. Men jag kan
lika litet bestrida, hvad dageliga erfarenheten
bevittnar, att sättet, hvarpå Gårdfarihandeln nu
X)eu 17 Maji e. m.
verkstålles, medförer mycken skadai Först derigenom,
att dessa Gårdfari-handlande vanligen
medföra en mängd Lurendrägeri-varor, hvarå
de, igenom den Credit de lemna Allmoge och
Tjenstefolk, vinna stor afsättning, och hvarmedelst
de utsprida dem öfver hela Landet, samt
ingifva smak för utländsk luxe hos massan af
Nationen, och sedermera genom ett ännu farligare
kringspridande af arsenik, som de försäljs,
och hvarmed ofta iörgiftningar blifvit verkställde,
och, för att förskaffa sig ännu större afsättning
derå, inbilla de Allmogen att brånvinsklaring
båttre lyckas, om man i brånvinspannan
lägger en bit arsenik. Jag tror således, att det
kan utfinnas en annan utväg för Gårdfarihandlande
i Elfsborgs och Skaraborgs Lån att få
afyttra sina inhemske tillverkningar, med undvikande
af alla dessa skadeliga följder, till exempel,
att dem må lemnäs tillåtelse, att icke
allenast vid alla Rikets Marknader, utan äfven
hvar dag hela året igenom, och i hvad Stad de
behaga, på öppen gata och torg få uppslå stånd,
och fritt utan intrång eller afgifter åt Allmoge
och hvilken som håldst afyttra sine till afsalu
tillåtne varor, och i anledning häraf, förenar
jag mig med de värde Ledamöter, som yrkat
återremiss af Utskottets Betänkande.
Friherre Cederström,: Det år i anledning
af hvad en vård ledamot åberopat af Grefve
von Rosens yttrande, som jag anhåller att få
upplysa, titt den skiljaktighet, som åger rum emellan
betänkandet om Gårdfarihandeln och den
ef sammansatta Utskotten sedermera antagne
698
Den 27 Maji e. m,
grundsatts, att hvar och en fritt bör få afsätta
inhemska tillverkningar, alldeles icke står
i någon strid med det beslut Ridderskapet och
Adeln nu går att i förevarande ämne fatta , så
vida nemligen Betänkandet afslas, men väl om
det bifalles. Ty i förra händelsen hafva Städerne
inom Elfsborgs Lån samma handels-råttighet
qvar, som de från urminnes tider tillgodonjutit.
Jag anhåller således, att Betänkandet
må efslås. Det af Friherre Skjöldebrand uppgifne
medel till befordrande af Westgöthe-varornes
afsättning, kan omöjeligen medföra sam.
ma gynnande verkan, som den nu varande Gårdfarihandel!!.
Jag kan således icke tillstyrka antagandet
deraf, och förnyar hvad jag förut yrkat,
att man icke bör hämma en Näring, som
är i tillväxt och leornad i frihet kan lånda Sta.
ten till mycket gagn.
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
med Friherre Cederström.
Grefve von Rosen’. Den värde Ledamot,
som sist talade, lärer fattat min mening orätt,
ty jag yttrade, att de grunder, som de sammansatta
Utskotten stadgadt i afseende på Nårings-friheten,
vore i contradiction med det Betänkande
Oeconomie-Utskottet afgifvit, rörande
Gårdfarihandel!!, hvadan man möjligen borde
lemna Utskottet tillfälle, att jemka detta sednare.
J.^g yrkar emedlertid icke numera återremiss
af Betänkandet, utan år fullkomligen nöjd,
oiii Ridderskapet och Adela detsamma afslår.
Den 27 Maji c. m •
699
Herr Tham: Det är endast i anledning af
Herr L .efréns yttrande, om den starka productionen
inom Elfsborgs Län, som jag önskade
få erinra, att ordet productioJi ej hår lärer vara
det råtta, ty production år egenteligen hvad
som våxer; men hår år åter fråga blott om
tillverkning. Att denna nu ifrågavarande betydligt
bidrager till att befordra afsåttningen af
ull, lin m m. inom flere Provincer, och således
år lika viktig för deni, som för tillverkningsorten
, lärer icke någon med ringaste sakkännedom
dem bestrida.
Herr Montgommerie, Gujiaf". Jag vill blott
i korrthet på det af Friherre Skjöldebrand anförde
skål, förena mig med honom i begäran
om återremiss af Betänkandet; och skulle den
ej bifall as, yrkar jag votering oåterkalleligt.
Herr Grefven och Tan dit Mars kalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Oeconomie-Utskottets
ifrågavarande Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar
till Utskottet återremitteras.
Ropades stai'ka Nej, blandade med Ja.
Hvarefter Herr Grefven och handt Marskalken
gjorde proposition till bifall af Oeco *
nomie-Utskottets Betänkande.
Ropades Neji
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt
-
U
7 oo
Den 27 Maji t. m.
Harf kalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade afslå Betänkandet.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Montgommerie begärde votering.
Herr von Hartmansdorff, Augujh Då»
för några dagar sedan, votering yrkades af samma
värde Ledamot, vid en händelse, då Ridderskapet
och Adeln allmänt ropade Ja till en
proposition och han allena Nej, var han nog
uppmärksam på Ridderskapets och Adelns sammanstämmande
önskan, att, efter min framställning,
afstå ifrån sin begäran.
Med stöd häraf, tar jag mig friheten hemställa
till den värde Ledamoten, om han icke
äfven nu skulle vilja afstå ifrån votering, enär
pluralitetens mening tyckes vara så tydligt gifven.
Då han förra gången gjorde det, så betviflar
jag ej, att han icke nu äfven skall låta
förmå sig dertill; och jag anhåller derföre, att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes i sådant
afseende göra proposition till den värde
Ledamoten,
Herr Grefven och Landt Marjkalken hemställde,
om icke, enär en stor pluralitet bland
Ridderskapet och Adeln syntes vara för Betänkandets
ogillande, Herr Montgominerie behagade,
i anledning så väl deraf, sorn af hvad Herr
Hen 27 Maji t. m:
von Hartmansdorff anfördt, från dess begäran
om votering afstå.
Herr Montgommerie; Det tyckes mig vara
ett lika billigt som ganska vanligt sätt att återremittera
Utskottens förslag och Betänkanden,'
och jag inser alldeles icke hvarföre detta sätt
icke nu också kan begagnas. Om jag äfven icke
till min första begäran om votering tillagdt ordet
oåterkalleligt, skulle jag ändå icke låta förmå
mig, att vid detta tillfälle afstå derifrån.
Ty då jag sista gången yrkade votering, men
på fleres anmodan återtog min begäran, hände
mig den ledsamhet vid utgåendet från Riddarhus-salen,
att en Ledamot förebrående frågade:
Hvarföre afftod ni: jagJkulle. hafva hållit med
er. Detta skall icke hända mig mera.
Herr Grefven och LandtMarJkalken föreslog
derefter följande voterings-proposition;
Den sorn bifaller Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskottets Betänkande om Gårdfarihandeln,
voterar
Ja,
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer Betankandet att, jemte
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
702
Den 27 Maji e. m.
Herr Riben, Carl Wilhelm-. Som här icke
mer är fråga om bifall på Utskottets Betänkande,
får jag vördsamt underställa, om icke Japropositionen
bör blifva på afslag, och contrapropositionen
på återremiss.
Friherre CederströmDå den person, sorn
begärt votering, yrkat återremiss af Betänkandet,
kan voterings-propositionen icke blifva annan,
än att; Den som afslår' Betänkandet, voterar
fjfa-, den det ej vill, voterar Nej. Vinner
Nej, kommer Betänkandet att återremitteras.
Herr Grefven och handt Marskalk en hemställde,
huruvida den af Friherre Cederström föreslagne
voterings-proposition, vore förenlig med
4i §. i RiddarhusOrdningen, hvilken stadgade:
att alla propositioner böra göras till bifalså
att den som samtycker, kan svara ffa, och den
som bestrider Nej.
Friherre Cederflråm: Om propositionen
ställdes så, att elen som afslår Betänkandet voterar
Ja, och den som återremitterar det Nej;
så är nyssnämnde paragraphs stadgande fullkomligen
iakttagit.
Herr hefrén: Jag får hemställa, om det
icke är absolut nödvändigt, att propositionen
blifver sådan sorn Herr Grefven och LaridtMarskalken
föreslagit densamma; ty det står ju
klart i 4i §. RiddarhusOrdningen,' att Ja-propositionen
skall göras på bifall, och confra-proå
Den 2 7 Maji e. m.
positionen kan icke blifva annan än på återremiss.
Herr Riben: Jag utber mig att få under
ställa
Herr Lefrén, om icke lians förslag ovilkorligen
skulle föranleda till tvånne voteringar;
ty om Ja-propositionen blifver på bifall, så
skulle ju contra- propositionen först vid en sednare
votering kunna bestämmas. Jag anhåller
derföre, att Friherre Cederströms project, såsom
det rättaste, måtte af Ridderskapet och Adeln
gillas.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner %
Adolph Göran: Jag u-or, att de olika menin
gffrnq
ovn jrppstäflhingen af voterings-propositionen
snart kunna 'örenäs, om man gifver akt
derpå, att Herr Grefven h LandtMarskalken
redan uppfyllt den fordran, it §. RiddarhusOrdningen
innebar, att nemligen första propositionen
alltid bör göras till bifall af det förevarande
Betänkandet. Denna proposition är besvarad
med ett allmänt Nej. Stridigheten uppkom först
när fråga var om Betänkandet skulle afslås eller
återremitteras, och det är således endast härom
som votering kan äga ruin, hälst det endast var
vid Herr LandtMarsk dkens sednare proposition
om a/slag, hvilken af pluraliteten med ja besvarades,
som en Ledamot yrkade votering. Voterings
propositionen kan derföre icke blifva på
annat, än a/slag i Ja-propositionen, och återremiss
i Nej-propositionen.
Herr Grefven och LpndtMarfkalken fram.-  ställde derefter följande yoterings-proposition:
Den 27 Maji t. ny.
Den som afslår Allmänna Besvärs- och öei
conomieUtskottets Betänkande om Gårdfarihandeln,
voterar
Ja,
Den det ej vill, voterar
Vinner Nej, kommer Betänkandet, att jemte
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Hvilken voterings-proposition af
Ridderskapet och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Sedan 45, 44, 45 och 46 paragrapherne
i RiddarhusOrdfiingen blifvit uppläste, börjades
voteringen kl. en qvart till io om aftonen, och
befunnos efter voteringens slut, kl, 11 om aftonen,
sedan en voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voterings-serllarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som följer:
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och LandtMarjkalken förklarade,
det OeconomieUtskottets Betänkande således blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Nej,
Nej
109.
27.
Upp
-
Den 27 Maji e. m. 705
Upplästes och lades på bordet följande från
hedannämnde Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden
:
Från StatsUtskottet:
Af den 22 dennes t
N:o 169. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss, angående sökt befrielse från Tiondes
utgörande på 10 års tid från Alun tillverkningen
vid Loverts Bruk.
N:o 170. I anledning af Kongl., Majds Nådiga
remiss uppå HäradsSkrifvaren Rydings underdåniga
ansökning om utbekommande af iilnebållen
Mantalsskrifnings-pro vision.
N:ö 172. I anledning af våckt motion om
losen till Skatte af Jerkö Holme i Blekinge Län,
Frän Stats- famt Allmänna Befvärs- och
OeconomieUtfliotten;
Af den 20 dennes;
No 173. I anledning af vackt fråga om
inrättande af en Skola i ÖfverTorneå Socken.
N:o 174. Öfver väckt motion otn anläggande
af en fyrbåk på Holmöns norra udde vid
iuloppet till Qvarken,
N:o 175. I anledning af väckte motioner
Ridd. 0, Ad. Prot. IV. Band. 45,
Weil 27 Maji e. rn.
om Provincial Läkares tillsättande i åtskilli—
ge Län.
Frän BancoUlskottet:
Aj den 20 dtinnes:
N:o 14. I anledning af väckte motioner rörande
förändringar i Bankens inre administration,
dess sedlars lifgifvande och beskaffenhet
m. m. v
/ Aj den 24 dennes :
N:o i5. Med åtföljande Tableaner öfver
BancoYerkets hela ställning, upprättade enligt
dess räkenskaper från och med 1776 till och
med 1822.
N:o 16. Angående den af Bankens Tjenstemän
på extra siunder besörjde småsedelsskrifning
samt Commissariernes extra befattning
ätt sluteligen granska och öfverkorsa förslitne
smärre sedlar, sein i Bankens Cassör blifva inlöste.
Från Lagutskottet:
Af den 2 dennes;
N.o 4g. I anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga
skrifvelse angående Kongl, Förordningen
af den 1 Junii 1819, om sättet huru förfaras
bör med sådan© personers anhållande' och tilltalande,
hvilka begå förbry telser i ett af de för
-
Den 27 Maji (*, to, 702
enade Rikena Sverige och Norrige, samt derefter
afvika till det andra.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och *
,Oeconomie- Utskutlen:
Af den 10 dennes :
N;o 57. 1 anledning af väckt motion, angående
underdånig anhållan hos Kongl. Maj;t
att de förslag, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förmodades hafva afgifvit, rörande
Ilemniansklyfningar, måtte Riksens Ständer föreläggas.
N:o 58. hänledning af väckt motion, rörande
Nämndemans arfvode och biträde vid afvittrings-
och skattläggnings-förrättningar.
N:o 5g. I anledning af vackt motion, angående
ändring uti 26 Cap. 1 §. Byggning»--  Balken.
Af den 14 dennes'.
N:o 60. I anledning af yrkad befrielse för
Nämndemän från skyldigheten att biträda KronoBetjeningen
vid allmänna syner och besigtningar.
Från Allmänna Besvärsoch OeconomieUtskottet;
Af
den 20 dennes:
N70 gi. Rörande väckt fråga om vissa föreskrifter
i afseende på tillverkningen af papper.
Deri 27 Maji e, m.
N:o 92. Rörande väckt fråga om beståndet
af sådane Stådjo-bref å de Lunds Academie anslagne
PrebendeHemman, hvarigenom lifstids besittning
blifvit Aboerne försäkrad.
N:o g3. I anledning af väckt fråga, rörande
utgörandet af bidraget till Soldatens beklädnad
vid Westerbottens Regemente.
N:o g4. I anledning af Friherre Ridderstol.
pes, F., Memorial till Nationalitetens återupplifvande,
samt Herr von Heijnes G., Motion
om afskaffande af Guld, Silfver och Broderier
på Militaire- och Civile-uniformer.
N:o g5. Rörande yrkadt upphörande af de
Sjö- och Stapel-Ståderne beviljade efgifter för
Fartyg, som besöka Köpingar och Landthamnar,
samt der intaga laster.
N:o 96. Rörande väckt fråga om modification
i författningarne, angående meddelandet
af pass åt Utländske Män, som hit i Riket söka
inkomma.
N:o 97. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande}
angående tidens förlängande för de allmänna
Utskyldernes erläggande.
N:o 98. Angående användandet af den till
Ståderne donerade jord.
*>
Den 27 Maji e. m.
709
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 27 Maj 1820.
S D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
i anledning af Herr von Hartmansdorff^,
August, dervid gjorde anmärkningar, StatsUtskottets
den 20 dennes under N:o i65 afgifne^
samt den 25 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, om ändring i föreskrifterne
för Hammarskattens utgörande. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt
den 20 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden:
Från Stais Utskottet;
Af den 20 dennes',
N:o 164. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remiss uppå Lieutenanten Bergmarks underdåniga
ansökning om prolongation å arrendet
af Klabböhle Laxliske.
N:o i65. Om utgörandet af de så kallade
Dejne - penningarne,
N:o 166. I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
skrifvelse, rörande föreslagen försäljning
Den 2f Miiii «. m.
till skatte af Kungsgårdar och Officers.-Boställen,
Från Stats- och BevilluiugsUt skotten-.
Af den 16 dennes:
N:o 16S. Angående särskilt anslag lill Taxerings-kostnadens
bestridande inom IN orrbo ttens
Län.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utjkotten
Af den 26 sisth April
N:o 5o. Angående åläggande för Härads-'
höfdingarne, att visa redo för Häradets andel af
saköres-niedel.
N:o 5i. I anledning af vackt fråga, attKgh
LagComitéen måtto höras öfver alla Lagförslag,,
samt deraf föreslå redactionen.
N;o 52. Angående föreslagen jemkning i
Stängsel-skyldigheten byemän emellan, då storskifte
eller enskifte för sig gått.
N:o 53. I anledning af yrkad ändring ufi
nu gällande författningar, rörande skyldigheten
att deltaga i stängseln omkring skog och skogsmark.
Af den 10 dennes:
N;o 5i, 1 anledning af yrkad förändring
nc-ti 27 Maji r, m.
wli regleringen af snöskottnings-besväx’et, samt
ansvar för underlåten snö-plogning.
Af den i4 dennes:
N:o .56. I anledning af väckt motion, om
upphäfvande af Kongl. Stadgan om dagt och
Djurfång, af den i5 April 1808, så vidt den
angår skallgång till rofdjur® utödande. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Siatsoch
Lag-Utskottens den 9 dennes under N;o iöo
afgifne, samt den i5 derpå följde eftermiddagen
på bordet Iagde Utlåtande, i anledning af
väckte motioner, rörande HofRättens öfver Skåne
och Blekinge ställande på Indragnings-stat, samt
upphörande af en AdvocatFiscalen i Kongl. Götha
Hof-Rätt tillagd ersättning för förlorade
sportler; blef samma Utlåtande, på grund af de
utaf åtskiliige Ledamöter dervid gjorde anmärkningar,
till Stats- och L^gUtskotten återremitteradt.
Ut supra.
Utdrag af Protoeoilet hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 27 Maji 1820.
S. D. Uppå derom af Herr Grefven och
LandtMarskalkeh gjord hemställan, beslöt Ridderskapet
och Adeln, att, i likhet med livad
förut vid dylika tillfällen alltid varit vanligt, Riksens
Ständer borde, genom en stor Deputation >
Den 27 Maji e. 111,
anförd af Herr LandtMarskalken och Herrar Talmän,
uppvakta Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan,
dagen efter Dess ankomst till Kongl.
LustSlottet Haga; och skulle ExpeditionsUtskottet
anmodas att uppsätta den underdåniga adress,
hvilken vid detta tillfälle komme att till
Hennes Kongl. Höghet i underdånighet framfö.
ras. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Lagsamt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottens
den i3 dennes under N:o 88 afgifne, samt
den 21 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående en föreslagen och
utarbetad ny författning, om Mått, Mål, och
Vigt, jemte några i samma ämne remitterade
RiksdagsFullmäktiges Memorial; blef samma Betänkande,
på grund af de utaf åtskillige Ledamöter
dervid gjorde anmärkningar, till bemälte
Utskott återremitteradt. Ut supra,
S. D. Föredrogs å ny o och afslogs Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 2 dennes
imderN;o 72 meddeklte, samt den 23 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, i
anledning af väckt fråga om upphäfvande af den
jnnevånarne i en viss trakt af Elfsborgs Län
förunnade rättighet, att idka Gårdfari-hande],
Ut supra.
Ven 30 Maji f, m. 715
Höglofliga Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 12 om aftonen
In fidem Protocolli
O. jf. Lagerheim.
Fredagen den 30 Maji.
Plenum klockan g förmiddagen.
Herr Grejven och Landt Marskalken hemställde
om icke den i sista Pleno beslutade stora
Deputation , som borde uppvakta Hennes Kongl.
Höghet Kronprinsessan, kunde utom de öfrige
RiksStåndens Deputerade, efter vanligheten utgöras
af 48 Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln; hvilket bifölls.
Hvarefter Herr Grejven och LandtMarjkalken
anmodade dem, hvilka åstundade att i
berörde Deputation deltaga, att i sådant afseende
anmäla sig till anteckning hos RiddarhusFiscalen,
Den !5o Maji f. »t.
Föredrogos å nyo orh gillades följande från
nedannåmnde Utskott inkomne saint den 27 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
den J32 dennes:
N:o 169. I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
Remiss angående sökt befrielse från “tiondes
utgörande på 10 års tid för Alun-tillverkningen
vid Loverts Bruk.
N:o 170. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå HåradsSfcrifvaren Rydings
underdåniga ansökning om utbekommande af
innehållen Mantals-Skrifnings-Provision.
N:o 172. Om lösen till Skatte af Jerköholme
i Blekinge Lån.
f. Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oecojiomie Utskotten:
Af den 20 dennes:
N:o 173. I anledning af våekt fråga, om
inrättande af en Skola i ÖfverTorneå Socken.
N:o 175. I anledning af de flere vid detta
Riksmöte gjorde framställningar oni ProvincialLåkares
tillsättande i åtskilliga Lån,
Den 00 Maji r, m.
Företogs till pröfning BancoUtskottets den
30 dennes under N:o i4 afgifne, samt den 27
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Be.
tankande, i anledning, af väckte motioner rörande
förändringar i Bankens inre administration,
dess sedlars utgifvande och beskaffenhet m. m.
Herr Röje ablad, Bernhard'. Vid de i
BancoUtskottets Betänkande förekommande reflexioner,
vore mycket att erinra, men då det
hufvudsakligen angår detaiile-frågor, rörande
Bankens förvaltning och functioner, är uiscussionen
för tidig, innan hufvud-grunderne för Bankens
styrelse blifvit bestämde, hvarföre jag anhåller
att detta Betänkande måtte få hvila intill
dess den stora hufvudfrågan blifvit afgjord.
Herr Mont görn m erie, Guftaf, förenade sig
med Herr Rosenblad*
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, fann Ridderskap
pet och Adeln för godt tillåta, det BancoUtskottets
nyssnämnde Betänkande finge tills vidare
ytterligare lfvilä på bordet.
Grefve Mörner, Carl Stellan'. Sedan Piiksens
Ständer numera fastställt arfvoden för RiksStåndens
och Utskottens Canzlier’, men fråga
ännu ej blifvit vackt om arfvoden för Riddarhus-Karnmereraren
och Riddarhus-Fiscalen;
alltså och då jag förutser, att Ridderskapet och
Adeln under detta Riksmöte lika som vid de
716
Den 5 o Afa/Y J. m.
föregående, med valvilja omfattar desse Tjenstemän,
hvilka ej äga rätt till något anslag af Statsverket,
tager jag mig friheten hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln, på sätt tillförene öfligt
varit, täckes bifalla arfvoden åt dem. Härvid
får jag upplysa, att de vid förflutne Riksdagar
fått lika arfvoden med Riddarhusets Canzlister.
Att denna motion måtte remitteras till RiddarhusUtskottet,
derom anhåller jag ödmjukast.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets den 24
dennes under N:o-i5 allåtne, samt den 21
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
med åtföljande tableauer öfver BancoVerkets
hela ställning, upprättade enligt dess räkenskaper
från och med år 1776 till och med
år 1822.
Herr Tiof enblad, Bernhard'. I anledning
af BancoUtskottets Memorial, får jag hemställa,
om icke Utskottet kunde uppdragas, att, af de
tillgångar Utskottet äger att disponera, låta trye.
ka ett tillräckligt antal exemplar af de Memorialet
åtföljande tabeller, så att de må kunna
utdelas bland RiksStåndens Ledamöter, och äfven
hållas Allmänheten tillhanda, samt att med
tryckningen måtte så påskyndas, att den kan
vara verkställd innan finance-frågan förekommer.
Vid tabellerne anhåller jag att i öfrigt få göra
några anmärkningar,
Den oo Maji f. ni.
717
I Tabellen N:o 5, der Bankens skuld på
löpande räkning är upptagen, är ej skillnad gjord
emellan StatsVerkets, andre publike Verks och
enskiltes räkningar, hvilket likväl vore vigtigt att
känna. Derjemte i N:o 4, der beräkningar öfver
hela sedelstockens belopp från år 1800 —
1822 förekomma, upptages hela VäxelBankens
skuld bland sedelmassan, utan att någon skillnad
blifvit gjord emellan den del af denna skuld, som
bestått i sedlar, och den som bestått i skuld på
löpande räkning. Ehuru den sednare är förfallen
till betalning genast, så snart ägarne assignera,
är dock förhållandet dermed icke enahanda,
sorn med utelöpande sedlar. Det hade
dessutom varit lör ögat en lättnad, om en slutcolumn
upptagit sammanräknade beloppet för
hvarje år af Bankens skuld i sedlar, samt Dis.
conternes treprocents sedlar och assignationer.
Grefve Posse, Carl Henric: Uti den af
Herr Rosenblad nyss gjorde hemställan om tryckning
af de BancoUtskottets Memorial åtföljande
Tabeller, instämmer jag fullkomligt, och anser
för min del tryckningen böra ju förr dess hällre
på Statens bekostnad verkställas, emedan det
är af högsta vigt, att opinionen rörande BancoVerket
må blifva utvecklad och stadgad, innan
finance-frågan till afgörande förekommer.
Herr Grefven och Landt Mar svalken yttrade,
att då Herr Rosenblad, i anledning af
BancoUtskottets förevarande Memorial, äskat
upplysningar, syntes berörde Memorial böra, på
grund deraf, till Utskottet återremitteras.
71 u
Bni 30 Maji f. rn.
Herr Rosenblad: I elen händelsen vill jag
hellre afstå från mina anmärkningar, samt hem.
ställa, om det icke kan lemnäs till Utskottet,
att vid tryckningen deruppå fästa uppmärksamhet;
eller må hända jag kan framställa dem
i form af motion, och denna blifva hvilande, på
det afgörandet af Utskottets förevarande Memorial
icke må uppehållas.
I anledning af de Tabeller öfver Bankens
fordna och närvarande tillstånd m. m. Högloflige
BancoUtskottei meddelat, får jag alltså, under
form af ny motion, vördsamligen föreslå, att
nämnde Utskott matte anmodas meddela upplysningar
:
1) Rörande de särskildta andelar af den
på Tabellen N;o 5 upptagne YäxelBuikens skuld
för innestående Assignation på Räkningar, som
tillhört StatsVerkets åtskillige grenar, andra
Publika Verk och Casfur, eller en Halt a Bersöner
och Bolag.
2) R.örande beloppet i Riksdaler och skeppund
af det på samina Tabell bland myntadt
Silfver inberäknade gamla Koppar-mynt.
o) Rörande andelarne af den på Summariska
Tabellen öfver sedelstocken 1800 — 1822
upptagna VåxelBanco-skuld, som utgjorts af utlöpande
Sedlar eller af skuld på Assignations_
i Fonders räkningar.
Herr Grefven och Vandt Illa r skalle niöre
-
1
j)«u 39 Maji J. m.
slog, att BancoUtskottets ifrågavarande Memorial
måtte låggas till handlingarne.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar
JkMken hemställde, om icke Ridderskapet och
xldeln skulle finna låmpeligt anmoda Banco-Utskottet
att med görligaste första föranstalta, det
1000 exemplar af alla de vid Utskottets Memorial
bifogade tableaur, må till trycket befordras,
för att derefter utdelas bland RiksStåndens Ledamöter;
äfvensom att den dertill erforderliga
kostnad, måtte utaf de till Riksdags-utgifternes
bestridande anslagne medel, utgå.
Herr Tiof enblad'. Månne ej 1000 exemplar
år för litet, då det blott år papperet somgjgör
skillnad i kostnaden? Om idoo exemplar afdra-i
gas, kan äfven en tillgång beredas allmänheten,1
att i Bokhandeln erhålla dessa Tabeller, en
uppmärksamhet å Ståndernes sida mot Nationen,
visserligen ej olämplig i ett ögonblick då så
mycken vigt år fästad vid de upplysningar de
innehålla, och så många anse dyrbara egna intressens
derå beroende.
Friherre Anckar[v är d, Carl Henric'. Jag
tager mig frihet hemställa, om icke ändamålet
båttre skulle vinnas, deråst man genom stentryck
kunde få tabellerne afdragne. Den erin^
rån torde således böra till Utskottet afgå, att
Utskottet må förfråga sig , om tryckningen skul.
le kunna ske genom stentryck, så vida icke ta
-
720
j)cn 5 o Maji f. m.
bellerne aro för stora i förhållande till de pressar,
sCfm här finnas, Då kunde tryckningers
fortare än inom tre eller fyra veckor vara fullbordad.
Uppå derefter af He{rr Grejven och Lundth
Marskalken förnyad proposition, beslöt Ridderskapet
och Adeln anmoda BancoUtskottet, att
med görligaste första föranstalta det i5oo exemplar
af alla de vid Utskottets Memorial bifogade
tableauer, måtte på det sätt, hvarigenom
skyndsamheten af tableauernes tryckning säkrast
vinnes, antingen i stentryck, om sådant sig göra
låter, eller ock igenom vanligt tryck utgifvas, för
att derefter utdelas bland RiksStåndens Ledamöter,
samt hållas Allmänheten i Boklådorne
tillhanda; och borde den dertill erforderliga kostnad,
utaf de till Riksdags-utgifternes bestridande
anslagne medel utgå.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottetS
den 6 dennes aflåtne, samt den i5 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Memorial, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln gjorde
anmärkningar vid Utskottets deir 3 sisth April
afgifne Memorial, angående Bänkmäns afskaffande.
Herr Riben, Carl Wilhelm. Når RiddarhusUtskottetS
Memorial om Bänkmansinråttnin
gens
-
So Maji f rn.
gens afskaffande första gången förevar, vågade
jag vördsamt framställa åtskilige betänkligheter
emot det då af Utskottet uppgifne förslag om
Electorers utväljande in Pleno; och dessa betänkligheter
i förening med de anmärkningar
som af andre Ledamöter gjordes, föranledde en
iåterremiss. Uti Utskottets nu inkomne sednare
Memorial tillkännagifver Utskottet, att det alldeles
ändrat sin iÖrst i detta ämne yttrade åsigt,
och jag har således för rfjin del all anledning
att vara tillfredsställd med Utskottets förfarande.
Jag anhåller också nu om proposition
till bifall å Utskottets Memorial, likväl med en
modification. Utskottet har nemligen föreslagit
Riddarhusets indelande i 25 afdelningar, hvaraf
hvar och en skulle välja en Elector ur liela
massan. Jag fruktar att ett slikt valsätt i verkställigheten
skulle möta nog stora svårigheter.
Det år alltid att supponera, att en föregående
afdelning väljer en person, som pluraliteten i en
eftergående afdelning också öfverenskommit att
välja; Utskottet som förutsett denna olägenhet,
har såsom correctiv deremot föreslagit att
den utvalde Electorens namn genast efter listornas
öppnande ljudeligen utropas och på väggen
uppspikas; samt rådrum lemnäs hvarje afdelning
innan densamma inom skranket framträder. Men
det är just på detta rådrum, som jag önskar
fästa Högloflige Ridderskspets och Adelns uppmärksamhet.
Det tyckes strida mot naturen af
ett val, att det icke skall obehindradt fortgå ifrån
början till slut; och det är svårt att såga
Ridd, o. Ad, Fr. IV. Band. 46.
722
Den 5o Maji J. m,
hvad LandtMarskalken och Ståndet skulle sysselsåttä
sig med under rådrums-tiderne , hvilka
för hvarje afdelning icke synes kunna blifva
kortare, ån en fjerdedels timme; 24 sådana
göra 6 timmar, som således efter min tanke,
onyttigt förspillas. På dessa skål tillstyrker jag
den förändring i Utskottets Förslag, att hvarje
afdelning utser en Elector inom sig; då Electorerne
också blifva mera jemt fördelade inom
hela Riddarhuset.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Ehuru jag
aldrig trott, att ofta förändrade Lagar leda till
allmänt val, anser jag dock, att, enär nu fråga
år om ändring i sättet att välja Electorer,
Riddarhus-Utskottet så riktigt uppgifvit sitt för.,
slag, att jag för min del ej annat kan ån tillstyrka
bifall å detsamma.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Jag
kan ej med Herr Riben dela den tanka, att valet
skulle ske båttre, på det sått han uppgifvit,
genom Val inom Afdelningarne. Jag tror, att
ändamålet bäst vinnes, om valet sker på sätt
Utskottet förslagit. Jag tror visserligen, att olågenheter
kunna, såsom Herr Riben nämnt,
uppkomma derigenom, att en person möjeligen
blifver borttagen af ’en föregående afdelning;
men mig synes, att detta lättast afhjelpes, om
tillräckligt rådrum lemnäs, att före valets början
uppgöra en lista på 25 personer, och man
dervid öfverenskommer, att, om den man velat
välja blifver borttagen, alltid taga den, som
närmast derefter icke år borttagen. Da ända
-
tyen oo Maji f, m.
målet år att få 25 Electorer, år ingeri skada
skedd för de efterföljande afdelningarne, orri
en af deras personer redan blifvit utvald. Dé
af Herr Riben omförmålte svårigheter årö således
icke af den beskaffenhet, att förslaget derföre ej
kan antagas, och jag tror, att föremålet just
såkrast vinnes, örn Utskottets förslag, för hvilket
jag för min dei röstar, bifalles.
Friherre Hjerta, Fredric: Förra gången *
då detta ämne förevar, hörde jag talas om det
inflytande visse partier kunde hafva på valen j
men nu, sedan Afdelningarne skola blifva 25,
anser jag detta inflytande långt snarare kunna
åga rum, ån förut, jag finner ock af hvad
Herr Riben anfördt, stor olågenhet följa af Utskottets
förslag, emedan derigenom en efiergående
afdelning kan komma i förlägenhet. Ått
åter lemna hvarje afdelning nödigt rådrum, skulle
medtaga alltför mycken tid, Den tanka, att
man inom hvarje afdelning skulle välja en Elector,
anser jag vara ändå mera förkastelig.
Vid denna Riksdag, då Riddarhuset redan vid
början var ovanligt fulltaligt, hade likväl på sådant
sätt endast omkring 20 personer kommit
att utgöra hvarje afdelning. Då nu till exempel
på tredje bänken finnas 6^7 personer,
som ej årö valbare, skulle man vara alltför
inskränkt uti sin Valrättighet och under Riksdagens
iopp blifva det ån ytterligare. Jag anser
således vinsten af den föreslagna förändringen i
sättetj att välja Electorer, vara ingen j eller fit=
riiinstone så liten, att jag för min del> gifvet?
företräde åt det nu varandej
724 Den 30 Maji J. m.
Grefve De ta Gardie, Jacob: Då ämnet
förra gången förevar, vågade jag höja min röst
för att tala för det förslag Riddarhusutskott
framställt. Flerfaldige olägenheter uppkomma
genom hittills bruklige val af Bänkmån. Jag
delar ej med Herr Riben den fruktan, att så
lång tid skulle erfordras för att rådgöra, i
händelse den man hade ämnat välja, blifver utsedd
af en föregående afdelning. Jag tror ej,
att ett sått finnes som lemnar större latitud,
större säkerhet; då deremot det Herr Riben
förslagit, visserligen icke lemnar en sådan. Ofta
skulle svårigheter uppstå om man nödgades
inom afdelningen välja den person man skulle
utse till Elector. Det kunde inträffa, hvad Friherre
Hjerta omnämnt, att på en bänk af 8 personer,
6 kunde vara sådane, att de icke fingo
väljas till Electorerj och då blef valet blott emellan
tvånne. Det kunde äfven hända, antingen
att personerne af en afdelning, vid början
af en Riksdag ej voro kände för hvarannan,
eller att den väljande för den eller de han kände,
ej hade lika förtroende, som för andre utom
afdelningen; denne, och möjeligen ännu
flere svårigheter, anser jag kunna blifva en följd
af de stridige förslag, som emot Utskottet blifvit
framkastade, och jag tillstyrker således på det
högsta bifall å RiddarhusUtskottets Memorial.
Grefve Posse, Carl Henric: Då det alltid
måste för Ridderskapet och Adeln vara lättare,
att genom ett, ån genom tvenne, val uttrycka
Ståndets vilja, och mau efter nuvarande Riddarhusordning
först skall välja Bänkmån, innan
Den 30 Maji J. rn.
Electorer kunna utses, men enligt RiddarhusUtskottets
förslag Ståndet directe skulle välja Electorer,
synes det mig vara alldeles klart, att
sistnämnde förslag äger företräde. Jag förenar
mig likväl med Herr Riben deruti, att hvarje
afdelning bör inom sig utvälja en Elector. Med
afseende ej mindre å Ridderskapets och Adelns
närvarande sammansättning, än å Ståndets i märkelig
mon tilltagande utbildning, kan jag ej annat
förmoda, än att inom hvarje afdelning alltid
skall finnas en person, som är valbar och
skicklig att blifva Elector. Jag tillstyrker derföre,
lika med Herr Riben, att inom hvarje
afdelning må utväljas en Elector, helst man derigenom
förekommer, att listor på förhand uppgöras
och utdelas.
Herr von Hartmansdorff, Augujt1 Den
modification Herr Riben föreslagit, är enlig med
den framställning Grefve von Schwerin gjorde
den dag ämnet första gången förevar. De skäl,
som då anfördes, synas mig talande. Den värde
Ledamoten trodde då, att om man valde Electorer
bland hela Ståndet, ett allttör.starkt inflytande
skulle derigenom lemnäs öppet åt dem,
som vanligen bo i Hufvudstaden, eller åt dem,
som innehafva de främsta och sista bänkarne på
Riddarhuset, samt att de der komme ifrån landet,
skulle hafva mindre inflytande, än som vederborde.
För min del är jag af samma mening.
Jag tror nemligen, att om ett parti vid
början af en Riksdag hade öfverhanden bland
Ridderskapet och Adeln i allmänhet räknadt, så
blir för delsamma lättare att bestämma Electors
-
pen 5o Maji /, m.
valet, i händelse det Hnge ske obehindradt inotn
hela antalet, än om detta vöre fördeladt i 2§
r]elar, och hvarje sådan afdelning valde en Eleptor
inom sig. Då skulle det troligen hända, att
pluraliteten på någon afdelning vöre af annan
piening än den rådande, och följaktligen ipsattp
en Ejector, sorn ej heller hörde till densammas
anhängare, hvarigenom Electorerne blefvo mera
blandade och i det hela mera oväldiga, än om
de rådande allena tillsatte dem de önskade. Jag
anser det dessutom vara lättare för hvarje persson
särskilt att göra bekantskap med de Ledamö-?
ter, som höra till hans 25:te afdelning, och deraf
utsöka én, än att bland hela mängden utsöka 2 5;
ty det är såsom en följd af Utskottets förslag,
nödigt, att desse 20 på förhand äro bestämda,
åtminstone för de sista afdelningarne, emedan
det eljest kunde hända, att de föregående borttagit
dem, sorn dessa ämnat välja, och att de under
pågående val icke finga nog rgdrum till att
betänka sig. Ar det således för alla de sednare
bänkarne nödigt att hafva Eleptors-listor uppgjorda
på förhand, och kunna pricka af dem,
de föregående invalt: så är det troligt, att Electqrs-ljstor
uppgjordes för samtlige afdejningar,
samt att öfverenskommelser och utdelning icke;
kunde hämmas, I afseende på hvad sorn blifvit
anfördt, till exempel talande mot val inom
hvarje 2q;te afdelning, rörande förhållandet på
tredje bänken, så kunde det lika väl hända, att,
vid en kommande Riksdag detta stora antal af
Konungens Rådgifvare, som ej äro valbara befunnos
deladt på 5:dje och 4:de afdelningen^
filer på flere, och på andra bänkar kunde till-.
Den oo Maji f, m.
727
gången vara så mycket lättare. I alla fall bör
väl ej ett helt förslag, i händelse det eljest vöre
riktigt, förkastas för dylika tillfälliga omständigheter,
Jag tror ej heller, att det är så svårt
för dem sorn komma från Landsorten, att bestämma
sitt val inom en tjugofemtedel, eller för
personer, som ej hafva manga bekantskaper, att
inom deni finna någon Ledamot som vöre skicklig
till Elector, ty Electorsvalet synes mig böra
bestämmas mera efter cfen opinion man känner
en person äga, än efter hans personliga förhållanden.
Det är naturligt, att allmänna tänkesättet
Jeder Statsförvaltningens gång, och att de
Ledamöter, som äro från Landsorterne, kunna
bestämma sitt Electors-val på personer, som do
veta eller förnimma höra till en viss opinion,
hvarefter det tillhörer desse, att underrätta sig
om vederbörandes individuella duglighet till det
ena eller andra Utskottet. Jag tillstyrker således,
att den modification Herr Riben föreslagit,
mätte antagas.
Herr von JJahenhauJen, Michael; Det är
under tvänne synpunkter sorn närvarande Bänkmans-inrättning
hufvudsakligen är ofördelaktig:
1) Derigenom, att den betager de flesto
Ridderskapets och Adelns Ledamöter allt direct
inflytande på valet till Eleqtorer.
2) Derigenom att den ökar lättheten för dem
sorn skulle önska influera på valet, emedan ett
vida mindre antal valmän åro att vidtala, mot då
hvarje Ledamot får afgifva sin röst, sam oån
-
728
Den 30 Maji f. rn,
>
deligt ökar besväret att insinuera saken. Dessutom
hyser jag deli ^öfvertygelse, att i frågan
omval af denna vigt, ett ojemförligt större antal
ledes af egen öfvertygelse, ån af andras
impulsioner, och att äfven detta sednare ringa
antal, om det skulle finnas, måste respectera
den allmänna opinionen, då såsom nu år föreslagit,
det kan vara något så når synligt, huru
valet förråttas. Äfven från en annan sida betraktade,
åro Bånkmånnen ofördelaktige, nemligen
genom det allmänt erkända ringa förtroende
det i så många fall betyder att blifva Bänkmån.
Felaktigheten af Bånkmåns-inråttningen
år under tvänne sistförflutne Riksdagar af Ståndet
offentligen erkänd, och upphåfvandet har
endast blifvit fördröjdt genom saknaden af något
annat valsätt, som båttre och i synnerhet
lika lått som Bånkmåns-valet af Ståndet kunde
förrättas. Det af Utskottet nu föreslagne, synes
uppfylla båda vilkoren. Hår hafva vål blifvit
gjorde flere anmårkningarj, hvilka visserligen
icke varit obefogade', men som ej synes mig vara
af den natur, att de böra leda till förkastande
af Utskottets förslag, eller tiil antagande af den
förändring deruti Herr Riben uppgifvit.
Hvad beträffar det sått han föreslagit, att
inom hvaje afdelning välja en Elector, torde
man påminna sig, att man i allmänhet icke skulle
ansett Bånkmånnen tjenlige som Electorer.
Dervid fordras många egenskaper att uppfylla.
Dertill behöfves en allmän kännedom, ej blott
i Stockholm utan äfven i Landsorterne. Då nu
hvarje afdelning tillerkånnes rättigheten att vål
-
Den 5o Maji /. m, 729
»
ja sin Elector, och den åger att göra det så utom
som inom afdelningen, så kan lika litet öfvervägande
inflytande äga rum för Stockholm
som för Lindsorterne, ty tid åger man tillräckligt
att betänka sig på valet. Äfven anhåller
jag få besvara några andra anmärkningar, som
jag hört framställas. Man har sagt mig, att en
högst ringa röstpluralitet skulle komma att afgöra
valet. En sådan händelse inträffar vanligen
vid Bånkmåns valet, af det skål, att allt
vidtalande vid ett sådant tillfälle år brydsamt då
ingen vill synas värfva för sig sjelf eller andra,
och hvarigenom händer att vid nästan hvar tredje
afdelning lottning uppkommer. Detta skulle
ej blifva förhållandet inom Electors-afdelningarne,
då "man ägde frihet att välja inom hela
Ståndet; och man kan vara öfvertygad att öfverenskommelser
då skola ske. Man har anfördt
att det vore ett nytt och helt olika besvär sorn
ålades den första och den sista afdelningen. Jag
medgifver att detta år sannt, men jag tror ej att
man kan betrakta som en tunga för en Riksdagsman,
att utöfva en dyrbar rättighet, isynnerhet
då längre tid till förberedelse lemnäs
honom före valet, och om ån afdelningarne vid
Riksdagens början ej åro bestämde, kan man
dock ungefärligen veta, om man hörer till a4:de
eller 25:te afdelningen. Jag har äfven hört en
anmärkning som ännu ej hår blifvit anförd,
nemligen, om under Riksdagens lopp, för frenne
på hvarandra följande afdelningar, nytt val
behöfde anställas, och desse voro så försvagade
att förstärkning behöfdes i alla tre, så kunde
snligt förslaget hända, attén person finge välja
739 Pe/i 5o Maji J. m.
*
i tvänne afdelningar, Denne händelse bör vara
sällsynt, men jag hemställer huruvida detta
medförer någon olägenhet eller våda, då derigenom
blott händer, att samma person får del.
taga i valet af tvänne Electorer, i stället för en,
äfven om detta skulle inträffa med alla afdelningarne.
Dessutom är naturligt, att på samma
sätt som förhållandet varit med Bånkmån vid
deras afresa från Riksdagen då nytt val inom
afdelningen måste ske, kan äfven en och samma
Electors afdelning under Riksdagens lopp
komma flere gånger att förnya sitt val; då, om
man antoge, att valet på sått Herr Riben föreslagit,
skulle ske inom afdelningen, mycken svårighet
kunde uppstå att finna en tjenlig Elector,
Jag tror mig nu hafva citerat de anmärkningar,
som blifvit gjorde, och underställer Ridderska*
pets och Adelns ljusa bedömmande, om de af
mig blifvit nöjaktigt besvarade.
Herr Munck af Rofénjkjåld, Eberhard:
Sedan jag vid 1815 års Riksdag gjorde motion
om afskaffände af Bänkmännen, och Ridderskapet
och Adeln då fattade sitt beslut i enlighet
med min motion, samt jag sedermera vid sista
Riksdag förnyade densamma, har, som man sagt
mig, Friherre Boije vid denna Riksdag framkommit
med samma fråga. T vänne föregående
Riksdagars bifall af Ridderskapet och Adeln
torde göra öfverflödigt, att ådagalägga nyttan af
Bänkmans-inrättningens afskaffande; men då RiddarhusUtskottet
nu inkommit med ett nytt förslag
till sättet att välja Electorer, anhåller jag
att få framställa mina anmärkningar. Det tye
-
Den 5o Maji /. m.
73*
kes vara gifvet, att pluraliteten af Ridderskapet
och' Adelil bör få sin önskan uttryckt genom vajet.
Detta kan ej säkert ske genom omvägen
med Bänkman. Om Ledamöterne i Utskotten
ic]?je tillsättas genom den rådande opinionen, „
blifva Utskottens betänkanden i strid med pluralitetens
tänkesätt inom Stånden, och sålunda
återremitterade, förkastade, eller styckevis antagne.
Detta förorsakar mera besvär och tidsutdrägt,
än valet till Electorer utaf hela Ståndet,
utan Bänkmän, just derföre, att man icke
alltid erhåller Electorer i enlighet med den rådande
opinionen. På vissa bänkar äro få personer,
på andra mångå, och då komma somlige
att hafva mer inflytarde då Bänkmäns, och således
på Electorers väljande, än amira. Hurudan
svårigheten för valet utan Bänkmän må vara,
måste man undvika den ridiculen, att man
kanske nödgas välja på en person, som man har
allsintet förtroende till. Om på en bänk t. ex.
blott 2 å 3 personer finnas, och de tänka olika,
så måste man exponera sig för att antingen
välja på sig sjelf, eller på en person, sorn är
af olika tanka med en sjelf. Detta måste nödvändigt
förekommas. Enligt Utskottets förslag
kan det hända, och måste det hända, att färre
personer hafva mera inflytande på valet, än
flere, då bänkarne innehålla ett så olika antal
närvarande Ledamöter. Likväl tyckes det vara
billigt, att alla få njuta lika rätt till inflytande
på valet. Det år af dessa skäl, hvartill mångå
flere kunna läggas, som jag för min del återgår
till min första proposition, att Ridderskapet och
Afleln måtte välja Electorer, utan att delta sker
73*
Den 3o Maji /. tn.
inom afdelningar. Likväl föreslår jag, att Ridderskapet’
och Adeln för mera vighets skull,
under sjelfva valet delar sig uti tre eller fem
delar, då valet kunde gå för sig ungefärligen
som då vi hade tre classer. Jag har sjelf 1800
bivistat Riksdagen i Norrköping, och deltagit i
valet af Electorer, som skedde utan Ränkmän,
och dervid var ingen svårighet; men valet skedde
genom frenne classer och på särskilta rum.
Jag får således föreslå: 1) att Bänkman måtte
afskaffas; 2) att valet till Electorer måtte ske
genom 3 afdelningar af Ridderskapet och Adeln.
Grefve De la Gardie: Det ar endast i
anledning af Herr von Hartm ans dorffs yttrande,
sorn jag anhåller att få nämna några ord.
Afven om jag ansåg likgiltigt, om, vid Bänkmäns
afskaffande, de sjö Electorerne valdes hvar
och en inom sin afdelning, eller af hela massan,
kan jag dock i intet fall inse någon olägenhet
vid antagandet af Riddarhus-Utskottets förslag.
Detta innehåller visserligen ett tillstånd att välja
i massan, men innehåller icke förbud att välja
inom afdelningen. Således ligger häruti ju icke
hinder och man har fritt att välja antingen sin
närmaste man eller en som sitter på första eller
sista afdelningen. En enda sak vill jag tillägga
rörande förslaget. Jag vill minnas, att i det
förra Memorialet fanns intagit, att då 7 Electa*
rer hade afgått, nytt val skulle anställas. Detta
saknar jag i förevarande Memorial, och hemställer
om det icke bör införas.
Herr von Hartmansdorff: Någre värde
Den 3# Mnji f, m:
755
Talare hafva yttrat, att tillräcklig riktning är
gifven åt Electors-valen genom den opinion, som
vid början af en Riksdag är rådande, och att
det skulle medföra mera tidsutdrägt, om personer
valdes till Utskotts Ledamöter, hvilka ej
delade den rådande opinionen. Jag får anmärka,
att det just är till förekommande af den tillfälliga
opinionens för stora öfvervigt, som valen
efter min mening böra inrättas så, att den icke
ensam kan verka med uteslutande af den motsatta.
Om icke ensidigheten behöfde motvägas,
så behöfdes inga former, utan man kunde åt
den rådande opinionen för dagen öfverlemna
hvad inflytande som helst. Men som man icke
kan antaga, att den rådande meningen alltid är
den bästa, och den som bör gillas, så måste utrymme
lemnäs äfven för motsatta åsigter att göra
sig gällande. Det är derföre och för oväldighetens
skull, som jag önskar, att det förslag
Herr Riben framställt måtte af Ridderskapet
och Adeln tagas i öfvervägande. I anledning af
hvad en värd Ledamot yttrat, angående fåtaligheten
inom afdelningarne, bör jag erinra, att då
fördelningen framdeles skulle ske blott på 25,
i stället för att Bänk-afdelningarne hittills varit
5o, så blefve antalet till väljande af Electorer
dubbelt större än det till Bänkman. Följakteligen
måtte icke så stor svårighet kunna uppstå,
sorn man förmodat. Hvad som blifvit yttradt,
om mer eller mindre besvär, kommer ej hos mig
i betraktande, utan blott det, att Electorerne
mätte, så vidt möjligt är, blifva sanna representanter
af alla meningar, som finnas hos Ridder-»
skåpet och Adeln.
;54
Den 5o Maji f. tth
Her t von Hohenhausen: Jag vill blött helt
korrt upptaga tiden. Jag glömde förra gången
en anmärkning som blifvit gjord, angående dell
långa tid som skulle åtgå till valet Troligen
skulle likväl ej längre tid åtgå, än vid Bänktnans-valet,
ty om hvarje person, medan föregående
afdelning voterar skrifver tvänne sedlar
ined ett namn på hvardera, så har han ju ert
sedel öfver i fall en af de personer han upptecknat
af föregående Electors afdelning blifver borttagen,
och då orsakas intet Uppehåll. Grefve De
la Gardie har anmärkt, att ur Utskottets närvarande
Memorial blifvit uteslutit hvad som förut
blifvit yttrat angående förhållandet när 7 Electorer
algått, ffien sedan Valsättet nu blifvit
förändradt, uppstår genom detta nya sätt icke
mera något allmänt besvär för hela Ståndet, ty
när en Elector afgår, inkallas blott den afdelning,
af hvilken han blifvit vald, inom skranket
för att välja en ny. Fördelarne af det valsätt
Utskottet föreslagit, bestå förnämligast i trenne
omständigheter t
i) I ett princip-enligt vaisätt, hvarigenom
hvar och ert Ledamot deltager i valet af Electorer,
hvilket uppväcker i Ståndet ett större
interesse för denna maktpåliggande sak.
.2) I elt enklare valsätt, och deraf följande
besparing af tid, sorn för detta RiksStänd är af
mycken vigt.
3) I ett försvåradt inflytande för de pers£M
ner, som skulle vilja styra total-valem
Deri no Maji f nii
755
Me<l Herr von Hartmansdorff instämmer
jag deruti, att uti Utskotten böra inkomma personer
af delade åsigter; men jag tror ej detta
vara hindradt genom Utskottets förslag, emedan
det alltid ankommer på hvar och en att utvälja
hvilken han behagar, och man icke Är bunden
inom sin afdelning, ehuru man äfven har full
rått att välja inom den, Sluteligen får jag nårn.
na, att efter långvariga debatter i Utskottet,
detta vålsått varit det enda, sorn förmått förena
allas åsigter. Men ehuru jag, som Ledamot af
Utskottet äfven deltagit i uppgörandet af förslaget,
anhåller jag, att Ridderskapet måtte vara
öfvertygade, att jag icke upptrådt af författarekärlek
att tala derföre, ty om förslaget ej talar
för sig sjelf, som det likvist synes mig göra, bör
det naturligtvis förkastas.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel: För min
enskildta del år jag öfvertygad att det sätt
Grefve von Schwerin föreslagit, år både det
enklaste och rättaste, men jag tror, att i hvilketdera
fallet, antingen detta eller Utskottets
förslag, blifver antaget, Ridderskapet och Adeln
bör vid detta tillfälle öfverenskomma och utsätta,
att de ansvarige personer, som i 4i
Riksdagsordningen finnas upptagne, böra från»
skiljas och icke inberåknas i afdelningarne,
Herr Munch af Rofenfkj olcT. Herr Voll
Hartmansdorff har befarat, att om den rådande
opinionen tillsatte Electorer, skulle derigenom
lika mening uppkomma i Utskotten, och ämnena
ej blifva betraktade från flera sidor. Jag tror,
7oS
Den 30 Maji f. m.
att huru än valet sker, måste dock olika åsigter
uppkomma, helst då man besinnar, att Utskotten
ej endast bestå at Ledamöter från ett Stånd,
utan ifrån flere, och att utomdess omgången med
Utskotts Ledamöters tillsättande genom Electorer
ändå blir bibehållen. Det vore enligt min
tanke mycket önskansvårdt, om den rådande opinionen
uti Utskotten ej vore i strid med den,
sorn råder i Stånden. Denna strid har man skål
att befara, om den icke rådande, eller minoritetens
opinion i Stånden kan hafva ett afgörande
inflytande på valen till Utskotts Ledamöter. I
synnerhet måste det vara af vigt, att de Utskott,
som i vissa frågor afgöra med Riksens
Stånders Rått, tillsåttas af Pluralitetens opinion
i Stånden.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Orsaken hvarföre Ridderskapet och Adelil, som
det synes, önskar en annan valmethod, lärer
ofelbart vara den, att opinionen om de personer,
till hvilka Ridderskapet och Adeln måste
öfverlemna förtroendet att tillsätta Utskotten,
må blifva mera fri än den varit det hittils.
Måhända när Herr Landt-Marskalken framställer
Proposition å Utskottet Memorial, ännu någon
olikhet i tankar torde röjas, antingen det
gamla bör bibehållas eller det nya antagas. Afven
häruti röja sig de olika begreppen om hvad
med opinion och med anspråk på en fri opinion
bör förstås. För min del är jag färdig att antaga
Utskottets förslag såsom, rigtigare, än det
jag framställt. Opinionen har i detta mera fri
-
Den 30 Maji J. m.
7*7
het och det dr den som bör afses i en Corps',
så talrik som Ridderskapet och Adeln. Jag för.
modar att afdelningarne meråndels skola vålja
inom sig, men fritt bör det få vara att vålja
på hvem som hålst. Jag tycker att det bör va.
ra tillfredsställande för hvarje medlem af Ridderskapet
och Adeln, att få låta sin känsla bestämma
sig i sitt val, utan att behöfva göra
afseende uppå hvad andra anse vara opinionens
fordran. Derföre tillstyrker jag bifall å Utskottets
förslag.
Grefve Spens, Carl Gnjtaf: I anledning af
hvad Herr Treffenberg yttrat, i afseende på 4i
§. Riksdagsordningen, så, enär jag måste med*
gifva, att jag icke påminner mig, huruvida ett
sådant ord finnes i Utskottets projeot, får jag
föreslå det tillägg, att på det ställe der det står,
att Ridderskapet och Adeln delas i vissa afdelningar,
i stället matte såttas: Ridderjktipets och
Adelns lill detta oal berättigade Ledamöter.
Något mera kan nu ej göras; det öfriga hörer
till tydningen af Riksdagsordningen, och torde
underkastas den särskilta pröfning lagen tillåter.
Hvad sjelfva saken angar, får jag åberopa de få
ord, som åro af mig bilagde Utskottets Memorial,
nemligen, att mitt bifall grundar sig blott
på min Öfvertygelse, att detta förslag år vida
båttre ån det som Utskottet förra gången afgaf,
i anseende till mindre möjlighet att influera på
valet. Jag har alltid varit öfvertygad, att ett*
för stort antal namn uppå listor gör, att mång^
Ridd. o. Ad, Prof, IV, Band, 47.
73S
Den 5o Maji f, ni.
den icke skrifver dem sjelf, utan emottagér dem
af andra, och likvål bör vid allt val den, sorn
hetes välja, äfven verkeligen sjelf välja. En annan
omständighet, hvilken jag likvål icke ansåg
vara af den vigt, att jag deremot borde reservera
mig, men som jag anhåller få nämna, emedan
jag anser förhållandet vara mindre principenligt,
är den, att en del af Ridderskapet
och Adeln år i en annan ställning, ån en annan
del. Den första afdelningen får välja inom hela
Riddarhuset, den tjugufemte på tjugufyra
mindre. Desse 24 åro de som hafva pluralitetens
förtroende, således troligen äfven den 25:te
afdelningen måste vara betänkt på 25 perso,
ner, då deremot de som höra till första afdelningen
ej behöfva vara betänkte på mera ån en.
Det år vål egenteligen icke något ondt häruti,
men då man går ifrån det principsenliga, att
alla skola votera på alla, just för att undvika
det olämpliga af långa val-listor, så tycker jag,
att det vore underligt, om somlige skulle bibehållas
vid denna rättighet att votera på alla,
men andra deremot skulle inskränkas i deras
valrätt i så måtto att de icke fingo välja dem,
sorn af de föregående blifvit valde. Detta var
anledningen hvarföre jag äfven nu åberopade mitt
förslag, i hvilket Friherre Posse instämt, att
nemligen Ridderskapet och Adeln skulle delas
i 5 afdelningar, och att hvarje afdelning skulle
välja 5 Electorer. Derigenom komme alla i
»samma ställning, och afdelningnrne blefvo i alla
Eli så stora, att någon olägenhet af deras litenhet
icke kunde befaras, och icke heller stör*
re, ån att öfverläggning rörande valet möjeligen
Den oo Ma/i /. m.
739
kunde åga rum. Deremot skulle det stora antalet
af afdelningar, göra att sammankomster
lika litet Romme att åga rum, som det nu sker
med Bånkmans-afdelningarne. Dessa skål åro
alla af den vigt, att de torde förtjena afseende,
oell jag underståller således, om icke det valsätt
jag föreslagit, skulle förtjena att komma i
betraktande.
Herr Stråle^ Nils Wilhelm.'. Att som grunda
sats för Electors-valet antaga, att valsättet bör
vara sådant, att pluralitetens mening uttryckes,
år ostrideligen riktigt; men jag befarar att det
valsätt som Lfskottet nu föreslagit, ej svarar
emot ett sådant ändamål. Då liela Ståndet delas
i 25 afdelningar, och hvar och en för sig
skall välja till Elector, så skota nödvändigt antingen
de eftergående öfverenskomma, och vara
ense om valet, eller ock stor stridighet uppstå.
Om antalet af personer vore 4oo, blifva 16
personer i hvar afdelning. Når nu den första
afdelningen valt en Elector, inträder den andra
för att välja. Då skulle hvar och en sätta på
sin lista den person han hålst önskade. Man
vet huru svårt det år att förena opinioner; hvar
och en sätter alltid en i främsta rummet. Valet
skulle blifva så deladt att det icke behöfdes
mera ån 2 å 5 röster, för att blifva Elector;
och jag år ölverlygad att mer ån hälften skulle
blifva valde genom en så liten pluralitet; i synnerhet
skulle sådant inträffa uti de sista ofdelringarne
sorn framträdde ett välja, i fall det
fu nnes ett de personer, som man önskat att de
föregående afdelningarne skulle utse, icke blif
-
B*n 3o Maji /. m.
vit valde och således så många flere personer
återstodo för att komma i fråga till Electorer.
Det år derföre, enligt min tanka, ganska san.
nolikt, att följden af detta valsätt blefve att
minoriteten skulle hafva utvalt Electorerne. För
min del kan jag ej inse, att det närvarande
valsättet har så stora olägenheter, så snart de
personer som icke få vara Utskotts Ledamöter
ej eller få deltaga uti något af de föregåen-’
de valen. Visserligen verkar vid Bånkmans-va.
len slumpen något, men man kan vål icke såga,
att af 5o utur Ståndet utvalde personer, icke
en stor dél skulle vara af den rådande opinionen,
och att således Ståndets tanka icke skulle
vara uttryckt, i synnerhet som en hos Ståndet
allmänt rådande opinion nödvändigt måste hafva
inflytande på Bånkmånnens förhållande. Men
om man anser detta icke kunna bibehållas, så
tillstyrker jag att valet måtte ske öfver hela
Ståndet. Detta fordrar väl lång tid; men en
sådan olägenhet synes vara båttre att föredraga
framför ett valsätt, som gifver ett helt annat
resultat ån man våntat, och i alla fall skulle
tidsutdrågten mycket kunna undvikas om valet
sker på flere rum. Jag yrkar således att antingen
det gamla måtte bibehållas, eller Electors-valet
ske odeladt inom hela Ståndet; hålst
detta år det enda sått, hvarigenom pluralitetens
tanka kan utrönas.
Herr Munch af Rofenjkjöld: Jag får blott til.
lägga, att i min motion äfven föreslogs att någre
Suppleanter skulle utyäljas, på det icke Riddeskarj
I
Den 5o Maji J, m,
pet och Adeln skulle behöfva så ofta sammanträda
till nytt val af Electorer i de afgåendes ställe.
Detta förslag får jag nu äfven förnya. Den olägenbet,
att mångå, som ej närmare kände ett
tillräckligt antal till Electorer passande Ledamöter,
skulle nödsakas taga emot listor, uppsatte
af andra, är mindre betydande, än att man
skulle nödgas välja till Bänkman personer, som
man antingen ej kände, eller ej hade förtroende
till, eller som hyste stridiga tänkesätt med ens
egna i de vigtigaste frågor; ty hvar och en samvetsgrann
Riksdagsman emottager ej, eller åtminstone
voterar ej med en lista af en person,
som han ej känner eller åtminstone ej har förtroende
till. Jag tror således, att valet till Electorer
bäst sker af Ridderskapet och Adeln
samfällt. Detta hindrar ej, att Ridderskapet
och Adeln, på det valet må gå fortare, fördelar
sig på flere afdelningarl men, om så sker,
böra de ändå ej vara inskränta till val inom sig,
utan få välja af hela massan.
Herr Montgommerie, Guftcifi Äfven jag
har med mig öfverlagt om detta ämne, men kan
icke finna, att det af Utskottet framställde förslag
skulle leda till någon särdeles nytta, ty det
är ofördelaktigt för de efterföljande afdelningarne.
Jag anser det af Grefve Spens föreslag,
ne sätt vara rättvisast, alla komme då att äga
lika fördelar, och man hade derjemte tillräckligt
utrymme, då man hade omkring loo personer
att välja emellan. På denna grund anhåller jag,
att den tanka Grefve Spens yttrat, måtte blifva
antagen såsom alternatif.
f)en 5o Maji /. in.
Grefve von Schlerin-. Jag väll blott besvara
elen af Grefve Spens gjorda anmärkning,
att de sednare voterande afdelningarne skulle
finna sig vanlottade, derigenom, att de personer
sorn de önskat se bland Electorerne, redan af
andra afdelningar blifvit dertill utsedde. Af
hvilka afdelningar de blifvit valde synes mig kunna
vara dem likgiltigt, då de blifvit det. Deremot
äga de sednare voterande den förmon, att
välja på dem som undfallit de först voterandes
uppmärksamhet, och dermed synes mig förmonerne
vara temligen jernnt fördelta.
Grefve Spens: Jag vill blott besvara Grefve
von Schwerins yttrande, med anhållan att få
anföra, att, i fall jag nämnde, att de sednare
afdelningarnes Ledamöter skulle blifva vanlottade,
så var det ej egenteligen min mening; mea
jag ville fästa uppmärksamheten på principlösheten
deraf, att hos en de! fordra kännedom af
flere personer, än hos andra. Om jemnhet skall
vinnas, bör alltid ett lika stort antal vara underkastadt
pröfning, och somliga böra icke behöfva
tänka på 25, då andre blott behöfva tänka
på en.
Herr Grefven och LandtMarf'kalken frågade
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen
fullbordad.
Ropades Ja,
Hvarefter Herr Grefven och Landt-Mar
-
l?«?n 5o Maji f. m.
745
skalken hemställde, om icke först borde utrönas
huruvida Ridderskapet och Adeln ansåg Bänkmans-inrättningen
höra bibehållas eller icke. I
förra fallet, eller om Bänkmans-inrättningen ansågs
böra fortfara, komme all vidare åtgärd vid
Utskottets Memorial att förfalla. I senare händelsen
åter, eller om Bänkmans-inrättningen upphäfdes,
vore det först Herr Grefvens och Landt.
Marskalkens skyldighet att bland de flere framställde
särskilte nya förslag till Electorers utväljande,
utleta, samt till Ridderskapets och Adelns
bifall föreslå det som kunde finnas lämpeligast.
Herr Cederfelt;åld, Pehr Gujicif; I anledning
af det förslag tili proposition Herr Grefven
och LandtMarskalken framställt, utbeder
jag mig få anmärka, att om man först beslöte, att
Bänkmännen skulle afskaffas, så kunde det hända,
att man sedan kom i största förlägenhet vid
bestämmandet af sättet huru Eleetorerne skulle
utses.';.. Det skulle nemligen lätt kunna hända,
att meningarne blefvo så delade, att intet af de
rimligare förslagen vunne pluralitet, och att sedan
alla dessa blifvit förkastade, man sluteligen
nödgades antaga det mest orimliga, för att ej
gifva sig demanth Jag anhåller derföre att första
propositionen måtte blifva till bifall af Utskottets
Memorial. Jag begär tillika, att i denna
proposition rättigheten måtte blifva Ståndet
förbehållen, att vidtaga de jemkningar i ordställningen,
som kunna vara nödige då RiddarhusOrdningeu
kommer att uppgöras, på det man
Ven 27 Maji e. m.
icke måtte bindas af den redaction som Utskottet
nu framställt.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla RiddarhusUtskottets Memorial i hela dess
vidd.
Ropades starka Ja blandade med Nej-, hvarjemte
ordet votering hördes.
Herr Grefven och LandtMarJKalken förklarade,
ett som han icke med säkerhet kunnat
utröna, huruvida propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen eller icke; ansåg
Herr Grefven och Landt- Marskalken sig böra
för Ridderskapet och Adeln åter recapitulera de
särskilte, förslag till Electorers utväljande, hvilka
under discussionen blifvit framställde. Herr Riben
hade tillstyrkt bifall ä RiddarhusUtskottets
förslag, endast med den förändring, att hvarje
afdelning borde inom sig utvälja en Elector.
Herr Munck af Rosenskjöld hade önskat, att
Ridderskapet och Adeln måtte fördelas i tre eller
högst fem delar, hvilka derefter borde utvälja
Electorerne, samt att Suppleanter till Electorer
äfven måtte utses. Grefve Spens hade
aler föreslagit, att Ridderskapet och Adeln kunde
delas i fem lika afdelningar, hvilka hvardera
inom sig borde utvälja 5 Electorer. Då det
torde blifva för Ridderskapet och Adeln svårt,
att af alla dessa olika åsigter förmera en contra-proposition,
trodde Hen\Grefven och LandtMarfkalkeii
sig böra hemställa, om icke, till
Den 5o Maji f m.
745
undgående af votering, Ridderskapet och Adeln
behagade antaga det af Herr Riben uppgifna
nyssberörde förslag, såsom med Utskottets project
närmast öfverensstämmande.
Ropades Nej.
Herr Grefven och LandtMarJkalken yttrade,
att då votering icke syntes kunna undvika*,
ansåg Herr Grefven och Landt Marskalken Japropositionen,
böra innefatta bifall till RiddarhusUtskottets
Memorial i hela dess vidd, och
Nej-propositionen , att genom särskild öfverläggning
och pröfning komme att bestämmas,' hvilket
sått i stället för det af RiddarhusUtskottet
föreslagne, till Electorers utseende, borde antagas.
Herr Cederskjöld'. Jag skall anhålla, att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes till
Ridderskapet och Adeln hemställa om icke i
Ja-propositionen den rått äfven bör förbehållas,
att få jemka sjelfva redactionen vid det
tillfälle , då RiddarhusOrdningen uppgöres.
Herr Grefven och LandtMarskalken erinrade,
att Ridderskapet och Adeln, utan något
särskilt förbehåll, i allt fall egde berörde rått
öppen, då RiddarhusUtskottets förslag till RiddarhusOrdningen
i denne del till Ridderskapet
och AdelnAnkommer.
Herr Cederskjöld: Det år blott i anledning
af ett uttryck i Utskottets Memorial, som jag
gör denna hemställan. Der står nemligen, Stan
-
\
746 &*n 5o Maji /. ni.
dets samtelige Ledamöter. Det år endast detta
uttryck, sorn ligger mig om hjertat.
Herr von Hohenhausen: Jag får upplysa,
att meningen nu icke varit, att framställa paragraphen
sådan som den skulle införas|i RiddarhusOrdningen;
den år ej skrifven och redigerad i
§. Form.
Grefve von Schwerin: Det synes mig förhålla
sig så, att frågan år antingen det gamla
valsåttet skall förblifva, eller ett nytt antagas,
och LandfMarskalken först framställt, den riktigaste,
nemligen, antingen Ridderskapet och Adeln
vill bibehålla förhållandet, sådant det varit, eller
afskaffa det; sedermera kommer det att utrönas,
om Ridderskapet och Adeln bifaller Utskottets
Memorial i hela dess vidd, eller med
några modificationer , eller ock antager något
annat förslag.
Herr Tham , Wolrath-, Friherre Wrangel,
Henning; Grefve Lagerbjelke, Axel, och Herr
Anckarsvärd, Auguft, förenade sig med Grefve
von Schwerin.
Grefve De la Gardie: Det år bekymmersamt
att tiden nu skall upptagas med en votering
och att Herr Ribens högst obetydliga förändring
skulle blifva contra- proposition. Jag får
upprepa hvad jag redan flere gånger sagt, att då
hvar och en eger rått att vålja inom hela massan,
år det honom ju icke eller förment att
välja inom sin afdelning. Således får jag hein-;
Ven 30 Maji J. m,
ställa om icke de, som åro af Herr Ribens tauka,
skulle vilja förena sig om Utskottets förslag.
Herr Rothlieb, Axel: Jag får underställa
Herr Grefven och J^nndtMarskaiken samt HÖglofiige
Ridderskapet och Adein, om icke den
ena propositionen bör blifva till antagande af
Utskottets Memoria], och den andra lill bibehåll
ande af Bånkmånnen enligt nu gåiiande RidJ
darhusOrdning.
Friherre Hjerta, Fredrid Jag anhåller att
få förena mig med Grefve von Schwerin, i fråga
om propositionens uppställning.
Herr Cederskjöld: Då. jag år fullkomligen
öfvertygad, att pluraliten önskar förändring,
synes den af Herr Grefve von Schwerin föreslagne
proposition vara öfverflödig, och endast
tjena till att förlänga processen, emedan man
sedan beslut blifvit fattadf om Bånkmånnen afsk
aflande i alla fall måste afgöra, huruvida UG
skottets Memorial 6k.all bifallas eller ej. På sådant
sätt får man en votering mer, ån om första
propositionen genast blir på Utskottets Förslog.
Grefve Spens: I det afseende förenar jag
mig med Grefve von Schwerin angående den.
proposition Herr Grefven och LandtMarskalken
först gjorde, att jag i sig sjelf tror den vara
låmpeligast, men jag tror, att de af Herr Cederschjöld
befarade vådor bäst skulle kunna undw
vikas, om propositionen styliserades ungefärligen
sålunda: anser Ridderskapet och Adeln de
7^8
Den 5o Maji f. m.
emot den hittills använde Bånkmans-inrättningen
framställde anmärkningar vara af den beskaffenhet
, att förslagen om ett nytt sått att välja
Electorer böra till pröfning företagas ? Biifver
denna proposition med Ja besvarad , komma de
särskildta förslagen att debatteras. Då hade man
icke bundit händerna på sig, och kunde bibehålla
det förra valsättet genom Bånkmån, i händelse
man icke kunde förena sig om något af
förslagen.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel: Jag
vågar blott vördsamt underställa Högloflige Rid*
derskapet och Adeln, huruvida någon fråga nu
kan uppstå om Bånkmån skulle bibehållas eller
ej. Beslutet om deras upphörande vidtogs redan
under 1815 års Riksdag, och vann ytterligare
stadga och bestånd den påföljande Riksdagen
1817 och 1818, ehuru sättet hvarpå förändringen
skulle verkställas förklarades hvilande. Frågan
om Bänkmåns bibehållande synes således icke
nu böra ingå i propositionen, hvilket efter
min tanke vöre att upprifva ett en gång fattadt
Beslut.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: Det
är visserligen ostridigt, att Ridderskapet och Adeln
vid tvänne föregående Riksdagar 1815 och
1818 godkänt den vid båda dessa Riksdagar
till pröfning förehafde principen, angående Bänkmäns
afskafiande, hvarom Herr Munck af Rosenskjöld
gjort motion; men den omständighet,
att, ehuru Ståndet godkändt principen, Ståndet
likväl ej fastställt någon ny redaction, utan ansett
Den 30 Maji f, m.
749
målet vara af den kinkiga beskaffenhet, att det
ännu kunde tåla mognad och öfvervägande, innan
det till slutlig pröfning förekomme, denna omständighet
synes mig innefatta tillräcklig anledning
till den förmodan, att då hufvudfrågan om
Bänkmäns afskaffande och ersättande kommer
under pröfning, det ej lärer vara Ridderskapets
och Adelns afsigt, att, i händelse bland Ståndets
Ledamöter ännu skulle finnas flere, som hysa
den öfvertygelse, att Bänkmännen böra bibehållas,
så tillsägandes öfverila dem i Rättegången
med åberopande af ett fattadt beslut, hälst då
målet ännu ej är bestämdt afgjordt, det måtte
vara deras rätt att få det under yt! erligare pröfning.
I annat fall och 0111 man förbigick den af
Herr Grefven ock LandtMarskalken först framställde
proposition, eller förutsatte något beslut
om Bänkmännens afskaffande, skulle man i och
med detsamma betaga dem, hvilka tilläfventyrs
önska Bänkmännens bibehållande, allt tillfälle att
kunna deltaga i det beslut, som nu kommer att
fattas. Jag vågar derföre hemställa, om icke
frågan i hela dess vidd nu bör komma under
pröfning, hvilket jemväl synes mest förenligt med
Ridderskapets och Adelns grannlagenhet och förut
fattade uppskofs beslut.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Jag har ännu
ej hört någon begära votering. Jag förmodar
derföre, att Ridderskapet och Adeln vill
bespara tid, och skulle derföre önska, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes göra en
sådan framställning, hvarigenom bifall kunde
vinnas, Hår har talts mycket för och emot,
*
Den 30 Maji f. m.
men de fleste hafva dock tyckts önska, att Electors-valet
måtte ske inom afdelningar, dock
att man skulle få välja af hela massan. Månne
icke propositionen kunde blifva, att, i händelse
Utskottets förslag ej gillas det må förblifva vid
hvad som år, eller ock, att i annat fall, valet
måtte ske inom hvarje afdelning.
Herr von Hartmansdorff: För att förena
deras anspråk, som önska att Bånkmån måtte
bibehållas, med deras som önska, att de måtte
afskaffas, hemställer jag till Herr Grefven och
LandtMarskalken om icke bägge frågorna skulle
kunna i samma votering afgöras, derigenom
att Ja-propositionen ställdes på Bånkmånnens
bibehållande och Nej-propositionen på Utskottets
Memorial.
Herr Munck af Rofenfkjöld: Jag får upplysningsvis
nämna, att dröjsmålet med Bånkmåns
afskaffande icke kommit från Ridderskapets och
Adelns tvekan om nyttan af det fattade beslutet,
utan af RiddarhusUtskottets fördröjande med
redaciionen af detsamma. Det torde vara utan
exempel, att ett beslut, som Ridderskapet och
Adeln vid en Riksdag fattat, och vid den näst
påföljande förnyat, ännu icke förr ån den tredje
Riksdagen räckt öfver 4 månader, hunnit
att blifva rédigeradt. I öfrigt får jag anhålla^,
att Ja-propositionen måtte ställas på Utskottets
Memorial och Nej-propositionen på mitt eller
på Grefve Spens’s förslag, hvilka åro lika i det
afseende, att de medgifva färre afdelningar. Jag
skiljer mig likväl från Grefve Spens deruti ,
B'a So Maji f. m.
7 St
att jag anser valet icke böra vara inskränkt inom
afdelningarne, ty man kunde rnöjligen känna
båttre och hafva mer förtroende till Personer
utom sin afdelning.
Grefve von Schwerin: Att. såsom Herr Mani
rerhjerta förment, ett äldre beslut skulle vara
fattadt o:n Bånkmännens afskaffande, har varit
mig obekant; men jag tycker, att då Ridderskapet
och Adeln vid sista Riksdag uppgjorde en
ny Riksdagsordning och Bånkmans-inråttningen
i den blifvit constaterad, så måste den nu anses
vara beståndande, om ock den förut varit
upphåfven. Man måste således taga för afgjordt,
att Bånkmans-inråttningen står qvar, och att
pröfningrn om dess bibehållande eller afskaffande
år öppen. Jag tillstyrker att detta måtte
blifva första propositionen. Ehuru jag för min
del önskar Bånkmännens afskaffande, finner jag
billigheten fordra, att opinionen fritt må få yttra
sig, antingen Bånkmans-inråttningen skall
bibehållas eller afskafFas, och först i sednare
fallet blir det fråga om att bestämma, huru E.
lectors-valet skall förrättas.
Herr Riben förenade sig med Grefve von
Schwerin.
Friherre Anckcirfvård: Fullkomligen instämmande,
i anseende till principen, med Grefve
von Schwerin, får jag endast göra den erinran
, huruvida icke samma ändamål lättare
vinnes , om bifall på Utskottets Memorial
blir ja-proposition, hvarigenom den, som ön
-
Den 30 Maji f, m.
skar förändring, har sin rätt bibehållen; och
contra-propositionen åter, att den närvarande
Bänkmans-inrättningen blifver beståndande. En
contra-proposition måste nödvändigt hafva något
lika fixt att stödja sig på som Ja-propositionen. Om
en och annan mening ligger emellan dessa, är
det svårt att välja, och jag tror, att Grefve von
Schwerins tanka är bäst behandlad, om Utskottets
Memorial framställes till bifall, och contrapropositionen
blir, att den närvarande inrätt-,
ningen bibehålles.
Hans Excellence Herr Grefve Sandels, Johan
AuguJt, och Grefve De la Gardie, Jacob,
förenade sig med Friherre Anckarsvärd.
Grefve Spens: Jag anhåller att få tillägga
några historiska upplysningar i anledningöf Herr
Mannerhjertas och Grefve von Schwerins sednaste
yttranden. När RiddarhusUtskottets Memorial
om Bänkman första gången förevar vid sista
Riksdag, framkom det i sammanhang med
Utskottets yttrande rörande förändringar uti Adelns
representations-sätt, hvarföre Utskottet utlät
sig i anledning af ConstitutionsUtskottets förklarande,
att Ridderskapet och Adeln sjelf ägde
att bestämma ändringar uti sitt representationssätt.
Förslaget angående Bänkmännens afskaffande
hade blifvit väckt i första månaden af
Riksdagen, genom påminnelser, att beslut derom
redan blifvit fattadt vid föregående Riksdag,
men det hade blifvit uppskjutit, för att behandlas
i sammanhang med representations-förslaget.
När
Den 5o Maji /. m.
753
När representations-förslaget inkom, beslöt Ridderskapet
och Adeln att, sorn en ny Riddarhus--  Ordning yar under arbete, frågan om Bänkmännen
skulle hvila, intilldess RiddarhusUtskottets
yttrande i detta afseende inkom. När nu frågan
om RiddarhusOrdningen förevar, och då i
anseende till Riksdagens snara slut, icke alla
punkter hunno att pröfvas, utan blott 16 päragrapher
blefvo debatterade, uppstod derefter en
lång debatt angående Bänkmännen, hvarvid den
proposition gjordes, att Ridderskapet och Adeln
skulle godkänna principen om deras afskaffande,
men uppskjuta med verkställigheten deraf till en
annan Riksdag. Herr Munck af Rosenskjöld och
jag framställde val orimligheten af, att då man
till Kongl. Maj:ts stadfästelse öfverlemnade en
ny Riddarhus-Ordning, för att promulgeras, £
samma ProtocollsUtdrag intaga, att man god-'
kände en annan princip än den, som man begärde
promulgerad. Saken begärdes då på bor-j
det, oell afgjordes sedan i ett eftermiddags-ple—]
num utan discussion. Jag lemnar nu till hvars
och ens bedömmande, huruvida ett sådant förd
klarande, att man godkänner en annan princip,
än den, som promulgeras, i något afseende kan
binda händerna på någon. Jag förenar mig
derföre med Grefve von Schwerin, att sjelfva
saken mätte i hela dess vidd komma under öfvervägande,
och det ej af grannlagenhet för de
personer, som då ej voro här, utan af full rättvisa
och af full öfvertygelse om ett sådant förhållandes
enlighet med GrundLagen.
Ridd. 0. Ad. Pr. IV. Band.
48.
754
Den 5o Maji J, m.
Grefve von Schwerin: I1 anledning af Friherre
Anckarsvärs yrkande, att den ena propositionen
skulle blifva till bifall å Utskottets Memorial,
anhåller jag få nämna, att mig synes,
som opinionen då icke skulle hafva den fulla frihet,
som den bör äga. Här torde vara mähga,
hvilka, för det de ej få sin tanke om 5 afdelningar
under pröfning, kanske hellre, efter en
gammal och vanlig taktik, skulle vilja bibehålla
det gamla valsättet. Detta förekommes, om
första propositionen blir, antingen Bänkmännen
skola bibehållas eller afskaffas.
Herr Grefven och LandtMarJkalien yttrade,
att Ridderskapet och Adeln torde lättast
komma ifrån detta ämne, om Ja-propositionen
finge innefatta bifall till Riddarhus-Utskottets
Memorial, samt Nej-propositionen, att Bänkmännen
borde, på sätt stadgadt är, bibehållas.
Herr Riben: Om jag vore den enda, som
yrkat förändring i Riddarhus-Utskottets Memorial,
skulle jag visserligen, af skyldig vördnad
för det Högloflige Ståndet, känna mig uppmanad
att återkalla mitt yrkande. Men här äro
så olika meningar framställde, dels af Grefve
Spens, dels af Herr Munck af Rosenskjöld,
hvilka icke kunna samman jemkas; och de skulle
alla förfalla, om propositionen gjordes efter Friherre
Anckarsvärds önskan. Af denna anledning
understödjer jag det förslag till proposition, som
af Herr Grefve von Schwerin blifvit framställdt.
Den 30 Maji J. m.
755
Grefve Posse , Carl Henric f förenade sig
med Herr Riben.
Herr von Hartmansdorff'. Jag är af Herr
Riben förekommen. I händelse bifalls-proposi-;
tionen blef gjord på Utskottets förslag, och nejpropositionen
på Bänkmäns bibehållande, kommo
ej de öfrige förslagen under pröfning. Jag
underställer således Ridderskapet och Adeln, om
icke proposition på Bänkmännens afskaffande
först må göras, emedan jag förmodar ingen votering
öfver denna fråga behöfvas.
Herr' Munch af Rofenjkjöld förenade sig
med Herr von Hartmansdorff.
Herr Cederfchjöld: Under åberopande a£
hvad jag förut anfört, måste jag ännu en gång
förklara, det jag anser betänkligt, att börja mecl
att votera om, huruvida Bänkmän böra afskaffas,
eller ej. Det är nemligen högst troligt, att
Ståndets pluralitet vill hafva Bänkmännen afskaffade;
men åtminstone lika osäkert är det,
huruvida pluraliteten möjligen skulle kunna förena
sig om något af de olika förslagen till sätt
att välja Electorer. Om nu Ståndet först beslutar,
att Bänkmännen skola afskaffas, och sedan
intet af de särskilta förslagen till äfventyrs
skulle af pluraliteten antagas, så skulle man
komma i en högst obehaglig förlägenhet. Jag
hemställer derföre vördsamligen, om icke ja-propositionen
borde blifva till bifall af Utskottets
Memorial, och att om nej vunne, särskilt komme
att utrönas, huruvida Electors-valen på nå
-
756
Den 30 Maji f. m.
got annat sätt skola förändras eller förrättas,
såsom hittills.
Herr Grefven och Landt- Marskalken förklarade,
att ehuru Herr Landt-Marskalken hö •
geligen hade önskat, att uti en voteringsproposition
kunna sammanfatta de särskilta frågor,
hvilka i afseende på förevarande ämne
uppstått, och nu berodde på Ridderskapets
och Adelns pröfning, likväl och då sådant
på sätt flere värde Ledamöter äfven utredt, icke
vöre möjligt, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig, med anledning af den sist förefallne
discussion, böra framställa följande voterings-proposition:
Den
som anser Bänkmännen böra, på sätt
stadgadt är, bibehållas, voterar
Jo,
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer, efter särskild öfverläggning
och pröfning, att bestämmas, antingen
det af RiddarhusUtskottet föreslagne, eller något
annat sätt till Electorers väljande må böra
antagas.
Herr Munck af Rofenfkjåldi Jag skulle
föreslå, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville, innan votering anställes, först göra proposition
till bifall eller afslag å Bänkmäns afskaf
-
Ben oo Maji e, m,
757
fande; ty då torde den blifva besvarad så allmänt
med Ja, att votering icke skulle yrkas af
minoriteten.
Ropades Nej.
Herr Cederfchjold: Jag, för min del, bar
ej hört någon begära votering, och får derföre
anhålla, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa proposition till mundtligt besvarande,
för att se, om ej voteringen skulle
kunna undvikas.
Undertecknad Riddarhus Secreterare: Jag
får äran upplysa, att jag hört ordet votering
ifrån vänstra sidan af RiddarhusSalen.
Grefvarne Snoiljky, Nils, och Mörner, Carl
Stellan, samt Friherre Åkerhjelm, Carl Axel,
förklarade härefter, det äfven de äskade votering.
Herr Grefven och handt Mar/Kalken förnyade
den af honom sist framställde voteringsproposition,
hvilken af Ridderskapet och Adeln
godkändes, samt derefter anslogs.
Herr Grefven och LandtMarJkalken till—
kännagaf att Plenum komme kl. half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Sedan 45, 44, 45 och 46 paragrapherne i
Riddarhus-Ordningen blifvit uppläste, börjades
7^8
Ven 30 Maji f. rn.
voteringen kl. tre qvart till 1 eftermiddagen,
och befunnos, efter voteringens slut, sedan en
voterings-sedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voterings-sedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit sålunda:
' Ja _ 76.
Nej — l44.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst, Herr
Grejven och LandtMarJkcilken förklarade, det
Ridderskapet och Adeln således beslutat, att med
Bänkmännens afskaffande, efter särskild öfverläggning
och pröfning bestämma, antingen det
af RiddarhusUtskottet föreslagne, eller något annat
sätt till Electarers utväljande må böra antagas.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskilja
Bea klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
Tyen 3o Maji e. m, 75y
Fredagen den 30 Maji.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen*
Fortsattes den i förmiddags Pleno påbörjade
pröfning af RiddarhusUtskottets den 6 dennes
aflåtne, samt den i5 derpå följde, eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 3 sistl. April
afgifne Memorial, angående Bänkmäns afskaffa,
nde.
Herr Grefvert och Landt-Mar Jkalken yttrade,
att sedan Ridderskapet och Adeln genom
den i förmiddags Pleno anställde votering beslutat,
att med Bänkmännens afskaffande ett förändradt
sätt till Electorers utväljande komme
att äga rum, samt ätt, efter särskild öfverläggning
och pröfning borde bestämmas, antingen
det af RiddarhusUtskottet föreslagne,geller något
annat sätt till Electorers väljande må antagas, finge
Herr Grefven och Landt lYLarJkalken först hemställa,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla det i RiddarhusUtskottets Memorial föreslagne
sätt till Electorers utväljande.
Ropades starka Ja, blandade med Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarjkalken
hemställde, om Ridderskapet och A«j
760
Den 5o Maji e, m.
deln behagade bifalla Riddarhus-Utskotfets Memorial,
med den af Herr Riben dervid föreslagne
förändring, eller att hvarje afdelning
borde inom sig utvälja sisi Elector.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Herr Tham, Wollrath'. Det år redan så
mycket sagdt och omsagdt i förevarande ämne,
att jag icke borde upptaga tiden med något vidare
tillägg; men jag tycker för min del, att
RiddarhusUtskottets senaste förslag innefattar
och förenar allt hvad vi önske. Ändamålet år
ju att undvika 111 främmande impuls vid Electors-valen?
Detta tror jag visserligen vara vunnet,
ty jag ser ej möjligheten, huru en sådan
impuls skulle kunna något uträtta, då den måste
på en gång verka på tjugufem olika håll.
Ridderskapet och Adeln önskar ju fullkomlig
valfrihet? Denna äges ju också, då hvar och en
har rått att välja inom hela massan. Genom
antagandet af det alternatif, Herr Riben uppgifvit,
skulle ofelbart flere olägenheter uppkom.
ma. Det ginge vål an vid första valet, då antalet
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
Voro talrikast ; men sedan Riksdagen framskridit,
och flere rest bort, kunde möjeligen hända,
att mångå bänkar voro tomma och att en och
annan afdelning bestod af blott en eller två
personer, hvilka nödvändigt skulle komma i stort
bryderi, då de icke ansågo det passande att vål.
ja på sig sjelfve och icke fingo välja utom sig.
Jag kan, på grund häraf, icke underlåta att
Den 30 Maji e. m,
761
tillstyrka, det Riddarhus-Utskottets förslag må
till alla delar bifallas.
Herr Rothlieb, Axel, förenade sig med
Herr Tham.
Grefve De la Gardie, Jacob: Omöjligt
vore det för mig, att finna ett ytterligare skål,
sedan Herr Tham talat. Högloflige Ridderskapet
och Adeln kan ej åga ett dyrare föremål
för sig, ån valet af Electorer. Desse, som
skola bestämma Utskottens sammansättning, grunda,
så till sågandes, årendernes behandlande, ja
ofta hela Riksdagens gång; det år ju således af
högsta vigt att de böra, att de kunna väljas i
hela den samfåldta massan af våra Ledamöter?
Är det möjligt att finna något säkrare valsätt,
ån det, som berättigar den väljande, att votera
pä hvilken som hålst inom hela Riddarhuset,
och sålunda ej hindrar honom, att välja sin
närmaste man, likaväl sorn hvilken annan. Då
i öfrigt flere värde Ledamöter, utom Herr Riben,
yttrat olika tankar, om sättet för Eleclorsvalet,
men jag för min del ieke anser något af
de framställda förslagen vara med Ridderskapets
och Adelns sannskylldiga nytta och båsta mera
Öfverensstämmande, ån RiddarhusUtskottets, så
vågar jag på det ömmaste bedja Högloflige Ridderskapet
och Adeln, att bifalla Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till gillande af
Utskottets Memorial.
Herr Hjerta, Gu/iaft förenade sig med
Herr Tham och Grefve De la Gardie samt an
-
762 Den 5o Maji e, m,
höll, att Herr Grefven och LandtMarskalken
måtte å nyo framställa dess till bifall af RiddarhusUtskottets
Memorial, nyss gjorde proposition,
hvilken, i händelse den på enahanda sått som
förra gängen af Ridderskapet och Adeln besvarades,
utan att votering dervid begärdes, efter
Herr Hjertås mening borde anses bilallen.
Grefve Spens, Carl Gufiaf: Till svar å
Herr Thams yttrande, att det vore svårt, att
genom någon impuls verka på tjugufem särskilda
afdelningar, vill jag blott anmärka, att orsa»
ken hvarföre man önskat afskaffa Eånkmånrien,
just år den, att man trott en sådan impuls kunna
hafva inflytande på femtio dylika afdelningar.
I detta fall år således icke någon betydelig
skillnad. Men i afseende på mängden af de
olika förslagen till sättet att välja Electorer,
skulle jag tro, att vi snarare närmade oss till
målet, om Herr Grefven och LandtMarskalken
icke delade frågan, efter de personer, som deröfver
talat, utan framställde proposition efter
sak-frågorne, då flere förslag i flera delar sammanfalla.
Det har synts mig, som hår åro tre
sådane sak-frågor. Den ena, huruvida valen
skola anställas in Pleno, eller på afdelningar.
Det förra sättet yrkades af RiddarhusUtskottet
i dess första Memorial, men jag har sedermera
icke hört någon understödja det, eller vara af
annan tanka, ån att valen skulle förrättas på
afdelningar. Anser Ridderskapet och Adeln någon
vidare debatt härom icke vara behöflig, så
år det gifvet, att votering på afdelningar år antagen.
Den andra frågau innefattar, huruvida
Den 30 Maji e. m.
765
Ledamöterne i hvarje afdelning skola vara bundne
att votera inom sig, såsom Herr Riben och
jag föreslagit, eller om de kunna välja öfver
hela Ståndet. Sedan denna fråga år afgjord,
återstår blott att framställa den proposition,
huruvida afdelningarnes antal skall blifva 5 eller
a5. Något annat tal under detta sednare, ån 5,
kan icke, med bibehållande af den antagne nu,
merairen af 25 Electorer existera, emedan 25
icke år delbart, med annan ziffra ån 5. På
det sätt jag nu haft åran uppgifva, kan he.
la saken vara med två propositioner afgjord.
Herr Thamx Jag får endast underställa,
om, sedan Ridderskapet och Adeln i förmiddags
Pleno afgjort, att Bånkmånnen skola afskaffas,
och ett annat sätt att välja Electorer
antagas, det nu kan vara enligt med Grundlagen,
att någon annan proposition i förevarande
fråga åger rum, ån till bifall af RiddarhusUtskottets
Memorial; och i fall vid denna proposition,
hvilken jag vördsamt anhåller, det Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes förnya,
icke någon yrkar votering, tror jag lika med
Herr Hjerta, att Memorialet måtte anses vara
gilladt.
Herr Grefven och LandtMarjkalken hemställde
derefter å nyo, om Ridderskapet och
Adeln behagade antaga det i Riddarhus-Utskottets
Memorial föreslagne sätt till Electorers
utväljande.
Ropades starka Ja? jemte några Nej.
764
Den 17 Maji e, m.
Grefve Speris, Carl Gustaf, begärde votering.
Herr von Hartmansdorff, Auguji: Jag
har i förmiddagens Plenum yttrat mig vara af
den mening Herr Riben i detta ämne framståiltf;
men efter allt hvad jag af discussionerne och
ropen förnummit, lärer Ridderskapet och Adeln
vara mera böjd för Utskottets förslag. För min
del vill jag således ej yrka votering, emedan jag
förutser, att utgången deraf blir sådan, jag nu
haft åran nämna. På samma grund tager jag
mig friheten underställa de öfrige värde Ledamöter,
hvilka åro af enahanda tanka med mig,
om de icke skulle vilja göra likaså. Vår tid
skulle endast onödigtvis borttagas med omröstning
öfver en fråga, hvarå flera timmar redan
åro använda.
Grefve De la Gardie: Med ali aktning för
de värde Ledamöter, som åro af en annan mening
ån jag, och med erkännande af Grefve
Spens’s fullkomliga och ostridiga rått att yrka
votering, hemställer jag till honom sjelf, om
han icke skulle, lika med Herr von Hartmansdorff,
behaga afstå från en sak, sorn blott skall
onödigtvis upptaga den dyrbara tiden, utan annat
ändamål ån att erhålla bekräftelse på det
resultat de starka Ja-ropen tillrå ckeligen förebådat.
Herr Munck af RosenfchjÖld, Eberhard:
Jag har också i ämnet yttrat en särskild tanka,
som afviker från Utskottets förslag, likasom från
ven 5o Maji c. m.
76^
dem, hvilke flere andre värde Ledamöter uppgifvit;
rnen då ibland dessa, Grefve Spens’s mening
år den, som mest nårtnar sig min, så afstår
jag ifrån begäran om proposition å denna,
men yrkar att votering må företagas i afseende
pä Grefve Spens’s förslag.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Då det ser ut, som Ridderskapet och Adeln
skulle komma att votera i förevarande fråga,
anhåller jag att korteligen få yttra mina tankar om
de tvenne valsätt, hvilka i voterings-propositionen
skola innefattas. Jag har långe varit villrådig
om det råtta. Det af Grefve Spens uppgifne
valsätt, synes visserligen förtjena afseende, men
äfven dervid kan den inpuls åga rum, som man
genom Bånkmånnens afskaffande velat förebygga.
Ty äfven inom de af Grefven föreslagne
fördelningar , kan öfverenskommelse
och öfvertalande existera. Men allt detta år i
möjeligaste måtto förekommit genom den utväg,
RiddarhusUtskottet uppgifvit, att Ridderskapet
och Adeln fördelas i tjugufem lika delar, och
att hvarje afdelning våljer för sig en Elector
inom hela massan. Detta sått finner jag vara
mycket friare, mycket loijalare ån det jag för
någon tid sedan tog mig friheten föreslå; och
jag får af detta skål tillstyrka bifall å Utskottets
Memorial.
Grefve Spens: Sedan en annan Ledamot
förenat sig i min begäran om votering, år det
onödigt för mig, att besvara den anmodan, som
flere värde Talare behagat göra mig, att jag
765
Den 3o Maji e, m.
skulle derifrån afstå. Jag får emedlertid förklara,
att jag skulle anse såsom en skyldighet,
att foga mig efter den önskan, man yttrat, om
jag ej ågde anledning att befara stora olågenheter
af det förslag, som ja-propositionen kommer
att innefatta. Grefve von Schwerin har sagt,
att impuls på valen äfven vore möjlig vid det
valsätt jag uppgifvit. Jag nekar det ej; ty den
skall alltid och vid alla val kunna äga rum. Men
den skall, efter min tanka, blifva störst och
märkligast, ju flera tillfällena blifva för de väljande,
att ej nog betänka hvarpå de välja. Det
år derföre jag alltid fruktat för långa val-listor.
Det år derföre jag icke kunnat gilla Utskottets
förslag, emedan, enligt detsamma, den ena hälften
af de väljande kan uppgöra sina listor hemma,
under det att den andra först hår kan taga
sitt beslut, och alltid måste vara beredd att välja
på de personer, som de förstkommande åt
dem lemna. Jag har derföre fruktat, att en
mångd listor skulle blifva casserade för de sist
väljande afdelningarne, inom hvilka månge Ledamöter
tvifvelsutan, oaktadt hvad försigtighetsmått
som hålst, om äfven förteckningen på de
redan valde uppspikades på flera ställen i Salen,
skulle votera på redan valde personer. Således
skulle det hända, att många röster gingo om intet,
och möjeligt vore ock, att blott en person
inom afdelningen tillsatte Elector. Man kan vål
såga, att Ridderskapets och Adelns väljande Le.
damöter icke skola försumma att låsa förteckningen
på de redan valde, men jag vill, i afseende
derå, påminna, att det under denna Riksdagen
håndt, i en samling af fyratio Bånkmån,
Den 5o Maji e, m,
767
att fyra eller fem val-listor blefvo casserade,
för det att de innefattade namn på personer, sora
icke kunde komma i fråga vid det då för handen
varande valet. Då sådant kan inträffa med
listor med några få namn, år det ännu mer att
befara, enär den väljande måste tänka på några
och tjugu. Det år derföre jag ansett bäst,
att afdelningarne välja inom sig ett inskränkt
antal personer, så att hvar och en har tid, att
hemma eller hår skrifva sin lista, utan fara att
dervid misstaga sig.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att sedan Grefve Spens och Herr Munck
af Rosenskjöld begärt votering, hvilken således
icke kunde undvikas, finge Herr Grefven och
LandtMarskalken framställa följande voteringsproposition
:
Den som bifaller RiddarhusUtskottets Memorial
angående Electorers utväljande, voterar
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer, på sått Grefve Spens
föreslagit, Ridderskapet och Adeln att fördelas
i fem afdelningar, hvilka hvardera inora sig ut-:
välja 5 Electorer.
Och blef denna voterings-proposition af
768
Den öo Maji e. m.
Ridderskapet och Adela godkänd samt derefter
anslagen.
Sedan 43, 44, 45 och 46 paragrepheme
RiddarhusOrdningen blifvit uppläste, börjades
voteringen kl- tre qvart till 7 eftermiddagen, och
befunnos efter voteringens slut kl. half till 9 om
aftonenj sedan en voterings-sedel blifvit undantagen
och lörseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja
113.
Nej
3 o.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit upplåst,
Herr Grefven och LandtMarJIialken förklarade,
det Riddarhuslltskotfets Memorial, angående
Eleetorers utväljande, således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit,
Föredrogos å nyo och gillades följande från
nedannåmnde Utskott inkomne samt den 27 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Memorial och
Betånkanden:
Frän BancoUtskottet:
Af den 2 4 dennes:
N:o 16. Angående den af Bankens Tjenstemän
-
V*n 30 Maji e, m,
769
mån på extra stunder besörjde småsedels-skrifning
samt Commissariernes extra befattning, att
sluteligen granska och öfverkorsa förslitne smårå
re sedlar, som i Bankens cassör blifva inlöste.
Från Lagutskottet:
den 2 dennes:
N;o 4g. I anledning af Kongl, Maj;ts Nå-,
diga skrifvelse till Riksens Ständer, angående
Kongl. Förordningen den 1 Junii 181g, om sättet
huru förfaras skall med sådane personers anhållande
och tilltalande, hvilka begå förbrytelser
i ett af de förenade Riken Sverige och
Norrige samt derefter afvika till det andra!
Fran Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Af den 10 dennes •.
N:o 58. Rörande Nämndemäns arfvode för
biträde vid afvittrings- och skattlåggnings-förråttningar,
N.o 5g. Angående ändring uti 26 Cap. 1
ByggningaBalken,
Fran Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet;
AJ
den 20 dennes:
N.o gj. Rörande väckt frågn om vissa fö-i
reskrifter i afseende på tillverkningen af papper.
Ridd. 0, Ad. Prot. IV. Band, 4g.
Den 3© Maji e. m.
N:o 92. Rörande väckt fråga om beståndet
äf sådane Städjobref å de Lunds Academie anstagne
Prebende-hemman, hvarigenom lifstids
besittning blifvit Åboerne försäkrad.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens den 10 den.
nes under N:o 57 afgifne, samt den 27 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i-anledning af väckt motion, angående underdånig
anhållan hos Kongl. Maj;t, att de förslag,
som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifvit,
rörande hetnmansklyfningar, måtte Riksens Ständer
föreläggas.
Herr Tham, Wollrath 1 .Om de sammansatta
Utskotten hade yttrat, att sedan Kongl.
Maj:t ifrån samtelige Dess Befallnings-hafvande
infordrat underrättelser och förslag i afseende
på gränsors bestämmande för hemmans-klyfningar,
och denna fråga för närvarande hvilar till
afgörande hos Kongl. Maj;t, Utskotten funne
sig icke böra deröfver meddela något utlåtande;
så skulle jag visserligen icke ansett någon anr
märkning af nöden.
Men då Utskotten nu deremot ingått i pröfning
af sjelfva saken, kan jag ej underlåta att
göra en erindran vid Utskottens yttrande, i
förmodan att Kongl. Maj:t på de flere skål, sorn
framställa sig emot inskränkning af hemmansklyfning,
icke skall finna godt att någon författsing
härom utfärda, hålst hemman-klyfningen
Den oo Maji e. fri.
771
skulle befordra populationens oell odlirtgarnes
tillväxt i de folkDttiga provinserne. Detta år
dock icke forhållandet öfverallt. På många orter
kan väl hemmans klyfningen medföra nytta ,
men på andra åter, år populationen redan hunnen
till den höjd, att all ytterligare styckning
af jorden skulle Vara synnerligen skadlig»
Utskotten säga vidare, att någon klagan
öfver för vidt sträckta hemmans-klyfningar i
allmänhet ej försports.
Detta år dock ett misstag. Vid flere Riksdagar
och äfven vid i8i5 års, har en sådan
klagan ågt rum och Kongl. Maj:t har just deraf
hämtat anledning till den Nådiga befallningen
om de undersökningar i detta hänseende, inom
alla Lån, hvika tinder de sednare åren blifvit
verkställde. Jag känner enskildt att Allmogen i
flere Bergslager hos Kongl. Maj:t anhållit, att
liemmans-klyfningarne måtte inskränkas till vissa
åtgärder och inom bestämda grånsor. I Skaraborgs
Lån yttrades en gemensam önskan i detta
fall. Jag var sjelf närvarande vid Undersökningen
och deltog uti beslutet, just på den grund,
att en obegränsad hemmans-klyfning blott leder
till tiggerier, lagbrott, hemmanens vanhäfd och en
befolkning, sorn jorden icke mäktar att föda och
Underhålla. I öfverensstämmelse härmed kan
jag icke annat än yrka, det Utskottens Betänkande
må Varda återremitteradt, på det Utskotten
må lemnäs tillfälle, att i stället för något
yttrande i hufvudfrågan, blott införa den förklaring,
att Utskotten icke kunna dermed sig
Dtn 27 Maji c. m.
befatta, och sålunda borttaga den stroph, som
syftar på ett nödigt afslag å framställningen,
om en författning emot hemmans- kiyfningar,
hvilken jag för min del tror vara så mycket
mera nödig , som Lagens stadganden i detta
afseende åro ganska obestämda och ofullständiga.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric: Jag instämmer
helt och hållet med Herr Tham, emedan
förhållandet inom det mig nådigst anförtrodda
Län är alldeles lika med det inom Skaraborgs.
I anledning af de vid flera Riksdagar i
ämnet väckta motioner och Riksens Ständers der,
på grundade skrifvelse, har undersökning i afseende
å hemmans-klyfning blifvit i alla Lån'
anställd; och Allmogen i Södermanland har sjelf
begärt, att* de icke måtte få för vida utsträckas;
Friherre Cederström, Jacob'. I anledning
af hvad Herr Tham yttrat, beder jag få fästa
uppmärksamheten derå, att i händelse de sammansatta
Utskottens betänkande bifallgs af Riksens
Ständer, någon skrifvelse i anledning af
Petter Anderssons motion i detta ämne, icke
kommer att till Kongl. Maj:f afgå; utan skall
frågan i sådan händelse helt och hållit förfalla.
Betänkandet slutas nemligen med följande ord:
”1 öfrigt och då Utskotten erhållit kännedom
”derom, att Kongl. Maj:t, i anledning af Riksens
Ständers vid 1815 års Riksmöte yttrade
”önskan, infordrat uppgifter och förslag rö”rande
detta ämne af samtelige Kongl. Maj:ts
”Befallningshafvande i Lånen, deröfver Kammar3
Den ao Maji e, m.
77J
”Collegium underdånigt utlåtande afgifvit, och
”att frågan för det närvarande beror på Kongl.
”Maj:ts Nådiga pröfning, ansågo Utskotten sig
”icke böra tillstyrka den af Petter Andersson
”föreslagne åtgärd.”
Herr Gyllenhei/n, Eric
ställningen af förevarande Betänkande förefaller
mig, både i afseende på form och grunder,
mindre riktig. Då motionen blott innefattade
önskan, det Riksens Ständer måtte till Kongl.
Maj:t ingå med underdånig ansökning, att få del
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga
utlåtanden uti ifrågavarande ämne, så hade
må hända, afven svaret bordt inskränka sig
dertill. Nu åter, sedan Kögloflige Utskotten inlåtit
sig i utlåtande eller pröfning af hufvudsaken,
så torde deras antydde åsigter förtjena att
närmare skärskådas. Allmänna Lagen omtalar
i 4:de Capitlet g §. JordaBalken, samt 12 Capitlet
7 <§. ÄrfdaBalken, att icke skifte och klyfning
af Skattehemman må ske, med mindre Åboerne
kunna anses besufne. Flere förklaringar
hafva sedermera utkommit, och sist de så kalla.
de
Hemmans-ägare icke må af sin ouppodlade jordrymd
upplåta mindre än fyra tunneland, dock
utan att likväl härvid är utredt eller bestämdt,
0111 jorden skall vara af den första och bästa
eller annan grad, huru många kreatur som å
stället skola kunna af åboer underhållas m. m.
Lagstiftaren har således hittills icke medgifvit
för hemmans-klyfningen en alldeles obegränsad
frihet, och icke helier torde en sådan vara gag
-
r4
Den oo Maji e, m.
nelig hvarken för enskilte eller det allmänna.
För öfrigt är i Kongl. Förordningen den 3o
Junii 1747, jemförd med Kongl. Förklaringen
den 24 Januarii 1761, föreskrifvit, att tvist rörande
obesutenhet oell klyfning af Skattehemman,
ej får dragas längre än till LagmansRätt.
Då likväl sådane mål ofta äro af betydlig inflytelse
för ägandé-rätten, och stundom stå i närmaste
samband med parters välfärd, synes billighetens
och rättvisans fordringar högt påkalla
ändring i nyssnämnde stadgande, och att i anförde
ämne, likasom i andra Rättegångsmål, en
hvar må i fastställd ordning vara obetagit att
fullfölja sin talan till högre eller högsta Instancen.
I alla fall torde, hvad jag nu haft äran
upplysa, nogsamt utmärka, att frågan om hemmans-klyfning
icke är, såsom Högloflige Utskotten
tyckas förmena, blott af oeconomisk, utan
snarare af judiciel art, samt att behandlingen
deraf således äfven sträcker sig inom Lagstiftningens
område, och ej endast bör upptagas i
administrativ väg. Då dessa grunder, och förenande
mig med Herr Tham, anhåller jag om
återremiss af Betänkandet.
Herr Tham: Frågan, huruvida tvister om
hemmans-klyfningar borde få fullföljas längre
ån till LagmansRått, kan nu ej komma under
öfverläggning, ty derom år alldeles icke något
nämnt uti motionen, så att någon återremiss af
Betänkandet, på grund deraf, icke eller lärer
kunna äga rum; och för min enskilda del år
jag fullkomligen tillfredsställd, om, såsom Friherre
Cederström upplyst och försäkrat, icke
Den 30 Maji e, m\
77S
någon skrifvelse i ämnet kommer att från Rik.'
sens Ständer till Kongl. Majit afgå, ty i sådan
händelse, år Kongl. Majit obehindrad, att i anledning
af de ifrån Lånen insända utlåtanden
och uppgifter, fatta Dess Nådiga beslut. Det
år derföre endast i motsatt fall, som jag skulle
fullfölja mitt yrkande om återremiss.
Herr Munch af Rofenfkjöld, Eberhard:
Utan att inlåta mig i någon pröfning af frågan,
i hvad mon hemmans-klyfning år nyttig eller
icke, vill jag dock förena mig med motionairen,
så vidt nemligen jag anser det vara af vigt, att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åtgärder i
denna fråga blifva kände af Riksens Ständer,
på det att de må utröna, huruvida icke något
godtyckligt bestämmande af gränsen för hemmans-klyfning,
i ett eller annat Lån ägt rum.
Jag har anledning tro, att det kunnat hända,
att man af öfverdrifvit nit för det allmänna båsta,
utstakat nämnda gråns, icke på lagliga grun.
der, utan i synnerhet efter Kouungens Befallning-hafvandes
eget godtycke och egne åsigter.
Jag instämmer således med de värde Ledamöter,
som begärt återremiss af Betänkandet.
Grefve von Rosen, Axel'. Med anledning
af hvad den sist talande Ledamoten anfört, vill
jag upplysa, att i det mig nådigst anförtrodde
Lån, äfvensom i nästgränsande, enahanda instructioo
blifvit följd, i afseende på ifrågavarande
undersökning, nemligen, att Kongl. Majit*
Befallningshafvande, skulle efter Deputerades
hörande och i Domarens närvaro utröna, huru
776
Den 5o Maji f. m.
hemmans-klyfningarne borde skei, samt derom
sig i underdånighet utlåta. Hvad Götheborgs
och Bohus Lån vidkommer, så år det på inne.;
byggarnes egen begäran tillstyrkt, att hemmanen
i en del af Lånet må klyfvas endast till en
sjettedels i en annan åter till en åttondedel,
hvaremot hemmans-klyfningen i trackten omkring
Götheborg ansetts böra vara obegråntsad*
Jag år emellertid öfvertygad, att en grånsbeståmning
för hemmsns-klyfningar icke kan förblifva
permanent, ty dessa måste nödvändigt
bero af tilltagande propulation, utvidgade odlingar
m. tn. Jag tror i öfrigt mig kunna fÖM
säkra, att alla Landshöfdingar låra förfarit på
samma sått, som jag haft åran uppgifva, så att
innevånarne sjelfve haft tillfälle att framlägga
sina egna begrepp om hvad deras förmon påkallade.
Friherre Wrangel, Henning'. Grefve von
Rosen har förekommit mig, så att jag blott får
tillägga, att i Halland sammankallades Hemmansågarne,
och i samråd med dem fastställdes, att
ett visst antal vinterfödda kreatur skulle anses
såsom den minsta Hemmansdel, hvarunder ingen
klyfning finge åga rum, till förekommande af
allt för många tärande i stället för närande medborgare.
Herr Munch af Rosenjkjöld: Anledningen
till mitt yttrande var, att jag trodde, att om ock
pluraliteten af hemmans-ågare inom ett Lån
komme öfverens om bestämmandet af en viss
gråns för hemmans-klyfning, sådant likväl ej
5o Maji f m.
777
kunde eller borde binda de öfrige, som ej voro
nöjde med beslutet. För min del hade jag der.
före ansett ett allmänt stadgande böra äga rurn
och blifva föremål för Riksens Ständers underdåniga
önskan; oell det var af sådan orsak, jag
begärde återremiss af Betänkandet.
Herr af Schmidt, Georg Lars'. Förhållandet
med gräns-bestämningen för hemmansklyfningar
i Westerbotten har varit alldeles lika
med det Friherre Wrangel nyss omtalte, att
nemligen, efter överenskommelser med Hemmans-ägarne,
man fastställde ett visst antal kreatur,
som åboen borde kunna underhålla, för
att vara besuten. Detta ansågs böra vara den
allmännaste normen, hålst det år omöjigt för
de skattskyldige, att bestrida skjutser och andra
onera, då de satt sig på så små hemmansdelar,
att de icke kunna föda en häst.
Grefve von Rosen: Jag ber att få rätta
hvad jag sist sade, med det tillägg, i anledning
af hvad Friherre Wrangel upplyst, om Halland,
att uti det från Götheborgs Lån ingångne projectet,
tillika står: eller den hemmans- del,
hvarå så och så många kreatur kunna underhållas.
Jag tror för öfrigt det vara omöjligt, att
för hela Sverige göra en allmän författning i
förevarande hänseende, utan att man nödvändigt
måste localisera. Ty att samma stadgande
skulle gälla för Wermland med hemman af
80,000 tunnelands rymd, som för Götheborgs
Lån med hemman af 16 tunnelands areal, år
icke rimligt.
778
Dm 'o Maji e. »t.
Friherre Cederjiröm, Jacob: Det år i anledning
af Herr Rosenskjölds begäran örn åter^
remiss af Betänkandet, derföre att Utskotten
icke föreslagit någon åtgärd, som jag utber mig
få fästa uppmärksamheten derå, att motionairen
sjelf åberopar, det Riksens Ständer vid 1815
års Riksdag anhållit, att hemmans-klyfning måtte
lämpas efter de för hvarje Län förekommande
särskilda omständigheter, och att motionairen
uppgifver, att Landshöfdingen i hans hemort,
Halland, i ämnet hört Lånets jordbrukare. Sam;
ma förhållande är ock i Rikets öfrige Lån iakttagit.
Samtelige Konungens Befallningshafvandes
yttranden åro infordrade, för att ligga till
grund för det beslut, Kongl. Majit kommer att
fatta. Saken ligger nu hos Kongl. Maj:t färdig
att afgöras, och detta år orsaken, hvarföre Utskotten
ej funnit sig kunna tillstyrka någon förnyad
underdånig framställning, emedan Kongl,
Maj.t redan gjort nådigt afseende å Riksens
Ständers i åmnet förut gjorda anhållan.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag får vördsamt
underställa Ridderskapets och Adelns ompröfvande,
huruvida icke denna sak, ^hvilken är
riktigt behandlad deri, att man inhemtat upplysningar
och underrättelser om locala förhållanden,
men hvilken likväl torde föranleda ändringar
eller förklaringar af allmänna Lagen) borde till
formen behandlas på samma sätt som ett vanligt
Lagstadgande, nemligen af Konung och Ständer
gemensamt.
Jag äger för ringa sakkännedom, att derom
Den 30 Maji' c. m,
77 9
fälla ett bestämdt omdöme, och väntar derföre,
att denna fråga utredes af de lagfarne man
här finnas,
Herr Grefven och LandtNarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Lagoch
OeconomieUtskottens ifrågavarande Utlåtande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej,
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtJ
Marfkalken gjorde proposition till bifall af berörde
Utlåtande, hvilken proposition medJabé^
svarades.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottens den i4 dennes
under N:o 60 afgifne, samt den 27 derpå följde
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af yrkad befrielse för Nämndemän från
skyldigheten att biträda KronoBetjeningen vid
allmänna syner och besigtningar.
Herr Gyllenlieim, Eric Gujtaf: Nämndemän
äro, enligt Allmänna Lagen, blott skyldige
att vid Domstolen förrätta tjenst samt verkställa
sådane göromål, sorn närmast dermed hafva
sammanhang. De njuta för deras tjenst icke
någon egentlig lön. Om de nu skulle, på sätt
Högloflige Utskotten föreslagit, sysselsätta sig
med liera för deras befattning främmande gö
-
Den oo Maji e, m,
romål, skall följden ovilkorligen blifva, dels
att Nämndemännen icke kunna, såsom sig bär,
vara oatbrutit närvarande vid Tingen, eller bestrida
de från deras rätta bestämmelse oskiljaktiga
åligganden, dels att de blifva så öfverhopade
med lönlösa besvär, att man får vida större
svårighet än hvad som redan erfares, att finna
skicklige personer och hemmansägare, hvilka
åtaga sig Nämndemans-befattningen. Jemlikt
författningarne höra visserligen icke alla de nu
ifrågasatte förrättningar, till deras besörjande
och tjenstepligt, åtminstone känner icke jag något
stadgande, som säger, att de så ofta Kronooch
JägeriBetjente finna för godt sådant anbefalla,
skola stå tillhanda, och utan betalning biträda
vid Torpsyner, Krono-skjutsningar, Skogsbesigtningar
m. m. I anseende härtill hemställer
jag ödmjukast, ofn icke Betänkandet kunde
återremitteras, på det Utskotten åtmindstone
måtte dertill lägga det tillägg, att Nämndeman,
enär han är Ledamot i Rätten, icke må kunna,
utan erhållen permission al Domhafvanden,
beordras ifrån Tinget till förrättning å an-;
nor ort.
Grefve von Hofen, Axel: Jag instämmer
i den sista perioden af Herr Gyllenheiins yttrande,
att nemligen Nämndeman icke må utan
Domhafvandens gifna tillstånd ifrån Tinget beordras,
men kan dock ej för öfrigt dela den värde
Ledamotens mening. Jag vet sannerligen
icke, hvilken annan än Nämnden skulle biträda
KronoBetjeningen i dess mångfaldiga tjenste-förrättningar.
Fjerdingsmännen kunna ej göra det,
78*
Deri 3 o Maji e, m.
lemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
¥
(Se Bilagan N:o i.)
Grefve Posse, Carl Henric, anförde skriftligen
i
(Se Bilagan N:o 2.)
Herr Grejven och LandtMarJkalken gjorde
proposition till bifall af Oeconomie-Utskottets
ifrågavarande Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMankalken
förklarade, att sorn, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverrösta! Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den 20 dennes under N:o
g5 afgifue, samt den 27 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, rörande yrkadt
upphörande af de Sjö- och Stapel-städerne
beviljade afgifter för fartyg, som besöka Kikj
pingar och Landthamnar, samt der intaga laster.
Herr von Hattmansdorjf, August'. Jag
godkänner visserligen de skål, som OeconomieUtskottet
-
Deri 5o Maji e. m,
785
tande böra, i anledning af de, dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Neji ¥
Hvarefter Herr Grefven och Gandl-Mar-*
shalken gjorde proposition till bifall af berörde
Utlåtande; hvilken proposition med Ja besvarades
-
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- oell OeconomieUtskottets den <50 dennes
under N;o g3 afgifne, samt den 27 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af vackt fråga, rörande utgörandet
af bidraget till Soldatens beklädnad vid Westerbottens
Regemente; fann Ridderskapet och
Adeln att samma Utlåtande endast borde läggas
till handlingarne.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottets den 20 dennes under
N:o g4 afgifne, saint den 27 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af Friherre Ridderstolpes, F., Motion
till Nationalitetens återupplifvande, samt Herr
von Heijnes G., Motion om afskaflande af Guld,
Silfver och Broderier på Militaire- och Civileuniformer.
Grefve Hård, Carl Gufiaf, hade in
-
Den 30 Maji e. m.
så att bevisligt år, att mängden af Nåmndemåri
ogerna skulle begagna den rätt de åga, atf afsåga
sig deras uppdrag. I öfrigt vågar jag försäkra,
att de aldrig kallas från Domstolarne till
extra göromål, äfvensom att åtskillige af dem
alltid åro ledige. Jag finner således icke något
skål till återremiss cf Betänkandet,
Friherre Ceder/trom, Jacob: Utskotten haf.
va i deras betänkande upptagit och besvarat motionen
samt upplyst, att Nämndemän icke kunnat
befrias från de dem åliggande extra förrättningar,
men derjemte anmärkt, att, ehuruväl
de biträda Krono-B.etjeningen vid besigtningar
m. rn., de drick icke stå under dess befäl, och
Utskotten sluta Betänkandet med förklaringen
, att de ej kunna tillstyrka bifall å motionen;
hvarigenom, i händelse Betänkandet
gillas, för hållandet förblifver alldeles sådant
det nu år.
Herr Rothlieb, Axel* Jag tillstyrker så
mycket hellre bifall å Utskottens Betänkande,
som jag tror, att det skulle ske Nämndemännen
en stor otjenst, om man fråntog dem det enda
tillfälle till förtjenst, de nu äga; ty under Tingen
äro de alldeles i saknad deraf; men vid andra
bi-förrättningar hafva de åtminstone något
att påräkna.
Herr Grefven och Landt Marjkalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Lagoch
OeeonomieUtskottens ifrågavarande Utlå
-
Den 5<> Maji e. m.
781
ty ingen af Municipal betjeningen i landet har
så tryckande besvär som desse. Vid de flera
motioner, som i afseende på berörde Municipalbetjening
blifvit väckta och kommit OeconomieUtskottet
tillhanda, har man ej lemnat ur sigte
utvägen, att låtta Nämndemännens mÖda, hvaremot
Fjerdingsmånnen blifvit lemnade ganska
vanlottade.
Nämndemännen hafva åtminstone den fördelen
för sig, att för en del af sina förrättningar
undfå betalning och vid de fleste meråndels
mat, då åter Fjerdingmännen måste rida natt
och dag ifrån den ena orten till den andra u-:
tan att kunna påräkna hvarken penninge-ersåttning
eller föda. Jag kan således icke inse, att
Nämndemännen böra tillgodonjuta någon vidare
befrielse ifrån dem åliggande skyldigheter; men
som jag, lika med Herr Gyllenheim, finner, att
de icke i något fall böra kunna utan Domhafvandens
lof dragas ifrån deras ordinarie Domare_befattning,
så anhåller jag att Betänkandet
må, för att i öfverensstämmelse härmed
vinna rättelse, varda till Lag- och OeconomieUtskotten
återremitteradt.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric: Jag
instämmer i hvad Grefve von Rosen anfört, men
tror dock så mycket mindre skål vara, ott återremittera
betänkandet, på den af Herr Grefven
uppgifne anledning, som det år allmänt kändt,
att Nämndemännen hufva arfvoden för enskilda ^
förrättningar, och flere friheter för sina hemman,
i afseende på den ordinaire befattningen,
Den 30 Maji c. m.
785
Utskottet uppgifvit för fordrandet af de afgifter
Landtmannen nödgas erlägga till Stadsboer,
i och för den seglation han idkar, nemligen
dels de privilegier Städerne hafva att åberopa,
och dels billigheten, att allmogen till Städerne
lemnar någon ersättning för den inskränkning i
skeppsfarten, som Städerne genom allmogens
seglations-frihet fått vidkännas. Men deremot
skulle jag anse låmpeligt, då fråga år om införandet
af en vidsträcktare näringsfrihet, att
den undersökning, beträffande tillkomsten och
egenskapen af ifrågavarande afgifter, hvilken
Riksdags-Fullmågtigen Olof Månsson begärt,
måtte genom Regeringens föranstaltande varda
företagen, på det att, i fall Städerne ej öfver
allt åro berättigade att uppbära nämnde afgifter,
allmogen ej må dermed vidare betungas.
Jag vågar således tillstyrka återremiss af betänkandet
med den anmärkning, jag nu tagit mig
friheten göra.
Friherre Cederström, Jacob-. Hår år egenteligen
ej fråga, att den seglations-idkande
Allmogen skulle vinna fullkomlig befrielse från
de omförmålde afgiiterne, men att den må slippa
erlägga dem till Staden Carlskrona, utan till
Köpingen Runneby. Stadens inkomster och
dess Emhetsmåos aflöning, äro funderade på
dessa afgifter; och om motionen, angående deras
upphörande, skulle bifallas, så blef följden
den, att Runneby Köping finge tillgodonjuta
Ridd. o. Ad Pr. IV. Band. 5o.
786
Den 37 Maji e, mi
den inkomst,' som efter privilegier bör tillfalla
Carlskrona Stad.
Herr von Hartmansdorff1 Antingen afgifterne
gå till det ena eller andra ändamålet , så
kommer det på ett ut för Bonden, når han
mister sina penningar. Det synes endast vara
afsigten att bespara dem åt andra för Allmogen
mindre främmande ändamål, som föranledt mo.
tionairen att begära en undersökning, om beskaf.
fenheten af de afgifter Ståderne i allmänhet anse
sig berättigade att uppbära. Jag tror således,
att frågan ej bör inskränka sig till Carlskrona
Stad allena, utan sträcka sig till Rikets kuster
i allmänhet, och de stora insjöarne, såsom
Venern och Yettern, på det den inhemska rörelsen
icke må någonstädes med otillbörliga af«
gifter belastas.
Friherre Cederdram- Samtelige Fartyg, som
segla, åro enligt Författningarne, ålagde afgifter
under diverse namn, såsom hamn, bro, mudder,
duc d’albe och vinterliggnings-penningar m.
tn. Allt sådant år umgälder, hvilka åro ganska
vål kända, och man kan lätteligen controllera
dem, utan någon vidlyftig undersökning. Hår
3r endast fråga om Carlskrona Stad skall mista
dess i nämnde afgifter påräknade inkomst och
densamma gå till Runneby Köping.
Herr Tham, Wollrath'. Jag skulle vilja instämma
med motionairen i den framställning, att
vissa afgifter möjeligen en och annan gång i
omnämnde afseende blifvit Allmogen orättvist
Den 5o Maji e, nt,
ålagde, men då han ej bestämdt uppgifvit en
sådan händelse, hemställer jag, huruvida det
kan vara anledning, att besvära Regeringen med
en allmän undersökning i detta ämne. Jag tror,
att hvar och en, som finner sig vara orätt beskattad,
kan i laga väg söka ändring i detta
förhållande. Då ett sådant medel år att tillgå,
vet jag ej hvartill en allmän undersökning skulle
tjena. På denna grund tillstyrker jag ock
att betänkandet må bifallas,
Grefve von Råfen, Axel; Såsom Ledamot
af OeconomieUtskottet, delar jag helt och hållet
deras tanka, som ansett motionen vara riktad
endast emot Carlskrona Stad.
Eljest år jag vål öfvertygad, att, om en
allmän undersökning, på sått begårdt blifvit,
anställdes, möjeligen mångå missbruk skulle upptäckas;
men då en sådan undersökning icke blif,
vit af motionairen ifrågastålld, och OeconomieUtskottet
icke kunde besvara annat ån den enskilda
motionen, tror jag någon återremiss af
Betänkandet icke böra äga rum.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag har icke
läst vice Talmannen Jon Jonsons motion. Jag
känner ej mer af dess innehåll ån hvad ingressen
till Utskottets eget utlåtande upptager; men
jag finner deraf ingalunda, som jag hår hört sågas,
att motionen skulle afse ett blott enskilt
fall. Den år åtminstone af sjelfva Utskottet erkänd
och behandlad som en fråga af helt och
788
Den 5o Maji e, rn.
hållit allmän natur. Och den Utskottets Ledamot,
som sig mot Utskottet reserverat, RiksdagsFullmågtigen
Olof Månson, har i de måst
heståmda ordalag yrkat undersökning till utrönande
hvilka Städer åga rätt att taxera de Fartyg
som icke anlöpa deras hamnar. Jag instämmer
desto hellre med Riksdags-Fullmågtigen i
denna önskan, som det för menniskors ögon ser
högst besynnerligt ut med vissa Ståders så kallade
rättighet, att uppbära afgifter af Båtar,
hvilka segla så långt ifrån den Stad som inkomsten
tillgodonjuter , att Skepparen icke en gång
ser, än mindre anlöper, densamma.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet oell Adeln ansåg OecojiomieUtskottens
ifrågavarande Utlåtande böra,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att som, efter hvad han
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit^af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden
:
Den 5o Maji e, rn.
789
Från Siats- famt Allmänna Befvärs- och
OeconomieUtJlwtten:
4f den 20 dennes:
N;o 176. I anledning af väckt motion om
anslag af medel till en myrs-uttappning.
N o 177. Öfver väckt motion om anslag af
allmänna medel till fullbordande af en väganläggning
emellan Öfver- och Neder-Calix Socknar
inom Norrbottens Län.
Frän StatsUtskottet:
Af den 29 dennes:
N:o 178. I anledning af väckt fråga om
NummerLotteriets och GeneralAssistanceContoirets
indragning.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utjkotten
Af den 10 dennes:
N;o 61. I anledning af väckte motioner om
afskaflfande af all slags Expeditions-lösen, samt
om nedsättning dels i allmänhet, dels i särskilte
delar af nu gällande taxa å Expeditions-lösen.
N:o 62. I anledning af väckte motioner, i
afseende på ny Lagstiftning, angående stängselskyldigheten.
79o
Den 30 Maji e. m.
Från Expeditions- Utskottet:
Af den 20 dennes:
I anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 43 förut meddeldte förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Maj;t, angående prestanda till Bruken
af Åboerne h de Hemman, som Bruksidkare till
Skatte inlöst.
Från Sdrjkilta UtJkottet\
'Af den 26 dennes:
Rörande utlemnande i Bokhandeln af de
exemplar, som, sedan utdelning i RiksStånden
skett, öfverblifva af Comitterades till reglering af
Rikets Styrelseverk afgifne, och genom Särskilta
Utskottets föranstaltande tryckte underdåniga
Betänkande, med dertill hörande handlingar.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållet hos Högh
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 3o Maj i8a5.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannåmnde Utskott inkomne, samt
Ven 5o Maji e, m'. 7g v
den 27 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 22 dennes t
N;o 169. I anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga
remiss, angående sökt befrielse från Tiondes
utgörande på 10 års tid för Alun-tillverkningen
vid Lowerts Bruk.
N;o 170. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, uppå HåradsSkrifvaren Rydings
underdåniga ansökning, om utbekommande af
innehållen Mantalsskrifnings- provision.
N:o 172. Om lösen till Skatte af Jerkö
Holme i Blekinge Lån.
Från Stats- famt Allmänna Befvärs- och
OeconomieUtskotlen:
Af den 20 dennes:
N:o 173, I anledning af våckt fråga, om
inrättande af en Skola i ÖfverTorneå Socken.
N:o ly.1). I anledning af de flere vid detta
Riksmöte gjorde framställningar om ProvincialLåkares
tillsättande i åtskilliga Lån, Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 24 dennes under N:o i5 aflåtne,
samt den 27 derpå följde eftermiddagen på
Den 3o Maji e, m.
bordet lagde Memorial, med åtföljande tableauer
öfver Banco-Verkets hela ställning, upprättade
enligt dess räkenskaper från och med år 1776
till och med år 1822; fann Ridderskapet och
Adeln att berörde Memorial borde läggas till
handlingarne; hvarjemte Ridderskapet och Adeln
beslöt anmoda BancoUtskottet, att med görligaste
första föranstalta det i5oo exemplar af alla
de vid Utskottets Memorial bifogade tableauer,
må på det sätt, hvarigenom skyndsamheten af
tableauernes tryckning säkrast vinnes, antingen i
stentryck, om sådant sig göra låter, eller ock
genom vanligt Iryck utgifvas, för att derefter utdelas
bland RiksStåndens Ledamöter, samt hållas
Allmänheten i Boklådorne tillhanda; och
borde den dertill erforderliga kostnad, utaf de
till Riksdags-utgifternes bestridande anslagne medel
utgå. Ut supra.
Utdrag af Protocollet hållit hos HÖgloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 3o Maji i823.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 6 dennes aflåtne, samt den i5
derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
i anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets den
3 sistlidne April afgifne Memorial, angående
Bänkmäns afskaffande; blef förstnämde Memorial
m till alla delar af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Ut supra.
S. D.
Den 30 Maji e. m,
793
S. D. Föredrogos å rlyo och gillades föl-*
jande från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 27 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial och Betånkanden:
Från BancoUtskottet:
Af den 2 4 dennes:
N:o 16. Angående den af Bankens Tjenstemän
på extra stunder besörjde småsedels-skrif -  ning samt Commissariernes extra befattning, att
sluteligen granska och öfverkorsa förslitne smär3
re sedlar, som i Bankens cassör blifva inlöste.
Fran Lagutskottet:
Af den 2 dennes;
N;o 4g. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse till Riksens Ständer, angående
Kongl. Förordningen den 1 Junii 1819, om sättet
huru förfaras skall med sådane personers anhållande
och tilltalande, hvilka begå förbrytelser
i ett af de förenade Riken Sverige och
Norrige samt derefter afvika till det andra.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotten:
Af den 10 dennes:
N:o 57. I anledning af väckt motion, angående
underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att
de förslag, sorn Kongl. Maj:ts Befallningshaf
Ridd.
0. Ad. Prot. IV. Band. 5i.
Den 5o Maji e. m.
vande afgifvit, rörande hemmansklyfningar, måtte
Riksens Ständer föreläggas.
N:o 58. Rörande Nämndemäns arfvode för
biträde vid afvittrings- och skattläggnings-förråttningar.
N.o 5g. Angående ändring uti 26 Cap. 1 S,
ByggningaBalken.
Af den 14 dennes-,
N:o 60. I anledning af yrkad befrielse för
Nämndemän från skyldigheten att biträda KronoBetjeningen
vid allmänna syner och besigtningar.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskuttet:
Af
den 20 dennes:
N:o gr. Rörande väckt fråga om vissa föreskrifter
i afseende på tillverkningen af papper.
N:o 92- Rörande väckt fråga om beståndet
af sådane Städjobref å de Lunds Academie anslagne
Pi sebende- hemman, hvarigenom lifstids
besittning blifvit Åboerne försäkrad.
N;o g4. I anledning af Friherre Ridderstolpes,
F., Motion till Nationalitetens återupp1
ifvan de-, samt Herr von Heijnes G., Motion,
oin afskaffande af Guld, Silfver och Broderier
på Mi lif aire orh Civile-uniformer. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
jDen 50 Maji e. m.
7 95
Besvärs- och OeconomieUtskottets den so dennes
under N:o g3 afgifne, samt den 27 derpå
följde eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af vackt fråga, rörande utgörandet
af bidraget till Soldatens beklädnad vid Westerbottens
Regemente; fann Ridderskapet och
Adeln att samma Utlåtande endast borde läggas
till handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och återremitterades,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
den 20 dennes under N:o g5 afgifne,
samt den 27 derpå följde eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, rörande yrkadt upphörande
af de Sjö- och Stapel-städerne beviljade avgifter
för fartyg, som besöka Köpingar och
Landthamnar, samt der intaga laster. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O, jj. Lagerheim.
. w ’i\y. '.-C
r
'
■, , ,
■
• . iU\ 't;' - t: v . • ; ■ ; ’ ■ ' •
, ...r r  ■ *
■ - • ' '
■'• 7-* ■ ■■ ' .
' Itt-v; ; • ...
....
v \ . • .‘v"- fr < ,,
‘
‘ ' V. • ■ • ■?>>• i.r- *• ■
—i -r '"' v4" '
' f-i.
'
. r -* . ;■ i
* . • / - . •' ’ .
.*/v- f. 1' 1 • '^7'f
t
-
i
■■ / '' S,
B i 1 a o r
till
Högloflige
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vi d
Lagtima Riksdagen i Stockholm»
År 1825.
Fjerde Bandet.
S T O C K H O L M,
Tryckt hos Olof Grahn, 1823.
Bil äga
till PleniProtoeollet för den 5j Maji,
förmiddager;
ISbo i*
Herr Ribbing, Arvid,'.
J#g har deltagit i Högloft. LagTJtskottets
Betänkande, sorn ogillar det af Herr TheologiaeDoctorn
och Domprosten Latnér föreslaghe
Correctiv emot Ägtenskapsskilinad för egenviiligt
öfvergifvande, emedan jag trott mig
se ett bättre. Jag vill nemligen häldre helt
och hållit utestänga missbruken, än sätta sträf
fet till deras väktare.
Herr Domprosten Limér har föreslagit
det Correctiv, att den, som öfvergifvit sin
Maka, borde icke mera få gifta sig. Men
mången skulle icke bättre önska sig än friheten
att få lefva huru som helst, utan att vidare
kunna komma under oket af ett ägtenskap,
och straffet blefve således stundom en
belöning. Endast på denna grund har jag stadnat
i det slut Lagötskottets Betänkande inne*
fattar, och min Reservation emot skälen deri.
4
Den 5 Maji f. m.
hvilken ej behöft att mer än på ett ställe upptagas,
ligger i denna min Motion.
De öfverklagade missbruken härleda sig
från Lagens misstydning, hvilken i så måtto
ägt rum, att, då lysning till upplösning af
ägtenskap är tillåten endast i den händelse,
att den, som öfvergifvit sin Maka, rest utrikes,
har man sträckt tillämpningen så vida att, när
ena Makan blott begifvit sig i nästa Härad
eller Län, man förfarit så som hade den afvikne
lemaat Riket i uppsåt att ej mera återkomma;
och missbruken hafva gått så långt,
att den efterlysta ofta sjelf suttit i Kyrkan
hördt på huru det blifvit honom förelagdt,
att, vid äfventyr af Ägtenskapets upplösande,
inställa sig hos den hemmavarande Makan,
inom natt och år, och när detta förflutit, har
domaren dömt till skillnad. Makar, som tröttnät
vid hvarandra, eller önskat ombyte, hafva
aldrig lättare kunnat vinna sin önskan, och
alla hinder, af varningsgrader, böter, skillnad
på viss tid m. m., som Lagstiftare af särskilda
tider, de senaste af år 1S10, lagt emot
lättsinnigheten, har man på denna genväg
undvikit  klagan öfver missbruken har uppstått,
__ hvarföre Kongl. Maj:t, i nådigt Bref
den 4:de Februarii 1818, förordnat, att så vidt
möjligt vöre, domaren skulle göra sig underrättad
om den afviknes vistelse. Men
det
är lika när; och skall, efter min tanka blifva
det, ända tili dess man återgår till den rätta
Lagtolkningen, ty förr, än man riktigt eftersökt
den förrymde inom landet, äger man
Den 5 Maji /, m.
S
icke antaga, att han rest utrikes. Han bör
icke skonas från stt allmänneligen efterlysas,
häktas och hemförpassas, I vår nu gällande
Kyrkolag heter det ock i i6:de Cap. 8 §.
”Men öfvergifver någon sin Make och blifver
dock qvar i Riket, måste den verldslig»
domaren göra sitt Embete och skaffa den öivergifne
rätt.” — Detta stadgande oaktadt har
domaren, på sätt redan är anfördt, efter gammal
vana utfärda* lysning och derefter Skil jodom,
utan annan grund i Lagen än den ringa
anledning, som ett, i 13 Cap. 4 §. GiftermålsBalken,
efter min tanka, origtigt skiljetecken
kail gifva.
I missbruket ligger ofta ett frö till rättelse.
Det förevarande synes nu moget att
falla. Jag vågar derföre, tili Lagens återställande
i sin ursprungliga helgd, föreslå följande
stadganden: . r;o. En öfvergifven Make
äger, att klaga hos Församlingens Pastor.
2:0. Pastor åligger, att derest han icke på annat
sätt kan få kunskap om den förrymde,
genom Embetetsskrifvelser till Presterskapet i
Häradet och nästgränsande Socknar, begära
bevis, som vid ordinarie Socknestämmor skola
utfärdas, om den afvikne i orten varit syn'
lig eller ej, och om någon kunskap om honom
eller hans vistelse förefinnes. 3:0. Är
det sålunda styrkt, att den afvikne icke pä
minst ett halft år vistats i orten, och anled -  ning saknas att utröna hans vistelseort, då
äger Pastor hos Konungens Befalloingshafvan,
6
Den 5 Maji f, rn.
de reqvirera allmän efterlysning öfver hela
Riket eftt r den förrymde, som vid ertappande
bär häktas och hetnförpassas- Men 4:0.
Ar ett halft år förflutet från denna allmänna
efterlysning, utan att den förrymde inom Riket
kunnat tillrättafås
då först må man
antaga, att Make öfvergifvit och förlupit
den andra, och farit utrikes, i det uppsåt att
ej mera komma tillbaka
och derefter för
fara
på sätt i3:de Cap. 4 §. GiftermåUBalken
stadgar.
Det förstås af sig sjelf, att om kunskap
erhålies, löre den allmänna efterlysningen,
hvar den efterspanade Maken inom landet
finnes, dea samme då genom tjenlige medel
bör föras till hemorten och underkastas vanlig
kyrkodiscipline, äfvensom att kostnsderne för
lysning, hemming m. m. böra af den förrymde
Makans enskildta lott i Boet ersättas, så
långt tillgångarna räcka.
Må man icke invända, att det är för befa
svärligt, för mångå omgångar med efttrspaning
och lysning. Efterlysas icke nu personer som
underlåtit att betala de obeiydligaste Kronoutskylder
genom Kungörelser från den ena
Undan af Riket till den andra? Och skulle
man icke vårda sig och lyssna till ropen från
en öfvergifven Maka, Fader- eller Moderlöst
barn.
Denna motion, omedelbarligen föranhdd
Den 5 Maji f. mi
7
aF Herr Doctorens och Domprosteri Lamérs
i lamma ämne, anhåller jag ödmjukast mätte
få afgå till Lagutskottet,
Bilagor
till PleniProtocollet för den 5 Ma|a
eftermiddagen,
N:o x.
Friherre Anckarfvärd, Cart Henric:
Det är med en särdeles tillfredsställelse
jag finner mig hafva framstäldt anledningen»
till utveckling af ett för Samhället högst magtpåliggande
och vigtigt ämne, då antagandet ela
ler förkastandet af Herr Grefve A, G, Mörners
den 17 April i vederläggningsväg emot mig,
afgifne Grundlagstolkning, afgörande, bestämmer
om Sverige är en constitutionel Stat eller
icke, och om Svenska folket mera älskar sin
frihet än enväldet. Förvånande är det i sanning
att, ifrån Herr Grefve A, G. Mörner
höra den, uti motiverne till iSc>9, års Con-t
stitutioo, för Konungens ansvarige Rådgifvare,
p^ttjade benämningen af Ministrar, icke na
8
Den 5 Maji e, m,
mera anses bevisa annat, än att den, efter dea
värde talarens mening endast för kortheten och
beqvämligheten af uttrycket blifvit använd,
och att man nu, utaf de Embetsman som blifvit
inbegripne under denna titel, synes fordra
en verknings förmåga, font gar utöjver den af lagen
ut/lakade gräns. Härvid torde det tillåtas mig,
att till föremål för en ytterligare granskning
aterupplifva den frågan, huruvida icke, den ifrån
i8oy års lagstiftare exempelvis åberopade
tanka, att Sveriges Constitutionelle Konung
mäste i alla mai Idta sig upplysas, af ett
offentligt StatsRäd, hvars Ledamöter ställde
under ansvarighet icke blott för deras yttrade
rådslag, utan äfven får deras tystnad, dåde
bordt råda, mäste sjelfve sorgfälligt söka upplysningar,
för att bevara sitt lif, sin välfärd
och sin heder-, är ett, utaf Lagstiftaren åsedt
gränslöst verkningsfält för Konungens ansvarige
Rådgifvare, jag säger verkningsfält, derföre
att jag tror förmågan i delta afseende först
kunna komma i fråga vid betracktande af den
verkställande individens handlingssätt; ordet
Minister kan vara likgiltigt; jag skall snart
kunna medgifva att meningen språkenligare
uttryckes genom ordet Rådgifvare, då det är
ansvarigheten för afgifne eller uragtlåtne rådslag,
som ensamt utgör hela skillnaden emellan
den lagbundne, och den enväldige styrelseformen.
Det är denna Regeringsmedlemmarnes
ansvarighet, som hos oss gör styrelsen till
grunderne fullkomligen likartad med Engelska
och Franska Ministérerne, för hvars organer
verkningsförmågan genom lag, är lika litet be
-
Den 5 Majt c. ml
9
stämdt begränsad sorn hos oss, då der, lika
såsom här, det godas befrämjande anses ovilkorligen
böra härflyta ifrån Styrelseorganernes
nit, skicklighet och drift, likasom det skadliga,
det landsförderfliga i Styrelseåtgärder anses
böra vara förebygdt genom Styrelreorganernes
stränga ansvarighet derföre inför iagarne.
Herr Grefve Mörners förutsättningi att
man glömt, hvad 4 §. Regeringsformen bjuder,
är på det sätt Herr Grefven uti minnet
söker återföra denna §. i sanning mycket vågad,
inför en allmänhet, sorn icke nu mera
borde misstänkas, att ej kunna läsa uti bok:
Herr Grefven tyckes af 4 §. vilja draga den
slutsatts, att Konungen äger allena [tyra Riket:
men hvarje annan, som öpnar Grundlagen skall
utan tvifvel förundra sig, att den ädle Grefven
utan anledning af komma eller punkt stadnar
midt i meningen j som tydligen uttrycker, att,
Konungen äger att allena styra Riket på det fatt
denna Regeringsform förefkrifverhvad är att al:
lena styra eller regera? Härtill måste säkerligen
svaras; att dermed förstås förmågan att
utan något bindande vilkor, eller i förväg lågt
hinder, kunna oberoende af allt, göra sina
bud och befallningar gällande, När nu 38 §.
bokstafligen bjuder att, 55alla ijrån Konungen utgående
Expeditioner och befallningar, utom i Kommandomål,
flola, för att blifva gällande, contra/igneras
af den föredragande, som vare anfvmig att
de in flämma med deröfver förda protocoll,; så synes
det ju tydligen för hvar och en, som blott
IO
Den 5 Maji e. ml
vill se, att Konungen efter Grundlagens bok-:
stafbga tolkning, icke silene förmår göra sina,
bud och befallningar gällande, utan att dertill
fordras en föredragandes contrasignation, då denna
föredragande är ansvarig för den sålunda
anbefaldta åtgärdens laglighet, äfvensom för
dess öfverensstämmelse med Rikets rätt och
bästa} då Lagstiftaren så omisskänneligt franasfalt
en sådan garantie emot en enväldig all—
rådighet; då Regeringsformens 7 §. bjuder att
Konungen läte uti Stats Rådet jig föredragas,
och af gore der alla Regerings å render, utom
de Minijferiella &c. &c. —
då Rege
ringsFormens
8 §• bjuder, att Konungen ej må,
fatta något beslut i de mål hvaröfver StatsRådet
höras bor, dereft icke 3 af StatsRdden,
jemte vederbörande StatsSecreterare, eller
dea han tjenst förrattar, tillftådes åro.
Vid betracktande af allt detta, skall Herr
Grefve A. G- Mörner* tolkningssätt af Grundlagen
synas så mycket mera främmande, som.
man derigenom kommer i villrådighet om begreppet
utaf den ädle Grefvens egna ord då
han 1809 den 3 Junii yttrar, ”således Jfkall
(jen teckning af en Confiitutionel Konungainagt,
sorn man hittills anfört mera sorn ett
prohLenie än som en verklighet hår en gäng
blifva realiserad, och Regenten åga all förmåga
att gagna, ingen att skada: huru vill
detta yttrande väl stå tillsammans med den
fidie Grefvens »ätt, att nu lör tiden af Regeringsformens
4 §• åberopa endast den halfva
Reningen, att Konungen, äger allena ftijra Riket^
vilkoret likväl måste blifva, att defskerp^
Den 5 Maji e, m.
II
et ^ätt denna Grundlag föreskrifver. Hvem
annan än StatsRådet och StauSccreterare äro
skylaige att vaka öfver att detta vilkor uppfyllds,
och hvem annan än de, äro ansvarige
för glia öfverträdelse! i denna väg; och huru
ville den ädle Grefven förklara, sine ord, att
Regenten hog oss, icke skall äga någon förmåga
att skada, i fall han efter den ädle
Grefvens sednaste ord , verkdigen genom
Grundlagen agde att allena styra Riket, och
att allena till verkställighet befordra sina beslut:
hvad skulle i sådant afseende hindra honom
att skada. Månne den ädle Grefven redan
den 3 Junii 1809, var af den tankan, att Sveriges
Konungar allt framgent skulle komma att
uti förstånd och hjerta äga en så afgjord öfverlägsenhet
å sine undersåter, att skadeförmågan
derigenom skulle vara utom all fråga.
S.om en dylik tanke skulle göra nog mycket
inträng uti det begrepp v> fästa vid Gudomligheten,
så kan jag, för min del icke antaga
en sådan förutsättning såsom möjlig, och jag
tror helt säkert, att Herr Grefve A. G. Mörner,
åtminstone 1809 var öfvertygad örn nödvändigheten
att begränsa Konungamagten så,
att den sorn den ädle Grefven 5809 yttrade
saltes utom möjligheten att skadaj och att
detta problem uti vår Statsförfattnings ordalydelse,
och anda är bragt till verklighet, derom
är jag lika öfvertygad, som Herr Grefve
Mörner var det 1809, hvadan det måtte ursäktas
mig om jag icke vill antaga, att Konungen
äger aliena styra Riket, efter den obegränsade
ordbemärkelsej hvarunder dessa £
12
Den 5 Maji c. m.
Grundlagen befintlige ord blifvit af den ädle
Grefven framställde. Man skali på mera p.ri
ett ställe i Grundlagen finna huru lagstiftaren
velat förebygga, att Konungen skulle allena
eller som är det samma, efter godtycke kunna
styra Riket; men Grundlagen har också lika
visligen förekommit, att Konungens Rådgifvare
och StatsSecreterare skulle kunna allena
styra Riket, emedan, likasom Konungens
bud och befallningar icke kunna blifva gällande
utan behörig contrasignation, kan en
contrasignerad befallning utan Konungens höga
namnteckning icke heller blifva gällande.
Vår Statsförfattnings ordalydelse och anda utmärker
ganska tydligt och bestämdt huru Styrelseformen
hos oss, är en, genom Rådgifvares
och StatsSecreterares ansvarighet begränsad
Konungamagt. Lagstiftaren yttrar 1S09:
Huru StatsRådet är sammansatt af Embetsman
som Konungen tillkallar och hvilkas råd
han hör icke blott af pligt, utan afven af förtroende.
Desse Embetsman liro dels sådana',
som under Konungen når mets t lagga hand
vid Regeringsår ender ne och följaktligen dela
med honom hedern för det nyttiga, som sker,
nesan och hatet för det skadliga. (1809 åre
Ridderikapets och Adelns Protocoller sid. 344),
Jag hoppas således att man skall sakna all anledning
till rättvisa, uti den ädle Grefvens
anmärkning, att jag glömt innehållet af 4 §k
Regeringsformen? och lemnar jag åt andra att
utfinna med hvad benämning den ädle Grefvens
sätt att nu för tiden tolka 4 §. bör utmärkas.
Den 5 Maji e. m.
13
Jag önskade uppriktigt, att jag öfver den*
na del af ämnet icke hade att yttra något
mera, men jag skulle mycket förebrå mig om
jag med min tystnad syntes gilla och antaga
den värde Talarens läror, åtminstone sådane
som de blifvit framställde Den ädle Grefven
yttrar äfven, att man har glömt, huru det
fullkomligen instämmer med Svenska menighetens
önskan och tänkesätt, att Konungen -1-  ger allena styra Riket; jag bestrider på det
högsta denna uppgift, såsom stridande emot all
Historia om Svenska Folket. Det lärer blifva
en absolut omöjlighet för hvilken Konung
som helstatt styra, utan genom Embetsman;den
Constitutionella Konungen styr genom inför Lagen
och allmännaomdömet ansvarige Embetsman;
den allena styrande, det vill säga den allrådande,
den Enväldige Konungen styr genom
Embetsman utan annan ansvarighet än inför
Despotens godtycke; och jag tror mig sora
Folkets Representant med säkerhet kunna på^
stå, att Svenska Folket aldrig länge fördragit
att styras af en Konung, uti den mening,
som jag anser vara den enda hvartill det, af
elen värde Talaren stympade Grundlagsbudet
kan hänföras.
Jag tror att det icke varit den värde Talarens
mening, att gifva ett exempel af Grundlagstolkning,
genom åsidosättande af conima
och af punkt vid läsningen; men jag har bordt
försvara mig för den tillvitelsen, att sorn Representant
hafva glömt Grundlagen. Den värds
Talaren förebrår mig, att vid uppställnmgen
af mina tankar om Ministérens Grund
-
I
Den 5" Maji e. m.
lagsenlige åligganden hafva slutligen glömt
att Konungen är Carl johan, Jag fattar i sanning
icke den värde Talarens afsigt med dsnnajframställning;
den Constitutionella Konungens
gerningar äro emot allt åtal fredade; de
äro följaktligen äfven öfver samtidens beröm;
att framställa Konungens person, och dess personliga
egenskaper, såsom inflytande vid frågan
om Svenska Folket häldre önskar styras
af en Konung, än af hvilka Embetsman, som
hälst, synes inig alldeles icke hörande till ämnet,
då efter den värde Talarens fötr åberopade
yttrande, hela problemet för dea Gotistitutionella
Samhällsbyggnaden är, att för
Regenten icke binda förmågan ätt gägna, och
att likväl strängt begränsa förmågan att skada-
Statsförfattningar kunna ej uppgöras med
afseende å en viss Regenis individuella egenskaper,
och Grundlagar få ej heller tolkas
med afseende å sådane personlige förhållanden;
alla Constitutioner äro påkallade af erfarenhetens
bevisning, att Konungar äro menniskor,
att de lika med Slägtet dela dygder och
brister, och det så ofta misslyckade äfventyret,
att odelad lemna magten, att råda öfver
likars välfärd uti en enda för sine gerningar
itke ansvarig hand, har påk>Ilat inrättningen
af ansvarige Ministrar eiler Rådgifvare; jag
tror således att den, sorn vid afhandlamiet af
dan vigtiga frågan om Folkets rättighet till
anspråk på den Ministeriel verksamheten
aldeles åsidosätter att vidröra Konungens
person, förtjenar mindre förebråelsen att hafva
glömt något, än den, som framställer en
Den 5 Maji e. nu
15
varande Konungs egenskap, såsom afgörande
anledning att bedöma Folkets tänkesätt om
sine Styrelseformer med skäl torde kunna
komma att förebrås, att åtminstone för ögonblicket
hafva glömt, huru den fria Statsförfattningens
anda uteslutande bör vara, att utan
afseende å möjligheten af någon gång förekommande
ovanlige Regentskaper, för Samhället
stadga säkerhet emot den mera ofta
förekommande vådan af menskliga brister äfven
hos Regenter. Vid bedömmandet af denna,
den värde Talarens framställning, att man
glömt att vår Konung är Carl Johan, och vid
bedömmandet af de slutsatser han för Rådgifvare*
pligter deraf synes vilja draga, saknar
jag inom Samhällenas Constitutionela Historia
all vägledning, och finner dermed inga
andra likheter, än dem, Romerska Senatens
yttranden i anseende till vissa af Ctcsarerne
någon gång kunna framställa, och jag
tror att i8ocj års Lagstiftare af en ännu i
minnet varande erfarenhet hämtade tillräcklig
anledning, att för Konungens Rådgifvare stad-i
ga andra pligter än blott misstroendet till egj
ne insigter, och vördnaden för de beslut hvars
läglighet man icke genast insedt.
Den ädle Grefven har visserligen sökt
ådagalägga, hvilka vådor för det allmänna
möjligen kunde komma att uppstå genom täta
ombyten af Embetsman, i fall StatsRådet skulle
finna det mera pliktenligt att behålla sin öfvertygelse
än sine platserj det har säkerligen
Deri 5 Maji c, m.
undfallit den varde Talaren, huru vi under ti-*
den af vår nya Statsförfattning redan räk
na
ro eller 11 ombyten afStats-Secretera
re
för Handels- och Finance-ärenderne, 5
för Krigs-, 3 för Kammar-, 3 för Ecclesiastikärenderne
utan) att räkna de Biföredragande.
jag har också verkligen trodt mig
finna, att ärendsrnas gäng häraf mycket lidit;
och jag har äfven härutinnan till stor del ve-i
lat finna orsaken tillden overksamhet hvarom
här nu varit fråga; och jag har sorn enda möjliga
rättelse häremot, sökt framställa att StatsRådet
skulle börja, mera än den ädla Grefven anser
nödigt, värdera sine grundsatser, utan afseende
å bibehållandet af sine platser. Jag
har trodt det just häraf borde komma att
följa, det dessa ekadliga, af den ädle Grefven
befarade ombyten mera skulle förebyggas än
befordras, jag önskar att jag icke äfven för
denna tankeyttring, måtte misstydas, då jag
lika så mycket som hvarje Svensk man värderar
den lyckan att äga en Kung, som utr
Folkets sköte lärdt känna dess fordringar, bei
hof och tänkesätt; som sjelf i egenskap af undersåte
länge varit i tillfälle att erfara, huru
vidtagne eller uraktlåtne Styrelseåtgärder kunna
menligt verka, ock som säkerligen mången
gång sjelf klandrat eller gillat dem.' då jag
lika så förhoppningsfullt som andra inser förmånerne
af att äga en Kung, som höljd af segrens
lager och mättad af dess retelser, kan
odeladt öfverlemna sig åt dea oändligt större
äran ,
Den 5 Maji c. m-.
äran, att inom våra byggder stadga friheten
Samt återföra välmåga och trefnad.
Jag vill ej medgifva att man med rättvisä
kari sägas häfva glömt dessa förhållanden, derföre
att mån just under deni fördrar den Miriisteriela
verksarnhet, hvarförutan dess fördelar
lätt kunna förloras. StatsRådets förpliktelse
att sjelfkraft påminna örn Rikets rätt och
bästa; förpliktelsen att öfvervara alla mål af
synnerlig vigt och omfattning, 6om i StatsRådet
förekomma och Rikets Allmänna Styrelse
röra; torde kunna styrka den förmodan, att
StatsRådet icke blott bestå af passiva Rådgifvare,
utan att det äfven utgöres af sådane Embetsman,
hvilka under Konungen närmast lägga
banden vid Regeringsärenderae; och desse
Embetsman äro utom ali tvifvel förpliktadej
dt t väcka frågor om, och uppgård ilya Förflag till
nya allmänna Författningars vidtagande; till upphåfvande
och får ändring af de förut gällande• till
iiyd allmänna inrättningar uti färfkilia Styrelfens
grenar, iiied flera äf dylik bejlajfenhet.
Det är härvid som riitj skicklighet öch
drift särdeles komma i fråga-, Öch det skulle
vara ganska väl orri jag ända till den grad
bade misstagit mig, att bäfdatecknaren éftef
den värde Talarens förmodan, stödd uppå sani
tidens vittnesbörd, verkeligen sköde finnå ari
ledning till Småleende vid betfaktaridé af riri
he påminnelser röraride Styrelsens åtgärdef
Mil till Riddi ö, Ad, Pfi IV Bärith I
*4
Den 5 3/a/V e, m,
efter Samhällets förändrade Statsskick. Jag
har framlagt mine åsigter, Herr Grefve Mörs
ner har i egenskap af Styrelsens organ, sökt
vederlägga deras riktighet; det tillkommer ml
Svenska Folket att bedömma halten af bådas
våra skäl; och medvetenheten samt kännedomen
af hvad som är och icke är, skall hos
Folket blifva det ojäfvige vittne, emot hvilket
opinionsstriden alltid kommer att ändas
genom sanningens slutliga seger. Om allmänheten
godkänner, att hvad jag öfver bristande
undervisning uti Grundlagarne anmärkt*
efter den ädle Grefvens yttrande är obetänkt}
så förmodar jag likväl, att man af den ädle
Grafvens sätt att föreläsa dem, skall finna nöd'
vändighcten, att vid deras läsning åtminstone
förordnas iakttagande utaf komma och punkt*
J»g. har egenteligen icke fordrat deras förklarande,
emedan jag, lika med den ädle Grefven,
tror, att deras ordalydelse bör antagas
såsom tydlig, jag har påstått deraa läsning
såsom nödvändig, derföre, att det vid inträdet
å Embetsmannabanan synes vara nödigt,att veta
hvad man svurit iakttaga att med lif och blod
försvara. Hvad Herr Grefven för öfrigt yttrar om
de offentliga undervisningsanstalternes beskaffenhet
och härvarande tillstånd, tror jag mig
kunna lemna obesvaradt, och återupprepar blott
i förbigående huru Riksens Ständer vid 1809
års Riksdag anhöllo, att undervisningsverket
i sin helhet måtte blifva ett föremål för undersökning
och reform, hvilken dock ännu uteblifvit
i hvad universiteten eller den vigti—
gute del«n d*raf beträffar; för öfrigt torde det
Den 5 Maji e, m.
tillåt3s mig att hänvisa till ett nyligen utkommit
arbete utaf en af Upsal* Academies förtjentaste
Lärare, och deli skildring soni dertuli
gifves af en i ämnet kunnig man, öfver
den Civilistiska bildningens närvarande tillstånd
vid Universitetet och dess behof af omskapning,
hvilket utgör i verkligheten ett så tillfyllestgörande
motstycke till den ädle Grefven»
framstälda tafla, att jag anser allt vidare
yttrande öfver ämnet blifva öfverflödigt.
Om Svenska Folket efter den adle GrefVens
uppgift som oväntad och besynnerlig
anser den anmärkning, jag gjort vid längsamheten
af den nya Lagbokens utarbetning, så
har jag till svar å den ädle Grefvens yttrande
ej annat att erindra, än att jag gärna erkänner
det jag icke uppfunnit något visst för*
rnuiair eller förkortningssätt för tankan och
begreppet, i följd hvaraf Lagar inom viss tid
kunna beställas} men att jag |likväl af hvad
den ädle Grefven yttrat icke anser mig be-*
höfva frångå, att arbetet möjligen kunnat vart
närmare sitt slut än det visar sig. Till den
förmodan, att det ännu kan komma att dröja
I många år, innan Svenska Folket får hugna
sig åt en ny allmän Lag, som står i öfverensstämmelse
med dess Grundlagar, hemtar
jag förnämligast anledningen deraf, att inga af
de för Lagens sluteliga antagande nödvändiga
förberedande åtgärder ännu blifvit vidtagne;
det nya Lagförslaget bör efter Regeringsformen
för att kunna föreläggas Ständesae hafva
varit utaf Högsta Domstolen först och se
-
20
Den ‘J Maji.
dan utaf StatsRådet granskadt. Efter den ädle
Grefvens uppgift är hela CivilLagen färdig,
och om den är det alltsedan 1821, så, må man
ju förundra sig, att icke Högsta Domstolens
och StatsRådets granskning ännu ens blifvit
påbörjad, så att någon del af den nya Lagen
redan vid denna Riksdag kunnat blifva Riksens
Ständer förelagd- Man har svårt att förstå
hvarföre denna granskning ej småningom
blifvit företagen, då ett så vidiöftigt arbete på
en gång torde kräfva mera tid, än Högsta
Domstolens Ledamöter derå kunna använda,
under uppfyllande af sine vanlige göromål,
och då det är lika omöjligt att Riksens Ständer
kunna vid ett Riksmöte, med erforderlig
noggrannhet öfverväga ett så magtpåliggande
arbete, så torde det icke vara för öfverdrifvit
tilltagit, att 20 år ännu kunna komma att åtgå,
om Styrelsens ifver för saken, icke hädanefter
skulle visa sig verksammare än hitintills
åtminstone uti synlig måtto skedt. Riksens
Ständers i dessa dagar uttryckta önskan,
att sådane anstallter måtte vidtagas, hvarigenom
det nya Lagarbetet kunde fortskyndas;
torde i någon män gifva stöd åt min häröfver
yttrade mening Då man helt naturligt
sökt bevisa ofoget af en påstådd Ministeriel
overksamhet, bör det icke synas underligt om
jag söker försvara min mening för beskyllningen
att hafva varit obetänkt. Det torde
således tillåtas mig att äfven få sätta Styrelsens
verksamhet i fråga i anseende till
ledningen utaf utarbetandet af en ny Sjölag,
då ifrån den Coinmitée som för 7 å 8 år se
-
Den 5 Mnji c. m.
dan i detta ändamål nedsattes, mig vetterligen
ingenting förspordtsj hvad verksamhet som
visat sig i afseende på de Economiska Författningarnes
urskiljande och sammanförande till
ett helt, torde också tarfva någon pröfningj
ett samhälisbehof utaf den största vigt, redan
vid många Riksdagar i fordna tider insedt,
hvarom Riksens Ständer 1809 gjorde framställning,
och hvartill medel vid 18x2 års
Riksdag anslogos, men hvaråt man likväl först
efter 1818 års Riksdag ifrån Styrelsen börjat
fästa afseende utan att vi likväl ännu sedt några
frukter derutaf. En lika ihärdighet att
önska har ifrån Riksens Ständers sida erfordrats
för att utaf Styrelsen omsider efter 181S
tillvägabringa den Comitté, som aiit ifrån 1809
varit begärd till undersökning, om genom en
förbättrad arbetsniethod och föräodrad organisation
af Styrelseverken, indragning af ofvcrllödige
Embeten skulle kunna äga rum
Såsom
ännu ett bevis huru Comittéer lemnats
utan eftersigt forde det tillåtas mig, att
påminna oin Comittéen för utredandet af Svenske
mäns fordringar i anledning af uppbringningar,
hvilka Staten 181 s lofvade att godtgöra,
men hvilken utredning oaktadt Riksens
Ständers flerfaldige påminnelser icke kunnat
tillvggabiingas så, att den vid nu innevarande
Riksdag ännu blifvit för Riksens Ständer framlagd-
Den ädle Grefven har haft den godheten
medgifva, att Jurylnrättningar och Municipal-lnstitutianer
hafva deras värde, och
att de i vissa fall kunna användas* Den ädla
28
Ben 5 Haji e. in.
Grefven tillägger, att de stå i otvifvelaktig^
sammanhang och beroende af en ny Lagstiftning;
jag har alltid varit af samma tanka,
hvadan jag också funnit anmärkningsvärd!,
att dessa hufvudfrågor icke blifvit prelimjnairt
afgjorde såsom hufvudgrundei: så väl för
den nya Lagstiftningen, sora för den Civila
Styrelsens organisation.
Huru nödvändig en sådan arbefsmethod
hade varit torde lättast inses deraf, att otti
till exempel vid den nya Lagens fullborda^,
allmänna tänkesättet skulle fordra Svenske
Nämndens återställande ifrån sitt närvarande
skick, till hvad den ursprungligen varit eller
till en Jury, med deraf följande moralisk bevisningsgrund,
i stället för den nu vedertagne
arithmetisks, så förfaller derigenom troligen
en stor del af LagComittéens Förslag^
så väl i afseende på Rättegången i brottmål,
som i tvistemål, äfvensom hela planen för
Pomstolsinrättningen, hvarpå i sådan händelse
ett flerardigt arbete ej utan Staten betydliga
kostnad blifvit fruktlöst användt. Samma
slutsatser gälla lika ovedersägligt i afseende
på planen för en ny organisation af de administrativa
Embetsverken. Meningen af mina
ord har på flere ställen af den ädle Grefven
blifvit missförstådd; men då den värde Talaren
uppmanar mig att visa hvilka öfverflödiga
Embeten i sednare tider blifvit tillskapade
är denna misstydning så omisskännelig, att jag
nödgas i den ädle Grefvens minne återfört
verklig* beskaffenheten af det yttrande mot
Den 5 Maji e'. uti
*3
hvilket dess uppmaning blifvit riktad- Jag
har velat fästa uppmärksamheten derpå, att
så vida man vid en ny plan för Domstolsinrättningen,
förvaltningen och försvarsorganisationen
ej utginge frän den grundprincip, att
åt den enskilte såsom medborgare uppdraga
en mängd offentliga functioner, med ett ord,
principen för Jury Inrättningen, Munictpaljörvallri
ing en och en verklig Ninian alar mer ing, så funnes
ingen gräns för det ständigt stigande behofvet
af betalte functionairer, och följakteligen
ej heller för Statsbördornes tillvext- Orsaken
härtill ligger i sakens natur, att genom
Civilisationens framsteg, ej blott enskiltas förhållanden
och beröringar eins emellan, utan äfven
till Staten, och Staternes dem emellan, tilltaga,
i en ständigt vexande progression och nödga en
offentlig magt att uppträda såsom medlare;
och på detta sätt förökas de offentliga förrättningarne.
Att denna anmärkning är grun*
dad torde ej den ädle Grefven vilja bestrida
, för hvilken det borde vara öfverflödigt,
att af mig erinras i hvilket stigande an*
talet af mål inom några år tillvext vid alla
publika verk, oagtadt så många offentliga be»
fattningar och varl blifvit uppdragne åt Corn*
mitéer, hvaraf vi haft ett så högst betydligt
antal. Men att detta förhållande äfven inom
de 3 hufvudgrenarne af Statsbestyret förorsakat
en ansenlig tillvext i Sysslor, Embeten
och Utgifter, torde ej heller kunna nekas; jag
erinrar blott om de två nyaStatsExpeditionerne
i8Q9,nyä HofRätten, MagazinsDirectionena
nya organisation, de.nya^Landshöfdinge dös»©'
S<| Qeri 5 Maji c. m,
; tillökningen af Arméens befäl; des* oy%
Organisation qch dermed följande oupphörliga
förökning af Brigader och derifrån påkallade
BrigadGeneraler m. m. den nya LäkäreStaten
och de 6tändige Commissariaterne, o.
s. v.; ehurp det visst ej är min afsigt, att påstå
det alla dessa nya Sysslor äro onyttige,
eller att de alla äro lika onödige, sorn t. ex,
fi/ourscontrqllerne och Presidentskapet i KrigsHofRätten;
och sora HofRätten i Christianstad
synes vara det, åtminstone intill dess afgjordt
blifvit hvad organisation för ÖfverDamstolarne
i allmänhet bör kunna komma i fråga. Såsom
en tillökning torde äfven kunna nämnas
de sedan sista Riksdag tillkomneTafFelpenningarne
för Presidenterne i vissa af Rikets Collegier,
samt aflöningarnq för de diplomatiske
beställningarne nu emot förr.
För öfrigt är den invändning emot möjligheten
att få offentiige functiqner förrättare
genom frivillig gärd af obetald medborgerlighet,
som den ädle Grefven hämtar ifrån svårigheten
att på ett och annat ställe erhåll^
^Jämndemän, af mindre vigt än vid första på -  seendet skulle synas; ty det är helt naturligt
aft så länge icke medborgarens värde, sqm sådan
aktas, utan äran endast åtföljer Ellibet spiannabefaUningen,
eller skenet deraf, så s,kall
d?n enskildte endast ledd af god vijjä, icke
|taga sig allmänna värf som blott lenina hopo,
m besvär, men hvarken Inkomst eller anseende,
då deremot dessa fördelar af sig sjelf
^fjfalfa Embetsmannen,
Den 5 Maji e. m.
35
Men låt denna princip borttagas och svårigheterna
skola efter hand af sig sjeljve försvinna.
Huru denna åsigt af Statsorganisafionen,
ptaq ett afsigtlig! missförstånd kan kallas mercantilp
är för mig omöjligt att fatta. Den ädle
Grefven framställer härvid Qxenstjernas tidehvarf
till ett sådant mönster för Embetsmanna
oegennyttan, att man derunder icke skulle vågat
sätta i fråga efter hvad penningevärde
Embetgmaqnaar betet kunnat mätas; jag frukta?
likväl att denna framställning kommer i någon
strid med deo historiska Kännedomen, om de
fördelar hvarmed särdeles det högre Embetsmannaarbetet
den tiden på det allmännas bekostnad
verkligen betaltes. Tiden af Förmyndareregeringen
under Carl XLs minderårighet
Qch flere andra exempel för att icke gå vidare
tror jsg med framgång skulle kunna anföras
såsom bevis från tramfarne tider, att äfven
bland de högre Embetsman,, hvars sköldar nu
pryda detta Riddarhus, den vanlige mätaren
för daglönare arbetet icke varit till den grad
föraktad och försmådd, som den ädle Grefven,
genom en vältalig ordställning sökt göra gällande;
Reductionshistorien och sjelfva Grefve
Dahlbergs dagbok vittna om förhållandet under
den fordna tiden: extra utgiftsräkningarne
Intyga utan tvifvel d;en närvarande tidens företräden,
och något vittnesbörd ifrån Konungens
IdandCassa äger ingen rättighet att begära.
Huru min värde motståndare af mitt yttrande*
kunnat hämta anledning att påkalla denna för»,
klaring vet jag ej; och jag kan aldrig latu
Den 5 Maji e. ml
mig begripa öfverensstämmelse!! emellan den äd«
le Grefvens ifver, emot hvad han i denna fråga
hallar mercantila åsigter, och de framställning
gar man för icke längesedan inom detta Riddarhus
afhört om nödvändigheten af pensionsfond
för de StatsRåd, sorn skulle mera värdera
sin öfvertygelse, än de med platsen åtföljande
löneinkomster; och det försvar af en
motsatt mening, som den värde Talaren nyligen
afgifvit för de Rådgifvare, som hellre se
sina råd lemnade utan afseende, än de sjelfve
jemna en plats, som under sådane förutsättning
gar synes mig bibehållas till föga båtnad för
det allmänna.
Örn Svenska Folket godkänner den adle
Grefvens framställning, att nyttan och nödvändigheten
af en representationsförändring är
obevist; om Svenska Folket antager den värde
Talarens mening, att de urgamla formerna
hitintills utgjordt kärnan af vär nationalkraft,
så måste jsg derutinnan vörda dan allmänna
viljso, men fatta och förstå detta den ädle
Grefven» uttryck kan jag icke.
Jag kan ej anse såsom obevist att allmänna
rösten alltsedan 1809 högljudt yttrat
sig för nödvändigheten af en förbittrad repre,
»entation.
Hvilket land är för den constitutionela
friheten merautbildtdt än Sverige; hvarest finnas
Stånd och Glassér, mera blandade än hos
oss; hvarest och i hvilket ltnd finnes allt si
Den 5 Maji e. nu
förberedt sorn här att emottaga ocb njuta den
sanna frihetens verkningar. Vår Statsförfattning
äger utom all tvifvel förtjensten af ett
för det Europeiska Samhällstillståndet nied möjligaste
billighet afvägt maktförhållande emellan
Folk och Styrelse; Folket är tillfreds med
den andel uti SarnhällsStyrelsen det sig förbehållit:
vi äro lycklige, att ingen af Statsmagterne
önskar eller behöfver önska att inkräkta
på den andras område; allt hvad vi behöfva
är krafternas fördelning på ettsätt, att de kunna
hjelpsamt räcka hvarandra handen till befräm»
jande utaf det helas bästa, Månne ej våra
förhållanden till Norrige äfven påkallade en
större uppmärksamhet för en framtida utbildning
af en närmare förening; qch månne ej
våra orimliga Ståndsordningar, under en eljest
god Statsförfattning alltid blifva ett hufvudsakligt
hinder häremot: är det att förmoda
elier att önska, det BrödraRiket skall kunna
fatta förtroende till våra af oss sjelfve, såsom
otjenlige erkände former; och hvad styrka lämnar
väl den politiska föreningen, om den saknar
stödet af den moraliska öfvertygelsen om
likartade nationalintressen, och om lika förmåga
att ömsesidigt bevaka och besörja dem.
Hvarest är såsom hos oss en ny Dynasti, som
är politiskt inbjuden, att genom den nya ordningens
utbildande till bättre, mera välgörande
och pålitligare Statsinrättningar, binda tacksamheten
och trefnaden vid den nya tiden,
till ersättning för de sorgeliga minnena fråq
den gamla.
Den g Maji p. nu
Att Herr Grefve A- G. Mörner skulle uppträda
såsom försvarare af våra nuvarande representativa
förmer, förefaller säkert oväntadt
för den, som sedan 1810 icke föijdt de allmänna
händelsernes gång: emot detta försvar behöfver
jag, likväl icke anföra mera, än blott
en hemställan till hvarje nitälskande och redlig
Riksdagsmans erfarenhet, om de nästan Qöfvervinnerliga
svårigheterne, att under närvarande
förhållanden vid våra Riksdagar för
landet uträtta något verkligt nyttigt. Jag tror
ej att samhället delar den öfvertygelsen, att
en Representationsförbättring icke är möjlig utan
att Samhället efter den värde talsrens uttryck
skulle skakas uti sina Grundvalar. Att
Styrelsen emedlertid ganska verksamt motarbetat
»11 förbättring härutinnan genom underlåtenhet
att samla och utarbeta de Statigtiske
uppgifter, hvaraf t8oy, 1812, 1815 och
1817 års Ständer ansågo sig vara i behof är
ptt påstående, sorn jag oaktadt tjenstförrättan^
de StatsSecreteraren Herr Danekvardts anmärk-*
pingar ej kan återtaga. De först för korrt tid
sedan till Regeringen inkomae Fern års berät.
telserne borde ej kunna anföras såsom motbevis;
först och främst saknas ännu vid dem de
Tabeller öfver Jordbrukets tillgångar och skattebidrag,
som för ifrågavarande behof äro så
oundgängligen nödig®, och hvilka utgjordt egentliga
föremålet för Riksens Ständers önskningar.
jag fruktar äfven att Styrelsen vid
denna så val som vid mången annan åtgärd
inskränkt sig till dess blotta anbefallande, utan
att fästa något afseende vid verksUU%hetsR3
Dea j Maji e, m.
2t)
iivars pålitlighet äfven torde kunna sättas i
fråga, i anseende till de flesta orter; och det
torde i alla fall visa mindre egen böjelse hos
Styrelsen, att bana denna väg, då det lilla sorti
nu blifvit tillgjordt med lika lätthet kunnat
frambringas redan 18125 och hvarföre de till
Fern års berättelserne hörande Statistiska Tabeller,
icke ännu kommit Riksens Ständer tillhanda
torde vara en fråga, hvars besvarande
kunde äskas af Herr Danckvardt. Jag kan icke
medgifva ett all representationsiörbättring
är omöjlig, utan att omskapa eller upplösa
vårt Sjelfständiga och oberoende Bondestånd}
jag tror tvärtom att detta, skulle blifva mera i
tillfälle, att lemna verksamma bevis af sitt 0-  beroende; om det ägde att afhandla landets stora
angelägenheter gemensamt och under ett
tak med den upplystare delen af MedRepresentanter.
. Det saknar nu uti sitt enstaka tillstånd
nödige kunskaper för att kunna med fullkomlig
pröfning behandla de ofta nog invecklade
ämnen som komma under dess handläggning,
men det blifver alltid innehafvare af
detta rena, sunda omdöme sorn skiljer rätt från
orätt och godt från ondt, der åsigterne af mea
ra upplyste blifvit utvecklade Det är emedlertid
tillfredsställande att se det deltagande för
Skattebördens öde, sorn uttalar sig i hvadden
ädle Grefven yttrar öfver dess Representationsrätt;
märkbart öfverensstämmer med denna
den ädle Grefvens ömhet om BondeStåndets
oberoende Och sjelfständighet, den ihärdighet
hvarmed Styrelsen sökt tillvälla sig rättighetea
att till och med tillsätta Ståndets Notarier«
3®
Ben g Maji e, tii.
Men Verksammare än allt annat', skulle någöri
betydlig minskningiSkattbördorne försäkra detta
oberoende och denna sjelfständighet; derom höres
likväl ifrån Minisléren aldrig någon tanke
väckas.
Då jag uti mitt anförande den 25 Mars
främstälde frågan hvad Ministrarne gjort för
Statsförfattningens utbildning och fullkomnahde,
tänkte jag mig, att man ej härvid endast
skulle fästa sig vid underlåtenheten, att utarbeta
grunderne för en ny och förändrad Representation.
Huru många medel gifvas ej att
genom åtskillige förändtingar förbättra, då man
ej ansett sig våga att helt och håiiit omskapa;
och huru lätt skulle icke all förändring åstadkommits,
om framställningen derom utgådt ifrån
Regeringen, och om den, af den ministeriella
inflytelsen blifvit Underätödd. RiksStånden
hafva nu nyligen tagit ett beslut om voteringen
per Capita i Utskotten, ett beslut
hvars vigtiga följder jag förmodar kunna komma
att i Svenska Folkets tacksamma minne
bevara hågkomsten »f denna Riksdag. Min
öfvertygelse är likväl, att samma välgörande
Utslag säkerligen långt för detta kunnat vinnas;
om framställningen härom utgått från MiniStéren.
på samma sätt förhåller sig med en
mängd andra biförändringar, sOm skulle kunna
lätta och påskynda Riksdagsarbetet, befordra
större sammanhang i radplägningarne och emellan
Representationens särskildte deli*, samt
sålunda till någon del afhjelpa olägenheterna
Af Ståndeindelninggn, och befästa det sera
*
-
Bin 5 Maji e, ni.
3i
bäöd, ej blott emellan Representanterrie sinsemellan,
utan äfven emellan dem och deras
Comittenter. Hit kubna hänföras öfverläggning
i vissa fall på gemensamt fum emellan alla
Stånden3 gemensam klubbinrättniog; publicitet
vid öfverläggningarne; Ständernes tätare sammanträden;
petitionsrätten förunäad åt enskildte
och åt Corporationef; afskaffandet eller jemkning
af Regeringens envälde i anseende till
den Economiska lagstiftningen, af lika mycken
olägenhet i många fall för Regeringen sjelf,
som för Fölket3 men Ministéren har aldrig
synts fästa sina tankar vid någon förbättring
af våra Coastitutiönellå förhållanden, då deras
stympande och inskränkning likväl under tiden
flere gånger med framgång varit i fråga*
enligt hvad jag förut yttrat. Om Götha Canal
är så mycket taladt, att jag icke vågar trötta
Huset, eller allmänheten med dess ytterligare
behandlande, men skulle den med visshet
ej komma att lemna efterkommande betydligas
re förmåner än dem jemförelsetl med Roms
ruiner kunna framställa, så kan jag icke neka
mig att finna, att den då blefve ett af vår
tid alltför dyrt betalt minnesmärke af vår få-^
fånga.
Om Svenska Folket antager dett värde
Talarens försvar, för den Ståndpunkt å hvilken
näringsfriheten sedan 1809 hvilat; om
Svenska Folket finner sig tillfredsstäldt med den
värde Talarens fråga, hvilka de skatter äro
hvaraf landet utarmas, och om det finner iig
tillfredsstäldt med de^ underrättelsen, att skata
32
ben 5 Maji c. ni.
terne äro desamme som de af ålder varit, så
får visserligen äfven jag åtnöja mig; dermed;
men jag nödgas likväl ännu påminna, att
skatterna i Sverige sedan allt för långt tillbaka,
å jordbruket varit alltför stora, och att
de i sednare tider genom ökade arbetslönerj
och förhöjda värden å alla nödvändighetsvaror,
genom stockning i all rörelse blifvit svårare
att Utgöra* genom ökade Passevolanceäfgifter,
genom de stigande fordringarne i anseende
till Rust- Och Roteringskostnaderrié
blifvit snart sagdt odräglige. Vår indelta Armé
söm vid sin Inrättning icke var annat ari
en Milice, är kanske nd för tiden en af de
bäst hällne stående Arméer i Europa; och det;:
ta kan ej vara utan en ökad kostnad för jord*
ägaren, som håller den,
Stora Jäger, långväga marcher och Canaiarbeten
draga nu för tiden en stor del af deå
indelte Arméen ifrån Jordbruket; man uppgör
beräkningen af millioner dagsverken utgjorde
af den indelta Arméen, såsom vittnande otri
en stor nytta, och man synes ej ihågkomma,
att dessa Dagsverken utgjorde på inproductiva
företag, äro direct tagne ifrån Jordbruket,
som nödvändigt häraf mäste häfva sin
känning. Fordom fästade mari i anseende till
indelta Arrnéens excercitier och rnöten ofta afseende
å förevarande mera eller mindre godä
årsväxter, samt andra tillfällige Economiske
förhållanden: nu mera göres intet afseende
bära; man klagar öfver strängare behandling
ia
Den 5 Maji e. m.
33
än Indelningsverket vid sin inrättning åsedt;
och man beviseg genom ziffror, att man saknar
allt fog till klagan, efter de beräknings*
grander man efter godtycke för tillfället finner
för godt att stadga; ju mera man klagar
ju hårdare hemsökes man, och exempel torde
kunna företes å orter, sorn för stdje året se
sine Ryttare beordrade till långväga Lustläger,
under en tid då foderbristen år så svår, att
man näppeligen minnes den sådan, hvaraf
följden måste blifva, att Hästame utsvult*
ne komma att göra en långväga marche,
och derpå följande exercice, till säker olycka
för mången fattig Jordbrukare, som härifrån
kan komma att räkna sin undergång.
Fordom hade man under sådane förhållanden
åtminstone fördröjt mötet till Hösten, nu icke
mera sä, sedan man har en Statsförfattning
med ansvarige Rådgifvare, förpliktade att sjelfkrafde
påminna om Rikets rätt och bästa;
Kkatterne kunna sålunda vara desamma och
skillnaden i sättet att utkräfva dem, likväl betydligt
förändra deras egenskap af mera och
mindre tryckande; af mera och mindre utarmande.
Herr Grefve Mörner upprepar sä ofy
ta huru man blott för nöje skull klandrar,
att man snart skulle vara frestad att tro, det
han blott roar sig i förlitande på Svenska
Folkets godtrohet, då han anför, huru de skattg
skyldige fått erfara en ej obetydlig lindring
uti de af af ålder med Hemmanen följande besvär.
Om min klagan att Landet utarmas ge
-
Bil. till Ridd o. Ad, Pr. IV Band. 3
34
Den 5 Maji e. m.
oom ständigt okade 'katter enligt den adle Gref*
vens yttraodeär fullkomligen ogrundad, Olifver
en'riga som af Folket må atgöras o b besvaras;
dsn värde Talaren får förlåta att jag emedlertid
icke ännu anser mig öfverfygad, att
Sverige icke saknar ett på sanna grunder fo*
tadt Sratshushaliningssysteme och de 3 förenade
Utskottens hemställan i dfnoa del torde
väl gifva någon styrka åt min mening.
Den ädle Grefven bär sökt fritag* Mini-ä
stören ifrån all delaktighet i de åtgärder, sorn
vållat förvirringen i vårt penningeväsende. —
Då jag yttrat huru jag trodde, det Ministéren
kunnat afböja förblandningen af Rikets skuld
med landets mynt, i fall den dertill gjort nåi
got försök, så ansåg jsg mig ej behöfva befara,
att missförstås såsom hade jag dermed
menat den utsläppning af BancoSedlar, som
skedde i början af 1809 år» Riksdag för de
då oundvikelikelige krigsbehof; jag hade trodt
att man ännu ej bordt förglömma att Riksens
Ständer vid simma Riksdag beslöto, att 4
Millioner utaf krigskostnaderna skulle betäckas
med annuifeter, men att detta redan fattade
beslut upphäldes vid 18to års Riksdag 1
Öfebro, utan att Ministeren sökte att afvärja
det; och att sedermera vid 1812 års Riksdag
ytterligare tre och en half millioner R dr Banco
an vistes på RiksgäldsContoiret, som också
utbetaltes jemie lilla Creditivet och törskotterne
till Hamnstängnrngen, med tillsamman*
öfver en million eller tillhopa nära 9
millioner; och att Mmistéien till denna s.aff
-
Dtn 5 Maji J. m.
I
operation med de 3 och en half millionerne
ganska verksamt bidrog är allmänt bekant.
För att bedomina om Riksmyntets tillgripande
var så nödvändigt åberopar jag FinanceComiftéens
Betänkande* undertecknadt af Fem
Ministérens Ledamöter, och ibland dem äfven
af den adle Grefven sjelf. Det beter der om
dessa och dylika operationer
”Hvad
först beträlfar den hjelp, som Banken vid allmänna
vådor lemnat Staten och som Rikets
Ständer uppmanas att icke afhända sig j så
torde med skäl kunna anmärkas, att vid dessa
Financeoperationer en öfverdrifven men mindre
riktig hushåll ningsberäkning gådt i bredd med
det befallande behofet af biträde. Man har
velat bespara räntor, som hade tryckt Folket
med nya bördor, och derföre utgifvit myntsedlar
i stället för Statsskulds förbindelser.
Häruti ligger väsendteliga orsaken till
påföljande oredor, men derjemte ett väsenteligt
bevis, att annat hjelpemede! fanns, om
man velat begagnat det: ty omöjeligen kan
det inkastet godkännas, att sådane Statsobligationer
ej kunnat vid ifrågavarande tillfällen användas»
Den*värde Talarens fråga till mig hvarföre
jag icke då yttrade mig öfver detta ämne
besvaras med den uppriktiga bekännelsen,
att jag icke ansåg mig äga tillräckliga kunskaper
för att ingå i afhandling om de Financiella
åtgärderne;, att jag I8t2 icke yttrade
mig häröfver förklaras deraf att jag då
ännu hvar Embetsman, och att jag i min egenskap
af sådan icke tilltrodde mig att tilli*
Den 5 Maji f, mi
ka uppfylla pligterne såsom Riksdagsman.
Hvad den ädle Grefven uti samma ämne anför
rörande Discontcstastrophen torde äfven
kunna betraktas ifrån flere synpunkter, hvarigenom
mitt yttrande troligen ej skulle sakna
stöd; men om som den ädle Grefven påstår
Discontinrättningarne föllo till följd af felaktigheten
i sjelfva planen för dessa inrättningar
utan att den vådlige utsträckning de åt
sine företag kunde gifva genom Riksens Ständers
biträden och authorisationen af Assignationerneg
emottagande i uppbörden dertill bidrogo,
så skall det synai så mycket mer anmärkningsvärdt,
att Regeringen genom en formelig
proposition kunde föreslå Riksens Ständer denna
authorisation och ett stort Creditif för en så
felaktig inrättning, som CanalDisconten, och att
derpå villja bygga ett sådant luftslott sorn
Götha Canal.
Den ädle Grefven har med åberopande af
berättelserne vid hvarje Riksdag om hvad i
Rikets Styrelse sig tilldragit, äfvensom af
LandtbruksAcademiens års-berättelser sökt bevisa
obehörigheten af hvad som blifvit anfört
rörande Ministérens overksamhet. Bevisningen
har likväl stadnat vid blotta omnämnandet
af dessa offentliga handlingar. Jag delar
val ej med den ädle Grefven vissheten att deras
innehåll nu är i friskt minne, men om jag
blott får förmoda det, så tror jag mig lika
trygt som min värde motståndare utan att
derutur göra några anföranden inför denna
upplysta samling kunna påstå, att de för min
Den 5 Maji c. rn.
37
satts innehålla flere bevis än för den motsatta
meningen. Att Ministéren under en tiderymd af
J 3 år, och efter 5 Riksdagar också skulle
fått tillfälle att vara complette overksam, samt
endast sysselsätta sig med föredragning och
afgörande af befordringar, distinctioners utdelande,
Lustlägers sammandragande, enskiltas
ansökningar eller med ett ord blott couraata
mål låter icke heller tänka sig, då så många
vigtiga frågor i allmänna ämnen på Riksdagarne
blifvit väckte i form af önskningar, eller
i form af beslut till Regeringen öfverlemnade,
och som förr eller sednare nödvändigt
påkalladt någon slags åtgärdmen om utur
dessa Riksdagsberättelser afsöndras dylika mål
som mera bevisa för den enskilte Riksdagsi
mannens och för Riksens Ständers verksamhet
än för Ministerens, så lärer föga återstå
som skall komma att i betydlig mohn intyga
den verksamhet hvilken jag tagit mig friheten
bestrida.
Hvad den politiska delen af den ädle
Grefvens anmärkningar vidkommer så har jag
omsorgsfullt sökt undvika att vidröra den. Åren
1812 och »813, Conferencerne i Åbo inbegripne,
äro i Sveriges Häfder för märkbara
tidepunkter för att inför samtiden kunna fördomsfritt
och sanningsfullt behandlas, mina
tänkesätt härom äro icke alldeles obekanta, och
äfven jag torde kunna komma, att för en
framtida Historieskrifvare lämna några anteckningar
öfver dagens händelser under des^
sa märkvärdige åratal.
38
Den 22 Maji e. m,
Mycket vöre visserligen ännu för mig att
upptaga utur Herr Grefve A* G. Mörners vidlyftiga
antörande. hvaribland mången torde
förundra sig, att jag aldeles förbigår de mig
tillagde motiverne för mitt handlingssätt sorn
Riksdagsman; äfven som den framsuilte förmodan,
att mine kunskapskällor äro brochurer,
som den ädle Grefven stämplar såsom
föraktelige. Det var en tid då Herr Grefve
A. G. Mörner äfven intog en plats i Oppositionen
, Och jag har dervid aldrig betvlflat anledningarne
till dess yttrade tänkesätt; jag an.
ser mig också nu icke annorlunda böra besvara
den ädle Grefvens framställningar i dessa
delar emot mig. Jag har icke kunnat undgå,
att emot den adie Grefven anmärka huru
Grundlagen bör läsas till punkt; och jag ser
mig äfven i anledning af den ädle Grefven emot
mig rigtade anmärkningar, föranlåten erindra
om nödvändigheten att med mera nog-*
grannhet räkna till 13, emedan eljest ett
misstag så lätt kan äga rum vid tydningen af
en motståndares mening, då jag yttrar min
förmodan, att ingen lärer vilja åtaga sig bevisningen,
att Svenska Folket nu 1S23 befinner
sig uti ett bättre mera individuelt lyckligt
tillstånd än för 13 år sedan vid denna tid,
borde jag icke vänta mig att man i stället för
i31o, skulle upptaga den olyckliga ställningen
före och under revolutionen 1.S09, såsom
den jämförelsepunkt med närvarande tid, hvartill
jag hänvisat. Ert sådant uppsåtligt misstag
förtjenar ej att till vederläggning upptags®,
då hvar man vet att jag säkerligen me
-
Den 5 Maji e. m.
39
fs verksamt än den adle Grefven sjelf och än
de fl este af dess Colleger bidrog, att under
denna Fäderneslandets brydsamma ställning
frälsa det, som frälsas kunde; men det är likväl
påkostande att under sådane förhållanden,
genom en så uppenbar misstydning, blifva
framstäld såsom den der önskade fllbaka den
olyeks ställning för hv*ra afhjeipande jag
i min mohn efter yttersta förmåga bidragit,
och för hvars eviga af värjande jag kanske
just derföre med mera otålighet än andra
begär Styrelse- uppmärk s. mhetens fästande
vid Folkets fordringar, behof och tänkesätt.
Nio 2» >
Herr Hjerta, Guflof:
Jag vill ej deltaga i den strid, som upp^
kommit derom, huruvida Svenska Folket äger
en administration, liknande andra Grundlagsstyrde
Folks. Tiden afgör nog den tvisten. Jag
Anner åtminstone ej i Englands Constitution
någon Ministére; men jag finnér likväl en
Minister® i England. Folken finna sig behöfva;
Folken fordra; tiden medgifver och. — nya
former uppkomma, der de icke ännu finnas;
eller iakttagas och. utbildas,der de verkeiigen
finnas..
Jag vill ej heller yttra mig derom, huru'
tida vås administration varit så verksam^ sona
l
4Q
Den 5 Maji e. ml
man har rätt at£ fordra. Ibland hvarje Folk,
finnas i hvarje tid många anledningar, att, både
tro och misstro en verksam administrations
verkliga nytta för Samhället i sitt stora bela
betragtadt. Der Foikclassernes olikhet i bildning
och förmögenhet är betydlig, blifver of-:
ta en administration, sorn verksamt följer exem-:
pel från Folkslag af jemnare bildning, jemnale
fördeld förmögenhet, en skadlig administra-}
tion. Der folken äro öfvergående från gamla
despotiska former till nya, samhälliga; men
icke Folkundervisningen, eller ej en gång den
högre undervisningen, blifvit af dessa nya former
uppfattad j stå de under öfvergångstiden i
ett helt annat förhållande än det, hvari man
vanligen skådar dem. Man ser nemligen eljest
ynglingen utur undervisningsverket utgå,
med ädlare grundsattser än han sedan som undersåte
kan, i allmänna lifvet, följa; men då,
ser man återigen i första liderne, män, sorn
ynglingarne skulle vörda, om de lärde begripa
dem och följa om de kund® fatta samhällets
sanna fördelar. Under denna tid tvistar
ej allena den lefvande Samhällsandan med de
gamla formernes döda bokstaf, enligt tingens
vanliga ordning; utan samhällsContractets lefvande
bokstaf nödgas äfven strida emot de
döda formernes utlärde eller nyss inlärde anhängare.
Under ett sådant vacklande tillstånd,
är kanhända en overksam administration den
bästa, näst efter en fullkomligt ädel. Under
dess overksamhet blifva de endast till undersåtare
danade ynglingarne, såsom män bildade
till medborgare. Menskligt naturkraften, der
-
Den 5 Maji e, nt;
41
vid lemnad till sig sjelf, rättar då de misstag,
hvari man hade fallit, om magten förstått
att leda allt och att till allt anvisa behagliga
platser och sysselsättningar. I en sådan tid
uträttas föga, det är sannt; men den är ock
korrt, och i dess spår framträder en annan, en
tid, då den kraftfulla generationen, af egen
erfarenhet inser nödvändigheten af undervisningens
och Samhällsformernes öfverensstämmelse
i den stora uppfostringsanstalten, Staten;
och denna tid blifver då verkfamhetens tid,
den bättre tid, då frihetens värde icke mera
betviflas; ordningens bud icke missförstås; uppfostrans
och lagen goda anda, sprider enighetens
lugna kraft ibland lyckligare slägten.
Jag anser mig endast böra söka bestrida
den lära, som Herr Grefve Mörner framstäldt,
att Grundlagen icke bör blifva ett föremål för
allmänna undervisningen. Jag 6kulle likväl
kunna beskyllas för att glömma, att jag yttrar
mig till Svenska Riddersmän, örn jag dervid
skulle försöka, att öfvertala. Der hvarje hjerta
klappar för ett kärt Fosterland; der hvarje
tanka förenar begreppet om dess lycka, med
det om sanning, ordning, enighet; der hvarje
röst höjes till upplysningens och rättvisans
försvar, der behöfver man ej mycket orda, för
att af en hvar förstås; när man säger: ätt den
Grundlag forn majli befvärjas, bör och kännas. Men
så enkelt detta bevis är och så tillräckligt det
vore på detta rum, anser jag mig likväl böra
utbedja mig Ridderskapets och Adelns tålamod,
vid framställningen af ett bevisningssätt,
42
Den 5 Maji e. rrv.
sorn ehuru ovanligt, jag likväl tror mig borg
använda, emedan det kanske icke är öfverflödigt
lör allmänheten och efterkommande.
Jag ville derigenom bevisa nödvändigheten,
au Grundiagen rätt läses, och rätt förstas;
och Grefve Mörner, som gifvit mig anledning
att nu yttra mig, har älven gifvit mig det
kraftiga medel för detta bevis, sora jag nu går
att framställa, genom det sätt hvarpå Herr
Grefven sjelf i sitt anförande visat sig lära
och förstå Grundlagen Det tillhör Rodderska
pet och Adeln, att bedÖmma, om flydde tider»
härdelser öka eiler minska vigten af deG
ta bevis.
Grefve Mörn-r, sora säger i sitt yttrande:
”Då har man glömt hvad i §. i RegeringsFormoD
bjuder:” Läser denna §• sålunda;
”Konungen (Iger allena Jlyra Riket.”
Jng c!tr upp densamma och se! der står:
”Konungen tiger aliena styra Riket på det srltt denna
Rrge rings Fonn får e skrifverHvarken punct
eller komma finnes i danna mening. Hvar och,
en 8f o«s, hvarje Svensk man, vet och vill,
att dess Konung, enligt 9 V af denna vår be.
svurna Grundlag skall alhna beflnta, sedan ban
hört StatsRadet: hvar och en af oss vill åt
lyda
hvarje Konungens beslut, gom enligt 3S
för att blifva gällande, fordrar*, att en Stats^
Secreterare heflnter, att derföre inför folket ansvara.
Men ingen at oss lärer tro, att Konun
-
Den g Maji c. m.
43
gm tiger allena flyr a Riket, utan på det fatt Regeringsformen
föreskrifver. Och sannerligen
Carl Johan har aldrig glömt oeh kan aldrig
glömma, att Han allena på det sätt äger aft
styra Sveriges Rike, som Sverige» Regeringsform
föreskrifver. Det är således endast sättet
hvarpå Grefve Mörner läst 4 §., som jag till
dess menliga följder vill framställa, i fall det
vid andra Grundlagsparagrapher skulle af Kon.
ungens Rådgifvare användas.
Jag läser nemligen 10 §. Den lyder (se
Regeringsformen) läser jag ej denna §. till
punkt utan stadnar vid ordet förrättar har jag
endast dess föreskrift sålunda: (se nämnde §).
Då blifver icke Rikets allmänna Beredning hvad
den enligt Grundlagen bör vara. Bortglömd
eller icke nog aktad, blifver hon icke svarande
mot Grundlagens fordringar, utan endast
tillfredsställande enskildte personers pensionsbehof.
Jag läser 28 §. Den lyder: (Se RegeringsFormen)
stadnar jag här vid ordet utfärdar,
föreskrifver densamma endast följande:
(Se nämnde §.). Då förglömmes den förslagsrättigbet
och med detsamma den skyldighet,
att rätt upprätta Förslag, som för de inför Konungen
ansvarige Chefer för Embetsverk m. ni.
mäste bibehållas, om de skola kunna gagna
Konungen och landet.
jag läser 33 §. Den lyder: (Se RegeringsFormen),
, läser jag nu endast till och med or
-
44
Den 5 Maji e, rn.
den yttra jig, skulle denna §. blott bjuda: (Se
nämnde §) och då förglömdes en af folkets
billigaste fordringar; den nemligen, att i Statens
Embetsman se personer kände för skicklighet
och förtjenst.
*
Jag läser 37 §■ Den lyder; (Se Reger.
Form ) om man nu 6å hastade vid Grundlagens
läsning, att man stadnade vid ordet: män;
kunde det ju i framtiden inträffa, att man, då
kanske mera än nu invand, att kallt tolka ef-’
ter döda ord en hos Folket lefvande Grundlag,
ansåg att meningen endast vore, att vid
Adelskaps utdelande det var förbjudit, att dertill
upphöja Qvinnor} ock att dessa stora egenskaper,
som förr prydt Sveriges Adel icke
skulle behöfva uppmuntras eller belönas.
Jag läser 64 §. Den lyder: (Se Reger.
Form) flyttar jag här punkten till ordet difpofition;
och glömmer bort Ständers pröfning
och den upprättade Staten-, då först fattar jag
möjligheten, att ämnen för StatsUtskottets
handläggning, enligt 30 §. Riksdagsordningen,
behöfva öfverflyttas till ConstitutionsUtskottets
behandling, enligt 29 §. samma lag.
Jag läser 75 §• Den lyder: (Se Reger.
Form) slutar jag här vid ordet Deputerade} låter
den olagligheten tänka sig, att dessa Depu
terade
icke skulle vara genom val uttagne af
de verkliga RiksStändtn, utan godtyckligt kallades,
af t. ex. Landähöfdingar, Consistorier och
Borgmästare, till cn del bland löatagande Em
-
Ben 5 Maji e, m.
betsmän; hvilket kunde blifva ett ingrepp i
Svenska Folkets urgamla rätt, att sig beskatta,
sorn 57 §. RegeringsFormen bevarar.
Genom samma läsninggsätt, finner man att
om sista momentet af 43 §. RegeringsFormen
förgätes, skulle man misskänna denna §. tydeliga
syftning, att en Svensk Konung, som går
i fält, eller till aflägsnare inrikes orter reser,
bör medhafva minst 3 StatsRåd och vederbörande
StatsSecreterare, samt höra dem i de
mål, Konungen då sjelf afgör. Måtte man ej
i en framtid, så läsa den! ett krig, eller en
resa, skulle då återgifva det Grundlagsstyrda
Svenska Folket en Konung, beslutande och
befallande, förutan ansvarige Rådgifvare och
Contrasignenter.
Men om man finnér, att alla dessa §. §.
äro direct vigtiga för Folket, och således endast
indirect för Konungen, skall man med förundran
skåda, att äfven sådane finnas, som
genom en dylik felagtig läsning, skulle blifva
direct skadlige för Konungen.
8 §. RegeringsFormen skulle derigenom
blifva ett medel till en fullkomlig Oligarchi,
om man ansåg sig tillräckligt underrättad genom
läsning till och med orden: håras bör: då
skulle Konungens i 9 §■ förbehållna rätt, att
allena besluta, helt och hållit upphäfvas. Och
ingen Svensk man skulle utan häpnad se en
punkt på detta ställe af en ibland Grundlagens
vigtigaste meningar.
46
Den 5 Maji e, m,
Så har jag nu bjudit till, att enkelt och
tydligt visa nödvändigheten, att Grundlagen
rätt läses, till punkt iäses och rätt förstås samt
tillämpas. Måtta det hafva lyckats mig! måtte
Ridderskapet och Adelil derigenom hafva funnit
huru vigtigt det är, att den åtminstone läses
vid dessa högre läroverk, hvarifrån Statens
Embetsman och Konungens Råd, skola framdeles
utgå, samt att den bör läras, redan under
den tid, då ynglingen, med ren och obekymrad
ifver omfattar allt, som tillhör ett
kärt Fosterland och älskade medborgare!
N:o 3;
Friherre Wrangel, Henning:
Den misstanka som i allmänhet träffar dem,
som klandra Regeringens åtgärder att de villja
resa Jig på andras jall, torde ej alltid vara grun?
dad; jag är förvissad att ingen vältänkande
Svensk ledes af denna driffjäder vid sina handlingar,
utan fast mer af sannt nit för det allmänna
bästa; i följd af denna min öfvertygelse,
anser jag sora en skyldighet, att vid de
anmärkningar, som göras mot Konungens Rådgifvare,
eller Ministrar, man nyttjar det språk,
som tydligt uttrycker tankan, och utreder saken,
utan att med afsigt såra personen; derigenom
vinnes äfven den dubbla förmån, att
kunna anmärka, det jelaktiga och göra rättvifa åt
det JörtjenJlfulla.
Den 5 Maji e, m.
47
Under detta Riksmöte finnas bland oss
de, sora o'örstäidi yttrat sig mot Mintstéren.
jag har hittills trodt att mitt omdömme i afseende
pa des^a yttranden varit öfverflödigt,
men nu säger mig min inre öfvertygelse, att
jag ä‘ven bör bidraga till att motverka den opinion.
som Herr Grefva Mörners och Herr Danekvardis
anföranden atd. i7--de April tyckas vilja
b reda; nemligen att alia Regeringens åtgärder
i flere år burit stämpeln af den högsta
fullkomlighet och mediört den största lycka
för landet*
Konungens Rådgifvare synas ej villja underkasta
sig deli moraliska ansvarighet, hvartill
Folkets ombud, enligt Constitutionen, anse
dem förpliktade. Denna ansvarighet kan
äfven enligt Constifutionens bokstafliga innehåll
tyckas vara mycket begränsad, men den
existerar ändock och dess vidare utveckling
skulle förmohnligt undanrödja den öfverdrifna
tvist, som intagit dess ställe.
Innan jag går att vidare omnämna da
misstag, som enligt min tanka i ofvannämnde
anföranden af den i7:de April blifvit gjorde,
så torde det ej vara ur sin ordning att nämna
ett ord om en Ministéres rättigheter och
skyldigheter. De förra anser jag till en del
bestå uti den förmån att få deltaga i Representanternas
öfverläggningar, och derigenom vara
i tillfälle att genast försvara sig emot opo*
sitonens anfall, och fitlfvt få tala till sitt försvar,
De sednare bestå, dels uti afgifvande af
Den 5 Maji e. m.
råd, grundade på Constitutionens ordalydelse
och ett i grund af dessa råd conseqvent förhållande,
och dels uti den moraliska pligten,
att med allvarlig föresats enligt bästa öfvertygelse
såsom Representant framlägga antingen
directe eller indirecte de planer som för landet
kunna vara nyttigast — hvem borde väl
också kunna bättre inse och bedömma ställningen,
bristerna och botemedlen än den
som genom en upphöjd plats är i tillfälle, att
från differenta authoriteter inhämta upplysningar?
Hvad sorn icke lagligen är en skyldighet
bör befallas af Fäderneslands-känslan.
En Constitutionel Konung och en välsinnad Regering
böra aldrig kunna beklaga sig öfver
den skiljemur, som Nationens Representanter
önska att uppresa, mellan dessa båda magter;
ty endast den kan hindra Statens olyckor och
fall.' Att undandölja Folkets klagan, kan ej
tjena till något, om man ej söker att bota den
orsak, hvilken jöranledt densamme j ändamålet vinnes
bäst då Konungen med förtroende till Fol-'
kets Representanter hörer och icke förkastar deras
önskan. Är Nationen nöjd med Ministéren
bör den bibehållas, i motsatt fall bör den lemna
rum för en ny.
Grefve Mörner yttrar bland annat, att
Svenska Menighetens önskan och tänkesätt är
att heldre styras af en Konung, än af Embetsmän:
ja visserligen dä denna Konung är
Constitutionel, och äger ansvarige Embetsman,
tå valde3 att de tillika äro patriotiska och
verk
-
Den 5 Maji e. m,
49
veikiarama Medborgare. Enligt hvad förut
är nämdt om deras rätt, att deltaga i Lagstiltande
magten , äga de tillfälle till utöfvande af
dessa medborgerliga dygder, den, sorn åtager
sig att vara Rådgifvare bör framför allt, äga
Sin egen öfver y geise, och fritt yrka denna
öfvertygelse, utan afseende på förmodad underlägsenhet
i snille, ty j motsatt talj förvandlas
den Cons itutionella förmen, till magtägande
hos en enda person. Min mening är ej
att framställa begångna misstag såsom straffbara,
men alla böra vara ense om att de böra
klandras till vinnande af upplysning.
Jag kan ej dela tankan om vådan af undervisning
i Grundlagen vid allmänna Läroverken.
Utaf samma skäl skulle det vara
vanskHgt att låta Lagen i allmänhet utgöra ett
ämne för studierna.
Man kan väl ej betrakta Grundlagen sorn
étt tjsnstgöringsReglemente, utan snarare sorn
ett föremål för ständig granskning, i synnerhet
sorn den upphöjer själen genom bekräftelsen
på, att vi ärö frie medborgare och ej
slafviska verktyg: för öfrigt bör den lärare,
sorn antages vid ett publikt Läroverk vara så
känd till sin person, att han ej bör kunna
na misstänkas att vilja störa det allmänna
lugnet.
f>et är ej nog att man äger kunskaper i
Bil, till Ridd, ö, Ad, Pr, IV Bind. 4
t
r
50 Ben Maji e. m.
Historien, raan bör äfven kunna tillämpa dem,
och det sker enligt min tanka bäst genom
jemnförelsen mellan och hänförande till Grundlagen
under en skicklig Lärares ledning. Då
jag förbigår med tystnad en stor del af Grefve
Mörners anmärkningar, dels till undvikande
af vidlyftighet, dels af föresatts att icke
tala för att blott klandra, så ban jag ändå ej
lemna obemärkt den del, som rör det öfverflödiga
antalet af våra Embetsman, och hvilket
påstås vara en nödvändig följd af Civilisation
och en förökad folkmängd. Om civilisationen
deri har någon del, så bevisas blott
att den är högst ensidig och ofullkomlig, då
den beröfvar i ett, hvad den gifver i ett annat
förmågan nemligen: att genom de enklaste
medel komma till det insedda ändamålet.
Hvad åter en ökad folkmängd angår,
så behöfver man blott göra en jemförelse med
den tiden då vi ägde Finland, Liffland in. m.
och de Embetsmän vi då underhöllo. Det
försvar som göres emot påståendet att Skatterna
jemtll okas, kan jag för min del icke gilla,
ty genom prisernas fallande i jemförelse med
priserna då skatterna beviljades, måste man
nu använda dubbelt så mycket varor till försäljning,
för att kunna fylla den bifallna Bevillningssumman.
Detta är en Arithmetisk sanning,
som ej kan bestridas. I allmänhet kan
äfven anmärkning äga rum i anseende till medel,
som förskottsvis begagnas utan Ständers
hörande, och blir det alltid ett fel, att på
sådant sätt anticipera på framtiden.
Den 5 Maji e, ml
51
Det felaktiga prohibitivsysteme som 1815
och 1818 antogs hade kunnat af Regeringens
Ledamöter inskränkas, om ej aldeles förekommas,
derest de begagnat sin Representativa rättighet;
för att upplysa om det rätta; i stället
understöddes prohitiva planen och några få
Individer hafva vunnit på de öfriges bekostnad.
Jag slutar med den önskan att vi må fini
na Ministéren vara en skyddsgifvande magt,
rik på moralisk inflytelse i bemödandet att för
Konungen framlägga Nationens önskningar,
snarare än en magt, som verkar efter egna
ensidiga åsigter. 1 detta fall skall aldrig har.
monien komma att störa6 mellan Folkets Representanter
och Regeringen.
N:0 4.'
Grefve v an Schwerin, Fredric Bogislans:
Uti Hans Hans Excellence Herr Grefve
Mörners anförande af den I7:de sistlidne April,
har jag tyckt mig finna en Styrelsetheorie
uppställd, som förekommer mig något olik
den Styrelsetheorie, hvartill Constitutionens
stadgander synas mig otvungit leda. Af min
pligtkänsla känner jag mig manad att derpå
fästa andras uppmärksamhet, och då jag anser
den, Riksdagsmannen tilldelade, rättigheten
att fritt tala och utlåta sig, innebära skyldigheten
att göra det inom det Stånd hvaraf han
Den 5 Maji e. m.
är medlem, så finner jag mig i nödvändighet ätf
vördsammast anhålla det Ridderskapet och Adeln
täcke6 åt mitt afgifvände anförande, förhåna
ett rum i sitt Frotocoli.
Herr GrefVens sattser uppställas sålunda:
Konungen äger att aUena Riket styra:
Konungen är dervid endast förbunden att
inhämta underrättelse och råd af ett StatsRåd.
Konungen är förbehållit att allena besluta*
ehuru dess Rådgifvare blifvit ovillkorligen
förbundne att sina meningar yttra och förklara;
Svenska
menighetens önskan och tänkesätt,
som alltid helldre skall styras af en
Konung ätl af hvilka Embetsman som hälst,
instämmer med desse Grundlagens stadgandet).
Hvar och ert af dessa satser* betraktad
för sig är visserligen rigtig; men vid deras
sammmanstålloing torde kunna anmärkas att
vid den första: ”Konungen äger att allena Riket
styra,” icke olämpligen hade bordt tillägg
gas ordfn: ”på det sätt denna Regeringsform
föreskrifver. och att till den tredje, hämtad ur
Regeringsformens 9 de § hade kunnat fogas de
i samma §. befintlige orden:” För rådslagen
skola StatsRådets Ledamöter vara ansvarige.
Af ofvanberörde uppställning af satserriai
föijer i Herr Grefvens tanka:
Den 5 Maji e. m.
53
Att mellan en Svensk Rådgifvsres ali g—,
ganden och emelin Engelska och Franska
Idinistrars ingen liket finnes}
Att blott för beqvämlighetens och Korrthetens
skit 1 benämningen af Ministrar bör
kunna tilläggas Svenske Rådgifvare, anseende*
Herr Grefven i detta afseende sådant hvaf*
ken iör olän;pligt eller inconstituiionelt.
Att man likväl icke bör af Svenske Rådgifvare
begära hvad sorn i andra Constitutioneila
Länder fordras af dem sorn inbegripas
under titel af Ministrar, emedan sådant vöre
att hos de förre förutsätta en verkningsförmåga,
utöfver den af Lagen utstakade gräns.
Herr Grefven slutar vidare: att när den
Konung sorn äger att allena styra Riket, är
Carl Joha,n
så blir det icke allenast förlåt
ligt
utan äfven pligtenligf, om Rådgifvaren vid
yttrandet af sina meningar misstror sina egna
insigter;
Om han, vördande ett fattadt beslut, hvars
rigtighet han till. äfyentyrs ej genast insett^
icke derföre anser sig hafva förlorat förtroendet
eller varit onyttig.
Om han, derföre att hane mening icke
blifvit gällande, ännu icke anser sig förbunden;
att lemna sin plats.
Herr Grefven menar att om man besinnar
54
Ben 5 Maji c. m,
Huru de fleste ämnen kunna under olika
synpunkter betraktas;
Huru uti många fall grunderna för omdömet
äfven i theorien äro oafgjorda;
Huru den tanken, att vid afgifvandet af ett
enkelt råd, ett afgörande steg skulle följa
många gånger skulle hindra eller aflägsna invändningar
som annars kunna göras, ehuru de
möjligtvis icke åstadkomma någon förändring
i beslutet, likväl tjent att utreda och närmare
bestämma begreppen;
Huru genom täta ombyten af Embetsmän ,
menliga följder för ärendernas gång ofelbart
skulle uppstå;
Så torde man lätt inse:
Att den Lära, hvars olägenheter Herr Grefven
blott i korrthet vidrört, endast i dessa
sällsynta och vigtiga fall kan vara lämpelig,
då Statens välfärd eller Lagens helgd kan vara
i fråga, samt att den nuans, som 9:de §.
i Regeringsformen innehåller, också utmärker
att sådan varit Lagstiftarens afsigt.
Herr Grefven anger sliUeligen en annan
tydning icke heller hafva några förmåner för
andra än dem som med otålighet tro sig vaxa
bortskymda af personer hvars platser, de
må hända med skäl, förmoda sig bättre kunna
uppfylla»
Dea 5 Maji e. ra.
Jag anmäler mig såsom den der tror, att i
det hela en annan tydning bör gifvas åt Regeringsformens
stadganden för Styrelsetheorien,
än den sorn den värde Talaren anser varaden
rätta, utan likväl att jag derföre skulle vilja
vara ansedd såsom den der efterlängtade att
hädanefter blifva mindre bortskymd än hitintills.
Om en sådan tro någon gång varit fattad
om min ringa person under 1815 års Riksdag
så torde orsaken dertill vara den, att jag
kom att säga att nya idéer icke kunna lefva
utan genom nya organer. Jag erkänner villigt
att jag sedan den tiden ägt tillfälle öfvertyga
mig att denna sats är alltför absolut. Idéerna
som jag har funnit, verka icke mindre
mäktigpåorganernaänorganerna på idéerna. Det
tadel som RiketsStänder fått uppbära för det att
de någon gång genom framställda och mindre väl
beräknade önskningar rubbat den lugna åsigten
af hvad som till Riket sannskylldiga nytta länder,
har medfört den verkan, att man vid denna
Riksdag ser Riksdagsmännen ådagalägga ett nit
och en arbetsifver, synbarligen lifvade af den
önskan att hädanefter blifva mindre tadlade,
samt att afböja tlen opinionen att de kunde
linna sig handlöst lemnade. Den öppenhet
hvarmed de, hvilka framställt tvekan och farhågor,
blifvit besvarade; omsorgen att sätta
allmänheten i tillfälle att sjelfständigt döma;
<)o § fortfarande liggande bland öfrige handlingar;
allt detta vitsordar huru, under skydd af rättigheten
att fritt tala och utlåta sig; nya idéer
56
Den 5 jgaji c, m.
kunna bryta sig väg till organerna, och later
ana möjligheten af en menlös t;d, då idéer och
orgaoer fullkomligen skola motsvara hvarandra.
Att om mig må kunna säga0, att jag t
min mån medverkat derhän har städse utgjort
enda målet för min ärelystnad, det utgör allena
skälet hvarföre jag i dag anhållit om
©idet.
Jag önskar vara så korrt sorn möjligt och
får jag derföre genast uppgifva den tanka jag
hyser, att det är ordet allena, som förekommer
i Regeringsformens 4;de och 9tde <5 hvilket
utgör orsaken till den oss emellan rådande
olikhet j åsigter af en Svensk Rådgifvares politisks
caracter.
Tänkarn oss ordet alhna: såsom borta, huru
lyder dåden Styrelsetheorie, som Grundlagen
uppställer.
”Konungen äger att styra Riket på det
sätt denna Regeringsform föreskriiver;” §. 4.
Uti StatsRådet late Konungen sig föredragas
och afgöre ban der alla Regeringsärender,
utom de Minisierielle- och CommardOmål; §.
7. Uti alla mål som hos Konungen i StatsRådet
förekomma skall Protpcpll förås; §. 9.
Alla från Konungen utgående expeditioneroch
befallningar, utom i Commandomål, skola för
att blifva gällande, contrasigneras af den föredragande;
§. 38- Konungen kalle till Rådgifvare
, kunnige, erfarna, redlige och allmänt
Den 5 Maji e, m.
57
aktade män; §. 4; desse Rådgifvare äro ovillkorligen
förbundne att sine meningar till Protocollet
yttra och förklara; de äro för sina
rådslag ansvarige; §. 9. Vare dock Konungen
förbehållit, att, utan afseende på de af
Rådgifvarne yttrade meningar sina beslut fat—
ta; 9. Skulle Konungen besluta något, sorn
vore stridande mot Regeringsformen, vare det
föredragandes rättighet och pligt att sin contrasignation
derå vägra, samt nedlägge han i
följe deraf sitt embete; §. 38.
Jag frågar om desse stadganden för Styrelsetheorien,
sådana som jag dem här sammanfört
äro stridande mot Constitutionens anda?
Om Styrelsebeslut skulle fattas, icke enliga
med Regeringsformens föreskrifter; om
pågon grund, skulle finnas för den förmodan
att vid bestämmandet af hvad Regeringsformens
107 §. kallar allmänna mått och steg,
Rikets sannskyldiga nytta icke blifvit iakttagen,
så frågar jag, då Lagstiftaren så försigtigt
anordnadt allt, att underrättelser och råd
aldrig skulle saknas; att öfverraskning skulle
förebyggas, om ansvar derföre inför Gud och
menniskor kan falla på andra än på de Rådgifvare
eller Ministrar, hvilka ägde att med
underrättelser och råd biträda, och hvilka ägde
att gjelfkrafde påminna om Rikets rätt och
bästa.
Om det måste medgifva® att ordet allena
hade kunnat uteslutas ur Regeringsformens 4
och rpde §. utan att derföre någon rubbning
Den 5 Maji e. m,
skett i Lagstiftarens framställning af den Con-*
stitutionella Konungens rättigheter, så återstår
att undersöka hvarföre ordet allena blifvit af
Lagstiftaren nyttjadt.
Ordet altena styrande Konung, nyttjadt i
1809 års RegeringsForm, uttrycker motsattsen
af en styrelseform, som erfarenheten lärt att
ogilla, likasom ordet enväldigt regerande Konung
i 1680 års Riksdagsbeslut, enligt den tidens
begrepp, skulle uttrycka motsattsen af
det aristocratiska väldet, som under FörmyndareRegeringen
blifvit så förhatligt. Bruket
af ordet allena har uti vår RegeringsForm en
historisk upprinnelse, likasom de uti ingressen
till ansvarighetslagen nyttjade ordalag MKon-t
ungens rådgifvare skola endast råd gifva, men
ej jemte honom regera." Det är lätt att finna
att dessa ordalag ingalunda behöfdes för att
tydliggöra Lagstiftarens afsigt. Hvarföre nytjades
de? de nyttjades för att tillfredsställa opinionens
fordran: för att skingra farhågorna
hos dem som ägde att bifalla eller afslå RegeringsFormen,
och som mindes de förflutna
tiderna. Det finns ingen RegeringsForm, ingen
Charta, intet, emellan lydande och befallande
slutit contract, som icke bär sporr dertill att
det blifvit affattadt eller slutit under yttre tvingande
omständigheter och att vid valet af ordalagen
afseende behöft göras på beskaffenheten
af de för ögonblicket rådande känslor.
Skulle inga andra skäl för nödvändighet?
ten att vid de högre Läroverken läsa öfver
Dm 5 Maji c, m.
50
Grundlagen godkännas, så utgör det historiska
förhållandet, eller förklaringen af Grundlagens
bud genom tidsbegreppens inverkan pä
desamma, ett tillfyllestgörande skäl derföre.
Skulle farhågan för Professorns möjliga misstag
i tolkningen, kunna rättfärdiga ynglingens
okunnighet om de Grundlagars beskaffenhet
som han mäste lofva att med lif och blod försvara,
så borde ej heller husfadern eller matmodern
få läsa Bibeln för sina barn och sitt
husfolk.
1809 års Lagstiftare och 1809 års Folk
ville ej att Constitutionen skulle framställa
Sveriges Konung såsom en Collegii President,
som kan öfverröstas af sina bisittare; man ansåg
Konungen icke böra pregidiskt bindas till
6ina styrelsebeslut, på sätt som han blef det i
följd af 1720 ärs RegeringsForm. Men man
ansåg honom icke heller böra vilja utöfva den
godtyckliga magt som 1789 års säkerhetsact
medgaf. Midt emellan ligger detta moraliska
band, hvars behof, hvilken dödlig som helst
frivilligt erkänner; detta band som icke binder
viljan eller den moraliska friheten, men som
genom iagttagande af föreskrifne förmer, och
genom den åt sjelfvalda rådgifvare tillerkända
rättigheten och skyldigheten, att också verka
såsom moraliska krafter, mot irringar skyddar
den aliena styrande, den allena beslutande.
Lagstiftarne förklara icke de ord, som de
nyttja; de förutsätta hos efterkommande den
iolkningsiörmåga som deras tid ägde. 1680
6r
Den 5 Maji e, m.
års Stander ansågo sig icke behöfva säga atf
de med en enväldigt regerande Konung icke
förstodo en sjelfherrskande Konung; 1720 års
Lagstiftare icke att Sveriges Konung genom
deras Regeringsform skulle juridiskt bindas
och de af 1899 års Lagstiftare, hvilka ännu
lefva, anse sig visserligen icke genom tillägget
af allena styrande och beslutande Konung
hafva uttryckt någon annan tanka än den af
ten moraliskt frihandlande Konung, som tillåter
sina sjelfvalda Rådgifvare att såsom moraliska
krafter verka uppå hans beslut, och som tillätes*
det så mycket helldre, sorn de; kommer
på hans moralisk? ansvar inför Gud och hi-?
storien att de äga den kunnighet, den redlighet,
den erfarenhet och ds grundade anspråk
på allmän aktning som Grundlagen förutsätter»
Annan verkningsförmåga än den sorn Grundlagen
tillerkänner dtn Svenska rådgifvaren utöfvar
icke heller hvarken Presidenten uti Franska
StatsRådet eller Engelska SkattkammareCanzleren.
Såsom Konungen i Sverige allena
styrer och beslutar, så styra och besluta allena,
både Konungen i. Frankrike och Konungen i,
Stora Britannien.
Jsg vågar derföre tro att det är ordet ellena
, tagit i en annaa bemärkelse än Lagstiftaren
velat gifvat åt detta ord, sorn föranledt
den värde Talaren tili antagande af den opinion
att Svenska Ministrars eller Rådgifvaree,
kall består uti att afgifva så kallade enkla råd,
eller råd för tillfället, utan beständig hänsigt
på hvad Rikets rätt och bästa kan fordra; och.
Den 5 Maji e. m.
söra föranledt honom alt tro att Svenska Ministrar,
kallade till sina Embeien för att biträda
med underrättelser och råd, skulle handla
pligtenlig!, om de misstrodde sin förmåga
au biträda med underrättelser och råd, derföre
att Konungen är Cari Juhan.
Jag hemställer till den värde talarens be^-  pröfvande om icke följden af en sådan sjelfförsakelse
lära, om den vunne burskap skulle
bl ifva j att hvarje på Sveriges thron uppstigande
Konung skulle synas sina Ministrar en Cari
Johan, och hvarje Carl Johan synas dem étt öfVermenskligt
väsen,
Det torde ej behöfva vidlyftigt bevisas
att titeln af Ministrar, tillagd Konungen i Sveriges
rådgifvare, icke under något hänseende
kan kallas olämplig eller inconstitufionel. Det
gifvas ord antagne från främmande tungomål,
som icke kunna öfversättas emedan de, öfversätta
efter ordalydelsen skulle väcka ett annat
begrepp, än det man ville dervid fästa. Bland
dessa är ordet Minister. I senare tider först
har det blifvit öfversatt med ordet Rådgifvare.
Rådgifvare, eller Konungens män, benämdes
redan i Carl den Störes tid för Ministeriales.
De motsvarade den i vår gamla Historia
förekommande benämning af handgängna män.
De voro till rangen under de fria männen ända
lill dess att folkens anspråk på vishet i
Styrelse stegrades derhän, att ansvarighet mot
nationernas fordringar förenades med deras
kåll. Sedan den tiden hafva alltid Ministrar
-
62
Drn J Maji e. m.
ne ansett sig såsom ansvarige inför de nationer,
hvilkas öden af deras rådslag bestämdes.
De som icke gjordt det höra till undantagen.
Ludvig den XIV:des och Fredric den II:s Ministrar
ansågo sig likaså ansvarige inför hedrens
Grundlag, som Ministrarne uti constitutionella
Stater anse sig ansvarige i kraft af Chartor och
RegeringsFormer. Framtiden kommer att visa
hvilketdera slag af ministeriel ansvarighet, skall
för Konungame och Folkslagen medföra de
nyttigaste verkningarne, då det är lätt att finna
att den juridiska ansvarigheten helt och
hållit bestämmes af deråt begrepp om hedrens
Grundlag, hvilka det tillhör att mot Ministrarne
tillämpa de juridiska ansvarighetslagarna.
Om den värde talarens redovisning för
de åsigter, som bestämdt en del af allmänna
åtgärderne under den förflutna tiden, har jag
icke stort att säga. Herr Friherre Anckar.
6värds yttrade tankar om en del utaf dem vittnar
att hvar sak har två sidor. Andra synas
mig vara af den beskaffenhet att de vid en
förnyad läsning, och utan främmande åtgärd,
torde framställa sig under en ny dager. Men
hvad ÖitersjöCompagniet beträffar, så får jag
nämna, att om jemväl detta försök skulle vitt ■
na om Regeringens uppmärksamhet att följa
sakernas omvexlingar och om dess bemödande
att göra öfvergången så lindrig som möjligt,
så blefve mig vetteriigen hvarken Ständerna
eller allmänheten derom underrättade- Sådant
som projectet af enskild man framställdes, nemligen
under vilkor att natioen skulle med en
Dea 5 Maji c. m.
6?
million R:dr i Silfver tagne ur Bankens hvalf,
ingå i Bolaget, kunde Ständerne så mycket
mindre lyssna till projectet, som Götha Canal
Bolaget påkallade deras odelade uppmärk-;
samhet.
Nio 5-
Grefve Porfe, Carl Henric:
Hans Excellence Herr Grefve Adolph Göran
Mörners yttrande till Höglofl. Ridderskapets
och Adelr.s Protocoll af den 17 sistledne
April är af den natur och har vunnit den offentlighet
genom ett af de mäst lästa här utkommande
Dagbladen, att jag såsom Riksdagsman
anser mig skyldig äfven uppträda, för
att bidraga till undanrödjandet af den förvillelse
i allmänhetens omdöme, sorn lätteligen
skulle kunna uppkomma af framställningar,
hvilka äga auctoritet utaf en Regerings-Ledarnot.
Historien utkräfver nog sin rätt och man
behöfver ej frukta, att en Ministéres loftal öfver
sig sjelf, blir den källa ifrån hvilken häfdatecknaren
inför en efterverld hämtar grunderne
till bifall eller tadel; men inom det
constitutionella samhället är samtiden redan
efterverld och det är vigtigt, att Folket lär
känna den Ministcre, som vid Thronens sida
har det dyrbara kall sig anförtrodt att ansva;
ra för ledningen af dess öden.
u
Den 5 Majt e, m.
Y. rande rättens närvarande inskränkning
i vårt Fädernesland belriar Ministéren från obehaget,
att af den enskildie medborgarens
anmärkning, kallas till återhåll, om han under
målningen af sina storverk, i djerf utflygt,
förvirrar sig inpå digtens områden.
Det bör ej förundra att föreläsningarne öfver
våra Grundlagar vid Universiteterne af
Herr Grefve Mörner ogillas, enär Herr Grefven
sjelf nu synes vilja gifva dem en annat!
tydning, än den Herr Grefven år 1809 med
så stort berömvärdt nit sökte utsprida och tor
alltid befästa. Såsom ledamot af ConstitutionsUtskottet
yttrade Grefve A. G. Mörner sig ofta
på ett sätt, som icke var tvetydigt rörande
Konungamagtens gränsor och Regeringens Ledamöters
både moraliska och juridiska ansvarighet.
Såsom StatsRåd yrkar Herr Grefve Mörner
nu att inan af Confeillens Ledamöter icke bör
fordra en verkningsförmåga forn går utöfver dtnaf
Lagen utfiakade gräns, och till stöd för denna
mening åberopar Herr Grefven 4 §• af Re geringsFormen
på ett sätt som förändrar hela
Constitutionens anda. Konungen ager allena [lyra
Riket, säger Herr Grefve Mörner i stället för
att der står, om man läser till koma, Konungen
äger allena styra Riket på det sätt denna Regeringsform
föreskri/ver. Svenska menighetens
önskan och tänkesätt rörande den Dgbundna
friheten, kan oagtadt Herr Grefve Mörner!
Den 5 Maji e. tn.
förklaring, aldrig blifva tvetydig. Ännu mitiJ
dre torde det blifva möjligt att inom detta
rum förvilla begreppen derom. Vi hafva alla
ifrån urminnes tider insupit denna frihetskänsla
med modersmjölken och mart skall lika litet
kunna lyckis att qväfva den, som att beröfva
oss den afsky för främmande ok, som alla Sven*
skar lått i arf af sina Förfäder,
Herr Grefve Mörner säger: att man Jkatl
betänka hvilka följderna Jkidle blifva af den läran,
att en Ledamot af StatsRådet fnille lemna fin plati
derföre att hans mening icke blijver gällande. Jag skulle
tro, att man snarare må betänka vådan af den
möjlighet, hvilken Herr Grefve Mörners förklaring
gifvit någon anledning förmoda, nemligen
att det skulle kunna finnas i Sverige ett
StatsRåd, som af ren vördnad, hvarken vågade
äga eller yttra någon bestämd mening. Ett
sådant förhållande vore föga öfverensstämmande
hvarken med landets intresse eller med
den grundsatts, hval» rigtighet den ädle Grefven
i samma förklaring erkänner, att det är
hederns lag som för Embetsmannen måste blifva
både driffjäder och belöning; att det är denna
sorn i en monarkisk Stat i synnerhet utgör
lifsprincipen.
Det är bedröfligt, att Folkets Representanter,
då de efter fem års skiljsmässa åter
sammanträda, finna sig i saknad afall ledning
från Styrelsen för sina magtpåliggande goro
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band, f
61
Den 5 Maji e, m,
rnål, och att erfara det denna långa tidrymd
fruktlöst fått, i ordets egent iva bemärkelse j
stryka tram, utan att af Ministéren hafva blifvit
begagnad till grundlig och fullständig utarbetning
af de förslagen, som oundvikligt krafdes
för att rädda den rin^a återstoden af Fol*
Ijtets välmåga och grundlägga ett bättre sakernas
skick. Det ät sant, man kan förebrå
Minis.'éren samma liknöjdhet och enahanda oVerksamhet
vid i8jj och iSr? årens Riksdagar;
men desse Riksmöten påkallades af utomordentliga
händelser ock kunde i så måtto
så om oväntade urskulda Minis éren om. d n
visade sig oberedd; men när Riks ns Ständer
under hela den länga mellantiden sedan tgl 8
ej sammankallades, o-^gtadt Fo!1 et* ställning
med hvarje dag Förvärrades, så upps od i hela
landet den naturliga tanken, att Mmistéreti
trodde sig behöfva detta långa rådrum och
verkligen använda det, för att i grund undersöka
belägenheten och uppgifva de tjenligaste
botemedlen. Man var så mycket mer berättigad
till denna föreställning, som mati redan
för 3 år sedan såg en Comité a! Konungen förordnas,
utgjord till större delen af hans Minister
med tydlig föreskrift att i hela sid vidi
upplösa detta probleme.
Med bedröfvelse se vt ose svikne i våra
förhoppningar; ingen enda proposition har
blifvit till Ständerna öfvet leornad, som visar oss
Möjligheten att återställa stadga i penninaeväsendet
och ordning i Creditförhållnderne,
©eh att genom båttre grunder för Systemet af
Den 5 Maji e. ni.
67
våra våra Hushållsförfattningar återföra Välmågan
och lifva industrien. Såsom enskildt» ledamöter
af detta Hus har Ministrame lika litet
gjort några framställningar i dessa ämnen,
sorn kunnat tjena Ständerne till vägledning.
I stället ha vi endast hört talas om nya anslag,
pensioner och dylikt. Representanterne
halva äfven denna Riksdag, för tredje gången,
möts af dånet utaf dessa utnötta fraser, örn Håfvens
förening, om den återställda vapenäran, om
det återvundna anseendet i Europa, om befrielsen
frän utländsk skuldj om Rtkets räddning från
branten af sitt fall rti. rri. hvarmed man redan
förut vid tvenne Riksdagar sökt döfva Folkombudets
känsla för dess CoinmitteUtefs lidande.
Jag föreser att man skall invanda det ingen
lag-paragraf ålägger Ministéren, att inora
viss tid, antingen i form af motion, eller proposition,
framlägga de förslag till rättelser och
förbättringar, som af Folkets belägenhet tarfväs;
men jag vet Öck att någon lag lika litet
dertill förbinder den enskildta Riksdagsmannen
eller Utskotten; och! äro då icke Ministérens
ledamöter i närvarande tidpunct Representanter
äfven så väl som vi P Med hvad rätt kah
då nationens fordran på en Fimnceplan, förord-;
nändet af penningverket, på en Statshushållvings
plan, för regleringen af handelns, industriens
och niiringarnes inbördes förhållande,
på cn B s/par ingr plan af Statens Utgifter till
lindrande af Folkets bördor i med hvad rätt
upprepar jag, kunna då dessa fiationens för
-
Deri 5 Maj. r. tii.
dringar, af hvilkas uppfyllande hon väntar
räddning och hjelp, vändas emot oss enskildte
R-ksdagsmän såsom Representanter mera,
än emot Ministrarna såsom våra medreprefmtanter?
De stå ju på den upphöjda plats hvarifrån
de med större beqvämlighet kunnat öfverskåda
hela Riket, upptäcka de verkliga
bristerne och uppfinna medlen att bota dem?
Då samvetspligt och hederskänsla anses tillräckligt
bindande för den enskildte Representanten
, att utan skrifna lagar med fastJ
stäldte vitén, efter yttersta förmåga i rådslag
och beslut bidraga till ett lyckligt och
välgörande öfverläggningarnes utslag, så känner
jag ej att någon undantagslag härifrån fritager
Ministrarne i deras egenskap af Representanter.
Men ej nog dermed, blott af Ministéren
kan också den insigtsgrad väntas, som
erfordras till den ledning, hvarförutan ingen
Representation motsvarar sitt ändamål.
Hvad skulle väl Storbrittanniska parlamentet
och Franska Kamrarne anse sig kunna uträtta
lemnade åt sig sjelfva och om ej Ministrarne
uppträdde såsom ledare af öfverläggningarne,
med alla, af Folkets behof påkallade lagförslag
och upplysningar? hvarföre då vänta mera af
Sveriges Ständer?
Tvenne Riksdagar hafva förflutit sedan vår
brydsamma ställning yppades, utan att Ministéren
låtit det vara sig angelägit, att bidraga
till dess afhjelpande genom råd, upplysningar
och förslag; denna brist af ledning, har vållat
att allmänna ställningen efter hvar och en
Den 5 Maji e, >n.
af dessa Riksdagar försämrats och man har
velat kasta skulden på Ständerna- För tredje
gången samlade, och om möjligt, mera än förut
lemnade åt oss sjelfve, med föga utsigt att
ensamme genom vår åtgärd kunna bereda nationen
ett lyckligare resultat af denna Riksdag,
än af de tvenne föregående, torde det
vara förlåtligt om Folkets Representanter hö -  ja rösten för att inför Folket ådagalägga huru
orättvist man af Ständerne allfena fordrar,
hvad som endast af Ministérens och Representanternes
förenade bemödande kan väntas, och
att åtminstone för efterverlden visa, att 1823
års Ständer, nitälskande att komme landets olyckliga
ställning till hjelp, med smärta sågo
sina afsigter genom Ministérens overksamhet
tillintetgjorde.
Då jag' framställt den meningen, att Ministéren
bordt känna sig förbunden att till Riksens
Ständer öfverlemna ett grundeligen genomtänkt
och pröfvadt förslag till penningeväsendcts
reglering, så känner jag alltför väl
de invändningar hvaraf jag skall tnöfas, för
att ej på förhand försöka upptaga dem- Man
skall säga hvad man också redan sagdt, att
Kongl. Majit vid sistförflutna Riksdag till Riksens
Ständer aflät en dylik proposition, men
att Riksens Ständer vid fattandet af deras beslut
åt denna föga afseende lemnade
jag
kan ej besvara denna anmärkning utan
att af sjelfva ämnet förås på en punkt,
7°
Den 5 Maji e, m.
sorn lersinar särdeles upplysningar öfver Mloisaérens
besynnerliga handlingssätt.
Man kan föga tänka sig, att ej den ifrågavarande
pioposkion då den passerat Conseiilen
innan den ölverlernnades ti l RepresentanSerce,
också var en frukt af Ministérens ef-^
Sertanka och insigter.
Hvarföre uppträdde ej Ministrarne här
under Qjscusionerne öfver Financeregleringen
lör att understödja, försvara och göra gällande
de idéer, sorn i propositionen voro fram,*
ställde och hvilka de förut i Conseilien till»
styrkt? Skulle inan ej kunna säga snarare, att
Konungens proposition af Ministrarne lemnades
utan afseende, än att så skedde ifrån Stan.
demis sida, och bör man ej öppet utsäga det?
t hvilk t tvetydigt ljus visar sig då ej en Mismier;,
sorn ui... ena dagen tillstyrker sin Kojiung
att til] S!änderne öfverlemna ett Finare
project, åt hvilket d?n sj if den andra dagen
är den fö:ste att vända ryggen?
Men en annan, invändning återstår att
pröfvas, af måhända annu större vigt.- Ministéren
lärer ej underlåta att till sitt försvar,
för sin, overksamhet andraga, det Ständerne
ensamne hafva sig genom Grundlagen förbehållen
beslutande rätten, i hvad sorn rörer
Banco- och Riksgäldsverken. Denna anmärkning
är redan i det föregående i vissa delar
undanröjd, ty Ministrarne äga alltid, så vidt,
de äro medlemmar af detta Stånd, lika rättighet
sorn alla andra Representanter att älven i
D n 5 Maji t. fK&
sådane ämnen framlägga sina äsigter i form af
motioner och fa deii) profvade; men beroi då
åceistaiiandet af ordning o h liflighet i pen-’
jungeiö elsen helt och hållit på åtgärdar, so n
Riksens Ständer med BancoSedcln kunna finns
sig iöranlåtne att vidtaga? Beror ej den stora
frågan lika n-ycket, om ej mera på de beslut,
sorn kunna fattas till förändring af den civila
lagens sadganden, så vidt alla contncters helgd
och säkerhet deraf beror, och inom denna
spher, eller den civila Lagstiftningen är ju
Statsmigtea lika delad emellan Konung och
Ständer, med initiativet lika öppet för begge
nia terne? Bristerne i vår civila Lagstiftning,
så vål i afse nde på dea reala som den perjonlig«
creditm äro så stora, att utan d^ras af hjelpande
ingen Riksens Ständers reglering af penri
ngeväs^ndet kan återställa skick, ordning och
förtroende i creditförhållanden; ty d®r lagarne
organiseia osäkerhet och oordning i alla peomingeiransactioner
man och man emellan, der
är hvilken myntbestämning som helst otdlräcklig
att garantera ett bättre sakernas tillstånd
och^motverka de förderfliga följd rna af I »gens
brister för ail rörelse. En af FinanceComité
n» ledamöter. Herr Grefve v Schverin, h»p
lett Comi'é ns Betänkande, åtföljande serskildt
yttrande fästat uppmärksamheten påöfullkombgheterne
i Lägst! tningen hvad d?n rörer
en del af detta ämne eller fafttghrts~cred;1ent
men någon framställning saknas ännu om olägenheterne
utaf samma ofulkoinligheter i lag«rne
i afseende på den andra afdelning-n af
realci-editeai hvilken till skillnad iisån Fastig
-
7*
Den 5 Maji e. nt.
hetsCrediten kunde kallas varucrediten och slut*
ligen, i afseende på den perfonliga eller namntreddén.
Det torde vara en af de mäst grundade
tillvitelser som man, må hända skulle vara berättigad
att göra Ministéren, att den icke genom
någon framställning försökt få dessa brister
afhulpne, och hvad sorn annu mera är,
att den icke genom tankeyttring förrådt sig
ana, långt mindre inse dessa lagstiftningens ofullkomligheter
och alla de olyckliga verkningarne
deraf på all rörelse, hvilka ensamt till—
skrifvas myntvärdets vacklande j likasom den
circulerande penningens credit, och personernas,
emellan hvilka den Omlöper i betalningar,
icke i grunden voro två serskildta saker,
ehuru de till en viss grad kunna inflyta på
hvarandra.
Man torde ej böra så mycket förundra
sig öfver att Ministéren uragtlåtit att vidröra
utredningen af detta oeh af många andra vigtiga
ämnen, som den hade sig uppdragen genom
sin instruetion, då man af Commitéens
Betänkande finner huru Ministéren i sin ifver
för en Myntbestämning till och medförglömt,
att en garanti behöfdes för att den nya, efter
Committéetts förslag, af Staten och enskildte
sammanfogade Banken, skulle fortfara med de
betydliga bidrag i förlagsvag till näringarne,
som hitintills från Riksens Ständers Bank utgått,
och hvilket understöd af Statscrediten
och den enskilta crediten genom realisation sä.
Den 5 Maji c, m.
75
kerligen skulle afbrytas; ett tillstånd för näringsidkaren,
så mycket vådligare att befara,
som ifrån annat håll ej någon hjelp kunde
förväntas, då Comrnittéen för sin nya Bank betingat
sig samma fortfarande monopolium, som
Statens Bank för närvarande åtnjuter.
Att Staten skall nödgas uppträda såsom
förläggare för nästan alla näringar, bevisar ett
så olyckligt Samhällstillstånd, att man måste
beklaga, att detta förhållande ej kunnat tilltvinga
sig en speciell uppmärksamhet af Ministéren.
Skulle denna nödvändighet i Ministérens
mening verkligen vara undanröjd endast
genom en Myntbestämning, eller, med annat
ord, en Realisation? Det vöre obilligt att
tilltro Ministéren en så ringa insigtsgrad, som
skulle uttrycka sig uti denna mening; men
billigt torde det deremot varit, att Ministéren
med någon utförlighet framlagt sina tankar
öfver detta ämne, hvilket må hända snart nog
skall inses vara, både vigtigafe och djupare
ingripande, än frågan om Myntbestämningen.
Att så kunnat och bordt ske lärer ej betviflaa
af Comrnittéen, då frågan tydligen innefattades
i instructionen, och någon kännedom af ämnet
borde väl ej eller saknats, då ibland Herrar
Committérade ej mindre än Fem Ledamöter
under loppet af de sista 25 åren förestått
ledningen af Handels- och Financeärenderne.
Lika mycket torde man vara berättigad
att beklaga, det Riksens Ständer, uti en icke
\
74
Dm 5 mji e> m.
mindre vigtig Samhärsangelägenbef, vid närvarande
Riksmöte befinna sig i saknad %f ail
vägledning ifrån Ministéren. Slutet af de pro-'
hibitiva Författningarnes och Styreiseåigärderries
bana, påskyndade genom deras öfverdrift,
tyckes vara cecknadt vid deDna Riksdag, och
Minisiéren, som redan för tre år sedan, genom
nya Lurendrägeri och Seglationsförordningarue
uppnått prohibi ii v Systemets Calminationspunkt
och den rån börjat liksom småningom
öfvergå, synes nu blott vänta, hvilk n
impuls Riksdagen kommer att gitva ät opinionen,
lör att, vill Gud, sedermera ock«å
sielf anställa en förändrad kosa. Men bär är
el fråga om allmänna grundsatser om en b!u<t
strid emelian idéer;
på intet anin?: område
af Sa mhällsa n gelägen heter ne ba abstractiones:
irhätiat så mycket on,dt, so.;n på de; EcO~>omieka
och v rk t så löga goit. Den stora praktiska
frågin ir att veta se,isn tfe prohibitiv».
TOcSsuretn» nu genom »ina förd.erfliga verkningar
på Nt oonalvä mågan, v<«at sg för eriarenheten
fa i lige i ali » n skadlighet, problemet
är, säger jag., tt utröna huru myt ket m-d ständigt
afseende p;’ iramMd n. i närvarande tidepunkt
kan rslaxmie af- de* pnh:b'tiva tvånget, så
att under öfvergården den minsta möjliga sxada
för den enskifte, må förenas med den förmohn
för det allmänna, som sökes genom en.
förändring i hushåliningsgrundaatseme; och att
vi öfver detta änne icke utaf någon af Ministrarne
erhållit de prakti ka upp'ysningar a|
data och facta, hvaraf de ensamme kunna va*
jra i besittning, och på hvilken endast ett lyckas
Den 5 Maji e, m.
75
ligt beslut kan fotas, torde snart under våra
ölverläggningar komma att visa sig.
Herr Grefve Mörner har i sitt ofta åberopade
yttrande, den I7tde April så mycket
Ordat om Styrelsens ”planmässiga gång" under
den tidrymd, sorn förflutit sedan 1809, och
pm otillbörligheten af Herr Friherre Anckarsvärds
klagan pfver bristande StalshushåUr.
ingssysfem, att uppfyllandet af detina billiga
fordran synts mig böra vara den ädle Gref-»
yen och hans Colieger ganska lätt. Har Styrelsen
så väl vetat, att efter tidsomständigheterne
adoptera ett System för vär hushållning
under åren 1810 till 1815, samt sedermera
åren 1.816 till 182I, så borde det för samma.
Styrelse ej vara underkastadt någon svårighet,
©tt är 1823 uppgifva, hvilka principer för
regleringen af våra export- och importförhållanden
den närvarande tidens omständigheter
påkalla. Förlåtligt torde det vara, om msn
b.etviflar tillvarelsen af den omtanka och. planmässighet,
som Grefve Mörner omtalar, sedan
man sett sådana prof på osammanhang och
förhastande hos den närvarande Ministéren,
som påbudet om DiscontAssignationernes inlösning,
den 29tde September 1817 Och återkallandet
af samma påbud endast 2 dagar
derefter, eller den uste October, sedan,
man sett Författningen om Husväfnaderncs
stämpling utfärdad 1818 och derefter samma
Lag inom ett år, först upphäfven de facto,
och sedermera de jure, och slutligen,
sedan man med förundran erfarit, att Lagar,
?6
Dea 5 Maji c, m.
hvilka varit föremål för så inånga Styrelsen
öfverläggningar, som Lurendrägeri och SeglationsFörordningarne,
kunnat påbjudas till allmän
efterlefnad och det oagtadt straxt derpå
inställas och ånyo underkastas omarbetning
för att derefter förändrade utfärdas. Tillkännagifva
dylika exempel omtanka och conseqvens,
eller bevisa de ej motsatsen, och huru
lätt vore det, att mångfalldiga dessa bevis?
Herr Grefve Mörner har inlåtit sig i ett
vidt och bredt försvar för de prohibitiva Lagar
och åtgärder af alla slag, som nästan öfversvämmat
och tillintetgjort ali rörelse under
de sisst förflutna sju åren. Man kan väl svårligen
undgå, att i förbigående anmärka det
besynnerliga härvid, att samme Talare, som
1815 så ifrigt bestridde de prohibitiva åsigternes
antagande, nu uppträder och lofsäger Ministéren
derföre, att dessa åsigter sedermera
blifvit följdej men då den ädle Grefven afhållit
sig ifrån allt yttrande Öfver Friherre Anckarsvärds
påstående, att alla dessa prohibitioner,
icke, såsom i andra länder härrört ifrån
öfvertygelsen om det prohibitiva Systemets
nytta för egna Näringars tillväxt och förkofran
i allmänhet,1 utan ifrån samma källa som kursoperationerne,
och endast utgjort en länk i
kedjan af de bemödanden, som Styrelsen gjort
för att nedsätta kursen Och förbättra Bancosedelns
värde,
så torde något ännu återstående
tvifvelsmål vara förlåtligt, huruvida prohibitiva-Systemcts
antagande här i Sverige
Verkligen skedde af princip eller emedan he~
Ben 5 Maji e. m.
77
la Europa, såsom Herr Grefven yttrar sig,
satte sig uti en prohibitiv författning; hälst
vissa Författningar utom de af Friherre Anckarsvärd
åberopade, såsom t. ex. Hammarskattens
erläggande i silfver, förhöjningen i
Jerntullen 1816, för att, som det hette, förbinda
exportörernes intresse med det allmännas,
den, vår handels credit sä förstörande tryckningen
af listan öfver vexelsluten, m. fl. och
i sammanhang dermed, de tili RörelseCapitalets
förminskning vidtagna åtgärder genom inskränkningen
i privata assigneringen o. s. v,
svårligen torde låta förklara sig utur någon
annan synpunkt, än den af Friherre Anckarsvärd
angifna; och 1 sådant fall skulle följandet
af prohibitiva Systemet sannerligen ej bea
visa så mycken omtanka eller planmässighet
i Ministérens förfarande, helst då man besinnar,
att det prohibiva Systemet här blifvit på
ett så förvändt sätt tillämpadt, att en stor del
af det som borde förbjudas, är tillåtet att införa
emot lindriga tullafgifter, hvaremot en
myckenhet af det som borde tillåtas, är förbjudet.
Genom fortsättandet af detta misstag
och genom Handels-Tractatens förnyande i afseende
på Finska Handeln, har man, godvilligt
underkastat sig olägenheterne af både, det
oinskränkt fria och det prohibitiva Systemet,
utan att af någotdera draga nytta.
Ministéren skall väl till sitt försvar förmodligen
ånyo förekasta oss, att Riksens Ständers
önskningar om prohibitioner emedlertid
blefvo uppfyllde. Det torde dock vara öfver
-
7S
Deri 5 Maji e. mi
flödlgf, att här ingå i någon vidlyftig utväcke
ling för att bevisa, det Riksens Ständers klagan
vid 1815 års Riksdag hufvudsakligen var
riglad emot missbruken och undantagslagarne
de nästföregående åren, och att i de förhållanden,
der förändring åsyftades, den åtminstone
ej önskades hvarken brådstörtad eller
sträckt till den ytterlighet, som sedan ägt rum.
Men efter man vill låta påskina ett sådant
mägfigt inflytande af Riksens Ständers önskningar
under den förflutna tiden, sä torde det
vara mig tillåtet att fråga, hvarföre under
samma tid, ej samma benägna afseende fästats
på Riksens Ständers så ofta förnyade önskningar
om RiksHufvudboksarbetets påskyndande,
om en förändrad Organisation af Tullverket,
om en Instruction för Magazinslnrättningens
Styrelse. Det närvarande tillståndet
nied dessa angelägenheter synes ej vittna,
hvarken om särdeles nit att efterkomma Riksens
Ständers önskningar och ej eller om någon
synnerlig verksamhet hos Minisféren, då
Förslaget till instruction för MagaainsDirectiok
nen för 25 år sedan inkom till Regeringen
och ännu lärer sakna all åtgärd.
Den kommande Häfdatecknaren lärer väl
ej underlåta, att såsom varnande minnen af
denna Ministérs omtanka och conseqvens, anteckna
hushållningen i Magazinslnrättninged
de sednare åren, SpanUemålsupphandlingarne
och undsättningarne samt Kornexporten tili
Mede.lhafsLänderne m. m Men då Herr Grefie
Mörner vill urskulda Ministérens förfäran
-
Den 5 Maji t, m.
71
de, att sedan 18*0 ej hafva gjort någonting
f >r .ut sätta i verkställighet Siäödernes och
Regeringens beslut, rörande näringsfriheten *
så lärer en samtida åskådare ej böra antaga
denna msägt utan att göra påminnelsen: att
två Stånds sfadnande mot två i denna fråga
vid 18 «5 och 18*7 årens Riksdagar ej hindrar
de Styrelsen art göra hvad allmänna tänkesättet
fordrade, då BorgareStåndet 1512 och Regeringen
sjelf sedermera yttrat, att Skråförfattningame
m. m. utgjorde Ret lem ntariska stadganden,
sorn tillhörde Econotniska Lagstiftning
n, der Regeringen obehindradt ensam kunde
stifta Lag Och då Cmnnlftérade till Skråförfdto
ing ines öfverseende är igtö hemställde,
a t handeln mssd inhemska handtverksvähror
bade i och utom marknader måtte, genom ett
uttryckligt stadgande, förklar s fri och obe 3
hindradt. och Riksens Ständers JustibaeOnibudsrr.
n i en hemställan erinrade om det samma
gr 18 to; så synes det, s^ni man svårligen skulle
kunna fritaga Minister' n från förebråelsen
för overksamhet, då i detta ämne ännu ingenting
blifvit tillgjordt.
Kongl. LandtbruksAcademiens totala van-'
vårdnad torde icke heller böra lemnäs obemärkt,
i en tid då hela dén bildade verlden
inser värdet af vetenskaparnas tillämpning på
N rngarne, såsom det kraftigaste och säkraste
medlet att befo dra Nationalvälståndets hastiga
förkofran. Oagtadt denna Academie är
Btlhad af Hans Maj;t Konungen sjelf och med
skäl kan kallas Hans Maj.ts egen Academiea
8o
Den 5 Maji c. nu
inger den icke dess mindre redan genom sini
toma oanvända palatser, aningen af det Skådespel
af Romerska ruiner, som Herr Grefve
Mörner., i sitt anförande omtalar till försvar af
Götha Canal, hvilket storverk säkerligen nu skut*
le mindre klandras, om visedan år 1812 hade
ägt en mindre ensidig Ministére.
Det torde förtjena att vid ett annat tillfälle
serskilt undersöka, huruvida orsakerna till
LandtbruksAcademiens närvarande förfall, ligger
i naturen och organisation af denna inrättning,
eller bör tillskrifvas dess närvarande
Styrelse.
Herr Grefve Mörner har uti sitt ofta åberopade
anförande uppmanat oss att undersöka,
om de olägenheter } hvaröfver vi beklaga 0//, kun-r
nät af Regeringen / örekommas ? För/l ejter en få -  dan pröfning, säger Grefven kan man afgöra, om
tadlet vore billigt eller ej. Denna uppmaning
har påkallat desse få anmärkningar, hvilka
visserligen kunde utsträckas ganska långt; men
det vore utan ändamål att blifva vidlyftigare,
då Landets närvarande ställning nogsamt
vittnar hurudan Ministéren varit sedan år 1810,
N:o 6,
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterfeldt,
Guftaf:
Jag har länge tvekat, om äfven jag skulle
-
Den 5 Maji e, m.
8*
le förlända en tärhända redan nog tidödande
och tröttande öfverläggning, i synnerhet sedan
2;ne aktningsvärde Ledamöter inom deN
ta Ssånd i föregående Plena besvarat de anmärkningar,
som af Herr Friherre Anckarsvärd
blifvit gjorda emot Styrelsens åtgärder, men
heldre än att ytterligare utsträcka till en blifvande
Protocoll:justering detta periodiskt återkommande
ämne, har jag trodt mig bora
nu genast yttra min åsigt deröfver, jag äc
skyldig den det Ständ, jag har den äran tillhöra,
det Ennete, jag innehafver, de ppgter»
det mig ålägg r och det öppna handlingssätt,
sorn jag anser böra utgöra första villkoret för
en ansvarig Embetsmans enskilta ställning inom
ett Constitutionelt samhälle.
Det ät med fästadt afseende på dessa förr
enade grundsatser, sam jag börjar med att förklara,
att Konungens ansvarige Rådgifvare,
ansvarige för de råd de gifva, på sätt RegeringsFounen
bjuder och föreskrifver. åtkomlige
för anmärkningar, på sätt Grundlagen äfven
till ordalagen bestämmer, icke äro pligtige att
ingå i något särskillt svaromål å en enskilt
Ledamots emot dem rigtade anmärkningar;
Och att då jag nu går att åtminstone i allmänhet
yttra mig, i anledning af de tillvitelser,
som blifvit gjorda af Friherre Anckarsvärd
emot den 6å kallade Ministérens overksamhet
och bristande skicklighet, sker det af
mitt eget val> icke af någon mig ålagd Con
-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr- IV Band- 6
Den 5 Maji e, m.
stitutionel förbindelse; men det sker, för alt
om möjligt är, vinna ett slut på en strid, som,
om den stadnar endast vid svar oell gensvar:
nödvändigt skall leda till ödande af en tid ,
som nyttigare kan användas; men det sker,
för att ådagalägga äfven min åsigt af ämnet
och af dess på följder.
Jag skall icke ingå i någon särskild vederläggning
och pröfning af de skäl, på hvilka
Friherre Anckarsvärd grundar sin öfvertygelse
om Styrelsens osammanhang och overksamhet.
Svaret derpå har Grefvarne v. Platen
och Mörner fullständigt gifvit; men jag an-,
ser mig blott vid detta tillfälle böra anmärka,
att då denna öfvertygelse synes vara så
stadgad hos Friherre Anckarsvärd att han nu
för 3;dje gången inför detta aktningsvärda
Stånd framträder med anföranden i allmänna
ordalag uppfattade, till stöd för denna sin
mening, så förmodar jag, att lian icke helier
lärer underlåta, att, till förmon både för Konung
och land, gifva åt denna öfvertygelse all
den påföljd, som Grundlagarne medgifva, att
han derföre icke anser sin pligt såsom Representant
endast inskränkt till klagomål utan
verkan, men äfven dermed förenar den handling
och de åtgärder, sorn honom i egenskap
af Representant tillkomma Dådet i intet Land
och för intet Folk kan vars nyttigt, att hafva
osammanhängande och overksamme Styrelseorganer,
synes mig att den som äger denna
öfvertygelse, icke bör tveka, att åtminstone
begagua alla de medel gom hagarne gifva vid
Den t) Maj'i e. m.
,J >
handen, för att kalla Representationens mening
till stöd för sin egen, och derigenom åtminstone
söka bereda en förändring i Styrelsepersonalen,
och ait han derföre icke lärer
underlåta att fästa ConstitutionsUtskottets allvarliga
uppmärksamhet på det speciella i dess
allmänna tillvitelsepunkter. De som med mig
äro föremål för anmärkningarne, äro åtminstone
berättigade att förvänta sig denna conseqvence
emellan fortsatta anmärkningar och
handling. Med högre pligter emot Fäderneslandet,
som blelvo dem ålagde, då de emottogo
deras ansvariga Embeten, förena de likväl
samma rättigheter 6om öfriga medborgare.
De böra äga skydd af Lag och det allmänna
omdömet intill dess de af Lag eller det allmänna
omdömet äro dömde, och utan att äga
något anspråk på ofelbarhet, erkännande deremot
gerna, att brister finnas hos dem, likasom
hos andra, och att äfven, med de bästa
afsigter, felsteg kunna begås, tro de likväl,
att aktning och förtroende äro de första vilkor
för hvarje Styrelse, den må heta StatsRåd
eller Ministére, och att då dessa tänkesätt
icke kunna hysas för den man anser för
osammanhängande och overksam bör man göra
allt för att försöka få en annan, i synnerhet
då Grundlagen lemnar tillfälle dertill, och
en sådan för hvilken man kan hysa aktning
och förtroende.
Må Avisskrifvaren, understödjande de
meningar, som här blifvit yttrade, fritt i offentliga
Dagblad framställa sin mening om
84
Den 5 Maji e. ?n.
den sa kallade; Ministérens oskicklighet, och
Utlofva ojäfaktiga bevis derpå. Vid sådane,
tillmälen bör naturligtvis icke något afseende
fästas. Men då en Representant framstår och
icke blott för en gång, utan i en fortsatt utveckling,
anför dylikartade anmärkningar, och
använder derpå hela förmågan af sina kunskaper
och sitt begrundande, då böra dessa
anmärkningar mätas under andra åsigter och
betraktas under en annan synpunkt. Det är af
aktning för detta Representantens högre och
vigtigare kall, som jag afgifvit denna förklaring;
den utgår från ett hjerta , som vet att
värdera hvad friheten kräfver, men som derjemte
innerligen tror, att denna frihet, grundad
på gemensamma rättigheter, äfven för sitt
bestånd påkallar gemensamma pligter.
Jag har sagt detta för sjelfva grunden till
Friherre Anckarsvärds anmärkningar. Jag skall
nu något vidröra fättet. Detta har af en vida
skickligare talare än jag inom detta Stånd redan
blifvit vidrördt, men det förenar sig så
nära med mitt ämne, att jag anser mig icke
kunna undgå att derom yttra några ord. Alla
dessa anmärkningar emot Styrelsens overksamhet,
emot dess underlåtna åtgärder, emot
det handlösa tillstånd, hvari den lemnat Nationen,
hade de icke likaväl kunnat göras, utan
att omförmäla eller åberopa vinsten eller
icke vinsten af en Statshvälfning!, som räddade
Sverige och der ädelheten i utförandet
stämplade ädelheten af företaget.
Den 5 Maji e. »?,
I en tid, så rik på brännbara ämnen ut-’
qm oss, då makten ej kämpar mera i ord eller
i löndom, men med högljudda läror och i
väpnad handling med de liberala grundsatsetne,
hvarföre påstå, att ingen vinst blifvit
Svenska Folket efter StatshväUningen tillskyndadP
Hvarföre, äfven med öfvertygelse derom,
yppa densamma? Kan den vara nyltig att
bibringa oss sjelfve; kan den vara nyttig att
bibringa de främlingar, som följa oss med deras
uppmärksamhet. Och behöfves det att
utgå från en sådan premiss, för att visa Styrelsens
oskicklighet? Och finnes inom den tiderymd,
som Friherre Anckarsvärd beskrifvit,
icke en enda åtgärd, som förtjenar dess gillande
så må han åtminstone erkänna, och ho.
norn såsom sjelf verksamt deltagande i Statshvälfningen,
tillskrifver jag åtminstone hans
delaktighet i denna vinst, att man åtminstone
måtte hafva tillvunnit sig den rätt och den
förmån framför närmast förflutna tider, att här
öppet kunna säga, att man ingenting vunnit.
Jag skall icke fästa mig vid uppgiften af 13
eller 14 år3 jag skall antaga den tidepunkt
Friherre Anckarsvärd i sitt svar på Grefve
Mörners anförande åberopat och det är med
fästadt afseende på Maji månad i8>o, som jag
med trygghet kan säga; ”Stige den fram, som
med hopp om framgång för bevisningen kan
påstå, att Svenska Folket nu 1823 icke befinner
sig uti ett bättre mera lycklig individuelt tillstånd,
än då.” Jag skall blott tillägga até
detta Folk, nyss räddadt af behjertade tnäns
lugna mod, af en åldrig Furstes manliga upp
-
offring af egna käDslor och af sina återstående
dagars lugn, såg sig vid denna tid för 13
är tillbaka, tryggadt för sina framtida förhoppningar
genom en Furste vid thronens sida
som, kallad af allmänna förtroendet, redan
hade uppfyllt dass förväntan. Men innan
månadens utgång släcktes detta hopp, och
det redan i hamnen bergade skeppet öfveriemnades
åt det sveksamma ödet att skakas
af nya stormar. Hvad var då detta individuelt
lyckliga tillstånd för detta urgamla ädla
Svenska Folk, som, krossadt af motgångens
slag, upprördt af de dystraste begrepp, fästade
vid KronPrinsen Carl Augusts dödsfall, säg
oskyldigt inhemskt blod flyta inom sitt sköte
och Europas mägtigastc Stater färdige att inblanda
sig i dess inre angelägenheter. Vid
en sådan tidepunkt förlorar sig framför det
Stora helas politiska tillvarelse, vigten af
några underlåtna eller, efter enskild öfvertygelse,
felaktiga inre åtgärder. Den Försyn,
corn alltid vakat öfver detta land, som, då allt
synes förloradt på sätt den största Svenska Talare
sagt, alltid framkalladt, desss hjeltar, dessa
hämnare som i hjertat haft nit att rädda sina
bröder och blod att för dem uppoffra denna
Försyn, säger jag, förenade sinnen och hjertan,
och ledde dem att kalla från Henric lV:s Fädernesland
den Konung, åt hvilken vi i dag egne
en gemensam trohet och en gemensam tillgifvenhet.
Jag skill ej säga hvad Han gjort, för att
rättfärdiga Svenska Folkets val: men oagtadt,
efter hvad jag nyligen hördt, jag går att blott:
Den 5 Maji e. m.
87
ställa mig för den tillvitelse af Herr Grefve
Posse, att jag begagnar mig af hvad han kallar
utnötta frafer, skall jag likväl tillägga, att
tryggade områden, ett förenadt BrödraFolk,
en förvarad sjelfständighet, en återvunnen
aktning, en på den stora Gustaf Adolfs och
Dess Fältherrars stridslällt åter upplifvad krigsära,
en utplånad Statsskuld, dessa fördelar, de
framträda sjelfmant i Maji månad 1823 att
vittna för Carl Johan och för Hans Styrelse.
De tala i hvarje bröst, som här omgifvermig,
i hvarje bröst som andas på Scandinaviens
jord, och de få ett gensvar i de sköldar sorn
äro fästade på dessa murar och sorn förena
minnet af samtida bragder, med da väldiga
minnena af en förfluten tids Krigsära. Dessa
höga och stora vittnen, de kunna icke jäfvas
af Friherre Anckarsvärds hjerta, och omgifven
af dem, tror jag mig tryggt kunna framstå att
besvara hans förut åberopade kallelse. Det
är äfven denna hållning i taflan, som jag hos
honom hade önskat att finna, äfven om derigenom
färgen hade bleknat i det som ansågs
anmärkningsvärdt och felaktigt. Jag är öfvertygad
derom att äfven dessa färgor derpå
hade vunnit. Nagelfarad till ytterlighet och
sönderstyckad i det a i Iler kan svårligen någon
mensklig handling undgå att gifva anledning
till tadel elltr rättelse. Huru mycket mer
dessa allmänna Regeringsåtgärder, som verka
på allas interessen och på allas öfvertygelse.
Jag vördat den grannlaga. uppmärksam
-
Den g Maji e, m.
het, som egnas åt Styrelseorganernes handliagar
och beslut i en Constitutionel Stat. Jag
anser den lika ovilkorligen nödvändig för dessa
org^ners eget personliga anseende, som för
halgder, af Folkets rätt. Men då meningen af
denna granskning, då ändamålet för denna uppmärksamhet
icke kan vara att agga, reta och
söndra, men stt varna, upplysa och rätta, så
ligger inom området af dessa sednare afsigte?
vägen och sältet redan u.stakade att hinna till
malet. Må således Representanten, till skärpande
af sin syn, fri;c väpna sina ögon; men
månne nan uppfylla» sin egentliga bestämmelse,
om han tillslutar det ena ögat för att på
»armare 1.211 mödosamt forska med synglaset.
Friheten har ofta lika så mångå smickrare
som enväldet, och det, höga språket hos dea
förras bekännare äger ofta ett lika ursprung,
som det låga och krypande tungomål, hvarmed
enväldets verktyg och tjenare framhviska
sina meningar eller låta gissa till sin öfvertygelse.
Med allvar i sak men måtta i uttryck
framgår den sjelfständige mannen emellan
begge dessa ytterligheter, utan afsigt att
köpa, vare sig någons eller mängdens gunst.
Och då jag säger mig sjelf emedan jag aldrig
skall tillåta mig att tro om andra, det
jag ej önskar att andra må tro om mig*
att detta är och bör vara Herr Friherre Anckarsvärds
afsigt, så tror jag mig kunna vädja
till honom sjelf, i afseende på de meningar*
jag här yttrat.
Under ett inbördes erkännande af värdet
Den 5 Maji e. mt
89
af andras tankar och åsigter, under uteslutande
af all öfverdrift i deras framställande, skola
våra öfverläggningar antaga den allvarliga
men lugna gång, som åt sakerne gifva dera9
tillbörliga vigt, men åt personligheten intet
utrymme; Fäderneslandets vigtiga angelägenheter
kräfva handling och beslut, icke
personliga tvister. Likgiltigt må det vara,
hvilka Styrelsens organer äro eller blifva*
men likgiltigt kan det, för ingen vara, att
se Sveriges friborna Söner, nu och i kommande
tider, i broderligt och enigt förbund
omkring deras Lagbundna Konung, deras åldriga,
ärofulla baner och de af dem sjelfvq
stiftade lagar.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 7 Maji,
förmiddagen,
N:o x.
Grefve von Schverin, Fredric Bogishus:
Höglofl. BancoUtskottet har ud sitt betänkande
för Riksens Ständer anmält att, Hen*
1
go Den 7 Maji j. m,
rar BancoFullmägtige, hvilka af Utskottet
blifvit hörde, varit af delade tankar, samt att
pluraliteten afstyrkt Bankens publicitet, hvarvid,
bland andra skäl äfven blifvit anfördt, att
ändring i Grundlagarne blefve nödig innan publiciteten
kunde beviljas.
Utskottet delar icke denna åsigt. Utskottet
förklarar att det anser frågan om uppgift
på Bankens hela ställning icke stå i det omedelbara
sammanhang med de i Grundlagen
gifna stadgandea, att ändring i deras innehåll
må anses böra föregå de äskade uppgifternas
meddelande.
Likväl har Utskottet ansett sig böra underställa
Ständernas egen pröfning att afgöra
om Grundlagen lägger eller icke lägger hinder i
vägen för Bankens publicitet, det vill säga med
andra ord, antingen nuvarande Ständer kunna
om frågan besluta, eller om, efter föreslagen ändring
i de §. af Grundlagen, sorn synas pluraliteten
af Herrar BancoFullmägtige utgöra hinder
för publicitetens beviljande, rättigheten att besluta
bör öfverlemnas åt kommande Ständer.
Det synes mig så mycket mindre nödigt
att genom proposition utröna Ständernas tanka
i denna fråga, som Ständerna redan derigenom
att publicitetsfrågan fått inom Stånden väckas,
samt blifvit remitterad till Utskottets utlåtande,
tillkännagifvit att de icke i Grund-*
lagen funnit något hinder för frågans afgörande.
Den 7 M"j> f "l>
Hvad åter beträffar de egentliga vilkoren
för publiciteten, så har Utskottet förklarat:
1:0. Att, om Ständerne skulle finna för
godt äska uppgift om Bankens ställning och
i denna del för tillfället upphäfva all kraft och
verkan af den aflagda tysthetseden, så finner
Utskottet intet hinder derföre, och befarar ej
heller deraf någon skada för Bankens credit.
2:0. Att, om Ständerne skulle besluta
att en sådan uppgift nu skall ske, grunden
derföre må blifva Bankens sist afslutade räkenskaper,
utan inskränkning för öfrigt i afseende
på upplysande uppgifter för den förflutna
tiden, om de speciabter äskas.
3:0. Att, sedan den för tillfället nödiga
utredning blifvit lemnad, Ständerne, efter Utskottets
hörande, och i sammanhang med dm
blifvande Financeregleringen måtte afgöra och
bestämma, om och huru vidt ytterligare i detta
ämne, framdeles under Ständernas sammanvaro,
eller dess emellan årligen efter afslutade
räkenskaper, eller efter hvarje revisionsförrättning
må kunna allmängöras.
För min del finnér jag i desse af Utskottet
föreslagne villkor inga väsendtliga hinder
uppställda för den af så många önskade publiciteten.
Att Ständerne hädanefter, ehuru de kunna
finna sig i tillfälle att sjelfva bedöma de
92
Ben 7 Maji /. m.
åtgärder, hvilka i afseende på Bancoverket
kunna synas dem nödige, aldrig mätte fatta
beslut, utan att först hafva hört BancoUtskottet,
yrkas med så mycket större skäl, som
Ständerne inalles icke få öfver någon fråga
besluta innan vederbörligt Utskott blifvit hördt.
M’g vdl det synas att aila tre ofvan uppi)
gifna momenter hade kunnat sammanfattas uti
följande enkla proposition: om nemligen, Rikets
Ständer skulle viljs besluta, att, efter upphäfvande
af 167a åis beslut, uppgifvit i Utskottets
första betänkande såsom egentliga
hindret för publiciteten, BancoOrdningens 7*
§. må återställas i sin fulla kraft.
Alla förhållanden skulle i öfrigt fortfaras
sådane som de varit. Tysthetseden blefve bibehållen
i aliade mål, hvilka enligt BancoOrdningarne
heinliga hållas böra, nemligen i
hvad som rörer enskildta? räkningar med Banken.
Kommande Ständer skulle bihehållas vid
sin rått att fordra uppgift på Bankens ställning,
grundad på samma BancoOrdningens
72 §. i kraft hvaraf nu församlade Ständer ir^
fordrat uppgift på Bankens närvarande ställning,
och Utskottet bibehålles vid sin rätt att
för Ständerne föreslå de beslut i afseende på
banken., som omständigheterne kunna påkalla
-
Ben j Maji f) mi
93
N:o 2.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Då under en längre tiderymd, Riksens
S;änders Bank, varit förvaltad, jemlikt föreskrifter,
hvilkas oafbrutna efterlefnad uppfyllt
ändamålet och nationens fordringar, men rubb*
ningen i de deri stadgande Fmanciella förhållanden,
som föranledt till nu öfverklagade oredor
i penningeväsendet, allena tillkommit, i
följd af Riksens Ständers egne, emot deras ombuds
tillstyrkanden, år IS09 vidtagne beslut,
har det varit att förmoda, att af erfarenheten
Varnade, Riksens Ständer häldre skulle bibehålla
dess BancoUtskott vid de rättigheter,
som detsamma, på dess principalers vägnar
ännu innehafver och aldrig missbrukat, än att
sjelfva ingå i utöfn ngen af desamma, och i
öfverensstämmelse härmed har icke anledning
saknats till den tanke, att publiciteten afBati*
kens finaccielle ställning såsom icke af nödvändigheten
påkallad, åtminstone icke borde
fordras förr, än i följd af en redan beslutad raalisation,
och i sammanhang med de åtgärder
dervid, som kunde lämplige anses, men då denna
publicitet synes af allmänna rösten vara bestämdt
påkallad, tord» en erinran deremot, vara
utan ändamål, särdeles som, i sjelfva verket
nationen redan förut genom FinanceComitéens
beräkningar torde vara upplyst i det
närmaste om de förhållanden man söker att
känna och hvarå en bekräftelse åsyftas, hvilken
utan att söka lägga hinder i vägen för den
94
Dm 7 Maji f. m.
enskildte kännedomen, jag likväl trodt, att i
form af officiel uppgift, det kunde vara betänkligt
att meddela, sorn möjligen kunde framdeles,
utom och inom Riket öppna anledningar
till Speculationer, hvilka fordra säkra,
men icke vidtagas på de hittills, blott på gissning
grundade beräkningar, i anseende till Ban•
kens financiella ställning. Men om som är att
förmoda, den af BancoUtskottet tillstyrkte publiciteten
af Bankens ställning, af Ridderskapet
och Adela bifalles, får jag, för min del
vördsammeligen tillstyka att dervid må det
vilkor fästas, att de för BancoUtskottet nu
gällande föreskrifter, måga orubbade bibehållas
till nästinfallande Riksdag, då Riksens Ständer,
efter sig då företeende omständigheter äga
att derom besluta, och genom hvilket stadgande,
hos BancoFullmägtige och BancoUtskottet
väckte betänkligheter, i afseende på
ändring i de Banken rörande constitutionelle
stadganden, synas komma att förfalla; äfven,
som jag anser en vidsträcktare periodisk publicitet
af Bankens förvaltningoch räkenskaper,
än hittills ägt rum, icke emedlertid böra föreskrifvas,
antingen realisation beslutas, eller åtgärder
vidtagas, för dess framtida beredande,
hälst i båda fallen, det kunde blifva menligt för,
och motverkande ändamålet om de financiella förändringarne,
innan nästa Riksdag, i anseende till
Bankens reela fond, blifva allmänt kände. Med
erkännande att publicitet i allmänna ärender är
en rättsfordran hvarföre i allmänhet icke bör
läggas hinder i vägen, måste likväl undantag
medgifvas i financielle liksom ministerielle ärender,
då för beredande af allmän nytta, oinständig,
Den 7 Maji f. lii.
9?
heter deri påkalla inskränkning, och likasom
ett handelshus, under fördöljande af sitt financielle
tillstånd af opinionen understöd!, ej allenast
kan upprätthålla sin credit, utan äfven
finna utvägar att derunder förbättra en ofördelagtig
ställning, så, med förutsättning att
vår Banks inrättning fortfarer att blifva oförändrad
, kan, i enahanda förhållande, ett icke
offentligt görande af vår Banks financielle ställning,
i afseende på SilfverFonden i critiska
tidpunkter blifva af obestridlig nytta, hvarpå
exempel, 6om alltid meddela den säkraste bevisning,
kunna hämtas ifrån Bankens egen historia,
enär efter en misslyckad realisation,
det befanns att omkring tvåtredjedelar ej SilfverFonden
blifvit utvexlad, detta förhållande
för allmänheten okändt, likväl icke verkade
på opinionen till nedsättning af Bancosedlarnes
värde, då deremot, om rätta förhållandet
varit officielt kändt, den mindre återstående
delen af reela fonden, sannolikti följd af misstroende,
äfven hade ifrån Bankens hvalf utvandrat,
och mesurer till återförande af en
förbättrad ställning hade blifvit förfelade. Jag
tror, för min del, att erhållande allmän kännedom
om Bankens reela fond icke har något
inflytande på Coursförhållanden, eller beräkningar
af myntvärdet, i afseende hvarpå, ett
förbättradt förhållande allena bör väntas af
fördelagtig utrikes handel och allmän och enskildt
sparsam hushållning, hvaremot jac, tror
att allmänheten med fullkomlig anledning fästar
en större och ogillande uppmärksamhet
derå, om genom en skadlig tillökning af Ban
-
§6
Den 7 Maji f m.
kens eedlar, deras innehafvares förmögenhet
minskas och undergräfves, än om några få
tunnor guld'mera eller mindre i Silfver förvaras
i Bankens hvalf»
N:0 3.’
Grefve Hård, Carl Gujlaf -
Herr Hjertås motion, som föranledt del
rtu till pröfning företagna BancoUtskottets Betänkande,
går derpå ut, att Bankens tillstånd
måtte inför nu församlade Ständer i alla dess
delar framläggas; och jag anser Utskottet hafva
bordt inskränka sitt utlåtande till hvad i
de tvänne första punkterne innefattas, utan att
nu sätta i fråga något afgörande af Bankens
publicitet för framtiden. Detta är ett särskilt
ämne. Kär är frägxn, huruvida Bankens ställning
nu må för Rikets Stander yppas, för att
grundlägga deras beslut om er» förändrad organisation
af Bancoverket. En annan fråga är,
huruvida med antagandet afen förändrad inrättning
står tillsammans eller icke, att Bankens
ställning och förändringarne deruti allmängöras.
Beträffande hufvudsaken, artset jag uppdagandet
af Bankens ställning vara ett nödvändigt
vilkor för beslutet om Financeregleringen,
hvilket icke kan medföra någon menlig
följd; hvarken för verkets credit, eller för de
en
-
Den 7 Maji f. m.
9?
enskildes, genom opinionens verkan till nedsättning
eller lörhöjning al Bancosedelns värde.
Det har ofta blifvit sagdt och det är ganska
troligt, att man i det närmaste känner Bankens
ställning, sä vidt den af dess Böcker kan
bedömas. En bestämd uppgift måste således
endast obetydligt skilja sig från hvad man redan
vet, och om än skiljagtigheten skulle vara
större, ånman förmodar, kunna Verkningarne
derutaf göras Oskadlige, om Riksens Ständer
lämpa sine beslut efter omsiändigheternes kraf.
1 alla fall synes mig följderne kunna blifva
vådligare derutaf att Rikets Ständer skulle på osäkra
grunder bygga sitt beslut i financefrågan,
än de kunna blifva dat af ett beslut,
som grundar sig på fullständig kännedom
om Bankens städning.
Jag anser alltså Utskottets Utlåtande böra
bifallas i hvad första och andra punkterne
deraf innehålla, och afgörande af den tredje
böra uppskjutas tills fråga blir om en ny Finance-reglering.
N;o 4-
Herr Tham, IVnllrath:
BancoUtkottet har anfort, ”att detejsnsåg
sig böra tillstyrka rubbning i gamla BancoFormen
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. IV Band. 7
SS
Den 7 Maji f, mi
på en enskildt Riksdagsmans förslag och att
då förra betänkandet uppsattes inga anledningar
af de förekomma ärenderna då funnos
att understödja ett förslag, stridande emot
förra Ständers beslut, men att Utskottet ansåg
sin pligt såsom Utskotts Ledamöter, och deras
aflagde Ed fordra, att emot den väckte motionen
äfven nu yttra deras betänkligheter."
Om på enskildte Riksdagsmäns motioner
intet afseennde bör göras, lären ingen ny fråga
kunna väckas utan ifrån Regeringen; detta
skulle jag tro, vara rakt stridande emot RegeringsFormen.
Jag tror det vara Utskottens
ovilkorliga skyldighet fästa afseende på enskild-)
te Riksdagsmäns motioner, på deras mer och
mindre vigtiga innehåll, den nytta elier skada
Staten eller det allmänna deraf kan hämta, med
ett ord, att fästa sig vid saken och ej vid per.’
sonen, antingen motionen strider emot förr fattade
beslut eller ej; och ägde icke kommande
Ständer ändra eller förbättra de beslut föregående
Ständer fattat, skulle alla saker för- -  blifva i ett och samma skick ehvad verkan deraf
följde.
Då förra Betänkandet uppsattes, var landets
förlägenhet lika välkänd som nu, och angelägenten
att framdeles kunna emotse en förbättrad
penningeställning, lika obetviflad. Jag
tviflar derom, att Utskottet erhållit några nya
eller andra anledningar att medgifva den äskade
publiciteten, än den opinion, som in
-
Den 7 Maji f, m.
99
om RiksStånden nog allmänt yttrades emot
Utskottets förra, evasiva svar.
Utskottet tyckes ”anse af mycken vigt för
Banken, at ett mindre antal personer förnämligast
styrt och disponerat om detta verk, att
Utskottet med Ständers rätt fått afgöra en del
ärender, och tyckes frugta att, om Publiciteten
meddelas, denna beslutande rätt kan Utskottet
för all tid ifrångå.”
Enär Utskottet sjelft år sammansatt af Ledamöter
inom RiksStånden, tyckes mig, att
detsamma med nöje borde önska få Utskottens
mångåriga hemliga åtgärder en gång af Ståndsbröder
granskade; medvetandet att redligen
hafva uppfyldt deras pligter borde lifva denna
önskan, och vissheten att opartiskt granskas,
betaga den frugtan, att beslutanderätten
icke skall återlemnas Utskottet, så framt Ständerna
finna, att densamma hittills i väsendtlig
mon gagnat Banken, eller hädanefter kan gÖ4
ra det; det är endast gonorn publicitet och
granskning, som utrönas kan om de beslut,
så väl Utskotten, med kunskap om Bankens
ställning, som Ständerne under mer och mindre
okunnighet derom, samt med tro på Utskottens
betänkanden vid flere tilliällen fattat,
orsakat penningeverkets oreda och lagt grund
för de klagomål, Utskottet omtalar och till
hvars afhjelpande ljuset torde vara gagneligare
än mörkret.
Utskottet omtalar vidlyftigt de befarade
100
Den 7 Maji /. m.
speculationer på Banken, 6om utländningen
skulle grunda på dess publicitet, anför vidare
att sådana speculationer orsakat våra metalliska
effecters fall samma gång Pappersmyntets
värde började minskas och härleder allt detta
onda från Pappersmyntets osäkerhet eller obestämda
värde.”
Jag kan i allt detta aldeles icke dela Utskottets
tanka- Om speculationer på Banken äga
rum, så mäste det vara då, när den betäckt
med hemlighetsslöjan. icke kan fullgöra sina
förbindelser, ty då måste misstankan nödvändigt
uppkomma, både emot verket, emot dess
ägare, och dess förvaltning; men samma stund
deremot som verkliga ställningen redligen framlägges,
upphörer misstanken och med den, de
derpå grundade speculationer. Då landet icke
äger någon utländsk skuld, hvilket afhvar
och en, som ej är invigd i Financernas theoretiska
hemligheter, anses för en stor lycka;
då Sveriges utrikes handel, utom den missfördelagtiga
Finska, icke verkställes med mynt
utan med vexlar för egna exporterade varor,
kan jag ej begripa hvad utländningen skall
göra för Speculationer på Svenska Banken;
Utskottets påstående att Sveriges metalliska
effecter föllo på samma gång som pappersmyntet,
öfverensstämmer icke med rätta förhållandet.
Under Continentalkriget kunde Svenskt
jern, landets förnämsta metalliska export, föga
eller intet säljas; detta Och icke myntets fallande
värde orsakade vanpris, efter krigets slut
steg jernet småningom och sedan pappersmyn
-
Den 7 Maji /. m.
IOI
tet fallit till 120 i 130 sk, cours åren 1818,
1819 och 1820 till det högsta pris det någonsin
i Sverige hunnit; att det sedan åter betydligt
fallit, beror icke af vårt Pappersmynts
vanvärde, utan troligen af våra försvårade
Handelsrelationer, sedan äfven de förenade Americanska
Staterne, oin jag ej bedrager mig,
ökat Tullen på Svenskt jern. Tillgång och afsättning
på varor, tillgång eller brist på mynt,
äro de naturliga orsakerna till fallande och
stigande priser; man behöfver ej dertill söka
några främmande.
”Utskottet ,anser garantier för myntets bestämda
eller säkra värde nödvändiga och att
endast då dertill tages nödiga åtgärder, Bankens
publicitet kan gagna.”
Jag anser publiciteten högt påkallad och
högst nödvändig derföre, att dessa garantier nu
fela; funnos de, eller om Banken kunde honorera
sina sedlar, då vore publiciteten icke
nödig för Bankens credit. Nu är den nödvändig
icke allenast för denna credits återställande,
utan äfven för Ständerne, att med säkerhet
kunna bedöma huru den bäst skall återställas,
huru de äskade garantier bäst skola
gifvas och pappersmyntet erhålla ett säkert
värde. Jag kan ej disputera BancoUtskottets
Herrar Ledamöter deras tro, om de verkeligen
äga den, nemligen: att de med visshet redan
känna de bästa medel att återgifva Baocosedeln
förtroende och ett säkert värde; men de
böra icke misstycka, att Rikets öfrige Reprar;
J02
Dm i Maji f, m,
sentanter, genom erhållande upplysning örn
.Bankens verkelig» ställning, söka stadga deras
öfvertygelse i detta vigtiga ämne; de arbeta
icke för sig ensamt. Representanterne kunna icke
anse sig ensamt ägare till Banken; deras
hemmavarande medbroder hafva äfven deruti
andel, och dessa hafva rätt fordra, att man ser
med egna ögon och afgör efter egen pröfning
och öfvertygelse.
Den ställning, hvaruti penningeverket nu
befinnes härleder sitt första ursprung från det
genom revolutionen år 1809 slutade olyckliga
kriget; jag för min del tror att Riksens
Ständer böra söka kunskap om allt hvad sedan
den tiden i Bancostyrelsen förelupit och
i sådant afseende nu fatta beslut.
Lika litet som jag kan förena mig med
de premisser BancoUtskottet anfört, hvilka icke
för mig visa annat än vacklande begrepp
och åsigter, lika litet kan jag förena mig med
de obestämda beslut de 3 sista puncterna i
Betänkandet innehålla, men utgående från de
bestämda synpuncter, på hvilka Herr Kammarherren
von Seth och Herr Doctor Hedrén grundat
deras särskildta utlåtanden, vågar jag till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln föreslå, att
Ridderskapet och Adeln, i anledning af Herr
Hjertås motion och dess nämnde särskildta yttranden,
ville besluta.
1:0. Att, med upphäfvande af all kraft
och verkan af den tysthetsed BancoUtskottets
Den 7 Maji f, ni;
Ledamöter aflagt, Bankens Räkenskaper, tillgångar
och skulder, endast med undantag af
hvad enskildta personer angår, genast framläggas,
till granskning af Rikets Höglofl. Ständer
ifrån och med 1808 års slut, och att Ständerne
deraf erhålla de utdrag och upplysningar,
de behaga föreskrifva.
2:0. Att sedan en sådan allmän utredning
öfver Bankens ställning, nu blifvit lemnad,
Riksens Ständer efter BancoUtskottets hörande
före denna Riksdagens slut, skola afgöra
och bestämma, huruvida och på hvad sätt Bankens
räkenskaper, efter deras afslutande, eller
efter hvarje revision, skola till allmänhetens
kunskap utan förbehåll meddelas, och om således
Bankens publicitet skall fortfara oafbrutet
till nästa Riksens Ständers sammankomst.
Bilaga
till PleniProtocollet för cleti 7 Maji,
eftermiddagen.
N:o i*
Herr von Hartmansdorff, Auguft:
Höglofl, Stats Utskottets Utlåtande öfver
ic4
Dcii 7 Maji e. m.
mitt Memorial angående upplysningars infordrande
om antalet och begagnandet af Kronans
byggnader, hvilket i Plenum den 25
sistledne förevar, underrättade Höglofl. Ridderskapet
och Adeln derom, att Riksens Ständers
vid 1S15 års Riksdag i samina ämne fattade
beslut icke blifvit till Kongl. Maj:t expedieradt-
Jag utbad mig då, att efter inhemtad
underrättelse om ordsaken till detta uragtlåtande,
få föreslå medel att förekomma något
dylikt vid innevarande Riksmöte.
Af handlingarne har jag ej kunnat få någon
annan upplysning, liksom jag ej bör hysa
någon annan förmodan, än att Expeditionen till
Kongl. Maj.t af Riksens Ständers ifrågavarande
beslut måtte hafva blifvit glömd eller förlagd
under den brådska och det öfverhopande af göromål,
som emot Riksdagarnes slut plägainträffa
i ExpeditionsUtkottet. Utan att det ringaste
misstio uppmärksamheten hos de Ledamöter,
hvaraf Utskottet för närvarande består, tror
jag likväl, att hvad som tillförene handt äfven
hädanefter under lika omständigheter kan
förefalla, i afseende å bristande expedition af
Riksens Ständers beslut. Till förekommande
deraf vågar jag vördsamt föreslå:
Att Höglofl Ridderskapet och Adeln för
6in del ville fatta och anmoda sina respective
MedStänder förena sig i det beslut, att hvarje
Utskott borde till Stånden ingifva en Lista på
de mål, som af detsamma blifvit handlagda,
och fordra åtgärd genom ExpediticnsUtskottetj
